# ID: svediakorp-gov2300
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 130,724
# sentences: 3,529
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIBÄNK
TILL
sålman iansLa-svÅBOkoiis
PROTOKOLL
VID
Bja&timsi Kfkstlageii i ^lopkliolm
Arén tMW, 1*5* och |§ä§.
TREDJE & AMLI.WGEI*
Ronstitutions-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Konslilatiotis-Utskott els Memorial N:o ■/.
1
Hisö 1
Ank. lill Exp.-Utsk. dea 14 Nov. 1856, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, om ar frodén för Konstitutions-Utskottets
Kansli.
Konstitutions-Utskotlet har nu, såsom vid förutgångna Riksmöten, vid tillsättande
af dess Kansli funnit för göromålens skyndsamma gång nödigt, att, utom den för Utskottet
genom Riksdags-Ordningen bestämda personal af en Sekreterare och en Kanslist,
antaga en Notarie och en Kanslist; med anmälan hvarom Utskottet, i anledning af
stadgandet i 24 § 1 mom. Riksdags-Ordningen, får vördsamt anhålla, att arfvode» åt
dessa tjenstemän måtte beviljas i enlighet med de grunder, hvilka komma att vid Riksmötet
tillämpas för Kansli-beljenings aflönande.
Stockholm den 4 November 1856.
På Höglofl. Ridderskapel och Adelns På Högvördige Presle-Slåndels
G. Lagerbjelke.
#
På Vallöf!. Rorgare-Ståndels
vägnar
F. A. Rinman.
vägnar
J. A. Butsch.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
vägnar
Anders Andersson.
Joh. Aug. Södergren.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & i857. 5 Samt. 1 Haft.
1
2
Konslilulions-Utshollets Memorial lV.-o 2.
nr*o t.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Nov. 1856, kl. 11 f. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med uppgijl å hvilande Jörslag lill
ändring i Grundlagarne.
Bland de^ uti 61 och 62 §§ i Riksdags-Beslutet den 5 December 1854 omförmälda
förslag till ändringar i Grundlagarne, sorn blifvit af Rikets då församlade Ständer
hänskjulne lill afgörande å nu ingångna Riksdag, förekomma fyra förslag, dem
Konstilutions-Utskotlet anser sig icke böra för närvarande anmäla lill Rikets Ständers
pröfning och derföre icke upptagit i den förteckning å sådana förslag, hvilken Utskottet
barbos vördsamt öfverlemna!'. Dessa fyra förslag aro:
l:o. Kongl. Majlis Nådiga Proposition den 11 Augusti 1854, N:o 94, angående
ändring i 39, 40 m. fl. §§ i Regerings-Formen samt 4, 6 m fl. §§ i Riksdags-Ordnin
gen,
i afseende på sältet för Riks-Styrelsens förande i vissa fall; hvilken Proposition,
enligt hvad deruti blifvit i Nåder tillkännngifvet, är gjord under förutsättning af bifall
till de ändringar i Riks-Aklen af den 6 Augusti 1815, hvarom Kongl. Majit lill Norriges
lagtima Slorlhing redan aflåtit och lill Sveriges nu församlade Ständer ville aflåta
Nådig Proposition, men hvilken ännu icke blifvit till Rikets Ständer öfverlemnad;
2:o det af Konstilutions-Utskotlet vid sednaste Riksdag beredda förslag till ändrad
lydelse af 2 och 9 §§ i Successions-Ordningen, hvilket, enligt hvad Utskottet hemställt,
skulle komma att förfalla derest Kongl. Majits ofvannämnde Nådiga Proposition
Nio 94 icke blefve af Rikets Ständer bifallen;
3:o förslag till ändring i 7, 17, 18 m. fl. §§ i Regerings-Formen samt 41 §
Riksdags-Oi dningen, i afseende på behandlingen af en del Regerings-ärenden; och
4:o förslag till tillägg vid 28 § Regerings-Formen, angående naturalisation af
utländsk man; i anledning af hvilka tvänne sednare förslag Rikets Ständer under den
3 November 1854 hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes
låta utarbeta samt vid denna Riksdag till Rikets Ständer framställa förslag till den särskilda
stadga och den särskilda lag, som i de föreslagna förändrade lydelserna af 17 och
28 §§ Regerings-Formen äro åberopade; en anhållan, hvarå Kongl. Majits Nådiga svar
ännu icke blifvit Rikets Ständer meddeladt.
Af de sålunda lillkännagifna anledningar har Utskottet lemnat ofvannämnde fyra
förslag beroende på särskild anmälan hos Rikets Ständer.
Stockholm den 14 November 1856.
Förslag lill ändringar i Grundla (jarne.
3
Flir slag'
till ändringar i Grundlagarna,
af Rikets Ilöglofl. Ständer vid Riksdagen II853—1854 hänskjutna
till grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
fi.
kongl. Majlis Nådiga Proposition aj den 6 Juni 1854, angående ändring i
85 § Regerings-Formen, i afseende på Tnjckfrihets-Förordningens egenskap
af Grundlag, äfvensom, i sammanhang dermed, uli åtskilliga §§ i
Regerings-Formen och Riksdags- Ordningen.
Regerings-Formen.
53.
(Nu gällande lydelse, hvaruti arn med kursiv stil
utmärkta de delar, hvilka blifvit föreslagna att
ändras eller utgå).
Riksens Sländer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
Riksdag nödiga Utskott äro: — — — ett
Lag-Utskott, att utarbeta de från Riksens
Ständers Plena remitterade Förslag till Civil-,
Criminal- och Kjrko-Lagarnes förbätring;
samt ett Allmänt Besvärs- och Ekotomiskt
Utskott — — — deruti föreslå.
(Föreslaften lydelse, hvaruti ändringarne eller tilläggen
äro med kursiv stil utmärkta.';
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
Riksdag nödiga Utskott äro: — — — ett
Lag-Utskott, att utarbeta de från Riksens
Ständers Plena remitterade Förslag lill Civil-,
Criminal-, Tryckfrihets- och KyrkoLagarnes
förbättring; samt ett Allmänt Besvärs-
och Ekonomiskt Utskott — — —
deruti föreslå.
4
Förslag till ändringar i Grundlagar ne.
§ 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Såsom Grundlagar skola anses: denna
Regerings-Form, samt den Riksdags-Ordning, Regerings-Form sami Riksdags-Ordningew och
deli Suecessions-Ordning och den Förord- Successions-Ordningew.
ving nw en ullmän Tryckfrihet, hvilka, i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som
i denna Regerings-Form bestämmas, Riksens
Ständer och honungen gemensamt vid
denna Riksdag komma att fastställa.
§
Med Tryckfrihet förstås hvarje Svensk
Mans rättighet att, ulan några af den off'Ulliga
Makten i för viig Iaggda hinder, utgifva
skrifter, alt sedermera endast inför
laglig Domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
"ch att icke i annat fall kunna derför
straffas, än om detta innehåll strider
emot tydlig Lag, gifven alt bevara allmänt
lugn, ulan alt återhålla allmän upplysning.
Alla Handlingar och Protokoll i hvad mål
som helst, de Protokoll undantagna, sorn
uti Stats Rådet och hos honungen i Minislerie/a
Ärenden och Kamman do-m ål fiit as,
må ovilkorligen genom trycket kunna utgifvas.
Ej må tryckas Banko- och Riksgälds-Verkens
Protokoll och Handlingar
rörande ärenden, hvilka böra hemliga hållas.
86.
Med Tryckfrihet förslås hvarje Svensk
Mans rättighet alt, ulan någon på förhand
af offentlig myndighet, anställd granskning,
eller annat i förväg lagdt, af Tryctfrihets-
Lagen ej föreskri/vet, hinder, utgifva
skrifter, att sedermera endast inför laglig
Domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
och ali icke i annat läll kunna derför straffas,
än om en i stadgad ordning utsedd
Jary eller JSumnd pröfva t innehållet vara
stridande emot nämnde Lag, gifven all bevara
allmänt lugn, utan att Återhålla allmän
upplysning. Handlingar och Protokoll, i
hvad mål sorn helst, må genom trycket kunna
ulgilVas, med de undanlag samma Lag
bestämmer.
§ 87.
Riksens Sländer ega gemensamt med
Konungen makt att stifta allmän Civil- och
Criminal- samt Kyrko-Lag, och att sådan
förut stiftad Lag förändra och upphäfva. Ej
må Konungen ulan Riksens Ständers samtycke,
och icke Ständerna utan Konungens,
någon ny Lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom må i Ståndens Plena kunna
väckas och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver,
efter, den ordning 56 § i allmänhet
stadgar, blifvit hördt, af Riksens Ständer
afgöras. Öfverenskomma Riksens Ständer
om någon ny Lag eller om gammal Lags
upphäfvande eller förändring, aflemna de
Riksens Ständer ega gemensamt med
Konungen makt alt stifta allmän Civil-, Criminal-,
Tryckfrihets- och Kyrko-Lag samt
att sådan förut sliflad Lag förändra och
upphäfva. Ej må Konungen utan
förut stadgadt varit.
Förslug lill ändringar i Grundlagarne.
5
Förslag derom genom Talmännen lill Konungen,
som inhemte Stals-Rädels och Högsta
Domstolens tankar deröfver, och, sedan
Han Sitt beslut fattat, kalle Riksens Ständer
på Rikssalen att antingen emottaga Dess
samtycke lill deras åstundan eller afhöra
Dess skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksens Ständer åtskiljas, fatta
och meddela Sitt beslut, vare Han oförhindrad
att före nästföljande Riksdags öppnande
förslaget ordagrant bifalla och allmän
Kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksens Ständer vid deras nästa
sammankomst om de skäl, som hindrat
förslagets antagande. Finner Konungen godt
någon Lagfråga för Riksens Ständer Iramstälia,
äske Ilan Stats-Rådets och Högsta
Domstolens yttrande deröfver, samt meddele
Riksens Ständer Sin Proposition tillika med
berörda yttranden. Riksens Ständer infordre
Lag-lltskollets Utlåtande häröfver, beslule
sedan och öfverlemne Konungen deras
svar uppå Rikssalen, om de bifallit Konungens
Proposition, och skriftligen genom Talmännen,
0111 de densamma afslagit. I alla
dylika Lagfrågor skall tre Stånds mening
utgöra Riksens Ständers beslut. Stadna två
Ständ emot två, lörläller frågan och förblilve
vid det, som förut stadgadt varit.
§ 88.
Med förklaring öfver Civil- och Criminal-
samt Kyrko-Lng förhålles som med sådan
Lags stiftande. De förklaringar, som,
till svar på inkomna förfrågningar om Lagens
rälla mening, Konungen genom Dess
Högsta Domstol emellan Riksdagarne gifver,
kunna af Riksens Ständer ogillas, hvarefter
de icke längre vare gällande eller af Domslolarne
iakttagas eller åberopas må.
Med förklaring öfver Civil- och Criminal-Lag,
Tryckfrihels-Lng• samt Kyrko-Lag
förhälles som med sådan Lags stiftande. De
förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar
om Lagens rälta mening, Konungen
genom Dess Högsta Domstol emellan
Riksdagarne gifver, kunna af Riksens Ständer
ogillas, hvarefter de icke längre vare
gällande eller af Domstolarne iakttagas eller
åberopas må.
6
Förslag till ändringar i Grundlagarna.
lliksdags-Ordningeii.
§ 33.
l:o. Lag-Utskottet, bestående af Sexton
Ledamöter, eger att, jemlikt 53 och 87
§§ af Regerings-Formen, utarbeta de från
Riksens Ständers Flena remitterade Förslag
till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän Civil-, Criminal- och
Kyrko-Lag, samt upptaga de i sådana ämnen
Riksens Ständer meddelade Konungens
Propositioner, eller i Riksens Ständers Plena
väckta frågor. Under Civil- och CriminaI-Lag
böra äfven förstås de delar af Krigslagar
och Författningar rörande Krigsväsendet,
som ega tillämpning till Medborgare
utom Krigs-Staten.
2:o. Lag-Utskottet tillkomme ock att
granska Justilie-Ombudsmannens, vid hvarje
Riksdag, afgifvande Allmänna Redogörelse
samt årliga Berättelser, äfvensom hans Embets
Diarier och Registratur, samt med utlåtande
deröfver till Riksens Ständer inkomma.
l:o. Lag-Utskottet, bestående af Sexton
Ledamöter, eger att, jemlikt 53 och 87
SS af Regerings-Formen, utarbeta de från
• I T'* I
Riksens Ständers Plena remitterade rörslag
till stiftande, ändring, förklaring eller uppbäfvande
af allmän Civil-, Criminal-, Tryckfrihets-
och Kyrko Lag, samt upptaga de i
sådana ämnen Riksens Ständer meddelade
Konungens Propositioner, eller i Riksens
Ständers Plena väckta frågor. Under Civiloch
Criminal-Låg böra älven förstås de delar
af Krigs-Lagar och Författningar rörande
Krigsväsendet, sorn ega tillämpning lill
Medborgare utom Krigs-Staten.
2;o. Lag-Utskottet — — — till Riksens
Ständer inkomma.
Hänvisning:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 84.
Bihang till Riks-St:s Prot., 3:dje Sami. Konslit.
-Ulskollels Mein. N:o 21.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 15 Juli 1854.
Preste-Sl:s Prot. d. 19 Juli 1854.
Borgare-St:s Prot. d. 19 Juli 1854.
Bonde-St:s Prot. d. 22 Juli 1854.
Förslag lill ändringar i Grundlag arne.
7
2
Förslag till ändring i SS § Regerings-Formen, angående rättighet Jör Konungen
att till vissa beställningar utnämna äfven bekännare aj annan troslära,
än den rena Evangeliska.
Kegcriiigs-Foruien.
Konungen eger att i Siats-Rådet utnämn»
och befordra infödde Svenske Män
till alla de Embeten och Tjenster inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådana hittills
egt rum. Konungen vare likväl obetaget,
att, efter vederbörandes hörande, eller uppå
deras framställning, till Lärare-befattningar
vid Universiteterna, de Theologiska Läraretjensterna
likväl undantagna, såsom ock lill
Lärare och andra beställningar vid andra
Inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst, äfvensom till Läkare-belältningar, kalla
och befordra äfven utländske Män af utmärkt
förtjenst, de der den rena Evangeliska
läran bekänna. Likaledes inä Konungen
kunna uti Militära Embeten nyttja utländske
Män af sällsynt skicklighet, men
icke til! Kommendanter i Fäslningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke pä deras börd. Till Civile
Embetsman inom Riket och till Domare må
sådane Män endast nämnas, som äro af den
rena Evangeliska läran. Hvarje Departements-Chef
skall föredraga och expediera
alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och
ifrån Embeten och Tjenster, vid de Verk
och Stater, som under Departementet höra.
28.
Konungen eger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske Män
till alla de Embeten och Tjenster inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, alt Konungen fullmakter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådana hittills
egt rum. Konungen vare likväl obetaget,
att, efter vederbörandes hörande, eller uppå
deras framställning, till Lärare-befallningar
vid Universiteterna, de Theologiska Läraretjenslerna
likväl undantagna, såsom ock lill
Lärare och andra beställningar vid andra
Inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst, äfvensom till Läkare-befattningar, kalla
och befordra äfven utländske Män af utmärkt
förtjenst, de der den rena Evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti Militära Embeten nyttja utländske
Män af sällsynt skicklighet, men
icke till Kommendanter i Fäslningarne. Konungen
fäste, vid alia befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till Liirnre-beställningar
och öfrige tjenster vid
Inrättningar för slöjd eller skön konst, äfvensom
till Läkare-befattningar, eger Konungen
utnämna äfven bekännare af annan
troslära, än den rena Evangeliska; men i
öfrigt till Civile Embetsmän inom Riket och
till Domare må sådane Män endast nämnas,
som äro af den rena Evangeliska läran.
8
Förslag till ändringar i Grundla g arne.
Hvarje Departemenls-Cbef skall föredraga
och expediera alla ärenden, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked,
lill och ifrån Embeten och Tjenster,
vid de Verk och Stater, som under Departementet
höra.
Hänvisning;
Bihang till Riks-St:s Prot., 3:dje Sami. Konstit.
-Utsk. Mern. N:is 12, 23, 33 och 54.
Ridd. och Adis Prot. d. 12 och 29 Juli, 22
Aug. 1854.
Preste-Stis Prot. d. 12 och 29 Juli, 26 Aug.
1854.
Borgare-Stis Prot. d. 12 Juli, 2 och 23 Aug.
1854.
Bonde-Slis Prot. d. 12 Juli, 4 och 22 Aug.
1854.
3
Förslag till ändring aj 35 § Regerings-Formen, angående förtroende-sysslor.
ftteja;ei*iii£s-Formen.
§ 35.
Stals-Rådets Ledamöter, Presidenter och
Chefer för Collegier eller i dessas ställe inrättade
Verk, Justitie-Canzleren, Cheferna
för Tullstyrelsen och för Postverket, Expeditions-Chefer
i Stats-Deparlementen, OfverStåthållaren,
Under-Ståthållaren och PolilieMästaren
i Hufvudstaden, Landshöldingar
och Ståthållare i Landet, Fältmarskalkar,
Generaler och Amiraler af alla Grader, General-Adjutanter,
Öfver-Adjutanter, StabsAdjutanter,
Kommendanter i Fäslningarne.
Capitaine-Lieulenanter och Officerare
vid Lif-D rabantema, Ofverstar för Regementena,
Sekund-Cheferna för Gardes-Rege
-
Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter och
Chefer för Collegier eller i dessas ställe inrättade
Verk Justitie-Canzleren, Cheferna
för Tullstyrelsen och för Postverket, Expedilions-Cbefer
i Stats-Departementen, OfverSlålhällaren,
Under-Ståthållaren och PolitieMästaren
i Hufvudstaden, Landshöfdingar,
Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler af
alla Grader, General-Adjutanter, Ofver-Adjutanter,
Stabs-Adjutanter, Kommendanter i
Fästningarne, Ofverstar för Regementena, Sekund-Cheferna
för Gardes-Regemenlena till
bäst och fot och för Lif-Regementets Corpser
samt Cheferna för öfrige särskildt för sig
Förning till ändringar i Grundtagarne.
9
mentone lill häst och fot sami Ö/bersteLöjmanter
vid Li i-R egornenIs-IF /g nära,
Cheferna för Artilleriet, Fortifikations-, Fältmätnings-
och Sjömälningsväsendel, Ministrar,
Sändebud och Agenter för handeln
hos främmande makter, samt de Embels
och
Tjenstemän, som uti Konungens kabinett
för utrikes brefvexlingen och vid be
sk
iek niaga rrte nyttjas, hafva lorlroende-svsslor,
hvarifrån Konungen må dem entlediga, när
Han prölvar Rikets tjenst del fordra. Konungen
kungöre dock sådana beslut i SlatsRådet,
hvars Ledamöter vare skyldige att
deremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig dertill skäl ega.
beslående Militära Corpser eller Bataljoner,
Cheferna för Artilleriet, Fortifikations-, Fältmätnings-
och Sjömälnings-väsendet, Ministrar,
Sändebud och Agenter för handeln hos hämmande
makter, samt de Embels- och Tjenstemän,
som uti Konungens Kabinett lör utrikes
brelvexlingen och vid beskickningarne
nyttjas, hafva lortroende-sysslor, hvarifrån
Konungen må dem entlediga, när Han prölvar
Rikets tjenst det fordra. Konungen
kungöre dock sådana beslut i Stats-Rädet,
hvars Ledamöter vare skyldige att deremot
göra undeidäniga föreställningar, om de finna
sig dertill skäl ega.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Prot. lil Sami. Konst.-  Utsk:s Meni. N:ris 22, 32. 43 och 54.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 29 Juli, 22 Aug.
och 6 Sept. 1854.
Presle-St:s Prot. d. 29 Juli, 26 Aug. och 9
Sept. 1854.
Borgare-Shs Prot. d. 2 och 23 Aug. samt
d 6 Sept. 1854.
Bonde-Sl:s Prot. d. 4 och 22 Aug. samt d.
9 Sept. 1854.
4.
Förslåg till tillägg i 98 § Regerings-Formen och 63 § 4 mom. Riksdagsordningen,
angående Suppleant Jör Rikets Ständers Justitie-Ombudsman.
Kegerlaigs-Forraaeii.
§ 98.
Eleklorerne böra, vid samma tillfälle, Elektorerne böra, vid samma tillfälle,
då de Justitie-Ombudsmannen utse, och på då de Justitie-Ombudsmannen utse, och på
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Sami. 1 Haft. 2
10
Förslag lill ändringar i Grundlagarne.
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper,
som hos denna Embetsman erfordras,
att honom efterträda, i fall han, innan den
nästföljande Riksdagen, skulle med döden
afgå.
I händelse Justitie-Ombudsmannen vid
samma Riksdag, under hvilken han blifvit
vald, alsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola Riksens Ständer
i Embetct genast insätta den man, som
de till hans efterträdare utsett. Skulle Juslitie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare,
under påstående Riksdag, afsäga sig det erhållna
förtroendet, eller i Juslitie-Ömbudsinans-Embetet
insättas, eller med döden älgå,
utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan
behörig man i hans ställe. Inträffar
något af dessa fall emellan Riksdagarne,
skall Riksens Ständers rätt härutinnan, genom
deras fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret,
utöfvas.
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper,
som hos denna Embetsman erfordras,
att honom efterträda, i fall han, innan den
nästföljande Riksdagen, skulle med döden
afgå, samt att a täfra em betet under den
lid Justitie-Ombudsmannen kan vara af
svår sjukdom, eller annat laga förfall derifrån
hindrad.
I händelse —■- — — — — utöfvas.
Itiksclags-Ordiiisigen.
§ 63.
4:o Elektorerne böra, vid samma tillfälle,
då Justitie-Ombudsmannen utses, och
på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper,
som hos denna Embetsman erfordras,
för att honom efterträda, i fall han,
innan nästföljande Riksdag, skulle med döden
afgå.
J händelse Justitie-Ombudsmannen, vid
samma Riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola Riksens Ständer
i Embetet genast insätta den man, som
de till hans efterträdare utsett. Skulle Juslitie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare,
under påslående Riksdag, afsäga sig del erhållna
förtroendet, eller i Juslitie-Ömbudsmans-Embetet
insättas, eller med döden afgå,
utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan
behörig man i hans ställe.
mom. 4.
4:o Elektorerne höra, vid samma tillfälle,
då Justitie-Ombudsmannen nises, och på
enahanda säll, välja en man af de egenskaper,
som hos denna Embetsman erfordras,
för att honom efterträda, i läll han, innan
nästföljande Riksdag, skulle med döden afgå,
samt alt utöfva embetet under den tid Justitie-Ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom
eller unnat laga förfall derifrån hindrad.
I händelse — — — — — utöfvas
Förslag till ändringar i Grundlagarne. 11
Inträffar något af dessa fall emellan
Riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt
härutinnan genom deras Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-Konloret utöfvas.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Prot. III Sami. Konstitutions-Utskottets
Mern. N:o 10.
Biddersk. och Ad:s Prot. den 10 Juni 1854.
Preste-St:s Prot. den 10 Juni 1854.
Borgare-Sl:s Prot. den 10 Juni 1854.
Bonde-St:s Prot. d. 14 Juni 1854.
5.
Förslag till ändringar i 56 och 81 §§ Regeringsformen samt 29 § / mom. Riksdags-Ordningen,
angående behandlingen af frågor om ändring i
Grundlagarne.
KegerlMg-s-Foriiieia.
§ 56.
(Kursiv* stilén utmärker de delar af 56 §, hvilka
icke äro oförändrade införde i den föreslagna
lydelsen af § 81.)
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers
Plena väckas, må ej till ett omedelbart
afgörande der upptagas, utan skola öfverlämnäs
till behörigt Utskott, som ege, att dem
utreda och deröfver sig yttra, på sätt i Riksdags-Ordningen
föreskrifves.
Frågor om förändringar af Stad g anden
i Grundlagarne ramla på följande sätt
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers
Plena väckas, må ej till ett omedelbart
afgörande der upptagas, utan skola öfverlämnäs
till behörigt Utskott, som ege, alt
dem utreda och deröfver sig yttra, på sätt i
Riksdags-Ordningen föreskrifves.
(Det öfriga af denna § skulle härifrån
utgå.)
12
Förslag lill ändringar i Grund/agarne.
behandlade: Tilis! yrkcr Konslitutions-Utskottet
hrad en Riksdagsman hos detsamma i.
sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig
Utskottet med lill- eller af st yrkande, å en
af Honungen i lilia ändamål gjord Proposition;
varde Utskottets yttrande vid samma
Riksdag öfverlemnadt lill Riksens Ständer,
hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga
; men icke vid densamma besluta.
Göras i Riksens Ständers Plena icke några
anmärkningar emot Konstitulions-Utskollels
yttrande; hvil o detsamma såsom ett Riksens
Ständers Utlåtande, hvaröfver försl vid nästa
Riksdag, och då endast med Ja eiler
Nej, skall kunna beslutas, och galle då föreskriften
i 75 § Riksdags-Ordningen. Göras
uter i Riks-Ståndeus Plena emot Utskottets
yttrande anmärkningar; blifve de, hvilka
hvarje Riks-Slånd särskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Konslilulions-Utskotlel
hänvisade. Utskottet åligge
dä, att samtliga Riks-Ståndens tankar
till ett hell utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka,
och, om oförenliga skiljakligheter
finnas, dem derjemte till samtliga RiksSländens
behandlande anmäla. Förena sig
derefter samtliga Riks-Stånden om eli enahanda
utlåtande, hvile det till slutligt antagande
eller förkastande på tid och sätt som
ofvan föreskrifna äro. Blifva åter något
Stånds (ankar i någon eller några delar
skiljaktiga från dr; öfrigas, och samma Stånd
sig icke efter de öfriga fogar: varde Konstilutions-Utskotlet,
genom val af Riks-Ståndens
Plena, lil! slutlig jemkning förstärkt till
ett antal af tjugu personer af hvarje stånd,
hvilka, genom samfälld omröstning, skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt
beredda utlåtandet hvile sedan tdl
Riksens Ständers afgörande, som ofvan
sagdt är.
liga Grundlagar kunna icke ändras eller upp- riga Grundlagar kunna icke ändras eller upphafvas,
utan genom Konungens och alla häfvas, utan genom Konungens och alla
(Kursiva stilen utmärker de delar, smil iiro nfvikande
från nu nallanile text i 56 neli 81 §§.)
Denna Regerings-Fortn samt Rikets öf- Denna Regerings-Form samt Rikets öf
-
Förs/ai7 lill ändringar i Gr lindi a g arne.
13
Riks-Ståndens sammanstämmande beslut. Ej
må frågor derom uli Ståndens Plena väckas,
utan anmälas de hos Riksens Ständers vid
hvarje Riksdag valda Konstitutions-Utskolt.
Detta Utskott, hvars pligt det vara skall alt
Grundlagarne granska, eger rätt alt hos Riksens
Ständer föreslå de ändringar deruti,
som del anser högst nödiga eller nyttiga
oell möjliga att verkställa. Riksens Ständer
må ielea å den' Riksdag, då Utskottet
någon sådan ändring föreslår, utan fiirst
å dan nästföljande, derom besluta. Blifva
då alla Riks-Slånden om ändringen ense,
öfverlemne de Förslaget derom till Konungen,
genom deras Talmän, med begäran,
alt Konungen ville Sitt bifall dertill gifva.
Konungen inheinle hela Stats-Rädels
tankar deröfver, tage sedan Sitt beslut och
meddele Riksens Ständer å Rikssalen Silt
samtycke, eller ock de orsaker, för hvilka
Han icke samtycker till deras åstundan.
Riks-Slåndens sammanstämmande beslut. Ej
må frågor derom uli Ståndens Plena väckas,
utan anmälas de hos Riksens Ständers vid
hvarje Riksdag valda Konstilulions-Utskott.
Detta Utskott, hvars pligt det vara skall att
Grundlagarne granska, eger rätt att hos Riksens
Ständer föreslå de ändringar deruti,
som det anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa. Tillstyrker Konstitulions-Utskottef,
antingen sjelfmant eller
uppå derom af Riksdagsman vackt fråga,
ändring i Grundlag, varde Utskottets yttrande
vid samma Riksdag öfverletnnadl tili Riksens
Stander. Göras i deras Plena icke
några anmärkningar emot Konstitutinns-Ulskollets
yttrande, hvile detsamma såsom ett
Riksens Ständers utlåtande, hvaröfver först
vid nästa Riksdag, och då endast med Ja
eller Nej, skall kunna beslutas, och galle dä
föreskriften i 75 § Riksdags-Ordningen. Besluta
åter samtlige Riks-Slånden, att förslaget
skall förkastas, vare det genast förfallet.
Aro Riks-Stånden i sådant hänseende
sins emellan af skiljaktiga meningar,
eller göras i Riks-Slåndens Plena emot Utskottets
yttrande anmärkningar, som åsyfta
förändring i förslaget, hillve de, hvilka
hvarje Riks-Stånd särskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Konstitutionsutskottet
hänvisade. Utskottet åligge då,
att samtlige Riks-Slåndens tankar lill ett helt
utlåtande i möjligaste målto sammanjemka,
och, om oförenliga skiljaktigheter finnas,
dem derjemte till samtliga Riks-Ståndens
behandlande anmäla. Förena sig derefter
samtliga Riks-Stånden om ett enahanda utlåtande,
hvile detsamma till slutligt antagande
eller förkastande vid nästa Riksdag, på sätt
ofvan föreskrifvet är, derest icke samma utlåtande
innehåller, att förslaget bör förkastas,
i hvilken händelse det genast förf u/le. Blifva
åter något Stånds tankar skiljaktiga från de öfrigas,
och samma Stånd sig icke efter de öfriga
fogar; varde Konstitutions-Utskoltet, genom
val al Riks-Slåndens Plena, till slutlig jemkning
förstärkt till ett antal af tjugu personer
af hvarje Stånd, hvilka, genom samfälld
omröstning, skiljaktigheterna förena, och det
dymedelst fullständigt beredda utlåtandet
14
Förslag tilt ändringar i Gr u a dlägarn e.
Vill Konungen bos Riksens Ständer föreslå
någon ändring i Grundlagarne, böre
Han Siats-Rådet och öfverlemne sedan Sin
Proposition, jemte Stais-Rådets tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast, utan
att om denna Proposition förut öiverlägga,
uppdrage Konstitutions-Utsknltet, alt sitt utlåtande
derom till Riksens Ständer afgifva.
Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit,
hviie frågan till nästa Riksdag, då
Riksens Ständer skola sitt beslut derom (ätta.
Afslvrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast kunna antingen
denna Proposition alslå eller ock afgöra,
att de viija öfver densamma å nästföljande
Riksdag besluta; Gällande i detta
fall tre Stånds mening och, om två Stånd
stadna emot två, deras, som beslutet uppskjutit.
Men icke må under någon förevändning
Riksens Ständer förr än å nästa Riksdag
Propositionen till bifall upptaga. Samtycka
då alla Riks-Stånden till Konungens
Förslag, begäre de dag, att på Rikssalen få
Riksens Ständers bifall dertill afgifva. Antaga
icke Riks-Stånden samfäldt Konungens
Proposition, vare den afslagen, och aflemne
Riksens Ständer sitt afslag med skälen dertill
skriftligen lill Konungen genom deras
Talmän. Om vid Riksdag, då Grundlagsfrågor
lagligm kunna algöras, ytterligare
uppskof töreslås, må det ej ega rum utan
Konungens och alla fyra Riks-Ständens sammanstämmande
beslut.
hvile sedan till Riksens Ständers afgörande,
som ofvan sagdt är, derest icke utlåtandet
innehåller förkastande af Järs lag-et, sorn då
genast förfalle. Blifva å nästa Riksdag
aila Riks-Stånden om ändringen ense, ölverlemne
de förslaget derom till Konungen,
genom deras Talmän, med begäran, alt Konungen
ville Sitt bifall dertill gifva. Konungen
inhemte bela Slats-Rådels tankar deröfver,
tage sedan Sitt beslut och meddele Riksens
Ständer å Rikssalen Sill samtycke, eller
ock de orsaker, för hvilka Ilan icke samtycker
till deras åstundan.
Vili Konungen hos Riksens Ständer föreslå
någon ändring i Grundlagarne, höre
Han Siats-Rådet och öfverlemne sedan Sin
Proposition, jemte Stats-Rådets tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast,
utan att om denna Proposition förut öfverlägga,
uppdrage Konstilutions-Utskotlet, att
sitt utlåtande derom afgifva till Riksens Sländer,
hvilka då kunna derom öfverlägga. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit,
liv ile förslaget till nästa Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom latta.
Afstyrker Utskottet Konungens Proposition,
dä inä Riksens Ständer genast kunna antingen
denna Proposition afstå eller ock afgöra,
att de vilja öfver densamma å nästföljande
Riksdag besluta; gällande i delta fall tre
Stånds mening och, om två Stånd stadna
emot två, deras som beslutet uppskjutit.
Men icke må under någon förevändning Riksens
Ständer förr än å nästa Riksdag Propositionen
lill bifall upptaga. Samtycka då
alla Riks-Stånden till Konungens förslag,
begäre de dag, att på Rikssalen få Riksens
Ständers bifall dertill afgifva. Antaga icke
Riks-Stånden samfäldt Konungens Proposition,
vare den afslagen, och aflemne Riksens
Ständer sitt afslag med skälen dertill skriftligen
till Konungen genom deras Talmän.
Örn vid Riksdag, då hvilande Grundlagsfrågor
skola slutligen algöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej ega rum utan
Konungens och alla fyra Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut.
Förslog till 'ändringar i Grundlagarne.
15
ffiksclags-Oi'<liiingeii.
§ 29.
l:o Konstitutions-Utskoltet, som utgöres
al‘ tjugu Fyra ledamöter, tillkommer att, i den
ordning Regerings-Formen föresklifver, granska
Rikets Grundlagar, samt upptaga frågor
och till Plena afgifva Förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar deraf;
hvaröfver Ståndens Ledamöter vare obetaget,
att in Pleno yttra sina tankar, men
Riksens Ständer ej förr, än å den nästföljande
Riksdagen, må besluta. Öfverleinnar
Konungen åt Riksens Ständer någon Proposition
rörande Grundlagar, uppdrage Ständerna
genast, utan alt förut derom öfverlägga, ät
Konslilutinns-Utskoltet, alt dess utlåtande afgifva;
och lörhälles dermed, som i RegeririgsForrnens
81 § stadgadt är. Då Utskottet
icke funnit skäl alt gilla och till Riksens
Ständers pröfning öfverlemna något Förslag
till ändring eller förklaring af Grundlagarne,
som Utskottet af en Riksdagsman emottagit,
vare Utskottet skyldigt, om författaren det
yrkar, att meddela honom sitt yttrande, med
tillstånd alt detsamma, jemte Förslaget, genom
trycket allmänt göra, då han, för det
sistnämndas innehåll, sjelf, i egenskap af författare,
må enligt Tryckfrihetslagen ansvara.
2:o. Ivonslilutions-Utskoltet — — —
pröfning underställas.
3:o. Dä hos derom besluta.
l:o. Konstilutions-Utskottet, som utgöres
af tjugufyra ledamöter, tillkommer att,
i den ordning Regerings-Formen föreskrifver,
granska Rikets Grundlagar, samt upptaga
frågor och lill Plena afgifva förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar deraf;
hvaröfver Ståndens Ledamöter vare obetaget,
att in Pleno yttra sina tankar, men
hvilka förslag Riksens Ständer ej förr, än
å den nästföljande Riksdagen, må slutligen
antaga. Öfverleinnar Konungen åt Riksens
Ständer någon Proposition rörande
Grundlagar, uppdrage Ständerna genast, ulan
alt förut derom öfverlägga, åt Konstitutionsutskottet,
all dess utlåtande afgifva; och
för hål les dermed som i Regerings-Formens
81 § stadgadt är. Då Utskottet icke funnit
skäl att gilla och till Riksens Ständers
pröfning öfverlemna något förslag till ändring
eller förklaring af Grundlagarne, som
Utskottet af en Riksdagsman emottagit, vare
Utskottet skyldigt, om författaren det yrkar,
att meddela honom sitt yttrande, med tillstånd
att detsamma, jemte förslaget, genom
trycket allmänt göra, då han, för det sistnämndas
innehåll, sjelf, i egenskap af förfaltare,
ina enligt Tryckfrihetslagen ansvara.
2:o. Konstitutions-Utskottet — — —
pröfning underställas.
3:o. Då hos derom besluta.
II anvisning-:
Bihang till Riks-St:s Prot. III Sami. Konst.-  Ulsk. Mern. N:ris 40, 48, 51 och 54.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 30 Aug. samt 16
och 30 Sept. 1854.
Preste-St:s Prot. d. 30 Aug. samt 22 och
30 Sept. 1854.
16
Förslag till ändringar i Grundlag arne.
Forslag till tillägg 159 § Regerings-Formen och 27 § 4 mom. Riksdags-Ordningen,
angående Propositionen om Stais-Ferkels tillstånd och behof.
ISegeriiigs-Foriiieii*
§• 59.
Efter Rikets och Siats-Verkets tillstånd
och behof låte Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva
utöfver de ordinarie Inkomster, och hvilka
behof genom Bevillningar böra fyllas.
Efter Rikets och Slals-Verkets tillstånd
och behof låte Konungen lill Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan larfva
utöfver de ordinarie Inkomsterne, och
hvilka behof genom Bevillningar böra fyllas.
honungens framställning härom bör jemmi
åtföljas af förslag rörande sättet, huruledes
sådant lämpligast ske kan
Hiksdags-Orclniaagen
-
l:o. Propositionen, angående Stats-Verkets
tillstånd och behof, hvaraf Ständen
hvartdera ett exemplar tillställes, öfverlemne
Konungen antingen vid del tillfälle, dä Riksdag,
enligt föregående § öppnas, eller å Rikssalen
annan dag, der Honom så godt synes,
eller ock omedelbart till Riksens Ständers
Stats-Utskott, inom fjorton dagar vid Lagtima
Riksdag, och inom en månad vid Urtima,
efter dess öppnande. Riksdagens början
räknas alltid från den dag, då berörde
Proposition af Riksens Ständer eller nämnda
Utskott emoltagen blifvit. Och som Riksens
Ständer, jemlikt Regerings-Formens 55
§, ej ega, alt i Konungens öfvervaro något
besluta, må ingen rådplägning härom å Rikssalen
hållas.
1 moni.
l:o. Propositionen, angående Stats-Verkels
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillstädes, och som
åtföljas bär af förslag, rörande sattet att
genom Bevillningar fylla hvad Staten kan
larfva utöfver de ordinarie inkomsterna, öfverlemne
Konungen antingen vid det tillfälle,
då Riksdag, enligt föregående §, öppnas,
eller å Rikssalen annan dag, der Honom så
godt synes, eller ock omedelbart till Riksens
Ständers Stals-Utskott, inom fjorton dagar
vid Lagtima Riksdag, och inom en månad
vid Urtima, efter dess öppnande. Riksdagens
början räknas alltid från den dag, då
berörde Proposition af Riksens Ständer eller
nämnda Utskott emoltagen blifvit. Och som
Riksens Ständer, jemlikt Regerings-Formens
55 §.
Förslag litt ändringar i Grundlagarna. 17
55 §, ej ega. att i Konungens öfvervaro något
besluta, må ingen rådplägning härom å
Rikssalen hållas.
H ä avis 11 i n g:
Bihang lill Riks-Sl:s Brot., 3:dje Sami., Konsth.
-Ilsk. Mern. Niis 8 och 19.
Ridd. och Adis Brot. d. 10 Juni och 14 Juli
1854.
Presle-Sfcs Brot. d. 10 Juni och 12 Juli
1854.
Borgare-Sl:s Brot. d. 10 Juni och 12 Juli
1854.
Bondc-St:s Brot. d. 10 Juni och 12 Juli
1854.
7.
Förslag bil ändring i (JO § Regerings-Formen, (ingående behandlingen af
Slats-llIskoltels Relän han den i vissa frågor.
ilegwiii&s-lbWmeii.
§• 69.
Uppslå, antingen hus Riksens Ständers Dit Siats-Utskottets förslag rörande anPlena
gemensamt, eller uti något af' Rihs- lingen Statens reglerande eller Bevillningens
Ständen, betänkligheter ali antaga hrad, derefter lämpade hela belopp, eller hvad till
Stats-Utskottet tillstyrkt, uti del, som rörer Riksgälds-Kontorels utgifter och inkomster
antingen Statens reglerande eller Bevillnin- hörer, eller grunderna för Riksgälds-Kontogens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad reis styrelse och förvaltning, till pröfning
lill Riksgälds-Kontorels utgifter och inkom- hos Rihs-Stånden förehafves, gäl/e hvad
sier hörer, eller grunderna för Riksgälds- angående behandlingen af Utskotts afgifKonlorels
styrelse och förvaltning, då höra, na förslag uti Riksdags-Ordningen stadgas;
de skäl anföras, på hvilka sådana betänk- och skall saken afgöras efter tre Stånds beBih.
lill R. St. Fröt. 1856 <St 1851. o Sami. 1 Haft, 3
Förstat) lill ändringar i Grundla garite.
ligheter sig stödja, samt meddelas Statsutskottet,
sorn derefter tage Ärendet under
ytterligare öfvervägande. Anser Stats-Utskottet
sig icke kunna afvika ifrån dess
redan afgifna yttrande, eller instämma uti
Riksens Ständers eller eli särskildt Stånds
tankar, ulnumne då Utskottet Deputerade,
sorn uti det eller de Stånd, der betänkligheter
uppkommit, företräda och närmare
upplysa förhållandet. Förbli feer något Stånd
ändock vid den mening, del pirat fattat,
a (göres saken efter Ire Stånds beslut. Stadna
tvä Stånd emot två, (lii skall Slals-Ulskottet
IVirökas med sa manga Ledamöter af
Riks-Stånden, I vanlig ordning valde, att
de blifva Tretio af hvarje Stand. Detta särskilda
Utskotts Ledamöter röste sedermera
samfäldt, med slutna sedlar, till ovilkorligt
antagande eller förkastande af hvad Statsutskottet
tillstyrkt, blott i de frågor, hvarom
Riks-Ständen varit af skiljaktiga tankar;
kommande de Heste sålunda röstandes mening
att gälla såsom Riksens Ständers beslut.
Till undvikande af paria vota skall, vid omröstningen,
förr än sedlarne uppräknas, en
ibland dem utlagas och förseglad afläggas,
Befinnas, vid de öfrigas uppsummerande,
rösterna lika delade, må denna sedel öppnas
och gifva utslaget. Är pluralilelen redan
vunnen, bör den afiagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
slut. Förena sig icke minst tre Stånd uti
sammanstämmande beslut; då skall StatsUtskottet
förökas med så många Ledamöter
af Riks-Ständen, i vanlig ordning valde, att
de blifva Tretio af hvarje Ständ. Detta
särskilda Utskotts Ledamöter röste sedermera
samfäldt, med slutna sedlar, till ovilkorligt
antagande eller förkastande af hvad
Stats-Utskottet tillstyrkt, blott i de frågor,
hvarom Riks-Slånden varit af skiljaktiga tankar;
kommande de fleste sålunda röstandes
mening all gälla såsom Riksens Ständers
beslut. Tili undvikande af paria vota skall,
vid omröstningen, förr än sedlarne uppräknas,
en ibland deni uttagas och förseglad
afläggas. Befinnas, vid de öfrigas uppsummerande,
rösterna lika delade, niå denna
sedel öppnas och gifva utslaget. Är pluraliteten
redan vunnen, bör den allagda sedeln
ouppbrulen genast förstöras.
H anvisning;
Bihang till Riks-St:s Prot., 3:dje Sami., Konsth.
-Utsk. Meni. N:is 16, 26, 36 och 54.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 14 Juli, 28 Juli
och 22 Aug. 1854.
Preste-St:s Prot. d. 12 Juli, 29 Juli och
26 Aug. 1854.
Borgare-St:s Prot. d. 12 Juli, 2 och 23 Aug.
1854.
Bonde-St:s Prot. d. 12 Juli, 4 och 22 Aug.
1854.
Förslag till ändringar i Gr undtag arne.
10
8.
Förslog till Hildring af I I och 14 Riksdags-Ordningen, angående
Städernas representationsrätt.
Riksdii^s-Orcliiiiigeii.
§■
l:o. Med de i andra § omförrnälda föreskrifter
förslås bestämmandet af skyldigheten
för vederbörande Korporationer eller
Embetsman, alt, utan vidare påminnelse och
ulan annan anledning, än vid Lagtima Riksdag,
sista Riksdags-Beslutel, oell vid Ultima
Riksdag, sjelfva kallelsen, besörja, det
valen till Riksdagsmän, der sådana val ega
rum, i laglig ordning och, vid ansvar, med
all skyndsamhet verkställas; tillhörande det
Dom-Kapitlen, att för Preslerskapet, Hufvudstadens
Magistrat, alt för dervarande Borgerskapets
samt Landshöfdingarne hvar i
sitt Län, att för de öfriga Städernas Borgerskap
och Menige Allmogen om sådana
Valförrättningar, å Ettibetes vägnar, föranstalta,
— — —
11.
Lo. Med de i andra'§ omförrnälda föreskrifter
förstås bestämmandet af skyldigheten
för vederbörande Korporationer eller
Embetsman, att, utan vidare påminnelse och
utan annan anledning, än vid Lagtima Riksdag,
sista Riksdags-Beslutel, och vid Urtima
Riksdag, sjelfva kallelsen, besörja, det
valen till Riksdagsmän, der sådana val ega
rum, i laglig ordning och, vid ansvar, med
ali skyndsamhet verkställas; tillhörande det
Dom-Kapitlen, att för Presterskapet, Stockholms
Magistrat, att för samma stad, samt
Landshöfdingarne, hvar i sitt Län, att för
de öfriga Städerna och Menige Allmogen
om sådana valförrättningar, å Embetets vägnar,
föranstalta —
l:o Hufvudstudén Stockholm caije Tio
Riksdagsmän, hvaraf Tre Magistratspersoner,
Två Grosshandlare, En Fabrikör, En
Minuthandlare och Tre af Embeten och
Handtverkeri er. Falen förrättes af Femtio
Elektorer, utsedde ibland Borgerskapet,
efter fika klassifikation, som Stadens Femtio
Äldste. Desse Elektorer välje hvarför
sig Riksdagsmän inom sin Ii/ass, men atle
samfäldt Fullmäktige af Magistraten. För
att blifva Elektor af Borgerskapet eller
20
Förslöf) Lill ändringar i Grundlagarna.
Riksdagsman Jur Stockholm, fordras, alt
hafva varit Irenne år Borgare derstädes, alt
cn Grosshandlare betalar minst Tjugu Riksdaler,
en Fabrikör eller Minuthandlare Tio
Riksdaler oell en Handtverkare Fem Riksdaler
till Staden i årliga utsky/der.
2:o. De öfriga Rikets Släder ege,jemväl
att sända Fullmäktige af Stadens Borgare
eller Magis Ira tspersoner. Götheborg
sände Tre egna Fullmäktige; Städerna af
Första Klassen hvardera Två; de af Andra
Klassen, med rätt alt ställa Två, hvardera minst
En; och Städerna al Tredje Klassen hvardera
En Fullmäktig. Städerna af de öfriga Klasserna
ege att sända hvardera En Fullmäktig;
dock med rättighet att förena sig, Två, högst
Tre, om en person, hvilken likväl måste vara
till Riksdagsman vald för en af dessa Städer,
der han sjelf Magistratsperson eller Borgare
är. Riksdagsfullmäktig för Stad af
Tredje Klassen må jemväl kunna tillika antaga
Fullmakt för en annan Stad af lägre
Klass.
3:o. Valen skola sko inför Magistraten
efter det å hvarje ort hittills ölliga valsätt,
deruti likväl ändring kan ega rum, enär
antingen någon Stads samtlige valherättigade
Innevånare, eller ock en eller flere Klasser
bland dem, hos honungen anhålla om
fastställande af ny / alordning för Staden,
och Konungen, efter vederbörandes hörande,
linner skäl att dertill samtycka. Då valen
JÖrrättas af Borgcrskapet samfäldt och icke
aj Elektorer, beräknas rösterna efter
hvad hvar och en af de väljande lill Staden
skattar. Annorlunda, än genom ordentlig
omröstning med slutna sedlar al Borgcrskapet
eller af dess utsedde Elektorer; må Riksdagsfullmäktig
icke kallas.
l:o. Inom Rikets Städer ege Borgare,
öfrige idkare af yrken, sorn till borgerliga
näringar räknas, egare af hus eller tomt
samt egare elter innehafvare, med ständig
besittningsrätt, af jord under Stadens domvurjo,
alla dessa sä framt de iiro i Staden
bosatte, äfvensom Stadens Magistralspersoner,
utt bland sig välja Riksdagsfullmäktige.
Stockholm sände Tio och Götheborg
Tre egna Fullmäktige; Städerna af Första
Klassen hvardera två: de af Andra Klassen,
med rätt alt ställa Tvä, hvardera
minst Fin ; och Städerna af Tredje Klassen
hvardera En Fullmäktig. Städerna af de
öfriga Klasserna ega att sända hvardera En
Fullmäktig; dock med rättighet att förena
sig Två, högst Tre, om en person, hvilken
likväl måste vara till Riksdagsman vald tor
den af dessa Släder, der lian sjelf valrätt
eger. Riksdagsfullmäktig för Stad af Tredje
Klassen må jemväl kunna tillika antaga
Fullmakt för en annan Stad af lägre Klass.
2:0. Valen skola ske inför vederbörande
Magistrat, efter del ä hvarje ort öfliga
valsätt, deruti likväl ändring kan ega rum.
då antingen någon Stads valberältigade innevånare,
eller ock en eller liera Klasser biand
deni, om sådan ändring öfverenskomma och
Konungen, efter vederbörandes hörande, finner
skäl densamma fastställa; börande, i
fråga om sådan ändring, de valberultigades
röster, der valen dittills omedelbart förrättats,
beräknas efter hvad hvar och en
af de väljande till Staden eller dess allmänna
behof skattar. Efter denna grund
beräknas ock rid Riksdagsmannaval rösterna,
der det omedelbara valsättet är öflig t,
sä vida icke annan beräkningsgrund på nu
föreskri/vet siiil antages. Annorlunda, än genom
ordentlig omröstning med slutna sedlar
af de vulberälligade eller af derus utsedde
Elektorer, må Riksdagsfullmäktig icke kallas.
Förslug till (indrin g nr i Grundlag arne.
21
4:o. Ingen må för Städerna till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år före
den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst,
varit Magistratsperson eller Borgare i Staden;
och beräknas denna tid från Tjensteeller
Rorgare-edens afläggande.
5.0. Fjerdeparlsegare i Fahlu Rergslag
ega att inom sig tili Riksdagsman i BorgareStåndet
utse lin Fullmäktig, som icke til!
annat Riks-Sländ hörer och ej någon beställning
i Rikets tjenst innehafver. Valet
verkställes pä öfligl sätt inför Magistraten i
Fahlun, och rösterna beräknas efter Fjerdeparts
Grufvedelarne. Ingen vare härvid valbar,
sorn icke i nämnde Rergslag varit Fjerdepartsegare
minst tre är före den dag, hvartill
Riksdagen blifvit pålyst, och är inom
Länet bosatt.
0:o. Utom Fahlu Rergslag, ege ock de
öfriga Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken privilegierade
Inrättningar, till förädling af Mineral-rikets
produkter, att, inom sig, till Borgare-Ståndet
utse Fern Fullmäktige, sorn ej
till annat Riks-Slånd höra, och ej någon
beställning i Rikets tjenst innehafva, och
hvarvid, med förbehåll af den, i 18 §, alla
Christna Trosförvandter tillerkända valrätt,
i öfrigt ingen må välja, om han ej valbar
är. Med valen förhålles sålunda, att Stj
-
ärn. För Städerna må ingen till Riksdagsman
nises, som icke minst tre år före
den dag, hvartill Riksdagen blifvit pälyst, varit,
enligt 1:0. momentet a/ denna §, valberättigad
i Staden; och beräknas denna lid
från tjenste- eller borgare-eds alläggande eller
från del utÖ/ningen af yrke börjat eller
egande- och besittningsrätt lill hus,
tomt eller jord i Staden blifvit förvärf vad.
Valrätt eller valbarhet tillkomma ej;
a) den egare af hus och tomt, eller den
egare och innehafvare af stadsjord,
som Frälseman är, edler lill PresteSländel
hörer;
b) gemenskapen vid Rikets Landt- och
Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
Verks och Korporationers Vaktbetjening,
eller andre, sorn med desse
jern/örliga eller ringare uro;
c) deni, sorn äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike. sam försörja
sig med tillfälligt arbete;
d) dem, hvilka endast för sjel/försörjning
ega något yrke utöfva.
4:o. Fjerdeparlsegare —
Länet bosatt.
ä:o. Utom Fahlu Bergslag — — —
efterrättelse uppläsas.
22
Förslå(j lill ändringar i Grundlugarne.
reisen olver Bergverken bör, när Riksdag
inträffar, uppgöra grunderna för denna represenlalions-rätt,
efter värdet af förra årets
tillverkning, beräknadt, för jern tillverkningen,
efter del för Hammarskattsjernet årligen
bestämda pris, oell, för annan tillverkning,
efter det medelpris, hvartill Kongl.
Majit och Kronan försäl jer den deraf in natura
utgående tionde eller skatt, samt, i fall
någon af dessa förädlingar icke skulle kunna
hänföras till någotdera värdet, efter det i
Hufvudstaden allmänt gångbara pris. Sedan
summan af alla tillverkuingarnes sammanräknade
värden härigenom blifvit utrönt,
samt huru stort värde, i följd deraf, svarar
emot en Fullmäktig, fördeles Bergsbruken i
Fem valdistrikt, afpassade efter orternas lägen,
och så, att, i del närmaste, ett på tillverkningsvärdet
gruudadt, mot en Fullmäktig
svarande, röstetal må inom hvarje valdistrikt
linnas. Valen skola ske inför den
Magistrat inom valdistriktet, som Styrelsen
öfver Bergverken, genom Konungens Befallningshafvande
i Länet, derom anmodar, och
å den dag, sorn för hvarje valdistrikt, af
samma Styrelse, härtill ulsättes och, genom
dess försorg, inom distriktet allmänneligen
kungöres; börande Styrelsen, tidigt före valet,
låta tillställa den inom hvarje distrikt
valförrättande Magistraten behörig längd öfver
alla inom distriktet valberättigade, samt
hvars och ens röstetal, utfördt i Riksdaler,
efter tillverkningsvärdet: Och må ingen ä
denna längd upptagas, som icke, minst tre
år före den dag, då Riksens Ständer, enligt
Riksdagskallelsen, skola sammanträda, varit
Bruksegare i Riket, eller der idkat annan
sådan näring, som hörer till förädlingen af
Mineral-rikets produkter: De väljande, som,
genom förenämnde Kungörelse, till valförrättningen
kallas, afgifve sina röster, efter
Riksdalertaiet af deras tillverkningssummor,
antingen personligen, eller medelst befullmäktigade
Ombud, men alltid med slutna
sedlar, så beskaffade, som i 71 § stadgas:
Och röste hvarje väljande blott pä En i distriktets
val-längd uppförd person, hvadan
ock denna längd bör, före valet, lill de väljandes
efterrättelse uppläsas.
Förslag till ändringar i Grund/agarne.
23
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Brot., 3:dje Sami., Konstit.
-Utsk. Mern. N:is 38, 50, 53 och 54.
Ridd. och Ad:s Brot. d. 6, 25 och 30 Sept.
1854.
Breste-St:s Brot. d. 9, 27 och 30 Sept.
1854.
Borgare-Sl:s Brot. d. 1 och 27 Sept., d. 2
Okt. 1854.
8onde-St:s Brot. d, 28 Aug. samt 27 och
30 Sept. 1854.
n.
Förslag till ändring i 14 Riksdags-Ordningen, angående representations
r
ättighetcn Jör Stoch hohn.
Riksda$ S'0 »*<I» i sige».
S 14.
l:o. Hufvudstaden Stockholm viilje Tio
Riksdagsman, hvaraf Tre Magistrats-personer.
Två Grosshandlare, En Fabrikör, En Minuthandlare
och Tre af Embeten och Handtverkerier.
Falen förrättes af Femtio Elektorer,
utsedde ibland Borgerskapet, efter
lika klassifikation, sorn Stadens Femtio Äldste.
Desse Elektorer välja hvar för sig
Riksdagsmän inom sin klass, men alle samfäldt
Fullmäktige af Magistraten. För att
blifva Elektor af Borgerskapet eller Riksdagsman
för Stockholm, fordras, all hufva
varit Irenne år Borgare derstädes, att en
Grosshandlare betalar minst tjugu Riksdaler,
en Fabrikör eller Minuthandlare tio
Riksdaler och en Handtverkare fem, Riksdaler
till Staden i årliga utskglder.
24
Förslag till ändringar i. Gran dia g arne.
2:o. De öfriga Rikets Städer ege jemväl
att sända Fullmäktige af Stadens Borgare
elier Magistrats-personer. Götheborg
sände Tre egna Fullmäktige; städerna af första
klassen hvardera Två; de af andra klassen,
med rätt att ställa Två, hvardera minst
En; och städerna af tredje klassen hvardera
En Fullmäktig. Städerna af de öfriga klasserna
ega att sända hvardera En Fullmäktig;
dock med rättighet att förena sig, Två,
högst Tre, om en person, hvilken likväl måste
vara till Riksdagsman vald för en af
dessa släder, der han sjelf Magislrats-person
eller Borgare är. Riksdags-fullmäktig för Stad
af tredje klassen må jemväl kunna tillika
antaga fullmakt för en annan stad af lägre
klass.
3:o. Valen skola ske — — —
icke kallas.
4:o. Ingen må
edens Biläggande.
5:o. Fjerdepartsegare — — —
inom Länet bosatt.
6;o. Utom Fahlu Bergslag — —
efterrättelse uppläsas.
Lo. Rikets Städer ega att sända Riks</<7g\s-fuilmäktige
af stadens Borgare eller
Magistrats-personer. Stockholm sände Tio
och Götheborg Tre egna Fullmäktige; städerna
af första klassen hvardera Två; de af
andra klassen, med rätt att ställa Två, hvardera
minst En; och städerna af tredje klassen
hvardera En Fullmäktig. Städerna af
de öfriga klasserna ega att sända hvardera
En Fullmäktig; dock med rättighet att förena
sig Två, högst Tre, om en person, hvilken
likväl måste vara till Riksdagsman vald
för en af dessa städer, der han sjelf Magistratsperson
eller Borgare är. Riksdagsfullmäktig
för stad af tredje klassen må jemväl
kunna tillika antaga fullmakt för en annan
stad af lägre klass.
2:o Valen skola ske — — —
icke kallas.
— — Borgare
-
ds Ingen må
Borgare
-
edens afläggande.
4:o. Fjerdepartsegare — — —
inom Länet bosatt.
5:o. Utom Fahlu Bergslag- — — — —
• i
efterrättelse uppläsas.
{Anni. Den i detta förslag afsedda Grundlagsändring
är ock inbegripen i ofvanstående
alternativa förslag N:o 8.)
II ii ii v i s n i u g:
Bihang till Riks-St:s Prot. 3:je Sami. Konst.-  Etsk. Mern. N:ris 17,27, 37, 46 och 54.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 14 och 28 Juli, 22
Aug. och 6 Sept. 1854.
Presle-Sl:s Prot. d. 12 och 29 Juli, 26 Aug.
och 9 Sept. 1854.
Borgarc-S(:s Prot. d. 12 Juli, 2 och 23 Aug.
och 6 Sept. 1854.
Bonde-St:s Prot. d. 12 Juli, 4 och 22 Aug.
och 9 Sept. 1854.
Förslag till lindringar i Grundlagame.
25
10.
Förslag till ändring i 11 och i o §§ Riksdags-Ordningen, angående förr ullande
aj Riksdagsmannaval för Bonde-Slåndel.
lliksdagg-Orduiiigeii.
l:o. Med de i andra § omförmälda
— — sådana VaKorrällningar, ä Embeles
vägnar, föranslalla, med särskild föreskrift
frän Landshöfdingarne, alt samma dag, då
i Kyrkorna Riksdagskallelsen kungöres, skall
Sockneslämma till nästföljande Söndag, för
Elektorsval af Allmogen, utlysas. Skulle uti
en eller flera Kyrkor af ett Pastorat Gudstjenst
saknas å den Söndag, då Kungörelsen
borde uppläsas, åligge det Preslerskapet, att
genast genom Kronobetjenle i Pastoratet
besörja, det nästa dag ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt cirkulerar frän by lill by,
uti sådana Församlingar eller Kapell-lag, med
förständigande, att deras Ledamöter bafva att
nästföljande Söndag sig vid Moderkyrkan
infinna till Elektorsval, i händelse Gudstjenst
icke samma Söndag bör hållas i egen Kyrka,
då valet derstädes må för Socknen eller Kapell-laget
förrättas. 1 de Härader, der Dornh
a fia riden är af Frälsestånd, /iirordnes af
Hof-Rdllerna Ofrälse Fa/förrältare för
Bonde-Ståndet.
2.o. Om tiden för de Riksdagar, till
hvilka Konungen Ständerna kallar, lärer
Konungen i Nåder Hof-Rätlerna förständiga.
Om tiden åter för sådana Riksdagar,
till. hvilka Stats-Rådet, eller ock, enligt Regering
s-Formens 95 §, de i densamma nämnde
vederbörande kalla, åligge det dem att
Hof-Rätlerna underrätta.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857.
11.
Med de i andra § omförmälda — —
— — sådana Valförrättningar, å Embetes
vägnar, föranstalta, med särskild föreskrift
frän Landshöfdingarne, att samma dag, då i
Kyrkorna Riksdagskallelsen kungöres, skall
Sockneslämma till nästföljande Söndag, för
Elektorsval af Allmogen, ullvsas. Skulle uti
en eller flera Kyrkor af ett Pastorat Gudstjenst
saknas å den Söndag, dä Kungörelsen
borde uppläsas, åligge det Preslerskapet, att
genast genom Kronobetjenle i Pastoratet besörja,
det nästa dag ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt cirkulerar från by till
by, uti sådana Församlingar eller Kapell-lag,
med förständigande, att deras Ledamöter
hafva all nästföljande Söndag sig vid Moderkyrkan
infinna till Elektorsval, i händelse
Gudstjenst icke samma Söndag bör hållas
i egen Kyrka, dä valet derstädes må för
Socknen eller Kapell-laget förrättas.
3 Sami. 1 Haft. 4
26
Förslag lill ändringar i GrundJagarne.
§ 15.
Allmogen i hvart Härad välje inom sig
efter hemmantalet, till Riksdagsman af Bonde-Ståndet,
En, inom Häradet boende och
besuten, Hemmans-egare, hvilken icke tillförene
hört till annat Riks-Stånd, eller någon
ordinarie beställning i Rikets tjenst eller fullmakt
derå innehaft. Hvad om Hemmansegare
nu är sagdt, gälle ock om sådan Kronohemmans-åbo,
som med stadgad åborätt
hemmanet innehafver. Vilja flera Härader,
hörande lill samma Domsaga, förena sig om
en, inom dennas område boende och besuten
Fullmäktig, vare sådant dem obetaget.
Skulle någon Domsaga innehålla färre än
Etthundrade valberättigade hela hemman,
må den kunna, med ett eller flera inom annan
Domsaga belägna Härader, om gemensam
Fullmäktig sig förena.
Till förrättande af valen för alla Häraderna
inom en Domsaga, skola Elektorerna
på samma dag och ställe sammanträda.
Allmogen i hvart Härad välje inom sig
efter hemmantalet, inför Domhafrandén, till
Riksdagsman af Bonde-Ståndet, En, inom
Häradet boende och besuten, Hemmansegare,
hvilken icke tillförene hört till annat RiksStånd,
eller någon ordinarie beställning i
Rikets tjenst eller fullmakt derå innehaft.
Hvad, om Hemmansegare nu är sagdt, gälle
ock om sådan Kronohemmans-åbo, som med
stadgad åborätt hemmanet innehafver. Vilja
flera Härader, hörande till samma Domsaga,
förena sig om en, inom dennas område boende
och besuten Fullmäktig, vare sådant
dem obetaget. Skulle någon Domsaga innehålla
färre än Etthundrade valberättigade
hela hemman, må den kunna, med ett eller
flera inom annan Domsaga belägna Härader,
om gemensam Fullmäktig sig förena.
Till förrättande af valen för alla Häraderna
inom en Domsaga, skola Elektorerna
pä samma dag och ställe sammanträda.
H ä n V i
Bihang (ill Riks-St:s Prot. lil Sami. Konst.-  Utsk. Mern. N:o 14.
Ridd. och Adis Prot. \
Preste-St:s Prot. | . . ,,
.Borgare-Stis Prot. \ de“ 12 Jul‘ 18°4'
Bonde-S:ts Prot.
Förslag till ändringar i Grundlagavne.
27
11.
Förslag lill iindrivg af 52 § Begerings-Fonnen och 24 § Riksdags-Ordningen,
angående tillförordnandet af Bonde-Ståndets Sekreterare.
5€eg’eiing'S-Foriiieii
§.
52.
Landtmarskalk och Talmän för Borga- Landtmarskalk och Talmän för Borgarere-
och Bonde-Stånden samt Sekreterare för och Bonde-Stånden utnämne Konungen. ÄrBonde-Siånde.
t utnämne Konungen. Årke- ke-Biskop vare alltid Talman för PresteBiskop
vare alltid Talman för Preste-Ståndet. Ståndet.
ISikstfags-Ordiimgeii.
l:o Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare,
som der före Protokollen och ansvare
för vården af ingifna Handlingar, hos
Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Sekreleraren,
hos Preste- och Borgare-Stånden, de
personer, hvarom de sjelfve öfverenskomma,
samt hos Bonde-Slåndet, en skicklig, lagfaren
och i landthushåll ningen kunnig man
af Ofrälse Stund, den Konungen dertill /Örordne.
Hvarje Sekreterare tillhör, all allt
det, som förefaller och beslutes, ordentligen
och noggrant uppteckna och för Ståndet justera,
samt, då antingen hela Ståndet eiler
någon Ledamot in pleno det fordrar, Protokollet
uppläsa, äfvensom i öfrigt alla Protokoll,
jemte utdragen deraf, underskrifva;
åliggande Sekreteraren för Bonde-Ståndet
särskildt, att biträda Talmannen vid målens
behandlande och göra påminnelser, om något
mot Grundlagarne stridande skulle for
-
24.
Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare,
som der före Protokollen och ansvare
för vården af ingifna Handlingar, hos
Ridderskapet och Adeln Riddarhus-Sekreteraren
och hos Preste-, Borgare- och BondeStänden
de personer, hvarom de sjelfve öfverenskomma.
Hvarje Sekreterare tillhör, alt
allt det, som förefaller och beslutes, ordentligen
och noggrant uppteckna och för Ståndet
justera, samt, då antingen hela Ståndet
eller någon Ledamot In pleno det lördrar,
Protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt alla
Protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva.
Så väi Ståndens, som Utskottens Sekreterare,
jemte den under Riksdagar Inträdande
nödiga Betjeningen i Ståndens Kanslier
samt Riksens Ständers Utskott, njute samma
säkerhet med Riksdagsmän, och erhålle vid
Riksdagens slut en efter göromålens vigt och
mängd lämpad vedergällning af Statsmedlen,
28
Förslag till ändringar i Grundlngarnc.
sökas; dock ulan att i Ståndet ega röst.
Så väl Ständens, sorn Utskottens Sekreterare,
jemte den under Riksdagar biträdande nödiga
Betjeningen i Ståndens Canzlier samt
Riksens Ständers Utskott, njule samma säkerhet
med Riksdagsmän, och erhålle vid
Riksdagens slut en elter göromålens vigt och
mängd lämpad vedergällning af Statsmedlen,
hvilken af Slats-Ulskoltet, efter öfverläggning
med Landtmarskalken och Talmännen,
iöresläs och, i sammanhang med den öfriga
Slats-regleringen, af Riksens Ständer bestämmes.
Till nämnde betjening, hvilken af Stånden
sjelfva tillsättes, räknas hos Ridderskapet
och Adeln fyra Canzlister, i PresteStändet
en Notarie och två Canzlister, i Borgare-Ståndet
sammaledes, och i Bonde-Ståndet
två Notarier och fyra Canzlister.' I hvartdera
af Utskotten, för hvarje Division, en
Canzlist, hvilken, jemte Sekreterarne, förordnes
af Utskotten sjelfva, med det undantag,
som i 35 § finnes stadgadt. Skulle i
något Utskott en talrikare betjening oundgängligen
larfvas, anrnäle Utskottet sådant
hos Ståndens Plena, hvilka derom förordne.
2:o Bonde-Ståndets Sekreterare ege
att, förr än han sitt Embete tillträder, följande
Ed inför Ståndet aflägga: ''Jag /V. A’.,
utnämnd och förordnad, att vid delta allmänna
Biksmöle vara det Hedervärda Bonde-Stdndets
Sekreterare, lofvar och svar
vid Gud och Hans Heliga Evangelium, alt
jag vill och skall med ali min förmåga
iakttaga Konungamaktens och Riksens Ständers
rättigheter, i öfverensstämmelse med
den af Konung och Riksens Ständer till efterlefnad
antagne Regerings-Form af den
6 Juni 1809. Jag skall ock ställa viig
till ovilkorlig efterrättelse Rikets öfriga
gällande Grundlagar, och ej till det Hedervärda
Bonde-Ståndets Protokoll, utan min
uttryckliga anmärkning och reservation,
föra eller föra låta, ännu mindre, till expedierande
befordra eller befordra luta något,
sorn. emot de gällande Grundlagar stridande
är. Afven skol! jag, vid Riksdagsärendenas
afgörande, med goda råd och
underrättelser, samt upplysningar om hvars
och ens lagliga rättigheter och sky/dighe
-
hvilken af Siats-Utskottet, efter öfverläggning
med Landtmarskalken och Talmännen,
föreslås och, i sammanhang med den öfriga
Stals-regleringen, af Riksens Ständer bestämmes.
Till nämnde betjening, hvilken af Stånden
sjelfva tillsälles, räknas hos Ridderskapet
och Adeln fyra Kanslister, i PresteSlåndet
en Notarie och två Kanslister, i
Borgar-Ståndet sammaledes, och i BondeStåndet
två Notarier och fyra Kanlister.
I hvarldera af Utskotten, för hvarje Division,
en Kanslist, hvilken, jemte Sekreterarne,
förordnes af Utskotten sjelfva, med det undantag,
som i 35 § finnes stadgadt. Skulle
i något Utskott en talrikare betjening oundgängligen
tarfvas, anmäle Utskottet sådant
hos Ståndens Plena, hvilka derom förordne.
Förslag till ändringar i Grund/agarne. 29
tar, Slåndats Ledamöter tillhanda gå, samt
med all min förmåga söka att bringa dessa
ärenden till ett med Grundlagarne instämmande
slut. Delta allt lofvar jag att troligen
hålla: Sä sanni mig Gud. hjelpe lill
lif och själ!'"
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Prot. II [ Sami. Konst.-  Utsk:s Morn. N:ris 13, 24, 34, 44 och 54.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 12 och 29 Juli, 22
Aug. och 6 Sept. 1854.
Preste-St:s Prot. d. 12 och 29 Juli, 26 Aug.
och 9 Sept. 1854.
Borgare-St:s Prot. d. 12 Juli, 2 och 23 Aug.
och d. 6 Sept. 1854.
Bonde-Sl:s Prot. d. 12 Juli, 4 och 22 Aug.,
9 Sept. 1854.
Förslag lill ändring i 39 § Riksdags-Ordningen, angående val aj Ordförande
i Utskott och andra Rikets Ständers delegationer.
fiiiksdags-Ordning-en.
§ 39.
I alla Riksens Ständers Utskott före Riksens Ständers Utskott, Ulskolts-afden
bland liidderskapels och Adelns närvä- delningar, Nämnder och Revisorer ege alt
rande Fullmäktige ordet, som, enligt Rid- genom val, hvilket med slutna sedlar fördarhus-Ordningen,
dertill berättigad ar. rättas bör, inom sig utse Ordförande. Lag
samma vare för Fullmäktige i Banken och
30
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
Iiiksg Hlds-Kontor et, dock så, att inom dem
val af Ordförande efter hvarje års förlopp
ä nyo företagas skall. Innan val skett,
såsom ock då Ordföranden för något tillfälle
icke är tillslädes, före främste närvarande
Ledamoten af Ridderskapet och Adeln
ordet. Ar Ordföranden utöfver en vecka
förhindrad att sin befattning bestrida; unkonune
på de väljande alt nytt val anställa.
Ordförande i Utskott före ock ordet, då
Utskott förstärkes.
Hänvisning:
Bihang lill Riks-St:s Prot. lil Saini. Konst.-  Utsk. Mern. N:ris 15, 25, 35, 45 och 54.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 12 och 28 Juli, 22
Aug. 6 Sept. 1854.
Preste-St:s Prot. d. 12 och 29 Juli, 26 Aug.
9 Sept. 1854.
Borgare-St:s Prot. d. 12 Juli, 2 och 23 Aug.,
6 Sept. 1854.
Bonde-St:s Prot. d. 12 Juli, 4 och 22 Aug.
9 Sept. 1854.
13.
Förslag lill tillägg vid 46 § Riksdags-Ordningen, angående sammanträde af RiksStånden
för gemensamma öfver läggningar, äfvensom, i sammanhang dermed, till
ändring i / f 0 § Regerings-Formen samt 48 och 78 §§ Riksdags-Ordningen.
Riliselags-OMiiiiig-eii.
§ 46-
Ståndens Plena böra, då de angå all- l:o Ståndens Plena böra, då de angå
manna Riksdagsmål, så ofta sig göra låter, allmänna Riksdagsmål, så ofta sig göra lå
-
Förslag till ändringar i G runding ar ne.
31
hos alla Stånden på samma tid hållas. Skulle
ett Stånd tarfva flera Plena, än de öfriga,
vare det Ståndet obetaget alt, innan slutet
af ett Plenum, utsätta dag lill det nästföljande;
hörande Ståndets Landtmarskalk eller
Talman de andre Talmännen i tid derom
underrätta, samt med dem om timman öfverenskomma,
hvilken så bestämmas hör,
att Utskottens vanliga sammanträden icke
derigenom hindras. Ständernas gemensamma
Utskott må ej sammanträda på samma
tid, dä i ett eller flera eller alia Stånd Plenum
hålles. Ej skall till Plenum för påföljande
sednare anslås, än kl. (5 e. m., eller
till Utskott sednare, än kl. 8 e. m. den föregående
dagen. Landtmarskalk eller Talman
håfve ej makt alt, utan Ståndets samtycke,
åtskilja ett Plenum.
ter, hos alla Stånden på samma tid hållas.
Skulle ett Stånd tarfva flera Plena, än de
öfriga, vare det Ståndet obetaget att, innan
slutet af ett Plenum, utsätta dag lill det
nästföljande; börande Ståndets Landtmarskalk
eller Talman de andre Talmännen i
lid derom underrätta, samt med dem om timman
öfverenskomma, hvilken så bestämmas
bör, att Utskottens vanliga sammanträden
icke derigenom hindras. Ständernas gemensamma
Utskott må ej sammanträda på samma
tid, dä i ett eller flera eller alla Stånd
Plenum hålles. Ej skall lill Plenum lör påföljande
sednare anslås, än kl. 6 e. m., eller
lill Utskott sednare, än kl. 8 e. m. den föregående
dagen. Landtmarskalk eller Talman
håfve ej makt att, utan Ståndets samtycke,
åtskilja ett Plenum.
2:0 Stånden vare. med gifvet att pä ett
runi till gemensam öfverläggning rörande
allmän, vid Riksdagen under handläggning
varande fråga sammanträda, likväl utan
rättighet alt der besluta; och före dervid
Landtmarskalhen ordet. Önskar ett Stånd
sådant sammanträde, vardén öfriga. Stånden
derom och om föremålet för den äskade
öfver läggning en underrättade. Biträder något
Ständ denna önskan, skall sammanträde
af alla Stånden ske. Landtmarskalk och
Talmännen öfverenskomme om tid och ställe
för sammanträdet, och varde kallelse af
Lan dim ar skal ken utfärdad. Med anslag lill
sådant sammanträde förhålles såsom om anslag
till Ståjidens Plena sagdt är.
§ 48.
Foredragnings-ämnen äro dessa och inga
andra: Lo Konungens Propositioner, som
å Rikssalen, eller sedermera under Riksdagens
lopp, blifvit till Stånden eller StatsUtskottet
öfverlemnade; 2:o Mål, som genom
Protokolls-Utdrag eller Deputationer
från Med-Stånden communiceras; 3:o Utskottens
Relänkanden och Förslag; 4:o Motioner
gjorda i Plena af någon vid Riksdagen
då närvarande Ståndets Ledamot.
Föredragnings-ämnen i Riks-Ståndons
Plena äro dessa och inga andra: l:o Konungens
Propositioner, som å Rikssalen, eller
sedermera under Riksdagens lopp, blifvit
lill Stånden eller Stats—IJtskottet öfverlemnade;
2:o Mål, som genom ProtokollsUtdrag
eller Deputationer från Med-Stånden
communiceras; 3:o Utskottens Retänkanden
och Förslag; 4:o Motioner gjorda i Plena
af någon vid Riksdagen då närvarande Ståndets
Ledamot.
32
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
§ 78.
Ej må Riksdagsman någon tid kunna Ej må Riksdagsman någon tid kunna
under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas under tilltal ställas, eller sin frihet beröfför
dess gerningar och yttranden uti Riks- vas för dess gerningar och yttranden uti
Stånden eller något Riksens Ständers Utskott, Riks-Stånden, dessas gemensamma sammanutan
att det Stånd, lill hvilket han hörer, träden eller något Riksens Ständers Utskott,
sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, der- utan att det Stånd, till hvilket han hörer,
uti minst fem sjettedelar af Ståndets vid om- sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti
röstningen in Pleno tiiistädesvarande Leda- minst fem sjettedelar af Ståndets vid ommöter
instämt. Tage sig dock ingen häraf röstningen in Pleno tiiistädesvarande Ledaanledning
till frikallelse från det Förfaltare- möter instämt. Tage sig dock ingen häraf
ansvar, som Regerings-Formens 84 § och 2 anledning till frikallelse från det Författaremom.
i 29 § af denna Riksdags-Ordning ut- ansvar, som Regerings-Formens 84 § och 2
sätta. Men öfverläder någon inom Stånd mom. i 29 § af denna Riksdags-Ordning
eller Utskott den andra med hugg och slag, utsätta. Men öfverfaller någon inom Stånd,
eller nyttjar emot honom vapen, håfve den Utskott eller Ståndens gemensamma samangripande
förverkat lifvet; och må han, man träde den andre med hugg och slag,
utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd, eller nyttjar emot honom vapen, håfve den
till behörig Domstol öfverlemnas. Beskylles angripande förverkat lifvet; och må han,
Riksdagsman för någon grof missgerning, utan alt vidare njuta Riksdagsmannaskydd,
må han ej i häkte kunna inmanas förrän, lill behörig Domstol öfverlemnas. Beskylles
efter anställd ransakning, Domaren sådant — — — — — — — något Tjänstehjon,
skäligt pröfvat, så vida han ej å bar gerning
funnen varder. Gälle likväl, om han,
efter Domstolens kallelse, sig ej inställer,
hvad allmänna Lagen i thy fall stadgar. Ej
må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser
eller för skuld insättas; vare dock
hans egendom ej från laga utmätning frikallad.
Icke eller kan någon Riksdagsman från
annan ort, medan han för Riksdagens skull
sig å Riksdagsorten uppehåller, ulan i ofvanförmälda
svårare fall, dragas derstädes
för Rätta, med mindre han sökes för gäld,
som han under den tiden sig der åsamkat.
Ingen vare tillåtet, att ifrån dem, som till
Riksdagen från Landsorterna anländt, utom
Husbondens lof och minne, till krigstjenst
värfva något tjenstehjon.
fSegeriiigs-Foymen.
§ 110.
Ingen Riksdagsman må kunna under Ingen Riksdagsman må kunna under
tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för dess tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för dess
gerningar och yttranden uti Riks-Stånden gerningar och yttranden uti Riks-Stånden,
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
33
eller något Riksens Sländers Utskott, utan
alt det Stånd, till hvilket han hörer, sådant
tillåtit genom ett uttryckligt beslut, deruti
Fem sjeltedelar af Ståndets vid omröstningen
in Pleno lillstädesvarande Ledamöter
instämt. Ej eller skall någon Riksdagsman
kunna förvisas från den ort, der Riksdag
hålles. Skulle någon enskild Man eller någon
Corps, Militär eller Civil, eller ock någon
Menighet, af hvad namn den vara må,'
antingen af egen drift eller med anledning
af befallning, försöka att våldföra Riksens
Ständer eller deras Utskott eller någon enskild
Riksdagsman, eller störa friheten i deras
öfverläggningar och beslut, vare sådant
ansedt som förräderi, och ankomme pä Riksens
Ständer att slika förbrytelser i laga
ordning beifra låta.
dessas gemensamma sammanträden eller något
Riksens Ständers Utskott, utan att det
Stånd, till hvilket han hörer, sådant tillåtit
genom ett uttryckligt beslut, deruti fem sjettedelar
af Ståndets vid omröstningen in Pleno
lillstädesvarande Ledamöter instämt. Ej eller
skall  beifra låta.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Prot. lil Sami. Konst."
Utsk. Mern. N:ris IS och 28.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 14 och 28 Juli
1854.
Presle-Sl:s Prot. d. 12 och 29 Juli 1854.
Rorgare-Sl:s Prot. d. 12 Juli och 2 Aug.
1854.
Ronde-St:s Prot. d. 12 Juli och 4 Aug. 1854.
Dih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Haft. 5
34
Förslag till ändringar i Gvundlagarne.
14.
Förslag till ändring i 68 § Riksdags-Ordningen, angående liden för Revisionerna
af Slals-Ferkets, Bankens och Riksgälds-Konlorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Derjemte skola Riksens Sländer,
ordning Slånden, hvart lör sig, lämpligast
hnna, vid hvarje Riksdag förordna om Revisorer,
alt emellan Riksdag;arne, enligt af
Riksens Ständer utfärdad Instruktion, öfverse
och granska Stats-Verkels, Rankens och
Riksgälds-Conlorets tillstånd, styrelse och
förvaltning; likväl, hvad Stals-Verket angår,
utan rättighet att meddela föreskrifter, eller
förändringar besluta. Desse Revisorer, sam
skola vara Sex af hvarje Riks-Slånd, böra
emellan Riksdag arne sammanträda så ofia,
ali hvarje Revision må kunna omfatta tij(inne
års afslutade räkenskaper, och tage derföre
alltid Revisions-förrättningen sin början den
15 September; skolande så väl Riksens
Ständer, som afgående Revisorer, i likstämmighet
härmed, utsätta tiden till nästpåföljaiide
Revision, till hvilken Revisorer/le höra
af Konungen kallas. Och må ingen Revision
öfverskrida en tid af tre månader. Med
Revisorernas röslberäkning förhålles enligt
de uti 66 § utstakade grunder.
Derjemte skola Riksens Ständer, i den
ordning Slånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna om Revisorer,
att, enligt af Riksens Ständer utfärdad
Instruktion, öfverse och granska SlatsVerkets,
Bankens och Riksgälds-Conlorets
tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl,
hvad Siats-Verket angår, utan rättighet att
meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Desse Revisorer skola vara sex af
hvarje Riks-Slånd, och böra, på Konungens
kallelse, hvarje år sammanträda. Revisionsförrättningen
skall alltid taga sin början den
15 Augusti och omfatta de för år afslutade
räkenskaper, hvilka af föregående Revisorer
icke granskade blifvit. Ej må någon Revision
öfverskrida en tid af trä månader.
Med Revisorernas röstberäkning förhålles
enligt de uti 66 § utstakade grunder.
H^iks<Sa§;s«ÖE'e!BEäB!gen(.
§ es
i
den
Förslag till ändringar i Grundlag arne.
35
Hänvisning:
Bihang till Riks-St.s Prot. lil Sami. Konst.-  Utsk:s Mein. N:ris 9, 20, 29 och 54.
Ridd. och Ad.s Prot. d. 10 Juni, 14 och
28 Juli 1854,
Presle-Sl:s Prot. d. 10 Juni, 12 och 29 Juli
1854.
Borgare-S(:s Prot. d. 10 Juni, 12 Juli och
2 Aug. 1854.
Bonde-St.s Prot. d. 10 Juni, 12 Juli och 4
Aug. 1854.
15.
Förslag till tillägg i 109 § Regerings-Formen ock <S0 § Riksdags-Ordningen,
angående uppskof i Riksdag.
Itcgerin^s-Foirmeii.
§ 109.
Ej må Riksdag längre räcka än Tienne
månader från den dag, då Konungen låtit
om Stats-Verkets tillständ och behof Riksens
Ständer eller deras Stals-Ulskolt underrätta.
Skulle likväl vid nämnda lids förlopp, Riksens
Ständer ännu icke hafva Riksdagsärendena
afgjort, anmäle de det hos Konungen
och aske, att Riksdagen mätte fortfara
någon viss lid af högst En månad derefter,
hvilket Konungen ej ege makt att vägra
eller förhindra. Der så oförmodadt hända
Ej må Riksdag längre räcka, än Trenne
mannder (rån den dag, då Konungen låtit
om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Slals-Ulskott underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda lids förlopp, Riksens
Ständer ännu icke hafva Riksdags-ärendena
algjort, anmäle lie det hos Konungen och
äske, att Riksdagen måtte fortfara någon
viss lid af högst En månad derefter, hvilket
Konungen ej ege makt att vägra eller förhindra.
Der så oförmodadt hända skulle,
36
Förslag till ändringar i Grundla (jarne.
skulle, att, vid den sålunda förlängda tidens
utgång, Riksens Ständer icke hade Slaten
reglerat eller någon ny Bevillning till bestämdt
belopp sig åtagit, då skall Konungen
kunna Riksens Ständer åtskilja, oell fortlåre
den förra Bevillningen intill nästa Riksdag.
Är åter Bevillningens hela belopp bestämdt,
men Riksens Ständer icke om fördelningen
deraf ense, då skola, efter den fastställda
Bevillnings-summans förhållande till den, som
vid föregående Riksdag blifvit fördelad, de
i den sista Bevillnings-Förordningen stadgade
Artiklar jemnlikt ökas eller minskas; och
uppdrage Riksens Ständer deras Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Contoret, alt en ny
Bevillnings-Förordning på sådan grund uppgöra
och utfärda.
att, vid den sålunda förlängda tidens utgång,
Riksens Ständer icke hade Staten reglerat
eller någon ny Bevillning lill bestämdt belopp
sig åtagit, då skall Konungen kunna
Riksens Ständer åtskilja, och fort färe den
förra Bevillningen intill nästa Riksdag. Är
åter Bevillningens hela belopp bestämdt, men
Riksens Ständer icke om fördelningen deraf
ense, då skola, efter den fastställda Bevillningssummans
förhållande till den, sorn vid
föregående Riksdag blifvit fördelad^de i den
sisla Bevillnings-lörordningen stadgade Artiklar
jemnlikt ökas eller minskas; och uppdrage
Riksens Ständer deras Fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Contoret, ali en ny
Bevillnings-Förordning på sådan grund uppgöra
och utfärda.
Har Konungen låtit Riksdag fortfara
utöfver den tid af tillsammans fyra månader,
sorn sålunda är Riksens Ständer för
ärendenas afgörande förbehållen, må Konungen,
när omständigheter anses dertill föranleda,
kunna, om Tre Ri/ts-Slånd det begära
eller dertill samtycka, för bestämd
tid af högst Sex månader uppskjuta Riksdagens
fortsättning; efter hvilken tids förlopp
Riksens Ständer sjelfmant skola åter
å Riksdagsorten lil/slädesvara. På Riksens
Ständer antoninie all förordna, om Utskott,
ett eller flera, skola under uppskof stiden
Riksdagsärender bereda och utarbeta.
Konungen bibehå/le Sin här ofvan stadgade
makt, alt, sedan Riksdagen åter blifvit fortsatt,
Riksens Ständer åtskilja, då Han det
för godt finner.
Konungen må, när Han det nödigt
grafvar, kalla Riksens Ständer att tidigare,
än utsatt varit, den uppskjutna Riksdagen
fortsätta. Inträffar, medan Riksdag är uppskjuten,
något af de fall, då, enligt bestämd
föreskrift i denna Regerings-Form, Urtima
Riksdag borde hållos, och infaller ej den
utsatta dagen för Riksdagens fortsättning
före utgången af den lid, sorn för Urtima
Riksdagens öppnande skulle iakttagas, varde
Riksens Ständer kallade att viss dag inom
nämnde tid åter sammankomma. I händelse
af sådan underlåtenhet, som i 95 § om förmäld
är, sammankomrne Riksens Ständer
Förslag till 'lindringar i Grundlag arne. 37
sjelfmant till fortsättning af Riksdagen å
den i samma § bestämda dag. Tidigare, än
efter Tjugonde för sta dagen från kallelsens
kungörande i Hufvudstadens kyrkor, må
icke i något fall dag för Riksens Ständers
återkomst utsättas.
Rlksdags-Ordningen,
§
Riksdag må ej räcka längre, än Tre
månader från den dag, då Konungen låtit
om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Slals-Utskott underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda tids förlopp, ärendena
ej vara a (gjorda, anmäle Riksens Ständer
det hos Konungen, och äske, att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst
en månad derefter; börande minst Trenne
Riks-Slånd hafva sig om denna önskan förenat.
Händer sig, att vid den sålunda förlängda
lidens utgång, målen ändå icke blifvit
afslutade, gånge som i Regerings-Formens
109 § stadgadt är. Riksdag må äfven slutas
innan Tre månader till ända gått, enär
samtliga Stånden sådant begära.
Rik. lill R. St Pr,t 1856 & 1857.
80.
Riksdag må ej räcka längre, än Tre
månader frän den dag, dä Konungen låtit om
Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda tids förlopp, ärendena
ej vara afgjorda, anmäle Riksens
Ständer det hos Konungen, och äske, att
Riksdagen måtte fortfara någon viss tid af
högst en månad derefter; börande minst
Trenne Riks-Ständ hafva sig om denna önskan
förenat. Händer sig, ali vid den sålunda
förlängda tidens utgång målen ändå
icke blifvit afslutade, gånge som i RegeringsFormens
109 § stadgadt är, angående Riksens
Ständers åtskiljande och huru med
Bevillning en skall förhållas. Riksdag må
äfven slutas innan Tre månader till ända
gått, enär samtliga Stånden sådant begära.
Har Konungen låtit Riksdag fortfara
utöfver den tid af tillsammans Fyra månader,
som sålunda är Riksens Ständer
för ärendenas afgörande förbehållen, må
Konungen, när omständigheter anses dertill
föranleda, kunna, orri Tre Riks-Stånd
det begära eller dertill samtycka, för bestämd.
tid af högst Sex månader uppskjuta
Riksdagens fortsättning; efter hvilken tids
förlopp Riksens Ständer sjelfmant skola åter
åi Riksdagsorten tillslädesvara. På Riksens
Ständer ankornme att förordna, om Utskott,
ett eller flera, skola under uppskofstiden
5 Sami. I Haft. 6
Förslag lill ändringar i Grundlagarne.
Riksdagsärender bereda och utarbeta-, och
utväljen då Stånden tillika, hvart för sig,
lämpligt antal Ledamöter, att i de qvarblifvande
Utskotten såsom Suppleanter inträda
i stället för de Ledamöter, hvilka
kunna af laga förfall blifva, hindrade att
i görornålen deltaga. Ledamöter och Suppleanter
i sådant Utskott ege att, för den
tid Utskottets göromål fortfara, medan
Riksdagen är uppskjuten, njuta underhåll
af Statsmedlen.
Konungen må, när Han del nödigt
pröfvar, kalla Riksens Ständer alt tidigare,
än utsatt varit, den uppskjutna Riksdagen
fortsätta. Inträffar, medan Riksdag är
uppskjuten, något af de fall, då, enligt
bestämd föreskrift i denna Riksdags-Ordning,
Urtima Riksdag borde hållas, och
infäller ej den utsatta dagen för Riksdagens
fortsättning före utgången af den
tid, som för Urtima Riksdagens öppnande
skulle iakttagas, varde Riksens Ständer
kallade att viss dag inom nämnde tid åter
sammankomma. I händelse af sådan underlåtenhet,
som i 10 § om förmäld är,
sammankoinme Riksens Ständer sjelfmant
till fortsättning af Riksdagen å den i
samma § bestämda dag. Tidigare, än efter
Tjugonde för sta dagen från kallelsens kungörande
i Hufvudstadens kyrkor, må icke
i något fall dag f ör Riksens Ständers återkomst
utsättas.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Prot., III Sami. Konstit.-  Utsk. Mern. N.-is 57, 58, 59 och 60.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 21 Okt., 3 och 15
Nov. 1854.
Preste-St:s Prot. d. 21 Okt., 3 och 13 Nov.
1854.
Borgare-St:s Prot. d. 21 Okt., 7 och 11 Nov.
1854.
Bonde-St:s Prot. d. 25 Okt., 8 och 15 Nov.
1854.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac makccs, 1856.
Konst itu tions-Utskottels Memorial M 3.
1
JV:« 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Dec. 1856, kl. 12 m.
Memorial lill Rikets Ständer, med ytterligare uppgift å hvilande förslag
till ändringar i Grundlagarne.
Sedan Rikets Ständer nu mera fått emottaga icke allenast Kongl. Maj:ts under den 25
sistlidne November aflåtna nådiga skrifvelse, med de på Kongl. Maj:ts nådiga befallning utarbetade
förslag till den särskilda stadga och den särskilda Lag, hvilka, enligt hvad i Konstitutions-Utskoltets
Memorial N:o 2 blifvit anfördt, äro åberopade uti de till grundlagsenlig
behandling vid innevarande riksmöte hvilande förslag till ändring i 17 m. fl. §§ och tillägg
i 28 § Regeringsformen, dels i afseende på behandlingen af en del Regeringsärenden och
dels angående naturalisation af utländsk man, utan ock Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående ändringar i Riksakten, i frågor, hvilka stå i sammanhang med så väl den från
sistförflutna riksmöte till det nuvarande hänskjutna nådiga Proposition af Kongl. Maj:t till
ändrade Grundlags-stadganden angående riksstyrelsens förande i vissa fall, som äfven väckt
och likaledes till denna riksdag hvilande förslag till ändrad lydelse af 2 och 9 §§ Successions-ordningen;
så får Utskottet härhos till Rikets Ständer vördsamt aflemna i vanlig ordning
inrättad uppgift, som utvisar lydelsen af omförmälda ännu hvilande förslag till grundlags-ändring.
Stockholm den 18 December 1856.
lith. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Sami. 2 Haft. 1
2
Förslag till ändringar i Grundlagarnt.
Ytterligare uppgift ä
Förslag till ändringar i Grundlagarne,
af Rikets Högloft Ständer vid Riksdagen 1853—1854 hänskjutna tili
grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
1.
Förslag till ändring i 7, 17, 18, 21, 22, 23, 21, 26, 34, 99, 101 och 102 §§
Regerings-F'ormen sami 41 § Riksdags-Ordningen, i afseende på
behandlingen af en del Regerings-ärenden.
llefjierings-Formen.
§ 7.
(Na gällande lydelse, hvaruti med kursiv stil äro ut- (Föreslagen lydelse, deruti ändringarne och tilläggen ära»
märkta de delar, i hvilka ändring blifvit före- utmärkta med kursiv stil),
slagen).
Alla Regerings-ärenden, med undantag af Alla Regerings-ärenden, med undantag af
sådana, som i 11 oell 15 §§ omförmälas, sådana, som i 11 och 15 §§ omförmälas,
skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och af dem, hvilka, jemlikt 17 § 2 moni.,
och der afgöras. kunna varda till pröfning i annan ordning
öfverlemnade, skola inför Konungen i Statsrådet
föredragas och der afgöras.
§ 17.
Konungens domsrätt skall uppdragas Tolf
af Honom utnämnde lagkunnige Män, hvilka
fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem,
sorn uti Homare-Embeten må nyttjas, samt i
sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och
lie kallas
redlighet.
Konungens Högsta Domstol.
Justitie-Råd och utgöra
l:o Konungens domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnige män,
hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva
dem, som uti Doinare-Embeten må nyttjas,
samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet
och redlighet, De kallas Justitie-Råd och utgöra
Konungens Högsta Domstol.
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
3
2:o Konungens rätt att pröfva och afgöra
de mål, som, jemlikt För fattning arne,
få hos Konungen fullföljas genom besvär
öfver Embetsmyndigheters meddelade beslut,
men icke tillkomma Högsta Domstolens upptagande
och ej eller angå tillsättande af
tjenster, skall pä det sätt och med de undantag,
som bestämmas i särskild stadga, stiftad
af Konungen och Riksens Ständer gemensamt
i den ordning, som i 87 § föreskrifves,
uppdragas Sju af Konungen utnämnde, kunnige,
erfarne, redlige och allmänt aktade
Män. Desse äro Regerings-Råd och utgöra
Konungens Regerings-rätt. Bland dem böra
minst fem hafva förut förvaltat civil beställning
och minst tvä beklädt Domare-Embete.
§ 18.
Denna Högsta Domstol tillkommer det Regerings-Rätten tillkommer det äfven
äfven att upptaga och afgöra alla ansöknin- att, i mål af beskaffenhet att kunna tillhöra
gar, att Konungen må bryta Dom åter, som dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra
vunnit laga kraft, eller återställa laga tid, som ansökningar, att Konungen må bryta Dom åter,
försuten är. som vunnit laga kraft, eiler återställa laga tid,
som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar
skola af Högsta Domstolen afgöras.
§ 21.
Konungen äger tvänne röster i de mål, Konungen äger tvänne röster i de mål,
hvilkas föredragning och afgörande Han för hvilkas föredragning och afgörande Han för
godt tinner att i Högsta Domstolen öfvervara, godt finner att i Högsta Domstolen eller i
Alla frågor örn förklaringar öfver Lagen skola Regerings-Rätten öfvervara. Alla frågor om
hos Konungen anmälas och Dess röster deruti förklaringar öfver Lagen skola hos Konungen
inhemtas och beräknas, änskönt Han icke i anmälas och Dess röster deruti inhemtas och
Högsta Domstolens öfverläggningar derom del- beräknas, änskönt Han icke i Högsta Domtagit.
stolens öfverläggningar derom deltagit.
§ 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål l:o Uti Högsta Domstolen kunna ringare
pröfvas och afgöras af fem Ledamöter, så ock mål pröfvas och afgöras af fem Ledamöter,
af fyra, der alla fyra äro om slutet ense. Öf- så ock .af fyra, der alla fyra äro om slutet
ver vigtigare saker skola minst sju döma. Ej ense. Öfver vigtigare saker skola minst sju
må flera än åtta Ledamöter på en gång tjenst- döma. Ej må liera än åtta Ledamöter på en
görande vara, gång tjenstgörande vara.
2:o Uti Regerings-Rätten kunna mål
pröfvas och afgöras af fem Ledamöter, så
4
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
och af fyra, der minst tre af dem äro om
slutet ense.
§ 23.
Alla Högsta Domstolens beslut utfärdas i Alla Högsta Domstolens och RegeringsKonungens
namn och med Dess Höga Under- Rättens beslut utfärdas i Konungens Namn
skrift eller under Dess Secret. och med Dess Höga Underskrift elier under
Dess Secret.
§ 24.
Uti Konungens Nedre Justitie-Revision
skola Justitie-ärendena beredas till föredragning
och afgörande i Högsta Domstolen.
l:o. Uti Konungens Nedre Justitie-Revision
skola Justitie-ärendena beredas till föredragning
och afgörande i Högsta Domstolen.
2:o. Till föredragning och afgörande i
Regerings-Rätten skola ärendena beredas i det
Departement, hvartill de, enligt den i 6 §
omförmälda fördelning, höra.
Departemenls-Chef äge att i RegeringsRätten
deltaga i öfverläggningen, men icke i
besluten, uti de mål, som till hans Departement
höra.
§ 26.
Då Justitie-ärenden i Stats-Rådet föredragas,
skola, jemte Justitie-Stats-Ministern och
Två Stats-Råd, Två af Högsta Domstolens Ledamöter
(lein öfvervara, med den skyldighet
att tili protokollet sig yttra, som 9 § föreskrifver.
Stats-Ministrarne innehafve Rikets högsta
Värdighet, och Stats-Råden den närmaste derintill.
Stats-Minister eiler Stats-Råd må icke
tillika annat Embete utöfva, ej eller några inkomster
deraf uppbära. Justitie-Råd må ej
tillika annat Embete innehafva eller utöfva.
l:o. Då Justitie-ärenden i Stats-Rådet föredragas,
skola, jemte Justitie-Stats-Ministern och
två Stats-Råd, två af Högsta Domstolens Ledamöter
dem öfvervara, med den skyldighet att
till protokollet sig yttra, som 9 § föreskriiver.
2:o. Vid föredragning i Stats-Rådet af
frågor om stiftande, förändring, förklaring
eller upphäfvande af Lagar och Författningar,
som röra Rikets allmänna hushållning, böra
två af Regerings- Rättens Ledamöter närvara,
med enahanda skyldighet att sig yttra som
ofvan säges.
34.
Stats-Ministrarne innehafve Rikets högsta
värdighet, och Stats-Råden den närmaste derintill.
Stats-Minister eller Stats-Råd må icke
tillika annat Embete utöfva, ej eller några inkomster
deraf uppbära. Justitie-Råd eller Regerings-Rud
må ej tillika annat embete innehafva
eiler utöfva.
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
Riksens Ständers Justitie-Ombudsman må,
när han det nödigt anser, kunna öfvervara
Högsta Domstolens, Nedre Justitie-Revisionens,
Hof-Rätternas, Kollegiernas eller i dessas ställe
inrättade Verks, och alla lägre Domstolars
öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet
att sin mening dervid yttra, samt äga tillgång
till alla Domstolars, Kollegiers och Embetsverks
Protokoll och Handlingar. Konungens
Embetsman i allmänhet vare skyldige att lemna
Justitie -Ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiskaler, att medelst aktioners utförande
honom biträda, då han det äskar.
99.
Riksens Ständers Justitie-Ombudsman må,
när han det nödigt anser, kunna öfvervara
Högsta Domstolens, Regerings-Rättens, Nedre
Justitie-Revisionens, IIof-Rätternas, Kollegiernas
eller i dessas ställe inrättade Verks, och alla
lägre Domstolars Öfverläggningar och beslut,
dock utan rättighet att sin mening dervid
yttra, samt .äga tillgång till alla Domstolars,
Kollegiers och Embetsverks Protokoll och
Handlingar. Konungens Embetsman i allmänhet
vare skyldige att lemna Justitie-Ombudsmannen
laglig handräckning, samt alla Fiskaler,
att medelst aktioners utförande honom biträda,
då han det äskar.
Skulle den oförmodade händelse inträffa,
att antingen hela Konungens Högsta Domstol
eller af dess Ledamöter en eiler liera funnes
hafva af egennytta, vrångsvisa eller försumlighet,
så orätt dömt, att derigenom någon, emot
tydlig lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista
lif, personlig frihet, ära och egendom, vare
Riksens Ständers Justitie-Ombudsman pligtig,
äfvensom Konungens Justitie Kantzler berättigad,
att vid den Rikets Domstol, som här nedanföre
bestämmes, den felaktige under tilltal
ställa, samt till ansvar efter Rikets lag befordra.
Denna Domstol, som Riks-Rätt kallas,
skall i sädant fall bestå af Presidenten uti Konungens
och Rikets Svea Hof-Rätt, hvilken
deruti före ordet, Presidenterna uti alla Rikets
Kollegier, Fyra de äldsta Stats-Råd, Högste
Befälhafvaren öfver de i Hufvudstaden tjenstgörande
trupper, Högste närvarande Befälhafvaren
för den vid Hufvudstaden förlagda Eskadern
af Arméens Flotta, tvänne de äldsta Råd
i Svea Hof-Rätt och det äldsta Råd i hvarje
Skulle den oförmodade händelse inträffa,
att antingen hela Konungens Högsta Domstol
eller af dess ledamöter en eller flere funnes
hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet,
så orätt dömt, att derigenom någon, emot
tydlig lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista
lif, personlig frihet, ära och egendom; eller
Re g ering s-Rät ten eller en eller flere af dess
Ledamöter, i denna egenskap uppenbarligen
handlat emot gällande lagar och författningar;
vare Riksens Ständers Justitie-Ombudsman
pligtig, äfvensom Konungens Justitie
Kantzler berättigad, att vid den Rikets Domstol,
som här nedanföre bestämmes, den felaktige
under tilltal ställa, samt till ansvar efter
Rikets lag befordra.
102.
Denna Domstol, som Riks-Rätt kallas, skall
bestå af Presidenten uti Konungens och Rikets
Svea Hof-Rätt, hvilken deruti före ordet, Presidenterna
uti alla Rikets Kollegier, fyra de
äldsta Stats-Råd, Högste Befälhafvaren öfver
de i Hufvudstaden tjenstgörande trupper. Högste
närvarande Befälhafvaren för den vid Hufvudstaden
förlagda Eskadern af Arméens Flotta,
tvänne de äldsta Råd i Svea Hof-Rätt och
det äldsta Råd i hvarje af Rikets Kollegier;
6
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
af Rikets Kollegier. Då antingen Justitie Kantzleren
eller Justitie Ombudsmannen tinner sig
befogad att Högsta Domstolen samfäldt eller
särskilde dess Ledamöter inför Riks-Rätten tilltala,
aske lian hos Presidenten i Konungens
och Rikets Svea Hof-Rätt, såsom Riks-Rättens
Ordförande, laglig kallelse å den eller dem,
som skola tilltalas. Presidenten i Hof-Rätten
loge derefter anstalt om Riks-Rättens sammanträde,
för att kallelsen utfärda peli målet vidare
i laglig ordning behandla. Skulle emot
förmodan lian detta underlåta, eller någon af
de öfrige förenämnde Embetsman undandraga
sig att uti Riks-Rätten deltaga, stånde de, för
en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt,
till lagligt ansvar. Hafva en eller
flere af Riks-Rättens Ledamöter laga förfall,
eller finnes emot någon af dem laga jäf, vare
ändock Rätten domför, om Tolf deruti sitta.
Ar Presidenten i Hof-Rätten af laga förfall eller
jäf hindrad, företräde dess ställe den äldste
i tjenst varande Presidenten. Denna Domstol
äge, sedan ransakningen fulländad är, och
Domen efter lag fälld, att densamma för öppna
dörrar afkunna. Ingen håfve makt att sådan
Dom ändra, Konungen dock obetaget att göra
nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till den
dömdes återinsättande i Rikets tjenst.
men vid tilltal emot Regerings-Rättens Ledamot
tage, i stället för Stats-Råd, fyra de äldste
Justitie-Råd säte i Rilis-Rätten. Då antingen
Justitie-Kantzleren eller Justitie-Ombudsmannen
finner sig befogad att åtal inför RiksRätten
anställa, aske han hos Presidenten i
Konungens och Rikets Svea Hofrätt, såsom
Riksrättens Ordförande, laglig kallelse å den
eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i
Hofrätten — — — återinsättande
i Rikets tjenst.
åiilesdags- ingen.
Statsrådets och Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter, äfvensom Justitie-Kantzleren
och Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte oell
stämma i sitt Stånds plena förnekas, enär de,
enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar
stadga, dertill berättigade äro; dock för Statsrådets
Ledamöter de särskilda fall undantagna,
då dem, enligt Regerings-formen, uppdraget
är, att med konungslig makt och rätt styra.
I Utskott eller val till Utskotts Ledamöter må
icke någon af förenämnda personer deltaga.
Ej må någon, af hvilken Riksens Ständer
kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott,
der redovisning för hans egna göromål
41
Statsrådets, Högsta Domstolens och Reg
ering s-Rätt ens samtlige Ledamöter, äfvensom
Justitie-Kantzleren och Justitie-Ombudsmannen,
kunna ej säte och stämma i sitt stånds plena
förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds
särskilda ordningar stadga, dertill berättigade
äro; dock för — — ej besluten,
öfvervara.
Förslag till ändringar i Grundlagarne. 7
och embets-åtgärder kan förekomma; börande
för öfrigt och i allmänhet iakttagas, att i mål,
som personligen röra en Ledamot af något
Riks-Stånd, må lian val i Plena eller Utskott
öfverläggningarne, men ej besluten, öfvervara.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:s Prot. 3:dje Sami. Konst.-  Utsk. Mern. N:ris 11, 31, 41, 49, 54
och 56.
Ridd. och Ad:s Prot. d. 12 Juli, 2 och 28
Aug., 16 Sept. och 18 Okt. 1854.
Preste-St:s Prot. d. 12 Juli, 11 och 28 Aug.,
13 Sept. och 18 Okt. 1854.
Borgare-St:s Prot. d. 12 Juli, 9 och 30 Aug.,
20 Sept. och 18 Okt. 1854.
Bonde-St:s Prot. d. 12 Juli, 5 och 28 Aug.,
16 Sept. och 17 Okt. 1854.
Bihanget 10 Sami. Rikets Ständers und. Skrifvelse
N:o 171, den 3 Nov. 1854.
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
2.
Förslag till tillägg vid 28 § Regermgs-Formen, i fråga om naturalisation
af utländsk man.
Kegerings-Formen.
§ 28.
Konungen äger att i Statsrådet utnämna
och befordra infödde Svenske män till alla de
embeten och tjenster inom riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen
fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hafva inkommit,
der sådana hittills egt rum. Konungen vare
likväl obetaget, alt, efter vederbörandes hörande
eller uppå deras framställning, till Lärare-befattningar
vid universiteterna, de Theologiska
Lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till Lärare och andra beställningar
vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst, äfvensom till Läkare-befattningar,
kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt
förtjenst, de der den rena evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna
uti militära embeten nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet, men icke till Kommendanter
i fästningarne. Konungen fäste, vid
alla befordringar, afseende å de sökandes förtjenst
och skicklighet, men icke på deras
börd. Till civile embetsmän inom riket och
till domare må sådane män endast nämnas,
som äro af den rena evangeliska läran. Hvarje
Departementschef skall föredraga och expediera
alla ärender, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och
ifrån embeten och tjenster, vid de verk och
stater, som under Departementet höra.
l:o Konungen äger att —
som under Departementet höra.
2:o Konungen åge att genom naturalisation
till svensk medborgare upptaga utländsk
-
Förslag till ändringar i Grundlagarne. 9
ländsk man i den ordning och under de
vilkor, som uti särskild derom af Konung
och Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas.
Sålunda naturaliserad utlänning njute samma
rättigheter och förmåner, som infödd
Svensk man, dock utan att kunna till Ledamot
af Statsrådet utnämnas.
Hänvisning.
Bihang till R. St. Prot. 3 Sami.i Konst.-Utsk.
Mern. N:o 7.
Ridd. och Ad:s Prot.
Preste-Ståndots Prot.
Borgare-Ståndets Prot.
Bonde-Ståndets Prot.
1854.
Bihanget, 10 Sami., It. St:s und. skrifvelse
N:o 170, den 3 Nov. 1854.
den 10 Juni och 18
Okt. 1854.
10 Juni och 17 Okt.
Bih. till R. St. Prot. 1856 å 1857. 3 Sami. 2 Häft.
w
Förslag till ändringar i Grundlagarnt.
3.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 11 Augusti 1854, N:o 94, angående ändring
39, 40 m. fl. §§. i Regerings-Formen och 4, 6, m. fl. §§ i Riksdags- ordningen,
i afseende på sättet för Riksstyrelsens förande i vissa fall.
Hegerings-Formen.
§
Vill Konungen utom Sverige och Norrige
resa, meddele Han Statsrådet in pleno denna
sin föresats och inhemte dess tankar deröfver,
på sätt 9 § omtalar. Besluter Konungen derefter
sådan resa och den verkställer, befatte
sig ej med Rikets styrelse eller utöfve den
konungsliga makten, så länge Han utom sina
Riken vistas, utan före Stats-Rådet, under sadan
Konungens frånvaro, Regeringen i Hans
namn, med all den rätt, som denna RegeringsForm
Konungen tillägger; dock må ej StatsRådet
någonsin Adeligt stånd och värdighet
förläna, eller till Grefligt och Friherrligt stånd
upphöja, eller Riddarevärdighet utdela; äfvensom
alla lediga sysslor endast tills vidare kunna
förvaltas af dem, som Stats-Rådet dertill förordnar.
Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än Tolf månader ur riket blifver,
derom varder i 91 § stadgadt.
39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige
resa, meddele Han Stats-Rådet in pleno denna
sin föresats och inhemte dess tankar deröfver,
på sätt 9 § omtalar. Besluter Konungen derefter
sådan resa och den verkställer, befatte
sig ej med Rikets Styrelse eller utöfve den
konungsliga makten, så länge Han utom sina
Riken vistas, utan föres Riksstyrelsen under
Hans frånvaro, af Thronföljaren, om Han
uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Han
styre med all Konungslig makt och myndighet,
enligt denna Regeringsform; dock må Han
ej Adeligt stånd och värdighet förläna, eller till
Grefligt och Friherrligt stånd upphöja, eller
Riddarevärdighet utdela; äfvensom alla lediga
Förtroende-sysslor endast tills vidare kunna
förvaltas af dem, som Thronföljaren dertill
förordnar.
Har ej Thronfoljare denna ålder uppnått,
eller är Han hindrad att Riksstyrelsen
öfvertaga, förordne Konungen i Stats-Rådet
till Regent annan till Thronföljden berättigad
Prins, den der nämnde ålder hunnit.
Ar icke sådant förordnande af Konungen gifvet,
eller är den förordnade Regenten hindrad
att styrelsen utöfva, tillträde den till
thronföljden närmast berättigade Prins, som
fyllt aderton år, styrelsen såsom Regent, samt
om han är derifrån hindrad, den närmast
efter Honom till thronföljden berättigade
Prins, hvilken nämnde ålder uppnått, och så
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
11
vidare efter arfföljden. Arfprins styre med
den rätt, som här ofvan blifvit för Thronföljare
stadgad.
Finnes ej Prins, som, efter hvad nu är
bestämdt, kan Riksstyrelsen emottaga, tillträdes
den af en Interims-Regering, så sammansatt,
som i Riks-Akten till bestämmande af
de genom föreningen emellan Sverige och
Norrige uppkomna konstitutionela förhållanden
är stadgadt. Denna Regering före styrelsen
med samma makt som Regent.
Regent, som af Konungen är förordnad, afträde
Styrelsen till Thronföljaren, så snart denne
fyllt aderton år, eller det hinder upphört,
som vållat, att han ej förut kunnat styrelsen
emottaga. Regent, som icke är af Konungen
förordnad, afträde styrelsen, då den af någon
till thronföljden närmare berättigad Prins såsom
Regent kan öfvertagas. Interims-Regering
afträde styrelsen, då den af någon till thronföljden
berättigad Prins såsom Regent kan
öfvertagas.
Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än Tolf månader ur Riket blifver,
derom varder i 91 § stadgadt.
Rlifver Konungen så sjuk, att Han icke
Regerings-ärendena vårdar, förvalte Stats-Rådet
styrelsen, på det sätt, som i föregående
§ bestämmes.
Konung vare myndig vid fyllda aderton
år. Dör Konung innan Thronföljaren denna
ålder uppnått, föres styrelsen af Stats-Rädet
med Konungslig makt och myndighet i Konungens
namn, intilldess Riksens Ständer sammankomma,
och den förmyndare-styrelse, Riksens
Ständer förordna, Regeringen tillträdt, ställande
sig Stats-Rädet denna Regeringsform
till ovilkorlig efterlefnad.
§
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset,
inom hvilket arfsrätten till Riket räk
-
40.
Rlifver Konungen så sjuk, att Han icke
Regerings-ärendena vårdar, förhålles med Riksstyrelsen,
som i föregående § bestämmes.
41
Konung vare myndig vid fyllda aderton
år. Dör Konung innan Thronföljaren denna
ålder uppnått, föres Styrelsen af Regent eller
Regering, enligt 39 §, i Konungens namn, intilldess
Riksens Ständer sammankomma och
den Förmyndare-stvrelse, Riksens Ständer,
jemte Norriges Storthing, i enlighet med Riksakten,
förordna, Riksstyrelsen tillträdt.
42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset,
inom hvilket arfsrätten till Riket räk
-
12
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
nas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven
Stats-Rådet Regeringen med Konungslig
makt och myndighet, intilldess Riksens Ständer
hinna sammankomma, ett nytt Konungahus
utkora och den valde Konungen Regeringen
tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående fyra
§§ handla,. skola Stats-Rådets samtlige Ledamöter
vara närvarande och rösta.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare
inrikes orter eller till Konungariket Norrige
reser, förordne tre Ledamöter af Stats-Rådet,
under den Ordförande, som Han, antingen
ibland Prinsar af Sitt Hus eller ibland StatsRådets
Ledamöter, särskildt nämner, att föra
Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då sjelf afgör, förhålles
på det sätt, som 8 § stadgar.
I de fall, då Konungen eller Stats-Rådet
sammankalla Riksens Ständer, fastställes tiden
till Riksdagens begynnelse efter tretionde och
inom femtionde dagen från den, då kallelsen
blifvit uti hufvudstadens kyrkor kungjord.
I den händelse 39 § omtalar, att Konungen
efter företagen resa utöfver tolf månader
ur riket blifver, sammankalle Stats-Rådet,
genom öppet Påbud, Riksens Ständer till allmän
Riksdag, och läte kallelsen inom femton
dagar efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens
kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga
delar af Riket kungöra. Sedan Konungen derom
underrättad blifvit, men Han ändock icke
till Riket återkommit, tage Riksens Ständer
den författning om Rikets styrelse, hvilken de
nyttigast finna.
nas, på manliga sidan utginge, skall, intilldess
nytt Konungahus blifvit utkoradt och den valde
Konungen Regeringen tillträdt, styrelsen föras
af Regering, på sätt i § 39 sägs.
43
Går Konungen i fält eller till aflägsnare
inrikes orter eller till Konungariket Norrige
reser, förordne tre Ledamöter af Stats-Rådet,
under den Ordförande, som Han, antingen
ibland Prinsar af Sitt Hus eller ibland StatsRådets
Ledamöter, särskildt nämner, att föra
Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då sjelf afgör, förhålles
på det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle
ock i afseende på Regent, då Riksstyrelse af
Honom utöfvas.
51.
I de fall, då Konungen, eller Regenten
eller Regeringen, sammankalla Riksens Ständer,
fastställes tiden till Riksdagens begynnelse
efter tretionde och inom femtionde dagen från
den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor
kungjord.
91
I den händelse 39 § omtalar, att Konungen,
efter företagen resa, utöfver tolf månader
ur Riket blifver, sammankalle Regent eller
Regering, genom öppet Påbud, Riksens Ständer
till allmän Riksdag, och låte kallelsen inom
femton dagar efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens
k3rrkor samt skyndsamligen i de
öfriga delar af Riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men Han ändock
icke till Riket återkommit., tage Riksens
Ständer, jemte Norriges Storthing, i öfverensstämmelse
med Riks-aklen, den författning om
Riksstyrelsen, hvilken de nyttigast finna.
Förslår/ till ändringar i Grundlagar ne.
§ 93
13
Då Konung dör ocii Thronföljaren ännu
omyndig är, utförde Stats-Rådet kallelse å Riksens
Ständer, hvilken kallelse inom femton dagar
efter Konungens död skall i hufvudstadens
kyrkor och vidare i Riket kungöras. Riksens
Ständer äge, utan afseende på något den aflidne
Konungens Testamente angående Riksstyrelsen,
att förordna en eller flera Förmyndare,
som, intilldess Konungen myndig blifver, Regeringen
i Dess namn, efter denna grundlag,
må utöfva.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att
den Konungaätt, hvilken arfsrätten till Riket
uppdragen vore, på manliga sidan utginge, kalle
Stats-Rådet, inom den i föregående §.stadgade
tid efter den siste Konungens död, Riksens
Ständer till allmän Riksdag. Riksens Ständer
skola då ett nytt Konungahus utkora, med
bibehållande af denna Regeringsform.
Om emot förmodan Stats-Rådet underläte
att i de fall, föregående 91, 93 och 94 §§
omförmäla, Riksens Ständer genast sammankalla,
då åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Domkapitlen i Riket, Magistraten i
hufvudstaden samt Landshöfdingarne i länen,
att, genom offentliga kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af Riksdagsmän,
der sådana val äga rum, genast må kunna anställas,
och Riksens Ständer sammankomma,
att deras och Rikets rätt iakttaga och skydda.
Sådan Riksdag öppnes å femtionde dagen efter
den, då Stats-Rådet sist bort kallelse dertill i
hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu
omyndig är, utfärde Regenten eller Regeringen
kallelse å Riksens Ständer, hvilken kallelse inom
femton dagar etter Konungens död skall i hufvudstadens
kyrkor och vidare i Riket kungöras.
Riksens Ständer äge, gemensamt med
Norriges Storthing, i den ordning Riks-akten
bestämmer, att, utan afseende på något den
aflidne Konungens testamente angående Riksstyrelsen,
förordna en eller flera Förmyndare,
som, intilldess Konungen myndig blifver, Regeringen
i Dess namn, efter denna grundlag,
må utöfva.
94.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att
den Konungaätt, hvilken arfsrätten till Riket
uppdragen vore, på manliga sidan utginge, kalle
Regeringen, inom den i föregående § stadgade
tid efter den siste Konungens död, Riksens
Ständer till allmän Riksdag. Riksens Ständer
skola då, gemensamt med Norriges Storthing,
på sätt Riks-akten stadgar, ett nytt Konungahus
utkora, med bibehållande af denna Regeringsform.
95
Om emot förmodan Regenten eller Regeringen
underläte att i de fall, föregående 91,
93 och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer genast
sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarhus-Direktionen, Domkapitlen i Riket,
Magistraten i hufvudstaden samt Landshöfdingarne
i länen, att, genom offentliga kungörelser,
underrättelse härom meddela, på det val
af Riksdagsmän, der sådana val äga rum, genast
må kunna anställas, och Riksens Ständer
sammankomma, att deras och Rikets rätt iakttaga
och skydda. Sådan Riksdag öppnes å
femtionde dagen efter den, då Regenten eller
Regeringen sist bort kallelse dertill i hufvudstadens
kyrkor låta kungöra.
14 Förslag till ändringar i Grmdlagarne.
Riksdags- Ordningen.
I händelse Konungen, efter företagen resa,
utöfver tolf månader ur Riket blifver, sammankalle
Stats-Rådet, genom öppet Påbud, Riksens
Ständer till allmän Riksdag, och läte kallelsen,
inom femton dagar efter berörde tids förlopp
uti hufvudstadens kyrkor, samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu
omyndig är, utförde Stats-Rådet, i den omyndige
Konungens namn, kallelse å Riksens Ständer,
hvilken kallelse, inom femton dagar efter
Konungens död, skall i hufvudstadens kyrkor
och sedan vidare i Riket kungöras.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att
den Konunga-ätt, hvilken arfsrätten till Riket
varit uppdragen, på manliga sidan utginge,
kalle likaledes Stats-Rådet, inom den här ofvan
stadgade tid efter den sista Konungens
död, Riksens Ständer till allmän Riksdag.
I de fall, då Konungen eller Stats-Rådet
sammankallar Riksens Ständer, fastställes tiden
till Riksdagens begynnelse efter tretionde och
inom femtionde dagen från den, då kallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor kungjord.
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens Ständer ej genast
sammankallas, åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Domkapitlen i Riket, Ma
-
4.
I händelse Konungen, efter företagen resa,
utöfver tolf månader ur Riket blifver, sammankalle
Regenten eller Regeringen, genom öppet
Påbud, Riksens Ständer till allmän Riksdag, och
läte kallelsen, inom femton dagar efter berörde
tids förlopp, uti hufvudstadens kyrkor, samt
skyndsamligen i de öfriga delar af Riket,'
kungöra.
6.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu
omyndig är, utförde Regenten eller Regeringen,
i den omyndige Konungens namn, kallelse
å Riksens Ständer, hvilken kallelse, inom femton
dagar efter Konungens död, skall i hufvudstadens
kyrkor och sedan vidare i Riket kungöras.
7.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att
den Konunga-ätt, hvilken arfsrätten till Riket
varit uppdragen, på manliga sidan utginge,
kalle likaledes Regeringen, inom den här ofvan
stadgade tid efter den siste Konungens
död, Riksens Ständer till allmän Riksdag.
9.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller
Regeringen sammankallar Riksens Ständer, fastställes
tiden till Riksdagens begynnelse efter
tretionde och inom femtionde dagen från den,
då kallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor kungjord.
10.
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens Ständer ej genast
sammankallas, åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Domkapitlen i Riket, Ma
-
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
15
gistraten i hufvudstaden, samt Landshöfdingarne
i länen, att, genom offentliga kungöranden ifrån
predikstolarne, underrättelse härom låta meddela,
på det Riksens Ständer må sammankomma,
att deras samt Rikets rätt iakttaga
och skydda. Sådan Riksdag öppnes å femtionde
dagen efter den, då Stats-Rådet sist
bort kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor låta
kungöra.
l:o — — — —
2:o Om tiden för de Riksdagar, till hvilka
Konungen Ständerna kallar, lärer Konungen
i nåder Hof-Rätterna förständiga. Om tiden
åter för sådana Riksdagar, till hvilka StatsRådet,
eller ock, enligt Regeringsformens 95
§, de i densamma nämnde vederbörande kalla,
åligge det dem att Hof-Rätterna underrätta.
l:o. Samma dag, då Riksdagens öppnande
kungöres, utnämne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapet och. Adeln, samt till Talman
för Preste-Ståndet Arke-Biskopen, eller, om
han är sjuk eller frånvarande, eller hans Embete
ledigt, någon annan af Biskoparne. Sedan
Borgare- och Bonde-Stånden, hvart för sig,
på behörigt sätt blifvit constituerade, begäre
de hos Konungen, medelst Deputationer, deras
Talmän, hvilka Konungen då förordne. Enär
Landtmarskalk eller Talmän under Riksdagen
af sjuklighet eller andra anmälda laga förfall
hindras att föra ordet, företrädes deras ställen,
hos Ridderskapet och Adeln af den främste
närvarande Ledamoten, enligt Riddarhus-Ordningen,
och i de öfriga Stånden af vice Talmän,
hvilka likaledes, vid Riksdagens början,
af Konungen utnämnes. Under det Borgareoch
Bonde-Stånden samlas, och innan deras
Talmän förordnade äro, föres tills vidare ordet:
hos Borgare-Ståndet af Hufvudstadens förste
Fullmäktig, och i Bonde-Ståndet af den
närvarande Ledamot, som de flesta Riksmöten
bivistat. Då, i händelse af underlåten kallelse
af Stats-Rådet, de i 10 § nämnde vederbö
-
gistraten i hufvudstaden, samt Landshöfdingarne
i länen, att, genom offentliga kungöranden ifrån
predikstolarne, underrättelse härom låta meddela,
på det Riksens Ständer må sammankomma,
att deras samt Rikets rätt iakttaga och
skydda. Sådan Riksdag öppnes å femtionde
dagen efter den, då Regenten eller Regeringen
sist bort kallelse dertill i hufvudstadens
kyrkor låta kungöra.
11.
l:o — — — — — —
2:o Om tiden för de Riksdagar, till hvilka
Konungen Ständerna kallar, lärer Konungen i
nåder Hof-Rätterna förständiga. Om tiden åter
för sådana Riksdagar, till hvilka Regenten eller
Regeringen, eller ock, enligt Regeringsformens
95 §, de i densamma nämnde vederbörande
kalla, åligge det dem att Hof-Rätterna underrätta.
23
l:o. Samma dag, då Riksdagens öppnande
kungöres, utnämne Konungen och i
Bonde-Ståndet af den närvarande Ledamot, som
de flesta Riksmöten bivistat. Då, i händelse
af underlåten kallelse af Regenten eller Regeringen,
de i 10 § nämnde vederbörande till
Riksdag kalla, ege Ridderskapet och Adeln att
nämna Landtmarskalk, och Borgare- och BondeStånden,
hvart för sig, sina Talmän.
2:o. — — — — — — — —
3:o. — — — — — — — —
16
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
rande till Riksdag kalla, äge Ilidderskapet och
Adeln att nämna Landtmarskalk, och Borgareoch
Bonde-Stånden, hvart för sig, sina Talmän.
2:o. — — — — — — — —
3:o. — — — — — — — —
26
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7
§§ omröra, Stats-Rädet, läte genom en Härold,
under hittills ölliga ceremonier, utlysa dagen,
då Ständerna, efter förrättad Gudstjenst,
må sammankomma på Rikssalen. Gudstjensten,
hvartill alla Stånden böra enhälligt infinna
sig, förrättes af en Biskop i stadens Storkyrka.
Efter dess slut, uppträde å Rikssalen först
Bonde-Ståndet, vidare Borgare-Ståndet och sist
Preste-Ståndet, alla, hvart för sig, anförde af
deras Talmän. Ridderskapet och Adeln, anförde
af Landtmarskalken, vare Konungen följaktige,
och intage samtliga Stånden de dem
anvista ställen. För Konungen skall längst
fram i salen stå en Thron, omkring hvilken
Kron-Prinsen och de öfrige Kongl. Prinsarne
hafva sina platser. Dernäst intage, framför
alla andra, de tvänne Stats-Ministrarne deras
rum, och förhålles i öfrigt enligt det Ceremoniel,
Konungen låter för tillfället utfärda. Härefter
före Konungen sjelf, eller, der Konungen
är frånvarande, eller Han så för godt finnér,
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena ordet till
Riksens Ständer, och läte dem afhöra berättelsen
om hvad sedan sista Riksdag uti Rikets
Styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken och
Talmännen träde sedermera inför Konungen
och framföre, i Ståndens namn, deras underdåniga
vördnad. När Konungen lemnar Rikssalen,
beledsagas Han af Ridderskapet och
Adeln, hvarefter de öfriga Stånden i ofvan föreskrifna
ordning afträda.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7
§§ omröra, Regenten eller Regeringen, läte
genom en Härold ordning afträda.
41
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter, äfvensom Justitie-Canzleren och
Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte och stamma
i sitt Stånds Plena förnekas, enär de, enligt
hvad hvarje Stånds särskilda Ordningar
stadga,
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter, äfvensom Justitie-Canzleren
och Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte och
stämma i sitt Stånds Plena förnekas, enär de,
enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar
stadga,
Förslag lill ändringar i Grundlagarna.
17
stadga, dertill berättigade äro; dock för StatsRådcts
Ledamöter de särskilda fäll undantagna,
då dem, enligt Regerings-F'ormen, uppdraget
är, att med Konungslig makt och rätt
styra. I Utskott eller val till Utskotts Ledamöter
må icke någon af förenämnda personer
deltaga. Ej må någon, af hvilken Riksens
Ständer kunna fordra redo och ansvar, inväljas
i Utskott, der redovisning för hans egna göromål
och embetsåtgärder kan förekomma; börande
för öfrigt och i allmänhet iakttagas, att
i mål, som personligen röra en Ledamot af
något Uiks-Stånd, må han väl i Plena eller
Utskott öfverläggningarne, men ej besluten,
öfvervara.
stadga, dertill berättigade äro; dock för StatsRåds-Lcdamot
det fall undantaget, då honom
enligt Reg erings-For men uppdraget är att
vara medlem af Regering. I Utskott eller
val — öfvervara.
§ 61.
Då val till Konung eller Thronföljare skall
förrättas, äge Riksens Ständer, att i deras
särskilda Plena, genom allmän omröstning,
välja, till en Nämnd, Sexton Personer för
hvarje stånd, med uppdrag att, vid förefallande
skiljaktigheter emellan Riks-Stånden, bestämma
valet. Dagen efter, sedan Nämnden
är vald, skride hvarje Stånd särskilt till val
af Konung eller Thronföljare. Förena sig alla
Stånden om en och samma person, vare Han
utkorad. Aro Ståndens röster delade emellan
flere, afgöre Nämnden; dock må ej hos densamma
komma under omröstning andre, än de,
som flesta rösterna i hvarje Stånd erhållit;
och må ej något Stånd flere än en Candidat
framställa. Ledamöter af Nämnden må ej uteslutas
från utöfningen af deras Riksdagsmannarätt
i Stånden, men träde tillsammans dagen
efter den, då valet i Stånden förrättadt är, och
skiljes ej åt förr, än de flesta rösterna om en
Persoh sig förenat. Omröstningen ibland Nämnden
skall ske per Capita och med slutna sedlar.
Hvar och en af Nämnden uppgifve, ibland
de af Stånden föreslagne, den han anser böra
utköras. Falla dervid rösterna, till mer än
hälften af de röstandes antal, på En Man, vare
Han behörigen vald. Aro åter rösterna så delade,
att en sådan full pluralitet icke äger rum,
anställes, enligt det i 53 § beskrifna voteringssätt,
ny omröstning, till antagande af den, som
Bih. till R. St. Prof. 185(1 & 1857.
Då val till Konung eller Thronföljare skall
förrättas, äge Riksens Ständer, att dagen före
den, sorn, enligt Riks-Akten, blifvit till valdag
bestämd, i Ståndens särskilda Plena, genom
allmän omröstning, välja, till en Nämnd,
Sexton Personer för hvarje Stånd, med uppdrag
att, vid förefallande skiljaktigheter emellan
Riks-Stånden, bestämma valet. A den utsatta
valdagen skride hvarje Stånd särskildt
till val af Konung eller Thronföljare. Förena
sigj alla Stånden om en och samma Person,
vare han ansedd såsom af Sveriges Rikes Ständer
utkorad. Aro Ståndens röster delade emellan
flere, afgöre Nämnden; dock må ej hos
densamma komma under omröstning andre, än
de, som flesta rösterna i hvarje Stånd erhållit;
och må ej något Stånd flere än en Candidat
framställa. Ledamöter af Nämnden må ej
uteslutas från utöfningen af deras Riksdagsmannarätt
i Stånden, men träde tillsammans
dagen efter den, då valet i Ståndén förrättadt
är, och skiljes ej åt förr, än do flesta rösterna
om en Person sig förenat. Omröstningen
ibland Nämnden skall ske per Capita och med
slutna sedlar. Hvar och en af Nämnden uppgifve
ibland de af Stånden föreslagne, den han
anser böra utköras. Falla dervid rösterna, till
mer än hälften af de röstandes antal, på En
man, vare Han behörigen vald. Aro åter rösterna
så delade, att en sådan full pluralitet
3
3 Sami, 2 Käft.
18
Förslag till ändringar i Grundla gar nr.
flesta rösterna erhållit, och, om Han ej antages,
af den, om hvilken, näst efter honom,
de fleste af Nämnden sig förenat. Inträffar
den händelse, att Två eller Tre Personer undfå
de flesta och lika många röster, anställes
först särskild votering, enligt sistnämnde §,
öfver den ordning, hvarutinnan om dessa Personer
bör röstas; och skall sedan, vid hvarje
ny omröstning, på enahanda sätt en voteringssedel
afläggas, intilldess en bestämd pluralitet
är gifven. I den händelse, som i 94 § af
Rcgerings-Formen omtalas, skall Nämnden
väljas inom Tionde dagen efter den, som i
Riksdag s-kallelsen till Ständernas sammankomst
är utsatt, och Riksstånden skride till
Konungaval dagen efter sedan Nämnden är
vald.
§
Skola Riksens Ständer tillsätta förmyndare
för en omyndig Konung, sammanträde
de, sist dagen efter den, då Riksdagen å Rikssalen
öppnad blifvit, och utvälje, genom allmän
omröstning, i deras särskilda Plena, till
en Nämnd, Sexton personer för hvarje Ständ,
hvilka röste per Capita om de af Plena till
antalet bestämda Förmyndare, som skola vara
antingen En, Tre eller Fem. Hvarje Ledamot
af Nämnden uppteckne å en sluten vallista
de Män, dem lian anser förtroendet värdige,
och så många, att de med en person
öfverstiga det af Ständerna utsatta antal. Af
dera, som dervid kommit i åtanka, ställes, på
sätt i 53 § stadgas, först den, som flesta rösterna
erhållit, under ny omröstning, då Nämndens
pluralitet gifve utslaget. På samma sätt
fortfares med den, som näst honom af de
flesta blifvit kallad, och så vidare, till dess det
föreskrifna antalet af Förmyndare varder uppfylldt;
kunnande Nämnden ej åtskiljas förr,
än valet gjordt och fulländadt är; och gälle
detta val, såsom Riksens Ständers beslut. Nu
händer, att Riks-Stånden ej inom Tre dagar,
sedan de å Rikssalen afhört den i 2G § omförmälda
Rerättelse, åsämjas om Förmyndarnes
antal; förordne då genast, genom sina Elekto
-
icke äger rum, anställes, enligt det i 53 § be->
skrifna voteringssätt, ny omröstning, till antagande
af den, som flesta rösterna erhållit, och,
om lian ej antages, af den, om hvilken, näst
efter honom, de fleste af Nämnden sig förenat.
Inträffar den händelse, att två eller tre personer
undfå de flesta och lika många röster, anställes
först särskild votering, enligt sistnämnde
§, öfver den ordning, hvarutinnan om desse
Personer bob röstas; och skall sedan, vid hvarje
ny omröstning, på enahanda sätt en voteringssedel
afläggas, intilldess en bestämd pluralitet
är gifven.
Hafva Riksens Ständers och Norriges
Storthings val inträffat på samma Person,
vare Han lagligen utkorad till Konung eller
Thronföljare. Skulle åter hvartdera Riket
hafva valt en olika Person, förhälles på sätt
i Biks-akten stadgas.
62
Skola Riksens Ständer, gemensamt med
Norriges Storthing, jemlikt Riks-Akten, tillsätta
Förmyndare för en omyndig Konung,
sammanträde Riksens Ständer sist dagen efter
den, då Riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit,
och utvälje, genom allmän omröstning, i deras
särskilda Plena, till en Nämnd, Sexton personer
för hvarje Stånd, hvilka röste per capita
om de af Plena till antalet bestämda Förmyndare,
som skola vara antingen En, Tre eller
Fem. Hvarje Ledamot af Nämnden uppteckne
å en sluten vallista de Män, dem han anser
förtroendet värdige, och så många, att de med
en person öfverstiga det af Ständerna utsatta
antal. Af dem, som dervid kommit i åtanka,
ställes, på sätt i 53 § stadgas, först den, som
flesta rösterna erhållit, under ny omröstning,
då Nämndens pluralitet gifve utslaget. På
samma sätt fortläres med den, som näst honom
af de flesta blifvit kallad, och så vidare, till
dess det föreskrifna antalet af Förmyndare
varder uppfylldt; kunnande Nämnden ej åtskiljas
förr, än valet gjordt och fulländadt är; och
gälle detta val såsom Riksens Ständers beslut.
Nu händer, att Riks-stånden ej inom Tre dagar,
sedan de å Rikssalen afhört den i 26 §
omförmälda berättelse, åsämjas om Förmyn
-
Förslag till ändringar i Grundlagarne.
19
rer, till ett Utskott, Sexton af hvarje Stånd,
att medelst votering per Capita, jemlikt 53 §,
denna fråga, med samma kraft och verkan
som Riksens Ständers beslut, inom Två dagar
afgöra, skolande sedermera den utsedde Nämnden
likaledes inom Två dagar hafva Valet förrättat,
så att i alla händelser Förmyndaren
eller Förmyndarne ma, inom sju dagars förlopp
från Riksdagens öppnande å Rikssalen,
kunna tillsättas.
darnes antal, förordne då genast, genom sina
Elektorer, till ett Utskott, Sexton af hvarje
Stånd, att medelst votering per Capita, jemlikt
53 §, denna fråga, med samma kraft och verkan,
som Riksens Ständers beslut, inom Två
dagar afgöra; skolande sedermera den utsedde
Nämnden likaledes inom Två dagar hafva valet
förrättat.
Aro Riksens Ständer och Norrigcs Storthing
ense, vare då Förmyndare den eller
de, sorn utsedde blifvit, och tillträde Styrelsen
så fort ske kan. Skulle åter valet i hvartdera
Riket hafva utfallit olika, förhälles på
sätt i Riks-Akten stadgas.
Hänvisning:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 94.
Bihang till R. St:s Prot. 3 Sami. Konst.
Utslus Mern. N:o 47.
Ridd. och Ad:s Prot.]
PrpcfProf' f
Borgareds Prot. de" 16 SeP1' 1854‘
Bonde-St:s Prot. 1
‘20
Förs/ni/ till lindringar i Grundlagarne.
4
Förslag till ändrad lydelse af 2
Succession»-
Dör Konung i Sverige, utan att lemna
Manlige Rröstarfvingar, men Hans efterlemnade
Drottning sig i välsignadt tillstånd befinner, löre
Stats-Rädet Regeringen med Kongl. Magt och
Myndighet, på sätt och med vilkor, 41 och 93
§§ af Regerings-Formen föreskrifva, till dess
Riksens Ständer, å den tid Regerings-Formen
utstakar, hunnit sammankomma, då dem tillhör
att om Regeringens förande sjelfva förordna.
Rlifver Drottningens Lifsfrugt af mankön,
förordna då Riksens Ständer Förmyndare
för den omyndiga Konungen, på sätt i 94 §
af Regerings-Formen stadgadt är. Rlifver Drottningens
Lifsfrugt af Qvinnokön, träde den af
Attén, som efter förstfödslorätt den aflidne
Konungen i ArfTöljden, på sätt 1 § utstakar,
närmast är, såsom Konung till Regeringen.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset,
inom hvilket arfsrätten till Riket räknas,
antingen på manliga sidan utginge, eller
genom uraktlåtande af hvad denna Successionsordning
uttryekeligen föreskrifver, förlorat Successions-rätt,
vare Thronell ledig till nytt val,
och utkore då Riksens Ständer ett nytt Konungahus.
och !) §§ Successions-Ordningen.
Ordtiimjen.
2.
Dör Konung i Sverige, utan att lemna
Manliga Rröstarfvingar, men Hans efterlemnade
Drottning sig i välsignadt tillstånd befinner,
föres Regeringen på sätt och med vilkor 41
och 93 §§ af Regerings-Formen föreskrifva,
tilldess Riksens Ständer, å den tid RegeringsFormen
utstakar, hunnit sammankomma, då
dem tillhör, att, gemensamt med Norriges
Storthing, i den ordning Riks-Akten till bestämmande
af de genom föreningen emellan
Sverige och Norrige uppkomna konstitutionela
förhållanden stadgar, om Regeringens förande
förordna. Rlifver Drottningens Lifsfrugt af
mankön, förordnes då Förmyndare för den
omyndige, Konungen, på sätt i 93 § af RegeringsFormen
stadgadt är, Rlifver Drottningens
Lifsfrugt af Qvinkön, träde den af Attén, som
efter förstfödslorätt den aflidne Konungen i
arfföljden, på sätt 1 § utstakar, närmast är,
såsom Konung till Regeringen.
9,
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset,
inom hvilket arfsrätten till Riket räknas,
antingen på manliga sidan utginge, eller,
genom uraktlåtande af hvad denna Successionsordning
uttryckligen föreskrifver, förlorat Successions-rätt,
vare Thronen ledig till nytt val,
och utkores då, på sätt i 61 § Riksdagsordningen
föreskrifves, ett nytt Konungahus.
Förslag till ändringar i Grrundlagarne. 21
Anin, Vid förslagets öfverlemnande till
Rikets Ständer å sistförflutna Riksdag hemställdes
af Konstitutions-Utskottet, att, derest
Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda Nådiga Proposition
af den 11 Augusti 1854 icke blefve af
Rikets nu församlade Ständer bifallen, äfven
detta förslag skulle förfalla.
Hänvisning:
Rihang till Riks-St:s Prot. 3:dje Sami. Konst.-  Utsk. Mern. N:r 52.
Ridd. och Ad:ns Prot. d. 4 Oktober 1854.
Preste-St:s Prot. d. 2 Oktober 1854.
Borgare-St:s Prot. d. 4 Oktober 1854.
Bonde-St:s Prot. d. 4 Oktober 1854.
22
Konstitutions-Utskottets Memorial JYs 4.
\:o
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Dec. 1856 kl. 6 e. in.
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift å de af samtliga Riksstånden
vid innevarande Riksdag bifallna förslag lill ändringar i Grundlagarne.
Enligt de till Konstitutions-Utskottet ankomna utdrag af Riks-Ståndens Protokoll den 13
och 17 i denna månad hafva, bland de i Utskottets Memorial N:o 2 till behandling anmälda,
från sistförflutne Riksdag hvilande femton förslag till ändringar i Grundlagarne, nedannämnde
förslag blifvit af samtliga Riksstånden godkända och antagna:
jyi 3. Förslag till ändring af 35 § Regerings-Formen, angående förtroendesysslor,
M 4. Förslag till tillägg i 98 § Regerings-Formen och 63 § 4 mom. Riksdags-Ordningen,
angående Suppleant för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman,
J\s 5. Förslag till ändringar i 56 och 81 §§ Regerings-Formen samt 29 § 1 mom. Riks
dags-Ordningen,
angående behandlingen af frågor om ändring i Grundlagarne,
M 7. Förslag till ändring i 69 § Regerings-Formen, angående behandlingen af Stats-Utskottets
betänkanden i vissa frågor,
M 8. Förslag till ändring af 11 och 14 §§ Riksdags-Ordningen, angående städernas representationsrätt,
M 10. Förslag till ändring i 11 och 15 §§ Riksdags-Ordningen, angående förrättande af Riksdagsmannaval
för Bonde-Ståndet,
M 11. Förslag till ändring af 52 § Regerings-Formen och 24 § Riksdags-Ordningen, angående
tillförordnandet af Bonde-Ståndets Sekreterare,
M 13. Förslag till tillägg vid 46 § Riksdags-Ordningen, angående sammanträde af Riks-Stånden
för gemensamma öfverläggningar, äfvensom, i sammmanhang dermed, till ändring
i 110 § Regerings-Formen samt 48 och 78 §§ Riksdags-Ordningen, — samt
M 14. Förslag till ändring i 68 § Riksdags-Ordningen, angående tiden för Revisionerna af
Statsverkets, Bankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning;
hvarjemte, för den händelse, att ofvannämnde förslag N:o 8 angående Städernas representationsrätt
skulle hafva af ett eller annat Riksstånd blifvit afslaget eller icke vunne Konungens
Komtitutiom-Utskottets Memorial JYt 4.
23
stadfästelse, samtliga Riksstånden antagit förslaget N:o 9 till ändring i 14 § Riksdags-Ordningen,
angående Representationsrätten för Stockholm; hvilket sistnämnda förslag, i händelse af
Riksståndens och Konungens bifall till förslaget N:o 8, således komme att förfalla.
Deremot hafva öfriga förslagen N:o 1, 2, 6, 12 och 15, till följd af ett eller flera Riksstånds
beslut förfallit; hvilket Utskottet får härmed vördsamt anmäla.
Stockholm den 23 December 1856.
STOCKHOLM,
Tryckt hos E. Westrell 1856.
Konslitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. S Febr. 1857, kl. 11 f. m.
Memorial lill Mikels Ständer, med utlåtande om Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition, angående förändring i och tillägg till
Riks-Akten af den 6 Augusti i8i5.
Genom remiss från samtliga Riks-Stånden har Konstitutions-Utskottet fått
sig uppdraget, att afgifva utlåtande om Kongl. Majits under den 9 December nästlidet
år till Rikets Ständer atlåtna nådiga proposition N:o 33, hvaruti, — efter det
Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 11 Augusti 1854 gifvit Rikets då församlade
Ständer tillkänna, att Kongl. Majit, som till Norriges Storthing aflåtit nådig proposition
om förändring af de i Riks-Akten förekommande bestämmelser om sältet för
Riks-styrelsens förande i vissa fall, jemväl vore sinnad att vid innevarande Riksdag
enahanda proposition till Rikets Ständer afgifva; i sammanhang hvarmed Kongl.
Majit emedlertid till antagande af Rikets Ständer framställt förslag till de ändringar
i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, som af den ifrågasatta förändringen i
Riks-Akten skulle blifva en följd, och hvilket förslag, upptaget i Konstitutionsutskottets
nyligen aflåtna memorial N:o 3, kommer alt vid denna Riksdag blifva
föremål för ytterligare grundlagsenlig behandling; — Kongl. Majit, i enlighet med Sin
sålunda redan förut tillkännagifna afsigt och på grund af de derför då anförda skäl,
föreslagit Rikets Ständer, det antagas må följande
”Förordning, angående förändring i och tillägg till Riks-Akten.”
§ 1-
Om vid något tillfälle, då det, efter bestämmelserna i Sveriges och Norriges
Grundlagar samt Riks-Akten, hitintills tillkommit Sveriges och Norriges InterimsBih.
till R. St. Prot. 1856 $ 1857. 3 Sami. 3 Haft. 1
2
Konstituiions-Utskoltets Memorial N:o 5.
regering att förestå Rikenas styrelse, Thronföljaren uppnått aderton år, skall han
såsom Regent riksstyrelsen under tiden föra.
Har ej Thronföljaren denna ålder uppnått, eller är Han hindrad att Rikenas
styrelse öfvertaga, förordne Konungen i sammansatt stats-råd lill Regent annan till
tlironföljden berättigad Prins, den der nämnde ålder hunnit. Är icke sådant förordnande
af Konungen gifvet, eller är den förordnade Regenten hindrad att styrelsen
utöfva, tillträde den till tlironföljden närmast berättigade Prins, som fyllt aderton år,
styrelsen som Regent, samt, om han är derifrån hindrad, den närmast efter honom
till tlironföljden berättigade Prins, hvilken nämnde ålder uppnått, och så vidare efter
arfföljden.
Finnes ej Prins, som, efter hvad här ofvan är bestämdt, kan Rikenas styrelse
öfvertaga, tillträdes den af Sveriges och Norriges Interims-regering.
Regent, som af Konungen är förordnad, afträde styrelsen till Thronföljaren, så
snart denne fyllt aderton år, eller det hinder upphört, som vållat, att han ej förut
kunnat styrelsen såsom Regent emottaga. Regent, som icke är af Konungen förordnad,
afträde styrelsen, då den af någon till tlironföljden närmare berättigad Prins såsom
Regent kan öfvertagas. Interims-regering afträde styrelsen, då den af någon till
tlironföljden berättigad Prins såsom Regent kan öfvertagas.
§ 2.
1 stället för de i 7 § Riks-Akten, sådan denna § blifvit antagen i Sverige
af Konungen och Rikets Ständer den 8 Maj 1841 samt i Norrige genom Riks-Aktsbestämmelse
af den 2 April 1845, befintliga föreskrifter, rörande Sveriges och Norriges
Interims-regerings sammansättning och ärendenas behandling af densamma,
stadgas:
Interims-regeringen skall bestå af åtta ledamöter, nemligen:
Från Sverige: Justitie-Stats-Ministern, Stats-Ministern för utrikes ärendena
samt två Stats-råd; och
Från Norrige: Norrske Stats-Ministern, de två Stats-råd, sorn äro i'Stock
holm,
samt ytterligare ett antingen ordinarie eller särskildt tillförordnad t Stats-råd.
De Stats-råd, som sålunda skola blifva medlemmar af Regeringen, kallas
dertill af Konungen, eller i annat fall utväljes i Sverige af Stats-rådet och i Norrige
af den der varande Regering.
Med så väl Svenska sorn Norrska sakers föregående beredning och granskning
förhålles efter de i hvartdera Riket gällande föreskrifter.
I Interims-regeringen skola de Svenska ärendena af den Svenska föredragande,
till hvars befattning de höra, föredragas, i protokoll fattas och expedieras på
Svenska språket, och de Norrska ärendena af den Norrska Stats-Ministern föredragas, i
protokoll fattas och på Norrska språket expedieras.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
3
Saker, som angå båda Rikena och ej genom sin natur tillhöra något särskildt
departements handläggning, föredragas af Siats-Ministern för utrikes ärendena
och expedieras till hvartdera Iliket på dess språk, lill Sverige genom bemälde föredragande
och till Norrige genom dess Stats-Minister. Diplomatiska ärenden föredragas
äfven af Siats-Ministcrn för utrikes ärendena och införas i ett särskildt protokoll.
Ärendena afgöras genom de liesta rösterna, och när rösterna äro lika, bestämme
Ordföranden utslaget.
Alla utgående expeditioner (resolutioner) underskrifvas af samtlige ledamöter.
Interims-regeringcn skall hafva sitt säte i Stockholm, der ej sådana hinder
möta, som göra det antingen omöjligt eller vådligt.
I Interims-regeringen skall för ärender, sorn angå hegge llikena, Sveriges
Justitie—Stats-Minister eller Norriges Stats-Minister vara ordförande, hvar sin vecka.
Genom lottning i första sammanträdet afgöres hvilkendera först skall föra ordet. Om
ilen Stats-Minister, hvilken ordförandet tillkommer, har förfall, uppträder i hans ställe
den främste närvarande Regerings-ledamoten från det Rike, hvartill den hindrade
hörer. Då ärender förekomma, hvilka angå del ena Riket särskildt, föres ordet af
den främste bland dess närvarande Regerings-ledamöter.
I Interims-regeringens sammanträden skall alltid antalet af medlemmar från
hvartdera Iliket vara lika. Ej må beslut fattas, der icke minst två ledamöter från
hvartdera Riket äro tillstädes.
S 3.
Vid alla de tillfällen, då det efter Sveriges och Norriges Grundlagar samt
Riks-Akten hitintills ålegat hegge Rikenas Stats-råd att sammankalla Rikets Ständer i
Sverige och Storthing i Norrige, för att om Regeringen förordna, skall detta åliggande
hädanefter tillhöra Regent eller Interims-regering.
Underlåter Regent eller Interims-regering att verkställa sådan kallelse, lörfares
som för sådant fall i hvartdera Rikets Grundlag är stadgadt.”
Sedan Rikets sednast församlade Ständers Konstitutions-Utskott, i Memorial
N:o 47 den 4 September 1854, afgifvit utlåtande öfver de af Kongl. Majit i förutnämnde
nådiga proposition den 11 Augusti samma år föreslagna ändrade stadganden
i Svenska Grundlagarne, som i allo motsvara hvad här ofvan intagna förslag till
Förordning i 1 och 3 §§ i afseende på Sverige innefattar; dervid Utskottet funnit
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
sig böra till bedömande upptaga sjelfva frågan om giltigheten af de grunder, pa
hvilka så beskaffade ändringar och tillägg i Riks-Akten, som de nu föreslagna, skulle
anses vara erforderliga, så att, vid beredningen af förslaget till ändringar i Grundlagarne,
jemväl kunde tillses, om dessa ändringar voro i följd af de genom Sveriges
och Norriges förening uppkomna förhållanden nödiga; så och då det al bemälde
Utskott sålunda beredda ärende blifvit till afgörande vid nu ingångna Riksmöte hänskjutet
och ännu på Rikets Ständers pröfning beror, anser nu varande Konstitutionsutskott
sig icke böra såsom föremål för sitt utlåtande upptaga innehållet af omförmälde
1 och 3 §§ i ofvannämnda Författnings-lorslag, i annan måtto, än att Utskottet
har att tillse och sig yttra, huruvida emot uppställningen och ordalydelsen af
dessa stadganden något må vara att erinra.
Hvad som deremot i förevarande Författnings-förslag legat utom gränsen för
Utskottets vid förlidna Riksdag afgifna utlåtande, är innehållet af 2 §. som bestämmer
Interims-regeringens sammansättning och ordningen för dess verksamhet; i
hvilket ämne Svenska Grundlagarne endast skulle innehålla hänvisning till Riks-Akten.
Härom bör således Utskottet nu hufvudsakligen sig yttra.
Kongl. Maj:ts nådiga förslag i denna del afser, att föreskrifterna i 7 § af
Riks-Akten, enligt dess genom beslut i Sverige den 8 Maj 1841 och i Norrige den
2 April 1845 ändrade lydelse, skulle dels undergå förändring i så måtto, att antalet
af Interims-regeringens ledamöter, som är bestämdt till tjugu, eller Svenska
Stats-rådets tio ledamöter och lika antal från Norrige, blefve inskränkt til! åtta,
nemligen från Sverige de begge Stats-Ministrarne jemte två Stats-råd, samt från
Norrige dess Stats-Minister och de tvänne Stats-råd, som äro i Stockholm, samt
ytterligare ett ordinarie eller särskildt tillförordnadt Stats-råd; dels ock erhålla de
tillägg, att de Stats-råd, sorn sålunda höra blifva medlemmar al Interims-regering;
skola dertill kallas af Konungen eller i annat läll utväljas, i Sverige af Stats-rådet och i
Norrige af den dervarande Regering; att föreskriften, det Interims-regeringen skulle
hafva sitt säte i Stockholm, komme att gälla, der ej sådana hinder möta, som göra det
antingen omöjligt eller vådligt; att om den Stats-Minister, hvilken det tillkommer
alt föra ordet, har förfall, skall i hans ställe uppträda den främste närvarande Regerings-ledamoten
från det Rike, hvartill den hindrade hörer; att då ärender förekomma,
hvilka angå det ena Riket särskildt, skall ordet föras af den främste bland
dess närvarande Regerings-ledamöter; samt att beslut ej må lättas, der icke minst
två ledamöter från hvartdera Riket äro tillstädes.
Vid Riks-aktens tillkomst, då stadgandet i 7 § angående Interims-regeringens
sammansättning borde, så vidt möjligt vore, ställas i förenlighet med den föreskrift
i Sveriges Regerings-lörm, till hvars förändrande något förslag då icke fanns
i grundlags-enlig ordning förheredt, att nemligen i de fall, hvarom nämnde § handlar.
Stats-rådet i dess helhet skulle föra Riks-styrelsen, bestod Stats-rådet af nio
Konslilutions- Utsko^els Memorial N:o 5. 5
ständige ledamöter jemte den för hvarje tillfälle föredragande Stats-sekreteraren, eller
tillsammans tio medlemmar; til! likhet hvarmed således äfven de Norrske ledamöternes
antal i Interims-regeringen mäste bestämmas, under anvisning i Riks-akten till
begagnande af utvägen, att Stats-råd kunde, utöfver det i Norrska grundlagen bestämda
antal ordinarie Stats-råds-ledamöter, särskildt tillförordnas. Sålunda af tvingande
tillfällig orsak, icke i följd af pröfvad och gillad grundsats om det stora antalets
verkliga behöllighet eller lämplighet, tillkom detta stadgande, att Interims-regering
skulle af tjugu personer utgöras. Vid den förändring af denna g i Riksakten,
som påkallades af Svenska Regerings-Formens år 1840 beslutna ändring
medelst Hof-kanslers- och Stats-sekreterare-embetenas upphörande, det ständiga
Stats-rådets utvidgande till antal af tio ledamöter och föredragningens öfverflytlning
till Departements-chefer, ifrågasattes icke någon annan rubbning i Riks-aktens lydelse,
än som häraf var nödvändig följd; dertill då icke eller förberedelse var gjord
genom förslag till ändring af de särskilda stadganden i Svenska grundlagarne, hvilka
med Riks-aktens föreskrifter om Interims-regerings tillvaro och verksamhet kunna
ega beröring. Nu deremot är, medelst Kongl. Maj:ts redan omförmälda, till slutlig
behandling å denna Riksdag hänskjutna Nådiga förslag till ändring i Svenska grundlagarne,
i afseende på sättet för Riks-styrelsens förande i vissa fall, den väg banad,
der, så vidt sistnämnde förslag vinner Rikets Ständers bifall, tillfälle första gången
gifves att obehindradt taga under pröfning frågan om lämpligheten af Riks-aktens
bestämmande rörande antalet ledamöter i Interims-regering och besluta ändring deri.
Emot inskränkning af Interims-regeringens ledamöters antal finnér Utskottet
icke något vara att erinra. Huru vidt söndrade åsigterna än mången gång visa sig i
frågor, som närmast röra anordnandet af de vigtigaste detaljerna i samhälls-författningen,
torde dock anledning icke vara att betvifla, det ju meningarne skola sammanstämma
i erkännande deraf, att den myndighet, hvilken såsom en enhet, bestämd
att motsvara den monarkiska principens högsta tillämpning, skall i den frånvarande
eller af annan orsak från utöfningen af sitt höga kall hindrade Konungens
ställe föra de förenade rikenas styrelse, icke lämpligen kan sammansättas af så betydligt
antal personer, som nu är för Interims-regering bestämdt; — ett antal för
högsta verkställande maktens samverkande organer, som icke ens i nutidens republikanska
styrelse-former finner sin motsvarighet. Antalet af hvartdera rikets Statsråds
i sådan Interims-styrelse deltagande ledamöter synes icke behöfvas större, än
det, som redan finnes i 45 § af Svenska Regerings-Formen stadgadt för de deruti
uppgifna läll, da Konungen är föranlåten att förordna om Regeringens förande under
Hans frånvaro, nemligen ett antal af fyra Regerings-ledamöter, så att Interims-regeringens
hela sammansättning bestode af åtta ledamöter. — Likaledes anser Utskottet
de föreslagna tilläggen, angående Regerings-ledamöternes utväljande, Interims
-
6
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 5.
regeringens samlings-ort samt Ordförande-befattningen och det för ärenders afgörande
erforderliga antal ledamöter vara behöfliga och lämpliga.
Om ock för öfrigt Riks-aklens nu gällande stadganden beträffande Interimsregeringens
verksamhet och ärendenas beredande till föredragning, i hvilket sednare
hänseende betydlig skiljaktighet för de hegge rikena enligt deras särskilda grundlagar
förekommer, skulle anses gifva rum för önskningar äfven om annan förändring
eller tillvägabringande af större fullständighet i delar, hvilka icke egentligen höra
till de i Kongl. Majds Nådiga förslag väckta frågor och följaktligen nu ligga utom
den genom remissen från Riks-stånden anvisade gränsen för Konstitutions-Utskottets
utlåtande, synas dock de i 2 § af förslaget upptagne ändringar och tillägg i Riksakten,
angående hvilka Utskottet sålunda särskildt sig yttrat, icke vara af beskaffenhet
att stå i oskiljaktigt sammanhang med hvad för öfrigt kunde linnas vid Riksaktens
förbättring i nyssantvdda hänseende att önska, eller att i någon mån ligga
i vägen för framtida bemödande att vinna sådant mål; och lärer således icke eller
för den, som kunde hafva redan nu velat emotse åtgärd till mera genomgripande
ändring eller tillägg i grundbestämmelserna för unions-styrelsen, derom svårligen
skulle vara att förmoda uteblifvande af den större menings-skiljaktighet, hvarigenom
framgången af förslaget i dess helhet blefve mera tvifvelaktig, den mindre omfattande
syftningen af förevarande förslag icke böra gälla såsom hinder för dess antagande.
Utom de nu omförmälda, i förslagets 2 § afsedda ändringar i 7 § af Riksakten,
hvilka redan genom sjelfva ordalydelsen tydligen gifva sig tillkänna, såsom
åsyftande att antingen i stället för redan befintligt stadgande gifva en till ämnets
beskaffenhet motsvarande ny föreskrift, eller ock meddela bestämmanden, hvilka hitintills
alldeles saknats, framstår, såsom följd af inskränkningen i antalet af Svenska
Stats-råds-ledamöterna i Interims-regeringen, en väsendtlig ändring i den nu stadgade
ordningen i hvad angår ärendenas föredragning. Riks-aktens ursprungliga lydelse
upptog, såsom redan är omförmäldt, föredraganderne för Svenska ärenden, Statssekreterarne,
såsom ledamöter i Interims-regeringen. Genom 1840 års grundlagsförändring
bestämdes Stats-råds-ledamöter att, i egenskap af Departements-chefer,
vara föredragande för de sju Stats-departementen; hvadan den i anledning häraf
ändrade lydelsen af Riks-akten, enligt hvilken Svenska Stats-rådets samtlige ledamöter
skulle vara Interims-regerings-medlemmar, icke kunde, vid Riks-aktens jemförelse
med Svenska Regerings-Formen, lemna rum för något tvifvel derom, att ju
Svenska ärendena skulle hos Interims-regeringen föredragas af dessa Departementschefer,
hvar och en för sitt Departement; utan finnas nu med de i Riks-akten förekommande
orden: "skola de Svenska ärendena af den Svenske Föredragande, till
hvars befattning de höra, föredragas'1'1 — Departements-cheferna otvifvelaktig! afsedda.
Genom den nu af Kongl. Majit i nåder föreslagna inskränkning, enligt hvilken en
-
Konstitutions-UIskottets Memorial N:o 5.
7
dast de begge Stats-ministrarne oell Iva Stats-råd skulle från Sveriges sida uti Interinis-regeringen
deltaga, bortffllle möjligheten att samtlige Departements-cheferna
bibehöllo föredragningen; blott fyra al de sju Departements-cheferna kunde i Interims-regeringen
ega säte och stämma. Det kan nemligen icke förutsättas, det meningen
skulle vara, att några Departements-chefer, utan att vara ledamöter i Interims-styrelsen,
skulle derstädes fullgöra den föredragnings-skvldighet, sorn endast i
deras egenskap af deltagande i Stats-rådets förhandlingar och under den i sådant
hänseende för dem stadgade ansvarighet är dem ålagd. Om ock G § i RegeringsFormen
icke lägger något hinder derför, att Chefs-befattningarne för alla Stats-departementen
blefvo för tiden af Interims-regeringens tillvaro uppdragna åt de fyra
Slats-råds-ledamötcr, hvilka äro samma Regerings medlemmar, ligger det dock för
hvar och en uppenbart, alt, så vida Interims-regeringens sammanvaro komme att
omfatta annan, än ganska kort, tidrymd, ett dylikt sammanförande af regeringsärendenas
beredning ocb öfriga handläggning ingalunda skulle kunna ske utan lära
för hinder i ärendenas gång, och redan i den börda af arbete, som kan efter yttre
uppfattning mätas, innebure ett tydligt misstag i bedömandet af verksamhets-förmågans
möjliga gräns. Vid sådant förhållande, och med afseende på den nödvändiga
jemlikheten i föreskrifterna om föredragnings-ordningen för samtliga Stats-departementen,
mäste derföre meningen af Kongl. Maj:ts Nådiga förslag i förevarande hänseende
antagas vara den, att, i följd af Interims-regeringens förändrade organisation,
Departements-chefernas föredragnings-åliggande bos sådan Regering komme att upphöra,
ocb att derigenom naturligen uppkomme bebofvet af särskilda, i rådslagen och
besluten icke deltagande och följaktligen icke under Stats-råds-ledamöters ansvarighet
ställda Föredraganders tillförordnande. En sådan väsendtlig öfvergång från det
gällande systemet i afseende på regerings-ärendenas föredragning synes dock hafva
bordt icke allenast vara klart och bestämdt uttryckt, till undanrödjande af den nu
anmärkta tvetydighet, efter Utskottets omdöme hänförlig till sådana olägenheter,
hvilka vid uppställningen af hvarje Grundlag eller dermed i anseende till ämnet nära
befryndad Författning alltid böra med synnerlig omsorg och varsamhet undvikas;
utan den synes ock hafva bordt göras med sådan fullständighet i föreskrifterna, att
tvifvel hvarken funnits om vidden af anspråket på nödiga egenskaper hos de till
sådan vigtig befattning ifrågakommande personerna, eller om beskaffenheten af dessa
Föredraganders ansvarighet. Af Svenska lagarnes allmänna princip, att hvar och en
skall vara inför Staten ansvarig för utöfningen af sitt offentliga kall, följer visserligen
etl ovilkorligt antagande deraf, att den, som tillfälligt linge ocb således icke på
grund af egande, lill ansvarigheten förut bestämdt embete redan hade föredragningen
af regerings-ärenden hos Unions-styrelsen sig anförtrodd, äfven skulle för denna
befattnings handhalvande vara ansvarig. Men härvid förekommer icke allenast den
vidsträckta skillnad, som i allmänhet linnes emellan ansvarigheten för den i beslut
8
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 5.
deltagande Föredraganden, hvars tillgörande bedömes efter hans till protokollet upptagna
slutliga yttrande, vid jemförelse med handlingarnes innehåll, och den ansvarighet,
som skulle kunna åläggas den icke röst-egande Föredraganden; hvilken sednare
ansvarighet, under bibehållande af vanliga sättet för protokolls-föring, till det
mesta skulle bero på innehållet af en spårlöst framgående muntlig föredragning.
Här företer sig derjemte nödvändigheten af ett, i förhållande till den stora vigten
af en hos Interims-regering tillförordnad Föredragandes befattning, högt stegradt anspråk
på möjligheten för tillämpning af en ansvarighet, som icke vore blott härledd
från vanlig allmän, för alla Stats-funktionärer gällande rätts-grund, utan funnes särskildt
utstakad genom sådana reglor för denne tjenstemans förhållande i hans synnerligen
maktpåliggande och grannlaga kall, de der kunde i väsendtlig mån bereda
enahanda säkerhet, som, under Interims-regeringens nuvarande organisation, är afsedd
att vinnas genom de lagbud, hvilka bestämma föredragande Departements-cliefs
rättighet och pligt samt ansvarighet. Med syftningen af den Svenska Grundlag, sorn
utsträckt föreskrifterna 0111 föredragande Stats-råds ansvarighet ända till det fall, att
han underlåtit genom vägran al sin kontrasignation lägga hinder för utfärdandet af
ett utaf Kongl. Majit fattadt beslut af egenskap att vara emot Regerings-Formen
stridande, synes det icke vara förenligt, att i den lag, hvarigenom sådant ansvarigt
Stats-råd skiljes från loredragande-kallet hos Interims-regering, allt bestämmande
om sättet och vilkoren för den i stället inträdande Föredragandens verksamhet ock
om hans ansvarighet lemnäs å sido.
Regerings-Formen, enligt dess lydelse i Kongl. Majits "Nådiga förslag, skulle
icke upptaga något stadgande om Interims-regeringens organisation och ärendenas
föredragning derstädes, utan härutinnan endast hänvisa till Riks-akten, deruti således
skulle förekomma det bestämmande, till följd hvaraf annan Föredragande, än Departements-chef,
egde föredragnings-åliggandet. I Riks-akten skulle, efter denna i
Kongl. Majits Nådiga förslag iakttagna ordning, det erforderliga särskilda stadgandet
beträffande Föredraganderne funnit sin plats. Skulle åter härvid göras erinran om
lämplighet deruti, att det stadgande, som egentligen skulle bestämma föredragningsåliggandet,
komme att höra till Regerings-Formen, icke till Riks-akten, — likasom
nu Regerings-Formen innefatfir den föreskrift, till följd hvaraf Departements-chelerna,
som enligt Riks-akten äro Interims-regeringens ledamöter, äro derstädes föredragande;
— så kan delta inkast endast gifva Utskottets framställning den förändrade
formen af anmärkning dervid, att förslaget till ändring af Riks-akten icke är
förberedt genom ett i förevarande hänseende fullständigt och lämpligt förslag till
Regerings-Formens förändring. Endera Författningen bör innehålla ifrågavarande
stadgande, hvilket nu deremot i begge förslagen saknas.
Utskottets
Konstitutions-Utskottels Memorial N:o 5.
9
Utskottets anmärkning kan visserligen mötas med påminnelser derom, att
enahanda obestämdhet eller ofullständighet, som nu i följd af den föreslagna ändringen
af Interims-regeringens organisation skulle uppkomma i Riks-Akten, redan finnes
i Svenska Regerings-Formen beträffande föredragningen inför den Regering, som,
enligt 43 §, Konungen, då Han går i fält eller till aflägsnare inrikes orter eller till
Konungariket Norrige reser, skall tillförordna; hvilken ofullständighet föranledt, att
Kongl. Majit hitintills, i Sin nådiga Instruktion för sådan Regering, åt densamma
öfverlåtit att tillförordna särskilda föredragande!'; men en sådan bristfällighet i Grundlagen
har icke bordt hos Utskottet leda till förbiseende af hvad i ofvanberörde måtto
emot förslaget till ändring i Riks-Akten förekommit; och torde härvid jemväl böra
i betraktande tagas den skillnad, som förefinnes emellan Interims-regering och den
Regering, som enligt 43 § Regerings-Formen tillförordnas, så väl i anseende till
deras olika sammansättning af ledamöter, som ock i afseende på vidden af hvarde
ras
verkningskrets.
Utskottet har i det föregående redan antydt den synnerliga vigten deraf,
att sådana lagar, som den nu ifrågavarande, blifva så uppställda, att tvetydighet och
osäkerhet om deras rätta förstånd må i all möjlig måtto undvikas. I närvarande fall
bestämmes denna angelägenhet särskildt af ämnets ovanliga vigt, der frågan är om
ändring i sjelfva förbunds-författningen emellan två konungariken; en handling, som
bör vara beräknad att ega bestånd äfven i sådan allägsnare framtid, der, sedan den
generation försvunnit, som varit vittne till denna förbunds-författnings upprinnelse,
nya slägten fordra att icke blott i den häfdvunna tillämpningens traditionela ledning,
utan ock i sjelfva lagbudens egna klarhet och säkerhet linna i alla delar den visshet
om ursprungliga inre meningen af vilkoren för de begge nationernas politiska förening,
som skall äfven i sin mån bidraga att aflägsna hvarje möjligen på styrkan af de
yttre och inre förenings-banden menligt inverkande meningsstrid. Utom denna, från
författningens monumentala betydenhet och de nu särskildt ifrågastälida ämnenas egna
vigt utgående bevekelsegrund, finnes för Konstilutions-Utskottet en ytterligare anledning,
att, vid fullgörande af sitt närvarande åliggande, icke lör ringa akta någon
betänklighet, sorn emot Kongl. Majits nådiga förslag, vare sig till innehåll eller form,
kunde med verkligt skäl anses förekomma. Det förslag till ändring i Rikets Grundlagar,
sorn står i samband med förevarande förslag till ändringar i Riks-Akten, har redan
blifvit hos Rikets Ständer genom utlåtande vid förlidna Riksdag afstyrkt; och nuvarande
Konstitutions-Utskott finnér sig likaledes förhindradt att i allo yttra gillande af
det sednare förslaget. För Utskottet kan således den tanken icke vara främmande,
att möjligen, efter vägran från Rikets Ständer att antaga dessa förslag, en ny proposition
från Kongl. Majit i förevarande ämne kunde vara att framdeles emotse; och
för sådant fall skulle Utskottet icke hafva tillbörligen fullgjort sitt kall, om Utskottet
Bilt. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Sami. 3 Haft. 2
10
Konstilutions-Utskotlets Memorial N:o 5.
underlåtit att framhålla de erinringar vid det närvarande förslaget, som möjligen
kunde finnas vara förtjenta af uppmärksamhet vid uppställandet af det nya. Från
denna synpunkt, som icke utesluter erkännandet i allmänhet, att sak är vigtigare
än form, och att en mindre olägenhet icke hör undanskymma företrädet af en större
vinning för det ändamål, som sökes, får Utskottet nu vördsamt framställa hvad i
afseende på det formela i förevarande lagförslag i dess helhet förekommit betänkligt.
Sedan tillkomsten af Sveriges nu gällande Grundlagar har såsom ständig
regel varit antaget, att icke någon ändring eller något tillägg i dem hör göras annorledes,
än genom uppställande af ny redaktion af det lagrum, som komme i fråga,
så att icke, — såsom vid ändringar af allmänna lagens stadganden ofta skett, —
på hvars och ens urskiljning ankomme, att bedöma hvilka ord i lagen skulle, i följd
af ny annan lag i samma ämne, till sin verkan förfalla samt på hvilket ställe och
i hvilket sammanhang med den ändrade lagens qvarblifna delar det nya borde infogas.
Ett sådant bruk har, hvad Grundlagarne beträffar, sin särskilda nödvändighet i
följd af den i 85 § Regerings-Formen uppställda regeln, att Grundlagarne skola
efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas. Riks-Akten är visserligen icke
hos oss, såsom för Norrige, förklarad att vara Grundlag; men i anseende till beskaffenheten
af de ämnen, hvilka äro föremål för Riks-Åktens stadganden, synes det icke
lida något tvifvel, att ju det mest ändamålsenliga, det tili tydlighet och säkerhet om
rätta uppfattningen mest ledande sätt för verställande af ändringar eller tillägg i
denna lag vore detsamma, som det i afseende på våra Grundlagar städse iakttagna.
Om ock i åtskilliga fall ämnets enklare beskaffenhet eiler lagförändringens mer eller
mindre omfattande syftning måste framkalla ett medgifvande, att lagförändringen kan
utan verklig våda af otydlighet eller möjlig anledning till missförstånd göras medelst
en särskild, icke efter Riks-Åktens text afpassad, utan lill redaktionen fristående författning;
så torde dock å andra sidan böra erkännas, att fall kunna finnas, der
detta sätt måste leda till otydlighet och svårfattlighet. Så framt icke hvarje erinran
härom komme att afvisas genom åberopande af osannolikheten deruti, att de förenade
Rikenas förbunds-akt skulle synnerligen ofta komma att undergå ändringar,
kunde såsom exempel framställas, att om någon till innehållet vidsträcktare § i
Riks-Akten skulle hafva utan ny redaktions-uppställning blifvit så ofta tili innehållet
ändrad, som förhållandet varit med 14 § i Sveriges Riksdags-Ordning, komme det
att fordras håde god tid och klart omdöme för att kunna i tanken uppställa lagrummets
närvarande verkligen gällande innehåll. Det sätt för lagförändringen, som
måste iakttagas i det ena fallet, synes ock höra gälla i det andra, då fråga är om
en och samma lag. Vid den förändring af Riks-Akten, som en gång tillförene skett,
har ny redaktion af texten tillkommit. Samma säll har nu i viss mån, fastän icke
eller der uttryckligen genom yttre formens anvisning, blifvit följdt, nemligen så vidt
angår en del af Riks-Aktens 7 §, i afseende hvarå de nya föreskrifterna äro så i
Konstitutions- Utskotlets Memorial N:o 5.
U
orden uppställda, alt de skulle kunna i utbyte mot en del af gamla texten inrymmas,
om, hvilket nu icke uttryckligen skett, sådant utbyte af sjelfva ordalagen blifvit
ifrågasatt. De stadganden åter, hvilka innefattas i förslagets 1 och 3 §§, äro icke
framställda under någon form af nya delar i Riks-Aktens text; all anvisning saknas
huru dessa stadganden skulle med nämnde text kunna sammanfogas. Vid sådant
förhållande skulle, under den strängare bokstafliga tydning af Grundlagarne, som,
på sätt ofvan är anfördt, linnes uttryckligen föreskrifven, den hänvisning till RiksAkten,
som förekommer i den föreslagna nya lydelsen af åtskilliga §§ i RegeringsFormen,
möjligen kunna ifrågasättas att icke tillika gälla den särskilda Förordning,
som är ställd i bredd med den uti sjelfva dess lagtext såsom en särskild handling
åberopade Riks-Akten, men icke i sitt innehåll gjord till någon del deraf. Ända till
allt yttre sken af befogenhet skulle en sådan invändning varit förekommen genom
begagnande af enahanda form för lagförändringen, som redan förut varit anlitad
och vunnit bilall af hegge konungarikenas representanter.
Den i förslagets 1 och 3 §§ med ordet ”hitintills” gjorda hänvisning till de
fall, i hvilka föreskrifterna i samma §§ skulle ega tillämpning, medför visserligen
synnerlig enkelhet och korthet i lagtexten; men det synes Utskottet hafva varit nödigt,
att, i stället för utvägen att sålunda i en ny lag meddela hänvisning till Grundlags-stadganden,
hvilka samtidigt med tillkomsten af denna nya lag skola undergå en
förändring, som borttager hvarje uttryck, hvarigenom hänvisningen skulle blifva begriplig
och få betydelse, förslaget hade innefattat bestämd uppgift å de fall, som i
hänvisningen äro åsyftade; hvilken uppgift icke skulle hafva medfört betydlig vidlyftighet,
då dessa fell icke äro flera, än de i Svenska Regerings-Formens 39, -40, 41
och 42 §§ uppräknade, nemligen då Konungen företagit resa utom de begge Rikena
och då Han är borta utöfver tolf månader, — då Han för sjukdom icke Regeringsärendena
vårdar, — då Konungen dör innan thronföljaren uppnått myndighets-åldern,
— och då konungahuset på manliga sidan utgått. I allmänna civila och kriminallagstiftningen
har visserligen någon gång händt, att ändradt stadgande om påföljden
af ett visst förutsatt fall meddelats under hänvisning till det ställe i den äldre lagen,
som beskrifver detta fall; men svårligen torde i allmänhet ordning och redighet i
lagens uppfattning och tillämpning kunna vinnas derigenom, att den nya påföljdens
tillämplighet bestämmes endast genom hänvisning till en i annan feg förut gällande,
men nu upphäfd påföljd, linder tiden närmast efter den, då lagförändringen skett,
skulle väl den anmärkta olägenheten i mindre mån framträda; men efter längre tids
förlopp blefve otvifvelaktigt det framtvungna uppsökandet af upphäfda lagstadganden,
såsom oundgängliga för bestämmande af den närvarande lagens tillämpning, obeqvämligt
och besvärligt, om icke äfven lätteligen föranledande misstag. Det i
vårt land häfdvunna, för Grundlagarnes uppfattning och tillämpning ändamålsenliga
12
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
sättet, att, sedan de undergått förändringar, låta dem i tryck bland Rikets allmänna
Författningar framträda i det skick de genom förändringarne fått, skulle i
följd af det nu anmärkta förhållandet komma att afstadna, för bibehållande af den
historiska ledtråden. Eljest skulle i Svenska Grundlagarne förgäfves sökas upplysning
om de fall, om hvilka 1 och 5 §§ i Förordningen, angående ändringar och
tillägg i Riks-Akten, handla. Sedan den i sådant hänseende uti 41 § af Norriges
Grundlag gjorda hänvisning till Sveriges Regerings-Form, i följd af dennas nu ilrågaställda
förändring, upphört att lända till upplysning i ämnet, skulle då för Norriges
invånare icke eller i Riks-Akten linnas en ledning härutinnan, utan denna ledning
böra sökas i äldre upplagor af Svenska Grundlagarne.
Efter att hafva sålunda utvecklat de i afseende på lydelsen af Kongl. Majits
nådiga förslag lörekomne erinringar, anser Utskottet sig icke böra underlåta att i
minnet återkalla, hurusom i Riks-Akten jemväl förefinnes en brist, hvars alhjelpande
legat utom föremålen för Kongl. Maj-.ts nu allåtna nådiga proposition, men som torde
komma att äfven för sig påkalla uppmärksamhet och blifva ämne för liv framställning
till de förenade rikenas national-representanter. I underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit den 9 Juni 1841 anförde Rikets då församlade Ständer, att hos dem
till öfvervägande förekommit, det Riks-Akten saknade bestämmelser, huru och när,
vid Konungs minderårighet, frågor emellan Svenska och Norrska folkens representanter
böra afgöras om det antal förmyndare, som för omyndig Konung väljas må;
om hvilken bland flera sådana förmyndare må föra ordet, samt huru förhållas bör
då i en af flera personer sammansatt Förmyndare-styrelse rösterna blifva lika delade;
äfvensom att ,Riks-Akten, lika litet som Norrska Grundlagen, innehölie något
stadgande om högsta antalet förmyndare, som för omyndig Konung väljas må; i
följd hvaraf Norriges Storthing skulle kunna välja ett antal, som Svenska Grundlagen
icke medgåfve; i anseende hvartill och då, genom saknad af bestämmelser härutinnan,
dels hinder skulle kunna möta för tillsättning af förmyndare, dels styrelsens
verksamhet möjligen komme att afstadna samt sjelfva Föreningens trygghet blottställas,
Rikets Ständer i underdånighet anhöllo, att Kongl. Majit täcktes till Svea
Rikets Ständer och Norriges Storthing aflåta nådig proposition om allt hvad Kongl.
Majit kunde finna nödigt till afhjelpande af de i Riks-Aktens stadganden, rörande
förmyndareval för omyndig Konung, befintliga brister.
I anseende till hvad här ofvan blifvit anmärkt, finner Utskottet sig böra
vördsamt
afstyrka bifall till Kongl. Majits ifrågavarande nådiga proposition.
Stockholm den 29 Januari 1857.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
13
Reservationer:
Af Herr Friherre von Paykull, J. G. : ”Då man närmare tager i betraktande
detta Utskottets tein ligen vidlyftiga Utlåtande, kan man svårligen undgå att linna
huruledes, oaktadt den väl ordnade och skickligt utförda uppställningen deraf, Utskottet
likväl funnit sig likasom besväradt af att utgrunda tillräckliga skäl för den
förkastelsedom man ansett sig höra afkunna öfver Kongl. Maj-.ts ifrågavarande Nådiga
Proposition. Dessa skäl inskränka sig också slutligen till ett enda i sak, nemligen
det i visst afseende obestämda och sväfvande, som tyckes förefinnas i stadgandena
angående den i Interims-regeringen föredragande för Svenska ärender. I öfriga fall
medgifver Utskottet det nya förslagets företräden, såsom t. ex. i det inskränktare
antalet af Interims-regeringens ledamöter och i bestämmelsen om föredragningen af
hvarje lands ärender, då dess Stats-Minister är Ordförande. Dessa båda föreslagna
förändringar äro också af den synnerliga vigt att, sedan Utskottet erkänt deras värde,
detsamma bordt tillstyrka deras antagande och icke rygga tillbaka för de smärre betänkligheter,
hvilka Utskottet genom fintlighet och väl afmätta ordalag nu iklädt
jättens rustning, utan att kunna tillskapa dess kropp. Såsom nämndt är, har Utskottet
blott förmått framdraga ett enda fel, som kunnat synas väsentligt samt följaktligen
med begärlighet fästat sig dervid och derpå byggt hela styrkan af sin
argumentation. Man tyckes nemligen ej veta, hvem som hör vara Svenska ärenders
Föredragande, eller rätt känna hvarken hans rättigheter eller skyldigheter.
Låtom oss derföre tillse, huruvida de tydliga bestämmelser, som redan förefinnas,
kunna bidraga att gifva någon säkrare ledning åt vårt omdöme. Vid föredragningen
af Norrska ärender kan intet tvifvel uppstå. Norrska Stats-Ministern, som
alltid är ledamot af Regeringen, verkställer denna föredragning ensam, huru stor
massan af mål än mätte vara, och besluter sedan deröfver, jemte sina kolleger, med
sin röst. Saker, som angå båda rikena gemensamt, föredragas af Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena, som likaledes eger att i Regeringen deröfver rösta. Sveriges
Justitie- och Utrikes Stats-Ministrar sitta båda sjelfskrilna uti Interims-regeringen
och kunna svårligen åläggas att derföre i andra händer öfverlemna sina portföljer.
De skola således der föredraga ärender, som tillhöra deras särskilda Departementer.
Då nu redan så manga Föredragande bestämdt finnas inom Regeringen, tyckes det
mig som man ej borde kunna misstaga sig om meningen att de öfrige Föredragande
äfven skulle tillhöra densamma, samt följaktligen, på samma sätt som nu
tillgår då Konungen reser inom Sverige eller Norrige, fördela Departementen sig
emellan. Nekas kan visserligen icke, att innehafvandet af tvänne portföljer blefve
mödosamt; men icke torde man dock deri kunna se en tillräcklig anledning att förkasta
ett förslag, som i öfrigt erbjuder betydliga fördelar för de håda förenade
14
Konstitutims-Utskottets Memorial N:o 5.
rikena. Dessutom bör tagas i betraktande att denna Interims-regering, efter alla
anledningar, ganska sällan skall komma att sammanträda, ty så länge en myndig
prins linnes, skulle denne företrädesvis föra riksstyrelsen. Dessutom, i händelse
efter en tids ansträngande verksamhet någon Regerings-ledamot kunde behöfva tjenstledighet,
borde sådant ingalunda möta någon svårighet, då man naturligtvis bör
föreställa sig att, vid hvarje Inte rims-regerings första tillsättning, man förfore på
samma sätt, som nu, då en Regering tillförordnas, nemligen att stadga, det hvar
och en af Stats-rådets medlemmar vore pligtig att, i händelse af behof, på kallelse
i styrelsen inträda.
På sådant sätt uppfattar jag denna fråga, under medgifvande att man dock
derom kan hysa olika åsigter; men antingen man anser att de Departements-Chefer,
som icke sitta i Regeringen, likväl borde inför densamma föredraga de dem tillhörande
ärender (hvilket dock för mig synes mindre lämpligt), eller att, med stöd
af § 106 Regerings-Formen, särskild Föredragande kunde för tillfället förordnas, så
står det dock fast, hvilket beslut man än härutinnan fattade, att de i den Kongl.
Propositionen föreslagna förändringar i Interims-regeringens sammansättning och
verksamhet ega ett obestridligt företräde framför nu gällande bestämmelser.
Om man vill det nyttiga i sak, måste man icke skapa och framhålla svårigheter,
som vid ett närmare skärskådande lätt nog kunna häfvas.
Hvad sedermera beträffar den form, hvarunder de föreslagna ändringarne i
Riks-akten skulle framträda, tyckes det vara temligen likgiltigt, huruvida man dervid
begagnar utvägen att inflicka dem i sjelfva texten eller att derom utgifva en särskild
förordning. Den beqvämlighet vid eftersökningar, som åsyftas genom den förra
methoden, kan lätt vinnas om, vid Riks-aktens tryckning, de Förordningar, som förändra
dess lydelse, sammanföras efteråt. Den method, som Kongl. Maj-.t föreslagit,
nemligen att i form af särskild Förordning utgifva de ifrågavarande tilläggen och
ändringarne, eger fördelen af att lemna det ursprungliga dokumentet orubbadt, så
att hvar och en med lätthet kan inse och bedöma de modifikationer, detsamma
under tidernas längd fått vidkännas, och öfverensstämmer dessutom till alla delar
med det i båda länderna antagna bruk. I Norrige, der Riks-akten är grundlag,
följes | nemligen då det hittills begagnade sättet att lemna i full helgd Grundlagens
text och i särskild förordning införa ändringarne deri; i Sverige, der Riks-akten är
civillag, vidhåller man äfven sin gamla vana att på enahanda sätt tillvägabringa den
förändring man önskar. Utskottets anmärkning att den i Grundlagen förekommande
hänvisningen till Riks-akten möjligen kunde anses såsom icke gällande den särskilda
Förordningen, finner jag i alla hänseenden underhaltig, ty då en § i en lag, det
må vara hvilken som helst, blifvit på vederbörligt sätt ändrad eller upphäfd, måste
densamma ovilkorligen upphöra att vara gällande och den nya ordalydelsen träda i
den gamlas ställe.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
15
I (leii licky mm erfulla ställning, hvaruti Utskottet tyckes befunnit sig under
efterspanandet af brister i Kongl Maj:ts nådiga proposition, har det äfven fästat sig
vid uttrycket hitintills, sorn förekommer uti 3 §. Då några år hunnit förflyta har
man ansett, att en obeqväm och möjligen till misstag föranledande undersökning
skulle blifva af nöden, för att förvissa sig om, vid hvilka tillfällen Interims-regeringen
skulle träda i verksamhet. För denna undersökning fordras dock icke mer än
att lågga framför sig Sveriges och Norriges nuvarande Grundlagar, men vid nogare
betraktande af saken torde äfven denna möda kunna besparas, då man linner att nu
hvilande förslag till ändring i Grundlagarne äfven alser införande på vederbörliga ställen
af alla de nya stadganden, sorn Riks-Akten, till följd af nu aflåtna nådiga proposition,
skulle komma att innehålla.
Hvad slutligen beträffar Utskottets yttrande att ännu intet förslag kommit
ifrån Konungen om de brister i Riks-Akten i afseende på förmyndare, som 1841
års Ständer antydde, så synes detta helt och hållet vara en sak för sig, som icke
i någon måtto kan förringa värdet af de förändringar, som utgjort ämne för nu afgifna
utlåtande.”
Af Herr Prolessoren Lindgren, med hvilken Herr Biskopen Fahlcrantz, Herr
Kongl. Ilofpredikanten Wensjoe, Herr Professor™ Selander, Herr Kongl. Hofpredikanten
Lagergren och Herr Prosten Söderberg instämt:
”För silt till Rikets Ständer i förevarande memorial innehållna tillstyrkande
att alsia Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående förändring i och tillägg till RiksAkten
af den 6 Augusti 1815, har Höglofliga Konstitutions-Utskottets majoritet hufvudsakligen
anfört tvänne skäl, å hvilkas, i min tanke, särdeles underhaltiga beskaffenhet,
för att icke säga fullkomliga obefogenhet, jag härmedelst går att fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet.
Af de tvänne mot den nådiga propositionen i detta memorial förekommande
hufvudsakliga anmärkningarne afser den ena, och hvilken Utskottet sjelft räknar för den
vigtigaste, det i propositionen utur nu gällande Riks-Akl oförändradt bibehållna stadgandet
rörande de Svenska ärendenas föredragning inför Interims-regering, af hvilkets ordalydelse,
”/ Interims-regering en skola de Svenska ärendena af den Svenske föredragande,
till hvars befattning de höra, föredragas, i protokoll fattas och expedieras pä
Svenska språket,” man, under den alldeles godtyckliga förutsättningen, att med detta
stadgande meningen ingalunda skulle kunna vara ”alt några Departements-chefer,
utan att vara ledamöter i Interims-styrelsen, skulle derstädes fullgöra den föredragnings-:
kyldighet, som ensamt i deras egenskap af deltagande i Stats-rådets förhandlingar,
och under den i sådant hänseende för dem stadgade ansvarighet är dem
ålagd,” efter att likaledes hafva såsom nära otänkbart ansett, hvad dock, efter min
uppfattning, utan synnerlig svårighet skulle kunna låta sig göra, att föredragningsskyldigheten
för de sju Stats-departementena skulle kunna åt de fyra i Interims
-
16
Konstitations-Utskottets Memorial N:o 5.
regeringen insatte Stats-rådena uppdragas, nödvändigt velat draga den slutsatsen, att
”meningen af Kongl. Maj:ts nådiga förslag i förevarande hänseende mäste antagas
vara den, att, i följd at Interims-regeringens förändrade organisation, Departementschefernes
föredragnings-åliggande hos sådan Regering komme att upphöra, och att
derigenom naturligen uppkomme behofvet af särskilda, i rådslagen och besluten icke
deltagande, och följaktligen icke under Statsråds-ledamöters ansvarighet ställde föredragandes
tillförordnande;” hvarefter man, hufvudsakligen på grund af en förment
oansvarighet, till hvilken åtminstone Regerings-Formens '106 §, som medgifver ”för
tillfället förordnade föredragandes” ställande under Riks-rätt, icke gifver ringaste
anledning, söker visa olämpligheten af så beskaffade tillfällige föredragande, och dymedelst
tycker sig hafva ovedersägligen lulltygat den nådiga propositionens oantaglighet.
I olikhet med Utskottets majoritet anser jag deremot ordalydelsen af det
ofvan citerade lagstadgandet om föredragande i Interims-regering otvetydigt gifva
vid handen, att dermed menas, det föredragnings-skyldigheten i Interims-regering
tillkommer just de icke i denna Regering insatte, vare sig Stats-råds-ledamöter
eller Departements-chefer, hvilka, då föredragningen af diplomatiska ärenden bestämdt
åligger Stats-Ministern för utrikes ärendena, som alltid är sjelfskrifven ledamot i
Interims-regeringen, äro just så många, som erfordras för de öfriga sex Stats-departementernas
föredragning; och kan jag alldeles icke inse något skäl, hvarföre icke
Stats-råds-ledamot, som icke tillhör Interims-regeringen, skulle kunna och böra,
inför denna Regering, mindre än inför Konungen, föredraga de mål, som höra till
det departement, han antingen ordinario loco förestår, eller för tillfället är förordnad
att handhafva. Väl har jag inom Utskottet hört talas om oformligheten derutaf,
att en Departements-chef på sådant sätt skulle komma att spela en underordnad
röle inför kamrater, i hvilkas beslut han icke egde att deltaga. Men detta svaga argument
lärer väl förlora all sin styrka, då man besinnar, att de i Regeringen insatte
Stats-råds-ledamöterna der fungera icke såsom Stats-råd, utan såsom Konungamaktens
representanter, och tillsammanstagne utgöra en persona moralis, motsvarande
Regentens person under vanliga förhållanden; hvarföre ock jag icke kan medgifva,
att en föredragande Departements-chef komme till den Regering, inför hvilken han
fullgjorde en föredragandes åliggande, i någon annan ställning än den, hvaruti han
under vanliga förhållanden står til! Konungen, i hvilkens beslut han lika litet eger
att deltaga, som i den tillförordnade Interims-regeringens. Att också Riks-Aktens
nuvarande stadgande, som är ordagrannt enahanda med det i Kongl, propositionen
upptagna, aldrig på annat sätt varit förstådt eller tillämpadt, är allom nogsamt bekant,
och icke lära väl dessa orden få en helt annan betydelse derföre, att antalet
af
Konstitulions-Utskottets Memorial N:o 5.
17
af ledamöter i Interims-regering efter det nådiga förslaget skulle komma att nedsättas
från 20 till 8.
Men skulle än kunna och böra medgilvas, att det ifrågavarande stadgandet
skulle kunna anses innebära den latitud, att äfven icke-Stats-råds-ledamot skulle t. ex. i
händelse af cn Bepartements-chefs sjukdom eller laga förfall kunna till föredragande
inför Interims-regering användas, så ligger i denna latitud snarare en förtjenst än
en brist, helst den konstitutionel ansvarigheten äfven för en sådan föredragande är
lika säkert utstakad och bestämd i 106 8 Regerings-Formen, som för en ordinarie
Departements-chef.
Af Utskottets resonnement i detta memorial synes nu nogsamt, att, ehvad den
Kongl, propositionen hade till föredragande i Interims-regering med bestämda ord
föreslagit antingen de i Regeringen fungerande, eller de utom densamma befintlige
Stats-råden, eller ock några andre dertill möjligen för lämplige ansedde personer,
t. ex. Expeditions-chefer, hade dock Utskottets beslut i alla fall blifvit detsamma,
nemligen att afstyrka förslaget. Då nu således hvarken Stats-råd, eller de, som icke
äro Stats-råd, äro till föredragning inför Interims-regering lämplige, synes ock derutaf
följa, att efter nu varande Konstitutions-Ulskotts uppfattning, också alldeles ingen
Interims-regering är möjlig, ty en Regering utan föredragander, lärer väl icke
låta tänka sig!
Då Utskottet, oaktadt sitt underkännande af den Kongl. Propositionen i dess
helhet, dock så till vida gjort densamma skyldig rättvisa, att det både medgifvit och
motiverat företrädet af den föreslagna nedsättningen i antalet af ledamöter i Interims-regering
framför nu gällande stadgande, synes också enahanda opartiskhet hafva
fordrat, att Utskottet mera än som skett hade framhållit den i Propositionen innehållna
nya föreskriften, att, ”då ärenden (i Interims-regering) förekomma, hvilka
angå det ena riket särskildt, föres ordet af den främste bland dess närvarande Regerings-ledamöter”,
hvilken innehåller en så väsendtlig förbättring i instruktionen för
denna Regering, att den ensam hade bordt försona Utskottet med den öfverklagade
bristen på tydlighet i bestämmande af föredragnings-skyldige, hvilken brist jag dock
här ofvan sökt visa' vara mera af Utskottet tillverkad, än verkligen i ordalydelsen
inneliggande. Skulle likväl den uppfattning af denna ordalydelse, hvilken reservanten
framlagt såsom sin, icke befinnas nöjaktig, utan en tvetydighet, sådan som den af
Utskottet anmärkta, anses verkligen ligga deruti, lärer väl alltid med full befogenhet
kunna påstås, att det icke är i den förbunds-handling, som bär namnet af Riksakt,
och hvilken icke kan komma till stånd utan Norrska Representationens bifall,
utan i den Svenska Regerings-Formen, som stadgandet om Svenska Föredraganden
inför en Interims-regering bör vara att söka, och att således ett sådant i Riks-akten
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Sami. 3 Haft. 3
18
Konstitutions-Utskottels Memorial N:o 5.
befintligt stadgandes vare sig ofullständighet eller tvetydighet icke kan vara ett giltigt
skäl till denna handlings förkastande.
Om således nu detta Utskottets kardinalskäl för sitt afgifna afstyrkande icke
beiinnes hålla den opartiska granskningens prof, så gäller detta i ännu högre grad
om det stöd för sitt ogillande af den Nådiga Propositionen, hvilket Utskottets majoritet
hemtat från en förment i densamma befintlig redaktions-brist, hufvudsakligen
bestående deruti, att de nya föreslagna bestämmelserna i Riks-akten framlagts i en
från den gamla Riks-akten fristående Förordning, och icke, på sätt, som vid Grundlags-förändringar
i vårt land är brukligt, blifvit med sjelfva den ursprungliga texten
införlifvade, och på densamma inympade; hvilket man ansett så mycket nödvändigare,
som, då våra Grundlagar skola bokstafligen tydas, ”det möjligen kunde ifrågasättas”,
huruvida de i våra Grundlagar förekommande hänvisningarne till Riksakten
”skulle anses kunna tillika gälla den särskilda Förordning, som är ställd i
bredd med densamma, men icke i sitt innehåll är gjord till någon del deraf”.
Några ord till svar härå!
Om man i Norrige vid skeende Grundlags-lörändringar hade för sed, att,
såsom hos oss tillgår, med sjelfva den ursprungliga lagtexten införlifva de nya bestämmelserna,
och modifiera den gamla ordalydelsen efter de nya stadgandenas kraf,
då hade redaktionen af de föreslagna ändringarne och tilläggen i Riks-akten med
något skäl kunnat såsom felaktig anmärkas; men då nu hvarje förändring, som i
Norriges Grundlagar af Konung och Storthing beslutes, aldrig införes i sjelfva den
ursprungliga grundlags-texten, som är och förblifver oförändrad, utan alltid tillsättes
såsom en ny bilaga, så kunde ju Konungen, när Han i Riks-akten, som i Norrige
har Grundlags natur, ville för Norriges Storthing föreslå några nya bestämmelser,
omöjligen afvika från den i Rrödrariket vid Grundlags-förändringars antagande liäfdvunna
plägseden, utan var Han ovilkorligen förbunden att framlägga dessa såsom
tillägg till den äldre författningen; och ingen lärer väl vilja påstå, att, då de föreslagna
tilläggen och förändringarne för sitt antagande fordrade båda nationa 1-representationernas
bifall, Konungen hade bordt för Sveriges Ständer framlägga dessa i
en helt annan, efter vårt sätt att redigera Grundlags-förändringar afpassad, form, än
den, hvarunder de nödvändigt måste framträda för Norriges Storthing. Hvad åter
angår den ”möjliga ifrågasättningen”, huruvida i våra Grundlagar förekommande hänvisningar
till Riks-akten skulle, der den ifrågavarande Propositionen blefve af de
båda Rikenas Representationer antagen, kunna anses tillika gälla den särskilda förordning,
som innehölle de nya bestämmelserna, så är den så advokatorisk, att man
kan hafva fullt skäl att betvifla, huruvida den är på allvar gjord; hvarföre jag ock
ej anser den behöfva vidare bemötas. Detsamma gäller ock om den anstöt, Ut
skottets
majoritet tagit af den med ordet ”hitintills” i 1 och 3 §§ af den Nådiga
Propositionen gjorda hänvisningen till de fall, i hvilka föreskrifterna i samma §§
Konslitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
19
skulle ega tillämpning, enär väl ingen förnuftig läsare någonsin lärer uraktlåta, att,
när han i en lag-paragraf påträffar en dylik tids—partikel, göra sig reda för det
tids-moment, sorn med lag-paragralens tillkomst varit samtidigt, och hvilket
utan synnerligen vidlyftig forskning kan inhemtas af den dato, som angifver det nya
stadgandets tillkomst, och hvilken alltid vanligen anbringas antingen i en föregående
rubrik eller i en under texten tillsatt not.
Innan jag nedlägger pennan, kan jag slutligen icke uraktlåta att lästa uppmärksamheten
på det anmärkningsvärda förhållandet med delta memorial, att, oaktadt
deruti medgilves och erkännes, att den vida största delen af de nya stadganden,
som innehållas i den Nådiga Propositionen, d. v. s. föreskrifterna 1) om det förminskade
antalet af ledamöter i Interims-regering, 2) om Regerings-ledamöternes
utväljande, 5) om Interims-regeringens samlings-ort, 4) om Ordförande-befattningen och
5) om det för afgörande erforderliga antal ledamöter, allesammans ”äro både behöfliga
och lämpliga”, det slutliga resultatet dock hlilver afstyrkande, på grund af
de tvänne, i min lanke, underhaltiga skäl, hvilka denna reservation egentligen afsett
att bemöta. För en opartisk pröfning vill det nemligen synas, som, i händelse att
dessa skäl än hade varit tyngre än de nu äro, de dock icke hade bordt förmå
uppväga förslagets lika obestridda som obestridliga flertaligare förtjenster, utan att
deremot dessa hade, vid gransknings-resultatets framläggande bordt komma att stå
till de i förslaget förmenta bristerna i samma fördelaktiga förhållande, sorn 5 till 2,
eller rättare till i 1/2 (ty Utskottet sjelft synes ej anse det s. k. redaktions-lelet
för ett fullgiltig! skäl), — en analogi, hvaraf bifall till förslaget hade bordt blifva
den naturliga konklusionen.”
Herr Billström, Lars, och Herr Rudling, A. G., hafva i afseende på den del
af utlåtandet, som innefattar erinran om ofullständigheten af förslaget till ändring af
7 § Riks-akten, i hvad angår bestämmande, hvilken skulle för Svenska ärender
vara Föredragande hos Interims-regering, varit i så måtto skiljaktige, att de, med
biträdande för öfrigt af Utskottets framställning rörande förslagets tvetydighet i detta
hänseende, ansett sig icke böra instämma uti den uppfattning af förslagets syftning,
sorn skulle meningen icke vara, att de Departements-chefer, hvilka icke uti Interims-regering
egde säte och stämma såsom ledamöter, skulle derstädes fullgöra den
föredragnings-skyldighet, sorn dem eljest, hvar och en för sitt Departement, tillhörde;
beträffande hvilken fråga, enär den icke genom Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag blifvit
uttryckligen väckt, Utskottets ofvanbemälde ledamöter funno för närvarande icke erforderligt
att ingå i bedömande, hvilka särskilda stadganden som för lämpligheten
af ett sådant anordnande af ärendenas föredragning kunde vara af nöden.
20
Konsälutions-Utskottets Memorial N:o 6.
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Febr. 1857, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med bestämmande till hvilket
Utskott särskilda, af Doktor Nils Nordlander och Riksdag s-fullmäktigen
J. E. Rutström väckta motioner böra förvisas.
Sedan tvänne, från Högvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
till Stats-Utskottet remitterade motioner, den ena af Doktor Nils Nordlander och
den andra af Riksdags-fullmäktigen J. E. Rutström från Norrbottens län, angående
förändring uti den för Wester- och Norrbottens län gällande skattläggnings-method
af den 25 Augusti 1775, blifvit af hcmälda Utskott, som ansett dessa motioner icke
tillhöra dess handläggning, uti memorial den 27 November och 12 December nästlidet
år till nämnde Riks-stånd återlemnnde; och, vid memorialens föredragning hos
Riks-stånden, Höglofl. Ridderskapet. och Adeln samt Bonde-Ståndet funnit motionerna
höra af Stats-Utskottet behandlas, men Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet
deremot remitterat desamma till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet; så har,
då sålunda två Stånd stadnat emot två, jemlikt föreskrifterna i 29 § 5 moni. och
44 § 5 mom. Riksdags-Ordningen, till Konstitutions-Utskottet blifvit hänskjutet att
afgöra, hvarthän den genom ofvannämnde motioner väckta fråga bör förvisas; derom
protokolls-utdrag från Stats-Utskottet under den 12 i denna månad till Konstitutions-Utskottet
ankommit.
Af de till ärendet hörande handlingar har Konstitutions-Utskottet inhemtat,
hurusom i förevarande motioner, jemte framställning om det, med afseende på förhållanden
inom Wester- och Norrbottens län, efter motionärernas förmenande, olämpliga
i föreskriften uti 12 § af ofvanberörde skattläggnings-method, att, då den efter
fastställd grund uträknade räntan för en lägenhet, stege till 1jugu daler silfverinynt,
lägenheten borde anses till ett helt mantal, och i proportion derefter, om räntan
stege högre eller mindre, förslag är väckt till den ändring, att för bestämmande till
Konstitutions-Utskottels Memorial N:o 6.
21
holt mantal skulle fordras uppskattning till ränta, såsom Doktor Nordlander upptagit,
af sextio, och enligt Riksdags-fullmäktigen Rutströms förslag, af sextio till åttatio
daler silfvermynt.
Enär den föreslagna ändringen i förutnämnda skattläggnings-method afser
rubbning af gällande grund för ständig beskattning å jord och sålunda skulle kunna
ega inflytande på beloppet af Stats-verkets ordinarie inkomster, hvilkas behöflighet
för användande till stats-utgifterna, enligt grundlagarne, tillhör Stats-Utskottets beräkning
och förslag; och frågor om grunder för skattläggning icke äro genom något
grundlags-bud särskildt hänförda till föremålen för annat Utskotts handläggning, utan
sådana tillförene blifvit af Stats-Utskottet till behandling hos Rikets Ständer beredda;
linner Konstitutions-Utskottet, att förevarande, af Doktor Nordlander och Riksdagsfullmäktigen
Rutström väckta motioner böra upptagas af Stats-Utskottet, hvilket,
jemlikt 45 § Riksdags-Ordningen, är oförhindradt att, der öfverläggning med annat
Utskott i detta ärende anses nödig, sådan påkalla; hvilket beslut Konstitutions-Utskottet
får härmed vördsamt anmäla.
Stockholm den 2 7 Januari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marens, 1857.
t
Konslilulions-Ulshollels Memorial M 7.
i
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1857, lil. 3 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med uppgift om Riks-ståndens
beslut rörande återstående från sista Riksdag hvilande
Grundlag s-dndrings-för slag.
Fmligt de till Konstitutions-Utskottet ankomna utdrag af Riks-slåndens Protokoll
för den 28:de nästlidne Februari har ett bland de i Konstitulions-Utskollets
M etnorial JVJ 3 till Rikets Stiinders behandling ytterligare anmälda fyra Grundlagsändrings-lörslag
blifvit af samtlige Riks-stånden godkändt oell anlaget, nemligen
J\1 2. Förslag lill tillägg vid 28 § Reg. Formen, i fråga om naturalisation af
utländsk man.
Af de öfrige förslagen bar Förslaget JVs 1 genom frenne Riks-stånds ogillande
beslut lör fa lii t, samt Förslagen N:ris 3 och -i af samtlige Riks-stånden blifvit
lagde till ha n d I i n g a r n e; hvilket allt härmed till Rikets Ständers kännedom
vördsamt anmäles.
Slockholm den 8 Mars 1837.
Pa Högt. Kidd. och Adelns vägnar: På Högvörd. Prcslc-Ståndels vägnar:
G. Lagerbjelke. J. A. Hutsch.
På Vällod. Iiorgare-Ståndets vägnar: På Hedervärda Bonde-Slåndets vägnar:
f. A. Rinman. Anders Andersson.
C. A. Juel.
Jiih. till R. SI. Prol. 1856 & 1857. 3 Samt. 4 Haft.
1
Konstilutions-Utskotlels Memorial M 8.
m e,
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 18S7, kl. S e. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till Grundlag s-ändringar,
åsyftande dels förändring i föreskrifterna rörande
Riks-styrelsens förande i vissa fall, dels utvidgad tjenstetillsdttningsrdtt
för sådan styrelse, som i Konungs stalie
i vissa fall förer regeringen, dels Grundlagarnes bringande
till närmare öfverensstämmelse med Riks-Akten af
den 6 Augusti 1815.
Sedan Konstitulions-Utskottet, genom utdrag utaf samtliga Riks-ståndens protokoll
för den 18:de och 28:de sistlidne Februari, inhemtat, alt den genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer den 11 Augusti 1854 (J>2 94) och
den 9 December 1856 (JVs 35) väckta fråga om förändring af de i RegeringsFormen,
Riksdags-Ordningen och Riks-Akten gifna föreskrifter om Riks-stvrelsens
förande i vissa fall kommit alt förfalla, så har Utskottet, med anledning af en hos
Utskottet af dess ordförande, Herr Grefve Lagerbjelke, Gustaf, väckt motion, ansett
sig böra, så vidt det å Utskottet kan bero, ånyo bringa denna fråga å bane.
Denna Utskottets pligt har i samma mån synts bindande, som frågans uppskof skulle
för Rikets säkerhet och väl kunna medföra betydande vådor. Den lnterims-Regering,
hvilken det, enligt nu gällande föreskrifter, tillhör att, i fall af Konungens
sjukdom, eller utrikes resa, eller omyndighet, eller frånfälle utan efterlemnad Thronföljare,
föra de förenade Rikenas styrelse och hägna deras väl, är sammansatt af
ett så stort antal ledamöter, att den sannolikt icke skulle kunna tillvägabringa och
utveckla den enhet och det sammanhang i beslut, den kraft i handling, som erfordras
för Rikenas inre förkofran och för deras skydd under yttre förvecklingar. I strid
med svenska statsförfattningens anda, äro halfva antalet af denna regerings ledamöter
icke svenska medborgare, och desse ledamöter äro ej genom någon lag förbundna
att för svenska folkets ombud eller annan svensk myndighet ansvara för
sina åtgärder såsom svenska folkets styresmän. Ombildning af Interims-Regeringen
till större motsvarighet mot fordringarne på enhet och kraft, till närmare öfverensstämmelse
med det svenska statsskicket, synes alltså visserligen böra utgöra det
främsta föremålet för Utskottets omtanka. Men Interims-Regeringens ombildning
beror ej ensamt af den svenska statsmaktens organer; den beror lika mycket af den
Konstitulions-UlsTioUels Memorial M B,
norrskas, och deras medverkan åter kan icke vinnas utan genom den för de båda
Rikena gemensamma Konungamaktens bemedling. Täckande af ett dylikt ombildningsförslag
anser Utskottet derföre lämpligast böra åt denna Konungamakt öfverlämnäs.
Men deremot tror Utskottet det mera tillhöra dess befogenhet att söka aflägsna
nyssberörda svårigheter genom sådana lagstiflnings-åtgärder, som ligga inom de svenska
Grundlagarnes område och för sin giltighet påkalla endast ringa ändring i RiksAkten
och den norrska Grundlagen.
Af dessa skäl har - Utskottet beslutat att, med en af yppade betänkligheter föranledd
inskränkning, upptaga det af Kongl. Maj:t i ofvan först omförmälda Proposition
(JV2 94) framställda förslag om sådan ändring i 59:de och 40:de m. fl. §§
Regerings-Formen, och 4:de, 6:te m. fl. §§ Riksdags-Ordningen, att Riks-styrelsen,
då den ej af Konung kan föras, skulle uppdragas åt en annan, lämpligare och med
svenska statsskicket mera sammanstämmande Mellantids-styreise, än Interims-Regeringen.
Denna Mellantids-styrelse skulle, enligt det af Kongl. Maj:l framställda
förslaget, utgöras, jemte ansvarigt Siats-Råd, af Thronföljaren, eller, om han vore
hindrad, af annan lill Thronföljden berättigad Prins. Utskottet har i sitt förslag
antagit samma organisation af Mellantids-styrelsen, dock med den inskränkning, att
endast Thronföljaren blifvit förklarad behörig att sådan styrelse tillträda. Denna
inskränkning vållar visserligen att lnterims-Regeringen icke undanskjutes till så få
läll, som i det Kongliga förslaget; men den blir dock undanskjuten från de ej så
sällan förekommande fallen, att myndig Thronföljare finnes, då Konung är sjuk eller
vistas utrikes.
Regerings-Formen af den 6 Juni 1809 inrymmer icke ens åt Thronföljaren
rätt att i mellantids-styrelse deltaga. Man har velat finna skälet härtill deruti, att
vid Regerings-Formens antagande det icke fanns någon annan medlem af Konunga
huset
pä manslinien, än den regerande Konungen. Det kan visserligen vara möjligt,
att, om det då funnits Prinsar, utrustade med lyckliga själsgåfvor, med noggrann
och vidsträckt kännedom af fäderneslandet, samt bfvade af varm och uppriktig kärlek
till detsamma, delta lyckliga förhållande skulle förlamat kraften af de Skäl, sorn nu
bestämde 1809 års lagstiftares åsigter. Men säkert är att de för dessa sina åsigter
hade andra skäl, än ett tillfälligt förhållande; ty ehuru dessa skäl icke blifvit
genom offentlig skrift till efterkommandes kännedom bevarade, är dock traditionen
derom icke helt och hållet förlorad, och den bestyrkes af den bestämdhet, hvarmed
Regerings-Formen, före den sedermera verkställda förändringen ; af dess 43:dje §,
från allt deltagande i Regeringsärenden utestänger Prinsar. Af deras inblandning i
dessa ärenden fruktade man nemligen att hos dem lätteligen skulle väckas den regeringslystnad,
som förr så oftaj orsakat split inom Konungaslägten, söndring inom
Riket, och af hvilken alltså de vådligaste följder kunde uppstå. Man vann genom
Prinsarnes uteslutande från mellantids-styrelse äfven en viss enbet i lagbuden, ty
derigenom biel' det möjligt alt vid alla de tillfällen, då mellantids-styrelse var nödig,
4
Konslilutions-Utskollets Memorial M 8.
låta den af en och samma myndighet utöfvas. Men knappast hade Riket erhållit
Kronprins förr, än Konungen ansåg sig, under den då inom Europa rådande politiska
förvecklingen, böra åt Rikets styrelse förvärfva stödet af Kronprinsens namn
och kraftiga ombägnad, samt för detta vigtiga mål offra den bokstafliga lydnaden
af en grundlag, hvilken, nyss antagen, ej ännu vunnit helgden af en långvarig häfd.
Åt Kronprinsen uppdrogs, den 17 Mars 1811, att under Konungens sjukdom
öfvertaga vården af fäderneslandets angelägenheter. Långt ifrån att denna åtgärd
medförde ansvar för Rådgifvarne inför Rikets nast derefter sammanträdande Ständer,
funno sig äfven de af ögonblickets tvingande kraf föranlåtna alt bekräfta den, i det
de åt Kronprinsen uppdrogo alt föra Riks-styrelsen vid alla de tillfällen, då Konungen
af sjukdom derifrån vore hindrad. Kort derefter uppkommo genom Sveriges
förening med Norrige nya konstitutionela förhållanden, som af 1809 års lagstiftare
icke hade kunnat förutses. Det starkaste och hufvudsakiigaste bandet i organisationen
af denna förening var bandet af en gemensam Konung. På det att föreningen
ej skulle blifva så godt sorn alldeles upplöst, så ofta Konung ej kunde föra
Rikenas styrelse, biel' det derföre oundgängligen nödigt att göra mellantids-styrelsen
gemensam för båda Rikena. Men svenska grundlagens bud om svenska Stats-Rådets
rätt och pligt att föra mellantids-styrelse, ehuru för tillfället för ett enda läll suspenderad!,
kunde dock ej utan vådlig tidsutdrägt upphäfvas, hvarföre del icke fanns
någon annan utväg att bevara på en gång svenska grundlagens bud och båda Rikenas
lika rätt, än att förena båda Rikenas Stats-Råd till en gemensam Mellantidsstyrelse;
och sålunda uppkom genom yttre omständigheters tvång en så olämplig
inrättning, sorn den svensk-norrska Interirns-Regeringen. Reholvet af dess verksamhet
blef likväl ännu för lång tid uppskjutet, i det svenska Ständerna den 3:le
Januari 1818 uppdrogo åt dåvarande Arfprinsen att vid de tillfällen, då Konungen
eller Kronprinsen af sjuklighet kunde hindras att med regerings-ärendena sig befatta,
inträda i utöfningen af Konungamakten, hvilket beslut af norrska Storthinget
biträddes den 4 Maj sistnämnde år. Under vår nu regerande Konung, då behofvet
af Interims-Regeringens verksamhet icke blifvit genom något personelt undantag
uppskjutet, har denna verksamhet ock blifvit påkallad. Det torde få erkännas som
en stor lycka, att detta icke skett under den tid af brytning och oro, som nyligen
stört Europas lugn och hotat de förenade Rikenas säkerhet. Men sådana tider
kunde återkomma. Och då Hans Majrt på den rätta och varaktiga vägen af lagförbättring
velat undanrödja de befintliga bristerne, har Utskottet deruti funnit en
kraftig uppmaning att gå Hans Majrts ädla och visa afsigter till mötes.
Sedan Utskottet sålunda i korthet redogjort för frågans historiska utveckling,
anser sig Utskottet böra, äfvenledes i korthet, vördsamt redogöra för de hufvudsakliga
grunder, som bestämt Utskottets öfvertygelse och beslut.
Man har befarat att genom Riks-styrelsens upplåtande åt Thronföljaren stadga
i regerings-systemet kunde förloras; mea denna stadga synes snarare böra väntas
Konstitutions Utskottets Memorial JV$ 8,
S
af en Styrelse, der en person bestämmer beslutet, än af en mångtalig öfverhet, hvars
beslut bestämmas genom omröstning, och der alltså en ledamots tillfälliga frånvaro
kan föranleda afvikelse från eljest följda grundsatser. — Men ej blott i jemförelse
med Interims-regeringens styrelse torde Tbronföljarens befinnas förmånlig och nyttig.
Utskottet vidhåller hvad Utskottet vid sisla Riksdag i förevarande hänseende
yttrat, nemligen »att Thronföljaren städse bör förmodas hafva sin uppmärksamhet
»närmare riktad åt uppfattningen af alla de förhållanden, som ligga inom verknings»krelsen
för det höga kall, han är utsedd att framdeles öfvertaga, och att just i
»följd af denna hans ställning hos honom kan säkrare förutsättas vilja och förmåga
»att, under tillfällig utöfning af Konungamakten, så vårda ärendena att väsendtlig
»rubbning af regerings-systemet icke uppstår.» Likaledes anser sig Utskottet nu,
såsom vid sista Riksdagen, böra påminna om »förmånen deraf, att Thronföljaren ge»nom
Riks-styrelscus öfvertagande komme i ökadt tillfälle att småningom vidga sin
»erfarenhet i ämnen, som framdeles skola blifva föremål för hans varaktigare om»vårdnad».
Af det lyckliga förhållande, som för närvarande är inom det svenska och norr
ska
Konungahuset rådande, anser Utskottet sig icke böra låta sig förblindas i afseende
pä de vådor, som man befarat kunna i en framtid uppstå derigenom, att
behörighet till Riks-styrelsens förande upplätes ål flere af de Kongl. Prinsarne.
Utskottet anser derföre alt, med de öfrige Prinsarnes uteslutande, rätten att
såsom Regent föra Riks styrelsen blott bör upplåtas åt en enda, nemligen åt den,
som är till Thronföljden närmast berättigad, eller med andra ord, åt Thronföljaren.
Det har blifvit ifrågasatt att endast Kronprins skulle förklaras behörig att öfvertaga
Riks-styrelsen; men hos Utskottet hafva betänkligheter yppats icke blott
mot saken, ulan ock mot namnet. Ordet Kronprins är visserligen icke för
våra Grundlagar alldeles fremmande, och dess betydelse torde genom språkbruket
vara bestämd och allmänt känd. Man kallar nemligen endast i det fall
Thronföljaren för Kronprins, att han genom val eller arfsrätt är till Thronföljden
så nära berättigad, att han icke kan genom födelsen af annan närmare berättigad
Prins komma att förlora sin Tbronföljare-egenskap. Men förr än en bestämning af
ordets verkliga betydelse blir i Grundlagarne införd, anser Utskottet ordets begag
nande
i förevarande hänseende möjligen kunna föranleda ovisshet. 1 afseende på
sjelfva saken, så har Utskottet, då ändamålet nied den nu föreslagna Grundlagsförändringen
är, att till så få tillfällen, som med Rikets väl vore förenligt, undanskjuta
den olämpliga Inlerims-Regeringen, ansett det ej med detta ändamål vara sammanstämmande
att inskränka Grundlags-förändringen till endast de fall, då Thronföljaren
innehar egenskapen att vara Kronprins.
Yrkanden hafva blifvit framställda att Thronföljaren icke förr än han fyllt 21
år skulle förklaras behörig att såsom Interims-Regent Riks-styreiseo öfvertaga. Nekas
kau väl icke, alt Han vid 21 års ålder skulle vara »lögnare till ett så stort
6
Kunstilulions-Utskottels Memorial M 8.
och högt kall, än han är vid IB år. Men då man stadgat att Konung är myndig
vid sistnämnda ålder, och man sålunda ansett vådorna och olägenheterna af en förmyndare-regering
större, än vådorna och olägenheterna af en 18-årig Konungs styrelse,
så vore det en besynnerlig motsägelse att anse en Interims-Regering mindre
vådlig och oläglig, än en 18-årig Thronföljares mellantids-styrelse; och motsägelsen
vore så mycket besynnerligare, som å ena sidan Thronföljaren såsom Regent har
mindre makt, än en Konung, men å andra sidan Förmyndare-regering, hvilken för
hvarje särskildt tillfälle af svenska Ständerna och norrska Storthinget tillsattes, utan
tvifvel komme att få en bättre och ändamålsenligare sammansättning än den, som
för Interims-Regeringen nu är i Riks-Akten stadgad. Också har Representationen
härom cn gång uttalat en med Utskottets öfverensstämmande mening, då den, såsom
här ofvan är omförmäldt, 1818 åt Arfprinsen, som då var blott 18 år gammal,
uppdrog rättigheten att kunna vara Interims-Regent. Utskottet anser sig afven böra
särskildt fästa uppmärksamheten derpå, att då Utskottets nu framställda förslag
om Riks-styrelsens förande i vissa fall icke kan vinna tillämpning, så vida icke i den
norrska lagstiftningen motsvarande förändringar verkställas, så bör man vara angelägen
att ifrågavarande Grundlags-ändringar icke medföra nödvändigheten af sådana
ändringar i den norrska lagstiftningen, hvilkas vidtagande kunde möta motstånd.
Detta kunde möjligen blifva händelsen, om den för Thronföljares behörighet att föra
Riks-styrelsen erforderliga ålder bestämdes annorlunda än till 18 år. Åtminstone hafva
de norrska ledamöterne i den kommitté, som varit förordnad lili den unionela lagstiftningens
öfverseende och förbättring, enhälligt antagit 18:de året såsom den ålder,
dä Thronföljaren ansåges mogen att tillträda mellantids-styrelse. Dessa skäl hafva
bestämt Utskottets öfvertygelse. Och då den, hvilken förklaras mogen att föra Riks-styrel
sen,
äfven i öfrigt bör vara myndig, har Utskottet föreslagit ett tillägg uti 41 §
Regerings-Formon, innehållande en sådan föreskrift.
Det har synts Utskottet angeläget, att Riket icke i något ögonblick skulle sakna
styrelse. Det är likväl icke omöjligt, att, vid sådana tillfällen, då styrelsen skall
af Regent eller Interims-Regering öfvertagas, detta öfvertagande icke ögonblickligen
kan verkställas. Utskottet har derföre uti 39:de §Regerings-Formen tillfogat detstadgande,
att Stats-Rådet i sådan händelse skall med samma makt, som blifvit Regent tillagd,
föra styrelsen tills den kan af Regenten eller Interims-Regeringen tillträdas.
I likhet med hvad Kongl. Maj:t i Sin ofvanomförmälda Nådiga Proposition till
Rikets sist församlade Ständer (JV2 94) föreslagit, bar äfven Utskottet ansett den
inskränkning, hvilken § 39 Regerings-Formen fastställer uti Interims-Regentens och
Interims-Regeringens makt att tillsätta 1 jenster, endast böra gälla i afseende på
Förtroende-sysslor. [)å Interims-Regent eller Interims-Regering, till följd af stadgandena
uti 91, 92, 93, 94 och 95 §§ Regerings-Formen, icke kan komma att lång
tid utöfver tolf månader föra Riks-styrelsen, synes rättigheten att definitivt tillsätta
Éonstitutions-Vtshottets Memorial M 8.
f
Embets- och Tjenstemän icke bereda ifrågavarande Styrelser något stort eiler vådligt
inflytande på Rikets Embets- och Tjenstemanna-personal. Snarare synes ett
menligt inflytande kunna väntas följa af det nu gällande stadgandet. Då det heter att
»alla lediga sysslor endast tillsvidare kunna förvaltas af dem, som Regent eller In
»terims-Regering
dertill förordnar,» så skulle en dylik Styrelse kunna tillvälla sig
rättigheten att utan ransakning och dom från sina tjenster skilja de Embelsmän,
som den sjelf tillförordnat. Detta förhållande skulle för de tillförordnade Embetsoch
Tjenstemännen medföra ett beroende af Styrelsen, som icke väl står tillsamman
med den i vår statsförfattning för öfrigt antagna grundsatsen af Embets- och
Tjenstemäns oafsätllighet. Dessutom lemnar lagbudets obestämda lydelse rum för
olika tankar om dess rätta tillämpning och om det sätt, hvarpå de af Regent eller
Interims-Regering tillförordnade Embets- och Tjenstemännen böra i sina sysslor af
Konungen bekräftas.
Äfvenväl bär Utskottet upptagit de af Kongl. Maj:t föreslagna ändringar uti
Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, hvarigenom de der förekommande stad -  ganden om mellantids-styrelse, konunga- eller thronföljarevai och konunga-förmyndares
tillsättande, skulle bringas till öfverensstämmelse mod Riks-Akten. De af Konstitutions-Utskottet
vid sista Riksdag för sådant ändamål föreslagne ändringar uti Successions-Ordningen
äro ock nu af Utskottet framställde.
Emot lämpligheten af dylika Grundlags-ändringar har man anmärkt, alt svenska
Grundlagarna icke borde sättas i något beroende af Riks-Akten, hvilken i Norrige
vore af grundlags-natur och ej af svenska Statsmakten kunde ändras; det be
synnerliga
förhållande skulle, förmenar man, derigenom kunna uppkomma, alt Sveriges
Konung och Ständer icke kunde, utan tillåtelse och bifall af norrska Storthin—
get, i svenska Grundlagarnc vidtaga alla de förändringar, de kunde finna nyttiga och
lämpliga. Denna anmärkning anser Utskottet obefogad. Då Riks-Akten innehåller
aftalet om Sveriges och Norriges förening, är det klart, att den icke kan af den
ena kontrahenten egenvilligt ändras. Deruti ligger för Sverige icke något annat
tvång eller beroende, än det en hvar, som ingår ett aftal, mäste underkasta sig.
Men då föreningen medfört icke obetydliga ändringar uti Sveriges konstitutionela
förhållanden, och föreningen icke är tillfällig, utan ingången för everdeliga tider, så
synes det vara fullkomligt i sin ordning att de lagar, som skola innefatta rättesnöret
för Sveriges konstitutionela förhållanden, verkligen innefatta detta rättesnöre och
icke, såsom nu är förhållandet, dels äro fremmande för de skedda förändringarne,
dels äro med dem oförenliga, och derföre ej mera kunna tillämpas. Möjligheten
att i dessa lagar göra förändringar har visserligen genom Sveriges förening med
Norrige blifvit i vissa fall minskad; men åtgärden att bringa dessa lagar i öfverensstämmelse
med de antagna och erkända nya konstitutionela förhållandena, hvarken
ökar eller minskar möjligheten att i lagarne göra ändring.
De grundlags-ändrings-förslag Utskottet nu vördsamt framställer, påkalla visser
-
Konstitutions-Utskottets Memorial M 8.
ligen endast obetydliga ändringar i Riks-Aklen och den norrska Grundlagen. Det
är likväl angeläget att sistnämnde ändringar af norrska Storthinget varda antagne
samtidigt med antagandet af motsvarande ändringar i de svenska Grundlagarne. Utskottet
anser sig derföre böra fästa uppmärksamheten vid vigten deraf, all Rikets
Ständer rörande förevarande ändrings-förslag fatta sitt beslut så tidigt, alt, i händelse
förslagen varda af Rikets Ständer till bvilande antagne, Kongl. Maj:ts Nådiga framställning
oin ändring i Riks-Akten och norrska Grundlagen, så vida Kongl. Maj:t
skulle finna sådan framställning böra ske, må kunna, innan det nu församlade norrska
Storthinget åtskiljes, till detsamma allåtas.
På grund af och i öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit anfördt
får Utskottet till grundlagsenlig behandling vördsamt anmäla följande förslag
till ändringar uti
Regerings-Formen:
§• 39-
Nili Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele Han Siats-Rådet in
pleno denna sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Resluter Konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte Sig ej med Rikets
styrelse eller utöfve den Konungsliga makten, så länge Han utom Sina Riken
vistas, utan föres Riks-styrelsen under Hans frånvaro af den till thronföljden närmast
berättigade Prins, om Han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Ilan styre
såsom Regent med all Konungslig makt och myndighet, enligt denna RegeringsForm;
dock må Han ej Adeligt stånd och värdighet förläna, eller lill Grefligt och Friherrligt
stånd upphöja, eller Riddarevärdighet utdela; äfvensom alla lediga förtroendesysslor
endast tills vidare kunna förvaltas af dem, som Regenten dertill förordnar.
Finnes ej Prins, som efter hvad nu bestämdt är, eger att Riks-styrelsen
Öfvertaga, eller är Ilan af sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norrige derifrån
hindrad, då skall en Interims-Regering sä sammansatt, som i Riks-Akten till bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norrige uppkomne konstilutionela
förhållanden är stadgadt, tillträda Riks-Styrelsen, hvilken den eger att föra
med samma makt, som Regent, lnterims-Regering afträde Styrelsen, då den af Regent
kan öfvertagas
Inträffar
det fall, att Styrelsen skall af Regent eller lnterims-Regering öfvertagas,
föres den, till dess sådant kan ske, af Stats-Rädet med samma makt, sorn Regent.
Huru
Konslilulions-Ulskoliels Memorial JM 8. 9
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än Tolf månader ur Riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
§. TO.
tifil ver Konungen så sjuk, alt Han icke Regerings-ärendena vårdar, förhålles
med Riksstyrelsen, som i föregående § bestämmes.
§• 41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton år. Lag samma vare för den lill
Thronföljden närmast berättigade Prins. Dör Konung innan Thronföljaren denna
ålder uppnått, föres styrelsen af interims-Regering, enligt 39 §, i Konungens namn
intill dess Riksens Ständer sammankomma, och den Förmyndare-Slvrelse Riksens Stan-,
der, jemte Norriges Storthing, i enlighet med Riks-Akten, förordna, Riks-styrelsen
tillträdt.
§• 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket Arlsrätten till Riket
räknas, pä manliga sidan utginge, skall, intill dess nytt Konungahus blifvit utko
radt
och den valde Konungen Regeringen tillträdt, styrelsen föras af Regering, på
sätt i § 39 sägs.
§■ 43-
Går Konungen i Fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller till Konungariket
Norrige reser, förordna Tre Ledamöter af Siats-Rådet, under den Ordförande, som
Han, antingen ibland Prinsar af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter, särskildt
nämner, att föra Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål,
Konungen då Sjelf afgör, förhålles på det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende pä Regenten, då Riksstyrelsen
af Honom utöfvas.
§. 51.
1 de lall, då Konungen, eller Regenten eller Regeringen sammankallar Riksens
Ständer, fäslställes tiden till Riksdagens begynnelse efter tretionde och inom femtionde
dagen från den, då Kallelsen blifvit uti Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§• 91.
1 den händelse 39 § omtalar, att Konungen efter företagen resa utöfver Tolf månader
ur Riket blilver, sammankalle Regenten eller Regeringen, genom öppet Påbud,
Riksens Ständer till allmän Riksdag, och läte Kallelsen inom Femton dagar efter
Bih. lill R. St. Prat. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 4 Raft, 2
iO
Konslilulions-UtskoUets Memorial JYs 8.
berörde lids förlopp uti Hufvudstadens Kyrkor saint skyndsamligen i de öfriga delar
af Riket kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit, tnen Han ändock
icke till Riket återkommit, tage Riksens Ständer, jemte Norriges Storlhing, i öfverensstämmelse
med Riks-Akten, den författning om Rikets styrelse, hvilken de nyttigast
linna.
§• 93.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är utfärde Regeringen Kallelse
å Riksens Ständer, hvilken kallelse inom Femton dagar efter Konungens död
skall i Hufvudstadens Kyrkor och vidare i Riket kungöras. Riksens Ständer åge,
gemensamt med Norriges Storlhing, i den ordning Riks-Akten bestämmer, att utan
afseende på uågot den aflidne Konungens Testamente, angående Riks-Styrelsen, förordna
en eller flere Förmyndare, som, intill dess Konungen myndig blifver, Regeringen
i Dess namn, efter denna Grundlag, må utöfva.
§• 94.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konunga-Ätt, hvilken Arfsrätten
till Riket uppdragen vore, på manliga sidan utginge, kalle Regeringen inom den i
föregående § stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksens Ständer till
allmän Riksdag. Riksens Ständer skola då, gemensamt med Norriges Storlhing, pä
sätt Riks-Akten stadgar, ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande af denna
Regerings-Form.
§• 93.
Om emot förmodan Regenten eller Regeringen underläte att i de fall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla. Riksens Ständer genast sammankalla, då åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen, Dom-Capitien i Riket, Magistraten i
Hufvudstaden samt Landsböfdingarne i Länen, att. genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af Riksdagsmän, der sådane val äga rum,
genast må kunna anställas, och Riksens Ständer sammankomma, att deras och Rikets
rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter den,
då Regenten eller Regeringen sist bordt kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta
kungöra.
Riksdags- Ordningen.
§• *•
1 händelse Konungen, efter företagen resa, utöfver Tolf månader ur Riket
blifver, sammankalle Regenten eller Regeringen, genom öppet Påbud, Riksens Ställ
-
Konstilulions-UlskoUcls Memorial JYg 8.
11
t!er till Allmän Riksdag, och läte kallelsen, inom Femton dagar efter berörde lids
förlopp uti Hufvudstadens Kyrkor, samt skyndsamligen i de öfriga delar af Riket,
kungöra.
§■ 6-
Då Konung dör och Tbronföljaren ännu omyndig är, utlärde Regeringen, i den
omyndige Konungens namn, kallelse å Riksens Ständer, hvilken kallelse, inom Femton
dagar efter Konungens död, skall i Hufvudstadens Kyrkor och sedan vidare i
Riket kungöras.
§. 7.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konunga-Ätt, hvilken arfsrätten
till Riket varit uppdragen, på manliga sidan utginge, kalle likaledes Regeringen,
inom den här ofvan stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksens Ständer
till allmän Riksdag.
§• »•
1 de fall, då Konungen eller Regenten eller Regeringen sammankallar Riksens
Ständer, fastställes tiden till Riksdagens begynnelse efter Tretionde och inom Femtionde
dagen från den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
§■ *0.
Om, emot förmodan, i de fall föregående 4, 6 och 7 §§ utsätta. Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge det ovilkorligen Riddarbus-Direktionen, DornCapitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden samt Landshöfdingatne i Länen, att,
genom offentliga kungöranden ifrån Predikstolarna, underrättelse härom låta meddela,
på det Riksens Ständer må sammankomma, att deras samt Rikets rätt iakttaga och
skydda. Sådan Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter den, då Regenten eller Regeringen
sist bordt kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
§. 11.
l:o. — — — — -— — — — — — — — — —
2:o. Om tiden för de Riksdagar, till hvilka Konungen Ständerna kallar, lärer
Konungen i Nåder Hofrätterna förständiga. Om tiden åter för sådane Riksdagar,
till hvilka Regenten eller Regeringen, eller ock, enligt Regerings-Formens 95 §. de
i densamma nämnde vederbörande kalla, åligge det dem att Hofrätterna underrätta.
§. 23.
l:o. Samma dag, då Riks d gens öppnande kungöres, utnämne Konungen
Landtmarskalk för Ridderskapet och Adeln, samt lill Talman för Preste-Ståndet Är
-
Konstitulions-Vtskottets Memorial JM 8.
kebiskopen, eller, om han är sjuk eller frånvarande, elier hans Embete ledigt, någon
annan af Biskoparne. Sedan Borgare- och Bonde-Stånden, hvart för sig, på behörigt
sätt blifvit constituerade, hegare de hos Konungen medelst Deputationer, deras Talmän,
hvilka Konungen då förordno. Enär Landtmarskalk eller Talmän under Riksdagen af sjuklighet
eller andra anmälda laga förfall hindras att föra ordet, företrädes deras ställen, hos
Ridderskapet och Adeln af den främste närvarande Ledamoten, enligt Riddarhus-Ordningen,
och i de öfriga Stånden af vice Talmän, hvilka likaledes, vid Riksdagens början af Konungen
utnämnes. Under det Borgare- och Bonde-Stånden samlas, och innan deras Talmän
lörordnade äro, föres tillsvidare ordet: hos Borgare-Ståndet af Hufvudstadens förste
Fullmäktig, och i Bonde-Ståndet af den närvarande Ledamot, som de liesta Riksmöten
bivistat. Då, i händelse af underlåten kallelse af Regenten eller Regeringen, de i 10
§ nämnde vederbörande lill Riksdag kalla, åge Ridderskapet och Adeln att nämna
Landtmarskalk, och Borgare- och Bonde-Stånden, hvart för sig, sina Talmän.
2:o. — — — — — — — _
3:o. — — — — — — — — — — — — — —
.§• 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7 §§ omförmäla, Regenten eller Regeringen
läte genom en Härold, under hittills olli ga ceremonier, utlysa dagen, då
Ständerna, efter förrättad Gudstjenst, må sammankomma på Rikssalen. Gudstjensten,
hvartill alla Stånden bör enhälligt infinna sig, förrättes af en Biskop i Stadens
Storkyrka. Efter dess slut, uppträde ä Rikssalen först Bonde-Ståndet, vidare Borgare-Ståndet
och sist Preste-Ståndet, alla, hvart för sig, anförde af deras Talmän.
Ridderskapet och Adeln, anförde af Landtmarskalken, vare Konungen följaktige, och
intage samtlige Stånden de dem anvista ställen. För Konungen skall längst fram
i Salen stå en Thron, omkring hvilken Kron-Prinsen och de öfrige Kongl. Prinsarne
hafva sina platser. Dernäst intage, framför alla andra, de tvänne Stats-Ministrarne deras
rum, och förhålles i öfrigt enligt det Ceremoniel Konungen låter för tillfället
utfärda. Härefter före Konungen sjelf, eller, der Konungen är frånvarande, eller
Han så för godt (inner,. Stals-Ministern för Utrikes ärendena ordet till Riksens
Ständer, och läte dem afhöra berättelsen om hvad sedan sista Riksdag uti Rikets
Styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken och Talmännen träde sedermera inför Konungen
och framföre i Ståndens namn, deras underdåniga vördnad. När Konungen
lernnar Rikssalen, beledsagas Han af Ridderskapet och Adeln, hvarefter de öfriga
Stånden i ofvan föreskrifna ordning afträda.
§. 41.
Stats-Rådets och Högste Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom Justitie-CantzlereD
och Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
Plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda Ordningar stadga, der
-
Konstilutions-Ulsleottets Memorial JVg 8.
13
till berättigad»; äro; dock för Stala-Råds-Ledamot det fall undantaget, då honom,
enligt Regerings-Formen uppdraget är att vara medlem af Regering. J Utskott eller val
lill Utskotts-Ledamöter må icke någon af förenämnda personer deltaga. Ej må
någon, af hvilken Riksens Ständer kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott,
der redovisning för hans egna göromål och Embets-åtgärder kan förekomma; börande
för öfrigt och i allmänhet iakttagas, att i mål, sorn personligen röra en Ledamot
af något Riks-Stånd, må han väl i Plena eller Utskott öfverläggningarne, men
ej besluten, öfvervara.
§. 61.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, åge Riksens Ständer, att
dagen före den, som, i enlighet med Riks-Ahlen, blifvit till valdag bestämd, { Ståndens
särskilda Plena, genom allmän omröstning, välja, till en Nämnd, Sexton personer
lör hvarje Stånd, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktigheter emellan
Riks-Stånden, bestämma valet. A den utsatta valdagen skride hvarje Stånd särskildt
lill val af Konung eller Thronföljare. Förena sig alla Stånden om en och
samma Person, vare Han ansedd såsom af Sveriges Rikes Ständer utkorad. Äro
Ståndens röster delade emellan flere, algöre Nämnden; dock må ej hos densamma
komma under omröstning andre, än de, som flesta rösterna i hvarje Stånd erhållit;
och må ej något Ständ flere än en Candidat framställa. Ledamöter af Nämnden
må ej uteslutas från utöfningen af deras Riksdagsmanna-rätt i Stånden, men träde
tillsammans dagen efter den, då valet i Stånden lörrättadt är, och skiljes ej åt förr,
än de flesta rösterna om en person sig förenat. Omröstningen ibland Nämnden
skall ske per Capita och med slutna sedlar. Hvar och en af Nämnden uppgifva,
ibland dg al Stånden föreslagne, den han anser böra utköras. Falla dervid rösterna,
till mer än hälften af de röstandes antal, på En Man, vare han behörigen vald.
Äro åter rösterna så delade, att en sådan full pluralitet icke äger rum, anställes,
enligt det i 55 § beskrifna voterings-sätt, ny omröstning, till antagande af den,
sorn flesta rösterna erhållit, och, om han ej antages, af den. om hvilken, näst efter
honom, de fleste af Nämnden sig förenat. Inträffar den händelse, att Två eller
Tre Personer undfå de flesta och lika många röster, anställes först särskild votering,
enligt sistnämnde §, öfver den ordning, hvarutinnan om dessa personer bör röstas;
och skall sedan, vid hvarje ny omröstning, på enahanda sätt en voteringssedel afläggas,
, intilldess en bestämd pluralitet är gifven.
Hafva Riksens Ständers och Norriges Storthings val inträffat på samma Person,
vare Han lagligen utkorad till Konung eller Thronföljare. Skulle åter hvartdera
Riket hafva valt en olika Person, förhälles på sätt i Riks-Åkten stadgas,
u
Konslilutiont-Ut.skottets Memorial JM 8.
§• 62.
Skola Riksens Ständer, gemensamt med Norriges Storthing, jemlikt Riks-Akten,
tillsätta Förmyndare för en omyndig Konung, sammanträde Riksens Ständer sist
dagen efter den, då Riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit, och utvälje, genom allmän
omröstning, i deras särskilda Plena, till en Nämnd, Sexton personer för hvarje Stånd,
hvilka röste per Capita om de af Plena' lill antalet bestämda Förmyndare, som skola
vara antingen En, Tre eller Fem. Hvarje Ledamot af Nämnden uppteckne å en
sluten "Va 1— 1 ista de Män, dem han anser förtroendet värdige, och så många, att de
med en person öfverstiga det af Ständerna utsatta antal. Af dem, som dervid
kommit i åtanka," ställes, på sätt i 55 § stadgas, först den, som liesta rösterna
erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet gifve Utslaget. På samma
sätt fortfares med den, som näst honom af de flesta blifvit kallad, och så vidare,
till dess det föreskrifna antalet af Förmyndare varder uppfyldt; kunnande Nämnden
ej åtskiljas förr, än valet gjordt och fulländadt är; och galle detta Yal såsom Riksens
Ständers beslut. Nu händer, att Riks-Stånden ej inom Tre dagar, sedan de å
Rikssalen afbört den i 26 § omförmälda berättelse, åsämjas om Förmyndarnes
antal; förordne då genast, genom sina Elektorer, till ett Utskott, Sexton af hvarje
Stånd, alt medelst votering per Capita, jemlikt 55 denna Iriga, med samma kralt
och verkan som Riksens Ständers beslut, inom Två dagar algöra; skolande sedermera
den utsedde Nämnden likaledes inom Två dagar halva Yalet förrättat.
Ar o Riksens Ständer och Norriges Storthing ense, vare dä förmyndare den
eller de, som utsedde blifvit, och tillträde Styrelsen sä fort ske kan. Skulle åter
valet i hvartdera Riket hafva utfallit olika, förhulles pä sätt i Riks-Akten stadgas.
Successions- Or ätting en.
.§• 2.
Dör Konung i Sverige, utan att lemna Manliga Bröstarfvingar, men Hans
efterlemnade Drottning sig i välsignadt tilstånd befinner, före.? Regeringen på sätt
och med vilkor, 41 och 95 §§ af Regerings-Formen föreskrifva, til des Riksens
Ständer, å den tid Regerings-Formen utstakar, hunnit sammankomma, då dem tilhör,
at, gemensamt med Norriges Storthing, i den ordning Riks-Aden till bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norrige vpkomna constitutionela
förhållanden stadgar, om Regeringens förande förordna. Blifver Drottningens lifsfrngt
af mankön, förordne då Riksens Ständer Förmyndare för den omyndiga Konungen,
Konstitutions-Utskottcls Memorial JYs 8.
på sätt i 93 § af Regerings-Formen stadgadt är. Blifver Drottningens lifsfrugt af
Qvinnokön, träde den af Ätten, som efter förstföds!orätt den aflidne Konungen i Arl
följden,
på sätt 1 § utstakar, närmast är, såsom Konung till Regeringen.
§• 9
Skulle den olycka tima, at Leia Konungahuset, inom hvilket arfsrätten lil
Riket räknas, antingen på manliga sidan utginge, eller genom uraktlåtande af hvad
denna Successions-Qrdning uttryckligen föreskrifver, förlorat Successions-rätt, vare
Thronen ledig till nytt val, och utkores då, fä sätt i 61 § Riksdags-Ordningen
föreskrifvcs, ett nytt Konungahus.
Amu. 1 händelse Kongl. Majit skulle bifalla den al Rikets nu församlade
Ständer godkända ändring i 11 § Riksdags-ordningen, kommer det här
ofvan intagne 2:dra momentet af nämnde § alt ur förslaget utgå.
Stockholm den 19 Mars 1857.
Reservationer:
Af Herr Grefve Lagerbjelke Gustaf: »Af representationens förhandlingar rörande
de genom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer den 11 Augusti
1854 (JtS 94) och den 9 Dec. 1856 (JV2 33) framställda förslag till ändring af
Regelings-formens, Riksdags-ordningens och Riks-aktens föreskrifter om Riks-styrelsens
förande i vissa fall, synes, att om ock meningarne i åtskilliga afseendeu
icke kunnat förenas, full öfverensstämmelse varit rådande derom, dels att behofvet
af den i Riks-akten föreskrifna lnterims-regerings trädande i verksamhet borde, så
vidt utan andra olägenheter kunde ske, aflägsnas; dels att i sådant ändamål Riksstyrelsen
borde af den till Thronföljden närmast berättigade Prins såsom Regent
kunna öfvertagas; dels att i fråga om Regents eller lnterims-regerings rätt att tillsätta
lediga sysslor någon inskränkning i afseende å andra, än förtroende-sysslor
ej vore lämplig; dels och sluteligen att den stridighet emellan Grundlagarnes oell
Riks-aktens föreskrifter, som nu eger rum, borde undanrödjas. Enär dessa allmänt påkallade
förbättringar i statsförfattningen äro af allt för stor vigt, att för meningsskiljaktigheter
i andra afseenden lemnäs å sido, har onekeligen det varit Konstitutions--  Utskotlets pligt att tili Rikets Ständer framlägga förslag till de Grundlags-ändringar*
som i följd häraf erfordras; hvadan detta förslag är uppslälldt i enlighet med det
af Kongl. Majit i Dess Nådiga Proposition den 11 Augusti 1854 framlagde, så
vidt detsamma nu varit tillämpligt, eller utan andra förändringar än dem olikheten
i ämnets omfång och fullständigheten af Utskottets förslag löranledt. Från denna
synpunkt hetraktadt har jag i allo deltagit i Utskottets beslut angående afgifvandet
Éonslilulions-UtskoUels Memorial M 8.
och uppställningen af ifrågavarande förslag, men kan också derför icke biträda döt
sätt hvaruppå Utskottet ansett sig böra detsamma motivera».
1 denna Reservation instämde Herr Carleson, E. och Herr Bogeman, J. L.
Riksdags—iullnsäktige Johan Pehrsson och Lars Magnus Knutsson anmälde
reservation emot Utskottets beslut i afseende på den ålder Thronföljaren ansetts
böra ega för att vid nu ifrågavarande tillfällen vara berättigad att Riks-styrelsen
öfvertaga, hvilken ålder de ansågo böra bestämmas till 21 är.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOH, BECKMAN, 18S7,
KonslUulions-LlskoUels Memorial JYi 9.
I
M 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 April 1837, kl. 2 c. ttl.
Memorial lill Rikets Stander, i anledning af ted Stånds återremiss
ä Memorialet J\° 8, innehållande grundlags-ändringsforslag
rörande Riks-styrelsens förande i vissa [alf m. m.
Enligt utdrag af Ridderskapet och Adelns, Borgare- och Bonde-Ståndens
Protokoll för den 8:de och af Preste-Ståndets för den 4:de uti innevarande månad,
hafva de af Konstitulions-Utskottet, uti Memorialet J\ä 8, framställda förslag till
Grundlags-ändringar, rörande dels Riks-styrelsens förande i vissa fall, dels utvidgad
tjenste—tillsättnings-rätt för sådan Styrelse, som i Konungs ställe i vissa
fall förer regeringen, dels Grundlagarnes bringande till närmare öfverensstämmelse
med Riks-Akten af den 6 Augusti 1815, blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt af Prés te.-S tå n d et antagne att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag; hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden till Utskottet sistnämnda
Memorial återremitterat.
Borgare-Ståndet har dervid såsom Ståudets gemensamma tanke framställt
följande anmärkningar:
vid Regerings-Formens 39 §, att i Irsta momentet skola tilläggas orden: »t
Konungens namn» näst efter orden: »föres Riks-styrelsen»;
att andra momentet skall i dess början lyda sålunda: »Ar Prins af sjukdom
eller af vistande utom Sverige och Norrige hindrad alt öfvertaga Riks-styrelsen,
eller finnes ej Prins, som till Thronföljden är berättigad, dä skall en Interimsregering»
etc.;
att tredje momentet skall begynna sålunda: »Vid de fall, att Styrelsen ej genast
kan af Regent eller» etc.;
och att slutet af Regerings-Formens 42 § skall undfå denna lydelse: »styrelsen
föras, med Kongl, makt och myndighet, af Regering, sä sammansatt och
med de inskränkningar, som i § 39 sägas.»
Dih. lill 11. St. Prol. 1856 & 1857, 5 Sand. 5 lläfl. 1
o
Konslilutions-Ulskollels Memorial M 9.
Med antagande i öfrigt af Utskottets förslag har Bonde-Ståndet förklarat
följande emot förslagen framställda anmärkningar utgöra Ståndets gemensamma
tanke, nemligen:
a) att i stället för den uti förra delen af 39 § Regerings-Formen föreslagna bestämmelse,
enligt hvilken, under Konungens frånvaro, Riks-styrelsen skall föras
af den till thronföljden närmast berättigade Prins, om han uppnått den ålder,
som i 41 § säges, 39 §:s ordalydelse och innehåll sålunda ändras, att derigenom
blifver stadgadt, att, i den uppgifna händelsen, Riks-styrelsen föres af Kronprinsen,
om han uppnått 21 års ålder;
b) att åt öfrige till ändring föreslagne §§, så vidt de med den 39 ega sammanhang,
gifves en efter innehållet af nyssnämnda beslut lämpad ordalydelse;
c) att, å lämpligt ställe i Regerings-Formen, bestämmelse intages om hvad, under
benämning »Kronprins» rätteligen förstås; — och har Ståndet derjemte åt Konstitations—Utskottet
öfverlemnat att utarbeta de förslag till förändrad redaktion
utaf ifrågavarande grundlags-paragrafer, som utaf Ståndets sålunda fattade beslut
påkallas.
Vid öfverläggning om de sålunda af Borgare- och Bonde-Stånden emot
Konstitutions-Utskottets förslag gjorda anmärkningar, har Utskottet funnit Borgare-Ståndets
anmärkningar endast röra Grundlags-ändrings-förslagens ordalydelse,
men ej deras sak-innehåll. Men då denna ordalydelse blifvit oförändrad
godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, och af Bonde-Ståndet
antagen endast med den jemkning, som de af Ståndet yrkade sakförändringar
påkallade, så får Utskottet, enär Borgare-Ståndets framställda gemensamma
lanke är med de öfriga Riks-Ståndens oförenlig,
denna skiljaktighet till Riks-Ståndens behandlande anmäla och vördsamt
hemställa, att Borgare-Ståndet ville låta de af Ståndet gjorda
anmärkningarne förfalla.
Likaledes anser Utskottet Bonde-Ståndets yrkande, att mellantids-styrelse ej
skulle åt Thronlöljaren uppdragas, så vida denne ej vore Kronprins, samt att Interims-Regents
myndighets-ålder skulle bestämmas till 21 år, icke kunna med de
öfriga trenne Riks-Ståndens rörande dessa ämnen nu fattade beslut sammanjemkas;
hvadan Utskottet äfven får
denna skiljaktighet anmäla och vördsamt till Bonde-Ståndet hemställa,
att Ståndet ville sig efter de trenne öfriga Riks-Ståndens
beslut foga.
Stockholm den 17 April 1857.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o i0.
1
!%«o lO.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 19 Maj 1857, kl. 3 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, angående de Bonde-ståndet, såsom
dess gemensamma lunke, J rams tå lide anmärkningar vid Konstitutions-Utskottets,
i Memorialet N:o 8, Jöreslagne grundlagsjörändringar
rörande Riksstyrelsens förande i vissa
full m. m.
Sedan Konslilulions-Utskollet, uti Memorialet N:o 8, föreslagit ändringar uti 39,
40 in. II. §§. Reg.-Funnen, 4, G in. fl. §§. Riksd.-Ordn. och 2 och 9 §§. Success.-  Ordningen, angående Riks-styrelsens förande i vissa läll in. m., samt Borgare- och
Bonde-stånden, med återremitterande af Memorialet, frams tällt, såsom Ståndens gemensamma
(ankar, särskilda anmärkningar vid de gjorda förslagen, så hafva nämnde Stånd,
(ill svar å Utskottets, i Memorialet N:o 9, lill Stånden gjorda hemställan om anmärkningarnes
frånträdande, förklarat, alt Stånden vidblefvo sina lättade beslut. Det åligger
alltså Konslilutions-Utskollet alt, lör de uppkomna skiljakligheternas förenande genom
omröstning i förstärkt Utskott, uppställa vederbörlige voterings-proposilioner; men förr
än Utskottet lullgör delta åliggande, har Utskottet ansett sig böra göra följande framställning,
dertill loranledt utaf beskaffenheten af Bonde-ståndets anmärkningar.
Dessa anmärkningar, delgifne Konstilutions-Utskottel genom utdrag af Bondeståndets
protokoll för den 8:de sisllidne April, lyda sålunda:
”a) atl, i stället för den uti förra delen af 39 §. Regerings-Formen föreslagna
bestämmelse, enligt hvilken, under Konungens frånvaro, Riks-styrelsen skall (öras af
den till ihronlöljden närmast berättigade Prius, om han uppnått den ålder, som i 41
§. säges, 39 §:s ordalydelse och innehåll sålunda ändras, att derigenom blilver stadgadt,
atl, i den uppgifna händelsen, Riks-slvrelsen föres af Kron-Prinsen, om han uppnått
21 års ålder;
b) alt åt öfrige ifrågavarande §§., sä vidt de med den 39:de ega sammanhang,
gilves en efter innehållet af nyssnämnde beslut lämpad ordalydelse;
c) att, å lämpligt ställe i Regerings-Formen, bestämmelse intages om hvad
under benämning ”Kron-Prins” rätteligen lörslås; — och
Bih. till li. St. Brot. 1856 & i857. 5 Sami. 6 Höft.
2 Konslilulious-Ulskoltets Memorial N:o 10.
d) alt, för utarbetande af de förslag till förändrad redaktion utaf ifrågavarande
grundlags-paragrafer, sorn utaf Ståndets sålunda fattade beslut påkallas, Konstitutionsutskottets
Memorial N:o 8, med dervid fogade förslag till grundlags-ändringar, till
Utskottet återremitteras”.
81 §. Reg.-Form., sådan den nu lyder, förbjuder, alt frågor om grundlagarnes
ändring må i Ståndens plena väckas, samt föreskrifver derefter, att örn mot de grundlagsändrings-förslag
som af Konstilulions-Utskoltet framställas, i Ståndens plena anmärkningar
göras, ”sorn åsyfta förändring i förslagen’’, de anmärkningar, b\ilka hvarje
Stånd särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, skola lill Konstitutionsutskottet
hänvisas. Häraf följer alltså, alt förslag till nya, af Konstilulions-Utskoltet
icke framställda förslag till grundlags-äridring icke må under namn af ett Stånds
gemensamma (ankar väckas, hvilket möjligen kunde anses vara förhållandet med Bondeståndets
här ofvan under U.U. c upptagne yrkande. Nämnde §. föreskrifver äfven, att,
då i grundlagsändrings-lrågor något Stånds tankar blifva skiljaktiga från de öfrigas,
och samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar, skola skiijakligheterna genom omröstning
uti förstärkt Konslilulions-Ulskolt förenas och det ”dymedelst fullständigt
beredda Utlåtandet” hvila till Rikets Ständers afgörande vid nästa Riksdag. De voterings-proposilioner,
hvilka Konslitutinns-Ulskottel för dylik omröstning bör till Rikets
Ständers omprölning och godkännande framställa, böra alltså innehålla sjelfva ordalydelsen
af den blifvande grundlags-texlen, så att denna genom omröstningen kan
varda bestämd. Derföre böra ock de anmärkningar vid framställde grundlagsändringsförslag.
hvilka af något Stånd såsom utgörande Ståndets gemensamma tankar till Konstitulions-Utskottet
hänvisas, innefatta förslag till den grundlags-lext, som Ståndet yrkar.
Uppställande af text till en af något Stånd yrkad ändring i Konslitutions-Ulskotlets
grundlags-förslag bör så mycket mindre åt Konstilulions-Utskoltet uppdragas, som
voteriugs-proposilionernes godkännande ankommer på Irenne Stånds beslut, och del
alltså kunde inträffa att genom Irenne Stånds beslut del fjerde Ståndets gemensamma
tankar blelve i volerings-proposilionerne uttryckta genom en grundlags-lext, som delta
Stånd ogillade.
Af ofvan anförda skäl får Konstilulions-Utskoltet lill Bonde-ståndet vördsamt
hemställa
alt Bonde-ståndet ville ål sina såsom gemensam tanke framställde
anmärkningar vid de af Konstilutions-Ulskollet uti Memo
rialet
N:o 8 föreslagne grundlags-ändringarne, rörande Riks-styrelsens
förande i vissa fall m. m. gifva sådant uttryck, att något
hinder mot deras ordagranna införande uti de blifvande voleringsproposilionerne
icke må möta.
Stockholm den 19 Maj 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o i 1.
i
Vo 11.
Ank. till Exp.-Ulsk. deri 29 Maj 1857, kl. 5 e. ni.
Memorial till Rikets Ständer, angående verkställd granskning af de
i Slats-radet Jorda protokoll.
Sedan Konstitutions-Utskoltet, i öfverensstämmelse med Gruqdlagarues föreskrift,
äskat de i Stals-rådel förda protokoll, så hafva, enligt olflciela, frän vederbörande begärda
och leninade uppgifter, samtlige de från December månads början 1853 (ill
och med Oktober månads utgång 1856 i Stats-rådet förde protokoll bliivit Utskottet
tillställde, nämligen öfver
Justitie- och Justilie-Stals-Departements-äirendell, från och med den 6 December
1853 lill och med den 28 Oktober 1856;
Utrikes Departements-ärenden, från och med den 9 December 1853 till och med
den 14 Oktober 1856;
Landl/vrsvars-Depurtements-årenden, från och med den 2 December 1853 till
och med den 28 Oktober 1856;
S/ö/örsvars-Depnrlements-ärenden, från och med den 6 December 1853 tili och
med den 28 Oktober 1856;
Civil-Depär tern eraf v-ärenden, från och med den 9 December 1853 till och med
den 30 Oktober 1856;
Finans-Departements- och Kolonial-ärenden, från och med den 6 December
1853 till och med den 30 Oktober 1856;
Ecklesiastik-Departementts-iivemlen, från och med den 2 December 1853 till och
med den 20 Oktober 1856.
På gifven anledning och med stöd af 105 § Regerings-formen och 29 § 2 mom.
Riksdags-ordningen, har Konstitulions-Utskoltet dessutom begärt del af de ministeriela
protokoll, sorn anginge dels den af Kongl. Maj:t å de förenade rikenas vägnar år 1853
afgifna Neutralitets-förklaringen, dels afhandlandet och afslutandel af den utaf Kongl.
Maj:t den 30 November 1855 ratificerade Traktaten med Hans Majit Fransmännens
Kejsare och Hennes Majit Drottningen af de förenade konungarikena Stora Rritannien
och Irland. Till följd häraf har Utskottet fått emottaga ej allenast ministeriela proto
Bih.
till B. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 7 Höft. 1
'Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 41.
koll med tillhörande handlingar för den 14 December 1853 angående Neutraliletsförklaringen,
för den 30 Oktober samt den 30 November 1855 angående nämnde traktat,
utan ock, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, jemväl Utrikes Stats-råds-protokoll
för den 3 sistlidne Februari, ministeriel! protokoll för den 26 November 1855 med bilagor,
alla de inför det af Kongl. Majit vid sistförflutna Riksdag äskade Hemliga Utskottet
hållna protokoll med dertill hörande handlingar, samt åtskilliga skrifvelse!' angående
merberörde Traktats meddelande åt främmande hof.
Sedan Konstitutions-Utskotlet nu granskat samtlige ofvan uppräknade protokoll
och tagit kännedom af de till Utskottet öfverlemuade handlingarne, får Utskottet vördsamt
för Rikets Ständer tillkännagifva, alt Utskottet icke funnit något Konungens rädgifvares
rådslag vara af beskaffenhet att påkalla tillämpning af Regerings-formens 106
§. Deremot får Utskottet, enligt samma Grundlags 107 §, vördsamt anmäla följande af
protokolls-granskningen föranledda anmärkningar.
I.
ingående underlåtenhet af Siats-rådets ledamöter all vid frågor om
bortgijrande af sådana sysslor, hvartill Jorsing blifvit upprättade,
afgifva yttrande om de sökandes skicklighet och
för jens let\
Vid föredragning inför Konungen af befordringsmål synes stadgandet i 33 § 1
mom. Regerings-formen icke sällan hafva blifvit af Stats-rådets vid tillfället närvarande
ledamöter förbisedt. Uti de af Utskottet granskade protokollen förekommer nämligen
mången gäng vid frågor om bortgifvande af sådane sysslor eller tjenst er, hvartill förslag
blifvit upprättade, icke något annat yttrande af Stats-rådets såsom närvarande antecknade
ledamöter, än ett omotiveradt tillstyrkande af en angifven persons utnämnande
till tjensten. — Icke endast då Stats-rådet tillstyrkt utnämning af den person,
som erhållit första förslags-rummet, eller ock någon af dennes å förslaget uppförde
medsökande, utan äfven då förordet gällt personer, som antingen varit från förslaget
uteslutne eller ock hos Kongl. Majit direkte anmält sig såsom sökande till tjensten,
hafva Stats-rådets ledamöter, hvilkas görande och låtande härvid mäste hedömas elter
den framställning deraf, som i protokollen igeniinnes, uraktlåtit att afgifva yttrande om
de sökandes skicklighet och förtjensler, eller alt angifva grunden för sina råd. Sådant
har, under den tid Utskottets granskningsrält omfattar, inträffat vid föredragning af
befordringsmål från samtliga regerings-deparlementen och anmärkningen i detta afseende
drabbar ej mindre f. d Justitie Stals-minislern, Hans Excellens Herr Grefve Sparre,
f. d. Stals-minislern för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Herr Friherre Stierneld,
samt f. d. Stats-råden Herrar Friherre Palmstjerna, Fåhreeus och Reuterdahl, än äfven
bland Stats-rådets nuvarande ledamöter Stats-ministern för Utrikes ärendena, Hans
Excellens Herr Friherre Lagerheim och Stats-råden Herrar (Vallensteen, Gripenstedt,
Grefve Mörner, Ulner, Grefve Gyldenstolpe, Anjou och Almqvist.
Vid betraktande deraf att Regerings-formen, jemte den i 9 § intagna allmänna
bestämmelse att uti alla mål, som hos Konungen i Stats-rådet förekomma, Stats-rådets
tillstädesvarande ledamöter böra ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara,
tillika i 33 § särskildt stadgat att, enär sådane sysslor, hvartill förslag blifvit
Konstitutions-Utskottets MemoriaI N:o 44.
3
upprättade, skola af Konungen bortgifva», Stats-rådets ledamöter höra yttra sig öfver
de sökandes skicklighet och lortjenster, eller, med andra ord, om tillämpligheten af de
hefordrings-grunder, som i Regerings-formens 28 § blifvit fastställde, framstår Grundlagens
fordran, att vid förekommande frågor om bortgifvande af sysslor af nyssnämnde
beskaffenhet Stals-rädels ledamöter motivera sina meningar, så bestämd både till form
och innehåll, alt något misstag vid uppfattningen deraf ej bör förutsättas. Hvarken
med Grundlagens ord eller med dess anda är det förenligt att i dylika frågor Statsrådets
ledamöter yttra sin underdåniga mening, utan alt tillika uttala grunden lör densamma.
Den måste oeltergifligen beledsagas af yttrande öfver de sökandes skicklighet
och lortjenster eller tillämpligheten af de be ford rings-grunder, som erkännas af Grundlagen.
Om än ett annat förfarande hittills icke visat något menligt inflytande å rådsluten, lår
sådant likväl icke; antagas innefatta någon borgen för framtiden, och i hvilket fall, som
helst, kan icke eli ofta upprepadt åsidosättande af ett olortydbart Grundlagsbud, vore
det ock af mindre vigt, än det ifrågavarande, lemnäs af Konstilulions-Ulskotlct utan
uppmärksamhet.
2.
/Ingående tillåtelse Jör utlänning, som ej erhållit Svensk mcdborgarcriitf
att besitta fast egendom i Riket.
Många och betydande kunna de olägenheter och svårigheter vara, som inom ett
samhälle uppstå derigenom att främmande undersåte inom samhällets område besitter
läst egendom, särdeles om denna egendom utgöres af fastighet å landet. Egandet af
sådan fastighet medför en mängd förhållanden och förbindelser till underhafvande,
grannar och andre rikets innevånare; men desse kunna på mångahanda sätt blifva lidande,
om egendomseg:!ren icke af medborgare-kärlekens kraftfulla maning och samhälls-rältens
yttre tvång känner sig uppfordrad och förbunden att välvilligt och troget
mot sina med-innevånare uppfylla alla sina, sä väl moraliska, som juridiska skyldigheter.
Och ej blott den enskilde medborgaren, utan ock hela samhället lider deraf, ali dess
jord ät främlingar upplåles. Samhället kan svårligen af dessa vänta samma sjelfuppoflYing
lör det allmänna, samma oinskränkta trohet mot öfverhet, samma undergifvenhet
för statens fordringar, som det af den egne medborgaren har alt påräkna; och
slatsklokheten fördrar, att åt den främmande jordegaren icke anlörtros alla de kommunala
bestyr och offentliga uppdrag, i hvilkas nitfulla utöfning den inhemska jordegaren
ej blott känner sin [iligt, utan äfven linner sin ära.
Ehuru Sveriges alskiljda läge, dess hårda klimat och dess landtliga befolknings
ringa beröring med utlandet ganska länge medfört det i allmänhet fördelaktiga förhållande
att främlingar här sällan hafva sökt förvärfva eller hafva genom arf vunnit
eganderält till fast egendom, så hafva dock de olägenheter, som från jordegendoms upplåtande
åt främmande makts undersåte äro oskiljaktiga, i sednare tider låtit sig förnimmas.
Af dem framkallades Kongl. Kungörelsen den 3 Oktober 1829, hvarigenom
förklarades ”alt utländsk undersåte, som icke erhållit Svensk medborgare-rätt, icke kan
anses vara berättigad, att i riket fast egendom förvärfva och besitta, ulan tilt han dertill
undfått Kongl Majlis tillstånd.” Saken befanns alltså af den vigt, alt bestämman
-
4
Konstitutions-VIskottets Memorial N.-o 44.
det, huruvida i hvarje fall dylikt tillstånd borde meddelas, förbehölls åt Kongl. Maj:ts
egen höga pröfning.
Delta medel afhjelple dock icke de befarade olågenheterne; och i underdånig skrifvelse
af den 30 Augusti 1851 (N:o 222) anhöllo Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t, alt, enär
rättigheten att i riket bruka och besitta fastighet, medgifven åt utländsk undersåte, sorn
i denna egenskap qvarstode under främmande makts beskydd och inflytande, icke allenast
föranledde flere olägenheter, utan äfven, i vidare utsträckning, skulle kunna medföra
betänkliga och för samhället vådliga följder, utländsk man, som derefter ville i
riket sig bosätta, för att bruka och besitta fast egendom, icke måtte dertill erhålla tillstånd,
innan han blifvit (ill Svensk medborgare antagen.
Vid granskningen af Stats rådets protokoll öfver Justitie-Stats-Deparlemenlsärenden,
till hvilka ärenden ansökningar om ifrågavarande tillåtelse höra, har Konstitutipns-Ulskottel
funnit, alt Föredraganden för dessa ärenden, Hans Excellens f. d. Juslitie-Stats-ministern
Herr Grefve Sparre, lemnat Ständernes i nyssberörde skrifvelse uttryckta
önskan ulan allt afseende. Föga mera uppmärksamhet synes han hafva egnat
åt de öfvertygande och kraftfulla föreställningar, som tvenne andra Konungens Rådgifvare
gjort emot ett snart sagdt obegränsadt meddelande af ifrågavarande tillåtelse. F. d. Statsrådet
Herr Friherre Palmstjerna, med hvilken Stals-rådet Herr Gripenstedt sig förenat,
har vid ett tillfälle, då desse Rådgifvare afstyrkte bifall till en dylik ansökan, framställd
af ett Engelskt handelshus, yttrat, att rikets styrka berodde i hufvudsaklig män derpå,
alt rikets jord egdes af rikets innevånare och ej af personer, som äro fästade vid andra
aflägsna länder genom nationalitet, egendom och förvärf, och som derigenom med bestämdhet
kunde förutsättas att alltjemt förblifva utlänningar härstädes, utan allt annat
intresse för rikets förkofran eller ens dess försvar, än det som läge uti ett obehindradt
fortsättande af den vinstgifvande rörelse, de här drefve; att om ock en eller annan
mindre besittning kunde utan särdeles olägenhet för det allmänna egas eller besittas
af utrikes bosatt utlänning, så blefve dock olågenheterne större, ju flere dylika
undantag gynnades och skedde, samt att redan förut så många tillåtelser för utlänningar
att besitta egendom inom riket blifvit meddelade, att flere ej borde bifallas, så vida
sökanderne ej ville inflytta för alt blifva Svenska medborgare. Vid ett annat tillfälle
yttrade Herr Friherre Palmstjerna, att han ansåge det ganska betänkligt, att främmande
makters undersåter blefve berättigade att inköpa fast egendom; att de, som på
sådant sätt vunne fast fot i riket, borde i allo vara Svenske undersåter, förenade med
samma intressen oell samma band, som inlÖdde Svenskar, uti samfälda pligler mot gemensam
Konung och uti nit för Sveriges sjelfbestånd, hvilket ej kunde förväntas af en
främling, sorn derom ej afgifvit något löfte eller dertill åtagit sig någon förbindelse; att
något gagn för vårt fädernesland af dylika inflyttningar icke kunde uppkomma, men
att vid sådane frågors pröfning det allmänna gagnet borde vara det afgörande skälet,
med åsidosättande af all undfallenhet för önskan af enskild främling, hvilken, om han
ville åtnjuta förmånen att ega Svensk jord, äfven borde underkasta sig alla de förpligtelser,
som tillhöra Svensk medborgare-rätt; att om det aldrig nekades vällrägdad främling
att vinna fastighet i riket, skulle besittningar af stor vidd och betydlig vigt kunna
komma i händerna på främmande makters undersåter, hvilka kunde föranleda svåra
förvecklingar med samma makter och af dem begagnas lill en vådlig inblandning i våra
inre angelägenheter; all ju större den makt vore, hvars undersåte ville komma i besittning
af Svensk fastighet, ju betänkligare vore saken, hvilken, ehuru för tillfället individuell
ringa, dock vore af stor omfattning och utgjorde ett steg på en bana, sorn
icke visade några fördelar för riket, men väl farhågor i framtiden. — Herr Grefve
Mörner har ock vid samma tillfälle i Stats-rådet yttrat, att tillåtelse icke utan särdeles
[{on.stilutions-Utskottcts Memorial N:o ii.
5
vigliga skäl borde lemnäs främmande nationers medlemmar att, med bibehållande af
denna egenskap, förvärfva eganderätt lill fastighet i landet, och att det isynnerhet icke
borde beviljas den utlänning, i hvars fädernesland dylik förmån icke kan tillerkännas
främmande länders undersåter.
Den synbara loljden af nu nämnde afstyrkanden, har, så vidt Utskottet
kunnat (inna, endast varit den, att Föredraganden i Stats-rådet dels förklarat, alt det
torde blifva svårt för ett land, att från fastighets förvärfvande alldeles utestänga den tillökning
i landels rörelse-kapital, som utländska penningars nedläggande deri medförer,
dels upplyst, alt lian genom Kongl. Maj:ts beskickningar i Frankrike, Österrike, Preussen,
Danmark och Stor-Brilannien sökt erhålla underrättelse, huruvida i dessa länder
utlänningar tillåtas besitta fast egendom, samt under hvad vilkor sådan tillåtelse meddelas:
att i Frankrike, Preussen och Danmark hinder ej mölle för utlänning att förvärfva
fast egendom, dock fordrades i Preussen särskildt tillstånd för besittning af så
kallade riddargods; att samma förhållande i allmänhet vore gällande i Österrike med
undantag för så kallade bondgods, äfvensom för Judar och Turkar; samt att i StorBritannien,
så vidt man kunde döma af de lagar och domslut, som der syntes vara
gällande, det i allmänhet ej vöre tillåtet för utländsk person alt ega fast egendom i
detta land, men att sådan person deremot kunde under vissa vilkor förvärfva besittningsrätt
på viss lid, äfvensom att lagarne rörande naturalisation af utlänningar i sednare
tider vunnit vida större utsträckning än förut.
Så värdefulla dessa upplysningar ock må vara, så synas de dock icke rättfärdiga
ett obegränsad! meddelande af ifrågavarande tillstånd. De torde ej heller vara
tillräckligt fullständiga. Om undersökningen vidare blifvit fullföljd, så skulle den otvifvelaktigt
kommit att ådagalägga, att i de länder, der fast egendoms förvärfvande har
blifvit utlänningar medgifven, har vanligen redan från äldre tider för dylika utländske
jordegare, eller så kallade Forenser, utbildat sig en särskild lagstiftning, genom hvilken
staten velat, så vidt ske kunnat, skydda både sig sjelf och sina medborgare för de olägenheter,
som denna utländska jordegande-rätt medförde. Så är, till exempel, mångenstädes
bland andra vilkor för förvärfvande af dylik rätt stadgadt, att främlingen skall
af landels egne medborgare hafva eli ständigt ombud, att för honom inför landels domstolar
och myndigheter svara. Men i Sverige finnes icke en skymt af en dylik lagstiftning,
och något efterdöme i afseende på jordegande-rätts beviljande åt utlänningar är
alltså för Sverige icke alt från de åberopade länderne hemta.
Utskottet vill visserligen icke förneka, alt i (lere fall tillåtelse för en främling att
i riket besitta läst egendom kan medföra fördel, dervid Utskottet dock ej så mycket
vill fästa afseende å den af Föredraganden åberopade vinningen af något större eller
mindre kapital, som å den fördel af förbättring och efterdöme i åkerbruk eller i annan
från faslighets-besittning oskiljaktig näringsgren, som stundom kan förvärfvas derigenom,
att en främmande makts undersåte, som af en eller annan omständighet icke vill eller
kan lilifva Svensk medborgare, bil inflyttar. Sådana läll hafva ock förekommit; och
Utskottet anser det, till exempel, icke böra ogillas att, enligt hvad de granskade Stals
råds-protokollen
utvisa, tillåtelse vid ett tillfälle har blifvit tillstyrkt för en främling alt
inköpa en del af ett glasbruk, som sökanden förut såsom techniker förestått och betydligt
förbättrat, och vid ett annat att inköpa jordegendom, då det om sökanden har
från den ort, der han förut i riket sig uppehållit, blifvit styrkt, all han gagnat genom
efterdöme och undervisning i lorbättradt åkerbruk. Men Utskottet måste ogilla att Föredraganden
icke ansett såsom en oeftergiflig regel, att i hvarje läll undersöka, huruvida
särskilda, de allmänna olägenheterna öfvervägande fördelar vore af den gjorda ansökningens
beviljande att vänta. I stället synes Föredraganden hafva tagit ansöknin
-
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o it.
garnes beviljande såsom regel, hvarigenom de, sä vidt Stats-råds-prolokollen utvisa,
temligen lösliga undersökningarne, som vid de fleste ansökningar blifvit gjorde, hafva
kommit att få till mål, huruvida af ansökningens beviljande kunde härflyta några tillfälliga
och andra olägenheter, än de, hvilka alltid vore att befara och på hvilka Rikets
Ständer samt Herrar Friherre Palmstjerna, Gripenstedt och Grefve Mörner förgäfves
hänvisat. Såsom exempel till hvilken besynnerlighet ett dylikt sätt att gä tillväga kan
leda, får Utskottet anföra, att vid ett tillfälle, då en utlänning sökt Svensk medborgarrätt
i uppgifvet ändamål, att derigenom vinna besittning af en fastighet, hvarom
han redan ingått köpe-afhandling, Föredraganden tillstyrkte Kongl. Maj:t att vägra sökanden
medborgarerätten, men tillåta honom att besitta fastigheten.
Genom de oupphörligt förnyade lillåtelserne ' för utlänningar att i riket besitta
fast egendom, skall, såsom Herr Friherre Palmstjerna antydt, omfånget af den i utlänningars
händer befintliga Svenska jordegendomen alltmera ökas och de genom utlänningars
besittning af fast egendom uppkommande olägenheter och vådor med ännu
större hastighet tillväxa. Det förhållande Utskottet i delta hänseende funnit, har varit
ingenting mindre än tillfredsställande. Under den tid, hvilken förra Riksdagens
Konstitulions-Utskotts granskning af Stats-råds-protokollen omfattade, hade 15 ansökningar
om ifrågavarande rätt blifvit bifallna och 3afslagna; deremot hafva under den lid,
inom hvilken nämnde granskning tillhört delta Konstilutions-Ulskott, 35 dylika ansökningar
blifvit bifallna och 2:ne afslagna. Af de 35 bifallna ansökningarne hafva 28
afsett fastighet å landet, och 7 sådan egendom i stad. Sex af de bifallna ansökningarne
om besittningsrätt till landt-fastighet hafva ingifvits af Norrmän, sex af Tyskar, tolf
af Danske undersåter, tre af Engelska och én af en Rysk. — Dessa ansökningar hafva
i allmänhet ej afsett små lägenheter, utan egendomar af betydande storlek och högt
värde. Denna omständighet, jemte deras talrikhet, hvilken Föredraganden bäst af alla
Stats-rådets ledamöter var i tillfälle alt känna, synes isynnerhet hafva bort föranleda
honom att lyssna till de gjorda invändningarne mot Svenska jordens afytlrande till främmande
makters undersåter.
Då, såsom ofvan är yttrad t, det i Sverige icke finnes någon lagstiftning rörande
utländska faslighels-egares förhållande till slaten och medborgarne, sä synes Föredraganden
icke hafva bort förbise vigten af att uti främlingarnes personliga egenskaper
söka en garanti mot framtida förvecklingar. Men Föredraganden synes i stället hafva
låtit det bero på en tillfällighet, huruvida han om de sökandes personer erhållit någon
upplysning eller icke. Dessa upplysningar hafva stundom blifvit meddelade genom
prestbevis, stundom genom intyg af en inrikes minister i en utländsk stat,'stundom af
en kronofogde i orten, stundom af Konungens Refallningshafvande sjelf utan uppgifven
källa. Stundom har om den sökandes person icke någon upplysning blifvit meddelad.
Det har till och med handt att de sökandes verkliga namn icke ens blifvit uppgifne eller
efterfrågade, nämligen, dä utländska handelsfirmor sökt att i riket få besitta fast
egendom. Genom denna sista uraktlåtenhet kunna för Svenska medborgare ganska betydande
olägenheter och förluster uppstå, till och med genast vid den lÖrvärlvade besittningens
bekräftande. Möjligen befintlige bördemän kunde nämligen hafva stor svårighet
att förskaffa sig säker kännedom om hvilka köparnes personer voro, samt att
sedan inför domstolen lagligen visa, alt rätt man blifvit stämd.
Slutligen kan Utskottet ej undgå att anmärka det mindre noggranna och något
vacklande sätt, hvarpå ifrågavarande ärenden blifvit beredde. Vanligen har väl vederbörande
Konungens Refallningshafvandes utlåtande blifvit öfver ansökningen infordradt,
men en och annan gång har detta blifvit åsidosatt, och ansökningarne hafva icke blifvit, så
-
Konslitutions-Utskottets Memorial N:o H.
7
sorn 10 § Regerings-formen bjuder, genom nödiga upplysningars inhemlande från vederbörande
embetsverk af Föredraganden beredde.
Huruvida det nu anförda vittnar derom, att Föredraganden vid ifrågavarande
ärendens handläggning iakttagit Rikets sannskyldiga nytta och med nit och skicklighet
sitt förtroendeembete utöfvat, har Konslitutions-Utskotlet ansett sig böra Rikets Ständers
pröfning underställa.
3.
Angående upplåtande aj en del af en Kronopark till utvidgning af
en mötesplats.
Af Protokollet öfver Landtförsvais-ärenden för den 24 Oktober 1855 liar Konstitutions
Utskottet inhemta!, hurusom Stats-Rådet i underdånighet tillstyrkt Kongl.
Majit att, utan llikets Sländers hörande, förordna, att en jordrymd af tillsammans 8
tunnland 13,] kappland finge från en Kronopark tills vidare upplåtas till disposition för
en angränsande, otillräcklig mötesplats, med vilkor att den å samma jordrymd växande
skog förut blefve genom Skogsbetjeningens försorg fälld och till förmån för skogsplanterings-kassan
använd och redovisad- Oaktadt Krigs- och Kammar kollegierna, som
i målet blifvit hörde, förutsattaflåtandeafNådigPropositioniämneltill Rikets Ständer, samlpåmint
om en kort förut från samma Kronopark äfven för ett allmänt behof beviljad
jordafsöndring, rörande hvilken Rikets Ständers samtycke och föreskrifter inhemtats,
sä bar dock Stats-Rådet förklarat, alt Stats-Rådet, såsom orden i ofvannämnda protokoll
lyda, “i denna fråga, der ändamålet kunde vinnas utan jordens afhändande, ansåge
Proposition till Rikets Ständer icke påkallas41.
Nu innehåller dock Regerings-Formens 77 § ej blott förbud mot att ulan Rikets
Ständers samtycke afhända Kronan dess fasta egendomar, utan äfven bestämdt förordnande
att dessa egendomar “skola förvaltas efter de grunder Riksens Ständer föreskrifva.
44 Sådana grunder äro ock i afseende på del slag af kronojord, hvarom i förevarande
ärende var fråga, af Rikets Ständer föreskrifne. Uti underdånig skrifvelse
af den 20 December 1823 (N:o 444), rörande förändrad hushållning med Kronoskogarne
i Riket och beslutad föryttring af en del deraf, hafva Rikets Ständer, som uppdrogo
åt Kongl. Majit alt bestämma, hvilka af dessa skogar skulle af Kronan bibehållas,
och dervid yttrade, “alt en så vidsträckt upplåtelse af Kronoskogarne icke borde
“ske, att Staten möjligen skulle komma att sakna tillgäng å det för Flottorna och an“dra
allmänna behof nödiga virke44, tillika förklarat sitt samtycke till Kongl. Majlis förslag
om “verksamma åtgärders vidtagande till de bibehällne parkernes vårdande och
“förbättrande44. Bland dessa sålunda af Sländerne bifallna åtgärder, bade Kongl. Majit
nämnt “införande af en förbättrad hushållning och skogsvård medelst årshvggen och
“ålerplanlering“, samt “förvaltningens besörjande efter uppgjorda af Kongl. Majit fastställda
föreskrifteroch Ständerna tilläde det skäl för dessa åtgärder, att “dfe förut
“nästan allmänt saknade efterdömen af skogsvården, som af Staten kunde gifvas åt
“det färre antal parker, som för dess räkning bibehöllos, skulle verka fördelaktigt äf“ven
genom efterföljd hos enskilde skogsegare.44
Såvida nu en del af ifrågavarande Kronopark, utan Rikets Ständers begifvande
eller hörande, afröjdes och utlades till mötesplats, kunde Kronans omförmälda egendom
8
Konslitutions-Utskottels Memorial N:o 11.
icke anses blifva förvaltad efter grunder, sorn Rikets Ständer föreskrifvit; och ehuru de
i målet hörde Embetsmyndighelerne uppgifvit, att den ifrågavarande upplåtelsen, så inskränkt,
sorn den af deni, och sedermera af Stals-Rådot, tillstyrktes, skulle komma alt
ske endast från reservskogen, hvadan den icke skulle kunna anses rubba den för hela
Kronoparken fastställda trakthuggningsplanen, så har dock Utskottet ej kunnat finna
annat, än att Slats-Rådels tillstyrkan alt af en dels för Flottornes och andra allmänna
beliof af virke, dels för tillvägabringande af efterdöme i skogsvård, under Kronans disposition
bibehållen Kronopark upplåta en del för ett ändamål, sorn fordrade den växande
skogens afrödjande och icke tillät dess återväxt, tillika vore oförenlig med ofvannämnda
af Ständerna för Kronoparkernes förvaltning meddelade föreskrifter. I sammanhang
härmed tror sig Utskottet jemväl böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå
att ärendet blifvit å annat Departement, än vederbort, till afgörande föredraget. Väl
må medgifvas, alt pröfningen af det behof, för hvars afhjelpande jordrymden uppläts,
var ett Landtförsvarsdepartementet tillhörande ärende; men sjelfva upplåtelsen, som
här var den fråga, hvilken skulle afgöras, tillhörde ostridigt Finans-Departementets föredragning,
emedan den rörde förvaltningen af “en Kronans icke lill annan styrelsegren
upplåtna fastighet14; och ehuru protokollet gifver vid handen, att ärendet för dess föredragning
blifvit al Chefen för Landtförsvarsdepartementet gemensamt med Chefen
för Finans-Departementet beredt, samt att utdrag af protokollet öfver Landtförsvarsärenden
skulle till Finansdepartementet afgå i och för expediering af Kongl. Majrts
Nådiga beslut i ämnet, så har dock, enligt Utskottets lanke, en afvikelse egt rum
från den i 6 § Regerings-Formen antydda och i Kongl. Stadgan den 16 Maj 1840 närmare
bestämda fördelningen af Regerings-ärendena.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla, att ärendet blifvit föredraget af StalsRådet
Herr Grefve Gyldenstolpe och alt i det anmärkta rådslaget deltagit Hans Excellens
dåvarande Justilie-Stats-Minislevn Herr Grefve Sparre, dåvarande Stals-Råden Herrar
Friherre Palmstjerna och Fåhreeus, samt Stats-Råden Herrar Wallensteen, Gripenstedt,
Grefve Mörner, Ulner och Anjou.
4.
Angående den af Kongl. Maj:t den 10 November 185B utfärdade
Nådiga instruktion för Lands hofdingarne i Rikets län samt
de vid Läns-Styrelserne anställda Tjenstemän.
Åt ingen Svensk samhällsmyndighet är en så vidsträckt och olikartad verksamhet
uppdragen, som åt Konungens Refallningshafvande. Härledande sitt ursprung från
de aflägsna tider, då Konungamakten inom det ännu föga utvecklade Svenska samhällsskicket
stadgades, och då den, ännu sjelf obestämd, icke för sin mångahanda verksamhet
utbildat från hvarandra skiljda organer, bibehåller nämnde Embetsmyndighet
ännu en sådan omfattning, att den mer eller mindre ingriper i nästan alla Statsförvaltningens
grenar. Blott efter hand, under långa tiders förlopp, hafva dess mångfaldiga
bestyr blifvit af lagstiftningen bestämda och begränsade; oell ett och annat af dessa
bestyr torde lill och med ännu hafva undgått lagstiftarens uppmärksamhet, och mera
bero på en långvarig, af samhällslifvets behof framkallad häfd, än på beskrifven lag.
Konslilutions-Vlskotlcis Memorial N:0 il.
9
Att genom en enda lag bestämma såväl hela omfånget af denna så vidt omfattande
och inflytelserika Statsförvaltnings-organs verksamhet, som dess inre sammansättning
och dess tjenstemanna-personals inbördes förhållande, kan ej vara annat än ett ytterst
svårt oell vanskligt förelag, erfordrande den största varsamhet, omtanke och noggrannhet.
Konstitutions-Utskottet har trott sig finna, att detta grannlaga förhållande icke i
allo blifvit bemärkt vid utfärdande af Instruktionen för Landshöfdingarne i Rikets län
och de vid Läns-styrelserna anställda tjenstemän af den 10 November 1855; och Utskottet
har ansett denna Instruktion behäftad med så betydande och betänkliga fel och
brister, att Utskottet trott sig böra derpå lästa Rikets Sländers synnerliga uppmärksamhet.
Dock hafva de för denna Instruktions utfärdande vidtagne förberedelser varit
lika vidlyftiga, som långvariga. Fröet återfinner man redan i den i Kongl. Majlis
Proposition till Rikets Ständer den 5 Juli 1809, angående Statsverkets tillstånd och behof,
lill Stals-Utskottct framställda uppmaning alt uppgifva de indragningar och besparingar,
som genom en förbättring uti de allmänna ärendenas behandling och gång skulle
kunna förenas med Riksstyrelsens tillbörliga handhafvande. Af denna framställning
föranleddes långvariga arbeten för förenkling och förbättring af Rikets Styrelseverk.
Äfven Länsstyrelserne blefvo dervid föremål för uppmärksamhet, men i allmänhet ansåg
man dem böra bibehållas vid deras befintliga skick, blott att gränsorna för deras befattning
närmare bestämdes För sådant ändamål anbefalldes Kongl. Kammar-Kollegium
genom Kongl. Bref den 24 September 1828 att afgifva förslag tili nva Instruktioner
för Landshöfdingarne och ålskillige ändra landlslatstjenstemän. Sedan Kongl. Kammarkollegium
anmodat samtlige Kongl. Majlis Befallningshafvande i Riket att hvar för sig
upprätta förslag till ny Landshöfdinge-instruklion, och de fleste Kongl. Majits Befallningshafvande
denna föreskrift fullgjort, samt sedan Krigs-, Bergs- och Kommerskollegierna,
Förvaltningen af Sjöärendena och Kammar-rätten yttrat sig om de stadganden
och föreskrifter, som i afseende på Länsstyrelsernas befattning med de under
dessa Embetsverk lydande ärenden borde uti Landshöfdinge-instruklionen inflyta, så
afgaf Kammar-kollegium, efter långvariga öfverläggningar och åtskillig menings-skiljaktighet,
den 10 April 1840 underdånigt förslag till Instruktion för Landshöfdingar, Landskamrerare
med flere landlslatstjenstemän. Förslaget delgafs de i bufvudstaden under
1844 och 1845 årens Riksdag närvarande Landshöfdingar, men vann ej deras tillstyrkande.
Med Kongl. Majits bifall blef af Chefen för Kongl. Civil-Departementet 1848
Landskamreraren Gasslander tillkallad alf, med begagnande af alla till frågan hörande
handlingar, utarbeta fullständigt nytt förslag. Sedan detta 1853 blifvit, fullbordadt och
på Kongl. Maj:ts befallning till trycket befordradt, utdelades det lill samtlige Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och deras underlydande, med lemnad tillåtelse att deröfver
inom viss tid till Kongl. Civil-Departementet skriftliga anmärkningar ingifva. Öfver
anmärkningarne, som uti icke ringa mängd inkommo, afgaf Landskamreraren Gasslander
sedermera påminnelser och yttranden. Pä anmodan af Chefen för Kongl. CivilDepartementet
och under hans inseende företogo derefter de vid sista Riksdagen i Hufvudstaden
församlade Landshöfdingarne en ytterligare revision af förslaget ; och på uppdrag
af de öfrige utarbetade Landshöfdingen f. d. Stats-Rådet Sandströmer ett nytt
förslag, hvilket slutligen, jeinkadt och ändradt under förberedande öfverläggningar
mellan Stats-Rådets Ledamöter, blef af Kongl. Maj:t, på Siats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
gilladt.
Den vägledning och den stora mängd af upplysningar och anvisningar, som i
dessa många förslag och yttranden blifvit lemnade, synas ej hafva blifvit med nog sorg
Bih.
lill Ii. St. Prot. i856 & 1857. 3 Sami. 7 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o ii.
fiillighet begagnade. I dessa yttranden är uppmärksamheten mera än en gång fästad
pä svårigheten, eller lill och med omöjligheten, att kunna fullständigt uppgifva omfånget
utaf Konungens Befallningshafvandes så vidsträckt i alla samhällsförhållanden ingripande
verksamhet. För att undvika denna ofullständig het har man yrkat nödvändigheten
att i allmänna drag antyda de olika hufvudarterna af denna verksamhet och
alt, jemte uppgiften å de särskilda göromålen, för hvarje afdelning deraf lemna allmänna
hänvisningar till den gällande lagstiftningen. I den förut gällande Landshöfdingeinstruktionen
af 1734 är ock i delta hänseende ett efterdöme gifvet, som hade förtjent
efterföljd. Oaktadt denna Instruktion torde lika mycket i detalj, som den nya, uppgifva
de olika göromålen, är den långt allmännare hållen och hänvisar, med en af sakens
beskaffenhet så klart fordrad försigtighet, oftast till de rörande de särskilda ämnena
utfärdade lagarne. Dessa försigtighetsmått äro i den nya Instruktionen stundom
uraktlåtna och omfånget för Konungens Befallningshafvandes verksamhet har derföre
blifvit inskränktare, än afsiglen kan hafva varit. Sä har man uraktlåtit att någorstädes
i allmänhet angifva en af Konungens Befallningshafvandes vigtigasle och vidsträcktaste
embetsegenskaper, nämligen den att vara samhällsmaktens hufvudsakliga verkställighetsorgan.
Derom talar dock 1734 års Instruktion flerestädes och föreskrifver, att Landshöfdingen
skall ”elter yttersta krafter så laga, alt hvar och en utan anseende till perhson
(ill ett prompt bistånd och exsecution befordras och förhjelpes uti det, som han
”igenom dom eller eljest är berättigad lill;” — alt "Landshöfdingen skall föranstalta om
”ali rätts fullbordan, utmätning och exsecution;” — att han skall "alla Kongl. Maj-.ts
"undersåtare, som uti länet äro boende, högre och lägre, andlige och verldslige, häfla
”och handhafva vid Sveriges Lag, laga Stadgar och Förordningar,” m. m.; samt att
han skall ”uti alla exsecutions-mål, så criminele, som civile rätta sig efter Lag och
”Exseculions-förordningar.” Hvad härom i den nya Instruktionen förekommer, har endast
afseende pä speciela fall, ty det allmännaste stadgandet, eller det i 13 §, kan
rimligen icke omfatta andra mål, än dem om hvilka Utsöknings-balken i Allmänna Lagen
handlar; och vid uppräknande af de särskilda målen äro flere fall, då den förut
gällande lagstiftningen ålagt Konungens Befallningshafvande att förhjelpa den enskilde
till åtnjutande af en klar och obestridd lätt, alldeles förbigångna. Såsom exempel på
sådant ulelenniande kan anföras, all ehuru i de af de underordnade mvndigheterne uppställde
förslagen bland Konungens Befallningshafvandes åligganden omtalas "utur tjenste
”afvikne tjenstehjons behandling,” har dock den nya Instruktionen alldeles förbigått Konungens
Befallningshafvandes i Tjenstehjons-stadgan och Byggninga-balken föreskrilna
skyldigheter i afseende på tjenstehjon och landbo. Då nu den allmänna bestämningen
saknas, skulle, om Instruktionen bokstafligen tolkades och eflerlefdes, mången gäng det
biträde för rätts-tillståndets handhafvande, hvilket staten är skyldig lemna hvarje medborgare,
komma att saknas. — Enahanda ofullständigbet förefinnes äfven i afseende på
Konungens Befallningshafvandes, i 1734 års Instruktion flerestädes angifna, skyldighet
att iakttaga och bevaka all kronans lätt inom länet. Den är ingenstädes i den nya
Instruktionen uttalad. Men att uppräkna afla de särskilda i verkligheten förekommande
fallen, då kronans rätt kunde behöfva bevakas, är en omöjlighet; och det försök, som
i den nya Instruktionen blifvit gjordt, är på långt när ej så fullständigt som det kunnat
vara. Som bevis derpå kan anföras, att en så vigtig sak, sorn tillförordnandet af
krono-ombud vid skiftes-förrättningar å krono-jord, är utelemnad.
Genom ett motsatt fel har deremot omfånget för Konungens Befallningshafvandes
verksamhet understundom blifvit allt för vidsträckt. Uti siri sednast afgifne embetsberättelse
har Rikets Ständers Justitie-ombudsman fästat uppmärksamheten på tvenne
dylika, nämligen i fråga om Konungens Befallningshafvandes skyldighet i afseende på
Konstitutions-Utskottets Memorial N.-o ii.
11
Lois- och Båk-inrätlningen och i afseende på hemtning af väglagnings-ämnen å skog
och utmark.
Om man ock icke torde behöfva befara att i allmänhet de genom århundradens
häfd stadgade hufvudriktningarne af Konungens Befallningshafvandes verksamhet skola
blifva rubbade genom Instruktionens nu utvisade brister, så kunna dessa brister dock
förorsaka dels en menlig och betänklig missaktning för en af samhällets högsta myndighet
utfärdad författning, dels i ålskillige fall ovisshet, huruvida verkligen en förändring
uti de lörut bestående förhållandena blifvit genom Instruktionen afsedd eller icke.
Denna ovisshet* skulle troligen i betydlig mån blifvit undanröjd, om man iakttagit ett
godt och ofta följdt bruk, att förse den nya författningen med en inledning och deruti
såväl uttalat författningens ändamål, som angiIVit de delar i den bestående lagstiftningen,
hvilka genom den nya författningen komme att upphäfvas, eller ändras och rättas.
— Del är ock troligt, att, om man vid Instruktionens författande verkligen för sig
gjort klart dess ändamål och dess förhållande till den förut bestående lagstiftningen, så
skulle inånga af dess nuvarande brister hafva undvikits.
I sin ofvanberörde embels-berättelse har Rikets Ständers Justitie-ombudsman redan
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på tvetydigheten och olämpligheten af den i
10 § af förevarande Instruktion åt Konungens Befallningshafvande upplåtna rättigheten
att uti sådana fall, der ansvar icke är i lag bestämdt, stadga erforderliga vitén ; och
Utskottet anser sig endast böra hänvisa till Herr Justitie-ombudsmannens välgrundade
anmärkningar. (Se berörde Berättelse sidonie 2—4). Utskottet tillägger dock ett af
Herr Justitie-ombudsmannen icke omnämndt förhållande, det nämligen, att ifrågavarande
föreskrift är införd i den paragraf, som handlar om upprätthållande af allmän ordning
och säkerhet, men icke i den, som handlar om allmänna hushållnings-ärenden. Konungens
Befallningshafvandes rätt att stadga vilen har derigenom erhållit en förut obekant,
utsträckning. 1734 års Lag vet ej af någon Konungens Befallningshafvandes rätt alt
genom utfärdande af allmänna vitesförbud stifta nya lagar; den tillerkänner Konungens
Befallningshafvande endast den inskränkta rätten att förelägga vite för enskild person,
som tredskas att fullgöra .hvad honom i ett eiler annat afseende kan åligga. Detta är
naturligtvis icke någon lagstiltnings-makt, utan endast ett åt Konungens Befallningshafvande
anförtrodt medel för fullgörande af dess uppdrag såsom samhällets verkställande
organ. 1734 års Landshöfdinge-instruktion nämner ej ens ordet vite, och endast
i några få fall yttrar den sig på sådant sätt att Landshöfdingen derigenom kunde
anse sig berättigad alt genom straff-hotelser uttvinga lydnad för de i de särskildt uppgifna
lallen meddelade föreskrifterna. Det blef dock brukligt att Konungens Befallningshafvande
utsatte vitén; men det hände ock stundom att Domstolarne ansågo sig icke böra
tillämpa dylika lagar, utfärdade af dertill oberättigade myndigheter. Då ålades Domrarne,
genom Kongl. Brefvet den 14 December 1781, att ali Ekonomi- och Politi-mål,
utom den i Lag och Kongl. Förordningar stadgade plikt, äfven ådöma de af Konungens
Befallningshafvande, med stöd af Lag och Kongl. Förordningar, utsatte och behörigen
kungjorde vilen. Härigenom blef alltså rätten att utfärda vitesförbud Konungens
Befallningshafvande tillerkänd, men likväl uti ganska inskränkt omfång. Den gällde
endast Ekonomi- och Politi-mål, med hvilka man då förstod sådana, som nu pläga kallas
allmänna hushållnings-ärenden. Derjemte förutsattes att plikt enligt Lag och Förordningar
skulle blifvit ådömd, genom hvilken förutsättning den ifrågavarande rättigheten
blef inskränkt till sådane handlingar, som redan förut voro i Lag och Förordningar
såsom brottslige ansedde. En mot denna förutsättning alldeles motsatt åsigt gjorde sig
gällande 1815, då genom Kongl. Brefvet den 10 Maj Konungens Befallningshafvandes
rätt att stadga vilen hänvisades till de fall, då ansvar i Lag och Författningar icke
12
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o il.
vöre bestämdt* Man synes likväl icke, då man gjorde delta sista stadgande, hafva haft
bestämd al-igl att derigenom göra en ändring i den beslående lagstiftningen, hvilken
man för öfrigt i afseende på målens art bibehöll. Viii nämnas i del Kongl. Brefvet
endast Politi-mål, men, då en del sådana uppräknas, synes klart af de uppräknades beskaffenhet,
alt man med Politi-mål förstod allmänna hushållnings-mål. 1 de förslag till
Landshöfdinge-instruklion, sorn af Konungens Befallningshafvande i länen och af Kongl.
Kammar-kollegium uppgjordes, är Konungens Befallningshafvandes befogenhet att stadga
vitén alldeles förbigången. Den upptogs törst i del pä Chefens för Kongl. Civil-departementet
föranstaltande af en landtslals-tjensleman 1853 fullbordade förslaget. Den
infördes der i den paragraf, som handlade om allmänna hushåilningsmål och, med en
öfverflödig tydlighet, nyttjades uttrycket: ”vitén uti ekonomi- och politi-mål.”
Det kan således icke vara genom någon ovarsamhet vid uppsättningen, utan måste vara
med full afsigt, som i den utfärdade Instruktionen Konungens Befallningshafvandes ifrågavarande
lagstiftningsmakt blifvit flyttad inom ett nytt område af statens verksamhet,
nämligen det, som afser förekommande af det allmänna rättstillståndets kränkning.
Derigenom har denna makt ännu mera, än förut, erhållit karakteren af kriminallagstiftningsmakt.
Konungens Rådgifvare hafva alltså tillstyrkt Konungen att åt en underordnad
myndighet uppdraga ett lagsliftnings-bestyr af d-en art, att del är ganska
tvifvelaktigt, huruvida ens Konungen sjelf eger att ensam detsamma utöfva.
Genom de i 66 och 67 §§ .införda sladganderna har så väl Landshöfdingens
som Konungens Befallningshafvandes makt alt skilja landtslats-tjenslemännen från deras
tjenster på obestämd lid eller för alltid blifvit betydligt utvidgad. Äfven i detta
afseende gillar och åberopar Utskottet hvad Rikets Ständers Justitie-ombudsman i sin
merberörde berättelse (sidorna 9, 10) anfört. Maktutvidgningen svnes Utskottet ej allenast
derföre vara klandervärd, att deii ej va rit af behofvet påkallad, utan äfven och
isynnerhet derföre, att den dels är stridande mot den Svenska statsbyggnadens öfriga
fria, men lagbundna skick, clais ofelbart skall medföra menliga följder. Den suspensionsrätt.
som enligt 24 § af 1734 års Instruktion var Landshöfdingen mot underordnade
medgifven, var ganska inskränkt. Den gällde endast Landskamrerare!!, Fogdar och
Häradsskrifvare. Den afsäg endast det tillfälle, då Landshöfdingen för sådan vårdslöshet
i tjensten, att Kronan derigenom lidit förlust, hos Kammar-revisionen till åtal anmält
någon af nämnde tjenstemän, och hela suspensions-åtgärden var ej definitiv, utan
hade på visst sätt egenskapen af ett underställningsmål, i det deri borde af Landshöfdingen
anmälas hos Kammar-revisionen, hvilken alltid skulle bestämma om suspensionen
skulle fortfara eiler icke. 7 § af 1 Kap. Ulsöknings-balken af allmänna Lagen berättigar
Konungens Befallningshafvande att för tjenstefel antingen med ord och varning
näpsa dem, som af Konungens Befallningshafvande i hud och ärenden brukas, eller i
böter af dem taga 2 eller 3 månaders lön, elier ock, der brottet svårare vore, det hos
Rätten angifva. Men i afseende på alla öfrige iandlstats-tjensternän, utom Landskamrerare,
Fogdar, Häradsskrifvare samt dem, som kunna anses tillhöra de i sistnämnde
laerum åsyftade krono-betjente, hade före den nya Instruktionen hvarken Landshöfdingen
ensam eller Konungens Befallningshafvande någon suspensionsrält; och det varingen
af alla sina underlydande, som Konungens Befallningshafvande kunde alldeles från
tjensten skilja. Vä! har i afseende på länsmännen det bruk mångenstädes blifvit vedertaget,
alt de tillsättas medelst konstitulorialer och derföre när som helst kunna, utan
ransakning och dom, från sina tjenster skiljas. Men i öfrigt har den nu nämnda lag
stiftningen
i 120 år egt bestånd och varit följd utan någon olägenhet. Ulan behof har
den nu blifvit ändrad lill en beskaffenhet, som påminner om den styrandes palriarkaliska
makt under ett outveckladt samhällstillstånd, eller om krigareväldet i sådana
Konsti/utions-Utskottets Memorial N:o ii.
13
slaler, der borgerlig ordning genom organiseradt våld upprällhålles. Maki alt
skilja från embetels utöfning bar nu genom den nja Instruktionens 66:le § blifvit
tillerkänd Landshöfding ej blott mot Landskamrerare, Fogdar och Häradsskrifvare,
utan äfven mot Landssekreterare, Landträntmästare, Länsnotarie och Länsbokhållare.
Denna suspensionsrätl får numera ej blott utöfvas, då det för Kronans säkerhet
inot dess medels försnillning eiler förskingring är nödigt att den tilltalade tjenstemannen
från embetets utöfning ögonblickligen skiljes, utan den kan ock utöfvas vid hvarjehanda
tjenstefel samt äfven vid det icke nödvändigt inom tjenslen liggande och för
Kronans säkerhet likgiltiga förhållande, alt tjenslemannen visat Landshöfding vanvördnad.
Vidare är att märka, att det endast’ är Landsböfdings person, som med
denna helgd är omgilven; ty landtstals-tjensteman kan ej för vanvördnad mot Landshöfdingeembete!
eller annan f örman, än Landshöfding, från tjenslens utöfning af Landshöfding
skiljas. Suspensions-åtgärden har äfven förlorat sin egenskap af underställningsmål.
Landshöfding får visserligen ej från embetels utöfning skilja någon, utan att tillika
ställa honom under tilltal inför vederbörlig domstol, men det är ej föreskrifvet att
sjelfva suspensions-åtgärden skall hos domstolen eller annan öfver-myndighet anmälas
och af dem pröfvas. — Den i f Kap. 7 § Utsöknings-balken Konungens Befallningshafvande
tillagda bestraffningsmakt är i den nja Instruktionens 67 § till någon del
upptagen, och såsom densamma underkastade nämnas endast Länsman, Landskanslist
och Landskontorist; men den har blifvit i betydlig mån vidgad i afseende på de förbrytelser,
mot hvilka den bör användas, i det såsom sådane uppgifvas de i den föregående
66 § omförmälda felaktigheter. Således kunna äfven sistnämnde tjenstemän få,
utan ransakning vid domstol, med suspension umgälla den i så betydlig mån efter godtycke
bestämbara förbrytelsen af vanvördnad mot Landshöfding. De äro dock så mjcket
bättre lottade än deras i 66 § uppräknade förnämligare medbroder, att suspensionen
icke kan dem åläggas af Landshöfdingen allena, utan kan det ske endast af Konungens
Befallningshafvande. Men deremot hafva de blifvit underkastade det äfventyret
att af Konungens Befallningshafvande ulan ransakning vid domstol kunna, "då förseelsen
är af den beskaffenhet, att Kongl. Maj:ls Befallningshafvande finner sig icke
"vidare för dem hafva förtroende, ifrån tjenslen alldeles skiljas,” Detta stränga stadgande
står i fullkomlig strid mot 1 Kap.-7 § Utsöknings-balken, hvars tydliga mening,
alt endast domstol eger all skilja kronobetjent från dess tjenst, blifvit af Kongl. Brefvet
den 30 Augusti 1738 uttryckligen bekräftad. — Den beroende ställning, hvaruti
den nja Instruktionen sålunda försatt landtstats-tjenslemännen, kommer otvifvelaktig!
alt på dessa tjenstemäns embels-utöfning medföra ett förtryckande och menligt inflytande;
den skall ock, ulan tvifvel, från anställning sid Landtstaten afhålla personer,
hvilkas duglighet tillåter dem ett val, samt alltså lemna denna tjensteinanna-bana öppen
för ögontjenare och lycksökare.
Ännu en anmärkning har Utskottet att tillägga. Af hvad Utskottet här ofvan
angående den nya Instruktionens tillkomst och beskaffenhet anfört, anser Utskottet det
vara ådagalagdt, att ärendet icke blifvit bebandladt enligt de former, som i 10 § Regerings-formen
föreskrifvas, enär de personer, för hvilka Instruktionen skulle komma alt
gälla, tillåtits alt lägga sista handen vid dess utarbetande, medan åt vederbörande Embetsverk*
utlåtanden föga uppmärksamhet blifvit egnad.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla, att Instruktionen blifvit utfärdad på föredragning
och tillstyrkan af dåvarande Slats-rådet Herr Fåhreeus, i hvilket tillstyrkande
sig förenat Stals-rådels öfrige dåvarande ledamöter, Hans Excellens, dåvarande
Juslitie-slatsminislern Herr Grefve Sparre, Hans Excellens, dåvarande Slats-ministern
för Utrikes Ärendena Herr Friherre Stierneld, dåvarande Stats-rådet Herr Friherre
14 Konstitutions-Utskottets Memorial N:o II.
Palmstjerna, Stats-råden Herrar (Vallensteen, Gripenstedt, Grefve Mörner, Ulner,
Grefve Gyldenstolpe och Anjon.
Angående återställande till Kongl. Sr en ska Aktie-bolaget Jäv Jernväg
mellan Koping och Hult af en del af det penn inge-belopp,
som bemalla Bolag lill säkerhet för jernvägs-byggnadens
utförande nedsatt.
Genom underdånig skrifvelse af den 2 Sepl. 1851 (Nio 232) anmälde Rikets
Ständer hos Kongl. Majit deras beslut att understödja anläggandet af en jernväg från
staden Köping till Hults lastageplats vid Wenern, samt uppgåfvo det bestämda understödets
storlek och beskaffenhet och de vilkor, under hvilka detsamma skulle få åtnjutas.
Bland dessa vilkor var ock, att jernbanan borde vara färdig att upplåtas till allmänt
begagnande sednast vid 1855 års slut. För underlåtenhet alt uppfylla detta vilkor
stadgade Ständerne visserligen icke något särskildt äfventyr, men de tilläde i slutet
af sin skrifvelse den underdåniga anhållan, ”det Kongl. Majit täcktes meddela de ytterligare
föreskrifter, som Kongl. Majit kunde finna nödiga, ej mindre för befrämjande
”af företaget, än ock för betryggande af statens rätt och beredande af det allmän”nas
fördel.”
Med anledning af Rikets Ständers beslut om understöd, bildades för företaget ett
Bolag, hvilket, under namn af Kongl. Svenska Aktiebolaget för jernväg mellan
Köping och Hult, erhöll nådigt privilegium den 13 November 1852. Utom de
af Rikets Ständer fastställde grunder och vilkor, stadgade Kongl. Majit deruti, bland
annat, äfven, att Bolaget borde, förr än jernvägs-arbelet vidtoge, till säkerhet för delsammas
utförande, i Kongl. Stats-kontoret uti kontant eller antaglige räntebärande papper
nedsätta ett belopp af 200,000 Ridr Banko, deraf 100,000 R:dr skulle till bolaget
återställas när jernvägs-anläggningen gjorts till hälften färdig, och öfrige 100,000,
dä jernvägen, med allt tillbehör, blifvit genom bolagets försorg på föreskrifvet sätt fullbordad;
men fullbordades den ej inom stadgad lid, vöre det belopp af den nedsatta
summan, som ännu då i Stats-kontoret qvarstode, till Svenska staten förverkadt.
Det stadgade penninge-beloppel blef af Bolaget behörigen nedsatt. Men redan i
Maj månad 1854 anhöll Bolaget hos Kongl. Majit, på grund af förekom ne omständigheter,
om förlängning af den bestämda arbetstiden. Sedan Kongl. Majit i Nådig Proposition
den 1 Juni samma år (Nio 83) härom gjort framställning till Rikets Ständer,
medgåfvo de i underdånig Skrifvelse af den 28 derpå följ de Augusti (Nio 105) den föreslagna
förlängningen "u t a n'ru bb u i n g af de förmåner, som genom oktrojen
”blifvit Bolaget tillförsäkrade.” Då Ständerne för öfrigt i deras skrifvelse icke
nämnde de lör Bolaget i dess privilegium al Kongl. Majit föreskrifne vilkor, är det
klart att Ständerne i desse vilkor icke hade för afsigt ätt lemna någon eftergift, hvadan
de måste anses af Ständerne hafva blifvit gillade. Dessutom var sjelfva vilkoret
om penningarnes nedsättande redan fullgjord t, och del återstod endast förmånen af penningarnes
lyftande, i hvilken förmån, enligt Ständernes uttryckliga föreskrift, någon
rubbning ej borde ske.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o jj.
15
Af det öfver Civil-ärenden i Slats-rådet den 22 November 1855 förde protokoll
har Konstitutions-Ulskottet inhemtat, all ifrågavarande Bolags Direktion, under uppgift,
att mera än två och en half million Riksdaler Banko, eller mera än hälften af den
för hela anläggningen beräknade kostnaden, redan för företaget vore använde, i underdånighet
hos Kongl. Majit anhållit att hälften af det i Stats-kontoret nedsatta beloppet,
eller åtminstone så stor del deraf, som Kongl. Majit i Nåder kunde finna lämplig,
mätte till Bolaget återställas.
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader, som öfver ansökningen hördes
och dervid upplyste, att halfva arbetet ej ens kunde anlagas vara fulländad!, om
äfven, hvilket dock ej vore händelsen, jernvägen emellan Orebro och Hult vore färdig,
ansåg sig derföre och då i Bolagets privilegium ingenting fanns upptaget derom, alt
någon mindre del af de deponerade medlen skulle kunna få lyftas i mån eftersom företaget
framskridit, icke kunna tillstyrka nådigt bifall till den gjorda ansökningen. Detta
oaktadt har dock föredragande Departements-chefen, dåvarande Stats-rådel Herr Fåhreeus,
under förmälan att depositionen af 200,000 R:dr Banko blifvit, utöfver de af
Rikets Ständer för stats-garantien beslutade vilkor, af Kongl. Majit till säkerhet för arbetets
utförande föreskri Iven, och ali det således af Kongl. Majit skulle hero att, utan
Rikets Ständers medverkan, pröfva den gjorda ansökningen, i underdånighet hemställt,
alt. enär de delar af jernvägs-arhetet, hvilka vore utförda, kunde antagas motsvara ungefär
fjerdedelen af hela det privilegierade förelaget, 50,000 R:dr Banko af det nämnda
i Stats-kontoret nedsatta beloppet måtte få till Bolaget återställas. Af de öfrige lillstädesvarande
Stals-råden instämde Hans Excellens dåvarande Justitie-slatsministern
Herr Grefve Sparre, Stats-råden Herrar Wallensteen, Gripenstedt, Grefve Mörner,
Ulner och Anjou uti Föredragandens underdåniga hemställan; men dåvarande
Slats-rådet Herr Friherre Palmstjerna, med hvilken Slats-rådet Herr Grefve
Gyldenstolpe sig förenade, afslyrkte nådigt bifall till ansökningen och yttrade, att, då
Kongl. Majit förordnade att 200,000 Ridr Banko skulle af Bolaget för Köping-Ilultjernvägen
deponeras till säkerhet för detta arbetes fullbordande, hade afsigten varit att
derigenom förmå Bolaget bedrifva förelaget med kraft och omtanka; intetdera syntes
dock hafva egt rum ; arbetet hade ej fortskridit så långt, som Bolaget åtagit sig, och
uppgiften att en fjerdedel deraf nu skulle vara verkställd, vore ingalunda styrkt, ej heller
I Flerr Stats-rådets tanke riktig. Herr Slats-rådet tilläde vidare, ali uppgiften att
omkring hälften af den för hela jernvägs-byggnaden beräknade kostnaden redan skulle
hafva åtgått, ådagalade, om den öfverensstämde med verkliga förhållandet, så ringa
omtanka och så mycket behof af ytterligare tillskott, att det understöd, som nu begärdes,
måste vara af föga inverkan på företagets framgång och till ingen på dess fullbordande.
När dertill komme, att Nådigt bifall till sökandernes begäran skulle innefatta
en ändring af Kongl. Majlis en gång fastställda vilkor till förmån för Bolaget, utan att
någon kunde förebära, att Bolaget genom särdeles drift eller bemödande att uppfylla
öfrige vid dess oktrojeraude antagne vilkor förvärfva! grundade anspråk på ett sådant
medgifvande, så gillade Herr Stats-rådet Väg- och Vattenbygguads-styrelsens underdåniga
afstyfkande af Nådigt bifall lill ansökningen.
Pä grund af dessa utaf Herr Friherre Palmstjerna framställde skäl, och då härtill
kommer, att hvarje utsträckning af de Bolaget tillförsäkrade förmåner synes innebära
en afvikelse från de vilkor, under hvilka Rikets Ständer till Kongl. Majits ofvanomförmälde
Proposition lemnat bifall, så har Konstitutions-Utskoltet trott sig böra mot
Föredraganden och de med honom instämmande ledamöterne af Stats-rådet ifrågavarande
rådslag anmärka.
16
Ronstitulions-Utskotlels Memorial N:o Ii.
6.
Angående den af Kong!. Maj:! den 9 April 185G utfärdade förnyade
Nådiga Instruktion för Förmyndare-kammaren i
Stockholm.
Bland de rådslag af Konungens rådgifvare, hvilka varit föremål för Konstitutionsutskottets
granskning, har det underdåniga tillstyrkande, som Föredraganden, dåvarande
Stats-Rådet Herr Fåhreeus, samt Stals-Rädets öfrige lillstädesvarande ledamöter,
Hans Excellens dåvarande Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Stierneld,
dåvarande Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna, Siats-Råden Herrar IVallens teea,
Gripenstedt, Grefve Mörner, Grefve Gyldenstolpe och Anjov, enligt det i StatsRådet
den 9 April 1856 öfver Civil-äretfden förde protokoll, afgifvit om utfärdande
af en förnyad Instruktion för Förmyndare-kammaren i Stockholm, fäslat Utskottets särskilda
uppmärksamhet, hvilken äfven blifvit påkallad af en från Vällofl. Borgare-ståndet
till Utskottet remitterad, af en ledamot i bemälde Stånd Herr P. Ii. Hesselgren i vederbörlig
ordning anmäld anmärkning mot Stats-Rådet och Chefen för Civil-Deparlementet.
Nämnda förnyade Instruktion innehåller eli stadgande, hvars utfärdande utan
Rikets Ständers hörande och bifall icke torde vara väl förenligt med den i 57 § Regeringsformen
åt Rikets Ständer förbehållna beskattningsrätt och derföre icke bordt af
Konungens Rådgifvare tillstyrkas. Samma stadgande har dessutom synts Utskottet
äfven i annat hänseende anmärkningsvärd!. Men förr än Utskottet vidare redogör för
dessa sina anmärkningar, torde Utskottet, för att vinna större tydlighet åt sin framställning,
böra erinra om åtskilliga förhållanden i afseende på ifrågavarande Förmyndarekammares
inrättning och åligganden, samt de förberedande åtgärder, som föregått Instruktionens
utfärdande.
Genom Kongl. Förordningen den 27 April 1667 inrättades i Stockholm en så
kallad ”Arf- och Förmyndare-kammare”. Anledningen uppgafs vara den oreda, sorn
uppkom genom Föräldrars ingående i nytt gifte utan föregående afvittring, samt den
vanvård, hvilken vid föräldrars frånfälle i afseende på de omyndige barnens såväl uppfostran
som medel ofta egde rum. Förmyndare-kammaren, utgörande en afdelning af
Stadens Råd, fick sig uppdragne dels de bestyr i afseende pä de omyndiges bästa, som
enligt nu gällande lagstiftning tillhöra Domstols behandling, dels äfven ålskillige förvaltningsåtgärder
i samma ändamål. Bland de sednare torde här böra nämnas förrättande
af bouppteckningar; förvarande ocb förteckning ”registervis’' af boupptecknings-instruraenten,
jemte ”underrättelse, hvarest egendomen vöre utsatt” ; utlåning af de omyndiges
medel; försorg om fattiga barns uppfostran antingen i handtverksembetena utan betalning,
eller deras ”underhållande ex publico både i Danviken och Barnhuset”. Afsigten
med denna inrättning var dock ingalunda alt göra särskilda förmyndare öfverflödiga
och alt under Förmyndare-kammarens omedelbara förvaltning draga de omyndiges alla
medel. Det heter tvärtom, att ”Förmyndare-kammaren ingalunda bör eller kan vara
”emot Föräldrars lagliga välde eller yttersta vilje; ulan der en eller annan, antingen
”förmedelst Testamente eller lagligen är fallen till tutelam eller curam, bör han med
”samnad råd med Förmyndare-kammaren alla ting så mycket säkrare förvalta, som han
Honstilutions-Ctskotlets Memorial N:o ii.
17
"i framtiden på det sättet kan för allt eftertal befrias;”— att ”när något arf tillfallit
”omyndiga^ barn, då skall Förmyndare-kammaren med Förmjndnrne antingen de då
”äro Testamentarii eller Legitimi, så laga att egendomen, som lös och rörlig är, görs i
”penningar och sättes i säkra bänder emot en billig ränta, till fem å sex för hundrade
"om året;”—alt om Förmyndarne sjelfva skulle begära penningarne, ”och Förmyndarehammaren
funne, att de säkert dem förtros kunna, då skola de för alla andra när”mast
vara dem emot intresse att behålla;” — alt ”på det hvarken fader eller moder,
”sorn efterlefver, skola hafva orsak sig besvära, det lian eller hon icke kunna sitt
”barnegods efter lag vårda, så blefve dem härmed det icke förtaget, utan allenast be”lälldt
att riktigt inventarium upprätta.” — Till aflöning för Förmyndare-kammarens
betjente stadgades, att af alla sterbhus skulle utgå procent, samt att Förmyndarekammaren
ej skulle vara förbunden att för de penningar, ”sorn den stod för och på deras
”(Förmyndare-kammarens betjentes) räkning förräntades”, gifva mer än 6 procent.
På Rikets Sländers begäran och efter inhemladt utlåtande af Rikets Ständers
öfver Hospitals- och Barnhus-ärenden förordnade Deputation utfärdades af Kongl.
Majit den 12 December 1764 ny Instruktion för ”Justilise-collegium och Förmyndarekammaren
i Slockholm.” Denna Instruktion innehåller åtskilliga närmare föreskrifter
rörande organisationen och förvaitnings-ordningen, men den gör ingen ändring i
Förmyndare-kammarens ursprungliga bestämmelse och befogenhet. Fortfarande borde
den förse omyndige med Förmyndare och ”hafva allt möjligt inseende deröfver, att Förmyndare
efter lag egendomen troligen förvalta.” Blott idel fall omtalas skyldighet
för Förmyndare-kammaren, att omedelbart handhafva och förvalta den omyndiges
medel, alt "skicklige Förmyndare ej kunna erhållas”. Den ränta, hvilken Förmyndare-kammaren
borde till de omyndige ansvara för de medel Förmyndare-kammaren
för deras räkning kontant emottagit, nedsatles till 4J procent.
N id tillämpningen af denna Instruktion har utbildat sig bruk, hvilka visserligen
icke äro mot Instruktionen stridande, men icke heller af dess ordalydelse bestämdt påkallade.
Förmyndare-kammaren har i allmänhet ansett det vara sin skyldighet att fordra
det alla de omyndiges medel till Förmyndare-kammaren af de särskilde förmyndarne
öfverlemnades antingen i reda penningar eller i lånehandlingar, hvilkas säkerhet
Förmyndare-kammaren borde pröfva. Dessa sednare medel har Förmyndare-kammaren
ej helt och hållet indragit under sin förvaltning, utan ansett dem fortfarande stå under
Fönnyndarnes vård. Derigenom har tveggehanda förvaltningssätt uppstått. De i reda
penningar aflemuade medlen hafva ingått till Förmyndare-kammarens allmänna fond
och lånerörelse, samt hafva bokförts uti dess räkenskaper; å desse medel hafva vederbörande
omyndige erhållit 44 procents ränta. De medel åter, hvilka genom förmyndarnes
försorg hafva blifvit utlånte emot säkerhet, som af Förmyndare-kammaren pröfvats,
hafva ej i Förmyndare-kammarens räkenskaper ingått, men lånehnndlingarne af
Förmyndare-kammaren blifvit förvarade, samt, sedan början al 1780-talet, äfven på visst
sätt bokförde. Den öfver dem upprättade boken, kallad Vigilans- eller Hypotheksboken,
bar egentligen varit en förteckning öfver lånehandlingarne, upptagande i en
kolumn de penningbelopp, hvarå lånehandlingarne lyda, men för öfrigt ej i räkenskapsform
uppställd, ej heller afslutad. För de i Vigilans-boken införda medlen hafva förmyndarne
fått bära ansvaret, och de omyndige hafva ulan något afdrag till Förmyndare-kammaren
latt åtnjuta hela den betingade räntan, hvilken nästan alltid har öfversligit
4j procent. Nitiske Förmyndare hafva derföre oftast sjellve förskaffat ullåningstilllallen
för sina myndlingars medel och sålunda beredt myndlingarne högre afkomst, än
Förmvndare-kammaren gil vil.
Bih. till 11. St. Prut. 1856 & 1857. 5 Sami. 7 Hafi. 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o H.
Förmyndare-kammarens inkomster, som hufvudsakligen hafva bestått af slerbhusprocenten
och räntevinsten på Förmyndare-kammarens lånerörelse med de omyndiges
kontant insalta medel, hafva gilvit icke obetydliga ärliga öfverskott öfver utgifterna.
Dessa öfverskott, spm enligt 1667 års Instruktion skulle "lill fattiges underhåll och
upptuktelse troliga anläggas’-, hafva ock blifvit till fattiga harns underhåll använde.
Vid 1755 års Riksdag förordnade Rikets Ständer, att, sedan 1,000 Daler kopparmynt
af öfverskotten årligen till Frimurare-barnhuset utgått, skulle återstoden till Stadens
Politie-kollegium aflemnas, för underhållande af det samtidigt vid Danviken inrättade
så kallade Politie-barnhuset. I 1764 års Instruktion bibehölls detta stadgande, dock
ökades Frimurare-barnhusets andel lill 3,000 Daler Kopparmynt. Sedan Politie-barnhuset
1785 med Stockholms allmänna Rambus förenades, halva öfverskotten ingått till
detta Barnhus, hvars förbindelse att utan lösen under vissa vilkor inlaga fattiga späda
barn, som tillhörde Stockholms stad, varit, under omvexlande former för Styrelsen, erkänd
och tillämpad, intill dess genom det sednasle för Allmänna Barnhuset utfärdade
Reglementet af den 28 December 1850, samt dertill komna förklaringar, betydliga inskränkningar
i de Stockholm medgifna förmånerna skett.
Sedan genom Kongl. Förordningen den 18 April 1849 Kämnärs-Rällerna upphört,
biel" en förändrad organisation af Stockholms Rådstufvu-Rätt nödig. Den verkställdes
ock genom Kongl. Brefvet den 21 December sistnämnde år. Åt RädstufvuRältens
första afdelning uppdrogs då Juslilie-kollegii och Förmyndare-kammarens domarebelättning
med förmyndare-mål, hvaremot den förvaltande verksamheten fortfarande
åt nämnde Kollegium och Kammare förbehölls. Denna förändring föranledde Rådslufvu-Rätten
samt Justitie-Koliegium och Förmyndare-kammaren att gemensamt utarbeta
och lill Kongl. Majit ingifva ett förslag lill ny Instruktion för Förmyndare-kammaren
i Slockholm. Sedan Kongl. Majit den 20 Augusti 1851 anbefallt ÖfversläthållareEmbetet
alt deröfver, efter vederbörandes hörande, med utlåtande inkomma, algåfvos
utlåtanden af Hof-konsistorium, af Stockholms stads Konsistorium den 20 April
1852, af Direktionen öfver Allmänna Barnhuset deri 9 December samma år, af Borgerskapets
Äldste den 29 Oktober 1853, af Stockholms Stads Magistrat den 26 Oktober 1855,
samt slutligen af Öfverslåtbållare-Embelet den 27 Mars 1856. Redan den 9 i nästa månad
derefter biel" ärendet inför Kongl. Majit föredraget, då Siats-Rådet tillstyrkte, alt
Öfverståthållare-Embelets förslag, efter verkställde redaklionslörbättringar, mätte, med några
af Stats-Rådet framställde förändringar och tillägg, godkännas; hvilket äfven skedde.
- Rädstufvu-rälten, Justilie-kollegium och Förmyndare-kammaren upptogo i det af
deni framställda förslaget det af Förmyndare-kammaren vedertagna bär ofvannämnda
dubbla sättet för förvaltningen af de omyndiges medel. Men dermed skulle, enligt
Stockholms stads Konslstorii och Allmänna Barnhusets Direktions förmenande, åtskillige
olägenheter vara förknippade, för hvilkas afhjeipande flera förslag framställdes. Bland
dem bör det af Allmänna Barnhusets Direktions fleste ledamöter uppgifna nämnas, emedan
detta förslag lades till grund för det stadgande, på grund ai' hvars beskaffenhet
Konstitutionsutskottet isynnerhet funnit sig belögadl till förevarande anmärkning.
Nämnda Direktions fleste ledamöter föreslogo, alt älven de medel, som genom förmyndarnes
försorg utlånades, skulle af Förmyndare-kammaren särskildt bokföras, samt att
£ procent af deras kapitalvärde, eller der detta icke kunde till beloppet utrönas, 5 procent
af afkomslen skulle tillfalla Förmyndare-kammaren såsom ersättning för förvaltningskostnaden.
Denna nya afgifts påläggande pä en del omyndiga bestreds af Borgerskapets
Äldste, hvilka tillika yrkade, att, då något mot Förmyndare-kammarens öfverskotlsmedel
svarande biträde för värden af Stockholms fattiga barn af Allmänna
Barnhuset icke mera lemuades, stadens allmänna fattigvård skulle ega rätt lill nämnda
lion s t itu tio ns- lils kott e ts Memorial IS:o il.
19
öfverskollsmedel, hvatkin Stockholms stads Nämnds underdåniga utlåtande borde öfver
ärendet infordras. — Stockholms Magistrat förklarade sig ej böra utlåta sig i den sålunda
inledda tvisten om rättigheten till öfverskotlsmedlen, men instämde uti Borgerskapets
Äldstes afslyrkande al den nya algiflen, genom hvilken Magistraten ansåg de omyndige
under Stockholms stads domvärjo blifva i afseende på sina inkomster försatta i en vida
sämre belägenhet, än omyndige under andra Domstolars öfverlormynderskap sig befunno.
— Ofverståthållaro-embetet åter, som sökte visa ali Allmänna Barnhuset för vida större
summa, än öfverskotlsmedlen utgjorde, bidroge till stadens fattigvård, tillstyrkte öfverskottsmedlens
fortfarande utgående till Allmänna Barnhuset, samt förordade tillika den
föreslagna nya afgiften, under förmälan alt jemväl de omyndige, hvilka egde lyckan att
hafva förmyndare, sorn kunde bereda sina pupiller en högre ränte-inkomst, billiglvis
horde i sin män bidraga till Förmyndare-kammarens förvaltningskostnad, hvilken hittills
endast betungat de mindre bemedlade omyndiges kapitaler.
Utan att Stads-nämnden blifvit hörd, tillstyrkte Konungens Rådgifvare vid ärendets
föredragning i Stats-Rådet, dels att öfverskottsmedlen skulle fortfarande tillfalla
Barnhuset, dels ett så lydande stadgande: ”Har genom testamente eller annat förord
nande
blifvit stadgadt, att penningar skola genom särskild persons försorg, för visst
”bestämdt ändamål göras fruktbärande, ulan att ingå i Förmyndare-kammarens allmänna
”fond, eller hafva för omyndigs, frånvarande eller okänd arfvinges räkning blifvit allem"nade
lånc- eller säkerhets-handlingar, löpande med annan räntefot än den här ofvan
‘i allmänhet bestämda, då åligger Förmyndare-kammaren att dessa handlingar och me”del
särskildt bokföra, med rätt för vederbörande att njuta den inflytande afkomsten,
”sedan likväl, derest förskrifven ränta ej understiger den ofvan i allmänhet bestämda,
"först ärligen afdragils J procent af kapitalvärdet, eller, der delta icke kan till belop”pet
utrönas, 2 £ procent å afkomsten, såsom ersättning till Förmyndare-kammarens
” förval tnings-om kostnader.”
Hvad som först torde ådraga sig uppmärksamheten i detta stadgande, är den
utsträckning, som Förmyndare-kammarens befattning, enligt ordalydelsen, synes hafva erhållit.
Medel, som blifvit testamenterade eller eljest gilne till visst bestämdt ändamål
och slå under särskild dertill förordnad persons förvaltning, skola behandlas på samma
sätt som omyndigs eller frånvarande eller okänd arfvinges medel, och Förmyndarekammaren
skall äfven af dem uppbära årlig afgift, om det ändamål, hvartill de blifvit
gilna, än är aldrig så främmande för Förmyndare-kammarens befattning i öfrigt. Alla
de i Stockholm genom enskild persons frikostighet tillkomne välgörenhels-inrättningar,
hvilkas penningar skola genom särskild persons försorg göras fruktbärande, skulle sålunda
komma under Förmyndare-kammarens öfverlormynderskap ocb lill densamma erlägga
årlig skatt.
Men mera än denna nyhet och mest af allt hvad uti Instruktionen stadgas, har
den i den anförda paragrafen föreskrifna nya afgiften förekommit Utskottet anmärkningsvärd.
Denna afgift är, — dess belopp må vara stort eller litet, — en verklig
beskattning. Det beror icke på den enskilde att undandraga sig densamma, och den
är ej ersättning för någon ät den betalande erbjuden fördel eller bevisad tjenst. Om
man ock skulle tolka de i stadgandet förekommande orden: ”desse handlingar och medel
bokföra”, på det siitt, att Förmyndare-kammaren derigenom skulle hafva fått sig ålagd
en särskild redovisning och räkenskapsföring öfver de genom förmyndarne utlänte
medlen, så hafva de omyndige af denna nya räkenskapsföring dock intet gagn, emedan
förmyndarne i alla fäll a ro förpliglade att redovisa alla sina myndlingars medel,
oberoende af den bokföring, som åligger Förmyndare-kammaren. Förvarandet och förtecknandet
af lånehandlingarne är ock ett först i denna nya Instruktion ät Förmyndare
-
20
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 41.
kammaren uppdraget bestyr, snm för de omyndige icke är af oundgängligt behof påkalladt,
och för hvars remuneration ingen ny afgift varit behöflig. Linder det förvillande
skenet af betalning för elt förvaltningsbestyr tillstyrktes en verklig beskattning.
Denna rådgifvare-åtgärds betänkliga och grundlagsvidriga beskaffenhet låter sig ej bortförklaras
genom de inflytande medlens användande lill äfven det mest nyttiga och välgörande
ändamål.
Utskottet kan ej underlåta att vidare anmärka, ali denna rådgifvare-åtgärd, om
den också icke innebure den nu ådagalagda oforenlighelen med en af Svenska folkets
uräldsta rättigheter, dock äfven ur andra skäl vore förkastlig. Det är nyss visadt huru
opåkallad af de omyndiges fördel den nya afgiften är. En vidare granskning visarock
att den är obillig. Under ärendets handläggning är det förhållande af vederbörande
myndigheter ulredt, att Förmyndare-kammarens öfrige inkomster under en längre följd af
år i allmänhet varit tiilräcklige att betäcka Förmyndare-kammarens omkostnader och
utgifter, så alt Allmänna Barnhuset oftast fått oafkorladt uppbära hela den på Förmyndare-kammarens
lånerörelse uppkomne räntevinsten, hvadan hela den nya pålagan
kommer att lill Barnhuset ingå. Ehuru samhället alltid ansett forsin pligt att vårda
och befrämja de omyndigas fördel, så har dock nu. genom det ifrågavarande stadgandet,
en del omyndige blifvit betungade med en skatt, som icke bereder dem någon motsvarande
fördel, utan alser ett ändamål, hvars ombesörjande hela samhället borde hafva
sig ålagdt. Men ännu i ett annat hänseende är stadgandet obilligt, nämligen demi innan,
alt afgiften skall utgå äfven i den händelse, att de enskilde förmyndarne för de
af dem utlånte medlen icke kunnat erhålla högre ränta än 4J procent. Sådant förhållande
har någon gång inträffat; och dessa omyndiga erhålla då lör sina medel endast
4f procent, under det att de omyndige, hvilkas medel af Förmyndare-kammaren sjelf
förvaltas, åtnjuta 4£ procent. Denna olikhet i afkomst ökas ytterligare deraf, att de
förre omyndige måste till sina förmyndare, som för medlens förvaltning hafva besvär
och ansvar, betala högre arfvode, än de sednare, hvilkas förmyndare för sådant besvär
och ansvar äro frie.
Olämpligheten af ifrågavarande stadgande ökas ytterligare genom de ledsamma
följder, som den nya afgiften skulle kunna medföra. Då den vållar alt förmyndarne
icke kunna, genom all sjelfve bereda utläningstillfällen, förvärfva sina myndlingar lika
stor fördel sorn förr, skola de troligtvis, serdeles i tider af ymnig penningetillgång, då
den allmänna räntefoten sjunker ned mot 4 * procent, sällan underkasta sig det med
utlåningen förenade besväret och ansvaret, och de omyndige oftare än hittills få åtnöjas
med Förmyndare-kammarens låga utdelning. Redan detta är en förlust, ehuru den
ej drabbar mera än en och annan omyndig. Men förlusten kan ock möjligen blifva
gemensam för alla dem, hvilkas medel af Förmyndare-kammaren förvaltas. Tilloppet
till Förmyndare-kammaren af de omyndiges medel, hvilket just vid vinnig kapital-tillgång
och yppad svårighet för penningars produktiva användande skulle ökas, kunde
snart bli I v a så stort, att Förmyndare-kammaren urståndsattes att utlåna de insatta
medlen och derigenom på sin lånerörelse gjorde så stora förluster, att den icke kunde
fortfarande lill de omyndige utdela 4 { procent. Delta olyckliga förhållande skall nu
mera så mycket snarare kunna inträffa, som den nya Instruktionen icke, såsom den
förra, anbefaller att Förmyndare-kammarens, genom Rikets Ständers beslut vid 1755
års Riksdag tillkomna, grundfond alltid skall förblifva orubbad. Denna grundfond är
enligt nya Instruktionen ej blott alsedd alt betrygga säkerheten för uppfyllandet af
Förmyndare-kammarens förbindelser, ulan äfven ”att ersätta sådana förluster vid förvaltningen,
hvilka af vederbörande embels- och tjenstemän icke böra eller icke kunna
godlgörag.” Dessa förluster beläcktes förut af öfverskottsmedlen. Då de hädanefter
Ronstilutions-Utskottets Memorial N.-o 44.
21
skola ersättas af grundfonden, vinner visserligen Allmänna Barnhuset den stora fördelen,
att öfverskottsmedlen oafkortade af dylika förluster komma detsamma till godo;
men grundfonden torde i stället hastigt nog kunna smälta bort.
Alla dessa förhållanden och företrädesvis förhållandet med den utan Rikets Ständers
hörande och samtycke pålagda nja afgiften, har Konstilutions-Utskottet ansett sig
böra för bedömande af det sätt, hvarpå ofvanbemälde Föredragande och öfrige vid
ärendets föredragning -tillstädesvarande Slals-Råd sitt rådgifvarekall fullgjort, till Rikets
Ständers kännedom framlägga.
7.
Angående Kongl. Maj:Is Nådiga Kungörelse den 49 December 1855
och Nådiga Krej' den 29:de i ■samma månad, rörande införtullning
frän Transito-upplag af vissa slag aj väfnader
och beklädnads-persedlar.
Enligt del öfver Finans-ärenden i Stats-Rådet den 19 December 1855 förde protokoll,
fäste dåvarande föredragande Stats-Rådet för dessa ärenden Herr Friherre
Palmstjerna Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet derå, att sedan Kongl. Majit genom
Nådig kungörelse af den 4 December 1854 stadgat, att den i Kongl. Förordningen den
15 Maj 1843 medgifna nederlagsrätt icke för andra slag af väfnader, än segelduk och
tältduk, och ej heller för vissa slags beklädnads-persedlar, finge tillgodonjuta^ i vidsträcktare
mån, än att dessa artiklar kunde till återutförsel pä nederlag uppläggas uti
de i 4 § af nyss åberopade Nådiga Förordning uppräknade släder, afsigten med denna
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom gjorda underdåniga hemställan
vidtagna åtgärd skulle till större delen lörfelas, om sådane varor, som ej finge
på nederlag uppläggas, skulle få från Transito-upplag införtullas; och hemställde Föredraganden
alltså underdånigst, att Kongl. Majit täcktes förordna, att omförmälde slag
af väfnader och beklädnads-persedlar, för hvilka nederlagsrälten sålunda vore inskränkt,
icke heller måtte från Transito-upplag få till qvarblifvande i Riket inlörtullas.
Denna underdåniga hemställan, som af Stats-Rådets öfrige tillstädesvarande ledamöter
biträddes, biel’ af Kongl. Majit i Nåder bifallen och kungörelse i öfverensstämmelse
dermed samma dag utfärdad.
Blott tio dagar derefter, eller den 29:de i samma månad, anmälde samme Före^
dragande i underdånighet inför Kongl. Majit i Stats-Rådet, att han kommit i erfarenhet
deraf, att ”några” partier sådane väfnader m. m., som enligt den nyss utfärdade Kongl,
kungörelsen ej finge från Transito-upplag införtullas, redan för sådant ändamål voro
på dylikt upptag intagne, i förmodan, alt någon inskränkning uti rättigheten alt derifrån
(ä förtulla hvad varor som helst, ej skulle ifrågakomma; och då med den Kongl,
kungörelsen endast varit afsedt alt förhindra kringgåendet af gällande författningar rörande
nederlags-gods, men ej att förorsaka förluster eller svårigheter för trafikerande,
hvilka på loflig väg ämnat införa tillåtne varor, så hemställde Föredraganden underdånigst,
att, till förekommande af ofvannämnde varors re-export och derefter skeende
återinförsel, Kongl. Majit täcktes medgifva, att inlortullning deraf malte från det Transitoupplag,
der de då funnos, ega rum, så vida godsegaren inom viss bestämd tid, hvilken
Föredraganden föreslog till två månader derefter, hos vederbörande Tullkammare det
22
Konstilutions-Utskotlets Memorial N:o 11*
begärde, sami att General-tullstyrelsen mätte erhålla Nådig föreskrift att vederbörande
härom förständiga.
Konstilutions-Utskottel har icke kunnat undgå att emot Föredraganden anmärka
den brist på nödig eftertänksamhet, hvarmed delta ärende blifvit af honom behandladt.
1 den underdåniga skrifvelse af den 23 September 1854 (N:o 136), hvarigenom Rikets
Ständer lill Kongl. Maj:l öfverlemnade förslag lill ny Tulltaxa, utur hvilken förut befintlige
införselförbud i allmänhet voro borttagne, yttrade Rikets Ständer, alt de ansågo
den öfvergångs-ålgärd böra vidtagas, att de förut förbjudna varor, som nu till införsel
skulle lofgifvas, icke måtte få på kredit-upplag uppläggas, och ej heller intagas på nederlag
annorlunda, än till ålerutförsel i de städer, der samma varor, oaktadt införselförbuden,
förut egde dylik nederlagsrätt. I denna skrifvelse nämndes alltså endast
kredit-upplag och nederlag, men det nya slag af upplag, nemligen Tfa n si t-u p p I a g, som
under Riksdagens lopp genom Kongl. Förordningen den 21 Mars 1854 blifvit inrättadt,
omtalades icke. Ej heller Kongl. Kommers-kollegium och Kongl. General-tullstyrelsen,-  som öfver Rikets Ständers nyssnämnde skrifvelse hördes, anmärkte förhållandet med
Transit-upplaget. Denna tystnad oaktadt borde dock icke föredragande Stats-Rådet,
* då han den 4 December 1854 inför Kongl. Maj:t föredrog Ständernas skrifvelse, hafva
förgätit den Förordning om Transit-upplaget, som han sjelf endast några månader förut
bade kontrasignera!. Så skedde likväl. Först efter ett års förlopp, sedan skeppsfarten
för året väl var slutad och blott några dagar återstodo innan införselförbuden skulle
upphöra, synes Föredraganden hafva upptäckt förbiseendet. Han gjorde sig då skyldig
lill en ny, ännu påtagligare brist på uppmärksamhet. Det torde nämligen icke hafva
varit svårt att förutse, att den trafikerande allmänheten, söm icke kunde eller ens egde
rätt att i Kongl, kungörelsen den 4 December 1854 förmoda något misstag, skulle,
under det sjöfarten var öppen, hafva begagnat Transit-upplags-rätten för en myckenhet
till införsel förbjudna varor, för att vid årets slut, då införsel-förbuden upphörde, genast
kunna begagna den medgifna friheten. Men det var först sedan det genom merberörde
Kongl, kungörelse af den 19 December 1855 utfärdade förbudet framkallat högljudda
yttringar af missbelåtenhet, som Föredraganden kom i erfarenhet af detta lätt förutsedda
förhållande. Då förekoms visserligen, genom rådgifvareåtgärden af den 29 December,
all enskild förlust. Men den förlust, som hela samhället lider, då Konungamaktens an
seende
genom vacklande och obetänkta regeringsåtgärder äfventyras, den kunde icke
förekommas.
8.
Angående ersättning åt en Post-lnspektor för förlorad sportelinkomst.
Af Stats-Råds-prolokoIlel öfver Finans-ärenden för den 31 Januari 1856 har Konst
i t u ti o n s- U t's k otte t inhemtat, huruledel en Post-lnspektor i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhållit om ersättning för den minskning i påräknade sportel-inkomster,
sorn vid det honom anförtrodda Postkontor skulle uppkommit i följd af
trenne genom Kongl. Rref den 14 Juli 1855 inrättade nya Post-expeditioner, hvilken
minskning sökanden uppgaf till 2,698 R:dr 42 sk. banko. General-Poststvrelsen, som
öfver ansökningen hördes, anförde, att i de fall, då det berodde af enskilda personers
Konstitutions-UlskoUels Memorial N:o i7.
23
godtfinnande alf bereda en tjensteman åtnjutande af sportler, eller ställa sig så, att
tjensternannen deraf Liefve i mistning, tjenstemannen icke kunde hafva någon ovilkorlig
rätt att städse fä åtnjuta sportlerne oförminskade, utan mäste han lika väl vidkännas
minskning deri, som honom skulle lillgodokotnma uppstående tillökning., Endast
dä Staten till sig toge en förut utgående sporlelinkomst, såsom när lösen för offentliga
handlingar blifvit lagd i stämpladt papper, eller dä rekommendationsafgiflen indrogs till
Postverket, med flere likartade fall, hvaraf dock i förevarande fråga icke något vore
för handen, kunde tjenstemannen hafva skäligt anspråk alt lör sin tjenstetid erhålla ersättning
för hvad Staten från honom sig tillegnat. Hvad särskildt beträffade sökanden,
som icke till Post-styrelsen ingifvit ansökningen om sin nu innehafvande Post-inspektorstjenst,
sä hade General-Posl-styrelsen, vid upprättande af förslaget lill tjensten, i
den underdåniga skrifvelse!) derom fästat uppmärksamhet ä den blifvande minskning i
inkomster, hvartill den redan då å bane varande inrättningen af de 3:ne post-expeditionerna
skulle föranleda, hvadan sökanden icke bordt kunna 0111 ett sådant förhållande
vara okunnig eller okunnighet åberopa. General-Post-styrelsen anförde vidare, att sökandens
företrädare visserligen hade vid ett likarladt fäll undfått ersättning, men sådan
hade sedermera blifvit flere andre Postförvaltare vägrad, och ännu lieie hade derföre
ansett det utan ändamål att om dylik ersättning väcka fråga; skulle nu en motsatt
grundsats antagas, torde likartade anspråk icke uteblifva. Äfven påminte GeneralPost-slyrelsen
att den i sin underdåniga hemställan om de trenne Post-expeditionernas
inrättande yttrat, att sportelersättning ej i annat läll borde ifrågakomma, än så vidt
qvarstående sportler tillsammans med den i stal bestämda lönen vore otillräckliga för
tjänstemännens anständiga bergning; sådant vore ej förhållandet med sökanden; han
hade sjelf sanningsenligt uppgifvit, att de genom Post-expeditionernas inrättande förlorade
lösväskor ej utgjorde halfva antalet af dem, som vid hans innehafvande kontor
förut funnits; när han nu sjelf beräknat de förlorade inkomsterna till nära 2,700 Ridr
banko, kunde hans qvarstående sportler ej vara mindre. Men skulle ock den qvarstående
sportelinkomsten nedsättas till 2,000 R:dr banko, så syntes dock, då dertill lades
hans i stat, utom kontorshyra och expenser, anslagna lön af 000 R:dr R:ko, hans inkomster,
enligt General-Post-slyrelsens förmening, icke vara otillräckliga, enär det ej
kunde vara nödigt att en Post-lnspektors inkomster uppginge till lika mycket eller mer,
än Rikets högste Embetsmäns; dessutom hade sökanden, utan att i Postverkets tjenst
förnöta sina bästa år, då haft tillfälle egna sina krafter åt annan Statens tjenst, som
beredt honom tillfälle till pension. Af alla dessa skäl hemställde General-Post-slyrelsen
i underdånighet alt ansökningen måtte lemnäs utan afseende.
Vid ärendets föredragning i Stals-Rådet fann Föredraganden, dåvarande StatsRådet
Herr Friherre Palms tjern a, sig väl förhindrad alt tillstyrka Nådigt bifall till den
underdåniga ansökningen i sin helhet, enär Kongl. Majit i Dess Nådiga skrifvelse till
Öfver-Post-direklörs-embetet den 21 November 1849 i Nåder förklarat, alt de förändringar
uti extra inkomster, som genom nya Postkontors inrättande kunna vid de
äldre uppkomma, icke finge till anspråk på ersättning för de sednares föreståndare föranleda.
Men Föredraganden ansåg dock billigheten fordra att den underdåniga ansökningen
icke lemnades ulan allt afseende och tillstyrkte underdånigst, att Kongl. Majit måtte
bevilja 600 Ridr banko att till sökanden under hans tjenstetid af Postmedlen utgå.
Såsom skäl härför anförde Föredraganden hufvudsakligen, alt i delta mål det fall vore
för handen, då, enligt General-Post-styrelsens yttrade åsigt, en tjensteman egde rätt att
fordra sportelersättning, nämligen det fäll, alt Staten tagit till sig en del af tjenstemannens
inkomster. Föredraganden åberopade General-Post-styrelsens i dess underdåniga
hemställan om de nya Post-expeditionernas inrättning afgifna yttrande, att i det län,
24
Konstitutions- Utsko Hets Memorial N:o ii.
der dessa Expeditioner oell sökandens Postkontor voro belägna, tid efter annan blifvit
med Postverkets dryga kostnad, ulan någon dess inkomst, inrättade en mängd så kallade
lösposter, med hvilka korrespondenterne kunde sända bref och paketer 10 till 20
mils väg, utan afgift till Postverket, blott med 1 skillings erläggande lill Postlörvaltaren.
Denna skilling ansåg Föredraganden egentligen vara ett brefporto, som af Postverket
blifvit åt Postförvaltare!] öfverlätet. Nu hade • genom de nya Post-expeditionernas
inrättande detta brefporto för alla bref från dessa expeditioner och till sökandens
kontor, samt tvärtom, blifvit sökanden fråntaget och tillagdt Postverket, samt dervid
förhöjdt lill 4 skillingar banko, hvarigenom Postverkets inkomster blifvit ökade, och billigheten,
man kunde måhända säga rättvisan, fordrade alltså, alt sökanden erbölle någon
ersättning. General-Post-styrelsens bedömande af tillräckligheten af sökandens inkomster
betviflade Föredraganden göra tillfyllest vid pröfningen af en lill 2,698 R:dr 42 sk.
banko, uppgifven minskning i inkomster.
Uti Föredragandens underdåniga hemställan instämde Hans Excellens dåvarande Juslilie-Slats-Ministern
Herr Grefve Sporre, Stats-Råden Herrar Gripenstedt, Grefve Mortier,
Ulner och Grefve Gyldenstolpe; hvaremot Hans Excellens Stats-Ministcrn för
Utrikes Ärendena Herr Friherre Stierneld, dåvarande Stats-Rådet Herr Fåhreeus och
Siats-Rådet Herr Wallensteen, dels på grund af den ofvanberörde föreskriften i Kongl.
Brefvet den 21 November 1849, dels i betraktande af hvad General-Post-styrelsen anfört
och upplyst, ansågo sig icke ega skäl att å ansökningen tillstyrka Nådigt
afseende.
1 likhet med sistnämnde Irenne Herrar Stats-Råd anser Konslitutions-Ulskottet
bifall lill ansökningen icke hafva bort tillstyrkas. Härvid erinrar Utskottet derom, att
dä sporlelersättning den 9 November 1840 i Nåder beviljades sökandens företrädare,
blott en ende af Konungens Rådgifvare, nämligen Föredraganden, i underdånighet tillstyrkte
denna ersättning, samt att Konslitutions-Utskottet vid 1844 och 1845 årens
Riskdag på denna tillstyrkan påkallade Rikets Ständers ogillande uppmärksamhet. Sä
mycket mera anser sig Utskottet nu befogadt att, såsom innebärande en klandervärd
misshushållning med Postverkets medel, hos Rikets Ständer anmäla Föredragandens och
de med honom instämmande Rådgifvaines ofvan omförmälda rådslag, enär numera
Kongl. Brefvet den 21 November 1849 uttryckligen föreskrifver, alt sådan sportelersättning,
som den ifrågavarande, icke skall ega rum, samt sportclförlusten dessutom var
före tjenstens tillsättning tilkännagifven, hvartill ytterligare kommer, att sökanden hvarken
i anseende till otillräcklig aflöning kunde synas vara i behof af löneförhöjning, ej
heller genom långvarigt arbete i Postverkets tjenst hunnit göra sig förtjent att af
Postverkets medel belönas.
9.
/Ingående uraktlålenhel att påkalla åtgärder till bevarande af så
väl liäntegifvares som lläntetagares räll.
Genom Kongl. Majlis Nådiga Kungörelse den 11 Maj 1855, angående sättet
för grundräntors och kronotiondes utgörande, stadgades, att räntor och tionde, såväl de
Kronan behållna, som de till vissa ändamål indelde eller anslagne, skulle af ränlegif
var
-
lxonsliluiions-Utsliottels Memorial N:o ii.
25
v;irno få lösas med penningar efter ett på föreskrifvet sätt bestämdt medelpris, utan
rättighet för räntetagarne att något af dessa anslag lill leverering in natura uppsäga.
Härifrån gjordes det undantag, ”att för dem af dåvarande embets- och tjenstemän,
”hvilka, enligt fullmakter eller konstitutorial, äro i åtnjutande af så beskaffade löner,
”utan alt särskildt förbehåll om förändring blifvit i fullmakten eller konslilulorinlet eller
”annorledes gjordt, förändringen försl med deras afgång från einbelet eller (jonsten
”skulle träda i verkställighet, så vida de icke sjelfve, deröfver hurde, förklarade sig
”önska, att den derforinnan måtte försiggå.” Kungörelsen upplyser icke hvad med "sä
beskaffade löner” borde rätteligen förstås; och då räntor och tionde äro på flerehanda
sätt embets- och tjenstemän på lön indelte, hafva vid kungörelsens tillämpning
svårigheter möll, hvilka icke blifvit på ett tillfredsställande sätt halna.
Af det öfver Ecklesiastik-ärenden i Slats-Rådel den 31 Maj 1856 förda protokoll
har Konslilutions-Utskoltet inhemta!, huruledes Konsistorium i Götheborg, då räntor
och tionde första gången skulle på det nya sättet utgöras, hade hos Kongl. Kammarkollegium
anmält, dels alt då de lärare vid gymnasium i Götheborg, som enligt nämnda
kungörelse voro berättigade att uppbära sitt kronotionde-anslag pä det (örut stadgade
sättet, förklarat sig vilja dermed (örtlära, men Iväniie lärare voro skyldige alt underkasta
sig den påbjudna förändringen, denna förändring för desse sistnämnde tvänne
lärares löneanslag icke kunde verkställas, enär anslaget för lärare-personalen vid Götheborgs
gymnasium skett gemensamt och icke varit fördeladl pä vissa hemman för hvarje
löntagare; — dels att af samma orsak'Kongl. Majlis Nådiga Beslut af den 21 Mais
1851 oin indragning till statsverket af 60 tunnor spanmål af Lektorernas löneanslag
icke kunnat annorlunda verkställas, än att dessa 60 tunnor uppburils i sammanhang
med öfriga stats-anslaget och sedermera till statsverket redovisats; — dels, slutligen,
att af 42 tunnor Bibellrycks-spanmål från Elfsborgs län, sorn varit anvisade åtskilliga
skollärare, 5 tunnor för en sådan lärare, hvilken ingått på förändringen, icke kunde
skiljas frän uppbörden af de öfriga, enär icke heller dessa varit på vissa hemman indelade.
Dessa frågor hade Kongl. Kammar-kollegium underställt Kongl. Maj.ts Nådiga
pröfning samt dervid, bland annat, anfört, att då lolal-beloppet af den kronoliondespanmål,
som ännu vore underkastad uppsägning, vore kändt, Kollegium icke ansåge
hinder för verkställande af den nu stadgade förändringen förefinnas deruti, att kronolionde-spanmåien
icke på särskilda hemman varit indelad, hvadan Kollegium ock i
underdånighet hemställde, huruvida icke Nådig föreskrift borde Konsistorium i Götheborg
meddelas, att för hvarje år låta uträkna det belopp af kronotionde, vederbörande
embets- och tjenstemän vid läroverken vore berättigade att efter uppsägning in natura
åtnjuta, äfvensom proportionen deraf emellan de särskilda län, hvarifrån denna kronotionde
utgår, samt derom meddela uppgift lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sorn
hade att,om del sålunda bestämda, uppsägning underkastade, kronotionde-beloppels anordning
af dertill lämpliga hemman föranstalta.
I sammanhang med detta ärende blef i Stals-Rådet föredraget ett annat af nästan
enahanda beskaffenhet. Stockholms skal-stal, som har sig kronotionde på lönerna
anslagen från Upsala och Stockholms län, hade genom ombud hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i dessa Ian yi kat, att skol-statens medlemmar, på sätt merberörde
Kongl. Kungörelse den 11 Maj 1855 medgåfve, mätte bibehållas vid det förut stadgade
sältet för uppbärande af deri dem anslagne kronotionde. Häröfver yttrade Kongl. Maj:ls
Befallningshafvande i Upsala län, alt, enär några medlemmar af den ifrågavarande
skol-stalen förmodligen erhållit sina tjenster sä nyligen, att de voro underkastade den
stadgade förändringen, och härtill komme att Stockholms skol-slat torde böra räknas
Bih. till Ii. St. Brot. 1856 & 1857. 3 Sami. 7 Haft. 4
26
Konstitutions-Utskotlets Memorial N:o '11.
till ”Allmänna verk”, hvilkas kronotionde skall genast utgå på det nya sättet, helst
ifrågavarande kronotionde icke vore af vissa hemman anslagen tdl viss lärare eller lärarestat,
-— den till Stockholms skol-stat från länet utgående kronotionde borde, såsom
anslagen till ett allmänt verk, nu genast utgöras i enlighet med Nådiga kungörelsen den
11 Maj 1855. Kongl. Majits Befallningshafvande i Stockholms län utlät sig, alt, då
det sjntes tvifvelaktigt, huruvida den till skol-staten från länet utgående s. k. Bibeltrycks-spanmål
kunde hänföras till sådan lionde-spanmål, som åt embels- och tjenstemän
är på lön indeid och af dem disponeras med den rätt merberörde kungörelse
dem tillägger, helst tjenstemännen vid Stockholms Skol-stat icke hvar för sig hafva visst
hemmanstionde sig anslagen och således icke heller ega rättighet att spanmålen af
tiondegifvarne direkt uppbära, sä kunde skol-slatens gjorda yrkande icke bifallas.
Vid dessa ärendens föredragning i Stats-Rådet yttrade föredraganden, Herr Sta IsRå
d o t Anjon, att af de i kungörelsen den 11 Maj 1855 uppräknade kalhegorier af tionde
och räntor, nämligen kronans behållna, åt embets- och tjenstemän pä lön indelta räntor
och tionde, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande
dylika indelningar och anslag, de, såsom ersättning för vissa hemman och lägenheter
åtföljande besvär, anvisade ränte- eller tionde-anslag, de vissa städer tillerkända anslag
af dylik beskaffenhet, det endast vore kathegorien : ål embels- och tjenstemän på lön
indelta räntor och tionde, till hvilken den ifrågavarande spanmålen kunde hänföras;
ty den vöre dels genom lönestal af den 24 December 1652, dels genom i början af
1690-talet gjord anordning af Bibeitrycks-tunnor anslagen till underhåll för läsemästare,
skolemästare och andre prmceptores vid gymnasier och skolor. Den borde således icke
hänföras till kathegorien af de lill allmänna veik och inrättningar tillhörande indelningar
och anslag, då den icke vore gifven att användas för de flerahanda ändamål, för
hvilka tionde lill allmänna verk och inrättningar vöre anslagen, utan endast och allenast
till tjenstemäns aflöning. Då olika förfaringssätt icke vore i den Nådiga kungörelsen
bestämdt, antingen löneanslaget utginge odeladt till en hel korporation eiler efter
fastställd fördelning af tiondeskyldige hemman och lägenheter emellan särskilda tjenslers
innehafvare, så fann Herr Stats-Rådet af kungörelsens ordalag ingen anledning,
alt i underdånighet tillstyrka annat, än att Kongl. Majit täcktes förordna, att ifrågavarande
tionde måtte till de tjenstemän, i hvilkas fullmakter eller konslilutorialer intet
förbehåll vore gjordt och som ej sjelfve på den stadgade förändringen ingått, utgå på
förut vanligt sätt, äfven i de fall, då dess fördelning på särskilda tjenster ej vore gjord.
Dock ansåg Herr Stats-Bådet, att i afseende på Bibellrycks-tunnorna, hvilka syntes vara
gifna såsom augment i löneförmåner, Kongl. Majits beslut borde blifva öfverensstämmande
med hvad Kongl. Majit redan vid ett föregående tillfälle rörande sådant fyllnäds-anslag
i Nåder beslutat. Hvad åter anginge sältet för den ifrågavarande liondens utgörande,
då en del löntagare voro ovilkorligen förplrglade att pä förändringen ingå, och en del
af den till Götheborgs läroverk anslagna tionde, ehuru redan till läroverkets löneregleringsfond
indragen, likväl fortfarande uppburits tillsammans med den lill löntagare anordnade,
så tillstyrkte Herr Siats-Rådet att frågan derom ej borde af Kongl. Majit till
omedelbar pröfning upplagas.
Deremot yttrade Herr Stats-Rådet Gripenstedt, med hvilken de öfrige tillstädesvarande
Siats-Råden, nämligen Hans Excellens, dåvarande Slals-Ministern för Utrikes
Ärendena Herr Friherre Stierneld, dåvarande Stats-Rådet Herr Fåhreeus, Siats-Råden
Herrar Wallensteen, Grefve 1Mörner, Grefve Gyldenstolpe och Almqvist sig förenade,
alt det i den ifrågavarande kungörelsen gjorda undantaget från den meddelade allmänna
föreskriften om räntors och tiondes utgörande efter medelpris endast afsåge att bibehålla
de räntetagare, hvilkas fullmakter eller konstitutorialer voro af äldre datum än
Konstitutions-Utskottets Memorial N:0 i 1.
27
den 13 April 1853 och icke innefattade särskildt förbehåll om förändring, vid den
rätt till uppsägning och liqvid af deras på lön indelta räntor och liondespanruål,
hvaraf de vid denna tid voro i åtnjutande, och att dervid således alltid måste förutsättas,
att den nyssnämnda rätten kunde af ränletagarne, hvar för sig, mot någon viss
räntegifvare ulöfvas; hvadan Herr Stats-Rådet, då den spanmål, hvarom var fråga,
icke hade varit eller vore anslagen till den ena eller andra lärareplatsen att från några
vissa hemman utgå, och det således hvarken funnits någon så beskaffad personlig uppsägningsrätt
å den ena sidan eller motsvarande levererings-skyldighet å den andra, som
i undantaget från författningens allmänna föreskrift vöre afsedd, i underdånighet tillstyrkte
det Nådiga förklarande, alt, oberoende af nyssnämnda undantag, den i den
Nådiga kungörelsen räntegifvare uttryckligen tillerkända rättighet, att elter ett visst
medelpris få lösa den för deras hemman till allmänna verk och inrättningar anslagna
spanmål, utan rättighet för ränletagarne alt något af dessa anslag till leverering in
natura uppsäga, skulle i afseende å dea ifrågavarande lill vissa läroverk anvisade spanmål
ega rum.
Konstitutions-Utskotlet har i dessa motsatta rådslag saknat den noggranna vård
om alla medborgares lika rätt, som bör vara en Regerings första pligt. Den fullmakt
eller det konstitutorial en embetsman å sin tjenst erhåller, är ett kontrakt emellan honom
och slaten. Embelsmannen blir förbunden ali troget och nitiskt sköta den honom
anförtrodda tjenslen, hvaremot staten å sin sida för tjenstens förrättande tillförsäkrar
honom vissa löneförmåner. Om embelsmannen brister i uppfyllande af de af honom
åtagna förbindelserna, blir han underkastad ansvar och straff. Derföre eger han ock
ovilkorlig rätt att fordra, det staten mot honom lika noggrannt uppfyller hvad staten
till honom utläst. Det är afseendet å denna statens ovilkorliga skyldighet, som orsakat
det uti den ifrågavarande författningen gjorda undantaget för dåvarande embetsoch
tjenstemän. Men statens alla tjenare mäste i detta hänseende nödvändigt ega lika
rätt. Om den ene embelsmannen fått sin lön anvisad att utgå af vissa hemmans ränta
och tionde, och han sålunda erhållit rättigheten att genom af honom sjelf verkställd
uppsägning under dyra spanmålstider erhålla en mot de förökade lefnadskostnaderna
svarande tillökning i inkomster, så finnes det icke det ringaste skäl, hvarföre en sådan
tjensteman skulle mera vid åtnjutande af sin rätt bibehållas, än en annan, som äfven
erhållit sin lön bestämd i viss myckenhet ränta eller tionde, med den dervid fästade
lörinänen af uppsägningsräll, ehuru han ej sjelf personligen, utan endast genom ett
för honom och flere medtjenstemän gemensamt ombud kunnat verkställa uppsägningen.
Den skillnad, som emellan dessa båda slag af indelade löner blifvit gjord, — om den
ock skulle vara förenlig med den ofta berörda Kongl, kungörelsens ordalydelse, —
synes likväl icke vara förenlig med billighet och rättvisa.
Å andra sidan bör man likväl icke förbise, att man genom utsträckning af det
i författningen gjorda undantaget verkligen skulle, afvikit från det hufvudändamål, som
Kongl. Majit och Rikets Ständer gemensamt med den vidtagna förändringen uti sättet
för räntors och tiondes utgörande åsyftat, nämligen beredande af lika vilkor för
alla räntegifvare. Men dä vid den speciela tillämpningen af Rikets Ständers beslut
antingen räntetagares rätt måste förnärmas eller ock räntegifvare!; billiga anspråk
pä enahanda lösningsrätt uppoffras, är just i detta egna förhållande förklaringen att
söka och finna för den m e n i 11 gs-skiljaktighet, sorn vid ifrågavarande ärendes afgörande
inför Konungen visade sig ega rum mellan Föredraganden och Siats-Rådets öfrige ledamöter.
Dä emellertid den emellan ränlegifvares lösningsrätt bestående olikheten så
länge och så högt varit såsom en allmän orättvisa öfverklagad, och Rikets Ständer så
bestämdt yrkat denna olikhets snara afskaffande, och för sådant ändamål anslagit be
-
28
Konstitutions-Vists ollofs Memorial N:o it.
tydliga medel, så anser Konslitutions-Utskoltet det afseende å räntegifvares fördel, sorn
vid förevarande ärendens behandling af Herr Stats-Rådet Gripenstedt och de med honom
instämmande Herrar Siats-Råd blifvit i underdånighet tillstyrkt, väl icke förtjena
ett klandrande omdöme, men anser sig Utskottet deremot höra påkalla Rikets Ständers
uppmärksamhet på samtlige de tillstädesvarande Siats-Rådens uraktlåtenhet, att i sammanhang
med detta ärendes afgörande fästa Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet såväl
å angelägenheten att genom en allmän lagförklaring afhjelpa den Kongl, kungörelsens
tvetydighet, som å nödvändigheten att bereda de lidande räntetagarne ersättning lör
deras förlust.
Då olika åsigler om den Kongl, kungörelsens rätta tillämpning blifvit yttrade ej
blott af de underordnade myndigheterna, utan ock inom sjelfva Stals-Rådet; då vidare
en stor mängd löntagare och räntegifvare inom landet voro underkastade enahanda
förhållanden, sorn de uti de förevarande målen befintlige, samt då löntagares och räntegifvares
rätt och förmån voro hvarannan alldeles motsatta; så synes det hafva varit
angeläget, att, sedan Kongl. Maj;t i Nåder hade beslutat erkänna räntegifvarnes rätt
till förändringens lillgodonjulande, åt delta beslut genom utfärdande af en allmän förklaring
hade gifvils allmän giltighet, för att. tillförsäkra alla räntegifvare att åtnjuta
denna räll utan hinder af underordnade myndigheters olika mening, och utan besvär
af långvariga och kostsamma rättegångar; derigenom skulle ock de underordnade myndigheterna
och Kongl. Maj:! sjelf blifvit för framtiden förskonade för alia dylika måls
handläggning och afgörande. Lika nödigt hade det varit att afseende blifvit gjordt å
en del löntagares genom det Nådiga beslutet förorsakade lidande, hvadan Konungens
Rådgifvare synas hafva bordt fästa Kongl. Maj:ls höga uppmärksamhet på angelägenheten
alt genom Nådig proposition tili Rikets Ständer bereda för ändamålet nödiga
anslag af statsmedel.
10.
sing fiende underlåtenhet att påyrka en med föreskriften i U §
Hegel ■ in gs-Formen lif verens stämman de behandling uf eli
minisleriell mfil.
11 § llegerings-Formen föreskrifter, bland annat, att miuisteriela mål, hvarmed,
enligt samma § förstås alla de, som angå Rikets föri ållande lill främmande makter,
skola af Siats-Ministern för Utrikes Ärendena inför Konungen föredragas och anmälas
i närvaro af någon annan Stats-Rädets ledamot, samt till Konungen, sedan Han af dessa
embetsmål! inhemtat lill protokoll anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige, skall i
deras närvaro fatta besluten.
Af ett öfver ministeriel föredragning inför Hans Majit Konungen den 14 December
1853 hållet protokoll har Konstitulions-Ulskollel inhemtat, hurusom dåvarande StalsMi
nis tern för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Herr Friherre Stierneld pä Kongl. Majlis
befallning, i närvaro af Justitie-Slats-Ministern, uppläst åtskilliga vexlade noter rörande
den underhandling, hvilken med Kongl. Danska Hofvet varit inledd till beredande af
likstämmighet uti åsigler emellan de båda Regeringarne i afseende å den politiska ställning
de, för händelsen af ett sjökrigs utbrott, borde antaga. Dessa handlingar, som
äro protokollet bilagde, utvisa att nyssnämnde föredragande för Utrikes Ärendena redan
Konslitutions-Utskottets Memorial N.-o 44.
29
i Juli månad samina år aflålit skrivelser till Svenska Beskickningen i Köpenhamn dels
med underrättelse, att Kongl. Majit ansett sig böra taga i öfvervägande, hvilka åtgärder,
som för det närmare bestämmandet af den strängt neutrala ställning Kongl. Majit
beslutat sig bibehålla, kunde vara erforderliga, dels med befallning att härom göra
meddelande lill Danska Regeringen, förskaffa visshet om dess tänkesätt samt söka bereda
likstämmighet i åsigter. Samma handlingar utvisa vidare, att under den följande
tiden underhandlingarne härom genom Föredraganden med Danska Hofvet fortsattes, att
Svenska Beskickuingarne vid flere Idof lingö befallning att, i händelse de af vederbörande
tillfrågades, tillkännagifva den ställning deras Konung, i händelse af ett sjökrig,
ämnade inlaga, samt alt till och med ordalydelsen af neutralitets-förklaringen var med
Danska Hofvet öfverenskommen, innan frågan om denna förklaring vid ministeriel föredragning
första gången förekom. Det var vid denna föredragning egentligen icke mera
fråga, huruvida Sverige- och Norrige skulle intaga en neutral ställning, utan huruvida den
redan beslutade neutraliteten nu borde offentligen deklareras. Oaktadt Föredraganden
alltså ganska väl kände alt Kongl. Majit hade fattat beslut i den kanske vigtigaste af
de frågor rörande Rikets förhållande till främmande makter, som på sednare tider förevarit,
har dock Föredraganden underlåtit påyrka sådan ärendets behandling, som 11 §
Regerings-Formen föreskrifver; hvilket förhållande Konstitutions-Utskollet ansell sig
höra hos Rikets Ständer vördsamt anmäla.
11.
Med anledning aj löneförhöjning ål Svensh-Nnrrsha Konsulen i Archangel.
Vid tvänne föregående Riksdagar hafva dåvarande Konstitulions-Utskotl ansett
sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å Konungens Rådgilvares förfarande i
afseende på Sveriges och Norriges internalionela förhållanden, i det Utskotten mot Rådgifvarne
anmärkt dels deras underlåtenhet alt tillstyrka ”ett skyndsamt företagande af
en till alla af unionsförhållandet föranledda frågor sträckt reglering”, dels ”tillstyrkanden
och åtgärder, som icke stödI sig på den fasta grund af billighet och ömsesidig fördel,
som rättvist varit, och lili hvilka en något för stor undfallenhet visat sig för anspråk,
som icke deraf varit förtjenta ”
1 förra hänseendet hafva under de sistförflutna åren förberedande åtgärder till
afhjelpaude af de öfverklagade brislerne blifvit vidtagne. I sednare hänseendet har
Konstitutions-Utskottet vid granskningen af Stats-Rådets protokoll trott sig böra anmärka
ett rådslag, sorn synes utvisa, att Konungens Rådgifvare icke hafva gjort tillbörligt
afseende på befintlig olikhet mellan Sveriges och Norriges fördel, ulan för den sed
nare
åsidosatt den förra. Utskottet har till anmärkningen mindre blifvit löranledt af
något afseende å den uti detta ärende af Rådgifvarne tillstyrkta statsutgiften, än af de
följder, hvilka en alltför långt utsträckt eftergifvenbet å Sveriges sida möjligen
skulle kunna medföra. Utskottet anser det nämligen icke osannolikt, att Norriges Regering
och Embelsmyndigheter, nitiske och omhugsamme om sitt lands fördelar, skola
anse sig af sin pligt manade, att, så länge intet hinder möter, utsträcka Norriges anspråk,
hvilka småningom skulle kunna antaga en för Sverige verkligen besvärande vidd
och betydenhet, och tillika genom inflytande på tänkesättet i Sverige störande inverka
på det goda förhållandet mellan Brödrarikena. För sådant ändamål får Utskottet för
30
Honstilutions-Utskottels Memorial N:o 'Ii.
Rikets Ständer framlägga förhållandet med en af Svensk-Norrska Konsulen i Archangel
i underdånighet begärd och i Nåder till en del bifallen löneförhöjning.
Sedan till det genom Konsulen A. Roussatiers frånfälle ledigblifna Svensk-Norrska
Konsulatet i Archangel blott en sökande, nämligen den aflidnes son, som under
ledigheten var förordnad att befallningen förestå, sig anmält, så hemställde Kongl.
Kommers-kollegium uti underdånig skrifvelse af den 18 November 1851, att, enär de
förenade Rikenas handels- och sjöfarts-lörbindelser med Archangel blott i ringa mån
underhölles genom Svenska och Norrska fartyg, men dock en icke obetydlig varuomsättning
mellan åtskilliga Norrska hamnar och Archangel med flere hamnar vid Hvita
Hafvet genom Ryska fartyg ombesörjdes, traktamente eller anslag till kontorshyra och
skrifvarehjelp i någon af de genom Kongl. Rrefvet den 25 Maj 1850 bestämda klasser
måtte åt den blifvande Konsulen bestås, och, i sådant fall, befattningen ånyo anslås
ledig. Norrska Regeringens Departement för del inre instämde häruti och yttrade att
i anseende till de särskilda förhållanden, som med handelsförbindelserna med Archangel
egde rum, Konsulen derstädes borde erhålla ett tillräckligt löneanslag för att uteslutande
kunna egna sig åt befattningen, hvilket löneanslag Departementet föreslog till 1,000 R:dr
Hamh. R:ko i traktamente och 500 R:dr s. m. till kontorshyra och skrifvarehjelp. Kongl.
Majit förordnade med anledning häraf den 17 December 1851, att den blifvande Konsulcn
skulle erhålla 1,000 R:dr Hamb. B:ko i årligt traktamente alt af Handels- och
Sjöfarts-fonden utgå, samt att ny ansökningstid till befattningen skulle kungöras.
Konsulatet i Archangel tillhörde före detta Nådiga beslut det slag af Konsulsbefaltningar,
med hvilka icke andra inkomster äro förenade, än läst-afgift af de platsen
besökande Svenska och Norrska fartyg, samt expeditionslösen för särskilda embetsåtgärder.
Delta slags konsulat-beställningar uppdragas vanligen åt handlande och aflärsmän
på platsen, som sköta konsulatet såsom .bisyssla, dervid mera fästande afseende
på det genom befattningen beredda tillfallet lill handelsförbindelser, än på
löneinkomsterna. Det ifrågavarande konsulatet öfverflyttades nu till det andra slaget
af dylika beställningar, nämligen sådana, som, enligt ofvannämnde bref af den 25 Maj
1850, försedda med årligt traktamente, icke få mnehafvas af annan än Svensk eller
Norrsk man, som icke har handels-etablissement på platsen, utan uteslutande egnar sig
åt tjensten. Dessa konsulers aflöning utgår från Sveriges och Norriges gemensamma
Handels- och Sjöfartsfond, hvilken sålunda bildas, all Norrige lemnar eli visst årligt
bidrag, som för hvarje budget-termin af Norriges Slorthing bestämmes, men allt hvad
i öfrigt för hvarje år behöfves, tillskjutes af Svenska Handels- och Sjöfarts-londen.
Genom detta sätt för de gemensamma utgifternas bestridande har det inträffat, att Norrige
blifvit långt miijdre betungadt af konsulats-aflöningarne, än Sverige. Genom ett
beslut, hvarvid den från Norriges sida kanske oftare än från Sveriges åberopade jemnlikheten
mellan Rikena icke synes tillräckligt afsedd, nedsatte det Norrska Storthinget
1833 Norriges bidrag från 25,000 specier till 15,000, vid hvilken summa Norrska Storthinget
sedan låtit det förblifva, oaktadt den betydliga ti11vext, som den Norrska handeln
och sjöfarten sedan denna tid erhållit. Enligt den utredning, hvilken Rikets Ständers
Revisorer samt Kommitterade förordnande af Svenska och Norrska konsuls-väsendet
lemnat, hafva Sveriges och Norriges gemensamma Handels- och Sjölärts-fonds utgifter
under sednare tider uppstigit lill så högt belopp, alt Norriges bidrag af 15,000
specier knappast utgjort 28 procent deraf, under det Sverige fått betala de bristande
72 procenten. Under samma tid har dock Norrska sjöfarten, beräknad efter de till
konsulerne ingående lästafgifterne, förhållit sig till den Svenska, som 67 lill 33. Hvarje
tillökning i utgifterna för konsulat-väsendet drabbar alltså Sverige allena; och det
Konslitulions-Utshottels Memorial N:o ii.
31
var alltså Sverige allena, som kom att vidkännas den för Norrska handelns gagn äskade
adöningen ål Konsolen i Archangel.
Vid den, på sätt njss är lörmäldt, anbefallda nya ansökningen till nämnda tjenst
anmälde sig fyra sökande, hvaraf vill synas att den då bestämda adöningen icke ansågs
för ringa. Kongl. Maj:t utnämnde den 22 April 1853 till befattningen Svenske
och Norrske Konsulen i Nantes //. A. Bruenneck. Denne aded redan den 4 September
samma år. Dä befattningen, med samma lönevilkor, efter honom åter anslogs ledig,
anmälde sig bos Kongl. Kommers-kollegium ej mindre än sex sökande, och dessutom
hos Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena den sjunde, nämligen Kapitenlöjtnanten
i Kongl. Norrska Flottan B. S. Fleischer, hvilken af Norrska Regeringen
ifrigt förordades. Denna Regering anförde, bland annat, alt Fleischer, som 25 år tjena!
i Norrska Flottan, äfven i fyra års lid tjenslgjort inom Kejserliga Ryska Flottan och
dervid förvärfvat sig en kännedom af Ryska språket och kunskap om Ryska förhållanden,
som för den ifrågavarande befattningen vore af synnerlig vigt; att han, framför
de deste af öfriga sökande egde en förtrolig bekantskap med Norriges förbindelser med
Archangel, hvilka voro af en egendomlig natur och jemn förde med Sveriges, af
långt öfvervägande vigt. Jemlikt Svenska och Norrska Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan hiel' Fleischer ock af Kongl. Maj:t, den 30 Juni 1854, förordnad till den
sökta befattningen.
Någon lid derefter anhöll Konsulen Fleischer i underdånighet, all hans traktamente
mätte förhöjas till 3,000 R:dr Hani b. B:ko och till detta belopp utgå från den 1 September
1854, då han tiilträdt befattningen, samt alt dessutom ett lämpligt bidrag tili
kontorshyra och skrifvarhjelp mätte honom tillerkännas. Såsom stöd för denna sin
anhållan anförde Konsulen, alt han tiilträdt sin befattning under förutsättning af den
fastställda aflöningens tillräcklighet, men att denna förutsättning sedermera visat sig vara
oriktig, dels i anseende till jle i Archangel dyra lefnadskoslnaderna, dels i anseende
lill åtskilliga med konsulatet förenade utgifter. Kommers-kollegium yttrade öfver ansökningen,
att Kollegium, i anseende till det ringa antal Svenska och Norrska fartyg,
som besökte Archangel, fortfarande vore af den åsigt, att en aflönad Konsulattjensteman
der icke vore för Sverige behöflig; men alt Kollegium, enär en icke obetydlig
handel under de föregående åren bedrilvits mellan Archangel och Norriges nordligaste
hamnar, och denna omständighet 1853 ansetts påkalla tillsättande af en aflönad Konsul,
icke ansåge sig kunna bedöma, huruvida de Norrska interessena ovilkorligen erfordrade
en såsom tjensteman aflönad Konsul med det af sökanden begärda jemförelsevis
höga arfvode, eller huruvida icke, till följd af den nu ådagalagda otillräckligheten af
det för konsulatet anslagna lönebeloppet, befattningen borde framdeles, likasom före
1853 och, pä sätt förhållandet med andra nationers konsulater i Archangel vore, anförtros
ät någon af derstädes bosatte handlande, hvilka, enligt hvad Konsul Fleischer
förmält, kunna ulan särskild vedergällning åtaga sig dylika uppdrag, i anseende till de
dermed förenade lättnader i deras kominerciela förhållanden. — Norrska Regeringen
förklarade, alt, på grund af den stora viglen för Norrige af Norrska Finnmarkens handelsförbindelser
med Archangel, äfvensom synnerligen pä grund af denna handels egendomliga
natur, det vore, äfven under vanliga omständigheter, af särdeles stort interesse
för Norrige att de förenade Rikenas Konsul i Archangel vore en man, som egde förtrolig
bekantskap med dessa handelsförhållanden, samt tillräcklig skicklighet och kraft, att
dem befrämja, men alt detta vore för det närvarande ändå nödvändigare till följd af
det inträffade kriget. Och då Konsul Fleischer ådagalagt sin duglighet för befattningen
och redan visat de nordliga distrikten af Norrige väsentliga tjenster, så ansåge
Norrska Regeringen sig, särdeles under närvarande förhållanden, böra djupt beklaga
32
Konsiitutions-Utskottels Memorial N:o il.
om otillräckligheten i löneförmånerne skulle nödga bemälle Konsul att afträda från sin
post, hvadan Norrska Regeringen hemställde, att han malte erhålla en årlig förhöjning
i traktamente af 1,000 R:dr Ilamh. B:ko och elt bidrag till konlorshvra af 500 R:dr
samma mynt, att utgå från den 1 September 1854.
Enligt det öfver blandade utrikes oell civile ärenden i sammansatt Svenskt och
Norrskt Stats-Räd den 12 Januari 1856 förda protokoll, då ifrågavarande ärende i underdånighet
af dåvarande Slals-Minislern för Utrikes Ärendena Hans Excellens Herr Friherre
Stierneld gemensamt med dåvarande Stats-Rådet och Chefen för Civil-departementet
Herr Fåhraus föredrogs, anförde den förre, att han ansåg sig böra instämma
i hvad al Kommers-kollegium blifvit ytlradt rörande o be h ö Ilig h e t e n för Sveriges
handel ali såsom Konsul i Archangel bibehålla en tjensteman med ett högt traktamente,
äfvensom alt dess intressen, såsom tillförene egt rum, lika omsorgsfullt kunde
vårdas af en på stället bosatt handlande; men all, då Kongl. Norrska Regeringen tydligen
visat nyttan för Norriges ha n d els-i n t ressen att, under nuvarande
förhållanden uti Archangel, ega en Konsul af så obestridlig skicklighet, som Kaptenlöjtnant
Fleischer ådagalagt, och med billigt afseende på de i nämnde stad så högt
stegrade lefnadskostnaderna, så ansåge sig Herr Slals-Minislern böra i underdånighet föreslå,
att Konsul Fleischers traktamente skulle förhöjas till 2,000 R:dr Hamb. B:ko, dock utan
den retroaktiva beiäkning, som af honom blifvit begärd. — Häruti inslämde de öfrige
tillslädesvarande ledamöterne af Svenska ^Stats-Rådet, nämligen Hans Excellens dåvarande
Justitie-Stats-Minislern Herr Grefve Sparre, dåvarande Stals-Råden, Herrar Friherre
Palmstjerna och Fåhraus, Stals-Råden Herrar Wallensteen, Gripenstedt, Grefve
Mörner, Ulner, Grefve Gyldenstolpe och Anjou. — Sedan Norrska Slals-Rådels närvarande
ledamöter på det kraftigaste förordat Norrska Regeringens förslag, blef detsamma
i Nåder bifallet, dock med den inskränkning, ali förhöjningen i löneanslagen
skulle utgå först från den 1 Januari 1855.
Då Svenska Stats-Rådet uttryckligen inedgilvit, all ifrågavarande löneförhöjning
ensamt af Norriges intressen påkallades, men, enligt hvad här ofvan är visadt, ensamt
komme alt drabba Sverige, så bar detta rådslag, såsom ulvisande det säll, hvarpå Sveriges
och Norriges gemensamma angelägenheter af Svenska Stats-Rådet stundom blifvit
behandlade, bordt af Konstilutions-Utskottet till Rikets Ständers kännedom lramläggas.
Sedan Konstitulions-Utskottet sålunda redogjort för granskningen af Stats-Rådets
protokoll och de anmärkningar, hvartill denna granskning föranledt, lär Utskottet vidare
äfven redogöra för sina beslut rörande de anmärknings-anledningar, hvilka hittills under
Riksdagens lopp blifvit mot Konungens Rådgifvare inom Stånden väckta och till Utskottets
behandling öfverlemnade. Öfver en af dessa anmärkningsfrågor, nämligen den
af ledamoten i Vällofl. Borgare-ståndet, Herr P. II. Hesselgren väckta, har Utskottet
här ofvan, under N:o 5, afgifvit sitt yttrande, till hvilket Utskott hänvisar. De öfriga
äro följande:
A. AJ Herr C. F. Ridderstad emot Honungens Rådgifvare i frågor
rörande Rikets förhållande litt främmande stater.
Denna anmärkning, som blifvit väckt hos Ridderskapet och Adeln, innehålles
uti ett till Konstitutions-Ulskottet ankommet memorial, deruti Herr Ridderstad under
en
Konshtulions-UIskotlcls Memorial N:o ■//.
33
en omständlig utveckling af Rikets ställning lill åtskilliga främmande stater och den politik,
som i följd deraf bordt iakttagas, sökt ådagalägga, dels alt dea af de förenade
Rikenas Konung den 14 December 1853 efter samråd med Konungen af Danmark utfärdade
neutralilels-förklaring ej varit af omständigheterna påkallad eller med de förenade
Rikenas) anseende och fördelar öfverensstämmande, dels att den af Konungen
den 21 November 1855 med Fransmännens Kejsare och Drottningen af Stora Rritannien
och Irland alsiulade Traktat inneburit en kränkning af neulralitets-förklaringen och
ett frånträdande af den derigenom angifne politik, saint lill följd deraf antingen och
derest Kabinettet i Stockholm tagit initiativet till detta fördrag, utmärkte neutralitetspolitikens
olämplighet, eller ock, i motsatt fall, åtminstone vore för nationen sårande,
såsom påtagligen från de Vestra Stormakternas sida föranledd af misstroende tili uppriktigheten
och pålitligheten af nyssnäthnda politik. På dessa jemte liera antydde grunder
har Herr Ridderstad, på sätt han i omförmälde memorial slutligen yttrat, funnit
■sig uppmanad att begagna sig af sin i Riksdags-ordningens 29 § 2 mom. tillförsäkrade
konslilutionela rättighet alt genom Höglofl. Konstitutions-Utskottet söka framkalla en
noggrann pröfning och undersökning huruvida dåvarande Stats-Minislern för Utrikes
Ärendena, i första rummet, och derjemte det eller de Stats-Råd, som enligt 11 § Regerings-Formen
med rådgifvare-ansvar och pligt öfvervarit anmälandet och föredragningen
inför Kongl. Maj:t af ifrågavarande ärenden, sin skyldighet iakttagit att som sig
bordt vårda sig om Rikets ära, nationens sjelfständighet och sannskyldiga intressen;
anhållande anmärkaren att, derest Konstitutions-Utskottet skulle finna att de angifne
Rådgifvarne, eller någon af dem, deras nyssnämnda skyldighet icke fullgjort, sladganderne
i 106 el|er 107 § Regerings-Formen måtte mot den eller de felande tillämpas.
Dä Konstitutions-Utskottet af de handlingar, som för detsamma blifvit framlagde
och hvilka, bland annat, innefatta den skriftvexling, sorn i afseende å omförmälda neutralilels-förklaring
och traktat emellan Kabinetten egt rum, funnit de antaganden och
förutsättningar, hvarå anmärkaren hufvudsakligen byggt, vederläggas genom sjelfva
framställningen af händelserna, sådane de timål, har Utskottet ansett en dylik framställning
destoheldre böra lemnäs, som derigenom många irriga, ehuru allmänt spridda,
föreställningar borde kunna rättas. En hvar af de tvänne statshandling.-^, hvarom nu
är fråga, påkallar dervid sin serskilda relation. Utan något inre samband med hvarandra,
kunna de likväl begge sägas hafva härflulit från de förvecklingar emellan Ryssland
och Turkiet, som, efter det Kejsaren af Ryssland i början af Juli 1853 låtit besätta
Furstendömena Moldau och Wallachiet, föranledde först Sultanen ali i Oktober
samma år förklara Ryssland krig samt sedermera, efter fruktlösa underhandlingar,
Fransmännens Kejsare, Drottningen af Stora Bfitannien och Irland äfvensom slutligen
jemväl Konungen af Sardinien, att såsom Sultanens bundslörvandter uppträda mot Ryssland
i en kamp, hvars angifna hufvudsyfte ursprungligen inskränkte sig lill nämnde
Furstendömens utrymmande och stridigheternas återförande pä rent diplomatisk grund.
Sedan Kejsaren af Ryssland, i enlighet med sin genom manifestet den 26 Juni
1853 kungjorde afsigt ali besätta förenämnde Furstendöme!], låtit sina trupper den1 3
nästpa följd o Juli öfverskrida gränsen, framträdde möjligheten af hvad, sorn sedermera
inträffade, eller en brytning emellan Vestra Europas förnämsta sjömakter och Ryssland,
så påfallande, att de Skandinaviska Rikenas Konungar nästan samtidigt uppfattade tanken
att rådgöra med hvarandra om den ställning, som, i händelse af ett krig emellan
sjömakterne, borde af Skandinaviska folken intagas.
Genom dépéche den 15 Juli 1853 från dåvarande Slats-Minislern för Utrikes Ärendena
Hans Excellens Herr Friherre Stierneld till Kongl. Maj:ts Chargé d’Äffaires i KöpenBlh.
till R. St. Prot. 185G & 1857. 3 Sami. 7 H'äft. 5
34
Konstitutions-U(skottets Memorial N:o ■l'!.
hamn, underrättades den sednare att, derest den i anledning af Orientaliska förvecklingarne
uppkomna spänning emellan Europas Ostra oell Vestra stormakter skulle leda till en brytning
emellan dessa maktor, Kongl. Maj:l beslutat bibehålla en strängt neutral ställning, men vid öfvervägande
af de åtgärder, sorn för det närmare bestämmandet deraf kunde vara att vidtaga,
ansett del vara af största vigt att förskaffa sig visshet om Danska Regeringens tänkesätt
i denna fråga och att söka vinna dess samverkan för vidtagande af samtidiga oell
likartade åtgärder; ecb #kulle i detta ändamål Konungens af Danmark Minister för- Utrikes
Ärendena i förtroende meddelas ett vid dépéchen fogadl memorandum, innehållande
en närmare utveckling af Hans Maj:ts tänkesätt i förevarande ämne. Uti detta memorandum
framställdes beskaffenheten af de emellan stormakterna uppkomne förvecklingarne;
— öfverensstämmelsen emellan Skandinaviska Rikenas ställning, i läll dessa stridigheter
öfvérgingo lill fiendlligheter; — Kongl. Maj:ls afsigt att, derest hoppet om enjfredlig
biläggning aflägsnade sig, låta tillställa vederbörande makter en neulralilets-förklaring
under uttryckt önskan alt densamma matte erkännas; — lämpligheten och lördelarne
deraf att, i händelse Hans Maj:ts Höge Vän och Granne, Konungen at Damnark hyste
samma afsigt, båda Konungarnes särskilda förklaringar erhölle en i möjligaste måtto
lika lydelse, i anseende hvartill öfverenskommelse borde träffas om det begrepp, som
vitl neutraliteten lastades. Tillika angåfvos de grundsatser, hvilka Hans Majit ansåg
böra i neutralitets-förklaringen till erkännande upptagas, nämligen: afbållande, så länge
fiendtlighelerne varade, från allt, vare sig omedelbart eller medelbart, deltagande deri
till förmån för den ena af de stridande maklerne och till skada för den andra; —
tillåtelse för båda sidornas krigs- och handelsfartyg att inlöpa i de förenade Rikenas
hamnar under iakttagande af brukliga inskränkningar i antalet af de förra uti krigshamnar,
äfvensom lör hvad beträffade de sundhetsåtgärder, som omständigheterna kunde
hafva gjort eller komme att göra nödvändige; — rättighet att sälja till de krigförande
makterna alla de varor och gods, hvaraf de kunde vara i behof, med undantag af sådane,
som hemföllo under benämningen krigskontraband; —fortfarande åtnjutande för de
förenade Rikenas fartyg och deras laster af fullkomligt skydd i dessa Rikens handelsförhållanden
med de krigförande länderne, dock med skyldigt afseende å allmänt stadgade
och erkända bestämmelser vid de särskilda lallen af förklarade och i verkligheten
lillvägabragte blokader; samt rättighet och skyldighet att från de förenade Rikenas
hamnar utestänga införandet af uppbringade fartyg i annat än bestyrkt läll af sjönöd,
— deras dömande såsom lörbrutne eller deras försäljning. Slutligen lillkännagafs Hans
Maj:ts önskan alt erhålla ett bestämdt svar å följande frågor, nämligen: l:o huruvida
de allmänna satser, som blifvit framställde såsom börande ligga lill grund för de
förenade Rikenas ifrågasatte neutralitet, vuono Danska Regeringens bilall i hvad beträffade
sjelfva systemets grundval, och huruvida bémälde Regering likaledes vore sinnad
att för det ifrågasatte fallet antaga en neutralitet, stödjande sig på samma grundsatser;
2:o om Danska Regeringen, med antagande af nämnde grundsatser, hade några
anmärkningar alt framställa i formen eller detaljerne, för hvilken händelse Kongl. Maj:l
gerna rättade sig derefter, så framt de icke angrepo systemets grund eller voro oförenliga
nied de förenade Rikenas inre förhållanden; 3:o om, under antagande af ett
jakande svar pä den första frågan, Danska Regeringen skulle vara med Kongl. Majit
ense derom, alt de meddelanden, hvilka uti ett visst förutsatt fall skulle till vederbörande
Hof allåtas, blefve likstämmigt affattude och samtidigt gjorda genom de båda Monarkernes
representanter.
Redan samma dag dessa skrifvelse!- afgingo, infann sig Kongl. Danska Sändebudet
härstädes hos Stals-Ministern för Utrikes Ärendena för att fullgöra ett genom
dépeche af den 10 Juli erhållet uppdrag i enahanda syftning och lemna ett medde
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
35
lande, hvilket i hufvudsaken instämde med det som, enligt Slafs-Minislerns föreskrift,
skulle Danska Kabinettet gifvas.
Sedan derefter uti ytterligare dépéche af den 19 Juli till Kongl. Majis Chargé
d’Affaires i Köpenhamn skiljaktigheterna mellan de från de särskilda Kabinetten utgångne
förslagen framhållits och skärskådats, samt Danska Kabinettet uttalat sitt bifall till de
gjorda framslällningarne, blefvo efter öfverenskommelse underhandliugarne någon tid
hvilande under afvaktan af utgången af den i Wien öppnade konferensens bemödande
att på fredlig väg bilägga stormakternes stridigheter. — Dä likväl utsiglerna tillen fredlig
lösning af dessa stridigheter än mera förmörkades efter Sultanens i Oktober månad mot
Ryssland utfärdade krigsförklaring, lät Konungen dels den 26 Oktober J853 genom
cirkulär-bref, underfecknadt af Hans Excellens Herr Grefve Sparre, bemyndiga Sina
Sändebud i Berlin, London, Paris, Petersburg och Wien att muntligen meddela vederbörande
Ministrar derstädes Kongl. Majis afsigt att i del beklagansvärda fall att ett
fredsbrott föranleddes af de mellan sjömakterne uppkomna stridigheter, hvilka icke omedelbart
berörde de förenade Rikenas intressen, iakttaga den strängaste neutralitet i afseende
å de krigförande makterna; hänvisande cirkuläret i fråga om grunderna för neutraliteten
till den offentliga förklaring deraf, som framdeles kunde varda afgifven; dels
ock den 28 i samma månad genom dépéche från Hans Excellens Herr Grefve Sparre
till Svenska och Norrska Ministern i Köpenhamn återupptaga de hvilande underhandlingarne
med Konungen af Danmark angående samtidigt utfärdande af en likstämmig
neutralitets-förklaring. I delta afseende öfversändes förslag till en note, som, innehållande
en på förut diskuterade grunder uppställd neutralitets-förklaring, skulle vara ämnad
att af Hans Majis beskickningar öfverlemnas lill de Hof, vid hvilka de voro accrediterade.
Detta förslag anbefalldes Ministern att officielt meddela Konungens af Danmark
Minislére, med förfrågan huruvida denna Regering funné sig befogad alt till sina
missions-chefer aflåta instruktioner i samma syftning och hvilande på enahanda grunder.
Med förständigande derjemte, att det vore Kongl. Majis önskan att i neutralilets-förklaringen
mätte inryckas ännu en punkt, innefattande tillkännagifvande alt kapare-bref
ej skulle erkännas, lemnades Ministern föreskrift att med Danska Ministéren
samråda såväl om nyssnämnde tillägg och den föreslagna notens lydelse i öfrigt, som
ock om tiden och sättet lör neutralitets-förklaringens offentliggörande, så att den närmaste
öfverensstämmelse i begge regeringarnes förfarande härutinnan komme alt ega
rum. Slutligen antyddes derpå att giltiga skäl talade emot eli uppskof, hvilket beredde
tillfälle till förfrågningar, samt, sedan sakerne längre framskridit, gjorde tillkännagifvandet
af hvad de begge Regeringarne ansågo förenligast med deras gemensamma intressen
mera ömtåligt.
Med dépéche af den 18 November från Kongl. Majis Minister i Köpenhamn
ingick Danska Regeringens svar i en note af den 16 i samma månad. Med undantag
af den ifrågasatte bestämmelsen rörande kapare, hvilken bestämmelse ansågs påkalla
någon modifikation, antog bemälde Regering för sin del med obetydliga förändringar
det förslag tili note som blifvit densamma förelagd t; och lillkännagafs att Danska Regeringen
instämde i den å Svensk-Norrska Regeringens vägnar uttalade mening att neuIralilets-lörkleringen
borde samtidigt afgifvas til! de Hof inom Europa, med hvilka de
båda Regeringarne linderhöllo diplomatiska förbindelser, äfvensom tili Nord-Amerikanska
Förenta Staternas Regering. För sådant ändamål skulle Instruktioner (ill Konungens af
Danmark diplomatiska ombud vara färdiga alt afgå i samma stund underrättelse blifvit
meddelad alt Kabinettet i Stockholm afsändt sine motsvarande föreskrifter eller vore
färdigt att dem afsända.
36
Konstitutions-VIskallets MemoriaI N:o -/■/.
Under fortgången af de sålunda återupptagne underhandlingarne med Kabinettet
i Köpenhamn inberättades af Kongl. Maj:ts Beskickningar i Berlin, London, Paris, Petersburg
och Wien alt derstädes till följd af Cirkulär-brefvet den 26 Oktober gjorde
meddelanden om den politik, Hans Maj:t hade för afsigt att följa, blifvit med bifall
emottagne. Dermed instämmande förklarandet! innefattades jemväl uti särskilda af
Hofven i Paris, Petersburg och Wien genom deras härvarande Sändebud meddelade
skrifvelse!'. Innehållet af den från Ryska Kabinettet ulgångne skrifvelsen var i
sä måtto anmärkningsvärd!, som samma Kabinett ansåg sig böra fästa Kabinettets i
Stockholm uppmärksamhet på möjligheten afen i Svarta Hafvet eller Östersjön afsjömakterne
företagen demonstration, som al dessa makter borde anses jemngod med en
utmaning, samt att Kejsaren vore på förhand öfvertygad, att, om denna möjlighet förverkligades,
Konungen af Sverige och Norrige, trogen det stränga neutralitets-syslem
han omfattat, icke skulle tveka att då stänga de förenade Rikenas hamnar för krigsfartyg,
tillhörande Rysslands fiender.
Denna framställning från Ryska Kabinettet anbefalldes Svenska beskickningen i
Köpenhamn den 29 November att delgifva Danska Regeringen med underrättelse att
Hans Maj:t, som, enligt det nyssnämnde Regering förelagda förslag lill note, icke ernat
för krigsfartyg slänga andra hamnar än Stockholms innanför Waxholms fästning,
Christiania hamn innanför befästningarne vid Råholmen, den inre redden af Norrska
Militär-stntionen vid Horten, Carlstens och Carlskrona hamnar innanför befästningarne
och Slitö hamn å ön Gottland innanför batterierne vid Enholmen, fortfarande vidhöll
samma mening och med biträdande i allo af Danska Kabinettets förslag till uppställning
af den ilVågakomne förklaringen, ansåg densammas meddelande till de Europeiska
maklerne icke böra ytterligare fördröjas, men att Kongl. Majit, under önskan att i detta
hänseende ingenting företaga, som icke instämde med Dess Väns och Allierades, Konungens
af Danmark afsigter, velat inhämta, huruvida Danska Ministären tilläfventyrs kunde
hafva någon betydligare anmärkning att göra. Såsom skäl för undvikande af ett dröjsmål
anfördes, alt genom en genast skeende förklaring kunde de båda Regeringarnes
ställning bestämdare angifväs och framställningar, som försvårade afgifvandet af en deklaration,
förebyggas; alt Ryska Kabinettet smeddelande fordrade eli svar, och att Kongl.
Majit ansåge det vara sin pligt alt i denna ömtåliga fråga uttala Sig med den öppenhet,
som alltid utgjort hufvuddraget i Hans politik; saint att dessutom borde tagas i
betraktande att den långt framskridna årstiden, som gjorde det omöjligt för hvarje sjöstvrka
alt uppträda i Östersjön, vore, för den händelse några allvarsamma invänningar
skulle af någon främmande makt göras, företrädesvis lämplig för sådane frågors
afhandlande.
Sedan från Danmark svar ankommit alt detta lands Regering fortfor i sina förut
yttrade föresatser, blef ärendet, den 14 December 1853, inför Konungen föredraget
af Stals-ministern för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Herr Friherre Stierneld,
i närvaro af Juslilie-Stats-ministern, Hans Excellens Herr Grefve Sparre
och Norrske Stats-ministern, Hans Excellens Herr Due, dervid, -sedan föredraganden
framlagt det genom omförmäida underhandlingar .beredda förslaget till Neutralitetsförklaving,
och tillika tillkännagifva!, alt Kongl. Majit hade för afsigt att denna förklaring
lill alla Sjömakter i Europa äfvensom tili Kejserliga Brasilianska och de Förenta Staternas
i Norra Amerika Regeringar genast aflåta, men velat deröfver förut inhämta
Herrar Slats-ministrars underdåniga yttranden, Konungens nyssbemälde rådgifvare hvar
för sig i underdånighet tiilkännagåfvo sin tanke vara att den föreslagna förklaringen i
afseende å grunderne och verkställigheten af det iieutralitetssystem, hvilket de förenade
Rikena, i händelse af fiendtligheter mellan Norra och Vestra Europas Sjömakter borde
Konslitulions-Utskottels Memorial N.-o ■/-/.
37
antaga, vore fullkomligt öfverensstämmande såväl med de förenade Rikenas värdighet
som ock med deras sanna intressen både i politiskt och merkantilt afseende, samt att,
enär dåvarande tidpunkt för en sådan förklarings afgifvande syntes vara af omständigheterna
rättfärdigad, Herrar Stals-ministrar icke tvekade att i underdånighet tillstyrka
att meddelandet till ifrågavarande Utländska makter genast måtte ega rum; i följd
hvaraf Kongl. Majit beslöt, att della meddelande, i fullkomlig enlighet med det framlagda
förslaget, genast borde genom Kongl. Majlis beskickningar och Slats-ministerns
för Utrikes Ärendena försorg afgå lill förenämnde makter.
Ifrågavarande ministeriela handling har i sin helhet följande lydelse:
“De1 politiska förvecklingar, sorn yppat sig till följd af den från Otloinaniska
Porten utgångna krigsförklaring, äfvensom den föreslående möjligheten af ett sjökrig,
hafva gjort till en pligt för Hans Majlis Konungens af Sverige och Norrige Regering att
egna en allvarlig uppmärksamhet ät de tilldragelser, hvilka deraf kunna blifva en följd.
Dess uppriktiga önskan är att bibehålla oförkränkta de vänskapliga förbindelser och det
goda förstånd, hvilka så lyckligt råda mellan de Förenade Rikena och alla Europas Regeringar.
Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige, som ingenting lifligare önskar
än att vidmakthålla och gifva ökad styrka ål dessa förbindelser, anser derföre såsom
en pligt att ej lemna de sålunda vänskapligt sinnade och allierade makterna i okunnighet
om den politik, som Hans i\laj:t har för afsigt att i ofvan antydda händelse följa, till
vinnande af detta mål.
Uppmanad ej mindre af den uppriktiga vänskap, som förhinder de förenade Rikenas
och Danmarks Konungar och folk, än ock af de gemensamma intressen och politiska
grundsatser, som ömsesidigt stödja och styrka hvarandra, är det som Hans Majit
Konungen af Sverige och Norrige har funnit sig befogad att i främsta rummet träffa
aftal med Sin höge Vän, allierade och granne, Hans Majit Konungen af Danmark, i
afseende å de åtgärder, hvilka borde vidtagas lill åstadkommande af en samverkan,
egnad att, genom dess fullkomliga öfverensstämmelse, underlätta tillämpningen al det
öfverenskomma systemet. Sedan dessa framställningar funnit det gynnsamma gensvar,
som man egde rätt förmoda, har undertecknad, Hans Majlis Konungens af Sverige och
Norrige Envoyé Extra-ordinaire och Minister Plenipoteutiaire (Chargé d’affaires) hos
N. N., i kraft af af de mellan de båda Monarkerna träffade öfverenskommelse!1, erhållit
sin Konungs befallning alt bringa till N. N. Ministéres kännedom de allmänna grunder,
hvilka Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige ansett sig höra fastställa till bestämmande
af de förenade Rikenas ställning för den beklagansvärda händelse, att fiendtligheler
skulle utbryta mellan med Kongl. Majit allierade och i vänskapligt förhållande
befintliga makter.
Det system, som Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige har för afsigt
att oförändradt följa och tillämpa, är det af en sträng neutralitet, grundad på öppenhet,
opartiskhet och en fullkomligt lika aktning för alla makters rätt. Denna neutralitet
skulle, enligt de håda hofvens gemensamma uppfattning, ålägga Hans Majit Konungens
af Sverige och Norrige Regering följande förbindelser, samt tillförsäkra denna Regering
följande fördelar:
l:o Att vid de stridigheter, hvilka möjligen kunna uppstå, afhålla sig från allt
deltagande i desamma, vare sig medelbart eller omedelbart, lill förmån för den ena af
de krigförande makterna, och till skada för den andra;
2:o Alt tillåta de krigförande makternas krigs- och handelsfartygs inlöpande
uti svenska och norrska hamnar, under förbehåll likväl för Kongl. Majits Regering alt
utesluta förstnämnde fartyg från tillträde lill följande krigshamnar, nämligen: Stockholms
innanför Waxholms fästning; Christiania hamn innanför befästningarne vid Ka
-
38
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
holmen; inredden af norrska miiitärstationen vid Horten; Carlstens och Carlskrona hamnar
innanför befästnirtgarne, och Slitö hamn vid ön Gottland innanför batterierna vid
Eneholmen.
De Sundhets- och Polis-stadgandeh, som omständigheterne kunde hafva gjort
eller göra af nöden, skola naturligtvis iakttagas och hållas i helgd.
Kapare ega ej tillstånd alt inlöpa i de förenade Rikenas hamnar, eller att uppehålla
sig på deras redder.
3:o Alt tillstädja de krigförande makternas fartyg alt uti de förenade Rikenas
hamnar förse sig med alla de varor och gods, hvaraf de kunna vara i behof, med un
dantag
af sådana, som hemfalla under benämningen krigs-konlraband.
4:o Att utestänga från Sveriges och Norrigfes hamnar införandet af uppbringade
fartyg, med undantag för bestyrkta fall af sjönöd, — deras dömande såsom förbrutna
eller deras försäljning; och slutligen
5:o Att uti de förenade Rikenas handelsförhållanden med de krigförande mak
terne
förblifva i åtnjutande för svenska och norrska fartyg, äfvensom för deras ladd
ningar,
af hvarje skydd och lättnad, med skyldighet likväl för dessa fartyg att ställa
sig till efterrättelse i allmänhet stadgade och erkände bestämmelser för de särskilda
fallen af förklarade och i verkligheten tillvägabragte blokader.
Sådana äro de allmänna grunderne för den neutrala ställning, hvilken Hans
Maj:t Konungen af Sverige och Norige har för afsigt alt intaga, för den händelse att
krig skulle utbryta i Europa. Kongl. Majit gör Sig förvissad, att de skola erkännas
såsom öfverenstämmande med folkrätten, samt att deras nogranna och opartiska tillämpning
skall göra det för Kongl. Majit möjligt att fortfarande med de vänskapligt
sinnade och förbundne rnakterne underhålla de förbindelser, som Kongl. Majit, för
Dess folks väl, så högeligen önskar värna från hvarje afbrott».
De officiela svar, som under loppet af nästföljande Januari och Februari månader
efter hand inlupo från Senaten i Hamburg, från Belgien och Österrike, från Senaten
i Lubeck, från Frankrike, Grekland, Nederländerna, England, Mecklenburg-Strelitz,
Pi eussen och Sardinien, från Senaten i Bremen samt från Hannover, Neapel och Mecklenburg-Schwerin,
Portugal, Spanien, Oldenburg och Förenta Staterna i Norra
Amerika, utvisade att den afgifna förklaringen, utan att från någon af Regeringarne i
dessa Stater föranleda invänningar, fastheldre af de flesta mottogs med ett odeladt bifall.
Af såväl Franska, Engelska, Österrikiska och Preussiska Regeringarne, som äfven
Ottomaniska Porten blef den uttryckligen erkänd och gillad. Från Ryska Regeringens
sida gjordes deremot till en början anmärkning emot de uppställda grunderna för neutraliteten.
Uti dépéche af den 15 Januari framställdes, förr än otficielt svar å neutralitetsförklaringen
afgafs, de anmärkningar, förklaringen framkallat. I sådant afseende
erinrades att den af Svenska Regeringen erkända grundsats, hvilken innefattade lörsta vilkoret
för en sträng neutralitet, eiler fullkomlig opartiskhet emot såväl den ena som den
andra af de krigförande makterna samt lika aktning för allas rättigheter, icke vore
förenlig med den i verkligheten lill den ena partens fördel, men den andres skada ledande
bestämmelsen, enligt hvilken krigsfartyg skulle ega att inlöpa i ett visst antal
Svenska hamnar samt der förse sig med lifsförnödenheter och alla de varor, hvaraf
de kunde hafva behof, med undantag endast af sådana, som hemföllo under benämningen
krigskontraband. Denna bestämmelse, gynnande Frankrike och England utan att
medföra någon fördel för Ryssland, vore för sistnämnde makt till och med i hög grad
skadlig. De operationer, som England och Frankrike skulle med sina flottor företaga
mot Ryssland i Östersjön, kommo att aflägsna dem från deras kuster, hamnar och förråd.
Anlöpningsplalser i Sverige samt provianteringsmedel nästan i åsyn af Ryska
Konstitutions-Ulskpttels Memorial N:o 11.
39
kuster skulle då för Engelska och Franska flottan blifva af en obestridlig fördel, hvaremot
en dylik förmån för Rysslands flottor vore ulan ringaste betydelse, emedan dessa,
uppträdande i närheten af Kejsardömets kuster och hamnar, i allmänhet icke skulle
komma i tillfälle att anlöpa någon ort i Konungariket Sverige. Denna omständighet
hade Kejserliga kabinettet företrädesvis haft i sigte då detsamma i depeschen af den
ltj November uttryckte sitt hopp alt de Förenade Rikenas Konung, trogen ett system af sträng
neutralitet, icke skulle tveka att stänga sina hamnar för krigsfartyg, tillhörande Rysslands
fiender. Svenska regeringens uppmärksamhet fastades på de vigtiga skäl, hvilka
för Hans K ejserliga Majit utgjorde ett hinder att, såsom grundad) på rättvisa och en
noggrann opartiskhet, erkänna ett neulraliletssyslem, så uppenbarligen ogynnsamt för
Ryssland. Om, till följd af denna noggranna opartiskhet, och denna lika aktning för
alla makters rättigheter, som Svenska Regeringen förklarat sig vilja lägga till grund för
sin neutralitet, denna Regering beslutade sig att från Rikets hamnar utestänga alla främmande
krigsfartyg, utan undantag, så skulle Kejsaren icke hafva någonting att deremot
invända, och vore detta den förändring, hvars utverkande nu åsyftades.
En al Hans Excellens Herr Friherre Stierneld den 31 Januari 1854 till Kongl.
Ma j:ts Chargé d’Affaires i Petersburg affärdad depeche besvarar dessa anmärkningar.
Med erinran om grannlagenheten af den ställning, hvaruti de förenade Rikena, i följd
af sin geografiska belägenhet och sina politiska och kommerciella förhållanden, alltid
funno sig försatte vid uppkommande tvisligheter emellan Europas stora sjömakter, ådagalades
att de från Rysslands sida gjorde inkast afsågo icke de grundsatser, hvarå
Sveriges och Norriges neutralitets-förklaring hvilade, utan tillfälliga, yttre förhållanden,
hvilka härrörde från de förenade Rikenas geografiska läge, samt att dessutom ett faktiskt
stängande af Sveriges och Norriges hamnar vore omöjigt, hvarföre en förklaring
derom utan förmåga att upprätthålla densamma ej kunde vara lämplig.
Den 7 Mars 1854, eller mer än en månad efter det sistomförmälde dépéche
expedierades, och sedan den af Danska Regeringen afgifna neutralitets-förklaringen
redan den 18 Januari samma är blifvit af Ryska Kabinettet erkänd, lemnades genom
note till Kongl. Majits Minister i Petersburg samma Kabinetts officiela svar ådel meddelande,
som de Förenade Rikenas Regering, samtidigt med Danmarks och i enahanda
syftning aflåtit; tillkännagifvande Ryska Regeringen i berörde note sitt erkännande jemväl
af de Förenade Rikenas neutralitet, sådan den i förklaringen blifvit bestämd.
Med della Ryska Regeringens erkännande voro förhandiingarne i afseende å
neutralitetens fastställande slutade, hvarefter neutralitets-förklaringen blef genom Kongl.
Majits skrifvelse den 15 Mars 1854 (N:o 61) till Rikets då församlade Ständers kännedom
meddelad. I fråga åter om de åtgärder, som af de Förenade Rikenas Regering
blifvit för neutralitetens upprätthållande vidtagne, synas icke några anmärkningar frän
utländska makter hafva förekommit. Såsom betecknande för de främmande Kabinettens
åsigler härutinnan, må likväl omnämnas, att Engelska Regeringen för Kabinettet i
Stockholm uttryckt sin stora tillfredsställelse öfver de försvars-anstalter, som med afseende
ä ön Gottland vidlogos.
Efter denna på handlingarne grundade utredning af förhållanden sorn belysa Regeringens
åtgärder för neutralitetens fastställande och vidmakthållande, återstår en relation
om den, nära tvä år efter neutralitets-förklaringens utfärdande, af de Förenade
Rikenas Konung, med Fransmännens Kejsare och Drottningen af Stora Rritannien och
Irland den 21 November 1855 afslutade traktat. Någon föregående skriftvexling derom
emellan Kabinetten synes icke hafva egt rum. För de omständigheter, som föranledde
denna traktat, redogöres i ett vid Utrikes Stats-Minislerns, Hans Excellens Herr Friherre
Stiernelds föredragning af ärendet inför Konungen i närvaro af Justilie-Stals
-
40
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 11.
Ministern, Hans Excellens Herr Grefve Sparre och Norska Siats-Rådet Herr Petersen
den 30 Oktober 1855 hållet protokoll, hvaraf inhemtas, att under Juli månad 1855
Kejserliga Franska och Kongl. Stor-Brilanniske härvarande Ministrarne gjort tnunllige
förslag om afslutande af en traktat emellan Kongl. Maj:t och deras monarker i ändamål
alt, i betraktande sif Rysslands befarade planer att i en mer eller mindre aflägsen
framtid och under en eller annan förevändning inkräkta på eller bemäktiga sig någon
del af Norriges, vid Ishafvet belägna kuster, garantera Hans Majit besittningen af
nämnde territorium; att, enär Kongl. Majit förklarat sig endast för det fall benägen
alt med bemälde makter öppna dylika underhandlingar, att den erbjudna garantien
korame att omfatta Sveriges och Norriges samfäldta områden, nyssnämnde Sändebud
någon tid derefter muntligen anmält, alt deras Regeringar icke voro obenägna att foga
sig efter denna Kongl. Majits önskan; samt att, sedan för Ministrarne lillkännagifvils,
att Kongl. Majit förväntade ali förslag till traktat af båda Regeringarne skulle uppgöras
och i vederbörlig ordning Kongl. Majit underställas, ett sådant förslag blifvit den
29 Oktober 1855 genom Kongl. Stor-Britanniske Ministern ademnadt.
Den föreslagne traktatens antagande med några mindre väsentliga förändringar
blef i olika motiverade yttranden af do begge Stats-Ministrarne och Norrska Stats-Rådet
tillstyrkt, dervid, bland annat, anfördes, att, då Frankrike oc,h England tillbjödo
annat Majit hjelp och bistånd mot ett möjligt angrepp, kunde icke förefinnas något
Kongl, skäl att icke ingå derpå, än att samma makter hade såsom vederlag för eli
dylikt bistånd fordrat medgilvanden, som de Förenade Rikenas stats-förfaltning, värdighet
eller säkerhet icke tiliäto att göra, hvilket i förevarande fall ej vore förhållandet,
Kongl, Majit vore försatt i nödvändighet att tydligt och bestämdt förklara antingen tillbudet
förkastades eller antoges. Valet, som mäste göras, borde icke vara tvifvelaktigt.
Ett förkastande af tillbudet skulle oundvikligen blifva betraktadt såsom ett tillkännagifvande
deraf att de Förenade Rikena vid inträffande händelser antingen föredroge alt
sluta sig lill Ryssland i stället för de Vestra makterne eller ock alt de af dessa icke
behöfde något understöd. Det första skulle emellertid stå i uppenbar strid mot Sveriges
och Norriges vigtigaste intressen, under det att det lätteligen kunde låta dessa
Riken gå miste om en mäktig hjelp, när den sorn mest behöfdes. Om derföre den
föreslagna traktaten också kunde anses förutsätta ett misstroende till Rysslands politik,
borde sådant sä mycket mindre härvid tagas i betraktande som en dylik förutsättning i
allmänhet vore oundviklig då en Regering skulle bedöma sitt lands förhållande till en
annan stat och bevaka dess ofta alldeles motsatta intressen. För att rättfärdiga det
steg, som påtänktes, vore icke nödvändigt att åberopa bestämda fakla från Rysslands
sida, och det berodde för öfrigt af Ryssland sjelft, huruvida traktaten skulle öfvergå
till positiv handling, enär det först vöre vid ett angrepp från Rysslands sida som fråga
om traktatens tillämpning uppstode. Att traktaten, hvilken innefattade en defensivallians,
icke innehölle någon som helst kränkning af den neutralitet, som Konungen
förklarat sig vilja under de Vestra makternas krig mot Ryssland iakttaga, vore obestridligt.
Hvarthän händelsernes gång i en framtid kunde leda, komme antingen att
bero pä Ryssland eller att blifva en följd af omständigheter, som för tillfället icke förefunnos,
och hvilka derför icke heller varit, eller kunde vara föremål för ifrågavarande
traktat, som vore uteslutande grundad på bestående förhållanden och följaktligen borde
efter dem bedömas.
Sedan Stats-Minislern för Utrikes Ärendena derefter erhållit Nådigt uppdrag att
med Kejserliga Franska och Kongl. Stor-Brilanniska Regeringarnes behörigen befullmäktigade
ombud underhandla om afslutande af den ifrågavarande traktaten blef densamma
-
Köns lila t iöns-Ut sko t tets Memorial A:o H.
41
samma, sådan den sedermera kungjordes oell under Nilis 105 och 10f) uti Svensk Förlallnings-samling
för år 18t)5 finnes intagen, den 21 Novémher 1855 af Slals-Ministern
jemte Franska och Stor-Brilanniska Rcgcringarnes befullmäktigade Sändebud undertecknad.
Den *26:le i samma månad lemnades Nådig befallning alt skrilvelser med underrättelse
om traktatens alslutande borde expedieras lill Kongl. Majrls Ministrar i Köpenhamn
och Petersburg så tidigt att de kunde af dem inhändigas innan traktaten elter
ratilikationernes utvexling bielk e offentliggjord, samt till Kongl. Majlis cili ige Beskickningar
omedelbart efter det ulvexlingen blifvit verkställd. De i följd häraf allälna skrifvelserne,
al hvilka eli Cirkulär till Kongl. Majlis Beskickningar varit i allmänna tidningarne
infördt, innehöllo tillika en framställning af traktatens egenskap af defensivallians,
hvarigenom ej skedde någon förändring i den ställning de Förenade Rikena genom
neulralitels-lörklaringen inlåd!.
, n c
Ånyo lörcdrogs ärendet inför Konungen den 30 November af dåvarande SlalsMinistern
lör Utrikes Ärendena, Hans Excellens Herr Friherre Stierneld, i närvaro af
dåvarande Justitie-Slats-Ministern, Hans Excellens Herr Grefve Sparre och Norrska
Siats-Rådet Herr Petersen, hvarvid Föredraganden anmälde den undertecknade traktaten
till Kongl. Maj ils ratifikation, och sedan de närvarande Rådgifvarne, under åberopande
al sina förut afgilna yttranden, tillstyrkt en sådan åtgärd, biel’ traktaten samma
dag al Konungen gillad och antagen, med befallning alt Kongl. Majlis Höga ratifikation
borde i vanlig ordning expedieras, för att emot Hennes Majit, Drottningens al‘ Stora
Rritannien och Irland samt Hans Majit Fransmännens Kejsares ratifikationer utvexlas.
Ur denna framställning af sjelfva tilldragelserna synes svaret å dc emot Konungens
rådgifvare riktade anmärkningarne otvunget framgå. Det visar sig alt af ifråga
varande
Regeringsåtgärder den ena, eller neutralitets-förklaringen, varit föreslafvad lika
myckel af ett vist förutseende, som en riktig uppfattning af stundens kraf. I tid förberedd
och i tid afgifven undanröjde den hindren för den politiska ställning, som var
med Rikets ära och fördelar mest förenlig, under en strid, hvars anledning och angifna
syftemål var för Rikets intressen främmande. Framkallande nationens tacksamhet, vann
den äfven utländska makters bifall. — Det visar sig ock att den andra eller den med
Europas Vestra hulvudmakter afslutade traktaten, erbjuden af samma makter, svårligen
kunnat förkastas. Ulan all minska tryggheten för ögonblicket, lofvnde den en borgen
för framtiden. Utan att fordra hvad sorn ej kunde gifvas, gal den hvad som ej kunnat
lördras. Långt ifrån att ogilla de rådslag, som underslödl dessa åtgärder, har
Konstitutions utskottet ansett de anmärkningar, hvilka deremot blifvit framställda, vara
obefogade och följaktligen böra förfalla.
B. AJ' Ledamålen af Ridder s kapel och Adeln Herr J. M. Pa line rån 1%
(ingående behandlingen uj eli besvärsmål rörande förbättring
å ladugårdsbyggnaden vid eli soldattorp.
Föremålet för denna anmärkning är behandlingen af ett af Kongl. Majit den 3
April 1856 på Landtlörsvars-Departemenlels föredragning afgjordt ärende rörande någon
obetydlig förbättring å en af Anmärkaren uppförd ladugårdsbyggnad vid ett honom tillhörigt
Soldat-torp, hvilken förbättring vederbörande Kronofogde lill följd af Konungens
Befaliningshafvandes föreskrift låtit mot lega verkställa. Anmärkaren har till KonstituBih.
lill K. St. Prat. IS56 & 1857. 3 Sami. 7 Haft. 6
42
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
tions-Ulskotlels pröfning hemställt, huruvida icke de Slats-Rådels ledamöter, som tillstyrkt
Kongl. Ma jäs i målet under olvanberörde dag fattade beslut, gjort sig skyldige
till ansvar enligt 106 § Regerings-Formen.
Efter lagen kännedom af det öfver ärendet i Slals-Rådel förda protokoll bar
Konstitutions-Utskottet funnit anmärkningen vara obefogad; och då detta enskilda besvärsmål
i öfrigt saknar all betydenhet,, anser Utskottet sig icke böra med någon utförligare
framställning deraf Rikets Ständer besvära.
C. Af Riksdags fullmäktigen från Upsala Län Paul Fritz Mengel
angående Upsala luns Enöres-kassa.
Anmärkningen bar blifvit föranledd af Kongl. Majäs beslut den 30 November
1855 och den 2 Augusti 1856 i ett å Landlförsvars-deparlemenlels föredragning handlagd
t ärende angående Rotehållarnes inom Upsala län så kallade Enöres-kassa. Den
behandling detta ärende genom föredragandens till Konungen afgifna råd rönt, skall,
enligt Anmärkarens förmening, vara uppenbart stridande mot lag, och hos Chefen och
Föredragande Statsrådet för Landtförsvars-departemenlet ådagalägga brist pä skicklighet,
nit och oveld. Denna åsigt söker Anmärkaren bevisa genom en utförlig framställning
af ärendets hela behandling, hvilken Utskottet tror sig böra i korthet återgifva.
Upsala läns Enöres-kassa, för omkring 150 år sedan grundlagd genom Rotehållarnes
öfverenskommelse, skall utan bidrag af Staten vara tillkommen ensamt genom årlig afgift
af Rötehållarne, och hade lör ändamål Rotarnes hjelp och understöd lör rekryteringsskyldighetens
fullgörande. — 1830 öfverenskommo Rötehållarne, all hvarje Rote, som
uppsatte ny soldat, skulle undfå 26 R:dr 32 skillingar banko i s. k. "lego-och bosätlningshjelp”,
samt att det öfverskott å kapitalfondens räntemedel, som årligen uppkom
sedan nyssnämnde bidrag jemte kostnaden för kassans förvaltning blifvit bestridda,
skulle användas till ett för kassan, enligt Anmärkarens förmening, alldeles främmande
ändamål, nämligen bildandet af en Gratifikalionsfond för afskedade soldater vid
Uplands Regemente, deras enkor och oförsörjda barn, hvilken fond skulle benämnas
H. lv. H. Hertigens af Upland Gratifikalionsfond. Förslag till reglemente
för kassans förvaltning uppsattes äfven i öfverensstämmelse med dessa beslut
och erhöll Kongl. Maj:ts stadfästelse ilen 30 April 1831. Nämnde beslut skall hafva haft
till följd, alt dä under åren 1831 —1855 Rotehållare, hvilka rekryterade, uppburo eli
sammanlagd! belopp af 24,000 R:dr banko, ulgingo 17,000 R:dr s. m. till det främmande
ändamålet, eller gratifikalionslönden. Med kännedom deraf och då de oundvikliga
utgifterna vid hvarje rekrytering stigit till eli belopp af 85 R.dr banko, blefvo,
enligt Anmärkarens uppgift, Rötehållarne betänkte på, huru kassan skulle kunna återföras
till sin rätta bestämmelse, helst då erfarenheten jemväl skulle hafva visat, alt de,
hvilka erhöllo understöd af gralifikationsfonden, ej derigenom blefvo lyckligare lottade,
enär det understöd, som från deras kommuns fattigkassa dem tilldelades, förminskades
med lika belopp, som det de frän gralifikationsfonden erhöllo, hvadan det i verkligheten
skulle hafva varit kommunernes fattigkassor, som håde nytta af berörde fond. Rotehållarne
beslöto derföre genom lagligen utsedde ombud från 59 socknar inom länet vid
sammanträde inför Länsstyrelsen den 24 April 1855, alt Lego- och Rosältningshjelpen
skulle höjas och att alla vidare bidrag från Kassan till Gralifikationsfonden
skulle upphöra, hvarjemte Kommilterade ulsågos för uppsättande af förslag
till nytt, med dessa beslut öfverensstämmande reglemente, hvilket af Kassans Di
-
Kansliliitions-U(slottets Memorial N:o -//.
43
roktion för vinn;«11 do af Nådig stadfästelse skulle till Kongl. Maj:t ingifvas. Vid fullgörande
af sill uppdrag lillälo Kommitlerade sig ali i förslaget införa några visserligen
bättre ordning befordrande reglémenlariska föreskrifter, men om hvilka Rotehållareombuden
icke definitivt (ältat beslut. Härvid fäste Direktionen, då den till Kongl.
Maj:t ingal’ förslaget, uppmärksamhet, hvarefter Kongl. Majit, genom Nådigt bref den
30 November 1853, utan att då vilja meddela något förklarande om de föreslagna förändringarnas
lämplighet, återförviste ärendet lill förnyad behandling inför Länsstyrelsen,
i ändamål all vederbörande Rotehållare mätte komma i tillfälle ali derom, utan hinder
af redan fattade beslut, ånyo öfverlägga och besluta, hvarefter nytt förslag till reglemente,
derest de blifvande besluten dertill skulle föranleda, borde, i öfverensstämmelse
med dessa beslut ripprättadl, till Kongl. Majits pröfning insändas. I stället ali förständiga
Kommitlerade, alt ställa sig Rolehållarnes beslut lill efterrättelse, blefvo alltså
sjelfva besluten upphäfna, fastän intet ombud mot dem reserverat sig, ingen Rotehållare
inom stadgad tid dem öfverklaga! och Direktionen ej heller gillat visa, alt Rotehållarne
i besluten öfverskrida sin befogenhet: ty om 1830 års Rotehållare hade ansetts berättigade
att besluta om användandet af en stor del af kassans räntemedel till ett för benne
främmande ändamål, så vore det obestridligt, att Rotehållarne 1854 hade varit minst
lika berättigade att fatta beslut om kassans återförande lill sitt ändamål. — Endast en
paragraf i det föreslagna reglementet hade Direktionen i underdånighet förordat, och
med anledning deraf påbjöds i sistnämnda Kongl. Bref, att då omröstning vid sammankomst
med Rotehållarne rörande kassans angelägenheter förekomma, skulle närvarande
Rotehållare afgifva röster så väl för de Rotar, som af dem sjelfva innehades,
som för de Rotar, af hvilkas egare de erhållit behörig fullmakt. — Vid den
nya öfverläggning, som om ärendet, till följd af merberörde Kongl. Bref, hölls vid Rolehållarnes
sammankomst inför Länsstyrelsen den 4 Mars 1856, skall hafva inträffat: att
Landshöfdingen, som var personligen tillstädes och förde ordet, hade deltagit uti förefallande
omröstningar, äfven såsom fullmäktig för frånvarande Rotehållare, sedan han
sjelf hade granskat och godkänt de för honom utfärdade fullmakterne; — att ordföranden
tillåtit ett stort antal personer, hvilka icke sjelfve voro Rotehållare alt, på
grund af fullmakter, i omröstningen deltaga, ehuru mot ett sådant förfarande protest
anfördes under åberopande af de oförlydbaia ofvannämnda bestämmelserna i Kongl.
Brefvet den 36 Nov. 1855; samt att en person, hvilken icke sjelf egde del i någon
rote, del oaktadt hade tillerkänts rösträtt flir samtlige inom en socken belägna Rotar
(till antalet 72), icke på grund af 'behörig fullmakt", utan på grund af ett (öretedi
sockenslämmo-prolokolls-uldrag, uti hvilket likvisst hvarken meddelades intyg derom,
att samtlige Rotehållarne sockenstämman öfvervåld, eller namn på någon enda af
de Rotehållare, som fullmäkligskapet ät den förmente fullmäktigen lemnat. \id omröstningen
öfver del framställda förslaget, "att alla vidare tillskott till gratifikations-londen
skulle upphöra," bade detsamma blifvit genom 316 röster mot 296 förkastad!,1 hvilket
ej bade skett, om de nyssnämnde 72 rösterin*, såsom vederbordt, hade blifvit ogillade.
— Oaktadt underdåniga besvär öfver alla dessa, enligt Anmärkarens förmening,
obehöriga åtgärder i rättan tid hade blifvit anförde af en stor mängd Rotehållare,
och dervid genom skrifteliga bevis blifvit ådagalagdt, alt ett stort antal Rotehållare
inom ofvanberörde socken hvarken bade öfvervara sockenstämman, eller åt den
förmente fullmäktigen lemnat uppdrag ali vara deras ombud, hade dock del reglemente,
sorn, upprättad! i öfverensstämmelse med de på nämnde obehöriga sätt tillkomna besluten,
lill Kongl. Maj:t med stor skyndsamhet insändes, blifvit af Kongl. Maja den 2
Augusti 1856 fastsläldt, utan alt något afseende fästades å de anmärkte och styrkte
oformligheterne, hvilka ej ens till pröfning upptogos, och hvarför, i frågan om gratifi
-
44
Kon s litu tiona-Utskott c ts Memorial N:o 11.
kations-fondon, såsom skål anfördos, all upplysning saknados, huru innehafvarne af de
klandrade lullmaklrrne röslat.
Af de i Slats-Rådel den 30 November 1855 orh 2 Augusti 1856 öfver Landtförsvars-Ärenden
förde protokoll liar Konstilutions-Utskottel visserligen, inbemlal att
Föredraganden i underdånighet tillstyrkt de fattade Nådiga besluten, nion Utskottet har
tillika af nämnde protokoll orh af handlingarne i målet funnit, att sådana omständigheter
dervid hafva förekommit, som fritaga Föredraganden frän de af Anmärkareu yrkade
stränga omdömen. Uti det i öfverensstämmelse med Hotehållaines beslut den 30 April
1831 i Nåder sladfästade reglementet förekommer ett sä lydande stadgande: 'Någon
''förändring i dessa Reglenieuiariska föreskrifter kan icke göras utan ali lagligen valde
"och bcfullmäktigade deputerade från hvarje socken inom länet, der Soldat-Role finnes,
"blifvit sammankallade och deröfver hörde; Och höra dessa då föreslagna och gillade
”förändringar först underställas Kongl. Majlis Nådiga pröfning och stadfästelse, innan
”de kunna sällas i verkställighet.” Föredragandens den 30 November 1855 gifne underdåniga
tillstyrkan, alt Kongl. Majit mätte, oaktadt klagomål icke voro anförda, dock
undanrödja de den 24 derlörutgångne April af Rolehållarne fattade beslut, inneburo
alltså ingen olaglighet, enär, enligt det gällande reglementet, rätt att pröfva alla beslutade
förändringar var ål Kongl. Majit uppdragen. Lika rätt egde Kongl. Majit naturligtvis
att den -2 Augusti 1856 undanrödja ett om upphörande al bidrag till gralifikations-lönden
fatladt beslut, i händelse ett sådant beslut verkligen skulle hafva vid sammankomsten
den 4 Mars samma år blifvit tillvägabragt. Att pröfva de vid omröstningen
i denna fråga förmente förelupne olörmligheter var alltså alldeles icke af behofvel
påkallad!. Dessutom hade klaganderne, ehuru de vid tillfället hade äskat och erhållit
Konungens Belallningshafvandes pröfning af frågan, huruvida den, sorn ej vore
Rotehållare, vore berättigad ali föra Rotehållares falan, dock underlåtit att påkalla
Konungens Belallningshafvandes pröfning af frågan angående de öfrige just vid den
hos Kongl. Maj:! öfverklagade omröstningen enligt deras förmenande förelupna oriktighelerne,
hvadan Kongl. Majit torde varit förhindrad att deras klagan i denna punkt lill
omedelbar pröfning och afgörande företaga. Härtill kommer ytterligare den af Föredraganden
i underdånighet anmärkta omständighet, all sorn klaganderne icke visat pä
hvilken sida de 72 röster, hvilkas ogillande de yrkade, vid omröstningen fallit, så kunde
ett godkännande af klagaudernes anmärkningar i denna del ej föranleda till annat, än
hela omröstningens undanrödjaude, hvaraf åter klefve en följd, att något förslag till
ändring i det förutvarande reglementets stadgande om gratilikations-fonden icke hade lagligen
blifvit framstäldt, och ali detta stadgande alltså hade måst bibehållas i det nya
reglementet; men derigenom skulle frågan hafva fått en frän klagaudernes egne yrkanden
mera aflägsen utgång, än den Föredraganden nu tillstyrkte, nämligen godkännande
af del beslut, sorn vid sammanträdet den 4 Mars ansågs utgöra de Reste Rolehållarnes,
och sorn innehöll, att de årliga bidragen från kassan till gratifikalions-löndcn,
hvilka förut omfattade hela det årliga öfverskotlot af kassans räntemedel, skulle inom
ett visst belopp begränsas. — Al vederbörandes yttranden i frågan har Utskottet
ock inhemta!, att gratilikations-fonden icke skall vara ett för kassan främmande
ändamål, dels emedan del icke kan vara utan gagn och intresse för
Rolehållarne .ali deras afskedade Soldater och desses efterlemnade familjer erhålla
understöd, dels emedan tillvaron af en inrättning för dylika understöd
bidrager att minska hela den årligen utgående rekryteringskostnaden. Af hoppet alt
efter långvarig och trogen tjenst erhålla understöd för sig, enka och efterlemnade harn
föranledas Soldaterna att tjena länge och alt uppföra sig så väl, all de tillåtas i (jonsten
länge (jvarsladna. Deraf biifver en gifven följd, all rekryteringarna mera sällan
Kanstitulions-Utskotlets Memorial N-.o 11.
45
skola inträffa, hvilket förhållande ock, enligt uppgift af Enöres-kassans Direktion, skall
efter gralifikations-fondens inrättande verkligen egt rum. Ej heller lär, eldigt Utskottet
(dlhandakomne upplysningar, den af Anmärkaren meddelade uppgift att bidragen af
gratiiikalions-fondcn egentligen skulle komma kommunernes fattigvård (ill godo allestädes
vara öfverensstämmande med det verkliga förhållandet.
Af alla dessa skäl har Konstilulions-Utskottet ansett den gjorda anmärkningen
böra förfalla.
Stockholm den 29 Maj 1857.
liese rv aliane r:
Auli. lill Exp.-Utsk. d. 18 Juni 1857, kl. 7. e. m.
Af Herr Carleson, Edvard:
”I Constitutions-Utskottets Beslut att för Rikets Ständer anmäla de vid granskning
af Stals-Rådets protokoll iakttagne, uti punkterne t, 5 och 6 oinförmälde fall, der
grundlagarnes föreskrifter blifvit af Konungens rådgifvare åsidosatte eller öfverträdde,
har jag deltagit, men, med undantag af hvad i 2:dra puuklen är vordet framstäldl,
hafva de öfriga anmärkningarne synis mig icke vara af hes k a (Ten het att desamma bordt
lill någon ålgård af Constilulions-Utskotlel föranleda, helst åtskilliga af desse anmärkningar,
efter min lanke, äro mer eller mindre obefogade. Såsom sädnne loide isynnerhet
böra framhållas de i 4:de och l():de punkterne, vid hvilka jag härmed tillåter
mig några erinringar.
Vid i: de punkten, angående Instruktionen Jör Lan ds höfding arne och de vid
L lins-Stjjrelsern <: ans t ii lide T jan stern cili.
Den anmärkning, hvartill Consliliilions-Utskottet från berörde Instruktion hemlat
anledning, har blifvit grundad på följande förmenta fel i samma författning, nemligen:
1 :o att framställningen af omfånget fö k. Konungens Refnllningshafv andes verksamhet
skulle vara bristfällig, såsom bevis hvarpå Utskotlet anfört, all Konungens Befalluingshafvandes
i Tjenslehjons-Stadgan och Bvggriinga-Balken föreskrifna skyldigheter
i afseende å tjenstehjon och landbo äfvensom samma myndighets rätt och pligt alt vid
skiftesförrältningar å kronojord förordna krono-ombud skulle vara alldeles förbigångne,
men att deremot Konungens Belällningshafvandes befattning med lots- och båk-inrältningen
i Riket äfvensom med frågor rörande hemtning af väglagningsämnen å skog och
utmark vöre angifven alltför vidsträckt;
2:o att den i 10 § Konungens Befallningshafvande letnuade rätt ali i fall, der
ansvar ej funnes i lag bestämdt, stadga vilen, vore tvåtydig, olämplig och utsträckt
längre än förut varit medgifvet, samt dessutom innefattade elt lagstiftningsbesljr af den
46
Konstitutions-Uskollcts Memorial N:o //.
art, att det vore tvifvelaktigt huruvida ens Konungen sjelf ägde att detsamma ensam
utöfva 5 och
3:o att 66 oell 67 §§, sorn berättigade dels Landshöfdingen, dels Konungens
Befallningshafvande att skilja Landtstals-ljenslemän från deras tjenster på obestämd tid
eller för alltid, inneburo en mot den Svenska statsbyggnadens fria, men lagbundna
skick stridande maklulvidgning, hvilken icke vari t af behofvet påkallad och ofelbart
måste medföra menliga följder.
Såsom en besvärande omständighet har Constitulions-Utskottet härförutom anmärkt,
att ärendet ej skulle blifvit behandladt i enlighet med 10 § Regerings-Formen,
enär de personer, för hvilka Instruktionen skulle komma att gälla, tillåtits att lägga
sisla handen vid dess utarbetande, medan åt vederbörande Embetsverks utlåtanden föga
uppmärksamhet blifvit egnad.
Hvad nu först angår framställningen af Konungens Belällningshafvandes
verksamhet, torde kraften af Constitutions-Ulskoltels bevisning för brist!alligbelen
af denna framställning kunna med skäl ifrågasättas. Instruktionens 13 § innehåller
det stadgande att "med iakttagande af hvad lay derom bjuder, äger Kongl.
Maj;Is Befallningshafvande all upptaga och pröfva utsökningsmål”, hvartill enligt
gällande lag äro hänförliga icke endast skuldfordringsmål utan äfven andra
mål, der fråga är om civila rättigheters befordrande till verkställighet eller utsökande.
Konungens Befallningshafvandes i Tjenslebjons-Stadgan oell Byggninga-Balken
föreskrifna skyldighet i afseende å tjenstehjon och landbo kan under denna bestämmelse
begripas och följaktligen icke med fog sägas vara förbigången. Eli försök
alt uppräkna alla de civila rättigheter, för hvilkas ulkräfvande Konungens Belallningshafvande
borde lemna handräckning, hade utan tvifvel misslyckats och i allt fall utgjort
ett fel i indelningen. — I följd af stadgandet i 26 § skulle Konungens Befallningshafvande,
äfven om annan föreskrift saknades, vara både berättigad och pligtig alt vid
skiftesförrällningar å kronojord förordna krono-omhud; och hvarken genom 19 §, som
innehåller ali ”/ öfverensstämmelse med hvad för fällningarna, rörande lois- och bakinrättningen
i Bikel närmare bestämma, hör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vaka
deröfver, att de i afseende derå gällande stadganden varda behörigen eltcrlefde samt
pröfva frågor derom och om loishemmanen, deras skyldigheter och förmåner jemte lotsars
rättigheter,” eller genom 27 § 2 mom. deruti omförmäles hurusom Konungens Befallningshafvande
tillkommer att upptaga och pröfva frågor och förslag, bland annat,
’om rättighet att å skog och mark hemta väglagningsämnen, da icke hist derom uppstår,
sorn bör till domstols behandling hänvisas”, har, efter mitt omdöme, blifvit tillagdt
Konungens Befallningshafvande något annat eller vidsträcktare åliggande, än honom förut
tillhört. — Ulan att medgifva riktigheten af de åberopade bevisen, vill jag likväl icke
bestrida att den schematiska uppställningen af Länsstyrelsernas åligganden, eller framställningen
af omfånget för Konungens Befallningshafvandes verksamhet, tilläfventyrs är
bristfällig, men fel i divisionen af ett begrepp, som Utskottet sjelft tycks anse icke kunna
definieras, måste vara ursäktliga. Att genom en enda lag bestämma så väl liela omfånget
af förenämnde, vidt omfattande och inflytelserika, statsförvaltnings-organs verksamhet,
som dess inre sammansättning och dess tjenstemanna-personals inbördes förhållande
är, såsom Utskottet yttrar, ett ytterst svårt och vanskligt företag; och, då utfärdandet
af ifrågavarande Instruktion föregåtts af en mer än vanligt sorgfällig beredning,
dervid icke, så vidt jag vid granskning af handlingarne varit i tillfälle att inhemta,
blifvit meddelad någon antaglig anvisning till undanrödjande af det fel, Utskottet trott
sig i omförmälde hänseende upptäcka, så bör, efter min tanke, detta fel hvarken läggas
Föredraganden till last såsom bevis på bristande skicklighet eller rättfärdiga en tillvitelse
mot Konungens rådgifvare att icke hafva iakttagit Rikets sannskyldiga nytta.
Kansli tu! iöns- U Isko Hets Memorial N:o i /.
47
På den (orsta af de åberopade grunderna låter sig således, efter mitt förmenande,
anmärkningen icke försvaras, oell än mindre motiveras den genom de sednare.
Lydelsen af 10 § är den: "Kongl. Maj:Is Befallningshafvande utöfvar högs/a polis
myndigheten
i Hind och bör derföre hafva omsorgsfull värd derå, alt allmän ordning
och säkerhet upprätthålles, samt, i händelse häremot bryles, vidtaga erforderliga åtgärder,
äfvensom i öfrigt tillse alt begångna brott blifva i laga ordning beifrade; ägande
Kongl. Maj;ls Befallningshafvande alt, för handhafvande häraf, uti sådana läll, der ansvar
icke är i lag bestämdt, stadga erforderliga vitén.” Mig synes icke ulan förtydning
af §:n kunna påstås, alt Konungens Befallningshafvande derigenom erhållit makt alt
stadga vilen i andra läll, än der han uppträder såsom handhafvare af högsta polismyndigheten
i länet. En sådan makt har, enligt Utskottets egen uppgift, sedan lång lid
tillbaka innehafts af Konungens Befallningshafvande och, såvida del icke kunnat undvikas
att åt Läns-Styrelserna fortfarande uppdraga en viss lagstiftningsrätt i politie-mål,
eller den att meddela hvarjehanda för ordningens upprätthållande nödiga föreskrifter,
så har väl äfven varit oundgängligt all bibehålla dessa myndigheter vid den förut
oklandrade rättigheten alt för dylika föreskrifters öfverträdande stadga ett lämpligt ansvar.
Beträffande åter 06 och G7 §§ vågar jag lill vederläggning af påståendet alt
den makt, som derigenom tillerkännes Landshöfdingar eller Konungens Befallningshafvande,
skulle vara, på sätt sorn Utskottet yttrar, stridande mot statsbyggnadens fria
men lagbundna skick, åberopa icke allenast 1734 års Landshöfdinge-lnstruktion och
Kongl. Förordningen angående Polieens förbättrande den 13 Februari 1776, ulan ock
de Heste på sednare tider utfärdade Instruktioner lör embets- och tjenstemän. Alla
dessa, före den klandrade författningen, tid efter annan utfärdade Instruktioner ådagalägga
jemväl icke allenast att bestämmelserna i den sednaste Landshöfdinge-Inslruklionons
66 och 67 §§ varit af ett ofia insedt behof påkallade., ulan äfven att farhågan
för dessa bestämmelsers menliga följder är grundlös. Temmeligen påtagligt förekommer
det ock att ett missbruk af den makt, som blifvit Landshöfding eller Konungens
Befallningshafvande tillerkänd öfver underlydande tjenstemän, skulle oftast vara långt
mindre äfventyrlig! för desse sistnämnde, än för Landshöfdingen sjelf, eller Konungens
Befallningshafvande.
Slutligen och hvad frågan om ärendets beredning vidkommer, bör det vara nog
att hänvisa till Utskottets egen skildring af hvad dervid åtgjorts. Det synes deraf att,
innan förslaget till ifrågavarande. Instruktion inför Konungen föredrogs, upplysningar
inhemtats såväl genom vederbörande Embelsverks hörände sorn ock genom begagnande
af de utvägar, sorn i öfrigt stått till buds, och alt följaktligen för ärendets fullständiga
beredning gjorts mer och icke mindre än den åberopade i0 § i Begerings-Formen föreskrifver.
Utskottets anmärkning deremot, alt de personer för hvilka Instruktionen
skulle komma alt gälla, tillåtits att lägga sista handen vid dess utarbetande, har icke
ringaste stöd af nyssnämnde § i Begerings-Formen och torde således icke heller förtjena
afseende.
Att Instruktionen innehåller något mot siats-författningen eller Bikets privaträtt
stridande stadgande, återstår ännu att bevisa. För min del har jag icke funnit något
sådant. De fel, hvarmed Instruktionen lör öfrigt uppgifvits vara behäftad, hafva redan
i annan ordning gjorts lill föremål för Bikels Ständers pröfning och alt omständligare orda
derom torde derför vara öfverflödigt. Efter min tanke är det häftiga klander, som med anledning
af berörde författning blifvit väckt, till största delen ogrundadt och för min
del har jag pä antydda skäl icke heller ansett mig kunna biträda den anmärkning mot
Konungens Bådgifvare, hvilken Utskottet med hänseende till samma författning beslutat.
-48
Höns tit u/ion s-Utskott cts Memorial N:o 11.
Vid 1 Q:de •punkten, angående behandlingen a[ eli minislerielt ärende:
Om någon nf Gonslitutions-Utskotiet framställd anmärkning bör framkalla ett
ogillande, måste det företrädesvis vara den, hvarom här är fråga. Grunden för anmärkningen
är likväl med skicklighet så sVäfvande antydd, att den lätteligen förbises
af hvar och en, som ej gör sig besvär att eftersöka den.
Af den i Utskottets betänkande förekommande berättelsen om lorhandlingarne
rörande den år 1853 i December månad utfärdade neuiralitets-förklaringen inhemtas,
bland annat: alt redan i Juli månad 1853 genom skrifvelse, undertecknad den 15 i
samma månad af dåvarande Sta ts-Min is tern för Utrikes Ärenden Hans Excellens
Herr Friherre Stierneld; blef Kongl. Maj:ls Chargé d’adäiies i Köpenhanm underlättad
att, för den händelse de Orientaliska förvecklingarna föranledde en brytning emellan
Europas Östra och Vestra Stormakter, Kongl. Majit beslutat bibehålla en strängt neutral
ställning, men vid öfvervägande af de åtgärder, som för det närmare bestämmandet
deraf kunde vara att vidtaga, ansett af vigt alt förskaffa sig visshet om Danska
Regeringens tänkesätt i denna Råga och att söka vinna dess samverkan för vidtagande
af samtidiga och likartade åtgärder; 1 anseende hvartill Danska Utrikes Ministern enskildt
och i förtroende borde lemnäs del af Kongl. Majlis åsigter i ämnet och tillfrågas
om Danska Regeringens tänkesätt härutinnan äfvensom huruvida denna Regering vore
med Kongl. Maj:t ense derom alt de meddelanden, som i förutsatt läll kunde varda lill
andra Makter aflåtne, borde likstämmigt affatlas och samtidigt afgifvas; >— alt,
efter det Kabinetten i Stockholm och Köpenhamn ömsesidigt utvecklat . sina meningar,
frågan om ett offentligt tillkännagifvande af de Skandinaviska staternas upplänning
af sin politiska ställning förblef hvilande till slutet af Oktober månad, vid hvilken
tid dels genom Cirkulärbref, undertecknadl af Hans Excellens Herr Grefve Spur re
den 26 Oktober, Beskickningarne vid hofven i Berlin, London, Paris, Petersburg och
Wien erhöllo bemyndigande ait muntligen meddela vederbörande Ministrar att, i händelse
de emellan Sjömakterne uppkomne och för de Förenade Rikenas intressen främmande
stridigheterna föranledde ett fredsbrott, Kongl. Maj:t hade för afsigt att iakttaga
den strängaste neutralitet, dels genom skrifvelse, daterad den 28 i samma månad
och likaledes undertecknad af Hans Excellens Herr Grefve Sparre, Kongl. Maj:ts Minister
i Köpenhamn anbefalldes, att oflicielt tillställa Danska Ministären ett förslag till
neulralitets-förklaring med förfrågan huruvida Danska Regeringen vore benägen alt genom
sina Beskickningar aflåta en dylik ; — samt att, sedan Danska Regeringen tillkännagifva
sin åsigt, ärendet den 14 December 1853 inför Konungen föredrogs af Hans
Excellens Herr Friherre Stierneld, i närvaro af Hans Excellens Herr Grefve Sparre och
Norska Siats-Ministern Kans Excellens Herr Due.
Vid betraktande af denna behandling af ärendet äfvensom deraf alt Utskottets
anmärkning blifvit riktad endast mot förre Stats-Minislern för Utrikes Ärenden, Hans
Excellens Herr Friherre Stierneld, torde, med ledning jemväl af förhandlingarne inom
Constilutions-Utskottet, få antagas att anmärkningen grundar sig derpå, alt frågan om
ett offentligt angifvande af de Förenade Rikenas politiska ställning icke blifvit inför
Konungen, jemlikt 11 § Regerings-Formen, af Utrikes Stats-Minislern i närvaro af
annan tillkallad Stats-Råds-ledainot föredragen innan underhandlingarne med Danmark
i Juli månad 1853 inleddes, vid hvilken lid Utskottet tyckes antaga ali Kongl. Maj:ls
Beslut rörande denna fråga redan blifvit faltadt. Della Beslut var likväl, intilldess
detsamma framträdde i en regerings-åtgärd, blott och bart Konungens personliga åsigt,
som naturligtvis icke utan Konungens egen vilja kunde föranleda något tillgörande al
hvilken beskaffenhet, som helst, och så vida de på Konungens befallning inledda underhand
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
49
handlingarne mod Danska Regeringen icke hade annat syftemål än att för en viss, möjligen
inträffande, händelse bereda öfverensstämmelse i Svensk-Norrska och Danska Regeringarnes
förfarande, utan att i öfrigt binda detsamma, var för inledandet af dessa,
neulralitets-förklaringen förberedande, underhandlingar en sådan behandling af frågan,
som Constitutions-Utskoltet åsyftat, deslomindre nödig, som den åberopade grundlagsparagrafen
uttryckligen medgifver att mål, hvilka angå Rikets förhållande till främmande
makter, beredas och handha/vas på sätt Hörningen lämpligast synes. Att Utrikes
Stals-Ministern skulle varit skyldig alt före aflåtandel af en sådan skrifvelse, som
den ofvanomförmälda af den 15 Juli, påfordra ärendets föredragning i närvaro af någon
annan ledamot af Stals-Rådet öfverensstämmer icke, åtminstone eller min uppfattning,
med Regerings-Formens 11 §, som väl loreskrifver en viss form för ministeriela måls
föredragning inför Konungen, innan desamma af Honom kunna afgöras, men lemnar
målens föregående beredning till Konungens Eget godtfinnande.
Ur hvilken synpunkt man ock betraktar frågan, inser jag icke att någon Utrikes
Stats-Ministern åliggande skyldighet blifvit af honom åsidosatt, men, äfven om det skett,
och Utskottets anmärkning, fastän afseende ett förhållande bortom den tid Utskottets
granskningsrätt omfattar, vore med stadgandena i 76 § Riksdags-Ördningen och 11 §
i Ansvarighets-Lagen lör Slals-Rådets Ledamöter förenlig, hade Constitutions-Utskoltet,
efter min tanke, bordt med tystnad förbigå ett fel, som stod i omedelbar! samband med
en akt, hvilken Rikets Ständer, med uttalande af sin tacksamhet, gillat. Eli sådant
förfarande af Utskottet hade dessutom, såsom mig synes, varit tillräckligen motiveradt
af den omständighet, att den tidpunkt, hvarunder det förmenta felet skulle vara begånget,
sannolikt varit den brydsammasle, som efter Sveriges och Norriges förening inträffat,
och att den politik, som derunder iakttagits, varit förtjent af ingenting mindre
än ett klander, hvilket möjligen kan anses vara åsyftadt med den af Utskottet, på grund
af 107 § Regerings-Fornien, framställda anmärkningen mot en Konungens rådgifvare,
som ur Slats-Rådel redan utträdt.”
Af Herr Friherre Paijkull, Johan Guslaf:
”Antalet af de mål, som under det nu granskade tidskiftet blifvit i Stals-Rådet
behandlade, utgör, enligt i allmänt tryck offentliggjorda meddelanden, för år 1854, 6,160,
för år 1855, 6,618 och bör enligt medel-beräkning, då dessa båda år tagas lill grund,
för de öfriga II månaderna, nemligen en månad under 1853 och tio månader af 1856,
utgöra 5,852. Således framställer det sammanlagda beloppet en summa af 18,630 mål.
Anmärkningarne uppgå endast lill ett antal af 11, och ibland dessa med otrolig möda
urvaskade guldkorn finnes intet af någon betydande vigt, men flere ega grandets ringa
aktade värde. Om dessa anmärkta förhållanden varit verkliga och föijdrika förseelser,
hade man kunnat ega skälig anledning till missbelåtenhet, men vid betraktande af deras
obetydlighet samt med hänseende till göromålens mängd och menskliga ofullkomligheten
i allmänhet, bör man skatta det land lyckligt, hvars Regering icke i vidsträcktare mån
lemnat anledning lill klander. Den trägna och maktpåliggande befattningen att vara
Stats-Råd medför i sanning så få behag, att män med kunskaper och förmåga, som befinna
sig i en oberoende ställning, så väl med hänsyn lill rådgifvare-kallets allvarliga
betydelse, som till pressens och allmänhetens deraf ofta förvillade omdöme, icke sällan
tveka huruvida de böra emottaga en erbjuden Stals-Råds-plats eller ej, helst då dertill
kommer, all man mäste se i perspektiv representationens hvart tredje år högt upplvftade
färla. Att Riksens Ständer ega att föra ett rättvisans svärd kan i och för sig
vara gagneligt, och rättigheten dertill bör ingalunda förkastas, men för att icke förslöas,
bör detta svärd med stor sparsamhet begagnas och endast i frågor af ett vidBih.
till H. St. Prot. i856 & 1857. 5 Sami. 7 Haft. 7
50
Konstilutions-Uiskoltets Memorial N:o 11.
sträckt och genomgripande omfång. All framkomma med obetydligheter för alt underkastas
grundlagens stränga behandling, är att underkänna viglen af sitt eget kall; det
är ett vanmäktigt försök att till kanonens laddning använda snöbollens lättsmälta klot,
dä verkliga kulor fattas. Ständerna tyckas äfven sjelfva betraktat saken ifrån en sådan
synpunkt, då ännu icke någonsin, under hela tiden af vårt nuvarande statsskick, till
följe af gjord anmärkning, en anhållan till Kongl. Majit blifvit framställd om entledigande
af någon Stats-Råds-ledamot eller Föredragande. Man bör hoppas att äfven
denna gång saken atlöper på enahanda sätt.
Hvad nu sjelfva special-frågorna beträffar, må följande i korthet anföras: Punkterna
N:ris 4 och 10 afgjordes vid voleringarne med 12 mot II, hvaraf synes huru
delade meningarne inom Utskottet varit, samt att anmärkningarne berott på en slump.
Vid Nil is 7 och 8 u t föllo voteringarne med 12 mot 10, hvilket visar alt en ledamot
varit frånvarande, samt att resultaten på del hela således kunna anses ungefär enahanda
med de föregående. Nio 2 beslöts med en pluralitet af 14 mot 9, och bör man vid
delta, såsom vid alla öfriga tillfällen, ihågkomma alt det är ödet som bestämmer om
den förseglade sedeln. 1 de återstående lallen voro majoriteterna större och Niris 5
och (i gingo fram utan votering. Hvad N:o 5 särskildt angår, förekommer likväl den
omständigheten, att svaret på frågan, huruvida anmärkning skulle göras eller icke, tycktes
ganska tvifvelaktigt, ehuru det icke föll någon ledamot in att begära votering, en
underlåtenhet, som dock icke förnyades vid efterföljande tillfällen, då man kunde ega
ringaste förhoppning att framkalla en något så när aktningsbjudande minoritet.
N:o 1.
Den, som anser någon uraktlåtenhet här hafva egt rum, bör likväl taga i betraktande,
alt alla tjenste-ansökningar varit åtföljda af bestämda merit-förteckningar, äfvensom
af vederbörande embelsmyndigheters utlåtanden, hvilka naturligtvis i de allra
liesta fall komma att utgöra grunden för Stals-Rådens omdöme. Särskilda yttranden
hafva således icke ansetts nödvändiga, då förhållandet varit sä beskaffad!, att de ej
kunnat innehålla något annat än ett upprepande af hvad i ofvannämnda handlingar
blifvit anfördt. Likväl utvisa protokollerne atl, då sådane yttranden befunnits af nöden,
desamma icke uleblifvit och detta ej blott vid tillsättande af de tjensler, hvartill förslag
upprättas, utan äfven vid tillfällen då sådant icke erfordras. I öfrigt torde vid denna
punkt den anmärkning kunna göras, alt Utskottet, i afseende på grundlagens iakttagande,
neppeligen torde hafva förfarit med samma noggrannhet, som det fordrar af
andra. Om nemligen grundlagens ordalydelse bestämdt blifvit följd, borde Utskottet här
halva yrkat tillämpning icke af 107, ulan af 106 §, der det talas om sätteth varpå af
Stals-Rädel begångna grundlags-öfverträdelser böra behandlas. Utskottet, som anser att
här egt runi ’’ett ofta upprepadl åsidosättande af ett oförtydbart grundlagsbud,” borde
således hafva ställt alla nu ifrågavarande Stats-Råds-ledamöter under Riks-rätt, hvarmed
desse Herrar troligen sjelfve blifvit fullt belåtne, ty de hade då, efter en fullständig
utredning af saken, blifvit dömde enligt lag och laga stadgar. Men att, på säll som
nu skett, låta nåd gä för rätt, tyckes innebära antingen en tvekan angående sakens
verkliga förhållande eller ett tyst medgifvande af den gjorda anmärkningens svigtande
beskaffenhet.
N:o 2.
Utskottet har ganska rigtigt anmärkt, att betydande olägenheter kunna för oss
uppstå derigenom, alt en utländning besitter fast egendom i Sverige, och en bestämdare
lagstiftning i delta afseende torde ej vara obehöflig. Likväl bör denna, med hänseende
Kons li'lulions-Ulsh o Hets Memorial N:o ii.
51
lill civilisationens framsteg i allmänhet och det samband som nu för liden förefinnes
emellan den bildade verldens alla nationer, ej inskränkas så, all icke, under vissa förhållanden,
denna rättighet alt besina last egendom må inedgifvas, älven ulan erhållen
medborgare-rätt. — All Hans Excellens, f. d. Justitie-Stats-Minislern tyckes egnat föga
uppmärksamhet åt Sländernas år 1851 aflåtna underdåniga skrifvelse, affaltad i så beslämda
ordalag, som dessa, ’’alt utländsk man, sorn hädanefter vill i Riket sig bosätta,
”för alt bruka och besitta fast egendom, icke må dertill erhålla tillstånd, innan han
''blifvit till Svensk medborgare antagen,” kan således hafva egt sina goda skäl, med
hänseende lill åtskilliga möjligen förekommande fall. Om ett sådant ovilkorlig! lagstadgande
blifvit påbudet, skulle en utländning, som vore arftagare till Svensk fastighet,
antingen tvingas alt blifva Svensk undersåte eller alt afstå från arfvet. Vore denne
arftagare omyndig, blelve förhållandet ännu mer kränkande. Men denna skrifvelse är
dessutom behäftad med otydlighet. Man skulle nemligen kunna förstå den sä, att om
främlingen icke ville bosätta sitj i Riket, skulle han der fä ega faslighet, ulan medborgare-rätt.
Af hittills meddelade tillåtelser hafva inga synnerliga olägenheter ännu försports,
hvarföre man bör antaga all de meddelats personer, sorn varit fullt värdige att desamma
erhålla. 1 afseende på Norrmän, torde väl svårligen någon anmärkning böra göras, då
det snarare synes lämplig( att underlätta förbrödringen, än att försvåra densamma. Utskottet
tyckes särdeles hafva lastat sig vid antalet gifna tillåtelser, som under nära 3
års tid uppgått lill 35, hvaribland (> Norrmän, men huruvida delta antal bör anses högt
eller måttligt, kan ankomma på hvars och ens åsigter. Att en handelsfirma besitter
läst egendom, tyckes icke vådligare, än då sådant inträffar med ett bolag. Inleressenterne
i detta sednare kunna vara ganska många, och svårigheten alt fä reda pä deras
namn kan således vara fullt så stor som då fråga är om en handelsfirma, hvilken vanligen
ej består af ett betydligare antal personer. Att råka i rättsförhållanden till dylika
egare, bör således icke kunna medföra andra olägenheter än ett något ökadl besvär.
Den troligen här egentligen afsedda handelsfirman, Prescot & Comp., hade redan i
många år, med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, varit i besittning af tvänne betydliga
sågverk i Norra Sverige. De nu lillköpta jordlägenheterne skulle dermed förenas, och
Konungens Befallningshafvande i Wester-Norrland och Jemtland, som borde vara i tillfälle
att bedöma förhållandet, tillstyrkte båda, i sina infordrade underdåniga utlåtanden,
all Nådigt tillstånd till besittning af ifrågavarande fastigheter måtte beviljas.
Angående den omständigheten, att en person erhöll tillåtelse att besitta fastighet,
men nekades alt blifva Svensk medborgare, är förhållandet följande: del har hittills
antagits såsom regel, att icke upplaga någon till Svensk medborgare, med mindre sökanden
vistats en längre lid (några år) inom Sverige, så vida ej några särskilda bevekande
omständigheter kunnat föranleda undantag. Några sådana omständigheter förcfunuos
icke i förevarande fall, och sökanden, en Liibeckare vid namn Grabow, hade
icke vistats i Sverige, hvaremot, enligt hittills följda grundsatser, någon svårighet icke
mötte för tillåtelse att besitta fastighet, då mannen var förmögen och väl känd.
N:0 5.
Att exercis-platsen behöfde utvidgas, är uppenbart för hvar och en som känner
lokalen. Något afhändande af en kronans tillhörighet har här aldrig varit i fråga, och
några enligt § 77 Regerings-Formen så bestämda, af Ständerne gifna föreskrifter, som
skulle förhindra att en liten del af parken användes för ett ändamål, hvars nytta var
al Regeringen erkänd, tyckas neppeligen kunna förevisas, så myckel hellre som här
endast var fråga om en del af reserv-skogen, hvilken ej till någon trakthuggning var
52
Konstitulions-Ulsholtets Memorial N:o Ii.
indelad och beräknad. — Det af Utskottet anförda föregående exempel i afseende på
samina kronopark är ej här fullt tillämpligt. Det gällde nemligen då ett verkligt af
händande
så väl af ett stycke jord från Ultuna Kungsgård, hvilken redan af Ständerna
var bortgifven, som från kronoparken Asen till Upsala Uentral-Hospital, en inrättning
som dessutom är beräknad för några få län och således icke är af rent allmän beskaffenhet.
— Värdet af den nedhuggna skogen ingår till Staten, och ehuru det all
männa
hädanefter, så länge platsen begagnas till exercis-fält, icke deraf skördar en vinst,
som kan i bestämdt antal R:dr Runt beräknas, så erhålles likväl en vinst genom den
ökade möjlighet till öfning, som derigenom beredes en del af statens krigsmagl. —
Sjelfva föredragningen kunde ej göras af två pä en gång, men protoknilema utvisa att
sådant skedde efter föregången öfverläggning med Föredraganden för Finans-ärenden.
Den åberopade stadgan innehåller dessutom, att till Landtlörsvars-Departenjentet höra
ärenden, som röra ”Land t förs va reis ordnande och vidinagtbållande,” hvartill med skäl
kan räknas möjligheten lill truppernas behöriga öfning.
N:0 4.
Utskottet har först uppräknat åtskilliga föreskrifter, som det anser sig sakna i
den nya Landshöfdinge-Instruktionen, samt derefter ingått i en så omständlig granskning
af densamma, att det till och med klandrat, att en viss bestämmelse influtit i en
uppgifven § men icke i en annan, som Utskottet förmenar dertill varit tjenligare. Man
kan hysa något tvifvel, huruvida ett dylikt nagelfarande med en författning af hell och
hållet ekonomisk natur tillkommer en så beskaffad myndighet, som Konstitutions-Utskottel,
hvars egentliga åliggande är att vaka öfver grundlagarnes helgd. Det synes
snarare ligga inom kretsen af Lag- och Ekonomi-Utskottets verksamhet. — Hvad i
öfrigt sjelfva saken beträffar, torde uppmärksamheten kunna fästas på följande i korthet
framlagda förhållanden: — Justilie-Ombudsmannens omtalade anmärkningar hafva
icke föranledt till någon Riksens Ständers åtgärd. — Polismugten, denna magt, hvars
gränser äro så svåra alt bestämma, har länge egt och eger öfverallt befogenhet att
ålägga vitén. — Landshöfdingarnes rättighet alt suspendera underordnade tjenstemän
kan icke utöfvas utan att ifrågavarande tjenstemän i och med detsamma vid domstol
lagligen tilltalas, hvarigenom Landshöfdingen, i händelse han förfarit orättmätig!, kan
komma alt stadna i ett ganska betydligt ansvar. En dylik rättighet förekom äfven i
gamla Landshöfdinge-Instruktionen och eges derjemte af de flesta förvaltande verk,
hvarföre saken, långt ifrån att vara en nyhet, tyckes af gammalt ansedd såsom i full
öfverensstämmelse med tillbörligt vidmagthållände af ordning och skick emellan förmän
och underlydande. — Den sä kallade magiutvidgningen är ganska tvifvelaktig, enär
Landshöfdingorne enligt förra Instruktionen kunde utan dom och ransakning tilltala, näpsa
och i häkte inmana landtslatens tjenstemän. Hvad Länsmännen vidkommer, sä föreslogo
enskilde motionärer vid 1848 och 1851 årens riksdagar, att de skulle blifva oafsätllige,
men detta afslogs båda gångerna af alla fyra Riks-stånden. Äfven vid innevarande
riksdag har, såsom kändt är, fråga förevarit om ändring i Landshöfdinge-lnstruktionen,
men förfallit sedan Ekonomi-Utskottet, lill och med utan votering, ogillat
saken. — Alt § 10 Regerings-Formen skulle vara för nära trädd, bar Utskottet vederlagt
genom sitt eget anförande alt en mängd embetsverk redan för längesedan varit
hörde. Huruvida, vid ärendets slutliga afgörande, ål deras utlåtanden mer eller mindre
^uppmärksamhet blifvit egnad”, torde vara svårt att afgöra.
N:0 5.
Vid denna fråga bör tagas i betraktande, att de återlemnade 50,000 Riksdalerna
icke voro och aldrig varit statens egendom, att deras nedsättande i Stats-kontoret endast
Konstitutions-Utskottets Memorial N: o -11.
53
sked lill (öije af beslut, låltadl af Konungen, sorn således, efter sig företeende omständigheter,
äfven kunde förfoga örn suinmans qvarhällande eller ålerlemnande, helst Ständerne,
i deras svar pä Konungens proposition, angående förlängning af arbetstiden,
densamma endast nied(ji/oil ”ulan rubbning af dr; Bolaget tillförsäkrade förmåner,”
hvartill väl icke kunde räknas dess förpligtelse att i Slals-konloret nedsätta 200,000
R:dr, men i öfrigt icke i någon mån yttrat sig rörande vilkoren, hvilka således voro
Konungens ensak. — Dessutom torde det kanske ej varit lulli värdigt af Staten alt,
på Bolagets bekostnad och lill följe af dess iråkade förlägenhet, vilja tillegna sig ifrågavarande
penningesumma. — Slutligen synes Utskottets upptagande af denna sak stå i
strid emot ordalydelsen af sista raderna i § 107 Begerings-Forruen, der del heter, att
Konungens beslut uti mål sorn röra enskilda korporationers angelägenheter icke kunna
någon Riksens Ständers pröfning underställas. Att del sä kallade Köping-Hult-bolaget
är en sådan enskild korporation, lärer svårligen kunna bestridas, hvarföre det således
icke borde komma att väcka någon förundran, i händelse Talmännen skulle finna sig
förhindrade att ä ifrågavarande punkt framställa proposition.
N-.o 7.
Om ett förbiseende bär varit begånget, så synes dock att detsamma, innan något
ondt deraf uppstod, blifvit rättadt, hvarföre del tyckes hafva varit lämpligast och mest
öfverensstämmande med den grannlagenhet, hvarmed en utmärkt aktad och skicklig
embetsman, som gråna! i statens tjenst, bör bemötas, ali lemna hela detta förhållande
ulan afseende, bolst denne embetsman, trött af det bekymmerfull och otacksamma kall
han utöfva!, icke mer befinner sig inom Rådkammarens murar.
N:0 8.
Post-Inspektoren Munck hade visserligen ej någon laglig rättighet alt få ersättning
för minskade sporlel-inkomsler, men billigheten talade derför. 1 trakten omkring
Carlstad bade nemligen icke mindre än tre nya Posl-oxpedilioner blifvit inrättade,
hvilket bade den verkan, alt nämnde Post-Inspeklor, utom afgifier för en mängd enskilda
väskor, gick i mistning af 1 sk. b:ko för hvarje lösbref, som förr passerat öfver
Carlstad, hvaremot staten fick en inkomst af 4 sk. b:ko för hvarje sådant bref, då det
numera befordrades emellan postkontor. Herr Munck erhöll också endast, af Kongl.
Nåd, en årlig ersättning af 600 R:dr, ehuru minskningen i löneförmånerna uppgått lill
flerdubbelt denna summa.
. N-.o 10.
Enligt § 11 Regerings-Formen må Konungen låta bereda och handhafva mini—
stcriela mål på det sätt Honom lämpligast synes. Sedan föregående Ständer och nuvarande
Konstitulions-Ulskoll gillat sjelfva saken (neutraliteten), tyckes det vara föga tjenlig!
alt fästa sig vid en tvifvelaktig form-öfverträdelse, helst någon tillämpning af §
107 icke vidare är möjlig, då den Föredragande, hvars entledigande man skulle kunna
sälta i fråga, redan lemnat -sin plats i Stats-Rådet. Ifrågavarande behandling enligt §
11 skulle dessutom hafva egt rum innan den tidsperiod inträdde, som detta Utskott bar
alt granska.
N:o 11.
Härvid bör man först erinra sig, alt för den som måste såsom embetsman lefva
utom sitt fädernesland, svårligen någorstädes lärer kunna uppsökas en mindre angenäm
. vistelseort än denna högt upp i den Ryska norden belägna handelsplats. Det är sålede
54
Konstitutions-Ulskottcls Memorial N-.o il.
icke underligt, om en man med bildning, kunskaper och verldserfarenhet, ej underkastar
sig en dylik försakelse, utan alt åtminstone ega sina lefnadsbehof fullt tillfredsställda.
Dertill kommer att Archangel är ett särdeles dyrt ställe, hvilken dyrhet ytterligare förökas
genom nödvändigheten för Handlande och Konsuler att, i anseende till floden
Dvinas ringa djup, hafva sina kontor i den aflägsna förstaden Solambol. — Konsuln
Fleischer, såsom särdeles erfaren uti allt hvad som rörer Norrska handeln på Ryssland,
hvilken här ej är obetydlig, förordades lifligt af flere Norrska embetsmyndigheter, och
detta så mycket mer, som det under nuvarande förhållanden vore af särdeles vigt, icke
blott för Finnmarkens handel, men äfven för Norriges politiska ställning (och således
äfven i indirekt afseende för Sverige) att på ifrågavarande plats ega en pålitlig och
verksam tjensteman. — Om i Archangel del Norrska handels-intresset öfverväger del
Svenska, så gifvas andra platser, der eli motsatt förhållande inträffar, hvarföre del icke
torde vara lämpligt att, under dylika omständigheter, för mycket fästa sig vid löneförmånerna
på det ena eller andra stället. — Man kan icke med fullt skäl säga alt Fleischen
iöuepåökning skedde retroaktivt, ty han nämndes lill Konsul den 1 September
1854. Redan i Maj 1855, sedan han hunnit komma i tillräcklig erfarenhet af dyrheten
på stället, skref han och anhöll om förhöjning på sin lön, oaktadt, i anseende till
ställets aflägsenhet, upplysningars inhemlande, embetsmyndigheters hörande m. m. beslutet
derom icke fattades förr än den 12 Januari 1856. Han erhöll då löneförhöjningen
beräknad från den 1 Januari 1855. Om denna förhöjning icke beviljats, hade den
naturliga följden blifvit, antingen alt Fleischer lemna! sin plats, som då utan tvifvel
öfvergått i händerna på en mindre skicklig och lämplig person, eller att endast Norrige
fått betala påökningen. Men Norrige skulle då säkerligen icke underlåtit ali framkomma
med enahanda anspråk i afseende på de Konsuls-platser, der Svenska intresset vore
öfvervägande. Obehagliga förvecklingar hade kunnat uppslå, som möjligen skulle medfört
förslag att helt och hållet från hvarannan skilja Svenska och Norrska Konsularväsendet
samt kanske äfven Diplomatien, hvarigenom de redan svaga föreningsbanden
ännu ytterligare hade blifvit lossade. — Konklusionen blir således, alt, vid beslutets
fattande, i förevarande fall sjelfva sakens vigt och beskaffenhet endast bordt tagas i betraktande,
och detta utan någon sidoblick på andra förhållanden, som dermed icke
ega gemenskap.
Vid slutligt öfvervägande af alla anmärkta punkter, finner man alt Utskottet, i
hänseende till de Föredragande, fällt ett lemligen strängt omdöme, nemligen alt de
brustit i oväld, nit, skicklighet och drift, ty innan Utskottet funnit att ett sådant förhållande
egt rum, kan, enligt § 107 Regerings-Formen, ingenting för Rikets Ständer
tillkännngifvas. Härvid bör derjemte noga bemärkas, att i grundlagen står ”oväld, nit,
skicklighet och drift”, icke eller. Den olycklige Föredragande måste således hafva felat
i alla dessa fyra hänseenden och icke blott i ett enda deribland, för att kunna blifva
ett mål för Utskottets anmärkning. Men om man nu eger en regering, hvars förnämsta
organer sakna så ytterst vigtiga egenskaper, bör man sannerligen vara förundrad öfver
det lugn och det välstånd, hvari Sverige, della oaktadt, dock händelsevis befinner sig.
Hvad åter de anmärkningar beträffar, som blifvit framställda emot Stats-Rådets
ledamöter samfäldt, flere eller färre, skall Utskottet, enligt ofvan citerade §, hafva funnit,
Ronstilutions-Utskottets Memorial N:o il. 55
att desse Herrar icke iakttagit ”rikets sannskyldiga nylla”, innan det för Rikets Ständer
får göra något tillkännagivande. — Nu öfverlemnas åt hvar och en att allvarligen taga
i betraktande, huruvida hela rikets sannskjldiga nytta verkligen kunnat sällas på spel
genom beslut af så underordnad vigt, sorn t. ex. att upplåta några tunnland statens
skogsmark lill exercis-fäll eller att tilldela en Postmästare några hundra Riksdaler i
ersättning för minskad sportel-inkomst.
Utskottet har slutligen ansett sig böra besvara tre i Stånden inlemnade och till
detsamma remitterade anmärkningar, ehuru dessa anmärkningar af Utskottet blifvit underkände.
Då grundlagen i delta afseende gått till väga med så mycken försigtighet
och grannlagenhet, att sjelfva ordalagen vid dylika anmärkningars inlemnande äro 1'öreskrifna,
torde meningen ej hafva varit den, att anmärkningarne i alla händelser, ehvad
de af Utskottet gillas eller ogillas, dock skola offentliggöras. Det tyckes derjemte svårt
att inse, hvarföre Utskottet skall egna mer uppmärksamhet åt den anmärkning, som i
ett Riks-stånd inkastas af en enda person, än åt den, som under läsningen af SlatsRäds-protokollen
yrkas t. ex. af 10 ledamöter inom Utskottet, ty sådana underkända
anmärkningar besvaras aldrig. — Äfven grundlags-ändringsförslag behandlas på enahanda
sätt, ty då dessa ogillas af Utskottet, erhålla Ständerna om dem ingen officiel underrättelse.
Angående anmärkningen Litt. A. har Utskottet dessutom ingått i en allt för
vidlyftig och möjligen otjenlig redogörelse, som knappast torde varit afsedd med de
handlingar, Utskottet hade lått sig tilldelade, och hvilkas kännedom väl egentligen varit
beräknad såsom en ledning för Utskottets omdöme vid behandlingen af frågan. Huruvida
ett sådant förfarande till fullo öfverensstämmer med 2 § 4 mom. TryckfrihetsFörordningen
lemnäs derhän.”
Fiel Usta Anmärknings-punklen:
Emot Utskottets beslut hafva Herr Friherre Leuhusen, Carl flerman, Herr Friherre
von Saltsa, Anton Philip Carl, Herr Tersmeden, Nils och Herr Biskop Fahlerants
anmält reservation.
Herr Prosten Lagergren, med hvilken Herr Kongl. Ilofpredikanlen fVensjöe sig
förenat, har anfört:
”Då IVägan om den af Utskottet här anmärkta ofullständigheten i Slats-Rådsprotokollen,
äfven i fall denna sistnämnda af mig erkändes så stor, som den af Utskottet
blifvit framställd, aldrig skulle förneka sin karakter att utgöra en underordnad fråga
om det mer eller mindre ändamålsenliga sättet ali upprätta berörda Protokoll och sålunda,
med afseende på möjligen deri befintliga ofullkomligheter, närmast drabba Protokollsloranden,
så har jag icke kunnat för min del stadna i det slut, hvartill Utskottet
härutinnan kommit. Saken reducerar sig, efter min förmening, hur man ock vill vända
56
Konstitutions-Utsko Itets Memorial N:o •//.
den, till en formfråga, låt afven vara ej utan sin betydelsefulla vigt, burn Stals-Rådsprotokollen
bäst skola förås. Icke kan det sägas och icke har det i sjelfva betänkandet
en gång blifvit sagdt, det Stats-Rådet i sina rådslag och tillstyrkanden med afseende
på tjensters tillsättande försummat Rikets sannskyldiga nytta eller tillstyrkt utnämnandet
af sådan person, som skulle rät t visa t en" dylik förebråelse. När man närmare granskar
hithörande handlingar, märker man städse, del sökandernes meriter äro framlagde
dels i sjelfva Stats-Råds-protokollet, dels genom protokollet bilagde och deruti åberopade
sammandrag af sökandernes merit-förteckningar, Irån hvilket allmänna förhållande
mahanda Finans-Departementets förhandlingar bilda det enda mindre gynnsamma undantag,
särdeles med afseende på tillsättningen af sysslor vid Postverket och Jägeri-staten.
Ingen anledning finnes heller till den förmodan, det vid målens beredning eller föredragning
Stats-Rådels öfverläggningar skulle saknat den karakter af allvar och omsorg,
sådana ärenden kräfva. Tvertoiu trodde man sig inom Utskottet känna motsatsen.
Om således äfven önskligt varit, det någongång en större utförlighet i protokollet, hvad
motiveringen för oltanämnda tjensle-tillsältningar beträffar, egt rum än nu är förhållandet,
så synes denna ofullständighet i protokolls-föringen ej bilda eli af de läll, då Konstitutions-CJtskotlet,
likmätigt sin pligt, bos Rikets Ständer böra anmäla Konungens Rådgifvare
till den åtgärd, Regerings-Formens 107 § antyder Äfven forde ej böra lemnäs
ur sigte, till hvilken vidlyftighet, utan motsvarande nytta, dessa Protokoll snart nog
skulle vexa, derest Utskottets åsigt här i all sin utsträckning blefve gällande. Man
känner alt genomgåendet och granskandet af dessa handlingar redan i sin närvarande
förm ej upptager sä ringa tid.”
Herr Billström, med hvilken Herr Brinck, Herr Wahlström, Riksdags-fullmäklige
Johan Persson frän Upsala län, Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län och
Paul Frits Mengel från Upsala län sig förenat, har anfört:
’’Om Konstitutions-Utskottet onekligen egt välgrundade skäl till den gjorda anmärkningen
emot åtskilliga Ledamöter af Konungens Stats-Råd för det de, vid frågor
om bortgifvande af sådana sysslor, hvartill förslag blifvit upprättade, i allmänhet uraktlåtit
att afgifva yttrande om de sökandes skicklighet och förtjenster, har Utskottet,
enligt mitt förmenande, haft icke mindre giltig anledning alt jemväl fästa uppmärksamhet
vid och hos Rikets Ständer anmäla förfaringssättet inom Konungens Stats-Råd vid
tillfällen då utnämningar skett till andra embeten och tjenster eller så kallade Förtroende-sysslor.
Såvidt de granskade Stats-Råds-prolokollen gifva vid handen, hafva tillsättningar
af sistnämnde sysslor alltid omedelbarligen egt rum, utun någon föredragning af vederbörande
Departements-chef och utan att ens anmälan lill protokollet förut blifvit
gjord, angående yppade ledigheter i dessa sysslor. Det enda yttrande af Stats-Rådets
ledamöter, som någon gång och högst sällan vid dylika fall i protokollen förefinnes, inskränker
sig till en föga motiverad mening, afvikande från den som genom utnämningen
redan gjort sig gällande. Genom en sä beskaffad ordning lärer Grundlagens föreskrifter,
rörande regerings-ärendenas behandling ingalunda kunna anses fullgjorda. Regerings-formen
stadgar i 7 §, att alla regerings-ärenden, med undantag af ministeriela
och kommando-mål, skola inför Konungen i Stats-Rådet föredragas; i 9 §, att StatsRådets
tillslädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, ovilkorligen
till protokollet sina meningar yttra och förklara, samt i 28 §, att hvarje Departementschef
skall föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked till och ifrån embeten och tjenster vid de verk och stater,
som under Departementet höra. Häraf torde vara alldeles uppenbart, att vederbörande
-
Konstilutions-Vtskoltets Memorial JS-.o 11.
57
rande Deparlemenls-Chefer likasom Slats-Rådels öfrige ledamöter, hvilka öfvervarit utnämningen
till förtroende-svsslor, utan alt föredragning skett oell ulan all råd och upplysningar
dervid blifvit algi Ine, icke iakttagit hvad dem i besagde deras kall ovilkorligen
ålegat. Förgäfves må man invända, att Stals-Rådels ledamöter, i frågor 0111 borlgilvandet
af slika sysslor, endast ega rätt att emot Konungens utnämningar göra underdåniga
påminnelser. Det strider påtagligen emot begreppet om ansvarige rådgifvare, alt anlaga det
desse ej skulle vara håde berättigade och pliglige alt före beslutens fallande yttra sina
meningar. Skola rådslagen i verkligheten medföra något gagn och på besluten utöfva
något inflytande — och detta lår väl förnufliglvis anses vara deras syftemål, —
så måste rådslagen föregå besluten, icke framkomma efteråt i form af betydelselösa
påminnelser eller reservationer. Visserligen tillkommer Konungen ensam alt falla beslut,
oberoende af de gilea rådslagen, ty jemlikt 4 § Regerings-Formen eger Konungen
att allena styra riket på det sätt nämnde grundlag ' föreskri Iver; men sagde § bjuder
tillika, all underrättelse och råd skola inhenilas af Slals-Rådet; och del är på sådan
grund jag ansett att anmälan af Konslitutions-Utskollet bordt göras angående SlalsRådets
förfarande vid tillsättningar af förtroende-sysslor.’’
Fid 2:dra Anm Urliniugs-punklen:
Herrar Friherre Leuhusen, Tersmeden och Bogeman, Johan Ludvig, samt Herr
Kongl. Hof-predikanten fVensfoe och Herr tVedberg hafva reserverat sig: dervid Herr
Bogeman förklarat, att han, dä frågan om denna anmärknings-punkt i Utskotlet afgjordes,
icke funnit sig hafva erhållit tillräckliga upplysningar för att med säkerhet
kunna bedöma, huruvida Rikets sannskyldiga nytta må hafva blifvit åsidosatt genom
de tillåtelser för utländningar att i Riket förvärfva och besitta fast egendom, hvilka meddelats
under den tidrymd, som nu slutade granskning af Stats-Råds-Protokollen omfattat;
— Herr (Vensjöe åberopat det hufvudsakliga af hvad Herr Friherre Paijkull i sin
reservation rörande denna anmärknings-punkt yttrat; — samt Herr (Vedberg förmält,
det han ej funnit tillräckliga skäl andragna, för att kunna med sin röst biträda Utskottets
beslut 1 denna fråga.
Vid 3:dje Anmurknings-punklen.
Herrar Friherrar Leuhusen och von Saltza hafva reserverat sig.
Herr Prosten Lagergren, med hvilken Herrar Kongl. Hof-predikanten (Vensjöe
och Professoren Selander instämt, har yttrat:
”1 den anmärkning mot Konungens Rådgifvare, som denna punkt omfattar, har
jag icke kunnat deltaga, af följande skäl:
l:o. Är här ingen jordafsöndring skedd, i hvilken händelse naturligtvis Rikets
Ständers medgifvande ovilkorligen skulle erfordrats. Endast ett upplåtande tillsvidare
för ett af vederbörande auktoriteler erkändt och vitsordadl behol har af Stats-Rådet
blifvit tillstyrkt. Marken kan sålunda, om detta behof försvunne eller pä annat sätt
blefve lillfredsstäldt, efter Kongl. Maj:ts anordning, utan alla omständigheter, åter komma
till sitt primitiva ändamål.
2:o. Utskottet har sjelf i sitt betänkande ur Rikets Ständers skrifvelse af den
20 December 1833 citerat vilkoret för kronoskogars upplåtande eller ”att en så vidBih.
till B. St. Pro t. 1856 & 1857. 3 Sami. 7 Haft. 8
58
Kansli tulions-Utskottets Memorial N:o 'Ii.
sträckt upplåtelse af krono-skogarne icke borde ske, att Slaten möjligen skulle kunna
sakna tillgång å det för Flottorna och andra allmänna behof nödiga virke.” Att detta
vilkor icke blifvit af Stats-Rådet förbisedt, ådagalägges genom de i målet hörde embetsmyndigheters
intyg, det afrödjandet endast ko onne ali ske från reserv-skogen och icke
kunde anses rubba den för krono-parken fastställda Irakthuggnings-phin. Vilkoret
är ju sålunda upplyldt, enär nämnde intyg och den pröfning, Kongl. Maj:t ärendet underkastat,
af Ständerna alltid ät Regeringsmakten uppdragen, fulleligen visar, det icke
genom denna åtgärd nödigt virke korinne alt saknas hvarken för Flottorna eller andra
allmänna behof, då den för dylika ändamål afsedda traklhuggnings-planen på intet sätt
förnärmades.
3:o. Af Stats-Råds-Protokollet synes tydligt, och Utskottet medgifver det äfven
sjelf, att hela detta ärende blifvit af Chefen för Landlförsvars-Deparlementel gemensamt
med Chefen för Finans-Departementet beredt, likasom att utdrag af Protokollet
öfver Landtlörsvars-ärenden skulle lill Finans-Departementet afgå i och för expediering
af Kongl. Maj:ts Nådiga beslut i ämnet. Ingen afvikelse från Regerings-lbrmens 6:le
§ och deri antydda fördelning af Deparlements-ärendena synes sålunda egt rum. Begge
Departemenls-chelerne hade beredt eli för båda gemensamt mål, och, så vidt icke Utskottet
ville emot all vana oell rimlighet se samma sak på samma gäng af 2:ne olika Departements-chefer
inför Kongl. Majit föredragen, så måste ske såsom nu skett. Visserligen
går det an att säga, det Chefen för Finans-ärenden bordt i första handen föredraga
målet och ett utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden till Landtlörsvars-Departeinentet
i och för expediering afgå. Men då målet, med afseende på det militära
behofvet och dess tillfredsställande onekligen rörde Landtförsvars-Deparlementet närmast,
skulle, om föiedragnings-sätlet blifvit detta, efter all sannolikhet Utskottet funnit
nämnda sätt leda till lika mycken afvikelse från Regerings-lbrtnens 6:te §, som det nu
anmärkta, och sålunda egentligt intet löredrngnings-sätt af Utskottet gillas, hvilken obestridliga
följd ock visar sjelfva anmärkningens grundlöshet.”
Vid -i:de /Inmurlatinos-punkten:
Herrar Grefve Lagerbjelke, Friherrarne Leuhusen och von Saltza samt Biskop
Fahlcrantz hafva förklarat sin icke instämma uti Utskottets beslut.
Herrar Professoren Lindgren, Kongl, Hof-predikanlen 'Vensjöe och Professoren
Selander kafva förenat sig med Herr Carleson uti hvad lian i sin reservation rörande
denna anmärknings-punkt anfort.
Herr Prosten Söderberg liar instämt uti Herr Friherre Paijkulls yttrande angående
denna punkt.
Vid 5: le An m ii rkn inp .v -pun k ten:
Herrar Biskopar Butsch och Fahlcrantz hafva anmält reservation.
Herr Professuren Lindgren, med hvilken Herr Carleson och Herr Professoren
Selander instämt, har yttrat: ”Till stöd för den anmärkning, Höglofliga ConstitutionsUtskottets
Majoritet beslutat mot åtskilliga af Konungens Rådgifvare, med anledning af
deras tillstyrkande till Nådigt bifall å en Köpings-Hults-Bolagets underdåniga ansökan
att i förtid få lyfta en del af det af nämnda Bolag i Kongl. Stats-Conloiret, lill säkerhet
lör det åtagna jernvägs-arbetets utförande, enligt Nådig föreskrift, deponerade
penningebelopp, stort 200,000 R:dr Banko, hnr Utskottet åberopat dels de af Herr
Konslitutiovs-Ulskottets Memorial N:o 11.
59
Friherre Palmstjerna till Slats-Råds-Protokollet andragna motskäl, hvilka i detta Betänkande
linnas upptagna, och dels den "afvikelse från de vilkor, under hvilka Rikets
Ständer lemnat bifall till Bolagets gjorda ansökan om arbetstidens förlängning”, hvilken,
efter Utskottets uppfattning, skulle anges ligga i det Nådiga beslutet. Mig synes anmärkningen
i allo obefogad, på de grunder, jag nu går att reservationsvis inför Rikets
Ständer framlägga.
Hvad nu först angår de af Herr Friherre Palmstjerna andragna och af Utskottet
godkända motskälen mot Nådigt bifall till det af Herr Föredraganden, dåvarande StatsRådel
Fåhraeus och de med honom instämmande Stafs-Råds-ledamöterna tillstyrkta återlemnande
åt Bolaget af en fjerdedel af del deponerade penningebeloppet, så förekomma
mig dessa skäl vara så föga bindande, eller ock så obestyrkta och helt och hållet subjektiva,
alt jag icke anser någon anmärknings-anledning med fog hafva bordt kunna på
dem grundas. ”Arbetet”, heter det första af dessa skäl, ”hade ej fortskridit så långt,
sorn Bolaget åtagit sig.” Ja! det är sanni. Men också tillstyrktes ju ej alt medgifva
lyftande af mera än fjerdedelen af det deponerade beloppet. Väl invänder Friherre
Palmstjerna häremot, att den af Föredraganden meddelade ”uppgiften att en fjerdedel
”af arbetet redan skulle vara verkställd, vore ingalunda stvrkl, ej heller i Herr Stats”Rådets
tanke riklig”; men han förglömmer härvid, att han sjelf lemnar denna sin
supposition lika obestyrkt, som den uppgift, hvilken han vill bestrida, och som innefattas
i dessa Föredragandens ord, att ”de delar af jernvägsarbete!, hvilka vore utförda, kunde
”antagas motsvara ungefär fjerdedelen af hela det privilegierade förelaget.” Det skäl,
som vidare andrages, alt, om Bolagets uppgift att ”omkring hälften af den för hela
”järnvägsbyggnaden beräknade kostnaden redan skulle hafva åtgått” vore sannfärdig,
så vittnade ett sådant förhållande ”om så ringa omtanka och så myckel behof al ytterligare
tillskott, att det understöd, som nu begärdes, måste vara af foga (!) inverkan
"på företagets framgång och till ingen (!!!) på dess fullbordande,” detta skäl, säger
jag, är af tå uteslutande subjectiv art, att det högeligen förundrar mig, att det ens
kunnat inför Konungen framdragas, helst det onekligen innebär ett för Bolaget synnerligen
sårande tillmäle, hvilket, för att förtjena afseende, åtminstone hade bordt fordra
en utförlig, på sakförhållanden grundad, bevisning. Det slutligen af Herr Friherre
Palmstjerna åberopade skälet, all ett bifall lill någon del af Bolagets ansökan ”skulle
”innefatta en ändring af Kongl. Majlis en gång fastställda vilkor” innehåller visserligen
en alldeles obestridlig sanning, men lärer för hvarje opartisk granskare vara lika litet
bindande och lika litet bevisande, som om Herr Stats-Rådet bade sagt, att ett ytterligare
skäl för afslag å den gjorda underdåniga ansökningen läge slutligen äfven deruti,
alt den någon gång blifvit till Kongl. Majit inlemnad.
Till dessa af Herr Friherre Palmstjerna framställda skäl, hvilka Utskottet gjort
till sina, tillägger Utskottet slutligen äfven detta, utur egen falabur, ”att hvarje utsträckning
af de Bolaget tillförsäkrade förmåner synes innebära en afvikelse från de vilkor,
”under hvilka Rikets Ständer lill Kongl. Majits ofvanomförmälda proposition lemnat
”bifall.” Låtom oss nu tillse huru med denna vid första påseendet vida svårare anmärkningsanledning
sig verkligen förhåller.
Vid 1854 års riksdag medgåfvo Rikets Ständer den i en Kongl. Majits Nådiga
proposition föreslagna förlängningen af tiden för det ifrågavarande jernvägsarbelels fullbordande,
utan alla nya vilkor, förbehållandes blott, alt denna förlängning skulle bifallas,
efter sorn orden i Ständernas underdåniga skrifvelse lyda, ”utan rubbning af de
”förmåner, sorn genom oclrojen blifvit Bolaget tillförsäkrade.” Delta Rikets Ständers
beslut lärer väl svårligen kunna anses innebära någon den aflägsnaste hänsyn till den
af Kongl. Majit vid oclrojens utfärdande till statens säkerhet lör arbetets utlörande
60
Konstitutions-Utskottets Memorial JS.-o ii.
Bolaget ålagda depositionsskvldighelen, hvilken väl omöjligen kunde anses vara en Bolaget
tillförsäkrad förmån; utan visar ordalydelsen i Ständernas skrifvelse otvetydigt, att
de citerade orden alsågo endast sådana bestämmelser i octrojen, som voro för Bolaget
fördelaktige; ty hade Ständerna velat binda sitt bifall till arbetstidens förlängning vid
ett strängt vidhållande af de af Kongl. Maj:t för den deponerade garanterings-suinman
fastställda lyltningsvilkoren, så hade det ock i skrifvelsen bordt beta t. ex. så: "utan
rubbning af de vilkor (detta ordet bade lika väl kunnat innefatta förmåner som ansvarsförbindelser)
som genom octrojen blifvit för Bolaget fastställde.” Men — antagom dock,
alt Ständerna i sin skrifvelse äfven bade afsell den af Kongl. Maj:t Bolaget ålagda
depositions-summan (hvilken förutsättning endast på det sättet kan logiskt försvaras,
att man vid omtalande af de förmåner, som icke finge rubbas, ansågs hafva tänkt icke
på den ålagda deposilionsskjldigheten, hvilken aldrig kunde kallas för en förmån, ulan
endast på den i octrojen medgifva rättigheten, att under vissa vilkor densamma återfå,
en rättighet, hvilken endast högst oegentligt lärer kunna såsom en förmån rubriceras),
så måste, efter den betydelse, de använde orden, enligt allmänt gängse språkbruk, ega,
den i dessa ordalag affattade Ständers-skrifvelsen, icke kunna anses innebära något
annat, än alt ingen inskränkning i de förut nog stränga lyltningsvilkoren skulle ifrågakomma.
Detta bar också icke genom den anmärkte Begerings-ålgärden skett, men väl
motsatsen, eller alt en utvidgning af Ivftningsförmänen blifvit medgifven. Således bar,
äfven under den osannolika, för att icke säga orimliga, förutsättningen, att deposilionssummans
lyftning varit af Sländerne afsedd bland de förmåner, som icke finge rubbas,
någon Ständernas föreskrift icke genom det ifrågavarande Begerings-beslutet blifvit öfverträdd,
enär förmåner, som utvidgas, och detta blof här förhållandet, icke kunna sägas
rubbas, men endast de som inskränkas. Jag lemnar nu alldeles derhän, huruvida Rikets
Ständer, (förutsatt, att lyflningsrätten af den Bolaget ålagda depositions-summan
verkeligen af Ständerna afsetts bland de omtalade tillförsäkrade förmånerna) verkligen
halt för afsigt, att bemyndiga Regeringen alt ytterligare utsträcka Bolagets lyftningsförmåner
(jag är snarare böjd alt betvifla detta) men bade meningen varit, alt förekomma
en sådan utsträckning, så bade också andra ordasätt, än de nu begagnade, bordt
i den underdåniga skrifvelsen användas. Åtminstone borde de Stats-Rådets ledamöter,
som beslutet tillstyrkt, aldrig hafva kunnat af Constilulions-Utskottet beskyllas, all genom
sitt afgifne rådslag hafva ajvikit frän något Ständernas beslut, utan hade snarare bordt
anses deruti hafva ett vigtig! stöd för sitt nu ölverklagade tillgörande.
När nu tdl dessa mina skäl för underkännande af den gjorda anmärkningen
vidare kommer, att genom den vidtagna Regerings-åtgärden ingen den ringaste skada
eller förlust för Statsverket uppkommit, enär förr eller sednare bela det deponerade beloppet
alltid skulle (ill Bolaget återställas, hemställer jag vördsamt att Rikets Ständer
ville lägga denna anmärknings-anledning med ogillande till handlingarne.”
Vid G: te An rn iii'/'« ings-p un k ten:
Riksdags-fullmäktigen från Stockholms län Pehr Sahlström, med hvilken Riks
dags-fullmäkligen
P. F. Mengel sig förenat, bar anfört: ”Emot Utskottets beslut, att,
vid de anmärkningar, som afse alla de Rådgifvare-åtgärder, hvilka i närvarande Betänkande
omfönnälas, endast tillämpa 107 § Regerings-formen, anmäler jag min reservation.
Den beskattningsrätt, som blifvit Justitie- oell Förmyndare-kammaren i Slockholm
medgifven, befinnes, enligt min åsigt, så vådlig för de omyndiga och tillika förnärmande
Konstitutions- Utskottets Mesu orin! N:o 11.
61
Sländernas grundlagsenliga rättigheler, ali jag icke kunnat undgå yrka, all 106 § Regerings-!
ormen härvid bordt ifrågakomma och tillämpas.”
rid 7 :dc Anmärknings-punkten:
Herrar Friherre Leuhusen, Friherre von Soltza, Biskop Butsch, Kongl. Höfpredikanten
(Vensjöe, Professoren Selander och Prosten Lagergren halva reserverat sig.
Vid 8: de Anni ii/ •/>)/ ing s -p un klen:
Herrar Friherre Leuhusen, Friherre von Saltza, Kongl. Hof-predikanten /Vensjöe
oell Professoren Selander hafva reserverat sig.
Vid 9: de Anni är kninps-pun klen :
Herrar Billström och 1Vedberg samt vice Talmannen Anders Andersson hafva
anmält, att de icke bilrädt det af Utskottets pluralitet fattade beslut.
Vid 10:dc Anmär knings-pun k len:
Herrar Grefve Lagerbjelke, Friherrarne Lenhnsen och von Saltza, samt Biskoparne
Butsch och Fahlcrantz hafva anmält reservation.
Herr Tersmeden, med hvilken Herr Friherre Paijkull sig förenat, har anfort:
'Jag underkänner i allo Utskottets här gjorda anmärkning, af följande skäl:
l:o. Utskottet har af ifrån Regeringen aflemnade handlingar funnit, att ett
protokoll rörande underhandlingars början med Danmark borde
finnas. Ett sådant blef derföre inferdradt, hvilket tycks innebära
en åtgärd i strid med Grundlagen, då protokollet rörde en tid,
för hvilken decharge redan vid föregående riksdag var leornad.
i » •
2:o. Utskollet gör derefter en anmärkning mot en underlåtenhet, sorn hänförer
sig till samma tid, hvilken nyssnämnde decharge innefattade.
3;o. Efter II § Regerings-formen bereder och handhafver Konungen minisleriela
mål på det sätt Honom lämpligast synes. Underhandlingen
med Konungens af Danmark ministére var ej annat än en
sådan beredelse, ty något beslut om neutralitetens vidtagande biel
ej fattadt förrän den 14 December, enligt protokollet af denna
dag, då Konungen före detta beslut ville kunna meddela hvad
biträde Hans Majit i dylikt läll hade att vänta af sin höga granne,
Konungen af Danmark.
4:o. Utskottet säger att neutralitets-förklaringen redan före nämnde dag
var beslutad, och att flera af Konungens Sändebud derom blifvit
underrättade. Utskottets egen berättelse om vår dåvarande politiska
ställning (Litt. A.) visar deremot, att Hans Majit var på densamma
betänkt, men först efter inhemtadt råd af Sina Herrar
Siats-Ministrar Sitt beslut fattade den 14 December, hvarpå verk
-
62
Konslitutions-Ulskoliets Memorial N:o 44.
slällighel omedelbart borde löija oell verkligen följde. För hvar
och en, som gör sig reda lör vilkoren för vården af Rikets förhållanden
(ill utländska förbundna makter, vill det synas klart,
att en regering ej kan hålla sina egna sändebud i okunnighet om
den politik Hon följer eller under vissa förhållanden arnar följa,
och ulan en dylik kunskap skulle desse ej kunna bevaka sitt
lands fördelar.
5:o. Slutligen förefaller det i högsta måtto förvånande, att se en anmärkning
mot en förmenad felaktig form, af en underordnad vigt, för
beredningen af en åtgärd, för hvilken sista Ständer genom formlig
deputation inför thronell uttryckt deras underdåniga tacksamhet
och af hvilken landet skördat fördelar, så stora, att Riket just
på desamma kan sägas hafva grundat det välstånd, hvari det sig
i dag befinner.”
Herrar Professoren Lindgren, Kongl. Hof-predikanten Wensjoe och Professoren
Selander hafva reserverat sig, med åberopande af hvad Herr Carleson uti sin reserva
tion
i afseende å denna anmärkningspunkt yttrat.
Vid 4 ide An m är/m in g s-p un k ten:
Herr Tersmeden och Herr Riskop Butsch hafva anmält reservation.
Herr Prosten Söderberg har förklarat, att han ansåg Utskottet i denna svårlösliga
och grannlaga fråga icke hafva haft tillfyllestgörande skäl för sin anmärkning.
Vid U/sko Hels beslut rörande Herr Ridder stads anmärkning
Herr Wahlström, med hvilken Riksdags-fullmäktige Pehr Sahlström och P. F.
Mengel sig förenat, har anfört: ”Uti deri af Utskottet uttalade åsigt om det brådstör
tad!
påskyndade tillkännagifvandet om neutraliteten, eller att denna neutralitets-förklaring
”varit föreslafvad lika mycket af ett vist förutseende, som en riktig uppfattning af
stundens kraf,” kan jag icke instämma. Andra makter, nära nog i samma ställning sorn
Sverige och Norrige, aktade icke nödigt alt ens afgifva någon som helst förklaring; och
det synes mig, som Svensk-Norrska kabinettet åtminstone kunnat dermed skäligen dröja
till dess något behof af en sådan förklaring blifvit ådagalagdl, eller intill dess någon
af de makter, som sedermera råkade i krig, af Sveriges och Norriges regering begärt ett
förklarande, huru den i händelse af ett sådant möjligen utbrytande krig ämnade förhålla
sig. Det vill synas mig, som hade det varit tids nog alt då, och i fall en sådan
händelse inträffat, förkunna, att Sverige och Norrige för alla eventualiteter vore beslutadt
att binda sig vid neutraliteten.
Jag kan ej annat inse, än att en sådan förtidig förklaring om neutraliteten, som
nu egde rum, synnerligen gynnade Rysslands intressen, emedan den befriade detsamma
från all oro för att finska viken och dess Östersjö-provinser möjligen kunde bli den
hufvudsakliga krigstheatern, sorn af dess fiender, de stora sjömakterna, kunde väljas och
som i alla hänseenden för dem varit fördelaktigare såväl i strategiskt som finaiicielt
afseende, än det aflägsna Svarta hafvet och dess kuster, — en trygghet i afseende på
Östersjön och Östersjö provinserna lemnad åt Ryssland, hvilken satte denna makt i
tillfälle att använda eller koncentrera största delen af sina militäriska krafter i Södern
eller på den för Vestmakterna minst fördelaktiga terrängen.
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 11.
63
Jag vllrar della ingalunda i den mening, atl Sverige bordt ovilkorligen deltaga i
kriget eller faktiskt afvika från neutraliteten, hvilket alltid klokheten fordrade att låta
bero utaf händelsernas utveckling; men då jag icke kan skilja mig ifrån den föreställningen,
att våra intressen gjorde det högst önskligt, att Vestinaklerna hade förlagt hufvudsakliga
krigstheatern lill Finska vikon och Östersjöns farvatten — hvilket ock var
deras eget tydliga intresse — lör att möjligen förstöra Ryska flottorna och marinetablissementen
i Kronstadt, Sveaborg och Reval — hvilket sannolikt icke fordrat så
stora ansträngningar och uppoffringar, som eröfringen och förstöringen af Sebastopol, —
så kan jag icke heller annat än beklaga den förtidiga neutralitets-förklaringen, hvarigenom
Sverige försattes i en sådan ställning, att utförandet sedermera af en sådan
krigsplan biel' för Veslmakterna omöjlig, derest de beslutat sig atl den omfatta.»
Vid Utskottets beslut rörande R Ik sdags-j ullm lik t igen P. V. Mengels
anmärkning:
Riksdags-fullmäktigen Johun Pehrsson, med hvilken Herrar Billström och !Fahlström
samt Riksdags-fullmäktigen Sahlström instämt, har yttrat:
“Utskottet liar grundat sitt underkännande af Paul Fritz Mengels från Upsala
län mot Chefen och föredraganden för Landtförsvars-Departementet riktade anmärknings-anledning,
föranledd af Kongl. Maj:ts den 30 November I853 och den 2 Augusti
1856 meddeldla beslut, rörande dispositions-sättet af den Upsala läns rotehållare tillhöriga,
s. k. Enöres-kassan, förnämligast derpå, att Kongl. Majit, enligt 18:de § uti
det under den 30 April 1831 i nåder stadfästade reglementet för nämnde kassa var
berättigad pröfva de af rotehållarnc beslutade förändringar uti nämnde reglemente. —
Omförmälde pröfningsrätt, som icke af någon blifvit bestridd, har pålagligen tillkommit
just i ändamål att förhindra verkställighet af sådana beslut, som tilläfventyrs kunde
fattas och blifva emot kassans ändamål stridande; men kan och bör rimligtvis icke på
det sätt utöfvas, atl genom densamma verkställigheten af sådana beslut förhindras, hvilka
med kassans och dess delegares nytta äro förenliga.
Ar 1830 fattades af dåvarande rotehållare åtskilliga beslut, hvilka efter skedd
pröfning, den 30 April 1831 af Kongl. Majit gillades, men hvilka hade till påföljd, att
en stor del af enöres-kassans ränlemedel blifvit och fortfarande blifva använda till ett
för hennes rätta och ursprungliga bestämmelse helt och hållet främmande ändamål,
den s. k. ”Hertigens af Upland Gralifikations-inrätlning för afskedade soldater, soldatenkor
och oförsörjda barn.” De medel, som sålunda på grund af berörda beslut afbändts
kassan, hafva de rotehållare gått i mistning af, hvilka under tiden nödgats för
sina rotar anskaffa nya soldater. Kassans enda och rätta ändamål är dock att "hjelpa
och understödja" rotehållarne vid rekrylerings-skyldighetens utgörande. Kassans delegare
hafva sedermera allenast yrkat och beslutat, alt hon skulle återföras till sin ursprungliga
bestämmelse. — Relögenheten af ett sådant yrkande är destomera obestridlig,
då i betraktande tages, att uti det emellan Kongl. Majit, å ena, samt rotehållarne,
å andra sidan, upprättade, den -4 November 1725 stadfästade, ännu gällande "kontrakt”
(hvilket utgör en af urkunderna lör ständiga knektehållet i Upland) stadgas, i 5:te
punkten, alt den Enöres-kassa, ”sorn till följd af åtskilliga Kongl. Förordningar, men
”isynnerhet af Kongl. Brefven under den 9 Januari 1691 och den 20 Juni 1693 af
”rotehållarne blifvit bildad” och framgent af dem skall underhållas genom årligt bidrag,
”skall till de fattiga och utblottade rotarnes hjelp och understöd användasoch vidare
att ”efter dessa medel (Enöres-medlen) enskildt höra rotehållarne till och endast
64
h o asti t lilio n s- lits k o l tets Memorial N.-o -//.
tili förenämnde behof sammanskjulas,” sä skola de ”lill inga andra tarfven användas
’'<in hiir Jörmuldt är,” ■— hvaröfver del skulle åligga ''Landshöfdingen” ali hålla hand.
Då nu hvad rolehållarne inom Upsala län den 24 April 1855 beslöto, oell eli
stort antal af deni den 4 Mars 1856 fortfarande yrkade samt sedermera i besvärsväg
vidhållit, allenast innebär påslåendet, det kassan skulle återföras lili hvad uti 1725 års
knektekontrakt är bestämdt såsom varande hennes enda ändamål; så hade det obestridligen
bordt åligga Herr Departements-chefen ej allenast alt den 30 November 1855, då
del nya reglements-förslaget, grundad! på rotehållarnes den 24 April samma år lättade
beslut, till nådig pröfning och stadfästelse föredrogs, fästa Kongl. Majlis uppmärksamhet
dels på kassans rätta ändamål, dels derpå, att den 1831 tillskapade Gralilikalionsinrättningen
icke rätteligen borde underhållas pä Enöres-kassans bekostnad, och dels
derpå, att med de sedermera beslutade förändringarne allenast afsågs kassans återförande
lill det rätta syftemålet med henne, — utan äfven alt när en del rotehållares
underdåniga besvär i saken den 2 Augusti 185(5 inför Kongl. Majit föredrogos, då tillstyrka
ärendets afgörande i enlighet med 5 punkten i 1725 års ännu gällande knektekontrakt,
om hvars tillvaro och innehåll Herr Departements-chefen och föredraganden
icke skäligen kan anses hafva varit okunnig. Genom den ofullständiga behandling,'sorn
ärendet emellertid i Stats-rådet erhöll, har Kongl. Majit dock blifvit föranledd lätta de
beslut, hvarigenom Enöres-kassan framgent, såsom hittills allt sedan år 1831, skall användas
till ”andra tarfvor’', än ursprungligen med densamma varit afsedt.
Hvad här ofvan anförts, gäller ärendets principiela del. Den (onnela behandlingen
i Stats-rådet är derjemte af den beskaffenhet, att den i och för sig sjelf innebär
en befogad anmärknings-anledning mot Herr Departements-chefen och föredraganden,
som icke, oaktadt de oformligheter, hvilka vid ärendets behandling inför Kongl. Majlis
Befallningshafvande i Upsala län förelupil, dessa inför Kongl. Majit framhållit, utan
läst hellre sökt öfverskyla desamma medelst resonnementet ”alt klaganderne icke visat
på hvilkendera sidan de icke röstberättigade voterat”, — likasom den anmärkta felaktigheten
icke varit lika stor, å hvilkendera sidan de ifrågavarande voterings-männen
röstat.
På dessa skäl har jag ansett, alt Utskottet bordt upptaga den af Mengel mot
Chefen och föredraganden för LandtlÖrsvars-Deparlemenlet framställda anmärkningsanledning.
”
Riksdags-fullmäktigen P. F. Mengel har tillkännagifva, att han varit jäfvig att
uti Utskottets omröstning om frågan deltaga.
Herr Ekholm förklarade, alt som han förmodade att vid delta betänkandes föredragning
i dg respektive Riks-stånden den vanliga erinran skulle komma alt framställas,
alt då ibland de mångfaldiga ärenden, hvilka i Siats-Rådet blifvit behandlade under den
period, sorn utgjort föremål för Konstitulions-Utskoltets granskning, endast några få
enstaka Rådgifvare-åtgärder blifvit anmärkte, sådant borde fördelaktigt vittna om beskaffenheten
deraf i allmänhet, men Utskottets anmälanden deraf bära stämpeln af småaktighet,
det likväl borde upplysas, att ett vida större antal förekomne mål och ärenden
ådragit sig Utskottets uppmärksamhet, men dels igenom och dels ulan votering
kommit att förfalla, ehuru reservanten, för sin del, ansett desamma äfven hafva bordt
anmälas till Rikets Ständers kännedom.
Herr
Ii o/is t/lii t i o na-(J/x k o t ((‘Is Memorial IS’: a II.
(55
Herr Friherre Saltza liar velat tillkännagifva, att lian icke varit närvarande, då
Utskottet latlat beslut rörande 12:dra och 11:le punkterna;
Herr Tersmeden, alt lian icke öfvervåld besluten i 3:dje, 4:de, 5:ta, 7:de och
8:de punklerna;
Herr Munck af Rosenschöld. Thomas, att han icke i Utskottet inträdt förr, So
Ulskoltel ladal alla sina i della Memorial framställda beslut;
Herr Biskop Hutsch, att han varit frånvarande, då beslutet rörande E4:de punkten
fattats;
Herr Kongl. Hofpredikanten (Vensjöe, att han ej i Utskottet närvarit, dä beslut
rörande Ihle punkten latlats;
Herr Prolessoren Selander, alt han varit frånvarande, då beslut i Utskottet fattats
i I0:de och ll:le punkterna;
Herr Prosten Lagergren, all han icke varit tillstädes, då Utskottet afgjord 4:de
och 10:de punkterna;
Herr Prosten Söderharg, all han, såsom varande suppleant, endast deltagit i
förhandlingarne rörande 4:de, I0:de och lide punkterna;
Herr Brinck, alt han ej varit närvarande, då beslut i 9:de punkten fattats;
Herr Billström, att han af laga förfall varit hindrad att bivista Utskottets sammanträde
vid det tillfälle, då beslut öfver Herr Bidderstads anmärknings-anledning
fattats;
Herr Wedberg, all han varit frånvarande vid förhandlingarne rörande 5:te
punkten;
Rik sdags-fullmäk ligen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län, att han ej
öfvervåld behandlingen i Utskottet af lista punkten och P. F. Menge/s anmärkningsanledning;
,
Rik sdags-fullmäk t igen Lars Magnus Knutsson, att han icke deltagit i Utskottets
handläggning af sistnämnde anmärknings-anledning; samt
Riksdags-fullmäkligen Erik Olsson från Södermanlands län, att han icke vid fattande
af de i detta betänkande framställda beslut varit i Utskottet tillstädes, med undantag
af beslutet rörande 9:de punkten.
Vidare äro reservationer afgifna af:
Herr Bin/nan: ”Då Regerings-formens 11 § stadgar, atl af beslut i ministeriela
mål ”må Konungen låta lill Siats-Rådets kunskap komma, hvad Honom nyttigt svnes,
”så att äfven någon kännedom af denna Riks-stjrelsens gren mätte hos" Stats-Rådet
”finnas’’, anser jag det hafva varit dåvarande Siats-Ministerns för Utrikes ärendena
ovillkorliga pligt, att, vid de ministeriela föredragningarne såväl af neutralitets-förklaringen,
som af November-traktaten, göra underdånig framställning, huruvida Kongl.
Maj: t icke ville gifva Siats-Rådets samtlige Ledamöter del af dessa beslut, och jag reserverar
mig emot att anmärkning icke gjorts i sådan riglning.
Man har härvid gjort den invändningen, att då det beror på Konungen, huruvida
ett ministerielt ärende må komma till Stats-Rådets kunskap eller icke, skulle ifrågavarande
§ afse Konungen och icke innefatta någon föreskrift lör Stals-Ministern En
Bilt. till li. St. Prof. 1856 & 1851. 5 Samt. 7 IItift. 9
66
Konslihiiions-Utskoltets Memorial IS.-a 11.
sådan tolkning af grundlagen mäste jag bestrida. Enligt mitt omdöme eger Konungen
fullkomlig rättighet att låta Stals-Kädet få kunskap om hvad ämne sorn helst Honom
godt synes, ulan alt grundlagarne något derom stadga, och då ifrågavarande § egentligen
utstakar Utrikes-Ministerns skyldigheter och åligganden, är det klart, att föreskriften
måste vara en uppmaning för honom att, dä anledning dertill förelinnes, fästa
Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet derpå.
Dessa håda stats-handlingar, neutraliteten och November-traktaten, voro onekligen
af den stora vigt, att Stats-Rådets öfrige Ledamöter hade bordt om icke deröfver
höras, åtminstone, så snart besluten voro fattade, deraf erhålla del. Högst besynnerligt
måste det förefalla den, som närmare begrundar saken, att personer, som hafva förtroendet
alt vara Konungens Rådgifvare, först genom de allmänna lidningarne, i likhet
med Rikets öfrige innebyggare, erhålla kännedom af regerings-beslut utaf den vidsträckta
omfattning och det framtida inflytande för hela riket, som de omnämnda.
Genom underkännandet af denna anmärkning har det förhållande inträffat, att
10:de anmärknings-punklen i detta betänkande, uti hvilken, såsom slående i sammanhang
med ifrågavarande, äfven jag deltagit, nu framstår alldeles enstaka, så att det
icke synes nog klart, utan en närmare granskning, huruvida anmärkningen rörer saken,
eller, som dermed åsyftades, formen.
Ett Ytterligare prof på samma Stals-Minislers benägenhet alt handla utan samband
med öfrige ledamöter af Stats-Rådet, lemnar följande måls behandling, mot hvars
af Utskottet underlåtna anmärkande jag likaledes får reservera mig.
Vid föredragning den 18 Juli 1856 för blandade Utrikes- och Civil-ärenden, lillkännagaf
Slats-Minislern lör Utrikes Ärendena, att Svenska och Norrska Ministern i
London hade under striden emellan Westmaklerne och Ryssland anmält, att åtskilliga
Svenska och Norrska fartyg blifvit af Amiralitels-Rälten i London för förment bruten
blockad prisdömde, alt han ansett sannolikt att om domen beträffande ett Norrskt fartyg
frän Stavanger hos Privy Council ölverklagades, skulle ändring deri ske, samt att
han förmodat ali åtskilliga andra Stater skulle deltaga i kostnaden för att erhålla ett
prejudikat, men alt till sakens bedrifvande behöldes penningar. Till följd häraf hade
af Herr Stals-Ministern en summa af 150 £ Sterling anvisats åt Ministern i London.
Denne hade likväl kort derefter tillkännagifvit, att ”de andra Regeringarnes Ministrar
i denna sak dragit sig tillbaka’’, hvarföre de öfversända medlen voro otillräckliga. Dä
lemnades honom en blanko-kredit på det belopp, hvartill utgifterna kunde uppgå, likväl
under uppmaning att gå sparsamt tillväga. Saken förlorades och rättegångskostnaderna
uppgingo till 567 f 8 s. 8 d. Sterling. Denna utgång af saken hade anmälts
för Norrska Stats-Rådets afdelning i Stockholm, hvarefter halfva summan eller 283 ii
13 s. 4 d. Sterling blifvit ”för den anpart, sorn skulle lalla Norrska Stats-Verket till last”,
af Norrska stats-kassan utbetald.
Hittills hade Stats-Minislern handlat pä egen hand, utan att ens något beslut
under ministeriel föredragning, på sätt Regeringsformen föreskriiver. egt rum. Nu ändteligen
föredrogs saken i Svenska Stats-Rådet, med tillstyrkan af Herr Stats-Minislern,
att den återstående hälften skulle af Handels- och Sjölärls-fonden ersättas.
Redan den åtgärden, att Utrikes Stats-Minislern anser sig kunna på egen hand
disponera öfver Stals-verkels tillgångar lill eli sä högt, man kunde säga obegränsadt,
belopp, är i sig sjelft högst anmärkningsvärd!, men förhållandet blifver än mer betänkligt,
då man tager i betraktande, att användandet lör utgiften rörde ett annat iands undersåter.
Ty om äfven utgången blifvit den allra förmånligaste, hade den väl aldrig
kunnat anses som ett prejudikat, utan hvarje fartygs förmenta brytande af blockaden
måst för sig undergå särskild pröfning. Så synas ock de andra Regeringarnes Mini
-
Kojistilutions-Utskoticts Memorial N:o 44.
67
sirar hafva sett saken, dä de visligen drogo sig tillbaka; det är sä myckel beklagligare,
att en sä god föresyn icke följdes. Då dertill kommer, att saken rörde en enskild
Iråga för ett Norrskl skeppsrederi, är det omöjligt att finna anledningen, hvarföre Sverige
skulle deltaga i kostnaden, och hvarföre Norrige först skulle bestämma sin anpart.
Don antagna grundsats alt i gemensamma handelsförhållanden, såsom i licie anrr.ärknings-punkten
är ådagalagdt, Norrige algor Sveriges bidrag derigenom att Norrige på
förhand bestämmer sin anpart och Sverige får betala resten, tyckes man nu vilja utsträcka
äfven till de särskdda läll, som afse en eller annan undersåte i vårt brödrarike.
Då begynnelsen och fortgången af denna frågas behandling var af en så besynnerlig
beskaffenhet, Ivekes man hafva varit angelägen att slutet skulle vara i öfverens
ii
'?
släintnelse dermed. Åtskilliga Slats-Råds-Ledamöler tillstyrkte nemligen, ntt ”det borde
inheintas huruvida rederiet vore villigt och i tillfälle att samma belopp eller större eller
mindre del deraf betala.” .lag lemnar derhän huruvida rikets värdighet ansågs iak(lagen
af (lein, sorn tillslvrkle en sådan förfrågan till ett utländskt handelshus. Dä handelshuset
från början, när ulgiflerne icke ansågos blifva så höga och genom utgången
en större förlust möjligen kunde lorekommas, icke tycktes vilja vedervåga några kostnader,
är det väl högst osannolikt, att pä derom gjord anhållan Sverige, skulle erhålla
en gäfva för ett alldeles misslvckadt försök att bispringa detsamma. Ej mindre förnärmande,
än om ett alslag lemnäs, mäste det blifva om intet svar erhålles. Det sednare
yckes verkligen blifva utgången.
Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, alt jag icke anser det sätt, som för
granskning af Stats-Råds-Protokollen iakltages, vara det af Grundlagen åsyftade. Lagstiftaren
mätte otvifvelaktig! hafva afsett en granskning af Llådgifvarnes sätt att gå tillväga
i allmänhet, icke en pröfning i hvarje särskild fråga, som i en domstol. Ju flere
saker som uppskjutas, ju färre som algöras, desto mindre äro Rädgifvarne efter nuvarande
bruk utsatte att underkastas anmärkningar. Men sjelfva underlåtenheten att behandla
ett ärende kan vara vida anmärkningsvärdare, än de råd, som vid ett ärendes
behandling gifvas. Såsom ett exempel vill jag anföra, ali år 1843 afgals af Kongl.
Stals-konlorel ett underdånigt förslag lill nya reglementen för Mynt- och Kontrollverken
samt till förnyad Kontroll-stadga. Oaktadt flere Finans-Ministrar följt pä hvarandra,
har della ärende icke erhållit nåuon behandling i Siats-Rådet. Under flere Statsrevisioner
har likväl uppmärksamheten fästats derpå. En sådan likgiltighet hos föredragande
Departemenls-Ghefen kan, elter nuvarande praxis för Utskottets åtgöranden,
likväl icke som klandervärd anmärkas, då Stats-Råds-Protokollen ej något i de afseende!
omförmäla.”
Häruti hafva Herrar Brinck, Billström och Wahlström samt Riksdags-fullmäktige
Pehr Sahlström. Johan Persson, Tobias Lind, Lars Magnus Knutsson och P. t\
Mengel instämt.
Af Herr Billström: ”Enligt ett öfver blandade Landt- och Sjöförsvars-ärenden
i Stats-Rådet den 17 Mars 1854 hållet protokoll, hade pä Nådig befallning blifvit infordradt
Krigs-kollegii och Förvaltningens af Sjö-ärendena gemensamma yttrande angående
förvaltningen af de lill upprätthållande af Rikets neutralitet anvisade kreditiv-medel.
I denna fråga yppades bos de begge embetsverken olika åsigter, i det Krigskollegium
för behandlingen af sådana förvallnings-ärenden, som föranleddes af rustningar
och trupp-sammandragningar i skiljda delar af Riket, föreslog alt en Krigs-kommitlé
mätte tillsättas; hvaremot Förvaltningen af Sjö-ärendena ansåg bestyret med de beviljade
kreditiv-medlens förvaltning och redovisning bäst och med minsta kostnad kunna
utöfvas af de embetsverk, åt hvilka förvaltningen och redovisningen af anslagen i ali
-
h o n s /ilu tio n s - lits k a lie ts Memorial N:o II.
mänhet för. Landt- oell Sjöförsvaret äro .•införtrodda: åberopande, lill stöd för denna
sednare mening, att dessa verk mäste ega mesta erfarenhet i dylika ämnen samt dessutom,
efter all anledning, komine att taga hulvudsakligasle bestyret med de upphandlingar och
utgifter, som af kreditiv-medlen skulle bestridas; i öfverensstämmelse hvarmed Förvaltningen
af Sjö-ärendena jemväl föreslog särskilda bestämmelser.
Vid detta ärendes föredragning gemensamt af ('.helårne för Landt- oell Sjöförgvars-departementerne,
funno sä väl desse Departeinents-ehefer sorn Slals-Kådels öfrige
närvarande Ledamöter intetdera af de frän Krigs-kollegium och Förvaltningen af Sjöärendena
inkomna förslagen vara fullt lämpligt, utan nnsägo Siats-Rådets s mallige lillslädesvaraude
ledamöter t j on I igast vara, alt, likasom år 1 Sv 'i 8 med afseende på de dä
anbefallda rustningar oell trupp-sammandragningar egt rum, bilda ett Gcneral-krigs-kommissariat,
för hvilket en särskild instruktion också tillstyrktes, innehållande, blahd annat,
att berörde Kommissariat skulle lör anskaffning al persedlar och effekter ega att anlita
de förvaltande embels-verken och från dem erhålla ali (leii handräckning, som påkallades.
Derjemte algåfvo förbemälde Herrar Departements-eliefer förslag pä de personer,
af hvilka Kommissariatet borde utgöras, hvaribland befunnos såsom Ordförande
t. f. Presidenten i Krigs-kollegium, lill ene Ledamoten, !. f. General-Intendenten derstädes
och till Kamererare och Kassör, Kamererare!! i Krigs-kollegii Boksluls-kontor,
med öfverlemnande för öfrigt åt Kommissariatet all utsi' behöflige tjenstemän.
Då, pä siilt lin blifvit anfördt, det ena af de förvaltande embetsverk, hvilka blifvit
i ämnet hörde, funnit tillförordnandet af en särskild myndighet lör utförande! af
någon del af dessa Verks åligganden ej vara behöflig!; då vidare de personer, sorn
blifvit fiireslagne att utgöra besagde myndighet, till hufvudsaklig del tillhört det andra
embetsverk»!, hvilket följaktligen icke mindre än del förstnämnda bordt kunna anses
medhinna de ökade göromål, sorn af de utomordentliga kreditiv-medlens användande
förmentes komma ali uppstå; dä hvarken vid den tidpunkt, när detta ärende lill behandling
förekom eller sedermera några större kommenderingar eller trupp-sammandragningar
ä aflägsna orter inträffat; då de beviljade kreditiv-medlen egentligen varit
afsedda för oell användts lill krigs-materielens förstärkning och försvarsverkets fullständigare
ordnande, hvarmed de ordinarie embels-verken rätteligen hade att skaffa; och
då slutligen både onödiga omvägar och icke obetydliga kostnader genom den särskilda
myndighetens tillsättande bereddes; så vill af allt detta synas, sorn skulle Konstitutionsutskottet
hafva egt goda skal att förberörde rådslag hos Rikets Ständer anmäla, och
det så mycket hellre, som det på Stals-Rådels tillstyrkan organiserade General-KrigsKommissariatet
än i dag lärer hafva sin tillvaro samt någon åtgärd för åstadkommande af
denna utomordentliga myndighets upplösning veterligen icke blifvit vidtagen, ehuruväl
de krigs-oroligheter, som gilvit anledning till det sä kallade neulrahtets-kreditivets jemte
flera höga anslags-summors beviljande, längesedan upphört.'"
Med Herr Billström hafva Herrar Brinck och IVahlström, samt Riksdagsfullmäktige
P. Sahlström, Johan Persson. Tobias Lind. Lars Magnus Knutsson och P.
F. Mengel förenat sig.
Af 11 érr /Fahlström: ' Vid föredragning af Finans-ärenden den 12 Januari 1856
väcktes af Kongl. Majit fråga om de åtgärder, hvilka påkallades för rikets försvarsverks
bringande i mera fullständigt skick ''under närvarande betänkliga politiska förhållanden;"
och anmodades Departemenls-cheferne för Landt- och Sjö-försvaret att
uppgifva hvad i sådant afseende erfordrades. Sedan af dem detaljerade förslag blifvit
afgifna, innefattande kostnader till en summa af tillsammans 550,000 R:dr Banko, förklarade
Kongl. Majit, att nämnde belopp skulle utaiiordnas utaf den i § 63 Regeringsformen
främst omnämnda kreditiv-summa.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 41.
(30
Cntler föredragning af della ärende anförde Siats-Rådet Gripenstedt:
”1 afseende ä nödvändigheten af hvarje sak finnas alltid olika grader, och då
grundlagen löreskrilver, att vid lyftning af kreditivet den högsta graden häraf eller
oundvikligheten måste vara för handen, så anser jag i underdånighet, att omdömet
härom helt och hållet beror på den grad af sannolikhet, som man antager förelinnas
lör Sveriges snara deltagande i det nu pågående kriget mellan Ryssland och Vestmakterna.
Tror man att Sverige under detta år kan komma i den ställning, att Riket bör
eller mäste uppträda aktivt på slrids-skådeplatsen, så äro också, enligt min lanke, alla
de omlöimälda utgifterna oundvikliga för att tillbörligt ordna försvarsverket; men anser
man något sådant uppträdande deremot icke vara sannolikt, sä fruktar jag alt det
blir svårt alt så qvalificera åtminstone allt det sorn uppgifvits.”
”1 alseende å den omtalta sannolikheten åter, måste jag bekänna, all, så vid t jag
är invigd i de diplomatiska förhandlingarne, och eljest 'förmår bedöma omständigheterna,
så förefinnes i sjelfva verket icke någon sådan för oss alt nu komma i krig.’’
’’Men då emellertid alltid en möjlighet härtill finnes, och då jag Tor öfrigt om
dessa förhållanden icke eger en fullständig kännedom, så anser jag det vara min rådgifvande
pligt, alt, så framt Eders Maj:t. som sjelf häst är i tillfälle alt bedöma alla
politiska kombinationer, finner ställningen sådan, alt ett fredsbrott med någon sannolikhet
kan antagas inträffa, äfven för min del i underdånighet tillstyrka lyftningen af
den nu ifrågasatta summan.’’ — —
Siats-Rådets öfrige ledamöter tillstyrkte utan invändning de ifrågasatta medlens
lyftande af kreditivet.
Vid föredragning af Landtförsvars-ärenden, den 23 Januari 1856, då framställning
gjordes om det definitiva användandet af ofvannämude medel, yttrade Siats-Rådet
Gripenstedt: '"Då frågan om lyftning af kreditiv-medel för försvarsverkets behof, den
12 innevarande Januari, förekom, ansåg jag mig böra i korthet angifva de grunder,
hvarefter nödvändigheten af denna åtgärd, enligt min underdåniga tanke, borde bedömas;
och trodde äfven jag. med detta tillfälle, ali den politiska ställningen, sådan den
då visade sig — ehuru eller min enskilda uppfattning icke egentligen hotande för Sverige
— likväl, såsom en nödig försigtighet, kunde rättfärdiga lyftningen af den ifrågavarande
summan. Men då nu framställning göres om det definitiva användandet af
dessa medel, kan jag icke för mig dölja, att sedan nyssnämnda beslut fattades, • ett förhållande
tillkommit, som, enligt min förmening, ej oväsentligt förändrar den politiska
utsigten. Jag kan nemligen ej finna annat än att, då den ena sidan af de krigförande
makterna obetingad! antagit de, till största delen ganska bestämda, fredspreliminärer,
som af den andra sidan blifvit godkända, sä är det åtminstone ej osannolikt, alt en
förlikning mellan de stridande snart nog kan komma till stånd, och i sådant fall torde
icke heller några vidare rustningar å vår sida vara alldeles oundgängliga. Med anledning
häraf anser jag mig böra i underdånighet hemställa, huruvida för någon kortare
lid det kunde få anstå med de ifrågaställda anskaffningarne. enär det utan tvifvel snart
lärer visa sig om de nu inledda fredsunderhandlingarne komma all medföra något resultat
eller icke; Och tror jag mig så mycket hellre kunna i underdånighet tillstyrka
detta, som, äfven för den händelse alt underhandlingarna blifva afbrutna, och vära
rustningar måste fortgå, detta korta uppskof med de omlormälda beställningarna, efter
mitt omdöme, ingalunda kan komma att blottställa fäderneslandets försvar och intressen.”
Afven vid delta tillfälle tillstyrkte öfrige Ledamöterne af Siats-Rådet, att det
lörenämnda beloppet skulle oafkortadl och genast anslås.
Då § 63 Regerings-Formen uttryckligen föreskrifver, att ifrågavarande medel icke
skola vara tillgängliga i annat fall, än då de pröfvas vara ”oundvikligen nödiga”,
70
Konstitutions-Utskottets Memoria! A: o 11.
hvarom ock Sfats-Rådet Gripenstedt antvdt, förefaller det anmärkningsvärd!, alt han
icke u'af någon af Siats-Rådets Ledamöter funnit understöd ens i sin sednare gjorda
underdåniga hemställan '"huruvida pir någon kortare tid det kunde få anstå med de
ifrågaställa anskafliiingarne, enär det utan tvifvel snart lärer visa sig, om de nu inledda
fredsunderhandlingarna komma alt medföra något resultat eller icke”; — Och
denna uraktlåtenhet blir så mycket mer i ögonen fallande, då flans Excellens Herr
Siats-Ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stierneld, som i öfrigt tillstyrkt de
ifrågaställa medlens lyftande, \id föredragning af Finans-ärendena den 12 Januari
1856, yttrat, alt "våra förhållanden till Ryssland, icke undergått någon synbar förändring
och fortfarande äro vänskapliga”, samt all "denna makt ännu icke, i anledning
”af det med dess fiender afslutade fördrag, yttrat betänkligheter, sorn kunna gifva anledning
att för det närvarande från dess sida befara några hotande rörelser, hvilka
”skulle ålägga Sverige att genast företaga motsvarande rustningar."
De Herrar Stats-Räd, som öfvervarit de (vänne ofvanbemälda föredragningarna,
äro, utom Reservanten, Hans Excellens Justilie-Stats-Ministeru Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Stafs-Ministern för utrikes ärendena Herr Friherre Stierneld, Friherre
Palmstjerna, Fåhrwvs, IVallensteen, Grefve Mumier, Ulner, Grefve Gyldenstolpe och
Anjou."
Häruti hafva instämt Herrar Rinman, Brinck, Billström, och 1Vedberg, samt
Riksdags-fullmäktige Pehr Sahlström, Johan Persson, Tobias Lind, Lars Magnus Knutsson
och P- U. Mengel.
Al Riksdags-fullmäkligen Paul Frits Mengel:
”Sedan Handelshuset Palander et Komp. genom dess chef, vice Konsul C. W.
Palander, under den 10 Mars och den 11 April 1854 förbundit sig, enligt med Kongl.
Förvaltningen af Sjö-ärendena upprättade kontrakter, att för Kongl Flottans i Carlskrona
behof, inom Maj månads utgång samma år, och emot bestämdt pris, samt med
vanlig ansvars-påloljd i händelse af uraktlåten verkställighet af ingången förbindelse,
leverera sammanräknadt 810 skeppund prima sort Rigisk hampa: men Palander &
Komp. helt och hållet underlåtit att berörda leverans verkställa, så anmälte Kongl.
Förvaltningen af Sjö-ärendena, under den 8 Augusti samma år, nämnde förhållande hos
Kongl. Maj:t. på samma gäng en af Palander ingifven skrift bifogades, hvaruti han påyrkade,
att frän den ingångna leveransen varda lid kallad. Berörde yrkande grundade
han derpå, alt han uti sitt skriftliga anbud, hvilket före upphandlings-auktionens början
lill Kongl. Sjö-förvaltningen blifvit inlemnade hade omförmäll, ali detsamma skulle
anses förfallet ’7 händelse af kr ig s -or o lig h eter." — Vidare förmälte Palander dels
att det konlraherade partiet hampa icke kunnat från Riga erhållas, i anseende lill den
blockad, hvaruti nämnde stads hamn blifvit försatt, och dels, all licens för hampans utförande
blifvit sökt, men förvägrats, dels att hampa icke kunde från annan ort anskaffas,
utan mot ett så högt stegradt pris, att betydlig förlust derigenom skulle drabba
honom. Förvaltningen af Sjö-ärendena vitsordade, att Palander verkligen i sitt skriftliga
anbud hade intagit ofvananlörda särskilda vilkor. Samma embetsmyndighet upplyste
dock icke Kongl. Majit, och Lief icke heller tillspord, dels hvarföre Palanders
vi.lkorl.iga
gjorda icke viikorliga anbuden, — dels hvarföre det af Palander uppställda vilkoret
icke uti de af honom underskrifne kontrakterna blifvit inlaget, — och dels huruvida
Palanders uppgift var med sanna förhållandet öfverensstämmande, att hampan dä icke
från annan ort än Riga kunde erhållas.
Förvaltningen af Sjö-ärendena, som, för egen del, obestridligen råkat i en ganska
besvärlig ställning i afseende på detta ärende, tillstyrkte emellertid icke bifall lill Palanders
Konsti luliom-
71
ofva nan (örda yrkande, utan föreslog blott att nytt försök i ministeriel väg skulle göras
till erhållande af licens i och för hampans införande, emedan, — såsom Kongl. Sjöförvaltningen
uppgaf, blott en ringa behållning af hampa och spunnet (jarn (anns m ar
i /lottans förråd, och sådan icke kunde undvaras för [lottans behof i Carlskrona.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Majit i Stats-Rådet den 23 Augusti, hyste
hvarken Herr Departemenls-cliefen, eller någon annan af Kongl. Majlis öllige Rådgifvare
— för så vidt af det ordkarga protokollet kan inhemtas — ringaste betänklighet
vid att i underdånighet tillstyrka bifall ä Palanders omlörmälda yrkande, oaktadt stadgandet
i 10 § Regerings-lbrmen icke blifvit iakttaget, sä att Förvaltningen af Sjö-ärendena
hvarken blifvit rörande den sökta eftergiften hörd, eller yttrande rörande densamma
afgifvet. Kongl. Majit frihallade dock Palander från fullgörandet af flen kontrollerade,
hamp-leveransen. Emellertid och i sammanhang dermed anbefallde Kongl. Majit,
uppå Departements-chefens framställning, att, med afseende å den vid Carlskrona station
då rådande bristen på och oundgängliga behofvet af hampa, 810 skeppund, derest så
stort parti under dåvarande förhållanden ansågs oundgängligen behöflig!, eller ock sä
stor del deraf, som eljest kunde vara tillfyllestgörande, skulle ”under hand och ulan
”afseende å hvad gällande uuktions-reijlemenle för sä beskaffad upphandling före”skrefve,
på lämpligaste säll och till billigaste pris som kunde betingas, upphandlas,
”för att samma höst i Carlskrona levereras;” hvarjemte skulle iakttagas, alt, enligt
Kongl. Brefvet af den 2 Maj samma är, kostnaden för 600 skeppund hampa, elter det
pris, hvartill den kunde komma att uppgå, skulle bestridas af de till upprätthållandet af
Rikets neutralitet anvisade särskilda kreditiv-medel.
Oberäknadt den ganska betydliga förlust, som tillskyndades statsverket, derigenom
att hampa under hand genast uppköptes lill högst betydligt högre pris, än Palander sig
betingat, och det som Palanders medtäflare vid upphandlings-auklionen hade fordrat,
sä är Herr Departements-chefens förfarande i denna sak äfven i andra alseenden högst
anmärkningsvärdi.
Först och främst hade del, enligt mitt förmenande, ålegat Herr Departementschefen
att fästa Kongl. Majlis synnerliga uppmärksamhet derpå, att Förvaltningen af
Sjö-arendena, i strid med gällande författningar, upptagit till pröfning samt, hvad än
ldandervärdare var, godkänt och antagit Palanders vilkor tiga leverans-anbud, framför
de öfriga medtäflarnes ovilkorliga anbud, just under en period, då Flottan var i största
behof af hampa. Det ringaste förutseende hade bordt öfvertyga Kongl. Sjö-lörvaltningen
derom, att sådana "krigsoroligheter” ganska säkert skulle inträffa, eller rättare sagdt,
redan då kontrakterna med Palander uppgjordes hade inträffat, hvilka af honom med
begärlighet skulle omlättas och förebäras såsom skäl för kontrakternas upphäfvande, om
tillräckligt hög vinst på leverans-affären i dess första form icke kunde ernås. Genom
ett sådant förfarande ä Kongl. Sjö-förvaltningens sida tillintetgjordes dock just den säkerhet
för varans ovilkorliga erhållande, som med leverans-auktionen och kontrakt-uppgörelsen
a (sågs.
Dernäst hade del, enligt mitt förmenande, ålegat Herr Departementschefen att
fästa Kongl. Majlis uppmärksamhet derpå, att, enär Sjö-förvaltningen egenmäktigt medgifvit
Palander ett sådant vilkor. — hvilket icke var i kontrakten inlaget, men hvilket,
pä sätt som detsamma af honom kunde tillämpas och äfven tillämpades. påtagligen
skulle åstadkomma förlägenhet och möjlig förlust, — denna icke borde drabba statsverket,
utan de inom Kongl. Sjö-förvaltningen, som ej bättre iakttagit Kongl. Majits och
Kronans rätt och bästa. Om nu obestridligt är, alt Kongl. Sjö-förvaltningens ofvananmärkta
åtgöranden vittna håde om egenmäktighet, glömska af gällande föreskrifter
och förbiseende af Statens rätt och säkerhet, så kan icke heller bestridas, alt Herr
72
Ronstitutions-Utskoltets Memorial N-.o il.
Chefen för Sjöförsvars-deparlementet likaledes gjort sig skyldig till ett obehörigt undseende
ej allenast med Kongl. Förvaltningens af Sjö-ärendena felaktiga handlingssätt i
berörda angelägenhet, utan äfven lill ett lika obehörigt förbiseende af Statens sannskyldiga
nytta. Enligt mitt förmenande hade Utskottet derföre, såsom en anmärkningsanledning
ej blott mot Chefen och Föredraganden för Sjöförsvars-departemenlet, utan
äfven mot de af Kongl. Majds Rådgifvare, som deltagit i ärendets behandling inom
Siats-Rådet bordt derom göra anmälan hos Rikets Ständer. Invändas kan visserligen,
att den förlust, som tillskyndats statsverket genom den misslyckade Palanderska hampaffären,
icke kan undgå kommande Siats-Revisorers anmärkning, men, äfven om så
sker, föranleder den dock icke till någon påföljd, derest Rikets nu församlade Ständer,
i likhet med majoriteten inom Konstilutions-Utskottet, i förväg deehargera de Konungens
Rådgifvare, som tillstyrkt ärendets afgörande i Stats-Rädet på det sätt, som här ofvan
blifvit omförmäldt."
Med Riksdags-fullmäktigen Mengel hafva Herr Wahlström samt Riksdags-fullmäklige
Pehr Sahlström och Tobias Lind förenat sig, samt Herr Billström uti det
hufvudsakliga af reservationen instämt. — Riksdags-fullmäktigen Lars Magnus Knutsson
har åberopat, alt han vid Utskottets behandling af denna fråga icke varit närvarande.
Af Herr Professoren Lindgren anmäldes följande reservation mot behörigheten
af några i detta Betänkande intagna reservationer: '‘Eland de della Betänkande vidfoga
de reservationer, äro åtskilliga af den beskaffenhet, alt jag anser mig pligtig att mot
behörigheten af deras framläggande inför Rikets Ständer uttala min protest, alldenstund
de äro riglade icke mot några af Utskottets majoritet beslutade anmälanden, utan afse
endast att fästa representationens uppmärksamhet på sådana regerings-åtgärder, hvilka
under granskningen af Slats-Råds-protokollen synts minoriteten inom Utskottet i något
hänseende klandervärda, men af majoriteten prölvats icke vara af beskaffenhet att böra
göras'till föremål för någon grundlagsenlig anmälan inför Rikets Ständer. Jag vet väl,
att detta missbruk af reservations-rätlen ej är nytt (jag var såsom Ledamot af sistlidne
Riksdags Konstitutions Utskott försatt i samma obehagliga nödvändighet, som nu, alt
reservera mig mot dylika reservationer); men jag dristar påslå: l:o) att detta missbruk
saknar allt stöd i vår Regerings-fonn och Riksdags-ordning ; 2:o) alt det kan leda till
det eftertänkligasle kränkande af hvad Tryckfrihets-förordningen stadgar i 4:de mom.
af 2 § rörande allmängörandet af Siats-Rådets protokoller; 3:o) att del så till vida är
fullkomligt ändainålslöst, sorn någon Rikets Ständers åtgärd af så beskaffade andraganden
a'dng kan föranledas eller ens ifrågasättas, och slutligen 4:o) att deremot kan med
skäl invändas, att det åtminstone i den meningen upphöjer till och med den låtaligaste
minoritet öfver den talrikaste majoritet, som det, pä samma gång det gifver den förra
rättigheten att huru vidlyftigt och grundlöst som helst framhålla sina prival-meningar,
tillika betager den sednare förmågan att anföra sina motskäl, och således alltid vid sista.
ordet bibehåller den eller dem, som ej af skyldig grannlagenhet afhällas ifrån att
sig ett sådant missbruk tillåta.
Jag slutar med att tillägga, att, ehuruväl äfven jag, åtminstone rörande en Regerings-ålgärd,
den jag hade ansett böra med stöd af i07 § Regerings-lormen lör Rikets
-
h o ns ti tu tio n s- U Is k olie Is Memorial N:o 'Ii.
73
kets Ständer anmälas, befunnit mig i en icke fåtalig minoritet, jag dock af mina Otskotts-kollegers
nu lemnade exempel icke kunnat förmås, att med denna min privatmenings
andragande besvära Rikets Ständer, och dymedelst påkalla deras uppmärksamhet
för en sådan anmärknings-anledning, som af den friande majoriteten inom Utskottet
blifvit underkänd.”
Häruti instämde Herrar Friherre Paijkull och Bogeman, samt Biskop Fahlcrants,
Kongl. Hofpredikanten Wensjoe, Professoren Selander, Prosten Lagergren och Prosten
Siklerberg.
B atte Is er:
Sid. 26 rad. 13 uppifrån slår kathegorier, läs: kategorier
„ 26 „ 18 „ „ kathegorien, „ kategorien
„ 26 „ 24 „ „ kathegorien „ kategorien
„ 32 „ 6 nedifrån „ N:o 5 „ N:o 6.
Bih. lill B. St. Pral. i856 & 4857 3 Sami. 7 Hafi.
10
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
KonstUuliom-Ulskotlels Memorial N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 10 Juni 1857, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-propositioner
rörande Konstitutions-Utskottels uti Memorialet
N:o S afgifna grundlag s-ändring s-förslag,
angående Riksstyrelsens förande i vissa fall m. m.
Med anledning af Konstitutions-Utskottels uti Memorialet N:o 1U gjorda framställning,
rörande de anmärkningar vid Utskottets uti Memorialet N:o 8 föreslagna grundlagsändringar,
angående Riks-styrelsens förande i vissa fall m. m., hvilka Bonde-ståndet
såsom sina gemensamma tankar framställt, har nämnde Stånd, enligt Konstilutions-Utskoltet
tillhandakonimet utdrag af Ståndets protokoll för den 27 sistlidne Maj, beslutat, att frångå
sitt förut fattade beslut om intagande å lämpligt ställe i Regeringsformen af bestämmelse
om hvad under benämning “kronprins* rätteligen förstodes, samt förklarat, att
Ståndets gemensamma tankar i öfrigt rörande nyssnämnda grundlags-ändrings-förslag vore
ordagrannt uttryckte, da, med antagande i öfrigt af Konstitutions-Utskottels i sistberörda
memorial gjorda förslag, följande förändringar vidtagas, nämligen i afseende å
R egeria g sformen.
§ 39.
1 afd. I stället för orden: “ilen till tbrouföljden närmast berättigade Prins, om Han
nppnått den ålder, som 1 41 § sägs“, hvilka höra utgå, införas orden: “Kronprins, om Han
uppnått 21 års ålder*
Bilt. till R. St. Prot. 1856 åf 1857. 3 Sami. 8 Haft.
2 Konstitutions-Utskottels Memorial Nio 12.
2 afd. i stället för uttrycket: “finues ej Prins", användes uttrycket: “finnes ej
Kronprins.“
3 afd. “Styrelsen skall af Regent" ändras till “Styrelsen skall af Kronprins.“
§ 41.
Orden: “Lag samma vare för den till tbronföljden närmast berättigade Prius®, åtgå.
§ 43.
Orden: “Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende på Regenten®, ändras
sålunda, att det i stället heter: “Hvad i denna § om Konung sagdt är, gälle ock i afseende
på Kronprins.“
Si 51.
Uttrycket: “1 de fall, dä Konungen eller Regeuten®, ändras till: “I de fall då Konungen,
Kronprinsen eller.®
ö 91.
Ordet: “Regenten® utbytes mot uttrycket: “Kronprinsen såsom Regent®; och
§ 95.
Vidtages enahanda förändring i afseende ä det på första och näst sista raderna förekommande
ord: “Regenten®; samt
Riksdag s-Ordningen.
ö 4.
Bytes ordet: “Regenten® emot “Kronprinsen.“
§ 9-
Bytas orden: “eller Regenten® emot ordet: ®Kronprinsen.“
§ 11. mom 2.
§ 23. mom. 1 och
§ 26.
utbytes äfvenledes ordet: “Regenten® emot: “Kronprinsen.“
Sedan Bonde-ståndet sålunda gifvit bestämd ordalydelse åt de af Ståndet yrkade
förändringar uti Utskottets förslag, återstår det för Utskottet att uppställa voterings-propositioner
för den omröstning uti förstärkt Konstitulions-Utskott, hvarigenom skiljaktigheterna
skola förenas och förslaget beredas att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag. Utskottet torde dervid först böra erinra om hvad i frågan förekommit.
Tvänne stånd, nämligen Ridderskapet och Adeln samt Preste-slåndet, hafva antagit Utskottets
förslag att hvila (ill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Borgare-ståndet
återremitterade Utskottets memorial angående förslaget, med följande anmärkningar,
såsom Ståndets gemensamma tankar, nämligen:
Konstitutions-Utskottets MemoriaI 1V:o 12
3
Vid Regeringsformens 39 §, att i l:sta momentet skola tilläggas orden: “i Konungens
namn* näst efter orden: “föres Riks-styrelsen“;.— att 2:a momentet skall i dess
början lyda salunda: “Ar Prins af sjukdom eller af vistande utom Sverige och
Norrige hindrad att öfvertaga Riks-styrelsen, eller finnes ej Prins, som till
thron följden är berättigad, då skall en lnterims-regering“ etc.; — att 3:e momentet
skall begynna sålunda: “Vid de fall, att styrelsen ej genast kan af Regent
eller“ etc.; och att slutet af Regeringsformens 42 § skall undfå denna lydelse:
“Styrelsen föras, med Kongl, makt och myndighet, af Regering sä sammansatt,
och med de inskränkningar som i § 59 sägas.“ Detta sitt beslut liar
Borgare-ståndet sedermera, med anledning af Konstitutions-Utskottets hemställan, att Ståndet
ville låta de gjorda anmärkningarne förfalla, förklarat sig vidblifva. Bonde-ståndets
beslut är här ofvan anfördt.
Dä de af Borgare- och Bonde-stånden yrkade förändringar uti Utskottets förslag
till en del afse samma ställen i förslaget, finnas alltså rörande dessa ställens ordalydelse
Irenne olika meningar, hvilka genom omröstning skola förenas; och då hvartdera
Ståndets gemensamma tankar icke lämpligen låta sig uti flere delar upplösas, utan måste
såsom ett helt uti en enda omröstning sammanfattas, kommer ändamålet för det förstärkta
Utskottets omröstning att blifva att bestämma huruvida det grundlags-ändringsförslag,
som kommer att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, skall
blifva Utskottets oförändrade förslag, eller samma förslag ändradt i öfverensstämmelse
med Borgare-ståndets, eller med Bonde-ståndets mening. Genom första omröstningen
bör alltså utrönas, huruvida Borgare-ståndets eller Bonde-ståndets mening skall vid httfvudvoteringen
såsom kontraproposition uppställas.
I öfverensstämmelse härmed får Utskottet vördsamt föreslå följande
V o tering s -pr oposition er:
Första omröstningen.
Den som vill, att vid blifvande omröstning rörande Konstitutionsutskottets
uti dess Memorial N:o 8 afgifna grundlags-ändringsförslag,
angående Riks-styrelsens förande i vissa fall m. m., skall
såsom kontraproposition uppställas antagande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag af berörde förslag med den förändrade
ordalydelse, som blifvit af Borgare-ståndet äskad, på sätt
uti Konstitutions-Utskottets memorial N:o 12 finnes anfördt, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej.
Vinner .Nej, kommer såsom kontraproposition vid omförmälda omröstning
att uppställas, att ifrågavarande förslag skall med de af
4
Konstitulions-UIskof tets Memorial Ar:o 12.
Bonde-ståndet äskade och uti Konstitutions-Utskotlets Memoria! N:o
12 anförda förändringar hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Andra voteringen.
Den som vill, att Konstitutions-ltskottets uti Memorialet N:o 8
afgifna grundlags-ändrings-förslag, angående Kiks-styrelsens förande
i vissa fall, m. m., skall i oförändradt skick blifva hvilande till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den del ej vill, röste
Nej.
Yiuner Nej, kommer samma förslag att till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag blifva hvilande
= med den förändrade ordalydelse, som, på sätt uti Konstitutionsutskottets
Memorial N:o 12 är anfördt, blifvit af Borgare-ståndet äskad.
= med ordagrannt iakttagande af de utaf Bonde-ståndet äskade
och uti Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12 anförde förändriugar.
Stockholm den 9 Juni 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos J. IV. Lundberg. 1S57.
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o i5.
1
Ä:0 13.
Alik. lill Exp.-Utsk. den 7 Juli 1*K7, kl. £s e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med förslag lill ändring i 12 § Regerings-Formen,
angående Siats-Rådets hörande öfver a/handlingar
och förbund med främmande maktor.
Konstilutions-Utskottet, hvilket det enligt 29 § Riksdags-ordningen åligger att
granska Rikets Grundlagar och afgifva förslag till ändringar, förbättringar och förklaringar
deraf, örn sådane finnas nödiga, har vid denna granskning i första rummot bordt
fästa sig vid de förhållanden, som utgöra grundvalen för Sveriges regeringssätt, så att
icke i dithörande stadganden någon ofullständighet eller bristande öfverensstämmelse må
förefinnas. Den skyndsamhet, hvarmed våra Grundlagar hlefvo utarbetade och antagne,
gäller såsom tillräcklig förklaringsgrund i sådana fall, der dessa lagar, — ehuru i hufvudsaken
utgörande ett troget uttryck af Svenska folkets önskningar, behof och föreställningssätt,
samt betryggande de rättigheter, detta folk, utan alt försaka fördelarne
af en stark Konungamakt, velat förbehålla sig att utöfva, — likväl förete en och annan
uraktlåtenhet eller glömska, — brister, hvilka under den efter Giundlagarnes stiftande
förflutna tiden sannolikt förblifvit oanmärkta af den, orsak, alt de icke befunnits
hafva medfört någon bestämd olägenhet, och man följaktligen tvekat att söka tillvägabringa
förändring i lagar af sådan vigt. Belänksamhelen torde dock ej böra sträckas
ända derhän, att man lemnar alla framtida möjligheter ulan afseende och, i förlitande
på den trygghet, endast tillfälliga omständigheter gifva, underlåter att, så vidt ske kan,
försäkra sig mot de vådor, som af förändrade tidsförhållanden kunna komma att föranledas.
Med stöd af dessa åsigtcr och under förutsättning att närvarande tidpunkt, då
Sverige synes hafva inträd t i en Ulligare och* mera betydelsefull beröring med öfriga
medlemmar af det Europeiska statsförbundet, än under en lång följd af år varit förhållandet,
skulle synas Rikets Ständer lämplig för en granskning af de former, under
hvilka våra förhallanden till främmande makter, enligt Regerings-Formen, skola bestämmas,
har Konstitutions-Utskotlet ansett sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på de brister, Utskottet ej kunnat undgå att i detta hänseende anmärka.
Bilt. lill R. St. Prat. 1856 1851. 5 Sami. 9 Höft. 1
9
Konstilnlions-Ulskottets Memorial N:o 13.
Utan att medgifva någon inskränkning i Konungens rätt och pligt att, i enlighet
med Regerings-Formens föreskrifter, allena styra Riket, och i alla mål ensam besluta,
har denna Grundlag likväl funnit nödigt binda en ansvarighet vid alla af Konungen
fattade beslut. Alltid befintlig, är denna ansvarighet för särskilda fall utsträckt lill flere
eller färre bland Konungens Rådgifvare, uppenbarligen med hufvudsakiigt afseende på
den större eller mindre vigt, vissa frågor ansetts för det allmänna ega, ehuruväl äfven
andra skäl härvid kunnat göra sig gällande. Sålunda må Konungen enligt § 15 afgöra
kommandomål i närvaro af endast vederbörande Krigs-Deparlements chef. Minisleriela
mål föredragas af Stats-Ministern för Utrikes ärendena i närvaro af någon annan SlalsRädels
ledamot, (§ 11). Icke i något annat mål, hvaröfver Stals-Rådet höras bör, må
Konungen fatta beslut, derest icke minst tre af Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande,
äro tillstädes. Slutligen skola Stats-Rådels samtlige ledamöter öfvervara alla
mål af synnerlig vigt och omfattning (§ 8), hvilket enligt särskilde föreskrifter äfven
gäller då Konungen vill börja krig eller sluta fred (§ 13), då Han meddelar Stats
Rådet
sin föresats alt utom Sverige och Norrige resa (§ 39), samt då Konungen vill
lyfta den summa, Rikets Ständer, lill Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, böra å Riksgälds-Kontoret anvisa (§ 63).
Retraktar man arten och vigten af de tillfällen, då den vid Konungens beslut
bundna ansvarigheten ansetts böra utsträckas till eli större antal af Stats-Rådels ledamöter,
eller, med andra ord, dä inhemlandet af deras mening och råd af Grundlagen
blifvit antaget såsom för Konungen önskvärdt och nödigt, kan man väl möjligen ur
äldre förhållanden förklara, men ej finna med Grundlagens anda förenligt eller med
dess öfriga stadganden följdriktigt sammanhängande, att Konungen, enligt 12 § Regerings-Formen,
eger alt i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan
Han deröfver hört endast Stats-Ministern för Utrikes Ärendena och någon annan tillkallad
Siats-Rådets ledamot. Om det nämligen, å ena sidan, visserligen kan inträffa,
att Kolningen finner nyttigt alt ingå i Afhandling med en utländsk stat, äfven angående
en eller annan fråga af underordnad vigt, lärer väl icke förnekas, att så väl afhandling
som förbund med en främmande makt kan vara bestämmande för ett lands icke
blott yttre, utan, (ill någon del, äfven för dess inre förhållanden under en lång följd
af år och således blifva vida mer ingripande i dess öden, än till och med ett krig,
att icke jemföra detsamma med t. ex. en mindre väsentlig förändring af en redan gällande
författning, för hvars vidtagande likväl erfordras, att Stals-Rådets samtlige ledamöter,
der de icke laga förfall ega, skola vara tillstädes. Utan att i ringaste måtto
underkänna vigten och värdet af Konungens rätt att allena besluta i dylika frågor, kan
man likväl ej förbise, att nyare tiders lättare och lifligare förbindelser folken emellan
gjort deras känsla af sin inbördes ställning till hvarandra klarare och att således exempelvis
ett förbund till gemensamt försvar, uppgjordt i strid med denna känsla, skulle
kunna medföra oberäkneliga vådor och förvecklingar. 1 sådana fall, om någonsin, är
det af vigt, att Konungens beslut grundar sig på en mångsidig öfverläggning samt mogna
och fosterländska rådslag. Det må väl ock dragas i tvifvel, huruvida Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena, hvilken tilläfventyrs under ett mångårigt vistande i främmande
länder förvärfvat de utmärkta egenskaper, som upphöjt honom till sin vigtiga befattning,
alltid kan vara med de inom landet rådande känslor och föreställningssätt så förtrogen,
alt lian derigenom borde företrädesvis anses lämplig att i ämnen af sådan beskaffenhet
gifva Konungen råd, med biträde endast af en Stats-Råds-Iedamot, hos hvilken
åter, under de minisleriela målens nuvarande behandlingssätt, en mera omfattande
kännedom af dessa icke torde kunna med full befogenhet förutsättas.
Konstitulions-Utskottcts Memorial N:o 13.
3
Utan att anse sig behöfva ingå i en vidlyftigare bevisning uti ett ämne, rörande
hvilket Utskottet ville anse det allmänna tänkesättet enhälligt,
får Utskottet till Rikets Ständer vördsamt framställa följande förslag
till förändrad lydelse af
Regerings-Formen.
§ 12.
Konungen eger att sluta afhandlingar och förbund med främmande
Makter, sedan Han, enligt föregående 8:d.e §, deröfver
hört Slats-Råclets samtlige Ledamöter.
Stockholm den 30 Juni 1857.
Reservationer:
Af Herr Friherre Paijkull, J. G.: »Enligt nu gällande stadganden i Re
gerings-formen
hafva diplomatiska, eller såsom de der kallas Ministeriela, mål erhållit
sitt särskildta behandlingssätt, och att detta såsom en grundtanke föresväfvat lagstiftaren
visar sig både uti 11 och 12 §§, äfvensom i den 32:dra, der det talas om tillsättande
af Embets- och Tjenstemän hos utrikes makter samt i § 4 Riks-akten, hvarest, för ingående
eller upphäfvande af förbund, någon särskild förberedande åtgärd inom Rådet
icke finnes föreskrifven. En viss enhet vid dylika ärendens behandling tyckes alldeles
nödig, helst vårt lands politiska ställning till andra stater svårligen kan vara tillräckligt
känd af dem, sorn i allmänhet icke ega någon befattning 'med denna förvaltningsgren.
Härtill kommer att om än en eller annan afhandling med utrikes Makter kan vara af
större betydenhet, många sådana likväl uppgöras, som ingalunda äro af den vigt och omfattning,
att de erfordra hela Stals-Rådets medverkan och odelade uppmärksamhet. Man
erkänner och klagar öfver att Stats-Råderne äro öfverhopade af arbete, men vill dock
pålägga dem ännu mer.
Ännu ett kraftigt skäl finnes utan tvifvel för bibehållande af 12 §:ns nuvarande
ordalydelse. Detta är den orubbade tystnad, som försigtigheten stundom bjuder att
iakttaga angående vigtigare diplomatiska afhandlingar, hvilka, såsom icke sällan grundade
på eventualiteter, eller på möjligheten af framdeles inträffande händelser, icke.
utan fara för bibehållandet af det goda förståndet stater emellan i någon mån kunna
eller böra röjas. I det läll att dessa händelser aldrig inträffa, behöfver en dylik Statsnkt
ej någonsin se dagsljuset. Om en sådan fråga passerar Stals-Rådet, skall den känaas
och behandlas af minst 10 personer ; af 13, om Norrmännen äfven deri deltaga.
4
Köns ti tu t io m- Utsk o tifts Memorial No ii.
Ehuru stor pålitlighet och urskiljning man än hos dessa höga embetsman är van att
finna, skall man dock svårligen kunna neka att en sak, som kännes och behandlas af
13 personer, genom en blott hänledning eller ett mindre väl afvägdt yttrande, sådant
som lätt låter tänka sig af dem, hvilka ej äro fullt hemmastadde bland dessa grannlaga
värf, vida snarare kan spridas ibland allmänheten, än om samma sak liandlägges endast
af tvänne. — Att, sedan förhållandet en gång är yppadt, utfinna den sannskyldige
upphofsmannen till en sådan indiskretion, torde oftast vara ganska svårt, och låt äfven
vara att han påfinnes och behörigen näpses, så är dock slöjan lyftad och kan icke mer
nedfällas.
Men icke blott för diplomatiska mål stadgar grundlagen ett särskildt föredragningssätt;
äfven kommando-mål hafva sin egen behandling. Dessa senare kunna också
tvifvelsutan understundom vara af särdeles hög vigt samt föranleda till ganska stora
förvecklingar och kostnader och tyckas sålunda med samma skäl böra at hela SiatsRådet
pröfvas. Nu eger dock Konungen alt afgöra sådana ärenden antingen jemte
den Föredragande ensam, eller, om saken är af en vådlig ”riktning och omfattning”,
i närvaro af tvänne tillkallade högre militära embetsmän.
På dessa skäl. och då dertill kommer att förslaget innebären otjenlig minskning
i Konungamakten, får jag reservera mig emot Utskottets beslut rörande förändring i
denna del af 12 § Regerings-Formen.
Uti hvad Herr Friherre Paijkull i hufvudsaken anfört, hafva Herrar Tersmeden,
N. och Professor Selander instämt, hvarjemte den sednare förklarat, att han ansåge
det föreslagna Dya stadgandet vara stridande mot hvad i 11 § Regerings-Formen vore
föreskrifvet.
Herr Kongl. Hofpredikanten fVensioe bar velat tillkännagifva, att han icke i Utskottet
tillstädesvarit, då Utskottet fattat ifrågavarande beslut.
IV:o 14-
Ank. till Exp.-Utsk, den 7 Juli 18S7, kl. e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående del tillägg till 12 § Regeringsformen,
alt Konungen icke må utan Rikets Ständers samtycke
blijva Regerande Furste aj utländsk stat.
Enligt Successions-Ordningen § 8 må ej Prins af Kongl. Svenska Huset, ulan
Konungens och ^Riksens Ständers samtycke, blifva Regerande Furste af utländsk stat,
vare sig genom val, arf eller gille. Sker annorlunda, äro Han och Hans efterkommande
ej berättigade att succedera lill Svenska Thronell. Skälet lill della stadgande kan icke
vara någon befarad olägenhet deraf, alt en Svensk Prins, med aflägsen arfsrätt till
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 14.
5
Tbronen, blefve regerande Furste i annat land, hvilket tvärtom borde medföra åtminstone
den fördel, som ligger i en ökad anledning tili vänskapliga förbindelser emellan
folken. Lagstiftaren har deremot otvifvelaktigt tänkt sig möjligheten af att Sveriges
Konung skulle i det ögonblick, då Han på grund af Sin arfsrätt bestiger Svenska
Thronen, redan bära en annan Krona och tillböra ett annat land. Olägenheterne häraf,
om detta land vore från vårt aflägset, elier egde intressen, stridiga mot våra, behöfva
ej närmare angifvas. Eller hvilken skulle väl Konungens ställning blifva, om t. ex.
en uppkommen misshällighet emellan de båda folken öfverginge till öppen fiendtlighet?
Han måste i sådant|fall naturligtvis göra sitt val, hvaraf åter följden måste blifva, att
det ena folket skulle mot sin vilja komma att befinna sig i strid mot sin egen Konung.
Föreningen mellan tvänne folk under gemensam Konung, kan deremot vara fördelaktig
och önskvärd, om den är frivillig och grundar sig på ett fördrag, som på ett
klart, bestämdt och omfattande sätt utstakar deras ömsesidiga förhållanden och lemnar
Unions-Konungens ställning utan all tvetydighet. Påtvingad af en tillfällighet, och icke
ordnad elter bestående förhållanden och allmänt godkända syften, skulle åter en sådan
förening efter all sannolikhet betraktas såsom ett obehörigt band, inskränkande båda
folkens sjelfständighet, och fördragas med en otålighet, som snarare aflägsnade dem
från, än närmade dem till hvarandra. Vid öfvervägande af dessa med flera omständigheter,
måste man antaga, att lagstiftaren med ofvan anförda stadgande afsett något
mer, än hvad detsamma efter ordalydelsen innehåller, ehuru man åtnöjt sig att genom
Successions-Ordningen förskaffa den trygghet, som för tillfället kunde vinnas, sedan
saken blifvit förbisedd vid uppsättandet af Regerings-Formen, der föreskrifter rörande
Konungen böra hafva sitt rum. Att låta dervid förblifva vore, efter Konstitutionsutskottets
tanke, en uraktlåtenhet, som det icke bör låta komma sig lill last, minst i
en tidpunkt, då närslägtade nationaliteters sträfvande till enhet blifvit en makt, hvilken
kan för framtiden befrämja folkens välstånd och storhet, men endast under iakttagande
af deras egen uppfattning af de rätta grunderne för en förening, samt det behof af,
jemväl under den gemensamma Konungen, bevarad individuel sjelfständighet, hvilken
icke något folk, med minnen af sin forntid och med hopp om en ärofull framtid, kan
afsäga sig.
Konstitulions-Ulskottet tvekar af dessa skäl icke att till grundlagsenlig
behandling vördsamt framställa det Guundlags-ändringsförslag,
att följande nya moment tillägges till
Regerings-Formcn.
8 12.
Ej må Konungen utan Riksens Ständers samtycke blifva
regerande Furste af utländsk stat.
Stockholm den 30 Juni 1857.
Herr Kongl. Holpredikanten Wensioe har anmält, alt han då Utskottet fatta
förestående beslut, icke varit tillstädes.
6
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 15.
HT: o 15.
Ank. lill Exp.-Ulsk- den 7 Juli 1837, kl. | 8 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i 7$ § Regerings-formen,
angående inlösen af Rikets Ständers Banks
sedlar.
Ursprungligen innehöll 72 § Regerings-Formen icke någon bestämning om inlösen
af de sedlar, hvilka, enligt samma §, Rikets Ständer allena egde att genom Banken
utgifva för att såsom mynt i Riket erkännas. Sedan myntbestämningen genom en af
Rikets Ständer föreslagen och af Kongl. Majit den 1 Mars 1830 godkänd och utfärdad
lag blifvit fastställd, föreslog Konstilutions-Utskoltet vid 1834 oell 1835 årens Riksdag
(Mern. N:o 68), för att förskaffa “Grundlagsborgen för bankförskrifningarnes enahanda
giltighet med det motsvarande myntel“, ett så lydande tillägg till berörde Grundlagsparagraf:
”Rikets Ständers Banks sedlar skola, vid anfordran, med metallisk valuta,
efter ordalydelsen inlösas.” Detta tillägg blef dock ej af Rikets Ständer antaget alt
hvila till grundlagsenlig behandling vid följande Riksdag, ulan ett annat, hvarigenom paragrafens
slut skulle erhålla denna lydelse: “egande Riksens Ständer allena rätt att genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas, så länye de, efter deras
lydelse, af Banken med silfver inlösas.“ (Mern. N:ris 78 och 117). Della förslag blef
ock af Rikets Ständer vid följande Riksdag godkändi och i underdånig skrifvelse den
29 April 1840 (N:o 6) till Kongl. Maj:t öfverlemnadt, men Kongl. Majit vägrade dertill
Nådigt bifall den 27 Maj 1841 (N:o 2). 1844 och 1845 årens Riksdags Konstitutionsutskott
ansåg det för beredande, af ’’en säkrare borgen för bankförskrifningarnes enahanda
giltighet med det motsvarande myntet, vara af stor vigt, att i Grundlagen inrymdes
ett stadgande, som, genom egenskapen att icke kunna utan alla Riks-ståndens
beslut och Konungens samtycke förändras, vore egnadt att stärka det allmänna förtroendet
till Riks-banken och dess myntrepresentativer.’’ Utskottet föreslog af denna anledning
(Mein. N:o 22) ett så lydande tillägg till ifrågavarande paragraf: ’ Dessa sedlar
skota vid anfordran, efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas.'1'1 Förslaget
godkändes a,tl hvila till nästa Riksdag (Mern. N:ris 31, 39 och 51), men förföll då
genom ett Stånds ogillande beslut (Bihang till Riks-ståndens prot. vid Riksdagen 1847
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15.
7
och 1848, 9:dc saini. sid. 19, 22, 27). Samma Riksdags Konstilulions-Utskott ansåg
likväl saken af den stora vigt att det ånyo framställda enahanda förslag (Mern. N:ris
5, 8 och 13), hvilket äfven blef hvilande till nästa Riksdag (Mern. N:o 33), då antaget
(Mern. N:o 5), samt a( Kongl. Maj:t den 23 Augusti 1851 giiladt.
Den i delta sålunda tillkomna stadgande om banko-sedlarnes inlösen efter deras
lydelse jemväl införda föreskriften att silfver dertill hör användas, har Konstitutionsutskottet,
med anledning af inom Utskottet derom väckt förslag, funnit böra i någon
män jemkas, enär till de föreskrifter, hvilka böra i Grundlagarne intagas, icke lämpligen
kan räknas den, hvilkendera af de ädla metallerna, guld eller silfver, bör utgöra
valuta för Bankens sedlar. Frågan derom är af en helt och hållet financiel natur och
tillhör icke statens och samhällets grundformer, hvilka af grundlagar böra bestämmas. Denna
omständighet skulle dock ej ensam hafva förmått Utskottet att framställa förevarande
Grundlagsändringsförslag. Men verkliga och stora olägenheter skulle kunna uppkomma genom
bestämningens bibehållande i grundlagen. De alldeles nya förhållanden i afseende på
de ädla metallerna, som i sednaste tider uppstått, hafva mångenstädes framkallat frågor
och lifliga ölverläggningar om ändringen i lagstiftningen rörande mynt-metallen; och
om inom de stater, med hvilka Sverige genom handel och penninge-förhållanden står i
liflig gemenskap, någon dylik ändring skulle vidtagas, torde det för Sverige blifva svårt,
om icke omöjligt, att bibehålla sin ifrågavarande lagstiftning orubbad. Men det dröjsmål,
som den långsamma omgången af en Grundlags-ändring skulle medföra, skulle
kunna för Sverige vålla betydande förluster och svårigheter. Man torde derföre böra
i tid vara betänkt på denna vådas undanrödjande. För sådant ändamål har Utskottet
ansett sig böra föreslå att ifrågavarande Grundlags-paragraf erhölle den lydelse, att
guld lika såväl som silfver skulle kunna till banko-sedlarnes inlösen användas, men alt
bestämningen, hvilkendera metallen skall för ifrågavarande ändamål begagnas, berodde
pä en af Ständerna stiftad och af Konungen fastställd lag. Genom en dylik förändring
kommer den i 72 § Regerings-Formen åt Rikets Ständer uppdragna magt öfver
deras Bank icke att i någon mån minskas, ty Rikets Ständer kunoa icke heller nu,
utan Konungens bifall, vidtaga någon ändring uti föreskriften om banko-sedlarnes inlösen
med silfver.
Af dessa skäl får Utskottet till grundlagsenlig behandling föreslå
följande ordalydelse af
11 eger ings-H orm en.
§ 72.
Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter, som den hittills
varit, under Riksens Ständers egen Garantie och Vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
eller de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka redan gjorda
äro eller vidare af Riksens Ständer göras kunna. Riksens Ständer
allena ega rätt alt genom Banken utgifva Sedlar, som för mynt i
Riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras
lydelse, af Banken, med guld eller silfver, inlösas; och bestämmes
genom lag, stiftad af Konungen och Riksens Ständer gemensamt,
å hvilkendera af dessa metaller sedlame skola lyda.
Stockholm den 2 Juli 1857.
8
höns ti tu tio n s- lits k o t tets Memorial N:0 46.
Reservation er
hafva blifvit anmälde af Herfar Kongl. Hofpredikanten Wensjoe, Professoren helander,
Rinman och Brinck;
Af Vice Talmannen Anders Andersson, med hvilken Riksdagsfullmäktigen P.
Sahlström, förre Vice Talmannen Per Eriksson, Riksdagsfullmäktige Johan Persson
och Lars Magnus Knutsson instämt: ’Jag medger att den föreslagna förändringen i
72 § Regerings-Formen icke tillägger den ena eller andra statsmakten några fördelar
på den andras bekostnad, men jag vill ändock icke medgifva att någon del deraf skall
förvandlas till civil-lag i stället för grundlag, tj så trängande kan det ifrågasatta behofvet
af en förändring i mynt-metallen icke blifva, att det icke kan tala tvänne års
betänketid innan beslut fattas, om Banken skall inlösa sina sedlar med guld i stället
för silfver.”
Riksdagsfullmäktigen Tobias Lind har anmält, att lian vid beslutets fattande
icke varit i Utskottet närvarande.
X o l(i.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 7 Juli 1837, kl. Js c. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till tillägg i 409 § Regerings-Formen
och 80 § Riksdags-Ordningen, angående
uppskof' i Riksdag.
Då Rikets sednast församlade Ständers Konstitutions-Utskott framställde grundlagsändrings-förslag
om uppskof i Riksdag (Meni. N:o 57), anförde Utskottet såsom
skäl för förslaget dels att vissa till Rikets Ständers behandling öfverlemnade frågor
stundom kunna vara af den omfattning och beskaffenhet, att de, om ock förberedda i
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner, dock hos Rikets Ständer kräfva långvarigare handläggning,
än alla de öfriga samtidigt behandlade riksdags-ärendena, och sålunda taga
riks
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o -IG.
9
riksmötets fortsättning i anspråk för obestämbar tid, dels att dylika frågor kunna hos
de med dem närmast sysselsatte fordra den ostörda omsorg, sorn under de vanliga
omvexlande riksdags-bestvren icke vore alt förvänta; dels alt i Rikets ställning till
främmande makter förhållanden kunna inträffa, sorn fordra Rikets Ständers sammankallande,
men under den händelsernas utveckling,, som ligger utom gränsen för möjlig
beräkning, lemna oafgjord!, huru ofta Rikets Ständers åtgärder i anledning af sådana
lör Riket ytterst maktpåliggande ärender under längre eller kortare tidrymd kunna
komma att erfordras.
Sorn nuvarande Konstitutions-Utskott ansett dessa skäl vara af beskaffenhet
att ej kunna jälvas, och då det motstånd, som vid innevarande Riksdag vållat förslagets
fall, synes hafva varit riktadt icke mot hufvudsaken, utan mot en och annan detalj-bestämning,
så har Utskottet trott sig böra till Rikets Ständer afgifva förnyadt förslag
till tillägg i 109 § Regerings-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen angående uppskof
i Riksdag, dervid Utskottet sökt alt så jemka förslaget, att det skulle hos Riks-Stånden
kunna vinna framgång. Dessa jemkningar äro: att de i första perioden af det förra
förslaget förekommande orden: ”när omständigheter anses dertill föranleda", blifvit,
såsom öfverflödiga uteslutna; — att för gällande beslut om uppskof skall fordras alla fyra
Riks-Ståndens bifall ; — alt det ej må ankomma på Ständerna allena, utan ock på Konungen,
huruvida Utskott under uppskofstiden skall fortfarande vara samladt och arbeta;
— att sådana Utskott ej få vara flera än tvänne; — att dessa Utskotts verksamhet
icke må sträckas till andra, än vissa åt dem uppdragna riksdags-ärenden; —
samt att stadgandet om suppleanters val och aflöning blifvit, såsom öfverflödigt, förbigånget.
Utskottet får sålunda för grundlagsenlig behandling till Rikets
Ständer vördsamt afgifva följånde förslag till förändrad lydelse af
Regerings-Formen.
§ 109.
Ej må Riksdag längre räcka än Trenne månader från den dag,
då Konungen låtit om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta. Skulle likväl vid
nämnda lids förlopp, Riksens Ständer ännu icke hafva Riksdagsärendena
afgjort, anmäle de det hos Konungen och aske, att
Riksdagen måtte fortfara någon viss tid af högst En månad derefter,
hvilket Konungen ej äge magt att vägra eller förhindra.
Der så oförmodadt hända skulle, att, vid den sålunda förlängda
tidens utgång, Riksens Ständer icke hade Staten reglerat eller någon
ny Bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, då skall Konungen
kunna Riksens Ständer åtskilja, och fortfare den förra Bevillningen
intill nästa Riksdag. Är åter Bevill ningens hela belopp
bestämdt, men Riksens Ständer icke om fördelningen deraf ense,
då skola, efter den fastställda Bevillnings-summans förhållande lill
den, som vid föregående Riksdag blifvit fördelad, de i den sista
Bevillnings-Förordningen stadgade Artiklar jemnlikt ökas eller minskas;
och uppdrage Riksens Ständer deras Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-Contoret, att en ny Bevillnings-Förordning på sådan
grund uppgöra och utfärda.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 5 Sami. 9 Höft. 2
Konstitutions-Utskötlets Memorial N.-o 10.
Har Konungen lålil Riksdag fortfara utöfver den tid af
tillsammans fyra månader, som sålunda ar Riksens Ständer Jör
ärendenas afgörande förbehållen, må Konungen kunna, om Riksens
Ständer det begära eller dertill samtycka, för bestämd tid
af högst sex månader uppskjuta Riksdagens fortsättning; efter
hvilken tids förlopp Riksens Ständer sjelfmant skola åter å Riksdagsorlen
tillslädesvara. På Riksens Ständer ankomme att, med
Komnigens samtycke, förordna, om Utskott, Ett eller högst
Tvänne, skola under uppskofsliden vissa, jemväl särskildt bestämda,
Riksdag s-är enden bereda och utarbeta, Konungen bibehålla
Sin här ofvan stadgade magt, alt, sedun Riksdagen åter
blifvit fortsatt, Riksens Ständer utskilja, då han det för godt
finner. För antagande af ett enligt delta moment väckt förslag
fordras samtliga Riks-Ståndens bifall.
Konungen må, när Han det nödigt pröfva?-, kalla Riksens
Ständer, att tidigare än utsatt varit, den uppskjutna Riksdagen
fortsätta. Inträffar, medan Riksdag är uppskjuten, något af de
Jall, då, enligt bestämd föreskrif t i denna Regerings-Form, Urtima
Riksdag borde hållas, och infaller ej den utsatta dagen
för Riksdagens fortsättning före utgången af den lid, sorn för
Urtima Riksdagens öppnande skulle iakttagas, varde Riksens
Stunder kallade att viss dag inom nämnde tid äter sammankomma.
1 händelse af sådan underlåtenhet, sorn i 95 § omförmäld
är, sammankomme Riksens Ständer sjelfmant till fortsättning
af Riksdagen å den i samma § bestämda dag. Tidigare, än
efter Tjugoruleförsla. dagen från kallelsens kungörande i Hufvudstadens
kyrkor, må icke i något fall dag för Riksens Ständers
återkomst utsättas.
Riksdags-Ordningen.
§ 80.
Riksdag må ej räcka längre, än Tre månader från den dag,
då Konungen låtit om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta. Skulle likväl, vid
nämnde tids förlopp, ärendena ej vara afgjorda, anmäle Riksens
Ständer det hos Konungen, och aske, att Riksdagen måtte fortfara
någon viss tid af högst en månad derefter; börande minst
Trenne Riks-Stånd hafva sig om denna önskan förenat. Händer
sig, att vid den sålunda förlängda tidens utgång, målen ändå
icke blifvit afslutade, gånge som i Regerings-Formens 109 § stadgadt
är, angående Riksens Ständers åtskiljande och hui-u med
Eevillningen skall förhållas. Riksdag mä äfven slutas innan tre
månader till auda gått, enär samtliga Stånden sådant begära.
Har Konungen låtit Riksdag fortfara utöfver den tid af
tillsammans Fyra månader, som sålunda är Riksens Ständer för
Konstilutions-Utskotlets Memorial N-.o 16.
11
'ärendenas afgörande förbehållen, må Konungen kunna, om Riksens
Ständer det begära eller dertill samtycka, för bestämd tid
af högst Sex månader uppskjuta Riksdagens fortsättning; efter
hvilken tids förlopp Riksens Ständer sjelfmant skola åter ä
Riksdagsorten tillstädesvara. Pä Riksens Ständer ankomme att,
med Konungens samtycke, förordna, om Utskott, Ett eller högst
Tvänne, skola under uppskofsliden vissa jemväl särskildt bestämda
Riksdags-iirenden bereda och utarbeta. Ledamöter i sådant
Utskott åge, att för den tid Utskottets göromål fortfara,
medan Riksdagen är uppskjuten, njuta underhåll af statsmedlen.
Konungen må, när han det nödigt pröfvar, kalla Riksens
Ständer alt tidigare, än utsatt varit, den uppskjutne Riksdagen
fortsätta. Inträffar, medan Riksdag är uppskjuten, något af de
fall, då, enligt bestämd föreskrift i denna Riksdags-ordning,
Urtima Riksdag borde hållas, och infaller ej den utsatta dagen
för Riksdagens fortsättning före utgången af den tid, som för
Urtima Riksdagens öppnande skulle iakttagas, varde Riksens
Ständer kallade att viss dag inom nämnde lid åter sammankomma.
I händelse af sådan underlåtenhet, som i 10 § omförmäld
är, sammankomme Riksens Ständer sjelfmant till fortsättning af
Riksdagen å den i samma § bestämda dag. Tidigare, än efter
Tjugonde första dagen från kallelsens kungörande i Hufvudstadens
kyrkor, må icke i något fall dag Jör Riksens Ständers återkomst
utsättas.
Stockholm den 30 Juni 1857.
Reservationer:
Af Herr Brinck: ”Lika litet, som jag vill inskränka Konungamakten, lika litet
kan jag medgifva dess utvidgning utöfver de gränsor, våra nu gällande grundlagar bestämma,
och af dessa skäl anser jag, att Rikets Ständer blott böra för Konungen anmäla,
hvilka Utskott under uppskofstiden skola arbeta, och de ärenden, Rikets Ständer
dem uppdragit att bereda.”
Häruti hafva Vice Talmannen Anders Andersson samt Riksdagsfullmäktige Johan
Persson, Tobias Lind och Lars Magnus Knutsson instämt.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Konst il utions-Utskoltets Memorial M 17.
1
N:o 17.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 7 Juli 1857, kl. 5 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag lill ändring uti 27 § / morn.
och. 28 § Riksdags-Ordningen sami 55 § Regerings-Formen,
angående tiden dels för öfverlemnande af Kongl, Maj:ts Nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, dels för (Jtskolts-val.
Olägenheterna af Riksmötenas långvarighet äro så allmänt erkända och så ofta
öfverklagade, att hvarje förslag till grundlagsändring, hvarigenom någon, om äfven
ringa, förkortning af Rikets Ständers sammanträden kunde utan skada ernås, torde
vinna gynnsamt mottagande. Med anledning af flera i sådan syftning hos Konstitutions-Utskottet
väckta frågor, har Utskottet trott sig böra till Rikets Ständer framställa
förslag till ändring uti § 53 Regerings-Formen samt §§ 27 och 28 Riksdags-Ordningen,
angående tiden för öfverlemnande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Stats-verkets tillstånd och behof, samt för Utskottens tillsättande.
I afseende på Riksdags början innehålla grundlagarne trenne olika tids-bestämningar.
Riksdags första början infaller på den dag, hvilken vid nästföregående riksdag
af Rikets Ständer för deras nästföljande sammanträde blifvit bestämd, och till
hvilken riksdagen genom allmän kallelse blifvit pålyst (49 och 51 §§ R. F., 2, 9
och 21 §§ R. O.). Den andra tidpunkten, från hvilken äfven riksdagens början i
vissa fall räknas, ur den dag, då Ständerna, efter förrättad gudstjenst, sammanträda
på rikssalen; riksdagen säges då blifva öppnad (53 och 95 §§ R F. 10, 23, 26,
27, 28 och 62 §§ R- O). I grundlagarne är icke någon tid från första sammanträdesdagen
utsatt, inom hvilken Kongl. Maj:t eger att öppna Riksdagen, hvartill anledningen
förmodligen varit, att den äldre lagstiftningen icke innehöll någon dylik tidsBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Samt. 10 Haft. 1
KomtUulions-Utskottels Memorial N:o 17.
bestämning. Enligt Riksdags-Ordningen af den '17 Oktober 1723 skulle Riks-stånden
först konstituera sig, för hvilken förrättning ingen tid var bestämd, och sedan genom
deputationer hos Kongl. Majit anhålla om riksdagens utlysande — Det tredje
tidsmomentet, från hvilket grundlagarne äfven anse riksdagen börjad, är den dag,
då Konungen låtit om statsverkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller deras
Stats-Utskott underrätta (409 § R F. 27, 56 och 80 §§ R. O). Detta bör vid
lagtima riksdag ske inom 1 4 dagar, och vid urtima inom en månad efter riksdagens
öppnande. Då, såsom nyss är anmärkt, någon viss tid för riksdagens öppnande
icke blifvit bestämd, kan ock aflemnandet af Kongl Majits nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof uppskjutas huru länge som helst efter den dag,
hvartill Riksdagen blifvit utlyst. Ett sådant uppskof medförer ovilkorligen en mot
svarande
förlängning af riksdagen. Ej blott riksdagens grundlags-bestämda längd,
hvilken omständighet dock föga torde betyda, beräknas från aflemnandet af nämnde
Kongl. Proposition, utan äfven motionstiden, efter hvars utgång det egentliga riksdags-arbetet
först kan sägas vidtaga.
Redan då förslaget till nu gällande Riksdags-Ördning vid 1809 och 1810 årens
riksdag förelädes Ständerne, gjordes den anmärkning, att »någon viss tid från Riksdagens
början räknad mätte utsättas för öfverlemnandet af merberörde proposition;»
men Koöstitutions-Utskottet förklarade, att det ej ansåg sig tillständigt att föreslå något
stadgande härom.
Sedermera hafva förslag blifvit gjorda att på annan väg ernå en mera bestämd
tid för riksdags-arbetets begynnelse. Vid 1828 och 1829 årens riksdag antogs såsom
hvilande (Mern. M 57) och vid derpåföljande riksdag godkändes (Mern. Niis 1 och
4) den förändring i lista perioden af 26 § Riksdags-Ordningen, att Konungen, eller,
i vissa fall, Stats-rådet skulle utlysa dagen, då Ständerna må sammankomma på
rikssalen »sednast inom åtta dagar frän den, dä riksdagen blifvit enligt 25 § kungjord.
)) Till svar härpå förklarade Kongl. Majit, att då Kongl. Majit ansäge tjenligast
att berörde proposition till Rikets Ständer vid deras första sammanträde å rikssalen
öfverlemnades, men sådant likväl möjligen kunde, genom oförutsedda under mellantiden
efter riksdagens kungörande uppkomna omständigheter, fördröjas en eller annan
dag utöfver det föreslagna bestämda antalet af åtta, så funne Kongl. Majit icke skäl
att antaga förslaget (Kongl. Majits nådiga svar den 21 Mars 1835). Innan detta
Kongl. Majits Nådiga svar var afgifvet, föreslog då församlade Ständers Konstitutionsutskott
(den 27 September 1834, Mein ifts 41) den ändring uti 27 och 80 §§
Riksdags-Ordningen, att riksdagens början skulle räknas y>från dagen då den å rikssalen
öppnad blifvit,» hvarigenom öfverlemnandet af propositionen om Stats-vcrket
skulle upphöra att utgöra någon tidsbestämning i afseende på riksdags början. Detta
förslag, som blef hvilande till nästa riksdag, blef då ogilladt.
I anseende till nyssnämnde Kongl, propositions stora vigt och riksdags-göromålens
beroende af densamma, anser Konstitutions-Utskottet dess aflemnande också ut
-
Konstitutions-Utslsottets Memorial M 17.
3
göra en lämplig utgångspunkt för motionstiden och riksdagens grundlags-bestämda
längd. Men då dagen för hvarje lagtima riksdags sammanträde bestämmes af den
föregående och alltså vanligen är känd mera än tvänne år på förhand, har Utskottet
icke trott någon svårighet böra möta, att beräkna den tid, inom hvilken propositionen
bör till Rikets Ständer eller deras Stats-Utskott öfverlemnas, från den dag, till
hvilken riksdagen blifvit pålyst.
I sammanhang härmed är äfven nödigt, att tiden för Utskotts-valen likaledes beräknas
från riksdagens första dag, enär det eljest kunde inträffa, att något Stats-Utskott
icke funnes tillsatt mom den tid, inom hvilken merberörde Kongl, proposition skall
öfverlemnas. Kongl. Majit skulle då sakna tillfälle att utöfva den Honom genom
grundlagarne lemnade rätt att propositionen till Stats-Utskottet omedelbart öfverlemna.
Då förslag, såsom ofvan är nämndt, framställdes, att tiden för riksdagens öppnande
skulle beräknas från riksmötets första dag, afgafs ock förslag om samma utgångspunkt
för tiden för Utskotts-valen, hvilken tid då från åtta utsträcktes till tolf
dagar. Utskottet tror likväl att en tid af tio dagar skall vara för ändamålet tillräcklig.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, får Konstitutionsutskottet
vördsamt tillstyrka följande förändrade lydelse af 27
§ I morn. och 2<S § Riksdags-Ordningen samt 53 § RegeringsFormen.
Riksdags-Ordningen.
§ 27-
Uo Propositionen, angående Stats-Verkets tillstånd och
behof, hvaraf Stånden hvartdera ett exemplar tillställes, bör
inom fjorton dagar vid Lagtima Riksdag och inom en månad
vid Urtima, efter den dag, hvartill Riksdagen 'pålyst blifvit, af
Konungen öfverlemnas antingen vid det tillfälle, då Riksdag, enligt
föregående §, öppnas, eller å Rikssalen annan dag. der
Honom så godt synes, eller ock omedelbart till Riksens Ständers
Stats-Utskott. Riksdagens början räknes alltid från den
dag, då berörde Proposition af Riksens Ständer eller nämnda
Utskott emottagen blifvit. Och som Riksens Ständer, jemlikt
Regerings-Formens 55 §, ej äga att i Konungens öfvervaro något
besluta, må ingen rådplägning härom å Rikssalen hållas
2:o. — — — — — — — — — —
4
Konstitutions-UtsJioltets Memorial M 17.
§ 28.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
välje genom Elektorer, och Bonde-Ståndet på det sätt Ståndet
vid hvarje Riksdag tjenligast finner, sist inom tio dagar efter den,
hvartill Riksdagen pålyst blifvit, Ledamöter, lika många af hvarje
Stånd, i de Utskott, hvilka skola ärendena bereda och utarbeta.
Sådana i Grundlagen stadgade Utskott äro: Konstitutions-, StatsBevillnings-,
Banko-, Lag- samt Besvärs- och Ekonomi-Utskotten.
Hemliga Utskottet väljes, då Konungen sådant äskar.
Regcrings-Formen.
§ 53-
Riksens Ständer välje, inom den i 28 § Riksdags-Ordningen
bestämda tid, de Utskott, hvilka skola ärendena bereda.
Sådana vid hvarje Riksdag nödiga Utskott äro: ett Konstitutionsutskott
— — — — — — —
— — — — — deruti föreslå.
Stockholm den 30 Juni 1857.
Kon stil utions-T7t skot tets Memorial M 17.
Reservation:
Af Herr Kongl. Hofpredikanten Wensjoe, med hvilken Herr Professoren Selander sig
förenat: »DA jag icke kan anse den ifrågavarande grundlags-förändringen vara »högst
nödig eller nyttig,» måste jag, på grund af 81 § Regerings-Formen, mig deremot
reservera. Den förespeglade tidsbesparingen skulle för Rikets Ständer blifva alltför
obetydlig, för att förtjena något synnerligt afseende. Deremot skulle det för Regeringen,
som hittills haft det prerogativet att bestämma dagen för aflemnandet af den
Kongl. Propositionen om Stats-verkets tillstånd och behof, sannolikt blifva temligen
svårt att inom en viss af Rikets Ständer bestämd dag hafva förslaget till stats-regleringen
afslutadt, enär detta just i sista stund torde fordra ett fritt rådrum, åtminstone
af några få dagar, för sitt slutliga uppgörande. Att misstänka det Regeringen skulle
vilja missbruka sin rättighet i detta hänseende, dertill finnes ingen anledning, ty naturligtvis
måste det ligga Regeringen lika mycket som Representationen om hjertat,
att statsreglerings-frågorna ju förr desto hellre komma under öfverläggning. Detta
bekräftas ock af erfarenheten. Under de fem riksdagar, sorn inträffat från och med
år 1844, har ofvanberörde proposition vanligen aflemnats den 14:de eller 15:de,
en gång till och med redan den 8:de, och endast vid innevarande riksdag, i anseende
till sin ovanliga vidlyftighet, den 20:de dagen efter den, till hvilken riksdagen pålyst
blifvit. Detta förhållande visar, å ena sidan, att en viss frihet i detta hänseende varit
behöflig, å den andra, att denna frihet aldrig sträckt sig så långt, att deremot någon
skälig anmärkning kunnat göras. Då nu, enligt min tanke, så väl Konstitutionsutskottet,
som Rikets Ständer böra hafva den aktning för grundlagarne, att de icke
onödigtvis må förändras, så kan jag, för min del, icke finna giltiga skäl vara för handen
för det förra att föreslå, eller för de sednare att godkänna den nu ifrågasatta förändringen.»
c
Konstitutions-Utskottet* Memorial M 18.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Juli 1857, kl. 5 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i 76 § Riksdagsordningen,
angående den af Siats-Rådet för dess åtgärder ■aunna
decharge.
Den rätt att granska Regeringens åtgärder, hvilken våra grundlagar förbehållit
folkets ombud, utöfvas hufvudsakligen dels af Rikets Ständers Konstitutions-Utskott,
dels af deras Stats-Utskott, dels af deras Revisorer. Med någon inskränkning i afseende
på ministeriel och kommandomål tillhör det Konstitutions-Utskottet att granska
Regeringens verksamhet i hela dess omfång, hvarjemte detta Utskottet eger att, efter
befogenhet, låta tilltala Konungens rådgifvare för Riks-rätt eller anmäla deras felaktiga
förfarande till Rikets Ständers egen pröfning. Stats-Utskoltet åter granskaj'
Stats-verkets styrelse och förvaltning och är alltså, i afseende på Regeringens åtgärder,
inskränkt till blott en del af det för Konstitutions-Utskottet utstakade området,
samt får icke heller för Riks-rätt låta åtala eller hos Rikets Ständer anmäla bemärkta
felaktigheter, utan dem endast till Konstitutions-Utskottets pröfning öfverlemna. Rikets
Ständers Revisorer slutligen-hafva att öfverse och granska Stats-verkets tillstånd, styrelse
och förvaltning; de äro således hänvisade till samma föremål, som Stats-Utskottet,
men få, i afseende på kontrollen öfver Regeringen, endast i deras berättelse anmärka
hvad de vid Stats-verkets förvaltning funnit att påminna. Ehuru Regeringens
åtgärder i afseende på Stats-verkets förvaltning således utgöra föremål för alla tre nu
nämnde delegationers tillsyn, är dock ingenderas öfverflödig, emedan Stats-verkets
granskning är af den egna och vidlyftiga beskaffenhet, att den icke egnar sig att af
Konstitutions-Utskottet förrättas, utan den föregående behandling och utredning, som
först af Revisorerne mera i detalj och sedan af Stats-Utskottet i större allmänhet blifvit
verkställd. Det är derföre nödigt att dessa trenne gransknings-åtgärder med hvarandra
sättas i ett rigtigt samband, eljest blifver den kontroll, som Konstitutions
-
Konslitutions-Utskottets Memorial M 18.
7
Utskottet bör öfver det sätt, hvarpå Konungens rådgifvare fullgöra deras maglpåliggande
värf, utöfva, ofullständig, men Stats-Utskottets och Stals-revisorernes granskning,
så vidt derigenom en dylik kontrol afses, overksam.
Nu innehåller 76 § Riksdags-Ordningen likväl ett stadgande, som till en del
afskär delta samband. Det heter der: »Allt hvad Riksens Ständer efter granskning
godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det
granskade.» Härigenom är Konstitutions-Utskottets granskning inskränkt till den lid,
som förflutit sedan nästföregående Konstitutions-Utskotts gransknings-period; men för
denna tid äro då icke alla de särskilda årens stats-räkenskaper ännu afslutade, ännu
mindre af Revisorerne behandlade och utredde, hvadan Konstitutions-Utskottet för en
del af tiden måste vid bedömandet af Stats-verkets förvaltning sakna den oundgängliga
ledningen af Stats-Utskottets och Revisorernes förberedande handläggning. När
sedermera räkenskaperna för samma tid blifvit afslutade och förvaltningen skall af
Revisorerne och Stats-Utskottet öfverses och granskas, äro Konungens rådgifvares rådslag
för samma tid redan ansvarsfria, och om granskningen skulle gifva vid handen,
att rådgifvande felaktigt förfarit, kan sådant icke mera till någon beifran eller anmälan
föranleda.
Detta förhållande insågs redan af Konstitutions-Utskottet yid 1840—1841 årens
riksdag. Detta Utskott antog (Mern. JVs 76) en sådan tolkning af ifrågavarande paragraf,
»att den af Konstitutions-Utskottet verkställda granskning af Stats-Rådets proto»koll
för sådana år, hvilkas räkenskaper vid den tid, då nämnde granskning försiggick,
»ännu icke vore afslutade, icke hindrade det Stats-Utskott, som första gången gran»skade
nämnde räkenskaper, att framställa, eller dåvarande Konstitutions-Utskott att
»upptaga de anmärkningar, till hvilka nämnda räkenskaper kunna föranleda » — Samma
Utskott tilläde likväl, att denna rätt vore uti nämnde § på ett så ofullständigt sätt
erkänd, »att, på ena sidan, hvarje sådan anmärkning kunde beskyllas för grundlags»vidrighet,
och på den andra, en till tid och ämnen alldeles obegränsad anmärknings»rätt
kunde yrkas emot hvarje regerings-åtgärd, som bevisligen icke blifvit särskildt
»granskad.» För afhjelpande af denna ofullständighet föreslog Utskottet ett så lydande
tillägg uti berörde paragraf: »Dock må un af Konstitutions-Utskottet verkställd granskning
af Siats-Rådets protokoll för en viss förfluten tiderymd icke hindra upptagandet
af de anmärkningar, sorn vid Stats-verkets för samma tiderymd, men sednare, afslutade
räkenskaper varda gjorda af det Stats-Utskott, till hvilket dessa räkenskaper vid
påföljande riksdag öfverlemnas.» — Detta förslag blef an trge t att till följande riksdag
hvila, men förföll då genom ett Stånds ogillande beslut.
I samma syftning får Konstitutions-Utskottet nu, på ofvan anförda grunder och
med anledning af en inom Utskottet väckt motion, framställa förslag till ändring af
merberörde grundlags-paragraf, dock med de inskränkningar mot hvad vid 1840 och
1841 årens riksdag blef föreslaget, att anmärkning mot ett Konungens rådgifvares
rådslag under en tid, som varit föremål för föregående riksdags Konstitutions-Utskotts
8
Konstitutions-Utskottets Memorial JV? 18.
granskning, icke i andra fall må till någon åtgärd föranleda, än att rådslaget förut
varit af Konstitutions-Utskottet lemnadt utan anmärkning, och att anmärkningen blifvit
af Rikets Ständers Revisorers berättelse föranledd.
Konstitutions-Utskottet föreslår alltså vördsamt, alt Rikets
Ständer måtte såsom hvilande till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag antaga följande förändrade lydelse af
Hiksdays-Ordningen.
§ 76.
Allt hvad Riksens Ständer efter granskning godkänt eller
lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge i afseende
på det granskade, och ingen ny till ansvarighet förbindande, granskning
af nya Ständer i samma mål vara tillåten; dock vare ilen decharge,
som vunnits derigenom alt Konstitutions-Utskottet vid
föregående riksdag lemnat ett mål oanmärkt, icke gällande i afseende
å en fråga, hvilken Stats-Ulskoltet, på grund af anmärkning,
framställd af Riksens Ständers Revisorer, anmäler
enligt 30 § 2 inom. Oaktadt den af Riksens Ständers Utskott
eller Revisorer förrättade generella öfversigt af Statsmedlens utdelning,
åligge del vederbörande embetsmän att verkställa den
speciella Revision, som dem i kraft af deras Embetsbefattning
tillkommer.
Stockholm den 30 Juni 1857.
Reservationer:
Konslitutions-Utskollrts Memorial M 18.
Reservationer:
Af llerr Tersmeden, N: »Ifrågavarande § uttalar den princip att aldrig ny
granskning af hvad Ständer redan lemnat oanmärkt, kan nya Ständer medgifvas.
Om fall ock äro framlagda, då en fullständigare granskning genom föreslagen utvidgning
kan af ett Konslitutions-Utskott verkställas, äro skälen derför, i min åsigt, af
så underordnad beskaffenhet, att de ej böra rubba en fastställd grundsats af ganska
stor politisk vigt. Förslaget kunde, med bevarande af denna grundsats, vinna tillämplighet,
om Utskottets gransknings-skyldigbet inskränkte sig till den tid, hvilken
redan vore af fullbordad stats-revision omfattad. Förslagets olämpliga sida är lätt
framlagd. En anmärkning väckes af en riksdagsman mot en rådgifvare-åtgärd, men
förfaller vid dess pröfning Vid ny riksdag upptages frågan på grund af Revisorers
berättelse; den hänvises till närmare granskning af Konstitutions-Utskottet, som har
tillgång till Statsråds-protokollen, samma protokoll, hvilka föregående riksdag motiverat
ett frikännande, och ett fällande kunde nu i samma sak ega rum. Hvilka kunna
väl ock de handlingar vara, som ej redan första gången skulle kunna vara Utskottet,
i läll af behof, tillgängliga? Denna hänvisning till revision innefattar ett
förnekande af den princip, grundlagen uttalar, att Konstitutions-Utskottet är högsta
auktoriteten för bedömande af rådgifvares ansvarighet. Det svnes mig derjemte ligga
i grundlagens anda, att Konstitutions-Utskottets granskning borde vara af en högre
egenskap än den, som åligger revisionen, hvilka båda förrättningar alltså borde
om möjligt snarare göras oberoende af hvarandra, än tvärtom. Skall den förra neddragas
till den sednare, förlorar den en stor del af sin politiska kraft. Vi ega redan
en kontrollerande magt, af en vidd i detaljer, hvarom andra fria stater svårligen
kunna göra sig ett begrepp. Hvarje utvidgning af densamma kan blott öka de
obehag, som göra rådgifvareplatserna allt svårare att val besätta.
Slutligen bör anmärkas, att Rikets Ständer med vida större grannlagenhet, än
den, hvarmed man här vill behandla Konungens rådgifvare, städse bemöta sina egna
embetsman, eller fullmäktige i deras verk, •— då dessa alltid vid hvarje riksdag erhålla
décharge ej allenast för den tid, revisionen öfver dessa verks förvaltning upptagit.
utan äfven för tiden derefter ända till riksdagens början, och detta sednare
blott pä grund af fullmäktiges egen berättelse, till följe hvaraf någon ansvarighet för
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Sami. 10 Häft. 2
10 Komtitutions-Utskottets Memorial Jlf 1!).
dessa afträdande embetsmäns efter sednaste revision vidtagna åtgärder af en kommande
revision ej kan sättas i fråga.»
Häruti hafva Herrar Friherre Paijkull, J. G., och Professoren Selander hufvudsakligen
instämt.
Af Herrar Friherre Leuhusen, C. H., Carleson, K., Professoren Lindgren, Kongl.
Hofpredikanten Wensjoe och Prosten Tegner.
N:o 19.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 7 Juli 1857, kl. halt' 5 c. ra,
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ett tillägg i 5!) § Regerings
Formen
och 27 § i mom. Riksdags-Ordningen, rörande Propositionen
om Stats-verkels tillstånd och behof.
Enligt 70 § Regerings-Formen och 31 § Riksdags-Ordningen åligger det Bevillnings-Utskottet
att opåmindt vid hvarje riksdag uppgifva de allmänna grunderna
för den blifvande bevillningen, samt att derefter, med tillämpning af dessa grunder,
författa förslag till bevillningens utgörande. Vid de två sistförflutoa riksdagarne hafva
Konstitutions-Utskotten (Memorialen Nas 17 och 8) fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på detta riksdags-ärendes omfattande och vidlyftiga beskaffenhet, erfordrande
en förberedelse, hvilken icke vore inskränkt inom den korta tid Bevillmngs-Utskottet,
under störande afbrott af de mångfaldiga öfriga riksdags-ärendena, deråt kunde egna.
Uet skulle derföre icke blott bidraga till förenkling och lättnad i Utskottets arbete
och derigenom möjligen till riksdagarnes tidigare afslutande, utan ock till ärendets
säkrare och sorgfälligare utredning och pröfning samt till större enhet och sammanhang,
om ett i förbindelse med beräkningen af de erforderlige utgifterna upp
-
Konstitutions-Utskottets Memorial J»? 10.
II
gjordt, efter dem lämpadt förslag vore för Bevillnings-Utskottet vid förhandlingarnes
början tillgängligt. För sådant ändamål hafva nämnde Konstitutions-Utskott föreslagit
införande uti 59 § Regerings-Formen och 27 § 1 mom. Riksdags-Ordningen af det
stadgande, att Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof
skulle vara åtföljd af förslag rörande sättet, huruledes Statens behof utöfver de ordinarie
inkomsterne lämpligast kunna genom bevillningar fyllas. Hvad Utskotten hade
föreslagit, antogs vid båda riksdagarne alt till den följande hvila, men blef vid den
slutliga behandlingen vid förra riksdagen förkastadt genom två, och vid denna genom
ett Stånds ogillande beslut.
Ledamoten af Ridderskapet och Adeln Herr Grefve Taube, II. E., har vid innevarande
Riksmöte å nyo vackt fråga om förnyande af förslaget, dervid motionären
såsom ytterligare stöd för Bevillnings-Utskottets behof af samlade upplysningar och frågornes
föregående utredning åberopat nämnde Utskotts nyligen (Memorialet JVs 5, sid. 22)
lill Rikets Ständer framställda förslag, om underdånig begäran, att Kongl. Majit måtte
täckas genom en kommitté eller på annat sätt verkställa fullständig undersökning
och utredning om så väl den fasta egendomens verkliga värde, som om städernas
och landets ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera, samt sedan i nåder låta
förelägga Rikets Ständer resultaten af denna undersökning, för att tjena Utskottet
till ledning vid bevillnmgens bestämmande.
Af dessa anledningar och då, enligt hvad Riks-ståndens beslut vid förra och
denna riksdag tyckas utvisa, riktigheten af nu anförda åsigter synes allt mera vinna
erkännande, har Konstitutions-Utskottet ansett sig böra å nyo upptaga förslaget;
och får derför till Rikets Ständer hemställa att såsom hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag antaga följande
ändrade lydelse af
Form en.
§ 59-
Efter Rikets och Stats-Verkets tillstånd och behof Iåte Konungen
till Utskottets öfverläggning framställa hvad Staten kan
tarfva utöfver de ordinarie Inkomster, och hvilka behof genom
Bevillningar böra fyllas. Konungens framställning härom
bör jemväl åtföljas af förslag rörande sättet, huruledes sådant
lämpligast ske kan,
12
Ko rist it ut io n s- Utskottet* Memorial M 19.
Kiksdays-Oränmgen.
§ 27-
4:0 Propositionen, angående Stats-Yerkets tillstånd och behof,
hvaraf Stånden hvartdera ett exemplar tillställes, och sorn
åtföljas bör af förslag, rörande sädtet att genom bevillningar fylla
hvad Staten kan tarfva utöfver cte ordinarie inkomsterne, ölverlemne
Konungen — — — å rikssalen hållas.
2:o — — - — — — —
Afätät. I händelse Konstitutions-Utskottets i Memorialet M 17 framställda förslag till ändrad lydelse af
Riksdags-Ordningen § 27 mom. 1 skulle antagas, kommer naturligtvis den del af momentets lydelse, hvarom
nu icke är fråga, att derefter rättas.
Stockholm den 30 Juni 1857.
Reservationer:
Af Herr Friherre Paijkull, J. G., »Att vid samma riksdag, då ett förslag
till grundlags-förändring blifvit af Ständerna förkastadt, återkomma med ett alldeles
dylikt, tyckes föga öfverensstämmande med den grannlagenhet, hvarmed Riksstånden,
på goda skäl, torde anse sig böra af ett Utskott bemötas. Icke heller synes
det troligt, att ett Stånd, som under samma riksdag naturligtvis består af samma
ledamöter, skulle, efter några månaders förlopp, antaga hvad det så nyss förut ogillat.
Bäst torde således hafva varit att för närvarande alldeles lemna detta förslag
å sido.»
Af Herr Kongl. Hofpredikanten Wensjoe: »Det torde tillkomma någon af Presteståndets
ledamöter i Utskottet att angifva de skäl, som vållade, att detta grundlagsandrings-förslag
i Preste-ståndet föll vid innevarande riksdag.
Kon st i! utions-Ut skottets Memorial M 19. 13
I
Dessa voro: Do Derigenom skulle tillskyndas Kongl. Maj:ts Regering ett icke
ringa besvär, utan att likväl derigenom bereddes representationen en deremot svarande
ledning eller gagn;
2:0 Statsbrist-summan är lill en början icke känd och det är svårt att derförinnan
afgifva förslag till skatter, som för dess fyllande kunna vara erforderliga;
3:o Vid hvarje riksdag väckas anspråk på stora anslag jemväl från riksdagsmännens
sida, och da regeringen icke förut kan beräkna till hvad belopp, de kunna
komma att uppgå, blir det för regeringen icke heller möjligt att vid uppgörandet
af förslaget till en ny Bevillnings-förordnmg taga dem i beräkning;
4:o För regeringen är det alltid omöjligt att på förhand veta, huruvida Ständerna
kunna för stats-behofvens fyllande fortfarande vilja använda Bankens mellan
riksdagarne upplöpande räntevinst, hvilken brukar uppgå till det högst betydliga beloppet
af icke mindre än omkring Tre Millioner Riksdaler;
5:o Hvad Rikets Ständer ovilkorligen måste få kännedom om, är Stats-verkets
tillstånd till tillgångar och förut bestämda utgifter; och att en sådan kännedom bör
dem meddelas, har grundlagen redan föreskrifvit. Af något af Regeringen föreslaget
sätt att fylla de nya behofven kunna Rikets Ständer icke bindas; och då annat sätt
att fylla behofven, än det genom bevillningar, icke kan ifrågakomma, så vore ett
Regeringens förslag rörande sättet utan allt väsentligt ändamål, men skulle, om det
genom grundlagen ålades henne att afgifva ett sådant, väl genast kunna af partiledare
begagnas till kärkomna anfallspunkter;
6:o Dessutom är det föreslagna tillägget icke nog bestämdt och torde således
lemna skälig anledning till tvekan och olika tydning, samt vid sådant förhållande
blifva ännu svårare att till någorlunda belåtenhet fullgöra;
7:o Slutligen skulle, om regeringen toge någon närmare befattning med sättet
för bevillningens utgörande, det kanske äfven anses komma i någon kollision med den enligt
57 § Regerings-Formen Ständerna förbehållna rättigheten att sig sjelfva beskatta.
På dessa inom Preste-ståndet mot förslaget anförda grunder anser jag mig icke
kunna biträda detsamma, och det så mycket mindre, som jag tror, att aktningen
för medstånden borde bjuda, det man icke vid samma riksdag, då ett förslag fallit,
ånyo väcker detsamma, helst om detta, såsom här är fallet, sker i alldeles oförändrad
gestalt.»
14
Konstitutions- Ut skottet s Memorial Al 20.
N:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. cl. 8 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med förslag till tillägg vid 28 § Regeringsformen,
angående utländsk undersåtes rätt att i riket förvärfva
och besitta fastighet.
I äldre tider saknade den Svenska Lagstiftningen bestämda föreskrifter i afseende
på utlännings rätt att i Riket genom köp, arf eller annat laga fång förvärfva
fastighet. Detta förvärfvande synes hafva stått en hvar utlänning fritt; och derigenom
synes främlingen, åtminstone så vida han här satte sig neder att bygga och bo,
hafva förvärfvat medborgarerätt. Sällan torde främling här förvärfvat fastighet; och
ändå mera sällan torde sådan främmande fastighetsegare fortfarande vistats utom
riket och derigenom bibehållit sin nationalitet. Något verkligt behof af en allmän
lagstiftning för dylika jordegares förhållanden till Staten och samhällets egna med
borgare
uppstod derföre icke. Förhållandena hafva i sednare tider förändrat sig
Den lag, som nu gäller rörande utlännings rätt att i riket förvärfva och besitta
fastighet, framkallades dock af ett enstaka fall. Med anledning af en utaf
Konungens Befallningshafvande i Jönköping den 6 Oktober '1828 till Kongl. Majit
afgifven anmälan, att en Engelsk undersåte med pass från Götheborg inom länet
inköpt en fastighet och der nedsatt sig för att ur en å fastighetens egor befintlig
grufva bryta brunsten, anbefallde Kongl Majit Justitie-kanslers-embetet att afgifva
underdånigt yttrande huruvida, efter gällande författningar, det kunde anses vara tillåtet
för utländske märi att, utan erhållen Svensk medborgare-rätt eller Kongl. Majits
särskilda tillstånd, i riket fast egendom förvärfva och besitta, och, i sådant fall, om
och hvad förbud deremot lämpligen måtte i nåder meddelas. Justitie-kanslers-embetet,
som antog att »från äldre tider något bestämdt stadgande i Svenska grundlagar
icke funnits, hvilket föreskrifvit huru Svensk medborgare-rätt erhölls och huru den
utan begånget brott upphörde,» förklarade att utlänningar utom i några få uppgifna
Konstitutions-Utskottets Memorial M 20.
15
fall icke kunde i riket förvärfva och besitta fast egendom, samt yttrade att »något
särskildt förbud och dermed förenad ansvarspåföljd icke torde vara lämpligt i ett sådant
fall, som det ifrågavarande, der äfven en genom underdomares försummelse
vunnen lagfart och fasta å egendom icke synes kunna för en till qvarblifvande i
riket oberättigad utlänning medföra någon säkerhet.» — Högsta domstolen, som derefter
öfver ärendet hördes, yttrade, att ehuru icke någon viss lag funnes, som med
uttryckliga ord förbjöde främmande makts undersåte att här i riket förvärfva och
besitta fast egendom, så vore dock sådant förbud innefattadt uti 15 kap. 1 § Ärfda
Hålken, angående utlännings arfsrätt, och 3 kap. 2 § Handels-Balken, angående utlännings
burskap; ett annat förhållande skulle ock vara oförenligt med samhällsinrättningen
och de lagar, som betrygga dess säkerhet Högsta Domstolen hemställde
derföre i underdånighet, att genom nådig författning skulle varda förordnadt, att för
utländsk undersåte, som ej upphört att vara under främmande makts lydno och icke
vunnit Svensk medborgarerätt, det icke vore tillåtet att i riket fast egendom förvärfva
och besitta. En af Högsta Domstolens ledamöter var dock af skiljaktig mening och
ansåg den närvarande lagstiftningen icke innefatta ifrågavarande förbud samt afstyrkte
ett sådant förbuds utfärdande, enär något missbruk af utlännings eganderätt till fastighet
icke syntes till det allmännas skada kunna befaras. Kongl. Majit gillade Högsta
Domstolens mening; och lagstiftningens obestämdhet afhjelptes genom utfärdande
af Kongl. Kungörelsen den 3 Oktober 1829, som innehåller att Kongl. Maj:t, »i
anledning af förekommen fråga, huruvida det efter gällande författningar må vara
utländska män tillåtet, att här i riket fast egendom förvärfva och besitta, till förekommande
af författningarnes olika tillämpning derutinnan, i nåder godtfunnit förklara,
att utländsk undersåte, som icke erhållit Svensk medborgarerätt, icke kan anses vara
berättigad, att i riket fast egendom förvärfva och besitta, utan att han dertill undfått
Kongl Maj:ts nådiga tillstånd; i följd hvaraf uppbud och fasta derå för sådan
utländsk man icke må beviljas»
Genom detta förordnande blefvo i sjelfva verket trenne bestämningar gifna.
Den första var en bekräftelse af det gamla förhållandet, att jord-eganderätt skulle
vara med medborgare-rätt förenad. Den andra var, att från delta allmänna stadgande
undantag lagligen kunde ega rum; och den tredje, att rättigheten att bestämma,
när undantaget skulle tillåtas, bevarades såsom ett Konungamaktens prerogativ.
Genom nämnde undantag erkände alltså äfven den Svenska lagstiftningen tillvaron
af den klass af undersåter, som i många andra länder, under namn af Forenser,
uppkommit. En liflig vexelförbindelse mellan olika folk, eller staters delning och
förändrade områden hafva mångenstädes medfört det förhållande, att mycken jordegendom
inom det ena samhällets område eges af ett annat samhälles medborgare.
Konstitutions-Utskottet har i sitt memorial N.o 11 angående verkställd granskning af
de i Stats-rådet förda protokoll, under N:o 2, antydt de flerahanda olägenheter, som
för ett land genom tillvaron af dylika främmande jordegare uppkomma. I de stater,
16
Konstilutions-Utskottets Memorial M 20.
det' styrelsen i allmänhet är centraliserad och statens verksamhet utöfvas genom särskildt
af staten tillsatte tjenstemän, äro olägenheterna visserligen mindre, och sådana
stater, såsom t. ex. Frankrike, hafva deråt egnat föga uppmärksamhet. Andra stater
åter, hvilka såsom organer för sin verksamhet ofta begagna den enskilde medborgaren,
hvarvid jordegarne, såsom befolkningens kärna, företrädesvis anlitas, hafva sökt
att genom en särskild lagstiftning för Forenserne förminska olägenheterna af deras
befintlighet.
Emot behofvet af en sådan lagstiftning kunde man visserligen anföra den inom
folkrätten allmänt medgifne grundsatsen, att hvarje stat, till följd af den i statens
begrepp ingående sjelfständighet och suveränitet, eger att för sina lagar fordra lydnad
af alla persöner, sorn vistas inom dess område, likasom all inom detta område befintlig
både fast och lös egendom är dessa lagar underkastad. Alltså måste främlingen,
så länge han inom staten uppehåller sig, för sin person vara statens lagar underdånig
och all hans inom statens område befintliga egendom är, han sjelf må uppehålla
sig inom eller utom staten, dock statens lagar underkastad. Men undersåtarens
förbindelser till staten äro till en del af den art, att samma person icke kan på
samma gång uppfylla dem mot mera än en stat. Då en stat alltså tillåtit en främling
att, med bibehållande af sin egenskap att vara främling, inträda inom sitt område,
har den just derigenom frikailat honom från alla de förbindelser, som äro af
nyssnämnda art. En särskild lagstiftning blir derföre af nöden för främlingar i allmänhet,
men isynnerhet för främmande jordegare, i anseende till deras närmare
samband och talrikare beröringspunkter, såväl med staten, som med de enskilde
medborgarne.
Denna lagstiftnines beskaffenhet måste i olika länder blifva olika; den måste rät
O
o ^ ’
tas efter ländernas öfriga lagstiftnings beskaffenhet i allmänhet, samt isynnerhet efter
de förhållanden, i hvilka staten ställt jordegaren.
Men då 'ett samhälles lycka och välstånd icke ensamt beror af medborgarnes
yttre laglydnad och lättheten att tvinga hvarje medborgare dertill, utan fastmera af
deras gudsfruktan, trohet mot fäderneslandet och kärlek till medmenniskor, så kan
icke någon lagstiftning afböja en del af de olägenheter, som af en obegränsad tillåtelse
för främlingar att i riket ega jord, kan blifva en följd, enär nämnde egenskaper
icke kunna genom någon lag i främlingens hjerta inplantas. Det är visserligen
icke gifvet, att den utländska medborgaren alltid är dem förutan; men medgifvas
måste, att de mindre kunna väntas hos den, som tillhör en annan kyrka, ett annat
fädernesland och förut lefvat och verkat bland andra menniskor, än af den, som
både genom inre och yttre band är fästad vid kyrkoförsamlingen, kommunen och
samhället i dess helhet.
Ä andra sidan bör dock ej förnekas att tillåtelsen för en främling att i ett
land vinna eganderätt till fastighet stundom kan medföra ganska mycken nytta.
Hvad
Konstitutions-Utskottets Memorial JYi 20.
17
Hvad gagn ett land i allmänhet kan ega af att icke hålla sig för främlingen slutet,
är utförligt framstäldt uti Konstitutions-Utskottets vid 1847 och 1848 årens riksdag
under N:o 27 och för 1850 och 1851 årens riksdag under N.o 9 afgifna memorialer,
till hvilka Utskottet hänvisar; ehuru visserligen hvad der om andra förhållanden
är anfördt, endast uti inskränktare mått gäller i afseende på främlings förvärfvande
af fast egendom.
Enär Konstitutions-Utskottet vid granskningen af de i Stats-rådet förda protokoll
erfarit, att tilloppet af främlingar, som, utan att vilja afsäga sig sin nationalitet,
sökt förvärfva fast egendom i riket, under de sednare åren betydligt tillvext, så att
icke obetydliga delar af den Svenska jorden redan af dylika främlingar innehafves,
sä har Utskottet, med anledning af en derom inom Utskottet väckt motion, ansett
sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten och nyttan att genom
någon' lagstiftning dels bestämma främmande fastighetsegares ställning till samhället
och medborgarne, dels fastställa den formela behandlingen af utländske medborgares
ansökningar att i riket få ega fast egendom, dels angifva de omständigheter
och utstaka de vilkor, under hvilka sådana ansökningar må bifallas, dels, tilläfventyrs,
genom införande af någon lösningsrätt för Svenska medborgare söka förebygga Svenska
jordens öfvergående och förblifvande i utlänningars ego. Men en dylik lag tillhör
icke det område, som omfattas af grundlagarne. Dit hör endast bestämningen
af Konungens prerogativ att meddela utlänning rätt att förvärfva fastighet i riket,
samt det allmänna stadgande, att utlänning, genom fastighets förvärfvande i riket, blifver
underkastad en särskild lag De öfriga bestämningarne rörande förevarande ämne
falla inom civil-lagstiftningens område.
På dessa grunder får Konstitutions-Utskottet vördsamt föreslå,
att såsom ett tredje moment af 28 § Regerings-Formen
måtte antagas till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag ett
så lydande tillägg:
Regerings-Formen:
§ 28.
1:0 — — — — — — —
2:o — — — — — — —
3:0 Konungen ege att meddela främmande makts undersåte
tillåtelse att i riket förvärfva och hesina fast egendom i den ordhning
samt under de vilkor och förbindelser, som i särskild derom
af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 3 Sami. 10 Haft. 3
18 Konstilutions-Utskottets Memorial M 20.
Antn. I den händelse att Kongl. Maj:t icke skulle lemna samtycke till det af Rikets Ständer vid denna
riksdag godkända och till Kongl. Maj-.t allemnade förslag till ett andra moment i 28 § Regerings-Kormen, kommer
naturligtvis det här ofvan föreslagna nya och under 3:o upptagna momentet att upptagas under 2:o.
Stockholm den 2 Juli 1857.
Reservationer:
Af Herr Carleson, E.: »Det af Konstitutions-Utskottet i detta betänkande föreslagna
grundlags-stadgande tjenar, efter min tanke, till ingenting annat, än möjligen
det att på någon tid undanskjuta den särskilda lag, hvars framkallande Utskottet likväl
tyckes anse såsom en hufvudfråga. Skulle Konungen och Rikets Ständer förena
sig derom, att genom en civillag bestämma i hvilken ordning samt under hvilka vilkor
och förbindelser en främmande makts undersåte må lemnäs tillåtelse att besitta
läst egendom i riket, så erfordras icke för stiftandet af en sådan lag någon ändring
i grundlagen eller något tillägg dertill. Det föreslagna stadgandet är således onödigt
och då den deruti begagnade ordställningen innebär antingen mer eller mindre, än
rimligen kan antagas vara dermed åsyftadt, är det derjemte onyttigt, hvarföre jag
för min del tillstyrker att detsamma måtte förkastas.»
Uti det hufvudsakliga af denna reservation hafva Herrar Grefve Lagerbjelke,
Friherre Leuhusen och Professoren Selander instämt,
Konstitutions-Utskottets Memorial M 21.
19
N:o 21.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 8 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående verkställda omröstningar i förstärkt
Konslitutions-Utskotl.
Förstärkta Konstitutions-Utskottet, som denna dag sammanträda för att, i öfverensstämmelse
med föreskriften uti 81 § Regermgs-Formen, rösta öfver nedanstående,
behörigen gillade, voterings-propositioner, får härmed hos Rikets Ständer vördsamt
anmäla utgången af de verkställda omröstningarne:
Första loleriny s-propositionen:
(Memorialen Nlis 8 och 12)
Den, som vill, att vid blifvande omröstning rörande Konstitutions-Utskottets uti
dess Memorial JM 8 afgifna grundlagsändrings-förslag, angående Riks-styrelsens
förande i vissa fall m. m , skall såsom kontra-proposition uppställas antagande till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag af berörda förslag, med den förändrade
ordalydelse, som blifvit af Borgare-ståndet äskad, på sätt uti Konstitutions-Utskottets
-Memorial JM 12 finnes anfördt, röste
Ja.
Den det ej vill, röste
m>j.
Vinner Nej, kommer såsom kontra-proposition vid omförmälda omröstning att
uppställas, att ifrågavarande förslag skall med de af Bonde-ståndet äskade och uti
Konstitutions-Utskottets Memorial JM 12 anförda förändringar hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
20
Eonstitutions-Utskottets Memorial 2i.
Omröstningen har utfallit med
Femtiotre Ja •
Tjugusex Nej.
Andra Moteriny s-propositionen.
(Nyssnämnde Memorial)
Den, som vill, att Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet JVS 8 afgifna grundlagsändrings-forslag,
angående Riks-styrelsens förande i vissa fall m. m., skall i oförändradt
skick blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja.
\
Den det ej vill, röste
nej.
Vinner nej, kommer samma förslag att till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag blifva hvilande med den förändrade ordalydelse, som, på sätt uti KonstitutionsUtskottets
Memorial M 12 är anfördt, blifvit af Borgare-ståndet äskad.
Omröstningen har utfallit med
Femtioåtta Ja i
Tjuguett Nej.
Stockholm den 7 Juli 1857.
Kanslitutiom-UtskotlUs Memorial M 22.
N:o 22.
Alik. till Exp.-Utsk. d. II Juli 1857, kl. 10 f. ni.
Memorial lill Mikels Ständer, angående underdånig anmälan lios Kongl.
Maj:! af del såsom heil ande till nästa riksdag antagna Grundlagsändrings-förslag
rörande Riks-styrelsens förande i vissa fall,
in. m.
Mos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Grefve Lagerbjelke, Guslaf,
väckt motion, som till Konstitutions-Utskottet blifvit remitterad, att sedan Rikets
Ständer såsom hvilande till slutligt afgörande vid nästa riksdag antagit det grundlagsändrings
förslag, att i stället för Stats-rådet, skall, då Konungen är sjuk eller
vistas utrikes, Thronföljaren, om han uppnått 18 år, föra riks-stvrelsen, samt,
då Thronföljaren är omyndig eller hindrad, eller då Thronföljare ej finnes, Interimsregering,
sä sammansatt, som i Riks-akten till bestämmande af de genom föreningen
mellan Sverige och Norrige uppkomna konstitutionel förhållanden är stadgadt,
styra riket vid de tillfällen, då mellantids-styrelse måste linnas, så borde i sammanhang
med detta grundlagsändrings-förslag antagas en ändring uti 7 § af nyssnämnda
Riks-akt, samt tillika i Norrige åt Thronföljaren tilldelas samma åliggande, som i
Sverige. För sådant ändamål har motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte
besluta, att genom underdånig skrifvelse, jemte anmälan att ofvannämnda förslag
till grundlagsändring blifvit såsom hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag antaget, i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit måtte täckas så väl till
Rikets näst sammanträdande Ständer, som till Norriges nu församlade Storthing
aflåta nådiga framställningar om ofvan antydda lagförändringar.
För ernående af det med ifrågavarande grundlagsändrings-förslag åsyftade ändamål
erfordras, på sätt motionären anmärkt, en ändring af Riks-aktens 7:de §, i
hvars sista moment ordet »Stats-rådet» torde böra mot ordet nlnterims-Regering» utIIih.
lill R. St. Pral. I85(i & 1857. 3 Saini. IU Haft: A
22
Konstitutions-Utskottets Memorial M 22.
bytas, sfi att momentet komme att lyda: »Vid alla de tillfällen, då, efter Sveriges
och Norriges Grundlagar, Rikets Styrelse föres af Jnlerims-Begering, skola begge
Rikenas Stats-råd, till lika antal och efter ofvan anförda grunder, sammanträda.» —
Det hade visserligen varit önskvärdt, att i sammanhang härmed kunnat beredas en
vidsträcktare förändring i Riks-akten, omfattande en förbättrad organisation af Interims-Regeringen;
men Utskottet har, i likhet med motionären, ansett denna sednare
fråga icke böra med den förevarande sättas i oskiljaktigt samband. Frågan om Interims-Regeringens
organisation är nämligen af vida mera invecklad beskaffenhet och
derföre underkastad äfventyret att genom uppkommande menings-skiljaktigheter lätteligen
förfalla. Behofvet af Interims-Regeringens verksamhet blifver ock genom den
nu föreslagna och hvilande grundlags-ändringen mera sällan förekommande; och af
hjelpandet
af bristfälligheterna uti Interims-Regeringens sammansättning upphör derigenom
att vara af så stor vigt, som förut.
Vid sådant förhållande och då Riks-akten, såsom en emellan begge rikena
ingången öfverenskommelse, icke kan af det ena riket, utan det andras samtycke,
andras, men fråga om dylik ändring behandlas olika i de begge rikena, så att den
i Sverige, enligt 3 § i 1815 års riksdags-beslut, kan vid samma riksdag väckas
och afgöras, men i Norrige erfordrar tvänne efter hvarannan följande Storthings
beslut, så vore det för förändringens samtidiga införande i båda rikena nödigt, att
redan vid innevarande års Storthing ändrings-förslaget till behandling förekomme;
hvaremot det i Sverige först vid nästa riksdag behöfver väckas.
Konstilutions-Utskottet får alltså vördsamt föreslå Rikets
Ständer, att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med anmälan,
att Rikets Ständer nu såsom hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag antagit ett grundlagsändrings-förslag
rörande Riks-styrelsens förande i vissa fall, m m., till Kongl.
Majit i underdånighet öfverlemna berörda grundlagsändringsförslag,
för den åtgärd, Kongl. Majit i nåder kan finna detsammas
genomförande påkalla.
Stockholm den 10 Juli 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Konstilutions-Utshotiets Memorial, N.o 25.
1
N:® 211.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. s Aug. 1837, kl. 1 c. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med anledning af Riks-ständens beslut
rörande del af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o
15 framställda förslag till ändring uti 12 § Regeringsformen,
angående Stads-rådets hörande öfver af handlingar
och förbund med främmande makter.
Genom utdrag af samtlige Riks-ståndens protokoll för den 25 nästlidne Juli,
rörande det af Konslitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 13 framställda förslag till
ändring uti 12 § Regerings-Formen angående Stats-rådets hörande öfver afhandlingar
och förbund med främmande makter, har Konstitulions-Utskottet inhemtat,
alt Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet nämnde förslag
förkastat;
alt B o rga r e - S t å n d e t, såsom Ståndets gemensamma tanke, till Konstitutionsutskottet
hänvisad, antagit denna lydelse af Regerings-Formens 12 §: ”Konungen eger
att sluta afhandlingar och förbund med främmande makter, sedan, enligt 8 8 Statsrådet
deröfver blifvit hördt”;
samt att Bonde-Ståndet lill vidare grundlagsenlig behandling ifrågavarande
förslag antagit.
Enär 8 § Reg.-Formen föreskrifver tvenne olika former för Stats-rådets hörande,
men den af Borgare-Ståndet yrkade lydelse al 12 § i samma grundlag icke angifvet
hvilkendera af dessa former, ellér i hvilka fall den ena eller andra bör vid slutande
af afhandlingar och förbund med främmande makter iakttagas, så har Utskottet trott
den af Utskottet föreslagna lydelsen lemna mindre rum för ovisshet; men obestämdhet
torde företrädesvis höra undvikas i lagar, hvilka efter deras ordalydelse skola i hvarje
särskildt fall tillämpas.
Bih. till B. St. Brot. 1856 & 1857. 5 Sami. 11 Hiift. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 23.
För öfrigt innefattar Borgare-Ståndets gemensamma tanke i hufvudsaken ett
gillande af den af Utskottet föreslagna grundlags-ändringen, hvilken oförändrad blifvit
af Bonde-Ståndet till vidare grundlagsenlig behandling antagen. Då nu dessa Stånds
beslut icke kunna med Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets förkastande af
förslaget sammanjemnkas,
får Konstitutions-Utskotlet de oförenliga skiljaktigheterna till samtlige
Riks-ståndens behandlande vördsamt anmäla, med hemställan,
att Utskottets ifrågavarande, af två Stånd hufvudsakligen gillade,
grundlagsändrings-försiag måtte förklaras hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservationer:
Af Herr Professoren Lindgren:
”Sedan Constitutions-Utskottet genom Prolocolls-Utdrag från de Respective
Riks-Stånden inhemtat, att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet förkastat den
i Utskottets Memorial N:o 13 föreslagna grundlagsförändringen, men att deremot Borgare-Ståndet
antagit samma förslag till hvilande med en mindre deruti föreslagen redactions-förändring,
och att Bonde-Slåndet detsamma i allo godkänt, synes mig Utskottets
vidare åtgärd i nu afgifvande Betänkande hafva bort inskränkas till en, —- efter föreskickad
anmälan om detta förhållande, som gör all samman jemkning mellan samteliga
Riks-Ståndens beslut i frågan omöjlig och således ovilkorligen påkallar en votering i
förstärkt Constitutions-Ulskott, — lill Borgare-Ståndet ställd uppmaning, alt, med frånträdande
af sin från Bonde-Ståndets föga afvikande mening, sig med delta stånd förena,
hvarigenom åtminstone så mycket kunde vinnas, att någon votering om contra-proposition
blefve i det förstärkta Utskottet öfverflödig. I dess ställe, har nu Utskottet,
sedan det börjat med att förklara oförenliga skiljaktigheter ega rum mellan samteliga
Ståndens beslut, (ett förhållande, som är sanni, så vida Adelns och Preste-Ståndets
beslut sammanställas med de båda andra Ståndens, men deremot icke är sannt, om
endast Borgare- och Bonde-Ståndens beslut afses, hvilka, långt ifrån att vara oförenliga,
ligga hvarannan synnerligen nära) tillåtit sig, att inbjuda de båda Stånd, som
förkastat det i Mern. N:o 13 framlagda grundlagsändrings-förslaget i dess helhet, att
helt och hållet frånträda detta sitt beslut och fatta ett alldeles motsatt, — en inbjudning,
hvilken synes mig innebära, om icke en förolämpning, åtminstone en nära dertill
gränsande missaktning mot dessa Stånd; ty huru kan man väl rimligtvis föreställa sig,
att ett Riks-Stånd skulle vara beredvilligt, att, utan tillkomst af några nya, förut
kända skäl, i en vigtig Constitutions-fråga, upphäfva, och mot ett alldeles motsatt
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 23.
3
utbyta ett beslut, samma stånd, några få dagar förut, säkert på goda grunder, fattat?
Väl har ock jag mig nogsamt bekant, alt Utskottet har, för detta sitt sätt att tillvägagå,
praxis från nästan alla föregående Riksdagar att åberopa, men Utskottet hade icke
bort förgäta, alt, om ock denna praxis kunde försvaras, ja! nästan var en oundviklig
följd af den lydelse 56 och 81 §§. R. F. ända till denna Riksdags början bade, och
enligt hvilken ett Stånd saknade grundlagsenlig rätt att vid första Riksdagen förkasta
ett från Constitutions-Utskottet framlaggdt grundlagsändrings-förslag, hvaraf alltid en
återstod måste förefinnas till löljande Riksdags slutliga afgörande, förhållandet dock
nu, genom den Representationen i nu gällande 81 §. R. F. tillaggda förkastelse-rätten,
är så väsendtligen förändradt, att denna praxis icke nu mera kan förnuftigtvis tillämpas.
Väl talas det äfven nu i den citerade grundlagsparagraphen om Utskottets skyldighet
”att samtliga Riks-Ståndens tankar till ett helt utlåtande i möjligaste måtto
sammanjemka, ocb, om oförenlige skiljaktigbeter finnas, dem derjemte till samtliga
Riks-Ståndens behandlande anmäla”; men detta är, såsom ock tydligen synes för den,
som med uppmärksamhet och skyldig aktning för vanligt språkbruk och logik läser
paragraphen, endast stadgadt för de fall, då Riks-Ståndens meningar rörande detaillerna
i ett förslag, befinnas från hvarannan i större eller mindre mån skiljaktiga, men ingalunda,
när, såsom nu är händelsen, ett förslag blifvit af ett eller flera Stånd i sin helhet
förkastadt. Jag vill dock göra Utskottet den rättvisan, att medgifva, det nu gällande
81 §. R. F., till följd af sin n. v. olyckliga redaction, å hvilken jag både vid
denna och föregående Riksdag förgäfves sökt lästa uppmärksamhet, lemnar alldeles
obestämdt, huru förfaras skall i ett fall, sådant som det nu ifrågavarande, när, såsom
det heter i paragraphen, ”Riks-Ständen i frågor om ett förslags förkastande äro af
skiljaktiga meningar”; och i hvilken grundlagens obestämdhet jag vill söka, om icke
försvaret, åtminstone förklaringen för den, i min tanka vidunderliga, hemställan detta
Memorial, äfvensom de följande, N:ris 24—30, innehålla.”
Herr Friherre Paijkull, J. G., har förklarat, det han i afseende på olämplig
ligbeten
att inbjuda ett eller flere Riks-Slånd att i vigtigare fall frångå sina beslut,
instämde i Herr Professoren Lindgrens reservation.
Herr Prosten Söderberg har jemväl reserverat sig.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o £4.
lif:O £4.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den S Aug. 18S7, kl. 1 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med anledning af Riks-ståndcns beslut
rörande del aj li o n s ti tu tion s -Utskottet uti Memorialet N:o
i4 föreslagna tillägg till 4£ § Regerings-Formen, alt
Honungen icke må ulan Rikets Ständers samtycke blifva
Regerande Furste af utländsk stal.
Genom utdrag af sina protokoll för den 25 nästlidne Juli, hafva samtlige Riksstånden
underrättat Konstitutions-Utskottet om sina beslut rörande det af Utskottet
uti Memorialet N:o 14 föreslagna tillägg uti 12 § Regerings-Formen, alt Konungen
icke må utan Rikets Ständers samtycke blifva Regerande Furste af utländsk stat; och
har Utskottet sålunda inhemtat,
att R id d er sk ap e t och Adeln antagit ifrågavarande förslag att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag;
att Preste-Ståndet ansett förslaget böra förkastas;
att Borgare-Ståndet såsom Ståndets gemensamma tanke, till Konstitutionsutskottet]
hänvisad, antagit ifrågavarande nya moment uti Regerings-Formens 12 §, af
denna lydelse: "Ej må Konungen, utan Rikets Ständers samtycke, tillika vara Regerande
Furste i utländsk stat;”
samt att Bo n d e-S t ån de t till vidare grundlagsenlig behandling antagit Utskottets
förslag.
Då det af Borgare-Ståndet yrkade utbytet af ordet: blifva, mot orden: tillika
vara, i följd hvaraf Konungen väl skulle kunna utan Ständernas samtycke blifva Regerande
Furste af utländsk stat, men derefter icke kunna utan sådant samtycke
den redan mottagna Kronan bibehålla, icke synes Utskottet medföra någon verklig förbättring
uti den af Utskottet föreslagna ordalydelsen; och då afslag och bifall icke
låta sig sammanjemnkas,
får Konstitutions-Utskottet den mellan Ståndens beslut befintliga
oförenliga skiljaktigheten till samtlige Ståndens behandlande vörd.
honstitutions-UIskottets Memorial N:o 25.
5
samt anmäla, med hemställan att olorändradt antaga Utskottets
ifrågavarande, af två Stånd helt och hållet och af Borgareståndet
till hufvudsaklig del godkända förslag, att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Prolessoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
Ank. till Exp. Ulsk. den 5 Aug. 1857, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med anledning af Riks-slåndens beslut
rörande det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o
15 framställda förslag till ändring uti 72 § RegeringsFormen,
angående inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar.
Vid föredragning] af Konstitulions-Utskoltets Memorial N:o 15, med förslag till
ändring i 72 § Kegerings-Formen, angående inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar
hafva Riks-slånden, enligt Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag för den 25 nästlidne
Juli, slädnät i följande olika beslut:
6
Konstitutions-Utskollels Memorial N:o 25.
Ridder skåpet och Adeln har antagit förslaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag;
Pres te-S tå n d et har ansett förslaget böra förkastas;
B o r ga r e-S t å 11 d e t har såsom Ståndets gemensamma tanke förklarat och till
Konstitutions-Utskottet hänvisat den anmärkning, att den föreslagna förändringen af
Regerings-Formens 72 § är hvarken nödvändig eller nyttig;
och Bonde-Ståndet har såsom sin gemensamma tanke uttryckt, att den i
slutet af den föreslagna lagtexten förekommande meningen: ”Och bestämmes genom
lag, stiftad af Konungen och Riksens Ständer gemensamt, å hvilkendera af dessa metaller
sedlarne skola lyda,“ borde borttagas, hvarefter det Utskottet i öfrigt föreslagit,
antogs hvilande till nästa Riksdag.
Då dessa olika beslut icke låta sig till ett helt utlåtande sammanjemka,
får Utskottet de oförenliga skiljaktigheterne till samtlige Riksståndens
behandlande vördsamt anmäla, hemställande Utskottet
jemväl, att Utskottets ofvanomförmälda af Ridderskapet och
Adeln olorändradt och af Bonde-Ståndet i hufvudsaken bifallna
förslag må förklaras hvilande för grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Professoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
Konstitutions- Utskottets Memoria/, N.-o 26.
7
N:o 26.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. S Aug. 1857, kl. 1 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med (/inledning af Riks-slåndens beslut
rörande de af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o
i 6 framställda grundlagsändrings-för sigg angående uppskof
i Riksdag.
Af meddelade utdrag af samtliga Riks-ståndens protokoll för den 25 nästlidne
Juli, har Konstitutions-Utskottet inhemlat, alt Stånden, rörande det af Utskottet uti
Memorialet N:o 16 framställda förslag lill tillägg i 109 § Regerings-Formen och 80 §
Riksdags-Ordningen, angående uppskof i Riksdag, beslutit på följande sätt:
Ridderskapet och Adeln och P r es t e-S t å n d et hafva antagit förslaget
alt hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag;
Borgare-Ståndet har såsom gemensam tanke, till Konstitutions-Utskottet
hänvisad, förklarat att det anser förslaget böra till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag hvila, endast med den förändring, att utur denna mening både i 109 § Regerings-Formen
och i 80 § Riksdags-Ordningen: “På Riksens Ständer ankomme att, med
Konungens samtycke, förordna om Utskott” etc., skola uteslutas orden : ”med Konungens
samtycke”.
Bonde-ståndet har förslaget förkastat.
Som dessa beslut icke låta sig till ett helt utlåtande sammanjemka, får Konsti
tutions-Utskottet
de
oförenliga skiljaktigheterna till samtliga Riks-ståndens behandlande
vördsamt anmäla, med hemställan att Utskottets ifrågavarande
grundlagsändrings-furslag, som blifvit af tvenne stånd gilladt,
äfven mätte af de andra tvenne Stånden oförändradi förklaras
hvilanda lill grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Professoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
8
lxo n s t i tu t io n s - Uts k olle Is Memorial N:o 21.
A;o
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 Aug. 1857, kl. l e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med anledning af Riks-ståndens beslut
rörande del af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o
il Jramställda Grundlags ändringsförslag, angående tiden
dels för öfverlemnande af Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition
om Slals-verkels tillstånd och behof, dels för Ul
skot/s-val.
Genom meddelade utdrag af samtliga Riks-ståndens protokoll för den 25 nästlidne
Juli har Konstitutions-Utskoltet inhemtat, att Ridderskapet och Adeln,
B o r ga r e - S t å n d e t och Bonde-Ståndet antagit att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag det af Utskottet uti Memorialet N:o 17 framställda förslag till
ändring uti 27 § 1 mom. och 28 § Riksdags-Ordningen samt 53 § Regerings-Formen,
angående tiden dels för öfverlemnande af Kongl. Majds Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, dels för Utskotts-val, samt att Pres te-S t å nd e t ansett
samma grundlagsändrings-förslag böra förkastas; och som dessa beslut icke kunna sammanjeinkas,
får Konstitulions-Utskottet den oförenliga skiljaktigheten till samtlige
Riks-ståndens behandlande vördsamt anmäla, samt derjemte
till Preste-Ståndet vördsamt hemställa, att Ståndet ville sig efter
de öfriga irenne Riks-stånden foga.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Professoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
Konslitutions-Utskoltets Memorial N.-o 28.
9
IV-O »8.
Memorial lill Rikets Ständer, med anledning aj Riks-slåndens beslut
rörande det aj Konstitutions- Utskottet uti Memorialet N:o
18 Jfarns tulida förslag till ändring uli 76 § Riksdagsordningen,
avgående den aj Stats-Rådet f ör dess åtgärder
vunna decharge.
Sedan Konstilutions-Utskottet af utdrag af samtliga Riks-ståndens protokoll för
den 25 nästlidne Juli inhemta!, att det af Utskottet uti Memorialet N:o 18 framställda
förslag till ändring uti 76 § Riksdags-Ordningen, angående den af Stats-Rådet för dess
åtgärder vunna decharge, blifvit af Ridderskapet oeh Adeln, af Rorgar-Ståndet
samt af Bon d e-S tå n de t antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, men af P r e s t e-S t ån d e t förkasladt, så får Konstitutions-Utskottet, enär
dessa olika beslut icke kunna sammanjemkas,
den oförenliga skiljaktigheten till samtliga Riks-ståndens behandlande
vördsamt anmäla, samt derjemte till Preste-Ståndet
vördsamt hemställa, att det ville sig efter de öfriga trenne Riksstånden
foga.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Professoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 5 Sami. 11 Höft
2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 29.
Nm 29.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 Aug. 1837, kl. 1 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med anledning af Riks-ståndens beslut
rörande det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N;o
i 9 fÖreslagne tillägg i 59 § Regerings-Formen och 21 §
1 morn. Riksdags-Ordningen, angående Propositionen om
S/als-verkels tillstånd och behof.
Sedan Konstitutions-Utskottet, genom meddelade Utdrag af samtlige Riks-ståndens
Protokoll för den 25 niistlidne Juli, inhemtat, att de uti Utskottets Memorial N:o 19
föreslagna tillägg till 59 § Regerings-formen och 27 § 1 mom. Riksdags-ordningen, in
nehållande
föreskrift alt Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof borde åtföljas
af förslag till Bevillningens utgörande, blifvit af Ridderskapet och Adeln, af
Borgare-Ståndet samt af Bonde-Ståndet antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling nästa riksdag, men af Preste-Ståndet förkasladt, så får Utskottet, då
dessa beslut icke kunna sammanjemkas,
den oförenliga skiljaktigheten till samtlige Riks-ståndens behandlande
vördsamt anmäla, samt tillika till Presle-Ståndet vördsamt
hemställa, att det ville sig efter de öfrige trenne Riks-stånden foga.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Professoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 30.
11
M o 30.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 5 Aug. 1857, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med anledning af Riks-ståndens beslut
rörande Konstitutions-Utskottets uti Memorialet N:o 20
framställde grundlagsändrings-förstag, angående utländsk
undersåtes rätt alt i riket förvärfva och besitta fastighet.
Sedan Konstitutions-Utskollet genom meddelade Utdrag af samtlige Riks-ståndens
Protokoll för den 25 nästlidne Juli inhemtat, att det af Utskottet uti Memorialet N:o
20 afgifna förslag till tillägg vid 28 § Regerings-Formen angående utländsk undersåtes
rätt alt i riket förvärfva och besitta fastighet, blifvit af Ridderskapet och
Adeln, af Borgare-Ståndet samt af B o n d e-S tå n d e t antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, men af Preste-Slåndet förkastadt, så får
Utskottet, då dessa beslut icke låta sig sammanjemkas,
den oförenliga skiljaktigheten till samtlige Riks-ståndens behandlande
vördsamt anmäla, samt tillika till Preste-Ståndet vördsamt
hemställa, att det ville sig elter de öfriga trenne Stånden foga.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
Reservation:
Herr Professoren Lindgren har åberopat sin vid Memorialet N:o 23 anförda
reservation.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
1
I
.  1 I !
..  i
Konstilulions-Utskotiets Memorial N:o 31.
i
W«o 31.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 25 Aug. 1837, kl. 6 e. ra.
Memorial till Rikets Ständer, med f örslag till ändring i 13, 19 och
22 §§ Riksdags-Ordningen angående representationsrätt
för Lärår ne vid Elemenlar-lär över ken.
Ledamoten af Ridderskapet och Adeln Herr Sandströmer, A. P., och Ledamoten
af Presle-Ständet Herr Kyrkoherden Ollerström hafva uti särskilda, till Konstilu
tions-Utskottet
öfverlemnade rnolioner väckt fråga om upplåtande af representationsrätt
i Preste-Sländet åt Elementar-läroverkens lärare.
Denna fråga är icke ny: och sjelfva saken, eller skollärarnes deltagande i representalionen
är icke heller någon nyhet.
Genom det nära samband, hvaruti den lärda Skolan från dess första uppkomst
i Sverige stätt med Kyrkan, har det förhållande uppkommit, att denna Skola, äfven då
lagstiftningen legat, dock aldrig inom det vid riksmötena närvarande Preste-Slåndet
saknat målsmän. De, som haft sig högsta vården öfver Skolan uppdragen, hafva, såsom
tillika Kyrkans styresmän, varit sjellskrifna riksdagsmän. Af de från stiften valda
kyrkoherdarna, har städse en stor del — vid innevarande riksdag omkring hälften —
särskildt kunnat anses såsom elementar-läroverkens representanter, emedan de, förr än
de blifvit kyrkoherdar, användt flera af sina verksammaste år såsom lärare vid dessa
läroverk. Och slutligen har nästan alltid bland riksdagarnes Preste-Stånd funnits en
och annan i tjenst varande skollärare, hvilken, såsom kyrkoherde uti något till läroverken
anslaget prebende-pastorat, blifvit af stiftet vald.
Ehuru elementar-läroverken alltså, fastän de icke hafva någon särskild representationsrätt,
i verkligheten dock alltid räknat och ännu räkna inom national-församlingen
ganska många af sina fordna och ännu varande medlemmar, har Konstitutionsutskottet
likväl ansett tiden nu vara inne, att också genom lag tillförsäkra dem ifrågavarande
rätt. Sedan den dubbla årsberäkningen för skollärarne upphört, skola de, hvilkas
verkliga lefnadsmål är det presterliga kallet, långt mindre ofta, än förut, välja sin
väg genom elementar-läroverken. Den tillökning i löne-anslag, som redan blifvit och
framdeles utan tvifvel torde blifva elementar-läroverken beviljad, skall ock medföra det
Bilt. lill R. St. Pro t. 1836 & 1857. 3 Sami. 12 Raft. 1
2
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 31.
förhållande att skollärarna icke af sina knappa vilkor tvingas att söka Kyrkans mera
lönande tjenst. Följden häraf torde i en icke så aflägsen framtid blifva, att riksdagarnes
Preste-Slånd icke kommer att bland sina ledamöter räkna mänga, om ens några
ledamöter, som genom långvarig verksamhet blifvit med skolverket införlifvade.
Men, såsom Herr Sandströmer i sin motion vtlrar, “då den talrika larare-personal, som
ombesörjer det uppvexande slägtets undervisning och bildning, intager en särdeles betydande
plats inom samhället, synes den ock icke böra vara beröfvad tillfället att såsom
målsmän för de vigtiga och på samhälls-utvecklingen djupt inverkande angelägenheter,
som tillhöra dess omvårdnad, kunna deltaga i landets representation. För denna
sednare skulle jemväl ett sådant deltagande, i många hänseenden, utgöra en stor vinst.”
Till dessa skäl för det förslag, Utskottet nu går all afgifva, må äfven läggas, att det
är med de grunder, på hvilka den svenska representationen för närvarande är bygd,
fullt öfverensstämmande, att icke ensamt åt tillfälligheten af väljandes förtroende och
urskiljning öfverlemna, huruvida ett vigtigt samhälls-intresse och en talrik och bildad
medborgareklass skall ega målsmän inom representationen; ulan bör ett sådant förhållande
vara genom beslämningarne för representationens sammansättning lörsäkradt.
1 lagstiftningen hafva ock stadganden förr vant upptagne, som snarare, än de
nu gällande, skulle leda dertill, att i tjenst varande skollärare funnos bland representanterne.
1571 års Kyrko-ordning förklarar ”Scholemestaren” och ”Lector Theologi®”
vara ledamöter af Domkapitlet; hvartill en förordning 1004 lade Conreclor, hvilken
tjenst vid skolorna då inrättades; då allmänna riksdagar i början af 1600-talet småningom
blefvo vanliga, kallades till dem oftast tvärine af Domkapitlenas ledamöter.
Det blef ock i den första lag, som rörande riksdagarnes sammansättning meddelade
bestämningar, nämligen i 1634 års Regerings-Forin, föreskrifva!, att, utom Biskoparne,
tvä af hvart kapitel skulle vid riksdagarne infinna sig. Dä, efter 1687, flertalet
af Domkapitlenas ledamöter utgjordes af Gymnasii-Lectorerne, skulle desse alltså ofta
komma alt till riksdagsmän utses. 1723 års Biksdags-ordning temende väl mindre tillfälle
för Gymnasii-lärare att blifva riksdagsmän. Den bjöd tilt “Biskonarne eller en af
hvarje consistorio, försedd med stiftets enhälliga val oell fullmagt skulle sig på riksdagarne
infinna41; men vid alla riksdagar, som höllos under det den var gällande, finner
man dock alltid bland Presle-Ståndels ledamöter flere lektorer. Denna Biksdags-ordning
ansågs genom 1772 års Regeringsform upphälven, och förut gällande stadganden och
bruk tillämpades intilldess den nuvarande Riksdags-Ordningen vid 1809 och 1810 årens
riksdag antogs. Vid dess uppgörande blef inom Konstitutions-Utskollel ifrågasatt, att
Gymnasierna och Skol-slalerna inom hvarje still skulle sända en representant, men Utskottet
fann ej skäligt att låta något stadgande derom inflyta i del förslag, det till Bikets
Ständer framställde. Men i det betänkande om national-represenlationens ombildning,
som samma Utskott sedermera, tid följd af Biks-Ståndens beslut, den 24 Mars
1810 afgaf, deruti Utskottet endast framställde allmänna grunder, men icke något
lagförslag, yttrades, all Preste-Ståndel hade önskat, att ibland sig upptaga och till delaktighet
i valen befordra dem, sorn hitintills stått under Prest-privilegierna, ulan att ega en
sådan rättighet. Represenlalions-frågan lemnades sedan, lill följd af bristande statistiska upplysningar,
under de Irenne följande riksdagarne ultin åtgärd. Den upptogs åter vid
1817 och 1818 årens riksdag, oell föranledde då i del hänseende, hvarom nu är fråga,
till det förslag af Konstiiulions-Utskollet till ändring uti 13 § Biksdags-Ordningen
(Mern. N:o 35), att jemväl Gymnasii-Lektorer, antingen desse innehafva prebenden
elter ej, och arn preslvigde eller lekmän, må lill riksdagsmän kunna väljas på del
salt, att de inbegripas under det bestämda antalet kyrkoherdar frän stiften. Förslå
-
Konstitv tions-Vts kottets Memorial N:o 31.
3
get, som blef hvilande, godkändes icke vid följande riksdag, och frågan om skollärarnes
representations rätt återupptogs icke förr, än vid 1834 och 1835 arens riksdag, då
Konstitutions-Utskottet i sill memorial (N:o 35) om national-representationen föreslog
della tillägg uti 13 § 2 mom. Riksdags-Ordningen: ”Ordinarie. till annat Riksstånd ej
hörande, Lärare vid Elem en lar- läroverken i Stockholm och i hvarje stift, skola ock
till Preste-Sländet kunna, inom sig, välja en riksdagsman.” Såsom motiv för detta
förslag anförde Utskottet, att ”Preste-Slåndet föreställer folklärare-kallet, vården af religionens
och upplysningens eller Kyrkans och Skolans upphöjda [angelägenheter”; samt alt
”i Presle-Ståndet representeras nästan uteslutande Kyrkan och prediko-embetet; hvaremot
skolan och undervisnings-kallet der ej representeras annorlunda än, omedelbarligen,
genom högst fyra Professorer från universiteten, samt, medelbarligen, genom Biskoparne
såsom Ephorer, och en eller annan Kyrkoherde, som tillfälligt derjemte är
Gvmnasii-Lektor; ordinarie lärare vid Elementar-läroverken synas följaktligen berättigade
alt särskildt välja och väljas till riksdagsmän inom Preste-Ståndel, dit de ock i
egenskap af Ecklesiastika personer, närmast höra.” Förslaget, hvilande till 1840 och
1841 årens riksdag, blef då endast af Bonde-Ståndet godkändt. De mot detsamma anförde
skäl voro hufvudsakligen, dels alt stadgandet var öfverflödigt, enär läroverkens
intresse vore förut tillräckligt genom Ephorerne och andra af Preste-Slåndets ledamöter
bevakadt, dels att den åsyftade representalions-rällen endast skulle blifva en rätt på
papperet, dels att förslaget icke lernnade någon bestämning, huru det skulle tillgå, om
emellan ett stills lärare uppslode olika meningar, huruvida represenlalions-rätten skulle
begagnas eller icke. — Sedan vid sistnämnde och följande riksdagar uppmärksamheten
blifvit tagen i anspråk af förslag till ombildning af hela representationen, har frågan
om sådan ändring i nu gällande Riksdags-Ordning, att Elementar-läroverkens lärare
skulle erhålla särskild representations-rält hvila!; dock hafva i de representations-förslag,
som pä klassval varit grundade, valrätt och valbarhet uttryckligen tillagts nämnde
lärare.
Af de inkast, sorn emot saken kunna göras, är det ett, som företrädesvis har
synts Utskottet förtjena afseende. Det är, alt, om skollärarne inom hvarje stift skulle
sända en representant, kostnaden för representantens underhäll skulle, i förhållande till
skollärarnes knappa lönevilkor, bl i f\a ganska betungande. Löneförhöjningar hafva visserligen
redan blifvit desse tjenstemän meddelade; men om man ock antager, att Rikets
Ständer skulle bevilja de ytterligare löne-förhöjningar, som Kongl. Majit vid innevarande
riksdag föreslagit, så torde dock böra meagifvas, alt ifrågavarande löner fortfarande
äro ganska knappa, dels emedan lefnads-koslnaderne i sednare tider så betydligt
stigit, dels emedan skollärarne samtidigt med löneförhöjningarne ock fått sig ålagd
en mycket förökad tjenstgörings-skyldighel, som skall betaga dem det tillfälle de förut
egde, att genom enskild undervisning förtjena nödiga bidrag till deras uppehälle. Någon
betydlig uppoffring för uppehållande af deras representations-rätl kan derföre icke
rättvisligen dem åläggas. — Beloppet af den algift, som representantens underhållskostnad
skulle medföra, kan naturligtvis icke på förhand med noggranhet uppgifvas.
Men om man antager, att riksdagsmannens aflöning borde, jemte resekoslnads-ersätlning,
vara 5 R:dr banko för dag, att riksdagens längd vore ett år, och alt lärarnes
antal och löner bleive sådana, som Kongl. Majit dem nu föreslagit, så skulle, till
exempel inom Lunds stift, som eger det högsta antalet lärare och det högsta sammanlagda
beloppet af aflöning, kostnaden för hvarje riksdag komma att utgöra ungefär
2| procent af lönerne, och för de lagtima riksdagarne drabba lägsta löne-graden med en årlig
beskattning al något öfver 9 Ridr Riksmynt och den högsta med något olver 29 R:dr s. m.
4
Konsiilulions-Utskoltets Memorial N:0 31.
Betydligt tyngre blefve bördan för de mindre sliften, särdeles för det minsta
eller Wisbv. Den komme under nyss gjorda förutsättningar alt utgöra öfver 14 procent
af lönerne och alltså för de lagtima riksdagarne utgå för lägsta löne-graden med
nära 47 R:dr och för den hogsta med nära 145 R:dr Riksmynt årligen. Att det vore obilligt
af samhället alt pålägga en liten del af sina medborgare en så dryg beskattning,
torde af alla medgifvas. — För att åtminstone undvika att denna beskattning skulle
blifva nödtvungen, har det blifvit ifrågasatt, att lemna skollärarne samma frihet att
sända eller icke sända representant, som komministrarne nu åtnjuta. Men Utskottet bar
af flera skäl funnit detta olämpligt. Samma svårighet, sorn 1111 någon gång i afseende
på komministrarne yppat sig, skulle då troligtvis ganska ofta i afseende på skollärarne
uppstå, nämligen huru det skulle förhållas, då inom ett stift olika meningar om representations-rältens
begagnande uppkomme. Hurudana bestämningar man ock härom i
Grund-lagen ville gifva, biefve dock följden, antingen att en stor del skollärare blefve
underkastade det tvång man vilie undvika, eller ock alt denna representålions-rätt lika
litet, som komministrarnes, komme att begagnas. Men delta sednare förhållande anser
Utskottet icke böra få ega rum. Representationen är icke till för individernas enskilda
gagn och fördel, ulan för allas gemensamma väl. Om detta väl nu fordrar, att en samhällsklass
skall af sine medlemmar sända representanter, kan denna fordrans uppfyllande
icke öfverlemnas åt individernas godtycke, ulan samhället måste utkräfva dess 0 v i I -  korliga fullgörande. — Då det är en i afseende på vår representations aflöning genomförd
grundsats, att representanternes vistelse vid riksmötet skall bekostas antingen af
dem sjelfve eller af de väljande, samt det icke heller, såsom inom Universiteterna, linnes
någon för Elemenlar-läroverken gemensam fond, hvarifrån kostnaden kunde bestridas,
så finnes för alhjelpande af ifrågavarande svårighet blott en enda utväg, nämligen
den, alt så inskränka representanternes antal, att kostnaden icke för de representerade
blilver kännbar. En dylik nedsättning i antal är ock i det hänseende riklig, att skollärarne
eljest skulle i förhållande till sitt antal sända flere representanter, än andra
samhällsklasser, hvilket hvarken är rätt eller be höfligt. Icke heller är Preste-Ståndet,
som för riksdags-arbetet i Utskotten kunde behöfva någon förstärkning, i behof af en
sä stor tillökning, som den af 13 nya ledamöter. Det skulle ock för den allmänna undervisningen
blifva ganska menligt, om för en längre tid ett så stort antal af Elementar-lärare,
och dessa tvifvelsutan bland de erfarnaste och dugligaste, troligen oftast läroverkens
närmaste styresmän, droges från deras egentliga sysselsättning och upptoges af
en verksamhet, som, helt och hållet olikartad, kanske äfven för framtiden skulle minska
deras håg och tålamod i ulöfningen af det mödosamma lärare-kallet. Utskottet bar
derföre trott, att antalet af Elementar-läroverkens representanter för närvarande lämpligen
kunde inskränkas till Fern, och att Riket, för sådant ändamål, borde indelas i ferb
valkretsar. Denna indelning torde ock böra i Grund-lagen bestämmas, enär af ett annat
förhållande flerahanda olägenheter kunna uppkomma.
Vid den indelning Utskottet nu föreslår, bar Utskottet hufvudsakligen gjort
afseende på stiftens belägenhet, deras storlek, samt det förhållande, ali de loir varit
förenade. Vid beräkningen af antalet lärare och beloppen af deras löner, har Ut
skottet,
med uteslutande af de med prebende-paslorat förenade lärare-platserna, hvilkas
innehafvare såsom Kyrkoherdar redan ega representationsrätt 1 Preste-Ståndet, följt
Kongl. Maj:ts ofvanomlörmälda Nådiga proposition (N:o 1, Bil. 7). Om ock hvad deruti
är af Kongl. Maj:t föreslaget, skulle af Rikets Ständer i ett eller annat hänseende
blifva jemkadt, samt om det ock måste antagas, att olika orters olika framtida utveck
ling
i afseende på folkmängd och behof af undervisnings-anstaiter skall medföra framtida
förändringar, så torde dock för närvarande ingen bättre beräkningsgrund än den
Konstitutions-Ulskottets MemoriaI N:o 3i.
5
omnämnda finnas. Det skall utan tvifvel dröja länge innan de förändringar, som läroverkens
storlek och antal i framliden komma att undergå, skola uppnå en sådan höjd,
att den af Utskottet 1111 föreslagna indelningen tarlvar rättelse ; och bebofvet af en sådan
rättelse kan i allt fall ej blifva 'så brådskande, att det dröjsmål, en grundlagsändring
fordrar, kan medföra någon verklig skada.
Efter noggrann t öfvervägande af alla förhållanden, har Utskottet funnit följande
indelning lämpligast, dervid Utskottet bestämt ordningen mellan valdistrikten, med afseende
på den ordning, som melian stiften af ålder varit iakttagen:
Föreslaget
Föreslaget
antal 1.ti-
aflunings-
ra re.
belopp.
Första
Valdistriktet:
Upsala Stift
. . . 49.
92,600: —
Hernösands d:o .
• • • 53 • 102:
90.800: —
183,400:
Andra
d:0
Stockholms Stad .
. . . 56.
102.400: —
Westerås Still
• • • 36. q.>.
58,200: —
160,600:
Tredje
d:0
Linköpings Stift .
. . . 37.
61,000: —
Strengnäs d:o
. . . 49.
89,800: —
Gottlands d:o
• • • . I21 98:
21,200: —
172,000:
Fjerde
d:o
Skara Stift
. . . 44.
73,800: —
Götheborgs d:o
. . . 34.
58,000: -
Carlstads d:o
99
■ ■ 100:
38,800: —
170,600:
Femte
d:o
Wexiö Stift * .
. . . 25.
45,800: —
Lunds d:o
. . . 68.
119,000: —
Calmar d.o
• • • i3- lil:
35,600: —
200,400:
Summa 503:
887,000:
Genom denna fördelning skulle riksdags-kostnaden komma att falla någorlunda
jemnt på alla, och blifva ganska lindrig. Inom del minsta valdistriktet, eller det andra,
der den naturligtvis skulle blifva mest betungande, skulle den, enligt ofvannämnda beräkningsgrunder,
utgöra omkring 1J jj procent af lönerne, och alltså för de lagtima
riksdagarne å lägsta lönegraden utgöra en årlig beskattning af vid pass 6£ R:dr Riksmynt;
inom det största valdistriktet eller det femte blefve den endast 1-f procent af
lönerna, och, beräknad i årlig afgift, för lägsta lönegraden icke fullt 4 R:dr Riksmynt.
En så ringa afgift bör icke vara besvärande. Och skulle äfven de förutsättningarom lärareplatsernes
antal och lönernes belopp, på hvilka beräkningen blifvit grundad, icke
förverkligas, så kan likväl den förhöjning i algi flen och den förändring i dess förhållande
tili lönerna, som deraf skulle blifva en följd, dock aldrig blifva af sådan betydenhet,
alt derifrån något giltigt skäl kunde hemtas mot den ifrågavarande representalions-skvldighelens
fullgörande.
*■ ffT
I afseende på röstberäkning, valsätt och valförrättningens verkställighet har Utskottet
icke ansett lämpligt, alt i grundlag någon vidare föreskrift meddelas, än att valen
ske inom distrikten, pä sätt inom distriktet öfverenskommes, och att verkställighets—
ålgärderne åligga elt af distriktets Konsistorier, mellan hvilka bestyret cirkulerar.
För nu uppgifna ändamål får Utskottet alltså till grundlagsenlig
behandling vördsamt föreslå följande grundlags-äridrmgar:
Konslitulions-Utskoltels Memorial N:o 31.
Riks dag s-or åninge n:
§ 13.
l:o. Jemte Erke-biskopen — —en Fullmäktig.
2:o. Universiteten Riksdagsmanna-underhåll.
3:o. De vid Rikets allmänna Elem ent ar-fä r uner k pä ordinarie
stat anställda Lärare, sorn i och för sina befattningar ega
preslertig be.Jordrings-rält, men icke innehafva pastorat, skola
nise Fem Riksdagsmän i Preste-Ståndet, sålunda, att Lärarne
inom hvarje af bär nedan bestämda val-distrikt ibland sig, pä
sätt de inom distriktet öfverenskomma, välja en fullmäktig. Valdistrikten
liro, det första: Upsala och Hernösands Stift; det andra:
Stockholms Stad och Westerås Stift; det tredje: Linköpings, Strengnäs
och Gottlands Sti fl; det fjerde: Skara, Götheborgs och Carlstads
Stift; det femte: Wexiö, Lunds och Calmar Stift. Valens verkställande
ombesörjes inom hvarje distrikt skiftesvis af eli af dess
Konsistorier, i den Juljd stiften här ofvan nämnas.
§ 16.
Underlåter något Universitet, Prosteri, E/cmrn/ar-lärorerksdistrikt,
Stad, Bruks-distrikt eller Härad att ställa Fullmäktig,
vare förfallet till det vite, Sltindet pröfvar skäligt utsätta, och
som svara kan mot den omkostnad, som ett annat och jemlikt
Universitet, Prosteri, jElementar-färoverks-distrikt, Stad, Bruksdistrikt
eller Härad på sin Riksdagsman göra måste; skolande —
tillfallande Ståndets Kassa.
§ 19.
Förmenar någon väljande, eller som under omröstning kommit,
olagligheler vid ett Riksdagsmanna-val vara begångna, och vill
deröfver klagomål anföra, äske då af Valförrättare!) behörigt Protokolls-Utdrag,
hvilket sist inom nästa dags förlopp bör till Klaganden
utlemnas. Den Klagande — — — — blifvit förrältadt.
Kla gomål öfver val till Riksdagsmän af Preste-Ståndet ingifves,
för Stiften och Elementar-läroverken hos det Konsistorium, sorn valet
förrättat, samt för Universiteten och Vetenskaps-Akademien hos
Konungen; och följes dervid i öfrigt lika ordning och enahanda
grunder, som bär ofvanföre finnas utstakade.
§ 22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,dyda sålunda : "Till
den Lagtima (Urtima) Riksdag, som i skall hållas och
tager sin början den  befullmäkligas härmed, efter
föregånget ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet ifrån N. N.
Stift, Universitet, Akademi eller Allmänna Elementar-läroverken inom
Konstitutions-Ulsko Hets Memorial N:o 31.
7
N. N. valdistrikt): (för Borgare-Ståndet
Grundlagar.0
Fullmakterna underskrifvas: Preste-Ståndets, för Stiften, Universiteten
och Allmänna Elemenlar-luroverken, af de Konsistorier,
som valen förrättat, och för Vetenskaps-Akademien af dess Preses;
Borgare-Ståndets, för Städerna, af Magistraten och Äldste, för
Fahlu Bergslag och för Bergsbruken, af valförrättande Magistraten
inom hvarje distrikt; samt för Bonde-Ståndet af va I förra t ta ren;
börande tillika lör sistnämnda Stånd — — — — — —
— — — förrätlningsstället, utlemna.
Stockholm den 20 Augusti 1857.
Reservationer;
Herr Friherre Paijkull, ./. G., har velat tillkännagifva, ali han icke uti Utskottet
varit närvarande, dä förestående grundlagsändrings-förslag beslutades.
Herr Brinck har mot beslutet sig reserverat, med åberopande af sin under öfverläggningen
i Utskottet yttrade mening, att det vore .bäst och rikligast, att en Riksdagsfullmäktig
valdes af Lärarne inom hvarje stift och Stockholms stad, dock att de håda
minsta Stiften Calmar och Wisby, betraktades såsom ett stift, och alt två stift lemnades
rättighet att sig om en fullmäktig förena, i följd hvaraf representanterne för
Klementar-läroverkens Lärare skulle blifva högst 12, men antalet ock skulle kunna nedgå
till 6.
8
Ko ns/i lii tio n s - U ts k olie Is Memorial N:o 52-
Ank. lill pxp.-Utsk. den 2S Aug. Iilä7, kl. 6 t. m.
Memorial till Rikets S/änder, med förslag till ändring uti 15 §
Riksdags - ord/i ingen, angående hemmansegares representationsr&ll.
Med anledning af en lill Konslitutions-Utskotlet af Ledamoten af Ridderskapet
och Adeln, Herr Dalman, /F. F, öfverlenmad motion har Ronstitutions-Utskoltet ansett
sig böra föreslå den ändring uti lö § Riksdags-ordningen, alt afven den hemmansegare
och kronohemmans-åbo, sorn förr tillhört annat Riks-Ständ eller innehaft ordinarie
beställning i rikets tjenst, må kunna välja och väljas till riksdagsman i BondeSlåndct.
Nämnda §:s stadgande, att- lill riksdagsman af Bonde-Ståndet skall väljas en hemmansegare,
"hvilken icke tillförene hört till annat Riks-Stånd, eller någon ordinarie
beställning i rikets tjenst eller fullmakt derå innehaft," härleder sig från 7 § af Riksdags-ordningen
den 17 Oktober 1723, der det heter: “Allmogen i hvart härad väljer
sin riksdagsman af sjelfva Bonde-Ståndet, som inom häradet bor, och bofast man är
och tillförene icke i något annat Stånd eller beställning slått häfver.11 Oaktadt denna
bestämning förut ej i lagstiftningen var gifven, hade den dock i verkligheten alltifrån
det Slånds-indelningen inom representationen uppkommit blifvit iakttagen. Anledningen
hvarföre föreskrift derom uti skrifven lag upptogs, torde hafva varit, å ena sidan, den
kort förut väckta frågan om ofrälse ståndspersoners representationsrätt, och, å den
andra, det dä långt mera, än nu, hos Stånden rådande begäret att afsöndra sig från
hvarandra. Genom 1772 års Regerings-form ansågs visserligen sistnämnde Riksdagsordning
upphäfven; och i Kongl. Sladfästelsen på Svenska och Finska allmogens frioch
rättigheter den 4 April 1789 biel' ifrågavarande bestämning icke upptagen uti
stadgandet om Allmogens riksdagsmannarätt, hvilket lydde: "Bonde-Ståndet utgör hädanefter
som hittills vid Rikets allmänna möten thel fjerde Riks-Ståndet, och thes Riksdagsmän
väljas af Bönder, som äro besutne å Krono- eller ega Krono-Skatle- eller Frelse-Skatte
hemman,
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 32.
9
Hemman, inom thel härad, som riksdagsman afsänder;” men någon afsigt förefanns
säkerligen icke alt ändra Bonde-Ståndets sammansättning, hvilket icke heller i verkligheten
skedde. 1809 års Konstitutions-Utskott upptog uti sitt första förslag till Itiksdags-ordning
bestämningen, sådan den ännu är uti Riksdags-ordningen lydande, med
undantag af orden : "eller fullmakt derå innehaft,” om hvilka mera här nedan. Då förslaget
pä Riddarhuset den 29 Augusti sistnämnda år föredrogs, yrkade en ledamot, att
en afskedad tjensteman, som egde och bebodde jordegendom, herde af bönderne inom
häradet kunna väljas, och anförde dervid att upplysningen inom Bonde-Ståndet, som i
sednare åren så synbart tilltagit, skulle derigenom ännu mera tillvexa, samt att det ej
vore någon inskränkning tili Ståndets privilegier, då valrättigheten vore dess medlemmar
öppen och de egde full frihet att välja antingen en ibland sig, eller en af dem vät
känd herreman, som, smickrad af förtroendet, skulle begagna det till sina principalers
fördel, med hvilken hans egen vore så nära förenad. — Denna åsigt kunde dock icke
då göra sig gällande; men den framträdde åter, när den från sistberörde Riksdag hvilanda
frågan om national-representationens ombildning vid 1817 och 1818 årens Riksdag
ånyo upptogs. 1 öfverensstämmelse med det af en Konstitutions-Utskotlets ledamot,
på Utskottets uppdrag, utarbetade förslag till åtskilliga ändringar uti representationens
sammansättning, föreslog Utskottet alldeles samma lydelse af de ifrågavarande orden
uti 15 § Riksdags-ordningen, som Utskottet nu föreslår. De skäl, hvilka nämnde
ledamot för förslaget anförde och Utskottet godkände, äro af Allmogens närvarande
bildning och välstånd så bekräftade, alt Utskottet nu anser sig bäst förorda sitt förslag
genom att deraf anföra följande: “Obilligt vore det att tillse, huruvida jordegaren sjelf
brukade sin jord, då mången landtman har mer möda att följa och styra arbetet, än
en annan att arbeta sjelf; så (innes ock verkligen mången ståndsperson, som kör och
sår sjelf sin jord. Hårdl vore det alt mäta medborgerliga rättigheter efter kläder,
skick och boningar. Skulle ett Stånd, som så märkligen tilltager i hyfsning, vilja
neka medborgare deras ostridiga rätt, för det de synas mer hyfsade? Och hvem
har utstakat gränsen för hyfsning, vid hvilken landtbrukarens rätt ti[l representation
upphör? Den (innes ingenstädes i Grundlagarne: men väl finnas ledamöter al det
Hedervärda Ronde-Ståndet, som i odling, skick, klokhet och välmåga öfverträffa många
ståndspersoner, och som lika med dem styra och efterse deras jordbruk, utan att jemnt
lägga hand dervid. Hvem skulle ej önska att hela Sveriges allmoge höjde sig i likhet
med dem; och ännu mer, hvem skulle ej önska alt alia jordbrukande ståndspersoner
i denna mening vore allmoge? Att en mängd gradationer jemnades, som ofta hafva sin
grund blott i yppighet och fåfänga, och att personer, sorn halva samma yrke, samma
rätt, samma intresse, ville närma sig till hvarann i samma representation? BondeStåndet
är för upplyst, för alt ej medgifva de så kallade ståndspersonerne detta deras
rättmätiga deltagande; det är lor mycket sjelftänkande för att frukta att af dem ledas,
för talrikt att öfverröstas. Det förlorar intet, men det kan vinna vid att förena med
sig redlige, kunnige, erfarne män, som vid många tillfällen skulle förtjena dess förtroende.
— Men den 15 § i Riksdags-ordningen innehåller en verklig orättvisa, då den
stadgar, alt den, som innehaft en beställning i Rikets tjenst, ej kan väljas till riksdagsman.
Hvad är då Rikets tjenst, om deu ej är medborgares, och huru skulle man förlora
en rättighet, för att hafva tjenat dem? Att de verkligen tjenande uteslutas, har
afseende på det beroende af förmän, som publik tjenst medför, och den inflytelse på
vilja och neslut, som detta beroende möjligen skulle kunna ega; men att en bondeson,
som lått uppfostran och ingått i Rikets tjenst, som efter fadrens död älfver och tillträIIi/i.
till It. St. Prot. 1S56 & 1857. 3 Sami. 12 Haft. 2
10
Konntitutions-Utskottets Memorial N:o 32.
der hemman, och nu går ur tjenst, skulle för alltid hafva förverkat sin riksdagsmannarätt,
är så uppenbart stridande emot rät Ivisa, att intet tvifvel bör uppstå, det ju BondeStåndet
sjelfl skulle önska en förändring i denna föreskrift, nu så mycket mer, som
det årligen aOernnar söner för att uppfostras till publik tjenst. Lika så obilligt är det,
att man ej skall få representera sin besutua berättigade jord, för det man förut haft
ett annat näringsfång, hvilket man öfvergifvit för att verkligen blifva jordbrukare, ulan
att numera höra lill något annat stånd. Det är ej förbjudet att ifrån Bonde blifva
Borgare; hvarföre skulle man ej från Borgare kunna blifva Bonde?“
Förslaget, som vid 1817 och 1818 årens Riksdag antogs att hvila till den följande
blef då blott af ett Stånd bifallet. Sedermera har uti de ifrågavarande orden uti 15 § Riksdagsordningen
icke någon annan ändring varit föreslagen eller vidtagen, än att orden: ”eller
fullmakt derå innehaft'’ blifvit tillagda. Orden innehålla egentligen icke något nytt
stadgande, utan endast ett förtydligande, som fanns nödigt, då Utskottet vid 1834 och 1835
årens Riksdag (Meni. N:o 35) föreslog det tillägg uti 13 § Riksdags-ordningen, att ”sådane
genom Konungens fullmakt utnämnde, ordinarie Domare och civile Embetsman,
hvilka ej tillhöra något Riks-Stånd”, skulle inom sig välja Riksdags-fullmäktige
i Preste-Ståndet. Ehuru denna ändring vid följande Riksdag förföll, så kommo dock ifrågavarande
ord i 15 § att der införas, emedan förslaget derom äfven innefattade förslag om
en annan ändring i samma g, hvilken ändring blef antagen. Nu anser sig Utskottet
böra föreslå, att orden åter skola utgå, dels emedan de äro öfverflödiga, dels emedan
de möjligen kunde föranleda någon tveksamhet, huruvida afskedade tjenstemän skulle
såsom jordegare erhålla representationsrätt. Om orden skulle qvarstå, måste de ändras
till likhet med de öfriga, sålunda: ”eller fullmakt derå innehafver.” Men man skulle
möjligen kunna påstå, att den som en gång erhållit fullmakt på en tjenst, äfven sedermera
under hela lifvet innehafver samma fullmakt, enär han, äfven^sedanghaa lemnat
tjensten, anses innehafva tjenstens rang och litel.
Det steg på representations-reformens bana Utskottet nu ansett sig böra föreslå,
är ej blott fullt öfverensstämmande med de flera förbättringar uti Riks-Ståndens sammansättning,
som genom de ofrälse Ståndens utvidgning dels redan blifvit åvägabragte,
dels äro under Stats-makternes behandling, utan det är äfven med en viss nödvändighet
påkalladt af den utsträckning, representations-rätten inom Borgare-Ståndet skall erhålla,
om Kongl. Majit bifaller det derom af Rikets Ständer vid denna riksdag antagna
och i underdånighet till Kongl. Majit öfverlemnade förslag. Ganska många, som nu
tillböra Bonde-Ståndet, hafva förut innehaft en sådan samhälls-ställning, att de, enligt
förslaget, tillhört Borgare-Ståndet; de blifva nu från Bonde-ståndet uteslutne, beröfva»
sin representations-rätt och öka alltså antalet af Orepresenterade; hvilket torde a! alla
erkännas både såsom en orättvisa och en olägenhet. Ännu en annan redan befintlig,
visserligen endast vid formerna* iakttagande fästad, men derför af uppmärksamhet ej alldeles
oförtjent olägenhet skall äfven af Borgare-Ståndets utvidgning i betydlig mån ökas,
om bestämningarne rörande Bonde-ståndet skulle få qvarstå oförändrade. Redan nu
möter det svårighet för de tjenstemän, som upprätta vallängderne för Allmogens riksdagmannaval,
att känna huruvida en för öfrigt till Bonde-Ståndet hörande jordegare icke
tilllörene kan hafva varit valberättigad inom Borgare-Ståndet; men alldeles omöjligt
skall det blifva att känna, om några och hvilka af häradets alla för öfrigt röstberättigade
jordegare tillförene bott i stad och der egt hus eller innehaft annan sådan qvalifikation,
som gjort honom i staden valberättigad. En hvar skall på förhand veta, att
vallängderne icke kunna vara tillförlitliga; och om rik»dagsmannavalen för Bonde-Ståndet
•kola talrika rättegångar sannolikt icke uteblifva.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 32.
11
PS ännu eo, förslaget gynnande, omständighet anser sig Utskottet böra fästa uppmärksamheten,
nämligen på den lindring i riksdags-kostnaden, som genom fleres deltagande
deri skall för Allmogen uppkomma. Då riksmötena ofta återkomma och utvexa
till stor långvarighet, synes detta förhållande, ehuru visserligen af mycket underordnad
betydelse, dock ej böra helt och hållet förbises.
Föranledt af alla dessa förhållanden får Konstitutions-Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för att erhålla en mot svenska Allmogens nuvarande
sjelfständighet, välstånd och bildning svarande, och af
utvidgningen uti valrätten och valbarheten inom Borgare-Ståndet
påkallad bestämning af valrätt och valbarhet inom Bonde-Ståndet,
ville till grundlagsenlig behandling antaga följande förändrad*
lydelse af
Riksdag s-ordning en:
§ 15.
Allmogen i hvart Härad välje inom sig efter hemmantalet,
till Riksdagsman af Bonde-Ståndet, En, inom Häradet boende och
besuten, Hemmansägare, hvilken icke hörer til! annat Riks-Stånd
eller någon ordinarie beställning i Rikets tjenst innehafver. Hvad
nu om Hemmansägare — — — — — — — — —
— — — — — sammanträda.
Stockholm den 20 Augusti 1857.
Reservationer:
Af Riksdags-fullmäktigen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län:
”Emot den förändring, Höglofliga Utskottet beslutat uti § 15 Riksdags-Ordningen,
kan jag icke undgå att anmäla min reservation af följande skäl:
Utan att pä något sätt vilja motsätta mig valrätt för personer, som innehaft ordinarie
beställning i Rikets tjenst, synnerligast sorn deribland äfven någon gång kunde
ifrågakomma till och med f. d. Stats-Råder, som icke äro Adelsmän, synes mig dock
»om desse, lika med flere andra afskedade tjenstemän, som nästan uteslutande äro pensionärer,
borde lämpligast inmutas i något eller några af Rikets första stånd, såsom mera
paisande för dera sjelfve, än att inträda uti Bonde-Ståndet. Likväl är icke detta huf
-
12
Konsiilutions-Utskottcts Memorial N:o 32.
yudsakliga skälet för min reservation. Det finnes en annan vigtigare omständighet,
som jag vill anföra, hvilken består uti allmän och gemensam valrätt, utan afseende på
stånd eller vilkor. Vid 1850 och 1851 års riksdag väckte jag motion om en genomgripande
förändring af vårt represen ta tion s-satt, hvilken för den gången af Högloft. Konstitutions-Utskottet
afslogs, men äfven nu vid denna riksdag äro flere vidtomfattande
förslag i ungefär samma syfte framlagde, hvilka jag hade önskat blifvit vederbörligen
pröfvade och afgjorde, innan den nu ifrågavarande lappningen af Bonde-Ståndets enskilda
representation bordt utgöra föremål för Utskottets och Ständernas samverkan. Att
vår nu varande stånds-representation icke i längden kan hålla streck, är en lätt sak att
inse, och ingen önskar högre än jag att den tid snart vöre inne, då lösningen af denna
för hvarje Svensk innebyggare så vigtiga iifsfråga, måtte med fridens lugna vapen först
lösas och sedan befästas.”
Af Riksdags-fullmäktigen Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län :
”Jag kan för min del icke finna annat än att den utsträckning af representations-rätlen
inom Bonde-Ståndet, som man vill åstadkomma genom den nu föreslagna
ändringen af 15 § Riksdags-Ordningen, är alltför stor. Det har blifvit sagdt, att BondeStåndet
väl behöfver inom sig civiliserade män, såsom upplysande ledamöter, och detta
vill jag visst icke bestrida; men sådane eger Ståndet redan; ty i alla landsändar finna*
nu män med bildning, hvilka, efter slutade studier, icke ingått i allmän tjenst, utan
blifvit jordbrukare, samt tili riksdagsmän i Bonde-Ståndet äro valbare, och det har redan
visat sig, alt, om sådane män göra sig förtjente af förtroende, de äfven blifva till riksdagsmän
valde. Deremot tror jag icke, att Bonde-Ståndet skall vilja med sig förena
afskedade tjenstemän, hvilka till en del äro pensionärer, likasom jag å andra sidan förmodar,
alt det för dessa bör vara likgiltigt om de hafva representations-rätt eller ej.
Jag anser, på grund häraf, den af Utskottet i förevarande fråga föreslagna grundlagsändring
vara hvarken nödig eller nyttig, och att Utskottet bordt afslå den i ämnet väckta
motionen.”
Häruti hafva instämt f. vice Talmannen Per Ericsson och Riksdags-fullmäktigen
Johun Persson från Upsala län.
Riksdags-fullmäktigen J. G. Wassmuth från Stockholms län har velat tillkänna
.
. .
gifva, att han icke varit i Utskottet tjenstgörande den tid, då beslutet om förestående
grundlagsändrings-förslag fattades.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33-
13
IV: o 355.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 2 Sept. 18S7, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med grundlags-ändrings-förslag, rörande
vissa riksilags-ärendens behandlande af Riks-Slånden gemensamt
uti sä kallad Riks-Nämnd.
Man torde nu mera temligen allmänt vara benägen att erkänna, att den uti
Ständernas arbets-ordning iakttagna fyrdelning är en af denna arbets-ordnings väsentligaste
brister. Det synes derföre böra utgöra föremål för Konstilutions-Utskottets synnerliga
omtanke, att söka utfinna något antagligt sätt, huru Stånden, mera än hittills,
mätte sammanföras. Sedan Konung och Rikets Ständer nu hafva antagit en grundlagsändring,
hvarigenom tillfälle lemnats Stånden att sammanträda för gemensam öfverläggning,
har Konstitutions-Utskottet, med anledning af en inom Utskottet väckt motion,
ansett sig höra tillse, huru den beträdda banan af förbättring vidare skulle kunna
fullföljas. Detta bar Utskottet trott kunna ske genom föreskrift dels att gemensamma
sammaulräden ovilkorligen skola hållas, då vissa riksdagsfrågor förekomma, dels att ej
blott öfverläggningarne, utan äfven besluten i dessa frågor skola vara gemensamma.
Trenne slag af frågor torde, framför andra, härtill vara lämpliga, nämligen först: föredragning
al' Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner, väckande af enskilda motioner, samt
Propositiouernes och iuotionernes remitterande till vederbörande Utskott; vidare behandlingen
och afgörandet utaf Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden och
förslag ; samt slutligen justeringen af Riksens Ständers skrifvelse!- och riksdags-beslutet.
Alla dessa frågor skulle utan våda eller olägenhet kunna af Stånden, samlade på
ett rum, diskuteras och afgöras gemensamt, men genom omröstning Ståndsvis, ungefärligen
på samma sätt, som det tillgick i Utskotten före den vid 1823 års riksdag derom
antagna grundlags-ändringen. Rikets Ständers beslut skola då, likasom nu, blifva beroende
af tre Stånds mening; stadna två Stånd mot två, förfaller frågan; vore frågan
åter af beskaffenhet att icke kunna förfalla, öfverlemnas den till en Nämnd af lika
många ledamöter från hvarje Stånd, samt lika talrik, som de nuvarande förstärkta Ut
-
14
K o ns tit lilio ns - UIs k otte ts Memorial N:o 33.
skotten, och hvilken Nämnd, såsom inbegripen uti Stånden, alltid vore församlad på
samma gång som Stånden vid deras gemensamma sammanträden.
För att förenkla redaktionen af de nja grundlags-stadgandena, kunde eli särskildt
namn gifvas åt dessa Ståndens gemensamma sammanträden; och föreslår Utskottet dertill
benämningen Riks-Nämnd.
Genom de diskussioner, som rörande väckta motioner, komma att föras, skola
Utskotten, mera än hittills, komma att erfara tänkesätten inom samteliga Stånden. Vid
de frågor, som i Riks-Nämnden slutligen afgöras, skola sammanjemknings-betänkanden,
med deraf föranledda diskussioner, undvikas. Den närmare personliga bekantskapen
emelian de särskilda Ståndens ledamöter, som genom de gemensamma sammanträdena
uppkomme, skulle ofelbart medföra välgörande verkan af större förtroende och sammanhållning
inom hela representationen.
Af dessa skäl får Utskpttet till Rikets Ständers grundlagsenliga
behandling framställa följande ändrings-förslag uti Riksdags-Ordningen,
§§ 1. 23, 24, 27, 28, 29. 30, 31, 33, 34, 36, 37, 41,
43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 52, 53, 55, 56, 57, 58, 72, 73,
75 och 78, samt Regerings-Formen, §§ 52, 53, 56, 70, 81, 87,
89 och 110.
Riks dags - 0 r åning en:
§. 1.
1:o Riksens Ständer —  — — — — — — —
Rikets Grundlagar.
2:0 Riksens Ständer sammanträda till öfverläggning och be.
slut, dels gemensamt såsom Riks-Nämnd, dels särskildt, såsom
Riks-Stånd, hvarje. Stånd för sig.
§. 23.
1:o Samma — — — — — — — — — — sina Talmän.
2:o 1 Riks-Nämnden och vid Ståndens gemensamma sammanträden
enligt 46 § 2 mom. fores ordet af Landtmarskalken,
eller, dä han iir hindrad, af den Talman, som icke har laga
förfall ock enligt den i 21 § mellan Stånden iakttagna ordning
närmast är.
5:0 Landtmarskalk och Talmän aflägge inför Konungen
följande ed: ”Jag N. N. — — — — — — — — — — —
— — — och själ.”
4:o De i denna ed upptagna föreskrifter — — — — —
— — — ställen företräda.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o-33.
15
% 24.
l:o Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare, som der före
Protokollen — — — — — •— — — •— •— 1—• — — —• —
2:o Bonde-Ståndets Sekreterare — — — — — — — —
lif och själ.”
3:o Uti Itiks- Nätti n il en skola oek vara Sekreterare ock Canzlih
el) eniny; de tillsättas ock deras antal bestämmes af' Landtmarshalken
och Talmannen med biträde af de i 47 § nämnda Slåndsledamiiter.
/trun. Om det at Rikets Ständer antagna förslag till ändring
uti denna § varder af Kongl. Maj:t godkändt, blifver detta
moment del 2:dra.
§. 27.
l:o Propositionen angående Stats-Verkels tillstånd och behof,
hvaraf Riks-Nämnden etl exemplar tillstädes, — -—
— — — å Rikssalen hållas.
2:o Propositioner rörande Grundlagars eller öfriga Lagars och
Ekonomiska Författningars stiftande eller förändring, jemte andra
mål, dem Konungen, under Riksdagens lopp, vill Ständerna meddela,
tillstädes genom en Stats-Rådels Ledamot Riks-Nämnden
t dess Plenum. Jemte alla  —
till- eder afstjrkande.
Anm. Om do af Konstitutions-Utskoltet föreslagna ändringar
uti denna § varda slutligen autagne och godkände, komina
de delar af §:ri hvarom nu icke är fråga, att rättas derefter.
§• 28.
7:o Ridderskapet och Adeln —• — — — — — —- —• —
— — •—|äskar.
2:o Inom ofvan isarjde lid utvälja) hvartdera Ståndet i dess
särskilda Plenum genom allmän omröstning 30 Ledamöter i den
Nämnd, sorn enligt 75 § 2 mom. tiger att med Riksens Ständers
rätt besluta.
§■ 29.
l:o Konstitutions-Utskoltet, som utgöres af Tjugufyra Ledamöter,
tillkommer att, i den ordning Regerings-Formen föreskrifver,
granska Rikets Grundlagar, samt upptaga frågor och tilt Ståndens
Plena afgifva förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar
deraf; hvaröfver Ståndens Ledamöter vare obetaget, att in Pleno
yttra sina tankar, men hvilka förslag Riksens Ständer ej förr, än
å den nästföljande Riksdagen ntå slutligen antaga. Öfverlemna!'
Konungen åt Riksens Ständer någon Proposition rörande Grund
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
lagar, uppdrage Riks-Nämnden genast, utan att förut derom öfverlägga,
åt Konstitutions-Utskottet, all dess utlåtande afgifva;
och förhålles dermed, som i Regerings-Formens 81 § stadgadt är.
Då Utskottet — — — —- — — — Tryckfrihetslagen ansvara.
2:o Konstitutions-Utskottet åligge, att äska de uti Stats-Rådet
förda Protokoll, — — — — — — — — — — — — — —
— — — skall Utskottet då sådant för Riksens Ständer tillkännagifva,
hvilka, om de finna Rikets väl det kräfva, kunna hos
Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att han ville utur
Stats-Rådet och ifrån Embetet skilja den eller dem, mot hvilka
anmärkning blifvit gjord. Frågor i delta ämne kunna i RiksStåndens
Viana. väckas och af andra Riksens Ständers Utskott, än
Ko nstilutions-Utskottet, hos Stånden andragas, men icke af Riksens
Ständer afgöras förr, än sistnämnda Utskott deröfver blifvit
bordt. När frågor uti Riks-Ståndens Plena, eller andra Utskott,
än Konstitutions-Utskottet, väckas, huruvida Stats-Rådet, eller någon
dess Ledamot, eiler någon Föredragande, sitt Embete på ett obehörigt
sätt utöfvat, böra dervid — — — — — .
— ännu mindre någon Riksens Ständers pröfning underställas.
3:o Då hos Riks -Nämnden olika meningar uppstå, angående
nya Utskotts tillsättande, eller till hvilket Utskott uppkomna frågor
och ämnen höra remitteras, och Riks-Nämnden ej genom bestämd
pluralitet bland Stånden kan skiljaktigheten afgöra, äge då
Konstitutions-Utskottet att, med Riksens Ständers rätt och i deras
ställe, derom besluta.
§■ 30.
l:o Stats-Utskottet, —  — — — — —
böra fyllas.
2:o Delta Utskott — — — — —
—
•— — — emottagit. Skulle, emot Riksens Ständers beslut, de till
hvarje Hufvud-tilel anslagna summor befinnas dragna till andra
ändamål, än dem som under samma Hufvud-titel höra eller något
af Riksens Ständer faststäldt anslag vara öfverskridet, skall Utskottet
genast anmärkning och i Riks-Ståndens Plena anmälan göra emot
den Embetsman,? sorn — — — •— — — —
— — — bör utgöras.
3:o 1 händelse hos Riks-Ståndens Plena gemensamt, eller uti
något af Riks-Stånden, betänkligheter uppstå — — ■—
— — — kunna förrättas.
§• 31.
l.o Bevillnings-Utskottet skall bestå af Fvratioåtla Ledamöter,
valde från särskilda och, så vidt möjligt är, från alla Rikets
provinser. Detta Utskott åligge, att bereda alla från Riks-Niimnden
remit
-
Konstilulions-Utskoltels Memorial N.o 33.
17
remitterade frågor, sorn angå förändring nli föreskrifterna om Bevillnings
utgörande, — — — — — — — — — — — — —
— — — billigt och nyttigt.
2:o Yppar sig — — — — — —  —
§. 33.
1:0 Lag-Utskottet, beslående af Sexton Ledamöter, äger att,
jemlikt »3 och 87 §§ af Regerings-Formen, utarbeta de fråp
Rihs-Nämndens Plena remitterade förslag till stiftande, ändring,
förklaring eller upphäfvande af Allmän Civil-, Criminal- och
Kyrko-Lag, samt upptaga de i sådane ämnen Riksens Ständer meddelade
Konungens Propositioner, eller i Riks-Nämndens Plena
väckta frågor. Under — — —  — — — — — — •—
Krigs-Staten.
2:o Lag-Utskottet — — — — — — — — — — — —
— — — till Riksens Ständer inkomma.
§• 34.
l:o Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, sammansatt
af Fyratioåtta Medlemmar, skall, enligt 53 och 89 §§ RegeringsFormen,
samt i anledning af i Riks-Numnden väckta frågor, anmärka
brister i de allmänna Hushållnings-anslalterna och förändringar
deruti föreslå, samt upplaga alla hos Riksens Ständer
uppkomna frågor om förändring — •— — — — — —
— — — är stadgadt.
2:o Vilja Riksens Ständer — — — — — — — —
§. 36.
t:o Utom (örenäinnda i Regerings-Formens 53 § omförmälda
och föreskrifna Utskott, äge Rikssens Ständer alt välja och förordna
ett Expeditions-Ulskott, bestående af Tolf Ledamöter, för
att uppsätta ej mindre de expeditioner, som under Riksdagen af
Stånden gemensamt utfärdas,, än äfven Riksdags-Reslutet, och alla
sålundaj§fÖrfatlnde Handlingar till
alt der 7af Riksens Ständer justeras; och äge den Siats-Rådets
Ledamot, Konungen dertill förordnar, rättighet alt i Utskottet öfvervara
Riksdags-Beslutets justering, i de delar deraf, som röra
Konungens yttranden.
2:o Stånden kunna — — — — — •— — —
— — — — och angelägenheter.
3:o Skulle Riks-Nämnden finna flera Utskott vara af nöden,
må de af Riks-Stånden obehindradt tillsättas. Sådana Utskott
Bih. till R. St. Prot. '1856 & 1857. 3 Sami. 12 Haft.
3
finns li tu tion s- Utskotta (s Memorial N:o 33.
må dock ej befatta sig med andra ärenden, än dem, hvilka, enligt
B ege ri ngs-Fo r m e n, på Riksens Ständers åtgärd ankomma.
Skulle i fråga om deras tillsättande två Stånd inom Riks-Nämnden
stadna emot två, öfverlemne Riks-Niimnden härutinnan sin afgörande-rätt
till Konstitutions-Utskollet.
4:o Blifva göromålen inom något Utskott så ökade, alt de
ej med del vanliga antalet af Deputerade kunna bestridas, stånde
Utskottet fritt ali anhålla om förstärkning; Dock ankomme beviljandet
deraf på Riks-Numndens pröfning.
§• 37.
1 :o Alla Ril tsens Ständers Utskott, med undantag af Hemliga
Utskottet, hvars göromål och arbetstid af Konungen bestämmas
skola sist inom åtta dagar från den, då de utsedda blifvit, sam,
manträda och sältas i verksamhet. Börande Utskotten, i den
män ärendena binna utarbetas, så fort sig göra låter, med sina
yttranden till Riks-Nämndens eller Ståndens Plena inkomma.
2:o Intet Utskott, Konstitutions- och Banco-Utskotten allena
undantagna, vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i
Riks-Nämndens eller Ståndens Plena, eller att upplaga andra
ämnen,
än de från Plena remitterade; så vida ej, — —
— — — öfverlemnas.
§ 41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom
Justitie-Canzlern och Juslitie-Ombudsmannen kunna ej
säte och stämma i Riks-Nämndens elter i sitt Stånds Plena förnekas,
enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda Ordningar
stadga, dertill berättigade äro; dock för Stats-Rådets — —
— — — öfvervara.
§. 43.
Varder ärende af Riks-Nämnden till flera Utskott remilteradt,
eller anser ett Utskott nödigt att, till öfverläggning om något
ärende af vigt, med annat eller andra Utskott sammanträda; då
skola från hvartdera af de Utskott, som till sådan gemensam öfverläggning
sammankomma böra, Två Ledamöter af hvarje Stånd
dertill utses. Finnes förstärkning nödig; vardén från hvarje af
de uti det sammansatta ingående Utskotten ytterligare tvänne Ledamöter
af hvart Stånd dertill utsedde.
Sålunda sammansatt Utskott — — — ej sammanträde rum.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
19
§. 44.
l:o Konungens Propositioner, äfvensom allmänna frågor,
hvarmed förslås sådana, som kunna eller böra komma under
samtlige Riks-Slåndens öfverläggning och pröfning, må ej i Riksens
Ständers Plena lill oinedelbarligt afgörande upptagas, utan
skola öfverlemnas till utredande af behöriga Utskott, hvilkas yttranden
böra, enligt hvad här ofvanföre samt vidare i RegeringsFormens
56 § stadgas, föregå Riksens Ständers beslut; och kunna
Riksens Ständer, när sä nödigt pröfvas, förelägga Utskotten tid
till deras Betänkandens afgifvande.
2:o Vill Utskott återlemna något dit remitteradt mål, såsom till
dess befattning ej hörande, åligge Utskottet att, sist inom åtta dagar,
afgifva sitt utlåtande, med deruti anförde skäl, till Riks-Nämnden,
hvilken derefter bär skyndsamt yttra sig, under hvilket Utskott
målet skall böra.
3:o Yppas i Riks-Nämnden olika meningar, till hvilket
Utskott en fråga bör öfverlemnas, och Riks-Nämnden icke
genom tvenne Stånds sammanstämmande beslat kan skil/aktigheten
afgöra, bestämme Konstilulions-Utskottet, hvarthän frågan
bör förvisas.
§. 45.
Landtmarskalk och Talmän vare berättigade alt, hvar för
sitt Stånd, utfärda kallelse lill Plena; deltaga i beredningen till
målens föredragning; dem i Stånden föredraga; upptaga, framställa
och reda de yttrade meningar; göra propositioner och vidmakthålla
ordning vid sammankomsterna: alltsammans efter de
föreskrifter, som här nedanföre stadgas; men åge ej sjelfve någon
röst i deliberationen eller voteringen, och kunna ej något annat
föreslå, än hvad som fordras till verkställighet af det Grundlagarne,
Riddarhus-Ordningen eller andra särskilda Ordningar och
Beslut föreskrifva.
Föreskri./terne i denna § gulle äfven i afseende på Riks- -  Nämnden för den, som enligt 23 § i samma Nämnd förer
ordet.
§• 46.
l:o Ståndens Plena böra, då de angå allmänna Riksdagsmål, så
ofta sig göra låter, hos alla Stånden pä samma tid hållas. Skulle
ett Slånd tarfva flere Plena, än de öfriga, vare det Ståndet obetaget
att, innan slutet af ett Plenum utsätta dag till det nästföljande;
börande Ståndets Landtmarskalk eller Talman de andra
Talmannen i tid derom underrätta, samt med dem om timman
öfverenskomma, hvilken så bestämmas bör, att Riks-Nämndens
och Utskottens vanliga sammanträden icke derigenom hindras.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
Ej må Plenum i Stånd hållas samma tid, som för sammanträde
i Riks-Nämnden utsatt är; oj heller må annan Nämnd edler naij
o t Utskott liktidigt med Plenum i Riks-Nämnden eller i Stånd
sammanträda. Till Plenum i Stånd eller i Riks-Nämnden för påföljande
dag må anslag sednare ej ske, än kl. G e. m. och lill
sammankomst i annan Nämnd eller Utskott sednare, än kl. 8 e.
m. den föregående dagen. Landtmarskalk eller Talman håfve ej
makt att, utan Riks-Nämndens eller Ståndets samtycke, åtskilja
ett Plenum.
Hvad i detta moment finnes föreskri/vet, äger icke tillämpning
på den i 13 § 2 morn. omförrnälda Nämnd, hvilken, titan
särskildt anslag, alltid anses samlad, då Riks-Nämnden har
Plenum.
2:o. Utom för de frågor, som skola i Riks-Nämnden afgöras,
vare Stånden jemväl medgifvet, att på ett rum till gemensam öfverläggning
rörande allmän, vid Riksdagen under handläggning
varande fråga sammanträda, likväl utan rättighet att der besluta.
Önskar ett Stånd sådant sammanträde — —
— •— —
— sagd t är.
§. 47..
Uti Plena föredragas ärendena i den ordning de inkommit,
så framt ej Riks-Nämnden eller Ståndet derom annorlunda förordnar
; börande Landtmarskalken och Talmännen, sedande förut
inhemta!, huruvida någon Konungens Proposition till öfverläggning
kan förekomma, samfäldt, i närvaro af tvänne af hvarje
Stånd utsedde Ledamöter, helst sådane, som vid någon föregående
Riksdag varit i Ståndet Riksdagsmän, samt med biträde, af RiksNämndens
och Ståndens Sekreterare, dagen förut i ett särskildt
rum å Riddarhuset sins emellan öfverenskomma om följande dagens
föredragnings-ämnen, hvilka, dåde skola uti Stånden behandlas,
böra, sä vidt möjligt är, hos dem alla samtidigt handläggas.
§. 48.
Föredragnings-ämnen äro dessa och inga andra: i Riks-Nämndens
Plena: l:o Konungens Propositioner och skrifbe/ser; 2;o
Riksdagsmäns inom Riks-Nämnden väckta Motioner och Förslag;
3:o Från Utskott inkommande Belänkanden och Förslag; 4:o
Ärenden, som genom protokolls-utdrag från Stånden blifvit
Riks-Nämnden meddelade; i Riks-Slåndens Plena: Lo Utskottens
Betänkanden och Förslag; 2:o Mål, som genom Protokolls-Utdrag
från Riks-Nämnden eller Medslånden blifvit meddelade; 3:o Riksdagsmäns
inom Ståndet vach ta Motioner och Förslag angående
Ståndets enskilda angelägenheter.
§ 49.
l:o. Hvar och en allmän fråga, som första gången i RiksNämnden
förekommer, skall, så vida ej Riks-Nämnden enhälligt ge
-
Konstitutions-Utskoltets Memorial N:o 33.
21
nast densamma till vederbörligt Utskott förvisar, ligga på bordet
till nästa Plenum, då Remiss bör ske; dock stånde hvarje Ledamot
öppet — -— — — — — — — — — — — —
— — — ovägerligen fattas.
2:o Dä saken från Utskott återkommit, blifve den efter första uppläsandet
liggande på bordet. Den kan vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning ägt rum eller ej, på flera Ledamöters förenade
begäran, åter hvila; men då saken tredje gången förekommer,
skall den till afgörande företagas. Hvar och en fråga af annan
än allmän beskaffenhet, äfvensom preliminära hemslällanden
och förfrågningar från Utskotten, må genast kunna afgöras, så
vida den eller de af någon Ledamot ej begäres på bordet. Uti
Riks-Nämndens och Ståndens Canzlier bör alltid finnas en öppen
förteckning öfver alla pä bordet lagda Mål med dertill hörande
Akter och Handlingar.
3:o Vid pröfningen i Riks-Nämndens eller Ståndens Plena
af Utskotts algifna förslag, skall detsamma först framställas till
antagande eller förkastande ulan förändring. Göres dervid anmärkning
till förändring, och finner Riks-Nämnden eller Ståndet
ärendet tillfyllest utredt, må Riks-Nämnden eller Ståndet, sedan
bestämdt förslag till sådan ändring blifvit uppgjordl, om dess antagande
eller förkastande, antingen genast eller, derest någon Ledamot
det äskar, i annat Plenum besluta. Är anmärkningen af den
beskaffenhet, att den anses fordra närmare utredning, erhålle Utskottet
af samma anmärkning del, för att förslaget derefter ytterligare
granska och jemka. När ett sålunda beredt förslag till
Riks-Nämnden eller Stånden återkommer, varde det behandladt
på samma sätt, som här ofvan oin Utskotts första förslag stadgas,
dock alt ytterligare återremiss ej må äga rum.
4:o. Återförvisar Riks-Nämnden eller något Stånd ett redan
beredt mål till vederbörande Utskotts ytterligare utlåtande, åligge
Utskottet att dermed inkomma till Riks-Nämnden eller det Stånd,
som återremitterat; eller, i sistnämnde Jäll, så framt de öfriga
Stånden, uti mål, der Tre Stånds röst utgör Riksens Ständers,
redan fattat sammanstämmande beslut, Ståndet derom underrätta;
kunnande, genom sådan återförvisning, expeditionen af beslutet
ej uppehållas.
5:o. tietänkanden fran Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
skola, likasom Expeditions-Utskottets förslag till Riksdags-bcslut
och skrifve/ser, behandlas af Riks-Nämnden; Lag
samma vare om Betänkande från sådant Utskott, som för behandling
af fråga, hvilken eljest skolat af Allmänna Besvcirsoch
Ekonomi-Utskottet handläggas, blifvit enligt 36 § 3 moni.
tillsatt. Alta andra Utskotts betänkanden afgöras i Stundens
Plena.
§. 50.
Riksdagsman äge rätt att i Riks-Nämndens och i sitt Stånds
Plenum, stående och från sin plats, till protokollet fritt tala och
Konstitulions-Ulskottets Memorial Di:n 33.
utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande komma, och
om lagligheten af allt, som inom Riks-Nåmnden eller Ståndet sig
tilldrager. Hvar och en yttre sig öfver ett ämne i den ordning,
han dertill sig anmält och uppropad blifvit; och må ej någon
vara berättigad att tala utom Protokollet. Ingen (illåte sig personligen
förolämpande uttryck; sker det, pröfve Riks-Nämnden
eller Ståndet, huruvida den Ledamot, som sålunda sig förgått, må
af Landtmarskalken elfer Talmannen erhålla tjenlig föreställning
och varning, eller om saken bör behandlas enligt 78 §, eller ock
alldeles förfalla.
§. 52.
Utaf alla Memorialer och Anföranden, som äro af egenskap
alt höra till något Riksens Ständers Utskott remitteras, skola till
Riks-Niimnd.cn
Protokollet, och det andra till Utskottet afgår.
§. 53.
ho. Enär ett ämne slutligen skall afgöras, böra alla dertill
hörande Handlingar uppläsas, så framt någon Ledamot sådant
åslundar. Ej må något mål till slutligt afgörande företagas förr,
än Landtmarskalk eller Talman först inhemta!, huruvida RiksNiimnden
eller Ståndet anser öfverläggningen fulländad, hvarefter
Propositionen justerad framslälles. Besvaras Propositionen med
Ja, må väl erinringar dervid i tjenliga ordalag göras, men ingen
försöka alt beslutet genom ny öfverläggning upprifva. Besvaras
Propositionen med Ja, blandadt med några Nej, eller tvärtom, och
de, som öfverröstade äro, ej begära votering, läte de, örn dem
sä godt synes, sin särskilda mening i Protokollet anteckna; kunnande
sådant deni ej i något fall förvägras. Begå res vid öfverläggning
i Riks-Nämnden, af två elter flera Ledamöter, tillhörande
minst två Stånd, och vid öfoer låga ning inom Ståndet afen
eller flera votering, och han eller de ej vilja derifrån afstå,
då skall voteringen straxt derefter för sig gå; och må proposition
ej göras om det voteras skall, ej eller votering derom tillåtas.
Vid omröslningarne, ' som alltid skola med tryckta och
omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar verkställas, beräkne
-hvarje ledamot blott en röst, änskönt han ock vore Fullmäktig
för Hera till val berättigade Corporationer.
2:o. Vid omröstning i Ståndens plena skall voterings-proposition,
jemte tydlig contra-proposition, genast författas, justeras
och anslås; och skall Ordföranden, till undvikande af paria vota,
förrän sediarne uppräknas, en bland dem utlaga och genast förseglad
aflägga. Befinnas, vid uppsummerandet af de öfriga, rösterna
lika delade, må denna sedel öppnas och gifva decision.
År pluralitelen redan vunnen, bör den affagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
3:0. I Riks-Nämnden röstas ståndsvis; omröstning äger
dervid endast rum inom de Stånd, der den blifvit begärd, och
förfares dervid, såsom här ofvan föreskrifvcs.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
23
Såsom Riks-Nämndens beslut galle tre Stånds mening. Om
uti andra, än de uti 29 § 3 mom. upptagna frågor, två Stånd stadna
emot två, för falle frågan, dä två Ständ sådant beslulil eller frågan
afslagit; meni annat fall öfver lemnäs af görandet af den Ivis tiga
Jrågan åt en Nämnd, på sätt i 73 % 2 morn. finnes föreskrifvat.
§. 55.
Landtmarskalk elier Talman må ej kunna vägra proposition,
utom i det fall, dä han finner en väckt fråga bokstafligen strida
mot Grundlagarnes lydelse; börande förut hafva skälen lill sitt
vägrande anfört. Skulle ej Riks-Nämnden eller Ståndet med honom
instämma i begreppet härom, utan ändock — — — —
— — Regerings-Formens 84 § föreskrilver.
g. 5G.
Riksdagsman åge rätt att uti Riks-Nämnden framställa
motioner och förslag. Sedan En månad från Riksdagens början,
enligt 27 §, lilländalupit, må likväl nya Jråtgor af Riksdagsmän
icke väckas kunna, ulan sä vida de af redan fattade beslut, eller
redan upptagna ärenden, eller under Riksdagen inträffande händelser,
omedelbarligen föranledas.
I Stånden må ej väckas motioner och förslag angående
allmänna frågor, utan endast sådana, som Ståndets enskilda besvär
och angelägenheter röra.
Intet ärende må nedläggas utan Riks-Nämndens eller Ståndets
uttryckliga beslut.
§. 57.
l:o. l)et beslut öfver en allmän fråga, som Riks-Nämnden
fattat, skall genom Protokolls-utdrag, meddelas Stånden.
De allmänna beslut, hvaruti Stånden slädnät, skola på enahanda
säll meddelas så väl de öfriga Stånden, som Riks-Nämnden.
Vill ledamot, sorn vid öfverläggning ståndsvis ej uti Ståndets
fattade beslut instämt, sin särskilda tanka bos de öfriga Stånden
anmäla, stånde del honom fritt, genom särskildt Memorial eller
Dictamen till Protokollet, hvilket må Med-Stånden tillställas, enär
han de för communicationen oell Protokollet nödiga exemplaren
deraf till Sekreteraren aflemnar. Lag samma vare, då Remiss
eller Betänkande från Riks-Nämnden, Stånden eller Utskotten
afgår; dock må ej i något fall utlåtande eller beslut genom enskild
Ledamots eller minoritetens protest eller reservation uppehållas.
2:o. Af Protokollsutdragen böra alltid Fem exemplar utskrifvas,
af hvilka de Fyra afgå enligt föreslående mom. och det
Femte, eller sä kallad Löpare, kringsändes, påtecknas i Ri/csNämndcn
och i hvarje Stånd af Sekreteraren, samt sladnar slut
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
ligen hos Ridderskapet och Adeln — — — — — — —
— — — högt uppläsas.
§. 58.
Vid justering af Protokoll eller Protokolls-utdrag — — —
— — — uppkommer. Utur ett Protokoll må vid justering,
med Riks-Nämndens elier Ståndets bifall och på den talandes eget
begifvande, uteslutas dess egna uttryck — — — — — —
sig grundar.
§• 72.
Ingen expedition öfver något Riksens Ständers Beslut må
utgå förr, än densamma först blifvit uppsatt af ExpeditionsUtskotlet
och derefter uti Riks-Nämnden behörigen justerad och
underskrilven. De från samtliga Ständer — — — — —
— — — af hvarje Stånd.
§. 73.
ho. Stadna Riks-Stånden i sina särskilda Plena i sina
beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa delar
skiljaktiga meningar, då skall hvarje Stånds beslut genom Protokolls-utdrag
remitteras lill det Utskott, som med målet befattning
haft, hvilket äligge, all meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka
och med Förslag öfver denna jemkning inkomma till
Riksens Ständers Plena, som öfver den jppade frågan sedermera
definitivt beslule. Skulle detta försök till jemkning fruktlöst aflöpa,
ulvälje Riksens Ständer i sina särskilda Plena, genom allmän
omröstning, lill en Nämnd, alt förstärka det Utskott, till
hvars handläggning målet hört, så att Ledamöterne blifva Trettio
af hvarje Stånd, hvilka samfäldt röste, såsom 53 § föreskrifver,
Öfver den tvistiga frågan och åge att densamma med Riksens
Ständers rätt afgöra.
2:o. Om en fråga uti Riks-Nätnnden bäfver enligt 53
§ 3 moni. oafgjord, skall den omedelbart derefter och utan vidare
diskussion med Riks-Nämndens rätt afgöras genom samfäld
omröstning af de tills lädesv ar ande Ledamöterna af en Nämnd,
bestående utaf Trettio från hvarje Stånd, enligt 28 § dertill
valde personer, hvilka samfäldt rosta, på säll 53 § föreskrifter.
Ordföranden i Riks-Nämnden före äfven ordet i denna Nämnd,
dock ulan rätt att i omröstningen deltaga.
§ 75.
ho. Till Grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller
förklaring fordras alla Riks-Ståndens sammanstämmande beslut
och Konungens sanction.
2:o
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
25
2:o. Riks-Nämndens beslut galle såsom Riksens Ständers uti
alla frågor, hvilka skota i Riks-Nämnden afgöras.
3:o. För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagna,
hvarom i Regerings-Forniens 60, 69, 70, 71 och 72 §§ särskilt
förordnadt är, gälle, jemte Konungens samtycke, Tre Stånds mening
; men skulle Två Stånd stadna emot Två, förfalle frågan
och förbi ifve vid det, som tillförene stadgadt varit. Är åter frågan
af sådan beskaffenhet, att den ej kan förfalla, gånge såsom
i 73 § stadgadt är.
4:o. Allmän fråga, sorn i följd, of derom fattadl beslut,
blifvit nedlagd eller a/s/agen eller förfallit, må ef kunna vid
samma Riksdag å njo väckas eller upptagas.
§• 78.
Ej må Riksdagsman någon tid kunna under tilltal ställas
eller sin frihet beröfvas för dess gerningar och yttranden uti RiksNämnden,
Riks-Slånden, dessas gemensamma sammanträden eller
något Riksens Ständers Ulskolt, utan att det Stånd, till hvilket
han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst
fem sjettedelar af Ståndets vid omröstningen in Pleno tillstädesvarande
Ledamöter instämt. Tage sig dock ingen häraf anledning
till frikallelse från det Författare-ansvar, som Regerings-Formens
81 § och 2 mom. i 29 § af denna Riksdags-Ordning utsätta.
Men öfverfaller någon inom Stånd, Nämnd, Utskott eller Ståndens
gemensamma sammanträden den andra med hugg och slag
— -— — något Tjenstehjon.
Regerings- Formen.
§• 52.
Landtmarskalk och Talemän för Borgare- och Bonde-Stånden
— — — Taleman för Preste-Slåndet.
Uti Riks-Nämnden föres ordet af Landtmarskalken, eller då
han är hindrad, af Preste-, Borgare- eller B onde-Stan de Is Taleman,
som icke har taga förfall och i nu sagd ordning närmast
föijer.
§. 53.
Riksens Ständer välje genast, sedan Riksdagen blifvit öppnad,
dels deri mindre Nämnd, som då Riksens Ständer lill Riks-Numnd
Dih. lill R. St. Trot. k856 &. k857. 5 Sami. k2 Raft. 4
Konslitulions-Utskottets Memorial N:o 35.
sammanträda, skall i de fäll Riks dags-Ordning en föreskrifva
genom omröstning bestämma Riksens Ständers beslut, dels de Utskott,
hvilka skola Ärendena bereda. Sådana vid — — — —•
Ett Lag-Utskott, att utarbeta de ifrån Riks-Numnden remitterade
Förslag till Civil-, Criminal- och Kyrko-Lagarnes förbättring;
samt ett Allmänt Besvärs- och Ekonomiskt Utskott, att, i anledning
af i Riks-Nämndens Plena väckta frågor, anmärka brister i de
Allmänna Hushållnings-anstalterna och förändringar deruti föreslå.
§. 56.
Allmänna frågor, som uti Riks-Nämndens Plena väckas, må
ej till eli omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas
till behörigt Utskott, som äge, all dem utreda och deröfver
sig yttra, på sätt i Riksdags-Oi dningen föreskrifves.
§. 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings-Ulskott åligge, att bereda
alla från Riks-Nämnden remitterade frågor, som angå — — —
— — — billigt och nyttigt.
§• 81.
Denna Regerings-Form samt Rikets öfriga Grundlagar kunna
icke ändras eller upphäfvas, utan genom Konungens och alla
Riks-Slåndens sammanstämmande beslut. Ej må frågor derom uti
Plena väckas, utan anmälas de — — — — — — —
— — — till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i
Grundlagarne, höre Han Stats-Rådet och öfverlemne sedan Sin
Proposition, jemte Stats-Rådets tankar deröfver, till Piks-Nämnden,
som genast, utan att om denna Proposition förut öfverlägga, uppdrage
Konstitutions-Utskotlet, att sitt utlåtande derom afgifva till
Stånden, hvilka då kunna derom öfverlägga. Tillstyrker Utskottet
— — — beélut.
§• 87.
Riksens Ständer äga gemensamt med Konungen makt att
stifta allmän Civil- och Criminal- samt Kyrko-Lag och alt sådan
förut stiftad Lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen
utan Riksens Ständers samtycke, och icke Ständer na utan^Konungens,
någon ny Lag göra eller gammal afskaffa. Frågorj härom
Konstitutions-Ulskollcts Memorial N:o 33.
27
må i Rihs-Hämndens plena kunna väckas och skola — — —
— — — stadgadt varit.
§. 89.
Uti Riks-Nävmdms Plena må frågor väckas om förändring,
förklaring och upphäfvande af Lagar och Författningar, sorn Rikets
allmänna Hushållning röra; om sådana nya Lagars stiftande
samt om grunderna för allmänna Inrättningar af alla slag, hvilka
frågor — — — — — — — — — — — — — — _
— — -—är stadgadt.
§. 110.
Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller sin
frihet beröfvas för dess gerningar och yttranden uti Riks-Nurnnden,
Riks-Ständen, dessas gemensamma sammanträden eller något
Riksens Ständers Utskott, utan att del Stånd, till hvilket han hörer,
sådant tillåtit genom ett uttryckligt beslut, deruti feni sjettedelar
af Ståndets vid omröstningen in Pleno tillstädesvarande Ledamöter
instämt. Ej eller skall  — — —
, — — — beifra låta.
Stockholm den 26 Augusti 1857.
Reservationer:
Af Herr Friherre Paijkull, Johan Gustuf:
“Alt Riks-Stånden vid gemensamma sammanträden må i vigtiga frågor öfverlägga,
kan vara nyttigt med hänseende till de ömsesidiga upplysningar, som då kunna
meddelas, men att beslut derjemte vid dessa sammankomster skola fattas, lärer näppeligen
vara förenligt med hvad klokhet och försigtighet bjuda. Sådant skulle nemligen
lemna alltför fritt spelrum för en skicklig och tilltagsen folkledare alt på en gång hos
alla fyra Stånden göra sina åsigler gällande och då afgörande beslut genast, under
ögonblickets hänförelse, komne att fattas, är stor anledning att befara, det dessa beslut
icke alltid blelve de mognasle. Alt voteringarne skulle ske Ståndsvis innebär
ingen garanti häremot, ty öfverraskningen eller den förförande verkan af en öfverlägsen
talegåfva utöfvar sitt inflytande på alla Stånd. Med iagttagande af hvad grundlagen” för
närvarande bjuder, kan sådant svårligen inträffa, tv emellan öfverläggningen vid det
allmänna sammanträdet, ocb beslutet bos do särskilda Stånden måste alltid nåeon tid
28
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 35.
förflyta, hvarunder sans och eftertanke hinna att taga sitt möjligen förlorade välde tillbaka
och, då Stånden ånyo befinna sig på sina vanliga samlingsrum och inom sin egen
slutna krets, torde kunna antagas att deras vanliga hållning och tänkesätt äfven sjelfmant
återkomma. Representationen skulle genom antagande af ifrågavarande lagförändring
nedsjunka till en verklig enkammare. Men, af erfarenheten varnad och vid betraktande
af alla de vådor samt den brist på stadga och säkerhet, som ett sådant regeringssätt
medförer, har nutiden icke blott i monarkiska, utan äfven i republikanska
stater vanligen sökt att sorgfälligt undvika något dylikt. Det torde derföre vara mindre
välbetänkt att så småningom söka införa ett sådant hos oss. — Jag säger med flit så
småningom, ty det kan vara ganska troligt att nu afgifne förslag endast är första steget
och att, om detta antages, nya förslag framdeles icke skola uteblifva, hvarigenom
den så kallade Riks-Nämnden i de flesta eller alla frågor skulle blifva berättigad alt
lätta afgörande beslut. Med åtanken på hvad som komma kan bör man således med
största varsamhet behandla förevarande ämne och icke beträda en bana, som man har
svårt att förutse hvart den kan föra oss.
Att alla Ekonomi-Utskottets Betänkanden, d. v. s, en mängd önskningsmål,
skulle ulan ”våda eller olägenhet” kunna i det allmänna sammanträdet afgöras, är en
sats, hvars rigtighet högeligen kan betviflas. Om förhastade och oljenliga önskningar
framställas, hvilket vida oftare i Riks-Nämnden skulle inträffa än nu, i anseende till
den större lättheten att der genomdrifva hvarje förslag, än i de fyra Stånden särskildt,
så skulle Konungamagten blifva det egenteligen återhållande elementet, som visserligen
genom vägradt bifall skulle kunna förhindra Ständerna att rusa till sitt förderf, men
deremot, genom det ofta upprepade obehaget att nödgas säga nej, försätta sig sjelf i
en spänd och till sina följder vådlig ställning till representationen.
Den omtalade bekantskapen emellan Stånden, som skulle befordras genom dessa
sammankomster, komme troligen att inskränka sig lill en högst ytlig, ty om en stor
folkmassa officielt sitter tillsammans en stund hvarje dag under en kortare tidrymd,
så kommer man dock föga i beröring med hvarannan. Det är till och med först längre
fram under Riksdagen, som ledamöterna i ett och samma Utskott lycka sig något när
mare
känna hvarannan och i allmänhet göras emellan äldre personer icke så lätt nya
bekantskaper. Sjelfva idéen är visserligen i och för sig rätt vacker, men äfven om
den kunde i någon mån realiseras, skulle fördelarne deraf mer än uppvägas af de påtagliga
vådor förslaget innebär. Då sjelfva hufvudsaken deruti är förkastlig så till
innehåll sorn syftning, har jag ej aktat nödigt ingå i någon närmare granskning af
dess uppställning och ordalag, utan inskränker mig till alt på det fiffigaste förorda dess
ogillande.”
Af Hein- Munck af Rosenschöld, Thomas:
“Sedan de flere förslag lill mera genomgripande förändringar i vår nationalrepresentations
sammansättning, hvilka tid efter annan blifvit framställde, icke vunnit
Rikets Ständers bifall, och någon sådan förändring icke eller synes vara att emotse
under den närmaste framtiden, har uppmärksamheten blifvit rigtad på vidtagande af
åtgärder för förbättrande af arbets-ordningen för Rikets Ständer, med bibehållande af
Stånds-författningen oförändrad En af de största olägenheter, som med nuvarande
arbetssättet är förenad, eller den att Riks-Stånden hvart för sig öfverlägga och fatta
beslut, har man sökt i någon mån afhjelpa genom stadgandet, att alla fyra Stånden
skola, då två Stånd sådant besluta, till gemensamma öfverläggningar i vissa förut bestämda
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33
29
stämda frågor sammanträda, och det förslag Konstilutions-Utskottet i förevarande betänkande
afgifver, alser att taga ytterligare ett steg på denna bana. Hade detta förslag
innefattat, att Riks-Ståoden i alla frågor, hvilka icke ensamt rörde något af Stånden
enskildt, borde gemensamt öfverlägga och derefter Ståndsvis lätta sina beslut, skulle jag
icke tvekat att med min röst understödja detsamma, öfvertvgad att stora fördelar för
ärendenas behandling härigenom vunnits. Sådant förslaget nu är, tror jag deremot
icke att det förtjenar Rikets Ständers bifall. Genom dess antagande skulle den redan
nu allt för invecklade arbets-ordningen blifva än ytterligare invecklad, och emot detsamma
kan med skäl anmärkas, att ehuru Utskottet funnit det skola medföra fördel,
att ärendena af alla fyra Stånden gemensamt handläggas utan särskilda öfverläggningar
ståndsvis, Utskottet likväl endast åt de jemförelsevis minst vigtiga af dem sökt bereda
denna fördel.*
Uti denna reservation hafva Herr Brinck och Riksdags-fullmäktigen Lars Magnus
Knutsson instämt.
Af Herr Kongl. Hofpredikanlen Wensjoe:
“Jag har ej kunnat biträda detta förslag till ändring i åtskilliga paragrafer af
våra Grundlagar, utan inom Utskottet afstvrkt detsamma. Skälen till mitt afstyrkande
öro i korthet följande:
l:o Genom att införa den s. k. Riks-Nämnden såsom ett femte hjul i vår föröfrigt
fyrdelta Stånds-represenlation skulle vårt redan nog invecklade Riksdags-machineri
blifva ännu mera inveckiadt. Följden skulle blifva ökad friktion, samt hämmad
och ojemnare gång.
2:o Då motioner icke, såsom hittills, skulle väckas samtidigt i de fyra Stånden,
utan successive af ledamöter ur alla fyra Stånden i den s. k. Riks-Nämnden, och samma
förhållande skulle ega rum med alla deraf föranledda, remiss till vederbörligt Utskott
föregående, öfverläggningar, äfvensom med diskussionerna i alla ekonomiska frågor: så
är klart, att detta skulle bidraga till våra redan allt för långa Riksdagars ytterligare
förlängning.
3:o Som den s. k. Riks Nämnden skulle hafva sitt eget kansli och sin egen betjening,
att icke tala om en egen lokal, med ett större gemensamt samlingsrum och fyra
för omröstningarne ståndsvis behöfliga sidorum; så skulle, om förslaget antoges, de
redan förut tillräckligt dryga Riksdags-kostnaderna komma att ytterligare ökas.
4:o Genom alt sammanföra alla fyra Stånden på ett rum till gemensamma öfverläggningar
och beslut kan förslaget lätt i tidernas längd leda till ett rent enkammarsystem
— det, i min tanke, vådligaste af alla representationssätt.
5:o Den vigt inan lagt dervid, att ledamöterna af de fyra Stånden genom detta
sammanförande skulle lära mera känna och värdera hvarandra, torde få sin motvigt
deri, att med detsamma äfven öppnades rikare tillfällen för dem, som kunde vara så
sinnade, att missförstå, misstyda, förkättra och anfalla sina motståndare.
6:o Det är föga sannolikt, att beslut, fattade i Riks-Nämnden omedelbart efter
intrycket af en diskussion, hvari de olika partierna, mera fulltaligt samlade, uppbjudit
all sin förmåga att göra sina motsatta åsigler gällande, skulle blifva mera opartiska,
mera välbetänkta och mera till fäderneslandets gagn ledande, än som nu är förhållandet.
Bih. till R. St. Prol. 1856 & 1857. 3 Sami. 12 Haft.
5
30
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 33.
7:o Då någon egentlig vinst för Riksdags-ärendenas behandling icke af förslaget
är att emotse, synes det hvarken vara nödigt eller nyttigt att göra så många och så
stora förändringar, som detta vidlyftiga förslag skulle erfordra, i våra kanske redan
allt för mycket omstöpta grundlagar.
8:o Slutligen inser man ej — äfven om man ställer sig på motsatta sidan —
hvarföre just de ekonomiska frågorna skulle på detta sätt behandlas. Ståndens gemensamma
öfverläggningar hafva hittills rört synnerligen vigtiga anslagsfrågor, och efter
all sannolikhet komma de ock hädanefter att erfordras endast för särdeles vigliga och
maktpåliggande ärenden. Utan att nu vilja förneka, att sådana äfven kunna finnas
bland de ekonomiska eller s. k. önskningsmålen, torde dock af dessa större delen vara
af för litet interesse, för att påkalla hela den lunga och besvärliga apparaten med
Riks-Nämnden och thy åtföljande gemensamma öfverläggningar och beslut, för att
komma till ett resultat, som, dessförutan, med mindre tidsutdrägt, mindre kostnad och
mindre bråk kan vinnas.“
Herrar Friherre Leuhusen, Cart Herrman, Grefve Wachtmeister, Alarik, Biskop
Butsch, Professorerne Lindgren och Selander samt Prosten Lagergren hafva velat tillkännagifva
alt de icke öfvervarit frågans behandling i Utskottet.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Konslitulions-Utskollels Memorial M 34.
1
34.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Sept. 1837, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring uti 17
och 22 §§ Reg ering s-Formen, åsyftande förstärkning uti
antalet af Hogsta Bomstolens ledamöter.
Så långt tillbaka, som några minnesmärken leda, egde Konungen inom det
Svenska samhället utöfningen af den högsta domare-makten. Enligt sagornas berättelse
biträddes han dervid af Tolf Drottar. Sedan samhället framträdt ur sagodunklet,
finner man denna makt i regeln utöfvad af Konungen personligen i Rådet
eller på Räfste-, Rättare- och Landsting, men äfven understundom af andra personer,
hvilka, enligt Konungens för hvarje gång gifna uppdrag, å hans vägnar höllö
ting med allmogen och dervid i hans namn dömde. Vid samhällets fortskridande
utveckling, då statsbestyren allt bestämdare från hvarandra utvexte och sönderföllo,
funno Konungarne domare-göromålen betungande och ej alltid förenligo med deras
öfriga konungsliga pligter. Dessa göromål måste äfven, såsom endast rörande enskilde
personers fördelar och förhållanden, förefalla långt mindre vigtiga, än de öfriga
regerings-ärendena, hvilka mera eller mindre, dock alltid i någon mån afse
det helas väl. Bekanta äro de försök, som af de trenne Wasa-regenterne, Erik
XIV, Carl IX och Gustaf II Adolf, gjordes att befria Konungen från den omedelbara
rättsskipningen. Men så allmänt och mäktigt var det Svenska föreställningssättet
om Konungens egenskap att i samhället vara den enskildes högsta domare, att
dessa försök misslyckades. Under Konungens frånvaro uti långa krig, samt under
de långvariga förmynderskaps-regeringarno måste dock Konungens högsta domsrätt
af Rådet utöfvas. Äfven Rådet fann arbetet träget och tröttande; och flere olika
åtgärder vidtogos tid efter annan för att förekomma och afhjelpa det förhållande,
att målen länge fingo ligga oafgjorda. Bland dessa åtgärder voro ock de anstalter
för målens beredning, utur hvilka Nedre Justitie-revisionen småningom uppkom. Då
konungamakten 1719 inskränktes och Konungens beslut gjordes beroende af omröstning
i Rådet, dervid Konungen tillerkändes två röster och votum decisivum
Bih. lill R. St. Prat. 1856 & 1857. 5 Sami. 13 Hafi. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial JH 54.
gällde denna inskränkning naturligtvis äfven Justitie-målen. Rådet, bestående af 24
personer, delades uti 2:ne lika divisioner, af hvilka den ena skulle handlägga Juslitieoch
Utrikes-ärendena; minst 9 ledamöter skulle i hvarje division vara tillstädes.
1720 års Regeringsform gjorde i dessa stadganden icke någon annan ändring, än
att Rådets antal minskades till 16, och att ej mera än 7 ledamöters närvaro för
målens pröfning och afgörande erfordrades. Vid regements-förändringen 17 72, då
Gustaf lil i öfrigt utvidgade konunga-maglen, lät han inskränkningen i densamma
i afseende på Juslitie-målen qvarstå, i det han i Regeringsformens 8 § lät inflyta
det stadgande, att justitie-revisionen alltid skulle bestå af 7 Riksens Råd, sorn uti
Domare-embeten brukade varit och voro kände för rättvise och lagfarne män, samt
att Kongl. Maj:t, sorn i Justitie-revisionen, nu sorn förr, skulle vara närvarande,
der egde endast tvänne röster, samt votum decisivum. Då Riks-rådet 1789 upplöstes,
inrättades för Justitie-ärendenas afgörande Konungens Hugsta Domstol, som
skulle bestå af Tolf lagkunnige män, hälften frälse och hälften ofrälse, af hvilka
blott 8 på en gång skulle tjenstgörande vara. Anledningen, hvarföre antalet ledamöter
bestämdes till tolf, synes icke hafva varit behofvet af ökadt arbetsbiträde,
ulan endast afseendet å den omständighet, att loll-talet från urminnes tider ofta
blifvit vid domstolarnes sammansättning iakttaget. Troligtvis var afsigten med stadgandet,
att ej flera än åtta skulle på en gång tjenstgörande vara, den, att Konungamakten,
enär Konungen bibehöll sina tvänne röster och votum decisivum, ej skulle
genom den nya inrättningen blifva förminskad. 1809 bibehöll man det förut bestämda
antalet af Högsta Domstolens så väl alla, som tjenstgörande ledamöter. Domstolens
göromål hade då i betydlig mån ökat sig, sedan den tjugu år förut inrättades.
Från 1789 till och med 1798 hade i medeltal i Högsta Domstolen afdömts
omkring 91 så kallade revisions-saker, hvilken sorts mål fordra det mesta
arbetet. Under dessa år var det högsta antalet af afgjorda dylika mål 94 (år
1790) och del lägsta 65 (år 1793). Under åren 1799—1808 var medeltalet
omkring 186, högsta antalet 248 (år 1805) och lägsta lil (år 1800). Det var
naturligt att, sedan Riket 1809 blifvit till sitt område betydligen minskadt, målen i
Högsta Domstolen ock skulle minskas. Medeltalet af afgjorda revisions-saker var
under det första tiotalet (1809—1818) endast omkring 145, det högsta antalet
171 ( år 1811) och det lägsta lil (år 1810). Men den hastigt stigande folk
mängden
och näringslifvels skyndsamma utveckling i alla riktningar, samt äfven
andra förhållanden, såsom de vidlyftiga egodelningsmålens och en mängd andra måls
åren 1827 och 1828 verkställda öfverflyllning från administrativ behandling till de
allmänna domstolarnes handläggning framkallade en sådan tillökning uti de till Högsta
Domstolen inkommande målen; att Domstolen, hvars tid derjemte blifvit mycket
upptagen af andra än egentliga domare-göromål, till exempel den långvariga granskningen
af förslagen till civil- och kriminal-lagarne, icke kunde medhinna att afgöra
målen efter som de inkömmo. År 1813 inkommo 1,482 mål; år 1823 ej
Konsliluliont-Ulskollels Memorial JYi 34.
5
mindre än 2,170 och år 1843, 2,484. De balanserade målen, som 1813 varit
274, uppstego 1837 till icke mindre antal än 1,497. Högsta Domstolen ökade
då betydligt sina arbetstider genom att under sju månader af året till en början
en gång, men från 1843 tvänne gånger i veckan hålla eftermiddags-sessioner;
men detta oaktadt, och ehuru Domstolen dessa år afgjorde nära 2,000 mål om
året, var dock balansen vid sistnämnde års slut 1,247 mål.-. Uti Nådig Proposition
lill Rikets Ständer den 30 Oktober 1844 föreslog Kongl. Maj:t, att, då för
afhjelpande af det icke utan skäl öfverklagade uppehållet i de ofta vigtiga mål, som
fullföljdes i sista instansen, förr eller sednare en sådan tillökning uti antalet af
Högsta Domstolens ledamöter blefve nödig, att Domstolen kunde tjenstgöra på afdelningar,
stadgandet uti 17 § Regerings-formen, rörande antalet, skulle ändras
till den föreskrift, att ledamöterne skulle vara minst tolf, men deras antal ej kunna
ökas utöfver tolf, med mindre Konungen och Riksens Ständer, de sistnämnde
i den ordning, som för anslags-frågors afgörande funnes stadgad, sådant beslöte i
ändamål att Högsta Domstolens ledamöter måtte kunna tjenstgöra på afdelningar.
Kongl. Majit anförde tillika, att genom ett sådant stadgande den fördel äfven vore
beredd, att en del besvärsmål, som afgöras i Stats-Rådet, men egentligen utgjorde
rättstvister, kunde, om Konungen så för godt pröfvade, öfverlemnas till Högsta
Domstolen, dock borde för sådant ändamål jemväl en ändring uti 24 § Regeringsformen
ske, hvilken ändring Kongl. Majit också nu föreslog. Då denna sednare
anstalt icke af alla lika gillades, och Högsta Domstolen, till hvilken under de följande
trenne åren något färre mål än förut inkommit, genom ihärdigt arbete lyckats afarbeta
balansen, så alt den vid 1846 års slut utgjordes af endast 633 mål, blef
ändrings-förslaget vid 1847 och 1848 årens riksdag förkastadt.
Det lyckliga förhållande, att Högsta Domstolen kunde för hvarje år minska antalet
af de vid årets slut oafgjorda målen, hvilket egde rum under åren 1837 till
och med 1848, har upphört, och ett motsatt inträffat, så att de oafgjorda målens
antal, som vid slutet af sistnämnde år utgjorde endast 631, har, efter att hafva för
hvarje år stigit, viii sistlidne års slut uppgått till 1,870, deraf 681 mål voro revisionssaker,
och 213 skiftesmål. Anledningen härtill ligger icke deruti att under
dessa år till Justitie-revisionen ett större antal mål inkommit; detta antal har
tvärtom något minskats, så att, då under åren 1837—1848 årliga medel-beloppet
af inkommande mål utgjorde 2,400, utgjorde det under det sista decennium ej
mera än ,2,220. Men minskningen har endast egt rum i afseende på de mål,
hvilkas afgörande fordrar minsta tiden och arbetet, nämligen brottmålen och de mål,
som, efter behandling i Högsta Domstolen eller Justitie-revisionen, afgöras af Kongl.
Majit i Stats-Rådet. Deremot har de arbetsdryga revisions- och skiftesmålens antal
ganska betydligt ökat sig. Medeltalet af inkomna revisions-mål var under åren
1837 —1846, 193, men under de följande tio åren 293; sistlidet år inkommo ej
mindre än 337. Skiftesmål inkommo i medeltal under det förra af de nämnda
4
Konstilulions-Utskollels Memorial M 34.
decennierna 141, men under det sista 168. Om man nu betänker att skiftesmålen
äro lika vidlyftiga och besvärliga som revisions-sakerne, samt jemför det sammanlagda
antalet af nu inkommande revisions- och skiftesmål med det här ofvan anförda
antalet af de revisions-saker, som afgjordes 1789—1809; om man derjemte
ihågkommer, att sedan denna tid de öfriga målen i Högsta Domstolen, både de, som
för hvarje vecka måste afgöras, och de, som kunna uppskjutas, nära nog fördubblats,
måste man erkänna, att sedan Högsta Domstolen inrättades, och antalet af
dess ledamöter bestämdes, förhållandena så betydligt förändrat sig, att den uppkomna
balansen är fullt förklarlig, och att en snar förstärkning af Högsta Domstolen
är oundgänglig. Om det nuvarande förhållandet skulle få någon tid fortfara,
skall ett tillstånd af en slags rättslöshet inom Svenska samhället uppstå. En sen
rättvisa är mången gång föga bättre än ingen; tvistens föremål förlorar för parten
ofta genom lidsutdrägten sitt värde; en tredskande, som i rättegången endast söker
uppskof uti fullgörandet af en honom åliggande skyldighet, skall på det beqvämaste
sätt vinna sitt mål; och en icke häktad förbrytare skall under en icke så obetydlig
del af sin lefnad kunna undandraga sig vederbörlig näpst. En verksam rättsskipning
är dock en af de vigtigaste beståndsdelarne af den borgerliga samhälls-inrättningen,
och ett af de oundgängligaste vilkoren för ett folks odling och välstånd.
Men rättsskipningens långsamhet, med den deraf härflytande overksamheten,
är icke den enda menliga följden af Högsta Domstolens öfverhopande med göromål.
Domstolens ledamöter kunna icke mera än andra vara undantagna från den mensklighetens
allmänna lag, alt då skyndsamheten blifver verksamhetens regel, verksamhetens
alster i samma mån försämras. Ledamöterne äro dessutom vanligen i den
ålder, då ett strängare och länge ihållande arbete icke kan förrättas utan våda
för deras fortfarande arbets-förmåga. Arbetet är tillika af den art, att det förr
undergräfver själs- än kroppskrafterne, hvaraf följden kunde blifva, att ledamöter
länge måste, såsom kroppsligen friska, anses arbetsföra och derföre fortsätta tjenstgöringen,
fastän deras utnötta själsförmögenheter menligt inverkade på beskaffenheten
och fortgången af Domstolens arbeten. Men icke blott för hvila äro ledamöterne
i behof af ledighet från de ansträngande domstols-sessionerne, utan äfven
för arbete. Sådana mera invecklade mål, hvilka ledamöterne icke anse sig kunna
med tillräcklig säkerhet bedöma efter den muntliga föredragningen i Domstolen,
cirkulera mellan ledamöterna och utarbetas af dem hemma. Högsta Domstolen skall
ock, enligt 19 § Regerings-Formen, afgifva lagförklaringar, och enligt den 87:e yttra
sig öfver alla förslag till lagförändringar inom Civil-, Kriminal- och Kyrko—lagstiftningens
område. För att rätt kunna uppfylla sina pligter såsom Domare i sista
instansen, och för att kunna lemna det biträde vid lagstiftningens förbättring, som
samhället af sina ypperste lagfarne fordrar, äro Högsta Domstolens ledamöter långt
mera än andra Domare, i behof af ledighet för djupt och allvarligt begrundande,
och för omfattande rättsvetenskapliga studier. Samhället begår en verklig orättvisa,
Konslilutions-Utskottels Memorial M 34.
S
(iå det å ena sidan föreskrifver pligter och åligganden, men å den andra stänger
möjligheten för deras uppfyllande.
Alla dessa förhållanden hafva icke kunnat annat än tilldraga sig Konstitutionsutskottets
synnerliga uppmärksamhet, hvilken jemväl af enskilde motionärer blifvit
påkallad. För afhjelpande af den ifrågavarande bristen uti samhälls-inrättningen,
har Utskottet icke kunnat finua något annat medel än Högsta Domstolens förstärkning
med flere ledamöter, samt öppnande af möjligheten för Domstolen att arbeta
på afdelningar.
Ledamöternes antal har Utskottet trott icke böra vara uti grundlagen med
fullkomlig bestämdhet utsatt. Viddén och trägenheten af Högsta Domstolens göromål
bero icke ensamt på folkmängden och näringslifvets förhållanden, titan ock på
beskaffenheten af nationens sedliga lif, på lagarnes enkelhet, tydlighet och bestämdhet,
på de vilkor, som lagarne uppställa för målens fullföljd till Högsta Domstolen,
på allmänhetens förtroende till Under-domstolarne, och möjligen på ännu flere förhållanden.
Alla dessa omständigheter låta sig icke på förhand för någon längre lid
beräknas. Ingen torde nu kunna neka, att Högsta Domstolen för närvarande är i
oundgängligt behof af ökad arbetskraft; men det torde icke vara omöjligt, att målen
åter kunna minskas, så att, sedan den nuvarande balansen blifvit afarbetad, domstols-ledamöternas
antal kunde utan olägenhet nedsättas lill det nuvarande. Antalet
bör derföre icke bestämmas genom en lag af så orubblig natur, som en grundlag.
Men då en gång en bestämning derom der blifvit upptagen, torde det icke vara
tjenligt att helt och ballet borttaga den, utan har Utskottet ansett grundlagen böra
angifva så väl det högsta, som det lägsta autalet af Domstolens ledamöter, dervid
det nuvarande antalet torde böra antagas såsom det lägsta och aderton såsom det
högsta, enär göromålen förmodligen icke någonsin torde komma att medgifva nedsättning
under 12, ej heller under nuvarande förhållanden påkalla tillsättning af
flere ledamöter än 18. Tillökning i ledamöternas antal utöfver det nuvarande, torde
icke annorlunda kunna verksamt bidraga till det åsyftade ändamålet, än så vida
Domstolen arbetade på afdelningar. En sådan anstalt har synts Utskottet vara af
den vigt och betydelse, att dess vidtagaude borde utgöra föremål för Konungens
och Riksens Ständers gemensamma beslut, fattadt i den ordning grundlagen, för
stiftande af civil-lag, föreskrifver. Organisationen af Högsta Domstolen och dess
arbetssätt kommer dervid hufvudsakligen att bero af tvänne orns'ändigheter, nämligen
ledamöternas antal och ärendenas fördelning mellan afdelningarne; och Utskottet
bar derföre ansett äfven dessa hufvudgrunder böra af Konung och Ständer gemensamt
bestämmas, hvaremot Domstolens inrättning och arbetssätt i öfrigt icke synts
tillhöra den civila lagstiftningens område.
Då det uti slutet af 22 <§ Regerings-formen förekommande stadgande, att ej
flere än åtta Högste Domstolens ledamöter må på en gång tjenstgörande vara, är
oförenligt med Högsta Domstolens fördelning på afdelningar, måsto detta, förmodligen
6
Konstitutions-Utskollets Memorial JM 34.
utan afsigt tillkomna, hinder undanrödjas; och Utskottet föreslår derföre, att åt slutet
af paragrafeu må gifvas samma ordalydelse, som Kongl. Majit uti sin ofvanornförmälda
proposition vid 1844 och 1845 årens Riksdag föreslog och Riksens Ständer tili
vidare grundlagsenlig behandling då antogo, och som innehåller den mening, hvilken
troligtvis med stadgandet varit från början åsyftad.
Regerings-formen säger, att det är Konungens domsrätt, som af Högsta Domstolen
utöfvas; den bjuder tillika, att Högsta Domstolens beslut skola utfärdas i
Konungens namn och med Konungens underskrift eller Dess sekret;— att Konungen
alltid kan uti Högsta Domstolens arbeten deltaga, samt att Konungens röster
skola i vissa ärenden inhemtas. Då den grundlag, hvilken Svenska Folket antagit
och hvars efterlefnad det af sina Konungar fordrar, alltså bevarar skenet, samt äfven
någon verklighet af det urgamla förhållandet, att Konungen personligen var lag—
skipningens högsta organ inom samhället; och då mången svensk man, i följd häraf,
ännu tror, all Konungen personligen verkställer den pröfning af hans rätt, som han
påkallat, så synes det ock vara Svenska Folkets oeftergiiliga pligt, att, för dess del,
tillse det lagstiftningen icke måtte bibehålla Konungens Domstol i ett skick, som
med tiden skulle kunna hindra den att så upprätthålla sitt anseende, som aktningen
för dess namn kräfde.
Till grundlagsenlig behandling får Konstitutions-Ulskottet alltså vördsamt
föreslå följande förändrade lydelse af
Regerings -Formen:
§■ 17.
Konungens Domsrätt skall uppdragas minst Tolf, högst Aderton af
Honom utnämnde lagkunnige Män, hvilka fullgjort hvad Författningarne
föreskrifva dem, som uti Domare-Embeten må nyttjas, samt
i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. Do kallas
Justitie-Råd och utgöra Konungens Högsta Domstol. Deras antal
må ej ökas utöfver Tolf, så vida ej Konungen och Riksens Ständer,
i den ordning 87 § stadgar, besluta att Högsta Domstolen skall på
af delningar arbeta; och varde i sådant fall så väl Justitie-Rådens
antal inom ofvan föreslcrifne gränsor, sorn ärendenas fördelning mellan
afdelningarne i samma ordning bestämde.
§• 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af
Fem Ledamöter, så ock af Fyra, der alla fyra äro om slutet ense.
Öfver vigtigare saker skola minst Sju döma. Ej må flera än Åtta
Ledamöter på en gång i pröfningen af något mål deltaga.
Stockholm deri 26 Augusti 1857.
Konstitulions-UtskoUels Memorial JV$ 58.
7
Reservation
emot Utskottets beslut, alt antalet af Högsta Domstolens Ledamöter skulle
kunna ökas utöfver 16, är anmäld af samtlige närvarande Ledamöter af BondeSlandet.
Herr Trosten Lagergren och Riksdags-fullmäktigeri Johan Persson hafva anmält,
att de icke varit i Utskottet tillstädes, då frågan der förevarit.
M 35.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Sept. 1837, kl. 2 e. m.
Memorial lill Rikets Stander, med förslag till tillägg vid 1 §
9 mom. Tryckfrihets-Förordningen, angående förbud mot
eftertryck af utländsk skrift.
Med anledning af en till Konstitutions-Utskottet af Ledamoten af Ridderskapel
och Adeln Herr Grefve Taube, 11. E, öfverlemnad motion, har Konstitutionsutskottet
ansett sig höra å nyo upplaga det förslag till ett tillägg vid 1 § 9 mom.
Ti yckfrihets-Förordningen, som af Kongl. Maj:t uti Nådig Proposition den 10 Oktober
1844 (N:o 65) blef till Rikets Ständer framstäldt. I denna Proposition yttrades:
»Den under sednare åren inträdda allmänna litterära gemenskap särskilda nationer
emellan, har, på samma gång den åt författare och förläggare af tryckta skrifter
beredt en rättvis uppmuntran medelst ökad afsättning, framkallat det författarerätten
förnärmande bruk, att i ena landet blifvit eftertryckta böcker och skrifter,
dertill förlagsrätten tillhört annan makts undersåtare. Till förekommande häraf,
hafva ock andra länders lagstiftare redan varit betänkte att särskilda stadganden
härom utfärda, i hvilket afseende, så väl i konungariket Danmark, genom Kongl.
Förordning af den 7 Maj 1828, sorn ock i Norrige, genom lag af den 13 September
1830, eftertryck af skrifter, hvartill främmande staters undersåtare ega förlagsrätt,
blifvit förbudet, vid lika ansvar, som för dylikt ingrepp i egna landsmäns
lätt förut är stadgadt; varande dock i begge dessa författningar uttryckligen bestämdt,
att tillämpning deraf eger rum för undersåtare endast i de stater, der ef
-
8
Konslitulions-Dtskolleli Memorial M 55.
tertryck af skrifter, förlagde af Danska eller Norrska undersåtare, är elier blifver
förbudet, äfvensom i åberopade Norrska lagstadgande från förbudet blifvit undan
tagne
så väl de före år 1814 utkomne samlingar af lagar och förordningar, hvilka
angå Norrige, som ock de till bruk i rikets kyrkor, skolor och andra läro-anstalter
fastställda böcker. Med antagande såsom grundsats, att hvarje skrift är författarens
eller hans rätts lagliga innehafvares egendom, innehåller visserligen 1 §
9 mom. af nu gällande Tryckfrihets-Förordning de lagbestämmelser, som, till skyddande
af denna egendomsrätt, ansetts tillräckligt:; men dessa föreskrifter ega tillämpning
endast på de fall, då förlagsrätten tillhörer Svensk undersåte och efter
tryck
af skrift här i riket skett. Då emellertid med allmänt rättsbegrepp är öfverensstämmande,
att förlagsrätt, likasom annan egendom, ehvad den tillhörer eget
eller annat lands undersåtare, bör af lag skyddas, har Kongl. Majit, så väl af denna
anledning, som ock för att bereda dem af sina undersåtare, hvilka en sådan rätt
ega, eller framdeles erhålla, tillgodonjutande af det hägn, som, genom särskilda län
ders
lagar, dels på sätt ofvanberördt är, redan blifvit, dels ock hädanefter kan varda
dem, under vilkor af reciprocitet, tillförsäkradt, ansett de i Tryckfrihets-Förordningen
intagne stadganden emot eftertryck böra erhålla den fullständighet och utsträckning,
som för uppnående af detta ändamål erfordras.»
Med anförande af denna motivering tillstyrkte Konslilutions-Utskoltet i Utlåtande
den 28 November 1844 (N:o 21) den af Kongl. Majit föreslagua grundlagsändringen,
dervid Utskottet, för egen del, yttrade, att »de i den Kongl. Propositionen
åberopade rältsskäl, vore i och för sig sjelfva så talande, att de borde äfven
hos oss göras gällande genom lag, fastän fullt motsvarande fördelar ej kunde påräknas
för Sverige vid jemförelse med de länder, hvilkas litteratur är vidsträcktare
spridd, än den Svenska.» Förslaget, som endast hos Bonde-Ståndet blef föremål för
öfverläggning, blef af samtliga Riks-stånden antaget att hvila lill nästa Riksdag.
Det godkändes då, den 19 Januari 1848, af trenne Stånd, men blef af Bondeståndet
utan diskussion ogilladt.
De hufvudsakligaste af de invändningar, som mot förslaget vid dess skärskådande
i Stånden framställdes, torde, för beredande af framgång åt förslaget, nu böra
till vederläggning upptagas. Då förslaget innehåller att skrift, dertill andra staters
undersåtare ega förlagsrätt, ej må eftertryckas, så vida i dessa stater Svenske undersåtares
förlagsrätt enahanda skydd genom lag åtnjuter, så har man velat finna
förslaget olämpligt, emedan det skulle medföra nödvändigheten för Svensk domstol
att känna utländsk lag och döma derefter. Men det förhållande i afseende på utländsk
lag, som genom det nya lagstadgandet skulle uppkomma, är icke något annat,
än det, som i internationela privat-rättsfrågor, t. ex. arfstvister, ganska ofta förekommer.
Det tillhör den part, som åberopar den utländska lagen, — och det kommer
i förevarande frågor alltid att blifva den utländske undersåten, — att lagligen inför
Domstolen
Utöhstiluliofts-lllskottels Memorial J)'i 53.
9
Domstolen visa den utländska lagens tillvaro och innehåll. Man har vidare anmärkt,
att grilndlags-ändringen vore icke allenast icke nyttig, utan lill och med för
Sverige skadlig. Ytterst sällan skulle eftertryck al en svensk skrift utomlands ifrågakomma;
deremot hade genom eftertryck Tysklands och Frankrikes bästa författare
blifvit i Sverige allmännare kände och på Svenska bildningen, som i allmänhet vore
af den öfriga Europeiska beroende, öfvat ett stort och välgörande inflytande. Grundlags-ändringen
skulle således endast gagna utländska förläggare, men för Sverige
sjelf t vara ofördelaktig. Denna invändning, ehuru de förhållanden, på hvilka den
är bygd, icke sakna sanning, förtjenar dock ej afseende. Om en utländsk skrift
skulle i Sverige kunna påräkna så många läsare, att ett eftertryck lönade sig, så
skulle den afsättning en sådan skrift i andra länder hade, vara högst betydlig; och
der skulle, med boktryckeri-väsendets närvarande utveckling, denna afsättning ©tvifvelaktigt
framkalla så billiga upplagor, att ett svenskt eftertryck hvarken vore be
höfligl
eller lönande. Man bör ock ihågkomma, att Sveriges förhållande till Dan
mark,
Norrige och Finland vid förevarande frågas bedömande hufvudsakligen bör
afses. Inom dessa länder äro Svenska skrifter mera spridda och lästa, än dessa
länders skrifter äro det i Sverige; och fördelen af ömsesidigt förbud af eftertryck
är derföre på Sveriges sida. Och då Danmark och Norrige, enligt hvad Kongl.
Maj:ts ofvananförda Proposition gifver vid handen, redan längesedan vidtagit den
åtgärd, sorn nu för Sverige är i fråga, synes det hvarken med Sveriges fördel eller
anseende vara öfverensstämmande att icke för sig öppna möjligheten af ömsesidiga
öfverenskommelsers ingående. Slutligen bör det icke vara den rnateriela nyttan,
ulan rättvisan, som bestämmer ett samhälles, liksom den enskildes handlingssätt; och
XJtskottet erinrar i detta hänseende om följande af en talare i Preste-Ståndet vid
öfverläggningen om förslaget fällda yttrande: »Ett af den nyare tidens vackrare tecken
är folkens närmande till hvarandra, och det allmSnnare erkännandet af rätt
visa
såsom grund för deras inbördes förbindelser. Nar rättvisan erkännes såsom
ledning i alla andra alseenden, måste det otvifvelaktigt anses såsom ett högst förvånande
undantag, att icke den, utan den lägre egennyttan, skall bestämma förhållandet,
när del rör litteraturens alster, hvilka likväl äro den rätta humanitetens ädlaste
bildningsmedel. Ett steg till det bättre finner jag i det nu under pröfning
varande förslaget. Man har likväl sagt, att det hvarken är nyttigt elier nödvändigt.
Jag har ett annat begrepp om nytta och nödvändighet, ty jag anser det, som är
rättvist tillika såsom nödvändigt, och följaktligen äfven nyttigt. För denna högre
fordran tror jag alla lägre afseende© böra vika, ej mindre i folkens allmänna förhållanden
mot hvarandra, än i enskilda transaktioner.«
På grund af hvad nu anfördt blifvit, får Konstitutions-Utskotlet till
den uti 81 § Regerings-Formen föreskrifna behandling vördsamt
föreslå följande tillägg vid slutet af 4 § 9 mom. Tryckfrihets-Förordningen:
Bih.
lill R. St. Prot. 1836 & 1857. 3 Sami. 13 Haft. ‘2
10
Konstilutions-Utskoltels Memorial JU 5S.
Tryckfrihets - Fö rordningen:
§ 1, moni. 9.
Hvarje Skrift vare Författarens eller hans rätts lagliga innehafvares
egendom. Men sä framt Författarens arfvingar eller rätts-innehafvare
icke inom Tjugu år från hans död utgifningsrättigheten hegagnat,
äfvensom i händelse ett sådant begagnande icke af dem inom hvart
Tjugonde år förnyas, stånde hvar och en öppet att Författarens
efteriemnade Skrifter af trycket utgifva. Hvilken som eljest Skrift
trycker eller eftertrycker, utan Författarens eller hans rättsinnehafvares
skriftliga tillstånd, miste upplagan, eller bote dess fulla värde,
ägarens ensak.
Lag samma vare, om någon trycker eller eftertrycker den öfversättning
af Utländsk Skrift, som annan man utarbetat, eller låter
sin öfversättning lör annans anses; men ej må öfvérsättarens ägande
rätt till sitt arbete förhindra någon, att en annan öfversättning af
samma Skrift utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska Skrifter häfver ej brutit emot
Författares äganderätt, dä han i dem insända anonyma Skrifter
utgifver. Hvilken som å en Skrift bedrägligt titelblad eller orätt
författare- eller utgifvare-namn utsätter, straffes enligt MissgerningsBalkens
8 Kapitel. Diktadt namn, hvarmed ingen verklig person
utmärkes, vare ej förbudet att på titelbladet utsätta, då Auctors
rätta namnsedel letnnad är. Uppsatser, hemtade ur Dagblad, anses
icke såsom eftertryckta, då de i andra Dagblad införas, så vida det
tillika uppgilves, ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är hemtad.
Vid samma ansvar, som här ofvan för eftertryck af Skrift, utan
Författarens eller hans rätts-innehafvares skriftliga tillstånd, blifvit
stadgadt, vare ock förbudet att, ulan erhållen sadan tillåtelse, trycka
eller eftertrycka Skrift, dertill annan Stats undersåte äger förlagsrätt,
sä vida i samma Stat Svensk undersåtes förlagsrätt enahanda
skydd åtnjuter.
Stockholm den 26 Augusti 1857.
Konstitutions-Utskottets Memorial JV? 56.
11
JK 36.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till ändring i vissa
delar aj Tryckfrihets-Förordningen i fråga om Tryckfrihets-Ndmnden
och, i sammanhang dermed, till tillagg i
108 § Reg erings-Formen och 65 § Riksdags-Ordning en.
Den erfarenhet om den i Grundlagarne stad lastade tryckfrihetens utöfning inom
vårt land, som perioden af de sistförflutna tio åren gifvit, har icke varit af beskaffenhet
att underhålla eller ingifva lugnande förtroende till ändamålsenligheten af
den Tryckfrihets-Förordning, i hvilken fosterlandsvännen vill finna på en gång en
säker borgen för beståndet af en för det. konstitutionela samhällslifvet och för all
intellektuel förädling oundgänglig, aldrig för högt uppskattad rättighet, och tillika
ett tillfyllestgörande skydd mot de faror för samhällets sedliga element, för lugnet
och ordningen i det offentliga lifvet och för den enskildes rätt, till hvilka miss
bruken
af tryckfriheten kunna och — om de länge lemnäs ohejdade — otvifvelaktig!
måste leda. Denna erfarenhet har deremot varit sådan, att den måste väcka
djup oro i hvarje ädelt sinne. Den har för betraktaren framställt företeelser af
ifrigt och ihållande bemödande att, under ett till förvånande grad af djerfhet allt
mera öfvergående trots mot lagens otvetydiga straflfbud, hos allmänheten förvilla, om
ej alldeles utrota, den sedliga känsla, den aktning för allmän och enskild rätt,
hvarförutan samhället komme att sakna sitt ädlaste och säkraste föreningsband. I
uppenbar afsigt att gora statens institutioner förhatliga, riktas, med inträngande
äfven på det enskildta lifvets från offentliga granskningen fridlysta område, skändliga
beskyllningar och hånande angrepp mot de personer, hvilkas kall är att verka
för det allmänna; mången gång röjer sig bemödandet att, genom tillvitelser, företrädesvis
mot de med lyckans yttre företräden mera begåfvade samhällsmedlemarne,
om låga handlingar och dessa företrädens missbruk till våld och förtryck, hos den
stora mängden af mindre lyckligt lottade, uppegga och underhålla de passioner af
12
Konstitutions-Ulskotlels Memorial M 36.
afund och bitterhet, hvilka vid tillfällen af större oro inom samhället skulle kunnai
framkalla våldsamma oordningar. Sanningen af denna mörka skildring ligger öppen
för hvar och eu, som, vare sig af pligt att vaka öfver det allmänna rättstillståndet
eller i följd af fattad fast föresats att noga lära känna arten och vidden af det
onda, och söka att verka för vinnande af botemedel deremot, icke följt den inre
känslans ovilkorliga uppmaning att bortvända blicken från det vidriga skådespelet
inom den nyare periodiska pressens område. Den fortgående betraktelsen måste
hafva ledt till erfarenhet derom, att sådana ytterligt djerfva brott mot Tryckfrihetslagen,
hvilka under de första tretio åren af vårt nuvarande statsskick hörde till
sällsynta händelser, nu mera så ofta visat sig, att de icke vidare kunna hänföras
till undantag, utan deremot äfven framdeles äro att emotse, så framt icke lagens
skydd komme att oftare och mera kraftigt anlitas. Man har länge och ofta yttrat
den tro, att den offentliga smädelseo skulle snart komma att förlora sin egenskap
att draga till sig läsare bland den del af allmänheten, der den förmodades egentligen
kunna finna sådane. Och dock har det visat sig, att sådant författarskap
kunnat länge fortgå, att företaget blifvit lönande och skrifternas spridande, gjordt
under en form, som lättare föranleder, att de lemnäs tillgängliga äfven för andra,
än köparen och hans egen närmaste omgifning, blifvit allt mera utvidgadt. Man
har således erfarenheten af ett under sin fortgång icke aftagande, utan deremot
ökadt utspridande af ett moraliskt gift i sinnena hos personer, hvilka icke genom
den gynnsamma lotten af tidigt vunnen högre själsodling blifvit satta i möjlighet
att säkrare uppfatta halten och verkan af den läsning, som dem erbjudes. Och
det kan icke heller väcka förundran, om, under dylikt förhållande, dessa skrifter lifligt
fästa sådana läsares uppmärksamhet, och bos dem framkalla betraktelser i vigtiga
ämnen. De underrättelser om det offentliga lifvets gång, som sålunda erhållas,
torde oftast vara de enda, som nämnde personer genom offentligt tryck i detta
ämne inhemta; meddelade med en frimodighet och bestämdhet, som icke synas gifva
rum för något tvifvel om deras sanning, läggas dessa underrättelser, för hvilkas vederläggning
någon plats inom serien af dylika skrifter i allmänhet icke torde vara
att förvänta, obetingadt till grund för det omdöme läsaren lättar om det samhälle,
hvari han lefver, om de offentliga personerna, som leda detta samhälles angelägenheter,
och om de enskilda personer, som äro medlemmar i samhället. Huru långt
denne läsare såmedelst vanligen vilseledes från sanningen, anar han icke.
Huru ytterst sällan, i förhållande till de uppenbara tryckfrihetsbrottens verkliga
antal, utvägen af lagligt åtal blifvit anlitad, är nogsamt bekant, Till en del
torde denna omständighet vara förklarad af obenägenheten bos målsegare att inlåta
sig i offentlig tvist med äreskändaren ; en tvist, hvarigenom denne kunde retas till
ytterligare anfall. Men åter till betydlig del torde så väl äreskändarnes djerfva anfall,
som målsegarnes tystnad vara följder af ömsesidigt medvetande, om svår brist
fällighet
i gällande Trvckfrihets-Förordning. Redan tänge har ock denna bristfäJ
-
Konstilutioni-UtskoUcts Memorial M 36.
13
lighet varit erkänd. Till samhällets angelägnaste värf hörer, att sä inrätta lagarne,
att deras ändamål af skydd mot förbrytaren icke förfelas. Synnerligen angeläget är,
att en lag af den högre vigt, att den räknas till grundlagarne, icke lemnäs behäftad
med kännbara fel och brister, hvilkas tillvaro är allmänneligen insedd och erkänd;
en underlåtenhet å lagsliftarnes sida, som kunde vålla betänkliga följder.
Till Konstitutions-Utskotlets verkningskrets hörer, att afgifva förslag om grundlagarnes
förbättring; och fullgörandet af denna pligt i afseende å en af Tryckfrihetsförordningens
vigtigasle bestämningar, utgör föremålet för den framställning Utskottet
nu har att vördsamt afgifva till Rikets Ständer.
I Nådigt meddelande af Kongl. Maj:t till Rikets Ständer under sistförfluIna
riksmöte visade sig, att Kongl. Maj:t fästat sin höga uppmärksamhet på bebofvet
af väsendtliga ändringar i Tryckfrihets-Förordningen. Med alseende på det för beredningen
af sådana förslag gynnsamma sätt, medelst möjligheten af sammanjemkning
emellan Riks-Ståndens skiljaktiga meningar, som enligt gruudlagen tillkommer
det Konstitutions-Utskottet förvarade initiativ i sådana ämnen, i olikhet mot det
föreskrifna behandlingssättet för Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, torde ärendets
upplagande på grund af förslag från Utskottet kunna blifva befrämjande för uppnående
af det vigtiga mål, som sökes.
Innan Konstitutions-Utskottet utvecklar sin åsigt om bebofvet af förändring i
de Tryckfrihets-Förordningens stadganden, hvilka angå den Jury eller Nämnd,
Som skall pröfva laglig heten af åtalade tryckta skrifters innehåll,
torde det vara lämpligt att i minnet återkalla tillkomsten af dessa stadganden,
hvilken erfarenhet Rikets Ständer vid sedermera infallna riksmöten förklarat sig
hafva inhomtat angående lämpligheten af samma stadganden, och hvilka förslag varit
hos Rikets Ständer framställda i ändamål att afhjelpa de olägenheter jury-inrättningens
nuvarande beskaffenhet ansetts innebära.
I den Tryckfrihets-Förordning, som den 9 Mars 1810 af Rikets Ständer an
togs
och al Konungen fastställdes, var uti 5 föreskrifvet, att vid åtal mot författare
eller utgifvare af tryckt skrift skulle Under-Rätt i vissa, endast på rriålsegarens
talan beroende fall förfara enligt det rättegångssätt, som var i allmän lag
stadgadt, hvaremot i öfriga mål Under-Rätts hållna undersökning skulle insändas till
Svea Hof-Ratt, som hade att infordra den af Rikets Ständer i enlighet med Regerings-Formen
valda Tryckfrihets-kommittéens och, der fråga vore om skrift i tbeologiskt
ämne, äfven vederbörande Konsistorii betänkande; och borde Tryckfrihetskommittéen
på anförda skäl meddela bestämdt utlåtande, om ansvar för skriftens
utgifvande egde rum. Hof-Rätten egde att derefter fälla dom, hvilken, derest den
skiljde sig från Trvcklrihets-kommittéens yttrande, ej finge gå i verkställighet, utan
skulle hänskjutas till Högsta Domstolens pröfning. Uti memorial den 10 October
1810, framställde Rikets då församlade Ständers Konstitutions - Utskott det förslag
till ändring i 5 Tryckfrihets-Förordningen, att lagligheten af skrifters innehåll
11
Konstilutions-Utskoltets Memorial JYl 56.
skulle pröfvas af en Jury eller Nämnd, bestående af tretiosex personer, deribland
Tryckfrihets-kommittéens sex ledamöter voro sjelfskrifna, samt de öfriga tretio ledamöterna,
hvilka borde vara sex prester, åtta lagfarne och sexton andra för kunskap
och medborgerlig dygd kände män, skulle till hälften af hvardera klassen nämnas
af Konungen, och den andra hälften af Rikets Ständer; jemte hvilka ledamöter
borde af Konung och Ständer väljas suppleanter, för händelse af jäf eller laga förfall
för jurymännen. Denna Jury, som borde hafva alla sina sammanträden i hufvudstaden,
skulle utöfva sin befattning från den ena riksdagen till den andra, då
Konungen och Rikets Ständer borde nya ledamöter och suppleanter utse. Om
under denna tid någon ledamot eller suppleant dog eller förtroendet sig afsade,
skulle den afgångnes ställe, äfven med afseende på klassfördelningen, fyllas genom
utnämnande, som tillkomma Konungen, derest den afgångne varit af honom tillför
ordnad,
eller, i fall att han varit af Rikets Ständer utsedd, genom val af Nämndens
öfriga ledamöter tillika med Rikets Ständers Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret.
Juslilie-Ombudsmannen skulle vara ordförande i Nämnden, dock ulan
rösträttighet. Den anklagade borde ega att utan anförda skäl utesluta tolf ledamöter,
derest ej så många voro af laga jäf hindrade alt i målets handläggning deltaga
; de pröfvande ledamöternas antal skulle sålunda vara tjugufvra. Derjemte hemställdes
lill Rikets Ständer, att, derest detta förslag blefve gilladt, det tillägg måtte
göras vid 65 § Riksdags-Ordningen, att de deruti omförmälde elektorer för val af
kommillerade för tryckfrihetens vård skulle på lika sätt, sorn för nämnde val var
ulstakadt, men genom särskilda omröstningar, välja de ledamöter och suppleanter i
Juryn för tryckfrihetsmål, hvilkas utseende på Rikets Ständer ankomme. Vid riksmötet
år 1812, då detta förslag förekom till öfverläggning hos Rikets Ständer, föredrogs
på samma gång Kongl. Majlis Nådiga Proposition af den 26 Maj nämnde
år, angående tryckfriheten. Sedan de. mot ofvannämnde memorial af den 10 Oktober
1810 i Riks-Slånden gjorde anmärkningar och Kongl, Majrts Proposition blifvit
till Konstitutions-Utskottet remitterade, och inom Utskottet meningarne om lämp
ligheten
af Jury i tryckfrihetsmål funnits så delade, atl två Stånd stannade emot
två, framställde Utskottet i memorial den 20 Juni 1812 till Rikets Ständer förslag
till ny Tryckfrihels-Förordning, deruti pröfningen af åtalade tryckta skrifters brottslighet
öfverlemnades till allmänna Domstolarne, men tillika såsom alternativ öfverlemnades
förslag till införande af Jury, som skulle af parterna och domstolen särskildt
i hvarje mål utses. Med ogillande af detta alternativa förslag rörande Jury,
som dock öfverlemnades till ytterligare pröfning å nästa riksdag, antogo samtliga
Riks-Slånden omförmäldte förslag till ny Tryckfrihels-Förordning; och sålunda samt
genom Kongl. Maj:ls derå meddelde stadfästelse tillkom Tryckfrihets-Eörordningen
af den 16 Juli 1812, hvarigenom, bland annat, den så kallade »indragningsmakten»
biel' införd. Vid näslpåföljdo riksdag, år 1815, anlogo Rikets Ständer det hvilande
förslaget om införande af Jury i tryckfrihetsmål; men tveksamt och med misstroende
Konslitulions-Vtskotlets Memorial 36.
15
till Jury-inrättningens lämplighet skedde detta antagande; hvadan ock i 30 § af
Riksdags-beslutet förklarades, att, »enligt 56 j§ Regerings-Formen, till nästkom»tnande
Ständer hänskjöts del förslag, att, derest den i.u stadgade Jury i tryckfri»hetsmål
ej skulle finnas svarande mot ändamålet och lämplig efter nationens lynne,
»del förut gällande rättegångssältet må kunna återställas»; hvarjemte Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 23 Juni 1815 påkallade den åtgärd,
alt till den för lagverkets öfverseende nedsatte kommitté till ytterligare pröfning öfverlemnades
förslaget om Jury-ierättningen i tryckfrihetsmål, -så att uppmärksamheten
malte fästas på rättegängssättet i sådana mål och de stadgade straff-påföljderna och
saken ledas derhän, att »äfven tryckfrihetsmål, efter den nya lagens antagande, endast
efter allman lag måtte kunna afdömas.» Vid riksmötet år 1818 gjordes i.den
nya Tryckfrihets-Förordningens stadganden angående Jury, tvänne genom förslag å
förutgångne riksdagen förberedda ändringar, nämligen dels den mindre väsendtliga
genom uteslutande af en föreskrift i fråga om jurymans rätt till kostnads-ersättning,
och dels angående omröstningssättet hos Jury. A riksmötet åren 1828—
1830, gjorde Konstilutions-Utskottet i memorial den 30 September 1829 en
framställning om behof af väsendtlig förändring i Tryckfrihets-Förordningen, synnerligen
i hvad Jury-inrättningen angick. Med åberopande af den i 1815 års riksdagsbeslut
lemnade anvisning till Jury-inrättningens afskaffände, derest den icke funnits
lämplig eller mot ändamålet svarande, ansåg Utskottet sådant förhållande nu
vara för handen; återvändandet till den vanliga, af. ålder beståndande, af erfarenheten
godkända rältegångs-metoden skulle mera säkert och rakt leda till ändamålet
af klarhet i sakens utredning, noggranhet i prölningen och rättvisa i domslutet, än
som kunde vinnas genom bibehållandet af den provisoriskt eller på försök antagna
»utväxten på vår Tryckfrihetslag,» den der jemväl saknade öfverensstämmelse med
hela vår öfriga lagskipning. Emot Tryckfrihels-Nämndens organisation hade uti en
af Utskottet åberopad motion förekommit erinran om felaktighet deruti, att Nämnden
skulle nyskapas lör hvarje tillfälle; »fraktionsvis vald af parterna och en mellanmakt,
bildade den genast en representation af på förhand motsatta meningar och
företedde den skenbara sammanställningen af alla ett politiskt partis integrerande
delar, der åklagarens valda ledamöter voro högra sidan, domstolens centern och
den anklagades venstra sidan.» Ett sådant bildande af Nämnden syntes komma
att bekräfta sanningen af en forntida tänkares betraktelse, att om domare nämndes
för en viss sak, kunde man varå förvissad, att dessa, innan de satt sig vic| domarebordet,
hade redan i målet hemligen dömt. Utskottet föreslog derföre, i sammanhang
rtied åtskilliga andra angående tryckfriheten uppkomna väsendtliga frågor,
Tryckfrihets-Nämndens afskaffände samt uppgjorde och till Rikets Ständer öfverlemnade
ett förslag till ny redaktion af denna grundlag i dess helhet. Hedervärda
Ronde-Ståndet antog detta förslag att hvila till afgörande vid nästa riksdag; hvaremot
Öfriga Riks-stånden ansågo Tryckfrihets-Nämnd höra bibehållas. Vid riksdagen
16
Konstitulions-Utskollets Memorial M 36.
1834—1835 blef, uti Konstilutions-Utskottets memorial N:o 40 angående Tryckfrihets-Förordningens
återbringande, i vissa delar, till dess ursprungliga skick, förslag
om Tryckfrihets-Nämndens afskaffande åter väckt. Förslaget blef icke i något
Riks-Stånd godtkändt; men de flesta Stånden ansågo förslag till Nämndens ändamålsenligare
organisation erforderligt.
Denna utförligare framställning af tilldragelserna i afseende på lagstiftningen
om tryckfriheten under förflutna riksmöten är egnad att icke allenast framhålla den
långvarigare erfarenhetens vittnesbörd om behofvet af ändrade stadganden angående
Sättet för pröfning af tryckta skrifters brottsliga egenskap, utan äfven att genom
ett klart framstående exempel bekräfta sanningen af den utaf Utskottet här ofvan
gjorda allmänna betraktelse om angelägenheten , att, der någon grundlag finnes behäftad
med fel, som i tillämpningen uti de på offentliga lifvet synnerligen inverkande
frågor, låter skadliga följder oftare i verkligheten framträda, icke fördröja
lagförbättringen och såmedelst lemna öppen möjlighet för framtidens på menskligt
förutseende icke beroende händelser, att, under perioder af inre eller yttre oro för
samhället, framkalla den uraktlåtna lagförändringens verkställande med åsidosättande
af den varsamhet och måtta, som under lugnare förhållanden kan och bör vid lagstiftningen
tagas i akt. Förhandlingarne vid 1812 års riksdag i tryckfrihetsfrågan
leda ovilkorligen uppmärksamheten på de vådor för sjelfva grundvalarne af samhällsbyggnaden,
som kunna uppkomma genom afvikelse från det ytterst vigtiga stadgandet
i Regerings-Formens 81 §, att för ändring i grundlagarne fordras frågans behandling
och Ständernas gillande beslut vid tvenne efter hvarannan följande riksdagar.
Anledningen till det afsteg från grundlagens ovilkorliga bud, som vid 1812
års riksdag skedde, var hemtad från den då gällande Tryckfrihets-Föroi dningens uppgifna
otillräcklighet att hämma de periodiska pressens svårare missbruk, hvilka i
anseende tjll för handen varande mera ömtåliga politiska förhållanden skulle kunna
vålla mer än vanligt betänklig skada. Det hör icke hit att undersöka, om och i
hvad mon sådant, i förevarande omständigheter grundadt, behof af grundlagens förändrande
i annan, än fastställd ordning, förefunnits. Sådant tillhör numera endast
historiens forskning; men i sjelfva händelsen ligger en påminnelse derom, att om
tryckfrihetens missbruk i följd af lagens bristfällighet komma alt länge fortgå ohejdade,
och genom deras ytterlighet hos mången lemna intryck, hvarigenom värmen för
den lagbundna tryckfriheten möjligen allt mera försvagas, eller ock misströstan
väckes, att från censur frigifven yttranderätt i tryck någonsin kan genom lagstiftningen
hållas inom den gräns, som helgden af allmän ordning och enskild rätt
kräfver; så kan denna för vårt samhällsskick dyrbara rättighet i framtiden till
sitt bestånd äfventyras.
Rland orsakerna dertill, att den periodiska pressens skändliga missbruk genom
ärekränkande angrepp mot både offentliga och enskilda personer i sednare tid
oftast
Konstitutioni,-Ulskollets Memorial M 36.
17
oftast undgått beifran, är utan tvifvel det misstroende till lämpligheten af Juryinrältningen,
som af allmänna rösten uttalas. Å andra sidan ligger ock i denna
inrättnings beskaffenhet ett fel, sorn skulle kunna beröfva den tilltalade vissheten
om den oväldiga pröfning, sorn är Juryns bestämmelse. Pä nödig lagförbättring i
denna vigtiga del bör således Konstitutions-Utskottet rikta sin uppmärksamhet.
Frågan om nyttan för vårt land af Jury-inrättning i allmänhet, för pröfningen
af den tilltalades skuld eller oskuld i brottmål, har varit föremål för öfverläggning
bland de rältslärde, hvilka efter år 1810 haft lagverkets öfverseende sig uppdraget;
dervid de, i anledning af Rikets Ständers förutnämnde, den 23 Juni 1815 gjorda
framställning, särskildt tagit i öfvervägande Jury-inrättningens användbarhet i tryckfrihetsmål.
1 sitt derom afgifna utlåtande erinrade Lag-kommittéen, att Jury-inrättningen
väl räknar sina anor från våra, likasom från de öfriga skandinaviska och
germaniska folkens äldsta lagar och rätts-inst i t ntioner, men att dessa så länge sedan
här i landet upphört, och att så få lemningar af denna, ur kedjan af lefvande
■samhälls-organisationer försvunna inrättnings ursprungliga betydelse i Nationens seder
och minnen qvarblifvit, att dess återinförande icke kunde anses annorlunda, än såsom
en fullkomlig nyhet i lagskipnings-väsendet, till hvars användande skälen borde
sökas i förhållanden, som tillhöra den närvarande tiden. Lag-kommittéen anförde
vidare, att jurymannens domsåtgärd, i fråga om den anklagades friande eller fällande,
icke är af annan natur, än den ständige domarens, i samma fråga. Den 'förre
måste, om han skall samvetsgrant uppfylla sitt kall, pröfva skäl och bevis, samt
endast på dem grunda sitt omdöme, likasom domaren. Hos bägge måste följaktligen
förutsättas de förstånds-egenskaper, som för en sådan pröfning äro af nöden. Den
säkerhet för rättvisa i domslutet, som ligger i den dömandes förmåga eller skicklighet
att pröfva juridisk bevisning, kunde då icke genom Jury-inrättningen tillförlitligare
ernås, än genom den vanliga domstols-organisationen. Men en annan oumbärlig
egenskap hos den, som skall fälla en rättvis dom, vore sjelfständighet. Det
ansågs icke böra väcka förundran, om denna egenskap säkrare vore att förvänta
hos en Jury, som blifvit vald bland folket och, efter fulländad förrättning, till det
enskildta lifvet återginge, än hos en domare-personal, som blifvit tillsatt af Styrelsen
och i fortfarande tjenste-förhållanden qvarstode. För denna egenskap vore det ock,
som Jury-inrättningen mest värderades i de länder, der den finnes; och det vore
deruti, som den syntes ega ett ovedersägligt företräde, för hvilket land som helst,
i vissa mål, der domarens sjelfständiga omdöme, mera än i andra, kan sättas på
prof. Hvad tryckfrihetsmål särskildt vidkomma, så omfattade frågan, som skall
pröfvas, vanligtvis icke den mer eller mindre invecklade juridiska bevisningen om
ett faktum, ulan blott innehållet eller syftningen af en skrift, som läge öppen för
hvarje läsare, och deröfver domen kunde med lika tillförsigt öfverlemnas åt jurymännens
förstånd och samvete, som åt domarens. Då tryckfriheten innebure en af
Bih. till R. St. Prot. 1836 & 1837, 5 S imi. 13 Haft. 3
1«
KonslUutions-Utskotlets Memorial JYs 56.
de strängaste kontroler på all offentlig myndighet, hade man ock i frågor om utöfning
af denna frihet anledning alt vänta mera oveld och sjelfständighet hos en
bland folket vald Jury, än hos den offentliga myndighetens egna organer.
Och som deri fria yttranderätten tillika utgjorde ett grundvilkor för den konstitutionela
samhällsordningens bestånd, vore det jemväl klart, alt behofvet af en Juryinrättning,
i politiskt hänseende, forst och förnämligast måste visa sig i de läll, der
fråga vore om ett tillständigt bruk af denna rättighet i dess vigtigaste del, eller
af friheten att yttra sig i tryck. Om lagstiftningen vore tveksam i fråga om införande
al Jury för brottmål i allmänhet, borde den deremot med desto fastare
beslutsamhet afvisa alla försök till förstörande af den inrättning utaf enahanda natur,
som Sveriga redan egde i den särskilda Nämnden för tryckfrihetsmål. Genom denna
inrättnings utbildning till hvad den bör vara, en skyddsmakt för yttranderätten,
kunde, i anseende till tryckfrihetens inteilektuela inflytande äfven på domaremakten,
en Jury i vidsträcktare mening längre kunna umbäras.
I dessa, af Lag-kommittéen framställda, betraktelser ligger uttryckt den öfvertygelse,
äfven Konstitutions-Utskottet hyser om giltigheten af principen i gällande
Tryckfrihets-Förordning, alt pröfningen af angifven brottslighet skall ankomma, icke
på domaren, utan på en ur kretsen af sambällsmedlemniarne vald Nämnd. Denna
öfvertygelse, jemte dess grunder, har bort tydligt utvecklas och högt erkännas vid
ett tillfälle, då Utskottet med förslag till lagförändring vidrör ett af de mest grannlaga
och ömtåliga ämnen, som ligga inom grundlagarnes omfång; och denna utveckling
torde finnas desto mera lämplig, som Utskottets framställning står i bestämd
strid mot en åsigt, sorn vid två förflutna riksmöten sökt göra sig gällande
hos Rikets Ständer, nämligen i förslagen till Jury-inrättningens uppbäfvande.
Tryckfrihets-Förordningen stadgar i 5 §, att i tryckfrihetsmål ega parterna
välja hvar sina fyra och domstolen fem, tillsammans tretton, i staden eller orten
derintill nära boende, för medborgerlig dygd väl kända personer, af hvilka, sedan de
efter lag blifvit af domstolen ojäfviga förklarade, en ibland de af vederparten och en
ibland de af domstolen nämnda personer bör af hvardera parten utan anförda skäl
uteslutas, så att Nämndens antal nedsättes tili nio ledamöter.
Emot denna anordning af Tryckfrihets-nämnden, enligt hvilken domstolen och
de bägge parterna tillsätta hvardera en tredjedel af ledamöternas antal, förekommer
den hos Rikets Ständer redan år 1829 gjorda anmärkning om en felaktighet, sorn,
efter Utskottets åsigt, innebär möjligheten af en sådan afsigtlig beräkning vid Jurymans-valet,
hvarigenom den tilltalades friande eller fällande kan i förväg bestämmas.
Då hos bägge parterna måste i lika mån förutsättas vilja och bemödande
att, hvar å sin sida, uppsöka och framkalla sådana Jurymän, hvilka, efter föranledande
af deras bildningsgrad, tillkännagifna åsigter eller uppenbarade fördomar, skola
komma att afgifva ett för den kallande parten gvnsamt yttrande, och det jemväl
måste hållas sannolikt, att sådan beräkning skall ofta kunna lyckas, så alt den ena
Konslitutons-UlskoUels Memorial JVs 36.
19
partens val neutraliserar den andras, blifver i sådana fall sakens utgång beroende
af det val, som lillkomrner domstolen. Om dervid skulle förutsättas, att domsto
lens
val af Jurymän likaledes toge ledning af förut vunnen kunskap om personers
sinnelag, åsigter och mot den offentliga yttranderatten mer eller mindre fiend t liga
lynnen; så blefve— i uppenbar strid mot andan och syftningen i Tryckfrihets-Förordningens
stadgande örn sakens öfverlemnande till en af domstolen oberoende Nämnds
pröfning, — den tilltalades friande eller fällande en följd af en mot den ena eller andra
parten riktad anläggning, som föga öfverensstämmer med anspråket på domarens
oveld. Då tryckfrihetslagen från domarens pröfning undantagit och till Nämnd
hänskjutit frågan om den tilltalades skuld eller oskuld, i ändamål att pröfningen
må blifva ett uttryck af det allmänna omdömet, bör domaren icke genom uppsåtligen
ensidig beräkning i valet af Jurymän söka att motverka nämnde ändamål, för att
låta sin egen, möjligen af flertalet bland nationens upplysta medlemmar icke delade
åsigt, framträda under konstIndt sken af det allmänna omdömets uttryck. Det bör
visserligen icke förutsättas, att sådana händelser af veld hos domare skola i verkligheten
inträffa; men denna bristfällighet i Grundlagen är dock af synnerlig vigt
redan i och för möjligheten, att, vore det ock blott i ett och annat mera sällan
inträffande fall, det skydd för den lagbundna yttranderätten i offentligt tryck eller
den upprättelse för denna frihets missbruk, som skall vara hvar och en tillförsäk—
rädt genom frågans öfverlemnande till allmänna omdömets al statsmyndigheterna
oberoende representanter, kunde genom en obehörig, mot ena eller andra parten
fiendtlig inflytelse förloras. I allt fall synes hvarje sådan anledning för parter i
tryckfrihetsmål till misstroende emot domaren eller lill misstydning af dess handlingssätt
böra, så vidt möjligt är, undanrödjas.
All domarepröfning, den Slaten låter Utölvas vare sig genom vanliga domstolar
eller i den ordning, som särskildt i tryckfrihetsmål gäller, bör tillkomma under
sådana förhållanden, att aktningen för denna funktion städse upprätlbålles och bevaras.
Delta är en oeftergiflig fordran för Staten och för belgden al dess lagar.
Att denna fordran alltid kan tillfredsställas i afseende på de för särskildt tryckfrihetsmål
från motsatta partier valda Jurymännens domslut, synes med skäl kunna
ställas i tvifvel. Åtminstone hafva redan under längre tid domstolarnes törhnndlingar
i tryckfrihetsmål ofta lagt i dagen, att jurymans-förtroendet icke gerna emottages,
utan helst undvikes under hvarjehanda förevändningar. Val, — alsägelser, — kompletteringsval,
— och ytterligare komplelteringsval, detta har varit olla återkommande
företeelser i sådana rättegångar. Det kan icke heller nekas, att, då kallelse från
någondera parten till jurymans-befattning i och för sig kommer att betraktas såsom
ett offentligt uttrvck af denne parts kännedom eller åtminstone förmodan, att den
valde personen delar hans åsigt i den förevarande frågan eller i allmänhet i likartade,
en sådan kallelse skall ofta nog emottagas med obehag. Att i rättegång rörande
sådana lagbrott, som hos hvarje ädelt sinne väcka vämjelse, blifva gen-om den till
-
20
Konstitutions-Utskottets Memorial M 36.
talades kallelse allmänneligen nästan utpekad såsom hans förmodade själsfrände, måste
för månget ömtåligare lynne kunna vara motbjudande; och likväl gäller denna
kallelse utöfningen af ett medborgerligt förtroende, som i sin natur städse behöfver
och fordrar aktning inom samhället.
Till begreppet af Jury, sådant detsamma varit uppfaltadt inom de länder, der
Jury-inrättningen i brottmål varit, samtidigt med vår Jury i tryckfrihetsmål, antagen
och införd, har icke ansetts höra, att Juryns ledamöter skulle af parterna sjelfva
eller eljest för särskilda tillfällen väljas. Såsom förut är anfördt, var sådant tillfälligt
förordnande af Jury icke heller upptaget i det af 1810 års Konstitutions-Utskott
afgifna förslag; och det torde med skäl kunna antagas, att just denna egenhet i
Jury-inrättningen varit en af de väsendtligt bidragande orsakerna till den tvekan Rikets
Ständer år 1813 uttalade i frågan örn den då införda Juryns ändamålsenlighet.
Hvad som hos oss genom Jury-inrättningen i tryckfrihetsmål skall sökas, är,
såsom redan blifvit antydt, ett på den dömandes egna, från allt obehörigt tvång af
yttre förhållanden frigjorda, således i all måtto sjelfständiga omdöme grundadt uttalande
af det intryck den åtalade skriftens innehåll lemnar hos den allmänhet, inför
hvilken den blifvit framlagd. Det allmänna vettet, den allmänna rättskänslan sättes
till domare i saken. För tillförlitligheten af denna dom fordras ingalunda, att de
dömande skola ega personlig bekantskap med parterna och deras enskilda förhållanden
eller vara utsedda inom den krets af samhällsmedlemmar, som i dagliga lif—
vet närmast omgifver de tvistande; utan fastheldre kan med skäl antagas, att, just
i följd af frågans särskilda natur, der den angifna brottsligheten skall ligga i en för hela
nationen framlagd skrift, den mest oveldiga dom vore att förvänta af Jurymän, sorn
icke till sin domareförrättning medföra från enskilda sammanlefnaden hemtade, på
omdömet i tvistefrågan möjligen obehörigt verkande intryck. I allt fall äro före
skrifterna
i nu gällande Tryckfribets-Förordning icke lämpade elter någon beräkning,
att parterna skola städse kunna till Jurymän kalla personer, om hvilka de ega närmare
kännedom. Tryckningsorten bestämmer jurisdiktionen, och denna bestämmer
omkretsen för Jurymäns uppsökande. Det kan således inträffa, att parterna måste
välja Jurymän i en ort, der de icke ens lill namnet känna någon enda.
Någon gång skulle visserligen ämnets egna beskaffenhet kunna anses kräfva en
särskild, för tillfället bildad sammansättning af Jury. Såsom missbruk af tryckfriheten
kan nämligen åtalas »förnekelse af en Gud och ett lif efter detta eller af
den reisa Evangeliska läran»; och del kunde anmärkas, att i sådana fall jurymansvalet
behöfde ledas af beräkning att vinna genom nödiga theologiska kunskaper behöriga
domare öfver de dogmatiska satserna. Men det synes böra vara ostridigt, alt
om, i dylika, ytterst sällan uppkommande, frågor, den åtalade skriften icke är sådan,
att dess brottsliga egenskap kunnat blifva klar inför pluraliteten inom en Jury
af personer med den bildningsgrad, som vid valet af en permanent Jury naturli
-
Konslitutions-Ut skottets Memorial JY? 36.
St
gen komrne att afses och tagas i anspråk, det icke vore synnerligen att beklaga,
om, i saknad al' tillräcklig theologisk lärdom bos de dömande, frågan bemfölle under
kategorien af de tvetydiga fall, der Tryckfribets-Förordningen vill, att domaren
skall heldre fria än fälla. Förbrytelsen, — om sådan, efter strängt vetenskaplig
grund, verkligen blifvit begången, — hade då icke förmåga att sträcka sin verkan
utom de lärdas område; och på detta fält bör sjelfva lärdomen vara ett skydd mot
fara af irrlärors utspridande. Eljest lärer icke något fall kunna förekomma, der
Jurymän borde med särskildt afseende på egande specialkunskap väljas.
På de sålunda utvecklade grunder hvilar Konstitutions-Utskottets öfvertygelse,
att Try ckf rihe t s-Förordn i ri g ens stadgande om tillsättning af Jury
för hvarje särskildt mål genom val af parter ne och domstolen bör
ändras derhän, att sådan Jury skall bestå af ledamöter, genom lottning
uttagne bland ett antal för pröfning af tryckfrihetsmål i allmänhet
för någon viss tid valde personer, hvilkas val bör ske i en ordning,
som mera öfverensstämmer med sjelfva idéen af Jury, nämligen att den skall
vara den möjligen tillförlitligaste representant af del allmänna omdömet, — nationens
tanka, — det allmänna rättsbegreppet.
Redan i framställningen af Jury-inrättningens natur och rätta bestämmelse ligger
en hänvisning lill den princip för Tryckfrihets-nämndens bildande, hvarifrån det
af 1810 års Konstitutions-Utskott afgifna, här ofvan anförda förslag i väsendtlig del
utgått. En Jury, som är vald af RiketsSt änder, har emoUagit förtroendet i närmaste
hand af den, som skall af denna Jury representeras, nämligen af sjelfva Nationen.
Det anförtrodda värfvet är icke af för ringa vigt och betydelse för att sålunda af
Rikets Ständer sjelfva läggas i de valdes hand. 1 den mån Nationen mäste högt
skatta den offentliga yttranderätten såsom det säkraste skyddet får samhällsordningens
upprätthållande och det mäktigaste befordringsmedlet för allmänna bildningen,
måste ock Nationen fästa vigt vid medlen att rätt vaka deröfver, alt denna frihet i
dess utöfning hvarken störes genom obehöriga angrepp eller lemnäs ohejdad der den
missbrukas till skada för allmänna ordningen och lugnet eller för enskild välfärd.
Frågan är om förordnande af domare öfver förbrytelser mot en af Rikets
Grundlagar. Della val komme ali genom föremålens nära frändskap ställas vid
sidan af den förrättning, som är omförmäld i 108 § Regeringsformen och 65 §
Riksdags-Ordningen, enligt hvilka Rikets Ständer skola, »till tryckfrihetens vård»,
vid hvarje Riksdag utvälja en kommitté, hvars åliggande är att. då sådant af författare
eller boktryckare begäres, före tryckningen afgifva yttrande, huruvida en till
granskning företedd skrift kan blifva föremål för åtal enligt Tryckfrihets-lagen. Ett
val, hvars föremål vore tillsättande af så många ledamöter, som för ifrågavarande
ändamål erfordras, har Konslitutions-Etskottet likväl icke ansett böra genom elektorer
verkställas, såsom i afseende på nyssnämnde kommitterade är föreskrifvel. För
inhemtande af den kännedom om personer, som för ett dylikt val erfordras, be
-
22
Konslilutions-Ulskotlcts Memorial JM 36.
höfves längre lid, än som i allmänhet är elektorer emellan deras tillsättning och
deras förrätlning förunnad; och under tider al allmiin söndring och oro i sinnena
skulle ensidiga val lätt kunna åvägabringas. Sådant anser Utskottet mindre vara
att befara, om valet öfverlemnades åt Rikets Ständers för andra ändamål utsedda
delegationer. Dervid synas Konstitutions- och Lag-Utskotten genom beskaffenheten
af de ärenden, hvilka äro dem uppdragna, vara mest egnade att ifrågavarande förrättning
fullgöra. Genom dem torde man mest kunna förvänta eli val, som, grundadt
på godt omdöme samt lugn och sansad pröfning, vöre ett sannt och värdigt
uttryck af nalional-represenlationens verksamhet för att bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän upplysning, för att skydda, å ena sidan, en af nationens dyrbaraste
rättigheter, och, å den andra, aktningen för religionens helgd, sedernas renhet
och den enskilde medborgarens goda namn och rykte.
Genom det af Utskottet tillstyrkta upphäfvandet af föreskriften, att Jury skall
genom nytt val för hvarje tryckfrihetsmål bildas, (örfölle den orsak, som synes hafva
vid Jury-inrättningens införande hindrat antagande af förslaget i Utskottets memorial
af den 10 Oktober 1810, så vidt angår Jurymäns utseende genom val
al Rikets Ständer för tidrymden från den ena Riksdagen till den
andra, till en för hela Riket gemensam T r y c k f r i b e t s-n ä m n d, hvars
sammanträden alltid skulle ske i hufvudstaden; —en princip, hvars antagande
Utskottet nu anser sig böra förorda; hvaremot de öfriga i samma förslag
upptagna stadganden, som här ofvan blifvit anförde, numera icke torde vara
lämpliga.
Att valet af de män, som skola vid förekommande fall efter utlottning utgöra
Jury, sker gemensamt för hela riket, är ej blott öfverensstämmande med den här
utvecklade åsigt en af denna Nämnds verkliga betydelse, utan äfven med viss nödvändighet
föreskrifvet af andra yttre omständigheter. Om å hvarje ort, der tryck
frihets—
brott kunde komma att beifras, d. v. s, i nila Sveriges städer, der tryckeri
finnes, skulle utses tillräckligt antal personer, för att deraf vid förekommande fall
skulle kunna bildas Jury, så skulle tillsättningen icke af Rikets Ständer kunna verkställas,
enär hos Ständerna icke kunde finnas tillräcklig kännedom om personer å
hvarje ort. Men stor svårighet, man kunde väl säga fullkomlig omöjlighet, möter
att utom Rikets Ständer finna någon annan organ för valet, hvilken vore så beskaffad,
att det val, den förrättade, komme att utgöra ett uttryck af det allmänna
tänkesättet. Ej heller finnes å alla de orter, der Tryckfrihets-nämnder skulle väljas,
erforderlig tillgång på sådana personer, som besitta de för jurymans-befattningen
nödiga egenskaper. Slutligen må ej lemnäs ulan uppmärksamhet, att Tryck
frihets-nämnderna
i landsorterna högst sällan komme att anlitas. Under 15 år
(1811—1855) hafva i hufvudstaden blifvit anställde tillsammans 82 t ryckfrihets—
åtal, hvaremot i hela det öfriga riket icke förekommit mera än 42. Efter beräk
ning
af medeltalet skulle omkring Nitton Tjugondedelar af Tryckfrihets-nämn
-
Éonslilutions-UlskoUels Memorial J\s 36.
derna i landsorts-städerna för hvarje år blifva fullkomligt overksamma; och om man
äfven så inskränkte ifrågavarande Nämnders antal, att blott en tillsattes för hvart
län, skulle dock Sju Åttondedelar hafva blifvit tillsatta utan alt sedermera under
året anlitas. Olämpligheten af att besvära s t mhäl Is—i tira ttningen med organer,
hvilkas verksamhet aldrig påkallades, torde ej behöfva någon vidare utveckling.
Al den förändring i Tryckfrihets-nämnden, som Utskottet nu tillstyrker, borde
ock följa den nu stadgade rättegångs-ordningens återförande till hvad sorn för en
större mängd tryckfrihetsmål gällde i Tryckfribels-FÖrordningen den 9 Mars 1810
derom, att tryckfrihetsmål skulle upptagas vid Under-Rätt, men handlin
g a r n e derifrån, efter hållen undersöknnig, insändas till Svea
II o f-R ätt, hvilken, sedan Nämnden sig yttrat, k o rn m e att i målet
döma. För denna sednare förändring synes någon giltig anledning till tvekan icke
förefinnas. Då i tryckfrihetsmål Nämndens utlåtande är ovilkorligen afgörande i
frågan, om den åtalade skriften är brottslig eller icke, kan icke för någondera parten
ligga någon verklig fördel deri, att dom skall fällas både af Under-Rätt och af HofRätt.
Fastheldre kan det förkortande af rättegången, som vinnes genom besparad
omgång af fatalietid för klagan öfver Under-Rättens dom, betraktas såsom ömsesidig
fördel för parterna; och i de fall, der den tilltalade komme att, i följd af sakeus
urbota egenskap, inmanas i häkte sedan Juryn afgifvit sitt fällande yttrande,
skulle den nu föreslagna rättégångs-orduingen medföra en verklig lindring genom betydlig
inskränkning i den lid, den tilltalade komme alt hållas i fängelse före domslutets
försättande i verkställighet. Med undantag endast af förhållandet i afseende på
tryckfrihetsmål i de tvänne landsorts-städer, i hvilka Hof-Rälter finnas, komme icke
heller parternas utförande af sin talan i Hof-Rälten, om de ens skulle akta nödigt
att der i sådant ändamål uppträda, att i någon egentlig mån försvåras; behofvet
af ombuds anlitande vore hufvudsakligen detsamma, som efter nu gällande rättegångs-ordning
eger rum vid målets fullföljande hos IIof-Rätt; någon kännbar olägenhet
vore således icke att befara deraf, att målen alltid skulle behandlas af den
Hof-Rätt, som har säte i den stad, der högsta instansen äfven finnes. Genom det
stadgande, som nu i Tryckfrihets-Förordningen saknas, men hvilket Utskottet föreslår
att deruti intagas, att Hof-Rättens Utslag i tryckfrihetsmål skola parterna kungöras
och tid för klagan deröfver hos Kongl. Maj:t från delfåendet beräknas, blefve
i landsorterna boende parter den säkerhet beredd, att afståndet icke innebär fara
att fatalier förloras, att parterna icke sättas i nödvändighet till oroligt forskande
om tiden, då domslutet vore att förvänta, och alt för parterna icke ens blifver nödigt
att hålla ombud för att öfvervara målets handläggning i Hof-Rätten.
Antalet af de i hvarje mål pröfvande ledamöterna i Tryckfrihets-nämnden
har Utskottet, i öfverenstämmelse jemväl med den i Lag-Beredningens förslag till
Jury-inrättning för brottmål i allmänhet följda grund, ansett icke böra bestämmas
till mindre än tolf, med bibehållande af hitintills gällande proportion för den till
24
Konslilutions-UlskoUels Memorial M 56.
fällande beslut erforderliga majoritet, nämligen två tredjedelar af de röstandes an•tal.
Enstämmighet i åsigter hos åtta personer bland tolf synes innebära all anledning,
att genom Nämndens utlåtande verkligen uppenbarar sig det intryck den
åtalade skritten letnnar hos flertalet af den läsande allmänheten.
Jurymans-kallet, anlörtrodt på det sätt och under sådana förhållanden, som
de nu föreslagna, hör vara långt ifrån att möta den obenägenhet till dess emottagande
och utöfning, som merendels visat sig hos dem, hvilka efter den nuvarande
ordningen blifvit kallade antingen af endera parten, såsom påräknade representanter
och försvarare af hans talan, eller af domaren, att utgöra medlemmar i en allt för
svag sammansättning af oveldigt utkorade organer för det allmänna omdömet. Genom
del äfven härutinnan efter Lag-Beredningens förslag till allmän Jury-inrättning
lämpade anordnande, att på en gång utses vida större antal Jurymän, än som i
hvarje särskildt mål skulle i pröfningen deltaga, och att en all personlig beräkning
uteslutande method af lottning hos domstolen vid hvarje särskildt tillfälle ur den
större kretsen framkallar det tjenstgörande mindre antalet, vunnes sannolikheten, att
jurymans-kallet, fastän gemensamt för hela Rikets område, icke genom ofta påkom
mande
tjenstgöring blefve för någon af de valde synnerligen betungande.
Utskottets vördsamma förslag är, att åt 108 § RegeringsFormen
och 65 § Riksdags- Ordningen måtte gifvas nedannämnde
tillägg, och 5 § 1 —11 momenterne Tryckfrihets-Förordningen
undfå följande förändrade lydelse:
Reg er in gs- Formen:
§• 108.
Till Tryckfrihetens vård — — — — rummet intaga.
Riksens Ständer skola ock vid hvarje Riksdag utse Sextio i
tlufvudstaden eller dess granskap bosatte, för medborgerlig dygd kände
män, att vara Ledamöter i den Tryckfrihets-Nämnd, hvilken det,
såsom i Tryckfrihets-Förordningen stadgas, skall tillhöra att i före
kommande fall pröfva lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll.
Desse män skola väljas af Riksens Ständer genom deras
Konstitutions- och Lag-Utskott, hvilkas Ledamöter dervid skola samfäldt
rösta; och late Riksens Ständer genom deras Fullmäktige i
Riksgälds-Kontoret underrättelse om detta val Konungens och Rikets
Svea Bof-Rätt och Konungens samtlige Befallningshafvande
meddelas. Skulle emellan Riksdagarne sä mänga af den valda
l 'ryckfrihets - Nä rnndens Ledamöter med döden afgå, eller frän Hufvud
staden
-
KonslUuiions-UlskoUels Memorial JM 56.
staden och dess granskap bortflytta, eller ock genom jäf eller laga
förfall från utöfningen af deras befattning hindras, alt icke ett
antal af Tretiosex Ledamöter är att tillgå, varde val af sä mänga,
som för detta antal saknas, af Riksens Ständers Fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Kontoret anstäldt.
Riksdags-Ordningen:
§. 65.
l:o Tili Tryckfrihetens våld — — — — en behörig Man.
2:o Riksens Ständer skola ock vid hvarje Riksdag utse Sextio
i hlufvudstaden eller dess granskap bosatte, för medborgerlig dygd
kände Män, att vara Ledamöter i den Tryckfrihets- Nämnd, hvilken
det, såsom i Tryckfrihets- Förordningen stadgas, skall tillhöra att
i förekommande fall pröfva lagligheten af åtalade tryckta skrifters
innehåll. Dessa män skola väljas af Riksens Ständer genom deras
Konstitutions- och Lag-Utskott, hvilkas Ledamöter dervid skola samfäldt
rösta; och läte Riksens Ständer genom deras Fullmäktige i
Riksgälds Kontoret underrättelse om detta val Konungens och Rikets
Svea tiof-Rätt och Konungens samtlige Befallningshafvande
meddelas. Skulle emellan Riksdagarne sä mänga af den valda
Tryckfrihets-Nämndens Ledamöter med döden afgå eller från Ilufvudstaden
eller dess granskap bortflytta, eller ock genom jäf eller laga
förfall frän utöfningen af deras befattning hindras, att icke ett
antal af Tretiosex Ledamöter är att tillgå, varde val af sä många,
som för detta antal saknas, af Riksens Ständers Fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Kontoret anstäldt.
T ryckfrihet s-Föror dning en:
§ 5.
i:o Lagligheten af åtalade tryckta Skrifters innehåll skall hädanefter
alltid, såsom här nedan vidare sägs, pröfvas af den Jury
eller Nämnd, som, enligt 108 § Regerings-Formen och 65 § 2
mom. Riksdags -Ordningen, af Riksens Ständer utses Förteckningar
öfver denna Nämnds Ledamöter skola af Konungens Befallningshafvande,
hvar inom sitt Län, till vederbörande Domstolar öfver—
lemnäs
Anm.
De oförändrade orden äro hemtade från Tryckfrihets-Förordningens nu
gällande S g 1 morn.
Bih. till R, St. Prol. 1856 & 1857. 3 Sami, 15 Haft. &
Konstitutions Utskottets Memorial M 5H5.
2:o Atal för förbrytelser emot denna Lag upptagas, utan afseende
å den tilltalades ständ, vid allmän Under-Rätt i den stad,
der Boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade Skriften utkommit, anlagdt
är eller, på sätt 1 § innehåller, vid anläggandet skolat anmälas.
Steroningstid var.e i allt Jall som om stemningstiden i stad,
Lag säger. Uppstår fråga om Boktryckares eller Författares af en
tryckt Skrift tilltalande ejler hörande, höra han eller de vid Rätten
personligen till svars stånda, men åtnjute i öfrigt deras rättegångsförmåner
enligt allmän Lag och särskilda Författningar, uti allt hvad
genom detta förordnande icke uttryckligen annorlunda stadgadt är.
Anm. Detta moment svarar mot det nuvarande 6:te.
3:o Sedan genom förhör med Parterna, Åklagarens slutpåstående
och den tilltalades förklaring, ransakningen vid Under-Rätten
fullbordad är, gifve Rätten Parterna tillkänna, hvilka äro Ledamöter
i den af Riksens Ständer valda Tryckfrihets-Nämnd. Vill
någondera Parten anföra jäf mot en eller flera af Tryckfrihets-Nämndens
Ledamöter, vare det honom fritt. Aro Parterna ej dertill
genast beredde, förelägge Rätten dem viss lämplig tid. Derefter skola
handlingarne i målet till Konungens och Rikets Svea Hof-Rätt
insändas.
Anm. De oförändrade orden äro hemtade från nuvarande l:sta moment.
4:o Vill någondera Parten sjelf eller genom fullmäktig målets
handläggning hos klöf-Rätten öfvervara, inställe och anmäle han
eller hans fullmäktig sig derstädes inom Fjorton dagar efter det
rättegången hos Under-Rätten blifvit af slutad, och af vak te HofRättens
kallelse; eljest vare hos Hof-Rätten för målets behandling
ej hinder af Parternas frånvaro.
5:o Uof-Rätten skall, efter målets föredragning, bland de af
Riksens Ständer till Tryckfrihets-Nämnd valde män inför öppna
dörrar genom lottning bestämma Tolf Ledamöter, hvilka hafva att
i målet utgöra Nämnd.
Skulle, på grund antingen af Parternas hos Under-Rätten
eller hos Hof-Rätten gjorda jäfs-anmärkningar eller af annorledes utredda
förhållanden, Hof- Rätten finna någon eller några af de genom
lottningen utsedde Jurymännen vara enligt lag jäfvig att i
målet döma, eller har någon Juryman laga förfall, skall i den afgångnes
ställe annan Ledamot i Nämnden af Hof-Rätten medelst
särskild, äfven inför öppna dörrar anställd lottning utses.
6:0 Om den händelse skulle inträffa, att, i följd af dödsfall,
jäf eller annat hinder. Ledamöter i Tryckfrihets-Nämnden mäste
väljas utom de af Riksens Ständer utsedde, gånge dermed såsom i
Konslilulions-Utskollets Memorial JYs 56.
27
108 § Regerings-Formen och 65 § 2 mom. Riksdags—Ordningen
är sagdl.
7:o De Tolf Ledamö terne i Nämnden skola derefter af llofRätten,
så snart sig göra later, lill utsättande dag, sammankallas,
då de inför tiof-Rätten skola aflägga en så lydande ed:
»Allsvåldige Gud! — — — — tystnad hållas.»
Anm. Se nu gällande 3 moment.
8:o Jemte öfverlemnande af alla till målet hörande handlingar
samt en kort och noga bestämd skriftlig sammanfattning af sakens
beskaffenhet och skick, bör tiof-Rätten då för Nämnden framställa
denna fråga: Är Skriften brottslig efter det Lagens rum, Åklagaren
åberopat? Och må Nämnden, sedan den genast trädt i särskildt
rum, icke åtskiljas, innan densamma häröfver med Ja och Nej röstat.
Till den åklagades fällande fordras minst Tvä Tredjedelar af
rösterna; I annat fall vare han frikänd.
Anm. Detta moment motsvarar det nuvarande lule.
9:o På grund af Nämndens utlåtande skall Hof-Rätten ofördröjligen
meddela Utslag, innefattande antingen del ansvar, hvartill
den brottslige sig skyldig gjort, eller ock frikännelse frän åtalet.
Ilof-Rätten äge ock, med anledning af i målet framställda 'påståenden,
t Utslaget meddela yttrande om den upprättelse, hvartill
oskyldigt anklagad kan berättigad anses, äfvensom angående rältegångs-kostnad
och skadestånd; och hör Utslaget genom Konungens
Befaltningshafvandes försorg Parterna kungöras och den för besvärs
anförande i Lag stadgade tid beräknas frän detta kungörande.
Anm. De oförändrade orden i detta moment äro hemtade från nuvarande 5
moment.
10:o Finner Justitie—Stats— Ministern — — qvarstaden verkställas;
dock hör Under-Rätts Utslag, i håda dessa fall, utan uppehåll
till Svea Hof-Rätt insändas. Hof-Rätten bör — — — —
— — — — — — — skulle erhållas.
Anm. Se nu gällande 8 mom.
ll:o Angripas uti af trycket — — — äga i laglig ordning
hos Svea tiof-Rätt besvär anföra; i hvilket fall qvarstaden ej
må verkställas.
Anm. Se nu gällande 11 mom.
12:o \
13:o i
14:o\oförändrade.
15:o l
16:o ]
Stockholm den 14 September 1857,
28
Konstilutions-Utskottets Memorial JYl 36.
Reservationer:
Af Herr Rudling:
»Erkännande behofvet af en förändring i Tryckfrihets-Förordningens stadgande,
att den Jury eller Nämnd, som har att pröfva lagligheten af åtalade tryckta skrifters
innehåll, skall väljas af parterne sjelfve och af domstolen, har jag dock icke
deltagit i förslaget, alt en af Konstitutions-Utskottet och Lag-Utskottet vid hvarje
riksdag utsedd Tryckfrihets-nämnd för hela Riket skall i hufvudstaden pröfva alla
tryckfrihetsmål. Hittills har icke sports att i de särskilda orter, der tryckfrihetsmål
varit handlagde, tillgång saknats på personer, skicklige till Jurymän, och då dessutom
för utöfning af Jurymanna-befattningen Tryckfrihets-Förordningen icke fordrar
någon annan egenskap, än att vara väl känd för medborgerlig dygd, så torde också
hädanefter skicklige Jurymän kunna finnas äfven annorstädes än i hufvudstaden och
dess grannskap. Nödigt kan det således icke vara, att indraga Juryn i landsor—
terne, och centralisera den i hufvudstaden, och hvad beträffar den förmenta nyttan
deraf, de förespeglade förmånerna, så lära dessa uppvägas af vida större olägenheter,
i hvilket afseende må erinras, att Utskottets förslag är stridande emot brottmåls-lagstiftningens
allmänna princip, att brott och missgerningsmål skola både
ransakas och dömas der gerningen gjord är, en princip, hvars vidhållande här torde
påkallas jemväl deraf, att då bevisning genom vittnen icke får räknas till beneficia
juris i tryckfrihetsmål, det alltså måste vara af synnerlig vigt, att Jurymännen sjelfve
icke i följd af sin aflägsenhet från orten, der brottet skott, sakna kännedom om
förhållanden, hvilka ega sammanhang med den sak, de hafva att afgöra och således
böra tagas i öfvervägande vid afgörandet; att alla tryckfrihetsmåls bänskjutande till
Svea Hof-Rätt och den föreslagna Tryckfrihets-nämnden i hufvudstaden skulle högst
betydligt förlänga rättegången, synnerligast i de mål, söm tillhörde landsorterne;
att politiska åsigter lätteligen göra sig gällande vid de val, som ske hos Rikets
Ständer och sålunda kunna komma att utöfva ett obehörigt inflytande på lagskipningen.
samt att Konstitutions-Utskotlets och Lag-Utskottets ledamöter icke i allmänhet
kunna antagas äga sådan kännedom om personer i hufvudstaden och dess
granskap, att de, oberoende af andras uppgifter och tillstyrkanden, kunna utse det
stora antal ledamöter i Nämnden som förslaget bestämmer, hvaraf åter torde följa,
att valets utgång blifver beroende af den pluralitet, som kan bearbetas för den ena
eller andra sidans uppgjorda vallista.
På dessa skäl, hvilka jag äfven hos Utskottet anfört och derstädes icke funnit
för mig nöjaktigt vederlagde, reserverar jag mig mot förslagets ofvannämnde grunder,
lemnande derhän detaljerna, emot hvilka åtskilligt eljest vore att äfven anmärka;
och får jag tillika åberopa det förslag jag hos Utskottet under diskussionen i ämnet
Iramställt, att i hvarje stad, dit boktryckeri hörer, måtte för bestämd tid, ett år
Knnstitulions-Utskotlets Memorial JM 36.
29
i sönder eller längre, väljas en Tryckfrihets-nämnd, bestående af ett visst antal
ledamöter, hvilka äro bosatte i staden eller dess granskap på högst 3 mils afstånd,
alt valet måtte ske inför Rådhus-Rätten genom elektorer, utsedde vid allmänna sockenstämmor,
samt att genom lottning måtte bestämmas, hvilka af de sålunda valde
ledamöterne i Nämnden, som hade att i förekommande mål döma.»
Af Herr Wahlström;
Af Riksdagsfullmäktige!! Johan Persson, från Upsala län, med hvilken Riks—
dagsfullmäktigen Lars Magnus Knutsson, från Östergöthlands län, instämt:
»Länge har man hört upprepas, alt Tryckfrihets-Förordningen skall vara behäftad
med så många brister. Vid sidan af detta påstående lemnäs dock helt frivilligt
det medgifvande, att den ar vida bättre, än någon af våra andra grundlagar.
Bekräftelsen härpå eger man ock i det kända förhållande, att de förslag som blifvit
gjorda till Tryckfrihets-Förordningens förändrande alltjemt blifvit förkastade, först af
den allmänna meningen, ocb sedan af representationen.
Äfven inom länder der Jury — denna egentliga stötesten i vår Tryckfrihets—
Förordning, — i vida större utsträckning än här, och under en längre följd af år
funnits till, hafva lärda tänkare och praktiskt erfarna jurister prisat enkelheten och
tryggheten i vår jury-inrätlning, och framställt den såsom ett efterföljansvärdl exempel.
De försök som hos oss tid efter annan blifvit gjorda lill åstadkommande af
större eller mindre förändringar i Tryckfrihets-Förordningen hafva egentligen endast
afsett att klafbinda eller inskränka den fria yttranderälten, och att göra alla de
handlingar eller uraktlåtenheter oåtkomliga, hvilka icke dragas under laga domstol.
Rikets nu församlade Ständer bade icke väl hunnit, att med en enighet, som
förtjenar högsta loford, förkasta ett förslag, då nya sådana »till tryckfrihetens bättre
ordnande» såsom det påstods, framkommo.
Konstilutions-Ulskottels majoritet har nu antagit ett förslag rörande inrättandet
af en Cenlral-Jury i tryckfrihetsmål, med säle i hufvudstaden, men med utsträckt
verksamhet öfver hela riket.
Detta förslag är icke minst märkvärdigt derigenom, att det är ett hittebarn,
till hvilket ingen har erkänt sig vara fader. Utskottet har likväl adopterat det,
delvis försett det med annan omklädnad, och går nu att anförtro det till Ständernas
vidare omvårdnad.
Emot detta beslut får jag vördsammast nedlägga min reservation.
Jag kan icke föreställa mig att Rikets Ständer böra antaga förslaget om en
dylik Central-Jurys inrättande. Ty om detta skedde, så skulle Ständerna i och med
detsamma hafva gifvit häfd åt den förnärmande åsigten, att endast en i hufvudstaden
organiserad Nämnd eller Jury egde tillräcklig upplysning och oveld, för att
behörigen kunna pröfva befogenheten af samtlige inom hela riket anställde tryck
-
so
Konslilulions-UtskoUels Memorial M 36.
frihelsåtal. Till en så i ögonen fallande brist på grannlagenhet, är jag fullt öfvertygad
att Rikets Ständer icke skola göra sig skyldiga.
Man har velat påstå, att det är likgiltigt hvar Juryn i tryckfrihetsmål håller
sammanträde och fattar sitt beslut, enär detta sednare skall grundas på den bevisning
som parterna åstadkommit, och som i protokollerna förvaras. Men dervid
förbiser man likvist, all icke alla parter rimligtvis kunna vara så hemmastadda i
dylika rättegångars utförande, att utredningen blir fullständig, och för Jurymännen
fullt vägledande.
Då i England, der Jury-inrättningen i brottmål är urgammal, alltid iakttages,
att jurymännen skola närvara under hela ransakningen, synes det i hög grad aumärkningsvärdt,
att man här till och med ansett det lämpligt, att jurymännen i
tryckfrihetsmål icke skola ega annan kännedom om stridsfrågan och de stridande
personerna, än den som genom domstolens protokoller kan inhemtas.
Om det verkligen vöre af någon nytta att Jurymännen icke ega bekantskap
med parterna, och skulle all veld derigenom förebyggas; så är det ju en uppenbar
motsägelse alt den i hufvudstaden förlagda Juryn skall yttra sig äfven i de tryck
frihetsåtal,
som inom hufvudsladen anställas, enär det ar absolut omöjligt att bilda
en Jury der, hvars samtlige ledamöter icke ega någon bekantskap med parterna.
Om jag nu också vöre villig medgifva, att det vid väljandet af Jurymän kunde
tillgå något annorlunda, än som det i Tryckfrihets-Förordningen stadgas; så är jag
dock förvissad om, att en förändring kan åstadkommas på ett vida enklare sätt, än
Utskottet föreslagit, utan förnärmande af någons rätt och säkerhet, och derjemte,
ulan att härma de mönster sorn i andra länder dels redan blifvit förkastade, dels
såsom förkastansvärda äro ansedda.
Jag föreställer mig nämligen, att inom hvarje stad der tryckeri finnes, kunde
inför Magistraten, af stadens samtlige till Riksdagsmanna-val röstberättigade innevånare
en Tryckfrihets-nämnd utväljas — att i denna egenskap fungera irenne år —
bestående af Aderton i staden eller orten deromkring nära boende för medborgerlig
dygd välkända personer: af dessa skulle, då tryckfrihets-ålal anhängiggjorts, och sedan
Nämndens ledamöter efter lag blifvit af Domstolen ojälvige förklarade, Nio genom
lottning till jurymän utses, de der på Domstolens kallelse skola sammanträda för
alt pröfva laglighelen af den åtalade skriftens innehåll.
Om Juryn i tryckfrihetsmål på detta sätt organiserades, byser jag den öfvertygelse!),
att nödig trygghet vore beredd och det felaktiga i den nuvarande juryinrättningen
med minsta omgån-g rättadt.»
Af Riksdagsfullmäktigen Tobias Lind, från Götheborgs och Röhus Län;
»Då jag icke kan dela Höglofl. Konstitutions-Utskoltets beslut rörande de förändringar,
som uti förevarande betänkande JVs 36 blifvit antagna, angående tillsättande
af jurymän, får jag deremot afgifva följande reservation:
Enär det är en känd sak, att kärandepart icke försummar att invälja sädane
Konstitutions-VlskotMs Memorial JV» 36.
5f
personer, som han vet fälla, och den anklagade sådane, som han känner skola fria,
så beror också för närvarande ulgängen af eli t ryck fr ihe ts-å la I uteslutande af de
jurymän som utses af Domstolen, hvilken sålunda genom att välja personer, sorn
den på förhand vet komma att fria eller fälla, i sjelfva verket är den som dömer,
ehuru utan all hvarken juridisk eller moralisk ansvarighet.
Att detta är ett missförhållande, som tarfvar rättelse, vill jag långt ifrån bestrida;
men då, vid pröfning af ett tryckfrihels-åtal, det nästan alltid är af nöden för
jurymännen att känna ej mindre de tvistande parterna, än en hop lokala förhållanden,
de der från moralisk synpunkt både kunna och böra utöfva ett väsendtligt inflytande på
domslutet, så kan jag icke förena mig i den åsigt, som Utskottets majoritet hyllat,
att blott en enda inom hufvudstaden vald Jury skall afgöra alla i Riket yppade
tryckfrihets-ålal, utan yrkar jag, för min del, den förändring i majoritetens förslag:
att Tryckfrihels-jury måtte länsvis årligen väljas, i Stockholms stad af Sockenstämmonäinnden
och i alla öfrige länen al Kommillerade vid Pröfnings-Kommittéerna ;
att denna Jury hör bestå af 36 inom residensstaden eller nära derintill boende,
för medborgerlig dygd allmänt kände personer; att tryckfrihetsmål fortfarande upptagas
och ransakas vid den Rådstufvu-Rätt, derunder det boktryckeri lyder, hvarest
den åtalade Skriften blifvit tryckt; att, efter fulländad ransakning, alla protokoll och
handlingar i målet insändas till Rådstufvu-Rätten i residensstaden, hvilken Rätt då
har att bland de 36 valde jurymännen utlotta 12, af hvilka svaranden eger utesluta
trenne, och hvarefter de Nio återstående sammanträda och afgöra målet på
sätt i Tryckfrihetslagen nu stadgas.
Att låta äfven käranden utesluta jurymän, ar en oformlighet, som icke eller lärer
förekomma i någon annan Tryckfrihetslag än den Svenska.»
Herr Friherre De Geer, Louis, har velat tillkännagifva, att han först efter
förevarande frågas hufvudsakliga pröfning och afgörande blifvit Ledamot af Utskottet.
Riksdagsfullmäktigen Pehr Sahlström, från Stockholms län har anmält att
han varit hindrad att i Utskottet öfvervara den slutliga justeringen af ifrågavarande
beslut.
Riksdagsfullmäktigen P. F. Mengel från Upsala län har velat derom erinra, att
han icke i beslutet deltagit.
32
Konslilulions-UlskoUets Memorial M 57.
JW 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Sept. 1857, kl. 1 e. tik
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till tillägg uti 1 § 4
mom. Tryckfrihets-Forordningen, rörande skyldighet för
utgifvare af Dagblad eller Periodiska Skrifter att ställa
borgen för böter, kostnad och skada.
De grunder, från hvilka vår Special-lagstiftning angående tryckfriheten skall
utgå, bestämmas i den förklaring 86 § Regerings-Fortnen innefattar, alt »med
tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet att, utan några af
den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva Skrifter, att
sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras
innehåll, och att icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta
innehåll strider emot tydlig Lag, gifven att bevara allmänt lugn,
utan att återhålla allmän upplysning.» 1 hvad utgifvandet af Dagblad eller
Periodiska Skrifter särskildt angår, hafva dessa grunder genom Tryckfrihets-Förordningen
fått sådan tillämpning, dels att, enligt 1 § 4 morn., den, som vill sådana
Blad eller Skrifter utgifva, eger, så vida han icke blifvit dömd för nesligt brott
eller förklarad ovärdig föra andras talan, uppå anmälan hos Justilie-Stats-Ministern
erhålla bevis, att intet hinder mot utgifvandet förekommer; och dels att, enligt 7
mom. i samma <§,' utgifvare af Dagblad och Periodiska Skrifter alltid skola vara
ansedde såsom författare och ensamme underkastade ansvaret, i afseende hvarå 4 §
7 inom. erinrar dem framför andra om rätt bruk af tryckfriheten, med stadgande,
att förbrytelse, genom sådant Blad, i alla de fall, der med penningar pliklas, skall
umgällas dubbelt mot förbrytelser i annat offentligt tryck; varande i 4 § 2 mom.
ansvar stadgadt lör Boktryckare, som trycker Dagblad eller Periodisk Skrift utan att
vara försedd med Justitie-Stats-Ministerns bevis om gjord anmälan af samma Dagblad
eller Periodiska Skrift; i hvilket fall skriftens utgifvande inställes intill dess
utgifvare!) iakttagit hvad derom i Tryckfrihets-Förordningen stadgadt är. I afseende
på alla öfriga skrifter gäller stadgandet i 1 § 6 mom. angående namnsedels aflemnande
till Boktryckaren.
Sedan
Konstilulions-UlskoUets Memorial M 37.
Sedan vid 1845 års Riksdag genom Konungens och Rikets Ständers beslut,
ur Tryckfrihets-Förordningen utgått det år 1812 tillkomne stadgande, enligt hvilket
Hof-Kansleren — sedermera Justitie-Stats-Ministern — egde att låta inställa vidare
utgifvande af Dagblad eller Periodisk Skrift, som al honom ansågs vådlig för
allmän säkerhet eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller af en
fortfarande smädlig egenskap, samt på Kongl. Maj:(s förordnande derefter ankomme,
huruvida den inställda skriftens fortsättning kunde vidare tillätas och om utgifvaren
kunde något annat Dagblad eller Periodisk Skrift framdeles utgifva, — måste villigt
erkännas, att, med undantag för någon del af hvad till jury-inrättningen hörer,
derom Konstitutions-Utskottet nu hos Rikets Ständer gör särskild framställning,
tryckfribets-lagstiftningen hunnit den önskvärda ståndpunkt, der all godtycklig tvångsmakt
öfver tryckfrihetens utöfning blifvit undanröjd och utestängd samt, äfven i afseende
på den periodiska pressens bruk, allt antagit den lagliga form, som tryggar
den i Grundlagen medgilna fria yttranderätten. Och dock återstår i detta ämne en
högst vigtig lagförbättring. Med stark enstämmighet höjer sig den allmänna rösten
till erkännande om väsendtlig bristfällighet i denna Lag; hvilken bristfällighet hotar
att låta samhället allt mera öfversväimnas med sådana alster, synnerligen af den periodiska
pressen, de der, i stället för att vara medel lill sann kunskap och förädling,
kunna hos det större antalet af personer, hvilka icke i den intellektuela
bildningens förmåner halva inre skyddsmedel mot det onda, undergräfva all högre
och renare känsla.
Den frihet lill utgifvande af Dagblad och Periodiska Skrifter, som, med begränsning
endast i afseende pä oklandrad frejd, är i Tryckfrihets-Förordningen
lemnad hvar och en utan något vilkor i fråga om måttet al intellektuel bildning,
är visserligen icke egnad att betrygga tillfredsställandet af det allmännas anspråk
på sådant »rätt bruk af Tryckfriheten,» som fordras för »bevarande af allmänt
lugn.» Men så länge någon möjlighet finnes, att genom detalj-föreskrifter i Tryckfrihets-Förordningen
beträffande ansvarigheten för tryckta Skrifters innehåll befrämja
samma ändamål, anser Utskottet sig icke böra sätta i fråga någon rubbning
af den vigtigaste delen af hufvudgrunderna i Regerings-Formens 86 §, att
samhället icke skall, af misstrogen försigtighet vägra den ene medborgaren det
bruk af offentliga yttranderätten, sorn tillstidjes den andra. Det kan i allt fall
vara underkastadt tvifvel om en sådan inskränkning af behörigheten till den Periodiska
Pressens bruk verkligen skulle befrämja ändamålet. Mättet af kunskapsprof
skulle icke rimligen kunna uppstegras så högt, att icke inom mängden af de behöriga
komme äfven mången, hvars moraliska ståndpunkt gåfve ringa eller ingen
garanti för värdigt bruk af Tryckfriheten.
Men i samma mån som samhället, utan .uågra i förväg lagda hinder, åt den
enskilde lemnar fritt bruk af den periodiska pressens vidsträckta makt, i samma
Bih. lill R. St. Prat. 185K b li!57. 3 Sami. 13 Haft. 5
Konslilutions-Utskoltels Memorial 57.
mån mäste samhället ock, enligt både klokhetens och rättvisans förenade fordran*
tygla denna makt och hämma dess missbruk genom allvarliga straffbestämmelser
och deras stränga tillämpning mot den verkligen brottslige. Det är ock derföre
högst angeläget, att denne och ingen annan må af straffet träffas. Med allt fog
lägger Tryckfrihets-Förordningen hela ansvaret lor periodiska skrifters innehåll
på deras utgifvare, hvilken alltid bör såsom författare anses. Delta står ock i
full öfverensstämmelse med Förordningens princip i fråga om andra skrifter och
böcker: den som, i eget namn, för egen räkning, låter trycka och utgifva en skrift
är inför Lag den ansvarige författaren, äfven om han till skriftens utarbetande begagnat
främmande biträde. Men genom bruket utaf den år 1812 i Tryckfrihetslagen
införda godtyckliga makt, hvarom här ofvan är nämndt, att förbjuda fortsättning
af Dagblad eller Periodisk Skrift och att vägra dess utgifvare att framdeles
annat Dagblad eller Periodisk Skrift utgifva, sattes uppfinningsförmågan i
frestelse att söka upptäcka en utväg att göra dessa godtyckliga förbud så overksamma
och onyttiga, som möjligt. Och denna utväg var snart funnen. Förlusten
af den personliga rättigheten till Dagblads fortsatta utgifvare hade ingalunda den
följd, att utgifvaren afstod från all verksamhet på den bana, åt hvilken han sig
egnat. Efter enskildt aftal framträdde en annan person såsom utgifvare af ett
Dagblad med annat namn, men i samma riktning, som det indragna, och hvilket
nya Blad lemnades såsom ersättning till det indragna Bladets prenumeranter; men
den såsom utgifvare uppträdande personen hade icke annat bestyr i afseende på
Dagbladets lifgifvande, än att till boktryckaren aflemna beviset om den gjorda anmälan,
af den sannskyldige utgifvaren uppbära den öfverenskomma legan, vid inträffande
Ttrvckfrihcts-åtal af verklige utgifvaren emottaga och inför domstolen uppläsa
försvors-skrifterna, samt likaledes uppbära och åter utgifva det bötesbelopp,
som ådömdes, eller ock i värsta fall, efter förut uppgjord taxa njuta vedergällning
för hvarje dag, som i fängelse tillbragtes. Sålunda uppstodo tvenne utgifvare af
Periodiska Skrifter, den sann skyldige, men inför lag osynlige och alldeles oåtkomlige
utgifvaren, och den ansvarige, som inför lag åtagit sig att lida straff
för en annans förbrytelser, äfven sådana, om hvilkas tillvaro denne ansvarige utgifvare
först genom åtalets anställande finge kunskap. Det syntes vara att förmoda,
att då orsakerna till' detta förhållande år 1845 upphörde genom »indragningsmaktens»
afskaffande, så att, med undantag endast för händelse af vanfrejd,
den ene hade lika stor behörighet till Dagblads utgifvande, som den andre, nämnde
legningssystem skulle koma att upphöra. Men en annan lid hade inträdt. Rättegångar
angående Tryckfrihetens missbruk lade tydligen i dagen, att personer, som
i afsende på kunskapsmått och lefnadsförhållanden för ingen del kuude förmodas
någonsin ens vilja försöka en sysselsättning på det litterära området, tagit lega
såsom ansvariga utgifvare af Dagblad. Huru personer kunde finnas, villige att
åtaga sig en sådan ansvarighet, är lätt förklaradt; fattigdomen och okunnigheten
Konslilulions-Utskoltcts Memorial M 57.
35
blottställa för mången frestelse. Ett försök åter att reda orsaken dertill, att den
verklige tidnings-utgifvaren icke begagnade sin då mera ostridiga behörighet att
uppträda med egen ansvarighet, utan förmådde en annan att ställa sig fram såsom
offer åt Lagen, skulle, vid minnet al de i sådana mai ådömda kroppsstraff och
påföljd af ärans förlust, leda till mörka betraktelser. Följden af detta förhållande
bar emellertid blifvit, att den som velat inför lag utkräfva äreskändarens bestraffning,
i dennes ställe funnit en främmande person, ofta mera förtjent af medlidande
än af straff; samt att derföre måste hos mången uppstå tvekan och obenägenhet
att anlita den gäckade strafflagen, hvarigenom skulle framkallas en förteelse, der
det mäste blifva svårt att afgöra, hvilketdera är för rättskänslan vidrigare, antingen
det brott, som skall åtalas, eller det straff, som diages öfver en för saken främmande
person, hvars enda medvetna fel är att hafva låtit förleda sig att teckna
sitt namn under en anmälan till utgifvande al en tidning, möjligen af en för honom
okänd syftning. Redan i denna möjlighet af lagens gäckande ligger ett lel,
som bör afhjelpas; och då det icke heller är synnerlig anledning till förhoppning,
att de nu vanliga äreskändande missbruken af Tryckfriheten skola af annan orsak,
än lagens förbättring och kraftigare anlitande, komma att upphöra, blir det
af stor vigt att söka utfinna det lämpligaste sättet för vinnande af sådant ändamål.
Den fråga, som sålunda framstår, har hos mången varit föremål för allvarliga
betraktelser och ofta i det allmänna blifvit afhandlad, men utan att me
ningarne
kunnat sammanstämma i antagande af något tillförlitligt sätt för frågans
lösning.
Såsom möjligen ledande till väsendtlig förbättring af Tryckfrihets-Förordningen
i afseende på Dagblad och Periodiska Skrifter kunde fråga vara om den förändring,
att de särskilda löreskrilterne i 4 och 7 mom. af 1 § om ansvarigheten upphäfdes
och, jemte förändring af ordalydelsen i 4 § 7 morn., i stället förordnades, att
boktryckare hade, i afseende på artiklar i de frän hans tryckeri utgående Dagblad
eller Periodiska Skrifter, samma skyldighet att, vid äfventyr af egen ansvarighet,
förete Namnsedel, som angående andra Skrifter och Böcker egde rum, så att livar
och en författare komme att bära ansvaret för hvad lian skrifvit. Om detta ändamål
på sådant sätt verkligen kunde med säkerhet vinnas, skulle nu anförda
lagförändring otvifvelaktigt böra alldrafrämst förordas. Men Utskottet befarar, att
föga, om ens något, kunde dermed i verkligheten vinnas. Föreskrifterna i I §
6 mom. angående namnsedel bereda icke någon säkerhet om dennas sanningsenlighet.
De vittnen, som skola med sin påskrift bekräfta namnsedeln, kunna icke
intyga annat, än att dea, som sjelf föregifver sig vara författare till en skrift, i
namnsedlen verkligen antecknat sitt namn och hemvist; om denne person verkligen
är författaren, kunna hvarken vittnena eller boktryckaren utlorska. Af ifrågaställa
lagförändring kunde således följden möjligen endast blifva, att den per
-
36
Ronstitutions-Ulskollcts Memorial JH 37.
son, sorn ombesörjer redaktionen af tidningen och lemnar i boktryckarens hand de
artiklar, hvilka skola tillsammans i ett numer inflyta, dervid tillställer honom vare
sig gemensam namnsedel för hela uumret eiler särskilda namnsedlar för hvarje
artikel, men alla dessa namnsedlar lika litet sanna i uppgiften, som de nu varande
»ansvarig utgifvarnes» generela anmälan för hela tidningen. Det kunde sålunda
blifva en ombytt form af det öfverklagade legnings-systemet, visserligen försvårad
genom ökad besvärlighet, men utan att denria i ock för sig hade tillräcklig
makt att tvinga till den en gång funna och häfdvunna utvägens öfvergifvande.
Man har redan tillförene varit betänkt på lämpligheten och nyttan af en
grundlagsändring i sådan syftning, som den Utskottet nu går att afgifva. Fråga
har varit om sådant tillägg vid 1 § 4 mom. i Tryckfrihets-Förordningen, att utgifvare
af Dagblad och Periodiska Skrifter borde vid anmälan om detta utgilvande foga
antingen en till vederbäftighen behörigen styrkt borgen för de böter, till hvilka
utgifvare!) för öfverträdelser af nämnde Förordning kunde skyldig kännas, och lill
hvilkas gäldande tillgång kunde hos honom saknas, denna borgen dock icke utöfver
viss stadgadt belopp; eller ock bevis om nedsättning i allmänt förvar af ett
efter nämude grund uträknadt penningebelopp för samma ändamål; med skyldighet
för utgifvaren, att, efter det ådömda böter till större eller mindre del blifvit
guldna af löftesmännen eller_ utgått af depositionssumman, anskaffa ny borgen eller
ock bevis om åter fullgjord deposition. Ett sådant förslag blef till Rikets Ständer
vid Riksdagen åren 1828—1830 af Konstitutions-Utskottet framstäldt i sammanhang
med ett uppgjordt förslag till ny redaktion af Tryckfrihets—logen i dess
helhet, men hvilket förslag icke hade. framgång.
Det torde ligga utom allt tvifvel, att ett sådant, i andra länders lagstiftning
antaget och bibehållet stadgande skulle komma att låta straff-påföljden, så vida den
icke vore urbota, med säkerhet träffa den verkliga förbrytaren, ty det är klart att,
då deri verklige utgifvaren Iramsände en annan såsom ansvarig, del icke skulle
blifva någon annan än den förre sjelf, som ställde den behöfliga säkerheten. Åtgärden
måste derföre särdeles verksamt skola bidraga till upprätthållande af laglydnaden
bos utgifvare af Dagblad och Periodiska Skrifter. Det torde icke heller kunna
betviflas, att, derest man vid Tryckfrihels-lagens stiftande hade kunnat förutse, att
denna Grundlag skulle i sin tillämpning komma att framkalla hvad sedermera uppenbarat
sig genom lögnens och äreskändarens företag, att göra sig oåtkomlig för
straffet genom den okunniges och i följd af behofvets frestelser lätt förleddes framskjutande
såsom föremål för straffet, man icke skulle hafva underlåtit begagnande
af nu ifrågavarande utväg att försäkra sig om uppnående af straffbudens ändamål.
Numera torde visserligen Tryckfrihels-lagens långvariga bristfällighet i förevarande
hänseende hafva genom sjelfva vanans makt hos mången inledt den föreställning,
att verklig tryckfrihet icke kan finnas utan möjligheten af svåra, ohejdade missbruk,
Konstiluiions-lltslwlUls Memorial JY! 57.
57
hvilka skulle för samhället vara alt anse såsom en mindre skada, än hvarje tvångsmedel,
äfven om delta icke sträckte sig längre, än till uppställande af de vilkor,
som skulle förekomma alt falska uppgifter om (örlältares person kunde göra sig så
gällande, afl den verklige förbrytaren droge sig undan straffet. Men Utskottet gör
sig den förhoppning att del allmänna omdömet om verklig frihet skall vBra annorlunda,
och att, då Utskottet algifver ett förslag i nu nämnda syftning, man ur dess
rätta synpunkt skall uppfatta förslaget, samt inse, att det, utan att i någon mån
lägga band på yttranderättens frihet, endast skall betrygga mot ett skamligt eiuderande
af Tryckfrihets-lagens bud. Förslaget innebär icke någon motsägelse mot
86 § Regerings-Forrnen, ty det innehåller icke något i förväg lagdt binder för utgifvare
alt i sitt blad yttra hvad han behagar. 86 Regerings-Forrnen har sin
tydliga förklaring uti 1 § 2 mom. Tryckfrihels-Förordningen, der det heter: »Någon
tryckningen föregående granskning af skrift, eller något förbud emot tryckning
deraf, skall ej ega rum. Ej skall någon skrift kunna, före dess utgifvande, boktryckare,
utgifvare eller författare affordras, ej heller något för tryckningen hederligt
inseende öfver boktryckerier, eiler förfaltare och utgifvare, vara tillåtet.»
Den ifrågavarande anstalten skall ej blott låta straffet träffa den verklige förbrytaren,
hvaiigenom det för bela samhället i viss mån vanärande bruket.af legda
ansvarige utgifvare skall, såsom endast orsakande besvär och olägenhet, af sig sjelft
upphöra; den skall äfven uti bestraffningen af den periodiska pressens missbruk
medföra den lindring och den större likhet för alla, att brotten, så vida de icke
äro urbota, skola komma att med böter umgällas. Förvandlingen af böter till
kroppsstraff, — en af samhället begagnad utväg alt förekomma deri medellöse förbrytarens
strafflöshet, — må vara huru sorgfälligt bestämd och noggrant afvägd
som helst, så skall dock, enär kroppsstraffen äro en svårare sraffart än penningstraffen,
en anstalt, som gör förvandlingen obehöflig, på det hela medföra lindring
i straffens ulkräfvande, och för tryckfrihetsbrott skall den skyldiges bestraffning icke
förete någon af ekonomiska vilkor beroende olikhet.
Utskottet har ansett sig böra utsträcka säkerheten, som skall ställas, äfven till
kostnad och skada. Genom den snabba och vidsträckta spridningen af sina meddelanden
eger den periodiska pressen en icke ringa makt att äfven på den enskildes
ekonomiska förhållanden menligt och förstörande inverka; och då samhället ål den
ena af sina medlemmar lemnar fritt bruk af medel, hvarmed han ulan svårighet
kan så djupt och så mångfaldigt skada den andra, synes det ock vara samhällets
pligt att icke öfverlemna denna farliga makt åt någon annan än den, som visar sig
åtminstone, i någon mån kunna ersätta såväl den genom den anförtrodda maktens
missbruk vållade maleriela förlusten, som den kostnad, hvilken förbrytelsens beifrande
skall för den oförrättade medföra.
Borgens eller depositionens belopp har Utskottet trott sig böra fastställa till
Ett Tusen Riksdaler Riksmynt, hvilken summa är lägre, än i andra länder, och så
38
Konstitutions Utskottets Memorial J*? 37.
låg, att den icke bör vara besvärande för utgifvare af Dagblad eller Periodisk
Skrift, enär han för sitt företag i allt fall icke kan vara utan egna tillgångar, eiler
förtroende bos andra. Lägre, än det nyssnämnda, torde heloppet icke heller kunna
utsättas, så vida det dermed åsyftade ändamålet skall vinnas.
Till grundlagsenlig behandling får Utskottet af nu anförde skäl vördsamt
föreslå följande tillägg uti 1 § 4 mom. Trycklrihets-förordningen.
T ryckfr ihets-Förordningen:
§ 1
4:o. Utgifvare af Dagblad eller Periodiska Skrifter anmäle sig,
jemte titeln och trycknings-orten, bos Justitie-Stats-Mmistern, som
äger att, så vida Sökanden ställer bär nedan föreskrifne säkerhet
och ej för nesligt brott blifvit dömd, eller förklarad ovärdig föra
andras talan, meddela bevis, alt intet hinder emot skriftens utgifvande
förekommer.
För den skade- och kostnads-ersätlning samt de böter, hvartill
Utgifvare af Dagblad eller Periodisk Skrift i rättegång för
tryckfrihetens uti Dagbladet eller den Periodiska Skriften föröfvade missbruk
kan blifva dömd, skall han ställa till vederhäftigheten af Konungens
Befallningshafvande styrkt borgen till ett belopp af Sexhundra
Sextiosex Riksdaler Tretiotvå Skillingar Banko. 1 stället för borgensskrift
må Sökanden, om han heldre vill, ingifva behörigt bevis,
att han till, sagde ändamål och belopp hos Konungens Befallningshafvande
nedsatt penningar eller penningars af Konungens Befallningshafvande
godkända värde.
Stockholm den 15 September 1857.
Reservationer:
Af Herr Friherre Paijkull, Johan Gustaf:
»Oaktadt jag, öfvertygad att-något borde göras, i hufvudsaken, biträdt Utskottets
lörslag såsom särdeles verksamt emot underslef i fråga om ansvarige Utgifvare
al Tidskrifter, har jag dock ansett att den bestämda borgens- eller depositionssumman
bort lämpas efter tidningens storlek och omfång. Att ett litet an
-
Konstitutions-Vlskutlels Memorial M 37.
39
honsblad, som utkommer i en småstad en eller två gånger i veckan, skulle deponera
en lika betydlig summa som en stor dagligen i hufvudstaden utgifven Tidning,
synes icke med billigheten öfverensstämmande. Svårigheten alt anskaffa denna
för mången temmeligen ansenliga summa eller borgen kunde lägga hinder i vägen
för ett tillämnad! företag, som i orten önskades och ansågs nyttigt. — Inom Utskottet
föreslog jag ett annat medel lill förekommande af de så kallade ansvaringarne,
nämligen: alt hvar och en, som hos Justitie-Stats-Ministern anmälte sig
till utgifvande af en tidskrift, skulle vid detta tillfälle äfvenledes lörete ett betyg
af två eller tre aktade och ansedde (ytterligare qvalilicationer kunde bestämmas
huru man tjenligast fann; t. ex. borgare i staden eller köpingen, personer sorn
skattade ett visst belopp lill kronan, sådana som hade ådagalagt vissa akademiska
kunskapsprol etc.) Svenske medborgare, att de ansågo sökanden vara i besittning
af de egenskaper och insigter, som till företagets utförande kunde erfordras; men
då detta förslag inom Utskottet icke tycktes möta något bifall, ansåg jag icke
skäl vara att vidare yrka derpå. Pä detta sätt hade emedlertid ingen penningefråga
uppstått, och det åsyftade ändamålet dock troligen i betydlig mån kunnat
vinnas.»
Af Herr Rinman:
»I Utskottets förslag att Utgifvare af Dagblad och Periodiska Skrifter skola
ställa borgen för ett visst belopp af den skade- och kostnadsersättning samt de böter,
som möjligen kunna dem ådömas, kan jag ej instämma. Lämpligheten af ett
sådant stadgande kan jag ej inse, ännu mindre hvad derigenom i sjelfva verket
skulle vinnas. Om ock det föreslagna beloppet icke är så högt, att derigenom
något egentligt hinder mot sådana Skrifters utgifvande möter, ligger dock i sjelfva
grundsatsen af det föreslagna ett iugrepp mot Grundlagens förbud att i förväg
lägga hinder mot vttrande-rätten, och sedan en dylik grundsats en gång blifvit
antagen, kan summans förhöjning blifva ett det allraverksammaste medel att på
förhand afskära denna rätt.»
Af Herr Rudling:
»Så önskvärdl del än vore, att kunna förekomma de missbruk af tryckfriheten,
utgifvare af Dagblad och Periodiska Skrifter, under skydd af sfi kallade nansvaringarr>,
ostraffadt begå, bör väl detta ändamål dock icke sökas genom andra medel, än sådane,
som befinnas öfverensstämmande ej mindre med allmänna rättsgrunder än äfven
med den i Regerings-Formens 86 § gifna försäkran om hvarje Svensk mans
rättighet, att, ulan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva
skrifter. Meu emot Konstitutioris-Utskottets ifrågavarande förslag torde kunna anmärkas,
att detsamma icke fullt motsvarar dessa fordringar. Hvarje oförvitlig samhällsmedlems
anspråk, att få anses laglydig intilldess han öfvertygas om brott, låter
icke förena sig med skyldigheten, att, på sätt förslaget bestämmer, ställa säkerhet
derför att han skall kunna med penningar försona de brott, han tilläfventyrs kan
40 Konsiilutions-Utskotlels Memorial M 37.
komma atl begå, och den skriftställare, som jcke är så bemedlad, att han, utom kostnaden
för tryckning af den skrift, han vill utgifva, jemväl kan anskaffa säkerhet för
de 1,000 R:dr Runt, hvarmed han, enligt förslaget, skall betrygga samhället emot
brott och skadegörelse genom sitt skriftställeri, måste i sin tillfälliga, af förmögenhetsvilkor
beroende oförmåga att kunna anskaffa berörde säkerhet, finna ett i förväg
lagdt hinder för utgifvandet af sin skrift.
Dessutom må emot förslaget anmärkas, alt det ganska ofullkomligt motsvarar
sitt ändamål, ty om också äfventyret alt mista större eller mindre del af de 1,000
R:dr, hvarför säkerhet bör ställas, skulle på de tidnings-utgifvare, som begagna
»ansvaringar», halva sådant inflytande, att minskning skedde i antalet af de mindre,
med penningeböter belagde tryckfrihetsbrotteu, så kan delta äfventyr dock icke anses
betryggande emot sådane gröfre brott emot Tryckfrihetslagen, som beläggas med
urbota straff, enär dessa straff, utan hinder af förslaget, fortfarande måste drabba
endast »ansvaringarne».
Jag reserverar mig alltså emot Utskottets förslag.»
Af Herr Wahlström;
Af vice Talmannen Anders Andersson, som yttrade, att han funnit sig icke
kunna deltaga uti beslutet om skyldighet för utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter att ställa borgen, ehuru han visserligen medgåfve, att grundade anmärkningar
kunde göras emot det sätt hvarpå en del tidnings-utgifvare skötte sitt publicistiska
kall; men han hyste för stor tillgifvenhet för vår tryckfrihet, för att vilja
för densamma lagga det hinder, som en dylik borgens ställande onekligen innebure;
och då han ej heller trodde alt förslaget härom skulle vinna framgång, ville han
deremot nedlägga sin reservation.
Af Riksdagsfullmäktigen Johan Persson, från Upsala län, med hvilken Riks—
dagsfullmäktigen Lars Magnus Knutsson, från Östergöthlands län, instämt:
»Det af Utskottets majoritet föreslagna stadgandet, alt den, som vill begagna
rättigheten att utgifva Periodisk Skrift, skall ställa borgen för eller deponera 1,000
R:dr, är hemtadt från de stater, hvarest de styrande städse uti tryckfriheten se en
af sina farligaste fiender, hvilken de förgäfves söka utrota, men derföre åtminstone
bemöda sig att elter bästa förmåga oroa.
Ifråga varande stadgande är ingenting annat, än ett i förväg lagdt hinder för
tryckfrihetens begagnande. Det står således i rak strid med den vackra grundsats,
som i vår Tryckfrihetslag uttalas.
Betraktas sjelfva utgifvandet af en Periodisk Skrift såsom ett yrke — och jag
vet icke, hvarföre det ej så bör — så finnes icke något skäl, hvarföre idkaren af
detta yrke snarare bör ställa borgen för sig, än hvilken som helst annan yrkes
idkare.
Påstår
