# ID: svediakorp-gov2302
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 123,023
# sentences: 2,559
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
B&mVMIftO W8»8HTO0S
PROTOKOLL
VID
Eagtima Riksdagen I stockholm
Åren 1.850 «ek 1857.
i
—geKSjäsgiSHSg**-
I
FJERDE 8 Alff EIAG-Eif•
15? Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Sials-Ulskollels Memorial Nlis 1 & 2.
M 1.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 1 Klov. 1836, kl. 2 e. lii.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenslemanna-personal.
I anseende till mängden och beskaffenheten af de till Stats-Utskottets handläggning
hörande göromål, såsom omfattande både Statsverkets och Riksgäldskontoret»
ärenden, har, vid föregångna riksdagar, detta Utskott, utöfver den i
Riksdags-ordningens 24 § bestämda tjenstemannapersonal, nemligen en Sekreterare
och för hvarje afdelning en Kanslist, haft af nöden och fått begagna en särskild
Sekreterare till biträde vid de Riksgäldsverket förande frågor, en Kamererare för
räkenskapsgöromålen i afseende på statsregleripgens olika delar, samt en tillökad
kanslibetjening; och, då göromålen inom Utskottet äfven under denna riksdag
sannolikt blifva många och vigtiga, får Utskottet, med stöd af hvad Riksdagsordningens
nyss åberopade § vidare innehåller, lill Rikets Ständer hemställa:
det Utskottet må tillåtas, att, för ärendenas behöriga och skyndsamma
behandling, ytterligare antaga en Sekreterare för Riksgäldsafdelningen,
en Kamererare, och till en början två Notarier.
Stockholm den 1 November 1836,
På Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar:
W- F. Tersmeden.
På Prestestandets
Ledamöters vägnar:
J. II. Thomander.
På Borgareståndets
Ledamöters vägnar:
J. F. Gråå.
På Bondeståndets
Ledamöters vägnar:
Matts Pehrsson.
O. F. af Sillén.
JK 2.
Ank. till Exp.lTlsk. d. A Nov. 1836, kl. 7 e. m.
Memorial.
Stats-Utskotlet, som denna dag fått emottaga Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, har, enär, jemlikt 27 § i RiksdagsBih.
till B St. Pral. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 1
2
Stats-Utskoltets Memorial N:is 5 & 4.
ordningen, riksdagens början räknas från den dag, högstberörde nådiga proposition
aflemnas, skolat sådant i nämnde afseende anmäla; blifvande härjemte ett
exemplar af densamma hvarje Riksstånd tillstäldt samt Expedilions-Utskotlet anmodadt
att skyndsamt gå i författning om tryckningen af nämnde proposition med
tillhörande bilagor. Stockholm den 4 November 1836.
M 3.
Ank. till Exp.-Ulsk. cl. U NoV. 18S6, kl. 5 e. m.
Memorial.
Bondeståndet har till Stats-Utskottet remitterat särskilda, inom bemälda Riksstånd
al Riksdagsfullmäktige Per Mattsson från Westernorrlands, Johan Persson
Irån Upsala, Mats Pehrsson från Stockholms, Tobias Lind från Götheborgs och
Bohus samt Johan Johansson från Östergöthlands län väckta motioner, angående
den s. k. personliga skyddsafgiftens användande till folkundervisningens befrämjande;
men som Utskottet anser denna fråga icke hufvudsakligen tillhöra dess
handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdagsordningen, förenämnde
motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade
§ öfverensstämmande, med upplysning att vid föregående riksdagar likartade
frågor blifvit till Bevilinings-Utskottet remitterade och af detta Utskott,
efter inbjudning, gemensamt med Stats-Utskottet behandlade. Stockholm den 11
November 1836.
M 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Nov. 18H6, kl. 3 e. m.
Memorial.
Till Stats-Utskottet har Bondeståndet remitterat Kongl. Maj:ts till Rikets
Ständer allåtna nådiga proposition, angående vissa ändringar i nu gällande stadganden
om utskrilningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet;
men som Utskottet anser denna fråga icke omedelbart tillhöra dess handläggning,
har Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdagsordningen, funnit sig böra
högstberörda proposition återlemna för den åtgärd, Rikets Ständer finna med åberopade
§ öfverensstämmande, i hvilket afseende Utskottet får upplysningsvis an
-
Stalt-UtskoUets Memorial J\1 5.
5
föra, att en likartad fråga vid 1847 och 1848 års riksdag blifvit till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad och af detta Utskott, efter inbjudning,
gemensamt med Stats-Utskottet behandlad. Stockholm den 11 November 1886.
JW 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Nov. 1886, kl. 3 c. m.
Memorial, med den lill Rikets nu församlade Stander af Full
mäktige
i Riksgålds-Kontoret afgijna berättelse.
(Riksgälds-Afd.)
1 likhet med hvad under föregående riksdagar iakttagits, får Stats-Utskottet
härmed till Rikets Ständers kännedom öfverlemna den, enligt derom i gällande
reglemente meddeladt stadgande, af Fullmäktige i Riksgäldskontoret afgifna berättelse
om nyssnämnde verks ställning och förvaltning sedan början af förlidne riks
dag;
hvilken berättelse Utskottet, efter vanligheten, vid sitt första sammanträde
emottagit och sedermera genomgått; kommande Utskottet att framdeles under
riksdagens lopp, till följd af grundlagarnes föreskrift, afgifva sitt utlåtande angående
Riksgäldskontorets styrelse och tillstånd under den tid sagde berättelse omfattar.
Stockholm den 11 November 1856.
4
Riksgäldskontorets Berättelse 18S6,
Berättelse till Rikets Högloft. Ständer, angående Riksgälds-Rontorets
ställning och förvaltning sedan början
af 1853 och 1854 års Riksdag.
Enligt 245 § af nu gällande Reglemente för Riksgäldskontoret, åligger det
de till delta Verks förvaltning utsedde Fullmäktige att derom till Rikets Höglofl.
Ständer afgifva en fullständig berättelse, omfattande den tid, som förflutit efter
enahanda berättelses afgifvande vid början af sistförlidne Riksdag. Då således nedanstående
berättelse, enligt föreskriften i åberopade reglements-§, bör utgöra en
fortsättning af den framställning om Riksgäldskontoret och dess förvaltning, hvilken
sednaste Riksdagsberättelse innefattade, hafva Fullmäktige hufvudsakligen bibehållit
samma, efter ordningsföljden af de reglementariska stadgandena lämpade
uppställning, som iakttagits i ej mindre sistnämnde än flera till Rikets Ständer af
Riksgäldskontorets styrelse förut afgifna berättelser; varande jemväl samma myntberäkning
i denna berättelse bibehållen, hvadan alla penningesummor äro här,
likasom uti Riksgäldskontorets reglemente och hufvudbok upptagna i bankomynt.
Riksgälds-kontorets skulder.
(Reglementets 2—20 §§.)
Under hänvisande till den omständliga utredning angående dessa skulders
belopp samt derför stadgade betalningsvilkor, som Rikets Ständers sednast församlade
Revisorers berättelse innehåller, anse sig fullmäktige här endast böra uppgifva
de årliga förändringar, sammanräknade summan af Riksgäldskontorets skulder,
från och med år 4853, enligt nämnde verks afslutade räkenskaper, undergått.
Denna skuldsumma, som vid nyssnämnde års början
uppgick till
R:dr 6,770,298: 16. 9.
utgjorde vid slutet af samma år » 5,394,517: 4. 10.
och vid 1854 års utgång
» 7,463,121: 27. 6.
samt vid sistlidet eller 1855 års slut » 6,525,422: 38. 8.
Således har skuldernas i räkenskaperne utbalanserade belopp
minskats under år 1853 med R:dr 1,375,781: 11. 11.
och under år 1855 med » 1,137,698: 36. 10.
eller under dessa begge år med tillsammans  2,515,480: — 9.
Riksgäldskontorels Berättelse 1836.
S
hvilken skuldförminskning öfverstiger den under år 1884
uppkomna skuldtillökning, utgörande 2,088,604: 22. 8.
med  444,875: 26. 1.
eller med samma belopp, som skillnaden mellan de utbalanserade skuldsummorna
vid 1882 och 1838 års slut.
Härvid måste dock anmärkas, att, till vinnande af likstämmighet med Riksgäldskontorets
för år 1883 upprättade hufvudbok samt deraf genom trycket offentliggjorda
och med allmänna tidningarne utdelade Utdrag, nu icke upptagits Riks
gäldskontorets
skuld vid sistnämnde års slut för dessförinnan till jernvägsanlägg
ningar
upplånte medel.
I afseende på den betydliga skuldtillökning, hvilken under år 1834 uppkommit,
anse sig Fullmäktige böra upplysningsvis erinra, att densamma förorsakats
genom den, med afseende å Krediti vet för neutralitetens upprätthållande, då företagna
upplåning samt genom de under sednaste riksdag, såsom anslag utan återbetalningsskyIdighet,
beviljade och till utgående frän Riksgäldskontoret under sagde år eller utan
särskild tidsbestämmelse anvisade statsutgifter. Dessa sålunda beviljade och derföre
i 1834 års räkenskaper uppdebiterade anslagssummor uppgingo nemligen,
oberäknadt hvad som anvisats i egenskap af kreditiv, till ej mindre än 2,201,884
R:dr 7 sk. 4 rist., hvaraf under årets lopp endast 812,061 R:dr li sk. 8 r:st.
reqvirerades och utanordnades, så att, vid dess slut, häraf i Riksgäldskontoret
innestod ett belopp af 1,389,822 R:dr 43 sk. 8 r:st.
Beträffande särskildt de räntebärande skulderna, få Fullmäktige upplysa, att
dessa skulder under år 1833 minskades från . . . R:dr 3,149,639: 12. 11.
till
» 3,062,789: 33. 6.
men deremot under år 1884, genom upplåningen för
utbetalningar å det så kallade Neutralitets-kreditivet
ökades till » 3,974,676: 20. 1.
Under år 1833 hafva ifrågavarande skulder, enligt
Riksgäldskontorels Hufvudbok, deruti då utgifno
fonderade statsobligationer likväl icke finnas upptagne,
återigen minskats och utgjorde vid sistnämnde års slut » 3,820,398'. 33. 4.
Utan beräkning af sagde obligationer, hafva således nu ifrågavarande skulder
under sednast förflutna trenne år ökats med R:dr 670,939: 20. 5.
Undantagande ränteliqviderna för merberörde obligationer, hafva de al Riksgäldskontoret
verkställda utbetalningar i anledning af upplupna och förfallna intressen
å de skulder, för hvilka detta verk måste erlägga ränta, utgjort:
under år 1833 ...... R:dr 131,091: 42. 9.
» år 1834
» 134,705: — 6.
och år 1855  » 161,408: 37. 11. 426,205: 33. 2.
6
Riksgäldskontorets Berättelse 4856.
Uti dett af Riksgälskontorets Kommissariat för sednast förflutna halfår afgifna
berättelse, finnas Kontorets skulder vid slutet af näsllidne Juni månad uppgifna
lill följande belopp, nemligen:
räntebärande skulder, utom de utgifna fonderade statsobligationerna
. . ^ R:dr 3,818,087: 48. 11.
hvaraf med 8 proc. ränta
löpande skulder utgjorde U:dr 130,676: — —
med 4'/2 proc. ränta d:o . » 11,600: — —
med 4 » d:o d:o . » 3,428,281: 48. 11.
och med 3 » d:o d:o . » 247,800: — —
R:dr3>l8,0S7: 48. 11.
härå beräknade obetalda intressen
» 64,444: 2. 11.
deponerade undsättningsrnedel » 1,039,487: 37, —
innestående anslagssummor, beviljade vid 1840 och
1841, 1847 och 1848 samt 1880 och 1881 års
riksdagar ..... R:dr 263,199: 24. 9.
d:o vid sednaste riksdag . » 1,327,332: 35. 8.
d:o för folkundervisningens
befrämjande, med tillägg
af den för folkskolelärares
pensionerande afsatta fond » 104,390: 6.—
Rd:r
1,694,922:
18.
8.
1886 års ränte-anslag till II. M. Konungen . .
åtskilliga jemförelsevis mindre betydliga skuldposter
»
»
200,000:
62,891:
46.
2.
Summa
R.dr
6,879,804:
6.
8.
Från Riksgäldskontoret inom linien i räkenskaperna upptagna skuldposter,
hvilka vid 1883 års början utgjorde R:dr 4,491,483: 10. 8.
har sedermera i stadgad ordning afförls det lifräntekapital,
som, efter vederbörande räntetagares frånfälle, till
Riksgäldskontoret hemfallit; hvaremot sagde skulder under
tiden ökats med de från Kongl. Statskontoret ytterligare^aflemnade,
outtagna depositionsmedel, så att desamma
för närvarande uppgå till ett belopp af . . . » 4,499,291: 28. 3.
I öfverensstämmelse med föreskriften i Reglementets 2 § och lydelsen af de
under loppet al sistförlidne riksdag utgifna obligationer för upplånta medel till utbetalningar
å det dä anvisade särskilda kreditiv för upprätthållande af rikets neutralitet
hafva, efter föregångna uppsägningar, utaf dessa, med dels 4 dels 3 proc.
ränta löpande, obligationer infriats:
Riksgäldskonlorels Berättelse 1856.
7
under sistlidet år .
och under nuvarande år
R:dr 67,000:
» 145,500:
hvadan de ännu utelöpande obligationernas kapitalbelopp utgör . » 787,500:
nemligen 3 procent-obligationernas .... R:dr 107,500:
Under de trenne sednast förflutna åren, har den i Reglementets 5 § föreskrifna
amortering af Statsverkets skuld till Rikets Ständers Dank för derifrån förskottsvis
verkställde utbetalningar till 1808 och 1809 års Krigskostnader fortgått
i stadgad ordning, dervid 22 st. af de 968 st. 4 procents-obligationer å 4000
R:dr hvardera, som under den 30 September 1841 för denna skuld utfärdats,
blifvit årligen infriade; och är antalet af de återstående, Banken tillhöriga, obligationerna
numera minskadt till- 638 st., (ydande å ett sammanlagdt kapitalbelopp
af 2,552,000 R:dr.
Sedan det sista af de arbeten i Hamnbyggnadsväg, som vid Götha kanals
öppnande och afsyning anmärktes icke vara fullbordade och för hvilka innehållning
då skedde utaf Kanalbolagets under de sednaste byggnadsåren i Riksgäldskontoret
deponerade medel, blifvit utlördt och vid anställd afsyning godkändt, har
Götha Kanaldirektion, i slutet af år 1854, jemlikt stadgandet i Reglementets 8
§, utbekommit återstoden utaf den för sagde orsak innehållna summa, för hvilken
5 procent årlig ränta bemälte bolag godtgjorts.
Under fortsatt tillämpning af Rikets Ständers vid Riksdagen åren 1840 och
1841 meddelade och i 10 § af Riksgäldskontorets nuvarande Reglemente omförmälda
stadganden, angående den för Hjelmare kanals och slussverks framtida
underhållande afsatta fond, har denna fond, som ursprungligen bestod af en, med
5 procent ränta löpande, inteckning å 15,000 R:dr i tvänne Hjelmare Kanalbolag
tillhöriga fastigheter och vid 1853 års början utgjorde 28,284 R:dr 35 sk.
6 r:st,, sedermera oafbrutet tillvuxit, så att densamma, enligt sistlidet års bokslut,
uppgick till 52,743 R:dr 5 sk. 11 r:st.
På sätt i åberopade § blifvit föreskrifvet, har Hjelmare Kanal- och SIussverks-direktion,
genom en afgifven ny förbindelse, åtagit sig att vid slutet af åren
1857, 1860 och 1862 till Riksgäldskontoret aflemna föreskrifna låne- och säkerhetshandlingar
för det belopp af 16,000 R:dr, hvarmed fonden, efter fortfarande
beräkning af 5 procent ränta å dess hela behållning enligt nästföregående bokslut,
kommer att vid sistnämnde års utgång vara ytterligare ökad.
och 4 procent-obligationernas
» 680,000:
8
Riksgäldskonlorels Berättelse 18S6.
Efter den i början af innevarande år, enligt Reglementets 11 <§, verkställda
utbetalning af sista årets anslag för ombyggnaden af Strömsholms kanal och slussverk,
har bela den summa, 730,000 R:dr, som Rikets åren 1840 och 1841 församlade
Stander för detta företag anvisade till utgående under femton års tid med
30,000 R:dr årligen, från Riksgäldskontoret utbekommits.
Angående fortgången af nämnde kanals och slussverks ombyggnad under
sednaste åren, hafva, enligt Rikets Ständers föreskrift, särskilde, Fullmäktiges Protokoller
bilagda, berättelser för hvarje år afgifvits utaf den, medelst årligen anställde
val, af Fullmäktige utsedde ledamoten i Kanaldirektionen.
Genom iakttagande af den vid 1844 och 1845 års Riksdag stadgade beräkning
af 4 procent ränta å de medel, hvilka till Riksgäldskontoret influtit såsom
lösen för eganderätten till dc å kr ono skatte jorden växande ekar, har behållningen
af dessa, till kostnader för ekeplanteringars anläggning och underhållande afsedda,
medel fortfarande ökats; varande de utbetalningar, som häraf årligen skett, till
större delen betäckta af hvad sorn i egenskap af dylik lösen ytterligare till Riksgäldskontoret
inlevererats.
Sålunda har det härstädes innestående beloppet af ifrågavarande medel, hvilket
i Fullmäktiges sednaste riksdagsberättelse uppgals utgöra R:dr 252,232: 20. 5.
under den derefter, intill sistlidet års slut, förflutna tiden
stigit till » 249,991: — 3.
hvaraf en summa af 193,322 R:dr 33 sk. 4 r:st. då var räntebärande. Den
från Landtränterierne till Riksgäldskontoret influtna ekeskogslösen har utgjort:
under år 1854  R:dr 1,098: 34. 7.
» år 1855 .
» 922: 13. 5.
och » förra hälften af innevarande år » 959: 12. 7.
Summa R:dr 2,980: 12. 5.
hvaremot det, sedan förstnämnde års början, för ekeplanteringarne från Riksgäldskontoret
uttagna belopp uppgått till R:dr 3,752: 38. 10.
Den i Reglementets 14 § omförmälda, vid Kongl. Nummer-lotteriets upplösning,
till Riksgälds-kontoret öfverlemnade brudgåfvo-fond, hvilken då utgjorde
27,802 R:dr 18 sk. 7 r:st. och hvaraf under åren 1842—1853 brudgåfvovinster
blifvit utbetalda med tillsammans 7133 R:dr 16 sk., har, genom 7 st., derefter i
stadgad ordning utlemnade dylika vinster å 33 R:dr 16 sk. hvardera, ytterligare
minskats, och utgör således för närvarande ett återstående belopp af 20,435 R:dr
34 sk. 7 r:st.
Enligt
ilihsgälds-konlorels Berättelse 1836.
0
Enligt Kongl. Älaj:ts och Rikets Stiinders härom meddelade beslut, hafva,
utaf de till Kongl. Stats-kontoret frän Landtränterierne och Öfverståthållare-em
helets
kansli levererade äldre depositions-medel följande belopp, under det i Reglementets
15 § stadgade vilkor: alt hvad för beviljade restitutioner utaf sådana
medel kan erfordras, hör Kongl. Stats-kontoret tillhandahållas, blifvit til! Riksgäldskontoret
aflemnade,
under år 1854 \  R:dr 566: 21. 2.
»" år 1855
» 7,179: 34. 3.
och » år 1856
» 351: 58. 2.
ellet tillsammans R:dr ff,077: 45. 7.
Och som de af Riksgälds-kontoret under den föregångna
tiden emottagna enahanda medel utgjorde  R:dr 75,824:43.11.
samt någon utbetalning deraf icke ifrågakommit, så uppgår för
närvarande sammanräknade beloppet af dessa, under ofvannämnde
vilkor, till Riksgälds-kontoret öfverlemnade och bland dess skulder
inom linien i räkenskaperna uppdebiterade medel till R:dr 83,902: 41. 6.
I)ä fullmäktiges berättelse till Rikets sednast församlade Ständer afgafs, utgjorde
behållningen af de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar
anvisade och till Riksgälds-kontoret aflemnade medel . . R:dr 1,222,821: 5.
Utaf denna behållning har likväl, enligt Reglementets 17
och 192 för bestridande af de under sistförflutno Riksdag
beviljade och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter,
användts en summa af R:dr 700,000: —
hvadan det återstående och för ifrågakommande undsättningar
disponibla beloppet således endast utgjorde R:dr 522,821: 5.
men genom de sedermera till Riksgälds-kontoret ytterligare
aflemnade undsättnings-medlen, utgörande ett samrnanlagdt belopp
af . . .'
» 566,666: 32.
hade undsättnings-fonden före innevarande månads början ökats
till  » 1,08.9,487:37.
Derefter har dock, med afseende å beviljade undsättningar
för orter, der under detta år missvext inträfffat, reqvirerats
och utanordnats en summa af  » 50,000: —
Således utgöra de för dermed åsyftade ändamål nu disponibla
och hos Riksgälds-kontoret innestående undsättningsmedlen'
Il:,lr 1,039,487: 37.
Wh. till 11. St. Prat. 1836 & 1837. 4 Samt. 1 A/d. 1 Haft.
2
10
Riksgälds-kontorets Berättelse 1836.
Riksgälds-kontorets fordringar.
(Reglementets 21—61 §§.)
1 anseende till den af Rikets sednast församlade Ständer medgifna oell i 1855
års räkenskaper med 1,558,085 R:dr 44 sk. 1 r:st. verkställda afskrifning af
de icke återbetalda eller godtgjorda beloppen utaf Irenne under 1847 och 1848
års Riksdag, på Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver, minskades under år 1855
detta verks fordringar och öfriga bokförda tillgångar, hvilka ulom de inom linien
upptagna summor vid årets början utgjorde 9,176,365 R:dr 12 sk. 11 r:st.
och vid dess slut 8,212,935 R:dr 9 sk. 2 r:st.
Sedermera har sagde fordringars och tillgångars i räkenskaperna utbalanserade
belopp återigen ökats och uppgick vid 1854 års slut lill R:dr 10,329,650: 26. 1.
och vid 1855 års slut till  ,» 10,874.574:45.3.
men den ansenliga tillökning i Riksgälds-kontorets utbalanserade tillgångar, som
räkenskaperna för de tvänne sednast förflutna åren sålunda visa och hvilken utgör
ej mindre än 2,661,641 R:dr 56 sk. 1 r:st., måste likväl helt och hållet
lillskrifvas det iakttagna bokföringssiittct, enligt hvilket ej allenast skedda utbetalningar
å kreti i t i ver na för neutralitetens upprätthållande och för oförutsedda utgifter
till försvars-anstalternas förbättrande, utan ock allt hvad, utöfver härtill upplånade
medel, från Riksgälds-kontoret utbetalts lör jernvägs-anläggningar och således äfven
de, i egenskap af anslag utan å terbetu In i ngs—sky Idighet, för sådana företag beviljade
och utlemnade stats-bidrag uppförts bland Riksgälds-kontorets fordringar. —
Afräknas deremot utbetalningarne å nyssnämnde tvänne kreditiver, så befinnes,
att Riksgälds-kontorets tillgångar, i stället för att ökats, under åren 1854 och
1855 minskats med nära 540,000 R:dr, hvilken minskning naturligtvis föranledts
af de under sednaste Riksdag till utgående från detta verk anvisade mångfaldiga
och högst betydliga slats-anslag, deraf en stor del under loppet of sistlidet år i
stadgad ordning utbekommits och följaktligen medtagit motsvarande belopp utaf
Riksgälds-kontorets tillgångar.
De räntebärande för dr in g ar ne, som genom ytterligare uppköp af Hypotheksföreningarnes
obligationer
under 1855 ökades med R:dr 324,847: 14. 10.
och vid samma års slut utgjorde  » 4,583,475: 7. 1.
hafva deremot, i anseende till sådana, Riksgäldskontoret
tillhöriga obligationers inlösande och försäljning,
under de tvänne följande åren minskats,
nemligen:
under ar 1854 med R:dr 1,381,784: 34. 11. eller till 3,201,690: 2‘0. 2.
och under år 1855 med » 626,301: 2. 9. eller lill 2,575,389: 17. 5.
Riksgälds-kontorets Berättelse <856.
11
Utan beräkning af upplupna obetalde räntor, bestego sig Riksgälds-kontorets
fordringar för uppköpta eller belånta räntebärande papper vid slutet af år 1853
lill R:dr 3 219,650
vid 1854 års utgång till
» 1,837,200
och vid slutet af år 1855 till  » 1,220,750
Minskningen af dessa fordringars kapitalbelopp har således utgjort:
under år 1854  R:dr 1,382,450
och under år 1855  '.  » 616,450
eller tillsammans under begge åren R:dr 1,998,900
Riksgälds-kontorets alla öfriga räntebärande fordringar uppgingo vid:
1853 års slut till R:dr 1,363,825: 7. 1.
1854 års » »  » 1,364,490: 20. 2.
1855 års » »  » 1,354,659: 17. 5.
Sådana från meddelade lånebiträden sig härledande fordringar, som först efter
förloppet af vissa dr blifva för Riksgälds-kontoret räntebärande, uppgingo vid 1853
års slut till ett sammanräknadt belopp af R:dr 300,666: 32.
Genom utgifna nya lån utöfver de äldre lånefordringar, sorn under samma
tid börjat bära ränta, har nu ifrågavarande fordringars belopp ökat sig
under år 1854 till R:dr 542,920: 34. 6.
och under år 1855 till ej mindre än » 911,506: 34. 6.
oaktadt räkenskaperne häribland icke upptaga de under
sistnämnde år till Gefle-Dala samt Norbergs Jernvägs-bolag
utbetalda och denna kathegori tillhörande
lånesummor, utgörande tillsammans » 386,666: 32. —
Den å Riksgälds-kontorets inkomst- och utgifts—riikning i Rikets Ständers
Rank innestående kontanta behållning, som vid 1853 års slut
utgjorde
R:dr 4 21,945: 22. 11.
uppgick vid utgången af år 1854 till  » 1,986,507: 27. 6.
men hade vid slutet af sistlidet år sjunkit till . . » 349,452: 9. 6.
Vid bedömandet af Riksgälds-kontorets verkliga financiela ställning, mäste
från de bokförda fordringarne och tillgångarne, hvilka, med undantag af de inom
linien i räkenskaperna upptagne summor, vid innevarande års början utgjorde
olvanuppgifna belopp i R:dr 10,874,574; 45. 5.
afräknas följande bland dessa fordringar balanserade
poster, nemligen:
l:o det mellan 1847 och 1848 samt 1850 och 1851
års Riksdagar lyftade belopp utaf dåvarande s. k.
mindre kreditiv R:dr 625,000:
Transport R:dr 625,000: “l 0,874,574: 45. 3.
12
Riksgälds-kontorets Berättelse I8S6,
Transport R:dr 625,000:  10,874,874: 45. 3.
2:o hvad sorn före 1855 års slut
utbetalts utaf det under sednasteRiksdag
anvisade särskilda
kreditiv för upprätthållande af
Rikets neutralitet . . . R:dr 2,400,000: — —
3:o hvad som före 1855 års slut
utbetalts utaf den vid samma
Riksdag beviljade och för utomordentliga
försvarsanstalter afsedda
kreditiv-summa
4:o d:o d:o utaf det i egenskap af
kreditiv då beviljade anslag till
kostnader för Sveriges deltagande
i 1855 års Konst- och
Industri-exposition i Paris
5:o det vid 1850 och 1851 års
Riksdag, med afseende å postskjutslegans
förhöjning, beviljade
och sedermera till hela
sitt belopp uttagna kreditiv
och 6:o Oredovisade förskott till
kontors-expenser samt kortoch
tidningsslämplings-kostnaden
m. m  » 1,611: 47. 5. 5.875.611: 47. 3.
hvarefter de i räkenskaperna upptagna
fordringarnes och tillgångarnes
återstående belopp uppgår
till  R:dr 6,998,962: 46. —
och alltså med endast  » 673,540: 7. 4.
öfverstiger summan af de i Riksgälds-kontorets hufvudbok
för innevarande år inbalanserade skulder R:dr 6,325,422: 38. 8.
Varande uti det, efter ofvan skedda afdrag, återstående beloppet af Riksgäldskontorets
fordringar och öfriga tillgångar 6,998,962 R:dr 46 sk., inberäknad
skillnaden mellan de utaf anslaget för anläggning af vestra och södra jernvägsstambanorna,
före sistlidet års slut, från Riksgäids-konloret utbetalda summor och
dessförinnan genom upplåning emot fonderade stats-obligationer influtna och
bland Riksgälds-kontorets inkomster upptagna medel, hvilken skillnad utgjorde
1,050,000 R:dr.
800,000:
36,000:
13,000:
Riksgälds-kontorets Berättelse 1886,
13
Enligt räkenskaperna skulle äter Riksgälds-kontorets kapital—öfverskott, eller
det belopp, hvarmed kontorets bokförda tillgängar öfverstego skulderna, vid 1855
ärs slut uppgå till R:dr 4,549,152: 6. 7.
Enahanda öfverskott utgjorde vid slutet al är 1852 endast R:dr 2,406,064: 43. 10.
oell vid 1834 ärs utgång
2,866,328:46. 7.
Sålunda visa räkenskaperna, alt Riksgälds-kontorets ställning eller förhållandet
mellan dess tillgångar och skulder under de trenne sednaste åren högst betydligt
förbättrats och att nyssnämnde kapital-öfverskott tillökats:
under år 1833 med R:dr 412,331: 8. 6.
» » 1834 »  » 48,112: 42. 3.
och » » 1833 »  » 1,682,623: 8. —
eller tillsammans under dessa 3:ne år med R:dr 2,143,087: 10. 9.
I)ä de upplupna och Riksgälds-kontoret i räkenskaperna godtgjorda räntor ä
kontorets fordringar jemföras med de räntor, som under samma tid påförts för
Riksgälds-kontorets räntebärande skulder, visar sig, att de godtgjorda räntorna
öfver stigit de påförda
under år 1833 med
R:dr 57,829: 40. 2.
och under år 1854 med  » 9,279: 16. 9.
hvaremot under sistlidet år eller 1835, de godtgjorda räntornas
belopp understigit de påfördas med .... » 39,314: 16. 9.
fastän härvid icke beräknats den ränta, som derunder upplupit för de af Riksgäldskontoret
utgifna fonderade, stats-obliga tioner.
Under innevarande år hafva Riksgälds-kontorets tillgångar vunnit en ganska
ansenlig tillökning dels genom de vid sednaste Riksdags statsreglering, för bestridande
af Riksgälds-kontoret då ålagde utbetalningar, anslagne samt först under detta
års lopp indutna medel, och dels hufvädsakligast genom uppkomna och hit från
Kongl. Stats-kontoret redan aflemnade öfverskott å stats-inkomsterna för de tvänne
sednast förflutna åren. Ehuru dessa ovanligt stora öfverskotts-summor endast till
en del kommit Riksgälds-kontoret till godo under årets första hälft, utgör dock
den, enligt kommissariatets för samma halfår afgifna berättelse, derunder erhållna
förökning af detta verks fordringar och öfriga tillgångar ej mindre än R:dr
3,147,301: 32.
Uti nyssnämnde berättelse och dervid bilagda tabeller är nemligen fordringarnes
och tiUgångarncs belopp den 30 näsllidne Juni beräknadt
till R:dr 14,021,876: 29. 3.
hvaraf Riksgälds-kontorets i Banken innestående kontanta
behållning utgjorde R:dr 317,323: 16. 7.
Transport R:dr 517,523: 16. 7. 14,021,876: 29. 3.
Riksgälds-kontorets Hcrättelse !t!S6,
Transport R:dr 517,523: 16. 7. 14,021,876:29.3.
oell kontoret tillhöriga hypotheks
förenings-obliga
tioner ... . » 1,216,250: — —
samt kontorets öfriga räntebärande
lordringar  » 1,340,051: 47. 2.
de fordringar, som först efter viss
bestämd tids förlopp blifva räntebärande
» 1,035,053: 18. 6.
Räntefordringarne beräknades utgöra
samma belopp sorn vid årets början,
eller » 51^167: 30. 11
Fordringar för meddelade lån, för
hvilka någon ränta icke erlägges » 37,852: 32. —
d:o för myrutdiknings- och andra
vattenaftappnings-lån, som, jemte
derå upplöpande och med kapitalerna
sammanslagna räntor, liqvideras
i sammanhang med årliga ut
skylderna
» 139,470: 45. —
Fordringar för lyftade kreditiv-summor » 4,292,486: 3. —
Hjel mare kanal- och slussverks repara
tions-fond,
motsvarande fordringar » 32,743: 5. 11.
1856 års allmänna bevillning, beräknad
efter Bevillnings-förordningen,
med afdrag af det under årets förra
hälft redan influtna belopp, eller till » 1,110,806: 19. 9.
De Riksgälds-kontoret under sagde
år tillkommande summor utaf Rikets
Ständers banks och Manufaktur-Diskontens
vinstmedel . . •, » 914,000: — —
Köpeskillingen för en af kronan försåld
egendom vid Regeringsgatan » 16,666: 32. —
Oersattjörskolt tillbränvinsbrännings
redskaps
inlösande » 146,434: 31. 4.
Oredovisade förskott till Riksdagsutgifter
och expenser samt stäm
plingskostnader
....... 4,705: 5. 1.
Utbetalningar utaf de för Jernvägsanläggningar
vid sednaste Riksdag
Transport R.dr 10,855,209: 45. 5. 14,021,876:29.3.
Riksgdlds-konlorets Berättelse 1886.
Transport R:dr 10,853,209: 45. 3. 14,021,876:29.3.
beviljade statsbidrag, utöfver härtill
upplånade medel . » 3,106,666: 32. —
Det bokförda värdet af Riksgälds
kontorets
hus
» 60,000: — —
Summa R:dr 14,021,876: 29. 3.
Men om, på sätt redan skett vid uppgifvande af Riksgälds-kontorets
bokförda fordringar vid sistlidet års utgång,
från det i åberopade berättelse uppgifna beloppet af detta
verks tillgångar vid slutet af innevarande års förra hälft
afdragas:
fordringarne för utbetalningar å kreditiverne, utgörande, med
undantag af det utaf kreditivet för arméens ackords-reglering
begagnade belopp . . . R:dr 4,277,769: 19. —
samt förskotten till kontors-expenser
och stämplingskostnader, m. m. » 4,703: 3. 1. 4,282,472: 22. 1.
så utgör det derefter återstående beloppet af Riksgiklds—kontorets
fordringar och öfriga tillgångar vid nästlidne Juni
månads slut endast R:dr 9,739,404: 7. 2.
deruti inberäknade de till Jernvägs-anläggningar såsom anslag
utan återbetalnings-skyIdighet utanordnade summor, tillsammans
2,400,000 R:dr. Öfverstigande den här utförda summa
sammanlagda beloppet af alla Riksgälds-kontorels i samma
berättelse uppgifna skulder vid sagde tidpunkt . . R:dr 6,879,504: 6. 5.
med R:dr 2,859,900? — 9.
hvartill således det kapital-öfver skott af .... » 7,142,372:22.10.
som, enligt Riksgälds-kontorets räkenskaper och meranämnde berättelse, dä skulle
visa sig, vid jemforelsen emellan detta verks bokförda skulder och tillgångar, torde
rätteligen böra beräknas.
I sammanhang med nu meddelade upplysningar angående Riksgälds-kontorets
tillgångar, hafva Fullmäktige ansett sig jemväl böra anmäla de förändringar, som
samma Verks inom linien i räkenskaperna upptagna fordringar undergått sedan
Fullmäktiges berättelse till Rikets sednast församlade Ständer afgafs.
Genom den af nyssbemälde Ständer beslutade och i 1833 års räkenskaper
verkställda afskrifning af återstående beloppet utaf de, mellan 1834 och 1835,
samt 1840 och 1841 års riksdagar, från Riksgälds-kontoret reqvirerade och utbetalda
samt derefter, enligt Rikets Ständers meddelade föreskrift, inom linien
16 Riksgälds-kontorets berättelse SJU>6.
upptagna kreditiv-medel, hafva nu ifrågavarande fordringar och tillgångar, som vid
1853 års början utgjorde R:dr 750,356: 1!. 3.
vä! minskats med  » 532,892: 54. 5.
men som de derefter, lill betäckande af ön S:t BartheIcmys
förvaltnings-kostnader utbetalda summor, utgörande
tillsammans  » 65,486: — —
i anseende tili det vid dessa kostnaders godtgörande
fastade förbehåll om framtida vilkorlig ersättning, blifvit,
pä sätt förut vid dylika utbetalningar iakttagils, uppförda
inom linien i räkenskaperne, så uppgå de sålunda
bokförda, för öfrigt under sednare åren icke förändrade
fordringarne och tillgångarne för närvarande till ... » 260,949: 24. fO.
Hvad särskildt beträffar Riksgälds-kontorets, i Reglementets 21 — 59 §§ uppräknade,
fordringar för de utaf detta Verks medel, vid åtskilliga Riksdagar beviljade
lån för nedbrunna städers återuppbyggande, inom sådana städer verkställda
tomtregleringar, kyrko-, hamn- och brobyggnader, jemte ilerfaldiga andra bestämda
föremål, så anse sig Fullmäktige, i afseende på de förändringar alla dessa fordringar,
af hvilka ännu icke någon' enda blifvit lill fullo liqviderad, undergått genom
de för dem stadgade betalninesvilkors fullgörande, endast behöfva hänvisa
lill den fullständiga uppgift å hvarje särskild fordrans ursprungliga och vid sistlidet
års början återstående belopp, hvilken finnes intagen i Rikets Ständers sednast
församlade Revisorers angående Riksgälds verket afgilna berättelse, sid. 16—57.
Vid ifrågakomne exekutiva försäljningar af stadsegendomar, som till Riksgäldskontorets
säkerhet för erhållna byggnadslån äro inlecknade, har, under den t i de—
rymd, hvarom nu är fråga, någon sådan egendom icke behöft till inteckningsrättelrs
bevarande å detta Verks vägnar inropas.
I den mån återbetalnings-skyldighelen för de till sjösänkningar och myrutdikningar
samt andra vatiennflappnings-arbeten utbekomna lån (Reglem:s 60 §) blifvit i stadgad'
ordning fördelad mellan de hemman och hemmansdelar, hvilka den genom vattenaftappningen
vunna eller förbättrade jord tillfallit, samt besluten härom vunnit laga
kraft och det hvarje särskildt hemman eller hemmansdel, i öfverensstämmelse med
Kongl. Kungörelserne den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848, till utgående
jemte allmänna utskylderna, påförde årliga ränte- och kapitalbelopp blifvit i
Jordeböckerne antecknadt, hafva Fullmäktige fortfarande låtit i Riksgälds-kontorets
räkenskaper uppdebitera den å lånet för hela återbetalningstiden belöpande ränta
och sammanslå denna ränta med det återstående kapitalbeloppet, hvarefter den
sålunda sammanslagna summan är bokförd såsom en vederbörande låneinnehaf
vares
-
Riksgälds-honlorcls Berättelse 1886.
17
vares runtefria skuld, sorn med de skeende inbetalningarnes oafkortade belopp
amorteras.
Riksgälds-kontorets för utgifna lån till vattenaftappningar eller förberedande
odlingsföretag egande fordringar utgjorde vid slutet af innevarande
års första hälft R:dr 324,302: 3. 2.
hvaraf ett belopp af R:dr 87,799: 24. 2.
var räntebärande-efter en till dels
3, dels 2 procent bestämd räntefot;
och ett sammanslaget ränte
och
kapitalbelopp af  » 139,470: 43. —
skulle enligt laga kraft vunna beslut,
jemte de årliga utskylderna,
under derför bestämd tid till Riks—
gälds-kontoret återbetalas.
De öfriga, ännu räntefria, lå"-  nen, utgörande tillsammans. . . » 297,231: 32.—
skola, tillika med derå framdeles
upplöpande räntor, först efter vissa
års förlopp liqvideras.
Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
(Regi. 62-134 §§.)
Såsom fortsättning af de i förut afgifna Riksdags-berättelser intagna uppgifter
å verkställda utbetalningar af de under sednare tider utaf Rikets Ständer beviljade
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, meddelas nedanstående
förteckningar öfver de anslags- och länesummor, som uppå vederbörliga
reqvisitioner eller ansökningar och efter derför stadgade vilkors behöriga iakttagande,
sedan medlet af November månad 1853 blifvit från Riksgälds-kontoret
utbetalda:
a) utgifter tillhörande 1840 och 1841 års Riksdags extra statsreglering:
Utaf det till häradshäktenas ombyggande och förseende med erforderligt antal
celler beviljade anslag (Regi. 62 § 1 mom.) bar ytterligare utbetalts för de
gemensamma stads- och härads-cellfängelserna i Carlshamn,
Eskilstuna och Kongsbacka R:dr 1,709: 47. 11.
» anslaget till uppförande af fängelsebyggnader i städerna,
utom Stockholm (62 § 2 morn ),
d:o för samma cellfängelser . R:dr 148: 1. 6.
Transport R:dr 148: 1. 6. R:dr 1,709: 47. 11.
Hill. lill R. St. Prol. 1886 (Si 1837. i Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3
18
Riksgälds-hontorets Berättelse 1886.
Transport R:dr 148: 1. 6. R:dr 1,709: 47. 11,
Utaf anslaget för inredn.af ett cellfängelse
inom nya rädhusbyggnaden i Sköfde » 1,200:
» anslaget för den vid reparationen och
ombyggnaden af rådhuset i Arboga
verkställda inredning af fyra celler,
äfvensom ett rum för transportfångar » 2,100: p.(|r 344^. 4 g
Återstoden utaf den för hamnbyggnaden vid Åhus, såsom
anslag utan återbetalnings-skyldighet, beviljade summa,
lä,000 R:dr (18äl års reglem. 60 § 1 mom.) . » 1,000: — —
d:o utaf ofvannämnda Riksdags anslag, 200,000 R:dr för
allmänna landsvägarnes omläggning och förbättring
(samma §:s andra morn.) » 290: — —
d:o utaf det vid samma Riksdag, för vattenaftappningar till
odlingsföretags förberedande inom rikets norra och nordvestra
delar, utan återbetalnings-skyldighet, anvisade belopp
120,000 R:dr, (sammma §:s 4:de mom.) ... » 1.791: 38, —
Anslaget för samlande och utgifning från trycket samt utdelning
af de ursprungliga knekte-kontrokterna' (enligt
nu gällande reglementes 64 §)... v ... » 6,812: 22. 2.
Summa R:dr lä,0ä2: 10. 7.
Sedan dessa utbetalningar blifvit verkställda och det sista årsanslaget till
Strömsholms kanals ombyggande, på sätt redan uppgifvits, under innevarande år utnnordnats
samt en uppkommen besparing af 2,283 R:dr 30 sk. å äldre årens anslag
för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, enligt Rikets sednast församlade
Ständers föreskrift, blifvit i 1884 års räkenskaper afförd, likasom en af Kongl.
Majit beslutad innehåilning, 208 R:dr 13 sk., utaf anslaget för ett myraftappningsarbete
i Jemtland, finnas numera inga andra under 1840 och 1841 års Riksdag
beviljade och till utgående från Riksgäldskontoret anvisade statsbidrag härstädes
innestående, än .... . R:dr 63,790: — 1.
Utaf anslagssumman, 100,000 R:dr, för häradshäktenas ombyggande
och förseende med celler; och .... » 107,881: 46. 6.
» det med 130,000 R:dr iinslagna belopp för uppförande
af fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm; samt » 4,608: — —
» den till lån för myraltappningar på Gottland anvisade summa af 80,000 R:dr,
hvaraf det återstående beloppet dock, enligt reglementets 63 §, endast till
och med detta års slut behöfver af Riksgälds-kontoret tillhandahållas,
b) Under Riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade tåne- och anslagssummor:
Återstoden utaf de då, enligt reglementets 68 §, för beredande af odlingsförc
-
Riksgälds-kontorets Berättelse 18S6.
19
tåg medelst utdikningnr och endra vattenaftappniogar anvisade medel, 180,000
R:dr, haf år 1888 utbetalts med .  R:dr 1,000:
I ytterligare afräkning å det för Götheborgs hamnbyggnad, enligt
66 §, till utgående under tio ars lid anvisade lån å 140,000 R:dr,
hvaraf före sednaste Riksdags början ulbekommits 84,000 R:dr, har
derefter blifvit utanordnadt eli sammanlagdt belopp af .... » 42,000:
1884, 1888 och 1886 års anslag, enligt 67 *§, för inköp af 300
exemplar utaf Svenska Fornskrifts-sällskapets årliga samlingar. . » 2,100:
Återstående beloppet af del för ny kyrkas uppbyggande i Christinehamn
beviljade lån å 28,000 R:dr (68 §) utbetaldes i slutet af
år 1884 med » 10,000:
Summa R:dr 53,100.
c) Under 1847 och 1848 ars Riksdag anvisade och vid början af sednaste riksmöte
i Riksgälds-kontoret innestäende statsbidrag:
Utaf det anslag å 100,000 R:dr, som Rikets åren 1 847 och 1848 församlade Ständer
beviljade för anläggning af nya eller omläggning af backiga och mindre goda vägar
(Reghs 60 j§) är under år 1855 ytterligare utbetaldt ett belopp af R:dr 940:
hvarefter utaf detta anslag finnas i Riksgälds-kontoret innestäende
en summa af 2,466 R:dr 32 sk., eller sista sjettedelen utaf det
för vägauläggning utmed sjön Gesunden i Jemtland anvisade
statsbidrag.
Återstoden af de, enligt 1851 års Reghs 78 §, för nationalmuseibyggnadens
uppförande före sislförlidne Riksdag anvisade medel,
utgörande 300,000 R:dr, hvilken återstod under år 1854 utbetaldes
med » 44,000:
Under den tid, för hvilken Riksgälds-kontorets förvaltning genom denna berättelse
bör redovisas, har hos Fullmäktige icke någon fråga förekommit om ut
-
betalning af de i Reghs 70:de, 71:sta och 72:a §§ omförmälde, återstående anslagssummor,
nemligen:
för reparationer och bokhyllor m» m. i Riksarkivets hus . . R:dr 2,066: 32.
halfva anslaget till goda läseböckers författande och utgifning för
allmogen » 500: —
samt det till » 8,800: —
årligen bestämda vilkorliga statsbidraget till beredande af ci| fond för Borgmästares
och Kommissions-landlmätares samt desse tjenstemäns enkors och barns pensionering.
d) Under Riksdagen cirén 1850 och 1851 beviljade och, sedan berättelsen till Rikets
sednast församlade Ständer afgafs, från Riksgälds-kontoret utbekomna anslags -  och lunesummor:
20
Riksgälds-kontorels Berättelse 1886.
1854 års anslag, enligt då gällande reglementes 83 för uppförande af läns—
fängelser efter cellsvstemet R:dr 100,000: — —
1881, 1852 och 1833 års anslag för anskaffning af redskaps-,
rid- och stall- m. II. persedlar åt fältbatterierna,
(samma reglementes 84 § 1 mom.) » 22,000: — —
Samma års anslag för anskaffning af nya pistoler (regks 73 §) » 12,000: — —
D:o för d:o af slagkrutshufvar (samma §) » 10,000: — —
1853 års anslag för äldre gevärs förändring till slagkruts
antändning (1851 års regks 84 § 4 mom.) .... » 16,666: 32. —
1851, 1852 och 1853 års anslag för komplettering af
beväringsmanskapets reservförråd (samma §:s 9 mom.) . » 80,000: — —
Återstoden af 1853 års anslag, 200,000 R:dr, för istånd—
sättande af krigsmaterielen vid sjöförsvaret (1851 års
reglementes 86 §) » 100,000: — —-
D:o för väg- och vattenbyggnads-styrelsens aflöning, 12,900
R:dr, (samma reglementes 87 § 1 morn). ..... » 3,225: — —.
1853 års anslag till arfvoden och stipendier för Civilingeniörers
bildande vid artilleri-läroverket å Marieberg
(sistnämnde .§:s 3 och 4 mom.) » 2,000: — —
Utaf 1853 och 1854 års anslag för Skeppsbyggeri-instilutet
i Carlskrona, 3,333 R:dr 16 sk. årligen (reglementets
74 g) » 2,679: 32. —
Utaf anslaget för fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby,
84,625 R:dr (reglementets 75 § 1 mom.) ytterligare . » 42,312: 2-4. —
Återstoden af anslaget för öfverbyggnaden å den ena hamnarmen
vid Cimbritshamn, 14,930 R:dr (samma §:s 2mom.) » 2,596: 32. —
D:o af d:o för hamnanläggning vid Engelholm och Rönne-ås
upprensning, 22,533 R:dr 16 sk. (samma §:s 3 mom.) » 11,266: 32. —
D:o af anslaget för Landskrona hamns förbättring, 34,736
R:dr 32 sk. (1851 års regks 90 g 4 mom.) ...» 5,781: 32. —
Utaf d:o för hamnbyggnaden vid Kalmar, 35,386 R:dr
(reglementets 75 § 4 mom.) » 13,000: •— —
Återstoden utaf anslaget för hamnbyggnaden vid Hjo, 50,000
R:dr (samma §:s 5 mom.) » 16,666: 32. —
l):o för hamnbyggnaden vid Öregrund, 3,418 R:dr (1851
års reglementes 90 § 8 mom.)
418: — —
Utaf anslaget för kaual- och slussanläggning mellan Filipstad
och Sjöändan i Wermland, 65,000 R:dr (reglementets
75 § 6 mom.) » 10,833: 16. —
Transport R:dr 451,446: 40. —
Riksgdlds-honlorels Berättelse 1836.
21
Transport R:dr 431,446: 40. —
Utaf anslaget för en kanal genom Tjufholmssundet vid Luleå
8,000 R:dr, (samma §:s 7 mom.)
» 4,000: — —
Återstoden af anslaget för Ljusne-elfs upprensning mellan
sjöarne Or och Warpen i Helsingland, 10,700 R:dr,
(samma §:s 8 mom.) » ,3,560: 32. —
Utaf anslaget för vägars anläggning eller förbättring och
omläggande, 470,000 R:dr (samma §:s 9 mom.) . . » 135,685: 18. 8.
Utaf den för mindre ström- och årensnirigsarbeten samt
smärre hamn- och brobyggnader afsedda anslagssumma,
högst 30,000 R:dr (samma § och mom.) » 18,238: 16.—
Utafdedelssåsom lånoch delssäsomanslag utan återbetalningsskyldighet
anvisade medel, 100,000 R:dr, för sanka trakters
eller sjöars utdikning eller aftappning (samma §:s 10 mom.) » 21,718: 5 6. —
hvaraf såsom lån utgått .... R:dr 17,350: —
och såsom anslag utan återbetalnings—
skyldighet
» 4,368: 16.
Utaf det utan återbetalnings-skyldighet beviljade särskilda
statsbidrag för sänkning af sjön Möckeln inom Kronobergs
län, 9,333 R:dr 16 sk. (samma §:s 11 mom.) ...» 4,666: 32. —
Lånet för jcrnvägsanläggningen mellan Nora och Ervalla
(§76) R:dr 100,000:
och i afräkning å det för samma jernvägsanläggning,
utan återbetalnings
skyldighet,
anslagna belopp, 75,000 » 65,000: » 165,000:
Utaf anslaget för slöjde-expositioners befrämjande, 3000 R:dr
(§77) » 300:
Anslaget för en af Georg och Edvard Scheutz uppfunnen machin
till mathematiska tabellers uträkning (104 § af 1851
års reglemente) »
Eörslags-anslaget till betäckande af kostnaderna för kolonien
S:t Rarthelemy’s förvaltning under åren 1851, 1852 och
1853 (106 § af samma reglemente) » 37,731: 32. 3.
Sednare hälften af anslaget till en ny byggnad för kemiska
institutionen vid Upsala universitet (107 § af d:o) » 33,333: 16.
Anslaget till inlösen af Kansli-rådet D. Krutmeijers gravyrsamling
(§78) » 12,000: — —
1853 års anslag för afritning af sigiller vid de i Svenskt
Diplomatarium tryckta handlingar (lil § af 1851 års regi.) » 200:
Transport R:dr 891,440: 27. 1.
3.535: 16. —
22
Riksgälds kontorets Berättelse 1886.
Transport R:dr 891,440: 27. 1
Samma års anslag till Serafimer-lasarettets ersättning för
minskad tolags-inkomst utaf Finska varor (112 § af d:o) 4,800: — —
Utaf anslaget Tor Wexiö hospitals utvidgning och förbättring,
127,000 R:dr (754 § 1 mom.) .... » 75,000:
D:o d:o till betäckande af bristen för hospitals-fondens
utgifters bestridande, högst 25,000 R:dr årligen (samma
§:s 2 morn.)
» 23,000: —r —
Understöd för Arméens pensionskassas pensionerings-skyldighet
under åren 1851 och 1852, högst 22,000
R:dr årligen, (114 § af 1851 års Reglemente) . . » 30,937: 6. 3.
Lånet för ny tomtreglering inom staden Lidköping (80 §) » 13,333: 16. —
Utgörande således alla dessa utbetalningar utaf anslag och
lån, som beviljats vid 1850 och 1851 års Riksdag, ett
sammanräknadt belopp af R:dr 1,038,211: 1. 4.
Efter afdrag af uppkomna besparingar eller föreskrifna innehållningar, åligger
Riksgälds-kontoret att utaf de vid sistnämnda Riksdag beviljade, men ännu icke
utbetalda anslags- och lånesummor då de för utbekommandet iiäraf föreskrifna
vilkor blifvit uppfyllde eller de bestämda utbetalnings-terminerne inträffat, uppå
skeende vederbörliga reqvisitioner, tillhandahålla följande belopp, nemligen:
Återstoden af 1852, 1853 och 1854 års anslag för skeppsbyggeri —institutet i
Carlskrona  R.dr 3,399: 23. —
D:o utaf anslaget för fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby » 14,104: 8.—
l):o utaf anslaget för hamnbyggnaden vid Kalmar ... » 2 386:
D:o utaf anslaget för kanal- och sluss-anläggningen mellan
Filipstad och Sjöändan
. . » 10,833: 16. —
l):o utaf anslaget för en kanal genom Tjufholmssundet vid
Luleå
» 1,333: 16. —
D:o utaf anslaget för nya vägars anläggning samt förbättring
och omläggandet af backiga eller mindre goda vägar » 16,487: 24. —
D:o utaf den för mindre strömrensningsarbeten samt bro
och
hamnbyggnader afsedda summan .._.... » 3,675: —■ —
I):o utaf de för vatlenaftappningsarbeten till beredande af
odlingsföretag anvisade medel att utgå i egenskap
af lån R:dr 3,500:
och anslag utan ulerbetalnings
skyldighet
5,653: 8. 6. 7,153: 8. 6.
l):o utaf anslaget för sjön Möckelns aftappning .... » 1,555: 26. 8.
Transport R:dr 60,907: 26 2.
Rikst/filds-kontorets 11 er ellie Isc 1856.
25
Transport R:dr 60,907: 26. 2'
D:o utaf anslaget för jernvägs-anläggningen mellan Nora och
Ervalla » 10,000:
l):o utaf anslaget för slöjd-expositioner » 2,500:
l):o utaf anslaget för Wexiö hospitals utvidgning ... » 2,000:
Tillsammans inncstående lane- och anslagssummor R:dr 75,407: 26. 2.
DS det belopp, 24,222 R:dr 52 sk., sorn vid sednaste Riksdag var outtaget
utaf det, eldigt Reglementets 81 <§, af Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständer staden Lidköping tillerkända lån ä 66,666 R:dr 32 sk., för återuppbyggande
af den, genom 1849 års der inträffade eldsvåda ödelagda, gamla staden,
icke blifvit lyftadt inom den för dessa lånemedels utbekommande stadgade och
med '1854 års slut tilläudagångna yttersta termin, har Riksgälds-kontorets skyldighet
att för sagde ändamål vidare tillhandahålla återstoden af denna lånesumma
naturligtvis upphört.
e) Verkställda utbetalningar utaf de vid sednast förflutna eller 1853 och 1854
års Riksdag beviljade och till utgående frun Riksgälds-kontoret anvisade
stats-utgifter:
Anslagen till byggnadsarbeten å Stockholms och Gripsholms slott för dessa slotts
skyddande emot eldsfara (Reglementets 85 §) . . R:dr 16,500:
Utaf 1855, 1857 och 1858 års anslag till uppförande
af länsfängelser efter cellsystemet (84 §) • • • » 150,000:
» de särskilda anslagen för försvarsverket till lands
tillhörande föremål (85 §) » 1,477,735: 16. —
» d:o för sjöförsvarets fullständiga ordnande (86 g) » 936,666: 32. ~
» anslagen för väg- och vattenbyggnads-styrelsens aflöning
samt rese- och undersökningskostnader för
allmänna arbeten samt arfvoden och stipendier för
civil-ingeniörers bildande vid Mariebergs Artilleriläroverk
(87 §) » 69,025:
anslaget för aflönande af lärare och underhåll af
elever vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona (88 §) » 312:
» statsbidragen för hamnbyggnaden vid Borgholm äfvensom
för muddrings- och upprensnings- m. fl.
arbeten i Stångån samt Arboga och Köpings åar (§ 90)
anslag R:dr 69,000: —
län
» 23,555: 16. 92.333: 16. —
Lånen för fullbordande af hamnanläggningarne vid Åhus
och Christianstad samt vid Wadstena (§§ 91 och 92) » 50,000:
Transport R:dr 2,772,770: 16 —
24 Riksgälds-honlorets Berättelse 1836.
Transport R:dr 2,772,770: 16.—
Återstoden af amorterings-anslaget för Linköpings äldre
hamnbyggnadslån (§ 93) ' » 2,160:
Utaf anslaget för en kanal-ledning mellan Eskilstuna och
Mälaren (§ 94) » 40,000:
Länet för sluss-anläggningar i Clara eif vid Dejefors och
Forshaga (§ 93) » 100,000:
Utaf anslaget för väganläggningar och vägförbättringar
(§96)  a 133,731:
D:o för strömrensningar samt mindre hamn- och brobyggnader
(samma §) » 20,833: 16. —
D:o statsbidraget för utdikningar och aftappningar af sanka
trakter och sjöar till odlingsföretags beredande (§ 98) » 44,024:
hvaraf såsom anslag utan å terbetalnings - sky Id ighet
endast utgått R:dr 200.
Lånet för sänkning af Långhalsen och Yngaren m. fl.
sjöar inom Södermanland (§ 99) » 30,000:
Utaf det beviljade lånet för sjöarne Stora och Lilla Rengens,
Jernlundens och Asundens jemte några andra
mindre sjöars sänkning och en båtleds åstadkommande
mellan förstnämnda inom Östergöthland belägna sjöar
(§100) » 110,000: ——
Förskott till inlösen af enkel bränvinsbrännings-redskap utaf
koppar eller malm samt lill kostnader för sådan redskaps
mottagning, transportering och försäljning (§ 103) » 246,434: 31. 4.
af hvilka medel under innevarande år till Riksgäldskontoret
återbetalts 160,000 R:dr.
Anslaget till uppförande af ladugårds- och mejeri-byggnader
vid Ultuna landtbruks-institut (§ 103) ... » 23,000:
Utaf anslaget till premier åt egare af kreatur utaf ut
märktare
slag (§ 106) » 2,000:
Lånet för staden Örebros återuppbyggande samt anslaget
och låneunderstödet för ny tomtreglering inom samma
stad efter 1834 års eldsvåda (§ 109) » 300,000:
hvaraf tomtreglerings-anslaget utgjorde 23,000 R:dr.
Lån och anslag till staden Jönköping, i anledning af den
denna stad under sagde år öfvergångna eldsvåda (§ 110) » 106,666: 32. —
hvaraf såsom anslag för tomtregleringen utgått
10,000 R:dr.
Transport R:dr 3,935,619: 47. 4.
Riksgälds-kontorels Berättelse 18SG.
Transport R:dr
Utaf anslaget för nytt länsresidenslrus i Christianstad (§ lil) »
Anslaget för Nockeby bros ombyggnad (§ 112) ... »
Understöd för staden Gustavias, år] 1882 af eldsvåda hemsökta
innevånare (§ 113)
. »
hvaraf i afräkning å byggnadslånet utbetalts 3,619 R:dr _
16 sk.
Ersättnings-anslaget för kolonien S:t Barthelerny^ förvallnings-koslnader
utöfver dess inkomster under åren
1884 och 1855 (§ 114) »
Restitutioner af erlagd lönebevillning för ackords-amorteringsafdragen
vid Westmanlands och Jönköpings regementen
samt Wermlands Fältjägåre-regemente (§ 115) »
Den Skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus
tillerkända vedergällning för uppbörden af derstädes
skattskrifvet sjöfolks krono-utskylder under 1854 och
föregångne år (<§ 116) »
Anslaget till Strömsholms stuteris ersättning för beviljad
arrende-eftergift (§ 117)  »
Gratifikationer till Öfver-kommissarien N. A. Fredin,
Regements-skrifvaren C. Leopold och Kapiten-mekanikus
E. W. Sasse (§§ 118, 119 och 120) .... »
Ytterligare anslag för den af Georg och Edvard Scheutz
uppfunna machin för mathematiska tabellers uträkning
och tryckning (§ 121)
. »
Ersättning af. kostnaderne för en utaf Professoren B. A.
Nycander uppfunnen rösl-räknemachin (§ 122) . . »
Markaryds församlings i Kronobergs län kyrkobyggnadslån
(§ 123)
»
Anslaget för inköp af .kapellpredikants-boställe i Korpilombola
by inom Norrbottens län (§ 124) ... »
Lånet för fullbordande af Linköpings Domkyrkas reparation
(§ 125)
»
Anslaget för reparerandet och ombyggandet till en del
af Gamla Upsala kyrka (§ 126) »
Utaf anslagen till beredande af nya eller utvidgade lokaler
för läroverken i Wexiö och Wisby samt för Carolinska
Transport R:dr
Bil), till R. St. Brot. 1856 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. I Iläft.
3,955,619: 47. 4.
40,000:
83,000:
15,002: 31. 8.
25,754: 15. 7.
1,190: 43. 8.
395: 43. 10.
1,309: 5. 10.
6,000:
3,333: 16. —
687: 13. 4.
6,666: 32. —
2,000:
25,000:
2,000:
^T67U6(P 9. 3.
4
26
Rihsgälds-konlorets Iierällclse 1856.
Transport R:dr
skolan i Örebro och Nya Eiementar-skolan i Stockholm
(§ 127) .
»
Anslaget till skolor för Lutherska barns uppfostran i Paris
. (§128) »
Återstoden af anslaget lör National-musei-byggnadens
uppförande (§ 129)
»
Utaf anslaget till Svenska Konstalsters inköpande (§ 151) »
» anslagen till utgifning af Planche-verket fordna och
närvarande Sverige, äfvensom för detta rikes historia
vigtiga handlingar samt till afritning af sigiller vid
handlingar, hvilka blifvit intagna i Svenskt Diplomatarium
(gg 132, 135 och 134)  »
1855, 1856 och 1857 års anslag för utarbetande af
en Ordbok öfver Svenska språket (g 135) .... »
Utaf anslaget för äldre, i Kongl. Bibliotheket i Stockholm
samt Universitets-bibliothekerne i Upsala och Lund
saknad litteratur (g 136) T r. »
Anslaget till betäckande af kostnaderne för de under
Fregatten Eugenies verldsomsegling samlade naturalster
och deras ordnande (g 137)
' »
Utaf anslaget för ordnandet af Rikets officiela statistik
(§ 138)
. »
1855 och 1856 års anslag till Serafimer-lasarettets ersättning
för minskad inkomst af tolag å Finska varor
(§;i39)  : »
Anslaget till Lunds lasarett samt dertill hörande medicinska
inrättningar (g 140) ,»
1855 års ersättnings-anslag till Carolinska Mediko-kirurgiska
institutet för en åt Serafimer-lasarettet upplåten
plats (g 141)
Samma års anslag till ett nytt hospitals inrättande vid
Stockholm samt Wadstena, Götheborgs och Hernösands
hospitalers utvidgning och förbättring (§ 142) . . »
Anslaget till ett nytt Barnbördshus i Stockholm (g 144) »
D:o till Stora Råby Räddnings-instituts understödjande
. (§ 145)  „
Bidraget till Carlskrona stads kostnader, i anledning af
kolera-farsotens härjande derstädes under år 1853 . »
Transport R:dr
4,167,960: 9. 3.
140,000:
5,000:
200,000:
3,850:
3,514: 15. 8.
7,500:
6,666: 52. —
20,000:
8,333: 16. —
9,000:
10,000:
200: — —
125,000:
50,000:
3,000:
12,000:
4^7727024: 22. 11.
Riksgälds-honlorcls Berättelse 1886.
27
Transport R:dr
Anslaget till upprätthållande af Armeens Pensions-kassas
pensionerings-skyldighet för åren 1853 och 1854
, (S 147)
• »
Ersättniugen till Amiralitets-krigsmans-kassan för minskad
inkomst genom några dit ingående afgifters utbytande
emot .-stafs—anslag (§ 148) . . »
Anslaget för undersökningar och utredningar samt utarbetande
af förslag i afseende på jernvägars anläggning
, (S 1*9) • • • •
■ • • • »
Utaf anslaget för anläggningen och utförandet af vestra
och södra eller de 2:nc från Götheborg och Malmö
utgående jernvägs-stambanorna (§ 150) ..... >>
hvaraf under sistlidet år utbetalts 1,200,000 R:dr
och under innevarande år 2,750,000 R:dr; under
hvilket sednare är dessutom från Kongl. Stals- S, n
kontoret för dessa 2:ne jernvägs-anläggningar nyligen
utbekommils ett belopp af 500,000 R:dr,
som genom sagde anslag skall godtgöras.
D:o lånet för jernvägs-anläggningen mellan Fahlun och
Gelle, eller Gefle-l)alo-jernvägen (§151) . . . . »
D:o d:o mellan sjöarne Norra Barken och Wessman eller
VVessman-Barkens-jernvägen (§ 152)  »
l):o d:o för fullbordande af Norbergs-jernvägen (§ 153) »
Summa vid sednaste Riksdag beviljade och under eller
efter samma Riksdag från Riksgälds-konloret utbetalda
lån och anslag . . .
R:dr
Utaf nedannämnde af Rikets åren 1853 och 1854
församlade Ständer jemväl beviljade och till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisade stats-bidrag, nemligen:
Enligt Reglementets 85 § 15 morn., anslaget för underhållandet
af Beväringsmanskapets beklädnads- och utrednings-persedlar,
utgörande 27,333 R:dr 16 sk.
årligen för åren 1855, 1856 och 1857 eller tillsammans
»
D:o d:o 89 §, anslaget för inrättande af ,en teknisk
skola i Borås, 5,000 R:dr, d:o d:o, eller tillsammans »
l):o d:o 90 § 1 morn., lånet och anslaget för upp
-
muddringen af hamnen vid Ystad
Transport R:dr
4,772,024: 22. 11
44,000:
16,698: 28. 5.
60,000:
3,950,000:
640,000: — —
88,888. 42. 8.
66,666: 32. —
9,638,278: 30. —
82,000:
, \
15,000:
60,000:
157,000:
a»
Riksgälds-liontorcts ficrullelse t!SS6.
Transport R:dr 137,000:
Enligt Reglementets 102 §, anslaget för fortskyndande af afvittrings
verket
inom Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län » 8,000:
D:o d:o 142 § 1 morn., anslaget till betäckande af bristen i Hospitalsfondens
inkomster, högst 23,000 R:dr ärligen för ofvanupp
gifna
3:ne år, eller tillsammans 73,000:
liar väl ännu icke någon utbetalning, till större eller mindre del, skett, men, enligt
Kongl. Maj:ts till Fullmäktige aflåtna nådiga Bref, komma dessa nu uppräknade
anslag och lån att, vid derå skeende reqvisitioner, i den ordning åberopade
Kongl. Bref innehålla, för vederbörandes räkning ulanordnas.
Beträffande deremot nedanstående låne- och anslagssummor, hvaraf ej heller
någon lyftning ännu skett, hafva Fullmäktige icke erhållit underrättelse om och i
hvad mån de för utbekommandet deraf föreskrifna vilkor blifvit iakttagna eller
uågra särskilda beslut härom af Kongl. Maj:t i nåder meddelade:
Lånet och anslaget för byggandet af en bro öfver Helgeå vid
Christianstad (Reglem. 97 §) R:dr 100,000:
I):o d:o för utdikning af Stora Mossen och sänkning af Käfsjön och
Harsjön m. fl. sjöar inom Östra och Westra Härader af Jönköpings
län (§ 99) » 30,000:
Anslaget till belöning för företeende af ett ändamålsenligt och tillförlitligt
bränvinsmätnings- och profnings-instrument (§ 104) . » 3,000:
D:o för Slöjd-expositioners befrämjande (§ 107) » 3,000:
l):o för resestipendier åt fabriks- och handtverks-arbetare (§ 108) » 6,000:
D:o till inköp af en Majoren A. Schiifzercrantz’ sterbhus tillhörig,
utaf Professoren J. N. Byström förfärdigad, marmorstaty (§ 130) » 3,000:
D:o till uppförande af en my byggnad åt Institutet för Döfstumma
och Blinda samt inköp af nya inventarier åt detta Institut
(§ 143) " » 30,000:
Enligt hittills af Fullmäktige emottagna Kongl. Bref, angående beviljade anslag
utaf den, i Reglementets 96 g, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisade
summa af 300,000 R:dr, för anläggning af nya eller förbättrande och omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, äfvensom för strömrensningar samt
smärre hamn- och brobyggnader, har af dessa medel ett sammanräknadt belopp
af 372,336 R:dr 32 sk. blifvit af Kongl. Maj:t i nåder disponeradt, för att, i
öfverensstämmelse med fastställda arbetsplaner samt ingångna och godkända kontrakter,
användqs till utförande af 42 särskilda väganläggnings- eller vägförbättringsföretag
samt 4 vattenkommunikations-arbeten, nemligen:
för 1 vägförbättrings-arbete inom Upsala län . . . . R:dr 2,300: — —
» 2 vägomläggnings-arbeten inom Stockholms län ...» 23,820: — —
Transport R:dr 26,320: — —
Riksgälds-konlorcls licrältelse IJ186.
Transport R:dr 26,320: — —
för 1 d:o inom Nyköpings län » 2,373: — —
» 2 vägomläggnings- och vägförbättrings-arbeten inom Östergöthlands
län .* . . » 18,000: — —
» 1 d:o inom Kalmar län  . . » 4,630: — —
» 1 d:o inom Jönköpings län . » 7,000: — —
» 4 d:o inom Kronobergs län » 11,273: — —
» 1 d:o inom både Kronobergs och Hallands län ...» 28,900: — —
» 4 d:o och 1 väganläggnings-arbete inom Blekinge län . » 13,466: 32. —•
» 3 d:o inom Christianstads län » 42,800: — —
» 1 strömrensnings-arbete inom samma län » 14,000: — —
» 1 vägförbättrings-arbete inom Malmöhus län ... » 13,300: — —
» 1 d:o inom Götheborgs och Bohus län » 1,930: — —
» 2 vägomläggn.- och förbättringsarbeten inom Elfsborgs län » 39,300: — —
» 2 d:o inom Wermlands län » 23,300: — —
» 1 kanal-anläggning inom sistnämnde län » 13,000: — —
» 4 vägomläggnings-arbeten samt 1 chaussée- och brobyggnad
inom Örebro län  » 38,066: 32. —
» 1 elfupprensnings-arbete inom samma län » 3,000: — —
» 2 vägförbättrings-arbeten inom Westerås län . » 1,394: 16. —
» 1 d:o inom Gefleborgs län ...» 2,814: — —
» 1 d:o inom Wester-Norrlands län » 4,300: — —
» 1 strömrensnings-arbete inom sistnämnde län . . . . » 10,000: ■— —
» 3 väganläggnings- och vägförbättrings-företag inom Jemtlands
län
» 24,700: — —
och för 1 väganläggnings-arbete inom Norrbottens län . . » 3,423: — —
Summa B:dr 372,336: 32. —
Varande den största utaf dessa anslagssummor beviljad för chausséc-anläggningcn
och brobyggnaden öfver Hammars färjesund inom Sundbo härad af Örebro län,
för hvilka arbeten anslagits ett belopp af 43,000 R:dr. Dernäst hafva de betydligaste
anslagen beviljats med 28,900 R:dr för vägomläggningar å den s. k.
Nissa-stfgen mellan Nissaryds gästgifvaregård i Kronobergs och Drahereds gästgifvaregård
i Hallands län; med 23,366 R:dr 32 sk. för omläggningar och förbättringar
å landsvägen från Wanneberga till Sösdala och Röinge gästgifvaregårdar i
Christianstads län; med 23,000 R:dr för d:o å d:o mellan Borås och gästgifvaregården
Dollebo i Elfsborgs län; och med 22,300 R:dr för vägomläggningar inom
Fernebo och Gåsborns socknar af Filipstads bergslag och Wermlands län.
För verkställigheten af' 21 sjösänknings- och myrutdiknings- eller andra vattenaftappningsföretag,
har Kongl. Maj:t, enligt hvad för Fullmäktige i nåder tillkänna—
gifvits, utaf den summa, 100,000 R:dr, som för sådana företag under sednaste
50
Riksgätds-konlorets Berättelse 1056.
Riksdag anvisades, beviljat de menigheter eller intressenter, som genom ingångna
kontrakter åtagit sig alt, under iakttagande af de i sådant afseende meddelade
föreskrifter, inom bestämda terminer utföra dessa arbeten, ett sammanlagdi belopp
af 94,835 R:dr, hvaraf 75,880 R:dr såsom lån och 18,975 R:dr såsom anslag
utan återbetalnings-sky Idighet; varande s för re delen af de sålunda i nåder beviljade
statsbidragen anslagen för nedannämnde fyra sjösänknings- oell myrutdikningsarbetens
utförande, nemligen:
för sänkning af Mosjön och rensning af Kumla, Täby och Åby åar inom Örebro
län, 25,000 R:dr;
» d:o af sjöarne Wadjungen och Björkängen samt rensning af elfven Rinnan inom
Nordmarks härad i Wermland, 14,000 R:dr;
» sänkning af Ramsjön och uldikning af kringliggande vattendränkta egor inom
Faurås härad i Halland, 9,000 R:dr;
och för utdikniug af Dagsnäs och Höryda samt en del utaf stora Bjurums mossar
inom Gudhems härad af Skaraborgs län, 8,500 R:dr.
f) Anslagen till Folfc-undervisningens befrämjande.
(Reglementets 155—159 §§).
Efter erhållna reqvisitioncr har den till Carlstads stifts Folkskolelärare-seminarium
för år 1843 anslagna summa, äfvensom återstoden af 1845 års anslag för
samma seminarium, under år 1855 utbetalts med tillsammans 666 R:dr 32 sk.;
hvaremot de öfriga vid slutet af sednaste Riksdag, enligt Reglementets 155
härstädes innestående summor utaf under 1840-talet beviljade anslag för folkskole- -  undervisningen, till följd af stadgandet i nyssnämnde §:s sista punkt, blifvit ur
Riksgälds-kontorets räkenskaper för näst lidet år afförda med tillsammans 4,631
R:dr 31 sk. 11 r:st.
Utom de för åren 1852, 1853 och 1854 till aflöning af Folkskole-Iäi are
samt arfvoden och stipendier vid Folkskolelärare-seminarierne, efter^ sislförfiulna
Riksdags början, i stadgad ordning reqvirerade och enligt gällande reglemenlarisko
föreskrifter från Riksgälds-kontoret utanordnade summor, uppgående till ett sam
manlagdt
belopp af
. R:dr 36,286: 26.
hafva under samma tid, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga dispositioner, utaf besparingarne å sagde anslag, till
åtskilliga utaf Kongl. Maj:t för folk-undervisningens befrämjande
beviljade utgifter, under samma tid, utbetalts ett belopp
af » 3,800: —
och utgör återstoden af dessa i Reglementets 156 § uppräknade
anslag för närvarande » 11,983: 22.
hvaraf 3,000 R:dr äro i nåder anvisade för inköp af 500 exemplar utaf en med upphöjda
stilar tryckt samling af Svenska kyrkopsalmer.
Riksgälds-honlorels Berättelse 18S6. 31
Till understöd för Folkskole-lärares aflöning under sistlidne och innevarande
är, hafva, utaf dertill enligt 157 § vid sednaste Riksdag anslagna medel, hittills
utbetalts R:dr 32,340: —
och till Folkskolelärare-seminarierne d:o d:o » 17,866: 32.
samt till stipendier vid samma seminarier » 20,833: 16.
eller tillsammans R:dr 71,040: —
hvadan nu i Riksgälds-kontorct finnas irinestående:
utaf sistnämnda 2:ne ärs anslag för folkskole-lärares
aflönande R:dr 7,660: —
för seminarierna
333: 16.
och för stipendierna
» 3,166: 32. ^gQ.
I afräkning å det anslag, som till bestridande af Grefve Th. Rudenskölds
resor i och för folkskole-undervisningens ordnande, enligt Reglementets 158 §,
beviljades, har endast ett belopp af 800 R:dr, motsvarande sistlidet års anslagssumma,
hittills blifvit på föreskrifvet sätt reqvireradt och utanordnadt; varande en
härå uppkommen besparing af 53 R:dr 24 sk. sedermera till Riksgälds-kontoret
återbetald.
g) Riksdagskostnader samt aflöningen för Rikets Ständers Juslitie-ombudsman m. fl.
(Reglementets 160—164 §§).
Utöfver de i 1855 års revisions-berättelse, sid. 52, jemte dervid bilagd
tabell, Litt R., uppgifna, genom Riksgälds-kontoret, före slutet af November månad
sagde år bestridda kostnader för sednaste Riksdag . . . R:dr 298,259: 43. 3.
har derefter, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers uti
Reglementets 160 § åberopade beslut och föreskrifter,
till ytterligare utgifter för samma Riksdag utaf detta verk
måst utbetalas ett belopp af » 9,049: 40. 2.
Således utgör den summa, som, till godtgörande af de med
Rikets Ständers sammanvaro under åren 1853 och 1854
förenade kostnader, från Riksgälds-kontoret utgått . . a 307,509: 35. 5.
och öfverskjuter kostnaderne för nästföregångna eller 1850
och 1851 års Riksdag med ej mindre än » 78,037: 4. 8.
Genom fördelning af de, sedan ofvanomförmälda tabell upprättades, bestridda
riksdags-utgifter mellan de särskilda titlar, derunder alla dittills godtgjorda kostnader
för sistförflutna riksmöte i denna tabell finnas sammanförde, komma deruti
uppgifna summor att utgöra följande belopp, nemligen:
så kallade representations-kostnader R:dr 20,311: 19.
månads-arfvoden och dagtraktamenten » 189,355: 5.
Irauspoit R:(|. 209,666: 22.
52
Riksgälds-kontorcls Berättelse 1856.
Transport ll:dr 209,666: 22. —
trycknings- och häftningskostnader » 50,985: 12. 7.
klubbkostnader » 16,834: 1. 10.
och diverse utgifter, bestående hufvudsakligen af kostnader
för skrifmaterialier » 29,823: 47. —
Summa lt:dr 307,309: 35. 5.
De, på grund af nu gällande Reglemente och aflönings-stat, från Riksgäldskontoret
utbetalde medel för aflönande af Rikets Ständers Justitie-ombudsman jemte
den hos honom anställde Kansli- och Väkthetjening samt. till godtgörande af kostnaderna
för hans embetsresor hafva utgjort:
under år 1853 R:dr 7,140: 2. 10.
» » 1854 » 7,324: 43. 2.
» » 1855 » 7,747: 39. 2.
och under innevarande år ...  » 5,826: 11. 3.
Efter afdrag af hvad som influtit för sålda exemplar utaf Justitie-ombudsmannens
årliga embetsberättelser, hafva, för dessa berättelsers tryckning och häftning
samt till expenser vid Justitie-ombudsmans-expeditionen, sedan 1853 års början,
af Riksgälds-kontorets medel utgifvits R:dr 1,218: 13. 8.
h) Med ordinarie Stals-regleringen gemenskap egande utgifter.
(Reglementets 165—171 §§).
De efter sednaste Riksdags början verkställda utbetalningar utaf den vid nästföregående
statsreglering, till betäckandet af skillnaden mellan Statsverkets inkomster
och utgifter, å Riksgälds-kontoret anvisade s. k. statsfyllnads-summa för åren
1853 och 1854 finnas uppgifna i ofta åberopade Revisions-berättelse, sid. 64, till
hvilken Fullmäktige således få hänvisa i fråga om de tider, då dessa utbetalningar
fullgjorts, äfvensom desammas årliga belopp; varande den i Reglementets 165 §
omförmälda återstod, 583,880 R:dr, utaf 1854 års statsfyllnads-summa, efter erhållen
reqvisition, utanordnad under Augusti månad 1855.
Då Fullmäktige ännu icke fått från Kongl. Stats-kontoret emottaga den på
grund af 1854 års Rikshufvudbok upprättade liqvid angående bristerna och besparingarne
uti Riks-statens förslags-anslag för samma år, och då Revisorerne' uppgifvit
beloppet af de i sednast aflemnade liqvider Riksgälds-kontoret tili ersättning
påförda brister uti nyssnämnde anslag för åren 1852 och 1853, likasom de ersättnings-summor,
hvilka, enligt gällande stadgande:), för öfrigt äro i dessa liqvider
upptagna, hafva Fullmäktige icke något att tillägga tili de i Revisions-beriillelsen
härom meddelade uppgifter, (sid. 64—65), hvaraf, bland annat, inhemtas, att ifrågavarande
brister och ersättnings-summor till fullo bestridts dels af besparingarne
å enahanda anslag och dels af öfverskotten å statsinkomsterna, så att Riksgäldskontoret,
för godtgörande häraf, icke -behöft vidkännas någon utgift.
Riksgälds-konlorels Berättelse 1856. 53
i) De ä Riksgälds-kontoret anvisade krediliver.
(Reglementets 172—179 §§).
Till följd af Rikets Ständers under loppet af sednaste Riksdag Fullmäktige
särskildt meddelade och dessutom i 172 § af nu gällande Reglemente införda beslut,
angående det för nödiga åtgärders vidtagande tili upprätthållandet af Rikets
neutralitet beviljade särskilda kreditiv, och sedan Kongl. Stats-kontoret erhållit
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, att, när omständigheterna sådant fordrade, från
Riksgälds-kontoret reqvirera hvad af sagde kreditiv vore behöfligt för de utbetalningar,
som i öfverensstämmelse med särskilda nådiga föreskrifter borde deraf bestridas,
hafva, enligt bemälde embetsverks på General-krigskommissariatets reqvisitioner
grundade framställningar, i afräkning å detta kreditiv utaf Fullmäktige utanordnats:
den
50 Mars 1854 R:dr 500,000.
27 April s. å » 200,000.
15 Juni s. å
» 200,000.
22 i sistnämnde månad » 200,000.
51 Augusti s. å » 100,000.
14 September s. å » 500,000.
9 November s. å. .
» 200,000.
8 December s. å. .  » 200,000.
eller tillsammans under år 1854 R:dr 1,700,000.
samt under år 1855:
den 2 Februari
» 100,000.
» 9 Mars
» 200,000.
» 27 April » 200,000.
och den 1 Juni » 200,000.
hvarefter återstoden, eller » 100,000.
utaf det till
» 2,500,000.
bestämda kreditivbeloppet reqvirerades och anordnades under Juni månad innevarande
år.
Genom den, på sätt Rikets Ständer föreskrifvit, under Juni—Oktober månader
1854 af Riksgälds-kontoret verkställda upplåning af de medel, som utöfver
Kontorets härtill disponibla kontanta tillgång erfordrades för ofvannämnde kredi—
tiv-utbetalningar, anskaffades den summa af En Million Riksdaler, hvilken Fullmäktige,
med tillämpning af Rikets Ständers i sådant afseende fattade beslut,
ansågo sig, för nyssnämnde utbetalningars verkställande, behöfva upplåna. Utaf
denna lånesumma upptogs ett belopp af 750,000 R:dr emot obligationer, löpande
med 4 procent ränta och förfallande till betalning sex månader efter föregången
uppsägning, samt 250,000 R:dr, emot 5 procent-obligationer, hvilka skola inffih.
lill R. St. Prol. 1836 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 1 Bäfl. 5
Hiksgälds^konlorets Berättelse läiäti.
lösas fjorton dagar sedan de blifvit uppsagde, hvarvid dock stadgades, att någon
uppsägning af sistnämnde obligationer icke finge ske förr än efter ingången af
September månad 1834, samt att i afseende på 4 procent-obligationerna Riksgälds-kontoret,
först efter den 1 Juni 4837, skulle ega begagna sin uppsägningsrätt.
På sätt Fullmäktige i början af denna berättelse anmält, äro efter å innehafvarens
sida skedd uppsägning under dels sistlidet och dels innevarande år
meranämnde obligationer redan infriade å ett kapitalbelopp af 212,300 R:dr, nemligen
4 procent-obligationer å 70,000 R:dr och 5 procent-obligationer å
142,300 R:dr.
Medelst Kongl. Majrts nådiga Bref af den 8 Februari sistlidet och den 12
Januari innevarande år, har för Fullmäktige tillkännagifvits, att Kongl. Maj:t
funnit oundgängligen nödigt, att till bestridande af kostnader för ett fullständigare
ordnande af Försvarsverket lyfta, enligt det förra brefvet, 1,000,000 R:dr, och
edligt det sednare 330,000 R:dr af den summa eller 2,000,000 R:dr, som utaf
det i Regeringsformens 63 § främst omnämnda kreditiv blifvit af Rikets Ständer
afsédd för Rikets försvar, hvadan dessa summor alltså borde från Riksgälds-kontoret
utbetalas i mån af de efter behofvet skeende reqvisitioner, som af Kongl.
Stats-kontoret aflätos; varande, enligt hvad högstberörde Bref bilagde Utdrag af
Statsråds-protokollerna ådagalägga, på sätt Regeringsformen stadgar, hela Statsrådets
tankar i fråga om de beslutade kreditiv-lyftningarne inhemtade.
1 afräkning å de summor, som, enligt Kongl. Maj:ts sålunda meddelade nådiga
beslut, skulle utaf nämnde kreditiv utgå, har Kongl. Stats-kontoret, uppå derom,
med anledning af General-krigskommissariatets reqvisitioner, gjorda framställningar
och till följd af stadgandet i Reglementets 174 §, från Riksgälds-kontorel utbekommit
följande belopp, nemligen:
i Mars 1853  R:dr 250,000.
» April samma Jr
» 100,000.
» Juni d:o  » 200,000.
» Augusti d:o  » 50,000.
» Oktober d:o  » 100,000.
» November d:o » 100,000.
» Februari innevarande år » 200,000.
» Maj d:o » 100,000.
» Augusti d:o » 100,000.
eller tillsammans R:dr 1,200,000.
Således äro 350,000 R:dr ännu icke härifrån reqvirerade och utbetalda utaf den
kreditiv-summa, hvars lyftning, enligt Kongl. Brefvet den 12 sistlidne Januari, blifvit
i nåder beslutad.
På sätt Revisorerne i sin berättelse, sid. 66, anmält, har af det, enligt
Reglementets 176 för Kongl, Stats-kontorets utgifter under September, Oktober
Riksgälds-kontoret» Berättelse 1856.
och November månader 1855 anvisade tillfälliga kreditiv å 500,000 R:dr, endast
ett belopp af ISO,000 R:dr, i slutet af förstnämnde månad, ulreqvirerats; hvilket
belopp blef efter ett pär veckor utaf Kongl. Stats-kontoret återbetaldt.
Det, enligt 177 § för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande
anvisade kreditiv, hvars belopp under 1850 och 1851 års Riksdag nedsaltes från
300,000 R:dr till 150,000 R:dr har ej heller under sednasle åren varit i betyd-*
ligare mån anlitadt. De summor, som häraf ultagits, hafva således under år 1854
utgjort endast 32,020 R:dr och under år 1855 blott 18,760 R:dr; deremot bär
en större del af detta kreditiv begagnats under innevarande år, hvadan den häraf
för närvarande lyftade summan uppgår till 54,720 R:dr.
Å det kreditiv, som under 1828, 1829 och 1830 års Riksdag beviljades till
underlättande och befrämjande af Ackords-regleringen inom Arméen samt derefter
med oförähdradt belopp, 100,000 R:dr, bibehållits, äro återbetalda:
år 1854  R:dr 1,750:
och innevarande år
. . . » 6,631: 5. 4,
utgörande den nu begagnade summan af detta kreditiv endast 14,716 R:dr 32 sk.
Utaf den vid sednaste Riksdag, i egenskap af kreditiv, till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition anslagna summa af 50,000 R:dr för sammanbringande samt afsändning
och återhemtning af Sveriges bidrag till den exposition af alla länders
naturalster samt ,industri- och konst-produkter, hvilken var föranstaltad i Paris
under sistlidet år, hafva, efter vederbörande kommitterades hos Kongl. Siats-kontoret
tid efter annan gjorda reqvisitioner, i den ordning Kongl. Maj:t föreskrifvit,
utbetalts;
under år 1854  R:dr 666: 32. —
» » 1855
» 35,333: 16. —
» » 1856
» 10,666: 32. —
samt således tillsammans R:dr 46,666: 32. —
Sammanräknade beloppet af de under hvarldera af de sednast förflutna åren
samt under innevarande år verkställda utbetalningar å alla på Riksgälds-kontoret
anvisade kt-editiver, har utgjort:
,lr 1853  R:dr 680,283: 16. —
» 1854  » 1,732,686: 36. —
» 1855
» 1,704,093: 16. —
och innevarande år x> 565,386: 32. —
Summa R.dr 4,682,450: 4. —
Riksgälds-kontorets inkomster jemte öfriga för detta verks utbetalningar nfsedda
ock disponibla tillgångar:
(Reglementets 180—199 §§).
Den årliga inkomst Riksgälds-kontoret sedan 1853 års början åtnjutit genom
56
Jliksgälds-kontorets Berättelse 1856.
allmänna bevillningen, hvilken, enligt gällande Bevillnings-förordning, till detta verk
inlevererats, har uppgått till nedannämndc belopp, nemligen:
under år 1853 till
R:dr 1,964,379: 8. i.
» » 1854 till » 2,012,177: 29. 9.
» » 1855 till » 2,080,454: 10. 1.
och under förra hälften af år 1856  » 1,308,222: 24. 6
Yid jemförelse mellan sammanlagda beloppet af de för hvarje särskildt år intill
slutet af sistlidne Juni månad hit inllulna bevillnings-medel och den summa,
hvartill allmänna bevillningen för samma år i den då tillämpade Bevillnings-förordning
upptagits, befinnes, att, efter afdrag af verkställda restitutioner samt af R i k s—
gälds-kontoret godtgjorda taxerings- och uppbörds-kostnader, men med tillägg deremot
af den under året erlagda testaments-bevillning, ifrågavarande stats-intrad lem»
nät följande behållna öfverskott utöfver dess beräknade belopp, nemligen:
för år 1852  R:dr 61,586: 32. —
» 1853  » 104,497: — 8.
» 1854  » 159,932: 7. 2.
och » 1855  » 140,042: 7. 2.
eller tillsammans för dessa år R:dr 465,857: 47. —
Såsom restantier å den särskilda bevillning Rikets Ständer vid 1847 och 1848
års Riksdag sig åtogo för då ifråga kom na krigsrustnings-kostnaders bestridande,
hafva under innevarande och nästförutgångne 3:ne år ytterligare influtit 642 R:dr 39
sk.; utgörande, med inberäkning af dessa restantier, den lill Riksgälds-kontoret
levererade uppbörd af omförmälda särskilda bevillning, hvilken endast utgick för
3:ne år eller åren 1848, 1849 och 1850, ett sammanräknadt belopp af 944,890
R:dr 22 sk. 2 r:st.
Till följd af Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, angående
Spelkort-slämpel-afgiftens förhöjning från 8 till 12 sk. för hvarje kortlek, har
denna afgift, som under år 1853 utgjorde .... R:dr 33,504: 32. —
och under år 1854  » 39,808: 41. 4.
under sistlidet år ökats till » 45,812: 35. —
samt under detta års första hälft uppgått till ... » 22,166: 31. 8.
Som Stockholms allmänna Barnhus fått sig tillerkändt hela det belopp, hvarmed
sagde afgift enligt nu gällande, från oeb med sistlidet års början tillämpade,
kortslämpel-författning blifvit förhöjd; så hafva do andelar utaf ifrågavarande afgift,
som tillfallit barnhusen eller fattigvårds-inrättningarne samt några andra fromma
stiftelser, för sagde år bestigit sig till  R:dr 21,943: 14. —
för år 1853 uppgingo dessa inrättningars andelar af kort
stärr.
pel-afgiften till
» 6,256: 42. •—
och för år 1854 till
. » 7,725: *51 —
Jtiksgälds-konlorets Berättelse 1856.
87
Efter afdrag af de till nämnde inrättningar och stiftelser verkställda utbetalningar
äfvensom bestridda kostnader för spelkort-konvoluter och hall- eller inanjjfaklur-stämpel-rirnsor,
jemte andra med kortstämplingen förenade utgifter, har Riksgälds—kontorets
behållna inkomst af kortstämplings-afgiften under åren 1853,1854
och 1855 samt innevarande års förra hälft utgjort 88,085 R:dr 36 sk. 5 r:st.
Den för stämpling af tidningar och brochyrer till Riksgälds-konloret influtne
afgift har uppgått:
år 1853 till R:dr 40,798: 31. 9.
» 1854 till  » 42,966: 45. 11.
» 1855 till  » 25,288: 46. 7.
och förra hälften af år 1856
» 12,536: 28. 11.
varande det minskade afgifts-beloppet under nu pågående och sednast förlidne år
en följd af den nedsättning uti denna afgift, som Rikets sist församlade Ständer
funno för godt medgifva.
I öfverensstämmelse med härom gällande författningar, har Riksgälds-kontoret,
såsom erlagda köpeskillingar för kronohemmans samt rekognitions- eller andra Kronan
tillhöriga skogars försäljning till skatte, uppburit:
under år 1853  R:dr 12,677: 26. 11.
» 1854  :  » 12,443: 39. 1.
» 1855  ’  » 14,828: 5. —
under Januari med Juni 1856
» 12,135: 26. 5.
Efter gjorda anmärkningar och vidtagna indrifnings-åtgärder af Kongl. Kammar-Rättens
Öfver-Revisions-Departement och Advokat-Fiskals-embete, hafva följande
summor, såsom erlagda observations- och balansmedel, blifvit antingen i länens
landtränterier levererade och derifrån till Riksgälds-kontoret öfversända eller
omedelbart till detta verk inbetalda, nemligen:
år 1853  ' R:dr 7,457: 4. 1.
v 1854
» 8,428: 9. 9.
» 1855
» 19,069: 23. 5.
» 1856, förra halfåret  » 4,771: 27. 11.
hvaremot under samma tidrymd från Riksgälds-kontoret till observations- och indrifnings-arfvoden
utbetalts tillsammans 9,507 R:dr 13 sk. 11 r:st.
Utaf den årliga summa, som, enligt sednaste Riksdags statsreglering och Reglementets
186 är beräkuad och afsedd för bestridande af de å Riksgälds-kontoret
anvisade statsutgifter, hafva för år 1855 från Kopgl. Stats-konloret tiil
Riksgälds-kontoret öfverlemnats:
under December månad samma år R:dr 500,000: — —
och under Januari månad innevarande år återstoden . » 981,380: — —
Eiksgälds-konlorets Berättelse 1886.
Enligt de för åren 1852 och 1833 uppgjorda, på Riks-hufvudboken grun»
dadé liqvider, angående öfverskotten å Statsverkets inkomster, har, sedan de å dessa
öfverskott anvisade utgifter blifvit bestridda samt bristerna i förslags-anslagen för
samma år godtgjorda, det återstående beloppet, såsom Rikets Ständers Revisorer
uppgifvit i sin berättelse angående Riksgälds-kontoret, sid. 65, utgjort 1,056,923
R:dr 41 sk., nemligen:
för år 1852  R:dr 433,728: 10. 5.
och för år 1853  '. . » 623,195:30. 7.
utaf hvilka öfverskottsmedel Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret aflemnat:
i Juli 1854  R;dr 300,000: — —
i September samma år  » 133,728: 10. 5.
i Juli 1855 .
» 200,000: — —
och i Augusti sistnämnde år
» 423,195: 30. 7.
eller tillsammans R:dr 1,056,923: 41. —
Angående 1854 års öfverskott, bar ännu icke någon liqvid blifvit Riksgäldskontoret
tillställd, hvadan Fullmäktige ej äro i tillfälle att för Rikets Ständer uppgifva
den behållna öfverskotts-summa, som Riksgälds-kontoret, enligt nyssberördo
års Riks-hufvudbok tillkommer. Emellertid har dock Stats-kontoret redan i afräkning
deri låtit till Riksgälds-kontoret utbetala:
i sistlidne Mars månad R:dr 1,000,000: — —
samt under nästiidue Juli månad  » 400,000: — —
och således ett belopp af R:dr 1,400,000: —r —
Sedan Kongl. Stats-kontoret, under den 29 i sistnämnde månad, erhållit
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning att, i den mån bemälde embetsverk funne dit influtna
eller före detta års slut inflytande, Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga, medel
vara umbärliga för- de närmast förestående stats-behofven, öfverlemna desamma
till Riksgälds-kontoret såsom förskott å blifvande liqvider mellan begge dessa verk,
har, i böljan af nästlidne Augusti, en summa af 2,000,000 R:dr blifvit i egenskap
af dylikt förskott Riksgälds-kontoret tillställd. Med inberäkning häraf, utgöra
alltså de från Kongl. Stats kontoret efter sistförlidne Riksdags början till Riksgälds-kontoret
aflemnade öfverskolts-medel ett sammanlagdt belopp af ej mindre
än 4,456,923 R:dr 41 sk.
I öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers i Reglementets
190 § åberopade beslut, har den, till grundande af en arbets-inrättning inom
Norrbottens län, för längre tid tillbaka, utaf allmänna medel anvisade fond under år
1854 blifvit till Riksgälds-kontoret öfverlemnad med 1,715 R:dr 31 sk. 8 r:st.;
hvaremot Riksgälds-kontoret ännu icke erhållit några mede! utaf den i Regleroen
-
ttilisyälds-konlortls Ber allette I8S(>.
tets 191 § omnämnda köpeskilling för den fordom Kronan tillhöriga s. k. Kronobageri-egendomen
vid Regeringsgatan, eller mottagit någon liqvid för de, med afseende
å den tillämnad.» vattenledningen vid Carlskrona uppköpta jernrör. (§ 193.)
Jemte det, såsom ersättning för anslaget till Teknologiska Institutet, anvisade
årliga belopp, S 4,000 R:dr, utaf Manufaktur-diskontens vinstmedel, har Riksgäldskontoret,
på föreskrifvet sätt, vid slutet af åren 1853, 1854 och 1855 med tillsammans
2,500,000 R:dr från Rikets Ständers Bank utbekommit den för allmänna
stats—utgifter disponerade andel utaf Bankens upplupna vinst för förstnämnde och
föregångne år. Dessutom hafva Banko-fullmäktige, efter derom från Riksgälds—
kontorets sida väckt fråga, vid början af nästlidne Juli månad, låtit i vanlig ordning
tillställa Riksgälds-kontoret 500,000 R:dr i afräkning å den summa af
900,000 R:dr, som, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut (Reglementets
194 §) skulle utaf sagde vinst, under innevarande år till detta verk aflemna?.
Enligt den i Fullmäktiges sednaste Riksdags-berättelse gjorda anmälan om den
dittills fortsatta förräntningen af Riksgälds-kontorets vid förestående utbetalningar
icke erforderliga kontanta behållning, var genom tid efter annan uppköpte eller belånte
räntebärande obligationer ett kapital af 3,309,650 R:dr i slutet af November
månad år 1855 för Riksgälds-kontorets räkning förräntadt. Häraf återbetaltes
före sagde års utgång ett emot hypothek af sådana obligationer erhållet och då
förfallet lån å 90,000 R:dr; och utgjorde alltså det af Riksgälds-kontoret tills vidare
förräntade kapitalets belopp vid 1854 års början 3,219,650 R:dr. Men då
den kontanta behållningen, hvilken vid nyssnämnde tidpunkt icke uppgick till en half
million Riksdaler, jemte Riksgälds-kontorets inkomster genom nästföregångne års
allmänna bevillning samt öfriga till detta verk anslagna medel, ingalunda motsvarade
de högst betydliga utbetalningar, som under de första månaderna af år 1854
blefvo utaf då församlade Ständer Riksgälds-kontoret ålagde, måste en stor del af
Riksgälds-kontorets härtill disponibla, i räntebärande obligationer beslående, tillgångar
användas för dessa utbetalningars verkställande. Någon uppsägning af omförmälda
obligationer behöfde dock så myeket mindre å Riksgälds-kontorets sida verkställas,
som Direktionerne för de Hypotheks-föreningar, af hvilka obligalionerne
voro utfärdade, allmänt begagnade sig af det dem erbjudna tillfälle att under våroch
sommartiden sagde år, när som helst, få, utan föregången uppsägning, till
större eller mindre belopp infria de 41 procent-obligationer, som af Riksgäldskontoret
innehades; hvarjemte åtskilliga verk och inrättningar samt enskilde personer
under samma lid anmälde sig hos Fullmäktige tili dylika obligationers erhållande
emot erläggande af deras fulla kapitalbelopp och den til! inbetalningen deraf upplupna,
fastän icke förfallna, ränta. Sålunda blefvo, intilldess Fullmäktige i Oktober
1854 funno sig föranlåtnc inställa all vidare försäljning af Riksgälds-kontoret till
-
Riksgälds-kontorets Berättelse 1856,
Wiga Hypotheks-förenings-obligationer, sådane obligationer å ett belopp af 1,381,450
R:dr, dels utan föregången uppsägning infriade utaf vederbörande Hypotheksföreningsdirektioner
och dels föryttrade till hugade köpare; hvarefter Riksgälds-kontorets återstående,
genom uppköpta och 5 procent-obligationer förräntade kapital utgjorde
1,837,200 R:dr. Med afseende å det ansenliga belopp, som vid 1835 års början
fanns innestående å Riksgälds-kontorets räkning i Rikets Ständers Bank, uppstod
visserligen då hos Fullmäktige fråga om ytterligare tillämpning af de under
sednaste Riksdag förnyade och i nu gällande Reglementes 195 och 196 §§ införda
föreskrifter, angående Riksgälds-kontorets kontanta behållnings förräutande;
men denna fråga förföii naturligtvis, sedan Fullmäktige erhållit underrättelse om
Kongi. Maj:ts, den 8 Februari sagde år, fattade béslut i afseende på lyftning af
En million Riksdaler utaf det, enligt Regerings-formens 63 §, för utomordentliga
försvars-anstalter anvisade kreditiv.
Härefter hafva under sistlidet år några åtgärder, med hänsigt till förräntningen
af Riksgälds-kontorets då egande kontanta tillgång, destomindre kunnat ifrågakomma,
som de utbetalningar Riksgälds-kontoret under sagde års lopp måste verkställa,
vida öfverstego Kontorets i Banken innestående behållning vid årets början
samt öfriga för dessa utbetalningars bestridande anvisade och under loppet al året
influtna medel. Fullmäktige funno sig derföre i Oktober månad samma år föranlåtne
medgifva ytterligare inlösen eller försäljning af en del utaf de för Riksgäldskontorets
räkning under föregångne åren inköpta 4\ procent-obligationer. Dessutom
blef det, emot upphandlade räntebärande papper, af Riksgälds-kontoret allmänna
rörelsen tillhandahållna kapital under nu ifrågavarande år minskadt genom
inlösningen af alla då återstående, Riksgälds-kontoret tillhöriga, 5 procent-obligationer,
hvilka, efter desammas af vederbörande utgifvare verkställda uppsägning, under
sagde års lopp inlöstes. Sedan således obligationer med dels 4^ och dels 5
procent ränta å ett sammanlagdt belopp af 616,450 R:dr under meranämnde år
blifvit föryttrade eller infriade, utgjorde Riksgälds-kontorets genom inköpta Hypotheksförenings-obligalioner
tills vidare förräntade kapital vid innevarande års början
1,220,750 Rtdr, hvilket kapital, oaktadt de stora utbetalningar Riksgälds-kontoret
under detta års vår och sommar måst verkställa, icke behöft anlitas, utan kurmat
oförminskadt bibehållas, emedan de för sagde utbetalningar, utöfver Riksgälds-kontorets
påräknade inkomster, erforderliga medel bekommits genom alletnnade öfverskott
å 1854 års statsinkomster, samt genom ofvan omförmälda redan verkställda
afbetalning å den Riksgälds-kontoret under innevarande år tillkommande andel utaf
Bankens behållna vinst vid 1853 års slut
På sätt redan, vid uppgiften å de Riksgälds-kontoret genom Kongl. Statskontoret
sedan sistlidne Riksdag tillställda öfverskotts-rnedel, är anmäldt, har Kongl.
— för afhjelpande af det under detta år uppkomna missförhållande mellan
de, genom
Riksgäld»-kontorets Berättcls el 856.
41
de, genom redan till Statsverket influtna eller förväntade inkomster, uti Statskassan
samlade ovanligt stora penningetillgångar och den utelöpande genom silfverutvexling
från Banken, på ett vid handelns och näringarnes lifliga verksamhet och utveckling
ganska kännbart sätt, förminskade sedelstocken, — anbefallt Kongl. Statskontoret
att, i egenskap af förskott å blifvande liqvider mellan Stats- och Riksgälds-kontoren,
till sistnämnde verk öfverlemna de influtna eller före årets slut inflytande
statsmedel, som funnos umbärliga för närmast förestående statsbehof, så alt
dessa medel måtte, i öfverensstämmelse med de i sådant hänseende af Rikets Ständer
meddelade föreskrifter, göras fruktbärande och för den allmänna rörelsen tillgängliga,
intilldess desamma, enligt de beslut, som af Rikets nu sammanträdande Ständer
komme alt fattas, blifva för Statens utgifter erforderliga och fördenskull måste
å nyo indragas. Sedan Kongl. Slats-konloret, till följd af Kongl. Maj:ts sålunda
meddelade Nådiga befallning, i början af nästlidne Augusti månad låtit tillställa Riksgälds-kontoret
ett belopp af 2,000,000 R:dr* hafva Fullmäktige, för att på en gång
befrämja den af Kongl. Maj:t i Nåder lillkännagifna afsigten med nyssnämnde medels
öfverlemnande till Riksgälds-kontoret och fullgöra Rikets Ständers i Riksgäldskontoret
Reglemente meddelade föreskrifter, angående detta verks kontanta behåll—
ningsförräntning och tillhandahållande för den allmänna rörelsen, ansett sig böra,
till ytterligare uppköp eller belåning af de uti sådant afseende erbjudna och enligt
nyssnämnde Reglemente antagliga räntebärande obligationer, begagna de, uppå Kongl.
Maj:ls Nådiga befallning, för omförmälda ändamål genom Kongl. Stals-kontoret hittills
aflemnade medel.
1 afseende på verkställigheten af dessa obligationers inköpande och belåning,
blefvo de i enahanda hänseenden tillförene meddelade stadganden iakttagne, dock med
den utsträckning af obligations-uppköpen, att härvid för Riksgälds-kontorels räkning
upphandlats icke allenast, såsom förut skett, uppsägningsbara eller till betalning
efter viss bestämd tid förfallande obligationer, utan äfven, emot betalning af
öl procent af det förskrifna kapitalet, sådana af samma verk och inrättningar utfärdade
samt med 4 procent ränta löpande obligationer, som, efter skeende ullottning,
inom en tidiymd af fyratio år voro betalbara. Vid sistnämnde obligationers
uppköpande har likväl det förbehåll fästats, alt säljaren skulle aflemna särskild, af
Fullmäktige godkänd, förbindelse för godtgörande af den kapitalförlust, som, i händelse
obligationerna före deras utlottande varda af Riksgälds-kontoret föryttrade,
kan för detta verk uppkomma genom deras försäljning under det pris, hvartill de
af detsamma blifvit inköpta ; varande den, som till Riksgälds-kontoret försålt dylika
obligationer, skyldig att, tre månader efter skedd uppsägning, återköpa de outlottade
obligationerna emot desammas försäljningspris samt att, i händelse sådant underlätes,
ersätta Riksgälds-kontoret både förlusten genom prisskillnaden och koslnaderne
vid den inom viss bestämd tid dtrefler å offentlig auktion verkställda försäljftih,
till II. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. i Haft, 6
Riksgälds -kontor ets Berättelse I8^f>.
ning af samma obligationer. Medelst den sålunda under nästlidne Augusti å nyo
företagna samt på vanligt sätt kungjorda upphandlingen och belåningen af räntebä
rande
papper, blef inom några veckors tid hela den, enligt Kongl. Maj:ls Nådiga
föreskrift, från Kongl. Stats-kontoret för sådant ändamål till Riksgälds-kontorel aflemnade
öfverskottssummu i allmänna rörelsen utgifven samt Riksgälds-kontorets,
medelst uppköpta eller belånade obligationer, förräntade kapital ökadt till dess nuvarande
belopp, 5,220,607 B:dr 16 sk., hvaraf 60,000 R:dr, som utgått i egenskap
af lån, äro räntebärande efter 5 procent och heia det öfriga tili obligationers
inköpande använda kapitalet efter 41 procent. Genom de för Riksgälds-kontorets
räkning dels nu nyligen och dels tillförene verkställda uppköp af räntebärande papper,
är detta verk för närvarande innehafvare af följande Hypotheksförenings-obligationer,
nemligen:
1,039 st. af Skånska Hypotheks-föreningen utfärdade med 41 procent ränta å
ett kapitalbelopp af . R:dr 966,300: — —
778 st. af Smålands o. Hallands tn. fl.
provinsers Hypotheks-förening
d:o d:o  657,250: —
häraf tillhöra dock 9 st. å ett
sammanräknadt belopp af 4,500
R:dr amortissements-fonden för
de genom Riksgälds-kontorel
Ulgifna fonderade stals-obligationer.
133 st. af Wermlands Hypotheks -
förening, d;o d:o .... 100,300: — —-
tills:s 1,950 st. 41 procent-obligationer å ett
sammanräknadt kapital äf R:dr 1,723,050: -— —~
128 st. af sistnämnde Hypotheks
förening
utfärdade d:o, med 4
procent ränta å ett kapital
af ...... R:dr 223,200: — —
259 st. af Smålands m. fl. provinsers
Hypotheks-förening d:o . 192,200: — —
740 st. af Mälare-provinsernas d:o
d:o  562,666: 32. —
347 st. af Elfsborgs samt Göthe
borgs
och Bohus läns Hypotheks-förening
d:o d:o . . 591,666: 52. —
T:pt 3,424. Transport R:dr 1,569,733: 16.— 1,723,050:
Riksgälds-kontorels Berättelse 1850.
43
T:pt 3,424. Transport R:dr 4,369,733: 16. — 1,723,030:
10 st. af Östgötha Hypoteksförening
d:o d:o .... 10,000: —
Vid inköpet af alla dessa 4
procent-obligationer, lydande
tillsammans å R:dr 1,379,733: 16. —
hafva 9 procent utaf deras
kapitalbelopp raballerats med
R:dr 142,176:
hvadan af Riksgälds-kontoret
för samma obligationer, utom
godlgörelse för derå upplupna,
men icke förfallna räntor, utbetalts
1,437,537: 16. —.
S:ma 3,434 st. obligationer, motsvarande, efter ofvannämnde
rabatt å 4 procent-obligationerna, ett belopp af R:dr 3,160,607: 16. —
ben inkomst Riksgälds-kontoret under sednast förflutne trenne år åtnjutit genom
upplupna och betalda räntor för de af delta verk inköpta eller belånta obligationer
har utgjort:
under år 1833, efter afdrag af de vid obligations-uppköpen upplupna och godtgjorda
samt derefter förfallna och liqviderade räntor,
R:dr
136,426: 30
2.
» » 1854 .
142,014:
4.
—
» » 1855 .
93,084: 27.
7.
eller
tillsammans under dessa 3:ne år R:dr
371,525:
13.
9.
Under innevarande
års förra hälft har enahanda ränte-
inkomst uppgått till
R:dr
28,120: 24.
—
Sammanräknade bel
öppet af Riksgälds-kontorets alla in-
kometer utgjorde:
under år 1853 .
R:dr
5,147,591:
34
9.
» » 1854 . .
6,587,987:
25.
2.
» » 1853 .
5,627,332:
43.
10.
och under förra hälften
af innevarande år ... »
3,624,231:
26.
9
S:ma R:dr 20,787,143: 34. 6.
hvilken summa med  233,710: 46 3,
understiger detta verks under sagde tidrymd bestridda utgifgifter,
utgörande:
u
Riksgäläs-kontorets Berättelse 185G.
under år 1853 .... R:dr 5,476,880: 26. 10.
» » 1854 ... . » 4,823,425: 20. 7.
» » 1855 .... » 7,264,388: 13. 10.
samt under detta års förra halft » 3,456,160: 19. 8.
och således ett sammanräknadt belopp af  21,020,854: 32. 11.
Genom nyss uppgifna skillnad mellan Riksgälds-kontorets inkomster och utgifter,
hade den å Kontorets räkning M 1 i Rikets Ständers Bank innestående
behållning, sorn den 1 Januari 1853 utgjorde . . . R:dr 751,234: 15. —
vid ingången af Juli månad innevarande år minskats till » 517,523: 16. 7.
eller med ett samma skillnad motsvarande belopp af . R:dr 233,710: 46. 5.
Det, för Riksgålds-kontoret ålagda utbetalningars bestridande, enligt Reglementets
198 §, å Rikets Ständers Bank anvisade kreditiv af 1,000,000 R:dr, har
under sistlidet års höst samt under vissa tider innevarande år blifvit til! större eller
mindre del för dermed afsedt ändamål begagnadt.
Den för beviljade Statsbidrag lill Jernvägs-anläggntngar erforderliga upplåning emot
fonderade stats-obligationer.
(Reglementets 200—209 §§).
Efter erhållen underrättelse, att de af Rikets Ständer, angående denna upplåning,
under sistförllutna Riksdag fattade och till vinnande af. Nådig fastställelse
Kongl. Maj:t underställda beslut blifvit, genom derom under den 3 Februari nästlidet
år utfärdad kungörelse, i nåder gillade och fastställda, gingo Fullmäktige genast
i författning om de flera förberedande åtgärder, hvilka erfordrades för ifrågavarande
uya upplånings verkställighet på det sätt Rikets Ständer, uti de till Fullmäktiges
iakttagande härvid sammanfattade reglementariska stadganden, föreskrifvit:
hvarjemte tidpunkten för upplåningens påbörjande bestämdes till den 1 Juli sagde
år; och blefvo af Fullmäktige åtskilliga beslut fattade och närmare föreskrifter
meddelade i afseende på de fonderade stals-obligationernas äfvensom dertill hörande
ränte-kuponers lydelse, serie-indelning, utgifningssätt och bokföring samt de
för dessa obligationer inflytande medels redovisning m. rn.; varande de hufvudsaklignste
bland Fullmäktiges i sagde hänseenden, till en början, vidtagna åtgärder
anförda i sednast församlade Revisorers berättelse och sålunda redan för Rikets
Ständer anmälda; hvadan Fullmäktige anse sig här icke behöfva upprepa hvad
Fullmäktige under den tid, Revisorernes granskning omfattat, tillgjort med hänsigt
till meranämnde upplånings verkställande samt de fonderade stats-obligationernas
utlemnande och å dem upplöparide räntors liqviderande, utan få Fullmäktige hänvisa
till hvad åberopade Revisions-berättelse, sid. 68—71, härom innehåller, äfvensom
till de särskilda upplysningar rörande någre af Revisorerne omförmälda beslut och
tillgöranden, sorn förekomma uti det utlåtande Fullmäktige, i anledning af samma
Riksgälds-kontorets Berättelse 1856. 48
berättelse, till Rikets Ständer afgifvit. Bland de, efter Revisorernes sammanvaro,
med afseende å ifrågavarande obligationer och -den deremot skeende upplåning, al
Fullmäktige vidtagna ytterligare åtgärder och meddelade stadgande!), torde, såsom
tillägg till hvad i dessa handlingar finnes uppgifvet, följande här böra omförmälas.
I anseende till den inverkan pä de i landsorterne förefallande penuingetransaktioner,
som de räntebärande stats-obligationernas utspridning och tillgänglighet
samt gångbarhet derstädes komme att utöfva, och då dervarande Privat- och
Filial-banker syntes ega ett med Riksgälds-kontoret gemensamt intresse, att hos
allmänheten bereda kännedom om Noch vana vid dessa obligationers begagnande,
hafva Fullmäktige, i början af innevarande år, låtit meddela Direktionerne för
nämnde kredit-anstalter närmare upplysningar om såväl de för samma obligationer
föreskrifna ränte- och betalnings-vilkor, som den, enligt Kongl. Brefvet den 19
Okiober sistlidet år, medgifna tillåtelse til! förfallna räntekuporiers allemnande och
emottagning i allmänna uppbörden, samt derjemte erbjudit bemälde Direktioner
att, i utbyte emot derför belöpande valuta, kostnadsfritt erhålla till- sig öfversända
sådana önskade och reqvirerade stats-obligationer, som från Riksgälds-kontoret
kunde utbekommas, och att, såsom godtgörelse för besvär och postporto m. m.,
få till godo beräkna sig enahanda ersättning, eller '/»-dels procent af de insända
medlen, som under namn af remisslage, i Författningarne är Landträntmästarne
tillerkänd för de genom dem till Riksgälds-kontoret expedierade pcnningeremisser.
Sedan, genom de stats-obligationernn tillhörande förfallna räntekuponers emottagande
vid den inom landsorterne skeende uppbörd af Stats- och Riksgälds-medel,
tillfälle blifvit beredt för derstädes vistande obligations-innehafvare att, utan vidare
omgång och besvär eller särskild kostnad, erhålla full liqvid för den å sagde
obligationer upplupna och förfallna ränta, och då oftanämnde obligationer således
borde kunna blifva afsättliga och gångbara ej allenast inom utan äfven utom hufvudstaden,
samt någon åtgärd alltså syntes böra vidtagas, hvarigenom, så vidt
lämpligen ske kunde och med det allmännas säkerhet emot förskingring eller
underslef vore förenligt, dessa obligationer i andra städer, lika vä! som här i
hulvudstaden, skulle af hugade långifvare eller köpare kunna erhållas, utan alt
desse för sådant ändamål behöfde anlita enskildt ombuds biträde eller vidkännas
någon särk ild kostnad, hafva Fullmäktige, under åberopande af det förfaiingssätt.
som vid de för åtskilliga allmänna verks räkning i landsorterna skeende ut- och
inbetalningar vanligen iakitages, ingått till Kongl. Maj:t med underdånig hemställan,
huruvida det icke kunde medgifvas dem, sorn önskade erhålla sådana
obligationer, att få till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Läns-residenserne utom
hufvudstaden , inbetala det lör de önskade slats-obligalionerna enligt fastställda
uppläningsvilkor belöpande kapital, hvarefter och sedan det inbetalda kapital
-
40
Riksgälds-kontorets Berättelse 1836.
beloppet, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande» försorg, blifvit till Riksgäldskontoret
öfverremitteradt, dessa obligationer, så vidt tillgång derå funnes och den
bestämda upplånings-summan härigenom icke öfverskredes, borde från Riksgäldskontoret
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afsändas för att, emot erläggande
af den å obligationerna vid penninge-remissens hitkomst upplupna, fastän icke
förfallna, ränta, kostnadsfritt tillställas den person, af hvilken inbetalningen blifvit
verkställd. Men, med afseende å de olägenheter, som, enligt hvad Kongl. Stats
kontoret
i häröfver infordradt underdånigt utlåtande anfört och upplyst, skulle
blifva förenade med det af Fullmäktige föreslagna sätt att befordra de fonderade
stats-obligationernas utlemnande och utspridning i landsorterna, har Kongl. Maj:t,
medelst den 7 sistlidne Mars aflåtet svar å Fullmäktiges i sagde hänseende gjorda
framställning, förklarat sig icke finna skäl att till densamma lemna sitt nådiga
bifall.
Beträffande bokförings- och redovisnings-sättet för ej mindre de emot fonderade
stats-obligationer upplånta medel, än beslutade och verkställde utbetalningar
till företagna och med stats-bidrag understödda jernvägs-anläggningar, hafva Fullmäktige,
under April månad innevarande är, medeiat följande, sedermera vid af»
slutandet af sistlidet års hufvudbok iakttagna, föreskrifter:
4:o. Ofver alla de medel, som för jernvägs-anläggningar blifvit eller varda
af Riksgälds-kontoret emot fonderade stats-obligationer upplånle, äfvensom öfver
de för samma ändamål utaf Riksgälds-kontorets allmänna kassa utanordnade förskott
upplägges en särskild, från Riksgälds-kontorets öfriga räkenskaper afskild,
bok, deruti icke allenast Riksgälds-kontoret för sina försträckningar eller eljest tillskjutna
medel får ett särskildt konto, utan ock de medel, sorn af Rikets Ständer tili
räntor och amortissemerit för fonderade stöts-obligationerna blifvit anvisade, uti särskildt
konto behörigen redovisas; skolande denna bok jemväl omfatta oell redovisa räntor
och kapital-albetalningar å de stats-bidrag, som i egenskap af lån med bestämd
återbetalnings-skyldighet, blifvit utaf Rikets Ständer til! jernvägars anläggande enligt
Riksgälds-kontorets reglemente, enskilda bolag beviljade och från det fonderade
statslånet utgifvits.
2:o. Allt hvad som, till följd af sladgandena i nu gällande Reglementes
4 50—453 §§, blifvit utaf Riksgälds-kontorets fonder under sistlidet år utassigneradt
till anläggning af jernvägar och hvarför Riksgälds-kontoret icke under
samma år erhållit godtgörelse genom de emot oftanämnde obligationer upplånta
medel, bör uti Riksgälds-kontorets hufvudbok för sagde år upptagas och utbalanseras
såsom en detta verks fordran; och
3:o. Alla enligt ofvan åberopade Reglements-§<§ beviljade utbetalningar utaf
de för jernvägs-anläggningar anvisade stats-bidrag skola framgent verkställas från
Riksgälds-kontorets räkning JV2 2 i Rikets Ständers Bank; hvarföre ock vid de
lall då tijlräckliga medel för de till jernvägar anvisade lån elier anslag ro. m. icke
Riksgälds kontorets Berättelse 1850.
finnas 8 sistnämnde banko-räkning innestäende, s8 mycket som för tillfället kan
härtill disponeras, bör dit öfverflyttas från Banko-räkningen JV2 1, till hvilken sednare
räkning hvad sålunda derifrån utassignerats bör i runda summor återgäldas,
så snart tillräckliga medel dertill å räkningen JV2 2 influtit.
På sätt Rikets Ständers Revisorer i sin berättelse uppgifvit, blef, med afseende
å förestående utbetalningar utaf de under sednaste Riksdag för järnvägsanläggningar
beviljade statsbidrag, löre upplåningens början, beloppet af det .första
lån, som emot fonderade stats-obligationer skulle upptagas, bestämdt till 2,000,000
R:dr B:ko eller 5,000,000 R:dr R:mt; och fastställdes ränte-vilkorcn för samma
lån tili dels 4 proc. utan kapital-rabatt, dels 5% proc. med sådan rabatt, hvarvid
densamma utsattes till 12'/3 proc., så att, för erhållande af de med sistnämnde
räntefot löpande obligationerna, skulle erläggas 87‘/2 proc. utaf det deruti för
skrifna
kapital; varande, i öfverensstämmelse med de af Kongl. Majit och Rikets
Ständer härom fattade beslut och meddelade föreskrifter, alla vid denna upplåning
utgifna obligationer ouppsägbara å innehafvarens sida; dock som ett årligt anslag,
svarande mot 5 proc. å det belopp, hvilket skall upplånas, blifvit till ränteliqvider
och kapitalets amortering anvisadt, så bör minst '/2 proc. å deu förskrifna lånesumman
årligen kunna användas till lånets återbetalning. Utaf ofvannämnde upplåningssumma,
hvars bestämmande grundade sig på de för Fullmäktige då kända
förhållanden, har väl endast en mindre del emot nu uppgifna lånevilkor kunnat
erhållas. Sådant oaktadt, har Riksgälds-kontoret likväl allt hittills varit i tillfälle
att genast efter erhållna reqvisitioner och i öfverensstämmelse med härom meddelade
föreskrifter fullgöra alla utbetalningar, som för jernvägsarbetens utfö
rande
under sistförflutna Riksdag beviljades och detta verk ålades samt derefter
bordt verkställas. Således har Riksgälds-kontoret befunnit sig i den fördelaktiga
ställning, att kontorets förmåga att utbetala de till utgående derifrån såsom anslag
eller lån för omförmälda företag anvisade statsbidrag icke varit beroende af
deu för dertill erforderliga medels erhållande medgifna och företagna upplånings
större eiler mindre framgång. Enligt ordalydelsen af Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers angående denna upplåning fattade beslut samt de härom i Riksgäldskontorets
reglemente införda stadgandet), skola endast de medel, som för sagde
statsbidrags utbetalande, erfordras utöfver befintliga och disponibla tillgångar, i
låneväg anskaffas. Med fästadt afseende å ifrågavarande upplånings sålunda uttryckligen
angifua både föremål och omfattning och enär Riksgälds-kontoret efter sednaste
Riksdag kommit i åtnjutande af då hvarken kända eller påräknade högst betydliga
öfverskott å statsinkomsterna, hvilken odisponerade tillgång följaktligen kunnat
användas till förfallna utbetalningar för jernvägs-anläggningarne, hafva Fullmäktige
ansett sig hittills icke behöfva i ill vederbörande låugifvares förmån och till åstadkommande
af större benägenhet hos dem att emot fonderade ouppsägbara statsobligationer
få sina innehafvande kapitaler förräntade, förändra och förbättra de
48
Riks gälds-koni or et t Berättelse 1886.
frän början bestämda lånevilkoren, hvilkas förändring i sådan syftning naturligtvis
skulle för låntagaren eller det allmänna föranleda en ökad eller långvarigare årlig
betainings-skyldighet. Fullmäktige hafva alltså under den efter nyssnämnde upplåningssätts
beslutande förflutna tid icke varit underkastade nödvändigheten att
medgifva de lånevilkor, som erfordrats för den händelse att erhållandet af hela
det belopp, hvartill upplfiningssuroman blifvit bestämd, skulle med full säkerhet
varit att påräkna. Deremot hafva i afseende på det lån, hvarom nu är fråga,
vid upplåningens företagande kunnat fastställas och vid dess fortsättande allt hit
tills
bibehållas så beskaffade vilkor, att en emot dem skeende upplåning måste för
låntagaren elier staten anses särdeles förmånlig. För öfrigt hafva Fullmäktige, vid
verkställigheten af sitt under sednaste Riksdag erhållna uppdrag- att genom upp
låning
emot fonderade stats-obligationer anskaffa de för jernvägs-anläggningar »utöfver
härtill disponibla tillgångar» erforderlige medel, trott sig ingalunda böta förbise
den af Rikets Ständer genom föreskrifterna angående lörräntningcn af Riksgälds-kontorets
kontanta behållning, under flera Riksdagar uttalade och tillämpade
åsigt, att allmänna rörelsen icke bör undanhållas de till detta veik influtna kapitaier,
som ej behöfvas för bestridande af detsammas förestående utgifter, utan att
dessa skola åter i rörelsen utgifvas och göras för statsverket fruktbärande. —
Til! efterkommande af härom i nu gällande reglemente jemväl meddelade föreskrifter,
hafva följaktligen de summor, sorn i låneväg skulle till Riksgälds-konloret influtit,
men icke erfordrats för det ändamål, hvartill de blifvit upplånla, mäst genom belåning
eller uppköp af vissa, i reglementet uppräknade inrättningars obligationer
tills vidare förräntas och allmänna rörelsen tillhandahållas. En sådan förräntning
emot uppsägbara obligationer med högre ränta, än 4 proc., skulle likväl under
loppet af sistlidet år samt innevarande års första månader svårligen kunnat på
föreskri fvet sätt verkställas. Följaktligen skulle under denna tid de för i fråga—
komna utbetalningar icke erforderliga medel, som genom upplåning emot fonderade
stats-obligationer, för hvilka, i anseende till medgifna kapital-rabatter, räntan i
sjelfva verket öfverstege 4 proc., antingen förbi i fvit oförräntade och i sådant fall
undanhållits allmänna rörelsen eller ock måst utlemnas emot enskilda inrättningars
obligationer, löpande med en lägre ränta, än den staten, enligt sina för samma
mede! utgifna obligationer, fick vidkännas. Eh uruväl penninge-tillgångarne inom
landet under större delen af den efter sednaste Riksdag förflutna tid visserligen
varit större och för rörelsens behof mera tillräckliga än vanligt, torde dock, med
erfarenhet om de flesta näringsgrenars under samma tid vunna märkbara förkofran
och utveckling samt den lilliga och verksamma företagsamhet, hvilken derunder
uppenbarat sig i Svenska industriens alla riktningar, kunna antagas, att det betydligen
ökade rörelse-kapitalet i allmänhet blifvit användt på ett för både närvarande
och kommande tider mera gagnande sätt, än om en icke obetydlig del deraf
genom
Riksgälds-kuntorels Berättelse 1856.
49
genom en öfver behofvet utsträckt upplåning indragits i statskassan, för att till
framtida utgifter der finnas att tillgå. Under sednare månaderne af detta år har
åter den allmänt rådande penningeställningen icke medgifvit företagandet af någon
ansenligare upplåning för statens räkning, utan att dervid bestämma sådana vilkor,
som ofelbart skulle kommit att utöfva en menlig inverkan på landets nuvarande
industriela och financiela förhållanden.
Enligt den särskilda redogörelse, som, på föreskrifvet sätt, blifvit upprättad
för de under sistlidet år till jernvägs-anläggningar upplånta och utgifna medel,
har emot utfärdade fonderade stats-obligationer under sagde år influtit ett kapitalbelopp
af 235,850 R:dr R:mt eller 157,233 R:dr 16 sk. B:ko, samt under innevarande
år 24,666 R:dr 32 sk., och således tillsammans 181,900 R:dr B:ko,
för hvilken summa utlemnats 4-procent-obligationer å ett sammanlagdt kapital af
223,500 R:dr och 3procent-obligationer å d:o af 56,400 R:dr R:mt, nem
ligen
219 st. 4-procent-obligationer af serien A å 1,000 R:dr, 15 st. d:o af
serien B å 300 R:dr samt 2 st. 3'/2-procent-obligationer af serien C å 1,200
R:dr och 135 st. af serien D å 400 R:dr hvardera.
I öfverensstämmelse med stadgandet uti reglementets 218 g, hafva för hvarje
år liqvider emellan Stats- och Riksgälds-verken blifvit uti härvarande Bokslutskontor
upprättade och, efter deras godkännande af Fullmäktige, till Kongl. Statskontoret
öfverlemnade, emot hvilka liqvider, vid deras i Kongl. Stats-kontoret
verkställda granskning, någon anmärkning icke förekommit, hvadan desamma jemväl
af sistbemälde embetsverk blifvit godkände; och finnes ett med påskrift härom
försedt exemplar af dessa liqvider, på stadgadt sätt, Riksgälds-kontorets hufvudbok
för samma år bifogadt. .
Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret.
(Regi. 220—248 §§.)
Eland de Fullmäktige, hvilka sedan sistlidne Riksdag, enligt gällande Grundlagsstadganden,
haft sig Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret anförtrodd, har under denna
tid någon ledighet eller förändring icke inträffat. I anseende till sjukdomsförfall eller
andra förhinder för en och annan bland Fullmäktige, hafva, under iakttagande af
Riksståndens härom meddelade beslut och i enlighet med Reglementets föreskrift,
nedannämnde suppleanter tidtals eller vid särskilda tillfällen varit till tjenstgöring
inkallade, nemligen:
För Ridderskapet och Adelns fullmäktige:
Majoren, Grefve A. E. Wirsén,
Lagmannen och Riddaren F. Edelstam,
Kammarherren och Riddaren A. A. Reenstjerna.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7
SO Riksgälds-kontorets Berättelse i8S6.
För Presteståndets fullmäktige:
Komminister» F. W. Öfverström,'
Kyrkoherden och Ordensledamoten P. Lindsten.
För Borgareståndets fullmäktige:
Rådmannen och Riddaren C. G. Gustafsson,
och för Bondeståndets fullmäktige:
Riksdags-fullmäktigen Johan Ersson från Upsala,
Johan Guslaf Wasmuth från Stockholms
och sedermera med döden afgångne Riksdags-fullmäktigen Carl Olsson från Nyköpings
län.
Sedan de vid anställde besigtningar å Gaslgsnings-inrättningen inom Riketst
Ständers hus och under densammas begagnande vid sednaste Riksdag anmärkta
bristfällighet!- blifvit afhjelpta samt flera då yrkade förändringar och förbättringar
iakttagna, har denna inrättning under sistlidet års höst afsynats utaf dertill utsedde
gode män, hvilka, i öfverensstämmelse med det om gaslysnings anbringande inom
nämnde hus afslutade kontrakt, slutligen pröfvat och afgjort alla frågor, som i afseende
på verkställigheten häraf och dermed gemenskap egande arbeten förekommit;
hvarefter ifrågavarande inrättning, med allt hvad dertill hörer, å Riksgälds-kontorets
vägnar emotlagits samt Gaslysnings—bolagets Direktion erhållit liqvid för de kostnader,
som varit förenade med samma inrättnings, jemte deruti föreskrifna förbättringars,
tillvägabringande och enligt åberopade kontrakt samt gode männens
beslut måst af Riksgälds-kontoret godtgöras.
Med iakttagande af härtill uppgjordt och inför Stats-utskoltet under sednaste
Riksdag företedt förslag jemte tillhörande ritningar, har, efter derom afslutadt entreprenad-kontrakt,
den större utvändiga reparation å Riksgälds-kontorets hus, till
hvars företagande Rikets då församlade Ständer lemnade sitt bifall, under åren i 8S4
och 1853 blifvit verkställd; i sammanhang hvarmed några nödiga befunna inre reparations-arbelen
inom samma hus jemväl företagils och utförts. Likaledes har, pi
sätt Rikets Ständer beslöto, ett lägre jernstaket blifvit uppfördt på östra och södra
sidorna af meranämnde hus, emot Riddarholmstorget och den nya gatan vid Riddar—
holms-kanalen.
Till följd af hvad Reglementets 244 § samt gällande Revisions-inslruklioner
stadga, hafva de af Rikets Ständer sistlidet år sammankallade Revisorer afgifna be
-
Riksgälds-kontorets Berättelse 1836.
31
rättelser, angående granskningen af Stats- och Riksgälds-verken, äfvensom de af
dessa berättelser föranledda utlåtanden, blifvit, genom Fullmäktiges försorg, i vanlig
ordning till trycket befordrade och derefter med Post- och Inrikes tidningarne
utdelade.
Med tillämpning af de i sådant afseende utaf Rikets Ständer meddelade och
i Reglementets 245 § intagna stadganden, har det, under nu förestående Riksmöte
för Riksstånden och Utskotten erforderliga skrif- och tryckpapper blifvit upphandladt
samt leverans-kontrakter afslutade angående tillhandahållande under Riksdagens lopp
af de skrifmaterialier och öfriga effekter, sorn för Ståndens och Utskottens räkning
behöfva anskaffas. Dessutom äro, på sätt samma <§ jemväl stadgar och med bibehållande
af de i enahanda hänseende under sistförflutne Riksdag gällande bestämmelser,
kontrakter upprättade med åtskilliga härvarande Boktryckare rörande tryckningen
af Utskottens betänkanden jemte andra Bihanget till Riksståndens Protokoller
tillhörande handlingar; hvarvid olika priser blifvit betingade och fastställda för tryckning
med tvänne särskilda stilsorter, den ena gröfre och den andra finare.
Utaf de personer, som finnas uppförda på de utaf Rikets Ständer vid slutet
af sednaste Riksdag utfärdade och Riksgälds-kontorets Reglemente bifogade pensionsoch
expektans-stater, hafva följande sedermera med döden afgått, nemligen: förre
Faktorn vid Riksgälds-kontorets Sedeltryckeri S. Rumstedt, aflidne Kassören J. Zengerleins
Enka A. C. Hedbom samt Vaktmästaren vid f. d. General-assistans-kontoret
P. U. Wessling; hvadan de för dem i nämnde stater upptagna löne- och pensionssummor
följaktligen icke vidare utgå. Deremot hafva, till följd af stadgade ällmänna
pensionsgrunder eller Rikets Ständers särskilda beslut, 2:ne tjenstemän och en vaktbetjent
vid Riksgälds-kontoret, hvilka efter sagde Riksdag erhållit afsked, dervid fått
sig af Fullmäktige tillerkände pensioner, motsvarande dessa personers förut å stat
innehafda löner; dock är redan den sålunda pensionerade vaktbeljenlen med döden
afgången. Genom sålunda inträffade, förändringar har sammanlagda årliga beloppet
af de från Riksgälds-kontoret utgående pensioner, hvilka, enligt sednast utfärdade
pensions-stat, utgjorde 1,483 R:dr 37 sk., ökats till 4,533 R:dr 37 sk., men
deremot den i f. d. General-assistans-kontorets expeklans-stat upptagna slutsumma
minskats från 1,991 R:dr 44 sk. lill 1,704 R:dr 24 sk.; och har den särskilda
expektans-stalen vid Riksgälds-kontoret upphört att ega vidare tillämpning.
Vid afslutandet af denna berättelse torde Fullmäktige få anmäla, att Fullmäktige
ämna, i likhet med hvad under föregångna Riksdagar iakttagits, genom skrifvclser
S2
Riksgälds-kontorets Berättelse 18S6.
till Stats—utskottet afgifva sina yttranden och förslag, angående några särskilda med
Riksgälds-kontorets förvaltning gemenskap egande frågor, hvilka Fullmäktige ansett
sig böra underställa Rikets Ständers pröfning och afgörande.
Stockholm den 16 Oktober 1856.
G. Lagerbjelke. C. Printzensköld. P. Bråkenhjelm. J. J. Nordström.
Er. H. Eriksson. J. W. Beckman.
Ut in Prot.
G. Holm. And. Berg. A. M. Brinck. And. Andersson. Joh. Persson.
J. A. Zetterberg.
C. G. Stuart.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1856.
Stats-Utskottets Memorial N:o 6.
1
Y:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Nov. 1856, kl. 1 e. m.
Memorial.
Från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en af Per Ostman
inom bemälda Riks-Stånd väckt motion, angående förändring uti ålagd postförings-skyldighet
för 2:ne hemman i Säbrå socken af Wester-Norrlands län;
Men då Utskottet anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning, tår Utskottet,
med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, förenämnde motion återlemna,
för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 17 November 1856.
Bih. lill R. St. Prot. 1836 $ 1837. 4 Sami. 1 Afd. 2 Haft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 7.
TU;o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1856, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om införande i tidningarne
af sammanfattningen utaf Riks-Ståndens förhandlingar samt
särskilda Kansli-biträdens anställande för sådant ändamål.
(R:gs-Afd.)
Från Ridderskapet och Adeln har Stats-Utskottet emottagit remiss å ett af
Herr Cederschiöld, Robert Theofron, under erinran om det icke sällan felaktiga
och någon gång ensidiga eller missledande sätt, hvarpå bemälde Riks-Stånds
förhandlingar refererades i tidningarne, väckt förslag, att — till beredande af tillförlitlig
kännedom, ej mindre för Svenska folket om sättet huru dess församlade
ombud utöfvade sitt vigtiga kall, än äfven för ledamöterne af de särskilda RiksStånden
om de i likartade frågor inom andra Stånd yttrade åsigter — Rikets
Ständer måtte besluta, att, inom hvart och ett Riks-Stånd, 2:ne Kanslister, utöfver
det vanliga antalet, skola antagas för uppgörandet af en kort sammanfattning
af de under hvarje plenum förefallande diskussionerna, hvilken sammanfattning
borde tillhandahållas den eller de tidningsredaktioner, sorn, efter derom
träffad öfverenskommelse, förbinda sig att kostnadsfritt intaga densamma i tidningarne.
Enligt grundlagarnes föreskrift, skola de hos Riks-Stånden förda protokoller,
så tidigt ske kan, till deras fullständiga innehåll genom trycket utgifvas; och
dessa, inför Stånden justerade, protokoller innefatta således en i lag föreskrifven
redogörelse för Ståndens förhandlingar, hvilken ensamt eger gällande vitsord i
fråga om hvad under diskussionerna inom de särskilda Stånden verkligen yttrats.
Att, jemte protokollerne, låta utaf vissa, för sådant ändamål anställde, tjenstemän
verkställa andra anteckningar, för att likaledes genom trycket allmänheten
meddelas, synes Utskottet vara en åtgärd, sorti, i stället för att leda till det
dermed åsyftade ändamål, möjligen kan komma att medföra obehagliga stridigheter.
Det är nemligen att motse, det de anteckningar, som skulle ske för att
införas i tidningarne och hvilkas föregående granskning eller justering tiden icke
medgåfve, komma att i flera delar skilja sig från hvad protokollerne innehålla.
Stats-Utskoltels Memorial N:o 7.
3
Den på sagde anteckningar grundade sammanfattning af Stånds-ledamöternes
yttranden vore dock, liksom protokollsföringen, verkställd af särskilda derför anställde
tjenstemän, hvadan en officiel karakter troligen komme att tillerkännas
så väl denna sammanfattning som sjelfva protokollerne, ehuru de sinsemellan
icke öfverensstämde. Sedan offentlighet under Riks-Ståndens Öfverläggningar medgifvits,
är hvarje tidningsredaktion oförhindrad att låta anteckna och offentliggöra
hvad under diskussionerna yttras och, enligt redaktionens åsigt, företrädesvis
förtjenar att komma till allmänhetens kännedom. Vid dessa anteckningars
verkställande och meddelande förefalla visserligen icke sällan misstag och oriktigheter;
men sådant oaktadt, och då, i anseende till skyndsamheten samt andra
härvid förekommande förhållanden, dylika anteckningar och deraf föranledda
uppsatser svårligen kunna vara, till alla delar, riktige och fullt tillfredsställande,
synes likväl hvad i berörde hänseende blifvit anmärkt icke innefatta en tillfyllestgörande
anledning för representationen att, på det allmännas bekostnad, låta
författa och tillhandahålla en eller annan tidningsredaktion sammandrag af de
utaf representationens medlemmar, under riksdagsärendernes behandling, afgifna
yttranden. Utskottet, som dessutom tror sig kunna förutse, att nu förevarande
af Herr Cederschiöld framställda förslag, vid verkställigheten skulle komma att
möta flera svårigheter samt att de fördelar, detsamma skulle medföra, icke komma
att motsvara den derigenom förorsakade tillökning i riksdags-kostnaderna, får
alltså hemställa:
att detta förslag icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 17 November 1856.
Reservationer:
af Herr Bildt. Gillis, och Professoren Carlson, hvilka, såsom sin mening, åberopade
det af Stats-Utskottets Riksgälds-afdelning afgifna förslag till utlåtande
öfver Herr Cederschiölds väckta motion:
Jemväl under föregångna Riksmöten har Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad å vigten och angelägenheten deraf, att de inom Riks-Stånden uttalade
meningar och fattade beslut, utan afvaktan af protokollernas uppsättning
4
Stats-UtskoUels Memorial N:o 7.
och justering, blefve på ett fullt tillförlitligt sätt allmänheten meddelade. Bland
de i sådant afseende gjorda framställningar och föreslagna åtgärder, anser sig
Utskottet vid detta tillfälle endast behöfva erinra om det, efter härom hos PresteStåndet
under 1850 och 1851 års Riksdag väckt motion, utaf dåvarande Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, i dess utlåtande N:o 60, förordade förslag,
att hvarje Stånd skulle vid sitt kansli antaga en referent af förhandlingarne
i Ståndets plena och att öfverenskommelse, å Rikets Ständers vägnar,
träffades med någon eller några tidnings-redaktioner i hufvudstaden om referaternas
införande i deras tidningar eller dermed följande bihang.
Ehuru detta förslag icke blef af Riks-Stånden godkändt, har Stats-Utskottet,
sedan enahanda fråga genom nu förevarande motion blifvit Rikets Ständers pröfning
ånyo underställd, ansett sig icke böra lemna utan afseende de både inom
och utom representationen uttalade anmärkningarne emot det mindre tillfredsställande
sätt, på hvilket riksdagsförhandlingarne, genom derom i tidningarne
införda uppsatser, hittills blifvit allmänheten meddelade. De misstag och oriktigheter,
som vid anförandet af de hos Riks-Stånden förefallna diskussioner och
återgifvandet af deruti deltagande talares yttrade meningar icke sällan förekommit,
torde dock, under nuvarande förhållanden, till någon del, kunna tillskrifvas
oförmågan för tidningsreferenterna att från sina, för skriftliga anteckningars verkställande
mindre beqväma, platser på åhörare-läktarne alltid rätt uppfatta hvad
talarne yttra, äfvensom saknadt tillfälle att af dessa härom erhålla behöflig upplysning
samt att jemföra sina och vederbörande protokollsförares anteckningar.
Skulle nu deremot, på sätt föreslaget är, särskilda tjenstemän för ifrågavarande
ändamål varda af Riks-Stånden antagna, komme naturligtvis icke samma anledningar
till dylika misstag och oriktigheter att vidare förefinnas. I anseende till
representationens fördelning i 4 afskilda rum och grundlagens stadgande, att
Ståndens plena böra samtidigt hållas, måste likväl de, till införande i tidningarne
afsedda, anteckningarne inom alla Stånden, såvida de, utan förkortning
eller tidsutdrägt samt särskild kostnad, skola kunna på sådant sätt offentliggöras,
ingalunda vara vidlyftiga eller särdeles utförliga, utan i allmänhet endast innehålla
hvad som oundgängligen erfordras för att tillkännagifva den af hvarje
talare hufvudsakligen yttrade meningen samt upplysa om de beslut, hvilka af
de särskilda Riks-Stånden blifvit fattade. Då således de anteckningar, hvarom
fråga nu är, torde, utan att upptaga ett alltför stort utrymme, kunna införas i
de hufvudstadens tidningar, hvilkas redaktioner åtagit sig att redogöra för nuvarande
Riksdags förhandlingar, så eger Utskottet anledning förmoda och antaga,
att åtminstone en och annan af nyssbemälde tidningsredaktioner gerna skola omfatta
och begagna sig af det för dem beredda tillfälle att genast eller kort efter
slutet af hvarje Stånds plenum kunna erhålla samt i sina tidningar meddela
Stals-Utskollcls Memorial N:o 7.
5
lättfattliga och upplysande samt fullt tillförlitliga underrättelser om hvad derunder
yttrats och beslutats.
Då sagde anteckningar, under en längre diskussion eller ett långvarigare
plenum, svårligen lära kunna med erforderlig noggrannhet och skyndsamhet verkställas
och utskrifvas af en enda person, synas, på sätt motionären föreslagit,
2:ne tjenstemäns biträde härvid nödvändigt. För öfrigt anser Utskottet lämpligast,
att åt hvart och ett Riks-Stånd öfverlemnas att meddela de närmare före
skrifter,
som dervarande särskilda förhållanden kunna påkalla för den nu föreslagna
åtgärdens ändamålsenligaste verkställande; och Utskottet får alltså, för
att söka tillfredsställa de yttrade önskningarne och anspråken att, genom allmänna
tidningarne, med största möjliga skyndsamhet och tillförlitlighet erhålla
kännedom om nu församlade folkombuds yttranden och tillgöranden under Ståndens
pleni-sammankomster, tillstyrka:
att inom hvarje Riks-Stånd må, utöfver den för de vanliga
Kansli-biträdena erforderliga aflöning, användas tvänne särskilda
Kanslist-arfvoden, för att af diskussionerna och besluten
under hvart och ett Stånds plenum få en sammanfattning
uppgjord, hvilken bör, på föreskrifvet sätt, tillhandahållas
de tidnings-redaktioner, som åtaga sig att kostnadsfritt
utan tidsutdrägt eller förändring införa densamma i tid
ningar.
Dock, som erfarenheten möjligen kommer att visa, att det nu framställda
och af Utskottet biträdda förslaget icke uppfyller det dermed åsyftade ändamål,
samt att för vinnande häraf erfordras andra eller ytterligare beslut och stadganden
af Rikets Ständer, så får Utskottet, enligt hvars åsigt detta förslag tills
vidare endast bör betraktas såsom ett försök att bereda önskadt tillfälle till ofördröjligt
erhållande af opartiska och sakenliga upplysningar om Riksdagsförhandlingarnes
fortgång och resultater, hemställa:
att, till en början, tiden för de nu föreslagna Kanslist-arfvodenas
utgående icke måtte bestämmas längre än till tre månader.
af Herr Henschen: Riksgälds-afdelningens förslag blef ej blott af ÖfversteLöjtnant
Bildt och Professor Carlson, utan ock af Herr Björck, Doktor Gumcelius,
Prosten, Holmberg och mig förordadt, samt vid voteringen af tolf godkändt.
Herr Bildt upplyste, att till Afdelningens kännedom kommit, att Redaktionerne
af Aftonbladet och Svenska Tidningen lofvat att i sina tidningar in extenso,
6
Siats-Utskottets Memorial N:o 7.
samt Redaktionen af Post- och Inrikes Tidningar såvidt utrymmet medgåfve,
skyndsamt införa uppsatserna, som från Stånden kunde meddelas. Bland de
skäl jag anförde må anmärkas : att jag måste rösta för förslaget emedan det, om
det antoges, befordrade sanning och publicitet-, att hvartdera af dessa två stora
mål vore tillräckligt såsom skäl för bifall till förslaget: att grundlagsstiftarne
genom budet om tryckning af Riks-Ståndens Protokoller sökt befordra publiciteten,
hvilken af dem och alla erfarna statsmän betraktats såsom en af de fastaste
grundvalarne för politisk och social frihet: att, som likväl erfarenheten ådagalagt,
dels att Ståndens Protokoller icke af allmänheten lästes, dels ock, att hvad
om öfverläggningarne i Stånden införes i allmänna tidningarne, ganska begärligt
och med stigande intresse inhemtades af dem, hvilka lifvades af medborgerlig
anda, som borde befordras såsom den säkraste borgen för friare samhälls-inrättningar,
— man nu borde försöka det föreslagna sättet att vinna det mål, grundlagsstiftarne
åsyftat, men icke uppnått: att förslaget således afsåge ingalunda
blott tidningsredaktionernas fördelar, utan ett vida högre mål: att, vid jemförelse
med detsamma, den af förslagets antagande orsakade utgift, som torde uppgå till
högst 2,160 R:dr B:ko för de tre månader, hvilka med Afdelningens förslag
åsyftades, måste anses obetydlig: att denna utgift kunde blifva ännu mindre,
enär de ifrågasatta referaterna icke erfordrades för andra ärenden, än dem, som
kunde förutses intressera den större tidningsläsande allmänheten: att desse referater,
när erfarenheten bekräftat deras ändamålsenlighet, kunde göras för de
flesta ärenderna och blifva mycket fullständigare samt slutligen utan skada föranleda
åtskilliga förkortningar af protokollen: att, sedan referaterna sålunda
ökats och protokollen minskats, ifrågavarande åtgärd kunde i framtiden medverka
till en ännu större, nu icke ifrågasatt besparing, derigenom att protokollernas
tryckning in extenso blefve öfverflödig: samt att ingen Stånds-ledamot
vore betaget, både att genomse referaterna innan de trycktes och äfven att vid
protokolls-justeringen ytterligare rätta den ändock möjligen mindre noggranna
uppfattningen af talarens mening.
I allmänhet blifva protokoller noggrannare och fullständigare ju skyndsammare
de uppsättas, emedan då hvarje uttryck är i minnet säkrare bibehållet.
Alltså kunde referaterna komma att noggrannare än protokollen innehålla hvad
en talare verkligen vid tillfället sagt, hvaremot protokollen, som talarne sjelfve
nu få godtyckligt justera, torde fullständigare och noggrannare innehålla hvad
talaren velat eller bort säga.
Man bör ock städse besinna, att om allt, som ej blir fullkomligt, skulle
blott derföre underlåtas eller undvikas, våra riksdagsgöromål borde genast upphöra.
Slals-Utskoltels Memorial N:0 7■
7
Utskottets motiver förefalla dunkla emedan dels motsatta slutsatser kunna
dragas af de uppgifter, som deri förekomma, dels ock Utskottet vid slutet af
motiverna talar om »flera svårigheter», utan att uppgifva, hvari de skulle bestå.
Sådana uttryck kunna vara tillgripna i brist på bestämda skäl och böra ej
verka på dem, som äro vane att icke omfatta en mening förr, än till stöd för
densamma ådagalagts »uppenbara skäl och bevis». Utskottet erkänner, att de
»inför Stånden justerade protokollen» ensamt ega gällande (?) vitsord. Således
kunna de af Utskottet nämnde »stridigheter» mellan dessa protokoller och referaterna
svårligen blifva »obehagliga»: åtminstone ej obehagligare än nu, då,
efter hvad Utskottet medger, »icke sällan misstag och oriktigheter i tidnings»uppgifterna
om hvad som yttrats i Riks-Stånden förefalla».
Jag förmodar, att flere representanter anse sanningens befordrande ensamt
innefatta en tillfyllestgörande anledning för representationen att med ringa uppoffring
för det allmänna »låta författa och tillhandahålla» icke »en eller annan
»tidningsredaktion», utan alla de redaktioner, som vilja sig deraf begagna,
»sammandrag af de utaf representationens medlemmar under riksdagsärendernas
»behandling afgifna yttranden.»
Jag hoppas således bifall till Afdelningens förslag äfven om åtskillige representanter
skulle föga akta den tänkande allmänhetens och sina kommittenters
omdömen öfver representanternas yttranden.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1856.
Siats-Utskottets Memorial, JW 8.
i
M 8.
AnU. till Exp.-TJlsk. den 27 Nov. 18S8, kl. 2 e, m.
MemoriaI, angående Riksdags-koslnadernas bestridande.
(Rgs-Afd.)
Med anledning af tvänne af Herr Bildt, D. G. och Doktor Gumalius inom
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet väckta och till Stats-Utskottet remitterade
motioner, angående de för innevarande riksmöte erforderliga kostnaders
omedelbara bestridande af Riksgiilds-kontoret på samma sätt, som vid sednast
förflutne och flere föregående Riksdagar iakttagits; och enär härom då meddelade
föreskrifter jemväl funnits ändamålsenliga och tillfyllestgörande, samt alltså synas
under denna Riksdag böra bibehållas och tillämpas, får Utskottet tillstyrka, att
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad förut varit stadgadt, måtte besluta
och förordna:
l:o att alla pä Rikets Ständers beslut grundade utgifter för nuvarande
Riksdag må utgå af Riksgälds-kontorets härtill disponibla
medel och under behörigt iakttagande af samma beslut, omedelbart från
detta verk till vederbörande utbetalas;
2:o att likaledes sådane, af denna Riksdag föranledda, utgifter, som,
i anseende till deras föremål och beskaffenhet och i likhet med
hvad under Rikets Ständers sednaste sammanvaro egde rum, dels
redan blifvit, dels framdeles, under Riksdagens lopp, varda af Kongl.
Maj:t i nåder godkända och å Kongl. Stats-kontoret anvisade, må,
efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning af derför af
lemnade
verifikntions-handlingar, Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret
godtgöras;
3:o att, beträffande särskildt utbetalningarne af do Riks-ståndens
och Utskottens Sekreterare samt Kansli- och vaktbetjening tillerkända
arfvodeu och traktamenten, dessa utbetalningar må verkställas
i enlighet med specifika uppgifter å bemälde betjening,
undertecknade, för Riks-stånden, af hvarje Stånds Talman, och för
Utskotten af hyarje Utskotts Ordförande; och
Bih. lill 11 Sl. Pral. 18156 ik 1857. A Sami. 1 Afd. 3 Haft. I
2
Stats-Utskotlels Memorial, JM 9.
4:o att, då tillfälliga utgifter, som till Riksdags-kostnaderne måste
hänföras, inom Riks-stånden eller Utskotten förekomma, räkningarne
derå böra, innan desamma af Riksgälds-kontoret liqvideras, vara
attesterade af vederbörande Talman eller Utskotts Ordförande.
Dessutom och under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet
nu föreslagit, får Utskottet tillika hemställa:
alt Rikets Ständers beslut, angående Riksdags-utgifternas besörjande
och godtgörande af Riksgälds-kontoret måtte varda hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt, äfvensom att Utskottet
måtte, lör samma besluts verkställande, få sig uppdraget meddela
Fullmäktige underrättelse ej mindre om hvad Rikets Ständer uti
ifrågavarande hänseende nu komma att besluta och förordna, än
ock om de särskilda beslut och föreskrifter, som Rikets Ständer i
Riksdags-kostnaderna rörande frågor - framdeles under denna Riksdag
kunna finna för godt meddela. Stockholm den 27 November
1856.
M 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 87 Nov. 18S6, kl. 8 e. m.
Memorial, angående godtgörande af Herr Landtmarskalkens
och Herrar Talmans okade Riksdag skostnader.
(R:gs-Afd.)
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Bildt, D. G. och hos Preste-ståndet
Doktor Gumcelius, uti motioner, som blifvit till Stats—Utskottet remitterade, hemställt,
att detta Utskott mätte få sig uppdraget alt föreslå en, efter nuvarande förhållanden
lämpad, ersättning för de ökade kostnader, Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmän, i och för utöfningen af sina magtpåliggande befattningar, såsom
Riks-ståndens Ordförande, måste under nuvarande Riksmöte vidkännas.
Då nyssnämnde befattningar för deras innehafvare obestridligen i flera hänseenden
medföra ökade kostnader utöfver dem som med Riksdagsmanna-kallet äro
förenade, helst Riks-ståndens Ordförande, oaktadt Rikets Ständer, då enahanda ersättning
för dem under föregående Riksdagar blifvit bestämd, yttrat, att någon
egentlig represcntations-skyldighet ej torde ifrågakomma, efter hvad erfarenheten
visat, icke kunnat helt och hållet undandraga sig en sådan skyldighets fullgörande;
Stats-Utskottets Memorial, J\f 10.
3
så och med afseende å de under sednasfe liden betydligt stegrade lefnadskostnaderne
bär i hufvudstadeii, i betraktande hvaraf det under förra Riksmöten till 400 R.dr
banko i månaden fastställda ersättningsbelopp under nuvarande förhållanden synes
alltför otillräckligt, får Utskottet föreslå:
att Rikets Ständer såsom godtgörelse för de Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän, i sagdo egenskap, åliggande ökade Riksdagskostnader,
må bevilja för hvar och en af dem ett anslag, i ett för
allt, af Nio Hundra Riksdaler Riksmynt i månaden, alt utgå från
Riksdagens början och till dess slut.
Slockholm den 27 November 1886.
JfS 10.
Ank. till Exp. Etsk. tl. 27 Nov. 18S6, kl. 2 e. tn.
Memorial, angående förskott d afloningen för den hos /liksSldnden
och Utskotten anställde betjening.
(R:gs-Afd.)
Uti 2:ne skrifvelser lill Siats-Utskottet af den 40 innevarande månad, hafva
Herr Landtmarskalkeö och Herrar Talmän erinrat, hurusom, enligt Riksdags-ordningens
24 j§, Riks-Sldndens och Utskottens Sekreterare jemte den i Stånds-kanslierna
och Utskotten under denna Riksdag tjenstgörande personal väl icke förr, än vid
Riksdagens slut, egde rätt att af statsmedlen erhålla en efter göromålens vigt och
mängd lämpad vedergällning, men fastän således behörig grund, för denna vedergällnings
bestämmande ännu saknades, hafva Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän
likväl, då liera bland denna personal torde vara i behof alf äfven under innevarande
Riksdag, innan afloningen kunde slutligen bestämmas, komma i åtnjutande
af någon del deraf, föreslagit att följande, för månad och från hvars och ens inträde
i tjenstgöring beräknade, belopp mätte, såsom förskott å sagde aflöning, efter
hvarje månads slut utbetalas lill nedannämnde personer, nemligen:
hos Ridderskapet och Adeln:
lill Riddarhus-Sekreteraren . . . R:dr R:ko 200: — eller R.dr R:mt 300: —
» 7 äldste Kanslister eller Notarier
hvardera  » 90: — » 138: —
» 6 andre Kanslister, hvardera . » 60: — » 90: —
i
Slats-Utskottcts Memorial, M 10,
hos Preste-ståndet:
till Sekreteraren . . . .
» 4 Notarier, hvardera ....
» 9 Kanslister, hvardera
hos Borgare-ståndet:
» Sekreteraren
» 4 Notarier, hvardera ....
» 8 Kanslister, hvardera
hos Bonde-ståndet:
» Sekreteraren
» 4 Notarier, hvardera ....
» 14, Kanslister, hvardera .
hos Utskotten:
» Sekreteraren i Stals—Utskottet .
» Sekreterarne i de öfriga Utskotten,
äfvensom Sekreteraren i Statsutskottet
för Riksgäldsverket
rörande ärenden, hvardera
» Notarierne i Stats-Utskottet samt
den derstädes anställde Kamererare,
hvardera .
» Notarierne i de öfriga Utskotten,
hvardera
» Kanslisterna i Stats-Utskottet,
hvardera
» Kanslislerne i de öfriga Utskotten,
hvardera
B:ko R:dr 200: — eller R:dr Runt 300
» 90: -— » 133
» 60: — » 90
»
»
»
200
90
60
300
133
90
266: 32. » 400
90: — » 133
60: — » 90
133: 16. » 200:
116:32. » 173:
» 80: — » ' 120: —
» 70: — » 103: —
» 60: — » 90: —
» 50: — » 75: —
Beträffande den hos Riks-stånden och Utskotten anställde vaktbeljening, hafva Herr
Landtmarskalken och Herrar Talmän, uti samma skrifvelser, likaledes föreslagit, att
aflöningen för denna betjening, hvilken utgöres hos Ridderskapet och Adeln af 6,
bos Preste-ståndet af 4, hos Borgare-ståndet af 6 och hos Bonde-ståndet af 5
personer, måtte för det närvarande bestämmas, alt för hvar och en vaktbetjent utgå
med En Riksdaler 16 sk. Banko eller Två Riksdaler Riksmynt om dagen från tjenstgöringens
början och äfven utbetalas vid slutet af hvarje månad, samt att med algörandet,
huruvida någon förhöjning erfordrades uti den sålunda föreslagna aflöningen,
hvilken motsvarade hvad vaktbetjeningeu under Hera föregående riksdagar åtnjutit,
måtte uppskjutas, intilldess aflöningen för Kansli-personalen komme alt slutligen
.bestämmas.
Slals-Utskollets Memorial, M 10.
S
Då de i Riks-ståndens Kanslier och hos Utskotten anställda tjenstemän under
alla i sednare tider hållna riksdagar fått förskottsvis, vid hvarje månads slul, uppbära
en del af den dessa personer tillkommande aflöning, och enär samma belopp,
som enahanda förskott då utgjort, äfven nu af Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän föreslagits; så anser sig Siats-Utskottet böra tillstyrka:
ali, i öfverensstämmelse med hvad sålunda förut varit medgifvet,
vissa för månad bestämda förskott å denna aflöning jemväl under
innevarande Riksdag må, efter hvarje månads slut, få till vederbörande
utbetalas med det för hvar och en föreslagna, ofvan uppgifna
belopp.
Härvid torde Utskottet, med hänsigt till det för Bonde-ståndets Sekreterare af
Utskottet nu tillstyrkta högre aflönings-förskott, än för de öfriga Slånds-sekrete
rarnc,
böra upplysningsvis tillägga, att denna tillstyrkan föranledis deraf, alt den
förre, hvilken icke såsom de sednare är bosatt här i hufvudstaden, mäste för sin
tjenstgöring under Riksdagen vidkännas särskilda hyres- och ökade lefnads-kostnader.
Vidkommande aflöningen för den hos Riks-stånden och Utskotten tjenstgörande
vaktbetjening, får Utskottet, som jemväl anser sig böra tillstyrka Rikets Ständers
bifall till hvad Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän i afseende på denna betjening
föreslagit, alltså hemställa:
att dagtraktamentet för de hos Riks-stånden och Utskotten under
innevarande Riksdag anställde vaktbetjenter må för hvar och en af
dem bestämmas till ett belopp af Två Riksdaler Riksmynt samt likaledes
utbetalas efter hvarje månads slut;
Och torde den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän omförrnälda fråga, huruvida
någon förhöjning i detta dagtraktamentes nu föreslagna belopp erfordras, få
uppskjutas tilldess Kansli-personalens aflöning varder slutligen bestämd.
Hvad beträffar den tid, hvarifrån samtlige nu ifrågavarande aflönitigs—förskott
och dagtraktamenten böra beräknas, tillstyrker Utskottet:
att, på sätt föreslaget blifvit, dessa förskott och traktamenten må
beräknas alt utgå från och med den dag vederbörande i tjenstgöring
inträdt.
Vid afgifvandet af förslaget rörande oftanämnde aflönings slutliga bestämmande
skall Utskottet meddela sitt yttrande, angående ej mindre tiden för densamrnas upphörande,
än äfven öfriga med denna aflöning och dess utbetalning gemenskap egande
frågor.
Slockholm den 27 November lRöö.
6
Stals-Ulskottets Memorial, N:is II & 12
M 11.
Ank. till Exp.-Etsk. d. 27 Nov. 18S6, kl. 6 e. ra.
Memorial.
»
Preste-ståndet haf till Stats—Utskottets behandling remitterat en inom bemälda
Riks-stånd af Doktor Nordlander väckt motion, angående förändring al 12 § i
»Skattläggnings-methoden för Westerbottens län af den 23 Augusti 1773»; men då
Utskottet anser denna fråga ieke tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med
stöd af 44 § 3 morn. Riksdags-ordningen, nämnda motion återlemna, för den åtgärd
Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Slockholm den 27 November 1836.
M 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Nov. t8S6, kl. 6 e. m.
Memorial.
Från Bonde-ståndet är till Stats-Utskottet remitterad en af Nils Pehrsson från
Calmar lön väckt motion om postföringens bestridande medelst entreprenad, å Postverkets
bekostnad; men som Utskottet anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning,
har Utskottet, nied stöd af 44 § 3 inom. Riksdags-ordningen, funnit sig
böra förenämnda motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer anse med åberopade
§ öfverensstämmande.
Stockholm den 27 November 1836.
Stats-Utiknttels Memorial, JM 13.
7
M 13.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 27 Nov. 18K6, kl. fi e. m.
Memorial.
Till Slals—Utskottet har Bonde-ståndet remitterat en inom bemålda Riksstånd
af Olof Larsson från Gefleborgs län väckt motion om befrielse fö/' posthemmanen
i Medelpad oell Helsingland från postförings—skyldighelen, emot åtagande att utgöra
onera i likhet mod andra slags hemman. Då emedlertid Utskottet anser denna
fråga icke tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 § 3 inom,
Riksdags-ordningen, sagde motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna
med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 27 November 1856.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BUCKMAN, 18S6.
Slats-Utskoltets Memorial N-is 14 & 13.
1
M 14.
Ank. till Exped.-Utsk. d. 5 Dec. 1856, kl. 2 e. m.
Memorial.
Från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en inom bemälda
Riks-Stånd af Riksdagsfullmäkligen Nils Svensson från Christianstads län väckt motion
om beslutande a( en underdånig skrifvelse rörande dels lindring i de reservskjutsskyldiges
åliggande att befordra paketposten, dels förbindelse för Postmästarne vid
de särskilda stationerne att tillhandahålla postiljonen förteckningar å paketernes och
varornes tyngd; men då Utskottet anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning,
får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, förenämnda
motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 5 December 1856.
JVe 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 1856, kl. 12 m.
Memorial.
Genom remiss från Ronde-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga en inom
bemälda Riks-Ständ af Riksdagsfullmäktigen J. E. Rutström väckt motion, angående
förändring af den för Wester- och Norrbottens län den 23 Augusti 1773 utfärdade
skattläggningsmethod. Då emellertid Ulskottet anser denna fråga icke tillhöra
dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 g 3 mom. Riksdags-Ordningen,
sagde motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade
§ öfverensstämmande.
Bilt. till 11. St. Prot. 1856 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
2
Slats-Uiskollels Utlåtande JYi 16.
Utskottet torde dock härvid böra tillkännagifva, att, sedan en dylik inom PresteStåndet
af Doktor Nordlander väckt och till Utskottet remitterad motion blifvit, på
nyssanförda skäl, uti Memorialet JV2 11 till bemälda Riks-Stånd återlemnad, hafva,
enligt ankomna Protokolls-utdrag, vid föredragning af berörda memorial, Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet förklarat sistberörda motion böra af Stats-Utskoltet
behandlas, hvaremot Preste- och Rorgare-Slånden, med frånträdande af förut
fattadt beslut, remitterat densamma till Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Slockholm den 12 December 1856.
jw 16.
Ank. till Exp. Utsk. d. 16 Dec. 1836, kl. 12 m.
Utlåtande angående medels anvisande lill vestra och sodra Jernvägs-stambanornas
fortsättning efter 1857 års ingång.
(Kgs-Afd.)
Enligt hvad Kongl. Mai:t för Rikets Ständer tillkännagifvit i Dess, under den
28 nasti. November aflåtna och till Stals-ulskotlet remitterade Nåd. Proposition JVf
26 (sid. 24), angående utförandet af de större Jernvägs-anläggningar, sorn utaf
allmänna medel böra bekostas, skulle den vid innevarande års slut återstående behållningen
utaf den summa, 5,000,000 R:dr Ranko eller 7,500,000 R:dr Riksmynt,
som under sednaste Riksdag af Rikets Ständer anvisades för påbörjande af 2:ne
Jernvägs-stambanor, — utgående den ena, eller den s. k. vestra, från Götheborg
och den andra, eller den södra, från Malmö, — endast kunna beräknas utgöra
omkring 400,000 R:dr sistnämnde mynt. — Då denna behållning icke torde kom
ma
att lemna erforderlig tillgång för de å dessa stambanor pågående arbetens oafbrutna
fortsättning intilldess Rikets Ständer, efter föregången granskning och pröfning
af de angående Svenska jernvägarnes riktning och utförande under innevarande Riksdag
framställda förslag, blifva i tillfälle bestämma och anvisa de summor, som kunna
komma att anslås till utgående för statens jernvägs-byggnader under instundande
års lopp; har fråga inom Utskottet uppstått om beviljandet af ett särskildt anslag
till Kongl. Majlis disposition, för att arbetena å olvannämnde 2:ne stambanor, utan
Slalt-VltUollels Memorial M 17.
o
afvaktan af Rikets Sländers beslut rörande jernvägs-systemet i sin helhet, måtte
kunna fortgå i den ordning och de riktningar, som redan, till iakttagande vid samma
banors uförande, blifvit bestämda.
Efter erhållna upplysningar orri härmed förekommande förhållanden, och på det
att icke omförmälda, för statens räkning företagna, jernvägsarbelen må behöfva afbrytas
under den lid som erfordras för behandlingen samt afgörandet af de Rikets
nu församlade Ständer underställda frågor om Svenska jernbanornas utförande och
sträckningar, har Utskottet funnit sig föranlåtet hemställa:
alt Rikets Ständer, i afräkning å de särskilda anslag, som under
nuvarande Riksdag kunna för statens jernvägs-byggnader
varda beviljade, måtte anvisa en summa af Femhundratusen
R:dr R:mt, för att, efter nästkommande års ingång, i mån af
behof, från Riksgälds-kontoret utgå till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition och fördelning för fortsättningen och fullföljandet af
arbetena på vestra och södra stambanorna, enligt de för dem
redan fastställda riktningar, eller för den förra banan genom
Skaraborgs län emot Götha kanal och för den sednare genom
Malmöhus län emot Finja-sjön.
Stockholm den 16 December 1856.
M 17.
Ank. (ill Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 18SS, kl. 12 m.
Memorial i anledning af dterremiss d det angående godtgörande
af Herr Landtmarskalkens och Herrar Talmans
ökade riksdagskostnader ajgijna Memorial N:o 9.
(Rgs-Afd.)
1 anseende till de inom Bondeståndet framställda anmärkningar emot det Memorial,
Stats-utskoltel, rörande ofvanornförmäida kostnaders godtgörande af allmänna
medel afgifvit, har samma Memorial blifvit af nämnde Riksstånd till Utskottet åter—
rernitteradt; men som denna fråga, enligt Utskottet tillhandakomma protokolls-utdrag,
4 Stais-Utskottets Memorial M 17.
genom sagde Memorials bifallande af de öfriga 3:ne Slånden, är af Rikets Ständer
afgjord, sä kan, jemlikt Riksdags-ordningens 73 §, Bondeståndets beslutade återremiss
icke föranleda någon Rikets Ständers vidare åtgärd.
Stockholm den 16 December 1836.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1836.
Stals-Uls/eoltets Ullålande N:o 18.
1
ftT:o f§.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 19 Dcc. 1856, kl. lo f. ra.
Ullå/ande, i anledning af lii hets S/unders år 1855 för samlade Revisorers
berättelse, angående samma år verkställd granskning aj' Stu IsFe
r hets samt andra af allmänna medel bestående Jonders
tillstånd, styrelse och förvaltning undet åren 1852 och 1853.
(I. A.))
Stats-Ulskollet, till hvilket samtliga Riks-Stånden öfverlemna! ofvannämnda revisionsberättelse
tillika med vederbörande förvaltande verks och myndigheters i anledning
deraf till Kongl. Majit afgifna underdåniga förklaringar, får, efter tagen kännedom om
dessa handlingar och sedan Utskottet jemväl i öfrigt inhemlat sådana upplysningar,
som för ärendenas utredning funnits nödiga, härmedelst underställa Rikets Ständers vidare
pröfning de uti samma berättelse förekommande ämnen, hvilka Utskottet ansett
från dess sida påkalla yttrande. Utskottet följer dervid samma uppställning, som af Revisorerne
är iakttagen och yttrar sig här nedan särskildt för hvarje af de uti berättelsen
omförmälda verk eller inrättningar; men då några af de .utaf Revisorerne meddelade
framställningar och förslag nu icke äro af Utskottet upptagna, torde Utskottet böra
anmäla alt dessa, såsom stående i nära sammanhang med andra frågor, om hvilka Utskottet
framdeles vid uppgörande af förslag till statsregleringen kommer att särskilda
utlåtanden afgifva, af denna anledning blifvit här förbigångna; och skall Utskottet för
alla sådana tillsvidare uppskjutna frågor vid slutet af detta betänkande närmare redogöra.
Kongl. Stats-Kontoret.
§ i.
(Rev.-ber. pag. 2.)
I afseende å den vid sednaste Stals-Revisioner allt ifrån år 1847 afhandlade
frågan angående det föreslagna och vid sist bäti na Riksdag af Rikets Ständer för deras
del antagna nya formuläret till Rikshufvudboken, halva Revisorerne nu haft ali omför
Bih.
lill 11. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
mäla Kongl. Maj:ls den 15 Febr. näsllidne år uti ämnet meddeldta Nådiga beslut, hvarigenom
denna fråga blifvit, i öfverensstämmelse med de utaf Rikets Ständer godkända
grunder, slutligen afgjord; och anser Utskottet i anledning häraf sig böra upplysningsvis
meddela, att det nja sättet för nämnda bulvudboks uppställning, jemlikt stadgandet
uti högstberörde nådiga bref, är vid afslutningen af de allmänna räkenskaperna för år
1854 tillämpadt samt att den nyligen fulländade Riks-hufvudboken för samma år blifvit
inför Utskottet förevisad; hvarjemte Utskottet erfarit, att de uti samma Kongl. Bref anbefallda
föreskrifter om inrättande uti Kongl. Stals-Kontorets memorial-böcker af särskilda
kooti för spanmålen uti kronans magasin å Skeppsholmen och för de Stats-verkets
bergseffekter, som å hufvudstadens jern- och metall-våg finnas upplagda, äro vederbörande
räkningsförare till iakttagande uti memorial-böckerna för innevarande år af Kongl.
Stats-Kontoret meddelade.
8 *2.
(Rev.-ber. pag. 11. Förkl. pag. 241.)
Revisorerne, som meddelat en tabellarisk öfversigt lill upplysning om Stats-verkets
grundfond, hafva dervid fästat uppmärksamheten å det förhållande att en uti Riks-hufvudboken
inlagen summa 471,571» R:dr 14 sk. 3 rst., ut görande medel som tillhöra
statsregleringen, jemväl innefattade län och förskott till ett sammanlagdt belopp af
113,312 R;dr 28 sk., 6 rst.; och som Revisorerne ansett det ledande till enkelhet i räkenskaperne,
om nämnda lån och förskott, hvilka uti Riks-hufvudboken finnas intagna
1 en särskild general-räkning, kunde komma att derifrån utgå, utan att något, i händelse
af möjligen blifvande ersättningar, derigenom äfven ty rades, hafva Revisorerne låtit utreda
förhållandet med nämnde poster och i sammanhang dermed föreslagit de åtgärder,
som för vinnandet af omförmälde ändamål ansetts lämpliga, enligt hvad Utskottet nu
går att närmare framställa:
Lån från f. d. 9:de Hufvudlileln.
Till Wermdö brobvggnads-bolag återstod: 3,910 R:dr.
Sedan intressenlerne i nämnde bolag, jemlikt Kongl.
Brefvet den 23 Mars 1825, fått sig bevi.ljadt ifrågavarande
lån lill belopp af 12,000 R:dr emot 4 procent ränta och
2 procent årlig kapilal-afbelalning, blef genom Kongl. »
Brefvet den 15 Februari 1841, i nåder medgifvet, att den
af lånet då utestående summan finge räntefritt innehafvas
och kapitalet återgäldas med 500 R:dr årligen. Då säkerhetshandlingarne
för detta lån förvaras i Kongl. Räntekammaren
samt de årliga afbelalningarne dit ingå och liligodoföras
nuvarande 6:te Hufvudtitelns besparingsfond för
jordbruket, handeln och näringarne, hemställa Revisorerne
att beloppet uti den nja Riks-hufvudboken, som egde en
särskild general-räkning för Kongl. Stats-Kontoret, kundo
till denna räkning ölverföras och der balanseras, samt att
ifrågavarande låne-återslod alltså finge uti den så kallade
förskolts-räkningen afskrifvas.  3,910:
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 18.
3
Transp. 3,910:
Till innehafvaren af Allequia Häradshöf ding e-b osta! le
på Gottland, återstående  1,362: 24.
I anledning af numera aflidne Häradshöfdingen i Gottlands
Norra Härad P. J. Odmans derom gjorda underdåniga
ansökning, har Kongl. Maj-.t, jemlikt Nådigt Bref den
23 Januari 1836, med afseende å sökandens tvänne närmaste
företrädares i tjernsten iråkade obestånd och då till
följd häraf deras sterbhus saknat all tillgång att godtgöra
de betydliga husrötebrister, som under deras tjenstetid tillkommit
å ifrågavarande häradshöfdinge-boställe samt enär
sökanden utan något sitt förvållande fått emottaga samma
boställe i ett högst förfallet tillstånd sä till åbyggnad som
häfd, ehuru han, enligt författningarne, varit berättigad att
detsamma i fullt laga stånd tillträda, bifallit att sökanden
utaf tillgångarne å 9:de Hufvudtiteln erhölle ett räntefritt
lån af 5,000 B:dr, samt att denna summa, hvarå under de
första fem åren någon afbetalning icke komme att ega rum,
finge, efter nämnde tids förlopp, med 300 B:dr hvarje år
af sökanden eller, i händelse han med döden afginge eller
till annan tjenst befordrades, innan lånet blifvit till fullo
inbetaldt, af hans efterträdare i tjensten återgäldas.
Enligt hvad llevisorerne anfört, verkställas inbelalningarne
å delta lån årligen till Gottlands Läns Landtränteri;
och då enahanda åtgärd, som den med föregående lån föreslagna,
syntes för bokföringen af detta lån kunna verkställas
i den nya Riks-hufvudbokeus general-räkning med Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i nämnde län, hafva Revisorerne
af sådan anledning ansett äfven det sednare lånebeloppet
kunna ur förskotls-räkningen a (skri Ivas  1,362:24.—
Förskott till liqvid och redovisning aj f. d. 9:de
Hufvudtitelns medel.
Till disposition af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtlands län, återstod . . . . . 153 R:dr 16 sk.
Uti Nådigt Bref af den 9 Maj 1827 hade Kongl. Maj:t
anbefallt Stats-Kontoret, att af nämnde hufvudtitels tillgångar
till Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande låta
utbetala 1,000 R.-dr, för att användas tili understöd åt sådane
af angränsande läns invånare, til! ett antal af 15 eller
20 hushåll, hvilka ville till Jemtland inflytta för att bosätta
sig ä öfverloppsmarken, och, på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
reqvisition, anordnades nämnda summa den 22
påföljande November af Stats-Kontoret å länets ränteri,
med förbehåll af redovisning. Af delta förskott 1,000 R:dr
blefvo, under loppet af följande tolf år, använde 846 R:dr
32 sk., så alt vid 1839 års utgång, enligt till Kammar
-
5,272: 24.
Transp.
5,272: 24.
4
Sta/s-Ulskotlets Utlåtande]N:o 18.
Transp.
Rällen afgifven räkning, en behållning återstod af 153 R:dr
10 sk.
Enär delta belopp ännu vid 1853 års slut i den från
länet inkomna redogörelsen, såsom ej användt. balanserades,
och detsamma numera syntes för ändamålet icke erforderligt,
borde, enligt Revisorernes tanke, beloppet, som
förut blifvit i läns-räkenskapen afförd), äler uppdebileras
oell lill Kongl. Räntekammaren levereras, för ait 6:te HufVudlilelns
besparingsfond för jordbruket, handeln och näringarne
lillgodoföras, hvarigenom det från förskottsräkningen
korinne all försvinna 153:16.—
Till disposition a/' Kongl. Maj: Is Befallningshafvande
i Norrbottens Län, återstod  735 R:dr.
I afseende härå upplysa Revisorerne, att Kongl. Majit
genom Nådigt Bref till Stals-Kontoret af den 9 December
1^27 behagat förordna, alt den till inköp af hemmanet
Krok i Norrbottens Län. för anläggandet af Haparanda köping,
bestämda köpesumma 4,000 R:dr skulle förskottsvis
af 9:de Hufvudtitelns medel utbetalas, för att framdeles
samma litel behörigen ersättas genom de vid tomters försäljning
i den tillämnade köpingen inflytande medel, i följd
deraf bade denna summa sedermera den 27 Mars 1828,
efter reqvisition af Kongl. Majlis bemälde Befallningshafvande,
blifvit anordnad af Slals-Konloret å Kongl. Räntekammaren,
hvarifrån medlen till Länet remitterades. För
dessa medel balva årliga redovisningar blifvit tili Kongl.
Kammar-Rätten afgifne, af hvilka Revisorerne inhemta!, alt
intill 1853 års slut, en summa af 3,265 R:dr genom försäljning
af tomter influtit och blifvit ersatt, så att vid samma
tid det ännu utestående beloppet utgjorde 735 fl:dr;
och då för detta sistnämnde belopp Slaten egde motsvarande
värde i ännu osålda tomter i Haparanda, ansåge
Revisorerne ifrågavarande balanspost kunna i Riks-hufvudboken
alskrifvas, dock under förbehåll att den vid skeende
försäljning af tomter inflytande köpeskilling till Norrbottens
Läns Ränteri elier Kongl. Ränte-kammaren inlevererades
och upptoges såsom besparingsmedel för 6:te Hufvuditelns
underafdelning: jordbruket, handeln och näringarne . . 735:— —
Af öfrige Hufvud till arne- sami till Barthelemy-/‘onden;
Utaf det vid 1844 och 1845 års Riksdag beviljade
anslag för uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln
i riket:  28,845 R:dr 8 sk. 7 rst.
Vidare anföra Revisorerne hurusom, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref af den 16 Juni 1846, Kongl. Stals-Kontoret
5,272: 24
888: 16.
Transp.
6,160:40.
Slats- Utskottets Utlåtande N:o 18.
5
Transp.
erhållit befallning att från Riksgälds-Kontoret reqvirera det
utaf Rikets Ständer vid nämnde riksdag för ofvan be rörde
ändamål beviljade anslag 70,000 R:dr, för att, i mån af
behof och uppå skeende reqvisition, Herr Förste Holstallmästaren
m. in. Braunerhjelm, å kommitterades för organisation
af stamholländerier vägnar, tillhandahållas; och hade
under den 30 i samma månad, uppå herr Braunerhjelms
reqvisition, hela beloppet, efter det medlen frän RiksgäldsKontoret
levererats, blifvit af Stats-Kontoret lill hans disposition
anordnadt. Den första redovisningen för dessa
70.000 R:dr, eller 1848 års lill Kongl. Kammar-Rätten ingifna
redogörelse, utvisade, att för ändamålet ej åtgått
större belopp än 48,873 R:dr 3 sk. 3. rst., hvadan en behållning
af 21,126 R:dr 44 sk. 9 rst. i redogörelsen utbalanserades,
hvilken, såsom det ville synas, då icke var
för organisationen behöflig. I 1849 års redogörelse balanserades
en behållning, i kapital i räntebärande obligationer,
21.000 R:dr, samt kontant 1,565 R:dr 8 sk., eller tillhopa
22,565 R:dr 8 sk.; och följande årens redogörelser visade
icke heller behofvet af hela anslagets lyftning på en gång,
enär räntebärande obligationer derunder ytterligare blifvit
inköpta, hvilkas värde, tillsammans med de förut nämnde
obligalionerne, vid 1853 års slut utgjorde 28,750 R:dr;
hvarförutom, vid samma lid, en kontant behållning 1'örefunnits
af 95 R:dr 8 sk. 7 rst.
Enär ifrågavarande anslag skolat i mån af behof utgå,
hade hvad för ändamålet ej erfordrats, enligt Revisorernes
yttrade tanke, bort återlevereras och öfverlemnas till Riksgälds-Kontoret,
för att derifrån, så vidt vidare behof deraf
gjordes, uppå förnyad reqvisition, åter i vanlig ordning utbetalas;
och, jemte det Revisorerne derföre ansett, att det
nu befintliga öfverskoltet borde till Riksgälds-Kontoret återlemnas,
hafva Revisorerne hemställt, att summan finge i
Riks-hufvudboken afskrifvas, helst densamma, om en dylik
återleverering ej föreskrifves, i allt fall uti särskild redogörelse
årligen redovisades  28,845: 8.
Till /. d. l)i, '(‘.letinnen Jör ll idit ar h u basky vitaris iståndsätta.
» de, återstående . . . .114 R:dr 47 sk. 11 rst.
Uti Nådigt Bref af den 2 Februari 1847 bade Kongl.
Maj:t gifvit Stats-Kontoret tillkänna, att sedan reparationsarbetena
å Riddarholinskyrkan blifvit fullbordade, Kongl.
Maj t, i sammanhang med falladt beslut angående framtida
vårdande af och tillsyn å kyrkan genom dels RiksmarskalksEmbelet,
dels Ofver-Inlendents-Embetet, förordnat att, efter
det en summa af 50 R:dr utaf den till belopp af 390
R:dr 4 sk. 4 rst., hos Stats-Kontoret innestående behåll
-
6,160: 40.
7.
Transp, 28,845:8..7. 6,160:40.-
6
Stais- C tuko t tets Utlåtande N:o 18.
Transp. 28,845:8.7. 6,160:40
ningen å de för försåld takkoppar influtna medel blifvit utbetald
såsom ersättning till den person, hvilken bestridt
Sekreterare-göromålen bos Direktionen för nämnde kyrkas
islåndsättande, återstoden deraf skulle genom Direktionens
försorg öfverlemnas lill Riksmarskalks-Embetet; hvarjemte
Kongl. Maj:t anbefallt Stats-Kontoret att beloppet, på skeende
reqvisition, utbetala. Summan hade derefter den 13
April samma år blifvit anordnad till disposition af Direktionen,
som sedermera till Riksmarskalks-Embetet öfverlemna!
hvad detta embete, enligt det nådiga beslutet, egde
deraf erhålla.
Då alltså, genom högstberörde nådiga bref, dispositionen
af ifrågavarande medel vore uppdragen åt RiksmarskalksEmbetet,
som derför årligen till Kongl. Kammar-Rätten afgåfve
redovisning, hemställa Revisorerne att den i Rikshufvudboken
ännu balanserade resten, 114 R:dr 47 sk. 11
rst., måtte der få afskrifvas  114:47.11.
Till rese- och traktamenls-kostnads-ersiittning åt Häradshöfdingen
H. Linck: 106 R:dr 28 sk.
Med stöd af Kongl. Brefvet den 13 Mars 1850 hade
Kongl. Stats-Kontoret den 10 påföljande April af Riksstatens
andra Hufvudtitels anslag till rese- och traktaméntspenningar
anordnat ett belopp af 106 R:dr 28 sk., såsom
ersättning lill e. o. Notarien i Kongl. Svea Hof-rätt, vice
Häradshöfdingen H. Linck, hvilken, i egenskap af särskild ordförande
i Eskilstuna Rådstufvu-rätt, förrättat undersökning
angående mot Borgmästaren Hallström gjorda angifvelse!-  om fel i embetet. Medlen anordnades förskottsvis till dess
sig visat, om ersättning kunde varda Slats-verket tillerkänd
och blefvo således såsom förskott i räkenskaperne balanserade.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga utslag den 23 Juni 1851
blef Hallström dömd att ersätta Slats-verket ifrågavarande
förskott och, enligt hvad Revisorerne inbemtat, berodde indrifningen
deraf pä Kongl. Kammar-Rättens Advokat-fiskalsembetes
åtgärd.
Då, efter hvad jemväl upplyst blifvit, den vid Hallströms
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anförda besvär
fogade attest öfver medlens deponerande i Södermanlands
Läns Ränteri blifvit, för verkställighet af Kongl. Maj:ts Nådiga
utslag, lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda
län öfversänd och följaktligen ersättning för ifrågavarande
förskott icke kunde uteblifva, hafva Revisorerne hemställt,
att beloppet 106 R.dr 28 sk. må i Riks-hufvudboken
afskrifvas samt att medlen, efter deras indrifning, tili Kongl.
Transp. 28,960:8.6. 6,160:40
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 18.
7
Transp. 28,960: 8.6. 6,160:40.—
Ränte-kammaren levereras och i dess räkenskaper upptagas
hland extra medel och uppbörder  106:28.—
Till Häljanäs StenkoIsgrufve-bo/ai/ 2,441 R:dr 32 sk.
I afseende å detta belopp meddela Revisorerne, att
Kongl. Majit år 1824 den 25 Februari aflåtit nådig befallning
till Stats-Kontoret att i och för den resa lill England,
som den vid Höganäs stenkolsverk anställde Direktören
Stawford då komme att företaga, låta, emot qvitto af En
af rikets herrar Grefve De la Gardie, förskottsvis utbetala
en summa af 200 Pund Sterb, att återgäldas af det blifvande
nya grufve-bolaget. Genom Kongl. Stats-Kontorets
försorg hade den 17 påföljande Mars en vexel å berörde
belopp anskaffats och kostnaden derför blifvit, efter då
gällande kurs, 12 R.dr 10 sk., anordnad af extra utgiftsmedlen
och utbetald med 2,441 R:dr 32 sk. Banko.
Enär likväl den uti högstberörde Kongl. Bref förbehållna
återbetalningen af dessa medel uteblef och direktionen
för Stenkolsverket, af Stats-Kontoret anmodad att om
förskottets liqviderande med del snaraste föranstalta, uti
skrifvelse den 29 Oktober 1828, undandragit sig denna ersättningsskyldighet,
hvilken förmenades icke åligga direktionen,
anmälde Kongl. Stats-Kontoret den 13 Maj nästpåföljände
år hos Kongl. Maj:t i underdånighet detta förhållande,
och riieddelades i anledning deraf den 27 påföljande
Juni till Stats-Kontorets efterrättelse den nådiga
föreskrift, att, i händelse jemväl det gamla bolaget för bedrifvande
af Höganäs Stenkolsverk skulle vägra att till Statsverket
återbetala ifrågavarande förskott, som egentligen för
nämnde bolags räkning blifvit i nåder beviljad t, ehuru under
den på herr Grefve de la Gardies framställning i ämnet
grundade förutsättning, att ersättningsskyldigheten skulle
ingå ibland vilkoren för stenkolsverkets öfverlemnande till
nya bolaget, Stats-Kontoret borde, genom sitt Advokatfiskalsembetes
åtgärd söka i laglig väg förpligtiga vederbörande
att lemna Siats-verket ersättning för merberörde utgift.
Herr Grefve De la Gardie, som, med anledning af denna
nådiga föreskrift, af Stats-Kontoret anmodats ombesörja,
alt förskottet blefve af Höganäs gamlä grufve-bolag till Kongl.
Räntekammaren inbctaldt, hade derpå lemnat det svar, att
gamla bolaget vore upplöst och redan år 1827 sökt och
vunnit årsproklama, utan att någon bevakning af ifrågavarande
fordringsanspråk dervid skeft, samt att detta bolag
dessutom, på flere skäl och förnämligast i stöd af Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref den 25 Februari 1824, trott sig ega
välgrundad anledning att undandraga sig betalningen, hvilken,
enligt hvad Kongl. Majit i Nåder föreskrifva, borde
Transp. 29,066:36.6. 6,160:40.—
8
Stats-Ulskollets Utlåtande N:o 18.
Transp. 29,066: 36. 6. 6,160: 40
af nya bolaget erläggas. Då emellertid Stats-Kontorets
Advokat-FiskalsEmbetes mot det nya bolaget framställda
ersättningsanspråk blifvit, efter sakeus fullföljande bos
Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt, genom Hof-Rältens
dom den 2 Mars 1835 ogilladt, men, i anledning af Herr
Grefve De la Gardies inför Stockholms Kämners-Rätls
protokoll den 17 Maj 1833 gjorda förklarande, det så väl
Herr Grefven, som alla de öfriga delegarne i gamla bolaget
voro villige att godtgöra förskottet, ehuru icke i egenskap
af delegare af gamla, utan såsom ingångna intressenter i
det nya bolaget, i förhållande- till deras aktier, AdvokatFiskals-Embetet
derefter i laga ordning väckt påstående
om verkställighet af Herr Grefvens omförmälda förklarande,
så hade den å Herr Grefven belöpande, af domstolen till
gäldande fastställda summan, 14 R:dr 39 skiliingar 9 rst.,
jemte ränta derå från den 12 Januari 1836, 2 R:dr 6
skiliingar, blifvit den 2 Augusti 1838 inlevererad med ti lsammans
16 R:dr 45 skiliingar 9 rst.; och fanns delta
belopp i samma års Räntekammare-hufvudbok, bland statsverkets
inkomster, upptaget under titeln: ersättningar.
Statskontoret hade derefter, i underdånig skrifvelse lill
Kongl. Maj:l den 18 April 1839, afgilvit utförlig berättelse
om ärendets gång; och då dess Advokat-fiskal, på hvars
åtgärd bevakningen af Statsverkets ifrågavarande fordran
de sednare åren ankommit, låtit Svea Hof-Rätts dom af
den 2 Mars 1835 vinna laga kraft, hvarigenom ersättningsanspråket
emot nya bolaget förlorades, och icke ställt sig
till efterrättelse Kongl. Maj:ls Nådiga kungörelse den lö
Maj 1827 rörande dylika måls fullföljande eller nedläggande,
hemställde Stats-Kontoret i underdånighet, huruvida
icke Kongl. Maj:t skulle anse nödigt infordra JustitieKanslers-Émbetets
underdåniga yttrande, om och hvad
ytterligare åtgärd vore att i detta mål vidtaga i afseende
på Stats-verkets ersättning för återstoden af förskottet, eller
om densamma borde afskrifvas, hvarom, i sådan händelse
Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande afvaktades.
Enär, så vidt Revisorerne kunnat inhemta, någon vidare
åtgärd i denna fråga sedermera ej blifvit vidtagen,
och då anledning ej före funnes alt numera, efter så lång
tids förlopp, någon ersättning vöre att förvänta, hafva
Revisorerne hemställt, alt det balanserade beloppet finge
i räkenskaperna afskrifvas  2,441: 32.
Till lifgifvande af framlidne Presidenten Friherre af
Tibells sammandrag rörande förvaltningen vid krigsväsendet
till lands, återstående  1,790 R:dr.
Enligt i Kongl. Krigs-Kollegium upprättade och lill
Kongl. Kammar-Rätten afgifna redogörelser, hade af det
Transp. 31,508: 20. 6. 6,160:40.
Stols- Utskottets Utlåtande N:o i8.
9
Transp. 31,508: 20. 6.
primitiva förskottet, sorn utgjorde 2,300 Il:dr, ett belopp
af 510 R:dr intill 1853 års slut blifvit redovisadt, hvilket
influtit för försålda exemplar af nämnde sammandrag, så
att vid samma tid 1 790 R:dr voro oredovisade, motsvarande
värdet af bos Krigs-Kollegium qvarvarande 716
exemplar å 2 R:dr 24 sk. stycket.
Sorn redovisning för försäljningen årligen lemnades till
Kammar-Rätten saint försäljningsmedier) tili Kongl. Räntekammaren
levererades, hafva Revisorerne ansett, att summan
1,790 R:dr, utan olägenhet, kunde i Rikshufvudboken
afskrifvas och de årligen inflytande försäliningsmedlen åter
debiteras bland 4:cle llufvudlitelns besparingar .... 1,790.
Till den s. Bär thel emy-funden 73,853 R:dr 16 sk.
Beträffande dessa medel upplysa slutligen Revisorerne,
att, i enlighet med Kongl, brefven den 13 Februari 1821
och den 7 April 1830, tvänne summor i Riks-hufvudboken
balanseras, den ena å 73,053 R:dr Ii) sk., utbetald till åtslullige
frikadettefs af de lie ofrälse stånden underhåll vid
Krigs-akademien å Carlberg från år 1821 till år 1829,
och den andia å 800 ll:dr, pension tili framlidne GeneralLöjtnanten
de Suremain; och var, i afseende å nämnde förskoltsbelopp
genom Kongl. Maj:ts ofvan först åberopade
nådiga bref förordnad t, att den pensions-afgift af 7,500
R:dr, som ditintills å den s. k. Eartbelemy-fonden varit anvisad
för underhållet af de vid Krigs-akademien befintlige
frikadeller af de tre ofrälse stånden, men hvartill samma
fond dä saknade all tillgång, skulle, från 1821 års början
och så länge fonden icke vore i stånd att bestrida denna
utgift, förskjutas af de å dåvarande tredje Hufvudtiteln
anslagna medel till oförutsedda militära behof, emot framtida
ersättning af Barthelemy-lönden. Berörde pensionsafgift
hade derefter under påföljande år på enahanda sätt
utgått, hvarföre Rikets Ständer vid 1828 och 1830 års
riksdag uti underdånig skrifvelse anhållit att, då hvarken
för dessa förskott eller för de 800 R:dr, som år 1824
jemväl, i anseende till yppad brist i Bärthelemy-fondens
tillgångar, lill f. d. General-Löjtnanten de Suremain förskjutits,
någon ersättning af samma fond då ännu blifvit
lemnad, de förskjutna summorna mätte godtgöras så snart
Barthelemy-fonden det medgåfve, samt beloppen emellertid
uti förskotts-konlo i rikshufvudboken upptagas; och blef
denna underdåniga anhållan, jemlikt högstberörde nådiga
bref af den 7 April 1830, af Kongl. Majit bifallen saint
Stats-Kontörel i nåder anbefaldl att låta beloppen i räkenskaperna
balanseras. Då sedermera vid 1844 och 1845
6,160: 40. —
Transp. 33,298: 20. 6. 6,160: 40. —
Bill. lill B. St. Troi. 1851) & '1857. 4 Sami. 7 Afd. 5 Haft. 2
10
Stals-Ulskotlets Utlåtande l\:o IS,
Transp. 33,298: 20. 6. 6,160; 40. —
års riksdag Kongl. Maj:! uti aflåten nådig proposition tiil
Rikets Stander föreslagit att, med upphafvande af deras år
1812 fattade beslut om kolonien S:t Barthelemys och blifvande
ullrarnarinska besittningars öfverlemnande till Kongl.
Maj;ts särskilda förvaltning, kolonien mätte återställas under
moderlandets allmänna drätsel, samt alt åt Kongl.
Maj:t mätte uppdragas alt, så snart tillfälle dertill kunde
yppa sig, lill någon främmande makt afträda kolonien på
de för Svenska Siats-Verket fördelaktigaste vilkor, som stöde
alt erhållas, hade jemväl nådig framställning allåtits, bland
annat derom, att Rikets Ständer mätte låta afskrifva StatsYerkels
ofvanberörde fordran hos Barthelerny-fonden, helst
kolonien i allt fall då saknade tillgångar tiil dess gäldande;
men uti underdånig skrifvelse den 19 Mars 1845 förklarade
Rikets Ständer, sorn i öfrigt biföllo den nådiga propositionen,
att de ansågo afskrifnings-frågan lämpligast böra
anstå intill dess sig visar, om och på hvad vilkor det föreslagna
afträdandet af kolonien kunde lillvägabringas, i följd
hvaraf ofvannämnda förskott skulle tills vidare uti StatsVerkets
räkenskapter balanseras.
Enär inkomsterna af kolonien, under en längre följd
af år, understigit det för utgifternas bestridande erforderliga
bejopp, samt anledning saknades alt, genom en förändring
härutinnan, ifrågavarande förskott en gång kunde komma
att Stats-Verket godtgöras, hafva Revisorerne hemställt
att dessa förskott, tillsammans 73,853 R:dr 16 sk ,
uiålte i räkenskaperna afskrifvas, helst om, genom koloniens
afträdande, några tillgångar skulle uppstå, dessa i
allt fall komme Stats-Verket tillgodo  73,853: 16 107,151: 36. 6
Summa 113,312: 28. 6.
Hvad Revisorerne sålunda i afseende å redovisningen för omförmälde låne- och
förskottsmedel hemställt och föreslagit, anser Utskottet leda lili enkelhet och reda i
räkenskaperna. Beträffande särskildt det till Höganäs stenkolsgrufve-bolag utgifna förskott,
har Utskottet, med anledning af hvad Revisorerna anfört rörande Stats-Verkets
till följd af uraktlåten bevakning förlorade ersättningsanspråk för nämnde fordran, om
utgången af detta mål sökt erhålla vidare upplysning samt dervid inhemtal att, enligt
Justitie-Kanslers-Embetets förordnande, åtal blifvit inför Kongl. Majlis och Rikets
Svea IIof-Rätt anstäldt emot dåvarande Advokat-Fiskalen i Kongl. Stats-Kontoret, G.
Sandeberg, som vållat ofvannämnde förlust af Stats-Verkets betalningsrätt; all HofRätten,
genom utslag den 31 Augusti 1842, med åläggande af böter för åsidosatt tjenslepligt,
frikänt Sandeberg från den yrkade ersättningsskyldigheten; samt alt Kongl.
Maj:t, uppå Advokat-Eiskalens i Svea IIof-Rätt häröfver underdånigst anförda besvär,
medelst nådigt utslag den 15 April 1845, förklarat alt, ehuru Sandeberg, i afseende på
fullföljden af Kongl. Maj:ts och Kronans emot Höganäs nya stenkolsverks bolag instämda,
genom Svea Hof-Rälts dom den 2 Mars 1835 ogillade talan, icke stälit sig
till efterrättelse föreskriften uti Kongl, kungörelsen den 16 Maj 1827, utan, efter eget
Slals-Utskottels Utlåtande N,:o 18.
II
godtfinnande, låtit samma dom vinna laga kraft, Kongl, Majit likväl fann, med hänsigt
till beskaffenheten af berörde talan och de omständigheter, som dervid sig företett, så
vidt bedömande deraf nu kunde äga runi, icke skäl att det yrkade ersättnings-ansvaret
Sandeberg ålägga.
Enär således Revisorernas yttrade åsigt, att någon godtgörelse för Slals-Verket
af nämnde fordran icke vidare vore att förvänta, är genom denna utgång af saken bekräftad,
samt Utskottet finner öfriga, här ofvan omförmälda frågor vara fullständigt
utredda, får Utskottet, i öfverenstämmelse med hvad jemväl Kongl. Stats-Kontoret uti
dess i ämnet afgifna utlåtande underdånigst tillstyrkt, hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall lii! ofvananforda, af Revisorerne
framställda förslag lill en förändrad redovisning för oftanämnde
iåne- och förskottsmedel, måtto uti underdånig skrifvelse hos
Kongl. Majit anhålla om meddelandet af de nådiga föreskrifter,
som för ifrågavarande åtgärders verkställande finnas erforderliga.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 31. Eörkl. pag. 241.)
Efter meddelande af den utur räkenskaperna hemtade upplysning i afseende å
utgifterna för ministerslaten under revisions-åren, alt, utom det på 3:dje Hufvudliteln
uppförda anslag 200,000 Ridr, för detta ändamål jemväl utgått af Norska Slats-Ver
kets
bidrag till de diplomatiska utgifterna, under det förra året 55,832 Ridr 37 sk.
8 rsl., ocii under det sednare 51,034 Ridr 4 sk. 10 rst., hafva Revisorerne framställt
anmärkning emot det, enligt deras tanke, mindre lämpliga bokfölingssättet för ifrågavarande
medel, hvarigenom räkenskaperna under båda revisions-åren upptoge större utgifter
för Minister-staten än som motsvarade den af Rikets Ständer härtill anslagna
summa. Detta förhållande hade väl icke medfört något opåräknad! anspråk på Svenska
Stats-Verket, enär, i öfverensstämmelse med Kongl, brefvet den 6 Februari 1830,
skillnaden utgått ur ett annat statsverks tillgångar, men, enligt Revisorernes yttrade
åsigt, kunde detta bidrag utan strid mot högstberörde nådiga bref, som icke innehölle
någon föreskrift rörande bokföringssättet, för framtiden derifrån skiljas. Det hade icke
ansetts vara af sådana medels egenskap, som genom traktat med främmande makt riket
tillflutit, i hvilket fall bidraget till hela sitt belopp bort i riksbufvudboken ingå och
blifva föremål för vederbörlig granskning, ej heller syntes denna tillgång på annan grund
böra antagas såsom en Svenska Statens tillhörighet, helst summan kunde, den Svenska
Statsmakten ohörd och möjligen emot dennas anspråk eller önskningar, till beloppet
förändras; hvadan det högst oegentliga förhållande tilläfventyrs skulle uppkomma, alt
en utom riket helindtlig myndighet bade beslutande makt öfver poster, som funnes upptagna
i den Svenska Statens räkenskaper. Revisorerne ansägo det vara vida lämpligare
och med Rikets värdighet mera öfverensstämmande, att en sådan möjlighet för
framtiden alldeles undanröjdes och att således större utgifter för Minister-staten icke i
Svenska Statsverkets räkenskaper upptoges än som af lliks-staten motsvarades.
i afseende å förevarande ämne har Utskottet inhemta!, att Kongl. Majit uti sin
vid delta riksmöte afgifna nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
pä sätt dervid fogade protokoll öfver utrikes departementets ärenden den 14 sistlidne
Oktober närmare utvisar, föreslagit att Svenska Statsverkets bidrag till MinisterStaten
skulle för nästkommande stalsregleringsperiod ökas med ett belopp af 141,525
Ridr Runt; äfvensom Utskottet af II. E. Herr Statsministerns för utrikes ärendena
underdånigt afgifna och berörda protokoll åtföljande memorial angående Departemen
-
12
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
tets utgifs-stat funnit, alt omförmälde förhöjning af ifrågavarande anslag är afsedd,
bland annat, till en sålunda förändrad organisation af beinälde Departement, att förvaltningen
och redovisningen af samtliga de lili Ministerslaten från båda de förenade
rikena ingående medel skulle af Departementet kunna öfvertagas, genom hvilken förändring
de af Revisorerne anmärkta olägenheter vid den nuvarande redovisningen
skulle försvinna; — och då Utskottet, vid afgifvande af förslag till 3:dje hufvudtitelns
reglering, kommer att meddela yttrande i anledning af högstberörde nådiga
framställning, samt Rikets Ständer vid pröfningen deraf få tillfälle alt laga den af
Revisorerne väckta fråga uti öfvervägande, har Utskottet ansett samma fråga
för närvarande icke böra lill någon åtgärd föranleda.
I sammanhang med nu afhandlade ämne, hafva Revisorerne anmärkt att, jemlikt
ofvan åberopade Kongl, bref af den 6 Febrnari 1830, General-Konsuln i Abo
alltifrån denna lid af anslaget för Minister-staten åtnjutit aflöning med 2,000 Il:dr
årligen, ehuru denna aflöning, enligt Revisorernes tanke, lämpligare bordt bestridas af
Handels- och Sjöfarts-fondens tillgångar, deraf den öfriga konsuls-staten uppbär sina
traktamenten. Dä emellertid Kongl. Stats-kontorel uti sin underdåniga förklaring upplyst,
att, på grund af högstberörde Kongl, bref, äfven andra General-Konsuler år 1830
erhållit löner och pensioner å anslaget för Minister-staten, anser Utskottet, lika med
Kongl. Stats-konloret, att någon förändring derutinnan för den nu qvarlefvande af
Forselles icke bör äga rum; hvadan Utskottet, under förutsättning alt dylika aflöuingar
eller pensioner ej vidare komma alt å berörde anslag anvisas, hemställer,
att någon åtgärd i anledning af denna anmärkning icke må af
Rikets Ständer vidtagas.
§ 4.
(Rev.-ber. pag. 33. Förkl. pag. 242.)
Vidare är af Revisorerne anmäldt, alt vid granskningen af 1853 års rikshufvudbok,
den deruti intagna totalsumma af utgifterna å 6;te hulvudtitelns allmänna besparingar
befunnits med 66 R:dr 32 sk. understiga del belopp, som memorialboken för
samma år under enahanda rubrik upploge; — men dä orsaken till omförmälde felaktiga
bokföring jemväl blifvit af Revisorerne utredd, och, enligt hvad Utskottet inhemtat,
rättelse härutinnan numera är i 1854 års rikshufvudbok vidtagen, lärer vid sådant
förhållande
ifrågäkomne anmärkning få förfalla.
§ 5-
(Rev.-ber. pag. 36. Förkl. pag. 243.)
Jemte meddelande, i likhet med hvad vid föregående stats-revisioner iakttagits,
af en tabellarisk öfversigt utaf de under revisionsåren skedda anordningar på öfverskotten
å statsverkets inkomster, hafva Revisorerne, som ej funnit anledning till anmärkning
emot beskaffenheten af omförmälde utgifter, de der ägt rum till föremål,
för hvilka statsanslag saknats, i allmänhet erinrat, hurusom del syntes Revisorerne
mindre lämpligt, alt dylika utgifter anordnades å en så beskaffad titel som den ifrågavarande,
enär, i den händelse ait statsinkomsterna under ett år ej komma att uppgå
lill deras iJRiksslaten påräknade belopp, anvisningar skett å icke befintliga tillgångar:
hemställande derföre Revisorerne att, med undantag af sådana poster, som kunde
hänföras till rubriken res tihl tioner, för hvilka eli särskildt anslag funnes å 7:de huf
-
Slats-Utskoltels Utlåtande N:o 18.
13
yudtitelo uppfördt, öfriga utgifter af omförmälda beskaffenhet borde anordnas under
förs/cottstitcl. för alt framdeles ersattas, efter föregången anmälan hos Rikets Ständer;
— och har i anledning af denna framställning Kongl. Stals-kontoret uti sin underdåniga
förklaring meddelat åtskilliga upplysningar angående ofvanberörde utgiftsposter
samt tillika föreslagit sådana åtgärder, hvarigenom en del af dessa på öfverskolteu
hittills anvisade utgifter kunde öfverflyltas på hufvudtitlarne medelst uppförande derå
af motsvarande anslagsbelopp.
Utskottet, som anser ali de sålunda föreslagna åtgärderna skulle medföra reda
och enkelhet vid förvaltningen af statsmedlen, ämnar att framdeles i sammanhang med
slatsregleringen utlåta sig i anledning af Kongl. Slats-Kontorels framställda förslag
rörande förenämnde utgifters uppförande å hufvudtitlarne; och, under förutsättning att
Utskottets yttrade åsigt om ändamålsenligheten af ifrågavarande förändring varder
utaf Rikets Ständer godkänd, får Utskottet nu hemställa,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse, på de skäl Revisorerna
anfört i afseende å olämpligheten af de hittills vanliga anvisningarna
på öfveräkotten å statsverkets inkomster, och jemte
tillkännagifvande, att Rikets Ständer vid Riksstatens uppgörande
skola tillse, att de flesta sådane utgifter, sorn de sednare åren
blifvit på nyssnämnde sätt bestridde, må kunna å hufvudtitlarne
beräknas och upptagas, i underdånighet anhålla, att, om Kongl..
Majit icke destomindre skulle framdeles finna nödigt att tillfälligtvis
anvisa statsmedel till sådana behof, hvilka ej blifvit af
Rikets Ständer förutsedda och dertill anslag således ej beviljats,
dessa utgifter, derest de ej kunna bestridas med de för dylika
tillfälliga, behof egentligen afsedda besparingarna å Riksstatens
bufvudtitlar, hädanefter må under förskottstitel anordnas samt
vid påföljande riksmöte hos Rikets Ständer anmälas, då, efter
föregången pröfning, Rikets Ständer blefve i tillfälle att i anledning
af de gjorda anvisningarna besluta.
§ 0.
(Rev.-ber. pag. 37. Förkl. pag. 245.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att beloppen af det i Riksstaten de indelta
räntorna asalia kronovärdi i många fall mer eller mindre skiljde sig från de summor,
räkenskaperna upptoge, hvilka olikheter skulle härröra deraf, all under en längre följd
af år, derunder indelningarna undergått åtskilliga förändringar, beloppen blifvit i Riksstaten
oförändrade; och ansåge Revisorerne det vara af vigt att, för vinnande af rättelse
härutinnan, en fullständig utredning af de anmärkta skiijaklighelerna genom
vederbörande embetsverks försorg, blefve så fort ske kunde, uppgjord, helst från och
med det år, då ny statsreglering vidloge, statsräkenskaperua skulle föras i öfverensstämmelse
med dan nya myntberäkningen samt all debitering och uppbörd i öfverensstämmelse
dermed verkställas.
Med afseende å denna framställning har Utskottet ansett sig böra erinra om
del ali 11 § af Kongl. Kungörelsen den I I Maj 1855, angående de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, meddeldta stadgande, att uti
först upprättande jordebok, jemte nva penningeräntan och persedelräntan med deras
värde, förut varande persedelräntor skola med kronovärdiet antecknas, men alt uti de
nya jordeböcker, som framdeles varda upprättade, de gamla persedlarne komma att
14
Stala-Utskottets Utlåtande N-.o 18.
med deras kronovärdi uteslutas, i betraktande häraf och då, enligt hvad Utskottet, inhemta!,
något kronovärdi framdeles icke heller kommer att i stater och räkenskaper upptagas,
vid hvilket förhållande något behof af en sådan utredning, som Revisorerne föreslagit,
icke vidare torde förefinnas, anser Utskottet sig således
icke hafva skäl att tillstyrka någon åtgärd af Rikets Ständer i
anledning af Revisorernas förevarande hemställan.
§ 7.
(Rev.-ber. pag. 38. Uörkl. pag. 245.)
Beträffande följande under Kongl. Siats-Kontorets förvaltning ställda Sönder
och kassor: Noréns/ca Tealaments-fonden, f. d. Kansli-styrelsens handkassa, uppkomna
besparingar å anslaget till pensioner för blesserade officerare och underofficerare, anslaget
lill Lappmarks ektesiastik-verk samt skogsplantering åkasson, hafva Revisoren.e,
som, i saknad af fullständiga redogörelser för nämnda kassor och fonder, icke kunnat,
utan vidlyftiga omslut, om deras ställning i sin helhet erhålla kännedom, af sådan anledning
hemställt, att, till vinnande af lätt öfversigt af förhållandet med dessa kassor, särskilda
hufvudräkningar för dem borde årligen uppgöras.
I afseende härå har Utskottet inhemta!, dels, hvad angår förstnämnde fyra
kassor och fonder, att desamma uti den för år 1854 efter nytt formulär afslulade
rikshufvudboken blifvit uti särskilda, med ali erforderlig fullständighet uppgjorda räkningar
redovisade, och dels, beträffande skogsplanteringskassan, att Kongl. Sta t sKontoret,
jemlikt 3 § 8 mom. af Kongl. Majlis för delta Embetsverk under den 16
Maj innevarande år utfärdade nådiga instruktion, lått sig åläg dt att, jemte annan Kongl.
Stats-Konloret tillkommande redovisning, Öfver sistnämnda kassa upprätta särskild
hufvudbok; — och torde vid nu upplysta förhållanden och dä rättelse i de anmärkta
omständigheterna redan är vidtagen, Rikets Ständer finna ofvanberöide Revisorernes
framställning
icke föranleda til! vidare åtgärd.
§ 8.
(Rev.-ber. pag. 47. Förkl. pag. 246.)
Uti f. d. Allmänna Magasins-fondens räkenskaper har, enligt livad Revisorerne
omförmäit, under många år fortfarande bainncerats en skuld till Rikets Ständers Bank,
under revisionsåren til! belopp af 880,000 R:dr, utgörande den ännu oguldna återstoden
af medel, som för längre lid tillbaka f. d. Allmänna Magasins-Direktionen genom begagnande
af erhållen krediti vrätt i Ranken lyftal i och för undsättningar ål behöfvande
i missväxtår. Å denna skuld, som år 1823 utgjort 2,258,465 R:dr 32 sk. 1 rst., men
vid slutet af 1843 nedgått tili 925,000 R:dr, hade under de följande åren, sednast
1851, afbetalningar lid efter annan egt rum med tillhopa 45,000 R:dr, så att vid 1853
års utgång den återstående skuldeu utgjorde förstnämnde belopp 880,000 R:dr. Vid
samma tid hade fondens tillgångar och fordringar efter afräkning af värdet af inventarier,
uppgått till eli sammanlagdt belopp af 16,396 R:dr 2 sk. 1 rst., deraf 1,151
R:dr 21 sk. kontant behållning, hvilken efter revisionsåren ökats till 1,573 R:dr 30 sk.
och vore den enda tillgång, förutom möjligen inflytande belopp af fondens fordringar,
Sorn till liqviderände af ofvannämnda skuld till Ranken kunde användas. Vid sådant
förhållande och då ifrågavarande skuld, i enlighet med Rikets Ständers beslut, redan
blifvit i Bankens räkenskaper förd inom linien, hafva Revisorerne funnit sig föraniåtne
Slats-Utskottels Utlåtande N:o IS
-
IS
till den, af Kongl. Stats-Kontoret uti (less underdåniga förklaring biträdda hemställan,
att förenämnde belopp 880,000 R:dr, finge äfven i Stats-Verkets räkenskaper föras
inom linien.
Beträffande denna fråga har Utskottet af äldre riksdagshandlingar och räkenskaper
inhemlat, att det af Revisorerne omförmälda belopp 880,000 B:dr, egentligen
utgör tvänne särskilda skulder, af hvilka den ena, tillkommen'genom Magasinsinrättningen
under åren 1812—1823 beviljad invisningsrält hos Mikels Ständers Bank för
behöfvandes undsättning i inissvextår, jemlikt Rikets Ständers beslut vid 1828—1830
års riksdag, blef uti 1820 års Banko-räkenskaper förd inom linien lil! belopp af
1,800,000 Hulr, hvarefter denna summa genom gjorda inbetalningar vid 1853 års slut
nedgått lill 800,000 R:dr; samt att den andra skulden, sorn uppkommit genom begagnadt
kreditiv till uppköp af myntbara metaller, likaledes förts inom linien vid 1829 års
bokslut, dä denna skuld utgjorde 302,213 R:dr40sk., hvilket belopp sedermera genom
efter hand skedda afbelalningar nedgått lill 80,000 R:dr; —och får Utskottet, med tilläggande
af denna upplysning, tillstyrka,
ali, vid nästskeende bokslut, de ännu återstående oguldna beloppen
af ofvannämnda f. d. Allmänna Magasins-fondens 2:ne skulder till
Rikets Ständers Bank må uti Stats-verkets räkenskaper föras inom
linien;
och torde, i händelse af bifall lili denna framställning.
Rikets Ständers blifvande beslut hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas.
Kongl. Mynt-verkel.
§ 9.
(Rev.-ber. pag. 53. Förkl. pag. 218.)
Med anledning af de anmärkningar Revisorerne framställt i afseende å detta
embetsverks för revisionsåren lemnade redogörelser, har Ofver-direktören för Mynt- och
Kontroll-verken, uti sin afgifna förklaring, bland annai, upplyst, alt följande föreskrifter
numera blifvit vederbörande räkenskapsförare till iakttagande meddelade; nemligen:
alt vid Mynt- verkets hufvudböcker, register öfver der lorkommande Ronti hädanefter
bifogas; all slutsummorna af dukater och silfverspecies i kapitalräkningen utföras uti
bankomynt, så väl i debet som i kredit; att räkningen öfver omkostnader för nybyggnader
och ordnandet af den Mynt-verket tillhöriga f. d. Owenska tomten afdelas på
sådant sätt alt kostnaden för hvart och ett utförd! arbete deraf kati inhemtas; alt vid
ulbalancerandet af värdet å Mynt-veikets fasta egendom särskildt upptages, huru stor
summa af dertill anslagne statsmedel för samma egendoms inköp och bebyggande blifvit
använd, och särskildt huru stort belopp af Mynt-verkets egna tillgångar, i enlighet
med Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, för samma ändamål åtgått; samt att verkets machinerier
och verktyg, i öfverensstämmelse tned Riks-httfvudboken, till ett värde af 50,000
R:dr i räkenskapen upptages; hvarjemte nämnde utlåtande innehåller en, enligt Utskottets
åsigt, nöjaktig förklaring öfver hvad Revisorerne anmärkt derom att räkenskaperna icke
utvisade, luiru en uti kostnaderne för de vid Mynt-verket anställde nybyggnader uppkommen
brist 41,934 R:dr 9 rst. blifvit godlgjord.
Vid nu anförda förhållanden och då de af Revisorerne åsyftade rättelser redan
blifvit vederbörande till iakttagande för framliden medelta, torde
16
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 48.
någon åtgärd å Rikets Ständers sida i anledning af ofvanberörde
anraärkningspunkter icke erfordras.
.§ io.
I sammanhang med nyss omfönnälde anmärkningar hafva revisorerne förnyat de
vid flere föregående slats-revisioner framställda erinringar i afseende å den mindre ändamålsenliga
method, som iakttagits sid Myntverkets räkenskaper, hvilka icke öfverensstämde
med öfriga statsräkenskaper och i uppställningen äfven skilide sig från de
tabellariska redogörelserna i Ofver-direktörens för Mynt- och Kontroll-verken afgifna
underdåniga berättelse, hvarföre summorna ej kunnat utan särskilda omslut kontrolleras.
Ej heller hade af räkenskaperna kunnat utrönas, huru mycket hvarje större detalj
inom verket kostat, i följd hvaraf revisorerne varit urståndsalte att bedöma verkets
gång i dess särskilda delar.
Utskottet tror sig kunna antaga, att vid uppgörande af de formulärer för samtlige
de förvaltande verkens redogörelser, som till följd af rikshufvudbokens förändrade
uppställning äro föreskrifna, och med hvilkas utarbetande, enligt hvad Utskottet inhemta!,
en dertill af Kongl. Maj:t i nåder förordnad tjensteman från början af innevarande
år varit sysselsatt, tillbörligt afseende fästas derå, att Myntverkets räkenskaper inrättas,
så vidt sådant finnes lämpligt och möjligt, i öfverensstämmelse med öfriga stalsredogörelser.
Hvad åter beträffar det anmärkta förhållandet, att kostnaden för de olika
delarne af verkets rörelse icke kunnat på grund af räkenskaperna bedömas, linner
Utskottet, lika med Revisorerne, det vara af vigt för Rikets Ständer att erhålla, såvidt
möjligt är, fullständiga upplysningar om de särskilda delarne af Myntverkets förvaltning,
så att, exempelvis, kostnaderna för utmyntning af de olika myntsorterna i guld,
silfver o. s. v. åtminstone efter aproximaliv beräkning uppgifvas; men dä del icke synes
nödigt, att dylika uppgifter för hvarje år uti räkenskaperna införas, utan samma
ändamål, enligt Utskottets tanke, lämpligare skulle vinnas derigenom, att Ofver-direktören
för Mynt- och Kontroll-verkeD erhölle nådig befallning, att uti den underdåniga
berättelse, som till Kongl. Maj:l före hvarje statsrevision afgifves, meddela så fullständiga
uppgifter i omförmäldle hänseenden, sorn kunna åstadkommas, får Utskottet alltså
tillstyrka,
att, i öfverensstämmelse härmed, underdånig framställning lill
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer aflåles.
Kong l. Kontroll- Vev kel.
§ 11.
(Rev.-ber. pag. 55. Förkl. pag. 249.)
Revisorerne hafva omförmält en vid granskning i Kongl. Kammar-Rätten af 1853
års räkning öfver Kontrollstämplings-uppbörden i Stockholms stad förekommen och vid
Revisorernes sammanträde ännu på Kammar-Rättens pröfning beroende anmärkning
derå, att någon afgift för gulddragare- och guldslagare-arbelen lika litet under nyssnämnde
som under föregående år blifvit debiterad och redovisad, ehuru, jemlikt Kongl.
Kommers-Kollegii kungörelse den 9 Augusti 1758, grundad pä Kongl. Maj:ts nådiga
skrif
-
Slats-Uts ko Itets Utlåtande N.-o 48.
17
skrifvelse den 18 nästförutgångne Juli, dylika tillverkningar skola kontrollslämplas och
afgift derför betalas; — och har Utskottet, i afseende å denna fråga inhemtat alt, sedan
under målets behandling upplyst blifvit, dels, vidkommande guldslagare-arbeten, att
dessa genom Kongl. Maj:ls Nådiga Bref den 2 November 1847 och Kommers-Kollegii
derpå grundade kungörelse den 23 i samma månad, äro från probering och konlrollstämpling
fritagne, och dels, hvad beträffar gulddragare-arbeten, att några sådana tillverkningar,
bestående hufvudsakligen af s. k. grosstråd, allt ifrån år 1819 icke blifvit till
Kontroll-verket inlemnade, ifrågavarande anmärkning, jemlikt Kammar-rättens Resolution
den 8 Oktober innevarande år, funnits icke till någon åtgärd föranleda.
Uti den underdåniga förklaring, som Öfver-direktören för Mynt- och Kontrollverken,
i anledning af Revisorernes berättelse afgifvit, är uti detta ämne, bland annat,
anfördt: att probering och stämpling af grosstråd eller sådan grof silfvertråd, hvaraf
den mer än hårfina tråden till galoner och dylikt utdrages, vore fullkomligt onödig,
enär gulddragaren icke utan stor förlust för sig sjelf kunde ens försöka att draga så
fin tråd af annat än i det närmaste alldeles rent silfver eller ock af ren och mjuk
koppar, i hvilket sistnämnde hänseende jemväl anmärkts, alt oäkta gulddragare-arbeten
af förgylld koppar lika litet sorn andra koppar-arbeten varit underkastade någon kontrollbehandling;
alt denna kontrollering äfven vore onyttig, emedan stämpling af råämnet
icke bevisade det ringaste om beskaffenheten af den färdiga varan, derå icke något
spår al stämpeln möjligen kunde finnas; att ofvanberörde 1758 års kungörelse icke
kunde handhafvas, enär endast tillverkaren sjelf kände, huru mycket af denna vara
han för sitt behof årligen använde; samt att nämnde författning, som på nära 40 års
lid icke varit tillämpad, ursprungligen tillkommit för att bereda kontrollverket en tillökning
i sina dä knappa inkomster, men hvaraf detta verk sedan slämpelafgiften för
guld- och silfverarbeten år 1818 blifvit förhöjd till sill nuvarande belopp, icke vidare
hade behof.
På grund af dessa upplysningar och då, med afseende å utgången af omförmälde
anmärkningsmål, det synes föga sannolikt alt någon tillämpning af oftanämnde
1758 års kungörelse vidare kan ifrågakomma, anser Utskottet att, derest icke andra
för Utskottet okända omständigheter skulle föranleda till en motsatt åsigt, samma författning,
hvilken, enligt hvad Utskottet inhemtat, tillförene gifvit anledning till dylika
anmärkningar med enahanda påföljd som den nu af Kongl. Kammar-rätten ogillade,
borde formligen upphäfvas; — och på det förhållandet härmed må komma att i vederbörlig
ordning utredas, får Utskottet hemställa,
att hvad uti denna fråga sålunda förekommit måtte hos Kongl.
Majit af Rikets Ständer i underdånighet anmälas.
§ 12.
(Rev.-ber. pag. 54, 55.)
Vidare är af Revisorerne anmäldt, att de vid liera föregående revisionstillfällen
omnämnda af Kongl. Stats-kontoret den 30 Juni 1843 till Kongl. Majit afgifna underdåniga
förslag till nya reglementen för Mynt- och Kontroll-verken samt till förnyad
Kontroll-stadga fortfarande vore på Kongl. Majits Nådiga pröfning beroende; — och
lärer, enligt hvad Utskottet inhemtat, Nådigt beslut i detta ämne ännu icke vara af
Kongl. Majit utfärdadt.
Bih. till R. St. Pro t. 4856 & 1851. 4 Sami. 1 Afå. 5 Haft.
3
18
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
Kongl. Post-Verket.
§ 13.
(Rev.-ber. pag. 65.)
Å de tili Postverket influtne, uti räkenskaperne i särskildt konto redovisade,
assuransafgifter för rekommenderade bref, af hvilka medel ersättningar utbetalts för de
genom förluster af dylika bref mistade penningar, uppgående år 1852 till 3,784 R:dr
39 sk. 9 rst. och år 1853 till 5,782 R:dr 15 sk. 3 rst., hafva, enligt hvad Revisorerne
funnit, betydliga behållningar uppstått, hvilka år ifrån år tillvext, så alt desamma, utgörande
vid 1852 års början 45,561 R.dr 7 sk. 10 rst., uppgått vid 1853 års ingång
till 69,688 R:dr 26 sk. 1 rst. och vid samma års slut lill 94,765 R:dr30sk.; — i anled
ning
hvaraf och med hänsigt till de under sednare åren ofta förekommande poströfverierna,
Revisorerne hemställt, att de å ifrågavarande afgifter uppkommande öfverskott,
för så vidt de ansåges icke behöfva för blifvande ersättningar reserveras, måtte
användas till posttransporternes hetryggande.
1 öfverensstämmelse med hvad Revisorerne sålunda yttrat, anser Utskottet det
vara af vigt att åtgärder till befordrande af postföringens säkerhet vidtagas, och att
Postverkets för andra utgifter icke påräknade tillgångar i främsta rummet användas
för delta ändamål; men då äfven andra oförutsedda men angelägna behof kunna yppa
sig, lill hvilkas afhjelpande ifrågavarande öfverskoltsmedel behöfde anlitas, torde det
icke vara lämpligt att samma medel blifva till något visst föremål ovilkorligen anvisade.
Utskottet får derföre i så måtto instämma uti Revisorernes förevarande framställning,
att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer måtte, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl.
Majit anhålla om meddelande af den Nådiga föreskrift, alt de å
omlörmälde assuransafgifter redan befintlige och framdeles uppkommande
öfverskott, i den mån de icke för blifvande ersättningar
behöfva påräknas, företrädesvis användas för vidtagande af
sådane åtgärder, som lända till postföringens betryggande.
Kongl. Sun dhets- Ko llegium.
§ 14.
(Rev.-ber. pag. 67. Förkl. pag. 253.)
Uti detta Embelsverks räkenskaper hade, enligt hvad Revisorerne anfört, bland
tillgångarne upptagits åtskilliga fordringar hos Länsstyrelserna för utlemnade förskott
af anslaget till mediko-Iegala besigtningar, nemligen till belopp af 7,950 R:dr 19 sk. 9
rst. för år 1852 och 7,104 R:dr 22 sk. 10 rst. det följande året; hemställande Revisorerne
att enär af dessa fordringar, hvilka uti vissa uppgifna län uppgått lill betydligare
belopp, en del varit innestående sedan flera år tillbaka, åtgärder borde vidtagas
för dylika äldre posters utredning och slutliga behandling;—men som, efter hvad Utskottet
af den afgifna underdåniga förklaringen inhemta!, berörde förskottsmedel nu
mera äro så nära redovisade atl, enligt Kollegii räkenskaper för sistlidet år, endast
702 R:dr 39 sk. då såsom oredovisade qvarstodo, samt påminnelser om redovisning af
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 18. 19
de återstående medlen äfven blifvit af Kongl. Sundhets-kollegium meddelade, torde, vid
sådant förhållande,
någon åtgärd af Rikets Ständer i detta hänseende icke erfordras.
§ 15-
Beträffande Revisorernes anmärkning, alt, enligt verifikationerna till Kongl.
Sundhels-kollegii räkenskaper för år 1853, ett rese- och traklaments-förskott å 50 R:dr
blifvit samma år utgifvet till Djurläkaren i Jönköpings län, L. G. Hejdenberg, utan att
denna summa vore upptagen å den vid hufvudboken fogade förteckning på de under
året utbetalda dylika förskott, har Utskottet inhemta!, att nämnde belopp, tillika med
ett under år 1854 till samma läkare ytterligare utgifvet förskott å 33 R:dr 16 sk.,
blifvit uti sistnämnde års hufvudbok upptaget i en post af 83 R:dr 16 sk., som uti
upprättad slutliqvid redovisats; och hemställer Utskottet,
att vid hvad sålunda upplyst blifvit må bero.
§ 16.
(Rev.-ber. pag. 68. Förkl. pag. 253.)
Sedan, med anledning af den vid 1851 års statsrevision gjorda erinran, att,
då åtskilliga af Kongl. Kollegium till vederbörande läkare utlemnade oredovisade förskott
till rese- och traktaments-kostnader icke blifvit såsom sädane i balanserna intagne,
ett särskildt konto borde i räkningen uppläggas, Kongl. Kollegium lorständigat
vederbörande räkenskapsförare att för framtiden vid hufvudboken foga förteckning å
dylika förskott, hvilket äfven sedermera iakttagits, så hafva sednast försandade Revisorer
anmärkt, att det afsedda ändamålet härigenom icke uppnåtts, enär de ä förteckningen
upptagna förskoltssummor ej återlunnos i balansen, der alla tillgångar borde
vara synliga, sAvidt fullständig kännedom om verkets ställning samt behörig kontroll
skulle kunna vinnas; — rnen då, enligt hvad den underdåniga förklaringen innehåller,
föreskrift redan blifvit redogöraren meddelad att för framtiden iakttaga hvad Revisorerne
uti omförmälde hänseende äskat, lärer denna anmärkning för närvarande
icke till vidare åtgärd föranleda.
Veterinär-inrättningen i Skara.
§ 17.
(Rev.-ber. pag. 69.)
Med föranledande af det allmänt kända förhållande, att föreståndaren för den
genom enskild donation stiftade Veterinär-inrättningen i Skara under en följd af år
tillika varit föreståndare för Veterinär-inrättningen i Stockholm, der han största delen
af året sig uppehållit, hafva Revisorerne, efter tagen kännedom af handlingarne rörande
en ny föreslagen reglering af veterinär-undervisningen och de för veterinärläkares
bildande i riket befintliga läroanstalter, meddelat åtskilliga upplysningar i förevarande
ämne, af hufvudsakligt innehåll, att sedan så väl Direktionen för Veterinär-inrättningen
i Skara, som Kongl. Sundhets-kollegium, uti afgifna underdåniga utlåtanden
20
Stots-Uls/cottets Utlåtande N;o 18.
i anledning af sagde reglering, fraraslällt olämpligheten deraf att föreståndare-befattningen
för de båda från hvarandra så aflägset belägna inrättningarne innehades af samma
person. Kongl. 31aj:t vid utfärdandet af provisoriska reglementen för nämnde veterinärinrättningar
under den 20 Juli nästlidet år i nåder föreskrifvit, att ifrågavarande läroanstalter
skulle hvar för sig hafva egen föreståndare, äfvensom Kongl. Majit, beträffande
Ofver-direktören m. m. S. A. Norlings i sammanhang med denna fråga underdånigst
gjorda anhållan alt fortfarande varda bibehållen vid omförmälda tvänne befattningar,
förklarat sig vilja framdeles, efter vederbörandes hörande, nådigt beslut härom meddela.
Enligt hvad Utskottet i detta ämne vidare inhemta!, har Kongl. Maj.t under den
23 Maj innevarande år i nåder förklarat, att Ofver-direktören Norlings förordnande såsom
Föreståndare och förste Professor vid Veterinär-inrättningen i Stockholm skulle med
påföljande Juni månads utgång upphöra, hvarjemte Kongl. Majit, i anledning af vederbörande
direktioners derom gjorda hemställan, med fästadt afseende å Norlings mångåriga
och utmärkta förtjenster så väl om Veterinär-inrättningen i Stockholm allt ifrån
dess första grundläggning, som om djurläkare-vrkets ordnande i riket, funnit godt i nå
der
tillåta, att ett Norlings arfvode såsom föreståndare för berörda inrättning motsvarande
belopp af 2,000 R:dr B:ko årligen finge från ofvannämnde tid lill honom tills vidare
utbetalas af dertill disponible medel å åttonde bufvudtiteln, på sätt Kongl. Majit
ville framdeles förordna; — hvilket, med anledning af Revisorernes förberörda framställning,
Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom meddela.
Stockholms J. d. Karanläns-Kommission.
§. 18.
(Rev.-ber. pag. 70—71. Förkl. pag. 255—258.)
Jemte förmälan, hurusom, sedan genom Kongl. Brefvet den 7 Februari 1852
blifvit i nåder besluladt, att dåvarande Karantäns-kommissionen i Stockholm borde upphöra
samt att inseendet öfver de vid karantäns-platserna befintliga, staten tillhöriga byggnader
och inventarier m. m., skulle öfvertagas* af Kongl. Kommers-kollegium, Kongl.
Majit derefter, i anledning af Karantäns-kommissionens den 17 påföljande Juni underdånigst
gjorda anmälan, alt räkenskapen för kommissionens förvaltning under den då
förflutna delen af år 1852, i anseende till felande redogörelser från flottans stationer i
Slockholm och Carlskrona, icke kunnat afslutas, genom nådigt bref den 15 Juni samma
år, förklarat, alt dä kommissionens göromål i öfrigt vore fulländade, dess beslutade
upplösning icke, i afvaktan å berörde redogörelsers insändande, behöfde vidare uppskjutas,
utan borde de felande redogörelserna, äfvensom andra möjligen inkommande
ärenden till Kommers-kollegii handläggning öfverlemnas, — hafva Revisorerne, såsom
högst anmärkningsvärdt, fästat uppmärksamheten å det förhållande, att Kommissionens
räkenskaper för år 1852 först vid slutet af år 1855 blifvit afslutade, hvarigenom inträffat
att de deruti utbalanserade belopp, nemligen tillgångar 720 Ridr 46 sk. och
skulder 1,755 Ridr 24 sk. 11 rst., ej, såsom af omförmälda nådiga föreskrift bordt följa,
kunnat uti Kommers-kollegii redogörelse för den påföljande liden af Kollegii förvaltning
till redovisning upptagas, hvilket förhållande, enligt Revisorernes tanke, skulle föranleda
dertill, att en särskild redogörelse, sorn eljest kunnat undvikas, framdeles måste öfver
dessa balans-poster upprättas.
Af de häröfver afgifna underdåniga förklaringarne har Utskottet inhemtat, att ifrågavarande
anmärkning blifvit så förstådd, som skulle Revisorerne hafva dermed afsett,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
21
att redogörelsen för f. d. Karanläns-kommissionens förvaltning bordt helt och hållet öfvertagas
af Kongl. Kommers-kollegium, hvilket likväl desto mindre kunnat vara Revisorernes
mening, som det af dem sist åberopade Kongl. Bref uttryckligen innehåller,
att Kommissionens hufvudbok skulle af dess redogörare afslutas, hvarefter Kongl. Kollegium
egde föranstalta om dess öfverlemnande lill Kongl. Kammar-rätten. Enligt Utskottets
uppfattning härmed denna anmärkning endast åsyftats, att afslutandet af nämnde
hufvudbok icke behöft, till följd af uteblifven redovisning för de till ofvanberörde
stationer lemnade förskott, under (lera år fördröjas, utan att de i Kommissionens räkenskap
utbalanserade så väl fordringar som skulder hellre bordt i Kommers-kollegii räkenskap
för den påföljande tiden lill vidare redovisning upptagas; hvilken emot ordalydelsen
af högstberörde Kongl. Bref ingalunda stridande åsigt Utskottet jemväl för sin
del biträder, enär del måste anses lämpligast, att det embetsverk, til! hvilket förvaltningen
öfverlemnades, äfven emottagit redovisningen för de till följd af samma förvaltning
uppkomna fordringar och skulder, i stället för att desamma nu hvarken uti Ifarantäns-kommissionens
eller Kommers-kollegii räkenskaper finnas slutligen redovisade.
Dä emellertid den särskilda slutredogörelse, som lill följd häraf måst öfver ifrågavarande
medel upprättas och hvilken nu blifvit inför Utskottet förevisad, enligt hvad bemälde
Kollegium uti den underdåniga förklaringen anfört, kommer att till granskning i
Kongl. Kammar-rätten i behörig ordning öfverlemnas, samt upplyst blifvit att det anmärkta
förhållandet härrört endast af en från Revisorernes och Utskottets uppfattning
skiljaktig tolkning af den i omförmälda hänseende meddelta nådiga föreskrift, anser Utskottet
sig böra hemställa,
att vid- de afgifna förklaringarne må bero.
Kongl. Konvoy-Kommissariatet.
§ 19.
(Rev.-ber. pag. 80. Förkl. pag. 260.)
Med anledning af det olika förhållande, som, enligt räkenskaperna, egt rum emellan
Sveriges och Norriges bidrag till den för håda rikena gemensamma Handels- och
Sjöfartsfonden, till hvilken under hvartdefa af revisions-åren Sverige tillskjutit ungefär
73 procent, men Norrige endast omkring 27 procent, och då, vid betraktande jemväl
af de till Minister-staten från häda rikena ingående bidrag, hvilka under samma år utgjort
ungefärligen 65'procent för det förra riket och 34 procent för det sednare, någon
rationel eller bestämd grund för beräknandet och utgåendet af dessa länders gemensamma
utgifter syntes icke förefinnas, hafva Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten deraf att en sådan bestämd beräkningsgrund blefve i
omförmälda hänseende uppgjord, vare sig att delta skedde, sedan åt utsedde kommitterade
från de håda rikena blifvit i nåder uppdraget alt härtill uppgöra förslag, eller alt
sådant på annat tjenlig! sätt verkställdes.
i afseende å denna fråga har Utskottet inhemlat, att Kongl. Maj.t redan den 30
November sistlidet år i nåder förordnat, alt en kommitté af 2 Svenske och 2 Norrske ledamöter
skulle under påföljande Januari månad i Stockholm sammanträda, för att utarbeta
förslag så väl till förnyad konsuls-stadga med expedilions-taxa, som lill fördelning
af konsulats-distrikten och till fastställande af hvartdera rikets bidrag till en gemensam
konsuls-fond, äfvensom till administration och redovisning af nämnde medel m. m., som
till ett allmänt ordnande i ett sammanhang af de förenade rikenas konsulat-väsende
22
Slais-Utshottets Utlåtande N:o 18.
hörde, samt att den sålunda utsedda kommittén derefter under innevarandejår till Kongl.
Maj:t afgifvit sitt underdåniga utlåtande i omförmälda ämne, hvarvid, beträffande det
förhållande, som borde ega rum emellan rikenas ömsesidiga bidrag till den gemensamma
konsuls-fonden, kommittén, med hänsigt, å ena sidan, till storleken af hvartdera rikets
handelsflotta och, å den andra, till folkmängden i hvartdera riket samt vigten af dess
handels-intressen, föreslagit, att Sverige borde tillskjuta f och Norrige f af det belopp,
som vid särskilda tider för berörde ändamål kunde erfordras. Beträffande åter de förenade
rikenas bidrag till minister-staten, har Kongl. Maj:t, sorn ansett rikenas olika
folkmängd böra läggas till grund för bestämmandet af samma bidrag, uti sin (ill Rikets
Ständer nu aflålna nådiga proposition, angående Stats-verkels tillstånd och behof, föreslagit,
alt från Svenska Slats-verket skulle utgå och från det Norrska T3f af det belopp,
som för berörde ändamål beräknats komma att erfordras.
Då nu anförda uppljsningar ådagalägga, att en förändrad reglering af ifrågavarande
förhållanden inom kort är att emotse, torde Rikets Ständer finna
Revisorernes förevarande framställning icke till vidare åtgärd föranleda.
§ 20.
(Rev.-ber. pag. 81. Förkl. pag. 261.)
Revisorerne hafva vidare anmäldt ett af den i Nåder tillförordnade Interims-Regeringen
den 28 Juli 1852 meddeladt beslut, hvarigenom — sedan Kongl. Maj:t uti särskilda
Nådiga Bref medgifvit att ett för anläggning af jernbana emellan Norbergs grufvefält
och sjön Åmänningen bildadt bolag finge från Handels- och Sjöfartsfonden bekomma
ett lån af 100,000 R:dr, under vilkor, bland annat, alt Direktionen vederbörligen
styrkte, det minst 50 procent af det tecknade aktie-kapitalet blifvit af bolagsmännen
inbetaldt, och då derefter, i fråga om tillämpningen af högstberörde nådiga stadgande,
olika åsigter yppats i sä måtto, att bolagets Direktion ansett det föreskrifna vilkoret
vara fullgjordt derigenom alt styrkt blifvit, det inbetalning skett af 28,500 R:dr eller
50 procent af hela- den summa, som uti kostnadsförslaget beräknats att behöfva kontant
tillskjutas af bolagsmännen, för att, jemte lånebeloppet, åstadkomma hela koslnadssumman,
men Konvoy-Kominissariatet deremot yrkat, att aktiegarne, före lånemedlens
utbekommande, borde hafva inbetalt minst 50 procent af det tecknade aktiekapitalet,
hvilket åter, enligt Konvoy-Komissariatets mening, skulle utgöra 156,491, R:dr enär
jernvägsbyggnaden beräknats komma att kosta nämnde summa, som, då något anslag
dertill ej åtnjutits, aktieegarne således måste hafva förbundit och tecknat sig att sammanskjuta
och ansvara för, vare sig kontant eller genom upptagande af lån — Kongl.
Interims-Regeringen, i anledning af bolagsdireklionens i sådant hänseende gjorda underdåniga
hemställan, förklarat, alt, enär det iliågaställda vilkoret om inbetalning af minst
50 procent af det tecknade aktiekapitalet endast borde anses innefatta åliggande för
bolagsmännen att till bolagets kassa inleverera minst 50 procent af det till inbetalning
tecknade aktiekapitalet, Kongl Interims-Regeringen fann detta vilkor vara af bolaget på
tillfyllestgörande sätt iakttaget.
Uti sitt afgifna underdåniga utlåtande har Konvoy-Kommissariatet, beträffande förevarande
ämne, upplysningsvis meddelat, att den skuldförbindelse af den 1 Juli 1852,
som Norbergs Jernvägsbolag för ifrågavarande lönebidrag till Konvoy-Kommissariatet
afgifvit, befunnits försedd med tillfyllestgörande borgens-säkerhet, men att Kongl. Maj:t,
sedan nämnde bolag genom iråkadt obestånd nödgats till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea
Hof-Rätt ingifva cessions-ansökan, uppå Rikets Ständers anmälan, uti nådig skrifvelse af
Slals-Utskottets Utlåtande N:o 18.
23
den 21 November 1854 medgilvit att, såvida ett nytt bolag för fullbordande af Norbergs
jernvägsanläggning bildade sig, Rikets Ständers Riksgälds-kontor finge öfvertaga de
kapital- och ränte-inbelalningar (ill Konvoy-Kommissariatet, hvartill det förra bolaget
sig förbundit; och sorn ett sådant njtl bolag sedermera uppstått, komme förre bolagets
utgifna skuldförbindelse, sä snart Hof-Rältens dom uti konkursmålet hunnit falla, att å
Riksgälds-konloret öfverlåtas och utbytas emot samma verks å lånets belopp, med den
derför stadgade ränta, utgifna förbindelser, hvarigenom Konvoy-Kommissariatet erhölle
den fullkomligaste säkerhet för lånets successiva återbetalning med förskrifven ränta;
— varande, enligt hvad Utskottet vidare inhemtat, Kongl. Hof-Rältens dom uti berörde
konkursmål nyligen utfärdad, i följd hvaraf omförmälde utbyte af skuldförbindelserna
lärer ofördröjligen komma att verkställas.
Kongl. Krigs-Kollegium.
§ 21.
(Rev.-ber. pag. 86.)
Jemte förmälan, hurusom Revisorerne, vid granskning af Kongl. Krigs-Kollegii
räkenskaper, egnat sin uppmärksamhet åt den vigtiga frågan om beskaffenheten och
ändamålsenligheten af det nya bokföringssätt, sorn innefattades uti det för Kollegium
tills vidare fastställda och Irån och med år 1850 tillämpade förslag till hufvudbok,
hafva Revisorerne, med åberopande af Kongl. Majits den 15 Febrruari nästlidne år meddelta
Nådiga beslut, hvarigenom, bland annat, Kongl. Stats-Kontoret erhållit befallning
att för de förvaltande Verkens räkenskaper låta uppgöra och till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning öfverlemna förslag lill formulärer, så inrättade, att dessa räkenskaper blefve
uppställda i möjligaste likstämmighet med den nya planen för Riksbokslutet, vid sådant
förhållande funnit sig icke böra afgifva något bestämdt omdöme öfver nämnde boklöringsmethods
användbarhet i sin helhet, ehuru Revisorerne ansåge det vara af synnerlig
vigt, att öfverensstämmelse måtte ega rum emellan de redogörelsesätt, som för 4:de
Hufvudliteln och Riks-Statens öfriga Hufvudtitlar iakttagas; — och har Utskottet i anledning
häraf trott sig böra meddela att, enligt erhållen upplysning, vid utförandet af
omförmälda formulär-arbete, förslag till nya formulär för Kongl. Krigs-Kollegii räkenskaper
äfven skola uppgöras, hvarigenom således den hittills saknade öfverensstämmelsen
emellan nämnde hufvudtitlars redovisningssätt komme att för framtiden åvägabringas.
§ 22.
(Rev.-ber. pag. 86. Förkl. pag. 264.)
Af Revisorerna är vorden anmärkt, alt, enligt den vid uppställningen af Kongl.
Krigs-kollegii hufvudbok iakttagne grundsats, densamma innehåller särskilda konti
för hvart och ett af Rikets Ständer beviljadt anslag, med samma benämningar, hvarunder
anslagen uti Riksstaten förekomma, hvilka konti i allmänhet redovisade endast
för de af dessa anslag bestridda utgifter, men icke upptoge de kostnader, som derutöfver
för enahanda ändamål blifvit anvisade å andra anslag eller särskilda kassor, så
att t. ex. det konto, hvilket benämndes Lij-Gardet lill Häst, endast innefattade redogörelse
för det å 4;de Hufvudtiteln uppförda anslag till samma regemente, ehuru utgifter
till ganska betydliga belopp för regementets behof utanordnats från åtskilliga an
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
dra uppgifna anslag. Till följd häraf, och då i allmänhet utgifterna icke vore uti
hufvudbokens konti specificerade, utan vanligen sammanförde under en enda gemensam
rubrik, lemnade hufvudhoken således icke kännedom om samtliga utgifterna för
meranämnde regemente, utan måste man för att vinna en sådan genomgå en betydlig
del af verifikations-handlingarne till Koilegii räkenskaper. Enär enahanda förhållande
inträffade äfven med flertalet af öfriga auslags-konli, och Revisorerne följaktligen icke
kunnat af Koilegii hufvudböcker vinna upplysning om kostnaden i sin helhet för något
af de föremål, som tillhörde Koilegii redovisning, hafva Revisorerne, till afhjelpande
af denna olägenhet, framställt det förslag, att hufvudhoken, förutom den redovisning,
densamma nu innehåller, jemväl på ett ställe skulle redogöra för samtlige kostnaderne
till de särskilda föremål, som tillhöra Krigs-Kollegii förvaltning, med uppgift
derjemte till huru stor del utgifterna för hvarje föremål från del ena eller andra anslaget
utgått.
Af Kongl. Krigs-Kollegii underdåniga förklaring har Utskottet inhemta!, att
hvad Revisorerne uti omförmälde hänseende äskat, kan, i sammanhang med det årliga
bokslutet, åstadkommas, men att likväl delta från den egentliga redovisningen afskilja
statistiska arbete, komme att medföra så betydligen ökadt besvär och behof af tid
för Koilegii Bokslutskontor, att, för ifrågavarande uppgifters utarbetande och sammanläggande
med hufvudhoken, oundvikligen erfordrades, att ett arfvode, motsvarande
aflöningen för en tjensteman inom lägsta tjenstegraden, blefve ställdt lill Kongl. KrigsKollegii
disposition.
Då meddelandet af sådane uppgifter, som här blifvit ifrågastallda, rörande kostnaderne
för de särskilda föremål, hvilka ingå uti redogörelserna från Kongl. KrigsKollegium
skulle, enligt Utskottets åsigt, för Rikets Ständer och deras Revisorer i betydlig
mån underlätta granskningen och bedömandet af den vigtiga och omfattande
förvaltning, som tillhör detta Embetsverk, får Utskottet, som ämnar att framdeles, i
i sammanhang med statsregleringen, afgifva yttrande, huruvida någon särskild godtgörelse
för ifrågavarande arbete må vara af behofvet påkallad, hemställa,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder anbefalla vederbörande föranstalta derom,
att, i sammanhang med de årliga boksluten, sådane uppgifter varda
meddelade, som finnas erforderiige, för att Kongl. Krigs
Kollegii
hufvudböcker må lemna upplysning om samtlige kost
naderne
till hvart och ett af de särskilda föremål, för hvilka
Kongl. Kollegium afgifver redogörelse, och huru dessa kostnader
på de å 4:de Hufvudtileln uppförda anslag varit fördelade och
utgått.
§ 23.
(Rev.-ber. pag. 87. Förkl. pag. 265.)
Enär någon upplysning om beskaffenheten eller beloppet af de särskilda utgifter,
för hvilka de i Krigs-Kollegii räkenskaper under benämningen: »Kontant behållning,
reserverad till vidare anordnande», upptagne medel, blifvit i hvarje fall reserverade,
icke kunnat af räkenskaperne inbemlas, men en, om ock endast approximativ,
beräkning af samma utgifter vid hufvudbokens afslutande, måste hafva blifvit uppgjord,
för att kunna bestämma de summor, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 26 Oktober
1850, bordt för nämnde ändamål innehållas, hafva Revisorerne hemställt, att, bland ve
rifikationerne
till de konti, der dylika behållningar förekomma, äfven måtte bifogas
sär
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
25
särskilta beräkningar öfver de utgifter, för hvilka de innehållna medlen äro afsedda alt
användas; —och sorn Utskottet al den underdåniga förklaringen inhemtat, att hinder icke
möter för åvägabringandet af en sådan fullständig redovisning, så framt detta förslag
af Rikets Ständep gillas, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
föreskrift om iakttagande af hvad i detta hänseende blifvit af
Revisorerne föreslaget måtte varda vederbörande i Nåder meddelad.
§ 24.
(Rev.-ber. pag. 87. Förkl. pag. 265.)
Enligt hvad Revisorerne vidare anfört, har genom högstberörde Kongl. Bref
af den 26 Oktober 1850 den nådiga föreskrift blifvit Krigs-Kollegium meddelad: »alt
då, under loppet af ett år, utgifter från en föregående tid på något anslag anordnas,
de böra uti räkenskaperne från årets utgifter afskiljas»; men denna föreskrift hade
Revisorerne funnit icke vara iakttagen uti Kollegii räkenskaper för Ilevisions-åren.
I anledning häraf har Kongl. Krigs-Kollegium uti den underdåniga förklaringen
anfört, hurusom möjligheten att vid bokslutets uppgörande skilja mellan utgifter för
olika år vöre helt och hållet beroende på naturen af de olika anslagen samt, inom ett
visst anslag, på deraf bestridda utgifters beskaffenhet, och gtt sålunda väsendlliga svårigheter
att särskilja det ena årets kostnad från det andras uppstode vid dispositionen
och redovisningen för anslag, afsedda att utgå på terminer, hvilkas gränser icke vore
desamma, som kalender-årets, hvartill komme, alt, i händelse utgifterna skulle för före
gående
och löpande år åtskiljas, hvarje underordnad utgifts-titel för arméens materiel
måste med ökad vidlyftighet ä de militära afdelningarnes konli i hufvudboken intagas;
hemställande alltså Kongl. Kollegium, att den förändring i hittills följda former, som
kunde pröfvas ändamålsenlig, linge blifva beroende af del nja formulär till hufvudbok,
som Kollegium hade alt, elter Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, i underdånighet afvakta.
3'led afseende å hvad den underdåniga förklaringen sålunda innehåller anser Utskottet
sig böra tillstyrka
att förevarande anmärkning icke må till någon åtgärd af Rikets
Ständer för närvarande föranleda.
§ 25.
(Rey.-ber. pag. 87. Förkl. pag. 278.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Sländers uppmärksamhet derå, att till bestridande
af Kongl. Krigs-Kollegii aflöning under revisions-åren, likasom föregående år, förutom
det ä 4.de hufvudtileln uppförda anslag anvisats betydliga bidrag från åtskilliga
under Kollegii förvaltning ställda fonder och kassor; och då Revisorerne funnit det högst
olämpligt, att berörde kassor och fonder, såsom inrättade till helt andra föremål än KrigsKollegii
aflöning, likväl fortfarande för hvarje år logos i anspråk för ifrågavarande utgifter,
hvilka, i förhållande till kassornas inkomster, uppginge till ganska betydliga belopp,
hafva Revisorerne hemställt, alt rättelse härutinnan borde åvägabringas, helst derBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 4
26
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 18.
igenom alt Rikels näst sammanträdande Ständer finge emottaga en nådig framställning
om hvad lor Krigs-Kollegii aflöning i dess helhet kunde erfordras.
Som Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:ts vid innevarande Riksmöte aflälna Nådiga
Proposition om Stals-verkels tillstånd och behof, bland annat, innehåller framställning
derom, att hela den för Kongl. Krigs-Kollegium erforderliga aflönings-summa må
varda å Riks-staten uppförd och Rikets Ständer således vid regleringen af 4:de Hufvudtiteln,
blifva i tillfälle att taga denna fråga i öfvervägande, torde
någon särskild åtgärd i anledning af Revisorerens ofvanberörde
framställning för närvarande icke erfordras.
§ 26.
(Rev.-ber. pag. 89. Förkl. pag. 273.)
Vid räkenskaperne öfver Artilleri-regementernas andelar af 4:de Hufvudtitelns
anslag till Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning hafva Revisorerne,
med tillkännagifvande att utgifterna å detta anslag äro fördelade under 4 särskilda titlar:
rnnontoring, skåning, inedikamenler och lysning med för hvarje titel bestämdt
belopp, erinrat, att då Götha och Wendes artilleri-regementen redovisa kostnaderna för
samtliga dessa löremål endast uti en räkning, hvaruti uppkommen brist å endera af
tillarne finnes godtgjord med behållning å någondera af de öfriga, Svea artilleri regemente
deremot afgilver särskild redogörelse för hvar oeh en af de fyra ulgifts-tillarne;
i följd hvaraf och enär hvarje sådan redogörelse upptager brist eller behållning, oberoende
af de öfriga, inträffade, alt regementet, i anledning af uppkommen brist å det
till inedikamenler anvisade belopp och oaktadt samma brist kunnat af öfverskott å de
lill remontering afsedde medlen fyllas, fält, under revisions-åren, enligt särskilda nådiga
bref, från besparingarne å anslaget till arlilleri-regementerna uppbära det förra året 344
R:dr 29 sk. 11 rst. och det sednare 406 R:dr 31 sk.; och hafva Revisorerne, som ej
kunnat inse, hvarför redogörelserna för ett och samma anslag icke blifvit eller samma
grunder upprättade, funnit angeläget att bokloringssättet för de trenne artilleri-regementerna
lill förekommande af ofvan anförda olikhet vid beräkningen af bristernas ersättande,
måtte hädanefter bringas till öfverensstämmelse
Då Kongl. Krigs-Kollegium, enligt hvad den underdåniga förklaringen innehåller,
till Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning derom, att samtliga för ofvannämnda
behof erforderliga utgifter framgent må, vid hvartdera af ifrågavarande regementen, redovisas
endast uti en redogörelse, upptagande regementets anslag i dess helhet samt
derå uppkommen behållning eller brist, med iakttagande att redogörelsen åtföljes af verificerade
räkningar till bestyrkande af hvad för hvarje särskildt af ofvanberörde fyra
ändamål i stat bestås och under redogörelse-året åtgått, får Utskottet, enär den af Revisorerne
väckta fråga således är pä Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende, hemställa
all densamma
icke må lill någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
§ 27.
(Rev.-ber. pag. 93. Förkl. pag. 267.)
1 likhet med hvad vid flera föregående statsrevisioner varit erinradt, hafva Revisorerne
anmält, att de ständiga upplagen af godt handgevärs- och stycke-krut, som,
Slats-Ulshottels Utlåtande N:o 48.
27
enligt Kongl. Brefvet den 10 December 1842, borde utgöra tillsammans 41,000 centner,
jemväl under revisionsåren understigit den bestämda qvantiteten sålunda, att bristen
deri uppgått vid 1852 års utgång till 7,734 centner 34 skålpund och vid slutet af år
1853 till 6,011 centner 7 skålpund.
I anledning häraf har Kongl. Krigs-Kollegium underdånigst anfört, att tillverkningen
af krigskrul under de sednare åren blifvit ökad genom särskildt afslutade
kontrakter, men att behållna tillgången opåräknadt minskats genom den förlust af en
större qvantitet krut, som uppkommit i lö jd af den år 1852 inträffade explosionen af
det ä Loudden belägna kruthus; att den ärliga bristen likväl ej rätteligen borde upptagas
till det af Revisorerna uppgifna belopp, enär bland tillgångarne äfven borde iuberäknas
de befintliga betydliga upplagen af i förråder förvarade gevärspatroner och
styckeskott; samt att Kollegium icke egde medel anvisade för kruttillverkningens fördrifvande,
så att den i flera år lörefunna bristen i den bestämda qvantiteten krigskrut
kunnat fyllas under samina tidrymd; — och får Utskottet, med afseende å hvad sålunda
anfördt och upplyst blifvit, hemställa,
att vid den underdåniga förklaringen måtte få bero.
§ 28.
(Rev.-ber. pag 93. Förkl. pag. 268.)
Med afseende å den förlust till belopp af 2,506 centner 25 skålpund krut, som
inträffat i följd af ofvannämnda explosion af det i hufvudstadens grannskap å Loudden
belägna kruthus, hafva Revisorerne anmärkt, alt samma krutqvantitel redan blifvit i
1852 års redogörelse afförd, ehuru frågan om afskrifning af nämnde krutbelopp försl
under loppet af innevarande år blifvit slutligen afgjord; — men dä Utskottet al den
underdåniga förklaringen inhemta!, alt vederbörande redogörare ansett de af honom
afgifua uppgifter och sammandrag öfver de särskilda krutrökningarne böra noggrann!
öfverensstämma med verkliga förhållandet och således endast utvisa i verkligheten befintliga
tillgångar eller brister, samt att behörig kontroll i detta hänseende innefattas i
de särskilda kruträkenskaperna, hvilka åtfölja hufvudbokens verifikationer, anser Utskottet
sig böra hemställa,
att ifrågavarande anmärkning må förfalla.
§ 29.
(Rev.-ber. pag. 94. Förkl. pag. 279.)
I anledning af Revisorernes gjorda anmärkning, att det åt Presidenten i Kongl.
Krigs-Kollegium anvisade ärliga arfvode af 2,000 R:dr, hvilket, jemlikt Kongl Brefvet
den 2 Maj 1849 bort utgå af dertill anslagne öfverskottsräntor af f. d. Öfversteindelningen
vid det upplösta Adelsfane-regemenlet, likväl under båda revisionsären lill hela
sitt belopp utanordnats från anslaget lill extra utgifter, har Kongl. Krigs-Kollegium uti
den underdåniga förklaringen' anfört, alt Kongl. Kollegium meddelat vederbörande redogörare
föreskrift derom, att meranämnde arfvode Irån och med innevarande ars
böl jan anordnas uppå 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar, dit omförmälda öfverskottsräntor
med hela sitt belopp ingå; — och då den af Revisorerne åsyllade rättelse
sålunda kommer att för framliden iakttagas, hemställer Utskottet att ifrågavarande anmärkning
'
icke mätte till vidare åtgärd föranleda.
28
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 18.
§ 30.
(Rev.-ber. pag. 95. Förkl, pag. 247 och 280.)
Enär de till Kongl. Maj:t och Kronan numera indragna räntor vid ofvannämnde
Öfversteindelning äfvensom öfverskotlet å indelningsräntorna vid Kongl. Bohus läns
regementes södra eller ruslhållsbataljon, jemlikt Kongl Stats-Kontorets derom meddelade
föreskrifter, blifvit, på sätt räkenskaperna utvisade, från vederbörande Landlränterier
insända direkte till Kongl. Krigs-kollegium, utan alt, såsom Kongl. Kungörelsen den 15
Oktober 1828 innehåller, fiirst ingå till Kongl. Slats-Konloret, hafva Revisorerne gjort
hemställan om rättelse härutinnan, så alt medlen, sedan de i vanlig ordning inlevererats
till Stats-Konloret, af detsamma blefve till Kongl. Krigs-Kollegium anordnade; —
och är af Kongl Stats-Kontoret, i anledning häraf, i underdånighet anfördt, att, ehuru
genom den omnämnda genare åtgärden Krigs-Kollegium kommit i tillfälle att öfver medlen
förfoga på det sätt och till de ändamål, Kongl. Maj:t i nåder bestämt, Stats-Kontoret
likväl, derest sådant i nåder anbefalldes, skulle föranstalta om alt dessa räntor
blefve insända lill Räntekammaren, för att sedermera, genom anordning derå, KrigsKollegiuin
lillgodokomma.
Då Utskottet anser den för uppbörden af statsmedel i allmänhet iakttagna ordning,
att desamma först böra uti statskassan inflyta för att derifrån till vederbörande
verks och myndigheters disposition anordnas, äfven böra i nu förevarande fäll tjena
till efterrättelse, får Utskottet tillstyrka,
det Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, alt Kongl.
Maj.t täcktes meddela vederbörande nådig föreskrift om verkställande
af den rättelse, hvarom Revisorerne i afseende å uppbörden
af ofvanberörde indelningsräntor hemställt.
§ 31.
(Rev.-ber. pag. 102 och 159. Förkl. pag. 270 och 301.)
Med anledning af den, enligt Revisorernes åsigt, oriktiga tillämpning, som, efter
hvad räkenskaperna utvisade egt rum i afseende å stadgandet uti 1 § 8 mom. af Kongl.
Maj:ts Nådiga Reglemente den 11 Augusti 1812, angående uppbörd och redovisning af
spanmål, proviant och furagepersedlar vid Kronans magasin och sjukhus samt under
sjöexpeditioner om skeppsbord, hafva Revisorerne meddelat en framställning i detta
ämne, till ådagaläggande deraf, att en nådig förklaring rörande rätta förståndet af
samma stadgande vore af behofvel påkallad. För att behörigen utreda denna fråga,
har Utskottet trott sig böra fullständigt redogöra för så väl Revisorernes omlörmälda
framställning som de i anledning deraf afgifna förklaringarne, jemte de upplysningar
Utskottet i öfrigt inhcmtat.
Ifrågavarande stadgande uti 1812 års afskrifnings-reglemeute är af följande
lydelse:
“Då den här bestådda afskrifningen blifvit uppbördsmannen tillgodo beräknad,
svare han derefter för all å uppbörden uppkommande brist, sedan likväl persedlar,
hvilka vid räkenskapsslutet utfallit med öfverskott, blifvit qviltade efter värdet mot dem
hvarå brist uppstått. Skulle uppbördsmannens redogörelse utfälla med öfverskott, som
af vederbörande Ekonomi-admmislralion godkännes och fastställes, inlösas de till Kongl.
Maj:t och Kronan efter medelpriset af upphandlingen; hvaremot det skall vara en uppbördsman
ovilkorligen förbudet att om öfverskotlen af sin uppbörd in natura disponera.“
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 48.
29
Vid granskningen af Carlsborgs fästnings räkenskaper hade Revisorerné funnit,
det förenämnde stadgande sa blifvit tillämpad!, alt uppbördsmännen, när hans redovisning
utfallit med öfverskott å vissa artiklar och sedan å andra persedlar uppkommen brist
blifvit deremot qviltad, erhållit godigörelse af Kronan för allt derefter befintligt öfverskott,
äfven om detsamma uppgått till högre belopp än den medgifna afskrifningsprocenten.
Sålunda hade l. ex. under år 1852, utom ersättningen för den del af öfversk otten,
som mptsvarat nämnde afskrifningsproeenl, kronan jemväl fått inlösa följande derutöfver
befintliga varubehällningar: 1 tunna 20f kappar ärter, 24 lisp. 8 skålp. salt kött,
1 kanna 6 juinfrur bränvin samt 946 lisp. 5 skålp. hö.
Likaledes hade, efter hvad räkenskaperna för begge revisionsåren utvisade, de vid
straff- och arbetsfängelserna å Norrmalm oell Långholmen då anställde redogörare, utöfver
dem tillkommande afskrifningsprocent åt utleverade artiklar för fångarnes räkning,
tillgodofört sig ersättning för inträffade öfverskott, hvilken ersättning ofta uppgått till
högst betydliga belopp, så att, exempelvis, redogöraren vid Norrmalms fängelse, Ar 1852
å utlemnade 29 tunnor 30 kannor ärter beräknat sig lill godo, utom afskrifningsprocenten,
utgörande 46 kannor 2 jumfrur, eli öfverskott af 5 tunnor 39 kannor 13 jumfrur
eller i penningar efter 11 R:dr 12 sk. tunnan, 65 R:dr 31 sk. 8 rsl; att redogöraren
vid fängelset å Långholmen, år 1853, å utlevererade 755 lisp. 16 skålp. 12 lod korn
mjöl
tillgodofört sig, oberäknad! afskrifningsprocenlen, som utgjorde 37 lisp. 15 skålp.
26 lod, eli öfverskott af 52 lisp. 12 lod, uppgående i värde, efter 43 sk. 9 rst Iis,plin
del,
lill 47 R:dr 45 sk. 3 rst. o. s. v.
Enligt Revisorerncs åsigt, hade meningen med det anförda stadgandet uti 1812
års reglemente icke kunnat vara någon annan, än alt, med afseende A de förluster, som
i de flesta fall mäste uppkomma vid utminutering af varor, hvilka blifvit i större qvanI
i t eler lill magasinerna inlevererade, uppbördsmännen skulle vara försäkrade om en billig
ersättning, ungefärligen svarande emot den minskning, som för de särskilda varuperscdlarne
kunde antagas verkligen uppkomma, hvilken ock derför blifvit fastställd till olika
belopp för olika varor: oell att således de bestämda procenlbeloppen borde anses såsom
maxima, utöfver hvilka någon vidare ersättning lill uppbördsmännen icke skulle ifrågakomma
; och åberopades jemväl, lill stöd för denna tolkning, följande stadgande uti lil § af
Kongl. Maj.-t den 11 Juni 1841 utfärdade nådiga reglemente för Dess Flotta i afseende
å hushållningen och redovisningen under sjö-expeditioner: "Lagliga proviant-öfverskott
äro de, som tillkommit genom behållna afgångsprocenler och böra provianl-uppbördsmännen,
i liqvid med Kronan, tillgodokomma, sedan bristerna, hvarmed räkningen sig
slutar, blifvit Kronan godlgjorda.”
Enär nemligen sislberörda författning icke upphäfde eller förändrade ulan endast
närmare utvecklade och förklarade samt, med hänsigt till hushållningen under sjöexpeditioner,
tilläde mera detaljerade föreskrifter till de uti 1812 års reglemente förekommande
allmänna sladganden, hvilka ännu vore gällande lör uppbörden så väl vid
förråder till lands som orri skeppsbord, svntcs häraf följa, att med de ulifsamma reglemente
omförmäldc "öfverskott” ursprungligen afsetts endast de, som genom afskrifning
tillkommit. Men då del emellertid visat sig, att en vidsträcktare uttydning af ifrågavarande
stadgande varit anlagen i afseende å uppbörden och redovisningen vid Carlsborg
samt fängelserna å Norrmalm och Långholmen, och samma förhållande måhända egt ruin
vid andra Kronans rnagasiner, bade Revisorerne funnit sig föranlålne hemställa, det Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande af den nådiga
förklaring, att stadgandet uti 1 § 8 mom. af 1812 Ars afsktifnings-reglemenle bör
yid uppbördsförvaltningen å Kronans magasiner och sjukhus tillämpas och förstås på
30
Stats-Utslcoltets Utlåtande N:o 18.
samma säll, som genom lil § af 1841 års reglemente är i afseende å sjöexpeditioner
föreskrifvet.
I anledning häraf har Kongl. Krigs-Kollegium, uli sin underdåniga förklaring, dels
antydt, all det af Revisorerne, på grund af Carlsborgs fästningsbyggnads räkenskaper,
anmärkla förhållande icke skulle utgöra etl undanlag från allmänt antagen praxis, utan
tvärtom öfverensstämma med hvad hittills gemenligen iakttagits ej blott vid landt- och
sjöförsvarets utan jemväl vid öfriga publika magasin och förråder, och dels, till stöd för
sin från Revisorernes åsigt skiljaktiga tolkning af berörde § och mom. uli 1812 års afskrifningsreglemente,
anfört, bland annat, följande: att 1812 års ännu gällande afskrifningsreglemenle
uti 1 § 8 morn. bestämdt tillerkändemagasinsuppbördsmän ersättning för
de vid räkenskapsslutel å proviant- och furageartiklar befintliga öfverskott, som af vederbörande
ekonomi-administration godkännas och fastställas, utan afseende derå, att
samma öfverskott å en eller annan artikel öfversliger den uppbördsmannen tillkommande
afskrifningsprocent; —■ att ett slikt förhållande med öfverskott lätteligen kunde inträffa
derigenom, att leverantörer, för att undvika risken af undermål eller brist vid leveransens
fullgörande lemnade större eller mindre öfverskott å den levererade varan, ehuru
uppbördsmannen, detta oaktadt, endast hade att redovisa den bestämda betalta qvantiteten;
— alt ett dylikt förhållande med öfverskott deremot icke kunde ega rum vid proviantering
under sjöexpeditioner, emedan proviantartiklarne då till bestämda qvantiteter
aflernnades till fartyget från Kronans magasin och jemväl lili bestämda belopp under
de strängaste kontroller dagligen utminuterades; — att vederbörande proviant-uppbördsmiin
vid sjöexpeditioner komma i åtnjutande af en vida -större afskrifningslörmån
än - uppbördsman vid Kronans magasin och sjukhus, dels derigenom alt de äro berättiga
de icke allenast till full afskrifningsprocent å utminuterade provianlarliklar utan jemväl
till hälften af belöpande dylik procent å proviant, sorn aflemnas till annat fartyg eller
vid sjöexpeditionens slut öfverblifvit och återlevereras lill Kronans magasin, dels ock derigenom
att 1812 års reglemente tillerkänner uppbördsmannen till sjös en större afskrifnings-
eller utminuteringsprocenl å vissa proviantartiklar, än som till lands beslås; —
att den vederbörande uppbördsmän och redogörare vid Kronans magasin och sjukhus,
genom 1 § 8 mom. i 1812 års afskrifningsreglemente, ulan annat vilkor än ekonomiadministrationens
godkännande, tillförsäkrade rättighet lill ersättning för alla å uppbörden
enligt redogörelsen befintliga öfverskott desto mindre syntes med skäl kunna eller
böra inskränkas, sorn dessa tjenstemän, jemlikt samma nådiga författning, voro förpligtade
alt ovilkorligen ansvara för all å uppbörden uppkommande brist; — samt alt, derest
den ifrågaställa förändringen i nu gällande föreskrifter skulle hafva till följd allmän
tillämpning af 1841 års ofta åberopade reglemente för sjöexpeditioner i afseende å uppbördsmäns
rätt til! ersättning för öfverskott å proviant och furagepersedlar, detta sannolikt
skulle medföra förlust för Staten om afskrifningsprocenlerna vid magasinen förhöjdes
lill likhet med hvad om skeppsbord beslås, men deremot innebära en, efter Kongl.
Krigs-Kollegii åsigt, ej på billighet och rättvisa grundad inskränkning i magasins-uppbördsniaunens
rättigheter och fördelar, i händelse den liigre procenten bibeholles, ehuru godtgörelsen
för alla befintliga öfverskott kotnme att inskränkas.
Deremot har Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar i Riket i underdånighet
anfört, alt Styrelsen härutinnan hyste enahanda åsigt sorn Rikets Ständers
Revisorer; hvadan Styrelsen ock, i underdånig skrifvelse den 21 £ Februari innevarande
år, hos Kongl. Maj:t hemställt, alt nyssnämnde § uti 1841 års reglemente måtte i afseende
å fångvårdens förråder få tillämpas.
Beträffande den af bemälde styrelse sålunda, i enahanda syftning som Revisorernes
förevarande framställning, väckta fråga, har Utskottet inbemlat, att, vid afgifvande
Stats-Utskoltels Utlåtande N:o 18.
31
af sitt utlåtande, i anledning af flere vid granskning i Kongl. Kammar-Rätten af Styrelsens
hufvudbok förekomne anmärkningar beträffande lagligheten af sådane öfverskott,
som vederbörande redogörare, utöfver den fastställda afskrifnings-procenten, sig tillgodoberäknat,
Styrelsen, i saknad af någon uttrycklig föreskrift, som inskränkte redogörarnes
ifrågavarande förmån inom den bestämda afskrifnings-procenten, och då den motsatta
åsigten hemlade stöd af ett mångårigt, utan klander leinnadt förfaringssätt vid redovisningen,
funnit sig föranlåten yttra den mening, att de gjorda anmärkuingarne horde förfalla,
men att Styrelsen, i betraktande deraf att högstberörde nådiga reglemente, angående
afskrifnings-procenten, icke torde afse att i någon väsendtlig mån bereda redogöraren
inkomst, utan blott ersättning för den minskning af uppbörden, som genom mätning
m. m. kunde uppkomma, ansett sig höra hos Kongl. Majit göra underdånig hemställan,
att den afskrilnings-procent, som uti de för fångvården fastställda stater blifvit i
nåder medgifven, måtte hädanefter få beräknas och utgå i öfverensstämmelse med föreskrifterna
uti reglementet den 11 Augusti 1812, jemförde med lil § uti reglementet den
11 Juni 1841.
Uti det underdåniga utlåtande, som Kongl. Kammar-Rätten, i anledning af bemälde
Kongl. Styrelses nu anförda underdåniga hemställan på nådig befallning afgifvit,
har Kammar-Rätten hufvudsakligen anfört: alt då de persedlar och varor, som uti
allmänna magasin förvarades, uteslutande vore Kronans egendom, följaktligen den för
tillsyn derå anställde uppbördsman icke kunde tillerkännas laglig befogenhet att för sig
behålla eller beräkna sig till godo någon del af dessa endast åt honom till förvaltning
anförtrodda varor och persedlar i annan eller vidsträktare mån, än som af förrådets
egare, Kronan, vore uttryckligen medgifvet; alt då 1812 års reglemente medgåfve redogörare
att åtnjuta afskrilnings-procent, i följd hvaraf han vid yppad brist i förrådet egde
Beräkna beloppet af samma procent såsom en tillgång, samt denna författning sålunda
noga utsatt den punkt, vid hvilken redogörarens ersättnings-skyldighet skulle vidtaga i
händelse af inträffande brist, så vore intet skäl för handen alt ej stadgandet angående
alskrifnings-procent likaledes åsyftat att utstaka gränsen för den förmån, som vid öfverskott
i förrådet borde redogöraren tillkomma; och ansåge Kongl. Kammar-Rätten, på
dessa och öfriga anförda skäl, att 1812 års afskrifnings-reglemente, fastän ej med så
bestämda ordalag som lil § uti reglementet för flottans Sjö-expeditioner, redan innefattade
den dermed öfverensstämmande föreskrift, hvars utfärdande såsom förklaring
blifvit ifrågaslälld.
Stals-Utskoltel, som i afseende å förevarande ämne helt och hållet delar den
åsigt, hvilket så väl Rikets Ständers Revisorer som Kongl. Styrelsen olver Fängelser och
Arbets-inrättningar i riket och Kongl. Kammar-Rätten sammanstämmande uttalat, att
nemligen oltanämnde stadgande uti 1812 års afskrifnings-reglemente icke bort tillämpas
på annat sätt än 1841 års Kongl. Reglemente för sjö-expeditioner föreskrifver, finnér
emellertid det förhållandet, alt. en motsatt tillämpning, enligt hvad så väl Kongl.
Krigs -Kollegium som Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-inrättningar anfört,
under en följd af är utan anmärkning egt rum vid de flesta Kronans magasin och förråder,
tydligen ådagalägga beholvet deraf, att en nådig förklaring af meranämnde stadgande,
i öfverensstämmelse med ofvan anförda åsigt, varder utfärdad; äfvensom Utskottet
anser den omständigheten, att frågan om en dylik förklarings meddelande i afseende
å uppbörden vid de kronomagasin, som lyda under Kongl. Styrelsen öfver Fängelser
och Arbets-inrättningar, för närvarande är på Kongl. Maj-.ls Nådiga pröfning beroende,
icke utgöra hinder för Rikets Ständer att i underdånighet anhålla om utfärdande af ett
allmänt gällande stagande uti enahanda syftning; — och torde Utskottet i öfrigt, med
anledning af Kongl. Krigs-Kollegii yttrade mening, att nu ifrågaställda förändring i upp
-
32
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 18.
bördsredovisningen vid Kronans magasin, skulle innebära en på billighet och rättvisa
ej grundad inskränkning i magasins-uppbördsmannens rättigheter och fördelar, endast
behöfva erinra, alt om någon väsendtlig minskning af nämnde förmåner derigenom skulle
uppslå, det icke bör möta svårighet att bereda uppbördsmannen ersättning för denna
förlust genom en förändrad löne-reglering hvilket, äfven om någon uppoffring för Statsverket
deraf blefve en följd, enligt Utskottets åsigt, vore vida lämpligare än att bibehålla
det nu gäliande stadgandet, helst den hittills iakttagna tillämpningen deraf kan synas
innebära ett godkännande å Statens sida af en så beskaffad förvaltning, hvarigenom
uppbördsmannen årligen redovisar och lillgodoför sig behållningar, de der svårligen
kunna hafva uppkommit annorlunda än på Statens eller ock enskilde, af uppbörds-förvaltningen
beroende, personers bekostnad.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, finner Utskottet sig ega grundad anledning
alt instämma i Revisorernes gjorda hemställan,
det Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af den nådiga förklaring, att stadgandet uti 1 § 8
mom. af 1812 års afskrifnings-reglemente bör vid uppbörds-förvaltningen
å Kronans magasin och sjukhus tillämpas och förstås
på samma sätt, som genom lil § af 1841 års reglemente är i
afseende å sjö-expeditioner föreskrifvet.
§ 32.
(Rev.-ber. pag. 102. Förkl. pag. 271.)
Uti Kongl. Krigs-Kollegii, med anledning af Revisorernes uti nästförestående §
omförmälda anmärkning, afgifua underdåniga förklaring är, bland annat, äfven upplysning
meddelad rörande orsaken till det betydliga öfverskott å artikeln hö, som, enligt
samma anmärkning, uppbördsmannen vid Carlsborgs kronomagasin fått sig tillgodoberäkna;
och har Utskottet ansett sig böra särskildt påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet
å förhållandet med omförmälda öfverskott, hvilket, enligt den underdåniga förklaringen,
skall hafva härrört deraf, att allt hö för Carlsborgs fästnings behof efter
gammalt i orten gängse bruk levererats med beräkning af 25 skålp. på lispundet, ehuru
uppbördsmannen från förrådet ullemnat och uti sin redogörelse debiterat nämnde artikel
endast efter 20 skålp. på lispundet. I öfrigt har Utskottet inhemtat, att ifrågavarande,
enligt Utskottets åsigt, emot begreppet af en rätt ordnad förvaltning helt och hållet
stridande uppbörds-sätt äfven varit föremål för anmärkning hos Kongl. Krigs-Kollegiuin,
och att, med anledning af en dylik anmärkning vid 1854 års redogörelse, Kongl. Kollegium
under den 17 Juli innevarande år förständigat vederbörande, att vid hädanefter
skeende auktioner (ill upphandling af hö för fästningsbyggnadens behof ej må tillkännagilvas
eller föreskrifvas, att samma vara skall levereras med 25 skålp. på lispundet eller
i så kallad fast vigt. Enär likväl ett sådant lillkännagifvande eller föreskrift sannolikt
ej tillförene egt rum, och förbudet deremot i allt fall icke utgör hinder för det anmärkta
missbrukets fortfarande, torde andra åtgärder böra till förekommande deraf vidtagas ;
men med afseende å de förändrade grunder för mått och vigt, hvilka, jemlikt Kongl.
Stadgan den 31 Januari 1855, efter några års förlopp skola allmänt tillämpas, synes
det icke lämpligt, att någon bestämd beräkningsgrund i detta hänseende föreskrifves;
och för nu ifrågavarande ändamål anser Utskottet endast erfordras det stadgande, att
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 18.
33
vid utlemnande från kronans förråder och magasin af så väl hö som andra varor och
artiklar, äfvensom vid dessa varors redovisning, bör iakttagas samma beräknings-grund i
afseende å vigt och mått, hvarefter varorna blifvit upphandlade och till Kronans magasin
levererade, hvadan Utskottet alltså hemställer,
det Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet an
hålla,
att nådig föreskrift, i öfverensstämmelse härmed, måtte varda
vederbörande till iakttagande meddelad.
§ 33.
(Rev.-ber. pag. 103. Förkl. pag. 272.)
Med förmälan, hurusom i afseende å provianteringen vid Carlsborgs fästning den
åtgärd under de sednare åren vidtagits, att mjöl i stället för spanmål blifvit för fästningens
behof upphandladt, men ait, enligt hvad räkenskaperna äfven utvisade, det
upphandlade mjölet icke levererats i någon stor qvantitet på en gång utan månadtligen
i mån af behofvet, hafva Revisorerne, med förnyande af den i sådant hänseende vid
1851 års Stats-revision framställda anmärkning, erinrat, att magasins-förvaltaren fortfa
rande
fått sig tillgodoräkna afskrifnings-procent å allt det mjöl, som blifvit användt och
Kronan derigenom måst vidkännas en betydlig kostnad, hvilken, enligt Revisorernes
tanke, kunnat besparas, om det till förbakning ämnade mjölet antingen direkte från
leverantören eller ock omedelbart efter intägten och utan att omvägning hehöft ifrågakomma,
till bagaren aflemnats uti det rum af Kronans magasin, som, enligt upprältadt
kontrakt, varit för sådant ändamål till hans disposition upplåtet.
1 anledning häraf är uti den underdåniga förklaringen bland annat anfördt, att
ofvannämnda, med Ragaren Roustedt år 1824 afslutade kontrakt blifvit för flera år
tillbaka upphäfdt och att delsammas återupplifvande skulle medföra åtskilliga olägenheter,
såsom dels att ett särskildt magasin för delta mjöl behöfde inrättas, emedan ett
förråd af denna vara alltid måste finnas utöfver det till brödbakning för dagen erforderliga,
dels att bagaren härigenom blefve uppbördsman och redogörare för det lill förbakning
emottagna, och proviant-förvaltaren deremot för det till andra behof och till
daglig, utminutering afsedda mjölet, med hvardera åliggande redovisnings-skyldighet och
dermed förenad rättighet till afskrifning, dels ock alt provianl-uppbördsmannen skulle,
vid mistningen af den honom nu tillfallande afskrifnings-procent å det till förbakning
ullemnade mjölet, komma i åtnjutande af dylik procent å det emottagna brödet, hvilken
förmån nu, jemlikt Kongl. Rrefvet den 27 Juli 1841, icke bestås och hvarigenom således
en ökad utgift för kronan skulle föranledas; — och får Utskottet, enär dessa nu
anförda förhållanden synas utgöra väsendtliga hinder för det af Revisorerne framställda
förslag, hemställa,
att förevarande anmärkning må förfalla.
Salpeter-Fon den.
§ 34.
(Rev.-ber. pag. 123. Förkl. pag. 283.)
Af denna fonds redogörelser hafva Revisorerne inhemtat, att de från länen levererade
qvantiteter salpeter icke, såsom det hort förväntas, varit i någon mån beroende
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Satnl. 1 Afd. 5 Haft. 5
34
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 18.
af stoi leken utaf de till samma län ullemnade län till salpelerladors anläggande och inköp
af sjudningspannor, sä att, exempelvis, från Kronoborgs län, som innehaft lån lill
större belopp, än något af de öfriga länen, endast blifvit levereradt, år 1852, 1481 Lisp.
3 skålp. 4 lod salpeter och, år 1853, 1749 Lisp. 2 skålp. 6 lod, och från Blekinge län,
hvilket dernäst varit i åtnjutande af det betydligaste lånebeloppet, inkommit salpeter till
så ringa qvantiteter, som 38 Lisp. år 1852 och 238 Lisp. 11 skålp. 8 lod år 1853,
men deremot från Westerbottens län, dil icke några lån blifvit lemnade, levererats de
största qvanliteterne af nämnde vara, nemligen, år 1852, 7227 Lisp. 6 skålp. och år
1853, C243 Lisp. 8 skålp. Detta förhållande hade hos Revisorerne uppväckt tvifvel, huruvida
åtgärden att medelst räntefria lån söka uppmuntra salpeternäringen motsvarat det
afsedda ändamålet; och då det vore sannolikt, att frågan om ett fortsatt meddelande af
dylika understöd för salpeternäringen komme att ånyo upptagas i den mån de hittills ullemnade
lånen blpfve lill Staten inbetalta, hade Revisorerne funnit sig böra å detta ämne
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Stats-Utskoltet, som för ett noggrant bedömande af den sålunda utaf Revisorerne
väckta fråga, ansett nödigt att förskaffa sig upplysning om de sednare årens resultater i
afseende å salpeternäringen inom de län, till hvilka de betydligaste låneunderstöd blifvit
ullemnade, har dervid funnit, att under de sednaste åren följande qvantiter salpeter blifvit
från uedanuämnde län levererade:
år 1854 år 1855 år 1850
Kronobergs län 1642 1586 1333 Lisp.
Blekinge län 358 364 124 ”
Westmanlands län 903 689 426 ”
Dessa uppgifter, likasom de utaf Revisorerne meddelade, synas ådagalägga att salpelernäringen
inom nämnde provinser är uti ett beständigt aftagande, och Revisorernes
yttrade åsigt, att omförmälde försök till samma närings upphjelpande ej utfallit tillfredsställande,
torde alltså härigenom finnas bekräftad.
Utskottet har emellertid äfven inhemta!, dels att ifrågavarande låneunderstöd, jemlikt
särskildt meddelade nådiga föreskrifter, icke fått ullemnas längre än till slutet af år
1847, och dels alt de låntagare, hvilka icke fullgjort stadgade vilkor om salpeterladors
anläggande och underhåll, varit förpligtade att de erhållne lånebeloppen jemte ränta
genast återgälda, hvilket äfven i sådane fall iakttagits. Med afseende härå och då de
mindre fördelaktiga resultaten af dessa försök numera äro tillförlitligt kända, i följd hvaraf
det bör kunna antagas, alt dylika understöd ej vidare komma alt beviljas, anser Utskottet sig
icke hafva skäl att tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd i an
ledning
af Revisorernes ofvan anförda framställning.
Topografiska Korpsen.
§ 35.
(Rev.-ber. pag. 126. Förkl. pag. 285.)
Revisorerna hafva anmärkt, hurusom redogöraren vid Topografiska Korpsen, i anseende
dertill att Korpsens anslag 12,000 R:dr från Kongl. Krigs-Kollegium reqvirerals
endast i tvänne poster hvarje år, haft, vid de tider, då dessa reqvisilioner skett, under
sin vård ganska betydliga summor; och då det icke syntes nödigt, enär utgifterna blifvit
endast succesivt och i mindre poster bestridda, att lillgångarne lill -hela sitt belopp
inucstodo hos Redogöraren, hafva Revisorerne ansett lämpligare, alt de för hvarje år öf
-
Slals-Utskottels Utlåtande N:o IS.
35
verblifna behållningarne äfvensom de å anslaget Ivftade summor, i den män de icke behöfde
användas till omedelbart förestående utbetalningar, insattes på räkning hos Rikets
Sländers Bank, hvarifrån de för utgifternas bestridande erforderliga medel kunde, i mån
af behof, reqvireras; — men som Utskottet af den underdåniga förklaringen inhemta!,
att det föreslagna sättet för ifrågavarande medels förvarande och utassignerande till förefallande
utgifter skulle medföra flera svårigheter och under en stor del af året blifva
overkställbar!, då hvarken Chefen eller någon af Korpsens officerare funnes närvarande
för alt underteckna assignalionerna, anser Utskottet sig böra hemställa,
att ifrågavarande anmärkning må förfalla.
Styrelsen för allmänna Fug- och Fallenbyggnader.
§ 36.
(Rev.-ber. pag. 141. Förkl. pag. 287.)
Uti ofvannäinnde Styrelses räkenskaper för begge.revisionsåren balanserades, under
rubriken ”oredovisade anslag," eli belopp af 4,891 R:dr 18 sk., utgifvet till f. d. bolaget
för slussanläggning vid Dejefors och Forshaga; oell hafva Revisorerne om förhållandet
med detta anslag och lill dess redovisning vidtagna åtgärder meddelat en utförlig framställning,
för hvars innehåll Utskottet ansett sig i korthet böra redogöra.
Till utförande af slussanläggningar vid Dejefors och Forshaga, för att derigenom
sammanbinda båtlederna vid Clara eif, anvisades genom Kongl. Brefvet den 16 Mars
1826 en summa af 100,000 R:dr alt af slrömrensningsfondens medel utbetalas lill ett för
nämnde förelag bildadt aktiebolag, och sedan detta bolag för del beviljade anslaget ställt
säkerhet uti såväl det tecknade, men ännu icke inbetalta akliebeloppel 27,300 R:dr som
hela slussaiiläggningen med hvad dertill hörde, blef, enligt gjord ansökning, en summa
af 5,000 R:dr utaf de anvisade medlen lill Direktionen utbetald, hvilka tillgångar likväl
endast användes lill åtskilliga förberedande arbeten af mindre betydenhet, äfvensom uppköp af
matcrialier samt till afbetalning af öfverenskomna jordersällningar. Då nemligen underliden
fråga uppståttom vidtagande af andra åtgärder till båtfarlens å Clara eif förbättrande, och Kongl.
Maj: t af sådan anledning under den 26 Mars 1828 i nåder förordnal, att vidare statsbidrag lill
den ifrågaställa slussanläggningen icke skulle ega rum, förklarade sig bolagets intressenter
önska befrielse från de al dem iugångna förbindelser och allt hvad med delta förelag
egde gemenskap, i hvilket, afseende bolagets Direktion erhöll nådig befallning att inkomma
med redogörelse för de redan uppburna medlens förvaltning. Denna redogörelse blef,
efter vid flera tillfällen förnvade påminnelser, först år 1850 af Direktionen aflemnad till
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader; och inhemtades af samma redogörelse,
bland annat, att, oberäknadt till kronan redan återhelalte 108 R dr 30 sk., till ersättande
af de öfriga uppburna medlen icke fanns annan tillgång än möjligen den jord, om hvars
afslående för Slussanläggningen Direktionen uppgjort kontrakt med egarne af Skifed och
Dejefors, och för hvilken äfven de öfverenskomna köpeskillingarne blifvit tili en del erlagda,
nemligen till egarne af Skifed 1,033 R:dr 16 sk. och till Dejefors’ egare 3,125
R:dr; varande likväl, enär nämnde köpekonlrakter förkommit och ej kunnat, lillrältafås,
berörda utgifter icke genom original-verifikationer styrkta, ehuru en bland handlingarne befintlig
afskrift af ett mellan Clara elfs slussbolag och egarne af Skifed den 12 Mars 1827
afsluladt köpekontrakt om ifrågavarande jordrvmd innehölle, att de sednare erkänt och
qvittera! den öfverenskomna köpeskillingen, 1,033 R:dr 16 sk., såsom af dem bekommen,
hvaremot, till bestyrkande af enahanda utgift till egarne af Dejefors, Grosshandelsbolaget
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
Janies Dickson & Komp., endast förekommit redogörarens skriftliga uppgift, alt beloppet,
3,125, R:dr, skulle den 20 Mars 1827 blifvit af numera aflidne Kommerse-rådet och
riddaren Norström uppburet och qvitteradt; i hvilket sistnämnda afseende för öfrigt blifvit
anfördt, att det köpekontrakt, angående jorden vid Dejefors, som skulle med bemälde
Grosshandelsbolag vara afslutadl och deruti köpeskillingen jemväl vore qvillerad, under
kolerafarsolens härjande i Carlstad förkommit, liksom äfveu de öfver dessa förhandlingar
förda protokoller, hvilka förvarats af Direktionens Sekreterare, Länsnotarien E. Lundberg,
som år 1834 derstädes i kolera aflidit, och hvilka handlingar sedermera, oaktadt noggranna
efterforskningar, icke kunnat tillrättafas.
Då Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, med hänsigt till Direktionens,
vid afgifvandet af omförmiilde redogörelse, underdånigst gjorda ansökning oin afskrifning
af skillnaden emellan de utaf statsmedel uppburna 5,000 R:dr och nyssnämnde
till Kronans kassa inlevererade 108 R:dr 30 sk., funnit betänkligheter möta för den begärda
afskrifningen, samt, i anledning häraf, handlingarne i målet blifvit till JustitieKanslers-Embetet
och derefter, för vidare handläggning, till Kongl. Kammar-Rätten öfverlemnade,
hade sistbemälde Embetsverk, sedan dess Advokat-Fiskals-Embete vrkal ersättningsansvar
mot Direktionens tvänne qvarlefvande ledamöter, men den ene af dessa under
rättegången aflidit, utan alt vara i målet slutligen hörd, genom Utslag den 14 Juni
1853 uppå anförda skäl befriat den ende ännu qvrlefvande Direktions-ledamolen från det mot
honom väckta åtal; hvilket Utslag blifvit af Kongl. Maj:t under den 29 Mars 1855 i
nåder gilladt och faststäldt.
Efter meddelandet af denna till sitt hufvudsakliga innehåll nu anförda framställning,
hafva Revisorerna för egen del yttrat: ali genom Kammar-Rättens, af Kongl. Maj:t fastställda,
beslut, förevarande, sedan mer än 25 år tillbaka, dels på utredning i administrativ
väg och dels på domstols åtgärd beroende fråga om redovisning för de af ofvannämnde
siussaniäggnings-bolag uppburna allmänna medel, numera blifvit så tillvida afgjord, att f.
d. Bolagsdirektionen vore frikänd för ansvarighet inför Kongl. Maj:t och Kronan för de af
densamma, i afseende å berörde arbetsföretag, vidtagna åtgärder; men då likväl, till följd
deraf, att Kongl. Kammar-Rättens Advokat-Fiskals-Embete, som haft atl i delta mål utföra
Kronans talan, riktat sina påståenden endast emot bemälde Direktion, Kammar-Rättens
utslag icke eller afselt annat än Direklions-ledamölernes ersättningsskyldighet, vore
följaktligen frågan, huruvida bolaget sjelf kunde lagligen tillförbindas att till Kronan återbära
större eller mindre del af de emottagna, men icke behöringen redovisade medlen,
hvilken fråga aldrig utgjort föremål för domstols pröfning, ännu alt anse såsom oafgjord;
— på hvilket förhållande Revisorcrne ansågo sig desto heldre böra fästa uppmärksamhet,
sora ofvanstående framställning af bolagets åtgärder och förvaltning antydde, att en del
af den fasta egendom, som uppgifvits vara för slussanläggningen inköpt, ännu måste tillhöra
bolaget, och genom rättegångs anställande torde kunna utrönas, huruvida äfven af
den öfriga delen, hvarmed förhållandet syntes mera tvifvelaktigt, någan tillgång till ersättande
af det allmännas förlust kunde beredas.
Af Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader i anledning af revisionsberättelsen
afgifna underdåniga utlåtande, har Utskottet vidare inhemtat, att, sedan ofvannämnde
inför Kongl. Kammar-Rätten anställda åtal blifvit slutligen afgjordt och målet öfverlemnadt
till Styrelsens handläggning enligt Kongl. Förordningen den 11 December
1830, angående behandling af extra ordinarie afskrifningslrågor och anmärkningsmål,
Styrelsen under den 22 November sistlidet år och således innan Styrelsen erhållit del af
Revisorernes förevarande framställning, genom utslag beslutat att i räkenskaperne afskrifva
meranämnde återstod och underställt detta utslag Kongl. Kammar-Rätten, som
den 17 derpåföljde December detsamma godkänt och fastställt.
Siafs-Utskoitcts Utlåtande N:o 18.
37
Civil-Statens Pensions-Inrättning.
§ 37.
(Rev.-ber. pag. 145. Förkl. pag. 290.)
Jemle förmälan hurusom, med anledning af 1853 års Siats-revisorers gjorda
framställning att, enär för pensionering af civila embets- och tjenstemäns enkor ocb
omyndiga barn, eli statsanslag å 25,000 R:dr vore anvisadt, samt Civil-statens allmänna
enke- och pupillfond uteslutande bestode af allmänna medel, redogörelsen deröfver borde
undergå granskning hos Kongl. Kammar-rätten, direktionen öfver Civil-statens Pensionsinrättning
uti underdånigt utlåtande tillstyrkt nådigt bifall till det sålunda väckta förslaget, hafva
sednast församlade Revisorer, enär nämnde räkenskaper icke för något af revisionsåren
blifvit uti Kongl. Kammar-Rätten granskade, hemställt, det Rikets Ständer ville hos Kongl.
Maj;t i underdånighet anhålla, att den föreslagna och tillstyrkta åtgärden måtte, derest
icke något hinder för dess verkställighet skulle anses möta, varda vederbörande till
iakttagande anbefalld; — men som Utskottet inhemta), att Kongl. Majit under den 7
Mars innevarande år funnit godt i nåder förordna, att de årliga redogörelserna, såväl
för pensionering af civile embets- och Ijeslemäns enkor och omyndiga barn, som för
Civil-statens allmänna enke- och pupillfond hädanefter skola till Kammar-Rätten för behörig
granskning öfverieinuas, lärer vid sådant förhållande Revisorernes ifrågavarande
framställning
icke till vidare åtgärd föranleda.
Arméens Pensions-kassa.
§ 38.
(Rev.-ber. pag. 148. Förkl. pag. 291.)
Sedan vid 1851 års Stats-revision uppmärksamhet fästats derå, alt militäre
embetsmän åtnjöto pension från Arméens Pensions-kassa på samma gång, som de uppburo
lön eller pension för civil tjenst, ocb Revisprerne, enär kassans behållning under
de sednare åren småningom minskats, i följd hvaraf farhåga måste uppstå för dess
framtida bestånd, funnit angeläget, att den förändring i reglementets föreskrift vidtoges,
att kassan befriades från utbetalning af pensioner lill sådane delägare som framdeles
erhölle tjensler i civil väg eller blefve på allmänna Indragnings-staten uppförde, så hafva
sednast församlade Revisorer förklarat sig i så måtto biträda denna åsigt, all de ansåge
ett billigt stadgande kunna uppgöras, hvarigenom pensious-innehafvare, hvilken erhöll
annan tjenst med högre löneförmåner, finge vidkännas ett så stort afdrag å dessa förmåner,
som motsvarade pensionsbeloppet.
Enär, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Majit, uti sin till Rikets nu församlade
Ständer aOåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
såsom bidrag till arméens pensionering äskat för nästkommande stalsregleringsperiod
ett årligt kreditiv, förslagsvis beräknad! till 150,000 Ridr Runt, och Utskottet framdeles,
vid uppgörande af förslag till stats-regleringen, kommer att meddela sitt yttrande i anledning
af högstberörde nådiga framställning, vill Utskottet i sammanhang dermed taga
förevarande af Revisorerne väckta fråga uti öfvervägande och hemställer alltså, att
densamma för närvarande icke må till någon åtgärd af Rikets
Ständer föranleda.
38
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 18.
Amiralitets Krigsmans-kassan.
§ 39.
(Rev.-ber. pag. 148. Fork!, pag. 293.)
Efter omförmälande hurusom, vid sistförflutne Riksdag, Rikets Ständer, med afseende
å den vid 1851 och 1853 års statsrevisioner väckta fråga, alt Amiralitels-Krigsmans-kassans
samtliga räkenskaper skulle undergå granskning af Rikets Ständers Revisorer,
förklarat sig, i enlighet med Slats-Utskollets tillstyrkan, finna den härom gjorda
framställningen icke böra till någon åtgärd föranleda, hafva sednast församlade Revisorer
anfört att, ehuru således, i följd af Rikets Ständers ofvanberörda beslut, Amiralitetskassans
direktion icke vore skyldig att till offentlig granskning aflemna kassans samtliga
räkenskaper, Revisorerne likväl ansågo nödigt alt Rikets Ständer, för att tillförlitligt
kunna bedöma lill hvilket belopp statsanslag för kassans upprätthållande erfordrades
jemväl egde kännedom om delägarnes bidrag, i följd hvaraf Revisorerne hemställt, alt
en summarisk uppgift å alla kassans inkomster och utgifter hädanefter måtte räkenskapen
bifogas.
I anledning häraf har Krigsmans-kassans direktion vid det algifna underdåniga
utlåtandet bifogat uppgjorda utdrag af räkenskaperna öfver alla kassans inkomster och
utgifter tor åren 1852 och 1853; och ehuru direktionen dervid i underdånighet framställt
den mening, att Rikets Ständers Revisorer icke skulle på grund af dylika räkenskapsuppgifter
kunna utreda eller tillförlitligt bedöma kassans större eller mindre behof
af statsanslag, finner likväl Utskottet, enär nämnde utgifter dock synas blifva till någon
ledning för ett sådant bedömande, sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad
Revisorerne i omförmälde hänseende föreslagit, och hemställer alltså,
att Rikets ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
nådig föreskrift mätte varda vederbörande meddelad, att, jemte de
utdrag af kapitalräkningarne öfver Amiralitels-krigsmans-kassans
pensions- och gralial-fonder, hvilka, enligt Kongl, brefvet den 31
Juli 1845 till Rikets Ständers Revisorer skola öfverlemnas, äfven
summariska uppgifter öfver samma fonders alla inkomster och utgifter
böra till hvarje statsrevision uppgöras och Revisorerne
meddelas.
Kongl. Styrelsen öfver Fängelser oeh Arbetsinrättningar.
§ 40.
(Rev.-ber. pag. 150. Förkl. pag. 297.)
Beträffande den skuld, hvarför Fångvårds-stvrelsen, enligt räkenskaperne häftade
hos Kongl. Stats-Konloret, utgörande vid 1853 års utgång 131,268 R:dr 22 sk. 9 rst.,
hafva Revisorerne meddelat en på Styrelsens till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga berättelse
grundad redogörelse för tillkomsten af samma skuld, hvaraf hufvudsakligen inhcmtas,
ali då styrelsen år 1842 öfvertog förvaltningen af fångvården i dess helhet,
bildades vid hufvudbokens uppgörande för samma år af en del fångvårdens dåvarande
tillgångar ett kapitalbelopp, som sedermera, efter afräkning af åtskilliga deri ingående
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 18.
39
fängelsebyggnaders värde, i hufvudboken bibehållits, men att denna kapitaltillgäng, i anseende
till åtskilliga uppgifna omständigheter, sorn gjort ett större lörlagskapilal för
styrelsen behöfligt, blifvit under de följande åren otillräcklig, i följd hvaraf de under
samma år uppkomna betydliga besparingar å fångvårds,anslaget, i verkligheten representerade,
till en väsendtlig del, genom fångvårdens förråder och kassor, icke kunnat kontant
öfverlennäs, utan för hvarje år i styrelsens hufvudbok godtgjorts Kongl. StatsKontoret,
hvilket utgjorde anledningen till detta embelsverks ofvannäinndc betydliga fordran;
och hafva Revisorerne, som utan alt bestrida behofvet för fångvårdsstyrelsen af
ett förlagskapilal, funnit styrelsens åtgärd alt, på sätt som skett, bereda sig en dylik
fond, vara med statsregleringeus grunder oförenlig, yttrat den åsigt, alt bildandet af ett
sådant kapital icke bort ega rum, utan att Kongl. Majit pröfvat bebofvet och Rikets
Ständer beviljat de för ändamålet erforderliga medlen.
I afseende härå får Utskottet anmäla, att, då förevarande anmärkning, i hvad
den afser ett förhållande, som under den förflutna tiden egt rum, synes icke vara af
beskaffenhet att till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda, men deremot frågan
om medels anvisande lör framtiden till ett förlagskapilal lör fångvårdsstyrelsen lämpligast
torde böra afgöras i sammanhang med stalsregleringen, ämnar Utskottet att framdeles i
utlåtandet angående 2:dra hufvudlitelns anslag meddela särskildt yttrande i anledning af
denna Revisorernes framställning.
§ 41.
(Rev.-ber. pag. 156. Förkl. pag. 299.)
Med afseende å beskaffenheten af kronoarbetskarlars och fångars sysselsättning samt
den verkan denna haft till minskning i Statens utgifter för fångarnes underhåll, hafva
Revisorerne meddelat åtskilliga, utur fångvårdsstyrelsens berättelser hemtade, upplysningar,
hvaraf visat sig, att resultat,erna i nämnde hänseende utfallit högst olika vid
olika fängelser, men att del mest ofördelaktiga förhållandet inträffat vid fängelserna i
Götheborg och å Långholmen, hvarest inkomsten af fångarnes dagsverken utgjort i medeltal:
del förra året i Götheborg 1 sk. 7 rst. och på Långholmen 3 sk. 10 rst. samt
det sednare året, i Götheborg 4 sk. 1 rst. och på Långholmen 1 sk. 11 rst., eller om
hela nelto-iukomsten vid dessa fängelser fördelades på samtlige utspisade portioner, för
hvarje portion, hvilken å det förra stället kostat Staten 6 sk. 11 rst. och å det sednare
7 sk. 6 rst., lemnat ersättning, vid Götheborgs fängelse, med 1 sk. år 1852 och med
2 sk. 6 rst. år 1853 samt vid fängelset på Långholmen, med 1 sk. 11 rst. det förra
och med icke fullt \ rst. det sednare året. Beträffande orsaken till dessa förhållanden
vid straff- och arbets-fängelsel å Långholmen, hvarest ställningen det sednare året försämrats,
då den deremot förbättrats vid Götheborgs fängelse, hafva Revisorerne anfört,
att del stora antal förspilda dagsverken vid detta fängelse äfvensom den med stor förlust
bedrifna tillverkningen af buldan för fängelsets behof syntes hafva väsendtligen bidragit
till del ofördelaktiga resultatet af fångarnes arbete. Af hindrade dagsverken hade
år 1853 icke mindre än 2,727 tillkommit i saknad af arbete, ehuru det syntes böra vid
detta fängelse med dess läge invid hufvudstaden i allmänhet vara mindre svårt än vid de
andra fängelserna, att bereda arbete åt fångarne. Buldanstillverkningen åter hade under
samma år, utom utspisningskostnaden, som, efter 7 sk. 6 rst. per dag, utgjort 4,610
R:dr 5 sk., medfört en förlust för Staten af 2,642 R:dr 23 sk., hvarvid den ansenliga
åtgången af hampa för nämnde tillverkning äfvensom det betydliga beloppet af utbetalda
arbetspremier gifvit anledning till den förmodan, att missbruk i dessa afseenden mäste
hafva egt rum; — och ansåge Revisorerne de sålunda anförde omständigheterne rörande
40
Stats-Utskottets\ Utlåtande N:o 18}
straff- och arbels-fängelset på Långholmen, i förening med de många rymningarne samt
fylleri- och bränvins-smugglings-förseelserne jemte de derstädes uppkomna myterierna,
ådagalägga så stora fel i förvaltningen af delta fängelse, all Revisorerne ej kunnat underlåta
att å förhållandet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
I anledning af dessa anmärkningar har Kongl, Styrelsen uti sitt underdåniga
utlåtande bland annat upplyst, att de såsom hindrade i brist af arbete upptagne 2,727
dagsverken, utgörande för hela fångpersonalen endast omkring 5 arbetsdagar, egentligen
uppkommit lill följd af det upplopp vid fängelset, som vid slutet af året egde rum, och
i anledning hvaraf större delen af fångarne måste under någon tid hällas instängd i logemcntcrua,
der lämpligt arbete för deni icke kunde beredas; äfvensom Styrelsen, vidkommande
det anmärkta förhållandet med buldanstillverkningen dels åberopat de stora
svårigheter, som i allmänhet vore oskiljaktiga från arbetens bedrifvande med en personal
sådan som den ifrågavarande, hvilka svårigheter i väsendtlig mån blifvit ökade genom
Kougl. Brefvet den 22 December 1846, som lill betydlig del inskränkte antalet af
de arbetsslag, hvartill fångar finge användas, dels ock redogjort för de särskildta omständigheter,
som föranlcdt Styrelsens i ofvannämnde hänseende vidtagne åtgärder; i betraktande
hvaraf, samt med hänsigt till den behållning af omkring 70,000 R:dr B:eo, fångarnes
arbeten i allmänhet under de sednare åren inbringat, Styrelsen ansåg det sätt,
hvarpå dessa arbeten i allmänhet blifvit ordnade, icke hafva varit ofördelaktigt. Hvad
likväl särskildt beträffade buldanstillverkningen vid Långholmen år 1853, så ehuru beloppet
af den förlust, som dervid uppkommit, icke varit känd förr än räkenskaperna afslutades,
hade emellertid Styrelsen under årets lopp halt sig bekant, att förvaltningen
vid fängelset icke blef behöringen handhafd, hvarföre Styrelsen ock sökt att såväl härutinnan
som i afseende å det ofördelaktiga resultatet af buldanstillverkningen åstadkomma
rättelse, dels genom ofta meddelade erinringar af Styrelsens dåvarande Ordförande, dels
genom ombyte ej mindre än 2:ne gånger under året af arbetsföreståndare, än ock, emot
slutet af året, af den tjensteman, som hade hela förvaltningen af fängelset sig anförtrodd.
Enär, i betraktande af hvad Styrelsen sålunda anfört och upplyst, det torde kunna
antagas, att de af Revisorerne anmärkta felaktigheter i förvaltningen af straff- och arbets-fängelsel
å Långholmen numera äro i väsendtlig mån afhjelpta, och då Rikets Ständers
näst sammanträdande Revisorer icke lära underlåta att tillse, huruvida för den följande
tiden anledning förekommer lill de nu gjorda aumärkningarnes förnyande eller om
de medfört åsyftad rättelse, anser Utskottet sig böra hemställa,
att vid den underdåniga förklaringen må bero; —
hvarjemte, beträffande Revisorernes i sammanhang härmed uttryckta önskan i afseende
å meddelandet för framtiden af saknade uppgifter rörande straff-fängelserna i Warberg
och Landskrona, Utskottet, euär den underdåniga förklaringen innehåller att delta redan
vid afgifvandet af 1857 års underdåniga berättelse blifvit iakttaget, finner äfven denna
framställning
icke tili vidare åtgärd föranleda.
Deremot och med anledniug af de förhållanden, som Fångvårds-slyrelsen uti sitt
underdåniga utlåtande anfört såsom försvårande möjligheten alt förskaffa arbete åt fångarne,
har Utskottet, då genom beredande af lättade tillfällen dertill dels en större sedlighet
bland fångarne ulan tvifvel skulle befrämjas, dels arbetet kunde med mindre förlust
för Staten bedrifvas, samt för öfrigt de förhållanden, hvarunder Kongl. Brefven den
22 December 1846 och den 12 Juni 1852 tillkommit, numera i väsendtlig mån förändrats,
funnit sig böra föreslå,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse hemställa, huruvida
icke omsländigheterne må medgifva vidtagandet af en sådan ändring
-
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 18.
41
dring af de uti ofvanåberopade Nådiga Bref ^meddelade föreskrifter,
hvarigenom cn slörre frihet tili arbete för fångarne beredes.
§ 42.
(Rev.-ber. pag. 158. Förkl. pag. 301.)
Af den anledning, att. konto för ”byggnader och reparationer” i Styrelsens bufvudböcker
innefattade gemensam rodovisning för hvad af förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll till berörde föremål utgått och för den andel af reservationsanslaget å 7:de
hufvudtileln till byggnader och reparationer i landsorten, som för läns- och kronofängelsernas
underhåll med 4,000 R:dr årligen till styrelsen utbetaldes, samt att i följd deraf,
det icke kunnat utrönas, huruvida behållningar å detta sednare anslag uppkommit, eller
om, i händelse åter brist deruti uppstått, densamma blifvit betäckt af derå möjligen befintliga
reservationer från föregående år eller af förslagsanslaget lill fångars vård och
underhåll, hafva Revisorerne anmärkt delta förhållande, samt, enär genom ett sådant bokföringssätt
anslaget 5 7:dc hufvudtileln, emot Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständers beslut, fått naturen af förslagsanslag, yrkat, att nämnde anslag lill läns- och
krono-häktenas underhåll hädanefter må i räkenskaperna särskildt redovisas.
I anledning häraf har Kongl. Styrelsen i den underdåniga förklaringen bland annat
anfört, ali ehuru byggnads- och reparalious-kostuaderna för läns- och krono-häktena
redovisas å samma konto i Styrelsens hufvudböckcr, sorn upptaga enahanda kostnader
för de öfriga fängelserna i Riket, särskildta summor dock funnos för hvardera af dessa
slags fängelser utförda, hvadan kostnaden för läns- och krono-fäugelsernas i landsorten
underhåll kunde i det närmaste lika bilt inhemtas, sorn om ett särskildt konto härför
upptagits, äfvensom att ifrågavarande anslag alltifrån 1843 icke något år befunnits för
ändamålet tillräckligt, hvadan ej heller några reservationer derå kunuat uppkomma; — men
då de för Revisorernas framställning anförda skäl, detta oaktadt, synas ega full giltighet,
får Utskottet i öfverensstämmelse dermed hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes meddela vederbörande nådig föreskrift derom, att de
medel, som för läns- och krono-häktenas underhåll årligen till
fångvårds-styrelsen utbetalas, hädanefter böra lill särskild redovisning
i räkenskaperna upptagas.
Derjemte och då Utskottet inhemtat, all anslaget lill fångars vård oeh underhåll
blifvit under revisionsåren lill en del auvändl lill bestridande al kostuader för nybyggnader,
hvilket synes icke böra utan särskildt medgifvande ega rum, ämuar Utskottet alt
framdeles, vid afgifvande af förslag till 2:dra Hufvudtitelns reglering, tillse, om sådana
bestämmelser, att dylika förhållanden icke för framtiden må uppkomma, kunna finnas erforderliga
; — hvilket Utskottet ansett sig nu böra för Rikets Ständer anmäla.
§ 43.
(Rev.-ber. pag. 159. Förkl. pag. 301.)
Vidare är af Revisorerne anmärkt, att, då ofvaiinämnde konto, såsom titeln jemväl
antydde, omfattade ej mindre undcrhålls-arbeteu än äfven nybyggnader vid de äldre
länsfängelserna samt vid fästnings-, straff- och arbets-fängelserna, det icke kunde, i följd
af denna sammanföring af utgifterna till underhålls- och nybyggnads-arbeten, af räkenskaperna
lätteligen skönjas, hvilka kostnader för det ena eller andra föremålet egt rum;
Bih. till B. St. Prof. 1856 « 1857. i Sami. 1 Afd. 5 Häft. 6
42
Stats-Utskottcls Utlåtande N:o 18.
och ansåge Revisorerna, all dessa olika slags utgifter borde i räkenskaperna från hvarandra
skiljas och uli särskilda konli redovisas; — men sorn Utskottet af den undeidåniga
förklaringen inhemta!, dels alt nödig upplysning i berörde hänseende kan af special-re^
dogörelserna vinnas, och dels all utgifterna för fångvården redan nu äro fördelade på
16 särskilda titlar, med afseende hvarå ytterligare tillökning i dessa titlar torde böra
undvikas, finuer Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att förevarande anmärkning må förfalla.
§ 44.
(Rev.-ber. pag. 161 och 163. Förkl. pag. 302.)
ReträfFande extra statsanslagen till cellfängelse-byggnader, hafva Revisorerne dels
anmärkt, att kostnaden för redan färdiga fängelsebyggnader i räkenskaperna in- och utbalanserades,
ehuru, enligt Revisorernes tanke, dessa kostnader'rätteligen bort, efter
byggnadsarbetenas fullbordan, ur räkenskaperna afföras, dels fästat uppmärksamheten
derå, att icke mindre än 55,949 R:dr 43 sk. 7 rst. vid 1853 års slut innestodo obegagnade
af de medel, som för åren 1852 och 1853 blifvit för ifrågavarande ändamål
anvisade; — med afseende å hvilka anmärkningar Styrelsen uti det afgifna underdåniga
utlåtandet erinrat, att, om fängelsebyggnads-reformen betraktades såsom ett helt för sig,
det svnles vara i sin ordning, att de derför använda kostnader årligen balanserades intilldess
reformen blifvit fullbordad, likasom det torde vara af intresse att på ett ställe
hafva alla kostuaderne sammanförda, samt alt det af Revisorerne såsom iuneslående uppgifna
beloppet, 55,949 R:dr 43 sk. 7 rst., utgjorde summan å kassa-konto i hufvudbokeu,
hvaremot den balanserade behållningen endast uppginge tili 18,466 R:dr 24 sk. 8 rst ; —
och får Utskottet, vid betraktande af hvad sålunda förekommit, hemställa,
att vid den underdåniga förklaringen må bero.
Stockholms stads kronoräkenskaper och lunens landsböcker.
§ 45.
(Rev.-ber. pag 171, 172. Förkl. pag. 246.)
Vid granskningen af Stockholms stads kronoräkenskaper hade Revisorerne funnit
dessa upprättade efter en annan method, än den, som vid allmänna verks och inrättningars
räkenskapsföring vanligen löljes; och då nämnde räkenskaper icke vore bragla i
någon öfverensstämmelse, hvarken med rikshufvudboken eller med de specialräkningar
för Stockholms stads särskilda uppbördstrakter, som funnes desamma bifogade, hade det
icke varit för Revisorerne möjligt att kontrollera summorna, ultin att i sådant afseende
uppgöra särskilda omslut, men delta förhållande skulle, enligt hvad Revisorerne anfört,
komma att försvinna, i händelse föreskriften i Kongl. Brefvet den 15 Februari 1855 om
upprättande af nya formulär för samtliga de förvaltande verkens räkenskaper blefve tillämpad!
äfven på Stockholms stads kronoräkenskaper.
Beträffande åter länens landsböcker hafva Revisorerne likaledes fästat uppmärksamheten
på bristande öfverensstämmelse mellan dessa och rikshufvudboken samt derjemte
anmärkt att, då landsböckerna utgjorde endast ett sammandrag af kronouppbörden
i länen, och landtränteriernas specialräkningar åter innefattade redogörelse för sjelfva
kassans ställning, så funnes för närvarande icke någon sådan räkenskap för länen, der
inkomster och utgifter i sin helhet redovisades; och borde, enligt Revisorernes yttrade
åsigt, landsböokerne uppgöras i enlighet med de i det fastställda nya formuläret för riks
-
Stals-Uts/cottets Utlåtande N.o i8.
43
hufvurlboken intagna generalräkningar med länen, i hvilket afseende Revisorerne jemväl
hemställt, alt uppgörandet af de genom ofvanberörde Kongl. Bref föreskrifna nya formulär
borde, hvad länens landsböcker beträffade, sålunda verkställas, att förslag dertill blefve
af vederbörande redovisningsskvldige, i öfverensstämmelse med förut nämnde generalräkning,
upprättade och af Kongl. Statskontoret granskade samt derefter Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning underställde, — i sammanghang hvarmed Revisorerne utlrvekt den önskan,
att alla Statens räkenskaper måtte komma att uppställas efter kalender-år.
Enär, på sätt Utskottet här ofvan uti 11 § meddelat, Kongl. Majit, vid början
af innevarande år, i nåder förordnat en af Kongl. Stafs-kontorels tjenstemän att, under
detta Embetsverks inseende, uppgöra förslag till nya formulär för samtliga de förvaltande
verkens samt alla redovisande enibets- och tjenstcmäns räkenskaper, och då de utaf Revisorerne
i ofvan omförmälda hänseende framställda anmärkningar och förslag redan blifvit
delgifne Kongl. Stals-kontoret, som med afseende derå förklarat sig framdeles, efter
närmare utredning och sedan formulär-arbetet vidare framskridit, skola meddela yttrande
i ämnet, lärer vid sådant förhållande,
någon åtgärd å Rikets Ständers silla, med anledning af ifrågavarande
anmärkningar, icke finnas erforderlig.
§ 46.
(Rev.-ber. pag. 172.)
Af Revisorerne är vidare anmärkt att, ehuru Kongl. Majit, under år 1850, i
sammanhang med fastställandet af nytt formulär för landsböckerna, förordnat att vederbörande
skulle åt de i dessa räkenskaper förekommande äldre balanser egna den utredning
och handläggning, hvarigenom desamma mätte blifva lill slut befordrade, qvarstodo
dock i flera län, enligt landsböckerha bifogade special-räkningar, äldre poster, en
del till högst ringa belopp, så alt exempelvis inom Götheborgs- och Bohus län, under
litell "öfverlevereringar” en mängd dylika poster från äldre år balanserades, deraf de
flesta å blott runslycks- och skillinglal; af hvilket förhållande Revisorerne hemlat anledning
lill den framställning, att sådana äldre balansposter, hvilka ej öfverstiga ett
visst mindre belopp, borde efter någon bestämd lid, t. ex. 10 år, få i räkenskaperna
afskrifvas.
I afseende å denna Revisnrernes framställning, får Utskottet erinra, att hvad
beträffar sådane balansposter, som tillkommit i följd af bristande redogörelse och således
utgöra Stals-verkets fordringar hos uppbördsmännen. någon viss lid för dessa fordringars
afförande ur räkenskaperne icke lämpligen synes böra fastställas, utan torde det,
såsom hittills, böra ankomma på vederbörande att i hvarje fall, efter speciel granskning,
anmäla till afskrifning de fordringsbelopp, för hvilka någon godtgörelse icke kan vara
för Slats-verket att påräkna. Vidkommande åter de af Revisorerne exempelvis omförmälda
s. k. öfverlevereringar, eger ett motsatt förhållande rum med dessa balansposter,
hvilka i allmänhet tillkommit sålunda att rcdogörarne, vid kronouppbördens insändande,
aflemnat densamma i runda summor, hvarigenom inträffat att det levererade beloppet
i någon mån öfverstigit uppbördens verkliga belopp, — varande således dessa balansposter
uppbördsmännens fordringar hos Statsverket; och då Utskottet, lika med Revisorerne,
anser lämpligt, att ifrågavarande balansposter, sorn vanligen utgöra mindre belopp, efter
någon viss tid blefve ur räkenskaperna afförda, finner Utskottet sig föranlåtet hemställa:
att Rikets Ständer mätte uti afgående skrifvelse underdänigst anhålla,
det Kongl. Majit täcktes i nåder meddela sådauc föreskrifter,
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
hvarigenom dylika äldre balansposter må kunna, efter någon lämplig
kortare tid, ur kronans räkenskaper utgå.
§ 47.
(Rev.-ber. pag. 172.)
Vid granskningen af Götheborgs- och Bohus läns landsbok, hafva Revisorerne
fästat uppmärksamheten dervid, att för utbetalningen af den pension, 600 R:dr årligen,
som, genom Kongl, brefvet den 20 Januari 1824, blifvit i nåder tillagd dykeri-kommissarien
0. I. Westbeck, emot vilkor, att han icke allenast hvarje år skulle undervisa
och tilldana fyra elever i den af honom uppfunna kansten att verkställa bergningar å
djupet, ulan ock till trycket befordra en fullständig beskrifning å berörde konst med
alla dertill hörande ritningar, annan verifikation icke funnits räkenskapen bilagd, än
Westbecks qvittenser å de qvartaliter uppburna medlen, hvaremot bevis, alt berörde
undervisningsskyldighet af Westbeck fullgöres, saknades, liksom upplysning 0111 det föreskrifna
arbetet blifvit utgifvel; — men som Utskottet dels haft tillfälle taga kännedom om
en år 1829 i Götheborg hos Samuel Norberg tryckt beskrifning öfver de af Dykeri-kommissarien
Westbeck uppfunna bergnings-instrumenter samt den method han vid sina bergnings-arbelen
begagnat, och dels i öfrigt inhemtat, att Westbeck numera är omkring 90
år gammal och lider af svår döfhet, får Utskottet, med afseende å dessa förhållanden,
hemställa,
att ifrågavarande anmärkning må förfalla.
Skiften och afvitiringar.
§ 48.
(Rev.-ber. pag. 176. Förkl. pag. 304.)
Sedan Rikets Ständer vid sislförflutne Riksdag, med anledning af 1853 års StatsRevisorcrs
derom gjorda hemställan, hos Kongl. Maj:t anmält sin underdåniga önskan, att,
till vinnande af likstämmighet i redovisningen för auslaget till Skiften och Afvittringar,
särskilda redogörelser, i likhet med hvad för Jemtlands och Kopparbergs län egde rum,
borde för dej;öfriga norra länen afgifvas, så hafva sednast församlade Revisorer anfört,
att någon föreskrift om dylika redogörelsers
vederbörande meddelad; — men då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t redan
den 27 Januari 1854 aflåtit nådig befallning till vederbörande om iakttagande af det redovisningssätt
för ofvanberörde anslag, hvarom Rikets Ständer hemställt, lärer, vid sådant
förhållande
denna anmärkning böra förfalla,
å 49.
(Rev.-ber. pag. 176- Förkl. pag. 305.)
Beträffande den vid 1853 års Siats-Revision likaledes väckta och af Rikets Ständer
vid påföljande Riksdag hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälda, men af sist församlade
Revisorer förnyade framställning derom, att särskild underdånig berättelse angående
Skiftes- och Afviltrings-verkels fortgång måtte före hvarje Stats-Revision till Kongl.
Maj:t afgifvas för alt Revisorerne tillställas, har Utskottet inhemtat, alt, sedan Ofver
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
45
Direktörs-Embetet vid Landtmäleriet, uli afgifven underdånig förklaring i anledning al
1855 års revisions-berättelse, ansett nödigt all, för beredande af erforderlige materialier
till sådane berättelser, de från länsstyrelsen^ inkommande uppgifter rörande verkställda
arbeten och deras resultaler blefve tabellariskt uppställda. Kongl. Maj:l under den 27
Juni innev. år meddelat Nådig fastställelse å de af Öfver-Direktören uppgjorda formulär
till dylika tabella riska uppgifter; — och då i följd häraf en sådan berättelse öfver Storskiftes-
och Afvitlrings-verkens fortgång, som Rikets Ständer och deras Revisorer ansett
önskvärd, lärer komma att till nästinträflande Statsrevision uppgöras, finner Utskottet
förevarande framställning
icke till vidare åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Kongl. Landtbruks-Akademien, Ultuna Landtbruks-Insiitut, Allmänna Institutet
flir döfstumma och blinda.
§ 50.
(Rev.-ber. pag. 177, 234, 235. Förkl. pag. 306.)
Med afseende derå, att Kongl. Landtbruks-Akadeiniens räkenskaper icke undergå
granskning i Kongl. Kammar-Rätten, hafva Revisorerne funnit sig föranlåtne inhemta
upplysning om denna Akademis uppkomst och beskaffenheten af de medel, hvilka till dess
inrättande och underhåll blifvit anvisade, samt i sådant afseende meddelat en utförlig
framställning, hvilken Utskottet dock till undvikande af vidlyftighet här torde kunna förbigå,
med anmälan endast, att Revisorerne, på grund af de anförda upplysningarne, funnit
det vara uppenbart, att de medel, som blifvit använda lill Landtbruks-Akademiens
grundläggning och underhåll, till väsendtlig del utgjorts af Statsmedel, hvarföre och då
denna Akademi vore alt betrakta såsom en af Rikets allmänna inrättningar, Revisorerne
ansåge del vara principenligt och med god ordning öfverensstämmande, att årliga redogörelsen
för dess inkomster och utgifter, i likhet med hvad som egde rum vid andra
allmänna verks och inrättningars räkenskaper, hädanefter blefve lill granskning i Kongl.
Kammar-Rätten aflemnad.
Vid afgifvande af infordradt underdånigt utlåtande i anledning af denna framställning
har Kongl. Landthruks-Akademien, jemte öfverlemnande af sin Förvaltnings-Kommittees
betänkande i ämnet, deruti Kommittéen, på anförda skäl, dem Utskottet anser sig
icke heller behöfva nu upptaga, uttalat en från Revisorernes åsigt helt och hållet skiljaktig
mening, nemligen att omförmälde, till Landtbruks-Akademiens grundläggning använda
medel icke i någon mån kunde anses utgöra Statsmedel, för egen del, med instämmande
uti Förvaltnings-kommittéens yttrande, såsom ytterligare skäl för samma åsigt
underdånigst anfört, att då uti Landtbruks-Akademiens räkenskaper inginge, bland annat,
redovisningen för inkomster och utgifter vid skötseln af Akademiens jord eller det så
kallade experimentalfältet, hvarigenom en del af räkenskapen omfattade landtmannaindustri,
och ehuru det vore kändt af hvar och en, som befattat sig med landtbruk, att dervid
dagligen förefölle smärre utgifter af den natur att de icke kunde verificeras, lika litet
som detta kunde ske vid alla smärre försäljnfngar af landtbruket produkter, vågade
Akademien likväl ej göra sig förvissad, att icke denna oundvikligen uppkommande brist
på verifikationer skulle anses såsom fel i räkenskapen och blifva föremål för anmärkningar
af Kammar-Rättens revisorer, samt Akademien sålunda invecklas i tvister af lika
onyttig som tidsödande beskaffenhet; — hemställande derför Kongl. Akademien, att, enär
46
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 18.
tillämpningen i detta fall af det uti Kammar-Rätten vanliga granskningssätt skulle helt
och hältet göra utöfvandet af den ifrågavarande rörelsen omöjligt, det sätt för granskningen
af Akademiens räkenskaper, som Kongl. Maj:t, pä grund af Rikets Ständers
derom gjorda underdåniga framställning, uti dess nådiga skrifvelse af den 1 Augusti
1845 fastställt, måtte äfven framgent få fortfara.
Utan att ingå i bedömande, huruvida de till Kongl. Landtbruks-akademiens
grundläggning ursprungligen använda tillgångar egentligen böra anses såsom Statsmedel
eller icke, finner Utskottet, enär Akademien otvifvelaktig! måste betraktas såsom en af
Rikets allmänna inrättningar, och obestridligt är, att denna inrättning sedermera blifvit
med Statsmedel understödd, dessa omständigheter innefatta tillräckligt skäl för den åsigt,
att Akademiens räkenskaper icke borde vara undandragna den granskning, som för
alla andra allmänna verk och inrättningar är föreskrifven. Då Utskottet således härutinnan
instämmer med Revisorerne, har Utskottet likväl icke kunnat förbise giltigheten
af Kongl. Landtbruks-Akademiens gjorda erinran, alt vid en förvaltning, sådan som
denna Akademis, hvilken icke har ekonomisk vinst till omedelbart föremål, en alltför
speciel granskning skulle kunna medföra väsendtliga olägenheter; men Utskottet föreställer
sig, att det med Revisorernes framställning åsyftade ändamål, öfverensstämmelse
med i allmänhet iakttagen ordning, torde kunna vinnas, utan att nödvändigt medföra
de deraf befarade menliga följder; i hvilket afseende Utskottet alltså löreslår:
alt Rikets Ständer, uti afgående skrifvelse, underdånigst anhålla,
det Kongl. Maj:t, jemte meddelande af nådig befallning, att
Kongl. Landtbruks-Akademiens räkenskaper hädanefter skola till
Kongl. Kammar-rätten för behörig granskning öfverlemnas, täcktes
tillika i nåder föreskrifva, alt denna granskning bör hufvudsakligen
afse siffran och det formela af räkenskaps-förhållandena,
men icke utsträckas till bedömande af den ekonomiska förvaltningen.
I sammanhang härmed och då räkenskaperna för Ultuna Landtbruks-Institut och
Allmänna Institutet för döfstumma och blinda icke heller undergå granskning i Kongl.
Kammar-rätten, men sådant, enligt Utskottets tanke, desto hellre bör ske, som dessa
inrättningar äro i åtnjutande af Slats-anslag, får Utskottet hemställa,
att underdånig framställning härom jemväl måtte af Rikets Ständer
aflålas;
dock som enahauda förhållanden, med hänsigt till förvaltningen, hvilka här ofvan, beträffande
Kongl. Landtbruks-Akademien, äro omförmälda, jemväl ega rum vid Ultuna
Landtbruks-Institut, torde äfven för detta Institut
samma förbehåll i afseende å granskningens omfattning böra af
Rikets Ständer i underdånighet föreslås.
Danviks Hospital.
§ 51.
(Rev.-ber. pag. 203. Förkl. pag. 314.)
Sedan vid flere föregående Statsrevisioner blifvit anmäldt, att Danviks Hospital
från längre tid tillbaka egt oafslutade liqvider med dels sina egna tjenstemän, och dels
Länsstyrelserna i Upsala, Stockholms, Södermanlands och Vestmanlands län för utestående
fordringar uti bemmansräntor och arrenden, sandkörningsmedel m. ni., samt i an
-
Stats-Utskotlets Utlåtande K:o i8.
47
ledning häraf vid 1853 års Statsrevision den upplysning blifvit meddelad att, efter det
en del af berörde fordringar blifvit godtgjord, Direktionen beslutat bos Kongl. Kammarrätten
göra anmälan om afskrifning af återstoden, hvarför liqvid icke skulle vara att
påräkna; så hafva sednast församlade Revisorer anmärkt, alt ännu i 1853 års räkenskaper
en betydlig del af berörde balansposter återfunnes, samt att, enligt hvad Revi
sorerne
derjemte inhemtat, utom hvad anginge åtskilliga belopp i en upprättad rescontreringsliqvid
emellan Danviks hospitalsfond och aflidne redogörarens för samma fond
konkursmassa, äfvensom en år 1853 inkommen afskrifningsfråga, angående 10 tunnor
14 kappar hvete, icke något ärende rörande afskrifning blifvit af Hospitalsdirektionen
till bemälde embetsverks handläggning öfverlemnadt.
[Jti häröfver afgilven underdäning förklaring har Direktionen anfört: alt, sedan
den betydligaste delen af ifrågavarande poster redan blifvit från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms, Södermanlands och Westmanlands län redovisad med 1,011
R:dr 41 sk. 3 rst. b:ko, utredandet af det återstående fordringsbeloppet, utgörande
omkring 920 R:dr, hvaraf det hulvudsakligaste bestode af aflidne Hospitalsinspektoren
Tranas gjorda missföringar i räkenskaper och underlätet iakttagande af gifna föreskrifter
och beslut, hvarigenom betydligare summor redan hort ur räkenskapen hafva utgått,
ännu fortfarande vore under handläggning, beroende på verkställande noggrann undersökning
af så väl räkenskaperna för 22 år eller från och med 1817 till och med år
1838, sorn af de till grund för deras upprättande befintliga handlingar och skrift—
vexlingar med Kongl. Maj:ts ofvanbemälde Befallningshafvande; samt att denna utredning,
så fort tiden sådant medgåfve för hospitalets fåtaliga, med de dagliga göromålen
ständigt sysselsatta tjenstemän, skulleaf Direktionen till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rält
ingifvas.
Med afseende å hvad den underdåniga förklaringen sålunda innehåller, finner
Utskottet sig böra hemställa,
att förevarande anmärkning icke må lill någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Drottninghuset.
§ 52.
(Rev.-ber. pag. 204.)
I afseende å den hos förre redogöraren vid Drottninghuset, Kamereraren Johan
Möller, år 1853 yppade balans, hafva Revisorerne meddelat åtskilliga af Direktionen
erhållna upplysningar angående de åtgärder, som för utredandet af detta balansmål
blifvit vidtagne, hvaraf, bland annat, inhemtas att, sedan Möller i April månad 1853
från Riket afvikit och utur Drottninghusets kassakista tillgripit säkerhelshandlingar för
ett sammanlagdt belopp af 36,700 R:dr, Direktionen, uppå derom hos Ofvcrståthållareembetets
kansli gjord ansökning, erhållit qvarstad å Möllers i hufvudstaden befintliga
tillgångar, intilldess Möllers bo blifvit försatt i Konkurstillstånd, hvarefter Direktionen
uti nämnda konkurs bevakat Droltningshusets fordran i följd af ifrågavarande balans;
att af Direktionen sökta inteckningar uti de Möller förut tillhöriga egendomarne Kusta
och Molneby, äfvensom Direktionens yrkande om åläggande för innehafvarne af ofvanomförmälda
säkerhelshandlingar att dem till Drottninghuset återställa, blifvit af vederbörande
Underrätter ogillade, hvaremot Direktionen erhållit förmånsrätt uti Möllers
konkursmassa för det deruti bevakade beloppet, hvilka sistnämnde tYänne frågor likväl,
48
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 48.
till följd af anförda besvär emot domstolarnes utslag, ännu icke vore slutligen afgjorda;
att Möllers balans blifvit af Kammar-Rätten, genom utslag den 10 Juli 1855, fastställd
till 37,354 R:dr 36 sk. B:ko, att med ränta återgäldas, uti hvilket beslut dock åtskilliga
af Möllers borgenärer i underdånighet sökt ändring; att Direktionens ordförande,
såsom säkerhet för den andel i balansen, sorn kunde blifva honom ålagd att betala,
till Drottninghuset nflcmnal en förbindelse å 10,000 R:dr b:ko jemte åtföljande hypothek,
samt att, sedan sysslomannen i Möllers konkurs yrkat ogillande af det, natten
före Möllers afvikande, upprättade salubref, hvarigenom han till sin svärfader, numera
aflidne vice Konsuln och Handlanden P. D. Janson, försålt egendomen Molneby, Kongl.
Rof-Rätlen, der sysslomännen i detta hänseende fullföljt talan, bifallit deras ofvanberörde
yrkande.
Enligt de underrättelser, som vidare blifvit Utskottet i detta ämne meddelade,
äro så väl Kongl. Kammarrättens utslag den 10 Juli 1855 som Kongl. Hof-Rätlens
dom, i fråga om lagligheten af berörde egendoms försäljning, af Kongl. Majit i nåder
fastställda. Vid sedermera anställd anktion har den fasta egendomen försålts för en
summa af 62,100 R:dr, hvilken, efter afdrag af iuleckningarnes belopp, 33,040 R:dr
lemnade en återstående behållning för konkursmassan af 29,060 R:dr Biko, hvarjemte
för försåld lösegendom influtit 1,675 R:dr 36 sk; och då Drottninghuset för sin fordran
erhållit förmånsrätt i konkursen efter 17 kap. 8 § Handels-Balken, samt åtskilliga
mindre belopp ytterligare skola vara för konkursmassan att tillgå, lärer Drottninghuset
med säkerhet kunna påräkna att blifva betäckt för Möllers uppbördsbalans.
Stockholms Allmänna Bomhus.
(Rev.-ber. pag. 210.)
Beträffande den vid 1851 och 1853 års Stats-revisioner omförmälda, under den
28 December 1850 till Justitie-Kanslers-Embelet remitterade fråga om åtgärders vidtagande
emot den samma år upplösta Direktionen öfver Barnhuset, på grund af de emot
bemälde Direktion framställda anmärkningar rörande nämde inrättnings förvaltning, hafva
sednast församlade Revisorer, som förskaffat sig del af Juslitie-kanslerns den 1 Juni
1854 lill Kongl. Majit afgifna underdåniga berättelse för nästföregående år, innefattande
slutlig redogörelse för handläggningen af detta ärende, derutur meddelat en utförlig
framställning af Juslitie-Kanslers-Embetets i målets vidtagne åtgärder; och ehuru Utskottet
ansett sig vid detta tillfälle icke behöfva inför Rikets Ständer fullständigt redogöra
för innehållet af Revisorernes ifrågavarande framställning, till hvilken Utskottet således,
i afseende å nämnde frågas behandling uti dess särskilda omständigheter, får hänvisa,
har Utskottet likväl trott sig böra omnämna, alt della vid flera föregående Statsrevisioner
och Riksdagar afhandlade ärende numera blifvit slutligen afgjordt derigenom,
att Justitie-Kanslers-Embetet förklarat sig finna grundade skäl och omständigheter icke
vara för händer till åtals anställande emot Allmänna Barnhusets Direktion, för hvad i
ena eller andra hänseendet blifvit emot dess förvaltning anmärkt och erinradt.
Upsala Kongl. Universitet.
% 54.
(Rev.-ber. pag. 215.)
Enär, bland de underdåniga utlåtanden och förklaringar, som åtfölja den tryckta
och till Rikets Ständer öfverlemnade revisions-berältelsen, icke finnes någon underdånig
för
-
Slats-Utskottcts Utlåtande N:o 18.
40
förklaring i anledning af de vid Upsala Akademis räkenskaper förekomne anmärkningar,
har Utskottet ansett sig böra omförmäla, att en sådan förklaring är den 19 April
innevarande år af Konsistorium Akademicum afgifven och af Kanslers-Embetet lill Kongl,
Maj:t insänd samt derefter jemte revisions-berättelsen blifvit Utskottet meddelad; och
som Utskottet af denna underdåniga förklaring inhemtat att hvad Revisorerne anmärkt,
beträffande några felaktigheter vid dels Akademiens expens-medels-räkning och dels
räkningen å bestridda utgifter vid ombudsmans-expeditionen, redan medfört åsyftad
rättelse, torde
ifrågavarande anmärkningar icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Kon sistor ierne.
§ 55.
(Rev.-ber. pag. 217)
Med anledning af Revisorernes gjorda anmälan, att det vid föregående Statsrevisioner
omförmälda, af Kongl. Slals-Kontoret i underdånighet afgifna förslag till nya
formulär för Konsistoiiernas räkenskaper fortfarande vore på Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning beroende, har Utskottet inhemtat den upplysning, att, sedan Kongl. KammarRätten
och Konsistorierne blifvit i ämnet hörde, samt, i anledning af dervid förekomne
anmärkningar, ett i vissa delar jemkadt men till sina hufvudgrunder oförändradt förslag
till ifrågavarande formulär blifvit hos Kongl. Stats-Kontoret ånyo uppgjordt, Kongl.
Maj:t, under den 17 sistlidne September, funnit godt sistberörde förslag i nåder gilla
och fastställa, alt från och med 1858 års början tjena vederbörande till efterrättelse,
hvarjemte Kongl. Maj: t Nådigst meddelat åtskilliga föreskrifter beträffande Konsistoriernas
och Elementar-Läroverkens redovisning, tiden för räkenskapernas aflemnande till
grankning m. fl. dermed sammanhang egande ämnen; — hvilket Utskottet ansett sig
böra för Rikets Ständer omförmäla.
§ 56.
(Rev.-ber. pag. 217.)
Vid Linköpings Konsistorii räkenskaper är af Revisorerne anmärkt, att redogörelse
icke blifvit meddelad för de, under år 1853, vid Eksjö skola indutne terminsafgifter,
hvilket förhållande äfven egt rum vid Hernösands Konsistorii räkenskaper, der
redovisning saknats för samma afgifter vid Östersunds skola under båda revisionsåren
; — i afseende hvarå Utskottet, enär någon förklaring öfver dessa anmärkningar
icke förekommer bland dem som åtfölja den tryckta revisions-berättelsen, bordt anmäla,
att Hernösands Konsistorium, uti ett elen 23 April innevarande år afgifvet underdånigt
utlåtande lili Kongl. Maj:t ölverlemnat de ifrån vederbörande Rektors-embete infordrade
räkningar öfver berörde afgifter jemte dertill hörande verifikationer, hvilka handlingar
blifvit Utskoltet meddelade.
Hvad Revisorerne i öfrigt, beträffande Konsistoriernas räkenskaper, anmärkt angående
dels en äldre balans af resterande kollekt-medel uti redogörelsen för Linköpings
Stifts byggnadskassa, dels saknade verifikationer af utgifterna vid Kongelfs, Kongsbacka,
Bih. till 11. St. Prot. 1856 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 7
50
Slats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
Falkenbergs och Warbergs skolor, har Utskottet funnit genom de afgifna förklaringarne
nöjaktigt besvaradt och torde således
dervid få bero.
Vsxelunderoisningens Normalskola.
§ 57.
(Rev.-ber. pag. 220. Förkl. pag. 319.)
Då Revisorerne funnit, alt denna skolas räkenskaper icke blifvit granskade i
Kongl. K arnmar-Rälten, ehuru en del af de medel, som för skolan disponeras, utgöres
al Stats-medel, hafva Revisorerne hemställt, att den årliga redogörelsen för skolans inkomster
och utgifter hädanefter borde, likasom öfriga allmänna verks och inrättningars
räkenskaper, undergå revision i bemälte embetsverk; — och som Normalskolans Direktion
uti sitt underdåniga utlåtande förklarat sig icke hafva något att emot della Revisorernes
förslag erinra, får Utskottet hemställa,
att underdånig framställning till Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende
mätte af Rikets Ständer aflåtas.
Expensmedels-räkningarne.
§ 58.
(Rev.-ber. pag. 232.)
Med anledning af Revisorernes gjorda erinran, att åtskilliga embetsverk, på sätt
expensmedels-räkningarne utvisade, uppköpt betydligt större antal Statskalendrar, än som,
vid jemförelse med hvad uti andra embetsverk iakttagits, syntes vara behöfligt och då,
efter hvad Utskottet erfarit, äfven i afseende å antalet tidningar, som af de särskilda
embetsverken hållas, samma ohkhet eger rum, ulan att dessa förhållanden blifvit genom
särskilda sladganden bestämda, har Utskottet ansett lämpligt och ändamålsenligt, att sådana
hestämda föreskrifter blelve för framliden meddelade angående det antal Statskalendrar
samt hvilka tidningar och huru många exemplar deraf, som vid hvarje embetsverk
må utaf expensmedlen bekostas; och får Utskottet alltså hemställa,
alt Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes i Nåder vidtaga den åtgärd, som, för åstadkommandet
af ifrågavarande bestämmelser, må finnas lämplig.
§ 59.
Enligt hvad här ofvan blifvit anfördt, har Utskottet funnit sig böra uppskjuta
åtskilliga af de uti revisionsberättelsen förekommande frågor, som med statsregleringen
ega sammanhang och hvaröfver Utskottet således framdeles kommer att yttrande afgifva.
Dessa tillsvidare uppskjutna frågor äro, utom de i §§ 3, 5, 22, 38, 40 och 42
omförmälda, följande:
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 18.
51
l:o angående vissa förändringars vidlagande ali nästa Riksstat, med anslagen å 6:le
Hufvudtitelns underafdelning: jordbruket, handeln och näringarna (pag.
32. § 3).
2:o ,, d:o d:o med anslagen för Mynt- och Kontrollverken, Klerest-stalen
och (Vadstena Krigsmanshus-kassa (pag. 33. § 5).
3:o ,, d:o d:o med anslaget lill Akademien för de fria konsterna (pag. 34.
§ 7>-
4:o ,, d:o d:o med anslaget lill resestipendier samt läroböckers och larda teris
lifgifvande (pag. 34. § 8).
5:o ,, d:o d:o med anslaget till ersättning för minskade löneinnehållningar
(pag 35. §. 9.)
6:o ,, ilrågaslälld tillökning af anslagen till farsoters och smitlosamma sjukdom
ars botande samt lill medikolegn/a besigtningar (pag. 67. § 1).
7:o ,, d:o d:o af anslaget för beväringsmanskapets vapenöfning ar (pag. 89.
§ 10).
8:o ,, d:o d:o af anslaget för rese- och troktamenls-kostander å 4:de hufvud
liteln
(pag 95. § 17).
9:o ,, Allmänna Garnisons-sjukhusets underhålls- och reparations-kostnaders
bestridande af 4:de huhudlitelns medel (pag. 121).
10:o ,, förändrad egenskap af anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved
och ljus för Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena och Sjölorsvars-departemenlels
Kommando-expedition (pag. 135. §. 5); samt
ll:o. frågan om utvidgning och förbättring af lokalerna för åtskilliga allmänna Insli
ter
och Inrättningar i hufvudstaden, som blifvit af Revisorerne besökta och dervid
befunnits sakna tillräckligt utrymme, enligt hvad i berättelsen pag. 238 närmare
omförmäles.
§ 60.
Hvad i öfrigt blifvit af Rikets Ständers Revisorer anmäldt och erinradt, har Utskottet
funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt
förklaradt, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke vara af beskaffenhet att
från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 16 December 1856.
Reservationer:
vid 3:dje §, af Herr Bildt, som ansås; hvad Revisorerne, i alseende å den från ministerstatens
anslag till General-konsuln i Åbo utgående aflöning, föreslagit till vinnande af
likhet och ordning i aflöningssältet vara öfverensstämmande'med de för konsulatväsendet
gällande författningar; ■— hvaruti Herr Biskop Thomander och Herr Prosten Tellbom
instämde.
52
Siats-Utskottets Utlåtande Nto 18.
nid 5:te § af Herr Björck, som ansåg, alt Utskottet bort inskränka sig dertill alt, efter
framställning af hvad Revisorerne anmärkt rörande olämpligheten, alt de uppräknade utgifterna
anordnades på öfverskolten å Stats-verkets inkomster, hemställa, det Rikets
Ständer måtte vid Riks-statens uppgörande tillse att de på berörde sätt bestridda utgifterna,
såvidt sig göra läte, uppfördes å vederbörliga hufvudtitlar och i öfrigt på grundlagsenlig!
sätt anordnades.
Vid 38 §, af Herr Björck, som åberopade Inkomst-afdelningens förslag till utlåtande i
anledning af Revisorernes hemställan rörande arméens pensionskassa, hvilket, med en
deruti äskad redaklions-förändring, lydde sålunda:
"Enligt ordalydelsen af denna Revisorernes framställning skulle dermed afses,
att den tjensteman, sorn åtnjöte pension ur arméens pensionskassa och tillika innehade
annan tjenst med större löneförmåner, finge afstå en del af de sednare, men då det
icke finnes uttryckt, ali detta aldrag skulle ega rum till pensionskassans förmån, kunde
ifrågavarande stadgande, i händelse det hlefve gällande, svårligen tillämpas på annat sätt
än att den afdragne delen af lönen, såsom besparing, tillfälle Stats-verket. Utskottet
tror sig emellertid kunna antaga, alt detta icke varit Revisorernes mening, utan att de
med den föreslagna bestämmelsen åsyftat en fördel för arméens pensionskassa, och att
således löntagaren skulle till pensionskassan Öfverlemna så stor del af löneinkomsten,
som motsvarade den pension han af kassan uppbo re, — och ehuru Utskottet helt och
hållet gillar den åsigt, som ligger till grund för det framställda förslaget, sålunda uppfattad!.
, svnes detsamma likväl lemna rum för den anmärkning, att då tjenstemannen
först skulle uppbära pensionsbeloppet och sedan till kassan inbetala samma belopp af sin
lön, vore detta en onödig omgång, hvilken, utan att ändamålet förfelades, kunde undvikas
derigenom att sjelfva pensionen indroges, men löneförmånerna i stallet finge, oafkorlade
åtnjutas
Då Utskottet nu underställer denna fråga Rikets Ständers bepröfvande, har Utskottet
ansett sig böra erinra, alt ett förslag i samma syftning redan vid 1845 års
Statsrevision framställdes och vid påföljande riksmöte utgjorde föremål för öfverläggning
hos Rikets Ständer. Revisorerne hade nemligen anmärkt, alt åtskilliga militäre embelsmän
af högre grad, efter erhållet afsked med pension fran arméens pensionskassa, ingått
i civil tjenst och åtnjutit dertill hörande lön, äfvensom att de, vid upphunnen 0)5 års
ålder, erhållit pension å Allmänna Indragnings-stalen till belopp af den sednast i civil
befattning innehalda lönen, dervid arméens pensionskassa ändock fortfarande fått vidkännas
utbetalning af den pension, hvartill rättighet under krigstjensten blifvit grundlagd;
och hade Revisorerne velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på dessa omständigheter,
som inom den civila embetsmanna-korpsen saknade motsvarighet, emedan, när
en der afskedad person tillträdde pension å Allmänna Indragnings-slaten, han i ock med
detsamma för sin egen person förlorade all delaktighet uti civil-statens pensions-inrätlning,
fastän han under hela Ijensteliden dit erlagt afgifter: — men med afseende derå,
att Kongl. Maj:t under den 18 Februari 1848 för arméens pensions-kassa utfärdat ett
förnyadt reglemente och frågan om vilkoret) för rättigheter till pension från samma
kassa således helt nyligen varit föremål för Kongl. Majlis Nådiga pröfning och afgörande,
ansågo Rikets Ständer den gjorda framställningen då icke böra lill någon åtgärd å deras
sida föranleda.
För utredande af den nu väckta frågan, torde det icke synas olämpligt att påminna
om de stadganden, hvilka för civila tjenstemän äro i delta hänseende gällande.
Dervid förekomma, utom den vid 1K45 års Siats-Revision åberopade föreskrift, alt den
sorn afgår ur tjenst med bibehållande af hela eller någon del af lönen på Rikets Allmänna
Jndragnings-slat, icke eger rätt alt af civil-statens pensions-inrättning uppbära pension
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 18.
53
(Kongl. Reglem. ilen 11 Juni 1853 § 11) äfven andra bestämmelser uti samma inskränkande
syftning, nemligen dels (§ 20). att tjensteman, som, efter erhållet afsked mea pen
sion
återgår till en beställning med lön, hvarmed delaktighet i Pensions-inrätlningeit är
förenad, ifrån den tid lönen uppbäres frånlräder sin pension och är skyldig all, lika med
öfriga i tjenst varande delegare, erlägga afgifter lill inrättningen, så länge han Ijensten
bibehåller, och dels (§ 21) att icke någon kan för mer än en tjenst pension uppbära,
ej heller undfå pension för en tjenst och bibehålla en annan, som berättigar lill delak
tighet
i Pensions-iurättningen; — hvarjemte Utskottet inhemtal, att, hvad särskildt beträffar
skollärarestaten, Kongl. Majlis den 14 Augusti innevarande år utfärdade nådiga
stadga för Rikets Elcmentar-Läroverk innehåller (uti 78 §) följande föreskrilt: "Ingår
Lärare, som erhållit afsked med pension eller emeritilön. i presterlig eller annan befattning
med åtföljande löneförmåner, afräknas å pensionen eller emeritilönen så stort belopp,
som motsvarar berörda löneförmåner.”
Då således den civile tjenstemannens genom eli mångårigt arbete i det allmännas
tjenst förvärfvade och i de flesta fall äfven på egna bidrag under en lång följd afår
grundade rättighet till pensions åtnjutande vid en framskriden ålder är genom ofvanberörde
sladganden uti flere hänseenden inskränkt, och såsom vilkor för pensionens utbekommande
i allmänhet gäller, att pensionstagare!! icke får på samma gäng uppbära äfven
de obetydligaste andra inkomster af Staten, så hafva onekligen militäre tjenstemän i detta
afseende en väsendtlig förmån, enär dem tillåtits att bibehålla sina pensioner uti Arméens
pensionskassa oafkortade, äfven om de efter afskedstagande! erhållit civile beställningar
med åtföljande löneförmåner och sedermera undfått pension å Rikets allmänna
Indragnings-stat. Dock bör å andra sidan medgifvas, att, i anseende till det ringa beloppet
af de från Arméens pensionskassa utgående pensionerna, flertalet af de afskedade
militärer, hvilka derefter ingått i civil tjenst, oaktadt denna förmån, icke kommit i åtnjutande
af särdeles betydliga inkomster, hvarföre Utskottet icke heller åsyftat att nämnde
rättighet skulle helt och hållet upphöra. Men det har äfven icke sällan inträffat, att afskedade
och pensionerade militärer vunnit befordran till civila Ijenster med mer än vanligt
fördelaktiga vilkor, i jemförelse med hvilka det från Arméens pensionskassa uppburna
beloppet, varit af ganska rihga betydenhet; — och vid sädane förhållanden anser Otskotlet
med allt skäl kunna ifrågasättas, om icke innehafvare af berörde Ijenster borde åtnöja
sig med de lör dessa bestämda aflöningsförmåner, utan rättighet att på samma gång
uppbära pension från Arméens pensionskassa.
I delta afseende har, vid de tillfällen, då denna fråga förekommit lill öfverläggning
hos Rikets Ständers Revisorer, bland annat, blifvit anmärkt att, enär militäre tjenstemän
genom inbetalningar af egna medel grundlagt ifrågavarande pensioner, rättigheten
till desanimas uppbärande icke lagligen skulle kunna dem i någon mån betagas; — men
härvid får Utskottet erinra, dels att stadgande!! i samma syftning och af ännu mera inskränkande
beskaffenhet, på sätt ofvan är anfördt, af Kongl. Majit meddelats till efterrättelse
för civile tjenstemän, oaktadt dessa under hela sin tjenstetid måst erlägga dylika afgifter,
och dels att delegarnes i Arméens pensionskassa årliga bidrag, enligt räkenskaperna, icke
uppgått till mer än vid pass en femtedel af kassans inkomster, hvilka för öfrigt hufvudsakligen
bestå af Statsmedel, som blifvit vid särskilda tillfällen af Rikets Ständer lill denna
kassa anslagne. Dessutom hafva Rikets Ständer i auseende till den betydliga brist, som
årligen uppkommit, vid kassans föavaltning och väckt farhåga för dess framtida bestånd,
allt ifrån år 1849 beviljat pensionskassa;! ytterligare understöd till pensioneringens upprätthållande,
under innevarande Stalsregleringsperiod lill belopp af 36,000 R.dr B:ko årligen
; — i betraktande hvaraf Utskottet icke heller kan godkänna den invändning, som
uti förevarande hänseende jemväl blifvit framställd, alt nemligen Rikets Ständer icke skulle
54
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 18.
vara befogade ali, i afseende å kassans förvaltning, söka åstadkomma sådana förändrade
bestämmelser, som af dem kunua finnas önskvärda och ändamålsenliga.
I öfrigt och då ett godkännande af det förslag, hvarom nu är fråga, icke kan
inverka på de personers rätt, hvilka dessförinnan kommit i åtnjutande af omförmälde
pensions- och löneförmåner, har Utskottet föreställt sig att en framställning i denna syftning,
hvilken synes så helt och hållet grundad på billighet och rättvisa, ej borde röna
motstånd hos Arméens Herrar Fullmäktige. — Det bör nemligen icke förbises alt, då
samtlige militäre tjenstemän blifvit ålagde att från början af sin tjenstetid årligen bidraga
till arméens pensionskassa, har sådant skett under förutsättning, alt hvar och en af
dem kunde vid tilltagande ålder komma uti den visserligen icke afundsvärda belägenhet
att för sin utkomst blifva beroende af den pension, som från samma kassa beviljas; —
och tvifvelsutan skulle en hvar af yngre militärer med tillfredsställelse årligen uppoffra
vida större belopp un dessa icke särdeles betydliga afgifler, om han derigenom kunde
försäkra sig att för framtiden hafva andra fördelaktigare utvägar för sin bergning än
såsom pensionstagare i nämnde, kassa. Det borde derför icke anses obilligt, om de
personer, som verkligen lyckats vinna en sådan mera oberoende ställning, finge till förmän
för sina mindre väl lottade kamrater afstå ifrågavarande pensioner, äfven om desamma
i större mån grundade sig på egna bidrag; — men då detta nu endast lill en
ringa del är förhållandet, synes billigheten af ett sådant vilkor dcstomindre kunna
ifrågasättas.
Då Utskottet, på grund af sålunda anförda skäl, lika med Revisorerne, ansett
ett stadgande kunna och böra uppgöras af det innehåll, att pensionsinnehafvare, som
erhållit annan tjenst med större löneförmåner eller kommit i åtnjutande af pension lill
betydligare belopp å rikets allmänna indragningsslat, ej vidare, så länge dessa förhållanden
fortfara, må uppbära pension fi ån Arméens Pensionskassa, har Utskottet äfven
trott sig böra särskildt taga i öfvervägande, på hvad sätt den nu föreslagna och tillstyrkta
åtgärden lämpligast skulle kunna bringas till verkställighet; i hvilket afseende
förekommer att, på sätt Direktionen lör Arméens Pensionskassa uti sitt afgifna underdåniga
utlåtande anfört, Krigsbefälet eller Arméens fullmäktige, jemlikt 10 och 12 §§
af Kassans reglemente, ega att, med Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse, meddela beslut
rörande ändringar uti de för pensioneringen, gällande grunder; — Och ehuru nämnde
stadgande icke utgör hinder för Rikets Ständer alt vid beviljande af det understöd för
Arméens pensionering, hvilket äfven för nästkommande statsregleringsperiod lärer blifva
erforderligt och af Kongl. Alaj:t uti Dess ofia åberopade Nådiga Proposition är äskadt
till belopp af 150,000 Ridr R:mt årligen, i allmänhet föreskrifva sådana vilkor, som för
ordnandet af Arméens pensionering må finnas nödiga, hvilken fråga Utskottet jemväl
ämnar att framdeles i sammanhang med Statsregleringen taga i öfvervägande, likväl och
då Utskottet inhemtat, att Arméens Herrar Fullmäktige redan under instundande Januari
månad, sammanträda, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes vidtaga Nådig åtgärd för åstadkommande af sådan
ändring uti reglementet för Arméens Pensionskassa, som till ofvan
uppgifna ändamål må finnas ledande.
Häruti instämde Herrar Gråå, Murén, Henschen och Falhem samt Riksdagsfullmäktige
Matts Pehrsson från Stockholms län, Erih Mallmon från Westmanlands
län, Anders Pehrsson från Nerikes län och Anders Erssoti från Kopparbergs län.
Vid £1 §, af Herr Prosten Arosenius, som anförde: “Det tillägg till Utskottets
Betänkande vid § 41, hvarigenom föreslås Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit hemställa
om ändring i Kongl Brefven af den 22 December 1846 och den i2 Juni 1852,
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 18.
55
anser jag vara hvarken lämpligt eller af behofvet föranledt. I tiel förstnämnda Kongl.
Brefvet anbefalles Fångvårds-stjrelsen tillse, att ej genom fängelse-inrältningarnes tällan
den frie arbetarens billiga anspråk må förnärmas, och att således inom fängelserna
företrädesvis verkställas de arbeten, som äro för Fångvården och Statens behof användbara
; det sednare Kongl. Brefvet innehåller Kongl. Maj.ts Nådiga bifall till ansökning
om upphäfvande af ett kontrakt, rörande fångarnes sysselsättning i Norrköping,
hvilken ansökning var föranledd af dåvarande svåra konjunktur och bristande
arbetstillfällen för den talrika fria befolkningen. Utskottets nu föreslagna hemställan
kan icke hafva annat ändamål, än att förklara, det den meddelade Nådiga föreskriften
nu mera är onyttig; en åsigt, den jag ingalunda kan biträda. Ty det torde hvarken
vara eller någonsin blifva rätt förenligt med den stora ärliga arbetsklassens billiga behof
och fördelar, om Slaten till täflan i de fria yrkena använder en massa af fångar,
hvilka utan egen omsorg hafva uppfyllda lifvets behof af bostad, värme och föda,
dessa behof, hvilka den frie och ärlige arbetaren har att fylla icke blott för sig sjelf, utan
ofta äfven för hustru och barn. Dessutom hafva icke hittills lämpliga arbetstillfällen på
annat sätt saknats för fångpersonalen, om än den direkta vinsten af arbetet icke kunnat
anses särdeles betydlig. Sannolikt är dock, alt, om än genom en friare täflan fångarnes
arbete kunde komma att synas mera inkomstgifvande än hittills, många arbetstillfällen
derigenom skulle beröfvas de fria, oförvitliga menniskor, hvilka nu genom dem
finna sin bergning. De bästa konjunkturer kunna lätt förändras; så äfven den för
närvarande goda tillgången på arbete. Derföre och då den ofvannämnda föreskriften
ingalunda förhindrar fångarnes användande till mera vinstgifvande arbeten, när derigenom
intet intrång göres i den frie arbetarens skäliga anspråk, finner jag den af Utskottet
i detta hänseende föreslagna underdåniga hemställan i allmänhet vara obehöflig
och i flera afseenden otjenlig.“
Vid 58 §, af Herr Henschen, som ansåg alt Utskottet icke bort allenast inskränka
sig till tillstyrkan af underdånig hemställan om bestämmande af det antal statskalendrar
och tidningar, som hvarje embetsverk skulle ega rätt att reqvirera, ulan ock
föreslå sådana mått och steg, hvarigenom en bättre reglering af och hushållning med
expensmedlen i allmänhet kunde till vägabringas.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 135G.
Slats-UtslcoUets Utlåtande JU 19.
1
M 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Dec. 18!>C, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers år 1855 församlade
Revisorers berättelse om granskningen af de ander Kongl.
Kommers-koll eg ii förvaltning ställda fonder.
(Rgs-Afd.)
Efter erhållna remisser från samtliga Riks-stånden å denna, från trycket utgifna
och blond Ståndens medlemmar utdelade, revisions-berättelsc, har Stats-Utskottet
genomgått densamma jemte ofvanbemälde Kollegii deröfver afgifna och till trycket
jemväl befordrade samt berättelsen bifogade underdåniga utlåtande; och får
Utskottet nu meddela sitt yttrande, angående de af Revisorerna gjorda framställningar
och omförmälda förhållanden, hvilka Utskottet ansett utgöra föremål för Rikets
Ständers pröfning och beslut.
l:o Angående, sättet för bokförandet af Kongl. Kommers-Kollegii hus och
inventarier.
(Revisions-berättelsen sid. 2, Kommers-kollegii utlåtande sid. 36—37.)
Under åberopande af Kongl. Maj-.ts, efter derom af Rikets Ständer väckt fråga,
genom bref till Kongl. Stals-kontoret af den 8 September 1848, meddelade föreskrift,
att, sedan nya formulärer för de förvaltande verkens räkenskaper blifvit uppgjorda
och fastställda, dylika fastighets- och inventarie-värden icke vidare skola i
dessa räkenskaper ingå; och då, i afseende på räkenskaperna för Manufaktur-diskonten,
något hinder icke syntes mota emot vidtagandet af enahanda förändring, hvarigenom
dessa räkenskaper komme att lemna en riktigare öfversigt af fondens ställning,
hafva Revisorerne hemställt, att omförmälda nya bokföringssätt, enligt hvilket
värdet af Manufaklur-diskonlfondens fasta egendom och inventarier skulle ur densammas
redovisningar uteslutas och i särskild räkenskap uppföras, måtte, så snart ske
kunde, bringas till verkställighet. Men till den sålunda föreslagna förändrade bokföringen
har Kongl. Kommers-kollegium ansett någon grundad anledning icke förekomma,
enär det af Revisorerne åberopade Kongl, bref endast skulle afse sådana förvaltande
verk, hvilkas räkenskaper inginge i riksbokslutet och deruti upptagandet af värden,
som icke kundo räknas till rörliga tillgångar, skulle försvåra öfversigten af förvaltBih.
till fl. Sl. Prot. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 1
Stats-Utskotlets Utlåtande M 1!).
ningen i det liela; ett förhållande, som Kollegium ansåg icke kunna ega runi i
afseende på manufaktur-diskontfondens räkenskaper, der värdena å ifrågavarande
fastighet oell inventarier hade sina särskilda konti och jemväl i kapital—sluten voro
särskildt upptagna, så alt någon otydlighet eller ovisshet om hvad till de rörliga
tillgångarna rätteligen borde hänföras icke syntes kunna uppstå; hvarjemte Kongl.
Kollegium upplyst, alt meranämnde fasta egendom, hvilken skulle vara att betrakta
såsom Manufaktur-diskontfondens tillhörighet, blifvit på fondens bekostnad brandförsäkrad
för en summa af 00,000 R:dr B:ko, samt att Rikets Ständers år 1835
församlade Revisorer hemställt, att samma egendom mätte till dess brandförsäkringsvärde
bland fondens tillgångar upptagas och bokföras; hvilket Kongl. Kollegium
sedermera till framtida iakttagande föreskrifvit.
Beträffande den af 1833 års Revisorer gjorda och af Kongl. Kommers-kollegium
åberopade hemställan, anser sig Utskottet böra tillägga den upplysning: att,
sedan 1810 och 1841 års Riksdags Siats-Utskott, i dess häröfver afgifna och af
Rikets Ständer gillade yttrande, förklarat sig icke kunna understödja denna hemställan,
måste densamma anses hafva förfallit; och vidkommande den egendom, hvarom
fråga nu är, får Utskottet anmäla, att Utskottet instämmer i den uti nyss anförda
yttrande uttalade åsigt, att, enär Manufaktur-fonden, med hvars medel sagde
egendom i början af 1770-talet från enskild man inköptes, tillkommit genom beviljade
och af allmänna medel utgångna bidrag, vore följaktligen denna egendom
att anse såsom én statens tillhörighet; vid hvilket förhållande och då andra staten
tillhörande, till allmänna verk, lör att af dem begagnas, upplåtna, fastigheter numera
icke upptagas och redovisas i dessa verks hufvudböcker eller årliga räkenskaper
samt hvad i afseende på sådana fastigheters bokförande är stadgadt, synes jemväl
böra tillämpas å nu ifrågavarande egendom och der befintliga, det allmänna likaledes
tillhöriga, inventarier, helst dftn omständigheten, att räkenskaperna för de under
Kongl. Kommers-kollegii förvaltning ställda medel icke ingå i rikshufvudboken,
ingalunda utgör en giltig anledning till särskildt undantag för detta embetsverk från
ett, rörande statens egendomar, meddeladt allmänt stadgande, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall till sednast församlade Revisorers
hemställan, att, mod tillämpning, så snart ske kan, af det,
i afseende på andra dylika fastigheter, numera stadgade bokföringssätt,
värdet af meranämnde fasta egendom och inventarier
må ur den årliga redovisningen för Manufaktur-diskontfonden
uteslutas och i särskild räkenskap uppföras.
2:o Angående det i gamla Ull-diskonlfondens räkenskaper upptagna Ullmagasinshuset
i Norrköping, jemte de i samma räkenskaper bokförda inventarier.
(Revisions-berätteisen sid. 5, Kommers-kollegii utlåtande sid. 36, 37.)
Den af Revisorerne gjorda framställning, att värdet af detta hus och sagde
inventarier måtte, på samma sätt sorn blifvit föreslaget i fråga om Kongl. Kom
-
Stals-Utskoltels Utlåtande JM 19.
5
mers-kollegii lius samt dertill hörande inventarier, uteslutas ur Ull-diskonlfondens
allmänna redovisning och uppföras i särskild räkenskap, har äfven blifvit af merbcmäldo
Kongl. Kollegium afslyrkt i sammanhang med dess yttrande, angående den
förändrade bokföringen af sistnämnde hus; men som det, rörande fastighets- och
invenlarie-värdens redovisande i statsverkets räkenskaper, af Rikets Ständer föreslagna
och af Kongl. Maj:t föreskrifna samt numera allmänt tillämpade bokföringssätt, till
vinnande af likstämmighet i redovistiingarne för enahanda föremål, jemväl synes böra
iakttagas i 'afseende pä det, bland gamla Ull-diskonlfondens tillgångar, i dess räkenskaper
upptagna hus, äfvensom der bokförda inventarier, så får Utskottet likaledes
hemställa:
att värdet af Ullmagasinshuset i Norrköping, jemte berörde inventarier,
må, i stället för alt pa hittills iakttaget salt bokföras,
hädanefter upptagas i den särskilda räkenskap, hvaruti det hus,
sorn af Kongl. Kommers-kollegium nu begagnas, derest hvad
ofvan blifvit föreslaget varder bifallet, kommer att redovisas.
3:0 Angående det Direktören L. Hofman Bang, enligt afslutadt kontrakt, tillkommande
arfvode samt hans dagtraktamente och reselcoslnads-ersättning.
(Rovisions-berättelsen sid. !i—7, Kongl. Kommers-kollegii utlåtande sid.
37—38.)
Då den brist för utgifternas bestridande, som jemväl under sednare åren uppstått
i gamla Ull-diskontens inkomster, och hvilken hufvudsakligen föranledis genom
det Direktören Hofman Bang för biträde samt råd och upplysningar i fårskötseln
tillerkända arfvode, jemte den honom tillkommande traktamenls- och resekostnadsersättning,
blifvit betäckt genom dertill beviljade årliga anslag utaf andra allmänna
medel, och då således den å gamla Ull-diskontfonden anvisade kostnad, som statsverket
för Hofman Rangs verksamhet i sagde hänseende måste vidkännas, i sjelfva
verket utgingc utaf andra medel, hafva Revisorerna ansett det mera ändamålsenligt
och ledande till större enkelhet i räkenskaperne, om den för ifrågavarande uppdrags
fullgörande erforderliga kostnad anvisades alt för framliden utgå af andra allmänna
medel, än Ull-diskontfonden, hvars inkomster dertill icke lemnade tillgång; hvadan
Revisorerne föreslagit, att, för den händelse nytt kontrakt, angående samma befallning,
efter den nuvarande kontrakt-tidens förlopp, eller 1887 ars slut, komme att
med Hofman Bang eller annan person uppgöras, såväl det arfvode, sorn då kan
varda bestämdt, som rese- och traktamenls-kostoads-ersällningen, må anvisas § det
på Riks-statens G:te hufvudtitel uppförda anslag till jordbruket, handeln och nä -  ringarne.
Sedan Kongl. Kommers-kollegium förordat Revisorernes framställda förslag,
såsom olvifvelakligt medförande mindre omgång och mera enkelhet i räkenskaperna,
samt derföre underställt Kongl. Maj:t, huruvida icke, rörande detta ärende, en nådig
proposition till Rikets nu församlade Ständer borde aflåtas i den syftning Revi
-
4
StalsUtskotlets Utlåtande Jts 19.
sorernes framställning innefattar, har Kongl. Maj:t, enligt hvad Utskottet inhemta!,
genom nådigt Bref af den 18 sistlidne Mars förordnat, att det merbemälde Direktör,
för meddelande af biträde, råd och upplysningar i fårskötsel, jemlikt afslutadt
kontrakt, tillkommande och förut på gamla Ulldiskont-fonden anordnade arfvode jemte
resckostnads-ersällning må för innevarande och nästkommande år, efter vederbörliga
reqvisitioner, utgå af ofvannämnde hufvud-ti tels anslag (ill befrämjande af jordbruk
och landtmanna-näringar.
Enär den af Revisorerne, till framtida iakttagande, föreslagna förändrade anvisning
af ofvanomförmälda årliga arfvode samt rese- och traktamenlskoslnads-ersättning
sålunda redan för den nu pågående koulraktsliden blifvit af Kongl. Maj:t i
nåder bifallen och vederbörande derom försländigade,
lärer, vid sådant förhållande, Revisorernes uti ifrågavarande hänseende
gjorda framställning, icke föranleda någon åtgärd å Rikets
Ständers sida.
4:o Angående gamla och nya Ulldiskont-fondernas sammanslagning och redovisning
i en gemensam räkenskap.
(Revisions-berältelsen sid. 8—10, Kommers-kollegii utlåtande sid. 38—40.)
Under erinran om det af 1847 års Stats-revisorer väckta förslag, angående
dessa begge, i skiljda räkenskaper upptagna, fonders sammanförande, och då del
syntes mindre nödvändigt och ändamålsenligt att, under den oegentliga benämningen:
Diskont, fortfarande bibehålla en särskild bokföring och redovisning för gamla Ull -  diskont-fonden, särdeles om denna fond befriades från utbetalningen af arfvodet
samt resekostnads-ersättningen till Direktören Hofman Bang och fondens fasta egendom,
ullmagasinshuset i Norrköping, jemte inventarierne, icke vidare komme att
den årliga räkenskapen för samma fond upptagas, hafva sednast församlade Revisorer
tillstyrkt, att gamla och nya Ulldiskont-fonderna måtte under benämning: Ulldiskont—
fond, sammanslås samt i gemensam räkenskap upptagas och redovisas; hvarjemte
Revisorerne hemställt, att det årliga bidrag af 1,200 R:dr, som, genom Kongl,
Brefvet den 9 November 1830, blifvit utaf manufaktur-medlen anvisadt lill gamla
Ulldiskont-fonden, mätte till den nya öfverflytias, samt alt ullmagasinshuset måtte
till sistnämnde fond öfverlåtas så länge detsammas nuvarande bestämmelse komme
att fortfara. 1 anledning af den sålunda ånyo väckta frågan om Ulldiskont-fondernas
förening, har Kongl. Kommers-kollegium åberopat hvad Kollegium, rörande
samma fråga, i utlåtandet öfver 1847 års Revisions-berättelse anfört, eller att
någon synnerlig lättnad hvarken för redogöranden eller den granskande väl icke
skulle vara att vinna genom dessa fonders sammanförande, men att något egentligt
hinder deremot icke mötte; och ansåg Kollegium ej heller för närvarande någon
betänklighet förekomma emot bifallandet af det härom nu förnyade förslag, helst dess
verkställighet i någon mån underlättades genom den förenkling i räkenskapen, som
Slats-Utskollets Utlåtande M 19.
uppkomma efter särskilda medels anvisande lill bestridande af oftanämnde utgifter
för Direktören Hofman Bångs befattning.
Enligt hvad Kongl. Kommers-kollegium i sitt åberopade utlåtande upplyst,
inrättades Ulldiskonten år 1781, i ändamål att, genom lån för upphandling af inhemsk
ull, understödja den mindre förmögne fabriksegaren; och erhöll denna Diskont
sitt första anslag utaf behållningen å den dåvarande Manufaktur-fonden. Till
en början skulle de anslagna medlen »på försök» användas endast för fabrikanter
i Stockholm. Lånerätten utsträcktes dock sedermera till Norrköpings och Götheborgs
fabriksidkare samt år 1793 lill Rikets yllefabrikanter i allmänhet. Under den
påföljande tiden bade Ulldiskonten, som understöddes genom ränlefria försträckningar
från den under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning jemväl stående s, k. Väfverifonden,
betydligen utvidgat sin lånerörelse och egde vid 1827 års slut en behållning
i kontanta medel och säkra fordringar af mer än 100,000 R:dr B:ko. Dock
ansågs denna lånerörelse icke uppfylla det dermed åsyftade ändamål, enär ullproducenterne
voro utestängde från rättigheten till låns erhållande samt den fördel, som
genom lånen tillskyndades fabrikanterne, i alltför ringa mån delades af landtmannen;
hvarföre ock, enär den dåvarande fonden icke medgaf lånerätlens öfverflyttning på
ullproducenten i första rummet eller densammas utsträckning till alla ullsorter, Rikets
Ständer vid Riksdagen åren 1828, 1829 och 1830 beslöto att, genom anvisande
å Riksgälds-konloret af ett kreditiv å 200,000 R:dr B:ko till Ulldiskontens tillökning,
sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att, medelst inrättande af Ullkontor, öppna för
landtmannen dittills saknade utvägar ej allenast att erhålla sin vara sorterad och
uppskattad, utan äfven att, vid bristande afsättning, få densamma belånad. Detta
kreditiv höjdes under 1840 och 1841 års Riksdag till 300,000 R:dr, men minskades
under Riksdagen åren 1830 och 1831 till dess nuvarande belopp, 130,000 R:dr.
Med år 1831, efter hvilket års förlopp sagde kreditiv började begagnas, upphörde
den medelst äldre Ulldiskontens tillgångar bedrifna lånerörelsen, och hafva derefter,
på sätt redan är anfördt, öfver Ulldiskont-medlen forts 2:ne särskilda räkenskaper,
af hvilka den ena omfattat de medel, som tillhört den förra eller den så kallade
gamla Ulldiskont-fonden, och den andra krediliv-medlen, hvilka benämnts nya Ulldiskont—fonden.
Under den sedermera förflutna tiden hafva förstnämnde Diskonts
tillgångar blifvit använda till inköps- och transport-kostnader för utländska får utaf
ädlare racer samt åtskilliga andra för ullproduktionens befrämjande beviljade, dels
tillfälliga, dels årliga utbetalningar, såsom: bidrag till uppförande af ullmagasinsbyggnaden
i Norrköping, inlösandet af enskilde personer tillhöriga aktier i denna
byggnad, aflöningen för tjenstemanna-personalen och betjeningen vid Ullkontoret i
nämnde stad samt arfvodet och resekostnads-ersättningen åt den för tillsyn öfver
schäferierne anställde person m m. Genom dessa utgifter, hvilka vida öfverstigit
samma fonds inkomster, bestående af värderings-, sorterings- och magasineringsafgifter
vid Ullkontoret, hyror för lägenheter i nämnde byggnad samt ofvanomförmälda
6
Slals-Utskottels Utlåtande M 19.
årliga bidrag och ersättnings-anslag utaf Manufakturmedlen, har ifrågavarande fond
sa medlagits, att densamma, enligt 1854 års berkslut, efter afdrag af det bokfördavärdet
å ullmagasinshusel samt inventarier, endast uppgick lill 4,238 R:dr 39 sk-.
8 rrst., deraf ett belopp af 3,640 R:dr 1 sk. 2 r:st. utgjorde osäkra fordringar;
hvaremot fondens i sagde års räkenskaper utbalanserade skuld till Manufakturdiskonten
besteg sig lill 14,683 R:dr 31 sk. 6 r:st.
Instämmande i Revisorernes yttrade åsigt, att, under nuvarande förhållanden,
en särskild bokföring och redovisning för den gamla Ulldiskont-fonden samt dess
inkomster och utgifter icke vidare beböfves, och enär, på sätt Revisorerne yttrat,
deu nya, likasom den gamla, Ulldiskonl-fondens ändamål är den inhemska ullkulturens
befrämjande, samt den nya fonden för sin verksamhet i detta hänseende lager
i anspråk så väl ullmagasins-inrättningen, som de vid Ullkonloret anställde tjensternäns
biträde, anser sig Utskottet, — som, lika med Revisorerne, finnér det i sin
ordning, alt, i fall härvid förefallande utgifter skulle med något mindro belopp komma
alt öfverstiga gamla Ulldiskont-fondens nu egande inkomster, bristerna ersättas utaf
den nya fondens vinstmedel, i stället för alt anvisas till utgående af andra allmänna
medel, — böra, äfven för sin del, tillstyrka:
att gamla och nya Ulldiåkont-fonderna må sammanslås samt
under benämning »Ulldiskont-fond» i en gemensam räkenskap
upptagas och redovisas, äfvensom alt det, enligt Kongl. Rrefvet
den 9 November 1836, utaf manufakturmedlen anvisade årliga
bidrag lill gamla Ulldiskont-fonden må ingå till den sammanslagna
fonden, samt att ullmagasinsbuset i Norrköping må till
samma fond öfverlåtas med besittningsrätt så länge delta magasins
nuvarande bestämmelse kommer att fortfara.
5:o) Angående afskrifning af gamla Ulldiskont-fondens skuld till Manufakturdiskonten.
(Rovisions-berättelsen sid. 10, Kommers-Kollegii utlåtande sid. 40.)
Under förutsättning af den föreslagna sammanföringen af de begge Ulldiskontfonderna,
hafva Revisorerne, såsom en dermed sammanhängande fråga, hemställt, alt
den i räkenskapen för gamla Ulldiskont-fonden balanserade skuld för erhållna förskott
från Manufaktur-diskonten måtte med det belopp, hvartill denna skuld, då förandet
af nämnde räkenskap kommer att upphöra, finnes balanserad, afskrifvas i
såväl Ull- som Manufaktur-diskontens räkenskaper, helst för samma skulds gäldande
icke funnes någon annan tillgång, än ullmagasinshusel i Norrköping. Emot lämpligheten,
för det närvarande, af denna afskrifning har dock Kongl. Kommers-kollegium
erinrat, att, derest sagde egendoms begagnande för dess nuvarande bestämmelse
framdeles komme att upphöra, funnes verkligen, genom densammas realiserande, en
tillgång, som till ifrågavarande skulds betalning kunde och borde användas.
Enär de medel, som, vid det af Kongl. Kommers-kollegium förutsatta fall,
Stals-Utekottets Utlåtande JK 19.
7
genom försäljning af oftanämnde magasiusbus komma att inflyta, mäste, derest de
då pröfvas, böra anvisas till Manufaktur-diskonten, säsom godtgörelse för dess bidrag
till bestridda kostnader för ullproduktionens befrämjande eller såsom tillökning af
Diskontens lånerörelse, vara härtill disponibla oaktadt verkställigheten af den afskrifning,
hvarom nu ar fråga, och då Kongl. Kommers-kollegium vitsordat Revisorernes
uppgift, att gamla Ulldiskont-fonden, för omförmälda skulds gäldande, icke eger
annan tillgång, än detta hus, får Utskottet, som anser ändamålslöst att, i afvaktan
å framdeles möjligen inträffande förändrade förhållanden, årligen i räkenskaperne inoch
utbalansera 2:ne, undor samma embetsverk ställda, fonders sinsemellan egande
skulder och fordringar, tillstyrka
bifall till Revisorernes hemställan om afskrifning i både Ulloch
Manufaktur-diskonternas räkenskaper af den gamla Ull
diskot»
t—fondens kapital- och ränteskuld för do, till samma
fonds utgifter, från Manufaktur-diskonten lemnade förskott.
6:0) Angående saknad redogörelse för anvisade medel till underlättande af
Svenska arbetares återfärd frän Danmark till fäderneslandet.
(Revisions-barättelsen sid. 10—11, Kommers-kollegii utlåtande sid. 40-—41.)
Som, enligt hvad Kongl. Kommers-kollegium upplyst och ehuru någon föreskrift
icke meddelats om afgifvandet af redovisning för den af Revisorerno omnämnda anslags-summa,
500 R:dr, som, på grund af Kongl. Brefvet den 16 November 1855,
blifvit, utaf anslaget till godtgörande af Svenska och Norrska konsulers utgifter å
utrikes orter för Svenskar och Norrmän, förskottsvis utbetaldt, för att, genom Kongl.
Svenska Ministerns vid Danska hofvet och General-konsulns i Helsingör försorg,
användas för underlättande af medellöse Svenske arbetares återresa till sitt fädernesland,
bemälJe Minister redan, under den 29 Januari 1894, lill Kongl. Kabinettet
för utrikes brefvexlingen insändt en, numera till Kongl. Kommers-kollegium öfverlemnad,
specifik redogörelse för den till sagdo ändamål anvisade summa; så lärer,
vid ^let af nyssnämnde Kollegium upplysta förhållande, hvad Revisorerne, i anseende
till saknad föreskrift om dylik redovisnings afgifvande, yttrat, i hvilket yttrande Utskottet,
för sin del, jemväl instämmer,
icke föranleda någon åtgärd.
Stockholm den 18 December 1896.
/
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1856.
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 20.
1
SO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dec. 1856, kl. 11 f. ro,
Ullätande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an
gående
försäljning af f. d. Landshöfdinge-Residens-tomterne
i staden Piteå med å dem befintliga byggnader.
(I. A.)
Sedan Kongl. Majit under den 29 April 1851, på förekomna skäl, beslutit,
att Landshöfdinge-Residenset i Norrbottens Län skulle från Piteå förflyttas
till Luleå, så snart tomt och för ändamålet erforderliga byggnader hunnit i sistnämnde
stad anskaffas, och Kongl. Majit derefter, med gillande af hvad Dess
Befallningshafvande och Kongl. Öfver-Intendents-Embetet i berörde hänseende
underdånigst hemställt, under den 28 November 1851 dels förordnat, att de för
det blifvande Läns-Residenset vid Luleå oundgängliga byggnads-arbeten, beräknade
till en kostnad af 30,194 Ridr 24 sk. Banko, borde verkställas till 1856
års slut, dels ock såsom bidrag till kostnaden för dessa byggnaders uppförande
och inredning, af besparingarne å Riks-statens Sjunde IIufvud-Titel till bemälte
Embetes disposition, i mån af behof, i Nåder anvisat en summa af 20,000 Ridr
Banko, med föreskrift, att det härutöfver erforderliga kostnadsbeloppet borde af
Stats-anslaget på Sjunde Hufvud-Titeln till byggnader och reparationer i landsorterne
utgå, hvarefter det såsom bostad för Landshöfdingen utdömda Residenshuset
i Piteå blifvit år 1851 till bortrödjande från platsen försåldt för en summa
af 206 Ridr 19 sk. 6 rst. Banko, sorn till nyssnämnde anslag influtit; så har —
enligt hvad högstberörde till Rikets Ständer den 30 sistlidne Oktober aflåtna
och af samtlige Riks-Stånden till Ståts-Utskottet remitterade Nådiga Proposition
innehåller — Kongl. Majits Befallningshafvande i Norrbottens Län den 29 November
nästlidet år hos. Kongl. Majit underdånigst hemställt, att då, med afBih.
till R. St. Prol. 1836 <$; 1837. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 20.
seende å de nya Läns-Residens-byggnadernas i Luleå nära förestående fullbordan,
flyttningen af Läns-Styrelsen till nämnda stad kunde nied full visshet antagas
ega rum under Juni månad innevarande år, de återstående byggnaderna
vid Piteå Residens, såsom efter Läns-Styrelsens förflyttning icke vidare för Kongl.
Maj:t och Kronan behöfliga, måtte, tillika med dertill hörande tomter, N:ris 61
62 och 63 i qvarteret Stadsvapnet, hvilka med åbyggnader blifvit inköpta åren
1842 och 1843 dels för ett af Rikets Ständer särskildt anvisadt belopp af 6,000
R:dr, dels för en af allmänna byggnads-anslaget för landsorterna bekostad summa
af 158 R:dr 22 sk. 4 rst Banko, få, genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes
försorg, å behörigen kungjord offentlig auktion till den högstbjudande försäljas; —
i anledning hvaraf och sedan Läns-Styrelsens förflyttning till Luleå numera gått
i fullbordan, Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Öfver-Intendents-Embetet
uti afgifvet underdånigt utlåtande hemställt, Nådigst föreslagit, det
Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att ofvannämnda tomter i Piteå med
derå ännu befintliga byggnader finge på offentlig auktion försäljas samt den inflytande
köpeskillingen tilläggas det å Riks-Statens Sjunde Hufvud-Titel uppförda
anslag för byggnader och reparationer i landsorterne, hvilket i allmänhet hårdt
anlitade anslag redan måst utöfver den af Sjunde Hufvud-Titelns besparingar anvisade
summa af 20,000 R:dr för ofvanförmäldta byggnadsföretag i Luleå, tillskjuta
ett belopp af 12,749 R:dr 40 sk. Banko.
Jemte meddelande af den upplysning, att vid flera föregående tillfällen, sådane
medel, som genom försäljning af Kronan tillhöriga hus och tomter i landsorterna
influtit, enligt Rikets Ständers medgifvande, dels blifvit omedelbart använda
till bestridande af byggnads- och reparations-kostnader å samma ort, der
den försålda egendomen varit belägen, och dels ingått till Sjunde Hufvud-Titelns
anslag för byggnader och reparationer i landsorterna, får Stats-Utskottet, med
afseende å de uti högstberörde Proposition anförda förhållanden, tillstyrka Rikets
Ständer
att bifalla hvad Kongl. Maj:t uti förevarande hänseende behagat i
Nåder föreslå.
Stockholm den 18 December 185 6.
Stals-Utskotlels Utlåtande N:0 St.
3
]¥:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dec. 1856, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
utbyte af Krono-Länsmans-bos tällén a Melby och
Näsby emot Krono-skattehemmanet Bredinge på Öland.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörde, den 30 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna,
Nådiga Proposition innehåller, hade hos Kongl. Maj:t Landshöfdinge-Embetet
i Calmar Län i underdånighet anmält och förordat en af Länsmannen i
Gräsgårds härad af Ölands södra Mot L. P. Marmolin till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifven ansökning, att de af bemälde Länsman innehafde tjenstebohemman,
} mantal N:o 2 Melby i Segerstads socken och W mantal N:o 8
Näsby i As socken, hvilka hemman, såsom belägna på 1| mils afstånd från
hvarandra och aflägse från både Landshöfdinge-Residenset och ortens Tingsställe,
hvarken kunde af boställshafvaren i sambruk skötas eller med fördel för
tjensten bebos, måtte få utbytas emot det bättre belägna Krono-skattehemmanet
TV mantal N:o 9 Bredinge i Kastlösa socken, som Marmolin för sådant ändamål
inköpt; — i afseende å hvilken fråga utaf handlingarne inhemtats: att,
enligt Jordeboken, hemmanet Näsby N:o 8 i As socken bestode af f mantal,
hvaraf blifvit till skatte försålda, den 20 Januari 1829, T\ mantal och den 31
December 1850, likaledes T% mantal, samt genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes
Utslag den 17 Juli 1823, TV mantal anslagits till bohemman åt Länsmannen
i Gräsgårds härad, hvarförutan hemmanet hade sig åsatt en Kronan behållen
ränta af 7 R:dr 2 sk. 4 rst., kronotionde 10f kappar Råg och 16 kappar
Korn, utmarksskatt 4j| kappar, hälften Råg och hälften Korn samt deltoge
i Roten N:o 60 för J mantal och genom Kongl. Kammar-Kollegii Bref den 3
4
Slals-Vlskollels Utlåtande N:o 21.
Juni 1829 vore till Posthemman anslaget; att hemmanet Melby N:o 2 i Segerstads
socken, med en Kronan behållen ränta af 4 R:dr 26 sk. 3 rst., kronotionde
5j kappar Råg och 10j kappar Korn samt utmarksskatt 6f kappar, hälften
Råg och hälften Korn, bestode af i mantal, deraf 1 mantal blifvit den^l5
Oktober 1828 till skatte såldt och det öfriga \ mantal genom Kongl. KammarKollegii
Utslag den 28 Juli 1817 anslaget till bohemman åt bemälde Tjensteman
samt deltoge i Roten N:o 45 för i mantal; — att hemmanet N:o 9 Bredinge
i Kastlösa socken utgjorde | mantal, som den 27 Februari 1811 blifvit
till skatte försåldt med en ränta af 10 R:dr 13 sk. 9 rst., Kronan behållen,
samt kronotionde ll£ kappar Råg och 21 ;j kappar Korn och utmarksskatt 1T%
kappar, hälften Råg och hälften Korn, hvarförutan hemmanet deltoge i Roten
N:o 80 för ett helt mantal; — att Länsmans-böhemmanen Melby och Näsby,
tillsammantagna vore till mantalet alldeles lika med det till vederlag föreslagna
skattehemmanet Bredinge och att, ehuru förstnämnde båda hemman hade icke
obetydligt större egorymd än Bredinge, nemligen 22 tunnland 14,443 kappland
uppskattad jord, öfvervigten i detta hänseende dock till större delen tillkomme
afrösningsjorden, hvaremot sistberörde hemman vore vida bättre i anseende till jordens
större bördighet, hade ungefärligen lika årligt utsäde med de tvänne andra
och underhölle större antal kreatur; utvisande för öfrigt hemmanens taxeringsvärden,
som enligt 1852 års taxeringslängd utgjorde:
För jr mantal Melby N:o 2 R:dr 670:
» A mantal Näsby N:o 8 >' 612:
och för TV mantal Bredinge N:o 9 » 1,911:
att sistnämnde hemman öfverstege med icke mindre än 629 R:dr sammanräknade
taxeringsvärdet af de tvenne nuvarande bohemmanen: -— samt slutligen,
att intetdera af dessa hemman vore så beläget, att Länsmannen i Gräsgårds härad
kunde der beqvämligen hafva sin bostad, och icke heller så inkomstgifvande,
att derå kunde af jordens afkastning bekostas och underhållas åbyggnader
af den storlek och beskaffenhet, som boställshafvarens någorlunda belåtenhet påkallade,
hvaremot Bredinge skulle vara synnerligen väl beläget till bostad för
Länsmannen och försedt med åbyggnader, tillräckliga för hans behof: — vid
hvilket förhållande, och då ifrågaställda byte skulle bereda Kronan ej blott ett
för berörde Länsmans tjenst i flera hänseenden mera lämpligt bohemman, utan
äfven ett i jord och åbyggnader fullgod t, om icke bättre vederlag för nuvarande
bohemman, Kammar-Kollegium, uti afgifvet utlåtande, underdånigst hemställt, att,
sedan sökanden Marmolin styrkt så väl sin eganderätt till ^ mantal N:o 9 Bredinge,
som detsammas gravationsfria beskaffenhet samt handlingarne derom till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemnat, det föreslagna bytet måtte få gå i
verkställighet och sistnämnde hemman alltså blifva krono- och bohemman för
Länsmannen i Gräsgårds härad samt 4 mantal Melby N:o 2 och TV mantal Näsby
Slals-Ulskotlels Utlåtande N:o Sd.
5
N:o 8 deremot kronoskatte, genom hvilket byte någon förändring med de trenne
hemmandelarnes räntor, kronotionde, rotering, utmarksskatt samt öfrige utskylder
och besvär icke komma att ega rum; — och har Kongl. Maj:t, med afseende
å hvad sålunda förekommit, i Nåder föreslagit, det Rikets Ständer måtte för deras
del medgifva, att ofvan omförmälda, till bohemman åt Länsmannen i Gräsgårds
härad af Ölands södra Mot \ mantal N:o 2 Melby och mantal N:o 8
Näsby finge, under de af Kammar-Kollegium uppgifna vilkor, utbytas emot kronoskattehemmanet
-,V mantal Bredinge N:o 9.
Efter erhållen remiss från samtliga Riks-Stånden å högstberörde Nådiga
Proposition, har Stats-Utskottet förehaft detta ärende samt dervid jemväl tagit
kännedom om de hos Kongl. Maj:t i målet pröfvade handlingar; — och enär
upplyst och utredt blifvit, att de nuvarande 2:ne bohemmanen för Länsmannen
i Gräsgårds härad äro, i anseende till sin belägenhet, för ändamålet otjenliga,
men att deremot hemmanet Bredinge är till boställe för Länsmannen särdeles
väl beläget, samt, med hänsigt till jordens bördighet och åbyggnadernas beskaffenhet,
fullt jemförligt med, om icke bättre, än förstnämnde 2:ne hemman, får
Utskottet, med afseende jemväl derå, att ifrågavarande hemmansbyte blifvit af
Kongl. Kammar-Kollegium äfvensom vederbörande myndigheter i orten sammanstämmande
förordadt, tillstyrka,
att det föreslagna utbytet af Kronolänsmans-bostäderna Melby och
Näsby, emot kronoskattehemmanet Bredinge må, under de af Kongl.
Kammar-Kollegium uppgifna vilkor, utaf Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 18 December 1850.
6
Stals-Ulskollels Ullålande N.o 22.
]V:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dec. 1856, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj: t a Nådiga Proposition i fråga
om disposition af sex stycken holmar i Götheborgs och
Bohus Läns skärgård. (I. A.)
Sedan, i följd af Rikets Ständers vid 1844 och 1845 års Riksdag, enligt
Nådig framställning meddelta beslut och Kongl. Maj:ts derå grundade Nådiga
Bref af den 10 Mars 1845, Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium den
25 April samma år till allmän efterrättelse och kännedom kungjort, att 116
stycken, i Kollegii Kungörelse uppräknade, Kronoholmar i Götheborgs och Bohus
Län hnge, utan afgift till Kronan, tills vidare upplåtas till fritt och allmänt begagnande
af hvarje Svensk undersåte, har, enligt hvad af högstberörde, den 30
Oktober innevarande år till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition inhemtas,
Kongl. Kammar-Kollegium, med anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i ofvannämnde Län, under behandlingen af detta mål, gjorda hemställan, att
alla andra med de nyssberörde jemförliga holmar måtte blifva fria förklarade, derest
de ej innehölle större jordrymd, uti underdånig skrifvelse den 7 September 1855
föreslagit, att så beskaffad åtgärd måtte ega rum i afseende å följande, till Götheborgs
och Bohus Läns skärgård hörande, sex holmar, nemligen: l:o Bossholmen,
2:o Lilla Fiskholmen, 3:o Käften med Kullen och Bagnildsskär, 4:o
Fadboskären i Tanums socken och härad, hvilka, under någon tid utarrenderade
till egarne af lägenheten Källareholmen, emot en gemensam ränta af 16
sk., blifvit efter upplåtelsetidens slut den 10 Juni 1853 skattlagde, hvarvid,
med afseende derå, att dessa holmar endast Iemnade sommarbete åt några få
Stals-Vtskotlels Ullålande N:o 22.
7
får och att fisket omkring desamma vore högst obetydligt, räntorna föreslagits
för Rossholmen med grund till  2 sk.
» Lilla Fiskholmen 2 a
•s Käften med Kullen och Ragnildsskär 8 n
» Yadboskären, 5 stycken ,  4 »
tillsammans B:ko 16 sk.
hvilken ränta nuvarande egarne af Källareholmen erbjudit sig att framgent till
Kronan erlägga; 5:o Hagön i Qville socken och härad, hvilken hittills, emot 8
sk. årligen, af åboerne å ^ mantal Rågön begagnade holme vid skattläggning
den 8 Jnni 1858 blifvit, såsom endast lemnande sommarbete för några får och
saknande fiske, upptagen till en årlig ränta af 8 sk. B:ko, den åboerne å Kalfön
vid skattläggningstillfället erbjudit sig att för holmens begagnande till Kronan framdeles
erlägga; — samt 6:o Hålön i Thorsby socken och Inlands södra härad, hvilken,
icke i jordeboken antecknade, holme Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter
föregången undersökning, genom Utslag den 18 April 1853, och Kammar-Kollegium,
vid pröfning af detta Utslag, förklarat vara af Krono-natur och böra i
sådan egenskap uti jordeboken antecknas: varande vid nämnde dei^ 16 Juli 1852
verkställda undersökning utrönt, att Hålön, af mindre omfång, ligger ytterst i
skärgården, 11 mil från fasta landet, och består endast af kala berg, med deremellan
belägna små gräsvallar eller torfvor, knappast tjenliga till sommarbete
för 2 får med 2 lamm, hvadan ock skattläggningsmännen ansett årliga afgiften
för holmen kunna uppskattas till högst 1 R:dr 16 sk. B:ko, som derför blifvit
af en person erbjuden i arrende; — och har Kongl. Majit, med afseende å hvad
sålunda blifvit upplyst angående ifrågavarande sex kronoholmars beskaffenhet,
samt den ringa inkomst, som genom deras utarrenderande eller skatteförsäljning
kunde Kronan tillskyndas, i öfverensstämmelse med Kammar-Kollegii underdåniga
hemställan Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer måtte medgifva,
att ofvanomförmälda sex Kronoholmar finge, på sätt, genom förut åberopade Kongl.
Bref af den 10 Mars 1845 blifvit angående åtskilliga andra dylika lägenheter
förordnad!, tills vidare upplåtas till fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk
undersåte, utan någon afgifts erläggande till Kronan, samt under iakttagande att
sådant i jordeboken behörigen antecknas.
Denna Nådiga Proposition hafva samtliga Riks-Stånden remitterat till Statsutskottet,
som af deruti åberopade handlingar, i afseende på anledningen till det
vid 1844—1845 års Riksmöte medgifna fria upplåtandet af ofvanberörde betydliga
antal Kronoholmar, inhemtat, att, sedan fråga uppstått om samma holmars
försäljning till skatte, men Kongl. Majit, vid ärendets slutliga pröfning, funnit
att den ifrågaställda försäljningen icke allenast kunde blifva särdeles skadlig, om
ej helt och hållet förstörande för en mängd personer, hvilka ensamt af fiske hade
8
Stals-Ut skottets Utlåtande N:o 22.
sin bergning och således åstadkomma ett ondt, vida öfvervägande den ringa inkomst,
som genom de obetydliga grundränte- och köpeskillings-beloppen Kronan
tillskyndades, vid hvilket förhållande försäljningen ej eller syntes med Statens
värdighet öfverensstämmande, utan ock möjligen i en framtid medföra förlust för
Kronan, i den händelse, att flera eller färre af holmarne komme att för kustförsvaret,
Lotsstaten eller Tullverket behöfvas och i sådant fall böra från den enskilde
egaren återköpas, samt Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse härmed, till Rikets
Ständer aflåtit Nådig framställning, så hade Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 15 Februari 1845 anmält, att som upplyst och utredt vore, det
omförmälde holmars och skärs försäljning till skatte kunde för Statsverket medföra
endast en högst obetydlig inkomst, men en dylik åtgärd deremot otvifvelaktigt
komme att för ortens medellöse fiskare i väsendtlig mån försvåra idkandet
af deras enda näringsfång, helst de blifvande egarne sannolikt ej torde åt andra
medgifva rättighet till fiske invid holmarne eller till upplag af fiskredskap derstädes,
hvartill komme att, på sätt Kongl. Maj:t uti Sin Nådiga Proposition jemväl
antydt, samma holmar möjligen kunde i en framtid blifva för det allmänna
erforderliga, Rikets Ständer funno godt bifalla, att desamma finge, utan afgift
till Kronan, tills vidare upplåtas, de utarrenderade vid arrendetidens slut, och
de öfriga genast till fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk undersåte.
Då samma skäl och omständigheter, som föranledde Rikets Ständers vid
1844—1845 års Riksdag sålunda meddelta beslut, i fråga om oftanämnde
Kronoholmars disposition nu förekomma i afseende å de holmar, hvilkas upplåtande
till fritt och allmänt begagnande Kongl. Maj:t behagat i Nåder föreslå,
får Utskottet tillstyrka,
att äfven denna Nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 18 December 1856.
Siats-Utskottets Utlåtande A'.-o 23.
9
X:o 33.
Ani;, till Exp.-Utsk. den 20 December 1850, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
upplåtande af mark å Kronoparken Rådaås i Skaraborgs
län för en vattenledning till staden Lidköping.
(I. A.)
Af högstberörde, till Rikets Ständer den 30 sistlidne Oktober aflåtna och
af samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade, Nådiga Proposition inhemtas,
hurusom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län under den
30 November 1855 till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemnat en på Lidköpings
stads innevånares vägnar af dertill utsedde Kommitterade gjord underdånig
ansökning, det Kongl. Majit måtte tillåta nämnde stad att från Kullen å
Kronoparken Rådaås till staden anlägga vattenledning och att för sådant ändamål
få använda så stor rymd af samma park, som för anläggningen kunde finnas
erforderlig, hvarvid Kongl. Majits Befallningshafvande för egen del yttrat, att då
ifrågavarande företag i flera hänseenden vore af stor vigt för staden Lidköping,
hvilken saknade tillgång på godt dricksvatten, samt upplåtandet af den för vattenledningen
erforderliga obetydliga mark å Kronoparken Rådaås icke kunde
anses medföra någon förlust, enär för berörde ledning korame att användas endast
ett ringa, genom källsprång dränkt område, der vattenreservoiren borde anläggas,
och anbringandet af ledningsrören icke kunde föranleda någon märkbar
olägenhet för skötseln af parken, det från Statens sida syntes vara allt skäl att
på nämnda sätt befrämja det gagneliga företagets utförande. I afseende härå
har Kongl. Majits Befallningshafvande sedermera under den 28 Februari innevarande
år insändt en af Ingeniören Johan Alfred Ahlin, efter anställd undersökning,
uppgjord plankarta med dertill hörande, den 11 i samma månad hållet,
Protokoll, tillika med andre handlingar, hvilka utvisade, att vattenreservoiren,
med beräkning att kunna uppfånga flera källådrors vatten och dermed förse rörBih.
till 11. St. Vrot. 1836 $ 1837. i Sami. 1 Afd. 7 Haft. 2
10
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 23.
ledning, erfordrade ett omfång af 181 kappland; att rörledningen, så vidt den
skulle dragas genom den egentliga Kronoparkens jord, koinnie att upptaga 2\
kappland för rörstockarnes nedläggande, äfvensom för samma ändamål å Kronoparkens
väg från Skogvaktarebostället Askeslätt 14£ kappland, samt ytterligare
under fortgången genom detta boställes mark 12| kappland, eller tillsammans
Ett tunne- 16 kappland af Kronans mark; varande för öfrigt, hvad Skogvaktarebostället
Askeslätt beträffade, upplyst, att den tillämnade rörnedläggningen öfver
en del af dess egor, hvarest rörstockarne komme att ligga på 2^ alnars djup,
icke kunde tillskynda innehafvaren af bostället något mehn; -—Och som Kongl.
Maj:t, efter inhemtande af Dess och Rikets Kammar-Kollegii underdåniga yttrande
i ämnet, funnit godt ofvanberörde ansökning på det sätt i Nåder bifalla,
att staden Lidköping skulle vara oförhindrad att, i enlighet med omförmälda,
af Ingeniören Ahlin uppgjorda, förslag, anlägga ifrågavarande vattenledning från
Kronoparken Rådaås genom Skogvaktarebostället Askeslätts egor samt för ändamålet
tills vidare begagna den, enligt samma förslag, erforderliga mark af Kronoparken,
har Kongl. Maj:t, i följd deraf, Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer
måtte för sin del medgifva, att denna del af Kronoparken Rådaås finge till staden
Lidköping öfverlåtas, att för vattenledningen allt framgent, begagnas, med förbehåll
likväl att, derest vattenledningen antingen blefve ofullbordad eller ock
upphörde att nyttjas, den afstådda marken genast skulle af staden afträdas och
till Kronoparken åter utläggas.
Enär Lidköpings samhälle, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Skaraborgs län vitsordat och hvilket de i detta ämne Utskottet delgifna hand
lingar
vidare ådagalägga, är i verkligt behof af en sådan anläggning, hvarigenom
bristen på drickbart vatten i nämnde stad må kunna afhjelpas, samt afståendet
af den Kronans mark, som för ifrågavarande ändamål funnits behöflig, innebär
en ringa uppoffring för det allmänna, får Utskottet, med afseende å de uti den
Kongl. Propositionen i öfrigt utredda förhållanden, tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att den del af Kronoparken
Rådaås, som för den tillämnade vattenledningen erfordras, må till
staden Lidköping öfverlåtas på det sätt och under de vilkor, Kongl.
Maj:t uti högstberörde Nådiga Proposition behagat i Nåder föreslå.
Stockholm den 18 December 1856.
STOCKHOLM, typografisk.! föreningens boktryckeri, 1856.
Slots-Utskotlels Utlåtande N.o 54.
1
X o 94.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 9 Jan. 18S7, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om upplåtelse aj jord lill Strömsholms
lianul-bolags disposition.
(I. A.)
Uli en hos Riddersknpet och Adeln väckt molion, som blifvit lill Stals-Ulskottet
remitterad, har Herr Bråkenhjelm, R. anfört att, i anseende lill den obetydliga båtfart
som i början bedrefs å Strömsholms ganda kanal, saknaden af utrymme för slussverkets
behof varit mindre kännbart, men all, sedan kanalen med sina 2(> slussar
blifvit af nya bolaget ombyggd lill sådana dimensioner, sorn den högst betydligt utvidgade
trafiken krälde, och bolaget hade sig ålagdt alt i all framtid underhålla denna
vackra och vigliga, med stora uppoffringar af enskilda och af Slaten anlagda kanalbyggnad,
mäste detta åliggande blifva alldeles omöjligt att fullgöra, såvida ej kanalverket
komme i besittning af tjenligl belägen jordrymd vid dess ändpunkter, till anläggning
af magasiner, skjul, bostäder ål uppbördsman och vaklbeljening m. m. Något
större kanalverk, som saknade dylika upplagsplatser, funnes troligen icke i andra länder,
och Svenska Staten hade äfven i detta afseende emot Götha och Hjelmare kanaler
varit särdeles frikostig. Å Strömsholms kanal fraktades nu årligen mer än 150,000
Skepp, jerneffekler och vöre all anledning alt detta belopp, när kanalen blefve fullbordad,
komme alt fördubblas. Erforderligt område för ifrågavarande oumbärliga anläggningar
vore ock redan utsedl och lagdt på karta, samt utgjordes af en stenbunden, för
odling alldeles omöjlig udde, belägen dels å Strömsholms kungsgårds, dels å Länsmansbostället
Horns egor, med en areal, å det förra stället af 15,4 kappland och å det sednare
4 tunnland 9,6 kappland eller tillsammans 4 tunnland 25 kappland, hvilken egovidd
Kronan kunde utan ringaste skada afstå till kanalverket, som säkerligen vore villigt
alt erlägga den ersättning lill nuvarande innehafvaren af bostället, som möjligen kunde
ifrågakomma: hemställande på grund häraf motionären, alt Rikets Ständer mätte för
sin del medgifva, alt den mark tili högst 5 tunnlands vidd med ofvan uppgifna belägenhet,
som kanalverket till upplagsplats, magasiner och bostäder kunde behöfva, finge
lill kanalverkets fria disposition för berörda ändamål såsom bolagets egendom upplåtas.
Bih. till R. Hl. Brot. 1856 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 25.
Ehuru U l s k o! I e t finner antagligt alt, på salt motionären anfört, det torde vara
af vigt för Strömsholms Kanal bolag all Komma i besittning af ijenhgl belägen mark
till upplagsplatser för nämnde Kanal, har Utskottet likväl, enär motionen icke varit åtföljd
af några handlingar lill bestyrkande al de deruti meddelade uppgifter, ansett sig,
i saknad af erforderliga upplysningar, icke kunna afgifva eli sådant yttrande, som
banle grundlägga Rikets Ständers beslut i della ämne. Till följd häraf, och då det i
öfrigt, enligt Utskottets lanke, är mindre lämpligt, alt frågor af denna beskaffenhet underställas
Rikets Ständers pröfning och afgörande, förr än de blifvit af vederbörande
administrativ myndighet handlagda, hvarom Bolags-direktionen synes hafva bordt i behörig
ordning göra anmälan, får Utskottet hemställa,
all förevarande motion, i frågans närvarande outredda skick, icke
må lill någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 8 Januari 1857.
\ o
Arik. lill Exp.-Utsli. den 9 Jan. 1857, kl. lt f. m.
Ulldin nilc, i an ledning <if vackt] råga om belcsrutl för vissa hemman
å liruno-Allmunningen Mosseberg.
(I. A.)
Riksdagsfullmäktigen J. M. Landahl frän Skaraborgs Län har uti en inom
Bondeståndet väckt och till Slals-Ulskotlet remitterad motion andragit, hurusom vid
regleringen af Krono-Allmänningen Mösseberg, de intill bergel belägna byar, troligen pä
grund deraf att de blifvit skattlagde med torf- och betesrätt å allmänningen lill följd
af Kongl. Brefvet den 12 Juni 1828 icke allenast lätt bibehålla sill urgamla innehaf,
utan älven emot skattelösen dessutom erhållit större andelar af samma allmänning med
lull äganderätt. Dervid hade likväl dåvarande egarne af 3 hela hemman i Pafverås
varit nog försumlige alt ej begagna sig af den medgiliia rättigheten, hvadan de numera
vore vanlottade i sä målto, all dä alla andra hela hemman i Påfverås egde hvardera
48 tunnland, ett hell hemman af ifrågavarande Påfverås, Storgården egde endast 17
tunnland af Mösseberg; — och hade äfvenledes egarne al hela Tåstorps liv varit ännu
försumligare, så alt de icke erhållit någon del af berörde Allmänning. Med anledning
al della förhållande och dä Kronan ännu inhägnade hela Allmänningen och kronoparken,
har motionären hemställt, det Rikets Ständer måtte medgiiva, dels alt Påfverås
Stats-Utskottets Vila'ande .\:o i*5.
3
byamän finge till sig lösa så stora angränsande, till odling och plantering .otjenlig» delar
al' Mösseberg, som motsvara de ö riga bennnanens i Påfverås tillösla andelar
deraf, dels oek att Tåstorps byamän finge till skatte lösa andelar af samma beskaffenhet
lill huru ringa storlek sorn helst, eller ock all åtminstone lorflägls- och
betesrätt måtte dem beviljas emot ärligt arrende, då de vore villige ali uppsätta nya
stenmurar omkring de andelar, dem kniniiie alt tilldelas.
Med afseende å den af motionären bärofvan omiörmälda reglering af kronoparken
Mösseberg, har Utskottet inhemta), all Kongl. Majit den 12 Juni 1828 bilällit ett
af Kongl. Majils Befallningshafvande i Skaraborgs Ian. pä Nådig befallning uppgjordt
förslag, enligt hvilket kronoparken skulle, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer
vid 1823 års Riksdag, genom bilall lill Kongl. Maj:ts derom aflåtna Nådiga Proposition,
beslutat, fä delas emellan åtskilliga hemman, bland andra i Gökhems och Klefva
socknar, emot särskild 'skatt och skattelösen”; men ali Kongl. Maj t derefter, dels
under den 27 April 1833 och den 13 December 1833, i anledning af derom gjorda
ansökningar, i nåder tillåtit en del af nämnde hemmansegare alt alsta de vid kronoparkens
delning deras hemman lilldella lotter, med befrielse Irån den ränta och skattelösen.
som blifvit dem lör lotterna affonlrade. i sammanhang hvanned Kongl. Majit
förord lini alt del såunda älerlemnade området af parken skulle uti lämpliga lotter indelas
och å öppen auktion under skatlemauuarätt försäljas, dels, sedan försök lill den
föreskri.na försäljningen frukllösl allnpil, uti Nådiga Bref af den I(» April 1839 och
den 20 Juli 1840 lörordnat om användande till skogsplantering för Statens räkning
af ifrågavarande del af kronoparken; samt all derefter, då hemmansegarne i Gökhems
och Klefva socknar, med framställning om sill betryck lill följd af betesrättens försvinnande,
i underdånighet anhållit, del Kongl. Majit af gunst och nåd läcktes bibehålla
dem vid denna deras urgamla räll och låta inställa alla vidare planteringar och
intägter å parken, samt jemväl fråga om delning af Allmänningen Mösseberg under
tiden uppstått, dessa båda angelägenheter blifvit algjorda sålunda, alt Kongl. Majit
under den 6 Oktober 1845 förklarat, det sökandcine finge begagna sig af betet pä
parken öfverallt, der planteringens förstöring af kreaturen icke äfven Ivrades, mot skyldighet
att deltaga i uppförande och underhåll af den stängsel, som till planteringens
skyddande vore af nöden, samt alt Kongl. Majit icke funnit skäl bitalia den af vederbörande
a (styrk la delningen al Allmänningen Mösseberg, sorn vore samfällig emellan
Wilske och Gudhems härader, utan borde förslag till verkställighet af hvad Kongl.
Majit rörande både paiken och Allmänningen i nåder förordna! uppgöras och Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning underställas.
Ehuru således regleringen af Kronoparken Mösseberg grundal sig å Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers derom meddehlta beslut, samt de vid särskilda tilbällen
väckta frågorna om Kronnpnrkens ålerulläggande lill betesmarker och Allmänningen
Mössehergs delning varit Kongl. Majlis Nådiga pröfning underslå Ida och blifvit efter
vederbörande embetsmyndighelcrs hörande algjorda. hafva likväl, enligt hvad Utskottet
inhemta!, äfven hos Rikets Ständer vid fyra föregående Riksdagar framställningar i
detta ämne förekommit af ungefärligen samma innehåll, som nu förevarande motion,
eller att .omförmälde hemmansinnehafvare mätte erhålla vidsträcktare betesrätt å Mösseberg
eller ock återfå de andelar af Kronoparken, dem de en gäng af förhastande
sig alsagt; men Rikets Ständer hafva icke funnit någon af dessa framställningar vara af
beskaffenhet att till åtgärd å deras sida föranleda. I öfverensstämmelse härmed anser
Utskottet icke heller lämpligt lör Rikets Ständer all till omedelbar pröfning upptaga
den nu väckta frågan om tillåtelse för Påfverås och Tåstorps byamän att erhålla vissa
lotter af Allmänningen, utan synes densamma böra af vederbörande administrativ myn
-
4
Stats-U/skoltets Utlåtande N:o 26,
dighet handläggas och afgöras,' hvarom byamännen hafva sig öppet alt i behörig ordning
göra anmälan; — och får Utskottet i följd häraf hemställa,
att Riksdagsfullmäktige!! Lundahls ofvan anförda motion tnå af
Rikets Ständer lemnäs ulan afseende.
Slockholm den 8 Januari 1857.
Arik. till Exp.-Ulsk. d. 9 Jan. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af del vlaj
Kung/. Hamina/ -kollegium bestämda minim i-ar reinlebelopp
för lironofiskena Norrforss samt Spol,fallet och Spolehällan
i Umeå eif.
(I. A.)
Enligt hvad Riksdagsfullmäkllgen Gustaf Glad från Westerbottens län uti en af
Bonde-Ståndet till Slals-Utskottel remitterad motion anfört, hade vid 1844—1845 års
Riksdag den åsigt hos Rikets Ständer gjort sig gällande i afseende på de vid Norrforss
bys land och strand i Umeå socken af nämnda län belägna Krono-laxfiskena Norrforss
saint Spökfallet och Spökhällan i Umeå eif, alt son) desamma under olika lider
dels varit för Kronans räkning begagnade, dels åt enskilde personer på behaglig lid
ölverlemnade, dels under frälserätt upplålne och dels efter iörulgängue auktioner utarrenderade,
och ehuru, vid sådant förhållande, fiskena ej kunde vara tagna i beräkning
vid den Norrforss by åsätta skatt, måste likväl förlusten af rättigheten lili desammas
begagnande för byamännen derstädes i väsendtlig män försvåra utgörandet af
de ulskylder och onera, hvilka pä deras af svag beskaffenhet varande hemman belöpte,
hvarförutan någon anledning icke förefunnes lill den förmodan, det hemälde byamän
genom uraktlåtet fullgörande af löreskrifna vilkor förverkat den i äldre tider dem lemnade
tillåtelse alt nyttja samma fisken. I betraktande häraf och dä det i moraliskt
hänseende oj vöre utan vigt, ali friheten lill fiskets begagnande medgäfves egare af den
strand, hvarvid samma fiske idkades, helst på delta sätt förekommos de lagbrott å
slrandegarnes sida, hvartill i motsatt fall fiskets närbelägenhet lätteligen gåfve anledning,
hade Rikets Ständer för sin del funnit godt medgifva att, sedan så väl maxiinisom
rninimi-arrendebelopp för fiskena blifvit af Kongl. Kammar-kollegipm bestämda,
Norrforss byamän skulle ega optionsrätt alt erlägga det vid blifvande auktion erbjudna
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
5
högsta arrende-belopp, med skyldighet ali i öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet, hxilka
af vederbörande Embetsmyndigheler kunde författningsenligt varda fastställda, hvilket allt
Kongl. Majit vid föredragning den 10 April 1845 i nibler gillat och bifallit. Vid sedermera
hidina arrende-auktioner den 7 April och 6 Juni 1854 hade arrende-anbudet icke
uppgått till det af Kammar-kollegium den 7 December 1846 bestämda miuimi-belopp
15 tunnor 3 lispund salt lax. Redan häraf visade si;: tillräckligt, alt minimi-arrendebeloppet
blifvit för högt tilltaget, hvaröfver jemväl byamännen hos Kongl. Majit anlört
klagomål, men ulan att vinna någon ändring; och dä det nu blifvit eli allmänt erkändi
faktum, att laxfångsten i Umeåelf under sednare decennium på ett förvånande sätt aftagit,
samt de närmast stranden, vid hvilken fiskena voro belägna, varande åkrar och
gräsbärande lindor under fisketiden betydligt skadades och ohägnades, har motionären,
under åberopande af Norrforss byamäns dertill lemnade uppdrag, hemställt, alt Rikets
Ständer mätte behjerta deras billiga önskan, att stadgandet pin ett rninimi-arrendebelopp
af 15 tunnor 3 lispund salt lax måtte till all kraft och verkan upphöra och den årliga
räntan blifva hvad vid arrende-auktionen för hvarje arrende-period högst erbjudes, med
förutsättning likväl alt hvad som bjuiles understiger rnaximi-beloppet.
Af de i denna motion åberopade handlingar har Utskottet, bland annat, inhemtat,
att Norrforss laxfiske, genom särskilda i ältlre tider utfärdade Kongl. Resolutioner,
hvaribland ett Kongl. Bref af den 13 Januari 1587, blifvit Norrforss byamän lill
nyttjande upplåtet emot viss till Kronan utgående städja, dock utan att en sådan förmån
varit dein ovilkorligen och för evärdliga lider förbehållen: alt samma fiske, på
sätt motionären uppgifvit, under olika lider varit dels för Kronans räkning begagnadt,
dels åt enskilda personer på behaglig lid öfverlemnadl,- dels under frälserätt upplåtet,
och dels slutligen efter föregången auktion utarrenderadt; alt, i anledning af en mellan
Norrforss byamän å ena samt Kronan å andra sidan yppad tvist, angående eganderätlen
till de vid bemälde byamäns land och strand uti Umeå eif belägna laxfisken,
Kongl. Majlis Högsta Domstol genom dom af den 24 Mars 1831, nied fastställande af
Svea Hofrätts och Under-domslolarnes sammanstämmande beslut, förklarat berörde egande-rätt
icke kunna Kronan fråndömas; samt att, sedan framställning härefter blifvit hos
Rikets Ständer gjord derom att, enär, i följd af domslutet, fråga om egande-rält för Norrforss
byamän till omförmälde laxfiske icke vidare kunde uppstå, Rikets Ständer mätte
bifalla, att nämnde byamän finge bibehållas vid den af dem uti äldre tider innehalida
och aldrig förverkade rättighet att, emot den genom Kammar-koilegii Resolution af den
5 Oktober 1631 bestämda årliga afgift, begagna del vid deras land och strand belägna
laxfiske, eller ock, i händelse delta icke kunde beviljas, åtminstone tillgodonjuta ifrågavarande
fiske-rättighet emot en något förhöjd årlig skatt, Rikets Ständer för sin del
medgifvit Norrforss byamän den af mot onären omförmälde options-rält lil! fiskets öfvertagande,
emot erläggande af det vid blifvande arrende-auktion erbjudna högsta arrende-belopp.
Till följd af Rikets Ständers sålunda meddelta beslut och Kongl. Majlis
derpå grundade Nådiga Bref den 10 April 1845, hade Kongl. Kammar-kollegium derefter
fastställt maximi-arrende-beloppet för oflanämnde kronofiske lör en tid af sex år
från och med år J848 lill 40 tunnor 6 lispund och miniini-beloppet till 15 tunnor salt
lax årligen, äfvensom Kongl. Kollegium förordna! att Norrforss laxfiske, som, enligt
Koilegii arrende-bref af den 30 Juni 1842, utarrenderats gemensamt med det inom samma
område belägna krono-laxfisket Späk fallet, borde frånskiljas sislberörde fiske och vid
den förestående utarrenderingen särskildt å arrende utbjudas; men, sedan byamännen
uti dessa beslut hos Kongl. Majit i underdånighet sökt ändring, med yrkande dels att
Norrforss och Spökfallets eller Spökhällans krono-laxfisken malte i ett sammanhang utarrenderas,
dels ock att nedsättning mätte beviljas i de af Kongl. Kammar-kollegium
6
Stals- Utskottets Ulla tanda N.-o 26.
för arrendet fastställda maximi- och minimi-belopp, har Konni. Maj:t, genom Nådigt Bref
den 5 September 1850, med hänsigt lill hvad upplyst blifvit angående belägenbelen af
sistnämnde fiske, såsom nära omgiivet af de Noirforss fi>ke tillhöriga bvgenader och
>
notvarp, löronJiial att ifrågavarande t vanne krono-laxfisken, efter nu\arande arrenden.*;
utgång, borde tillsammans utarrenderas samt dervid i afseende, ä de sålunda förenade
fiskena iakttagas hvad rörande utarrenderingen af Norrforss fiske oell byamännens optionsrätt
till detta arrende blifvit genom Kongl. Brefvet den 10 April 1845 föreskrifva),
hvaremot Kongl. Majit funnit de underdåniga besvären, i hvad frågan angick de af
Kongl. Kammar-kollegium fastställda maximi- och minimi-belopp för oftanämnde arrende,
icke förtjena afseende.
Sorn genom nu anförda upplysningar är ådagalngdt, alt Norrforss byamän, hvilka
ej egt lagligen grundad lätt till ifrågavarande fisken, icke allenast genom Rikets Ständers
medgifvande vid 1844—1845 års Riksdag erhållit förmånsrätt lill arrende af
Norrforss laxfiske ulan ock, jemlikt högstberörde Kongl. Bref, ega att i sammanhang
dermed under arrende innehafva och begagna kronofisket SpökTallet, samt byamännen
dessutom, genom del meddelta stadgandet om ett visst maximum för stimma arrenden,
äro betryggade mot möjligheten af arrende-beloppets alltför höga nppslegrande, anser
Utskottet, i betraktande häraf, anledning icke förekomma för Rikets Ständer all, genom
undantag frän livad i vederbörlig ordning blifvit stadgadt, medgifva Norrforss byamän
ytterligare förmåner i afseende å nämnde krono-fiskens begagnande. Då emellertid
motionären lill stöd lör ifrågavarande framställning hufvudsakligen åberopat den omständighet,
all laxfångsteu vid Norrforss fiske skulle under de sednare åren halva i betydlig
män a ('tagit, har Utskottet, med afseende härå, troll sig böra erinra, att, äfven
om detta förhållande, hvilket för öfrigt icke är af motionären styrkt och hvarom Utskottet
ej haft tillfälle förskaffa sig upplysning, verkligen egt runi, sådant likväl ej utgör
skäl lör upphäfvande af stadgandet om eli bestämdt minimum för meranämude arrende,
helst Kongl. Kammar-kollegium, vid fastställandet af della belopp efter hvarje
arrende-periods utgång, är oförhindrad! alt deruti medgifva den nedsättning, hvartill omständigheterna
kunna föranleda; — och får Utskottet, på grund af hvad sålunda blifvit
anförd!, hemställa,
ali förevarande motion icke må lill någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda.
Stockholm den 8 Januari 1857.
Stats-Utskollels Memorial N:o 27.
HT:© 39.
Arik. till Exp.-Ulsk. den 9 Jan. 1857, kl. 11 (. m.
Memorial, angående ett ytterligare Kanslist-urfcodc.
(Rgs. Afd.)
Med afseende ä ej mindre mängden än vidlvftigheten af de ärenden, som under
nu pågående Riksmöle blifvit till Stats Utskottets behandling remitterade, och dä den
hos Utskottets Afdelning för Riksgälds-verket anställde Kansli-personal, beslående af en
Sekreterare och en Kanslist, icke kan medhinna alt med erforderlig noggrannhet och
skyndsamhet biträda vid handläggningen och expedierandet af denna Afdelning tillhörande
mål, hvilka under nuvarande Riksdag ökats med alla vackla frågor och gjorda framställningar
om statsbidrag för nya eller förbättrade kommunikations-anstallers jemte andra
allmänna arbetens åstadkommande, finner sig Utskottet föranlåtet hemställa,
ali, utöfver den aflöning, som tillkommer de Kansli-biträden, Utskottet,
enligt Rikets Ständers medgifvande, förut antagit, ett
Kanslisl-arfvode må, så länge del lör görotnålens oafbruten gång
erfordras, fä i stadgad ordning utgå.
Slockholm den 8 Januari 1857.
Rättelse.
Stats-Ulskottels Utlåtande N:o 21, sid. 5 rad. 4 nedifr. står: Kronolänsmans-bostäderna
läs: Kronolänsmans-boslällena
STOCKHOLM, tryckt hos isaac Marcus, 1857.
Sta s- Utskottets Utlåtande M 28.
1
JU 28.
Ank. till Esp.-Utsk. d. 7 Febr. 1887, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af kronans
ratt till dana-arf efter enkan Ulrika Sofia Ekedal, fodd
Nordenberg.
(I. A.)
Uti en hos Borgare-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har
Herr G. Lallerstedt, uppå anmodan af Borgerskapet i Skenninge, anhållit, att, då
Rikets Ständer åtskilliga gånger under föregående Riksdagar till kommuners förmån
frånträdt sin rätt lill dana-arf, det så beskaffade arf, som fallit efter uti nämnda stad
aflidna enkan Ulrika Sofia Ekedal, född Nordenberg, måtte få tillfalla stadens fattigvård,
helst bemälda enka under sin lifstid derifrån, till lättnad i sina knappa vilkor,
njutit understöd.
Utaf de handlingar, hvilka funnits vid motionen fogade, har Utskottet, i afseende
å förhållandet med ifrågavarande arfsmedel, inhemtat alt, sedan enkan Ekedal,
hvilken, enligt hvad ett af vederbörande ordförande i Fattigvårds-Styrelsen inom
Skenninge utfärdadt intyg utvisade, under de sednare åren af sin lefnad erhållit
understöd, den 27 November 1891 aflidif, någon arfvinge efter bemälda enka och
hennes man, Stadsläkaren Johan Fredrik Ekedal, icke inom natt och år efter det
kungörelse om begge makarnes död blifvit i allmänna tidningarne införd eller sedermera
hos Rådstufvu-rätten sig anmält; och var den behållna qvarlåtenskapen efter
enkan Ekedal, som, efter utredning af boet, utgjorde 399 R:dr 21 sk. 3 rst. B:ko,
ännu innestående hos den för henne i lifstiden tillförordnade gode man, Postmästaren
i Skenninge, O. von Baumgarten.
Då Rikets Ständer tillförene vid särskilda tillfällen medgifvil att kronans anspråk
å sådana mindre belopp, hvilka skulle i egenskap af dana-arf tillkomma kronan, finge
eftergifvas till förmån för välgörenhets- eller andra allmänt nyttiga inrättningar inom
de orter, hvarest arfsmedlen fallit, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka, att
Bih. lill R. St. Prol. 18S6 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft: 1
s
Stats-Ulskottets Utlåtande M 29.
Rikets Ständer för sin del medgifva, att den kronan tillkommande
rätt till ifrågavarande qvarlåtenskap efter enkan Ekedal må till Skenninge
stads fattigvård öfverlåtas; hvarom, i händelse af Rikets Ständers
bifall till denna hemställan, underdånig skrifvelse torde böra
till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 6 Februari 1857.
JfS 29.
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Febr. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående vidtagande
af nödiga åtgärder emot sjöns utskärningar å den i
Öresund belägna ön Hvens stränder samt lindring för
egarne till de å nämnde ö varande hemman uti deras
skatter och onera.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskoltets behandling remitterad
motion har Riksdags-fullmäktigen Nils Olsson från Malmöhus län anfört, att hemmanen
å ön Hven hade ett i förhållande till det dem åsätta höga mantal inskränkt
egoområde, så att de skatter, hvilka borde af deras egare utgöras, voro jemförelsevis
serdeles dryga och kännbara, samt att, utom det hemmansegarne, till följd deraf
att ön vore helt och hållet skoglös och allt skydd emot storroarnes från Östersjön
och Kattegatt inverkan å årsvexten saknades, ofta fingo sina skördar förstörda eller
i mer och mindre mån skadade, den ön omgifvande sjön årligen inkräktade på deras
små egoområden, ett förhållande, som styrktes af ett motionen bifogadt protokoll
öfver en af vederbörande landtmätare den 15 Oktober 1856 förrättad undersökning,
till utrönande huru stor egorymd, som kronoskattehemmanen N:ris 18 och 22
Tuna, hvardera om % mantal, genom sjöns utskärningar förlorat efter den år 1805
verkställda enskiftes-delningen, af hvilken handling inhemtats, att berörde hemman
sedan nämnde tid till egovidden förminskats, det förra med 2 tunnland 20 kappland
och det sednare med 29 kappland; hvarförutan det vore att befara att den å
öns sydöstra udde belägna s. k. St. Ibbs kyrka, som tillika utgjorde ett vigtigt sjömärke
under den svåra seglationen genom Öresund, med tiden undergräfdes och
nedstörtade i sjön, hvilket vore så mycket mera beklagligt, som öboerne, i anseende
Stals-Utslcollels Utlåtande M 30.
3
till deras fattigdom, voro urståndsatte att åter uppbygga kyrkan; och har motionären,
på grund af omförmälde omständigheter och under åberopande utaf erhållet
uppdrag af innevånarne å ön Hven, föreslagit, det Rikets Ständer ville hos Kongl.
Maj:t hemställa dels om vidtagande af nödiga åtgärder till öns fredande från förstöring
af den omgifvande sjön och dels om lämplig lindring i de hemmansegares
skatter och onera, hvilka genom sjöns åverkan gjort större eller mindre egoförluster.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och dervid väl funnit de af
motionären omförmälda och genom den af landtmätaren hållna undersökningen ådagalagda
omständigheter innefatta skäliga anledningar för behjertande af motionärens
så i ena som i andra hänseendet framställda förslag; men då, dels i afseende å de
ifrågasatta åtgärderna lill förebyggande af sjöns vidare inkräktande på ön Hvens
område, den utredning, som erfordras för alt med nödig sakkännedom kunna bedöma
vare sig möjligheten att vinna det åsyftade ändamålet, beskaffenheten af de
åtgärder, som i sådant fall böra vidtagas, kostnaderna derför eller sättet för samma
kostnaders bestridande m. m., saknas, samt vederbörande i allt fall äro oförhindrade
att i detta hänseende göra underdånig framställning hos Kongl. Maj:t, som icke
lärer underlåta att, efter det nödig utredning föregått, derå fästa det Nådiga afseende,
hvartill omständigheterna kunna föranleda, och dels beträffande den föreslagna
lindringen i hemmansegarnes å ön Hven skatter och onera, hemmansegarne, enligt
de om hemmans förmedling gällande författningar, hafva sig öppet att hos vederbörande
embetsmyndighet anmäla sig lill erhållande af den nedsättning i hemmanens
ränta eller mantal, som af omständigheterna må påkallas, anser Utskottet sig
böra hemställa,
att nu ifrågavarande motion hvarken i det ena eller andra hänseendet
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 Februari 1857.
JW 30.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition,
angående upphörande af det från Rotehållarne eller Soldaterna
vid indelta Infanteriet nu utgående bidrag till
soldat-beklädnadens anskaffande och underhåll.
(U. A.)
Uti Högstberörda, af samteliga Riks-Stånden till Stats—Utskottet remitterade
4
Stats-Ulskoltels Utlåtande JYs 30.
Nådiga Proposition, har Kongl. Maj:t föreslagit, att del från rotehållarne eller, vid
vissa regementen, från soldaterne utgående kontanta bidrag till beklädnaden måtte
upphöra samt ett deremot svarande statsanslag anvisas att, jemte det förut å 4:de
Hufvud-titeln till »lifmundering för indelta Infanteriet» upptagna belopp, för ändamålet
användas, hvarigenom rotehållarne skulle befrias icke allenast från en kontant
utgift, hvilken i medeltal, efter de sista tio årens riksmarkegångspris å soldatmunderingen,
utgjort 3 R:dr 18 sk. 6 rst. banko årligen för hvarje rote, utan äfven
från det dermed i sammanhang stående besväret att genom ombud deltaga i beklädnads-direktiopernas
göromål jemte granskningen af dessa direktioners redogörelser,
samt sålunda en i ena och andra afseendet för rotehållarne önskvärd lättnad
dem beredas.
Enligt hvad den Kongl. Propositionen innehåller, hade dessa Infanteri-regementens
beklädnad från äldre tider ombesörjts på det sätt, att Släpkläder i allmänhet
tillhandahöllos soldaterne af rotehållarne, men vid några regementen anskaffades
af soldaterne sjelfve, emot åtnjutande af deremot svarande högre löneförmåner
af roten; att Lifmundering en åter bestods af Kongl. Maj:t och Kronan, likväl
vid åtskilliga regementen med bidrag dertill från rotehållarne; alt släpkläderna
nyttjades vid alla arbetskommenderingar, kompani-möten och mindre tjenstgörings—
tillfällen inom regementenas stånd, hvaremot lifmunderingen endast begagnades under
regementsmöten och mönstringar samt kommenderingar utom regementenas stånd;
och att släpmunderingen merendels hvart tredje år nyanskafFades, då deremot ny
lifmundering blott hvart tolfte år uppsattes. — Genom Kongl. Förordningen, angående
indelta Infanteriets beklädnadssätt den 4 Februari 1812 förbyttes kronans
ofvanberörde beklädnads—skyldighet uti en bestämd, årligen utgående vedergällning i
penningar eller slitnings-ersättning för den tid, soldaterna, i stället för krono- eller
lifmunderingen, under fredlig tid kommo alt nyttja släpkläderne; hvarvid de vid
regementena då befintliga kronomunderingar, med alla dertill hörande persedlar, till
soldaterne öfverlemnades, emot förbindelse att i fredstid städse vara försedde med
två brukbara munderingar. Beträffande de beklädnads-persedlar, som rotehållarne
vid en del regementen voro skyldige påkosta hvarje gång regementena med ny lifmundering
försågos, så bestämdes, att dessa regementen skulle, såsom förut, vidkännas
åliggandet alt i fredlig lid hvart 12:te år, räknadt från det år kronomunderingen
sist utföll, till kronan erlägga värdet af förberörda persedlar efter markegång.
Yid 1817 och 1818 årens Riksdag funno väl Rikets Ständer, att indelta
Infanteriet, genom den sålunda vidtagna åtgärden, kunde med minsta tunga för
Statsverket bättre, än förut, förses med både krono- och släpmundering, men ansågo
likväl, på anförde skäl, både billigt och nödigt, att rotehållarne lättades från den
dem i denna del åliggande tyngd, i hvilket afseende Rikets Ständer föreslogo en ny
reglering i beklädnadssättet för indelta Infanteriet, hvilket beklädnadssätt sedermera,
efter rotehållarnes hörande, af Kongl. Maj:t den 30 December 1819 fastställdes.
Slals-Ulskoltels Ullålande M 30.
Härigenom stadgades bland annat: att kronan och rotehållarne årligen till beklädnaden
skulle bestå hvardera en sjettedel af' munderingens värde efter Riksmarkegång;
att de af kronan förut bestådda slitnings-penningar endast kommo alt utgå
för kommenderingar utom regementets stånd; att vid Helsinge regemente, der rotebållarne
vägrat ingå på erläggandet af sjettedels-bidraget, enär de, jemlikt knektekontraktet,
icke vore förbundne till någon beklädnads-afgift, så vida icke soldaten
innehade årstjenst hos rotebönderne och derför borde undfå arbetskläder, lifmunderingen
skulle anskaffas genom beklädnads-direktionens försorg; att, i följd af rotehållarnes
vid l:sta Lif-Grenadier-regementet enahanda vägran, sjettedels-bidraget vid
detta regemente skulle erläggas af grenadiererna utaf den i legokontrakteu med
rotehållarne öfverenskomna beklädnads-säden och släplönen; samt att, af samma skäl,
sjettedels-bidraget vid Kronobergs, Jönköpings och Calmar regementen borde af soldaten
bekostas. Yid 1828, 1829 och 1830 årens Riksdag antogo Rikets Ständer,
uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, brukningstideu för lifmunderingen
till fyra i stället för tre år; i följd hvaraf, genom Kongl. Kungörelsen den 9 Juli
1830, det årliga bidraget lill munderingens underhåll, så väl för kronan sorn för
rotehållarne, minskades från en sjettedel till en åttondedel af munderingens markegångsvärde,
efter hvilken beräkningsgrund afgiften för närvarande utgår.
Härigenom hade de roterings-skyldige vunnit den lättnad i beklädnads-besväret,
att de, i stället för att ursprungligen hvart tredje år nödgas anskaffa ny släpmundering
och, vid några regementen, tillika hvart tolfte år bidraga till ny lifmundering,
nu blifvit befriade fian all annan beklädnads—skyldighet, än alt erlägga det årliga bidraget
med en åttondedel af enkel soldat-munderings värde efter Riksmarkegång.
I fråga om den beräkningsgrund, som borde följas vid bestämmandet af det
Statsanslag som erfordrades, i händelse ofvanberörda Nådiga framställning om beklädnads-bidragets
upphörande af Rikets Ständer bifölles, har Kongl. Maj:t ansett, att
härtill måste antagas regementenas och korpsernas nummerstyrka efter plan, enär
den ifrågavarande förmånen borde lillgodokomma ej mindre de effektiva rotenumren,
för hvilka beklädnads-bidraget erlägges, än de vakanta, för hvilka detta bidrag innefattas
i vakans-afgiften. Kongl. Maj:t funné dock något anslag icke erforderligt för rotenumren
vid Jemtlands Fälljffgare-korps, emedan rotehållarne i Jemtland icke för
närvarande vidkändes någon afgift för manskapets beklädande, utan denna afgift, till
följd af den nyligen fastställda roteringen derstädes, i stället utginge från den då
jemväl bildade Jemtlands roteringskassa, med kapitalfond af Jemtlands gamla, till
rotehållarne öfverlemnade, reservmedels-kassa, uppkommen genom dit anslagna räntor
från Medelpad och försedda med årliga inkomster, ursprungligen utaf hemmansräntor,
afradspenningar och augmentsräntor, som tillförene, enligt det äldre indelningsverket,
vore till understöd för rustningen eller roteringen anvisade, eller numera
utaf ett deremot svarande kontant statsanslag, som till roteringskassan inginge.
Likaledes har Kongl. Maj:t funnit något anslag icke vara erforderligt för de vid
6
Stats-Ulskottcts Utlåtande J>i 30.
Skånska infanteri-regementena under en tid af >50 år, från och med 1816, emot
en afgift af 6 tunnor spanmål för hvarje nummer, vakanta 385 rotar, af det skäl,
att vid upphörandet af mötespassevolans-afgiften, någon nedsättning i deras vakansafgift
icke blifvit dem medgifven; dock öfverlemnade Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
vidare pröfning, huruvida den för öfrige rotehållare föreslagna förmånen af
beklädnads-bidragets upphörande eller ersättning derför äfven må ifrågavarande 385
vakanta rotar tillkomma.
Antalet af rotar, som, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag,
komma i åtnjutande af ifrågavarande lindring, blefve alltså följande:
skulle
vid l:sta Lif-Grenadier-Regementet
1,244.
Uplands Regemente  1,200.
Skaraborgs dito
1,200.
Södermanlands dito
1,200.
Kronobergs dito 1,100.
Jönköpings dito '. . 1,100.
Dal-Regementet
1,197.
Elfsborgs Regemente  1,200.
Westgötha-Dals dito  1,200.
Bohus Läns dito  904.
Westmanlands dito  1,200.
Norrbottens Fältjägare-korps  483.
Westerbottens dito  460.
Calmar Regemente
1,100.
Nerikes dito  766.
Wermlands dito  908.
Norra Skånska dito  799.
Södra Skånska dito
797.
tillhopa 18,058 rotar.
Beträffande Helsinge regemente, hvilket, vid det ofvan omförmälda förhållandet,
att de roteringsskyldige icke lemna något bidrag till beklädnaden, för delta
ändamål endast åtnjuter hälften af det beklädnads-bidrag, som för de öfriga regementena
bestås, har Kongl. Maj:t, enär mycken svårighet härigenom uppstått för
regementets beklädnads-direktion att underhålla 2:ne munderingar för regementet i
det skick, som vederbör, föreslagit Rikets Ständer, att Helsinge regemente måtte i
berörde afseende försättas i samma ställning, som alla öfriga rothålls-regemenlen
samt anslaget således äfven utsträckas till detta regementes 1,200 rotar; och ehuru
å det på 4:de Hufvud-titeln uppförda anslag, 71,000 R:dr b:ko, till lifmunderingen
för indelta infanteriet, årligen uppkomme besparingar, hvilka till större eller
mindre del skulle kunna betacka ifrågavarande utgift för Helsinge regemente, likväl
Siats-Utskottets Utlåtande JM 50.
7
och då dessa besparingar, med Rikets Ständers medgifvande, användas dels till beklädnads-slitnings-ersättning
för de kommenderingar ur indelta arméen, hvilkas underhåll
af 4:de Hufvud-titeln bekostas, dels för tillfällig anskaffning af beklädnadsförnödenheter
för indelta arméen, då medel dertill ej finnas anvisade å Krigs-kollegii
intendents-afdelnings stat, har Kongl. Maj:t begärt att, i sammanhang med nu
ifrågaställa förändring med beklädnads-afgiften, anslag för berörde ändamål äfven
för Helsinge regemente mätte af Rikets Ständer beviljas.
På sätt förut redan blifvit omförmäldt, hade rotehållarnes beklädnads-bidrag
under de sednast förflutna 10 åren i medeltal utgjort 3 R:dr 18 sk. 6 r:st. b:ko
årligen för hvarje nummer, hvadan den nya statsutgiften för ofvannämnda
18,038 rotar
samt vid Helsinge regemente  1,200 »
eller tillhopa 19,238 rotar
å3 R:dr 18 sk. 6 r:st skulle uppgå till 63,196 R:dr 17 sk. b:ko eller 97,794 R:dr 33
öre R:ml; och då nuvarande anslag till lifmunderingen utgjorde 71,000 R:dr b:ko eller
106,300 R:dr Runt, blefve alltså det sammanlagda anslaget, som erfordrades för
underhållet af så väl lif- som släpmunderingen, 136,196 R:dr 17 sk. b:ko, motsvarande
204,294 R:dr 33 öre R:mt, eller i rund summa 204,300 R:dr R:mt,
hvilket sistnämnde belopp Kongl. Maj:t äskat måtte af Rikets Ständer uppföras å
4:de Hufvud-titeln bland anslagen för materielen, under benämning: »till lif- och
släpmunderingar vid rothålls-re gement ena»; hvaremot det nuvarande anslaget till
alifmundering för indelta infanteriet» skulle försvinna.
Från det nya statsanslaget med sagde benämning skulle sedermera, efter hvad
i den Kongl. Propositionen vidare omförmäles, utbetalas ej allenast till regementenas
och korpsernas beklädnads-fonder hela den nu dels af kronan och dels af rotehållarne
bestridda beklädnads-afgiften, utan äfven till afiönings-fonder, musikkassor,
med de flera ändamål, hvarför afgift ifrån vakanta rotar finnes anslagen, ersättning
för den minskade vakans-afgift, som af denna förändring blefve en följd; och har
Kongl. Maj:t, vidkommande l:sta Lif-Grenadier-regementet samt Kronobergs, Jönköpings
och Calmar regementen, der beklädnads-bidraget nu erlägges af soldaterna,
som i stället åtnjuta högre förmåner af roten, ansett det böra lemnäs rotehållare
öppet att, sedan denna afgift för soldaterna upphört, af soldatens löneförmåner årligen
innehålla ett emot beklädnads-afgiften efter årets riksmarkegångspris svarande
belopp, så länge dessa förmåner för soldaten utgå enligt de uti nu vanliga kontrakt
bestämda grunder.
Om den af Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringen i afseende å beklädnadsafgiften
äfven af Rikets Ständer för deras del gillades, blefve häraf äfven en följd,
att sammansättningen af rothålls-regementenas och korpsernas beklädnads-direktioner
förändrades bland annat så, att rotehållarnes ombud blefvo uteslutne från an
-
S
Stals-Ulskollels Utlåtande M SO.
talet af ledamöterna, likasom rotehållarnes åliggande att deltaga i granskningen af
direktionernas redogörelser komme alt upphöra.
Slutligen har Kongl. Maj:t förklarat att, för den händelse Rikets Ständer
jemväl för sin del skulle bifalla den af Kongl. Maj:t sålunda föreslagna, för rote
hSliarne
afsedda, lindring i roterings-besväret, denna lindring endast kunde komma
att fortfara så länge ett, det upphörda beklädnads-bidraget från rotehållarne motsvarande,
statsanslag af Rikets Ständer anvisades, eller, om detta anslag, i följd af
inträffande stegring af prisen på beklädnads-förnödenheter, skulle befinnas otillräckligt,
nödigt anslag för beklädnadens anskaffning och underhåll af Rikets Ständer
Kongl. Majit tillhandahölles.
I sammanhang med högstberörda Nådiga proposition har Utskottet till behandling
förehaft en af Riksdags-fullmäktigen Nils Larsson från Jemtlands län inom
Ronde-ståndet väckt, af Anders Olsson från samma län biträdd, motion, deruti motionären,
under åberopande af det yttrande han afgifvit till Ståndets protokoll den
8 nästlidne November, då den Nådiga propositionen till Utskottet remitterades, anfört,
att ändamålet med de i bögstberörda Nådiga proposition omförmälda till Jemtlands
roteringskassa ingående statsanslag ingalunda varit att befria rotehållarne
från deras beklädnads—skyIdighet, utan att derigenom en större truppstyrka skulle
kunna indelas på provinsen, än som blifvit fallet i händelse roteringen grundats
endast på jordens värde; alt ifrågavarande anslag ändock på långt när icke för
sl
oge att hålla rotehållarne skadeslöse för den öfverrotering, de sålunda måst vidkännas;
att, ehuru beklädnads-bidraget, för undvikande af vidlyftiga omgångarmed
debitering och uppbörd m. m., direkte utginge från roteringskassan till beklädnads—direktionen,
det dock vore rotehållarne, som finge vidkännas afgiften, enär
densamma utginge af de medel, som anvisats till ersättning för den åtagna öfverroteringen;
samt att rotarne vid Jemtlands hästjägare-korps, jemlikt Kongl. Rrefvet
den 8 Oktober 1851, angående den för provinsen Jemtland upprättade nya rotering
och 3 § i det med berörde provins uppgjorda knekte-kontrakt, vore af samma
natur, som rotarne vid fältjägare-korpsen och infanteriet i allmänhet, så att dessa
rotar, till hälften med Kongl, Majit och Kronan, bidrogo till beklädnadens och
sadelmunderingens anskaffning och underhåll; på grund hvaraf Nils Larsson hemställt,
att Rikets Ständer äfven måtte bereda rotehållarne vid Jemtlands så väl
hästjägare- som fältjägare—korpser befrielse från den dem nu åliggande skyldighet
att bidraga till bekläduadens och sadelmunderingens anskaffande och underhåll; varande
vid motionen i styrkte afskrifter fogade de af beklädnads-direktionerne vid
nämnde korpser för år 1855 afgifna medels-redogörelser, utvisande, att beklädnadsbidraget
vid fältjägare-korpsen berörde år uppgått till 3,549 Ridr 30 sk. 7 rist, deraf på
rotehållarne belöpte för 525 nummer enligt markegång ä 3 Ridr 17 sk. 6 rist, en summa
af 1,766 Ridr 19 sk. 6 rst samt att vid hästjägare-korpsen hela bidraget till beklädnad
och sadel
-
Stats-Ulskottets Utlåtande Ni 30.
0
oell sadelmundering för samma är utgjort sarnmanlagdt3,180: 36, dervid rotehållarnes
andel beräknats i bcklädnadsbidrag för 200 nummer efter 3: 17. 6, till 672: 44
och i bidrag till sadelmunderingens underhåll för 194 nummer å 2: 10. 2, till
429: 4: 4, eller tillsammans 1,102 R:dr 4 rst.
Utskottet, sorn tillika tagit kännedom om hvad vid den Kongliga Propositionens
remitterande blifvit hos Ridderskapcl och Adeln samt Borgare- och Bondestånden
anförd!, har tagit detta ärende i öfvervägande; och hvad fiirst angår det af
Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition framställda förslag, att det hittills och
under de sednast förflutna 10 åren i medeltal med 3 R:dr 18 sk. 6 rst, mot
svarande
3 R:dr 8 öre R:mt, årligen för hvarje nummer af rotehållarne vid vissa
uppgifna indelta infanteri-regementen erlagda kontanta bidrag lill soldalbeklädnaden
måtte upphöra och ett deremot svarande statsanslag anvisas, så enär, med anledning
af olla upprepad klagan öfver tyngden af roteringsbesväret, Rikets Ständer vid
åtskilliga tillfällen uttalat den önskan, at.t al! den lindring derutinnan, som möjligen
kunde åstadkommas, måtte de roteringsskyldigo beredas, och Kongl. Maj:t funnit
statsverkets nuvarande tillgångar medgifva, att, utom de skattskyldige redan tillförene
i sådant afseende förunnade eftergifter, ytterligare lindring i detta besvär må
kunna vederbörande medgifvas, anser Utskottet sig jemväl böra understödja ett förslag,
uteslutande afsedt att främja en länge önskad och till behofvet erkänd jem
nare
och mera allmän fördelning af roteringsbördan samt en särskild lindring för
den enskilde rotehållaren, hvadan Utskottet hemställer,
alt Rikets Ständer, med bifall lill Kongl. Maj:ts ofvanberörda Nådiga
framställning om befrielse för vederbörande rotehållare att erlägga be
klädnadsbidrag
för de i den Nådiga Propositionen uppräknade 18,038
rolarne vid ålskillige deruti uppgifna indelta infanteri-regementen och
korpser, äfvensom för de vid Helsinge regemente varande 1,200 rotar,
eller för tillsammans 19,238 rotar, måtte anvisa det af Kongl. Maj:t i
stället äskade erforderliga årsanslag för underhållet af så väl lif- som
släpmunderingen, utgörande, sarnmanlagdt med nuvarande anslaget lill
lifmunderingen, i rund summa 204,300 R:dr R:mt.
Hvad dernäst vidkommer frågan om rotenumren vid Jemtlands fältjägarekorps
och riksdagsfulIrnäkligen Nils Larssons gjorda framställning, att Rikets Ständer jemväl
matte bereda rotehållarne vid så väl denna som Jemtlands häsljägarekorps befrielse
från dem åliggande skyldighet att bidraga till beklädnadens och sadelmun—
deringens anskaffning och underhåll, så har Utskottet före afgifvandet af sitt utlåtande
i denna fråga trott sig i korthet~höra redogöra för uppkomsten af rustnings
och
roteringsveiket i Jemtland samt de åtgärder, som af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer till beredande af lättnad i detta besvär tid efter annan blifvit vidtagna, på
det alt Rikets Ständer derigenom må blifva i tillfälle att lättare bedöma, huruvida
den nu ifrågaställa eftergiften må vara behöflig eller icke.
Bill. lill fl. St. Prut. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 2
tö
^luls (jlskottcts tlllålandi■ Al SÖ.
Innan provinsurna Jemtland neli Herjeådalen, genom freden i Brömsebro år
1645 samt fredslraklaten i Roeskild år 1658, kommo under Sveriges krona, var
derstädes inrättadt lia.le ryttare-, dragon- och knektehåll, som för landet var särdeles
betungande. Efter flera förändringar i afseende härå och emedan bönderna
uti Jemtland, genom afläll från Sveriges krona, aosågos bafva förverkat den skatterättighet,
som de Hesla af dem påslodo sig ega till de hemman, hvilka de innehade,
förordnades, alt de ryttare, som blefvo värfde, skulle sättas i besittning och
bruk af hemmanen, lill en gård på hvar häst, så framt bönderna icke ville ånyo
städja dessa hemman och derom med ryttarne sig förena, hvarjemte för utrönande
aT den skatt, livart och eli hemman borde draga, en allmän skattläggning anbefalldes.
Af de hemman, som på ofvan uppgifna säll blefvo ryttarne inrymde, skulle
hvar och en af dem åtnjuta den utgående räntan på sätt sorn annorstädes i riket
var brukligt, men deremot erlades lill kronan de extra ordinarie ulskvlderna, hvilka
anslogos till ofticerarnes lön och fördel. Emellertid hade genom instruktion för
indelnings-kommissarierna i Jemtland den 11 Juli 1685 det derstädes förut inrättade
ryttarekompani blifvit ökadt till 100 man, på det sätt, att tvenne rökar,
svarande tillsammans lill 30 daler silfvermynls ränta, sammanslogos lill utgörande
af ett rusthåll sålunda, att der tvenne sådane rökar icke svarade till 30 dalers
ränta, bestods fvllnaden af räntan å andra lägenheter, och alt, d -rest tvenne rökar
så goda voro, att de något mera än 50 daler räntade, rusthållaren lingö öf—
verskottet orubbadt åtnjuta; hvarjemte, och sedan allmogen i Jemtland låtit förmärka
benägenhet att, under vissa vilkor, som egentligen åsyftade, att under påkommande
krig få blifva qvar i landet till d»ss försvar och att åtnjuta hvad ryttarne
i staten blifvit påfördl, det ständiga dragonhållet sig åtaga, Kongl. Majit, genom
Nådig resolution den 12 Augusti 1686 denna deras åstundan bifallit och tillika
medgifvit dem ständig besittningsrätt lill de hemman, de åbodde, då de satte
sina söner eller mågar till dragonljenst; och har härefter ett kontrakt med samtliga
allmogen i Jemtland, angående del vissa dragonhållet, blifvit den 7 September
1688 upprältadt oell den 15 November påföljande året af Kongl. Majit konfirmeradt,
uti hvilket kontrakt allmogen åtog sig alt dragonhållet, till ett antal af
1,048 man korporaler och gemena, uppsätta, emot åtnjutande för hvarje dragon af
20 daler silfvermynls ränta, derpå hvar och en först hade alt innehålla räntan af
sitt eget hemman och undfå fvllnaden utaf regementsskrifvaren af andra räntor;
hvaremot allmogen utlofvades att regementet efter en sådan inrättning skulle bibehållas
inom landel till dess. försvar i krigstid, äfvensom att Kongl. Majit, så ofta
sådant nödigt funnes, sjelf ville gifva så mycket kläde som behöfdes till munderingen,
men rotehållarne det öfriga, jemte skälig lön och släpkläder. Detta sålunda
inrättade dragon-regemente, som var skyldigt all tjena både lill häst och fots, förändrades
försl år 1770 till lätt infanteri.
Några förändringar vidtogos sedermera icke förr än efter år 1818, då, ian
-
Stals-Ulskotlels Utlåtande M »0.
II
kilning af Rikets Ständers gjorda underdåniga framställning om anställande af undersökning,
huruvida någon jemkning eller ny reglering kunde åvägabringas i Jemtlands
rotering, sorn ansågs vara mera betungande än inom öfriga orter i riket,
Kongl. Maj:t den 17 Juli berörda år anbefallde Krigs- oell Kammar-kollegierna att,
efter vederbörandes börande, inkomma med lörsjag lill den reglering af Jemtlands
lolerings-skyldigbet i det bela, hvartill läget oell andra omständigheter kunde för—
anleda; hvarefter, oell sedan dels Jemtlands regemente genom general-ordres den
18 Februari 1820, blifvit förvandladt lill jägare, med benämning: »Jemtlands Fältjägare-
regemente», dels ock de af bemälde kollegier föreslagna grunder för rotejemkningen
Nådigst blifvit gillade, Kongl. NInj:t, som meflgaf att åtskilliga lindringar
i roteiings-bördan skulle under en lid af 8 är och med förutsättning att afviltringsvmket
under liden limme afslutas rolehållarne tillfalla, den 21 November 1827
Inföll, alt Fältjägare-regementets effektiva styrka provisoriskt liek nedsättas från
1,000 lill 800 man. Denna indelning af regementet bibehölls oförändrad intill år
1f 30, då 100 rotehållare, emot befrielse från skyldigheten all anskaffa och underhålla
jägare, åtogo sig att, för hvarje rote, tillhandahålla en fullt tjenstbar häst af
fullgod beskaffenhet samt ali under möten, mönstringar och marcher, utfodring för
dens nnna bestå, hvarigenom kavalleriets styrka inom provinsen ökades nied en ny
sqvadron af 100 beridna nummer, men fältjägare-regementets numerär deremot
minskades med 200 rotar, eller från 800 till 600 effektive nummer.
Frågan om en allmän lindring i provinsens rotering upptogs ånyo vid 1828,
1829 och 1830 årens Riksdag och Rikets Ständer föreslogo dä hos Kongl. Maj:l
i underdånighet vissa hufvudgrunder för en ny rotering; men genom Nådigt bref af
den 3 November 1831 förklarade K ngl. Majit, »i betiaktande af de flere olägenheter.
som skulle blifva en följd af en, före »fritt; ingens fullbordan, företagen definitif
rotejemkning i Jemtland, Rikets Ständers berörda fiamstäliuiug icke kunna bifallas,
u'an borde det föiblifva vid Kongl. Majlis undei den 21 November 1827
fattade och här ofvan omförmälta beslut.»
Vid 1831 och 1833 årens Riksdag fortsattes förhandlingarne löiaude detta
ärende, hvilka, då statsmakterna icke kunde öfverenskomma örn hufvudgrunderna för
den nya roleringen, hufvudsakligen i hvad angick den blifvande styrkan al Fältjägareregementet,
den Kongl. Majit ansåg icke böra Undeisliga- 800 man, icke medförde
annan påföljd än a,t, på satt af Kongl. Brefvet den 2-4 November 1837 inbemtas,
de effektive 800 rotarne hvardera tilldelades utaf åtskilliga till statsverket indragna
hemmansräutor ett årligt understöd af 8 Hulr 16 sk., samt att ruslbållarne vid den
äldre häitjägar^sqvadronen e.höllö, från och med året 1835, ett årligt statsanslag
af 1.000 Ridr banko, att deni emellan fördelas.
K ter del Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 December 1840 ånyo
uppgifvit de grunder, pä hvilka Rikets Ständer, för deras del, ansågo en ornrole
rint,
af ptovinscn Jemtland böra eg» ium, urno Kongl. Majit funnit sig icke kitting
12 Stats Utskottets Utlåtande Jtf 30.
deruti instämma, anbefalldes Krigs- och Kammar-koliegierne den 3 December 1842
att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag, ej mindre lill den tiva roteringsgrund,
som, med hänsigt lill rustningen oell roteringen i öfriga delar af Riket, borde för
denna provins antagas vid den uppskattning, som af en dertill löroidnad kommission
komme att ske, än ock till instruktion för den blifvande kommissionens sammansättning
och verksamhet, och, sedan eli sådant förslag den 28 April 1845 från
kollegierne inkommit samt vederbörande deröfver blifvit hörde, behagade Kongl. Maj:t
under den 22 Maj påföljande året utfärda Nådig instruktion för i oterings -kommissionen,
hvars förslag till provinsens-nya rotering vid 1850 —1851 årens Riksdag
förelädes Rikets Ständer, hvilka, uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti sistnämnde
år, förmälde sig hafva, efter öfvervägande af hvad i detta roleringsärende
förekommit, funnit godt för sin del gilla, ej mindre de grunder, enligt hvilka roteringen
i Jemtland blifvit verkställd, än äfven del i öfverensstämmelse med samma
grunder upprättade roleringsverket; hvaruppå Kongl. Maj:t den 8 derpåföljande
Oktober i Nåder stadfästade så väl det nya kneklekontraktet och de upprättade
längderna öfver både den ordinarie och extra ordinarie roteringen, som den uppgjorda
fördelningen af kavalleri- och infanterirotarne; utvisande denna nya rotering,
att Jemtland numera är indelt till 925 soldatrotar, af hvilka 400 underhålla .200
hästjägare jemte hästar och de Öfriga 525 man fotjägare.
Slutligen torde icke höra lemnäs oanmäldl, att Kongl Majit, til! lindring i
rustnings- och roteringsbördan lör rust- och rolchållarne i Jemtland, dels genom
Nådigt Bref den 3 December 1842 täckts anvisa eli ärligt anslag af 4,000 R:dr
banko att utgå under de 3 år, inom hvilkas förlopp den då lillämnade föländrade
roteringen ansågs kunna vara fullbordad, dels ock under den 25 November 1852
förordnat, att en summa af 9,000 R:dr samma mynt borde, för enahanda ändamål,
under åren 1848—1851 genom Kongl. Majlis Befallningshafvande i länet vederbörande
emellan fördelas.
Häraf visar sig val, att tid efter annan åtgärder vidtagits lill beredande af
lindring i den roteringsbörda, som af ålder varit Jemtland ålagd, men deraf föijer
likväl icke, efter Utskottets tanke, alt rolehållarne i Jemtland, hvarest endast %
iriantal eller Sf/a tunnland skatt öro beräknade till hvarje rote, draga ett lindrigare
roterings-besvär än öfrige landskaps innevånare och således icke heller att de bolt
uteslutas fiån åtnjutande af den förmån, som för rotehållare vid andia indelta regementen
och korpser nu blifvit af Kongl. Majit föreslagen. De serskilda omständigheter
som förekommit vid uppgörande af iörsl.ag till den derstädes verkställda
rotering, synas i sjelfva verket besty t ka, att Jemtlands rotehållare ingalunda ä.o
mindre betungade, än andra, och detta förhållande torde vid frågans bedömande
val förtjenas att tagas i öfvervägande. Rikets Ständer hafva nemligen genom serskilda
beslut uttryckligen förklarat, att jordens värde och förmåga ali draga rotelings-
och rustningsbördan ensamt borde tjena till måttstock för det antal indelt
Stais Utskoltiis Utlåtande ,3' 0
13
manskap, sorn i Jeni liand skulla underhållas samt alt roleringen i berörde provins
borde jernnäs lill likhet med roleringen i det öfriga Sverige; och vid den för Jemtland
sist föreslagna rotering behagade Kongl. Maj:t, som hufvudsakligen gillade
Iiikels Slånders åsigl, afven förordna, all densamma skulle, om möjligt, uppgöras i
enlighet med dessa allmänna grunder. Efter hvad Utskottet erfarit, visade sig likväl
vid den af vederbörande embelsmyndigheter i sådant afseende verkställda undersökning,
all, om vid uppgörandet af den lija roleringen i Jemtland den af Rikets
Sländer framställda hufvudgrund tillämpades, en högst betydlig minskning i nummerstyrkan
skulle uppkomma; men då Kongl. Majrl ansäg en sådan minskning icke
förenlig med fordringarne för landels försvar, blef det nödvändigt, så vida den för
orten erforderliga truppstyrkau skulle kunna bibehållas, ali serskilda medel lill understöd
för de roleskyldige anvisades, hvarföre Kongl. Maj:t vid Riksdagen 1850
—1851, då frågan om den nya roleringen af Rikets Stander pröfvades, fann godt
äska vissa anslag alt för ifrågavarande ändamål utgå, hvilka också af Rikets Ständer
beviljades, i sammanhang hvarmed rolehållarne,- såsom ytterligare bidrag till roteringens
understödjande, ei höllö dispositionsrätt öfver den under K rigs-kol logii förvaltning
dittills stående s. k. reservmedels'-kassan, sorn med en kapital-behållning af
38,000 R:Jr banko lill direktionen öfver Jemtlands nja rolerings-kassa öfverlemnades.
All likväl Jemtlands rotehållare, på sätt Utskottet äfven u 11 tagit, della oaktadt,
ingalunda äro mindre betungade, visar sig äfven af landshöfdingarnes femårsberättelser,
ty då i Jemtland, der hemmanens uppskatlningsvärde upplages lill 2,279,303
R:dr, kostnaden för rustning och roteling utgör 58,074 R:dr, uppgår berörde kostnad
i I. ex. Vester-Norrlands Ian med 8,797,407 R:dr uppskatlningsvärde, lill
22,195 R:dr; i Örebro län, der hemmanen äro uppskattade till 14,349,941 R:dr,
till 69,246' R.dr, samt i Yerndands län med eli hemmanen åsalt värde af 22,544,958
R:dr lill 56,724 R:dr banko.
Från den nyssnämnda fonden eller s. k. reservmedels-kassan utbetalas nu visserligen
legan, årliga konlanta lönen och servisen lill manskapet, äfvensom rotehållarnes
bidrag lill beklädnaden lill eli sammanlagdt belopp af 12 R:dr 32 sk.
banko, men det är klart, alt då uti instruktionen för roteriugs-kommissionen den
28 Maj blifvit föreskrifva!, att räntorna af berörda kassa Lomme all, såsom understöd
för rustningens och roteringens utgörande, bibehållas, lölebållarne, i följd deraf,
åtnjuta i ersättning för denna ökade roleringsbördn så mycket mindre, som beklädmnlsbidragels
belopp utgör, och alt de utbetalningar, som från kassan verkställas, i
sjelfva verket, fastän medelbart, drabba lölebållarne. Under sådana förhållanden och
då rolehnllarne i Jemtland i öfrigt hafva samma skyldigheter att fullgöra som atolia,
hvilka hafva rotering sig ålagd, finner Utskottet det vara både billigt och r a 11 vist,
att dessa förstnämnde komma i åtnjutande af enahanda förmån, som Kongl. Majit
föreslagit och Utskottet tillstyrkt för rolehållarnc inom andra provinser, hvadan Ut
-
Ii
Sta Utskottets Ut'alunde JU 50.
skolU‘1 i så måtto anser sig böra understödja motionärens framställning, att Utskottet
hemställer, det Rikets Ständer, för deras del, måtte besluta,
att jemväl det bidrag, sorn för rolehållar nes räkning nu utgår från-ro
leringskassan
i Jemtland till beklädnaden för de vid Jemtlands bäst- och
fältjägare-korpser varande 725 rust- och rolehålls-nummer, må upphöra
samt i stället anvisa ett belopp af 3,683 R:dr Runt, utgörande, enligt
den i Kongl. Majlis Nådiga Proposition föreslagna beräkning af 3 R:dr
8 öre för hvarje rote, del årliga anslag, som erfordras såsom ersättning
lör ifrågavarande bidrag, eiler i rund summa 3,700 R:dr samma mynt,
hvilket sistnämnde belopp alltså torde böra tilläggas det af Kongl. Majit
äskade och af Utskottet har ofvan tillstyrkta årsanslaget för lifmunderingen
204,500 R:dr.
Beträffande åter den af Kongl. .Majit till Rikets Stände s pröfning bänskjutna
fråga, huruvida den för rotehåliarne vid de Skånska indelta infanteri-regementena
föreslagna förmånen af beklädnads-bidragets upphörande elier ersättning derför
jemväl borde utsträckas till de vid berörde regementen varande valanle rotar,
så förekommer dervid, att, sidan, i anledning af en vid 1812 års riksdag uppkommen
fråga om jemkning och lindring i den extra rotering, sorn år 1811 ålagts
de i Skåne befintlige dittills oroterade hemman och lägenheter, Kongl. Majit den
2 Mars påföljande året låtit genom Dess Befallningshafvande meddela vederbörande
extra rotehållare i Malmöhus och Chistianstads län de vilkor, hvarpå Kongl. Majit
ville tillåta att denna extra rotering, utgörande 2,572 man soldater och båtsmän,
lörbyitis till eli ständigt på 2.000 soldatnummer indelt knektehåll, och Kongl.
Majits Befallningshafvande anmält, att de rotesky'dige, med få undantag, ingått på
de af Kongl. Majit erbjudna vilo en, Kongl. Majit ilen 26 April 1814 uppdragit
ål en särskild kommission ali i dessa län ver k s ä' 1 a de roterings-förrättningar,
h' i k a i fö'jd deraf komma att ega rum. Bemälda kommission, hvars arbeten den
18 December 18iö afsiutales, afgaf derom samma dag underdånig berättelse och
» c' no
öfverlemnade tillika ett uppgjör-lt förslag till rote-indelningsverk för begge de Skånska
infanteri-regementena; hvarefter Kongl. Majit, ned hufvudsaklig! gillande af
berörde förslag, genom Nådigt Bref den 21 November 1817, fastställde grundel ne
för den .'■ålunda uppgjorda ordinarie roleringen i Skåne. Härigenom stadgades,
bland annat, att Malmöhus celi Christianstds län skulle indelas till 1,985 ständiga
rotar, deraf 1.600 effektive och 383 valante saint att af dessa sistnämnda rotar,
nu mera utgörande 183 vid Norra och 202 vid Södra regementet, hviikp under
en tid af 50 år, räknadt från år 1816, skulle förblifva vakante, borde erläggas
en årlig vakans-afgift af 6 tunner spanmål, hälften tåg och hälften korn; hvarjemte
Kongl. Majit, nöd anledning af rotehållarnes derom yttrade önskan, förklarade,
att med vakans s| ann ålens lefverering borde förfaras, på sätt om kronans
öfriga spanmå’s intägt vöre föreskrifvet; dock så, att då densamma in natura lefa
Ul*»oUrl* Utlåtande M 30
i -5
vcfcraili-s, ilen (inge införas lill det magasin, anlingiMi i Clirislianslads eller Malmöhus
län, som vore närmast intill den rote, för hvilken spanmålen utgjordes,
hvarernoi dä herönle spanrnål löstes med penningar, sädant borde ske efter det länets
markagäng, der roten vore belägen.
Af högstberörda Nådiga Bref inhemtas vidare, att till erhållande af dylik vakansfrihet
ett vida större antal sökande anmält sig än vakansernes belopp, sä att
roteiings-kommissionen funnit sig föranlåten bestämma vakanserna genom lottningar,
som i båda länen verkställdes, med undantag för sådane, till hvilka vederbörande
begagnat dem upplåten förmånsrätt saint en och annan, örn hvilken sockenboerna
träffat särskild öfverenskommelse, en åtgärd, som af Kongl. Maj:t gillades; hvarförutan
Utskottet af flera utaf Kongl. Majit, i sammanhang med den fastställda ordinarie
roleringen, samma dag och år meddeite särskilda resolutioner mfarit, alt
vederbörande rotehållare varit särdeles angelägne att komma i åtnjutande af den
nu bestämda vakans-friheten. _ Så anhölio t ex. Bjäre bäradsboer, af hvilka en
del jemväl fört klagan deröfver alt de nödgats deltaga i den verkställda lottningen
och icke, enligt träffad öfverenskommelse, fått förblifva vakande, att derest härads —
bourne icke kunde erhålla tillåtelse all utgöra sin roleringsförbindelse med sjöfolk
eller båtsmän i stället för soldater, häradet antingen vid extra roteringen mätte
fä qvaibbfva eller undfå evärdelig vakans-frihet, emot erläggande af den derför
bestämda årliga afgiften af 6 tunnor spanrnål för hvarje rote; och enahanda ansökningar
inkommo samtidigt från åtskilliga åboer i Willands härad, hvilka alla
önskade att af en sådan frihet fä sig begagna Äfven efter denna tid och under
sednast hållna riksdagar hafva ofta framställningar blifvit gjorda om lindring i roterings-besväret
och bland dessa förslag hafva en stor del afselt att sådan lindring
skulle beredas på det sätt, att vederbörande tillätos bestrida sin rust- och
roterings-skyldighet medelst erläggande af vakans-afgift; ett förhållande sorn säkrast
och måhända mer än annat torde bevisa att den vakanta roten i allmänhet åtnjuter
större fördelar än den, som blifvit indelad till effektiv rotering.
Hufvudsakligen på grund af nu anförda omständigheter, som nogsamt vittna
orri den begärlighet, hvarmed vederbörande rotehållare omfattat hvarje tillfälle att för
sina rotar få erlägga vakans-afgift, och då det med temlig visshet häraf lärer kunna
antagas, att innehafvare af Skånska infanteri regementenas vakanta rotar i afseende
å roteringen i allmänhet ii t o bättre lottade än öfrige rotehållare vid samma regementen,
finnér Utskottet skäl icke vara för handen, att några undantags-förmåner
dem nu beviljas, hvadan Utskottet, jemväl i betraktande deraf, att endast 9 år återstå
af den tid, som blifvit bestämd för dessa vakansers utgörande, samt då Kongl,
Majit icke heller ansett rubbning af nuvarande förhållanden böra ega rum eller
statsanslag för dessa rotar erforderligt, hemställer,
att Rikets Ständer icke må vidtaga någon förändring i afseende å beklädnads-bidragets
utgörande af oftanämnde 3813' vakanta rotar;
Slats-Btskoltels Utlåtande JW 30.
Och anser sig Utskollcl härigenom liaTvu besvarat Riksdags-fullmäktigen Ola Månssons
inom Ronde-slåndet gjorda och af öfrige representanter från Christianstads
och Malmöhus län understödda yrkande, att jemväl sislherörda vakanla rotar malte
erhålla rotedindring med 3 Ridr 18 sk. 6 rst. för hvarje nummer, eller till ett
sammanräknadt belopp af 1,303 Ridr 18 sk. 6 rst. banko.
Under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet, med anledning
ej mindre af Kongl. Majlis ofvanberörde Nådiga Proposition än äfven af särskilda
motionärers framställningar, här ofvan tillstyrkt och föreslagit, hemställer Utskottet,
att, i stället för det å Riks-statens 4:de Uufvud-tilel nu upptagna årliga
anslag, 71,000 R:dr banko till »lifmundering för indelta infanteriet»,
hvilket anslag skulle försvinna, Rikets Ständer, å samma hufvud-titel
bland anslagen för materielen må låta uppföra ett belopp, stort 208,200
R:dr R:ml att årligen utgå, under benämning: »till lif- och släpmunderingar
vid rolhulls-regcmcnlena».
Slutligen och då Kongl. Majit uttryckligen förklarat, att den sålunda för rotehållarne
afsmida lindring i roterings-besväret endast kan komma att fortfara så
länge Rikets Ständer vilja anvisa ett, det upphörda beklädnads-bidraget från rotebållarne
motsvarande statsanslag elior, i händelse detta, till följd af inträffande stegring
af prisen på beklädnads-förnödenheter, skulle befinnas otillräckligt, nödige anslagsmedel
för beklädnadens anskaffning och underhåll af Rikets Ständer Kongl.
Majit tillhandahållas, så anser Utskottet sig jemväl böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, för deras del, medgifva det af Kongl. Majit sålunda
gjorda förbehåll;
äfvensom Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte gilla hvad Kongl. Majit i öfrigt beträffande
det nya anslagets användande i Dess Nådiga Proposition behagat yttra
och föreslå.
Stockholm den 12 Februari 1837.
Reservationer :
Af Herr Björnstjerna, J. M., som åberopade Utgifts-afdelningens förslag till
utlåtande, så lydande :
»Häraf visar sig alt, tid efter annan, åtgärder vidtagits till beredande af lindring
i den roteringsbörda, som af ålder varit provinsen Jemtland pålagd, och, så
vidt Utskottet varit i tillfälle inhemta, synes, vid den derstädes sednast verkställda
rotering, allas, sä väl rust- som rotehållares, billiga anspråk hafva blifvit, så noga
som möjligt, iakttagna. Ty oberäknadt den lindring i rustnings- och roteringslungan,
som Jemtland sedan år 1828 fått åtnjuta, dels genom den effektiva styrkans
förminskning till 800 nummer, samt fördelandet på dessa nummer af de icke
rekryte -
Stals-Utskottets Utlåtande M 30.
17
rekryterade 200 rotarnes vakans-afgift, dels ock genom lid efter annan beviljade
kontanta anslag af statsmedel, har, i följd af den nya är 1831 skedda roteringen,
till hvarje rote nu blifvit anslagne i stället för endast 2% tunnland, samt, pä sätt
förut omförmäldt är, provinsens bidrag med manskap till landets försvar förändrats
från 100 beridna och 1,048 oberidna, eller tillsammans 1,148 nummer till 200
beridna hästjägare och 323 fältjägare, eller tillhopa 723 man; hvarförutan denna
ort, såsom ersättning för de, enligt äldre indelnings-verket bestådda, men nu mera
till Statsverket indragna hernmansräntor, afradspenningar m. m, erhållit ett årligt
kontant stats-anslag, stort 9,800 R:dr banko.
Vid sådant förhållande och då härtill kommer att rotehållarne i Jemtland tillika
fått sig anvisadt ett belopp af omkring 38,000 R:dr banko, derigenom alt Jemtlands
s. k. reservmedels-kassa, — egentligen bildad i Konung Carl XI:s tid af
vissa ograverade räntor i Medelpad, hvilka då, i anseende till den svaga rustningsräntan,
anvisades rustbållarne, »för att sätta Jemtlands kavalleri-kompani i så fast
stånd, att icke någon felaktighet skulle blifva vid en och annan afgång», men hvars
kapital, ehuru afsedt till rustbållarnes nytta, likväl, enligt Kongl. Brefvet den 18
November 1766, af dem icke fick disponeras annorlunda, »än att de af de inflytande
medlen blefvo understödda till karle- och häste-munderingars betalande med
så stor summa, som Krigs-kollegiurn», under hvilkets förvaltning denna fond stod,
»pröfvade vid hvarje sådant tillfälle kunna behöfvas», blifvit, uppå nådig befallning
den 6 April 1852 af bemälda kollegium öfverlemnad till direktionen öfver Jemt
lands
nya roterings-kassa, från hvilken sistnämnde kassa, såsom egande betydliga
tillgångar, nu mera, ulan rotehållarnes betungande, utbetalas icke allenast legan,
årliga kontanta lönen och servis till manskapet, utan ock, jemlikt 3 § mom. e
och f i det för roterings-kassan den 8 Oktober 1831 fastställda reglemente, det
beklädnads-bidrag, som af rotehållarne bör erläggas, äfvensom deras andel uti kostnaden
för sadel-munderingens anskaffning och underhåll, finner Utskottet, då rotehållarne
således åtminstone för närvarande äro befriade från hvarje direkt bidrag
till ifrågavarande persedlars anskaffande och underhåll, sig- sakna skäl att understödja
motionärens framställning, helst om densamma bifölles, antingen en opåräknad
årlig inkomst af något mer än 3,500 R:dr komme att tillflyta en kassa, som
af ett sådant tillskott icke vore i behof, elier ock en ersättning tilldelas rotehållarne,
för hvilken de icke vidkändes någon motsvarande utgift. På dessa skäl och
då Kongl. Maj:t icke eller ansett anslag för rote-numren vid Jemtlands häst- och
fältjägare-korpser erforderligt, hemställer Utskottet,
att förenämnde motion icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd för
anleda.
»
af Herr Henschen, L. ]V. »Mot ofvanstående förslag till Rikets Ständers beslut
har jag mig reserverat på flera grunder, som jag under öfverläggningen i Ut
Bih.
till R. St. Prol. 1856 & 1837. i Sami. 1 Afd. 9 Haft. 3
18
Slals-Ulskoltels Utlåtande Jtä 50.
skottet uppgifvit. Bland manga skäl lill min reservation torde böra antecknas följande
:
l:o Om Utskottets förslag godkännes, så minskas Statens årliga inkomst med
mer än 100,000 R:dr Riksmynt, som, efter vanlig beräkning, motsvarar ett kapital
af två millioner R:dr.
2:o Denna uppoffring under nuvarande omständigheter, då alla medel beböfvas
för jernvägars anläggande, är, ringast sagdt, onödig.
3:o Uppoffringen är dessutom orättvis, emedan den göres till förmån för blott
en hlass af medborgare, och måste lill största delen af andra på något sätt godtgöras.
4:o Orättvisan är desto större, som berörde klass blifver, på de öfrigas bekostnad,
gynnad, icke för att mildra fattigdom, utan tvärtom derföre, alt denna
klass eger en mängd fastigheter.
5:o Till stor del består klassen af de rikaste i landet* af lyckan gynnade på
det sätt, att de dels ärft de största possessioner, dels ock haft sådan framgång i
sina företag, att de kunnat köpa fastigheter. I de trakter, soldat-roteringen eger
rum, tinnes sällan, bland egare af större fastigheter, någon, som icke i afseende å
något af sina hemman är rotehållare.
6:o Som rättigheter och skyldigheter, hvilka motsvara hvarandra, böra, vid
fastigheters öfverflyltande från en till annan, åtföljas, så böra de, som förvärfva
(ega) med soldat-rotering belagda hemman, samt af dem njuta afkastningen, äfven
vidkännas dermed förbundne onera, helst deras företrädare å dessa hemman ej kunnat
öfverlåta dem med bättre rätt, än de dem sjelf ve innehaft.
7:o Alldenstund berörde fastigheter, då de af deras nuvarande egare ärfdes
eller förvärfdes, voro behäftade med ifrågavarande afgifter, hvilka alltså minskat de
för samma hemman vid arfskiften och gåfvor beräknade värden, eller vid köp, byte
eller annan dylik åtkomst öfverenskomna pris; fördenskull kunna omförmälde afgifter
icke egentligen drabba fastigheternas nuvarande innehafvare, som, vid fastigheternas
öfvertagande, tillgodoräknats motsvarande kapital; i följd hvaraf ock uttrycket,
att rotehållarne äro med ifrågavarande algift, i medeltal 3 R:dr 18 sk. 6 r:st.
banko å hvarje hel rote (I), »betungade», måste, såsom missledande, i hög grad
ogillas. '
8:o Dertill kommer, att dessa fastigheters värden blifvit, under sednare åren,
betydligen höjde i följd af de allmänna handels-konjunkturerna; på grund hvaraf berörde
medborgareklass, som tillfälligtvis nyligen erhållit denna större vinst, och liera
år fått fastigheternas afkastning väl betald, har nu, mindre än många andra, behof
af en sådan eftergift eller skänk, som den ifrågavarande.
9:o Olli, såsom i Konungens Proposition i ämnet omförmäles, »Statsverkets
närvarande fördelaktiga ställning synes lemna tillgång» till en dylik eftergift, bör den
företrädesvis göras i afseende å mantalspenningarna (hvarom jag väckt motion), el
-
Slats-Ulskottels Utlåtande M 30,
19
ler ock andra direkta och personela utskylder, sorn, utan afseende å de skattdragandes
tillgångar, drabba alla medborgareklasser, och således äfven de fattigare, såsom
daglönare, arbetskarlar, statfolk och andra behöfvande, hvilka ofta dessutom
hafva större familjer att försörja.
10:o Ifrågavarande afgifter, hvilka grunda sig på knektekontrakten, och, efter
rotehållarnes hörande, blifvit fastställde att utgå till deras nuvarande belopp, böra
icke egentligen kallas skatter, utan onera realia, helst Kronans rättighet uti ifrågavarande
afseende är en sakrätt af särskild art (jus in re aliena); hvarföre ock af
gifterna
kunna, ehuru de användas till allmänna behof, betraktas likasom frälse
räntor,
öfver hvilkas belopp någon klagan, mig veterligen, icke försports, förmodligen
emedan räntegifvarne förutsett, att sådan klagan icke skulle medföra åsyftad
verkan.
ll:o Sedan Konung och Rikets Ständer, enligt Kungörelsen den 6 April 1810,
»förklarat hvarje svensk man, till hvilken klass af medborgare han räknas måtte,
berättigad att förvärfva och besitta fast egendom» »af hvad natur som helst, och
åtnjuta densamma tillhörande förmåner emot uppfyllande af dermed förknippade»
vskyldigheter»; så har den betydligaste anledningen till klagan öfver de större onera
på skattejorden, eller den olika beskattningen å jord, upphört, och under sednare
decennier blifvit fortsatt troligen för det mesta: dels af politisk beräkning, dels af
gammal vana utan besinning att omständigheterna väsendtligen ändrats, dels ock i
följd af irriga begrepp, ibland hvilka några under diskussionen om ifrågavarande
beslut förspordes, såsom t. ex. att dessa afgifter voro en beskattning å produktionen
(ehuru de i mån af densamma hvarken ökas eller minskas), samt att »fastigheterna»
(sjelfva) »hade rättigheter», m. m. d.
Och
12:o Enär den af Konung och Rikets Ständer, enligt Kongl. Kungörelserna
af den 27 Oktober 1812 och den 13 Februari 1849, bestämda skyldighet, att vid
»fyllda tjugu år» »till rikets försvar ingå i allmänna beväringen», är ålagd hvarje
svensk man (§ 1), med ganska få undantag (§ A), utan alt hvarken i Kungörelserna
eller i § 5 i Riksdagsbeslutet af den 18 Augusti 1812 eller ens i Rikets Ständers
den 23 Maj och den 23 Juli samma år aflåtna underdåniga skrifvelser i ämnet,
blifvit förklaradt eller ens antydt, att nästan hela svenska manliga befolkningen
skulle, genom beväringspligtens fullgörande, gälda och igenlösa Kronans ifrågavarande
sakrätt i vissa med soldat-rotering behäftade hemman; — så kan något stöd
för yrkandet om roteringens upphörande icke, såsom under öfverläggningarne i Utskottet
och under en mångårig agitation blifvit försökt, bemtas af den omständighet,
att bevärings-skyldigheten efter roteringen tillkommit. Men då denna omständighet
likväl fortfarande åberopats äfven uti ifrågavarande ärende, torde här höra
meddelas följande upplysningar:
a) 3:dje mom. i Konungens den 30 April 1812 till Ständerna aflåtna Pro
-
20
Stats-Ulskoltets Utlåtande Jtt 30.
position i ämnet innehåller, »att beväringsmanskapet antingen skall förstärka den
»indelta arméen eller båtsmanshållet, eller ock utgöra särskilda korpser under sär»skildt
befäl.»
b) enligt ll:te mom. i Sländernas den 23 Maj 1812 justerade svar å berörde
proposition och 10 mom. i ofvanåberopade § af Riksdagsbeslutet, hade Ständerna
för sin del bestämt, »att den indelta arméen vid utbrottet af ett krig bör,
enligt för densamma nu gällande författningar, kompletteras, hvarefter rust- och
rotehållares rekryterings-skyldighet försvinner endast under så lång tid kriget varar, och
vidtager, efter återställd fred, 3 månader sedan trupperna återkommit till hemorten»
;
samt
c) den ytterligare förklaring, som Ständerna, genom den ganska underdåniga
skrifvelsen af den 3 Juli 1812 gåfvo i ämnet, innehåller, bland mycket annat, följande
strof: »På det i en framtid ingen tvetydighet om rättigheter och skyldigheter
»må kunna uppstå; hafva Rikets Ständer trott sig böra anmäla en underdånig ön»skan
om ett noga bestämmande, att ifall en egare af indelt båtsmans-, rytlareneller
ständigt knektehåll, som för Sill Hildimer Ilar vakans och är i ulskrifnings»åldern,
sjelf utgår för sin rote, det måtte vara honom ovilkorligen förbehållet, att
»efter fyllda 23 år nyttja de konskriberades rätt alt ifrån krigstjensten afgå, derest
»han för roten sätter karl i sitt ställe. Riksens Ständer hafva ansett det så myc»ket
angelägnare att af Eder Kongl. Maj:t utbedja sig ett sådant stadgande, sorn
»dessförutan den händelse kunde inträffa, att, om lagens och kontrakternas innehåll
»bokstafligen följdes, mången hemmansegare, inom konskriptionsåldern, då han ej på
»en gång kunde tjena för rolen och såsom konskriberad, kunde nödsakas gå från
»sin åborätt, eller qvarblifva i krigstjenst längre än hans med andra medborgare
»gemensamma pligt honom ålägger.»
Detta allt visar mer än tillräckligt, att Rikets Ständer ingalunda åsyftat att
med beväringen ersätta den indelta arméen, eller med en börda, kastad på nästan
hela manliga befolkningen, gynna en klass af hemmansegare.
Beskaffenheten af premisserna till Utskottets tillstyrkande visar, mera än allt
annat, att giltiga skäl till beslutet icke funnits. Detta torde blifva klart vid en
ganska kort belysning af motiverna.
Första anledningen uppgifves hafva varit »en ofta upprepad klagan». Men
denna gäller ej blott ifrågavarande onus, utan äfven alla skatter och besvärligheter.
Skulle en skyldighet efterskänkas blott derföre, att deröfver ofta klagats; så borde
ju alla onera uppbäfvas.
Vidare anför Utskottet:
a) att, med anledning af denna klagan, Sländerna uttalat en »önskan». Men
Slals-Utskotlels Utlåtande JYs 50.
21
denna önskan torde egentligen hafva tillkommit derför, dels alt roleringsskyldige
finnas till betydlig mängd i två stånd, samt vanligen i tre om icke i alla fyra; dels
alt sådana (korporations) intressen göra sig stundom gällande framför de allmänna;
dels ock att många medborgareklasser, och bland dem de i 9:de mom. härofvan
nämnda, icke hafva rätt att deltaga i Riksdagsmanna-valen.
b) att denna önskan varit »att all den lindring» i roteringsbesväret, hvilken
Omöjligen kunde åstadkommas, måtte de roteringsskyldiga beredas.» Häraf skulle ju
följa alt ali r otering sskxjldighet bör upphäfvas. Detta torde dock vara mer än Utskottet
åsyftat; och således tyckes sislanförde skäl ej för närvarande passa.
c) att »Kongl. Maj:t funnit Statsverkets nuvarande tillgångar medgifva att» »ytterligare
lindring i detta besvär må kunna vederbörande medgifva?.» Jag har i 9:de
mom. anmärkt, att lindringen borde tillgodokomma hela del arbetande folket, ej blott
en klass.
d) att »de skattskyldiga redan tillförene i sådant afseende förunnats eftergifter»:
d. v. s. att den, som fäll mycket, skall få ännu mer. Detta tyckes mig snarare
bordt användas såsom skäl för afslag.
e) att Utskottet bör »understödja ett förslag, uteslutande afsedt att främja
en» (af rotehållarne?) »länge önskad och» (af dem?) »till behofvet erkänd» (af an
dra
bestridd?) »jemnare och mera allmän fördelning af roteringsbördan», så att de,
som icke varit skyldige den vidkännas eller hafva några dermed förknippade förmåner,
likväl få smaka olägenheten deraf;
samt
f) att »en särskild lindring för den enskilde rotehållaren» beredes på allmän
bekostnad, hvilket otvifvelaktig! är angenämt för den som gör vinsten.
I anledning af de misstydningar jag erfarit sedan Utskottets betänkande var
beslutadt, måste jag här uttrycka, hvad jag trott vara nog klart för att af enhvar
ins^s, d. v. s. att af de grundåsigter, från hvilka jag utgått, nemligen dels att det
onus reale, som vi vanligen kalla grundskatt, är en sakrätt af särskild art, dels ock
alt beskattningen bör i möjligaste måtto drabba alla endast i förhållande till deras
egentliga förmögenhet och behållna inkomst, ostridigt följer, att jag, som icke vill
efterskänka grundskatten, ingalunda kan tillstyrka ny grundskatts läggande å fastighet,
som enskild person redan eger, derest han ej dertill samtycker eller får ett
kapital, motsvarande grundskatten, betraktad såsom årlig ränta. Grundskatts läggande
å fastighet, utan egarens samtycke eller dylik ersättning, skulle utgöra ett så
våldsamt ingrepp i eganderätten, att jag förmodar det sådant numera aldrig kan
ifrågakomma.
Fastän jag icke vill medverka till grundskatternas efterskänkande, anser jag likväl,
att de kunna, och under vissa förhållanden böra, mot ersättning afskaffas.
22
Stats-Ulskotlets Utlåtande JVI 50.
En högt aktad national-ekonom, som sedermera blef juris doktor och akademisk
lärare, har i sin, af den vidtberömde Prof. Holmbergsson förordade, år 1816 tryckta
•»afhandling om Statsinkomsterna», anfört många skäl mot grundskatter i allmänhet,
och derföre yrkat deras afskaffande, men äfven anmärkt, att de icke borde efter
skänkas,
utan af jordegare inlösas med ett kapital, naturligtvis motsvarande den årliga
inkomsten Kronan hade af sådan grundränta. Och har äfven den författaren
anmärkt, att, om den s. k. grundskatten eflergåfves alldeles, den nuvarande jordegaren,
såvida han icke är densamme som först fått vidkännas ifrågavarande onus,
skulle »få till skänks ett så stort kapital, som staten förut egde i fastigheten», samt
att denna skänk skulle vara obillig, enär den ej rättades efter någon personlig
förtjenst.
Alldenstund nu af nationen äskas utgifter till ett oerhördt belopp, måste alla
de, som vilja antingen skaffa medel till jernvägarne eller hafva den s. k. skydds
afgiften,
enligt 1 Artikeln Bevillnings-stadgan, använd till folkundervisningen, eller på
annat sätt gynna de fattiga t. ex. genom minskning i deras skattebidrag till Kronan
eller Kommunen, noga tillse, att icke statens kapitaler eller mot dem svarande
ständiga räntor bortskänkas eller utan ersättning eftergifvas.
På dessa grunder, och de flera som under öfverläggningarne anförts, hade jag
önskat, alt Utskottet föreslagit Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet tillkännagifva, alt Ständerna
vore hindrade samtycka till hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande
afseende nådigsl föreslagit.
af Riksdags-fullmäktigen Ola Mänsson från Christianstads län: »Fullt ense med
Utskottets majoritet, så väl i afseende på eftergift af beklädnads-bidraget för de uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition upptagna rotar, som tillstyrkandet af enahanda
förmåner för Jemtlands Häst- och Fältjägare-korpser, kan jag dock icke gilla de
skäl Utskottet användt mot åtnjutande af motsvarande lindring i afgiften för de vid
Skånska Infanteri-regementena befintliga 385 vakans-rote-nummer, helst bemälde
motiver, till en del hemtade af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, för en opartisk
granskares öga alldeles icke kunna stå profvet. Det förhållande att någon nedsättning
vid mötes-passevolansens upphörande för de effektiva rotarne, enligt Kongl.
Brefvet den 50 Oktober 1846, icke tillgodokom de vakanta, vore, i min tanke, och
enär det icke rätt väl kan slå tillsammans med rättvisans grundsats, att den som
aldrig fått någon fördel, skall icke belter hafva någon, användbart som skäl för och
icke mot den af mig föreslagna lindringen för de sednare rotarne.
Lika litet kan jag instämma i Utskottets åsigt, att, enär rote-vakanserne i den
mån varit eftersökte, att lottning måste verkställas, det derigenom kan anlagas, att
de vore mindre betungade än de effektive; ty säkert är att skälet för en sådan
täflan icke får hemtas från skillnaden af den ålagda roterings-tungan, utan i den
fruktan, som bade intagit sinnena vid de,t då slutade kriget, och farhågan, att i fall
Stals-Utskoltets Ullålande Jl/s 30.
23
det åter skulle på ett eller annat sätt utbryta, soldaten kallades i falt, hvarefter
hans familj skulle blifva en ytterligare tunga för rothållet, något som likväl aldrig
sedan händt. Olika roterings-bördor mellan de effektiva och vakaus-rotarne kunna
icke heller skäligen supponeras, nemligen för så vidt man icke vill, hvad jeg icke
vågar påstå, derjemte antaga, att all rotering inom samma provins hvilar på en
oriktig grund och att roterings-koinmissionen sålunda handlat godtyckligt, eller ulan
riktig urskiljning. Vakans-afgiften måste derföre obestridligen anses hafva blifvit
lämpad till ett sådant värde, som motsvarade den effektiva rotens alla utgifter och
hör derföre sällas i samma kathegori; en sanning, för hvilken det säkraste beviset
vinnes då man erfar att Kronan efler postverket, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande
af den 21 Oktober 1817, till posthemman i Skåne meddelar en ersättning,
som för hvarje rote motsvarar en vakans-afgift af 6 tunnor säd, hälften råg och
hälften korn, emot hvilken ersättning beinälde hemman fortfarande måste bestrida
den effektiva roterings-skyldighelen.
Slutligen erfordrar den satsen, att de vakanta rolarne icke böra ingå i beklädnads-lindringen
derföre att endast Nio år återstå af vakans-tiden, ingen vederläggning,
den står alltför nära till buds och behöfver icke, alt med ljus och lyckta
eftersökas.
Det torde icke heller lemnäs alldeles oanmärkt, att Skånska provinsen haft uråldrig
frihet från roterings-skyldigbet, en frihet, som varit åt denna provins garanterad
då den införlifvades med Sveriges Krona, och alt den först 1811 påtvingades
extra rotering, som kort efter krigens slut, i en tid då opinionen var medgörlig,
bara man visste att passa på, med innebyggarnes medgifvande öfvergick till ordinarie
rotering. Provinsen åtog sig då en utgift till statsverket, som den kunde undgått,
om den bibehållit sin påtvingade extra rotering. "Värdet af denna uppoffring kan
man sluta till, då de vakanta rotarna årligen utgifvit 2,310 tunnor säd, som för
41 snart förflutna år utgjort den obetydliga qvantiteten af 94,710 tunnor; tager
man de effektive 1,600 rotarne efler samma beräkning, så stiger utgiften till ett
belopp, som sätter mig i förvåning öfver provinsens beredvillighet att Jåta rotera
sig. Men hvad som är gjordt kan icke ändras, härom är icke heller fråga; jag
har blott med denna återblick på det förflutna velat ådagalägga, att min begäran
om samma lindring fqr de vakanta rotenumren, som vederfares öfriga rotar i riket,
icke kan såsom oskälig tillbakavisas.»
24
Slals-Ulskollels Utlåtande Jt£ 51.
M 31.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 13 Febr. 1837, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående nedsättning
uti de åtskilliga hemman på Wisingsö åliggande utskylder.
(I. A)
Uti en från Bonde-ståndet lill Stats-Utskottet remitterad motion har Riksdagsfullmäktige!)
Petter Jönsson från Jönköpings län erinrat om de kända förhållanden,
att de på Wisingsö belägna hemman så väl i allmänhet som i jemförelse med
öfrige hemman inom nämnde län, voro af svag beskaffenhet och att deras egoområde
dessutom städse minskades genom de betydliga inskärningar, som sjön Wettern
årligen gjorde å öns stränder. I följd häraf hade ock fråga om förmedling å hemmanen
på Wisingsö liera gånger blifvit väckt och i sådant afseende vid såväl 1847
och 1848 som 1850 och 1851 års Riksdagar framställningar skett hos Rikets
Ständer derom, att hemmanen Tunnersta Skattegården, Torp Norregården och Ed
Storegården mätte, till någon lindring i deras krono-ulskylder, antingen få utgöra
hernmantalsräntan på sätt som före år 1800 egt rum, eller ock undfå samma
rättighet, som skattehemmanen Tunnersta Norregården, Wrixlösa Runskegården och
Stigby Svenskgården genom Kongl. Maj:ts Resolution den 18 Juni 1842 erhållit,
nemligen att, i stället för hemmantalsräntans erläggande i penningar, utgöra densamma
likasom öfriga hemman på Wisingsö med 104 dagsverken om året för
hvarje helt mantal eller, i händelse dessa dagsverken af Kronan icke utfordrades
in natura, få lösa dem med en fjerdedel af länets markegång å dränge-dagsverken.
Denna hemställan blef af Rikets Ständer vid förberörda tvänne Riksdagar för deras
del bifallen; hvaremot Kongl. Maj:l, uti Nådigt Bref den 23 November 1855, förklarat,
att, som ifrågavarande hemmans-räntor voro, genom Kongl. Brefvet den 1
November 1803, anslagne lill Landträntmästaren i Jönköpings län såsom lön, den
begärda förändringen i utgörandet af dessa hemmans-räntor icke kunde till Landträntmästarens
förfång medgifvas. Då emellertid Rikets sednast församlade Ständertill
förbättrande af landstats-tjenstemännens löner anvisat ett årligt reservationsanslag
af 77,000 R:dr Banko med dervid fastadt vilkor, att de indelta lönerna skulle utbytas
mot kontanta aflöningar, i den mån sådant författningsenligt kunde ske, samt
Kongl. Maj:t i följd deraf beslutat, att den nya aflönings-staten skulle tillämpas
från och med 1855 års början, och alt de landstats-tjenstemän, som redan innehade
sina befattningar, skulle, för att komma i åtnjutande af aflöningen efter nya regleringen,
afsäga sig de lill dem på lön indelta hemmansräntor och tionde-anslag,
hvilka borde från samma tid till Kronan indragas och således för dess räkning
uppbäras, ansåg motionären, att, sedan landstats-tjenstemännen i Jönköpings län ingått
Pä
Stals-Utskoltets Utlåtande JV? 31.
23
på omförmälda vilkor, det hinder för bifall till Rikets Ständers framställning, hvilket
i Kongl. Maj:ts ofvanoinförmälda Bref af den 23 November 1855 åberopats, numera
blifvit undanröjdt; hvadan motionären, efter erhållet uppdrag af egarne och
innebafvarne af hemmanen Tunnersta Skattegården, Torp Norregården och Ed Storegården,
ånyo hemställt, att dessa hemman måtte medgifvas att få betala bemmansräntan
antingen på sätt den före år 1800 erlagts, eller ock undfå rättighet att, i
likhet med öfrige hemman på Wisingsö, deltaga i dagsverks-skyldigheten till Kronan
och, såvidt dessa dagsverken icke utfordrades in natura, erlägga lösen derför med
en fjerdedel af länets markegångspris å dränge-dagsverken.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att, på sätt motionären omförmält,
Rikets åren 1847 och 1848 församlade Ständer, för sin del, medgifvit, att, så
framt, efter föregången undersökning, det skulle visa sig att hemmanen Tunnersta
Skattegården, Torp Norregården och Ed Storegården egde på den sökta förändringen
Uti utgörandet af bemmantals-räntan giltiga anspråk, dessa hemman matte tillerkännas
enahanda förmån, som genom Kongl. Resolutionen den 18 Juni 1842
blifvit beviljad hemmanen Tunnersta Norregården, ett mantal, Wrixlösa Runskegården,
ett halft mantal, och Stigby Svenskgården, ett halft mantal, att, med befrielse från
hemmantals-räntans utgörande, i likhet med öfriga hemman på Wisingsö deltaga i
dagsverks-skyldigheten till Kronan och, såvida dessa dagsverken icke in natura utfordrades,
erlägga lösen derför med en fjerdedel af länets markegångspris å drängedagsverken;
att derefter Kongl. Majit, vid ärendets föredragning den 27 November
1849, med anledning af det upplysta förhållande, att ifrågavarande hemmans-ränlor
voro inberäknade uti Landträntmästarens i Jönköpings län å stat uppförda löneförmåner,
funnit den ifrågaställa förändringen af dessa hemmans-räntor icke kunna
för det dåvarande bifallas; och att Rikets Ständer vid 1850 och 1831 års Riksdag
ej, såsom motionären anfört, bifallit eli då ånyo framställdt förslag i enahanda
syfte, utan ansett frågan derom, såsom redan af Kongl. Majit pröfvad och afgjord,
icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvarefter Kongl. Majit, uppå vederbörandes
förnyade underdåniga ansökning om räntans förvandling i dagsverken för
Tunnersta Skattegården, Torp Norregården och Ed Storegården, uti Nådigt Bref
den 23 November 1835, förklarat, att, då det förhållande, hvarpå Kongl. Majits
beslut den 27 November 1849 grundats, fortfarande egde rum, afseende å den
förnyade framställningen icke kunde fästas.
Då Rikets Ständer redan vid 1847 och 1848 års Riksdag, för sin del, under
vissa vilkor medgifvit den förändring i hemmantals-räntans utgörande af ofvanberörde
hemman å Wisingsö, hvarom motionären nu ånyo gjort framställning, finner
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad vid 1850 och 1851 års Riksdag blifvit i
samma ämne yttradt, denna fråga ej vidare kunna utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning; ankommande det i öfrigt på vederbörande hemmansegare, att, om,
Bilt. lill R. St. Prol. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 A[d. 9 Häfl, 4
26
Slats-Utshollets Utlåtande JU 52.
på sätt motionären uppgifvit, det uti högstberörda Nådiga Bref åberopade hinder
för omförmälda förändring numera skulle hafva upphört, genom förnyad underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t erhålla den tillämpning af Rikets Ständers vid förstnämnde
Riksmöte meddelta beslut, hvartill Kongl. Maj:t kan finna omständigheterna föranleda;
och hemställer Utskottet således,
att Riksdags-fullmäktigen Petter Jönssons ifrågavarande motion icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Februari 1837.
J\° 32.
Ank. till Exp.-Utslt. d. 13 Febr. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående utbetalning af det för ombyggande af Långebro
vid Christianstad under sednaste riksdag beviljade
statsbidrag.
(R:gds. Afd.)
Med bifall till Kongl. Majlis derom gjorda framställning anvisade Rikets sednast
församlade Ständer för ombyggandet, enligt vederbörande distrikt-chefs uppgjorda
plan och kostnads-förslag, af den öfver Helgeå invid Christianstad anlagda
s. k. Långebro ett statsbidrag af 100,000 R:dr banko att, under de i afseende på
dylika statsbidrag stadgade allmänna vilkor och förbehåll, från Riksgälds-kontoret utgå
med 66,666 R:dr 32 sk. såsom lån och med 33,333 R:dr 16 sk. såsom anslag
utan ålerbetalnings-skyldigbet. Genom de vid detta statsbidrags beviljande åberopade
stadganden, som i fråga orri dess utbekommande följaktligen skulle tillämpas,
var, bland annat, föreskrifvet, att arbetsföretag, för hvars utförande allmänna
medel under sistförflutna riksdag beviljats, borde sednast under loppet af år 1856
påbörjas; hvarjemte tillika förklarades, att hvad sorn blifvit anvisadt för de vid sagde
års utgång icke påbörjade arbetena, komme att till Rikets Ständers disposition reserveras.
Enligt hvad Kongl. Majit, genom Nådig Pioposilion af den 9 sistlidne December
(införd under JSt 44 i lista Sami. af Bihanget till Riks-ståndens Protokoller)
för Rikets nu församlade Ständer lillkännagifvit, hade tvist uppstått rörande skyldigheten
att bygga och underhålla ofvannämnde bro, och de byggnads-skyldige soéknarnes
fullmäktige icke kunnat förena sig om statsbidragets emottagande med ovil
-
Stats Utskottets Utlåtande Jl? 52.
27
korlig skyldighet att, utan afseende å denna tvist, sednast under näsllidne års lopp
påbörja brobyggnaden. Elter det, i anledning af gjord underdånig hemställan om
anstånd med samma byggnadsarbetes företagande, Kongl. INI oj: t, medelst Nådigt Bref
af den 14 December 1855, förklarat Sig då icke finna skäl att till denna hemställan
lemna bifall, utan anbefallt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län inhemta och, jemte eget utlåtande, insända vederbörande brobyggnads-skyldiges
bestämda förklaring huruvida de voro hugade eller icke att, emot det anvisade
statsbidragets erhållande under derför stadgade vilkor, ombygga Långebro enligt den
af Distrikt-chefen, Majoren C. G. Beijer upprättade plan; hafva, vid sammanträde
med ombud för egare och innehafvare af hittills till denna bros byggande och underhållande
skyldiga ansedda hemman inom Gärds, Willands, Albo samt Ostra och Westra
Göinge härader af Christianstads, äfvensom Färs och Frosta härader af Malmöhuslän,
ombuden för innebafvarne af 1,376 S8/24oidels mantal förklarat sig icke vilja utföra
brobyggnaden på de bestämda vilkoren, hvaremot ombuden för 536 ‘?/i20:dels mantal
derpå ingått; och hade Kongl. Majit under den 18 April sistlidet år förklarat innehafvarne
af sednare mantalen berättigade att, i fall de sig derom förenade, emot
tillgodonjutande af ej mindre stats bidraget än de brobyggnads-skyldiges tillskott,
öfvertaga byggnads-arbetets utförande, under vilkor, bland annat, att detta företag
sagde är påbörjades. Men vid sedermera hållet sammanträde med dessa och andra
byggnadsskyldige hemmans-innehafvare, kunde likväl ej någon förening om brobyggnadens
verkställande komma till stånd; dock fattades, efter flera särskilda sammanträden,
af representanter för 391 Vi26:dels mantal det beslut, att, derest med
dem så manga innehafvare af andra sådana hemman sig förenade, att sammanlagda
hemman-talet uppginge till 536, skulle de, emot statsbidragets tillgodonjutande
och under vilkor derjemte, alt uppbärandet af bropenningar blefve i Nåder bevil—
jadt, öfvertaga meranämnde brobyggnads-arbete i enlighet med den uppgjorda planen.
Slutligen och efter det öfrige brobvggnads-skyldige lemnats tillfälle att i sådant
afseende sig anteckna, hade, vid sammanträde inför Kongl. Majits Befallningshafvande,
i medlet af näsllidne November, innebafvarne al nära 170 Vedels mantal
gemensamt med dem, som innehade nyssberörde 391 '/j-joidels mantal, beslutat
att öfvertaga utförandet af brons ombyggnad, emot åtnjutande af ej mindre det beviljade
statsbidraget, än hvad öfrige byggnadsskyldige kunde förpligtas tillskjuta, så
vida Kongl. Majit bifölle en genom då utsedde kommitterade gjord underdånig
ansökning, dels om tillåtelse till bropenningars uppbärande med det belopp, hvilket,
sedan sig visat, huru högt byggnadskostnaderna korrime att stiga, blefve af Kongl.
Majit bestämdt, och dels om framställning till Rikets Ständer, för utverkande af
deras medgifvande alt, fastän brobyggnadsarbelet icke före 1836 års slut hunnit
påbörjas, statsbidraget ändock finge bibehållas. Vid denna underdåniga ansöknings
öfverlemnande hade Kongl. Majits Befallningshafvande yttrat, alt då, i anseende till
den uppstådda vidlyftiga tvisten om skyldigheten alt bygga och underhålla Långe
-
28
Stals-Ulskollels Ultålavde Jtä 52.
bro, hvarken de byggnadsskvldiges slutliga antal eller beloppet af de tillskott, hvilkas
utgörande komme att deni åligga, kunde för närvarande beräknas; — då, vid
sådant förhållande, brobyggnadsarbetels verkställande medförde icke obetydligt äfventyr
för dem, som detsamma öfvertagit; — då omförmälda tvist varit egentliga
orsaken dertill, att dessa icke kunnat bringa brobyggnaden till utförande inom den,
såsom vilkor för statsbidragets utbekommande, bestämda tidpunkt; — och då derjemte
härvid borde tagas i betraktande ej allenast den stora fördelen för allmänheten
af delta byggnadsarbetes snara verkställande, utan äfven den oreda, som säkerligen
skulle uppkomma, derest den nuvarande gamla och förfallna bron rasade,
innan frågan om byggnadsskyldigheten blifvit afgjord; — ansåge sig Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande böra tillstyrka Kongl. Maj:ts Nådiga bifall till sökandernes i underdånighet
gjorda framställningar.
Jemte det Kongl. Maj:t tillförsäkrat vederbörande att, på sätt jemväl Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader förordat, komma i åtnjutande af den sökta
rättigheten till bropenningar, sedan förslag till taxa för den tillämnade nya brons
begagnande inkommit och, efter vederbörandes hörande, blifvit af Kongl. Maj:t prof—
vadt, har Kongl. Maj:t, genom nu förevarande, lill Stats-Utskotlet remitterade, Nådiga
Proposition, föreslagit: att det under sistförllutna riksdag för nybyggandet af
Långebro beviljade statsbidrag måtte, för dermed afsedt ändamål, få blifva i Riksgälds-kontorel
inneslående samt på terminer, hvilka Kongl. Maj:t kunde finna godt fastställa,
utbetalas, så vida kontrakts-bandlingarne angående detta byggnadsföretag inkomme
och detsamma påbörjades före den 1 September innevarande år.
Då fråga således endast är om medgifvande för ett särskildt fall af någon
jemkning i den meddelade allmänna tidsbestämmelsen för påbörjandet af arbetsföre
tag,
till hvilkas utförande statsbidrag under sednaste riksdag anvisades, och då emot
denna tidsbestämmelses iakttagande vid ofvannämnda brobyggnadsarbete sådane, af
behörigen vitsordade förhållanden förorsakade binder förekommit, som vid nu förevarande
frågas afgörande synas icke böra lemnäs utan afseende, får Stats-Ulskottet, under
åberopande af samma skäl, som föranledde Rikets sednast församlade Ständer
att, för byggandet af en ny bro öfver Helgeå vid Christianstad, bevilja det dertill
då anvisade statsbidrag af Elthundratusen R:dr banko, hemställa,
att Rikets Ständer måtte bifalla, att detta statsbidrag, under oförändrad
tillämpning af de vid detsarnmas beviljande i allt öfrigt stadgade vilkor
och förbehåll, må, oaktadt arbetet icke före sistlidet års slut företagits,
från Riksgälds-kontoret ulbekommas, så vida kontraktet, jemte dertill hö
rande
handlingar, angående ifrågavarande brobyggnad, vederbörligen a |-  lemnas och arbetet påbörjas före den l:sta nästkommande September.
Stockholm den 12 Februari 1857.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
1
M:0 tili
Ank. lil! Exp.-Ulsk. den 19 Febr. 1837, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående beräkningen aj Stats-verkets inkomster.
(I. A.)
Jemlikt stadgandet uti 53 § Regerings-Formen samt 30 § 1 mom. Riksdags-Ordningen
åligger det Stats-Utskoltet att utreda och för Rikets Ständer uppgifva Stats- och Riksgälds-verkens
tillstånd och behof. Till fullgörande af denna föreskrift, i hvad densamma
afser Stats-verkets inkomster, har Utskottet, efter tagen kännedom af Kongl. Maj.ts
Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof, jemte Kongl. Stats-konlorets
i detta ämne till Kongl. Majit afgifna underdåniga berättelse, äfvensom inom RiksStånden
väckta och till Utskottet remitterade motioner rörande vissa al de ordinarie inkomsterna,
uppgjort det förslag lill Stats-verkets inkomsters beräknande i Riks-Slaten för
år 1858 och följande år intill dess den vid nästa riksdag skeende statsreglering hillver
gällande, som Utskottet härmedelst får till Rikets Ständer öfverlemna.
Härvid har Utskottet, på sätt tillförene vid inkomst-beräkningens uppgörande
iakttagits, låtit utreda beloppen af hvad å de särskilda inkomst-titlarne lill Slats-verket
influtit under några föregående år, lill och med år 1854, det sednaste året, för hvilket
Rikshufvud-boken hunnit afslutas; men denna utredning, som i allmänhet är uppgjord
för de fem .åren 1850—1854, omfattar likväl, såsom hosföljande tabell närmare utvisar,
för vissa inkomst-titlar endast åren 1852—1854, och för post- och bränvins-bränningsmedlen
äro dylika uppgifter icke å tabellen meddelade; med afseende hvarå Utskottet
torde böra upplysa att, hvad angår ordinarie räntan, tionde-spaumålen samt arrendemedlen,
dessa inkomster undergått väsendtliga förändringar till följd af det vid 1850-1851
års riksdag beslutade och med år 1852 verkställda utbytet af åtskilliga kassors och fonders
samt andra inrättningars hemmans-ränlor, tionde och arrenden mot kontanta statsanslag,
hvarföre de föregående årens inkomster af dessa medel synas icke böra ingå
uti den jemförelse, hvarom nu är fråga; att fourage-a/giflen vid indelta kavalleriet äfvensom
Irosspasseuotans-oJiji/ien af nyssnämnde anledning först med året 1852 upptagits
såsom inkomst-titlar i Riks-staten; ^samt ali, då såväl postmedlen som bränvinsafyifien
numera, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, utgöras efter förändrade
grunder, hvilka mäste i betydlig män inverka på dessa inkomsters belopp, Ut
Bih.
till 11. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 1
2
Stats-Utskoltels tillåtande N:o 33.
skottet ansett de föregående årens uppbörd af dessa medel icke kunna tjena till ledning
vid beräknandet af Stats-verkets inkomster deraf under nästkommande Statsreglerings-period.
Förutom de af åtskilige representanter väckta förslag lill förändringar i vissa
skatters och afgifters utgörande, hvilka Utskottet i sammanhang med inkomst-beräkningen
förehaft och hvaröfver Utskottet nu kommer alt yttrande meddela, har Utskottet
jemväl genom remiss från Riks-Stånden fått emottaga flera andra motioner af den beskaffenhet,
alt deras bifallande af Rikets Ständer skulle medföra väsendlliga rubbningar
i afseende å Statens ordinarie inkomster, såsom angående grundskatternas successiva
kapitalisering, angående försäljning af kungsgårdar, boställen och andra kronoegendomar
m. fl.; men då dessa förslag, om de hos Rikets Ständer vinna afseende, likväl
sannolikt icke kunna vid innevarande riksmöte erhålla en så fullständig utredning,
alt verkställighet deraf kan till någon väsendtlig del ifrågakomma under nu förestående
Statsreglerings-period, har Utskottet ansett sig oförhindradt att, före behandlingen af
omlörmälde motioner, inför Rikets Ständer framlägga ofvanberörda förslag till beräkning
af Stats-inkomslerna för nästkommande trenne år, och får således, med hänvisande
till förutnämnde tabell, som upptager hvad vid sista riksdagen påräknades, inkomstbeloppen
under ofvanuppgifna år, de uti Kongl. Majlis Nådiga Proposition och Kongl.
Stats-kontorets underdåniga Skrifvelse förekommande summor, äfvensom de uti detta
betänkande föreslagna belopp, nu öfvergå till framställningen af Utskottets i nämnde
hänseende uppgjorda beräkningar.
Ordinarie eller ständiga inkomster.
Bland dessa har hitintills under särskild rubrik upptagits Stats-verkets inkomst
af de s. k. Restantierna; men då Kongl. Maj:t nu behagat föreslå, att desamma hädanefter
skulle fördelas å de inkomst-titlar, å hvilka restantier af någon betydenhet
uppstått, har Utskottet, enär en sådan förändring, om den af Rikets Ständer bifalles,
följaktligen mäste iakttagas vid beräknandet af åtskilliga utaf de ordinarie inkomsterna,
ansett sig böra främst taga denna fråga i öfvervägande.
I afseende härå har Kongl. Stafs-kontoret uti sin ofvanberörda underdåniga berättelse
anfört, att restantierna, hvilka utgöra den del af Stats-verkets ordinarie och extra
ordinarie inkomster, som vid special-räkningarries afslutningslid, eller den 31 Augusti
året efter del, för hvilket redogörelsen eger rum, finnas hos de skattskyldiga utestående,
först vid 1828—1830 års riksdag blifvit såsom en Stats-verkets inkomst upptagne
och beräknade, men att de å dessa medel för hvarje år efter redogörelsens afslutande
inllutne belopp hitintills icke upptagits såsom behållna till Riks-staten under de inkomsttitlar,
till hvilka medlen ursprungligen hört, utan, i den mån de influtit, tillgodoförts
den särskilda inkomst-titeln Restantier; att denna inkomst varit beräknad år 1851 till
180,000 R.dr, och år 1854 till 130,000 R:dr, hvilken vid det sednare tillfället nedsatta
beräkning härrört deraf att åtskilliga under denna titel förut upptagna förskotter, fordringar
och kontanta behållningar å tullmedlen vid sednaste riksdag blifvit från restantierna
afskiljde och i stället upptagne bland tullmedlen; och hade restantierna under nedannämnde
år, med iakttagande af berörde afdrag för tullmedlen, uppgått lill följande
belopp:
år 1850 .
56,450 R:dr
» 1851
31,845 »
» 1852
67,868 »
» 1853
30,452 »
» 1854
33,626 »
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
3
och således i medeltal utgjort 44,048 R:dr B:ko eller 66,072 R:dr Runt; men då inkomsten
de sednare åren i betydlig mån minskats, bade Kongl. Slats-konloret ansett
endast 50,000 R:dr Runt böra vid nu förestående Stats-reglering påräknas.
Beträffande reslantiernas bokföring bar Kongl. Slats-konloret sedermera uti särskildt
allåten underdånig Skrifvelse anfört, hurusom under fortgången af det i Nåder
anbefallda arbetet med upprättande af nya formulär för de allmänna räkenskaperna
ytterligare bekräftelse erhållits å förut vunnen erfarenhet deraf, att restantiernas sammanförande,
såsom hittills egt rum, på ett enda, för både Stats-verkets och öfriga medel
gemensamt; konto i uppbördsmännens special-räkenskaper medförde åtskilliga olägenheter,
de der borde oell lätteligen kunde genom ett annat bokförings-sält undvikas.
De väsendtligaste af dessa olägenheter vore: att som restanlierna å Stats-verkets samt
livar och en af de öfriga fondernas medel åter måste i Riks-hufvudboken åtskiljas, den
nuvarande sammanföringen deraf betydligen fördröjde Riks-bokslutel; att denna sammanföring
likaledes försvårade räkenskapernas granskning, emedan, för att behörigen tillse,
det redogörare icke godtgjorde en fond för hvad som rätteligen borde tillkomma en annan,
de olika fondernas medel måste äfven under gransknings-arbetet fördelas; att, då
det berodde af en tillfällighet, om större eller mindre del af en eller flera utaf Statsverkets
inkomster restfördes, beräkningen af dessa inkomster hvar för sig blefve i viss
män osäker förmedelst den sålunda olika år emellan uppkommande större ojemnheten
i deras belopp; samt att, af sist anförda skäl, beloppet af restanlierna i sin helhet svårligen
kunde med någon tillförlitlighet på förhand beräknas. I betraktande häraf och
dä under den tid, inkomsten af restantier varit under särskild litel i Riks-staten upptagen,
de å vissa inkomst-titlar, såsom kontroll-stämpel, bak- och lots- samt post-medel
inilutne restantier icke ingått bland Stats-verkets öfriga under denna rubrik upptagna
medel, utan blifvit berörde inkomst-titlar direkte, tillgodoforda, samt från och med
1853 års Riks-bokslut restantier å tull-medlen blifvit, jemlikt Kongl. Maj:ls och Rikets
Ständers beslut, på enahanda sätt redovisade; men det ostridigt vore följdriktigast, om
restanlierna å samteliga Stals-inkomster blefve likformigt behandlade, hade Slats-kontoret,
enär bokföringen åter borde i sin ordning grunda sig på och öfverensstämma med
Riks-staten, i underdånighet föreslagit, att såsom förberedande åtgärd dertill att reslantierna
uti de nya räkenskaps-lbrmulären kunde redovisas i sammanhang med hvarje särskild
stats-inkomst, och sålunda, med undvikande af ofvanberörda olägenheter, större
enkelhet och reda i Kronans räkenskaper vinnas, Stats-verkets behållna restantier måtte,
på grund af de genom anställd undersökning i de feni sednast afslutade Riks-hufvudböckerna
utredda förhållanden, få vid blifvande Stats-reglering på följande sätt fördelas
å och således öka de inkomsl-litlar, på hvilka restantier af någon betydenhet uppkommit,
nemligen:
Ordinarie räntan  12,000:
Arrende-medlen  8,000:
Mantalspenningarne  5,000:
Bölesmedlen  25,000:
Summa R:dr R:mt 50,000:
På de af Kongl. Slats-kontoret sålunda anförda skäl, får Utskottet hemställa,
alt uti den Riks-stat, som nu kommer att af Rikets Ständer upprättas,
inkomst-titeln Restantier må uteslutas, och de belopp, som
deraf kunna påräknas, i stället tilläggas öfriga vederbörliga inkomsttitlar,
enligt den af Kongl. Stats-kontoret i sådant afseende uppgjorda
och af Kongl. Maj:t i Nåder godkända beräkning.
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
En annan förberedande fråga bär Utskottet jemväl, före behandlingen af de
särskilda ordinarie inkomsterna, funnit sig böra underställa Rikets Ständers pröfning,
nemligen angående förslagsprisel å Kronans behållna spanmål, hvilket vid sednaste
riksdag bestämdes till 6 Kalr 32 sk. B:ko för tunnan, men Kongl Maj:t nu, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Stats-kontorct underdånigst föreslagit, ansett böra beräknas
till 8 Kalr 19 sk. 22 r:st. B:ko för tunnan, motsvarande 2 Kalr R:mt för hvarje
kubikfot.
Enligt de uti Kongl. Stats-kontorets underdåniga berättelse meddelade uppgifter,
har medelvärdet af hvarje tunna spanmål utaf Statsverkets samtliga spanmåls-intrader,
nemligen afrads- och tionde-spamnål, arrendemedel, kavalleri-regementenas bästvakansspanmål,
äfvensom ständiga rotevakans-afgilter vid Skånska infanteri-regementena uppgått,
åren 1845—1854, till följande belopp:
år 1845
8: 9.
,,1846
8: 40.
„ 1847
. 8: 3.
,,1848
6: 9.
„ 1849
6: 5.
„ 1850
7: 7.
„ 1851 8: 21.
„ 1852
8: 2.
„ 1853' 9: 28.
„ 1854
8: 28.
hvaraf medium utgör: för berörde 10 år 7 Kalr 44 sk. oell för åren 1851—1854, 8
R:dr 32 sk. B:ko: och enär samtliga spanmåls-intraderna, jemlikt Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 1855, numera skola ingå lill statsverket efter tio-årig medelmarkegång,
samt markegångspriserna för åren 1851—1854, i medeltal uppgående till 8 Kalr 32 sk.
B:ko för tunnan, helt och hållet komme alt ingå uti och till en del bestämma medelmarkegångspriserna
för hela Stalsreglerings-perioden 1858—1860, hade Kongl. Statskontoret
ansett värdet å spanmålen för samma tid med säkerhet kunna upptagas till
2 Kalr R:mt för kubikfoten.
Till ytterligare upplysning i della ämne har Utskottet, med ledning af de genom
markegångstaxorna redan kända årsprisen å spanmål för åren 1855 och 1856, hvilka
komma att ingå uti de tioåriga medelmarkegångsprisen för nästkommande statsreglerings
period,
låtit utreda ungefärliga medelvärdet för nyssnämnde tvänne är å en tunna af
kronans behållna spanmål, bestående af omkring 41 f procent råg och 58^ procent
korn; hvarvid befunnits att detta värde utgjort:
år l8ö5, 14 Ralr 63 öre, motsvarande i det närmaste 2 R:dr 32 öre för 1 kub. fot.
„ 1856 18 „ 18 „ „ „ „ 2 „ 89 „ „ „ ,, „
Då nu det medelpris, efter hvilket spanmålsräntorna för åren 1858— 1860 skola
lösas, kommer att beräknas efter markegångsprisen för åren 1849—1860, och, jemlikt
här ofvan anförda uppgifter, spanmålens värde för åren 1849 —1856 utgjort i medeltal
omkring 13 R:dr 8 öre riksmynt för tunnan, visar sig af de beräkningar, Utskottet
vidare uppgjort, att den af Kongl. Maj:t föreslagna beräkningsgrund af 12 R:dr 60 öre
riksmynt tor tunnan ej kan blifva för hög i annat fall, än om medelpriset för de återstående
åren 1857—1860 icke skulle uppgå till 10 R:dr 30 öre riksmynt, hvilket icke
torde vara anledning alt förmoda, enär sådant skulle förutsätta, att detta medelpris
blefve lägre än under något af de hittills förflutna år, som komma att inverka på medelmarkegåugsprisen
för nästa stalsreglerings-period, med undanlag endast af år 1849.
I betraktande häraf och dä antagandet af ifrågavarande beräkningsgrund derjemte, i
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
5
afseende å special-staters och räkenskapers upprättande, medför den väsendtliga fördel,
alt priset för en kanna spaninål efter 2 R:dr riksmynt pr kubikfot, kommer att utfalla
i jemna tiotal af öre (nemligen 20 öre) hvilket förhållande icke inträffar om värdet af
en kubikfot beräknas till vare sig något högre eller något lägre belopp, finner Utskottet
sig böra tillstyrka,
att spanmålspriset vid beräkningen af Statsverkets inkomster för
nästa Statsreglerings-period må, i öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj:t behagat föreslå, bestämmas till Två R:dr riksmynt
för kubikfoten.
1. Ordinarie räntan,
eller de grundräntor, hvilka under liera olika benämningar tillförene ålegat hemman
och lägenheter, verk och inrätlningar m. m., består numera, enligt Kongl. Maj:ts, i
öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut, den 11 Maj 1855
utfärdade nådiga kungörelse, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, endast af penningar, smör, fläsk, kött, hö och tackjern samt
spanmäl af tre slag: råg, korn och bafra.
Enär den s. k. afrads-spanmålen, eller den kronan behållna delen af all uti ordinarie
räntan ingående spanmål, numera, i följd af skalteförenkiingen och flera persedlars
förvandling till spanmål, blifvit betydligt ökad, men beloppet af denna tillökning
ännu icke kan med tillförlitlighet bestämmas, samt för öfrigt kronans behållning af
spanmål, som redovisas både uti länsräkenskaperna och de derpå grundade rikshufvudböckerna,
synes hädanefter icke mera än behållningen af de öfriga efter ränteförenklingen
återstående persedlarne behöfva särskildt upptagas, hemställer UlskotteLatt, pä
sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit,
afrads-spanmålen må med ordinarie räntan under en gemensam
rubrik sammanräknas.
Vid behandlingen af denna inkomst-titel har Utskottet förehaft dels Kongl.
Majds till Rikets nu församlade Ständer aflåtna Nådiga Proposition, angående förändrad
beräkningsgrund för salpelerhjelpens utgörande i en tiel af Södermanland, dels särskilda
motioner, angående nedsättning i vissa delar af ordinarie räntan; i afseende hvarå Utskottet
får hänvisa till härjemte bifogade utlåtanden Litt. A. och B.; — och då Utskottet,
på anförda skäl, afstyrkt de uti nämnde motioner föreslagna skatle-nedsättningar,
samt, hvad beträffar högslberörda Nådiga Proposition, den deruti föreslagna, af
Utskottet tillstyrkta förändring i grunderna för salpelerhjelpens utgörande väl skulle
medföra någon minskning i denna räntas hittills utgående belopp, men, enligt hvad Utskottet
inhemta!, statsverkets hela förlust genom denna förändring likväl icke kan uppgå
till mer än omkring 1000 R:dr R:mt, har Utskottet icke ansett nödigt att vid beräknandet
af ordinarie räntan härå lasta afseende.
Den del af ordinarie räntan, som är indelt ali utgå till vissa tjenstemän, stater
och inrättningar, uppgick år 1850 till 1,881,698 R:dr B:ko och år 1851 till
1,995,054 R:dr; och sedan de vid 1850—1851 års riksdag beslutade, här ofvan omförmälda
öfverflyttningar af vissa verks och kassors inkomster med år 1852 blifvit verkställde,
hvarigenom den indelta delen af räntan minskades och den kronan behållna
delen ökades med ett beräknadt belopp af 70,000 R:dr, har den sednare utgjort:
år 1852  '. 1,890,034 R:dr
„ 1853
2,152,033 „
1854 2 056 606
således i medeltal 2032,891 R.dr B.ko eller 3,049,337 R.dr R:ml.
6
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 33.
Dessa indelningar äro i nu gällande riksstat upptagne till 1,676,490 R:dr B:ko och
s^nas, efter afdrag af de genom landlstatens förändrade lönereglering frän och med år
1855 till kronan ingående löningsräntor, utgörande omkring 183,000 R:dr B:ko, kunna
för nästkommande stalsreglerings-period beräknas, på sätt Kongl. Majit föreslagit, till
1.800.000 R:dr B:ko eller i riksmynt R:dr 2,700,000: —
Den lill statsverket inflytande eller kronan behållna delen af
ordinarie räntan beräknades, jemte afra ds-sp anm ålen, vid sednaste statsreglering
lill  968,000:
R:dr B:ko, och har utgjort:
år 1850
926,766:
„ 1851
988,013:
samt, efter det ofvannämnde öfverflyttningar och deraf föranledda tillökning
i denna del af ordinarie räntan inträffat,
år 1852
1,062,199:
„ 1853 . . . . ,  1,198,880:
„ 1854  ' . . 1,178,267:
När till medeltalet för de tre sistnämnda åren 1,146,449 R:dr
B:ko eller Riksmynt R:dr . .
1,719,674:
läggas landsstatens från och med år 1855 till kronan ingående
löningsräntor  274,500:
och ifrån summan
1,994,174:
afdrages det belopp, hvarmed salpeterhjelpen i Småland är
beräknad alt genom sitt förändrade utgående minskas . . 25,500:
så kunde följaktligen antagas alt R:dr R:mt 1,968,674:
skulle, enligt de sednaste årens erfarenhet, af denna inkomst-titel inflyta
; och har Kongl. Majit, enär de höga markegångspriserna för åren
1851—1855 äfven komma att ingå i medel-markegångarne under nästa
statsreglerings-period, ansett den kronan behållna delen af ordinarie ränta
och afrads-spanmål med säkerhet kunna upptagas till 1,900,000 R:dr
R:mt, med tillägg, enligt hvad ofvan är omförmäldt, af Restantier
12.000 R:dr.
Som Utskottet inhemlat, att ifrågavarande inkomst år 1855 uppgått
till omkring 1,910,000 R:dr, och densamma, efter all anledning,
kommer att under de år, som denna beräkning afser, stiga till ännu
högre belopp, enär de lägre markegångsprisen för åren 1845—1848
icke komma att ingå uti medelmarkegången för åren 1858—1860, har
Utskottet följaktligen funnit denna inkomst med säkerhet kunna, jemte
restantierna 12,000 R:dr, beräknas till det af Kongl. Majit föreslagna
belopp  1,912,000: —
2. Tio nde-span m ålen.
[ afseende å denna inkomst-titel har Utskottet fått emottaga följande
tvänne motioner:
a) af Riksdags-fullmäktigen Per Nilsson frän Malmöhus län, sorn
anfört hurusom från äldre tider uti de Skånska länen utgått en särskild
elter bonden lämpad afgift, kallad halmstädja, hvilken visserligen icke,
i anseende till sitt ringa belopp, vore för landtbruket särdeles betungande,
men deremot vid debitering och uppbörd medförde mycket besvär,
Transport: 4,612,000: —
Stats-Uts kottets Utlåtande N:o 35.
7
Transport:
då denna afgift, tillsammans utgörande omkring 235 R:dr årligen, måslo
lördelas på alla tionde-skyldiga hemman inom begge länen, hvarvid
för vissa lägenheter |_så ringa skattebelopp som 6 å 7 r:st uppkomme;
hemställande af denna anledning motionären alt ifrågavarande afgift
hädanefter måtte helt och hållet upphöra; uti hvilken motion flere
Bonde-ståndets ledamöter från Malmöhus och Christianstads län instämt.
Redan vid 1850—185! års riksdag beslutade Rikets Ständer för
sin del, (enligt deras underdåniga skrifvelse N:o 179, Litt. C, 5:te punkten),
att, sedan i sammanhang med öfriga undersökningar utrönt blifvit,
huru mycket hvarje hemman i medeltal af 21 år erlagt i halmstädja
eller den efter tionden lämpade afgift, som uti Skåne hvart 7:de år utgöres,
denna särskilda skatt skulle upphöra, emot det att hvad i medeltal
för ett år belöpte, tillädes penningeräntan; och som Utskottet inhemtat,
att Kongl. Maj:t under den 11 Maj 1855 meddelat Kongl. Kammar-kollegium
Nådig befallning om berörde förändrings verkställande,
hvilken föreskrift jemväl befunnits uti 1855 års landsböcker vara behörigen
iakttagen, torde, vid sådant förhållande,
förevarande motion få förfalla.
b) af Herr C. kV. H. Bery lund, som, jemte förmälan hurusom
Lindesbergs stad, grundad på 1 mantal Lindes-ås, för hvilket arrende
erlades till Upsala Akademi, 1 mantal Kyrkobordsgården, skänkt af
Drottning Christina, samt -jj hemman Lindesby och hemman Lindeshyttan,
inköpte af staden, egde tillsammans i odlad jord 051 tunnland
3J kappland, för hvilken jord lill kronan utgjordes tionde, beräknad efter
all på marken vexande säd och utgående i medeltal med eli belopp
af 130 R;dr 42 sk. 11| r:st banko årligen, hemställt, att detta beskaltningssält,
såsom, enligt motionärens förmenande, oformligt, måtte helt
och hållet upphöra och staden i stället åläggas en åkerskatt till belopp
af 200 R:dr R:mf, som sedermera kunde efter areal på jordegarne fördelas.
Som Utskottet af de vid förevarande motion bifogade handlingar
inhemta!, att krono-lionden af Lindesbergs stad, i öfverensstämmelse
med äldre stadganden, ännu utgår efter årligen verkställd räkning och
proftröskning, men detta sätt för utrönande af krono-tiondens belopp,
enligt föreskriften i Kongl. Brefvet den 30 Juli 1823, skall upphöra, så
snart ständig tionde-sättning af ränte-gifvare eiler ränte-tagare önskas,
sä och då följaktligen del beror af de skatlskyldige sjelfve att, genom
anmälan hos vederbörande embetsmyndighet, åvägabringa en sådan förändring
i afseende ä denna afgifts beräknande och utgörande, som motionären
med sin framställning åsyftat, finner Utskottet denna motion
icke böra lill någon åtgärd å Rikets Ständers sida
föranleda.
De af tionde-spanmålen till viisa stater, personer och inrättningar
utgående indelningar beräknades vid sednaste stats-regi erin g till
104,414 tunnor, med ett värde, efter 6 R:dr 32 sk. banko tunnan, af
696,093 R:dr 16 sk. banko eller 1,044,140 R:dr R:mt och hafva uppgått
år 1850 till 106,030 tunnor, och år 1851 till 105,924 tunnor med
4,612,000: —
\
Transport: 4,612,000: —
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Transport:
markegångs-värden, del förra året af 721,294 R:dr banko och det sednare
858,037 R:dr; men sedan frånfoch med år 1852 genom oftanämnde
öfverflyttningar af åtskilliga verks emot kontanta anslag utbytta inkomster,
den indelta delen af tionden minskats och den kronan behållna
ökats med en till 1,200 tunnor beräknad qvantitet, hafva indelningarne
å tionde-spanmålen de följande åren utgjort:
Tunnor. Markegångsvärde.
år 1852 .... 104,634  802,961: —
„ 1853 . . . . 104,505  962,320: —
„ 1854 .... 104,468  856,338: —
hvaraf medeltalet utgör 104,536 tunnor och 873,873 R:dr banko, motsvarande,
efter de nya mynt- och mått-systemen, 658.577 kubikfot och
1,310,810 R:dr R:mt; — och torde den indelta tionde-spanmålen således,
i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, kunna, efter afdrag af
till landt-staten förut anvisade, Kronan nu mera behållna 1,229 tunnor
eller 7,743 kubikfot, beräknas till 103,175 tunnor eller 650,000 kubikfot,
som, elter det af Utskottet föreslagna pris af 2 R:dr för kubikfoten,
upptages till
Den Kronan behållna delen al tionden, som vid sednasle Riksdag
beräknades till 18,200 tunnor med ett värde, å 6| R:dr banko, af
121,333J R:dr, har utgjort:
Tunnor. Äfaikegångsvärde.
år 1850 . . -. 17,200. . . . 135,355: —
,, 1851 . . . 17,208. . . . 163,712: —
men sedan förutnämnde indragningar till Kronan gått i verkställighet,
ökats under de följande åren till:
Tunnor. Markegångsvärde. ,
år 1852 . . . 18,429. . . . 166,638: -
„ 1853 . . . 18,630. . . . 198,396: —
,,1854 . . . 18,689. . . . 187,848: —
hvaraf medium utgör 18,583 tunnor och 184,294 R:dr banko, motsvarande
117,072 kubikfot med eli värde af 276,441 R:dr R:mt; och då
sistnämnde spanmåls-qvanlitct ökas med olvanberörde till landl-slatstjenstemännen
förut anslagne 1,229 tunnor eller 7,743 kubikfot, uppkommer
en summa af 124,815 kubikfot, hvarföre Utskottet anser, att
den Kronan behållna delen af tionden kan, på sätt Kongl. Maj:l behagat
i Nåder föreslå, beräknas till 125,000 kubikfot, som således här ulföres,
å 2 R:dr R:mt kubikfoten, med
'3:o. Tionde-spannmåls lösen ejler bestämda priser.
Denna inkomst-titel, som härleder sig deraf att, jemlikt särskilda
i äldre tider utfärdade Kongl. Bref och Resolutioner, krono-tiönden får
inom vissa orter af riket, nemligen Götheborgs och Bohus samt Blekinge
län äfvensom några socknar i Stora Kopparbergs län, lösas efter bestämda
låga priser, är i nu gällande riks-stat upptagen till 4,400 R.dr
banko, och har utgjort:
Transport:
4,612,000
1,300,000:
250,000
6,162,000
<
Stats-(Ilskottets Utlåtande N:o 33.
Transport:
år 1850
4,450 R:dr
„ 1851
4,(505 „
„ 1852
4,284 „
„ 1853  . 4,284 „
„ 1854
4,818 „
Då medium häraf utgör 4,489 R:dr banko eller 6,733^ R:dr R:mt,
torde denna inkomst, i enlighet med hvad Kongl. Majit föreslagit, böra
upptagas till oförändradt belopp af 4,400 R;dr banko, eller i riksmynt
4:o. Arrende-medel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter
beräknades vid sednasle slats-reglering i penningar till 30,666 R:dr 32
sk. och i spanmål till 19,400 tunnor, motsvarande, å- 6f R:dr tunnan,
129,333 R:dr 16 sk., eller tillsammans 160,000 R:dr, samt hafva från
och med år 1852, då meranämnde öfverflyttningar af de till vissa verk
m. fl. tillförene ingående arrende-medel egde rum, uppgått till följande
belopp:
i penningar:
år 1852
51,166 R.dr
„ 1853
32,818 „
,,1854
42,612 „
eller i medeltal 42,199 R:dr banko, motsvarande i riksmynt 63,298j
R:dr, samt
uti spanmål:
Tunnor. Markegångsvärde.
år 1852 . . . 19,412. . . . 162,735: —
„ 1853 . . . 19,454. . . . 195,928: —
„ 1854 . . . 19,390. . . . 175,171: -
hvaraf medium utgör 19,419 tunnor och 177,945 R:dr banko, motsvarande
122,340 kubikfot och 266,917 R:dr R:mt.
1 följd häraf torde denna inkomst kunna upptagas till:
penningar
56,000: —
spanmål, 122,000 kubikfot å 2 R:dr  244,000: —
tillsammans 300,000
hvartill komma de under denna litel hänförliga restantier . 8,000
hvarigenom således hela ifrågavarande inkomst-titel kommer
att uppgå till det uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
beräknade belopp
5:o. Si/Jvertionde, Mynlarelön och Slagskatt,,
som i nuvarande Riks-stat äro upptagne till 10,500 R:dr banko, hafva
under de fem åren 1850—1855 i medeltal uppgått till 10,308 R:dr
banko och torde således, i likhet med hvad Kongl. Majit behagat föreslå,
nu böra beräknas till
9
6,162,000:
6,600:
308,000:
15,000:
Transport: 6,491,600:
Bilt. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Ajil. 10 Höft. 2
10
Stats-Ulskotlels Utlåtande N-.o 33.
Transport: 6,491,600: —
6:o. Koppar-räntan
beräknades vid sednaste slats-reglering lill 615 skeppund å 133,4 R:dr
eller till 82,000 R:dr och har utgjort:
af Kählu oT öfrige Fiirsäljniiigs
Brrgslag'.
Kopparverk. Summa Skepp:d. värde i K:dr.
år 1850 . . 498. . . . 157. . . . 655. . . . 83,080: —
„ 1851 . . 478. . . . 158. . . . 636. . . . 82,591: —
„ 1852 . . 465. . . . 167. . . . 632. . . . 89.636: —
„ 1853 . . 447. . . . 174. . . . 621. . . . 100,037: —
„ 1854 . . 431. . . . 232. . . . 663. . . . 116.228: —
medium . . 464. . . . 178. . . . 642. . . . 94,314: — b:ko.
dito i centner 1,485. . . . 569. . . .2,054. . . . 141,471: —nmt.
Som den utaf Fahlu Rergslag för Stora Kopparberget utgående
afrad numera, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut och
Kongl. Maj:ts derpå grundade Nådiga Rref den 19 December 1855, blifvit
nedsatt från hvart 10:de till hvart 30:de skeppund af årliga tillverkningen,
hvarigenom följaktligen en minskning kan antagas uppkomma
af omkring 1,000 centner, eller nära hälften af det belopp, hvartill hela
denna ränta under förenämnde fem år i medeltal uppgått, torde således
högre inkomst än 1,000 centner icke kunna för den närmaste framtiden
påräknas; och då Kronans koppar under Juli månad nästlidet år
försåldes för något öfver 154 R:dr b:ko per skeppund, synes försäljnings-priset
nu icke böra beräknas högre än till 70 R:dr r:mt för 1
centner (svarande emot 149.j R:dr b:ko för 1 skeppa!), hvilket således
för 1,000 centner utgör samma belopp, hvartill denna inkomst-titel är
uti Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition upplagen, eller  70,000: —
7:o. Tionde- och Hammarskatts-jern,
beräknadt vid sednaste Riksdag till 8,400 skepp:d å 5f R;dr, eller
47,600 R:dr för det förra, och 6,300 skepp:d å 15 R:dr, eller 94,500
R:dr för det sednare, har utgjort i medeltal under de fem åren
1850—1854:
liondejernel 12,331 skepp:d  88,304 R;dr,
eller i nyläster 564,26, i Runt 132,456 „
och haminarskatts-jernet 6,476 skepp.-d . . . 102,770 „ R:ko.
motsvarande 207,23 nyläster  154,155 „ R:mt.
Uti oftanämnde Nådiga Proposition, angående stats-verkels tillstånd
och behof, har Kongl. Maj;l behagat föreslå Rikets Ständer, dels
att tackjerns-tillverkningen utom Rergslag skulle från och med nästkommande
år befrias från tionde-jerns erläggande, och dels att hammarskatten
finge från samma lid helt och hållet upphöra; men som Utskottet
uti ett särskildt afgifvet, härhos bifogadt Utlåtande, Litt C., på an
Transport:
6,561,600: —
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 33.
11
Transport:
förda skäl afslyrkt Rikets Ständers bifall til! den nådiga framställningen
om lackjerns-tiondens upphörande utom Bergslag, samt, vidkommande
hammar-skatten, hemställt att denna måtte från och med år 1858 få nedsättas
till hälften af det belopp, hvarmed densamma för närvarande utgår;
så och då tackjerns-tionden, med iakttagande af den nedsättning
deraf, som vid sednaste Riksmöte beviljades, blifvit utaf Kongl. Statskontoret
beräknad till 37,500 centner och i värde, efter 2 R:dr för hvarje
centner (motsvarande 6 R:dr 4 sk. 10 rst. B:ko för hvarje skeppui),
lill 75,000 R:dr R:mt, har Utskottet ansell tackjerns-tionden böra upptagas
till berörde belopp, eller
hvaremot hammarskatten, som af Kongl. Stats-konloret är beräknad
till 150,000 R:dr Runt, utföres nied hälften af denna summa, eller likaledes
8:o. Svafvelbruks-tionden,
sorn vid sednaste stats-reglering beräknades till 950 R:dr, har uppgått
lill följande belopp:
år 1850
1,002 R:dr
» 1851
675 »
» 1852
959 »
»1853
1,060 »
» 1854
1,227 »
hvaraf medium utgör 985 R:dr B:ko eller 1,478 R:dr R:mt; och anser
Utskottet denna inkomst, med afseende å dess omvexlande storlek, ej
böra upplagas lill högre belopp än det uti Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
beräknade, eller
9:o. Mantals-pemingar.
Denna inkomst, som i nu gällande Riks-stat är upptagen till
343.000 R:dr, har utgjort:
är 1850
358,613 R:dr
» 1851
360,902 »
» 1852
364,302 »
» 1853
367,181 »
» 1854
369,921 »
således i medeltal 364,184 R:dr B:ko eller 546.276 R:dr R:mt; och har
Kongl. Maj:t, med afseende å denna stats-inkomsls årliga till vext i följd
af ökad befolkning, ansett densamma lör nästkommande stats-regleringsperiod,
äfven med afdrag af 10,000 R:dr B;ko för de vid förra Riksdagen
från mantals-penningar belriade backstugusittare med deras hustrur
och enkor samt inhyseshjon, kunna antagas till 360,000 R:dr B:ko eller
540.000 R:dr R:mt, samt, med tillägg af de på denna titel beräknade
restantier 5,000 R.dr, till 545,000.R:dr R:mt,
6,561,600:
75,000:
75,000:
1,300:
Transport: 6,712,900: —
12
Stats-Utskottets Ullätande N:o 33.
Transport:
Enär den tillökning i mantals-penningarne, som årligen uppkommer
genom folkmängdens till vext. uppgått lill öfver 2,000 R:dr B:ko
under hvart och ett af åren 1850—1854, anser Utskottet det af Kongl.
Maj:t lör mantals-penningarne, utom restantier, beräknade belopp 540,000
R:dr med ali säkerhet kunna ökas med 5,000 R:dr eller till 545,000
R:dr R:mt; dock som Utskottet uti ett särskildt afgifvet och härvid bifogadt
utlåtande, Litt D., föreslagit vissa förändringar i afseende å nu
gällande grunder för denna afgifts utgörande, hvarigenom, tillika med
den förlust som föranledes af den nya mynträkningens tillämpning vid
mantals-penningarnes debitering och uppbörd, skulle uppkomma en minskning
i denna inkomst-titel af tillsammans 30,000 R:dr, får Utskottet
hemställa, att mantals-penningarne må beräknas till R:ml 515,000: —
och således medTillägg af restantier  „ 5,000: —
10:o. Bötes-medel,
beräknade vid sednasle stats-reglering till 35,000 R:dr, hafva uppgått
är 1850  till 38,618 R:dr
„ 1851 „ 40,910 „
,,1852  „ 44,410 „
„ 1853  „ 49,576 „
„ 1854  „ 61,497 „
hvaraf medium utgör 47,002 R:dr B:ko eller 70,503 R:dr R:mt; men
med hänsigt till intradens ovissa beskaffenhet, torde, på sätt Kongl.
Majd Nådigst föreslagit, här böra beräknas endast . . . 60,000: —
hvartill komma de under denna titel hänförliga restantier,
som i medeltal utgjort omkring
25,000: —
1 l:o. Kavalleri-Regementenas hästvakans-spanmål
beräknades vid sednaste stats-reglering till 22,250 tunnor, med ett värde
efter 6| R:dr tunnan, af 148,333 R:dr 16 sk.: och som uti denna inkomst,
utgående på grund af emelian Kronan och Rusthållarne afslutade
kontrakter, gällande till och med år 1871, någon förändring, hvad
spanmåls-beloppet beträffar, icke är alt emotse under den tid, nu förestående
stats-reglering kommer att omfatta, torde densamma, på sätt
Kongl. Majit jemväl föreslagit, höra upptagas lill oförändradt belopp af
22,250 tunnor eller 140,175 kubikfot, utgörande i värde, efter 2 R:dr
R:mt för hvarje kubikfot
12:o. Ständiga ro lev alian s-af gifter vid de Skånska InfanteriRegementena
-
6,712,900
520,000.
85,000:
280,350:
utgå af 385 nummer med 6 tunnor för hvarje nummer eller tillsammans
2,310 tunnor, motsvarande 14,553 kubikfot, och skulle således,
Transport: 7,598,250:
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
13
Transport:
efter 2 R:dr för Kubikfoten, utgöra 29,106 R:dr R:mt, men upptagas
här, i enlighet mec| Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, i jemnt tal till
13:o. TillJulliga RolevakanstaJgifter,
beräknade vid sista stats-regleringen till 4000 R:drR:ko, hafva tillsammans
med den frän och med år 1855 upphörda mötes-afgiften, som varit beräknad
till 1,900 R:dr B:ko under åren 1850—1854, i medeltal uppgått
till 7,251 R:dr B:ko eller 10,877 R:dr R:mt, och torde fortfarande, på
sätt Kongl. Maj:t behagat föreslå, kunna upplagas till oförändradt belopp af
14:o. Vakäns-aJgifter af ny roterad jord,
sorn vid förra Riksdagen beräknades till 30,000 R:dr B:ko, hafva
under oftanämnde fem år i medeltal uppgått till endast 29,208 R:dr
B:ko eller 43,812 R:dr R:mt och äro uti Kongl Maj:ls Nåd. Proposition
föreslagne till 42,000 R:dr R:mt; men då förutnämnda medelbelopp för
fem år utgör nära 44,000 R:dr R:mt, anser Utskottet den af Kongl.
Maj:t påräknade inkomst af denna titel med säkerhet kunna ökas med
1,000 R:dr samma mynt och således upptagas till
15. Uolevakans-afgifl af Utsockne Frälsehemman i Halland
var vid 1851 års Riksdag beräknad till 10,000 R:dr B:ko, men då Rikets
sednast församlade Ständer medgåfvo nedsättning i denna afgift till
hälften af hvad vakans-afgiften för en Båtsman i Länet utgör, hlef ifrågavarande
inkomst till följd häraf uti nuvarande Riks stat beräknad till ett
nedsatt belopp af 8,250 R:dr B:ko eller 12,375 R:dr Raul; — och får
Utskottet, jemte upplysning alt denna inkomst under de fem åren
1850—1854, hvilka närmast föregingo omförmälde nedsättning, uppgått
i medeltal lill 11,986 R:dr B:ko, hemställa alt densamma må upptagas,
pä sätt Kongl. Maj:t behagat föreslå, till
16:o. Four age-afgift af Indelta Kavalleriet.
Denna inkomst, som vid sednaste stats-reglering beräknades till
32,300 R:dr, bar under de Irenne åren 1852—1854 i medeltal uppgått
till 34,267 R:dr B:ko eller 51,400 R:dr R:mt.
Uti särskild Nådig Proposition af den 28 Oktober nasti, år, hvilken
af samtliga Riksstånden blifvit till Slals-Utskottet remitterad, har
Kongl. Maj:t behagat föreslå Rikets Ständer, att fourage-passevolans-afgiften
hädanefter skulle upphöra och häslarnes underhåll vid möten och
mönstringar besörjas af Slaten utan vidare ersättning från rusthållarne;
men då Utskottet, som älven fått emottaga inom Riks-stånden väckta
motioner i detta ämne, funnit en omständligare utredning af frågan erforderlig,
innan Utskottet kan deröfver meddela yttrande, har Utskottet,
Transport:
7,598,250:
29,000.
6,000
43,000:
12,000
7,688,250:
14
Stats-lJtskoltets Utlåtande N:o 33.
Transport: 7,688,250
lör att icke härigenom fördröja Rikets Ständers pröfning af de öfriga
delarne utaf Inkomst-betänkandet, ansett sig böra uppskjuta nämnde
fråga om fourage-passevolans-afgiftens upphörande, och kommer således
att framdeles derom afgifva särskildt utlåtande; varande emellertid, med
anledning af högstberörde Nådiga framställning, fourage-afgiflen tillsvidare
utesluten i den af Utskottet nu uppgjorda beräkning öfver slats-verkets
inkomster.
17:o Tross-passevolans-ajgifleti,
beräknad vid sednaste stats-reglering till 17,680 R:dr B:ko, har under
åren 1852—1854 i medeltal utgjort 17,862 R:dr B:ko eller 26,793 R:dr
R:mt och är uti Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition upptagen till 26,500
R:dr R:mt.
Beträffande denna afgift, har Utskottet genom remiss från Bondeståndet
fått emottaga tvenne särskilda motioner:
a) af Riksdagsfullmäktige:! M. Lundahl från Skaraborgs län,
som yrkal dels att, till beredande af någon lindring för de genom många
skatter och besvär betungade rusthälishemmanen vid de från kavalleri
till infanteri förändrade regementen,'den till trossens underhåll utgående
tross-passevolans-a(giften måtte upphöra.och dels att Rikets Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att som gällande
kontrakter föreskrefve att med beklädnaden och armeringen af berörde
Regementen skulle förhållas på samma sätt som vid inroterade InfanteriRegementen,
men det visat sig alt, hvad beklädnaden anginge, rusthällarne
måst bekosta och underhålla långt flera beklädnadspersedlar,
än som vid de inroterade Infanteri-Regementena erfordrades, rättelse i delta
förhållande måtte af Kongl. Maj:t i Nåder beredas; — samt
b) af Riksdagsfullmäktige!! Erik Malmin från Westmanlands Län,
hvilken, med erinran, hurusom redan år 1841 en dittills utgående
extra ordinarie prestation, som var gemensam för såväl rustningen som
roteringen, nemligen skyldigheten att underhålla karlen vid möten och
mönstringar, blifvit upphäfd, hemställt, att då Kongl. Maj:t nu behagat
föreslå rusthållarnes frikallande från ett annat dylikt besvär, fourageringen,
Rikets Ständer måtte, med bifall till högstberörde Nådiga framställning
och i sammanhang dermed, äfven befria rusthållarne vid indelta
kavalleriet äfvensom de afsuttna Kavalleri-Regementena från en tredje
ännu återstående dylik börda, nemligen (ian tross-passevolans-afgiltens
utgörande; uti hvilken motion Riksdagsfullmäktige!! P. E. Andersson
från samma län instämt.
Då rusthållens skyldighet att med ifrågavarande afgift bidraga
till trossens underhåll är sedan äldre tider tillbaka genom afslutade kontrakter
emellan Kronan och rusthållarne fastställd, samt den genom samma
konlrakter rusthållarne för everdliga tider tillförsäkrade ”befrielse
från alla andra gravalioner eller utgifter för trossens underhållande eller
fortskaffande såväl under freds- som krigstid", mäste hafva innefattat en vä
-
Transport 7,688,250:
Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 33.
15
Transport:
sendllig förmån för rusthållarne, hvilka förut voro skyldiga alt in natura
utgöra ifrågavarande besvär, linner Ut,skottet sig
sakna afledning att till de väckta förslagen oin
tross-passevolans-afgiftens upphörande tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Beträffande åter Riksdagsfullmäktige!) Lundahls tillika gjorda hemställan
om Rikets Ständers medverkan för all bereda rättelse i det uppgifna
förhållandet, att vid beklädnaden och armeringen af de afsullna
Kavalleri-Regementena gällande kontrakter icke skulle hafva blifvit behörigen
iaktlagne, linner Utskottet, enär frågor af dylik beskaffenhet ej
kunna anses tillhöra Rikets Ständers pröfning,
denna framställning ej böra till någon åtgärd föranleda.
Och får Utskottet, i afseende å tross-passevolans-afgiftens beräknande
hemställa, att densamma må upptagas till enahanda belopp, som Kongl.
Maj:t uti dess Nådiga Proposition behagat föreslå, eller
18:0. Bälsmansvaka/is-a/giften,
beräknad vid sednaste slats-reglering till 36,000 R:dr B:ko, har utgjort:
år 1850
34,704 R:dr
„ 1851
36,913 „
„ 1852
37,705 „
„ 1853
43,718 „
„ 1854  : . 46,149 „
således i medeltal 39,838 B:dr B:ko eller 59,757 R:dr R:mt; och har
Kongl. Maj:t förslagsvis upptagit denna inkomst till 58,000 R:dr Runt;
— men då del visar sig att medelbeloppet för de 4 sednare utaf ofvannämd))
5 år uppgår till öfver 41,000 ll:dr B:ko, samt Utskottet inhemlat
att Båtsmansvakans-afgiften år. 1855 utgjort 67,800 R:dr R:mt, torde
för hvart och ett af nästkommande trenne år med säkerhet kunna påräknas
19:o. Urul- och Salpeter-försäljningsmedel.
Dessa beräknades vid förra Riksdagen till 120,000 R:dr, samt
hafva uppgått:
år 1850  till 117,582 R:dr
„ 1851 „ 122,356 „
,, 1852
145,545 ,,
,, 1853
144,337 ,,
,, 1854
174,363 „
hvaraf medium utgör 140,837 R:dr B:ko eller 211,255 R:dr R:mt; och
då denna inkomst syntes vara i stigande, har Kongl. Maj:t ansett densamma
kunna beräknas till 210,000 R:dr R:mt.
Enär, enligt hvad Utskottet inhemlat, krut- och salpeter-forsäljningsmedlen
för år 1855 influtit lill eli belopp af omkring|182,900 R:dr
Transport:
7,688,250: —
26,500: —
60,000; —
7,774,750: —
16
Stats-Utskottets Utlåtande N=o 35.
Transport:
B:ko, samt i följd deraf medelbeloppet för åren 1852—-1855 uppgår till
161,786 R:dr B:ko eller 242,679 R:dr ll:mt, bär Utskottet väl ansett,
att inkomsten af berörde medel kunde beräknas till något högre belopp än
hvad Kongl. Maj:t föreslagit; — men då Utskottet, som uti sitt Utlåtande
N:o 18 § 5 förklarat sig vilja framdeles föreslå sådana åtgärder, hvarigenom
hittills skedda anordningar å öfverskotten af stals-verkets inkomster
må kunna undvikas, i öfverensstämmelse dermed nu funnit sig böra
hemställa, alt kostnader för transport af bergskrut äfvensom för omarbetning-
af krut, hädanefter mätte, i stället för att å öfverskotten anordnas,
utgå af stats-verkets inkomst utaf krut- och salpéter-försäljningsmedlen
— hvarom således Rikets Ständer, i händelse detta förslag
gillas, torde hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning — ; så och
då i följd häraf endast nettobehällningen af nämnde inlrad hädanefter
skulle i riks-hufvudboken ingå, synes denna inkomst, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majis Nådiga Proposition, lämpligen kunna upptagas
lill
20\o. Kontroll-stumpelmedcl,
beräknade i nuvarande Riks-stat lill 12,000 R:dr B:ko, hafva under åren
1850—1854 i medeltal utgjort 13,432 R:dr B:ko eller 20,148 R:dr R:mt,
och torde, i enlighet med hvad Kongl. Maj! föreslagit, nu böra upptagas
till
S'l:o. Bak- och Lotsmedel,
sorn vid sednaste stats-reglering beräknades till 95,000 R:dr B:ko, hafva
uppgått:
år 1850  lill 99,089- R:dr.
„ 1851 „ 115,157 „
„ 1852
119,473 „
„ 1853  „ 116,560 „
„ 1854  „ 152,076 „
hvaraf medeltalet är 120,471 R:dr B:ko eller 180,706 R:dr R:mt.
Dä bland de här ofvan under 19:de punkten omförmälda »anordningar
å öfverskotten af stats-verkets inkomster», äfven förekommit
utgifter till Lotsverket, hvilka föranledts deraf, att de så kallade Landsorts
fyrbåksmedel, som tillförene från General-tullstyrelsen öfverlemnats
direkte till Förvaltningen af Sjö-ärendena, från och med år 1849
ingått till stats-verket, hvarigenom medlen, såsom utgörande en tillökning
af slats-inkomsterna, ansetts böra å öfverskotten anordnas, har -Utskottet
ansett sig böra upplysa alt, med anledning af den vid 1855 års
stats-revision i detta hänseende gjorda anmärkning, Landsorts fyrbåksmedel
blifvit i 1854 års riks-hufvudbok upptagne bland bålt- och lotsmedel
och således ingå i ofvannämnda summa, 152,076 Rdr; i följd
hvaraf och då hela denna slals-inkomst anslås till de med lots- och
7,774,750: -
210,000: —
20,000: —
Transport: 8,004,750: —
Stats-Utskotlcls Ullålande N:o 33.
17
Transport:
fyringsväsendet förenade utgifter, någon anordning å öfverskotten för
detta ändamål icke ridare kan ifrågakomma.
Som denna inkomst synes vara i betydligt stigande, är densamma
af Kongl. Maj:t beräknad och föreslås jemväl af Utskottet till
ett belopp af
22;o. Danska Fyrius-medlen,
utgörande ersättning lill Svenska Stats-verket för underhållet af de på
Skånska kusten befintliga fyrbäkar, utgå, enligt konvention med konungariket
Danmark, med 10,000 R.dr Hamb. B:ko årligen och beräknades
vid sednaste stats-reglering lill 26,6)10 R:dr B:ko samt hafva under
åren 1850—1854 i medeltal uppgått till 26,708 R:dr B:ko eller
40,062 R:dr R:mt.
Ehuru denna inkomst, i händelse den med Danmark pågående
underhandling om Sundska Tullens utlösande skulle leda till det åsyftade
ändamålet, icke vidare skulle komma att tillflyta Svenska Statsverket,
har Kongl. Maj.t likväl, enär berörde fråga ännu icke vore
slutligen afgjord, ansett medlen tillsvidare böra bland stats-inkomsterna
upplagas lill belopp af 40,000 R:dr R:mt; och hemställer Utskottet, att
ifrågavarande inkomst, såvida icke före Riks-statens definitiva uppgörande
nämnde underhandling blifvit afslutad, må deruti beräknas på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit, hvadan således här utföras
23:o. Konvoy-kommissariatets bidrag lill aflöning å
Svenska Beskickningen i Turkiet.
Denna inkomst, som i nu gällande Riks-stat är benämnd »Konvovkommissariatels
bidrag till Turkiska beskickningens aflöning», torde, i
enlighet med hvad Kongl. Maj:t behagat föreslå, hädanefter böra upptagas
under ofvanstående riktigare benämning.
Beräknad vid sednaste stats-reglering lill 14,800 R:dr B;ko, bar
ifrågavarande inkomst under åren 1850—1854 i medeltal utgjort blott
14,741 R:dr, hvarföre densamma synes böra upptagas till det i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition föreslagna belopp, 14,666 R:dr 32 sk. B:ko, eller
i Riksmynt
24:0. Observalions-medel,
sorn vid sednaste stats-reglering påräknades till 10,000 R:dr B:ko, hafva
åren 1850—-1854 i medeltal uppgått endast lill 7,906 R:d r samma mynt;
och då denna inkomst är ganska obestämd samt under en längre lid
minskats, synes densamma icke böra beräknas till högre belopp än Kongl.
Maj:t föreslagit, eller
Transport:
Bill. till n. St. Brot. 4856 & 4851. 4 Sami. 4 Afd. 40 Hafi.
8,004,750: -
180,000: —
40,000: —
22,000: —
8,000: —
8,254,750: —
3
18
Stats-Uts/cottets Utlåtande N:o 33.
Transport: 8,254,750: —
25:o. Extra, medel och uppbörder
äro i nuvarande riks-stat, ined afseende å revisions-skiilingarnes indragning
till statsverket under denna titel, upptagne till 19,180 R:dr B:ko
och hafva i medeltal under oftanämnde fem år, med inbegrepp af en
större tillfällig inkomst, utgjort 25,689 R:dr B:ko eller 88,534 R:dr
R:mt, men torde, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, ej
böra påräknas till högre belopp än  30,000: —
26:o. Intresse-medel,
bestående hufvudsakligen af räntor å Lappmarks Ecklesiastik-verks år
1835 till Rikets Ständers Riksgälds-kontor öfverlemnade fond, beräknades
vid sednaste stats-reglering till 3,360 R:dr B:ko och hafva under
åren 1850—1854 uppgått i medeltal till 3,374 R:dr B:ko eller 5,061
R:dr R:mt; i följd hvaraf denna inkomst, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
torde upptagas till
5,000: —
Summa ordinarie eller ständiga inkomster R:dr 8,289,750: —
Då, på sätt vid föregående riksdagar inträffat, Rikets Ständer måhända framdeles,
vid behandlingen af de särskilda utgifts-titlarne, finna anledning att vidtaga så
dana
dispositioner, som kunna inverka på inkomsternas beräkning och föranleda någon
jemkning uti deras här ofvan föreslagna belopp, bar Utskottet funnit sig föranlåtet
hemställa,
att de beslut, Rikets Ständer i anledning af förestående inkomstberäkning
komma att meddela, icke må utgöra hinder för StatsUtskottet
att framdeles, efter det de särskilda utgifts-titlarne blifvit
fastställde, iakttaga den jemkning af en eller annan inkomsttitels
belopp, som vid Riks-stalens uppgörande kan finnas nödig.
Extra Ordinarie inkomster. |
Sorn det tillkommer Bevillnings-Utskottet att uppgöra och till Rikets Ständer afgifva
förslag för beräkning af dessa inkomster, men sådant ännu ej kunnat ske, är
Stats-Utskottet icke i tillfälle att i sammanhang med beräknandet af Statens ordinarie
inkomster uppgifva beloppet af de medel, hvilka under benämning af extra ordinarie ]
inkomster äro att påräkna; utan får Utskottet här endast utföra de särskilda belopp,
hvartill desamma blifvit uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition föreslagna.
27:o. Tullmedel
10,500,000: —
28:o. Salu-accis för Städerna .
750: —
29:o. Postmedel
727,500: —
30:o. Chartae-Sigillatae medel . .
1,200,000: —
31:o. Bränvins-afgift
4,800,000: —
Summa extra ordinarie inkomst R:dr R.mt 17,228,250: —
Slals-Utskottets Utlåtande N:o 33.
19
Enligt de af Utskottet här ofvan föreslagna beräkningar, skulle Stats-verkets
Ordinarie inkomster utgöra  8,289,750: —
och då Kongl. Maj:t beräknat de extra Ordinarie inkomsterna till . . 17,228,250: —
skulle således samtliga stals-inkomsterna uppgå till  25,518,000
Vid sednasle riksdag beräknades Ordinarie inkomster och restantier
till 4,962,800 R:dr R:ko eller Riksmynt . . . 7,444,200: •—
Och extra Ordinarie inkomster till 9,395,500 R:dr B:ko,
eller Riksmynt
14,093,250: —
utgörande tillsammans  21,537,450:
hvadan således, enligt förestående beräkningar, för nästa Stats-reglerings
period
skulle uppkomma en förökning i tillgångame af  3,980,550: —
Stockholm den 19 Februari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac Marcus, 1857.
TABELL OFVER STATS-VE
ia
N:o
2
3
4
5
6
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
Ordinarie Inkomster.
Ordinarie Ränta
Afrads-Spanmål
Tionde-Spanmål ...»
Tionde-Spanmåls-lösen efter bestämda priser. .
Arrende-Medel
Silfver-Tionde, Myntarelön och Slagskatt
Koppar-Ränta
Tionde- och Hammarskatts-jern ....
Indelt
Behållen
(Indelt
i Behållen
Penningar
Spanmäl
Tackjern
Stångjern
Svafvelbruks-Tionde
Mantalspenningar
Bötes-Medel .
Kavalleri-Regementenas Hästvakans-Spanmål . . . .
Ständiga Rotevakans-afgiTter vid de Skånska Infanteri
Regementena
Tillfälliga Rotevakans-afgifler
Vakans-afgifter af nyroterad jord
Rotevakans-afgift af Utsockne Frälse-hemman i Halland .
Fourage-afgift af Indelta Kavalleriet
27
28
2,9
30
31
Tross-passevolans-afgift
Bfitsmans-Vakans-afgift . r
Krut- och Salpeterförsäljnings-medel
Kontroll-stämpel-medel
Bak- och Lots-medel
Danska Fyrings-medel
Konvoy-Kommissariatets bidrag till aflöning åt Svenska
Beskickningen i Turkiet
Oh?;ervations-medel
Extra Medel och Uppbörder
. i .
Fntresse-medel
Restantier
S:r Ordinarie eller ständiga Inkomster
Extraordinarie Inkomster.
Sjö-Tulls-l Tull-Verk. Stat och Omkostn., B:koR:dr 800,000 j
Medel j Stats-Verkels Netto-Inkomst » 4,400,000 j
Salu-accis af Släderne
Post-Medel för Post-Verkets Stat och Omkostnader . .
Chartae-Sigillatm-Medel
Bränvins-Afgift . .
S:r Extraordinarie Inkomster
Påräknade Inkomster enligt 1855 års Riks-Stat.
48,000 T: r (302,400 k ub. f.) å 6f R:dr T: n
■104,414 T:r(657,808,2 » )å6|-R:drT:n
18,200T:r (114,660 kub. f.) å6| R:dr T:n
19,400 T:r (122,220 kub. fot) å6|R:drT:n
3,937* Specie-R:dr å 128 sk.
615 Sim. å 133' R:dr
8,400 Skit. å 5} R:dr
6,300 Sim. å 15 R:dr
22,250T:r(140,175 kub. fot)å 6| R:dr T:n
2,310 T:r (14,553 kub. fot) å 6|-R:drT:n
Banko.
R:dr
1,676,490
648.000
320.000
696,093
121.333
4,400
30,666
129.333
10.500
82,000
47,600
94.500
950
343.000
35.000
148.333
15,400
4,000
30.000
8,250
32,300
17,680
36.000
120.000
12.000
95.000
26,630
14,800
10.000
19,180
3,360
130,000
sk,
16
16
32
16
16
4,962,800j—
5,200,000
500
485.000
710.000
3,000,000
Riksmynt.
2,514,735
972.000
480.000
1,044,140
182.000
6,600
46.000
194.000
15,750
123.000
71,400
141,750
1,425
514.500
52,500
222.500
23,100
6,000
45.000
12,375
48,450
26,520
54.000
180.000
18.000
142.500
39,945
22,200
15,000
28,770
5,040
19-5,000
7,4 4 4,200
Medium enligt Räkenskaperne för åren
1850—1854.
1852—1854.
Banko.' jj Riksmynt.
4,489
1,412,351
7,300,000
750
727,500
1,06 5,000
6,733»
2,032,891
738,333
408,116
873,873
184,294
42,199
177,945
10,308
15,462
94,314
141,471
88,304
132,456
102,770
154,155
985
1,477*
364,184
546,276
47,002
70,503
195,210
292,815
19,296
28,944
7,251
10,876}
29,208
43,812
11,986
17,979
39,838
59,757
140,837
211,255 £
13,432
20,148
120,471
180,7061
26,708
40,062
14,741
22,111}
7,906
11,859
25,689
38,533}
3,374
5,061
44,048
66,072
Banko.
Riksmynt.
3,049,336-i
1,107,499-2
612,174
1,310,809'
276,441
63,2984
266,9174
34,267
17,862
51,4004
26,793
5,360,616
2,308
2,118,5234 4,509,780
782,147
II 4,50 0,000 —
8,040,924
3,462
1,173,2204
6,"64,670
Kongl. StalsKon
lorets
Förslag.
Riksmynt.
2.700.000
1.500.000
*) 12,000
1.300.000
250.000
6,600
56.000
244.000
; *) 8,000
15.000
70.000
75.000
150.000
1,300
[ 525.000
! *) 5,000
[ 60,000
[ •) 25,000
280,350
29.000
6,000
42.000
12.000
50,000
26,500
58.000
210.000
20.000
165,000
40.000
22.000
8,000
30,000
5,000
Kongl. Maj:ls
Nådiga
Proposition.
Riksmynt.
2.700.000
1.900.000
*) 12,000
1.300.000
250.000
6,600
300.000
j *) 8,000
15.000
70.000
37,500
650.000 kub. fot (103,175 T:r) å 2 R:dr
125.000 kubi fot (19,841 T:r) å 2 R:dr
122,000 kub. fot (19,365 T:r) å 2 Ridt
1,000(312\Skr//. Stäp. st. v.)å70R:dr
1,300
540,000
') 5,000
60,000
*) 25,000
280,350
29.000
6,000
42.000
12.000
26,500
58.000
210,000
20.000
180,000
40.000
22.000
8,000
30,000
5.000
8,006,750 8,199,250
Summa
*) Hitintills beräknade såsom inkomst under titel ”Restantier”.
9,395,500 —] 14,09 3,25.0
14,358,300—|j21,537,450
10,500,000
750
727,500
1.065.000
4.500.000
10,500,000
750
727,500
1,200,000
4,800,000
Stats-Utskottels Förslag.
140,175 kub. fot (22,250 T:r) å 2 R:dr
14,500 kub. fot (2,301 i T:r) å 2 R:di
Riksmynt.
2.700.000
1.912.000
1.300.000
250.000
6,600
56.000
244.000
8,000
15.000
70.000
75.000
75.000
1,300
520.000
85.000
280,350
29.000
6,000
43.000
12.000
26,500
60,000
210.000
20,000
180,000
40.000
22.000
8,000
30,000
5,000
8,289,750
På framtida beslut beroende:
......... 10,500,000
. . 750
727,500
1,200,000
4,800,000
16,793,250 i 7,228,250 .
17,228,250
24,800,000 25,427,500
17,228,250 8,289,750
S:a 25,518,000.
Hör till Stats- Utskottets Utlåtande 1856—57, N.-o 33.
.
1. '
'
v*
'
~
. !\
/
'
Stals-Utskoltels Utlåtande N;0 33.
1
*:o 33 (Litt. A).
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i fråga
om beräkningsgrunden för Salpeterhjelpens utgörande
inom en del af Södermanlands län, äfvensom angående
väckt motion om ersättning till rusthållare inom Småland
för förlorad inkomst genom förändring i utgörandet af
nämnde utskyld. (I. A.)
Åf högstberörde, från samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade,
Nådiga Proposition inhemtas, hurusom i sammanhang med ett den 7 Maj 1849
afgifvet underdånigt utlåtande öfver väckt fråga om Nådig förklaring i afseende
å sättet för Salpeterhjelpens utgörande inom Kalmar, Jönköpings och Kronobergs
Län, Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium anmält, att nyssnämnde ränta
inom Akers, Daga och Selebo härader samt Barfva socken i Rekarne härad af
Södermanlands Län skulle, på helt mantal, utgöras med 1 stafrum ved, som liqviderades
efter markegång, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t anbefallt Kammar-Kollegium
att, sedan orsaken till detta beräkningssätt blifvit närmare undersökt, inkomma
med underdånigt yttrande, huruvida, beträffande denna utskylds beräknande inom
sistberörde Län, sådane omständigheter förefunnes, som till någon förändring deri
kunde föranleda. Efter det Kongl. Kammar-Kollegium den 15 November
1853 underdånigt yttrande i ämnet afgifvit samt sedermera gemensamt med
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor, enligt särskild meddelad Nådig föreskrift,
den 28 Mars nästlidet år ytterligare upplysningar i frågan meddelat, hade
Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af detta ärende, bland annat, inhemtat:
att Salpeterhjelpen väl utgjorde en i hemmantalsräntan inbegripen hufvuddel,
men icke allestädes i Riket utginge, utan från början uppkommit derigenom, att
på de ställen, der Salpetersjuderier inrättades, allmogen i orten ålades att dit
Iiih. till R. St. Prol. 1836 % 1857. i Sami. 1 Afd. 11 Haft. 1
2
Slals-Ulskoltets Ullålande N:o 33.
framföra de persedlar och utgöra de dagsverken, sorn för Salpetersjudningen
erfordrades; — att denna skyldighet i allmänhet upphört till följd af Kammar-Kollegii,
på Nådig befallning, den 28 April 1638 utfärdade Cirkulärbref;— att då likväl,
utom det att penningar i enlighet dermed erlades, en del af allmogen fortfarande
betungades med att utgöra ved, mat och »annan forderskap» till Salpetersjudarne
m. m., Kongl. Maj:t uti 14 § af Nådig Resolution å allmogens besvär
den 13 December 1644 förordnat att detta missbruk skulle upphöra och allmogen
befrias från all annan prestation i detta afseende än Salpeterhjelpens betalande
i penningar efter deröfver fattad ordning; — att äfven inom Södermanlands Län
Salpeterhjelpen ej utgjordes i andra delar af Länet än der Kronan förut haft
Salpetersjuderier anlagde, hvadan hela Jönåkers, Rönö, Hulebo samt Oster- och
Vester-Rekarne härader, med undantag af Barfva socken, vore derifrån befriade,
samt att inom Oppunda och Villåttinge härader allmogen väl i början af 1600-  talet utgjort aska, halm, ved och dagsverken in natura till ett Salpetersjuderi i
Lerbo socken, men på grund af förenämnde förordnande af år 1638 fått i dess
ställe erlägga penningar, först med en förhöjning af 4 öre silfvermynt eller tillsammans
en daler af hvart helt behållet mantal, hvilken förhöjning dock från
och med år 1651 försvunnit, så att derstädes numera erlades endast kronovärdet
å persedlarne med 28 öre silfvermynt eller 14 sk. banko af hvart mantal
skatte och krono: — att, i afseende på Akers, Daga och Selebo härader, vid
anställd undersökning sig visat, att från och med år 1601 allmogen derstädes
till ett Salpetersjuderi i Taxinge socken framkört dels ved, dels stockar, halm
och aska, dock ej hvarje år från alla eller hela häraderna och ej heller efter
bestämd grund, men att dessa åligganden för bemälde härader, tillhörande det
så kallade lifgedinget, enligt Nådigt Bref den 18 Oktober 1622 blifvit förvandlade
till en mark penningar af hvar »hel bonde», i följd hvaraf Salpeterhjelpen
blifvit debiterad och uppburen i penningar med en mark eller 8 öre silfvermynt
af hvarje helt mantal till och med år 1633: — att föjande året i räkenskaperna
debiterats, utan någon känd eller uppgifven orsak, för hvarje mantal J stafrum
ved, hvarå värdet den tiden var lika, eller 8 öre silfvermynt, och hvilken blifvit
levererad till Skeppsta bruk;-—att denna debitering af ved sedermera fortfarit
och veden under några år blifvit för en daler stafrummet försåld, hvaremot från
1660 till 1717 då lifgedinget upphörde, de skattskyldigc fått densamma med
penningar till samma pris betala: —■ att, enligt den 13 December 1717 Nådigst
fastställd och till år 1725 gällande jordeboksmethod, Salpeterhjelpen återförts
till kronovärderingspriset eller 8 öre silfvermynt för i stafrum ved af hvarje
mantal skatte och krono, men enligt 1727 och följande årens räkenskaper blifvit
erlagd efter markegång med en daler 16 öre för hvarje stafrum, hvilket markegängspris
år 1735 fastställdes såsom ständigt: — att, sedan räntepersedlarnes
utgörande efter ständig markegång blifvit genom Kongl. Förklaringen och Påbu
-
Slats-Ulskotlets Utlåtande N:o 33.
3
det den 15 December 1756 upphäfdt, denna räntepersedel utgått efter årligt
markegångspris : — att Salpeterhjelpen efter enahanda beräkning utgått inom Barfva
socken i Öster-Rekarne härad, emedan denna socken år 1614 blifvit förlagd
o ' ö
till Akers härad och sedermera tillhört lifgedinget och Gripsholms Län till 1639,
då den blifvit återlagd till Rekarne: — ätt, efter Kammar-Kollegii åsigt, omständigheterna
här i lika, om ej högre grad, än för Småland och Öland, föranledde
till den förändring med Salpeterhjelpens utgörande att den borde få betalas
med penningar efter en gång fastställdt pris af en mark eller 8 öre silfvermynt,
lika med fyra skillingar banko för hvarje mantal skatte och krono i Åkers, Daga
och Selebo härader samt Barfva socken i Södermanlands Län, helst afgiftens förvandling
till i stafrum ved icke kunde härledas från någon i behörig ordning
meddelad föreskrift, utan syntes hafva uppkommit antingen genom missbruk eller
ock att. nyssnämnde vedqvantitet, den tid förändringen skedde, gällde lika med
förberörde penningeafgift, men att nu, då värdena till den grad förändrats, att
ett stafrum ved i Södermanlands Län, enligt 1853 års markegångs-taxa gällde
5 R:dr 24 sk. banko eller icke mindre än 22 gånger sitt kronovärde och hvarje
hemman i denna ort följaktligen finge betala i Salpeterhjelp 1 R:dr 40 sk. i
stället för blott 4 sk. banko, allt skäl förefunnes att i detta afseende åter införa
den ursprungliga skattskyldigheten, vid verkställandet hvaraf likväl ersättningar
till indelningshafvare och andra räntetagare samt anslag af statsmedel för detta
ändamål ifrågakomme; — samt slutligen att, sedan Kongl. Maj:t, med föranledande
häraf, under den 19 Maj 1854 låtit förständiga Kammar-Kollegium och
Stats-Kontoret att låta upprätta specificerade uppgifter, som utvisade beloppet i medeltal
för sednast förflutna tio år af den Salpeterhjelp, som utgår till de
serskilda tjenstemän, verk och inrättningar, hvilka häraf hafva inkomst, äfvensom
den skillnad, som för hvar och en af dem skulle uppkomma, derest den
ifrågaställde förändringen i afseende å Salpeterhjelpens beräkning inom förenämnde
orter af Södermanlands Län komme att ega rum, beinälde Embetsverk, uti
skrifvelse den 28 nästförflutne Mars, aflemnat en sådan af Kammar-Kollegii första
Provins-Kontor sammanfattad uppgift, utvisande, att skillnaden emellan hittills
beräknad Salpeterhjelp i medeltal för åren 1844-—1853 och samma utskylds
till penningar å 4 sk. banko för hvarje mantal föreslagna belopp skulle,
sedan derifrån blifvit undantagne de Landstatstjenstemäns indelningar, om hvilkas
indragning till Kronan i utbyte emot kontanta löneanslag, Kongl. Majit under
den 22 November 1855 i Nåder förordnat, utgöra:
för Åkers styckebruk, till hvilket Salpeterhjelpen af hemmanet N:o 1 Barksäter
i Barfva socken är anslagen — 20. 4.
» Södermanlands Regemente  23: 32. 11|.
r> Fjerdingsmännen i 12 socknar 6: 13. 2L
» Häradshöfdingen i ofvannämnde härader, hvilken uppbär
4
Slats-Ulskoltets Utlåtande N:o 33.
räntan af Häradshöfdingebostället Norrby i Åkers socken 2: 26. —
och för Borgmästaren i Mariefred, såsom innehafvare af räntan utaf
hemmanet Svansta N:o 1 i Kernebo socken .... 1: 33. 4.
elier tillsammans Ridr 34: 29. 9R.
På grund af hvad Kammar-Kollegium, uti sitt underdåniga utlåtande af den
15 November 1853, anfört och upplyst i frågan om Salpeterhjelpens utgörande
inom Åkers, Daga och Selebo härader samt Barfva socken uti Öster-Rekarne
härad af Södermanlands Län, hade Kongl. Majit för sin del funnit skäligt, att,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers i afseende på denna
räntas utgörande inom de Småländska Länen fattade beslut, Sålpeterhjelpen jemväl
inom förenämnde delar af Södermanlands Län finge erläggas med penningar
efter kronovärdi på sätt i allmänhet inom Riket eger rum; och då för till vägabringande
af en sådan förändring erfordrades att nöjaktiga anslag beviljades till
godtgörande af den genom samma förändring uppkommande minskning uti stadgade
och vid lönereglering beräknade inkomster, har Kongl. Majit i Nåder föreslagit,
dels att ett årligt anslag af 23 Ridr 32 sk. 11 rst. biko eller 35 Ridr
53 öre Riksmynt, motsvarande den genom förändringen nppkommande minskning
uti de för Södermanlands Regemente vid 1833 års lönereglering afsedda indeldta
löningsanslag, måtte af Rikets Ständer å Riks-statens 4:de Hufvudtitel uppföras
och der tilläggas förut varande anslaget i penningar, — dels äfven att, till ersättning
för ännu i tjenst varande Fjerdingsman, måtte på Allmänna Indragningsstaten
anvisas ett emot hvars och ens förlust svarande belopp, hvilket vid innehafvarens
afgång borde indragas och upphöra; hvaremot, enär innehafvaren af
Åkers styckebruk, äfvensom Borgmästaren i Mariefred, åt hvilken räntan af hemmanet
Svansta Nio 1 i Kernebo socken är på lön anslagen, icke vore berättigade
att uttaga de dem tillkommande hemmansräntor efter andra grunder än som för
utgörandet af Kronans behållna räntor äro i allmänhet stadgade, Kongl. Majit
ansåge någon ersättning till dessa indelningshafvare för minskad inkomst genom
lörändrad ordning för Salpeterhjelpens erläggande icke böra ifrågakomma, lika
litet som för innehafvaren af Häradshöfdinge-bostället Norrby i Åkers socken, till
hvilken räntan af detta boställe vore anslagen.
Då Rikets Ständers vid sistförllutne Riksmöte meddelade beslut i afseende
å Salpeterhjelpens utgörande inom de Småländska Länen hufvudsakligen grundade
sig på det skäl, att det förut iakttagna sättet för denna räntas debiterande efter
markegång härrört af en från äldre tider tillbaka uppkommen oriktig tillämpning
af gällande uppbördsförfattningar, samt, enligt hvad numera upplyst och utredt
blifvit, enahanda förhållande inträffat med Salpeterhjelpens utgörande inom ofvannämnda
trakter af Södermanlands Län, anser Stats-Utskottet det vara med billigheten
öfverensstämmande att äfven i sistnämnde hänseende rättelse må, till de
Siats-Utskottets Utlåtande N-.o 93.
5
skattskyldiges fördel beredas, på sätt Kongl. Majit uti högstberörde Nådiga Proposition
behagat föreslå; och får Utskottet således tillstyrka,
att Rikets Ständer för sin del medgifva, det Salpeterhjelpen inom
Akers, Daga och Selebo härader äfvensom Barfva socken i Rekarne
härad af Södermanlands Län må från och med nästkommande år 1858
beräknas och erläggas med penningar efter kronovärdi, i likhet med
hvad inom öfrige delar af Riket eger rum, samt att Rikets Ständer
måtte dels till godtgörande af den genom en sådan förändring uppkommande
minskning uti de för Södermanlands Regemente påräknade
Iöningsanslag anvisa ett årligt belopp af 23 Ridr 32 sk. 11}
rst. banko eller 35 Ridr 53 öre Riksmynt att uppföras å 4:de Ilufvudtiteln
och der tilläggas förutvarande anslag i penningar, dels ock
å Allmänna Indragnings-staten uppföra 6 Ridr 13 sk. 2} rst. banko,
eller 9 Ridr 41 öre Riksmynt, utgörande, enligt de af Kongl. Kammar-Kollegium
meddeldta specificerade uppgifter, beloppet af den ersättning,
som skulle tillkomma i tjenst varande Fjerdingsmän; börande,
dock sistnämnde anslag, i mån af nuvarande indelningshafvares afgång,
indragas och upphöra.
Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet jemväl förehaft en af Riksdagsfullmäktigen
Bengt Nilsson från Kronobergs Län väckt motion, deruti,
med anförande af hvad vid sednaste Riksmöte blifvit i afseende å Salpeterhjelpens
utgörande i de Småländska Länen beslutadt, motionären hemställt, att
äfven rusthållen inom samma provins, hvilka i allmänhet vore små, men hårdt
betungade, måtte, i anseende till den minskning de till rusthållen anslagna augments-räntorna
genom Salpeterhjelpens förändrade debitering undergått, komma i
åtnjutande af enahanda ersättning, som redan blifvit militie- och läro-staten samt
landsstats-tjenstemännen tillagd, — uti hvilken motion Peter Jönsson och Nils
Svensson från Jönköpings Län, äfvensom G. Johansson från Kronobergs Län instämt.
Framställningar i detta ämne, af lika innehåll med nu anförde motion, utgjorde
redan vid sistförflutne Riksdag föremål för Rikets Ständers pröfning; men
med godkännande af hvad dåvarande Stats-Utskott, i anledning deraf, yttrat, funno
Rikets Ständer samma framställningar icke föranleda till någon åtgärd å deras
sida. Till stöd för denna åsigt hade Stats-Utskottet anfört dels, att då rusthållen
vid indelningsverkets införande lingö omförmälde augmentsräntor till hjelp i rustningen
sig anslagne, sådant icke kunnat ske med annan rätt än Kronan då egt,
hvilken rätt till Salpeterhjelpen inskränkt sig till att derför uppbära penningar
efter kronovärdi, och dels att rusthållen i Småland, enligt hvad indelnings-verkcn
6
Stals-Ulskoltets Utlåtande N: 33.
öfver de indelta Kavalleri-Regementena utvisade, jemförelsevis med rusthåll i en
del andra Rikets provinser, icke kunde anses såsom hardt betungade; — och
som dessa skäl fortfarande ega full giltighet, finner Utskottet sig
sakna anledning att till Bengt Nilssons förevarande motion tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 19 Februari 1857.
Ulf:o 33 (Litt. Ii).
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphörande af vissa
utaf de i ordinarie räntan ingående skatter. (J. A.)
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterat följande motioner,
dem Utskottet i sammanhang med beräknandet af Stats-verkets inkomst
utaf ordinarie räntan förehaft till behandling nemligen:
d) af Riksdagsfullmäktigen Olof Olsson från Westmanlands Län och Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län med hvilka flere af Bonde-Ståndets Ledamöter sig
förenat; varande i dessa motioner anfördt, att då den s. k. landtågsgärden ursprungligen
varit beviljad endast för tillfälliga behof, men sedermera kommit att
blifva en beständig ränta, hvilken jemte alla andra på jordbruket hvilande skatter
och besvär vore för landtmannen serdeles betungande, motionärerne derföre
väl ansåge med billigheten öfverensstämmande, att nämnde skatte-titel alldeles
afskaffades, men dock, i betraktande deraf att landtågsgärden numera, likasom
de öfriga gamla räntorna, blifvit inbegripen under den gemensamma rubriken
»Ordinarie Ränta», funnit sig i stället böra föreslå, att en billig nedsättning i ordinarie
räntan måtte medgifvas, ungefärligen motsvarande landtågsgärdens belopp, hvilken nedsättning
Olof Olsson ansett böra bestämmas till en femtedel, men Ephraim Larsson
till en fjerdedel af den summa, hvartill ordinarie räntan för närvarande beräknas.
Med afseende härå får Utskottet erinra, att då, vid föregående Riksdagar,
fråga varit väckt om landtågsgärdens upphörande, Rikets Ständer, enär denna
ränta genom flera beslut blifvit förklarad lika ständig som öfriga grundräntor,
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
7
och således nuvarande jordegare icke hade mera grundade anspråk att njuta befrielse
från den förra än från den sednare, funnit de i sådant hänseende gjorda framställningar
icke kunna bifallas. Enligt hvad Utskottet inhemtat, äro hufvudsakligen samma skäl,
som vid föregående tillfällen blifvit i denna fråga förebragta, men icke vunnit
afseende hos Rikets Ständer, ånyo upprepade uti ofvanberörde tvenne motioner,
hvarjemte motionärerne nu åberopat den vid sednaste Riksdag beslutade förändring
i afseende å vilkoren för bränvinstillverkning samt yrkat att Statens betydliga
inkomst af bränvinsafgiften borde användas till nedsättning af andra skatter;
— men då nämnde statsinkomst blifvit till fyllande af andra behof påräknad
och äfven vid innevarande Riksmöte kan antagas blifva till hela sitt belopp
erforderlig för statsutgifternas bestridande, samt Utskottet anser frågan om
vilkoren för briinvinstillverkningen, som numera hufvudsakligen utgör en fabriksnäring,
icke stå i ett sådant sammanhang med frågan om eftergift af grundskatterna,
att denna omständighet kan innefatta någon giltig grund för motionärernes
ofvanberörde framställning, får Utskottet, med afseende jemväl å Rikets Ständers
tillförene i detta ämne yttrade åsigter, hemställa,
att förevarande motioner icke må till någon åtgärd föranleda; —•
samt b) af Riksdagsfullmäktigen A. Jansson från Wermlands Län, hvilken anfört,
hurusom inom Philipstads bergslag förekomme en beskattning af så ovanlig
beskaffenhet, att en sådan troligen icke i någon annan ort af Riket egde rum,
bestående uti en serskild afgift dels för hvarje hemmansegaren tillhörigt kreatur, nemligen
4 skillingar för en häst, 3 sk. för en oxe, 2 sk. för en ko o. s. v. och dels för
utsädet, så att för en fjerding utsäde skattades 6 rst.; Och då denna beskattning,
enligt motionärens åsigt, vore serdeles obillig, samt icke något skäl funnes,
hvarföre Philipstads bergslag skulle mer än andra orter dermed betungas, har
motionären hemställt, att denna s. k. kreatursskatt, som för hela bergslagen skulle
uppgå till omkring 400 R:dr b:ko, måtte hädanefter få helt och hållet upphöra.
Beträffande denna fråga har Utskottet af äldre räkenskaper och handlingar
inhemtat, att den uti ordinarie räntan ingående s. k. boskapshjelpen eller boskapspenningarne,
i enlighet med 1620 års Riksdagsbeslut, blifvit så väl uti
Wermlands bergslag (innefattande, utom Philipstads bergslag, äfven Grythytte
och Hellefors socknar) sorn i öfriga orter af Riket till och med år 1641 beräknad
efter kreaturens antal och utsädet, men att derefter genom 1642 års Riksdagsbeslut
boskapshjelpen blifvit beviljad att utgifvas med 2 daler silfvermynt af
hvarje helt hemman skatte och krono samt i öfverensstämmelse härmed utgått
äfven inom bemälda bergslag till och med år 1645. Då emellertid vid debitering
af denna afgift inom bergslagen under nämnde 4 år, den beräkningsgrund
iakttagits att hvarje mantal (hvarmed här menades hvarje delegare i hytta eller
brukande bergsman) fått erlägga lika mycket i boskapspenningar, som en hel
8
Stats-Vlskottets Vllåtande N:o 33.
gård på Lindet, hade Landshöfdingen Christer Bonde, uppå Bokhållaren Olof
Staffanssons derom gjorda hemställan, medgifvit att hvar hytta finge »göra ut så många
boskapspenningar och extra ordinarie hjelper som fyra hemman på landet, hvilket
man befinner något likare och skäligare vara» ; men detta beräknirigssätt finnes
i räkenskaperna endast iakttaget för år 1646, och påföljande år anmälde
Christer Bonde hos Kammar-Kollegium att han »låtit uppteckna boskapen i förbemälde
landsort efter samma sätt som tillförene praktiserades» samt hemställde,
att sålunda måtte för framtiden få tillgå, enär »Bergsmännen hafva ock mycket
»härom anhållit att denna disposition hädanefter årligen med dem härom ske
»måtte efter såsom detta går dem mycket lindrigare af, synes ock vara billigt,
»att then som litet boskap häfver, han betalar litet och then som mycket haf»ver
han betalar mera». Denna framställning blef af Kammar-Kollegium, enligt
dess skrifvelse den 26 Maj 1647, bifallen; och räkenskaperne utvisa äfven, att
boskapspenningarne inom Philipstads bergslag från och med sistnämnde år och
allt framgent utgått i förhållande till kreaturens antal.
Häraf visar sig således, att den s. k. kreatursskatten icke, såsom motionären
förmenat, utgör en Philipstads bergslag serskildt pålagd beskattning, utan är
samma afgift, som de under ordinarie räntan inbegripne boskapspenningarne; vid
hvilket förhållande och då anledning icke synes förekomma att medgifva bemälde
bergslag befrielse från de ordinarie utskylder, som för öfrigt inom hela Riket utgöras,
Utskottet finner sig
icke kunna tillstyrka att ifrågavarande beskattning, på sätt motionären
hemställt, hädanefter skulle helt och hållet upphöra;
men deremot har Utskottet, enär det inom Philipstads bergslag samt Grythytte
och Hellefors socknar ännu bibehållna sättet för utgörandet af boskapspenningar
efter kreaturens antal och efter utsädet icke öfverensstämmer med de till förenkling
i uppbördsväsendet syftande beskattningsgrunder, som under sednare tider
blifvit allmänt tillämpade, ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke
en förändring i berörde hänseende lämpligen kunde beredas; och då boskapspenningarne,
som i öfriga delar af Riket allt sedan 1642 utgjorts med 2 daler
silfvermynt för ett helt mantal, numera efter skatteförenklingens verkställande
ingå uti den för hvarje hemman bestämda penningeräntan, synes samma afgift
äfven inom förstnämnde ort böra på enahanda sätt utgöras. Härvid förekommer väl,
i fråga om den beräkningsgrund, som för de så kallade hyttorna och bergstorpen
skulle i detta hänseende iakttagas, att, på sätt ofvan är omförmäldt, den år
1645 antagna beräkning, enligt hvilken 1 hytta skulle utgöra lika mycket som
4 hela hemman, befunnits för bergsmännen alltför betungande och derföre
redan det följande året upphört; men, enligt hvad Utskottet inhemtat, hafva äfven
andra jemförelsegrunder varit i detta hänseende antagna, så att, exempelvis,
Sextio
-
Slals-Ulsknltcts Uttalande N:o 33.
n
Sextiofyra Lispund Osmundsjern i skatt ansetts motsvara ett helt hemman eller
jordeboks mantal, oell under den tid (1800 —1830), som salpetergärden utgjordes,
en hytta i Philipstads bergslag beräknats lika med ett hemman, samt ett s. k.
bergstorp, med 4 Lisp. Osmundsjern i skatt, ansetts1 lika med V® mantal. I betraktande
häraf och då det således icke bör möta svårighet att för boskapspenningarnes
utgående af hyttor och bergstorp uppgöra en lämplig och billig beräkningsgrund,
får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer, jemte anmälan, att de för sin del medgifva det
boskaps-penningarne inom Philipstads bergslag samt Grythytte och
Hellefors socknar hädanefter må erläggas efter samma grunder, sorn
inom öfriga delar af Riket, underdånigst anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes i nåder vidtaga de åtgärder, som till verkställandet af ifrågavarande
förändring må finnas erforderliga.
Stockholm den 19 Februari 1857.
M:© 33 (Litt. C).
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om eftergift af beskattningen
ä lackjerns-tillverkningen och slångjerns-smidet.
" - (I- A.)
Sedan Fullmäktige i Jern-kontoret, med åberopande af Bruks-societetens uppdrag,
den 21 Februari 1854 hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning,
bland annat, derom, att tillverkningen af stångjern äfvensom den del af trckjernsblåsningen,
hvilken atom bergslag bedrifves, hädanefter måtte befrias från hammarskafts-
och tionde-tackjerns-afgifter och icke beskattas till högre belopp eller
efter andra grunder än öfriga fabriks-näringar, samt denna underdåniga framställning,
efter det såväl Kongl. Bergs-kollegium den 13 Mars nyssnämnde år, som
Kongl. Kammar-kollegium och Stats-kontoret den 22 November 1855 infordrade
underdåniga utlåtanden afgifvit, blifvit den 19 April 185G inför Kongl. Majit
llih. till R. St. /'roC 1SS6 # 4857. /, Sami. 1 Afd. 41 Iluft. 2
1€
Stals-Ulskottets Utlåtande N:o 33.
underdånigst anmäld, dervid Kongl. Maj:t, som under den 8 nästförutgångne Mars
anbefallt Bergs-kollegium att inkomma med underdånigt yttrande och förslag såväl
rörande ifrågasatt utsträckning af de för jernhandteringens bedrifvande genom
Kongl. Kungörelsen den 27 April 1846 beviljade friheter, som ock i afseende
på frågan, att de jernhandteringen till Staten och kommunen åliggande utskylder
skulle ställas i samma förhållande som för fabriker i allmänhet, till sistbemälda
Kollegium ånyo öfverlemnat Fullmäktiges i Jern-kontoret ifrågavarande underdåniga
framställning med dertill hörande handlingar för att vid fullgörandet af förenämnda
Nådiga uppdrag tagas i öfvervägande, i anledning hvaraf Kongl. Kollegium
ock under den 30 Maj nästlidet år rörande nu ifrågavarande ämne sig
ytterligare utlåtit; så har Kongl. Majit, vid afgifvande till Ilikets nu församlade
Ständer af Sin Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, till
slutlig pröfning förehaft detta ärende; — och hafva, jemte högstberörda Nådiga
Proposition, alla till målet hörande handlingar blifvit öfverlemnade till Stats-Utskottet,
som, efter tagen kännedom af hvad Kongl. Majit i fråga om jernbeskattningen
föreslagit samt berörde handlingar i öfrigt innehålla, nu får till Rikets
Ständer afgifva det yttrande, hvartill härvid förekomne omständigheter funnits föranleda.
Uti deras ofvanberörde underdåniga framställning hade Fullmäktige i Jernkontoret
hufvudsakligen anfört, att tillverkningskostnaden för såväl tackjern som
stångjern, sammanräknad med skatterne å dessa tillverkningar, på de flesta ställen
öfverskjöte jernets försäljningsvärde, så att jernhandteringen numera i allmänhet
icke lemnade sina idkare någon vinst, utan endast beredde dera förmånen att
göra sig till godo de dem tillhöriga materialier för handteringen; att Fullmäktige,
som, enligt Bruks-Societetens uppdrag, låtit verkställa en noggrann utredning
af Svenska jernhandteringens ekonomiska förhållanden, hvilken vid samma tillfälle
till Kongl. Majit öfverlemnats, ansågo genom denna utredning vara satt utom
allt tvifvel, att, om än den dryga beskattning, som i Sverige är lagd på jerntillverkningen,
kunnat i de aflägsna tider, derifrån den egentligen sig härledde,
anses hafva egt något skäl för sig på den grund, att denna tillverkning då åtnjöt
ett särskildt hägn och omgärdades af vigtiga privilegier, hvilka, i förening
med den säkra och förmånliga afsättningen, gåfvo Bruks- och Bergverksegarne
styrka att bära denna tyngd, så hade dock under den sednast förflutna tiden
förhållandena väsendtligen förändrat sig. Af de privilegier, hvilka fordom gynnade
jerntillverkaren framför andra fabriksidkare, qvarstode numera knappast något
enda, och om det bekymmersamma sätt, hvarpå utsigterna för det Svenska
jernets afsättning omgestaltat sig, vore erfarenheten allmänt spridd. Då således
de förhållanden, som grundlagt denna höga beskattning och gjort det för handteringens
idkare möjligt att densamma fördraga, icke mera funnes till, kunde den
icke utan obillighet och orättvisa emot den stora del af landets innevånare, som
Stals-Utskullcls Utlåtande N:o 33.
11
af denna handtering sökte sin bergning och icke heller utan stor skada för Staten
sjelf bibehållas, enär denna talrika menighets undergång nödvändigt måste
förstörande inverka på det allmänna välståndet. Något giltigt skäl, hvarför jerntillverkningen
numera skulle skatta efter annan grund, eller, i förhållande till den
behållna vinsten, högre än andra fabriks-inrättningar, syntes ock desto roindre
kunna angifvas, som bruksegaren, genom den å hans jord lagda beskattning, redan
vidkändes afgift för de materialier, han för jerntillverkningens bedrifvande
hade att derifrån påräkna; och då i öfrigt icke kunde bestridas, att det menliga
inflytande, som de nu gällande, i sig sjelfva obilliga beskattnings-grunderna utöfvade
på jernhandteringen inom Sverige, måste vara af desto betänkligare art,
som denna handtering i de främmande länder, der den i större utsträckning och
under mera gynnande omständigheter idkades, vore alldeles befriad från skatt
till Staten, hade Fullmäktige trott sig med allt skäl kunna emotse Nådigt bifall
till den underdåniga anhållan, de till Kongl. Majit i berörde hänseende
framställt.
I anledning häraf hade, på sätt ofvan är omnämndt, Kongl. Bergs-kollegium
den 13 Mars 1854 meddelat underdånigt utlåtande; men då Kollegium dervid,
med hänsigt till Svenska jernhandteringens allmänna ställning, åberopat hvad
Kongl. Kollegium redan den 15 Juli 1853, uti ett då afgifvet underdånigt betänkande,
andragit såsom skäl för dess åsigt om jernhandteringens verkliga behof
af skattelindring, har Utskottet, till fullständigare upplysning i ämnet, trott
sig böra här meddela det hufvudsakliga innehållet af sistberörda underdåniga yttrande,
deruti Kongl. Bergs-kollegium, bland annat, anfört, att tiondejerns-afgiften,
genom särskilda taxerings-resolutioner bestämd till vissa Lispund tackjern för
hvarje blåsningsdygn, länge varit erkänd såsom ej allenast den tyngsta af de
flerfalldiga skatter, som belastade jernhandteringen här i landet, utan ock såsom
högst ojemnt fördelad, isynnerhet som vid taxeringen något egentligt afseende
icke gjorts på malmfångets olika halt och godhet eller grufvornas större eller
mindre aflägsenhet från masugnen, enär i förra tiderr.a den förnämsta grunden för
tiondesättningen skulle, enligt då gällande författningar, hemtas från grufvornas
belägenhet antingen på krono och skattegrund eller friilsemark,, sålunda, att i
förra fallet 10:de-delen, men i sednare endast 30:dc-delen af tillverkningen bordo
till kronan utgöras, och 20:de-delen då malmen hemtades dels från frälse och dels
från skattegrund, hvilket förhållande fortfarit till dess genom Kongl. Förordningen den
21 Juni 1831 enahanda grund för beskattningen, eller 30:de-delen af tillverkningen,
fastställdes såsom vid alla derefter skeende taxeringar gällande; att, ehuru,
på sätt Kongl. Kollegium redan vid ett föregående tillfälle ådagalagt, tiondejernsskatten
öfverhufvud vore nära nog lika hög i de egentliga bergslagerna, densamma
dock utginge vid särskilda masugnar ganska olika, nemligen från och med
två procent af årstillverkningen eller något derunder till 3 eller 4 samt i vissa
12
Slais- Utskottets Utlåtande N.-o 33.
fall ända till 5 procent; att enär en så beskaffad näririgsskatt,' som alltid skulle
utgöras med viss andel af den åstadkomna produkten, antingen tillverkningen åt
näringsidkaren lemnade någon eller ingen behållning, icke allenast måste blifva
högst betungande för näringsidkarne, utan äfven kunde blifva menlig för sjelfva
näringens eget bestånd och möjliga förkofran, lage redan härutinnan en ganska
enkel förklaringsgrund till den af Rikets Ständer vid 1844 års Riksdag vidtagna
åtgärd, att då, i anseende till jernhandteringens betryckta ställning, medgifva
tiondejerns-skat.tens nedsättning till halfva beloppet, ehuru det vore tvifvelaktigt om
under jernhandelns närvarande allmänna ställning och med de låga priser, hvartill
det Svenska stångjernet i allmänhet måste afyttras, äfven med en ringa nedsättning
i skatten någon verklig hjelp eller nödig uppmuntran kunde beredas tackjcrnsbergslagerne,
hvilka mer och mer måste vidkännas följderne af samtidigt stegrade
både kol- och spanmålspriser, under det föga eller ingen utsigt funnes till ernående
af högre försäljningspris å det frambringade tackjernet; att emellertid det
icke dröjt längre än till 1848 års Riksdag, innan Rikets Ständer, oaktadt exportpriset
för stångjern ingalunda uppnått dess under 1830:talet vanliga medelhöjd,
åter uppsatte tackjerns-skatlen med 50 procent utöfver det år 1844 fastställda
beloppet; att, under tilltagande dyrhet ä malmen, kolprisen de 29 sednaste
åren ökats med 40 å 50 procent och spanmålspriserna, i förhållande till
tackjernets värde, i högst betydlig mån stigit emot hvad de tillförene i medeltal
utgjort, så att under de sista åren bergsmannen måst använda af sin lika svåra
som drygt beskattade tackjerns-tillverkning vid pass dubbla beloppet emot förr
eller föga mindre än 2 hela skeppund tackjern till anskaffande af en tunna råg;
samt att, då jemväl stångjernspriserne alltsedan år 1842 i medeltal stått betydligt
under hvad de nästföregående decennium varit, de nu anförda båda omständigheter,
nemligen kol- och spanmålsprisernest fortsatta stigande under i allmänhet
ganska låga eller fallande priser å så väl tackjernet, som det till
export ämnade stångjernet, nogsamt vittnade om jernhandteringens missgynnande
ställning, hvilken, i anseende till de oftast gängse låga priser å
den engelska stora jernmarknaden och den täflan med främmande länders
ökade tillverkningar, som deraf föranleddes, i sjelfva verket vore sådan, att snarare
afskaffandet af all ordinarie beskattning å Svenska jernhandteringen till likhet
med hvad förhållandet vore i Norrige och England med flera länder, borde ifrågakomma,
än någon slags tillökning uti de nuvarande skatterna å denna, med undantag
af vallon-smidet och några få stämplar, numera af tillfällig handels-konjunktur
och främmande länders tullagstiftning ytterst beroende och derföre så osäkra,
i allmänhet föga lönande och i och för sig sjelf icke vinstgifvande näringsgren,
men hvilken dock för Sverige vore likaså nödvändig som naturlig och derföre äfven
med den knappaste behållning måste fortdrifvas egentligen för realiserandet
af grufvornas och skogens sjelfmant erbjudna, fastän eljest å vissa orter icke
Slals-Utskottels Utlåtande N:o 33.
13
sällan onyttiga alster; hvadan och då för öfrigt kändt vöre, dels att under den
sednare tiden många betydliga bruksegendomar icke utan största svårighet kunnat
till relativt låga priser afyttras, dels äfven att redan ett icke obetydligt
antal bruksegare likasom täflat att begagna sig af den deni på Kongl. Kollegii
underdåniga framställning år 1852 gifna tillåtelsen att, emot befrielse från belöpande
utskylder, på bestämd tid nedlägga antingen hela smidet eller ett visst
antal stångjerns-verkstäder, Kongl. Bergs-kollegium för sin del i underdånighet
tillstyrkte, att bergsmän och bruksegare i allmänhet, som, med undantag endast
för de på Dannemora malmfång grundade vallon-verken, omöjligen i längden
kunde bära de dem ålagde dryga skatterne af alla slag, framdeles åtminstone
måtte få tillgodonjuta all den nedsättning i tiondejerns- och hammarskatts-utskylderne,
som af jernhandteringens bekymmersamma ställning påkallades. •—■ Med åberopande
således af detta yttrande, hade Kongl. Kollegium vidare i underdånighet
andragit, att, sedan Kongl. Maj:t till Eikets sednast församlade Ständer aflåtit
Nådig Proposition om tiondejerns-skattens nedsättning, så väl inom som utom
bergslag, med en tredjedel af beloppet, Kollegium icke ansett sig tillständigt att,
på grund af Fullmäktiges anhållan, tillstyrka någon särskild eller större skattelindring
för tackjerns-tillverkare utom bergslag; hvaremot, beträffande den af Fullmäktige,
å Bruks-societetens vägnar, sökta befrielse från utgörande af den stångjernsbruken
med 1 Skeppund för 100 åsätta årliga hammarskatten, Kollegium
förklarat sig hysa den åsigten, att på den ståndpunkt jernhandteringen sig nu
befunne, sjelfva principen för beskattningens utgörande med viss andel af produkten,
vore i sig sjelf oriktig samt derföre ock på en del ställen måste i tillämpningen
visa sig skadlig eller förtryckande, nemligen i de icke sällsynta fall, då
tillverkaren sjelf vid låga försäljningspris icke finge sina på produktens frambringande
nedlagde kostnader ens till fullo ersatte, under det att vid en lyckligare
handels-ställning Statens så beskaffade inkomst af handteringen ändock blefve
nära nog oförändrad, såsom hufvudsakligen beroende af det relativa tillverk—
ningsbelöppet, men icke af näringsidkarens rätta vinst för hvarje särskildt år;
och hade Kollegium alltså ansett den nu utgående ständiga hammarskatten, hvilken
just derigenom vöre för en mängd jernbruk betungande att den drabbade all
stångjerns-handtering lika hårdt, utan afseende derpå, om smidet lemnade bruksegaren
betydlig, ringa eller alldeles ingen behållning, böra utbytas emot en, i
likhet med hvad i afseende å andra fabriksnäringar eger rum, fastställd bevillning,
desto hellre som, i händelse denna grund vid jernhandteringens beskattning
allmänt och med fullkomlig rättvisa tillämpades, hammarskattens borttagande sannolikt
icke skulle, i sjelfva verket, föranleda någon särdeles minskning af de inkomster
Statsverket utaf jernhandteringen nu påräknade, utan tvärtom snarare kunde
verka förhöjning deruti, oro framdeles mera gynnsaxnma konjunkturer för denna
handtering skulle uppstå.
14
Slals-Ulskotlets Utlåtande N:o 33.
Deremot hafva Kongl. Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti gemensamt
utlåtande den 22 November 1855, ehuru medgifvande, att jernhandteringen, med
afseende å dess under sednare tider iråkade betryck, obestridligen behöfde ali
möjlig lindring i beskattningen, likväl i underdånighet yttrat den åsigt, att afskaffandet
af de ordinarie skatter, som nu utginge af tackjerns-tillverkningen oell
stångjerns-smidet, icke borde ega rum, helst svårighet företedde sig att genom bevillning
kunna bestämma fullt ändamålsenliga och rättvisa samt med säkra kontroller
förenade grunder för denna handterings taxerande; hvaremot Kollegierna underdånigst
hemställt, att, sedan tackjerns-skatten numera, enligt Kongl. Kungörelsen
den 14 November 1854, utginge med hälften af det belopp densamma före
år 1845 utgjorde och hvari någon ytterligare nedsättning, efter Kollegiernes mening,
för närvarande icke borde medgifvas, Kongl. Majit måtte till Rikets nästsammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition jemväl om hammarskattens nedsättande
till hälften af dess nuvarande belopp; dock hade Kammar-kollegii och
Stats-kontorets Presidenter varit från Kollegiernas åsigt i så måtto skiljaktige, att de,
lika med Bergs-kollegium, tillstyrkt hammarskattens fullkomliga borttagande i utbyte
mot en, på sätt i afseende å andra fabriks-näringar eger rum, fastställd bevillning.
Slutligen har Kongl. Bergs-kollegium, uti sitt sednast, den 30 Maj nästlidet
år, afgifna utlåtande, dels hänvisat till de vid föregående tillfällen framställda
skäl, på grund hvaraf Kongl. Kollegium ansett hammarskatten numera
utgöra en för stångjerns-tillverkningen allt för mycket betungande afgift, dels
vidare anfört, att priset å stångjern väl numera uppgått till högre belopp
än det uti Kollegii förut afgifna underdåniga utlåtanden i beräkning tagna; men
att på samma gång äfven kol, tackjern samt arbets- och forlöner i ännu större
förhållande stigit; och oberoende af de mer och mindre betydliga omvexlingar,
som stångjernspriset alltid visat sig vara underkastadt, syntes det med tillräcklig
visshet kunna antagas, att svårigheten för Svenska jerntillverkare att täfla med
de utländske måste tilltaga i samma mån som, å ena sidan, allt mer och
mer fullkomnade tillverknings-methoder medgåfve de förra att af sämre råämnen
åstadkomma en förbättrad produkt, och å den andra, Svenska skogseffekternas,
med en tilltagande landets uppodling, oundvikliga prisstegring fördyrade det för
de sednare vid deras tillverkning nödiga och vigtiga brännmaterialet. Dessutom
hade till redan anförda skäl för hammarskattens upphörande ytterligare kommit
den af Kongl. Maj:t under den 19 December 1855 meddelade tillåtelse att ur
Riket utföra tackjern, hvarigenom, i annat fall, den inhemska jernförädlingen
skulle komma till den utländska i ett alltför missgynnande förhållande; och hade
Kongl. Kollegium tillika i underdånighet tillstyrkt, det Kongl. Majit måtte i Nåder
föreslå Rikets Ständer att jemväl borttaga de i Bevillnings-förordningen befintliga
föreskrifter, angående visst maximum och minimum vid taxeringen af stångjcrnsverkens
behållna vinst utaf deras tillverkning.
Slats-Utslcottets Ullålande N:o 33.
15
Med afseende å hvad så väl Bruks-societetens Fullmäktige, som Kongl.
Bergs-kollegium äfvensom Kongl. Kammar-kollegium och Stats-kontoret underdånigst
anfört, har Kongl. Maj:t uti högstberörde Nådiga Proposition förklarat
sig anse den Svenska jernhandteringens i allmänhet särdeles missgynnande ställning
skäligen föranleda dertill, att all ordinarie beskattning å denna för Sverige naturliga
och nödvändiga näringsgren blefve upphäfd. Då emellertid, hvad amginge
tackjerns-tillverkningen, den del af denna handtering, som inom bergslagerna
bedrifves, vore med särskilda privilegier gynnad och omhägnad, fann Kongl.
Maj:t ej skäl att, så länge dessa privilegier och friheter bibehöllos, ifrågaställa
någon ytterligare nedsättning i beskattningen af denna näringsgren, än hvad redan
blifvit genom Kongl. Kungörelsen den 14 November 1854 i Nåder beviljadt;
hvaremot för tackjerns-tillverkningen utom bergslag befrielse från den tryckande
ordinarie skatten numera syntes vara både af billigheten oell behofvet påkallad,
hvadan Kongl. Maj:t således i Nåder föreslagit det Rikets Ständer måtte
för sin del medgifva en dylik befrielse. Vidkommande åter stångjerns-tillverkningen
ansåge Kongl. Majit, lika med Fullmäktige i Jern-kontoret samt Bergs-kollegium,
den derå lagda ordinarie skatt böra helt och hållet borttagas, en åtgärd
särskildt påkallad, på sätt Bergs-kollegium äfven erinrat, af den rubbning i
stångjerns-tillverkningens hittills åtnjutna förmåner, som uppkommit genom den
år 1855 meddelade tillåtelse till råämnets, eller tackjernets, utförande ur landet;
hemställande alltså Kongl. Majit, att hammarskatten måtte helt och hållet upphäfvas
och stångjerns-tillverkningen hädanefter, i likhet med annan varuförädling,
endast beskattas genom årlig bevillnings-taxering, dervid något minimi-belopp för
uppskattningen af behållna vinsten icke heller vidare syntes böra, mera än för
annan industri, fastställas.
Hvad sålunda i denna fråga förekommit har Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande,
men finnér för sin del de af Fullmäktige i Jern-kontoret äfvensom
Kongl. Bergs-kollegium omförmälde, här ofvan anförde omständigheter och förhållanden
icke innefatta något öfvertygande bevis för den yttrade åsigtcn att
Svenska jernhandteringens ställning för närvarande skulle vara så missgynnande,
att afskaffändet af all ordinarie beskattning å denna näringsgren vore af behofvet
påkallad. I motsats dertill har Utskottet trott de sednare årens erfarenhet ådagalägga
att de för ifrågavarande handtering ofördelaktiga omständigheter, som uti
Kongl. Bcrgs-kollegii vid föregående tillfällen afgifna underdåniga utlåtanden blifvit
åberopade såsom stöd för Kongl. Kollegii yrkande om berörde beskattnings
upphörande, och hvilka äfven vid sednaste Riksmöte föranledde Rikets Ständer
att medgifva en betydlig nedsättning af tionde-tackjernsskatten, numera, i afse
-
Slats-Ulskottcl$ Utlåtande N:o 33.
ende å såväl tillverkningens belopp, som de för svenskt jern gällande pris, äro
i väsendtlig man förändrade, hvilket synes gifva anledning till den förhoppning,
att en gynnsammare framtid för denna handtering torde vara att emotse. Utskottet
har nemligen af Kongl. Bergs-kollegii underdåniga berättelser om förhållandet
med bergshandteringen inhemta!, att tackjerns-tillverkningen stigit under
år 1854 från 747,208 Skeppund till 749,253 Skeppund och år 1855 till
963,593 Skeppund, och att stångjerns-tillverkningen, som år 1854 nedgick ifrån
718,570 till 643,373 Skeppund, år 1855 åter uppgick till 794,969 Skeppund,
äfvensom att skeppningspriset på våg- och stångjern, enligt samma berättelser,
under år 1854 utgjort 16 å 17 R:dr och år 1855 19 å 20 R:dr pr Skeppund;
och om äfven det måste medgifvas att, såsom Kongl. Bergs-kollegium erinrat,
priserna å kol, ved och arbetslöner under berörde 2:ne år icke obetydligt stigit,
så är det dock å andra sidan ett allmänt kändt förhållande, att bruksegendomarnes
försäljningsvärde under de sednare åren uppgått till vida högre belopp
än förr, hvilken omständighet, tillika med de högre prisen å jernverkens produkter,
torde tillfyllest ådagalägga att denna handtering måste lemna sina idkare en
sådan behållning, att de jemförelsevis lindriga afgifter, som äro densamma ålagda,,
icke bora, åtminstone under närvarande förhållanden, finnas särdeles betungande.
Hvad särskildt angår Kongl. Majrts Nådiga framställning om tackj erns tiotidens
upphörande för alla utom bergslag belägna hyttor och masugnar, har Utskottet
trott sig böra erinra, dels att denna skatt numera, jemlikt Rikets Ständers
beslut vid sednaste Riksdag och Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse dermed
utfärdade Nådiga Kungörelse den 14 November 1854, utgår med endast hälften
af det belopp, densamma före år 1845 utgjorde, och dels att ytterligare en väsendtlig
förmån blifvit tillverkarne af denna vara beredd genom den, enligt Kongl.
Kungörelsen den 19 December 1855, medgifna tillåtelsen till utförsel af tackjern,
hvilken måste i betydlig mån befordra utvecklingen af denna näringsgren: och
får Utskottet, i betraktande af dessa omständigheter, vördsamt
afstyrka Rikets Ständers bifall till högstberörde Nådiga framställning.
Beträffande åter stångjerns-tillverkningen och den deraf utgående hammarshatten,
så ehuru Utskottets nu yttrade åsigt, att jernhandteringens allmänna
ställning för närvarande ingalunda är så ofördelaktig, att afskaffandet af all ordinarie
beskattning derå af behofvet påkallas, enligt Utskottets tanke med allt
skäl kan anses gällande äfven i afseende å stångjerns-tillverkningen, har Utskottet
likväl icke kunnat förbise, att samma omständighet, hvilken här ofvan blifvit
anförd såsom en väsendtlig förmån för tackjerns-producenterne, nemligen tillåtelsen
till utförsel af tackjern, måste hafva en alldeles motsatt verkan på den näring,
för hvars bedrifvande taekjernet är ett oumbärligt råämne. Enär således
det icke kan förnekas, att, på sätt Bergs-kollegium jemväl erinrat, den inhemska
-
Slals-Utskollets Ullålande N:o 33.
17
ska jernförädlaren skulle genom nyssnämnda förändring komma till den utländska
i ett allt för missgynnande förhållande om ej någon ersättning blefve honom
beredd, anser Utskottet med billigheten öfverensstämmande, att en nedsättning
af hammarskatten utaf denna anledning måtte varda medgifven. Men Utskottet
har vid detta tillfälle äfven trott sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att ehuru de särskilda privilegier och förmåner, hvarmed jerntillverkningen
sedan äldre tider varit omhägnad, blifvit tid efter annan till väsendtlig del upphäfde,
samt Kongl. Majit i anledning af Rikets Ständers vid 1840—1841 och
1844—1845 årens Riksdagar gjorda underdåniga framställningar, åsyftande jernhandteringens
befrämjande genom en mera utsträckt frihet i yrkets bedrifvande,
genom Dess Nådiga Förordning den 27 April 1846, meddelat förnyade och med
nyssnämnde åsigt närmare öfverensstämmande stadganden angående stångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen, så förefinnas likväl ännu i detta hänseende
åtskilliga inskränkningar och förbud, hvilka, om ock ländande till fördel för vissa
producenter, dock torde på denna näring i dess helhet utöfva ett menligt inflytande;
af hvilka stadganden Utskottet ansett isynnerhet det, som uti 2 § af
högstberörde Nådiga Förordning finnes meddeladt derom att ny stångjernshärd
eller annan verkstad för tackjerns nedsmältande och beredande till smidbart jern
eller för stålberedning eller annan jernförädling, icke får, i andra orter än de
egentliga tackjernsbergslagerna, utan särskild undersökning och Kongl. Majits
Nådiga pröfning, anläggas på mindre afstånd än 2 mil från förut privilegieradt
jernverk eller s. k. ädlare verk, medföra en aliför stor inskränkning i den frihet,
som bör tillkomma hvarje industri-idkare, hvadan upphäfvandet af detta stadgande
synes företrädesvis önskligt och behöfligt; ■—och då det med allt skäl bör kunna
ifrågasättas, att de privilegierade bruksidkarne, på samma gång som en lindring
i utskylder dem beredes, äfven å sin sida afstå från någon del af sina särskilda
rättigheter och förmåner, har Utskottet, på grund af hvad nu blifvit anfördt,
funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet förklara sig icke finna skid
att till Kongl. Majits Nådiga framställning om hammarskattens upphörande
lemna bifall i vidsträcktare mån än att Rikets Ständer för
sin del medgifva, att hammarskatten må från och med nästkommande
år tillsvidare nedsättas till hälften af det belopp, hvarmed densamma
hittills utgått, dock med förbehåll att ofvan anförda stadgande uti
2 § af högstberörde 1846 års Nådiga Förordning varder från samma
tid till all kraft och verkan upphäfd.
Vidkommande åter den af Kongl. Majit i sammanhang med frågan om hammarskattens
upphörande Nådigst gjorda framställning, att vid hädanefter skeende
bevillningstaxering för stångjernstillverkningen något minimibelopp för uppskattBih.
lill R. St. Prol. 18S6 $ 1837. 4 Somt. 4 Afd. 41 Häft. 3
18
Slals-Vtskottels Utlåtande K:o 33.
ning af behållna vinsten icke vidare borde mera än för annan industri fastställas,
har Utskottet icke ansett lämpligt att vid detta tillfälle härom meddela yttrande;
utan torde denna fråga, efter föregången behandling af Sammansatt Stats- och
Bevillnings-Utskott,
få af dessa Utskott gemensamt underställas Rikets Ständers pröfning.
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl förehaft 2:ne särskilda af Hedervärda
Bonde-Ståndet remitterade motioner, nemligen:
a) af Riksdagsfullmäktigen J. Bergström från Kopparbergs Län, som, jemte
tillstyrkande af bifall till hvad Kongl. Maj:t, beträffande jern-beskatfningon, föreslagit,
hemställt, att, då en del bergslager icke vore i åtnjutande af den förnämsta bergslagsfriheten,
frihet från rotering, och andre möjligen kunde finnas villiga att emot
åtagande af rotering vinna frihet från
del besluta att tackjernstionden jemväl inom bergslagerna skulle upphöra, så vidt
dessa voro roterade eller ville underkasta sig rotering; men då Utskottet, på här
ofvan anförda skäl, funnit sig icke kunna tillstyrka tackjernstiondens upphörande
utom bergslag, kan vid sådant förhållande,
denna motion icke föranleda till vidare yttrande å Utskottets sida; samt
b) af Riksdagsfullmäktigen Erik Hansson från Gefleborgs Län, sora, för dep
händelse att Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om hammarskattens upphörande
icke skulle vinna Rikets Ständers bifall, hemställt att nu gällande stadgande oin
minimi-afgift å hammarskatt måtte upphäfvas och denna skatt få utgå i mån af
tillverkningsbeloppet.; och som Utskottet, i enlighet med ofvan yttrade åsigter,
anser en så vidt möjligt utsträckt, frihet i afseende å jerntillverkningens bedrifvande
böra medgifvas hvarje dess idkare, samt åläggandet af en högre beskattning
för den ringare tillverkningen synes desto mindre öfverensstämma med billigheten,
som denna beskattning, äfven då den utgår efter samma,grunder, måste
tyngre drabba den mindre betydliga produktionen, har Utskottet, med anledning
af förevarande motion, funnit sig böra hemställa
det Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att hvad uti Kongl. Kungörelsen den 27 April 184G, angående
hammarskattens utgörande, finnes stadgadt om viss årlig minimi-afgift
i hammarskatt måtte helt och hållet upphäfvas och denna afgift hädanefter,
äfven för stångjernshärdar eller smältverkstäder med ringare
årlig tillverkning än 400 Skeppund, få utgå i mån af tillverkningsbeloppet.
Stockholm den 19 Februari 1857.
Stals-Utskottets Utlåtande N:o
1!)
Reserv alione r:
Af Herr Bildt, D. G., sorn ansåg den genom Kongl. Brefvet den 19 December
1855 rnedgifna tillåtelse till utförsel af tackjern utgöra grundad anledning för
Utskottet att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om hammarskattens
upphörande.
Af Ilerr l\lonIgommert/-Cederhjelm, Rub., som åberopade Inkomst-Afdelningens
förslag till utlåtande, så lydande:
”Äfven vid scdnaste Riksmöte väcktes hos Rikets Ständer fråga om lindring
i den af jerntillverkningen utgående beskattning; och vid detta tillfälle anser Utskottet
sig böra erinra om hvad dåvarande Stats-Utskott uti samma ämne yttrat.
Utskottet hade nemligen, på grund af meddelade uppgifter, funnit ovedersägligt
att för närvarande jernhandteringen i allmänhet, om den icke drefves med förlust,
åtminstone lemnade sina idkare en högst ringa behållning, enär de i jernet ingående
råämnen måste afyttras för ett pris, understigande det å samma råämnen
i de serskilda tillverkningsorterna gångbara. Vid sådant förhållande mäste de ä
handteringen lagda skatter, som drabbade nämnde behållning, kännas betungande
för den enskilde näringsidkaren och menligt inverka på sjelfva näringen,
som dymedelst blefve i saknad af de medel, hvarigenom den annars
skulle kunna vinna den förkofran och utveckling, som vore nödig för att kunna
uthärda täflan med den i både godhet och mängd alltmera tilltagande utländska
jerntillverkningen; och då jernhandteringen, utom det betydliga inflytande den
utöfvade på en stor del af rikets befolkning och en mängd olika industrigrenar
inom landet, beredde den exportartikel, som ända från äldre tider varit rikets
förnanista och, om också detta nu icke vore förhållandet, ånyo, om tillfälle för dess
fria utveckling lemnades, torde komma att intaga samma plats i den Svenska
exporten, samt denna närings upprätthållande och befrämjande således måste för
Staten vara af synnerlig vigt, ansåg Utskottet all möjlig lindring böra densamma
i dess bekymmersamma belägenhet beredas.
Nuvarande Stats-Utskott anser sig desto heldre böra instämma i dessa åsigtcr,
sorn Utskottet funnit äfven de sednast förflutna årens erfarenhet ådagalägga,
att jernhandteringens ofvan omförmälda betryckta ställning icke berott af sådana
omständigheter, som en inträffande hastig rubbning i handelsförhållandena stundom
plägar tillfälligtvis framkalla, men då vanligen äro af kort varaktighet, utan
att dessa för bruksrörelsen missgynnande förhållanden, hvilka under en lång följd
af år fortfarit, ännu icke undergått någon väsendtlig förändring. Väl utvisa Kongl.
Bcrgs-kollegii underdåniga berättelser om förhållandet med bcrgshandteringen,
exempelvis, att tackjernstillverkningen stigit under år 1854 från 747,208 Skcpp:d
till 749,253 Skepp:d och år 1855 till 963,593 Skeppul och att stångjernstillvcrkningen,
som år 1854 nedgick ifrån 7 18,570 till 643.373 Skeppul, år 1855
20
Slals-UlskotlcU Ullälundc N:o 33.
åter uppgick till 794,969 Skepp:d, äfvensom skeppningspriset på våg-och stångjern,
enligt samma berättelse, under år 1854 utgjort 16 å 17 R:dr och år 1855
19 å 20 R:dr per Skeppal; men härvid bör jemväl tagas i betraktande att priserna
ej allenast å kol, ved, arbets- och forlöner, såsom Kongl. Bergs-kollegium
erinrat, utan äfven å nästan alla lefnadsförnödenheter i ännu högre förhållande
stigit, hvilket naturligtvis måste i betydlig mån föröka tillverkningskostnaden och
i samma mån minska producentens behållning. Ofvannämnde berättelser upplysa
äfven, att den genom Kongl. Brefvet den 8 Maj 1852 medgifna tillåtelse att,
emot befrielse från utskyldcr, på bestämd tid nedlägga stångjernsverkstäder, under
år 1854 varit begagnad för lika stort antal härdar som nästföregående år
eller 42 st. och år 1855 för 45 härdar; Och torde således, på grund häraf,
icke kunna ifrågasättas, att ej denna näring fortfarande är i verkligt behof af
all den lindring, som för densamma kan beredas.
Under behandlingen af den vid sednaste Riksdag väckta frågan om nedsättning
af jernbeskattningen, erinrades deremot, bland annat, att ifrågavarande skatter,
fördelade på hvarje skeppund af tillverkningen, utgjorde så ringa belopp att
deras afskaffande icke kunde blifva af väsendtlig nytta för bruksegaren. Utskottet
har visserligen icke heller vågat föreställa sig, att äfven en fullkomlig skattefrihet
för denna näring kunde medföra en sådan verkan, att man endast på
grund deraf borde förvänta att jernhandteringens fordna lyckliga förhållanden
skulle återkallas, enär, enligt Utskottets tanke, den Svenska jernhandteringens
mer eller mindre fördelaktiga ställning hufvudsakligen måste vara beroende utaf
möjligheten af varans förmånliga afsättning utom riket; men då det är allmänt
kändt, att priset å Svenskt jern på den stora verldsmarknaden, till följd af en
lifligare handelstäflan, under de sednare decennierna i allmänhet nedgått, på samma
gång som tillverkningskostnaden åter i hög grad förökats, torde man icke kunna
förneka angelägenheten deraf, att äfven å Statens sida sådana åtgärder vidtagas,
som kunna bidraga till denna för landet oumbärliga närings upprätthållande; Och
i detta afseende synes det Utskottet ovedersägligt, att likasom en i sjelfva verket
tyngre skatt är mindre känbar, när producenten kan påräkna ett betydligt öfverskott
af sin tillverkning, likaså måste äfven en under andra förhållanden dräglig
beskattning blifva tryckande och verka förlamande på industrien, om värdet af
tillverkningen endast i ringa män eller alldeles icke öfverstiger produktionskostnaden.
Utskottet har härvid icke heller kunnat undgå att fästa väsendtligt afseende
å den, enligt dess tanke, riktiga grundsats, som i beskattningsfrågor under sednare
tider gjort sig gällande, nemligen att grundskatter äro mindre lämpliga
för sådane tillverkningar, som afse varuförädling, enär denna beskattning,
utgående med viss andel af den tillverkade produkten, i följd deraf måste
blifva ojemn och särdeles för den mindre produktionen betungande, då deremot
jerntillverkaren, likasom annan industriidkare, genom bevillning i mån af hans
Slals-Ulskottels Utlåtande N:o 33.
21
inkomst, kunde på ett billigt och rättvist sätt lemna sitt bidrag till de allmänna
utskylderna. Dessutom torde icke böra förbises, att afskaffandet af ifrågavarande
beskattning sannolikt skulle uppmuntra till ökad produktion, hvilket vore af synnerlig
vigt, så väl med hänsigt till denna industris betydelse i Statsekonomiskt
afseende och dess oumbärlighet såsom ett hjelpmedel för hvarje annan af landets
näringar, som äfven derföre att nya arbetstillfällen härigenom skulle för de mindre
bemedlade beredas och på samma gång Staten genom förökad inkomst i bevillning
blifva till större eller mindre del ersatt för sina till industriens förmån
gjorda uppoffringar.
Då emellertid, hvad de egentliga bergslagerna beträffar, det serskilda förhållande
eger rum, att tackjernstillverkningen derstädes är sedan äldre tider gynnad genom
åtskilliga privilegier, för hvilkas åtnjutande ifrågavarande beskattning blifvit ursprungligen
ålagd, anser Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kongl Majit i Nåder yttrat,
anledning icke förekomma att för tackjernstillverkningen inom bergslag, så länge
dessa serskilda förmåner och rättigheter bibehållas, medgifva nedsättning i nu utgående
beskattning, och får Utskottet således tillstyrka
Rikets Ständers bifall till Kongl. Majits Nådiga framställning, att
tiondetackjernsskattcn må från och med nästkommande år 1858 upphöra
för alla de hyttor och masugnar, som äro utom de privilegierade
bergslagerna belägna.
Beträffande derefter stångjernstillverkningen och den deraf utgående hammarskatten,
torde Utskottet icke behöfva omständligare utveckla de grunder, som
föranledt Utskottet att äfven i detta hänseende förorda det af Kongl. Majit Nådigst
framställda förslag, enär hvad i det föregående blifvit yttradt, rörande den
Svenska jernhandteringens behof af lindring uti densamma åliggande skatter, är
gällande äfven för stångjernstillverkningen, desto hellre som denna näring afser
en ytterligare förädling af det förut endast i mindre grad bearbetade råämnet, i
följd hvaraf det är tydligt, att en förbättrad ställning för jernhandteringen på
det hela ingalunda skulle vinnas endast genom tackjernstillverkningcns befriande
från grundskatt, om man icke på samma gång äfven lossade på de band, som trycka
den egentliga fabriksnäringen. Härvid förekommer dock, förutom hvad redan är
anfördt, ytterligare ett väsendtligt skäl för att bereda stångjernstillverkningen all
möjlig lättnad, nemligen den genom Kongl. Kungörelsen den 19 December 1855
medgifna tillåtelse till utförsel af tackjern, hvarigenom, såsom Kongl. Bergs-kollegium
jemväl antydt, den inhemska jernförädlaren skulle komma till den utländske
i ett allt för missgynnande förhållande, såvida icke någon ersättning bereddes
honom genom hammarskattens afskaffande; med afseende hvarå Utskottet endast
får tillägga, att, då jerntiilverkningen uti de länder, Norrige och England,
dit svenskt tackjern sannolikt kommer att företrädesvis utföras, är alldeles fri
från dylika afgifter, visar sig härigenom ännu tydligare nödvändigheten att på
22
Stals-Ulshvticls Uttalande Nio 33.
allt satt underlätta den inhemska industrien, såvidt någon täflan med nyssnämnde
länder vidare skall i detta hänseende blifva möjlig; Och anser Utskottet således,
i betraktande häraf, sig ega grundad anledning
tillstyrka, att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Majit behagat
föreslå, för sin del medgifva att hammarskatten må från och
med år 1858 helt och hållet upphöra, och således från samma tid icke
någon annan afgift än bevillning för stångjernstillverkningen till Staten
utgöras.»
Häruti instämde Herrar af Nordin, G., Fåhreeus, O. J., Prosten Schram,
Professor Carlsson, Doktor Gumcelius och Herr Falhem, E.
Ä:o (Litt. D).
Ullätande angående mantalspenningarnes beräknande.
(I. A.)
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
har Herr Henschen, L. F., erinrat, hurusom han vid sednaste Riksmöte, i sammanhang
med vackt fråga om upphörande af bevillning efter första artikeln, föreslagit,
att don särskilda personela beskattning, som under namn af mantalspenningar
allt för länge utgått, måtte helt och hållet upphöra, enär denna skatt
icke vidare vore för Statens behof nödig. Om sådant redan vid Förra Riksdagen
varit förhållandet, så vore berörda afgift numera ännu mindre behöflig, då
Statsutgifterna, derest de till måttliga summor bestämdes, borde tillfyllest kunna
bestridas af de förökade inkomsterna genom tullmedlen och bränvinsskatten; och
förekomme dessutom flera andra vigtiga skäl för borttagandet af ifrågavarande
beskattning, af hvilka motionären ansåg sig nu behöfva anföra endast följande:
att hvarje direkt skatt borde träffa blott det öfverskott, den skattskyldige af
sin årsinkomst hade i behåll, sedan han deraf användt det som erfordrades till
kläder, föda, husrum och andra nödiga lefnadsbehof för sig, hustru och barn äf
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:a
.23
vensel» öfriga personer, dem han vöre pligtig aft underhålla; att således icke
någon direkt skatt borde vara endast personel, ejler så beskaffad att den måste
erläggas af hvarje till viss ålder kommen person blott såsom medborgare, utan
afseende å den omständighet, huruvida han egde eller kunde förtjena något; att
denna skatt, sorn nu drabbade den obemedlade arbetaren och millionären lika,
samt måste vara ganska betungande för den fattiga familjefadren, icke kunde
försvaras med anmärkning om afgiftens obetydlighet, som skulle göra densamma
mindre känbar för den betalande, enär ingenting vöre obetydligt för den som
ej egde något; att den obemedlade, genom skole-, kurhus- och fattigvårds-afgifter
samt beväringsskyldighet och andra natura-prestationer, finge tillräckligt erfara
att han lefde i ett samhälle, som kräfde uppoffringar; samt att de fattigare
klasserna dessutom finge vidkännas största delen af de millioner, som inflöte för
bränvins tillverkning och försäljning, äfvensom i tull för åtskilliga artiklar, hvilka
dels alltid varit, dels numera blifvit en nödvändighetsvara för arbetaren, Rå
dessa skäl har motionären nu förnyat sin ofvanberörda framställning om ma»talspenningarnes
afskaffande, men derjemte, för den händelse att densamma icke
skulle i sin helhet bifallas, alternativt föreslagit dels, att mantalspenningar»»
skulle erläggas endast af dem sorn hade en behörigen uppskattad årlig behållning
af minst 200 R:dr banko, och dels att denna afgift finge direkte öfverlemnas
till vederbörande stads- eller socknemenigheter, för att användas till kläder,
föda och uppfostran åt fattige barn.
I öfverensstämmelse med de uti detta ämne af Stats-Utskottet vid sednasfe
Riksdag yttrade och af Rikets Ständer gillade åsigter, anser Utskottet de» förutsättning,
hvarpå förevarande motion hufvudsakligen är grundad, nemligen mantalspenningarnes
umbärlighet såsom en Statsinkomst, desto mindre kunna godkännas,
spm, enligt hvad Utskottet under innéyårandé Riksmöte redan fått erfara,
Statsverkets tillgångar blifvit för så många och olikartade behof tagna i anspråk,
att svårighet torde möta för »»skaffandet af erforderliga medel till bestridande
endast af de erkändt vigtigaste utaf dessa Statsutgifter, vid hvilket förhållande
jnkonBten af mantalspenningar, beräknad till omkring en half million R:dr, ej utan
en ganska känbar uppoffring lärer kunna af Staten efterskänkas. Men då deremot
denna afgift, fastän för Statsverket betydande, af hvar och en utaf de skattskyldjge
utgår med endast 12 sk. banko, och i vissa orter till lägre belopp,
samt Rikets Ständer dessutom genom särskilda bestämmelser från denna utskyld
frikallat de samhällsklasser, som kunna anses mest i behof af en dylik eftergift,
torde densamma icke befinnas, i jemförelse med andra skatter, så betungande att
dess upphörande bör på denna grund medgifvas; i följd hvaraf, och då Utskottet
icke heller kan instämma i motionärens åsigt om olämpligheten af alla personel»
utskyld er, Utskottet således får
24
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 33.
afstyrka bifall till ifrågavarande motion, i hvad densamma afser mantalspenningarnes
upphörande eller användande till kommunala behof.
Beträffande åter motionärens framställning om befrielse från mantalspenningarne
för alla dem, som icke egde en årlig behållning af minst 200 R:dr banko,
så enär, enligt hvad ofvan är omförmäldt, redan vid sistlorflutna Riksmöte de
mest behöfvande samhällsklasserna blifvit från denna afgift befriade, och dessutom
stadgandet om en viss behållning för dem, som fortfarande borde erlägga mantalspenningar,
enligt Utskottets tanke, skulle vid tillämpningen möta väsentliga
svårigheter, finner Utskottet
icke heller detta förslag böra af Rikets Ständer bifallas.
Deremot har Utskottet, uppå framställning af samma motionär, funnit sig
föranlåtet att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å den skiljaktighet, som förefinnes
emellan grunderna för utgörandet af denna afgift, hvilken erlägges af mantalsskrifna
personer från fyllda 17 till och med 63 år, och för bevillningen efter
första artikeln, som utgår ifrån fyllda 18 och upphör med fyllda 60 år; och då
undanrödjandet af denna skiljaktighet skulle, utan att medföra någon betydlig
minskning i Statens inkomster, bereda väsendtlig lättnad och större enkelhet vid
mantalslängdernas uppgörande samt afgiftens debitering och redovisning, äfvensom
det i öfrigt torde böra medgifvas att de fleste personer före 18 och efter 60 års
ålder äro mindre arbetsföre, får Utskottet på dessa skäl hemställa,
att mantalspenningarne hädanefter må beräknas från fyllda 18 år
och i de fall då, enligt hittills gällande stadganden, befrielse derifrån
efter 63 års ålder tillgodonjutes, upphöra med fyllda 60 år;
och torde, i händelse detta förslag bifalles
Rikets Ständers blifvande beslut böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas.
I sammanhang härmed har Utskottet ansett sig böra uppgöra en beräkning
af den minskning i Statens inkomst utaf mantalspenningarne, som skulle föranledas
dels af Utskottets nu framställda förslag och dels af den nya inyntberäkningens
tillämpning vid denna afgifts utgörande, dervid, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref den 3 Februari 1855, kungjordt genom Kongl. Kammar-kollegii
och Stats-kontorets kungörelse den 9 Mars samma år, »hvad som understiger
eller blott uppgår till ett halft öre uteslutes, och hvad som öfverstiger ett halft,
utlores såsom helt öre»; i följd hvaraf således mantalspenningarne, som i allmänhet
utgå med 12 sk. b:ko, men på vissa orter med 8, 6 och 4 sk., istället
komma att erläggas med 37, 25, 19 och 12 öre riksmynt.
I det förstnämnda hänseendet har Utskottet trott sig kunna antaga, att antalet
af de personer, som genom den föreslagna eftergiften af mantalspenningarne
vid 17—18 samt 60—63 år, blefve derifrån befriade, i det närmaste komme
att motsvara skillnaden emellan antalet af dem som för närvarande erlägga mantals
-
Stats-Ulskotlels Utlåtande A:o 33.
25
talspenningar och bevillning efter första artikeln, samt således enligt 1854 års
Rikshufvudbok kunna beräknas till 76,207 personer; hvadan minskningen uti
mantalspenningarnes belopp genom detta antal personers befrielse skulle, med
iakttagande af de olika afgiftsbeloppens proportionela fördelning å personernas
antal, uppgå till  26,836 R:dr 87 öre;
och då härtill lägges den förlust, som beräknats uppkomma
genom den förändrade myntberäkningen  7,422 R:dr — —
samt summan ~ 34,258 R:dr 87 öre;
minskas i samma förhållande, som mantalspenningarnes hela
beräknade belopp i medeltal genom åtskilliga afkortnin
gar
minskats, eller med 5,120 R:dr — —
skulle således Statsverkets förlust på det hela utgöra . 29,138 R:dr 87 öre;,
hvilket torde böra i rundt tal upptagas till R:dr R:mt 30,000 R:dr — —
Stockholm den 19 Februari 1857.
Bes er v a tion af Herr L. V. Henschen:
j)I Utskottets plenum föreslogs, att de personer, som, enligt 141:sta § i nu
gällande Bevillningsförordning, njuta befrielse från skyddsafgift, eller ock hafva
tre minderåriga barn, måtte njuta befrielse från mantalspenningar; men äfven
desse alternativer blefvo af Utskottet afslagne, ehuru (särdeles) det förra skulle
föranledt förenkling i debitering och räkenskaper.
Åberopande hvad sistlidne Riksdag i denna fråga anförts: a) hos Adeln: af
Herr Justitie-Kanslern N. S. von Koch den 23 Mars 1854, (sidd. 417—422 uti
5:te bandet); b) hos Presleslåndet: af Prostarne Berlin och Melander samma dag
(sidd. 356, 357, i 3:dje bandet); c) hos Borgareståndet: af mig i bilaga till
motionen och nämnda dag (sidd. 323—340 i 2:dra bandet), och d) hos Bondeståndet:
af Bengt Gudmundsson och David Andersson från Halland, förre vice
Talmannen Nils Pehrsson, Joh. Pehrsson m. fl. från Upsala Län, Anders Pettersson
och Petter Mårtensson från Jönköpings Län, Gabriel Andersson och Lars
Gustaf Andersson från Elfsborgs Län, Lind från Götheborgs och Bohus Län, Bjerkander
från Skaraborgs Län, Hans Pehrsson från Gefleborgs Län, Jöns Pehrsson
från Blekinge, Henrik Andersson från Örebro Län, Matts Pehrsson och Sahlström
från Stockholms Län, samt Pehr Nilsson, Nils Svensson och Ola Månsson från
Skåne m. fl. den 22 Mars 1854 (sidd. 587—602 i 3:dje bandet), får jag, som
förmodar att enhvar, vid betraktande deraf, att Utskottet föreslagit upphörande al
Bih. lill R. St. Prot. 1S36 $ 18S7 i Sami. i Afd. 11 Haft. 4
26 Stats-UIskottets Utlåtande N-'0 33.
skatter för fastighetsegare och brukspatroner, inser rätta halten af hvad Utskottet
yttrat om mantalspenningarnes oumbärlighet, alternatift föreslå
att Rikets Ständer besluta:
a) att alic, som enligt 141 :s te § Bevillningsförordningen njuta befrielse
frim personlig skyddsafgift, samt
b) de, som hemma hos sig hafva tre minderåriga barn alt försörja,
mätte befrias från mantalspenningar.»
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Stats- Utskollets Utlåtande JYi 34.
1
J\S 34.
Ank. till Exp.*Utsk. d. 19 Febr. 1857, kl. 12 m.
Utlåtande, i fråga om medels anvisande för år 1857 till National-musei-byggnaden.
(U. A.)
Sedan, uti ett till Kongl. Majit den 30 Augusti förlidet år afgifvet underdånigt
memorial, Chefen för National-musei-byggnaden, Öfverste-Löjtnanlen iri. m.
J. Kléen, anmält, att den för National-musei-byggnadens uppförande af Rikets
Ständer beviljade anslags-summa, 800,000 R:dr banko, i det närmaste åtgått, samt
derjemte, med tillkännagifvande, att de utgifter, som ytterligare för detta byggnadsföretag
kunde, med afseende å de till en ovanligt hög grad uppjagade prisen å materialier
och dagsverken, antagas komma att uppgå till ungefärligen enahanda belopp,
eller 750,000 R:dr R:mt, hemställt, att denna summa, som icke under hvilka
förhållanden som helst skulle komma att öfverskridas, måtte för Musei-byggnaden
anvisas, har Kongl. Majit uti Dess till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition,
angående statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, att af de, enligt byggnads-chefens
beräkning, för Musei-byggnadens fullbordande erforderliga medel, en summa
af 600,000 Ridr måtte vid innevarande Riksdag anvisas för att med 150,000 Ridr
utgå under hvartdera af åren 1857, 1858, 1859 och 1860.
Stats—Utskottet, som inhemtat, att af den förut beviljade anslags-summan, sista
återstoden, 12,000 Ridr, redan i September månad nästlidet år uttagits, och derföre
befarar, att, i händelse den nu väckta frågan om ökadt anslag för Nationalmusei-byggnaden
i vanlig ordning komme att behandlas eller först företagas till
pröfning i sammanhang med öfriga under Riks-Statens 8:de Hufvud-titel förekommande
anslagsfrågor, tiden då hunnit så långt framskrida, att arbetet dessförinnan
måste för bristande medel afbrytas, har, af sådan anledning och då. detta ärende
Bih. till R. St. Prol. 18S6 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
Stals-Ulslcoltels Utlåtande Jfå 34.
således synts erfordra en mera skyndsam handläggning, trott sig böra afvika från
den hittills följda ordningen, och får nu, jemte anmälan härom, särskildt afgifva utlåtande
öfver den del af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, som afser anslaget för
år 1857.
Till en början får Utskottet i korthet redogöra för byggnads-företagets uppkomst
och ändamål samt sättet för de hittills anslagna medlens användande.
Frågan om uppförande af ett National-museum i hufvudstaden uppkom först
vid riksdagen 1840—1841, då, i sammanhang med beslutet rörande den för Kongl.
Museum beviljade summa, Rikets Ständer, jemte uttalande af den åsigt, att äfven
Svenska Nationen, så vidt dess tillgångar medgåfve, borde, lika med den öfriga civiliserade
verlden, på ändamålsenligt sätt vårda de konstalster, nationen redan egde,
och befrämja dessa samlingars förökande, hvarigenom den inhemska konsten erhöll
både föresyn oell uppmuntran, i underdånighet anhöllo, att Kongl. Maj:t måtte
framlägga förslag till erhållande af tjenligare lokal för de uti Kongl. Museum förvarade
samlingars och konstalsters lämpliga uppställning och ordnande, på det ett
National-museum derefter måtte småningom kunna bildas.
I anledning af denna framställning anbefalldes Ofver-Intendents-Embetet att
inkomma med förslag och utlåtande; hvarefter och sedan Kongl. Majit Uti Nådig
skrifvelse den 10 September 1844 gifvit Rikets då församlade Ständer tillkänna,
det Kongl. Majit delade Rikets Ständers öfvertygelse om behöfligheten af ett National-museum,
deruti de dyrbara verk af bildhuggare- och målarekonsten, hvilka
tillhörde riket, men dels befunnos i trånga, mindre lämpliga lokaler, dels
spridda i flere från hvarandra skilda rum, och dels i saknad af utrymme lågo hopstaplade
och underkastade förstöring, skulle kunna på ett värdigt sätt uppställas och
blifva för allmänheten tillgängliga, samt Kongl. Majit tillika fästat Rikets Ständers
synnerliga uppmärksamhet å det af Ofver-Intendents-Embetet framställda förslag, ätt
Kongl. Museum, Bibliotheket, Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-akadeiniens
samlingar, jemte Kongl. Mynt-kabinettet, Klädkammaren och Lifrustkammaren måtte
förenas i en särskild lokal, för hvilket ändamål och för alt tillvägabringa ett för
riket varaktigt minnesverk af inhemsk byggnadskonst, kostnadssumman af Ofver
Intendents-Embetet
beräknades komma att uppgå till 500,000 eller högst 550,000
Ridr biko, som likväl, enär ett byggnadsföretag af denna betydliga vidd och egna
beskaffenhet fordrade en till flera år utsträckt arbetstid, icke skulle utgå annorlunda
än i den mån nybyggnaden fortskred, Rikets Ständer, utan att ingå i närmare
granskning af det förslag till byggnad af ett National-museum, hvilket legat till
grund för Öfver-Intendents-Embetets underdåniga memorial, för bildande af eli sådant
museum, anslogo en summa af 500,000 Ridr banko, af hvilken summa likväl
endast 150,000 Ridr då ställdes till Kongl. Majlis disposition. Af rikets år
1847—1848 församlade Ständer anvisades sedermera en lika stör del af anslags
-
Siats-Utskottets Utlåtande JVi 34.
3
summan, hvaremot de återstående 2/5:delarne först vid sislhållne Riksdag anordnades
till utgående från Riksgälds-kontoret.
Sedan medel sålunda blifvit för berörda byggnadsföretag beviljade, uppdrog
Kongl. Maj:t den 42 November 1845 åt särskilde kommitterade alt för byggnaden
utse lämplig plats. Efter verkställd undersökning dels å Carl XIll:s torg dels i
Humlegården, föreslogo desse kommitterade att, i händelse Kongl. Maj:t skulle finna
binder möta för Musei-byggnadens uppförande ^antingen på norra delen af nämnde
torg, hvilket ställe kommitterade likväl ansågo dertill mest lämpligt, eller å Helgeandsholmen,
Humlegården, hvilken näst efter dessa platser erbjöd största fördelarne,
dertill måtte utses. Intetdera af dessa förslag antogs; hvaremot, sedan, på gifven
anledning, Magistraten och öfriga stadens myndigheter förklarat sig vara benägne
att för sagde ändamål kostnadsfritt upplåta den inom Jakobs församling och qvarteret
Blasieholmen belägna s. k. Kyrkholmen, Kongl. Maj:t under den 49 Mars
4846 förordnade, att den till National-museum bestämda byggnad skulle å nyssnämnda
plats uppföras, att Öfver-Intendents-Embetet skulle uppgöra förslag och
ritningar till en sådan byggnad, lämpad efter ofvannämnde plats, den för ändamålet
fastställda anslags-summan och de samlingars omfång, hvilka voro ämnade att
deruti inrymmas, samt att så väl det blifvande kostnads-förslaget som ritningarne,
innan desamma -till Kongl. Maj:ts slutliga godkännande anmältes, skulle undergå
särskild granskning, enligt de föreskrifter, Kongl. Maj:t vöre sinnad att framdeles
derom meddela; hvarjemte för ledningen af byggnads-arbetets verkställande en kommitté
tillsattes, hvilken skyndsamt borde vidtaga de förberedande åtgärder sorn erfordades,
hurudan planen och ritningen för byggnaden än blefve. I följd häraf upprättades
ock genom kommitlerades försorg ritningar och kostnads-förslag, slutande
på en summa af 500,000 R:dr banko; men då Kongl. Maj:t fann nödigt att öfver
de uppgjorda ritningarne infordra yttrande från någon af de utländska artister, som
verkställt byggnader, likartade med denna, öfverlemnades, på Nådig befallning, berörde
handlingar lill granskning åt Öfverbyggnads-rådel A. Sluler i Berlin, som,
efter att hafva besett byggnadsplatsen, enligt uppdrag, uppgjorde ett nytt projekt
och nP ritningar, hvilka sedermera af Kongl. Maj:t den 43 December 4849 gillades
och fastställdes; hvarefter och sedan den tillförordnade byggnads-kommittéen
den 43 Februari följande året blifvit upplöst samt tvänne särskilda beräkningar
öfver det af bemälde Öfverbyggnads-råd uppgjorda byggnads-projekt blifvit utarbetade,
det ena af dåvarande Ofverste-Löjtnanten Hjelm, slutande sig på en summa af
720,000 R:dr banko och det andra af Öfver-Intendents-Embetet, uppgående till en
slutsumma af 975,343 R:dr 45 sk. 3 rist samma mynt, ledningen af ifrågavarande
byggnads-företag anförtroddes åt den nuvarande byggnads-chefen; och är det egentligen
först vid sistnämnde tid, eller år 4850, som byggnads-arbetet kan anses hafva
tagit sin början.
4
Stals-Utskollels Utlåtande JYs 54.
Af den redogörelse byggnads-chefen i ofvanberörde memorial afgifvil, rörande
ifrågavarande byggnadsarbete och de kostnader, som hittills derå blifvit nedlagda,
inhemtas, att under de 2:ne nästderpåföljande åren arbetet hufvudsakligen bestått
dels i afrödjande och afjemnande af den klippgrund, på hvilken byggnaden kvilar,
dels i omläggning och fullbordande utaf det af kommitterade påbörjade grundläggningsarbete,
dels ock i uppförande af den för byggnaden bestämda granitfot; hvarjemte,
sedan beslut fattats, att, så vidt möjligt vöre,, åtminstone till nedra våningen
samt till alla listverk, med undantag af taklisten, sand- eller kalkstensblock skulle
användas, under berörda år å kronans kalkstensbrott vid Borghamn blifvit uppsatte
2:ne vid Motala verkstad förfärdigade hyfvelmachiner för ånga, hvilka sedermera
oafbrutet varit i gång; att genom användandet af dessa macbiner det blifvit möjligt
icke allenast att med kalksten bekläda hela den yttre delen af byggnaden samt
gårdarnes ytterväggar, utan äfven alt förfärdiga yttre kolonner och kapiläler af detta
till byggnader i allmänhet förträffliga material; att arbetet, som under de sednaste
'4 årens sommarmånader dagligen bedrifvits med omkring 300 arbetare, hufvudsakligen
bestående af personer från Wester- och Östergöthland, Nerike och Småland,
af hvilka ungefärligen hälften varit anställda vid Borghamn, fortskridit jemnt och i
den mån kalkstensblock och listverk å sistnämnde ställe hunnit tillverkas, så att af
hela byggnadens uppförande lill full höjd endast en del af midtel-byggnaden och
öfversta delen af taklisten nu återstode, hvarefter påläggning af tak och inredning
af källare och våningar borde vidtaga; varande af byggnads-chefen slutligen förklarad!,
att ett hastigare uppförande af yttermurarne, äfven om sådant kunnat åstadkommas, icke
varit fördelaktigt för murverkets bestånd, enär härigenom en olika sättning ganska
lätt kunnat uppkomma i den inre tegelmuren och den yttre kalkstens-beklädnaden,
hvartill ringaste spår deremot nu icke skall förefinnas.
Yidkommande användandet af de för National-musei-byggnaden af Rikets Ständer
beviljade medel är uppgifvet, att, sedan från denna summa afgåtl: af den först
tillförordnade byggnads-kommittéen (ill undersökning af lokalen med flera förberedande
åtgärder disponerade B:dr 33,855:
Kontant behållning i kassan
Deponerade i Banken för Drätsel-kommissionens räkning
Förskott på marmor-arbeten
Behållning i materialier m. m
35,855
46. —
»
11,113
— —
»
500
— —
»
25.805
25. —
»
18,000
— —
:dr
91,274
23. —
den verkliga kostnaden för det hittills utförda arbetet utgör 408,725 R:dr 25
sk. banko.
Utan alt nu ingå i hufvudsak ligt bedömande, till hvad belopp anslag för ifrågavarande
föremål kan anses böra vid Statsregleringens uppgörande bestämmas,
Slals-Ulskottels Utlåtande M 33.
3
har Utskottet, då upplyst blifvit, att de för National-musei-byggnadeo hittills anvisade
medel till fullo utgått samt angelaget är att arbetet å denna byggnad icke
må för bristande medel afbrytas, utan kunna, enligt uppgjord arbetsplan, med det
snaraste fullbordas, trott sig böra tillstyrka, att, intill dess Rikets Ständer blifva i
tillfälle att, rörande de i detta hänseende äskade statsmedel för följande tre år,
fatta definitivt beslut,
Rikets Ständer måtte till omförmälda byggnadsföretag för innevarande år
anvisa en summa af 150,000 R:dr R:mt, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
Stockholm den 19 Februari 1857.
M 35.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om skattläggning af f. d.
kronoparkerna Rälla Talf Sörby Tall och Lindby Tall
på Oland.
(I. A.)
Riksdags-fullmäkligen Erik Johan Rudberg från Calmar län har, uti en inom
Bonde-ståndet väckt och lill Stats-Utskottet remitterad motion, förmält, hurusom
Rikets Ständer vid 1810 års riksdag åt Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna!
att försälja och under eganderält åt enskilda upplåta sådane parker och skogar,
sorn icke vöre för allmänt behof erforderliga, samt derefter, vid 1817—1818
års riksdag, fastställt vissa grunder för dylik upplåtelse, bland annat, att försäljningen
borde ske å öppen auktion åt den som bjöd högsta räntan. I enlighet dermed
hade äfven åtskilliga kronoparker å Oland blifvit under skattcmannarätt åt enskilda
försålde; men då de, som å auktion inropat skogslotterne, endast haft för afsigt
att hastigt skafta sig stor inkomst genom skogens nedfällning och afyttring, tvekifde
de ej heller att åtaga sig en ganska hög jordränta, enär denna utgjorde en ringa
procent af den betydliga inkomst de genom skogens försäljning påräknade. Sedan
emellertid de första inroparne derefter afhändt sig sina lotter genom försäljning åt
6
Stats Utskottet* Utlåtande JM 56,
oki^pnigt och fattigt folk, som ej insett att (le kala sandfälten icke förmådde bära
så bög skalf, råkade en del af samma lotter j ödesmål och erhöll till följd deraf
förmedling j ypntan till en Jialf kappe spanmål på tunnlandet; men större delen af
lotterne voro ännu betungade med den först åsatla, alltför höga räntan. Då nu
Rikets Ständer vid sistförlidne riksmöte, med bifall till Kongl. Maj:ts derom aflåtna
Nådiga Proposition, medgifvit, att skattläggning efter ortens method finge på Statsverkets
bekostnad ega rum å dylika lägenheter på kronoparken Strandskogen, men
samma skäl, som blifvit för detta Rikets Ständers beslut anförde, äfven, enligt hvad motionären
hade sig bekant, förekomme i afseende å öfrige kronoparker på Oland, nemligen
Rälla Tall, Sörby och Lindby Tallar, har motionären hemställt, att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Majit aflåta en underdånig skrifvelse rörande dessa kronoparker,
i samma syfte sorn deras nyssnämnda beslut, angående kronoparken Strandskogen.
Med anledning häraf får Utskottet erinra, att frågan om skattläggning af lägenheterna
å kronoparken Strandskogen, innan densamma genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition öfverlemnades till Rikets sednast församlade Siänders pröfning,
blifvit genom så väl i behörig ordning anställd syneförrättning, som afgifna yttranden
af Kongl. Majits Refallningshafvande i länet och af Kongl. Kammar-kollegium
noggrannt undersökt och alla dermed sammanhang egande omständigheter fullständigt
utredde, då deremot den af ofvanbemälde motionär nu väckta fråga om dylik
skattläggning å öfriga kronoparker på Öland icke utgjort föremål för någon administrativ
myndighets handläggning eller yttrande; vid hvilket förhållande Utskottet,
som saknar all annan kännedom i ämnet, än motionärens blotta uppgifter, finner
sig böra hemställa,
att denna motion icke må till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 19 Februari 1857.
36.
Ank. till Exp.-Utsk. d, 20 Fpbr. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående vackt fråga om afskrifning af f. d. Kro.
nofogden Chr. Ohboms uppbords-balans.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
har Riksdags-fullmäktigen Erik Christensson från Götheborgs och Bohus län anfört,
hurusom vid redogörelsen för 1836 års krono-uppbörd i Götheborgs fögderi, då^
Slals-Utskollcts Utlåtande J\i 36.
7
varande kronofogden derstädes Chr. Öhbom befunnits på balans, som blifvit fastställd till
14,000 R:dr Banko, men genom realisering af Öhboms tillgångar sedermera nedgått
till 7,507 R:dr 45 sk. 7 r:st samma mynt, hvilket belopp sedan flera år i räkenskaperna
balanserats. Denna balans bade Öhbom, som gjort sig känd såsom en utmärkt
skicklig tjensteman och äfven tillvunnit sig fögderi-innevånarnes synnerliga
välvilja, icke genom öfverflödig lefnad eller ens egentligen genom eget förvållande
sig ådragit, utan vore densamma föranledd dels genom öfvertagande af företrädares
balanser och dels genom år 1834 under kolera-farsoteri inträffade dödsfall; med
afseende hvarå Kongl. Maj:t ock, så snart balansmålet kommit under dess Nådiga
pröfning, befriat Öhbom från allt annat kriminelt ansvar än tjenstens förlust. Öhbom
hade allt sedermera, ulau någon tjenstebefattning, genom träget arbete i enskild
väg sökt försörja sig och sin familj, ehuru det ej varit honom möjligt att genom
dylikt tillfälligt arbete förtjena något till afbetalning å balansen, hvartill numera, med
afseende å de stegrade lelnadskostnaderna och Öhboms tilltagande ålder af närmare
60 år, ännu mindre anledning förefunnes. Då således Kongl. Maj:t och kronan
både nu och för framliden saknade all utsigt till godtgörelse af denna balans, har
motionären hemställt, att, för redighets vinnande i räkenskaperna, hvilka icke syntes
böra år ifrån år upptaga tillgångar, de der antagligen ej kunde komma alt inflyta,
— ifrågavarande balans mätte, med sitt närvarande belopp, 7,507 R:dr 45 sk. 7
r:st, få i Götheborgs fögderis räkenskaper afskrifvas.
1 anledning häraf får Utskottet anföra, att, enligt dess åsigt, kronans anspråk
på ersättning för de förluster, som genom uppbörds-tjenstemännens förvållande inträffat,
icke böra efterskänkas i annat fall, än att antingen all tillgång till dylik ersättning
bevisligen saknas, i hvilken händelse det tillkommer vederbörande embetsmyndighet
att, efter behörig pröfning, förordna om fordrings-beloppets afskrifning, eller
ock sådana ömmande omständigheter förekomma, att ett strängt fullföljande af i och
för sig giltiga rättsanspråk kunde anses stridande mot billighetens fordringar. I öfverenstämmelse
härmed hafva ock Rikets Ständer, vid flera föregående tillfällen, i
anledning af derom gjorda framställningar och då giltiga skäl blifvit anförda, furinit
godt befria tjenstemän vid uppbördsverket från dem ådömd ersättnings—skyIdighet för
iråkade balanser; Och, beträffande den i sådant hänseende nu väckta framställning,
anser Utskottet väl alt de af motionären uppgifna förhållanden tilläfventyrs kunde
hos Rikets Ständer förtjena afseende om de blifvit behörigen styrkte; men då sådant
icke skett och Utskottet följaktligen ej kan bedöma hvarken beskaffenheten af
de tjenstefel, hvarigenom kronofogden Öhboms balans tillkommit, eller huruvida omständigheterna
i öfrigt påkalla en sådan eftergift af kronans rätt lill förmån för bemälde
kronofogde, som nu blifvit ifrågaställd, finnér Utskottet
sig sakna anledning att å denna motion tillstyrk^ JRikets Ständers bifall.
Stockholm den 19 Februari 1857,
STOCKH*«, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1837.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
I
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Febr. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i fråga om ytterligare anslag för statens
Agronomer.
(u. A.)
Sedan, uti underdånigt memorial af den 14 sistlidne Juni, Landlbruks-akademien
fästat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att de i statens
tjenst antagne s. k. Agronomer, genom permanent anställning och en aflöning med åtminstone
lika belopp, som af enskilde associationer dem erbjödes, förmåddes att i dessa
befattningar qvarstadna, och Akademien i sådant afseende dels hemställt, att för alla
i statens tjenst nu varande Agronomer, af hvilka för närvarande endast tvänne åtnjuta
ett arfvode af 1,500 R:dr Riksmynt om året, men de öfrige blott 900 R:dr samma
mynt, aflöningen måtte höjas till förstnämnda belopp, dels ock, då erfarenheten visat
att desse Agronomer, särdeles de, hvilkas sysselsättning omfattade odlings-, vattenlednings-,
ängsvattnings- och grunddiknings-företag, oaktadt all ansträngning, icke kunnat
medhinna att utföra alla uppdrag, hvarom de anlitats, helst reqvisitionerna ofta uppgått
till dubbla beloppet af deras arbetstid, i underdånighet gjort framställning om antagandet
af ytterligare 3 Agronomer af nyssnämnde kathegori, äfvensom af ytterligare 3 Agronom-elever,
har Kongl. Maj:t uti sin till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition om
statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att Rikets Ständer ej mindre till arfvodesförhöjning
åt tvänne Agronomer, som biträda vid odlingsföretag, vattenafledningar, grunddikning
och ängsvattningar samt för närvarande i arfvode endast åtnjuta 900 R:dr,
måtte bevilja 600 R:dr för hvardera, eller tillhopa 1,200 R:dr, än äfven anvisa följande
belopp, nemligen:
Bilt. till R. St. Prot. 1856 Sf 1857. 4 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
o
Slats-Utskoltets Utlåtande S:o 37.
till arfvode åt 3:ne Agronomer, ä 1,500
„ stipendier åt 3:ue elever, ä 450 . .
„ resestipendier och traktamenten . .
. 4,500
1,350 samt
. 3,600
tillsammans R:dr R:mt 9,450.
Stats-Ulskottet, som erfarit, att de i riket för landtbruket i allmänhet för närvarande
anställde Agronomer nyligen fått emottaga flera ganska fördelaktiga anbud om
erhållande af enahanda beställning dels hos åtskilliga af länens Hushållnings-säliskap,
dels ock i Norrige och Finland, samt befarar att, i händelse mera verksamma åtgärder
för deras bibehållande icke vidtagas, landet möjligen går i mistning af desse för jordbrukets
förkofran särdeles gagnelige personer, har funnit dessa omständigheter innebära
tillräckliga skäl för Utskottet att, med afvikande från den vanliga ordningen för anslagsfrågornas
behandling, i öfvervägande taga så väl Kongl. Majas ofvanberörda nådiga förslag,
som ock följande inom Preste-, Borgare- och Bonde-stånden i detta ämne väckta
motioner, nemligen:
a) af Herr Doktor Nordlander, som begärt, att inom alla län, der Landtbruksskolor
saknades och således äfven inom Wester- och Norrbottens län, en pålitlig och
behörigen examinerad Agronom måtte, på statens bekostnad, anställas och nödig instruktion
för honom af Landtbruks-akademien eller annan behörig myndighet utfärdas;
b) af Herr J. Bodell samt Riksdags-fullmäktigen Herman Öbom, hvilka, jemte
framställning af de stora fördelar, som tillskyndats rikets sydliga provinser deraf, att
dessa egde tillgång icke allenast på Agronomer, utan äfven på Landtbruks-skolor och
andra nyttiga inrättningar för allmogens praktiska undervisning i landtmanna-näringar,
hemställt, att inom Norrbottens län, der dylika förmåner helt och hållet saknades, en
Agronom på stat med tillräcklig lön måtte anställas; och
c) af Riksdags-fullmäktigen Peter Carl sindersson från Östergöthland, sorn,
bland annai, yrkat, att till allönande af en Agrouom inom hvarje län, medel af Rikets
Ständer måtte anvisas till belopp af 1,500 R:dr för hvardera.
I statens tjenst finnas för närvarande anställde 3:ne Agronomer, med skyldighet
ali biträda vid odlingsföretag, vattenafledningar, grunddikning och ängsvattning m. m.,
hvilka, af Landtbruks-akademien antagne medelst kontrakt, gällande för 3 år i sender,
uppbära årliga arfvoden från det å Riksslatens sjette Hufvudtitel till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmanna-näringar uppförda anslag. Af desse Agronomer åtnjuter
en 1,500 R:dr i årlig aflöning, hvaremot arfvodena för de 2:ne andra blifvit bestämde
till 900 R:dr för hvardera; och äro dessutom till biträde åt bemälde Agronomer
antagne 3:ne elever, hvilka likaledes på statens bekostnad afiönas. Nyttan och fördelarne
deraf, att, till jordbrukarens biträde, skickliga Agronomer, på statens bekostnad,
anställas, äro numera allmänt kände och erkände. Deras verksamhet och inflytande
hafva ock utan tvifvel i ganska väsendtlig mån bidragit till den utveckling, Svenska
jordbruket, synnerligast under de sednare åren, erhållit och de talrika från alla län år
-
St al s-Ut skot tets Utlåtande N:o 37.
3
ligen ingående ansökningar om sådane personers biträde vittna nogsamt derom, att de
äro behöflig?, eftersökte och i hög grad anlitade.
Enligt Utskottet meddelade uppgifter å dylika ansökningar under åren 1851 —1856,
inkommo:
år 1851, 83 reqvisitioner från 13 län,
» 1852, 125 „ „ 21 „
» 1853, 190 „ „ 20 ,,
» 1854, 178 „ „ 19 „
„ 1855, 205 „ „ 22 „
s 1856, 229 „ „ 21 B
och ehuru Agronomerne ådagalagt mycken verksamhet samt arbetstiden varit utsträckt
så långt som möjligt, eller från sista dagarne af Mars till medlet af November månad
samt ett och annat år ännu längre, hade det likväl inträffat icke allenast att flere enskilda
reqvirenler, ulan till och med några län helt och hållet kommit att sakna agro
nomiskt
biträde, ett förhållande, som jemväl, på en och annan ort, alstrat den föreställ
ning,
alt statens Agronomer vore så öfverhopade af göromål, alt det ej lönade mödan
påkalla deras biträde. Det är ock tvifvelsutan dessa omständigheter, som föranledt
Kongl. Maj:t och ofvanomförmälde motionärer att för Rikets Ständer anmäla behofvet af
ett ökadt antal Agronomer; och äfven för Utskottet vill det synas, som en brist i detta
afseende förefinnes och att verksamma åtgärder derföre af Rikets Ständer böra vidtagas,
hvarigenom det kan blifva möjligt, hufvudsakligen för allmogen och den mindre
jordbrukaren, att erhålla de råd och upplysningar samt den ledning, som så väl behöf
vas
vid en mängd till jordbruket hörande nyare förbättringar och vigtiga anordningar.
Att, för fyllande af detta behof, ett ganska stort antal Agronomer erfordras, derom är
Utskottet öfverlygadt. Då likväl Utskottet icke är i tillfälle att bedöma, huruvida det
af en motionär nu uppgifna antal må vara behöfligt, inskränker sig Utskottet att tillstyrka
bifall lill hvad Kongl. Majff i berörda hänseende föreslagit. Men på samma gång
den nu öfverklagade bristen afhjelpes och flere Agronomer anställas, på samma gång
blir del ock angeläget att tillse, det ej mindre desse än förut varande Agronomer erhålla
permanent anställning och en mot lefnadsbebofven någorlunda svarande aflöning,
hvarförutan staten icke rimligen kan begära att bemälde personer, hvilka, för att kunna
motsvara anspråken på duglighet och skicklighet i deras yrke, måste ega en både mångsidig
och grundlig bildning, skola qvarstadna vid en tjenstgöring så ansträngande, sorn
den ifrågavarande. I synnerhet torde detta blifva af vigt, sedan erfarenheten visat, att
skicklige, härstädes bildade, Agronomer och elever mottagit anställning å andra orter,
der en säkrare utkomst och framtida bergning kunnat påräknas, samt äfven fråga på
allvar uppstått och försök blifvit gjorda att, genom löfte om höga och förmånliga aiöningsvilkor,
från landet draga de skicklige Agronomer, som ännu finnas qvar,
Af dessa skäl och då Kongl. Majtts nådiga förslag synes vara väl grundad».
4
Stats-XJlskottets Utlåtande Ar:o 37,
samt den ifrågaställa afliiningen, under nuvarande förhållanden, icke kan anses vara
för högt beräknad, tillstyrker Utskottet,
att årliga aflöningen för de, till biträde vid odlingsförelag, vattenafiedningar,
grunddikning och ängsvattning m. ni., i statens tjenst
anställde Agronomer må fastställas till 1,500 R:dr Riksmynt för
dem hvardera; att för delta ändamål å Riksstatens 6:te Hufvudtitels
underafdelning, jordbruket, handeln och näringarne,
uppföres dels de nuvarande, dels de af Kongl. Maj:t föreslagna
3.ne nya aflöningarne, med tillsammans 9,000 R:dr Riksmynt, dock
med vilkor att en af desse Agronomer företrädesvis användes till
biträde åt jordbrukare inom Wester- och Norrbottens län.
Vidkommande dernäst Kongl. Maj:ts nådiga framställning om antagande af ytterligare
3:ne elever, sä hemställer Utskbttef, på det mindre svårighet må uppstå att, vid
inträffände ledighet, erhålla skicklige och lämplige personer för ölvertagaude af statens.
Agronom-befattningar,
att Rikets Ständer till stipendier åt 8:ne elever må anvisa ett belopp
af 1,350 R:dr att med 450 R:dr för dem hvardera årligen
utgå.
Äfvensom Utskottet tillstyrker,
att den summa af 3,600 lUdr, Kongl. Majff äskat till resepenningar
och traktamenten, må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 24 Februari 1857.
Stals-Ulskotlets Memorial Avo 38.
5
\:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Fehr. 1857, kl. 11 f. m.
Memorial, angående utdelning bland Riksståndens ledamöter
af åtskilliga i Riksgälds-kontoret förvarade
tryckta kommitté-bet änkanden och andra
handlingar.
(K. A.)
Under den af Stats-Utskottet verkställda granskning af Riksgälds-kontorets förvallning
samt läsning af de hos Fullmäktige förda protokoller, har Utskottet fäslat sin
uppmärksamhet vid den mängd, på allmän bekoslnätl från trycket ulgifna, kommitté-betänkanden
samt lag- och författnings-förslag, hvaraf, enligt hvad Utskottet inhemlat, ett
större antal exemplar, dels för flera år tillbaka och dels i sednare tider, till Riksgäldskontoret
aflemnats och der ännu förvaras. Utaf dylika sedan sistförlidna riksdag till
trycket befordrade och Riksgälds-kontoret tillställda handlingar hafva visserligen utdelningar
inom Riksstånden redan skett; men då, utom dessa, äfven andra afgifna betänkande!]
och förslag blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, för att der förvaras eller
Rikets Ständer tillhandahållas, och då under innevarande riksmöte flerfalldiga frågor rörande
samma ämnen, hvarom sagde betänkanden handla, blifvit Rikets Ständers pröfning
och afgörande underställda, har Utskottet ansett så mycket mera lämpligt och nyttigt,
att ifrågavarande handlingar, i den mån tillgången medgifver och nu förevarande riksdags-ärendens
behandling dertill föranleder, varda bland Riksståndens medlemmar utdelade,
som ändamålet med samma handlingars utgifning från trycket och öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret just varit alt göra dem tillgängliga vid deruti utredda vigtiga frågors
och framställda förslags behandling af Rikets Ständer. Dock anser sig Utskottet
härvid böra erinra om ett, under 1840 och 1841 års riksdag, i sammanhang med då
beviljadt inköp af 900 exemplar utaf registret öfver Civil-lagförslaget, fattadt beslut,
enligt hvilket dessa exemplar, tillika med förut i Riksgälds-kontoret befintliga exemplar
«
Stats-Vtskoltets Memorial N:o 38-
af sjelfva lagförslagel, borde utdelas vid det riksmöte, då samma förslag komme uuder
pröfning; men fastän någon pröfning af nämnde lagförslag i sin helhet ej heller under
Rikets nu församlade Ständers sammanvaro lärer komma att företagas, synes i allt fall
den ifrågaställa utdelningen deraf kunna och böra medgifvas, helst flere bland de föreslagne
vigligare förändringarne i förut varande lagstadganden nu förekomma till afgörande,
och den, genom lagförslagets och dertill hörande handlingars utdelning bland
nationens representanter åstadkomna allmännare kännedom om detta förslags grunder
och innehåll otvffvelaktigt måste befrämja och underlätta de icke afgjorda lagfrågornas
slutliga pröfning under kommande riksdagar.
Utskottet får alltså föreslå,
att nedaunämnde, till Riksgälds-kontoret aflemnade och der nu förvarade,
tryckta kommitié-belänkanden samt lag- och författningsförslag,
jemte dertill höraude handlingar, må bland Riksståndens
ledamöter under innevarande riksdag utdelas, dock med iakttagande,
att dervid för likartade frågors framtida behandling erforderligt
antal exemplar af samma handlingar afsättes och tills vidare förblifver
i Riksgälds-kontorets förvar, nemligen:
Lag-kommittéens förslag lill allmän civil-lag, jemte dertill hörande
register;
Kongl. Götha och Skånska Hof-rätternas anmärkningar vid nämnda
förslag samt Högsta Domstolens protokoller vid detsammas
granskning;
Jemförelse-tablåer mellan civil-lagförslaget och förut gällande lagstadganden;
Friherre
Ludv. Lson Boyes yttrande, angående lagförslagets plau
och grunder;
Lagberedningens förslag till giftermåls-, ärfda-, jorda- och byggninga-
samt rättegångs- äfvensom handels- och utsökningsbalkar;
Lagkommittéens
förslag till allmän kriminal-lag;
Högsta Domstolens protokoller vid sistnämnde lagförslags granskning;
Lagberedningens
förslag till straffbalk;
Samma Berednings utlåtande, angående domstolarnes organisation
och förliknings-kommiltder, m. m.;
Kyrkolag-kommitléens förslag till sådan lag samt särskilda kyrkostadgar
och lagar angående kyrkoväsendet;
Jemförelse mellan dessa förslag och nu gällande kyrko-sladganden;
Berättelse af 1843 års revision öfver rikets elementar-lärovprk;
Stala- Utskottets Memorial N-.o 38.
7
Betänkande och förslag angående ränte- och lifförsäkrings- samt
lifränte-anstalter;
1839 års Tull-kommiiterades utlåtande och förslag till förändrad
tulltaxa.
Sorn antalet af de i Riksgälds-kontoret nu befintliga exemplar utaf här uppräknade
betänkanden och öfriga handlingar är mycket olika, och någon gemensam eller för
alla dessa handlingar tillämplig utdelningsgrund således icke kan uppgöras och fastställas,
torde Utskottet
få sig uppdraget att bestämma huru många exemplar utaf hvarje
särskild handling böra inom hvart och ett af Riksstånden utdelas
samt derjemte äfven meddela öfriga för utdelningens behöriga
verkställighet nödiga föreskrifter.
Slockholm den 24 Februari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1857.
Slals-Ulskoltels Utlåtande M 39.
1
M 39.
\ Ånk. till Exp.-Ulsk. d. 27 Febr. 1857, lil. 2 e. tn.
Ullålande, angående Riksgålds-Kontorets förvaltning under den
sedan början af 1853 och 1854 års riksdag förflutna lid.
(Rgs-Afd.)
Jemte det Stals-Utskotlet, som frim samtlige Riks-slånden erhållit remisser å
Rikets Ständers år 1838 församlade Revisorers, efter vanligheten till trycket befordrade
samt inom Riks-stånden utdelade, berättelse om den då verkställda granskning
af Riksgälds-konlorels räkenskaper och förvaltning, genomgått denna berättelse
och tagit närmare kännedom om de omständigheter och förhållanden, hvilka föranledt
särskilda yttranden eller framställningar utaf Revisorerne, har Utskottet, till följd
af grundlagarnes härom meddelade stadgande, granskat ej mindre de af Revisorerne
omförmälda, än äfven de, efter deras sammanvaro vidtagna förvaltnings-åtgärderna
vid nämnde verk, dervid Utskottet genomläst de hos Fullmäktige förda protokoller
efter den dag, eller den 18 September 1838, med hvilken Revisorernes protokollsläsning
slutade, till och mod den 28 Oktober sistlidet år, då den berättelse Rikets
nu församlade Ständer af Fullmäktige emoltagit inför dem justerades; och får Utskottet
i ett sammanhang och med bibehållande af den ordningsföljd, som Revisorerne
iakttagit, nu afgifva sina yttranden öfver hvad de i ett eller annat hänseende
erinrat och föreslagit samt hvad rörande samma eller enahanda ämnen förekommit
under Utskottets fortsatta granskning af Riksgälds-kontorels förvaltning.
l:o
Angående bokföringen af värdet å Riksgälds-konlorets hus.
(Rev. ber. sid. 45. Fullm. utlåt. sid. 77.)
Då Utskottet instämmer i Revisorernes yttrande, alt den af Riksgälds-kontoret
begagnade fasta egendom, hvars till 60,000 R:dr R:ko upptagna värde’ finnes hitUih.
till lt. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 1
0
Stais Utskottets Utlåtande J\s 39.
(ilis boklördt bland Konlorets tillgångar, icke kan betraktas såsom en för bestridande
af de å detta verk anvisade utbetalningar disponibel tillgång, ocb då Utskottet, lika
med Revisorerna, anser det vid 1840 och 1841 års riksdag föreskrifna bokföringssätt
för Rikets Sländers hus äfven böra tillämpas § nämnde egendom, får Utskottet
tillstyrka bifall lill Revisorernes, af Fullmäktige förordade, »hemställan,
att värdet af denna (egendom hädanefter endast måtte upplagas inom
linien i Riksgälds-kontorels räkenskaper.
2:o.
Angående verkställda utgifters verifcerande genom Fullmäktiges derå utfärdade
anordningar.
(Rev. ber. sid. 49—SO. Fullm. utlåt. sid. 77.)
Beträffande verifikations—sättet för de i Riksgä|ds-kontorets hufvudböcker upptagna
inkomster och utgifter, hafva Revisorerne yttrat, att då de utaf Riksgäldskontorets
medel verkställda utbetalningar i allmänhet grundade sig på Fullmäktiges
särskilda anordningar, hvilka innefattade Fullmäktiges beslut och föreskrift om hvarje
utbetalnings verkställighet, borde dessa, i stället för Kommissariatets, på grund af
dem, utfärdade anordningar å enahanda belopp, ingå till och förvaras bland de hufvudböckerna
tillhörande verifikationer.
Den sålunda föreslagna förändringen i sättet för utgifternas verificerande hafva
Fullmäktige likväl alstyrkt, hvarvid Fullmäktige dels åberopat stadgandet i den inom
Riksgälds-kontoret gällande tjenstgörings-ordning: att alla utgifter, hvilka äro bestämda
och ovilkorliga, såsom ränte-betalningar, inlösen af Riksgälds-kontorels förfallna
obligationer, m. m , besörjas af Kommissariatet, och dels erinrat, att då således
blott en del af Kontorets utbetalningar grundade sig på Fullmäktiges särskilda
beslut eller anordningar, skulle, derest dessa anordningar komme att bifogas verifikationerne,
sådana utgifts-summor, som af Fullmäktige anordnades, blifva verifice—
rade på annat sätt, än de utgifter, för hvilkas verkställighet Fullmäktiges anordning
icke erfordrades; hvarjemte Fullmäktige tillagt, att, då ifrågavarande expeditioner
egentligen vore att betrakta såsom bemyndiganden eller uppdrag för Kommissarierno
att utbetala de af Fullmäktige anordnade beloppen, syntes Kommissarierne, till ådagaläggande
af sin befogenhet att verkställa de skedda utbetalningarne, böra ega att
i sitt förvar behålla dessa handlingar.
Enligt hvad Utskottet, vid jemförelse mellan innehållet af Fullmäktiges och
Kommissariatets anordningar, funnit, äro deruti enahanda föreskrifter angående sättet
för de anordnade summornas utbetalning meddelade och till stöd för de beviljade
utbetalningarne samma reglements-§§ samt Kongl. , Bref åberopade. Vidare har
Utskottet af Riksgälds-kontorets räkenskaper inhemtal, att vid inlösningen af förfallna
obligationer och ränte-kuponer jemte flere andra bestämda och ovilkorliga utgifter,
Slals-Ulskottets Utlåtande M 59.
3
som, enligt gällande tjenstgörings-ordning, på sätt Fullmäktige anfört, besörjas af
Kommissarierne, någon anordning icke utfärdas; alf, med undantag af verkställda
liqvider för riksdagskostnader samt en eller annan hvarje qvartal eller år återkommande
utbetalning, nästan alla från Riksgälds—kontoret nlbetilde summor äro anordnade
både af Fullmäktige och af Kommissarierne; att antalet af dessa sålunda
inom samma verk utfärdade dubbla anordningar under de sednaste åren utgjort omkring
200 årligen; samt att bland verifikationerna till Riksgälds-kontorets hufvudböeker
finnas intagna åtskilliga handlingar för att bestyrka både utgifternas behörighet
och deras vederbörliga verkställighet; varande alla utgifts-verifikationer och
således ej mindre anordningar än qvittenser under Kommissariernes vård och förvar
intilldess de sednare jemte Kommissariatets anordningar, efter hvarje års slut, inkarleras
och inbindas bland Riksgälds kontorets räkenskaper.
Då den af Fullmäktige beslutade och efter föregången justering underskrift^
anordningen innefattar den egentliga verkställighets—föreskriften för utbetalningen af
det anordnade beloppet ocb således, jemte vederbörandes qvitto, utgör hufvud
dokumentet
för samma utbetalnings verificerande; — då det synes vida formenligare,
att denna anordning betraktas och bland räkenskaperna förvaras såsom den aulhorisation,
hvarpå Kommissariernes assignation eller invisning å Riksgälds-kontorets
rökning i Rikets Ständers Rank sig grundar, än alt, till det af Kommissarierne
assignerade utbetalnings-beloppets bestyrkande, i räkenskaperna intages en af samma
tjenstemän underskrifven och utfärdad anordning; — då den närmare anvisning
eller s. k. utstakning, som, med hänsigt till bokföringen, möjligen i vissa fall af
Kommissariatet erfordras, synes kunna ske genom lämplig anteckning å den handling,
som utgör Fullmäktiges anordning; och då sålunda en minskning i göromålen
samt en lättnad vid revisionerna och en större fullständighet i verifikations—sättet
för Riksgälds-kontorets verkställda utbetalningar åstadkommas genom vidtagandet af
den utaf Revisorerne föreslagna förändring, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka
meddelandet af den föreskrift, att Fullmäktiges utfärdade och till Kommissariatet
expedierade anordningar hädanefter skola ingå till och
förvaras bland de nämnde verks hufvudböcker tillhörande verifikationer.
3:o.
Angående vissa kreditiv-fordringars sammanförande i de Utdrag af Riksgäldskontorets
räkenskaper, som genom trgcket offentliggöras.
(Rev. ber. sid. SO. Fullm. utlåt. sid. 78.)
I afseende på nämnde, till allmänhetens upplysning om Riksgälds-kontorets
ställning, sammanfattade räkenskaps-utdrag, hafva Revisorerne hemställt, att alla bland
Riksgälds-kontorets balanserade tillgångar upptagna fordringar, som härledde sig från
utbetalningar utaf sådana krediliver, för hvilka någon liqvid icke vore att förvänta,
.4
Stals-Ulslcottels Utlåtande J\I 59.
måtte under särskilt] rubrik i dessa utdrag sammanföras, så att liela beloppet af
dylika fordringar, hvilka, efter afgifna redovisningar för de lyftade kreditiv-summorna,
komma alt ur räkenskaperna afföras, Liefve synligt och vid bedömandet af förhållandet
mellan Riksgälds-kontorets skulder och verkliga tillgångar kunde afdragas,
utan behof af särskildt omslut.
Fullmäktige, som föreställt sig, att dessa räkenskaps-uldrag, genom den deruti
föreslagna sammanföring af ifrågavarande kreditiv-fordringar, skulle till sin uppställning
blifva afvikande från Riksgälds-kontorets hufvudböeker, hafva, för vinnande af
det ändamål, Revisorerne åsyftat, föreslagit, alt Rikets Ständer, vid beviljandet af
sådana kreditiv- eller andra på Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningar, hvilkas
utanordnade belopp icke får genast afföras, utan bör tillsvidare i räkenskaperna
upptagas såsom Riksgälds-kontorets vilkorliga fordran, måtte för hvaije särskildt fall
föreskrifva, att dylika fordringar böra föras inom linien i Riksgälds-kontorets hufvudböcker,
intilldess, efter afgifne redovisningar samt Rikets Ständers derom meddelade
beslut, desammas afskrifning kunde verkställas.
Enär de summor, som från Riksgälds-kontoret reqvirerats och utbetalts utaf de
å detta verk anvisade kreditiver, utan förbiseende af de med dylika medels anvisande
åsyftade ändamål och dervid fästade vilkor, icke torde i bokföringsväg kunna
behandlas på samma sätt, som de från nämnde verk utgångna bestämda stals-anslag,
och då en allmän föreskrift, angående utbetalda kreditiv-summors upptagande inom
linien i räkenskaperna, troligen komme att vid vissa fall befinnas mindre tillämplig
och ändamålsenlig, samt det ej heller synes lämpligt stadga, att Rikets Ständer, vid
förekommande frågor om särskilda kreditivers beviljande, jemväl böra pröfva och besluta
huru deraf skeende utbetalningar skola bokföras, har Utskottet, i betraktande
af det angifna syftemålet med Revisorernes framställning och emedan förhållandet
med Riksgälds-kontorets fordringar för åtskilliga, i egenskap af förskott emot framdeles
afgifvande redovisning utanordnade, summor är enahanda som med kreditivfordringarne,
hvadan på samma sätt synes böra förfaras med de sednare, som med
de förra, funnit sig böra föreslå:
att i de utdrag af Riksgälds-kontorets årliga räkenskaper, som, för
att tryckas och jemte allmänna tidningar utdelas, varda hädanefter
uppgjorda, måtte tilläggas ett omslut, utvisande detta verks ställning,
efter afdrag af utbetalda samt bland fordringarna bokförda kreditiv—
och förskotts-summor, hvilka efter vanligheten komma att ur räkenskaperna
afföras, sedan föreskrifna redovisningar derför blifvit afgifna
och godkända,
Stals-Utskollets Utlåtande JU 59.
4: o.
Angående den af Fullmäktiges Sekreterare förda anteckningsbok öfver lliksgälds-kontorets
utgifter.
(Rev. ber. sid. 50.)
I sammanhang med läsningen af Fullmäktiges protokoller, har Utskottet fortsatt
den vid sednaste stats-revision började granskning af denna antecknings-bok,
deruti alla Riksgälds-kontoret genom gällande reglemente ålagda utbetalningar, äfvensom
i anledning deraf till Fullmäktige aflåtna Kongl. Bref jemte härom eljest
erhållna underrättelser och meddelade beslut, finnas upptagne samt de verkställda
utgifterna afförde; och har Utskottet funnit sagde anteckningsbok, vid hvilken någon
anmärkning icke förekommit, vara på ett ändamålsenligt och tillfredsställande
sätt uppställd samt deruti gjorda anteckningar fullständiga och med de af Utskottet
lästa protokoller och Kongl. Bref öfverensstämmande.
5:o.
Angående kostnaderne för 1853 och 1854 års riksdag.
(Rev. ber. sid. 52.)
Då beloppet af de utbetalningar Riksgälds-kontoret, efter sednaste statsrevision,
fått vidkännas för liqviderande af dereller till detta verk inlemnade räkningar
å sagde kostnader, finnes uppgifvet i Fullmäktiges vid innevarande riksdags början
till Rikets Ständer afgifna och Stals-Ulskottets Memorial JV2 5 bifogade berättelse,
hvaruti samma kostnader jemväl blifvit fördelade mellan de särskilda utgifts-titlar,
som den revisions-beiätl<Isen'bifogade tabell upptager; så anser sig Utskottet endast
behöfva hänvisa till den i förstnämnde berättelse sidd. 31—32 meddelade uppgift
å ifrågavarande kostnaders från Riksgälds-kontoret utbetalda sammanlagda
belopp.
6:o.
Angående den utaf innehafvarne af Trollhätte slussverks lottsedlar emot Kongl.
Maj:l och Kronan anställda rättegång.
(Rev. ber. sidd. 52—53.)
Såsom tillägg till den i Revisions-berättelsen intagna underrättelse om fortgången
af den uti domstolsväg anhängiggjorda tvisten i anledning af bemälde lotlsedels-innehafvares
yrkande, att, utöfver del i dessa s. k. lottsedlar eller förbindelser
till utgående under 100 års tid föreskrifna belopp af 12 procent årligen,
från Riksgälds-kontoret utbekomma hela det, enligt desamma till Trollhätte sluss
-
6
Slats-Ulskollets Utlåtande J\t 59.
verks-byggnad tillskjutna kapital, har Utskottet ansett sig böra meddela, att Stockholms
Rådstufvu-Rälts dom, hvarigenom Kongl Maj:t och Kronan förklarats skyldig
att inlösa ifrågavarande lott-sedlar med den deruti föreskrifna summa 143,500
Daler Sunt, jemte ränta, hvilken ränta borde beräknas till förfallodagen, den 1 Mars
1853, efter 9 procent årligen och sedermera, med iakttagande af bevillningsafdrag,
efter 6 procent, blifvit gillad af Kongl. Svea Hof-Rätl, medelst dom af den 11 Februari
sistlidet år; varande detta tvistemål derefter, i föreskrifven ordning å Kronans
sida, underställdt Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande i Dess Högsta Domstol.
7:o.
Angående förbindelserna för de fordna, i Brabant upptagne, Svenska Statslånen.
(Rev. ber. sidd. 85.)
Enligt livad Utskottet af Fullmäktiges protokoller och härom erhållna upp
lysningar
inhemtat, har ej heiler under den efter sednaste Stats-revision förflutna
tid någon, ofvannämnde lån tillhörande, förbindelse eller annan dem rörande handling
blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnad, oaktadt Svenska Beskickningen i Briissel
lärer, till följd af meddelade föreskrifter, fortsatt sina åtgärder för att söka få
reda på samt återbekomma de ännu saknade förbindelserna och autborisationerna
för desamma. Dä 5 stycken obligationer, som Riksgälds-kontorets fordna kommissionär
i Antwerpen för många år sedan uppgifvit hafva förkommit och hvilka
derföre blifvit mot andra utbytta, afräknas, skall, enligt Utskottet meddelad uppgift,
antalet af ifrågavarande, under 1780- och 1790-talen utfärdade och hittills
icke återbekomma eller annullerade, obligationer endast utgöra 6'0; lydande hvar
och en af dessa obligationer å 1000 fl. Brabanskt vexelmynt.
8:o.
Angående rättegången om framlidne Rådsförvandten N. Baumanns arfvingars
uppgifna gamla krono-fordran.
(Rev. ber. sid. 83.)
Denna rättegång hr, jemlikt Utskottet derom meddelad underrättelse, fortfarande
anhängig hos Kongl. Svea Hof-Rätt, till hvilken Domstols förnyade handläggning
och pröfning sagde mål, genom Kongl. Maj:ts i Revisions-berättelsen åberopade
dom, blifvit återförvisadt.
9:o.
Angående den Riksgälds-kontoret tillerkända köpeskillingen för fordna hofbageri^egendomen
vid Regeringsgatan i Stockholm.
(Rev. ber. sid. Si.)
På sätt Revisorerne anmält, och enligt hvad Fullmäktiges protokoller utvisa,
Sluls-Utskollcis Utlåtande Jit SÖ.
liar, under den elter sednaste riksdag förflutna tid, icke förekommit någon vidare
fråga om öfverlemnande! till Riksgälds-kontoret af sagde, till byggnadskoslnader för
Myntverkets nuvarande lokal begagnade, köpeskilling, 16,666 R:dr 32 sk. banko;
och då Rikets sednast församlade Ständer, i afseende på liqviden för denna köpeskilling,
förklarat, att den borde af Myntverket återbetalas, sedan nämnde verks
ställning blifvit så förbättrad, att sådant kunde ske utan olägenhet eller mehn för
detsammas obehindrade verksamhet, har Utskottet ansett sig böra upplysningsvis
meddela, att, enligt erhållen uppgift, Myntverkets kontanta behållning vid nästlidel
års slut endast utgjorde '2,777 dukater och 3,830 R:dr 27 sk. 2 r:sl sillvcrspecie
samt 1,743 R:dr 36 sk. 8 r:st i bankomynt, men att det i samma års hufvudbok
ulbalanserade värdet af detta verks fasta egendom uppgick till 117,366
R:dr 17 §k. 11 r:st och machiner jemte inventarier tillsammans till 62,160 R:dr
4 sk. 4 r:sl banko.
10:o.
Angående verkställda utbetalningar af de, under 1840 och 1841, 1844 och
1845, 1847 och 1848 samt 1850 och 1851 års riksdagar, till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisade extra eller tillfälliga stats-utgifter
(Rev. ber. sidd. 34—SS.)
Sorn Rikets Ständer redan genom Fullmäktiges ofvan åberopade riksdags-berättelse
erhållit upplysning om alla de under förenämnde 4 riksmöten beviljade anslags-
och lånesummor, hvilka efter sistförflutna riksdags början från Riksgäldskontoret
i stadgad ordning utbekommils, och således äfven om sådane utaf dessa
anslags- oah lånesummor skedda utbetalningar, hvarom besluten förekomma i Fullmäktiges
af Utskottet nu granskade protokoller; så torde, i stället för alt meddela
derifrån hcmlade fortsättningar af de i Revisorernes berättelse intagne förteckningar
å berörde, före sednaste revisions början utbekomna, anslag och lån, Utskottet
få hänvisa till de en längre tidrymd omfattande uppgifter, hvilka Fullmäktiges riksdags—berättelse,
sidd. 17—23 innehåller.
ll:o.
Angående beviljade anslag utaf den vid 1853 och 1854 års Riksdag til
Kongl. Maj.ts Nådiga disposition för väg-anläggningar och väg-förbättringar
ställda summa
(Rev.
ber. sidd. SS—S7.)
Utom de af Revisorerne uppräknade slats-bidrag å tillsammans 190,036 R:dr
banko, som Kongl. Maj:t, jemlikt protokollernc för den tid Revisorernös granskning
omfattat, i Nåder beviljat, att för 24 särskilda väg-anläggnings- och vägförbätt
-
ö Stals-Ulskottcls Utlåtande .IS! 59.
rings-förelag ulga utaf ofvannämnda till 115,000 lt:dr årligen under åren 1854—*
1837 eller tillsammans 460,000 R.dr bestämda anslags-summa, hafva, enligt till
Fullmäktige, före nasti idel års slut, ankomna Kongl. Bref, följande anslag blifvit för
enahanda arbetens utförande anvisade, nemligen:
Inom Stockholms Län:
för omläggning af vägen förbi åtskilliga backar mellan Stockholm
och Walla gästgifvaregård R:dr 10,470. —
för väg- omläggningar och väg-förbältringar mellan Fittja gäst
gifvaregård
och Södertelje samt denna stad och Kumla
gästgifvaregård  » 13,330: —■
för dito mellan Södertelje samt Pilkrogs gästgifvaregård . » 13,300: —
för väg-omläggning norr om Edsbacka värdshus å landsvägen
mellan Stockholm och Rotebro  » 323: —
Inom Östergöthlands Län:
för omläggning och förbättring af landsvägen från Norrköping
förbi Mellby gästgifvaregård till Finspongs bruk . » 18,600: —
Inom Kronobergs Län:
för väg-omläggningar mellan Qvarnmåla och Djuramåla gäst—
gifvaregärdar
» 2,330: —
för viig—förbättring mellan Öhrs och Nederleds gästgifvaregårdar » 2,750: —
Inom Christianstads Län:
för omläggnings- och förbättrande af landsvägen från Wanneberga
till Sösdala och Röinge gästgifvaregårdar ... » 23,366: 52.
för väg-omläggning mellan sistnämnde gästgifvaregård till afvägen
åt Kådarp och Piltahusen  » 1,533: 16.
för omläggnings- och förbättrings-arbeten å landsvägen från
Norra Asbo härads gräns till Tyringe gästgifvaregård
samt Piltahusen  » 5,666: 32.
Inom Malmöhus Län:
för omläggningar och förbättringar å landsvägen mellan Lund
samt Hurfva och Hörby gästgifvaregårdar .... » 13,300: —*
Inom Elfsborgs Län:
för landsvägens omläggning och förbättring mellan Borås och
gästgifvaregården Dollebo
» 23,000: —=
Transport R:dr 130,411 32.
Stals-Ulskotlels Utlåtande M 59. 9
Transport R:dr 130,411: 32.
för omläggning af landsvägen mellan Åmål och Norrska gränsen,
förbi Fjälls, Skuggelorps och Alkorps m. fl. gäst—
gifvaregårdar  » 21,000: —-
Inom Wermlands Län:
för omläggning af vägen från Långbanshyttan till Långbansändehyttan
och öfver Mögrefsundet till hemmanet
Gräsås
. » 22,300: —-
för omläggning mellan Alkärrserudsbro och södra As gästgifvaregård
.. . » 3,000: —
Inom Orebro Län:
för omläggning och förbättring af vägen mellan Askersund
samt Rå gästgifvaregård  » 2,907: 43.
för väg-omläggning och vägförbättring mellan samma stad
och Lerbäcks gästgifvaregård  » 3,092: 3.
Inom Westerås Län:
för väg-förbättring till undvikande af Näs- och Ansta-backarne
på vägsträckningen mellan Westerås och Fahlun » 1,300: —■
Inom Gefleborgs Län :
för omläggningar och förbättringar å en del af Kalfstig svägen
mellan Delsbo och Jerfsö kyrkor
» 2,814: —
Inom Wester-Norrlands Län:
för väg-omläggning förbi Para- och Strinna-backarne, på
norra sidan af Ångermanna-elfven .
» 4,300: —
för väg-omläggningar mellan Graninge och Forsse bruk, på vägen
från Sollefteå till Östersund  » 4,000: —
Inom Jemtlands Län:
för väg-omläggning i Forss socken, mellan Byns gästgifvaregård
och lånegränsen  » 3,933: 16.
för omläggning af vägen mellan Krångede och Byns gästgifvar
egårdar  » 2,066: 32.
Summa R:dr 201,323: 32.
Bih. till R, St. Prot. 1836 & 1837. i Samt. 1 Afd. U Häft. 2
10
Slals-Ulskoltels Utlåtande Jtä 59.
Sammanlagda beloppet af de, efter sednaste riksdag, utaf Kongl. Maj:t beviljade
anslag för väg-förbättrings- eller vägomläggnings-arbelen, utgjorde, enligt
derom, före innevarande års början, af Full maji tige emottagne
Kongl. Bref R:dr B:ko 391,361: 32.
hvaraf dessförinnan från Riksgälds-kontoret i föreskrif—
ven ordning utbetalts » » 197,782: 32.
12:o.
Angående den för strömrensningar samt smärre hamn- och brobyggnader vid
sednaste riksdags slats-reglering afsedda summa.
(Rev. ber. sid. 57.)
Utaf denna summa, utgörande högst 10,000 R:dr B:ko årligen eller för åren
1834—1857 tillsammans 40,000 R:dr, har Kongl. Maj:t för de 2:ne i Revisions-berättelsen
omförmälde arbetsföretag disponerat . . B:ko R:dr 17,000: —
samt för en kanal-ledning mellan Hyttsjön och Bergsjön
inom Warnums socken i Wermland .,...» » 13,000. —
och för upprensnings-arbeten i Angermanna-elfven inom
Resele och Lidens socknar i Wester-Norrlands Lån » » 10,000: —
Summa R:dr 40,000: —
uppgående de häraf, före sistlidet års slut, från Riksgäldskontoret
skedde utbetalningar till » » 22,333: 16.
13:o.
Angående det för sjösänkningar och myr-utdikningar samt andra vatlenaftappnings-arbeten
vid samma riksdag anvisade belopp 100,000 R:d,r.
(Rev. ber. sidd. 57—58.)
Till utgående häraf, dels i egenskap af lån och dels såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet,
hafva, enligt hvad Utskottet under läsningen af Fullmäktiges
protokoller inhemtat, följande summor blifvit af Kongl. Maj:t beviljade utöfver de
i Revisions-berältelsen uppgifna enahanda stats-bidrag å tillsammans 64,240 R:dr
b:ko, nemligen:
för sänkning af Hälleby sjö inom Skärkinds socken af Östergöthlands
Län R:dr 2,900: —
hvaraf såsom anslag ulan återbetalnings-skyldighet beviljats
380 R:dr;
för sänkning af Långasjön och Galnegöl samt utdikningen af
de i närheten deraf belägna mossar inom Almunderyds
Transport R:dr 2,900: —
Stals-Ulskollels Utlåtande M 39.
Transport R:dr 2,900
socken af Kronobergs Län .  » 1,950
hvaraf såsom anslag 390 R:dr;
för utdikning af Mölle och Dofra sjöarne samt Stora Mossen m.
m. inom Asarums socken af Blekinge Län .... » 980
hvaraf såsom anslag 196 R:dr;
för moss-utdikningar inom Wittsjö socken af Christianstads Län » 1,400:
hvaraf såsom anslag 280 R:dr;
för utdikning af åtskilliga mossar inom Glimåkra socken af
samma Län  » 4,530:
hvaraf såsom anslag 910 R:dr;
för upprensning af Bredängsån inom Wäne härad af Elfsborgs
Län  » 2,200
hvaraf såsom anslag 440 R:dr;
för utdikning af Romsängsmyren inom Stora Tuna socken
af Stora Kopparbergs Län
» 500
hvaraf såsom anslag 100 R:dr;
för utdikning af Dalsjön, lgeltjern och Dalängsmyren inom
samma socken
» 1,200
hvaraf såsom anslag 240 R:dr;
för sänkning af Röjsjön inom Rättviks socken af sistnämnde Län » 375
hvaraf såsom anslag 125 R:dr;
för sänkning af Ostanbräcks och Wijsjöarne inom Tuna socken
af Gefleborgs Län
» 5,200
hvaraf såsom anslag 1,040 R:dr;
för sänkning af Fäbodetjern inom Söderala socken af samma
Län
» 400
hvaraf såsom anslag 80 R:dr;
för sänkning af Kroksjön inom Bygdeå socken af Westerbottens
Län
» 2,100
hvaraf såsom anslag 420 R:dr;
för utdikning af Teurajervi och Lombolo, m. fl. sjöar inom Öf
ver-Kalix
socken af Norrbottens Län ...... » 6,500
hvaraf såsom anslag 1,300 R:dr;
och för sänkning af Westi träsk inom Råneå socken af sistnämnde
Län . ■  » 755
hvaraf såsom anslag 151 R:dr
Summa R:dr B.ko 30,990
Stats-Utskoltels Utlåtande JM 59.
14:o.
Angående fördröjdt fullbordande af väg förbättrings- och vattenaftappningsarbeten
jemte andra med statsbidrag understödde arbetsföretag, samt angående afgifvandet
af berättelser om sådana företags fortgång.
(Rev. ber. sidd. S8—62.)
Under erinran om det vid beviljandet af statsbidrag till kommunikationsanstalternas
förbättring eller befrämjandet af valten-aftappningar och odlings-företag
i sednare tider stadgade vilkor: att alla sålunda understödda arbeten borde i öfverensstämmelse
med fastställda planer vara fullbordade inom derför af Kongl. Majit
bestämd tid, samt att Kongl. Majit, i annat fall, egde ej allenast inställa all vidare
utbetalning af det anvisade stats-bidraget, utan äfven återfordra hvad deraf redan
uppburits, hvilket borde till Riksgälds-kontoret inbetalas, hafva Revisorerne anmält,
att blott en del af dessa företag fullbordats och efter anställd afsyning kunnat godkännas
före förloppet af den tid, inom hvilken vederbörande genom de ingångna
kontrakterna förbundit sig att, på föreskrifvet sätt, hafva desamma utfört. 1 de
flesta fall hade visserligen, efter derom gjorda underdåniga ansökningar, begärda
anstånd med arbetenas fulländande erhållits och statsbidragen fått med oafkortadt
belopp åtnjutas, men det af Revisorerne anmälda förhållandet bade dock förefallit
dem så mycket mera anmärkningsvärd!, som, innan arbetstiden bestämdes, vederbörande
menigbeter eller arbets-direklioner blefve derom hörda och deras egna
förslag vanligen utgjorde grunden för den meddelade tidsbestämmelsen; och hafva
Revisorerne härvid yttrat, att det anmärkta dröjsmålet med arbetenas verkställighet
vid flera tillfällen torde egentligen vara att tillskrifva likgiltigheten för uppfyllandet
af de med det allmänna ingångna förbindelser och den på erfarenheten grundade
förmodan att underlåtenheten deraf sällan medförde några olägenheter. Genom
Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret i underdånighet gjorda anmälan om sådana väganläggnings-
eller vägförbätlrings- samt valtenaftappnings- och sjösänknings-arbeten,
som, utom dem, för hvilka innehållningar eller återbetalningar af beviljade statsbidrag
förut voro af Kongl. Majit föreskrifna, icke blifvit fullbordade och vederbörligen
afsynade samt af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader godkände, oansedt
den för samma arbetens utförande bestämda eller, efter gjorda underdåniga ansökningar,
förlängda lid redan tilländagått, — hade Kongl. Majit visserligen kommit i
tillfälle meddela de beslut och föreskrifter, som förhållandena ansetts påkalla, hvarvid
förlängda terminer för arbetenas afslutande vanligen blifvit bestämda; men erfarenheten
syntes dock visa, att fullständigare och verksammare kontroller erfordrades
för att framdeles kunna med säkerhet påräkna att genom statsbidrag understödda
eller tillvägabragte, fastän icke för allmän räkning företagna och utförda, arbeten
varda, inom de vid statsbidragens beviljande och emottagning utsatta terminer,
Slats-Ulskoltels Utlåtande J\i 39. 13
vederbörligen fullgjorda, såvida icke oförutsedda händelser eller andra af verkstäl~
larne icke beroende tillfälliga förhållanden dervid förekomrne. I sammanhang med
sin härom gjorda framställning, hafva Revisorerne erinrat, hurusom, i fall hädanefter
endast större och för det allmänna mera vigtiga arbets-företag blefve med anslag
och lån utaf Statens medel understödda, det komma att för Väg- och valtenbyggnads-styrelsen
samt dess underlydande tjenstebiträden blifva lättare än förut alt
utöfva en mera noggrann ocb fullständig tillsyn öfver arbetenas oafbrulna fortgång
samt fulländande inom derför bestämda tider. Dessutom hafva Revisorerne hemställt,
att en fullständig berättelse angående verkställigheten af aila sådana, vid Rikets
Ständers nästföregångna sammanträde icke fullbordade, arbeten, måtte, genom Vägoch
vattenbyggnads-styrelsens försorg, vid början af hvarje riksdag afgifvas och
genom trycket offentliggöras.
Då Revisorerne, till ådagaläggande af tidsuldrägten med omförmälde arbetens
utförande, meddelat en i Revisions-berättelsen sidd. 59—62 intagen uppgift å sådane
arbetsföretag, med hvilkas fullbordande eller afsyning, sedan den derför i kontraklerna
bestämda lid blifvit öfverskriden, anstånd medgifvits, har Utskottet, för att
komplettera denna uppgift, ansett sig böra, såsom tillägg till densamma, här införa
en likaledes på Fullmäktiges protokoller grundad och intill nuvarande riksdags
början fortsatt förteckning å beviljade förlängningar af arbetstiden för enahanda
företag eller medgifna anstånd med deras afsynanöe:
Ilamnbyggnads-arbetet vid Wisby, hvilket arbete, enligt kontraktet, bordt vara fulI—
bordadt den i Oktober 1856, men enligt Kongl. Brefvet den 11 November
samma år har anstånd till den 1 Oktober 1858 med fulländandet af de serskilda
arbetena i den inre och yttre hamnen medgifvits.
Yäg-omlöggningen mellan Barkarby och Tibble gästgifvaregårdar till undvikande af
Dalkarlsbacken inom Näs socken af Upsala län, hvilket arbete, enligt Kongl.
Brefvet den 8 September 1852, bordt vara fullbordad t inom 1853 års utgång,
men hvarmed Kongl. Majit, utom den, enligt 1855 års Revisions-berättelse,
tvenne gånger medgifna förlängning i arbetstiden, genom Nådigt Bref den 15
Januari 1856 beviljat ytterligare anstånd till den 1 Oktober sistnämnde år.
Väg-omläggningarne å den s k. Nissastigen mellan Nissaryds gästgifvaregård i Sunnerbo
härad af Kronobergs län och Drahereds gästgifvaregård i Halmstads
härad af Hallands län, för hvilket företag arbetstiden i kontraktet var bestämd
lill den 1 Oktober 1856, trien under den 30 i samma månad af Kongl.
Majit förlängts till den 1 Oktober 1857.
Väg-förbättringen vid Belgane backe mellan Aby och Oster Ljungby gästgifvaregårdar
inom Norra Åsbo härad af Christianstads län, för hvilken vägförbättrings verkställande,
sedan arbetet derå, vid anställd besiktning, blifvit underkändt, don
till den 1 Oktober 1856 bestämda arbetstiden är af Kongl. Maj:t förlängd
till den 1 Juli 1857.
14
Slnts-Utskoltcls Utlåtande JY2 59.
Anläggningen af ny väg mellan Limå bruk och Ryssaå inom Venjans socken af Slöra
Kopparbergs län; den i kontraktet bestämda arbetstiden tilländagick vid slutet
af September 1853, men den 20 i sagde månad har Kongl. Majit beviljat
anstånd med arbetets afsyning till den 1 Oktober 1854 och sedermera den
29 Augusti 1855 ytterligare anstånd dermed till den 15 Oktober sistnämnde
år.
Anläggningen af ny väg utmed sjön Gesunden inom Ragunda pastoral i Jemtland.
Sedan tiden för denna väganläggning, på sätt i 1855 års Revisions-berältelse
uppgifves, Irenne gånger blifvit förlängd och den sålunda förlängda arbetstiden
den 1 September 1855 tilländagålt, har Kongl. Majit, den 18 Juli 1856,
medgifvit, alt den återstående anslagssumman fing<^ utbokommas, derest uppgifna
arbeten fullbordades före den 15 Oktober sistnämnde år.
Anläggningen af ny väg från Neder Kalix till Ytlerrnordjerf i Norrbottens län, för
hvilket arbete, som, enligt kontraktet, bonit vara fullbordadt inom. den 1 Oktober
1854 och efter dermed sedermera medgifvet anstånd inom den 1 Oktober
1856, tiden under den 12 Juni sistlidet år blifvit ytterligare förlängd
till den 1 Augusti 1858.
Anläggningen af jernvägen mellan Nora och Ervalla, hvilken jernvägsanläggning,
enligt kontraktet, bordt vara fullbordad före slutet af Oktober månad 1855;
men den 22 September samma år bar anstånd dermed af Kongl. Majit beviljats
till den 1 Juli 1856, samt den 17 Juni sistberörde år uppskof med
slutliga afsyningen medgifvils till den 1 derpå följde Oktober.
Uldikningen af Martebo myr på Gottland, hvilket myrutdiknings-arbele, enligt
kontraktet, skulle vara fullbordadt inom 1850 års slut; jnen sedan Kongl.
Majit förut, under den 21 Mars 1851, förlängt arbetstiden till den 1 November
1853 och under ilen 27 Januari 1854 till den 1 Oktober 1856, har,
den 9 December sistnämnde år, ytterligare förlängning deraf till ilen 1 Oktober
1860 blifvit i Nåder beviljad.
Upprensningen och fördjupningen af Köpingså, hvilket arbete bordt vara verkställd t
före början af November 1856; men den 30 Oktober nämnde år har arbetstiden
blifvit af Kongl. Majit förlängd till den 1 Oktober 1857.
Utvidgningen och fördjupningen af Trögdbo dike mellan Lagunda och Hagunda
härader i Upsala län, med hvilket arbetes fullbordande inom den derför i kontraktet
bestämda och den 1 Oktober 1855 tilländagångna lid anstånd den
22 September samma år i Nåder beviljats till den 1 Juli 1856.
Aftappningen af Rinkaby och Barnsjöarne inom Konga och Kinnevalds härader af
Kronobergs län, för hvilket vattenaftappnings-arbete, som, enligt kontraktet,
bordt vara fullbordadt inom den 1 Oktober 1855, Kongl. Majit den 22 September
samma år beviljat arbetstidens förlängning till den 1 Oktober 1856.
Slals-Ulshollets Utlåtande JYs 39.
15
Utdikningen af åtta i Örkeneds socken af Christianstads län belägna myrer, hvilket
utdiknings-arbete bordt vara fullbordad t inom den 1 Oktober 1855, men
hvarmed Kongl. Maj:t, den 26 i sagde månad, medgifvit anstånd till den 1
Oktober 1856.
Tvenne serskilda myrutdiknings-arbeten inom Wittsjö socken af samma län, hvilka,
enligt kontrakterna, bordt fullbordas före den 1 Oktober 1855; varande, under
den 9 Februari 1856, arbetstiden af Kongl. Maj:t förlängd lill den 1 Oktober
sistnämnde år.
Sänk ningen af Hänsjön i Fryksände socken af Wermlands län, hvilket sjösänkningsarbele,
enligt kontraktet, bordt fullbordas inom den 1 Oktober 1856, men
med hvars fullbordande Kongl. Maj:t, den 8 Augusti samma år, beviljat anstånd
till den 1 Oktober 1861;
Utdikning al sju myrer inom Jerna socken af Stora Kopparbergs län, hvilket företag,
enligt kontraktet, likaledes bordt fullbordas inom den 1 Oktober 1855,
men med hvars afsyning anstånd den 12 Juni 1856 beviljats till den 15
Augusti sistnämnde år.
Sänkningen af Gärsjön inom Öster Fernebo socken af Gefleborgs län, hvilket arbete
också, enligt kontraktet, bordt vara fullbordadt inom den 1 Oktober 1855,
men hvarmed anstånd den 22 September berörde år blifvit af Kongl. Majit
beviljadt till den 1 Oktober 1856.
De för Utskottet tillgängliga handlingar innefatta visserligen endast i några fall
erforderliga upplysningar för bedömandet af de omständigheter, hvilka förorsakat
den uppgifna tidsutdräglen med omlörmälda arbetens afslutpnde; men efter hvad
allmänt kändt är, förekomma under arbelsföretags utförande ganska ofta oförutsedda
händelser eller andra omständigheter samt naturhinder, hvilka försvåra och motverka
möjligheten af arbetenas fulländande inom den vid deras påbörjande beräknade tid.
Detta af erfarenheten bekräftade förhållande torde sannolikt i de flesta fall hafva
utgjort en tillfyllestgörande anledning lill sökandet och beviljandet af de anstånd
med åtskilliga af det allmänna understödda företags slutliga fullbordande, derå Revisorerna
fästat Rikets Ständ ers uppmärksamhet. Yid sådant förevetande och då de
af Revisorerne förordade ökade och fullständigare kontroller, hvilkas beskaffenhet
dock ej blifvit af dem närmare uppgifven, ovilkorligen skulle fordra en tillökning
i den för allmänna Väg- och vattenbyggnader anställda tjenstemanna-personal samt
alltså jemväl förorsaka ökade administrations-kostnader, anser Utskottet den af Revisorerne
uti ifrågavarande hänseende gjorda framställning icke böra föranleda någon
Rikets Ständers åtgärd, helst Utskottet veterligen några egentliga olägenheter för det
allmänna icke uppkommit af det utaf Revisorerne omförmälda förhållande.
Beträffande deremot Revisorernes hemställan', angående berättelsers algifvande
om foitgången af de med statsbidrag understödda allmänna arbeten, så, enär sådane
upplysande underrättelser härom, som under sednaste tider sammanfattats och offent
-
16
Stats-Ulskollels Ullålande Jt? 59.
liggjorts genom en vid Väg- och vattenbyggnads-styrelsen anställd tjenstemans nit
och enskilda uppoffring af tid och kostnad, icke kunna för framtiden med säkerhet
påräknas, anser sig Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, till upplysning för
Rikets hädanefter sammanträdande Ständer vid behandlingen och
pröfningen af förekommande frågor om enahanda arbeten, en full
ständig
berättelse angående verkställigheten af alla med bidrag utaf
allmänna medel understödda arbeten, som vid Rikets Ständers nästföregångna
sammanträde icke voro fullbordade, mätte, genom Styrelsens
för allmänna väg- och vattenbyggnader försorg, vid början
af hvarje riksdag varda afgifven och genom trycket offentliggjord.
15:o.
Angående utbetalningarne af de för Statens jernvägsbyggnader anslagna
medel.
(Rev. ber. sidd. 62—63.)
I fråga om ordningen och sättet för dessa utbetalningars verkställighet, hafva
Revisorerne yttrat, att derest de för anläggningen af stam-jernbanorna anslagna och
till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade medel blefve från detta verk direkte
reqvirerade och till landtränterierna öfverremitterade, skulle desamma för dermed
afsedda utgifter kunna med mindre omgång och inom kortare tid vara alt tillgå,
än genom det hittills iakttagna förfaringssättet, enligt hvilket sagde medel af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas Kongl. Stats-kontoret, för att på de tider och till de
belopp, som genom Chefens för Statens jernvägs-byggnader lill sistnämnde embetsverk
ingående reqvisitioner bestämmas, kunna varda till vederbörande landtränterier
afsända, i ändamål att sedermera, i mån af behof, utlemnas till kassörerne vid
jernvägs-arbetena. Derjemte hafva Revisorerne erinrat, hurusom, så länge de huf
vudsakligaste
jernvägsarbetena utfördes i närheten af Götheborg och Malmö samt de
betydligaste utbetalningarne följaktligen förefölle derstädes, den till undvikande af
penningars försändande med posterna nu mera beredda utväg att i Rikets Ständers
Bank för lånekontorens räkning insätta de summor, som i nämnde städer skola utbetalas,
syntes kunna begagnas vid verkställigheten af remitteringar utaf ifrågavarande
medel, hvarigenom både besparing i remisskostnaden och säkerhet emot posfcröfverier
koinine att beredas.
Delande de af Revisorerne yttrade åsigter och med derjemte fästadt afseende
å betydligheten af de summor, som hädanefter sannolikt komma att för Statens
jervägshyggnader inom skiljda delar af riket användas, samt den sålunda ökade
vigten och angelägenheten deraf att de med Revisorernes framställning åsyftade
ändamål
Stats-Uiskollehi Utlåtande M 39.
ändamål, så vidi omständigheterna medgifva, befrämjas, anser sig Utskottet böra
hemställa:
att Rikets Ständer måtte genom afgående underdånig skrifvelse förorda
en med sagde framställning öfverensstämmande förändring i den
hittills iakttagna ordningen vid reqvirerandel, utbetalningen och öfverremilterandet
af de till ulgående från Riksgälds-kontoret anvisade
medel för ofvannämnda jernvägsbyggnader.
Utaf de vid sednasle riksdag för 2:no jernvägs-slambanors anläggning från
Götheborg och Malmö anslagna summa, utgörande . . R:dr B:ko 9,000,000:
har, utöfver det under Mars—November månader 1859
Utbetalda och i Revisions-berättelsen (sid. 63) uppgifna
belopp R:dr 1,075,000:
enligt Kongl. Stals-kontorets gjorda reqvisitioner, från
Riksgä
Ids-kontoret utanordnats
2,875,000:
nemligen
i December samma år ...
125,000:
i Januari 1856
450,000:
i Februari »
100,000:
i Mars »
400,000:
i Maj »
400,000:
i Juli »
600,000:
i Augusti »
400,000:
och
i September»
400,000:
R:dr
2.875,000;
varande det härefter återstående beloppet utaf denna 8nslags-summa,
eller  1,090,000,
enligt hvad Utskottet inhemta!, under Januari och Februari månader innevarande
år likaledes från Riksgälds-kontoret lill Kongl. Stats-kontoret utbetaldt. .
Uti de, angående nu uppräknade utbetalningar, till Fullmäktige expedierade
Kongl. Bref och allåtna reqvisitioner äro de summor, som borde utanordnas af
anslaget, 4,000,000 R:dr B:ko, för den från Götheborg utgående stambanan, icke
skiljda från de medel, sorn skulle lyftas utaf det för påbörjande af stambanan från
Malmö anvisade belopp, 1,000,000 R:dr B:ko. Dock utvisa de för hvardera stambanan
upprättade särskilda räkenskaper, huru mycket utaf de reqvirerade och utbekomna
anslags-summorna blifvit användt för den ena eller andra stambanan. Sålunda
har Utskottet af 1855 års inför Utskottet företedda hufvudböcker funnit, att
de före samina års slut bestridda utgifter och anläggnings-kostnader för förstnämnda
Bih. lill R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 3
«!S
Sluls-Ulskotlels Utlåtande M 39.
bana uppgingo till
K:dr B:ko 708,042: 3. 6.
och för den från Malmö utgående stambanan utgjorde » » 223,374: 14 6.
16:o.
Angående det för Norbérgs-jernvägens fullbordande, under sednaste riksdag,
beviljade lån.
(Rev. ber. sid. 63.)
Ehuru vid beviljandet af de för sagde jernväg sökta låne-understöd endast afsägs
alt dermed åstadkomma en jernbana för hästkraft mellan Kärrgrufvan inom
Norbergs bergslag och sjön Åmänningen, är denna jernvägs-anläggning dock på det
sätt utförd, att ångvagn för rörelsens bedrifvande derå kan begagnas; och sedan
jernvägsarbete! blifvit af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader godkändt,
med förklarande, att detsamma vore i öfverensstämmelse med det derom afslutade
kontrakt vederbörligen fullgjordt, har Norbergs nya Jernvägs-aktie-bolags direktion
från Riksgälds-kontoret, under nästlidet års höst, utbekommit den återstående tredjedelen
utaf det lån å 100,000 R:dr B:ko, som Rikets sednast församlade Ständer
beviljade för meranämnde jernvägs fortsättning och fullbordande; hvarjemte Riksgälds-kontoret,
på sätt Rikets Ständer föreskrifvit, i utbyte emot Norbergs förra
jernvägs-bolags utgifna och i dess konkurs bevakade skuldförskrifning för det till
samma jernvägs-anläggning utaf Handels- och sjöfarts-fonden erhållna lån å enahanda
belopp, utfärdat en, till Kongl. Konvoj-kommissariatet ställd, förbindelse, innehållande
de för sistberörde lån stadgade betalnings-vilkor.
17:o.
Angående lånet för jernvägs-anläggningen mellan Gefle och Fahlun.
(Rev. ber. stil. 63.)
Utom den, i afräkning å detta lån, uppgående till 1,600,000 R:dr B:ko, enligt
hvad Revisorerne anmält, i September 1833 verkställda utbetalning af 320,000
R:dr, har d eraf i början af sistlidne och innevarande år utbekommits, hvardera gången,
enahanda summa eller tillsammans 640,000 R:dr; hvadan den i Riksgäldskontoret
ännu innestående låncsumman likaledes utgör 640,000 R:dr; varande, före
den sednast beviljade och verkställda utbetalningen, på stadgadt sätt styrkt, att. hela
den, såsom vilkor för lånets erhållande, bestämda aktie-summan blifvit tecknad, samt
att aktie-egarnes förbindelser i afseende på denna summas vederbörliga utgörande
blifvit, för så vidt densamma icke redan vore för de tecknade aktierna till fullo erlagd,
deponerade hos Kongl. Maj.is Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län.
Slats-Ulskoltets Utlåtande M 39.
19
18:o.
Angående uppkomna brister och besparingar & för slags-anslagen samt öfverskott
å stats-inkomsterna.
(Rev. ber. sidd. 64—65.)
Då Riksgälds-kontoret numera fått från Kongl. Stals-kontoret emottaga ilen i
Riksboksluts-kontoret, på grund af 1854 års rikshufvudbok, upprättade liqvid, angående
de för sagde år Riksgälds-kontöret tillkommande öfverskott och besparingar,
jemte bristerna i samma års förslags-anslag, har Utskottet, för att komplettera den
af Revisorerue meddelade och nästföregångna 2:ne ar' omfattande uppgiften å enahanda
öfverskott*, besparingars och bristers belopp, ansett sig böra här intaga ett,
med bibehållande af samma uppställning, uppgjordt sammandrag af de summor, som
i nämnde liqvid blifvit Riksgälds—kontoret godtgjorda eller till ersättning påförda.
De å riks-slatens förslags-anslag för år 1854 uppstådda brister, för hvilka
della veik, enligt gällande reglemente, fått sig ersättningsskyldighet ålagd, hafva
utgjort ....... r .... . B:ko R:dr * 603,204: 22. 7.
hvaremot de Riksgälds-kontoret tillerkända besparingarne
å andra sådane anslag endast uppgått
till
» » 62,067: 2. 9.
Ofverskotten å ineranämnde års statsinkomster be
slego
sig lill ej mindre än  » » 2,016,998: 16. 4.
De utgifter, sorn å dessa öfverskott blifvit anvisade
och uti ifrågavarande liqvid Riksgälds-kontoret
påförda, utgjorde » » 26,197: 34. 3.
samt den statsverket, jemlikt Rikets( Ständers vid
1850 och 1851 års riksdag fattade beslut, tillkommande
ersättning af Riksgälds-kontoret för
utbetalningar utaf de såsom begrafningsbjelps
eller
nådårs-besparing, skedda löne-innehållningar » » 17,386: 21. 9.
Med inberäkning af influten afbetalning, 301 R:dr 44 sk. 11 r:st, å det lån,
som beviljats staden Gustavias invånare efter der år 1852 inträffad eldsvåda, har
den till Riksgälds-kontoret från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade behållning af
1854 års öfverskolts-rnedel uppgått till . . R:dr B:ko 1,432,578: 32. 7.
af hvilken summa Riksgälds-kontoret erhållit
i Mars 1856  R:dr 1,000,000: — —
i Juli »,.... » 400,000: — —
i December » 32,578: 32. 7.
so
Stats-Utskottels Utlåtande JTJ 39.
19:o.
Angående de för neutralitetens upprätthållande samt utomordentliga försvarsanstalter
anvisade kreditiv-summor.
(Rev. ber. sidd. 65—66.)
På sätt Fullmäktige i sin vid innevarande riksdags början algifna berättelse,
sid. 33, uppgifvit, bar den, vid 1855 års stats-revision, i Riksgälds-kontoret innestående
summan, 100,000 R:dr, utaf det särskilda kreditiv å 2,500,000 R:dr, allt
Banko, hvilket Rikets sednast' församlade Ständer anvisade för upprätthål
lande
af Rikets neutralitet, blifvit under Juni månad nästlidet år i stadgad ordning
reqvirerad och utbetald. Beträffande de 4- och 3-procents obligationer å tillsammans
1,000,000 R:dr, sorn af Riksgälds-kontoret utfärdades vid den, med afseende
å utbetalningarne utaf detta kreditiv, under en del af år 1854 företagna
upplåning, anser sig Utskottet, till hvad Revisions-berättelsen härom innehåller, böra
tillägga att, sedan Riksgälds-kontoret, under sistlidet års lopp, ytterligare infriat 4-  procents obligationer å ett kapital af 123,500 R:dr och 3-procents obligationer å
242,750 R:dr, voro obligationer vid slutet af samma år utelöpande med den förra
ränte-foten å 559,500 R:dr och med den sednare endast å 7,250 R:dr.
I afseende på de efter Revisorernes sammanvaro lyftade medel utaf det, enligt
Regerings-formens 63 §, vid sistförflutne riksdag anvisade kreditiv till rikets
försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, får Utskottet jemväl åberopa
Fullmäktiges berättelse, sid. 34, med tillägg, att, utöfver der uppgifna kreditiv—
utbetalningar, till följd af Kongl. Maj:ts den 12 Januari 1856 fattade beslut, angående
lyftning af ytterligare 550,000 R:dr utaf den för rikets försvar afsedda
kreditiv-summa, från Riksgälds-kontoret reqvirerats och utbetalts under November
samma år 100,000 R:dr och under innevarande månad 100,000 R:dr, allt B:ko; hvadan
således de utaf nämnde kreditiv-summa utbekomna medlen utgöra tillsammans
1.400.000 R:dr och den ännu outtagna återstoden af hvad Riksgälds-kontoret, enligt
nyss åberopade beslut, skulle uppå Kongl. Stats-kontorets reqvisitioner utbetala
150.000 R;dr.
20:o.
Angående kreditiverna för ullproduktionens befrämjande, underlättandet af Arméens
ackords-reg/ering samt Sveriges deltagande i 1855 års industri-exposition
i Paris.
(Rev. ber- sidd. 66—67.)
Enär Fullmäktige i sin riksdags—berättelse, sidd. 34—55, för Rikets Ständer
uppgifvit ej mindre^de utbetalningar, som skett å dessa kreditiver under den tid,
Stats*Utikotle(s Utlåtande Jtä 59.
21
Utskottets granskning af Riksgälds-kontorets förvaltning omfatta*, än Sifvén hvad
deraf vid riksdagens början var lyftadt, torde Utskottet endast behöfva hänvisa lill
de härom sålunda af Fullmäktige meddelade uppgifter.
21:o.
Angående det från Riksgälds-kontoret utbetalda belopp till inlösen af enkel
bränvinsbrännings-redskap utaf koppar eller malm
(Rev.
ber. sid. 67.)
Såsom återbetalning af de, för sådan redskaps inlösande efter derför gällande
pris-bestämmelser, bos Riksgälds-kontoret lyflade medel, utgörande 246,434 R:dr
31 sk. 4 r:st. B:ko, har Kongl. Stals-kontoret under Maj ocb September månader
nästlidet år till Riksgälds-kontoret aflemnat ett sarnmanlagdt belopp af 160,000
R.dr samma mynt.
22:o.
Angående de för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar afstäda
medel.
(Rev. ber. sid. 67.)
Genom de, under sistlidet års förra hälft, från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret
ytterligare öfverlemnade undsättnings-medel, har den i Revisionsberättelsen
uppgifna behållning af dessa medel . . R:dr R:ko 989,487: 37. —
ökats med » » 100,000: — —
och utgjorde alltså R:dr R:ko 1,089,487: 37. —
före verkställigheten af de utbetalningar å tillsammans » » 120,000: — —
sorn, i anseende till beviljade understöd för invånarne inom några län, der missväxt
under sagde år inträffat, blefvo under nästlidne Oktober månad i vanlig
ordning bestridda; uppgående följaktligen det nu hos Riksgälds-kontoret innestående
beloppet utaf ifrågavarande medel till . . . . . R:dr B:ko 969,487: 37. —
23:o.
Angående upplåningen af de för jernvägs-anläggningar erforderliga medel.
(Rev. ber. sidd. 68—73. Fullm. Uti. sidd. 78—82.)
Sorn de många, lid efter annan, i och för verkställigheten af denna upplåning,
ulaf Fullmäktige vidtagna förberedande åtgärder samt Fullmäktiges öfriga tillgöranden
med afseende derå finnas fullständigt uppgifna dels i Revisorernes berättelse samt
det af Fullmäktige i anledning deraf meddelade utlåtande och dels i Fullmäktiges
Stats-Ulskottels Utlåtande Jtä 59.
ofvan åberopade riksdags-berältelse, sidd. 44—49; och då för Riks-ståndens ledamöter
således tillfälle redan blifvit beredl att inhemta kännedom om hvad Fullmäktige
i sådant hänseende lillgjort, anser sig Utskottet icke böra öka vidlyftigheten
af detta betänkande genom att här upprepa det uti sagde handlingar anförda
hufvudsakliga innehållet af Fullmäktiges, rörande ofvannämndo upplåning och der
med
gemenskap egande frågor, fattade beslut och meddelade stadganden. Men till
ytterligare upplysning för Rikets Ständer, vid bedömandet af det sätt, hvarpå Fullmäktige
sökt fullgöra sitt erhållna uppdrag att emot fonderade slats-obligationer,
under derför föreskrifna vilkor, upplåna de, utöfver befintliga disponibla tillgångar,
erforderliga, medel för beviljade anslag eller lån till jernvägs-anläggningar samt utföra
denna vigtiga del af de med Riksgälds-kontorets förvaltning förenade åligganden,
bär Utskottet ansett sig böra, såsom tillägg till hvad i omförmälda berättelser
och utlåtande, rörande samma ämne, förekommer, här nedan intaga en, efter
tidsföljden ordnad, uppgift å de åtgärder, Fullmäktige enligt protokollerna i sådant
ändamål vidtagit.
Sedan Fullmäktige, vid sin första sammankomst efter emottagandel af det, vid
slutet af sednaste riksdag, för Riksgälds-kontorel utfärdade reglemente, infordrat
Kommissariatets yttrande och förslag i afseende på de beslut och åtgärder, som
deruti meddelade nya eller förändrade stadganden å Fullmäktiges sida påkallade,
och Kommissariatet, den 1 Februari 4855, afgifvit detta yttrande samt häruti fästat
uppmärksamheten på vigten deraf, att Riksgälds-kontoret, med hänsigt till den
1 reglementet föreskrifna upplåning af anvisade medel för jernvägs-anläggningarne,
så skyndsamt som möjligt eihölie kännedom orri de tider, då , dessa medel borde
utbetalas; så och ehuru den begärda fastställelsen å Rikets Ständers angående denna
upplåning vidtagna beslut då ännu icke var af Kongl. Maj:t meddelad, ingingo
Fullmäktige påföljde dag till Kongl. Maj:! med underdånig anhållan, att, så snart
de anslagssummor, sorn, vid vissa terminer under loppet af åren 1855 och 1856,
för Statens jernvägsbyggnad!!- erfordrades, möjligen kunde till sitt ungefärliga belopp
bestämmas, samt arbetstiden för jernvägen mellan Gefle och Fahlun, hvaraf
utbetalningen af det dertill beviljade lån berodde, vöre bestämd, Kongl. Maj:t täcktes
härom låta meddela Fullmäktige underrättelse. Vid Fullmäktiges näst derefter
hållna sammankomst, eller deri 9 Februari 1855, beslöto Fullmäktige inhemta Kommissariatets
utlåtande, angående bestridandet af de göromål och åligganden, som
komrne att föranledas genom den förestående upplåningen samt de nya slats-obli -  gationernas utgifning och bokföring, äfvensom deremot inflytande medels redovisning
m. rn.; med hvilket utlåtande Kommissariatet inkom till Fullmäktiges session den
2 Mars, då detsamma bordlädes; hvarefter Fullmäktige, som ansågo sig hvarken
böra eller kunna bestämma upplånings-summans belopp, innan Fullmäktige erhållit
den i underdånighet begärda upplysningen om hvad under dåvarande år behöfde
utbetalas utaf anslaget för stamjernbanornas anläggande, vid sina sammankomster
Stals-tJlsliollels Utlåtande JU 39.
den 19 och ‘21 i sistnämnde månad, afgjorde frågorna saint meddelade sina be-*
slut angående obligationernas räntefot, valörer och serie-indelning samt lydelsen af
både sjelfva obligationerna och dertill hörande riinte-kuponer, äfvensom angående
obligalions-papperets storlek och beskaffenhet, de särskilda vattenmärken, som deruti
borde anbringas, och kontrollerna vid detta pappers tillverkning. Derjemte af
läto
Fullmäktige skrifvelse till Banko-fullmäktige, med begäran, att föreskrifter matte
meddelas, ej mindre om ofördröjligt vidtagande af de för sagde pappers tillverkning
vid Tumba pappersbruk erforderliga förberedande åtgärder, än äfven om den
beställda papperstillverkningens företagande så skyndsamt sig göra lät, på det alt
åtminstone det till en början erforderliga papperet måtte kunna till Riksgälds-kontorel
aflemuas före Maj månads slut. Vidare begärde Fullmäktige i samma skrifvelse
underrättelse om föreståndaren lör Bankens sedeltryckeri vöre af sina tjenstegöromål
oförhindrad alt åtaga sig och med erforderlig skyndsamhet fullgöra obli
gationernas
tryckning på det sätt densamma, enligt Fullmäktiges derom meddelade
beslut, skulle verkställas. Till svar å denna skrifvelse tillkännagåfvo Banko-fullmäktige,
under den 5 och 19 April, alt, enligt bruksförvaltarens vid Tumba gjorda
anmälan, kunde den här i hufvudstaden bosatta person, som åtagit sig förfärdiga
pappersformen, icke förr än vid Maj månads slut få samma form färdig, hvadan
och då en månad åtginge för papperets tillverkning jemte dertill hörande arbeten,
ifrågavarande pappersbeställning först ,vid slutet af Juni skulle kunna fullgöras, samt
alt trycknings-arbetena för Bankens räkning icke hindrade tryckeri-föreståndaren
att åtaga sig tryckningen af meranämnde obligationer. Jemte det Fullmäktige, vid
sammankomsten den 20 April, meddelade åtskilliga närmare föreskrifter angående
det tryck och de stilar, som för obligationerna och kuponerna skulle begagnas,
infordrades från ej mindre föreståndaren för Bankens tryckeri än 2:ne andra
namngifna personer anbud å öfvertagandet af bestyret med obligationernas tryckning
emot derför fordrad betalning jemte ersättning för de vid denna tryckning erforderliga
stämplar och plåtar m. m. Sedan dessa anbud och prisuppgifter blifvit
inlemnade och granskade, fick merbemälde tryckeri-föreståndare, den 28 April,
sig uppdraget att verkställa ifrågavarande obligationers samt dertill hörande räntekuponers
tryckning på det af Fullmäktige beslutade sätt. Efter det Kongl. Maj: t»
genom Bref af den 25 i nästföregångne månad, tillkännagifvit, att för stambanornas
anläggning skulle, utöfver ett förut uppgifvet belopp af 500,000 R:dr B:ko,
en lika summa erfordras under årets 4 sista månader, bestämdes och fastställdes,
enligt protokollet för den 28 April, beloppet af det första lån, som för jcrnvägsanläggningarno
skulle upptagas, till 2,000,000 R:dr sagde mynt. Derjemte fattades
dels då, och dels vid Fullmäktiges sammankomster den 4 och 11 Maj, liera
beslut angående obligationernas bokförings- och för värings—sät t samt redovisningen
nf de vid upplåningen influtna medel, äfvensom särskilda stadgar fastställdes rötande
tillverkningen och redovisandet af obiigationspapperet. Sistnämnde dag an
-
Stats-Utskottels Utlåtande .Vs 39.
malde Fullmäktige hos Kongl. Majrt de af dem vidtagna besluten i afseende på
upplcinings-beloppcis bestämmande samt obligationernas lydelse, valör och räntefot
jemte så väl obligationernas som ränte-kuponernas tryckningssätt och utseende;
hvarjemte Fullmäktige, sorn funno lämpligt medgifva, att de förfallna räntekuponerna
finge i all för Riksgälds-kontorets räkning utom hufvudstaden inflytande uppbörd
till sitt fulla belopp emottagas och levereras lika med Rikets Ständers Banks
sedlar, anhöllo om Kongl. Majtfs Nådiga medgifvande och föreskrift, att sådane förfallna
kuponer äfven måtte varda mottagne vid uppbörden af de till Kongl. Statskontoret
ingående krono-ulskylder samt vid skeende penninge-remisser till della
embetsverk öfversända, och att desamma likaledes måtte fa begagnas vid tull-afgifternas
inbetalning till de i landsorten befintliga tullkamrar och, på samma sätt
som i tull-uppbörden influtna kontanta medel, levereras till Kongl. General-tullstyrelsen.
Vid sessionen den 25 Maj algjordes frågan angående omfattningen af
den Riksgälds-kontorets särskilda räkning med Rikets Ständers Bank, hvilken borde
derstädes öppnas för insättningar och utassigneringar af hvad genom upplåningen
komrne att inflyta. Till förekommande af underslef eller missbruk vid den då förestående
obligations-tryckningeu samt dertill anskaffade materialiers begagnande,
föreskrefvo Fullmäktige, den 8 Juni, särskilda kontroller och säkerhetsmått. Som
del vid Tumba, i afräkning å den derstädes gjorda beställning, först tillverkade
samt till Riksgälds-kontoret aflemnade obligations-papperet ansågs icke kunna godkännas
och antagas, så och jemte del vederbörande erinrades derom, att annat, i
anmärkta hänseenden förbättradt, papper måtte så skyndsamt sig göra lät, varda
vid nämnde pappersbruk tillverkadt och till Riksgälds-kontoret aflernnadt, beslöto
Fullmäktige, vid sin sammankomst den 22 Juni, att för de af långifvare i stadgad
ordning till Riksgälds-kontoret inbetalda belopp låta utfärda särskilda interims-r
qvittenser, hvilka, så snait obligationerna hunne förfärdigas, skulle komma att utbytas
emot obligationer af den eller de serier, som långifvarne vid insättnings —
tillfället uppgifvit. Vid denna sammankomst bestämdes kapital-rabatten å de summor,
som upplånades emot 3V> procents ränta, och blef densamma fastställd till
12 Vi procent, hvadan långifvare således borde erlägga 87 'A procent utaf det belopp,
derå 3'/j-procents-obligationerna voro utfärdade. Likaså beslöts då. ait allmänheten
skulle genom kungörelser i tidningarne underrättas om den upplåning,
som från och med nästföljande månads början komme att af Riksgälds-kontoret
företagas samt om derför bestämda vilkor. Dessutom stadgades vid samma tillfälle,
huru vid insättningar och assigneringar å den nya banko-räkningen skulle
förfaras. Enär den tidpunkt nalkades, då de utgifna interims-qvittenserna skulle
emot obligationer utbytas, beslöto Fullmäktige, enligt protokollet för den 20 Juli,
att emottaga och till en början för ifrågavarande obligationer -använda från Tumba
ytterligare levereradt papper, ehuru ej heller detta ansågs tillfredsställa Fullmäktiges
-
Ståts-Utskottets Utlåtande M 36.
liges skäliga anspråk i alseende på de i detsamma anbringade vallenmärken; men
derjemte aflals skrifvelse till Banko-fullmäktige med begäran, alt, vid tillverkningen
af det återstående papperet, sagde märken måtte erhålla större tydlighet. 1 fråga
om de emot utgifna fonderade stats—obligationer influtna och å Riksgälds-kontörets
nya räkning i Banken insatta medel, förordnade Fullmäktige, den 31 Augusti, alt
dessa medel skulle i runda summor från nämnde banko-räkning öfverflyttas till
Hiksgälds-kontorets vanliga inkomst- oell utgifts-räkning, under iakttagande att hvad
sålunda, komme att från den förra räkningen utassigneras icke finge öfverstiga beloppet
af de för stam-jernbanornas anläggning verkställda utbetalningar. Genom
den 27 December fattadt beslut, bestämdes den summa, sorn för lånets amortering
samt då förestående ränteliqvider skulle på sätt förut vore stadgadt afsätlas, till
3 procent å det före 1856 års slut genom upplåning emot oftanämnde obligationer
influtna belopp, hvarvid föreskrefs. alt den bestämda ränte- och amorteringssumman
borde utgå af samma års bevillning och insättas å förstnämnde bankoräkning
för alt lill sagde liqvider vara att tillgå.
Sedan Kommissariatet inkommit med sitt infordrade utlåtande i anledning af
några, .i slutet af år 1855, hos Fullmäktige framställda förslag till befrämjande af
upplåningens framgång samt de fonderade stats- obligationernas större begärlighet
och gångbarhet i allmänna rörelsen, och eber härom under föregångue dagar hållna
öfverläggningar, meddelade Fullmäktige, enligt protokollet för den 31 Januari 1856,
följande beslut, nemligen: att derest lill Kongl, Majits Befallningshafvande inbetaides
det för önskade stals-obligationer belöpande kapital och detsamma, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes försorg, ufvorsändes till Riksgälds-kontorct, skulle, så
vidt tillgång å sådane obligationer funnes och den bestämda upplåningssumman derigenom
icke öfverskredes, desamma af Riksgälds-kontoret Kongl. Majlis Befallningshafvande
tillsändas, för alt tillställas den, af hvilken inbetalningen af sagde kapital,
jemte den å obligationerna upplupna, fastän icke förfallna ränta, skett; — att
vederbörande landtstats tjenstemän skulle såsom ersättning för besväret med de inbetalda
medlens mottagning och öfverremitterande samt obligationernas utlemnandc
erhålla enahanda belopp, eller Vedels procent, som remisslaget å stats- och riksgälds—medlen
utgjorde; —— att hos Kongl. Majit skulle i underdånighet anmälas
hvad sålunda blifvit af Fullmäktige beslutadt för befordrande af slats-obligationer
nas utspridning i landsorterna, samt derjemte anhållan göras om Kongl. Majits Nådiga
samtycke till den för sådant ändamål äskade medverkan af Kongl. Majlis Befallningshafvande
och dem underlydande tjenstemän ;— att direktionerne för filial- och privatbankerna
skullo meddelas närmare underrättelse om de för sagde obligationer föreskrifna
ränte- och betalningsvilkor samt om de förfallna räntekuponernas medgifna aflemnande
och emottagning i allmänna uppbörden; — att bemälda direktioner tillika skulle
erbjudas ej allenast att, i utbyte emot derför belöpande valuta, få önskade obligaBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. i Sami. 1 Afd. 14 Haft. 4
26
Stals-Vtskollets Utlåtande M 39.
tioner, så vidt tillgång derå funnes, kostnadsfritt från Riksgälds-kontoret sig tillsända,
utan ock att få besvär och postporto m, m. godtgjorda, enligt den för
Landträntmästarnes remisslage å stats- och riksgäldsmedlen gällande beräkningsgrund;
— alt för återköpande af i sådant ändamål hos Riksgälds-kontoret företedda
4-procents-obligationer samt godtgörande af derå upplupen, men till betalning icke
lörfallen, ränta, en till 10,000 R:dr B:ko bestämd summa skulle utaf Riksgäldskontorets
i Banken innestående medel utassigneras, under vilkor, att dylika af
Riksgälds-kontoret inköpta obligationer, så snart tillfälle dertill sig erbjöde, blefve
återigen försålda; — samt att till ränte- och amoriissements-fonden skulle öfverlätas
Smålands Hypotheks-förenings Riksgälds-kontoret tillhöriga 4'/2-procentsobligationer
å det sammanlagda belopp, som närmast motsvarade samma fonds behållning
utöfver hvad som erfordrades för redan förfallna räntekuponers inlösande.
Deremot blefvo de, enligt sistnämnde protokoll, gjorda och vid samma tillfälle prof—
vade framställningar, angående slals-obligationernas tillhandahållande och försäljning
i landtränterierna, angående dessa obligationers erbjudande och användande vid
de å Riksgälds-kontoret anvisade låne- och anslagssummors utbetalning, angående
lörändradt sätt för ifrågavarande upplånings verkställande, och angående medgifvandel
af sådana lånevilkor, hvarigenom ökad ränte-inkomst bereddes för de i
denna upplåning insatta kapitaler, af Fullmäktige icke bifallna. Med gillande af
Kommissariatets derom gjorda hemställan, medgåfvo Fullmäktige, den 15 Februari
sistlidet år, några föreslagna förändringar i deras förut fattade beslut, rörande vattenmärkena
i obligationspapperet äfvensom obligationernas och kuponernas tryckning
Qch utseende ; hvarjemte beslöts, att de redan utlemnade obligationerna skulle
utbytas emot andra i sagde hänseenden förändrade obligationer. Samma dag ari—
höllö Fullmäktige hos Kongl. Stats-kontoret, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte anmodas att, hvar inom sitt län, genom utfärdade och från predikstolarne
upplästa kungörelser, meddela allmänheten upplysning om de förfallna räntekuponernas
emottagning i krono-uppbörden. Vid Fullmäktiges sammankomst den 18
April samma år, meddelades de i deras Riksdags-berättelse, sidd. 46—47, intagna
föreskrifter, angående bokförings- och redovisningssättet för ej mindre de
emot stats-obligationer upplånta medel än verkställda utbetalningar till de för Statens
räkning företagna eller med statsbidrag understödda jernvägsanläggningarne.
Efter det fråga, den 4 April 1856, blifvit väckt om en sådan förändring af
vilkoren för oftanämnde upplåning, att de obligationer, emot hvilka denna upplåning
verkställdes, kotnme att blifva för långifvarne mera fördelaktiga och begärliga,
företogs denna då bordlagda fråga till behandling den 25 i samma månad,
hvarvid Fullmäktige ansågo sig för det dåvarande böra uppskjuta afgörandet af den
ifrågaställda färändringen i dittills gällande upplåningsvilkor, dock förklarade Fullmäktige
sig vilja under loppet af påföljande Juni månad och äfven dessförinnan, i
fall omständigheterna dertill föranledde, taga samma fråga under förnyad prof
-
Stats-Utskottels Utlåtande JW 39.
27
ning. I öfverensstämmelse med detta förklarande, blef frågan om lånevilkorens
förändrande, den 26 i nyssnämnde månad, ånyo föremål för Fullmäktiges öfverläggning;
men på förut anförda skäl och med afseende å den allmänna penningeställningen,
hvilken då ansågs icke medgifva någon betydligare upplåning ulan alltför
stora uppoffringar från del allmännas sida, beslöto Fullmäktige tillsvidare
uppskjuta denna frågas afgörande.
Enligt hvad Fullmäktige i sin berättelse tili Rikets Ständer uppgifvit, utgör
sammanräknade kapitalbeloppet af alla, före innevarande riksdags början, från Riksgälds-kontoret
utlemnade obligationer för de till jernvägsanläggningarne upplånla
rnedeF endast 279,900 R:dr Runt, samt den summa, som, utom redan vid obligationernas
utlemnande upplupna och af långifvarne ersatta räntor, för dessa obligationer
till Riksgälds-kontoret influtit, 272,850 R:dr sagde mynt.
De utaf Rikets sednast församlade Ständer beslutade åtgärder till införande
af ett inhemskt fondsystem hafva alltså så till vida icke gått i fullbordan, att
Fullmäktige endast kommit i tillfälle att försälja obligationer till ett högst ringa
belopp. Anledningen till detta förhållande torde hufvudsakligen vara att söka deri, att
verkställigheten af Fullmäktiges beslut om upplåningen icke korn till utförande i
en tidpunkt, då det kunnat hafva bästa framgång och tillika mest gagneligt inverka
på den allmänna penningeställningen, utan först en längre tid derefter, då
penningemarknaden redan begynt antaga en för beslutets utförande mindre fördelaktig
ställning.
Till ådagaläggande af ej mindre de förändringar, Riksgälds-kontorets kontanta
behållning och emot andra verks och inrättningars räntebärande obligationer tillsvidare
förräntade medel undergått från ofvannämnda upplånings början intill slutet
af Oktober månad sistlidet år, än de tillgångar, Riksgälds-kontoret egt för att under
denna lid kunna verkställa då förfallna utbetalningar, oaktadt den med upplåningen
afsedda kassaförstärkning allenast till en mindre de! erhållits, har Utskottet
låtit i tabellform uppgöra härvid bilagda, hufvudsakligen [tå Kommissariatets
till Fullmäktiges ordinarie sessioner afgifna kassa-rapporter grundade, sammandrag,
upptagande Riksgälds-kontorets i Ranken inriestående behållning samt inkomster
och utgifter under hvarje vecka af sagde tidrymd.
Beträffande särskildt den af Fullmäktige, i Januari månad sistlidet år, beslutade
åtgärd i afseende på en viss bestämd summas utassigneriog utaf Riksgäldskontorets
i Banken innestående behållning, för att dermed, till befordrande af
obligationernas gångbarhet, kunna återköpa obligationer af deras innehafvare då
sådant önskades, har Utskottet ansett sig böra upplysa, att denna åtgärd, för
hvilken Utskottet ej funnit något stöd i reglementet och hvars ändamålsenlighet
förefallit Utskottet tvifvelaktig, icke ledi till någon verkställighet,
28
Stals-Ulskottets Utlåtande JM 39.
24:o.
Angående Riksgälds-kontorets sedan sista Riksdag öppnade räkning i Rikets
Ständers Rank.
(Rev.-ber. sidd. 71—72. Fullmakt, utlät. sidd. 78—80.)
Enligt Fullmäktiges i afseende pä denna räkning meddelade och af Revisorerne
omförmälda föreskrift, skulle å densamma, utom alla emot fonderade statsobligationer
upplånta medel samt det årliga ränte- och amorterings-anslaget för
ifrågavarande obligationer, äfven insättas hvad såsom ränta och kapital—afbetalning
komme att inflyta för enskilda bolag till jernvägsanläggningar beviljade lån; varande
af Revisorerne emot nu anförda föreskrift erinradt, att densamma syntes
mindre förenlig' med reglementets stadgande, att amortissements-fonden skall
särskildt redovisas för att framgent kunna, för dermed afsedt ändamål, oförryckt
tillhandahållas och användas, samt att, genom denna föreskrifts framtida tillämpning,
bokföringen inom Riksgälds kontoret skulle blifva både mindro redig och dessutom
ofullständig.
Då Utskottet, som framdeles kommer att afgifva sitt utlåtande angående fortsättningen
af den vid sednaste riksdag beslutade upplåning emot fonderade statsobligationer,
ämnar att bland andra dermed gemenskap egande frågor äfven behandla
bokföringssättet för de genom denna upplåning influtna medel och deraf
verkställda utbetalningar samt föreslå de beslut och stadganden, hvilka torde böra
härom af Rikets Ständer meddelas, får Utskottet hemställa,
att den, med hänsigt till Fullmäktiges beslut angående ofvan
nämnde
banko-räkning, af Revisorerne gjorda erinran icke må föranleda
till någon särskild åtgärd.
2S:o.
Angående de närmare bestyren med fondväsendet och statsskulds-systemet(Rev.
-ber. sid. 73. Fullmakt, uti. sid. 82.)
I öfverensstämmelse med Revisorernes hemställan, skall Utskottet, vid be
handlingen
af andra väckta frågor om förändring i Riksgälds-kontorets organisation
och sättet för göromälens besörjande inom detta verk, taga i öfvervägande
och yttra sig öfver ^Revisorernes framställda förslag, att de närmare bestyren ined
fondväsendet och statsskulds-systemets oafbrutna och verksamma bandhafvande
samt dermed förenade åligganden måtte uppdragas åt vissa af Fullmäktige utsedde
deputerade.
Slats-Utskollets Utlåtande 39.
29
26:o.
Angående beviljade arfvoden för nya eller ökade göromål i anledning af upplåningen
emot fonderade stats-obligationer.
På grund af det i Riksgälds-kontorets reglemente vid sednaste riksdag införda
stadgande, att till vedergällning för de nya eller ökade göromål, som för
verkställigheten af den då beslutade upplåningen emot fonderade stats-obligationer
jemte deraf föranledda bestyr, blefve ålagda vissa tjenstemän vid detta verk, särskilda,
efter sagde göromåls beskaffenhet och trägenhet lämpade, arfvoden finge
dessa tjenstemän af Fullmäktige tilldelas, hafva under den derefter förflutna tid,
enligt Fullmäktiges protokoller, följande belopp beviljats och ulanordnats, nemligen:
lör
år 1855 R:dr B:ko 1,700: 40.
för förra hälften af sistlidet år  » . » 1,975: —
och för samma års sednare hälft ...» » 1,681: 32.
27:o.
Angående de till förräntning af Riksgälds-kontorets kontanta behållning uppköpta
eller belånta räntebärande obligationer.
(Rev.-ber. sidd. 73—74.)
Utaf de Riksgälds-kontoret tillhöriga och med 4!/2 procents ränta löpande
hypotheksförenings-obligationer, hvilkas sammanlagda kapitalbelopp vid Revisionsberättelsens
afgifvande utgjorde .
R:dr B:ko 1,220,750: —
halva under sistlidet är obligationer å tillsammans . » » 4,500: —
användls till förräntande af amortissements-fonden
för de fonderade stats-obligationerna. Det härefter
återstående beloppet af förstnämnde obligationer . . » » 1,216,250: —
har genom verkställda obligations-uppköp under
Augusti och September månader sagde år ökats
med  2,082,033: 16.
hvarifrån afgår en under årets lopp
utlottad och inlöst obligation å . 2,366: 52. 2.079,666:32.
Utom de nämnde amortissements-fond tillhöriga obligationer,
innehade Riksgälds-kontoret således vid detta
års början hvpotbeksföreniugs-obligationer å ett sam
manräknadt
kapital af , , ,  » » 3,295,916: 32.
Transport R:dr B:ko 3,295,916: 32,
30
Stals-Ulskotlels Utlåtande „>? 30.
Transport R:dr B:ko 3,295,916:32.
nemligen 4 '/j-procents-obligationer
å
B:ko R:dr 1,718,550: —
och 4-procents dito å » » 1,577,366: 32.
Derjemte var vid samma tidpunkt ett kapitalbelopp
af
» » 330,000: —
utål Riksgälds-kontoret förräntadt genom utgifna lån
emot skuldförbindelser med 5 procents årlig ränta samt
hypothek af enahanda obligationer.
Följaktligen uppgingo Riksgälds-kontorets, genom
uppköpta eller belånta hypotheksförenings-obligationer,
då förräntade medel till en summa af .... » » 3,625,916: 32.
eller, med afdrag af den vid 4-procents-obligationernas
uppköpande iakttagna kapitalrabatt å 9 procent . . » » 141,963: —
lill
R:dr 3,483,953:32.
Efter afdrag af de vid obligationernas inköpande å dem upplupna och af
Riksgälds-kontoret godtgjorda räntor, har detta verks ränte-inkomster, genom dess
kontanta behållnings förräntande på nu uppgifna sätt,
utgjort under år 1856  R:dr B:ko 78,097: 6. 4.
28:o.
Angående beviljade uppköp af Hypotheksförenings-obligationer med kapitalrabatt
samt för sådana obligationers uppköpande stadgade vilkor.
Till följd af Kongl. Maj:ls, i slutet af Juli månad sistlidet år, Kongl. Statskontoret
meddelade befallning att, i egenskap af förskott å förestående liqvider,
öfverlemna till Riksgälds-kontoret influtna, men för de närmaste stalsbehofven umbärliga,
medel, på det att desamma mätte kunna göras fruktbärande och för den
allmänna rörelsen tillgängliga, har Riksgälds-kontoret från Kongl. Stats kontoret
erhållit:
under påföljde Augusti månad R:dr B:ko 2,000,000.
» » Oktober  500,000.
» » November ...... 500,000.
» » December  500,000.
eller tillsammans R:dr B:ko 3,500,000.
Genast efter emottagande!, af den först aflemnade summan utaf dessa medel,
hafva Fullmäktige gått i författning om densarnmas förräntning genom inköpande
ellef belånande af de i sådant afseende, enligt Riksgälds-kontorets reglemente, antag
-
Stals-Vtsknllels tillåtande JH$ 39,
34
liga räntebärande obligationer, vid hvilka obligationsköp ej allenast tillämpats förut
vid dylika fall iakttagna stadganden, på grund hvaraf uppsägningsbara eller till betalning
efter viss bestämd tid förfallande obligationer blifvit upphandlade, utan äfven
medgifvits, alt af Hypotheksföreningarne utfärdade och med 4 procents ränta löpande
obligationer, som inom en tidrymd af 40 år efter skeende utlottning voro betalbara,
kunde till Riksgälds-kontoret försäljas, emot betalning af 91 procent utaf det förskrifna
kapitalet. Dock fästades härvid det förbehåll, att säljaren skulle aflemna
särskild, af Fullmäktige godkänd, förbindelse för godtgörande af den kapitalförlust*
som, i händelse obligationerna före deras utlottande varda af Riksgälds-kontoret
föryttrade, möjligen kunde för detta verk uppkomma genom deras försäljning under
det pris, hvartill de af detsamma blifvit inköpta; och borde säljaren vara berättigad
och förpligtad att tre månader efter skedd uppsägning, enligt obligationernas försäljningspris,
återköpa de till Riksgälds-kontoret föryttrade, sedermera icke utlottade,
obligationerna; skulle åter säljaren icke å bestämd tid sådant fullgöra, borde desamma
inom en månad derefter å Stockholms stads Auktionskammare af Riksgäldskontoret
försäljas, såvida Riksgälds-kontoret ville af förbindelsens utgifvare utkräfva
någon ersättning för nämnde prisskillnad och omkostnader.
Då således säljarne af ifrågavarande obligationer genom sina afgifna förbindelser
åtagit sig hufvudsakligen samma ersättningsskyldighet för prisskillnad och kostnader
vid obligationernas realiserande, som är stadgad i afseende på de, emot hypolhek
af enahanda obligationer, från Riksgälds-kontoret utgående lån, synas de, under nU
anförda vilkor, medgifna obligations-uppköpen i sjelfva verket icke kunna betraktas
annorlunda än såsom hypothekslån. Men i afseende på dylika lån är i Riksgälds—
kontorets reglemente, bland annat, föreskrifvet, alt för de erhållna lånebeloppen skall
erläggas S procents årlig ränta, och att en viss lånetid skall af Fullmäktige bestämmas.
Vid sådant förhållande och i anseende till de svårigheter och förvecklingar,
som torde uppkomma vid ej mindre bokföringen och bevakningen af omförmälda
förbindelser än utkräfvandet af derpå grundade fordringar, bar Utskottet icke kunnat
underlåta att omförmäla denna af Fullmäktige vidtagna åtgärd i fråga om rabattobligationers
uppköpande.
29:o.
Angående vården af Riksgälds kontoret tillhöriga räntebärande obligationer,
(Rev. ber. sid. 74. Fullm. uti. sidd. 82—84.)
Efter omförmälande af den förändring i detta hänseende, som Fullmäktige i
början af år 1835 vidtagit, hvarigenom de hypotbeksförenings-obligationer m. fl.
räntebärande papper, som tid efter annan för Riksgälds-kontorels rökning uppköpts,
och hvilka dittills varit förvarade under Fullmäktiges egen vård, på det sätt att en
Fullmäktig utaf hvartdera Riksståndet samt Fullmäktiges Sekreterare innehaft hvar
32
Ståts-Utskottets Utlåtande JtH 39.
sin nyckel till den kassakista, deruti desamma funnits inlagda, då blifvit, undet*
gemensam ansvarighet för deras behöriga vårdande, öfverlemnade till kommissarierne
jemte Riksgälds-kontorets ombudsman samt den vid detta verk anställde kassabokhållaren,
— hafva Revisorerne yttrat hurusom till stöd för denna förändring r
hvad förut varit stadgadt rörande sådana obligationers förvarande, väl åberopats
Fullmäktiges vid sednasle riksdag erhållna uppdrag att besluta och till verkställighet
befordra sådane förändringar i gällande tjeustgöringsordnings föreskrifter, hvarigenom,
utan nödiga kontrollers åsidosättande, den största möjliga enkelhet och skyndsamhet
vid ärendenas behandling samt minskning i tjenstemännens antal åstadkommes; men
dessa med ifrågaställa förändringar i förvaltningsbostyreu och tjenstegöromålen inom
Riksgälds-kontoret åsyftade ändamål syntes Revisorerne likväl icke hafva vunnits eller
det allmännas säkerhet ökats genom den skedda öfverflyttningen af bestyret med
och ansvarigheten för vårdandet af de Riksgälds-kontoret tillhöriga räntebärande
obligationerna.
Med anledning af detta yttrande, hafva Fullmäktige, bland annat, erinrat och
upplyst: att, sedan Riksgälds-kontoret vid 1840 och 1841 års riksdag fick sig uppdraget
att genom uppköp eller belåning af räntebärande obligationer, göra en del af
detta verks kontanta kassa fruktbärande, läto Fullmäktige förvara nämnde obligationer,
jemte andra mera vigtiga handlingar, uti en kassakista, försedd med 5 särskilda
lås, hvartill nycklarne innehades af en Fullmäktig utaf hvarje Riksstånd samt
Fullmäktiges Sekreterare; att följaktligen samtlige Fullmäktige slodo omedelbarligen
i ansvar för den valuta, som de i kistan inlagda obligationerna innefattade, helst,
ifall något ur denna kista förkommit, det svårligen kunde ådagaläggas, genom hvilken
eller hvilka bland Fullmäktige en sådan skada förvållats; att, då denna kista icke
utan samtlige nyckelvårdarnes närvaro kunde öppnas, måste de Fullmäktige, som
innehade de 4 nycklarne till densamma, infinna sig i Riksgälds-kontoret vid
hvarje tillfälle, då räntekuponer skulle från obligationerna afklippas, uppsagda elier
förfallna reverser framtagas samt gamla obligationer utbytas emot nya o. s. v.;
att alla dessa bestyr obestridligen borde räkuas til! den dagliga förvaltningen,
hvars ombesörjande tillhörde kommissarierne; att det med sådana obligationers
förvarande förenade uppbördsansvar likaledes rätteligen ålåge Kommissariatet; att,
enär de trenne kommissarierne vid obligationsvården biträddes af tvenne andra Riksgälds-kontorets
tjenstemän, hade, genom den anmärkta öfverflyttningen, någou
ändring i nyckelvårdarnes antal icke skett; att med denna öfverflyttning ej kunnat
åsyftas att tillvägabringa någon minskning i tjenstemanria-personalen utan endast
beredandet af all den enkelhet vid ärendenas behandling, som utan åsidosättandet
af nödiga kontroller vore verkställbar; att sagde ändamål äfven vunnits med den
vidtagna förändringen, genom hvilken den omväg försvunnit, som förut förefanns,
då obligationerna med tillhörande räntekuponer lågo under Fullmäktiges vård,
för att
Slals-Ulskollels Utlåtande M 59.
33
för att, allt efter som de förfölie till inlösen, öfverlämnäs till kommissarierne,
hvilka ater i sin ordning uppbure valutan för desamma; alt den fordna splittringen
i ansvarigheten för meranämnde handlingar och deras valuta således upphört;
att deremot numera samma tjenstemän, som under solidarisk ansvarighet hade sig
ålagd t att emottaga och qvittera alla till Riksgälds-kontoret inflytande kontanta
medel, också med enahanda ansvarsförbindelse hade under sin vård alla samma
verk tillhöriga säkerhetshandlingar; samt att Fullmäktige visserligen ingalunda
kunnat afse att genom den nu ifrågavarande åtgärden bereda någon ökad säkerhet
för det allmänna; dock hade en ökning i kontrollerna derigenom verkligen
uppkommit i anseende till den af Fullmäktige beslutade årliga inventeringen och
den särskilda anteckningslistan öfver de i kassakistan förvarade obligationer, hvilken
lista föres af en i kassavården icke deltagande tjensteman.
I betraktande af nu anförda jemte öfriga i Fullmäktiges utlåtande uppgifna
omständigheter och förhållanden, har Utskottet icke funnit skäl till anmärkning
emot den förändring, som Fullmäktige efter sednaste riksdag vidtagit i det förut
stadgade och iakttagna förvaringssättet lör de räntebärande obligationer, hvilka för
Riksgälds-kontorets räkning blifvit inköpta eller belånta.
30:o.
Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.
(Rev,-ber. sid. 75.)
Slutligen och då Utskottet funnit, att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, under
hela den lid, som Rikets Ständers sednast församlade Revisorers samt Utskottets
granskning af förvaltnings-åtgärderna vid detta verk omfattat, hafva med
nit och ospard möda uppfyllt de af Rikets Ständer dem lemnade uppdrag, får
Utskottet tillstyrka,
att Fullmäktige må tillerkännas decharge för de af dem, sedan
1833 och 1834 års riksdags början till och med den 23 Oktober
sistlidet år, vidtagna samt i deras protokoller antecknade beslut
och åtgärder.
Stockholm den 26 Februari 1857.
Eih. till Jl. St. TrolA856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
3
3 i
Stals-UtsJtoltets Utlåtande M 39.
Reservationer:
Emot 14:de punkten, angående fördröjdt utförande och fullbordande af vägförbättrings-
och vuttenaftappnings- jemte andra med statsbidrag understödda arbetsföretag
:
af Herr Bildt, Gillis, hvars i afseende på denna punkt yttrade mening hufvudsakligen
öfverensstämde med det af Riksgälds-afdelningen föreslagna utlåtande:
»I.ika med Revisorerne, finner jag anmärkningsvärd!, att de af vederbörande
föreslagna samt derefter fastställda och genom ingångna kontrakter föreskrifna terminerna
för fullbordandet af arbetsförelag, hvartill statsbidrag erhållits, vid så många
fall måst förlängas, samt att ytterligare anstånd efter den förlängda arbetstidens förlopp
ofta måst beviljas. Visserligen kunna under arbetsföretags utförande oförutsedda
händelser eller andra tillfälliga förhållanden inträffa, sorn hindra eller försvåra
arbetenas fulländande inom den derför vid deras början beräknade tid; men ehuru
de för Stats-Utskottet tillgängliga handlingar endast i några fall innefatta erforderliga
upplysningar för bedömandet af de omständigheter, som föranledt den anmärkta
tidsutdrägten med verkställigheten och afslutandet af de mångfaldiga arbeten,
hvarom nu är fråga, tror jag mig dock kunna antaga, alt uraktlåtenheten att vederbörligen
iakttaga de, med hänsigt till arbetenas fullgörande, i kontrakterna meddelade
tidsbestämmelser till en del måste tillräknas de förhållanden Revisorerne
antydt. För öfrigt instämmer jag i Revisorernes yttrade åsigt om angelägenheten
deraf, att med statsbidrag understödda eller åstadkomna, fastän genom enskild försorg
företagna, arbeten framdeles varda på ett fullständigare och verksammare sätt
än hittills kontrollerade. En sådan fullständigare och verksammare kontroll å ej
mindre arbetenas beskaffenhet och ändamålsenlighet, än sättet för deras utförande,
torde dock svårligen kunna vara att förvänta af den fåtaliga och otillräckliga tjenstemanna-personal,
som för närvarande bar sig uppdragen tillsynen öfver de med
understöd af allmänna medel pågående arbetsföretag inom rikets alla delar. För
öfrigt synes hvad Revisorerne uti ifrågavarande hänseende erinrat och yttrat, jemte
hvad dessutom rörande samma ämne hos Stats-Utskottet förekommit, utgöra ytterligare
bevis på njttan och bchofvet af en, till ledning vid statsbidragens beviljande
samt bestämmande af sältet och tiden för arbetenas utförande, på förhand uppgjord,
omfattande plan i afseende på sådana till kommunikalions-anstallernas underlättande
och förbättrande samt odlingsföretags förberedande erforderlige arbeten, som genom
bidrag af allmänna medel böra företrädesvis befrämjas. Jag får således, för min del,
föreslå:
att Rikets Ständer måtte, — med afseende å de, vid granskningen af
Riksgälds-konlorets förvaltning sedan sistförlidne riksdags början?
Stals-Utskoltets Utlåtande M 39.
33
anmärkta förhållanden i fråga om en mängd med statsbidrag understödda
arbetens fördröjda fullbordande, *— genom afgående underdånig
skrifvelse, för Kongl. Maj:t anmäla sin önskan, att Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader samt derunder lydande tjenstemän
må komma i tillfälle alt ej allenast på ett mera verksamt och
tillfyllestgörande sätt än hittills, i anseende till personalens och derför
anvisade medels otillräcklighet, kunnat ske, kontrollera de, i afse^
ende på sökta och tillstyrkta statsbidrag uppgjorda arbetsplaner och
kostnadsförslag, utan ock, till framtida ledning vid behandlingen af
frågor om dylika bidrag, utarbeta en, på inhemfade upplysningar
och anställda undersökningar om lokala och statistiska m. fl. harvid
förekommande betraktansvärda förhållanden grundad, plan för meranämnde
arbeten samt deras företagande och utförande på ett fullt
ändamålsenligt och så vidt möjligt sammanhängande sätt, i den mån
dertill erforderliga understöd af allmänna medel kunna anvisas».
Emot 23 punkten, angående upplåningen af de för jernvägsanläggningar erforderliga
medel:
af Riksdagsfullmäktigen Ola Månsson från Christianstad län, som reserverade
sig emot Utskottets yttrande, angående Fullmäktiges åtgärder i fråga om upplåningen
emot fonderade slats-obligationer, så vidt detta yttrande skulle kunna tydas såsom
innefattande ett klander emot Fullmäktiges tillgöranden i sagde hänseende, hvilka,
enligt Ola Månssons åsigt, varit med Rikets Ständers, i Riksgälds-kontorets reglemente
meddelade, bestämda föreskrifter fullkomligt öfverensstämmande.
af Herr L. V. Henschen, som instämde i Ola Månssons reservation.
Emot 28 punkten, angående beviljade uppköp af hypolheksförenings-obligationer
med kapital-rabatt samt för sådana obligationers uppköpande stadgade
vilkor:
af Ilefr L. V. Henschen,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Sammandrag af Iliksgälds-kontorets Kommissariats rapporter, jemte andra handlingar, angående nämnde Verks kontanta behållning och tills ridare förräntade
medel samt inkomster och utbetalningar från början af Juli 1855 till den 24 Oktober 1856.
Tills vidare för-  räntade medel.
Outtaget belopp
af Kreditivet i
Rikets Ständers
Bank.
Fnlisrt kassa-rarmorten af
Influtna medel
emot utlemnade
stats-obliga-  tioner.
Återbetalning
af förräntade
medel.
Andra inkomster.
Behållning å Riks-  gälds-kontorets
Inkomst- och Ut-  gifts-räkning uti
Rikets Ständers
Bank.
Behållning å
Riksgälds-kon-  torets särskilda
Banko-räkning
för upplånta och
utbetalda medel
för jernvägsan-  läggningarne.
17
on r. r
Utbetalda medel för upp-  köpta eller belania
hypotheks-förenings-  obligationer.
Återbetalda medel å
Uiksgälds-kontorets på
Banken egande kreditiv.
Utbetalningar för
jernvägs-anläggningar.
Öfriga utgifter.
Summa utgifter.
1,810,200
_
_
Q -
(len 5
Joli
1853
1,266
45
6
14,860
18
8
1,077,827
42
6
1,266
45
6
ti naaaa-iappuiicii ai
den 5 Juli 1855
_
185,000
70,096
29
6
255,096
29
6
!,810,200
—
—
—
—
—
» 12
»
»
5,357
23
1
—
—
—
6,613
12
—
1,066,558
38
6
6,604
20
7
» 12
»
»
17,902
16
17,902
16
. -
1,810,200
» 19
»
»
—
—
—
—
—
—
6,226
12
8
1,069,839
55
2
6,604
20
7
» 19
»
»
2,925
18
2,925
18
.
1,810,200
» 26
»
»
100,222
SO
8
—
—
—
1,717
4
7
1,064,884
—
11
106,826
31
5
» 26
»
»
—
6,672
56
10
6,672
56
10
1.810,200
—
—
—
—
—
» 1
Augusti
»
—
—
—
—
—
—
200,969
57
—
923,477
5
11
106,826
51
.3
» 1
Augusti
»
—
—
542,576
32
-
342,576
52
1,810,200
—
—
—
—
—
» 9
»
»
10,042
10
8
—
—
—
2,044
7
5
881,033
54
6
116,868
41
11
» 9
»
»
44,187
26
10
44,487
26
10
1,810,200
» 16
»
»
234
19
—
—
—
—
2,543
18
11
643,646
5
5
117,105
12
11
» 16
»
»
—
-
239,931
239,951
-
1,810,200
—
—
—
—
—
» 23
»
»
469
20
—
—
—
—
1,304
45
2
589,529
6
2
117,572
52
11
» 25
»
»
—
—
—
'
'
55,621
44
5
55,621
44
5
1,810,200
—
—
—
—
—
» 30
»
»
4,695
8
11
—
—
—
478,681
46
10
290,220
40
10
122,267
41
10
» 50
»
»
—
—
777,790
12
2
777,790
12
2
1.810.200
—
—
1,000,000
—
—
» 6 September
»
—
—
—
—
—
—
105,507
18
—
61,618
35
6
22,267
41
10
» 6
September
»
—
—
66,666
52
267,442
41
4
354,109
25
4
1.810,200
—
—
1,000,000
—
—
» 11
»
»
—
13,669
40
2
74,565
25
8
22,267
41
10
» 11
»
x>
—
.
725
725
.
1,810,200
—
—
1,000,000
—
—
» 20
))
»
—
15,667
29
4
86,950
25
—
22,267
41
10
» 20
»
»
—
■ -
5,280
32
5,280
52
,
1,810,200
—
—
400.000
—
—
» 27
»
»
—
—
—
—■
—
—
603,553
25
6
112,506
33
6
23,276
41
10
» 27
»
»
—
—
445,000
133,137
15
578,137
13
1,695.280
—
—
400 000
—
—
» 4 Oktober
»
21,205
16
—
113,000
—
—
3,377
44
4
49,409
29
10
44,482
9
10
» 4
Oktober
»
—
—
- .
....
r
__
181,535
181,355
.
1,270.750
—
—
400,000
—
—
» 11
»
»
—
—
—
424,450
—
—
8.715
15
11
459,795
54
11
44,482
9
10
» 11
»
»
22,814
10
10
22,814
10
10
1,270,750
—
—
400,000
—
—
» 18
))
»
10,115
16
—
—
—
—
5,088
59
5
523,874
16
2
54,595
25
10
» 18
»
—
—
.
125,000
14,010
—
139,010
_
1,270,750
—
—
400,000
—
—
» 25
»
»
6,561
34
4
186,289
23
9
54,595
25
10
» 25
»
»
—
144,146
26
9
144,146
26
9
1,270,750
—
—
400,000
—
—
» 1 November
»
—
—
—
—
—
—
4,050
14
1
180,155
22
4
54,595
25
10
» 1
November
>J
—
10,184
15
6
10,184
15
6
1,270,750
—
—
400,000
—
—
» 8
)>
»
1,737
19
8
—
—
—
155,794
50
11
228,001
24
1
56,352
45
6
» 8
»
»
—
—
__
105,528
29
2
105,528
29
2
1,270,750
—
—
250,000
—
—
» 15
»
»
1,555
14
11
—
—
—
207,566
47
4
104,256
12
9
7,908
12
5
» 15
»
»
—
—
—
325,000
6,752
10
8
531,732
10
8
1,270,750
—
—
250,000
—
—
» 22
»
»
—
1,601
9
4
59,570
58
1
7,908
12
5
» 22
»
___
66,266
52
—
66,266
52
___
1,270,750
—
—
250,000
—
—
» 29
»
»
—
—
—
—
—
2,780
2
8
28,605
1
9
7,908
12
5
» 29
»
»
. --
15,745
59
15,745
39
--
1,220,750
—
—
250,000
—
—
» 6 December
»
—
—
50,000
—
18,642
42
10
80,125
20
7
7,908
12
5
» 6
December
»
-
17,122
24
17,122
24
1,220,750
—
—
250,000
—
—
» 13
»
—
—
—
—
65,257
29
2
155,685
25
7
7,908
12
5
» 13
X>
»
—
.
-
9,697
26
2
9,697
26
2
1,220,750
—
—
250,000
—
—
» 20
»
»
—
—
—
—
—
—
515,752
20
5
507,552
54
8
7,908
12
5
» 20
‘ »
»
-
143,905
9
2
145,905
9
2
1,220,750
—
—
250,000
—
—
» 24
»
»
—.
—
—
—
7,528
42
11
514,576
29
7
7,908
12
5
» 24
»
»
. .
285
-
285
-
1,220,750
—
—
1,000,000
—
—
»31
»
»
—
—
—
—
—
945,034
40
3
349,452
9
6
15,769
44
5
» 51
»
1)
- -
—
750,000
-
125,000
235,159
12
4
1,110,159
12
4
1.220,750
—
—
1,000.000
—
—
» 5
Januari
1856
—
—
—
—
—
75
45
10
549,371
45
4
15,769
44
5
» 5
Januari
1856
156
12
156
12
,
1,220,750
—
—
1,000.000
—
—
» 10
»
»
—
—
—
—
—
24,035
56
11
14,990
5
11
15,143
44
5
» 10
»
»
—
__
300,000
58,415
26
4
358,415
26
4
1,220,750
—
—
300.000
—
—
» 17
»
»
—
—
—
—
—
743,070
41
8
91,034
27
4
13,145
44
5
» 17
»
»
—
—
520,000
547,026
20
3
667,026
20
3
1,220,750
—
—
500.000
—
—
» 24
»
»
—
—
•—
—
781,850
28
10
884,845
31
6
15,145
44
5
» 24
»
»
- -
,
8,059
24
8
8,059
24
B
1,220,750
—
—
1,000,000
—
—
» 31
»
»
—
—
—
—
—
275,807
44
4
259,828
1
2
15,145
44
5
» 51
»
»
—
.
700,000
150,000
- .
28,825
26
8
878,825
26
8
1,220.750
—
—
1,000,000
—
—
» 7
Februari
»
—
—
—
,
—
55,777
58
11
292,677
24
1
12.625
12
5
» 7
Februari
»
2,928
16
—
2,928
16
1,220,750
—
—
1,000,000
—
—
» 14
»
»
—
—
—
—
83,069
28
10
357,424
15
11
12,625
12
5
» 14
»
»
.
—
18,522
59
—
18,522
39
1,216,250
—
—
1,000,000
—
—
» 21
»
»
—
—
—
4.300
—
—
30,521
28
6
206,574
10
5
8,084
56
5
» 21
»
»
—
...
—
186,071
52
—
186,071
32
1,216,250
—
—
1,000.000
—
—
» 28
»
»
1,541
8
11
—
—
—
14,627
11
10
50,470
15
5
9,425
45
4
» 28
»
—
__
100,000
—
70,551
7
—.
170,551
7
1,216,250
—
—
800,000
—
—
» 6
Mars
»
—
—
—
—
—
—
301,559
52
5
101,598
31
8
9,425
45
4
» 6
Mars
»
.
i
- ..
'
250,651
16
—.
250,631
16
1.216.250
1.216.250
800.000
800,000
I
—
» 15
» 18
»
»
»
9,883
40
6
—*
90,204
186,239
59
51
o
6
165,871
242,117
4
6
9,425
19,297
45
20
4
10
» 15
» 18
X)
x>
»
—
—
—
—
—
—
—
25,752
109,995
22
28
4
25,752
109,993
22
28
4
1.216,250
—
800,000
—
—
» 27
»
»
—
—
—
—
—
129,068
27
1
508,552
58
7
19,297
20
10
» 27
»
»
62,852
40
6
62,852
40
6
1.216,250
—
800,000
—
—
» 5
April
»
404
2
2
—
—
—
1,068,946
20
5
952,824
7
6
19,701
23
» 3
April
»
400,000
44,475
5
6
444,475
3
6
1,216,250
—
1,000,000
—
—
» 10
»
»
—
—
—
—
—
—
105,074
50
2
794,757
45
8
19,701
23
» 10
»
»
. _
.
200,000
___
__
.
45,140
40
—
245,140
40
1.216,250
—
1,000.000
—
—
» 17
»
w
—
98,855
54
10
871,921
22
6
19,701
25
» 17
»
-- -i
21,692
10
21,692
10
1,216.250
'
—
1.000,000
—
—
» 24
»
»
—
—
—
—
—
—
52,865
57
2
745,778
43
8
19,701
25
» 24
»
»
.
159,008
16
—
159,008
16
1,216,250
—
1,000,000
—
—
» 50
»
—
—
—
—
—
—
47,916
42
9
792,295
—
2
19,701
23
» 50
»
»
.
1,400
38
5
1,400
38
3
1,216,250
—
—
1,000,000
—
—
•» 8
Maj
»
—
—
—
—
—
—
46,418
22
2
707,860
.31
4
19,701
23
» 8
Maj
»
-
.
—
150.852
59
—
130,852
39
i
1.216,250
—
1,000,000
—
—
» 15
»
—
111,555
8
—
406,315
59
4
19,701
23
» 15
»
»
,
,
400,000
12,900
—
412.900
1.216,250
—
1,000,000
—
—
» 22
»
»
—
-
—
—
—
—
155,590
6
10
526,865
13
—
19,701
25
» 22
»
x>
,
___
—
13,040
33
2
15,040
33
2
1.216,250
—
1,000,000
—
—
» 29
»
»
—
11.175
44
7
52!!,187
o
7
19,701
23
» 29
»
»
9,854
7
9,854
7
1.216,250
—
1,000,000
—
—
» 4
Juni
—
—
—
—-
—
—
32,899
40
8
545,157
5
3
19,701
23
» 4
Juni
»
--
.
—
15,949
38
15,949
38
-
1.216,250
—
1,000,000
—
—
»11
X>
»
—
—
—
" i
—
—
113,741
11
4
650,406
40
7
19,701
25
» 11
»
»
8,471
24
8,471
24
1,216,250
—
1,000,000
—
—
» 18
»
»
—
—
—
—
—
14,471
56
1
624,481
28
8
19,701
23
» 18
»
»
.
40,397
40,597
.
.
1,216,250
—
—
1,000,000
—
—
» 25
»
»
—
—
—
—
—
5,528
8
6
527,219
29
2
19,70!
19,901
25
» 25
»
»
102,790
8
102.790
8
1,216,250
—
—
—
—
—
» 2
Juli
»
200
—
—
—
—
505,049
47
5
1,016,710
—
7
25
» 2
Juli
x>
. .
___
15,559
28
15,559
28
,
1,216,250
—
—
—
—
—
» 9
»
»
—
—
—
-
—
—
60,401
29
5
473,956
3
4
17,228
7
» 9
»
»
600,000
.
.
5,175
26
8
603,175
26
8
1,216,250
—
—
—
—
—
» 16
»
»
1,555
18
2
-
—
—
407,188
54
1
734,787
56
5
18,765
25
o
» 16
»
))
-
146,337
1
—
146,537
1
- —
1,216,250
—
—
—
—
—
» 22
»
»
—
—
—-
—
—
2,713
46
11
630,424
14
11
18,765
25
0
» 22
»
»
107,077
20
5
107’077
20
5
1,216,250
—
—
—
—
» 50
»
»
—
—
—
.
—
—
1,595
15
11
626,579
30
10
18,763
25
2
» 50
»
»
.
.
5,240
.
5,240
- .
1,216,250
—
—
—
—
—
» 6
Augusti
»
—
—
—
—
—
1,434
46
—
418,752
4
10
18,763
25
2
» 6
Augusti
»
209,262
24
209,262
24
1,278,250
—
—
—
—
» 15
»
»
—
—
—
-
—
—
2,003,618
3
4
1,844,642
5
6
18,474
9
o
» 15
»
)>
65,675
59
___
'  .
400,000
114,054
13
8
577,728
4
8
1,557,591
16
—
—
—
—
» 20
»
»
—
—
—
—-
—
—
3,789
1
2
1,557,876
39
—
18,474
9
2
» 20
»
»
281,715
27
8
_
28,858
54
—
310.554
13
8
2.084,646
32
—
—
—
—
» 24
»
»
—
—
—
—
—
—
915
42
6
995,843
11
8
18,474
9
2
» 27
»
»
559,949
46
5
2,909
25
7
542,949
21
10
5.208.807
16
—
700,000
—
—
» 5
September
»
—
—
—
—
—
—
7,022
9
1
137,957
24
5
18,474
9
o
» 3
September
1,140,818
57
6
24,089
7
—
1,164,907
44
6
3,214,507
16
—
700.000
—
—
» 11
»
»
1,410
12
10
—.
—
—
4,545
25
10
135,296
30
1
19,884
22
» 11
»
5,789
50
__
3,416
38
—
9,206
20
-
3.214,507
16
—
700,000
—
—
» 17
»
—
—
—
—
—
—
5,156
6
6
123,089
28
7
19,884
22
» 17
»
'
.
15,545
8
15,54.3
8
3,215,907
16
—
700,000
—
—
» 24
»
»
—
—
—
—
—
—
4,964
45
7
114,545
19
10
19,884
22
—
» 24
X)
1,455
56
7
12,073
15
9
13,509
4
4
5,215,907
5,216,207
16
—
200,000
—
—
» 1
Oktober
»
—
—
—
-
—
—
508,527
15
3
40,595
11
—
19,884
22
» 1
Oktober
x>
444.444
21
4
157,835
_
9
582,279
22
1
16
—
200,000
—
—
» 8
»
»
—
—
—
2,700
—
—
2,501
45
7
15.283
5
5
440
8
» 8
»
X)
3,047
50
44,444
21
4
2,364
21
4
49,856
24
8
3.216.207
3.216.207
16
—
200,000
—
—
» 15
»
»
10,112
10
8
—
—
66,722
24
11
17,119
18
2
10,552
11
4
» 15
»
»
64,886
10
64,886
10
16
—
200,000
—
—
» 24
»
»
—
—
—
—
—
—
5,164
30
1
18,853
25
9
10,552
11
4
» 24
»
x>
—
3,430
22
6
3,450
22
6
Hör lill Slats-Utskollcts Ullålande 1856 & 1857, Jl? 59.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o AO.
1
]%T:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars 1857, kl. 3 e. ra.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterne under Rik$-S latens
Första Hufvud-Titel.
(U. A.)
I afseende å utgifterna under Första Hufvud-titeln, hvilka omfatta Kongl.
Hof- och Slotts-Staterna samt vid sistlidne Riksdag fastställdes till ett sammanräknadt
belopp af 780,840 R:dr B:ko, motsvarande 1,171,260 R:dr R:mt,
har Stats-Utskottet till pröfning förehaft så väl hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof i berörde hänseende innehåller, som
de af enskilde representanter väckta, till Utskottet remitterade motioner, rörande
denna Hufvud-titel.
Då af nämnda motioner tvänne afse bestämmande af förändrade grunder
för fördelningen af Hufvud-titelns anslag under särskilda rubriker, anser sig Utskottet
böra denna formfråga till behandling företaga, innan det går att yttra sig
i afseende å de i öfrigt gjorda framställningarne, angående dels nya, dels ökade
anslag å ifrågavarande Hufvud-titel.
l:o Genom remiss från Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet äro till
Utskottet öfverlemnade tvänne af Herr Friherre Anders Cederström och Riksdags-fullmäktigen
Anders Eriksson från Elfsborgs län väckta motioner, hvaruti
anföres, att af den konstitutionelt monarkiska styrelseform, som Svenska folket
antagit, följde, utom andra förpligtelser för nationen, äfven den, att på ett med
Rikets värdighet och ett tarfligt folks tillgångar öfverensstämmande sätt bekosta
underhållet för statens chef, Konungen, för Thronföljaren och, vid deras frånfälle,
för de höge personernas efterlefvande gemåler, men att denna förpligtelses utsträckning
till öfrige medlemmar af Konungens eller Thronföljarens familjer, enligt
motionärernes åsigt, saknade all rättsgrund. De hyste den mening, att Konung
liih. lill II. Sl. Prof. 1856 $ 1857. A Sami. 1 Afd. 15 Höft. 1
2
Slats- Utskottets Utlåtande N:o 40.
och Thronföljare, när dc ega familj, hade, hvad dennas underhåll angingc, enahanda
skyldighet, som hvarje annan familjefader, och att nationen härvid endast
borde tillse, att anslaget för omförmälda höga personers eget underhåll fastställdes
så rikligt, att en dylik skyldighet utan ringaste svårighet kunde af dem fullgöras.
Då i nu gällande Riksstat l:sta Ilufvud-titelns anslag icke vore i öfverensstämmelse
med dessa grunder fördelade, hafva motionärerne hemställt, att den
under Ilufvud-titelns förra afdelning, Kofstats-ans/agen, till Deras Kongl. Ilögheter
Arffurstarne anvisade summa måtte med Hans Maj:t Konungens Hofhållningsanslag
sammanföras samt de i samma afdelning upptagne, till Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan anslagne, handpenningar sammanslås med det för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen beviljade anslag. Dessutom och då, enligt motionärernes
tanke, det vore oformligt och mot en skyldig grannlagenhet stridande, att
Rikets Ständer bestämde beloppen, som linge användas för uppköp af furage till
Kongl. Hofstallets utfodring, för upphandling af ved och ljus m. fl. ekonomien
tillhörande utgifter, ansåge motionärerne lämpligast, att dessa utgiftsposter, utan
specifikation, öfverflyttades till Hans Maj:t Konungens personela anslag, undantagande
dock beloppen för möblers underhållande ä Kongl. Slotten och för
Rosersbergs Slott, hvilka borde särskildt upptagas, men icke under Hufvudtitelns
förra anslags-afdelning, der de nu äro uppförde, utan under den sednare
afdelningen, som innefattar anslagen för Kongl. Slotten och för hvilkens särskilda
utgifts-summor redovisning skall afgifvas'. I öfverensstämmelse härmed hafva
motionärerne, under tillkännagifvande för öfrigt att, enligt deras tanke, någon
förminskning af hvad en gång för Konung eller Thronföljare blifvit anslaget aldrig
under dessa personers lifstid kunde eller borde ifrågakomma, samt att motionärerne
ej heller hade något att erinra emot en förhöjning af de höga personernes
anslag, blott densamma skedde i enlighet med ofvan anförda grundsats,
föreslagit följande förändrade fördelning af lista Hufvud-titelns anslag, grundad på
beloppen i nu gällande Riksstat:
l:o Kongl. Hofstats-anslagen.
II. M. Konungen
500,440:
bestående af följande poster:
Kongl. Maj:ts hofhållning
Deras Kongl. Ilögheter Arffurstarne
Kongl. Hofstallets utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprin
-
420,000
20,000
30,000
sens palats
Ved och kol för de Kongl. Hofven
11,230:
25,210:
Transport 50ö,440:
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 40.
3
Transport 500,440:
11. li. 11. Kronprinsen
118,000:
innefattande nuvarande anslag till:
II. K. II. Kronprinsens hofhållning 100,000:
H. K. H. Kronprinsessans handpenningar  18,000:
11. M. Enke-Drottningen
... 80,000:
( Sgr 704,440:
2:o Kongl. Slotten.
Reparationer å Stockholms Slott m. 11. för Kongl. Hofven upplåtne
byggnader
Brandväsendet och yttre lyshållningen å Kongl. Slottet
Drottningholms och Svartsjö Slott
Gripsholms Slott -
Ulriksdahls Slott
Haga Lustslott och park :
Strömsholms Slott
Möblers underhållande å Kongl. Slotten
Rosersbergs Slott
(de två sednaste anslagen hit öfverförde från förra afdelningen)
Sgr 76,400:
Summa B:ko lt:dr 780,840:
Efter inhemtad kännedom af de yttranden i ämnet, som hos ofvannämnda
två Riksstånd vid motionernes remitterande blifvit afgifne, har Utskottet tagit
detta ärende i öfvervägande; och hvad först angår yrkandet, att de å lista Hufvud-titeln
uppförda personela anslags-summor skola på uppgifvet sätt sammanföras
under ett färre antal rubriker, än de nuvarande, anser Utskottet, att en dylik
förändring, i stället att medföra några fördelar, är förenad med ganska väsendtliga
olägenheter. Det torde vara nog att här anföra en, hvilken, enligt Utskottets
tanke, innefattar tillräckligt skäl för det väckta förslagets underkännande.
Motionärerne hafva sjelfve medgifvit, att, med afseende å beskaffenheten af omförmälda
anslag nedsättning af den summa, sorn för Konungens hofhållning en
gång blifvit beviljad, icke kan eller bör ifrågakomma. Om emellertid genom
någon förändring inom den Kongl, familjen anslags-behofvet förminskas, skulle
således, derest ifrågavarande förslag antages, berörde omständighet icke föranleda
till någon jemkning af anslags-summan, utan denna ändock förblifva oförändrad.
Ett sådant förhållande kan dock icke anses förenligt med en skyldig omtanka
och sparsamhet vid hushållningen med Statens medel. Bibehållandet af den nu
-
32,000
5,800
16,400
1,700
5,500
3.000
2.000
8,000
2,000
4
Stats-Ulskottets Vllålande N:o 40.
varande uppställningsformen medför deremot den fördel, att, när det behof, hvarför
anslaget är afsedt, försvinner, sjelfva anslaget i och med detsamma upphör.
För öfrigt synes det Utskottet vara med det Svenska statsskicket mest öfverensstämmande,
att, der anslag för särskilda behof pröfvas nödige, desamma ock för
dermed afsedda ändamål specielt fastställas och i Riksstaten uppföras. Och Utskottet
hyser således den mening, att äfven de ansjags-belopp, som för medlemmar
af den Kongl. Familjen beviljas, böra, såsom hittills, särskildt anvisas och
ställas till de höga personernas egen disposition.
Beträffande derefter frågan om öfverflyttning från Hufvud-titelns förra afdelning
till den sednare af anslagen för möblers underhållande å Kongl. Slotten
och för Rosersbergs Slott samt de öfrige under den förra afdelningen uppförda,
till materiela behof afsedda, anslagens sammanförande med Hans Majits Konungens
Hofhållnings-summa, får Utskottet anföra, att den nu varande fördelningen
af anslags-beloppen grundar sig på Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841
års Riksdag. Rikets Ständer funno då ändamålsenligt, att Hufvud-titeln skulle
bestå af 2:ne afdelningar, innefattande den ena sådana anslag, som voro ställda
till Hans Maj:ts och de öfrige Kongl. Personernes Egen höga disposition och för
hvilka summor och deras användande icke någon redovisning, utan endast qvitto
erfordrades, samt den andra åter sådana anslag, som utginge i och för vidmakthållande
af någon Statens egendom och för hvilkas användande redovisning borde
afgifvas, underkastad granskning af Rikets Ständer och deras Revisorer, äfvensom
af Kongl. Kammar-rätten. Utskottet, som för sin del äfven tinner denna
anordning och den derpå grundade fördelning af ifrågavarande anslag lämplige,
anser derföre, att förstnämnda två anslag, såsom fritagne från revision af Rikets
Ständer, böra qvarstå under Hufvud-titelns förra afdelning samt att de öfrige anslagen,
nemligen de till Kongl. Ilufslallets utfodring, till polis-, lys- och renhållningen
vid Kongl. Slottet och Ar [prins ens Palats samt till ved och kol
för de Kongl. Hofven, fortfarande böra, hvar för sig, der uppföras, hvarigenom
de jemkningar i de särskilda anslags-beloppen, som af förändrade tidsomständigheter
må påkallas, kunna utan svårighet verkställas.
På grund af hvad sålunda är anfördt får 'Utskottet
å hvad motionärerne så i ena som andra afseendet föreslagit afstyrka
Rikets Ständers bifall.
2:o Kongl. Majit har uti högstberörda Nådiga Proposition föreslagit, att,
enär, till följd af If. K. H. Hertigens af Östergöthland snart förestående förmälning,
kostnaden för Dess hofhållning skäligen kunde antagas till ett årligt belopp
af 150,000 Ridr Riksmynt, deruti inbegripne 18,000 R:dr såsom handpenningar
för IL K. Höghets blifvande Gemål, men häraf eller i rundt tal 44,000 Ridr,
borde, enligt den delningsgrund. som, med afseende å de förenade konungarikena
Slals-Ulskoltets Vllålande N:o 40.
5
Sveriges och Norriges olika folkmängd, blifvit antagen, belöpa sig på sistnämnde
Rike, Svenska Statsverkets bidrag till omförmälda hofhållning måtte under benämning:
»Deras Kongl. Höghcter Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland»
uppföras å Riksstaten med det återstående beloppet 106.000 R:dr Riksmynt;
hvaremot det hittillsvarande anslaget för Deras Kongl. Högheter Arffurstärne,
20,000 R:dr banko, eller 30,000 R:dr Riksmynt, hvaraf någon andel icke längre
blefve för H. K. H. Prins Oscar erforderlig, ansetts kunna för »Deras Kongl.
Högheter Hertigen af Dalarne och Prinsessan Eugenie» bestämmas till 20,000
R:dr och således minskas med 10,000 R:dr sistnämnde mynt.
Med hänsigt till de ökade lefnadskostnader, som för H. K. II. Hertigen af
Östergöthland måste blifva en följd af Dess förestående förmälning, ämnad, efter
hvad upplyst är, att under innevarande år ega rum, hemställer Utskottet,
att den af Kongl. Maj:t i berörda afseende äskade summa, 10G,000
Il:dr Riksmynt årligen, må af Rikets Ständer beviljas.
Likaledes tillstyrker Utskottet,
att, med upphörande af det i nu gällande Riksstat för Deras Kongl.
Högheter Arffurstarne uppförda anslag af 20,000 R:dr banko, eller
30,000 R:dr Riksmynt, en årlig summa af 20,000 R:dr sistnämnde
mynt anvisas, att utgå med 10,000 R:dr till H. K. H. Hertigen af
Dalarne och med samma belopp, såsom handpenningar, till II. K. II.
Prinsessan Eugenie.
3:o Uti det å denna Hufvud-titel med 11,230 R:dr banko, eller 16,845
R:dr Riksmynt uppförda anslag för polis-, lys- och renhållningen vid Kongl.
Slottet och Arfprinsens palats har Kongl. Maj:t äskat en tillökning med 5,655
li:dr Riksmynt.
Enligt den Nådiga Propositionen och det uti åtföljande protokoll öfver Finans-ärenden
af den 14 Oktober sistlidet år omförmälda, af Riksmarskalks-Embetet
under den 19 nästförutgångne Juli afgifna underdåniga memorial, deraf Utskottet
fått del, är det till ifrågavarande ändamål nu utgående anslag, till följd
af de i sednare tider betydligt stegrade prisen å olja, arbetslöner och lefnadsförnödenheter
i allmänhet, alldeles otillräckligt och erfordrar, jemlikt en Riksmarskalks-Embetets
memorial bifogad kalkyl, förhöjning med det belopp, som Kongl.
Maj:t begärt; — Och ehuru Utskottet föreställer sig, att de inträffade prisstegringarne
tilläfventyrs äro öfvergående, i hvilket fall blott en tillfällig tillökning
af anslaget kunde erfordras, har likväl Utskottet, då större delen af de i förenämnde
kalkyl uppräknade utgiftsposter, såsom till aflöning för den lägre Slottsstatspersonalen,
till dennas beklädnad m. m., synts Utskottet icke vara, under
närvarande förhållanden, för högt beräknad, trott sig böra tillstyrka
6
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 10,
Rikets Ständers bifall till den äskade förhöjningen) af ifrågavarande
anslag med 5,655 R:dr Riksmynt årligen.
4:o Jemväl anslaget till ved och kol för de Kongl. Hofven, upptaget i nu
gällande Riks-stat till 25,210 R:dr B:ko, eller 37,815 R:dr R:mt, är, enligt
hvad Kongl. Maj:t vidare tillkännagifvit, nu mera otillräckligt och påkallar Tför
höjning
med 12,185 R:dr sistnämnda mynt.
För behofvet af denna förhöjning hafva såsom skäl uppgifvits de på sednare
åren betydligt ökade kostnaderne för inköp och upptagning af ifrågavarande slags
materialier; och Riksmarskalks-Embetets ofvanåberopade underdåniga memorial
innehåirer i sådant afseende en jemförelse emellan de gångbara prisen å ved och
kol år 1819, från hvilken tid anslaget med oförändradt belopp utgått, och dem,
som nästlidet års sommar voro gällande, utvisande, att under denna tidrymd priset
å ved stigit öfver 50 procent och det å kol nära 100 procent. Då det icke
kan antagas, att prisen å ved och kol, hvilka under sistförflutne höst och vinter
ytterligare i hög grad stegrats, hädanefter komma att nedgå under de nästlidne
års sommar å dessa materialier gångbara pris, hemställer derföre Utskottet,
att den ifrågaställda anslags-förhöjningen, 12,185 R:dr R:mt årligen,
må af Rikets Ständer beviljas.
5:o Enär anslaget till reparationer å Stockholms Slott med flere för de
Kongl. Hofven upplåtne byggnader, hvilket alltifrån år 1818 utgjort 32,000
R:dr banko årligen, deraf 25,000 R:dr afsetts till underhåll af Kongl. Slottet
med f. d. Oxenstjernska huset och Vaktstallen derinvid, 2,000 R:dr för Hofstallet
och återstående 5,000 R:dr för H. K. H. Arf-Furstens palats jemte åtskilige
andra till en del ganska betydliga byggnader, visat sig vara, synnerligast
under de sednare årens uppdrifna pris på dagsverken och materialier, så otillräckligt,
att de angelägnaste arbeten måst år från år uppskjutas och ingen utsigt
företedde sig ens till amorterande småningom af den derför erforderliga kostnad,
har Kongl. Majit begärt, att detta anslag, som motsvarade 48,000 Ridr
Riksmynt, måtte ökas med 15,000 Ridr samma mynt.
Af ofvannämnda Statsråds-protokoll och Riksmarskalks-Embetets deruti omförmälda,
Utskottet delgifna, underdåniga memorial af den 21 Maj nästlidet år
inhemtas vidare, att i underhålls-beloppet, 5,000 Ridr för H. K. II. Arf-Furstens
palats och öfriga byggnader, bestående af Öfver-Hofstallmästare-bostället, Understallmästare-bostället,
f. d. Oldenburgska huset, det Kongl. Stallet tillhörande smedje-,
sadelmakare- och vedbod-byggnaderne, H. M. Enke-Drottningens stall med tillhörande
boställsrum och uthusbyggnader, Kongl, fatburen, husgeråds-kammarens
magasinshus samt tvättstugan under Norrbro, en brist årligen uppstått, utgörande
i medeltal för sednast förflutne 6 år 1,327 Ridr 9 sk. 5 rist banko, hvilken
brist blifvit godtgjord af anslaget till Kongl. Slottet; att, detta oaktadt, åtskilige
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 46.
7
betydliga arbeten ä en del af dessa byggnader vore af behofvet högt påkallade,
såsom fullständig reparation af H. M. Enke-Drottningens stall, ommurning af
eldstäder och rökgångar i H. K. II. Arf-Furstens palats, denna byggnads afputsning
utvändigt, reparation af stora trappan derstädes, gårdens stensättning, reparation
utvändigt af Indebetouska huset med flera, hvilka arbeten måst år från år
uppskjutas, enär deras verkställande skulle hafva gjort underhållsmedlen för Kongl.
Slottet alldeles otillräcklige; att äfven å sjelfva Slottet jemte Vaktstallen och f. d.
Oxenstjernska huset oundgängligen förestode betydliga arbeten, nemligen reparation
å Kongl. Slottets norra, östra och vestra fasader samt fullständig reparation
af II. M. Enke-Drottningens till alla delar i ganska förfallet skick varande våning
m. m., arbeten, som vore af den omfattning, att anslags-summan omöjligen
kunde förslå till bestridande af kostnaden derför, beräknad till mer än 120,000
R:dr Banko, samt slutligen att, ehuru dessa arbeten voro ämnade att utföras endast
successivt, det likväl icke läte sig göra att verkställa dem med det nu utgående
anslaget; varande med en tillökning i anslags-summan af 10,000 R:dr
Banko årligen möjligt att småningom, utan särskildt anslag utföra alla de förenämnda
stora reparationerne jemte de årliga mindre underhålls-arbetena, äfvensom
den ytterst nödvändiga nybyggnaden af Vaktstallen.
Som angeläget är, att anslaget till underhåll af Kongl. Residens-Slottet och
öfriga för den Kongl. Hofhållningen upplåtne byggnader bestämmes så högt, att
de icke må råka i ett skick, som gör reparationerne mångdubbelt dyrare, än dessa
skulle blifva, om tillgångar funnes att, så snart behof visade sig, genast iståndsätta
det bristfälliga, tillstyrker Etskottet,
att berörde anslag ökas med det äskade beloppet, 15,000 R:dr Riksmynt
årligen.
6:o Uti anslaget till Brandväsendet och yttre Lyshållningen vid Kongl.
Slottet och Arf-Prinsens pfllats, nu utgörande 5,800 R:dr Banko årligen, eller
8,700 R;dr Riksmynt, är af Kongl. Majit, med hänsigt till ofvanberörde prisstegringar,
tillökning äskad med 1,300 R:dr sistnämnda mynt.
Efter tagen kännedom af det i Riksmarskalks-Embetets förstnämnda underdåniga
memorial åberopade och dervid fogade provisionela förslag öfver de erforderliga
utgifterne för sagda föremål, får Utskottet, på enahanda skäl, som här
ofvan i andra punkten, angående förhöjning af anslaget för polis-, lys- och renhållningen
vid Kongl. Slottet och Arf-Furstens palats, äro af Utskottet anförde,
hemställa,
att jemväl nu ifrågavarande anslags-tillökning med 1,300 R:dr Riksmynt
årligen må af Rikets Ständer beviljas.
7:o Vidare har Utskottet till behandling förehaft en af Ridderskapet och
8
Slats-Ulskoltets Utlåtande N:o 40.
Adeln till Utskottet remitterad motion af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm,
hvilken deruti anfört, att den tidpunkt ej vore aflägsen, då, hufvudsakligen
till följd af Konungens frikostiga understöd, Drottningholms Kongl. Lustslott
skulle framstå i ett förskönadt och fullända.dt skick, men att Slottets kassa emellertid
iråkat en icke obetydlig skuld, dock ej större, än att kassan, medelst någon
tillökning i dess nu egande statsanslag, vore inom kort tid åter skuldfri och sedermera
med det ökade anslaget kunde få sina behof uppfyllde; i anledning hvaraf
och då kändt vore, att prisen å förnödenhetsvaror och dagsverken på sednaste
tiden stigit ända till 100 procent öfver de för några år tillbaka gällande, motionären
anhållit, att anslaget för Drottningholms och Svartsjö Kongl. Lustslott, utgörande,
enligt nu gällande Riks-stat, 16,400 R:dr Banko, måtte för följande tio
år ökas med omkring 20 procent, eller 3,333 R:dr 16 sk. samma mynt årligen,
motsvarande 5,000 R:dr R:mt.
Till ytterligare stöd för sin framställning har motionären åberopat en på
handlingar i Drottningholms Slotts arkiv grundad, motionen bilagd, uppgift för
ådagaläggande deraf, att fordom Drottningholms och Svartsjö Slott, utom alla
arrenden från hemmanen å Lofön samt från Svartsjö Kungsladugård och Wendtliolins
Kungsgård, innehaft ända till år 1805 större kontant årsanslag, än det
nuvarande; att detta anslag derefter väl nedgått till 11,668 R:dr 32 sk., som
det år 1809 utgjorde, men Slotten under tiden fortfarande fått tillgodonjuta sagda
arrende-förmåner; att från och med år 1810, då Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
fria disposition öfverlemnade de Drottningholms Kungsgård underlydande hemman
å Lofön samt förenämnda Kungsladugård och Wendtholms Kungsgård, anslaget
utgått med 16,000 R:dr årligen, utom Kronotionde och dagsverkslösen för åtskillige
hemman, hvilka sednare inkomster åter vid 1850 och 1851 års Riksdag
till Statsverket indrogos, emot det att kontanta anslaget förhöjdes med 400
R:dr till nuvarande belopp, 16,400 R:dr Banko, samt att de årliga arrendena
af hemmanen å Lofön och af Svartsjö Kungsladugård jemte Wendtholms
Kungsgård, enligt gällande kontrakter, utgjordes med tillhopa 1,558 tunnor 5j. kappar
spanmål, hälften råg och hälften korn, uppgående, efter 1855 års marke
gångspris
för Stockholms län, till ett värde af 19,736 R:dr 37 sk. 4 r:st Ban
ko;
hvadan Staten, i stället att såsom fordom, tillskjuta medel för Slottens underhåll,
nu mera deraf hade en behållen inkomst.
Utan att bedöma behofvet af den begärda anslags-tillökningen, som, enligt
hvad motionen gifver vid handen, icke skulle till någon del tillgodokomma Svartsjö
Kongl. Lustslott, hvilket med tillhörande park, såsom kändt är, fortfarande befinnes
i ett högst förfallet skick, har Utskottet, då Rikets Ständer icke fått emottaga
någon af Kongl. Majit aflålen nådig Proposition i ämnet och deraf vill synas,
som Kongl. Majit ansett, att med frågan om förhöjning af ofvannämnda anslag
-
Stats-Utskottds Utlåtande N:o AO.
9
slag kan tills vidare anstå, funnit sig, vid sådant förhållande, böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till förevarande motion.
8:0 De till denna Hufvud-titel hörande anslag, hvaruti förändring icke blifvit
här ofvan tillstyrkt, äro, enligt närlagde tabell, till enahanda belopp, som
vid sistlidne Riksdag, uppförde; kommande, i händelse Rikets Ständer bifalla
hvad Utskottet hemställt, Hufvud-titelns anslagsbelopp att ökas med 130,140 R:dr
Riksmynt och utgöra i slutsumma 1,301,400 R:dr samma mynt.
För öfrigt har Kongl. Maj:t äskat, att, af de för tillfälliga behof afsedda
tillgångar, måtte anvisas, dels för inredande af den våning, som Deras Kongl.
Ilögheter Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland komma att i Hans Kongl.
Höghets palats bebo, jemte anskaffande af nödige möbler dertill och inventarier för
deras Kongl. Högheters bosättning, ett anslag för en gång af 150,000 R:dr, och dels
för innevarande år, hvarunder den höga förmälningen skulle ega rum och H. K. H.
Prins Oscar finge af sitt hittills varande anslag uppbära 10,000 Ralr, ett fyllnadsbelopp
i Ilofhållningskostnaden, beräknadt till 9G,000 R:dr, eller tillsammans
246,000 R:dr Riksmynt.
I afseende å den förra frågan är uti Riksmarskalks-embetets, i Statsrådsprotokollet
omförmälda, underdåniga memorial af den 13 Oktober nästlidet år,
hvaraf Utskottet erhållit del, upplyst, att den enda till bostad för Deras Kongl.
Högheter, efter Deras förmälning, lämpliga lokal, som för närvarande finnes, nemligen
det Arffurstliga palatset vid Gustaf Adolfs torg, till sitt inre oundgängligen
tarfvar reparation, för att kunna af Deras Kongl. Högheter bebos, äfvensom att
möbler, husgeråd och alla andra för bosättning erforderlige inventarier der saknas
; Och har Riksmarskalks-embetet, med fästadt afseende å nu uppdrifne arbetslöner
och inköpspris, ansett en summa af 150,000 R:dr Riksmynt behöflig
för kostnadernes bestridande.
Utskottet, som icke fått emottaga något kostnadsförslag i afseende å omförmälde
reparationsarbeten, saknar följaktligen all ledning för bedömande af
de härtill erforderliga utgifter. Då emellertid den äskade summan, såsom jemväl
afsedd till inköp af inventarier för bosättningen, synes ej vara större, än att
densamma torde vara för ändamålet fullt behöflig, tillstyrker Utskottet, att
Rikets Ständer bevilja det begärdta anslaget att med 150,000 R:dr
Riksmynt från Riksgälds-kontorct utgå, dock med förbehåll dels
att en specifik räkning öfver reparationskostnaden framdeles afgifves
och varder för Rikets Ständers Revisorer tillgänglig, dels ock att
Vili. lill R. St. Prot. 1836 $ 1857. 4 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 2
10
Stals-Utskollels Utlåtande N:0 40.
förteckning å inventarierne, hvilka blifva Statens egendom, upprättas
och till vederbörande Embetsverk aflemnas.
Afven har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, derest den höga förmätningen kommer att innevarande
år ega rum, bevilja det åt II. K. II. Prins Oscar för samma
år begärdta fyllnadsanslag, 96,000 Kalr Riksmynt, att likaledes från
Riksgälds-kontoret utgå.
St lekholm den 2 Mars 1857.
Reservationer.
Vid Usta punkten, förra momentet:
af Herr Henschen, i afseende å motiveringen, hvaruti yrkades ett tillägg
af följande innehåll: »En annan olägenhet af förslaget är den, att, om Konungafamiljen
icke, såsom nu är fallet, består af föräldrar och barn, utan Regenten
eger bröder, tillhörande det Svenska Konungahuset, dessa ättens medlemmar skulle
i afseende å sin ekonomiska ställning utan tvifvel komma i ett allt för stort beroende
af Regentens godtfinnande, hvilket åter lätt kunde alstra missnöje och
förvecklingar inom Konungaslägten»;
af Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvilken åberopade det af Utgiftsafdelningen
i ämnet afgifna, först i en sednare punkt af dess utlåtande förekommande,
förslag till beslut, så lydande: »Hvad först angår yrkandet, att de å Usta
Hufvud-titeln uppförda personella anslagssummor skola på uppgifvet sätt sammanföras
under ett färre antal rnbriker än de nuvarande, kan Utskottet för sin del
ej annat än gilla den princip, som motionärerne i detta afseende uttalat. Regeringsformens
stadganden, att Prinsar af det Konungsliga huset icke få hafva något
lifgeding eller civilt embete och att de ej må gifta sig utan Konungens samtycke,
med de flere inskränkningar i deras rättigheter, som i successions-ordningen
bestämmas, afse utan tvifvel, att Furstarne derigenom skola ställas i beroende
af Regenten. Detta ändamål vinnes dock icke, om genom beviljande från
Statens sida af underhållsanslag åt desse Prinsar, att af dem omedelbarligen
disponeras, deras ekonomiska ställning blefve af Regenten helt och hållet oberoende.
Att ett sådant förhållande kan hafva menliga följder är lätt att inse.
Det fall låter nemligen tänka sig, att uti en dylik ställning furstliga personer
af olika politiska eller sociala åsigter med den regerande, kunde, med glömska
af sina pligter emot denne, företaga sig att öppet eller hemligt motarbeta Regentens
planer och åtgärder. Det synes derföre Utskottet vara med Grundlagens
Slals-Ulskoltels Vllåtande N:0 40.
11
anda och mening öfverensstämmande, att de medel, som anslås, ställas till Konungens
disposition och att underhållet genom honom kommer de furstliga personerne
till godo. Den olägenhet skulle väl häraf blifva en följd, att, när genom
någon förändring inom den Kongl. Familjen anslagsbehofvet minskades, betänklighet
uppstode, åtminstone då mindre betydliga belopp vore i fråga, att i
förhållande derefter nedsätta det för den Kongl. Familjen en gång faststäldta
anslag. Men denna olägenhet synes Utskottet icke vara af den vigt, att fördenskull
principen, då den såsom riktig erkännes, bör uppoffras. I afseende åter å
tillämpningen af denna princip, förekommer att Utskottet här ofvan, i enlighet
med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, redan tillstyrkt upphörande af det i nu
gällande Rik s-stat uppförda anslag för Deras Kongl. Högheter sl'rf-Furstärne,
hvadan och då anslaget till handpenningar åt II. K. II. Kronprinsessan synes,
såsom en gång serskildt upptaget i Riks-staten, böra der qvarstå, tillämpningen
komme att gälla endast de nya anslag af ifrågavarande beskaffenhet, som från
och med denna Riksdag beviljas. På grund af hvad sålunda är anfördt får Utskottet,
med hänvisande till clet förbehåll i afseende å formen för de till Hufvud-titeln
hörande frågors behandling, hvarom Utskottet i början af detta utlåtande
gjort hemställan, föreslå, att, med anledning af de väckta motionerna,
Rikets Ständer, i afseende å de personella anslagen å Irsta Hufvud-titeln,
besluta, att med II. Maj:t Konungens Hofhållningssumma
skola sammanföras följande, här ofvan af Utskottet tillstyrkta, anslag,
nemligen:
a) anslaget för II. K. II. Hertigön af Östergöthland, 100,000
Rrdr, deruti inbegripne handpenningarne för II. K. Höghets blifvande
gemål;
b) anslaget för II. K. II. Hertigen af Dalarne 10,000 Rrdr och
c) anslaget till handpenningar för II. K. II. Prinsessan Eugenie
10,000 Rrdr.a
Vid 2:dra punkten:
af Herr Björck: »Vid behandlingen inom Stats-Utskottet af frågan om det
äskade anslaget till Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergöthland Hofhållning
förordades detta anslag äfven på den grund, att bifall till Kongl. Majrts framställning
i detta afseende vore behöfligt för att visa, det Rikets Ständer gillade
den yttre politik, som hade sitt uttryck i den så kallade November-traktaten.
En sådan uppfattning af frågan kan dock icke godkännas af dem, sorn, lika med
mig, anse att denna traktat icke har att skaffa med den förbindelse till ett utländskt
Hof, som det regerande Huset genom Hans Kongl. Höghets förmälning
kommer att ingå; och att denna förbindelse är, likasom den bör vara, fremmande
för landets politiska förhållande till Utrikes makter. November-traktaten må så
-
12
Stals-Utskollels Ullålande N:0 40.
ledes anses innebära garantier för vårt yttre sjelfbestånd eller den må, närmare
betraktad, visa sig endast lemna Nationen en förhoppning, att de fordna beklagliga
förhållandena icke skola åter upplifvas; så bör, efter mitt förmenande,
nämnde traktat icke inverka på frågan om anslaget, emedan det är af omständigheterna
ovilkorligen påkalladt att Hans Kongl. Höghet, efter det han inträdt
i äktenskap, sättes i tillfälle att bestrida oundgänglige kostnader. Detta anslags
bestämmande är fördenskull icke egnadt att bero af omdömet beträffande Regeringens
yttre politik, så vida man icke förutsätter, att ett möjligt missnöje med
denna ovilkorligen skall uttala sig i anslagsfrågor, afseende l:sta Hufvud-titeln,
eller ock utgår från den grundsats, att Regeringens alla fordringar böra bedömas
efter uppfattningen af Dess politik. Denna sednare grundsats, möjligen
något inskränkt, tillhör det sannt konstitutionella systemet, men dess grundsatser
hafva icke ännu kunnat här i landet gora sig i vidsträcktare mån gällande; och
om man derföre förut sett missnöjet med Regeringens politik inom vår representation
vända sig företrädesvis mot begärdta anslag under l:sta Hufvud-titeln, och
en grund lör detta förfarande onekligen funnits deri, att det konstitutionella systemet
icke från Regeringens sida varit erkändt och följdriktigttillämpadt; sårna
dock icke förbises, att ett sådant förfarande varit en nödfallsutväg, som endast
under särskilda omständigheter må komma i fråga till användning, samt att just
derföre några slutsatser, ledande till ett gillande eller ogillande af Regeringens
politik i allmänhet eller i vissa fall, icke kunna dragas deraf, att anslaget till
Hans Kongl. Höghet till större eller mindre del af Rikets Ständer beviljas eliev
afslås.
Jag skulle icke ytterligare hafva vidrört denna del af förhandlingarne inom
Utskottet, om det icke blifvit nödvändigt derföre, att, om Ständerna 'bifalla det
äskade anslaget, man sedermera möjligen skall söka deraf hemta skäl för den
mening, att Rikets Ständer genom anslagets beviljande uttalat sitt omdöme om
Regeringens politik. Det är således endast emot en sådan uppfattning, som dessa
ord äro afsedde att innebära en protest.
För min del har jag sökt göra mig reda för de grunder, som bestämt Regeringens
förslag, beträffande anslagets belopp, äfvensom för dera, hvilka jag bort följa
för mitt yttrande i frågan. Jag har dervid såsom grund för förslaget funnit
åberopad endast den omständighet, att en Hofhållning skulle inrättas för Hans
Kongl. Höghet. Men denna grund har jag icke kunnat godkänna. Jag tror att
meningarne i landet äro temligen enige derom, att något ytterligare Hof icke bör
inrättas, och att landet icke bör belastas med derför erforderliga större utgifter.
Ett annat skäl för min åsigt har jag hemtat från Grundlagens bud, att de Kongl.
Prinsarne icke må förlänas med någon Lifgeding. Dermed förstås väl egentligen,
att de icke böra erhålla rättighet till omedelbar disposition af de allmänna skattemedlen
och till besättande af vissa tjenster inom cn särskild ort, såsom förr
Slats-Utskollels Utlåtande N:o AO,
13
skett, men ändamålet med detta förbud måste dock vara att förekomma, att de
Kongl. Prinsarne bilda särskilda Hof och skapa sig en omgifning af personer,
som bero af dem. Nekas kan det icke, att lagbudet innebär en sådan syftning,
och den, som låter sig ledas af lagens ändamål, handlar i enlighet med den erfarenhet,
som dikterat lagens stadgande.
Beloppet af anslaget torde i öfrigt, såsom ock inom Utskottet antyddes, vara
beräknadt för framtida eventualiteter, och det må vara godt, om förhöjning
framdeles kan undvikas; men icke är det rätt att nu bestämma anslaget efter
nämnde grund. Man har väl ock i detta, som i andra fall, utgått från föreställningen
om landets och särskildt Statsverkets fördelaktiga finansiela ställning,
likasom jemväl tagit i betraktande de nu gällande höga priserne. Utan att neka,
det en allmännare välmåga i landet förefinnes, kan jag icke medgifva, att
Statsverkets ställning är så gynnsam, som man kunnat vänta på grund af hvad
som derom vid Riksdagens början gjordes kunnigt. — Det må i öfrigt vara fullt
lämpligt, att anslaget för den regerande Konungen fastställes vid Hans tillträde
af styrelsen för hela Hans regeringstid, men icke förefinnes det emellan en Kongl.
Prins och Folket eller dess ombud ett så ömtåligt förhållande, att anslaget för
honom bör bestämmas en gång för alla. Det bör tvertom afse endast behofvet
för den närmast kommande tiden och kunna efter omständigheterna ökas.
Vid pröfningen af denna fråga måste man ock erinra sig Grundlagens bud,
att Kongl. Prinsar icke må bekläda civila embeten. Dermed afses ostridigt,
att de icke må inblandas i Rikets styrelse eller utöfva något inflytande på någon
gren af förvaltningen. De äro således af lagen satte i förhållanden, sorn
måste medföra en beroende ställning, och lagen har heldre velat, att samhället
skulle gå miste om fördelen af deras verksamhet, än att denna skulle blifva i
någon mån bestämmande. Det är i denna lagens anda, som, efter min uppfattning,
Representanten bör handla, och han gör det, då han söker bereda den
Kongl. Prinsen det underhåll, som för Honom och Hans Gemål erfordras, genom
att bevilja ett, efter de närvarande förhållandena lämpadt anslag å Usta Ilufvud-titeln,
så att Hans Kongl. Höghet må kunna uppbära sin yttre värdighet
främst bland undersåtare, men att Han i öfrigt intager den ställning, som, till
Dynastiens och Landets gemensamma båtnad, blifvit Honom af lagen anvisad.
Jag har, på grund af ofvan anförde skäl, ansett, att det ifrågavarande anslaget
borde bestämmas till 70,000 R:dr Riksmynt och jemväl förenat mig med
dem, sorn inom Utskottets Utgifts-afdelning gjorde gällande den åsigt, att anslaget
skulle sammanföras med det, som afser Kongl. Maj:ts Hofhållning;»
af Herr Fa/tlhem, hvilken instämde uti förestående reservation, hufvudsakligen
på de grunder, densamma innehåller;
af Herr Henschen: »Åberopande det hufvudsakliga af Herr Björcks, Lars
14
Stats-Utskottets Utlåtande A'.-o 40.
Rasmussons och Anders Erikssons reservationer, torde jag här böra anteckna
blott följande:
l:o) I Utskottet sökte jag motverka den af en ledamot yttrade fruktan, att
Svenska Regeringen eller utländska hof kunde, mot Svenska Statsskickets särskilda
beskaffenhet, mot klara syftemålet med 107:de § Regerings-formen, och
således mot bättre vetande, lägga en politisk mening i de beslut, Utskottet och
Ständerna fattade i denna anslagsfråga.
2:o) Jag har betraktat den endast från finansiela och moraliska synpunkter.
3:o) Derföre har jag, under öfverläggningen, bland annat, anmärkt ungefärligen
följande:
a) Alldenstund Utskottet till Ständerna redan yttrat, att mantalspenningarne
(en skatt jemväl på den fattige arbetaren) äro oumbärlige, och att »Statsverkets
tillgångar blifvit för sä många och olikartade behof tagne i anspråk,
att svårighet torde möta för anskaffandet af erforderliga medel till bestridande
endast af de erkändi vigtigaste utaf dessa Statsutgifter;» — fördenskull
finnér jag Utskottet skyldigt söka bidraga till den strängaste sparsamhet
vid den statsreglering, som med denna Hufvud-titel börjat.
b) Hvarken det i Afdelningen» förslag (numera Utskottets Betänkande) anförda
motif för ifrågavarande tillökning, nemligen blott ökade lefnatlskostnader
i följd af tillernad förmälning, ej heller Riksmarskalks-embetets memorial, gifver
någon ledning för bedömandet af ifrågavarande belopp (frågan huruvida mer
eller mindre erfordras).
c) Denna brist på upplysningar har tvungit mig och flere ledamöter att
stödja vårt omdöme på analogier.
il) Dervid har bland annat förekommit att, enligt ett den 4 Juni 1855 afgifvet
och vid början af denna Riksdag bland Ståndens ledamöter utdeladt underdånigt
Betänkande, H. K. H. Tronföljaren (Carl August) såsom årligt apanage
år 1810 hade ett belopp, som, evalveradt efter dåvarande medelkurs 79
sk. och 1830 års myntfot, i nu gällande mynt utgör blott 38,886 R:dr 3 sk.
7 rst. B:ko, ehuru flere saker, särdeles manufakturvaror, den tiden voro dyrare.
e) Emedan för särskildt anslagna 150,000 R:dr, hvilka äfven jag ansett
böra beviljas, det Arffurstliga palatset skall repareras, »samt för öfrigt derstädes»
skall skaffas »möbler, husgeråd och alla andra för bosättning erforderliga inventarier;»
så förmodar jag, att en förhöjning från 10,000 till 70,000 R:dr är tillräcklig,
åtminstone intilldess familjen ökats, eller erfarenheten ådagalagt dels att
mer erfordras och dels att Norska Storthinget ernar icke fylla den möjliga bristen.
f) Den i Regeringens förslag omförinälde grund för begge rikenas bidrag
till gemensamma utgifter har ännu icke blifvit af de förenade rikenas representationer
antagen, och torde icke komma att antagas, helst af den jemlikhet i politiska
rättigheter, hvilken Norrmännen med rätta äskat, naturligtvis följer en
