# ID: svediakorp-gov2303
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 155,188
# sentences: 2,928
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskollcls Utlåtande N:o 40.
15
annan grund till delningen af de politiska skyldigheterna, och således äfven af
skyldigheten att bidraga till de gemensamma utgifterna.
g) Jag är och har alltid varit dessutom så stor vän af Norge och skandinavismen,
att jag ingalunda vill betaga Norska Storthinget något enda tillfälle
att med Sveriges Ständer täfla genom anslag till Konungahuset.
h) Om Norska Storthinget, med anledning af den billigtvis äskade jemlikheten
i rättigheter, till en början anslår 70,000 R:dr till ifrågavarande ändamål
; så blir, äfven enligt Riksmarskalks-embetets alltför summariska kalkyl, det
föregifna behofvet fyldt så nära, att deri fattas blott 10,000 R:dr, hvaraf jag, i
sådant fall, gerna vill votera hälften, så snart de för Hans Kongl. Höghet hittills
beräknade 10,000 R:dr indragits; och
i) En lysande hofhållning är både i national-ekonomiskt och moraliskt hänseende
skadlig; och derföre tillåter mitt samvete mig ej att med min röst dertill
bidraga;»
af Ola Mänsson från Christianstads län: »Efter det diskussionen öfver anslaget
till Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergöthland och dess blifvande
Gemåls Hofhållning, in. m. en längre stund fortgått och det genom de framstående
talarnes åsigter blifvit tydligt, att alla Stats-Utskottets ledamöter från de
tvenne första Stånden och några af Borgare-ståndet bestämt sig för den summa,
106,000 R:dr, Kongl. Maj:t begärt, och något hopp att vinna framgång åt det
af minoriteten föreslagna beloppet 70,000 R:dr icke kunde påräknas, hade jag
trott, att Utskottet likväl skulle fästat mera afseende å det förslag om ett anslag
af 100,000 Kalr, som jag och flere af Bonde-ståndets ledamöter af sådan anledning
tagit oss friheten att framkasta. Väl kan skilnaden emellan 100,000
och 106,000 R:dr anses, så obetydlig, att den icke förtjenar afseende; men så
har likväl icke jag fattat saken. Det är för denna och icke så mycket för skilnaden,
jag ansett 100,000 R:drs anslag lämpligare,' emedan man derigenom vore
frigjord från grunden af den beräkning och fördelning, som genom det nu beviljade
anslaget, enligt den Nådiga Propositionen, blifvit med Norrige antagen,
cn fördelning, som jag på intet sätt gillar, särdeles som den förutsätter en pröfning
och en jemförelse med Brödrarikets förhållande till vårt Land, som nu icke
varit i fråga, och det i öfrigt efter min åsigt ar rättare att hvartdera Riket, oberoende
af det andra, åt sitt Konungahus anslår hvad det sjelft för godt finner.»
Häruti instämde Matts Persson från Stockholms, David Andersson från
Hallands, Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Erik Mallmin från Westmanlands,
Anders Pehrsson från Örebro och Anders Ersson från Kopparbergs län;
af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län: »Uti det beslut Höglofliga
Utskottet genom votering fattat, hvarigenom Deras Kongl. Högheter Hertigen
och Hertiginnan af Östergöthland för sin hofhållning, enligt Kongl, Maj:ts
16
Slals-UIskoltels Ullålande N:o 40.
Nådiga Proposition, komma att årligen erhålla 106,000 R:dr Rmt, har jag icke
med min röst kunnat biträda.
Mina skäl för en skiljaktig mening torde kanske synas för enkla och ingenting
bevisande, men mig synes som Svenska nationen vid denna tidpunkt hade
största skäl att någorlunda hushålla med Statens medel, då de på sa många håll
tagas i anspråk, såsom för löneförhöjningar, m. m., m. m., och särdeles för jernvägsanläggningar,
som troligen sätta Staten och Nationen uti en skuldsättning för
evärdeliga tider. Det förefaller mig alldeles för liberalt, att vi inom vårt fattiga
land skola till en Arffurstes hofhållning utgifva mer än Förenta Staterna bestå
sin President, som lärer endast utgöra 25,000 dollars. Detta vare i förbigående
anfördt; men ett tydligt bevis på frikostighetens öfverdrift inhemtas deraf, att vår
nuvarande Kronprins från 1844 och 1845 årens Riksdag ända till 1852 års
statsreglering icke hade mer än 25,000 R:dr B:ko eller 37,500 R:dr Riksmynt.
Att lefnadskostnaden sedan den tiden fördyrats, erkännes, men ingalunda högre
än att 52,000 R:dr bort anses tillräckliga, då dertill komme 18,000 R:dr så
kallade handpenningar till Hertiginnan, som tillsammans utgör 70,000 R:dr Riksmynt.
Denna sistnämnda summa, för hvilken jag röstat i Utskottet, anser jag
kunde varit fullt tillräcklig för en mindre hofhållning och hvaremot säkerligen
intet missnöje från Hans Kongl. Höghets sida kommit att förspörjas, helst Nationen
genom sina representanter kunnat undandraga sig all utgift för ifrågavarande
ändamål;»
af Andars Eriksson från Elfsborgs län: »Jag har så väl på afdelningen
som i Utskottets plena tillhört den minoritet, som yrkat nedsättning till 70,000
R:dr å det anslag, som i den Kongl. Propositionen för Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Östergöthland blifvit föreslaget, och detta utan att i ringaste mån
vilja derigehom uttrycka någon mindre erkänsla af underdånig tillgifvenhet för
den nuvarande, af oss alla älskade Konungafamiljen, utan fastmer i förlitande på
Kongl. Maj:ts alltid visade landsfaderliga lika omsorg för alla sina undersåtare.
Jag representerar den samhällsklass, som mest känner tyngden af samhällsinrättningens
vidmakthållande, måste således alltid, utan förbehåll, hafva det för
ögonen, om jag ock aldrig så gerna för egen del kunde vilja medgifva i vissa
fall hvad som blifvit äskadt.
Det är väl sannt, att summan, som här åsyftas blifva nedsatt, i det hela
är af underordnad beskaffenhet; men som det är bland de första af de vid denna
Riksdag för Statsverket ganska kännbart föreslagne tillökningar,'så torde allt öfrigt
härpå vilja basera sig, om det än skulle tåla någon rättmätig nedsättning.
Man har beräknat, att efter den föreslagna nedsättningen till 70,000 Riksdaler,
Hans Kongl. Höghet skulle af Svenska Statsverket såsom hofhållning för
sig erhålla 1,000 R:dr i veckan eller 52,000 per år, samt Hennes Kongl. Höghet
Hertiginnan 1,500 R:dr i månaden, eller för året 18,000 R:dr. Härmed kan
väl
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 40.
17
väl icke underhållas något lysande hof, men med det vackra föredöme, som vårt
Konungahus söker föregå nationen till sparsamhet och underkufvande af onödig
lyx, torde det väl för närvarande, då ännu ingen familj förefinnes, kunna någorlunda
bära sig uppe; jag är öfvertygad derom, när det i framtiden visar sig, att
hvad som nu af minoriteten i Utskottet blifvit föreslaget icke är tillräckligt eller
med Rikets värdighet öfverensstämmande, Rikets Ständer icke uraktlåta att ytterligare
efter sig företeende omständigheter bevilja tillökning.
Då nästföregående åren, som genom verldshändelsernas gång, lagt grunden
till de prisstegringar, som i så hög grad skett, så blef detta anledning till de
löneförhöjningar och andra förhöjda anslag, som vid denna Riksdag, mer än vid
någon föregående blifvit föreslagne; deremot synes nu, som ett alldeles motsatt
förhållande i afseende å landtmannens belägenhet kommer att inträda. Förlidna
årets sämre skörd, tillika med den totala stockning i verldsrörelsen, ger föga
hopp att få stanna i det fordna normaltillståndet, utan fastmera fruktan att flyttas
derinunder; detta oaktadt stå fordringarne qvar, att i jemförelse med den
lyckligare tidens ställning få sina behof afhjelpta. Det torde derföre hvarken af
den högste eller underordnade embets- och tjenstemannen anses såsom någon
opposition eller motvilja, om man söker i någon mån medla mellan dessa genom
tidsförhållandena uppkomna ytterligheter.
Bih. lill R. St. Prot. 1836 & i 837. 4 Sami. 1 Åfd. 13 Höft.
,
Första MutVud-Titelii.
1855 års Riks-  stat anslår.
Kongl. Hof- och Slotts-Staterne.
Förslag till blif-  vande Riksstat.
R:dr Rmt.
Kongl. Hof-stals-anslagen.
R:dr Rmt.
630,000
Kongl. Majrts Hofhållning
630,000
150,000
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Hofhållning
150,000
27,000
Hennes Kgl. Höghet Kronprinsessans handpenningar
27,000
!
i
t
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergöthland
106,000
1
i
Deruti inbegripne handpenningar för Hans
Kongl. Höghets blifvande Gemål.
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne .
H:s Kgl. Höghet Prinsessan Eugenies handpenningar
10,000
10,000
30,000
För Deras Kongl. Högheter Arf-Furstarne .
120,000
Hennes Majit Enke-Drottningens Hofhållning .
120,000
i
12,000
Möblers underhållande å Kongl. Slotten
12,000
45,000
Kongl. Hofstallets utfodring
45,000
l
16,845
Polis-, Lys- och Renhållning vid Kongl. Slottet
och Arfprinscns Palats
(
)
22,500
t
3,000
Rosersbergs Slott
3,000
r
37,815
Ved och Kol för de Kongl. Hofven
50,000
j'
Sgr
1,071,660
Sgr
1,185,500
!
Kongl. Slotten.
/
(’
48,000
Reparationer å Stockholms Slott med flere för de
Kongl. Hofven upplåtne byggnader ....
63,000
8,700
Brandväsendet och yttre Lyshållningen vid Kongl.
Slottet och Arfprinsens Palats
10,000
24,600
Drottningholms och Svartsjö Slott
24,600
2,550
Gripsholms Slott
2,550
8,250
Ulriksdals Slott
8,2.50
4,500
Haga Lust-Slott och Park
4,500
3,000
Strömsholms Slott
3,000
Sgr
99,600
Sgr
115,900
S:ma
1,171,260
Suni ma
Anm. Förhöjningen å Första Hufvud-titeln utgör 130,140
R:dr Rmt.
Anslag för En gång.
1,301,400
Till inredande af den våning, som Deras Kongl.
Högheter Hertigen och Hertiginnan af Östergöth-
land komma att bebo, jemte anskaffande af nö-
diga möbler dertill samt inventarier för Deras
Kongl. Högheters bosättning . . 150,000: —
Fyllnads-anslag åt Hans Kongl. Hög-
het Prins Oscar, för år 1857 . . 96,000: —
246,000
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Stats-Utåkottcti Utlåtande M 41.
i
N:o 41.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 6 Mai» 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande i en med statsregleringen gemenskap egande /råga.
(U. A.)
Al Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtne nådiga proposition örn statsverkets tillstånd
och behof med tillhörande bilagor inhemtas, bland annat, att, sedan Kongl. Majit,
med afseende å behofvet af löneförbättring för Statens med penningelöner försedde embetsoch
tjenstemän, anbefallt cheferne för samtlige statsdepartementen att inkomma med förslag
i berörde hänseende, livar och en för sitt departements expedition jemte alla till departementet
hörande embetsverk, korpser och stater, samt sådane förslag derefter blifvit af departements-chefcrne
efter vissa gemensamma grunder uppgjorde och i underdånighet afgifne.
Kongl. Majit behagat, med gillande af sagde grunder, i nåder bifalla dessa förslag och hos
Rikets Ständer äska de anslags-förhöjningar, som för den nya löne-regleringen erfordrades.
Efter föregången remiss, har Stats-Utskottet från Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-stånden lått emottaga åtskilliga inom dessa Riksstånd väckta motioner, hvilka,
ehuru till en del skiljaktige i afseende å ämnets omfattning, alla likväl sammanstämma uti
det yrkande, att de anslag, som vid denna riksdag komma att beviljas till förbättring af
embets- och tjenstemännens lönevilkor, må anvisas endast för de tre år, under hvilka nu
skeende statsreglering blifver gällande; och som Utskottet ansett pröfningen af denna principfråga
lämpligen böra föregå behandlingen af de ärenden, som tillhöra riksstatens 2:dra och
följande hufvudtitlar, hvarunder dylika löneförhöjningar ifrågakomma, får Utskottet serskilt
utlåtande i förevarande ämne nu meddela.
Ofvannämnda motioner äro afgifna, hos Ridderskapet och Adeln af Grefve Frölich, D.,
hvilken, jemte framställning om behofvet att tillvägabringa en sådan förändring utaf budgetens
nuvarande fördelning i ordinarie och extra statsreglering, att utgifter, som till följd
af sin natur måste anses såsom oundvikliga, blifva, så länge detta förhållande fortfar, upp
Bih.
tiU R. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. W Höft. 1
2
St ats-UIskot tets Utlåtande M 41.
förde i don ordinarie bud/jetens och de endast tillfälliga utgifterne deremot inrymmas i ett
s. k. bihang tilt budgeten, med uttryckligt förbehåll vid de sednare, att medlen beviljades
blott för följande statsregleringsperiod, yrkat, att i afseende å nu ifrågakomma allmänna
reglering af embets- och tjänstemännens lönevilkor, den regel matte följas, att samtlige
lönestater, i deras .nuvarande skick, uppföras bland de ordinarie stats-utgilterne eller i
sjelfva budgeten, med reservation emot deras fortfarande längre än behofvet brafver, samt
deremot de lönetillöluiingar eller anslag för nya tjenster, som vid donna riksdag kunna beviljas,
upptagas bland utgifterna i hillänget till budgeten, att utgå endast under nästa statsregleringsperiod;
hos
Itorgare-ståndet af Herr Björek, hvilken, med hemtad anledning af den vid riasllidne
riksdag från regeringens sida uttalade, men, enligt motionärens tanke, emot grundlagens
föreskrifter stridande åsigt, att Rikets Ständer icke skulle ega att utan Kongl. Maj:ts
bifall minska de ordinarie inkomsterna eller indraga ett anslag, sorn blifvit uppfördt å den
så kallade ordinarie staten, ansett, att då någon annan grund för denna åsigt i sjelfva verket
ej funnes, än den omständigheten, att i grundlagen Statens inkomster indelades i ordinarie
och extra ordinarie, hvilka sednare benämndes bevillningar, äfvensom den, att till
lättnad vid utgifternas fördelning en skilnad mellan ordinarie och extra reglering blifvit
gjord och småningom vunnit häfd, Rikets Ständer, som det tillhörde att i första rummet
bevara svenska folkets sjeifbeskattningsrätt, voro pligtige att tillse, om icke berörde rent
tillfälliga skilnad mellan ordinarie och extra reglering af statsverkets utgifter borde upphöra;
i hvilket afseende motionären, som icke ansåge lämpligt att, utan serskild anledning, nu
framkalla något Rikets Ständers yttrande beträffande deras rättighet att minska statsverkets
inkomster, föreslagit, att Rikets Ständer, till förekommande för framtiden af sådane stridigheter,
som den ofvannämnda, måtte vid den nya statsregleringen göra det bestämda förbehåll,
att alla anslag, sorn vid denna riksdag för statsverkets behof beviljas utöfver dem,
hvilka i nu gällande s. k. ordinarie stat äro uppförde, utgå blott för den tid som sagde
statsreglering komme att omfatta, med iakttagande likväl af de inskränkningar häruti,
hvilka för serskilda läll kunna finnas nödige eller lämplige; varande ett dylikt förbehåll, i
motionärens tanke, för närvarande desto mera behöfligt, sorn de betydliga dels förhöjda,
dels nya anslag, hvilka Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition äskat, äro beräknade efter nu
varande låga penningevärde, och en sannolikt snart inträffande förhöjning af detta värde
otvifvelaktigt måste framkalla den strid, hvars förekommande vore det väsendtliga målet
för motionärens framställning;
samt hos Bonde-ståndet af följande ledamöter:
Nils Nilsson från Orebro län, hvilken framställt enahanda förslag, som nästföregående
motionär, och dervid hufvudsakligen äfven anfört samina grunder, som denne uti sin framställning
andragit, men tillika yrkat, att de löneförhöjningar för Statens embets- och tjenstemän,
hvilka vid innevarande riksdag kunna beviljas, må i riksstaten serskilt upptagas under
rubrik: tillfälligt lönebidrag; och har en stor del af Bonde-ståndets ledamöter uti denna motion
instämt.
Stats-Utskottcts Utlåtande M 41.
:<
Nils Andersson frän Christianstads län, hvilken förenat sig med Nils Nilsson uti dennes
framställning samt derjemte föreslagit, att löneförhöjning icke mätte beviljas någon embetseller
tjensteman, sorn för närvarande uppbär högre aflöning, än 1,200 ll:dr Knnt, sportler
deruti inberäknade, och att tillökningen ej finge öfverstiga 50 procent af lönen;
och af Johan Johansson från Orebro län, hvilken, hufvudsakligen åberopande behofvet
af en förenklad och förbättrad organisation af embetsverken, yrkat, i likhet nied föregående
motionärer, att de löneförhöjningar, som anses erforderlige, måtte beviljas blott för
nästa statsregleringsperiod; hvarförutan anmärkningar blifvit af motiouären framställde emot
Hero af de uii den kongl, propositionen äskade lönetillökningar för embets- och tjenstemän,
tillhörande verk och stater på 2:a hufvudtiteln.
Utskottet, som jemväl tagit kännedom dels af de yttranden, hvilka inom Bonde-ståndet åfgifvits
vid remitterandet af Nils Nilssons motion, de fleste innefattande—jemte medgifvande af hehofvet
utaf löneförbättring för Statens embets- och tjenstemän i allmänhet, företrädesvis de lägre,
— det yrkande, att densamma må beviljas blott för den tid, nu föreslående statsreglering omfattar,
dels ock af de allmänna grunder för den föreslagna löne-regleringen, hvilka finnas
intagna uti det Kongl. ,Maj:ts nådiga proposition Åtföljande protokoll öfver Finansärenden af
den I I Oktober niistlidet år, får, med hänvisande i öfrigt till hvad nämnde statsråds-protokoll
i detta afseende innehåller, derur endast anföra, att den under de sednaste åren inträffade
utomordentliga stegring i pris å de förnämsta lefnadsförnödenheterne ansetts oundgängligen påkalla
en snar löneförbättring för Statens med penningelöner lörsedde embets- och tjenstemän,
samt att, ehuru fråga förevarit derom, att en löne-reglering icke borde företagas annorlunda
än i sammanhang med ep ny embetsverkens organisation, det likväl af anförde
skäl icke befunnits lämpligt, att, med undanskjutande af det redan nu kända och erkända be
hofvet
af förbättring i embets- och tjenstemännens lönevilkor, ingå i undersökning om ändamålsenligheten
af eller sättet för en förändrad organisation af statsmekanismen i dess helhet.
utan att derföre de serskilda verkens och korpsernes på egen erfarenhet om dithörande
arhetens mängd och beskaffenhet grundade framställningar hufvudsakligen blifvit i
afseende å personalen af embets- och tjenstemän följde uti de framlagda förslagen till nya
loues täler.
Utan att nu inlåta sig i undersökning af frågan om behofvet utaf en förändrad organisation
af embetsverken, uti hvilket ämne serskilda motioner vid innevarande riksdag blifvit väckte
och lill Utskottet remitterade, hvaröfver utlåtande framdeles kommer att algifvas, öfvergår
Utskottet till besvarande af de framställningar, här ofvan intagne motioner innefatta, och
hufvudsakligen frågan, huruvida de löneförhöjningar för embets- och tjenstemän, hvilka vid
denna riksdag kunna beviljas, må, på sätt Kongl. Majit äskat, å ordinarie stat uppföras,
eller, enligt motionärernes yrkande, endast för nästa statsregleringsperiod anvisas. — Att en
dylik löneförbättring för Statens embets- och tjenstemän i allmänhet är af behofvet högt
påkallad kail icke förnekas. Den under de sednare åren inträffade betydliga stegring i prisen
å de fleste lefnadsförnödenheter och beholsartiklar har obestridligen ofördelaktigt inverkat
på löntagarnes ställning, och rättvisa, billighet samt det allmännas egen fördel fordra
4
Stats-Utslottets Utlåtande M 41.
att Staten genom sin mellankomst söker att afhjelpa den förlägenhet, hvaruti löntagarne
härigenom råkat. I afseende å förevarande fråga bör således i betraktande tagas, om denna
prisstegring må anses vara endast tillfällig och öfvergående, eller om anledning förefinnes
till antagande, att densamma blifver af varaktig beskaffenhet. 1 det förra fallet synes nemligen
löneförhöjningen behöfva endast för tillfället beviljas, då deremot i den sednare händelsen
kan ifrågasättas, om icke densamma bör blifva fortfarande. Erfarenheten har dock
visat, att en hastig stegring i varupris stundom förr inträffat, men att det normala förhållandet
snart åter inträdt, sedan de tillfälliga omständigheter, hvilka framkallat prisstegringen,
upphört. Då derföre icke med någon visshet kan antagas, att nuvarande varupris och peuningelörhållanden
komma att blifva beståndande, synes det icke heller lämpligt, att Staten
för längre tid ikläder sig förbindelser, hvilka kunna hafva till följd, att den skattdragande
finge äfven framdeles när värden på egendom, produkter och arbete tilläfventyrs falla fortfarande
till Statens embets- och tjenstemän utgifva hvad desse under tillfällige behof fått
sig anvisadt. Då härtill kominer, att en definitiv löne-reglering skulle i väsentlig mån lägga
hinder i vägen för de förändrade organisationer af åtskillige embetsverk, som framdeles
kunna ifrågakomma, anser Utskottet, att ifrågavarande löneförhöjningar icke böra beviljas i
den form, Kongl. Majit äskat, utan, på sätt motionärerne föreslagit, anvisas blott för nästa
statsregleringsperiod, dock med de inskränkningar häruti, som för serskilte fall må finnas
lämplige.
Hvad åter angår frågan om en sådan bestämmelse äfven i afseende å öfrige tillökta
eller nya anslag, som vid denna riksdag kunna beviljas, torde något beslut härutinnan icke
på förhand böra fattas, utan synes lämpligast, att Rikets Ständer uti hvarje sådan anslagsfråga,
efter omständigheterne, pröfva, om anslaget endast under nästa statsregleringsperiod
skalf utgå. Vid sådant förhållande lärer icke heller det af en motionär, för vinnande afen,
efter dennes förmenande, mera bestämd begränsning af de permanente och endast tillfällige
stats-utgifterne, väckta förslag om en förändrad uppställning af budgeten höra till någon serskild
åtgärd föranleda. Och har slutligen Utskottet, beträffande den af en annan motionär
gjorda framställning, att lönetillökning icke måtte medgifvas den embets- eller tjensteman,
hvilkens löneinkomst öfverstiger 1,200 R:dr Runt, ansett densamma kunna lemnäs utan afseende,
enär Rikets Ständer vid prutningen af hvarje dylik fråga bäst blifva i tillfälle att bedöma,
om och till hvad belopp någon förhöjning må beviljas.
På grund af hvad ofvan är nnfördt, hemställer alltså Utskottet,
att Rikets Ständer, före pröfningen af de vid denna riksdag förekommande frågor
om löneförhöjning för Statens embets- och tjenstemän, må antaga såsom en
allmän grundsats, att, der sådana förhöjningar af Rikets Ständer beviljas, desamma
anvisas blott för den tid, hvarunder nu skeende statsreglering blifver
gällande, dock med de inskränkningar häruti, som för serskildte fall tilläfventyrs
kunna finnas lämplige.
Derjemte och då, för rättigheten att komma i åtnjutande af dylik löneförhöjning under
nästa statsregleringsperiod, vissa förbehåll torde böra stadgas, har Utskottet, efter öfvervä
-
Stats-Utskotteta Utlåtande M 41.
5
gande jemväl af denna fråga, trott sig i sådant afseende böra nu för de civile embets- och
tjensternännen i allmänhet föreslå nedannämnda vilkor, att under ifrågavarande tid blifva
gällande; kommande, der under anslagsfrågornes behandling undantag härifrån synas böra
ega rum, sådana att vid hvarje fall serskilt utsättas.
a) Ljuspenningar och spanmålsförhöjning under lönerna upphöra för alla dem,
som tillträda löneförbättring, och desse löntagare, så vidt de tillhöra rikets kollegier,
skola afstå från sportler af lösen för verkens utgående expeditioner, hvarmed
dock diariibevis och afskrifter icke förstås. Dessa sportler redovisas årligen
till Kronan och afleinnas till Stats-kontoret emot åtnjutande af provision med 6
procent å de influtne beloppen.
b) Embets- och tjensteman, som kommer i åtnjutande af ifrågavarande provisoriska
lönetillökning, äfvensom innehafvare af ny tjenst, hvarför lön vid denna
riksdag anslås, skall, efter hvad i allmänhet eller för serskilta fall kan varda af
Kongl. Majit eller vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag
å lönebeloppet, dock icke öfverstigande fjerdedelen, derest vid erhållen tjenstledighet,
sjukdomsförfall, hvilket räcker öfver två månader, eller eljest förekommande
hinder för tjenstcns utöfning annan person till tjcnstens bestridande behöfver
förordnas.
c) Den, som tillträder löneförhöjning, är underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,
eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande förändrad
organisation af embetsverken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.
För öfrigt anser Utskottet, att, i afseende å aflöningen för ifrågavarande civile embetsoeh
tjenstemän, följande allmänna grunder böra vid den nya statsregleringen stadgas, nemligen
:
d) Sådane embeten och tjenster, för hvilkas innehafvare löneförhöjning är äskad
men icke af Rikets Ständer beviljas, skola vid inträffande ledighet tillsättas endast
på förordnande; dock må de serskilte medel, som nu för göromålens obehindrade
gång inom ett embetsverk af Rikets Ständer anvisas till Kongl. Maj:ts
disposition, jemväl kunna användas till lämplige arfvoden inom samma verk, så
väl åt nuvarande tjensteinnehafvare, som åt den eller dem, hvilka förordnas att
ledig tjenst tills vidare bestrida.
e) För sådana, till indragning afsedde, tjenster, som icke komma att i
1858—1860 årens stat upptagas, utgår allöningen enligt nu gällande stat. Vid
inträffande ledighet tillsättas dessa tjenster antingen alldeles icke eller också endast
tills vidare.
f) Nya tjenster, för hvilka aflöning vid denna riksdag beviljas, må icke tillsättas
annorlunda än genom förordnanden. Allöningen utgår i mån af tillgång och
sedan samtlige inom verket förut varande löntagare af anslagssumman för verket
åtnjutit sin tillständiga rätt, enligt stadgade grunder.
6
Stats-Utskottets Utlåtande M -11.
<j) Uti alla fullmakter eller förordnanden, som under åren 1858—1800 utfärdas,
bör det förbehåll intagas, att embetets eller tjenstens innehafvare är underkastad
förbindelsen att icke tillika innehafva eller emottaga annan allmän tjenst
med lön på rikets stat, derest sådant framdeles varder föreskrifvet.
Stockholm den 2 Mars 1857.
Reservationer.
Vid det i sednare delen af utlåtandet under litt. b. förekommande vilkor för löneförhöjnings
åtnjutande:
Af Herr Lilliehöök, C. B.: »Stats-Utskottets i mom. b gjorda hemställan, att embets- och
tjensteman, som under nästa statsregleringsperiod kommer i åtnjutande af löneförhöjning,
skall, derest han af sjukdom hindras att tjensten utöfva, vara skyldig att afstå en Ijerdedel
af sin innehalvande lön, har jag icke kunnat biträda. Genom ett Kongl, bref af den 23
September 1688, äro nemligen de Statens tjenare, som troligen tjent hafva, tillförsäkrade,
att under sjukdom oafkortadt få åtnjuta sin lön, sig och de sina till hjelp och understöd.
På grund häraf och då den löneförbättring, som nu kommer att tilldelas embets-och
tjenstemän, endast blir provisorisk, finner jag billighet och rättvisa fordra, alt, derest Iöneafdrag
under sjukdom någon gång anses böra ega rum, detsamma ej bör i något läll
öfverstiga den provisoriska Iönetillökningen, som blifvit den insjuknade tjenstemnnnen eller
hans tjenstegrad tillerkänd.»
Af Herrar Bildt, D. G. och Montgommery, B. N. G.
Af Herr Björnstjerna, J. M.: »Då Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat anslag till lörökade
löner för embets- och tjenstemännen, har han dervid fogat vissa vilkor, ibland hvilka
äfven om afstående af lönen under sjukdom eller eljest erhållen tjenstledighet. När emellertid
Stats-Utskottet icke tillstyrkt annat än provisoriska l änet illak n niga r, hade jag trott,
att vilkoret) bordt, 0111 icke alldeles försvinna, åtminstone bestämmas lindrigare. Några
större olägenheter inom de förvaltande verken lära icke under förflutna tiden försports, då,
vid inträdande sjukdomsförfall, andra personer måst förordnas att bestrida tjensterna, emedan
dels kamrater välvilligt gått hvarandra till mötes, dels yngre tjenstemän genom dessa
vikariaters bestridande förvärfva sig meriter och öfning. Jag får derföre föreslå följande
redaktion af momentet litt. b i Utskottets betänkande: »Embets- eller tjensteman, som lill
»träder
ifrågavarande provisoriska lönetillökning, äfvensom innehafvare af ny tjenst, hvarför
»lön vid denna riksdag anslås, skall, efter hvad Kongl. Maj:t eller vederbörande embetsverk
»i hvarje serskildt läll bestämmer, vidkännas afdrag, aldrig öfverstigande sjettedelen af lö
-
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 41.
7
»nebeloppet, derest vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall, som räcker öfver 3 månader,
»eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan person till dess bestridande
»behölver förordnas och denne gör anspråk på vedergällning för vikariatet.»
Uti denna reservation instämde Herr Tornerhjelm, 11., Professor Carlson samt Prostarne
Arosenius och Hohnberg.
Af Prosten Schram, Doktor Gumcelius samt Prostarne Tellbom, Melander och Berlin.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Slate-Utskottels Utlåtande M 48.
i
J\o 42.
Ank. till Exp.-UlsU. d. 6 Mars 1857, kl. il f. m.
Utlåtandet, angående regleringen af utgifterne tinder Ri/cs-statens
Andra Hufvud-titel.
(U. A.)
A Andra Hufvud-titeln, som omfattar anslagen för Justitie-Departementet,
uppfördes vid sistlidne Riksdag konlant 1,186,424 R:<Jr 3 sk. 9 r:st. och indelta
räntor, heräknade till 3,933 R:dr 44 sk. 3 r:st., eller tillsammans 1,190,360 R:dr
R:ko, motsvarande 1,783,540 R:dr R:mt.
De förändringar, hvilka å denna Hufvud-titel ifrågakommit, i följd af dels Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, dels enskilda motioner
eller andra inträffade förhållanden, omförmälas här nedan i den ordning, hvaruti
anslagen i Riks-slaten finnas upptagne; och får Slats-Utskoltet, i afseende å de tillökningar
i löneanslagen för de fieste Hufvud-titeln tillhörande verk och stater,
hvilka komma att af Utskottet tillstyrkas, åberopa hvad uti dess under denna dag
särskildt afgifna Utlåtande JVs 41 är bemstäldt och föreslaget rörande så väl tiden
som vilkoren för förhöjningarnes utgående; varande de i förevarande Utlåtande intagne
summor utförde i riksmynt, ulom i några fall, der bankomynt-beräkningen
ar särskildt utsatt.
1:o För Departementets Chef, Juslitio-Stals-Minislern, hvilken för närvarande
åtnjuter i lön 6,750 R:dr och i taffelpenningar 5,250 R:dr, eller tillsammans
12,000 R:dr, har Kongl. Majit ansett lönen böra förhöjas till 18,000 R:dr och
i sådant afseende äskat ett ytterligare anslag af 6,000 R:dr.
I betraktande deraf, alt Justilie-Slats-Ministern, enligt grundlagen, innehar
Rikets högsta värdighet och alt den dermed förenade representations-skyldigbet utan
tvifvel måste medföra betydligt ökade utgifter, i samina man som lefnadskoslnaden
i allmänhet stigit, anser sig Utskottet, under nuvarande föihållanden, böra tillstyrka:
att den för Justitie-Stals-Ministern begärda anslags-tillökning med
6,000 R:dr må af Rikets Ständer beviljas.
Hih. till K. St. Prot. 1856 A 1857. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft. t
o
Slatt-UlshnUels Utlåtande M 42.
Och har Utskottet härigenom jemväl besvarat Riksdagsfullmäktigen Johan Johanssons
från Orebro län uti en till Utskottet remitterad motion gjorda framställning
oin afslag å den Kongl. Propositionen i denna del eller åtminstone en betydlig
nedsättning af den äskade löneförhöjningen.
2:o Med anledning af upprätladt förslag till löne-reglering inom Justitie-StatsExpeditionen,
är af Kongl. Maj:t begärdt, att anslaget för Uxpeditionen, nu utgörande
16,426 R:dr, måtte förhöjas med 10,974 R:dr, hvaremot tjenstemänuens och
vaktbeljcningens rätt till ljuspenningar skulle upphöra och derigenom ett belopp af
450 R:dr Statsverket besparas.
Utskottet, som i afseende å så väl nämnde Expedition som efterföljande verk
låtit (ill beredande af en lättare öfversigt af den föreslagna löne-regleringen uppgöra
och efter sitt yttrande om hvarje verk i Utlåtandet intaga en tabell, innefattande
bade den af Kongl. Maj:t framlagda staten och de anslags-förhöjningar, Utskottet
funnit skäl alt tillstyrka, har, hvad nu angår löne-regleringen inom JustitieStats-Expedilioncn,
genomgått den föreslagna staten post för post, hvarvid Utskottet
ansett en jemkning deraf i nedannämnde delar böra ega ruin.
a) Beträffande först de tre Byrå-cbefs-befatlningarnc, är den åsigt redan af
föregående Rikets Ständer uttalad, att en of dessa platser bör utan olägenhet för
ärendenas gång kunna indragas; och har äfven Kongl. Majit, jemte förklarande, att
den Byrå-cbefs-beställning, till hvilken hörde beredningen och föredragningen af lagfrågor,
är oundgängligen behöflig, antagit, att indragning af någondera utaf de två
öfrige befaltningarne framdeles, sedan onderås innehafvare afgått, kommer att ske.
Vid sådant förhållande anser Utskottet, att den för samtlige Byrå-cheferne begärda
anslags-förhöjning, hvarigenom deras aflöning skulle ökas till 4,300 Ridr för hvardera,
skäligen kan nedsättas lill en summa, som motsvarar skilnaden emellan sammanräknade
beloppet af Byrå-chefernes nu innehafvande löner, utgörande 7,325
Ridr, och den för Iva af desse embetsman ifrågaställa förhöjda aflöning af tillhopa
9,000 R:dr. Utskottet föreslår derföre, att en sådan tillökning, uppgående till 1,677
Ridr, af Rikets Ständer beviljas samt all beloppet ställes till Kongl. Majits Nådiga
disposition för Byiå-chefs-göromålens bestridande.
b) För en Registrator inom Expeditionen, i nu gällande stat benämnd Arkivarie,
med lön al 1.311 Ridr, är den nya aflöningen föreslagen till 3,000 Ridr;
men med afseende derå, att denne tjensteman har vida mindre trägna göromål, än
hans vederlikar i de öfrige Stats-Departementen äfvensom i Kollegierne, i hvilka
sednare verk Registratorerne, enligt Kongl. Majlis Nådiga Proposition, böra undfå
en aflöning af 2,300 R;dr, torde den äskade löneförhöjningen för nu ifrågavarande
Registrator kunna i betydlig mån minskas. Utskottet anser, att tillökningen
för denne icke bör bestämmas till högre belopp, än som erfordras för aflöningens
höjande till 2,000 Ridr, hvarigenom lian erhåller en löneförbättring, motsvarande
pngefär hälften af nuvarande löneförmåner.
Slats-Utskottels Utlåtande M 4'J.
3
c) Den inom förevarande Expedition anställde Kanslist, hvilkens lön för närvarande
utgör 1,200 R:dr, har ansetts böra erhälla 2,000 R:dr i aflöning. Det
synes Utskottet som den begärda tillökningen för denne tjensteman lämpligen kunnat
inskränkas till 000 R:dr, eller hälften af hans nu innehafvande. lön. Då Utskottet
för öfrigt anser, att så väl kanslist- som kopist-beställningar i allmänhet, hvilka
hufvudsakligen äro afsedde för utskrifning, kollationering och afsändande af expeditioner,
böra vid en blifvande reglering af embelsverken indragas, emot det att lill
bekostande af dessa göromål erforderligo medel särskildt anvisas, har Utskottet, som,
beträffande den för Kopisterne inom ifrågavarande Expedition föreslagna löneförhöjning
icke haft något, i afseende å beloppet, att erinra, funnit sig böra hemställa,
att tillökningarne för Kanslisten och Kopisterne icke må såsom sådane i staten upptagas,
utan att i stället en emot dessa tillökningar, med iakttagande af förenämnda
inskränkning i beloppet för Kanslisten, svarande summa, utgörande 1,574 R:dr 50
ören, må anvisas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för befrämjande af göromåiens
gång inom kanslist- och kopist-graderne.
De öfrige tillökningar i aflönings- och gra lifik o t iöns med el, som den föreslagna
staten upptager, hafva af Utskottet ansetts böra med deri uppförda belopp utgå.
Med de af Utskottet* nödige befunne förändringar i löne-staten, skulle, enligt
tabellen, den erforderliga anslags-tillökningon för Justilie-Stats-Expeditionen blifva
5,274 Hulr; och Utskottet tillstyrker allså,
att förhöjning af nämnda Expeditions nuvarande anslag må af Rikets
Ständer beviljas med 5,274 R:dr, att utgå på sätt Utskottet
i tabellen föreslagit.
Härigenom har Utskottet älven yttrat sig öfver Riksdagsfullrnäktigen Johan Johanssons
uti förutnämnda motion framställda yrkande, dels att för en af Byrå-cbeferne
någon löneförhöjning icke mätte beviljas, dels att beloppet af den föreslagna
tillökningen för Expeditionens Registrator skulle nedsättas.
i
Slats-Dlskoltets Dllåtande M 42,
Tab. Litt. A.
Nuvarande
w
C/3
(S
t
O: 3
3 IL
sf
3 c
Löner.
Arfvoden.
Ljuspen-
ningar.
Summa.
Majit
lagit
sF
^ o •
3
4,500
120
4,620
_
5,500
Expeditions-chefeo . . arfvode
5,500
2,400
—
—
60
2,460
—
4,500
1 By rå-chef
2,400
—
2,523
—
—
50
2,573
—
4,500
1 Dito .........
2,523
—
2,400
—
—
50
2,450
—
4,500
1 Dito
2,400
—
—
—
—
—
—
—
—
För Byrå - chefs - göromålens
bestridande
1,677
—
1,3i!
—
—
50
1 361
—
3,000
1 Registrator
2,000
—
1,200
—
—
20
1,220
—
2,000
1 Kanslist
1,200
—
625
50
—
20
645
50
1,000
1 Kopist
625
50
600
—
—
20
620
—
1,000
i Dito
. -
600
— j
Till befrämjande af göromå-
. ,
lens sång inom kanslist- och
'
kopist-graderne
1,574
50]
416
50
—
20
436
50
600
t Vaktmästare
600
—!
300
—
—
20
320
—
500
1 Dito
500
—
150
.—
—
—
150
—
500
Till gratifikationer åt e. o.
tjenstemän och vaktbetjent?
300
—
Suna
11,926
—
4,500
430
16,856
-1
27,400
S:ma R:dr Runt
21,700
—
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag blifver således 5,274 R:dr.
5.0 Jemte förklarande, att Kongl. Maj:t ansåge lönen för Justitie-råden böra
ökas från 7,500 R:dr till 8,000 R:dr, äfvensom de vid Högsta Domstolen anställde
Vaktmästare, af hvilka en föresloges till öfverflyttning på Justitie-revisions-expeditionens
stat, vara i behof af förbättrade löneinkomster, bar Kongl. Maj:t äskat
förhöjning af Högsta Domslolens nuvarande anslagssumma 90,837 R:dr 8 ören med
6,262 R:dr 92 ören, genom beviljandet hvaraf likväl Vaktbetjeningens ljuspenningar
60 R:dr skulle försvinna.
Stats-Utskottets Utlåtande M 42.
UtskQttel tillstyrker,
att Rikets Ständer, med bifall till den ifrågaställa öfvcrflytlningen
af en Vaktmäslarebeslällning lili Justitie-revisionens stat, ina anvisa
det äskade beloppet af 6,487 B:dr 92 ören att, på sätt,' följande
tabell visar, användas till löneförhöjningar för Högsta Domstolens
Ledamöter och Vaktbetjening.
Tab. lätt. B.
Nuvarande
Loner.
Ljuspen-
ningar.
Summa.
— •
ca
-• 5»
-
o —
i
7,500
7,500
8,000
1 Justitie-råd
8.000
82,500
—
82,500
—
88,000
11 Dito
88,000
387
8
20
407
8
600
1 Vaktmästare
600
225
—
20
245
—
500
1 Dito
500
225
20
• •
245
1 Dito öfverflyttas pä
Justitie-revisions-exped i tio-  nens stat
Summa
90,837
8
60 90,897
8 97,100
Summa R:dr Riksmynt
97,100
Anm. När frän nuvarande anslagssumman
aldrages den till öfverll v Ilning föreslagna Vaktmästare-lönen .
90,837:
223:
U.
och erfordras således i denna stat en tillökning af .
återslå
90,612:
6,487:
8.
92.
4:o Uti det för Justitie-kanslers-expeditionen nu utgående anslag, 11,503
R:dr, är af Kongl. Majit, under åberopande af de för löneregleringen inom Embetsverken
framställda allmänna grunder och med förklarande att Sekreterarebefattningen
i denna Expedition syntes böra uppföras i samma lönegrad, som Expedilions-sekreterare-embetena,
en tillökning föreslagen med 5,897 R:dr; dock skulle, i händelse af
bifall härtill, indragning ske af ljuspenningarne för Expeditionen, utgörande 260 R:dr.
Vid genomgående af don föreslagna löneslaten bar Utskottet funnit densamma
påkalla förändring i följande delar:
a) Sekreteraren inom Expeditionen, hvilken nu uppbär i lön 2,350 R:dr, är
i den föreslagna staten uppförd till enahauda aflöning af 4,500 R:dr, som Expeditions-Sekreterare
inom Stats-departementen och Kollegii-ledamöter i lägre lönegrad
ansetts, enligt de för nämnda Departement och Kollegierne uppgjorda nya lönestater,
«
Stals-UtshoHets Utlåtande M 42.
böra erhålla. Men ifrågavarande befattning synes Utskottet hvarken till vigten eller
mängden af göromål vara jemförlig med sagdo embeten, åtminstone ej de sednare,
hvilka kräfva en sjelfständig och med ansvar förenad verksamhet, samt torde icke
ens kunna jemföras med Kollegii-sekrelerarnes beställningar, för hvilka Kongl. Majit
föreslagit en aflöning af 3,500 R:dr. 1 betraktande häraf, anser Utskottet, att den
för Sekreteraren i förevarande Expedition äskade lönet illök ning icke bort sättas högre,
än att hans aflöning dermed uppgår till ett belopp af 5,000 R:dr, hvadan en sådan
förhöjning af Utskottet föreslås.
b) För Registratorn inom denna Expedition, med nu innehafvande lön af 4,053
R:dr, är den nya aflöningen föreslagen till 5,000 R:dr. Efter enahanda grund,
som här ofvan i 2:dra punkten litt. b. är anförd i afseende å Registratorn i Juslitiestats-expeditionen,
har Utskottet ansett denna aflöning kunna nedsättas till likhet
med den, som Utskottet för sistnämnde tjensteman tillstyrkt, eller 2,000 R:dr, utgörande
ändock nära dubbla beloppet af nuvarande lön.
<•) Beträffande de för Expeditionens tvenne Kopister föreslagne löneförhöjningar,
hemställer Utskottet, under åberopande af sitt yttrande rörande Kanslist- och KopistIjensterne
i Justilie-stats-expeditionen, att sammanlagda beloppet of dessa förhöjningar,
utgörande 840 R:dr, må ställas till Kongl. Maj:ts disposition för befrämjande
af göromålens gång inom ifrågavarande tjeostegrad.
Emot öfrige tillökningar i den föreslagna slaten har Utskottet icke haft något
att erinra; och då, med iakttagande af de förändringar, som Utskottet föreslagit,
nuvarande anslag för Justitie-kanslers-expeditionen, jemlikt den upprättade tabellen,
erfordrar förhöjning med 3,397 R:dr, tillstyrker Utskottet,
att denna anslagstillökning, 5,597 R:dr, af Rikets Ständer beviljas
alt utgå, i enlighet med Utskottets i tabellen intagna förslag.
Uti meranämnda motion af Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson är äfven
yrkande gjordt om nedsättning i beloppet of den lör Sekreteraren i Justitie-kanslersexpeditionen
äskade löneförhöjning. Denna framställning anser Utskottet vara genom
dess ofvanstående yttrande besvarad.
Stah-Ulskollcls Utlåtande M 42. f
Tab, C.
Nuvarande
5*
?§
ar.
a»
c? ?
Löner.
Ljuspen-
ningar.
Summa.
cw *
VO .g
JT cu
3 a
0» p»
Kg.
^ O
P»
«
6,390
120
6,510
7,000
Justitie-Kanslerön
7,000
2,350
50
2,400
4,500
1 Sekreterare
3,000
1,053
30
1,083
3,000
1 Registrator
2,000
580
20
600
1,000
1 Kopist
580
20
600
1,000
t Dito
Till befrämjande af göromålens
580
400
20
420
600
gång inom Kopist-graden . .
1 Vaktmästare
840
600
150
150
300
Till Gratifikationer åt e. 0. tjen-  stemän och vaktbeljente . . .
300
Summa
11,503
260
11,763
i 7,400
Summa R:dr Riksmynt
14,900
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag hillver således 5,397 lt:dr.
5:o Jemte det Kongl. Moj:t ansett de å Justitie-Revisions-Expeditiunens stat
uppförda tvenne Registrators-befaltningar böra vid andra Registratorns afgång förenas,
för hvilket ändamål likväl erfordrades dels alt till förste Registratorns biträde en kanslist
förordnas i stället för den kopist, som nu är till tjenstgöring i Regislratorskontoret
indelad, dels ock att ett särskildt arfvode för vården af Högsta Domstolens
protokoll beviljas, liar Kongl. Majit, med iakttagande häraf och öfverflyttning till
Justitie-Revisions-Expeditionen af en bland vaktmästarno hos Högsta Domstolen,
låtit upprätta nytt förslag till löneslat för nämnda expedition samt, under åberopande
deraf, äskat en tillökning i Expeditionens nuvarande anslag> 62,700 R:dr, med
30,500 R:dr, hvarutöfver, intill dess andre Registratorn från tjenste» afginge, erfordrades
ett-belopp från Allmänna Indragningsstalen af 605 R:ir 50 ören ; men till följd af en sådan
reglering komme deremot de nu utgående ljuspenningarne, 800 R:dr, att försvinna.
Efter granskning af den föreslagna staten, får Utskottet anmäla de erinringar,
som dervid hos Utskottet förekommit.
a) Den förste Registratorn i förevarande Expedition är uppförd till en aflöning
af 3,500 R:dr. Om äfven de göromål, som åtfölja denna Registralorsbefattning,
äro mer än annorstädes trägna, synes likväl innehafvare» deraf, hvilkens lön
nu utgör i.849 R;dr 50 ören, skäligen kunna åtnöjas med en mindre tillökning,
it
Stats-Utskottet» Utlåtande M 48.
an den nu föieslagna, helst, såsom upplyst blifvit, betydliga sportler äro med denna
tjenst förenade. Utskottet föreslår tillökning af nämnde tjenstemans aflöning till
3,000 R:dr, genom hvilken förhöjning han erhåller en löneförbättring, motsvarande
nära två tredjedelar af nuvarande lön.
b) Beträffande andre Registratorns, på indragning ställda, befattning, förekommer,
att någon lön för denna icke finnes utförd, utan är i afseende å nuvarande
innehafvares aflönande, intill dess han afgår, föreslaget, att, sedan af den nya kanslistlön,
som blifvit i staten upptagen till belopp af 2,000 R:dr, men tills vidare
icke borde utgå, 1,000 R:dr användts till aflöning åt den 9:de, jemväl på indragning
ställde, kopisten, återstoden skulle tillfalla andre Registratorn, hvilkens bibehållande
vid nu egande löneinkomster, utgörande med ljuspenningar en summa af 1,603
R:dr 30 ören, dock erfordrade ytterligare ett belopp af 603 R:dr 30 ören från Allmänna
Indragningsstaten, hvarförutan denne tjensteman, för att jemväl komma i åtnjutande
af någon löneförhöjning, skulle uppbära det särskilta arfvode af 600 R:dr,
sorn blifvit föreslaget för vården af Högsta Domstolens protokoll.
I betraktande deraf, att den lönereglering, sorn nu sker, icke skulle blifva
definitiv, utan gällande blott för nästa statsreglerings-period, torde den äskade nya
kanslistlönen ej böra å slaten uppföras; och har. i öfverensstämmelse härmed, Utskottet,
jemte uteslutande från tabellen af sagde lön, för andre Registratorn der
upptagit den lön, han nu innehar, utgörande 1,333 R:dr 30 ören. Då dertill lag -  ges ofvanberörde arfvode af 600 R:dr, hvars beviljande af Utskottet lillstyrkes, erhåller
således andre Registratorn i löneinkomst 2,133 R:dr 30 ören, hvarigenom
honom beredes en billig förhöjning af nuvarande löneförmåner, utan alt något särskilt
bidrag från Allmänna Indragningsstaten erfordras.
c) Hvad angår de ifrågasatte löneförhöjningarue för kanslister och kopister
inom denna expedition, hvilka tjenstemän till samma antal, som förut, i tabellen
upptagits, får Utskottet, med tillämpning af den grundsats, Utskottet i afseende å
dessa slags befattningar här ofvan uttalat, hemställa, att, med iakttagande deraf, att
beloppet af den till 2,000 R:dr föreslagna kanslistaflöningen inskränkes till 1,800
R:dr, summan af tillökningarna för kanslist- och kopist-Ijensterne ställes till Kongl.
Maj:!s disposition för befrämjande af ärendenas gång inom dessa ijenslegrader. Då,
till följd af den äskade nya kanslistlönens uteslutande från staten, den på indragning
ställde 9:de kopisten, hvilkens lön icke finnes upptagen, bör der uppföras med
nu innehafvande lön 600 R:dr, blifver, med beräkning af enahanda tillökning för
denna som öfriga kopistplatser, eller 400 R:dr, deri i förenämnda afseende erforderliga
summa, 8,698 R:dr 30 ören.
I öfrigt har Utskottet icke funnit något alt anmärka emot de i den föreslagna
staten uppförda tillökningar; och då, med iakttagande af de förändringar deri,
som Utskottet ansett nödige, den behöfiiga förhöjningen af anslaget för Justilie—Revisions—
-
Stats-Ulskottels Utlåtande M 42.
9
visions-expcditionen, på sätt tabellen visar, uppgår till 28,730 R:dr SO öre, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer, såsom tillökning i anslaget för nämnda expedition,
anvisa en summa af 28,730 R:dr SO öre, att utgå
i öfverensstämmelse med Utskottets förslag i efterföljande tabell.
Bih. lill R. St. Prot. 18S6 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 17 Bäft.
2
40
Slats-Utskotlets Utlåtande M 42.
Tab. Litt. D.
Nuvarande
Kongl.
Majit
Siats-Uiskot-
tet föreslår
Löner.
3 VJ
-O
CD CD
r* 3
Summa.
g't
4,200
4.200
5,000
1
Revisions-Sekreterare
5,000
_
4,200
4,200
5,900
1
Dito
5,000
—
3,900
—
3.900
5,000
t
Dito ,
5,000
—
3,900
3,900
5,000
1
Dito
5,000
—
3,900
3,900
-
4,500
1
Dito
4,500
—
3,900
—
5,900
4,500
1
Dito
4,500
—
3,600
3,600
4,500
1
Dito
4,500
—
3,600
5,600
4,500
1
Dito
4,500
—
1,911
50
1,961
3,500
1
Protokolls-Sekreterare
5,733
150
5,885
__
10,500
3
Dito
10,500
—
1,500
50
1,550
3,500
1
Dito
5,500
—
1,500
50
1,550
3,500
1
Dito
3,500
—
1,849
50
50
1.899
5(1
3,500
1
Registrator
3,000
—
1,555
50
50
1.605
50
—
1
Registrator indrages vid nuvarande
innehafvarens afgång . . . . .
1,555
50
1,237
50
20
1,257
50
2,000
1
Kanslist
1,257
50
6,187
50
100
6,287
50
10,000
5
Kanslister
6,187
50
900
-
20
920
2,000
1
Kanslist
900
—
900
20
920
2,000
1
Dito
900
—
- -
2,000
1
Dito tillsättes vid andre Regi-
stratorns afgång
—
—
625
50
20
645
50
1,000
1
Kopist
625
50
1,251
—
40
1,291
—
2,000
2
Kopister
1,251
—
600
—
20
620
—
1,000
1
Kopist
600
—
2,400
—
80
2,480
—
4,000
4
Kopister
2,400
—
600
—
20
620
—
—
1
Kopist, indrages vid 2:dre Registra-
torns afgång
600
—
—
—
—
—
—
—
Till befrämjande af göroinålens gång
inom Kanslist- och Kopist-graderne
8,698
50
416
50
20
43 i5
50
600
1
Vaktmästare
600
—
416
50
20
436
50
500
1
Dito
500
—
416
50
20
436
50
500
1
Dito
500
—
500
1
Dito öfverflyttas från Hög-
sta Domstolens stat . . . . .
500
—
1,500
—
—
1,500
—
2,000
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän
och vaktbetjente
2,000
—
600
Arfvode för vården af Högsta Domsto-
lens protokoll m. m
600
—
62,700
—
800
63,500
-
93,200
Summa R:dr Riksmynt
91,655
50
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag blifver 26,955: 50.
Afgår: Öfverflyttning från Högsta Domstolens stat  225: —
Återstår nytt anslag 20,750: 50.
Slals-Ulskollets Utlåtande M 42.
11
6:0 För Svea och Götha Hof-Rätter samt Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge
äro förslag till nya löne-staler äfven upprättade; och då, enligt dessa, erfor
-
dras för Svea Hof-Rält R:dr 163,000:
Götha Hof-Rält
. » 162,000:
samt Hof-Rätlen öfver Skåne och Blekinge .... » 78,100: 403,100:
men nu gällande stater, med inberäkning af de särskilda anslag, som för
innevarande statsreglerings-period äro beviljade, endast upptaga för
Svea Hof-Rält R:dr 128,325:
Gölba »
» 126,825:
samt Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge .... » 58,650:
utom ett Hof-Rätterne gemensamt tillagdt reservationsanslag
» 10,500: 524,500:
uppstode, utöfver sistnämnda summor för regleringens lillvägabringande, ett behof
af 78,800 R:dr, hvilket belopp Kongl. Maj:l nu af Rikets Ständer äskat.
Som fråga vid sistlidne Riksdag förevar om en förändrad organisation af HofRätterne,
torde Utskottet böra här redogöra så väl för den utgång, denna fråga
då fick, som för hvad derutinnan sedermera, enligt det Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
bilagda protokoll öfver Justitie-Departements-ärenden af den 14 Oktober
näsllidno år, förekommit. Vid sednaste Riksdag behagade nemligen Kongl. Maj:t
uti Sin då adåtna Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof för Rikets
Ständer frandägga förslag ej mindre till en i vissa delar förändrad organisation
af Ilof-Rätlernes Ijenstemanna-personal, än ock till en nödig ansedd förbättring i
aflöningen för densamma. Men, jemlikt underdånig skrifvelse den 22 September
1854, ansågo Rikets Ständer, att, innan lönebeloppen definitivt bestämdes, reglering
af tjenstemännens och vaklbetjeningens sportler borde ega rum, och funno sig derföre,
i saknad af en sådan sportel-reglering, icke kunna antaga Kongl. Maj:ts förslag
i hvad det anginge förbättring af personalens lönevilkor; hvaremot Rikets Ständer,
för detta ändamål och lill befrämjande i öfrigt af göromålens gång inom HofRätterne,
ställde till Kongl. Maj:ts disposition under nu gällande stats-reglering, jemte
förut anvisade 12,000 R:dr, dels af Kongl. Maj:t äskade 9,337 R:dr 40 sk., dels
ock derutöfver ett särskildt reservations-anslag af 7,000 R:dr, allt banko, med underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en fullständig och i möjligaste
måtto tillförlitlig utredning af förhållandet med sportlerno samt vid denna
Riksdag, i sammanhang med den förnyade framställning i afseende på lönereglerin
gen,
hvilken Kongl. Maj:l kunde i Nåder finna för godt aflåta, jemväl meddela Rikets
Ständer grunderne för den framtida fördelningen af sådana sportler, hvilka ansågos
fortfarande böra bibehållas, äfvensom uppgift till hvad belopp dessa sportler
kunde beräknas i medeltal uppgå för dem, som skulle deraf blifva delnktige.
Derefter hade Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers äfven
Uttryckta önskan, förordnat, att för utrönande af lämpligheten utaf de föreslagne
12
Slals-Utskotlels Ullålande JM 42.
förändringarne i sammansättningen af Hof-Rätternes Ijenstemanna-personal, del nya
organisations-förslaget borde, så vidt ske kunde, vid början af nästlidne år sältas i
verkställighet, samt tillika, med hänseende dertill, att utfärdande af en ny arbets
ordning
för Hof-Rätterne blefve, till följd af den nya organisationen, af behofvet
påkallad, nedsatt en kommittée, bestående af de tre Hof-Rätternes Presidenter och
en ledamot i hvardera Hof-Rätten, för utarbetande af en sådan arbetsordning; och
kommitlerade, som jemväl undfingo befallning att uppgöra förslag till definitiv stat
för Hof-Rätternes tjenstemän och betjening, öfverlemnade sedermera, under den 18
April förlidet år, till Kongl. Maj:ts Nådiga granskning upprättade förslag så väl till
ny arbetsordning, grundad på den lills vidare anbefallda organisationen, sorn till ny
lönestat för tjenslemännen och betjeningen.
I afseende å de uti kommitterades underdåniga skrifvelse anförde, uti Statsråds—protokollet
intagne, hufvudsakliga grunder för den föreslagna löneregleringen,
får Utskottet, till undvikande af vidlyftighet, hänvisa till hvad nämnde protokoll derom
innehåller och här endast anföra, att kommitterade, i följd af den efter nästlidne
Riksdag inträffade allmänna prisstegring och derigenom ökade lefnadskostnad, funnit
sig böra, utöfver den vid nyssnämnda Riksdag tjenstemännen för innevarande statsreglerings-period
beviljade förhöjning af lönebeloppen, föreslå för dem en ytterligare
löneförbättring.
Såsom af Statsråds—protokollet vidare inhemtas, bade ändamålsenligheten af de
vid sistförflulne Riksdag föreslagne och sedermera i de särskilda Hof-Rätterne införda
förändringar i organisationen af deras Ijenstemanna-personal vunnit bekräftelse
af den erfarenhet, som under den derefter förflutna tiden kunnat förvärfvas; hvarföre
ock denna organisation blifvit tagen till grund för den reglering af lönerna,
sorn vid denna Riksdag är af Kongl. Maj:t föreslagen. Genom samma organisation
skulle registrators-befattningarne och kanslist-tjenslerna, hvilka sednare hufvudsakligen
varit afsedde för renskrifning af Hof-Rätternes expeditioner, äfvensom proto-notarieoch
vice advokatfiskals-sysslorne komma att indragas, tillika med det på Götha
Hof-Rätts stat uppförda arfvode af 75 R:dr åt en läkare för biträde vid förekommande
medikolegala frågor, hvaremot antalet af ordinarie Notarier ökades till IS
1 Svea och Götha Hof-Rätter och till 6 i Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge
samt ytterligare anställdes i förstnämnde två Hof-Rätter 5 och i Skånska Hof-Rätten
2 e. o. Notarier, de der skulle med särskilda arfvoden förses. Dessutom komme
Arkivarier med bestämd lön alt i alla Hof-Rätlerne anlagas samt Svea och Götha
Hof-Rätter hvardera erhålla ytterligare en Fiskal och till sin uppassning en HofRatts-post,
jemte det medel skulle anvisas tiil arfvoden åt adjungerade ledamöter
och till erforderlige biträden dels åt Sekreterarne och Fiskalerne i stället för de nuvarande
Kanslisterne och dels åt Advokat-fiskalerne, Aktuarierne och Arkivarierne.
I afseende å sportlerne, äro de af kommitterade för fördelningen deraf framställda
grunder i så måtto af Kongl. Maj:t godkände, att vid upprättandet af för
-
Slals-Ulshollels Ullålande M 42.
15
slagen tili löneslatcr för Hof-Rättspersonalen Kongl. Maj:t lålit komina i beräkning
hvad hvarje Ijensteman, enligt samma grunder, skulle kunna påräkna såsom sportelinkomster;
men då den föreslagna regleringen af sportlerne måste vara i viss mån
beroende på de lönebelopp, som tillädes tjenstemännen, har den definitiva regleringen
af nämnde inkomster ansells icke böra ega rum annorlunda än i sammanhang
med den lönestat, som kunde varda bestämd.
Beträffande de föreslagne beloppen af löner samt arfvodes- och gratifikations—
medel, har någon afvikelse från kommitterades förslag icke egt rum i andra delar,
än att, med hänsigt lill beloppen af do sportelinkomster, som Sekreterarne i Svea
oeh Götha Hof-Rälter samt Advokatfiskal i förstnämnde Hof-Rätt fortfarande
komme alt uppbära, lönerne för desse tjenstemän ansetts kunna nedsättas, för Sekreteraren
i Svea Hof-Rätt till 2,000 R:dr och för Advokatfiskal i samma HofRätt
jemte Sekreteraren i Götha Hof-Rätt lill 2,300 R:dr; hvaremot och då Aktuarien
i Svea Hof-Rätt kunde för framtiden påräkna blott ungefärligen hälften så
stor sporlelinkomst, som Aktuarien i Götha Hof-Rätt, samt Aktuarien i Skånska
Hof-Rällen komme att alldeles sakna sådan inkomst, lönen för Aktuarierne i Svea
och Skånska Hof-Rätterne blifvit föreslagen till ett förhöjdt belopp af 2,300 R:dr.
Efter denna redogörelse går nu Utskottet att yttra sig öfver de föreslagne
lönestatcrne, hvilka, upptagande jemväl de för hvarje tjensteman påräknade sportelinkomster,
inhemtas af de i slutet af förevarande punkt införda tabeller. Utskottet,
som ansett grunderne för den nya organisationen i allmänhet riktige och derföre
följt de framlagda staterne vid afgifvande af sitt yttrande öfver löneregleringen,
har vid granskning af dessa stater funnit jemkning böra ega rum i afseende å några
af de föreslagne beloppen, äfvensom Utskottet i sammanhang härmed till behandling
förehaft tvenne hithörande, till Utskottet remitterade, motioner, på sätt här nedan
omförmäles.
a) Hof-Rätls-Presidenternes aflöning, uppgående för närvarande till 7,300 R:dr,
deraf taffelpenningar 1,300 R:dr, är föreslagen att ökas till 9,000 R:dr. Desse
embetsman hafva tillförene i allmänhet varit ställde i samma lönegrad, som JustitieRåden;
och sedan de förre vid 1830 och 1831 års Riksdag erhållit förhöjning af
sin aflöning till nuvarande belopp, fingo äfven de sednare, eller Justitie-Rådén, vid
sistlidne Riksdag sina löne-inkomster till likhet dermed ökade, blott med den skilnad,
att, då Prcsidenternc hafva taffelpenningar åt sig anslagne, Jnstitie-Råden, hvilka
icke ega någon representationsskyldighet, i stället erhöllo s. k. Ijenstgörings-penningar
till motsvarande belopp. Om ock å ena sidan må medgifvas, att Hof-RättsPresidenlerne,
såsom Chefer för verk med en talrik personal, måste vidkännas en
icke obetydlig representations-kostnad, torde dock å den andra sidan äfven böra
tagas i betraktande, att deras göromål äro vida mindre trägna och ansträngande än
Justitie-Rådens. Utskottet anser, alt dessa Presidenters aflöning fortfarande bör
vara lika med Justitie-Rådens, och föreslår derföre, alt enahanda förhöjning, som
14
Slals-Ultkollels Utlåtande JVf 42.
för de sednare redan är af Utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
tillstyrkt, eller 500 R:dr, må beviljas Hof-Rätts-Presidenterne, hvilkas
nuvarande aflöning sålunda kornme att ök^s till 8,000 R:dr.
b) Beträffande aflöningen för Hof-Rälternes Fiskaler, hvilka, enligt den nya
staten, skulle blifva 5 i hvardera af Svea oell Götha Hof-Rätter samt 2 i den
Skånska Hof-Rätten och äro föreslagne att, utom sportlerne, beräknade för dem i
förstnämnda Hof-Rätt till 200 R:dr och för dem i öfrige Hof-Rätterne till 150
R:dr, erhålla i lön 1,500 R:dr hvardera, har Utskottet fått emottaga en inom Borgare-ståndet
af Herr Hasselroth väckt motion, innefattande hemställan, att Fiskalerne*
hvilka tillhörde samma tjenstegrad, sorn Notarierne, men hade vida mer
maktpåliggande och ansträngande göromål, än desse, utom det att fiskalstjensterne
erfordrade högre grad af skicklighet, än nolarieplatserna, matte undfå 1,800 R:dr
i lön, eller lika med Notarierne i högsta lönegraden. Men med afseende derå, att
fiskalsbeställningarne äro att betrakta såsom öfvergångsplatser, hvarifrån vanligen befordran
tiH högre befattning inom kort vinnes, ett förhållande, som deremot, efter
hvad erfarenheten visat, med notarietjensterne sällan eger rum, anser Utskottet löneförmånerne
för Fiskalerne icke böra bestämmas högre, än Kongl. Maj:t föreslagit,
och afstyrker derföre bifall till Herr Hasselrolhs framställning.
c) Enligt den föreslagna staten, skulle de ordinarie Notarierne, hvilka, såsom
redan är nämndt, ansetts böra blifva 15 i hvardera af Svea och Götha Hof-Rätter
samt 6 i Skånska Hof-Rätten, fördelas i trenne lönegrader, med lika antal i hvarje
grad, samt, jemte sportlerne, beräknade för hvar Notarie i Svea Hof-Rätt till 720
R:dr och i de öfriga Hof-Rätterne till 610 R:dr, erhålla såsom lön i högsta graden
1,800 R:dr, i den andra 1,200 R:dr och i den lägsta graden 1,000 R:dr;
hvarförutan c. o. Notarier, till antal af 5 i hvardera af Svea och Götha Hof-Rätter
och 2 i Skånska Hof-Rätten blifvit i staten uppförde, med arfvoden af 500 R:dr,
utom sportler, beräknade till samma belopp, som de ordinarie Notariernes. 1 afseende
å denna del af regleringen bar inom Borgare-ståndet Herr Wetterberg
väckt en, till Utskottet sedermera remitterad, molion, deruti ban hufvudsakligen anfört,
alt, ehuru i hvardera af Svea och Götha Hof-Rätter 20 samt i Skånska HofRätten
8 notarieplatser, motsvarande antalet af Hof-Rälternes föredragande ledamöter,
ansetts erforderlige, löner likväl föreslagits endast för 15 i hvardera af förstnämnda två
Hof-Rätter och för 6 i Skånska Hof-Rätten; att de fleste af de ordinarie Notarierne
i lön och sportler, sammanräknade, ej ens erhållit det belopp af 2,000 R:dr,
som vid den allmänna löneregleringen för embetsverken ansetts vara det lägsta en
tjensteman i andra lönegraden borde undfå, samt att Hof-Rätts-Notariernes ställning
ytterligare försvårades derigenom, att, ehuru kanslistgraden inom Hof-Rätterne
blifvit föreslagen att indragas, någon godtgörelse för renskrifning af Hof-Rätternes
domar och protokoll eller för utskrifning af expeditionerne, medförande en kostnad
af minst 200 R:dr årligen, icke blifvit Notarierne tillagd; varande af motiopäreiy
Stals-Ulskotleta Utlåtande AS 42.
15
föreslaget, att de uti lönestaterne upptagne e. o. Notarier malte bland de ordinarie
Notariernes antal uppföras; att för samtlige dessa notarieplalscr Irenne lönegrader
skulle bestämmas, med löner af 1,800, 1,500 oell 1,200 R:dr, samt i högsta o*h
lägsta graderne uppföras 5 Notarier i Svea och Götha Hof-Rätter och 2 i Skånska
Hof-Rälten, men i andra graden 10 Notarier i förstnämnda två Hof-Rätler och 4
i den tredje, äfvensom att hvarje Notarie särskildt finge sig tillagdt ett belopp af
200 R:dr årligen, såsom ersättning för renskrifningskostnad.
I fråga om antalet af ordinarie Notarier, kan icke Utskottet dela den åsigt,
som i motionen närmare utvecklas, alt emot hvarje ledamot med föredragningsskyldighet
skulle efter organisationsplanen svara en Notarie, hvilken borde expediera de
på denna ledamots rotel lottade mål, enär, jemlikt den upprättade arbetsordningen,
Notarien, som för dagen förer protokollet, har till åliggande att uppsätta och expediera
domar och utslag i alla då förekommande mål och ärenden, som icke tillhöra
Fiskalens expedition, och Notariens verksamhet således är af rotelindelningen
helt och hållet oberoende; hvarföre Utskottet anser antalet af nämnde Notarier icke
böra blifva större än som Kongl. Maj:t funnit vara för den ordinarie ijenslgöringon
behölligt. Deremot synes det Utskottet alt, jemte bibehållande af det uti löningsstaterne
uppförda antal af Notarier inom hvarje lönegrad, allöningen i den andra skäligen
kan något förhöjas; och hemställer Utskottet, att densamma må ökas från det föreslagna
beloppet af 1,200 till 1,400 R:dr, hvarigenom äfven skilnaden mellan de
särskilda lönegradcrne blir lika, eller 400 R:dr, i stället att den, enligt de föreslagne
staterne, utgör 200 R:dr emellan lägsta och andra graden samt icke mindre
än 600 R:dr emellan denna sednare och den högsta graden.
Hvad angår de i lönestaterne uppförde e. o. Notarier kan det, i Utskottets
tanke, icke vara gagneligt, att den unge extra ordinarien, sedan han nyligen inträdt
på tjenstemannabanan, bindes vid en sådan slags verksamhet, som den ifrågavarande,
derigenom att för tjenstgöringen fastställes ett bestämdt årligt arfvode. Utskottet
föreställer sig, att det vöre af vida större nytta, om han vid denna tidpunkt kunde,
oförhindrad af en dylik stadig tjenstgöring, bereda sig tillfällen att genom en mera
praktisk verksamhet förvärfva sig de insigter och den erfarenhet, som äro nödvändiga
för hans utbildning för domarekallet. Det är på sådan grund, som Utskottet
anser, att fasta årliga arfvoden för ifrågavarande slags tjenstgöring icke lämpligen
böra bestämmas. Då emellertid något biträde vid notariegöromålen torde blifva för
de ordinarie Notarierne af nöden, föreslår Utskottet, att de belopp, Kongl. Maj:t i
förevarande hänseende äskat, utgörande för hvardera af Svea och Götha Hof-Rätler
2,500 R:dr och för Skånska Hof-Rälten 1,000 R:dr, må anvisas och ställas tili
Kongl. Majlis disposition, att användas till gratifikationer åt extra biträden vid notariegöroinålens
bestridande.
d) För att användas lill arfvoden åt adjungerade ledamöter i Hof-Rätlerne
har Kongl. Maj:t äskat ett belopp af 2,400 R:dr för hvardera af Svea och Götha
16
Slats-Ulskottels Utlåtande M 42.
Hof-Rätter samt hälften, eller 1,200 R:dr, för Skånska Hof-Rätten. Dylika medel
finnas för närvarande anslagne endast för förstnämnda båda Hof-Rätter med 900
R:dr för hvardera. Kommitterade hafva uti sitt afgifna förslag ansett det arfvode,
som adjungerad ledamot nu åtnjuter, utgörande 50 R:dr R:mt i månaden, vara
allt för lågt, då en sådan ledamot icke under tiden för annan befattning å HofRättens
stat uppbär lön å lika eller högre belopp, samt derföre hemställt, att
arfvodet måtte ökas till 100 R:dr för hvarje månad, när den adjungerade ledamoten
ej är ordinarie tjensteman i Hof-Rätten, men att det för sådan tjensteman
skulle fortfarande utgå med nuvarande belopp af 50 R:dr i månaden. Ehuru dylika
medel icke linnas för andra embetsverk anslagne, torde de likväl vara för HofRätterne
behöflige, hufvudsakligen med afseende å angelägenheten, alt vid inträffande
vakans den lediga roteln må genast och intill dess embetet hinner återbesättas kunna
uppehållas genom skicklige vikarier, de der billigtvis böra få påräkna en lämplig
ersättning för sitt biträde, åtminstone i de fall, då personerne icke förut inom verket
innehafva ordinarie tjenst. Utskottet anser dock, att någon nedsättning af de
äskade beloppen skäligen kan ega rum, och föreslår, att de bestämmas för hvardera
af Svea och Götha Hof-Rätter till 1,800 R:dr, eller dubbelt emot hvad ad
junktionsmedlen
derstädes nu utgöra, och för Skånska Hof-Rätten, der sådane hit
tills
icke funnits, till hälften af berörda summa, eller 900 R:dr.
I öfrigt har Utskottet icke funnit skäl till några erinringar vid de föreslagne
slaterne; och med iakttagande af de jemkningar deri, som Utskottet här ofvan
ansett nödige, skulle, på sätt efterföljande tabeller närmare utvisa, de erforderliga
anslagstillökningarne blifva
för Svea Hof-Rätt  29,700: —
för Götha
30,200: —
och för Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge . 16.800: —
eller tillsammans R:dr 76,700: —
Beträffande verkställigheten af ifrågavarande lönereglering, har Kongl. Majit, i
anseende dertill, att i Hof-Rätterne funnes dels åtskillige tjenstemän, hvilkas befattningar
skulle komma att upphöra, och dels andra tjenstemän, hvilkas göromål och
sportelinkomster skulle i väsentlig mån förändras, samt att uppförandet af de till
indragning bestämda tjensterne på indragningsstat, med rättighet för innehafvarne alt
utan vidare tjenstgöringsskyldighet undfå ersättning för löner och sportler, sannolikt
komme att medföra en icke obetydlig utgift för Statsverket, föreslagit, att, då till
följd deraf löneregleringen icke torde genast kunna bringas till verkställighet, Rikets
Ständer ändock måtte medgifva, att, intilldess sådant kan ske, de behöflige anslagen
finge utgå och af Kongl. Majit disponeras, på sätt lämpligast funnes, för befordrande
af göromålens obehindrade gång.
I betraktande af de utaf Kongl. Majit anförda omständigheter, finner jemväl
Utskottet hinder för närvarande möta för tillvägabringande af en definitiv lönereglering
-
Slals-tJtskotlel» Utlåtande Al 42.
11
glering för Hofrätten; hvarföre Utskottet ock anser lämpligast, att de erforderlige
anslagstillökningarne må, på sätt föreslaget ar, af Kongl. Maj:t för det uppgifna
iindamålet få disponeras.
På grund af hvad Utskottet bär ofvan anfört och hemställt, tillstyrker alltså
Utskottet,
att Rikets Ständer, för genomförande af ifrågavarande lönereglering för
Hofrätterne i den män sådant kan ske, må bevilja och till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition ställa de af Utskottet, enligt nedan intagne
tabeller, föreslagne anslagstillökningar, utgörande fpr Svea Hofrätt
29,700 R:dr. för Götha Hofrätt 30,200 R:dr och för Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge 16,800 R:dr, dock med förbehåll, att de
tjenstemän, hvilkas befattningar äro ställda på indragning, komma,
så länge de dervid qvarslå, i åtnjutande af sin tillständiga rätt, i
öfverensstämmelse med det af Utskottet i dess utlåtande N:o 41 i
detta hänseende tillstyrkta allmänna stadgande. Och må desse tjenstemän,
med afseende å den ökade lefnadskostnaden, af de disponible
medlen erhålla, i likhet med andra tjenstemän, en billig förhöjning
af sin nuvarande aflöning, så vidt icke löneregleringens genomförande
derigenom förhindras.
Härigenom har Utskottet jemväl besvarat den uti ofvannämnda motion af Herr
Wetterberg tillika gjorda fra mställning,' alt Rikets Ständer, jemte antagande af Kongl.
Maj:ts förslag till Hofrätternes organisation med de jemkningar, hvarom motionären
hemställt, måtte hos Kongl. Maj t i underdånighet anhålla, att organisationen finge,
i den mån och så fort sig göra låter, komma till stånd.
Slutligen har Utskottet trott sig böra fästa uppmärksamheten å en bestämmelse
i det nya organisations-förslaget, hvars förändrande, i Utskottets tanke, vore
önskvärd. Enligt kommitterades förslag till arbetsordning för Hofrätterne, skola till
Svea Hofrätt inkommande handlingar, med undanlag af dem, som aflemnas vid förhör
eller upprop, emoltagas och i diarierne antecknas af vederbörande Fiskal i brottmål,
af Aktuarien i instämda och vädjade saker och af Sekreteraren i andra civile mål
och ärenden äfvensom i fiskaliska aktioner, eller af tre serskilda personer, då deremot
så väl i Götha Hofrätt som i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge sagde göromål
bestridas af en enda person. Som det utan tvifvel skulle vara fördelaktigare
och beqvämligare för allmänheten, om i Svea Hofrätt, likasom i de andra Hofrätterne,
alla handlingar, som ingifvas, finge aflemnas lill en och samma person, eller,
i fall sådant icke låter sig verkställas, åtminstone till blott tvenne personer, den
ene i civile och den andra i criminelle mål, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om tillvägabringande af en dylik reglering inom Svea Hofrätt utaf
bestyret med emottagandet af handlingar, sorn dit ingifvas.
Hilt. till R. $t. Prot. 1850 & 1857. 4 Sami. 1 A[d. 17 Haft, 3
Slats-Utskottels Utlåtande As 48.
Tab. Litt. K,
y3 ~
8 =• C
1^=“
i 3 Z 3
3 — CB «,
= 3 sä
m £ ~ C9
* 3 —
^ ST 5' ^
3
f* "
Sportler enl. Kom-  mitlerades förslag.
Kongl. Slajrt före-  slagit löner, utom
sportler enligt Knm-  milterades förslag.
£
S>
sr t
3 G!
' sLsr
&*> yr
-l o
fft
7,300
9,000
1
President
8,000
3,900
—
—
5,000
1
Hofrättsråd
5,000
15,600
—
20,000
4
dito
20,000
3,600
—
—
4,500
1
dito
4,500
14,400
—
—
18,000
4
dito
18,000
3,300
—
4,000
1
Assessor . . .
4,000
13,200
—
16,000
4
dito
16,000
3,000
—
—
3,500
1
dito
3,500
27,000
—
—
31,500
9
dito
31,500
1,147
50
3,200
2,000
1
Sekreterare
2,000
956
25
1,800
2,500
1
Advokat-fiskal
2,500
739
50
—
—
1
vice Advokat-fiskal indrages .
—
697
50
200
1,500
i
Fiskal -
1,500
2,092
50
600
4,500
3
dito
4,500
—
200
1,500
1
dito .
1,500
748
50
—
—
1
Proto-notarie indrages ....
—
748
50
-—
—
1
dito dito ....
—
715
50
720
1,800
1
Notaria
1,800
2,862
-—
2,880
7,200
4
dito
7,200
715
50
720
1,200
1
dito
1,400
1,431
—
1,440
2,400
2
dito
2,800
—
—
1,440
2,400
2
dito
2,800
—
—
720
1,000
1
dito
1,000
—
■—
2,880
4,000
4
dito
4,000
-—
—
720
500
1
e. o. Notarie, arfvode ....
—
—
—
2,880
2,000
4
dito arfvöden å 500 R:dr
—
—
—
-iÄ
—
Till arfvöden för biträdo vid No-  tarie-göromålen
2,500
619
50
850
2,500
1
Aktuarie
2,500
619
50
—
—
1
Registrator, indrages
, —-
—
300
2,000
1
Arkivarie
.
2,000
472
50
—
—
1
Kanslist, mdrages
—
106,065(75
21,550
150,500
Transport
150,500
Stats-Utskoltets Utlåtande M 42.
T:prt
>«3
*1 (B 2
« ftf
CA G
•o
2» = ;
—• m “J “
= S cs: O.
cro 5 k* n
0> 3 _
"1 »-► — o:
* as a S
r*'*5 »
O -I
106,065
3,307
1,350
900
292
211
846
211
634
1,050
970
12,485
4,375
S:ma | 132,700
75
50
50
50
50
50
75
ta ' _ •
^ ft O: y
2 =LS ?
aS--*
— * - a
B! O ® ?
»333
21,550
200
100
400
100
300
100
150,500
1,800
2,700
1,500
2,400
600
400
1,600
300
900
300
22,750! 163,000
Transport
7 Kanslister, indragas
Arfvoden för renskrifning och annat
biträde vid Fiskals-expcdilionen
Arfvpden till Amanuenser för biträde
ät Sekreteraren, Advokatfiskal»,
Aktuarien o. Arkivarie»
Gratifikationer ål e. o. tjenstemän
och vaktbetjente
Adjunktions- medel
1 Vaktmästare
1 Hofrätts-post
,
4 dito
1 dito  . . . .
3 dito
1 dito
Ersättning för de genom upphörande
af skyldigheten att hos Hofrätt
betala lösen för handlingar i
revisionssaker, Hofrältens tjenstemän
frångångne sportel-inkomster
enl. Kongl, brefvet den 7
Nov. 1848
Ersättning till tjenstemän och betjente
för mistade ljuspenningar
Till förbättring af tjenstemännens
och vaklbetjeningens lönevilkor,
redan beviljade
. .
Denna Hofrätts genom Kongl, brefvet
d. 19 Dec. 1855 bestämda
andel i det vid sednaste Riksdag
beviljade reservations-anslag . .
— ca
os o pr
-1 o
150,500
1,800
2,700
1,500
1,800
600
400
1,600
300
900
300
Summa R:dr Riksmynt I 162,400
Antti. Tillökningen i denna Hofrätts anslag blefve således 29,700 K:dr\
20
Stali-Utskottels Utlåtande M 42.
Tafo. Litt. F.
iNuvarande Löner
med inberäkning af
Presidentens taffel-  penningar.
Sportler, enligt
Kommitterades
förslag.
Kongl. Majtl före-  slagit Löner, utom
sportler, enligt
Kommitterades
förslag.
7,500
—
9 000
3,900
—
5,000
15,600
—
20,000
3,600
4.500
14,400
3,300
—
18,000
4,000
13,200
„
—
16,000
3,000
—
3,500
27,000
—
51,500
1,147
50
2,300
2,500
956
25
1,200
3,000
739
50
—
—
697
50
150
1,500
2,092
50
450
4,500
—
—
150
1,500
748
50
—
—
748
50
—
—
715
50
640
1,800
2.862
—.
2.560
7.200
715
50
640
1,200
1,431
—
1,280
2,400
—
—
1,280
2,400
—
—
640
1,000
—
—
2,560
640
4,000
500
"
2,560
2,000
619
50
1.600
2,000
619
50
—
—
—
—
300
2.000
472
50
—
—
T:prt j 106,065j75j 18,9S0| 131,000
President . .
pn
»
-3 •
n H
cao'£.
8,000
Hofrätts-råd
5,000
d:o
20,000
d:o
4,500
d:ö
18,000
Assessor
4,000
d:o
16,000
d:o
3,500
d:o
31,500
Sekreterare
2,500
Advokat-fiskal
3,000
vice Advokat-fiskal, indrages •
—
Fiskal
1,500
d:o
4,500
d:o
1,500
Proto-Nolarie, indrages . . •
—
d:o d:o ....
—
Notarie ............
1.800
d:o
7,200
d:o
1,400
d:o
2 800
d:o
2,800
d:o  -
1,000
d:o
4,000
e. o. Notarie, arfvode ....
—
d:o d:o
—
II arfvoden för biträde vid
Notarie-göromålen
2,500
Aktuarie
2 000
Registrator, indrages
—’
Arkivarie
2,000
Kanslist, indrages |
—
Transport j
151,000
1
1
4
1
4
1
4
!
9
1
1
i
1
3
1
i
1
I
4
1
2
2
i
4
i
4
Ti
1
1
1
1
Slalt-Ulikoltett Utlåtande ,M 42.
21
T: pr t
Si z
(V Q. C
T3 ~ — as
2 n 3 “»
3 2 CT »
3 ä o 3
“• ^ 2. Q.
° 3 *;(d
TO » ^
® r. =• **
' B 3 °!
3
as -s
II
III
—. 1
as ^ *
arcj 2 ro
W'
106,063
.3,307
75
75
50
18,950
S:a
1,550
900
292
211
634
847
870
12,270
4,375
50
50
50
50
75
I I
160
160
480
160
131,200)
19,910
151,000 Transport
7 Kanslister, indragas
Arfvode till en läkare för biträde
vid undersökningar, indrages .
1,500 Arfvode för renskrifning och annat
biträde vid Fiskals-expeditionen
3,000 jArfvoden till Amanuenser för biträde
åt Sekreteraren, Advokat!
fiskalen, Aktuarien och Arkiva
i
nen
1-500 Gratifikationer åt e. o. tjenstemän
och vaktbetjente
2,400 Adjunklions-medel
600 1 Vaktmästare
400 1 Hofrätts-post
1,200 3 d:o
400 i d:o
— Ersättning för rnistad lösen för
handlingar i revisions-saker,enl.
Kongl, brefvet d. 7 Nov. 1848
Ersättning till tjenstemän och
vaktbetjening för mistade ljuspenningar
Till förbättring af tjenstemännens
och vaktbetjeningeris lönevilkor,
redan beviljade
Denna Hofrätts genom Kongl,
brefvet d. 19 Dec. 1855 bestämda
andel i det vid sednaste
Riksdag beviljade reservations
-
162,000
anslag
151,000
Summa R:dr Riksmynt
1,500
3,000
1,500
1,800
600
400
1,200
400
161,400
Anm. Tillökningen i denna Hofrätts anslag klefve således 50,200 R:dr.
Siats-Utskottets Utlåtande JYl 42,
Tal», Uti. <w.
Nuvarande Löner
med inberäkning af
Presidentens taffel-  penningar.
Sportler enligt Kom-  mitterades förslag.
Kongl. Maj:t före-  slagit Löner, utom
sportler, enligt Kom-  mitterades förslag;
**
Stats-Utskottet
föreslår
7,500
„
—.
9,000
1
President ....
8,000
3,900
—
5,000
i
Hofrätts-råd
5,000
3,900
—
—
5,000
i
dito . . .
5,000
3,600
—
—
4,500
1
dito
4,500
3,600
—
—
4,500
1
dito
4,500
3,300
__
—
4,000
1
Assessor
4,000
3,300
—
4,000
1
dito
4,000
3,000
—
—
3,500
1
dito
3,500
9,000
—
—
10,500
3
dito
10,500
1,147
50
1,700
3,000
i
Sekreterare ....
3,000
956
25
450
3,000
1
Advokat-fiskal .
3,000
715
50
150
1,500
1
Fiskal
1,500
715
50
150
1,500
I
dito .....
1,500
745
50
—
—
1
förste Notarie, indrages
.
—
697
50
640
1,800
1
Notarie
1,800
697
50
640
1,800
1
dito
1,800
—
-TT
640
1,200
i
dito
1,400
—
—
640
1,200
1
dito
1,400
—
640
1,000
2
dito
1,000
—
—
640
1,000
1
dito
1,000
—
TT-
640
500
I
e. o. Notarie, arfvode
• • • •
640
500
t dito dito .
Till arfvode» för biträde vid notarie-  göromålen
1,000
619
50
—
2,500
1
Aktuarie
2 500
472
50
—r
—
1
Registrator, indrages .
.
—"■3F*
—
150
2,000
i
Arkivarie ....
....
2,000
472
50
-—
—
1
Kanslist, indrages .
945
600
2 dito dito
Arfvode» för renskrifning oeh annat
biträde vid Fiskals-expeditionen
600
T:pt| 49,284175j
7,720
73,100
Transport) 72,500
Stäls-Olskolteis Utlåtande J\i 45.
D 3
r- ra
3!
_ U5
= "S
w* —
3? S-»
™ Cl c
“■ O
*“ 1
~ §
'£
w a. “ •
2 * 3
3 3 O*
3»
1
OJ
ra —
-i re
03 “!
ra ra*
r ‘
a»
3 ?
3 X ra
fSg
i* r
5*2.
3
ZL
*0
r
5“ <0
can 3 .
a. ra o» s*
s sg *
3>H »
» C3
Vt «—
a»a jj£.
■* o
’ OJ 3
ej-ra
o<
3
B
£. W
°
5. W £ 3
QJ O O 2
f
T* 01
•i
era g
i
<* 3 5 ?
'
T:prt
49,284
75
7,720
75,100
Transport
72,500
1.800
Arfvoden till Amanuenser, såsom bi-  träden åt Sekreteraren, Advokat-  fiskal, Aktuarien och Arkivarien
1,800
600
—
600
Gratifikationer åt e. o. tjenstemän och
vaktbetjente
600
_
—
—
1,200
Adjunktions-medel
900
286
50
160
600
1 Vaktmästare
600
205
50
160
400
1 Hofrätts-post
400
205
50
160
400
1 dito
400
597
50
Ersättning för mistad lösen för hand-  lingar i revisions-saker enligt Kongl,
brefvet den 7 November 1848 .
420
"'
—
Ersättning tili tjenstemän och vakt-  betjening för mistade ljuspenningar
7,250
25
Till förbättring af tjenstemännens och
vaktbetjeningens lönevilkor, vid sed-  naste Riksdag beviljade .
1,750
Denna Hofrätts genom Kongl, brefvet
den 19 December 1855 bestämda
andel i det vid sednaste Riksdag
lemnade reservations-anslag .
S:ma
60,400
—
8,200
78,100
Summa R:dr Riksmynt| 77,200
Anm. Tillökningen i denna Hof-Rätts anslag biefve således 16,800 R:dr.
24
Stais-(JIsk o Ue U tillåtande JW 42.
7ir>. Under åberopande af upprättadt förslag til! ny lönestat för Krigs-HofHätten,
bar Kongl. Maj:t föreslagit, att, med indragning af de tjenstemännen och
vaktbeljeningen derstädes tillkommande ljuspenningar, 270 R:dr, Rikets Ständer
mätte bevilja en förhöjning af Hof-Rättens nuvarande anslags-sumrna, 9,355 R:dr
50 ören, med 3,294 R:dr 50 ören, samt derjemte å allmänna Indragnings-staten låta
uppföra ett emot lönen och ljuspenningarne för den hos Hof-Rätten nu anställde
Notarie svarande belopp af 1,344 R:dr.
Som, efter hvad Utskottet inbemtat, motion vid innevarande Riksdag blifvit
väckt ocb till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, angående indragning
af nämnda Hof-Rätt, bar Stats-Utskotiet funnit sig för närvarande och
innan Rikets Ständer i detta ärende fattat beslut, icke böra löneförböjnings-frågan
till behandling företaga, utan kommer Utskottet att yttrande i denna fråga framdeles
afgifva ; hvaremellertid uti den efter Hufvud-liteln följande tabeil nuvarande
anslag för Hof-Rätten oförändradt upptages,
8:o. 1 anseende dertill, att utgiflerne för fångvården under åren 1853,
1854 och 1855, enligt ett ungefärligt medeltal, uppgått till 1,350,000 R:dr årligen,
och anledning icke vore för banden, alt dessa utgifter skulle åter betydligt
förminskas eller nedgå till det belopp af 770.000 R;dr b:ko, eiler 1,155,000 R:dr
R:mf, hvartill de blifvit uti nu gällande riks—stat beräknade, är af Kongl. Majit
föreslaget, att förslags-anslaget till fångars vård och underhåll måtte till förstnämnda
summa ökas med 195,000 R:dr utöfver hvad riks-staten nu upptager.
Såsom af förut åberopade, den Nådiga Propositionen ålföijande, Stalsråds-protokoll
inhemlas, hafva Statens utgifter för fångvården, hvilka ännu år 1852 något understego
del för ändamålet beräknade belopp af 770,000 R:dr b:ko, uppgått ar 1853
till 808,821 R:dr 5 sk.- 5 rist, år 1854 till 880,317 Ridr 53 sk. 6 rst, samt kunde
för år 1855 antagas komma att icke betydligt understiga hvad i den för samma
år fastställda utgifts—stat blifvit beräknadt, eller 1,010,000 Ridr biko; och lärer,
efter hvad vidare är upplyst, den hufvudsakliga anledningen lill utgifternes tillväxt
under berörde tre år vara att söka i de under dessa år gällande höga varupris. —-  Då således visat sig, alt fångvårds-utgifterna under de sednare åren alltjemt stigit,
samt äfven i den händelse, att de, ännu fortfarande, höga varuprisen snart åter
falla, det icke med någon sannolikhet kan antagas, att ifrågavarande slags utgifter,
som, efter hvad redan är nämndt, år 1855 uppgått till omkring 1,000,000 Ridr
biko, komma i den närmaste framtiden att nedgå under den föreslagna summan,
1,350,000 Ridr Rimt, har Utskottet, som anser angeläget, att anslaget bestämmes
till en summa, hvilken så mycket som möjligt närmar sig årsbehofvet, helst eljest
vid statsregloringen en större tillgång för nya anvisningar synes, än som verkligen
förefinnes, trott sig böra tillstyrka,
alt förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må ökas med 195,000
Ridr Rimt. 1 samman
-
Stals-UtskolleU Utlåtande M 42’
1 sammanhang härmed och under åberopande af dess betänkande JM 18, 42
$:s sednare moment, får Utskottet, enär, enligt 1885 års stats-revisorers berättelse,
kostnader för nybvggnads-ai beten blifvit under de år, revisionen omfattat, bestridde
af ofvannämnda förslags-anslag, hemställa,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
ifrågavarande anslag hädanefter icke anlitas till bekostande af dylika ar
beten.
9:o. Då vården och underhållet af läns- och krono-häklena vore öfverlerrinad
lill Fångvårds-stvrelsen, så att något bestyr dermed icke vidare lillkomme det
uuder Finans-departementet lydande embetsverk, åt hvilket vården om kronans hus
och byggnader i allmänhet är uppdragen, har Kongl. Maj:t föreslagit, att, med minskning
af 7:de Hufvud-titelns anslag till byggnader och reparationer i landsorterne
med de (5,000 R:dr, hvilka afsells för underhåll af läns- och krono-häkten, ett
särskildt reservalions-anslag mätte för detta ändamål å 2:ilra Hufvud-liteln anvisas
till belopp af 13,500 R:dr, för att, utan all inblandning med förslags-anslaget tili fångars
vård och underhåll, af Fångvårdsstyrelsen handhafva*; och redovisas.
J afseende å behofvet af detta anslag är upplyst, alt de för nämnda ändamål
hittills anvisade medel, hvilka från och med år 1843 af Fångvårds-styrelsen
disponerats, icke något år befunnits tillräcklige, utan att kostnaden för ifrågavarande
fängelsers underhåll, från och''med nyssnämnda år till och med år 1854,
i medeltal uppgått till 6,062 R:dr 27 sk. b:ko årligen, samt att äfven detta belopp
blefve för framtiden otillräckligt, af anledning dels att under sagde lid (lere länscellfängelscr
äro uppförde, för hvilka endast obetydligare underhållskostnader hittills
i allmänhet kunnat ifrågakomma, då deremot nu mera några af dessa fängelser,
som varit begagnade omkring 10 år, redan voro och de öfriga, allt efter liden för
deras användande, blefvo i behof af kostsammare reparationer, dels alt cellfängelsernas
konstruktion och beskaffenhet i öfrigt föranledde högre underhållskostnader
än de gamla läns-fängelserna; och bar, enligt uppgjord kalkyl, kostnaden för det
närvarande och deri närmaste framtiden af Fångvårds-stvrelsen ansetts icke kunna
beräknas till lägre belopp än 9,000 R:dr b:ko årligen.
Hvad först angår frågan om öfverflyttning från 7:de till 2:dra Hufvud-liteln
af det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag, finnér jemväl Utskottet en sådan
öfverflyttning lämplig, helst, alltsedan vården och underhållet af alla både äldre
och nyare läns- och krono-häkten af Fångvårdsstyrelsen öfvertogos, något annat
bestyr dermed icke tillkommit det under 7;de Hufvud-liteln lydande embetsverk,
åt hvilket vården om kronans hus och byggnader i allmänhet är uppdragen, än att
det hittills anvisade beloppet af detta verk årligen lill Fångvårds-styrelsens disposition
anordnats. Utskottet tillstyrker alltså
bifall till hvad Kongl. Maj:t härutinnan föreslagit.
Beträffande anslagets belopp, har, enligt Stalsråds-protokollet, DepartementstiiU
till R. St. Prat. <836 åi 1837. 4 Sami. t Afå. 17 Haft. 4
se
Siats-Utskottets Utlåtande ,\t 42.
chefen uti sin, af Kongl. Majit gillade, framställning, funnit detsamma icke bora
bestämmas lägre än till 13,000 R:dr, hvaremot uti Kongl. Majits Nådiga Proposition
den summa, som äskats, är upptagen till 13,800 R:dr. Detta sednare belopp
synes ock, efter den i protokollet intagna utredning af frågan, vara del, sorn
af Kongl. Maj:t afsetts. Och sorn upplyst är, att nuvarande anslags-summa icke
på långt när motsvarar det verkliga behofvet, samt den begärda förhöjningen, så
som
har ofvan ar nämndt, grundar sig på en inom vederbörande embetsverk uppgjord
kalkyl öfver utgifterna, har Utskottet ansett sig äfven i denna -del böra tillstyrka
bifall till Kongl. Majlis Nådiga förslag och hemställer derföre,
att det för ifrågavarande föremål afsedda anslag må ökas lill 13,800
R:dr och såsom ett reservations-anslag å riks-slaten uppföras.
10:o Uti sitt utlåtande dVS 18, § 40, förklarade Utskottet, att, i afseende å
den uti Rikets Ständers år 1888 församlade Revisorers af Statsverket berättelse omförmälda
skuld, hvaruti Fangvårds-slyrelsen häftade hos Stals-kontoret, utgörande vid
1883 urs utgång 131,268 R:dr 22 sk. 9 r:st. B:ko, Utskottet skulle, vid afgifvandet
af förslag till 2:dra Hufvud-titelns reglering, meddela särskildt yttrande, så vidt frågan
rörde medels anvisande för framtiden till ett förlags-kapital för nämnde Styrelse.
1 anledning haral' får Utskottet först lemna en från Revisorernes berättelse
heintad redogörelse för tillkomsten af ifrågavarande skuld. Då ofvanbemälde Styrelse
år 1842 öfvertog förvaltningen af fångvården i dess helhet, bildades, vid hufvudbokens
uppgörande för samma år, af en del fångvårdens dåvarande tillgångar ett
kapital-belopp, sorn sedermera, efter afräkning af åtskillige deri ingående fängelsebyggnaders
värde, i hufvudboken bibehållits, uppgående till 122,626 R.dr 36 sk. 6
r:sl. B:ko. Dels derigenom alt arbetena för fångvårdens behof, vid de större straftoch
arbetsfängelset!^ under sednare åren erhållit en betydligare utsträckning, som
fördrat större (örlags-kapital, dels i den mån en mera ordnad bokföring hunnit vid
dessa fängelser införas, hvarigenom icke, på sätt förut tillgått, värdet af under året
upphandlade materialier och förråds-artiklar i räkenskaperne afforts såsom en utgift
i vidsträcktare mån, än för så vidt effekterne för samma år för fångvården användts,
dels ock genom den af Kongl. Majit den 12 Juni 1849 Nådigst föreskrifna förändring
i afseende på utgiflerne för ransaknings-fängelserne, nemligen: att till bestridande
af dessa utgifter, som förut förskjutits från vederbörande Landt-ränterier,
förskott skulle af Styrelsen ränlerierne meddelas, hvaraf blifvit en följd, att Styrelsen
i hvarje ränteri ständigt måste hålla en större eller mindre kassa, hade ofvannämnda
kapital-tillgång blifvit alltför otillräcklig, hvarigenom, då de under sednare åren uppkotnna
betydliga besparingar å fångvårds-anslaget till en väsendtlig del i verkligheten
representerats genom fångvårdens förråder och kassor, dessa besparingar, som för
hvarje år i Styrelsens hufvudbok godtgjorts Stats-kontoret, icke kunnat kontant öfverlemnas.
Detta utgjorde anledningen till den betydliga fordran nämnda embetsverk
egde hos Styrelsen, ett förhållande, som ansetts icke heller kunna i framtiden
Stats-Utskottets Utlåtande Jtt 42.
27
undvikas, sa frami ej fångvårdens förlags-kapilal blefve ökadt lili ett behofvet motsvarande
belopp. Uti det, Revisions-berättelsen bifogade, underdåniga utlåtande, sorn
Fångvårds-styreisen »fgifvif, i anledning af Revisorernes anmärkning i förevarande
ämne, har Styrelsen, bland annat, anfört, att den utveckling och större utsträckning,
fångvården under sednast förtlutne decennierne i allmänhet erhållit, samt ordnandet
af arbetena inom fångvårds-anstalterne, föranledi behof af förskottsmedel till något
högre belopp, än förut varit af nöden, hvarföre eli visst maximum ansåges böra
bestämmas, och att Styrelsen redan under loppet af år 1864 i afseende härå underdånigst
hemställt, att, då någon grundfond, eller ett förlags-kapilal, icke lämpligen
borde förefinnas å ett Rikets Ständers förslags-anslag, och det i Styrelsens hufvudbok
å kapital-konto balanserade belopp i allt fall befunnits för ändamålet otillräckligt,
detta kapital-belopp 122,626 R:dr 36 sk. 6 r:st,, måtte i Styrelsens hufvudbok
få tillgodoföras Stals-kontoret, samt Styrelsen varda berättigad att innehafva förskott
till ett belopp af 276,000 R:dr R:ko, hvilket ungefärligen motsvarade nämnde
kapital-summa, sammanlagd med Stats-kontorels fordran vid 1862 års slut, 443,616
R:dr 32 sk. 3 r:sl., med skyldighet för Styrelsen alt till Stats-konlorct kontant
leverera det belopp, hvarmed, efter afslutad hufvudbok, Styrelsens skuld till Statskontoret
öfverslege berörde summa, 276,000 R;dr B:ko.
Behofvet af ett förlags-kapital för fångvårds-ulgifternes bestridande är utan
tvifvel af förvaltningens beskaffenhet påkalladt, och den utväg för erhållande af en
dylik fond, som Fångvårds-styreisen uti sitt förenämnda underdåniga utlåtande föreslagit,
synes ock Utskottet vara den lämpligaste. Då emellertid af räkenskaperne
inhemtals, att Styrelsens skuld till Stats-kontoret under de sednare åren något nedgått,
anser Utskottet, att en summa af 260,000 R:dr B:ko, eller 376,000 R;dr
Runt, bör blifva för ändamålet tillräcklig, hvadan Utskottet hemställer,
alt Rikets Ständer ma medgifva Fångvårds-styreisen rättighet, alt för
ifrågavarande behof af statsmedlen lills vidare innehafva en summa
af högst 376,000 R:dr R:mt, häruti likväl inberäknadl ofvannämnda
i Styrelsens hufvudbok balanserade kapital-belopp af 122,626 R:dr
36 sk. 6 r:st. B:ko.
ll:o. Uti den fråga om förhöjning af försiags-anslaget till medilo-legala besiglningar,
hvilken Utskottet i sitt utlåtande M 18, § 69, uppskjutit för ali i sammanhang
med statsregleringén förekomma, har Utskottet af räkenskaperne inhemtal, alt
bristerne å detta anslag, uppfördt i Riks-slaten med 9,000 R:dr, under de sednare
åren småningom minskats och utgiften närmat sig anslags-beloppet. Vid så-'
dant förhållande synes en tillökning i detta anslag icke behöflig. Men då, efter
hvad Utskottet tillika erfarit, Kongl. Maj:t, jemlikt Nådigt Bref den 23 .luli nästlidet
år, beviljat Provincialläkare och deras vederlikar, samt dem, som deras tjenst
bestrida, ökad ersättning för ifrågavarande slags förrättningar, och anslaget härigenom
2»
Siats-Utskottets Utlåtande »M 42.
torde hädanefter blifva mera otillräckligt för det afsedda behofvet, hemställer Utskottet,
att omförmälda förslags-anslag måtte förhöjas till 10,000 R:dr.
12:o Till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, angående upphörande af de
till särskilda verk utgående ljuspenningar, borde, enligt den Nådiga Propositionen,
förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser, nu utgörande 23,915 R:dr 94
öre, minskas med ett ljuspenningarne motsvarande belopp af 1,820 R:dr. Ehuru
äfven Utskottet tillstyrkt ljuspenningarnes försvinnande under nästa statsregleringsperiod,
har dock Utskottet, med afseende derå, att, enligt räkenskaperne, berörde
anslag, å hvilket en mindre besparing år 1852 uppkommit, deremot visat brist år
1853 af 1,522 R:dr 95 öre och år 1854 af 6,398 R:dr 52 öre, trott, all anslaget
bör bibehållas vid nuvarande belopp, hvilket dock, för jernnande af Hufvudtitelns
slutsumma, torde ökas med 58 öre.
13:o. Öfrige under denna Hufvud-litel uppförda anslag, deruti förändring icke
blifvit ifrågasatt, har Utskottet, på sätt den efter Hufvud-titeln följande tabell närmare
visar, funnit sig böra föreslå till samma belopp, som vid nästlidne Riksdag. -
14:o För ombyggnad af länsfängelser efter cellsystemet i de län, der sådana
ännu icke blifvit fullbordade eller påbegynta, har Kongl. Majit, under åberopande
af hvad det den Nådiga Propositionen åtföljande protokoll öfver Justitie—Departements—ärenden
i detta ämne innehåller, äskat, att Rikets Ständer måtte anvisa ett
belopp af 450,000 Ridr, att under åren 1858, 1859 och 1860 utgå med leidel
hvartdera året.
Af nämnda Stats-Råds-Protokoll inhemtas, att med de extra anslag, som Rikets
Ständer vid föregående Riksmöten till uppförande af dylika fängelser beviljat, tillgångar
blifvit beredde att inom 17 af Rikets län uppföra sådana fängelser, af hvilka
de fleste redan blifvit fullbordade och de öfrige för närvarande voro under arbete;
hvarförutan af samma anslag medel blifvit anvisade för påbörjande af fängelser i
ytterligare två län, nemligen Örebro och Gottlands; varande, enligt en uppgjord
kalkyl, för cellfängelsers fullständiga uppförande i sistnämnda två län, äfvensom i de
återstående fem, nemligen Upsala, Nyköpings, Wesler-Norrlands, Westerbottens och
Jemtlands, ett ytterligare anslag erforderligt lili belopp af 653,000 Ridr, hvilket
dock, af anförde skäl, ansetts böra förhöjas till 700,000 Ridr.
Med afseende å angelägenheten deraf, att de begynte byggnadsarbetena oaf
brutet
fortgå, och då de län, hvarest cellfängelser ännu ej blifvit påbörjade, ega
grundade anspråk, att, i likhet med de öfriga, förses med dylika förbättrade fängelseanstalter,
hvilkas välgörande verkningar af erfarenheten mer och mer bekräftas,
hemställer Utskottet,
State-Utekottetg Utlåtande M 42.
90
att Rikets Ständer må, till uppförande af länsfängelser efter cell -  systemet, anvisa nu äskade summa af 430,000 R:dr, att, med en
tredjedel årligen under hvarldera af åren 1858, 1859 och 1860,
från Riksgälds-konloret utgå.
13:o. Beträffande slutligen Kongl. Maj:ls Nådiga framställning, att den före
slagna
löneförbättringen för embets- och tjenstemän, jemte vaktbetjente, måtte få
beräknas och utgå äfven för innevarande år, samt härtill erforderliga medel af Rikets
Ständer anvisas, så kommer Utskottet alt i detta ämne framdeles afgifva särskildt
Utlåtande.
Stockholm den 3 Mars 1857,
Reeervationer:
\
Vid l:a punkten.
Af Herr Björek :
»Då Stats-Utskollet föreslagit aflöningen för Justitie-Stats-Ministern under den
kommande Statsréglerings-perioden till det betydliga beloppet 18,000 R:dr R:mt,
finner jag mig föranlåten emot detta beslut anmäla reservation; helst det är allmänt
kändt, ehuru icke i den Kongl. Propositionen omförmäldt, att Justitie-StatsMinistern
innehar boställe, hvars afkastning lärer kunna beräknas till 2,500 R:dr.
Del är visserligen sannt, att Rikets Ständer icke medgifvit, att Stats—rådets ledamöter
fingo förses med boställen, utan endast vid 1840 års riksdag begärt, att
Kongl. Maj:l ville låta anställa undersökning om tillgång funnes på lägenheter, lämplige
för sagde ändamål, och derefter till Sländerne aflåta Nådig Proposition i ämnet;
äfvensom att Rikets Ständer sedermera icke fått emottaga någon sådan
proposition, enär dertill icke kan hänföras ett af Kongl. Maj:t Nådigst
framställdt, men af Ständerna icke bifallet förslag, att uppföra en ny byggnad,
der boningslägenheter för en elier tvänna Statsråds-ledamöter skulle afses. Konstilutions-Utskottet
vid 1831 års riksdag har dock hos Rikets Ständer anmält, att
boställen blifvit, ulan Ständernas börande, af Kongl. Maj:t ål vissa af Statsrådet*
ledamöter anvisade i kronan tillhörige hus. Och då den emot rådgifvarnes tillstyrkande
i detta afseende förekomne anmärkning icke ledt till någon åtgärd å
Ständernas sida, enär Riks-stånden, beträffande de af Konstilutions-Utskottet vid
nämnde riksdag framställda anmärkningar, fattat så olika beslut, alt hvarken anmälan
efter 107 § Regeringsformen kunnat ske, eller den eljest vanliga dechargen
meddelas; medgifver jag, att Rikets Ständers värdighet måste bevaras, så vidt i fråga
om dessa boställen numera kan ske, och att, då alltså förmånen af boställe icke utan
särskild, i den af Ständerna år 1840 äskade ordning föranledd, pröfning, kan JustitieStats-Ministern
tillerkännas, denna förmån ej heller nu bör särskildt omförmäla* ;
so
Stats-Utikottets Utlåtande M 48.
hvilket oaktadt jag dock icke kan finna annat, än att det verkliga förhållandet
måste vid lönens bestämmande alses; hvarföre jag ansett och anser, att det ifrågavarande
lönebeloppet bordt uppföras till endast 18,000 R:dr R:ml.»
af Herrar Henschen och Hörnstein, samt Ola Månsson från Christianstads, David
Andersson från Hallands och Anders Eriksson från Elfsborgs län.
Vid 2:a puukle"n.
af Herr Hörnstein, emot Utskottets tillstyrkande af bifall till den för Expeditionschefen
inom Justitie-Stats-Expeditionen af Kongl. Maj:t föreslagna löneförhöjning.
Vid 4:e punkten, litt. A.
af Herr Friherre Tersmeden och Herr Fåhraus.
Vid 6:e punkten litt. A.
af Herrar bildt och Montgommery.
Af Herr Fåhraus:
»I fråga om Hofrätts-presidenternes löner bar jag biträdt den mening, att de
borde bestämmas till 9,000 R:dr Riksmynt, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, och jag reserverar mig derföre emot det beslut, som Utskottet
med eB rösts öfvervigt fattat, att föreslå dessa löner till endast 8,000 R:dr s. m.
Ibland de flera skäl, sorn kunde åberopas, för att ådagalägga giltigheten af denna
min mening, anser jag det göra tillfyllest att anföra följande:
Ett af Utskottet användl, som det synes bufvudsskligt motiv är det, att Hofrälts-presidenterne
»tillförene i allmänhet varit ställda i samma lönegrad som Justitieråden.
» Af de i Stats-kontoret förvarade stater inhemlas, alt år 1811, då slaten
utvisar första löneregleringen efter Högsta Domstolens organiserande, Justitie-rfidslönen
var 2,500 R:dr b:ko, Svea Hofrätts Presidents deremot 3,221 R:dr 16 sk. s. m.
Sedermera hafva lönerna ökats, år 1818 för Justitie-råden till 2,800 R:dr, med
derunder inbegripne 200 tunnor spanmål, och för nämnde President lill 3,443 R:dr
22 sk. 5 rist, med derunder inbegripne 271 tunnor spanmål, är 1823 för Justitie—
råden till 3,100 R:dr, med samma qvantum spanmål, och för Hofrätts-presidenterne
lill 3,849 R:dr 46 sk. 5 r:st. dito, år 1830 för Justitie-råden till 4,000 R:dr
dito och för Hofrätts-presidenterne till 4,500 R:dr dito, år 1841 för Justitieråden
till 4,200 R:dr, utan vidare spanmåls-beräkning för dem, sorn embetena sedermera
tillträdde, och för Hofrätts-presidenterne lill 4,771 R:dr, med samma vilkor,
samt år 1851 för Hofrätts-presidenterne till 5,000 R:dr och år 1854 för Juslitie-råden
likaledes till 5,000 R:dr. Endast de tvänne sistförflutna åren, sedan i
anledning af enskild motion, Justitieråds-lönerna förhöjts till deras nuvarande belopp,
hafva Justitie-råden oell Hofrätts-presidenterne åtnjutit samma löneinkomst.
Utskottets uppgift, alt dessa embetsmän * allmänhet varit i afseende på löneförmånerna
likställda, grundar sig alltså på en villfarelse. Hofrätts-presidenterne hafva
i verkligheten icke erhållit någon förbättring i löneförmånerna sedan år 1830; ty
Siats-Utskottets Utlåtande Al 42.
.11
löneförhöjningen 1841 var endast nominel, såsom utgörande en förvandling till
kontant af den i aiirnäuhet bestämda tillökning i spaura&l, och 1851 års förhöjning
var blott atl betrakta sorn vederlag för Presidenternes tillförene hafda andel i revisions-skillingarne,
sorn då till Statsverket indrogos. Deremot hafva Justitie—rådén*
löner under samma tid ökats med 800 R:dr b:ko. Skulle nu, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, Justitieråds-lönerna ökas med 500 R:dr R:mt och Hofrötts-presidents-lönerna
med 1,500 H:dr s. m„ så skulle följaktligen skillnaden mellan
dessa löner ändock blifva ringare än den var före 1841. Då i öfrigt, vid jemförande af
ifrågavarande löner, billigheten fordrar, att från Presidents-lönen frånräknas taffelpenningar
ne, enär representations-kostnaderne i sjelfva verket äro att betrakta såsom
expenser i och för tjensten, deraf tjensle-innebafvaren icke har någon enskild
nytta, torde af alla dessa förhållanden' uppenbart följa, att, äfven om Justitieråd^—
embetena må anses mera trägna och mödosamma, Hofrätts-presidenternes löner,
taffelpenningarne inberäknade, icke böra lill ringare belopp bestämmas än 9,000
R:dr R:mt, utgörande endast omkring 20 procent förhöjning å den löneinkomst,
sorn nämnda embetsman redan för 25 år sedan innehade.»
Uti denna reservation instämde Herr Friherre Tersmeden.
Vid 14 punkten,
af Herr Henschen, hvilken yrkade, att hela det för de återstående cellfängelsebyggnadernes
uppförande erforderliga belopp af 700,000 R:dr, mätte vid innevarande
Riksdag anslås, på det att, vid tillämpningen af de nya bestämmelserna rörande
straffarbete, kunde, så fort som möjligt, öfver hela Riket lika förfaras.
STOCKHOLM, T RICKT HJJS JOH. BECKMAN, 1837.
Andra Hufvud-Titeln.
Tab. Litt. H.
1833 års Riks-  stat anslår
Penningar och
Indelta räntor.
Riksmynt.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Riksmynt.
'Justitie-Dcpartcmcntct.
Penningar.
Indelta räntor,
enligt Markegång
på förslag.
Summa.
12,000
16 426
Departements-Chefen, Justitie-Statsministern . .
Departementets Expedition: se tab. litt. A. . . .
Högsta Domstolen: se tab. litt. B
Justitie-Kanslers-Expeditionen: se tab. litt. C. . .
Justitie-Revisions-Expeditionen: se tab. litt. D. .
Svea IIof-Rätt med derunder lydande Justitie-Stat:
Hof-Rättens anslag: se tab. litt. E. 162,400: —
Justitie-Statens anslag: samma be-  lopp, som i 1855 års Riks-  stat, nemi.:
Penningar . . . 18,989:52.
Indelta räntor. . 2,201:89. 21 191-41
18,000
21,700
97,100
14,900
91,655
181,389
18,000
21,700
97,100
14,900
91,655
183,591
90,837
11 503
8
62,700
149,316
50
52
50
41
41
2,201
89
149,191
f
10
Götha Hof-Rätt med derunder lydande Justitie-Stat:
Hof-Rättens anslag: se tab. litt. F. 161,400: —
Justitie-Statens anslag: samma be-  lopp, som i 1855 års Riks-  stat, nemi.:
Penningar . . . 18,871:85.
Indelta räntor. . 3,494:25. 2° 366-10
180,271
85
3,494
25
183,766
10
63,894
\
97
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge med derunder
lydande Justitie-Stat:
Hof-Rättens anslag: se tab. litt. G. 77,200: —
Justitie-Statens anslag: samma be-  lopp, som i 1855 års Riks-  stat, nemi.:
Penningar . . . 7,037:22.
10,300
Indelta räntor. . 207:75. 7044.97
Samtlige Hof-Rätterne, Reservations-anslag
Krigs-Hof-Rätten
84,237
22
"
207
75
84,444
97
9,553
50
9,555
1,350,000
50
1,155,000
Fångars vård och underhåll, Förslags-anslag:
Nuvarande anslaget  1,155,000:
Förhöjning  195,000:
9,555
1,350,000
50
Vård och underhåll af Läns- och Kronohäkten,
Reservations-anslag:
Öfverlljttning från 7:de Hufv.-Titeln . 6,000: —
Ny anvisning  7,500:
13,500
13,500
10,000
23,916
7.500
7.500
4.500
9,000
Mediko-legala Besiglningar, Förslags-anslag:
Nuvarande anslaget  9,000:
Förhöjning  1,000:
10 000
23,915
94
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., Förslags-  anslag:
Nuvarande anslaget  23 915-94
Tillägges för jemnande af Hufvud-
Titelns slutsumma — 58
23 916
52
*
52
7,500
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag .
Ersättning åt vittnen och parter, Förslags-anslag .
Extra Utgifter, Reservations-anslag .....
OOO
OOO
50^ 5©^
7,500
—
4,500
—
—
—
1,785,540
Summa
Anm. Förhöjningen å Sdra Hufvud-Titeln blifver:
Öfverflyttade från 7:de
Hufv.-Titeln . . . 6,000: —
Nyanvisning . . . 330,090: - 356 0f)f) R!(1rRmf
2,115,726
11
5,903
89
2,121,630
Extra Stats-ansIag.
rill uppförande af Liinsfängelser efter Cell-systemet:
För åren 1858, 1859 och 1860, tillsammans .
isa ann
1
‘»OVjUUVJ
flur lill Slals-Ulskottels Utlåtande 1836 och 1837, M 40.
' •
Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 43.
Xio 4&
Arik. tilt Exp.-Utsk. deri 9 Mars 1887, kl. il f. m.
Utlåtande, angående regleringen aj utgijlerna ander fiiks-statens
Tredje Uufoud-tilel.
(II. A.)
Vid sistlidne Riksdag uppfördes å Tredje flufvud-liteln anslagen för Utrikes Departementet
till 225,650 R:dr B:ko eller 338,475 R:dr R:rnt; och Kongl. Majit, sorn funnit
de till förvaltningen af Utrikes Ärendena da anvisade medel numera vara för dermed
afsedda anda mål otillräckliga, samt en tillökning i berörde anslags-summa af behofvet påkallad,
liar uti Dess Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit,
att Departementets stat, med inberäkning af det. från Norrige utgående bidrag,
hvilket hittills utgjort 40,000 R:dr Specie, motsvarande 160,000 R:dr Ruut, måtte ökas
till 680,000 Ridr samma mynt.
I afseende å fördelningen de förenade rikena emellan af denna anslags-summa, har
Kongl. Majit ansett lämpligast alt deras olika folkmängd lägges till grund för bestämmande
af det. bidrag, som från hvartdera Riket bör äskas. I följd häraf skulle berörda
680.000 Ridr utgå från Svenska Statsverket med {| och från det Norrska med T5v> så att
Svenska Statsverkets årliga bidrag komme att utgöra 480,000 Ridr eller 141,525 Ridr
Utöfver del vid sedtiasle Riksdag bestämda anslag för Utrikes Departementet.
Då emedlertid något i behörig ordning fattad t beslut, angående fördelningen af
dessa utgifter med deraf följande reglering af tjenstebefallningarne icke vore till efterrättelse
gällande, har Kongl. Majit funnit den nuvarande slaten för Utrikes Departementets
Expedition tills vidare oell älven under dea tid, nu skeende Statsreglering komme
att omfatta, böra fortfara, endast med iakttagande dervid af de förändringar, som kunde
föranledas dels af ifrågaslälld förhöjning i tjenstemännens aflöning, dels ock af det i sammanhang
dermed framställda förslaget om öfverflyttning från Departementets Stat till
Allmänna Indragniugs-stalen af de å den förra Staten upptagna löner för 3:ne Kabinettskurirer
och en Translator för Finska språket; hvaremot, beträffande de å Tredje Hufvudtiteln
förekommande anslag för Minister-staten samt till skrifmaterialier och expenser
samt extra utgifter, Kongl. Majit ansett ofvanberörde fördeiningsgrund desto hellre böra
lith. till K. St. Prat. 1850 & 1857. 4 Sami. I Afd. 18 Haft. I
Stats-Utskoltels Utfå tande N:0 43.
tillämpas vid bestämmandet af Sveriges andel i dessa utgifter, som det skäligen kunde
antagas, att äfven Norrige för sin del skulle finna denna grund med rättvisa och billighet
öfverensstämmande och ali densamma sålunda komnie att för framtiden och äfven i
andra fall tjena lill efterrättelse i frågor om för begge Rikena gemensamma utgifter. Af
sådan anledning har Kongl. Majit begärt, att å Svenska Kiks-slaten nu mätte uppföras:
för Statsministern för Utrikes Ärendena . . . R:dr 24.000: —
» Departementets Expedition 26,300: —
b Minister-staten  350 700: —
» Skrifmaterialier och expenser samt extra utgifter . 70.000: —
tillsammans R:dr 480.000: —,
utgörande, såsom niimndt hr, dol belopp, som, enligt nyss omförmälda fördelningsgrund,
Sverige bör i förhållande till Norrige vidkännas af de för handhafvande af begge Rikenas
utrikes angelägenheter erforderliga ulgiller; hvarförutan Kongl. Maj:t äskat, alt omförmälda
anslag måtte, ulan hinder af fördelningen i särskilda utgifls-titlar eller inskränkning
till något visst år, få användas till att fylla möjligen uppkommande brist i en eller
annan sådan titel.
Utskottet, som tagit i öfvervägande dessa af Kongl. Majit sålunda framställda förslag,
komuier här nedan all meddela särskildt yttrande i afseende å hvar och en af de
olika utgifts-litlar, hvaruti Tredje Hufvud-tilelns anslags summa är indelad, dervid Utskottet,
ulan alt ingå i pröfning af fördelnitigsgrundeu för de förenade Rikenas bidrag lill ifrågavarande
utgifter, skall föreslå de belopp, sorn Utskottet, flir sitt del, anser böra vid innevarande
Riksdag beviljas för vården af Rikets yttre angelägenheter; åberopande Utskottet
i afseende å de tillökningar i löue-anslagen, som af Utskottet tillstyrkas, hvad tili dess
Utlåtande N:o 41 är anfördt och hemstäldt, angående liden och vilkoren för sådana löneförhöjningars
utgående.
l:o. Departementets Chef, Utrikes Statsminister».
För denne Embetsman är uti nu gällande Riks-slat uppförd i lön 4,500 R:dr och
såsom taffelpenningar 0,500 R:dr, tillsammans 11,000 R:dr B:ko, motsvarande 16,500
R:dr Runt. Kongl. Majit, som funnit så väl denna aflöning, som de för Statsrådets samtlige
Ledamöter bestämda löneförmåner vara otillräckliga samt ansett billigheten fordra,
det äfven dessa högst vigtiga och ansvarsfulla embeten blefve, i förhållande lill andra
befattningar, försedda med eu lön, sorn motsvarade deras betydenhet oell i Grundlagen
stadgade värdighet, har föreslagit, att aflöningen för Utrikes Slals-ministern måtte med
7,500 Ridr förhöjas till 24,000 R:dr Runt.
Då det ulan tvifvel är af vigt, alt. den person, som bekläder Stals-minislersrmbclet
för Utrikes Ärendena i afseende å löneförmåner varder försatt i en ställning,
som motsvarar den höga plats han i sunhällel innehar, får Utskottet, med afseende härå
och då den aflöt.iag, sorn bemiilde Embetsman hittills åtnjutit, under nuvarande förhållanden,
ingalunda kan anses tillräcklig för lefnads-behofven eller lerslå lill bestridande ap
den dryga representations kostnad. Utrikes Siats-ministern, hvilken städse finner sig j
beröring med främmande makters härvarande sändebud, måste vidkännas, tillstyrka,
alt den för Utrikes Siats-ministern äskade anslags-tillökning, 7,500
R:dr, mätte af Rikets Ständer beviljas.
Stats~Utsleotlets Utlåtande N:o 45.
3
2:o. Dop ar lemon tels Expedition.
Enligt den för Utrikes Departementets Expedition nu gällande Stat, utgår aflöningen
för de vid Expeditionen anställda Embets- oell Tjenstemän samt Vaklbcljente med
13,026 R:dr 16 sk. B:ko eller 19,536 R:dr 50 öre R:mt, hvartill komma ljuspenningar
380 R:dr R:ko eller 570 R:dr R:mt; och har Kongl. Maj:t, enär löneförbättring äfven för
denna personal af behofvet oundgängligen påkallades, begärt, att berörde anslags-summa
mätte ökas till 26,300 R:dr R:mt samt aflöningen för bemälde personer fastställas till de
belopp, som finnas uppförda å den för Expeditionen föreslagna, i efterföljande tabell intagna
Stat; i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslagit, att de å gamla Staten befintliga
löner för 3:ne Kabinetts-kurirer och 1 Translator i Finska språket finge å Rikets
Allmänna Indragnings-slat uppföras, för att vid nuvarande innehafvares afgång försvinna.
Vid granskning af den uppgjorda Staten har Utskottet icke funnit skäl lill erinringar
emot de föreslagna lönefdrhöjningarne i annan målto, än alt Utskottet ansett den
lill 2,000 R:dr uppförda aflöning för hvardera af Expeditionens fyra Andre Sekreterare,
hvilka, i afseende å Ijensteåligganden närmast iiro jemförlig.-! med Kanslisterue inom
öfriga Stats-Departcmentena, böra nedsättas till enahanda belopp af 1,800 R:dr, som
Utskottet förut för Kanslisterue inom Juslitie-Deparlemenlel tillhörande verk beräkuat;
hvadan Utskottet hemställer,
alt de ifrågaställa lönelillökningarne för personalen inom föreva
rande
Expedition, med berörda förändring, må beviljas.
I afseende å Kongl. Maj: Is Nådiga framställning om (ifver fly 11 n ing å Allmänna Indrag
nings-staten
af de å Departementets Stat uppförda löner för 3:ne Kabinetts-kurirer och 1 Translator,
så iuhemlas af eli utaf H. Exe. Herr Stals-minislern afgifvel, Stalsråds-prolokollel för
den 14 Oktober näst lidet år bilagdt Memorial, ali Kabinetts-kutjrerna i årlig lön åtnjuta
500 R:dr B:ko; alt af de 2:ne äldsta, den ene långt för detta och den andra inom kort
är berättigad alt upplagas å Rikets Allmänna Indragnings-stat; alt den tredje och yngste
visserligen ännu icke uppnått pensions-åldern, men all meningen vore det denne person,
i händelse han jemte de ölriga uppfördes å nämnde Stat, fortfarande skulle vara skyldig
att vid förefallande behof inställa sig till tjenstgöring; samt alt den å Departementets
Stat, under benämning '‘lill Departementet hörande Embets- och Tjenstemän” uppförde
Translator!! för Finska språket uppbär årlig lön med ljuspenningar lill ett sammanlagdt belopp
af 450 R:dr 16 sk. B:ko.
Vid sådant förhållande och då tillika är upplyst, ali de 3:ne Kabinetls-kurirerne
numera äro umbärliga, enär vid de tillfällen, då särskild kurir erfordras, dylika beskickningar
uppdragas åt Departementets yngre Tjenstemän eller Officerare och Under-officprare,
samt att med Translatnrs-belätloiiigcu någon tjenslgörings-skyldighet icke vidare är förenad,
hemställer Utskottet.
alt Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda
äskat, å Allmänna Indragniiigs-staten låta uppföra ifrågavarande
personer till åtnjutande af ofvan upptagna belopp.
Med iakttagande af nu utaf Utskottet föreslagna förändringar i löneslalen skulle
den erforderliga anslags-lillökningen tor Utrikes Departementets Expedition uppgå lill
5,960 R:dr 50 öre Ruut; och Utskottet tillstyrker alltså,
att detta belopp må af Rikets Ständer beviljas, att utgå på sätt
Utskottet i tabellen föreslagit.
I sammanhang härmed får Utskottet, som af Departemenls-Chelens ofvanåberopade
Memorial inhemta), all förslag till förändrad organisation af Departementets Expedition
blifvit utarbetad!, hemställa,
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 43.
huruvida icke Rikets Ständer, ulan alt ingå i närmare pröfning af
ifrågavarande förslag, för sin del skulle finna lämpligt förklara, alt,
såvida hinder i öfrigt icke möler, den föreslagna organisationen
äfven under idisla Slatsreglerings-period må kunna sällås i verket,
samt all, för sådant ändamål, den för Expeditionen beviljade
summan, 25,500 R:dr, må ställas lill Kongl. Majlis disposition, alt
bland ijenstemanna-pcrsoualen, på säll Kongl. Maj:! kail finna mest
ändamålsenligt, fördelas.
Tab. Litt. A.
WJtrikes departementets Expedition.
Nuvarande
Kongl.
Löner.
=' =
2 5
• * 3
Summa.
Maj:t
föreslagit
Löner.
3,109
48
120
3,229
48
5,500
1,874
69
50
1,924
69
3,500
1,874
69
50
1,924
69
3,500
—
50
50
—
1,254
29
50
1,304
29
2,000
3,762
87
150
3,912
87
6,000
1,237
50
20
1,257
50
2,000
1,971
—
1,971
—
2,000
487
50
20
507
50
600
508
68
20
528
68
600
508
68
20
528
68
600
75
—
—
75
—
S:r
16,664
38
550
17,214
38
26,300
2,219
62
2,219
62
att uppf
å allim In-  <1 rasi!, stal
655
50
20
675
50
^5:a
19,539
50
57Oj 20,109
50
i
i
i
3
1
1
1
1
1
Kabinetts-Sekreteraren . .
1 l:ste Sekreterare ....
D:o ....
Arkivarie
2:dre Sekreterare . . .
D:o ....
Registrator .
Ofver-Ceremoni-Mästare
Skönskrifvare
Vaktmästare
D:o
Gratifikationer åt e. o. tjenste
män och vaktbetjente.
3 Kabinetts-Kurirer . . .
1 Translator för Finska språket
Stats-Ut
skottet
föreslår.
5.500
3.500
3.500
1,800
5,400
2,000
2,000
600
600
600
Summa R:dr Riksmyntj 25,500
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag blifver således 5,9 60 R:dr 50 öre.
Stals-Utskotlets V/låtande N:o 43.
5
3:o. Minister-Staten.
Till denna Stat utgår af det för Tredje Hufvud-tileln uppförda Statsanslag årligen ett
belopp af 200,000 R:dr B:ko eller 300,000 R:dr R:mt och någon förändring häruti liar
alltsedan 1840 och 1841 årens Riksdag icke blifvit ifrågasläild. Då emellertid, hufvudsakligen
i följd af Rikets under tiden ökade och utvidgade politiska och koinmerciela förbindelser,
berörda ansjags-sumnia befunnits otillräcklig och sådant allt mer och iner försvårat
de i samma mån ökade ärendenas handläggning samt gjort de Diplomatiska Embets-
och Tjenstemännens ekonomiska ställning ännu mera bekymmersam och oviss äu
förut, har Kongl. Majit, som ansett tiden vara inne att i denna, likasom i öfriga grenar
af förvaltningen, förskaffa tjenstemnnnen den förbättring i deras vilkor, hvarförutan Staten
icke kunde begära all de med nit och oförsvagad verksamhet skola fullgöra sina åligganden,
äskat, att anslaget för Minister-Staten mätte med 59,700 R:dr ökas till
359,700 R:dr R:mt.
Att Sverige under sednast förflutna åren intagit en förändrad och i politiskt hänseende
mera betydande plats inom Europeiska Statsförbundet lärer väl icke kunna bestridas.
Att söka bibehålla denna ställning och, så vidt möjligt är, tillse det landets intressen å
utrikes orter för framtiden noggrann! och omsorgsfullt bevakas, måste således blifva ett
vigtigt och angeläget föremål för Regeringens och nationens gemensamma bemödanden.
Ett medel, hvarigenom detta ändamål till en viss grad kan ernås, är användandet af en
nitisk och skicklig diplomati på de. platser, der en sådan må anses behöflig. Men lika
maktpåliggande sorn del är att vården om Rikets diplomatiska angelägenheter å utrikes
orter anförtros åt bildade, skicklige och erfarne män, lika vigtigt torde det ock vara, så
vida något lill landets fördel skall kunna uträttas, att de personer, som i dessa värf användas
och antagas till Nationens Representanter i främmande länder, äro någorlunda väl
aflönade eller åtminstone i ekonomiskt hänseende försatte i den ställning alt de, ulan
alltför stora inskränkningar eller anlitande af egna tillgångar, kunna uppträda på eli med
deras egen och Rikets värdighet öfverensstämmande sätt. Och då erfarenheten visat, att
äfven inom andra länder lefnadskostnaden under sednare åren i betydlig mån stegrats
samt på mångå ställen uppgått till en förut ovanlig höjd och det således med temlig visshet
kan antagas, alt de för Embels- och Tjenstemän vid Beskickningarne änslagne lönebelopp
icke förslå till betäckande af de utgifter, som för deras vistande å en främmande
ort oundgängligen erfordras, får Utskottet, då dessa personer jemväl mäste anses ega
samma billiga och rättmätiga anspråk på en förbättring af deras löneförmåner, som den
inom Riket anställda Ernreis- och Tjehslemanna-personalen, tillstyrka,
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning, må bevilja en förhöjning af nuvarande anslaget för
Minister-Staten med 59,700 R:dr R:mt.
4:o. Skrifmaterialier och expenser m. m.
För bestridande af berörde utgifter finnes å Hufvud-tileln ett förslags-anslag af 1,623
R:dr 32 sk. B:ko uppfördt. Detta anslag, som under de 5 åren 1851—55, i rund summa
räknadt, utgått åren 1852 och 1853 med 3.000 R:dr och åren 1851 och 1854 med
4,000 R:dr, men år 1855, i följd af omkoslnaricrne för befordring af lelegraf-depecher
emellan Beskickningarne, stigit till något öfver 13,000 R:dr samma mynt, har således på
långt när icke motsvarat behofvet, hvarföre, då det ansetts vara i sin ordning alt Departementets
utgifter för skrifmaterialier och expenser bekostades både af Svenska och Norrska
Stats-Verkct, delta sednares bidrag tagits i anspråk för gäldande af eu del utaf del
6
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 43.
belopp, hvarmed dessa ulster öfverskridit nämnda anslag. Dessutom har Departementet,
pä grund af Kongl. Brefvet den 11 September 1837, af General-Poslslvrelsen hvarje år
uppburit ersättning för utgifterna i och för den minisleriéla brefvexlingen, hvilken ersättning
i medeltal för 10 är utgjort omkring 4,900 R:dr B:ko.
Dä emellertid delta sätt att bestrida dessa slags utgifter hvarken befunnits lämpligt
eiler med god ordning öfverensstämmande, iår af Kongl. Maj:t, som ansett rättvisa
och billighet fordra att häda Rikena i viss proportion bidraga till betäckande af berörda
till sin natur gemensamma kostnader, sä alt icke, säsoin nu vore förhällandet, Sverige
ensamt bekostade den ministeriel» brefvexlingen och telegraf-utgifterna och Norrige ensamt
lemonde medel för extra och hemliga utgifter, under det alt detta Rikes Siats-Verk
gemensamt med det Svenska bekostar skrifmaterialier och expenser, föreslaget, alt Rikets
Ständer, med tillämpning af ofvan omförmälda fördelningsgrund, till bestridande af
utgifterna ej mindre till skrifmaterialier och expenser, ljus och ved samt underhäll af
möbler m. m., än äfven för den ministeriel» brefvexlingen, telegraf-porto, extra och hemliga
utgifter, äfvensom alla Öfriga utgifter af beskaffenhet att icke på förhand kunna beräknas,
mätte, under rubrik: ”Skrifmaterialier och expenser samt extra utgifter,'’
bevilja och ä Tredje Hufvud-tilcdn låta uppföra ett ärligt anslag lill ett bestämdt belopp af
70,000 R:dr R:mf, hvaremot så viii nuvarande förslag s-ans ta g el till skrifmaterialier och
expenser B:ko R:dr 1,623: 32 sk., sora General-Poststyrelsens skyldighet ali ersätta Departementets
utgifter för den ministeriel» brefvexlingen skulle upphöra.
Enär del måste leda lill god ordning och reda i förvaltningen, om cn viss summa
anslås, inom hvilken de under denna rubrik förekommande utgifter böra bestridas, tillstyrker
Utskottet,
all föreuämnda anslag må upphöra att innehafva egenskapen af för»
slags-anslag samt alt-, på säll Kongl. Majit begärt, eli bestämdt årligt
anslag för sagde ändamål i stället af Rikets Ständer beviljas,
I fråga åter om det belopp, som rnå vara behöfligt till betäckande af de under berörda
anslag inbegripne utgiftsposter, Ilar Utskottet, i betraktande deraf, att en ej obetydlig
tillökning i denna llufrud-litcls anslag redan blifvit af Utskottet tillstyrkt, och då
erfarenheten ännu icke till fullo ådagalagt, huruvida hela den för omförmälda utgifter äskade
summa af 70,000 R:dr blilver erforderlig, ansell all någon nedsättning af denna sum
ma
skäligen kan ega runi, och hemställer derföre,
att Rikets »Ständer i så måtto bifalla Kongl. Majlis Nådiga framställning,
all. för den lid nu skeende Statsreglering blilver gällande,
Rikets Ständer, till bestridande af kostnaderna för skrifmaterialier
och expenser saint extra utgifter å denna llufvud-titel bevilja
eli anslag af 50,000 R:dr Ruut årligen, deruti inbegripet beloppet
af den från Postverket nu utgående ersättning för ulgifterne
till den ministeriel» brefvexlingen, hvilken ersättning således skulle
komma alt upphöra.
5:o. Hvad dernäst angår Kongl. Majlis Nådiga"framställning derom, alt samlelige
här ofvan omförmälda anslag, utan hinder af deras fördelning i särskilda ulgifls-titlar eller
inskränkning till något visst är, måtte få användas lill fyllande af möjligen uppkommande
brist å en eller annan sådan titel, anser Utskottet sig böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall lill hvad Kongl. Majit sålunda äskat.
6:o. På sätt i Utskottets Utlåtande Nio 18, § 3, förmäles, skulle Utskottet vid an
gifvande
af förslag lill Tredje Hufvud-lilelns reglering taga i öfvervägande den af Rikets
Ständers sednast församlade Revisorer gjorda anmärkning emot nuvarande, enligt Revisorernes
tanke, mindre lämpliga bokföringssält för anslaget lill Minister-Staten, hvarigenom
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
7
räkenskaperna jemväl upploge Norrska Stats-Verkets bidrag lill denna Stal och sålunda
omfattade större utgifter för densamma, än som motsvarade den af Rikets Ständer här»
lill anslagna summa.
I afseende å denna fråga har Utskottet af H. Exc. Herr Utrikes Stats-Ministerns,
Statsiåds-protokollet åtföljande, Memorial angående Departementets Utgifts-Stat inhemfat,
att den föreslagna förhöjningen af Minister-Statens anslag vore afsedd, bland annat, till
cn sålunda förändrad organisation af Departementet, alt förvaltningen och redovisningen
af samtelige de lill Minister-Staten från båda de förenade rikena ingående medel skulle
af Departementet kunna öfvertagas, genom hvilken förändring de af Revisorerne anmärkte
olägenheter kommc alt försvinna. Då emellertid den af Utskottet tillstyrkta förhöjning
af Minister-Statens anslag endast afser nästa Slalsreglerings-period, anser Utskottet, vid
sådant förhållande, ej lämpligt alt någon förändring i sältet för bokföringen af de lill
Minister-Staten inllytande medel för närvarande föreslå.
7:o. Beträffande slutligen Kongl. Maj: Is Nådiga framställning, alt de Diplomatiska
Embels- och Tjenslemännen äfven under innevarande år må komma i åtnjutande af förhöjning
i deras löneförmåner samt all härtill erforderliga medel af Rikets Ständer må anvisas,
kommer Utskottet att framdeles häröfver meddela utlåtande.
Stockholm den 5 Mars 1857.
Reservationer:
af Herr Björek: ”Utskottet har i första rummet haft alt tillse, om anslagen bordt bestäm
mas
i enlighet med den af Kongl. Maj:t föreslagna grund för fördelningen emellan de
förenade Rikena al kostnaderuc för förvaltningen af deras utrikes ärenden; men då en
bestämd grund lör sagde fördelning svårligen kan fastställas, innan genom särskild öfverenskommelse
Nationerne emellan ett visst sätt för den ömsesidiga pröfningen af dylika
frågor blifvit bestämdt, har Utskottet, som icke ens fått del af de utredningar, enligt
hvilka Sveriges folkmängd beräknats utgöra -]% al hallons befolkning, och än mindre erhållit
någon kännedom otn de förslag, sorn veterligen blifvit uppgjorde i ändamål jemväl
att tillvägabringa bestämmelser, sådana som den ifråga varande, icke haft annat val, än
alt nu, sorn tillförene, lemna åsido grunden för de Norrska bidragen till förenämnde kostnader;
hvarföre ock Utskottet underlåtit ali pröfning afdon ifrågasatta fördelningsgrunden.
Men, om Utskottet, såsom mig synes,' häruti rätteligen förfarit, har Utskottet deremot
icke fästat erforderlig uppmärksamhet dervid, ali de förslag till en gemensam Stat
för Sveriges lich Norriges diplomatiska utgifter, hvilka blifvit framställda i eli den Kongl.
Propositionen bifogadt Protokoll, alldeles icke ligga till grund för samma Nådiga Proposition,
enär berörde förslag under den gemensamma Staten upplager aflöuingarne till Ministern
och Departementet äfvensom, jemte Minister-Staten och Expenser, tvänne liva
titlar: Legations-Predikanter och Pensioner, och alltså i väsendtlig mån afviker från den
Kongl. Propositionen, som bibehåller Miuister-aflöningen uteslutande på Sveriges Stat och
8
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 43.
onder den fordna tileln, Minister-Staten, inbegriper alla de utgifter, som afse de i utlandet
ansliillde personer jemte deras pensionering. Denna skiljaktighet i uppställningen
utvisar tydligen, att det nya förslaget till gemensam Stat, beroende af den ifrågasätta
fördelningsgrunden, var afsedt, alt i händelse denna grund godkändes, framdeles i sinom
tid underkastas Ständernas profning oell Utskottet har således, i min tanke, saknat anledning,
ali, sä so m skett, antaga att tor närvarande alla de utgifter erfordras, som afse nya
tjenstemän inom Departementet; lor hvilka löner väl icke blifvit å Staten uppförde, men
ändock beräknade och till del hufvudsakligasle godkände derigenom, alt Utskottet tillstyrkt
beviljande al hela det för Minister-Staten begärda belopp; hvarigenom Utskottet
jemväl i sjelfva verket anslagit till pensioner 10.801) R:dr mera, än hvad dertill nu erfordras,
Ett sådant salt att betrakta saken skulle dock icke ensamt hafva föranlcdt någon
reservation å min sida, om Utskottet jemväl inlåtit sig i verklig pröfning af samtlige
de uppgifue behofven och således tillsett om de uppgjorda förslagen till allöningar åt
beskickningarne borde godkännas eller om icke fasthellre betydliga iiedsätluingar i beloppen
kunde ega rum. Eli. yttrande om lämpligheten af förslaget i dessa delar hade' åtminstone
bevisat, att nian sökt göra sig reda för de verkliga behofven, om det än må anses
för en hvars ensak alt för sig utreda, huruvida en för flere särskilda utgifter afsedd
bestämd summa bör bifallas eller ej.
För min del har jag ansett, att anslaget till Minister-Staten bordt bibehållas vid
det belopp, det nu utgör.
I förbigående anmärkande, att anställande af en Legations-Predikanl i Paris ingalunda
Synes vara af omsländigheterne påkalladt och att således anslaget till Minister
Staten
både kan oell bör minskas med de derföre beräknade 3,000 R:dr, har jag fästat
hufvudsaklig uppmärksamhet vid mängden af de högre diplomatiska Embelsmän, för hvilka
löner i den föreslagna regleringen äro afsedde. Såsom anledning för den tillämnade förändringen
i beskickuingarnes rangförhållanden och i den betydliga tillökningen i utgiflerne
för Minister-Staten i allmänhet, har, bland annat, blifvit anfördt: alt de förenade
Kikena, i följd af de sednaste arens händelser, ålerintagit bland Europas Stater den plats,
som med rälta dem tillkommer, men på hvilken de intill Ar 1848 icke aktat nödigt att
göra anspråk. Den fråga, sorn denna framställning i första rummel föranleder, är den,
huru hafva de förenade Rikena intill 1848 gått miste om den plats, som dem med rätta
tillkom, och den andra, huru hafva de återvunnit den och hurudan är den nu? 0m svaret
på den första frågan bör eflorgifvas, för att icke såra national-stolthelen och fosterlandskänslan,
så är det icke lika lämpligt att afstå från utredande af den andra. Landets
ställning lill andra makter mäste vara klar och nationen vill känna både hvad som
blifvit gjordt i dess namn. och den ställning, hvari den verkligen sig befinner. Tiden
före 1848 är icke mera aflägsen, lin ali en hvar nogsamt erinrar sig, all hvad som då
gjordes kunnigt om Sveriges förhållande till utrikes makter i ingen mån innebar något
erkännande, ali. landet icke bland Slalernc intog den plats, som vederborde. Då delta
deremot nu medgifves, i afsigt att upphöja den närvarande ställningen, och man önskar
förtroende till sina ord, så har man särskild anledning alt visa, det de ega verklig
grund. Det är icke nog alt hänvisa lill allmänt kända förhållanden. Det behöfves dessutom
en vägledning för att inse hvad dessa innebära eller dölja; och föga har någon
tidpunkt funnits, då anspråken i detta hänseende varit rättvisare än nu. Hvad skall man
i afseende på Sveriges rum bland Europas stater sluta af t. ex. Neulralitels-lraktaten
med Danmark, som alltid skulle försvåra den blifvande ställningen och gjorde det omöjligt
alt hålla denna fri från förutsättningar; eller af Neutralitels-förklaringcn, hvars godkännande
af Representationen gjorde nationen delaktig i ansvaret för del sätt, hvarpå
denna förklaring sedermera upprätthölls, eller ändlligcn af November-traktaten, som
ostridigt
Stats-Ulskottcls Utlåtande N:o 43.
9
ostridig! tillintetgjorde den så högt beprisnde förklaringen och, om freden ej mellankommit,
ofelbart ledi lill Neutralitetens brytande? Ar det genom sanimanbandet mellan dessa
åtgärder, som Riket intagit en så värdig ställning eller liar man skäl alt grunda denna
på den beslående traktatens tillkomst och innehåll? Rörande tillkomsten af traktaten är
väl ingenting särskildt, bekant. Del må ock vara tillräckligt att erinra, att den förutsågs
blifva en nödvändighet under de förhållanden, som voro alt motse och jemväl sedermera
i verkligheten inträffade. Hvad innehållet beträffar, lärer det icke undgå någon, alt särskilde
traktater med hvarldera af de förbundna Rikena England och Frankrike leninat
ett långt större värn i farans stund och att förhållanden lätt kunna inträffa, då ett
vacklande mellan desse bundsförvandter kan leda lill eli aflägsnande från den af dem,
som företrädesvis är i tillfälle alt lemna det för oss vigtigasle understöd. Om än denna
traktat haft ett stort inflytande på de derpå följde förhållandena i Europa, icke är derföre
vårt politiska oberoende mera erkänd!, och icke eller är ställningen i och för sig
sjelf särdeles tryggande. Del enda, man kan hoppas är, alt traktaten skall verka återhållande
pä roflystna grannar och försvåra allt närmande lill lordna förhållanden. Den
kan dock icke, utan vidare utredning af ställningen, ingifva förtroende till denna och endast
med tvekan kan man mottaga en försäkran, att de förenade Rikena nu innehafva
den ställning, sorn dem med rätta tillkommer. — Huru det än härmed må sig förhålla,
torde dock Sverige, såsom en Stal af andra ordningen, kunna låta sig representera vid
de flesta Hof på ett mera enkelt och mindre dyrköpt sätt, än det, som uti förslaget lill
lönereglering för Minister-Staten är framstälidt.
Siirskildt får jag anmäla min reservation deremot, alt Utskottet dels föreslagit
24,000 R:dr, såsom lön lör Utrikes Ministern, hvilken lön af en talrik minoritet inom
Utskottet ansågs böra bestämmas till endast 20,000 R:dr, dels ock tillstyrkt Rikets Ständer
att aflåta underdånig skrifvelse med begäran om definitiv reglering al lönerne inom
Departementet. Förslaget till den definitiva regleringen har icke undergått den ringaste
granskning inom Utskottet; det förutsätter anställande af tjenstemän, hvilka nu icke finnas,
och för hvilka löner ej eller blifvit i Slaten uppförde, och del har lill grund just
den fördelning af kostnaderne för förvaltningen af de utrikes ärendena, öfver hvilken
fördelning Utskottet undandragit sig att meddela utlåtande. Att under sådane omständigheter
della Departements aflöning företrädesvis skulle nu blifva föremål för definitiv
reglering, då alla öfrige lönebestämmelser äro provisoriske, kan jag icke finna annat än
olämpligt.
Slutligen anser jag mig böra uppgifva den reglering af Tredje Hufvud-titeln, som
jag för mitt del velat tillstyrka:
Ministern fiir Utrikes Ärendena
R:dr R:mt 20,000: —
Departementets Expedition „ „ 25,300: —
Minister-Staten i Reservations- j „ „ 300,000: —
Expenser | anslag j
. . . . ., „ 50,000: —
Summa R:dr R:ml 395,300: —
Med della belopp och det Norrska derefter lämpade bidraget,
utgörande, i enlighet med den af Regeringen antagne grund R:dr Runt 164.700: —
eller tillhopa R:dr Runt 560,000: —
Bih. till II. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 AJd. 48 Haft.
2
10
Slats-Utsko/lets Utlåtande N:o 43.
kunna bestridas: Minister-lönen
Departementets Expedition.
De Norrska Embetsniäunen
Beräknad löiiförhöjning.
R:dr R:mt 20,000:
„ „ 25,300:
5,650: —
Pensioner
Expenser
Nuvarande aflöningen (ill Minister
-
R:dr 11:nil 29,200;
„ „ 70,833:
Slaten . , R:dr llamb. B:ko 86,000: —
10 procent förhöjning . . . 8,600:—378 400-
Utvisande ett öfverskott af . . R:drR:mt 27,792: — 560 000-
Öfverskoltet leinnar iner än tillräcklig tillgäng för den öfriga pensionering, som
blifvit ifrågasatt, äfvensom till aflöning åt erforderliga Legalions-Predikauler.”
Vid U-sta punkten:
af Riksdags-fullmäklige Ola Månsson från Christianstads, Per Matisson från WesterNorrfands
och Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvilka, i Öfverensstämmelse med deras
vid bestämmandet af anslaget för Justitie Stols-Ministern yttrade åsigt, ansågo, alt
den lörmån, som Ulrikes-Ministern jemväl åtnjöt att hafva boställe, bordt tagas i betraktande,
och anslags-suunnan i,följd deraf nedsättas lill 20,000 R:dr R:mt.
Vid 2-.dra punkten:
af Herr af Nordin, Gustaf: ”Mot Utskottets fattade beslut alt lill 1.800 R:dr Runt nedsätta
de af Kongl. Majit för 2:drc Sekrelerarne i Kongl. Utrikes-Deparlementet äskade
löner, anser jag mig böra afgifva min reservation. Om man äfven skulle antaga nämnde
summa såsom tillräcklig aflöning för en Kanslist i de öfriga Stats-Departementena —
med hvilken grad 2:dre Sekrelerare-tjensien är jemförlig — torde dock den väsendlliga
omständigheten att Ijenslemännen i Utrikes-Deparlementet icke kunna med sin tjenst
förena någon annan, ej heller på något annat säll förskaffa sig bi-inkomster — (lill följe
af deras tjenstgöring, som upptager icke blott lörmiddagen, ulan äfven eftermiddagen, ofta
långt in på natten) — för Rikets Ständer vara ett tillräckligt skäl att icke verkställa
någon nedsättning ä den lör ifrågavarande tjenstemän af Kongl. Maj:t begärda aflöning
eller 2,000 R:dr R:mt. Jag vill särskildt hista uppmärksamheten derå -sitt denna aflöning
ändock blifver mindre än den sorn Kanslislerne i de öfriga Slats-Departemenlena
i allmänhet af Staten uppbära, genom den desse sednare förunnade rättigheten att förena
flera tjensler — en förmån af hvilken de, enligt hvad Siats-Kalendern inlvgar, icke
heller underlåta ali sig begagna.
Utom ofvan anförde skäl, svncs det mig all man vid bestämmandet af lönerne
för Andre Sekrelerarne i Ulrikes-Departemenlel, ej bör alldeles förbise att desse unge
tjenstemän, mindre än andre af samma rang kunna undandraga sig de ökade kostnader,
som alltid måste förorsakas genom deltagandet i sällskapslifvcl; ty för att bilda sig för
den diplomatiska banan, är det ej nog alt förvärfva sig vidsträckta kunskaper i allmänhet
och en noggrann kännedom om hvad som hörer till de egentliga Ijenstepligterna,
ulan måste man äfven i hemlandet söka göra sig bekant med och van vid sällskapsformcrne
i de kretsar, sorn närmast motsvara dem, i hvilka man sedan utomlands är bestämd
ull lefva och verka.
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 43.
Tab. Litt. B.
Tredje Hufvud- Tileln.
S:a
1855 års Riksstat
anslår
Riksmynt.
R:dr
16,500
19,539
300,000
2,435
338,475
50
50
Utrikes Departementet.
Departements-Chefen, Utrikes Stats-Ministern:
Nuvarande anslaget  16,500: —
Förhöjning  7,500: —
Departementets Expedition, se Tab. Litt. A.
Nuvarande anslaget  19,539: 50,
Förhöjning  5,960: 50,
Minister-Staten:
Nuvarande anslaget  300,000: —
Förhöjning
59,700: —
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra Utgifter:
Nuvarande (förslags-) anslaget 2,435: 50,
töjning
47,564: 50,
Suni m a
Förslag till
blifvande
Riks-Stat.
Riksmynt.
R:dr
24,000
25,500
359,700
50,000
459,200
Anm. Förhöjningen å 3:dje Hufvud-Titeln blifver således 120,725 R:dr.
12
Stals-Ulskotlets Ullålande N.o 43.
Vid 4:de punkten:
af Herr af Nordin, Guslaf: ”Jag reserverar mig likaledes emot Utskollels beslut att
nedsätta anslaget lill Skrifmaterialier, Expenser oell extra ulgiller frän 7(1,000 R:dr,
sorn af Kongl. Majit blifvit äskade, till 50,000 Ilidr oell delta med förbehåll alt Postverkets
bidrag lill ulgiflerne för den minisleriela brefvexling?» (anlaget lill 9,000 R:dr)
skall upphöra — eli beslut för hvilket Utskottet icke egentligen haft nägra andra skiil
alt anföra, än att Utskottet redan tillstyrkt en icke obetydlig tillökning i Tredje Hulvud-tilelns
anslag — detta likväl för helt andra föremal än de nu ifrågavarande. Att
en brist härigenom måste komma alt uppslå å del lorslnäninda anslaget, är för mig
klart; hvaremot jag ingalunda vågar smickra mig med hoppet att å de öfriga anslagen
några besparingar, så betydliga sorn här erfordras, skola kunna tiiivägabriugas. Dessa
öfriga anslag liro nemligen alla anvisade till löner åt i tjenst varande Embetsman, och
såvida icke år efter år Ijensleriia skola slå obesatta, torde det vara svårt alt uppgifva
Ilin u betydliga besparingar skola kunna åstadkommas. Med en öppenhet, sorn, i mili
tanke, berättigar lill ett annat bemötande, hafva behofven under Tredje llulvud-liteln
blifvit framställda och hvad nu angår deni, smil böra lyllas af anslaget lill extra utgifter,
så linner jag deni så lågt beräknade, all det är mig svårt alt fatta huru Utrikes-Departeuientel
ansett sig kunna bestrida alla dithörande utgifter med den relativt ringa summa,
sorn blifvit begärd. Går jag nemligen till det underdåniga memorial, som ligger till
grtind för Kongl. Majlis Nådiga Proposition om anslagen till Tredje Hufvud-liteln, så finner
jag t. ex. ali ifrån anslaget lill extra utgifter iiro afsedde alt bestridas dels omkoslnaderne
för befordrandet af telegraf-depecher, dels equiperings-penningar för Missions-Cheferiie,
dels hemliga utgifter samt alt dessa tre slag af utgifter icke blifvit beräknade
högre än lill sammanlagdi 45,000 Hulr. Emellertid är det upplyst, alt bland
dessa utgifter telegraf-kostnaderne redan första året då della korrespondens-medel
kunde med någon verklig fördel begagnas, eller år 1855, uppgått till 13,444 R:dr. Alt
koslnaderne icke obetydligt skola komma att öfverstiga såväl denna summa, sorn dea
förslagsvis för della ändamål beräknade, förefaller mig otvifvelaktig!. Den som förlorar
tid förlorar om ej allt dock myckel, och likasom en affärsman, för att icke blifva elter
sine yrkesbröder, mäste begagna samma knmmunikalions-medel som de eller snabbare,
om sådana stå honom lill buds, så måste äfven en Regering vara salt i tillfälle alt icke
af en missförstådd hushålls-prineip nödgas afstå från att begagna sig af det snabbaste,
men derföre äfven dyraste sätt all meddela sig med sine Agenter. Följden af Utskottets
beslut att nedsätta den summa utaf hvilken, bland andra, dessa utgifter skola utgå,
mäste emellertid hafva lill följd att i della fall eli hämmande band liigges på Regeringens
verksamhet, då hennes omsorg naturligtvis måste framför allt fästas derpå, att de knappt
alimina lillgångarne må räcka lill. Man fordrar I. ex. alt Regeringen skall uppträda
med värdighet, med kraft och sjelfständighet, och jag instämmer af själ och hjerta i
denna fordran, likasom jag aldrig liali anledning att betvifla alt Sveriges Regering och
dess Representanter varit genomträngde af känslan af denna pligt; men jag leninar åt
en hvar alt bedöma med hvad kraft en Regering skall handla, sorn tvingas alt framför
alli betänka huru debet och kredit skola gå ihop. Hvad jag här vtlrat i afseende å den
för telegraf-omkostnader beräknade summan, gäller äfven för den hvilken uppförts lör
hemliga utgifter. Att en Regering måste ega sådanc medel till sill disposition, lärer ingen
bestrida, så mycket mindre soni Rikets Ständers Revisorer, åtminstone vid ett tillfälle
och om jag ej alltför mycket misstager mig äfven vid (lera, yttrat samma åsigt.
Det kati vara påkostande mången gång tilt nödgas laga sin tillflykt till användandet af
dylika medel, men så länge andra Stater ej tveka alt göra det, lära de öfrige och helst
Sfats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
13
de mindre Staterne icke kunna helt och hållet bannlysa dem ur sina budgeter. Hvad
derefter angår Eijuiperings-penningarne, hvilka Staten består Minislrarne vid deras första
anställning, så synas de hafva blifvit beräknade efter hvad de i medeltal utgjort under
föregående 5 år eller 16,000 R:dr. Under dessa år inträffade likväl inom vår Diplomatie
blott några få vakanser, hvaremot endast under sistlidne år 3:ne sådane egt
rum, så att det mer än dubbla beloppet måst utgå; och då ingen lärer på förhand kunna
beräkna huru snart nya ledigheter skola uppstå, förefaller det mig som äfven den här
upptagna summan vore snarare för låg än för hög. Men dessa utgifter må nu vara beräknade
för låga eller icke, så står det dock fast att för dem äro beräknade 43,000
R:dr, d. v. s. på 7,000 R:dr när, den summa som i ett för allt Utskottet funnit för
godt att anslå och dock återstå ännu åtskilliga andra behof, såsom skrifmaterialier, tidningsprenumeration,
kurir- och rese-kostnader, expektans-arfvoden m. fl., beräknade,
allt efter samma låga måttstock, lill sammanlagde 57,000 R:dr, hvilka då skulle betäckas
med det anslag Kongl. Maj:t äskat af Norriges Storthing. Men äfven med förutsättning
att Stortbinget icke af Ständernes beslut toge sig anledning att minska det af
dem begärda anslaget, finnes å detsamma icke tillgång lill mer än 30,000 R:dr, och
skulle således häraf uppkomma en årlig brist af minst. 20,000 R:dr, men af nära 30,000
R:dr, ifall Stortbinget skulle vilja träda i Utskottets fotspår.
Då jag icke vill bära ansvaret för alt med min röst hafva bidragit till en sådan
förknappning;
då jag tror att Utskottet hellre än alt godtyckligt nedsätta ett anslag, mot hvars
nödvändighet det icke haft några, enligt min tanke, grundade skäl att anföra, bordt —
med tacksamt erkännande af det förtroende, med hvilket Regeringen gått en inom Representationen
vid flera tillfällen uttalad önskan till mötes, den att erhålla mera bestämda
upplysningar rörande de under Ulrikes-Departementet förefallande utgifter — bevilja den
begärda summan;
då slutligen den af Kongl. Majit nu äskade tillökningen i Tredje Hufvud-liteln
med omkring 30,000 R:dr understiger det belopp, som ända till år 1840 var å RiksStaten
anvisadt endast för Minister-Staten och extra utgifter (ty lönerne för Stats-Ministern
och Departementets Expedition utgingo då under annan titel) oaktadt sedan dess
allting stigit i pris, såväl här som utomlands, och Sverige vunnit en utveckling långt
öfver hvad man för några år sedan vågade hoppas, så har jag, på grund af alla dessa
skäl, icke kunnat instämma i Utskottets fattade beslut, utan får i stället, för mia del,
vördsamt yrka bifall äfven till denna del af Kongl. Majits Nådiga Proposition,
eller att å Tredje Hufvud-titeln måtte för skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter, uppföras ett reservations-anslag af 70,000 R:dr.”
I denna reservation instämde Herrar Bildt, D. G., Björnstjerna, J. M. och Fåhraus,
O. I. samt Herr Prosten Arosenius.
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1851. 4 Sami. 1 AJd. 18 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Slats-UlskotMe Utlåtande JW 44.
1
JK 44.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars 1857, kl. 6 e. ni.
Ullålande, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition,
angående upplåtelse af vissa delar af Jönkopings f. d.
fästning s-område till Jönköpings stads disposition för ny
tomt-reglering derstädes.
(I. A.)
Af Högstberörda den 21 November nästlidet år till Rikets Ständer .aflåtna
Proposition (JVs 27) inhemlas, alt, sedan Magistraten i Jönköping, å stadens vägnar,
i sammanhang med förslag till ny tomt-reglering efter den staden år 1854
öfvergångna eldsvåda, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit att, för underlättande
af denna reglering och synnerligen för att ulan alltför betungande kostnad
för staden förskaffa tjenliga byggnads-tomter åt dem, som genom berörda reglering
förlorade sina gamla tomter, till ersättning hvarför staden för närvarande icke kunde
anvisa annan, än den söderut från staden emellan Munksjön och Rocksjön belägna
mark. af sank och för bebyggande högst otjenlig beskaffenhet, upplåtelse måtte staden
beredas af det emellan vestra förstaden och Lillsjön liggande, kronan tillhöriga
f. d. fästnings-onirådet, så vidt det icke vöre för allmänt ändamål behölligf, Kongl.
Majit, som under den 2 Augusti 1854 ,i Nåder gillat och stadfästat en uppgjord
plan för reglerande af stadens tomter, gator och torg m. m., i anledning af olvanberörde
underdåniga ansökning infordrat utlåtanden från så väl Chefen för Ingeniörkorpsen
som Kongl. Krigs-kollegium och Kongl. Majlis Befallningshafvande i Jönköpings
län; och hade Chefen för Ingeniör-korpsen i underdånighet yttrat, att icke allenast belägenheten
gjorde stadens utvidgande och förläggning på den gamla fäslnings-marken i
högsta grad ändamålsenlig och för innevånarne önskvärd, utan äfven att för kronan anledning
icke förefuunes att längre bibehålla den gamla borgen, hvars iståndsältande
skulle föranleda en kostnad, som af ändamålet icke motsvarades; hvadan bernälde
Bilt. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 1
2
Stats-Ulskollets tillåtande Jtt 44.
Chef, jemte upplysning derom, att på sjelfva borgen för närvarande funnes dels
länsfängelset samt boningshus för en vaktmästare, dels ett stenhus, innehållande
Landtmäteri-kontor och arkiv, dels ock ett större trähus, begagnadt till spannmålsmagasin,
äfvensom att utrymme på f. d. fäslnings-området icke saknades för uppförande
derstädes af både Läns-cellfängelse och nytt Landshöfdinge-residenshos med
tillhörande byggnader, i underdånighet tillstyrkt, att det emellan vestra förstaden och
Lillsjön belägna f. d. fästnings-området måtte till Jönköpings stad upplåtas och
öfverlemnas mot vilkor: att staden skulle till kronan upplåta och aflemna så väl
en för cell-fängelse tillräcklig tomt, som lämplig plats med nödigt utrymme deromkring
till Landshöfdinge-residens, hvarjemte något qvarter, sedan rasering och
planering blifvit verkställda, borde öfverlemnas för kronans framtida behof; alt den
till uppförande af cell-fängelse, Landshöfdinge-residens och magasins-byggnader nödiga
sten skulle för kronans räkning vid raseringen undantagas; och att staden,
för bortförandet eller förflyttningen af de byggnader, hvilka nu finnas på det till
upplåtelse föreslagna området, borde ersätta kronan de kostnader, som dervid kunde
blifva en följd af markens upplåtande till staden och dess besittning deraf; hvarförutan
Chefen för Ingeniör-korpsen, i anledning af det förhållande, att inkomster
af lägenheter och odlad jord voro tillslagne Landshöfdingen och andra personer,
ansett föreskrifter behöfliga, huru dermed vid markens upplåtande till staden borde
förhållas. Uti detta yttrande hade Kongl. Krigs-kollegium till alla delar instämt;
och Kongl. Majrts Befallningshafvande i Jönköpings län, som likaledes ansåge Landsböfdinge-residensets
förflyttning till f. d. fästnings-området vara af behofvet påkallad,
hade i underdånighet föreslagit, att lämpliga platser å detta område undantoges
så väl till fängelse-byggnader som för arkiv, krono-magasin och läns-ränteri,
äfvensom att de nu å f. d. fästnings-området befintliga kronans byggnader icke borde
i deras nuvarande skick bibehållas, om ock sådant utan hinder i den föreslagna
tomtregleringen kunde ske. Sedan derefter jemväl Kongl. Styrelsen öfver Fängelser
och Arbets-inrättningar, på Nådig befallning, afgifvit utlåtande i fråga om lämplig
plats för ett nytt cellfängelse samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och ÖfverIntendents-embetet
inkommit med särskilda yttranden, angående tjenligaste lokalen
för nytt Landshöfdinge-residenshus, hade Kongl. Maj:t, under den 15 Mars 1856,
i Nåder förordnat, att den nya fängelsebyggnaden skulle förläggas på den plats,
som ä en handlingarne bifogad karta funnes utmärkt, och att, i följd deraf, för
denna byggnad med hvad i öfrigt för fängelset erfordrades skulle, bland annat, användas
den mark, som inom den å förenämnda karta med JM 8 betecknade qvadrat
tillhörde kronan. Då emellertid Fångvårds-styrelsen uti sitt underdåniga utlåtande
äfven hemställt, att den mark, som på kartan vore utmärkt under qvadraten
JM 9, mätte antingen lemnäs obebygd eller ock förbehållas för sådane byggnader,
som fordrade afskiljdt läge från hus med eldstäder, så att några olägenheter för
det nya fängelset af grannskapet derintill ej uppkomme, och sedan en del af den
Stals-Utskollets Utlåtande JM ii.
3
f. d. fästningen tillhörande marken emellan vestra förstaden oell Lillsjön blifvit genom
Kongl. Brefvet den 13 December 1850 ät Jönköpings -stad upplåten i och
för anläggning af promenadplatser, med vilkor alt, i händelse kronan, för något
dess ändamål, komme i behof af den upplåtna marken, densamma, med undantag
af den plats, som vore afsedd för ett skolhus med dertill i öfrigt bestämdt nödigt
utrymme, efter sex månaders uppsägning skulle återställas och kronan således ännu
både egde och kunde disponera hela fästnings-området mellan vestra förstaden och
Lillsjön, utom skolhus-platsen, hvilken, till följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
beslut, vore under full eganderätt åt staden upplåten; så hade Kongl. Majit;
vid öfvervägande af hvad sålunda i detta ärende förekommit och med afseende å
kronans behof af byggnadsplatser för ofvan uppgifna ändamål i Nåder förklarat, att,
för den händelse uppförandet af nytt Landshöfdinge-residenshus i Jönköping skulle
af omständigheterna påkallas samt beslut derom blifva fattadt, Kongl. Majit, ansåge
den å kartan utmärkta och för en sådan anläggning lämplig ansedda mark af
gamla fästnings-området böra till detta ändamål för kronans rökning bibehållas, dock
alt denna mark, så vidt den, jemlikt Kongl. Brefvet den 13 December 1850,
blifvit till stadens disposition tills vidare öfverlemnad i och för anläggning af pro
menadplatser,
finge under de i samma Kongl. Bref bestämda vilkor fortfarande dertill
begagnas, intilldess kronans behof af markens användande inträdde; hvaremot
Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer, att det öfriga kronan tillhöriga fästningsområdet
måtte upplåtas till Jönköpings stads framtida disposition för tomt-regleringen,
på sätt densamma vidare kunde komma att af Kongl. Majit i Nåder bestämmas,
dock med följande undantag och förbehåll i
l:o att för kronans räkning finge disponeras ej allenast den del af fäst
ningsområdet,
som redan till följd af Kongl. Majits den 15 Mars 1856 fattade
Nådiga beslut blifvit bestämd för den nya fängelse-byggnaden, ulan äfven den mark,
som å kartan finnes utmärkt under qvadraten Nio 9;
2:o att kronan er holle ersättning af staden för hvad som måste betalas för
den mark, hvilken till redan bestämd areal komme att för fängelse-byggnadens räkning
från enskild person inköpas, och hvilket ersättningsbelopp'borde tillgodokomma
den fond, som köpeskillingen tills vidare förskjutit;
3:o att å fästnings-området ytterligare förbehölles kronan lämplig plats för en
spanmålsmagasins-byggnad, i stället för den förut befintliga, så framt, efter den nuvarande
magasins-byggnadens borttagande, annan sådan skulle finnas af nöden, och
likaledes plats för en byggnad att tjena till Landtmäteri-kontor och Läns-arkiv, derest
icke nödiga rum dertill kunde på annat sätt beredas;
4:o att, med afseende å den föreslagna jernvägens sträckning till Jönköping,
nödigt utrymme för den blifvande bangården kronan förbehölles, så vidt densamma
komme ali inom fästningsområdet förläggas; ... i
4
Slali-Utikoltets Utlåtande M 45.
5:o att de kronan tillhöriga byggnader, som nu på fästnings-områdel finnas,
liorde, innan deras borttagande medgåfves, efter skäligt värde kronan ersättas;
6:0 att staden derjemte förklarades skyldig att hålla vederbörande löntagare
skadeslöse för den minskning i aflönings-inkomster, de kunde komma att vidkännas
i följd af upplåtande till staden af sådant fästnings-område, hvaraf dylika inkomster
härflutit; samt
7:o att den till redan beslutade eller möjligen snart förestående byggnader för
kronans räkning behölliga sten skulle vid fästnings-murarnes rasering undantagas och
särskildt uppläggas till de qvanliteter, som af vederbörande myndigheter kornine att
bestämmas.
Efter erhållen remiss från samtliga Riks-Stånden å Högstberörda Nådiga Proposition,
har Stals-Ulskoltet, som jemväl undfått del af alla till målet hörande
handlingar, tagit detta ärende i öfvervägande och dervid funnit de uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition anförda omständigheter innefatta tillfyllestgörande skäl för Utskottet,
att hos Rikets Ständer förorda den begärda upplåtelsen åt Jönköpings stad
af vissa delar utaf förra fästningens område; äfvensom Utskottet icke helier funnit
något att erinra i afseende å de för denna upplåtelse uti den Kongl. Propositionen
uppgifna vilkor; i följd hvaraf Utskottet således tillstyrker,
att hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende behagat i Nåder föreslå måtte af
Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 13 Mars 1857.
JM 45.
Ank. till Expf.-Utsk. den ti Mars *887, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
utbyte af indragna Milihe-bostdllenä J\/s 1 Steglinge
och JM 8 Plöninge vid Skånska Hussar-regementet
emot Högands stenkolsverks egande andelar i Kronoskattehemmanen
JM 1 Westra Klappe och JM 1 Ostra Klappe
i Malmöhus lån.
(i. A.)
Enligt hvad Högstberörda till Rikets Ständer, den 21 November nästlidet år,
aflåtna Nådiga Proposition innehåller, hade Chefen för Skånska Hussar-regementet
Stais-Utskottets Utlåtande M 45.
till Kongl. Maj:t insändt och med sin tillstyrkan beledsagat en af Styrelsen för Höganäs
stenkolsverk ingifven underdånig skrift, deruti bemälde Styrelse anhållit alt
stenkolsverket, som under arrende intill midfpstan år 1876 innehade indragna Trumpetare-bostället,
3/a mantal JV2 1 Steglinge, oph indragna Korporals-bostället y mantal
JVZ 8 Plöninge, begge vid nämnda regemente och med en sammanräknad areal
af 110 tunne- 9 kappeland, belägna i Wäsby socken, Luggude härad af Malmöhus
län, måtte få tillbyta sig eganderätten till dessa intill stenkolsgrufvan närbelägna
boställen emot stenkolsverkets egande kronofskattehemmanen y mantal Jtä 1 Westra
Klappe i samma socken och '/|6 mantal 1 Östra Klappe i Allerums socken
och nämnde härad, hvilka hemmansdelar tillsammans innehölle 116 tunne- 24 kappeland,
och således 6 lunne- 15 kappeläng mera än de båda boställena, och dessutom
uppgåfvos hafva bättre jord och utmärkt vacker skog; och hade stenkolsverkets
Styrelse såsom vilkor för bytet förpslagit: att de onera, roterings- och arbets-skyldigheter,
som ålåge Klappe-hemmanen, skulle öfverflyttas på boställena, hvaremot
Styrelsens arrenderätt till dessa sednare bprde öfverflyttas på Klappe-hemmanen, med
skyldighet för Styrelsen, att dels förse dem med sådana byggnader, som boställsordning
e n föreskrefve, dels ock under återstående arrendeåren öka arrende-afgiften med
30 tunnor korn årligen. Öfver denna ansökning hade Boställs-Direktionen vid
Skånska Hussar-regementet lemnats tillfälle att sig yttra, hvarvid Boställs-Direktionen
hufvudsakligen tillstyrkt bifall till det ifrågakomna bytet, såsom för regementet
fördelaktigt, men likväl ansett sig böra yrka de erbjudna bytesvilkorens tillökande
ined vissa förbindelser i afseende på Klappe-hemmanens bebyggande och stängsel m.
m.. hvilka förbindelser stenkolsverkets Styrelse jemväl sedermera förklarat sig villig
fullgöra; hvaremot uti inlordradt underdånigt yttrande, aflidne åbon å JVZ 1 Westra
Klappe Anders Larssons arfvingar bestridf det sökta utbytet, på den grund, att ehuru
stenkolsverkets Styrelse, genom skatteköp fått eganderätten till nämnda hemman, sådant
likväl icke skett på andra vilkor, än skattebrefvet tydligen stadgade, eller att
skatterätten icke finge från grufvan och dess drift skiljas. — Sedan Kongl. Maj:ts
och Rikets Krigs- och Kammar-koilegipr, efter infordrande af ytterligare upplysningar
och handlingar i detta mål, med underdånigst utlåtande inkommit, fann Kongl.
Majrt godt alt, genom Nådigt Bref dqp 13 Oktober 1853, i öfverensstämmelse
med hvad bemälda Kollegier underdånigt hemställt, förordna om anställande af laga
skattevärdering å de till utbyte mot hvarandra ifrågasatta egendomarne till utrönande
af deras rätta och verkliga beskaffenhet och-förmåner; och hade Kollegierne, efter
det eri sådan skattevärdering försiggått och ytterligare inkomna handlingar till utredande
af denna bytesfråga blifvit af Kollegierna granskade, samt deraf, bland annat,
befunnits, alf delegarne i rötarne N:ris 83 och 84 vid Luggude kompani af
?Corra Skånska Infanteri-regementet be^tridt det sökta bytet, af det skäl, attettökadt
besvär skulle elem tillskyndas deraf, qtt Steglinge och Plöninge äro 1 mi! längre
bort belägna än Klappe-hemmanen, under den 7 Maj 1855 i ämnet afgifvit slut
-
a
Slats-Utskattels Utlåtande M 43.
ligt betänkande, deruti Kollegierna, enär numera fullständigt utredt blifvit, alt kronan
och Skånska Hussar-regementet icke utur någon synpunkt kunde på ifrågavarande
byte något förlora, utan skulle få fullt genfullo, eller att vederlags-hemmanen
innefattade fullkomlig ersättning för bytes-bemmanen, samt hvarken den af
fordna åboen å ys mantal JM 1 Westra Klappe Anders Larssons arfvingar emot
bytet framställda protest, eller role-intressenternas i rotarne N:ris 83 och 84 vid
Luggude kompani af Norra Skånska Infanteri-regementet bestridande af de nuvarande
boställenas insättande i samina rotar något afseende förtjenade, underdånigst
tillstyrkt, det Styrelsen för Höganäs stenkolsverk måtte i Nåder tillåtas att iå tillbyta
sig JM 1 Steglinge och JM 8 Plöninge mot dess egande andelar uti JM 1
Westra Klappe och JM 1 Ostra Klappe, med iakttagande af följande omständigheter
och förbehåll, nemligen:
att de delar af Westra Klappe JM 1 eller a,8 mantal och af Ostra Klappe
JM 1 eller iy mantal, som af annan egare än Höganäs stenkolsverk innehafvas,
blefve alldeles oföräudrade och i afseende å den del af sistnämnda hemman, eller
'/ mantal JM 1 Östra Klappe, som nu eges af Höganäs stenkolsverk och är till
vederlag uppgifven, den förändring vidtoges, att dess natur af skatte förvandlades
till f. d. 3:dje Korporals-boställe i stället för >/4 af Plöninge och, till skillnad från
öfriga delen af Östra Klappe, egen nummer samma hemmansdel åsattes;
att, beträffande öfriga hemmansdelar i Wäsby socken, borde, för att bibehålla
sockensumman och Indelningsverket orubbade, de förändringar ega rum: att vederlagshemmanet
% mantal JM 1 Westra Klappe blefve »/lg, deraf vg mantal, med ränta
af 6 R:dr 43 sk. 6 r:st, f. d. Trumpetare-boställe, i stället för JM 1 Steglinge med
enahanda mantal och ränta, och 3/16 mantal med ränta af 3 R:dr 4 r:st, f. d. 3:dje
Korporals-boställe i stället för lika stort mantal och ränta af i/4 mantal JM 8 Plöninge;
att 3/ mantal JM 1 Steglinge med ränta af 6 R:dr 43 sk. 6 r:st blefve
skatte med minskadt mantal 9/3, och ränta 4 R:dr 37 sk. 6 r:st; att </4 mantal
JW 8 Plöninge med ränta af 4 R:dr 7 sk. 6 r:st likaledes blefve skatte med 5/32
mantal och ränta 2 R:dr 20 sk. 8 i:st; och att de blifvande militie-boställena i
Westra Klappe åsattes egna nummer;
att den tionde, 3 kappar råg, 45 kappar korn och 6 kappar hafra, som nu är
åsatt % mantal M 1 Westra Klappe, fördelades mellan de blifvande nya militie-boställena,
så att f. d. Trumpetare bostället påfördes 2 kappar råg, 10 kappar korn, 4
kappar bafra och f. d. Korporals-bostället 1 kappe råg, 5 kappar korn, 2 kappar bafra;
att jordeboken för ifrågavarande hemman skulle i öfverensstämmelse härmed
rättas och förändringar vidtagas i Skånska Hussar-regementets Indelningsverk;
att då, enligt roterings-verket för Norra Skånska Infanteri-regementet och
Luggude kompani, 3A mantal JM 1 Östra Klappe för 3/s rotedel tillhör roten M
83 och 3/4 mantal AVestra Klappe för 5/,6 rotedel roten JM 84, nödiga förändringar
i dessa rotars sammansättning skulle införas, med skyldighet för Stenkols
-
Stats-Ulskottels Utlåtande M 48.
t
verket, i egenskap af egare lill Steglinge och Plöninge, alt ansvara för alla,
jemlikt kontrakt och gällande författningar, med roteringen förenade åligganden i
fråga om nuvarande och blifvande soldaters aflöning jemte torpens bebyggande och
uppodlande;
att alla onera, af hvad slag som helsi, som vederlags-hemmanen, % mantal JVS
1 Westra Klappe och mantal J\s 1 Östra Klappe, hittills vidlådat, å byteshemmanen
V32 mantal J\l 1 Steglinge och Va mantal J\1 8 Plöninge öfverflyttades;
att då Stenkolsverkets Styrelse förbundit sig att vid arrenderättens öfverflyttande
å de nya militic-boställena förse dem med sådane byggnader, som boställs—
ordningen föreskrefve, och dessutom under återstående arrende-åren öka arrendeafgiften
med 30 tunnor korn årligen, dervid boställs-direktionen gjort det af Styrelsen
godkända tillägg: att Styrelsen skulle, i afseende å bebyggandet af de nya
militie-boslällena i Klappe, jemte stängsel m. m., fullgöra en, genast efter bytets
beviljande, blifvande laga syns föreskrifter, allt utan anspråk på någon ersättning
vid afträdet, och att, i stället för nuvarande kontrakt, sådane utfärdades, som reglemontet
för boställs-direktionerna den 19 Juli 1832 med dervid fogadt formulär
bestämmer, dessa åtaganden skulle till efterlefnad fastställas från och med det år,
då bytet komme till verkställighet;
att Styrelsen förpligtades att vid aflevereringen af sina begge nu egande
hemmansdelar uti Westra och Östra Klappe behörigen styrka, det dessa hemmansdelar
icke äro med någon inteckning behäftads;
att, till reda och ordning för framtiden, å kartan öfver bytes- och vederlagshemmanen,
i enlighet med General-Landtmäteri-konlorels meddelade beskrifning,
skillnads—linier skulle uppdragas, utmärkande hemmanens egor, hvart för sig, hvarefter
renovation af kartan borde af Landtmätaren verkställas; samt slutligen
att i Skånska Hussar-regementets aflöningsverk uppskattningsvärdena å Steglinge
och Plöninge blefve å N:is 3 och 4 Westra Klappe och JV2 2 Östra Klappe
öfverflyttade;
och har Kongl. Maj:t, som för sin del bifallit hvad Krigs- och Kammar-kol
legierne
i detta mål hemställt, i Nåder föreslagit, det Rikets Ständer måtte för
deras del jemväl medgifva, att ifrågavarande boställs- och hemmans-bvte, under de
af Kollegierne dervid föreslagna vilkor och iakttaganden, må ega rum.
Denna Nådiga Proposition hafva samtlige Riks-stånden remitterat till Statsutskottet,
som jemväl fått emottaga alla till målet hörande handlingar; och har Utskottet,
beträffande ofvan omförmälda af förre Åboen Anders Larssons arfvingar
framställda protest emot ifrågavarande hemmansbyte och de förhållanden, hvarpå arf
vingarnes
anspråk sig grundat, inhemtat: att, sedan en emellan bemälde Åbo och
Gustaf Adolfs, nu mera Höganäs stenkols-verk uppkommen tvist om bättre rätt till
skatteköp af hemmanet JV2 1 Westra Klappe blifvit, genom General-GuvernörsEmbetets
utslag den 23 Maj 1804, till stenkols-vorkels förmån afgjord, med rät
-
i;
Stats-Utskotlels Utlåtande JV1 43.
tighet likväl för Åboen att, till följd af Kongl. Brefvet den 23 September 1747,
tillgodonjuta den besittningsrätt, som medelst städjebrefvet den 26 Mars 1800 vore
vunnen och Kongl. Kammar-kollegium, uti utslag den 30 November 1804, likaledes
tillagt stenkolsverket företrädesrätt framför Anders Larsson till skatteköp af
hemmansdelen, dock att, hvad angick Anders Larssons besittningsrätt å hemmanet
och deraf utgörande skyldigheter, dermed efter författningarne borde förhållas, så
bade Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref den 4 Mars 1808, bibehållit stenkolsverket
vid det beviljade skatteköpet, med de vilkor 1747 års Kongl. Bref innehåller, samt
att skatterätten derå borde vara oskiljaktig från grufvan och dess drift, hvilket förbehåll
jemväl finnes intaget uti det skattebref å berörde hemman, som derefter blifvit
den 11 November 1808 för stenkolsverket utfärdadt. Åboen Anders Larsson hade
emellertid, till följd af den honom tillerkända besittningsrätt, qvarsutit å hemmanet,
lill dess han den 24 November 1832 aflidit utan barn, och efter honom hans
enka Thoren Olsdotter, sorn den 10 J uni 1837 med döden afgålt, hvarefter meranämnde
hemman varit i bruk tinder stenkols-verket. Det sedermera af stenkolsverkets
styrelse ifrågaställa hemmansbvtet Lief, på sätt ofvan är Tomförmäldt,
af Anders Larssons arfvingar, nemligen hans tvänne 'aflidna syskons barn, uti en
till Kongl. Majit den 26 Juli 18S3 ingifven skrift, beslridt, på grund af stadgandet
uti 1808 års skattebref, dervid de tillika i underdånighet yttrade, att särskild
fråga torde komma att väckas derom, huruvida icke arfvingarno hade sin besittningsrätt
till hemmanet förvarad; — i anledning hvaraf Kongl. Krigs- och Kam
mar-kollegierne,
uti deras den S September samma år afgifna utlåtande, underdånigst
anfört, att sedan uti Kongl. Förordningen om skatteköp af den 19 September
1723, blifvit stadgadt, att vid de än återstående krono-bemmanens försäljande
till skatte på de orter, hvarest några ädlare samt manufaktur-verk voro inrättade,
borde iakttagas, att till samma verks desto bättre bestånd, inga sådane hemman
finge försäljas till skatte, innan Bergs-kollegium pröfvat och för hvart hemman
förklarat, om det nödvändigt betarfvadés till något bergverks upprättande och förkofring
blifva oförsedt, det ej finge abalieneras och genom skatteköp undan sitt
lätta nödiga behof dragas, så blef, i anledning af derom väckt fråga och efter det
Kammar- och !;;Be r gs-k o 11 e g i e r n e tillstyrkt, att jernverken jemväl måtte förunnas den
förmånen att.få lill skatte köpa kronohemman framför åboen, eftersom det skulle
lända dem till styrka både af skog samt dagsverken och annan betjening, dock så
att de ädlare och manufaktur-verken dertill främsta rätten ega måtte, dernäst jerngrufvorna
och sist slångjerns-bamrarne, genom Kongl, Brefven den 16 Augusti
1731 påbudet, alt dessa stadganden borde vid skatteköpen iakttagas, enär slika
hemman begärdes, som funnos lända bruken tili styrka och vara derifrån omistlige,
dock alt åboerne ej drefvos af hemmanet; att uti Kongl. Brefvet den 23 September
1747, angående åboens praeslanda till bruken, bland annat, stadgades, alt åboen
borde
Slals-Ulskollcts Ullålande JY3 43.
9
borde vara odrifven, sä länge han gjorde sin skyldighet efler husesyns-ordningen
och skogen icke annorlunda än efter allmänna lagen och förordningar nytt ja des;
samt alt uti Kongl. Påbudet den 11 December 1766 emot flyttning af smiden
och hammarskatt förordnats: att, då något bruk nedlades, skulle de derunder lydande
hemman, hvilka för brukets skull samt till dess hjelp blifvit från kronan inlöste,
till kronan eller bönderna hemfalla, dock alt i förra fallet åboen vid sin
lösningsrätt bibehölles emot köpeskillingens erläggande till kronan, utan att bruket
någon åborätt tillerkändes; — och hade, vid öfvervägande af hvad dessa stadganden,
med hvarandra jernförde, samt Kongl. Brefvet den 4 Mars 1808 och i enlighet
dermed skatlebrefvet den 11 November samma år innehölle, Krigs- och Kammarkollegierne
ansell, att först när det fall inträffade, alt Westra Klappe hemman
blefve från grufvan och dess drift skiljdt, någon rätt för Anders Larssons arfvingar
inträdde att å hemmanet framställa anspråk lill det afseende detsamma vid pröfning
i laga ordning kunde finnas förtjena; i följd hvaraf och då fråga i detta mål
icke vore att från grufvan och dess drift skilja hemmanet, utan endast alt utbyta
detsamma emot ett annat hemman, som måste det förra i godhet motsvara, och
de rättigheter och de skyldigheter, som i ett eller annat hänseende för den ena
eller andra varit med Westra Klappe förenade, efter bytet komme att det andra
åtfölja, Kollegierne funnit hvad arfvingarne anfört icke utgöra något hinder för bytet
eller i detta mål förtjena vidare uppmärksamhet.
Beträffande åter delegarnes uti rotarne JV2 83 och 84 vid Luggude kompani
underdånigst gjorda bestridande af det föreslagna bytet på den grund, att ökadt
besvär skulle dem tillskyndas derigenom att Steglinge och Plöninge vore en mil
längre bort belägne än Klappe-hemmanen, hafva Krigs- och Kammar-kollegierne
ansett delta skäl vara aT underordnad beskaffenhet i jemförelse med de fördelar
ej mindre för Skånska Hussar-regementet än för stenkols-verket, som med hemmansbytet
åsyftades.
Med anledning af de förändringar uti omförmälda hemmans mantal och räntor,
som, enligt hvad Kollegierne, uti deras sednast afgifna utlåtande, underdånigst
anfört, skulle blifva en följd af det ifrågaställa heminansbytet, har Utskottet, för
att bereda en lättare öfversigt af dessa förhållanden, deröfver uppgjort följande tabellariska
uppställning:
Bih. lill R. St. Prof. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häfl.
2
10
Stals-Ulskollets Utlåtande JV4 43.
Närvarande.
Blifvande.
Blita I.
Ränta.
M:tal.
Ränta.
F. d. 3:dje Korporals-boslället Plöninge JVs 8
Trumpetare-bostället Steglinge JVs 1
af Östra Klappe JVs 1
af Westra Klappe JVs 1
3/s
%6
3/s
4
6
1
6
7
43
7
5
6
6
2
5/
/32
VS2
'/l6
f/,6
1 ^
2
4
1
3
6
20
37
7
43
8
6
2
4
6
Summa
iV16
18
13
2
ll/!6
18
13
2
M:tat.
Ränta.
Sålunda skulle 3:dje Korporals-bostället Plöninge JVs 8 med
%
4
7
6
motsvaras dels af andel i Östra Klappe JVs 1
dels andel i Westra Klappe JVs 1
l716
3/l0
1
3
7
<2
4
samt Trumpetare-bostället Steglinge JVs 1 . .
%
3/
'8
4
6
7
43
6
6
af andel i Westra Klappe JVs 1
3/
/s
6
43
6
Sora Utskottet, i betraktande af hvad sålunda förekommit och handlingarne i
detta mål vidare innehålla, funnit det vara utredt och upplyst, att det föreslagna
utbytet af militie-boställena Steglinge och Plöninge mot andelar i krono-hemmanen
Ostra och Westra Klappe icke kan i något hänseende medföra förlust lör kronan,
men deremot, enligt hvad Styrelsen för Höganäs stenkolsverk samt Boställs-direktionen
för Skånska Hussar-regerncntet intygat, kommer att lända så väl stenkolsverket
som bemälde regemente till ömsesidig fördel; så och då Utskottet anser de
mot samma hemmansbyte framställda, här ofvan anförda bestridanden icke förtjena
annat afseende än alt det bör vara arfvingarne efter förre åboen Anders Larsson
obetaget att i laga ordning väcka och utföra den talan, hvartill de, med hänsigt
till den påstådda besittnings-rätten till hemmanet JVs 1 Westra Klappe må finna
sig befogade, får Utskottet alltså tillstyrka,
att det af Kongl. Majit löreslagna utbytet af indragna militie-boställena
JVs 1 Steglinge och JVs 8 Plöninge, emot Höganäs stenkolsverks egande
andelar i krono-skattehemmanen JVs 1 Westra Klappe och JVs 1 Östra
Klappe må, under de af Kollegierna uppgifna vilkor, utaf Rikets Ständer
bifallas; — dock alt detta beslut ej må inveika på den rätt, som,
Slals-Ulskollels Ullålande JVi 46.
11
med hänsigt till hemmanet Westra Klappe, kan varda arfvingarne efter
förre åboen Anders Larsson i laga ordning tillerkänd.
Stockholm den 13 Mars 1857.
46.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Mars 18S7, kl. 6 e, m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å Betänkandet
J\° 18, angående Rikets Ständers år 1855 församlade
Revisorers berättelse om verkställd granskning af Statsverket
samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1852 och 1853.
(I. A)
Sedan ofvannämnde Betänkande blifvit af Borgare-Ståndet i Ivänne punkter
till Stats—Utskottet återremitteradt och samtlige Riks-Ståndens i anledning af öfrige
delar af Betänkandet vidlagna beslut genom Protokolls-Utdrag Utskottet meddelade,
får Utskottet nu afgifva det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterna funnits
föranleda.
l:o. 5 §, innefattande hemställan det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse
anhålla, att, om Kongl. Majit skulle framdeles finna nödigt att tillfälligtvis
anvisa statsmedel till sådana behof, hvilka ej blifvit af Rikets Ständer förutsedda
och dertill anslag således ej beviljats, dessa utgifter, derest de ej kunde bestridas
med de för dylika behof egentligen afsedda besparingarne å Riks-Statens hufvudtitlar,
hädanefter måtte under förskotts-titel anordnas och vid påföljande Riksmöte
hos Rikets Ständer anmälas, har af Borgare-Ståndet blifvit återremitterad; men då
denna hemställan är af de tre öfriga Riks-Slånden bifallen, anser Utskottet, på grund
af 75 § Riksdags-Ordningen,
någon åtgärd i anledning af den erhållna återremissen icke vara att
vidtaga.
2:o. Uti 38 § hade Utskottet, som förklarat sig framdeles, vid behandlingen
af 4:de hufvud-titelns anslag, vilja afgifva utlåtande i anledning af den utaf Rikets
Ständers Revisorer väckta fråga om sådant stadgande, hvarigenom afskedade
militärer, som innehade pension af arméens pensions-kassa och derjemte erhölle annan
tjenst med högre löneförmåner, finge vidkännas ett så stort afdrag å dessa förmåner,
som motsvarade pensions-beloppet, hemställt att följaktligen denna fråga för
närvarande icke måtte lill någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
12
Slals-Ulskoltels Ullålande JYi 47.
Denna hemställan, hvilken Ridderskapet och Adeln sami Preste-Ståndet bifallit,
har Borgare-Ståndet återremitterat, på de af Herr Björck uti haus vid denna punkt
afgifna reservation utvecklade skäl och under åberopande af det deruti framställda
förslag, att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga Nådig åtgärd för åstadkommande af sådan ändring uti reglementet
för arméens pensions-kassa, som till vinnande af det utaf Revisorerne åsyftade ändamål
kunde finnas ledande; äfvensom Bonde-Ståndet, i afseende å denna fråga, beslutat
att en så beskaffad underdånig skrifvelse, som den af Herr Björck föreslagna,
skulle af Rikets Ständer allåtas.
Då Utskottets utlåtande i denna punkt blifvit af tvänne Riks-Stånd bifallet
och Utskottet icke finnér skäl anförda, som deruti böra föranleda ändring, får Utskottet
sitt
afgifna utlåtande vidblifva.
3:o. 41 § 3:dje momentet, deruti Utskottet tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte
i underdånig skrifvelse hemställa, huruvida icke omständigheterna kunde medgifva
vidtagandet af en sådan ändring af de uti Kongl. Brefven den 22 December 18-46
och den 12 Juni 4 852 meddelade föreskrifter, hvarigenom en större frihet till arbete
för tångarne komme att beredas, har af Preste-Ståndet blifvit afslaget; men
som de tre öfriga Biks-Slånden bifallit berörda tillstyrkande och denna fråga således,
enligt 75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer afgjord, kan Utskottet
dermed
icke taga vidare befattning.
4:o. De uti öfrige §§ af Betänkandet JV2 18 omförmälda ämnen hafva dels
i följd af samtlige Riks-Ståndens bifall lill Utskottets förslag blifvit slutligen afgjorda,
dels ock funnits vara af egenskap att icke från Rikets Ständers sida erfordra nå«>
gon åtgärd.
Stockholm den 13 Mars 1857.
JK 47.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Mars 1837, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om rättighet får allmogen
inom Ase härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning
å kronoparkerne Hunne- och Halleberg.
(I. A.)
Uti ett hos Bonde-Ståndet afgifvet och till Stats-Utskottet remitteradt memorial
har Riksdags-fullmäktigen Carl Tholsson från Skaraborgs län anfört, hurusom
Stals-Ulskollets Ullålande Jtä 47.
13
den allmogen inom Åse härad af nämnde län genom Kongl. Resolutionen den 12
Februari 1733 tillerkända rätt till utsyning af skogseffekter från kronoparkerne
Hunne- och Halleberg emot en billig afgift, hvilken förmån allmogen åtnjutit intill
år 1850, vid en sistnämnde och derpå följande tvänne år verkställd reglering utaf
ifrågavarande kronoparker blifvit häradsboerne frånkänd, ehuru de flesta af dem voro
i saknad af skog, hvaremot allmogen i angränsande Wäne härad af Elfsborgs län,
som till största delen hade egen skogstiilgång, bibehållits vid en dylik utsyningsrätt.
Hos Konungens Befallningshafvande i sistnämnda län, under hvars inseende
dessa kronoparker voro ställde, hade Åse häradsboer förgäfves sökt att åter komma
i åtnjutande af den dem från äldre lider tillkommande utsynings-förmånen, hvarförutan
motioner i sådan syftning blifvit vid flera Riksdagar väckte, utan att likväl nå
gon
ändring i omförmälda förhållande kunnat tillvägabringas; hvadan motionären, under
åberopande af häradsboernes uppdrag och den kännedom han sjelf egde om
behofvet för dem af ifrågavarande utsyning, hemställt, att allmogen i Åse härad
måtte, i likhet med den i Wäne härad, tillerkännas årlig utsyning af tolf famnar
ved för hvarje helt mantal och i förhållande derefter för mindre hemmansdelar emot
en afgift af 2 R:dr Riksgäld för hvarje famn.
På sätt motionären omförmält, har denna fråga vid flera föregående tillfällen
varit föremål för Rikets Ständers pröfning; och redan vid 1840 och 1841 års
Riksdag upplyste dåvarande Stats-Utskott, med anledning af en uti samma ämne
gjord framställning, bland annat, att, efter det besigtning och undersökning för beredande
af en förändrad reglering af förenämnde kronoparker blifvit af vederbörande
verkställde, samt de dervid anmälda anspråk å skogshygge och mulbete granskade,
Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 28 Maj 1830, förordnat, att parkerne
borde för Dess och Kronans räkning bibehållas, i hvilket afseende åtskilliga beslut
och föreskrifter rörande framtida hushållningen med desamma, äfven i Nåder meddelades,
hvarjemte, beträffande de vid omförmälda undersökning framställda anspråk på
skogsfång för hemmanen inom Åse härad, Kongl. Maj:t hade i Nåder förklarat att,
enligt hvad Kongl. Resolutionen den 12 Februari 1753 tydligen utmärkte, den Åse
häradsboer från ifrågavarande kronoparker medgifna hjelp till byggnad och vidmakthållande
af deras hus icke varit dem gifven såsom någon laglig rättighet eller vore
af annan egenskap, än andre å parkerne lid efter annan medgifna utsyningar, hvadan
och då, efter hvad upplyst blifvit, nämnde hemman icke hade oundgängligt
behof af skogsfång från parkerne, något understöd derifrån icke vidare kunde dem
tilldelas; på grund hvaraf och enär således frågan om Åse härads rättighet till utsyning
å kronoparkerne llunne- och Halleberg redan blifvit af Kongl. Majit pröfvad
och afgjord, Utskottet, som saknade anledning att för framtiden föreslå någon förändring
uti hvad Kougl. Majit angående husbållningssättet med nämnde kronoparker
i Nåder förordnat, ansåg sig böra afstyrka all åtgärd i följd af det väckta förslaBih.
lill R. St. Prot. 18S6 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 19 tläft. 3
14
Stals-Ulskottets Utlåtande M 47.
get. Denna hemställan godkändes af Rikets Ständer; och ett vid 18SO—1831
års Riksdag, i anledning af en då väckt enahanda (notion, u'af Stats-Utskottet i
samma syftning afgifvet utlåtande blef likaledes af samtlige Riks Stånden bifallet.
Då nu motionären icke ens uppgifvit, än mindre styrkt, att några sådana förändrade
förhållanden inträffat, som borde föranleda Rikets Ständer att frånträda sitt
i detta ämne tillförene meddeldta beslut, finnér Utskottet
icke skäl att, i anledning af förevarande motion, tillstyrka någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 13 Mars 1837,
STOCKHOLM, TRTCKT HOS JOH. RICKMAN. 1837
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 48.
1
M:» 48.
Arik. till Exp.-Utsk. den 27 Mars 1857, kl. lo f. m.
(Jt lälunda, i anledning af /longi. Maj:Is Nådiga Proposition, angående
en med Danmark ajslutad Traktat om uppkörande af
Öresunds ka tullen, m. m.
Från samtliga Riks-Stånden har Ståts-Utskottet fått emottaga remiss af Kongl.
Maj:ls högslherörda Nådiga Proposition, lydande, som följer:
‘“Den urgamla rättighet, som Svenska fartyg åtnjutit, att vid farten genom Öresund
och Balterna icke, såsom andra nationers fartyg, vara underkastade tull (ill Dauska
Kronan, erkändes uttryckligen genom del är 1570 mellan Sverige och Danmark i Stettin
alslutade fördrag och bekräftades vid liera derpå följande fredsslut mellan hegge rikena,
men gick omsider förlorad genom den i Stockholm den 3 Juni 1720 undertecknade
(reds-traktat, uti hvars 9:de artikel Sverige afstod från tullfriheten uti öresund och
Balterna samt förpliglade sig erlägga lull till Danska Kronan för så väl fartyg som varor.
Lii de sedermera emellan Sverige och Danmark alslutade fredsfördrag förekommer
ingenting, som angår denna tull-afgifl; men genom hvarje ny traktat, och sednast
den af dea 14 Januari 1814, förnyas lill kraft och verkan de nästföregående, så vidt
ändring deruti icke uttryckligen skett.
Tull-aIgifterna för Svenska fartyg och uti dem förda varor hafva sedan år 1720
utgått i enlighet med den larif, som bifogades det emellan Danmark och Nederländerna
den 13 Augusti 1045 i Christianopel alslutade fördrag, hvilken larif blifvit af Kongl.
Danska Regeringen tillämpad vid tullens uppbärande af alla andra nationers fartyg.
I anledning af klagomål, sorn lid efter annan från de trafikerandes sida blifvit
både i Sverige och andra länder hos Regeringarne anförda öfver de i Öresundska larifen
upptagna tuiibelopp, samt det sätt hvarpå upphörden egde rum, och sedan framställning
af så väl Kongl. Maj:t, sorn Kongl. Storbrillaniska Regeringen skett hos Kongl.
Danska Regeringen om nödvändigheten af eri närmare granskning af berörda tarif, alslöts
den 23 Augusti 1841 emellan Kongl. Maj:t och llans Maj:t Konungen af Danmark
Bill. till B. St. Brot. 1856 & 1851. 4 Sami. I A fä. 20 Höft.
Sials-Utskolteta Utlåtande N:o 48.
en konvention för reglerande af åtskilliga förhållanden ,i afseende på tullafgifterna i
Öresund och Balterna, samt sättet för deras uppbärande. Genom denna konvention,
hvars bestämmelser finnas intagne i Kongl. Majits Nådiga Kungörelse af den 22 December
sistnämnde år, blef, bland annat, aftaladl, att den år 1645 i Christianopel upprättade
tull-tarifen skulle förblifva i full kraft och ali således icke någon förändring
k om me att ega rum i tuilbestämmelserna för de i samma tarif specificerade varor,
hvaremot för åtskilliga andra artiklar afgifterna sattes lägre än den tull, som förut
blifvit för samma slags varor erlagd. Vidare hafva, uppå gjord framställning, åtskilliga
medgifvande!! frän Kongl. Danska Regeringens sida år 1852 egt rum, hvarigenom lättnad
blifvit beredd för smärre Svenska fartyg, som vid direkta resor emellan Svenska
orter hade att passera Öresund, hvarom Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium
under den 16 Juni samma år på Nådig befallning utfärdat Kungörelse.
Fastän dessa i sednare tider vidtagna förändringar i larifen och noggrannare
bestämmelser i afseende på sättet för tullens klarerande onekligen medfört gagn för
Svenska skeppsfarten, hafva dock derigenom de af Öresundska tullen bärflytande olägenheter
endast i ringa mån blifvit förminskade, och dessa olägenheter hafva icke kunnat
anses fullständigt afhjelpta så länge skyldigheten qvarstått för de fartyg, som passera
Sundel, alt anlöpa Helsingör, 'för erläggande af tullen. Huru ansenligt och för handeln
tryckande det belopp än varit, som till Danska statskassan erlagts i fyr- och bäkafgifter
för sjelfva faitygen, samt i Sundsk lull för de i fartygen förda varor, hafva
nämnda umgälder sammanlagda likväl ingalunda kunnat uppskattas lika högt som de
kostnader och förluster, hvilka på mer eiler mindre direkt sätt tillskyndats de trafikerande,
hufvudsakligen genom skyldigheten för farlvgs-befälhafvaren att gå i land, för
alt å Öresundska tullkammaren aflemna sina klarerings-handlingar, hvarunder en dyrbar
lid gått förlorad och ofta förändring i vinden inträffat, så att långvarigt hinder för
resans fortsättande uppstått.
Vid 1851 års Riksdag egnade Rikets Ständer särskild uppmärksamhet åt detta
ämne, samt gjorde uti underdånig skrifvelse af den 20 Augusti samma är, framställning
hos Kongl. Majit, angående de tryckande olägenheter, som Svenska handeln finge
af Öresunds-lullen vidkännas, dels genom de betydliga så väl direkta sorn indirekta utgifterna
i och för genomfarten af Öresund och Bältenia, hvilka utgifter, enligt derom
erhållna upplysningar, Rikets Ständer an logo årligen uppgå till 5 å 600,000 Riksdaler
Riksgäldssedel-, oberäknadi förlusterna genom förspilld lid och fördröjd ankomst till
destinations-orten, jemte äfventyret för last och lif, då Helsingör under storm måste
anlöpas, dels ock särskildt till följd af den omständighet, att städernas på Sveriges
östra kust redan i andra orsaker grundade handels-underlägsenhet, i täflan med deni på
den vestra, änpu mer förökades derigenom, att allt köpmansgods, som genom Sundet
inkomma i rikets Öslersjö-hamnar, måste blifva dyrare än det, som infördes till rikets
vestra städer; hvadan Rikets Ständer, med tillkännagilvande att de ansåge afskaffandet
af Öresunds-lullen vara för befrämjandet af rikets handel utaf yttersta vigt, i underdånighet
anhöllo, att Kongl. Majit mätte, så vida de politiska förhållandena sådant medgåfve,
i samråd med öfriga uti Östersjö-handeln deltagande makter, vidtaga de åtgärder,
hvilka Kongl. Majit kunde finna tjenliga för vinnande af delta ändamål.
Uti enahanda syfte inkommo äfvenledes år 1851 Deputerade af Stockholms
Grosshandels-societet och Skeppsrederier med underdånig hemställan till Kongl. Majit
om beredande af lättnader uti eller befrielse från Sundska lull-afgifterna.
I anledning af dessa framställningar blefvo underhandlingar med Kongl. Danska
Regeringen inledda; men då bemälde Regering, efter ett nyss slutadt kostsamt krig, icke
kunde underkasta sig uppoffringen af en på traktater grundad vigtig rättighet, och
Slats-Utskotlets Utlåtande !S:o 48.
3
dessutom de uti Öslersjö-handeln mest intresserade främmande stater icke a oro böjda
alt kraftigt medverka till dessa underhandlingars framgång, medförde desamma intet
annat resultat, än den parliela lindring till förmån för Svenska kustfarten, som omförmäles
i Kommers-kollegii ofvan åberopade Kungörelse af den 16 Juni 1852.
Under det sålunda tidpunkten för en önskvärd lösning af frågan om Öresundstullens
anskaffande syntes vara aflägsen, inträffade oförmodadt att de Nord-Amerikanska
Förenta Staternas ilegering uppsade den emellan bemälde Stater och Danmark bestående
Handels- och Sjöf arts-trakta t, under tillkännagifvande, att från den lid dä, i följd af
uppsägelsen, traktaten skulle upphöra att vara gällande, eller från den 14 April 1856,
Förenta Staternas fartyg icke komine att vidare erlägga Oresunds-tull. Sedan underhandlingar
i anledning häraf egt rum emellan bemälde Stater och Danmark, fann Kongl.
Danska Regeringen sig böra inbjuda Regeringarne uti alla de länder, hvilkas fartyg
deltogo i handeln på Östersjön, att sända fullmäktige till en konferens, som borde
hällas i Köpenhamn, i ändamål att reglera Öresundska tullfrågan, hvarvid bemälde
Regering framställde, såsom tjenligaste medlet till tullens afskaffande, det förslag, att
genom dess kapitalisering bereda Danmark billig ersättning.
Kongl. Majit uppdrog i anledning häraf under den 19 Oktober 1855 åt Sin Minister
vid Kongl. Danska hofvet alt deltaga i de för ändamålet afsedda underhandlin
•
• • O
garne, samt dervid såsom fullmäktig bevaka Sveriges rätt och fördel.
Dessa underhandlingar öppnades i Januari 1856. Under fortgången deraf inskränkte
Kongl. Danska Regeringen sina försl framställda ersättnings-anspråk till ett
jemnt belopp af 35 millioner Riksdaler Danskt Riksmynt, utgörande icke fullt jj:delar
af den summa, som uppkommer vid kapitalisering, efter beräkning af 4 procent ränta,
af den inkomst Danska statsverket efter ett medium för de 13 årén 1842-—1854 åtnjutit
i tulluppbörd uti Öresund och Balterna samt i fyr- och båk-afgifter. Såsom ute
slutande
grund för fördelningen af nämnda ersätlnings-belopp på de i Östersjö-handeln
deltagande nationer kunde nationaliteten hos de fartyg, som gått genom Öresund och
Hällerna, icke billigt vis antagas, emedan antalet af en nations fartyg, som passera dessa
farvatten, ingalunda representerar denna nations verkliga andel i tullen, hvilken hufvudsakligen
erlägges för varorna. 1 följd häraf blef öfverenskommet, att de respektive
Staterna, Danmark deri jemväl inbegripet, skulle bidraga till kapitaliseringen i proportion
af mängden af varor, sorn från deras hamnar exporterats, och, med passerande
af Sunden, importerats till Östersjön elier exporterats på samma väg från Östersjön
för att införas i deras hamnar, samt alt fartygens nationalitet skulle antagas såsom
grund vid fördelning af ersättningen för fyr- och båk-algifterne.
Sedan det förslag till en allmän traktat, hvilket af de i underhandlingen del
tagande
makternas ombud utarbetats, blifvit den 3 innevarande månad inför Kongl.
Majit i Stats-Rådet anmäldt och Kongl. Maj:t, med godkännande deraf, låtit bemyndiga
Sin Fullmäktig vid underhandlingarne att underteckna traktaten, utan annan afvikelse
från dess föreslagna lydelse, än sorn för jemkning i redaktionen kunde ifrågakomma,
har under den 14 i samma månad den traktat, som härjemte i öfversättning
bilögas, blifvit alslutad emellan Danmark, å ena, samt Sverige och Norrige jemte Öster
rike,
Belgien, Frankrike, England, Hannover. Mecklenburg-Schwerin, Oldenburg, Nederländerna,
Preussen, Ryssland samt de fria Hansestäderna Lubeck, Bremen och
Hamburg, å andra sidan.
De hufvudsakligaste bestämmelserna i denna traktat äro följande:
Hans Majit Konungen af Danmark förbinder sig:
a) att icke uppbära några lull-umgälder, läst-, fyr- eller båk-afgifter, eller af
giller
för sjömärkens underhåll, eller andra umgälder af hvad beska (len het de vara
4
Siats-Utskottets Utlåtande Nio 48.
må, beräknade efter skepp eller last, för fartyg, sorn genom Öresund eller Balterna begifva
sig från Nordsjön lill Östersjön eller Ivertom, vare sig att dessa fartyg endast färdas
genom Danska farvattnen, eller till följd af ute å sjön inträffade förhållanden eller
i handels-angelägenbeter föranlåtas att der ankra eller inlöpa; skolande hädanefter, under
hvad förändring som helst, icke något fartyg vid färden genom Sundet eller Balterna
kunna uppehållas eller hindras;
//) att hvarken af de utaf omförntälda fartyg, som, lastade eller i barlast, inlöpa
i eller utlöpa ur Danska hamnar, ehvad de der sysselsatt sig med handelsföretag,
eller ej, och icke heller för deras last, uppbära någon som helst af de algifter, hvilka
för dessa fartyg eller deras last bordt i Öresund eller Bälterna erläggas, på grund af
de i sådant afseende hittills gällande traktater emellan Danmark och främmande stater:
varande härmed uttryckligen förklarad!, att de afgifter, som sålunda ej vidare få uppbäras
i Sundet eller Bälterna eller i Danska hamnarne, icke skola kunna indirekte återinföras
genom en för sådant ändamål gjord förhöjning af nuvarande hamn- eller tullafgifter
eller genom införande för samma ändamål af nya sjöfarts- eller tull-afgifter,
eller på hvad annat sätt det vara må;
c) att bibehålla och i hästa skick underhålla alla fyrar och håkar, som nu finnas
vid inloppet i eller i grannskapet af Konungariket Danmarks hamnar, redder, floder
eller kanaler eller utmed dess kuster, samt de bojar, prickar och sjömärken, som nu
finnas och tjena till underlättande af sjöfarten i Kallegal, Sundet och Bälterna, äfvensom
alt, i sjöfartens allmänna intresse, vidtaga de åtgärder, sorn kunna finnas vara behöfiiga
i afseende å förändring af formen eller läget af dessa lyrar, håkar, hojar och
sjömärken, eller tillökning i deras antal, dock alltid utan att derigenom någon utgift
må främmande fartyg tillskyndas;
d) att fortfarande vaka öfver lotsväsendet, hvilket det i Kallegaf, Sundet och
Bälterna alltid skall slå fartygs-befälhafvarne fritt all anlita eller icke; skolande lotsafgifterna
vara lika för Danska och utländska fartyg och ej kunna affordras andra
fartyg, än dem sorn sjelfmant begagnat lots;
e) att medgifva hvarje enskild person, Dansk eller utländsk, rättighet att i Sundet
och Bälterna fritt förlägga fartyg, i ändamål alt med bogsering biträda de handels
fartyg,
som deraf vilja sig begagna;
,/) att till varor, som föras å alla de vägar eller kanaler, hvilka för närvarande
sammanbinda eller framdeles kunna komma att sammanbinda Nordsjön och Elben med
Östersjön, utsträcka den befrielse från afgifter, hvaraf på några af dessa vägar vissa i
traktaten uppräknade inhemska eller främmande handelsvaror äro i åtnjutande; samt
att, i händelse ytterligare på någon väg andra produkter skulle komma i åtnjutande af
en likartad frihet frän afgifter, låta nämnde frihet åtnjutas på alla ofvanomförmälda
vägar;
g) alt på alla dessa vägar eller kanaler, till en likformig och efter vigt beräknad
taxa af högst sexton skillingar Danskt Riksmynt för femhundra Danska skålpund,
nedsätta afgift en för de varor, sorn nu aro dermed helagde, utan att denna taxa må
kunna höjas genom någon annan linder hvad benämning som helst.
Ofvanupplagna förbindelser skola ega gällande krall från och med den l instundande
April.
Såsom skadestånd och ersättning för de af Hans Majit Konungen af Danmark
sålunda gjorda uppoffringar och förpligtelse!', förbinda sig de i traktaten deltagande
Makter att till Danmark betala i ett för allt en summa af tillsammans 30,476,325 R:dr
Danskt Riksmynt, till fördelning på bemälda Makter efter här ofvan upptagna grunder,
enligt hvilka fiel belopp, Sverige bör betala, utgör 1,590,503 R:dr nämnde mynt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
5
Hvar och en stat skall endast vara ansvarig för den de! af ersätlnings-summan,
sorn på samma stat sig belöper.
I afseende å liqviden är stadgadt:
o) alt ersättnings-sumrnorna skola kunna betalas under loppet af tjugu år medelst
fyratio haifårliga inbetalningar till lika belopp, innefattande sä väl amortering af
kapitalet, sorn ränta å hvad af kapitalet återstår obetald!;
b) att en särskild konvention skall alslntas emellan Hans Maj:t Konungen af
Danmark och hvar och en af de i traktaten deltagande Magier, i ändamål att bestämma
dels sältet och stället tor verkställande af de samma Magt åliggande inbetalningar, samt
kursen lör del Danska myntets förvandling till främmande mynt, dels ock huruvida
liqviden skall ske antingen medelst fyratio haifårliga afbelalningar, eller genom hela ersällnings-beloppels
inbetalning på en gång eller inom kortare tid än tjugu år.
Slutligen stadgas, att verkställigheten af de ömsesidiga förbindelser, som i traktaten
innehållas, skall bero af uppfyllandet utaf de formaliteter och förpligtelse!-, hvilka
vissa af de kontraherande Magierna, enligt gällande konstilutionela lagar, hafva ali
iakttaga.
Sorn, genom en den 7 April 1842 mellan Sverige och Norrige, å ena, och Danmark,
å andra sidan, afslutad konvention de förenade Rikena åtagit sig att, emot viss
ärlig ersättning af Danska Statsverket, underhålla fyrar och håkar på Svenska och Norrska
kusterna, för alt tjena till ledning och lättnad vid färden genom Öresund och iu
seglingen
i Kattegat, har i Mom. 7 Art. II af nu afslutade allmänna traktat blifvit in
tagen
en särskildt punkt, af innehåll att definitiv öfverenskommelse bör af Hans Maj:t
Konungen af Danmark träffas med Svenska och Norrska Regeringarne i afseende på
framtida underhållet af nämnde fyrar och håkar. Till följd häraf har, under förutsättning
att en allmän traktat knmme att afslulas om alskaffande af alla afgifter å segelfarten
genom Öresund och Balterna, eli provisoriskt aftal i ämnet blifvit Iräffadt mellan
Kongl. Majits Fullmäktig i Köpenhamn och Kongl. Danska Regeringens ombud,
samt af Kongl. Majit godkändt, enligt hvilket den årliga ersättningen af 10,000 R:dr
Hamburger Banko, som Sverige nu uppbär af Danmark, bör kapilaliseras efter enahanda
grunder, som blifvit följda vid bestämmandet af lösnings-summan för Sundska tullen.
Eller behörigen granskad uträkning uppgår det Sverige sålunda tillkommande kapitalbelopp
till 311,307 R:dr Danskt Riksmynt.
Den simuna, som Sverige enligt den allmänna traktaten bör utbetala för af
skaffaudet
af Oresundska tullen, utgör, såsom ofvan är uämndl,
Danskt Riksmynt  1,590,503:
Om derifrån aldrages nyssnämnde Sverige tillkommande ersättning för fyrars
och båkars underhäll med
. 311,307:
så bli Iver det belopp, som till Danmark bör utbetalas, Danskt Riksmynt . 1,279,196:
motsvarande i jemnad summa 2,558,400 R:dr Svenskt Riksmynt.
Beträffande sättet för betalningen af denna summa, så enär under nuvarande
tidpunkt och då Rikets kredit torde komma ali på utländska orter anlitas i anledning
af de betydliga allmänna -arbeten som förestå, det sannolik* icke läte sig göra att emot
billigare vilkor än 4 procent ränta erhålla ett lån, för alt dermed betala lösningssumman
på en gång, bar Kongl. Majit ansell lämpligast all i den speciela konvention,
som, jemlikt den allmänna traktaten, bör i afseende ä liqvidations-sättet afslulas emellan
0
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 48.
Sverige och Danmark, det bestämmes, att ersättningen skall utgå under loppet af tjugu
är medelst fyratio halfårliga inbetalningar, under förutsättning ali räntan icke beräknas
högre än till fyra procent, men med Sverige förbehållen rättighet att, i händelse omständigheterna
det medgifva, inom kortare tidrymd få liqvidera del återstående beloppet;
och Kongl. Majit har alltså gilvit Sin Fullmäktig i Köpenhamn härmed öfverensstämmande
föreskrifter.
Enligt det stadgande i traktaten, att de blifvande fyratio afbetalningarne skola
hvarje gång utgöra lika stort belopp, kommer, efter verkställd uträkning och med iakttagande
af under tidens lopp minskad ränta, antagen lili 4 procent, den summa, som
halfårsvis i tjugu år hör af Sverige till Danmark betalas, att belöpa sig till 93,524
II:dr Svenskt Riksmynt, som första gängen erlägges den 1 Oktober innevarande är.
I fråga om medel till de utbetalningar, som sålunda förestå lill belopp al
187,048 Ridr Riksmynt årligen, (iil dess hela lösnings-summan blifvit gulden, har Kongl.
Majit i första rummet varit betänkt på möjligheten, alt ä Handels- och Sjöfarts-Fonden
anvisa dessa utgifter, hvilka afse att, jemte utplånande af sista spåret elter fordna
tiders strider emellan grannländerna, för all framtid befria Sveriges handel och sjöfart
från ett tryckande band, samt tillika bereda lindring i afgifterna lör Sveriges transitohandel
genom Konungens af Danmark besittningar; och då det visat sig, att Handelsoch
Sjölärts-Fondens tillgångar kunna medgifva att, under de närmast följande åren eder
intill den med år 1858 inträdande nya statsreglerings-periods slut, från nämnde fond
verkställas de halfårliga inbelalningarne ä lösnings-summan för Sundska tullen, finnér
Kongl. Majit följaktligen icke nödigt att af Rikets Ständer äska beviljande vid denna
Riksdag af särskildt anslag til! de betalningar, som under nämnde tidrymd böra erläggas.
Då emellertid traktaten icke allenast medför minskning i Statsverkets påräknade
ordinarie inkomster genom upphörandet af de bland dessa upptagne och tili 40,000
R:dr Runt heräknade såkallade Danska fyringsmedlen, eller Danmarks bidrag til! underhållet
af Svenska fyrar och håkar i Öresund och Kaltegat, ulan äfven innebär förbindelse
till en på längre tid utsträckt betalnings-skyldighet, för hvars fullgörande, ifall omständigheterna
icke skulle tillåta utgiftens fortfarande anvisande å Handels- och SjölartsFondcn,
andra tillgångar tilläfventyrs mäste framdeles anslås, finner Kongl. Majit sig
höra härigenom lill Rikets Ständer i Nåder öfverlemna, ätt genom deras godkännande
bekräfta de förbindelser i afseende å godtgörelse till Danmark för Oresundk-tullen, som
Kongl. Majit genom ifrågavarande traktat Sig och Riket iklädt.
Slutligen, och då traktatens bestämmelser, angående tullens upphörande böra träda
i kraft från och med den 1 instundande April, vill Kongl. Majit fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet pä angelägenheten deraf, att Rikets Ständers beslut i ämnet varder
fattadt så skyndsamt sig göra later och, om möjligt före nyssnämnda dag; i hvilket
fäll de olägenheter för Svenska sjöfarten undvikas, hvilka måste följa al den Danmark
medgifna rätt att efter berörde lid och till dess de förbindelser, som omförmälas
i Ari. 7 och 8 af den allmänna traktaten, blifvit uppfyllde, provisoriskt, medelst fordrande
af borgen, bibehålla de afgifter, som enligt traktaten blifvit afsk a fläde, på $ätt
som inhemlas af det härom, enligt i öfversättning bilagde Protokoll af den 14 innevarande
månad, emellan de kontraherande Makterna träffade särskilda aftal.“
Nyssnämnda i den Nådiga Propositionen åberopade Protocoll är af följande innehåll:
"För den händelse att uppfyllandet af de förbindelser, som omförmälas i Art. 7
och 8 af den traktat, som denna dag blifvit afslulad, icke skulle kunna ega rum före
den 1 April 1857, är Danska Regeringen fortfarande berättigad alt efter denna lid provisoriskt,
medelst fordrande af borgen, bibehålla de afgifter den förbundit sig att afskaffa.
men i mån som någon af de kontraherande Makterne uppfyllt nämnde förbin
-
Stals-Utskotlets Utlåtande N.o 48. 7
cleiser, skall Danska Regeringen, å sin sida, lala dessa provisoriska åtgärder upphöra
och gifva befallning om befrielse derifrån för fartyg tillhörande, denna Makt, äfvensom
för deras laster. Danska Regeringen skall emellertid, intilldess samtlige de konlraherande
Makterne definitivt uppfyllt de förbindelser, sorn omförmälas i Ari. 7 och 8, ega
alt af de fartyg, som erhållit denna befrielse, fordra att de skola styrka sin nationalitet,
ulan att likväl derigenom för dessa fartyg skall kunna uppstå något dröjsmål eller
uppehåll.
Beträffande åter nedsältningen af transllo-afgifterue, vili Danska Regeringen, i
betraktande af den praktiska omöjligheten alt i afseende derå tillämpa samma provisoriska
behandling som för fartygen, samtycka lill att provisoriskt och i hela dess vidd,
ifrån den 1 April 1857, låta §§ 5 och 6 i den allmänna traktaten träda i verket.
Det förstås att detta interimistiska tillstånd skall öfvergå till ett definitivt i samilia
stund, som detta Protokoll upphör att i Sundet och Bälterna ega tillämplighet."
Efter sålunda lemnad redogörelse för innehållet af dessa handlingar, hvilka Utskottet,
enär desamma ännu icke hunnit tryckas och exemplar deraf i vanlig ordning
till Riks-Ståndens ledamöter utdelas, funnit sig böra sä fullständigt, soia nu skett, intaga,
får Utskottet yttrande i ämnet härmed afgifva. — Vid betraktande af del sätt,
hvarpå den för fäderneslandet maktpåliggande frågan om Öresunds-lullens afskalfande
blifvit löst genom den afslutade traktaten med Konungariket Danmark, kan Utskottet
ej underlåta alt uttala den öfvertygelse, all de åtgärder, som Kongl. Majit vidtagit för
Svenska handelns och sjöfartens befriande för framtiden från erläggande af nämnda
tull äro förtjente af Nationens lifligaste erkänsla. De stora och dag från dag mera
kännbara olägenheter för Svenska handeln, som Oresunds-tullen medför, hafva sedan
längre tid grundat en allmän önskan, att desamma malte komma att upphöra' och vår
handel och sjöfart befrias från denna börda, hvilken måhända varit mindre tryckande
genom erläggandet af de stadgade, ehuru betydliga, algifterue till Danska Kronan, än
genom den för sjöfarten dermed förenade tidspillan och häraf följande förluster och
obehag. Från dessa olägenheter är nationen genom den uti ifrågavarande traktat bestämda
allösning för framtiden befriad, ulan störande af de vänskapliga förhållandena
till grannriket Danmark och på vilkor, hvilka i förhållande till det vunna resultatet icke
kunna annat an anses för Sverige förmånliga. Fördelarne, om än i första rummet
tillfallande sjöfarten, skola obestridligen sträcka sina verkningar till hela landet, genom
minskade import-priser, lättad export och sålunda ökad liflighet i varu-omsättningen.
Hvad angår liqviden af iösnings-summan, kunna, enligt hvad Kongl. Majit täckts
tillkännagifva, de stadgade halfårliga ulbetalningarne under närmast följande år eller intill
utgången af nästa Statsreglerings-period, utan behof af särskildt anslag, bestridas af
Handels- och Sjölärts-Fonden ; och synes det jemväl Utskottet under sådant förhållande
lämpligast, att ulbetalningarne under berörde tid från nämnde Fond verkställas.
Utskottet, öfverlygadt, att Rikets Ständer dela här ofvan uttalade åsigter och
med beredvillighet skola lemna den äskade garantien för de af Kongl. Majit genom
traktaten ingångna liqvid-förbindelser, hemställer alltså,
all Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse må, jemte betygande
af sin tacksamhet för de åtgärder, Kongl. Majit med ospard omtanka
för fosterlandets väl vidtagit till beredande af omförmälda
frågas lösning, och sin tillfredsställelse öfver det önskvärda och
vigliga mål, som derigenom vunnits, godkänna och bekräfta de
förbindelser i afseende å gpdtgörelse lill Danmark för Oresunds
tullen,
som Kongl. Majit genom ifrågavarande traktat sig och Ri
ket
iklädt, med förklarande tillika, alt Rikets Ständer äfven för
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
sini del anse ändamålsenlig!, all under loppet af den tid, som
med näsla Sf.alsreglerings-period tilländagå!-, de belöpande halfårliga
utbelalningarne aflösnings-summan från Handels- och SjöfarlsFonden
verkställas.
Såsom en följd af den alslutade traktaten komma, i enlighet med Utskottets, af
Rikets Ständer gillade, framställning i 22 punkten af utlåtandet N:o 33, de bland Statsverkets
inkomster beräknade så kallade Danska Fvringsmedlen att försvinna och således
icke i den blifvande Riks-Slalen uppföras.
Stockholm den 24 Mars 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac sia nees, 1857.
Stats-Utskottels Utlåtande N-'o 49.
1
\
JU: o 49.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
bestämmande af viss tid, hvarutöfver, vid de nyajordcböekernes
granskning, undersökning uti och jemförelse med
äldre jordeböcker icke må ega rum.
(I. A.)
Sedan, i sammanhang med pröfningen af det utaf Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-kollegium på Nådig befallning afgifna förslag till formulär för de nya
jordeböcker, som, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den
11 Maj 1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, borde för Rikets samtliga Län upprättas, fråga hos Kongl. Maj:t
uppstått huru vidt granskningen af de nya jordeböckerne lämpligen kunde utsträckas,
så hade i berörde hänseende förekommit: att, med anledning af gjord
underdånig framställning om behofvet af jordeböckernes granskning för afhjelpande
af deruti befintliga felaktigheter och brister, Kongl. Maj:t, som ansett denna
fråga, hvarpå många enskilta rättsförhållanden berodde, böra med nödig varsamhet,
på behörigt sätt samt utan öfverflödiga och vidlyftiga omgångar behandlas,
under den 24 Maj 1833 anbefallt Kammar-kollegium i underdånighet föreslå
huru och på hvad sätt, i öfverensstämmelse med gällande författningar samt under
behörigt afseende å Kronans och enskiltes rätt, men med åstadkommande af
minsta möjliga rubbning i bestående förhållanden för de sednare, äfvensom minsta
omgång och besvär för vederbörande Embetsman, arbetet med rättelse af
Bih. till 11. St. Prot. 1836 & 1837. 4 Sami, 1 Afd. 2/ Häft. 1
\
2
Slat$-Ulsl<oltels Ullålande N:o 49.
Jordeböckerne lämpligen kunde efter hand utföras; att Rikets vid 1834 och
1835 arens Riksdag församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 30 Oktober
förstnämnda år, hos Kongl. Majit begärt, att den anbefallda jordeboksgranskningen
icke måtte medföra någon till återbetalning ledande efterräkning eller den
ringaste rubbning uti eganderättsförhålianden; att, uti häröfver den 19 Oktober
1842 afgifvet utlåtande, Kammar-kollegium, uppå anförde skäl, väl icke ansett
sig kunna tillstyrka nådigt bifall till Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga
anhållan, det jordeboksgranskningen icke måtte medföra den ringaste rubbning af
eganderättsförhålianden, men dock med afseende å de känbara, troligen oberäkneliga
lidanden och olägenheter, som för enskilde skulle uppkomma genom förändring
af förhållanden, hvilka under en längre tidsföljd fått oklandrade fortfara,
äfvensom genom de rättegångar, som härom komme att uppstå, samt enär för
öfrigt vådan för det allmänna af en preskription för återtagandet af Statens obehörigen
afhända egendom under nuvarande förhållanden på långt när icke vore
densamma som fordom, då så beskaffadt afhändande var lika vanligt, som det
numera måste anses sällsynt, underdånigst hemställt att anmärkningar, åsyftande
rubbning af skatterätt till jord, som oklandradt innehafts under de näst före nya
jordebokens upprättande sednast framflutna femtio år, icke måtte, vid granskningen
af samma jordebok, framställas eller till någon åtgärd föranleda, hvaremot i
allt öfrigt, som för jordeboksgranskningen kunde blifva föremål, densamma, efter
Kollegii åsigt, borde vara obegränsad till så väl tid, som verkan, i följd hvaraf
Kollegium icke heller kunde understödja Rikets Ständers anhållan, att granskningen
icke måtte medföra någon till återbetalning ledande efterräkning, i afseende
hvarå Kollegium ansåg gällande författningar böra lända till efterrättelse;
att de af Kongl. Majit i Nåder tillförordnade Kommitterade för afgifvande af
förslag rörande beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling,
uti deras den 30 April 1847 afgifna betänkande yttrat, hurusom,
derest, för upprättande af ny jordebok, undersökning skulle för hvarje hemman
verkställas så fullständigt, att de nu antecknade förhållandernes riktighet
genom jemförelse med alla tillgängliga jordeböcker för den förflutna tiden
pröfvades, sådant komme att icke allenast medföra så vidlyftigt och tidsödande
arbete, att det nya jordeboksverkets fullbordande först vid en ganska aflägsen
tidpunkt vore att emotse, utan ock otvifvelaktigt föranleda en högst betydlig
mängd tvister om förändring uti nuvarande, på jordeboken grundade förhållanden
och således inverkande på både Statens och enskildes häfdvunna rättigheter,
utan att det måhända ens alltid, i saknad af erforderlige handlingar, blefve möjligt
att dem fullständigt utreda och med full rättvisa afgöra; hvadan och då en
dylik utsträckning af undersökningen icke heller instämde hvarken med Kongl.
Brefvet den 24 Maj 1833 eller med Rikets Ständers underdåniga framställning
den 30 Oktober 1834, samt behofvet sålunda påkallade bestämmande af viss
Stals—Utskottets Utlåtande JV:o 49.
3
tid, hvarutöfver undersökningen ej måtte sträckas tillbaka, Kommitterade, enär
nödigt vore, att i detta hänseende antaga sådan tidpunkt, då jordeböcker blifvit
upprättade, underdånigst tillstyrkte, att de jordeböcker, sorn år 1793 i Östergöthlands,
1797 i Stockholms och 1795 i Rikets öfriga Län upprättats, mätte
blifva de äldsta, till hvilka jemförelsen sträcktes, och att följaktligen ingen förändring
af sådana förhållanden, som i dem och påföljande jordeböcker oförändradt
och utan anmärkning iakttagits, mätte ifrågakomma, men att deremot, om skiljaktigheter
emellan anteckningarne i berörde jordeböcker förefunnos och dessa
anteckningar sålunda icke kunde genom nyssnämnde preskription befästas, undersökning
borde, för utrönande af rätta förhållandet, äfven i äldre jordeböcker ega
ruin, hvarjemte Kommitterade, som ansågo den af Kammar-kollegium föreslagna
inskränkning af preskriptionstiden endast till sådana anmärkningar, som åsyftade
rubbning af skatterätt till jord, hvarken vara erforderlig eller lämplig oell icke
heller stå tillsammans med de af Kongl. Majit och Rikets Ständer uttalade åsigter,
underdånigst hemställt, att det stadgande, som i berörde hänseende kommc
att meddelas, måtte, utan undantag, omfatta alla anmärkningar i sådana omständigheter,
som af jordeboken berodde, helst många andra förhållanden kunde förekomma,
deruti rubbning efter längre tids förlopp skulle medföra lidande och
osäkerhet för enskilde; hvaremot Kommitterade hållit före, att, om än Staten på
detta sätt skulle medgifva viss preskription för efterräkningar å dess sida, någon
sådan inskränkning likväl uti de enskildes anmärkningsrätt icke skäligen kunde
ifrågakomma, utan ansågo Kommitterade dem böra bibehållas vid rättigheten att
vinna ändring uti alla sådana felaktigheter, som till deras skada bevisligen egde
rum, allenast framställning derom gjordes inom den tid, som kunde blifva bestämd;
att Kongl. Majit derefter, uti Dess den 20 December 1847 till Rikets
då församlade Ständer aflåtna Nådiga Proposition, förklarat hvad Kommitterade
i underdånighet föreslagit och hemställt angående upprättande af ny jordebok
med flera ämnen vara i allmänhet lämpligt och ändamålsenligt samt alltså böra
bringas till verkställighet i den mån sådant kunde linnas förenligt med den plan
för skatteväsendets ordnande i öfrigt, som blefve fastställd, för hvilket ändamål
Kongl. Majit till Rikets Ständers bifall föreslog, att vid upprättande af ny jordebok
måtte, i fråga om vidden och verkan af dervid förekommande granskningsåtgärder
jemte tiden för anmärkningars framställande å de skattskyldiges sida,
förfaras i enlighet med hvad Kommitterade i underdånighet hemställt, samt att,
i sammanhang med afgifvandet af ofvanberörde förslag till formulär för de nya
jordeböckerne, Kammar-kollegium, uti skrifvelse den 14 Mars 1856, underdånigst
anfört, hurusom Kollegium ansåg nyttan och nödvändigheten af en preskriptionstid
vid jordeboksgranskningen vara uti Kollega underdåniga utlåtande den 19
Oktober 1842 och Kommitterades betänkande den 30 April 1847 till fullo
ådagalagda, äfvensom uti Kongl. Majits Nådiga Proposition den 20 December
4
Slals-VIskollets Utlåtande N:0 A9.
sistnämnde år erkända; och hade Kollegium, med frånträdande af sin uti 1842
års utlåtande yttrade åsigt om lämpligheten af preskriptionstidens inskränkningtill
endast sådana frågor, som angingo skatterätt till jord, lika med 1847 års
Kommitterade och på af dem andragna skäl tillstyrkt, det preskriptionen måtte,
utan undantag, omfatta alla anmärkningar i sådana omständigheter, som af jordeboken
berodde; hvaremot Kollegium funnit sig icke kunna instämma uti Kommitterades
yttrade mening om rättvisan och billigheten af en oinskränkt anmärkningsrätt
för enskilde och således rättighet för dem att vinna rättelse uti alla
sådana felaktigheter, som till deras skada bevisligen egde rum; hemställande
Kollegium i underdånighet, att hvad Kommitterade för öfrigt föreslagit, måtte af
Kongl. Maj:t i Nåder bifallas.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt rörande angelägenheten att bestämma
en viss tid, hvarutöfver vid de nya jordeböckernes granskning undersökning
uti eller jemförelse med äldre jordeböcker icke måtte ega rum, har Kongl. Majit
uti den nu aflåtna Nådiga Propositionen föreslagit, det Rikets Ständer för deras
del måtte bifalla meddelandet af det allmänna stadgandet, att vid den i och för
de nya jordeböckernes granskning skeende jemförelse emellan dessa och jordeböckcrne
för äldre år, de jordeböcker, som upprättats 1793 i Östergöthlands,
1797 i Stockholms och 1795 i Rikets öfriga Län, skulle blifva de äldsta, till
hvilka jemförelsen utsträcktes, samt att följaktligen ingen förändring af sådana
förhållanden, som uti sistnämnda och sedermera upprättade jordeböcker oförändradt
och utan anmärkning iakttagits, måtte ifrågakomma, utan allt sådant, å
Kronans sida, vara såsom laga kraftvunnet att anse; dock att, i händelse skiljaktigheter
emellan anteckningarne uti förenämnde jordeböcker, i allmänhet utgörande
fyra för hvarje län, skulle förefinnas och dessa anteckningar sålunda icke
kunna genom ifrågavarande preskription befästas, undersökning för utrönande af
rätta förhållandet finge äfven i äldre jordeböcker företagas; äfvensom hvad uti
omförmälda hänseende blefve förordnadt icke komme att verka någon förändring
af hvad författningarne, rörande efterräkning af alldeles icke eller till för ringa
belopp debiterade räntor och andra utskylder, förmådde och föreskrefvo; hvaremot
Kongl. Majit ansett det böra vara enskild egendoms innehafvare obetaget
att utan inskränkning till någon viss tid, i hvad hans rätt rörde, emot den upprättade
jordeboken uti för öfrigt stadgade ordning besvär anföra.
Jemte högstberörde af samtlige Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade
Proposition, har Utskottet fått från Preste-ståndet emottaga ett anförande af
Biskop Thomander, hvilken yrkat att, på det vid afgörandet af den fråga, sorn
utgjorde föremål för den Nådiga Propositionen, någon förlust för kyrkorna inom
Lunds och Götheborgs stift icke måtte uppkomma derigenom att, såsom lätteligen
kunnat inträffa, något af hvad Landsboken innehöllc blifvit i de sednare
jordcböckerna förbisedt, kyrkorna, hvad deras egendom beträffade, måtte, i lik
-
Slats-VIskollcls Vllålande N-.o 49.
het med den enskilde fastighetsegaren, varda bibehållne vid deras hittills inneliafda
rättigheter.
Utskottet, som anser det vara af synnerlig vigt att Statens anspråk emot
enskilde, åsyftande rättelse uti de i jordeböckerna befintliga anteckningar, ej må
till obegränsad tid utsträckas, utan att dessa anspråk böra, till betryggande af
enskildes eganderätt, inom en viss bestämd tid göras gällande, har således funnit
sig ega all anledning att förorda hvad Kongl. Majit i detta hänseende föreslagit;
och anser Utskottet jemväl billigt och ändamålsenligt att enskild egendoms
innehafvare må, utan inskränkning till någon tid, i hvad hans rätt rörer,
uti jordeboksanteckningarne söka rättelse; dock som uttrycket »enskild egendoms
innehafvare» kan, på sätt ofvanomförmälda i ett Riks-stånd afgifna yttrande
utvisar, gifva anledning till den tolkning, att ifrågavarande rättighet ej
borde tillkomma andre än enskilde personer, då likväl, enligt Utskottets åsigt,
dermed måste afses jemväl allmänna verk och inrättningar samt kyrkor och
fromma stiftelser, synes detta uttryck böra utbytas emot: »annan jordinnehafvare
än Kronan.»
I följd häraf får Utskottet alltså hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande Nådiga Proposition
behagat föreslå måtte, med iakttagande af nu tillstyrkta
förändring, utaf Rikets Ständer gillas och bifallas.
Stockholm den 26 Mars 1857.
G
Slals-Ulskollels Ullålande N:o 30.
\:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angå
ende
eftergift af den framlidne Öfversten m. m. Israel
af Ekenstam, i egenskap af Chef för Festra Tull-distriktet,
till ersättande ådömda andel utaf Tullkassören G. E.
Bergvalls balans.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörde, den 16 December sistlidne är, till Rikets Ständer
aflåtna Nådiga Proposition innehåller, hade, sedan Kongl. Majit, genom Utslag
den 27 Augusti 1852, förklarat Tullinspektören, f. d. Öfversten Israel af Ekenstam,
i hans förut innehafda egenskap af tillförordnad Chef för Vestra Tulldistriktet,
skyldig att af den uppbördsbrist, som efter Tullkassören och Konfiskations-inspektoren
i Göteborg G. E. Bergvalls afvikande sig yppat, ersätta ett
belopp af 1,182 R:dr 14 sk. 5 rst. banko, dels bemälde Öfverste hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit att af gunst och nåd varda från nämnde ersättningsskyldighet
befriad och dels, efter det Öfversten af Ekenstam den 6 Mars
förstberörda år, före pröfningen af omförmälde ansökning, med döden afgått, hans
tvänne efterlefvande döttrar Margaretha Göthilda af Ekenstam, enka efter Öfverstelöjtnanten
Carl de Mottoni et Palacios, samt ogifta Edla Helena af Ekenstam,
den sistnämnda genom lagligen nämnd förmyndare, uti en till Kongl. Majit ingifven
skrift underdånigst anhållit om befrielse från ersättandet af ifrågavarande
balansmedel; i afseende å hvilket ärende af handlingarne inhemtats: att Öfversten
af Ekenstam, som, till följd af Kongl. Majits Nådiga förordnande, den 28
Slals-UtskolleU Utlåtande N:o So.
7
Juli 1841 tillträdt Chefs-embetet för Vestra Tull-distriktet, förestått detta embete
under den tid, då ifrågavarande balans uppkommit och att, sedan Tullkassören
och Konfiskations-inspektoren Bergvall den 13 April 1842 från riket afvikit samt
en uppbördsbrist, stor 10,229 R:dr 14 sk. 7 rst., efter honom yppats, hvaraf
likväl sedermera största delen blifvit, medelst användande af befintliga tillgångar
och i väsendtlig mån genom Ofverste af Ekenstams åtgärder, betäckt, Kongl.
Maj:t och Rikets Kammar-rätt, genom Utslag i balansmålet den 6 Juni 1851,
sig utlåtit att, emedan General-Tull-Styrelsens under den 8 Juni 1825 för Tulldistrikt-cheferne
utfärdade instruktion uti 14 § innehöll, att Tull-distrikt-chef borde
å underlydande uppbördsman utöfva noggrann kontroll och i sådant ändamål
hålla hand, bland annat, deröfver, att inflytande medel behörigen redovisades;
thy och som, i afseende på de af Bergvall förskingrade, konfiskationsuppbörden
tillhörande oguldna tullmedel 1,097 R:dr 30 sk. 5 rst. och Manufaktur-fondens
medel 4 R:dr 10 sk. 2 rst., förekomme, att ehuru, enligt hvad handlingarne
innehöllo och jemväl obestridt vore, vederbörande bordt inom åtta dagar efter
hvarje auktion till uppbördsmannen erlägga betalning för verkställda inrop, vid
äfventyr att de inropade varorna eljest skulle komma att för köparens räkning
omförsäljas, Bergvall likväl i 1841 års räkning balanserat ett belopp af icke
mindre än 3,558 R:dr 41 sk. 11 rst. för varor, som, efter en den 26 November
samina år förrättad auktion, vid årets slut icke skulle vara utlösta; att outlösta
varor, i värde uppskattade till 1,285 R:dr 16 sk., väl blifvit vid en sedermera
den 25 Februari 1842 hållen auktion ånyo försålde, men annan eller
ytterligare redovisning för ofvannämnda auktionsbelopp icke före Bergvalls aflägsnande
i påföljde April månad egt rum; att för sist omförmälda auktion, dervid
försäljningssumman uppgått till 4,171 R:dr 2 rst. med deruti inbegripne 680
R:dr 24 sk. 9 rst. för de omförsålda varorne, någon redogörelse icke heller blifvit
af Bergvall afgifven och att Öfversten af Ekenstam, som af dessa omständigheter
haft ökad anledning att undersöka förhållandet med Bergvalls auktions
uppbörd
och om dennes uppbördsställning göra sig förvissad, det oaktadt, så vidt
utredt vore, icke i sådant hänseende vidtagit någon åtgärd; samt, beträffande en
återstående balans af Tullstatens enskilda Pensions-inrättnings medel, nemligen
80 R:dr 21 sk. 10 rst. tillhörande kassa-uppbörden och 6 R:dr 7 sk. å konfiskations-kontorets
uppbörd eller tillhopa 86 R:dr 28 sk. 10 rst., handlingarne
utvisade, att Bergvall, hvilken, enligt 1841 års räkenskap, vid årets slut innehaft
kontant behållning af 221 R:dr 7 sk. 6 rst, jemväl åsidosatt sitt åliggande
att, i enlighet med uttryckliga stadgandet i 35 § af det för nämnda pensionsinrättning
den 11 April 1833 fastställda reglemente, samma behållning från sig
leverera, utan att Öfversten af Ekenstam funnes hafva något tillgjort för att tillhålla
redogöraren att dessa medel på sålunda föreskrifvet sätt redovisa; alltså
och då Öfversten af Ekenstam genom uraktlåtenhet att sin embctspligt i förut
-
8
Stals-Ulskoltets Utlåtande N:o 30.
nämnda hänseende fullgöra, vållat det Bergvall kommit i tillfälle att å ifrågavarande
medel balans sig åsamka, blefve, med tillämpning af grunderna i l Kap.
12 § Rättegångs-Balken, Öfversten af Ekenstam förpligtad att ofvanuppräknade
balansposter med sammanlagde 1,188 R:dr 21 sk. 5 rst. banko ersätta; hvarefter
Högsta Domstolen, uppå deröfver anförda besvär, genom ofvanberörda Utslag
den 27 Augusti 1852, fastställt Kammar-rättens beslut endast med den förändring,
att Öfversten af Ekenstam på uppgifne grunder befriats från ersättande af
de 6 R:dr 7 sk., som utgjort ett oguldet belopp å Konfiskations-kontorets uppbörds-konto
öfver Tullstatens enskilda pensionsinrättnings medel, så att den återstod
af hela balansen, som Öfversten af Ekenstam blifvit dömd att ersätta, utgjort:
Tullmedel, tillhörande Konfiskations-kontorets uppbörd R:dr 1,097: 30. 5.
Manufaktur-fondens medel, d:o d:o „ 4: 10. 2.
och Tull-statens pensionsmedel, tillhörande kassauppbörden
80: 21. 10.
eller tillsammans R:dr 1,182: 14. 5.
Till stöd för den utaf Öfversten af Ekenstam hos Kongl. Maj:t underdånigst
framställda begäran att från den honom ådömda ersättningsskyldigheten varda
af gunst och nåd frikallad, hade bemälde Öfverste i lifstiden förnämligast åberopat
dels svårigheten för honom att under utöfningen af Tull-distrikt-chefens
många, vidsträckta och vigtiga embetsåligganden, som påkallade både verksamhet
och skyndsamhet, äfven medhinna en oafbruten och åt alla detaljer egnad
tillsyn å de distriktet tillhörande elfva särskilda uppbördsman, dels ock den åberopade
instruktionens stadganden, som Öfversten af Ekenstam förmenat innefatta
öfverdrifna fordringar å en enda embetsinans verksamhet och förmåga samt i
öfrigt vara mindre tydliga och bestämda i afseende på de Distrikt-chefen ålagda
kontrollerande förrättningar, dels ock att, enligt 163 § af Kongl. Reglementet
den 1 Oktober 1831 för de vid Tullkaminarne och Tullinspektionernc i riket
an>tällde tjenstemän och betjente, Bergvall ej skulle varit pligtig att de, efter
den sednare af ofvannämnde auktioner, i Mars månad 1842 influtna medel redovisa
förr än den 20 påföljde April, då Öfversten af Ekenstam således, enligt
sitt förmenande, först egt att kontrollera redovisningen, men Bergvall redan varit
förrymd. Enligt den efter aflidne Öfversten af Ekenstam upprättade bouppteckning
utgjorde sterbhusets tillgångar 3,189 R:dr 30 sk., och skulderne, med inberäknande
af det ifrågavarande balansbeloppet, uppgingo till 3,618 R:dr 42 sk.
3 rst., hvaraf följde att, i händelse balansmedlen utkräfdes, boets alla tillgångar
måste till borgenärers förnöjande afträdas, men deremot, om ersättningen af
balansmedlen skulle eftergifvas, en behållning af omkring 750 R:dr banko i arf
tillfälle Öfversten af Ekenstams döttrar; och hade dessa i sin underdåniga ansökan,
bland annat, anfört, att Utslagets verkställande emot dem skulle, med
afseende jemväl å prioriterad borgenärs rätt, inbringa blott en del af det fastställda
-
Slals-Ulskollels Ullålande A;o SI.
9
ställda beloppet, men beröfva sökanderna ända till sista skarfven den lilla behållning,
som de eljest kunnat, till någon hjelp i sin medellösa belägenhet, påräkna
efter sin fader.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit oeh hvad handlingarne för
öfrigt innehöllo, hade Kongl. Majit icke ansett skäl vara för handen till eftergift
af den ersättning, stor 80 Ridr 21 sk. 10 rst. banko, som motsvarade de i
Bergvalls balans inberäknade Tull-statens pensionsmedel, och ej heller af den på
det öfriga beloppet åklagaren i målet tillkommande provision; men deremot,
enär genom utkräfvande jemväl af det härefter å balansen återstående belopp
Öfversten af Ekenstams sterbhusdelegare skulle blifva nödsakade att till borgenärer
afträda all boets egendom, i Nåder föreslagit Rikets Ständer att betria
bemälde Öfverstes efterlefvande döttrar från den honom i lifstiden ådömda ersättning,
utom hvad angick ofvanberörde pensionsmedel och åklagare-provision.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-stånden erhållit remiss å högstberörde
Nådiga Proposition och undfått del af dertill hörande handlingar, har
tagit detta ärende i öfvervägande och får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden och ömmande omständigheter, tillstyrka
att hvad Kongl. Majit i berörde hänseende Nådigst föreslagit, måtte
af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 26 Mars 1857.
Ulf:© 51.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Mars 18ö7, k(, 1 e. m.
Ulla tande, i anledning af väckt fråga om eftergift af Kronans rätt
till dana-arf efter jungfru Inga Catharina Tinglöf.
(I. A.)
Uti en af Borgare-ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion har Herr
E. V. Stenqvist, jemte förmälan hurusom, uti yppad tvist emellan Kongl. Majit
liik. till It. Sl. Prot. 1856 $ I8S7. 4 Sami. I Afd. St Haft. 2
10
Stats-Utskollets Utlåtande N:o tit.
och Kronan och utsedde testamentstagare efter jungfru Inga Catharina Tinglöf,
som år 1845 i Nyköping ailidit, Kongl. Majit genom dom den 11 November
nästlidet år förklarat qvarlåtenskapen efter Tinglöf utgöra dana-arf, hemställt att,
då Rikets Ständer tillförene vid flera tillfällen eftergilvit Statens rätt till dylika
inkomster till förmån för välgörande inrättningar, Rikets Ständer äfven måtte
medgifva, att ifrågavarande dana-arf, utgörande omkring 2,000 rdr banko, finge
tillfalla fattigvårds-inrättningen i Nyköping, som, i anseende till ständigt ökade
utgifter för de fattiges underhåll, vore i verkligt behof af ett dylikt understöd.
Efter det motionären till Utskottet öfverlemnat så väl högstberörde af Kongl.
Majit meddelade dom uti omförmälde testamentstvist, som andra handlingar till
närmare upplysning om förhållandet med ifrågavarande arfsmedel, har Utskottet
förehaft detta ärende och dervid inhemtat, bland annat, att sedan jungfru Tinglöf
den 10 September 1845 utan kände arfvingar aflidit och efterlemnat qvarlåtenskap,
som vid bouppteckning upptagits, efter afdrag af skulder, till ett värde
af 1,678 rdr 15 sk. 11 rst., samt, efter det hennes död blifvit behörigen kungjord,
några arftagare icke inom föreskrifven tid sig anmält, så hade advokatfiskalen
i Kongl. Kammar-kollegium, å Kongl. Majits och Kronans vägnar, hos
Rådstufvu-rätten i Nyköping väckt påstående derom, att de testamentariska förordnanden
Tinglöf skulle i lifstiden hafva upprättat till förmån för Nyköpings
stads fattige och vissa enskilde personer måtte ogillas och hennes qvarlåtenskap
såsom dana-arf Kronan tillerkännas; att Rådstufvu-rätten, som den 15 December
1851 i målet meddelat utslag, funnit det vara af handlingarne upplyst, att
jungfru Tinglöf i lifstiden gjort mundtliga förordnanden om sin egendom, enligt
trenne derom afgifne intyg, nemligen af snickaren L. Strandberg den 8 Augusti
1845, innehållande att penningar till belopp af 600 rdr bko samt diverse lösöre-effekter
blifvit till åtskillige uppgifne personer disponerade, af gårdsegaren
Eric Aberg den 15 December samma år, hvilken intygat att 200 rdr bko, enligt
hvad uti förstnämnde intyg jemväl vitsordades, blifvit af Tinglöf till hustru
Hultqvist testamenterade, samt af hustru Brita Catharina Grahn, enkan Christina
Råstedt och pigan Brita Malmström den 13 Oktober samma år, hvilka betygat
att Tinglöf den lista förutgångne April förordnat att hennes fadderbarn, hvilka -  voro Lina Rydberg, skomakaren Smedmans barn, snickaren Strandbergs barn,
förre kustsergeanten Lindgrens barn och pigan Anna Lisa, i tjenst hos kapitenen
Öberg, skulle af hennes qvarlåtenskap bekomma 100 rdr bko hvardera, enkan
Scharvig 6 eller 8 rdr, andra uppgifne personer en del kläder och öfrige persedlar,
samt de fattige det återstående af qvarlåtenskapen; att Rådstufvu-rätten
förklarat förstnämnde tvänne förordnanden, såsom af endast ett vittne besannade
och således icke styrkta på det sätt, som för giltighet af testamente vore föreskrifvet,
vara utan all kraft och verkan; hvaremot, beträffande det af hustru
Grahn, pigan Malmström och enkan Råstedt bestyrkta förordnande, Rådstufvu
-
Slals-Utskoltels Utlåtande N:o Si
-
ll
rätten yttrat, att alldenstund de på ed sammanstämmande intygat, att den 1
April 1845, då hustru Grahn besökte jungfru Tinglöf i hennes sjukrum, der enkan
Kåstedt, såsom sjukvakterska, och pigan Malmström, såsom biträde åt den
sistnämnda, då jemväl sig befunno, jungfru Tinglöf i vittnens gemensamma närvaro
vid fullt och sundt förstånd och af fri vilja bestämt och förordnat, ätt efter
hennes död med hennes egendom så skulle förhållas, som det af vittnena derom
afgifna skriftliga betyg innehölle, hvilket intygande ingalunda förlorade något af
sin gällande kraft genom den omständigheten, att vittnena icke varit särskildt
tillkallade att förordnandet åhöra; fördenskull och som ifrågavarande testamentariska
förordnande sålunda blifvit till dess verklighet styrkt och det funnes innefatta
föreskrift om huru med all jungfru Tinglöfs efterlemnade egendom skulle
förhållas, samt icke visadt blifvit att förordnandet, på sätt i stämningen blifvit
ifrågasatt, omfattade annan egendom, än den Tinglöf egt lagligen bortgifva, blefve
Advokatfiskals-embetets påstående, att Inga Catharina Tinglöfs qvarlåtenskap,
eller någon del deraf, måtte såsom dana-arf Kongl. Maj:t och Kronan tillerkännas,
ogilladt; att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-rätt, uppå Kammar-advokatfiskals-embetets
derstädes fullföljda talan, genom dom den 31 Januari 1855
förklarat att ehuru bemälde vittnen på sin ed tagit, att jungfru Tinglöf den 1
April 1845 i vittnens närvaro med sundt och fullt förstånd och af fri vilja,
rörande huru med hennes egendom efter hennes död skulle förhållas, haft så
beskaffadt förklarande som ofvan förmäldt vore, likväl och som icke utredt vore
att jungfru Tinglöf dervid för vittnena, som icke varit särskildt tillkallade för
att bevittna något testamente, tillkännagifvit, att hon med de sålunda om hennes
qvarlåtenskap fällda yttranden, hvilka, efter hvad vittnesmålen föranledde, tillkommit
endast under samtal med ena vittnet och till en del såsom svar på
af samma vittne framställda frågor, haft för afsigt att uttrycka sin yttersta
vilja samt vid sådant förhållande nämnde yttrande icke kunde tillerkännas
verkan af ett i laga ordning upprättadt testamente, blefve, med ändring af
Rådstufvu-rättens utslag, Advokatfiskals-embetets å Kongl. Maj:ts och Kronans
vägnar instämde talan på det sätt bifallen, att jungfru Tinglöfs omförmälde
af hustru Grahn, enkan Råstedt och pigan Malmström omvittnade förordnande
förklarades icke utgöra hinder för Kongl. Majit och Kronan att af jungfru Tinglöfs
efterlemnade tillgångar, såsom dana-arf, komma i besittning; hvilket beslut
Kongl. Majit, efter det Nyköpings fattigvårds-direktion deruti sökt ändring, genom
högstberörde den 11 November nästlidne år meddelade dom i nåder gillat och
fastställt.
På sätt motionären uppgifvit, hafva väl Rikets Ständer vid flera föregående
tillfällen funnit godt efterskänka Kronans rätt till dana-arfsmedel till förmån dels
för enskilde personer, som derå framställt på billighetsskäl grundade anspråk,
och dels för fattigvårds-inrättningar eller andra välgörenhets-anstalter; dock hafva,
12
Slals-Ulskotlels Utlåtande N:o St.
äfven i det sednare fallet, särskilda bevekande omständigheter vanligen förekommit,
hvilka föranledt de af Rikets Ständer derom meddeldta beslut. Sålunda har
eftergift i fråga om dana-arf egt rum uti sådana fall, då antingen den aflidne
njutit understöd af fattigvårdsförsörjningen inom det samhälle, sorn sedermera
begärt komma i besittning af arfsmédlen, eller då, till följd af inträffade farsoter
eller andra tillfälliga förhållanden, fattigvården inom den kommun den aflidne
tillhört, varit mer än vanligt betungande, eller medlen varit afsedde till inrättande
af nya eller utvidgande af redan befintliga anstalter för de fattiges vårdande
o. s. v., hvarförutan Rikets Ständer vid några tillfällen, med uttryckligen
fästad t afseende å beloppens obetydlighet, lemnat sitt bifall till de i sådant hänseende
gjorda framställningar. Men deremot har Utskottet ej kunnat inhemta,
att dana-arf till större eller mindre belopp blifvit efterskänkta i sådana fall som
det nu förevarande, då medlen äro begärda till förmån för ett samhälles fattigvård
i allmänhet, utan att några särskilda bevekande omständigheter kunnat anföras
till stöd för det väckta anspråket, genom hvars godkännande det icke heller
kan antagas, att någon egentlig förmån skulle tillskyndas de fattiga, men endast
att kostnaden för fattigvården blefve för kommunen något förminskad.
På grund häraf finner Utskottet sig således föranlåtet hemställa
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den *2C Mars 1857.
Reservation;
af Prosten Arosenius samt Herrar Falhem och Ericsson.
STOCKHOLM, typografiska före.yingens boktryckeri, 1857.
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 52.
i
M 52.
Ank. till Eip.-Utsk. den 27 Mars *857, kl. 1 •. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ls Nådiga Proposition,
i fråga om anslag till upprätthållande af den Arméens
Pensions-Kassa åliggande pensionering.
(U. A.)
Sedan Direktionen för Arméens pensions-kassa, efter det nämnda kassas räkenskaper
för år 1855 blifvit afslutade, uti underdånig skrifvelse den 8 näsllidne Januari
anmält, hurusom nyssnämnda års bokslut utvisade, att pensions-kassans utgifter
öfverstigit dess inkomster med 46,123 R:dr 39 sk. 10 r:sl. banko eller med
10,123 R:dr 39 sk. 10 r:st. utöfver det för samma år af Riket» Ständer tillbetäckande
af så beskaffad brist anvisade anslag af 36,000 R:dr; alt, då vid pensions-
regleringen i Mars månad sistlidet år pensions-ulgiflen stigit med omkring
10,000 R:dr sedan föregående årets reglering, följaktligen och med antagande af
lika inkomster, bristen för år 1856 skulle komma att uppgå till omkring 57,000
R:dr banko, Direktionen, enär afgång och tillkomst bland pensionärerna efter Mars
månad sistlidet år varit i det närmaste lika, ansett ifrågavarande anslag behöfva
till sistnämnda summa förhöjas, oaktadt Direktionen icke tagit i betraktande det
inflytande, Kongl. Maj:ls lill Rikets Ständer gjorda framställning om förhöjning af
löner och pensioner för Arméen» befäl möjligen kunde komma alt medföra på afgången
bland pensions-kassans i tjenst varande delegare, af hvilka många dels redan
uppnått, dels voro nära alt uppnå den för pensions erhållande bestämda ålder och
tjenstetid; alf, då Rikets Ständer vid förra Riksdagen för ifrågavarande ändamål
anslagit endast 36,000 R:dr banko, dervid jemväl tagits i beräkning den förhöjning
i vederlaget för rusthålls—afgifterna, som, efter verkställd undersökning, skulle tillfalla
Wadstena krigsmanshus-kassa och således äfven till en del komma Arméens
pensions-kassa tillgodo, hvilken ytterligare inkomst för åren 1852, 1853 och 1854,
Bih. till R. St. Fröt. 1856 <5i 1857. 4 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 1
Slals-Utskoltets Utlåtande M SÖ.
beräknad att uppgå (ill 7,020 R:dr ärligen, af Rikets Ständer anvisades a(l betacka
den då kandi lill 20,234 R:dr 43 sk. 2 r:st. samma mynt belöpande brist
för året 1832, utöfver dåvarande fyllnads-anslaget 22,000 R:dr, men att någon
sådan förhöjning ännu icke kommit pensions-kassan tillgodo; ali deremot sedermera,
enligt afslulade räkenskaper, enahanda brist för år 1833 befunnits ulgöra
13,359 R:dr 2 sk. O r:st. och för år 1834 14,134 R:dr 4
för hvilka brister några medel icke blifvit anvisade, enär Rikets Ständer, ehuru
antagande alt bebofvet under närmaste framtiden kundo blifva enahanda, sorn det
under år 1852 varit, likväl förordna!, att anslaget först efter den nya Stals—reglering
c n s början med år 1855 skulle till del förhöjda beloppet utgå; och alt bristen
Utöfver de beviljade årliga fyllnads-anslagen således utgjorde för åren 1852, 1855
och 1834 tillhopa 49,908 R:dr 4 sk. 2 r:sl. och inberäknadt enahanda brist för
år 1855; 60,031 R:dr 44 sk. banko, hvilken summa likväl kommo att minskas
»ned det belopp, hvarmed pensions kassans andel uti ofvanomförmälda förhöjning af
vederlaget för rusthålls—afgiftcrna kunde komma att, efter verkställd utredning, för
dessa fyra år uppgå, samt Direktionen af dessa skäl i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t matte hos Rikets Ständer göra Nådig framställning dels om anvisande
af erforderliga medel för betäckande så väl af den för åren 1852 —1855 uppkomma
brist af 60,031 R:dr 44 sk. banko, sedan derifrån afgått den pensionskassan
tillkommande förhöjning af vederlaget för rusthålls-afgifterna för samma år,
som ock af den för åren 1856 och 1857 utöfver de för hvartdera af dessa trunne
år vid förra Riksdagen beviljade 36,000 R:dr banko möjligen uppkommande brist,
dels ock att ifrågavarande Stöts—bidrag fortfarande måtte af Rikets Ständer beviljas,
dock med den förändring alt detsamma antingen bestämdes alt utgå såsom förslagsanslag
eller ock förhöjdes lill det belopp, hvarmed pensions-kassans utgifter för år
4856 beräknats öfverstiga inkomsterna, eller till 57,000 R:dr samma mynt; så
bar Kongl. Maj:t, sedan pensions-kassans Direktion jemväl fästat uppmärksamhet å
det för pensions-anstalten menliga förhållande, sorn uppkommit af det vid ifrågavarande
anslag hittills fästade vilkor, att behofvet deraf med afslutade räkenskaper
skall styrkas, innan beloppet till pensions-kassan utbetales, hvarigenom inträffat, att
medlen ulbekommits försl inpå andra året, efter det års slut, för hvars utgifter de
skola användas, och pensions-kassan i följd deraf nödgats att under liden anskaffa
medlen antingen genom upplåning eller genom indragning af utgifna lån, uti en
deri 17 i samma månad i Nador aflålen Nådig Proposition, som till Slats-Utskotlet
blifvit fran samtlige Riks-stånden remitterad, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på denna för Arméen vigtiga angelägenhet samt föreslagit de åtgärder, som för
denna frågas ordnande ansetts af behofvet påkallade.
I sådant afseende har Kongl. Maj:t till en början erinrat om förhållandet med
de «f Rikets Ständer vid de sistförflutna Riksdagarne beviljade bidrag lill Arméens
pensions-kassa och i sammanhang dermed upplyst i hvad mån dessa bidrag, med
Stals-Vlskottets Utlåtande M 82.
5
iakttagande af de utaf Rikets Ständer dervid fästade vilkor, kunnat för det åäyftäde
ändamålet användas. Härvid förekommer, alt Rikets Ständer, uppå Kongl. Majrfs
framställningar om pensions-kassans behof af understöd från Statsverket lill pettsioneringens
upprätthållande, anvisat följande anslag eller kreditiv, nemligen:
vid 18-47 och 1848 årens Riksdag: 22,000 R:dr årligen under åren 1849,
1850 och 1851;
vid 1850 och 1851 årens Riksdag, likaledes 22,000 R:dr årligen, under åren
1852, 1855 och 1854, samt
vid sednaste Riksdag 36,000 R:dr årligen under åren 1855, 1856 och 1857;
hvarjemte Rikets Ständer, i afseende å den i pensions-kassans inkomster år 1852
utöfver kreditiv-summan för sistnämnde är vppade och hos Rikets Ständer anmäld»
brist, 20,234 R:dr 45 sk. 2 r:st., förklarat något särskildt anslag dertill icke vara
erforderligt, enär Rikets Ständer tillika beslutat, alt Wadstena Krigsmanshus*tass#
lör åren 1852, 1853 och 1854 skulle undfå lörhöjdt vederlag för de till Statsverket
indragna rusthålls-afgiftei na, samt denna ersättning, elnna icke till fullo
bestämd, blifvit af Kongl. Krigs-kollegium beräknad att årligen utgöra 53,900 R:dr,
i stället för dess nuvarande belopp, 42,200 R:dr, så att tillök ningen uppginge till
11,700 R:dr, deraf Arméens pensions-kassa tillkomme ?‘delar med 7,020 R:dr
ärligen, eller sammanlagdt för berörda tre år, 21,060 R:dr, hvilket belopp öfversköte
lörenämnda brist; och att, hvad åter anginge den af Kongl. Majit nödig ansedda
förhöjningen af kreditiv-summan under då ifrågavarande StaIsrcglerings-period
till högst 43,000 R:dr banko årligen, Rikets Ständer, enär behöfva! under den
närmaste framtiden förmodats blifva enahanda, som det under år 1852 varit, ansago
kreditivet böra i förhållande derefter förböjas, dock med iakttaget afdrag från
nyssberörda summa af ofvanomförmälda, pensions-kassan tillkommande andel i ersättningen
för rusthålls-afgiflerna, i följd hvaraf kreditivet för denna lid bestämdes
till högst 36,000 R:dr banko årligen.
Enligt den Nådiga Propositionen, hade af det vid 1847 och 1848 årens
Riksdag anvisade kreditiv, 22,000 R:dr årligen under Irenne år, eller tillhopa
66.000 R:dr banko, endast ett belopp af 8,937 R‘dr 6 sk. 3 rist. för är 1851
behöft användas till betäckande af den under berörda tidrymd uppkomna brist i
pensions-kassans inkomster, hvadan, å dessa Irenne årens kreditiv, 57,062 R:dr 41
sk 9 r:st. samma mynt blifvit Statsverket besparade. Deremot hade, under åren
1852, 1853, 1854 och 1855, de anvisade krediliven till sina bela belopp behöft
anlitas, och hade således utgått för de förstnämnda tre åren 66,000 Björ och för
år 1855 det förböjda kreditivet 56,000 R:dr eller sammanlagdt för alla fyra åren
102.000 R:dr banko. Hvad åter beträffade den vid förra Riksdagen anmälda särskilda
brist för år 1852 utöfver kreditiv-summan, hvilken brist, på sätt redan omförmäldt
är, utgjort 20,234 R:dr 45 sk. 2 r:st„ bade de af Rikets Ständer tilt
fyllande deraf afsedda medel, eljer förhöjda vederlaget för de till Wadstena $rig&^
4
Slals-Ulthollels Utlåtande M 58.
manshuskassa förut ingående, men till Stafs-verket numera indragna rustbålls-afgifterna,
deraf Arméens pensions-kassa borde åtnjuta ?:delar, hittills ocb under förväntan
på den med vidlyftiga omgångar ocb mycket besvär förenade utredningen af
denna vederlags-förhöjnings verkliga belopp, icke kommit Arméens pensions-kassa
tillgodo; men dånumera blifvit utredt, att vederlags-förböjningen i Stats-ersältningsanslagen
för rusthålls—afgiflerna åren 1852, 1853 och 1854 skulle tillhopa utgöra
25,277 R:dr 2 sk. 2 r:st banko, hvaraf ?:delar eller 15,166 R:dr 10 sk. 11 r:st
tillkomme Arméens pensions-kassa, återstode af förenämnde brislsnmma 20,234 R:dr
45 sk. 2 r:st endast 5,068 R:dr 34 sk. 3 r:st, till betäckande hvaraf den af Rikets
Ständers påräknade tillgång icke vore tillfyllestgörande. För den efter år 1855
tilländalupna tiden bade kreditiven ännu icke kunnat anlitas, enär sådant, enligt Rikets
Ständers förordnande, berodde af tiden,'då pensions-kassans års-iäkenskaper hunne
afslutas; varande dock med nästan fullkomlig visshet förutsedt, att kreditiven ej
ens blefve för ändamålet tillräckliga.
På grund af dessa förhållanden och vid öfvervägande af hvad Direktionen öfver
Arméens pensions-kassa anmält, angående kassans behof af understöd från Statsverket
i och för pensioneringens upprätthållande, samt då skäligen icke kunde ifrågasättas,
hvarken att de för särskilda pensionsklasserna nu bestämda pensionsbelopp
skulle förminskas, helst Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, framställt den af flere orsaker påkallade nödvändigheten af pensionernas
förhöjning, ej heller att, för möjligheten att bibehålla nuvarande pensionsstater,
Arméens befäl skulle med ökade afgifter lill pensions-kassan betungas, har
Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer att, till förmån för Arméens pensionering enligt
nu fastställda grunder, bevilja följande anslag eller kreditiv, nemligen:
l:o Anslag till fyllande af den i pensions-kassans inkomster för år 1852
utöfver kreditiv-suuiman yppade och redan vid sistförflutna Riksdag anmälda brist
20,234 R:dr 45 sk. 2 rist banko, för så vidt berörde belopp icke betäckes genom
de af Rikets Ständer derför påräknade medel, nemligen Arméens pensions-kassa för
åren 1852, 1855 och 1854 tillkommande andel i del af Rikets Ständer då jemväl
beslutade. förhöjda vederlaget för de till Statsverket indragna rusthålls—afgiftérna;
i följd hvaraf, och med antagande att denna pensions-kassans andel, enligt hvad ofvan
berördt är utgörande 15,166 R:dr 10 sk. 11 r:st banko, uppå skeende re
qvisition
från Riksgälds kontoret, utfaller, endast skilnaden emellan ofvan nämnde
tvenne summor, eller 5.068 R:dr 34 , sk 3 r:st banko, motsvarande 7,603 R:dr
7 öre Riksmynt, behölde anvisas; '
2:o. Anslag till betäckande af de i samma kassas'inkomster för åren 1853
och 1854 utöfver kreditiv-summan uppkomna brister, eller för det förra året 15,559
R:dr 2 sk. 6 r:st banko eller 23,508 ,R:dr 58 öre Riksmynt, och för det sednare
14,134 R:dr 4 sk. 6 r:st banko ejler 21,201 R:dr 14 öre Riksmynt, således tilli
Slals-Ulskotlels Uclåtande Jti 32.
hopa för begge åren 29,67.3 R:dr 7 sk. banko eller 44,609 R.dr 72 öre Riksmynt;
3:o.
Anslag till ersättande af enahanda för år 1865 nu kända bristen, 10,123
R:dr 39 sk. 10 r:st banko, eller 15,185 R:dr 74 % öre Riksmynt, bvareihotdet
för samma år Arméens pensions-kassa framdeles möjligen tillkommande förhöjda vederlag
för rusthålls-afgiftern;) borde till Riksgälds kontoret allemnas;
4:o. Tillökning för åren 1856 och 1857 med 21,000 R:dr banko eller
31,500 R:dr Riksmynt årligen i del vid förra Riksdagen åt pensions-kassan ärligen
under Irenne år beviljade kreditiv 56,000 R:dr banko, att i mån af behof anlitas,
med skyldighet för pensions-kassan att till Riksgiilds-kontoret afstå nyssnämnde för
hvarldera af dessa år belöpande vederlags-förhöjning; och
5:o. Med samma skyldighet, för åren 1858, 1859 och 1860, ett nytt kreditiv
af 57,000 R:dr b:ko eller 85,500 R:dr Riksmynt årligen, att på Riksgäldskontoret
anvisas, derest icke Rikets Ständer skulle linna lämpligare att låta nuvarande
Statsbidraget 36.000 R:dr banko eller 54,000 R:dr Riksmynt blifva oförändradt,
dock med den skilnad, att detsamma bestämmes såsom förslag-anslag.
Slutligen och i anledning al de genom Direktionen öfver pensions-kassan anmälda
olägenheter för pensions-inrällningen, som uppkomme från det vid do beviljade
Statsbidragen hittills fästade vilkor, alt behofvet deraf skall med alslutade räkenskaper
styrkas, innan medlen få till pensions-kassan utbetalas, liar Kongl. M»j:t begärt
det Rikets Ständer måtte medgifva, att de anslag, som för åren från och med år
1856 aningen redan blifvit beviljade eller kunde komma att beviljas, mätte, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Direktionen anhållit, hädanefter få utbetalas
i början af det är, hvars utgifter anslaget vore alsedt att betacka, eller åtminstone
qvartalsvis under samma år, allt med förbindelse för Direktionen att. så snart årets
räkenskaper blifvit alslutade, hos Rikets Ständers fullmäktige i Riksgälds-kontoret
behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet
behölligt, samt då, i händelse det erhållna boloppet icke åtgått, öfverskotlet återlemna.
Genom den i högstberörde Nådiga Proposition lemnade utredning öfver förhål*
landet med Arntéens pensions-kassa finner Utskottet ådagulagdt, att nämnda kassa
under nuvarande förhållanden icke ksn uppfylla sin bestämmelse att pensionera Arméens
äldre befäl, så vida icke verksamma åtgärder vidtagas till densammas understödjande.
Rikets Ständer hafva ock, genom föregående beslut, visat sin benägenhet
att bidraga lill upprätthållande af den kassan åliggande pensionering medelst beviljande
af dertill erforderliga medel. Men om, å ena sidan, Staten i viss mån är
skyldig tillse att det med pensions-kassan afsedda ändamål icke förfelas, och Statsverket
i sådant afseende redan måst vidkännas icke obetydliga uppotfringar, lärer
väl, i andra sidan, Staten äfven vara berättigad att, vid medels anvisande för ifrå-s
«
Slals-Ulshollels Utlåtande JM 32.
gavarande pensionering, bestämma sådana vilkor, som, åtminstone i någon mån, må
anses kunna bidraga till betryggande af kassans fortfarande verksamhet och bestånd.
Ett förhållande, som ofta föranlett till anmärkningar och på hvilket jemväl Rikets
Ständers Revisorer, såsom i Stats-Utskottets Utlåtande JVS i 8 § 38 jemväl
omförmäles, lastat särskild Uppmärksamhet, enär det ansetts ega menligt inflytande
på kassans tillgångar, är den rättighet som blifvit militäre embetsman medgifven,
att, på samma gång de uppbära lön för civil tjenst eller åtnjuta underhåll från Allmänna
Indragnings-staten, äfven uppbära pension från Arméens pensions-kassa. Delar
man den åsigt, sorn afven vinner stöd af det för berörda kassa gällande Reglemente,
att pensioneringen hufvudsakligen bör alse att lemna ett tarfligt underhåll
ät den ur tjenst afgångne embets- och ijenslemannen, så att denne i en mera
framskriden ålder, då krafterna aftaga, icke råkar i nöd och bekymmer för sitt lifsuppehälle,
måste man erkänna olämpligheten deraf, att en dylik tillåtelse eger rum.
Ännu mera betänkligt förekommer detta förhållande, då erfarenheten visar, att en
slik förmån jemväl förunnas de militärer, sorn, efter erhållen pension ur Arméens
pensions-kassa, antingen erhållit höga och väl lönade civila tjänster eller ock, efter afskedslagandet
från sistnämnda beställningar, med höga pensioner på Rikets Allmänna
Indragnings-stat förflyttas, och hvilka således minst kunna anses vara i behof af
understöd från en pensions-anstalt, hvars tillgångar allt mer och mer blifva otillräckliga
för dermed afsedda ändamål. Utskottet, som jemväl erfarit att dylik förmån
icke är medgifven delegare i Civil-statens pensions-inrätlniug, har derföre trott någon
åtgärd böra vidtagas till afhjelpande af det missförhållande som sålunda eger
rum i afseende å Arméens pensionering och som onekligen ofördelaktigt inverkar
på pensions-kassans ställning; Och då detta ändamål, enligt Utskottets tanke, lämpligast
torde kunna vinnas derigenom, att, vid beviljandet af de bidrag, som nu blifvit
af Kongl. Maj:t för Arméens pensions-kassa ifrågasatte och hvilkas anvisande
Utskottet ansett sig höra tillstyrka, Rikets Ständer fästa vissa vilkor för de äskade
anslagens åtnjutande, har Utskottet, i öfverensstämmelse med dess här ofvan yttrade
asigfer, trott sig böra hemställa,
alt Rikets Ständer, för sin del, besluta, alt delegare i Arméens
pensions-kassa, som hädanefter erhåller civil eller annan tjenst med
aflöning på Rikets stat, eller uppföres på Allmänna Indragningsstaten.
eller på annat sätt af Staten pensioneras, icke är berättigad
att, så länge han innehar sådana aflönings- eller pensions-förmåner,
som uppgå till Tre tusen Riksdaler Riksmynt, åtnjuta den honom
i Arméens pensions-kassa tillkommande pension; deras rätt likväl
oförkränkt, hvilka redan innehafva pension i nämnde kassa och,
såsom nu anställde i civil tjenst, framdeles kunna tillträda pensiop,
å Allmänna Indragnings-staten.
' Stals-Utskollels Utlåtande JU S2.
Hvad iiu vidkommer Kongl. Majlis Nådiga framställning om anvisande af
medel till betackande af den i Arméens pensions-kassa befintliga brist för åren
4852—1855, och hvarom vidare förmäles uti 1 :sla, 2:dra och 3:dje mom. af högst—
berörda, bär ofvan intagna Nådiga Proposition; så har Utskottet, under förutsättning
alt Rikets Ständer godkänna Utskottets i föregående punkt framställda förslag,
ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer malte bifalla hvad Kongl. Maj:t så i ena som
andra hänseendet behagat äska och föreslå,
likasom Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts i 4:de mom. gjorda begäran,
hemställer,
att för åren 1856 och 1857 en årlig tillökning af 21,000 R:dr
banko eller 51,500 R:dr Riksmynt må beviljas i det vid förra
Riksdagen Al pensions-kassan årligen under trenno år beviljade kreditiv
af 36,000 R:dr banko, all i mån af behof anlitas, med skyldighet
för pensions-kassan att lill Riksgälds-kontoret afstå det pen
sions-kassan
för hvartdera af dessa år tillkommande förhöjda vederlag
för de till Statsverket indragna rusthålls—afgifterna.
Beträffande dernäst Kongl. Majus alternativt framställda förslag, att för nästa
Slatsreglerings-period, eller åren 1858, 1859 och 1860, antingen ett nytt kreditiv
af 57,000 R:dr banko eller 85,500 R:dr Riksmynt måtte å Riksgälds-kontoret
anvisas, eller, derest sådant icke funnes lämpligt, det nuvarande Statsbidraget,
36,000 R:dr banko eller 54,000 R:dr Riksmynt, blefve oförändrad t, med den skilnad
likväl, alt detsamma skulle erhålla egenskapen af förslags-anslag, har Utskottet,
då, enligt uppgjorda kalkyler, kassans utgifter beräknats komma att uppgå till förstnämnda
belopp, funnit det först framställda alternativet företrädesvis böra antagas,
hvadan Utskottet tillstyrker,
alt Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, för pensioneringens
upprätthållande under åren 1858, 1859 och 1860, för hvartdera
af berörda år å Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv af 57,000
R:dr banko eller 85,500 R:dr Riksmynt, med skyldighet för pen
sions—k
assa ri att lill Riksgälds-kontoret afstå det kassan för hvartdera
af dessa tre år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket
indragna rusthålls-afgifterna.
Slutligen och då det visat sig att olägenheter för pensions-inrättningen uppkommit
af den utaf Rikets Ständer förut meddelade föreskrift att Stats-bidragen icke
få till kassan utbetalas, förr än behofvet deraf blifvit med afslutade räkenskaper
styrkt, får Utskottet i så måtto understödja Kongl. Maj:Is i berörda hänseende
gjorda Nådiga framställning, att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer medgifva, att de anslag, som för åren från och
med 1856 redan blifvit beviljade eller nu komma att beviljas, må
Slals-Ulsltotlels Utlåtande M 52.
få, så vidt de ej förut äro utbetald te, qvartalsvis utbetalas, dock
med förbindelse för kassans Direktion att, så snart det årets råken-»
skaper, för hvilket anslaget är afsedt, hunnit afslutas, hos Fullmäktige
i Riksgälds-konloret behörigen ådagalägga om hela anslaget
eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt, samt att, i
händelse det Ivftade beloppet icke åtgått, öfverskottet då återlemna.
Stockholm den 27 Mars 4857.
Reservation:
af Herr Hjörd;, hvilken ansåg, alt såsom vilkor för Rikets Ständers bidrag till
Upprätthållande af Arméens pensions-kassa borde bestämmas, att delegare i nämnde
kassa, som hädanefter erhåller civil eller annan tjenst med aflöning på Rikets stat,
eller uppföres på allmänna Indragnings-stalen, undfår pension från Arrnéens pensions-kassa
endast i det fall, att nflöningen eller pensionen på Indragnings-staten
icke uppgår till dubbla beloppet af den pension, sorn från kassan bör utgå, dock
härifrån undanlagne pensionstagarne i de 3 lägsta klasserne, hvilka under alla förhållanden
må få åtnjuta sina pensioner oafkortade.
Rättelse!
tili Slals-Ulsknltels Utlåtande, Jttt 48,
Sid. 4. r. 5 st. förändring l. förevändning.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.
1
\:o 53.
Ank. lill E\p.-lJlsk. d. 2 April 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående inrättande af ett Landtbruksinstitut
i Skåne.
(U. A.)
Uli en lili Kikels nu församlade Ständer den 26 näsilidne Februari aflåten
och frän samtliga Riks-siånden lill Slals-Utskottet remitterad pi'opo.sition, (intagen under
N:o 7 I i 1 Sami. I Afd. af Bihanget lill Riks-slåndens protokoll.) liar Kongl. Majit
gifvit Rikets Sländer tillkänna, hurusom, sedan del år 1855 församlade sjunde Allmänna
Svenska Landibrukare-mölel, bland annai, i underdånighet anhållit, att, utom LaudtbruksliHslilutet
vid Ultuna, ett högre Landlbruks-läroverk för 40 ä 50 elever måtte ytterligare
inrättas, helst i södra delen af riket, I.amlibruks-Akademien, hvars underdåniga
utlåiande häröfver blifvit infordradi. af anförda skäl, ansett någon utvidgning af förenämnde,
vid Ultuna redan befintliga högre Landlbruks-läroverk icke, på sätt jemväl föreslaget
varit, böra ifrågakomma, men deremot, i enlighet med Landtbrukare-mötets hemställan,
tillstyrkt, alt eli nytt Landtbruks-Insfitut målte inrättas i södra delen af riket och
medel för sagde ändamål af Rikets Ständer äskas. 1 afseende å sältet för eli ändamålsenligt
lillviigabringande af en sådan inrättning, hade Akademien upplyst, att fråga
blifvit väck! om Institutets förläggande på någon enskild egendom, såsom förhållande!
var med Degeberg, men alt sådant synts Akademien helt och hållet olämpligt, emedan,
äfven om egendomens egare vore en lill föreståndare lämplig person, hvilket icke alltid
kunde påräknas, Institutet, derest egendoms-egaren funné sig hafva anledning (räda
Hih. (ill H St. Prof. 1850 $ 1857. 4 Sami. t Afd. 23 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.
tillbaka, då denna läroanstalt möjligen vore som bäst behöflig, kornrne att sakna den
stadga och det bestånd, som för en allmän inrättning vore nödiga. Alt, på sätt sorn
skett med Ultuna Landtbruks-Inslilul, förlägga läroverkel på en för ändamålet anslagen
kungsgård, vore deremot, enligt Akademiens åsigi, ganska lämpligt, så vida en passande
dylik lägenhet genast funnes disponibel, och icke, i afvaktan derå, läroverkets inrättande
komme att på obestämd tid uppskjutas; hvaremot, om en kungsgård icke vore att erhålla,
endast en tredje utväg återslode, hvars användbarhet Akademien funnit icke vara
något tvifvel underkastad, nemligen att staten inköpte en tillräckligt stor och i öfrigt
lämplig egendom, som, behandlad med den sakkännedom och försedd med den arbetsstyrka,
hvilka vid ett dylikt läroverk borde kunna påräknas, otvifvelaktig! skulle gifva
hög ränta på det för dess inköp använda kapital.
Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län erhållit nådig befallning
att, i samråd med Läns-slyrelsen i Christianstad, undersöka och i underdånighet sig utlåta,
huruvida, med iakttagande af hvad Landtbruks-akademien i ämnet anfört, någon
för högre Landtbruks-läroverk passande egendom, vare sig Kronan tillhörig eller genom
köp disponibel, kunde vara att tillgå, samt i sådant fall afgifva fullständigt förslag i
afseende på de åtgärder och kostnader, som erfordrades för ett sådant läroverks inrättande
och underhållande derstädes, hade af Kongl Majds förslbemälde Befallningshafvande
blifvit i underdånighet anmäldt, att, sedan Kongl. Majit förklarat en af Kongl. Majds
Befallningshafvande för något mer än två år tillbaka gjord underdånig framställning om
upplåtelse af en del egor under Dahlby och Flyinge kungsgårdar, för inrättande af ett
för provinsen Skåne särdeles behöflig! högre Landtbruks-läroverk, icke kunna i nåder
bifallas, några andra lediga eller ledigblifvande kungsgårdar eller statens egendomar
för tillfället ej funnes inom nämnde provins alt tillgå, emedan de alla vore till särskilda
ändamål anslagne, äfvensom de försök, hvilka blifvit gjorda att för längre tid komma i
besittning af passande boslällsjord likaledes strandat; alt i anledning af de, dels genom
allmänna kungörelser och dels genom tidnings-aunouser infordrade upplysningar, huruvida
någon för ändamålet passande egendom kunde genom köp erhållas, endast tre försäljningsanbud
å egendomar inkommit, hvilka likväl aila befunnits oanlagiiga, hvarjemte vid
ett med flera af ortens possessionaten i närvaro äfven af ombud å Kongl. Majis Befallningshafvandes
i Christianstads län vägnar, hållet sammanträde, af de tillsfädesvarande
blifvit upplyst, att, så vidt de hade sig bekant, någon för Landlbruks-lnstitut lämplig
egendom icke vore inom provinsen (ill salu, samt alt, 0111 en sådan möjligen skulle
kunna erhållas, densamma, med nu högt uppdrifna jordvärden, skulle blifva allt för dyr;
att emellertid Skånska Hushålls-föreningen, som representerade provinsens landtbrukare,
efter utveckling af de skäl, som skulle göra den Landshöfdingen i Malmöhus län på
lön anslagna Alnarps kungsgård, om 10 y8 mantal, särdeles lämplig för anläggandet af ett
högre Landtbruks-läroverk, gjort framställning att denna kungsgård, i stället för att vid
den lid, då nuvarande arrrendet derå vid midfastan år 186 2 upphörde, ånyo boriarrenderas,
måtte, emot en efter omständigheterna lämpad arrende-afgift, tili inrättande af ett
Stals-Utskottels Utlåtande M:o 53.
3
högre Landtbruks-läroverk upplåtas, uti hvilken hemställan de vid förenämnde sammanträde
tillslädesvarande possessionaler äfven instämt; att bemälde komitterade på förhand
med arrendatorn af Alnarps kungsgård träffat en å deras sida vilkorlig öfverenskommelse,
hvarigenom bemälde arrendator förbundit sig att, så vida formligt kontrakt derom
biefve före den 15 April innevarande år med honom afsluladt, vid midfasta!) år
1858 lill ett blifvande Landtbruks institut afstå arrendet med underlydande, jemte gröda,
foder och byggnader, emot en afträdes-summa af 30,000 R:dr B:ko, och att samma
kommitterade derefter hos Kongl. Majds Befallningshafvande föreslagit kungsgårdens
upplåtande tili Landtbruks-instilut för alltid, eller så länge dylik inrättning derstädes
komme att finnas, emot det att Institutets styrelse, som borde ega att uppbära den för
befrielse från arbets-skyldighetens utgörande af de fordom hofveri-skyldige hemmanen utgående
afgäld i ett för allt till indelningshafvaren erlade ett årligt arrende af 1,600
tunnor spanmål, »y råg, i/s korn och »y3 hafra, äfvensom att 40 till 50 tunnland af den
med löfträd bevuxna hårdvalls-ängen, kallad Alnarps-skogen, efter år 1862 från arrendet
fråntoges och förbehölles indelningshafvaren till begagnande.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade vidare yttrat, att Alnarps kungsgård, som
är belägen vid jernvägen mellan Malmö och Lund, på ungefär fika långt afstånd från
begge dessa städer, och, med fullt tillräcklig areal och jordmån af olika slag, erbjöde
förmåner, hvilka sällan på ett och samma ställe funnes förenade, onekligen vore till
inrättande af ett högre Landtbruks-läroverk särdeles lämplig, hvadan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
från allmän synpunkt, funne skäligt att understödja det härom väckta
förslaget. Hvad åter anginge nuvarande och blifvande indelningshafvares härvid ifrågakommande
rätt, ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande det för säkert kunna antagas, att
om kungsgården biefve genom ny auktion utbjuden på arrende midfasta)) 1862, arrendeafgiften
skulle blifva väsendtligen uppstegrad utöfver den nuvarande, som ansetts billig,
och äfven utöfver hvad Hushålls-fiireningen nu erbjudit; men då Landshöfdingen i Malmöhus
län borde kunna anse sig belåten med hvad nämnde förening föreslagit och kungsgårdens
afträdande skulle ske för befordrande af en för hela södra Sverige och synnerligen
Skåne så vigtig fråga, som ett högre Landtbruks-läroverks inrättande, borde
icke heller, enligt Läns-styrelsens åsigt, från indelnings-innehafvarens sida hinder läggas
för förslagets bringaude till verkställighet, hvarföre Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
i underdånighet tillstyrkt:
l:o att Kongl Brefvet den 14 Juni 1831, rör? e utarreudering af Alnarps
kungsgård, måtte till kraft och verkan upphäfvas.
2:o att vid nuvarande arrendets utgång midfaslan 1862, och under förutsättning
att Rikets Ständer skulle lemna nödigt organisations- och underhålls-anslag för ett
högre Landtbruks-läroverk, kungsgården med underlydande finge öfvertagas af Styrelsen
för detta läroverk och, så länge detsamma derstädes egde bestånd, oafbrutet' för ändamålet
bibehållas, under följande vilkor:
4
Stats-Vtskottets Utlåtande S:o 53.
«) 40 lill 50 tunnland af den med löfträd bevuxna hårdvalls-ängen, kallad Alnarps-skogen,
utbrytes och ufverlemnasåt Landshöfdingen i Malmöhus län till begagnande;
b) för det öfriga af kungsgården, med utjordar och tillhörigheter, erlägger styrelsen
för Landibruks-inslitutet till Landshöfdingen ett årligt arrende af 1,600 tunnor
säd, Vä råg, */» korn och '/a bafra;
c) deremot eger Institutets styrelse att uppbära och till Institutets fördel använda
afgälden från de hofveri-skyldige hemmanen, 3SS tunnor 8 kappar korn, efter den
derför föreskrifna förvandling;
(!) utaf arrende-beloppet levereras 100 tunnor råg, 100 tunnor korn och 100
tunnor bafra in natura i Malmö, å de lider iudelniugshafvareu bestämmer, hvaremot
återstoden löses efter näslförutgångna 10 arens medel-markegångspris, sådant det af
Kammar-kollegium för Kongl. Majlis och Kronans räkning fastställes, med % vid slutet
af hvarje qvartal under arrende-året;
3:o att, derest medel af Rikets Ständer anvisades lill inlösande af de återstående
arrende-åren (1858 — 1862), arrendet finge, enligt derom träffad öfverenskommelse,
redan år IS5S af Institutets styrelse öfvertagas; och
4:o att, för den händelse Landtbruks-institutet komme alt upphöra eller (ill
annan ort förflyttas, Alnarps kungsgård i del skick den sig då befunne, finge till
Landshöfdinge-indelningen i Malmöhus län återgå.
Uti häröfver infordradt utlåtande hade Kongl. Kammar-kollegium upplyst, att,
till följd af ofvanåberopade Kongl. Bref den 14 Juni 1831, Alnarps kungsgård blifvit
utarrenderad på 30 är, räknade från midfastan 1832 till samma tid 1862, medelst
kontrakt, enligt hvilket arrendatorn årligen skall till indeluingshafvareu erlägga för åtnjutande
af arbets-skyldigheten från arbets-hemmanen 400 tunnor korn efter årlig markegång
och för sjelfva kungsgården 1,000 tunnor, */b råg, V3 korn och */s bafra,
hvaraf hälften enligt årlig markegång betalas och hälften in natura levereras,Joefa att
genom Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837, angående regleringen af lönevilkoren vid
Landshöfdinge-ljensterna i riket, lönen för Landshöfdingen i Malmöhus län blifvit bestämd
till 6,000 R:dr b:ko, efter följande beräkning:
jord till residenset  44: 21. 4.
den uti arrende-kontraktet bestämda afgifleu för arbets-skyldigheten till
Alnarp, 400 tunnor korn ä 4 R:dr 16 sk. . 1,7-33: 16. —
arrende-afgiften för kungsgården, 1,000 tunnor ä 6 K:dr för råg, 4
K:dr 16 sk. förkorn och 2 R:dr 16 sk. för hafra  4,222: 10. S.
R:dr 6,000;
dervid, bland annat, jemväl är vordet stadgadt, att Alnarp städse bör utarrenderas på
30 år och Landshöfdingen uppbära arrendet, och att, 0111 vid framdeles skeende ny
ularrendering af Alnarp, arrende-beloppet ej uppglnge till eller öfverslege hvad i kalkylen
påräknats, på nådig pröfning komme att bero, om, med föranledande af öfriga lö
-
Slats-Ul«kottels Utlåtande iV:o 53.
5
nevilkorens beräknade belopp vid Ijenslen, i förra fallet tillökning och i det sednare
minskning i lönevilkoren borde stadgas; oell hade Kollegium, som erhållit nådig befallning
att yttra sig i afseende på kungsgårdens disponerande för del nu ifrågavarande
ändamålet och de för sådan disposition föreslagna vilkor, tillika anmält, det Kollegium
ansåge något hinder icke möta för kungsgårdens användande för inrättning af
Landibruks-iuslitut från och med slutet af nuvarande arrendetid, utan sådant i underdånighet
tillstyrkt, samt angående förslaget i öfrigt hufvudsakligen anfört följande:
Alt, såsom skäl för utbrytande och öfverlemnande till Landshöfdiugetis begagnande
af 40 till 50 tunnland utaf s. k. Alnarps-skogen väl blifvit audragel, att Landshöfdingen,
om lian, sorn ej hade något sommarställe eller ens trädgård vid Alnarp, åt
sig uppförde en sommar-bostad, dit han på */* timma kunde på jernväg färdas från residenset,
sålunda skulle blifva i tillfälle att utöfva tillsyn öfver Laudtbruks-institulets förvaltning;
men att, enär de Landshöfdingen, enligt 1837 års Kongl. Bref, upplåtna 4 tunnland
af Malmö stadsjord syntes vara tillräckliga lill det afsedda ändamålet, och det
inseende Landshöfdingen kunde komma att hafva öfver det blifvande institutets förvaltning
icke behöfde blifva dagligt och fordra hans bosättning på stället, Kollegium icke
kunde tillstyrka det ifrågavarande afdraget från kungsgårdens ego-område, utan ansåge
densamma böra ostyckad lill Landlbruks-inslitutet upplåtas.
Vidkommande det föreslagna blifvande arrendet för kungsgården hade Kollegium
fästat uppmärksamhet derpå, att, med hänsigt lili ofvanåberopade stadgandet i
1837 års Kongl Bref, Landshöfdingen icke kunde anses ovilkorligen berättigad, att,
efter nytt arrende af Alnarps kungsgård, hela inkomsten deraf åtnjuta, ulan vore sådant
af Kongl. Maj:ls pröfning beroende, hvarföre Kollegium, då, till följd af det i nyssberörda
Nådiga Bref antagna låga värde å arrende-spanmåleii, Landshöfdingen redan
med nuvarande inkomst af kungsgården oell efter medium af markegångs-prisen för åren
1834—1853 hade större inkomst af kungsgården än den beräknade, samt öfverskotta!
skulle blifva än, högre efter det föreslagna nya arrendet, hemställt, om ej del i
1837 års Kongl. Bref af kungsgården för Landshöfdingen aflöning beräknade belopp
af 5,955 ILdr 26 sk. 8 r:st. b:ko, finge af Landtbruks-inslitutels styrelse (iil Landshöfdingen
erläggas och kungsgården deremot ostyckad af styrelsen emoltagas och begagnas,
så framt icke Kongl. Majit skulle finna den för Landshöfdingen år 1837 fastställda
lön af 6,000 B:dr numera vara för låg och förthy böra förhöjas, i hvilken händelse
styrelsens afgift jemväl borde ökas, dock kunde, enligt Kollegii tanke, hvad i
företiämnda hänseenden blifvit yttradt icke gälla nuvarande Landshöfding, som sjelf borde
ega bestämma de vilkor, hvarunder han ville för sin tjenstetid från kungsgården
afstå.
Jemte förmälan, att, enligt Kongl. Brefven den 8 September 1S54 och den
2 Augusti 1855, af 15*VSs mantal arbels-hemman under Alnarps kungsgård skola,
emot upphörande af arbets-skyldigheten, erläggas, efter dem emellan uppgjord fördelning
sammanlagdi 388 tunnor 8 kappar korn; att detta belopp korn skall med pcuniugat
6
Slals-Ulskoltets Utlåtande N:o 53.
efter blifvande markegångs-pris, utan förhöjning af forsel-Iön, (ill Statsverket betalas;
att indelningshafvare!! deremot skall bekomma ett motsvarande, å stat uppfördt anslag,
uti uindeld spanmål, hälften råg och hälften korn: att förvandling härtill skall efter
medeltal af markegångs-prisen under de 20 åren 1834—1853 verkställas och början
härmed ske vid utgången af nuvarande arrende år 1862, hade Kollegium derjemte
förklarat, det Kollegium icke funnit något vara att anmärka deremot, alt berörda spanmålsbelopp,
motsvarande, enligt nyss uppgifue förvandliugs-grund, 158 tunnor 2 kappar
råg och 158 tunnor 2 kappar korn, finge af Institutets styrelse uppbäras af Statsverket,
för att (ill Institutets fördel användas, men hemställde tillika, dels att denna uppbörd
ieke måtte ske in natura, utan med penningar efter faslslälldt tioårigt medelpris, och dels
att spanmåls-värdet måtte, till undvikande af dubbla liqvider, blifva inräknadl i det
årsanslag, som kunde komma ali Institutet i öfrigt af Statsverket beviljas; varaude emot
ilet föreslagna sättet för liqvideraude af det arrende, 1,600 tunnor, som, enligt Kollegii
tanke, endast lill uuvarande landshöfding borde utgå, icke något från Kollega
sida erinrad!.
Kfter hvad den Kongl propositionen vidare innehåller, komme kostnaderna för
ifrågavarande läroverk ail utgöras af 2 slag: organisations-kostnader, eller sådane
sorn ifrågakomma vid läroverkets första ordnande och hvilka för en gång borde utgå,
samt underhålls-kostnader, eller de, som till årliga aflöniugar m. m. erfordrades; och
skulle, i enlighet med eli af Kongl. Jlaj:(s Befallningshafvande i samråd med erfarne
personer uppgjordt kosluads-förslag, följande anslag för en gång för ändamålet behöfva
anvisas, nemligen:
Afirädes-summa till nuvarande arrendator, deruti inberäknad ersättning för öfverbyggnad,
höstutsäde och vårfoder
R:dr Haut 45,000: —
Till byggnad af boningshus, mejeri och ladugård, stall, smedja, verksiä
der
och laboratorium, sädesmagasin och tegelbruk . . „ „ 145,000; —
Till inventarier:
För gårdsbruket, kreatur m. m  45,000: —
Husgeråd och iure inventarier
20,000: —
Utsäde och förlag  10,000: — 75,000:
Summa R:dr Riksmynt 265,000: —.
Om härifrån afdroges för befintliga hus, samt för beräknad minskning
i byggnads-kostnaden genom teglets brännande på stället 20,000:
samt 2Vs års underhålls-anslag, som beräknats kunna få
till organisationen användas  45,000: qqq.
skulle återstoden eller Riksdaler Riksmynt 200.000; —
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 53.
7
blifva det belopp, sorn för Institutets första ordnande erfordrades och hvilken summa
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett böra utgå med ena hälften år 1858 och med
den andra hälften år 1859.
Det årliga anslaget till löner för föreståndare och lärare, till underhåll för
elever och lärlingar samt för biblioihek och samlingar bade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagit till enahanda belopp, som i dessa hänseenden användes vid Otuna,
eller 18,000 R:dr Riksmynt, emot erhållande af hvilket anslag läroverket skulle tillförbindas
att emottaga 24 frilärlingar och 28 elever, hvaribland 4 icke betalande. x
På grund af hvad sålunda förekommit och då behofvet af ännu ett högre
Landlbruks-läroverks inrättande både blifvit af Landtbruks-akademien vitsordadt och äfven
syntes vara allmänt erkändl, har Kongl. Majit, med godkännande af ofvanberörde framställning,
föreslagit, att Alnarps kungsgård med underlydande måtte från inidfastan 1862,
då nuvarande arrende af kungsgården upphör, upplåtas lill begagnande för ett högre
landtbruksdäroverk, hvarest till undervisning borde emottagas 24 frilärlingar och miusl
28 elever, hvaribland 4 icke betalande, samt att så väl organisationen som styrelsen
af detta läroverk mätte få uppdragas åt en Direktion, bestående af Landshöfdingen i
Malmöhus län såsom Ordförande, sami af 5 fastigbets-innehafvare inom nämnde län eller
äfven, om så ske kan, från närmast angränsande län, såsom ledamöter; hvarjemte
Kongl. Majit, i afseende härå, ansell följande vilkor och bestämmelser böra stadgas:
l:o att läroverkets styrelse i årligt arrende för kungsgården skall erlägga 1,600
tunnor spanmål, */3 råg, ‘/a korn och Vs hafra, deraf 100 tunnor råg, 100 tunnor
korn och 100 tunnor hafra skola lill Landshöfdingen i Malmöhus län årligen levereras
i Malmö stad på de tider, som af honom bestämmas, samt återstoden, 1,300 tunnor,
hvarje år lösas efter de 10 förulgängne årens, af Kammar-kollegium för Kronans räkning
fastställda medelpris, af hvilken lösen Landshöfdingen, sorn för närvarande har sig
på lön anslagne 1,400 tunnor, skulle ega ali uppbära hvad som motsvarar 1,100 tunnor,
med en fjerdedel i slutet af hvarje qvartal, men återstoden, eller lösen för 200
tunnor, Vs råg, */s korn och Va hafra, borde ingå till statsverket och reserveras tili
Kongl. Majlis disposition, dels till godlgörelse åt nuvarande Landshöfdingen af den
minskning i ^inkomst, som tilläfventyrs kunde för honom uppkomma i följd af del sålunda
föreslagna förändrade sättet för den honom tillkommande arrende-spanntåleus utgörande,
och dels lill förbättring i allmänhet af landshöfdingc-aflöniiigarne, der sådan
förbättring kunde linnas erforderlig;
2:o att läroverks-slyrelsen deremot skulle ega att af Statsverket efter 10 års
medelpris uppbära samt disponera den afgäld, som för befrielse från den fordna arbels-skyldighetens
utgörande åligger de förr under kungsgården hofveri-skyldige hemmanen,
enligt Kongl. Brefven den 8 September 1S54 och den 2 Augusti 1855; samt
3:o att, dä det ifrågaställa undantaget af mark å kungsgårdens område till
Landshöfdingens i Malmöhus län disposition icke syntes vara af väsentligt inflytande på
beloppet af den arrende-afgift, som kunde för kungsgården erhållas, och det å andra
8
S/a/.*- Ut skot fels \]/låtande S:o 53.
silian kunde vara af vigt, alt Landshöfdingen, som förmält sig ämna å nämnde mark
åt sig uppföra sommar-bostad, sålunda egde tillfälle att på stället utöfva en närmare
tillsyn öfver läroverkets gång och förvaltning, lill Landshöfdingens i Malmö disposition
afgiftsfrilt må upplåtas 40 tunnland lill begagnande af den s. k. Alnarps-skogen.
Ehuru något anslag af statsmedel för läroverkets inrättande eller bedrifvande
icke komine att under nästkommande statsreglerings-period blifva behöflig!, derest kungsgården
först vid nuvarande arrendetids slut eller midfastan 1862 till ändamålet upplätes,
— i hvilket fall läroverket borde vara ordnadt och bragt i verksamhet hösten
1864, så framt Rikets näst sammanträdande Ständer dertill anvisade medel, — har
Kongl. Maj;t likväl ansett sig nu böra göra framställning i ämnet till Rikets Ständer,
på det att erforderliga förberedande åtgärder måtte hinna vidtagas, sedan Rikets Ständer
i ämnet fattat beslut, samt på det ali Rikets Ständer, derest de, för sin del, skulle
linna läroverkets bringande till stånd före nyssnämnde lid vara af vigt och angeläget,
jemväl måtte blifva i tillfälle att taga under öfvervägande, huruvida medel nu kunna
beredas, dels till inlösande af kungsgårdens nuvarande innehafvares arrenderätt för liden
från den 14 Mars 1858, med i sådant afseende fordrade 45,000 R:dr, dels till
byggnader och inventarier för läroverkets räkning, enligt uppgjordt förslag, 155,000
R:dr, och dels till del från och med år 1858 för läroverket erforderliga årliga anslag
18,000 R:dr, hvilket likväl, i den mån kungsgården kunde till högre afkastning nppdrifvas,
framdeles måhända kunde till beloppet nedsättas; och skulle, i fall förstnämnde
ivaline anslag med tillsammans 200,000 R:dr nu af Rikets Ständer beviljades, att utgå
lill hälften under år 1858 och till andra hälften 1859, läroverket vara bragt i
verksamhet sednast hösten 1860.
Utskottet, sorn jemväl fått del af de vid den Nådiga Propositionens remitterande
inom Riks-ståndeu afgifua yttranden, har tagit denna fråga i öfvervägande;
men ehuru Utskottet icke vill bestrida att ett väl ordnadt Landlbruks-instilut utöfvar ett
särdeles gagnelig! inflytande på jordbruket i allmänhet, har Utskottet likväl icke blifvit
öfvertygadt derom, ali, genom antagande af Kongl. Maj:ls nu framställda Nådiga förslag,
alla de med en sådan läroanstalt afsedda fördelar med säkerhet vore alt förvänta.
Vid inrättandet af ett högre Landtbruks-läroverk är del, enligt Utskottets tanke, utan
tvifvel af synnerlig vigt, att denna anstalt så ordnas, att icke allenast en theoretisk,
utan äfven, så vidt möjligt är, en praktisk undervisning derstädes meddelas uti alla lill
landthushållningen hörande ämnen. Ty derföriilan uppfyller en sådan inrättning icke sin
bestämmelse att vara en mönster-hushållning för landtbruket i alla dess delar eller en
skola, der elever och lärlingar fullständigt bibringas de insigter och kunskaper, som erfordras
för landtbrukets rätta och ändamålsenliga skötsel. Huruvida den af Kongl.
Majit nu föreslagna Alnarps kungsgård eller någondera af de utaf Ledamöter inom
Rorgare- och Bonde-stånden uppgifna Dahlby och Flyinge kungsgårdar må anses vara
mest lämplige och passande lill lokal för en så beskaffad mönster-inrättning tilltror Utskottet
sig visserligen icke att afgöra. Men skulle nian ock alldeles vilja förbise den
om
-
S/als-Utskotle/s Utlåtande i\:o 53.
9
omständigheten, hvilken likväl måhända, då fråga är om anläggning af en för lida landet
afsedd gemensam tlieorelisk oell praktisk Iandtbruks-skola, torde vara förtjent af någon
uppmärksamhet, alt nemligen de nu härtill föreslagna egendomarna arn belägna i
den af Rikets provinser, som, lili följe af sin egendomliga natur, mest skiljer sig från
det öfriga Sverige, kan man dock svårligen undgå att framställa den anmärkning, att
samtlige dessa egendomar icke ega särdeles omvexlande jordmån samt att de nästan
helt och hållet sakna vexande skog, allt förmåner, hvilka vid en praktisk Landtbruksskola
torde vara nödvändiga, så vida den vid en sådan läroanstalt studerande ynglingen
skall erhålla fullständig kunskap om jordens ändamålsenliga bruk eller beredas tillfälle
alt inhemta praktisk kännedom i en af landels särdeles vigiiga näringsgrenar, skogshushållningen.
Meri äfven om synnerligt afseende icke fästes vid dessa förhållanden och
Skåne anses vara den provins, der ett Landtörn k s-i n s t i t u t företrädesvis nu bör anläggas,
möter likväl, enligt Utskottets åsigt, ett väsentligt hinder för antagande af Kongl. Maj:(s
Nådiga framställning i den omständigheten, att Staten icke eger full dispositionsrätt öfver
Alnarps kungsgård, enär berörda egendom blifvit Landshöfdingen i Malmöhus län
på lön anslagen samt att upplysning saknas om detta förhållande allt framgent kommer
att fortfara. Då Utskottet derjemte föreställer sig att, genom utvidgning al del Landtbruks-iustilut
Staten redan eger, ökadt tillfälle till undervisning ål lärlingar och elever
derstädes kan beredas, om sådant af behofvet oundgängligen påkallas, har Utskottet, vid
sådant förhållande, och då det torde kunna ifrågasättas om Stats-verket för närvarande,
utöfver de medel, som för den högre och vetenskapliga undervisningen i landtbruket
redan blifvit anvisade, bör vidkännas så betydliga utgifter, som, utom den årliga
underhålls-kostnaden, nu blifvit äskade dels för ombyggnad och inredning af de vid
Alnarp varande byggnader, hvilka, i det skick de befinnas, icke lära kunna för dermed
afsedda ändamål begagnas, dels ock för inlösande af kungsgårdens nuvarande innehafvares
arrenderätt, funnit sig
sakna anledning tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t uti dess
Nådiga Proposition behagat framställa och föreslå.
Slockholm den 30 Mars 18 57.
Reserv atton:
af Herr Biskop Thomander:
“Grunderna för Utskottets beslutade afslag hafva i afdelningen blifvit två gånger
utarbetade och således minst fyra gånger öfvervägde af de 19 Utskoits-ledamöter, sorn
i detta mål utgjort pluralitet. Man har härigenom vunnit tid, men måhända icke i samma
mån bevisande kraft. Det sednare har också ostridigt haft sina svårigheter, särskildt då
det gällt att vid Utskottets bord omgöra eller vederlägga de i orten anställde undersökBih.
lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami 1 Afd. 23 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.
tångarne. Det ar således icke underligt att Utskottet i en sådan ställning, såsom orden
lyda, “icke blifvit öfvertygadt derom att genom antagandet af Kongl. Majus nu framställda
“nådiga förslag alla de med en sådan läroanstalt (ett landlbruks-inslitul) afsedda fördelar
med säkerhet vore att förvänta.* Ty ett försök till en dylik öfverlygelses bibringande
skulle icke rimligen kunna göras, det måtte gälla hvilken inom 1,200 tunnland
inskränkt jordrymd som helst inom detta land. Här i Utskottet har man funnit att
samtliga de ifrågaställde “egendomarne icke ega särdeles omvexlande jordmån.® Undersökningen
på stället har deremot föranledt det embets-vitsord, att på Alnarps kungsgård
“fullt tillräcklig areal och jordmån af olika slag erbjödo förmåner, hvilka sällan på ett
oell samma ställe finnas förenade®, hvadan bemälde kungsgård “onekligen vore till inrättande
af ett högre landtbruks-läroverk särdeles lämplig.® Men skulle man än emot ali
förmodan vilja jäfva embets-myndigheternas och ortens jordbrukande invånares ortidömen,
så återstår likväl det ifrån Yällofl. Borgare-ståndet till Utskottet remitterade utlåtandet af
Herr Borgmästaren Billström, som sjelf i flera år i Alnarps grannskap innehaft ett numera
frånträdt betydligt jordbruk. I detta utlåtande heter det, bland annat: “Behofvet
“af eli högre landtbruks-läroverk i södra Sverige är så allmänt insedt och erkändi, att
“afbjelpandet deraf hvarken kan eller bör uppskjutas, och jag önskar derför lifligt
“att det mätte ju förr desto hellre komma lill stånd. Hvad jag nu tagit mig friheten
“yttra (rörande Dahlby och Flyinge), åsyftar således ej att i någon mån jäfva hvad sora
“kan vara eller blifva anfördi till stöd för valet af Alnarps kungsgård, såsom plats för
“den nya läroanstalten, ty jag medgifver gerna att Alnarp, icke mindre än Flyiuge och
“Dahlby, har ett i berörde afseende särdeles passande läge®, in. m.
Att Alnarp ingen skog har, mäste medgifvas; men verkar ju icke i hufvudsak
en,. enär fråga är om landtbruks- och icke om skogs-institut.
Om Skånska provinsen “till följe af sin egendomliga natur mest skiljer sig ifråh
“det öfriga Sverige®, så skulle della väl endast gälla den Skånska slätten. Men lika
fruktbar jord och ungefär enahanda klimatiska förhållanden igenfinnas ju ända upp i
Bohus län. andra orter att förtiga.
Det väsentligaste hindret för förslagets antagande synes Utskottet hafva anträffat
“i den omständigheten alt slaten icke eger full dispositionsrätt öfver Alnarps kungs“gärd,
enär berörda egendom blifvit Landshöfdingen i Malmöhus län på lön anslagen.*
Men som kungsgården icke innehafves med privilegiirätt, lärer ingenting hindra Rikets
Ständer att föreslå hvad nödigt pröfvas, för alt, i fall af återgång, betrygga statsverket
vid åtnjutandet af de förmåner, som kunna uppkomma genom å kungsgården nedlagda
kostnader.
Man hänvisar slutligen på en utvidgning af Ultuna, men emellertid är derom
ingenting föreslaget, ulan alli ing ställdt på en oviss framlid, och ännu mindre visshet
för handen alt när kostnaderna för en sådan utvidgning uppdagas, man ju hänvisas på
Alnarp eller kanhända på ett tredje eller fjerde ställe tillbaka, under det hundradetals
sökande måste ifrån läroverkets afvisas i brist på utrymfne, äfvensom angelägenheten
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53 11
blir nied livar dag större att med ett ytterligare uppdrifvet jordbruks alster betacka
stundande jernvägs-utgifter.
Med afseende å dessa grunder oell när tiden efter ali sannolikhet icke raedgifver
antagandet af det endast lill den 15 nästkommande April gällande öfverlåtelse-anbudet,
vägar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, med öfverlemnande åt nästkommande riksdag
alt på grund af då förnyad framställning, rörande erforderliga anslag
af statsmedel förfoga, mätte, för sin del, nu bifalla hvad
Kongl. Majit i de 3 särskilda momenterna af den nådiga propositionen
föreslagit, med uttryckligt tillägg, att om i en framtid
landtbruks-institutet skulle komma att å Alnarp upphöra, det öfverskott,
sorn möjligen uppkommer å kungsgårdens hela afgäld, sedan
Landshöfdingen i Malmöhus län, efter stat och författningar, sin
lillsländiga rätt erhållit, må till statsverket ingå*
I denna reservation instämde: Herr Friherre Tersmeden, fV. F., Herr Lilliehöök,
C. B., Herr Bildt, D. G., Herr af Nordin, G., Herr Tornerhjelm, B., Herr
Fåhreeus, 01. Im, Professor Carlson, Prosten Holmberg, Herr A. F. Ericson
samt Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från Christianstads län.
Herr Henschen anmälde att han icke varit tillstädes i Utskottet, då förenämnda
Utlåtande beslutades.
STOCKHOLM, tryekt hot J. W. Lundberg, 18ST.
Stats-Utskottets Memorial N:o 54.
1
i
N o 54.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 9 April 1857, kl. 5 e. m.
Memorial, angående ajlöuingens bestämmande för den hos Riks-Slånden
och Uis ko Ilen ans läilda Hans li- och iVak ibelj erling.
(R. A.)
Då en tid af 6 månader snart förflutit sedan nuvarande Riksdag börjades, och
då Herr Landtmarskalken samt Herrar Talmän redan, uti skrifvelse till Stats-Utskottet af
den 27 nästlidne Februari, framställt sitt förslag i afseende på beloppet af de arfvoden
och dagtraktamenten, som borde tillerkännas den hos Riks-Slåndenfoch Utskotten
under denna Riksdag anställda Kansli-personal och Vaktbetjening, bar Stats-Utskottet,
oaktadt hittills endast en del af statsregleringen hunnit verkställas, ansett sig icke
böra längre uppskjuta att efter vanligheten afgifva sitt särskilda yttrande i fråga om
nämnde arfvodens och traktamentens bestämmande; och får Utskottet alltså härmedelst
underställa detta ärende Rikets Ständers pröfning och afgörande.
I öfverensstämmelse med hvad under mångå föregående Riksdagar iakttagits,
hafva Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagit, att ifrågavarande aflöning
måtte för Riks-Ståndens och Utskottens Sekreterare få utgå i egenskap af månadtliga
arlvoden samt för den öfriga Kansli-personalen och Vaklbetjeningen såsom dagtraktamenten
; varande för hvar och en följande belopp föreslaget, nemligen :
för Sekreterarne hos Riks-Stånden, månads-arfvode R:dr R.-ko 366: 32,
hvarjemte såsom hyresersältning för Bonde-Ståndets Sekreterare
föreslagits 60 R:dr i månaden och godlgörelse för
hans resor lill och från Riksdagsorlen enligt Ko,ngl. Brefvet
den 22 April 1830.
„ Sekreteraren hos Stats-Utskottet, månads-arfvode .... ,, „ 250: —
„ Sekreteraren hos samma Utskott för Riksgälds-verket rörande
ärenden, likasom flir Sekreterarne hos de öfriga Utskotten,
månads-arfvode  „ „ 200: —
B/h. till B. St. Pro t. 1856 & b 851. 4 Sami 1 A/d. 24 Haft. 1
2
Stals-Ulskottels Memorial N:o 54.
för Sekreteraren hos sammansatta Stals- samt Allmänna Besvärs
och
Ekonomi-Utskottet, månads-arfvode  R:dr B:ko 166: 32.
„ Föreståndaren för Expeditions-Utskottets Kanslis Tryckeri
afdelning,
dagtraktamente
„ ,, 5: 16.
,, den hos Stats-Utskottet anställde Kamereraren, dagtraktamente „ „ 5: —
„ Notarierne hos Riks-Slånden  d:o „ „ 5: 24.
„ Notarierne hos Stals-Ulskoltet  d:o ,, „ 5: —
„ Notarierne hos de öfriga Utskotten .... d:o ,, „ 4: 16.
„ Kanslisterne hos Biks-Slånden och Stats-Utskottet d:o „ „ 3: 32.
„ Kanslisterne hos de öfriga Utskotten . . . d:o „ „ 3: —
„ Vaktbeljenterne hos Riks-Stånden och Utskotten d:o „ „ 1: 32.
Till upplysning och jemförelse mellan de sålunda nu föreslagna arfvodes- och
traktamenls-beloppen samt den aflöning, som den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda
personal under sednaste Riksdag åtnjöt, har Utskottet ansett sig jemväl böra uppgifva
denna aflönings dåvarande belopp, hvilket utgjorde:
för Riks-Ståndens Sekreterare, hvardera i månaden ..... R:dr B:ko 300: —
samt en månadllig hyresersättning af 50 R:dr för BondeStåndets
Sekreterare, jemte enahanda resekostnads-ersätlning,
som nu blifvit för honom föreslagen.
„ Sekreteraren hos Stats-Utskottet, i månaden  „ ,, 200: —
„ Sekreterarne hos de öfriga Utskotten saint Slats-Ulskottets Se
kreterare
för Riksgähisverket rörande ärenden, hvardera i
månaden
„ 166:32.
dock tillerkändes sistnämnde Sekreterare, enligt Stats-Ulskottets
hemställan i dess Memorial N:o 380, samma aflöning
under hela Riksdagen, som Utskottets Sekreterare för Statsverket.
„ Sekreteraren vid Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
sammanträden, i månaden .
„ „ 133: 16.
„ Kamereraren hos Stats-Utskottet d:o
„ 100: —
„ Föreståndaren för Tryckeri-afdelningen af Expeditions-Utskottets
Kansli, dagtraktamente, hvilket, enligt nämnde Utskotts hemställan
i dess Memorial N:o 9, förhöjdes från 3 R:dr 24 sk. till „ „ 5: —
„ Notarierne hos Riks-Stånden, hvardera, om dagen .... „ „ 4:24.
„ Notarierne hos Stats-Utskottet d:o d:o .... „ „ 4: —
„ Notarierne hos öfriga Utskotten d:o d:o .... „ „ 3:24.
„ Kanslisterne hos Riks-Stånden och Stats-Utskottet, om dagen „ „ 3; —
Dessutom erhöll den hos sistnämnde Utskotts Riksgälds-Afdelning
anställde Kanslist vid Riksdagens slut en skilnaden mellan
Notarie- och Kanslist-aflöningen motsvarande gratifikation.
„ Kanslisterne hos de öfriga Utskotten, om dagen  „ „ 2:24.
„ Vaktmästarne hos Riks-Stånden och alla Utskotten, om dagen ,, „ 1: 16.
Sedan 1815 års Riksdag, då en allmän förhöjning af arfvodena och traktamentena
för de hos Riks-Slånden oell Utskotten anställde tjenstemän beviljades, hafva under
alla derefter hållna Riksmöten de flesta bland dessa arfvoden och traktamenten
bibehållits vid samma belopp oaktadt, tid efter annan, skedda löneförhöjningar för de civile,
med kontanta löner förseddc embels- och tjenstemännen. Dä under den sedermera
förflutna tiden och isynnerhet under de sednast förlidna åren lefnads-kostnaderna här
i hufvudstaden högst betydligt ökats, har följaktligen det vid sagde arfvodes-och tråk
-
Stnls-Uts/eollets Memorial N:o Si.
3
taments-belopps förslå bestämmande afsedda förhållande mellan dem och dessa kostnader
numera undergått en väsendtlig förändring. Således synes en allmän förökning
af omförmälda arlvoden och traktamenten utöfver deras hittills bibehållna belopp vara
af billighet och tidsomständigheterna påkallad; och som Stats-Utskottet i allmänhet icke
funnit något afl erinra emot de förhöjda belopp, hvartill hvart och ett särskildt arfvode
eller traktamente för tjenstgöring under denna Riksdag blifvit af Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän, efter samråd med Utskottens Ordförande, föreslaget,
har Utskottet alltså ansett sig böra förorda det af dem framställda förslag, endast med
tillstyrkande af den förändring, att dagtraktamentet för ej mindre de 2:ne hos SlatsUtskottet
anställde och på Utskottets Utgifts- och Inkomst-afdelningar tjenstgörande Notarier,
än den hos delta Utskott anställde Kamererare måtte, i anseende till beskaffenheten
af de göromål, som af desse tjenstemän måste besörjas samt den trägna och
oafbruten tjenstgöring, hvilken under hela Riksdagen af dem fordras, varda förhöjdt
till samma belopp, som traktamentet för Notarierne hos Riks-Stånden.
Vidkommande ej mindre antalet af de särskilda arfvoden och traktamenten, som
erfordras för de hos hvarje Riks-Stånd och Utskott under" innevarande Riksdag anställde
tjenstemän och vaktbetjenler, än den tid, då hvar och en antagits och hvarifrån
allöningen ansetts böra beräknas, har Utskottet deröfver infordrat och erhållit vederbörligen
styrkta uppgifter, hvilka, i afseende på de Kansli-biträden Utskotten antagit
utöfver det i Riksdags-Ordningen bestämda antal, blifvit jemförda och funnits öfverensstämmande
med derom gjorda samt af Rikets Ständer hi fallna framställningar.
Utskottet får alltså tillstyrka:
att den aflöning, hvilken under nuvarande Riksdag tillkommer
Riks-Slåndeos och Utskottens Sekreterare äfvensom den öfriga
hos Stånden och Utskotten anställde Kansli-personalen samt Vaktbetjeningen
mätte af Rikets Ständer bestämmas och fastställas
att utgå med följande, för hvarje särskild tjensteman och vaktbetjent
i R:dr R:mt utsatta, belopp samt få beräknas från här nedan
uppgifna dagar, nemligen:
hos Ridderskapct och Adeln
för Riddarhus-Sekreteraren, i egenskap af detta Stånds Sekreterare,
arfvode i månaden  R:dr 550: —
,, Nio Notarier, hvardera, dagtraktamente  ,, 8:25.
,, Sex Kanslister d:o d:o
,, 5:50.
,, Sex Vaktmästare d:o d:o
,, 2:50;
varande vid denna, likasom vid sednast förlidne Riksdagar, ej mindre Riddarhus-Sekreteraren
än 7 Notarier jemte Kanslisterne och Vaktmästarno, hvilka före Riksdagens
början af Riddarhus-Direktionen anlogos och i tjenstgöring inträdde, berättigade att
beräkna sin aflöning från och med fjerde dagen (öre den, lill hvilken Rikets Ständer
sammankallats, eller från och med den 11:te Oktober nästlidet år. De 2:ne öfrige Notarierne
blefvo försl antagne enligt Ridderskapels och Adelns beslut den 3 Januari
detta år.
hos Prestc-S lindet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden  R:dr 550: —
„ Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente ,, 8: 25.
4
Slats- Utskottets Memorial N:o 54.
för Nio Kanslister, hvardera, dagtraktamente  R:dr 5: 50*
„ Fyra Vaktmästare d:o d:o
,, 2: 50,
hvilken aflöning får heräknas för Sekreteraren och två Notarier från och med den 15:de,
för två Kanslister från och med den 20:de och för den öfriga Kansli-personalen frän
och med den 30 Oktober sistlidet är, samt för 2:ne Vaktmästare från och med den
l'l:te och för 2:ne Vaktmästare från och med den
hos Borgare-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden
R:dr 550: —
,, Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ 8: 25.
„ Åtta Kanslister d.o d:o  " „ 5: 50.
„ Sex Vaktmästare d:o d:o
2: 50,
att beräknas från och med de dagar, då hvar och en af bemälde personal i tjenstgöring
inträdde, eller för Sekreteraren från och med den 21:sta, för en Notarie från och
med den 15:de, för tre Notarier och fyra Kanslister frän och med den 23:dje Oktober
sistlidet år, för fyra Kanslister från och med den 6:te påföljande November samt för
en Vaktmästare från och med den 15:de och lör de öfrige Yaktmästarne från och med
den 22 i förstnämnde månad.
hos Bonde-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden  R:dr 550: —
jemte hyres-ersältning d:o
„ 90: — 640:
samt ersättning för dess resor tili och från riksdags-orten,
enligt Kongl. Brefvet den 22 April 1830, eller efter 5:le klassen
i gällande rese-reglemente (skjuts efter 3 hästar och
traktamente 6 R:dr om dagen).
„ Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente R:dr 8: 25.
,, Fjorton Kanslister d:o d:o
,, 5: 50.
„ Fem Vaktmästare d:o d:o
,, 2: 50.
Aflöningen och hyres-ersättningen för Sekreteraren få beräknas frän och med den
8 September nästlidet år, eller den dag, då han af Kongl. Maj:l biel' i Nåder förordnad
att denna befattning bestrida: kommande traktamentena för Notarierne och Kanslisterne
att utgå från och med följande dagar, nemligen : för två Notarier och tvä
Kanslister från och med den 15:de, för två Notarier och de öfrige Kanslisterne från
och med den 23 Oktober nästlidet år samt för en Vaktmästare från och med den ll:te
och för fyra Vaktmästare från och med den 15:de i samma månad.
hos Konstitutions- Uls/eoltet :
för Sekreteraren, arfvode i månaden  R:dr 300: —
„ En Notarie, dagtraktamente
„ 6: 50.
„ Två Kanslister, hvardera, dagtraktamente  „ 4: 50.
„ Två Vaktmästare d.o d:o
2: 50,
af hvilka tjenstemän Sekreteraren, en Kanslist och en Vaktmästare antogos den lista
samt den öfriga Kansli- och vaklbetjeningen den 4 November nästlidet år (Konstitutionsutskottets
Memorial N:o 1.)
Stats-Utskottets Memorial N:o 54. 5
hos Stäts-Utskottet:
för Sekreleraren, arfvode i månaden R:dr 375: —
» Sekreleraren för Riksgälds-verkel rörande ärenden, arfvode i månaden » 300: —
» den hos della Utskott anställde Kamererare, dagtraktamente . . » 8: 25.
» Två Notarier, hvardera, dagtraktamente . . -  » 8: 25.
» Fjra Kanslister d:o d:o
» 5: 50.
» Fem Vaktmästare d:o d:o
» 2: 50;
varande förstnämnde Sekreterare och en Notarie samt två Vaktmästare antagne den 1
November nästiidet år, Sekreleraren för Riksgälds-verkets ärenden, Kamereraren, en
Notarie, tre Kanslister och 3 Vaktmästare den 4 i samma månad samt en Kanslist
den 29 sistlidne Januari. (Slats-Utskoltets Memorialer Nais 1 och 27.)
hos Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet-.
för Sekreteraren, arfvode i månaden
R:dr 250: —
Denne tjensteman antogs den 22 sistlidne Januari. (Sammansatta Utskottets
Memorial N:o 1.)
hos Beviflninys- Ulsko tiel:
för Sekreleraren, arfvode i månaden R:dr 300:
» Tre Notarier, hvardera, dagtraktamente » 6: 50.
» Tre Kanslister, d:o d:o
» 4: 50.
» Tre Vaktmästare d:o d:o
# 2: 50,
hvilken aflöning hör utgå för Sekreteraren och Vaktmästarna frän oell med den l:sta
och för en Notarie från och med deti 6 November nästiidet år, för 2:ne Notarier från
och med den Irsta och för Kanslisterne från och med den 11 December samma år.
(Bevillnings-Utskollets Memorial N:o 1.)
hos Banko-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 300: —
» Två Notarier, hvardera, dagtraktamente  » 6: 50.
» Två Kanslister, d:o d:o
» 4: 50.
» Tre Vaktmästare d:o d:o
» 2: 50;
skolande alla dessa Ijenslemäns och vaktbeljenters aflöning beräknas från och med den
3:dje November nästiidet år. (Banko-Utskottets Memorial N:o 1.)
hos Lag-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 300: —
» Två Notarier, hvaraf den ene tjenstgör vid detta Utskotts sammanträden
med något annat Rikets Ständers Utskott, hvardera, dagtraktamente
0 6: 50.
» En Kanslist, dagtraktamente  _....... » 4: 50.
» Två Vaktmästare, hvardera, dagtraktamente ........ » 2: 50.
Denna aflöning bör utgå för Sekreteraren från och med den 6:le och för Kanslisten
samt Vaktmästarne från och med den l November nästiidet år samt för den ene
Notarien från och med förstnämnde dag och för den andre från och med den 13 Januari
innevarande år. (Lag-Utskottets Memorial N:o 1.)
6
Ståts-Utskottets Memorial No 54.
hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 300: —
» Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente '.  » 6: 50.
» Tvä Kanslister d:o d:o
» 4: 50.
» Fyra Vaktmästare d:o d:o
» 2: 50;
hvilken aflöning beräknas för Sekreteraren och en Notarie samt Vaktmästarne från och
med den l:sla, för två Notarier från och med den 3:dje och för en Notarie samt
Kanslisterne från och med den 8 November näsllidet år. (Ekonomi-Utskottets Memorial
N;o i.)
hos Em/j editions-Utskottet:
!ör Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 300: —
» Föreståndaren för Utskottets Kanslis Trvckeri-afdelning, dagtraktamente
» 8: —
» En Notarie, dagtraktamente
» 6: 50.
» Tretton Kanslister, hvardera, dagtraktamente  » 4: 50.
» Tre Vaktmästare d:o d:o
» 2: 50;
och beräknas Sekreterarens arfvode samt Föreståndarens för Tryckeri-afdelningen och
Vaklmästarnes dagtraktamenten från och med den 1 November sistlidet år; varande de
öfriga dagtraktamentena ställda till Utskottets förfogande för att utgå i mån af behof
och allt eftersom de tjenstemän, för hvilka desamma äro afsedda, i tjenstgöring inträdt.
(Expeditions-Utskottets Memorial N:o 1.) För de sålunda till detta Utskotts disposition
ställda aflöningsinedel bör, i likhet med hvad under flera föregående Riksmöten iakttagits,
särskild redovisning vid Riksdagens slut lill Riksgälds-kontoret afgifvas.
Dä antalet af de hos Riks-Slånden och ofvan uppgifna Utskott under innevarande
Riksdag anställde tjenstemän och vaktbetjenter, för hvilka arfvoden eller dagtraktamenten
nu föreslagits, jern föres med Ståndens och samma Utskotts Kansli-personal och
vaktbetjening under sistförlidne Riksdag, visar sig ingen annan förändring mellan den
då och nu tjenstgörande personalens antal, än att Preste-Slåndels kansli ökats med 2:ne
Kanslister och Revillnings-Utskollels med en sådan tjensteman. Deremot har beloppet
af nu ifrågavarande arfvoden och dagtraktamenten, i öfverensstämmelse med Herr Landtmarskalkens
och Herrar Talmännens förslag, blifvit förhöjdt för alla till tjenstgöring
inom Riks-Slånden och Utskotten antagne personer; dock måste härvid erinras, ali
Stats-Utskotlets Sekreterare för Riksgäldsverket rörande ärenden, hvilken vid sednaste
Riksdags slut tillerkändes en särskild gratifikation, motsvarande skilnaden mellan de för
honom och Utskottets Sekreterare för Statsverkets ärenden då fastställda arlvoden, åtnjöt
under sagde Riksdag, med tillägg af denna gratifikation, samma vedergällning, sorn
nu för denne tjensteman blifvit föreslagen. Och som göromålen för merbemälte Sekreterare,
hvilken har sig älagdt att uppsätta Utskottets Utlåtanden rörande alla af dess
Riksgälds-afdelning handlagda ärenden, under innevarande Riksdag betydligen ökats, så
torde, i likhet med hvad som skedde under Rikets Ständers sednaste sammanvaro, Utskottet
närmare Riksdagens slut få göra särskild framställning om beviljandet af en
efter mängden och beskaffenheten af de utaf denne tjensteman förrättade göromål lämpad
förhöjning i det för honom nu föreslagna arfvode.
Beträffande aflöningen för Sekreteraren hos sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet äfvensom för de Notarier, hvilka tjenstgöra såsom Sekreterare
hos de öfriga sammansatta Utskotten, hafva Herr Landlmarskalken och Herrar
Talmän förbehållit dessa Utskott alt för bemäile Sekreterare och Notarier när
-
Stals-Utskottels Memorial N:o 54.
7
mare slutet af Riksdagen få föreslå förhöjning uti de nu för dem upptagna allöningshelopp,
derest en sådan förhöjning då anses vara af rättvisa och billighet påkallad.
Enär, enligt Riksdags-Ordningens 24 § 1 moni., ej mindre Ståndens och Utskottens
Sekreterare än den öfriga under Riksdagarne biträdande betjeningen i Stånds-kanslierna
samt Utskotten böra vid Riksdagens slut erhålla en efter göromålens vigt och mängd
lämpad vedergällning, måste det vara hvart och ett Utskott obetaget att, oberoende af
den nn föreslagna allmänna reglering af aflöningen för den vid denna Riksdag anställde
kanslibetjening, före Riksdagens utgång, till Rikets Ständer inkomma med förslag angående
de särskilda arfvoden, som Utskottet i betraktande af härvid förekommande förhållanden
(inner skäliga och för göromålens skyndsamma gång nödvändiga. Således
anser Utskottet, enligt hvars åsigt kansli-göromålen inom de sammansatta Utskotten måste
hafva förminskats genom den vid sednaste Riksdag antagna grundlags-lörändring
och upphörandet af särskilda afdclningar för dessa göromåls behandling, något Rikets
Ständers särskilda beslut i anledning af den genom Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän i sagde hänseende gjorda framställning för närvarande icke erfordras.
Vidkommande tiden för samtliga här ofvan föreslagna arfvodens och dagtraktamentens
upphörande, så och under förutsättning, att den utaf Riks-Ständen och Utskotten
antagna tjenstemanna-personal och vaktbeljening, i den mån de återstående
riksdags-ärendenas vederbörliga behandling medgifver, varder förminskad, får Stals-Utskottet
äfven tillstyrka det af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän i delta hänseende
föreslagna stadgande, eller
alt Riks-Slåndens Sekreterare och de Notarier, hvilka deltaga i
uppsättningen af Ståndens protokoller, äfvensom två Vaktbetjenler
hos hvarje Riks-Stånd, må beräkna och uppbära de för dem
bestämda arfvoden och traktamenten för en lid af fjorton dagar
efter Riksdagens afslutande, samt att arlvodena och traktamentena
för Riks-Ständens öfriga betjening och Utskottens samtliga tjenstemän
och vaktbetjenter må beräknas och utgå till och med den
dag, då hvar och ens Ijenstgörings-skyldighel hos vederbörande
Riks-Stånd eller Utskott upphör.
Vidkommande äler tiden för alla nu ifrågavarande arfvodens och traktamentens
utbetalning, får Utskottet föreslå:
att dessa arfvoden och traktamenten, under iakttagande af förut
meddelade föreskrifter och efter afdrag af hvad i afräkning å samma
arfvoden och traktamenten redan fått förskottsvis utbekomrnas,
må af Riksgälds-kontorel utbetalas för den redan förflutna
tiden lili och med nasti. Mars månads utgång, så snart Rikets Ständers
beslut i anledning af förevarande framställningar blifvit meddelade
och genom Utskottet Fullmäktige i Riksgälds-kontoret lillkännagifna,
samt, för den derpå följande tiden intill dess Riksdagen
slutas, efter hvarje månads förlopp; börande, innan sista
andelen af meranämnde arfvoden och traktamenten utbetalas, vara
behörigen styrkt, alf vederbörande tjenstemän i föreskrifven ordning
aflemnat de Utskottens särskilda arkiver tillhörande böcker
och handlingar, som af dessa tjenstemän under Riksdagens lopp
emoltagits.
I fråga om den särskilda ersättning, som bör bestämmas för korrektur-läsningen
vid den efter Riksdagens slut skeende tryckning af Riks-Ståndens protokoller, äfvensom
för upprättandet af Registren öfver samma protokoller, hvarom Herr Landtmarskalken
8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
och Herrar Talmän jemväl gjort framställning, skall Utskottet framdeles meddela sitt
yttrande i sammanhang med sitt utlåtande, rörande kostnaderna lor sagde protokollers
tryckning jemte några andra dermed sammanhängande ämnen.
Stockholm den 9 April 1857.
\ « 55.
Ullålande, angående medels anvisande för fortsättning af arbetena å
vestra och södra stambanorna under innevarande år.
(R.-gs Afd.).
Medelst skrifvelse lill Stals-Ulskottet af den 20 nästlidne Mars, N:o 74, har
Kongl. Maj.t i Nåder tillkännagifvit, att Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten
m. ro. N. Ericson, vid afgifvandet af sin underdåniga berättelse om de å vestra och
södra stambanorna intill 1856 års slut verkställda arbeten, aflemna! förslag till fortsättning
under innevarande år af arbetena å dessa banor; varande uti detta förslag arbetena
upptagna att fortgå å vestra stambanan på en längd af 17jt mil, eller emellan Göteborg
och Göta kanal, samt erfordra en beräknad kostnad af B:ko R:dr 2,268,007: 24: 10.
och å södra stambanan på sträckan mellan Malmö och Sjunnerup i
norra delen af Malmöhus län, hvarför kostnaden beräknats lill 1,059,259: 45. 8.
Då från dessa koslnadssummor, utgörande B:ko R:dr 3,327,267: 22. 6.
afräknades dels de vid slutet af sistlidet år befintliga kassabehållningar
och öfriga smärre tillgångar .... 413,934: 6. 6.
dels ock del af Rikets Ständer redan förskottsvis
anvisade belopp  333,333: 16. — 747,267: 2^. 6
Jkomme under della år att ytterligare erfordras .... B:ko R:dr 2,580,000: — —
hvilken summa borde utgå vid följande terminer, nemligen:
den 1 Maj, för vestra stambanan .... 500,000: — —
» södra „ .... 400,000:  900,000:
den 4 Juli, för vestra banan  600,000: — —
» södia »
400,000:  1,000,000:
den 1 September, för vestra banan . . . 300,000: — —
„ södra „ ... 200,000:  500,000: -
den 1 November, för vestra banan . . . 150,000: — —
„ södra „ ... 30,000:  180,000:
Sta Is-Utskottets Utlåtande TViö 55.
9
Derjemte har Öfverste Ericson, — under anmälan, att högst betydliga utgifter nu
förestode, enär redan 2,300 man private arbetare inställt sig vid vestra och 600 man
vid södra stambanan samt auktioner blifvit utlysta för uppförandet på entrepenad af
6 stationshus och ett stort antal banvaktare-stugor in. m., hvarförutom uppköp af ett
större parti materialier och inslrumental-effekter påginge, —i underdånighet anhållit, att,
till förekommande af ett skadligt afbrott i arbetena å dessa begge stambanor, åtminstone
det^ aaslag af 900,000 Hulr B:ko, som, enligt det af honom uppgjorda förslag,
borde utgå den 1 instundande Maj, måtte med säkerhet vara att vid denna lid till Arbets-chefens
disposition påräkna.
Efter omförmälaudet af Chefens förStatens jernvägs-byggnader sålunda i underdånighet
gjorda anmälan om behofvet af ytterligare medel till de redan påbörjade jernvägsarbetenas
fullföljande, har Kongl. Majit, som meddelat Sin Nådiga stadfästelse å
den uppgjorda planen till berörde arbetens fortsättning under innevarande år, fästat
Utskottets uppmärksamhet pä angelägenheten deraf, alt ofvannämnde belopp, 2,580,000
Hulr Hiko eller 3,870,000 H:dr Hunt, oberoende af de beslut Rikets Ständer för öfrigt
kunde komma att fatta i anledning af Kongl. Majits under den 28 sistlidne November
allålna Nådiga Proposition, angående större jernvägs-anläggningars utförande, varder att
tillgå vid de af bemälle Chef föreslagna terminer, på det afbrott i delta års arbeten
ä vestra och södra stambanorna mätte förekommas.
Beträffande de arbeten, som enligt åberopade, af Kongl. Majit fastställda, arbetsplan
skola under loppet af innevarande år utföras, har Utskottet dels af det högstberörda
nådiga skrifvelse bifogade utdrag af Stals-Bådets protokoll för samma dag och
dels af Utskottet särskildt meddelade upplysningar dessutom inhemtat, att arbetena å
vestra stambanan böra så fortgå, att denna bana före årets slut kan för trafiken öppnas
från-Göteborg till Wårgårda, vid hvilket sednare ställe, beläget 6j mil från nämnde
stad, banan möter en större landsväg från Skaraborgs län samt norra orterna; hvarjemte
terrasseringar och andra arbeten jjöra fullbordas på en sträcka af 3 mil och sålunda
öfver nämnde läns gräns, samt större och mindre delar af vägsträckningen till
Göta kanal bearbetas; och att södra stambanan bör fullbordas och öppnas för trafiken
från Lund till Håstad, beläget på ett afstånd af ^ mil från Lund, eller ‘2.\ mil från
Malmö, samt alt arbeten skola företagas på en sträcka af 3 mil mellan Håstad och
Sjunnerup inom norra delen af Malmöhus län.
Genom bifallandet af Stats-Utskottels, i medlet af nästlidne December månad afgifna,
Memorial Nio 17, hafva Rikets Ständer, i afräkning å de särskilda anslag, som
under denna Riksdag kunna förStatens jernvägs-byggnader varda beviljade, anvisat en
sedermera från Riksgälds-kontoret utbetald summa af 500,000 Ridr Runt till Kongl.
Majits Nådiga disposition och fördelning för fortsättningen och fullföljandet af arbetena
å vestra och södra stambanorna enligt de för dem fastställda riktningar, nemligen
för den förra banan, genom Skaraborgs län, emot Göta kanal, och för den sednare, genom
Malmöhus län, emot Finja-sjön. Då nu, enligt hvad Kongl Majit behagat i Nåder
tillkännagifva, ytterligare anvisning-af medel ofördröjligen erfordras, på det att arbetena
å ofvannämnde, till följd af Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, utaf
Slaten företagna jernvägs-anläggningar måtte under innevarande är kunna oafbrutet
fortgå, och då det onekligen för dessa arbetens ändamålsenliga bedrifvande mäste i flera
hänseenden vara af synnerlig vigt, att beloppet af de anslagssummor, som under innevarande
är få användas lill deras fortsättande, varder utan vidare tidsutdrägt bestämdt
och anvisadt, helst dessförinnan hvarken alla erforderliga förberedande åtgärder för
arbetsplanens utförande kunna vidtagas eller anskaffningen af dertill nödvändiga effekter
U/h. till R. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 24 Huft. 2
10
Ståls-Utskottets Utlåtande N.-o 55.
och materialier verkställas, anser sig Utskottet, — under erinran derom, att vestra och
södra stambanornas sträckningar inom de trakter, hvarest arbetena med nu ifrågavarande
medel skulle komma att bekostas, redan äro fastställda — böra tillstyrka:
att, i ytterligare afräkning å de anslag till Statens jern vägs-byggnader,
sorn komma alt af Rikets nu församlade Ständer beviljas,
följande anslagssummor matte anvisas, att i mån af behof, under
loppet af innevarande år, från Riksgälds-kontoret ulgä för fortsättningen
och fullföljandet af arbetena å vestra stambanan, genom
Skaraborgs län, emot Göta kanal och för södra stambanan,
genom Malmöhus län, emot Finja-sjön. nemligen:
efter Maj månads ingång . . . R:dr Runt 1,350.000: —
efter Juli månads ingång ... „ „ 1,500,000: —
efter September månads ingång . „ „ 750,000: —
och efter November månads ingång . „ „ 270,000: —
eller tillsammans R:dr Hunt 3,870,000: —
af hvilken summa må användas för vestra stambanan Tvä millioner
trehundra tjugufem tusen R:dr och för södra stambanan En
million femhundra fyratiofem tusen R:dr R:mt.
om beredandet af tillgångar för dessa utbetalningars bestridande, skall
sig vid afgifvandet af sitt utlåtande, angående anskaffningen al de medel,
som för Statens jernvägs-anläggningar erfordras intill dess nästa Riksdags statsregleringvidtager;
anseende Utskottet sig nu endast behöfva upplysa, att, efter hvad Utskottet
inbemtat, Riksgälds-kontoret, utan hinder för verkställigheten af de detta verk förut
ålagda utgifter, bör kunna tillhandahålla den under årets första hälft till utbetalning
förfallande summa.
Stockholm den 9 April 1857.
Beservat ion:
af Herr Gråå, som ansåg att, då Sfats-Ulskoltet funnit sig böra tillstyrka samtliga
under årets lopp för de ifrågavarande jernvägs-anläggningarnes fortsättande föreslagna
utbetalningar, Utskottet jemväl bort yttra sig om sättet för anskaffande af medel
till dessa utgifter och icke, såsom nu skett, hafva inskränkt sitt yttrande till meddelande
af den upplysning, alt Riksgälds-Kontoret egde tillgång tili utbetalning af 1,350,000
Riksdaler Riksmynt.
Häruti instämde Herrar Björk och Falhem.
1 fråga
Utskottet yttra
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marccs, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande M 5ti.
1
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 April 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående försäljning
af tomtplatsen efter Kronans nedbrunna spanmälsmagasinshus
i staden Carlshamn.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörda den 16 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna
nådiga proposition innehåller, hade Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor i underdånig
skrifvelse den 14 Oktober sistlidet år väckt fråga om försäljning af den
Kronan tillhöriga, i Carlshamns nya stad, emellan Portgatan och Vestra Strandgatan
belägna tomt, hvarå ett efter fordna regala bränvinsbränneri-inrättningen bibehållet
spanmåls-magasinshus af korsvirke med murstensväggar på gråstensfot genom vådeld
nedbrunnit i Juli månad 1845; i hvilket afseende Kongl. Stats-kontoret upplyst att,
som intägten in natura af Kronans ränte-spanmål i Carlshamn under några af de sista
tio åren icke öfverstigit 15 tunnor årligen, behof ej visat sig vara för handen
att derstädes uppföra nytt kronomagasin, helst den spanmåls-tillgång, hvilken erfordras
för den i Carlshamn förlagda kommendering af marin-regementet, en båtsmanskommendering
samt några få invalider, belöpte sig endast till omkring 70 tunnor årligen,
som anskaffades genom upphandling, och för öfrigt, om, efter förändrade
förhållanden, räntesäd ifrån omkringliggande härader skulle någongång in natura
utgöras, hvad deraf utöfver behofvet återstode borde kunna till antagliga pris
genast å auktion föryttras; att för Kronans nyssberörda inskränkta spanmåls-förråd i
Carlshamn, som förvaltas tillsvidare emot ett årligt arfvode från allmänna mdragningsstaten
af 133 R:dr 16 sk. Banko, nu hyres lokal emot årlig afgift, hvilken för
närvarande utgör 80 R:dr Banko och utgår från Kongl. Öfverintendcnts-embetets
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 25 Höft.
2
Stats-Utskottcls Utlåtande M 56.
anslag till underhåll af Kronans hus och byggnader i landsortcrne; samt att, sedan
för Kronans räkning de ännu oföryttrade qvarlefvorna efter den nedbrunna magasinsbyggnaden
varit å offentlig auktion utbjudna, men icke kunnat föryttras, och Magistraten
i Carlshamn derefter gjort anmälan om den vanprydnad, ruinerna efter byggnaden
för staden medförde, och de olägenheter, som af dem befarades, Öfverintendents-embetet
hos Stats-kontoret gifvit tillkänna, att i general-förslaget till användande
af 1856 års stats-anslag för byggnader och reparationer i landsorterna blifvit upptagen
kostnaden för rifning af de till ifrågavarande magasinsbyggnad hörande stenmurar
samt platsens jemnande och förseende med laggild stängsel; — och har Kongl.
Majit, enär således, på sätt Stats-kontoret i underdånighet anfört, för närvarande icke
förefunnes behof att åter uppföra ett spanmåls-magasin i Carlshamn för Kronans räkning
och det syntes vara utan allt ändamål att, för vården af en onyttig tomtplats,
innehållande 368 qvadratfamnar, bekosta stängsel i alltid laggildt skick, i nåder föreslagit
Rikets Ständer att, efter föregången värdering, merbemälda med Niis 10 och
11 på Carlshamns år 1831 upprättade stadskarta betecknade magasinstomt, utgörande
en del af de tomter, som Kronan i äldre tider inköpt för f d kronobränneriinrättningen
i Carlshamn, finge, jemte tillhörande stängsel, genom offentlig auktion
till den mestbjudande försäljas.
Efter från samtliga Riks-stånden erhållen remiss å högstberörda Proposition, har
Stats-Utskottet förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af de till
frågan hörande handlingar; och får Utskottet, med afseende å de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden,
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 17 April 1857.
Stuts-Utskottels Utlåtande M 57.
N:o 57.
Alik. till Exp. Utsk. d. 18 Apr. 1857, kl. 11 f. ni.
Ul lukta de. i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition, angående afsöndring
af jord från kronolägenheterna Hushagen, Köpingsön
och By slätten i Köpings socken af Westmanlands lån, för utvidgning
och rötning af Köpings å.
(I. A.)
Af högstberörda (III Rikets Ständer den 5 December nästlidet år aflåtna och af
samtliga Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition inhemta»,
hurusom hos Kongl. Maj:t direktionen för de rensningsarbeten i Köpings å, till hvilkas
utförande Rikets sednast församlade Ständer beviljat ett statsbidrag, dels såsom
anslag och dels såsom lån, af tillsammans 40,000 R:dr, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westmanlands län insänd och förordad skrift, i underdånighet anhållit
att, som Köpings stads innevånare, för att öka gagnet för staden och orten af
ofvannämnde arbeten, hvartill plan blifvit af Kongl. Maj:t den 7 December 1854 i
Nåder fastställd, beslutat att jemväl utvidga ån, på sätt å en bifogad karta vöre
utmärkt, från hamnbassinen till slutet af det-område, staden från Ulfve egendom lill
lastageplats inköpt, dels för att minska olägenheterna för segelfarten af den udde,
som åns krökning bildar, dels ock för att ernå den vattenbredd utmed nämnde
lastageplats, att fartyg der skulle kunna obehindradt mötas, men för vinnande af
delta ändamål erfordrades, enligt ofvanberörda karta med tillhörande beskrifning,
upprättad af Kommissions-landtmätaren C. E. Lindell, en areal af 7 tunnland 13{
kappland mark af de till Öfver-Direktören m m., J. E. Hörstadius utarrenderade
kronolägenheterna Hushagen, Köpingsön och Byslätten, berörde område, nemligen 5
tunnland 14y kappland af Hushagen, 1 tunnland 8 kappland af Köpingsön och 23
kappland af Byslätten, måtte från Kronan till Köpings stad afträdas emot årlig afgift,
motsvarande det arrende, som belöper sig på det till afsöndring ifrågasatta jordom
-
Slcits-Utskottets Utlåtande JVJ 57.
rådet i förhållande till arrendet af hela lägenheterna, hvilken afgift staden vore villig
att till Strömsholms stuteri-inrättning, dit arrendet ingår, årligen erlägga. Sedan
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader häröfver afgifvit underdånigt utlåtande
samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, som jemväl erhållit nådig
befallning att med underdånigt yttrande i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma, för fullgörandet
häraf låtit uträkna det belopp, hvartill afgiften för de till afsöndring ifrågakomne
jordstycken i förhållande till arrendet för hela lägenheterna skulle uppgå och
funnit detsamma, efter reduktion af oformliga bråk, utgöra för Hushagen 1 kappe
råg, 1 kappe korn, 1 tunna 23 kappar hafra, 79 L« 2 « hö, 13 L<ee 4
halm och i penningar 7 sk. 11 r:st. banko, samt för Köpingsön och Byslätten en
half kappe råg, en half kappe korn, tjugu kappar hafra, 28 Lu 11® hö, 4 Lft
15 8 halm och 2 sk. 10 r.st. banko i penningar, hade bemälde Kollegium, med
anmälan härom, äfvensom att Öfver-direktören Hörstadius, i ämnet hörd, förklarat
sig villig att afträda ifrågavarande mark emot erhållande af nyssnämnde afgift» och
förbindelse att till Strömsholms stuteri-inrättning oafkortadt utgöra arrendet, i underdånighet
tillstyrkt nådigt bifall till omförmälda jordafsöndringar; — i anledning hvaraf
Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva ifrågavarande jordafsöndnngar
emot den årliga afgäld, som Kammar-kollegium uträknat och arrendatorn
antagit, att tillfalla honom eller bans rättsinnehafvare under hans arrendetid intill
midfastan år 1874, men derefter Kronan.
Då, enligt hvad Utskottet, efter tagen kännedom af de till denna fråga hörande
handlingar, inhemtat, den ifrågaställa utvidgningen af Köpings å bör komma att för
segelfarten till och invid nämnde stad medföra väsentliga fördelar, samt upplyst och
utredt är. att för de till detta ändamål erforderliga jordafsöndringarne, så vidt Rikets
Ständer dertill samtycka, något hinder å arrendatorns sida icke möter, finner Utskottet
sig böra tillstyrka,
att hvad Kongl. Maj:t i berörde hänseende behagat i nåder föreslå, må af
Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 17 April 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande, M 58.
N:o 58.
Änk. till Exp. Utsk. den 18 April 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna äterremisser å Betänkandet 33,
angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
(I. A.)
Sedan, vid föredragning af Stats-Utskottets ofvannämnda Betänkande och de
dervid såsom bilagor fogade särskilda utlåtanden, desamma blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet uti åtskilliga delar återremitterade samt Riks-ståndens i
anledning af öfriga punkter af berörde utlåtanden vidtagna beslut genom protokollsutdrag
Utskottet meddelats, får Utskottet nu afgifva det förnyade utlåtande, hvartill
omständigheterna funnits föranleda.
Af 7:de punkten, angående tionde- och hammarskatlsjernet, har Ridderskapet och
Adeln, i öfverensstämmelse med dess vid pröfningen af det uti denna punkt åberopade
särskilda utlåtandet Litt. C., angående eftergift af beskattningen å tackjernstillverkningen
och stångjernssmidet, fattade beslut, återremitterat förra delen, rörande
tiondejernet och afslagit sednare delen, angående hammarskattsjernet.
I afseeende å berörde återremiss får Utskottet endast anföra, att, då de af
Ridderskapet och Adeln återremitterade punkter af förenämnda särskilda utlåtande
Litt. C.,— deruti Utskottet dels afstyrkt Rikets Ständers bifalt till Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om tackjernstiondens upphörande för alla utom bergslag belägna hyttor
och masugnar, dels ock, på grund af detta afstyrkande, förklarat, att en af
Riksdags-fullmägtigen J. Bergstöm från Kopparbergs län väckt motion om tack
jernstiondens
upphörande jemväl inom bergslagerne icke kunde till vidare yttrande å
Utskottets sida föranleda, — blifvit, likasom den i 7:de punkten af Inkomst-betänkandet
föreslagna beräkningen af tiondejernet, af de tre öfriga Riks-stånden bifallna,
och förevarande frågor således, enligt 75 § Riksdags-Ordningen, äro af Rikets
Ständer afgjorda, kan Utskottet
dermed icke taga vidare befattning.
t;
Sta ts-Ul sköt tets Utlåtande M <58.
Uti det af Ridderskapet och Adeln afslagna 2:dra momentet af utlåtandet Lil t.
C., hade Utskottet hemställt, det Rikets Ständer icke måtte till Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om hammarskattens upphörande lemna bifall i vidsträcktare mån, än att
Rikets Ständer för sin del medgåfve att hammarskatten måtte från och med nästkommande
år tills vidare nedsättas till hälften af det belopp, hvarmed densamma
hittills utgått, dock med förbehåll att det uti Utskottets utlåtande anförda stadgandet
uti 2 § af Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 27 April I Sif) blefve från samma
tid till all kraft och verkan upphäfdt. Denna hemställan har blifvit af Borgare- och
Bonde-stånden i sin helhet, samt af Preste-ståndet med uteslutande af det deri föreslagna
förbehållet godkänd, hvaremot Ridderskapet och Adeln bifallit Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om hammarskattens upphörande från och med nästkommande
år, dock med bibehållande af ofvanomförmälda utaf Utskottet tillstyrkta vilkor.
Då således Ridderskapet och Adelns i hufvudsaken fattade beslut är ifrån de
tre öfriga Riks-ståndens helt och hållet skiljaktigt, samt Preste-ståndet endast under
den förutsättning bifallit Utskottets ofvannämnda hemställan i 2:dra momentet, att
frågan om det dervid föreslagna vilkor skulle förfalla, men samma vilkor är af Borgare-
och Bonde-stånden godkändt, har Utskottet, för att sammanjemka Riks-ståndens
i nu anförda hänseenden skiljaktiga beslut, ansett lämpligast
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet att instämma i de
beslut, Borgare- och Bonde-stånden fattat, och sålunda bifalla ej mindre
Utskottets i förevarande fråga gjorda hemställan, än ock, i följd deraf, Utskottets
i sednare delen af 7:de punkten uti inkomst-betänkandet gjorda
beräkning af hammarskattsjernet.
Utskottets uti utlåtandet Litt. C., med anledning af Riksdags-fulhnägtigen Erik
Hanssons från Gefleborgs län motion, gjorda hemställan, det Rikets Ständer ville
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att hvad uti Kongl. Kungörelsen den 27
April 1846, angående hammarskattens utgörande, finnes stadgadt om viss årlig minimi-afgift
å hammar-skatt måtte helt och hållet upphäfvas och denna afgift hädanefter
äfven för stångjernshärdar och smältverkstäder med ringare årlig tillverkning
än 400 Skeppund få utgå i mån af tillverknings-beloppet, har Ridderskapet och
Adeln, i följd af dess rörande hammarskattens upphörande fattade beslut, ansett för
närvarande icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne, hvaremot
denna hemställan är af de tre öfriga Riks-stån'den bifallen; i följd hvaraf och då så
ledes
denna fråga är genom tre Riks-stånds beslut afgjord,
vidare yttrande derom icke lärer å Utskottets sida erfordras.
9:de punkten, angående mantalspenningarne, har, jemte det deri åberopade särskilda
utlåtandet Litt. D., blifvit af samtliga Riks-stånden bifallen, med undantag likväl
dels af 3 momentet uti nämnde utlåtande, deruti Utskottet hemställt, att mantalspenningarne
hädanefter mätte beräknas från fyllda 18 år och i de fall då, enligt
•Slats-Utsko^tcts Utlåtande JY! 58.
7
hittills gäilanrle stadga nilen, befrielse derifrån efter 63 års ålder tillgodonjutes, upphöra
ined fyllda 60 år, och dels af sista momentet i samma utlåtande, innefattande
beräkning af den minskning i Statens inkomst, som skulle föranledas så väl af Utskottets
omförmälda hemställan i 3:dje momentet, som ock af den nya myntberäkningens
tillämpning vid denna afgifts utgörande, hvilka båda momenter blifvit af
Preste-ståndet återremitterade, äfvensom sistnämnde moment af Ridderskapet och
Adeln ansetts icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Då omförmälda 3:dje moment blifvit af tre Riks-stånd bifallet, anser Utskottet,
på grund af 75 § Riksdags-Ordningen,
någon åtgärd i anledning af den derå erhållna återremissen icke vara att
vidtaga.
Beträffande ofvanberörda i sista momentet förekommande beräkning, finner Utskottet
sig, vid det förhållande att tvänne Riks-stånd densamma bifallit, böra
det i sådant hänseende afgifna förslag vidblifva.
I!):de punkten, angående Krut- och Salpeter-för säljning smedlen, har blifvit af Ridderskapet
och Adeln återremitterad på den grund att, då en Kongl. Förordning
blifvit den 13 sistlidne Januari, efter det Inkomst-betänkandet varit inom Utskottet
föredraget och beslutadt, utfärdad, hvaruti, bland annat, stadgades, att Krigs-kollegii
bestyr med kruts tillhandahållande åt bergslagerne och enskilde konsumenter komme
med 1858 års utgång att upphöra, och till följd häraf inkomsten under denna titel
skulle betydligt förminskas, Utskottet borde komma i tillfälle att göra en annan beräkning
af denna inkomst; men som de tre öfriga Riks-stånden bifallit denna punkt'
kan, emot 75 § Riksdags-Ordningen, den erhållna återremissen
icke till någon åtgärd föranleda.
De punkter, hvilka icke här förut äro omförmälde, hafva blifvit antingen bifallna
eller lemnade utan anmärkning och således icke till förnyadt utlåtande å Utskottets
sida föranledt.
Stockholm den 17 April 1857.
\
STOCKHOLM, tryckt hos E. W estrell, <1857.
Slats-Ulskoltels til/ålande M 89.
t
M 59.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 21 April 1#S7, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Proposition, i
fråga om grunden för utgörandet af de till Båtsm.ans-indelningen
i Blekinge lån anslag ne s. k. öfverskotls- och
reserv-räntor, äfvensom angående i detta ämne väckt motion.
(I. A.)
Högstberörde, den 20 sisllidne Mars till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition
hafva samtlige Riks-stånden remitterat till Stats-Utskottet, som äfven erhållit
del af alla till della mål hörande handlingar, deraf Utskottet inhemta!, hurusom frågan
om jemkningar och förbättringar i Blekinge läns indelnings-verk redan vid 1809
års riksdag varit föremål för öfverläggningar hos Rikets Ständer och sedermera vid
de liesta riksdagar blifvit ånyo handlagd, intilldess Rikets Ständer dels vid 185-1—1855
och dels vid 1850 —1851 års riksdagar i det hulvudsakliga af frågan meddelade
beslut, meri hvilka dock hitintills ej kunnat i alla delar komma lill verkställighet
och nu föranledi den af Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåtna Nådiga proposition
i samma ämne.
Förr än Utskottet afgifver sitt af Riks-stånden infordrade yttrande öfver högstberörda
Nådiga framställning, har Utskottet, till närmare upplysning om frågans beskaffenhet,
trott sig böra i korthet redogöra för detta ärendes behandling vid föregående
riksdagar jemte de omständigheter, som i öfrigt dermed ega gemenskap; i
hvilket afseende handlingarne innehålla, bland annat, att den från äldre lider förda
klagan öfver rustnings-besvärels tyngd inom Blekinge icke egentligen afsell antalet
af de 1,500 båtsmän, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 1 Augusti 1685 och kontraktet
den 27 April 1685, det åligger Blekinge län att utrusta, helst länet för
Bih. lill R. St. Brot. ISiSG A 1!I57. 4 Sami. 1 Afä 20 Haft. \
a
Slals-UUhollels Ullålande JW 50.
detta besvär åtnjuter frihet från jordeboks- och hemmantals-ränfa, utan hufvudsakligen
åsyftat det olika och ojemna sätt, hvarpå rustningen utgöres. Hemmanen
hafva nemligen från början deltagit i båtsmans-hållet i mån af deras grund-riiutor,
men för öfrigt efter deras vid indelnings-tiden befunna beskaffenhet, så alt bättre
hemman rusta för lägre, men sämre hemman för högre rustnings-dalertal af hemmanens
räntor, och delta dalerlal varierar emellan I ö och 21. Då emellertid endast
för ett mindre antal hemman räntorna jemt motsvara de rustnings-dalerlalen,
hafva för de öfriga hemmanen så beskaffade liqvider inträffat, att der räntan utgjort
exempelvis 24 daler, men rustnings-daiertolet blott 18, hemmanet presterat båtsmän
för dessa 18 daler, men kontant erlagl ränle-öfverskottet, 6 daler, till upphördsmannen,
hvaremot, om räntan varit mindre än ruslnings-daleitalet, hemmanet
af uppbördsmannen bekommit ett, skillnaden emellan grundräntan och ruslnings-dalerlalet
jemnt motsvarande tillskott. Delta sätt att liqvidera öfverskolts- och till —
skotts-räntorna lörtfor intill sednare tider, ulan annan förändring, än att räntorna
efter 1776 års mynt-evalvation utgingo med trenne daler på riksdalern; men då
kostnaden för en båtsmans utrustning och underhåll vid indelnings-tiden uppgick till
omkring 24 daler och räntan således från början nära motsvarade rustnings-kostnaden,
hvarföre det ock var jordegaren likgiltigt, om han, i stället alt betala öfverskofls-ränta,
utgjorde denna ränta motsvarande effektiv rustning, har likväl sedermera,
i följd af tid efter annan inträffade mynt-försämringar, räntornas värde beij
dligt sjunkit och derigenom både större och tillika ganska ojemn tunga uppstått
lör de hem nian, som mäste bestrida den utöfver deras bestämda rustnings-dalertai
belöpande rustnings-kostnad, utan annan ersättning än del kontanta bidrag, som de
tillskottgifvande hemmanen erlade. 1 anledning häraf anhöllo Riksdags-fullmäktige
från Blekinge län vid 1809 års riksdag, att de s. k. öfverskotts-räntorna mätte utgöras
med sådana persedlar och varor, sorn, enligt 1685 års kontrakt, indelningsbåtsmännen
i länet bestås. Framställning i samma syftning förnyades äfven vid 1810
års riksmöte; och genom Nådigt Bref till Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium
den 26 April 1814 förklarade Kongl. Majit den sökta rättelsen i
Blekingska indelningen vara af rättvisa påkallad, hvadau Kongl. Maj:t varit betänkt
på sättet alt återföra ortens indelnings-verk och båtsmans-kontrakt till deras hufvudgrunder
och rätta tillämpning, för hvilket ändamål och för att i nämnde indelning
således återföra en jemnhet, derförutan stam-hemmanen skulle råka i fullkomlig
vanmakt, under det lillskott-gifvarue, eller de, som erlade reserv- eller öfverskotts-räntor,
njöto en hvarken genom privilegier, kontrakt eller sakens beskaffenhet
föranledd lindring, Kongl. Majit fann lämpligast alt, med iakttagande deraf, att indeinings-verkets
bufvudgrunder icke rubbades, utan antalet af båtsmän, som provinsen
egde utgöra, förblefve oförändradt, likasom Kronans dertill öfverlåtna räntebelopp
och hvad af rusthållaren borde till båtsmännen utgöras, en indelnings-jernkuing
i Blekinge förrättades, hvarigenom sammansatta rote-delars bidrag sins emellan
Slals-Utskollcts Ullålande »As 59.
kundo närmare och rättvisare fastställas. Sedermera blef vid 1818 firs riksdag af
Kong1. Maj:t och Rikets Ständer beslutadt, att en ny indelnings-jemkning i Blekinge
skulle verkställas, i enlighet med upprättade grunder, innefattande, att de hemman
och lägenheter, hvilkas räntor varit från indelningens början deruti inbegripna och
icke frångått denna bestämmelse, blefve till indelningen återförde och igenlagde, samt
i öfrigt hufvudsakligen åsyftande en jemnare fördelning af rustningen. Den jemknings-förrättning,
som i följd häraf, åren 1822 och 1823, af en tillförordnad Kommitté
egde rum, och hvarvid, enligt den för kommitterade gifna Instruktion af den
13 November 1821, förvandling och indelning till effektiv rustnings-prestation af
ifrågavarande reserv- och öfverskotts-räntor föreslogs, ledde till den följd, att Blekingska
båtsmans-indelningen i stöllet för 1,300 rusthålls-nummer skulle allenast
utgöra 1,251 och således med 219 nummer nedsättas. Förrättningens ogillande
yrkades äfven af en mängd jordegare, genom klagomål, som angingo dels indel -  nings-gruodernas tillämpning, dels för bög rustning och dels olämplig rusthålls •-sammansättning;
och kommitterade, häröfver hörde, medgåfvo att ojemnhet i rustningen
uppkommit, men en del jordegare åter yrkade bifall till kommitterades åtgärder.
Sedan ej mindre Kongl. Majrts Befallningshafvande i länet än Förvaltningen af Sjöärendena
och Kammar-kollegium blifvit i ämnet hörde, samt Rikets Ständer vid
1828 och 1830 års riksdag uti underdånig skrifvelse anhållit, att Kongl. Maj:t
läcktes meddela Rikets Ständer Dess Nådiga framställning i ämnet, på det Blekingska
provinsen icke längre måtte, med äfventyrande af dess innevånares trefnad och
bestånd, blifva i saknad af den lindring i den ojemnt tryckande roterings-bördan,
sorn redan Blifvit af båda Stats-makterna erkänd såsom nödig och till verkställighet
förordnad; så allat Kongl. Majrt vid påföljande riksmöte ytterligare en Nådig skrifvelse
till Rikets Ständer i delta ämne, deruti, med afseende på den utveckling ärendet
under liden vunnit och på de deruti numera tillkomna liera väsentliga upplysningar,
Kongl. Majrt, med ogillande och upphäfvande af kommitterades jemkningsförslag,
förklarade, att ingen nedsättning eller förminskning i Blekingska båtsmansindelningen
borde ega rum, ulan att provinsen dädanefter, som tillförene, borde sirie
1,500 indelnings-bålsmän uppsätta och utrusta; i följd hvaraf ytterligare begagnande
af den förmån att hafva 46 nummer vakante, sorn i Kongl. Brefvet den 17 Maj
1822 de rustande tills vidare medgifvits, kornme att upphöra, äfvensom författningarna
om Blekingska båtsmans-bållet borde, äfven i de under jemknings-förrättningen
ifrågakomne särskilda delar, lända vederbörande till efterrättelse, hvarjemte alla
öfver jemknings-åtgärderna anförde underdåniga besvär voro såsom förfallne att anse;
och dä jernknings-anstalten, sådan densamma af kommitterade föreslagits, alltså
blifvit af Kongl. Maj:t upphäfd samt följaktligen till Nådig pröfning endast återstod
frågan om öfverskotts-räntornas prestation, hade Kongl. Majrt i detta afseende, åberopande
Dess ofvannämnda Nådiga skrifvelse af den 26 April 1814 och Instruktionen
den 15 November 1821, förklarat att Blekingska öfverskotts-räntorna borde
i
Stals-Ulskoltets Utlåtande J\i 39.
lill ränte-lagarnes förmån framdeles illgöras med förvandling efter årlig markegång
å de lill båtsmans-rustningen enligt 1683 års kontrakt hörande prestationer; att
detta liqvidations-sätt, för att undvika en våldsam rubbning i eganderätlen och beståndet
af ränlegifvande hemman, på hvilkas köpeskillingar det nu existerande olika
förhållande med de Blekingska hemmanens rustnings-skyldighet haft inflytande, borde
först vidtaga efter 20 års förlopp, räknade från och med 1834, hvarunder åboombyten
ansågos inträffa och blifvande åboer kunde på räntornas förändrade liqvidations-sätt
förberedas, helst ilen tiderymd af 23 år, sorn förflutit sedan frågan om
indelnings-jemkningen först väcktes, måste på köpeskillingarne för de ränte-betalande
hemmanen redan hafva inverkat; alt innehafvare af sistnämnde hemman, hvilka, hellre
än alt räntorna sålunda liqvidera, önskade deltaga i effektiv rustning med närbelägna
rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande rustnings— tillskott, skulle ega att i föreskrifven
ordning derom göra ansökning; att då upplyst vore, det en del räritegilvande
hemman fått, vid skallläggningstiden, sä höga, hemmanens egovnlden nu för
tiden icke motsvarande räntor sig åsatte, alt dessa räntor, förvandlade från ett ringa
penninge-belopp till effektiv rustnings-kostnad, skulle tilläfventyrs kunna förorsaka hemmanens
ödesmål och undergång, Kongl. Majit ville åt egare af sådarie hemman förunna
ali, inom viss lämplig, af Kongl. Majlis Befallningshafvande bestämd och kungjord
tid, söka räntans nedsättning, till likhet med andra räntebetalande hemman;
att lill betäckande af den brist, som genom så beskaffad ränte—nedsättning inträffade
för de räntetillskott-tagande Ruslhållarne,' kunde, jemte Kronans behållna indelnings-,
öfverskotta- och reserv-räntor, sorn dittills utgjort cirka 30 Hulr, amandas de i
Blekinge vid 1826 års extra roterings-jemkoing tillkomne omkring 23 nya ordinarie
rotar, genom erläggande för dem af en efter markegång rustnings-kostnaden
motsvarande vakans-afgift; i hvilket fall desse anslag borde från oell med påföljande
år komma gamla båtsmans-indelningen till godo, samt under Kongl. Majlis HelaII—
ningshofvandes och en särskild, af rustbållarne sammansatt, direktions vård och förvaltning
tills vidare helt och hållet och i framtiden, så vidt de erfordrades, disponeras
och förräntas lill understöd för Blekingska båtsmans-hållet, efter reglemente,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande borde i underdånighet föreslå.
Denna Nådiga framställning öfvei lemnades vid berörde riksmöte lill handläggning
af Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten; och torde hufvudsakliga
innehållet af deras afgifna utlåtande här jemväl böra meddelas. Utskotten
hade nemligen, i fråga oin den af bémälde kom initierade föreslagna jemkning uti
Blekingska båtsmans-hållet, funnit, att då ingalunda styrkt blifvit, det Blekingska
provinsens framtida bestånd påkallade den nedsättning af nummer-styrkan, sorn af
berörde jemkning skulle blifva en följd, men en förlust af 249 sjövana båtsmän
nära flottans hufvud-station skulle medföra ganska väsentliga olägenheter i afseende
å flottans tjenstbarhet, ali vidare fråga om berörde jemkning, sådan den af
feommitterade blifvit uppgjord, borde, på sätt Kongl. .Maj;t föreslagit, förfalla. Att
Stals-Vlskoltels Utlåtande JU? S9.
3
åter tillvägabringa en jemn fördelning af rustnings-besvaret, genom ett förändradt
siitl för öfverskotts-räntornes liqviderande, eller deras förvandlande, antingen till
effektiv rustning, eller lill deremot svarande penninge-belopp efter markegång, syntes
vara lika öfverensstämmande med rättvisa' och billighet, som påkalladt af behofvet
för de hemman, hvilka af rustningen vore mest tryckta; och borde dervid tagas i
betraktande, alt, enligt de vid indelnings—tiden afsedda grunder, all den till batsmanshållet
anslagna jord skulle deltaga i rustningen lika; alt det emellan ränta och
effektiv rustning, hvilka då motsvarade hvarandra, sedermera genom myntets försämring
uppkomna ojemna förhållande icke förutsågs vid indelnings—tiden; samt att
det ena hemmanet icke borde draga rustning för det andra, emot en ringa och
obetydlig ersättning. i)å denna olägenhet undanröjdes, samt indelnings-verket och
bålsmans-kontraktet till sina hufvudgrunder och rälla tillämpning återfördes genom
den i Mader föreslagna reglering af öfversko!ts-räntorne, företedde sig icke någon
betänklighet för dess antagande vidare än så vidt derigenom inträffade rubbning i
de räntelillskotl-gifvande hemmanens värden, hvilka naturligtvis skulle nedsättas i
samma män, som raitle-tillskot let genom den ifrågasatta förvandlingen ökades. Men
denna omständighet linge dock, efter Utskottens tanke, icke hindra förslaget, utan
endast föranleda någon inskränkning i afseende å verkställigheten. Oin det dervid,
å ena sidan, måste medgifvas vara med sträng rättvisa öfverensstämmande, att de
länteöfverskolt-lagande hemmanen genast komme i åtnjutande af förhöjningen, såsom
Riksdags fullmäktige från Blekinge jemväl hade yrkat, borde dock, å den andra,
icke förbises, alt del närvarande missförhållandet emellan rönte-beloppen och rustnings-kostnaden
vållats af. liden och ett försämrad t .myntvärde 'samt derföre borde
af tiden botas, utan våldsam inverkan, hvarken på egande-rälten eller på hemma
nens
bestånd; att, likasom vid .fastighets-köp i allmänhet, de fastigheterna åtföljande
besvär inverkade pä köpeskillingarrie, hade ock det olika förhållandet med
Blekingska hemmanens rustnings-skyldighet på de för hemmanen betingade köpevilkor
haft ett sådant inflytande, att köpeskillingarne blifvit lör hemman med rustning
öfver räntan, med afseende å det otillräckliga vederlaget af tillsköt Is-räntan,
nedsatte, men okade för hemman med lägre rustning än räntan, i anseende till
förmånen att lä utgöra ränte-återstoden med en ringa penning; samt att följaktligen,
i händelse alla ifrågavarande hemman genast skulle åläggas att i rustningen
deltaga lika, det förhållande i sjelfva verket inträffade, all en del åboer ulan vederlag
ålkomme förmånen af en riinte-förhöjning, som drabbade andra åboer, hvilka
för samma förmån utgifvit lösen. Det vore således, i Utskottens tanke, billigast,
att icke låta det nya förhållandet inträda förr, än efter en viss lids förlopp, hvilken,
med afseende å den redan förflutna liden, ifrån det frågan härom väcktes,
syntes lämpligen kunna bestämmas till hälften al hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit,
eller 10 år. I följd häraf tillstyrkte Utskotten således, att indelnings-verket
borde lill sina hufvudgrunder eich dess rätta tillämpning återföras så, att tillskotts-*
6
Stals-Ulskotlefs Ullålande JY? 5!).
räntetagare framdeles komme i åtnjutande af sina räntor, till det belopp, som efter
rnarkegångs-förvandling motsvarade den effektiva rustning de för räntorna presterade,
men öfverskotts-gifvarne likväl fingo åtnjuta tio års ytterligare" anstånd med
ränte-förhöjningen och derjemte skälig lindring i ränte-beloppet, der hemman belunnes
deraf mera betungade, än andra med dem jemngoda i orten; samt att, till
betäckande af den brist, som för ränte-lagarne, förmedelst berörde lindring, uppkomme,
måtte, jemte Kronans behållna indelnings-, öfverskötts- eller reserv-räntor,
användas de i Kongl. Maj:l« Proposition omförmälda omkring 25 nya ordinarie
båtsmans-rotar, att från och med år 1855 komma den gamla båtsmans-indeiningen
tillgodo.
Sedan Rikets Ständer, med godkännande af Utskottens nu anförda yttrande,
vid samma riksmöte till Kongl. 3VIaj:t aflat it underdånig skrifvelse i ämnet, förordnade
Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 14 .luli sistnämnde år, att öfverskottsräntorna
i Blekinge skulle, till ränte-tagarnes förmån, utgöras med förvandling efter
årlig markegång å de till båtsmans-rustningen efter 1685 års kontrakt hörande
prestationer, dock först efter 10 års förlopp, från 1854 års början räknadt, till
förekommande af en alltför våldsam rubbning i egande-riitten, men alt deremot öfverskotts-räntegifvare,
hvilka, hellre än att räntorna sålunda liqvidera, önskade i effektiv
rustning deltaga med närbelägna rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande
luslnings—tillskott, skulle ega att derom göra ansökning, äfvensom egare af sådana
ränlegifvande hemman, sorn vid skattläggningstiden fått sig efter närvarande förhållande
lör höga räntor åsätta, få söka räntans nedsättning till likhet med andra ränlebelalande
hemman inom viss af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet bestämd
och kungjord lid; hvarjemte till betäckande af den brist, som genom en sådan
ränte-nedsättning skulle uppkomma för tillskotts-räntetagare af gamla håtsmans-indelningen,
blefvo, jemte Kronans behållna indelnings-, Öfverskötts- eller reserv-räntor,
anvisade vakans-afgiflerne för de i Blekinge, vid den länet öfvergångne extra
voterings jemkning, tillkomma nya ordinarie rotar eller rusthåll, med föreskrift tillika,
att de häraf uppkomna anslag skulle tills vidare helt och hållet och i framtiden, så
vidt de erfordrades, disponeras och förräntas till understöd för Blekingska båtsmans*
hållet, saint derföre pä jemväl stadgadt satt inom länet förvaltas.
idkommände åter de så kallade reserv-räntorna, har Utskottet af handiingarne
inhemtal, alt vid indelnings-verkets uppgörande, de mindre räntor, som utgingo af
åtskilliga små lägenheter såsom utjordar, ängar, fisken, holmar, qvarnar o. s. v.,
och hvilka icke lämpade sig för indelning lill någon effektiv rustning, i följd deraf
blilvit Irån båtsmans-indeiningen uteslutne, men i stället, under namn af reservräntor,
anslagna i likhet med de s. k. öfverskolts-räntorna, till betäckande af den
brist, som uppkomme för sådane indelta hemman, hvilkas grundränta understeg det
lör dem bestämda rusfnings-dalertal. Dessa räntor fastställdes genom Kongl. Brefvet
den 22 April 1696 för hela provinsen lill ett sammanlagdt. belopp af 500 da
-
Slah-Utskollcls Ullålundc JVs S9.
ler 27 öre 3'/r, penningar, motsvarande 166 Ridr 43 sk. 6V5 r:st Banko; men
sedan under den följande tiden vid flera tillfällen särskilda beslut blifvit meddelade
om förändrad .disposition af en del af ifrågavarande räntor, äro de återstående reserv-räntorne
i 1823 års jordebok upptagna lill endast 31 R:dr 18 sk. 8 r:sl,
och utgöra för närvarande, efter afdrag af räntor för vissa sedermera nedlagda fisken,
blott 47 R:dr 3 sk. 2 r;st. Uti en den 10 Januari 1831 allåten Nådig
Proposition gaf Kongl. Majit Rikets då församlade Ständer tillkänna, hurusom, då
det vid 1834—1833 års riksmöte beslutade förändrade sättet för öfverskotls-räntornas
utgörande med år 1844 trädde i verkställighet, tvekan uppstått, huruvida
samma beslut borde tillämpas jemväl å de så kallade reserv-räntorna; och ehuru
Kongl. Ma jit väl ansett skäl förefuinas lill den slutsats, alt Konungs och Ständers
gemensamma afsigt varit, att de nu ifrågavarande reserv-räntorna skulle med förvandling
efter markegång utgå, helst den af båda Stats-maklerna uttalade grundsats,
dels att rustnings-besvärel i provinsen skulle blifva lika för alla egare af jord
och lägenheter af samma natur, och dels att indelningen borde lill sina hufvudgrunder
återföras, i annat fall förfelades, hade Kongl. Majit likväl, enär något bestämdt
förklarande angående sättet för reserv-räntornas utgörande eller grunden,
hvarefter de vid skeende förvandling borde beräknas, icke innefattades i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 29 December 1834, velat i delta hänseende
inhemta Rikets Ständers tanke, samt alltså löresjagit, det Rikets Ständer mätte för
klara,
att de till fyllnad för den gamla bålsmans-iodelningen i Blekinge anslagna
reserv-räntorna skulle, i likhet med öfverskotts-ranlorna, utgöras med förvandling efter
markegång å den verkliga ruslnings-koslnadeu, ävensom alt vid en så beskaffad
förvandling samma medel-beräkningsgrund för reserv-räntorna borde följas, som vid
den nya båtsmans-indelningen blifvit antagen eller 20 daler silfvermynt för hvarje
båtsman; i sammanhang hvarmed Kongl. Majit för Rikets Ständer tillkännagifvit, att
Kongl. Majit, som under den 11 December 1843, med uppskjutande tills vidare
af hufvudsakligt beslut i målet, förordnat, alt reserv-räntorna emellertid skulle utgå
efter samma grund, sorn förut, sedermera vid ärendets slutliga pröfning den 3 Juni
1849 funnit skäligt föreskrifva, att den ifrågaställa förändringen med reserv-räntornas
beräkning dä genast borde försiggå och i man deraf belöpande afgifter lills
vidare de belalnings-skyldige påföras med laga efterräkning, men att, intill dess
Rikets Ständer i ämnet beslutat och Kong I. Majit framdeles derom vidare i Nåder
förordnade, samma afgifter icke skulle uttagas, utan räntornas belopp under liden
endast enligt dittills följd grund uppbäras. Hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit
blef af Rikets Ständer hufvudsakligen bifallet, dock med den förändring, att reservräntornas
utgörande efter markegång ä i ustniugs-prestationerna icke borde vidtaga
förr, än tio år förflutit från år 1849, då Kongl. Majlis Nådiga beslut om den högre
debiteringen meddelades; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anböilo, det
behöriga undersökningar malle varda kostnadsfritt för de skatlskyldige anställde, lör
n
Stals-Vtshollels tillåtande Jtf 59.
Utrönande dels huruvida de smärre lägenheter, från hvilka reserv-räntor utgå, kundé
utan förmedling utgöra de dem åsatte räntor efter den förhöjda beräkningen, hvarefter
det borde ankomma på lagenheternas innehafvare att, på grund af den verkställda
undersökningen, t behörig ordning söka den förmedling, hvartill de dervid
lorekomne förhållanden kunde föranleda och dels till vinnande af upplysning, IjurUvida
några öfverskotta- och andra räntor, hvilka från början tillhört den gamla
båtsmans-indelningen, sedermera på ett eller annat sätt densamma frångått, och nu
mera äro anslagna till den nya indelningen, på det aft nödiga befunna rättelser i
nämnde hänseende måtte varda i behörig ordning vidtagne.
Uti den vid innevarande riksmöte till Rikets Ständer i detta ämne afgifna Nådiga
Proposition har Kongl. Maj:t i Nåder meddelat, att, då de af Kongl. Maj:t
med Rikets Ständer rörande öfverskolts-räntorna fattade beslut skulle sättas i verkställighet,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet framställt åtskilliga svårigheter i
afseende på tillviigabringandel of den ränte-gifvarne under vissa förhållanden tillförsäkrade
ränte-nedsältning eller förmedling, äfvehsom, sedan det .förändrade sättet för
nämnde räntors bqviderande med år 1844 tagit sin böljan, hos ränte-gifvarne inom
provinsen, der grundräntors förvandling efter markegång dittills ej egt ruin, stort
missnöje yppats öfver de nya grunderna för räntornas debitering samt den derigenom
mångdubblade och i samma roan till nedsättning af hemmansvärdena verkande
rustnings-bördan, hvilken dessutom, i följd af del för olika rusthåll betydligt vexlande
rustnings-dalertal, visat sig hårdare trycka det ena räntegifvande hemmanet,
än det andra; och hade Kongl. Maj:!, af åtskilliga ränlegifvares så väl häröfver som
i fråga oro hindren för yrkad förmedling af deras hemman i underdånighet anförda
klagomål föranlåtits, alt under den 15 Mars 1855 i Nåder anbefalla Dess förbemäldo
Befallningshafvande, dels att inkomma med underdånigt utlåtande och förslag,
liuru en större jemnhet i beräkningen af öfverskotta- och tillskotts—räntorna, vid deras
årliga förvandling efter tnarkegängs-värdet, lämpligen skulle, lill undanrödjande i
möjligaste måtto af anledning (ill klagan i detta afseende, likasom till lättnad i debiteringen,
kunna beredas, dels ock att genom utfärdad kungörelse förelägga öfverskotts-räniegifvarne
i länet alt inom slutet af nyssnämnde år hos Kongl. Maj:fs
Befallningshafvande sig anmäla till erhållande af den ränteförmedling, hvartill befogenhet
kunde förefinnas. — Det i förstberörda hänseende infordrade utlåtandet afgafs
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 19 Oktober 1853; och anfördes deri,
att, då intill år 1844 hvarje daler af ett hemmans öfverskolts-ränla utgick efter 3
daler silfvermynt på riksdalern, med 16 sk. B:ko, men värdet af samma räntedaler
efter markegångs-taxan nu bestämmes i förhållande till det ränte-dalertal, som är
hemmanet för effektiv rustning af en båtsman tillslaget, således ock, enär detta daler-tal
är för rusthållen så olika faststalldt, den öfverskjutande eller bristande ränte-da!ern
numera måste, oberäknadt den flerdubblade beskattning, förvandlingen j
Stals-Vl skottets tiltaiande M 80. 0
hvarje< fall medför, komma alt för serskilda rusthåll motsvara lika skiljaktiga belopp
eller värden, vexlande från l/i6 till Vii af sammanlagda kostnaden för en båtsmans
rustning efter årets markegång; att det likväl syntes fullt förenligt med äldre
stadgande!) alt denna ojemnhet afhulpes och en fullkomlig likhet åter infördes
sålunda, ali för hvarje bristande elier överskjutande ränte-daler beräknades samma
värde eller andel af rustnings-kostnaden, hvilket lämpligast kunde antagas till V20
af denna kostnad; att härigenom väl, å ena sidan, skulle för de ränte-tagare,
hvilkas rustnings-ränta är lägre än 20 daler, inträffa någon minskning i den ersättning
de hittills åtnjutit, och deremot, å andra sidan, en vinst för de räntetagare,
hvilkas rustnings-ränta är högre än 20 daler; men i förra hänseendet
vöre dels icke bestämdt föreskrifvet alt ränte-.förvandlingen borde verkställas på
sätt som hittills skett, eller att den ena räntan erlägges eller ålnjules efter en
högre beräkningsgrund, än som följes i afseende på en annan, dels blefve förlusten
af sfi ringa betydenhet, att den icke för någon rustnings-nummer uppginge till
mer än omkring Vm af rustnings-kostnaden; och hvad beträffade den påpekade
vinsten för någre räntetagare, så funnes blott 8 nummer med högre rustningsränta
än 20 daler, för hvilka sammanlagda tillökningen endast komme att uppgå till
ungefärligen '/m af rustnings-kostnaden; att likväl af större betydenhet vore den nedsättning
sorn lillgodokomme de öfverskotts-räntegifvare, för hvilka rustnings-ränlan är lag 1 e
än 20 daler, helst derigenom förorsakades en brist i tillgången för tillskotts— räntorna, motsvarande
rustnings-kostnaden för 11 % nummer, hvilken brist, väl i sjelfva verket redan
förefunnes, men, så länge öfvprskotts-räntorna utgjordes efter olika förvandlingsgrunder,
kunde betäckas genom å dem uppkommande behållningar; att emellertid
ulen lindring, som sålunda skulle öfverskotts-räntegifvande hemman beredas, vore
desto mer billig, som, enligt Kongl. Brefvet den 18 Juni 1687, rustnings-räntan
för dessa hemman blifvit minskad och nedsatt just med afseende derpå, att de befriats
från en del af den effektiva rustning, hvilken genom 1683 års instruktion
var bestämd emot en högre rustnings-ränta, men hemmanen nu efter den stadgade
förvandlingen finge vidkännas en dubbelt tryckande (unga då de måste för den
högre öfverskotts-räntan erlägga en afgift, fullt svarande emot effektiv rustning äfven
för denna; samt att den minskade tillgången för tillskotts räntornas godtgörande
jemte förut omförmälda Vi6 af rustnings-kostnaden för en båtsman motsvarande
brist, hvilken uppkomme genom förhöjd ersättning för några få tillskott-tagande
rustbålls-nummer, eller sammanlagda kostnaden förll"/)6 rusthåll, lämpligen kunde
betäckas på det sätt, att dertill i första rummel användes de såkallade reserv-räntorna,
hvilka för närvarande utgioge utan förvandling med ett bestämdt belopp af
44 B:dr 40 sk , som dock komme att ökas när framdeles äfven dessa räntor blefve
utgjorda med förvandling efter markegång, samt hvad derefter bruste fylldes af den
genom Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 redan till lindring i gamla bålsmansBih.
till /{. St. Hrot. 1886 & 1887. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 2
4o
Slats-Ulskoltets Utlåtande M 89.
hållet inom Blekinge anvisade vakans-afgiften för de tillkomna nya rotarne derstädes,
äfvensom af räntan å det af redan influten dylik afgift bildade kapital. — Uti häröfver
afgifvet gemensamt Betänkande af den 14 Juni 1854 hade Förvaltningen af
Sjö-ärendena och Kammar-kollegium ådagalagt hurusom öfverskotts-räntedalern i
Blekinge, hvilken, såsom förut är nämndt, före år 1844 räknades för endast 16
sk. banko, numera efter förvandling utgår med 3 R:dr samma mynt och deröfver
samt för serskilda hemman omvexlar i värde emellan 3 R:dr och 3 R:dr 25 sk.
4l8/i7 r:st; äfvensom att, då ett hemman med 20 dalers grund-ränta, men endast
17 dalers rustnings-ränta, betalar i öfverskotts-ränta 3 daler med 10 R:dr 28 sk.
2'%7 r:st. banko, så uppgår öfverskotts-räntan af 1 daler för ett annat hemman
med lika giund-ränta, men 19 dalers rustnings-ränta, till allenast 3 R:dr 7 sk.
618/,o r:st; och ansåge Kollegierna äfven, för deras del, denna påfallande ojemnhet
i rustningsbördan böra afhjelpas derigenom att samma värde eller andel af rustnings-kostnaden
beräknas för hvarje bristande eller öfverskjutande ränte-daler och
således en ränte-daler i alla händelser kopime att motsvara enahanda belopp, samt
tillstyrkte alltså i. underdånighet att såsom medel-belopp härför måtte, på sätt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, antagas ‘/2o af rustnings-kostnaden, enär
den vinst eller förlust för en eller annan, som genom antagaudet deraf kunde uppstå
emot hvad hittills varit förhållandet, icke förtjenade uppmärksamhet, helst hvarken
det ena eller andra ifrågakommit, om vid fattandet af 1835 års beslut behofvet af
det nu föreslagna stadgandet blifvit förutsedt och ett sådant stadgande följaktligen
då genast meddelats; hvaremot och då såväl reserv-räntorna, som den i Blekinge
tillkomna nya indelningen kunde, i följd af Nådigst anbefallda undersökningar derom,
komma att undergå förändringar eller jemkningar, Kollegierna förmält sig för närvarande
ej kunna afgifva bestämdt yttrande om den brist, som uti tillgången för
tillskotts-räntornas utgörande skulle uppstå, i fall den föreslagna 20 dalers beräkningen
antoges.
Med anledning af den anbefallda uppmaningen till öfverskotts-räntegifvarne
i Blekinge att efter befogenhet söka ränte-nedsättning för deras hemman, hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet uti serskild underdånig skrifvelse af den
13 Februari 1854 anmält, att ansökningar om sådan förmån inkommit för 283
räntegifvande hemman, utgörande 273 båtsmans-rusthåil och tillika sig yttrat i
afseende på sättet och grunden för dessa ansökningars pröfning, samt dervid,
enär några för nu ifrågavarande fall af ränte-nedsättning eller förmedling tillämpliga
föreskrifter ej funnes, underdånigst föreslagit:
l:o) Att då en jemförelse allenast emellan sökandernes och af dem uppgifna
eller visse andra hemman blefve ofullständig, helst det kunde anses för nära nog
omöjligt att bestämma, hvilket eller hvilka hemman, både i anseende till förmåner
och derefter lämpad ränta, vore så beskaffade, att jemförelsen dermed uppfyllde
hvad som åsyftades, eller att utröna, om och i hvad mån giltig anledning före
-
Siats-Utskottets Utlåtande M 39.
il
funnes till ränte-nedsättning för sökandernes hemman, samt dessutom en undersökning
efter skattläggnings-method eller eljest serskildt rörande hvarje hemmans
beskaffenhet och godhet skulle, äfven om vissa hemman loges till jemförelse, blifva
af det omfäng, att den sannolikt ej på flera år hunne fullbordas och jemväl
komma att medföra högst betydliga kostnader, vid dessa förhållanden hemmanens
nuvarande penningevärde måtte förklaras skola blifva grunden för jemförelsens
verkställande;
2:o) Att till utrönande af detta penningevärde borde förfaras sålunda: att
sedan värdet af hvarje serskildt hemman först blifvit bestämdt, alla hemmansvärden
sammanräknades och summan deraf delades med summan af hemmantalet
efter helt räknadt, då qvoten utvisade penninge-medelvärdet; att, på lika sätt,
hemmanens jordeboks- och hemmantals-räntor sammanlades och, genom summans
delning med hemmantalet, medeltalet af räntan för ett helt hemman bestämdes;
samt att, genom jemförelse emellan medeltalen af hemmans-värde och ränta, å ena
sidan, samt hvarje till ränte-nedsättning anmäldt hemmans värde, å den andra,
beloppet utröntes af den ränta, som hemmanet rätteligen borde draga, då, om
den vid skattläggningen åsätta ränta vore högre än det förra, skilnaden utvisade
det belopp, för hvilket, vid räntans utgörande, lindring skulle tillgodonjutas, hvarvid
dock borde iakttagas att sistnämnde belopp uti intet fall finge i detta afseende
beräknas högre än den del af hvarje hemmans-ränta, som icke utgöres med
effektiv rustning, utan med penningar såsom öfverskotts-ränta;
3:o) Att uti ofvanberörde värdering och jemförelse borde, såvida det kunde
anses med stadganderne i Kongl. Brefvet den 14 .luli 1835 öfverensstämmande,
ingå icke allenast räntegifvande hemman, utan ock alla andra hemman, hvilkas
räntor aro på båtsmanshållet i Blekinge indelta och således jemväl de, hvilka
erhålla tillskotts-ränta, samt sådane som hvarken gifva eller taga något tillskott,
helst derigenom verkliga medel-värdet skulle rättast bestämmas, men eljest blott
ränte-gifvande hemman; dock att i hvarje fall i beräkningen intoges hvart och
ett sådant hemmans hela mantal, värde och ränta, så vida någon del deraf vore
på gamla båtsmans-hållet anslagen, utan afseende derå, att en annan del ingått i
nya indelningen;
4:o) Att, beträffande sättet för hemmans-värdenas uppskattning, dermed borde
så tillgå, att åt vederbörande domhafvande, hvar för sio domsaga, uppdroges att
gemensamt med ledamöterne i häradets nämnd samt med ledning af tillgängliga
lagfarts-protokoll, bevillnings-taxerings-längder och andra handlingar, som kunde
lända till upplysning, verkställa ifrågavarande uppskattning; hvarjemte i öfrigt
borde iakttagas: a) att vederbörande Häradsskrifvare, serskildt för hvartdera af
länets fyra härader, som tillika hvart för sig utgöra en domsaga, upprättade, för
alt genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande Domhafvanden tillhandahållas, förteckningar
å alla de hemman, (i^kas värden komma att på förenämwjja säU be-®
12
Sluls-UltkoUtl* Utlåtande JM S9.
stämmas, med utsättande deruti jemväl ef hvarje hemmans ränta och bevillnkigstaxerings-värde;
b) att uti dessa förteckningar, upprättade pä sätt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande vidare finge föreskrifva, hemmnns-vardena infördes i mån af
uppskattningens fortgång; c) att ombud för socknarne inom häradet, till ett antal
af minst 2 och högst 4 för hvarje socken, vid socknestämma utsågos, med rättighet
att vid värderings-förrättningen tillstädeskomma och meddela upplysningar
eller göra de anmärkningar, hvartill anledning lörefunnes; d) att dervid äfven borde
vara tillstädes såväl förste landtmätaren i länet eller, i händelse af hinder lör
honom, annan af Kongl. Majrts Befallningshafvande utsedd landtmätare, för att
med upplysningar tillhandagå, som ock serskildt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordnadt krono-ombud, att kronans rätt bevaka; och e) att, om, emot
förmodan, något eller några hemmans värde ej kunde ulan föregången syn pä
stället utrönas, ITärads-rällen då skulle ega förordna sakkunnige män att sådan
syn verkställa;
S:o) Att af längderna öfver den på förberorda sätt fullbordade uppskattningen
ett exemplar insändes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och ett annat utskrefves
för hvarje socken att i kyrkorna uppläsas och hållas tillgängligt för dem, som
önskade deraf taga kännedom, med rättighet för vederbörande att inom en månad
efter uppläsandet anmäla de anmärkningar emot värderingen, dertill befogenhet
förelunnes, hvarefter Kongl. M»j:ts Befallningshafvande skulle ega att sådana anmärkningar
pröfva och, enligt de grunder, som blefve stadgade, vidare angående
den sökta ränle-nedsältningen besluta; samt slutligen
6:o) att kostnaderne för undersökningarne och värderingarne, deruti inberäknade
rese- och Iraktameutseisättningar till landtmätare, krono-ombud, värderiugsmän
samt lösen för upprättandet och utskrifning af förteckningar och andra handlingar,
såvida det ej skedde på enskilt persons begäran, måtte få utgå af allmänna
medel.
Äfven öfver detta ärende hade Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammarkollegium
blifvit hörde samt uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 21 Joni 1834,
med instämmande i öfrigt uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes föreslående förslag,
deremot på anförda skäl tillstyrkt, ali, vid jemförelsen till utrönande af hemmanens
rätta värde och ränta, deras oförmedlade mantal och ränta bo de tagas i betraktande,
somt att, i öfverensstämmelse med föreskriften i Kongl, Brefvet den 14
Juli 1833, till räntenedsätlningens bestämmande jemförelse icke matte fä ega ruin
med andra än räntebelalande hemman, samt att jemväl hemmansegare, sorn sådant
kunde önska, måtte vara tillåtet att vid den föreslagna uppskaltningsförrättningen
tillstädeskomma för att sm rätt bevaka; äfvensom Kollegierna, i (Våga örn reserv-räntorna,
uti särskildt utlåtande af den 26 Juli 1835, jemte' meddelande af en fullständig
utredning af reserv-lägenheternas nuvarande beskaffenhet och räntornas belopp,
hvilket, enligt hvad ofvan ar pjplormält, utgjorde endast 47 Kidr 3 sk. 2 t;sf
Slals-Uiskbllels Utlåtande M S9.
13
Bauko, i underdånighet yttrat, att då det som rörande nedsättning i öfverskottsräntorne
kunde blifva af Kongl. Majit i Nåder stadgadt, egde sin fulla tillämplighet
äfven i fråga om reserv-lägenheterna, utom det att de alla, med elt enda undantag,
saknade mantal, hvarföre endast räntan kunde vid medelvärdets bestämmande ifrågakomma,
Kollegierne i följd häraf ansåge sig endast behöfva åberopa innehållet af
deras i fråga om öfverskottsräntorne afgifna underdåniga utlåtande.
Vid öfvervägande af hvad i dessa frågor förekommit, hade Kongl. Majit funnit
det af Dess Befallningshafvande i Blekinge föreslagna ganska invecklade förfaringssätt
för tillvägabringande af räntenedsältning för öfverskotts-räntegifvande hemman
inom länet, i nära nog enahanda mån, som användandet härvid af det i författningarne
föreskrifnn sätt för räntelörmedlingars åstadkommande, förete så betydande
svårigheter i verkställigheten och blifva förenad med sådan tidsutdrägt och kostnad,
jemte det ändamålet, undanrödjandet af ojemnheten vid räntornas utgörande, icke
med någon säkerhet visade sig kunna derigenom ernås, att Kongl. Majit desto heldre
ansett betänkligt att samma förslag gilla, som det vore att förutse, att uppskattningen
af hemmansvärdena, sedan den blifvit företagen, komme att föranleda
till en ganska stor mängd anmärkningar och långvariga tvister, samt att, om äfven
en större jemnhet i rustningsbördan skulle genom de uppgifna åtgärderna kunna
öfverskotts-räntegifvare beredas, deras klagomål dock icke derföre skulle upphöra,
emedan dessa i sjelfva verket grundade sig på den i följd af Kongl. Brefvet den
14 Juli 1833 öfverskotts-räntegifvarne ålagda mångdubblade beskattning och deraf
vållade nedsättning i deras hemmans värden. Den rubbning i sekelgamla förhållanden,
hvilken i omförmälda måtto för Öfverskotts-räntegifvarne i Blekinge egt rum,
harle Kongl. Majit ock ansett sä mycket, hellre förtjena alt behjertas, som, utom det
att heminansräntorna inom provinsen af ålder utan förvandling utgått efter kronovärde,
den sedan indelningsverkets införande efter hand inträffade försämring i öfverskotlsräntornes
värde harle till orsak allmänna förhållanden, dem det icke berodde
af öfverskotts-räntegifvarne att ändra eller förekomma. I betraktande af allt
iletta har Kongl. Majit alltså, i stället att begära Rikets Ständers samtycke till de
af Kongl. Majus Befallningshafvande tillstyrkta åtgärder, föreslagit Rikets Ständer
att, jemte det tillskottsräntetagarne i Blekinge fortfarande bibehöllos vid den, genom
Kongl. Brefvet den 14 Juli 1833, dem tillerkända rättighet att tillskoltsräntorna
med förvandling efter årlig markegång utbekomma, öfverskotts-räntegifvarne i nämnde
län matte förunnas att från och med det år, med hvilket nästa statsreglering vidtager,
åter utgöra öfverskoltsräntorna utan förvandling efter samma grund, som intill
år 1844 var gällande, eller med 16 sk. Banko eller 50 öre Riksmynt årligen
för hvarje daler, hvaraf öfverskotts-räntan består, samt att, till betäckande dels af
skilnaden emellan det belopp, ifrågavarande räntor, sammanräknade, efter berörde
grund komma att utgöra, och den summa, hvartill desamma, förvandlade efter markegång,
skulle uppgå, hviHyett skilnad efter 3 R:dr Banko eljer 4 R;dr 50 öre Ruut
il
Stats Utskottets Utlåtande JW 59.
för hvarje daler af den summa, 3,494 daler 4 öre silfvermynt, hvartill merberörda
räntor, enligt ett öfver dem utur 1756 års indelningsverk för Blekinge
gjordt sammandrag, belöpa, uppginge till 15,723 R:dr 56 öre Riksmynt, dels
ock af den brist, hvilken, i följd deraf att tillskottsräntorna, som sammanräknade uppginge
till 3,742 daler 20 öre silfvermynt, enligt hvad ett öfver dem upprättadt
sammandrag utvisade, sålunda med 248 daler 16 öre öfverstego öfverskotts-räntornas
summa, kuude yppas i tillgångarne för tillskotts-räutornas
utgörande, måtte på Riks-stalens femte Hufvud-titel uppföras ett förslagsanslag
till belopp af 16,000 R:dr R:mt att, i mån af behof, till ofvanomförmälda
ändamål användas, under vilkor deremot ej mindre att bland Stats-inkomsterna
komme att ingå såväl de af vissa hemman och lägenheter i Blekinge utgående så
kallade reserv-räntor, för så vidt de ej till båtsmans-rustningens upprätthållande
kunde erfordras, som äfven vakans-afgilterna för de derstädes tillkomna omkring
30 nya båtsmans-rotar eller rusthåll, än ock att lil! Rikets Ständers Riksgäldskontor
öfverlemnades den af nvssberörde afgifter under den förflutna tiden inom
länet samlade och der jemväl förvaltade fond, uppgifven att vid utgången af uppbörds-året
1854 öfverstiga 38,000 R:dr Banko och nu sannolikt uppgående till
mera än 40,000 R:dr samma mynt, då således Staten deruti, för nästinstundande
statsreglerings-period, komme att ega mer än tillräcklig tillgång för den, i följd
af hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit, erlorderliga nya utgift, äfvensom dess
uppoffring för framtiden ej heller kunde anses blifva af någon större betydenhet,
särdeles om härvid besparingen af de utan tvifvel ganska dryga kostnaderna för
tillvägabringande af den ifrågaställa hemmans- och ränte-förmedlingen jemväl foges
i beräkning; och ansåge Kongl. Majit, i händelse delta förslag af Rikets Ständer
bifölles» all fråga om bestämmande af lika daler-tal för hvarje rusthåll samt
om förmedling af ränte-bétalande hemman derigenom förfalla, äfvensom billigheten
fordra, att jemväl Blekingska reserv-räntorna, hvilka, såsom förut berördt är, skulle
från och med år 1859 utgöras med förvandling efter ärlig markegång, finge fortfarande
erläggas såsom hittills, eller med 16 sk. Banko eller 50 öre Rimt för
hvarje ränte-daler.
Under behandlingen af detta ärende har Utskottet jemväl förehaft en från
Bonde-ståndet remitterad motion i samma ämne af samtlige Riksdags-fullmäktige
trän Blekinge län, hvilken motion innefattar en omständlig redogörelse fö/ de i
afseende å båtsrnansindelningen i Blekinge alltifrån 1809 års Riksdag gjorda framställningar
och vidtagna åtgärder; men då Utskottet här ofvan redan meddelat en
lullständig utredning al berörde förhållanden, anser Utskottet sig icke behöfva nu
upprepa hvad ifrågavarande motion i detta afseende innehåller, utan får endast
tillkännagifva, att motionärerne, under åberopande af de i äldre tider meddelta
och vid flera tillfällen bekräftade löften och försäkringar, enligt hvilka de från konungariket
Danmark eröfrade provinserna skulle i alla tider få utgöra såväl jor*
Stals-Utskothls Utlåtande M H9.
<leboks— »om hemmantals-räntorna efter s. k. krono-värdi, utan förhöjning, fastat
uppmärksamheten å den orättvisa, som i deras tanke innefattades uti det vid
1834—1833 års Riksdag fattade beslutet om öfverskotts-räntornas utgörande efter
ärlig markegång; förmenande motionärernp, att den lindring, som Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer åsyftade att härigenom bereda de s. k. tillskotts-lagande hemmanen
icke bort verkställas på bekostnad al räntegifvarnes lagliga rättigheter och
till deras betungande; — och hafva Riksdags-fullmäktige från Rlekinge, i följd
häraf, till afhjelpande al de menliga förhållanden, som verkställandet af ofvanberörde
beslut redan visat sig medföra, framställt hufvudsakligen enahanda förslag,
som Kongl. Majit uti Sin ofvan anlörda Nådiga framställning behagat Rikets Ständer
meddela.
Vid öfvervägande af hvad sålunda i denna fråga förekommit, finnér Utskottet
väl, att det af Kongl. Majit nu i Nåder framställda förslag till slutligt afgörande
,af den sedan lång tid tillbaka afhandlade frågan om jemkningar i Blekingska båts—
mans-indelningen innefattar en väsentlig afvikelse från de af Kongl. Majit och Rikets
Ständer åren 1834—1833 i detta afseende beslutade och fastställde grunder.
Genom 1833 års Kongl. Bref voro nemligen samtlige ränte-tagare försäkrade
om den af båda Stats-makterna till deras förmån medgifna förändring i
öfverskotts-räntornas utgörande efter årlig markegång i stället för efter kronovärdi,
men ränte-gifvarne åter ålades att utgöra ifrågavarande utskvlder efter nyssnämnde
förändrade grund samt tillerkändes, såsom ersättning härför, förmånen af
ränte-nedsattning eller förmedling för de hemman, som deraf funnos vara i behof;
— hvaremot Kongl. Majit nu behagat föreslå, att ränte-gifvarne hädanefter
skulle, på samma sätt som skett före är 1844, dä omförmälde förändring sattes
i verket, få utgöra öfverskotts-räntorna efter kronovärdi utan förvandling, samt att
ränte-tagarne skulle genom stats-medel hållas skadeslöse för den förlust, som härigenom
dem tillskyndades. Utskottet anser emellertid den omständigheten, att
de vid 1834—1833 års Riksdag i detta hänseende beslutade åtgärder redan, sedan
liera år tillbaka, kommit till verkställighet, icke utgöra något oviIkorligt hinder
för att deruti vidtaga någon förändring, om grundade skäl dertill förefinna»
och enskildes rättigheter ej derigenom förnärmas. Härvid torde Utskottet icke
böra förtiga sin öfvertygelse derom, att, vid meddelandet af ofvan omförmälde beslut
vid 1834 —1833 års Riksmöte, ej allt det afseende blifvit fästadt å båda de
i frågan intresserade parternas rätt och bästa, som varit med billigheten öfverensstämmande.
Ty å ena sidan må väl medgifvas att det missförhållande emellan
ränte-beloppen och rustnings-kostnaden, som genom myntvärdets försämring under
tidernas längd uppkommit, måst leda derhäu, att så kallade tillskotts-tagande
fiemman, som äro, skyldige att utgöra effektiv rustning för det erhållna räntetillskottet,
kommit i en ofördelaktigare ställning och följaktligen måste hafva fallit
i värde i jemförelse med de hemman, som erlagt öfverskotts-räntorna, Men §
Stalt Utskottets Utlåtande ,M SS.
andra sidan bör ej heller förbises, dels att denna förändring skett småningorh un*
iler en lång tidsföljd samt följaktligen måste hafva varit mindre känbar, och dels
att det ingalunda kan vara Statens skyldighet att bereda ersättning åt de enskilde
lör de förluster, som genom sådane förhållanden sorn de här ifrågavarande kunnat
dem tillskyndas. Men om ock man ansett grundade anledningar vara för handen
att bevilja ränte-tagarne omförmälde förmån i afseende å räntornas förändrade
uppbärande, torde det likväl kunna ifrågasättas, huruvida ränte-gifvarne bordt,
utan deras begifvande, åläggas en sådan tillökning i skatter, som häraf måste
blifva en följd. Utskottet anser nemligen att den af Stats- och Ekonomi-Utskotten
vid oftnnamnde Riksdag antydda farhåga att »i händelse alla ifrågavarande
hemman genast skulle åläggas att i rustningen deltaga lika, det förhållande i sjelfva
verket inträffade, att en del åboer, utan vederlag, åtkomme förmåner af en ränteförhöjning,
som drabbade andre åboer, hvilka för samma förmån utgifvit lösen»,
icke vara undanröjd, om ock följderna deraf i någon mån förmildrades derigenom,
att åtgärdens verkställande uppskjöts för en tid af tio år. — Då Utskottet från
nu angifna synpunkt uppfattat förevarande ämne, ligger följaktligen äfven häruti
det väsendtligaste skälet hvarföre Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t i
Nåder föreslagit, anser de ränte-gifvande hemmanen böra åter inträda i samma
rätligheter med afseende § öfverskotts-räntornas utgörande, sorn allt ifrån indel -  nings-verkets införande ända till år 1844 varit dem tillerkända. De i den Kongl.
Propositionen anförde förhållanden ådagalägga i öfrigt, att den genom 1835 års
Kongl. Bref ränte-gifvarne vilkorligen tillförsäkrade förmån af en ränte-nedsättning
eller förmedling ännu ej kunnat komma lill verkställighet samt måste medföra
väsendtliga svårigheter och betydliga kostnader; och i allt fall skulle, enligt Utskottets
tanke, grundade anledningar till missnöje ändock förefinnas, enär endast
en del af hemmanen kunde komma i åtnjutande af ränte-nedsättning, men deremot
alla måste vidkännas förökade afgilter till följd af den förändrade grunden
för räntornas utgörande. — I betraktande häraf och di de hemmans-innehafvare,
som åtnjuta tillskotts-räntor, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers föregående
beslut, äro berättigade att framgent uppbära dessa räntor efter årlig markegång,
anser Utskottet den af Kongl. Maj:t föreslagna utväg till frågans slutliga lösning,
hvarigenom all anledning till klagan och missnöje för de skattskvldige undanrödjes
och förändringenpkan, utan uppskof, vidtaga, förtjena allt afseende hos Rikets
Ständer, fastän en årlig uppoffring för Stats-verket dermed måste blifva förenad.
Beträffande åter beloppet af denna kostnad, får Utskottet upplysningsvis meddela,
att den af vakans-afgiften för ny-roterad jord inom Blekinge samlade särskilda
loud, hvilken, enligt den Kongl. Propositionen, skulle, jemte de årligen inflytande
vakans-afgifterna äfvensom reserv-räntorna, till Stats-verket ingå såsom
ersättning för dess årliga utgift, enligt räkenskaperna vid 1855 års slut utgjorde
41,252
Slats-Utskottels Utlåtande M 59. 17
il,252 R:dr 31 sk. 7 r.st och att berörde vakans-afgifter under de fem åren
'851—1855 uppgått i medeltal till 2,408 R:dr 33 sk. 1% r:st årligen. Om nu
eäerv-räntorna, i anseende till deras ringa belopp, härvid ej tagas i beräkning,
tgöres således Stats-verkets ersättning för ifrågavarande utgift af dels sistnämnde
elopp 2,408 R:dr 33 sk. lVs r:st och dels räntan å förstnämnde fond, som
fter fem procent skulle utgöra omkring 2,000 R:dr tillsammans 4,408 R:dr 33
k. l4/5 r:st Banko eller i rundt tal 6,600 R:dr R:mt; och då det erforderliga
tats-anslaget är af Kongl. Maj:t beräknadt till 16,000 R:dr, kan således antagas,
tt Stats-verkets årliga uppoffring på det hela ej komme att utgöra mer än omring
9,400 R:dr R:mt, dervid dock äfven hör tagas i betraktande, att de sä■erligen
ganska betjdliga kostnaderna för tillvägabringande af den ifrågaställa
^romans- och ränle-förmedlingen härigenom blifvit för Stats-verket inbesparade.
Med afseende å hvad här ofvan blifvit anlördt, får Utskottet alltså tillstyrka :
i det Rikets Ständer^ i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t
behagat i Nåder föreslå, måtte dels medgifva, att öfverskotts-räntegifvarne
i Blekinge län, frän och med nästkommande år, må utgöra
dessa räntor utan förvandling efter samma grunder som före år
1844 voro gällande, äfvensom att reserv-räntorna fortfarande må på
enahanda sätt erläggas, dels ock till betäckande af den brist, som
i följd of denna förändring måste uppstå vid liqviderandet af s. k.
tillskotts-räntorna, hvilka ränle-tagarne äro berättigade, att, efter
årlig markegång uppbära, bevilja och till utgående å Riksstatens
femte Hufvud-litel anvisa ett förslags-anslag af 16,000
R:dr R:mt, under vilkor, att de uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
omförmälda, till ersättning härför afsedda medel komma, alt
till Stats-verket och Riksgälds—kontoret, på sätt i Nåder föreslagit
blifvit, inflyta.
Stockholm den 20 April 1857.
liih. till nilis. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft.
STOCKHOLM, TRTCKT IIOS JOH. BECKMAN, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
1
SV;o 60.
Ank. lill Exp.-lllsk. d. 21 April 1857, kl. 2 e. m. '
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående afskrifning
utaf ar r ende skillnads - ersättning, ådömtl
Landtbrukaren C. Th. Skårman, i egenskap af
arrendator utaf indragna profoss-bostället Bryntesgården
Lindärfva.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-ståndet väckt och lili Slals-Ulskotlets handläggning remitterad
motion, liar Riksdags-fullmäkligen Johannes Linder från Skaraborgs län förmält hurusom,
efier det beslut fattats alt profoss-bostället Bryntesgården Lindärfva i Kinnefjerdings härad
af nämnde län, hvilket sedan år 1813 varit utarrenderadt emot en årlig afgift för
tiden från nämnde år till år 1841 af 21 tunnor 6 kappar afrads-spanmål och 67
Riksdaler Banko i penningar, för sistberörde år af 4 tunnor 16 kappar, för år 1842
af 6 tunnor 16 kappar och för åren 1843—1S47 af 25 tunnor 8 kappar afrads
spanmål,
skulle å nyo borlarrenderas på tjugufyra år från midfastan 1847, och vid en
af vederbörande skaltläggningsmän hållen undersökning det årliga arrende-beloppet, med
fästad! afseende å boställets öppna åkerjord, blifvit föreslaget lill 30 tunnor afrads
spanmål,
Landtbrukaren Claes Th. Skårman, vid den inför Kongl. Kammar-kollegium
lill den 5 Juni 1846 utlysta arrende-auktion, genom ombud anmält sig vilja inropa
arrendet, ulan all Skårman, hvilken icke ansett sig kunna förutsätta att arrendet skulle
komma att öfverstiga det af skatlläggningsmännen föreslagna beloppet, dervid iakttagit
det försigtighelsmållet, att uti den af honom för ombudet utfärdade fullmakt utsätta den
arrendesumma, sorn han högst ville erbjuda, hvarigenom inträffat att ombudet vid auklio
Bih.
till R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 27 Ifäft. 1
2
Stats-Ut skallets Utlåtande N:o 60.
nen å Skärmans vägnar gjörl anbud ä arrendet med del oerhörda beloppet al 96 (nilnor
16 kappar spanmål, i öfverensstämmelse med hvilket af Kammar-kollegium antagna
anbud arrende-kontrakt blifvit för Skårman utfiirdadl, hvarefter han midfaslan 184?
jemväl (illlriidt arrendet. Vid 1850'—185! ars riksdag väcktes motion om nedsättning
af omförmälda arrende till det belopp, som kunde linnas vara med billighet och rättvisa
enligt, men förklarade Rikets Ständer då, all samma framställning icke kunde (ill
någon åtgärd föranleda. Sålunda hade Skårman nödsakats ali med stor förlust utgifva
det bestämda arrendet under de första fem åren, men (lii han efier nämnde lids för
lopp
icke kunde ställa ny godkänd borgen, blef arrenderätten Skårman frändömd, äfvensom
honom ålagdt alt lill Statsverket årligen erlägga skillnaden emellan det af honom
ulfästade arrende-beloppet och del, som vid en blifvande auktion kunde erhållas. Sedan
vid å nyo anställd auktion arrendet uppgått till 66 tunnor spanmål samt skillnaden
således utgjorde 30 tunnor 16 kappar spanmål, hade Skårman hittills årligen affordrats
denna arrendeskillnads-ersiitlning, och skulle han sålunda, i den händelse ait berörde
ersättning komme ali fortfarande utgå för de återstående 19 arrende-åren tillskyndas en
ren förlust af 579‘/2 tunnor spanmål. På grund af dessa förhållanden och då, enligt
den kännedom motionären hade om ifrågavarande boslälles beskaffenhet, ovedersägligt
vore, ail det af bostället för närvarande utgående arrendet af 66 tunnor spanmål vore
ganska drygt, och alt slaten således af bostället hade all den afgäld, sorn skäligen
borde kunna påräknas, hvadan det syntes icke vara med rättvisa förenligt, alt den Skårman
lill lifgifvande ådömda arrende-skillnaden skulle fortfarande utgå och staten derigenom
beredas en inkomst på den enskildes bekostnad, har motionären föreslagit, alt de
•30 tunnor 16 kappar afrads-spanmål, sorn Landtbrukaren Skårman vore förpliglad alt
under återstående tiden af nu gällande arrende å Bryntesgården Lindärfva till Statsverket
årligen utgifva, ulan au derför kunna bereda sig den ringaste ersättning, malle honom
eftergifva» och utur Slalsverkets räkenskaper aiföras; varande jeinle denna motion såväl
de deruti omförmälda med Skårman och hans efterträdare af Kongl. Kammar-kollegium
afslulade arrende-kontrakt, sorn åtskilliga andra handlingar, lill upplysning i ämnet, Statsutskottet
meddelade.
I anledning häraf får Utskottet erinra, hurusom Siats-Utskottet vid 1850—185 1
års riksdag tili sill afgifna yttrande öfver en då väckt motion om nedsättning af ifrågavarande
arrende-belopp, förklarade sig, i saknad af utlåtanden i ämnet från de aukforifeler,
hvilka hafva sig anförtrodd vården af kronans fasia egendomar, icke kunnat inhemta
den fullständiga kännedom af frågan, som erfordrades för eli tillförlitligt bedömande
huruvida den sökta nedsäilningen i arrendet kunde vara af billighet, påkallad;
i anledning hvaraf Rikets Ständer, med godkännande af Uiskoltels yttrande, ansågo molin
neij icke till någon åtgärd föranleda. Sedermera har, enligt hvad Utskollet inhemta!,
frågan om Landtbrukaren Skärmans befriande från den honom ådöntda ersätlnings-skyldigh,
et äfven varit föremål för Kongl. Majus nådiga pröfning. Skårman hade nemligen år
1853; till Kongl. Majit ingifvR underdånig ansökning, dels om optionsrätt lill arrendet
StatK-Utskollels Utlåtande N:o 60.
3
af bostället Lindärfva Bryntesgården, dels ock att Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition om befrielse för honom från lifgifvande! af ofvan omförmälda
ärrende-skillnad, 30 tunnor 16 kappar spanmål; men sedan Kammar-kollegium utlåtande
i ämnet afgifvil, förklarade Kongl. Majit genom nådigt Bref den 9 December samma
år, alt då optionsrätt till samma arrende, jemlikt Kongl. Förordningen den 17 Juli 1847,
förutsatte arrendets innehafvande vid arrendetidens utgång, i förening med ådagalagd
sådan omsorg för arrende-egendomens skötsel, att densamma funnes vara väl brukad,
men Skårman, enligt livad vederbörande Häradsskrifvare upplyst, öfverlrädt det i andra
punkten af arrende-kontraktet uttryckeligen stadgade förbud för arrendatorn, att, ulan
behörigt tillstånd, förmedelst flåhackning och torfbränning verkställa odling, blifvit, för
uraktlåten skyldighet att anskaffa föreskrifven borgen, arrenderätten fråndömd, fann Kongl.
Maj t icke skäl att å den gjorda ansökningen om optionsrätt till berörde arrende fästa
afseende, äfvensom Kongl. Majit icke heller ansåg anledning förekomma att lill Skärmans
underdåniga anhållan om utlåtande i ofvanuämude hänseende af nådig proposition till
Rikets Ständer lemna nådigt bifall.
1 betraktande af hvad sålunda förekommit lärer den af ofvanbemälde motionär
yttrade åsigt, det åläggandet för Landtbrukaren Skårman alt fortfarande utgifva årlig ersättning
till Statsverket för den förlust, detsamma genom haus förvållande tillskyndats,
ej vore med rättvisa förenligt, väl destomindre kunna godkännas, som beslutet härom
blifvit i laga ordning meddeladt samt grundal sig på gällande författningar och det afslulade
arrende-kontraktets innehåll; — men med afseende derå, att Rikets Ständer vid
liera föregående tillfällen, uti liknande fall, funnit sig föranlåtna att eftergifva Statsverkets
om ock lagligen grundade anspråk, när deras fullföljande ansetts stridande emot
billighetens fordringar, har Utskottet trott sig, med anledning af motionen, böra (aga i
öfvervägande, om ej sådana bevekande omständigheter äfven i detta fall förekomma;
och Utskottet har dertill funnit anledning dels i den omständigheten att, kort efter det
Landtbrukaren Skårman emot ett utfästadl arrende-belopp, som,'efter hvad vederbörande
i orten intygat, var i förhållande till hemmanets godhet och beskaffenhet, allt för öfverdrifvet,
inropade ifrågavarande arrende, en ny författning (Kongl. Kungörelsen den 17
Juli 18 47) utfärdades, angående sättet för krono-egendomars ularrendering, åsyftande
alt förekomma en sådan arrendenas uppslegring, hvarigenom, lill förlust för Slaten, arrendatorn
blefve oförmögen ali arreude-viikoreh, i förening med lägenhetens behöriga bruk
och skötsel, i föreskrifven ordning fullgöra, och alt således om arrende-auktionen inträffat
något sednare, ett så högt arrende-anbud, som det af Skårman gjorda, säkerligen ej
kunnat komma att afgifvas, och dels deruti, att Skårman sedermera blifvit från samma
arrende skiljd, hvadan det följaktligen numera ej är för honom möjligt alt genom uppodlingar
och förbättringar af bostället eller på annat sätt förskaffa sig någon godtgörelse
för de menliga följderna af det förhastade arrende-anbudet.
Till närmare upplysning om förhållandet med ifrågavarande boställe, har Ut
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
skottet ansett sig bura meddela att, enligt ett af Kronofogden i orten afgifvet intyg,
årliga arrendet deraf under nedannämnde år utgjort följande belopp:
från åren 1813—1840, 21 tunnor 6 kappar afrads-spanmål
och kontant 67 R:dr Banko,
för år 1841 . . . 4 „ 16 „ enahanda spanmål,
> , 18^2 ... 6 x 16 „
„ åren 1843—1846 25 „ 8 „ „
„ „ 1847—1852 96 ,, 16 „ Och har
Kronofogden derjemte intygat, att sistnämnde arrende-belopp, hvilket, om ändring och rättelse
ej mellankommer, enligt kontraktet fortfar till midfaslan år 187 1, är, iförhållande
till hemmanets mantal, egovälde och förmåner, så utomordentligt högt, att det saknar
like, och ej kan hafva tillkommit annorlunda än genom missförstånd eller en så beskaffad
förhastad oell obegränsad täflan, sorn genom 1847 års Kongl. Kungörelse blifvit
för framtiden förekommen. Då nu detta arrende likväl blifvit af Landtbrukaren Skårman
till hela beloppet erlagdt för hvart och ett af åren 1847—1852, och Skårman
sedan han den 19 November sistnämnde år dumts arrendet förlustig, äfven för de följande
åren, åtminstone lill och med år 1855, enligt hvad Utskottet af tillgängliga räkenskaper
inhemta), till Statsverket inbetalt skillnaden emellan ofvanberörde 96 tunnor
16 kappar och det af nuvarande arrendatorn erlagda arrende, samt således redan fått
vidkännas betydlig uppoffring i följd af det förhastade arrende-anbudet, synes det Utskottet,
att utkräfvandel för hela den återstående tiden till och med år 1871 af ifrågavarande
arrende-skillnad skulle, med afseende å ofvan anförda förhållanden, innefatta en
måhända öfverdrifven stränghet å statens sida; och får Utskottet således hemställa, det
Rikets Ständer mätte för sin del medgifva, att Landtbrukaren C.
Th. Skårman må från och med innevarande arrendeår och allt
framgent befrias från den honom enligt Kinnefjerdiugs Härads-Rätts
Utslag den 19 November 1852 åliggande skyldighet att ersätta
Statsverket skillnaden emellan det genom arrende-kontrakt med Skårman
af den 2 Juli 1846 af profoss-bostället Lindärfva N:o 3 Bryntesgården
betingade årliga arrende, 96 tunnor 16 kappar spanmål,
och det mindre belopp, som under återstående arrendetiden
kan erhållas;
och torde, derest denna Utskottets hemställan af Rikets- Ständer bifalles,
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med anmälan om det fattade
beslutet, varda af Rikets Ständer aflåfen.
Stockholm den 20 April 1857.
Stats-Utskoltets Utlåtande N.o 61.
5
N:o 61.
Arik. tili Exp.-Ulsk. d. 21 April 1857, kl. 2 e. m. .
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om öfverlåtelse af en Eskilstuna kungsladugård
tillhörig tomt åt Fabriksidkaren Theophron
Munktell för utvidgande af hans mekaniska verkstad,
äfvensom angående väckt motion om öfverlåtelse
af en del utaf berörde kungsladugårds
jord, jemte annan kronomark, åt staden Eskilstuna.
' (I- A.)
Af högs!berörda lill Rikets Ständer den 10 Januari innevarande är alldina nådiga
proposition inhemtas, hurusom hos Kongl. Majit Fabriksidkaren Theophron Munktell i
underdånighet anhållit, ali, för utvidgande af den honom tillhörande mekaniska verkstad
i Eskilstuna, eli slycke mark, utgörande, enligt behörigen upprättad karta och beskrifning,
tre tunnland ljugusju kappland, måtte från det s. k. Nort hagsgärde! under Eskilstuna
kungsladugård, inom Klosters socken och Öster-Rekarne härad af Södermanlands
län, få emot den afgift, som kunde komma ali bestämmas, till sökanden öfverlåta?, på
det han sålunda måtte vinna ej blott erforderligt utrymme för den numera, i följd af
ökadt förtroende, allt mer och mer anlitade verkstaden, ulan ock en högst behöflig plats
(ill anläggning af en hamnbrygga för inlastande å fartyg af de (yngre lokomotiver, som
Munktell hade för afsigt att för de större jernbanorua i Riket leverera och för hvilkas
transporterande sjöledes tillfälle komme afl beredas, när den under byggnad varande,
6
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 61.
nied anslag af allmänna medel underslödda, kanal-anläggningen emellan Mälaren och
Eskilstuna, lill hvars bekostande äfven Munktell i väsentlig mån bidragit, vunne fullbordan.
Öfver denna underdåniga ansökning hade Kongl. Kammar-kollegium, till följd
af erhållen nådig befallning, infordrat underdåniga yttranden i ämnet så val från Kronofogden
och Häradsskrifvaren i orten, som ock från Magistraten i Eskilstuna och från
Kongl. Majrls Befallningshafvande i Södermanlands län, hvilka yttranden bemälde Kollegium,
jemte eget underdånigt utlåtande, den 25 November nästlidet år insändt, tillika med
eli af Rådmannen P. G. Schotte, som under arrenderätt intill midfastan är 1862 innehafver
Eskilstuna Kungsladugård, skriftligen afgifvet samtycke lill afträdande af det ifrågasatta
jordstycket utaf Kungsladugårdens mark; — och inhemtades af berörde utlåtanden:
att Eskilstuna stads innevånare, enligt hvad Magistraten derstädes i underdånighet
anmält, vid sammanträde den 17 September 1856 beslutat, att hos Rikets Ständer, till
lastageplats för staden, begära upplåtelse af samma jordstycke, om besittning hvaraf
machinfabrikanlen Munktell i underdånighet anhållit, samt att Magistraten, med undantag
af Borgmästaren S. A. Hallström, ansett platsen blifva behöflig för staden i samma
män, som denna utvidgas och bebygges på östra sidan af Eskilstuna å, der jord redan
är, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 Juli och Kongl. Brefvet den
28 Augusti 1829, lill byggnadstomter anslagen; hvarföre och då, efter Magistratens öfvertygelse,
det enskilda intresset borde vika för del allmännas fördel, Magistraten ansåge
sig ej kunna tillstyrka bifall ä Munktells ansökning. Deremot hade samtlige öfrige i
ämnet hörde personer och embetsiuyndigheter i underdånighet tillstyrkt och förordat haus
förevarande begäran, enär genom bifall derå sökanden skulle försättas i tillfälle alt ät
sin mekaniska verkstad gifva en utvidgning, som alltid blefve för det allmänna gagnelig,
dels genom åstadkommandet inom Riket af behöfliga större machiu-arbeten, dels ock
genom en mängd arbetares nyttiga sysselsättning; — varande derjemte af Borgmästaren
Hallström uti hans inom Magistraten afgifna skiljaktiga yttrande, anfördi,' att för den utvidgning
af Munktells mekaniska verkstad, som i hans underdåniga ansökning uppgifvits,
erfordrades såsom ett oundgängligt vilkor att verkstadens egare jemväl innehade
hamnplats, i likhet med andra dylika anläggningar inom riket, emedan i annat fall, och
derest de machiner, som vid verkstaden koinme att förfärdigas eller iståndsätlas, skulle
ut- och inlastas vid stadens blifvande hamn på vestra sidan af ån, dessa effekter mäste
emellan verkstaden och hamnbryggan, med dryga kostnader, landvågen forslas öfver
alla de vid Carl Gustafs stad befintliga broar och den damm, som på kronans och stadens
bekostnad underhållas; att dessa broar härigenom koinme att hastigt förslitas och
möjligen icke ens skulle bära tyngden af de grofsta lokomotiver och ångmachiner, som
uti verkstaden förfärdigas; samt att ehuru Eskilstuna stads innevånare beslutat att till
hamnplats begära icke blott några tunnland jord af Gredby hemmans mark på den vestra
sidan af ån, utan ock flere tunnland mark utaf Kungsladugårdens egor på östra sidan
och deribland äfven det jordstycke invid ån, hvilket Munktell anhållit att åt sig få upplåtet,
Borgmästaren likväl ansåge en hamnanläggning på östra sidan af ån kunna, till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
följd af slädens läge, blifva fördelaktig endast för Munktell, hvars verkstad vöre på
denna sidan belägen, och för egarne af de 4 mindre gårdar, hvilka nu derstädes befinnas,
men i öfrigt icke lända till stadens gagn och bäsla, såvida ej den redan år 1829
ål staden upplåtna, men alli hittills i ringa mån bebygda jord på östra sidan af ån,
skulle, i en framtid mer bebyggas samt handeln och rörelsen inom denna del af staden
vinna betydligare lill vext, i hvilken händelse det åter vore stadens innevånare öppet all
söka upplåtelse af en annan hamnplats nedanom det af Munktell nu underdånigst begärda
jordstycke.
Med fästad! afseende å hvad vederbörande i denna fråga underdånigst yttrat,
äfvensom å den gagneliga verksamhet, Fabriks-idkaren Munktell vid dess mekaniska
verkstad redan ådagalagt för stål- och jernmanufakturens fullkomnande, sami då för
en ytterligare utveckling af denna induslriela verksamhet erfordrades egen hamnplats
jemte ökadt jordområde, har Kongl. Majli i nåder föreslagit Rikets Sländer, alt för deras
del medgifva, det ofvanomförmälda jordstycke, utgörande ire tunnland ljugusju kappland
af Eskilstuna kungsladugårds mark, finge, emot årlig afgäld lill Kongl. Maj:! och
kronan, i enlighet med föreskriften uti 2:dra kap. 4 § af Kongl. Förordningen den 19
December 18 27, åt Munktell och hans rälts-innehafvare för alltid upplåtas.
Jemte de af samtliga Riks-slånden Slals-Ulskollet meddelade remisser å denna
nådiga proposition, har Utskottet äfven fått emottaga dels från Bonde-slåndel åtskilliga
inom bemälde Riks-slånd i ämnet afgifna yttranden, dem Uiskottet jemväl vid ärendeis
behandling tagit i behörigt öfvervägande, och dels från Borgare-ståndet en af Herr
Heljestrand, N. väckt motion om upplåtelse lill Eskilstuna stad af en del utaf
Eskilstuna kungsladugårds egor jemte annan lill staden angränsande kronojord, hvilken
fråga Utskottet förehafl i sammanhang med högstberörda nådiga framställning.
Uti denna motion omfönnäles hurusom Eskilstuna slads innevånare af den liilämnade
kanal-ledningen från nämnde stad tili Mälaren, till hvilken Rikets Ständer lemna!
statsbidrag, väntade sig stora fördelar för slädens handel och industri. Men dessa fördelar
skulle dock fördröjas i sin utveckling, om man icke i lid och med uppmärksamhet.
aktade på hvad som borde göras lili deras befrämjande; hvarföre stadens innevånare,
som ansell anläggandet af en hamn böra utgöra förslå föremålet för deras om
tanka,
uppdragit ål motionären all hos Rikets Ständer framställa deras önskan alt för
sådant ändamål erhålla tvänne lili hamn-anläggning särdeles lämpliga plaiser, belägna å
kronans mark, en på hvardera sidan om Eskilstuna-ån. Till följd af della uppdrag har
således motionären, jemte erinran derom att Kongl. Maj:t redan år 1771, enligt Dess
nådiga Bref till Bergs- och Kominers-kollegierne af den 16 April samma år, angående
den då ifrågaställa anläggningen af en fristad vid Eskilstuna, förklara! sin nådiga afsigt
vara all, utom andra förmåner, förunna nämnde anläggning “fri lastageplats vid
(.'ari Gustafs siad®, hemställt del Rikets Ständer, med afseende ä behofvet för Eskilstuna
stad af en tjenlig hamn med upplagsplats, jemte nödigt utrymme för magasiner och
andra för den blifvande sjöfarten nödiga byggnader, beräknad! icke blott för del när
-
8
Stals-Utskottcls VIlaiande N:o 61.
varande, ulan äfven för den närmaste framliden, malle för della ändamål åt sladen
upplåta dels, ulan ersättning, 12 tunnland 9ö/io‘dels kappland jqrd af Gredby kronohemmans
och Carl Gustafs stads egor oell dels, emot årlig afgäld lill kronan, 14 tunnland
307/,0:dels kappland af Eskilstuna kungsladugårds mark.
För att underlätta bedömandet af de i delta ämne sålunda gjorda framställningar
har Utskottet troll sig böra redogöra för belägenheten af den mark, hvars upplåtelse
nu blifvit dels för Fabriks-idkaren Munktell och dels för Eskilstuna stad ifrågaställd;
i hvilket afseende Utskottet af de kartor, som, jemte öfriga handlingar, blifvit Utskottet
meddelade, inhemta!: att Eskilstuna fristad äfvensom den s. k. nya staden äro belägna
på vestra sidan af den tili nästan rak riktning från söder lill norr framflytande Eskilsluna-ån;
att närmast norr om fristaden invid ån, det s. k. krono-gevärsfaktoriets område
vidtager; alt ofvanom detta, likaledes invid åns vestra strand, de tolf tunnland nio
s/io kappland äro belägna, hvilka uti Herr Heljestrands motion äro uppgifne såsom utgörande
en del af “Gredby kronohemmans och Carl Gustafs stads egor;* att åter östra
sidan af ån, gent emot den nu beskrifna trakten, upplages, längst i söder, af den s. k.
gamla staden, igenom en bro förenad med nya staden och, norr om gamla sladen, af en
jordrymd med trettiosju tunnlands vidd utaf' kungsladugårdens egor, hvilken jord år 1829
af Rikets Ständer anslogs (ill utvidgning af den gent emot på andra sidan ån liggande
fristaden, men hvarå endast tre eller fyra små gärdar, upplagande omkring ett tunnland,
skola sedan nämnda lid hafva blifvit bebygda, förutom det område af omkring fem
tunnlands vidd, hvarpå Herr Munktells mekaniska verkstad är anlagd; att närmast ofvanom
delta område de Irenne tunnland (jugusju kappland äro belägne, hvilka Munktell begärt
lill utvidgande af berörde verkstad och anläggande af lastage-brygga; att sistnämnde
jordrymd, jemte ett norr om detsamma vidtagande jordstycke af elfva tunnland tre7/iodels
kappland, tillsammans utgörande fjorton tunnland lret(io7/10:dels kappland, om hvilka Herr
Heljestrand för Eskilstuna stads räkning anhållit, och hvilken mark är belägen gent emot
de förut oinförmälda, på andra sidan ån befintliga, tolf tunnland nio 5/io:dels kappland,
hvilkas upplåtelse motionären äfven för samma ändamål yrkat; att Eskilstuna kronogevärsfaktori
är beläget på en holme i ån och genom broar förenadt dels med fristaden
på vestra sidan och dels med den östra stranden af ån på det ställe, sorn utgör gränsen
emellan Munktells mekaniska verkstads område och den (ill fristadens utvidgande
anslagna jord; samt alt Eskilstuna kungsladugårds egor gränsa intill och omgifva den
nu beskrifna vid åns östra strand belägna mark.
Häraf visar sig således, alt Eskilstuna stads innevånare för den ifrågaställa
hamn-anläggningen icke allenast anhållit om upplåtelse af de .3 tunnland 27 kappland
öster om ån, hvilka, enligt högstberörde nådiga proposition, skulle vara behöfliga lil! utvidgande
af Fabriks-idkaren Munktells mekaniska verkstad och anläggande derstädes af
lastage-brygga, ulan äfven dessutom begärt dels I 1 tunnland 3,7 kappland norr om förutnämnde
jordstycke och dels, på andra sidan om ån, 12 tunnland 9,5 kappland norr
Olli
Slats-UIskottets Utlåtande AT:o 61.
9
om fristaden; men då Utskottet, för sin del, i betraktande af stadens och de nu ifrågavarande
jordlotternas belägenhet, anser sig hafva all anledning instämma uti den af
Borgmästaren Hallström yttrade åsigt, att en hamn-anläggning på östra sidan af ån kan
blifva fördelaktig endast för Munktell, hvars verkstad är på denna sida belägen, men
under närvarande förhållanden, och då den på samma sida till stadens utvidgande redan
år 1829 anslagna jord ännu är nästan obebygd, icke vara för staden behöflig, finner
Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att Herr Heljestrands motion, i hvad densamma afser upplåtande
af jord på östra sidan om Eskilsluna-ån, ej må hos Rikets Ständer
vinna afseende.
Deremot och då de uti Kongl. MajUs nådiga proposition anförda omständigheter,
enligt Utskottets tanke, desto hellre innefatta grundade skäl för Rikets Ständer alt bevilja
den deruti ifrågaställa upplåtelse af 3 tunnland 27 kappland, öster om Eskilsluna-åu,
som densamma, utan att medföra någon egentlig uppoffring för Statsverket,
skulle bereda Fabriks-idkaren Munktell tillfälle alt ytterligare utvidga den industriel verk
samhet,
som redan visat sig vara af väsentligt gagn för det allmänna, får Utskottet tillstyrka,
att hvad Kongl. Maj:l i berörde hänseende behagat föreslå, måtte
af Rikets Ständer bifallas.
Vidkommande åter den af Herr Heljestrand uti ofvannämnde motion gjorda hemställan,
att äfven 12 tunnland 9,5 kappland, vester om Eskllsluna-än, mätte varda för
berörda ändamål till staden upplåtna, så enär en hamn-anläggning vid Eskilstuna, med
afseende å den tillämnade kanal-leden från staden till Mälaren, synes vara af behofvet
påkallad, och en sådan anläggning, för att blifva gagnelig och ändamålsenlig, enligt Utskottets
åsigt, bör ske på vestra sidan af ån, der sjelfva staden är belägen, har Utskottet
funnit anledning alt i denna del understödja motionärens framställning; dock
som denna fråga — ehuruväl åtskilliga kartor och andra handlingar äro lill upplysning
i ämnet Utskottet tillställda -— ej blifvit, genpm utlåtande af vederbörande administrativa
myndigheter, fullständigt utredd, kan. Utskottet för närvarande ej, i vidsträcktare mån
förorda motionen, än att Utskottet, för att -förekomma ett för staden måhända menligt
dröjsmål med denna frågas afgörande, tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t genom underdånig skrifvelse
anmäla, det Rikets Ständer, under förutsättning att, sedan
behörig undersökning och utredning egt rum, något hinder derför
icke möter, för sin del medgifva, att så stor del af ifrågavarande,
vester om Eskifstuna-ån belägna, jordrymd, som för den ifråga
ställa
hamn-anläggningen vid Eskilstuna finnes erforderlig, må till
staden upplåtas i den ordning och under de vilkor, Kongl. Majit
kan finna lämpligt i nåder föreskrifva.
Stockholm den 20 April 1857.
lith. till R. St. Prot'. 1856 # 1857. 4 Sami. 1 Afä. 27 Haft. 2
/
STOCKHOLM, tryokt hot J. W. Lundberg, 1S5T.
Siats-Utskottets Utlåtande IS;o 62.
t
Ao
Alik. till Exp.-Ulsk, den T Maj t837, kl. 7 e m.
Utlåtande, angående föreslagna jernviigs-slam/iniers utfarande och
dertill erforderliga medels ani; is amie.
(R:gs Afd.)
Då Siats-Utskottet nu går ali afgifva sill, genom Riks-ståndens remisser, infordrade
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis alldina Nådiga proposition samt de under
innevarande Riksdag vackla motioner och framställda förslag rörande de större
jernvägs-anläggningar, hvilkas utförande skall af Stalén bekostas, anser sig Utskottet,
innan det meddelar den för dessa utomordentligt vigtiga frågors pröfning och afgörande
nödvändiga sammanfattning af hvad derom tili Utskottet allemnade handlingar innehålla,
böra i minnet återföra Rikets Ständers tinder sednast förd ut lia Riksdag meddelade beslut
och IÖrklar»nden i afseende på Statens medverkan för jernvägs-anläggningars åstadkommande
inom detta rike.
Efter uttalandet af öfvertvgelsen om den allmänna nyttan och behofvet af
ändamålsenliga samt efter landels lokala beskaffenhet och tillgångar lämpade jernvägsanläggningar,
förklarade. Rikets Ständer, alt de ansågo sig kunna antaga, att dylika anläggningar
också här i landet mäste tillvägabringas, samt att det derföre icke egentligen
var frågan om, ulan Irågan huru eller på Inad sätt jernvägar skola här åstadkommas,
som vid förevarande ärendes pröfning utgjorde föremål för Rikets dä församlade
Ständers öfverlässnintjar och tillgöranden.
C?” O . o *
I »ådaul afseende godkände Rikels Ständer den af Kongl. Maj.l föreslagna grundsats,
att bestämd skilnad borde göras mellan stambanor eller sådana jernvägs-linier,
som i oafbruten sträckning fortlöpa genom flera provinser eller en större del af landet,
och bibanor, eller de smärre jernvägar, som antingen gä frän och till någon viss landsort
eller också • sammanbinda några närmare hvarandra belägna punkter; hvarjemte
Rikets Ständer, som likaledes instämde i hvad Kongl. Majit föreslagit angående sättet
för verkställigheten af särskilda, jemförelsevis smärre, jernvägs-anläggningar, beslöto och
stadgade:
Bik, till R. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. i AJd. 28 lla/t. 1
2
Stafs-Utskottets Utlåt ande N:o G2.
"I:o) med hänsigt (ill ifrägakommande jernvägs-anläggningar inom Sverige, an”tages
oell fast stal los den grundsats, att alla stambanor hädanefter anläggas och ut”Jöras
genom Statens omedelbara försorg, saint att salunda anlagda stambanor, med
”allt hvad dertill hörer, komma att anses säsom allmän tilibörighel och stå under Sla”teus
tillsyn och förvaltning;”
”2:o) de med stambanors anläggande förenade kostnader bestridas i allmänhet
"af Slaten; dock må vissa delar af sådana jernbanor på enskild bekostnad utföras,
”emot rättighet för Staten att de sålunda anlagda bandelarne, efter deras fullbordande,
”inlösa i den ordning och på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före anläggningens
"företagande, blifvit stadgadt;”
’"5:o) företagandet och utförandet af de smärre jernvägs-anläggningar inom langlet,
sorn för kommunikationer af mindre utsträckning erfordras, må ankomma på
”den enskilda industrien och företagsamheten; hörande likväl ingen sådan jernbana,
”sorn kan hänföras under egenskapen af allmän väg, få anläggas innan Kongl. Majit,
"efter skedd anmälan om samma hanas riktning och beskaffenhet, dertill lemnat lillå—
1 ”telse; och kominer att på särskild pröfning i hvarje läll bero, örn och i hvilken mån
"dylika företag må af Staten understödjas; hvarvid företräde hör tillerkännas anlägg*
”ningen af sådana jernvägar, som komma all stå i direkt förbindelse med någon af
”Staten anlagd jernbana.” .
Jemte meddelande af dessa beslut och förklarande!!, anvisade Rikets Ständer ett,
till Kongl. Maj:ts disposition stäldt, särskildt anslag af 60,000 R:dr B:ko, på del Kongl.
Majit måtte blifva i tillfälle alt genom erfarne och sakkunnige män låta, efter anställda
noggranna undersökningar och utredningar i både slats-ekonomiskt och topografiskt
afseende, samt med hänsigt till koniniunikations-väsendel i allmänhet, uppgöra
och utarbeta förslag lill jernvägars riktningar, anläggnings-sätt och beskaffenhet in. m.
samt alt,! vid nästföljande Riksdags början, aflåta Nådig Proposition angående verkställigheten
af de större jernvägs-anläggningar, hvilka derefter borde af allmänna medel
bekostas.
För öfrigt och med föranledande af ej mindre Kongl. Majrts Nådiga förslag i afseende
ä medels anvisande för utförande af en jeriivägs-slambana från Stockholm till
Göteborg, än äfven den under ' sednast» Riksdag gjorda framställning rörande en
ytterligare större jernbana, 'sorn företrädesvis borde utföras, anslogo Rikets Ständer
till Kongl. Majlis Nådiga disposition, för anläggande af Ivänne jernvägs-slambanor inom
Riket, Fem millioner R dr B:ko, deraf Fyra millioner Ridr för en del af den stambana,
som, utgående från Göteborg, kotmne att. i riktning genom Vestergötland och Nerike,
fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden, samt En million R:dr för påbörjande
af en, i riktning åt Jönköping gående, stambana (rån Malmö tili den på nordliga
sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken Kongl. Majit funné lämpligt bestämma.
Beträffande sättet för anskaffningen af de medel, som, utöfver härtill disponibla
tillgångar, erfordrades för jernvägars anläggning på allmän bekostnad eller genom Statens
medverkan, äfvensom lör dylika anläggningars inlösen, då sådan inlösen pröivades
böra ske, bes,tölo Rikets Ständer, alt dessa medel skulle beredas genom upplåning emot
fonderade, inom riket ulgilna, räntebärande obligationer, lydande å Svenskt mynt och
utfärdade, på Rikets Ständers vägnar, al deras Riksgälds-konlor; hvarvid Rikets Ständer
förklarade all, lill ränte-liqv ider för de sålunda ulgilna obligationerna samt ka pilj»
lets amortering, boide anvisas och å staten för Riksgälds kontoret upplöras eli i öfverensstämmelse
med Regerings-Formens 66 § utgående årligt anslag; varande Rikets
Ständers, angående denna upplåning, lättade beslut och meddelade stadgande!! under
-
Sta/s- Utskottets Vihl tande N:o 62.
1
slällda Kongl. Majits Nådiga Fastställelse saint, genom derom af Kongl. Majit utfärdad
särskild kungörelse, gillade och till allmän vederbörlig efterrättelse fastställda.
Uti den, i fråga om erforderliga större jernvägs-anläggniugars utförande på allmän
bekostnad, vid denna liiksdag aflåtua, den 28 .nasti. November daterade, Nådiga
proposition (införd noder N:o 2(5 i lista samlingen af bibanget till Riks-ständens protokoller),
bar Kongl, Majit lihkännagifvit, att, ebarn det visserligen ålåge Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader att taga omedelbar befattning med sådana allmänna
arbeten, hvilka belt oell hållet på Statens bekostnad verkställdes, bade Kongl. Majit
likväl, då flera större jeni vägsförelag kotmtie att samtidigt utföras, funnit detta embetsverk,
med >in fåtaliga personal, svårligen kunna i nämnde hänseende utsträcka sin
verksamhet utöfver, granskningen och kontrollen å de allmänna arbeten, sorn väl biafvel
med statsbidrag understödda, men af böla» eiler menigbeter utfördes; hvadan och då
det vore angeläget; att enahanda ordning, hushållning och byggnadssätt iakttoges för
de begge jerfivägs-pnläggningar, hvartill direkta statsanslag under sednast» Riksdag beviljats,
samt det för sådant ändamål syntes synnerligen vigtig!, att alla holvudsakliga
anordningar till begge företagen ulginge' frän en och samma befälhafvare, hvilken bos
sig förenade de för denna befattning erforderliga egenskaper, Kongl. Majit, med ett
förtroende, som af erfarenheten under förut utförda,, vidt omfattande, allmänna arbeten
blifvit rältfärdigadl, i Nåder uppdragit åt Öfversten vid Kongl. Flottans mekaniska korps
in. m. N. Ericson högsta ledningen och administrationen af omförmälda 2:ne jernvägsföretag.
Derjemte bade en af sakkunnige personer sammansatt Kommitté fått sig uppdraget
att, efter föregående topografiska oell slats-ekonomiska undersökningar, uppgöra
oell utarbeta ett sådant förslag till slam-jernbanornas riktning, anläggningssält och beskaffenhet,
att Kongl. Majit derpå kunde grunda sin framställning lill Rikets nu församlade
Ständer angående verkställigheten af de större jernvägs-anläggningar, som utaf
allmänna medel borde bekostas.
Det af bemälde Kommitté, till fullgörande af dess erhållna uppdrag, afgilna och
sedermera till trycket befordrade samt bland Riks-ständens ledamöter utdelade betänkande
och förslag innehåller följande framställning af de hulvudgrunder, pä hvilka ordnandet
af det för Sverige i politiskt, militäriskt och ståls-ekonomiskt hänseende mest gagnande
jeruvägs-system, enligt Kommilléens åsigter, borde hvila i Sedan den åsigt gjort sig
gällande, all ett jernvägs-svstem lör landet borde omfatta dels vissa stambanor, hvilka
pä Statens bekostnad skulle'hyggås och undeihållas, och dels de bibanor, hvilka dermed
borde förenas och af enskilde associationer, elter sig företeende behof och med
större eller mindre understöd af Staten, blefve utförda; så borde de förstnämnde, eller
stambanorna, i ståls-ekonomiskt hänseende uppfylla samma ändamål, sorn kanalerna och
segellederna, samt således framdragas förnämligast genom de orter, hvilka, i anseende
till sin aflägsenhet frän vatten-kommunikationer, icke kunna af dessa kommunikationer
draga fördel. Följaktligen borde en stambana endast undantagsvis på en längre sträcka
framgå parallell med en närbelägen segelled och blott korsa eller beröra densamma
vid sådana punkter, der den inre rörelsen antingen redan vore eller kunde motses blifva
för vissa orter koncentrerad. Det vore äfven maktpåliggande, alt stambanorna »olades
sä, att de bibanor, som ansåges nödiga, kunde för minsta kostnad och till största gagn
för de särskilda orterna på tjenligaste ställen dermed sammanbindas, sii vida sådant,
utan åsidosättande af öfriga med en stambana afsedda syften, late sig göra. Med
stambanor borde nemligen tvänne andra syftemål uppnås: det ena, all, då de, bland annat,
afsåge en lättad förbindelse med fremmande länder samt vigtigale handelsplatser inom
riket, »Islandet mellan banornas ändpunkter, (III besparing i tid och transportkostnad,
i möjligaste mån förkortades; — det andra, att öppna och underlätta förbindelse mellan
i
Slats-Uts/fotlets Utlåtande N:o 6$.
de Irakier, som vore förmånligast belägna för militära operationer till rikets försvar.
I betraktande deraf, alt anläggningen al jein-slambanor måste medtaga hittills inom
detta land oerhörda stats-anslag, oell då dessutom med skäl kunde befaras, ali, åtminstone
någon lid efter hvarje banas öppnande, trafiken derå icke komme att vinna den
liflighet, alt inkomsterna blelve tillräckliga för banans underhållande samt administrationen,
hvaraf följde, att dertill mäste af statsmedel årligen anvisas större eller mindre
tillskott, bade Kommitléen ansett sig icke böra föreslå stambane-anläggningar i sä vidsträckt
skahl, som det lilliga intresset för dessa kommunikationer syntes påyrka, emedan
sådant, i Kommittéens lanke, skulle belasta statsverket med större utgifter än som
öfverensslämde med landets nuvarande tillgångar. Kominitléeii ansåg del derföre böra
öfverlemnas ät framtiden alt besörja utvidgandet af ditt föreslagna stambane-systeinet,
när en högre iippdrilveii produktion sådant påkallade oell bindels derigenom ökade
hjelp-källor medgäfve större uppoffringar af Staten för kommuuikutioiiernas ytterligare
förbättring.
1 öfverensstämmelse med nu anförda ås ig ler, bade Kommitléen såsom hufvudgrunder
antagit:
”l:o. att stambanorna böra, så vidt möjligt, tillfredsställa följande fordringar,
”nemligen :
"a) lätta och befordra förbindelsen mellan bulkudsladen och rikets förnämsta
”gräns- och stapel-orter;
”b) underlätta transporten af trupper och krigs-materiel och sålunda möjliggöra
”armé-iifdelningars skyndsamma förflyttning lill de i strategiskt hänseende vigtigaste or"lerna,
hvilka således af stambanorna böra genomskäras eller beröras; och
”c) såvida sådant ulan längre omvägar kail ske, beröra älven de punkter, sorn,
’’i följd af för inre rörelsen gvnsamt läge eller större produktion, mest öro i behof af
'kommunikationer och välbelägen för bibanors anslutande; hvaraf följde, att en stam”biiua
icke oeftergiflig! bör framgå kortaste vägen mellan dess ändpunkter, ulan älven
”afse rörelsens befrämjande i mellanliggande orter, såväl sinsemellan som lill änd”piink
terna.”
”2:o. alt antalet och utsträckningen af stambanorna inskränkas (ill hvad be”bofvet
för närvarande oundvikligen klafver för vinnandet af ofvannämnde tvänne
”syften.”
Såsom stambanor hade Kommitléen antagit och förordat följande 5 jernvägs-linier
jemte nödiga sammanbiiidningsbaiior mellan dem, nemligen:
a) Vestra stambanan, hvilken skulle ledas från Stockholm veslerut genom Uppland,
Westmanland, Nerike och Westergötland lill Göteborg. Denna banas utgångspunkt
skulle blifva Nybrohamnen, i hvars närhet, pä en mellan Sperlingens backe och
Humlegårds-gatan belägen tomt, som begagnades för tegeltillverkning, densamma ansåges
böra erhålla sin bangård. Efter att hafva framgått öfver nämnde tomt, Humlegården
och östra kanten af det s. k. Träsket (ill Norrtull, skulle sagde bana derifrån ledas
öfver Katrinedal, Jerfälla, Almaresläke, Tibble. Kalmanik. Jädra. Giresta, Långtora,
Strömsdal, Westerås, Wendle och Kolbäck till Köping samt der ansluta sig lill Köpingllult-banan,
hvilken, ända till Svartå öfre bruk, komme all utgöra en del af vestra
stambanan. Derifrån skulle denna stambana fortgå till Hjulö vid gränsen af Skaraborgs
län och sedermera följa densammas från Hofva, af Kongl. Maj:! redan fastställda,
riktning öfver Sköfde, Falköping och Alingsås lill Göteborg.
b) Aorra stambanan, sorn vid Giresta, i närheten al Örsunds-ä, skulle utgå från
den vestra lill Upsala oell Gelle samt alltså ledas öfver Säfva, Hamsta och Qvarnbolund
lill Upsala och derifrån, i nästan rak linea, fortsättas genom Björklinge och Tierps
Slats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
5
socknar samt gå öfver Dalelfven, vid Mehede, lill Gefle, hvarest denna bana, vester om
staden, skulle sammanfalla med Grflo-Dala-jeruvägeu.
c) Nordvestra stambanan, hvilken skulle vid Svartå bruk i Nerike skilja sig
från den vestra banan och genom Wermland framdragas lill Norska gränsen, med riktning
öfver Degerfors lill Christinehamn, hvarifrån densamma skulle fortgå genom Olme
och Wäse härader till närheten af Carlstad samt vidare, förbi Lillnor och Högboda,
ledas öfver Wermeln, vid Skärmnäs-sundet, till Arvika samt gå vester om sjöarne Inlagan
och Bysjön, nära förbi Eda kyrka och Eda glasbruk, lill riksgränsen vid Magnor.
d) Ostra stambanan, utgående från Slockholm genom Södermanland. Östergötland
och nordöstra delarue al’ Småland till granskapet af Jönköping. Utgångspunkten
för denna bana skulle blifva på Södermalm, antingen vid Barnängen nära Danviks tull,
eller vid Falbursjön. Från Barnängen skulle densamma, medelst viadukt, gå öfver en
del af Hammarby-sjön samt vidare genom ulgräfning vid Skanstull ledas till Elfsjö.
Koiiiine banan deremot att utgå från Falbursjön, skulle den anläggas öfver Ziukensdam
och på en bro öfver Årsla-viken äfvenledes framdragas till Elfsjö. Derifrån skulle
banan framgå, genom Huddinge, socken, öfver Tullingesjöii, Tundia och sjön Uttran till
Igelstad och Södertelje samt vidare, genom Tveta socken, öfver Frusjöu och Södertuna,
beröra sjön Bäfven, fortsättas förbi Kambol, Flen, torpet Löfåsen i närheten af Katrineholm,
stora Djula, Ändebol, Simonstorp, genom Kolmården samt, antingen öster
eller vester om sjöarne Naken och Wekmangen, förbi Stens bruk till Norrköping,
Sedermera skulle samma bana från Norrköping framföras öfver Linköping tdi Mjölby
och vidare, vester om sjöarne Sommen, Säby sjön och Bålängen, öfver ett sund af sjön
Nätaren samt genom Yggestorp lill den 1 j mil sydost Irån Jönköping belägna Tenhultsjön.
Mellan Tenhult och Jönköping skulle en bland stats-bauorna ingående bibana
anläggas, och dea östra stambanan fortsättas till Götaström, hvarest den skulle förena
sig med:
e) Södra stambanan, hvilken bana vid Falköping skulle utgå från den vestra
stambanan samt genom Småland och Skåne ledas till Malmö. Från Falköping skulle
således södra stambanan framgå öfver Glaskulla, Wimla och Gigaryd till Axamo,
hvarifrån, i sammanhang med denna banas anläggning, en utgrening ders f till Jönköping
boide företagas och utföras såsom tillhörande stats-banorna. Nu ifrågavarande
stambana skulle Ii ån Axamo komma alt gå vester om Tabergs jernmalmsberg, öfver
Renstorp, lill Götaströms bruk samt vidare öfver Wernamo, Dörarp, Replösa, längs
efter Lagaän, lill Agghult och förbi Finja sjön samt, vester om Ringsjön, till Lund
och Malmö.
Jemte dessa 5 stambanor samt de 2:ne ulgrenings-banorna från Tenhult och
Axamo till Jönköping, skulle, enligt Kommitléens förslag, nedannämnde 3:ne samtnaubindnings-banor
bland stats-banorna upplagas, nemligen:
l:o en från östra stam-banan i Södermanland vid Kambol, j md söder om
Malmköping, utgående förenings-bana mellan denna och den vestra stam-banan, hvarmed
sagde förenings-bana, sedan den framförts öfver E-kilstunaån vid Hyndevad och
öfver Mälaren vid (Jvieksund, skulle sammanträffa vid Wendle i Westmanland;
2:o en dylik bana, utgående (iän Katrineholm vid östra stambanan, hvarifrån
densamma, öfver Hansta \ vestra Wingåkers socken samt Konsta och Gällersta, skulle
ledas förbi Attersta qvarnar lill vestra stambanan vid Orebro; och
3:o en sammanbindnings-bana mellan nyssnämnde stad och Wetlern, hvilken
skulle frän Örebro anläggas antingen rakt fram till Jonita eller till Hallsberg och derifrån
till Askersund.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
De af Kommittéer! sålunda föreslagna, till dess uppgjorda system för Statens
jernvägs-anläggningar hörande, hanor skulle komma all utgöra har nedan uppgifna
långd; och skulle de för deras anläggande erforderliga kostnader uppgå till följande
belopp i R:dr Runt:
VMira stambanan
Trän Stockholm till Köping 13 mil, 24,645 fot,
för hvilken vägsträck ning anläggningskostnaden
beräknats till
R:dr 10,382,287,
eller i medeltal till 756,000 R:dr för hvarje mil;
från Köping till Svartå öfre
med beräknad anläggnings-koslnad af ' <• 6,931,000,
eller för hvarje mil 635,000 Rall-,
och den återstående delen af denna bana, eller
jernvägen från Svartå till Göteborg . . . 22 ,, 14,250 „
med dito af . '  „ 15,685,834,
eller omkring 700,000 R:dr för hvarje mil.
Följaktligen skulle vestra stambanans
längd komma all blifva omkring . . . 47 mil
och dess anläggnings-kostnad bestiga sig i
rundt tal lill .  Rdr 33,000,000,
hvaraf den våglängd, utgörande något öfver
36 mil, som lör Statens räkning skulle anläggas,
kummi! att kosta 20,000,000 R:dr
eller ungefärligen 720,000 R:dr inden.
Norra stambanan
från Giresta till Upsala
2 mil, 16,820 fot,
hvilken banas anläggning beräknats kosta R:dr 1,751,036,
eller för milen 670,600 R:dr;
från Upsala till Gefle  9 - 8,000 *
dito dito
n 6,299,734,
eller för hvarje mil 681,000 R:dr.  ___
Hela våglängden mellan Giresta och
Gefle skulle således blifva 11J mil,
samt kostnaden för denna stambanas anläggning
komma att uppgå till R:dr 8,050,j70.
Enligt denna väg skulle afståndet
mellan Stockholm och Upsala blifva nära
8.) samt mellan Stockholm och Gelle ungefär
171 mil.
Nordvestra stambanan
från Svartå till^Norska gränsen, enligt banans
uppmätning å provins-kartan 17J mil;
varande medelbeloppet af anläggningskostnaden
approximativt beräknadt till omkring
800,000 R:dr för hvarje md och således
för hela banan till
„ 14,200,000.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
7
Östra stambanan
från Slockholm till Igelstad vid Södertelje ... 3 mil
lor hvilken handels anläggning kostnaden beräknats
lill  R:dr 3,/98,253,
eller till 1.285,141 R:dr för hvarje mil;
derifrån till Katrineholm. .
9 „ 19,300 fol
dilo dilo till
v 8,960,352.
eller 947,370 R:dr lör milen;
från Katrineholm lill Norrköping 4 „ 24,000 „
dito dito lill
3,012,041,
eller till 645,436 R:dr för milen;
från Norrköping lill Götaström, jemte banans ,
utgrening från Tenhult lill Jönköping, för
hvilken banas och nigrenings anläggande fullständigt
förslag icke hunnit upprättas, omkring
20 mil
hvadan anläggningskostnaden endast kunnat
approximativt beräknas och dervid upptagits
till
14,233,333,
efter eli medelbelopp af 700,000 R:dr
för hvarje mil.
Längden af hela Östra Stambanan, med
inberäkning af ulgreningen deraf tdl Jönköping,
skulle alltså komma alt uppgå till . . 37.} mil
och anläggningskostnaden för samma bana
jemte meranämude utgrening utgöra omkring R:dr 30,000,000,
eller för hvarje mil i medeltal 800,000 R:dr.
Sädrå stambanan
från Falköping till Axamo 5 mil, 9,270 fot;
uppgående den för anläggningen häraf beräknade
kostnad till
R:dr 3,292,952,
eller till 62(5,326 R:dr för milen;
från Axamo till Agghult 13 „ 2.960 „
dito dito lill . „ 6,872,587,
eller till 523.231 R:dr milen;
från Agghult till Malmö omkring . . . , . .12 „
dito dito lill n 8,400,000,
eller lill 700,000 11:(kr milen;
hvartill borde läggas den särskilda eller
bibanan från Axamo lill Jönköping ... — 28,750 „
med en beräknad anläggningskostnad af „ 702.719,
Således skulle södra stam-banan komma
alt utgöra
31 mil, 4,980 fot
samt medföra en anläggningskostnad af  R:dr 19,268,258
motsvarande ett medelbelopp af 613,000
R:dr för hvarje mil.
8
Slals-Ulskotlets Ulla lande N:o 62.
Förenings- eller sammanbindnings-banan mellan ostra stam-banan vid Kambol i
Södermanland och vestra stambanan vid „Wendle i Westmanland skulle erhålla en
hängd af’ något mer än G mil samt kosta 4,*275,000 Rrdr, eller 712,000 R:dr för hvarje
mil; varande uti denna kostnad, utgörande i medeltal för milen 712,000 R:dr, inberäknadt
eli belopp al’225.000 R:dr för öfvergången medelst lästa broar öfver Qvicksund.
Enahanda bana för sistnämnde 2:ne stambanors förenande mellan Katrineholm och
Örebro skulle blifva 6jf- mil lång, och skulle anläggningen deraf fordra en kostnad af
4.080,227 R:dr, svarande mot ett medelbelopp af 612,934 Rrdr för hvarje mil. Längden
af den bana, som skulle sammanbinda vestra stambanan vid Örebro och Weltern
v vid Askersund, komme att utgöra omkring 5 mil och anläggningskostnaden för den
samma
3,250,000 Rrdr eller 650,000 R:dr för hvarje mil.
Sammanräknade längden af alla utaf Konnmttéen föreslagna stambanor och dertill
hörande sammnnbindnings-banor utgjorde 162J mil och hela beloppet af deras, i
medeltal lill 700,000 Rrdr beräknade, anläggningskostnad, J 15,861,997 Rrdr Rrmt. Elaf
denna summa hade likväl redan vid sisllörllutna Riksdag för då beslutade stam-banors
företagande anvisats 7,500,000 Rrdr; och om tillika alräknades kostnaden, omkring
4,500,000 Rrdr, I or den af enskildt bolag nära färdigbyggda jernbanan mellan Örebro
och Köping, skulle följaktligen den erforderliga summan för anläggandet af ännu återstående
statsbanor utgöra omkring 103,000,000 Rrdr Rrmt.
Enligt hvad Kongl. Majit i förevarande Nådiga proposition jemväl för Rikets
Ständer tillkännagifva!, har Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfverste Ericson;
efter erhållet tillfälle att yttra sig angående sättet och ordningen för utförandet af de
utaf oftaiiämnde Kommitté föreslagna stam-banor samt om dithörande frågor i afseende
på erforderliga medels tillhandahållande och anskaHningen af arbetsmanskap äfvensom
ingeniörer, jemte materiel m. ni., härom lill Chefen för Kongl Civil-deparlementet aflemna!
sitt betänkande, deruti berna te Öfverste äfven framställt sina åsigter rörande
stam-banornas antal och riktning samt redogjort för skälen till sina, i vissa hänseenden,
från Kommitténs afvikande förslag; hvilket betänkande likaledes blifvit tili trycket befordradl
samt inom Riks stånden uldeladt. Dä det, för underlättandet af jemförelsen
och granskningen af de skäl och åsigter, hvilka för eller emot de framställda skiljaktiga
förslagen blifvit anförda, synes lämpligast och redigast, att hvad rörande den ena
eller andra jernvägsliniens relativa företräde hufvudsakligen yttrats, valder på ett ställe
sammanförde anser sig Utskottet, under hänvisande till sagde betänkande jemte längre
fram meddelade sammandrag af deruti afgiliia upplysningar och yttrade meningar, nu
endast böra anmäla, ali Öfverste Ericson föreslagit: att vestra stambanan måtte anläggas
söder om Mälaren genom Södermanland, förbi Katrineholm, och genom södra
delen af Nerike lill Djulö vid gränsen af Skaraborgs län ; alt norra stam-banan måtte
till Upsala ledas öster om Siglunafjärden samt vidare fortsättas från Upsala i vestlig
riktning (ill Sala och derifrån emot norr till någon punkt på Gefle-Dala-jernvägen ; att
denna stam-bana vid Sala mätte jemväl utgrenas åt vester och dragas till Frövi på
Köping-Hult-banan; all. nordvestra stam-banan måtte i närheten af Porla utgå från den
vestra och sedermera, pä sätt Kommittéen föreslagit, framdragas öfver Christinehamn,
förbi Carlstad, till Arvika och Norska gränsen; att de frän Slockholm utgående jernbanorna
inåtle erhålla en gemensam bangård, och alf, för sådant ändamål och vinnande
af härmed åsyftade andra fördelar för jernvägskommunikationen med och inom hufvudstaden,
den södra banan mätte från Hornstull komma att framgå till Mälaren midtför
södra ändan af Långholmen, böjas öfver gärden vid Heleneborg samt utsprängas eller
bildas i kanten af södra bergen, förbi fabrikerna vid Skinnarviken, och vidare på en i
Mäla
-
Sta ts- lils ko 11 <; ts V tlålondo. N:o 62.
9
Mälaren utfylld bank framföras till mynningen af Riddarholms-kanalen neli anläggas
utmed denna kanals vestra sida, förbi Riksgälds-kmilorels lius. samt ledas på jer tibro a t*
till vestra hörnet af Strömsborg oell Tegelbacken vid Röda bodarne, å hvars andra sida
bangården borde bildas genom några tomters inköpande samt fyllningar i Clara sjö.
Frän denna bangård skulle jernvägen, sedan några hus blifvit undanröjda, kunna föras
rätt fram öfver Trädgårdsföreningens tomt oell utmed sjöstranden, förbi Sabbatsberg,
öfver Carlbergs-alléen samt, i närheten af Solna kyrka, sluta sig lill den utstakade linien
i riktningen mot Upsala.
Enligt en öfver stambanornas längd och anläggnings-kostnad af Öfverste Ericson
uppgjord och i hans betänkande intagen tablå, skaile de 5 stambanorna, med iakttagande
af de förändringar i Kominilléens förslag som lian förordat, erhålla en längd
af 148J mil samt komma att kosta 112,450.000 R:dr R.nil, hvilken koslnads-summa,
genom tillägg af atiläggniiigs-koslnaden för den utaf honom jemväl föreslagna 5 mil
långa saminanbindiiings-banan mellan Örebro och Askersund, skulle komma all ökas
till 115,700,000 IT.dr sagde mynt; varande härvid kostnaden lör jernbane-anläggningen
genom Slockholm beräknad till 3,000.000 R:dr samt kostnaderna lör bangårdar och
reparations-verksläder i Stockholm, Götheborg och Malmö upptagna lill 1.125,000 R:dr.
Sedan Kongl. Majit för Rikets Ständer omförmält Jernvägs-kommittéens och öfverste
Ericsons uppgjorda förslag lill de jernvägs-anläggiiingar, s<un pä Statens bekostnad
och för dess rakning borde utföras, har Kongl. Majit uppgifvit nedanstående af
Kongl. Majit godkända och antagna hufvudgi under för del till Rikets Ständers pröfning
ölverlemnade slambane-syslem, hvilka grunder hufvudsakligen öfverensstämma med hvad
Kommittéeu i sådant hänseende yttrat och föreslagit, nemligen: De stambanor, som på
Statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast genom de orter, hvilka, i anseende
till siu aflägsenhet från vallen-kommunikationer, af dessa icke kunna draga fördel.
Följaktligen bör en stambana blott undantagsvis i en längre sträckning framgå
paralelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma vid
sådana punkter, der den inre rörelsen antingen redan befinnes eller kan motses blifva
för vissa orter koncentrerad. Dä ett med stambanorna afsedt vigligt ändamål jemväl
är alt underlätta förbindelsen med fremmande länder äfvensom kommunikationen midian
betydligare handelsplatser inom riket, bör, till beredande af besparing så väl i
byggnads-kostnad som i lid och transport-kostnader,, afständet mellan stambanornas
ändpunkter i möjligaste mån förkortas; dock under iakttagande, såvida sådant utan
längre omvägar kan ske, alt stambanorna jemväl beröra de punkter, som, i följd af
ett för inre rörelsen gynsaml läge eller större produktion, mest äro i behof af kommunikationer
och väl belägna för bibanors anslutande; hvaraf följer, att en stambana
icke oeltergifligen bör framgå kortaste vägen mellan dess ändpunkter, utan äfven afse
rörelsens befrämjande så väl inom mellanliggande trakter, sorn mellan dem och ändpunkterna.
En stambana bör underlätta transporten af trupper och krigs-maleriel och
möjliggöra armée-afdelningars skyndsamma förflyttning till de i strategiskt hänseende
vigiigaste orterna, hvilka således böra al stafhbanorna genomskäras eller beröras. Som
stambanornas anläggning kommer att medföra högst betydliga kostnader och det med
skäl kan befaras att — om än ä vissa af nämnde banor en liflig trafik redan första
tiden efter deras öppnande är att motse, genom hvilken kostnaden för desammas underhåll
och administration kan fullkomligen beläckas och tillika möjligtvis ett öfver kolt
uppstå — ett motsatt förhållande likväl torde ä vissa andra banor, åtminstone i början,
uppkomma; så bör ej mindre antalet än utsträckningen af stam-banorna för närvarande
inskränkas till hvad behofvet oundgängligen lördrar; hvaremot ål framtiden bör
lilli, till li. St. Prot. 1856 a 1857. 4 Sami. 1 J/d. 28 Hiift. 2
10
Stals-Utsbottets Utlåtande N:0 62.
öfverlemna.»» alt besörja utvidgandet af della stambane-syslem när en högre uppdrifvcn
produktion sådant påkallar och landels derigenom ökade hjelpkällor medgifva större
uppoffringar af Slaten för kommunikationernas ytterligare förbättring.
Med tillämpning af dessa hufvudgrunder, och då Slockholm, dels såsom rikets
hufvudstad och dels genom dess både i militäriskt och kommersiell hänseende vigtiga
belägenhet, utgjorde den utgångspunkt, som vid ett systematiskt jernvägsnäls utstakande
mäste företrädesvis tagas i betraktande, samt alltså i främsta rummet borde tillses huru
denna puukt, utan åsidosättande of mellanliggande fruktbara provinsers anspråk på och
behof af underlättade kommunikationer, kunde på del mest ändamålsenliga säll sammanbindas
med Malmö, såsom gräns-ort i söder, med Göteborg, såsom gräns-ort och
rikets vigtigaste handelsplats vid vestra kusten, med Norriges hufvudstad och slutligen
med Upsala samt de både norr och vester om denna stad belägna trakter — har Kongl.
Maj:t, med afseende jemväl å för öfrigt anförda skäl och förhållanden, hvilka Utskottet
längre Iram skall uppgifva, föreslagit Rikets Ständer alt följande jernvägs-linier måtte
i nedan angifna riktningar anläggas och anses såsom stambanor, hvilka genom Statens
omedelbara försorg och på dess bekostnad skola utföras saint komma att utgöra allmän
tillhörighet och stå under Statens tillsyn och förvaltning, nemligen:
l:o den linie, som, under benämning af vestra s lamb anan, skall sammanbinda
bufvudstaden med Göteborg, och från hvilken utgreningar genom särskilda stambanor
skola leda till sä väl Norrige sorn de södra orterna, bör gå trän Stockholm, öfver Södertelje,
Katrineholm, Hallsberg, Wiby, Hjulö, Sköfde, Falköping och Alingsås, till
Göteborg; utgörande denna banas längd .... 43.J mil
samt dess beräknade anläggnings-kostnad
R:dr R:mt 34,850,000,
hvartill kominer den för vestra och norra stambanorna
gemensamma kostnaden för dessa begge banors
förening i Stockholm, enligt approximativ beräkning
„ „ 3,000,000,
saint för anläggningen al reparalions-verkstäder i
nämnde stad  „ n 400,000.
2:o Nordvestra stambanan bör utgå från någon
punkt på vestra stambanan, mellan Porla och Hjulö,
i vestra Nerike samt i den riktning, som, eller noggrannare
undersökningar, finnes fördelaktigast, ledas öfver
Christinehamn, Carlstad och Arvika till Norska
gränsen vid Magnor
3:0 Södra, stambanan bör vid Falköping utgå från
den vestra stambanan och, med en bibana till Jönköping,
sträcka sig öfver Götaström, Agghult och
Lund till Malmö
4:o Os'ra stambanan bör utgå från den vestra
vid Katrineholm och sträcka sig öfver Norrköping,
Linköping och Tenhult till Götaström vid södra stambanan
samt erhålla en utgrening från Tenhult till Jönköping
5:o Norra stambanan bör anläggas från Slockholm
öfver Upsala lill Sala
hvilken bana framdeles skall fortsättas från sistnämnde
stad i både vestlig och nordlig riktning.
Transport: 130jj inil, R:dr R:uit 100,100,000.
191 » » n 1.5,200,000.
31 i „ „ , 20,400,000.
25 „ „ „ 17,000,000.
II? „ r ,, 8.050,000,
Slals-Utskoltcts Utlåtande N:o 62.
11
Transport: 130$ imil, Ridr Runt 100,100,000.
O.o en samm an bindniny s-banu mellan Orebro och
Askersund,  5 „ „ ,, 3,250,000.
Tillsammans, utom förenämnda ulgreningar IVån Sala, 135$ mil, R:dr R.-ml 103,350,000.
I afseende på den sålunda uppgifna våglängden och kostnads-summan, har Kongl.
Majit likväl anmärkt: att omkring 1 1 mil utaf vestra och södra stam-banorna redan vore
under arbete och lill en del fullbordade, och att utaf de beräknade kostnaderna Rikets
Ständer förut anvisat 7,500,000 R:dr, samt att, enär en del af de föreslagna stambanorna
allenast blifvit preliminärt undersökt, nu meddelade uppgifter å dessa banors
längd och kostnad möjligen kumle k o (lim a att undergå någon förändring.
Jemte det Kongl. Majit erinrat, hurusom en alltför lång utsträckning af arbetstiden
skulle dels öka de med ifrågavarande förelag förenade kostnader, dels fördröja
den tid, då rikets invånare komme i åtnjutande af de förmåner jernvägs-anläggningarne
medföra, har Kongl. Majit förklarat Sig anse med landets sanna fördel öfverensstämmande,
att de slats-jernbanor, hvilkas utförande Kongl. Majit och Rikets Ständer besluta,
varda fullbordade sä skyndsamt sorn tillgången på ingeniörer, arbetare och inaterialier
tnedgålve. Linder åberopande af den hittills vid jernvägs-arbelet vunna erfarenhet,
har Kongl. Maj:t ansell kunna antagas, att ej allenast den våglängd af 135-*
inii, som ofvan uppgifvits, ulan äfven den norra stambanans, deruti icke inberäknade,
fortsättning ät norr och vester kunde inom en tid af 13 är fullbordas, så vida arbetet
(inge samtidigt företagas och fortsättas å flera särskilda ställen, hvilket dessutom
af ändra omständigheter påkallades Genom samtidigt arbete å särskilda punkter af en
jernbana, komme för öfrigt de fördelar, jernvägs-rörélsen medförde, flera trakter tillgodo,
enär dessa, till följd deraf, erhölle förbindelse med andra för deras rörelse vigliga orter;
penningar och arbetsförtjenst fördelades jemnare; lättare tillgång på arbetare och dragare
bereddes; materialier och redskap för arbetena samt föda och husrum lör arbetarepersonalen
erhölles med mindre svårighet och utan särdeles stegrade priser. 1 anseende
till den korta sommaren kunde åtskilliga svårare arbeten och isynnerhet murningsarbeten,
såsom viadukter, broar och kulvertar, icke på en trång lokal fortskyndas utöfver
en viss grad, hvarföre dessa arbeten måste i god tid, örn än på vidt åtskiljda
ställen, företagas, för att medhinnas inom den tidrymd, som för hela jernv ägs- systemets
fulländande vore afsedd.
Ehuru de vid innevarande Riksdag af Kongl. Maj:t äskade anslag visserligen i
allmänhet icke skulle komma alt utgå förr än nästa slalsreglerings-period inträdt, eller
under åren 1858—1860, vore likväl den i förevarande Nådiga Proposition intagna arbetsplan
för byggandet af de stambanor, som Kongl. Majit ansåg böra för Statens räkning
anläggas, uppgjord under förutsättning, att, utom hvad under sagde slalsregleringsperiod
borde utgå, eli särskildt anslag för innevarande års arbeten skulle beviljas, emedan
arbetena å Statens stambanor mäste redan under detta är företagas i en vidsträcktare
skala, för alt inom utsatt tid kunna medhinnas och pä det icke ändamälslösa
kostnader skulle fiir stats verket uppstå genom arbetets inställande under sistnämnde
är, hvilket eljest blefve nödvändigt, enär den vid årets början återstående behållningen
utaf sednaste Riksdags anslag för vestra och södra stambanorna endast kunde beräknas lill
400.000 Ridr Runt.
Otnföruiälda af Öfverste Ericson uppgjorda och af kostnads-förslag åtföljda arbetsplan
upptoge:
12 Stnts-Utshottets Ulla t (inde N:o 62.
för år 1857: Beräknad kostnad.
Norra stambanan: förberedande åtgärder vidtagas oell arbetet
börjas mellan Stockholm och Upsala R:dr Ilant 1,200,000.
Jern engs niliuiid ning en "erwin hv/mdstaden påbörjas och
fortsattes med ali verksamhet „ ,, 850X00.
I7estra stambanan : på åtskilliga ställen mellan Stockholm
och Södertelje samt äfven söder om sistnämnde stad påbörjas sådana
arbeten, som erfordra en längre lid för deras fullbordande,
såsom: vidlyftigare bergsprängningar oell jordarbeten, broar och
viadukter m. m
„ 850.000.
Vid Göteborg fortsattes arbetet å bangården oell dess byggnader ,, ,, 210,000.
Från Göteborg öfver södra gränsen af Skaraborgs län Ibrtsätles
det å denna bana redan påbörjade arbetet, förbi Falköping
oell Sköfde, mot Göta kanal .
„ „ 2,750,000.
Södra stambanan: å linien mellan Falköping och Jönköping
samt några mil söderut från sistnämnde stad påbörjas oell grundläggas
sådana byggnader, som fordra en längre tid förderas fulländning
,, 750,000.
Arbetet ä hedgårdarne i Malmö oell Lund Ibrlsältes ,, ,, 180,000.
Jernv ägslinien från Lund (dl Håstad, f mil, fullbordas för
lokomotiv
,, 110,000.
Förberedande åtgärder vidtagas och svårare arbeten påbörjas
å linien norrut mellan Lund oell Finja-sjön i Christianstads ian ,. ,, 1,255.000.
Summa för 1857 ars arbeten llalr Runt 8,155,000;
hvarifrån dock borde, afdragas den återstående behållning, sorn
vid årets ingång skulle förefinnas, eller
,, 400,000,
så att såsom ytterligare anslag för detta är erfordrades . . . R:dr Runt 7,755,000.
För åren 1858—1860, eller nästa slatsreglerings-neriod:
Miltal. Beräknad kostnad.
No rra stambanan fullbordas och öppnas för trafiken
mellan Stockholm och Upsala  6{. R:dr R:mt 3,600,000.
Jern vägs-anläggningen genom hufvudstaden fortsättes
....... ' — „ „ 1,450,000.
Anläggning af reparalions-verksläder i Stockholm — ,, „ 200,000.
yestra stambanan:
Från Slockholm Ibrlsältes arbetet å denna bana
öfver Södertelje mot Katrineholm, och under gynsamma
förhållanden böra 4 å 5 mil vid 1860 års
slut kunna vara fullbordade
5. ., „ 4,829,000.
Bangård med verkstäder fullbordas i Göteborg — „ ,, 255,000.
Från södra gränsen af Skaraborgs län lill och
lörbi Göta kanal fulländas banan, så alt, vid 1860
års utgång, en sammanhängande färdig jern vägssträck
n al 19 mil, deruti inberäknade do redan fullbordade
9 milen, öppnas för trafiken frän vestra kusten
vid Göteborg
10. ., „ 4.860,000.
Transport 21 j- mil, R:dr Runt 15,194,000.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 62.
13
Transport: 21] mi!, R:dr R:mt 15,194,000.
Samma n b in dn in g s-banan mellan Orebro och Askersund
påbörjas
1. „ ,, „ 000,000.
Nordvestra stambanan :
Arbetet påbörjas mellan Christinehamn och trakten
af Porla, — ,, ,, 560,000.
Mellan Arvika och riksgräusen påbörjas likaledes
arbetet : . . 1 $ „ ,, „ 1,000,000.
Södra stambanan :
Arbetet fortsattes från Falköping, förbi Jönköping,
nedåt Småland
Bangården i Malmö med verkstäder fullbordas
Frän Håstad fullbordas banan lill norra ändan
af Finja sjön, sä alt, vid 1800 års sint, en samman
-
hängande linie af 8] mil från Malmö (ill nämnde
sjös norra ända kan för trafiken öppnas
Summa för 1858—1800 års arbeten
0'
„ „ 3,000,000.
„ „ 80,000.
3,000,000.
30] mil, R:drR.mt 23,500,000.
Enligt samma arbetsplan, skulle under näst derefter följande slatsregleringsperiod,
eller under åren 1801—1803, nedauuämndc arbeten kunna företagas, nemligen:
Norra Stambanan fortsattes från Upsala till Sala och vidare i dea riktning, som
dcrförinnnn blifvit bestämd;
Jemvägs-anläggningen genom hufvutls aden fullbordas;
Riwaralions-verkstätlerna i Stockholm fulländas likaledes;
Uestra stambanan fullbordas, hvarigenom en oafbruten jernvägs-linie mellan
Stockholm och Göteborg öppnas;
Sammanbindn in <js-b a n a n meitan Orebro och Askersund fulländas mellan Hallsberg
och Orebro samt påbörjas på dess södra del ;
Nordvestra stambanan: vägen mellan Porla och Christinehamn fullbordas;
Södra stambanan: vägarbetet mellan Falköping och Jönköping aksinius och väganläggningen
söderut inål Småland fortgår: från Finja-sjön (örtsältes den år 1800 dit
fullbordade hanan mot Laga dalen.
Under de återstående bvggnads-ären, eller från och med 1864 lill och med
1809, skulle norra, nordvestra, östra och södra stambanorna komma all fullbordas.
Vid denna plans framläggande har Kongl. Maj:t, lör alt blifva satt i tillfälle
att låta med all erforderlig kraft företaga de arbeten, hvilka enligt densamma böra
under de 4 åren 1857—1800, eller före nästa slaisregleriirgs-periotls slut. vara utförda,
äskat att Rikets Ständer för sådant ändamål mätte till Kongl. Maj:ls disposition
anvisa följande summor, om hvilkas auskuHnude i den ordning Kongl. Maj:ls,
på Rikets Ständers begäran, utfärdade Kungörelse af den 3 Februari 1855 stadgar,
eller genom upplåning mot lifgifvande af fonderade stats obligationer, Fullmäktige i
Riksgälds-konloret borde erhålla föreskrift, nemligen:
l:o för innevarande är 1857 eli belopp af 7,755,000 R:dr Riksmynt, alt utgå
med 1,500,000 R:dr under Usta, med 2.300.000 R:dr under 2:dra, med 3.000,000 R.dr
under 3:dje och med återstoden, eller 955,000 R:dr, under 4:de qvartalet af delta år;
14
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 62.
2:o. (ör nästa statsreglerings-period, oller åren 1858—1860, tillsammans
23,500,000 R:dr Riksmynt, med rättighet lör Kongl. Majit all bestämma huru stort
belopp deraf, inom ett maximum af 9.000,000 R;dr, borde under hvartdera af ifrågavarande
3 år utgå;
3:o. för samma statsreglerings-period ett särskildt kreditiv af 5,000,000 R:dr,
för att, i händelse omständigheterna del medgåfve, kunna påskynda de återstående arbetenas
utförande i sådana delar af landel, der stambanornas hufvudriklning blifvit
genom Kongl. Majlis och Rikets Ständers beslut afgjord, hvarigenom det kunde blifva
möjligt att, löre 1860 års utgång, bland annat fortsätta arbetet å södra stambanan från
Finja-sjön eli stycke in uti Småland, samt å nordvestra stambanan mellan Arvika och
Norska gränsen.
Dock som, enligt den sålunda för Rikets Ständer framlagda arbetsplan, vissa bestämda
penniuge-beiopp vore afsedda att under åren 1857—1860 användas för byggandet al
särskdda bandelin’, men förhållandena kunde göta afvikelse!’ frän samma plan nödvändiga,
hvarigenom ett arbete kunde komma att kosta mindre och ett annat deremot iner
än påräknadt blifvit; så har Kongl. Majit funnit nödigt förbehålla Sig rättighet alt, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu framlagda plan, efter behof bestämma medlens
fördelande å de särskilda stainbane-arbelena, helst högst betydliga utgifter, såsom för
administrationen, anskaffandet af den rörliga materielen och de dervid nödiga anordningar
m. m., vöre för byggnadsföretaget i dess helhet gemensamma.
I fråga om bestämmandet och anvisandet af hvad årligen komtne att erfordras
för ränte- och amortissement-ulgifler, i anledning a( de till Statens jernvägs-byggnader
upplänia medel, har Kongl. Majit yttrat, att, enär del anslag, som för hvarje år skulle
till dessa arbetens utförande användas, endast efter hand skulle under årets lopp utgå,
syntes i allmänhet kunna antagas, att under första året, då upplåningen skedde, räntan
icke. behöfde beräknas för mer än 6 månader. Följaktligen skulle — om räntan, tillika
med amortissements-beloppet, fastställdes till 6 procent af det upplånta kapitalet, och
om hela anslaget för åren 1858 —1860 sålunda fördelades, att på hvart och eit af de
2:ne lörsta åren belöpte i rund summa 7,800,000 R:dr och på det sista året 7,900,000
R:dr — ränte- och amortissements-utgiflerna för nu ifrågavarande anslags-summor under
nästa statsreglerings-period blifva:
å 1857 års anslag 7,755,000 R:dr under 3J år R:dr Runt 1,528.550,
å 1858 års anslag 7,800,000 R:dr under 2^ år ...... „ ,, 1,170,000,
å 1859 års anslag 7.800.000 R:dr under 1] år „ „ 702,000,.
ä 1860 års anslag 7,900,000 R:dr under | år -
„ 237,000
Summa 3,637,550;
Och hade, såsom tillgång för dessa utgifters bestridande, vid uppgörande af den Rikets
nu lörsamlade Ständer utaf Kongl. Majit underställda statsreglering, afsetts de årliga
öfverskotlsinedlen, uppgående till 1,210,500 Hulr sagde mynt, och således lör 3:ne är
till en sammanlagd summa af 3,631,500 R:dr, hvilken summa, med den obetydliga
skilnaden af endast 6,050 Ralr, motsvarade det nu beräknade behofvet; varande likväl,
i ovisshet huruvida omständigheterna komme alt göra ofvan omförmälda särskilda k re*
dilivs anlitande möjligt eller lämpligt, någon ränte- och amorlissements-ulgift för samma
kreditiv härvid icke beräknad.
Beträffande den för utförande af jernvägs-bypgnaderne erforderliga arbetskraft,
hai- Kongl. Majit förklarat Sig anse nödvändigt ali, på sätt både Jernvägs-kommitléen
och Chefen för Statens jernvägs-byggnader tillstyrkt samt hittills vid större arbetsföretags
verkställande skett, koinmenderingar ur arméen jemväl begagnades för dessa arbeten,
hvilka så myckel mindre kunde anses för arméens ändamål fremmande, som de
-
Stals-Ulskottets Ulla tande IS: o 62.
15
Samma i väsentlig män åsyftade alt lind ('flät la landels försvar; hvarjemte Kongl.
Majit i Nåder yttrat, all om, såsom Chefen för jernvägsbyggnaderne antagit, hälften af
den för oltanämnde byggnader årligen behöfliga arbetsstyrka, utgörande omkring 10,000
man, kunde påräknas komma att bestå utaf private arbetare, hvilka skulle erhållas fiån
Slockholms-lrakten, Uppland, Södermanland, Westergötland, Småland och Skäne, borde
härigenom någon anmärkningsvärd minskning i den för de särskilda orterna nödiga
arbetare-personal icke förorsakas, och en sådan olägenhet syntes äfven, med hänsigt
till kommendeiingar ur arméen, kunna i sin män förekommas derigenom, all icke ett
alltför stort antal trupper kommenderades frän någon särskild provins och minst frän
den, hvars private arbetare i större mängd låtit anställa sig vid jernvägsföretagen inom
orten; hvaremot, i närheten af städerna, soldater syntes uteslutande böra begagnas,
emedan erfarenheten visat, att ordning och arbetsamhet bland en större, i städernas
grauskap förlagd, privat arbetsstyrka endast med svårighet kunde vidmakthållas.
1 afseende pä inkomsterna och utgifterna för trafiken pä de delar af stambanorna,
som redan vore eiler före 1860 års slut blefve lill allmänt begagnande öppnade,
har Kongl. Majit tillkännagifva!, att särskild redovisning för dessa medel kotnme att
ega runi; hvarjemte Kongl. Majit förordat lämpligheten deraf, att, ifall någon nellobehållning
af passagerare- och gods-trafiken å Statens jernbanor skulle under sagde
tiderymd uppslå, densamma finge ingå till byggnads-fonden, samt att deremot, i händelse
någon brist härvid skulle uppkomma, den blefve af samma fond bestridd.
Slutligen och enär, i anseende lill den större utsträckning de genom Jernvägskomniitléens
försorg, till fullgörande af dess uppdrag, anställda undersökningar erhållit,
den lör delta ändamål af Rikets sednast församlade Ständer anslagna summa, 60,000
Ridr B:ko, icke befunnits tillräcklig, ulan Kongl. Stats-konlorel mäst för nämnde undersökningars
fortsättande, enligt Kongl Majlis Nådiga befallning, utaf under händer hafvande
medel förskjuta 17,000 l»:dr samma mvnl, hvilket förskott dock ej skulle komma
att till fidio åtgå, har Kongl. Majit föreslagit, att, sedan Kommittén) algilVit redovisning
för de lill dess disposition ställda medel och lill Kongl. Slals-kontoret ålerlevererat
den då befintliga behållningen, Kongl. Stals-kontoret mätte för sin fordran hos
Kommitléen utbekomma ersättning af Riksgälds-kontoret.
Sedan Utskottet nu anfort hufvudsakliga innehållet af den Proposition, Kongl.
Majit under innevarande Riksdag till Rikets Ständer allålit rörande det för alla samhällsklasser
maktpåliggande ämne, hvilket utgör föremålet för detta utlåtande, anser
sig Utskottet böra uppgifva de särskilda förslag och framställningar angående samma
ämne och dermed gemenskap egande frågor, som de inom Riks-stånden väckta och
tili Utskottets förberedande behandling jemväl remitterade motioner innefatta.
I stället för det uti högstberörde Kongl. Proposition förordade förslag i afseende
på den från Slockholm till vestra och södra orterna utgående stambanans ledning invid
och öfver Mälaren samt bangårdens anläggning i närheten af denna sjö, har, genom en
hos Borgare-ståndet framställd motion, Herr yl. O. IValletilierg föreslagit: att Rikets
Ständer, vid beviljande af anslaget till utförande af denna stambana, mätte stadga det
vilkor, alt densamma bör från söder lill norr anläggas öfver något af Mälarens trängre
pass på minst en half mils afstånd från hufvudsladen, samt att en jernväg med samma
dimensioner, som denna stambana, mätte ledas till bangård på tjenlig! ställe vid
saltsjön.
Hos samina Riks-slånd har Herr L. V. Henschen väckt den motion, att Rikets
nu församlade Ständer mätte anslå erforderliga medel 1 för byggande af en stambana
mellan Slockholm och Upsala, öster om Sigtuna-fjärden och Ekoln, i öfverensstämmelse
med det af Löjtnanten vid väg- och vattenbyggnads-korpsen S. F. Westrell, till följd
16
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 62.
af erhållet förordnande, uppgjorda, samt, jemte plan- och profil-ritningar, lill Kongl.
Civil-departemenlel inlemnade förslag; och har bemälde motionär tillika hemställt, att
ersättning mätte af Rikets Ständer beviljas och anvisas för det belopp, 4,000 R:dr
Banko, som, till bestridande af kostnaderna för detta förslags uppgörande, blifvit utaf
Upsala stad förskjutet.
Under åberopande af Kongl. Maj:ls vid sednaste Riksdag aflåtna Nådiga Proposition
samt Rikets dä församlade Ständers underdåniga skrifvelse, angående jernvägsanläggningars
utförande för Statens räkning och på dess bekostnad, har Herr G. F.
Ekholm, uti en inom Borgare-ståndet jemväl väckt motion, föreslagit: att nödiga medel
måtte af Rikets Ständer varda anvisade, för att företaga byggandet af den stam-bana,
som bör förbinda Göteborg med hufvudstadon, sä alt denna, från sistnämnde stad utgående,
jernvägs-linie mätte, enligt Jernvägs-kommittéens förslag, sammanlöpa med den
under anläggning varande jernvägen mellan Köping och Orebro; innefattande samina
motion äfven framställning derom, att Rikets Ständer mätte taga i betraktande, huruvida,
sedan den grundsats antagits, att Staten bör uteslutande bekosta stambanors anläggning,
det \ore instämmande med det allmännas fördel, ali den hittills af enskildt
aktie-bolag bekostade jernvägs-anläggningen mellan Örebro och Köping blefve, efter en
pä ömsesidig billighet grumlad öfverenskommelse, lör stals-verkets räkning inlöst.
Inom Bonde-ståndet hafva Riksdags-fullmäklige frän [Vesterås län Pehr Erik '
Andersson och Erik Mallmin väckt särskilda motioner, ej allenast om inlösande för
Statens räkning af nyssnämnda jernvägs-anläggning samt denna jernvägs intagande bland
de stambanor, som genom Statens försorg skola utföras, utan äfven om densammas
fortsättande öfver Westerås ecb Örsundsbro till Stockholm, med utgrening deraf till
Upsala från Örsundsbro; varande, för den händelse att jernvägen mellan Örebro och
Köping skulle anses icke böra bland stambanorna upptagas, utaf sistbenrälde motionär,
med hvilken Riksdags-fullmäklige Anders Jonsson, Olof Olsson och Lurs Jonsson
från samma län sig förenat, föreslaget, att ett statsanslag af 9,300,000 R:dr Runt mätte
beviljas för en bibanas anläggning från Stockholm till Köping.
Till fullgörande af äberopadt uppdrag utaf hemmaits-egarne inom Östbo och
Westbo härader i Jönköpings lån, har deras nuvarande Riksdaes-ombud Nils Seensson,
medelst en hos Bonde-ståndel vackt motion, hemställt, att — för beredande af full visshet
derom, alt sådana hinder emot den af sistnämnde Härads Hushällnings-kommitté föreslagna
sträckning för den södra, genom Småland och Skäne gående, stambanan, eller
densammas ledande genom Finnvedens tre härader, icke förekomma, att de företräden
i kommersiell, industriell och finansiell hänseende, som denna sträcknings iakttagande
uppenbarligen skulle medföra, mäste för tekniska skäf uppoffras, — ett särskddl, efter
beholVet lämpadt, anslag mätte af besparade allmänna medel anvisas, för alt sätta
Chefen för Statens jernvägs-hyggnader i tillfälle att låta anställa en fullständig undersökning
med hänsigt lill ifrågavarande stambanas riktning, vester om Laga-ån och
Widöstern, frän lämplig punkt i granskapol af Gölaslröms bruk samt ledning utmed
sjön Bolmens strand lill öi\ergången al nämnde å, lör att, i trakten af löthult, möta
den från Skåne kommande jernvägs-linien.
Beträffande samma stambanas ledning genom norra delen af Skåne, har Riksdagsfullmäktige!)
från Ckristianstads län Nils Seensson, uti en inom Bonde-ståndet afgifven
motion, föreslagit alt denna bana, i sin ledning mot norr, måtte från östra sidan af
Finja-sjön dragas till Helge-äns dalgång, hvilken jernvägen komme att uppnå något
söder om Wisseltofta kyrkoby och derefter följa i rak riktning mot köpingen Ljungby,
hvarest densamma skulle ingå i Laga-å-dalen. Genom en sådan förändring i den af
Jern
-
Sta ts~ Uts ho t tets Utlåtande IS’: o 62.
il
Jernvägs-kommitléen lillstyikla linie, skulle denna stambana icke behöfva gå i en bugt
öfver VVitlsjö till Agghult vid Traheryd, utan i stället få en rak eller i det närmaste
midt i landet gående sträckning.
Efter anställande af jemförelse mellan Malmös och Helsingborgs företräde, såsom
den lämpligaste slutpunkten för rikets södra stambana samt öfverlärlsort lill Danska
kusten eller Tysklands hamnplatser vid Östersjön, och efter omförmälande af ej mindre
de svårigheter och hinder, som under vinter-månaderna förekomma mot kommunikationen
mellan Malmö och utrikes orter, än den Idliga personal- och varu-trafik, hvilken
oafbrutet under hela året egde ruin öfver öresund från och till Helsingborg, har, med
erinran derjemte om den betydelse staden Landskrona egde i anseende till denna stads
utmärkta hamn, Herr F. Rooth, enligt derom hos Borgare-ståndet väckt motion, hvaruti
Herr Öd/natlssnn instämt, framställt det förslag: att llikets Ständer, med afseende å den
stora vigten af en jernvägs-anläggning mellan Helsingborg öfver Landskrona till södra
stambanan vid Remmarlöf, mätte jemväl betrakta och antaga denna jernväg såsom
stambana samt alltså anvisa det för utförande deraf erforderliga belopp: eller att, om
sagde jernväg icke skulle kunna bänlöras till stambanorna, utan endast anses såsom
bibana, det låne-understöd, som för densammas anläggning beböfdes, mätte al Rikets
Ständer varda beviljadt under enahanda vilkor, hvarunder sådana understöd för andra
iernvägs-företag erhållits; i hvilket afseende motionären anmält, att Helsingborgs stad
beslutat att, för, sin del, bidraga lill nu ifrågavarande jernvägs-anläggning med en
summa af 100,000 R dr Banko: och har motionären tillika upplyst, alt uti eli af
Engelska Ingeniörerne Gisborne och Coghlan, efter skedd undersökning, upprätladt
kostnadsförslag för anläggande af jernväg mellan Helsingborg, Landskrona och Remmarlöf,
hvarest denna väg skulle sammanträffa med södra stambanan, kostnaderna beräknats
till, följande belopp, nemligen:
för jernvägs-arbetels utförande, jemte nödig materiel,
från Helsingborg till Tågarp, der sagde jernväg skulle
förena sig med Landskrona-banan R:dr B:ko 1,405,407: — —
och för anläggningen af sistnämnde bana, med materiel
och elektrisk telegraf, dels mellan Landskrona
och Tågarp och dels fiån Tågarp till Remmarlöf . „ „ 1,333,490? 30. 6.
eller tillsammans R:dr B:ko 2,738,807: 30. 0.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet hafva Herr Hallenborg,
Carl Johon, och Herr 8. Trägårdh, uti hufvudsakligen sammanstämmande motioner,
yrkat, att, vid fastställande af Sveriges jernvägs-syslern, en till Ystad ledande utgrening
af södra stambanan måtte upplagas bland de jernvägar, hvilka genom Statens försorg
böra anläggas, samt alt det stats-ansbig, sorn erfordrades för åstadkommande af
denna jernväg, hvilken, enligt Herr Trägårdhs förslag, borde å tjenlig punkt mellan Getinge
och Remmarlöf förena sig med nämnde stambana, mätte varda af Rikets nu församlade
Ständer beviljadt och anvisad!.
Jemte förordande af den jernvägs-anläggning, som nyssbemälde 2:ne motionärer
föreslagit, har Herr von Seth, Johan Angust, medelst särskild, inom förstnämnde Riksstånd
väckt, motion hemställt, alt denna, från Ystad utgående, jernbana måtte, efter
dess förening med södra stambanan vid någon punkt norr om Lund, från densamma,
såsom stats- eller stambana, fortsättas till de norr om Helsingborg belägna s. k. Hallarne,
eller helst ända till Engelholm.
Rih. till R. St. Prat. i856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft.
3
18
Slals-tJtskotlets Ut/ålande N:o 62.
I sammanhang med nu meddelad uppgift å det hufvudsakliga innehållet eller
syftningen af de motioner, Slals-Ulskottet fält ernollaga rörande Stålens jernvägsanläggningar,
har Utskottet ansett sig jemväl böra omförmäla 3:ne lill Utskottet remitterade
motioner i fråga om sältet för beredandet eller anskaffningen af de för dessa
kostsamma anläggningars utförande erforderliga tillgångar. För sådant ändamål har
nemligen Bonde-ståndets vice Talman, Anders Andersson från Skaraborgs län, föreslagit,
alt hela den skatt, som för ej mindre tillverkningen än försäljningen af bränvin
kommer att utgå, mätte anvisas till bestridande af de kostnader, som Staten för jernvägsanläggningarne
mäste vidkännas; hvaremot, uti en inom Bidderskapet och Adeln
väckt motion. Friherre Sprengtporten, Jacob tVilhelm, under åberopande af det förfaringssätt,
som nyligen vid den inom Frankrike för Statens räkning skedda upplåning
med oväntad framgång iakttagits, framställt det förslag, alt ett lämpligt antal, pä
smärre summor, dock ej under 20 R:dr R:mt, lydande och med -i eller högst 5 procents
ränta löpande obligationer mätte af Riksgälds-kontoret, i den mån de finnas begärliga
varda frän detta verk, jemte andra obligationer å högre valörer, ullemnade, för ali göra
den stora allmänheten delaktig i de statslån, som för jernvägs-anläggningarne behöfva
upptagas och för att sålunda kunna inom riket uppsamla saint för både den enskilde
egaren och det allmänna göra de små kapilaler fruktbara, hvilka nu ligga onyttiga.
Derjemte har samme motionär, såsom en härmed sammanhang inde åtgärd, tillika föreslagit,
alt Riksgälds-kontoret. lill beredande af gångbarhet lör sina små obligationer,
mätte varda försatt i tillfälle alt, då sådant af innehafvarne önskades, kunna å vista
inlösa dessa obligationer, oaktadt de visserligen borde vara antingen å innehafvarnes
sida ouppsägbara eller icke förr än efter längre lids förlopp förfalla till betalning: hemställande
motionären, alt Rikets Ständer för detta ändamål mätte åt Riksgälds-kontoret,
emot deponerad säkerhet i klingande mynt. anvisa ett behofvet motsvarande kreditiv
å Rikets Ständers Bank. — En annan medlem af sistnämnde Riks-ständ, Herr af
bVallerstedt, Ludvig, har efter några erinringar emot de af Rikets Ständer under sednaste
Riksdag fastställda vilkor för den da beslutade upplåningen samt det säll, hvarpå
denna upplåning sedermera företagits, genom härom allemnad motion föreslagit följande
hufvudgrunder för ett inhemskt stalsskulds-sjslem, hvars förmenta välgörande följder
blifvit af motionären antydda, nemligen: Riksgälds-kontoret skulle ega utgifva obligationer
å 100, 200, 500 och 1,000 R:dr Reinf, löpande med 5 procents årlig ränta; dessa
obligationer, hvilka kunde dateras den 2 Januari, skulle tillhandahållas allmänheten
dels genom Riksgälds-kontoret och dels genom samtliga Landl-ränterierna under vissa
tider af året, l. ex. under Januari, April, Juli och Oktober månader, då obligationernas
köpare borde erlägga icke allenast deras nominella belopp ulan äfven (leii upplupna
räntan; innehafvare af dylika obligationer skulle ega alt den 2 Januari hvarje är, såväl
uti Riksgälds-kontoret sorn i Lands-kontoren, lyfta den för föregående året upplupna
räntan; för fa Ina ränle-kuponer borde få etnollagas vid liqvider af krono-utskylderna
och i sammanhang med den öfriga krono-uppbörden levereras samt i vanlig
ordning redovisas; eller förloppet af 10 år borde utlotlning för obligationernas inlösning
verkställas till belopp af minst en procent och derutöfver i den män Statens tillgångar
sådant medgåfve.
Bland de, under innevarande Riksdag, inom Riks-slånden afgifna och till StatsUtskollels
behandling hänvisade motioner angående jernvågs-anläggningar och dertill
erforderliga slals-bidrag, anser sig Utskottet också böra i detta utlåtande intaga en hos
Borgare-ståndet af Herr J. Hodell väckt motion, ehuru densamma eger en syftning
motsatt alla öfriga, med hänsigt till ifrågavarande allmänt efterlängtade kommunikationsmedel,
nu gjorda yrkanden. Herr Bodell har nemligen i sin motion hemställt, ej alle
-
Stafs-U/skottets Utlåtande, N:o 62.
19
nast alt nila frågor om anslag oller lån för jert bibanors anläggande måtte åtminstone
vid nu pågående Riksdag förfalla, ulan oek alt verkställigheten af de arbeten ä
stambanorna, som genom Statens försorg behöfva utföras, måtte tillsvidare uppskjutas:
varande såsom skäl för denna hemställan, utom den uppstådda stridigheten i åsigterna
och den deraf föranledda ovissheten om sistnämnde hånors lämpligaste riktning, följande
omständigheter och förhållanden af motionären anförda, nemligen: den inträffade allmänna
penninge-bristen, i anseende hvartill nödiga rörelse-medel lör närvarande icke
ens emot de säkraste låne-handlingar skulle kunna anskaffas; den jtterliga stegring i
arbetslöner och den stagnation i alla landels gamla näringsgrenar, sorn skulle uppkomma
genom användandet till jernvägs-bvggnader af den för jordbruket, sjöfarten,
bruksrörelsen och andra näringar behölliga och otillräckliga arbetskraften; den minskning
i stats-inkomsterna, sorn härigenom vore att befara; de särskilda provinsernas behof
af understöd af allmänna medel för andra arbels-löretag, såsom ström-rensningar
väg-anlägguingar och hamn-byggnader in. m., af hvilka understöd rikets alla och således
icke blott sydliga eller medlersta delar kunde komma i åtnjutande; den förstörande inverkan
jernvägarna, efter hvad erfarenheten inom andra länder skall hafva visat, tidtals
i åtskilliga hänseenden medlört för der förut rådande närings-förhåilanden: samt
den uppgifna svårigheten all, under nuvarande tidsomständighet^', ulan alltför stor
uppoffring, kunna i låne-väg' frän utrikes ort anskaffa för jernvägs-anläggningarne erforderliga
kapilaler.
Utskottet torde icke behöfva ingå i någon utredning af de utaf sistbemält» motionär
antydda förhållanden och deras förmodade inverkan på nu förestående jernvägsanläggningars
ofördröjlig» påbörjande samt oafbrutna fortsättande; men dä den fråga,
hvarom förevarande motion handlar, blifvit i grundlagsenlig ordning Rikets nu församlade
Ständers afgörande underställd, och Utskottets utlåtande deröfver infordrats, får
Utskottet, sorn icke underlåtit att taga i noggrant betraktande alla lili omförmälda hänseenden
förekommande omständigheter, åberopa de af Rikets Ständer redan vid sednast»
Riksdag yttrade åsigter och fattade beslut angående Statens medverkan för ändamålsenliga
jernvägs-anläggningars åstadkommande, samt derjemte förklara, att Utskottet
anser den af Rikets Ständer då uttryckligen erkända vigten och angelägenheten
för' hela landel af sådana anläggningars skyndsamma företagande och utförande ingalunda
hafva minskats under den derefter förflutna tiden, ulan tvertom allt mer och
mer af erfarenheten vitsordats; hvadan Utskottet, instämmande uti den inom Rikets
flesta delar yttrade önskan och förhoppning att jemväl detta land så snart som möjligt
mätte komma i åtnjutande af de mångfaldiga fördelar, hvilka af sagde anläggningar allmänt
förväntas, alltså hemställer,
l:o
att Herr Bodidis ifrågavarande motion må af Rikets Ständer
lemnäs utan allt afseende.
Angående Jas/ställandet af ett system för Statens Jernväysbyygnuder.
Uti den, angående Statens medverkan för jernvägsanläggningars åstadkommande,
under sednast» Riksdag aflätna underdåniga skrifvelse, uttalade Rikets Ständer sin
åsigt om den stora och obestridliga viglen deraf, att hufvudbanorna i Sveriges blifvande
jernvägs-system anlades i den riktning och ordning samt på del sätt, hvarigenom de
20
Stols-Utskottets Utlåtande N:o 62.
med dessa banor åsyftade ändamål närmast vunnes samt anläggnings-koslnaderna, så
vidt utan samina ändamåls åsidosättande sig göra lät, kunde minskas. I öfverensstämmelse
med denna åsigt, förklarade Rikets Ständer, att de ansågo all möjlig omsorg oell
noggranhel böra egnas åt den företrädesvis maktpåliggande undersökningen och utredningen
hvarest och i hvilka riktningar slam- eller hulvtid-banorna böra anläggas. Med
hänsigt lill verkställigheten af de sålunda utaf Rikets Ständer önskade och genom dertill
anvisadt särskildt statsanslag befrämjade undersökniugnrne och utredningarna, har
den för detta ändamål tillsatta Kommitté antagit, att eli visst svstem, omfattande alla
de jernvägsanläggningar, som uteslutande pä Statens bekostnad skola utföras, borde till
framtida ledning härvid vara på förhand nppgjordt och lästslälldt. Det af bemälde
Kommitté afgilha underdåniga betänkande innefattar också förslag lill eli sådant svstem,
för hvars uppgörande vissa bestämda, allmänna hul\udgi under blifvit antagna. Likaså
har Kongl. Majit, sorn gillat och lid Rikets Ständers pröfning öfverlemnat eli annat, i
åtskilliga delar från Knmmiltéens afvikande, förslag till anläggningen och utförandet af
Statens jernbanor, på sätt den härom aflätna Kådiga propositionen innehåller, förutsatt,
all eli dessa banor omfattande system skulle godkännas, för att ej mindre vid jernvägsarbetenas
verkställande, än anvisandet af dertill erforderliga medel, framgent iakttagas.
Emot fastställandet vid nuvarande Riksdag af eli belt system eller en fullständig plan
för oflanämnde jernvägsanläggningar har dock, under härom vid denna frågas behandling
redan förefallna diskussioner, hufvudsakligen erinrats: dels alt sådant vore
alltför tidigt, enär undersökningarna i afseende pä flera utaf de jernvägslinier, som
skulle ingå i del föreslagna systemet, ännu icke hunnit företagas, än mindre afslulas,
samt att del syntes i hög grad äfvenlyrligt, all, då ftåga vore om företag, hvilka bomme
.ill medföra oerhördt stora utgifter för det allmänna, i afseende på sättet och ordningen
för dessa företags framlida utförande fastställa ett system, hvars ändamålsenlighet
och antaglighet så mycket mindre kunde med full tillförsigt bedömas, som dess detaljer
icke vore utredda: och dels att en utaf Rikets nu församlade Ständer till iakttagande
under en längre tidsföljd meddelad fastställelse å ett särskildt jernvägs-syslem, för
utförande hvaraf dera Riksdagars sammanstämmande beslut erfordrades, ingalunda
kunde anses betrygga detsammas fortsatta tillämpning och fullföljande, enär kommande
Ständer i allt läll vore oförhindrade ali vid anvisandet af de anslagssummor, hvaraf
jernvägsanläggningarnes fortgång och fulländning helt och hållet berodde, meddela sådana
nya eller förändrade bestämmelser och föreskrifter, att derefter skeende jernvägsarhelen
komme att i väsentlig mån afvika från hvad härom vid föregångna Riksdagar
blifvit beslutadt.
Utskottet har visserligen egna! noggrann uppmärksamhet åt dessa jemte öfriga
i enahanda syftning framställda erinringar samt dervid uppgifna eller antydda förhållanden;
men de hafva icke kunnat rubba Utskottets öfvertygelse om vigten och nödvändigheten
för Rikets Ständer att redan under denna Riksdag, i sammanhang med anvisandet
af en hot villig del utaf de stora statsanslag, sorn jernvägsarbelenas ändamålsenliga
utförande kräfver och ulan hvilka erhållandet af della kostsamma iörtskaffningsmrdrl
icke kan uppnås, afgöra och bestämma åtminstone inom hvilka landsorter och
mellan hvilka ändpunkter jernvägar skola af Staten aidäggas. Före utförande af arbeten,
hvilka, såsom de nu ifrågavarande, påkalla utomordentliga och långvariga uppoffringar
och ansträngningar å del allmännas sida, synes det vara en oeftergiflig pligt alt
noga öfverväga och utreda huru och hvarest dessa arbeten icke allenast böra börjas
utan äfven fortsättas och fullbordas, för att med största sannolikhet under kommande
tider uppfylla dermed åsyftade ändamål. Ehuru gagnande för hela landel och nödvändiga
för industriens oalbrulna fortgång och utveckling jernvägar obestridligen äro, kun
-
Stafs- UIsko Hets Utlåtande N:o 62.
21
na, i anseende till anläggnings- och underhållskostnadernas betydlighet, desamma möjligen
under en längre framtid komma att medföra en ganska känbar inverkan på Statens
finansiela förhållanden, i fall de på allmän bekostnad anläggas utan sammanhang
och utan behörigt afseende på ett efter landets lokala beskaffenhet samt rörelsens behof
lämpadl (vslem, ty i sådant fall kan en tillfredsställande ersättning för del allmännas
uppoffringar vid dessa anläggningars verkställande s'årligen vara att motse eller
fortfarande årliga tillskott från Statskassan för deras underhållande kunna undvikas.
I betraktande af landels vidsträckta samt delvis »jemna och glest befolkade yla,
redan befintliga många vallenkommuuikalioner både inom och mellan Rikets flesta
landskaper, saknaden af flera i särskilda landsorter belägna större städer med
der samlad betydlig bandel och rörelse, samt alla näringars gemensamma och till
en del genom landels klimat och läge föranledda behof af ett i jemiörelse med produktionens
belopp stort förlagskapilal och tillräcklig arbetsstyrka, synes högst angeläget alt,
vid företagandet och utförandet al Svenska statens jcrnvägsanläggningar, en elter alla
dessa äfvensom flera andra förhållanden lämpad allmän plan lör sagde anläggningars
verkställighet finnes förut uppgjord samt granskad och godkänd, helst saknaden deraf
härstädes sannolikt skulle medföra betänkligare följder, än inom åtskilliga fremmande,
mera lölkrika länder, hvilka, utan en sådan plau, delvis redan tillegna! sig enahanda
kommunikationsmedel och erfarit dess mäktiga inflytelse pä hvarje näringsgren. Att
Sveriges bufviidsakligaste jernvägsbyggnader eller de vägsträckningar, som genom Statens
omedelbara försorg skola ullöras, åtminstone lill sina ändpunkter och sitt samband
med hvarandra bestämmas, utgör dessutom enda vilkoret för ett någorlunda fullständigt
jernvägsnäts åstadkommande med all den inskränkning i banornas antal och längd, som
utan dermed afsedda ändamåls åsidosättande, sig göra låter. Eli på förband ordnadi
och antaget system lör Statsbanornas anläggning måste också utöfva ett välgörande
inflytande på bela landets industriela utveckling; ty i den mån banornas hulvudriklning
blilver bestämd, skall, ehuru deras anläggning först efter vissa år ifrågakommer,
jordvärdet stiga i närheten af desamma, mindre jernvägs- och vallen-kommunikationer
inom närgränsande orter tillvägabringas, nya fabriker och industriela företag framkallas;
med ett ord. i de trakter, der en stambana om några år kan förväntas blifva lör allmänna
rörelsen tillgänglig, skola flerläldiga förbättringar snart visa sig, aflarslifvet få en
ökad verksamhet samt en förberedd och afvaklande personal- och varutrafik sålunda
finnas att påräkna vid banans lörsta öppnande. Den osäkerhet vid egendomsköp och
andra företag, som vanligen förefinnes, der man är oviss om banornas riktning, och de
strider, sorn ofta uppstå mellan de enskilda intressena, förekommas likaledes derigenom
alt Statens bela jernvägssystem på förband någorlunda bestämdt ordnas. Antagandet
af ett sådant system mäste jemväl i det häseendet vara af stor vigt lör det allmänna,
ali man derefter blir i tillfälle bedöma, huru de särskilda landsorternas kommunikationer
framgent skola rätt ordnas; och med (åstadt afseende på det helas anordning kun
na sedermera åtskilliga banslräckningar så anläggas, att desamma icke allenast tillfredsställa
stundens behof och gagna de orter, som företrädesvis äro i behof af järnvägsförbindelse,
utan äfven komma att ingå i och utgöra delar af de från andra trakter framdeles
utsträckta jernvägarne. Den omständigheten torde härvid ej heller böra förbises, att
så länge Irågan angående de jernbanor, hvilka på Statens uteslutande bekostnad skola
anläggas, icke är afgjord, komma troligen de stridiga lokala intressena alt nafbru
tet fortsätta sina bemödanden och ansträngningar för alt, genom framställandet af
de särskilda orternas relativa större eller mindre gagn af de skiljaktiga förslagen i afseende
på dessa banors riktningar, söka inverka på härom förväntade beslut.
22
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 62.
Enär den förändring i kommunikations-väsendet, som genom jern vägs-a nläggningarne
åstadkommes, mäsle utöfva etl stort inflytande på rörelsen och den ekonomiska
ställningen inom liela landet, utgör frågan om och huru hvarje landskap skall komma i
åtnjutande af de fördelar delta ina löitskafTnings-medel medför, naturligtvis en angelägenhet
af allmän vigt ej allenast för hela nationen, utan äfven för hvarje särskild
landsorts invånare. Dä samma fråga derföre i alla delar af riket, hvarest anspiäk ä
Statens medverkan för sagde anläggningars erhållande framkallats, omfattas med det
lifligaste intresse, mäste det också vara en lika allmän som rättmätig fordran alt erhålla
kännedom om huru och när dessa anläggningar inom de särskilda orterna skola
utföras. Men en sådan fullt tillförlitlig kännedom kan endast beredas derigenom, att
etl bestämdt system för ifrågavarande förelags verkställande varder antaget och fastsiälldt.
De med ett jernvägs-system åsyftade ändamålen kunna alltså icke vinnas
med delvis uppgjorda och godkända planer, genom hvilka anspråken i della hänseende
visserligen ej heller komme alt tillfredsställas. Sålunda skulle nationen säkerligen icke
finna sin förväntan å ett hela landet omfattande jernvägs-system nu uppfylld genom
fastställandet af en plan, som t. ex. endast uppioge en jernbana mellan Göteborg och
Stockholm. Emedan de stora och kostsamma arbeten, som erfordras för åstadkommande
af oftanämude kommunikalious-medel, icke kuling samtidigt verkställas på alla
ställen, utan måste lämpas efter penninge-tillgéngarne samt den dertill disponibla arbets-styrka
jemte andra förhållanden, ankommer det väl på statsmakterna, ali vid hvarje
Riksdag bestämma hvilka delar af jernvägs-systemet företrädesvis skola utföras; men
den dä föreslående pröfuingen af de mångfaldiga frågor och anspråk, som härvid förekomma,
skulle sannerligen blifva alltför tidsödande, om icke vid dessa frågors och anspråks
afgörande ett visst, förut prölVadl och godkändt, system funnes att rådfråga och
tillämpa. Vigten och behofvet af ett dylikt system visa sig redan under innevarande
Riksmöte vid bestämmandet på hvilkendera sidan af Mälaren den stambana skall anlägga^,
sorn kommer alt sammanbinda Stockholm och Göteborg. För öfrigt skulle,
utan en allman plan för Svenska jernvägarnes anläggning, omöjligen kunna bestämmas,
huru nyssnämnde jemte andra för landet till en början mest angelägna stambanor skola
sinsemellan förbindas och sålunda bereda en oafbruten jernvägs-kommunikation mellan
landets särskilda och från hvarandra aflägsna delar. Om ett jernvägs-system redan
funnits uppgjordt löre afgörande!: af deri vid föregående Riksdagar väckta frågan angående
Statens understöd för den af enskildt bolag sedermera företagna jernvägs-anläggningen
mellan Köping och Hull, hade sådant otvifvelaktig! halt ett särdeles gynsamt
inflytande på Kongl. Majlis och Rikets Ständers derom meddelade beslut. Men
ehuru, enligt Utskottets på nu anförda jemte flere andra härvid förekommande förhållanden
grundade åsigt. Rikets Ständer vid anvisandet af de medel, som, intill dess
nästa Riksdags siats-reglering vidtager, erfordras för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader,
både kunna och böra meddela sina bestämda beslut angående de jernbanor,
hvilka skola såsom hidvudlinier ingå i Sveriges blifvande jernvägs-system, anser Utskottet
likväl några detaljfrågor, rörande hvarje särskild hanas ledning till eller förbi vissa
uppgifna ställen, i allmänhet icke böra af Rikets Ständer till pröfning och afgörande
företagas, ulan endast banans hufvud- och ändpunkter bestämmas samt de landskaper
och trakter, densamma bör genomgå, angifvas. Dä ej heller det, såsom hinder emot
denna frågas afgörande, antydda förhållandet, att de beslut, som härom under innevarande
Riksdag fattas, icke äro, såvida ej verkställighet dessförinnan löljl, bindande lör
Rikets framdeles sammanträdande Ständer, synes höra afhålla Svenska folkets nu församlade
ombud att uttala och, i afseende på de anslag, hvilka af dem varda beviljade,
tillämpa sin öfvertygelse i fråga om det för landet nyttigaste och äudamålseuligaste
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
>
23
jernvägs-system, får Utskottet, sedan genom de anställda undersökniugarne numera
blifvit ädagalagdt, alt några svårare lokala binder icke förekomma emot jernvägars anläggande
inom de delar af landet, sorn detta system skulle komma ali omfatta, alltså
tillstyrka:
2:o
att Rikets Ständer, till ledning och iakttagande vid besluten om
ej mindre verkställigheten af de genom Statens försorg och på
det allmännas bekostnad skeende jernvägs-anläggningar, än dertill
erforderliga medels anvisande, mätte godkänna samt antaga och
fastställa ett visst system för Statens jernvägs-byggnaders utförande.
Angående de jernvägs-anläggningar, soia, i egenskap af stambanor, böra på
Statens bekostnad och för dess rakning ut/öras.
Enligt både det af Jernvägs-kommittéen uppgjorda och det af Kongl. Maj:l gillade
samt Rikets Ständers pröfning Understalida förslag till system för Svenska jernvägarna,
skulle de stambanor, söm af Slaten komme att anläggas, utgöra 5, hvarjemte, enligt
det förra förslaget, 3 sammänbindnings-banor, men, enligt det sednare, blott en sådan
bana skulle genom Statens försorg utföras och sålunda jemväl komma alt ingå bland
statsbanorna, hvilkas antal Kommiltéen följaktligen föreslagit lill 8, utgörande en sammanräknad
längd af 11)2jj- mil; hvaremot sagde jernbanor i det af Kongl. Maj:t förordade
förslaget upptagits lill 6, med en våglängd af 135$ mil, utom norra stambanans
fortsättning från Sala åt norr till Gefle-Daia jernvägen och utgrening åt vester mot
Orebro. Tilläggas dessa tvänne vägsträckningar, kommer den sednast uppgifna längden
af de föreslagna jernvägarne alt ökas lill I53f mil.
Utskottet liar redan uppgifvit den riktning, hvarje stambana, enligt det ena eller
andra af ifrågavarande 2:ne förslag, skulle komma alt erhålla. Under hänvisande till
härom sålunda meddelade uppgifter, torde dock Utskottet, hvad i allmänhet beträffar de
af Jernvägs-kommille'en föreslagna banorna, böra tillägga, att Kommitléen ansett dess
uppgjorda system för statsbanorna blifva fullt tillfredsställande för nuvarande behof,
samt lill stöl för sin åsigt härom yttrat: att genom anläggande af dessa banor i den
riktning och i de trakter samt invid och mellan de ställen, Kommittéens förslag uppinge,
icke blott de förnämsta fordringarne i militäriskt hänseende skulle komma ali
uppfyllas, utan en lättare och beqvämare förbindelse beredas mellan Stockholm samt
ikets förnämsta kust- och gräns-orter: Gefle, Norrköping. Malmö och Göteborg, äfeitsom
Norska gränsen. Vidare skulle landels rikaste och mest produktiva provinser,
ppland, Westmanland, Nerike, Westergötland, Södermanland, Östergötland och Skåne,
emie de fruktbarare dalarne af norra Småland och Wermland, komma att af dessa halor
genomskäras och sinsemellan sammanbindas. Dessutom skulle segellederna beröras
id de för en större inre rörelses utveckling bäst belägna centralpunkter, såsom Jönöping.
Örebro, Westerås, Köping, Arboga, Upsala, Christinehamn och den, nära
ranunkel, i nordliga ändan af landets, vigligaste sjökommunikation, belägna Arvika
öping. Vidkommande de anförda skälen och grunderna för hvarje särskild stambanas
öreslagna sträckning, har Utskottet, för alt underlätta såväl jemförelse!! mellan de
ppgiina fördelarne af dessa banors ledning, enligt do framställda förslagen, som be
-
24
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o C2.
dömnndet af skdjaktigheterna mellan dessa förslag, ansett sig böra bär nedan meddela
en sammanfattning af hvad hufvudsakligen anförts till stöd för hvar och en banas ledning
på det sätt och till de orter, hvarom menings-skiijaktigheterna egentligen uppstått.
a) Vestra stambanan.
Beträffande denna stambana, hvilken skulle komma all utgöra jernvägs-förbindelsen
mellan Slockholm och Göteborg samt alltså sammanbinda Östersjön med Nordsjön,
och hvilken banas riktning genom Westergötland redan är bestämd, har frågan
om dess ledning på narra eller södra sidan af Mälaren utgjort det väsentligaste
tvisteämnet för de stridiga åsiglerna. Jernvägs-kommilléen, som, ansett ifrågavarande
bana böra frän Stockholm ledas öfver Almaresläke och Giresta till Westerås och Köping
samt der ansluta sig till Köping-Hull-jernvägen, har, såsom skäl för denna banas
sålunda föreslagna anläggning norr om Mälaren, anfört, alt det företräde, hvilket
densammas ledning söder om nämnde sjö medförde genom besparing af 6 mils jernvägsbyggnad
och minskning af banans längd med 3j mil, mot vägdes af den allmännare
nytta, som både i stats-ekonomiskl hänseende och med afseende på landels försvar
kunde af den norra linien påräknas. Denna linie komtne nemligen, undantagandes ölvergången
vid Almirestäke, alt Iram gå genom fruktbarare och folk rikare landskaper,
än den södra, som skulle genomskära blott en provins, Södermanland, och allenast vidröra
södra delen af Nerikes sädesrika slättbygd. Genom den större fruktbarheten och talrikare befolkningen
längs norra linien jemte den betydliga jernhandteringen inom de provinser densamma
skulle genomgå, mäste der förelinnas större produktion och varu-omsällning samt lifligare
affärsrörelse, än inom de trakter af Södermanland och Nerike, som af den södra banan
skulle beröras. Dessutom vore att förmoda, det produktionen af landlmanna-varor omkring
den norra jernvägs-linien komme att betydligt tilltaga derigenom att, sedan bibanor
blifvit frän bruks-distriklerna anlagda, allmogen icke behölde vidare anlitas för
forsling, ulan kunde egna sin tid åt jordbrukets förbättrande samt nya odlingar. Visserligen
komme hela jerntillverkningen och en stor del af spanmåien att, för besparing
i transportkostnaden, endast kortare stycken föras på en längs segelleden löpande jernbana
tili de vid Mälaren och Hjelmaren belägna släder; men sorn den ökade afsättningen
äfven måste åstadkomma en I i fl i ga re affärsrörelse med såväl dessa upplags-orler
som hufvudsladen, skulle en större person-trafik komma all uppstå och begagna jernvägen.
Vidare syntes vara att antaga, att då den betydligaste delen utaf hufvudstadens
dagliga behof af födoämnen hitlördes på axel från de nära derinvid i norr och nordvest
belägna orterna, skulle denna tillförsel på jernbana kunna ske under alia tider af
året från vida längre båll eller ända från Westmanlands och norra Upplands inre delar.
Härtill komme dessutom, att. enär allmogen just under den tid, eller vintern, då
seglalionen på Mälaren vore hindrad, behöfde föryttra största delen af sina landtmannavaror,
skulle den förmodligen, såvida transport-afgiften på jernbanan bestämdes till
måttligt belopp, hellre än all i städerna inom orten till nedsatt pris alyttra dessa varor,
oaktadt a Islå udel, begagna jernbanan för desamtnas transporterande lill Stockholm,
der de omedelbart kunde till exportören försäljas. Hvad Nerike särskildt belrälTade,
syntes det synnerligen maktpåliggande, att en stambana blefve ledd öfver Orebro, emedan
denna stad, såsom belägen vid vestra ändan af rikets mest lifliga inre segelled och
närmast otngifven af särdeles fruktbara sädes-orter, och, pä längre afstånd, af rika
bergslager, utgjorde medelpunkten för en högst betydlig rörelse. Från Örebro skulle
en jernbana icke kunna framdragas i en för landet mera förmånlig riktning än öfver
Svartå lill Hjulö, hvarvid densamma komme att genomskära den fruktbara Nerikes
slätten.
Stais-Utskottets Ut/ålande N:o 62.
2:>
släden. Deremot skulle, enligt Kommittéens förmenande, vestra stambanans anläggning
söder örn Mälaren komma att menligt inverka på bergsrörelsen inom nyssnämnde provins,
emedan i sådant fall tackjerns-transporterna till Wermland måste ske genom
en längre omväg öfver Hjulö. I militäriskt hänseende vöre en norr om samina sjö
belägen stambana af ännu större vigt, enär den största truppstyrka kunde pä denna
bana hastigast samlas frän de vestra provinserna lill försvarande af de orter, som, belägna
närmast Mälaren pä norra sidan, voro isynnerhet blottställda för en fiende, och
hvilkas ockuperande vore för honom förmånligast samt bibehållande lättast, emedan
derigenom förbindelsen mellan rikets norra och södra delar blelve afskuren, under det
han af Mälaren vore skyddad mot anfall af landets trupper frän söder. Slutligen och
i anledning af den emot ifrågavarande stambanas af Kommiltéen föreslagna riktning
gjorda erinran, alt förvecklingar af förvaltningen och transporternas reglering samt härigenom
föranledda stora olägenheter för trafiken vore all motse till följd deraf, att en
del utaf denna bana egdes af ett enskildt bolag, har Kommiltéen yttrat, att det visserligen
vore högst önskligt om den bemalda bolag tillhöriga bandelen, eiler jernvägen
mellan Köping och Svartå, blelve af Slaten pä ömsesidigt, billiga vilkor inlöst; inen,
i läll hinder deremot förekomma, torde de förvecklingar, hvilka, med hänsigt tilPrältigheter
och skyldigheter mellan Staten och bolaget, möjligen skulle uppstå, kunna likaväl
här som i andra länder, der vissa afdelningar af längre bansträckningar tillhörde särskilda
egare, redas och regleras. 1 betraktande af nu uppgifna löt hållanden, och då
någon tillökning i våglängden mellan en så lång banas ändpunkter icke borde anses af
betydenhet i jemförelse med dess ändamålsenlighet i militäriskt hänseende och lördelarne
deraf, att den genomginge särdeles produktiva orter och berörde åtskilliga lorden
inre rörelsen mera vigtiga punkter, hvarigenom en hastigare till vext i både person- och
vafu-trufik så väl mellan de inuti landet belägna orterna som frän och lill banans ändpunkter
vore alt motse, har Jernvägs-kommiltéen, med afseende derjemte å den omständigheten
att kostnaden för anläggandet af den 3.J mil längre norra linien, i anseende
lill gynsammare terräng, skulle med J,400,000 Hulr Riksmynt understiga anläggningskostnaden
för den södra, funnit för det allmänna mest gagnelig!, att veslia stambanan
anlades i ofvan uppgifna riktning norr om Mö/arm, eller öfver Köping, Örebro
och Svartå lill Hjulö.
Ofverste Ericson, sorn deremot förordat förslaget att anlägga vestra stambanan
söder om Mälaren samt alltså leda densamma genOm Södermanland öfver Katrineholm
lill Hallsberg och Hjulö i Nerike, har, till stöd för sin åsigt angående delta förslags
företräde, bland annat erinrat och yttrat, hurusom från Stockholm utginge Irenne naturliga
vattenvägar, hvilka med hufvudstadens hamnar förbunde en stor del af landet,
nemligen: söder och norr ut hafvet, samt, i vester, Mälaren och den genom en kanal
dermed sammanbundna Hjelmared. Dessa vattenkommuuikationer anvisade tydligen, alt
vid jernvägars anläggning från Slockholm borde de inre delarne af landet uppsökas,
samt banorna icke utan särskilda vigtiga orsaker ledas längs utmed norra eller södra
hafskusten och norra elier södra stranden af Mälaren. Det skulle numera icke vara
möjligt alt, medelst en jernbana utmed Mälarens norra strand, på en gång uppfylla de
vestra och norra provinsernas gemensamma behof af en järnvägsförbindelse med hufvudstaden.
De norr och söder om denna sjö liggande orter mäste derföre, såväl i sina
förbindelser med hufvudstaden sorn sins emellan, hafva hvar sitt system, hvilket kunde
kallas det norra och södra jern vägs-systemet samt borde vara grundadt på de lokaloch
handels-förhållanden, som för hvardera af dessa genom Mälaren och Hjelmaren åtskilda
delar af landet vore egendomliga. Vid bedömandet af den lika vigtiga sorn
Bihang lill Ii. Bl. Prol. 4856 & 4#57. 4 Sami. 4 slfd. 28 Hafi. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande IS:o 62.
mycket omtvistade frågan, huruvida vestra stambanan skulle ledas norr eller söder om
Mälaren, borde man dessutom taga i betraktande, att det vöre det söderut liggande
Malmö, det i sydvest belägna Göteborg och Norriges hufvudstad samt landet mellan
alla dessa städer, som genom vestra stambanan skulle bringas i förbindelse med Stockholm
och östra Sverige, samt att det vore i söder och vester, som det öfriga Europa
med sin kultur och bandel kunde på närmaste väg molas. Med hvarje steg åt söder
nalkades man följaktligen nyssnämnde, lör landets östra delar och hofvudstaden äfvensom
lör deras framtid så vigtiga samt med vestra och södra dalarne förbundna punkter.
Skulle nu vestra stambanan läggas norr om Mälaren, komme man dock alt pä denna
bana, åtminstone på första delen deraf, aflägsna sig från samma punkter. Då jernvägar,
ehuru framkallade af stundens kraf, hufvudsakligen anlades för framtiden, så borde
man vid dessa anläggningar icke allt för mycket lyssna till det närvarandes intressen
och lämpa sig efter då rådande förhållanden. Om man åninge all vestra stambanan
blifvit anlagd norr 0111 Mälaren, samt alt landets håde sydliga, vestiiga och nordvestliga
trälik dragits denna väg från och till hufvudstadcn, sä och under förutsättning alt
arbetet på stambanorna Itomme alt fortgå och alt, sedan södra och vestra banorna i
loista rummet blifvit fullbordade, den af Jernvägs-kommiltéen föreslagna banan från
Stockholm genom Södermanland och Östergötland till Jönköping komme afl anläggas,
kunde med säkerhet äfven antagas, att, sä snart den nära 8 mil kortare hanan genom
nyssnämnde 2:ne provinser hunnit fulländas, den rörelse, som tvungits att, i böljan,
från söder gå norr om Mälaren, skulle återtaga den naturliga och genaste vägen. Beträffande
den rörelse, som vid de vestra och nordvestra stambanornas föreningspunkt
i Nerike måste uppstå mellan de vestra provinserna och Norrige ä ena, samt hufvudstadcn
och de östra provinserna å andra sidan, så kunde, derest banorna söder och norr
om Mälaren pä samma gång blefve tillgängliga för trafiken, med temlig visshet förutses,
att den södra banan, såsom 3j mil kortare än den norra, företrädesvis skulle komma
att begagnas, enär derigenom besparing i passagera re—afgift och transport-kostnad blefve
att påräkna, fastän någon egentlig vinst i lid måhända ej vore alt förvänta i anseende
till de å denna bana förekommande stigningar, hvilka dock, efter hvad nyligen verkställda
undersökningar utvisade, skulle t II stei' del kunna minskas. Då det således
kunde lagas för gifvet, alt ej mindre Iransito-faiten, än den öfriga vida större och vigtigare
rörelsen från flera delar af landel, framdeles icke under några omständigheter
skulle, Iverlemot dess naturliga riktning, komma alt bibehållas på en norr om Mälaren
gående bana, så försvunne derigenom det hufvudsakligaste och förnämsta stödet för en
sådan riktning af vestra stambanan. Deremot talade flera nästan lika vigtiga skäl för
nu ifrågavarande stambanas anläggning söder om Mälaren eller genom Södermanland.
Emellan Östergötland samt en del af Södermanland och Nerike funnes redan, oaktadt
den långa kostsamma transporten, en myckel liflig trafik, hvilken i väsendtlig mån
komme alt förökas och jemväl utsträckas till Wermland och Norrige genom denna
stambanas förläggning i deri nu förordade riktningen, helst sedan den föreslagna, för
mellersta Sverige särdeles angelägna, banan mellan Hjelmaren och Wettrin eiler Örebro
och Askersund blefve färdig, samt den östra, genom inre delarne af Östergötland
gående, stambanan anlagd och vid Katrineholm sammanbunden med den vestra. Vid
utredandet af den skillnad i Statens byggnadskostnader, som uppkomme genom den
vestra stambanans anläggning efter den ena eller andra linien, måste den skiljaktiga
inflytelse, som hvardera af dessa Ii nier ulöfvade på de norra och östra stambanornas
längd, jemväl tagas i betraktande. Dä denna omständighet vederbörligen afsåges, och
om, för en tydligare framställning af förhållandena, Upsala på norra samt Iljulö på
S lats- Uts leo Hets Utlåtande N:o 62.
27
vestra oell Katrineholm på östra stambanan antogos såsom de punkter, dil statsbanorna
ovilkorligen lorr eller sednare mäste framdragas, uppkomme följande resultat:
Om linien läggesjiä narra sidan om Mälaren, utmed denna sjö,
Vestra banans längd från Slockholm till Hjulö, norr om Mälaren .... 26 mil.
Afväg från denna bana till Upsala , 2J „
Ostra banan från Stockholm till Katrineholm 12£ „
Summa 41 mil*
Om linien lagges söder om Mälaren,
Norra banan från Stockholm lill Upsala, öster om Sigluna-fjärden .... 6} ,,
Vestra Kanan från Stockholm till Katrineholm .  12’ „
samt fortsättning frän Katrineholm lill lljulö . ^ 10 „
Summa 28J mil.
Enligt hvad denna jemförelse visade, skulle, derest vestra stambanan Indes söder
om Mälaren, man genom densammas begagnande komma lika långt från Slockholm
på norra, östra och vestra stambanorna med l2| mil kortare väglängd än om samma
bana anlndes pä Mälarens norra sida. Då kostnaden för sagde våglängds anläggande
upploges i öfverensstämmelse med den för norra hanan beräknade anläggnings-kostnad,
eller 700,000 R:dr Runt för hvarje mil, utgjorde således den besparing, sorn i nu förutsatta
fall uppkomme för Staten, icke mindre än 8,575,000 Hulr. Om nu den påräknade
ansenliga trafiken mellan Östergötland, Södermanland och Nerike, för hvars befrämjande
Jernvägs-kommiltcen fö resin gil anläggningen af en särskild, icke långt från
Iljelmarens strand gående, statsbana från Örebro till Katrineholm, knöde, utan en dylik
banas anläggning, med blott en mils omväg föras tili Örebro, öfver Hallsberg, på vestra
stambanan sedan denna blifvit lagd söder om Mälaren, och om kostnaden för en
jernväg mellan sistnämnde hänne ställen inberäknades i den anläggnings-kostnad, som
för jernvägen mellan Örebro och Askersund fordrades, skulle, till följd af vestra stambanans
ledning söder om Mälaren, nyssnämnde särskilda, 6ij mil långa, statsbana från
Örebro (ill Katrineholm blifva öfverflödig och alltså den för densamma lill 4,086,227
R:dr beräknade kostnad kunna helt och hållet besparas Följaktligen skulle, genom vestra
banans förläggning söder om 'Mälaren, Staten beredas en besparing ej allenast af
ett sammanlagdi b.vggnads-kapital ä mer än 12.1 millioner R:dr R:ml, ulan ock af aila
framtida utgifter till bestridande af de med 12’ mils jernväg förenade drift- och un>
derhålls-kostnader. I fråga om beskaffenheten af terrängen för en ban-aniaggning söder
eller norr om Mälaren, har Öfverste Ericson medgifvil, ali härvid förekommande förhållanden
visserligen vore svårare på södra än pä norra sidan, i fall jemförelse!] anställdes
för banans hela längd meitan Stockholm och Hjulö; men dessa jemförelsevis
stora svårigheter voro icke föranledda af vestra stambanans förläggande på Mälarens
södra sida, ty dä del alltid borde förutsättas, all, om ock oflanämnde stambana blefve
anlagd norr om Mälaren, den östra banan i allt läll måste frän Slockholm ledas öfver
Södertelje till Katrineholm och vidare mot Östergötland, och då alla dé anmärkta
mera kostsamma terrasserings-arbelena förekomma mellan Stockholm och sistnämnde
stad eller å den del utaf jernvägen, sorn, antingen vestra stambanan anlades på ena
eller andra sidan om Mälaren, förr eller sednare mäste ulloras; så borde de kostnader,
hvilka af lokalens ofördelaktiga beskaffenhet förorsakades, sä mycket mindre tagas i
beräkning vid jemförelse!! mellan ban-anläggningarne norr eller söder om Mälaren, sorn
28
S tafs- Utuko t tets Utlåtande N:o 62.
terrängen mellan Katrineholm och Hjulö vore lulli jemförlig med otn icke bättre än
lika längd på linien från Hjulö österut mot Orebro. Efter uttalande af sin, på nu
anförda skäl och anställda jämförelser grundade, öfvertygelse att vestra stambanans anläggning
på södra sidan om Mälaren -vore i alla hänseenden för det allmänna mera gagnande,
än deiLsarnmas ledande norr otn och utmed stranden af denna sjö, har Öfverste
Ericson framställt de särskilda provinsernas samt. dervarande städers och förnämsta
näringsgrenars relativa fördelar af vestra'stambanans ledning i de riktningar söder eller
norr om Mälareti, om hvilka fråga nu vore. Vidare liar hemälde Öfverste erinrat, hurusom
vid bestämmandet af stambanornas riktningar inom landet icke ensamt de merkantila
intressena borde rådfrågas. Landels försvar och de militära dispositioner, som genom
skyndsam förflyttning af trupper och krigsmateriel kunde i större eller mindre grad understödjas,
mäste härvid äfven tagas i noggrann! öfvervägande. Det vore, säsont en
väsendtlig fördel i militäriskt afseende, uppgifvet, att vestra stambanan, då den blifvit
anlagd noir om Mälaren och vester om Almare stäke, skulle af Sigtuna fjärden fä skydd
mot en från öster altryckande fiende, hvilken fördel försvunne genom nämnde banas
dragning söder otn Mälaren. Vidare har anmärkts, alt en större truppstyrka skulle hastigare
kunna föras till hufvudstadens försvar, derest banan lades norr än då den lades
söder om Mälaren. , Dock måste för truppers och krigsmateriels förande lill hufvudsladen
gälla samma regel som för passagerares. Kunde, de resande på jernbanan, såväl
från södra sorn frän vestra delarne af landet, .komma fortare lill Slockholm genom
Södermanland, ån norr om Mälaren, så mäste förhållandet vara detsamma med soldater
och krigsmateriel. Vid beräkning af de marschdagar, som fordrades för all på deri'
af Öfverste Ericson tillika föreslagna norra stamiinien öfver Sala föra de norra provinsernas
trupper till Stockholm och alt på en bana, söder om Mälaren, sammandraga
de sodia och östra landskapernas, visade det sig, alt del åtginge ett färre antal dagar
för truppernas bortskaffande till hufvudstaden pä sistnämnde bana, dä den vore förlagd
söder, än dä den anlagts norr om och invid Mälaren. I anledning af påslåendet, att
Uppland och Westmanland först kunde väntas blifva ockuperade ai en från öster ankommande
fiende samt att isynnerhet dessa provinser derföre borde skyddas genom
jernvägs-anläggningar, har merbemälde Öfverste erinrat, att om nämnde delar af landet
vöre försl utsatta för fiendtligt anfall, mäste samma förhållande ega runi med den der
anlagda jernbana, och det syntes följaktligen, af nu anförda skäl, vara af vigt att icke
anlägga den bana, som med landels förnämsta delar förenade hufvudstaden, just i den
trakt, der eli fiendtligt anfall företrädesvis förmodades kunna väntas. Del föreföll deremot
särdeles fördelaktigt att sagde bana läge bakom Mälaren och vore stödd på landels
stoia tillgångar söder och vester ut saint hade på närmare håll kommunikation med centralfästningen
Carlsborg. Alla försvars-operalioner mot en från öster väntad fiende syntes
alltså, sedan jernväg frän vester till öster blifvit öppnad genom Södermanland, kunna
med mindre äfventyr utgå från sodia än norra sidan af Mälaren. Under hvilka förhållanden
som helst kunde antagas, att en fiende, östpr ifrån, först och främst komme
att attackera rikets nordöstra provinser, hvadan den för hufvudstadens oell landels försvar
angelägna jernbana, derom nu vore fråga, läge säkrast inom Södermanland och
hade derstädes, med afseende å all både för k rigot och hufvudstaden erforderlig materiel
och proviantering, sitt förmånligaste läge. All försvaret oinlaltade de närmast Slockholm
mot söder belägna trakterna förbi Södertelje, syntes mest angeläget, enär hufvudstaden,
ulan dessa trakters bibehållande, svårligen kunde hvarken understödjas eller
länge försvaras. Den naturliga terrängens beskaffenhet fordrade der för försvaret en
jemförelsevis mindre styrka, än i Uppland och på dess slätter. Genom en mot de'
södra och vestra delarne af landet öppen jernvägs-förbindelse, kunde landels trupper
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 62.
29
under förutsättning af goda iransporl-anslaller på Mälaren, i den fördelaktigaste ställning
från liufvudstaden operera mot en fiende, sorn på norra sidan landstigit, och ett
förloradt fältslag skulle då vara af mindre vigt, än om en sådan förlust inträffat efter
ett från vester gjordt anfall, då trupperna vore nödsakade att ditåt retirera och lemna
liufvudstaden utan försvar. För öfrigt syntes den kuperade och inskränkta terrängen
söder om Stockholm med dess djupa skärgård, så vida den förra vore betryggad och
den sednare gjord oåtkomlig för fienden, i förening med den söder och vesterut gående
jernvägen, utgöra eli väsendlligare och användbarare stöd för landets försvar, än de
försvars-anslrdler. som bildades på den norra vidsträckta och öppna samt närmare
Aland belägna kusten.
I afseende på vestra stambanans riktning, har åter Kongl. Majit i Dess Nådiga
proposition vttral, att denna stambana, som skulle sammanbinda Slockholm med Göteborg,
och från hvilken jernvägar skulle utgrena sig till Norrige och till Skåne, obestridligen
vore företrädesvis vigtig och att den största omsorg borde användas å dess utstakande,
så alt den äfven i framtiden, under fortgående utveckling af landels jernvägssystem,
malte motsvara sitt ändamål. Emot ifrågavarande banas ledning norr om Mälaren
till Örebro och Svartå, på sätt Jernvägs-komniiltéen föreslagil, har Kongl. Majit
erinrat, att derigenom skulle jeruvägs-förhindelsen ej allenast mellan Stockholm och
Göteborg, ulan ock mellan förstnämnde stad och Norrige, blifva omkring 3| mil längre,
än om samma stambana leddes söder 0111 Mälaren, eller från Stockholm genom Södermanland
till Hallsberg och Hjulö. Då 1111 i allt läll en för hufvudstadens sammanbindande
med södra provinserna nödvändig stambana måste fortgå i hufvudsakligen vestlig
riktning ända till Katrineholm, komma således, om detta vägstycke intoges i den vestra
stambanans sträckning, anläggnings-koslnaden för 12^ mils jernväg att besparas. Deremot
utgjorde, den besparade väganläggning. som, enligt Kommilléens förslag, skulle
uppkomma genom vestra och norra stambanornas ledande i samma riktning från hufvuustaden
tiil Giresta, endast 6 mil, fastän i detta fall jernvägen mellan Stockholm och
Upsala skulle blifva omkring 2^ mil längre. För öfrigt har Kongl. Majit, vid förordandet
af förslaget att merauäinnde stambana måtte från Stockholm ledas öfver Södertelje
och Katrineholm lill Nerike och Westergötland, antagit, att för det föreslagna
stambane-systernets full-läudiga genomförande en från Stockholm utgående jernväg
mäste inom en icke myckel aflägsen tiderymd komma att ledas genom de norr om Mälaren
belägna provinserna, samt att denna jernväg genom en utgrening lill Nerike skulle
sällas i förbindelse med vestra orterna, hvarvid densamma, enär dermed icke afsåges
alt bereda en skyndsam kommunikation mellan Stockholm och Göteborg eller Norrige,
icke behöfdc, lill vinnande af kortaste vägsträckningen, i strid emot den af Kommittéen
framställda och af Kongl. Majit gillade grundsats, dragas nära invid Mälarens
norra strand, utan deremot kunde erhålla den riktning, sorn ett billigt afseende icke
blott ä Uplands och Westmanlands utan äfven ä de norra orternas intressen fordrade
och hvarigenom således jernvägs-systemet norr om Mälaren, med hänsigt jemväl till
de bibanor och vatten-kommunikationer, som i dessa trakter redan funnes elier framdeles
förmodligen varda utförda, kunde ordnas på det mest ändamålsenliga sätt.
Uti de under innevarande Riksdag, i fråga 0111 vestra stambanans ledning norr
eller söder om Mälaren, väckta motioner samt inom Riks-slåndcn förefallna diskussioner,
har, utom andra till stöd för denna banas anläggning pä nämnde sjös norra
sida anförda skäl och förhållanden, yttrats: att Rikets Ständer genom sina vid de 2:ne
sednaste Riksdagarne lättade beslut, angående jernv ägs-kommunikntions beredande mellan
Stockholm och Göteborg, måste anses redan hafva bestämt, att denna jernväg, på sätt
äfven blifvit af Jernvägs-komiltéen förordadt, skulle ledas norr 0111 Mälaren samt upp
-
30
Sluls-Ulsliollets Ulla lande N:o 62.
taga dea jernbana, med hvars anläggning mellan Örebro och Köping arbete! fortginge;
— att ifrågavarande stambanas ledning söder om Mälaren simie i sirid emot begge
statsmakternas förut uttalade åsigler; — att en vida betydligare och för hela landel
vigligare rörelse skulle uppslå och utvecklas på en jernbana, som läge norr om denna
sjö, än om den anlades pä dess södra sida; — alt i sednare fallet både hufvudstadens
och de norra provinsernas anspråk och fördelar komme ali förbises sami, lill transilorörelsens
gynnande, trafiken inuti landet åsidosättas; — alt den inre rörelsen, oaktadt
nuvarande kommunikations-anslallers otillräcklighet, redan af sig sjelf brutit sin väg
genom de på norra sidan af Mälaren belägna bördiga landskaper, hvilka, likasom dervarande
släder, hade en liflig handelsgcmenskap med hufvudsladen, hvarföre också den
från denna stad till Kongl. Maj:l inlemnade underdåniga petition afsåge en jernvägs
anläggning norr om Mälaren: — alt rörelsen och affärsverksamheten inom nämnde
landskaper med dertill hörande bergslager under sednare tider så ökats, att hvarken
person- eller varu-lrafiken inom dessa orter samt mellan dem och hufvudsladen kunde
med hittills begagnade fortskaffnings-medel underhållas, då sjö-kommunikationen var
afbruten; — att de norra Målare-provinserna, i förhållande lill folkmängden, voro vida
högre beskattade, än den pä södra sidan af samma sjö belägna landsort; — att sagde
provinser, med afseende ä ej mindre bruksrörelse än sädesproduktion, hade största
behof af det ifrågaställa oja kommunikalions-sällel; — ait genom flera föreslagna
särskilda bibanor bergslagerna kunde, till beredande af ökad både allmän och enskild
vinst, sammanbindas med en dessa provinser genomgående stambana och sålunda sättas
i tillfälle alt lill rikets både östra och vestra delar transportera sina ymniga produkter;
— att de trakter, hvarest meranämnde stambana, oni den, i enlighet med Jernvägskommittéens
förslag, komme att gä norr 0111 Mälaren, skulle anläggas, i anseende till
bördighet, industri, befolkning och lokala förhållanden, egde afgjordt företräde framför
de orter, genom hvilka samma bana, i händelse af dess anläggning söder om Mälaren,
komme att ledas; — ali landels för en jernbane-anläggning mindre gy 11.samma beskaffenhet
på Mälarens södra sida samt den genom vägens starkare lutning förorsakade
minskning i fartens hastighet skulle tillintetgöra fördelarne af den förkortning i vägens
längd, som vestra stambanans anläggande der komme att medföra; — samt att det
skulle i väsendtlig mån underlätta rörelsen och befrämja de med stambanornas anläggning
afsedda syftemål, om den bana, hvarom 1111 vore fråga, på flera punkter sammanträffade
med landels mest begagnade inre vallen-kommunikationer.
b) Norra stambanan.
Vid framställandet af förslaget angående norra stambanans ledning vester 0111
Sigtuna-!järden, oaktadt denna bana, genom dess anläggning öster om nämnde fjärd,
skulle blifva kortare och, i anseende till den gynsamma terrängen, mindre kostsam,
liar Jernvägs-kommiltéen utgått från den åsigt, att, till besparing af den kostnad, som
norra och vestra stambanornas ledning från Stockholm i särskilda riktningar komme
all medföra, hegge banorna borde till en början sammanfälla i en gemensam linie; men
Komtniitéen har dock ej ansett denna gemensamma linie böra fortgå ända lill Upsala,
emedan den vestra banan derigenom skulle förlängas med 2| mil och den större trafiken
mellan vestra orterna och hufvudsladen häraf hafva stor olägenhet. Dessutom har
Kommittéen erinrat om olämpligheten ur militärisk synpunkt af ifrågavarande stambanas
ledning på Sigluna-fjärdens östra sida, enär densamma, i sådant fall, lätteligen kunde
ockuperas af en från (ister ankommande fiende, hvarigenom jeinvägs-lörhindelsen mellan
de norra ocii vestra landskaperna samt hufvudsladen blefve afbruten. Deremot skulle
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
31
en jernbana vester om ineranärnnde fjärd erhålla e:i stor militärisk vigt med hänsigt
till truppers skyndsamma samlande och förflyttning lill vattendragets öfvcrgångs-punkter,
tor att förhindra fiendens framryckande och skydda bakom detsamma belägna orter.
Den, genom norra stambanans af Kommittéen föreslagna riktning, förorsakade förlängning
af afslåndet mellan Stockholm och Upsala har Kornmittéen ansett förtjena mindre
afseende, enär för transporterna mellan dessa hänne släder segelleden kunde begagnas
under halfva året, hvilken fördel syntes fullt motsvara olägenheten af 2j; mils förlängning
i jernvägs-kommunikationen.
1 fråga om ledningen af den jernbana, som skall sammanbinda Stockholm och
Upsala, har Ofverste Ericson äfven varit af annan mening, än Jernvägs-kommittéen,
samt förordat denna banas anläggning öster om Sigtuna-ffjärden med afseende å ej
allenast den kortare våglängden och den fördelaktiga lokalen, utan äfven den nytta,
som banan derstädes korinne att medföra för de mellan Mälaren och Östersjön belägna
stora delar af Upsala och Stockholms län. Norra stambanans fortsättning från Upsala,
rakt emot' Gefle, såsom Jernvägs-kornmittéen föreslagit, har bernälde Ofverste a fs tyrir t
på följande skäl, nemligen: att erhållandet af deri kortaste jernvägs-förbindelsen mellan
Stockholm och Gefle jemförelsevis icke vore af den stora vigt sorn beredandet af en
dylik förbindelse mellan dessa städer och de inre delarne af landet; att denna bana
och isynnerhet dess norra del, enligt den för densamma af Kornmittéen sålunda föreslagna
riktning, skulle komma alt för mycket närma sig Östersjön, hvilket icke vöre
förenligt hvarken med det inre landets eller de begge städernas intressen. Deremot
skulle, enligt merbemälde 01'versies åsigt, rörelsens fordringar bättre uppfyllas genom
banans ledning mot vester till Sala och derifrån- öfver Dalelfven mot medlerst» delen
af Gefle-Dala jernvägen, emedan de hulvudsakliga transportvägarna i dessa trakter
gingo från norr till söder eller till liamnarne vid Mälaren samt hufvudstaden; hvadan
en jernbana, som tvärs öfver afskure dessa vägar, måste på dervarande rörelse utöfva
ett synnerligen fördelaktigt inflytande, helst den billigare och skyndsammare transporten
på denna bana kunde, i stället för forslingen pä axel, begagnas till Westerås eller
Upsala, derifrån direkt sjö-kommunikation lill hufvudstaden lörefunnes. Dessutom skulle
en jernväg i sådan riktning ej allenast förbättra tillståndet inom de i afseende på
kommunikationer vanlottade trakterna omkring Sala samt mellan denna stad och Dalelfven,
utan äfven åstadkomma betydligen ökad rörelse på Gelle-Dala jernvägen, emedan
den stora trafiken från och till Dalarne och de norra provinserna korinne att
sammandragas lill nu ifrågavarande stambana, för alt derigenom vidare fortskaffas mot
Do > O
söder eller norr.
Med hänsigt till norra stambanans af Öfverste Ericson förordade utgrening från
Sala mot vester, öfver Strömsholms kanal, till Frövi vid Köping-Örebro-banan, har han
åberopat den antagna grundsatsen, alt stambanorna icke borde ledas utmed segelbara
vatten, samt erinrat hurusom de i samma mån gagnade det allmänna och ersatte sina
kostnader som de anlades i trakter, der långa och kostsamma transporter hämmade
jordbrukets och bergshandteringens samt öfriga näringars utveckling. Genom en sådan
vestlig utgrening från norra banan, skulle för öfrigt det folk-och industri-rika landet mellan
Sala och örebro sättas i förbindelse med såväl Nerike som Stockholm och de norra
orterna. De alltjemt stegrade frakterna i provinserna norr om Mälaren samt den der
ökade hågen för annan sysselsättning än varuforsling, ädagalade också det verkliga bebofvet
af den för dessa orter nödvändiga jernbanans dragning djupare in i landet, på
det att derigenom transport-distanserna måtte förkortas och allmänna rörelsen underlättas
samt tusentals hittills af landsvägs-forslingen upptagna karl- och häst-dagsverken
kunna för en mera gagnande verksamhet användas.
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Kongl. Maj:t har, lika med Öfverste Ericson, ansett norra stambanan desto hellre
höra läggas öster om Sigtunaljärden, sorn denna bana derigenom blelve 2£ mil kortare
och mera tillgänglig för de delar af Stockholms och Upsala län, som i en böjning
åt öster utskjuta mot hafvet och hvilka voro i vida större behof af ett sådant kommunikationsmedel,
än den på samma fjärds vestra sida belägna landsbygd, enär denna vore
genomskuren af dit ingående vikar, som underlättade förbindelsen med Mälaren och
hufvudstaden. Beträffande nämnde stambanas fortsättning från Upsala,- bar Kongl. Maj:t
instämt i Öfverste Ericsons anmärkningar emot denna banas raka ledning till Gelle
samt godkänt det framställda förslaget angående samma banas anläggning till Sala
och sammanbindning med Gefle-Dala jernvägen saint utgrening vester ut mot Örebro;
hvarjemte en särskild bibana borde från meranämnde bana utgå till Mälaren vid Westerås
för upptagande af trafiken med tyngre varor, som från denna stad skulle förtskaffas
sjövägen. Dock som, före aflåtandel af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, lokalundersökningar
endast voro förrättade för jernvägen från Upsala till Sala, ansåg Kongl.
Majit, alt banan för det närvarande blott borde definilift bestämmas att framgå till sistnämnde
stad, samt alt afgörandet af frågan om densammas utgreningar derifrån borde
bero på den ytterligare utredning af ämnet och de tekniska undersökningar i orterna,
som då ännu icke hunnit företagas eller alslutas.
Uti de yttranden, hvilka i anledning af högslberörde Nådiga proposition blifvit
inom Riks-stånden afgifna, häfva dels anmärkningar framställts i fråga orri lämpligheten
tili strategiskt hänseende af norra stambanans af Kongl. Majit godkända sträckning
mellan Stockholm och Upsala, dels yrkats, alt denna bana mätte, under sin fortsättning,
ledas genom mera befolkade och med större varutillgångar försedda trakter, än
dem, hvilka densamma och dess föreslagna utgrening från Sala till Frövi skulle komma
att genomgå.
c) Nordvestra stambanan.
Enligt de upplysningar Jernvägs-kornmittéen erhållit om resultatet af de inom
Norrige anställda undersökningar i afseende på utförandet af en jernvägsförbindelse
mellan brödrarikena, skulle en jernväg lian Norska sidan endast på 2:ne punkter mellan
Fredrikshall och Kongsvinger kunna ledas lill Svenska gränsen, nemligen i riktning
antingen mot Skillingmark eller mot Magnor. Anläggningen af en bana i förstnämnde
riktning, hvilken bana skulle blifva kortare, komme dock att möta oberäkneliga svårigheter
och i anseende till terrängens beskaffenhet vara förenad med stora kostnader.
Deremot skulle terrängen vara särdeles gvnsam för en från Eidsvold-Christiania-banan
ät öster utgående jernväg, som följde Glommen* venstra strand förbi Kongsvinger och
framginge till Svenska gränsen vid Magnor genom samma dalgång som nuvarande landsväg.
Likaså bade, vid anställda preliminära undersökningar å Svenska sidan, nästan
nöfvervinnerliga svårigheter funnits äfven der förekomma emot en jernvägs anläggande
till Skillingmark; men” emot en sådan väg från Arvika ål Kongsvinger, hvilken väg
vore förmånligast för trafiken mellan begge rikena, skulle några svårare naturhinder
icke möta, hvarföre Kommittéen, i samråd med Norska Jernvägs-ingeniörerne, ansett föreningspunkten
mellan rikenas jernvägslinier böra ligga på gränsen bredvid landsvägen
till Kongsvinger, mil norr om Eda glasbruk.
1 afseende på nordvestra stambanans ledning från dess af Kommittéen antagna
utgångspunkt vid Svartå bruk till Christinehamn, har Kommittéer) framställt 2:ne alternativa
förslag, hvarvid Kommilléen dock yttrat, att ehuru begge de alternativt föreslag
-
Stats-Utskollets Uttalande N:o 62.
33
na linierna, af hvilka den ena skulle gå genom Nysund och -den andra öfver Degerfors,
hvad lerrängförhällandena beträffade, vore jetnngoda, syntes likväl Degerforslinien
böra företrädesvis väljas såsom för den inre rörelsen vida gagneligare, emedan
densamma komme alt beröra sjön Möckeln, i hvars granskap bedrefves en ganska betydlig
jerntillverkning.
Såsom en följd af den från Jernvägs-kommitléens förslag afvikande riktning,
som Kongl. Majit ansett vestra stambanan böra erhålla, skulle den nordvestra banan,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, komma att utgå från den vestra i närheten af
Porla, men för öfrigt skulle denna bana anläggas i den af Kommittéen föreslagna
sträckning.
d) Sädrå stambanan.
Emot denna, vid Falköping från den vestra utgående, stambanas ledning i
öfverensstämmelse med Jernvägs-kommitléens förslag förekommer icke någon erinran i
Öfverste Ericsons afgifna betänkande; men inom Bonde-ståndet har i derstädes väckt
motion äfvensom i de af Kongl. Majlis Nådiga proposition föranledda yttranden föreslagits,
dels att nämnde bana, hvilken, enligt dess af Komtnitléen förordade och af
Kongl. Majit godkända riktning, skulle komma att genomskära den med naturprodukter
minst begäfvade delen af Kronobergs län, måtte i stället komma all ledas mera åt
öster samt i fortsättning af östra stambanan dragas söder om sjön Sommen öfver Eksjö
och Wexiö samt vidare på östra sidan af sjön Möckeln och Finja-sjön; dels alt samma
bana måtte från sistnämnde sjö anläggas i rak linea till Hejgeådalen förbi Wisseltofta
kyrka och Hallaryd m. 11. ställen samt i närheten af Ljungby köping sammanfalla med
denna banas i Kongl. Majits Nådiga proposition angifna riktning; och dels att, före
slutliga bestämmandet af södra stambanans ledning genom Småland, fullständig undersökning
måtte anställas angående densammas ifrågaställda anläggning vester om Lagaån
åt sjön Widöslern, der lokalen för en dylik vägs anläggande skulle vara särdeles
fördelaktig och god tillgång på derför erforderliga materialier förefinnas samt de i närheten
liggande vidsträckta torfmossar lemna tillfälle till bränsle och .arbetsförtjenst för
ortens talrika befolkning.
I sammanhang med det af Jernvägs-kommittéen afgifna förslag angående södra
stambanan, har Kommittéen, i anseende till staden Jönköpings belägenhet vid föreningspunkten
af 8 landsvägar och vid södra ändan af en mycket befaren segelled och då
denna stad utgjorde medelpunkten för den lifligaste varu- och persontrafiken inom rikets
sydligare del, föreslagit, alt en i både slalsekonorniskt och militäriskt hänseende behöflig
utgrening från södra banan vid Axamo lill Jönköping måtte ingå bland statsbanorna,
och att denna jernvägsanläggning måtte tillika med södra stambanans varda
företagen.
e) Ostra stambanan.
I fråga om sträckningen af denna bana, som skulle komma att gå midt igenom
Södermanland och Östergötland samt nordvestra delen af Småland och beröra städerna
Norrköping och Linköping, äfven om Göta kanal, samt medelst en kortare bibana
jemväl sammanbindas med den till Jönköping föreslagna utgrening af södra stambanan,
har Kongl. Majit godkänt Jernvägs-kommitléens förslag, med endast den förändring, alt,
till följd af vestra stambanans anläggning söder om Mälaren, denna bana skulle komma
Bih. tilt R. St. Pro t. 1856 ii 1857. i Sami. 1 Afd. 28 Haft. 5
34
Siats-Utskottets Ut/ålande N:o 62.
att upptaga jernvägen mellan hufvudsladen och Katrineholm, samt den östra banan således
utgå från sistnämnde ställe. I likhet med hvad i afseende på utgreningsbanan
från Axamo till Jönköping blifvit föreslaget, har Jernvägs-kommiltéen jemväl hemställt
och Kongl. Maj:t äfven gillat, att bibanan mellan Tenhult och denna stad måtte blifva
en statsbana.
f) Sammanbindnings-banor.
Utaf de 3:ne förenings- eller sammanbindnings-banor, Jernvägs-koiumiltéen föreslagit,
nemligen: en öfver Qvicksunu i Mälaren, mellan de afKommiltéen föreslagna stambanor
i Södermanland och Westmanland, en mellan 2:ne andra punkter eller Katrineholm
och Orebro vid samma stambanor och en mellan Orebro och Askersund eller den vestra
stambanan och Wettern, har Kongl. Maj:!, ansett frågan om den förstnämnda desto hellre
för närvarande böra förfalla, som, enligt det af Kongl. Majit godkända jernvägs-system,
riktningen af den norr 0111 Mälaren belägna stambana, till hvilken denna sammanbindningsbana
skulle ledas, ännu icke kunde bestämmas. Genom stambanans fortsättning vesterut
frän Katrineholm lill Hallsberg i Nerike och sammanträffande derstädes med en lill Orebro
ledande jernväg, på sätt Ofverste Ericsons af Kongl. Majit antagna förslag innehöll,
knmme sammanbindnings-banan mellan Katrineholm och Orebro att icke blifva behöflig.
Kongl. Majit liar således endast tillstyrkt utförandet på Statens bekostnad af banan från
Orebro till Askersund, hvilken Kommittéen förordat såsom särdeles vigtig icke allenast
för underlättande af malm- och tackjerns-lransporlerna från Nerikes bergslager, dels till
Jönköping öfver Wettern och dels till Wermland genom Göta Kanal, utan äfven och
synnerligast i militäriskt hänseende lör tillvägabringande af en beqväm och hastig transport
af trupper och krigsmateriel mellan de norra och södra militär-distrikterna samt till
och från Carlsborgs central-fästning.
Jemte de från Riks-stånden till Utskottet remitterade handlingar, rörande anläggningen
af de jernbanor, som, enligt Kongl. Majlis och Rikets Ständers under sednaste Riksdag
fattade beslut, komma att genom Statens försorg och på det allmännas bekostnad utföras,
Ilai' Utskottet, under behandlingen af de väckta frågorna, och framställda förslagen
angående dessa statsbanors sträckning, äfven tagit kännedom 0111 följande, angående samma
ämne, lill Kongl. Majit i underdånighet ingifna och, tillika med öfriga i Kongl. Majits
Nådiga proposition omförmälda förslag och deröfver afgifna betänkande», Utskottet tillställda
underdåniga ansökningar, nemligen 1
Stockholms Stads Magistrats och Borgerskaps, om påbörjande af en stam-jernbana från
Stockholm och densammas ledning företrädesvis norr 0111 Mälaren;
Särskilda Deputerades för nämnde stad samt Stockholms, Upsala, Westerås, Stora
Kopparbergs, Wermlands, Gefleborgs och Wester-Norr lands län äfvensom Örebro
stad, 0111 vestra stambanans anläggning på norra sidan af Mälaren;
Upsala stads Magistrats äfvensom dervarande Borgerskaps Äldstes samt Handels-, Fabriks-
och Handlverks-föreningars, 0111 anställande af undersökningar angående
nämnde stambanas ledning öster om Sigtuua-fjärden;
Stora Kopparbergs läns Hushållningssällskaps Förvaltnings-ulskolls, angående samma
banas anläggande vester och norr örn Mälaren;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
35
Sahi stads och bergslags Deputerades, angående denna stambanas ledning öfver Upsala
och Sala;
General-majoren Friherre ./. IF. Sprengtporten,? och Brukspatronen L. G. ron Celsing?
ni. fl. egendoms-innehafvares i Södermanland, angående anställande af undersökningar
för utrönande af vestra stambanans fördelaktigaste ledning norr eller söder
0111 Mälaren;
Beniälde Friherre och General-majors samt Biskopen Th Annerstedts ni. II. fastighelsegares
inom Nyköpings Ian, angående oftanämndc stambanas ledning söder om
Mälaren och Hjelmaren :
Kommitlerades för Östergötland.? läns innevånare, angående riktningen af Statens jernvägar
eller stam-jernbanorna ;
Samma läns innevånares, angående östra stam-jernbanans sträckning;
Bruksegarne V. Gassels och A. Robson,? samt andra Rommilterades för jernvägsanläggningen
mellan' Askersund och Qvistbro, angående ny plan för denna jernvägsanläggnings
utförande.
Genom särskild remiss af den 27 nästlidne Mars, har Kongl. Majit dessutom till
Utskottet öfverlemna!, en af åtskilliga tjenstemän, fastighetsegare och näringsidkare inom
Kronobergs län i underdånighet ingifven skrift, med förordande af den utaf Jernvägskommilléen
föreslagna samt i Kongl. Majlis Nådiga proposition antagna sträckning för
södra stambanan inom nämnde län — Likaså har Utskottet från Bonde-ståndet emotlagit
remisser å några derstädes, rörande samma äfvensom östra stambanans riktning, under
de tvännc sednast förflutna inånaderne allcmnade anföranden jemte deraf föranledda
diskussioner, nemligen:
i:o ett af Riksdagsfullmäktige!! Gastaf Johansson från Kronobergs län lill bemälte
Riks-slånd ingifvet Memorial, innefattande en af ett större antal, dels i Wexiö och dels
i kringliggande orter bosatta, personer undertecknad framställning derom, alt södra stambanan
mätte anläggas nära nyssnämnde stad och länets medelpunkt saint bördigaste trakt,
och alt östra stambanan måtte utsträckas från sjön Sommen öfver Eksjö och Wexiö,
hvarifrån den sedan kunde fortsättas emot både Carlskrona och Christianstads län;
2:o ett anförande af Riksdagsfullmäktigen Bengt Nilsson från meraniimnde län,
hvilken åter förordat den i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition angifna riktningen för södra
stambanan vid dess ledning genom detta län;
3:o ett af Riksdagsfullmäktigen Anders Medin Irån samma län afgifvet yttrande,
deruti upptagits en petition, undertecknad af tjenstemän och hemmansegare i Stenbrohults
och Wirestads m. fl. socknar; uli hvilken petition blifvit föreslaget, antingen att södra
stambanan måtte förläggas så nära länets medlersla del, sorn möjligt, eller alt östra stambanan
måtte ledas från sjön Sommen öfver Eksjö lill vestra stranden af Helgasjön och,
söder eller norr om Möckelö, sammanbindas med södra stambanan, samt alt denna bana
från Finja-sjön till Ljungby mätte anläggas i mera ostlig riktning, än det i Kongl. Maj:ts
proposition framlagda förslag till densainmas ledning förutsatte;
4:o Riksdagsfullmäktigen Nits Hanssons från Christianstads län anförande, hvarigenom
han såsom sill. yttrande upptagit och aflemna! en af åtskilliga personer å Vankifva,
Ignaberga, Bromestads, Matteröds, Mellby och Forstorps socknars vägnar undertecknad
skrift, med förordande af den sträckning för södra stambanan, sorn i högstberörde
proposition funnes angifven.
36
Slats-Ulskotiets Utlåtande N:o 62.
Under sina långvariga Öfverläggningar angående de för hela riket i mångfaldiga
hänseenden och förnämligast i afseende på landets ekonomiska och finansiela ställning
maktpåliggande ämnen, hvarom Utskottet i della utlåtande mäste uttala sina tankar och
föreslå de på ej mindre nuvarande än framtida förhållanden inverkande beslut, sorn af
Rikets Ständer höra under denna Riksdag fattas, har Utskottet med noggranhet jcmförl,
granskat och pröfva! de afgifna särskilda förslagen lill slam-jernbanornas riktning, äfvensom
de grunder, hvilka blifvit anförda för samina förslags godkännande eller förkastande;
och Utskottet får nu yttra sina egna, efter mycket begrundande, stadgade åsigt er angående
ledningen af dessa stambanor, dervid Utskottet, med afseende å det inflytande, som
den lifligast omtvistade frågan, eller den om vestra stambanans anläggning norr eller strder
om Mälaren, mäste ega på hela stambane-svstemet, tror sig först böra utveckla skälen
för sin mening i fråga om sagde banas sträckning.
Lika med Kongl. Majit, anser Utskottet rikets hufvudstad utgöra den rätta utgångspunkten
för bestämmandet af stambanornas både benämning och ledning genom de
hufvudsladen omgifvandc eller derifrån mera aflägsna provinser. Då nu denna stad är
belägen i närheten af östra hafskusten, måsle derifrån utgående stambanor, för alt genomskära
landel, ledas både åt vester, söder och norr. I afseende på den vestra vägslräckningen
förekommer dock, att. den större insjö, vid hvars utlopp i Östersjön hufvudsladen
eger sitt för vatten-kommunikationer med både utländska och inrikes orter ovanligt
fördelaktiga läge, afskiljer de närmast i vester belägna provinserna från hvarandra
och . hindrar anläggningen af en för dem och deras kommunikation med såväl hufvudsladen
som rikets vestra delar gemensam slam-jernbana. Således fordras ovilkorligen särskilda
banor lör att tillfredsställa dessa provinsers naturliga anspråk på jernvägsförbindelse
med hufvudsladen och andra delar af riket. Men ali anlägga och underhålla 2;ne
vesterul från hufvudsladen gående stambanor, eller en norr oell en söder om Mälaren,
hvilket dessutom, med afseende å landets nuvarande industriel;! utveckling, före faller Utskottet
mindre angeläget, skulle vara förenadt, med alltför stora uppoffringar lör det allihäuna,
såvida icke dessa banor lill en betydlig del kunna sammanfalla med de jernvägar,
som från hufvudsladen skola ledas lill de södra och norra provinserna, och hvilka
jernvägar genast vid sin utgång från samma stad måste inlaga sina motsatta riktningar.
Likasom de söder om Stockholm belägna folkrika och med ymniga naturprodukter begåfvadé
provinserna Småland, Östergötland och Södermanland skulle finna sina intressen
och sin gemenskap med landels hufvudstad helt och hållet åsidosatta, i fall dessa provinsers
invånare icke kunde begagna den der allmänt efterlängtade jern vägs-förbindelsen
med nämnde stad samt rikets bergslager och vestra delary likaså skulle de vidsträckta
norra och nordvestra landskaperna anse sina anspråk på delaktighet i de. fördelar, Statens
jern vägs-anläggningar bereda, lemnade ulan allt afseende, om sagde anläggningar
icke utsträcktes lill de orter, som äro belägna i norr och nordvest från hufvudsladen
och dermed af ålder egt den lifiigaste handelsrörelse. Utskottet anser sig derföre kunna
och böra antaga, ali jernbanor på Statens bekostnad skola anläggas både söder och norrut
från hufvudsladen. Men sorn Utskottet, i fråga om statsbanornas ledning, till alla delar
instämmer i den af Jernvägs-kommittéen yttrade och af Kongl. Majit godkända åsigt, alt
desamma företrädesvis böra ledas genom orter, som äro mera aflägsna från och således
sakna lördél af vallen-kommunikationer, samt alt en dylik bana endast undantagsvis bör
i en längre sträckning framgå parallell med en närbelägen segelled; så följer häraf, afl
Utskottet, finner sig icke kunna biträda eller med sitt förord understödja det framställda
förslaget angående den ena af de från Stockholm utgående stambanornas ledning i närheten
af Mälaren, på denna sjös norra sida, helst kommunikationen mellan hufvudsladen
och derstädes belägna städer samt kringliggande landsbygd, under större delen af året,
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
-37
på till tillfyllestgörande sätt underhålles genom en särdeles liflig segel* och ångbåtsfart,
hvilken, äfven om en jernväg mellan dessa släder skulle anläggas, lärer komma att af
deras och nämnde landsbygds invånare fortfarande begagnas för den hutvudsakligasle både
varuforslingen och persontrafiken lill och Irån hufvudsladen. Deremot tvekar Utskottet
icke att uttala sin öfvertygelse, att en jernbana, som, på ett längre afstånd från såväl
Mälaren som hafskusten, genomskär norra Mälare-provinserna äfvensom ett del af Dalarne
och Gestrikland samt uppsamlar och fortskaffar till afsätlnings-orterna ej mindre
del bördiga slättlandets, än de verksamma bergslagernas produkter, och derifrån återför
inom andra delar af landel nödvändiga varor och köns ilin t iöns-ar lik lar, skall blifva af ett
ojemförligt större gagn för både dessa provinser och öfriga orter, som äro i behof af
samma provinsers natur- och industri-alster, än om densamma varder anlagd utmed eller
i närheten af Mälare-stranden, samt att denna stambana, till hvilken enskilda bibanor och
andra komtntttiikalions-leder tvifvelsutan komma att sluta sig, jemväl för det allmänna
skall medföra väsendlliga fördelar. Dock som ledningen af sagde bana-, såvida dermed
afsedda ändamål skola vinnas, måste till icke ringa del lämpas efter rörelsens behof i
de trakter, den kommer alt genomgå, så kail densatnma icke erhålla den rakare riktning,
som bör beredas' vid anläggningen af en jernväg, hvars hufvudsakligaste syftemål
är alt förbinda dess 2:ne ändpunkter samt i möjligaste mån förkorta afståndet mellan deni
och andra ställen, hvilka al banan beröras.
Genom Kongl, brefvet den 19 Augusti sistlidet år, hafva de i Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition begagnade benämningar å stambanorna blifvit i Nåder fastställda, hvilka benämningar
derföre, till betecknande af de särskilda stambanorna, blifvit af Utskottet begagnade;
hvadan Utskottet således med benämningen vestra stambanan afser den bana,
hvarmed åsyftas att åstadkomma en omedelbar kommunikation mellan Stockholm och Göteborg
samt de i närheten af detina bana liggande orter.
Vid bestämmandet huru den stambana, sorn skall förena landels- 2:ne folkrikaste
släder och betydligaste handelsplatser, bör ledas, måste naturligtvis synnerligt afseende
fästas på beredandet af den, såvidt lokala förhållanden medgifva, minsta våglängden mellan
dessa släder, enär härigenom ej allenast den lifliga person- och varu-lrafiken mellan
dem, ulan äfven den ännu betydligare rörelsen mellan samma städer och de inom deras
hatidels-områden belägna orter mest underlättas. Ur denria synpunkt eger följaktligen
vestra stambanans anläggning genom Södermanland, på sätt Kongl. Majit föreslagit, ett
afgjordt företräde framför samma banas ledning norr om Mälaren enligt Jernvägs-kommittéens
förslag, enär, i förra fallet, längden af ifrågavarande bana blifver endast 43£
mil, hvaremot densamma, anlagd i den af Kommittéen föreslagna sträckning, kommer att
utgöra 47 mil. 1 afseende på anläggnings-koslnadertia för sagde bana, har visserligen
anmärkts, att dessa kostnader, i förhållande lill våglängden, voro större vid banans ledning
söder om Mälaren, än vid dess anläggning på norra sidan af nämnde sjö; men sorn
den högre anläggnings-koslnaden, enligt hvad i anledning af denna anmärkning blifvit
upplyst, egentligen förekommer för den del af jernvägen genom Södermanland, hvilken
skulle blifva gemensam för de från hufvudstaden lill rikets vestra och södra provinser
gående stambanorna, eller för den mellan Stockholm och Katrineholm föreslagna bandelen,
så och då Södermanlands, Ostergötlands samt öfriga söder om hufvudstaden belägna
folkrika provinsers anspråk, alt, sedan Staten öfvertagit anläggningen af de större jernbanorna,
genom en sådan bana erhålla direkt förbindelse med rikets hufvudstad, omöjligen
kunna uuderkännas, hvadan alltid måste förutsättas att en stambana kommer afl från
hufvudsladen utgå mot söder; lära de, till följd af lokalens ofördelaktiga beskaffenhet, i
jemförelse med andra dylika företag inom detta land, stora kostnaderna för jernvägsauläggningen
till Katrineholm så mycket mindre kunna anses utgöra något hinder emot
38
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 62.
vestra stambanans ledning söder om Mälaren, som Slaten, hvilkendera sträckningen denua
bana än erhåller, måste i allt läll vidkännas sagde kostnader. Då stambanor, såsom Utskottet
tagit för gifvet, komma att från hufvudsladen anläggas i både nordlig och sydlig
riktning eller förbi både Upsala och Katrineholm, så mäste, vid jemförelsen af den anläggnings-kostnad,
som uppkommer genom vestra stambanans ledning norr eller söder om
Mälaren, ovilkorligen afses den väglängd, efter hvilken denna stambana i ena eller andra
fallet skall fortgå i samma linea, som de från nämnde stad till rikets norra eller södra
orter utgående enahanda banor. Enligt Jernvägs-kommitléens uppgift, skulle, genom vestra
stambanans anläggande söder i stället för norr om Mälaren, en minskning af 6 mil
i de föreslagna statsbanornas längd kunna beredas, hvarigenom således, efter byggnadskostnadernas
bera kning till 7(;0,0(!0 Rdr för hvarje mil, en besparing af 4,200,(100 R:dr
R:mt i dessa kostnader skulle uppkomma; men efter hvad den i Öfverste Ericsons betänkande
intagna fullständiga och af Utskottet granskade utredning angående samma fråga
ådagalägger, utgör verkliga beloppet af den, genom vestra stambanans anläggning på Mälarens
södra sida, i stället för densammas ledning norr om denna sjö, uppkommande
minskning i längden af de jernbanor, som af Staten skola byggas, 12j mil samt följaktligen
besparingen i byggnads-kostnaderna, efter samma beräkning, icke mindre än
8,575,000 R:dr sagde mynt. Dessutom kommer, om vestra stambanan ledes genom Södermanland
och i fall den enstämmigt förordade sammanbindnings-banan mellan Örebro
och Askersund varder anlagd, en för ej mindre Östergötland och Södermanland än Nerikes
bergslager särdeles vigtig jernvägs-lörbindelse alt erhållas, utan att för sådant ändamål
en särskild i närheten af Hjelmnren framgående sammanbindnings-bana af 6j mils
längd, såsom Jernvägs-kommitléen föreslagit, behöfver på Statens bekostnad anläggas
mellan Katrineholm och Örebro. Den ytterligare besparing af Statens bvggnads-kostnader,
sorn beredes derigenom alt sistnämnde bana icke behöfves, utgör, enligt del för denna
bana uppgjorda och af Jernvägs-kommitléen åberopade kostnadsförslag, mer än 4,000,000
R:dr R:ml. All nu uppgifna besparingar i kostnaderna för Statens jernvägs-bvggnader verkligen
komma att föranledas genom vestra stambanans anläggning söder om Mälaren, anser
Utskottet icke kunna vederläggas; och får Utskottet i sådant hänseende erinra, hurusom
den riktning samt den utsträckning norra stambanan, för alt underlätta kommunikationerna
mellan de nordliga provinserna samt hufvudsladen eller landels vestra delar,
erhåller, vare sig antingen mot nordvest från Upsala åt Dalarne eller nordost från Frövi
mot Sala eller annan längre i norr belägen punkt, icke komme att ega något inflytande
på resultatet af den med hänsigt lill vestra stambanans ledning på ena eller andra sidan
al Mälaren anställda jemförelse mellan den större eller mindre längden al de utaf Kommilléen
föreslagna statsbanor.
Medelst vestra stambanans ledning från Stockholm genom Södermanland, kommer
den alt derstädes upptaga den från södra orterna kommande stambanan, hvilken sednare
bana inom nämnde provins fördelar sig åt motsatta håll, nemligen mot öster åt hufvudstaden
och mot vester åt Nerike samt fortgår i en sträckning af mer än 18 mil i samma
linea sorn förstnämnde bana. Skulle deremot vestra stambanan anläggas norr om och i närheten
af Mälaren, komme genom denna bana hvarken behofvet af jernvägs-förbindelser mellan de
norra provinserna och hufvudsladen samt dessa provinser och rikets medlersta och vestra delar
att i någon väsendtlig mån förminskas, eller de särskilda bibanorna mellan bergslagerna och:
Mälarens hamnplatser att blifva mera umbärliga. En sådan efter norra stranden al nyssnämnde
sjö anlagd bana kan ingalunda uppfylla de norr om denna sjö belägna provinsers skäliga
anspråk pä de för deras gods- och person-trafik nödvändiga jeruvägarnes anläggning i
den enda för rörelsen inom Dalarne och Westmanland naturliga riktningen, eller Irån
norr och nordvest mot söder. Frågor om stals-bidrag för bibanors anläggande just i
Stats-Uts/iottets Utlåtande N:o 62.
39
samma riktning, eller längs efter Hedströmmen lill Köping oell ända frän sjön Siljan i Dalarne
lill Westerås, hafva också blifvit väckta under både innevarande och sednaste riksdagar.
Härigenom torde allmänna meningen i fråga om denna koinmunikations-väsendels hufvudsakliga
riktning inom nämnde provinser alltså kunna anses ådagalagd; och Utskottet är
öfvertygadt, alt ett efter rörelsens behof ordnadi jernvägs-svstem för de norr 0111 Mälaren
belägna landskaperna icke kan på eli ändamålsenligt sätt åstadkommas med begagnande
af en stambana, som, genomgående landet nära Mälaren, egentligen blott förenar
der belägna mindre städer, helst dessa städers rörelse från åldriga tider hufvudsakligen
uppehållits genom en varuforsling, som verkställes dels från och till de norr 0111 samma
släder liggande orter och dels sjöledes till Stockholm samt andra släder och orter vid
eller omkring Mälaren.
Utskottet har sökt förskaffa sig kännedom 0111 anledningarne till och förhållandet
med den i flera af Utskottet emottagna anföranden upprepade klagan öfver stegringen af
forsel-lönerna från och till Nerikes samt Westmanlands bergslager; och Utskottet
har väl funnit denna klagan grundad samt de uttalade förhoppningarne, att det öfverklagade
både i allmänt och enskildt hänseende vigtiga förhållandet icke skall af Rikets
Ständer lemnäs utan uppmärksamhet, befogade; men Utskottet kan icke dela den yttrade
åsigten, att de olägenheter och hinder, som derigenom förorsakas för rörelsen och
näringslifvet inom sagde orter, skulle afhjelpas medelst en jernvägs-anläggning utmed
Mälarestranden. Enligt Utskottets öfvertygelse skulle nemligen en derstädes anlagd jernväg
icke komma alt medföra någon väsendtlig förändring i omförnuilda forsei-löner,
hvilkas nuvarande höga belopp ingalunda har det inflytande å de jemförelsevis mindre
betydliga transporterna på landsvägen längs efter Mälarens norra strand; som å de lunga
varornas forsling mellan de norra orterna samt Mälarens hamnplatser, och hvilken varuforsling
skulle äfven framgent komma alt fortfara, såsom icke skeende längs efter utan
vinkelrätt emot en sådan jernväg. Att det lör de norr 0111 Mälaren och Iljelmaren belägna
orterna är allravigligast att fä en förbättrad kommunikation i sydlig riktning mot
dessa segelbara sjöar, har rörelsen på den hittills fullbordade delen af Köping-Hult-jernvägen
faktiskt bevisat. Denna jernbana, som från Orebro utgår åt norr mot Nora
bergslag, har redan erhållit en ganska liflig trafik, hvilken endast är alt tillskrifva
samma banas ledning direkt inåt landet; ty 0111 nämnde bana deremot, i öfverensstämmelse
med det försl framställda förslaget, blifvit anlagd närmare Hjelmaren med sträckning
mot öster från Orebro rakt åt Arboga, i samma direktion, som den föreslagna
jernbanan längs efter Mälaren, hade den nuvarande lifliga rörelsen icke förefunnits, ulan
denna bana blott kunnat begagnas af den obetydliga person- och ännu ringare varutrafiken
mellan sagde städer.
Vid nu anställda jemförelser mellan resuitaterna af vestra stambanans' anläggning
söder eiler norr om Mälaren har Utskottet ansett sig icke böra taga i beräkning de
vestra provinsernas trafik, enär denna kan antagas komma alt blifva ungefärligen densamma
på hvilkendera sidan af Mälaren den till dessa provinser från hufvudstaden gående
stambanan anlägges. Utskottet tvekar dock ej ali uttala sin öfvertygelse, att en
vida lifligare jernvägsrörelse skall uppstå på Mälarens och Hjelmarens södra än norra
sidor. Sålunda skall trafiken tvifvelsutan blifva. mycket större mellan Örebro och Katrineholm,
än på ungefärligen enahanda väglängd norr om samma sjöar, eller mellan Örebro
och Westerås, helst den södra jernvägsförbindelsen icke, i likhet med den norra, har
alt motse en täflan med sjökommunikationerna mellan de orter, som af jernvägen beröras.
En jernväg söder om Mälaren kommer således att under hela året uppbemta och fortskaffa
Östergötlands och dervarande betydliga städers samt andra i söder från hufvudstaden
belägna orters person- och varu-trafik till och från ej mindre denna stad, än
40
Sta/s-U/s/cotlels Utlåtande N:o 62.
Nerike och rikets vestra landskaper samt Norrige. Denna bana kommer dessutom att
från begge sidor oafbrutet begagnas för rörelsen både inom Södermanland och inom
Nerike, hvarest densamma vid Hallsberg upplager den stora trafiken mellan den vid
Wellern belägna staden Askersund och de norr om samma sjö liggande orter. Visserligen
skulle den från Orebro mot norr utgående banan, sedan den mellan sistnämnde
stad och Frövi emotlagit trafiken till och från Nora och Linde, erhålla en rörelse jemförlig
med den, som är att motse mellan Orebro och Hallsberg, men sedan denna sednare
bana gått förbi Frövi samt Mälarens hamnplatser Arboga, Köping och Westerås,
skulle densamma, under 7 månader af året utsatt för täflan med en beqväm och snabb
sjötrafik, efter all sannolikhet endast komma alt lemna en högst obetydlig inkomst. Vid
den norr om Mälaren gående stambanans fortsatta ledning från Westerås till Stockholm,
komme väl samma bana alt genomlöpa allmänt odlade och fruktbara trakter; men denna
landsort synes icke hafva något synnerligt behof af en ytterligare eller ny kommunikationsled,
helst den i sitt granskap eger ganska fördelaktiga vattenkommunikationer med
hufvudstaden samt andra orter, och den i Kongl. Maj.-ts Nådiga proposition föreslagna
norra stambanan kommer att på icke långt afstånd derifrån anläggas. Ett helt annat
förhållande eger deremot rum i alseende på den motsvarande delen af eo jernväg söder
om Mälaren, eller mellan Katrineholm och Stockholm, som får sin sträckning inuti
landel lill större delen på 3 ä 4 mils afstånd frän närmaste vatten-kommunikationsled
och kommer att genomgå en landsbygd i vida större behof af förbättrade eller nya
kommunikationer. Derföre torde denna jernväg, sedan rörelsen å densamma framdeles
ökats med den från Östergötland och rikets sydliga delar tillkommande trafik, förmodligen
blifva den lörsta Svenska jernväg, som för att motsvara rörelsens behof måsto
utläggas till dubbel bana.
I fråga om den inverkan på sammanlagda längden af Statens jernvägsatlläggningar,
vestra stambanans ledning norr eller söder om Mälaren kommer att medföra,
anser sig Utskottet, som äfven å delta förhållande egnat sin uppmärksamhet, böra upplysningsvis
erinra, alt genom de norra jernvägsliniernas utdragning från Upsala och
Frövi uppkommer nästan samina väglängd för Statens jernvägs-byggnader, om nämnde
stambana anlägges på Mälarens södra sida, sorn genom utföraode af de ntaf Jemvägskommittéen
föreslagna jernvägSlinier på hvar sin sida af denna sjö och Hjelmaren; men
om vestra stambanan varder anlagd söder, i stället för norr, om Mälaren, kan, ulan ali
sådant föranleder någon förlängning af statsbanorna i sin helhet, ett ändanrålsenligare
och mera utsträckt samt för de norra provinsernas rörelse mera gagnande jernvägssystem
erhållas. Denna stambanas anläggning genom Södermanland bereder för öfrigt
den väsendtliga fördelen vid uppgörandet och fastställandet af sagde system, att de norra
landsorternas jernvägs-linier kunna ledas i de riktningar, industrien och rörelsen inom
dessa orter kräfva, utan att afseende dervid behöfver fästas på en för dem mindre vigtig
och angelägen jernbana utmed >Mälareslranden.
I sjelfva verket föranleder vestra stambanans dragning söder om Mälaren inga
andra förändringar uti hvad oftabemälde Kommitté föreslagit i afseende på de i frågaställda
jernvägs-anläggningarne inom Södermanland och Nerike, än alt iden statsbana,
som, enligt Kommittéens förslag, skulle åt vester fortsättas, i stället för att ledas i
nordvest till Örebro, kommer all fortgå i nästan rak vestlig riktning till Hall$berg<oeh
der sammanträffa med jernbanan mellan Örebro och Askersund samt fortfarande bibehålla
samma riktning lill Hjulö, dit vestra stambanan, i händelse densamma, enligt Kommilléens
förslag, skulle gå norr ora Mälaren, komme att från Örebro ledas i sydvestlig
riktning.
Utskottet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
41
Utskottet har redan erinrat, hurusom vestra stambanans af Jernvägs-kommitléen
föreslagna sträckning norr om Mälaren icke öfverenssläinmer med den af Kommittéen
antagna grundsats, att stambanorna böra isynnerhet framdragas genom orter, som äro
aflägsna från vatten-kommunikationer, samt icke affölja segellederna, utan endast beröra
dessa vid sådana punkter, der den inre rörelsen för vissa orter finnes sammanförd.
Deremot har både rörelsens och lokalens naturliga beskaffenhet medgifvil tillämpningen
al sagde grundsats vid uppgörandet af förslaget i afseende på samma banas ledning söder
om meranämnde sjö. Enligt detta förslag skulle nemligen vestra stambanan, sedan den
öfvergått den landtunga mellan Mälaren och Östersjön, som genomskäres af Södertelje
kanal, ledas i det inre, af Södermanland samt framföras genom de delar af denna provins
och Nerike, hvarest sammanhängande vatten-kommunikationer saknas. Vid gränsen
mellan Nerike och Westergötland, skulle samma bana komma alf gå mvcket tili ra den
icke obetydliga, på ett kort afstånd från Wenern belägna, sjön Skagern, mellan hvilka
2:ne sjöar, enligt hvad för Utskottet uppgifvits, segelled utan svårighet lärer kunna
åstadkommas; hvarefter en oafbruten vatten-kommunikation mellan Nordsjön och mellersta
delen af ifrågavarande stambana blifver all tillgå. Hvad för öfrigt beträffar de fördelar
i ekonomiskt och industriell hänseende, som denna bana i dess nu förordade riktning
kommer alt tillskynda ej allenast de provinser, hvarigenom densamma anlägges, och
de orter, hvilka den sammanbinder, utan äfven (lera andra delar af landel samt riket i
sin helhet, instämmer Utskottet i de yttranden härom, sorn Kongl. Majlis Nådiga Proposition
och det deruti åberopade betänkande innehåller. Vidkommande äter den inverkan
samma bana torde komma alt utöfva i afseende på de med landels och hufvudstadens
försvar gemenskap egande förhållanden, anser sig Utskottet böra tillägga: alt, sedan en
från denna bana utgående och genom Östergötland och Småland sig sträckande stambana
jemväl blifvit fullbordad, kan, genom begagnande af dessa banor, betydligaste delen af
landets försvarskrafler med minsta omväg och på kortaste tid sammandragas till hufvudSladen
och dess grannskap; ali den kuperade trakt, förstnämnde bana invid hufvudstnden
kommer alt genomlöpa, bör mycket underlätta densammas försvar emot fiendlliga angrepp;
samt ätt, då banan egentligen endast på en punkt, eller i närheten af Södertelje,
torde vara lättare åtkomlig för en från östra kusten i landel inträngande fiende, synas
ändamålsenliga anstalter lill både hanans och hufvudstadens skyddande, utan någon större
uppoffring eller försvarskraflcrnas splittring, kunna derstädes vidtagas.
1 anledning af den uti flera afgifua motioner och anföranden inom Riks-Stånden
yttrade mening, alt vestra stambanans anläggande söder om Mälaren skulle vara oförenligt
med Rikets Ständers förut, meddelade yttranden och fattade beslut med hänsigt
lill den åt ett enskildt bolag upplåtna jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult,
finner Utskottet sig föranlåtet erinra, att bemälte bolag icke fullgjort sitt åtagande i afseende
på denna jernvägs-anläggnings utförande ; alt detsamma derföre förverkat sin af
Staten erhållna rån te-garanti; samt allvid sednaste Riksdag, då Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer beslölo, ali Svenska stam-jernbanorna skulle anläggas genom Statens försorg
och blifva dess tillhörighet, icke ens någon fråga väcktes och således än mindre något
förklarande meddelades, angående sagde dä redan påbörjade jernvägs-anläggnings upptagande
bland sådana banor. Nu anförda jemte öfriga härvid förekommande förhållanden,
hvilka af Utskottet skola närmare utvecklas i det särskilda utlåtande Utskottet, till följd
af erhållna remisser, kommer att afgifva, rörande meranämnde jernvägs-anläggnings understödjande
eller inlösande af Staten, torde anses utgöra fullt giltiga skäl för Rikets Ständer
all, ulan afseende å hvad som vid denna jernväg genom enskild försorg blifvit till
Bih.
till 11. St. Pro t. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 6
42
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 62.
gjordt, falla sitt beslut angående nu ifrågavarande statsbanor och deras ledning i den
med det allmännas fordel mest öfverensstämmande sträckning.
Till bemötande af öfriga framslällda anmärkningar emot det af Kongl. Majit
gillade och till Rikets Ständers godkännande förordade förslaget, angående vestra stambanans
ledning genom Södermanland och södra delen af Nerike, anser sig Utskottet jemväl
böra erinra om följande förhållanden:
De riktningar, allmänna landsvägarne inom Sverige af mer eller mindre kända
anledningar från äldre lider erhållit, öfverensläinma mångenstädes ingalunda med den
nuvarande rörelsen, hvars fo; dringar ej heller af dem tillfredsställas, ehuru densamma
måste fortfarande deraf begagna sig. Dessa landsvägar, hvilka lill stor fördel för allmänna
trafiken, blifvit under sednare åren inom flera orter omlagda, kunna således icke
antagas såsom några tillförlitliga beslämningsgrunder för ledningen af de nya kommunikalionsleder,
hvarom nu är fråga. Ehuru, vid de till lands skeende resor och varutransporter
mellan Stockholm och Göteborg, den längre vägen på norra sidan af Mälaren
för närvarande visserligen mera begagnas än den på södra sidan af samma sjö, finnes
dock ej någon anledning att förutsätta, det transito-rörelsen mellan nämnde städer, då
de förhållanden, som nu gifva företräde åt den norra vägen upphört, icke skall med
större begärlighet betjena sig af en söder om Mälaren anlagd jernväg, än af en längsefler
denna sjös norra sida löpande sådan väg. Hvad åter beträffar den inre rörelsen
eller kommunikationen mellan de punkter inuti landet, som af jernvägen komma att
sammanbindas, har Utskottet redan omförmält den ringa beröring, som i handels- och
industriväg eger rum mellan de invid eller i närheten af Mälarens norra strand belägna
städerna. För alla dessa släder och den omgifvande landsbygden äro nemligen hufvudstaden
samt närmaste bergslager de gemensamma afsättnings- och uppköps-orterna. De
hufvudsakligasle transporterna lill och från hufvudsladen hafva af ålder verkställts sjöledes
och med afseende å ej mindre beskaffenheten af de varor, som utgöra förmål för
dessa transporter, än det ändamålsenliga och rörelsens behof fullt motsvarande sätt,
hvarpå sjö kommunikationen mellan hufvudsladen och nämnde städer numera besörjes,
torde kunna antagas, att en jernvägs-förbiudelse mellan samma släder icke komme alt
medföra någon väsentlig förändring i den lifliga varu-lransporlrörelse, som sjöledes dem
emellan redan utbildat sig. Deremot kan med all sannolikhet förutses, alt en, med begagnande
af en del utaf vestra stambanan söder om Mälaren, åstadkommen dylik förbindelse
mellan den midt in i landet belägna staden Örebro samt den betydliga handelsort)
fabriks-staden Norrköping skall framkalla och underhålla en ganska stor rörelse
samt bereda en ansenligen ökad afsättning för både de norr och vester om Örebro
liggande bergslagers fyrfaldiga effekter och det bördiga Östergötlands landtmannaprodukler.
Med afseende å dels Jernvägs-koinmilléens gjorda erinran, angående den högre
driftkostnaden och materielens starkare nötning samt den större bränsle-konsumtionen å
en jernbana, som komme att anläggas söder om Mälaren, än å en norr om samma sjö
anlagd sådan bana, hur Kongl. Majit i Nåder tillkännagifvit, att, enligt hvad vid sednare
undersökningar visat sig, de flesta brantare lutningar, än 1 på 100, kunna undvikas
eller förändras å vägsträckningen från Slockholm genom del inre af Södermanland; och
har Utskottet af erhållna upplysningar angående resultatet af dessa undersökningar, bland
annat, inhemta!, att de starkare lutningar eller till och med 1 på 102, som skulle förcfinnas
å den sednast undersökta jernvägslinien mellan Stockholm och Hansta i vestra
Wingåkers socken, motsvarade 10} procent utaf liniens hela längd, och alt, om alla
lutningar, som uppginge Lill 1 på 110, sammanlades, desamma utgjorde 20 procent utaf'
denna linies längd. Deremot skulle de "starkare lutningarne” å den genom Jernvägs
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
43
kommiliéens försorg undersökta linien mellan Slockholm och Hansta utgöra 28 procent,
och de till och med 1 pä 110 uppgående lulningarne 31 procent af våglängden. Vid
jemförelse melian lulningarne å den förändrade jernvägslinien inom Södermanland och
den af Kommittéen förordade linien norr om Mälaren öfver Giresta och Westerås till
Hjulö, uppkomme åter följande förhållande: då de svårare lutningarne, eller de från
och med l på 60 samt till och med 1 på 99 å den sednare linien utgjorde en sammanräknad
längd af 41,500 löt, vore sammanlagda längden af enahanda lutningar å den
förra linien från Slockholm till Hjulö endast 12,200 fot. Längden af kurver med 1,000
löts kröknings-radie skulle på den södra linien komma att utgöra 9,100 fot och på den
norra 3,000 fot, hvaremot kurverna med 1,500 fots kröknings-radie på den förra uppgingo
lill 4,000 och på den sednare linien lill 7,200 lots längd. Jernvägs-sträckningen
mellan Stockholm och Hansta skulle väl. enligt den sednast undersökta linien, blifva
10,100 fot längre än den i Kommittéens betänkande omlörmälda linie mellan dessa ställen;
men anläggnings-koslnaden för samma linie skulle komma att med ej mindre än
954,750 R:dr R:mt understiga den af Kommittéen för jernvägs-anläggningen mellan hufvudstaden
och sistnämnde ställe beräknade kostnadssumma. Genom sålunda ytterligare
upplysta förhållanden, anser Utskottet, alt de anmärkningar emot vestra stambanans ledning
på södra sidan om Mälaren, hvilka framställts med hänsigt till de försl beräknade
lulningarne oell krökningarne å en söder om denna sjö gående jernbana och desammas
förmodade menliga inverkan på och hinder för trafiken derå, blifvit på eli tillfredsställande
sätt vederlagda och undanröjda.
Under sina öfverläggningar, angående de relativa fördelar, som uppkomma genom
vestra stambanans ledning norr eller söder om Mälaren, har Utskottet ansett sig äfven
böra taga i betraktande invånarnes antal i de trakter, banan i ena eller andra fallet
skulle komma att genomgå. Vid sålunda anställd jemförelse mellan den folkmängd, som
sannolikt komme att begagna jernvägen på Mälarens ena eller andra sida, kunna de i
sådant hänseende vanligen antagna beräkningsgrunder icke tillämpas för en jernvägsanläggning
på norra sidan, der beqväm och snabb sjötrafik under längsta tiden af året
linnes alt tillgå, och hvarifrån under denna lid ett jemförelsevis ringa antal passagerare
i allmänhet skulle begagna jernbana i stället för de dagliga mera billiga ångbålslägeuhelerna.
Det är således egentligen för den södra jernvägslinien, eller den genom Södermanland,
som man kan påräkna, att den inom provinsen boende befolkningen skall vid
sina kommunikationer med Stockholm samt, vestra och södra delarna af landet begagna
sig af den för dem tillgängliga jernvägen; och, efter Utskottets tanke, är det just inom
en, tillfälle till valtenkommunikationer saknande, landsbygd, sådan som de! inre af Södermanland,
hvarest en blifvande jernbana kommer att utgöra det allmänna fortskaffningsinedlel
för både person- och varulrafiken i alla riktningar, och hvarest alla föremål för
håde produktionen och konsumtionen skola samlas på jernbanan under hela året, som
en säker inkomst af banan och ett verkligt gagn för landsorten af densamma måste
uppstå. Folkmängden utmed den på norra sidan af Mälaren föreslagna jernbanan från
Örebro till Stockholm utgör 148,000 menniskor, hvaremot densamma på södra sidan
mellan Hallsberg och Stockholm endast är 93,000, allt. inom 2 mils bredd på hvardera
sidan af jernbanan. Härvid måste dock erinras, att af denna intill banan på norra sidan
boende befolkning endast omkring 4,000 personer hafva öfver 2 mil till lastageplats,
men att deremot å den södra mer än 29,000 sakna närheten af sådan lägenhet lör deras
kommunikationer och derföre måste utan tillfälle till sjötransport söka begagna sig
af jernbanan. Härtill kommer ytterligare, dels alt en del lastageplatsen sorn utmed
Hjelmaren äro tillgängliga för den södra befolkningen, äro mera aflägsna från Stockholm,
hvarföre rörelsen derstädes måste underkasta sig tidsutdrägten och afgifterna vid begag
-
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
nandel af Hjelmare kanal, dels att under vintertiden den södra jernbanan till en del kan
viinla passagerare frän bäda sidor utaf den landsbygd af 2 mils bredd, sorn ofvanintagna
beräkning afser. Södra sidan har dock, i fråga om jernvägs trafiken, den stora fördelen
framför den norra, att hela befolkningen, alltifrån södra gränsen af Nyköpings län och
äfven från de nordliga delarne af Östergötland, kommer att underhålla denna trafik genom
sina förbindelser med både hufvudstaden och vestra orterna, hvarvid jernvägs-rörelsen
icke behöfver täfla med en förut allmänt begagnad vattenkommunikation.
Slutligen anser sig Utskottet böra flista uppmärksamheten vid den lör trafiken å
södra banan och landet i allmänhet vigliga omständighet, att hufvudstadens talrika person-förbindelse
med vestra delarna af Riket samt Norrige blifver 3 mil kortare på den
södra, än på den norra sidan af Mälaren. Denna söder om Mälaren anlagda banas allmänna
vigt och fördelaktighet skall framdeles, då den 8 mil kortare jernvägs-lörbindelsen
mellan Östergötland och Skåne varder öppnad, ytterligare ökas; och derefter kommer
på samma banas östra del, eller mellan Katrineholm och Stockholm, utgörande
en längd af 12^ mil, alt sannolikt uppslå en lifligare trafik än på någon annan Svensk
jernbana.
På grund af hvad Utskottet nu anfört och i betraktande af öfriga i Jernvägskommiltéens
och Öfverste Ericsons underdåniga belänkanden närmare utvecklade förhållanden,
anser sig Utskottet hafva i alla hänseenden lillfyllestgörande skäl för sin tillstyrkan,
att vestra stambanan lägges söder om Mälaren, helst som det under landets
ännu ringa utvecklade industriela förhållanden synes öfverflödigt att vid sidan af en insjö
med snabbgående ångbåtar och liflig segelfart anlägga en jernbana, under det att
många andra delar af landet befinna sig i fortfarande saknad af de för dem högst bellö
diga kommunikations-auslalter.
Elter att sålunda hafva framställt sina åsigler rörande vestra stambanans anläggning,
öfvergår Utskottet till afgifvande af sitt yttrande angående den norra stambanan,
hvars riktning, under förutsättning af vestra stambanans ledning söder om Mälaren, kan
bestämmas oberoende af denna bana; hvarföre ett ändamålsenligt system för de norra
jemvägsliniernas anläggning således kan bildas utan allt afseende å kommunikations-förhåliandena
mellan landets södra och vestra delar.
Instämmande i den uti Kongl. Majlis Nådiga Proposition uttryckta åsigt, att, vid
bestämmandet af riktningen för jernvägs-anläggningarne norr och söder om Mälaren,
hufvudsakligt afseende måste fästas å de lokala och kommerciela förhållanden, som äro
egendomliga för de genom nämnde sjö älskiljda provinser, har Utskottet ansett sig desto
hellre böra förorda den vestra stambanans anläggande söder om Mälaren, sorn denna banas
framdragande i vestlig riktning utmed samma sjös norra strand icke skulle tillskynda
de norra provinsernas person- och varulrafik något väsentligt gagn. Genom antagande
af den utaf Utskottet tillstyrkta riktningen för vestra stambanan genast efter dess utgång
från hufvudstaden, besparas för Staten bvggnads-kostnadferna ej mindre för bela
väg-slräckan mellan Stockholm och Katrineholm i Södermanland, än för jernvägs-anläggningen
från Katrineholm lill Nerike, hvilka (vänne vägsträckor, oaktadt vestra stambanans
förläggning på Mälarens norra sida, i allt läll måste anläggas lör att dels fortsätta
östra stambanan till hufvudstaden och dels utgrena densamma mot sistnämnde provins.
Till följd af de sålunda besparade byggnaös-koslnaderna och genom uteslutande frän
jernvägs-systemet af den utaf Kommittéen föreslagna ban-anläggningen mellan Upsala och
Gefle med en beräknad längd af 9j- mil, blifver del äfven möjligt att förr bereda tillgång
lili den norra stambanans ändamålsenliga utsträckning från Stockholm genom det inre
af landet till de norra provinserna samt utgrening vesterut från någon punkt i närheten
af Sala till Orebro. Den sammanräknade längden af vestra och norra stambanorna öster
Stots-Utskottels Utlåtande N:o 62.
45
om Hjuld, tid gränsen af örebro och Skaraborgs län, blifver ändock två mil kortare,
än hela längden af de utaf Jernvägs-kommiltéen löreslagna banorna på ömse sidor om
Mälaren, då den norra liniens utsträckning från Upsala till Gefle också (ages i beräkning.
Den norra banans af Kongl. Maj:t godkända ledning från Stockholm öster om
Sigtuna-fjärden i nästan rak linea till Upsala och derifrån lill Sala samt förening med
Dala-Gelle-jernvägen synes Utskottet vara denna banas mest ändamålsenliga riktning
med afseende å trafiken inom de på kommunikationer vanlottade norra orterna, hvilka,
för tillgodogörandet af sina naturliga närings-tillfällen och afsältandet af sina från så
väl bergs- som jordbruket och boskaps-skölseln hemlade produkter, äro i högsta behof
af lättade förbindelser ined hufvudsladen samt rikets vestra och sydligare delar. Hvad
särskildt beträffar norra stambanans anläggning på östra sidan om Sigtuna-fjärden, anser
Utskottet obestridligt, att härigenom beredes ett ojemförligt större gagn för trafiken, än
otti denna bana aniägges på samma fjärds vestra sida, hvarigenom sagde bana skulle
komma alt blifva innesluten mellan Sigtuna-fjärden och den egentliga Mälaren samt ända
till Örsunds-å kotnma att framgå öfver en landtunga af endast omkring l|- mils bredd.
Deremot kommer densamma genom sin anläggning öster om meranämnde (järd ali blifva
tillgänglig ej allenast för en mer än dubbelt så stor folkmängd, ulan ock för transportgods
frän ett betydligt vidsträcktare område. Under sin fortsättning från Upsala till
Sala, kominer denna bana att på flera ställen genomskära en del af de norra orternas
transportvägar och kan alltså der upphemta de från dessa orter kommande varor samt
vidare fortskaffa desamma antingen söderut till Stockholm eller ock till rikets vestra
delar. Från Sala skulle banan, såsom redan är angifvet, komma alt fortgå norrut öfver
Dalelfven uppåt Dalarne till någon lämplig punkt å Gefle-Dala-jernvägen samt hufvudsakligen
följa enahanda riktning, som den nuvarande varuforslingcn inom dessa orter. Från
sagde punkt kan naturligtvis rörelsen utgrena sig veslerut till den nordliga delen af
Dalarne vid och omkring sjön Siljan, samt österut till Gefle och Östersjön. Genom sin
förening med Dala-Gefle-jernvägen skall den norra stambanan, i hvars närhet inga andra
kommunikations-anstaller finnas alt tillgå, komma att i sig upptaga den hufVudsakligasle
person- och varu-lrafiken mellan Gefle och Norrland äfvensom mellan största delen af Dalarne
och Gestrikland samt hufvudsladen och landels öfriga provinser. Derjemte erbjuder
Dala-GeÖe-jertivägen passande utgångspunkter för en framlida ytterligare utsträckning
af det norra stambaue-syslemcl till de ännu mera nordligt belägna delarue af riket.
Under förutsättning att Rikets Ständer dela Utskottets mening, angående vestra
stambanans ledning, finner sig Utskottet således äfven kunna och böra förorda Kongl.
Majlis, Nådiga förslag, att den stambana, som i den Kongl. Propositionen är betecknad
med benämningen dea norra, ledes från hufvudsladen i en nära rakt nordlig riktning till
Upsala, hvarigenom jernvägen mellan dessa 2:ne släder, enligt Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
blifver 2’ mil kortare*) och jernvägs-anläggningen såväl lill följd deraf, som i
allseende till den gynsamma lokalen öster om Sigtuna-fjärden, vida mindre kostsam, än
om densamma, enligt Kommittéens förslag, verkställes på vestra sidan af denna fjärd.
Vid samma stambanas fortsättning från Upsala, mäste (leii deremot, på sätt Kongl. Majit
jemväl föreslagit, taga en vestlig riktning för att derigenom kunna bereda en oafbruten,
särdeles gagnande och behöflig jernvägs-kommunikation mellan hufvudstaden samt inre
delarne af Upland och Westmanland. Till följd af denna afvikning mot vester, blifver
*) Enligt ön vid Jernvägs-kommittéens betänkande, sid. 13, fogad not, har för Kommiltéen
uppgifvits, att, »efter en annan linie, längden mellan Giresta och Upsala blifver il,120 fot
kortare och kostar mindre; hvilket vid utförandet bör närmare utredas.»
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
visserligen våglängden mellan Stockholm oell Gefle icke obetydligt längre, än 0111 nu ifrågavarande
stambana anlägges fran Upsala 1 nästan rak linea norr ut mot Dalelfven lill
Gefle. Men vid jemförelse mellan de fördelar denna stambana skulle komma alt medföra
genom deusammas ledning antingen på sätt Kommiltéen föreslagit, eller i den riktning,
som af Kongl. Majit blifvit förordad, har Utskottet, i betraktande af den stora vigten alt
bereda kortare och direkt jernvägs-förbindelse melian Dalarne oell hufvudstaden äfvensom
rikets söder om detta landskap belägna delar, icke kunnat tveka att jemväl förorda den
framställning, Kongl. Majlis Nådiga Proposition i detta afseende innehåller. Då Utskottet
således tillstyrker, att norra stambanan från Upsala dragés åt Såla och derifrån mot norr
lill Gefle-Dala-jernvägen, får Utskottet förklara, alt Utskottet anser del för norra jernvägs-systemets
fulländning och för tillfredsställandet af rörelsens behof inom rikets nordliga
provinser vara af synnerlig vigt, alt en jernbana från Sala-trakten fortsättes i sydvestlig
riktning, så att norra stambanan och dervid belägna orter sammanbindas med vestra
delarne af landet och Norrige. Utskottet bär också, vid förordandet af vestra stambanans
ledning söder 0111 Mälaren, antvdt sin förutsättning, att ändamålsenliga jernvägar
genom Statens försorg skulle komma att anläggas för de norr om samma sjö belägna
provinser. Den ifrågavarande utgreningen af norra stambanan skall olvifvelakligl komma
att medföra väsentliga fördelar, i ej mindre enskildt än allmänt hänseende, enär derigenom
de utmed densamma belägna vidsträckta bergslager och många bruk kunna beredas
en för utvidgningen af deras rörelse ovilkorligen erforderlig lättnad i transporterna
af den rika, nästan outtömliga, tillgång på råämnen för bergsliandteringen, hvarmed denna
provins är begålvad. O111 i allmänhet person-trafiken på de Svenska jernvägarne, åtminstone
under den närmaste framtiden, icke torde blifva lika liflig, som i andra mera befolkade
länder, hvilka förut tillegnat sig och numera allmänt begagna enahanda forlskaffningsmedel,
torde dock kunna motses, att varutrafiken på jernvägarne inom detta land, isynnerhet
inom vissa delar deraf och framför allt i närheten af flera bergslager, skall blifva
ganska betydlig, helst i dessa orter nästan alla produkter, som genom befolkningens oförtrutna
arbetsamhet tillgodogöras, måste forslas till andra trakter för att der afsättas eller
utbytas emot de för samma befolkning erforderliga lifsförnödeiiheter, hvilka åter måste
från mer eller mindre aflägsna orter anskaffas och således äfven öka transporterna. Beträffande
särskildt den jernväg, hvars anläggning på Statens bekostnad Utskottet nu tillstyrker,
anser sig Utskottet kunna antaga, alt densamma, såsom på loga afstånd omgifven,
ä ena sidan, af ett bördigt slättland, och, å den andra, af ett större antal grufvor,
masugnar och andra bergverk, skall upphemta en ymnig varuskörd, hvars tillförsel underlättas
genom tillstötande bibanor och vatten-kommunikationer. 1 fråga om utförbarbelen
af de vester- och norr-ut från Sala nu föreslagna jernvägar i de uti Ofverste
Ericsons betänkande angifna riktningar, hvarom, enligt Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
de erforderliga tekniska undersökningarna före samma Propositions aflåtunde icke hunnit
afslutas, anser sig Utskottet böra meddela den Utskottet särskildt lemnade upplysning,
att, efter hvad vid sedermera anställda undersökningar sig visat, några lokala hinder eller
olägenheter icke förekomma emot dessa jernvägs-anläggningars verkställighet; hvarföre
Utskottet anser, att Rikets S änder, fastän de anbefallda detalj-rilningarne för nyssnämnde
jcrnvägs-anläggningar icke hunnit fullbordas, likväl böra godkänna ifrågavarande
jernvägslinicrs af Kongl. Majit föreslagna hufvudsakliga riktning från Sala mot norr och
sydvest.
V'id öfvervägande af alla dessa omständigheter och med kännedom om den högst
lifliga trafik, som inom nu ifrågavarande rikt befolkade orter redan eger rum, hvilken
trafik mäste i ännu högre grad tillväxa och vidare utvecklas genom den mäktiga inflytelse
en i nu föreslagen sträckning derstädes anlagd jernbana ostridig! kommer att ut
-
Stals-Utskottets UllåUmde ;N:'o 62.
47
öfva, anser Utskottet sig ega fullt giltiga skäl för sin öfvertygelse, all norra stambanan
skall blifva en af de, relativt till sin längd, mest gagnande för landet samt lill följd deraf
äfven komma alt lemna en betydlig afkastning.
Då del, med hänsigt lill de resultater, som af deri ena eller andra ulaf de nu ifrågaställa
jernbanornas anläggande kunna med sannolikhet påräknas, mäste vara af allmänt
intresse all rådfråga fremmande länders erfarenhet, så vidt förhållandena derstädes
äro med de härvarande jemförliga, har Utskottet — som anser person-trafiken å den i Norrige,
mellan Christiania och sjön Mjösen, anlagda jernvägen lämpligen kunna rågås till
ledning vid bedömandet af den enahanda trafik, som kan vara att förutse på den norra
stambanan — förskaffat sig underrättelse 0111 rörelsen under sednaste tider å nämnde jernväg,
hvarvid Utskottet inhemta), att under sistförlidet år icke mindre än 160,000 passagerare
begagnat denna jernbana. Med afseende å den trafik, hvilken sålunda redan
visat sig å en jernvägs-anläggning inom brödrariket och i betraktande af här ofvan anförda
förhållanden, finner sig Utskottet kunna med temlig visshet antaga, att norra stambanan
skall erhålla eli lika stort antal passagerare ; hvarjemte varutrafiken från och till
bergslagerna måste å samma bana blifva ganska betydlig, utom den ansenliga forsling,
som ofelbart kommer alt uppslå mellan de särskilda grufvorna och bruken i de intill
jernbanan gränsande trakter.
Då vid bestämmandet af stambanornas riktning de i krigstider uppkommande förhållanden
ingalunda fä förbises, bar Utskottet, såsom ytterligare skäl för norra stambanans
ledning längre in uti landet, ansett sig böra tillägga en erinran emot lämpligheten
i militäriskt hänseende alt anlägga en sådan bana så nära Öslersjö-kusten, som Kommiltéen
föreslagit i afseende på denna banas öfvergång öfver och framdragning. norr om
Dalelfven, från Upsala rakt på Gefle; helst stridskrafterna från rikets norra landskaper
genom banans i detta läge lättare förstöring skulle kunna afstängas från hufvudstadens
och kringliggande provinsers försvar.
Bland de vigtigasle kommunikationer, som ett för Sverige uppgjordt och anlaget
jernvägs-system bör omfatta, måste räknas den jernbana, hvarigenom de förenade rikenas
hufvudstäder sammanbindas och dessa rikens innevånare komma i åtnjutande af ett förbättradt,
för den inbördes handelsrörelsen och den personliga gemenskapen dem emellan
högst nödvändigt, kommunikations-medel. Utskottet torde icke behöfva närmare utveckla
de mångfaldiga ömsesidiga fördelarne af en sådan förbindelse, hvilken, jemte det densamma
ofelbart skall åstadkomma en närmare beröring mellan de 2:ne folken och utöfva
en allmän inflytelse på utbildandet af deras industriel och merkantila förhållanden, bereder
möjligheten alt i behofvets stund sammandraga de begge rikenas gemensamma försvarskrafter
på den eller de punkter, der dessa med största framgång kunna användas
till förekommande eller tillbakakaslande af fiendtliga anfall. Norska regeringen och representationen
hafva också redan å sin sida gått i författning om förberedande åtgärder
för anläggande af en jernväg, som från den redan fullbordade jernbanan mellan Christiania
och Mjösen kommer att utgå mot Svenska gränsen, och hvilken väganläggnings
mötande från Sveriges sida och oafbrutna fortsättning inom detta land således utgör ett
bland de angelägnaste föremålen för Rikets Ständers beslut under förevarande ärendes
behandling. På sätt Kongl. Maj:t föreslagit, torde alltså en statsbana böra anläggas mellan
derför lämplig utgångspunkt från vestra stambanan och Norska gränsen. Genom
denna bana, som af Kongl. Majit erhållit benämningen nordvestra stambanan, beredes
dessutom en för Sveriges handel och rörelse ganska nyttig och behöflig jernvägs-förbindelse
mellan en af landets största och lolkrikasle provinser samt ej mindre hulvudstaden
än de medlersla och södra delarne af samma rike. Ehuru fullständiga undersökningar
och förslag i afseende på nyssnämude stambanas anläggning änuu icke hunnit verkstäl
-
48
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 62.
las, är dock alt molse, det anläggnings-koslnadcrna för densamma, i anseende till de flera
större vattendrag, hvaröfver den måste ledas, komma all blifva betydliga. Sådant oaktadt
finnér Utskottet sig icke kunna draga i betänkande att tillstyrka Rikets Ständers bifall
lill Kongl. Maj:ts Nådiga förslag i afseende på nordvestra stambanan och dess ledning
genom Wermland; men beträffande samma banas utgångspunkt från vestra stambanan,
anser Utskottet, vid saknaden af närmare upplysningar, någon annan bestämmelse
härom icke böra af Rikets Ständer meddelas, än alt ifrågavarande stambana skall
från den vestra utgå i närheten af sjön Toften inom vestra, delen af Nerike.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, har
Malmö blifvit bestämd till ändpunkt för södra statnbnnan, af hvilken, med dertill då anslagna
medel påbörjade, bana en del redan är för allmänna trafiken öppnad. Medelst
denna bana, som vid Falköping skall förena sig med vestra stambanan, åsladkommes en
jernvägs-kommunikation mellan rikets sydligaste landskap och de midt i landet belägna
orter äfvensom hufvudstaden, hvarjemte tillfälle derigenom beredes nämnde orters invånare
att komma lill de gränsorter, hvarifrån öfverfarien lill Danska staterna och
kontinenten af Europa kan med största skyndsamhet och beqvämlighet verkställas.
Sedan nordvestra stambanan eller jernvägs-förbindelsen mellan Sverige och Norrige
blifvit fullbordad och samma bana genom den vestra sammanbunden med den till
Skånska kusten ledande jernvägen, torde dessutom en icke obetydlig tillökning i rörelsen
på denna väg blifva att motse genom trafiken från och (ill brödrariket, hvilket derefter
genom Sverige erhåller en blott af Öresund och Bällerna afbruten jernvngs-kommunikation
med andra stater. I afseende på södra stambanans af Jernvägs-kommitléen föreslagna
och af Kongl. Majit godkända sträckning genom sydvestra delen af Kronobergs län,
hafva väl, uti ofvan anförda motioner, förändringar blifvit yrkade; men då Utskottet i
allmänhet anser lämpligast att Rikets Ständer endast angifva statsbanornas ändpunkter
och de delar af landet, hvarest de böra anläggas, utan alt ingå i närmare granskning
och pröfning af de särskilda ställen och trakter, till hvilka dessa banor skola ledas, finner
Utskottet icke anledning att, på grund af de lill stöd för de yrkade förändringarne
uppgifna förhållanden, tillstyrka någon afvikelse från den plan för ifrågavarande stambana,
som Kongl. Majit i Nåder godkänt, helst det naturligtvis ankommer på Kongl. Majit att
före och under arbetets utförande medgifva de ändringar i banans ledning mellan de bestämda
hufvudpunkterna, hvartill omständigheterna eller ytterligare upplysningar kunna
föranleda.
Delande de af Jernvägs-kommiltéen yttrade åsigt er, angående de ekonomiska och
militärisk» fördelarne af en ulgreningsbana till Jönköping från lämplig punkt å södra
stambanan, anser sig Utskottet följaktligen böra tillstyrka ullörandet på statens bekostnad
af en endast mil lång och utaf Kongl. Majit jemväl godkänd bana. Deremot, då
södra stambanan redan, enligt Rikets Ständers beslut, utgår från Malmö, finner Utskottet
sig icke ega tillfyllestgörande skäl att föreslå ökandet af stambanornas antal i Skåne,
genom att såsom sådana förorda de i motionsväg föreslagna banor eller ulgreningar från
nu ifrågavarande stambana till Helsingborg och Ystad. Oaktadt Utskottet, med hänseende
till Sveriges förbindelse med angränsande länder, icke kan underkänna vigten al jernband',
som hafva sina ändpunkter vid nämnde städer, hvarifrån segelfarlen, med få undantag,
året igenom är öppen, anser dock Utskottet desamma icke för närvarande vara
företrädesvis af behofvet påkallade; viljande Utskottet i del särskilda utlåtande, som Utskottet
skall afgifva öfver de under innevarande riksdag för enskilda jernvägar begärda
statsbidrag, meddela sitt yttrande, angående den alternativt gjorda framställningen onr
understöd af allmänna medel för utförande genom enskild försorg af en jernbana mellan
städerna Helsingborg och Landskrona samt södra stambanan.
Under
Slota-Utskottets Utlåtande N:o 62.
49
lindor åberopande af Ijtskollets i fråga om vestra stambanans ledning norr eller
söder om Målaren redan afgilna yttrande, angående nödvändigheten af en jernvägs-förbiudelse
mellan hufvudsladen oell de söder om densamma belägna provinser, och då Utskottet,
vid förordandet af denna jernvägs-förbindelses eller den öatra atoni!) ann na af
Kongl. Majit föreslagna sträckning, inrutsatt, att densamma skulle slä i samband med en
genom Östergötland och Smaland gående dylik bana. far Utskottet förklara, alt Utskottet
anser Rikets Ständer böra godkänna och antaga Kongl. Maj:ts nådiga förslag, rörande
den östra stambanan, och dess förbindande med ej mindre den södra banan än staden
Jönköping, dock utan alt bestämma den punkt, hvarest den förra bör förena sig med den
sednare stambanan eller de orter söder om Göta kanal och Linköping, genom hvilka
den bana, derom nu är fråga, bör ledas, helst fullständiga kostnadsförslag öfver denna
del af hauan ännu icke blifvit upprättade och det torde på ytterligare Inkala och statistiska
undersökningar fa ankomma, huruvida icke densamma, för ali medföra ökadt gagn
och föranleda lifligare rörelse för Smålands mest odlade och befolkade, fastän i sina
kommunikalinns-förhallauden hittills mindre gynnade trakter, bör, sa vidt. utan banans betydliga
förlängning sig göra låter, närma sig och genomgå dessa trakter. Med hänsigt
till den sannolika traiikeu på nu ifrågavarande jernbana och den inverkan densamma
framgent kommer att ega ej blott pä rörelsen och ekonomiska tillståndet inom landet,
utan äfven på rikets försvar vid inträffande krig, tror sig Utskottet endast behöfva erinra
om den redan befintliga ansenliga folkmängden och rikedomen på produkter inom delandskaper,
denna bana skall genomgå, samt den utveckling i mångfaldiga riktningar både till
lands och sjös, som landels kommunikations-väscnde genom densamma erhåller.
För alt komplettera det jernvägsnäl, som nu undersläiles Rikets Ständers slutliga
granskning och godkännande och hvilket, med undanlag af de norra, inom sina från hafskuslen
och vattendragen mera aflägsna delar i allmänhet ännu löga uppodlade och befolkade
provinserna, kommer all utbreda sig inom bela del inre landel, fordras ovilkorligen
en särskild sammanbindnings-baua, hvarigenom dm norra stambanan erhåller eli midt
igenom landel sig sträckande samband med den vestra och således äfven med rikets alla
öfriga stambanor. Derjemte bör denna bana sinsemellan förena de stora och lör det inre
kommunikations-väsendet i alla riktningar allmänt begagnade insjöarne Welteru och lljelmaren.
Utskottet anser alltså en dylik sammanbindnings bana utgöra eli nödvändigt vilkor
för ändamålsenligheten heil fullständighelen af del jeriivägs-syslem Kongl. Majit föreslagit
och Utskottet här ofvan förordat, helst denna bana kommer att vid Orebro sammanfalla
med en frän Sala utgående gren al norra stambanan, och att således, efter förening
dermed, utgöra en del al de norra orternas jernvägs-IÖrbindelse med de vestra.
Vidkommande den Westmanland genomgående delen utaf ifrågavarande bana, får Utskottet
åberopa hvad Utskottet förut vltrat i afseende på den norra stambanans utgrening ät
denna del af landel, och såsom tillägg dertill erinra, alt, i samma mån som-jernbanau
aniäggrs längre inuti landet och närmar sig bergslagerna, Inrkorlas väglängd°n för de
tunga bergs-effekternas transporterande melian produktions- eller tillverknings-orlerna och
denna bana. Trafiken mellan Örebro och de vid vestra stambanan belägna orter kommer
otvifvelaktig! alt blifva ganska betydlig, helst nämnde stad redan lor närvarande kan
anses såsom en centralpunkt lör rörelsen inom en stor del af del inre landet. Genom
jernvägs-förbindclsen mellan Weltern och denna stad bör, enligt Utskottets öfvertygelse,
afsättningen af både bergslagernas och de omkring nyssnämnde sjö belägna fruktbara orters
produkter högst belvdligt underlättas och förökas. Utskottet tror sig derföre med
säkerhet kunna antaga, att den sammanbindnings-bana, hvars anläggning genom statens
Bih. till B. St. Prat. 1866 & 1857. 4 Sami. 1 A/d. 28 Höft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62,
försorg Utskottet nu förordar, skall blifva rn bland landets nyttigaste och mest begagnade
jernvägar.
Efter alt hafva angifvil de hufvudsakligaste grunderna för Utskottets ofvan uttalade
åsigter angående de stambanor, som Sveriges framlida jernvägs-system bör omfatta,
och dessa stambanors sträckningar inom landets särskilda delar, får Utskottet, som för
ölrigt till stöd för sina yttrade åsigtcr åberopar hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
och Öfverste Ericsons afgifna underdåniga betänkande innehålla, tillstyrka,
3:o
att Rikets Ständer mätte såsom slam- eller statsbanor antaga och
bestämma följande jernvägar, hvilka således böra genom Statens
försorg och på allmän bekostnad anläggas och fullbordas, nemligen:
l:o Vestra stambanan, sorn, utgående från Stockholm, skall
genomlöpa inre delarne af Södermanland och sträcka sig förbi
Hallsberg och sjön Toften i Nerike lill gränsen af Skaraborgs län
i närheten af sjön Skagern, samt derefter ingå i den för denna
banas fortsättning genom Westergötland redan fastställda riktningen
öfver Sköfde och Alingsås till Göteborg;
2:o Norra stambanan, som likaledes skall utgå från Stockholm
och anläggas öster om Sigtuna-ljärden af Mälaren till Upsala
och derifrån ledas till Sala eller trakten omkring denna stad samt
vidare till någon i granskapel af Storvik belägen lämplig punkt
på Gelle-Dala-jernvägen ;
3:o Nordvestra stambanan, hvilken i närheten af sjön Toften
inom vestra delen äf Nerike bör utgå från den vestra stambanan
och sedermera ledas genom Wermland öfver Christinehamn och Arvika
lili Norrska gränsen;
4:o Södra stambanan, som vid Falköping äfven skall utgå
från den vestra och genom en ulgrenings-bana förbindas med Jönköping
samt derefter fortsättas öfver Ljungby genom Småland och
Skåne lill Malmö;
5:o Östra stambanan, hvilken jemväl bör utgå från den vestra
i trakten af Katrineholm i Södermanland och fortsättas till
Norrköping samt genomlöpa Östergötland och Småland till någon
för densammas förening med södra stambanan lämplig punkt; och
6:o Sammanbindnhujs-banan, hvilken skall förena norra och
vestra stambanorna samt Hjelmared och Wettern, samt alltså gå
från Askersund öfver sistnämnda bana till Örebro och vidare genom
Nerike och Westmanland lill norra stambanan i trakten
af Sala.
sIngående stambanornas ledning genom hufvudstaden och b äng år ds- a n lii g gilin g en
derstädes.
Enligt hvad Utskottet redan omförmält, har Jernvägs-kommitléen föreslagit, att
vestra stambanans bangård i Stockholm malte anläggas på den nu (ör tegeltillverkning
begagnade tomten mellan Sperlingens backe och Humlegårdsgatan, samt alt denna bana
måtte från Nybrohamnen, såsom utgångspunkt, framdragas genom stadens område öfver
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 62. 51
nämnde tomt, Humlegärden och östra kanten af det s. k. Träsket till Norrtull och derifrån
vidare i förut angifven riktning; och har Koinniilléen, i fråga om station och
utgångspunkt för östra stambanan, alternativt föreslagit (vänne lokaler å Södermalm,
som blifvit närmare undersökta och väl begge befunnits i anseende lill läget obeqväma,
men af hvilka Kommitléen dock ansett, alt, i brist af bättre lokaler, endera måste väljas,
nemligen den ena vid Barnängen, nära Danviks tull, hvarifrån banan, i sådant fall,
skulle framgå på en viadukt öfver en vik af Hammarbysjön samt vidare genom utgifning
vid Skanstull till Elfsjö, och den andra vid Faleburs-sjön, derifrån densamma skulle
komma alt ledas öfver Zinkcnsdam samt på en bro gå olver Årsta-viken och derefter fortsättas
likaledes till Elfsjö.
Deremot har Öfverste Ericson yttrat den åsigt, att södra bangårdens anläggning
på ett så laugt afstånd från den mera bebvgda delen af staden, som begge de af Kommittécn
alternativt föreslagna platser, o!vifveiaktigt skulle blifva af den menligaste inflytelse
på både person- och varu-lrafiken genom tidsförlust och omkostnader, och all dessutom
genom anläggningen och underhållandet af Ivänne särskilda bangårdar i Slockholm
med husbyggnader, telegraf, tjenstemän och arbetare, dubbla uppeldade reserv-lokomo- '
liver, dubbelt antal reserv-lastvagnar samt reparalions-verkstäder m. m., Staten skulle
belastas med ganska drvga kostnader; hvarföre bemälde Öfverste ansett någon utväg
böra sökas alt medelst en gemensam bangård i Stockholm förena de från norr och söder
ditgående jernbanorna. och har han i sådant afseende, elter preliminära undersökningar,
uppgjort det af Utskottet här olvan jemväl omförmälda förslag, enligt hvilket den från söder
kommande banan skulle framgå från Horns lull lill Mälaren gent emot Långholmens
södra ända, der böjas och utsprängas i kanten af södra bergen, vidare framföras på en
bank öfver' viken mellan Södermalm och Biddareholmen till mynningen af Riddarcholmskanalen
samt fortgå öfver Riddareholmen och derifrån på jernbroar öfver Strömsborg till
Tegelbacken, å hvars andra sida bangården borde bildas, och dit äfvenledes den från
Upsala utstakade linien borde, förbi Sabbatsberg, framledas utmed sjöstranden saint öfver
Trädgårds-IÖreningens tomt. Genom utförande af denna plan skulle, enligt Öfverste
Ericsons yttrade åsigt, den största beqvämlighet vinnas inom hela staden och utmed dess
Hesta hamnar, helst sidospår från banan kunde för lastvagnars transporterande, med hästkraft
utdragas dels genom jernvägen lill stadsgården, dels från mynningen af Riddareholmskanalen
utmed kajen, förbi Flugmötet, Kornhamn och Slussen, till Skeppsbron, dels
från samma kanal-mynning utmed Riddareholmens södra strand längs ångbåtsbryggan, och
slutligen längs Tegelbackens lastkaj framåt Kungsholmen; hvarförutom en ytterligare fördel
af denna plans iakttagande vore, alt den gemensamma bangården utmed Röda Bodarne
vid Clara sjö blefve belägen nära stadens medelpunkt.
Kostnaden för de af Öfverste Ericson sålunda föreslagna arbeten, om hvilkas
utförbarhet han gjort sig förvissad, och till hvilka arbeten äfven hörde att på bankfvllnaden
melian södra bergen och Riddareholmen anbringa tvänne med rörliga broar försedda
öppningar för -intagande af farlvg i den hamn, som innanför denna bank komme
att bildas, hade blifvit på följande sätt approximativt beräknad:
För sprängning utmed södra bergen R:dr R:mt 270,000
,, fyllning och banans formerande framför Skinnarvikens byggnader
och fabriker, jemte expropriations-kostnader,  ,. 195,000
,, grus- och stenfyllning för bankens bildande mellan södra bergen
och Riddareholmen, 84,000 kubikfamnar, ...... ,, 096,000
,, tvänne rörliga broar genom denna bank
„ 126,000
,, banans formerande utmed Riddareholmen  ., 217,500
Transport R:dr R:mt 1,504,500
52
Slats-Utskottats Utlåtande N:o 62.
Transport R:dr R:mt 1,504,500
För en brobyggnad nied Ire spann, 100 fot livartdera, öfver södra
grenen af Norrström  „ 210,000
en dito öfver den norra, äfven med tre spann af 100 löt livartdera, „ 270,000
,, f\ Ilning vid It id da i eho I oi en samt öfver Strömsborg .... ,, 60,000
,, fyllningar i Clara sjö  „ 153.000
,, kaj byggnad framför fyllningarne
„ 168,000
,, husbyggnaders rifning  „ 240.000
,, tjenstemän, byggnader, redskap och diverse utgifter .... 304.500
Suni in a Hulr Runt 3.Otili,060
Ehuru detta belopp visserligen vöre ganska betydligt, bar merbemälde Öfverste
likväl, ■— enär detsamma endast motsvarade hvad sorn erfordrades för anläggningen på svänarp
terräng af 3 mils jernväg, deraf intraderna kund: beräknas komma all utgöra
mellan 60 och 70.000 R:dr årligen, hvaremot minskningen i transport kostnader lör
de trafikerande genom en gemensam, fördelaktigt belägen bangård bär i hulvudsladen,
jemte besparingen af årliga underhalls- oell administrations-koslnaderna för en på Södermalm
inrättad bangård, efter uppgjord låg beräkning, skulle kunna uppskattas lill ett
belopp af närmare 300.000 R:dr R:m! årligen, utom bvggnads-koslnaden för den södra
bangården,—ausell äfven i ekonomiskt hänseende skäl förefinnas att pä nämnde säll söka
åstadkomma förening i Stockholm af de begge stambanorna, hvarigenom dessutom hvaijc
mil jernväg pä ena sidan om Slockholm älven koinme att utgöra en förlängning af jernbanan
ä den andra sidan.
Beträffande denna fråga, innehåller Kongl. Majlis högslberörda Nådiga Proposition,
alt Kongl. Majit, med billigt förtroende lill Ölversle Ericsons på tekniska insigler
och mångårig erfarenhet i yrket grundade omdöme rörande möjligheten alt ulfära ofvanslående,
storartade plan och såmedelst bereda väsentliga fördelar åt trafiken samt tillika
U ldrika anläggningen och underhållet af särskild bangård på Södermalm, funnit samma
plan böra antagas.
Med afseende å de inom Riks-Slånden framställda anmärkningar emot en jernbanas
ledande nedanför Skinnarviksberget! samt en banks anläggning emellan Södermalm
och Riddareholmen, och med anledning af det förslag Herr Wallenberga lill Utskottet remitterade
och i della betänkande redan omnämnda motion innefattar, rörande den lill
Slockholm söderifrån framgående stambanans ledning olver något af Mälarens trängre
pass på minst en half mils afstånd frän hufvudstaden samt en bibanas anläggning till en
på tjenlig! ställe vid Saltsjön inrättad bangård, halva, enligt hvad för Utskottet tillkännagifvits,
undersökningar nyligen blifvit anställda för utrönande af möjligheten alt anlägga
en jernväg från Slockholm förbi Drottningholm och Bockholmssund till Södertelje. Den
linie, som dervid ansens företrädesvis kunna ifrågakomma och hvars lokala förhållanden
derföre blifvit närmare undersökta, skulle komma all utgå från den föreslagna stationsplatsen
vid Clara sjö, följa den ål Stäke utstakade jernvägs-linien lill Träsk-sjön, belägen
i nordvest från Snina kyrka, samt ledas förbi Lilla Alhv öfver Bälsla viken lili Åkeshof
och Färjestad samt öfver Drotlningholms-fjärden lill Kanton, hvarifrån denna linie skulle
vidare lörlsällas genom Edeby samt gå Öfver en vik af Mälaren viri Lindö bro och sedan
den blifvit ledd öfver Tappströmmen framdragas öfver Eekerön till Norrsundet och öfver
Lillön lill Bockbolms-sundet, (ifver hvilka 2:ne sund jernbanan skulle anläggas till Wellinge
samt derefter genomskära den lanrilhnjd, som skiljer Mälaren från sjön Born, och
i sydlig'riktning framgå lill trakten af Södertelje. Men anläggningen af denna jernvägslinie,
hvarigenom, utan alt den södra Mälarevikeu vid Stockholm behöfde ölvergås, en
S/ntx~Ut sko!tets Utlåtande N:o 62.
53
gemensam bangård birde från både norr och söder kommande jernbannr kunde begagnas,
skulle dock vara förenad med slörre tekniska svårigheter och betydligare kostnader, i
synnerhet vid öfvergången al Drottningholms- och Bockholms-sunden, än något annat
inom detta land utförd! eller föreslaget jernvägsarbete, och, utom dessa tekniska svårigheter
och stora kostnader, skulle sagde jeruvägs-anläggning komma all medföra åtskilliga
andra vigliga olägenheter, bland hvilka uppgifvits, alt den måste ledas öfver frenne
segelleder, sorn, i anseende till Mälarens flodvatten, ej kunde få igenfyllas med fasta
bankar, hvarföre höga, rörliga broar måste med en högst belvdlig kostnad der anläggas,
samt alt sjöfarten knmmc att lida stort afbrott derigenom, all segellederna, som begagnades
under alla lider af dygnet, skulle komma alt ofta hållas stängda; varande det
hinder, sorn, enligt hvad emot bank-anläggningen mellan Södermalm och Riddareholmen
blifvit anmärkt, derigenom skulle uppkomma, icke i något hänseende jemförlig! med
den olägenhet, suni en bro-byggnad öfver Bockhnlms-suudet skulle förorsaka för sjökommunikationen,
enär på det förra stället såväl seglande fartyg sorn ångbåtar måste,
utan afseende å nämnde banks tillvaro, stadna sin fart, hvaremot på del sednare stället
ingen anledning till uppehåll för de sjöfarande nu lörefunnes.
Under förevarande frågas behandling har Ofverste Ericson för Utskottet framlagt
ett annat af honom uppgjordt förslag i afseende på stambanornas förening inom hufvudsladen,
genom hvilket förslags antagande flere af de anmärkningar, som gjorts emot den
i Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition oinförmälda plan, skulle undanrödjas: och som detta
sedermera uppgjorda förslag förefaller Utskottet särdeles ändamålsenligt, har Utskottet
ansett sig icke böra underlåta alt jemväl anmäla detsamma till Rikets Ständers kännedom,
hvadan dess hufvudsakliga innehåll nu meddelas:
Någon annan möjlighet alt, ined bibehållande af den föreslagna gemensamma
banan genom hufvudsladen, sammanjemka de skilda stadsdelarnas intressen och behofvet
för hvardera af närbelägna bangårdar, skulle icke finnas, än att bereda en s. k.
anhall-slation på söder, der denna stadsdels passagerare eller varor kunde aflemnas
eller afhemtas; men en sådan station skulle icke kunna anläggas på något ställe ut
med
Skinnarviksbergen eller vid vägsträckningen (rån Liljeholmen lill öivergången af
Riddarefjärden, hvadan banan, för detta ändamåls vinnande, måste ledas längre frän den
södra Mälarestranden Dock som den i sådant afseende undersökta lokalen befunnits
otjenlig, såsom fiir jernbanan föranledande antingen alltför svåra lutningar eller för
skarpa krökningar, hade det funnits lämpligast att från Riddareholmen lora banan rakt
fram öfver nämnde fjärd till närheten af Ragvalds backe och i fortsatt rät linie, derifrån
leda densamma genom tunnel eller utsprängdt hvalf under den tätast bebygda
delen af Södermalm till ändan af Björngårdsgatan, der banan skulle framkomma ur
berget. Längden af en sådan tunnel skulle blifva 2.100 fot och banans lutning deruti
omkring I på 50. Genom banans sålunda förändrade ledning skulle jemförelsevis med
dess anläggning längs efter Skinnarviksbergen, följande fördelar beredas, nemligen: banken
öfver Riddargården blefve alldeles rak, hvarigenom således det i anseende till bankens
böjning belärade äfvenlyret vid densammes passerande förekommes; banan blefve
äfven kortare och följaktligen mindre kostsam samt vinkelrät emot de broar, som för
fartygs passerande måste anläggas; banken komme alt borttaga mindre rum af hamnen,
och beqväma, tillräckligt långa dragvägar eller lillägghingsställen, försedda med pollare,
kunde anläggas vid södra stranden, der den ena bron borde anbringas. De rörliga
broarnos afstånd från slussen och Kornhamn blefve mindre, hvarföre fartygs framförande
till dessa broar kunde ske utan ringaste svårighet, och, sedd på närmare afstånd,
komme banken att blott ringa skymma utsigten från Carl Johans torg utål Mälaren;
väg för gående kunde beredas längs banan från Röda Bodarne lill Riddareholmen
54
Stats-U/s/iOttets Utlåtande N:o 62.
och vidare lill Ragvalds backe, och en eller rörelsens behof lämpad anhall-station kunde
för Södermalm inrättas.
Hvad beträffar kostnaden för verkställigheten af del förslag, hvarom iiu är fråga,
har Utskottet trott sig äfven böra meddela den af Öfverste Ericson derölver uppgjorda
så lydande approximativa beräkning:
”bergsprängning för en 2,100 fot lång tunnel, innehållande 2,454
kubik-lämuar, å 150 R;dr R:d
”pålning och murning vid sodia ändan af denna tunnel . . . „
”fogstrykning med cement i hvalfvet
”grus- och stenfyllning till bankens formerande, 72,000 kubik-lämnar,
å 8 R:dr
”faschiner och stensättning m.
”tvänne rörliga broar i banken
”banan slormerande utmed Riddareholmen, med trolloirer under banan,
”en brobyggnad med 3 spann af 100 fot hvarldera öfver södra grenen
af Norrström
”en brobyggnad öfver norra grenen, älven med 3 spann af 100 fot, ,,
”fyllning vid Riddareholmen samt öfver Strömsborg ....,,
”fyllningar i Clara sjö till bangårdens formerande „
”kajbyggnad framför fyllningen
”busbvggnaders rifning, omkring .
”tjenstemän, provisionel byggnader, inslrumenlalier, diverse utgifter
samt mindre expropriationer
Summa R:dr Runt 2,730,000.”
Då genom den anställda undersökningen angående en jernvägs-anläggning olver
passen al Mälaren, på sätt Herr Wallenberg föreslagit, blifvit ådagalagdt, att en sådan anläggning
skulle vara förenad med särdeles stora kostnader samt föranleda betydliga olägenheter
och hinder för seglationen på eli ställe, hvarest den högst lilliga sjötrafikens oafbrutna
underhållande är al synnerlig vigt för ej mindre hufvudsladen än alla de orter, lör
hvilka den hufvudsakligaste kommunikationen med denna stad besörjes medelst segelor.
h ångbälsfarlen på Mälaren och Hjelmaren samt Södertelje och Göta kanaler, anser
sig Utskottet ega fullt skäl hemställa,
4:o
alt något vidare afseende icke måtte fästas å det i Herr Wallenbergs
motion framställda förslag.
Enär det torde åligga Utskottet att jemväl yttra sin åsigt i den vigtiga frågan,
angående de 2:ne till hufvudsladen ledande stambanornas förening derstädes samt inrättandet
af en för dem gemensam bangård, får Utskottet, som tagit i noggrannt betraktande
både de obestridliga fördelarne af en sådan förenings tilivägabringande och
de uppgifna olägenheter, verkställigheten deraf möjligen skulle komma alt förorsaka,
förklara, alt Utskottet finner de mångfaldiga fördelar, som en enda nästan midt i staden
belägen bangård samt banornas sammanbindning med hvarandra måste medföra
ej mindre för den allmänna an den enskilda trafiken, vara så öfvervägande, i jemförelse
med de dervid visserligen i ett och annat hänseende uppkommande olägenheter,
att Utskottet icke tvekar biträda den åsigt, Kongl. Majit uti förevarande fråga
uttalat. Men då Utskottet, sorn företrädesvis fästat sig vid den af Ofverste Ericson
r Runt 368,000.
35,000.
5.000.
,, 576,000.
12.000.
126,000.
216,000.
210,000.
270.000,
60,000.
120.000.
168,000.
240.000.
324.000.
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 62.
55
sednast uppgjorda här ofvan intagna plan till vestra och norra stambanornas förenande
inom hufvudstaden, naturligtvis ej kan ingå i en fullständig teknisk granskning af denna
plan och dess detaljer, anser Utskottet Rikets Ständer, innan en sådan granskning blifvit verkställd,
icke böra meddela sitt bestämda yttrande och beslut angående densammas utförande,
får Utskottet, under åberopande af de lill stöd för oftabemälde öfversteg ifrågavarande
förslag samt deruti uppgifna, här ofvan anförda förhållanden, tillstyrka Rikets
Ständer,
5:o
att, med gillande af den i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition uttalade
åsigt, att norra och vestra stambanorna böra inom hufvudstaden
förenas och der erhålla en större gemensam bangård, bevilja
och anvisa hvad som under den tid innevarande riksdags
statsreglering kommer alt omfatta, erfordras för anläggningen af
en större bangård på Norrmalm samt en mindre stationsgård eller
s k. anhalt-statlon på Södermalm, å lämpliga af Kongl. Maj:t
bestämda platser; vid hvilka han- och stalions-gårdars anläggning
afseende alltså bör fästas på tillämpning af den godkända grundsatsen
i fråga om meranämnde banors framtida förening.
Kommande Utskottet ali, i sammanhang med sitt yttrande angående de anslags-summor,
som för andra jernvägs-arbetens utförande genom Statens försorg böra under denna
riksdag beviljas, föreslå det belopp, hvilket, enligt Utskottets åsigt, bör af Rikets Stander
för nu tillstyrkta anläggningar anvisas.
Angående de jernvägs-arbeten, som under detta år och den tid innevarande
Riksdags statsreglering kommer att omfatta, bura af Staten utföras och de dertill erforderliga
anslagssummornas belopp.
Jernvägs-kommittéen, enligt hvars åsigt arbetena å stambanorna borde lämpas
efter tillgången på inhemska ingeniörer samt arbetsfolk, har ansett de medel, som för
dessa stambanors fortsättning varda af Rikets nu församlade Ständer anvisade, icke böra
uteslutande användas på fortsättandet af de söderifrån redan pågående arbetena å södra
och vestra banorna, emedan det vöre för provinserna omkring hufvudstaden lika vigtig!
att jernvägs-anläggniugarne utginge från denna stad, sorn för Westergötland och
Skåne att desamma fortginge från Göteborg och Malmö; hvarjemte Kommittéen erinrat
hurusom den lilligaste trafiken med resande och isynnerhet med konsumlions-artiklar
träffades i hufvudstadens granskap, hvadan, i likhet med hvad inom andra länder skett,
jernvägar syntes företrädesvis böra anläggas från hufvudstaden, helst derigenom icke
allenast tillförseln af både exportvaror och de för den dagliga konsumtionen behöfliga
födoämnen underlättades, utan äfven bereddes tillräckliga inkomster för jernvägarnes
underhållande samt tillgång lill betäckande af bristen i förvaltnings- och underhållskostnaderna
för de mindre befarna stats-bandelarne. Kommittéen har derföre hemställt, att
utaf denna Riksdags anslag för stamjernbanor en del mätte disponeras till påbörjande
af ej mindre vestra än östra stambanans anläggning från Stockholm mot Upland och
Westmanland, å ena, samt Södermanland, å andra sidan.
Ofverste Ericson har i sitt underdåniga betänkande, på grund af den under de
2:ne sistförflutna åren vunna erfarenhet, antagit, att under loppet af 3 är något öfver 30
mils jernväg borde kunna fullbordas, såvida arbetena finge samtidigt företagas och fort
-
56
Slats-Uiskoltets Utlåtande N:o 62.
sättas på flera särskilda ställen. Med hänsigt till de jernvägs-arbeten, som enligt den af
bemälde Öfverste uppgjorda arbetsplan skulle under åren 1857—1860 verkställas, har
ban, bland annat, upplyst, erinrat och yttrat:
alt den stambana, som förenade Göteborg och Stockholm, vore onekligen den
för landet i alla afseende:) vigligaste oell följaktligen den, som snarast borde fullbordas;
att, i anseende till lokalens beskaffenhet, arbetena vid denna banas både östra och vestra
ändpunker voro så svåra, alt en tid af omkring 6 är skulle fordras innan banan äfven
med full tillgång på arbetsfolk och penningar kunde göras färdig, helst åtskilliga arbeten,
såsom bergssprängningar och viadukter m. m., icke utöfver en viss grad kunde på
en trång lokal fortskvndas; alt då således både arbetskraft och redskap, utöfver hvad
för denna jernbana behöfdes, funnes att tillgå, borde följaktligen arbetet å andra lill
jernvägs-systemet hörande banor samtidigt företagas; alt Iransitofarlen kunde anses af
underordnad betydenhet i jemförelse med rörelsen mellan landels inre delar och trafiken
närmare slutet af de banor, hvilka sammanbundo de vigtigare import- och export-orterna;
att det allmännas fördel derföre fordrade, att arbetena icke endast verkställdes från den ena tili
den andra ändan af sådana banor, utan pä samma gäng företoges från begge ändpunkterna,
helst hvarje frän hvardera sidan fullbordad mil af banan, långt före dess sammanbindning
midlpå, komine landet eller rörelsen till gagn; alt det dessutom lör sjelfva
byggnadsarbetet vore af vigt alt gå sålunda tillväga, emedan rails, sleepers och åtskilliga
andra materialier, i män af banans fullbordande, lättare transporterades till arbetena
inuti landet frän 2:ne sidor, än från en enda; ali såväl arbetstillfällena som penningelillgångarne
jeinnare fördelades samt materialier och redskap för arbetets bedrifvande
äfvensom föda och husrum för arbelarne erhölles lättare och för billigare pris, om jernvägsanläggnings
arbetena blefve på flera ställen företagna; att ju mer arbetet komrne att
å olika trakter af landet fördelas, desto mindre behöfde arbetsfolket hoptals samlas på
ett och samma ställe samt skiljas från sin hembygd; att det endast genom arbetets
spridning på flera ställen och börjande der, hvarest segelleder underlättade tillförseln af
alla slags erforderliga materialier, skulle blifva möjligt att årligen fullborda 10 å 12
mils jernväg; alt såvida jernv ägs-byggnaderna i della land med dess kallare klimat och
kortare sommar skulle kunna bedrilvas i öfverensstämmelse med den derför gjorda beräkning,
erfordrades, alt alla svårare arbeten, såsom viadukter, broar och kulverlar företoges
i god tid och på flera ställen, oaktadt dessa voro från hvarandra aflägsna, ty
eljest skulle sådana större och svårare arbeten hindra hela systemets utförande enligt
uppgjord plan och inom utsatt tid ; att deremot terrasserings- eller jordarbetena kunde
sednare eller i mån af förstnämnde arbetens fullbordande företagas och alslutas; att
del vore en stor lördel för Slaten, om de hufv udsakliga transporterna i de trakter,'der
jernvägs-bvggnader påginge, kunde besörjas med dervarande allmoges dragare, hvilket
på de flesta ställen också skulle låta sig göra, ifall de ekonomiska lörbeledelserna
blefve med förutseende vidtagna; att, genom arbetenas påbörjande på flera punkter, samma
arbetsprodukt skulle kunna vinnas, som med en större på ett enda ställe samlad arbetsk
ra 11 ; att således det nu föreslagna jernvägsnätet, sorn vid arbetenas fördelning och
utförande på skiljda ställen ansåges kunna fullbordas under 13 år, komme att lordra
en till mer än 16 år förlängd arbetstid och derigenom förökad kostnad, såvida den ena
banan efter den andra skulle afslutas; att den industriela verksamhet samt den lörelagsamhetsanda,
som inom landet, synnerligast under de 2:ne sednasle åren, uppstått i
alla riktningar, ökat behofvet af arbetare och, i-förening med stegrade lefnadskostnader,
vida mer än de derunder påbörjadejernvägs-anläggningarne höjt dagsverkspriset, till hvars
förhöjning dagspenningens högre belopp inom Danmark och Norrige jemväl bidragit; alt i allmän
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:(r 62.
57
mänhet arbetarn» vid de Svenska jernvägarna, likasom vid andra allmänna arbetsföret»",
tillhörde den jordbrukand» klassen och hvarje höst återvände med en besparad penning
till sina hembygder, hvarest de voro underkastade den stadgade konimunal-ordningen och
de i afseende på husförhör och skattskrifning»!- gällande föreskrifter; att deremot de,
som uteslutande egnade sig åt jernvägsarbelet och utmed jernvägslinien skattskrefvos,
voro jemförelsevis ganska få, hvarföre en sådan inom andra länder uppkommen befolkning,
som, utan något egentligt hem, saknade bröd och bostad då tillfälliga uppehåll i
denna sysselsättning inträffade, förmodades icke komma att finnas inom Sverige; att
mängden af de Svenska arbelarne, hos hvilka kärleken lill eget jordstycke och egen
boning vanligtvis vore sä stark, att icke en gång den bästa arbetsförtjenst kunde förmå
dem att i längden qvarstadna vid de allmänna arbetena, alltså efter några få är åter
tillhörde sin hembygd samt egnade åt densamma den under deltagandet i sagde arbe»
ten föivärfvade konstfärdighet och arbetsvana; att den minskning i arbetskraft, som
under pågående jernvägsbyggnad kunde uppstå i en ort, måste anses såsom ett öfver*
gående midt, hvilket försvunne efter ett par års förlopp eller sedan denna byggnad
fullbordats; att det visserligen vore oundgängligt att tillita Arméens kraftiga understöd
för jernvägarnes utförande i nu föreslagen skala, men att den private arbetaren icke
borde härifrån uteslutas: att, pä grundal’ den hittills vunna erfarenheten, kunde antagas,
att en mils jernvägs-anläggning skulle under 6 månader, eller Maj med Oktober, på vanlig
lokal kunna utföras med en arbetsstyrka af 800 man, jemte de privata arbetare,
som under den öfriga delen af äret vore att tillgå för bergsprängning, stenhuggning och
dylika göromål; samt att således, om en jernväg af 12 mil skulle under ett år anläggas,
dertill erfordrades en arbetsstyrka af 0,(500 man, hvaraf med säkerhet ansåges kunna
påräknas 5,000 private arbetare, så att från Arméen såsom fyllnad i det erforderliga antalet
skulle behölvos 4,000 eller för jemn summa 5,000 man.
Bland de Riks-standens ledamöter, sorn deltagit i de vid remitterandet af Kongl.
Majlis Proposition förefallna diskussioner, hafva några uttalat den meningen, att de 2:ne
redan påbörjade stambanorna borde fullbordas, innan arbetet å någon annan sådan bana
löretoges, så att, om ock det föreslagna jernvägs-sysleinels utförande skulle komma att
förhindras genom förändrade tidsförhållanden eiler bristande tillgångar, åtminstone dessa
stambanor mätte i allt läll valda fulländade.
I)å (Jtskoltlet icke kunnat underlåta att fästa sin uppmärksamhet vid den inom
representationen sålunda uttalade mening samt hvad till stöd för densamma blifvit anförd
t, har Utskottet, enäij denna menings godkännande af Rikets Ständer kommer att
föranleda en helt annan ordning för bedrifvande! af Statens jern vägs-byggnadsarbeten,
än den af Kongl. Majit för Bikels Ständer framlagda arbetsplan förutsätter, ansett sig,
innan Utskottet ingär i bedömandet -af sagde |>lan och deruti föreslagna arbeten, böra
meddela sitt yttrande öfver den väckta frågan om dessa arbetens inskränkning till utförandet
af ofvannämnde 2:ne stambanor.
Enligt hvad Utskottet inhemtat af de, jemte oftaberörde Kongl. Proposition,
Utskottet tillställda officiela handlingar, erfordras för vestra stambanans fullbordande,
oberoende af tillgången på penningar och arbetsfolk, en tid af omkring sex år. Att
under denna tid helt och hållet uppskjuta företagandet af arbetena å de föreslagna
samt lör industriens och rörelsens fortgående förkofran och utveckling högst nödvändiga
jernvägs-anläggningarne inom de orter, för hvilka vestra och södra stambanorna
icke komma att medföra något omedelbart gagn, skulle säkerligen inom dessa orter,
hvarest önskningarna och förhoppningarne om ifrågavarande fortskaffnings-medels ofördröjda
erhållande mer och mer spridt sig, framkalla en allmännare missbelåtenhet.
Bill. lill li. St. Prat. 1856 & *857. 4 Sami. 1 Afd. 28 Häll. 8
58
Stals- Ut skuttets Utlät ande N:o 62.
1 betraktande af den mäktiga inverkan ändamålsenligt anlagda jernvägar visat sig
ega på det ekonomiska tillståndet samt näringslifvet i de trakter, sorn med sådana
anläggningar blifvit försedda, förefaller det också lätt förklarligt, att de väckta anspråken
på denna inflytelserika häfstång för ali industri och rörelse icke komma att tillfredsställas
genom hänvisning på framtida möjligheten att deraf komma i åtnjutande,
sedan lörut företagna jernvägs-anläggningar först hunnit fulländas. Den numera älven
inom Sverige vunna erfarenheten, att jernvägar, fastän de mellan sina ändpunkter icke
blifvit fullbordade, dock kunna tillskynda allmänna trafiken väsentligt gagn, samt att
landets rörelse kan i hög grad befordras genom särskilda baudelars öppnande för densamma,
utgör dessutom ett tillräckligt skäl för Utskottet att icke biträda ofvan omförmälda
åsigt, angående afvaktande af de efter sednaste Riksdag påbörjade 2:ne stambanornas
fulländning, innan några vidare dylika arbeten för Statens räkning företagas.
Utskottet anser sig följaktligen vid afgifvandel af sitt yttrande, angående de Statens
jernvägs-byggnader, lör hvilkas fortsättande eiler påbörjande anslag blifvit under denna
Riksdag äskade, icke endast böra inskränka sig till hvad sorn fordrats för fullföljandet
af arbetena ä meranämnde stambanor, utan äfven -fästa afseende å öfriga i det förordade
jernvägs-systemet ingående statsbanors relativa behöflighet samt nytta och vigt
för näringslifvet och kommunikations-väsendet inom både dem omgifvande landsorter
och andra delar af riket. — Följande samma ordning, hvaruti de särskilda banorna
förut i detta Betänkande äro upptagna, får Utskottet alltså först yttra sig, rörande det
belopp, sorn synes böra anvisas till utförande af
Vestra stambanan.
Med inberäkning af de för bangården i Göteborg samt dertill hörande byggnader
alsedda summor, upptager den af Kongl. Majit godkända arbetsplanen för denna
bana under innevarande samt pålöljande 3;ne år, eller intill dess nästa lagtima Riksdags
statsreglering vidtager, ett samVnanlngdt belopp af . . . R:dr R:mt 13,754,000:
nemligen:
för nyssnämnde bangård . .... R:dr R: ni t 465,000,
» banans anläggande genom Skaraborgs
län till och förbi Göta kanal ,, ,, 7,610,000,
» samma banas påbörjande från
Stockholm samt fortsättande förbi
Södertelje mot Katrineholm „ „ 5,679,000.
Summa R:dr Runt 13,754,000.
1 fråga om fortsättningen af arbetena ä denna i sä väl industriell och merkantilt
som militäriskt hänseende särdeles vigtiga och nödvändiga bana, har Utskottet inhemta!,
att densamma icke utan ökade'uppoffringar för det allmänna och menligt inflytande
på enskilda, i banans närhet företagna, arbeten, kan fullbordas inom den lid,
som uppgifvits i Kongl. Maj .is Nådiga Proposition, med mindre de tidsödande arbeten,
hvilka i anseende till de höjder och dalgångar, sorn förekomma vid jernvägs-anläggnin
gen
mellan hufvudstaden och det inre af Södermanland, varda ofördröjligen påbörjade.
Vid sådant förhållande och med afseende derjemte å nyttan och ändamålsenligheten af
jernvägs-arbetenas fördelning och samtidiga verkställande på olika, från hvarandra skiljda,
ställen, anser sig Utskottet desto hellre böra tillstyrka bifall till Kongl. Majis Nådiga framställning
om anvisandet vid denna Riksdag af erforderliga medel för vestra stambanans
påbörjande , från Slockholm och dess fortsättande öfver Södertelje mot Katrineholm,
Stats-Utskottets Ulld/ande JV:o 62.
59
sorn den från hufvudstaden utgående delen af denna stambana kommer ali i ej ringa
mån underlätta varutrafiken ti!! oell från samma stad, äfvensom dess kommunikation med
de söder om Mälaren belägna orter, samt tillika uppsamla en betydlig passagerare-trafik
från den, då ångbåts farlén till och från hufvudstaden är afbruten, troligen al resande
mest belania landsväg i riket Utskottet bar dessutom härvid trott sig böra Jästa särskild
uppmärksamhet å den stora, för bela landet gemensamma, viglen deraf, alt nu
ifrågavarande, med hänsigt tili hufvudstadens och kringliggande provinsers försvar vid
fiendlliga infall, mest maktpåliggande kommunikationsled af Sveriges blifvande jernvägssystern
varder så skyndsamt anlagd och utsträckt från nämnde stad, som ett ändamålsenligt
bedrifvande af arbetena samt lokala jemte andra dervid förekommande förhållanden
medgifva.
Beträffande äter fullföljandet af de å samma stambana nu pågående arbeten
nom Vestergötland, har Utskottet icke kunnat underlåta fästa synnerlig vigt vid denna
banas ofördröjlig» framdragande till Göta kana! och beredandet sålunda af en oafbruten
jernvägs-förbiudelse mellan nyssnämnde midligenom riket gående kanal-led och landets
för närvarande mest betydande handelsstad. För landels försvar måste också en
sådan förbindelse mellan vestra kusten jemte närmast derintill belägna orter och rikets
medlerst» delar vara af väsentlig nytta. Utskottet liar derföre funnit sig ega allt skäl
förorda beviljandet af det anslag, Kongl. Majit äskat för fortsättningen och fulländandet
af arbetena på vestra stambanan, genom nämnde provins, till och lörbi Göta kanal före
1860 års utgång.
På nu anförda samt öfriga härvid förekommande skäl, och då det för ifrågavarande
stambanas begagnande är nödvändigt, alt bangården och reparationsverkstäderna
i Göteborg snart fullbordas, får Utskottet alltså, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Majit i Nåder föreslagit, hemställa:
6:o.
att Rikets Ständer, för påbörjande och fortsättning af arbetena å
vestra stambanan från Slockholm öfver Södertelje mot Katrine
holm,
mätte, till utgående under innevarande samt nästkommande
3:ne år, eller under tiden till 1860 års slut, anvisa en sammanräknad
anslags-summa af 5,679,000 R:dr, och för fullföljande af
samma banas anläggning genom Vestergötland till och förbi Göta
kanal 7,610,000 R:dr, äfvensom för fullbordande af bangården
jemte verkstäderna i Göteborg 465,000 R:dr, eller tillsammans
Tretton millioner sjuhundra femtiofyra tusen R:dr Runt.
Norra stambanan.
För denna bana upptager den arbetsplan, som Kongl. Majit för Rikets Ständer
framlagt, dels under innevarande ar, till förberedande åtgärder samt börjandet af arbetena
mellan Stockholm och Upsala, och dels under åren 1858, 1859 och 1860, till
banans fullbordande samt öppnande för trafiken mellan nämnde städer, ett sammaulagdt
belopp af 4,800,000 R:dr.
Den Ulliga jernet sig ökande rörelsen mellan hufvudstaden samt medlerst» och
norra Sveriges enda universitetsstad är allmänt känd, och med denna rörelses dagliga
besörjande öro flere ångbåtar och diligenser sysselsatta. För en jernbana mellan samma
städer kan således genast vid dess öppnande en betydlig passagerare-trafik påräknas;
60
Stats-ll/skottets Utlåtande N:o 62.
men derjemte kommer en fädan bann, efter ali sannolikhet, alt mycket begagnas genom
upphemlande och befordrande af en stor del olaf deri ansenliga tillförsel, som Slockholm,
isynnerhet linder höst- och vintertiderna, emoilager från Upland och de norra
provinserna. Utom den allmänna obestridliga vigten och fördelen deraf alt, inom några
iä års förlopp, erhålla ett under alla årstider tillgängligt hastigt lörlskalTnings-mcdel
mellan landels hufvudstad och förnämsta universitet, förekommer såsom afsevänlt, i
fråga om o förd röj ligt företagande och utförande af en jernvägs-anläggning mellan dessa
orter, jemväl det icke sällan anmärkta förhållandet, alt Slockholm numera är den enda
bland hufvudsläderna i Europas norra och mediersia länder, som saknar dylik kommunikation
med andra städer och oller. Men dä Utskottet således anser sig böra förorda
beviljandet af den utaf Kongl. Majit äskade anslags-summan för fullbordande af norra
stambanan lill Upsala, finner Utskottet sig derjemte föranlåtet erinra om Utskottets
förut yttrade åsigt, angående angelägenheten af samma banas utsträckning tili inre delarne
af de norr om Mälaren belägna landskaper, hvarest näringarnes och industriens
vidare utveckling hämmas genom saknadi tillfälle att ulan allt lör kännbara transportkostnader
få landsbygdens och bergslagernas produkter framskafiade till deras a Isätt—
ningsorler. För att undanrödja detta hinder emot en tilltagande rörelse och ett allmännare
välstånd inom sagde vidsträckta orter, oell på del att jernvägs-arbelena på andra
sidan Upsala redan under nu förestående slatsreglerings-period måtte kunna påbörjas
och liden lör norra stambanans sammanbindande med andra jernbanor sålunda för
kortas,
anser Utskottet Rikets Ständer vid innevarande Riksdag äfven böra anvisa en
lämplig anslags-summa lör denna stambanas bearbetande ä dess utsträckning från Upsala
emot staden Sala.
1 öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu vltrat, får Utskottet följaktligen
tillstyrka:
7:o
att Rikets Ständer måtte anvisa, för norra stambanans påbörjande
samt dess fullbordande och öppnande för allmänna trafiken mellan
Stockholm och Upsala, den för verkställigheten deraf i ofvan
nämnde
arbetsplan uppgifna summa, 4,800,000 Rate, och dessutom
för samtidigt företagande af erforderliga arbeten för samma banas
fortsättning från Upsala i sin sträckning mot Sala, 200,000 R:dr,
eller tillsammans för norra stambanan Fem millioner Riksdaler
Riksmynt, utom hvad sorn för bangård och reparations-verkstäder
i förstnämnde stad kommer att erfordras.
Nordvestra stam hanan.
Enligt ofta åberopade arbetsplan, skulle under åren 1858, 1859 och 1800 för
nordvestra stambanans påbörjande mellan den vestra banan och Christinehamn samt
mellan Arvika och rik sgränsen erfordras en sammanräknad anslags-summa af 1,566,000
Riksdaler.
Utskottet torde icke behöfva närmare utveckla de skäl, på grund hvaraf Utskottet
tror sig kunna antaga, att Rikets Ständer skola gilia och godkänna den åsigt,
som, efter hvad Utskottet inhemta!, blifvit tillämpad vid uppgörandet af arbetsplanen
för denna, isynnerhet uti politiskt och militäriskt hänseende, för Sverige vigtiga stambana.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 6$.
61
nemligen: att vid samma tid, då den å Norska sidan anlagda jernväg varder fullbordad
till riksgränsen, bor derstädes äfven från Svenska sidan mola en dylik väg, för alt
emottaga och underhålla trafiken mellan de begge rikena. För sådant ändamål anser
Utskottet derföre nödvändigt, att llikets nu församlade Ständer anvisa medel för på
börjandet
af jer n vägs-förb i ii delse ii med Norrige, samt att det belopp, hvilket härtill anslås,
lämpas efter hvad sorn fordras för att den del af nordvestra stambanan, hvilken
kommer att gå mellan Arvika och riksgränsen, måtte kunna göras lika snart färdig, sorn
jernvägen pä andra sidan gränsen. Ett ytterligare skäl för tillstyrkandet, att denna del
af nordvestra stambanan mätte företrädesvis bearbetas och fullbordas, hemtar Utskottet
från den motsedda betydliga rörelsen å sagde ban-del, hvarigenom det inre af Norrige
kommer att erhålla omedelbar kommunikation med en punkt, hvarifrån segelleden genom
Sveriges insjöar och 2:ne största kanaler är oafbruten till de detta like både i öster och
vester omgiivande haf.
Beträffande deremot det anslag å 566,000 R.dr, Kongl. Majit, enligt den gillade
arbetsplanen, nu äskat till bestridande af kostnaderna för förberedande arbeten å östra
delen af samma stambana, eller mellan denna banas utgångspunkt från vestra stambanan
och Christinehamn, föreställer sig Utskottet, alt uppskjutandet under nu föreslående
stats regi eri ngs-peri o d af de förberedande arbetena ä nämnde ban-del icke bör
medföra någon tidsutdrägt med hela banans fulländning; hvadan och då vestra stambanan
löre nästa Riksdag icke kommer att utföras till den trakt, der nordvestra banan
skall från densamma utgå, samt följaktligen ej heller någon fördel för allmänna rörelsen
är alt förvänta genom ett tidigare företagande af de nu löreslagna, jemförelsevis
mindre betydliga, arbetena å ifrågavarande ban-del, anser Utskottet den dertill under
denna Riksdag äskade anslags-suinma icke behöfva af Rikets Ständer beviljas. Utskottet
finner sig således endast böra tillstyrka:
8:o
att Rikets Ständer, för påbörjande af arbetena å nordvestra
stambanan mellan Arvika och Norska gränsen, mätte anvisa eli
summa af En million R:dr Rrut, under förutsättning att åtgärder
samtidigt varda vidtagna för ali å Norska sidan möta och fort
sätta
denna jernvägs-anläggning.
Sodra stambanan.
k denna bana borde, enligt den uppgjorda arbetsplanen, under innevarande
och nästkommande 3:ne år följande arbeten utlöras, nemligen: jernvägen frän Lund
fortsättas och fullbordas till norra ändan af Finja-sjön, belägen på ett afstånd af 8’
mil från Malmö, hvartill skulle erfordras en anslags-summa af R:dr R:ml 4,365,000:
den frän vestra stambanan vid Falköping utgående eller norra
ändan af södrä jernvägs-liuien påbörjas och fortsättas förbi
Jönköping åt den inre delen af Småland, med användande af ett
Eåräknadt anslag af  „ „ 3,750,000:
varjemte baugärdarne vid Malmö och Lund fullbordas med en
derför uppgifven kostnad af  „ „ 260,000:
Summa R:dr R:mt 8,375,000:
Uti Rikets Ständers vid seduaste Riksdag afiåtna underdåniga skrifvelse, angående
Statens medverkan för jernvägars anläggning, yttrades, i fråga om det af då för
-
62
Sta/s- Utskottets Utlåtande N:o 62.
samlade Ständer beviljade anslag för påbörjande af en från Malmö i riktning åt Jönköping
gående stambana: alt en jernväg från någon af Skånes hamnplatser till sistnämnde
stad fordrades för fullbordande af bulvuddragen i Sveriges kommunikationssystem,
hvilket, efter hvad naturen anvisat, borde åsyfta att förena de stora insjöarne
inom medlersta delen af riket med hvarandra och med de hal, hvaraf detta land på
3:ne sidor är omgifvet; att härigenom skulle ock erhållas en det inre af landet genomgående
kommunikationsled af stor vigt i strategiskt hänseende och med ett högst välgörande
inflytande på landets induslriela och kommersiella förkofran: alt flera delar
af riket genom en sådan jernväg komme i åtnjutande af en högst behöflig förbättring
i deras kommuuikations-anstalter; ali Småland alltså skulle kunna inom Skånes sydliga
delar afsätta sina skogs-, bergs- och ladugårds-produkler, samt vid inträffande missväxter
få sitt spanmåls-behof fvldt; och all genom (jenna jernvägs-anläggning skulle
åstadkommas en närmare förening melian rikets södra och medlersta landskaper jemte
en liflig förbindelse mellan Sverige och de på Europas fasta land belägna stater.
Rikets Ständer hafva sålunda redan uttalat sina äsigter angående vigten, fördelaktigbcten
och behofvet af en jernvägs-kommunikation mellan nämnde landskaper; och Utskottet,
som lill alla delar instämmer i dessa åsigter, tror sig kunna antaga, att någon
menings-skiljaktighet hos Svenska folkets nu församlade ombud icke förefinnes i fråga
om en kraftfull och verksam fortsättning af arbetena å sagde jernbana, helst densamma,
efter hvad erfarenheten redan visat, så länge hon genomlöper rikets bördigaste och
mest befolkade provins, bereder för hvarje fulländad del en betydlig och sig jernet
ökande gods- och passagerare-trafik samt ytterligare underlättar varu-omsältningen inom
och mellan orter, hvilkas naturliga förmåners tillgodogörande af ålder förhindrats utaf
bristfälliga kommuuikations-anstalter. I betraktande af nu anförda förhållanden och
med derjemte fäsladl afseende å ej mindre de ömsesidiga fördelar, som rörelsens
och kommunikationens underlättande mellan Skånes slättbygd och skogstrakterna inom
nordliga delen af denna provins samt Småland måste åstadkomma, än den för hela
riket gemensamma vigten och angelägenheten deraf, att en jernbana, hvarigenom landets
hufvudstad och inre delar erhålla den närmaste förbindelsen med andra länder,
varder fullbordad med ali den drift och skyndsamhet, som den dertill erforderliga penningetillgång
och arbetsstyrka medgifva, har Utskottet ansett sig böra icke allenast tillstyrka
den i Kongl. Maj:ls nådiga Proposition uppgifna anslags-summa för att södra
stambanan måtte vid 1860 års slut vära fullbordad lill norra ändan af Finja-sjön, utan
äfven föreslå, att hvad derutöfver, enligt det uppgjorda koslnads-förslaget, erfordras för
samma banns vidare fortsättning till Lagaå-daien i trakten af Agghult, mätte varda af
Rikets nu församlade Ständer anvisadt. Men dä Utskottet således förordar beviljandet
af ett förökadt anslag för bedrifvande af arbetena på ifrågavarande del af södra stambanan,
och då, i fall detta anslag nu beviljas, provinsen Småland tidigare än vid uppgörandet
af den genom högstbeiörde proposition för Rikets Ständer framlagda arbetsplan
blifvit förutsatt, skulle komma i åtnjutande af de stora fördelar, densamma har
att påräkna genom en jern vägs-förbi lidelse mellan nämnde provins och Skåne, finner,
med afseende å den stora anslags-summa, som nu blifvit tillstyrkt för jern vägs-arbetens
utförande inom Westergötland, Utskottet sig deremot icke kunna tillika understödja
den på denna arbetsplan grundade framställning om ett särskildt anslag för påbörjande
af arbetena å norra delen af samma stambana, eller från Falköping, samt dessa arbetens
fortsättning derifrån till och förbi Jönköping.
Utskottet, enligt hvars åsigt de med södra stambanans anläggning åsyftade ändamål
komma alt vida mer befrämjas genom en skyndsam och oafbruten fortsättning af
samma bana i dess rikning norrut genom Skåne och Småland mot Jönköping, än genom
Stats-Utskottets Utlåtande N:a 62.
63
företagande af andra för denna banas slutliga fullbordande erforderliga jernvägs-arbeten
inom den del af sistnämnde provins, hvilken beröres af sjön Wellern och således kan
omedelbart begagna sig af det med denna sjö sammanhängande vattenkomniunikalionssyslem,
får derföre hemställa:
9:0
alt Rikets Ständer mätte, för den till Lund redan färdiga södra
stambanans fortsättning mot norr förbi Finja-sjön till Lagaå-daien,
anvisa en summa af 6,815,000 R.dr och för fullbordande af bangården
jemte verkstäderna i Malmö samt återstående bangårds
arbeten
vid Lund, 260,000 R:dr, eller tillsammans för södra stam
banan
Sju millioner sjutliofcmtusen R:dr R:mt.
Sammanbindnings-banan mellan Orebro och Askersund.
I afseende på arbetena å denna statsbana, för hvars påbörjande finnes i arbetsplanen
för åren 1858—1860 upptaget eli belopp af 660,000 R:dr Runi, liar Öfverste
Ericson i sitt afgifna underdåniga betänkande yttrat, att den del af sagde bana, som
skulle anläggas mellan Örebro och Hallsberg, borde under nästa statsreglerings-period
både påbörjas och afslutas, på det att en nödvändig och beqväm transportväg från Hjelma
ren mätte beredas för den mängd materialier och redskap, som erfordrades vid utförandet
af de förestående byggnads-arbelena å vestra stambanan i trakten af sistnämnda ställe;
hvarjemte bemälde Öfverste erinrat, hurusom samma bandel, hvilken utgjorde hälften af
jernvägen mellan Örebro och Askersund och komme att framgå genom en fördelaktig
lokal, skulle underlätta dm liflig!» trafik, som redan i denna ort förefunnes och hvilken
fortsattes genom Nora-banan samt den färdiga delen af Köping-Il ull-jern vägen.
Såsom ytterligare skäl för ofördröjligt företagande och fullbordande af jernvägsaniäggningen
mellan Örebro och Hallsberg, får Utskottet åberopa hvad Utskottet yttrat
i fråga om vigten och fördelaklighclen för allmänna rörelsen af den statsbana, utaf hvilken
denna jernväg utgör en del. Då jernbanan mellan Örebro och Askersund hinner
fullbordas, blifva de valtenkommunikationer, sorn nu sammanbinda Mälaren och Hjelmaren
samt dervid liggande släder och landskaper, förenade med det kommunikationssystem,
som Wetten: och Wenern samt Göta kanal bilda. Genom ifrågavarande jernbana
samt de nom oell nordost om Örebro anlagda jernvägar, erhålla dessutom bergslagerna
en oafbruten förbindelse med Wellern och således en lätt transport för sina effekter
lill alla omkring denna stora sjö belägna orter. Då nu härtill dessutom kommer det
vigliga inflytande på det inre kommunikations-väsendels ändamålsenliga utveckling, som
fortsättningen mot söder af staden Örebros nuvarande jernvägs-förbindelser mäste utöfva,
anser sig Utskottet böra föreslå :
10:o
att Rikets Ständer måtte, för anläggningen och fullbordandet af en
del utaf ofvannämnde sammanbindnings-bana, eller jernvägen mellan
Örebro och Hallsberg, bevilja och anvisa en anslags-summa af En
million fyrahundratusen R:dr R:mt.
Jemvägs-antäggni?igen genom hu/vudstaden samt b a ng årds-byggnaderna derstädes.
För att till utlärande häraf användas under åren 1857, 1858, 1859 och 1860,
upptager förevarande arbetsplan elt sämmanräknadt belopp af 2,500,000 R:dr R:ml, hvaraf
lör anläggande af reparations-vcrksläder beräknats 200,000 R:dr.
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
DS Utskottet redan afgifvit sitt yttrande, angående vestra och norra stambanornas
ifrägaställda förening inom hufvudsladen oell en större gemensam bangårds inrättande
härstädes, anser sig Utskottet 1111 endast behöfva ullala sin åsigt, rörande beloppet af de
medel, som böra anvisas, för att intill dess nästa Riksdags statsreglering vidtager, vara
att tillgå för dessförinnan erforderliga bangårds- samt verkstads-aniäggningar; och som
dessa anläggningar utgöra ett oundvikligt vilkor för de från Stockholm utgående jern
banornas
begagnande för allmänna trafiken, så och under förutsättning, allvid sagde anläggningars
verkställighet behörigt afseende fästes å tillämpningen af den utaf Kongl.
Majit godkända och af Utskottet förordade grundsats, att ofvannämnda 2:ne banor
framdeles böra i hulvudstaden förenas och erhålla en gemensam bangård, hemställer
Utskottet:
liro
att Rikets Ständer vid denna Riksdag mätte anvisa för en bangård
på Norrmalm 800,000 Rrdr, och för en mindre slalions-gård eller
s. k. anhall-station på Södermalm 160,000 Rrdr, samt för reparationsverkstäders
inrättande här i Slockholm 200,000 Rrdr, och således
tillsammans En million etlhundrasexliolusen Rrdr Rrmt.
Enligt hvad Utskottet tillstyrkt och hemställt, skulle för Statens jernvägs-byggnader
samt dermed förenade utgifter följande anslags-summor under innevarande samt påföljande
3:ne år, eller intill 1860 års slut, komma att utgå och användas, nemligen:
för vestra stambanan Rrdr 13,754,000
,, norra stambanan
5,000,000
,, nordvestra stambanan ,, 1,000,000
,, södra stambanan  ,, 7,075,000
,, sammanbinduings-banan ' ,, 1,400.000
,, bangårdarne och reparalions-verksläderna i Stockholm ....,, 1,160000
Summa Rrdr Ruut 29,389,000
Från denna summa bör dock afdragas den vid innevarande års
början återstående behållning utaf det vid sednaste riksdag beviljade
anslag för vestra och södra stambanornas påbörjande, hvilken behållning,
enligt hvad Kongl. Majrts Nådiga Proposition innehåller, utgjorde ,, 400,000
hvadan sammanräknade beloppet af de nya anslags-summor, som, i händelse
Utskottets tillstyrkanden och framställningar vinna Rikets Ständers
bifall, skulle komma att för Statens jernvägs-bvggnader under
åren 1857—1860 utbetalas, egentligen uppgår till Rrdr Rrmt 28,989,000
hvaruti dock äro inbegripna de, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelser Nro 2 af
den 3 sisllidne Januari och Nro 63 al den 20:de nyssförlidne April, anvisade summor, nemligen
enligt den förra skrifvelse!! 500,000 Rrdr, och enligt den sednare 3,870,000 Rrdr,
eller tillsammans 4,370,000 Rrdr sagde mynt, i afräkning å innevarande års anslag för
fortsättningen och fullföljandet af vestra och södra stambanorna.
1 afseende på sättet och ordningen för dessa medels utbetalning och förvaltning
skall Utskottet under Riksdagens lopp föreslå de beslut och föreskrifter, hvilka, enligt
Utskottets åsigt, böra härom af Rikets Ständer meddelas.
I öfverensstämmelse med den af Utskottet, i fråga 0111 fastställandet af ett visst
system för Statens jernvägs-byggnader, uttalade åsigt, att väckta frågor rörande de särskilda
-
Ståts-Utskottets Utlåtande iS:o 152.
65
skilda statsbanornas ledning till och förbi åtskilliga uppgifna ställen icke böra af Rikets
Ständer lill pröfning och afgörande företagas, lår Utskottet för öfrigt hemställa:
12:o
att Rikets Ständer måtte åt Kongl. Maj:t öfverlemna, att, vid jernvägs-arbetenas
utförande, med afseende å ytterligare upplysta förhållanden,
närmare bestämma de orter, som hvarje statsbana eller
bandel, hvartill anslag är beviljad t, skall genomgå och de ställen
den bör anlöpa.
Då högst, betydliga utgifter, såsom för administration, anskaffandet al den rörliga
malerielen och de dervid nödiga anordningar m. in. äro för bvggnads-förelagel i
dess helhet gemensamma och då ett arbete kati komma all kosta mera, ett annat mindre
än som påräknats, finnér Utskottet sig föranlåtet tillstyrka:
13:o
att Kongl. Majit måtte ega att, till en början, för ändamål, gemensamma
för olika stambanor, anordna medel ulan omedelbart skeende
fördelning mellan särskilda banor, samt att använda det öfverskott,
som kan finnas uppkomma å ett stambane-arbete lill alt
fylla den brist, sorn å ett annat möjligen kan uppslå.
I sammanhang härmed anser sig Utskottet jemväl böra hemställa:
14:0
alt Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
alt vid alla Statens jernvägsbvggnader eli och samma redovisnings-
och räkenskapsförings-sätt mätte iakttagas samt att räkenskaperna
dervid varda så uppställda, alt de utvisa huru mycket
hvarje fullbordad särskild jernväg eller bana med dertill hörande
materiel kostat.
Vidkommande redovisningen för inkomsterna och utgifterna' äfvensom nettobehållningen
ä de under tiden intill dess nästa riksdags statsreglering vidtager för allmänna
trafiken upplåtna delar af Statens jernvägar, får Utskottet, som hufvudsakligen delar de
af Kongl. Maj:t i afseende på dessa medels användande och redovisande yttrade åsigler,
tillstyrka:
15:o
alt inkomsterua och utgifterna å hvar och en före nästa riksdag
färdig och för allmänna trafiken upplåten del af Statens jerubanor
skola särskildt redovisas, samt ali den behållning, sorn, intilldess
Rikets Ständer blifva i tillfälle derom besluta, kati å en eller an
nan
sådan bandel uppkomma, må i första rummet användas till bestridande
al underhålls-klisl naderna för rörelsen å andra bandelar,
hvarest dessa kostnader icke af gods- och passagerare-afgifterna
betäckas, och att hvad derefter möjligen återstår, må såsom förskott
ingå lill londén för jernvägs-byggnaderna; hvaremot, under
liden, de inkomsterna öfversligandc utgifter för rörelsen å Statens
jernvägar må likaledes förskottsvis af sagde fond bestridas.
lith. tilt R. St. Prat. 4856 & 4857. i Sami. 4 A/d. 28 Haft. y
66
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 62.
Beträffande åter det af Kongl. Majit, under instundande statsreglerings-period,
äskade särskilda kreditiv ä 5,000,000 R:dr Rinit, på det alt de återstående jernvägsnrbelena
måtte, derest omständigheterna medgifva, inom vissa delar af landet kunna
påskyndas, (inner Utskottet sig icke kunna understödja Kongl. Majlis härom gjorda
framställning. Efter en noggrann jemförelse af de föreslagna särskilda stambanornas
vigt för både hela riket och de orter, der desamma skola anläggas, och efter sorgfälligt
öfvervägande af alla i sådant hänseende förekommande omständigheter och förhål
■
- • »lii
landen, har Utskottet tillstyrkt de till beloppen bestämda anslags-summor, som här ofvan
finnas uppgifna. Skulle nu, utöfver dessa stora anslag, för enahanda föremål en
ytterligare ganska betydlig summa anvisas, komme naturligtvis del af Utskottet afsedda
förhållandet mellan nämnde anslags belopp att rubbas och de tillstyrkta beloppens egenskap
af bestämda anslag att upphöra. För öfrigt torde, utan behof af del ifrågasatta
särskilda kredilivets anvisande, erforderlig tillgång för vissa jernvags-arbelens tillfälliga
påskyndande kunna vinnas genom de besparingar, som måste uppkomma pä anslagen
för innevarande års arbeten, hvilkas utförande, sedan Rikets Ständers beslut'blifvit
lättade och expedierade, svårligen kan till alla delar medhinnas. Utskottet får derföre
16:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till det för jernvägs-arbetena, utöfver
dertill beviljade bestämda statsanslag, utaf Kongl. Majit
äskade särskilda kreditiv.
Angående den för utförande af Statens jernvägs-6yggtiader behöfliga arbetsstyrka.
Då verkställigheten af de jernvägs-arbeten, som, i händelse derom gjorda och
af Utskottet förordade framställningar varda af Rikets Ständer bifallna, nu komma att
för Statens räkning utföras, påkallar användandet af en ganska betydlig arbetskraft,
måste, vid bestämmandet af dessa arbetens utsträckning och sammandragandet af den
lör dem erforderliga arbetsstyrka, med den sorglälligaste omtanke tillses, att icke landets
hulVudnäringar samt den under sed naste åren upplilvade och i alia riktningar
framåtgående industrien komma alt derigenom sakna tillgång på den för näringarnes
oafbrutna utveckling och förkofran oundvikliga arbetare-personal. Utskottet har också
vid sina yttranden och tillstyrkanden angående de ifrågastälida jernvägs-anlägguingarnes
företagande oaflåtligen haft sin uppmärksamhet fästad pä den inverkan de föreslagna
arbetena skulle i sagde hänseende komma att utöfva. Enligt Utskottets öfvertygelse,
kunna dessa arbeten under de nästkommande åren i allmänhet icke i någon större män
utsträckas utöfver hvad Utskottet tillstyrkt, utan äfventyr att derigenom möjligen föranleda
en kännbar brist på arbetare i de enskilda näringarne. Enär, på sätt föreslaget
blifvit, de nu förestående jernvägs-arbetena varda fördelade pä flera från hvarandra
a (skilda ställen, kommer visserligen desammas inflytande pä tillgängen af påräknade
arbetsbiträden och således äfven på arbets- och dagsverks-kostnadernas belopp'sannolikt
icke att blifva så märkbart, som man ansett sig ega skäl befara; och detta inflytande
skall otvifvelaktig!- i väsendtlig mån förminskas genom hufvudsaklig! användande af arbets-kommenderingar
ur indelta Arméen, i öfverensstämmelse med hvad såväl Jernvägskommitléen
som öfverste Ericson förutsatt. Utskottet instämmer således till alla delar
i de härom uti Kongl. Majlis Nådiga proposition utvecklade åsigler och anser sig
derföre böra hemställa:
Stats-lJlskottets Utlåtande N:o 62.
67
17:0
att Rikets Ständer, till svar å hvad högstberörde proposition i
afseende på den för verkställandet af Statens jern vägs-h vggnader
erforderliga arbetskraft innehåller, måtte förklara det Rikets Ständer
finna ändamålsenligt, att kommenderingar ur indelta Arméen,
så vidt med de afslutadc knekte-kontrakterna öfverensslämmer,
’ varda vid ifrågavarande arbeten använda, emot åtnjutande dervid
af skälig ersättning för såväl gemenskapen som helölet, och under
tillämpning af hvad i Kongl, kungörelsen den 25 Januari 1842
är stadgadt rörande den. vid deruti uppgifna läll, rotehållare tillkommande
ersättning, äfvensom det härvid manskapet samt dess
efterlemnade enkor och harn tillerkända understöd.
Deremot anser Utskottet de under diskussionerna angående samma proposition
inom Riks-ständen gjorda framställningar i fråga om kronoarbets-korpsens samt arbetsfångars
begagnande vid oflanämnde arbeten deslomindre föranleda någon åtgärd från
Rikets Ständers sida, som Utskottet lager för gifvet, att, såvida icke al särskilda anledningar
betänkligheter deremot- förekomma, äfven denna personals arbetskraft kommer
alt vid samma arbeten användas.
Angående ersättning af kostnaderna för de i u/seende på stambanornas ledning
anställda undersökningar.
Enligt hvad Jernvägs-kommiltéen i sitt underdåniga betänkande uppgifvit, hafva
kostnaderna för de af Koinmiltéen eller genom dess föranstaltande verkställda topografiska
undersökningar samt uppgjorda planer och lörslag bestigit sig till följande belopp,
nemligen:
för preliminär-undersökningar i -och för bestämmande al ^ _
de särskilda stamliniernas riktningar R:di B:ko 7,844: 4. /.
för detaljundersökningar samt planers uppgörande . . . „ „ 51,333: 11. 4.
för afvägnings- och landtmäleri-instrumenter
«« 2,367: 41.
till arfvoden för en af Kommittéens ledamöter och Sekreterare
samt en Adjutant, jemte approximativt beräknade
diverse utgifter  10,454: 39. 1.
Summa R:dr B:ko 72,060: — —
Denna kostnadssumma har således medtagit hela det under sednaste riksdag, med
hänsigt till förestående jern vägs-anläggningar, beviljade särskilda anslag al 60,000 R;dr
för undersökningar och utredningar i statsekonomiskt och topografiskt alseende samt
utarbetande af förslag lill sådana vägars riktningar, anläggningssätl och beskaffenhet m.
m.; varande hvad derutöfver för bestridande af olvan uppgifna kostnader crlordrats,
utbetaldt utaf del belopp, 17,000 R:dr allt B:ko, som, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift,
blifvit af Kongl. Slats-konloret förskjutet för omförmälda undersökningars fortsättande,
och utaf hvilket förskott en behållning af omkring 5,000 R:dr således skulle
återslå.
Luder åberopande af Rikets sednast iörsamlade Ständers lultade beslut angående
de undersökningar och utredningar, hvilkas verkställande medlörl ilrågavarande kostnader,
anser sig Utskottet böra tillstyrka;
Ståts-Utskottets Utlåtande N.-o 62.
18:0
att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, Kongl.
Ståts-kontoret må utaf Riksgälds-kontoret erhålla ersättning för sin
fordran för den af ofvanbemälde Kommitté utbekomna förskotts*
summa, som icke, genom aflemnandel af den, enligt Kommittéens
afgilna redovisning, återstående behållning, blifvit Kongl. Statskontoret
godt gjord.
De hittills anställda undersökningarne samt upprättade planerna och koslnadsförslagen
hafva likväl, såsom redan vid redogörandet för resultaterna af dessa undersökningar
blifvit amfördt, allenast omfattat en del af de i det nu föreslagna jern vägssystemet
ingående stambanorna; varande, efter hvad Utskottet inhemta), nordvestra
stambanan från Nerike genom Wermland till Norrige och den östra genom södra delen
af Östergötland och Småland ännu icke undersökta, samt delaljmätniugarne för norra
stambanans utsträckning från Sala lill Gefie-Dala-banan och utgrening mot Örebro icke
verkställda. Dessa hittills icke förrättade undersökningar rörande östra stambanans
sträckning genom Småland hafva således hindrat Utskottet ingå i pröfning aT den för
riket i allmänhet vigliga frågan oru ej denna bana kunde och borde ledas genom sistnämnde
landskaps mera odlade och befolkade trakter i granskapel af städerna Ekesjö
och Wexiö. Utskottet lärer icke behöfva uppgifva skälen för sin åsigt 0111 den stora
viglén af sagde undersökningar och angelägenheten af desammas fortsättande samt fullbordande
innan de jernvägs-anläggningar, hvilka nu komma alt beslutas, varda vlterligare
utsträckta och dertill erforderliga medel framdeles af Rikets Ständer anvisade.
Sådana undersökningar böra dock, för alt uppfylla dermed afsedda "ändamål, omfatta
icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska förhållanden; och saknaden
uti Jernvägs-koinmiltéens betänkande af nödiga uppfysningar i sistnämnde hänseenden
har uti ej ringa grad ökat svårigheten för Utskottet all med fullständig sakkännedom
behandla de Rikets Ständer under innevarande riksdag underställda frågor otti bestämmandet
af sträckningame för hufvud-linierna i landets jern vägs-system. Utskottet anser
sig alltså böra hemställa:
19:0
att Rikets Ständer, med afseende å angelägenheten deraf, att, innan
några andra jernvägs-arbeten varda för Statens räkning företagna
än de, för hvilka anslag under denna riksdag beviljas, noggranna
och fullständiga icke blott tekniska och topografiska, utan
äfven statistiska, landets industri och rörelse isynnerhet omfattande,
undersökningar blifva anställda, mätte till Kongl. Maj:ls
Nådiga disposition anvisa ett särskildt anslag af Ellhundrafemtiotusen
R:dr Runt för bestridande af de kostnader, som äro förenade
med sådana undersökningars anställande i alla nu uppgifna
hänseenden, dervid upplysningar böra inhemtas af ej mindre vederbörande
einbetsmyndigheler än Hushållnings-sällskaperna inom
de län, genom hvilka Statens jernvägar komma att anläggas.
Då. genom det af Utskottet nu föreslagna anslag, tillgång erhålles till de ytterligare
undersökningar i afseende på förestående jernvägs-anläggningars verkställighet,
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 62.
69
till hvilkas anställande gillig anledning kan förefinnas vid härom i vederbörlig ordning
skeende pröfning, anser Utskottet Rikets Ständer icke behöfva all, på sätt Riksdagsfullmäktige»
Ni/x Svensson från Jönköpings län i sin härom väckta motion föreslagit,
bevilja särskildt anslag för den i samina motion ornförmäfda undersökning angående
södra stambanans ledning vester om Laga-ån och Widö stern; hvadan Utskottet
hemställer,
20: o
alt denna motion icke må föranleda någon åtgärd å Rikets Ständers
sida.
I sammanhang härmed anser sig Utskottet böra yttra sig öfver den i Herr Htoischens
motion, angående den norrut från Stockholm gående stambanans ledning öster
om Sigtuna-fjärden och Ekoln, gjorda framställning orri Upsala stads ersättande för de
af nämnde stads magistrat och borgerskaps äldste med 4,000 R:drB:ko förskottsvis bestridda
kostnader för uppgörandet af förslaget jemte plan- och profii-ritiiingarne till
den na stambanas anläggning i sådan riktning.
Enär Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja hela det anslag, sorn, enligt
det uppgjorda kostnads-förslaget, erfordras för en jernvägs anläggande mellan Stockholm,
och Upsala med den ledning detta förslag förutsätter, och då sistnämnde stad således,
i läll Utskottets tillstyrkan varder af Rikets Ständer bifallen, kommer att genom Statens
försorg erhålla en på allmän bekostnad utförd jernvägs-förbirfdelse med hufvudstaden
i den af samma stad önskade riktning, måste det med omföunälda förslags uppgörande
åsyftade ändamål anses vara vunnet; vid hvilket förhållande, och med afseende derjemte
å de ersättnings anspråk för andra städers och menigheters enahanda vida betydligare
utgifter, sorn beviljandet af den nu äskade godtgörelsen åt Upsala möjligen skulle
framkalla, Utskottet finner sig föranlåtet
2l:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till Herr Henschens framställning
angående del för ofvannämnde förslag, med dertill hörande ritningar,
utbetalda kostnads-belopps ersättande af statsverket.
Angående anskaffningen af dc medel, sorn för utförande af Statens jernvitgsanläggningar
erfar dräs.
1 likhet med vice Talmannen Anders Andersson, hvars inom Bonde-ståndet
väckta motion, angående de för tillverkningen och försäljningen af bränvin stadgade
skattebidrags] användande till kostnaderna lör jernvägars anläggande, Utskottet redan
omfönnält, hafva jemväl andra ledamöter af ej mindre nämnde Riks-slånd än Presleoch
Borgare-stånden, enligt hvad Utskottet inhemtat af protokollerna olver de vid reinitterandeUaf
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition i jernvägs-frågan derstädes förefallna
diskussioner, föreslagit, att den statsinkomst, söm genom förhöjd beskattning å bränvinsbränningen
erhäUes, måtte varda anvisad till Statens jernvägs-byggnader. Denna äfven
under sednaste Riksdag uttalade åsigt kan Utskottet iikväl icke dela. Sedan längre tid
7Q
Slats-Utskotlets Utlåtande N:o 62.
tillbaka har vid de af Rikets Ständer verkställda statsregleringar den grundsats iakttagits
och genom förändring af fordna deremot stridande förhållanden mer och mer tillämpats,
alt, med undantag af den, enligt Regering-formens 66 §, för Riksgälds-konlorets
behof afsedda särskilda bevillning, Statens alla både ordinarie och extra-ordinarie
inkomster skola gemensamt användas för stats-utgifternas samfällda bestridande, samt
alt således ingen viss statsinkomst bör för ett eller annat särskildt föremål anslås och
begagnas. Riktigheten och ändamålsenligheten af detta förfaringssätt, hvarigenom ordning,
reda och enkelhet uti Svenska drätselverket i hög grad befordrats, torde icke
kunna bestridas.
Emot godkännandet af det framställda förslaget att nu frånträda sagde grundsats
och från de öfriga stats-inkomsterna frånskilja de medel, som genom bränvinsbeskattningen
i Statens kassor inflyta, för att använda desamma lill bekostande af de
jernvägs-anläggningar, hvilka komma att för det allmännas räkning utföras, förekommer
dessutom den väsendtliga omständigheten, att dessa medel icke kunna undvaras
för nu förestående ordinarie och tillfälliga statsutgifter, med mindre andra skatie-bidrag
med ett motsvarande belopp förhöjas, hvilket under nuvarande förhållanden förmodligen
skulle förefalla de skattskyldige särdeles oförväntad!. För öfrigt torde härvid ej
heller höra förbises, alt, såvida jern vägs-arbetena skola företagas och utföras i öfverensstämmelse
med den af Utskottet för nästa slatsreglerings-period förordade arbetsplan,
måste, utöfver det årliga belopp, hvartill bränvinsbrännings-afgiften efter sednaste Riksdag
uppgått, en ganska betydlig summa för ifrågavarande arbeten utaf andra tillgångar
anvisas. Instämmande i de åsigler, som, rörande enahanda fråga, vid nyssnämnde
Riksdag gjorde sig gällande, torde Utskottet icke behöfva vidare utveckla skälen forsin
hemställan:
22:o
att ofvanberörde motion, jemte öfriga framställningar angående
de genom beskattningen å bränvins-tillverkningen och försäljningen
inflytande medels användande till jernvägs-aidäggningarne, icke
må af Rikets Ständer bifallas.
Inom Bonde-ståndet har äfven, enligt hvad åberopade protokoller innehålla, ifrågasatts,
huruvida icke den genofn Riks-bankens lånerörelse årligen uppkommande behållna
räntevinsl borde till Statens jernvägs-byggnader anslås; men då häremot lörekomma
hufvudsakligen samma skäl, som föranledt Utskottet att nu afstyrka förslaget
angående bränvinsbrännings-afgiftens användande för delta ändamål, och då nu il rå
I
• . ™ -il I
gavarande jernvägs-anläggningars företagande och fortsättande ingalunda synas böra
göras beroende af en tillgång, hvars för Statens utgifter disponibla belopp med så ringa
tillförlitlighet kan på förhand beräknas, som den del utaf den årliga banko-vinsten, hvilken
icke erfordras för uppfyllandet, af Bankens egentliga åligganden samt oafbrutet underhållande
af detta verks egen rörelse och verksamhet; så finnér Utskottet sig jemväl
föranlåtet
23:o
afstyrka Rikets Ständers bifall tili det framställda förslaget att till
oflanamnde företag anvisa Bankens-behållna årliga räntevinst.
På sätt Utskottet i början af detta Betänkande omnämnt, beslöto Rikets Ständer
vid sednaste Riksdag alt genom upplåning emot fonderade stats obligationer an
-
Slats-(Jtskottets Utlåtande N:o 62.
71
skaffa de medel, hvilka utöfver befintliga och disponibla tillgångar erfordrades för
sådana jernvägs-anläggningar. som, enligt Rikets Ständers beslut, skola af allmänna medel
bekostas eller med statsbidrag understödjas. Rikets Ständer uttalade och tillämpade
således redan då sin åsigt angående skuldsättnings-banans beträdande för att äfven inom
detta land kunna åstadkomma den förbättring i kommunikations-väsendet, hvars allmänt
efterlängtade snara erhållande utgör ett gemensamt behof ej allenast för de nä
rings-idkande
samhällsklasserna, utan älven för konsumenterna af dessas produktion.
Denna åsigt, hvilken Utskottet lill alla delar biträder, måste äfven hos Rikets nu församlade
Ständer göra sig gällande, såvida de jernvägs-anläggningar, sorn genom Statens
försorg böra utföras, skola kunna samtidigt företagas i den utsträckning, som Kongl.
Maj:t föreslagit och Utskottet tillstyrkt, samt de stora tillgångar anskaffas, hvilka dertill
ovilkorligen erfordras. Men ehuru Utskottet följaktligen anser Rikets Ständer höra vidblifva
den under sednaste Riksdag antagna grundsats, alt genom upplåning emot å inneha
fvarens sida icke uppsägbara siats-obligationer anskaffa de medel, som för verkställande
af Statens jernvägs-anläggningar varda anvisade, finner Utskottet dock, till följd
af numera förändrade förhållanden, andra föreskrifter angående denna upplånings verkställighet
nödvändiga, såvida de högst betydliga anslags-summor skola blifva alt tillgå»
som, enligt den föreslagna arbetsplanen, erfordras under detta och nästföljande 3:ne år,
samt anskaffningen af dessa medel skall kunna ske utan rubbning af den nuvarande
allmänna penninge-stallningen inom landels särskilda delar.
Enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, skulle upplåningen af de till
jernvägs-anlägghingarne anvisade medel verkställas genom ett inhemsk t lörid-system, eller
emot fonderade, inom riket vtgi/ha, räntebärande obligationer, lydande ä Svenskt mynt.
Med den begränsning ifrågavarande upplåning härigenom erhållit, mäste densamma följaktligen
inskränka sig lill de kontanta behållningar eller kapitaler, som inom landet finnas
alt tillgå. Men i samma män som landels näringar utvidgas och en större arbetsamhet
samt en allmännare företagsamhetsanda uppenbara sig uti industriens särskilda
grenar, i samma mån ökas naturligtvis det för alla näringsidkare gemensamma behofvet
af förlags-kapilaler. Härigenom kommer således den enskilda industrien att under
sin utveckling och förkofran medtaga allt större och större belopp utaf de kontanta
tillgångar, som för allmänna rörelsen äro åtkomliga. Uppträder nu tillika Staten såsom
läntagare och söker att i utbyte emot sina räntebärande förbindelser komma i besittning
af en stor del utaf de befintliga kapital-behållningarne, måste den återstående
delen deraf, under vanliga föihållanden, blifva otillräcklig för att tillfredsställa och uppfylla
allmänna rörelsens stigande fordringar. Genom den i sådant fall uppkommande samtidiga
täflan att erhålla de disponibla kapitalerna, framkallas naturligtvis hos dessas egare
anspråk på förhöjd ränte-afkastning, hvilka anspråk såväl Slaten sorn den enskilde lån-^
sökanden i behofvets stund alltid måste underkasta sig. Följaktligen föranleder deI)n;t
täflan, isynnerhet under mindre gynsamma penninge-förhållanden, en naturlig'Ster.yjDg af
den ränta, som för upplånta kapitaler mäste erläggas. Då nu, enligt hvad ec*arenhetei»
öfverallt bekräftat, en hög eller det vanliga beloppet öfverstigande räntefot, såvida icke
räntans ökande härleder sig Från tillfälliga snart ölvergående orsaker, bar ett menligt eller
förlamande inflytande på den industriel verksamheten, sä synes Slaten, derest icke lidsomständigheternas
kraf sådant ovilkorligen fordrar, sorgfälligt böra undvika att genom
sina låne-operationer draga till sig och sålunda förminska de för landets näringar nödvändiga
kapital-lillgångarne, framför allt vid sådana tillfällen, då kapitalerna genom
andra förhållanden blifvit minskade eller undanhållna allmänna rörelsen. Utskottet
finner derföre högst betänkligt att, i sammanhang med en beslutad, under åratal fortgående,
upplåning, som skulle omfatta ett Riksbankens hela utelöpande sedelstock nära
72
Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 82.
motsvarande belopp, föreskrifva, alt denna upplåning skall uteslutande verkställas inom
landet. Härvid kan visserligen med skäl erinras, alt de upplånta medlen återigen komma
att ullemnas i allmänna rörelsen, samt att genom de för dem utgifna stals-obligationer
ett ytterligare, i många fall användbardt, liqvidationsmedel erbålles. Att dessa omständigheter
i väsendtlig mån motverka följderna af en till förestående utgifters bestridande
anställd upplåning, är obestridligt. Men i allt läll måste en af Staten företagen,
i förhållande till det allmänna rörelse-kapitalet, ganska stor upplåning utöfva en märkbar
inverkan pä penningeställningen, isynnerhet inom de delar af landet, dit de npplånla
penningarne icke eller först elter en längre omgång återkomma. Vanan vid de utlemnade
obligationernas begagnande i liqvider man och man emellan sprider sig, efter
hvad erfarenheten visat, långsamt, och deras allmännare gångbarhet är icke alt med
säkerhet motse förr, än kännedomen om desamma och deras användbarhet i sagde hänseende
hunnit utbreda sig inom de samhällsklasser, mellan hvilka de liesta affärsförhållandena
förefinnas, samt dessa papper vunnit en omedelbar afsättlighet till ett allmänt
bekant pris. En särskild anledning lör Utskottet att tillstyrka det upplåningen för Statens
jernvägs-anläggningar äfven må verkställas utom riket, hemtar Utskottet dessutom
från den omständigheten, att en stor del utaf de utgifter, för hvilkas bestridande upp
låningen
företages, åtgår till inköp af sådana, för jernvägarees byggande eller begagnande
erforderliga, malerialier och effekter, som, med afseende å deras pris och beskaffenhet,
åtminstone för närvarande anses företrädesvis böra från annat Iand anskaffas, samt
att följaktligen Statens utrikes skeende skuldsättning, så vidt den förauledes af dessa
utgifter, motsvaras af värdet å de varor, sorn för det allmännas räkning varda till riket
införda. För att ådagalägga ungefarliga förhållandet mellan samtliga, i kostnadsförslageri
för Statens jernbanor upptagna, utgifter och deruti beräknade kostnader för
nämnde malerialier och effekter, har Utskottet låtit uppgöra bifogade tabell, utvisande
exempelvis ej mindre hvad dessa malerialier och effekter beräknats komma alt
kosta, än ock hela anläggningskostnaden för vissa i det föreslagna jernvägs-svste
met
ingående bandelar. Häraf inbemtas, att anskaffningen af skenor och andra jern
effekter
samt inventarier jemte (ransportmateriei m. fl. för jernvägarne behöfliga artiklar,
som anses komma att Immtas från utrikes ort, medtager i medeltal för de i tabellen
uppgifna jernvägs-anläggningar 37 procent af hela den förslagsvis beräknade anläggningskostnaden
; och i allmänhet torde kunna antagas, att omkring en tredjedel utaf
denna kostnad åtgår för nu uppgifna föremål. För öfrigt anser sig Utskottet, med hänsigt
till upplåningens verkställande jemväl utom riket, böra tillägga den erinran, att
stals-obligationernas lifgifvande inom landet samt utfärdande på Svenskt mynt och språk
ingalunde hindrar, alt desamma ändock komma ali sprida sig i nästgränsande länder
och sålunda föranleda utrikes skuldsättning, fastän, i sådant läll, för denna sannolikt
erhållits mindre valuta, än om obligationernas samt dertill hörande räntekuponers lydelse
.och inlösningssält å utrikes ort beredi åt desamma en ökad begärlighet och gångbarhet.
På det att, vid en för Svenska Statens räkning utom riket företagen upplåning,
låntagarens fördel måtte kunna i möjligaste mån befrämjas och låne-operationerna underlättas,
synes det Utskottet både lämpligt och ändamålsenligt, alt Rikets Ständer, — i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad sedan flera riksdagar tillbaka uti då utfärdade
banko-reglementen varit förutsatt i afseende på upptagande af lån eller beredande af
kreditiv å utrikes ort för Rikets Ständers Banks metalliska kassas förstärkande,— anhålla
alt Kongl. Majit, vid verkställigheten af den upplåning utom riket, hvarom nu är fråga,
täcktes lemna Fullmäktige i Riksgälds-konloret Sin Nådiga bemedling och medverkan
för
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 62.
73
för de erforderliga lånens erhållande emot så fördelaktiga vilkor för Svenska statsverket,
som vid lånetransaktionernas uppgörande kunna beredas; och torde Rikets Stander
jemväl, på sätt nu gällande Banko-reglementes 113 § innehåller, begära, att Kongl.
Maj:t måtte meddela Sin garanti åt det eller de lån, sorn på grund af nu tillstyrkta
beslut varda utrikes upptagna. Beträffande de föreskrifter, hvilka böra tjena Fullmäktige
till ledning vid oflanämnde upplånings företagande, anser Utskottet det ur flera
synpunkter likaledes vara lämpligast och mest ändamålsenligt, att Rikets Ständer, utan
meddelandet af särskilda, Fullmäktiges verksamhet och tillgöranden begränsande, stadganden
och bestämmelser, i allmänhet öfverlemna ät Fullmäktige afl vid dessa vigtiga
uppdrags utförande förfara på det sätt, som länder det allmänna till största fördel och
närmast öfverensslämmer med de inom eller utom landet då rådande peuningeförhållauden,
helst Fullmäktige, i sådant fall kunna lämpa sina åtgärder efter de flerfaldiga omständigheter,
hvilka på förfaringssättet härvid måste inverka, men svårligen kunna på
förhand angifvns och än mindre i då uppgjorda regleinentariska föreskrifter upptagas
och bestämmas.
En med frågan om upplåningens verkställande utom riket sammanhängande och
af Rikets Ständers beslut derom hufvudsakligen beroende bestämmelse är stadgandet
angående den myntsort, deruti de upplånta medlen skola återbetalas samt upplöpande
räntor liqvideras. Vid sednasle Riksdag stadgades, att de fonderade stats-obligationer,
som, till följd af Rikets då församlade Ständers beslut, komme all ulgifvas, skulle lyda å
Svenskt mynt, samt att deras valörer skulle utsättas i både Riksdaler Riksmynt och
Riksdaler Silfverspecie. Under innevarande Riksdag har, uti ett inom Presle-ståndet afgifvet
och jemte den deraf föranledda diskussion lill detta Utskott remitteradt anförande, Professuren
Agardh föreslagit, alt valören ä de obligationer, som vid ifrågavarande upplåning
komme att utfärdas, mätte utsättas såväl i silfver som i guld efter det relativa
värde dessa begge metaller hafva lill hvarandra vid den lid då obligationerna ulgifvas; —
och har bemälde Piofessor, vid framställandet af detta förslag, fästat uppmärksamheten
på sillvervärdets nästan oafbrutna stigande under de sednare åren sami erinrat, hurusom
försigtigheten synes fordra, att Svenska Staten icke förbunde sig att endast med
en vara, hvars pris, af uppgifna orsaker, fortfarande ökades, återbetala sina erhållna
lån, helst den minskade sillvertillgången redan visat sig betydligt inverka på de Europeiska
Staternas myntförhållanden; hvadan inom länder, der silfver hittills uteslutande
varit lagligt betalningsmedel, fråga också uppstått om antagande i stället af guld såsom
myntvaluta.
Utskottet anser visserligen de i Professor Agardhs anförande antydda förhållanden
förtjenla af ett noggrant betraktande vid bestämmandet af den myntsort eiler
metalliska valuta, hvarmed återbetalningen af de för Svenska Statens räkning upplånta
medel samt skeende ränle-liqvider skola verkställas; men härvid mäste äfven behörigt
afseende fästas på den omständigheten, alt ett i skuldförbindelserna för dessa medel
intaget förbehåll, alt i annat mynt, än det som vid upplåningen emoltagits, få infria
samma förbindelser och dertill hörande räntekuponer, ofelbart skulle å långifvarnes sida
framkalla anspråk på högre ränta eller annan motsvarande förmån. Något allmänt, för
hela den upplåning, hvarom nu är fråga, gällande stadgande uti förevarande hänseende
synes dessutom så mycket mindre lämpligt, sorn obligationernas utfärdande å den myntsort,
hvilken allmänt begagnas för penuinge-transakliouerna inom det land, hvarest den hufvudsakligastc
delen af hvart och ett lån påräknas kunna erhållas, onekligen måste derstädes underlätta
dessa obligationers gångbarhet och sålunda befrämja upplåningens framgång. Enligt
Utskottets åsigt, bör det derföre vara Fullmäktige i Riksgälds-koutorel obetaget att för
Rih. tilt R. St. Prol. 1856 & 1857. 4 Samt. 1 A/d. 28 Haft. 10
74
Stuts-Ulskottets Utlåtande i\:o 62.
de lån, sorn upptagas utom riket, utfärda obligationerna å den myntsort, som Fullmäktige
pröfva lämpligast och ändamålsenligast för upplåningens verkställande på de för
Svenska Staten, såsom låntagare, mest förmånliga vilkor.
Enligt de under sednaste riksdag fastställda lånevilkor, skulle räntan för de fonderade
stats-obligalionerna icke få utgå med högre belopp, än 4 % å den i obligationerna
förskriina lånesumma Till stöd för räntefotens inskränkning inom detta belopp,
anfördes i dåvarande Stats-lllskolts afgifna utlåtande angående upplåningen af de lör
jernvägs-anläggningarne erforderliga medel: alt räntefoten, för all i möjligaste mån
minska det allmännas kostnader-för denna upplåning, icke boide bestämmas högre, än
ovilkorligen erfordrades för upplåningens framgång; alt del härvid vore angeläget tillse,
del icke den allmänna penninge-ränlan i landet så stegrades genom det för Statens obligationer
fastställda räntebelopp, ali de i näringarne nedlagda eller at dessas idkare försträckta
kapitaler lockades derifrån genom utsigten till större vinst af desammas förräntande
emot dylika obligationer; samt alt, eniir Statens kredit, såvida den behörigen
vårdades, mäste vara större än den kredit enskilda inrättningar inom samma land egde,
detta företräde ingalunda borde af den förra begagnas på ett sätt, som motarbetade och
möjligen tillintetgjorde de sednares verksamhet och framgång.
Under den, efter Fikets Ständers sednaste sammanvaro, af Riksgälds-kontoret företagna
upplåning emot funderande slals-obligationer, har visat sig, all den för dem bestämda
ränta icke tillfredsställt låugifvarnes anspråk, ehuru den kontanta penningclillgången
inom landel under de sednare åren varit större än vanligt. Såsom kändt är, har
detta förhållande likväl redan undergått en märkbar och pä den allmänna räntan inverkande
förändring. Till löljd häraf har också, åtminstone å de handelsplatser, hvarifrån
de för näringarne behöfliga förlagskapitaler företrädesvis bernias, penninge-ränlan
i allmänhet uppgått till högre belopp, än då Rikets Ständer sednast voro församlade.
Vid sådant förevetande och med afseende å resultatet af den hittills, emot ouppsägbara
4-procenls obligationer, af Riksgälds-kontoret försökta upplåning, synes en förändring
af nu gällande bestämmelser, rörande räntefoten för de fonderade stals-obligationerna,
vara ett oeftergiflig! vilkor för möjligheten alt inom riket, under nuvarande penningeförhållandcn,
upplåna någon betydligare de! utaf de för jernvägs-anläggningarne erforderliga
medel, såvida icke sagde bestämmelse får kringgås genom medgifvandel afen obegränsad
kapital-rabatt.
I anseende till del inflytande, som politiska förhållanden samt mångfaldiga andra
omständigheter alltid utöfva å penningelillgången och den allmänna räntefoten på de ställen,
hvarest de flesta statslån upptagas, kunna de under en kommande lid för upplåningens
framgång erforderliga ränteviikor ingalunda pä förhand med tillförlitlighet beräknas och
uppgifvas. Emellertid torde dock kunna antagas, alt för en Stat, hvars finanser befinna
sig i en så fördelaktig ställning sorn Sveriges, de lån, om hvilkas upplagande är fråga,
skola erhållas emot den billigaste ränta, hvaremot dylik upplåning under nuvarande förhållanden
kan verkställas.
Svårigheten eller rättare sagdt omöjligheten att förutse huru beskaffad den allmänna
penningeställningen inom och utom landel kommer alt blifva under mellantiden
intill Rikets Ständers nästa sammankomst har, jemte åtskilliga andra omständigheter,
hvilka härvid ej heller få förbises, hos Utskottet väckt flerläldiga betänkligheter i fråga
om lämpligheten och ändamålsenligheten deraf, alt Rikets nu församlade Ständer skulle
bestämma en viss ränta, som vid den förestående upplåningen emot fonderade statsobligationer
icke finge under sagde tid öfverskridas. Genom en sådan ränte-beslämmelse
skulle, derest densamma inskränktes till det belopp, sorn räntefoten för dessa obligationer
under gvnsamma penningeförbållauden anses böra utgöra, hela upplåningen vid mot
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
75
salla förhållanden möjligen kunna tillintetgöras; i hvilket fall arbetena ä de jernvägar,
sorn genom Statens försorg och pä dess bekostnad skola anläggas, måste antingen inställas
eller bedrifvas pä eli säll, som hvarken öfverensstämmer med derom (aliade beslut
eller uppfyller lidens, i afseende pä dessa förelags olördröjda utförande, allmänt ultalade
kraf. Ali deremot fastställa den ränta, hvarom nu är fråga, lill eli så högt belopp,
att man kan vara fullt förvissad all, oberoende af penninge-slällningens vexlingar,
erhålla'de medel, som i upplåningsväg mäste anskaffas, kunde äler komma ali för statsverket
föranleda en större ränte-utgift, än delsamma eljest hellöf! vidkännas. Ett beslut,
hvarigenom eli sådant högre belopp fastställdes, kunde dessutom lätteligen, isynnerhet
bland långifvare, sorn icke egde närmare kännedom om landels Bnansiela ställning, lydas
såsom eli uttryck af representationens misstroende till Svenska Statens kredit; hvilket
aler säkerligen skulle uppmuntra lill ökade anspråk å långifvarnes sida och mahanda gifva
anledning dertill, alt det belopp, som vid räntans bestämmande afsells såsom eli maximum,
komme att af långifvarne vid framställandet af deras anspråk betraktas och begagnas
såsom eli minimum. Inom landel skulle möjligtvis bestämmandet pä förhand af en
räntefot betydligt ölverstigande räntan å de län, sorn i sednare lider för Statens räkning
upptagils, föranleda den allmänna penninge-ränlans fortfarande stegring samt deraf motsedda
menliga följder för industrien och näringarne. Efter noggrant öfvervägande af nu
antydda samt öfriga härvid förekommande förhållande)!, har Utskottets öfvertygelse stadgats
derom, all Rikets Ständer ej heller i afseende på räntefoten för de fonderade obligationer,
som genom Riksgälds-konloret komma att å Rikets Ständers vägnar ulgifvas,
böra meddela någon närmare bestämmelse, ulan äfven i detta hänseende öfverlemna åt
Fullmäktige all söka befordra upplåningen till verkställighet på de fördelaktigaste vilkor,
sorn för det allmänna kunna beredas.
Vrid behandlingen af frågan om del årliga belopp, som bör anvisas till de upptagna
länens amortering, jemte ränta, har Utskottet icke kunnat underlåta laga i betraktande
det ansenliga kapital, som för ofvan uppgifna ändamål mäste genom upplåning
anskaffas, och den tid, sorn erfordras innan Statens jernvägs-anläggningar blifva fulländade
och behofvet af vidare upplåning för verkställigheten deraf upphör. Med derjemte
fästad! afseende å den omständigheten, alt under den närmaste framtiden någon betydligare
inkomst för Slaten genom trafiken å dess jernvägar icke är alt med säkerhet påräkna,
har Utskottet ansell alt lili ränleliqvider och lånens amortering bör anvisas ett
årligt anslag, som motsvarar ej allenast den för hvarje låns hela belopp utgående ränta,
utan äfven derutöfver en procent af del i obligationerna förskrifna kapital; börande,
enligt Utskottets åsigt, anslaget till amorteringen af hvart och ett särskildt lån utgå
från och med året näst efter del, hvarunder obligationerna för samma lån blifvit lill
långifvarne utlemnade; och kommer amorteringen att ökas i den mån ränle-ulgifterna,
till följd af verkställd obligalions-inlöseu, minskas, hvarefter em del af del årliga ränteanslaget
äfven lill kapitalets amorterande användes.
Dä, lill löljd af stadgandet i Regerings-fonnens tift jj, de medel, gom för betalande
af rikets gäld till ränta och kapital finnas oumbärliga, böra genom särskild bevillning
tillskjutas, sä skall, sedan Rikets Ständer meddelat sina beslut angående beloppet
af de anslag, som för Statens jernvägs-anläggningar komma att vid denna Riksdag
bevilj as, äfvensom angående verkställigheten af den för dessa anslags-sumrnors anskaffning
erforderliga upplåning, Utskottet afgifva sitt yttrande i fråga om medels anvisande
för de förestående ränle-liqviderna och kapitaUafbetalningarne å oftanämnde lån. Emellertid
anser sig Utskottet böra tillstyrka bibehållandet af det under sednaste Riksdag beslutade
stadgande angående del blifvande årliga ränte- och amorlerings-anslagels sär
-
76
Ståls-Utskottets Utlåtande N:0 62.
skilda redovisning och oförrjckla tillhandahållande för dermed afscdt ändamål. Men
deremot synes den då meddelade bestämda och ovilkorliga föreskrift, huru vid amorteringens
verkställighet skall förfaras, icke vara fullt tillämplig i afseende på utrikes upptagna
lån; hvarföre Utskottet anser det jemväl böra få ankomma på Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
att pröfva och bestämma det sätt och den ordning, som vid hvarje särskildt
låns amortering skall iakttagas.
Genom de vid sistlorflulna Riksdag lättade beslut, rörande den i anledning af flå
ifrågasatta jernvägs-anläggningar föreskriliia upplåning, inedgåfvo Rikets Ständer, att
Fullmäktige i Riksgälds-konloret, vid denna upplånings företagande äfvensom under dess
fortgång, skulle ega alt, med afseende å dåvarande penninge-slällning och de förhållanden,
som dervid för öfrigt borde komma i betraktande, pröfva och bestämma om
och i hvilken mån raba 11 ä det kapital-belopp, hvarå obligationerna voro utfärdade,
skulle af Riksgälds-kontoret medgilvas inom de i fråga om länens amortering löreskrifna
gränser.
Uti förut omförmälda, inom Presle-slåndet afgifna, anförande har deremot Professoren
styardh, hvad frågan om rättigheten att medgifva kapital-rabatt beträffar, hufvudsakligen
vltrat: alt statslån med kapital rabatt vanligen tillhört sådana perioder, då
Staterna varit invecklade i stora och blodiga krig, som hotat deras sjelfständighet, och
dä del, lill följd af deras svaga kredit, varit en nödvändighet för detri att underkasta
sig iner betungande lånevilkor, likasom stundom enskilda, för att fa penningar, nödgades
förskrifva större summor än de verkligen bekommit; att ehuru en dylik upplåning
sedermera blifvit betraktad såsom något för statslån väsentligt, hilde likväl hundradelals
millioner blifvit upplänade utan kapital-rabatt; att dedetta lånesätl lillräknade slatsekonomiska
fördelar, nemligen en enklare förvaltning af stats-skulden och en större
lätthet att anskaffa penningar, dels icke i verkligheten lÖrefunnes och dels vore af löga
betydenhet i jemförelse med detsammas olägenheter; att. enär räntan i allmänhet skulle
ega benägenhet att falla och således efter förloppet af 10 å 20 är sannolikt komfne att
blifva lägre än för närvarande, kunde de statslån, som nu upptagas emot t. ex. 5 procent,
framdeles genom s. k. ränte-konversion nedsättas till 4J eller 4 procent, hvarigenom
en föidel bereddes, som man icke kunde tillgodogöra sig om lånen beviljades
med kapital-rabatt; samt all, då befolkningen inom Sverige ännu icke vore hemmastadd
med de invecklade beräkningar, som fordrades för att bestämma verkliga värdet af
obligationer med kapital-rabatt, en större del af uppiånings-sunifnorna skulle kunna erhållas
inom landel, om sådan rabatt å derför utgifna obligationer icke medgålves.
Utskottet torde icke behöfva erinra om de skiljaktiga åsigter, hvilka under sednasle
Riksdag sökte göra sig gällande i fråga om medgifvande! af det aldrag, som, trän
längre tid tillbaka, inom fremmande länder under benämning af kapital-rabalt vanligen
egt rum vid statslåns upptagande: anseende sig Utskottet, lill stöd för sin mening i
detta afseende, böra åberopa de moliver för låntagarens rättighet tilt medgifva långifvare!)
en dylik förmån, hvilka finnas anförda i Rikets sednast församlade Ständers
Stals-Ulskolls, angående upplåningen emot fonderade stats-obligationer, under N:ris 272
och 340 afgifna utlåtanden; hvartill Utskottet dock vill tillägga den erinran, att, ehuru
Slaten vid kapital-rabattens medgifvande för hvarje obligation erhåller en mindre summa
än den deruti förskrifna, någon kapital-förlust för Staten härigenom likväl ej uppkommer,
såvida räntan å del verkligen erhållna kapitalet blifver så mycket lägre an räntan
för eli lika stort kapital, upplänt al pari, alt derigenom under dea alsedda lånetiden
den kapital-förlust betäckes eller amorteras, som uppkommer genom skillnaden
mellan det förskrifna och det verkligen erhållna kapitalel; — utan herodes tverlom en
vinst för låntagaren, i fall obligationerna före deras förfallotid möjligen kunna, ålerkö
-
Slats-Ulskotlets Utlåtande N:o 62.
77
pas emot ett pris understigande hvad som, vid desammas utlemnande, beräknats komma
att för deras infriande ulgifvas. Ehuru Utskottet förmodar, att de fonderade statsobligationerna
inom landet blifva lättare afsätlliga och mera användbara i förefallande
liqvider, om den summa, derå hvarje obligation lyder, måste vid obligationens ingifvande
lör densamma erläggas och vid dess infriande kan derför påräknas, förefaller
det Utskottet dock både ändamålsenligt och för upplåningens framgång utom riket äfven
nödvändigt, att kapital-rabatt fortfarande af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret får
medgilVas, helst lån möjligen komma alt upptagas i lauder, hvarest man allmänt
vant sig vid ett dylikt afdrag å utelöpande slats-obligalioner och der detsamma troligen
utgör ett vilkor för sådana obligationers allmännare gångbarhet.
I öfverensstämmelse med här ofvan uttalade åsigter, anser sig Utskottet böra
föreslå :
24:o
att Rikets Ständer måtte besluta, det Fullmäktige i Riksgäldskontoret
böra genom län anskaffa medel för ej mindre ersättandet
af de belopp, sorn för innevarande års arbeten å vestra och
södra stambanorna redan blifvit utaf Rikets Ständer alräkningsvis
anvisade, än utbetalandet af de änslags-summor, som derutöfver
varda under denna Riksdag beviljade, alt till 1860 års slut
utgå för Statens jernvägs-byggnaders fortsättande och utförande;
dock torde Rikets Ständer förbehålla sig att, derest, sedan alla
andra slats-utgifler vid nuvarande Riksdag blifvit bestämda, det
visar sig, alt dem öfverstigande tillgångar förefinnas, pröfva och
afgöra dels om och i hvad mån dessa tillgångar böra till Statens
jernvägs-byggnader användas, och dels huruvida Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret må ega att för samma ändamål, under liden
intill nästa Riksdag, jemväl använda blifvande öfverskott.
Under förutsättning, att Utskottets nu framställda förslag varder af Rikets Ständer
bifallet, får Utskottet tillika hemställa:
att Rikets Ständer i afseende på omförmälda iåns upptagande
mätte meddela följande beslut och föreskrifter:
c) Denna upplåning må verkställas inom eller utom riket
på sätt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret finna lämpligast och ändamålsenligast
till beredande af de lör Staten, såsom låntagare,
mest förmånliga vilkor.
b) Upplåningen sker emot fonderade, till innehafvare!) ställda
och å dennes sida icke uppsägbara, räntebärande obligationer, utfärdade,
på Rikets Ständers vägnar, af Fullmäktige i Riksgäldskontoret,
som uti obligationerna böra förbehålla Riksgälds-kontoret
rättighet alt framdeles, derest omständigheterna pröfvas härtill
föranleda, uppsäga desamma till inlösen efter viss bestämd förfallotid.
c) Fullmäktige ega för öfrigt bestämma:
l:o det språk och den myntsort, hvarå obligationerna komma
all utfärdas;
78
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
2:o dea ränta, sorn i obligationerna skall förskrifvas; och
3:o den kapital-rabatt, sorn må beviljas vid de fall, då
Fullmäktige finna sådan rabatt böra ega rum.
d) Till ränte-liqvider och lånens amortering anvisas ett årligt
anslag, som motsvarar ej allenast den för hvarje låns hela belopp
utgående ränta, utan äfven derutöfver en procent af det i obligationerna
lörskrifna kapital; kommande della anslag alt utgå, för
amorteringen af hvart och ett särskildt lån, från och med året
näst efter del, hvarunder obligationerna för samma lån blifvit till
långifvare utlemnade, och bör detta anslag fortfarande och med
olörminskadt belopp utgå ända till dess hela länet blifvit i stadgad
ordning betaldt.
e) Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå till en
särskildt redovisad liqvidalions- och amortisseinents-fond, hvars
behållning skall för det med dessa medel afsedda ändamål oförryckt,
tillhandahållas och användas, så att ränte-liqviderna vid derför
bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda samt hvarje
låns återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnde
fond influtna medel-böra, så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva,
städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
J) Fullmäktige i Riksgälds-kori tore t ega att för hvarje lån
bestämma sättet och ordningen för amorteringens verkställande.
g) De beslut och stadganden, som af Rikets nu församlade
Ständer meddelas rörande ifrågavarande upplåning, skola underställas
Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse; hvarjemte Rikets Ständer
böra anhålla, alt Kongl Maj:t, vid denna upplånings företagande
ä utrikes ort, täcktes lemna Fullmäktige i Rilisgälds-kontoret
Sin Nådiga bemedling och medverkan för de erforderliga lånens
erhållande emot så fördelaktiga vilkor för Svenska statsverket,
som vid låne-transaktjonernas uppgörande kunna beredas, samt
att Kongl. Majit dessutom läcktes meddela Sin garanti å det eller
de lån, som, i öfverensstämmelse med dessa beslut, varda af Fullmäktige
utom riket upptagna.
På sätt Rikets sednast församlade Revisorer, uti sin berättelse angående Riksgälds-kontorets
förvaltning, föreslagit, och i likhet med hvad inom Rikets Ständers Dank,
vid verkställigheten af de för dess räkning skeende vexebköp och vexel-försäljningar
iakttages, får Utskottet i sammanhang med sina nu gjorda framställningar tillstyrka:
k) att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret må ega att åt vissa
af dem utsedda deputerade uppdraga de närmare bestyren med
fond-väsendets och statsskulds-syslemels oafbrutna och verksamma
handhafvande jemte dermed förenade åligganden;
skolande Utskottet, derest denna hemställan af Rikets Ständer bilälles, afgifva förslag
till de stadganden, som i afseende på omfattningen och verkställigheten af den åt bemälde
deputerade uppdragna befattning jemte den dermed förenade ansvarighet böra af
Rikets Ständer meddelas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
79
Slutligen får Utskottet anmäla, att Utskottet från Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-ståndet erhållit remisser å derstädes väckta motioner, innefattande förslag dels
att, till minskning af den för Riksgälds-kontoret förestående upplåning till anskaffande
af medel för jernvägs-anläggningnrne, alla Slaten tillhöriga och under dess omedelbara
vård stående fonder och kassor malle till nämnde verk ölverflyltas, och dels att de
kungsgårdar samt indragna boställen och andra Kronan tillhöriga hemman och lägenheter,
som för statsverkets räkning äro utarrenderade, mätte varda i vanlig ordning
försålda i ändamål, bland annat, att bereda tillgångar för ofta oinförmälda anläggningars
verkställande; och skall Utskottet, som i grundlagsenlig ordning infordrat nödiga
upplysningar för utredningen af de i sistnämnde hänseende framställda förslag, öfver dessa
motioner afgifva särskildt utlåtande.
Stockholm den 7 Maj 1857.
STOCKHOLM, lijckf hos Isaac Marcus, 1857.
Bilaga till Siats-Utskottets vid 1856—1857 års Riksdag afgifna Utlåtande N:o 62.
Sammandrag af de i kostnads förslagen upptagna utgifter för sådana materialler oell effekter vid jerm agsanläggningarne,
som anses komma att från utrike» ort anskaffas, samt beräkning af förhållandet emel»
Ian dessa utgifter oell liela den enligt såning förslag erforderliga anläggningskostnaden.
Jernbanan emellan
Skenor, Håll-  bullar och
Skärtjern.
Bro-öfver-  byggnader a;f
jernplåt.
Inventarier
och redskap
vid Stationer
och Verkstä-  der.
Transport-
materiel.
Andel uti s. k.
faux frais, be-  räknad till 15
% af nu upp-  gifna summor
Summa.
Hela
kostnaden.
Procent-förhållandet mellan
ofvannämnde utgifter och
anläggnings-koslnadens
bela belopp.
Slockholm och Upsala
Stockholm och Södertelje
Hjulö och Wingåker
Falköping och Axamo
Agghult och Jönköping
513,529
1,200,183
898,199
2,158,746
16,440
128,5*28
7,992
61,560
76,620
110,000
82,000
113,150
14,000
74,201
339.000
162.000
482,760
283,900
749,565
230,910
132,908
261,612
188,654
458,869
1,770,302
1,018,965
2,005,697
1,446,313
3,518,001
4,783,207
3,944,398
5,334,909
3,922,952
7,575,306
37 *
26 #
38 #
37 #
46 %
Summa R:dr R:mt
5,844,609
291,640
393,3511 1,957,2251 1,272,953! 9,759,278
25,560,772
1 37 X
Anmärkning: I den mån åtskilliga jern-arbeten och verktyg kunna förfärdigas inom landet, minskas också de utländska beställningarne; Och torde derföre £ af bela kostuadssumraan
för Statens jern vägs-arbeten komma att ulbetaias för främmande malerialier och effekter.
Hiir till Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 62.
\
i
I
liil. lill Stats-Ulskotlets Utlåtande JYt 62.
1
Reservationer:
af Friherre Tersmeden, W. F.: »Den'storsta ekonomiska fråga, sorn någonsin varit hos
oss framkallad, har nu genomgått Stals—Utskottets behandling och blifvit, i afseende
på den form, hvarunder den skall för Rikets Ständer framställas, afgjord! Att delta
ej skett i öfverensstämmelse med hvad jag anser vara för Riket nyttigast, skal!
jag söka att med några få ord ådagalägga. Hvad först härvid förekommer anmärkningsvärd!
är att man föreslår Rikets Ständer att antaga ett visst uppgjordt
system för alla Statens jernvägs-byggnader, innan de undersökningar, hvilka äro oundgängliga
för att med säkerhet kunna bestämma hvarest banorna böra läggas, blifvit
fullständigt verkställda, och får jag i delta afseende åberopa den utveckling, som
flera andra reservanter gifvit åt detta ämne. Dernäst torde böra tagas i betraktande
det olämpliga deruti, att de arbeten, hvilkas utförande man tillstyrker, icke
äro afsedda alt blifva färdiga ^å fort som tillgångarne göra det möjligt. Deras
fördelning på sex olika sträckningar gör att hvad som år 15560 blir färdigt och
utgör en verklig kommunikation är ringa, i förhållande (ill den derå använda kostnaden,
hvilken skulle vid nämnde tidpunkt utgöra omkring 36 millioner, om StalsUtskottels
förslag af Rikets Ständer godkännes. — Om banor, vid denna tidpunkt,
skulle behöfvas för transporter af trupper till östersjökusten, har man af dessa
jernvägsstycken nästan ingen hjelp, då likväl Statens banor i vårt land borde hufvudsakligen
afse detta ändamål. — Innan man går längre, än hvad hittills skett,
i anläggande af nya statsbanor, borde man göra sig reda för hvad man med dem åsyftar,
och i detta afseende fruktar jag att man förbisett eit af hufvudsyftemålen,
nemligen ett medel till Rikets försvar! Sverige är ett folkfat ligt land, som, för att
försvara sig mot anfall af en starkare fipnde, behöfver sätta sig i tillfälle att inom
en ganska kort tid samla en stor truppstyrka till den punkt, som ar hotad, t. ex.
der en landstigning försökes. Delta mål vinnes bäst genom jernvägar, dels genom
den hastighet med hvilken transporternc på dem kunna verkställas, dels derigenom att
de kunna begagnas under alla årstider. — Hvartill gagnar en stark industriel utllili.
till II. St. Pral. 11186 & HtS7. 4 Sami. I Afd. 29 Höft. 1
Sä
Bil. till Slals-Utskottels Utlåtande M 6Sä.
veckling ulan säkerhet, — nationnl-rikedoin utan tillförlitligt försvar? — Följaktligen
bör det medgifvas, att stambanornas första bestämmelse är alt vara ett skyddsmedel
för det välstånd, som sedermera genom desamma kan utbildas. — Om vi
nu, innan vi hunnit fullborda de många föreslagna banorna, blefve anfallna ifrån
öster, skulle vi snart finna oss hafva lill störsla delen förgäfves utbetalt de slöra
summor, hvarom flertalet här (allat beslut; landet vore skuldsatt, utan att någon
fördel deraf i nödens stund vore alt skörda, under det man tillika saknade visshet
att kunna, äfven under fortsatta fredsförhållanden, fullfölja och fullborda den stora
plan, hvars påbörjade men ofullbordade delar, i . sådant fall, skulle stå der såsom
ruiner, gäckande vårt öfvermod att på en gång hafva företagit mer än vi beqvämligen
förmått utföra.
Förändrade konjunkturer, ej blott i politiken, utan ock i verldshandel!!, —
produktionen inom landet — finans-brvtningar, hvilka just nu stå för dörren, —
se der allt sådana förhållanden, hvaraf olyckliga skakningar kunna föranledas, och
hvilka mana oss att ej på en gång företaga mer än vr äro förvissade om att kunna
fullborda;— icke egentligen bearbeta mer än hvad som redan är börjadt, de så
kallade vestra och södra banorna. — Dessa banor uppfylla äfven, åtminstone för
den närmaste framtiden, Sveriges behof af statsbanor, enär genom den ena en förening
åstadkommes emellan Nord- och Östersjön, på samma gång som den förbinder
hufvudstaden med Rikets andra stad, och genom den andra, som i sin utsträckning
bör komma att skära den förra, Sveriges södra, medlersta och nordligare landskaper
blifva sinsemellan sammanbundne, samt äfven förenade med rikets tvänne
största handelsstäder och de landet omgifvande haf. Utgående från den synpunkt
jag här ofvan angifvit, anser jag att den s. k. vestra stambanan bör, räknadt ifrån
den utgångspunkt, som redan föregående Ständer bestämt, nemligen Göteborg,
sträcka sig genom Westergötland, Nerike, Westmanland och Upland till Stockholm;
och den södra, utgående ifrån den äfven redan bestämda ändpunkten Malmö,
löpa genom Skåne, Småland, Östergötland och Södermanland, öfvergå Mälaren t.
ex. vid Qvicksund, och sedermera fortgå till den punkt, der den lämpligast sammanträffar
med vestra stambanan, samt vidare genom södra Dalarne lill någon tjenlig
punkt å Fahlu-Gefle-vägen, i närheten af Fahlun. — Att denna plan förstambanors
anläggning är den som, med minsta kostnad, bäst uppfyller landets behof i
det hela, derom är jag öfverlygad, likasom jag tror att denna öfvertygelse lätteligen
skulle kunna bibringas det stora flertalet af representationen, om man ej lyckats
förespegla allmänheten de stora vådor, som skulle uppslå derutaf, att Statens bana
komme i beröring med den s. k. Köping-Hult-banan, och alt detta ej kunde ske
utan att Staten blefve nödsakad alt inlösa densamma. — Att ett sådant inköp af
Köping-Hult-banan ej är behöfligt, torde lätteligen ådagaläggas genom angifvande
af den enkla sats, att. man åker lika väl på en enskild liana som pä en slals--  bano, och att det naturligtvis ligger i det enskilda bolagets intresse alt få den
Bil■ till Slats-Ulsleotlcis Utlåtande M 62. 3
största Miöjliga rörelse på sin bana, hvadan ej rimligtvis kan befaras, att, ej denna
bana skulle hållas i vederbörligt skick, hvaröfver dessutom vederbörande myndigheter
ega att hålla tillsyn.
De som förorda den vestra stambanans ledning igenom Södermanland, önska
det ingen bana hade funnits anlagd igenom Nerike, då del onekligen är stötande
för det sunda begreppet att lemna en sådan, lill stor del färdig, bana obegagnad.
— Men just denna tydliga omständighet borde leda uppmärksamheten på det olämpliga
i en mening, som icke kan vinna framgång, utan att afsäga sig uppenbara
fördelar. Vore det väl klokt alt, med vår knappa tillgång på kapitaler, förkasta
fördelen af minst fern mils färdig jernvägs—förbindelse, och i dess ställe bekosta nyanläggning
af en motsvarande våglängd, — ett förfarande, som knappast lärer finna
sitt motstycke i hela Europas jernvägs-historia.
Af hvad jag här ofvan andragit följer att jag önskar att, så fort sig göra låter,
dessa båda banor måtte blifva färdigbygda, och skulle jag ej underlåta att
yika derpå, om ej andra förhållanden lade hinder i vägen. — Dessa hinder bestå
för det första deruti, alt, som jag redan antydt, fullständiga undersökningar, synnerligen
i militäriskt och nalional-ekonoiniskt afseende, saknas; för det andra deruti
alt kapitalerne både inom och utom landet för det närvarande äro så starkt tagne
i anspråk, att de blifva alldeles för dyra att i någon särdeles stor skala anlitas,
och för det tredje att tillgång på arbetsfolk inom landet är redan alltför knapp
emot behofvet.
Man skall således på ett ganska betänkligt sätt skada näringarnc, om man alltför
starkt vill drifva jernvägs-arbetel. Under sådane förhållanden, och med fästadt
afseende på hvad jag här ofvan anfört, föreslår jag, att Rikets Ständer bevilja föl
jande
anslag att till ocb med år 18(50 utgå för Statens jemvägs-byggnader:
a) för vestra stambanans anläggande genom Skaraborgs län, till och förbi
Göta kanal R:dr R:mt 7,610,000.
I») för banans påbörjande ifrån Stockholm lill Giresta och Or
sundså,
samt derifrån en grenbana till Upsala .... 4,000,000.
c) för bangården i Göteborg  463,000.
d) för påbörjande af en bangårds-anläggning på Norrmalm i
Stockholm och reparations-verkstäder derstädes .... 400,000.
e) för södra banans fortsättning ifrån Lund til! norra ändan af
Finja sjö
4,363,000.
f) för fullbordande af bangårdarne i Malmö och Lund . . . 260,000.
g) tili undersöknings-kostnader '. 100,000.
Summa R:dr Riksmynt 17,200,000.»
A
Bil. lill Slats-Ulskollels Utlåtande M 62.
af Herr Fåhreeus, 0. /.: »Med Utskottets majoritet har jag varit ense derom, alt
fortgången af statens jernvägs-byggnader icke bör blifva beroende af statsverkets besparade
tillgångar, utan ali lör dessa arbetens fortskyndande lån bör upptagas, detta
sednare dock uttryckligen under förutsättning, att vilkoren för upplåningen, jemförda
med det afsedda ändamålet, icke blifva alltför tryckande; men då värdet af delta
ändamål, innan systemet blifvit fulländadt, är till stor del afbängigt deraf, att sådana
delar af systemet företrädesvis till utförande företagas, som i och för sig kunna
antagas att bemedla den lifligaste rörelse, så är, utur denna synpunkt, min mening
afvikande från Utskottets förslag i afseende å arbetena under nästinstundande statsreglerings-period,
i så måtto ätt jag anser vestra stambanans fortsättande från södra
gränsen af Skaraborgs län ända till Hallsberg i Nerike, eller ytterligare' omkring
sex mils längd, hafva bordt gifvas företräde framför ett och annat af de öfriga
föreslagna arbetena under nämnde period. Enär under samma lid den del af
Örebro-Askersunds summanbindnings-banan, som sträcker sig från förstnämnda stad
till Hallsberg, äfven kunde, med de af Utskottet tillstyrkta anslag, blifva fullbordad,
så blefve genom vestra stambanans färdigbyggande till Hallsberg följaktligen hela
linien från Göteborg till Orebro fulländad, och då sistnämnde stad har genom
sjöarne Hjelmaren och Mälaren under större delen af året snabb ångbåts-förbindelse
med hufvudstaden, så skulle härigenom ett par år tidigare hafva vunnits det stora
ändamålet alt vestra och östra landskapen vöre genom de skyndsammaste kommunikations-medel
sammanbundna. I financielt hänseende skulle otvifvelaktigt nämnde
ban-del blifva en af de mest förmånliga, men oskattbarare vore den vinst, som den
allmänna industrien skulle upphemta af (lera provinsers derigenom mångfaldigt lättade
person- och varu-tralik. Omständigheter kunna äfven, snarare än man väntar,
inträffa, som åt möjligbeten af hastiga spanmåls- och truppförsändningar inom
ifrågavarande orter gifva en oberäknelig vigt.»
af Herr Biskop Thomander: »Emot de beslut Högh Stats- Utskottet i 2, 3, S,
6, sista mom. i punkten 7, så ock 10 och 11 punkterna föreslagit får jag mig
vördsamt reservera, i den förutsättning att de böra af Rikets Ständer afslås; äfvensom
jag, för min del, föreslår i lydelsen af 24 punktens ingress följande ändring:
att Rikets Ständer måtte besluta, det Fullmäktige i Riksgälds-kontoret böra
hufvudsakligen genom lån anskaffa medel etc.
Likaledes i 24 punktens mom. a) följande ändring:
Denna upplåning skall inom och utom riket samtidigt till konkurrens
erbjudas. Den skall verkställas på sätt Fullmäktige etc.
Likaledes i samma punkts mom. b):
b) Till belopp motsvarande högst Tjugu millioner Riksdaler Riksmynt
skall upplåningen ske emot fonderade, till innehafvaren ställda etc.
Bil. lill Slals-Ulskoltets Utlåtande JY$ 62. 8
Likaledes föreslås vördsamt tillägget af ett nytt moment h) i samma punkt,
hvaremot det af Utskottet föreslagna mom. h) borde med i) betecknas. Det tilllagda
momentet borde erhålla följande lydelse:
h) För anskaffandet af de lili jernvägs-byggnader beviljade medel
till den del dessa antingen öfverstiga det i morn. b) föreskrifna
högsta beloppet af fonderad skuld eller också inom detta belopp
icke kunna betingas på sådana vilkor, som Fullmäktige pröfva förmånliga
eller billiga, förhålles i öfverensstämmelse med hvad det af
Rikets Stander för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret. utfärdade reglemente
för upplåning i allmänhet föreskrifver.
Dernäst får jag vördsamt redogöra för de beslut jag anser böra inlaga de af
mig förkastades plats.
Det beslut, som Utskottet satt i andra rummet, angående fastställandet af ett
system för statens jernvägs byggnader, kan visserligen synas anbefalla sig genom sin
ovanlighet. Ty det lärer väl sällan eller aldrig hafva händt ett Utskott att föreslå
sina principaler all först och främst besluta förhålla sig förnuftigt och sedermera i
en kommande paragraf upplysa hvari denna förnuftighet skall bestå. Det är dock
för göromålens behöriga gång och onödig vidlyflighets undvikande ganska lyckligt,
att icke hvart och ett utskotls-betänkande begynner med uttryck af samina goda
föresats och samma välmenta förmaning. Man kan emot denna uttydning af det
föreslagna beslutet med ett slags skäl invända, att det icke är på långt när detsamma
att vara systematisk och att förhålla sig förnuftigt, emedan man kan vara
i en hög grad systematisk äfven i del orimliga; men denna invändning träffar här
icke in och tjenar för öfrigt alldeles icke till att bevisa lämpligheten, än mindre
oumbärligheten af ett beslut, sådant som det föreslagna.
Mera vigt har man under öfverläggningarne i denna fråga fästat vid den invändningen,
hvilken naturligtvis skulle gälla både denna och den 3:dje punkten,
nemligen att »de beslut, som om jernvägs-systemet under innevarande riksdag fattas,
»icke äro, såvida ej verkställighet dessförinnan följt, bindande för Rikets framdeles
»sammanträdande Ständer.» Med denna försäkran, hvars fullkomliga grundlagsenlighet
ingen lärer bestrida, är man således förpligtad att förlika Utskottets i 2:drq,
punkten gjorda förslag, att Rikets Ständer, såsom orden lyda, »mätte godkänna
»samt antaga och fastställa ett visst system för statens jernvägs-byggnaders ulfö»rande.
» En sådan förlikning lärer icke vara omöjlig, men, så vidt jag kan utröna,
endast på det sätt, alt Rikets Ständer hvarken godkänna ej heller antaga eller
fastställa något sådant system. Har man valt de orden: godkänna, antaga och
fastställa för att dermed på det otvetydigaste sätt förklara, att bär icke vore fråga
om ett bindande beslut, så bör ingen påstå att valet varit lyckligt. Äro nu, såsom
allmänt medgifves, orden icke bindande och behöfvas de icke såsom något
lösande medel, så synas de onekligen böra förkastas.
6
Bil. lill Slals-Ulskoltels Utlåtande 62.
Sodan nu den 2;dra punkten förkunnat att ett system vore i antågande, infinner
sig i 3:dje punkten det förebådade systemet i all sin fulländning. En hel
rad af icke bindande förslag framträder här för den förvånade läsaren. Man hade
väl bordt, såsom vid annan' hushållning sker, i första rummet laga i beräkning sina
tillgångar och huru långt man kunde genom lån sträcka sig derutöfver, äfvensom
huru mycken arbetskraft af högre ordning, ingeniörer rn. m., man hade att tillita
och huru mycken arbetskraft af lägre ordning man kunde våga alt draga ifrån
landets industri, ulan att förlama denna i sin oundgängliga verksamhet för den
närmaste framliden. Utskottet har skärskådat saken ifrån en högre ståndpunkt och
lägger här framför oss icke det mera anspråkslösa och i få rader sammanfattliga
systemet för jernvägs-arbelena under närmaste statsreglerings-period, utan fastmer
sin ideala jernvägsplan, örn hvilken det måste lemnäs derhän, huruvida den någonsin
kan utföras här på jorden. Denna ideala jernvägsplan innehåller såsom sådan
dels för mycket, dels för litet. För mycket såvida som den åsyftar att komma in
i verkligheten och dymedelst indraga landet i ett hittills oerhördt skuldbelopp, om
hvilket man icke vet huru mycket det kommer att öfverstiga hundrade millioner,
och detta under sådana förhållanden, då man måste medgifva att »undersökningarné
»i afseende på flera af de jernvägs-linier, som skulle ingå i det föreslagna systemet,
»ännu icke hunnit företagas, än mindre afslutas.» För litet innehåller det före
slagna
systemet i det hänseende, att det väl icke hade bordt ensamt för sig föreläggas
ulan sammanhang med de öfriga kommunikalions-anstalterna, hvarigenom
det kunnat visas, i hvad mån dels dessas förmåga att verka till landets förkofran
komme att af jernvägs-systemet understödjas och förökas, dels ock de särskilda
landsorterna, emellan hvilka en fördelning mark för mark af de med.d som användas
visserligen icke kan rimligen ifrågasättas, likväl kunde försäkras äfven om
någon omedelbar delaktighet i de på hela landets och särskildt på framtidens be
kostnad
tillskapade förmånerna. Dertill kommer att om man också ville förneka
ali plats i det ideala systemet ål en tvärbana Halmstad-Wexiö-Kahnar, om man
också har bordt raskt affärda alla frågor om särskilda bibanors behöflighet eller den
större och mindre sannolikheten för deras uppkomst och ändamålsenlighet, man väl
åtminstone icke saknat anledning att, vare sig till godkännande eller vederläggning,
upptaga frågan om en bana öfver något Mälarsund, helst denna fråga, inom Utskottet
väckt af en Preste-Ståndels ledamot, antagits kunna uppfylla samma ändamål,
som ett par af de föreslagna, men med en i sanning icke föraktlig besparing
af ända till 17 millioner Riksdaler.
Att efter hvad i S:te punkten antages, tvänne bangårdar skulle i hufvudstaden
erfordras, måste jag, på grund of de anstälda undersökningarues ofullständighet
i hvad stambanornas riktning beträffar, anse ännu vara alldeles oafgjord!.
Det är klart att en skuldsättning för så föga vinstgifvande företag, som statsbanor
i Sverige se ut att blifva, måste inskränka sig inom den yttersta nödvän
-
Bil. lill Siats-Utskottets Utlåtande J>? 62.
7
digheten; att penningarnes nu varande dyrhet gör en ovilkorlig föreskrift om fonderad
statsskuld högst orådlig; att Rikets Ständer icke väl sörja för sitt anseende
för stadga i financiela mål genom en sådan kastning i meningar och planer,
hvilken den ena Riksdagen begär och erhåller Konglig sanktion och författning om
uteslutande inhemsk upplåning, och den andra hegar sanktion och förordnande
om en upplåning, som man för ali del vill undvika att få inom landet; att man
först hör fortsätta och fullända de arbeten man begynt, innan man ger sig in i
alltför vidtutseende och ingalunda oundgängliga nya företag; att, enligt denna grundsats,
hanan Göteborg-Orebro i främsta rummet bör afses, och alt den både kan
och bör inom 1860 års slut vara fullbordad, hvarigenom nationen får åtminstone
någonting färdigt för sina stora uppoffringar; att södra banans fortsättande så långt,
alt Småland kan för gemenskapen med utlandet deraf draga någon nytta, måslo
vara i andra rummet angeläget; att i tredje rummet en början måste göras med
en jernväg till brödrariket, samt att en bana Stockholm-Upsala, dragen vester om
Sigtuna-fjärden, hvilken väg man påstår skola blifva en af de mest lönande, bör
sättas i fjerde rummet.
1 öfverensstämmelse härmed skulle Rikets Ständer till j'ernvägs-ai beten
1857—1860, med inberäknande af hvad som redan är i år beviljadt, anslå:
För fulländning af banan ifrån Göteborg och till Orebro . . 11,810,000 R:dr
Till bangård och verkstäder i Göteborg  465,000 »
För södra banans fortsättning ifrån Lund till Laga-dalen . . 6,815,000
»
Till bangårdar i Malmö och Lund
260,000 »
Till påbörjande af jernväg från Arvika emot Norrska gränsen 1,000,000
Till undersökningars bekostande
150,000
»
S:a 20,500,000 R:dr.
Besluta sig Rikets Ständer att under samma stalsregierings-period utföra en
bana Stockholm-Upsala, så erfordras dertill, samt till en bangård och verkstäder i
Stockholm, ytterligare flera millioner.»
Af Herr' Professor Carlson:
Mot punkterna 2 och 3.
»Ehuru öfvertygad om nyttan och nödvändigheten af jernvägars anläggning äfven
i vålt land, har jag dock icke kunnat tinna de hit hörande ämnen så utredda,
att liden skulle vara inne lill fastställande af ett järnvägsnät för Sverige; ännu
mindre har jag kunnat deltaga i Utskoltels hemställan, att slaten skulle ikläda sig
en så vidsträckt förbindelse som den, beslutet att omedelbart bekosta utförandet
samt fortfarande ega tillsyn och förvaltningen af dessa anläggningar i det vidsträckta
omfånget af Utskottets förslag, skulje innebära.
Vid sistlidne riksdag anhöllo Rikets Ständer, att noggranna undersökningar
och utredningar i både stalsekonomiskt och topografiskt afseende, samt med hän
-
«
Bil. lill Stais-Utskottets Utlåtande J\s 62.
sigt till kotmnunikations-väsendet i allmänhet, måtte anställas för uppgörandet af förslag
till jernvägars riktningar, anläggningssätt och beskaffenhet. De lade dervid särskildt
vigt derpå, att all möjlig omsorg oell noggrannhet måtte egnas åt den företrädesvis
maktpåliggande undersökningen och utredningen, hvarest och i hvilka riktningar
stambanorna borde anläggas, samt att tillförlitligt och fullständigt måtte utredas,
huru och på hvad sätt de Svenska jernvägarne borde utföras, med afseende å landets
lokala förhållanden samt den personal- och varu-transport, för hvilka de huf
vudsakligen
komme att begagnas.
Betraktar man det sätt, hvarpå andra stater i detta ärende gått till väga, så
finner man, att det omsorgsfullaste arbete öfverallt blifvit nedlagdt på undersökningen
om de riktningar, i hvilka jernbanorna skola framgå. I Frankrike användes
nio års arbeten för att fullständigt uppgöra planen för landets jernvägsnät. Jemte
de bestämda afdelningar af ingeniörer, som utstakade linierna genom landet, utsändes
särskildt förordnade personer med uppdrag att insamla uppgifter för utrönande
af den förhandenvarande trafiken, och beräkning af den sannolikt blifvande rörelsen
på jernbanorna. Inom styrelsen voro tillika särskilda afdelningar i verksamhet
för att dels pröfva de uppgjorda planerna i tekniskt hiinseede, dels kontrollera
de gjorda beräkningarne och bestämma, hvilka sträckningar i afseende på rörelsen
voro mest enliga med landets allmänna interessen. Den sålunda uppgjorda jernvägsplanen
har sedermera i bufvudsaken bestått och legat til! grund för beviljandet
af särskilda linier, Man har beräknat, att öfverhufvud för hvarje mils jernväg,
som blifvit beslutad, hafva 3V> mil blifvit studerade. 1 Österrike, hvarest
likaledes ett hela landet omfattande nät af jernvägar, så väl af dem, hvilka staten,
sorn af dem, hvilka enskilda bolag skolat utföra, blifvit uppgjord!, hafva med den
största noggrannhet icke allenast olika alternativ-sträckningar för hvarje föreslagen
linie blifvit undersökta, utan ock alla tillgängliga upplysningar i ekonomiskt, kommersiell
och militäriskt hänseende sammanställda. För Sverige synas de förberedande
undersökningarne för jernvägars anläggning vara af så mycket större vigt,
som landets brutna natur och de många vattensystemer, hvilka genomgå dess olika
trakter, äro egnade att framkalla tvekan vid bestämmandet af de mest ändamålsenliga
linierna. Det är icke blott för sjelfva arbetets slutliga utförande, som så
noggranna undersökningar äro erforderliga — naturligtvis genomföras de för byggnaden
ännu mera i detalj — men äfven för valet af linie, synnerligen för att
kunna anställa jemförelse mellan fördelarna för trafiken och kostnaderna vid anläggningen,
samt de större eller mindre olägenheter, som kunna uppslå för den
blifvande rörelsens bedrifvande, mäste de noggrannaste bestämningsgrunder vara
förhanden.
Sedan sistlidne riksdag hafva Ivänne planer för stamjernbanors anläggning i riket
blifvit uppgjorda: den ena af jernvägs-kommittéen, föreslagen på grund af de
mätningar, som hunnit fullbordas, upptager en sammanlagd sträckning af 162 % mil,
med
Bil. lill Slals-tllskollels Utlåtande JM 62.
thed eh beräknad kostnad af 115,861,997 Rdr; den andra planen som Sr uppgjord
af Ofverste Ericson, men likväl icke grundad pä några anställda nya undersökningar,
upptager 153:l/4 mil med en beräknad kostnad af 115,700,000 Rdr.
Af de sträckningar, Jernvägs-kornniiltéen föreslagit, voro, dels i anseende lill anslagets
otillräcklighet, dels emedan behöfligt antal biträdande ingeniörer icke funnits att
tillgå, i tekniskt hänseende oundersöfeta: ilen östra banan söder om Norrköping 20'/i
mil, den nordvestra 17 mil, och sammanbindningsbanan mellan Orebro och Askersund
5 mil. Dertill komma efter Öfverste Ericsons förslag linien från Sala lill GelleDalabanan,
nära 8 mil, samt linien från Sala till Frövi, något öfver 9 mil: tillsammans
ungefär 60 mil ofullständigt undersökta linier å ett jernvägsnät af 153 mil,
eller omkring V5 af del hela. Ofullständigheten af de gjorda undersökningarna
visar sig ock deraf, att under hela fortgången af utskottets arbeten hafva till detsamma
tid efter annan inkommit redogörelser för nya anställda undersökningar; så
rörande sammanbindningsbanan i Stockholm, rörande banorna vester och norr ut
från Sala (hvilka undersökningar likväl endast varit okulära, anställda på frusen
mark och utan bifogade kostnadsförslag) samt rörande banan genom Södermanland:
alla afsedda all tjena till grund för beslut rörandu de under öfverläggning varande
frågorna.
Redan i kännedomen om de föreslagna sträckningarnes beskaffenhet synes således
en ganska stor ofullsländighel ega rum, i synnerhet då här är fråga om ett
val emellan tvenne rivaliserande systemer. Fäster man sin uppmärksamhet vid det andra
slaget af undersökningar som erfordras före beslutet om en jernvägsanläggning,
eller de statistiska arbetena, så förefinnas ännu mindre tillräckliga grunder för ett säkert
omdöme, hvilket system vore för hela riket det rätta. Alla de faktiska upplysningar
rörande dc särskildta städernas och orternas ekonomiska och induslriela förhållanden,
som inom andra länder i detta hänseende tjenl lill ledning, saknas bär, och
den beräkning af blifvande trafik, som plägar anses för sådant ändamål särdeles vigtig,
finnes för ingen enda af de föreslagna banorna utförd.
Vid sin underdåniga anhållan 0111 uudeisökuiugarnes anställande uttalade Ri
kets
Ständer äfven den önskan, alt förslagen måtte uppgöras, med hänsigt till kommunikationsväsendet
i allmänhet. Del hade varit i hög grad önskligt, att i synnerhet
systemet för vallenkommunikationerna hade blifvit vid de uppgjorda förslagen
mera afsedt. Vid flere af kommunikationslinjerna kan nemligen fråga uppstå, huruvida
en kanal eller en jernväg ar mest öfverensstämmande med rörelsens behof.
Oundgängligt slutligen, vid eli väl beräknadl bestämmande af ett stambane
syslem,
synes afseende! på bibanornas anslutning vara. Att söka uppfatta den bästa
planen för ett jernvägsnät ulan att laga i betraktande riktningarne för bibanorna,
kan lätt leda till beslut, hvilka man i det följande gerna skulle vilja förändra.
Landels olika naturliga bildning i dess särskildta delar föranleder i delta
Bih. lill K. Si. l'rot. 11156 & 11157 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 2
10
Bil. lill Slats-Utsliottets Utlåtande Jtä 60.
hänseende till de största olikheter; ofta bör sträckningen af en stambana hufvudsakligen
bestämmas med afseende på de bibanors riktningar, i förening med hvilka
den först kan rätt utveckla sina verkningar. 1 Jernvägs-komrriittéens betänkande finnes
också, i sammanhang med öfriga frågor af allmän natur sorn ansetts böra tagas i
betraktande, den åsigt uttalad, att stambanorna böra anläggas så, att de bibanor, soiii
befinnas nödige, för minsta kostnad på tjenligaste ställen och till största gagn för
de särskildta orterna, kunna med dem sammanbindas. 1 samma betänkande är
också vid utstakandet af stambanornas sträckning i allmänhet anlydt, hvilka bibanor
skulle kunna sluta sig till densamma. I Ofverste Ericsons förslag, hvilket legat till
grund för regeringens proposition, finnes icke afseende vara lastadt å bibanorna.
Deremot finnas sammanbindningsbanor i alla förslag, äfven i Utskottets. Gränsen
emellan stambanor, sammanbindningsbanor och bibanor synes likväl ganska obestämd,
och med samma skäl som styrelsen i andra länder pröfvar och bestämmer sträckningen
af de banor som på enskildta bolags bekostnad utföras, lärer det ock tillkomma
styrelsen hos oss att afse dessa banors riktningar.
Utskottet har väl i sin motivering till den 2:a punkten uppställt en utförlig
bevisning för den satsen, att en plan för jernvägarnes anläggning bör finnas, — en
sats, hvilken jag, för min del, finnér helt och hållet grundad — men deremot
icke mäktat ådagalägga, att tiden nu är inne för godkännandet af en sådan plan.
Ju vigtigare det är att ett jernvägsnät blir riktigt utlagdt, desto mera betänksamt
bör man gå till väga vid dess bestämmande, på det icke behof af ändringar
sedermera, men för sent, måtte uppstå. Utskottets förslag innehåller sjelft väsendlliga
föräudringar i det som af Rikets Ständer vid Nförliden riksdag i afseende på
vestra och södra stambanorna antogs. Skulle detta på så svaga grunder byggda
förslag af Stånden godkännas, torde äfven det komma att i framtiden undergå
förändring. Bättre än att gifva anledning till fortfarande rubbningar i så vigtiga
beslut, synes det vara att uppskjuta afgörandet till dess att detta kan på fullständiga
förberedande undersökningar grundas. Såsom exempel på sträckningar,
om hvilka icke säkra grunder för omdömet finnas, kan anföras, att för hela södra
och sydöstra Sverige icke finnes någon undersökning verkställd, mera än för sträckningen
från Malmö i riktning mot Wettern, men detta utan alternativlinier och
utan afseende på något annat ändamål, än att sammanbinda Jönköping och Skåne;
att södra stambanans sträckning till Falköping först vid innevarande riksdag blifvit
föreslagen, då denna bana förut varit afsedd att hafva sin ändpunkt vid Jönköping;
att i vestra delen af landet den vigtiga förbindelsen emellan Christinehamn och
Nora är oundersökt, likaså hela sträckningen genom Wermland; att intet afseende
blifvit fästadt på den framtida fortsättningen af jernvägsarbetena idet norra Sverige,
och att den ifrågasatta förbindelsen "emellan Sala och Gefie-Dala-vägen samt Orebro
icke kunnat af Kongl. Majit fastställas utan lemnats obestämd, med nådigt tillkänna—
gifvande, att banan nu blott borde definitivt bestämmas att framgå till Sala, men
Bil. Ull Slals-Vtskoltets Utlåtande JY° 62-
11
att Kongl. Maj:t ämnade till Rikets Ständer aflåta nådigt förslag, angående den del
af hufvudfrågan, som rörer denna banas utgreningar från Sala — ett förslag, som
Utskottet icke inväntat.
Det är för öfrigt uppenbart, att de fördelar, Utskottet i sin framställning
afsett såsom härflytande från' fastställelsen af ett jernvägsnät, hänföra sig endast till
en sammanfattning af jernvägar, noggrannt bestämda till sin riktning, och för hvilkas
utförande medel blifvit anvisade, icke till ett jernvägsnät, utkastadt i så allmänna
och obestämda drag, som det Utskottet uppställt. Icke stiger jordvärdet, icke
framkallas industri-anläggningar, icke förebyggas framtida tvister eller försäkras
bibanornas rätta anslutning genom en naken bestämmelse, att en jernväg skall, ovisst
när, framgå i den eller den delen af landet, med ett spelrum, obestämdt för hela
provinser. Hvad som står fast, är den sammanlagda längdsträckningen af statens
jernvägar och det stora beloppet af dertill erforderliga summor. Det förfaringssätt,
Utskottet valt, har således ingen af de fördelar, man påräknat, men deremot
alla de olägenheter, som äro förenade med en allt för stor utsträckning af stambane-systemet.
Främst bland dessa olägenheter visar sig den ofantliga kostnad, som Svenska
staten i detta ögonblick skulle åtaga sig genom fastställandet af ett system,
så omfattande som det, hvilket nu är Rikets Ständer förelagdt.
Skillnaden — i finansielt hänseende — emellan att nu bevilja äfven betydliga
medel till vissa bestämda bansträckningar, och att med detta beviljande förena
antagandet af ett Statens jernvägssystem för hela landet, är nemligen den,
att, i förra fallet, denna riksdag beviljar, på grund af sin kännedom af rikets
nuvarande tillgångar, nödiga summor för jernbanors anläggande i större eller mindre
skala, men att, i sednare händelsen, denna riksdag derutöfver ikläder Staten en
förbindelse, som, derest den icke skall svikas, sträcker sina verkningar långt in i
framtiden och måste utöfva den vidsträcktaste och mångsidigaste inflytelse på samhällets
ställning.
Man måste då göra sig den frågan — i fall man, såsom Utskottet, besluter
sig för det sednare alternativet — hvad betyder en sådan förbindelse? 1 hvilket
förhållande står vidden af de förpligtelser, den innebär, till landets industriela och
statens finansiela krafter? Huru äro de nya förhållanden beskaffade, i hvilka
staten genom en sådan förbindelse inträder? Och hvad upplysa i alseende på
dessa förbindelser exemplen från främmande länder, hvilkas erfarenhet i detta hänseende
måste vara talande, dä de hafva jernvägar och vi ännu sakna sådana anläggningar
?
Om man först betraktar saken ur den finansiela synpunkten, framträder den
måhända klarast genom en kort sammanställning af de förhållanden, som ega rum
i andra rikare länder och dem, hvilka skulle uppkomma hos oss genom antagandet
af ett så vidsträckt statsbanesystem som det nu föreslagna.
12
Bil. lill Slats-Ulskoltels Utlåtande JV? 62.
Det torde icke kunna förnekas, att, dä stambanorna skola af statens medel
bekostas, och för staten likasom för den enskildte de sannolika inverkningarne af
kostsamma företag pä dess finansiela ställning hufvudsakligen böra mätas efter
deras förhållande till inkomsternas, belopp, sä framstär statsjernbanornas för hällande
tiil staternas kr,alter riktigast, dd man betraktar deras utsträckning i jemförelse
med hvarje stats inkomslbudget.
Om förslaget antages, skulle Sverige komma att ega statsbanor i större utsträckning
än något annat land i Europa iiu eger. England och Frankrike, som
hafva, det lörra nära 1300, det sednare mer än 600 Svenska mils jernväg, hafva
inga statsbanor. Österrike och Preussen hafva, det förra 80, det sednare 90
mils statsbanor, dä Sverige skulle komma att ega mera än ISO. Af Belgiens
jernvägsnät, (91 mil) äro blott 55 mil bygdå af staten.
Om det föreslagna systemet af omkring 150 mil utföres, kommer säledes
Svenska staten att fullborda, ega och förvalta en betydligt större jernvägssträckning
än Kejsardömet Österrike nu eger; det skulle fä 60 mils eller 68 procents
längre statsbanor än Preussen, som likväl har en mer än tiodubbel statsinkomst;
Belgien, med en lyradubbel budget, har knappt mer än en tredjedel af den statsbansträckning,
Svenska staten skulle utföra; Bajern, som gär närmare till de förhållanden,
hvilka här skulle uppkomma, men likväl eger en tredubbelt så stor
budget, har knappt utlört mer än hälften sä stor jernbansträckning, som Sverige
skulle åtaga sig, och de stater, hvilkas finansiela tillgångar synas nära motsvara
beloppet af Svenska budgeten, såsom Sachsen, Wurtemberg, Baden, hafva hvardera
omkring V5 af den jernvägssträckning, byggd på statens bekostnad som den, hvilken
Sverige skulle under nämnda förutsättning utföra.
Sistnämnda Irenne stater äro dock samtligen genomfartsländer, så belägna,
att en stor jernvägsrörelse, oberoende af den, som landel sjellt förmår kalla till
lif, från liera sidor söker sig väg genom deras område.
Denna betydliga olikhet i vägliingd kommer icke deraf, att de ofvannämnda
länderna hafva en mindre utsträckning. Österrike och Preussen äro ingalunda obetydliga
till område; (de ega också jernvägar, det förra tillen sträckning af omkring
269; det sednare af 330 Sv. mil.) Men olikheten har sitt upphof deri. att i dessa
länder stats-styrelsen icke i en så vidsträckt omfattning beslutat omedelbart öfvertaga
jernvägsnätets utförande.
Man ledes då vidare till den frågan: i hvilka förhållanden de utgifter, hvilka
med utförandet af denna jernvägsplan äro oskiljaktigt förknippade, skulle införa
landet i hänseende till dess statsskuld.
Afven här är jemlörelsen med andra länder upplysande.
Den statsskuld, sorn komme att uppstå genom upptagandet af lån för anläggning
af de föreslagna statsbanorna, skulle stiga till 115 millioner Riksdaler
Riksmynt eller ungefär femdubbla beloppet af de i nu gällande riksstat päräk
-
Bil. till Slats-Utskoltcls Utlåtande M 62.
13
nade inkomster, hvilka utgöra något mera än tjugucn och en half millioner Riksdaler
s. m. Öfverser man förhållandet i andra Europeiska stater, så finner man, att
visserligen tvenne ibland dessa, nemligen Holland och England, bära en skuldbörda
17 och 16 gånger större än deras ordinarie statsinkomst, att dernäst komma, på
olika grader i denria skala, Portugal, Spanien och Kyrkostaten, men att af de
återstående staterna endast få ega en statsskuld fem gånger större än deras statsinkomst
och de liesta en vida mindre.
Sverige, som nu är skuldfritt och som otvifvelaktigt har till stor del denna
omständighet att tacka för den lätthet, med hvilken det rör sig i sina offentliga
förhållanden, skulle således, om detta förslag antoges och fastställdes, komma att
fortgå pä skuldsättnings-banan med den fart, att det skulle lemna endast få af
Europas mest skuldsatta stater bakom sig — och det skulle efter planens utförande
vara belastadt med en föga mindre skuld-börda i förhållande till de i
statskassan inflytande inkomster än den, sorn Danmark, Belgien, Preussen med flera
sedan lång tid tillhaka skuldsatta stater nu bära.
Vid denna jemförelse är antaget, att jernvägarne genast skulle gifva så mycken
afkastning, att denna motsvarar drift- och underhållskostnad. Skulle afkastningen
blifva större, så minskas naturligtvis ränte-utgiften, men blifver den deremot
mindre, sä växa ock stats-utgifterna i samma förhållande.
Att Sverige, i finansernas nuvarande blomstrande ställning, bör göra en ansträngning
för att. tillegna sig en mäktig hälkraft för framtida utveckling, är oemotsägligt.
Men af den lätthet, hvarmed skuldsättningens bana i förstone beträdes, bör man icke låta
förleda sig att gå allt för långt utöfver den synkrets man för närvarande eger,
eller ställa sina utgifter så, att man derigenom drager en allt för stark vexel på
den alltid osäkra framtiden.
En annan sida af saken, som förtjenar tagas i betraktande, är vidsträcktheten
af det förvaltningsbestyr. i hvilket staten inlåter sig genom utförandet af ett
så omfattande stambane-system. Ulan tvifvel är det icke endast nyttigt, utan
äfven nödvändigt alt derlöre göra sig redo, innan man täger ett så afgörande
steg, som att godkänna och fastställa det nu föreslagna systemet.
En jernväg är icke, sorn en vanlig landsväg, när den väl blifvit färdigbyggd,
ett kommunikationsmedel, som kan öfverlemnas åt sig sjelft, endast man nödtorftigt
sörjer för dess underhåll. AU transport på jernväg måste besörjas af den, som
eger vägen, och denna transport kan endast verkställas med tunga och invecklade
maschirier, hvilkas drift fordrar oafbruten tillsyn, hvilkas vidmakthållande icke kari
ega rum utan beständigt mekaniskt arbete, och hvilkas användande föranleder en
oaflåtlig omsorg, så väl orri vägens förbättring, som för att förekomma faror för
spillande af menniskolif.
Äfven här är det endast erfarenheten som kan upplysa. Om man söker deunas
vitsord i de länder, der detaljer rörande jernvägs-förvaltningen offentliggöras, fmner
14
Bil. lill Stats-Utskotlets Utlåtande Jtt 62.
nian t. cx. följande, hemtadt ur den Är 1856, på befallning af Preussiska Ministern
för handel, slöjd och allmänna arbeten, utgifna statistiska underrättelsen om de
Preussiska jernvägarne.
Det Preussiska järnvägsnätet, statsbanor och privatbanor tillsammans, utgjorde
vid slutet af 1854 en sträckning af 327 svenska mil, sålunda något mera
än dubbelt mot den sträckning, som bär blifvit föreslagen att af Staten utföras.
Vid dessa jernvägar voro anställda för tillsyn och tjenstgöring vid sjelfva
banan och stationerna, eller den så kallade Danförvaltningen: Ingeniörer med deras
biträden. Banmästare, Banvaktare, Brovaktare, Bangårdsförvaltare och Uppsyningsman,
Skrifvarebiträde!!, Väktare, m. m., lill ett antal af 8,539 personer. För
sjelfva rörelsen på banan åter, eller den så kallade Transportförvaltningen tjenslgjorde
tillsammans 4,210 personer såsom Kassörer, Bokhållare, Kamererare, Godsexpedienter
och Vågmästare, Konduktörer och Tillsyningsman öfver vagnarne, Lokomotivförare,
Eldare, Lärlingar, Maschinvaktare, Föreståndare och arbetare på machinverkstäderna.
Vagnvaktare, Depolförvaltare, o. s. v., samt slutligen för Styrelsen,
såsom Direktörer, Ofver-inspektorer, tjenstemän lör Bokhålleri och Kontroll,
Landtmätare, Techniker, Ritare, Biljett-kontrollörer, Tryckeri-arbetare och
betjening, m. m., 860, eller tillsammans 13,609 personer. Antalet dagsverken,
som derutöfver åtgått för arbeten på banan, är för dessa banor icke uppgifvet,
men för de Tyska jernvägarne användes under samma år å en sträcka af 588 Svenska
mil för banan 3,730,000 dagsverken, eller i medeltal 4,206 dagsverken
för hvarje Tysk mil, och för transportförvaltningcn nära lika många.
Ehuru stora afdrag, man måste göra från dessa siffror, i betraktande deraf,
att trafiken på de Preussiska jernvägarne ulan tvifvel är vida starkare, än den
som förutses kunna uppkomma på de Svenska, så kan man likväl häraf med
temlig visshet sluta, att den nya personal tjenstemän af alla grader, äfvensom af
arbetare, som staten inom denna nya' förvaltningsgren har att använda och
aflöna, måste komma att stiga till ett antal af flere tusen.
Men staten kommer sålunda icke blott taga i sin tjenst en ganska talrik personal;
den måste öfvertaga och drifva en industriel rörelse, som förgrenar sig i mångfaldiga
riktningar. Hit måste räknas maschinverkstäders uppförande och underhåll, den
stora mängd byggnader, sorn böra vara afsedda för lokomotivernas och vagnarnes
förvaring, för fraktgodsets magasinering, för passagerarnes emottagande, o. s. v.
Brännmaterialet måste uppköpas och beredas: ett stort antal rum värmas och
upplysas: skenorna på banan måste tillses, bandelar jernnäs och lagas, o. s. v.
Denna mångfaldiga industriela rörelse är för Staten ganska svår att drifva, och
blott den penningeredovisning, belöpande sig till många millioner, som häraf skulle
uppkomma, samt de svårigheter, som Staten måst hafva att genomföra en ständigt
vaksam kontroll, måste föranleda till ganska betydliga omsorger och kanske till
ipke så ringa förvecklingar.
lili. lill Slats-tjlskotlcls Utlåtande J\s 62.
Också finnér man, vid en jemförelse af statsbanor med enskildta banor,
exempelvis i Belgien och Frankrike, alt de förra erfordrat en drift- och underhållskostnad
som varit 20 procent högre än de sednare. Så t. ex. stego år 1854 utgifterna
på den Fransyska Nordbanan till 37 Vln, på banan från Paris till Lyon, lill 3527/,0n,
på Orleans-banan till 415B/i0o procent af brutto-inkomsten: då på de jernvägar,
som stodo under Belgiska statens förvaltning, utgifterna år 1854 uppgingo till 517/i0,
år 1855 till 56 V\n och i budgetförslaget för 1856 beräknades till 69'/n> proc. af
inkomsten. I afseende på de Tyska statsbanorna är ock anmärkt, att de öfverhufvud,
med några undantag, lemna en svagare afkomst, än de enskildta.
Utan tvifvel återfinnes i dessa förhållanden en af de orsaker, som afhållit
regeringarne i allmänhet från att i allt för stor omfattning på statens bekostnad
anlägga de behölliga jernvägarne. Rikets Ständers beslut är visserligen fattadt derom,
att stambanorna skola utföras på statens bekostnad. Men om detta beslut ej
bör förändras, så tror jag likväl icke, att man bör gifva åt detsamma en så stor
utsträckning, som blifvit ifrågasatt vid innevarande riksdag, innan en fullstän
digare
erfarenhet i afseende på jernvägarne inom vårt land blifvit vunnen.
Annu är icke den stora striden utkämpad om företrädet emellan jernvägar,
anlagda på statens och på enskildtas bekostnad. Håller man sig till erfarenhetens
vitsord, så befinnes, att visserligen, om man öfverser jernvägarnes sträckningar
inom Europa, statsbanorha äro vida färre till antal, än de enskildtas, men att i
allmänhet ett närmande på de sednare åren egt rum mellan de motsatta ytterligheterna.
L Frankrike t. ex., der i begynnelsen alla jernvägar förklarats böra anläggas
på statens bekostnad, har regeringen numera alldeles frångått detta system, men
utöfvar i stället en stark inverkan så väl på bestämmandet af föreslagna jernvägars
riktningar, som på förvaltningen och rörelsens underhållande å desamma: i
England åter, der i förstone allt var öfverlemnadt åt den enskildta industrien,
tager staten allt större del i jernvägarnes förvaltning. De mindre staterna i
Tyskland hafva sjelfva öfvertagit en stor del af sina jernvägar, under det Österrike
försålt en del af sina statsbanor, Preussen endast sparsamt aidägger nya och
i Belgiens kamrar allvarligt blifvit ifrågasatt, att Staten skulle göra sig af med
sina jernvägar. Den Österrikiska jernvägs-lagen af den 14 December 1854 och
den Bäjerska den 20 Juni 1855 synas anvisa en ny väg, som närmar sig till
det Fransyska systemet, och deras bestämmelser visa, alt staten ganska väl kan,
vid utförandet af jernvägar på bolags bekostnad, fästa sådana vilkor, att den eger
en mäktig inflytelse äfven på förhållandena vid sådana banor som den
icke byggt.
Al det som blifvit anfördt vill jag, såsom sagdt, icke hemta anledning att bestrida
anläggandet af statsbanor i Sverige. Tvärtom anser jag denna utväg vid vårt lands
förhållanden vara oundgänglig. Men jag endast påstår, att staten hos oss förfar
klokast, om den, medan grundsatserna i delta hänseende ännu äro så litet stad
-
Bil. lill Stals-Vlsköttels illlålaiide M 62.
gade och erfarenheten af jernvägar i vårt land så inskränkt, icke utsträcker sitt
byggnadsförbindelse till en omfattning, sorn, om den också först småningom kom
mer
till utförande, likväl ofelbart måste inverka på statens finansiela ställning och
dess kredit.
Icke heller bör man lemna ur sigte, alt frågan om anläggandet af jernvägar
har en framtid, helt och hållet oberoende af den frågan, om staten skall
bekosta dem. Gefle--Dala-jernvägen lemnar i detta afseende ett exempel, som
är värdi all uppmärksamhet. Vill man göra sig reda för de ulsigler lill erhållande
af jernvägar, utan anlitande af direkta statsanslag, som redan vid denna
riksdag äro öppnade, sä finner man, att de af Kongl. Maj:t lör Ständerna framlagda
förslag, alla lillst)rkle af Väg- och Vattenbyggnads-styreisen, äro följande:
Mil. Fot. Tillstyrkta lönebidrag.
Jernväg emellan Hudiksvall och Dellens vattendrag.
(Våglängden är i den
Kongl. Propositionen icke an
-
gifven, men torde vara minst)
1.
—
240,000:
»
»
Linde stad och Näsby . .
1.
18,000.
500,000:
»
»
Almundsryd och Carlshamn
3.
18,000.
825,000:
u
»
Norbergs grufvefält och Dal-
elfven
1.
9,000.
326,000:
»
»
Mariestad och Hjälsta kyrka
1.
29,000.
650,000:
»
»
Borås—Herrljunga ....
3.
32,000.
1,705,856:
»
»
Köping—Uttersberg ....
3.
7,970.
600,000:
»
»
Oscarshamn—Hvetlanda
8.
18,000.
2,666,666:
24. 23,970. 7,312,666: 32.
Det synes sålunda sorn nära 23 mils jernväg skulle kunna komma till utförande
i Sverige, utan annan uppoffring å statens sida än den förlust, som uppkomme
genom beräkning af en lägre ränta under vissa år å ett kapital af sju
och en half millioner. Staten är dessutom i dessa läll befriad så väl från svårigheten
att döma mellan anspråk af rivaliserande riktningar, som äfven från de omsorger,
hvilka äro förenade med rörelsens bedrifvande å banorna.
Ostridigt äro de under nästkommande statsreglerings-period uppkommande
öfverskott den verkliga tillgäng, man eger att påräkna för ränta och
amortering å ett blifvande statslån. Särdeles stora betänkligheter möta icke vid
att för jernvägars anläggning upptaga ett lån, som motsvarar denna tillgång. Men
deremot synes det icke vara af behofvet påkalladt att sträcka besluten derutöfver.
Hurudan den finansiela ställningen är vid nästa Riksdag, kan icke på förhand
beräknas. Säkert är, alt de summor, hvilka nu visa sig såsom öfverskott, då
redan äro medtagna för fortfarande utgifter af ränta och amorlissement till lånen.
Om
Bil. lill Stats-Utskollets Ullålande JYs 62.
uy
Om statsverkets behållningar icke vunnit ytterligare tillväxt, måste utväg till en
fortsatt upplåning anskaffas genom förökade skatter. Verkningarne af en statsskuld
framträda sålunda först småningom, men de blifva då i tilltagande mått kännbara.
Jernvägs-anläggningen, full af förhoppning för vår framtida industriela utveckling,
är likväl i vårt land ny och föga bepröfvad. Vid sådana förhållanden kan
jag icke annat Un anse det vara af maktpåliggande vigt, att statsverket i närvarande
ställning, med den ringa erfarenhet man eger att tillgå,vicke bindes vid
en framtida utgift af tre, fyra eller femdubbelt belopp af hvad sort» nu behöfver
utgå, saint att de särskildta anslagen icke spridas på allt för många håll, utan afses
för alt, så vidt möjligt, åstadkomma ett under denna statsreglerings-period full—
bordadt helt.
Af hvad nu blifvit anfördt torde följa, att fastställandet af ett helt stambanesystem
icke bör af Rikets Ständer beslutas förr än en bestämdare erfarenhet är
vunnen genom en eller annan större stambanas utförande, samt att fullständigare
undersökningar än de som nu föreligga Ständerna, måste vara verkställda, innan
man på fullt säkra grunder kan bygga antagandet af ett sådant system; och jag
hemställer derföre vördsamt, att Utskottets förslag i 2 och 5 punkterna må af Rikets
Ständer afslås och endast de bansträckningar bestämmas, för hvilka vid denna
riksdag medel varda anvisade.«
Mot 6':te ‘punkten:
«Efter ett noggrannt öfvervägande af de skäl, som blifvit anförda i fråga om
vestra stambanans framdragande söder eller norr om Mälaren, har jag icke kunnat
instämma i Utskottets beslut rörande detta ärende.
Redan den omständigheten, att detta beslut slår i strid med de förut antagna
och vid förliden riksdag uttalade grundsatser: att denna stambana bör framgå genom
rikets mellersta provinser och förbinda de malmförande orterna med de sädesproducerande
—• synes så till vida tala emot detsamma, som en så stark rubbning
i förut antagna hestämmelser svårligen kan egna sig att gifva styrka åt de
beslut, Rikets Ständer vid denna och följande riksdagar kunna komma att i dylika
frågor fatta.
Men äfven oberoende af detta förhållande synas mig skälen för vestra stambanans
dragande söder om Mälaren icke vara de öfvervägande.
För att gifva stöd åt beslutet derom hafva vissa allmänna grundsatser blifvit
af Utskottet åberopade och gillade, bland hvilka den, att jernvägar böra ledas så
mycket som möjligt aflägset från segelbara vatten, synes halva intagit främsta rummet.
I fråga om utstakniugen af jernvägars riktning har uppställandet af så beskaffade
allmänna grundsatser städse ansetts vara af tvifvelaktigt värde, emedan de förhållanden,
som för hvarje särskildt fall skola inverka bestämmande på beslutet, äro
allt för mångfaldiga för att kunna under vissa allmänna reglor innefattas, eller, som
Bih. till R. St. Prot. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 5
48
Bil. till Stals-Ulskolleis Utlåtande M 62.
en godkänd fransysk författare i detta ämne yttrar: «En god jernvägslinie
bör uppfylla en stor mängd vilkor, ofta sins emellan oförenliga; och det skulle derföre
vara att försöka det omöjliga, om man ville uppställa några allmänt gällande
reglor för att bestämma dem.»
Hvad särskildt den här ifrågavarande regeln beträffar, torde man väl kunna
ifrågasätta, om den icke med lika mycket skäl kunde omvändas. Åtminstone
synes erfarenheten i andra länder utvisa något sådant. Betraktar man de se
gelbara
floderna, så finnér man t. ex. i Frankrike Loire, Garonne, Rhone, Seine,
således alla detta lands stora floder, vara åtföljda af jernvägar. I Tyskland befinnes
Rhenfloden alltifrån Säckingen ända ned till Mainz vara på båda sidor åtföljd af
jernväg, och vid samma flods nedra lopp går från Deutz en jernväg längs med flo
dens
högra strand ända till hafvet, en annan med föga afbrott utmed dess venstra
sida ända till Homberg. Utmed Ems löper en jernväg från trakten af Mönster ända
till Emden: längs Weser en dylik från Nienburg fram till Bremen. Elbfloden
är, att räkna från GIuckstadt nära dess utlopp, vidare uppåt ända till Magdeburg,
till Dresden, till Prag och ännu djupare in i Böhmen, än på ena än på andra sidan
följd af jernvägar, sorn sällan mycket aflägsna sig från flodbrädden. Utmed
Oder löper jernväg från Stauding till nedanför Breslau, och sedermera vid
flodens nedre lopp mot Stettin. Netze följes af jernväg från Kreuz till Bromberg,
Weichseln från nämnda stad till Danzig, Donau på norra sidan från Wien till Pesth,
på den södra från Wien till Komorn, o. s. v.
Jernvägar längs åt kanaler äro i Frankrike och England ingalunda sällsynta.
De segelbara sjöarne äro i andra länder mera sällsynta än i Sverige;
men äfven sådana kunna anföras, vid hvilka ingen tvekan uppstått att framdraga
jernväg: så t. ex. är en jernbana beslutad att utföras längs hela norra stranden
af Geneversjön i Schweiz och en annan redan byggd utåt södra sidan af den
stora Eriesjön i Amerika. Ja, andra länders jernvägsbyggare hafva ieke ens skytt
hafvet. Kartan öfver England visar, huru detta lands kuster nästan oafbrutet och
på ringa afstånd äro åtföljda af jernvägar.
Också finner man af dem, som med noggrannhet behandlat ämnet, icke sällan
såsom grundsats uttaladt, att ((jernvägar parallela med mycket trafikerade segelbara
vatten hafva på några undantag när förtjent i första rummet utföras«. Hemligheten
synes vara den, att dessa tvenne kommunikationsmedel erfordra såsom
gemensam förutsättning en stark trafik, (hvilken är att finna företrädesvis i floddalarne
och i allmänhet de mera bebodda orterna i närheten af segelbara vatten)
men för öfrigt samverka derigenom att de fylla olika behof. På jernvägarne transporteras
med stor hastighet personer och lättare varor, under det tyngre och skrymmande
varor för den mindre kostnadens skull föras vattenvägen: hvarföre, såsom
en författare yttrar, dessa vägar, långt ifrån att vara rivaler, låna hvarandra ett
ömsesidigt stöd.
Bil. lill Stais-Utskottets Utlåtande M 62.
Skalle någon allmän regel här uppställas, synes på anförda grander snarare
det motsatta förhållandet mot det af Utskottet antagna ega rum. Men i sjelfva
verket förefaller det icke rätt klart, huru i närvarande fall så mycken vigt kunnat
fästas vid denna grundsats, då Jernvägs-kommittéen, som först uttalat samma åsigt,
— ehuru den i dess betänkande icke är uppställd såsom hufvudgrund för jernvägssystemet,
— icke ansett den utgöra hinder för vestra banans förläggande genom
mälaredalen och vidare. Likaså har Ofverste Ericson, som på samma allmänna
grundsats lagt ännu större vigt, icke funnit den hindra aötagandet af en annan
jernvägssträckning på eli ännu ringare afstånd från Mälaren, och lika litet en som
under icke få mil går helt nära utmed Yenern.
Föga mindre vanskligt är uppställandet af en allmän grundsats för jernvägar
nes
sträckning med hänseende på kortare eller längre väg emellan deras ändpunk
ter.
Afseendet på dessa ändpunkters trafik står merendels i strid med afseendet
på mellantrafiken, och uppställer man ettdera af dessa förhållanden såsom det allena
gällande, måste detta vid tillämpningen lida så stort intrång af den motsatta
grundsatsen, att man kan med skäl göra hvilkendera af dessa grundsatser man vill
till regel och till undanlag.
Sannolikt måste man, här som i andra länder, öfvergifva försöket att utstaka
så beskaffade allmänna grunder för jernvägars sträckning. En enda allmän grund
sats
synes vara att afse och har städse varit afsedd vid jernvägars anläggning. Den
är i högsta grad enkel och för öfrigt gemensam för anläggandet af jernbanor och
af hvarje annan väg, samt innebär endast, att vägen bör läggas der den behöfves,
eller der trafiken erfordrar dess tillvaro.
Trafiken å en jernbana är, som bekant, af tvenne slag: dels den rörelse som
går mellan banans ändpunkter, dels den s. k. mellantrafiken, eller den som begagnar
endast mindre delar af banan. Då man såsom ett hufvudsakligt skäl för vestra
stambanans förläggande söder om Mälaren anfört, att den skulle blifva 3 % mil
kortare än den norra, afser man egentligen trafiken emellan ändpunkterna, och man
fäster så uteslutande vigt vid denna, att afseendet på mellantrafiken försvinner. Det
må tillåtas att, eftersom den erfarenhet, man i jernvägssaker för närvarande eger
hufvudsakligen är utländsk, anföra några exempel, huru man i likartade fall inom
andra länder förfarit.
När, i Österrike, jernbans-sträckningen mellan de tvenne hufvudstäderna Wien
och Prag skulle bestämmas, lät regeringen, efter en föregående undersökning, trenne
afdelningar ingeniörer granska icke mindre än sju olika sträckningar af banan, och
tillika insamla de noggrannaste uppgifter om handelns gång och näringarnes beskaffenhet
äfvensom rörande fördelar och olägenheter i militäriskt hänseende. Af
de undersökta sträckningarne var en 47 tyska mil lång, en annan 60; likväl
valdes icke den förra, utan den sednare, hvilken var besvärad af mindre starka
stigningar och krökningar, samt förde genom ett mera bebodt och fruktbert land
20
Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande M 62.
Vid anläggningen af banan mellan Hanover och Bremen föredrogs, utan betänklighet,
den längre sträckningen utåt den segelbara Weserfloden framför en
linie i det inre af landet, af det skäl att anläggningen i förra fallet kunde blifva
nyttig för produktriknre trakt och den påräknade trafiken mera betydlig.
Ett likartadt handlingssätt iakttog den Hanoverska, regeringen, då den, i fråga
om riktningen af statsbanan mellan Liineburg och Celle, gaf företrädet åt en
sträckning, som ökade vägens längd med 12 procent, af skäl, dels att denna
sträckning förde genom mera befolkade och industriösa orter, dels att stigningar
och krökningar, med de skadliga följder för trafikens underhållande, som dessa
skulle medföra, derigenom undvekos.
I Frankrike uppställdes i jernvägsanläggningarnes första begynnelse den regeln,
att hvarje linie borde framföras den kortaste vägen emellan sina gifna ändpunkter.
Men denna regel öfvergafs snart, i följd af det öfvervägande afseende
dels på terrängförhållandena, dels på de mellanliggande orternas beskaffenhet, som
erfarenheten visade vara erforderligt. En flyktig öfverblick på kartan visar derföre
ock genast, huru litet detta lands jernvägar följa den räta linien. Så t. ex.
gör den stora norra banan från Paris till Calais en omväg af två Svenska mil för
att föras genom staden Pontoise, och en annan af tre och en half Svenska mil för
att genomgå Lille och dess omgifningar, o. s. v. I England finnas likartade förhållanden
ega rum. Ett af de nyaste exemplen i samma hänseende förete besluten
rörande fullbordandet af jernvägsförbindelsen emellan Milano och Venedig,
hvarvid icke den kortare vägen emellan Coccaglio och Treviglio blifvit fastställd,
utan banan föres en längre väg öfver Bergamo, för att gagna den industririka
staden och den idoga befolkningen i dalarne deromkring.
Ju rikare den erfarenhet blifvit, som man samlat i afseende på rörelsen å
jernvägarne, desto starkare har vissheten om mellantrafikens öfvervägande betydenhet
framträdt i dagen i jemförelse med transitotrafiken. Den uttryckes bäst i
siffror. Så t. ex. är utrönt, hvad de fransyska jernvägarne beträffar, att mellantrafiken
af resande på .vägen från Paris til! Versailles, högra Seinestranden, (1851)
utgjorde 73 procent, från Lyon till S. Etienne 85, från Strasburg till Basel ända
till 97 procent af hela passagerare-trafiken. I Belgien är erfarenheten densamma.
På alla Belgiska banor tillsammantagna utgjorde (1842) mellantrafiken 67 procent
af det hela. Likaså äfven i England: å den så kallade North Midland Railway
utgjorde mellantrafiken af passagerare (1841) 84, på Grand Junction 89 procent.
På de Tyska jernvägarne har samma förhållande blifvit iakttaget: emellan Leipzig
och Dresden utgjorde mellantrafiken (1852) 71 procent af det hela, mellan Wien
och Brunn 86, o. s. v, På de tyska jernvägarne, som tillsammans hafva en utsträckning
af nära 800 Svenska mil, reste år 1853 i medeltal hvarje person icke
mera än 3'/2 mil. Samma förhållande är med fraktgodset, nemligen att den lokala
eller mellantrafiken är' högst betydligt starkare än den genomgående. Undantag
Bil. till Slats-Ulskottels Utlåtande M 62.
21
ega endast rum der jernvägen genomgår särdeles ödsliga trakter. Om man öfverväger
dessa af erfarenheten styrkta förhållanden, synes, vid utstakandet af en
jernvägs sträckning dennas förlängning med omkring 7 procent böra tagas mindre
i beräkning än vigten deraf att jernvägen föres genom trakter, hvilkas odling och
industri mera behöfva tillfälle till afsättning.
När man känner de noggranna beräkningar öfver orternas industri, och, på
grund deraf, den sannolikt blifvande trafiken å hvarje bana, som i andra länder,
äfven i vårt brödrarike Norge, städse vid jernvägsförslag blifvit anställda, kan man
icke annat än beklaga frånvaron i Utskottets utlåtande af alla faktiska upplysningar
rörande en så vigtig fråga, äfvensom af all sådan beräkning öfver sakförhållanden,
hvilken mera än alla anförda allmänna grundsatser måste inverka på omdömet.
Det enda Utskottet i detta hänseende anför, är en beräkning af folkmängden
på 2 mils afstånd från hvardera af de föreslagna Mälare-banorna. Denna
beräkning utfaller, i strid med hvad Utskottet för öfrigt antagit, till fördel för den
norra banan.
En blott uppskattning af den större eller mindre befolkningen i en ort är
likväl, ehuru den visserligen utgör en af begynnelsebokstäfverna till en föreställning
om densammas trafik, på långt när icke ensam tillräcklig för att rätt bedöma
denna. Det är arten af de näringar som orten bedrifver, behofvet af omsättning,
som, på grund af förhanden varande förhållanden, behöfver styrkas. Om
Utskottet hade fullföljt sina uppgifter inom dessa områden, skulle dess siffror
hafva talat ännu starkare för valet af den norra vägen.
Det var visserligen icke alltför lätt, med afseende på de förarbeten som voro
gjorda, att lemna några uppgifter i detta hänseende, som kunde anses fullt uttömmande.
Men vissa allmänna grunddrag af landets beskaffenhet låta dock genast
skönja sig och de resultater, som deraf måste dragas, vinna bekräftelse af
alla mera detaljerade undersökningar. Att jernvägen norr om Mälaren skulle genomskära
en af Sveriges bördigaste slättbygder, alt den skulle beröra farlederna
från dess förnämsta bergslager, samt att den skulle genomgå flere för vårt land
icke obetydliga städer, äro förhållanden som alltid måste väga tungt vid en samvetsgrann
jemförelse af fördelarne å ena och andra sidan. Städerna hafva just
erhållit sin lifliga rörelse genom vexelverkan emellan slättbygden och bergslagerna;
de äro icke heller så lält flyttade som man någon gång under Utskottets öfverläggningar
antagit; och deras tillvaro äfvensom deras läge i Mälaredalen synes
utgöra en tydlig anvisning att i dessa trakter en jernvägsstamled icke bör
saknas.
Det var ock på väl grundade skäl, som Rikets Ständer i sin underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående statens medverkan för jernvägars anläggning
vid sistlidne Riksdag, yttrade, att den vestra stambanan skulle öppna förbindelse
mellan de provinser, från hvilka landets hufvudsakligaste bergsprodukter hemtas
22
Bil. lill Stats-Utskottels Utlåtande M 62.
och hvarest bergsbruksrörelsen förnämligast idkas, samt bereda den inre delen af
de landskap, densamma komme att genomgå, förmånen af ömsesidiga förbindelser
med landets på bergs- och andra naturalster mera rika provinser.
Det är denna lilliga rörelse mellan det ofvanför liggande, vidsträckta landets
och den sädesrika slättbygdens produkter och behof, sorn grundlagt den starka
trafiken å vägarne genom norra Mälaredalen, och hvilken tydligen anvisar behofvet
af en jernbana, som lämpas efter det naturliga lägets och handelsrörelsens fordringar,
samt icke afskär de aflägsnare trakterna från deras naturliga medelpunkter,
städerna, ej heller dessa i deras ordning från rikets förnämsta export- och
importorter. Utskottet har väl förklarat sig missnöjdt med iandsvägarnes sträckning,
såsom varande en otillförlitlig anvisning i afseende på rörelsens behof och
gång, och inom detsamma har anförts, att man måste lägga jernvägar icke efter
som rörelsen nu är, utan efter hvad den borde vara, att städer lätt uppstå på
nya lokaler, samt att helt andra medelpunkter för rörelsen skola i en framtid
uppkomma. Dessa helt och hållet nya grundsatser för jernvägars anläggning synas
likväl vara vådliga att antaga, så länge icke erfarenheten mera än hittills jäfvat
dem, hvilka i andra länder öfverallt blifvit lagda till grund för dylika planers
uppgörande. I Tyskland finner man de stora jernvägarne nästan öfverallt öfverensstämma
med de gamla handelsvägar nes sträckning. I Frankrike har man följt
samma grundsatser. Man har der icke glömt det välbetänkta jttrande, Grefve
Darin haft i sitt bekanta betänkande rörande de tidigare jernvägsanläggningarne
i detta land, hvari det heter: »Jernbanorna böra framdragas i samma riktning
som den stora rörelsen af passagerare och varor för närvarande följer. Det skulle
eljest lätt kunna hända, att betydliga samhällselementer blefve skadade, om styrelsen
icke sökte att lätta öfvergångarne, att afböja alltför brådstörtade brytningar
i landets ekonomiska ställning, och för detta ändamål valde de linier, som
äro mest tjenliga att lämpa jernvägstrafiken efter den redan befintliga rörelsens
behof, utan att försöka rubba eller hindra dess lopp.»
©tvifvelaktigt är äfven för vårt land den sundaste grundsatsen för de nya
kommunikationsmedlens anläggning att följa ett likartadt förfaringssätt. Att betrakta
dessa vägar såsom medel till framkallande af nyodlingar i större skala eller
såsom understödsrnedel för armare orter måste alltid blifva orådligt och aflägsna
från det mål, man vill vinna. Staten måste i detta fall förfara efter samma
grunder, som en enskild: den måste i främsta rummet lägga jernvägarne der de
tillfredsställa ett förhandenvarande behof och der de i följd deraf gifva en inkomst:
först derigenom vinner den styrka att framföra desse kommunikationslinier genom
mera trafikfattiga orter. Ett omvändt förfaringssätt slår ut till motsatsen af hvad
man åsyftat och bestraffar sig sjellt. Man finner ock, att det rika England, som
eger det i förhållande till landets vidd mest utbildade jernvägsnät i verlden, icke
Hit. lill Ståls-Utskottets Utlåtande M 62.
ännu ansett sig ega styrka att aulägga jernvägar i Skottlands högländer eller
Wales. Först 1855, sedan jernvägar byggts i Frankrike under nära tjugu år och
sträckt sig genom de flesta delar af detta land, vidtog Franska regeringen åtgärder
för att genom mera direkt försorg leda jernvägar fram i de bergigare och
ofruktbarare provinserna: Auvergne, Bretagne, Pyreneertrakten.
Hvarifrån den i Utskottets betänkande ofta förekommande satsen, att den
ifrågavarande stambanan skulle gå utmed Mälarens strand, egentligen kommit, är
svårt att säga. I Kommitterades betänkande och i orternas verkliga läge har den
ingen grund. Den af Kommittéen föreslagna stambanan genomskär väl den bördiga
slätten på Mälarens norra sido, men på ett afstånd från sjön af merendels
1, 2 till 3 mil, och den berör Mälaren endast vid tvenne punkter, nemligen vid
de djupt ingående vikar, som föra till Westerås och Köping — ett förhållande,
hvilket i sig sjelft synes antyda ganska lyckliga, af naturen sjelf anvisade förhållanden
för en jernvägsanläggning. Klarast torde påståendet, att en så beskaffad
väg löper »utåt Mälarens strand», vederläggas dermed, att, efter en ungefärlig beräkning,
icke mindre än tio qvadratmil af det bördiga landet befinnas ligga mellan
sjön och jernvägen på de 7% mil, denna sednare upptager mellan Giresta och
Köping. Sammanställer man härmed en beräkning af huru mycket land som på
den lika långa sträckan mellan t. ex. Stockholm och en punkt fyra mil vester
om Södertelje jernvägen lemriar emellan sig och Mälaren, så finnes förhållandet
emellan jernvägssträckans längd och den mellan densamma och Mälarevattnet befintliga
landrymd der vara vida mindre fördelaktigt.
Men äfven de nämnda beröringspunkterna mellan jernvägen och Mälaren, som
man kunde hafva skäl att anse såsom högst fördelaktiga för rörelsen, äro i Utskottets
tanke egnade att gifva skäl emot jernvägars framdragande i denna riktning.
Jernvägs-trängerna skola, heter det, komma att gå tomma, då de passerat
dessa städer, emedan passagerare och varor lemna dem för att sjöledes vidare fortskaffas
till Stockholm. Detta förutsätter, bland annat, att ångbåtar skola ligga färdiga
för hvarje jernvägs-träng som ankomme, således afgå t. ex. tre gånger om
dagen i stället för två gånger i veckan eller en gång om dagen, vidare att en
omlastning skulle i detta fall anses vara af ingen betydenhet, då motsatsen alltmera
framträder såsom en frukt af den erfarenhet, man haft der jernvägar finnas; vidare
att all trafik så väl af passagerare som varor, från särskilda punkter af landet först
skall samlas i dessa städer, samt icke vara bestämd för några andra punkter än
dem ångbåtarne anlöpa, samt att den olika hastigheten i fortkomst skulle vara af
ingen inflytelse, då med ångvagnen rosan från Orebro till Stockholm skulle till —
ryggaläggas på 6 eller 7 limmar i stället för 15, från Westerås på 3 eller 4
timmar i stället för 5 eller 6, o. s. v,, under det kostnaderna för persontrafiken
och en del varors transport ej skulle blifva så ansenligt tyngre. . Men förnämligast
24
Bil. lill Slats-Ulskottels Utlåtande M 62.
synes man förgäta, att ångbåtstrafiken endast eger rum om sommaren samt blott
mellan några få punkter vid sjön Mälaren och Stockholm, då deremot ångvagnen
framgår året om och genom hela landet; detta, jemte de tätare afgångstiderna,
skulle utan tvifvel här åstadkomma samma verkan som öfverallt eljest, nemligen
att jernvägstrafiken, oberoende af sjöns närhet eller snarare just på grund af denna,
blefve särdeles stark. Med all säkerhet lärer man kunna antaga, att den rörelse,
som till och från ifrågavarande städer och orter nu eger rum pä axel, skulle behöfva
anlita jernvägen. Att denna rörelse icke är obetydlig, kan man sluta deraf,
att t. ex. vid Kolbäcks gästgifvaregård, mellan Köping och Westerås, under år 4856
utgingo, endast i riktning från vester lill öster och tvärtom, 4,577 hästar. Verkligheten
synes också här, i afseende på den vida olullkomligare fortskaffningen medelst vagn
och släda, ingalunda bekräfta den förutsättning, Utskottet gjort i afseende på jernvägen,
nemligen att sjökommunikationen, då den är öppen, nästan tillintetgör kommunikationen
till lands. Af ofvannämnda hästantal hade nemligen under de fyra
månaderna December—Mars, då ingen sjöfart eger rum, utgått 4,864 och under
de fyra månaderna, då ångbåtstrafiken är starkast, eller Juni—September icke synnerligt
färre, eller 4,505 hästar. Enligt tillförlitliga uppgifter kan beräknas, att
endast på axel och släda fortskaffas från Westerås lill Slockholm och tvärtom,
tyngre varor till en vigt af ungefär 44,000 Skepp, samt andra varor motsvarande 20,000
tunnor, utom den starka tillförsel af landtmannaprodukter, som eger rum till Westerås,
och hvaribland spanmålen ensamt uppgår till 60,000 tunnor. Den utförsel
af något öfver 60,000 Skepp, bergsprodukter, som eger rum från Westerås, skulle
sannolikt äfven framdeles söka sjötransporten; men af öfriga för närvarande sjöledes
förda varor frän och lill denna stad, bland hvilka 50,000 tunnor spanmål,
70,000 tunnor saltad fisk och andra varor af alla slag, skulle sannolikt en stor
del komma att föras på jernvägen. Från Köping till Stockholm, samt eljest från
förstnämnda stad beräknas årligen passera 2 å 3,000 lass. Fraktkostnaden för
den trafik, som eger rum emellan Enköping och Stockholm, lärer beräknas till
mera än 450,000 R:dr Riksmynt. Af de bibanor, -som skulle ansluta sig till
denna hufvudbana, beräknades redan för flere år tillbaka ensamt den, som borde
få sin sträckning mot Dalarne, att bestrida under första året en varutransport af
mer än 434,000 Skepp.
Vid så beskaffade förhållanden synas icke tillfyllestgörande skäl vara förhanden
att utdöma en jernväg, som, framgående genom en rik slättbygd, skulle tillika upphemta
rörelsen från de bergsbruksidkande orternas, i enlighet med lokalens anvisning
anlagda, bibanor och tillika ansluta sig å flera punkter till en mycket befaren
sjöled. Utskottet har väl flera gånger upprepat den sats, att, om vestra stambanan
droges söder om Mälaren, så kunde de nordligt belägna orterna erhålla ett bättre
utbildadt och för deras behof lämpadt kommunikationssystem, men för mig har det
varit omöjligt att finna någon bevisning anförd för detta påstående. Ett efter landets
-
Bil. lill Stats-Ulskollels Utlåtande JW 62,
25
dels natur och befolkningens näringsförhållanden lämpadt jernvägsnät för orterna
norr om Mälaren mäste alllid afse en slatnled genom den fruktbara slätten, med
ulgreningar åt bergslagerna, och denna anläggningsplan lagger icke det ringaste
hinder i vägen för att, om man vill, draga en annan stamled derifrån genom
det inre landet mot Dalarne och Gefle-Dala-banan. Att rikets medlersta och
öster om Wettern belägna delar mäste hafva sin jernväg, som öppnar för dem en
lättad förbindelse å ena sidan med de norra och vestra provinserna, å andra sidan
med Småland och Skåne, är, efter min tanke, grundadt så väl i landets naturliga
beskaffenhet sora i orternas betydenhet, välmåga och industri. Men hvad jag icke
förmår inse, är alt dessa förhållanden skulle höra föranleda alskärandet af en bland
de mest gagnande trafikleder i riket, för att i stället föra denna i en onaturlig
riktning genom bergstrakter, der den icke möter ett förhandenvarande behof, och
der på den sträckning, jernbanan blifvit föreslagen alt följa, på hela mils sträckning
knapt någon menniskoboning finnes.
Om man framdrager stamleden emellan Slockholm och Göteborg genom Södermanland,
så Olifver den 5V> mil kortare, säger Utskottet. Men utom hvad som
redan blifvit anförd t om rakaste vägen för jernbanor — hvarföre söker man en kortare
väg, om icke för alt vinna besparing i anläggningskostnad oell besparing i
lid? Ingendera delen har visats kunna inträffa i närvarande fall. Deri tillökning
i anläggningskostnad, som uppkommer genom vägens sträckande söder om Mälaren,
beräknas af Jernvägs-kommittén till 1,407,225 R:dr Riksmynt. Anläggningskostnaden
för nämnde väg kan, efter Ofverste Ericsons nyaste undersökningar, komma
att nedsättas med 636,000 R:dr B:ko, och med detta belopp skulle således^ den
ofvan upptagna summan förminskas. Men då de fortsatta undersökningarne blifvit
företagna ensamt å denna bana, men icke å den dermed jemförda norra, och då,
såsom bekant är, noggrannare undersökningar vanligen alltid leda lill upptäckande af
en mera fördelaktig sträckning, så återstår ännu oafgjord!, om icke en motsvarande
förminskning kan vinnas i kostnaderna för den linie, sorn skulle gå genom
norra mälaredalen. Med lulningarne är förhållandet enahanda. De skulle, efter de
sednast anställda undersökningarne, kunna nedbringas till det genom författning bestämda
maximum, eller i : 100, men i alla fall lärer väl dock genom dem en förminskad
hastighet i farten uppkomma. Enligt Preussiska jernvägsreglementet sak
tas
farten redan vid en lutning som är hälften så stark, som den här ifrågavarande,
eller 1 : 200. Att bestämdt beräkna den tidsförlust, som härigenom skulle uppslå,
är väl i sakens närvarande skick icke möjligt. Men sannolikt synes vara, att
den besparing af lid för transitotraliken, sorn skulle motsvara den mindre väglängden,
härigenom upphäfves, hvarförutan man äfven hör taga i beräkning den betydligt
ökade kostnad, som en större nötning af lokomotiver och vagnar samt tätare
reparationer å banan skulle förorsaka det allmänna.
Hill. lill /t. Sl. Prol. 185G & 1887, i Sami, 1 Afd. 29 lllift. 4
26
Bil. lill Slals-Ulskoltels Utlåtande JVs 62.
Att följa Utskottet genom de öfriga detaljerna af dess motivering skulle föra
till alltför stor vidlyftighet. Denna motivering lider i allmänhet brist pä den faktiska
utredning, som i ett sådant ämne vore synnerligen behöflig, meri innehåller
deremot, på vissa ställen, satser som förekommit mig svåra att förklara. Endast
exempelvis må några få anmärkningar anföras. Så t. ex. säger Utskottet (sid. 42),
att mellantrafiken på den norra banan skulle blifva obetydlig, emedan beröringen i
handelsväg emellan städerna invid dess sträckning skulle finnas vara ringa. Det
synes dock icke vara endast af rörelsen mellan nämnda städer inbördes som donna
mellantrafik skulle uppkomma; den hvilar hufvudsakligen dels på dessa städers gemenskap
med den hvardera af dem omgifvande landsbygden, dels på de 'ifrågavarande
särskildta orternas och städernas handclsgemenskap med Stockholm. Att trafiken å
den i framtiden tillstötande banan från de södra provinserna städse räknas den
vestra banan, söder om Mälaren, till godo, och de naturhinder som mola på
den för båda dessa gemensamma banors sträckning skrifvas på den från söder
kommande banans räkning, men att icke samma förfaringssätt är iakttaget i afseende
på den bana från norra provinserna, som mäste förena sig med den norr om
Mälaren gående vestra, är icke att vid utredningen gifva de båda linierna samma rätt.
Likaså mäste man finna besynnerligt, alt den vestra banans närhet till sjön Skagern anföres
såsom en fördel å den södra Mälare-banans sida, då likväl stamleden från Göteborg
följer denna sjö innan den förgrenat sig i norr eller söder, samt nämnde fördel
således är gemensam för båda de ifrågasatta banorna och eger rum för den norra
så väl som den södra. Oväntadt förefaller ock det påståendet, att Södermanland,
vare sig det inre eller gränstrakterna af denna provins, skulle vara en landsbygd,
saknande tillfälle lill vatten-kommunikationer, då likväl knapt något annat landskap
i riket torde vara på vatten-kommunikationer bättre lottadt än detta: enär det på
en sida omgifves af sjön Mälaren, på en annan af hafvet, och i sitt inro är genomskuret
af genom kanalanläggning lätt sammanbundna sjöar. Utskottets jemförelse
(sidd. 39, 40) emellan den olika trafik, som skulle uppkomma å hvardera af nämnda
banor, är väl icke understödd af några sådana på sakförhållanden grundade beräkningar,
som allmänt anses böra ligga till grund för bedömmandct af tvenne eller
flera jernvägssträckningars relativa förtjenst. Men den försäkran, att vägen från
Orebro till Katrineholm skulle blifva mycket starkare trafikerad än den emellan
Örebro och Westerås, skulle sannolikt blifva svår att bevisa. Än mindre troligt
låter det antagandet, att den norra Mälare-banan, »sedan den gått förbi Frövi
samt Mälarens hamnplatser Arboga, Köping och Westerås», skulle komma att lemna
en högst obetydlig inkomst. Af bibanor, hvilka skulle tillföra denna hufvudbana en
liflig trafik, tänker sig Utskottet vidare endast vägar från Nora och Linde; men någon
uppmärksamhet torde äfven böra fästas vid Strömsholms kanal, samt vid den ifrågasatta
linien utåt Hedströmmen, och slutligen vid den betydligaste af alla — den från
Dalarne och de norra orterna tillstötande jernvägsleden. Den enda faktiska upp
-
%
Bil. (ill Slals-Utskuttels Utlåtande M 62.
27
lysning, Utskottet meddelat, är den beräkning af folkmängden på 2 mils afstånd
från hvardera banan, hvilken, enligt hvad redan blifvit nämndl, utfallit till fördel för
den norra hanan. Visserligen söker Utskottet undvika den slutföljd, man deraf
borde draga, genom påståendet, att det »egentligen är för den södra jernvägs
linien
som man kan påräkna, alt den inom provinsen boende befolkningen skall
vid sina kommunikationer med Stockholm saint med södra och vestra delarnc
of landet begagna sig af jernvägen». Och Utskottet anställer vidare en beräkning
af huru många menniskor som äro boende på 2 mils afstånd från
lastageplats, hvilken beräkning — så vidt den skall afse att bestämma förhållanden
som uppkomma i afseende på begagnandet af jernvägen — föga öfverensstämmer
med de åsigter, man i andra länder förvärfva! om trafikens fördelning emellan
dessa olika kommunikationsmedel, likasom den icke heller vittnar om rätt stor
bekantskap med de orters naturbeskaffenhet och afsällningsbehof, hvilka äro belägna
i den norra Mälaredalen. Icke destomindre förekommer, att vid den södra
sträckningen, »hvarest», enligt Utskottets yttrande, »en blifvande jernbana kommer
att utgöra det allmänna fortskaffniogsrnedlet för både person- och varu-trafiken i
alla riktningar, och hvarest alla föremål för både produktion och konsumtion skola
samlas på jernbanan under hida året», likväl bland 93,000 menniskor ett antal
of 64,000 hafva mindre än 2 mil lil! lastageplats, i händelse de vid hvarje företagande
resa eller transport skulle välja denna utväg; endast 29,000 menniskor
skulle således återslå, hvilka måste söka begagna sig af jernbanan. Utskottet hjelper
sig här, bland annat, med det antagandet, »att under vintertiden den södra
jernbanan till en del kan vänta passagerare från båda sidor utaf den landsbygd af
2 mils bredd, som ofvan intagna beräkning afser», men detta förhållande antages
blott vid den södra banan, ulan att Utskottet synes vilja medgifva den norra
jernbanans närboende att äfvenledes under vintertiden göra sig till godo samma
förmåner.
Men dessa prof på den bevisande kraften af Utskottets motivering äro redan
kanhända alltför mångå. För den, som vill granska och öfverväga, skall denna
motivering knapt synas öfverlygande, och för den som gjort bekantskap med det
sätt, hvarpå i andra länder, närmast i Norge, dylika framställningar blifvit med
stödjande upplysningar beledsagade, skall den synas af sakförhållanden utreda alltför
litel.
Påståendet, att en besparing i Statens jernvägsanläggning öfverhufvud skulle uppslå
genom vestra banans dragande söder om Mälaren, lärer väl få anses hafva förfallit, då
man närmare beräknat så väl de besparingar för Staten, som å norra sidan uppkomma
som äfven i synnerhet den sammanlagda summan af kostnader, hvilken efter
hvartdera systemet skulle komma att på jernvägar nedläggas, och Utskottet medgifver
sjelft delta (sid. 40).
Rörande den omtvistade frågan om de båda fällande banriktningarnes relativa
Bit. till Slats-Utskotlels Utlåtande M öö.
vigt i militäriskt hänseende, kan man icke underlåta ali fästa uppmärksamheten
derpå, att genom vestra stambanans framdragning söder örn Mälaren den olägenhet
skulle uppstå, att man på detta sätt kommo att framleda icke en utan tvenne af landets
förnämsta kommunikationslinjer öfver en så farlig punkt som Södertelje och
på ett så ringa afstånd från en för fiendtliga anfall lätt utsatt kust som de sednaste
förslagen afse.
Yid betraktande af ofvan antydda förhållanden, då det är af så stor vigt ali,
om möjligt, sammanföra statsanslagen för fortsättandet af en begynt linie tills den
utgör ett helt för sig, och då lör de sydöstra provinsernas behof det ingalunda
kan vara den närmast Slockholm framgående sträckningen, hvilkens anläggning är i
första rummet påkallad, synes det vara för riket såsom helt vida mera båtande,
om de anslag som i denna punkt af Utskottets förslag ära äfsedda för linien
emellan Stockholm och Katrineholm, i stället användas att befrämja den på bo—
.gynta jernvägsliniens framdragande vester ifrån längre mot Örebro. Ilinnes denna
punkt af jernbanan Irån Westergötlands kust, så är en hufvuddel af det svenska
jornvägsnätet fulländad. Förbindelsen är öppnad mellan Vesterhafvet och Mälaren;
med tillhjelp tills vidare af ångbåtskommunikalionen kan man frän Göteborg uppnå
Slockholm på 16 timmar; de förbandenvarande spanmålstillgångarne kunna efter
behof lättare fördelas mellan de vestra och de östra delarne af landet; en lor rikets
försvar vigtig kommunikationsled är öppnad, och en erfarenhet vunnen af
jernvägars förvaltning och inflytelse i vårt iand, sorn för kommande beslut kan
tjena till upplysande ledning. För de stora uppoffringar som erfordras, skulle landet
sålunda i nära förestående framtid se ett stort mål vara uppnådt.
På dessa grunder synes mig, i stället för anslag till påbörjande af arbetena
mellan Stockholm och Katrineholm, heldre tillökade medel böra anvisas för vestra
stambanans fortsättning från trakten af Göta kanal till Hjulö, och, om möjligt, ända
till Halsberg.
I afseende på S och 11 punkterna förenar jag mig med Herr Kontraktsprosten
Holmberg.
af Prosten Schram: »Inom det höglolliga Stats-U(sköttel har jag tillhört minoriteten
i de delar af detta utlåtande, der, under den särdeles lilliga och långvariga
diskussionen, efter min uppfattning, blifvit anförda fullgiftiga skäl för en, ifrån pluraliteten,
afvikande mening. Ogillande det. om vanligt partinit vittnande sätt, hvarpå,
i en mängd brochyrer och tidningsartiklar, ej mindre Regeringen och Chefen
för Statens jernvägsbyggnader, än äfven enskilda förordare af den s. k. vestra stambanans
sträckning ifrån Götheborg till Stockholm, antingen norr eller söder om
Mälaren, ofta oskonsamt, sällan med oveld, af hvardera sidans, icke alltid ointresse
-
Bil, Ull Slats-Ulskottels Utlåtande M 62.
29
rarle, skriftställare blifvit behandlade, har jag sökt att, så vidt jag förstått, ställa
mig på en af delaktighet i denna tvistefråga oberoende ståndpunkt.
Det synes mig då icke sanningsenligt kunna å eria sidan förnekas, att ju
denna stambanas riktning genom Orebro celi Köping till Stockholm, och således
norr om Mälaren, otvetydigt har af både Regering och Ständer tillförene alltid
varit afsedd och uttalad, sä väl då Rikets Ständer åtogo sig räntegarantien för
Köping-Hult-bolagets jernvägsanläggning, som ock i Kongl. Maj:ls lill 185-4 års
Riksdag nllåtna Nådiga proposition om Statens medverkan för jernvägars byggande
i Sverige; äfvensom det å andra sidan mäste cikännas, att, i Ständernas underdåniga
svar samma år å denna Nådiga proposition, dock intet tinnes positivt yttradt
om inräknandet ibland Statens stambanor af den ifrån Kongl. Maj:t omförmälda,
genom enskildt bolag påbörjade, delen i hela den stora stambanan: Göteborg-Stockholm,
så vida icke för en uppmärksam läsare det lilla ordet »hädanefter» uti l:sta
momentet af sisla Ständers beslut härom, citeradt i närvarande Utskotts-betänkande,
pag. 2, må gifva skälig anledning lill den slutföljd, ali alla Rikets jern-stambanor
dädanefter (eller ifrån år 1854) skulle anläggas och utföras endast genom Statens
omedelbara försorg och således vara allmän tillhörighet, men att den då redan påbegynda
Köping-Hult-vägen, eller det enskilda bolagets andel i den stora stambanan
Göleborg-Stockbolin, skulle, såsom redan oktrojerad, göra ett undanlag ifrån
den, endast derefter gällande, grundsatsen, hvarifrån 2:dra momentet i samma underdåniga
skrifvelse dock inedgifver ändå (lera afvikelser, på sätt här nedan skall
ådagaläggas. -— Åtminstone då talades och skrefs ännu intet om samma stambanas
sträckning söder om Mälaren. Stridsfrågan derom bar först sednare bragls å
bane emellan mägtiga intressen å hvardera sidan, hvilka för sig i sak onekligen
ofta bjudit skäl, sorn ännu icke lära i allo kunna underkännas och derföre väl äro,
efter min mening, berättigade lill en officiel, ytterligare och mångsidig, pröfning.
Då jag således, med afseende på så många enskildas och orters ifrågasatta fördel
eller afsaknad, samt det stora helas relativt öfvervägande båtnad af ena eller andra
ban-riktningen, icke tilltrott mig, med min röst, för närvarande ännu kunna bidraga
till denna tvistens fullt rättvisa lösning; så har jag, just i den stora mängden
af redan utgifna, hvarandra motsägande, skrifter och afhandlingar blott i denna
del af den vigtiga jernvägsfrågan, ansett mig ega en tillräcklig anledning för min
nu stadgade öfvertygelse, ait, för ett definitivt och rätt ailmän-nyttigt bestämmande
af vestra stambanans slutriktning närmare Stockholm, visserligen ännu torde vara
af nöden anställandet af flera topografiska och tekniska undersökningar å begge
linierna, jemte insamlandet af ännu bristande statistiska uppgifter om den nuvarande
trafiken å båda sidorna, sä att vederbörande auktorileter måtte, med slutliga yttranden
öfver frågan i dess helhet och i detaljerna, till Kongl. Maj:t få inkomma,
för afgifvande af förnyad Nådig proposition, till definitivt afgörande vid nästa
riksdag.
50
Bil. lill Slals-Ulskollels Utlåtande JYl 60.
Del är oek på (lera ställen i della utlåtande, särdeles i motiverna till 19:do
punkten, af Utskottet sjelft medgifvel, alt frågan om stambanornas riktning i flera
stycken ännu lider af en temmeligen känbar både ofullständighet uti och brist på föregående,
tillräckligt erforderliga, undersökningar och upplysningar, t. ex. i afseende dels
på Södermanlands-banans s. k. stigningar, hvilka, enligt sednare uppgifter, redan skola
hafva befunnits vara mindre, — och kanske vid nya undersökningar torde kunna
blifva ännu fördelaktigare, — än de ansågos vara den lid, då den Kongl, propositionen
till denna riksdag allemuades, — dels på vägen norr- och vesler-ut ifrån
Sala, hvilken då ännu saknade detaljmätningar, — dels på den nordvestra banan,
och dels pä den östra banans lämpligaste sträckning, söder om Göta kanal och
Linköping genom Småland, hvilka banor då icke ens voro undersökta. Härförutan
har Utskottet, vid åberopade 19:de punkten, om behofvet af ännu flera tekniska,
topografiska och statistiska undersökningar, sjelft beklagat, hurusom »saknaden uti
»Jornvägs-kommitléens betänkande, af nödiga upplysningar, i sistnämnda hänseenden
»har uti ej ringa grad ökat svårigheten för Utskottet, att med fullständig sakkännedom
behandla de, Rikets Ständer under innevarande riksdag underställda, frågor
»om bestämmandet af sträckningarna för hufvudlinicrna i landets jernvägs-system.»
Under ett sådant, öppet och rent, erkännande i Utskottet af bristen på tillräckliga
upplysningar för en fullständig sakkännedom, vill det synas mig på det högsta
olämpligt, att dock redan nu för Ständerna till antagande förorda ett s. k. »visst
system» för anläggningar, som ännu icke blifvit erforderligen utredda. Ty att på
förband nu besluta om systemet och först sednare verkställa de för samma system
ännu bristande, men crkändl behöfliga undersökningarna, som dock alltid bordt vara
de förutgående: det är en oförklarlig anachronism i åtgärder, hvilken tvifvelsutan
lika litet befordrar sakens framgång, som den betryggar Statens röttförstådda väl.
Mig har det derföre velat synas mera omtänksamt och nyttigt,
att lill nästa riksdag nu öfverlemna hela deri stora och riksvigtiga
frågan om »ett visst systems fastställande» för de svenska jernstambanorna.
Med de ISO,000 R:dr R:mt, dem jag med Utskottets pluralitet tillstyrkt, att,
för ändamålet af vidare undersökningar intill nästa riksdag, ställas till Kongl. Majlis
Nådiga disposition, enär 1854 års anslag, 90,000 R:dr R:mt, i dessa afseenden
påtagligen var alltför otillräckligt, skulle dock omsider alla ännu behöfliga upplysningar,
till en fullständig sakkännedom och stadgad ,visshet, för nästa Ständer hafva
vunnits, ej mindre om den nalional-ekonomiskt lämpligaste sträckningen genom
•medlersla riket till Stockholm af den vestra stambanan, måhända i ännu opröfvade
linier, än äfven om alla de öfriga stambanornas och blifvande bibanors allraIjcnligaste
lägen. På en så väl behöflig betänketid tror jag saken skola hafva vunnit
i klarhet, reda och tillit, då deremot ett nu opåkalladt förhastande i beslutet
sätter hela jernvägsfrågan i misskredit äfven hos många, som eljest önska henne
Bil. lill Stals-Ulsknllels (Jllålande JM 62.
framgång. . Under sådana förhållanden hade, i min tanke, alltså varit vida omsorgfullare
handladt för det hela, om Utskottet heldre, än att föreslå splittrandet af
dyrbara krafter på alltför många, till en del ofullständigt undersökta, stambanors
samtidiga byggande, nu tillstyrkt jernvägsarbetenas fortskyndande, med ökade medel
och drift, just på de delar af redan godkända stambanorna från Malmö och Göteborg,
hvilka borde ledas fram så långt, som för närvarande med rikets financer
och räntebetalningsfönnåga, för dertill upplagande lån intill nästa riksdag, bäst
vore förenligt. Målet af begge dessa stambanornas önskade sammanbindning med
hufvudstaden skulle ock på delta sältet vinnas förr, än om nu genast nedläggas
så många kostsamma arbeten på flera spridda och ännu icke fullständigt undersökta
andra stambane-delar, emot hvilkas fulländning framdeles mellankommande vigtiga
omständigheter möjligen kunna framkalla ännu oförutsedda, beklagliga, hinder i
vägen.
Med afseende på alla sådana, före ett systems antagande, nödvändigt förutgående,
jernvägs-undersökningars stora vigt och behöflighet, hafva ock Rikets Ständer,
redan uti deras ofvanbemälda underdåniga skrifvelse år 1854, särdeles välbetänkt
sig yttrat: »De fel och misstag vid bestämmandet af dessa jernvägsliniers riktning,
»anläggningssätt och beskaffenhet, som genom missledande eller mindre noggranna
»och tillförlitliga undersökningar eller ock genom saknade topografiska och statseko»nomiska
upplysningar och utredningar förorsakas, kunna lätteligen för det allmän»na
medföra (inanciela förluster, desto mera betydliga och känbara, som de föreslag,
hvarom nu är fråga, i förhållande till detta lands tillgångar, kräfva jemförelse»vis
större uppoffringar och ansträngningar, än andra länder för samma kommuni»kationsmedels
erhållande behöft underkasta sig. All möjlig omsorg och noggrannnhet
synas derföre böra egnas åt den företrädesvis maktpåliggande undersökningen
»och utredningen, hvarest och i hvilka riktningar stam- eller hufvud-banorna böra
»anläggas; varande dock likaledes af synnerlig vigt att tillförlitligt och fullständigt
»må utredas, huru eller på hvad sätt de Svenska jernvägarna, med afseende å lan»dels
lokala förhållanden samt den personal- och varu-transporl, för hvilka de huf»vudsakligen
komma att begagnas, böra anläggas och huru de böra vara beskaffa»de,
för att blifva mest gagnande och ändamålsenliga.» Intill dess således, alt den,
af Rikets Ständer redan begärda, samt önskelig och nödvändig ansedda, men ännu
i flera delar af ämnet bristande, fullständiga upplysningen och sakkännedomen hunnit
vinnas, icke minst genom jemförande statistiska uppgifter om nuvarande landsvägars
trafik af passagerare med gästgifvarskjuts och diligencer samt af fram- och
åter-gående foror med gods och varor i särskilda riktningar emellan -de ifrågavarande
orterna, samt till och ifrån hufvudstaden, har jag, såsom redan är nämndi,
i likhet med Utskottets minoritet, hållit före,
alt med alla andra slambane-arbeten rätt väl ännu kunde anstå,
till beslutande och påbörjande vid nästa Riksdag, med undantag af
32
Bil. lill Stals-Btskotlels Utlåtande Jttl 62.
fortsättningarna, söder och vester ifrån, af der pågående hufvudbanor,
såvida ej ett undantag äfven må nu göras för den politiskt
vigtig ansedda nordvestra, dock ännu ej heller fullt detaljeradt undersökta
stambane-delen från Arvika lill Riksgränsen, under förutsättning
att Norrmännen samtidigt bearbeta denna banas fortsättning
inåt Norrige lill deras hufvudstad.
Såsom en följd häraf skulle jag derföre oc.k med min röst visst icke hafva
skiljt mig ifrån samma minoritet, och jemte pluralitelen tillstyrkt den s. k.
norra banans bestämmande jemväl redan nu och bearbetande under nästa stalsreglerings-period
till en det, eller ifrån Stockholm till Upsala, derest ej, af den årligen
allt mera vexande både sommar- och vintertrafiken emellan dessa hegge städer,
samt isynnerhet af den ovanligt stora rörelsen om vintern pu denna rakaste
väg öfver Upsala emellan Norrland och Stockholm, jag vore fullkomligen öfvertygad
derom, att just på denna del af norra stambanan, synnerligen om hon ginge direkte
på Gefle, en särdeles liflig varu- och person-trafik genast skulle uppstå, sorn
för nedlagde kostnader komme alt, kanske bäst af alla banor i Riket, lemna en
betryggande afkomst, hvarförutan samma stambane del, huru än den ifrån Upsala
i sin fortsättning sedan anlades, skulle utgöra ett verkligt helt för sig, som deremot
ingalunda blefve händelsen med en han-del norrut, färdigbyggd till hvilken
annan punkt som helst, vid ungefär enahanda afstånd ifrån hufvudstaden, hvarest
för denna bana således ock hör anläggas en särskild bangård. Med snart härefter
vunnen erfarenhet af rörelsen så väl på de intill nästa Riksdag fortsatta delarna al
södra och vestra banorna nerifrån landet, som ock på den då färdiga bandelen:
Slockholm-Upsala, blefve emellertid Rikets då församlade Ständer i bättre tillfälle,
än de nuvarande, håde att bedomina jernbanornas successiva inverkan på trafiken
äfven i vålt land, och att, på grund af då förelaggda fullständiga undersökningar
och uppgifter samt. auktoriteters yttranden i ämnet, definitivt besluta ej mindre
den vestra banans fördelaktigaste riktning till Stockholm, än äfven alia de andra
stambanornas lämpligaste lägen, samt alt, efter då utvecklade och förändrade förhållanden
i den allmänna, nu kritiska, penningemarknaden, och med afseende på
vårt lands då kanske egande större eller mindre stals-inkomster än nu, närmare
bestämma erfordeiliga kostnads-anslog, dels genom direkta lån, dels ock möjligen
genom statsmedlens öfverskott, för jernvägsnätets fortsättning derefter och utvidgande
med nödiga stam- och hi-banor. Ett visst, mera vidsträckt, systems fastställande
i alla de hufvudsakliga riktningar, hvarom nu är Iråga, må derföre, till fromma
för sjelfva saken, helst vara förbehållet åt de sålunda ej långt härefter sammanträdande
Ständer, hvilka ock då redan fått inhemta hvad de i alla fall för södra,
vestra och norra bandelarnas byggande under tiden icke så få behöfiiga millionernas
statslån må på landet och dess industri samt jord- och bergsbruk hafva bidragit
till
Bil. lill Stuls-Ulskoltels Utlåtande JY2 62. 35
git till väntad fördel eller ej. Med uppenbart, mera sakkännedom än de Ständer,
som nu af Högloll. Utskottet tillstyrkas, att på förhand och redan vid innevarande
Riksdag i ett så högst vigtigt ämne och för en lång framtid besluta, torde nästa
Ständer således ock tryggare kunna laga slut-regleringen af denna Rikets vital-fråga
i dess helhet om hand, med den antingen fortsatta varsamhet eller erforderliga drift,
som endast en vunnen erfarenhet af dessa nya förhållanden inom vårt eget land
bäst kan lära och tillråda.
Emot de vidtutseende följderna af deri emellertid i Utskottet nu tillstyrkta
och i Sverige hittills oerhörda, fonderade stals-skuldsällningen af nära 30 millioner
R:dr R:mt, för jernvägs-arbeten på en gång å alltför många spridda ställen, under
den koria liden blott intill nästa statsreglering, har jag således kännt mig på samvetet
pligtig att dela Utskolts-minoritetens protest, ulan alt jag derföre nu kan eller
vill neka de färre millioner R:drs anslag, äfven med statslån, som, utöfver statsverkets
tillgångar, må erfordras för de, efter min åsigt, nödvändigaste, och redan
påbörjade, södra och vestra stambanornas rastlösa fullföljd intill nästa statsreglering,
oell som den norra ban-delen, med sin löftesrika framlid, efter Herr Öfverste Ericsons,
af Kongl. Maj:t gillade, förslag, lorde af Rikets Ständer böra anses förtjena,
i sammanhang med en för denna norra väg erforderlig bangård i Stockholm, äf
vensom
för den nordvestra ban-delens villcorliga begynnande mot Norrige. Varsamhet
i ett så stort företag som della, måste för land och folk vara vida tillrådligare,
än den, såsom mig synes, allt för stora ifver, hvarmed förelaget, till snar verkställighet
i så många och olika riktningar, nu hos Rikets Ständer af Stats-Utskottet
förordas, med stundande exempellöst behof af en arbels-personal-styrka, som flerestädes
i landet befaras komma alt under liden inverka störande, hämmande och
prisstegrande för åkerbrukets och näringarnes bedrifvande.
Slutligen och till minskande i någon mån af den stora statsskuld, i hvilken
Riket eljest måsle invecklas, om, endast med allmänna anslag, alla landets jern
stainbanor
skola behostas, har det ock förefallit mig väl värdi alt betänkas, om ej
för sakens bättre framgång vore af synnerlig vigt,
alt jemväl för enskilde intresserade personer, i och utom hufvudsladen,
tillfällen bereddes, alt, äfven med egen bekostnad, derest
vissa stambane-delar af dem ansåges vara af en framför andra öfvervägande
både allmän och enskild nytta, patriotiskt och — hvarför
icke? — äfven till egen fördel, kunna lå bidraga vid utförandet
af sådana delar i det blifvande jernvägs-systemet, på sätt, och med
de vilkor, som 2:dra momentet af Rikets Ständers oftanämnda underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit den 18 November 18S4 innehåller,
nemligen:
«De med stambanors anläggande förenade kostnader bestridas i allmänhet af
Bih. lill R. St. Prol. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 A/d. 29 Haft. - 5
(Omtryckt.)
54
Bil. lill Slals-Ulskollels Utlåtande JM 62.
»Slaten; dock må vissa delar af sådana jernbanor på enskild bekostnad utföras,
»emot rättighet för Slaten, alt de sålunda anlagda ban-delarne, efter deras fullbor»dande,
inlösa i den ordning och på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före an»läggningens
företagande, blifvit stadgadt.»
Af Kontrakts-prosten Holmberg:
Emot 2:dra punkten samt 3:dje punktens l:sta, 2:dra och 6:te momenter.
»Emot Utskottets tillstyrkan, att Rikets Ständer redan vid denna Riksdag
skulle godkänna, antaga och fastställa ett visst system för Statens jernvägsbvggnader
måste äfven jag anmäla min vördsamma reservation, hufvudsakligen
på samma grunder, som af Herr Professor Carlson och Herr Prosten Schram
blifvit anförda. Då till följd af värt lands vidd stam-jernbanorna måste, äfven
med den största möjliga inskränkning, utgöra en högst betydlig sträcka och
således fordra ett drygt anläggnings-kapital, och då med vår glesa befolkning och
brist på stora städer trafiken på dem öfverhufvud icke, åtminstone på en mycket
lång tid, kan blifva så liflig, sorn i andra tätare befolkade länder, måste den
allrastörsta omsorg användas vid banornas utstakning, så att de måtte kunna uppsamla
den största möjliga rörelse och dymedelst åtminstone bära sin egen underhålls-
och driftkostnad. Rikets sednast församlade Stander insågo ock detta, och
ställde derföre till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition ett särskildt anslag, för att
sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att genom erfarne och sakkunnige män låta, med
hänseende till blifvande jernvägars riktning m. m., anställa noggranna undersökningar
och utredningar i både statsekonomiskt och topografiskt afseende. Den
af Kongl. Majit i och för detta ändamål i Nåder tillförordnade Kommitté har i sitt
för öfrigt värdefulla Betänkande icke, med undantag af några sparsamma befolknings-
uppgifter, meddelat några sådana undersökningar och utredningar, utan tvifvel
derföre, alt tillräcklig tid, personal och penningar icke stått Kommittéer! till buds,
för att kunna nöjaktigt fullgöra detta mycket svåra och mödosamma åliggande.
Då emellertid Kommittéen för sina stam-jernbanor föreslagit de riktningar, som allt
hittills ansetts vara de rätta och ändamålsenligaste, har saknaden af nämnda utredningar
kunnat kännas mindre stor; men helt annorlunda är förhållandet nu, då
för Rikets - Ständer blifvit förelagd och af Stats-rJiskottet tillstyrkt en plan för
Rikets jernvägs-system, som i de väsentligaste punkter strider icke allenast mot
de åsigter, som uttalats af den i och för detta ärendes utredande tillförordnade
Kommittéer!, utan ock emot de föreställningar, man i landet allmännast hyst angående
denna stora och vigtiga sak. För att kunna blifva öfvertygad om rigtig—
heten af de nya åsigterna behöfs i sanning något mera än åberopandet af vissa
allmänna satser och mer eller mindre skarpsinniga resonnemanger och påktåenden;
man måste ovilkorligen hafva säkra statistiska fakta att stödja sig på. Bristen på
sådana har ock framkallat många anmärkningar emot det nya systemet, och man
har grundat så väl sina anfall emot, som sitt försvar för detsamma på en mängd
Bil. lill Stals-UlskoUcts Ullålande M 62.
53
statistiska data, hvilka dock, såsom hopsamlade af enskilda personer och möjligen
så valda, alt de skulle leda till det resultat, -hvartill man pä förhand önskade
komma, allsicke ega de.n tillförlitlighet, att de, som i denna atjsvarsfulla fräga
skola besluta, derpå kunna grunda ett fullt säkert, för sig och andra tillfredsställande,
omdöme. För min del har det åtminstone varit omöjligt att bilda mig
eli sådant. Jag tilltror mig långt ifrån hvarken att godkänna eller förkasta det afUtskottets
majoritet utan tvekan antagna systemet; men jag måste dock bekänna att de
erinringar, som emot detsamma från så många håll blifvit framställda, hafva synts
mig vara af den vigt, att då jag nödgats votera för eller emot det, har jag gjort
det sednare. Hvad nu först angår den egentliga hufvudpunkten i detta system,
eller den så kallade vestra stambanans dragande söder om Mälaren, har Utskottet
såsom sitt lörsta skäl härför åberopat, att en jernbana ej bör gå para Helt med en
närbelägen segelled. Emot denna till en viss grad sanna, men här ända till ytterlighet
drifna sats och från hvilken man af sakens egen natur varit tvungen att
på andra ställen göra manga och stora afvikelser, har tillräckligt blifvit erinradt i
den offentliga skriftväxlingen och andra länders exempel blifvit åberopade; jag
vill derföre endast nu upprepa, att då norra Mälarestranden bildar milslånga och
breda landtungor, är det minst sagdt oegenlligt att tala om en parallelt med densamma
gående jernbana. För öfrigt utbeder jag mig få anföra hvad en utmärkt
statsekonom i den välkända Tidskriften Die Gegemvart, J14 häftet, artikeln Das
Eisenbahnvvesen, i ämnet yttrar. »Genom uppfinningen af jernbanorna», säger
han, »har sjö-transportens förra öfvervälde öfver land-transporten blifvit upphäldt,
»och lill och med införandet af ångkraften på fartyg bär väl kunnat minska, men
»icke förekomma denna förändring: vattenvägens herravälde är för alltid brutet.
»Detta faktum må man dock icke så groft missförstå, som om sjö-transporten vore
»gjord öfverflödig: tvertom, genom rörelsens ofantliga tillvext öfverhufvud, mäng»faldigas
äfven transporten till sjös, utan att denna drager transporten ifrån farri
vägen till lands. Sjöfarten sjelf blir lilligare och mera omfattande, emedan den
«både tillför och emoltoger af jernvägarne varumassor, men icke derföre att deri
»drager dessa massor ifrån, jernvägarne. Härtill kommer ytterligare den omstän»dighelen,
att för särskilda slag af varor passar sjö-transporten bäst, för andra
»åter transporten på jernvägarne; roen det säkra är, att de med dessa sednare
»förenade stora förmåner försäkra dem hädanefter om en afgjord öfvervigt.»
Detta är vetenskapens, på erfarenhetens vittnesbörd stödda, resultat. Utskottets
andra hufvudskål är att vägen emellan Stockholm och Göteborg söder om
Mälaren blir 3'/> mil kortare, än norr om sjön; men det är ju ett axiom i
jernvägs-statisti Leii, och hvilket äfven af Utskottet på andra ställen erkännes, att
på en längre jernvägs-slräcka är trafiken mellan båda ändpunkterna långt ifrån
den förnämsta, utan den så kallade mellan-trafiken, och blir denna starkast i en
viss rigtning, måste denna sednare föredragas, äfven om hela linien derigenom
blefve en eller annan mil längre. Den gör på så sätt landet i det hela den
36
Bil. till Siats-Utskottets Utlåtande M 62.
största nyttan, och gifver äfven den största inkomsten. Hvad nu denna mellantrafik
angår, kan det icke förnekas, att handeln och rörelsen är lilligure i landskapen
närmast norr än närmast söder om Mälaren; men Utskottet förmenar, alt
om jernvägen lägges i denna sednare riktningen, skall rörelsen på ,denna sidan
blifva vida större, än på den andra. Detta behöfs visserligen ock, om den dryga
anläggnings- och underhålls-kostnaden af denna till en betydlig del den dyraste
jernväg i landet skall i någon mån kunna betäckas; men på det man må kunna
blifva öfvertygad om att så skall ske, fordras mera än blotta påståendet; det fordras på
säkra statistiska data grundade bevis och sådana har Utskottet, med undantag af
ett svagt försök härtill, ej förmått åstadkomma. Hvad slutligen det tredje hufvud—
skälet angår, det som i synnerhet under den ifrigt pågående partistriden blifvit
tidt och ofta ända till vedervärdighet framhållet, eller påståendet alt det skulle
vara högst olämpligt, ja förderfligt, att vestra stambanan till en del utgjordes af
ett enskildt bolags bana, änskönt man icke funnit något hinder emot att sätta
norra banan i sammanhang med ett annat bolags privata bana, så har Herr Prosten
Schram derom tillräckligt ordat; jag vill blott tillägga, att skulle, emot all rimlighet
och emot andra länders erfarenhet, ett sådant samband icke kunna eller
böra vidtagas, oaktadt den annars tydliga vinsten deraf, så gifvcs det, såsom jag
här nedanför lår tillfälle visa, en både säker och lätt utväg att undvika detsamma,
till och med med någon förkortning i våglängden. Öfvergå vi nu till norra banan,
sä kommer jag här nedanför alt yttra mig om dess första afdelning, vägen emellan
Stockholm och Upsala. Hvad dess vidare sträckning beträffar, går den mellan
Upsala och Sala till största delen i en jemförelsevis ofruktbar och mindre befolkad
trakt, och gäller detta ännu mera om den återstående sträckningen ifrån Sala åt
Gefle-Dala-vägen, hvilken för öfrigt så afviker från den gamla stora fåran för
trafiken och rörelsen i dessa orter, som från urminnes tid gått vida mer i vester
åt Avestad och Hedemora, att säkra statistiska data äro ytterst nödvändiga för
alt kupna motivera ändamålsenligheten af denna nya utläggning, men sådana
saknas fullkomligt. Man har endast äfven här haft god tillgång på ord för att upphöja
denna banas blifvande förträfflighet, och såsom en af dess fördelar anfört, att den
skulle upptaga den stora rörelsen från Norrland till hufvudsladen; men då för
denna rörelse minst B mils krokväg uppkommer, är det nästan säkert att densamma
äfven hädanefter skall följa den gamla, raka vägen till Upsala. Vidare har
Utskottet i sin liffiga föreställning om det blifvande resultatet af denna bana,
som till stor del skulle förläggas i orter, der någon egentlig rörelse hittills icke
funnits, sagt sig med temlig visshet kunna antaga, att densamma skall erhålla ett
lika stort antal passagerare, eller 160,000 årligen, som färdats på jernvägen mellan
Christiania och sjön Mjösen. Jag vågar visst icke bestrida detta; jag vill endast
vördsamt och upplysningsvis erinra, att nämnda Norrska vägsträcka redan förut
var den mest trafikerade i landet och att jernvägen här anlades just af denna
Bil. till Slats-Utskotlels Utlåtande Jt? 62.
37
anledning och med grundadt förlitande härpå, samt efter de noggrannaste undersökningar,
såsom jag af Kongl. Maj:ts i ämnet till Norrska StOrthjnget allåtna, särdeles
innehålls- och lärorika Nådiga Proposition haft tillfälle att inhemta. Slutligen kan
jag icke undgå alt nämna, att ännu i den stund, då Utskottet beslutade att
norra stambanan skulle i trakten of Storvik förena sig med Gefle-Dala-vägen,
var det långtifrån utredt om denna punkt var den rätta och ändamålsenligaste.
Den sista länken i det nya systemet är den så kallade sammanbindnings-banan
mellan Sala och Askersund. Hvad dennas sträckning mellan Sala och närheten af
Orebro angår, är den rakt stridande emot den hittills varande riktningen för trafiken
i dessa orter. Naturen sjelf har, såsom ock Utskottet medgifvit, bestämt
att denna riktning skall gå från norr till söder, från bergslagerna till Mälaren.
Tvärt häremot skulle jernvägen gå från vester lill öster. Till fördel för jernvägens
sträckning från Sala norrut, åberopar Utskottet, att den följer enahanda riktning,
som den nuvarande varuforslingen; för utgreningen vesterut skulle det motsatta
förhållandet vara en förtjenst. Att för särskilda orter någon fördel af denna
riktning skulle vinnas, vill jag visst icke bestrida, ty hvar man än må lägga en
jernväg, måste ett sådant mäktigt kommunikations-medel medföra någon nytta;
huruvida den åter vore fördelaktig för denna högst vigtiga landsort i dess helhet,
det synes mig mer än tvifvelaktigt. Hittills hafva bergslagernas produkter på
närmaste håll forslats till Mälaren, för att sedan derifrån transporteras sjövägen,
och från städerna vid Mälaren och kringliggande fruktbara slättland hafva bergslagerna
hemtat sitt behof af spanmål och andra lifsförnödenheter. Sådan jernvägen
nu blifvit af Utskottet tillstyrkt, skulle den ända från Örebro till Upsala
endast vid Strömsholms kanal öppna en utväg till Mälaren, sedan Utskottet förkastat
den äfven af Kongl. Majit såsom för tunga varors upptagande nödvändig
ansedda jernvägen från Sila till Westerås. Då der hittills varit den lifligaste
gemenskap mellan bergslagerna och slättbygden, synes den nu förordade jernvägen
vara egnad att afskära denna gemenskap och således göra våld på naturen, och
det förefaller mig, som om en fullständig utredning af industriens och rörelsens
sannskyldiga beskaffenhet och behof i dessa orter vore här framförallt af behofvet
påkallad, innan man företoge sig att godkänna en jernvägs-riktning, som så strider
emot de hittills gängse föreställningarne, och som dessutom, till följd af lokalens
beskaffenhet, blefve en af de dyraste i landet. Väl säger Utskottet, att i fråga
om utförbarhelen af de vester och norrut från Sala föreslagna jernvägs-riktningarne
»några lokala hinder eller olägenheter icke förekomma»; men detta har jag icke kunnat
förena med den rapport om en på frusen mark verkställd okulär undersökning om terrängen
mellan Sala och Frövi, som af en af Herr Ofverste Ericsons ingeniörer blifvit
verkställd. Ur denna rapport — den enda handling rörande denna vägs topografi,
som kommit till Utskottets kännedom — torde jag få anföra följande utdrag:
Vägen mellan Spångboda och Bosjötorp. Mossen elter berättelse djup, men torde
38
Bil. lill Stals-UlskoUcls Ullåtandc Jtä 62.
utan stora kostnader kunna öfvergås. Kåfalla—Svansjön. Svår mil. Djupa mossar
å 600 till 1,200 alnars längd. Brist på fyllningsämnen. Ofvergången kan verkställas
med ett last påibro-system. Svansjön■—Iresjön. Viadukt på 20—23 fot.
Jresjön—Qvarnån. Djupa dalgångar till utfyllning. Qvarnån—Seglingsberg. 30
ä 40 fots höjning, erfordrar större gräfning. En mycket stor, troligen djup mosse.
Svartån—Sätrabrunn. Kostsam anläggning. Djup mosse o. s. v. När nu Ingeniören
slutligen yttrar: »De svåra rnoss-öfvergångarne utgöra milt största bekymmer»,
är allt della sådant, sorn åtminstone hittills ansetts för icke så små lokala
hinder och olägenheter, och säkerligen äro de ock så väsentliga, alt den
uppgifna beräkningen af 700,000 R:dr för milen måste anses alltför lågt tilltagen.—
Af hvad jag nu, endast i största korthet, bunden af en reservations trånga utrymme,
haft äran anföra, synes mig Ulskotlet icke hafva handlat med nödig var
samhet,
då det antagit ett system för statens jernvägar, mot hvars väsentligaste
detaljer ganska befogade anmärkningar både kunna göras och blifvit gjorda; men
till systemet hör icke blott bestämmandet af de särskilda banornas ofta ganska
tvifvelaktiga riktningar, utan äfven en arhets—pian, enligt hvilken hela delta system
af öfver 150 mil och för en kostnad af omkring 116 millioner skulle på 13 år
vara fullbordadt. Systemet har således ock en ytterst vigtig financiel sida, och
äfven här synes en fullständigare utredning varit högeligen nödvändig. Man kan
nemligen med skäl fråga sig, om vårt lands financiela ressurser medgifva utförandet
af ett så ofantligt stort och kostsamt företag på en så kört lid? Om rörelse och
industri så hastigt kan hinna utveckla sig, att nya tillgångar kunna skapas lill be
täckande
af de stora utgifter, som erfordras för jernvägarnes drift och underhåll
och för räntan å och amorteringen af de stora summor, som måste upplånas till
sjelfva anläggningen? Om del icke kan medföra en mycket vådlig och onaturlig
inverkan på landets induslriela och kominerciela förhållanden, om så stora summor
så hastigt utifrån indragas i landet? Då stambanorna så skyndsamt skola utföras,
att hvarken tid eller råd eller personal, utom i högst ringa mån, blifver öfrig för
anläggning af bibanor, hvilka - dock skola stärka och underhålla stambanorna, kan
man vidare fråga sig, om icke detta system är i hög grad äfventyrligl och lätt gör
statskroppen lika svag och ranglig, som den menniskokropp, hvilken för hastigt
skjutit i vädret? Dessa och (lera andra dylika vigtiga frågor framställa sig sjelfmant,
och det hade tvifvelsutan varit önskligt om de tagits I ett noga och sakkunnigt
öfvervägande. Nu har man ej annat svar på dem, än det osäkra, nian sjelf med
alltför otillräcklig insigt och erfarenhet kan gifva sig, och en närmare utredning af
saken äfven i delta hänseende, hade således, efter min tanke, varit högeligen af
nöden. Med en anmärkningsvärd inkonseqvens har Utskottet anslagit 150,000 R:dr
för anställande af noggranna och fullständiga undersökningar både i topografiskt och
statistiskt hänseende rörande de jernvägs-arbeten, för hvilka anslag nu icke tillstyrkts;
fpen beträffande dem, för hvilka sådant skett, har Utskottet icke känt behofvet af
Bil. lill Slats-Utskottcls Utlåtande JVS 62.
59
en dylik föregående noggrann utredning, hvilken jag dock här ofvan sökt visa varit
ytterst nödvändig. Väl säger Utskottet, alt saknaden af en sådan i Jernvägs-kommittéens
betänkande mycket ökat svårigheten alt med fullständig sakkännedom bestämma
sträckningen af hufvudlinierna, och man skulle häraf ega rätt att sluta, att
Utskottet sjelft förvärfvat sig en sådan fullständig sakkännedom: men detta är visst
icke fallet. Utskottet har antagit systemet, utan någon annan utredning i statistiskt
hänseende af det vigtiga ärendet, än den hvar enskild ledamot i Utskottet på egen
hand möjligen kunnat förskaffa sig, och hur ofullständig och otillförlitlig . en sådan
nödvändigt måste vara, inses af sig sjelft. För öfrigt kan man väl icke med skäl
förebrå Jernvägs-kommitléen att den icke meddelat några undersökningar angående
sådana jernvägslinier, som för den varit alldeles främmande. Då det icke för så
länge sedan blott var fråga om statens ränlegaranti för 5 millioner i och för Köping-Hult-vägen,
anställdes särdeles noggranna och upplysande undersökningar rörande
denna vägsträckning; nu, då det gäller att ((godkänna, antaga och fastställa»
ett helt jernvägs-syslem på 116 millioner, som på statens bekostnad skall utföras,
hafva sådana undersökningar ansetts öfverilödiga för de delar af detsamma, till hvilka
man nu tillstyrkt anslag, och af hvilka icke så (å äro på goda skäl mycket omtvistade.
Ett sådant förfarande har jag för min ringa del icke kunnat gilla. Jag
kan omöjligen förstå annat, än alt Utskottet bäst hade uppfyllt sitt ansvarsfulla åliggande,
om det tillstyrkt Rikets Ständer, att på Kongl. Majrls Nådiga framställning
om antagande af det framlagda jernvägs-systemet afgifva det underdåniga svar, alt
do med tacksamhet emolfagil det Nådiga förslaget, men då det i väsentliga punkter
ännu är ofullständigt utredt, hafva de icke i dess nuvarande skick kunnat godkänna
och antaga detsamma. Rikets Ständers Stats-Utskott har sannerligen mer än
en gång förut i oändligt mindre vigtiga ärenden och på långt mindre skäl tillstyrkt
ett dylikt svar; så mycket mera synes det mig nu hafva varit på sin plats i denna
så ytterst maktpåliggande, i fäderneslandets väl eller ve för sekler så djupt ingripande
angelägenhet.
Emot 5:te punkten:
Mot Utskottets med en rösts öfvervigt fattade beslut alt godkänna grundsatsen
om norra och vestra stambanornas förening inom hufvudstaden och erhållandet
af en större gemensam bangård, får jag äfven reservera mig. Utskottet
har visserligen icke uttryckligt bestämt trakten vid Röda Bodarne såsom plats
för denna större gemensamma bangård; men då det godkänt föreningsgrundsatsen
och talar om en mindre stationsgård på Södermalm, kan någon annan plats
än den nyssnämnda svårligen komma i fråga. Jag eger långt ifrån insigter nog för
att kunna fullständigt bedöma denna sak; men jag kan dock icke undgå att hysa
mycket tvifvel mot rigtigheten af Utskottets tillstyrkande. — Mig synes, att då
Stockholm icke, såsom en del andra hufvudsläder, är en transito-ort, motsvara de
enorma kostnaderna för nämnde sammanbindning icke nyttan af densamma, oaktadt
40
Bil. lill Slats-Utskollels Ullålande JYs 62.
jag lika mycket som någon annan beundrar det snillrika i dess idé. DA jag så
gerna vill tanka mig vår herrliga hufvudstad såsom fortfarande en stor sjö- och
stapelstad, förefaller det mig som åtminstone ena bangården borde ligga så nära
saltsjön som möjligt, och då tyckes trakten vid Nybrohamnen vara den lämpligaste
platsen. Blefve den vald, skulle säkerligen en ny Skeppsbro uppstå långs åt La
dugårdslandsviken,
så myckel behöfligare, som den gamla redan saknar tillräck
ligt
utrymme. Ofvanför Nybrohamnen är vidare fast mark och godt utrymme; vid
Clara-sjön åter trångt och sumpigt och flera 100,000-tals R:dr måste der nedläggas
i gyttjan, för att få säker botten både för bangården och jernbanan. Då för öfrigt
den af Utskottet förordade planen obestridligen skulle blifva hindrande för trafiken
både i staden och på Mälaren; då med dess utförande stora kostnader äro förenade,
som i kostnads-förslaget icke finnas upptagne: såsom, bland annat, tvifvelsutan
mycket dryga exproprialioner icke blott vid utan äfven norrom bangården vid Clara
sjö, alldenstund jernvägen skulle gå igenom flera bebygda qvarter; då det icke är
kändt om Stockholms stad vill bekosta större andel häri än de 170,000 R:dr, som
i Kommittéens betänkande finnas upptagne; då det förefallit, mig högst betänkligt,
alt Utskottet genom sitt tillstyrkande sökt binda äfven kommande Ständer vid utgifter,
hvilkas belopp nu icke ens approximativt kan beräknas, så har på grund af
allt detta äfven denna angelägenhet synts mig vara af så outredd beskaffenhet, alt
jag ansell alt Utskottet helt enkelt bordt tillstyrka Rikets Ständer att öfverlåta åt
Kongl. Maj:t, alt, efter Stockholms kommuns hörande, bestämma lämpligaste platsen
för bangårdarne i hufvudstaden.
timot 6:te, 7:de, 10:de och 11.-te punkterna:
Den mest omtvistade punkt i vårt jernvägs-system är, såsom bekant, den, huru
jernvägarne ändamålsenligast skola utläggas på ömse sidor om Mälaren. Utskottet påstår,
att kommunikationernas behof icke kan fyllas genom blott en enda vesterul från
hufvudstaden gående stambana. Jag tror dock att detta låter sig göra, och anser att
problemet tillfredsställande kan lösas med tillhjelp af linien öfver Qvicksund. Redan pä
Utskotls-afdelningen anmärkte jag såsom en brist i det nya systemet, alt det ej medgaf
plats för denna, af Jernvägs-kommittéen såsom i strategiskt hänseende högst nödig ansedda,
bibana. Jag uppfattade då ännu icke heja betydelsen af denna bana; det
bar först sedermera blifvit klart för mig, att det är en af de allra vigt igaste hufvudbanorna,
och jag måste derföre beklaga, att den af någon tillfällighet blifvit uteglömd
på den, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, på allmän bekostnad utgifna
kartan. 1 Utskottet sökte jag framställa denna banas stora användbarhet och visade,
alt örn man läte vestra banan gå genaste vägen norr om Mälaren öfver Stäket,
och om från denna bana den östra ulgingo vid Wendle öfver Qvicksund till
Katrineholm och vidare söderut, antingen tangerande Hjelmarens östra ända eller,
såsom nyligen blifvit föreslaget, dragen öfver Hjelmarsund, skulle härigenom den
vida
Bil. lill Slals-Vlshollcls Ullålande M 62.
41
vida längre och dyrare vägen från Slockholm öfver Katrineholm och Hallsberg till
Hjulö göras öfverflödig och icke mera än en bangård hehöfvas i Stockholm, genom
hvilket allt jag beräknade alt en besparing af icke mindre än 13 millioner skulle
uppkomma och kommunikationernas behof i det hela taget ändock lika väl, om icke
bättre, uppfyllas än enligt Herr Ofverste Ericsons system, med andan i hvilket system
Qvicksunds-linien, såsom sträckande sig genom det inre af landel, fullkomligt
öfverensstämmer. llufvudbanan mellan Stockholm och Göteborg komme då att gå
genom Örebro, der de båda slöra slädernas handels-områden sammanträffa, och hvilken
stad äfven af Ulskoltet erkännes såsom en centralpunkt för rörelsen inom en
stor del af det inre landel, men som likväl, enligt det nu godkända systemet,
endast genom en bibana skulle komma i förening med den stora hufvudbanan.
Dessutom sattes statens jernbanor, hvad trakten kring Mälaren angår, i beröring
med Upsala, Enköping, Westerås, Köping, Arboga, Thorshälla och Eskilstuna, då,
enligt det nu tillstyrkta systemet, en sådan beröring endast skulle ega rum med Upsala,
Sala, Malmköping och Södertelje. Med hvarje fullbordad mil af jernvägen
från hufvudstaden komme denna på en gång i närmare förening med södern, vestern
och norden, ty jag anlager alltid en jernväg från Westerås uppåt Dalarne;
man finge ett mindre antal vägar att underhålla och då trafiken från nämnde frenne
håll sammanträffade i Westerås, samt sedermera förenade sig med den från Up
sal^,
skulle man om denna vägsträcka kunna med vida större sannolikhet yttra detsamma,
som Utsk.oltet säger om banan mellan Stockholm och Katrineholm, alt den
troligen skulle blifva den förslå svenska jernväg, som till dubbel bana komme att
utläggas. Visserligen blefve vägen från Östergötland och de södra orterna till
Stockholm förlängd med 4 % mil, men detta är för passagerare och lättare varor
en obetydlighet, och vida mindre än omvägen från Stockholm till Gede och Norrland,
enligt det af Utskottet antagna systemet. Rikare länder än vårt hafva för öfrigt
länge åtnöjt sig med lika långa omvägar och nämnde olägenhet uppvägdes dessutom
vida af stora lördelar. Från södra orterna kommande tyngre varor kunde nemligen
då transporteras sjövägen så väl på Hjelmaren som på Mälaren, och derjemte öpp^
nades för nämnde orter en vigtig och vidsträckt kommunikation med Nerike, Westmanland
och Dalarne. Provinsen Södermanland hadd visserligen ej samma fördel
af denna bana, som af en mellan Katrineholm och Stockholm; men då denna provins
är på tre sidor omgifvon af segelbara vatten och finge en jernväg på den fjerde,
samt dessutom i sitt inre eger stora insjöar, hvilka lätt kunna förbindas såväl
sinsemellan som genom en kort jernväg lill Nyköping med saltsjön, blefve den likafullt,
med hänseende lill siria kommunikationer, en af de bäst lottade i riket. Att
Qvicksunds-linien är i strategiskt hänseende af största vigt är redan nämndt, och
medelst den kunna, så vidt jag förstår, trupper vida säkrare ankomma från de södra
orterna till hufudstadens försvar, än på Stockholm—Katrineholms-vägen, hviljiih.
lill R. Sl. Prol. 1836 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 29 Iläfl. 6
42
Bil. till SlatsUlskoltets Utlåtande M 62.
ken i trakten kring Södertelje är så utsatt för förstörelse af en fiende, att Utskottet
sjelft antydt nödvändigheten af att skydda densamma genom befästningar. Dessa
af mig i Utskottet framställda åsigter hafva nyligen och på ett särdeles förljenstfullt
sätt blifvit fullständigt utvecklade i en brochyr med titel: Om Jernvägar i
mellersta Sverige, och jag tar för gifvet att en hvar, som har att deltaga i beslutet
om den stora jernvägs-frågan, skall anse för en pligt att laga en närmare kännedom
om denna innehållsrika skrift, så mycket mera, som man af den ostördt kan lära,
utan att såras af någon parti-bitterhet. Författaren bar här, bland annat, framställt
en lätt och naturlig utväg att, om så skulle behöfvas, göra statens jernbane-system
fullkomligt oberoende af Orebro-Köping-banan och icke blott skenbart, såsom fallet
i sjelfva verket är med Utskottets system, och han bar det oaktadt i sina beräkningar
kommit lill en besparing för staten af minst 17 millioner. Väl har i dessa
kalkyler icke den besparing af omkring 950,000 R:dr kunnat iakttagas, som på vägen
söder om Mälaren, enligt de nyaste undersökningarne, skall kunna göras; men utan
tvifvel skola äfven stora besparingar kunna ske på norra vägen, om den lika angeläget
blifver undersökt, och dessutom kommer helt säkert vägen mellan Sala och
Orebro att, såsom här ofvan är visadt, kosta vida mer än hvad den beräknats till.
Vidare bar författaren upptagit sammanbindnings-banan i Stockholm till högre belopp,
än det sista kostnads-förslaget utvisar; men jag har här förut erinrat, ali stora kostnader,
sorn af sammanbindnings-planen måste blifva en följd, icke äro i detta kostnadsförslag
intagne. Det resultat, hvartill författaren kommit, slår således utan
tvifvel fast, och jag mäste med honom fråga, om det icke skulle väcka bestörtning,
om till ett förelag användes 17 millioner mera, än som verkligen behöfdes? —
Med hvad jag nu anfört är emellertid icke min afsigt, lika litet som den var det
med min framställning i Utskottet, att Rikets Ständer nu skulle såsom en bufvudbana
antaga Qvicksunds-linien; jag har endast efter niin ringa förmåga sökt förebygga
att man icke nu förhastadt gjorde ett på denna linie grundadt jernvägssyslem
för medlersla Sverige omöjligt, då detta system synes medföra så stora
och påtagliga fördelar, samt velat ådagalägga nödvändigheten af att denna riksdag
endast bevilja anslag åt sådana jernvägs-arbeten, som kunna passa in med hvilket
ändamålsenligt jernvägs-system som helst, som af kommande Ständer kan, efter fullständig
pröfning, blifva antaget. Jag hyser alltså den öfvertygelse!), ali man under nästa
statsreglering bör bedrifva arbetet så mycket man kan på de båda stambanor, hvilka
rikets sednast församlade Ständer förklarade för landets hufvudlinier, nemligen på
den vestra så långt dess riktning är oomtvistad, det vill säga till Hjulö, och på den
södra till Lagaå-dalen inom småländska gränsen, i enlighet med Utskottets tillstyrkan.
Derjemte anser jag banan mellan Stockholm och Upsala äfven böra fullbordas, men
i riktningen vester om Mälaren; ty det kan svårligen med fog bestridas, alt, med
hänseende (ill landets fördel i det hela, det är angelägnare att den stora och vigtiga
trafiken på hufvudstaderi från norr och vester icke nödgas taga omvägen öfver Up
-
Bil. lill Stals-Utskotlets Utlåtande M 62.
43
sala, än att vägen från Upsala till Stockholm blifver två mil kortare. Vidare ligger
vägen vester 0111 Mälaren i skydd för en fiende, då, enligt det af Utskottet antagna
systemet, både norra och södra avenyerna till vår dyrbara hufvudstad synas
mig på ett vådligt sätt vara utsatta för ett fiendtligt anfall. Denna utläggning af
vägen är äfven med hänseende till hufvudstadens tillförsel den förmånligaste. Slutligen
anser jag att arbetet mellan Magnor och Arvika likaledes bör, under den af
Utskottet gjorda förutsältningen, påbörjas. Enligt dessa åsigter skulle alltså följande
anslags-summor nu beviljas:
Vestra banan till Djulö, jemte bangården i Göteborg . . R:dr R:mt 9,473,000<
Lund-Lagaå-dalen, enligt Utskottet „ „ 7,073,000.
Magnor-Arvika „ „ 1,000,000.
Stockholm-Upsala, enligt Kommittéen, med afdrag för bangården
vid Nybrohamn „ „ 6,430,000.
Rangårds-arbeten och reparations-verksläder i Stockholm,
förslagsvis upptaget till „ „ 300,000.
R:d7 Runt 24,300,000.
Denna summa synes mig vara fullkomligt tillräcklig såsom det första stora försöket
att beträda statsskuld-systemets bana. Med densamma vore ock något sammanhängande
helt åstadkommet, i stället för de flera spridda arbeten, som Utskottet
i under öfverläggningarne öppet uttalad afsigt alt oupplösligt binda äfven kommande
Ständer vid det nu antagna systemet, tillstyrkt och af hvilka så godt som ingen
fördel skördas, om man under närmast stundande tider af en eller annan anledning
skulle nödgas antingen uppskjuta eller betydligt inskränka de påbörjade företagen.
Med beviljandet af dessa anslag synes det mig ock som om behandlingen af jernvägsfrågan
äfven denna riksdag skulle hafva ledt till ett godl, med afseende på det stora
hela tillfredsställande, resultat. Alt ett sådant, till sann båtnad för ett älskadt
fosterland, mätte, oaktadt alla svårigheter, under en mild Försyns ledning, slutligen
kunna uppnås, är i detta ögonblick min lifligaste önskan, och jag ville så gerna
tillägga : äfven min gladaste förhoppning.»
af Prosten Tellbom, som instämde uti Kontraktsprosten Holmbergs reservation,
af Herr Leyonancher, J. W.: »Hyllande de af Professor Carlson och Prosten
Holmberg i deras reservationer anförda grundsatser om jernvägs-anläggningarne i
Sverige, synnerligen i hvad rörer vigten af alt ej i frågans nuvarande skick företaga
byggnaderna i för stor utsträckning, och alt i främsta rummet jernvägslinierne
norr om Mälaren böra fullbordas, instämmer jag i ofvannämnde Reservanters
åsigt om hvilka anslag, som under nu ingående statsreglerings-period böra
beviljas.»
af Doktor Gumcelius: »l:.o Godkännandet, antagandet och fastställan
det
af ett visst system för Statens jernvägs-byggnaders utförande kan i sig sjelf
betyda mycket eller litet, allt efter som man på denna allmänna sats bygger ett
verkligt, mer eller mindre antagligt, system. En sådan system-byggnad har Ut
-
44
Bil. lill Slats-Utshollels Utlåtande Jti 62.
skottet i tredje punkten af betänkandet uppfört, i enlighet med Kongl. Maj:tå
Nådiga Proposition. Sä länge denna byggnad endast står på papperet, medför den
ingen våda. Men skall den anses grundad på ett gemensamt beslut af Konung
oell Ständer och för framtiden ega orubblig sanktion, samt således ovilkorligen
och i sin helhet utföras, då blir vådan stor. Man har då förbundit ej allenast
samtiden, utan ock framtiden, att fortgå i en bestämd riktning, äfven om en
noggrannare kännedom om sjelfva landet och dess verkliga behof, samt förändrade
förhållanden skulle göra en större förändring i systemet ej allenast för-*
delaktig, utan lill och med oundgängligen nödvändig. Och att något sådant kan
inträffa måste väl medgifvas, då ej allenast stora stycken af systemet blifvit antagna
endast på höft, utan föregående noggranna undersökningar och äfven de
bäst kända delar af delta hela säkert ännu tarfva en mera omfattande och mångsidig
granskning. Men, säger man, det beror ju alltid af kommande Ständer,
alt neka fortfarande anslag till jernvägs-byggnadens utförande i den eller den
delen. Jag svarar: hvartill tjenar då att i förhand antaga och fastställa ett sådant
system, om man på samma gång nödgas förutsätta eller åtminstone medgifva,
att det ej har den ovedersägliga rigtighet, alt det medför en moralisk förbindelse,
att såsom något i sig fullkomligt helt och hållet utföras? Men man
har likväl sökt hindra efterkommande Ständer att öfvergifva eller i betydligare
mån förändra det uppgjorda systemet, samt velat likasom faslläsa det och göra
det orubbligt, i det man föreslagit att begynna arbetet på mångå ställen på en
gång, så att man sedan ej kan afstå derifrån, utan alt redan gjorda betydliga
kostnader skulle lill största delen vara bortkastade. Man har således ej endast
velat ikläda samtiden en förbindelse, hvilken den möjligtvis kan hafva medel att
uppfylla, utan äfven kastat ett ansvar på framtiden — möjligtvis på en aflägsen
framtid, — hvilket ej ulan de tyngsta uppoffringar torde kunna åtagas, och
detta kanske oaktadt erfarenheten då hunnit lära, ali fördelarne icke svara mot
förhoppningarne. Är delta rätt klokt handladt och med sansadt förutseende?
Är det rättvist mot dem, som ej fått deltaga i besluten, men mäste bära följderna
deraf, äfven om dessa blifva alltför svåra och tryckande? Är del väl
gjordt mot Fäderneslandet, på hvars framtida öden och lycka ett sådant förila—
stadt beslut kommer att utöfva ett omätligt inflytande? Man torde ej böra afgifva
svar härpå, utan att förut hafva väl besinnat sig.
2:o. Hvad sjelfva jernvägs-sli äckorna angår, är det visserligen nödvändigt
att godkänna dem, hvilka man skall begynna alt bearbeta. Men deraf följer
dock icke, all de i sin helhet böra nu definitivt bestämmas. Delta synes så
mycket mindre böra ske, som ganska vigtiga undersökningar ännu flerestädes
återstå att utföra och upplysningar i alla riktningar behöfva inhemtas. Orri åtskilliga
af hufvudlinierna torde man likväl redan nu kunna fatta beslut. Så är
det lemligen afgjordt, att en linie från Göteborg lill Stockholm mäste utföras.
itil. lill Sials-UlsJiottels Utlåtande JU 62.
45
Men om den skall dragas noir eller söder om Mälaren, derom är striden. Det
bnklaste sältet alt lösa den tvisten är Visserligen, att föra den bade norr och
Söder om nämnde sjö. Men om bebofvet af begge dessa linier ej billigtvis kan
förnekas, framställer sig dock genast den frågan: hvilkendera skall byggas lörst?
Jag utgår vid besvarandet från den satsen, alt der inkomsten sannolikt först kan
återgälda kostnaderna, der bör man begynna. Delta antager jag böra inträffa,
Om banan föres norr Din Mälaren, dock icke i den båge, som Herr Ofverste
Ericson föreslagit, och hvilken går genom trakter, der föga eller ingen odling
och dessutom blott On glesare befolkning nu förefinnes, utan i den riktning
Kom miltéen föreslagit. Jag vill ej ens härvid lägga vigt på, att en del af denna
väg redan är färdig, då jag vet huru man skyr för all förbindelse med det bolag,
som har utfört en del deraf och håller på att Utföra återstoden. Men arbetskostnaden
är ringare än den pä södra sidan kräfver, och delta är till en
början för mig ett ganska talande skäl. Södra vägens sträckning mot Jönköping
anser jag också såsom gifven. Äfvenså bebofvet af en väg genom Wermland
mot Norrska gränsen, ehuru den närmare bestämningen deraf mäste antagas såsom
oafgjord, med undantag af sträckan från gränsen till Arvika, hvarigenom
Norrige finge direkt förbindelse med de inre delarne af Sverige genom vattenkommunikationen
med Wenern. Norra vägens sträckning ifrån Stockholm anser
jag böra gå vester 0111 Sigluna-fjärden, med en sidobana till Upsala, samt i möjligaste
raka rigtning mot Sala. Den blir derigenom förkortad och lemnar i militäriskt
hänseende öfvervägande fördelar.
3:o Vigtigast af allt anser jag dock vara, alt hvilken sträckning man än
anser vägarne böra taga, man ej, såsom Utskottet beslutat, begynner arbetena på
många ställen på en gång, utan alt kunna inom kortare tid, nemligen under den
period, sorn förgår intill nästa riksdag, få något verkligen helt fullbordadt.
Mig synes att man borde afgöra, hvilka banor eller ban-delar äro angelägnast alt
fä färdiga, och drifva arbetet lill en början endast på dem med all kraft och
skynd samhet. Derigenom blefve något verkligen gagneligt utfördi, som genast
kunde börja alt lemna synbara och, som jag hoppas, goda resuilater. Tar man
sig före en lapp här och en der, så blir det bela till en början blott ett lappverk,
som inga större resuilater kan afgifva. Man uppger, att ett sådant sätt att
bedrifva arbetet, skall vara särdeles ekonomiskt. Jag vill ej förneka det. Men
hvad vinner man i det hela dermed, Om genom inträffad ofördelaktig ställning
inom landet eller genom ett krig det blir nödvändigt att afbryta hela arbetet,
och lemna bitarne ofulländade'/ Sådant är ju möjligt och kan inträffa långt
förr, än man nu anar. Hvad nytta göra då dessa små stycken i jemförelse med
en större fulländad sträcka, som förbinder vigtiga punkter? Vägen mellan Göteborg
och Stockholm, som kommer alt bereda den hastigaste förbindelse mellan
Vester- och Östersjön, och nästan hela året om kommunikation med vestra
Bil. till Slals-Ulskollets Utlåtande JVi 62.
Europa, torde väl först, såsom den aldravigtigaste, böra påskyndas. Men Utskottet
har endast velat föra den till Göta kanal under nu ingående stats--  reglerings-period. Är detta en så vigtig och följaktligen rigtig slutpunkt? Borde
nian ej i stället bemöda sig, att, om möjligt, framföra den till Orebro, hvarigenom
den, medelst vattenkommunikationen, gjorde en önskad hastig förbindelse
mellan Slockholm och Göteborg redan vid den tiden verklig. Resten kunde
sedan under följande riksdags-period fullbordas. Att stadna vid Göta kanal och
begynna det svåra arbetet vid Stockholm på södra sidan, hvilket ej under den
tiden kan fulländas, synes mig vara mindre väl betänkt. Vill man ändtligen begynna
äfven der, så må man inskränka sig till några få förarbeten och spara
det öfriga till lägligare tid. — Södra vägen är visserligen angelägen, men att
draga den så långt upp, som Utskottet föreslagit, och stadna på ett ställe, som
i intet afseende kan vara någon slutpunkt, emedan det icke fullbordar någon
verkligen inom sig afslutad kommunikations-sträcka, synes mig alldeles oriktigt.
Hade man kunnat fortgå ända till Jönköping, då hade saken förhållit sig helt
annorlunda. Men då detta lärer vara nära ogörligt, utan alltför stora ansträngningar,
synes det mig hafva varit bäst, om man stadnat vid första förslaget, med
slutpunkten Finja-sjön. Vägen till Upsala både kan och bör under nu ingående
riksdags-period fullbordas. Hade vägsträckningen från Orebro till Askersund kunnat
helt och hållet medhinnas, hade visserligen varit väl; ty både den större
affärsrörelsen, sorn de sednare åren i den riktningen uppkommit, hade då blifvit
understödd, och den angelägna förbindelsen mellan de stora vattendragen, Wettern
och Hjelmaren samt Mälaren, hade då med ens varit öppnad. Men om
medel dertill ej finnas, är det dock godt, om denna vigtiga väg påbörjas, såsom
Utskottet föreslagit.
/
4:o I afseende på det finaneiela, är jag visserligen af den mening, att arbetena
böra utföras med upplånta medel Men då synes del mig vara alldeles
orimligt att tillika antaga, att blifvande, ännu osäkra, öfverskott på statsinkomsterna
dertill skola användas. För dessa har man mångå andra ytterst vigtiga
behof, hvilka påkalla all den hjelp, som staten kan gifva. Vill man uppfylla
dem, blifva säkert inga öfverskott att för jernvägarne använda. Många andra
vigtiga kommunikations-medel, understöd för jordbruket, näringarne, läroverken,
vetenskaper och konster, äro behöfliga, och skola i sin män snart på flerehanda
sätt, genom befrämjande af upplysning, odling och allmännare välmåga, återgälda
hvad man dertill användl. Till jernvägarnes fördel skall detta också i många
hänseenden bidraga och göra dem alltmera gagnande, samt förse rörelsen på
dem med ständigt tillflytande nya tillgånger. Men drar man in dem, så har
man med detsamma mera skadat landet i sin nu begynta starka industriela utveckling,
än man möjligen ä andra sidan, åtminstone för närvarande, gagnat det
genom jernvägarne. Men kanske är just detta stadgande ett välberäknadt skäl
Bil. till Stals-Utskotlcts Utlåtande JV; 62.
47
till förnekande af andra vigtiga anslag. Jag anser jernvägarne derföre helt och
hållet böra bekostas genom upptagna lån, emedan då 'samtiden, som får minst
gagn af dem, får betala sin andel i kostnaden, genom att betala en del af räntan
och amorteringen, och framtiden, som bör draga största nyttan af dem, äfven
får betala den drygare delen. Likväl måste jag reservera mig emot hela
den summas upptagande, sorn är eller genom Ständernas beslut kommer att
bestämmas för den närmaste statsreglerings-perioden, så vida det ej kan ske på
någorlunda drägliga vilkor. Jag anser då bättre, alt man uppskjuter någon del
af arbetena, i förhoppning, att bättre vilkor längre fram skola erhållas. Alt
åsamka slaten stor skuld är i sig sjelf vådligt. Skall detta tillika ske på odrägliga
vilkor, så mycket värre.
ä:o Man har velat alldeles utesluta den af Köpings-Hult-bolaget färdig—
bygdå jernvägen ur räkningen. Jag kan ej annat än anse en sådan åtgärd
ganska origtig. Detta färdiga vägstycke gåfve en icke obetydlig vinst i tid, om
det toges in i statens stambanor, och man vore af med en mängd obehagliga
förhållanden, som uppkommo genom ulländningars inblandning i våra inre angelägenheter,
i fall staten löste detta arbete till sig. Mig synes det således
hafva varit bäst, om förslag gjorts å statens vägnar till bolaget om en sådan
inlösning på billiga vilkor nu, du detta vägstycke kan inpassas i ban-systemet.
Det borde ock hafva synts klokast för bolaget alt ingå på ett sådant förslag,
emedan i en framtid, om statsbanorna bestämmas annorlunda, det ej vidare kan
vänta sig ett sådant anbud. Men visserligen hade, om denna afhandling kommit
till stånd, ett skäl för banans dragning söder om Mälaren med detsamma bortfallit.
Pu det sätt, som saken nu blifvit betraktad, lära vi väl länge nog få alt
göra med detta utländska bolag, hvilket synes mig hafva varit bäst att så fort
möjligt blifva qvitt på antagliga vilkor. Att söka tvinga det till försäljning på
obilliga vilkor, synes mig ej vara rätt hedrande. Jag föreställer mig att staten
i sådana affärer bör handla såsom den enskilde, öppet och bestämdt, ej genom
konstiga omvägar, prejande och småaktigt. Först då ett sådant ärligt och, såvidt
det med nödigt afseende på det allmännas fördel kunnat ske, liberalt sätt blifvit
försökt och misslyckats, hade man bordt taga sin tillflykt till den utvägen, hvarmed
man nu börjat, nemligen att alldeles utelemna denna bana ur räkningen
och söka en annan riktning för stambanan.
I öfrigt instämmer jag hufvudsakligen i den utförligare motiverade reserva
tion,
som Professor Carlson afgifvil.»
Af Kontraktsprosten Melander:
Emot 3:dje, 9:de och 19:de punkterna.
»Hufvudsladen uti ett land är eller åtminstone bör vara hjerlat i stats
kroppen;
och liksom blodet i en organisk kropp strömmar från och till bjertat,
så böra ock uti statens kropp lifsfunktionerna hafva uti hufvudsladen sin
48 Bil. lill Slals-Vtskollels Utlåtande M 62.
medelpunkt. Men ehuru pulsädrorna i grannskapet af bjertat svalla fullast, så
breda de dock ut sig till alla kroppens delar; och om cirkulationen hämmas
i någon del, så lider hela kroppen af tvångsbandet. Äfven de mindre ådrorna,
sorn gå från och till de större, äro till den grad nödvändiga för kropps
konstitutionen,
att saknaden af dem skulle beröfva de sednare förmågan att uppfylla
sin bestämmelse. Mäste vi nu, med andra länders erfarenhet för ögonen,
anse jernvägar såsom kraftiga och nära nog nödvändiga befordringsmedel för ett
lands förkofran, så torde den så ofta framhållna liknelsen emellan ådrorna i en
kropp och jernbanor i ett land låta ganska väl försvara sig. Men alt med dessa
kommunikationsmedel se vissa delar af landet till godo, under det man förbiser
andra, det måste icke kunna vara rätt helsosamt för statskroppen. Ett sådant för-?
biseende har likväl Högl. Stats-Utskottet låtit falla sig till last uti förevarande Betänkande.
Visserligen utgår Stats-Utskottet från den af Jernvägs-kommittéen yt-r
trade och af Kongl. Maj:t godkända åsigt, alt »slambanornc böra företrädesvis ledas
»genom orter, hvilka i anseende till sin aflägsenhet från vatten-kommunikationer
nicke kunna af dessa draga någon fördel»; men vid tillämpningen afviker Utskottet
i väsentlig mån från denna, i min tanke, fullkomligt rigliga åsigt. 1 stället nemligen
alt blickarne vid stambanornas utläggande blifvit företrädesvis fästade å orter,
hvilka sakna vatten-kommunikationer, hafva sådana landskap, som redan ega dylika
kommunikations-medel, blifvit dervid synnerligen afsedda. Det hade dock icke bordt
undgå Utskottets uppmärksamhet, alt medlersla landet af södra Sverige, Kronobergs
län med dess enda stad Wexiö, till följe af sin aflägsenhet från segelbara vatten,
är helt och hållet beröfvad dylika kommunikations-medel. Denna stad, som ligger
i det inre af nämnda län, har nemligen ett sådant central-läge, att, om man täger
den till medelpunkt och ritar en cirkel med 12 inifs radie, periferien träffar städerna
Jönköping, Eksjö, Calmar, Carlskrona, Christianstad och i det närmaste Halmstad.
Men just lill följe af detta läge midt in i landet måste ock de långa oph
kostsamma transporterna på axel lägga särdeles hämmande band på industrien, hvilken
blott behöfver lättnad i omsättningen af sina produkter för att blomstra upp,
blott behöfver luft för att kunna rigtigt andas ut. Undersöker man nu, huru Utskottet
sett denna stad och ort till godo, så förmår man äfven med skarpaste mikroskop
icke upptäcka, att någon enda rpaska förirrat sig dit från det jernvägsnät, hvarmed
medlersta Sverige blifvit så frikostigt öfverspunnet. Men det utgör icke något ovanligt
för denna aflägsna ort alt tinna sig förbisedd; ty utaf de 17,000,000 R:dr
B:ko, som blifvit af staten från början af detta århundrade anslagna till kommunikations-anstalter,
Göta-kanal inberäknad, hafva endast 70,000 tillfallit Kronobergs
län, då deremot andra län, hvilka angränsa segelbara valten, blifvit hugnade
med 5 å 400,000, ja ända lill 600,000 R:dr. I betraktande af allt detta hade
man måhända, ulan alltför stor förmätenhet, kunnat vänta sig någon större vill^
, farighet
Bil. lill Stats-Utskollets Utlåtande Jis 62.
49
farighet å Utskotlets sida; men i det liela liar ingenting vidare blifvit afgjordt,
än det som sist församlade Ständer redan beslutif, nemligen ett tillstyrkande af
behöfligt anslag för södra stambanans fortsättning emellan Malmö och Jönköping.
Denna bana kommer dock blott att genomskära den med naturprodukter minst
begåfvade delen af Kronobergs län och att framgå på ett afstånd från Wexiö
af nära 7 mil, der det är kortast. Det är visserligen sant, att Sunnerbo härad
ganska väl behöfver en sådan häfstång för industriens upphjelpande, äfvensom det
är troligt, att der slumra mäktiga krafter, hvilka blott behöfva kallas till lif och
sättas i rörelse för att få ljunghedar förvandlade till bördiga äkrar, blomstrande
ängar och betesrika hagar; men för närvarande står detta härad så väl i jordmånens
bördighet, som i folkmängd, enligt arealen, vida efter de öfriga feni inom länet.
Efter allt utseende kommer ock denna stambana icke att i de närmaste decennierna
bära drift- och underhålls-kostnaden, så framt icke en annan tillstötande
bana understödjer och liksom lifnärer densamma; och i detta afseende hade det
varit ganska lämpligt att föreslå en kommunikationsled genom det bördiga Allbo
härad emellan Wexiö och Ljungby, hvilken punkt blifvit med rätta fixerad på södra
stambanan. Att åter trakten af Agghult blifvit på sätt och vis bestämd för banans
inträdande inom Småland, anser jag för min del mindro välbetänkt; ty genom
nu pågående undersökningar lär det till största delen vara utrönt, att, om
denna bana drages mera åt öster till Ilelgeådalen i trakten äf Möckeln och sedan
till Lagaådalen, i stället att efter nuvarande- förslag taga en omväg vid Wittsjö åt
vester, så vinnes derigenom den dubbla fördelen, att banan blir en mil kortare
och kommer alt beröra en af de större insjöarne inom Kronobergs län. 1 sin
fortsättning skulle denna stambana, efter alt hafva passerat trakten af Jönköping,
förena sig med vestra stambanan i Falköping; men något anslag har icke blifvit
beviljad t för banans ledning emellan dessa släder, hvilket är så mycket mera anmärkningsvärdt,
som vestra stambanan kommer att under instundande statsregleringsperiod
skjuta vida förbi Falköping och en sammanbindningslinea dessa städer emellan
alltså onekligen skulle tjena denna stambana till ganska kraftigt understöd, då
man besinnar, att Jönköping med sina åtta der sammanträffande landsvägar utgör
medelpunkten för en ganska liflig varu- och person-trafik och dessutom är belägen
vid södra ändan af en mycket befaren segelled.
Går man nu öfver till östra stambanan, så finnér man att Utskottet till dess
utgångspunkt tagit trakten af Katrineholm och såsom en hufvudpunkt derå bestämt
Norrköping, dock utan att, enligt sin egen på ett par ställen i betänkandet
uttalade åsigt, angifva ändpunkten för denna bana. Utskottet yttrar nemligen i
motiverna till 3:dje punkten, att det »anser Rikets Ständer böra godkänna och an
-
Bih. lill R. St. Prof. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft.
7
SO, Bil. lill Slats-Utskotlels Ullålande JH 62.
»taga Kongl. Majrts Nådiga förslag rörande den östra stambanan och dess förbin—
»dande med ej mindre den södra banan än staden Jönköping, dock utan att be»slämma
den punkt, hvarest den förra bör förena sig med den sednare stambanan,
»eller de orter söder om Göta kanal eller Linköping, genom hvilka den bana,
»hvarom nu är fråga, bör ledas, helst fullständiga kostnadsförslag öfver denna del
»af banan ännu icke blifvit upprättade och det borde på ytterligare lokala och
»statistiska undersökningar få ankomma, huruvida icke densamma, för att medföra
»ökadt gagn och föranleda lifligare rörelse för Smålands mest odlade och befolkade,
»fastän i sina kommunikations-förhållanden hitintills mindre gynnade trakter, bör,
»så vidt sig göra låter utan banans betydligare förlängning, närma sig och genomgå
»dessa trakter.» Yäl har Utskottet uti motiveringen till 19:de punkten gått ett
steg längre derigenom att det behagat andraga, att »ännu icke förrättade utider»sökningar
rörande östra stambanans sträckning genom Småland hafva hindrat Ut»skoltet
att ingå i pröfning af den för Riket i allmänhet vigtiga frågan, om ej
»denna bana kunde och borde ledas genom Smålands mera odlade och befolkade
»trakter i granskapet af städerna Eksjö och Wexiö», och derigenom hos invånarne
i sistnämnda stad tändt en svag gnista af förhoppning, att banan i en framtid
skalle kunna taga denna riktning; men lika väl, som Utskottet, oaktadt bristande
undersökningar, utsatt nordvestra stambanans riktning genom Christinehamn och
Arvika, kunde ock Utskottet, efter mitt förmenande, hafva i bestämdare ordalag
tillstyrkt östra stambanans ledning förbi Eksjö och Wexiö. Från Eksjö förbi
Hvetlanda lill Wexiö hafva nemligen okulär-undersökningar blifvit anställda utan
att påträffa några hinder för en banas anläggande; och då Ljuugby blifvit bestämd
såsom en hufvudpunkt på södra banan, och denna punkt på nämnde bana är den
närmaste till Wexiö, så hade väl steget kunnat tagas ut och Ljungby bestämmas
såsom den ändpunkt, der östra banan borde förenas med den södra. Hvad vidare
beträffar den totala bristen på anslag för östra stambanan, så skall anledningen
dertill vara att söka i bristande undersökningar; men oaktadt samma förhållande
eger rum med nordvestra banan, har detta dock icke hindrat Utskottet att för
denna sednare föreslå 1,000,000 R:dr R:mt. Nu lära dock mera fullständiga undersökningar
verkligen blifvit anställda emellan Norrköping och Linköping, och en
bana emellan dessa städer skulle tvifvelsutan hafva utgjort ett litet hell för sig,
liksom banan emellan Malmö och Lund, samt den föreslagna emellan Slockholm
och Upsala. Genom anslag till en sammanbindnings-linea emellan Norrköping och
Linköping skulle Utskottet derjemte hafva visat, att det verkligen haft allvar med
östra banans utläggning i en icke så långt aflägsen framtid. Reträffande banans
ytterligare sträckning neråt landet öster eller vester om Sommen och så vidare till
Eksjö, Wexiö och Ljungby, medgifver jag gerna, alt noggranna alternativa detaljundersökningar
äro behöfliga; och ett tillräckligt anslag så väl dertill, sorn till dy
-
Bil. lill Siats-Utskottets Ullålande JYi 62.
61
lika å de öfrige stambanorne bar Utskottet också ställt till Kongl. Majlis disposition.
Kunde genom dessa undersökningar lämpligaste sträckningen för en för—
oningsbana emellan Wexiö och Ljungby hinna fullständigt utstakas under instundande
stalsreglerings-period, och vid nästa riksmöte ett anslag för denna bana beredas,
på det att ungefär samtidigt med södra banans framdragande till Ljungby en
bana malle från Wexiö mota denna; så skulle Staten derigenom, efter min öfvertygelse,
blifva betryggad för förluster i och för den södra stambanan. Genom en
sådan bansträckning vore ock en god början gjord till den ganska vigtiga förbindelsen
emellan Wexiö och Halmstad, hvarefter denna bana borde utsträckas i
öster åt Kalmar, så ali ett nytt, val icke blått, men grått, band förenade Österoch
Vesterhafvets vatten. En annan tvärbana, genomgående trakten midt emellan
Jönköping och Wexiö och förenande Wernamo, Wrigstad och Hvetlanda, torde
ock blifva ganska vinstgifvande, och då isynnerhet af högsta vigt, när södra stambanan
kommer upp lill Wernamo. Korn iner nu också den öslra stambanan, såsom
önskligt och lämpligt vore, att beröra den vidsträckta af jordbruk, bandel och
näringar redan icke obetydligt uppblomstrande Hvellandaslätten med sina der hvarandra
mötande 6 landsvägar, och Wexiö att förenas med Hvetlanda genom de
bördiga Norrvidinge, vestra och öslra, häraderna; så knytes en för mellersta delen
af södra Sverige i hög grad vigtig jernvägsmaska, Wexiö-Ljungby-Wernamo-Hvetlanda-Wexiö,
hvilken genom sin beröring med de större sjöarne Åsnen, Widöstern,
Örken och Helgasjö än vidare skall utbreda sina välgörande verkningar.
Först då, när östra banan kommer till Eksjö, skall en bibana emellan nämnde stad
och Jönköping blifva af någon betydligare vigt; och derigenom skall ock det jernvägsnät
fulländas, hvarmed (jenna sednare stad med sitt ypperliga läge förljenar att
blifva omspunnen. — Dock, jag fördjupar mig i framtidsdrömmar och glömmer
bort den nakna verkligheten. Elt botande moln står i horizonten — 30, nej 130
millioners statsskuld — och detta återför mig till besinning. Det torde derföre,
så säger mig denna, vara bäst att för instundande stalsreglerings-period endast anslå
medel till fortsättning af de stambanor, Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
beslöto, och öfverlemna åt kommande Ständer att vidare utsträcka jernvägssystemet.
Det är ock endast för den händelsen, att Rikets Ständer skulle vid innevarande
riksmöte antaga det föreslagna jernvägs-systemet, som jag velat framlägga ofvanstående
anmärkningar rörande södra och östra stambanorne»;
af Herr A. W. Björck: »För att gifva mindre vidlyftighet åt min reservation i
anledning af Stals-Utskottels Utlåtande angående jernvägs-stamliniers utförande och
dertill erforderliga medels anvisande, inskränker jag mig till anförande af hufvudö
momenterna utaf de skäl, som vid behandlingen af de särskilda frågorna inom
Utskottet af mig blifvit andragne.
S2
Bil. lill Stats-Utskottcls Utlåtande J\f 62.
Fastställandet af ett system för Statens jernvägsbyggnader har jag afstyrkt
derföre, att tvist framdeles kan uppstå, huruvida Ständerna ega rätt att göra de
rättelser och ändringar i systemet, som af dem kunna pröfvas nödiga; att, om
än denna deras rätt lemnäs obestridd, vidtagandet af dylika erforderliga ändringar
medför olägenheter för enskilde och uppoffringar för Staten; att dessutom ett fast—
ställdt och lill utförande antaget system innebär våda för Statsverket och dess
financiela ställning, och att ett fastslälldt system alldeles icke erfordras för att
med urskiljning och beräkning tillvägagå vid anvisande af medel för jernvägsarbetels
utförande.
Under förbandlingarne inom Utskottet syntes man lill en början vara ense
derom, att, om ett system nu fastställdes, sådant icke utgjorde hinder för kommande
Ständer alt deri göra ändringar, men sedermera visade det sig att en och
annan föreställde sig, att bestämmande af jernvägarnes sträckning tillkommer regeringsmakten.
Om nu än denna sednare åsigt icke för det närvarande skulle
allmännare omfattas, och om än det ostridigt är och blir Ständernas rätt att vägra
anslag till utförande af sådana vägar, som framdeles kunna finnas olämpliga, så
mäste den allmänna meningen om nyttan af dessa anstalter lätt gifva styrka åt
den åsigt, som kanske framstår, då man minst väntar det, att Ständernas beslut
vid denna Riksdag, så vidt derigenom Kongl. Maj:ts Nådiga förslag godkännes,
icke utan begge statsmakternas bifall kan ändras. Under alla förhållanden måste en
åtgärd, som hotar att inskränka representationens rätt att göra afseende på förekommande
omständigheter och derefter rätta sina beslut, böra undvikas, och minst
bör man opåkalladt gifva anledning till en i konstitutionelt hänseende möjligen
tvistig fråga; men då sannolikheten att rättelser och ändringar i systemet måste
blifva nödvändiga är större i den män föregående undersökningar nu saknas och
systemet likväl synes erhålla en stor omfattning, kan det icke nekas, att man genom
fastställande af ett system lägger grunden till tvister så väl om statsmakternas
inbördes rättigheter i denna fråga, sorn ock om rättigheten i allmänhet att om
bansträckningarne fatta andra beslut', än dem, som nu må tillkomma; hvarmedelst
frågan måste och skall blifva framdeles ännu mera invecklad och till splittring inom
representationen ledande.
Om man likväl utgår från den åsigt, att de beslut om jernvägarnes sträckning,
som vid denna Riksdag fattas, men icke erhålla bekräftelse genom anslag
af medel till deras verkställighet, kunna af kommande Ständer ändras, och om
man derjemte icke vill inlåta sig i svar på den fråga, hvartill det tjenar att fastställa
ett system, hvars utförande man sjelf medgifver ankomma på vidare pröfning
framdeles; så är man dock skyldig att taga i öfvervägande de allmänna och en
skilda
olägenheter, som följa deraf, att det fastställda systemet kan ändras. Alla
de fördelar, sorn af Utskottet framhållas såsom följder af ett fastställdt system, bera
Bil. till Slals-Utslcotlets Utlåtande Jtä 62.
ö3
uppenbarligen deraf, att detta icke är underkastadt förändring. Då det mi förutsattes,
att ändring kan ske, äfven om man icke vill medgifva, alt den mäste inträffa,
så visar det sig ju att grunden för alla de bjert utmålade förmånerna af
systemet är en oriktig uppfattning af beslutets verkan och giltighet. Är det nu
Ständerna värdigt alt föranleda en sådan villfarelse och kan det ske utan ansvar
för Statsverket? Utan att anföra exempel, som nästan alltid äro förhatliga, inses
lätt, att alla de enskilde, som trygga sig vid det fastställda systemet och derpå
grunda sina ekonomiska beräkningar, skola blifva lidande då ändring i systemet
finnes nödvändig och dessa beräkningar af en sådan korsas. För visst kan det
antagas, att de sålunda lidande skola anse sig ega anspråk på godtgörelse af
Slaten, och om än någon juridisk förbindelse dertill icke kan af Staten erkännas,
så lärer det svårligen kunna nekas, att den moraliska rättvisan, det vill säga billigheten,
förpligtar Staten till godtgörelse. Men hvar skall denna stadna? Sannolikt
skall farhågan att i detta afseende alltför mycket blottställa Statsverkets tillgångar
verka derhän, att någon ändring alldeles icke sker, och de nu rådande tro
sig kanske just derigenom hafva uppnått hvad som i deras föreställning borde sökas.
De kunna dock icke önska detta ulan att helt och hållet förneka, att upplysningar
framdeles kunna erhållas, som visa, det systemet i större eller mindre rnån är
oriktigt. Då de likväl tillstyrkt anvisande af medel för sådana undersökningar,
hafva de dermed brutit stafven både öfver sitt system och öfver den enda förutsättning
af dess fullkomlighet och ofelbarhet, hvarpå hela frågan om ett systems
fastställande ytterst beror.
Deu måhända största af de olägenheter ett systerns fastställande framkallar,
är och blir den, att jernvägsarbete!^ utförande derigenom påskyndas mera, än en
riktig uppskattning af Statsverkets tillgångar och ett klokt afseende på dess financiela
ställning medgifva, samt alt denna sednare bringas i äfventyr jemte det landets
alla näringsförhållanden hotas till sitt bestånd och sin utveckling. På hvarje
rad af Utskottets Betänkande läser man redan nu, huruledes de olika anspråkens
tillfredsställande fört Utskottet framåt, så väl i fråga om systemets omfattning, som
ock vid bestämmande af arbetet för deu närmast kommande tiden. Om man nu
genast gifver vika för dessa anspråk; om sjelfva systemet visar sig utgå från förutsättningen
af deras behörighet och giltighet; och om dessa anspråk och deras till
fredsställande
i sjelfva verket karakterisera hela systemet och utgöra på en gång
grunden för allt del väsentligaste innehållet deraf, huru skall man då tilltro kommande
Ständer att vid det vidare utförandet framgå med den besinning, som blif—
ver nödvändigare, i den mån man utsträcker arbetet nu i dess början? Det är
naturligt, att ett system, ju mera omfattande det är, skall beröra, i sig upptaga
och tillfredsställa en större mängd olika intressen; och det är dessas rätt att göra
sig gällande, under vilkor, att de icke inkräkta på det allmänna och gemensamma;
Bil. till Stats-Utskottels Utlåtande JYi 62.
men de skola i allmänhet icke nöja sig dermed, ulan de skola fordra systemets
snara tillämpning och verkliggörande, och de skola yrka att arbetet fortgår med
den största skyndsamhet och, hvad än värre är, att det börjas på alla banor och i
olika sträckningar. Denna deras fordran skall blifva mera högljudd och pockande,
i den mån de tro sig beroende af ögonblickets hänförelse eller frukta att deras
anspråk icke äro af beskaffenhet, att de vid närmare undersökning och mognare
bågrundning kunna komma till erkännande. Så vidt systemet går till mötes anspråk
af nyssnämnde beskaffenhet, blir frågan om medlen, sättet och tiden för
anläggningarnas utförande beroende af det understöd, sjelfva systemet af dylika anledningar
erhållit; och de förhållanden, som i sagde hänseenden bort och böra verka
bestämmande, blifva utan behörigt inflytande. Hvarje misstag, sorn förelöper vid
systemets uppgörande, inskränker således icke sin verkan till den olägenhet, som
en oriktig bansträckning i och för sig sjelf kan medföra, utan ökar den financiela
vådan i en oberäknelig grad. På detta sätt skola fosterlandets stora och allmänna
intressen sättas på spel och upplösas i en mängd små intressen, hvilka dock icke
ens förenade bilda det gemensamma.
För anvisande af anslag, till utförande af jernvägsanläggningar, erfordras ej
heller alt ett system fastställes, ehuru det är nödigt att man undersöker de vågsträckningar,
som företrädesvis kunna fylla hvad som bör fordras af en stambana,
bekostad af allmänna medel, och att man beräknar slräckningarnes olika
verkan, samt jemför dem till vigt och betydelse, så väl i och för sig sjelfva, som
i förening med andra, varande eller lillämnade; och all den utredning i topografiskt,
statistiskt samt stats- och national-ekonomiskt hänseende, som för ett sådant
bestämmande och för en dylik jemförelse är nödig, bör hafva .skett och vara vid
pröfnir.gen tillgänglig, så att man i ingen måtto förfar planlöst. Men icke följer
deraf, att man skall för framtiden fastställa annat eller mera, än hvad man bestämmer
till utförande, om än de vidare åtgärder, som framdeles må blifva följder af
beslutet, erhålla en grund, hvars tillämplighet dock alltid är underkastad en kommande
tids mognare erfarenhet. Då man inskränker sig till de beslut, om hvars
omedelbara verkställighet, man på samma gång förfogar, och dervid bereder sig
enahanda upplysningar, som erfordras för pröfningen af ett system, förfar man
minst lika noggrannt, som de, hvilka på en gång vilja fastställa ett helt system för
hela landet, men man blottställer icke enskilde och statsverket för de olägenheter,
som här ofvan blifvit antydde. Så gick man ock tillväga vid föregående riksdag;
och om man då tilltrodde sig att anslå medel till vissa banors påbörjande utan
närmare undersökningar, så var det derföre, att meningarne icke voro delade om
lämpligheten af dessa bansträckningar. om än olika åsigter både då förefunnos och
nu sökt göra sig gällande om ändamålsenligheten af jernvägsarbetets begynnelse i
nämnda riktningar.
Bil. lill Siats-Utskottets Utlåtande JM 62.
Jag har vidare anselt, alt likasom grundliga och fullständiga undersökningar
i topografiskt och slats-ekonomiskt hänseende erfordras, dä fråga uppstår
om jernbansarbetets utsträckning till linier, om hvilkas lämplighet tvekan eger
rum, så äro dylika undersökningar af ännu större vigt och nödvändighet, då det
gäller alt på en gång fastställa ett helt system af hanor. Dessa undersökningar
äro nödige, för att söka de vägar, der trafik företrädesvis är att påräkna; för
att icke bringa finanserna i våda; för att inskränka till behöriga dimensioner tvisterna
om bansträckningarne och att förekomma försök att upphäfva hvad som blifvit
till utförande beslutadt; men framförallt behöfvas de, för att bestämma hvad
som utgör landets allmänna och gemensamma fördel. Vid sista Riksdagen begärde
ock Ständerna, att dylika undersökningar måtte ega rum. Hafva nu dessa under
sökningar
skett lill erforderlig och påyrkad fullständighet? Utskottet medgifver sjelft,
att de i statistiskt hänseende saknas; och delta är likaledes händelsen hvad angår
det statsekonomiska och det derunder inbegripna national-ekonomiska området. Det
uppdrag* Jernvägs-kommiltéen erhöll, afsåg icke, såsom vederborde, undersökningar i
sistnämnde hänseenden, oaktadt Rikets Ständer sådant uttryckligen begärt. Denna
brist bör vara tillräcklig anledning för den samvetsgranna pröfningen att uppskjuta
med sitt omdöme, der detta icke kan grunda sig på en allmän och enhällig uppfattning;
och man må icke bedraga sig sjelf dermed, att frågan om systemet in
skränkes
lill bestämmande af banornas ändpunkter och de landsorter, dem de skola
genomgå, då man har för ögonen att i vissa fall icke ens ändpunkterna kunnat i
verkligheten bestämmas; att, der detta varit möjligt, tvist likväl uppstått om do landskaper
banorna böra genomlöpa, såsom i fråga om Stockholmsbanorne; och att, huru
långt sjelflortroendet än sträckt sig, man funnit sig nödsakad påkalla vidare undersökningar
äfven för bestämmande af fortsättningen af de banor, om hvilkas påbörjande
man förfogat. Detta visar att undersökningarne äro nödige för fortsättande, äfven
af banornas riktningar inom de serskilda landskapen, och att man icke kan hänvisa
utredningen af sakförbållanderne att ske i sammanhang med arbetets utförande, derföre
särskilda undersökningar af annan beskaffenhet och med annat ändamål ändock
komma att erfordras. Förgätas får det dessutom icke, alt de undersökningar,
som skola vara ledande för bestämmande af banornas sträckning, böra vara så omfattande,
att jemförelser, på grund deraf, kunna anställas, och att man således icke
gjort nog, om man kan säga ali en viss bansträckning är undersökt, äfven om
detta skett med den aldra största noggrannhet.
Då jag alltså ansett och anser, att ett syslom för landels jernvägsbanor icke
bör fastställas och alt ett sådant i allt fall, i saknad af nödige undersökningar och
upplysningar, icke nu kan pröfvas och antagas, har jag ej heller kunnat gilla, att
Utskottet godkänt ett sådant system. I fråga om beskaffenheten af detta system
har jag i öfrigt framställt aumärkningar, i syftning att förekomma, det medel vid
86
Bil, lill Slals-lilskollels Utlåtande M 62.
denna Riksdag anvisas till bansträckningar, hvilkas bekostande af Staten antingen
alldeles icke eller åtminstone först i en lång framtid bör kunna ifrågakomma.
Den kungliga propositionen, som utgör grunden för Utskottets förslag, afviker i
fråga om sträckningarne af stambanorne så väsentligen från Jervägs-kommittéens
förslag, att det genast visar sig, att den utgår från belt andra grunder. Det är
ock lillkännagifvet, att en af Kommittéens ledamöter, Hr Ofverste Ericson, uppgjort
detta förslag, sedan han temligen kort tid förut från Kommittéen afgått. Det är deremot
icke kändt, om Hr Öfversten derförinnan inom Kommittéen framställt sin särskilda
mening, och om denna der undergått någon granskning. Den har emellertid framkommit
såsom ett utlåtande af en högre myndighet, i anledning af Kommitléens
förslag; men den synes i hvilket fall som helst icke kunna häfda det vitsord, som
man sålunda ansett att bereda den, enär deremot förekommer den omständighet,
att Hr Öfversten, i sin egenskap af Chef för det af Sländerne vid sednaste Riksdag
beslutade jernvägsarbelet, hade plats i Kommittéen och således icke, på grund
af denna samma befattning, kunde sättas i elt förhållande, sorn gjorde honom till
granskare af Kommittéens arbete. Såsom en enskild mening må Hr Öfverslens förslag
således förtjena allt det afseende, det förmår tillvinna sig; men icke något derutöfver,
grundadt på de förnyade pröfningar af förhållandena, som i allmänhet tillhöra
vår statsförvaltning.
Till denna anmärkning beträffande tillkomsten af Kongl. Majtls Nådiga förslag
till jernvägssystem, fogar jag erinran derom, att detta förslag, som helt och hållet
underkänner de åsigter i ämnet, hvilka vid sista Riksdagen af .regeringen uttalades,
afser 6 särskilda banor: den vestra från Stockholm öfver Katrineholm till Götheborg;
den nordvestra från den vestra i trakten af Porla lill norska gränsen; den södra
från Falköping till Malmö, med bibana till Jönköping den östra från Katrineholm
öfver Linköping till Jönköping; den norra från Stockholm öfver Upsala till Sala
(med utsträckning framdeles i vester och norr); och sammanbindningsbana mellan
Örebro och Askersund. — Ett system af denna beskaffenhet kan icke uppfylla
sitt ändamål, så vidt det skall afse hela landet, då det tvertoin uppenbarligen innefattar
2:ne i verkligheten skiljda systemer, det ena för landet norr om Slockholm
och det andra för de söder och sydvest om nämnde stad belägne provinser. Då
Stockholm icke är en centralpunkt, utan belägen i den del af landet, som, afvikande
från dess allmänna configuration, utskjuter i öster, kan ett sådant system icke häfda
sitt namn utan alt man inskränker det lill elt system för Stockholms kommunikationer.
Landels medlersta delar berör det endast högst ofullständigt, och dess norra
blott i riktning af cirka 9 mil från Stockholm. Utan den nu till framtiden hänskjuta
utsträckningen till norr och vester från Sala hade det icke bordt utgifvas
vara elt jernbanssystetn för landet, och det har alltså allt för tidigt erhållit denna
benämning.
Bil. lill Stats-Utshutlets Utlåtande JYi 62.
S7
benämning. Detta bär -ock Utskottet insett, och har derföre föreslagit nämnde utsträckning
från Sala i norr lill Getle-Fablu-jernvägen och i sydvest till Örebro;
men Utskottet har likväl, lika med Kongl. Maj:t, ansett hufvudstaden utgöra den
rätta utgångspunkten för bestämmande af stambanornas både benämning och ledning
genom provinserna; hvilken åsigt Utskottet utvecklat ända derhän, alt systemet för
de norra jernvägsliniernas anläggning skulle bildas oberoende af kommunikalionsförhållanderne
emellan landets norra samt södra och vestra delar. Hvad vill nu detta
säga annat, än att hela det så kallade systemet hufvudsakligen afser de serskilda
orternas förhållande till hufvudstaden? Deras inbördes gemenskap sättes tillbaka för
sagde förhållande, och landets allmänna intresse uppoffras till förment förmån för
hufvudstaden, hvars veikliga intresse ändock endast ofullkomligt torde vara iakttaget.
På detta sätt har föreställningen om nödvändigheten att genast tillvägabringa
2:ne jernbanor, utgående från Stockholm, uppkommit, och tanken att jernbansanläggningarne
i första rummet och väsendtligast skulle afse landsorlernes förhållande lill
hufvudstaden finner uttryck öfver allt i Utskottets betänkande. Utan att neka vigten
af en lätt kommunikation mellan hufvudstaden och landets alla delar, kan med
skäl påstås, att hufvudstaden likväl endast är en del af landet; visserligen en väsendtligare
del, än någon annan, men ingalunda af ett sådant öfvervägande inflytande,
att alla landels intressen'lill deras hela omfattning och i alla deras riktningar
der äro förenade.
Emellertid vänder sig betraktelsen naturligen i första rummet till den bana,
hvarmedelst Utskottet afsett att göra förslaget gemensamt för hela landet, det vill
säga sammanbindningsbanan mellan Sala och Örebro. Den förbindelse, som derförutan
genom Stockholm eger rum, kräfver allt för stora omvägar och är ej heller af
beskaffenhet, att upprätthålla kommunikationen under alla omständigheter och kanske
minst då den för rikets räddning bäst erfordras; och likasom nödvändigheten af den
förstnämnde sammanbindningen derigenom vinner ökad vigt, blir det ock erforderligt
att göra sig noga reda för utsigten alt systemet sålunda i verkligheten skall
komma alt afse landet i dess helhet. Utskottet uppgifver i fråga om meranämnde
sammanbindningsbana, att den väl icke är närmare undersökt, men att Utskottet
förvissat sig, att den icke möter hinder i utförandet. Huru detta skett är mig obekant;
men hvad som en hvar kan känna, är, alt en bana, i den riktning Utskottet
föreslagit, måste medtaga ofantliga kostnader just derföre, alt den icke går utmed
och genom de naturliga dalgångarne, utan skall dragas tvert öfver dem; hvarigenom
högst betydliga viadukter måste komma att erfordras. Redan häraf uppstår tvifvel
om den i verkligheten någonsin kan komma till utförande; och om man dertill besinnar,
att denna bana icke är en kort sammanbindningsbana, deraf någon större
ort-trafik i allmänhet icke behöfver påräknas, ulan har en längd af flere mil och att
liih. till II. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 29 Häfl. 8
58
Bil. lill Stals-Utskoltels Utlåtande M 62.
den genomlöper ödsliga Irakter och måhända endast på 2 eller 5 ställen genomskär
orter, der någon rörelse finnes, så skall sannolikheten, att Rikets Ständer skola
betänka sig att anslå skattemedel eller upptaga lån till denna banas utförande,
åtminstone då verkställigheten ifrågasättes, blifva så stor, att denna sannolikhet gerna
kan anses gränsa till visshet, särdeles om det tages i betraktande, alt de orter,
som ligga söder eller öster om banan, hafva sina skeppningsharnnar i samma riktning
och således kunna hafva fördel af hanan endast om de äro så närbelägne att
det blifver dem lika beqvämt och mindre dyrt alt föra sina produkter norrut till och
på banan, än till skeppningsorten och ridare på vattnet, samt att trakterne norr och
vester om banan äro så glest befolkade, att den dervarande produktionen är ytterst
ringa och hvad som kommer på banan måste hemtas från några få, vidt skilda,
orter. De allmänna förhållanderne i dessa delar af landet bestyrka denna uppfattning;
och den mäste derföre anses riktig, intill dess den vederlägges genom tillförlitliga
bevis. Det åligger icke mig eller dem, som dela min öfvertygelse, alt an
skaffa
dessa eller att styrka, det banan icke kan utföras utan betydliga kostnader
och att den icke kan bära sig genom ort-trafiken. Bevisningen för banans lämplighet
tillkommer tvertom dem, som påyrka densamma; och då de icke förmå att nu
åstadkomma en sådan, likasom i allmänhet sådana bevis saknas, så kan jag icke
anse för ett öfverdrifvet anspråk, att de bort lemna oafgjordt allt, sorn i mer eller
mindre mån mäste och kan bero af och sammanhänga med ändamålsenligheten af
denna bansträckning.
Frågas då hvad är det som i systemet ingår af beskaffenhet, att det beror
af och sammanhänger med sammanbindningsbanan mellan Sala och Orebro; såskall
det genast visa sig, att detta är hvarken mera eller mindre, än Stockholms kommunikationer
i norr, vester och söder. Det är nemligen tydligt, alt om landets
allmänna intresse fordrar att en saminanbindningsbana, annan än den genom Stockholm,
måste förena det norra och södra landet, såsom Utskottet redan vidgått, och
om den af Utskottet föreslagna sammanbindningsbanan är olämplig just derföre, alt
den går genom ödsliga och obebodda bergstrakter, förbindelsen mäste sökas mera
i öster, der slättlandet möter, hvaraf åter följer, att denna bana måste närma sig
Mälaren så mycket, att det måste blifva fråga om alt sätta den i förbindelse med
den kommunikation, som nämnde sjö erbjuder mera omfattande och vidsträckt än
en jernbana; äfvensom alt i sammanhang dermed omedelbart förbinda denna för—
eningsbana mellan norr och söder med den östligaste punkten Stockholm; hvarigenom
föreningsbanan i sjelfva verket blir hvad den bör vara, en hufvudbana, med
en grenbana lill Stockholm, gemensam för de banor, som leda norr- samt vesteröd]
söderut i landets riktning från nordost till sydvest; och om man derefter, lika
med Utskottet, anser, att det icke är eller kan vara angeläget, med afseende å landets
närvarande industriella utveckling, att nu anlägga och underhålla 2:ne vesterut
Bil. till Stats-DlslioUels Utlåtande M 62.
39
från hufvudsladen gående stambanor eller cn norr och en söder om Mälaren, så
skall man ock nödgas medgifva, att förbindelsen mellan Stockholm och de vestra
provinserne för det närvarande kan och måste ske genom ofvanbeskrifne bana, och
alt lill följe häraf banan söder om Stockholm bör slå tillbaka och ankomma på
utförande framdeles, sedan sig visal, om det är rådligt och möjligt att fortgå med
anläggning af statsbanor, och efter det, i sådant fall, de sydöstra provinsernes kommunikationer
blifvit ordnade med afseende i första rummet på de fordringar, deras
rörelse och näringsgrenar gifva vid handen, en anordning, som torde fordra, att
en bana ledes från Katrineholm lill någon punkt på riksbanan, förr än bana från
förstnämnde ställe till Stockholm kommer i fråga. Häraf måste det obestridligen
följa, att riktningen af den eller de banor, som nu komma i fråga till anläggning,
utgående från Stockholm, beror af den föreställning man gör sig om behofvet af
cn annan förbindelse mellan norra och södra landet, än_ den genom Stockholm, och
om den riktning, som åt en sådan förbindelse kan och bör anvisas; samt att, då
detta behof, såsom nu skett och mäste ske, blifvit eikändt, frågan inskränker sig
(ill den om riktningen. Derest denna nödvändigtvis måste eller vilkorligtvis kan
gå genom det nedra landet och i närheten af Mälaren, så är i förra fallet det
gifvet, att Stockholms kommunikation med vestern och södern nu mäste gå norr
om Mälaren, enär 2:ne derifrån vesterut gående banor icke kunna ifrågakomma,
och i den sednare händelsen antagligt, att så bör tillgå, derest det icke med särdeles
öfvertygande beräkningar kan visas, att den af Utskottet föreslagna banan
från Sala till Örebro kan utföras utan betydliga kostnader och med fördel bära sig;
i hvilket fall likväl den gemensamma nytta, som banan, anlaggd på slättlandet, kan
medföra för norden, vestern och södern äfvensom för de medlersta provinserne, sannolikt
bör lemna den företräde, helst den i allt fall under vissa vilkor framdeles
kan tjena till kommunikation med Stockholm för de östra provinserne, om banorne
derstädes anläggas i öfverensstämmelse med Jernvägs-kommittéens förslag, då ock
cn bana mellan Katrineholm och Slockholm först i en lång framtid kan blifva af
nöden, till följd hvaraf en betydlig utgift för statsverket besparas. För så vidt ett
omdöme nu skall fällas, måste det i saknad af nyssberörde beräkningar och de
derföre erforderlige utredningar och undersökningar ofelbart stadna dervid, att den
bana, som skall sammanbinda Stockholm med vestra landet, måste föras norr om
Mälaren, för att bilda föreningen mellan norden och södern; och om det derjemte
erkännes att nämnde sammanbindning är en af de väsendtligaste fordringarne på
en jernbana, anlaggd för statens räkning; att den staten ålaggde förbindelse att
bygga stambanor icke bör utsträckas utöfver det yttersta behofvet, då det ännu
återstår att erfara den verkan beslutet derom kan medföra för statsverket och dess
financiela ställning; ali slambanorne mäste först fylla de mest allmänna och gemensamma
behofven; alt de icke företrädesvis må betraktas ur synpunkten af provin
-
60
Bil. lill Slats-Ulskollets Ullålande M 62.
cielia eller lokala intressen, och att stambanan måste så läggas, att elen uppfyller
sitt mål, äfven om någon ytterligare tillökning af jernbanor icke kan ske, så behöfvas
icke de särskilda omständigheter, som göra det möjligt att genom den
norra banans antagande, inom en vida kortare lid, vinna den i första rummet åsyftade
kommunikationen, för att bringa vågskålen att obetingadt gifva utslaget för den
norra banan.
Detta resultat af en förutsättning, som påtvingat sig dem, som lika med Utskottet,
velat gifva åt stambanorne en sådan omfattning, att de särskilde provinsernes
enskilde fordringar tillfredsställas, öfverensstämmer fullkomligt med grunden för
den enklare uppfattning som tillhör mig och enligt hvilken stambanorne endast skulle afse
de för hela landet gemensamma intressen. Dessa har jag ansett och anser äfven
fortfarande kunna fyllas genom en enda stambana med några få utgreningar. En
sådan bana skulle nemligen följa landets sträckning från sydvest till nordost, och
utgreningarne skulle betingas af nödvändigheten att sätta landet i omedelbar beröring
med ^Vesterhafvet å ena sidan och med hufvudstaden å den andra; hvarjemte
banan borde erhålla sådan riktning, att de stora inre vattendragen af banan
berördes, dock utan att banan under längre sträckningar följde dem på närmare
afstånd, än som bestämmes af den verkan, banan kan utöfva åt sidorne af dess
riktning.^ Denna åsigt har, efter min uppfattning, varit allmän, och den har legat
till grund icke mindre för de vid förra Riksdagarne fattade besluten om ränte
garantien
för den i Nerike och Westmanland tillämnade banan, och om anslagen
lill jernvägars påbörjande från Malmö och Götheborg, än äfven för Regeringens
åtgärd att bestämma, det sistnämnde bana skulle föras öster om Billingen, på det
att den såmedelst skulle sammanfalla med den från Skåne mötande banan. Fortsättningen
af denna bana måste således gå vidare uppåt genom Westergötland till
Nerike och än ytterligare i norr så långt som möjligt, och dess riktning bör i öfrigt
bestämmas af lokala förhållanden, som kunna fordra att den drages något
mera i öster eller vester, dock alltid så, att den berör såväl Hjelmaren som Mälaren.
Ulgreningen till Westerhaget finnes redan, och sedan banan trätfat Mälaren,
förekommer först frågan, hvarest grenbanan till Stockholm skall vidtaga, och deri
trodde jag mig finna det enda stridiga, ehuru jag föreställde mig, att de fleste
skulle förena sig i deri åsigt, all grenbanan från Köping skulle ledas på ett afstånd
af minst 2 mil från Mälaren till Stockholm, och stambanan fortsättas till Sala.
Kommunikationen mellan Upsala och Stockholm skulle derefter tillvägabringas genom
en bibana. I den mån sinnena kunuat förena sig i denna plan och riktningen
af banan från Stockholm finnes ostridig, eller genom undersökningar varder
bestämd, har jag ansett anslag äfven vid denna Riksdag kunna och böra lemnäs för
arbetets början vid Stockholm.
Bil. till Stats-Ulskoltcts Utlåtande JYl 62.
61
Om det icke kan nekas, att en bana, i den sträckning jag angifvit, rätteligen
häfdar namnet af en riksbana, så skall det ock lika villigt erkännas, alt den uppfyller
ändamålet af en sådan med den möjligast minsta kostnad; att den genom sitt
läge i allmänhet väl egnar sig för anläggning af bibanor; och att den motsvarar
alla de anspråk, hvartill namnet af stambana berättigar; i följd hvaraf den kommer
att jemväl lemna all den erfarenhet, som är nödig för att bedöma verkan af jernbanor
i vårt land, samt lämpligheten af deras anläggande på Statens bekostnad.
Om den icke skulle bära de nödige utgifterne och lemna någon afkortning, så är
dess nytta så allmän och gemensam, som en enda bana möjligen kan vara, och
landet skall således hafva mindre att beklaga sig öfver misslyckande af detta försök,
än af hvarje annat. Derjemte skall en sådan felslagen förhoppning hafva till följd,
att andra banor icke skola komma att betunga statsverket; och man skall åtminstone
vid deras påbörjande kunna tillvägagå med fullkomlig insigt om följderne af
sitt handlingssätt. Emellertid är landet, med antagande af denna bana, inom få
år i besittning af ett medel att hastigt samla sina stridskrafter, der de kunna behöfvas,
och äfventyrar icke att, med uppoffring af en lika stor och ännu större
summa, vara i saknad af dylika kommunikationer; hvilken brist icke ersätles derigenom,
att flere smärre bandelar på åtskillige ställen i landet kunna vara för trafiken
öppnade. Och om man åtminstone till en början vill förena denna bana med
den färdiga delen af Köping-Hult-vägen, skall, utan alltför stora ansträngningar,
en jemförelsevis kort tid erfordras, för att åstadkomma den förbindelse mellan Stockholm
och Göteborg, som i allmänhet anses af öfvervägande vigt.
Innan jag besvarar den invändning, som mött och sannolikt än vidare förekommer,
afseende att förening mellan stntsbanorne och den nyssnämnde KöpingHult-banan
i intet fall bör ega rum, anser jag mig böra med några ord bemöta
deras påslående, som yrka, att de delar af landet, som äro belägna öster om Wetten»,
lika gerna bort komma i fråga att upptaga riksbanan, som Westergötland.
Det är den allmänna fördelen, som bärflyter deraf, att alla de delar af landet, som
af banan genomskäres, sättas i beröring med Westerhaget, hvilken gifvit och gif—
ver Westergötland förelrädet, och de enskilde provinsernes anspråk, om än obe
stridligen
sig emellan lika berättigade, måste bedömmas efter denna grund. Dessutom
skulle banan, om den blefve dragen genom Östergötland och Södermanland,
icke utan betydliga omvägar kunna föras genom Nerike och Westmanland, hvilken
sträckning af banan utgör ett oeftergiflig! vilkor, om den skall kunna dragas vidare
norrut och häfda sitt namn af stambana. De provinser, som äro belägne östligt
om Wettern, kunna således, lika litet som Wermland och Dalsland samt provin
serne
norr om Dalelfven, komma i fråga att nu upptaga en för landet gemensam
bana, om än deras anspråk att Staten skall bygga banor för dem, likasom sådant
sker för andra provinser, är af beskaffenhet, att icke kunna belt afvisas, utan tvert
-
62
Bil. till Slats-Ulskoltcls Utlåtande JM 62.
om både kan och bör förtjena afseende, då det visat sig, att statsverket utan olägenhet
kan bära de kostnader, sorn ett jernvägssystem af en dylik omfattning kräfver.
Ett bland de mest begagnade skälen för åstadkommande af en bana från
Stockholm söder om Mälaren, bar utan tvifvel varit det, att man endast derigenom
kunde tillvägabringa förbindelsen mellan Slockholm och Götheborg, utan att staten
komme i något förändradt förhållande till det enskildla bolag, som har under anläggning
en jernväg från Orebro till Köping, afsedd alt jemväl utsträckas till Wenern
vid Hult. Så vidt detta §käl skall ega någon verkan i tvisten om vestra
banans förande norr eller söder om Mälaren, måste den förutsättning ega giltighet,
att, om den så kallade Röping-Hult-vägen icke till någon del funnes, den norra
vägen skulle kunna komma i fråga, så att valet kunde utfalla för densamma; och
sedan Utskottet nu erkänt nödvändigheten under alla förhållanden af en föreningsbana
mellan norra och södra landet genom Nerike och Westmanland, så skulle
frågan, derest Köping-Hult-vägen icke utgjorde ett hinder, obestridligen komma att
ställa sig så, att tvekan skulle förefinnas endast om riktningen af denna bana, det
vill säga om den borde, såsom Utskottet nu föreslagit, gå genom nordvestra delarne
af Nerike eller om den skulle dragas mera östligt i närheten af Mälaren.
J sistnämnde fall skulle banan otvifvelaktig! fordra mindre kostnad och derjemte
erbjuda en sådan lätt förening med Stockholm, alt det knappast skulle lida tvifvel,
att den jemväl komme att utgöra en del af förbindelsen mellan Götheborg och
Slockholm, då föreningsbanan dessutom blefve gemensam för ledningen från Stockholm
både norrut och vesterut. Och då dessa fördelar, i förening med de ofvan
anförda skälen mot den al Utskottet föreslagna banan från Sala till Örebro, måste
gifva företrädet åt banan genom slättlandet, är det alltså farhågan för KöpingHult-bolaget,
som egentligen synes vara det afgörande skälet för åsigten om den
södra Mälare-banans lämplighet framför den norra.
Det torde således vara nödvändigt alt närmare, än som hittills skett, laga i
öfvervägande, om staten, derföre alt Köping-Hult-vägen lill en del finnes, bör gifva
en annan riktning åt sin bana, än denna eljest skulle erhålla. Innan man besvarar
denna fråga bör man dock först noga skilja den från en annan, som ligger
den så nära, att den ofta med den förra förblandas, ehuru den är nästan motsatt,
nemligen den, om slaten bör välja den norra vägen just derföre, alt Köping-Hultvägen
redan linnes. De äro icke få de omständigheter, sorn kunna föra (ill eli
jakande af denna sistnämnda fråga, men det kan vara nog alt erinra derom, att
den allmänna uppfattningen å den tid åtminstone, då garantien för Köping-Hultvägen
förnyades, afsåg alt förbindelsen mellan Stockholm och Götheborg skulle tillvägabringas
medelst denna banslräckning; att Kongl. M»j:t i Dess Nådiga proposition
vid sista riksdagen uttryckligen föreslog, att Köping-Hult-banan skulle fort
-
Bil. till Slals-Uiskollels Utlåtande JW 62.
63
sällås både norrul till Slockholm och söderut till Götheborg; alt Rikets Ständer
äfven vid sista riksdagen val beslölo att slambanorne skulle anläggas på statens
bekostnad, dock med tillägg af ordet »hädanefter», som omöjligen kunde hafva annan
betydelse, än att Köping-Hult-banan kunde, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag, komma att utgöra en del af stambanorne; att genom en sådan tillämpning
af detta förbehåll, förbindelsen mellan Stockholm och Götheborg skulle kunna lillvägabringas
inom vida kortare tid och med vida mindre skuldsättning för statsverket;
och att stambanan derigenom i allmänhet erhölle en riktning, sorn sannolikt
erbjöd en större ort-trafik. De som, med fasthållande af dessa åsigter och med
erkännande att staten jemväl af moraliska grunder icke bör, utan särdeles öfverlygande
skal, frångå förutsättningar, för alt icke säga beslut, hvilka icke kunnat
blifva utan verkan på enskildas ekonomiska företag, kunna, likasom de, hvilka anse
tillvägabringandet inom möjligast korta tid af föreningen mellan Stockholm och
Götheborg, såsom det för närvarande vigtigaste målet, fordra, att den förändrade
åsiglen om banans sträckning icke må ega anspråk på afseende förr än det blifvit
klart ulredt, att endast den öfverensslämmer med statens väl och fördel; men hvad
som oeftergifiigen mäste fordras, är att staten icke anlägger sina banor i en oriktig
eller mindre fördelaktig riktning derföre att Köping-Hult-vägen finnes, om icke
den rätta riktningen derigenom är omöjliggjord; och det är detta som måste utrodas.
1 sådant afseende har inom Utskottet förekommit ett yttrande af Herr
Öfverste Ericson, deri han uppgifver de dryga anspråk, bolaget framställt för avstående
af vägen till staten, men endast med lätt hand vidrör möjligheten för staten
att begagna bolagets väg. Det är dock denna sednare af Jernvägs-kommitléen
föreslagna utväg, som är så enkel och naturlig, att det verkligen fordras kraftiga
skäl för alt visa dess omöjlighet; och jag tror mig icke säga mera, än hvad jag,
likasom en hvar annan, kan fatta, förstå och bedöma, då jag påstår, att ett sådant
begagnande af en staten icke tillhörig hana, väl kan vara förenadt med några min
dre
olägenheter, men alldeles icke omöjligt eller ens underkastadt några sådana
svårigheter, att dem bör tilläggas någon betydelse vid afgörande af den utomordentligen
vigliga frågan om vestra vägens ledning från Stockholm. Vid den pröfning af
denna fråga, som Rikets Ständer gå att företaga, lära uppgifter af så löslig beskaffenhet,
som den nyssnämnde, icke komma all erhålla vigt och värde af skäl;
och då dessutom ingenting hindrar att staten framdeles, genom anläggning af serskild
bana eller annorledes, kan göra sig alldeles oberoende af bolaget, som ostridigt
förlorat sitt privilegium och tvertom är i mera än ett afseende af staten beroende,
finnes det icke någon omständighet, som gör tillvaron af vägen mellan
Örebro och Köping till ett hinder för antagande af den norra banan, om den eljest
anses medföra större fördelar, än den söder om Mälaren.
Uti en fullständig utredning af hvad sorn hörer till frågan om sträckningen
6 i
Bil. lill Slats-Ulskottels tillåtande M 62.
af stambanorne, må ock ingå vederläggning af de öfrige skäl för Ulskottels åsigt,
som icke i det föregående blifvit belyste; men då denna nog vidlyftiga reservation
derigenom ytterligare skulle ökas, tillåter jag mig endast alt hufvudsakligen anmärka,
att statistiska och stalsekonomiska undersökningar och utredningar saknas, så
att omdömet om de olika banornas vigt och värde icke kan derpå grundas, utan
mäste blifva subjektivt, och att den fullständiga sakkännedom, Utskottet säger sig
hafva förvärfvat, väl må vara för Utskottets majoritet tillfredsställande, men ej heller
kon sträcka sin verkan längre; att Utskottet vidhållit uppgiften, att genom antagande
af banan söder om Mälaren en besparing af 13 mils jernväg och af merä
än 12 millioner skulle uppkomma, oaktadt Utskottet några få sidor längre fram i
betänkandet uppgifver, att väglängden blir ungefär lika, om banan lägges norr eller
söder om Mälaren, hvilket en hvar måste finna vara förhållandet, sedan till systemet
blifvit fogad en sammanbindningsbana mellan Sala och Orebro; att den norra
banan medgifver ordnandet af kommunikationerne norrut alldeles på samma sätt,
Utskottet föreslagit, med den enda skillnad, att ledningen till Upsala komme att gå
vester om Sigtuna-fjärden och blefve något längre, hvaremot dock vägen till Sala
betydligen förkortades; att ändamålet med Utskottets förslag att ordna de norra
kommunikationerne oberoende af förbindelsen med vestern således lika väl vinnes,
ehuru detta ändamål i och för sig sjelft bör stå tillbaka vid anläggandet af en
riksbana som icke får i främsta rummet afse enskilde provinsers fördelar utan landets
gemensamma intresse; att det är detta, som fordrar kommunikationen mellan
norra landet å ena sidan samt det vestra och södra landet å den andra, och att
det just derföre icke är de vestra provinserne likgiltigt om de hänvisas alt för
denna kommunikation begagna vägen öfver Slockholm, hvilket, lärer blifva följden af
Utskottets förslag; att den bana, som först blifver färdig, i allmänhet fyller anspråken
i strategiskt hänseende, men att den norra banan äfven i detta afseende liar
företräde, såsom skyddad af Sigtuna-fjärden och utan behof af särskild befästning,
som af Utskottet för den södra blifvit föreslagen; och alt, då rörelsens hittillsvarande
gång är den enda grund som för bedömmande af ort-trafiken för närvarande
finnes, försöket att lemna den utan afseende och alt från beräkningen ute
sluta
bela den befolkning, som kan begagna vatten-kommunikation med, hufvudstaden,
bäst visar, att Utskottets uppskattningar af rörelsen äro byggdo icke på faktiska
förhållanden, utan på föreställningar, för hvilkas grunder jag förgäfves sökt
att göra mig reda.
Sedan jag sålunda uttalat min mening om stambanans riktning, enlig med
landets configuration, och om de utgreningar, som den i det allmännas intresse
bör erhålla, utan att tillåta mig närmare bestämmande af sträckningen i vissa delar,
hvilken måste bero af nu bristande undersökningar, återstår det alt nämna några
ord i anledning af Utskottets förslag, att fiere olika banor höra på en gång tagas
under
Bil. lill Slals-UiskoUets Utlåtande JYl 62.
65
under arbete, hvarefter frågorne om anslagen och medlens anskaffande först komma
under behandling.
Såsom skäl för nyssnämnde förslag har Utskottet för egen del anfört, att sex
år skulle åtgå innan de påbörjade banorna blifva färdiga, och att anspråken hos alla
öfrige deltagare i systemet ej under denna långa tid skulle utan missbelåtenhet kunna
lystas, enär de icke skulle nöja sig med hänvisning till framtiden; äfvensom ock,
att erfarenheten redan visat, alt jernvägar i vårt land, fastän icke fullbordade mellan
ändpunkterna, likväl gora nytta och befordra rörelsen; hvarjemte Utskottet hänvisat
till de af Herr Öfverste Ericson åberopade grunder för delta förslag.
Om de olika provinsernes anspråk, dessas behörighet samt följdeme af deras godkännande,
är förut tillräckligen anmärkt. Dessa följder visa sig nu genast, och hvart detta
skall leda, kan ingen för sig dölja. Faran ligger just deri, att man gifver efter för
anspråken och missbelåtenheten, hvilka sålunda komma att påskynda arbetet till
statsverkets och näringarnes skada. Saken måste alltså pröfvas oberoende deraf.
En kort granskning af de skäl, Herr Öfverste Ericson anfört, är således nödvändig,
och i sammanhang dermed kan besvaras Utskottets yttrande om byggnadstiden och
om nyttan af små skilda bandelar. Man säger sig genom arbetets fördelning på
flere banor vinna, att arbetskrafterne icke alltför mycket frånryckas vissa orter; att
de använde medlen bättre fördela sig bland befolkningen; att lättare tillgång på
dragare och arbetare beredes; att matcrialier och instrumentalier för arbetet, äfvensom
föda och husrum för arbetarne, med mindre svårighet och utan prisstegring
erhållas, samt att vissa arbeten, som bero mera af tid an penningar och arbetskrafter,
kunna undangöras. Alla dessa skäl tala ock otvifvelaktig! för fördelning af
arbetet på flera ställen af de bansträckningar, som till utförande kunna blifva fastställde;
men om man deraf vill draga den slutsats, att endast för detta ändamål
flere olika banor böra tagas under arbete, torde man verkligen förhasta sig. Innan
en sådan slutsats kan vära tillåten, måste det visas, att samma fördelar, med beräkning
af användbar arbetskraft och medels tillgång, icke kunna vinnas, om arbetet
sker på en bana i en sträckning; och derefter måste slutsatsen lämpas. Man
må icke glömma, att frågan i alla händelser gäller en bansträckning af flere mil
och att, örn än hvarje arbetsföretag i en större skala i allmänhet är lättare och
kan utföras med mindre kostnad, än ett mera inskränkt, ingen deraf låter bestämma
omfånget af sina företag. Det är således nödvändigt att beräkna summan af
de medel och af den arbetskraft, som skall användas, innan man talar om arbetets
fördelning på flere ställen; och ehuru jag anser hvarken lämpligt eller ens rådligt,
att under instundande statsreglering-anslå de belopp, Utskottet afsett, torde älven
denna summa kunna användas i den sträckning, som af mig anses för den rätta,
utan att gå miste om någon annan af de uppgifna fördelarne, än att naturligtvis
Bih. till fl. St. Brot. 1856 & 1857, 4 Sami. 1 Afd. 29 Baft. 9
66
Bil. lill Slats-Ulskollets Ullålande J\l 62.
något förberedande arbete icke kan ske i öfrige riktningar. Arbetet kan nemligen
fördelas på omkring 60 mil i provinserne Skåne, Småland, Westergötland, Nerike,
Westmanland och Upland, samt inom hvardera af dessa verkställas på flere olika
ställen på sådant sätt, som en lättad transport kan fordra. En förståndig och beräknande
omtanke, sådan sorn den, hvilken leder Statens jernvägs-arbete, skall otvifvelaktig!
finna tillfälle och utvägar att fördela arbetet lika ändamålsenligt, som om
derjemte ett slycke vid Södertelge, i stället för någon punkt i Westmanland, inginge
i planen. Skillnaden skulle väsendtligast vara den, att sistnämnde provins komme i
fråga i stället för Södermanland och att arbetskraften i Stockholms omgifning icke
komme alt erfordras för 2:ne arbeten på en gång. Att under sådane förhållanden
tala om nödvändigheten att taga flera banor under arbete, för att ernå ofvan uppgifne
fördelar, kan icke vara annat än besynnerligt, då det synes uppenbart, alt
omständigheterna i detta hänseende äro minst lika gynnsamma för en enda sträckning.
1 ett annat afseende äro, såsom ock förut i förbigående blifvit anmärkt, för—
delarne af endast en banas bearbetande så öfvervägande, att de icke böra kunna
förbises. Om nemligen arbetet af tidsförhållanden eller tillfälliga anledningar efter
några år måste afbrvtas elior inskränkas, så kan summan af arbetet, nedlagd i en
och samma riktning, bilda ett helt, som under politiska förvecklingar erbjuder säkerhet
och trygghet, deremot ett annat förfarande måste blottställa dem för rättvisa
anmärkningar, hvilka haft i sin magt att åstadkomma nämnde vigtiga fördel, men
splittra krafterne på mindre, af hvarandra oberoende företag. Dessa små bandelar
kunna väl ock i sin mån göra nytta för trafiken, men skola de icke göra vida
Större nytta, då de, alltefter som de tillkomma, kunna förenas med hvarandra eller
understödja hvarandra, om de än icke fullt sammanhänga? De skola då bidraga icke
allenast till rörelsen inom den egna orten, utan ock till den, som beror af de öfrige
banorne, och inkomsterne från dem alla skola väsendtligen ökas. Dessutom är
tillgången på skicklige ledare af arbetet ännu så ringa, att Chefens speciela tillsyn
icke utan olägenhet kän undvaras, och att de ännu behöfva lära, den ene af den
andre.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag, alt nu endast banan genom
Skåne, Westergötland, Nerike och Westmanland, med utgreningarne till Stockholm
och Göteborg, bör lagas under arbete, så vidt sträckningen af denna bana är
eller blir ostridig, och så långt, som tillgänglige arbetskrafter medgifva utan näringarnes
eftersättande samt medel kunna på lämpligt sätt anskaffas och anslås utan
våda för statsverkets ställning nu eller i framtiden.
Med anmärkning i afseende på den påräknade arbetsstyrkan, att denna synes
alltför hög, åtminstone för så vidt det får förutsättas, att meningen icke är att under
liden hindra alla enskilda arbetsföretag af större omfattning, anser jag mig böra
egna slutorden åt den financiela delen af frågan.
Bil. lill Slats-Ulskotlels Utlåtande M 62.
67
Den åsigt, sorn inom Utskottet gjort sig gällande, att statens jernvägsbyggnader
böra verkställas med upplånte medel, liar sin angifna grund deri, att dessa
anstalter hufvudsakligen skulle afse framtidens nytta, hvilket påstående ock lill en
del är riktigt. Den närvarande generationen väntar dock jemväl för sig fördelar
deraf, äfven om beslutet om jernvägarnes sträckning icke skulle hafva lill följd alla
de förmåner, dem Utskottet i så lifliga färger målat, och den bör derföre icke
kasta hela tyngden af kostnaden på de efterkommande. Den skall till gengäld för
det arf, den af förfäderna mottagit, i sin ordning göra allt möjligt för framtiden
och ej betunga efterkommande mera, än i mån af den nytta, som dem tillfaller,
särdeles i fall, då det ingalunda är afgjordt att företaget i sin helhet någonsin
kan upprätthållas utan ständiga bidrag. 1 allt fall måste de kommande generationerne
afven lemnäs tillfälle att i sin ordning åstadkomma hvad för den tiden visar
sig angeläget och nyttigt, äfvensom att derutöfver bära tyngden af tillfälligheter,
hvilkas omfång ingen nu kan förese eller mäta. Den moraliska förpligtelsen fordrar
således, att Rikets Ständer, som besluta både för sina nuvarande kommittenter
och för en lång framtid, tillse, att staten för jernvägarnes utförande lemnat allt
det omedelbara bidrog, som en klok hushållning rnedgifyer; men en sådan bygges
aldrig på lösa beräkningar och knappast på sannolika. Den enda säkra grunden
äro faktiska förhållanden och allt hvad som kan och bör förutsättas är, alt dessa
i allmänhet skola blifva åtminstone lika gynnsamma.
”Vid sista riksdagen handlade man efter dessa åsigter. Anslaget till jernvägsarbete!
bestämdes alt utgå i första rummet af medel, som kunde blifva disponibla,
och först derefter genom lån, och det visade sig snart, att låns upptagande blef
öfverflödigt. Statsverkets tillgångar kunna nu böra beräknas på annat sätt, men
buru än beräkningen skett och sker, bör man icke lemna ur sigte, att om arbetet
kommer att bedrifvas i den omfattning, Utskottet föreslagit, det redan vid nästa
statsreglering visar sig alldeles nödvändigt att af inkomsterna afsätta ett belopp,
som motsvarar ränta och amortering af SO millioner, eller 3 millioner Riksdaler
Riksmynt. Då det nu icke kan nekas, att tillgångarne, äfven om alla de nödiga
förhöjningarne i stalsutgifterne beviljas, kunna medgifva ett dylikt anslag, som inom
få år måste bestridas, så vida icke lån skall upptagas för räntornas utgörande; synes
det vara lika nödigt, som billigt, att statsregleringen sker så, att 3 millio
ner
af de påräknade inkomsterne årligen anvisas till jernvägsföretagen. En sådan
anordning påkallar visserligen att åtskilliga begärdta anslag afslås och att andra
nedsättas, men ingalunda att något verkligt statsbehof åsidosältes. Icke heller blif
ver
staten ur tillfälle alt med lån understödja enskilda företag af större omfång,
enär derföre lån af staten kan och bör tagas, då staten på sådant sätt uppträder
endast medlande med sin kredit. Det är endast andra företag, som kunna afses
till utförande för statens egen räkning eller med anslag af staten, hvilka komma
68
Bil. till Slals-Ulshnllels Utlåtande M 62.
alt tillsvidare uppskjutas, och detta måste väl gillas af en hvar, som erkänner, att
jernvägarrie nu utgöra det förnämsta behofvet, till följd hvaraf statens alla krafter
måste riktas ditåt öch icke på samma gång delas till företag af mindre vigt. Vid
en dylik anordning utgår man från den förutsättning, att statsverkets tillgångar hädanefter,
som nu, skola medgifva, att 3 millioner användas för jernvägarne, och man
grundar då sin beräkning på ett faktiskt förhållande, hvilket gifver full trygghet för
framliden, åtminstone åt dem, sorn, lika med mig, uppfatta frågan från en synpunkt,
ledande derhän, att, med beräkning af de redan använda medlen och med -ett
årligt anslag till förenämnde belopp, statens skuld för stambanans utförande inom
lämplig tid icke bör komma alt i verkligheten uppgå till fulla 50 millioner. Del
hade visserligen varit önskligt, alt ett ännu större anslag för jernvägarne kunnat
af statens tillgångar afses, så att hela den tillökade bränvinsskatten dertill kommit
att användas, på sätt Kongl. Maj:t till en del uti Dess vid sista riksdagen afgifna
Nådiga proposition framställde; men sedan man redan gått i betydlig mån till mötes
de höjda anslagsfordringarne, och de millioner, som nu beräknas både af tullmedel
och bränvinsmedel mera än för några få år tillbaka, lagas i anspråk lill
största del, äfvensom icke allt, bvad som fordras, fy lies, lära förhoppningarne böra
inskränka sig till hvad jag nu föreslagit, i öfvertygelse, alt detta belopp kan utgå,
så vida nödig sparsamhet vid reglering af de återstående hufvudlitlarne iakllages,
och i intet fall bör föranleda någon betydlig tillökning i bevillningen; och om derjemte
de öfverskottsmedel, som kunna uppstå af statsverkets inkomster utöfver beräkningen,
anvisas för jernvägsarbetet, nu såsom vid förra riksdagen, så torde den
skuldsättning, som blir nödig för arbetet under denna statsreglerings-period, komma
att inskränkas till ett icke öfverdrifvet belopp. I öfverensstämmelse härmed bör
dock iakttagas, alt äfven af 1857 års anslag till jernvägarne beräknas att utgå 3
millioner utaf Riksgäldskonlorets varande och blifvande tillgångar, så att för tiden
intill 1860 års slut 12 millioner komma att af statens inkomster användas; börande
dock i den mån lån derutöfver kan komma att upptagas, det belopp, som
för räntan och amorteringen erfordras, utgå af årsanslaget.
På det alt förslaget att använda något af Statsverkets inkomster för jernvägsarbelets
bedrifvande icke må möta bestridande från deras sida, som befara att penningeställningen
inom landet skulle ytterligare försvåras, derest arbetet icke komme
att utföras hufvudsakligen med medel, utrikes upplånte, anser jag den erinran icke
öfverflödig, att mitt förslag icke tager i anspråk andra medel, än dem, som i allt
fall ingå i kronans kassor, och att alltså användandet af desse icke har att skaffa
med penningeställningen i vidare mån, än så vidt medlen lemnäs innestående i kassorne
längre tid, innan de åter utgå, hvilket kan inträffa, så väl sorn ock förekommas,
utan afseende å det ändamål, dertill medlen äro anslagne.
Då
lii/, ti/l SluU-V/slottets Utlåtande S:o 62.
69
Dä eli mera påskyndadl. bedrifvande af arl)elel genom län icke kan vara
förenadt med synnerlig! äiVenlyr, om sädani icke sker med alli för stol1 arbetsstyrka,
oell i öfrigt lämpas eller beräkningar af de årliga anslagen, i enlighet
med milt förslag, anser jag all för fortsättning af Slälens jeruvägs-byggnader
under tiden intill 1860 års slut, lan till behrpp af 12 millioner bör upplagas.
Oell dä den närvarande penninge-ställningen i landel icke medgilVcr, alt della län
påräknas af inhemska kapilaler, som derigenom skulle undandragas näringarne,
men det må vara alt hoppas, all framdeles, sedan en del af sagde belopp, sä väl
som ock hvad som kan komma att upplånas för understöd al. enskilda företag
oell genom dessa spridas, hunnit utöfva sin verkan lil! befordrande af en slörre
penninge-lillgång i landel, eli inhemskt Ibndsyslcm skall kunna grundläggas, bör
länesumman icke på en gäng upptagas lill hela beloppet.
Fördelningen af anslagen, som för åren 1857 till och med 1860 skulle
uppgå till 24 millioner, anser jag höra ske sålunda:
För banan från Göteborg lill lljulö 0,475,000,
deri inberäknad bangård i Göteborg.
Från Malmö till norr om Fiuja-sjön  4,625,000,
deri inberäknad bangård i Lund.
För bangård i Slockholm  560,000.
För banan från Falköping lill Jönköping  1,300,000.
För banan från Slockholm till Giresta och för bibanan derifrån
lill Upsala  6,060,000.
~ 22,O2(M:00j
För ränta och amortering, som icke kan uppgå till lulli 2
millioner, beräknas
1,980,000.
Summa 24,000,000.
Ansi agot för banan från Slockholm lill Upsala skulle dock minskas med 1
million, om ett ovilkorlig! anslag för bana fran Arvika lill Norrska gränsen an
ses
oundgängligt.
För den händelse, ali mill förslag alt af stals-inkomsterne anvisa lee millioner
ärligen för jernvägs-arbelets utförande, icke skulle vinna framgång, ulan
arbetet komma alt bedrifvas genom lån, anser jag, all inskränkning i anslagen
mäste ske, så alt lånebeloppet vid 1860 års slut i intet läll ölYersliger 20
millioner, äfvensom alt lör länets amortering oell utgörande af räntan ärligen anslås
6 procent af hela lånebeloppet,, deraf minst 1 procent för anim leringen.
Sedan jag sålunda tillkännagifva min åsigt i btifvudsakeii, deraf visar sig,
att jag icke kunnat lorena mig med majoriteten inom Ulskollel, i någon väsendtlig
del af frågan, anser jag mig böra tillägga, all äfven i afseende på Ulskollels
öfriga förslag, jag framställt anmärkningar, dem jag icke kan frånträda, änskönt
de må anses vara af mindre vigt. Bland dessa torde företrädesvis böra nämnas:
lii/,, till 11. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 /tfd. 29 IKft. 10
70
bil. lill Stais-LIsko (tets lillå lande So 62.
;ill Utskottet icke bonit uttala något gillande af åsigten om vestra och norra stambanornas
förening i hufvudsladen; att otydlighet i 12 (Minkten förefinnes genom det
der använda ordet »Stals-bana», och ali meningen
nande af sagde ord och dess konjunktion med del följande; och alt deli i 13 §
lil Hegeringen lemnade räll ali. förändra anslagens fördelning är sä myckel mera
olämplig, som anslagen i allmänhet äro för de särskilda banorna begränsade endast
genom beloppet af hvarje anslag.»
af Herr P. Muren: »Uti byggnadsplanen för det af Kongl. Maj:L framlagda
och af Utskollet lin förordade system lör jernvägs-slanibanorna ingick äfven
ali arbeten under arén 1857—1860 skulle ulförås ä sammanbindnings-banan
mellan vestra och södra stambanorna frän Falköping förbi Jönköping åt inre delen
af Småland för en summa af R:dr 3,750,000.
Sedan Utskollet likväl ansett nödigt att öka anslaget lill södra banan
frän Skäne lill Småland med R:dr 2,450.000, sä alerstär, om denna summa läges
från det äskade anslaget lill nämnde sammanbindnings-bana, dock K:dr 1,300,000,
sorn, enligt milt förmenande, åtminstone bordt ansins lill förberedande arbeten ä
sammanbindnings-banan, helst denna otvifvelaktig! inlager eli betydande rum säväl
i sjelfva slambane-syslrmel, som i planen för arbetets ändamålsenliga utförande,
län livar bör lätteligen kunna inse nyttan och nödvändigheten af en föreningslänk
emellan södra och vestra stambanorna, hvilka, utgående från Malmö eller Göteborg,
genomskära så olika provinser, sorn Skane, Småland, Östergötland och Westergötland.
Det ömsesidiga varubytet emellan dessa provinser, icke mindre än de
inre deiarnes behof all kunna kommunicera med veslerhafveis hamnar, betinga ovedersägligen
denna förening emellan de begge slöra banslrärhningnrnr. Och i förhållande
lill våglängd och byggnadskostnad mäste också föreningslänkcn blifva särdeles
förmånlig. Endast genom ali nu vidtaga förberedande arbeten ä densamma
blifvcr det möjligt alt samtidigt med södra och vestra stambanornas utsträckning
lill de punkter, sorn skola förenas, Ininga denna förening till fullbordan
och sålunda tillgodogöra sig lordelarne af eli inom nämnde provinser i och
för sig belt jernvägs-system.
1 afseende vidare å planen för sjelfva arbetets utförande, så lärer icke
heller böra förbises, hvilka väsentliga lättnader, som kunna beredas derigenom
ali del ä vestra stambanan organiserade arbetet får, i den man det framskrider
lill Falköping, äfven omfatta utgreningen åt Jönköping.
Ordningen för jernvägs-arhelens utförande klöfver nemligen en fördelning af
arbetsstyrkan för olika förrättningar och underlättas betydligt genom tillfällena
dertill, likasom ock arbetskostnaden derigenom lindras.
Afven ur denna synpunkt är det således, enligt min åsigt, af stor vigt, att
ifrågavarande jernvägsbana redan under nästinstundande slatsreglerings-period
bearbetas.
Bil. lilI Stats-U/s ko lie Is Utlåtande N:o 62.
11
Ja" får pä dessa skiil vördsammast underställa Rikets Stander min inom
Utskottet förfäktade mening* att åtminstone R:dr 1,300,000 mätte anslås till förberedande
arbeten å sammanbindnings-banan från Falköping till Småland.
Det af Utskottet i 19 punkten tillstyrkta anslag af R:dr 150,000 för
vidare jernvägs-umlersiikningar anser jag böra inskränkas till R:dr 100,000 eller
det belopp, hvilket Riksgalds-afdelningen ansåg för ändamålet fullt tillräckligt.»
af Ilerrar ./. F. Gråa orh P. II. Ilcs.ic/g/cn, hvilka instämde uti Herr Moréns
reservation.
af Herr L. IV. Henschen: >l:o Honungen hade för södra banan (utöfver
hvad till bangården ålgar) föreslagit: för vägen
mellan Lund och norra ändan af Finjusjön . . . R:dr R:mt 4,305,000.
samt mellan Falköping orb Jönköping .... * » 3,750.000.
S: ina 8,1 15.000.
Af dessa liar Utskottet
flir hanan mellan Lund och Laga-a-dalen tillstyrkt .... 0,815,000.
Jag anser att åtminstone de återstående  1,300,000,
böra användas till förberedande arbeten på hauan mellan Falkoping
och Jönköping. Om lill denna bana, som, enligt Jernvägskommiltéens
lorslag. är 5 mil och 38,080 fot, blefve, af de
medel, Utskottet nu föreslagit lill banan mellan Falköping och
Göta kanal, före 1800 års slut äfven använda  2.095,671;
så, oell enär hela denna bana, enligt Hommitléens uppgift, kostar 3,995,071,
egde man då (år, 1800) melian Göteborg, Falköping och Jönköping en hana,
som utgjorde eli hell Jor sig, och sorn, efter hvad från liera ball försäkrats,
skulle gifva goda inkomster, hvilka koinnie alt ytterligare ökas efter fullbordandet
af den från Borås lill stambanan mellan Falköping och Göteborg blifvande bibana,
hvartill understöd begärts oell, efter hvad jag förmodar, kommer all. beviljas. —
Stambanan mellan Falköping oell Gitta kanal torde till en början blifva för både
Göteborg oell en större del af Westergötland mindre vigtig, saint för Slaten i
(inaneiell hänseende vida sämre, än banan mellan Göteborg, Falköping oell Jönköping,
af hvilken sednare ej blott Jönköping neli en del al Småland, utan oek de
vid Wellerns sydliga stränder liggande orter kunde hemta, betydliga fördelar, helst
omvägen genom Westgöta kanal är betydligt tidsödande, och en stor del af äret
icke begagnelig.
2:o. Den af alla vederbörande förm dadé hanan mellan Askersund och
Örebro utgör ock ett helt för sig, och blir Jor Staten säkerligen vinstgifvande.
samt borde derföre skyndsamt fullbordas, helst derigenom trupper och krigsmateriel
kunde på ångfartyg och med lokomolivcr till Stockholm hastigt transporteras
frän Öster- och Westergötland (Carlsborg), Smålånd, samt, da banan mellan Jönköping'
och Göteborg blefve färdig, äfven från sistnämnde stad till Stockholm;
72
Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
hvarvid dock lior anmärkas, all de hjelptrupper, som fran »Veslmaklerna» kunna
vänlas i eli kri«? mot Ryssland, säkerligen komma icke alt landsättas i Göteborg,
derifrån de kunde endast med större tidsutdrägt samt inanda svårigheter och kostnader
föras lill Slockholm, ulan alt på nämnde makters Henden öfverlägsen flotIar
transporteras direkte inuti och uppåt Östersjön.
3:o. En /raije bana, som Ufren atp;är ett hell f ör sig•, och lunde
bli foa för Sluten vinstgifvande, ur den mellan Stochholm och Upsala, hvilken
ock derföre, på sätt en utmärkt fosterlandsvän (ehuru i allmänhet cj vän af jernvägar)
redan år 1848 på Riddarhuset yttrade, »bord/ företrädesvis Jiiretagas»,
helst »Upsala rora derigenom onekligen JöiJ/i/ltadtpii eli par timmars viig t/iira
hufvudsta dea», och delta vöre »del lii//asle sill/el ali lill lu/Jvudstaden förJly/la
universitetet». Alt denna hana skulle blifva vinstgifvande, kan nian sinia
oj Idoli, såsom Ulskollet anmärkt, al »den Ujliga jemn/ s/g 'okände rörelsen mellan
huI vad staden samt med lin sia och norra Sveriges enda universitetsstad», äfvensom
deraf, all »med denna rörelses dagliga besörjande Jlera angbatar och
diligenser liro sysselsatta», ulan ock af en utaf Upsala Magistrat, Borgerskaps
äldste samt Handels- och Handlverks-löreningars Fullmäktige jemte Upsala Akademis
Rektor och flera trovärdiga män undertecknad, lil! Kongl Maj:t ingifven och StaisUlskollet
i nåder tillställd, i dess betänkande omlbrmähl, skrift, hvari, bland flera
andra skäl för norra stambanans dragande öster om Sigluna-fjärden, finnes inlaget
följande: »a/l trafiken mellan Upsala och Stochholm, särdeles vintertiden, dä den
ökas med nästan hela varu- och personal-forslingcn från de norr om Upsala belägna
prier, Dalarne inberäknade, b/ef've större än varu- och personal-/urshagen
frän de vestlig» delarna af riket öfver 0asunds lastageplats, samt Grans, Bro
och Näs’ socknar lill Slockholm, kan slutas af följande öfver nuvarande varttoch
personal-trafik niel Ian Upsa ta och Slockholm, dels på grund af säkra räkenskaper,
dels ock efter åtskilliga forskningar och i möjligaste målto säkra kalkyler,
upprättade, och i Slockholm på jernvägsmötel den 2(5 Maj 185(5 utan anmärkning
upplästa beräkning-: »midian Upsala och Slockholm samt mellanliggande
erler leonar nuvarande lialik årligen åtminstone följande:
Brutto
Banko:
Med ångfartyg (382 resor)
»passagerare
»varor
35,830:
18,611:
Summa 54,447:
»Med seglande fartyg:
»225 resor med frakt å 100 R:dr
(och dessutom Irakier med smärre fartyg)
22,500:
Bil. lill Stats-Ulskollets Utlåtande N-.o 62.
73
X
»Med diligenser:
»passagerare  13,000:
»varor  3,000:
»Med gästgifvare-sk juts:
»passagerare och varor  25,000:
»Med egna och andras särskildt legda dragare . 50,000:
»(särdeles allmogen hela arel frän alla trakter
»omkring Upsala samt mellan Upsala och Stockholm')
»Helsinge- och Norrlands-varor med allöljahde per
-
sonal
3,000:
»Allmänna posten  2,000:
»Krigsfolk och Kronans effekter  2,000:
•Summa 174,047
Riksdaler Banko eller  202,420
Riksdaler 50 öre Riksmynt, hvilken ärliga inkomst, såsom ränta å
5 procent, motsvarar eli kapital af  5,248,410 R:dr.
i)ä r:u vägen, enligt Herr Löjtnant Weslrelis
undersökning med specifikt kostnads-förslag (som jemte
ritningarna ingifvils till Stats-Utskollei) skulle kosta
blott 4,783,207 R:dr 40 öre, pä grund hvaraf Kongl.
Majit härtill äskat
~ . 4,800,000:
sä skulle blott nuvarande rörelse lemna en behållning af 448,410:
eller Fyra hundra fyralioätta tusen lyra hundra tio R:dr R:mt, motsvarande en
ärlig fem procent ränta af 22,420 R:dr 50 öre.
Fn del af denna kalkyl är grundad pä de räkenskaper, som förts för ångfartygs-
och diligens-bolagens räkning, samt af Kassören vid »Direktionen för segelleden
pä Upsala-än.» En del åter är grundad pä Gästgifvare*, Handlandes och
andra sakkunniga mäns uppgifter i hvad de sammanstämt. Flere af deui hafva
ansett, alt poslerne pä 50,000 och 3,000 R:dr bordt betydligen höjas, — Mot
denna kalkyl kail anmärkas, alt deri upptagits myckel, som fortfarande kommer
alt gå sjöledes; men detta molväges tillfullo: dela deraf, alt Upsala stad är i
jemt tilltagande, så all folkmängden, som är 1840 var (i,210, nu är omkring
0,000, samt enskildas egendomar, år 1840 för bevillning värderade till
1,682,008 R:dr 16 sk., sistlidet är uppskattats till 2,674,647 R:dr 4 sk. Banko;
dels deraf, all, sedan jernvägen fullbordats, trafiken mellan Upsala och Slockholm,
enligt hvad erfarenheten efter jernvägars byggande annorstädes bekräftat, kommer
att betydligt ökas, och slutligen mångdubblas; dela oek dcral, alt denna tillvext
*) Under denna kalk\l finnes följande anmärkning: »Allmogen mod egna oell andras särskildt
legda dragare fraktar trö, säd, laggkärl oell snickeri-arbcicn» (mest litt Stockholm) »köpmnnnavaror
liela vintern samt egna husbehofsvaror» (från Slockholm).
74
Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande Nio 62.
skiill jin vidare betydligt tilltaga genom jernvägens utsträckning ål norr eller
vester, då på Upsala-Stockholms-vägeu kommer ytterligare en mängd passagerare
och varor från Gefle eller Sala, Dalarne och liela Norrland. All sådan förökiiitig
i trafiken skall på bamin mellan Stockholm och Upsala i nirälla, är desto
säkrare, som en mängd föräldrar, anhörige och målsmän till de vid Upsala universitet
och större skolor studerande säkerligen komma ali der göra tätare, för
ynglingarnes sedliga värd nyttiga, besök, samt de studerande skola oftare vistas
hemma under ferierna. Alldenstund nu personal-trafiken är den för jernvägsegare
mest lönande; följer af allt della, alt den materiel.! och moraliska vinsten af denna
jernvägs anläggande skulle blifva ganska betydlig, isynnerhet sein terrängen,
der vägen skulle framgå, enligt officiela, i Utskottet tillgängliga, upplysningar, är
för jernvägsbyggande en af de förmånligaste, sorn kunna uppsökas.
Deremot, i händelse norra hanan skulle läggas vester om Sigtuna-fjärden
öfver Almarestäk lill Giresta (Örsunda ä), är terrängen så ofördelaktig, att en enda
fjerdedels mil derå skulle, enligt Jernvägs-kommilléens uppgift, »medtaga en anläggnings-kostnad
af 542,713 R:dr, eller ungefärligen lika mod kostnaden för en
hel. mil annorstädes. Kommittén! uppgifver: »alt brantare slupningar än 1 på
100 förekomma på (örsunda) linien mellan Stockholm och Sagan (vid Strömsdal)
på ålla ställen:» »all den starkaste lutningen på denna väg är 1 på 80,»
äfvensom »alt samtliga lutningarne af 1 på 100 och deröfver utgöra emellan
Slockholm och Giresta 22 procent» samt »å linien mellan Upsala och Giresta 32
procent;» hvaremot i Löjtnant Westrells yttrande lill Kommittén), rörande hanan
öster om Sigluna-fjärden finnes följande: »Hanans profil: Längdprofil: »De slör
»sla
lutningar, som i följd af lokala förhållanden beliöft gifvas ät balance-linien,
»äro 1 fot på 100, och utgöra dessa en sammanräknad längd af 28,890 löt —
»12-J procent af hela linien.» Således upptaga de starkare lutningarne pä vägen
mellan Slockholm och Giresta nära dubbelt så stor procent, sorn dylika på vägen
öster om Sigluna-fjärden hvarjemte pä denna sednare icke förekommer någon
enda så stark lutning (1 pä 80) som de, hvilka finnas på Giresta-vägen. Samma
Kommitté, som dock är ganska gynnsamt stämd för norra hanans läggande
om Giresta (Örsunds å), yttrar dock: »Den kortaste och med afseende på den
»gynnsamma lerrainen minst kostsamma sträckningen af denna hana vore otrif»reia
kilpi dess framdragande frim Slockholm öster om Sigluna-fjärden rakt
*pn Upsala — — — —» samt omtalar äfven alt vägen öfver Giresta skulle
blifva »2\ mil längre än om linien gingc öster om Sigluna-fjärden.» Enligt
Knmmilléens förslag skulle kostnaden blifva för vägen mellan Slockholm och
Giresta
5,223.292: —
samt mellan Gil esla och Upsala  1,751,030: —
Summa: 0,974,328: —
hvaremot vägen öster om Sigluna-fjärden skulle kosta blott . 4,783.207: 40.
Besparingen hlifver alitsa: 2,191,120: 60.
Bil. lill Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 62.
75
om viljen hygges lisler om Sifrl una-Ijärden. Således blifver vägen »ifver Almo rest
ii k och Giresta öfver en tredjedel längre och nära \ dyrare ii/t om den liigges
lisler om Sig tunn-fjärden rahl på Upsala. Alt trafiken på hanan öster örn [järden
älven bl ef ve vida större än ilen pä en hana vester om samma [järd, är uppenbart
deraf, alt den trakt, hvarigenom vägen skulle gä ut ål näs och hallöar,
är af de långt inskjutande fjärdarna begränsad.
Det af Kommittéer) i militäriskt afseende uppgifna skäl, alt hanan vester
om [järden skulle kunna af densamma skyddas för en från öster kommande fiende,
torde betydligt försvagas, då man besinnar, dels luiru lilli en sudan Hernie, hände
öfvergå den på flera ställen och särskildt vid Eriksund gansia smala och lull
tillgängliga segelleden mellan Stäket och Upsala, dels ock alt en sådan fiende
säkerligen icke underläle alt öfver sistnämnda stad eller Flottsund sända de detachement
er, sorn vore nödige för jernvägens förstörande, ifall derpå lades någon
vigt. Äldre mililärpersoner hafva ock vedel lagt Kommittéens åsigt i detta afseende.
Och dessutom kan enhvar trygga sig dervid, alt, — då II. M. Honungen,
enligt Öfverste Ericsons förslag, samt på enhällig tillstyrkan af alla vid
ärendets afgörande närvarande Slals-rader, ibland hvilka äfven Cheferna för Sjöförsvars-
och LandllÖrsvars-Departementerna, hvilka tillika äro Konungens rådgifvare
i kommandomål, har, efter pröfning al de skäl, Jernvägs-kommiltéen i underdånighet
andragit, ansett deni icke ega den vigt, att vägen derföre borde
läggas vester om Sigtuna-fjärden, utan i Nåder godkänt den af Upsala stads invånare
och ortens possessioualer i underdånighet föreslagna riktning, — någon
fara i militäriskt afseende hvarken lör hufvudsladen eller Iliket i öfrigt kan uppstå
deraf, alt Ilikets Ständer anslå medel till den mycket kortare och mindre
kostsamma hanan lisler om Sigtuna-fjärden.
Emedan jag önskat alt Utskottet i moliverna för sitt beslut härom
närmare utvecklat berörda skäl, men detta ej skett, har jag tagit mig frihet andraga
dem i denna reservation.
4:o) Jag har röstat för den s. k. veslin stambanans läggande söder om
Mälaren Ufven derför, att Jernvägs-kommitléen, hvilken kan anses såsom den lörsta
och mest behöriga förespråkaren för samma hanas dragande norr om Mälaren,
har föreslagit jemväl bunau söder om Mälaren ej blott mellan Slockholm och
Katrineholm, ulan och derifrån vestern/; dock ej i rät linie lill Hjil/fh, utan i
en betydlig kroh öfver Örebro och Svartå tilt lljulö. Således Ilar äfven Kummi
Kéen velat hafva en söder om Mälaren och Hjelma reti mellan Stockholm och
H jtilo gående bana, sorn dock klefve längre, krokigare ocb kostsammare än den
Ofverste Ericson föreslagit.
Vid jemförelse mellan Kommilléens ocb Öfverste Ericsons förslag, i fråga
om vestra stambanans läggande norr eller söder om Mälaren, böra de af Kommittéen
föreslagna hanorne mellan Stockholm och Giresta, såsom hörande lill den
norra, samt mellan Slockholm och Katrineholm, såsom börande till den östra, först
afdragas, och således dervid kostnaden för samt längden af dessa ban-delar ej ta
-
76
Bil. lill Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
fras i betraktand»*, ulan frogn egentligen vara blott om vägen melina Giresta
och lljtilu, o ena, samt linh [lieholm och IIjulin ä andru sidan, ehuru från sistnämnda
hana rätteligen hurde dragas afven en slör del af den hana, Kommittéen
föreslagit mellan Katrineholm och Orebro. De ifrågavarande hallorne skulle, enligt
Kommiltéens uppgifter, kosta:
Norr om Mälaren :
Från Giresta lill Westerås 3,113,869:
» Westerås » Köping  2,045,125:
» Köping » Djulö 7,917,334:
K:dr 13,076,328:
Söder om Mälaren:
Från Katrineholm till v. Wingåker  1,614,332:
och från v. Wingåker lill Djulö  5,334,909: 6,949 241:
således medför beslutet ali bygga söder om Mälaren en besparing
af minst . . 6,127,087:
utom besparingen af del belopp, hvarmed kostnaden för vägen mellan Katrineholm
och Orebro öfverskjuter kostnaden för den icke hälften sä långa vägen
mellan Orebro och Hallsberg.
Den starka personal-trafiken, som, dä ångfartygen ej gå, tinnes mellan
Södertelje och Stockholm öfver Fitja, mäste göra jernvägen mellan nämnda städer
vinstgifvande, isynnerhet dä östra och vestra stambanorna blifva färdige.
5:o) Emedan jag önskar alt alla de öfverskott, hvilka förmodas på Statsverkets
alla inkomster, vare sig ordinarie eller extra (hevillningar) uppkomma
före slutet af år 1860, mätte såsom lån eller anslag användas lill understöd för
bibanors påbörjande mellan Sula och Westerås, Köping och Uttersberg, Borås och
Falköping-Göteborgs-banan samt dylika större arbeten i medlersta och östra delarne
af Småland och i norra provinserna; så har jag röstat derför, att de summor,
som under denna tid erfordras för byggande af Statens jernvägs-slambanor,
måtte upplånas, helst utrikes, och det desto hellre, som a) sådant kunde förekomma
denna Jiuktade penningekrisen; b) enligt tabellen vid Utskottets utlåtande,
omkring 63 procent af de penningar, som utgifvas lör dessa banor, stadna inom
riket, sä ali inrikes Statslån framdeles kunna lättare erhållas, samt c) nära hälften
af de medel, som härtill lånas eller eljest anskaffas, komma all utdelas bland de
mindre bemedlade medborgare-klasserna, hvilka användas såsom arbetare vid jernvägarna,
och derigenom hädanefter erhålla någon del af Statens medel, hvilka
deremot tillförene för det mesta logos från de mindre bemedlade och utdelades till
de rikare. För menniskovännen mäste det vara glädjande om Statens medel hädanefter
taga en annan riktning än de haft hittills. Åtminstone skall jag ingalunda
-
Bil. till Slats-Ulskatl c ta Utlåtande N:o 62.
77
himla förskräckas för den förhöjning i arbetslöner, hvilken Iros uppkomma i följd
af jernvägs-byggnaderna.
6:0) Alskillige af dem, hvilka under sednare decennierna ifrat företrädesvis
för de ohemedlade medborgare-klassernas bästa, hafva dels med dels ulan
skäl ofta klandrat Regeringen för det alt den fördröjt de företag, som skulle
lyfta landets industri, saint endast styckevis och planlöst föreslagit sädana; äfvensom
Regeringen lorinenls hysa sympalhier för vär östra granne, samt afse embetsmäns
och hällre lottade medborgares väl mer än den fattige arbetarens. — Nu
har deremot Regeringen skyndat med alt framlägga eli helgjutet, planmessigt
och storarladt förslag, som, om det af Ständerna anlages, ostridigt skall, mer än
alla hittills pä allvar ifrägasalta, lifva jordbruk och andra landlmanna-näringar,
bergsbruk och all annan dylik industri, lalla vårt försvar mot nämnda lärliga
granne och sålunda trygga vår yttre sjelfständighet, sami, framför allt annat, höja
den obemedlade arbetarens välstånd, trygga dess ekonomiska oberoende och derigenom
medverka lill en här i landet icke hittills förspord jcmlikhet mellan fordom
vidt skiljda medborgareklasser. I denna demokratiska riktning arbeta de,
som understödja del Kungliga förslaget; och de vela alt, om det anlages, de skola
vinna målet ej blott derigenom, alt omkrmg femtio millioner Hulr snart skola af hittills
obemedlade arbetare förljenas, utan ock derigenom, alt desse få ökade tillfällen
alt nalkas de mer bildade och förmögnare, samt alt lill de orter, der arbetslönerna
äro högst, färdas med samma hastighet och ungefärligen samma beqvämlighet,
sorn de rikare, hvilka hittills gungat i beqväma vagnar, då den fattige vanligen
med möda lill fots framsläpat sin trötta kropp. Mätte derföre desse arbetares
sanna vänner väl betänka sig, innan de lala sig, af fiendtlig» eller otillfredsställda
intressens hemliga agenter, eller possessionalcrs rop mot höjda arbetslöner,
förledas alt motarbeta eiler alldeles sönderrifva detta förslag, och sålunda tillintetgöra
de verkliga folkvännernas skönaste förhoppningar. Räntor oell amortissement
skola hufvudsakligen tagas från de förmögnare: och hvad den lägre arbetaren r/iöjligen
dertill får bidraga blir en obetydlighet mot den säkra Jur höjningen i hans
årliga arbetsförtjenst. Den som minnes del fäkunniga skränet mot fullbordandet
af Göta kanal, låter sig icke af de likartade tonerna i dessa dagar förfäras;»
af Herr C. C. Hörnstein;
af Herr E. Falhem: »Jag reserverar rnig emot 3:dje punkten 2 momen
tet
af Utskottets förslag, angående Förenings-banan ifrån Sala till Gefle-Fahlubanan,
grundad å den af Afdelningen uttalade åsigt, alt samma bana skulle synnerligen
blifva gagnelig för Öfre Dalarne.
Nämnde föreslagna bana,, som ännu ej är undersökt eller uppmätt, visar
sig dock på den befintliga kartan, jern niord med den uppdragna Gefle-Fahlu-linien,
utgöra cirka 7 mil; hvaremot, ifall banan utgick ifrån Sala uppåt Dalarne och
l)ih. till till II. St. Prat IS56 & 1857. 4 Sdml. I A/d. 29 lliift. 11
78
Bil. lill Sia Is - lits knit >• lx Utlåtande X:o 62.
drogos vester om Dalelfven, genom Westmanland förbi Avesta Iiruk, Hedemora
oell Säthers släder samt Bispebergs grufvor, afskäramle den från Norbergs jernmalmsfalt
föreslagna banan, nära intill Avesta bruk eiler Askö fors i Dal-elfven,
densamma skulle gagna en de! af Westmanland samt nedre Dalarne och dess 2:ne
städer, jemte nämnde grufvor och flere jernverk, och sedermera äfven öfre eller
Oster- och Vester-dalarne när den vidare utsträcktes cirka 2J mil ifrån Säthers
socken uppåt Båtstad i Tuna socken invid Dalelfven. Denna af mig underställda
vägsträekuiug är äfven undersökt af Major- Olivecrona oell befunnen god med
förmånligt läge, ulan att öfvergång af deri strida oell breda Dalelfven behöfs,
hvaremot föreningsbaiian från Sala till Storvik möler nämnde Elf, som böjer sig
utöfver sommnrvattnet till 10 å 12 fot under vissa flodtider; och förmår denna
bibana — nemligen Sula-Storvik — blott till ringa del gagna Fahlu-traklen och
norra orterna, hvilka hafva närmaste vägen tili Gefle för sina effekter och äfven
lindrigare frakt från Gefle lill Stockholm sjöledes, än om bibanan. genom Sala
iill Upsala skulle passeras.
Den i samband med Fahlu-Gefle-banan föreslagne sträckningen till Insjön
i Öslerdalarne blefve också alltför kostsam och skulle ej i någon mån bura sig,
emedan Vester-daiarnes läge är derifrån alltför aflägse och deraf ej kunde fä ringaste
nytta, enär dessas skogsprodukter uteslutande mäste flottas på vestra Elfven,
genom sjön Runn intill Fahlu-Gefle-banan. Likaså hafva Österdalarne flottled
på östra Elfven, hvilken kommunikation alltid blir lindrigare än på jernbana, oell är
denna väg den rälla och naturliga för afsältningen af öfre Dalarnes rika skogar,
hvaremot den af mig föreslagna jernbanan frän Sala blir förmånligast för deras
behof af spanmäl.
För öfrigt instämmer jag tili Herr Doktorn och Biskopen Tboinanders reservation,
dock med uttryckligt tillägg af den mening jag vid öfverläggningen
inom Utskottet bjudit lill alt. göra gällande, nemligen att användning hvarje ar
utaf 10,000 arbetare ensamt för bedrifvaiidet af arbetena på Stambanorna elfer
Statens jernvägs-hyggnader måste komma att utöfva eli särdeles menligt inflytande
både för jordbruk, bergsbruk oell öfriga näringar. Om ock jordbrukaren i
de trakter der arbetet framgår på stambanorna kan för iikade arbetslöner vinna
genom afsättning till arbetaren utaf jordens produkter, samt ersättning genom
jordegendomens stegrade värde, så kommer dock denna fördel icke de aflägse från
jernbanan boende jordbrukame tillgodo; och bergsbruket, som behöfver än flera
armar, träffas af den uppslegrade dagspenningen vida hårdare. Det är väl förespegla!
alt 5,000 utaf de för stambanorna påräknade arbetare skola tagas af Indelta
Regernenlerna, men Soldatens arbetskraft påräknas också af Roten och går
för Rolebönderne genom kommeiideringen likafullt förlorad. Erinras bör dessutom,
alt fiir sido- och lokal-banorna samt öfrige förelag lili förbättring af kommuners och
korporationers tillstånd flere tusende arbetare jemväl behöfvas. Desse enskiltes jernvägs-företag,
för hvilka Statens lånehilräde begärts, anser jag lika om ej mera
nyttiga än Slals-banorna• och anser derföre, att uti del anslag af 20 millioner
Bil. till Stats-11 Iskol tels Utlåtande N:o 62.
79
Riksmynt som Herr Doktorn oell Biskopen tillstyrk!, jemväl kunna inbegripas de
låneunderstöd, som kunna komma ali beviljas åt lokal- oell sido-bauorna;»
af Herr /l. F. Ericson'. »Emot Ulskoliets genom votering fattade beslut
all, i strid med Afdelningen» förslag, uti v>:dje punktens 4 moni. skulle bestämdt
uttryckas all södra stambanan ifrån Falköping lill Malmö skulle dragas öfver
Ljungbv, äfvensom åil vid medlens anvisande till denna banas fortsättning norr
om Pin ja-sjön i Skåne dess riktning ifrån nämnde sjö skulle bestämmas lill Lagaå-dalen,
får jag mig reservera. Då man nemligen i södra Sverige ansell tillriiekligl
med rn bana långs åt landet, sä skulle jag tro det vara angeläget att
lägga denna bana någotnära midt i detsamma, sa all skiljaktigheten i afslåndet
emelian banan och de båda håfven ieke bielke för stor. Dm banan skall läggas
enligt Elskollels förslag, så blir detta afstånd endast omkring 8 mil lill vestra
bafskuslen. men deremot omkring 20 mil til! den östra, hvilket jag icke anser
ändamålsenligt eller billigt, ulan tror att del vore fördelaktigare lör del allmänna
om banan ifrån Finja-sjön till Jönköping droges mera ål öster genom Smålands
bördigare neli folkrikate trakter, derifrån »tvifvelaktigt vida större trafik är alt
hemta, än i de trakter af Sunnerbo härad, der den blifvit föreslagen atL läggas.
Om den blifvande östra banan söder om Linköping sedan dragés närmare
Eksjö neli Wexiö till den södra, så" bli Iver denna förstnämnda kortare än om den
södra dragés öfver Agghult och Ljungby, samt fördriugarne på lättad kommunikation
bättre iakttagna. Ifrån någon punkt af denna bana blir då äfven närmare
att öppna jernvägs-IÖrbindelsc med en vigtig plats, som väl icke bör förglömmas,
nemligen Earlskrona.
Dä Utskottet till förberedande undersökningar i och för jrrnvägs nnläggningar
föreslagit eli anslag af 150,000 Riksdaler Riksmynt, så anser jag att ingen
bestämd riktning för södra banan emellan Finja-sjön oell Jönköping för närvarande
bör utsättas, ulan alt densamma ma bero pä de undersökningar i delta afseende
inom Småland, sorn samtidigt med arbetena söder om Finja-sjön böra företagas;»
af Riksdagsfullmäktige!! Ola Mrtnssun från 'Christianstads län: »För så
vidt Utskottets beslut lili 9:de punkten i fråga om södra stambanans fortsätt
ning
norr 0111 Finja-sjön alser banans dragning lil Lagaå-dalen i trakten af Agghult,
får jag anmäla min reservation. Utskottet bar uttalat den allmänna grundsats,
alt del mätte ät Kongl. Maj:t ölVerlemnas att nied afseende pä ytterligare
upplysta förhållanden under arbetets fortsättning närmare bestämma de orter hvarje
statsbana skall genomgå och de ställen den bör anlöpa. Då nu särskild motion
blifvit väckt i fråga om denna banas fortsättning öster om Finja-sjön åt Helgeåd.
iUm rakt emot Ljungby, sä kari jag för mili del icke gilla all någon punkt, den
banan liar alt anlöpa, mellan Finja-sjön och Ljunghy bestämmes, ulan må det
stå Kongl. Maj:l öppet alt efter föregången undersökning låta verkställa anläggningen
der den pä kortaste vägen och nied minsta kostnaden kan binna målet.
80
Bil. till Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Jag föreslår med anledning deraf, att Utskottets beslut matte efter orden »förbi
Finja-sjön till Lagaå-daten anvisa en summa af 6,815,000 Hulr* erhålla den
förändrade lydelse: samt hvad derutöfver enligt det uppgjorda kostnndsförs/aget
erfordras för samma bunäs vidare fortsättning 3-i »orr om berna tde
sjö i riktning mot Ljungby, etc. etc.
af Riksdagsfullmäktige!! Eric Mallmin från W esterås län, sorn instämde
lili Biskop Thomanders reservation.
af Riksdagsfullmäktige!! Anders Erikson från Elfsborgs län: »Då Mikels
Ständer under sistforflulna Riksdag log färsta siegel all ikläda Staten skyldighet
ten att sjelf utföra vissa jernvägsbanor och derjemte allain underdånig skrifvelse
lill Rongl. Majit, att innan denna Riksdag tåla en Kommitté af sakkunnige män
uppgöra om dessa banors sträckning emellan antagne andpunkter, samt derjemte
beviljade medel för undersökning i topografiskt och slatsekonomiskl hänseenden
hvarest dessa banor klokast och med minsta kostnad för Riket mest gagnande
borde dragas, var troligen aldrig de Ständers mening, ail i ett så vidsträckt
omfång, som nu blifvit föreslaget, ett systern borde uppgöras för de jernvägar
som Slaten i första hand skulle sig åtaga. Det är och förbi ifver således
nuvarande Ständer som hafva att uppbära framtidens dom för det på en gäng så
halsbrytande sätt alt gå lill väga alt för nu och en längre framlid tillförbinda
nationen alt — ulan afseende på de förändrade tidsförhållanden, som i en framtid
kunna uppstå, och ulan alt genom någon praktisk erfarenhet fä tillfälle bedöma
huruvida jernvägar inom Sverige med sitt härda klimat och sin vidsträckta samt
glest befolkade areal, emot andra länder, kunna vara så gagneliga, alt de oafvisligen
på sådant sätt måste framkomma — kasta sig in uti en Statsskuld, som
efter de första beräkningarna gör den för ett fattigt lund lilla nätta summan af
120,000,000 R:dr. När man nu härtill lägger att alla de större eller mindre förelag,
hvarmed Slaten intill denna dag sig befattat, icke kunnat verkställas för
mindre än ett jeml fördubblande af den summa, som pä alla möjliga vetenskapliga
grunder blifvit föreslagen; så kan häraf dragas den slutföljd, att, innan de af Utskottet
nu föreslagne Statens stambanor komma till stånd, nationen måste fördjupa
sig i en utländsk statsskuld af omkring 200,000,000 R:dr, hvilken kommer alt
under en längre tidrymd draga utur landet omkring 10 a 12,000,000 R:dr årligen.
Manne icke Sverige härigenom kommer att sakna den lätthet hvarmed det
hittills kunnat röra sig på verldsmarknaden, såsom kändt, utan någon statsskuld?
Motsatsen häraf skulle kunna göra det ganska svårt för ett i öfrigt så fattigt
land som Sverige all i nödens stund få något lån på någorlunda billiga vilkor.
När man uppgör en sak bör man icke alldeles förbise händelser, som i en framtid
kunna uppkomma. Jag föreställer mig, alt Sverige blefve under liden insnärjt
i ett ovänladt krig innan det föreslagna jernvägsforelaget hunnit någon fullbordan
-
Bil. till Stats-Utskottats Utlåtande N:o 62.
81
dan, då mati jemte denna frivilligt ingångna statsskuld kumle tvingas att sätta
sig i en lika stor, om icke större, stals-skuld och på hvad ogynsamnia vilkor sorn
helst. — Del lärer intet kunna bestridas alt dessa räntor, de må blifva iner
eller mindre, måste ovägerligen hvarje är inbetalas och i samma mån minska nationalförmögenheten.
Eli annat förhållande vöre, 0111 här, likasom i England, statsskulden
kunde få göras inom Diket, då vöre alltid samma förmögenhet qvar för
ätt inom rikskroppen sprida lif och rörelse; dock måste i alla afseende» dessa
summor ulprejas af den skattdragande allmänheten, helst Statens tillgångar alltid
mediagas för underhållande af Stalsmaschiiiens oafbrulna gång för öfrigt, ty ingen
lärer med all sin propheliska förmåga våga påslå, alt jernvägar inom Sverige,
jemte den dryga administrationskostnad, sorn dermed är förenad, kunna sjelfva komma
alt godtgöra sina ränte- och kapilallÖilusler. Det är upplyst genom andra
länders erfarenhet, all det miltal, som bär är föreslaget, fördrar för sin fullständiga
och oafbrulna gång (lere tusende emheis- och tjenstemän sami byggnader
och verkstäder under alla möjliga benämningar. En annan svårighet loide ej helier
höra förbises, nemligen den arbetskraft, som mäste dragas från näringarne för
bearbetningen af dessa jernvägar, och af della, sammanlagdi med hvad förut är omnämndl,
loide man kunna göra någorlunda klart för sig, huruvida det är möjligt att på
samma gång, jordbruket, bergsrörelse, fabriker och handteringar af aila slag kunna
samtidigt med jernvägsbyggnaderna vinna den åsyftade förkofra», som man föreställt
sig genom jernvägars snara tillkomst; månne icke delta, sorn var ämnadt alt
Ivila nalionalvälmägan, i forsla hand åstadkommer eli tilmagrande? Det torde
derföre vara nödvändigt iakttaga så mycken moderation, alt det ena kan uppehålla
sig i jemnbredd med del andra.
Ingen lärer vilja bestrida, alt icke jernvägar äfven inom vårt land kunna i
mångfaldigt afseende blifva gagnelig» och till och med i afseende å tidsförhållandena
oumbärliga; men om något så trängande behof deraf ännu förefinnes,
alt Staten bör, ulan alt pröfva huruvida jernvägar inom Sverige med sitt
egendomliga läge kunna vara lika gagnelig» som i andra länder, nu rusa
åstad och företaga sig eli så vidt omfattande jernvägsiiäl, som ingen enda
stat i Europ» vågat åtaga sig — derom torde tankarne vara delade. Det
är genom officiel» handlingar upplyst, alt ingen Stat i Europa atagit sig jern
vägsbyggnad
för iulel så stor summa relatift till sina stasinkomsler, som
den Sverige nu i ett enda hopp ernar företaga. Månne del icke vore klokare
alt Slaten, om den någonsin behöll direkte blifva jernvägsbyggare, föreloge
sig en mindre vidt omfattande plan för all sä fort som »löjligt fä den utförd och för
att icke allenast deraf draga deli fordel som kan åstadkommas, utan äfven derigenom
lemna elt experimentalfält för den enskilda företagsamheten, som i min
tanke icke skulle underlåta all i den man bebofvel af jernvägar oafvisligen fram.-tode
associera sig och, pä ett myckel källare säll än hvad den tunga Slalsmacbinen
kail åstadkomma, tillvägabringa jernvägar, der de för landet kunna vaia mest
Bi/i. till B. St. Brot. IS56 åt IS57. 4 Sami. I Afd. 29 Haft. 12
82
Bil. lill Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
nyttiga. Det hade i min tanke varit myckel hällre om Staten med all den förmåga
sorn kunnat åstadkommas linderstedt dessa enskifta lördag och sökt undvika
allt eget sysslande dermed, helst alla liders erfarenhet visat alt sådant icke utan
riksforllisl kan hära sig.
I afseende på hvad jag förut anfort skulle jag vilja föreslå, alt Rikets
Ständer vid denna Riksdag, ulan alt pä något säll i ord eller handling hinda kommande
Ständer att c Fl er sig leende oinsländigheler fritt få handla, endast lemna
medel lill vestra och södra stambanorna samt till någon del för norra hanan, ty
genom vestra banans snarare fullbordande har man uppnått det i kommerciel!, och
strategiskt hänseende högst vigliga ändamål att fa en snabbare kommunikation
emellan vesterhafvet och Östersjön. Jag tror således att hvad som är föreslaget till
vestra hanan, utgående frän Götheborg, bör under tiden lill 18GO års slut utgå
med R;dr 9,010,000,
samt det för södra banan från Malmö lill Finja-sjöu jemte
bangårdarne i Lund och Malmö, med » 4,625,000;
äfvensom lill norra banan, utgående från Slockholm öfver
Upsala lill Sala, med
» 5,805,000,
och slutligen till bangårdar och verkstäder i Slockholm . » 560.000,
då en summa uppkommer af R:dr 20,000,000,
som intill nästa statsregleriugs-periods slut bör utgå.»
R lif leise
sid. 69 rad. 13 nedifr. står ovilkorlig! läs vilkorligt
STOCKHOLM, tryckt bos Isaac Marcus, 1357.
Stals Ulskottels Utlåtande .1? 65.
T
JK 63.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 26 Maj 1837, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående gjordt anbud i afseende å ett utländskt
amor tering slån till Svenska staten.
Under åberopande af det i Kongl. Majlis nådiga Proposition, angående utförandet
af de större jernvägs-aniäggningar, som af allmänna medel böra bekostas,
framställda förslag, att tillgångar till dessa företag skola genom upplåning anskaffas,
har, genom nådig skrifvelse af den 15 innevarande månad (införd under N:o 90 i
lista Sand. af Bihanget till Riks-ståndenS protokoller), ett hos Kongl. Majit anmäldt
låneanbud blifvit Rikets Ständer meddeladt för den ålgärd, hvartill Rikets Ständer
kunde finna detsamma föranleda; varande detta anbud ingifvet af Herman Heine
från Hamburg, som dervid skriftligen anmält, att Nordtyska Banken i nämnde stad
och H. J. Merck & komp. derstädes erbjöde sig att lemna svenska statsverket ett
lån å Femton millioner Mark Hamburger Banko, beräknade efter 27 mark 12 sk.
per mark finsilfver, kölnisk vigt, eller å omkring tjugu millioner Riksdaler riksmynt;
hvilket lån skulle, efter afdrag af 2'/2 procent provision, utgå inom loppet af tre
år från den dag, kontrakt derom afslötes, i trettiosex lika delar, en för hvarje
månad, samt återgäldas med 4'/2 procent ränta ocb 1 procent amortering årligen; och
har Heine under vissa förbehåll förklarat sig villig att, förrän obligationerna utfärdades,
aflemna högst Fyra millioner mark Hamburger Banko; hvarjemte han alternativt
framställt det förslag, att provisionen kunde till 2 procent nedsättas, om,
under enahanda vilkor i öfrigt, långifvarne lemnades öppet att sednast inom berörde
tre år från kontraktets afslutande bestämma sig, huruvida de önskade lemna ett
ytterligare lån af sju och en half millioner mark Hamburger Banko, motsvarande
omkring Tio millioner Riksdaler riksmynt, hvarmed lånesumman i sådant fall
borde ökas.
Uti högstberörda, af samtliga Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade, skrifvelse
har Kongl. Majit tillika fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att Herman
Bih. lill R. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 50 Haft.
2
Stats-Utskollcts Utlåtande JY£ 65.
Heine förklarat omförmälda anbud icke vara för honom eller hans hufvudman bindande
längre än till och med den 25 innevarande månad.
Vid emottagningen af Riks-ståndens remisser å denna skrifvelse jemte öfriga
förevarande ärende rörande handlingar, ansåg sig Slals-Utskollel böra, för erhållande
af ytterligare upplysningar jemte erforderlig utredning of frågan och dertill hörande
omständigheter, inhemta Fullmäktiges i Riksgälds-koulorel yttrande i ämnet; hvilket
yttrande Fullmäktige nu afgifvit, med anmälan att den för ifrågavarande låne-anbuds
antagande eller förkastande först bestämda tiden af Herr Heine blifvit utsträckt till
den 28 i denna månad, samt att samma anbud följaktligen vore för honom förbindande
till och med sagde dag.
Beträffande frågan om ett statslåns upptagande under nuvarande förhållanden,
hafva Fullmäktige väl åberopat oj mindre Rikets sednast församlade Ständers beslut,
att genom upplåning anskaffa de medel, hvilka erfordrades för sådana jernvägsanläggningar,
sorn skulle på allmän bekostnad utföras eller med statsbidrag understödjas,
än hvad nuvarande Stals-Ulskott derom yttrat i sitt nyligen afgilna Utlåtande
N:o 62, angående föreslagna jernvägs-stamlinier och dertill erforderliga anslagssummors
anvisande, men tillika erinrat, att ehuru i della utlåtande bestämdt uttalats
den åsigt, att för jernvägs-anläggningarnes fortsättande, lån borde af svenska slaten
upptagas, kunde dock den invändning göras, att Rikets Ständer ännu icke pröfvat
och ^ålunda än mindre gillat hvad Utskottet i åberopade utlåtande yttrat och föreslagit,
samt att, intill dess sådant skett, frågan om upplåning för statens räkning
desto hellre borde hvila, som det möjligen kumle anses icke vara med deli vanliga
ordningen för ärendenas behandling öfverensstämmande, att innan afgjordt blifvit
om och i hvilken utsträckning statens jernvägs-anläggningar komme att fortsättas,
besluta upptagningen af lån dertilj och bestämma delta låns belopp.
Vidkommande åter de föreslagna vilkoren för det af Nordtyska Banken i
Flamburg samt 11. ,1. Merck & komp. nu erbjudna lån, hafva Fullmäktige upplyst,
alt långifvarnes ombud, efter i sådant afseende å Fullmäktiges vägnar till honom
gjorda framställningar, visserligen återkallat åtskilliga af d.e i det affemnade förslaget
lill låne-kontrakt intagna förbehåll och bestämmelser, men deremot förklarat
sina hufvudman icke vara villige medgifva andra af Fullmäktige ifrågasatta jernkningar
och förändiingar i detta kontrakt.
Efte'r anförande af dessa med (lera härvid förekommande omständigheter, hafva
Fullmäktige yttrat, att de ausågo sig icke kunna tillstyrka omförmälda anbuds antagande.
Lika med Fullmäktige i Riksgälds-kontoref, och. då de vid denna riksdag Rikets ,
Ständers afgörande underställda frågor om anslag till statens jernvägs-byggnader och
anskaffning af dertill erforderliga tillgångar ännu äro på Riks-ståndens pröfning
beroende, anser Utskottet det af .Nordtyska banken i Hamburg och H. J. Merck &
komp. derstädes affemnade låne-anbud för närvarande destomindre böra af Rikets
Stats-Utskotlels Ullålande J\s 63.
Ständer antagas, sorn, då allenast de i ett enda anbud äskade lånevilkor blifvit
Rikets Ständer meddelado, Rikets Ständer sakna tillfälle erfara och bedöma huruvida
icke det lån, som för svenska statens räkning kominer att upptagas, möjligen
kan erhållas emot fördelaktigare vilkor för statsverket, än dem nu ifrågavarande
anbud innehåller. Utskottet får alltså hemställa,
ali Rikets Ständer icke matte å meranämnda låne-anbud fästa afseende.
Slockholm den 26 Maj 1837.
Rättelser:
Utlåtandet, M 62, sid. 48, rad. 13 nedifrån, står: af en endast % mil, läs: af en sådan,
endast 3/4 mil.
Bil. till samma Utlåtande, sid. 80, råd. 6 och 7 uppifrån, står: af Riksdags-fullmäktigen Eric
Mallmin från Westerås län, som instämde uti Biskop Thomanders reservation,
läs: af Riksdags-fullmäktigen — — —, som instämde uti Professoren
Carlsons reservation.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
