# ID: svediakorp-gov2295
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 186,698
# sentences: 4,310
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
FE0T0K0LL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1856 OCH 185T.
AWDBA §AMLIAGEA.
jst» Afdelningen:
Biteets Ständers Berisorers samt Justitieombudsmans
Berättelser.
ANDRA BANDET.
Justitie-Ombudsmans Berättelser.
JU I T
MÄfIAl>KeS2 ASfc
ZrjUA K!«I?t
-i § S2 ; J .-OaJ
.te : åa.ma
v
RIKETS STÄNDERS
3®saataå»®Mi2?iDiii2ÅSi§
Emb et s- B
för år 1854.
Kä"»a?!08@-!8
STOCKHOLM, 1855.
P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
INNEHÅLL.
Redovisning för åtal: ^
1) emot Konungens Rådgifvare, enligt R. H. S. Konstitutions-Utskotts förordnande  i.
2) » en tillförordnad Domhafvande i Lysings och Göstrings Härader för ofullständiga domböcker... 23.
3) » Göta Artilleriregimentes Krigsrätt för origtig sammanläggning af straff —
4) » Borgmästaren i Mariäfred, för ofullständiga domböcker
24.
5) » Domhafvanden i Norrbo härad, för ett felaktigt gravationsbevis . . .
—
b) » Rådstufvurätten i Skeninge, för ofullständiga domböcker 25.
7) » en tillförordnad Domhafvande i Långhundra härad, för försummad expedition 26.
8) » Kyrkoherden i Huddinge för felaktigt prestbetyg ' —
9) » Konungens Befallningshafvande i Gottlands län för olaga spärrning af ett hus vid Lenna (forts.
från 1853 års Berättelse) 27.
10) » Domhafvanden i Bräkne Härad, för vägran att emottaga handlingar 29.
11) » Domhafvanden i Sollefteå Tingslag, för origtig sammanläggning af straff —
12) » Komministern Isak Lundberg, för fel emot Tryckfrihetsförordningen m. m. (forts, från 1852 års
Berättelse)  30.
13) » en tillförordnad Domhafvande i Faurås, Arstad och Himble Härader, för ofullständiga ägodelningsrätts
dagböcker
och protokoller
—
14) » Rådstufvurätten i Arboga, för dels origtigt beslut om antagligheten af fyllnadsed i fråga om lä
gersmål,
dels ock skiljaktiga beslut rörande tilltalades skyldighet att personligen svara i fyllerimål 31.
15) » Rådstufvurätten i Kongsbacka, för ofullständiga domböcker .
32.
16) » de af Domkapitlet i Westerås, i anledning af religiösa oroligheter i Orsa socken, tillförordnade
Visitatorer, för obehörig befattning med Körsnärerne David Forssells och P. F. Heidenbergs resa —
17) » Kronofogden i Ofvan Siljans fögderi, P. Ph. Kjellin, för nyssnämnde Körsnärers gripande och in->
sändande till länshäktet 35.
18) » Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län, för obefogad åtgärd till förändring af
samma Körsnärers medhafvande pass . .
38.
19) » Ständige Borgmästaren i Eskilstuna och en i hans ställe tillförordnad Borgmästare, för dröjsmål
med ett ärendes handläggning (forts, från 1852 års Berättelse)
40.
20) » Domhafvanden i Svartlösa Härad, för origtig dom i ett tvistemål —
21) » Magistraten i Westervik för felaktigt förfarande vid verkställighet af fängelse å korrektionsinrätt
ning
(forts, från 1853 års Berättelse) 41.
22) » en tillförordnad Domhafvande i Södra Möre härad, för orätt dom i ett konkursmål —
23) » Rådstufvurätten i Gefle för vägradt upptagande af angifvelse om fylleri (forts. fr. 1853 års Berättelse) 43.
24) » Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län, för försummad embetspligt i afseende på verk
ställigheten
af bestraffningar i Alingsås kronohäkte  —
25) » Domhafvanden i Botheå Tingslag, för origtig sammanläggning af straff
44.
26) » Domhafvanden i Wäne Härad, för fördröjd ransakning med häktad person 45.
27) » en tillförordnad Borgmästare i Sundsvall, för försummad verkställighet af beslut om offentlig stäm
ning
i konkurs 46.
28) » en Afdelning af Stockholms Rådstufvurätt, för dröjsmål med ett tvistemåls afgörande 47.
29) » Consistorium Academicum i Lund, för Magister Munck af Rosenschölds relegation —
Om Justitiä-Ombudsmannens befogenhet att granska Högsta Domstolens åtgärder 57.
Allmänna reflexioner i fråga om lagskipningens tillstånd 60.
Behöfver i något fall äktenskapsförord bevakas såsom testamente?
65.
Om Kronofogdes försummelse att insända utmätningsdiarier 66.
Är utgifvare af löpande förskrifning skyldig att för räntans erläggande uppsöka förskrifningens innehafvare? 67.
Om räntå å sådan förskrifning efter förfallodagen 69.
Laga forum i fråga om presträttigheter 70.
Skall en tvist imellan enskilda om hemmantal behandlas såsom skattläggningsfråga ? —
Sid.
Bör delägare i skifteslag anses derifrån utesluten genom skiftets fastställande ? 71.
Har äkta mans målsmanskap för dess hustru upphört derigenom, att God man för henne i boskillnadsmål;
blifvit förordnad? 73.
Hvad innefattar löftesförbindelse för en varas lefverering? 74.
Kan inlösandet äf en anvisning på insatta medel betraktas såsom bevis, att medlen åro insatta? 76.
I anledning af Hofrätternas arbetsberättelser för år 1853
78.
Arets embetsresa
—
Tankar om straffade brottslingars förbättring, föranledda af 1853 års berättelse —
Bilaga 81.
Rättelser:
sid. 36
1
rad.
nedifrån
står:
vidtogos, bör
vara
67
7
n
uppifrån
»
sitt
»
—
17
a
nedifrån
a
upphördt
B
71
22
»
uppifrån
»
erhöllo
»
—
24
»
»
»
sin
»
78
18
a
nedifrån
»
Wermlands
))
80
1
»
i)
»
vunnit
»
hans
upphört
erhölle
dess
Wermlands, Elfsborgs
vunnet
V id början af denna berättelses tryckning är det ännu ovisst, huruvida något bidrag till det
ena af de vanliga hufvudämnena skall denna gången kunna lemnäs. Det andra är nu rikhaltigare
än vanligt.
Att Riksrätten under sistlidne Maj och Juni månader varit i verksamhet, enligt Rikets Högloflige
Ständers Konstitutions-utskotts föreskrift, synes onekligen vara den märkligaste hit hörande
bland årets händelser, först och främst för det uppseende, en sådan företeelse i och
för sig är egnad att väcka, men också för de egenheter, som i densamma nu förekommit,
ehuru den allmänna uppmärksamheten endast i ringa mån blifvit derpå fästad. Ehvad den
liknöjdhet, som tyckes häruti röja sig, må kunna på ett eller annat sätt förklaras; så är det
dock icke derföre omöjligt, att saken ännu en gång kommer att med intresse behandlas.
Men i allt fall äger dock ämnet och hvad deri sig tilldragit, ej mindre i politiskt, än juridiskt
afseende, en vigt, som obestridligen kräfver en plats icke blott i vår lagskipnings, utan ock i
vara politiska förhållandens annaler. Jag har särskildt att redovisa den del, jag i ärendets
behandling haft, och för hvilken jag fått uppbära ett hittills obesvaradt offentligt tadel. Men
denna redovisning ingår så oskiljaktigt i sjelfva ämnets utredning, att dess utförlighet svårligen
torde trötta en läsare, för hvilken ämnet ej är likgiltigt.
Hittills har den uppmärksamhet, som efter sakens "afgörande, blifvit af den periodiska
pressen derpå fästad, inskränkt sig nästan endast till anmärkningar mot formrigtigheten dels
af mitt, och dels af sjelfva Riksrättens förfarande, och föga sträckt sig till hufvudsaken.
lmellertid lärer väl denna böra behålla sitt företräde. För min del har jag icke kunnat
efterskänka hennes rätt, och kan ej heller nu göra det. Jag anser det först och främst böra
vara klart, huruvida i det förfarande af Konungens Rådgifvare, som varit åtalets föremål,
fanns någon (elaktighet, eller örn fastheldre detta förfarande var en ej blott oskyldig, utan
ock af pligt föreskrifven handling, och om icke således en för densamma ådömd ansvarspåföljd
skulle inneburit ett bestraffande af fullgjord pligt.
1 anledning al Rikets Ständers vid 1850 års riksdag fattade beslut rörande den s. k.
akatte förenklingen, eller minskande af jordebokspersedlarnes antal, hade samtlige Konungens
Befallningshafvande utom Malmöhus län blifvit i Nåder ålagdt att efter vederbörande räntegifvares
hörande sig i (rågan yttra; och ett af de i följd häraf inkomna underdåniga utlåtanden,
algil vet den 29 Juni 1852, innehöll, att vid räntegifvarnes deputerades sammanträde fråga
blifvit väckt om underdånig framställning, det Kongl. Maj:t måtte täckas med möjligaste första
till verkställighet bringa det at Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
fattade beslut om rättighet att lösa sa väl Kronans behållna, som de indelta räntorna och
tionden efter medelmarkegång utan forlön, och om upphörande af räntetagares rätt att upp
säga
persedlar till leverering in natura; att detta väl icke innefattade sådant ämne, hvaröfver
de deputerade varit kallade att yttra sig, hvarföre Konungens Befallningshafvande funnit
denna fråga icke kunna blifva föremål för öfverläggning; men att Konungens Befallningshafvande
dock icke ansett sig böra förvägra att låta hvad sålunda förefallit i protokollet inflyta,
för att komma till Kongl. Maj:ts nådiga kännedom; att likväl de fleste af de deputerade anmält,
att de villo uti berörde underdåniga framställning deltaga; att något yttrande häröfver
icke förmodades å Konungens Befailningshaf vandes sida erfordras; att hvad sjelfva saken anninge,
det ock vöre destomera öfverflödigt, som enär Rikets Ständers beslut innefattade bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, ärendet således redan vöre i laglig ordning afgjordt och
de skattdragande försäkrade att komma i åtnjutande af den lättnad, som Kongl. Maj:t åsyf
R.
St. Just. Ombudsrn. Emb.-Berättelse för år 1854. 1
tat att dem bereda, hvarom ock underrättelsen af dem med liflig glädje och tacksamhet emottagits;
att utförandet af den beslutade förändringen uti sättet för hemmansräntornes utgörande
och rnarkegängssättningen vore oberoende af ränteförenklingens tillvägabringande, hvilket ock
syntes deraf, att ehuru någon åtgärd för verkställighet af berörde förenkling icke skulle vidtagas
förr, än Rikets Ständer, efter emottagande! af den ytterligare Proposition, som Kongl.
Maj:t till nästa riksdag täckts utlofva, derom vidare beslutat, Rikets Ständer likväl på Riksgäldskontoret
anvisat nödiga medel för godtgörandet intill nästa riksdag af den forlön å indelta
spanmålen, ifrån hvars lifgifvande de skattskyldige genom ofvannämude beslut vore befriade,
samt att således nu mera endast erfordrades, att Kongl. Majit i Nåder behagade
meddela de föreskrifter, som i förstnämnde hänseenden vore af nöden; men att Konungens
Befallningshafvande vid detta tillfälle dock vågade underdånigst hemställa, om icke Kongl.
Maj :t skulle i Nåder täckas förordna, att den beslutade förändringen borde i afseende å det
då innevarande årets utskylder vidtaga.
Härvid har säkerligen Konungens omförmälte Befallningshafvande icke haft sig bekant
det redan den 10 Oktober 1851 vid ärendets behandling hos Kongl. Majit i Nåder fattade
beslut, hvarom nu ifrågavarande åtal handlar, och som innehöll, att hvad Rikets Ständer angående
ändring i sättet för de indelta hemmansräntornes och kronotiondens utgörande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga framställning, beslutat, gillades och bifölls,
men att för närvarande och intill dess frågan om grundräntornes förenkling blifvit af
Kongl. Majit och Rikets Ständer slutligen afgjord, någon åtgärd i förberörde afseende icke,
hvad sättet för de indelta räntornas och tiondens utgörande beträffade, skulle äga rum. Skälen
till detta beslut, sådana de i Statsrådsprotokollet anföras, hämtades dels deraf, att bestämmelserna
i detta hänseende innefattade, det räntetagarnes hittills åtnjutna rättighet att till lefverering
in natura uppsäga sina anvisade räntor och tiondeanslag skulle upphöra och dessa
anslag framdeles alltid af räntegifvarne få lösas med penningar, efter ett hvarje år för de
näst förflutna tio åren bestämdt medelpris, samt sålunda stöde i ett ovilkorligt sammanhang
med införandet af ett dylikt medelpris, hvartill fordrades, enligt de grunder för medelprisets
bestämmande, som blifvit af Rikets Ständer antagna, att ett eller flere efter nya reglor uppgjorda
s. k. årspris förut måste vara satta, emedan dessa skulle ingå vid medelprisets uträknande,
så att förr än detta hunnit försiggå, kunde ej heller den beslutna förändringen sättas
i verkställighet, dels från de dermed i utförandet förknippade svårigheter samt olämpligheten
af att söndra de olika, på flerahanda sätt i hvarandra ingripande delarne af Kongl. Majtts nådiga
Proposition, hvilken i sin helhet varit afsedd att, efter ömsesidigt afvägda billighetsgrunder,
på samma gång tillvägabringa nödig förenkling i grundräntorna och att till både räntegifvares
och räntetagares belåtenhet ordna förhållandet med dessa skattérs utgörande och
prisbestämning, samt dels ock från det af tvenne bland Riksstånden, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Presteståndet, vid sitt bifall till hvad som i dessa afseenden blifvit föreslaget,
uttryckligen bifogade förklarande, att detta -deras bifall gällde Statsutskottets framställda tillstyrkande
och förslag, såsom ett oskiljaktigt helt, så att en punkt ej kunde från den andra
lösryckas, utan att i följd deraf Ståndets lemnade bifall till öfriga delar förfölle.
Det häri åberopade sammanhang med införandet af ett medelpris, hvarefter räntor och
tionde skulle få lösas, ägde isynnerhet tillämpning på en åtgärd, som oundvikligen borde föregå,
men icke kunde af Regeringen vidtagas, nemligen förändring i det valsätt, hvilket hittills
varit följdt vid utseende af Bondeståndets deputerade till markegångssättning. Dessa deputerades
antal hade varit obestämdt och i de flesta orter, om icke allestädes, rättat sig efter
fögderiernes eller taxerings-distrikternes antal, hvilket vållat ingen olägenhet, då vid markegångssättning
omröstningen skett ståndsvis, men icke längre lät sig göra, när samfälld omröstning
af alla Ståndens deputerade komme att äga rum; och det var detta, som skulle inträffa
vid verkställighet af det nya sättet för grundskatternes utgörande. Bondeståndets deputerade i
hvarje län måste då, lika med öfriga Ståndens, inskränkas till två, och kunna således ej mer
på förra sättet väljas af hvarje fögderi för sig, utan måste ett nytt valsätt stadgas; och till
införande af sådan förändring är, enligt Regeringsformens 75 §, ingen annan behörig, än
Riksstånden sjelfva, hvart för sig. Då nu vid 1850 års riksdag något beslut om ett sålunda
förändradt valsätt för Bondeståndet icke blifvit af detta Stånd fattadt; ldef det omöjligt att
före nästföljande riksdag bringa i verkställighet de markegångssättningar, utan hvilka det
förändrade sättet för grundskatternes utgörande ej kunde vinna fullbordan.
Huru man ock må förklara den, utan en sådan fullbordan, onyttiga anvisning, som vid
nämnde riksdag blifvit af Rikets Ständer gifven på medel till fyllande af en ofullständighet i räntegifvares
tillämnade fördelar (forsellönens afskaffande); så låter sig likväl icke dermed förklara,
huru Regeringen skulle kunnat, utan brott mot 75 § Regerings-formen, afhjelpa bristen af
den åtgärd, Bondeståndet hade att vidtaga, för att få det nya sättet för grundskatternes utgörande
verkstäldt. Detta hade varit nog att veta, för att äfven utan kännedom af Kongl.
Maj:ts redan i ämnet fattade nådiga beslut, eller af de två Riksståndens gjorda förbehåll,
finna sig hindrad att påyrka mellankommande verkställighet af Ständernes beslut, eller grunda
sitt förslag på den ifrågavarande anvisningen. Det kan ej nekas, att denna utmärker tanken
på en sådan verkställighet; men då, genom förhastande eller hvad orsak som helst, beslutet
icke fått den fullständighet, som dertill erfordrades; var det väl icke Regeringens fel, om
verkställigheten måste uteblifva, i saknad af laglig utväg för Regeringen att den förevarande
bristen afhjelpa.
I anledning af omförmälte, en Konungens Befallningshafvandes underdåniga utlåtande,
kom tidningspressen imedlertid i rörelse, och yrkade, att man bordt stalla sig samma Konungens
Befallningshafvandes råd till efterrättelse. Lika litet som denne, var tidningspressen underrättad
om Kongl. Maj:ts nådiga beslut eller dess grunder, utan antog tvertom, att saken
ännu var oafgjord, och kastade sig med särdeles ifver på den efter afgörandet utnämnde nye
Departementschefen för finansärendena, hvilken lades till last hans oförsvarliga dröjsmål att
bringa saken å bane och hos Kongl. Maj:t utverka det beslut, som önskades. Ännu efter
början af sista riksdag fortfor man att för allmänheten upprepa denna mening, hvars anledning
äfven låg till grund för en af Bondeståndet den 20 December 1853 aflåten underdånig
skrifvelse, deruti Ståndet anhöll, att Kongl. Majit, med afseende å det lidande, som skulle
drabba räntegifvarna, om de till räntetagarna, hvilka, då missväxt inträffade, såsom förhållandet
för året varit, till stor del begagnade sig af rättigheten att uppsäga räntorna till lefverering,
nödgades på hittills vanligt sätt dessa räntor utgöra, täcktes uti en med första utfärdande
författning i Nåder påbjuda, hvad Rikets Ständer i denna fråga redan beslutat, så att
de nya och förändrade föreskrifterne måtte vid utgörandet af årets spannemålsräntor kunna
tillämpas, äfvensom att hvad om lörsellönen blifvit beslutadt måtte samtidigt dermed träda i
verksamhet; uppå hvilken underdåniga skrifvelse Kongl. Majit den 29 Dec. s. å. meddelade nådigt
Svar, deruti, med erinran om hvad i ärendet förelupit, Kongl. Majit förklarar Sig icke
hafva förmodat, det Bondeståndet skulle föreställt sig, att Kongl. Majit varit och vöre oförhindrad
att förordna om Rikets Ständers ifrågavarande besluts iakttagande vid utgörandet af
spannemålsräntorna för det år, som då förflutit; såsom hinder hvaremot Kongl. Majit funne
böra endast erinras om det förhållande, som icke kunde vara Bondeståndet obekant, att för
år 1853 någre så beskaffade, på priskuranter grundade årspris eller de genom dessas sammanläggande
med föregående nio årens markegångsvärden uträknade medelpris, hvilka utgjorde
oundgängliga vilkor för så väl spannemåls, som öfriga hufvudräntepersedlars lösande
med penningar, ännu icke blifvit till efterrättelse bestämda, och att bestämmandet deraf, innan
Bondeståndet i afseende på val af dess deputerade till markegångssättningen meddelat den
förändrade föreskrift, som påkallades af Rikets Ständers beslut, att års- och medelprisen skola
genom omröstningar per capita af Riksståndens deputerade till ett lika antal för hvarje Stånd
fastställas, ej heller kunnat af Kongl. Majit påbjudas, utan uppenbart åsidosättande antingen af
Rikets Ständers omförmälte beslut, eller ock af 75 § Regeringsformen, som bjöde etc.
Häraf hämmades icke agitationen i tidningarna. Det ropades ännu lika häftigt, huru
oförsvarligt den varande Finance-ministern lernnat ärendet utan handläggning. Då man tog
för afgjordt, att det var han, som af klagomålen träffades; sväfvade man alltså ännu i samma
okunnighet om det hos Kongl. Majit den 10 Oktober 1851 fattade beslut. Genom Statsråds
-
protokollens granskning i Konstitutions-utskottet yppades väl härutinnan rätta förhållandetv
men häraf förändrades icke den föreställningen hos hälften af Utskottets personal, att åtal
mot Konungens rådgifvare borde anställas; Och som vid omröstningen den aflagda sedeln icke
tillhörde denna hälft; så var åtal beslutet.
Så tillkom Konstitutions-utskottets remiss, utfärdad genom skrifvelse den 25 April 1854,
hvari anmärkes, att vid den af Utskottet företagna undersökning, huruvida, sedan Rikets
Ständers beslut i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående förändring i sättet
för hemmansräntors och kronotiondes utgörande tillkommit, detta beslut, med afseende å dess
innehåll och ordalydelse samt för handen varande förhållanden, kunnat och, i följd deraf, bordt
bringas till den skyndsamma verkställighet, som det med beslutet afsedda, allmänt nyttiga och
till sitt långvariga behof ostridiga ändamålet fordrat, Utskottet i fråga om beskaffenheten af
Rikets Ständers omförmälte beslut icke kunde såsom grundlagsenlig! erkänna det förhållande,
att sedan Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse den 20 Augusti 1851 hos Kongl.
Maj:t anmält deras i ärendet fattade beslut, Konungens Rådgifvare, medelst åberopande af
hvad under förhandlingarna i särskilda Riksstånd skulle hafva i ärendet förefallit, ifrågasatt
samma skrifvelses tillförlitlighet, så att Rikets Ständers beslut skulle vara till sin gällande
kraft beroende af vilkor, hvilka icke vore uti skrifvelsen framställda; att det i grundlagen erkända
sätt för underdånigt framförande till Kongl. Maj:t af Rikets Ständers fattade beslut,
nemligen inför Riksstånden justerad och godkänd samt af vederbörande undertecknad skrif
velse,
måste gälia såsom fullt tillförlitlig och bindande framställning om beslutets innehåll,
att vid betraktande af de uti inledningen till Kongl. Majits nådiga Proposition omförmälta olägenheter
af nuvarande beskattningssystem det synts Utskottet vara uppenbart, att de anmärkta
olägenheter, som följt af det hittills gällande sätt för räntornes och tiondens utgörande, varit
af beskaffenhet att särskildt för sig kunna undanrödjas, och att den utväg, som i detta hänseende
blifvit af Kongl. Majit i Nåder föreslagen, kunnat och otvifvelaktig! skolat blifva vald,
äfven om fråga alls icke uppstått om grundräntornes förenkling; att ehvad dessa vore till
skattepersedlarnes olika slag flera elior färre, uppsägningsrättens begagnande hade de svåra
olägenheter, som nu skulle afhjelpas; att svårligen någon förmodades vilja framställa såsom
sannolikhet, att om frågan om förenklingen skulle, i följd af stridiga åsigter vid dess ytter
ligare
pröfning, komma att förfalla utan tillämpning af de nu antagna hufvudgrunder för dess
genomförande, det redan fattade beslutet om ändring i sättet för räntornes och tiondens utgörande
derföre komme att anses äfven böra förfalla; att således i sjelfva sakens natur icke
läge något hinder för den verkstäiiighetsåtgärd, som nu varit i fråga; att om ock å ena sidan
kunde i allmänna ordalag förklaras, att hela regleringen af skatteväsendet lämpligast borde på
samma gång verkställas i alia sina delar, afseende dock å andra sidan måste fästas å alla de
omständigheter, hvilka här framställt sig såsom giltiga anledningar för Rikets Ständer att anse
frågan om sättet för räntornes utgörande vara särskildt för sig afgjord och att förvänta sig
skyndsam verkställighet af beslutet; att uppställningen af Kongl. Majits nådiga Proposition
innefattat de tre frågorna, om skatteförenklingen, om sättet för räntors och tiondes utgörande
och om medelprisets bestämmande, såsom särskilda ämnen med särskilda af motifver förutgångna
förslag i hvarje fråga; att då förslaget i den första frågan slutade med framställning
om behofvet af vidsträckta förberedande åtgärder och ytterligare nådig Proposition för frågans
definitifva lösning, ändock icke vid andra och tredje frågorna, i hvilka utvicklades slutliga förslag,
på något sätt antyddes, att de beslut, hvilka i dessa frågor komme att fattas, skulle
blifva öfverllödiga och onyttiga i den möjliga händelse, att Konungs och Ständers sammanstämmande
framtida belut i lörsta frågan ej kunde tillvägabringas; att Rikets Ständers beslut,
sådant det måste på grund af den afiåtna underdåniga skrifvelsen uppfattas, likaledes upptoge
frågorna och de i dem afgifna yttranden åtskilda; att Rikets Ständer, samtidigt med deras
underdåniga anhållan, att vid början af deras nästa sammanträde lå emottaga Kongl. Majits
nådiga Proposition för slutligt afgörande af första frågan, hos Kongl. Majit anmält sitt redan
då, år 1851, vidtagna anordnande af de medel, hviika till ersättning för forsellön skulle utbetalas,
då beslutet i den andra frågan, om sättet för räntors och tiondes utgörande, kommit
till verkställighet; att om ock, såsom Statsrådets ledamöter åberopat, hinder för verkställigheten
genast vid emottagandet af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse mötte genom saknadt
bestämmande af det medelpris, som för lösningsrättens begagnande vore nödigt, samma
hinder ingalunda kunde anses fortfarande utestänga verkställighetens möjlighet under alla de
år, som måste framflyta, innan den på ytterligare pröfning beroende första frågan hunne att
afgöras; att åt de likaledes åberopade, men icke till beskaffenheten närmare antydda svårigheter,
med hvilka utförandet för öfrigt skulle vara förknippadt, icke kunde tillerkännas afgörande
vigt i denna, på den stora mängden skattdragandes rätt betydligt inverkande angelägenhet,
för hvars genomförande ingen möda borde vara skydd; och vore i afseende härå särskildt
att bemärka, att då Bondeståndet vid dess fattade beslut om inskränkning i antalet af
deras deputerade vid markegångssättningen icke aktat nödigt att i afseende på deras utnämnande
närmare förordna, och således Ståndets förut gifna föreskrift i ämnet måste fortfarande
tjena till efterrättelse, hinder ej kunde anses hafva härutinnan mött, enär i de län, der flera
än två deputerade förut varit utsedda, två bland dessa kunnat bestämmas antingen genom
lottning eller, i enlighet med hvad Kammar-Kollegium i sitt underdåniga utlåtande i frågan
om markegångsprisens bestämmande föreslagit, genom val af Kongl. Majits Befallningshafvande,
eller ock på annat sätt, hvarom Kongl. Majit jemväl af Rikets Ständers gjorde underdåniga
anhållan om vidtagande af nödiga förfoganden för verkställigheten i detta ärende, kunde
i nåder finna godt att förordna; att då vidare grundlagarne i 57, 62, 64 och 65 §§ Regeringsformen
förbehålla Rikets Ständer allena att utöfva Svenska folkets sjelf-beskattningsrätt
samt att pröfva och fastställa de ändamål, till hvilka så väl ordinarie skattemedel och inkomster,
som ock bevillningar skola användas, samt uti 30 § 2 mom. Riksdagsordningen stadga
don grund, som innebär, att Rikets Ständer äga besluta indragningar af förut anordnade statsutgifter,
men i öfrigt icke innefatta någon uttrycklig föreskrift, som kunde tjena till särskildt
ledning för behandlingen af detta ärende, hvilket, fastän af Konung och Ständer gemensamt
till afgörande beredt, bibehållit oförändrad egenskap af fråga om skatters utgörande och åtminstone
i en del, så vidt forsellönen anginge, åsyftat lindring i de skattskyldigas utgifter,
Rikets Ständers häruti fattade beslut icke på annan grund skulle kunna anses för sin bindande
kraft erfordra Kongl. Majits nådiga bifall, än om, utöfver hvad grundlagarna genom
sin ordalydelse föranleda, giltighet skulle tillerkännas den mening, att inskränkning af statens
ordinarie inkomster af jordens beskattning icke finge utan Kongl. Majits nådiga samtycke äga
rum, och om till frågor af sådan syftning hänfördes den nu förevarande; samt att således i
detta hänseende annat icke kunde erkännas, än att derest Kongl. Majit funne beslutet äga en
på ordinarie statsinkomsternas belopp och säkerheten om deras framtida bestånd störande inverkan,
Kongl. Majit då ägde att till beslutets verkställande vägra sitt nådiga samtycke, men
att uppenbart vöre, det sådant förhållande här icke varit i fråga, då beslutet, tillkommet genom
hufvudsakligt bifall till ett af Kongl. Majit i nåder väckt förslag, vunnit Kongl. Majits
nådiga godkännande, samt att häraf blefve den gifna följd, att beslutet OYägerligen bordt till
verkställighet befordras.
På dessa grunder, fullständigt här upptagna, är det, som Konstitutions-utskoltet funnit
Statsrådets vid ärendets behandling tillstädesvarande Ledamöter, Föredraganden Herr Statsrådet,
m. m. Joh. Äng. Gripenstedt, H. E. Herr Justitie-Staisministern m. m. Grefve G. A.
Sparre, H. E. Herr Statsministern för utrikes ärenden m. m. Friherre G. N. A. A. Stjerneld,
Herrar Statsråden, m. in. J. F. Fåhraeus och N. F. Wallensteen samt då varande Statsråden
m. rn. C. L. von Hohenhausen, numera Biskopen m. in. P. Genberg och Grefve B. von
Platen, hafva i förberörde den 10 Oktober 1851 förefallna rådslag angående Rikets Ständers
beslut om ändradt sätt för indelta hemmansräntors och kronotiondes utgörande tillstyrkt öfverträdelse
af Rikets grundlag; hvarföre Utskottet, med åberopande af 106 § Regeringsformen,
pröfvat skäligt ställa samma Konungens Rådgifvare under tilltal inför Riksrätt, hvilket
mig uppdrogs att enligt lag och sakens beskaffenhet utföra.
Då jag af grunderna för detta åtal ingenting förstod, och hvarken fann någon handling
uppgifven, som innefattade brott emot de omförmälta §§ i Regeringsform och Riksdagsord
-
ning, eller något ställe i Grundlagarna åberopadt, emot hvilket den såsom grundlagsvidrig
klandrade föredragningen skulle strida; kunde mitt anmärkningsmemorial till Riksrätten ej
komma att innehålla annat, än att jag åberopade remissen med anhållan, att deröfver måtte
inhämtas vederbörandes förklaring. Ett svar afgafs genast muntligen af Herr Statsrådet Gripenstedt;
och sedan detta svar, intaget i protokollet, blifvit justeradt vid nästföljande domstolssammanträde;
så förklarade öfrige Svaranderne detta yttrande innehålla, hvad å deras
sida nu vore att andraga i saken; hvarföre de icke med anledning af anmärkningsmemorialet
liade något att vid samma yttrande tillägga. Enligt Talarens mening ginge åtalet derpå ut,
att den åsidosatta verkställigheten af ett förändradt sätt för grundskatternes utgörande skulle
innefatta kränkning af svenska folkets rätt att sig sjelft beskatta. Vid afskuddande af denna
tillvitelse inlät han sig i bevisning derom, att Ständerna icke allena ägde i ämnet förordna,
och åberopade härom ej mindre grundlagens tydliga mening, att frågor om statens ordinarie
inkomster äro beroende af båda Statsmakternes beslut, än ock Rikets Ständers eget vitsord,
lemnadt vid flera tillfällen, och bland annat uttryckt just uti Ständernes ifrågavarande underdåniga
skrifvelse, der det hette, att Rikets Ständer i ämnet för sin del beslutat; hvarförutan
han, såsom ett om möjligt ännu tydligare bevis härpå, anförde Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 24 Maj 1845 angående förändringar i sättet för utgörande af indelta
räntor samt dessas jemte tiondespannemålens indragning till Statsverket m. m., hvilken skrifvelse
utgjorde grunden tili de sedermera i dessa ämnen vidtagna åtgärder och förslag, och
hvaruti Rikets Ständer, efter att hafva i sagde ämnen för sin del beslutat, hos Kongl. Majit
anmält detta beslut med underdånig anhållan, det Kongl. Majit täcktes lemna sitt nådiga bifall
till de föreslagna förändringarna. Då nu i samma skrifvelse föreslogs bland annat, att
alla till indelta löntagare samt verk och inrättningar m. m. anslagna räntor och kronotionde
skulle blifva kronan behållna, hvaraf äfven följde, att forsellönen skulle försvinna, och skrif
velsen
således omfattade äfven den punkt angående forsellönen, som Konstitutions-utskottet
särskildt framhållit; ansåge Talaren denna skrifvelse uppenbarligen ådagalägga, att de delar af
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, hvilka Konstitutions-utskottet ansett, till följd af Rikets
Ständers deri fattade beslut, hafva bordt gå i omedelbar verkställighet, icke tillhörde sådana
frågor, hvaruti beslutanderätten tillkomme Rikets Ständer allena. Och då derjemte toges i
betraktande, att i berörde Rikets Ständers skrifvelse af den 24 Maj 1845 tillika öfverlemnats
åt Kongl. Maj:t allena att bestämma tiden, när de föreslagna förändringarne borde befordras
till verkställighet; vore ock af Rikets Ständer erkändt, hvad som dessutom af Kon^l. Maj:ts
beslutanderätt i sjelfva hufvudsaken vore en följd, att tiden för verkställighet af Rikets Ständers
beslut i frågor af förevarande beskaffenhet borde, derest desamma af Kongl. Majit gillades,
också af Kongl. Majits bestämmande bero. Detta förhållande förändrades ej deraf, att
beslutet tillkommit i följd af Kongl. Majits egen Proposition, synnerligast som denna icke
blifvit i alla delar, icke ens, såsom Konstitutions-utskottet uppgifvit, hufvudsakligen bifallen,
enär beslutet angående grunderna för bestämmande af års- och medelpriser, hvilka i väsendt
lig
mån inverkade på utgörandet af räntor och kronotionde, var på flerahanda sätt afvikande
från Kongl. Majits förslag, och således påkallade en ny pröfning efter vederbörande embetsverks
hörande, hvarvid afvikelserna möjligen kunde finnas vara så beskaffade, att icke kunna
af Kongl. Majit godkännas, och följaktligen utgöra hinder mot all verkställighet af beslutet
rörande det förändrade sättet för räntornes och tiondens utgörande.
Härmed ansåg sig Talaren hafva kunnat sluta, sedan han till fullo vederlagt Konstitutionsutskottets
förmenande, att Rikets Ständers ifrågavarande beslut lagligen skolat ovägerligen till
verkställighet befordras, men ville dock äfven ådagalägga, det så hvarken bordt eller kunnat
ske. Han vidrörde, i förra afseendet, olägenheter, som skulle uppkommit från en sådan förhastad
verkställighet, samt hade dervid ansett sig icke kunna lemna utan uppmärksamhet de
två Riksståndens ofvan omtalte förbehåll. Detta hade Talaren inför Kongl. Majit omförmält,
icke för att derigenom på minsta sätt ifrågasätta tillförlitligheten af Rikets Ständers skrifvelse
eller förminska kraften och giltigheten af det deri innefattade beslut, ej heller såsom skäj
dertill, att samma beslut af denna anledning icke skulle kunna sättas i verkställighet; men då
Kongl. Maj:t ägde att i fr agan besluta; skulle enligt Talarens tanka en tadelvärd försummelse
hafva ägt rum, om, då frågan blott var, hvad som borde ske, Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
icke blifvit fästad på förenämnde, af två Riksstånd vid deras bifall till förslaget fogade vilkor,
som var nogsamt kändt och hvarom dessa Stånds protokoll lemnade upplysning.
Till skälen, hvarföre den påyrkade verkställigheten ej kunde äga rum, hänförde Talaren
såsom väsendtligt det i 75 § Regeringsformen lagda hinder för all förändring i valsättet till
ett Riksstånds deputerade vid markegångssättning utan samma Stånds eget förfogande; och han
upptog till vederläggning Konstitutions-utskottets sats, att ett lika antal af deputerade från de
fyra Stunden kunnat åvägabringas derigenom, att bland Rondeståndets deputerade utsetts
samma antal, som från hvartdera af de öfriga Stånden, antingen genom lottning eller genom
val af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller på annat sätt, hvarom Kongl. Majit kunnat
finna för godt förordna. Han anmärkte, att äfven detta Konstitutions-uttkottets yttrande utvisade,
att en bestämmelse angående ett eller annat sätt för utnämnandet af Bondeståndets
deputerade varit erforderlig; och då, enligt åberopade grundlagsparagraf, ingen annan än Bondeståndet
sjelft var berättigad att en dylik bestämmelse meddela, hvilket äfven numera skott
(vid då pågående riksdag); vore det klart och oförtydbart, alt om Statsrådet tillstyrkt Kongl.
Majit att i berörde afseende meddela den bestämmelse, som erfordrats, detta uppenbarligen
varit att tillstyrka en emot grundlagen stridande utsträckning af Konungens makt och ett ingrepp
i Bondeståndets lagliga rättigheter.
Med den nu mot Statsrådets Ledamöter rigtade anklagelse företedde sig således det
märkliga förhållande, att det Utskott, som har det vigtiga förtroendet att vaka öfver grundlagarnes
helgd, sjelft gifvit anvisning på utvägar, hvarigenom de skolat förnärmas, och att
Statsrådets Ledamöter, i fall de tillstyrkt Konungen att vidtaga en åtgärd, för hvars underlåtenhet
de nu vore anklagade, uppenbarligen skulle hafva gjort sig skyldiga till hvad dem nu velat
påbördas: öfverträdelse af Rikets Grundlag; och ansåg, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
Talaren, som icke ville ingå i någon betraktelse öfver hvad han trodde hafva varit lagstiftarens
mening, då han hos Konstitutions-utskottet nedlade en obegränsad och ansvarsfri
makt att ställa Konungens Rådgifvare under tilltal, sig kunna med lugn tillförsigt åt Riksrättens
upplysta bepröfvande öfverlemna, huruvida ej Konstitutions-utskottets framställda anklagelse
saknade all befogenhet.
Yid denna förklaring fann jag mig böra uti mitt slutpåstående anmärka, att uppfattningen
af en tillvitelse om kränkning af folkets beskattningsrätt icke syntes mig öfverensstämma
med remissens verkliga lydelse, i hvilken väl åberopades de särskilda paragrafer af Regeringsformen,
hvarigenom beskattningsrätten är folket och dess representanter förbehållen, men icke
sades, att öfverträdelse af dessa paragrafer blifvit af Konungens Rådgifvare tillstyrkt, vare sig
i afseende på ny skatts införande utan Ständers bifall, eller på någon mot Ständernes beslut
stridande disposition af skattemedel; och kunde således icke häruti ligga åtalets föremål eller
den tillstyrkta öfverträdelse af Rikets grundlag, hvilken enligt remissens uttryckliga föreskrift
skulle beifras; och anförde jag vidare, att äfven med antagande af den Konstitutions-utskottets
anmärkning, såsom välgrundad, att det förändrade sätt för utväljande af Bondeståndets
deputerade vid markegångssättningarna, hvilket för den nya anstaltens tillvägabringande erfordrades,
icke behöft af Ståndet sjelft, enligt Regeringsformens 75 §, bestämmas, utan tillhört
de föranstaltanden i ämnet, hvilka af Kongl. Majit kunnat vidtagas, jag likväl icke kunde föreställa
mig, att en härutinnan inträffad försummelse, eller öfverflödig grannlagenhet mot Bondeståndet,
blifvit af Konstitutions-utskottet ansedd såsom en öfverträdelse af Rikets grundlag,
utan skulle deruti endast hafva kunnat ligga ett så beskaflädt åsidosättande af Rikets sannskyldiga
nytta, för hvilket väl behandling enligt Regeringsformens 107 §, men icke åtal inför
Riksrätt, såsom för öfverträdelse af lag, äger rum; att åtalets föremål syntes mig i remissen
utan tvetydighet angifvet, när Utskottet i dess redan här anförda ordalag yttrade, att i fråga
om beskaffenheten af Rikets Ständers i förevarande ämne fattade beslut »Utskottet icke kunde
såsom grundlagsenligt erkänna det förhållande, att sedan Rikets Ständer uti deras underdåniga
skrifvelse den 20 Augusti 1851 hos Kongl. Majit anmält nämnde beslut, Konungens
Rådgifvare, medelst åberopande af hvad under förhandlingarna i särskilda Riksstånd skall
hafva i ämnet förefallit, ifrågasatt samma skrifvelses tillförlitlighet, så att Rikets Ständers
beslut skulle vara till sin gällande kraft beroende af vilkor, hvilka icke vore uti skrifvelsen
framställda»; att således den till åtal hänvisade grundlagsöfverträdelse bestode deruti, att Rikets
Ständers meranämnde underdåniga skrifvelse blifvit grundlagsvidrigt förstådd och för
Kongl. Maj:t framställd, enär afseende dervid var fästadt på ett af Ridderskapet och Adeln
samt Presteståndet gjordt, men i skrifvelsen icke intaget förklarande, att deras beslut, hvarigenom
bifölls, hvad som i afseende på sättet för grundskatternas utgörande blifvit föreslaget,
»gällde Stats-utskottet.s framställda tillstyrkande och förslag såsom ett oskiljaktigt helt, så att
en punkt ej kunde från den andra lösryckas, utan att i följd deraf de båda Ståndens lemnade
bifall till öfriga delar förfölle»; att följaktligen denna grundlagsöfverträdelse, den enda, som
uti remissen funnes angifven, läge uti den giltighet, som af Konungens Rådgifvare blifvit tillerkänd
tvenne Riksstånds beslut, hvilka innefattat ett af öfriga Stånden icke bifallet tillägg
till det samfälda beslut, som genom underdånig skrifvelse Kongl. Maj:t meddelades; att så
vida detta tillägg innebar, att af beslutet i ämnets hela vidd, såsom utgörande ett oskiljaktigt
helt, hvaraf en punkt ej finge från den andra lösryckas, också ingen del finge särskildt och
före det helas slutliga afgörande bringas till verkställighet; måste alltså rigtigheten eller origtigheten
af Konungens Rådgifvares förfarande bero deraf, huruvida den antagna giltigheten af
nämnde tillägg ägde grund eller ej; att från den förutsatta grundlösheten af detta antagande
härflöte allt, hvad som blifvit i remissen Konungens Rådgifvare tili last fördt, enär deremot
från giltigheten af de två Ståndens ifrågavarande beslut uppkommit ren nödvändighet för Konungens
Rådgifvare att förfara alldeles så, som nu skett; att jag för min del hade funnit anledning
till tvifvelsmål i denna fråga; och väl lemnade derhän, huruvida all nödig tydlighet
vid uppsättandet af Rikets Ständers skrifvelse varit iakttagen eller gällande praxis rätteligen
följd, då de två Ståndens särskilda beslut icke deri nämnes; men att om häri ej funnes fullgiltig!
bevis, att de två Ståndens förbehåll blifvit af dem frånträdt, eller ett sådant frånträdande
ej kunnat äga rum, och i annat läll, förbehållet måste anses gällande; en mellankommande
verkställighetsåtgärd, sådan den i remissen påyrkades, i strid med de två Riksståndens
vägran, då icke skulle varit en verkställighet af Rikets Ständers beslut, hvilket aldrig annorlunda,
än såsom fattadt genom förstärkt utskott, kunde vara stridande mot två Stånds mening;
att om det nu finge antagas, att den ifrågasatta verkställigheten skulle inneburit åsidosättande
af två Riksstånds, om än blott tillfälligtvis kända, gällande beslut, i hvilket innefattades
vägran tiil denna mellankommande verkställighet; dennas tillstyrkande då skulle varit
stridande mot en uppenbar pligt, hvars iakttagande jag förmodade icke kunna läggas Konungens
Rådgifvare tiil last; men att huruvida två Riksstånds beslut, hvilka icke kunna ändras
vid samma riksdag, då de blifvit fattade, skulle i förevarande läll kunnat .anses kraftlösa och
tillintetgjorda derigenom, att de uti samtliga Riksståndens underdåniga skrifvelse icke omförmältes,
det vore den vigtiga grundlagsfråga, om hvars bejakande jag destoheldre tvekade, som
jag ej ens vågade taga för afgjordt, att ett i den underdåniga skrifvelsen uttryckligen gjordt
återkallande af samma särskilda beslut kunnat anses gällande, emot de bestämda stadganden,
som finnas i Riksdagsordningens 58 och 75 §§; men slutligen att om Konungens Rådgifvare,
utan hinder af denna betänklighet, såsom de sjelfve i förklaringen syntes hafva föreställt
sig, och utan att fela emot föreskriften i Regeringsfomens 75 §, om Riksståndens rätt
att stadga sättet för deputerades utväljande till markegångssättning, kunnat tillstyrka Kongl.
Majit en sådan omedelbar fullbordan af beslutet om ett förändradt sätt för grundskatters utgörande,
hvars underlåtande uti remissen öfverklagades och som onekligen skulle ländt mängden
af skattdragande till en icke obetydlig fördel; alla andra betänkligheter då visserligen
syntes mig hafva bordt vika, och den ifrågavarande verkställighetens vidtagande i underdånighet
tillstyrkas, samt att hvad häremot i förklaringen anfördes, icke torde finnas innehålla något
verkligt skäl, utan vara genom sjelfva remissens innehåll tillräckligen vederlagdt; att vid
detta förhållande och då mig ovilkorligen ålåge att fullfölja det åtal, hvars utförande var
mig
- 9 —
mig uppdraget, fastän icke att, emot lag och öfvertygelse, för egen räkning någon ting
tillägga eller påstå, jag väl bordt antyda de anledningar och grunder, hvilka derifrån afhöllo
inig, men åberopade till slut, hvad Konstitutions-utskottets remiss till grund för åtalet innehölle,
samt utbåde mig, alt så väl frågan, huruvida öfverträdelse af Rikets grundlag»vore begången,
sorn ock frågan, hvad ansvar derå borde följa, måtte med yttersta strängbet pröfvas.
Uti den häröfver afgifna slutförklaring hafva Svaranderne, under åberopande af Regeringsformens
föreskrift i !öi> § om åtals anställande emot Konungens Rådgifvare, förmält,
att enär ett så beskaliädt åtal nu skett, Svaranderne väl måste hafva, enligt Konstitutionsutskottets
förmenande, felat'emot något bestämdt laghud; att efter genomläsning af den något
dunkla slutledningen i Utskottets remiss det förefallit Svaranderna, såsom hade Utskottet ansett
deni hafva tillstyrkt ingrepp i svenska folkets rätt att sig sjelft beskatta; hvarföre ock
Svaranderne i deras redan afgifna svar sökt visa, det någon öfverträdelse i detta afseende icke
ägt rum; att af mitt senast afgifna memorial inhämtades, det remissen icke borde antagas
medgifva en sådan uppfattning af hvad sorn varit dess rätta mening, vid hvilket förhållande
Svaranderna ej heller kunde hafva nsjgot vidare att i den delen anföra; att föremålet för
åtalet deremot, efter min utredning, skulle ligga deruti, att Konstitutions-utskottet förklarat
sig icke kunna såsom grundlagsenlig! erkänna det förhållande, att då Rikets Ständers ornförinälta
skrifvelse blifvit inför Konungen anmält, det blifvit af Konungens Rådgifvare omnämdt
och åberopadt, hvad som under förhandlingarna i särskilda Riksstånd i ärendet förefallit, derigenom
samma skrifvelses tillförlitlighet skulle vara ifrågasatt; att jag likväl vid granskningen
af denna fråga syntes för min del vara af den mening, att om någon origtighet kunde läggas
Konungens Rådgifvare till last, vid uppskattningen af den giltighet och vigt, som borde tillerkännas
det af två Riksstånd vid beslutet fästade vilkor, en sådan origtighet skulle bestå,
icke såsom Utskottet tycktes hafva anmärkt, uti omförmälandet af berörde vilkor, eller i
Statsrådets tillstyrkande, att detta måtte tagas i nådigt öfvervägande, utan fast heldre deruti,
att en ännu större och mera afgörande vigt ej blifvit detta viikor, såsom hinder emot en
partiell verkställighet af Rikets Ständers beslut, tillerkänd; att såsom ytterligare stöd för
grunderna dertill, att Svaranderne ansett sig icke kunna tillstyrka verkställighet af det ifrågavarande
beslutet annorlunda, än i ett sammanhang, men ej för att i ringaste män ifrågasätta
giltigheten af Rikets Ständers i deras underdåniga skrifvelse uttryckta beslut, hade nämnde
af två Riksstånd fästade vilkor blifvit åberopade, hvilkas förtigande med skäl kunnat anses
för »uppsåtligt fördöljande af någon upplysning», och sålunda grundlagsenligt gifva anledning
till användande af 1015 § Regeringsformen; att Svaranderne förmodade sig hafva tydligen visat.
det någon öfverträdelse af Rikets grundlagar eller allmän lag icke vid det åtalade tillfället
blifvit af dem tillstyrkt; och något lagbud, hvaremot de skulle felat, vore ej heller uppgifvet;
att Svaranderne likaledes visat, det .verkställighet af Rikets Ständers oftanämnde beslut icke
utan åsidosättande af ett bestämdt grundlagsstadgande kunnat tillstyrkas; och under åberopande
i öfrigt af hvad i förklaringen blifvit anfördt, instämde Svaranderne i mitt yrkande,
att frågan, huru,vida öfverträdelse af Rikets grundlag vore begången, måtte med all stränghet
pröfvas.
Af denna förklaring fann jag mig föranlåten att begära ytterligare företräde hos Riksrätten,
hvarvid jag anförde, det min mening för ingen del varit, att en ännu större och mera
afgörande vigt bordt fästas vid det af två Riksstånd stadgade vilkor för deras bifall till samtliga
Ståndens beslut, såsom hinder emot detta besluts partiella verkställande; att i stället för
ett sådant yttrande, hvilket skulle legat i strid med remissen, jag hade förmält mig finna anledning
till tvifvelsmål i frågan, huruvida den af. Konungens Rådgifvare antagna giltighet af
två Riksstånds tillägg till Rikets Ständers gemensamma beslut ägde grund eller ej — en
fråga, hvaraf rigtigheten eller origtigheten af Konungens Rådgifvares förfarande efter min
tanka berodde, enär från den af Konstitutions-utskottet förutsatta grundlösheten af ett sådant
antagande (att de två Ståndens förbehåll ägde giltighet) härllöte allt, hvad som blifvit i remissen
Konungens Rådgifvare till last fördt — att ehuru detta tvifvelsmål gått ända derhän,
K. St. Jusi. Ombudsm. Emb.-Berättelse för är 1854. 2
— 10 —
att jag ej ens vägat taga för afgjordt, det ett i Ständernes underdåniga skrifvelse uttryckligen
gjordt återkallande af de två Ståndens särskilda beslut skulle kunnat anses gällande, emot de
liestämda stadganden som finnas i Riksdagsordningens 58 och 75 §§, jag dock hoppades någon
anledning till missförstånd af rätta meningen i mitt yttrande icke vara härigenom af mig
gifven; men för att ytterligare förklara anledningen dill mitt tvifvelsmål tilläde jag nu, att
jag tviflat, huruvida den behandling af Riksstånds beslut, som uti Riksdagsordningens 73 §
föreskrifves, kunnat i ett mål af förevarande beskaffenhet äga rum, hvilket åtminstone icke
inträffat, och om icke tillämpningen af denna § inskränker sig tili de ämnen, hvilka dit hänvisas
uti 75 §, eller sådana, som ej kunna förfalla; att Svaranderne väl icke direkt yttrat
sig öfver denna fråga, men ej heller frångått, hvad redan första förklaringen innehöll, att
från de två Ståndens särskilda mening ej kunnat hämtas anledning dertill, att Rikets Ständers
beslut i den omtvistade punkten icke skulle kunnat genast sättas i verkställighet; hvilket
yttrande jag ej kunde annorlunda förstå, än att de två Riksståndens förbehåll nu af Svaranderne
erkändes icke hafva varit gällande, när saken hos Konungen föredrogs; men att likväl
Konungens Rådgifvare då hade åberopat detta de två Riksståndens förbehåll; hvaraf jag ej
kunde annat sluta, än att Konungens Rådgifvare ansett samma förbehåll gällande, emedan jag
icke kunde föreställa mig, att man skulle åberopat en handling, hvilken man icke för gällande
ansett; att ogiltigheten af detta de två Ståndens förbehåll vore den förutsättning, hvarifrån
åtalet utginge, och sjelfva åberopandet af det ogiltiga förbehållet vore, hvad som uti remissen
lades Konungens Rådgifvare tili last; att denna tillvitelse, angifvande den enda lagöfverträdelse,
som uti remissen omförmältes, och följaktligen åtalets enda föremål, då detta uttryckligen
uppgåfves ligga i öfverträdelse af Rikets grundlag, således nu vore af Svaranderna definitift
erkänd, och ett bestämdt ansvarspåstående härpå borde följa, derest ett sådant kunde grundas
på blotta erkännandet af en såsom felaktig åtalad handling, utan afseende på dess verkligen
felaktiga eller oskyldiga beskaffenhet; men att då så likväl icke förhölle sig, utan ansvarspåföljd
alltid måste grundas på sjelfva felets verklighet, mitt redan gjorda påstående
således icke kunde förändras, samt att med dess pröfning säkerligen ej annorlunda kunde
tillgå, än att frågan om giltigheten af de två Riksståndens oftanämnde förbehåll måste
pröfvas.
Till svar härpå yttrades å delosidan, att det emot Svaranderna anmärkta åberopandet af
de två Riksståndens särskilda mening vore ett factum, hvars verklighet ådagalades af protokollet,
och som det aldrig kunnat falla Svaranderna in att förneka. Re hade dermed icke
medgifvit, att de tillerkännt dessa två Stånds mening giltighet i den syftning, jag tycktes vilja
tilläga detta ord, utan vore denna mening i det underdåniga rådslaget åberopad, såsom ett
ytterligare stöd för Svarandernes på andra skäl grundade förmenande, att partiell verkställighet
af Rikets Ständers , beslut i frågan ej kunde äga rum; och hvar funnes det väl Konungens
Rådgifvare förbudet att i sina rådslag inför Konungen omnämna kända förhållanden? Vöre
det ej deremot, i fall dessa kunde inverka på frågans afgörande, en pligt att framhålla dem?
Hvarken hade Konstitutions-utskottet eller jag åberopat, emot hvilken § i grundlagen skulle
vara af Svaranderna feladt medelst omförmälandet af nämnde två Stånds mening; och någon sådan
§ stöde så mycket mindre att finna, som det omöjligen kunde vara ett lagbrott att framställa
en upplysning. Fortfarande trodde Svaranderne, att någon anledning till åtal inför
Riksrätt ej förefunnits, samt hemställde, att Rätten ock måtte förklara, att till åtalet saknats
fog.
I detta skick öfverlemnades målet till Riksrättens pröfning; och dess dom, gifven den 9
Juni 1854, blef af det innehåll, enligt flesta rösterna, att då Åklagaren uti sitt slutpåstående
förklarat icke allenast, att de åtal, som till följd af Rikets Ständers Konstitutions-utskotts remiss
blifvit emot åtskilliga Ledamöter af Konungens Statsråd anstäldt, icke ginge derpå ut,
att uti det öfverklagade dröjsmålet med införande af den beslutade förändringen i sättet för
grundskatternes utgörande skulle innefattas kränkning af svenska folkets rätt att sig sjelft beskatta,
eller öfverträdelse vara tillstyrkt af de paragrafer i Regeringsformen, enligt hvilka beskattningsrätten
är lölket och dess representanter förbehållen, utan ock att den anmärkta
uraktlåtenheten att för utväljande af Bondeståndets, deputerade vid markegångssättningarne
tillvägabringa den ändring, som för den nya anstalten erfordrades, icke vore att anse såsom
lagöfverträdelse, för hvilken åtal inför Riksrätt kunde äga rum, funne Riksrätten all fråga i
dessa delar förfalla. Vidkommande äler Åklagarens fullföljda talan i afseende å den grundlags-öfverträdelse,
, som han ansett vara tili åtal hänvisad, bestående deruti, att Rikets Ständers
till Kongl. Majit den 20 Augusti 1851 aflåtne underdåniga skrifvelse rörande de uti ordinarie
hemmansräntan ingående persedlars omsättning och förenkling m. m. blifvit af Konungens
Rådgifvare grundlagsvidrigt förstådd och för Kongl. Majit framställd, enär afseende dervid
vore fästadt på ett af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet vid ärendets afgörande
gjordt, men i den underdåniga skrifvelsen icke intaget förklarande, att nämnde tvenne Riksstånds
beslut, hvarigenom Rikets Ständers Statsutskotts utlåtande i ämnet blifvit bifallet, gällde
Utskottets tillstyrkande och förslag såsom ett oskiljaktigt helt, så att en punkt ej kunde
från den andra lösryckas, utan att i följd deraf de båda Ståndens lemnade bifall till öfriga
delar förfölle, samt att Konungens Rådgifvare sålunda tillerkänt giltighet åt tvenne Riksstånds
beslut, hvilka innefattat ett af öfriga Stånden icke bifallet tillägg till det samfällda beslut, som
genom Rikets Ständers skrifvelse Kongl. Majit meddelades; så alldenstund Regeringsformen
den 6 Juni 1809 uti 106 § icke allenast bestämde, huru i der förutsatta fall Konstitutipnsutskottet
äger ställa Ledamöter af Statsrådet under åtal inför Riksrätt, utan ock stadgade,
att Statsråds-Ledamot, som kan finnas hafva, på sätt omförmäldt är, gjort sig till ansvar skyldig,
bör af Riksrätt dömas efter allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande
af sådant ansvar utaf Konungen och Rikets Ständer fastställd blefve; och i sammanhang
härmed en sådan särskild författning benämnd Ansvarighetslag, den 10 Febr. 1810 blifvit
utfärdad, som enligt öfverskriften utgjorde den lag, hvarefter Ledamot af Statsrådet, Föredragande
samt den Embetsman, Konungen allmän befattning med kommandomål uppdragit,
skola för embetsförseelser dömas, hvilken Ansvarighetslag uti särskilda paragrafer uppräknade
och bestämde de grundlagsbud, för öfverträdelse hvaraf Riksrätten må döma till ansvar,
som tillika funnes utsatt för hvarje fall, antingen uttryckligen eller genom hänvisning till allmänna
lagen, äfvensom samma Ansvarighetslag uti 5 | 2 punkten och uti 8 § innehölle den
föreskrift, att om genom lagstridigt förhållande af Statsråds Ledamot eller Föredragande, nå
gon
lede skada till lif, personlig frihet, ära eller egendom, sådan Embetsman derför borde
dessutom straffas, på sätt allmänna lagen i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken stadgar för domare,
som fäller vrång dom; hvaremot 6 § af Ansvarighetslagen förmådde, att om Statsråds Ledamot
eller Konungens Rådgifvare i kommandomål uraktläte att öfriga dem i grundlagen uttryckligen
föreskrifna, men i Ansvarighetslagen icke särskildt uppräknade pligter och föreskrifter
iakttaga och fullgöra, det ankomme på Rikets Ständer att hos Konungen göra sådan anmälan,
hvartill 107 § Regeringsformen dem berättigade, med iakttagande af de vilkor, samma paragraf
i dess sednare moment innehåller; fördenskull och som af dessa stadganden i Regeringsformen
och Ansvarighetslagen, med hvarandra jemförda, uppenbart vore, att fråga om förment
öfverträdelse af grundlag icke kunde komma under hufvudsaklig pröfning hos Riksrätt
i andra händelser, än der, om öfverträdelse skulle hafva ägt ruin, Riksrätt må kunna i enlighet
med Ansvarighetslagen fälla till ansvar; alltså och emedan Åklagaren icke gittat åberopa
någon paragraf i Regeringsformen, hvilken Statsrådets nu tilltalade Ledamöter vid ifrågavarande
ärendes behandling skulle hafva öfverträdt eller uraktlåtit iakttaga, eller hänvisa^ till
något stadgande i Ansvarighetslagen, som å den förmenta grundlagsöfverträdelsen vore tillämpligt;
ty pröfvade Riksrätten rättvist det i målet fullföljda åtal att ogilla.
Ordet ogilla har i konstspråket icke den bemärkelse, hvari det här tages. Riksrätten
har leirmat åtalet utan pröfning; och sådant kallas icke att ogilla det. Men det slags' ogillande
eller formella förkastande af åtalet, som domen innehåller, härrörer icke från något i
svensk lag kändt hinder för dess pröfvaride. Borde åtalet icke gillas; så tror jag, att dét
borde i sjelfva verket (i ordets rätta bemärkelse) ogillas; och hvarföre detta icke skedde, är
det, hvarpå jag vill utbedja mig de sakkunnigas uppmärksamhet. Misslyckas jag icke i min
framställning; så bör ämnet för hvarje tänkande blifva klart.
— 12 —
Riksrättens dom utgår från två hufvudsatser, hvilka gälla Iifsfrågor i vår lagskipning.
Ren ena är, att öfverträdelse af grundlag, tillvitad Konungens Rådgifvare, icke kan komma
under hufvudsaklig pröfning i andra händelser, än der Ansvarighetslagen kan tillämpas; Och
sådant derföre, att 6 § af samma lag förmår, det endast öfverträdelser af de i denna lag
särskildt uppräknade pligter och föreskrifter skola vara underkastade åtal inför Riksrätt emot
Konungens Rådgifvare, men de icke der uppräknade ej kunna annorlunda, än efter 107 §
i Regeringsformen behandlas.
I Ansvarighetslagen uppräknas icke de grundlagarnes och andra lagars föreskrifter, som
handla om befordringsärenden. Om således Konungen, emot Regeringsformens 2.8 §, skulle
nämna utländningar till alla Rikets tjenster, elier gifva civila och domare embeten åt andra
än dem, som vore af den rena evangeliska läran; eller bortgifva sådana tjenster, till hvilka
förslag böra upprättas, utan att förslag blifvit upprättade; och ingen föreställning häremot af
Konungens Rådgifvare gjordes; så skulle, enligt Riksrättens mening, ett sådant förfarande ej
kunna inför Riksrätt åtalas. Om emot 29 §, till Erkebiskop och Biskopar utnämndes andre,
än en af de tre, som föreslagne blifvit; örn, emot 30 §, ej blott regala pastorater, utan äfven
konsistoriella gäll finge sina Kyrkoherdar af Konungen tillsatta; om föreskriften i 31 §,
att städernes Borgerskap skola äga till Borgmästaretjenster föreslå frenne behöriga män, och
Konungen utnämna en af dem, samt att på lika sätt skall förhållas med Rådmans- och Ma'gistrats-sekreteraretjensterna
i Stockholm, icke åtlyddes, och på förslagen intet afseende gjordes;
Om domare och alle de tjenstemän, som enligt 36 § ej lagligen kunna utan medelst
ransakning och dom från sina sysslor afsättas, eller utan egen ansökan flyttas, dock blefve af
Konungen utan ransakning och dom afsatte eller till andra tjenster utan egna ansökningar
flyttade; Om Konungens Rådgifvare tillstyrkte allt detta, i stället att deremot göra föreställningar;
så skulle dock, enligt Riksrättens mening, öfverträdelserne af så vigtiga grundlagsbud
icke kunna lagligen bestraffas, emedan ingen af omförrnälte paragrafer uppräknas i Ansvarighetslagen.
Der uppräknas ej heller den paragraf i Regeringsformen (den 87:de) som är bestämd att
skydda svenska folkets rätt till deltagande i allmän civil och kriminal lags stiftande och upphäfvande.
Om nu Konungen, på sina Rådgifvares tillstyrkan, företoge Sig att, utan Rikets
Ständers samtycke, utfärda nya civil- och kriminallagar, och sålunda försökte beröfva Ständerna
denna vigtiga det af deras makt; så skulle, efter Riksrättens lagtolkning, något lagligt
ansvar för tillstyrkandet af en sådan grundlagens och folkmaktens kränkning ej kunna Konungens
Rådgifvare ådömas. Likaså skulle det, efter denna lagtolkning, aflöpa strafflöst, om
Regeringsformens 75 § öfverträddes genom utfärdande af en förordning, som föreskrefve
sättet för utväljande af Riksståndens deputerade vid markegångssättning, och sålunda betoge
hvarje Riksstånd rättigheten att om detta valsätt förordna. Ja, äfven den i 65 § af samma
grundlag gifna uttryckliga föreskrift, att Statsrådets Ledamöter äro ansvarige, om de låta statens
medel annorlunda användas, än af Ständerna faststäldt blifvit, utan att till protokollet
föreställningar deremot göra, skulle blifva kraftlös och utan betydelse, emedan ej heller denna
§ är i Ansvarighetslagen uppräknad. Afven 114 §, ståndspriyilegiernes skydd, skulle af
samma skäl kunna strafflöst förnärmas.
Svårligen lärer någon finna troligt, att med lagens mening skulle öfverensstämma en sådan
ansvarslöshet, der laglig ansvarighet likväl ostridigt är allmän regel. Och till den gräns
för ansvarigheten, hvarifrån en sådan lagens meningslöshet skulle uppkomma, gifves åtminstone
ingen anledning i den § af Regeringsformen, från hvars jemförande med Ansvarighetslagen
Riksrätten hämtat domskäl. Ty Regeringsformen på det åberopade stället, 106 §, bjuder,
att Konungens Rådgifvare, tilltalade för öfverträdelse af grundlag eller allmän lag, skola
af Riksrätten dömas efter allmän lag och den särskilda författning (Ansvarighetslagen), som
till bestämmande af sådant ansvar blefve af Konung och Ständer fastställd. Om nu likväl
intet ansvar efter allmän lag, utan endast efter Ansvarighetslagen, skulle kunna af Riksrätt
Konungens Rådgifvare ådömas; så vore det anförda .stadgandet i Regeringsformen ändradt;
och fråga är, orri detta kan hafva skett genom den af Riksrätten åberopade hänvis
-
— 13 —
ning i Ansvarighetslagens 6 §, att der Konungens Rådgifvare underlåter att iakttaga och fullgöra
de öfriga dem i grundlagen uttryckligen föreskrifna, men i Ansvarighetslagen icke särskildt
uppräknade pligter och föreskrifter, deKankomrner på Rikets Ständer att hos Konungen
göra sådan anmälan, hvartill 107 § af Regeringsformen dem berättigar.
Först och främst inhämtar man af inledningen till sjelfva Ansvarighetslagen, att Konungens
Rådgifvare skola för sina rådslag och gerningar, i och för deras embeten, vara Konungen
och Rikets Ständer ansvarige, på sätt Regeringsformen utstakar och i Ansvarighetslagen
stadgas — således icke blott »på sätt i Ansvarighetslagen stadgas», utan ock »på sätt Regeringsformen
utstakar» — således ingalunda med upphäfvande af något Regeringsformens
hud. Men ett, ännu kraftigare bevis, att ingen ändring i Regeringsformen skett genom Ansvarighetslagen,
är att ingen sådan ändring kunnat ske; och att ingen giltig förklaring öfver
Regeringsformens mening kan hämtas från' dess jemförande med Ansvarighetslagen, bevisas
med hvad som är stadgadt om sättet för grundlags förklarande* Att nu Regeringsformen,
såsom grundlag, hvarken kan ändras eller förklaras genom annan lag, det följer af sättet för
grundlags stiftande och förklarande; och detta sätt är stadgadt uti Regeringsformens 81 och
83 §§, hvilka bjuda, att ingen ändring i grundlagarne kan ske vid samma riksdag, då fråga
derom väckes, utan först vid den nästföljande; att all förändring i dessa lagar måste vara bifallen
af Konungen och alla fyra Riksstånden, samt att ej någon för framtiden gällande förklaring
af grundlagarna må stadgas, utan på det sätt, som vid ändringar i dem iakttagas bör.
Häraf följer, att sedan Regeringsformen vid 1809 års riksdag var antagen, ej någon ändring
i denna grundlag vid samma riksdag kunde ske; att redan derföre ingen sådan ändring
kunde tillkomma genom en lag (Ansvarighetslagen) som stiftades vid samma, riksdag, den 10
Februari 1810; att ej heller genom denna lag eller vid samma riksdag någon förklaring af
Regeringsformen kan vara meddelad, samt att dessutom Ansvarighetslagen, så länge den stiftas
i den ordning, sorn nu skett, eller densamma som gäller för stiftande af allmän civil-, kriminal-
och kyrkolag, aldrig kan komma att innebära någon gällande ändring eller förklaring
af Regeringsform eller annan grundlag. Jag kan således icke frångå den tankan, att Regeringsformens
106 §, sådan den i samma grundlag ännu oförändrad finnes, måste gälla, samt
att det är i enlighet med dess innehåll, som Ansvarighetslagens stadganden måste förstås och
tillämpas, men ingalunda tvertom. Då nu Regeringsformens 106 § innehåller, att Konungens
Rådgifvare för embetstid skola dömas efter allmän lag samt den särskilda Ansvarighetslagen,
men icke efter denna senare allena; kan jag ej annat finna, än att den af Riksrätten antagna
mening, enligt hvilken ingen annan lag än Ansvarighetslagen finge tillämpas för sådana embetsfel,
saknar laglig grund, och att för öfrigt hvad 6 § af nämnde lag innehåller om tillämpning
af Regeringsformens 107 § på de i ansvarighetslagen icke uppräknade uraktlåtanden att
iakttaga grundlagens föreskrifter, hvarken må anses åsyfta upphäfvande af Regeringsformens
genom 106 § gifna stadgande i ämnet, eller befinnes aflättadt i ordalag, som med en för
sådan afsigt erforderlig bestämdhet uttrycka den mening, att endast den i 107 § åt Rikets
Ständer förbehållna aninälningsrätt'vore användbar på de i Ansvarighetslagen icke uppräknade
fall.
Imellertid uppkommer häraf äfven den följd, att om, vid ett åtal emot Konungens Rådgifvare,
intet stadgande i Ansvarighetslagen kari åberopas, och grundlag likväl är öfverträdd,
man då bör kunna i allmän lag finna det ansvar, hvarmed en sådan öfverträdelse skall beläggas.
Att i allmän lag träffa lämpligt ansvar för alla de grundlagsöfverträdelser, jag här ofvan
anmärkt, såsom icke uppräknade i Ansvarighetslagen, kan onekligen blifva brydsamt; men
svårigheten blir dock icke större, än vid åtal för månget annat fel, begånget af tjensteman,
och för hvilket, när han finnes hafva öfverträdt lag, han icke undslipper ansvar derföre, att
ansvaret för detta fel ej är i lag utsatt. Det kan icke nekas, att sådant vittnar om en
ofulländad lagstiftning; men den, som sålunda tili ansvar fälles, må derföre icke klaga öfver
rättlöshet, endast han genom lag är underrättad, att straff väntar honom för det lagbrott, han
begår; — och detta är förhållandet med Konungens Rådgifvare, då Regeringsformen förkunnat
dem, att de för all öfverträdelse af grundlag eller allmän lag skola af Riksrätt dömas till
— 14 —
ansvar efter allmän lag och den för dem särskildt utfärdade ansvarighetslag. Af denna sistnämnda,
hvilken ofelbart mäste innehålla de förbrytelser, som för svårast anses, bör härvid
den upplysning hämtas, att de uti samma lag ej uppräknade förseelser icke kunna vara högre
ansvar underkastade, utan heldre böra lindrigare bestraffas, än de, för hvilka påföljden är i
Ansvarighetslagen utsatt.
Men hurti än härmed må vara, och felaktigheterne må till och med i öfrigt lemnäs obestraffade,
emedan man i allmän lag ej finner lämpligt ansvar; så qvarstår dock alltid för deras
straffbarhet ett bevis,.. hvilket ensamt är tillräckligt att afgöra frågan, huruvida de äro
laga åtal underkastade. Afven vid de i Ansvarighetslagen icke uppräknade öfverträdelser af
Regeringsformen måste förutsättas underlåtenhet af den föredragande att vägra kontrasignation,
enär Konungens beslut dessförutan ej kunnat utfärdas; och för hvarje sådan underlåtenhet
är ansvar bestämdt i Ansvarighetslagens 8 §. Då nu detta gäller ej allenast om de
uppräknade, utan om alla de fall, der Konungens beslut strida emot Regeringsformens bokstatliga
föreskrift; är således genom sjelfva Ansvarighetslagen bekräftadt, att ej blott de der
uppräknade, utan ock alla andra öfverträdelser af Regeringsformen, begångna af Konungens
föredragande Rådgifvare, kunna inför Riksrätt åtalas och dömas, hvilket dock, lika litet vore
händelsen, när en föredragande, som när en annan Konungens rådgifvare förbrutit sig mot
någon af de i Ansvarighetslagen icke uppräknade grundlagsparagrafer, derest Ansvarighetslagen
borde så förstås, att endast de der upptagna fall kunde mot dessa rådgifvare åtalas.
Så mycket om första grundsatsen för Riksrättens dom. Den andra är den, att i mål af
förevarande" art intet ansvar kan af Riksrätt ådömas, om ej åklagaren gittat åberopa någon §
i Regeringsformen, hvilken den tilltalade öfverträdt, eller hänvisa till något stadgande i Ansvarighetslagen,
som å öfverträdelsen är tillämpligt. Det är den ackusatoriska proceduren i dess
högsta renhet; och det gäller således att veta, hvad grund denna har i svensk lag.
Vid tryckfrihetsmåls behandling förutsättes, att den lag, mot hvilken brott påstås vara
begånget, mäste af åklagaren uppgifvas, emedan nämnden, sorn skall afgöra saken, har att
rösta endast med ja eller nej öfver frågan, om den åtalade skriften är »brottslig efter det
lagens rum, åklagaren åberopat». Lagens grund är nemligen, att åtalets föremål icke på annat
sätt kan bestämmas, enär de åtalade ordalagens brottslighet kunde af nämndens Ledamöter
olika förstås, om endast dessa ordalag uppgåfves. Till åtalet hörer då, att den i dem
anmärkta brottslighet, hvars bestraffande yrkas, måste angifvas genom åberopande af det lagrum,
hvilket om sådan brottslighet handlar. Men om denna speciella föreskrift funnits nödig
i tryckfrihetsmål; så är väl icke genom ett sådant specialstadgande brottmålsproceduren i
allmänhet förändrad; och då veterligen ingen dylik specialföreskrift för rättegången vid Riksrätt
finnes; lärer väl der ingen annan, än allmän rättegångsordning, kunna gälla.
Men efter allmän svensk rättegångsordning vid domstolar af första instants, hafva säkerligen
aldrig brottmål blifvit så behandlade, som nu hos Riksrätten skett. Jag är oviss, huruvida
denna method i all sin stränghet någonstädes varit allmänt följd. Säkrare synes det, att
den icke är nyttig. Anledningarne hvarföre den kan hafva blifvit påtänkt eller antagen må
vära hvilka som helst, och afsigterna må kunna dermed befrämjas eller ej; så mycket synes
åtminstone vara uppenbart, att rättvisa mot den tilltalade och dess vedersakare dermed icke
befrämjas. Till detta ändamål kan det visst icke bidraga, eller eljest till någon ting gagna,
att den brottsliga (såsom brottslig angifna) handlingen ej skall få af domaren tagas i fullständigt
betraktande, och efter sin verkliga halt hänföras till den strafflag, hvaraf den rätteligen
träffas. Att denna fria pröfning skall fråntagas domaren, af hvars rättsinnighet och upplysning
rättvisan dock förväntas, och samma pröfning i stället läggas i en åklagares händer, det
tjenar endast 'att göra domarens öfverlägsenhet onyttig, och att derigenom esomoftast låta den
skyldige gå fri, emedan åklagaren .ej råkat åberopa rätt lagställe. Alen härmed sker ju icke
rättvisa, huru högtidliga förhandlingar man än må anställa, och hvad uppseende de än må
göra; rättskänslan saras; allmän förargelse är frukten.
I de läll, der rättigheten tili åtal är förbehållen åt någon viss myndighet eller korporation,
som dock icke sjelf, utan genom ombud utförer sin talan, inåste det visserligen också
— 15 —
vara denna hufvudman förbehållet att bestämma åtalets föremål, eller hvad som heter målets
rubrik. Från den instruktion, som hufvudmannen härutinnan gifver, får hvarken hans ombud
eller domaren afvika, emedan ingen annan förbrytelse här kan åtalas eller bestraffas, än
den, som af åklagande myndigheten blifvit till beifran hänvisad. Men till ett brottmåls rubricerande
(när detta icke är tryckfrihetsmål) behöfves icke, att den lag åberopas, mot hvilken
brott skall vara begånget, eller det straff påyrkas, som på brottet bör följa. 1 annan
svensk lag än Tryckfrihetsförordningen finnes härom ingen föreskrift.
Vid ett åtal, sådant som det förevarande, måste således Konstitutions-utskottets (den
åklagande myndighetens) remiss noga följas, så att hvarken mer eller mindre, än hvad den
innehåller, kommer under domarens pröfning. Upptages i denna remiss icke bestämdt, hvari
det åtalade embetsfelet skall bestå; då saknas ock allt bestämdt föremål för dom; bristen
kan ej ersättas, och det obestämda åtalet kan af domstolen icke upptagas. Hela rättegången
är då omöjlig, med mindre någon annan, än den åklagande myndigheten, hvilken ensam dertill
äger makt, skulle afhjelpa bristen genom bestämmande af sjelfva brottet (eller felet) som
vore åtalets föremål. Så snart deremot detta föremål är bestämdt, kan åtalet säkerligen icke
derföre förkastas att hvarken i remissen uppgifves eller af åklagaren åberopas de Jagbud, mot
hvilka fel skall vara begånget, och det ansvar, som derföre yrkas. Ty något intrång på den
åklagande myndighetens område sker icke derigenom, att på det af benne framlagda ämne
för åtal tillämpas den lag, som domaren, med eller utan åklagarens anvisning, finner vara
lämplig.
Hvad som kan vinnas genom den ytterligare renheten i det ackusatoriska förfarandet, består
icke uti något försäkrande af laglig rätt, vare sig åt kärande eller svarande, då denna
rätt redan är fullt försäkrad genom bestämningen af åtalets föremål, och icke förnärmas genom
straffets utsättande efter lag; utan den ledsama vinsten består deruti att, såsom nu ock
inträffat, den tilltalade kan gå fri, utan att vara i ordets sanna mening frikänd, d. v. s. utan
att den åtalade handlingens brottslighet eller ostrafflighet blifvit efter lag pröfvad. Huruvida
en lag finnes, som genom handlingen blifvit öfverträdd, eller en lag, hvarefter öfverträdelsen
är straffbar, derom anställes hos domaren ingen undersökning. Har åklagaren åberopat ingen
lag; så företages ingen pröfning, utan åtalet förkastas obesedt ehvad brottet är uppenbarligen
verkligt eller uppenbarligen diktadt. Har åter af åklagaren blifvit åberopad en lag, hvarefter
lian ansåge handlingen brottslig, men domaren finner denna lag icke vara den, som verkligen
blifvit öfverträdd; så lemnäs den tilltalade ostraffad, änskönt en annan lag finnes och ligger
aldrig så handgriplig för ögonen, efter hvilken brottet borde straffas. Sättet är godt, om
man önskar, att den brottslige må, så vidt möjligt är, frikännas. För den oskyldige är det
deremot icke godt, så vida lian önskar sig domarens vitsord, ej derom att åklagaren, misstagit
sig på lagrum, eller ej funnit något att åberopa, utan derom, att någon öfverträdelse af
lag icke ägt rum, och den tilltalade således äger njuta sin oskuld till godo. För samhället
är den ackusatoriska renheten ej heller gagnelig, så vida det gagnar samhället, å ena sidan
att brottslingar lagligen straffas, i stället att genom, Jagknep (cbicanes) undslippa rättvisan, och
å den andra, att med de sålunda undsluppne icke förblandas de verkligen saklöse, som blifvit
utan fog angripne och äro berättigade om oj till upprättelse, åtminstone till vitsord om
sin skuldfrihet.
Domarens börda lättas imedlertid genom det rent ackusatoriska förfarandet. Med sakens
hela moraliska hält får han-föga befattning, och domen är vida mindre tillgänglig för
allmänna omdömet, när hela frågan rörer ett lagställes rätta eller felaktiga tillämpning,
hvarom allmänheten, äfven den eljest bildade,-sällan ijågot Förstår, än när domarens befattning
gäller hela frågan om brott eller oskuld i sjelfva handlingens halt, efter hvad lag det
vara må. Särdeles vid ett politiskt åtal, der samma opinion, som förföljer den tilltalade, står
färdig att förfölja den, som vågar frikänna honom, är domaren minst utsatt för obehag, om
han kan urskulda sig dermed, att han lika litet friat som fällt, d. v. s. alldeles icke pröfvat
den åtalade handlingen.
— 16 —
Det är åklagaren, som i stället belastas med ali skuld. Och i sjelfva verket kan hanT
efter detta system, lätteligen ådraga sig den. då det af honom heror, ej allenast att genom
ett olämpligt "eller alltför strängt påstående, utan ock att genom ren eftergift sätta domaren i
nödvändighet att förkasta åtalet eller frikänna. På dessa särskildta sätt utöfvar åklagaren
fullkomlig benådningsrätt; och endast när han haft vilja och skicklighet att fullgöra sin pligt
på ett sätt, som vinner domarens bifall, är det, som rättvisa kan mot den brottslige utöfvas.
. Åtalet, sådant jag i förevarande fall hade att utföra det, var genom remissen bestämdt
till Sitt föremål, men icke till de lagstäilen, som skulle vara öfverträdda, eller det ansvar,
som borde yrkas. Föremålet, den angifna handlingen, bestod deruti, att icke hafva tillstyrkt
omedelbar verkställighet af ett visst beslut, och det fel, sorn derigenom ansågs begånget, rubricerades
såsom en grundlagsöfverträdelse. Stridigheten mot grundlag, hvaraf dröjsmålets
tillstyrkande härrört, utvicklades såsom liggande deruti, att beslutet, som bordt verkställas,
blifvit för Konungen orätt föredraget och ansedt beroende af vilkor, antagna endast af två
Riksstånd, men i beslutet icke omförmälta. Det ställe i grundlag, hvilket härigenom skulle
vara öfverträdt, var deremot icke uppgifvet. Ställen i Regeringsformen och Riksdagsordningep
voro nämnda, från hvilka hämtades stöd för den meningen, att verkställande af meranämnde
beslut ej bordt dröja; men öfverträdelser af dessa lagställen sades icke rent ut vara
begångna, och än mindre angafs någon handling, hvari sådan öfverträdelse skulle kunnat bestå.
Huru skulle jag framställa en sådan anklagelseakt, för att’ förmå en domstol, som endast
ville pröfva tillämpligheten af åberopade lagställen att yttra sig, huruvida den angifna förbrytelsen
var verklig eller ej, och borde ådraga eller icke ådraga ansvar? Skulle jag sjelf dikta
den paragraf, som blifvit öfverträdd’ genom det icke för grundlagsenlig! erkända åberopandet
af två Riksstånds förbehåll, då någon sådan paragraf hvarken i remissen omförmältes eller
någonstädes stod att finna? Elier skulle jag, på eget-bevåg, i de sväfvande ordalag, hvarmed
omnämndes de till beskattningsrättens skyddande ämnade grundlagsparagrafer, inlägga den
mening, att dessa paragrafer voro öfverträdda och skatt obehörigen folket ålagd genom en
handling, som fördröjde en eftergift i utskylder, hvilken Konungen kunnat underlåta att föreslå
eller bifalla, eller att i denna handling legat ett användande af statens medel annorlunda,
. än till de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter den upprättade staten ? Men om jag
än velat och rimligen kunnat på detta sätt förfara; så hade jag dock dermed ingenting annat
uträttat, än att vederbörande kunnat frikännas från vissa dem pådiktade fel, utan att derföre
afgjordt blifvit, huruvida de genom den åtalade handlingen gjort sig skyldiga tili förebråelsen
att hafva öfverträdt Rikets Grundlag, eller icke. Visserligen hade någonting hufvudsakligt
till Svarandernes rättfärdigande varit vunnet, om jag påstått, utöfver remissen, att folkets beskattningsrätt
blifvit genom öfverträdande af Regeringsformens 57 och de flera §§ förnärmad,
och Riksrätten från denna tillvitelse frikändt; men olyckan var, att sådant' icke lät med remissen
förena sig, och således skulle blifvit ett företag af mig på eget bevåg. — Jag måste
således förkasta dessa särskilda utvägar, och vidtaga det enda sätt, som var möjligt, nemligen
att öfverlemna saken til! pröfning, sådan den var remitterad, och åberopa allt, hvad remissen
innehöll till grund för påståendet, att grundlag var öfverträdd.
Till den af Riksrätten följda rättegångsordning hörer för öfrigt, att den genom Konstitutions-utskottets
remiss anhängiga talan ej skulle kunnat i andra delar till pröfning upptagas,
än densamma blifvit af mig fullföljd. Men orri den grundsats, hvilken härmed är tillämpad,
ens ingår i den rent ackusatoriska proceduren, åtminstone strider den mot svensk rättegångsordning.
Grundsatsen är, att endast åklagaren, men icke domaren, tillkommer att afgöra,
om ett brottmål, sorn kommit för rätta, skall fullföljas eller ej. Afven om denna sats
öfverhufvud gällde i vår kriminal-rättegång, vore dock derföre icke gifvet, att den skulle
gälla i sådana fall, der talan föres af ombud för en åklagande myndighet, hvilken sjelf icke
från denna talan afstår. Men vår rättegångsordning tillåter icke i något fall, att allmänt åtal
i mål, sorn' af enskiid målsägare icke kan eftergifvas, får nedläggas af allmän åklagare. Då
nu således en allmän åklagare icke är behörig att låta förfalla någon anhängig sak rörande
äfven
— 17 —
äfven ett ringa brott, som den enskilde målsägaren ej kan eftergifva, såsom ett slagsmål,
der minsta blodvite inträffat, eller ett fylleri; så kan väl än mindre ett åtal, hvars vigt är
den högsta möjliga för samhället, bero af en åklagares godtfinnande att det fullfölja, eller ej.
Om jag, i stället att yttra en mening, enligt hvilken en viss del af remissens innehåll ej
kunde rätteligen förstås såsom innefattande en särskild anklagelse, och i stället att fästa uppmärksamheten
på förhållanden, hvaraf i en annan del tvifvelsmål om åtalets befogenhet hos
mig uppkommo, hade nedlagt och förklarat mig icke fullfölja min talan i saken; så skulle
väl Konstitutions-utskottets remiss och hela åtalet icke hafva derigenom förfallit.
Det torde således kunna medgifvas mig, att den rjittegångs-ordning, som Riksrätten följt,
och till hvilken jag i svensk lag ej funnit någon grund, ej heller varit egnad att befrämja
det anställda åtalets ändamål, utrönandet af de tilltalades skuld eller oskuld och, i följd deraf,
antingen deras bestraffande eller frikännande. Härmed är dock icke mitt förfarande nöjaktigt
utredt, i anledning af det tadel, jag fått uppbära. Det återstår att undersöka, hvad jag
bordt göra, under förutsättning af en annan rättegångs-ordning, den jag i sjelfva verket trott
vara gällande, och om jag efter denna kan försvara, hvad jag gjort.
För egen del har jag haft ingen talan att föra, ingen behörighet att, endast i egenskap
af Rikets Ständers Justitie-Ombudsman, ställa Konungens Rådgifvare till ansvar. Rikets
Ständers Konstitutions-utskott är sådant förbehållet; remissen var det bemyndigande, hvarutöfver
jag i denna sak ingenting kunde företaga, och hvaraf jag ej heller ägde makt att någonting
eftergifva.
Om denna gränsbestämning för inin behörighet uppstod fråga, när Herr Statsrådet Gripenstedt
uti sitt tal, och med honom sedermera öfrige Svaranderne, så uppfattade remissen,
som skulle den gått ut derpå, att uppskolvet med den omtvistade omedelbara verkställigheten,
hvilken åsyftat lindring i de skattskyldiges utgifter, utgjort kränkning af svenska folkets rätt
att sig sjelft beskatta. Då jag i remissen icke fann en sådan kränkning vara Konungens
Rådgifvare tillvitad; kunde jag ej heller för Konstitutions-utskottets räkning understödja denna
tillvitelse; och som jag saknade rättighet att för egen räkning göra det; så kunde jag ej annat,
om jag ock velat, än förklara, att jag icke lunne en sådan uppfattning af remissen öfverensstämmande
med dess verkliga lydelse. Hade jag gjort annorlunda; så skulle jag i domen
halt alt vänta den tillrättavisning, att jag lemnat till pröfning ett ämne, som icke var
mig uppdraget att utföra, och som derföre ej heller kunde till pröfning upptagas; hvaremot,
0111 denna förväntan icke inträffat, utan tillvitelsen blifvit af Riksrätten pröfvad, Konstitutionsutskottet
skulle haft att förebrå mig, det jag låtit Utskottet bära skuld för ett af mig olofligen
anställdt åtal, hvari en rättvis motgång blifvit, så vidt af mig berodde, skrifven på Utskottets
räkning.
Jag trodde icke Utskottet hafva velat förneka den tanken, hvilken i allt fall måtte stå
läst, att kränkning af folkets rätt att sig sjelft beskatta endast kan bestå i påläggande af ny
skatt eller ock i användande af statens medel annorlunda, än Rikets Ständer fastställt. Det
undföll mig visserligen icke, att äfven ett fortsatt uppbärande af en utskyld, som enligt giltigt
beslut borde upphöra, kunde leda till enahanda, mot folkets beskattningsrätt förgripliga följd,
som påläggande af en icke rätteligen beviljad skatt, helst om en annan i stället beviljad utskyld
blifvit imellertid uppburen. Ett sådant förfarande hade här icke företedt sig, men
skulle om det än inträffat, dock icke inneburit öfverträdelse af någon grundlagsföreskrift.
Man kan fråga i hvilken afsigt de grundlagsparagrafer i remissen åberopades, hvilka
lända folkets beskattningsrätt till skydd, om icke meningen var, att samma paragrafer blifvit
förnärmade. Jag har icke underlåtit att göra mig denna fråga, fastän jag deraf kunde ingenting
hämta, då jag ej kunde besvara den. Men fanns i framställningen intet annat ändamål;
så trodde jag det hafva varit att med räsonnerandet om nämnde §§ förstärka anmärkningarne
emot uppskofvet med det omtvistade beslutets verkställighet, utan att derföre detta
uppskof, fastän ansedt för felaktigt och förtjent af ansvarspåföljd, vore betraktadt såsom lika
It. SI. Just. Ombudsm. Emb-Berältelse för år 1854. 3
— 18 —
brottsligt med öfverträdelse af beskattningsparagraferna och ådragande lika svår påföljd,
som denna.
Samma omtanka, som sålunda var nödig, att icke öfverskrida gränsen för mitt uppdrag,
erfordrades ock, att deruti ej någon inskränkning göra. Det såsom grundlagsvidrigt bestämdt
angifna föredragningsfelet, (att två Riksstånds förbehåll blifvit jemte samtliga Ståndens beslut
åberopadt), och den deraf uppkomna, lika bestämdt klandrade följd, i sjelfva saken, att en
omedelbar verkställighet af det ifrågavarande beslutet icke följt, dessa voro de ostridiga föremål
för beifran, som jag bade att fullfölja, och hvaraf ingenting kunde eftergifvas, hvad skäl
dertill jag för min del än måtte hafva funnit. Att till deras utvicklande eller förfäktande någon
ting tillägga, eller från deras uppställning härleda något påstående, ansåg jag mig hvarken
skyldig, då jag hyste tvifvelsmål om sjelfva deras grunder, eller berättigad, då jag ej
borde tilltro mig att åstadkomma något understöd åt tankar och meningar, som ingalunda
voro för mig klara. Jag hade då endast att framlägga den talan, som blifvit mig uppdragen,
och påyrka dess pröfning på de grunder, remissen innehöll. Hade dessa grunder funnits
giltiga, och följaktligen tillvitelsen grundad; så hade hvarken sakfällandet eller ansvarets bestämning
tarfvat någon min åtgärd, för att kunna i laglig ordning (efter svensk procedur)
försiggå.
Sådan jag till Domstolen öfverlemnat denna talan, blef den likväl icke i domen pröfvad, då
deruti skildes imellan hvad jag af remissen fullföljt och hvad jag icke fullföljt. När jag nemligen
uppgifves hafva förklarat, dels att åtalet icke ginge derpå ut, att i det åtalade förfarandet
innefattades kränkning af folkets rätt att sig sjelft beskatta, dels ock att den anmärkta
uraktlåtenheten att för utväljande af Bondeståndets deputerade vid markegångssättningarne
tillvägabringa den ändring, som för den nya anstalten erfordrades, icke vore att anse såsom
lagöfverträdelse, för hvilken åtal inför Riksrätt kunde äga rum; och när Riksrätten på grund
häraf finnér all, fråga i dessa delar förfalla; samt derefter till pröfning endast upptager min
talan å den grundiagsöfverträdelse, som jag ansett vara till åtal hänvisad; tillerkännes mig
härigenom en behörighet att nedlägga eller inskränka åtalet, hvilken mig för ingen del tillkom,
och som, i fall jag försökt att tillvälla mig den, hade bordt mig frånkännas. Jag bar
dock ej allenast icke gjort ett sådant försök, då jag endast yttrat min mening om hvad remissen
verkligen innehöll och betydde, utan jag har ock uttryckligen till sint förklarat, det
jag åberopade, hvad Konstitutions-utskottets remiss till grund för åtalet innehölle, utbedjande
mig, att så väl frågan, huruvida öfverträdelse af Rikets grundlag vore begången, som ock
frågan, hvad ansvar derå borde följa, måtte med yttersta stränghet pröfvas.
Någon otydlighet i detta förklarande har jag ej kunnat misstänka. Att nedlägga en del
af åtalet och fullfölja en annan, kunde här desto mindre komma i fråga, som remissen icke
bestod af särskilda ämnen eller delar, hvilka kunde från hvarandra skiljas. 1 ett sammanhang
och såsom grund för anmärkningen om det klandrade dröjsmålet äro remissens samtliga
räsonnementer uppställda, och endast i detta afseende, men icke såsom särskilda anklagelsepunkter,
kunde de åberopas. Jag hade anfört skäl, hvarföre jag ej fann mig kunna med
egna tillägg understödja dem; men jag åberopade dem alla, utan inskränkning till några vissa
eller uteslutande af andra, då jag yrkade pröfning af allt hvad remissen till grund för åtalet
innehöll. Så litet hade jag nedlagt eller låtit förfalla något af den mig uppdragna remissens
innehåll.
För målets utgång tror jag mig således icke hafva någon skuld. Hade det blifvit efter
Svensk rättegångs-ordning behandladt och till pröfning upptaget i det skick, jag detsamma öfverlemnat;
så hade ej kommit att saknas behörigt yttrande af Riksrätten, huruvida Rikets
grundlag var af Svaranderna genom det åtalade förfarandet öfverträdd eller ej. Härmed skall
dock troligen' den klandrande opinionen icke åtnöjas, hvilken velat göra till min pligt att med
allt mitt bemödande understödja det uppdrag, jag hade att utföra, och således lägger mig till
last, att jag ingenting gjort till befrämjande af mina kommittenters afsigter, utan snarare
motarbetat, dem, yttrat tvifvelsmål och ej otydligen ogillande omdömen om de satser och yrkanden,
som i remissen innehöllos. Jag kan icke lemna dessa tillvitelser alldeles obesvarade.
— 19 —
Utan tvifvel kan man komma i förhållanden, der man blir skyldig att understödja, hvad
man ogillar; och särdeles gäller väl detta om fall, som förekomma i tjensteutöfning. Men
så framt man med godt samvete skall arbeta för en afsigt, sorn man ogillar, får man dock
för densamma säkerligen icke göra mer, än hvad afsigten fordrar, och således pligten ovilkorligen
bjuder. Hvad derutöfver sker kan ej ens urskuldas, än mindre vara af pligt föreskrifvet.
Efter den af Riksrätten följda rättegångsordning skulle det kunnat anses bero af mig att
nedlägga det mig uppdragna åtal, äfvenså väl beit och hållet, som till vissa delar. Hade
detta varit förhållandet, och sakens fullföljande således ankommit på min fria vilja; då hade
jag ofelbart varit skyldig att nedlägga den, i fall jag fann den stridande mot rättvisan. Hade
åter saken på annat sätt kunnat genom min åtgärd förfalla, såsom derigenom, att jag nedlagt
mitt embete, och såmedelst undandragit mig att utföra den; onekligen hade jag då varit
skyldig att nedlägga embetet heldre än utföra en orättvis talan, hvars afstyrande af mig
berodde.
Skulle åter sakens nedläggande, efter det den var hos domstol anhängig, hafva till ingenting
annat gagnat, än att den blifvit mig förutan pröfvad, så kunde väl detta onyttiga förfarande
icke heller vara för mig någon skyldighet. Och skulle ändamålet lika litet vunnits genom
embetets nedläggande, och följden deraf endast blifvit, att min efterträdare fullgjort,
hvad jag undandragit mig; då kunde väl embetets frånträdande icke härmed motifveras. Var
jag eljest skyldig att behålla det, af samma skäl som jag det emottagit; så hade det icke
kunnat ursäktas, att jag onödigtvis uppoffrade det, eller ock hade det lika mycket ålegat en
efterträdare som mig, att resignera, i fall han funnit sig icke kunna gilla Konstitutionsutskottets
ifrågavarande remiss; och följden hade kunnat vara, att denna remiss dock aldrig
blifvit efterkommen, och endast Justitiä-Ombudsmans-embetet fått stå ledigt.
I stället för denna ändamålsvidriga utväg, var jag skyldig ått välja den, som jag fann
ändamålsenlig: att utföra åtalet på det sätt, som skett. Jag har dervid icke underlåtit att
eftersinna, huruvida möjligen något annat sätt kunnat vara lämpligare. Ett hade varit att på
Svarandernes första förklaring ingenting annat svara, än att den vore tillräckligen vederlagd
genom sjelfva remissen, och lemna saken dermed till afgörande. Då hade jag gifvit mig ut
för remissens anhängare; och en hvar, som ogillade den, skulle antingen håfva så ansett mig
eller ock trott, att jag ville så anses. De åter, sorn gillade remissen, hade genom detta mitt
förfaraiide blifvit berättigade att tillvita mig en så oförsvarlig liknöjdhet i förfäktandet af deras
sak, att de icke ens varit skyldige att antaga, det jag handlade på god tro, då jag ingenting
försökte till undanrödjande af delosidans anmärkningar, hvilka visserligen icke voro i remissen
vederlagda. Dessa båda tydningar, af hvilka ingendera kunnat kallas grundlös, skulle
för mitt tänkesätt varit lika förnärmande, och jag insåg ingen skyldighet att ådraga mig dem.
Ett annat sätt att förfara hade varit att ej blott förneka, men öppet trotsa det. bättre
vetandet, uppträda med ifver för den meningen, att åberopandet af de två Riksståndens förbehåll
var en uppenbar och grof förnärmelse af Rikets Ständers i deras underdåniga skrifvelse
uttalade beslut; begagna den nu mera af Svaranderna sjelfva antagna ostridiga giltighet
af samma underdåniga skrifvelse, hvilken de säde sig icke hafva velat på minsta sätt ifrågasätta,
såsom skulle någon anledning, hvarföre beslutet icke finge sättas i verkställighet, kunnat
hämtas från omförmälte förbehåll; uppdrifva detta förmenta fel från ett möjligt misstag
i en ganska tvetydig fråga till en förgripelse af svåraste slaget emot Rikets grundlagar; förbise
den kränkning af Regeringsformens 75 §, som i remissen tillstyrktes, och mot Svarandernes
anmärkningar derom låta gälla remissens argumenter eller hvilka sofismer, sorn eljest
kunnat hos publicisterna uppletas — på detta sätt sammanbringa en svår anklagelse, och sedan
utgifva den för ett öfvertygelsens verk.
Detta lärer hafva varit, hvad man fordrade; ty med någonting mindre hade ju ej något
för ändamålet varit gjordt. Men skulle man väl ens dermed blifvit nöjd? Skulle man icke
fordrat, att jag äfven i enskildt omgänge fört samma språk? Hade jag opåtalt fått bekänna,
att jag i sjelfva verket var af en helt annan öfvertygelse, och att jag icke skulle gillat, om
— 20 —
de för en pligtenlig handling anklagade Rådgifvarne blifvit af domstolen fällde? Tvertom tror
jag, att man då först skulle gjort mig rättvisa, förklarat mig, lindrigast sagdt för en skrymtare,
som kunnat så handla mot bättre vetande, och sedan icke hade försyn att bekänna det,
eller ock skulle man gjort mig ett brott af att någonsin hafva öfvergifvit den sak, jag en
gång tjent. Man hade således icke varit tillfreds, med mindre jag fördömt mig att i ali min
tid ljuga på mig en mening, som förnärmade rättvisan och sakfällde för ostraffliga handlingar.
Var detta min tjenstepligt; så saknade jag förmåga att uppfylla den; och jag insåg icke att
en sådan ålåg mig.
Men var allt detta redan mer, än hvad jag kunde ålägga mig; hvad skulle det då blifvit,
i fall jag vunnit det ändamål, utan hvilket dock ingenting varit i sjelfva verket vunnet
för den sak eller den politiska afsigt, man ville se mig befrämja? Om jag genom någon min
åtgärd ådragit mig skulden dertill, att orättvisan firat en seger, hvaraf förderfliga följder i så
rikt mått stodo att förvänta; huru skulle jag då bestått inför det bättre vetandet? Jag må
väl icke föreställa mig, att jag borde trotsa detta för att kunna fullgöra min tjenstepligt.
I betraktande af allt detta var det, som jag fann mig böra utföra det ifrågavarande åta
let
på det sätt, som skett, icke taga i försvar, hvad jag ogillade, icke dölja mina tvifvel och
betänkligheter, endast söka göra gällande de begrepp om remissens syftning och innehåll, som
syntes mig vara med verkligheten öfverensstämmande, men ovilkorligen fullfölja allt, hvad
remissen verkligen innehöll. När man vill finna detta förfarande så alldeles utomordentligt;
lärer man dock säkerligen gjort sig mindre reda, än man tror, vare sig för den lagbundna
frihetens grundsanningar eller för de förhållanden, som i fäderneslandet verkligen blifvit af
sådan frihet frambragta.
Ett -samhälle, der denna frihet råder, vill tjenas till sin egen fördel, d. v. s. till fördel
för rättvisan och sanningen. Men dessa befrämjas icke genom idel blind lydnad hos dem,
som sköta samhällets angelägenheter. Heldre än att tvinga sina tjenare till den ömkliga roll,
jag här tecknat (i fall man kan finna sådana, som åtaga sig den) mäste samhället önska att
tjenas af redliga och sannfärdiga personer, de der äga frihet att yttra sina tankar, änskönt
tviflande, under det de utan tvekan och utan all tredska fullgöra, hvad dem är ålagdt. Någon
gång, särdeles om tviflet är grundadt, kan olägenhet deraf uppstå. Men sådan olägenhet
hörer till de många, från frihet i samhället oskiljaktiga, hvilka dock vida öfvervägas af hennes
fördelar. Utan tvifvel är den blinda lydnaden folkväldets, ej mindre än enväldets anspråk.
Men derföre är ock det ena af dessa välden lika fruktansvärdt som det andra. Ty
i båda fallen är det icke för lagen, som den blinda lydnaden utkräfves; utan det är de
maktägande, som fordra den för sitt godtycke; och med en sådan lydnad står ingen frihet
tillsammans.
I fäderneslandets lagstiftning saknas visst icke det omförmälta, bland frihetens öfriga
grunddrag. Reservationsrätten i embetsutöfning har, efter svensk lag, ett rätt vidsträckt utrymme.
En Landshöfding får ej finna lydnadspligten förnärmad deraf, att Landssekreteraren
anförer sin skiljaktiga mening i ett protokoll, som kan af en hvar läsas och offentliggöras.
Äfven i andra embetsverk finnes dylik reservationsrätt förbehållen åt underordnade tjenstemän
emot deras chefer. Ingenting hindrar en underordnad allmän åklagare att reservera sig
emot det åtal) hans förman uppdragit honom, och likväl utföra det. Emot Konungens eget
beslut få Hans Rådgifvare reservera sig; och deras meningar kunna offentliggöras, när Konstitutions-utskottet
så finner nödigt. Skulle nu endast det fria folkets representanters eget
ombud nödgas att så till sägandes med förbundna ögon fullgöra deras Utskotts uppdrag, icke
understå sig att yttra en betänklighet deremot; då vore den ju en ömtåligare myndighet, än
någon annan, denna det fria folkets representanters delegation, hvilken gifvit honom uppdraget
att tilltala de högst uppsatta bland statens embetsmän.
Hvad åter angår beskaffenheten af mina tvifvelsmål, eller de från remissens innehåll
skiljaktiga tankar, jag i mitt slutpåstående yttrat; så röra de först och främst, åberopandet af
de två Riksståndens förbehåll om sättet för skatteförenklingens behandling. Ofver giltigheten
af detta förbehåll hyste jag i sjelfva verket endast det tvifvelsmål, jag yttrade. De två Stån
-
— 21 —
den hade gjort ett förbehåll, hvarom de två öfriga aldrig yttrat sig, och som de således
hvarken bestridt eller uttryckligen bifallit. Hvilketdera borde man då antaga: att samtliga
Stånden voro om detta förbehåll ense, eller att skiljaktighet derom dem imellan rådde? Förbehållet
var ett vilkor för de två Ståndens bifall till samtliga Ståndens beslut. Var detta
vilkor icke samtyckt af de två andra Stånden; så fanns ej heller något af Ståndens pluralitet
antaget beslut. Skulle nu afseende fästas på det enhälligt antagna beslutet; så borde följaktligen
äfven afseende fästas på vilkoret, de två Ståndens förbehåll. Att Svaranderne annorlunda
förklarade sig, föreföll mig högst oväntadt. Men om äfven denna förklaring, i strid
med den af Svaranderna gifna, ej varit nöjaktig, såsom icke öfverensstämmande med rätta
förståndet af föreskriften • i Riksdagsordningens 73 § om sättet för behandling af skiljaktigheter
Riksstånden imellan; och om, det oaktadt, Ståndens samfällda i den underdåniga skrifvelsen
utfärdade beslut ej varit att anse för ogiltigt (öfver hvilket allt jag nedlagt mitt tvifvelsmål
i de orden: att jag lemnade derhän, huruvida all nödig tydlighet vid skrifvelsens
uppsättande varit iakttagen etc.); så hade deraf följt, att ett misstag begicks* när de två
Ståndens oftanämnde förbehåll inför Konungen åberopades, men ett misstag endast om rätta
förståndet af en Rikets Ständers skrifvelse, och det ingalunda utan ursäktlig anledning, icke
ett straffbart misstag, af uppenbar vårdslöshet eller elak afsigt; och än mindre hade det
kunnat slutas, att deri låg en öfverträdelse af grundlag, och en sådan bokstaflig och uppenbar
öfverträdelse, som kunde ådraga Rådgifvarna lagligt ansvar.
Antager man åter, att förbehållet i de två Ståndens beslut icke innehöll någou anledning
till den fördröjda verkställigheten; så är det väl derföre, att man icke anser detta förbehåll
gällande, d. v. s. icke finner det äga giltighet. Hvad härom yttras i Svarandernes sista förklaring,
eller att de icke tillerkännt de två Ståndens mening (förbehållet) »giltighet i den syftning,
jag tycktes vilja tillägga detta ord», gjorde svaromålet icke för mig mera tydligt. Den
syftning, hvari jag nyttjat ordet giltighet, var den enda, hvari detta ord mig veterligen kan
nyttjas, och hvari det uttrycker egenskapen att gälla. »Jag kunde icke,» hade jag sagt, »föreställa
mig, att man skulle åberopat en handling, hvilken man icke för gällande ansett» —
och svårligen kunde väl detta tagas i annan bemärkelse, än att jag trodde Konungens Rådgifvare
hafva ansett de två Ståndens mening vara såsom ståndsbeslut gällande. Att densamma
i annan händelse icke bordt hos Konungen åberopas, var min icke otydligt angifna tanka;
och denna grundade sig derpå, att om oftanämnde förbehåll (de två Ståndens mening) ej mer
varit gällande, detsamma ej heller kunnat anses för de två Ståndens ännu fortfarande mening,
utan hade bordt antingen vara genom förstärkt Utskott upphäfvet, eller ock betraktas såsom
af de två Stånden sjelfva frånträdt. Om nu så var — att någon de två Ståndens gällande
mening ej mera fanns — då insåg jag ej heller, hvad som i en sådan fanns att åberopa. —
Men om ock, i följd af en sådan ogiltighets erkännande, det kunnat läggas Svaranderna till
last, att hafva inför Konungen åberopat, och följaktligen tillstyrkt afseende på en handling,
den de åtminstone efteråt funno icke vara giltig eller icke hafva bordt gifva anledning till
deras klandrade rådslag; så kunde dock för ett lagligt åtal icke läggas annan grund,
än verkliga förhållandet; och huru detta af mig betraktades, är hvad jag näst ofvanföre
redovisat.
Ett annat föremål för mitt tvifvel på remissens åsigter var det deri uppgjorda förslaget
att genom en, Regeringsåtgärd afhjelpa bristen af ett Rondeståndets beslut om valsättet för
detta Stånds deputerade vid markegångssättning. För att nu framlägga skälen till detta mitt
tvifvel, böra remissens ordalag följas. Det heter, att »Bondeståndet hade vid dess beslut om
inskränkning i antalet af dess deputerade icke aktat nödigt att i afseende på deras utnämnande
närmare förordna; och således måste Ståndets förut gifna föreskrift i ämnet fortfarande
tjena till efterrättelse». Denna förutsättning, att Ståndet icke aktat nödigt att i ämnet
förordna, är ej hemtad från Ståndets uttryckliga beslut. Att Ståndet icke yttrat sig i ämnet,
vill ej säga detsamma, som att det icke aktat nödigt att yttra sig. Ärendet kunde ju vara
för den gången uppskjutet, eller kunde det vara af glömska förbigånget; man fick väl således
icke antaga, utan verkligt bevis, att Ståndet underlåtit åtgärden derföre, att den framgent icke
ansågs nödig. Och hade Regeringen antagit detta, med de följder, som deraf i remissen
härledas; så hade Regeringen åtminstone tänkt olika med det vid nu senast förflutna riksdag
församlade Bondeståndet, hvilket i ämnet verkligen förordnade, och således äfven förstod
Ståndets mening vid föregående riksdagen annorlunda, än den i Konstitutions-utskottets remiss
blifvit förstådd. Härmed försvinner äfven beviset för den andra satsen, att Ståndets förut i
ämnet gifna föreskrift måste fortfarande tjena till efterrättelse. Men det logiska sammanhanget
imellan de två satserna var dessutom alltför lösligt, enär man säkerligen icke ägde sluta,
att Bondeståndet ville låta den befintliga föreskriften fortfarande gälla derföre, att Ståndet icke
dä aktat nödigt att meddela en ny.
Att, om från saknaden af Bondeståndets eget förordnande »hinder ej kunde anses hafva
härutinnan mött», man lämpligen skulle kunnat vidtaga ungefär sådana utvägar, som i remissen
anvisas, såsom att »i de län, der flere än två Bondeståndets deputerade förut varit utsedde,
två bland dessa kunnat bestämmas, antingen genom lottning eller, i enlighet med hvad Kammar-Kollegium
föreslagit, genom val af Konungens Befallningshafvande, eller ock på annat
sätt, hvarom Kongl. Majit kunde i Nåder finna godt att förordna», är säkerligen en lika litet
bindande slutledning, som den näst förut anmärkta. Om än Bondeståndet för tillfället lemnat
obegagnad sin rätt att föreskrifva sättet för sina niarkegångs-deputerades utväljande; så ändrades
derigenom icke Regeringsformens ' 75 §; och så länge denna är oförändrad, äger ej
Bondeståndet sjelft att afhända sig, än mindre någon annan att sig tillegna den makt, som
genom samma paragraf Bondeståndet lika med öfriga Riksstånden förbehålles. Kongl. Majit
kunde följaktligen hvarken uppdraga åt sina Befallningshafvande att välja eller bland valda
låta utlotta de två erforderliga deputerade, eller Sjelf, »i anledning af Rikets Ständers underdåniga
anhållan om vidtagande af nödiga förfoganden för verkställigheten i detta ärende»,
något förordnande derom meddela — om än Bondeståndet dertill gifvit specielt uppdrag, eller
uttryckligen förklarat, att Ståndet icke aktade nödigt att den beböfligä föreskriften besluta. —
Så litet hade det låtit sig göra att, utan förnärmande af Rikets grundlag, häfva det hinder,
som valsättet till Bondeståndets deputerade vid markegångssättning uppställde mot en mellankominande
verkställighet af ett förändradt sätt för grundskatternes utgörande.
Sådan är den utredning af ämnet, som jag trott mig böra framlägga. Utom hvad angår
process-ordningen, bör jag kunna, i fall jag icke misslyckats, anse för bevisadt:
att det förfarande, som skulle åtalas, innefattade icke ett fel, utan tvertom en af pligt
föreskrifven handling;
att om de tilltalade i stället handlat så, som uti anklagelseakten förmentes hafva bordt
ske, grundlagsöfverträdelse då i sjelfva verket ägt rum;
att nemligen hvarken Bondeståndets rätt till förändrande af valsättet för dess deputerade
vid markegångssättning kunnat lagligen åsidosättas, eller de två Riksståndens förbehåll betraktas
såsom ovilkorligen ogiltigt och lemnäs utan afseende;
att påyrkande af ansvar för den åtalade handlingen således skulle varit påyrkande af
ansvar för fullgjord pligt;
att åtalet visserligen måste utföras och derföre blef utfördt, men med reservation och
utan understödjande eller tillagda påståenden;
att sådant var ett punktligt fullgörande af min skyldighet, och att denna icke sträckte
sig vidare;
att det varit illa, om jag gått utöfver denna pligt och, med eller utan framgång, sökt
att genomdrifva en orättvisa, hvars följder dessutom kunnat vara olyckliga.
Jag förmodar, att läsare, som gifva sig mödan att inhämta denna bevisning, ej skola
ogilla den. Snarare skall man finna den öfverflödig, kanhända olämplig. Åtminstone skall
man icke säga mig, att jag kämpar med inbillade motståndare; Och jag kan icke föreställa
mig, att med eftersinnande af de sanningar, jag här bragt i åtanka, man skulle funnit sig
föranlåten till utfall af den beskaffenhet, som på behandlingen af Riksrättsmålet blifvit af
tryckpressen slösade.
— 23 —
De åtal, som nu vidare böra redovisas, äro af likartad beskaffenhet med dem, som i
förra årens berättelser förekommit.
Under 1851 års embetsresa hade jag anmärkt, att för samma års vinterting med Lysings
och Göstrings härader domböckerne varit i så måtto ofullständiga, som §§ 147—149 i Göstrings
och §§ 218—228 i Lysings Häradsrätts dombok befunnits ouppsatta, och icke någondera
af domböckerna behörigen afslutad; och sedan den tillförordnade Domhafvande, som
nämnde ting förrättat, väl åtagit sig att dessa brister afhjelpa och med betyg deröfver inom
viss tid inkomma, men oaktadt skedd påminnelse ej fullgjort samma åtagande, samt jag derför
mot honom förordnat åtal, hvilket inför Kongl. Göta Hofrätt blifvit utfördt; så har utslag
derstädes i detta ämne fallit den 20 Juni 1853, hvarigenom, efter det betyg öfver bristernes
afhjelpande i domböckerna, enligt Kongl. Hofrättens föreläggande, inkommit, förklaras,
att med afseende å detta betyg, något utlåtande härom nu mera icke erfordrades; men att
beträffande underlåtenheten att i behörig tid uppsätta och afsluta domböckerna, Kongl. Hofrätten,
med tillämpning af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, dömde tillf. Domhafvanden att för
den försummelse och vårdslöshet i dornare-embefets utöfning, han i detta hänseende låtit
komma sig till last, böta Atta R:dr 16 sk. banco; och bar ändring i detta utslag icke blifvit
sökt.
Hos Kongl. Göta Artilleriregementes Krigsrätt hade den 24 Juli 1850 Artilleristen Anders
Olofsson Lätt efter tilltal för rymning, förskingring af munderingspersedlar samt olofligt
tillgrepp från kamrater till värde af Tre Riksdaler, blifvit dömd att såsom den der gjort sig
skyldig att, jemlikt 8 kapitlet 7 § samt 10 kap. 20 och 26 §§ Kongl. Krigsartiklarne, 47
kap. 1 § Missgerningsbalken och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, straffas för tillgrepp
från kamrat med 12 par spö och för rymning samt munderingspersedlars förskingring med
6 hvarf gatulopp, hvilka bestraffningar enligt Kongl! Circulairet den 26 Nov. 1812 skolat i
ena bot utgöra fyratio par spö, med tillämpning af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841
att umgälla sina omlörmäita förbrytelser med Tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd,
enskildt skriftas och aflösas samt med stadgadt belopp ersätta de förskingrade och tillgripna
persedlarnes värde; och som jag funnit arimärkningsvärdt, det omförmälte Kongl. Förordning
den 10 Juni 1841 blifvit i förevarande fall tillämpad, samt Krigsrättens i anledning häraf infordrade
förklaring icke kunnat för nöjaktig antagas; så har jag ansett mig föranlåten att
emot Krigsrätten förordna åtal, efter hvars utförande inför Kongl. Krigs-Hofrätten, dess utslag
i detta mål är gifvet den 29 September 1853, af innehåll, att alldenstund genom 2 §
uti Kongl. Cirkuläret den 26 Nov. 1812 straff af spö, som i Kongl. Krigsartiklarna för vissa
brott är bestämdt, blifvit afskaffadt med undantag af de fall, då antingen allmänna lagen
ovillkorligen föreskrifver denna bestraffning för det begångna brottet, eller då ärans förlust,
uppenbar kyrkoplikt eller fängelse å fästning följa bör, och i samma § föreskrifvits, att i
alla andra fall den brottslige skall i stället för spö dömas till prygel, samt vid sådant förhållande,
ehuru Artilleristen Lätt varit förfallen för snatteri från kamrater till belopp af Tre
Riksdaler, jemlikt 8 kap. 7 § Kongl. Krigsartiklarna, till bestraffning af 12 par spö, och för
första resan rymning samt munderingspersedlars förskingring, jemlikt 10 kap. 20 och 26 §§
och 14 kap. 73 § samma artiklar, till 12 hvarf gatulopp motsvarande Tjugusju par spö, och
således, derest spöstraff kunnat å dessa förbrytelser tillämpas, gjort sig skyldig att, på grund
af nämnde lagrum och 11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, straffas i en
bot, icke på sätt Krigsrätten i dess utslag antagit, med Fyratio par spö, utan med Trettionio
par spö, Lätt likväl, enär intet af de fall, hvarunder spöstraff, enligt hvad nyss nämndt
vore, borde bibehållas, bär inträffat, bordt för sina meranämnda förbrytelser åläggas mot Trettionio
par spö svarande Nittioåtta prygel, men Krigsrätten det oaktadt i stället för prygel
ådömt Lätt Tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd; fördenskull och då sist omförmälte
straffart icke funnes för någon af de utaf Lätt begångna förbrytelser bestämd, samt de af
Krigsrättens Ordförande och Ledamöter till stöd för deras förfarande, att för samma förbry
-
— 24 —
telser ådöma fängelse vid vatten och bröd, åberopade Kongl. Förordningar af den 10 Juni
1841, såsom endast innefattande föreskrifter derom, att då vissa deruti uppräknade brott,
deribland olofligt tillgrepp från kamrat, samt rymning och munderingspersedlars förskingring,
ej funnes upptagne, första gången beginges, fängelse vid vatten och bröd borde ådömas, ingalunda
medgåfve rättighet för domaren att utöfver de uti nämnde Kongl. Förordningar omförmälte
särskilda fall utskräcka användandet af bestraffning med fängelse vid vatten och bröd;
funne Kongl. Krigshofrätten, att Krigsrättens Ordförande och Ledamöter felaktigt förfarit, då
de för Lätts förbrytelser tillämpat sistnämnde straff; äfvensom Kongl. Krigshofrätten ansåge
Krigsrätten hafva vid bestämmandet af detta straff detsamma origtigt beräknat, så att Lätt,
hvilken, derest han lagligen kunnat dömas till fängelse vid vatten och bröd, bordt åläggas mot
trettionio par spö eller etthundradesjutton daler silfvermynt svarande tjugusex dagars fängelse
vid vatten och bröd, blifvit i stället dömd lill tjuguåtta dagars dylikt fängelse; och dömde
Kongl. Krigshofrätten, i förmågo af 14 kap. 95 § Kongl. Krigsartiklarne, Krigsrättens Ordförande
och Ledamöter, hvilka uti beslutet deltagit, att för omförmälte af dem i domareembetets
utöfning begångna fel böta, Ordföranden och Auditeuren hvardera sex Riksdaler
trettiotvå skillingar samt öfriga Ledamöterne hvar för sig tre Riksdaler sexton skilling allt
Banko.
Öfver detta utslag har å ingendera sidan underdånig klagan blifvit förd.
Som vid undersökning af tillståndet uti Rådstufvurättens arkif i Mariäfred år 1853 befunnits,
att ännu den 9 Juni samma år Rådstufvurättens derstädes protokoll för löpande året,
äfvensom Magistratsprotokollen för senare hälften af år 1852 samt för löpande året varit
ouppsatte, och Borgmästaren derstädes tillförene blifvit af mig med enahanda försummelse
beträdd; så har jag förordnat åtal å denna försummelse, hvaruppå Kongl. Svea Hofrätt, elter
åtalets utförande, meddelat utslag den 28 Oktober 1853, af innehåll, att som Borgmästaren i
dess förklaring vidgått, det Rådstufvurättens protokoll för löpande året, äfvensom Magistratsprotokollen
för senare hälften af år 1852 och för det innevarande icke den 9 näst förut iörflutne
Juni varit uppsatte; alltså pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist, med tillämpning af 1 kap.
12 § Rättegångsbalken, döma Borgmästaren att för åtalade förseelsen böta femtio daler silfvermynt
med 16 ILdr 32 sk. banko; men då Borgmästaren vid förklaringen fogat betyg
derom, att Magistratens protokoll för år 1852 samt Magistratens och Rådstufvurättens protokoll
till deri 14 September 1853 numera vore fullständigt uppsatte, och Advokatfiskalen i
anledning deraf återkallat sitt i öfrigt väckta yrkande, det Borgmästaren måtte förpligtas att
ifrågavarande protokoll uppsätta och derom förete bevis; erfordrades öfver samma 'yrkande
icke vidare utlåtande; och har detta utslag icke blifvit i underdånighet öfverklagadt.
Hos mig har blifvit angifvet, att uti ett af Domhafvanden i Norrbo härad den 5 Oktober
1846 utfärdadt gravationsbevis om hemmanen Forsby. Forsbyboda och Snedtomta en af
Häradsrätten den 14 Juni 1841 meddelad inteckning till säkerhet för 16,537 R:dr 17 sk.
1 r:st banko jemte ränta, hvilken inteckning ännu vid gravationsbevisets utfärdande varit
gällande, likväl icke på något sätt blifvit i beviset oinförmält, men detta ändock på vanligt
sätt afslutadt med intyg, att hemmanen icke voro besvärade med flera inteckningar, än de i
beviset uppgifna; hvaraf händt, att sedan, i förlitande på riktigheten af meranämnde bevis, en
i samma egendom den 28 Maj 1846 intecknad skuldsedel på 10,000 R:dr banko jemte sex
procents ränta blifvit inlöst, samt hemmanen å offentlig auktion för ägarens konkursmassas
räkning försålde, den dervid erhållna köpeskilling, efter godtgörande af äidre intecknade fordringar,
och deribland ofvanberörde 16,537 R:dr 17 sk. 1 r:st banko med räntå, icke iemnat
full tillgång till betalning för nyssnämnde skuldsedel; och har fordringsägaren för den såmedelst
uppkomna förlust yrkat åtal emot Domhafvanden,. på det han måtte dömas att samma
förlust
— 25 —
förlust godtgöra; anledning hvaraf och som det angifna förhållandet blifvit med bifogade
handlingar styrkt, jag öfverlemnat till Advokatfiskalsembetet i Kongl. Svea Hofrätt att sådant
åtal anställa. •
Efter det målet i följd häraf blifvit vederbörligen utfördt, har Kongl. Hofrätten den 1
November 1853 meddelat det utslag, att emedan upplyst och medgifvet vöre dels att uti
ifrågavarande den 5 Oktober 1840 utfärdade gravationsbevis å of.vanberörde, fastigheter en då
gällande af Häradsrätten den 14 Juni 1841 j samma fastigheter meddelad inteckning till belopp
16,537 R:dr 17 sk. 1 r:st banko jemte ränta till säkerhet för en den 15 Maj samma
år utgifven skuldsedel icke blifvit omförmält, dels att angifvaren, i förlitande på innehållet af
berörde gravationsbevis, som han af låntagaren fått emottaga, iidöst ofvanskrifna den 1 Maj
1846 utfärdade skuldsedel å 10,000 R:dr -banko med ränta, för hvilken skuldsedels belopp
inteckning den 28 i samma månad blifvit i omförmälte hemman beviljad, dels ock att efter
dessa fastigheters försäljning genom offentlig auktion, den på sistberörde skuldsedel grundade
fordran, sedan äldre inteckningar och deribland den i gravationsbeviset ej upptagna af de för
lästigheterne erhållna medlen infriats, icke af öfverskottet å köpeskillingen jemte de särskilda
utdelningsbeloppen af gäldenärernes konkursers öfriga tillgångar till fullo utgått; ty och som
Domhafvande!!, hvilken å Häradshöfdinge-embetets vägnar uti gravationsbeviset meddelat intyg
derom, att ifrågakomne. fastigheter icke voro besvärade med flera sökta, beviljade eller förnyade
inteckningar, än de i samma bevis upptagna, genom utfärdande af omförmälte bevis
felaktigt sig förhållit och jemväl måste anses hafva varit vållande dertill, att fordringsägarens
medel blifvit, på sätt sorn skett, utlånte mot inteckning i fastigheter, som vid försäljningen
ej lemnat full tillgång till fordringsbeloppets gäldande; pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågo
af I kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist döma Romhafvanden att för berörde felaktiga förtärande
i embetets utöfning böta femtio daler silfvermynt med sexton riksdaler trettiotvå sk.
banco, och att derjemte emot erhållande af ifrågavarande skuldsedel, till angifvaren vid anfordran
betala det belopp af den derpå grundade fordran, som, när betalningen erlades, funnes
i kapital och ränta oguldet.
Ofver detta utslag har Domhafvande!! anfört underdåniga besvär.
Vid undersökning af Rådstufvurättens i Skenninge arkif under loppet af sommaren
år 1851 hade jag erfarit, att åtskilliga luckor funnits i Rådstufvurättens domböcker för åren
1850 och 1851; äfvensom arkilvet befunnits i oordnadt skick; och sedan tillförordnade
Rorgmästaren åtagit sig att före utgången af Oktober månad 1851 till mig insända ej mindre
betyg, att omförmälte brister i domböckerna blifvit afhulpne, än ock afskrift af det instrument,
som vid inventering af arkifvet komme att upprättas, men oaktadt skedd påminnelse
underlåtit att detta åtagande fullgöra; så har jag funnit mig nödsakad att till laga åtal öfverlemna
den yppade försummelsen; hvarföre sådant åtal inför Kongl. Göta Hofrätt blifvit anstäldt
och fullföljdt samt utslag deröfver meddeladt den 9 November 1853, deraf inhemtas,
att efter det betyg blifvit hos Kongl. Hofrätten företedt dateradt den 28 September 1852
derom, att Rådstufvurättens domböcker för ifrågasatta år funnits fullständiga samt att under
nästförtlutna Maj månad blifvit upprättadt inventarium öfver Rådstufvurättens och Magistratens
arkif, Kongl. Hofrätten funnit något utlåtande angående bristernes afhjelpande icke erfordras;
men sorn. ostridigt vore, att Rådstufvurättens domböcker för åren 1850 och 1851 icke
' blifvit i behörig tid uppsatta och justerade samt att Rättens arkif vid den tid, hvarom fråga
var, befunnits i oordnadt skick, pröfvade Kongl. Hofrätten, med tillämpning af 1 kap. 12 §
Rättegångsbalken, rättvist döma Rådstufvurättens Ordförande och Ledamöter att för den försummelse
och vårdslöshet, de i berörde hänseenden låtit komma sig till last, böta, Rorgmästaren
och den under hans ledighet tillförordnade Ordföranden hvardera sexton R:dr 32 sk.
samt hvar af Rådmännen åtta R:dr 16 sk.; hvarjemte och då bemälte tillförordnade Ordförande
icke inom den af Kongl. Hofrätten föreskrifna tid fullgjort hvad honom blifvit i rätteR.
SI. Jusi. Ombudsm. Emb.-BcräUelse för år 1854. 4
— 26 —
gången förelagdt, Kongl. Hofrätten med bifall till Advokatfiskalsembetets yrkande fällde honom
att utgifva de genom slik underlåtenhet försutna vitén, tillhopa sexton R:dr 32 sk.;
varande underdåniga besvär öfver detta utslag icke anförda.
Enligt en sakägares hos mig gjorda angifvelse hade uti ett vid Långhundra Häradsrätt
förehaft mål protokoll och beslut af tillförordnade Domhafvanden icke blifvit i rättan tid expedierade;
och sedan jag af denna angifvelse lemnat bemälte Domhafvande del med anmodan
att sig deröfver förklara, men efter ett belt års väntan någon förklaring icke inkommit; så
har jag bos Kongl. Svea Hofrätt låtit åtala den ifrågavarande försummelsen; hvaröfver Kongl.
Hofrätten genom utslag den 6 December 1853 sig utlåtit, att emedan tillförordnade Domhafvanden,
enligt hvad upplyst vore, vid Långhundra Häradsrätt å 1850 års hösteting och 1851
års vinterting handlagt ofvan omförmälte mål, och tillf. Domhafvanden, hvilken det följaktligen
ålegat att ombesörja expeditionen af Häradsrättens protokoll och beslut i målet, erkännt,
att han försummat att inom i lag föreskrifven tid till angifvaren utlemna Häradsrättens berörde
protokoll och beslut; ty fälldes bemälte Domhafvande, likmätigt 24 kap. 5 § Rättegångsbalken
samt 5 och 7 punkterna j Kongl. Taxan på expeditionslösen den 15 Maj 1821,
att härför böta tjugufem daler silfvermynt med åtta Riksdaler 16 sk. banco; och förelädes
tillförordnade Domhafvanden att vid vite af etthundrade daler silfvermynt inom en månad
tiil Ofverståthållare-emfaetets Kantsli aflemna ett utskrifvet exemplar af Häradsrättens protokoll
och beslut i nämnde mål, för att emot lösen tillställas angifvaren, hvilken numera vöre
i Stockholm bosatt, och att derjemte om fullgörande häraf hos Kongl. Hofrätten förete bevis;
äfvensom och då utredt och medgilvet vore, att tillförordnade Domhafvanden underlåtit att
till mig aflemna honom affordrad förklaring öfver angifvärens klagoskrift, Domhafvanden för
denna sin försummelse, med stöd af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, dömdes att böta tio
daler silfvermynt med tre R:dr 16 sk. banco; men enär angifvaren icke visat laga skäl för
sitt yrkande om tillförordnade Domhafvandens förpligtande att återgällda den rese- och traktamentskostnads-ersättning
angifvaren till honom såsom tillf. Domhafvande utbetalt, och att
godtgöra angifvarehs tingskostnad,, samt denne ej heller styrkt beloppet af de kostnader, han
förmält sig hafva måst vidkännas i och för sina besök här i Stockholm, i ändamål att få
utlösa ofvannämnde tingsexpeditioh, eller ens uppgifvit, hvaruti angifvarens kostnad och besvär
i förevarande mål må hafva bestått, funne Kongl. Hofrätten, att tillf. Domhafvånden
icke kunde till någon betalningsskyldighet i nämnde hänseenden förpligtas.
Ofver detta utslag hafva underdåniga besvär icke blifvit anförda.
. 1 anledning af en Torpares hos mig förda klagan deröfver, att Kyrkoherden i Huddinge
af Strengnäs stift genom påskrift å ett af Torparen förevisadt prestbetyg tillvitat honom att
hafva visat böjelse för fylleri och åsamkat sig icke obetydlig skuld vid den egendom, hvarest
han varit anställd och hvarifrån han utan vederbörandes vetskap och samtycke afvikit, hatjag
funnit mig befogad att hos Consistorium i nämnde stift emot Kyrkoherden anmärka, att
enär han uti afgifven förklaring icke åberopat laga bevis derpå, att Torparen varit för dryckenskap
tilltalad eller sakfälld, och ej heller förnekat det Torparens afflyttning från orten
blifvit uti Huddinge kyrka kungjordt, hvaraf följde, det han icke kunde anses hafva från
tjensten utan vederbörandes vetskap afvikit, samt den gäld, han sig åsamkat, icke varit ämne
för uppgift uti prestbetyget; hvarföre jag ej kunnat undgå att såsom tjenstefel anmärka och
till laga åtal befordra de af Kyrkoherden uti prestbetyget om Torparen utan laga skäl fällda
menliga yttranden.
Häröfver hörd, har Kyrkoherden till Consistorium afgifvit den förklaring, att påskriften
å prestbetyget blifvit gjord i fullkomlig öfverensstämmelse med det afskedsbevis, som Torparen
af sin husbonde erhållit, samt derjemte med betyg, dels af Kronolänsmannen i orten
under tjenstemanna-ansvar och dels af enskilda personer under edelig förpligtelse utgifna,
styrkt, ej mindre att klagande Torparen varit begifven på fylleri, än ock att lian om hösten
1850 helt och hållet utan husbondens lof och samtycke under en natt i tysthet begifvit sig
bort från det åt honom till bruk oell nyttjande upplåtna torp, sedan han, sorn häftat för
skuld till gården, förut i hemlighet försålt så väl grödan vid torpet, som sin der befintliga
lösegendom, och dymedelst betagit husbonden möjligheten att erhålla godtgörelse för dess
fordran; varande dessutom af Länsmannen intygadt, det husbonden hos honom begärt, att
Torparen, såsom den der olofligen afvikit, måtte till torpet återföras, för att derstädes till
laga fardag förblifva; och har derefter Consistorium genom utslag den 17 December 1853,
med åberopande af 3 § uti Kongl. Maj:ts nådiga Stadga och Påbud den 20 Mars 1735.förklarat,
det Consistorium icke kunde såsom tjenstefel anse, att Kyrkoherden om Torparens
förda lefverne utfärdat betyg, i enlighet med sanna och genom tillförlitliga bevis styrkta förhållandet;
hvarföre ock Kyrkoherden från allt ansvar härutinnan frikändes, men dock vänligen
erinrades att, inom gränserna af det antagna attest-formuläret, iakttaga den varsamhet,
som vore nödig till undvikande af särskild rättegång, hvilken, utom det att den medförde
obehag, äfven på Presterskapets både verksamhet och anseende' kunde åstadkomma ett menligt
inflytande.
Efter det de upplysningar om förhållandet tillkommit, hvarpå detta utslag är grundadt,
liar jag funnit mig böra dermed åtnöjas.
Det under loppet af år 1851 anställda och sedermera i de två följande årens berättelser
omförmälta åtal emot Rarantänsbefälhafvaren vid Slitö samt Konungens Befallningshafvande i
Gottlands län för spärrningsåtgärder i anledning af cholerafarsot har numera hunnit sitt slut i
och med Kongl. Maj:ts nådiga utslag af den 25 November 1853 uppå mina underdåniga besvär
öfver Kongl. Svea Hofrätts i detta ämne den 16 Juli 1852 gifna utslag, hvilket af
Kongl. Majit blifvit på det sätt fästställdt, att enär i Kongl. Cirkulärbrefvet den 25 Augusti
1813 om hvad iakttagas bör i afseende på smittosamma sjukdomar, Kongl. Majits Befallningshafvande
fått sig ålagdt att vid slik sjukdoms utbrott, särdeles då den är af mera farlig
beskaffenhet, iakttaga alla de åtgärder, som kunna finnas lämpliga och af behofvet påkallade,
för att förekomma sjukdomens vidare utbredande, och för att i sådant ändamål, så vidt
möjligt är, hindra allt omgänge mellan friska oell sjuka personer, samt de angående kolerafarsoten
före åtalet särskildt utfärdade författningar, hvilka icke inskränkt Kongl. Majits Befallningshafvandes
omförmälte verksamhet, således ej eller kunde anses innefatta bestämdt
förbud emot sådan åtgärd, förevarande åtal afsåge; funne Kongl. Majit, i betraktande tillika
af de omständigheter, hvarunder ifrågavarande åtgärd ägt rum, och då någon olägenhet för
enskild person ej eller, så vidt visadt vore, äf samma åtgärd uppkommit eller blifvit, för
vinnande af rättelse, hos Kongl. Majits Befallningshafvande anmäld, oaktadt tillfälle dertill vid
Landshöfdingens besök på stället sig erbjudit, Kongl. Majits Befallningshafvandes anmärkte
förfarande icke kunna såsom fel i einbetets utöfning Kongl. Majits Befallningshafvande tillräknas,
hvadan Kongl. Majit ej eller funne skäl att göra ändring i det slut, hvari Hofrätten
stadnat.
Uti detta nådiga Utslag synes ligga den förutsättning, att målet skulle fått annan utgång,
i fall de vid afgörandet gällande författningar om cholerafarsoten »varit utfärdade före åtalet»
(rätteligen före den åtalade händelsen). Om så förhåller sig, och följaktligen meningen är,
att af redan förut i ämnet utfärdade författningar kunde väntas mera skydd mot hemfredens
störande, i anledning af cholera; så är grunden till trygghet härutinnan ökad genom Kongl.
Förordningen den 13 September 1854, som stadgar att deh dittills medgifna rättighet för
städer, byar och orter att från sig afhålla landväga resande och vägfarande, som ankomma
från ort, der cholera linnes, skall upphöra, samt till följd deraf icke allenast rörelsen på allmän
lands- och farväg skall vara fri och obehindrad, utan ock alla spärrningar och karantäner
mot cholera i det inre af riket förbudna — (ehuru härigenom dock icke är alldeles
— 28 —
klart, att samma förbud gäller äfven mot spärrande af den ort eller det hus, hvarifrån
man befarar spridande af en redan der befintlig cholera).
Man får dock icke glömma, att både denna nådiga Förordning och de efter åtalet (eller
åtalade händelsen), men före Kongl. Maj:ts nådiga Utslag den 25 Nov. 1853 utfärdade författningar,
hvilka deri antydas hafva kunnat förorsaka annan utgång af målet, handla endast
om cholera, och att genom dem tillämpningen af 1813 års Kongl. Cirkulär skulle förebyggas
endast vid förhållanden, som från denna sjukdom härrörde. Om således före förstnämnde
författningars utfärdande kunnat från 1813 års Kongl. Cirkulär hämtas stöd för en sådan
makt som Konungens Befallningshafvande i förevarande fall utöfvat, i anledning af cholera;
så är denna makt, vid fråga om andra smittsamma sjukdomar, icke undanröjd dermed, att
den särskildt för cholerasjukdomen upphört.
Kongl. Cirkuläret af den 25 Augusti 1813 är nemligen icke upphäfvet genom choleraförfattningarna,
och handlar om smittsamma sjukdomar och farsoter, hvilka funnos före choleran.
I fall en af dessa äldre epidemier ännu infinner sig, så måste det nådiga Cirkuläret
efterlefvas; och säkerligen gäller det äfven för den händelsen, att någon hittills okänd epidemi
hemsöker oss, på hvilken choleraförfattningarne icke kunna tillämpas. Det är derföre
utan tvifvel angeläget att veta, huruvida det öfverensstämmer med rätta förståndet af oftanämnde
Cirkulär, att åtgärder af den här åtalade beskaffenheten skola ligga i Konungens
Befallningshafvandes makt.
Om" ock'de särskilda'omsorger och föranstaltanden, hvilka uti det Kongl Cirkuläret äro
Konungens Befallningshafvande uppdragna, kunna rätteligen bringas under ett allmänt begrepp,
uttryckt med de i nådiga Utslaget nyttjade ordalag, att »vidtaga alla de åtgärder, som
kunna finnas lämpliga och af behofvet påkallade»; så vore väl ändock meningen deraf icke
så att förstå, som skulle utrymmet för dessa åtgärder vara alldeles obegränsadt. Hade nemligen
detta varit meningen, och Konungens Befallningshafvande således skulle kunnat använda
ej blott spärrningar af hus, byar, orter utan ock ännu hårdare tvångsmedel, såsom fängelse,
kroppsstraff eller livad annat man må föreställa sig, utan att uttrycklig tillåtelse dertill funnits
behöflig; så hade väl icke kommit i fråga att uttryckligen tillåta vissa andra, vida lindrigare
medel, såsom då det uti 4:de punkten heter, att Konungens Befallningshafvande, efter erhållen
rapport, äga att, till förekommande af omgänge imellan friska och ined smittsam
sjukdom behäftade personer utfärda nödiga påbud och dervid »efter lag och omständigheter
föreskrifva vitén».
Har jag häruti icke misstagit mig; är Konungens Befallningshafvande genom 1813 års
Cirkulär ej tillåtet att vid inträffande farsot mer förnärma husfreden, än den personliga friheten
och säkerheten eller lif och välfärd; så följer väl häraf ock, att något särskildt förbud
mot detta förnärmande ej heller var af nöden, för att ådagalägga obehörigheten af ett sådant
förfarande, som det, förevarande åtal afsåg. Att innestänga enskilda personer i déras boningar
och derifrån utestänga alla andra, kan icke vara Konungens Befallningshafvande tillåtet i
alla de fall, då det icke är särskildt förbudet; och med undantag af uttrycklig tillåtelse, är
det väl alltid att anse såsom olofligt; så att om den förmenta, från 1813 års Kongl. Cirkulär
hämtade, tillåtelsen icke äger rum, förbudet deremot också måste vara öfverflödigt.
Att, i förevarande fall, någon olägenhet för enskild person icke uppkommit af den
åtalade åtgärden, torde möjligen böra så förstås, att målsägaren nedlagt sin talan och till
slut ingen upprättelse yrkat. Svårligen kan väl derföre antagas, att en inspärrning i tio dagars
tid aflupit utan olägenhet för de personer, som den drabbade; men om ock dessa nu
varit för densamma känslolöse, kan väl deraf icke uppkomma ansvarsfrihet för en handling,
hvilken kunnat förekomma hvarje annan målsägare såsom en i och för sig den mest förnärmande
och föga mindre menlig än ett gripande och försättande i fängelse, hvaraf olägenheten
lärer böra antagas, äfven om ,ej visas kan, att den förnärmades lidande blifvit ökadt med
ytterligare tillstötande menliga följder.
Om Herr Landshöfdingen vid sitt besök på stället kunnat träffas af de inspärrade, dem
han förmodligen, för smittans pch spärrningens skull, icke ansåg sig böra besöka; derom har
— 29 —
jag i handlingarna icke funnit någon underrättelse. Men jag antager, att äfven i vidrigt fall
målsägaren (angifvaren) icke saknat tillfälle att hos Konungens Befallningshafvande anmäla till
rättelse den olägenhet, som för honom af spärrningen uppkommit. Deremot kan jag icke
föreställa mig, att en sådan anmälan varit behöflig, då Konungens Befallningshafvande dessförutan
erhållit fullständig underrättelse om förhållandet, och var skyldig att opåmint deri
meddela rättelse.
När till dessa anmärkningar lägges, hvad mina berättelser förut i ämnet innehålla; är
min redovisning för detta ärende fulländad.
Emot Domhafvanden i Bräkne Härad har angifvelse "blifvit gjord, att vid behandling af
en å höstetinget år 1851 anhängig konkurs, hvari vid samma ting inställelsedagen inträffat,
Domhafvanden vägrat att emottaga en af sysslomannen i konkursen den 30 Oktober ingifven
skrift, åtföljd af handlingar; och har jag, efter Domhafvandens hörande, funnit mig böra till
laga åtal befordra den olaglighet, jag ansåg sålunda vara af honom begången; hvarföre detta
åtal blifvit utförd t inför Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som deröfver meddelat
utslag den 10 Februari 1854 af innehåll, att som borgenärer i afträdt bo, jemlikt 86 §
Konkurslagen den 12 Mars 1830 äga vid Häradsrätt å det ting, då inställelsedagen infaller,
anföra allt hvad de mot gäldenären eller mot hvarandra hafva att anmärka, samt angifvaren
således varit lagligen berättigad att å 1851 års hösteting i Bräkne Härad, då inställelsedag
varit i omförmälte konkurs, till Häradsrätten inkomma med de anmärkningar, han nödigt
aktat, ansåge väl Kongl. Hofrätten att, då Domhafvanden vid Häradsrättens sammanträde
under nämnde ting den 30 Oktober vägrat emottaga den af klaganden genom ombud då ingifna
anmärkningsskrift med dervid fogade handlingar, Domhafvanden, ehvad samma vägran
grundats på den oriktiga förutsättning, att konkursmålet redan dessförinnan varit till Rättens
pröfning öfverlemnadt eller icke, hafva felaktigt förfarit; men som så vidt visadt vore och
handlingarne i konkursmålet föranledde, skada genom berörde åtgörande för klaganden eller
någon annan icke inträffat, funne Kongl. Hofrätten skäligt förklara, att påföljd af ansvar
eller ersättningsskyldighet i följd af det emot Domhafvanden anställda åtal icke ägde rum.
Ofver denna befrielse från ansvar och ersättningsskyldighet för ett icke mindre fel i
domare-embetet, än det här ifrågavarande, har jag trott mig böra i underdånighet klaga.
En domares vägran att af rättsökande emottaga handlingar, dem domaren är skyldig att
emottaga, har nemligen synts mig icke vara ett bland de ringare embetsfelen. Jag har fast
heldre trott, att när en gång bestämdt ansvar för detta fel kommer att i lag stadgas, sådant
ansvar måste blifva rätt allvarsamt, helst det, genom medgifvet sjelfsvåld härutinnan skulle
lemnäs i domarens välbehag att hindra rättsökande från utförande af deras talan,' och ett så
vådligt sjelfsvåld säkerligen icke bör undgå ansvar.
Uppå dessa underdåniga besvär har Kongl. Maj:t den 17 Juni 1854 meddelat det nådiga
utslag, att Hofrättens beslut på det sätt ändrades, att Häradshöfdingen skulle för det felaktiga
förfarande, som af Hofrätten blifvit honom till last fördt, jemlikt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
böta åtta R:dr 16 sk. banco.
Emot Domhafvanden i Sollefteå tingslag har förekommit anmärkning om origtig förvandling
af böter för förtegadt hittegods, vid sammanläggning af ansvaret för denna förbrytelse
med bestraffningen för inbrott; och sedan jag till laga åtal hänvisat den felaktighet,
jag ansett vara härigenom af Häradsrätten begången, samt detta åtal blifvit hos Kongl. Svea
Hofrätt utförd t; så har utslag deruppå fallit den 16 Mars 1854 af innehåll, att emedan stadganderna
i 5 Kap. 4 § Straffbalken och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 angående
förvandling af böter till fängelse vid vatten och bröd utvisade, att icke med hvarje dag af
sistnämnde straff lika stort bötesbelopp aftjenas, samt häraf och vid jemförelse med hvad
Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827 innehåller derom, att alla de böter, som på en gång före
-
— 30 —
komma till uttagande hos förbrytaren, böra i brist af tillgång förvandlas till kroppsstraff eller
fängelse efter deras sammanräknade belopp, uppenbart följde, att i förevarande fall, der det
ansvar, hvartill förbrytaren för förtigande af liittadt gods var förfallen, skolat, enär han
tillika var skyldig till urbota bestraffning, jemlikt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807,
bestämmas till kroppsstraff och dervid, enligt 21 punkten i samma Kongl. Förklaring, beräknas
efter två tredjedelar af det förtegade godsets värde, sistberörde belopp eller två och två
tredjedels daler bordt sammanläggas med tjugusju daler, såsom utgörande grunden för bestämmande
af det ansvar af fängelse vid vatten och bröd, motsvarande nio pär spö, hvartill,
jemlikt 40 kap. 6 § Missgerningsbalken och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, förbrytaren
för första resan inbrott gjort sig skyldig, hvarefter de sålunda sammanräknade tjuguni©
och två tredjedels daler skolat förvandlas till deremot svarande fängelse vid vatten och bröd;
ty och som, enligt ofvan först åberopade lagens rum och Kongl. Författning emot tjugunio
och två tredjedels daler svarade fängelse vid vatten och bröd endast i nio dagar, hvilket
alltså utgjort det straff, hvartill den sakfällde för sina ifrågavarande förbrytelser rätteligen
bordt dömas; men Häradsrätten dömt honom till dylikt fängelse i tretton dagar eller fyra
dagar längre än vederbordt, pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist,, i förmågo af l Kap. 12 §
Rättegångsbalken, döma Häradshöfdingen, såsom ansvarig för Häradsrättens omförmälte orätta
domslut, att derföre böta femtio daler silfvermynt med sexton Riksdaler trettiotvå skillingar
banco, och att derförutan ej mindre ersätta Kongl. Majit och Kronan den brottsliges underhåll
i häktet fyra dagar längre än ske bordt med tjugutvå skillingar, än äfven godtgöra honom
för hans lidande under nämnde tid med fyra Riksdaler allt banco; varande underdånig
klagan öfver detta utslag icke å någondera sidan förd.
• Berättelsen för år 1852 upptager utgången af mina besvär hos Kongl. Svea Hofrätt öfver
Domkapitlets i Upsala utslag angående Komministern Isak Lundberg med tilikännagifvande, att
besvär öfver Kongl. Hofrättens utslag voro så väl af mig som af Komministern Lundberg
hos Kongl. Majit i underdånighet' anförda. Detta mål är nu afgjordt genom Kongl. Majits
nådiga utslag af den 9 Februari 1854, som innehåller, att då, enligt hvad vittnesmålen utvisade,
Lundberg vägrat att till genomläsning eller för afskrifvande framlemna det ifrågavarande
prestbetyget, samt han jörn väl felaktigt förfarit deruti, att han icke tillåtit angifvaren
att i protokollsboken uppleta de flera eller färre sock nesta mmobeslut, af hvilkas innehåll han
ville taga kännedom, funne Kongl. Majit skäl ej förekomma att i anledning af Lundbergs besvär
göra ändring i Hofrättens utslag; men att beträffande mina underdåniga besvär, så emedan
Lundberg gjort sig skyldig till ansvar för det emot honom i målet, angifna förfarande,
ansåge Kongl. Majit Lundberg ej kunna undgå att, på sätt jag yrkat, ersätta kostnaderna i
och för det vittnesförhör, som af Domkapitlet blifvit förordnadt till målets utredande, i följd
hvaraf, med ändring af Hofrättens utslag i denna del, Lundberg ålades godtgöra såväl åklagarens
rese- och traktaments-kostnader med det i hans räkningar upptagna belopp fyratioåtta
Riksdaler 6 sk. banco, som äfven hvar och en af de såsom vittnen i målet till Närdinghundra
Häradsrätt inkallade personer, för hvarje gång de vid domstolen sig inställt, med
skjutspenningar för en häst från hvarderas hemvist till tingstället och derifrån åter samt
16 sk. banco för hvarje dag, som i och för resan och vistandet vid domstolen erfordrats.
Sedan, af förekommen anledning, utrönt blifvit, att ehuru vid Faurås, Åhrstad och
Hunble härads Ägodelningsrätter under åren 1842, 1843 och 1844, jemlikt de till Justitiäkantslers
embetet insände dagböcker, blifvit handlagde, år 1842 tio, år 1813 tjugutre och år
1844 aderton ägodelnings-ärenden, likväl till häradsarkifven endast voro aflemnade protokoll
öfver sex förrättningar för förstnämnda år, fem för 1843 samt en för 1844; äfvensom till
arkifven icke blifvit aflemnade dagböcker öfver ägodelningsmål; så har jag emot den tillförordnade
Domhafvande, som under nämnde år häradshöfdinge-embetet förestått och varit
— 31 —
Ordförande i Ägodelningsrätten, låltit anställa laga åtal för den begångna tjensteförsummelsen;
och har, efter utförande af detta jemte åtskilliga andra åtal emot samma person, Kongl.
Göta Hofrätt genom utslag den 28 Februari 1854 funnit det ligga den tilltalade till last, att
ehuru vid nämnde häraders Ägodelningsrätter, enligt till Justitiä-kantslers-embetet insände
dagböcker, blifvit handlagde år 1842 tio, 1843 tjugutre och 1844 aderton ägodelnings-ären^
den, den tilltalade likväl till häradsarkifven aflemnat protokoller öfver endast sex förrättningar
för 1842, fem för 1843 och en för 1844; att han för samma tid icke till arkifven aflemnat
dagböcker öfver förehafda ägodelningsmål; att på sätt Advokatfiskals-embetet, efter
anställd jemförelse imellan de till Justitiä-kantslers-embetet afgifna dagböcker och de till
Kongl. Hofrätten inlemnade ägodelningsrätts domböcker för de två sistberörda åren, anmält
och deri tilltalade lemnät obestridt, protokoll ännu saknades öfver fyra förrättningar, och att
jemväl dagböckerna för åren 1843 och 1844 ännu i sagda arkif saknades; hvarföre och för
hvad i öfrigt kommit honom till last, den tilltalade dömdes att i en bot för alltid mista rättigheten
att i domarevärf begagnas, samt honom bland annat ålades, vid vite af två månaders
fängelse, att inom tre månader från erhållen del af utslaget antingen till Kongl. Hofrätten ej
mindre afgifva bevis derom, att han till vederbörande Domhafvande lernnat afskriften af 1843
och 1844 årens till Justitiä-kantslers-embetet ingifne ägodelnings-rätts dagböcker förAhrstads,
Faurås och Himhle härader och koncppten till ofvannämncte fyra ägodelningsrätts-protokoll,
under förutsättning likväl, att icke flera af dessa protokoll voro till Häradsrätternes arkifver i
koncept aflemnade, än de, hvaraf renoverade exemplar blifvit till Kongl. Hofrätten ingifne,
derom i annat fall vederbörligt betyg skulle hos Kongl. Hofrätten företes, än äfven insända
renoverade exemplar af alla de uppräknade protokollerna eller ock visa, att giltigt hinder
mött för fullgörande af hvad sålunda .blifvit föreskrifvet.
Ofver detta utslag har underdånig klagan icke blifvit förd.
Emot Rådstufvurätten i Arboga har jag, i anledning af tagen kännedom utaf 1852 års
dombok, funnit anmärkningsvärd^ dels att vid handläggning af en fråga om skyldighet för
fader att försörja oäkta barn Rådstufvurätten, oaktadt edgång såsom bevisningsmedel endast
borde användas, då sanningen ej på annat sätt kunde utletas, samt lagen icke allenast i allmänhet
stadgade, att man ej fmge med ed kära, utan äfven för den händelse, att den ena
parten tillbjöde den andra ed och denne deråt nöjdes, uttryckligen lörbjöde sådan edgång i
brottmål, likväf med åsidosättande att efterforska den ytterligare bevisning, iom, enligt hvad
de i målet redan afhörde vittnens berättelser föranledde, varit tillgänglig, och fastän ett vittne
lemnat uppgifter, som gåfve skälig anledning befara, att modren haft beblandelse med annan
mansperson än svaranden, tillåtit henne att, på sätt svaranden henne tillbjudit, edeligen betyga,
att denne vore fader till barnet, dels ock, att ehuru svaranden ansetts öfvertygad om
lägersmålet och genom utslag blifvit förklarad skyldig att till barnets försörjande bidraga,
Rådstufvurätten likväl underlåtit att för Iägermålsförbrvtelsen ådöma honom laga ansvar;
Hvarföre och då samma Rådstufvurätt den 6 Sept. 1852, på hvilken dag till. behandling förevarit
två mål, båda rörande åtal för fylleri å Söndag, samt åklagaren uti båda målen inlemmat
de tilltalades skrifteliga, af vittnen styrkta erkännande af förseelserna, uti det ena målet,
ehuru någon anmärkning icke framställts mot verkligheten af det deri gjorda erkännande,
med åberopande af tilltalad persons skyldighet enligt lag att i brottmål sjelf svara, förelagt
den tilltalade att vid vite å viss utsatt, dag sig hos Rätten personligen inställa för att åklagarens
påstående genmäla, men deremot uti det andra målet icke gifvit den tilltalade något
sådant föreläggande, utan målet genast till hufvudsaklig pröfning företagit och dervid fällt
den tilltalade åt saken, samt till stöd för detta skiljaktiga förfarande icke haft annat alt anföra,
än att denne tilltalade, jemte sitt skrifteliga erkännande, låtit till Rätten aflemna de böter,
hvartill han kunde blifva i målet dömd, hvilket deremot den andre underlåtit, jag funnit
mig föranlåten att så väl för detta skiljaktiga förfarande i lika beskaffade saker på en och
samma dag, som ock för den i förstnämda målet tillåtna fvllnadsed låta lagligen tilltala Råd
-
— 32 —
stufvurättens Ordförande och Ledamöter; och har Kongl. Svea Hofrätt, sedan detta åtal blifvit
utfördt, genom utslag den 17 Maj 1854 sig utlåtit, att hvad först anginge behandlingen
af målet om barnets försörjande, Kongl. Hofrätten i betraktande deraf, att Rådstulvurättens
klandrade förfarande icke vöre stridande emot den rättegångsordning, enligt hvilken tvistemål
böra behandlas, samt att lagen icke kunde anses vara så tydlig och klar deruti, att mål af
beskaffenhet som det ifrågavarande, då påstående om ansvar för lägersmålsförseelsen icke
blifvit deri framställdt, borde såsom brottmål anses, att sådant måls behandlande såsom tvistemål
kunde antagas hafva från uppenbar vårdslöshet härflutit, funne skäligt förklara, det ansvar
i denna del af saken icke kunde Rådstulvurättens Ordförande och Ledamöter ådörnas;
äfvensom Kongl. Hofrätten rörande behandlingen af fyllerimålen, ansåge Rådstulvurättens åtalade
förfarande, ätt icke hafva i båda målen tillämpat samma åsigt i frågan om tilltalad persons
skyldighet att personligen till svars komma, icke vore af beskaffenhet, att ansvar derför
lagligen kunde äga rum, i följd hvaraf åtalet i denna del af saken ogillades.
Jag påstår icke, att detta Kongl. Hofrättens utslag bordt få vinna laga kraft; och det är
då en försummelse, att så skett.
Vid besök uti Rådstufvurättens i Kongsbacka arkif har jag erfarit, att domböckerne för
åren 1852 och 1853 varit i så ofullständigt skick, att af förstnämnde dombok efter den 20
September ej funnits uppsatte mer, än för den 27 Sept. 1 §, för den 11 Okt. 1 §, lör den
18 Okt. I §, för den 8 Nov. 2 §§, för den 15 Nov. 2 §§, för den 22 Nov. 1 §, för den
27 Nov. 1 §, för den (i Dec. 2, för den 11 Dee. 1, för den 13 Dec. 2 §§, lör den 16
ilec. 3, för den 20 Dec. 2, och för den 20 Dec. 2 §§, samt att af 1853 års dombok voro
uppsatte endast 1 § för den 31 Januari, 2 för flen 21 Fehr., 2 för den 28 Fehr., 2 lör den
4 Apr., 5 för den 11 Apr. samt 1 § för den 12 Maj; hvaremot efter nästan hvarje
uppsatt paragraf för tiden ifrån den 20 Sept. 1852 sidor elier blad i domboken blifvit lemnade
obegagnade, utvisande att flere eller färre paragrafer varit vid uppsättningen förbigångna;
och sedan jag lör den härutinnan inträffade försummelse låtit lagligen tilltala Stadens Borgmästare;
så har Kongl. Göta Hofrätt genom utslag den 10 Maj 1854 öfver detta åtal sig
utlåtit och, efter det försummelsen blifvit af Borgmästaren erkänd samt derjemte betyg företedt
derom, att de såsom ouppsatte anmärkte protokoller numera blifvit i ordentlig nummerföljd
behörigen uti domböckerna inskrifna, pröfvat rättvist, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken
döma Borgmästaren att7 för åtalade af honom erkände försummelsen böta tjugulem
Riksdaler banko.
Detta utslag har icke blifvit öfverklagadt.
Uti en till mig ingifven klagoskrift hafva Rörsnärerne David Forssell i Stockholm och
Petter Ferdinand Hejdenberg i Örebro, bland annat, som blifvit föremål för särskilda åtal,
anmält, att de Prestmän, hvilka af Domkapitlet i Westerås, till åtlydnad af Kongl. Maj:ts
den 7 December 1852 allåtne nådiga skrifvelse blifvit förordnade att i Orsa församling anställa
visitation, i anledning af derstädes inträffade religiösa oroligheter, under den 12 Februari
1853 företagit sig att från Orsa prestgård utfärda en å »den för visitation med läsarne
i Orsa tillsatta Commiteens vägnar» undertecknad skrifvelse till kronolänsmannen i orten,
deruti förmältes, det till Commiteens kunskap kommit, att ofvannämnde Körsnärer den 10
Februari på aftonen till Orsa anländt och rest från by till by inom socknen, utan att äga
andra pass, än som berättigade dem att bevista Rikets marknader; hvarföre och som af pålitliga
män blifvit angifvet, att dessa personer på aftonen dagen förut kl. 7 till 9 i Hansjö
by med en hop af de inom socknen angifna anhängare af det så kallade läsarepartiet hållit
så beskaffade sammankomster, hvilka genom Kongl. Maj:ts plakat af den 12 Januari 1726
äro förbjudna, visitatorerne, som ansåge så beskaffade tilltag hinderliga för vinnande af
— 33 —
det ändamål, som Kongl. Majit med tillsättande af den Commitee, hvaraf de till Ledamöter
blifvit utsedde, åsyftat, nödgades hos Länsmannen anhålla, det han ville förständiga Forsell
och Hejdenberg att, inom tre timmar efter delfående af skrifvelsen, vid äfventyr, att med
dem lagligen förfores, lemna Orsa socken och utan sidovägar begifva sig till de orter, hvilka
de, enligt för dem utfärdade pass, vöre berättigade att besöka.
])å jag, i anledning af den befattning, Visitatorerna sålunda tagit sig med tillsynen öfver
resande och med Kyrkodisciplinens handhafvare inom Orsa socken, bordt rådfråga Kongl.
Majits åberopade nådiga skrifvelse af den 7 December 1852 om det uppdrag, som bordt vara
Visitatorerne gifvet, har jag erfarit, att i anledning af inkomna skrifter angående religions-,
oroligheter inom nämnde socken Kongl. Majit Sig i nåder utlåtit, att enär uti dessa skrifter
noggranna uppgifter ej mindre om de till oordningarna skyldiga personerna, än om de särskilda
omständigheter, under hvilka oordningarne egt rum, saknades, Kongl. Majit velat i
nåder anbefalla Domkapitlet att till utrönande häraf genom några af dess egna Ledamöter
eller andra af Domkapitlet utsedda tjenliga prestman, låta anställa visitation i församlingen,
vid hvilken äfven ytterligare varningar mot de lagstridiga och vådliga tilltagen borde meddelas
och alla med författningar och Christlig ordning öfverensstämmande åtgärder vidtagas till
oordningarnes hejdande, hvarefter Domkapitlet ägde att med visitationshandlingarna och eget
utlåtande till Kongl. Majit i underdånighet inkomma; och såvida antagas borde, att Domkapitlet
uti det förordnande, som i följd af denna nådiga skrifvelse blifvit Visitatorerna meddeladt,
icke afvikit från samma nådiga skrifvelsés innehåll; kunde det meddelade uppdraget ej sträcka
sig utöfver Visitatorernes behörighet i egenskap af prestmän, då de såsom sådane skulle af
Domkapitlet utses. De hade att inhemta noggranna uppgifter om de till oordningarne skyldige
personer saint om de särskilda omständigheter, under hvilka dessa oordningar ägt rum;
och vid visitationen skulle äfven ytterligare varningar mot de lagstridiga och vådliga tilltagen
meddelas samt alla med författningar och Christlig ordning öfverensstämmande åtgärder vidtagas
till oordningarnes hejdande., Men allt detta borde ske vid den visitation, sådan den af
prestmän kunde anställas och inom prestembetets behörighet; och de åtgärder, som till oordningarnes
hejdande skulle vidtagas, måste vara sådana, som vore prestmän tillständiga i utöfning
af prestembete.
Det syntes mig då otvifvelaktig!, att Visitatorerna missförstått sitt uppdrag, i händelse
de föreställt sig, det dom tillhörde att undanrödja eller förebygga aila sådana tilltag, söra de
ansåge hinderliga för vinnande af det ändamål, som Kongl. Majit åsyftat med visitationen; och
dem tillkom säkerligen icke att förständiga resande, som till socknen ankommit med eller
utan 1 pass, att begifva sig till annan ort, om än ett sådant förständigande kunnat af någon
embetsmyndighet gifvas och varit med författningar öfverensstämmande. Då Visitatorerne till
sin åtgärd hemtat anledningen från innehållet af de resandes pass samt från pålitlige mäns
angifvelse, att de resande aftonen förut hållit sammankomst med anhängare af läsarepartiet;
hade Visitatorerna förgätit, att till deras befattning hörde hvarken någon undersökning om
beskaffenheten af de resandes pass, hvilka också icke lära varit hos Visitatorerna företedda,
och ej heller anställande af ransakning om den angifna läsare-sammankomstens verklighet
eller beskaffenhet, samt att hvarken Visitatorerne eller någon laglig myndighet, utan sådan
föregången undersökning och ransakning, kunnat från de åberopade förhållandena hemta laglig
grund för en så beskaffad åtgärd, sorn den Visitatorerne vidtagit, om än densamma i och
för sig hade varit öfverensstämmande med lag och författningar. Det förfarande, som nämnde
resande sedermera blifvit underkastade, i fortsättning af hvad Visitatorerne begynnt, hade
föranledt anmärkningar om vållande och ansvarighet af dessa senare äfven för hvad de resande
sålunda öfvergått; men dessa anmärkningar hade icke af mig kunnat gillas, då ingen
förbindelse till åtlydnad af Visitatorernes föreskrifter ålegat vederbörande tjenstemän, om ock
föreskrifter af denna art från Visitatorerna utgått, hvilket dock icke syntes hafva ägt rum;
hvaremot jag icke kunnat undgå att lägga dem till last, hvad här ofvan blifvit af mig anmärkt
angående missförstånd och öfverskridande af det uppdrag, de haft att såsom prestmän och
It. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse för år 1854, 5
inom gränsen af laglig behörighet utföra. Jag har derföre uti skrifvelse till Domkapitlet den
15 Mars 1853 anhållit, att Domkapitlet måtte inför sig ställa dessa prestman till lagligt ansvar
för hvad de sålunda felat; hvarefter skriftvexling inför Domkapitlet föregått samt .dess
utslag blifvit meddeladt den 31 December 1853, deruti Domkapitlet väl funnit, det Visitatorerne
genom föreskrifterna i brefvet till Länsmannen tilläfventyrs gått omständligare till väga
än behörigt varit, men dock, enär för öfrigt med loford borde erkännas både det nit och
den vishet, hvarmed ifrågavarande prestman utfört det dem anförtrodda värf, förklarat, det
Domkapitlet icke funne skäl vara för handen att enligt mitt första yrkande ställa Visitatorerna
till ansvar annorlunda, än sorn redan skett medelst infordrande af deras förklaring
öfver min först, omförmälte skrifvelse, och icke heller att, i afseende å de föreställningar, jag
uti min senare skrifvelse omnämnt, gifva någon sådan af annat innehåll, än den sorn läge i
erkännandet af någon utaf dem i omförmälte läll begången formvidrighet, hvilken dock ansåges
utgöra ett allt för ringa föremål för hvad man plägade förstå med en af embetsmyndighet
gifven föreställning.
Häröfver har jag hos Kongl. Svea Hofrätt anfört besvär, hvari jag bland annat anmärkte
att det förständigande, som Visitatorerne af Länsmannen begärde för de resande körsnärerne,
att lemna socknen, väl icke blef af Länsmannen meddeladt, men att af den uteblefna verkställigheten
dock icke borde tillskyndas Visitatorerna annan fördel, än den de i ansvarsväg
måste njuta, nemligen att endast sjelfva handlingens lagstridighet,, men ingen inträffad skada,
komme dem till last; och härefter hade jag äfven rättat mitt ansvarspåstående, då jag icke
lagt Visitatorerna till last beskaffenheten af sjelfva den åtgärd, de i polisväg vidtagit utan endast
erinrat, att ehvad denna åtgärd varit lämplig eller olämplig, och ehvad den betraktades
såsom en' befallning eller, på sätt Visitatorerne förklarat den, endast såsom en anhållan, den
dock alltid utgjorde ett ostridigt bevis, att Visitatorerne missförstått sitt uppdrag,och öfverskrida
dess gräns, hvarom jag endast begärde den föreställning till Visitatorerna, sorn Domkapitlet
kunde skälig och lämplig anse. Hade deremot verkställighet inträffat, och fråga blifvit
om ett ansvar, lämpadt efter tirnad skada; så hade väl Visitatorerne icke kunnat från
sådant ansvar fredas derföre, att de till sin åtgärd saknat behörighet, och derföre att det således
kunnat läggas Kronobetjeningen till last, att hafva ställt sig Visitatorernas begäran till
efterrättelse; och långt ifrån att af Kronobetjeningen endast begära laglig åtgärd, eller den
handräckning, som lagligen kunde böra äga rum, hade Visitatorerne bestämdt utsagt den åtgärd,
som äskades, och hvars behörighet och nödvändighet för ändamålet de sedermera tagit
i försvar.
Nu ägde Visitatorerne efter min tänka ej ens behörighet att befatta sig med pastoralvård
eller kyrkostyrelse inom Orsa socken eller för sådant behof påkalla verldslig myndighets
handräckning, än mindre att taga någon befattning med landets polisstyrelse och upprätthållande
af offentlig ordning i allmänhet, eller att för sådant ändamål beordra eller sätta
i verksamhet ortens Kronobetjening. Jag trodde således det vara utom allt tvifvel, att ett
förfarande af den beskaffenhet, som Visitatorerne tillåtit sig, påkallade den lagliga rättelse, jag
påyrkat, för att tjena til! upplysande varning vid ett möjligen inträffande dylikt tillfälle, så att
icke tvertom Presterskapets och ecelesiastika myndigheters inblandning i verldsliga maktens
befattningar uppmuntrades af det missledande exemplet.
Uppå dessa besvär meddelade Kongl. Hofrätten, utan någons hörande, dess utslag den
10 April 1854, af innehåll, att Kongl. Hofrätten funne, med Domkapitlet, omförmälta af
Visitatorerna hos Länsmannen skriftligen framställda anhållan icke vara af beskaffenhet, att
densamma lagligen kunde anses till den af mig yrkade påföljd föranleda, i följd hvaraf mitt i
besvären framställda påstående om ändring i Domkapitlets utslag icke kunde af Kongl. Hofrätten
bifallas.
Uti häröfver anförda underdåniga besvär har jag yttrat, det jag destomindre kunde afstå
från min talan i detta mål, som jag, ej allenast funnit det uppenbart, att Visitatorerne obehörigen
ingripit i den civ ila polisstyrelsens befattning, utan ock måst för säkert antaga, att
från detta obehöriga ingripande uppkommit rätt skadliga (indirekta) följder, då Visitatorernes
— 35 —
högst obetänkta och utöfver deras befattning utsträckta befallning oller begäran till Länsmannen
utgjort sjelfva ursprunget till de misstag och lagöfverträdelser, hvilka sedermera kommit
både Kronofogden i orten och Konungens. Befallningshafvande till last, enligt hvad jag uti
särskilda härom utförda, hos Hofrätten anhiingiga åtal sökt ådagalägga. — Hos Kongl. Maj:t
är denna, fråga ännu icke afgjord.
Det öfriga förloppet af den här omförmälta händelse, hvaraf åtalen emot Kronofogden
och Konungens Befallningshafvande blifvit föranledda, har varit, att sedan Länsmannen med
Visitatorernes ofvan omförmälte skrifvelse om Forsells och Hejdenbergs aflägsnande icke vidtagit
annan åtgärd, än att densamma för dem uppläsa, och detta skett kl. half tre den 12
Febr. 1853, Kronofogden i orten deremot med saken tagit befattning samt infunnit sig i Orsa
och på aftonen samma dag anträffat Forsell och Hejdenberg, hvilken senare då-varit sysselsatt
att uppläsa någon skrift för en sandad stor myckenhet; att enligt Kronofogdens sedermera
tili Konungens Befallningshafvande afgifna berättelse Försell och Hejdenberg förmält sig
hafva bevistat vintermarknaden i Hedemora och ämna besöka den å följande dag börjande
marknaden i Sala, samt under mellantiden hafva afvikit vägen, för att helsa på sina vänner
i Christe, läsarne i Orsa, och att Kronofogden, då föreläggandet att inom tre timmar lemna
socknen ännu kl. sex på aftonen icke varit efterkommet, samt de resande afvikit till och under
mer än tvenne dygn vistats på annan ort, än som i passen vore medgifvet, hvarunder de
deltagit i förbudna, allmän ordning störande sammankomster samma dag låtit, med stöd af
Kongl. Påbudet den 14 Aug. 1812 anhålla och införa dem till länshäktet, för att afvakta
Konungens Befallningshafvandes vidare förordnande; och hafva, efter verkställighet häraf,
Forsell och Hejdenberg med fångtransport den 14 Februari till länshäktet inkommit, samt
berättelse, i bref till Konungens Befallningshafvande, blifvit af fångföraren aflemnad.
Emot detta förfarande hafva nyssnämnde personer uti ingifna klagoskrifter bland annat
uppgifvit och anmärkt, att de hos Kronofogden efter häktandet förgäfves anhållit att blifva
föreställde för de i Orsa prestgård boende Visitatorerna, hvilket varit så mycket angelägnare,
som Forsell var närmare bekant med en af dem; att klaganderna under natten efter häktandet
blifvit satte i fängsligt förvar och bevakade af tvenne personer samt följande dagen såsom
fångar, ledsagade af fångförare, färdats den ellofva mil långa vägen till Fahlun, dit de
anländt på morgonen den 14 och blifvit förde till nya cellfängelset; att de pass, hvarigenom
de varit berättigade, den ene att under ett helt och den andre att under ett halft års tid
resa inom Sverige i ändamål att besöka marknaderna i Riket, icke varit ställda på någon
viss ort, utan allmänt gällande för hela Riket, utan att någon föreskrift om den väg, de ägde
att taga, och huru länge de på hvarje ställe egde att dröja, varit eller kunnat vara gifven;
att Kongl.- Påbudet af den 14 Aug. 1812 §§ 3 och 4 således desto mindre kunde såsom
giltigt’ stöd för de vidtagna åtgärderna åberopas, sorn brist icke heller var på trovärdiga personer,
hvilka kunde intyga, att passhafvarne vore väl kände; att hvad beträffade deras deltagande
i ololliga sammankomster, det icke förnekades, att de bevistat enskilda andaktsöfningar
på de ställen, der de logerade i Orsa, enär de ansåge hvarje förbud mot den enskilda andaktens
öfning vara stridande mot Gudomlig och mensklig rätt; men att äfven om, de härigenom
förgått sig emot det s. k. Konventikelplakatet, sådant dock ej kunde ursäkta den dem öfvergångua
behandling, enär slikt brott icke vore af urbota beskaffenhet och att äfven om de
varit för villomeningar i religionen angifne, arresteringsåtgärden icke skulle kunna försvaras,
då enligt Kongl. Brefvet af den 23 Juni 1752 ingen för villfarande meningar misstänkt person
må innan ransakning och dom föregått, kunna med arrest beläggas; hvarföre och då sådant
likväl skett med personer, som voro välfrejdade och bofasta, mot hvilka icke ringaste
misstanka funnits om urbota brott, angifvarne yrkat, det Kronofogden måtte med tillämpning
af Kongl. Förordningen den 20 Januari 1770, befordras till ansvar efter lagens stränghet.
Af dessa angifvelseskrifter har jag lemnat Kronofogden del samt erhållit hans förklaring,
deruti han, utan att bestrida det uppgifna sakförhållandet, försvarat sin åtgärd med åberopande
af Kongl. Påbudet den 14 Aug. 1812 samt anmärkning derom, att angifvarne icke hörsammat
den myndighet, som i orten hade att tillse ordningens och laglydnadens vidmakthål
-
— 36 —
lande, då de efter erhållit förständigande att inom viss tid från Orsa sig begifva, ändock utöfver
denna tid qvardröjt och derigenom satt sig upp emot landets lagar och samhällsordning;
samt att den som så handlade, ej kunde lä anses välkänd, om än han förut varit det
eller intyg derom lemnades af lika med honom förvillade personer.
Då jag i detta mål haft att besluta om den åtgärd, som på mig ankom; har det hvad
först angick frågan om det så kallade laserjet, eller religionsoordningarnes påyrkade frihet å
ena, och lofligheten af våldsmedels användande deremot å andra sidan, för ingen del kunnat
vara min mening, att understödja klagandernes anspråk på obehindrad offentlig utöfning af
hvilken heterodox religion som helst, eller medgifva, hvad de föreburit, såsom skulle 16 § i
Regeringsformen innebära någon förändring uti Sveriges Kyrkolag eller de författningar, som
bestämma landets kyrkoordning eller religions- öch samvetsfrihet. I sistnämnda afseende har
jag dessutom förmodat någon anledning icke gifvas till klagan öfver bristande-frihet, då enhvar
äger och utöfvar ostörd rätt att ej allenast i enskilda lifvet hysa och efterlefva, utan
till och med i tryckta skrifter kungöra alla de religionsbegrepp, som icke innebära förnekelse
af en Gud och ett lif efter detta eller af den rena evangeliska läran, hvilken enligt sjelfva
våra bekännelseböcker är oberoende af all annan autoritet, än Guds heliga Ord allena. Den
religionsfrihet, som härutöfver påyrkas men i våra lagar icke är medgifven, har synts mig
till sitt gagn och värde vara mycket tvifvel underkastad; och beträffande tillräckligheten af
den nyss beskrifna samvetsfriden, hvilken lärer kunna betraktas såsom den enda sanna och
vigtiga religionsfriheten; så har jag ej kunnat se annat än missbruk af ord i det föregifvandet,
att det är samvetsfriheten, som förnärmas, när hinder lägges endast för stridlystnaden
och orostiftandet i församlingen och för tillfredsställandet af begäret att offentligen visa sin
heliga ifver och företräde framför olika tänkande medchristna — en sinnesstämning, i hvilken
ej tyckes ingå den äkta, saktmodiga, christna fromheten eller ens den fördragsamhet, som
man dock för egen räkning så högt fordrar af andra.
Men med denna tanka om läseriets ofog och med full öfvertygelse om angelägenheten
att kraftigt motarbeta dess för samhället och för religionen skadebringande oordningar, har
jag trott, att man endast måste beklaga, långt ifrån att kunna värdera det ovisa nit, som i
sin verksamhet för detta ändamål förser orostiftarne och de vilseförda med anledningar till
rättmätig klagan. Och då det var uppenbart, att meranämnde Kronofogde för sitt öfverklagade
förfarande, utan allt fog eller laglig anledning, sökt bevekelsegrund uti det' klaganderna
tillvitade bevistande af otillåtna läserisammankomster, enär ej ens åberopadt blifvit, det klaganderne
förut varit för förseelser af denna art straffade, och urbota ansvar för dess föröfvande
första gången ej kunnat komma i fråga; har jag för nämnde, förfarande ej allenast
icke kunnat finna någon ursäkt i antagande af den klaganderna tillvitade så beskaffade brottslighet,
utan jag har fastheldre nödgats såsom en försvårande omständighet betrakta, att
Kronofogden icke tvertom ansett sig just häraf äga ökad anledning till sorgfällighet att undvika
allt förnärmande af klagandernes lagliga rätt.
Sä vidt åter meranämnde Kronofogde för sin åtgärd hemtat stöd från Visitatorernes eller
den s. k. Kömmitteens till läserioroligheternas hämmande gifna föreskrift om klagandernes
aflägsnande från socknen; syntes deraf destomindre uppkomma någon ursäkt för ett dessförutan
olagligt förfarande, som Kronofogden hvarken ägt eller kunnat äga kännedom af något
åt Visitatorerna gifvet uppdrag, i kraft hvaraf dem kunde tillkomma att vidtaga exsekutifva
eller administrativa åtgärder eller till utförande af sådana påkalla Kronobétjeningens handräckning,
hvaraf följde, att om än Visitatorernes utfärdade föreskrift angående klagandernes
aflägsnande från Orsa socken hade innehållit en befallning om deras häktande och behandling
på sätt som skett, någon förbindelse till åtlydnad af en sådan befallning dock icke skulle
Kronobetjeningen ålegat. Nu hade likväl Visitatorernes åberopade föreskrift ingenting annat
innehållit, än att klaganderne skulle genom Kronobetjeningen förständigas att inom tre timmar
efter erhållen tillsägelse lemna socknen och utan sidovägar begifva sig till de orter,
hvilka de enligt deras förpassningar vore berättigade att besöka, vid äfventyr, att om denna
tillsägelse ej skulle efterkommas, lagliga tvångsåtgärder till deras aflägsnande vidtogos; och
— 37 —
kunde alltså, enär dessa tvångsåtgärder icke voro af Visitatorerna föreskrifna, någon olaglig
åtgärd ej heller dermed urskuldas.
Beträffande slutligen det uppgifna tredje skälet för det öfverklagade förfarandet, eller att
klaganderne afvikit från den väg, de genom sina pass varit berättigade att färdas; så hvilade
frågan härom på rätta förståndet af de föreskrifter, som innefattas uti 3 § af J812 års
Kongl. Påbud, att om någon, som hör innehafva pass, finnes vara stadd å väg till annan ort,
än passet innehåller, och det ej kan af trovärdiga personer i orten intygas, att han är väl
känd, han då skall anhållas och genast beledsagas till Konungens Befallningshafvande, om han
på stället är, eller ock till Borgmästaren i staden eller närmaste Kronobetjent på landet, som
på tjenligt sätt föranstaltar, att han varder till Konungens Befallningshafvande öfverlemnad
med rapport om förhållandet. Jag har ej kunnat föreställa mig, att klägandernes ifrågavarande
behandling öfverensstämnde med det såsom rigtigt allmänt erkända sätt för utöfvande
af tillsyn öfver resande. Om ock- icke, enligt klagandernes egen tolkning, deras pass såsom
föreskrifvande ingen viss kosa, kunde anses berättiga dem att under deras marknadsresor
taga hvilken väg de helst ville välja; så ägde de dock genom dessa pass ej heller sämre
rätt, än sorn i allmänhet åtföljer dylika till välfrejdade personer utfärdade handlingar, hvilka
dagligen opåtalt begagnas för resor, med eller utan omväg, dels till orter, hvarå de uttryckligen
lyda, Och dels till helt andra, i dem icke angifna orter. Genom resepass åt sådana
personer tilldelas dem icke rättighet att besöka hvad inrikes ort delfi behagar; ty denna rätt
tillkommer dem redan förut, såsom välfrejdade personer, de der kunna vistas hvar dem godt
synes. Hvad en så beskaffad person genom passet erhåller, är ingenting annat, än ett betyg
om hvem han är, för att kunna detta ådagalägga äfven å en ort, der han icke träffar eller
icke äger någon bekant, som kan härom lenina honom trovärdigt vitsord. I rättigheten till
ett dylikt bruk af passet sker, enligt allmän vedertagen tolkning, ej någon inskränkning derigenom,
att passhafvaren uppgifvit och låtit j passet införa en ort, som han ämnar besöka.
Den åter, hvars rättighet inskränker sig tili att besöka endast den ort, hvarå hans pass
lyder, är den, som dessförutan saknar rättighet att, känd eller okänd, vistas på hvad ort han
sjelf väljer. På hvem detta inträffar har man att söka i de om försvarslösa och fattighjon
gällande författningar; men om än andre än sådane varit uti 1812 års nådiga Påbud afsedde
med föreskrifterne om utsättande af »stället, hvarifrån man kommer, vägen man skall färdas,
»den eller de orter, hvarest man får sig uppehålla och hvartill man ämnar sig begifva»; så
lära dock numera dessa föreskrifter kunna anses öfverflödiga och saknande allmän tillämpning,
då de i annat fåll icke behöft såsom undantag från allmänna förhållandet inflyta i
nämnde författningar om fattighjon och försvarslösa. Att en dylik föreskrift, såsom oförenlig
med öfriga innehållet af 1812 års Kongl. Påbud, aldrig i afseende på fria resande varit efterlefvad,
är den naturliga förklaringen dertill, att samma föreskrift funnits i de andra nyssnämnda
författningarna behöflig.
Genom stadgandet, att den, som saknar pass, dock ej må anhållas, när på stället finnas
trovärdiga personer, sorn kunna intyga, att han är väl känd, har merberörde nådiga Påbud
gifvit tillkänna, hvad det är, som i passet för én välfrejdad person behöfves till tryggande af
hans frihet såsom resande, nemligen endast vitsordet, hvem han är, och att i hans frejd
ingenting hinderligt för resan förekommer. Det vore väl således föga rimligt, om ej passet,
hvars vitsord härutinnan mäste vara det fullständigaste, skulle förmå lika mycket, som vitsordet
af en eller annan bekant på stället, att skydda innehafvarens personliga frihet och hans
rätt att fortsätta resan. Men om än författningen kunde härutinnan missförstås, emedan dess
bokstafsmening i sjelfva verket är oklar; så borde icke derföre tvifvel uppstå om rätta meningen
af den föreskriften, att den resande är fredad, när trovärdiga personer på stället
kunna intyga, att han är val känd. Att härom, i fall af behof, skall ske efterfrågan, innan
den resande kan anhållas, innefattas i ordalagen af stadgandet, att anhållandet ej får ske
i annat fall, än om icke trovärdiga personer i orten kunna lemna det nödiga intyget.
En sådan efterfrågan syntes likväl Kronofogden i förevarande fall icke hafva ansett för
sin pligt, då han ej uppgaf, att den skett. Men i brist af denna efterfrågan förmodade jag
— 38 —
hans förfarande ej kunna annorlunda betraktas än såsom bade det varit honom bekant, att de
resande voro af trovärdiga personer i orten kände. Också bade han lemnat klagandernes
uppgift obestridd, att de hos honom efter häktandet förgäfves anhållit att blifva föreställde
för de i Orsa prestgård boende Yisitatorerna, af hvilka Forsell hade uppgifvit den ena såsom
med sig närmare bekant. Genom afslag å denna anhållan hade således Kronofogden, i stället
att jemlikt sin skyldighet underrätta sig om det vitsord för klagandernes frejd, som å stället
kunnat erhållas, tvertom hindrat dem sjelfva att härom anskaffa den upplysning, som varit
att tillgå.
Af de sålunda granskade förhållanden har jag ansett följa, att det varit utan laga skäl,
som klaganderna David Forsell och Peter Ferdinand Hejdenberg blifvit vid det ifrågavarande
tillfället uti Orsa kyrkoby häktade och såmedelst i deras förebafda resa hindrade samt till
länshäktet i Fahlun med fångskjuts afsönde; hvarföre jag emot Kronofogden förordnat laga
åtal vid Orsa sockens tingslags Häradsrätt, som efter målets utförande meddelade utslag den
17 Okt. 1853, hvarigenom Kronofogden enligt Nämndens beslut frikändes från allt ansvar,
hufvudsakligen på de skäl, som af honom uti dess här ofvan intagna förklaring blifvit till
hans urskuldande anförda; och har jag öfver detta utslag anfört besvär hos Kongl. Svea
Hofrätt, der målet ännu icke blifvit afgjordt.
I det öfverklagade förloppet återstår likväl ännu, hvad klagoskrifterne vidare innehöllo
nemligen att sedan klaganderne, efter ankomsten till Fahlu länshäkte, varit derstädes intagne
och någon stund qvarhållne, till dess de omkring kl. 12 på dagen, Måndagen den 14 Febr.
1853 inställdes å Landskancelliet till förhör, Konungens Befallningshafvande efter verkställande
af detta förhör fattat beslut, hvarigenom klaganderna förelädes att inom kl. 4 efterm. hafva
lemnat Fahlun och inom nästföljande Onsdag Stora Kopparbergs län samt att till den af dem
uppgifna tid eller inom månadens slut till hemorten återvända; och hade dessa förelägganden
blifvit påskrifna å deras af Kronofogden dem fråntagna resepass, hvilka derefter blifvit till
dem återställda.
Dessa pass, utgifna för Forsell af Öfverståthållare-embetet den 18 Jan. 1853 att sjelf
eller genom ombud besöka marknaderna i Riket, och för Hejdenberg af Konungens Befallningshafvande
i Örebro län den 28 Sept. 1852 att besöka åtskilliga inrikes marknader, det
förra gällande för ett år och det senare för sex månader, hade blifvit af klaganderna till mig
Öfverlemnade, och den å desamma gjorda påskrift, undertecknad af Landssekreteraren, befunnits
innehålla, att passhafvarne, som blifvit »häktade i Orsa socken, för det de afvikit från ort,
»sorn passen berättigat dem besöka, och der bevistat otillåtna läsare-sammankomster, samt
»icke hörsammat föreläggande att sig från nämnde socken begifva, ställdes på fri fot, med
»föreläggande att klockan 4 efterm. samma dag (den 14 Febr.) hafva lemnat Fahlun, samt
»inom den 16 i samma månad Stora Kopparbergs län och att, efter egen uppgift för resan,
»inträffa Forsell i Stockholm och Hejdenberg i Örebro, inom månadens slut»; och hade, enligt
jemväl bifogadt utdrag af det öfver ärendet å Landskancelliet förda protokoll, nämnde
påskrift grundat sig på Konungens Belällningshalvandes beslut, hvarigenom, me,d anledning af
klagandernes uppgift, att de icke behöfde uppehålla sig något i staden eller vidare i länet,
än för färden derigenom till Sala, der de ville inträffa, så snart som möjligt, samt att dé derifrån
ville taga vägen till Upsala, och sedermera begifva sig hvar tili sitt hem, så att de
innan månadens slut der kunde inträffa, dem meddelades ett sådant föreläggande om resans
företagande och fortsättning, sorn nyss nämndt är; förmenande klaganderne deras pass vara
genom den gjorda påskriften obehörigen annullerade samt i öfrigt fel begångna, som till ansvarspåstående
föranledde.
Efter att hafva lemnat Konungens Befallningshafvande del af klagoskrifterna samt deröfver
inhemtat dess utlåtande, har jag uti skrifvelse till Advokatfiskals-embetet i Kongl. Svea
Hofrätt den 2 Maj 1853 först anmärkt att då de å passen gjorda påskrifter ej kunde hafva
skett i annan mening, än att dermed hindra ytterligare bruk af samma pass, än . för den
återresa till hemorterna, hvarom påskrifterne förmälte, men Konungens Befallningshafvande
efter min tanka saknat allt skäl att betrakta den klaganderna öfvergångna häktning och för
-
- 39 —
sändning med fångskjuts såsom med lagligt fog tillkommen; hade föl jaktligen i anledning af
samma behandling någon ytterligare för klaganderna menlig åtgärd icke bordt af Konungens
Befallningshafvande vidtagas, såsom likväl skedde genom de ifrågavarande påskrifterna på
klagandernes pass, hvilka fastheldre bordt dem återställas utan annan påteckning, än den
Vanliga om deras förevisande; att jag derföre ej kunde undgå att föra Konungens Befallningshafvande
till last, såsom ett i embetet begånget fel, det beslut, enligt hvilket samma påskrifter
meddelades, hvarigenom passen, så vidt af Konungens Befallningshafvande berodde,
gjordes obrukbara, samt deras innehafvare förelädes att inom en kort stund hafva lemnat
staden, och inom två dagar länet, för att derefter förfoga sig hvar till sitt hem inom månadens
slut; men att jag för öfrigt ansåge det hafva ålegat Konungens Befallningshafvande att
, på det af Kronofogden vidtagna förfarande, sådant det i hans egen berättelse visade sig, fästa
närmare uppmärksamhet; att det icke kunnat, undfalla Konungens Befallningshafvande, det
Kronofogden, utan att underrätta sig, huruvida klaganderne varit af trovärdiga personer i
orten kände, icke ägt behandla dem på sätt som skett; och då i Kronofogdens berättelse
likväl icke förekom att någon sådan underrättelse blifvit af honom sökt eller vunnen; hade
aet följaktligen tillhört Konungens Befallningshafvande att af Kronofogden i behörig ordning
fordra redo för hans förfarande samt derefter, på grund af sig företeende omständigheter
tillse, huruvida laga åtal mot honom bordt förordnas, tili felaktighetens beifrande, i stället att
den åtgärd, för hvilken sålunda redo bordt fordras, blifvit af Konungens Befallningshafvande,
såsom grund till dess egna åtgöranden, åberopad och såmedelst gillad; hvarföre och då jag
nödgats betrakta de härmed anmärkta förhållanden såsom förnärmande personlig frihet och
säkerhet eller, hvad som komme på ett ut, innefattande obehörig efterlåtenhet i dessa allmänna
rättigheters skyddande, jag öfverlemnat till Advokätfiskals-embetet de inkomna handlingarna,
med uppdrag att inför Kongl. Hofrätten i laglig ordning tilltala Konungens bemälte
Befallningshafvande samt för de anmärkta embetsfelen yrka lagligt ansvar.
Sedan detta åtal blifvit utfördt, har Kongl. Hofrätten den 23 Maj 1854 genom utslag
deröfver sig utlåtit, att då den tilltalade Landshöfdingen under åtalet allidit, Kongl. Hofrätten
ansåge detsamma mot honom förfallet, så att vidare yttrande i målet, så vidt det honom anginge,
ej erfordrades; hvaremot hvad Landssekreteraren beträffade, Kongl. Hofrätten förklarat,
att enär Körsnärerne Korsell och Hejdenberg, enligt de af dem innehafda pass, varit berättigade
att, under den tid passen afsåge, vistas Ii varhelst i Riket do sjelfve funno för sina angelägenheter
lämpligt, samt den omständighet, alt de blifvit angifne för deltagande i olofliga
sammankomster till andaktsöfningar i Orsa socken, och att de ej efterkommit det, på sätt
ofvan nämndt är, af Länsmannen i orten dem gillia *) förständigande att lemna nämnde församling,
ingalunda gifvit stöd af laglig befogenhet åt Konungens Befallningshafvandes åtgärd
att utvisa Forsell och Hejdenberg ifrån länet och att ändra tidsbestämmelsen i de för dem
utfärdade pass; ty pröfvade Kongl. Hofrätten, som deremot ansåge hvad i öfrigt blifvit Ko
nungens
Befallningshafvande till last fördt, ej böra till ansvar i detta mål föranleda, rättvist
att, jemlikt grunderna för t) Kap. 5 § Utsökningsbalken och med tillämpning af 1 Kap. 12
§ Rättegångsbalken, döma Landssekreteraren att, för Konungens Befallningshafvandes ofvanberörde
olagliga förfarande, böta etthundrade daler silfvermynt med 33 R:dr 10 sk. banco,
samt att ersätta Forsell hans besvär i målet med 10 R:dr samma mynt; men då hvarken
Forsell eller Hejdenberg närmare uppgifvet någon grund för beräkningen af den förlust, de
genom Konungens Befallningshafvandes åtgärd kunde hafva lidit; lemnades deras yrkande om
godtgörelse derför utan afseende.
Vid detta utslag har jag funnit mig kunna låta bero; hvaremot Landssekreteraren hos
Kongl. Majit anfört underdåniga besvär, hvaruppå nådigt utslag ännu icke fallit.
') Rätteligen af Yisitatorerna gifna, och af Länsmannen endast delgifna.
Berättelsen för år 1852 upptager det åtal, som emot Borgmästaren i Eskilstuna och en
annan, i anseende till hans jäfvighet, tillförordnad Borgmästare blifvit anställdt för dröjsmål i
handläggningen af ett från Konungens Befallningshafvande i Södermanlands län till Magistratens
i Eskilstuna utlåtande hänvisadt mål angående förändring i stadsutskyldernes fördelning.
Uppå mina i detta mål anförda underdåniga besvär har Kongl. Majit den 2 Aug. 1854 meddelat
nådigt utslag af innehåll, att som ostridigt vore, att sedan Magistraten i Eskilstuna den
6 Maj 1850 fått emottaga Konungens Befallningshafvandes remiss å den i ämnet gjorda ansökning,
densamma af ordinarie Magistraten i Eskilstuna blifvit i enlighet med Konungens
Befallningshafvandes föreskrift utställd till förklaringars afgifvande af stadens äldsta samt
fabriks- och handtverksföreningar, men all utredning i detta mål saknades angående tiden, då
berörde åtgärd af Magistraten vidtogs, samt när de sålunda- infordrade förklaringarna afgåfvos;
alltså och då vid sådant förhållande det icke kunde anses styrkt, att eller i hvad mån obehörigt
dröjsmål med handläggningen af ifrågavarande ärende kunde ligga ordinarie och tillförordnade
Borgmästaren såsom Ordförande i Magistraten uti Eskilstuna till last; funne
Kongl. Majit ej skäl att göra ändring uti det slut, hvaruti Hofrätten i dess öfverklagade utslag
stannat.
Mitt misstag i denna sak har icke bestått i okunnighet derom, att utredning saknades
angående tiden, då ordinarie Magistratens åtgärd med ansökningens utställande till förklaring
vidtogs, samt när förklaringarne blifvit afgifna; men jag har föreställt mig, att den jäfvighet,
som ordinarie Magistraten måste vetat med sig redan den 6 Maj 1850, bordt.föranleda någon
åtgärd förr än i Februari månad 1851, då anmälan derom först hos Hofrätten gjordes,
samt att försummelse härutinnan förelupit, oberoende af tiden, då de infordrade förklaringarne
inkommo, och jag har likaledes trott, att den tillförordnade Borgmästaren, äfven om dessa
förklaringar ännu saknades,, när hans förordnande ankom, likväl bordt någonting i ärendet åtgöra,
utan att dermed dröja i fyra månader. Hade jag icke utgått från ett sådant föreställningssätt;
så skulle jag utan tvifvel funnit nödigt att efterforska tiden dels för förldaringarnes
infordrande och dels för deras afgifvande.
Emot Domhafvanden i Svartlösa Härad har hos mig blifvit anmält, att nämnde Häradsrätt
vid afgörande af ett tvistemål imellan en Inspektor och den Enkefru, hos hvilken han
varit i tjenst, angående utbekommande af löneförmåner, har, ehuru under målets handläggning
genom vidräkning emellan parterna utredt blifvit, att Inspektoren icke allenast fått till
fullo emottaga den honom för hans tjenstetid från den 24 April 1851 till samma tid 1852
tillkommande löneförmån i rågmjöl sextio lispund, utan äfven att han borde godtgöra Enke1'run
fem lispund sex marker rågmjöl, utgörande brist för hvad han af denna vara emottagit,
men ej redovisat, genom utslag den 19 April 1853, under det emot verkliga förhållandet
stridande antagande, att Inspektoren å lönen för nämnde tid skulle äga att fordra 57’f lispund
rågmjöl, ålagt Enkefrun att till Inspektoren utgifva 52 lispund 4 marker rågmjöl, antingen
in natura eller efter i orten den 1 April 1852 gällande pris, samt godtgöra Inspektörens
rättegångskostnad med 8 Ridr 16 sk. banco, hvilket utslag vunnit laga kraft; och som
Häradshöfdingen uti häröfver afgifvet utlåtande ej kunnat annorlunda förklara grunden till
detta utslag, än genom den oriktigä uppgift, att Inspektoren längre tid än ett år skulle varit
i Enkefruns tjenst, samt följaktligen hos henne .äga större fordran, än hvarom stämdt blifvit;
så har jag funnit mig icke kunna undgå att till laga ansvar befordra det embetsfel, som genom
den orätta domen blifvit begånget; hvarföre åtal efter mitt förordnande skett hos Kongl.
Svea Hofrätt, 'der Advokatfiskal^ jemväl yrkat, ansvar för omförmälte af Häradshöfdingen
Föreburna oriktiga uppgift.
I detta mål har Kongl. Hofrätten, sedan behörig skriftvexling föregått, meddélat utslag
den 12 Sept. 1854, af innehåll, att som Häradshöfdingen medgifvit, det Svartlösa Häradsrätt,
emot hvad under målets handläggning' blifvit utredt, genom berörde utslag den 19 April 1853
förpligta!
— 41 —
förpligtat Enkefrun att till Inspektoren utgifva af henne redan godtgjord lönförmån af 52
lispund 4 marker rågmjöl antingen in natura eller med penningar jemte 8 Kalr 16 sk. banco
i ersättning för rättegångskostnaden; alltså och då ifrågavarande beslut vore uppenbarligen
emot lag stridande, och Häradshöfdingen, hvilken såsom Ordförande i Häradsrätten vid dess
fattande vore derför ansvarig, genom samma beslut måste anses såsom Domare hafva ådagalagt
uppenbar vårdslöshet; ty pröfvade Kongl. Hofrätten, som funne hvad Häradshöfdingen i
öfrigt blifvit till last lagdt, icke enligt lag medföra ansvar för honom, rättvist att, i förmågo
af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, fälla Häradshöfdingen att för omförmälte orätta domslut böta
etthundrade daler silfvermynt med 33 ll:dr 16 sk., äfvensom ålägga honom att till målsäganden
utgifva hvad hon på grund af berörde domslut till Inspektoren utbetalt eller fyratiosju
riksdaler 42 sk. 8 r:st för omförmälte rågmjöl och åtta riksdaler 16 sk. i rättegångskostnådsersättning,
med tillhopa femtiosex r:dr 10 sk. 8 r:st allt banco; hvaremot och då målsäganden
icke styrkt, att hon för ifrågavarande åtal måst vidkännas några utgifter, hennes anspråk
på ersättning derför icke kunde bifallas.
Detta utslag har hos Kongl. Majit icke blifvit öfverklagadt.
Uppå de uti 1853 års berättelse omförmälte underdåniga besvär af Magistraten i Westervik
öfver Kongl. Göta Hofrätts utslag den 27 Januari 1853 angående felaktigt förfarande
vid verkställighet af fängelse å korrektionsinrättning, jemte den af målsägaren tillika i underdånighet
förda klagan i samma mål, har Kongl. Majit numera meddelat nådigt utslag den 7
Sept. 1854, af innehåll, att Kongl. Majit icke funné klaganderne å någondera sidan hafva
anfört skäl, som i Hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Södra Möre Häradsrätt har genom konkursdom emellan Anders Nilsons i Mortorp borgenärer
den 19 December 1848 beviljat förmånsrätt åt tvenne af honom såsom förmyndare
förvaltade barnaarf framför en i hans fastighet intecknad fordran, utan att undersöka förmynderskapens
ålder i förhållande till inteckningens och utan afseende derpå, att denna inteckning
var beviljad förr, än Anders Nilson blef ägare af fastigheten. I anledning häraf och
då inteckningshafvaren Calmar Sparbank genom den sålunda fråndömda förmånsrätten gått
miste om hela sin fordran 1,000 Ilidr Rico med ränta, har Sparbankens Styrelse, som trott
Rankens rätt såmedelst förnärmad, till mig inkommit med anmälan om förhållandet, efter det
konkursdomen genom försummadt vad vunnit laga kraft. Jag har häröfver hört tillförordnade
Domhafvanden, som för Häradsrättens beslut haft att ansvara, och som förmenat något
fel deruti ej vara begånget, enär 17 Kap. 8 § Handelsbaden, hvilken först förordnar om den
rätt, hvarmed barnaarf skall utgå hos förmyndare, och slutar dermed, att den som har inteckning
å gäldenärens fasta gods, innan han förmyndare blef, skall njuta sin inteckning till
godo, rätteligen vore så att förstå, att hos gäldenär innestående barnaarf i allmänhet hade
förmånsrätt framför intecknad fordran, utom i det fall, att inteckningen tillkommit, innan
gäldenären förmyndare blef, samt att den, som ville tillgodonjuta denna undantagslag, dock
borde derom göra anspråk och styrka sin rätt dertill, men att Sparbanksdirektionen hvarken
styrkt en sådan rätt eller derå väckt anspråk, vid hvilket förhållande tillförordnade Domhafvanden
ansåg det icke hafva hopom ålegat att vid bestämmande af ordningen imellan de tre
ifrågavarande fordringarna känna andra faktiska omständigheter, än de i bevakningshändlingarna
knapphändigt framställda, och att han således ej heller behöft underrätta sig om förmynderskapens
ålder, eller huruvida gäldenären vid deras början varit ägare af den intecknade
fastigheten.
Då jag ej kunnat öfvertygas af dessa försvarsskäl, och ansett ostridigt, att klagandernes
rätt blifvit emot klar lag förnärmad; har jag funnit mig skyldig att emot den tillförordnade
Domhafvanden låta anställa laga åtal, efter hvars utförande Kongl. Göta Hofrätt genom utslag
li. St. Just. Ombudsm. Emb.-JJerällclse för år 1854. 6
— 42 —
den 13 Okt. 1854 sig utlåtit, att enär, enligt åberopade 17 Kap. 8 § Handelsbalken, barnaarf
i förmyndares konkurs icke framför inteckning i hans fasta gods äger företräde, utom i
den händelse, att han förmyndare var, innan inteckningen tillkom, samt då borgenär lika litet
för barnaarf, som för hvarje annan fordran, vore fritagen från skyldighet att sjelf styrka den
rätt han påstår, något afseende icke kunde fäslas å tillförordnade Domhafvandens obefogade
framställning rörande Sparbankens förmenta pligt att, jemte det den på sätt som skett ådagalagt,
när dess inteckning beviljades, jemväl för tillgodonjutande af sin yrkade företrädesrätt
visa den tid, då de bevakade barnaarfsmedlen, af Anders Nilson emottogos; äfvensom ockr
enär den af Sparbanken till stöd för sitt kraf inför Häradsrätten företedde och med inteckningsbeviset
af den 18 Nov. 1844 försedda skuldsedeln tydligen utmärkte, att utgifvarne
Petter Nilson och Stina Erlandsdotter, såsom då varande ägare af ett halft mantal Kronoskatte
Mortorp, till Sparbankens säkerhet pantförskrifvit samma fastighet, hvilken således först
derefter blifvit en tillgång i Anders Nilssons konkurs, Kongl. Hofrätten funne tillförordnade
Domhafvande!] hafva saknat skäl för sitt föregifvande, att förhållandet i denna del icke varit
af Sparbanken tillräckligen styrkt; och alldenstund uppenbart vore, att den säkerhet, fordringsägare
genom inteckning vunnit i gäldenärs fastighet, icke i allmänhet kunde förringas
deraf, att fastigheten sedermera kommit f annan persons hand, samt ,den omständighet, att
den sistnämnde förr, än han äganderätten dertill förvärfvat, innehaft förmynderskap, följaktligen
ej på den förres eller inteckningsägarens rätt ägde verkan eller inflytande; fördenskull
och som Häradsrätten, på sätt jag anmärkt, uti ifrågavarande konkursdom felaktigt förfarit
deri att, ehuru Sparbanken i fastigheten ett halft mantal Mortorp erhållit inteckning, innan
Anders Nilsson densamma sig tillbytt, Häradsrätten likväl tillagt hans myndlingar för deras
arfvemedel framför Sparbanken ovillkorligt företräde till betalning ur Anders Nilssons samtliga
tillgångar; alltså och då berörde under tillförordnade Domhafvandens ordförandeskap fattade
lagstridiga beslut måste anses hafva härledt sig af vårdslöshet eller oförstånd, desto mindre
ursäktligt, 'sorn han sökt att beslutet såsom rigtigt försvara, pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågo
af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist döma honom att för omförmälte felaktighet i
domareembetets utöfning plikta sextiosex r:dr 32 sk.; men ehuru upplyst vore, att sedan
Häradsrättens dom vunnit laga kraft, massans tillgångar, i följd af den förmyndaremedlen
tillagda förmånsrätt, icke lemnat öfverskott till betäckande ens af någon del utaf,Sparbankens
fordran, som således helt och hållet gått förlorad; likväl och emedan det på Sparbanken
sjelf berbtt att förekomma sagde lidande genom ändrings sökande eller fullföljd (fullföljande)
af vad emot omförmälte dom, samt den underlåtenhet, som härutinnan ägt rum, icke
kunde läggas tillförordnade Dombafvanden till last; ty funne Kongl. Hofrätten icke skäl att
bifalla Sparbankens af Advokatfiskals-embetet understödda påstående om ersättning för den
häraf inträffade skada, lika litet som Kongl. Hofrätten kunde'fästa afseende å Sparbankens
yrkande om godtgörelse af tillförordnade Domhafvanden för utgifterna i och för Bankens
för1 sent anhängiggjorda klagan öfver samma dom och de i sammanhang dermed vidtagna
åtgärder.
Ofver detta utslag hafva underdåniga besvär blifvit anförda såväl af tillförordnade domhafvanden,
som af Sparbankens Styrelse och äfven af mig; hvarvid jag i underdånighet anmärkt,
det jag icke insåge huru utslaget kunde låta förena sig med lagens ovilkorliga föreskrift
i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, att domare, som fällt orätt dom af uppenbar vårdslöshet
eller oförstånd, skall fylla allan skada, jemte det han efter omständigheterna straffas.
Skulle nemligen denna föreskrift om skadestånd tillämpas endast då, när ingen utväg till
ändrings vinnande i den orätta domen funnits, och parten således icke försummat att sådan
utväg begagna; då syntes mig samma föreskrift knappast någonsin användbar och hade säkerligen
icke blifvit såsom allmän och alldeles ovillkorlig i' lagen införd. Onekligen kunde
lagen häruti synas ganska sträng, då domaren genom en vårdslös parts försummelse försättes
i äfventyr att nödgas gällda skadestånd, hvilka ej kommit i fråga, om (lomen blifvit i laga
ordning öfverklagad och ändrad; men jag trodde det icke vara mindre luirdt, om en part,
som alltid vid en doms öfverklagande löper äfventyret att genom oförvållad försummelse för
-
— 43 —
lora sin talan, skulle lida obotlig skada af sin domares vårdslöshet, oskicklighet eller onda
uppsått; och det vore lika hårdt, om sådant inträffade derigenom, att under ändringssökandet
de tillgångar hos en motpart försvunne, hvilka kunnat till godtgörande af den förorättades
anspråk användas, i fall rättvisa honom vederfarits, utan behof af högre rätts anlitande.
Jag förmodade således, att lagstiftaren noga betänkt den ifrågavarande föreskriften, och
heldre velat genom en någon gång hård stränghet tillhålla domaren att med vaksamhet och
nit för' rätt sköta sitt kall, än låta oskyldiga rättsökande lida skada genom en oförsvarlig
förvaltning af domareembetet; och med detta begrepp om lagens grund och rätta mening
trodde jag mig böra i underdånighet hemställa, huruvida den tillförordnade Domhafvanden
kunde undgå att i nåder dömas skyldig till ersättande af det penningebelopp, som genom den
orätta domen gått för fordringsägaren förloradt.
I denna sak har Kongl. Maj:ts nådiga beslut ännu icke hunnit falla.
Min sista berättelse omförmäler de underdåniga besvär, som jag hos Kongl. Maj:t anfört
öfver Kongl. Svea Hofrätts utslag af den 9 Maj 1853 uppå anställdt åtal emot Rådstufvurätten
i Gede för vägradt upptagande af en angifvelse mot tvenne Polisbetjenter om fylleri;
och har detta mål nu blifvit afgjordt genom nådigt utslag af den 5 Oktober 1854, hvarigenom
Kongl. Maj:t i nåder förklarar skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda till ändring i
Hofrättens öfverklagade utslag.
Efter mitt förordnande har åtal inför Kongl. Göta Hofrätt varit anställdt emot Konungens
Befallningshafvande i Elfsborgs län för försummelse af dess embetspligt i afseende på
verkställigheten af bestraffningar inom Alingsås Kronohäkte, hvarigenom fängelsestraff vid
vatten och bröd, i: brist af böter ådömdt för förfalskningsbrott, blifvit i verket ställdt, förr än
vederbordt; och har Kongl. Hofrätten genom utslag den 6 April 1853, jemte förklarande att,
enär den Landshöfdinge numera allidit, under hvars tjenstetid händelsen inträffat, yttrande öfver
åtalet icke erfordrades i vidsträcktare mån, än så vidt det afsåge Landssekreteraren,
tillika sig utlåtit, att emedan Tillsyningsmannen vid Alingsås kronohäkte, till hvilken Häradsrättens
Domboksutdrag, för verkställighet af det deri föreskrifna straff, blifvit af vederbörande
kronobetjening omedelbarligen öfverlemnadt, med verkställigheten sjelf gått i författning, utan
att först derom göra anmälan hoä Konungens Befallningshafvande och afvakta dess yttrande i
ämnet, samt berörde å Tillsyningsmannens sida vidtagna åtgärd, vid slikt förhållande, icke
kunde föras nämnde embetsmyndighet till last, blefve, med ogillande af Advokatfiskals-embetets
i målet förda talan, så vidt den varit riktad mot Landssekreteraren, denne från all påföljd af
åtalet befriad.
Ofver detta utslag har jag anfört underdåniga besvär med anmärkning, att Hofrätten
undvikit att utlåta sig öfver just den hufvudsakligaste delen af den tvistefråga, som genom
åtalet hemställdes till dess pröfning, nemligen om ej Konungens Befallningshafvande orätt förfarit
deruti, att åt Tillsyningsmannen vid Kronohäktet i- Alingsås blifvit öfverlemnadt att anordna
om verkställighet af ådömda bestraffningar och, enär i omförmälte förfarande måste
sökas orsaken dertill, att den sakfällde förr än vederbordt fått undergå det honom ålagda
fängelse vid vatten och bröd, såmedelst gjort sig till ansvar för embetsfel förfallen. Hofrättens
utslag besvarade väl nekande den frågan, om Konungens Befallningshafvande gjort sig
skyldig till ansvar för det anmärkta förfarandet, men lemnade oafgjordt, huruvida Konungens
Befallningshafvande eller Tillsyningsmannen rätteligen bordt om straffets verkställighet besluta.
Hvad utslaget dock olörtydbart uttalade, vore den meningen, att Tillsyningsmannens åtgärd
att sjelf besluta om verkställandet af bestraffningar skulle från Konungens Befallningshafvande
afleda ansvaret för de olagligheter, som dervid kunna begås. Men då i målet blifvit upplyst
och af Konungens Befallningshafvande medgifvet, att Tillsyningsmannens förfarande i afseende
å den sakfälldes bestraffning icke var någön enstaka afvikelse från hvad eljest iakttoges,
— 44 —
utan skett i öfverensstämmelse med vanligt af Konungens Befallningshafvande kändt och
gilladt bruk; syntes det mig såsom skulle Konungens Befallningshafvandes delaktighet i det
anmärkta felaktiga förfarandet varit alltför uppenbar, att någon frikännelse bordt kunna ifrågakomma,
derest man icke på samma gång kunde uttala den meningen, att rätteligen blifvit
förfaret, när man åt Tillsyningsmannen lemnat att besluta om straffens verkställande. Detta
hade ej skett, eller ens något skäl för en sådan mening blifvit i Hofrättens utslag uttaladt;
och då jag således icke kunde frånträda, hvad jag redan förut i målet andragit, till ådagaläggande
af Konungens Befallningshafvandes i Elfsborgs län embetspligt att besluta om verkställighet
af de bestraffningar, som i Alingsås kronohäkte skola äga rum, var det, med åberopande
deraf, jag i underdånighet yrkade ändring i Hofrättens beslut; och har jag härå under
den 6 Oktober 1854 erhållit Kongl. Maj:ts nådiga utslag af det innehåll, att skäl icke
vore anfördt, som kunde verka ändring i Hofrättens öfverklagade utslag.
Med Botheå tingslags Häradsrätt hade Domhafvanden i orten genom utslag den 20 Maj
1851 fällt en om första resan stöld af gods till 10 R:dr 28 sk. 4 r:st banco värde och första
resan inbrott förvunnen person, hvilken för stölden förklarades hafva gjort sig skyldig att
böta tre gånger det stulnas värde, men för inbrottet vore förfallen till urbota bestraffning af
nio dagars fängelse vid vatten och bröd, att för dessa brott i ena bot straffas med nitton
dagars fängelse vid vatten och bröd och derefter undergå uppenbar kyrkoplikt; hvaraf jag
funnit mig föranlåten till den anmärkning, att värdet af det stulna godset 32 daler tillsammans
med det dalertal, som motsvarade det för första resan inbrott stadgade straff af nio
par spö eller tjugusju daler, endast uppginge till femtionio daler, hvilket belopp, enligt Kongl:
Förordningen den 10 Juni 1841, motsvarade sexton dagars fängelse vid vatten och bröd; och
har jag derföre anmodat Domhafvanden att med yttrande öfver hvad sålunda blifvit anmärkt
till mig inkomma, samt derpå af honom erhållit den förklaring, att då det i 40 Kap. 6 §
Missgerningsbalken ursprungligen för inbrott bestämda straff af nio par spö, hvilket före tiden
för den mildring, som genom nyssnämnda Kongl. Förordning ägt rum, varit en sådan skärpning
i den öfriga bestraffning, en tilltalad kunnat ådömas, som, oberäknad denna senare,
oförminskad honom drabbat, såvidt ej den i lag bestämda högsta kroppspligt dervid kommit
i fråga, samt uti åberopade lagförändring blifvit för inbrott första resan vilkorligtvis föreskrifvet
antingen nämnde spöstraff eller deremot svarande fängelse vid vatten och bröd, syntes
det, såsom skulle detta fängelse vid vatten och bröd icke kunna efter de i Kongl. Brefvet
den 26 Maj 1827 lagde grunder få utgå genom sammanläggning af det bötesbelopp, som
deraf motsvarades, med böterna för den stöld, som vid inbrottet föröfvats, och derefter fängelsestraffet
uträknas, utan så vidt den skärpning medelst vatten och brödstraff, som författningen
afsåge, skulle . den tilltalade drabba i stället för spö, detta senares fulla motsvarighet
äfven syntes böra, enligt lagförändringens ordalydelse, ådömas honom oberoende af förvandlingen
utaf'de i målet ifrågakommande böter, såvida ej omförmälte lagförändring finge antagas
medgifva icke allenast vatten- och brödstraff i stället för spö, utan ock mindre grad af
förstnämnde bestraffning, än som mot det i första hand bestämda spöstraffet svarade; men
då ordalagen i meranänmda 1841 års författning icke dertill gåfve anledning; hoppades Domhafvanden,
att det sätt för bestämmande af bestraffningen, som jag antydt hafva bordt äga
rum, icke så klart följde af den åberopade lagförändringen, att ju icke densamma äfven
lemnade rum för den af Häradsrätten deraf gjorda tillämpning, och att denna tillämpning
förthy måtte finnas så till vida vara på lag grundad, att den deremot gjorda anmärkning
förfölle.
Då jag med denna förklaring icke kunnat åtnöjas utan förordnat laga åtal emot Domhafvanden,
samt detta blifvit inför Kongl. Svea Hofrätt utfördt under erinran derom, att den
i 1841 års Kongl. Förordning stadgade tariff för böters förvandling till vatten och bröd utvisade,
att ju högre dagatalet af detta senare straff stege, desto större bötesbelopp med
hvarje dags fängelse aftjenades, och således det belopp, som motsvarade de första nio da
-
— 45 —
garna, icke kunde uppväga de nio sista dagarna af ett högre dagatal. hvaraf följde att, vid
bestämmande af fängelsetiden för första resan inbrott jemte första resan stöld, det dalertal,
sorn motsvarade straffet för inbrott, borde sammanläggas med det stulnas värde och det derigenom
erhållna beloppet sedermera enligt tariffen förvandlas till fängelse vid vatten och
bröd, i öfverensstämmelse hvarmed det ock vöre genom en annan den 10 Juni 1841 utfärdad
Kongl. Förordning angående förvandling af böter för stöld, som lage i tveböte, stadgadt,
att det stulnas värde borde fördubblas och det sålunda erhållna beloppet tjena till grund för
fängelsetidens bestämmande; så har jag i detta mål erhållit Kongl. Hofrättens utslag den 24
Oktober 1854 af innehåll, att ehuru, på sätt anmärkt blifvit, den sakfällde, såsom utaf Häradsrätten
ansedd förvunnen till första resan stöld af gods, i värde skattadt till 10 ll:dr 28
sk. 4 r:st banco jemte första resan inbrott,1 rätteligen bordt för dessa sina förbrytelser dömas
att i ena bot undergå fängelse vid vatten och bröd endast så lång tid, som likmätigt 5 Kap.
4 § Stralfbalken och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, motsvarat böter af 59 daler
silfvermynt, utgörande sammanlagda beloppet af det stulnas värde, beräknadt i fullt tal till
32 daler, jemte 27 daler för inbrottet, eller 16 dagar samt följaktligen den utaf Häradsrätten
vid straffbestämmelsen antagna grund, hvarefter den sakfällde fått sina berörde förbrytelser
med 19 dagars sådant fängelse umgälla, vore origtig; likväl och som, med afseende
å hvad Domhafvanden till försvar för sitt i nyssberörde hänseende anmärkta förfarande andragit,
häradsrättens ifrågakomne domslut ej vöre att anse såsom af uppenbar vårdslöshet
eller oförstånd tillkommet, funne Kongl. Hofrätten hvad i omförmälte måtto blifvit Domhafvanden
till last tordt icke vara af beskaffenhet, att ansvar eller ersättningsskyldighet derföre
kunde honom ådömas.
Detta utslag har jag funnit mig skyldig att genom underdåniga besvär draga under nådig
pröfning, dervid jag yttrat, att det ifrågavarande felet, ofta förut åtaladt och då aldrig,
mig vetterligen, lémnadt utan ansvarspåföljd, för ingen del syntes mig urskuldadt genom
Domhafvanderis förklaring, den der icke stödde sig på någon giltigare grund, än ett förmenande,
att de nio par spö, hvarmed före år 1841 inbrott första gången bestraffades, icke
skulle till sin fulla stränghet motsvaras af fängelse vid vatten och bröd, om ej detta utginge
till det fulla dagatal, som svarade mot spöstraffet, när detta ensamt till vatten och bröd förvandlas.
Men detta förmenande syntes mig icke stå tillsammans med ett klart begrepp om
grunden för den i 1841 års nådiga förordning uppgjorda tariff, hvarigenom den i allmänna
lagen stadgade gradation för fängelsetiden vid vatten och bröd, i förhållande till böter, blifvit
i detalj utförd. Just derföre, att hvarje dags fängelse vid vatten och bröd är svårare, ju
längre straffet räcker, och följaktligen en dag af ett långvarigare sådant straff svarar mot
större del af hvarje annat, alltså äfven af spöstraff, trodde jag det vara, som tariffen blifvit
så inrättad, att af ett långvarigare fängelse vid vatten och bröd icke lika många dagar kunna
ådömas för ett visst belopp, vare sig af böter eller spö, som för samma belopp böra ådömas,
när helä strafftiden är kortare.
Således hade den tilltalade Domhafvanden, när han särskildt förvandlat inbrottsstraffet
nio par spö till lika många dagars vatten och bröd och tillagt dessa de tio, som för stölden
särskildt belupo, icke derigenom, såsom han förmenat, endast till dess fulla belopp låtit spöstraffet
motsvaras af förvandlingsstraffet, utan han hade förhöjt detta senare medelst hvarje
straffdags beräknande till lägre belopp, än lagen medgifver att densamma beräkna, så att den
sakfällde på detta sätt fått tre dagar längre vatten och bröd, än vederbordt. Och då någon
otydlighet i lagen icke till ett sådant missförstånd af dess mening föranledt, funne jag mig
böra i underdånighet yrka upphäfvande af Hofrättens utslag samt den tilltalade Domhafvandens
fällande till det ansvar, som Kongl. Maj:t kunde i nåder skäligt pröfva.
1 detta mål förväntas Kongl. Maj:ts nådiga utslag.
I anledning af anmärkning emot Domhafvanden i Wäne Härad om fördröjd ransakning
med en för brott häktad person, har åtal efter mitt förordnande varit anställdt inför Kongl.
Göta Hofrätt, som efter föregången skriftvexling genom utslag den 31 Oktober 1854 sig häröfver
utlåtit, att emedan ransakning angående den ifrågavarande fången, enligt Kongl. Förordningen
den 10 April 1810, bordt företagas inom tre veckor efter det Domhafvanden erhållit
underrättelse derom, att fången ankommit till länshäktet i Wenersborg, ehvad ransakningen
vid första förhöret kunnat afslutas eller icke, men Domhafvanden, på sätt utredt vore, med
ransakningens företagande dröjt trettioen dagar utöfver den sålunda bestämda tid; ty och
enär afseende å hans anmärkning, att ett förhör med fången särskildt, i öfriga tilltalades
frånvaro, endast skulle haft den följd att Kronan fått vidkännas en tillökning i kostnaden för
fångens transporterande till och ifrån tingsstället destomindre kunde fästas, som ransakningen
i målet funnes vara hållen i nämnde stad, der fången suttit häktad, pröfvade Kongl. Hofrätten,
jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken och Kongl. Brefvet den 11 llec. 176(5 rättvist döma
Domhafvanden att lör omförmälte felaktighet under domareembetets utöfning höta tio riksdaler
till treskiftes samt att godtgöra Kronan kostnaden för fångens underhåll i häktet under
berörde trettioen dagar med tre riksdaler elfva skillingar allt banco.
Öfver detta utslag hafva underdåniga besvär icke blifvit anförda.
Efter skedd angifvelse af åtskilliga fordringsägare uti en hos Sundsvalls Rådstufvurätt
anhängig konkurs, om en der inträffad så beskaffad försummelse, att Rättens offentliga stämning
först efter 5 månaders förlopp blif\it anslagen, men kungörelse i tidningarna samt vetterliga
borgenärers kallande alldeles uraktlåtna, hvarigenom handt, att ny inställelsedag efter
ytterligare sex månader måst af Rådstufvurätten utsättas, har jag förordnat åtal emot samma
Rådstufvurätts då tjenstförrättande Ordförande, såsom den, på hvilken expedierandet af Rättens
beslut ankommit; och sedan hans förklaring öfver förhållandet blifvit af Kongl. Svea
Hofrätt infordrad, deruti han till sitt urskuldande hufvudsakligen anfört, att om han, innan
han den 1 Juli 1852 afträdde från Borgmästarebefattningen i Sundsvall skulle underlåtit ombesörja
stämningens anslående och kungörande i tidningarne, sådant härlcdt sig derifrån, att
han ej fått emottaga medel till kostnaden derför; att stämningen, hvilken blifvit beslutad den
26 April 1852, hade kunnat anslås den l Juli och om äfven kungörandet i tidningarne ej
förr, än några dagar senare kunnat' försiggå, sådant förmentes ej hafva haft någon betydelse
eller inverkan; att 2:dre och 3:dje kungörandet eller kallelsebrefvens utfärdande och bestyret
om deras delgifvande åt borgenärerna ej torde hafva tilltalade Ordföranden ålegat, åtminstone
ej ovilkorligen, då han ej fått dertill uppbära några medel; att Rådstufvurätten ej rätteligen
förfarit då den å utsatta inställelsedagen beslutat om en ny offentlig stämning och att den
tilltalade på grund häraf undandroge sig all ersättningsskyldighet i detta mål, men underkastade
sig i öfrigt det ansvar, hvartill han af Kongl. Hofrätten kunde anses skyldig; så har
Kongl. Hofrätten, efter fulländad skriftvexling, meddelat utslag den 22 December 1854 af
innehåll, att emedan efter det Rådstufvurätten under den tilltalades ordförande den 26 April
1852 beslutat, att borgenärerne i nämnde konkurs skulle genom offentlig stämning å Rådstufvurättens
dörr kallas till inställelse första helgfria måndag näst efter sex månader och
föreskrifvit, att kungörelse derom skulle uti allmänna tidningarna tre gånger införas, det ålegat
Ordföranden besörja derom, att hvad sålunda vore föreskrifvet, blefve i behörig ordning verkställda
men den offentliga stämningen, som bordt anslås sex månader före den utsatta inställelsedagen,
hvilken inträffat den 1 November 1852, icke blifvit anslagen förr, än i Oktober
månad samma år, och kungörelse i tidningarna åter alldeles icke skett, i anseende hvartill
ock Rådstufvurätten vid konkursmålets företagande nyssnämnde -dag blifvit nödsakad låta
ånyo utfärda offentlig stämning å borgenärerna, att efter ytterligare sex månader å viss dag
sig inför Rådstufvurätten inställa; ty och som häraf uppenbart vore, att genom Ordförandens
försummelse att tillse, det ofvanberörde föreskrifter varit behörigen iakttagne, konkursmålet
blifvit uppehållet sex månader längre, än som i annat fall skolat erfordras för dess handläggning
vid Rådstufvurätten; alltså pröfvade Kongl. Hofrätten, utan afseende på hvad den
tilltalade till ursäkt för sin omförmälda försummelse anfört, rättvist i förmågo af 1 Kap.
— 47 —
12 § Rättegångsbalken, döma den tilltalade att för den af honom sålunda ådagalagda försummelse
och vårdslöshet vid' Domareembetets utöfning, böta trehundrade daler silfvermynt
med 10(1 R:dr banco; hvarförutan han förpligtades att till angifvarna, i ersättning för den
skada, de genom förberörde uppehåll med konkursmålet lidit, utbetala sex månaders ränta,
beräknad till sex för hundrade om året, efter bevillningsafdrag å de belopp, sorn desse borgenärer
på grund af deras bevakningar, i utdelning utbekomme utur gäldenärens afträdda tillgångar;
äfvensom den tilltalade skulle till sina vederparter utgifva hvad till lösen för Kongl.
Hofrättens utslag erfordrades.
Ofver detta utslag hafva underdåniga besvär ej blifvit anförda.
Uti ett hos Stockholms Rådstufvurätt anhängigt tvistemål hade parterne den 7 Dec. 1852
blifvit af Rätten förständigade, att dom efter anslag skulle meddelas, men sakens afgörande
derefter dröjt till den 10 October 1853; hvarefter klagan hos mig blifvit förd öfver detta
obehöriga dröjsmål; och sedan "jag hänvisat detta förhållande till åtal samt Rådstufvurättens
vederbörande Ledamöter blifvit inför Kongl. Svea Hofrätt hörde och sig förklarat; så har
Kongl. Hofrätten genom utslag den 22 December 1854 sig utlåtit, att emedan upplyst och
ostridigt vore, att sedan omförmälte tvistemål blifvit den 7 December 1852 af parterna öfverlemnadt
till domstolens pröfning, uti hvilken de tvenne tilltalade Rådmännen och Civilnotarien
skolat deltaga, målet hvilat utan handläggning till den 10 Oktober 1853, då deruti
beslutats dom, som den 25 i samma månad blifvit utgifven; ty och som bemälte Rådmän
och Notarie icke ens uppgifvit, att ifrågavarande tvistemål varit af den vidlyftiga beskaffenhet
eller vigt, att längre tid, efter det parterne anfört allt, hvad de åstundat, erfordrats till beredande
af slut deri, utan fastheldre Rådmännen syntes hafva medgifvit, att målets slutliga
handläggning hos Rådstugurätten kunnat vida förr, än som skett, företagas; alltså och då
det sålunda förelupna obehöriga dröjsmålet med sakens afdömande hufvudsakligast måst tillräknas
Notarien, hvilken varit expeditionshafvandé och protokollsförande i saken och icke låtit
sig angeläget vara att skyndsammare befordra sakens afgörande, derom han, enligt hvad
Rådmännen förmält, flera gånger af dem erhållit, påminnelser, men ordförande Rådmannen,
hvilken, på sätt han tillkännagifvit, varit i utöfning .af sin tjenst såsom Ordförande från den
14 Februari 1853 till den 6 näst derpå följande September, och andra Rådmannen, som under
den tid, den förre af sjukdom hindrades att tjenstgöra, eller först från den 16 December
1852 till nyssnämnde den 14 Februari 1853 och vidare från den-6 September till den
7 Oktober sistberörde år varit Rådstufvurättens Ordförande, jemväl borde läggas till last, att
de, enär de af dem i ofvanomförmälte hänseende gjorda påminnelserne till expeditionshafvanden
varit fruktlösa, underlåtit att vidtaga erforderliga åtgärder, för att förmå honom att sin
skyldighet fullgöra, pröfvade Kongl. Hofrätten, med stöd af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
jemförd med 24 Kap. 5 § samma balk, rättvist fälla de båda Rådmannen samt Notarien att
för anmärkta obehöriga dröjsmål med afdömande' af ofvanberörde sak böta, hvardera Rådmannen
tjugufem daler silfvermynt med 8 ll:dr 16 sk. banco; och Notarien femtio daler med
16 R:dr 32 sk. likaledes banco.
Ofver detta utslag har underdånig klagan icke blifvit förd.
Det åligger Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman att med synnerlig uppmärksamhet och
nit iakttaga, hvad Rikets Ständer till skyddande af tryckfriheten stadgat. Kanhända börjar
man föreställa sig, att denna frihet ej mera bör räknas bland dem som mest behöfva skyddas,
då tryckfriheten i så fullt mått uttager .siri rätt. Vare härmed huru som helst, och ehvad
frihetens missbruk må hafva kunnat eller icke kunnat genom användande af lagliga medel
afstyras; så är väl ingenting hulpet genom påfinnande af procedurer och straffmedel, som
lagen icke känner, och genom dessas användande, för att utkräfva upprättelse, der denna
minst är af nöden.
Men man kan icke länge sysselsätta sig med erfarenheten i detta ämne, utan att varseblifva,
med hvilket motstånd friheten har att kämpa. Den stund man stiftar en tryckfrihetslag,
vill man utan tvifvel tryckfrihet och iakttagande af de rättsformer, som till hennes
skyddande föreskrifvas. Men man kommer icke väl i erfarenhet af de obehag, sorn åtfölja
denna lags utöfning, innan man glömmer alla dess fördelar. Man finner sig, säger man, bedragen
på tryckfriheten, af hvilken man väntade endast upplysning och goda frukter; och
snart har denna frihet lika många fiender, som det finnes personer, för hvilka hennes utöfning
kan blifva oangenäm.
Ar det sannt, att man finner sig bedragen; då har man aldrig vetat, att all frihet har
sina oundvikliga olägenheter. Men sanningen är, att till dessas bedömande, och isynnerhet
till uppfattande af tryckfrihetens fördelar, erfordras en något vidsträcktare synkrets, än som
är tillräcklig för lifvets allmänna bestyr, och för att äfven öfver frihetens vilkor och fordringar
i andra ämnen tänka hjelpligen klokt. Det fordras medvetande af menniskans kallelse
till frihet och rätt, begrepp örn deras egen natur, och icke blott om deras brukbarhet för
vissa ändamål. Och beviset härpå är, att de olägenheter, mot hvilka man mest firar, antingen
äro de minsta bland alla, eller ock, i stället att vara olägenheter, tvertom höra till tryckfrihetens
oförnekliga förtjenster. Besynnerligheter i denna väg af mer än en art erbjuda sig.
Vid tillämpning af Tryckfrihetsförordningen och i fråga om den vigtiga punkten, angående
qvarstad, har man sett gillas seqvestrerande af exemplar, sorn ännu icke äro färdigtryckta
långt ifrån att vara till försäljning eller spridande på annat sätt utgifna. Men när
man finner tryckfrihetsdomstol och den i lag stadgade procedur för tryckfrihetsmål icke användbara
för en sådan behandling af dessa mål, hvarigenom den önskade utgången kan vinnas;
afstår man icke derföre från sitt syftemål, att få förgripelserna straffade; man v äijer i
stället den utvägen, att förvandla åtalet från ett tryckfrihetsåtal, följa en helt annan procedur
och ådöma ett annat straff, än som i tryckfrihetslagen är att finna. Så hafva Domkapitel
inför sig inkallat prestmän till ansvar för utgifvande af tryckta skrifter, deni Domkapitlen ej
funnit renläriga, och från embetet döma dessa prestmän, utan hinder deraf, att någon domsrätt
öfver renlärighet lika litet som öfver tryckfrihet Domkapitlen tillkommer. Så har vid
fängelser en censur blifvit utöfvad, hvarigenom fångar skall förmenas att låta besörja om
tryckning af sina skrifter, utan att man kan åberopa något i tryckfrihetslagen medgifvet hinder
för utgifvande af fångars skrifter. Likaså har ett akademiskt Konsistorium företagit
sig att utöfva domsrätt öfver studerande, som anses skyldiga till missbruk af tryckfriheten,
när man rubricerar dessa missbruk såsom brottsliga emot den akademiska disciplinen.
Längre har det ännu mig vetterligen icke gått; men det lärer ej kunna bestridas, att
all annan disciplinarmakt är fika brukbar öfver alla dem, som stå under förmanskap i hvad
väg som helst. I hvarje tjensteväg, i hvarje gren af statsförvaltningen fordras nemligen disciplin.
Studenten vid ett universitet kan visserligen icke sägas vara mer lydnadsskyldig åt
Professorerna, sina lärare, än presten är skyldig lydnad åt sitt Domkapitel eller Hofrätts-och
Collegii-sekreteraren, notarien, fiskalen, kantslisten är skyldig att lyda sina förmän inom dessa
verk, underdomaren skyldig att lyda sin öfverrätt, landtstats-tjenstemannen att lyda länsstyrelsen;
och en hvar vet, att lydnadspligten inom krigsståndet är af alla den strängaste. Af
samma skäl, som man vägrar studenten, att mot sina professorer eller i strid med den
disciplin, som af dem handhafves, utöfva tryckfrihet under ansvarighet inför allmän lag och
tryckfrihetsdomstol, måste samma frihet förmenas ej blött den underlydande i krigsståndet,
utan äfven presten och den civila tjenstemannen emot deras förmän eller i strid med den
disciplin, de alla hafva att iakttaga (så framt nemligen denna skall befatta sig äfven med tillsyn
öfver tryckpressen).
Häraf skulle hända, att af alla underordnade tjenstemän, d. v. s. största delen af dem,
som innehafva den hos nationen befintliga bildning, och nemligen den högsta praktiska, en
hvar vore i egenskap af författare underkastad enahanda förmanskap, som i tjenstgöringen.
Han njöte tryckfriheten endast då, när hans förmän icke i hans arbeten funne någonting
mot
mot tjenstens fordringar stridande. Minst ägde lian mot egna förmän begagna den allmänna,
lagbnndna yttranderätt i tryck, som blifvit nationen så högtidligen försäkrad, och till hvars
helgd väsendtligen hörer, att ingen annan domstol, än den i Tryckfrihetsförordningen bestämda,
skall kunna, upptaga åtal för missbrukad tryckfrihet. 1 hela embetsförvaitningen vore
härigenom en hvar fredad från offentlig granskning just af dem, som framför andra bäst
veta och bäst förstå, huru han sköter sitt kall. De vore skyldige ej blott att lyda honom
och att tiga i tjensten, hvilket de villigt göra, när han ej åstundar höra deras omdömen,
utan ock att tiga inför nationen, vid äfventyr, att den, som misstyckte granskningen af sina
göromål, sjelf dömde granskaren till disciplinärt straff. Genom tryckfriheten vore då öppnadt
ett nytt fält för förföljelse, vådligare i den mån, frestelsen dertill är större, än vanliga
frestelser till förtryck; och den mera lagbundna sjelfständighet för statens tjenare, som den
beviljade allmänna friheten förespeglat, upplöste sig i ett -gäckeri.
Så tillgår dock ännu icke i våra embetsverk, och skulle förmodligen misslyckas, om det
försöktes ’). Om en skrift från trycket utkomme, som skarpt granskade och ogillade hvarjehanda
förfaranden i en Hofrätt eller ett Collegium, och denna skrift på titelbladet bure författarenamn
af en bland verkets underordnade tjenstemän; så skulle man icke företaga sig
att inkalla honom, spörja honom om författarskapets verklighet och, när man trodde sig
finna detta bekräftadt, döma honom till disciplinär bestraffning, till äfventyrs suspension eller
afsättning, såsom för olydnad i tjensten, uppstudsighet mot förmän. Jag vet dock icke,
hvarföre detta ej skulle kunna ske, i fall skriften vöre rätt förgriplig, derest icke Tryckfri
hetsförordningen
funnes, hvilken lör lagligheten af åtalad tryckt skrift stadgar helt annan
domstol och rättegångssätt. Men kan en sådan disciplinär makt nu icke af något embetsverk
öfver dess underhafvande utöfväs för brott mot tryckfrihet; så inser jag icke, med hvad
större skäl en dylik makt öfver studerande må kunna af ett Consistorium academicum eller
ett Skolcollegium eller öfver prestman af ett Domkapitel utöfvas, eller huru ett undantag från
Tryckfrihetsförordningens föreskrifter må anses mindre olofligt i ena, än i andra fallet, då
intet sådant undantag i sjelfva förordningen finnes.
Men att något särskildt undantag till disciplinens fördel skulle göras, det är ej blott icke
att önska, utan det vore att uppoffra den del af tryckfriheten, som minst skadar och mest
gagnar, och der denna frihet allra minst bör uppoffras. Ty det gäller här ingenting mindre,
än allmänna ärendens och all tjensteförvaltnings offentlighet; och deri ligger högsta vigten af
tryckpressens frihet. Om denna kunde umbäras lör vetenskaperna, för vitterheten, för politik
och lagstiftning och för det s. k. allmänna tänkesättets utbildning eller den fria behandlingen
af allt, hvad som kail blifva föremål för mensklig kunskap; om det kunde betviflas, huruvida
de, ofta brådstörtade och omogna framsteg, tryckfriheten i allt detta bereder, äro värda att
köpas för all den villfarelse, de framkalla, all den ungdomens och de enfaldiges förvillelse
och otålighet som deraf uppkommer, och den sedernes. lössläppning, hvartill alltsammans
ofelbart mycket bidrager; om således den sanna upplysningen tvekade att erkänna det gagn
pressens ohämmade bruk i alla dessa afseenden stiftar; i en punkt'synes dock all tvekan
vara ogrundad, det är i frågan om gagnet af den offentlighet, som statens tjenare för deras
einbetsförvaltning äro underkastade, den offentlighet sorn blottar maktens missbruk och hindrar
maktens innehafvare att sätta sig öfver lagen. För denna offentlighet borde tryckfrihet
enkom införas om hon ock i alla andra ämnen vore umbärlig. All den skada, hon härutinnan
kunde vålla, vore för ingen del att jemföra med vigten af den för allas rätt och hela
samhällets \äl oundgängliga kontroll, som utan sådan offentlighet ej kan utöfvas.
Med detta föreställningssätt har jag icke kunnat lemna opåtalt den företeelse, l^vilken
härnedan afhandlas och för hvars behandling jag nu måste redovisa, fastän utvicklingen deraf
•) Ett exempel från en Hofrätt kan sättas emot, hvad jag här anförer. Meri allmänt bifall belönte den
Ledamots sjelfständighet, sorn ensam vidblef sin vägrande mening. Svårligen skall pluralitetens efterdöme
lin mera följas.
It. SI. Just. Ornbudsm Emb.-Berättelse för år 1854 7
— 50 —
ännu icke långt framskridit. Tiden för min verksamhet lärer troligen icke räcka till afbidande
af utgången i denna vidlyftiga sak. Jag bör då nyttja den dag jag äger, för att lägga
mitt förfarande under allmänhetens ögon, och sätta dem som kunna och vilja, i tillfälle att
deröfver döma.
Hos Consistorium Academicum i Lund har dess ordförande i sin egenskap af Universitetets
Rektor, under den 18 Dec. 1852 anmält, att en der i staden från början af nästförutgångna
Mars månad utkommande tidning, benämd Fäderneslandet, allt mera antagit karaktären
af ett skandalblad, och ej allenast tillåtit sig de mest kränkande angrepp på enskilda
personers goda namn och rykte, med de smutsigaste smädelser vågat intränga på familje
lifvets
fredlysta område och sårat de heligaste känslor, utan äfven icke skytt att med en
dittills oerhörd fräckhet emot det för hvarje laglydig och rättänkande medborgare högsta och
käraste rikta smädelser af så nedrig och upprörande beskaffenhet, ,att all rättskänsla och
sedlighet ryggade tillbaka till och med för deras blotta upprepande;' att Rektors-embetet likväl
af uppgifna anledningar, och ehuru upphofsmannen till dessa skamlösa tilltag vore en
medlem af Akademien, Filosofia Magistern Nils Rudolph Munck af Rosenschöld, icke ansett
sig tillkomma att, utan kunskap om hela vidden af deras osedliga art, eller derom skodd anmälan,
eller annan ledning än ett gängse rykte, härutinnan undersöka, utan städse förmodat,
att derest förhållandet varit det ofvan angifna, Herr Justitiä-Statsministerns ombud icke skolat
underlåta att detsamma till laga beifran af allmänna åklagaremakten befordra; att sådant
emellertid förmodades icke hafva skett; hvarföre ock då den allmänna förargelsen öfver berörde
tidnings alltjemt fortsatta utfall då mera erhållit en målsman samt föranledt de vid
Universitetet studerande Nationerna att genom sina Kuratorer skriftligen uttala sitt ogillande
och flertalet bland dem hos Rektors-embetet ansöka om åtgärd för att, på grund af ofvannämnde
förhållande, för alltid från Akademien utesluta bemälte Magister Munck af Rosenschöld,
Rektorsembetet vid öfvervägande af sakens beskaffenhet och det af Nationernas pluralitet
framställda yrkande, hvilket Rektorsembetet icke tilltrott sig att afgöra, ansett nödigt
hänskjuta saken till Consistorii pröfning och bedömande.
1 .anledning af denna anmälan och sedan uti Consistorii protokoll blifvit antecknade de
studerande' Nationernas serskildta yttranden, har Consistorium, efter hållen öfverläggning, genom
flesta rösterna fattat det beslut, att före sakens vidare handläggning kalla Magister
N. R. Munck af Rosenschöld till inställelse och förhör, dervid ordföranden underrättat honom,
att Consistorium af förekommen anledning funnit nödigt att i afseende på hans förhållande
till tidningen Fäderneslandet af honom begära några upplysningar; hvarefter och utan att
lemna M. af Rosenschöld vidare del af de mot tidningen förekomna anmärkningar, nedanstående
frågor blifvit framställda samt af honom besvarade:
l:o) Huruvida tidningen vore tryckt på M. af Rosenschölds tryckeri; hvarpå svarades,
att Consistorium kunde se det uti tidningen samt att M. af Rosenschöld icke vidare inläte
sig härpå.
2:o) Huruvida han vore författare till de artiklar uti tidningen, under hvilka hans namn
funnes undertecknadt; och lemnades härpå det svar, att M. af Rosenschöld såsom boktryckare
och publicist ansågo sig ingalunda subordinera under Consistorium Academicum, utan under
den del af våra grundlagar, som kallades tryckfrihets-förordningen, och under de domstolar,
som deruti nämnas; hvarföre han ansåge Consistorium Academicum obefogadt att någon inqvisition
med honom i så fall, som den nämnde frågan åsyftade, hålla eller dom öfver honom
fälla.
3:o) Om M. af Rosenschöld genom afsändande med posten, försäljning eller på annat
sätt spridt exemplar af ifrågavarande tidning; till svar hvarå den tillfrågade åberopade sitt till
nästföregående fråga afgifna svar.
4:o) Om M. af Rosenschöld hade något vidare i afseende å sitt förhållande till tidningen
Fäderneslandet att inför Consistorium anföra, hvarpå han gaf nekande svar.
Efter hvad sålunda förelupit och sedan ordföranden, såsom Inspektor för de vid Universitetet
studerande Adelsmän förklarat, att på grund af Rosenschölds förhållande han afsade
— 51 —
sig all vidare inspektion öfver rneranämnde Magister; har Consistorium Aeademicum genom
beslut d. 22 Dec. 1852 sig utlåtit, att Magister Nils Rudolph Munck af Rosenschölds verksamhet
såsom skriftställare, i hvad den på ett eller annat sätt kunde innefatta brott emot
Rikets tryckfrihetslagar, icke tillhörde Consistorii Academici upptagande och pröfning; hvarföre
något afseende icke heller kunde derpå af Consistorium fästas; men att då det genom
särskilda föreskrifter uti så väl Lunds Akademies konstitutioner, som Kongl. Maj:ts nådiga
bref d. 1 Mars 1750 vore Consistorium Aeademicum uppdraget att vaka öfver lärosätets
bästa och för detsammas bestånd utöfva disciplinar-myndigheten öfver Akademiska medborgare,
deras seder och vandel; och denna skyldighet jemväl ovedersägeligen innefattade, att der omständigheterna
sådant påkallade, från lärosätet skilja sådana dess medlemmar, hvilka genom
förderfliga villomeningar, vanartigt och sedelöst förhållande samt i allmänhet olydnad mot
akademiens lagar gåfve dess ära oell anseende till pris, och genom disciplinens och sedlighetens
undergräfvande satte dess välfärd i fara; så och då ett sådant beklagligt tillfälle till
Consistorii bedömande nu förekommit, och enär vid dervarande universitet studerande Adelsmannen
Filosofia Magistern Nils Rudolf Munck af Rosenschöld ej mindre genom sin medverkan
till spridande af en på hans boktryckeri utkommande tidning, hvilken genom samhällsvådliga
läror, äreröriga rykten och obevista beskyllningar och smädelser emot hederliga
och oskyldiga personer under en längre tid utsått frön till split, förargelse och förminskande
af aktning för sed och lag samt städse varit af en isynnerhet vid ett universitet särdeles
vådlig beskaffenhet, än äfven medelst ett i allmänhet högeligen tadelvärdt uppförande emot
universitetets lärare och öfriga medlemmar, gjort sig ovärdig att vidare en akademisk medborgares
rättigheter åtnjuta, ansåge Consistorium, jemväl med fästadt afseende på dels elen
önskan, en större del af den studerande ungdomen till akademiens Rektor framställt, dels
ock den förklaring, denne sistnämnde i egenskap af Magister Munck af Rosenschölds Inspektor
funnit sig af hans berörde förhållande föranledd att till protokollet afgifva, lärosätets
väl kräfva, alt bemälte Magister från universitetet aflägsnades; hvadan och då han icke
längre vore en yngling, den der genom lättsinnighet och oförstånd kunde antagas till sina
ifrågavarande förbrytelser förledd, utan en till mognare ålder kommen man, hvilken uti ett
af Rikets Stånd vid allmänna riksmöten med offentliga angelägenheter vid flera tillfällen sig
befattat, och sålunda skäligen måste anses med berådt mod hafva beträdt den bana, hvilken
fört honom till den sedligt förkastliga ståndpunkt, dit han numera kommit, och en varning
eller lindrigare åtgärd åsyftande ett i framtiden förbättradt uppförande i samma mån borde
betraktas emot honom förfelad, pröfvade, i förinågo af 23 Kap. 28 mom. jemfördt med 1
Kap. 7 mom. i universitetets konstitutioner den 19 December 1666 och ofvanberörde Kongl.
Bref, Consistorium rättvist att honom Magister Nils Rudolf Munck af Rosenschöld från universitetet.
för alltid relegera; och borde detta beslut gå i verkställighet sist inom åtta dagar
derefter, samt förlättningarne jemlikt till Akademiens Höga Ivantsler med protokollernes
öfversändande inberättas.
Till mig har sedermera Magister Munck af Rosenschöld inkommit med klagoskrifter,
deruti han såsom lagstridigt -anmärkt, hvad hos Consistorium aeademicum sålunda föregått,
samt derföre emot Consistorii Ledamöter begärt laga åtal; och sedan jag till Consistorii utlåtande
öfverlemnat dessa klagoskrifter; har Consistorium till mig aflåtit en skrifvelse, med bifogad
afskrift af ett till II. K. H. Kronprinsen, universitetets Kantsler afgifvet utlåtande, i anledning
af bemälte Magisters lill Kantsiers-ömbetet ingifna' besvär öfver Consistorii beslut,
samt åberopat, hvad deruti blifvit anfördt, såsom afhandlande de hufvudsakliga uti remissakten
innefattade klagopunkter. Då jag i detta utlåtande lika litet, som i sjelfva det öfverklagade
beslutet, funnit grunder anförda, på Hvilka samma beslut syntes mig lagligen kunna
stödjas, hai- jag lunnit mig icke kunna undgå att emot Consistorium aeademicum väcka laglig
ansvarstalan; i hvilket afseende jag till Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 30
April 1853 allåtit anmärkningsmemorial, deruti jag till granskning upptagit de skäl för Consistorii
(örfarande, hvilka dels i utslaget och dels i Consistorii omförmälte utlåtande, förekorarao,
samt vid deras bedömande utgått från följande väsendtliga grunder:
— 52 —
att om i en tryckt skrift, på sätt Consistorium antagit, skulle kunna bestraffas en brottslighet,
som icke vöre straffbar efter elen lag, hvilken Consistorium erkänt sig icke kunna
tillämpa, eller den, efter hvilken lagligheten af alla tryckta skrifters innehåll skall bedömas,
nemligen . Tryckfrihetsförordningen, en sådan straffbarhet väl bordt i samma Förordning vara
antydd, ja uttryckligen och bestämdt afskild från den, hvarmed denna lag sysselsätter sig;
att likväl Tryckfrihetsförordningen, långt ifrån att föreskrifva något sådant undantag,
tvertom stadgar, det lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll alltid skall pröfvas af en
jury eller nämnd, sammanträdande vid den domstol, der brott emot denna lag åtalas;
att härmed syntes mig vara oförtydligen stadgadt, det annan brottslighet i tryckt skrift
ej kunde lagligen beifras, än den som bör åtalas inför de af Förordningen bestämda domstolar
och pröfvas af den hos dem sammanträdande jury;
att alla förut gällande lagar, stadganden och föreskrifter i afseende på tryckfriheten och
bokhandeln äro genom Tryckfrihetsförordningen upphäfna, hvarmed säkerligen ej kunde förenas
ådömandet af bestraffningar, hvilkas rättmätighet förmentes beslå just deruti, att de vore
helt andra, än sorn för tryckfrihetsbrott äro lagligen stadgade;
att det icke vore på detta sätt, som dubbelt straff' lagligen kunde träffa ett och samma
brott, utan antingen måste detta ske i en enda dom, genom tillämpning af ett eller flera
lagstadganden, i hvilka de särskilda straffen äro samfällt för brottet bestämda, såsom när
kroppsplikt eller böter, gemensamt med fästningsarbete drabba en och samma missgerning,
eller ock det i lag utsatta allmänna straffet åtföljas af en särskild straffpåföljd, härrörande
från förbrytarens samhällsställning, men icke af den beskaffenhet, att dess ådömande tillkommer
den allmänna domstolen, såsom när en tjensteman är af allmän domstol fälld till så
svår bestraffning, att han ej kan i tjenst qvarblifva, men tjenstens förlust dock icke får
af den allmänna domstolen åläggas, utan måste öfverlemnas till den rätt, hvarunder hans
tjenstefel hörer;
att i förevarande fall icke behöfde undersökas, huruvida klaganden Munck af Rosenschöld
skulle, i händelse tidningen Fäderneslandet varit af behörig domstol för brottslig förklarad,
kunnat inför Consistorium academicum underkastas disciplinär bestraffning derföre, att
han medverkat till spridande af denna tidning, så vida för afgjordt' kunde antagas, att åtminstone
icke förr eller i annat fall, än att fällandet af laga domstol till ansvar för missbrukad
tryckfrihet föregått, någon bestraffning -för den tryckta skriftens spridande kunnat lagligen,
i disciplinär eller annan väg, komma i fråga *);
att ehuru jag medgåfve befogenheten af Consistorii klagan öfver ali den strafflöshet, som
författare tili offentliggjorda skrifter härigenom kunna åtnjuta; och ej förnekade »den stora
»vådan för sederna och disciplinen vid universitetet deraf, att på samma gång ett enda
»muntligt yttrande likt dem, hvilka tidningen Fäderneslandet innehölie så många, måste med»föra
allvarlig näpst, den ojemförligt större och mera kringgripande osedligheten aflupe strafl»lös,
när den gjort tryckpressen till sitt verktyg»; jag dock trodde denna svåra olägenhet af
tryckpressen hvarken väcka förundran eller otålighet hos någon, som för tryckfrihetens vilkor
och oundgängliga följder gjort sig nöjaktig reda;
att nemligen så länge man af frihet i detta bruk funnit eller hoppas finna fördelar,
hvaraf olägenheterna uppvägas, trodde jag det vara nödvändigt, att dessa fördragas, så vidt
de ej stå att afhjelpa genom de rättsmedel, sorn samhället i lagstiftningen anvisat.
Jag har trott att de härmed väckta rättsfrågor förtjena pröfning, och att jag, i ett ämne
af denna vigt, ej bordt lemna frihetens anspråk obevakade. Af de skrifter, hvilkas olagliga
behandling jag klandrat, har jag ej tagit kännedom, men funnit mig böra'antaga, att de vore
bland de sämsta litteraturens alster, som brukas; och jag har klandrat den olagliga behand
-
’) Af Tryckfrihetsförordningen är tryckta skrifters spridande lika skyddadt, som deras tryckning och ingifvande.
Det stadgas nemligen i 1 § 2 morn.: Ej heller skall något för tryckningen eller utgifningen
hinderligt inseende öfver boktryckerier eller författare och utgifvare vara tillåtet. Och uti 12 morn.
Hvarje författare eller förläggare stånde fritt att en honom i följd af sådan egenskap tillhörig skrift antingen
sjelf eller genom andra föryttra.
— 53 —
lingen, icke till fördel för deras utgifvare, om hvars person och hvars öden min talan icke
handlade, men derföre, att hans rätt ar allas rätt, och att jag icke trodde lagens helgd böra,
i något fall, aldraminst af den lumpnaste anledning, till spillo gifvas.
Utom hvad jag haft att emot Consistorii academici beslut anföra, såvidt det angick tryckfrihetsbrott
eller medverkan dertill, har jag i afseende på det andra skälet för samma beslut,
eller det i allmänhet högeligen tadelvärda uppförande, hvarmed klaganden skall hafva emot
universitetets lärare och öfriga medlemmar gjort sig ovärdig att vidare en akademisk medborgares
rättigheter åtnjuta, erinrat, att äfven i ett ärende, som uti disciplinarväg behandlades,
de sakförhållanden, hvarom beslutet handlade, bordt vara till tid och beskaffenhet bestämdt
uppgifna, med de bevis, som verkligheten deraf styrkte. Men detta hade ej ens i
förklaringen skett annorlunda, än att klaganden sades hafva »äfven muntligen vid ett tillfälle,
»då han såsom sökande till en juridisk adjunktur speciminerade, på akademiskt auditorium
»och inför såväl en talrik församling af de studerande, som de Professorer, hvilka å embe»tets
vägnar tillstädesvoro, bevisligen fällt smädliga yttranden om både Consistorium academi»cum
och enskilt namngifven Consistorii ledamot». Och jag slöt häraf, att någon giltig grund
till beslutet ej heller från denna händelse kunde hämtas.
Annu några anmärkningar har jag gjort, dels i fråga om missbruket af Nationsföreningarnes
petitioner och dels om det domskäl, som hade blifvit hämtadt från den af Klagandens
Inspektor (hvilken nu äfven innehade Rektors-embetet) uppsagda inspektionsbefattning öfver
honom. För ingen del har jag velat nedsätta, begreppen om värdet vare sig af den s. k.
esprit cle corps eller af myndighetens tillbörliga helgd; men jag har förmodat dessa begrepp
vara endast halfklara, om de kunde ställas i strid med rättvisans fordringar. Således i fall
jag borde förutsätta, att någon afprutning på dessa fordringar åsyftades, kunde jag icke medgifva
lofligheten af en sådan afprutning. För att hvila på god grund, måste Consistorii tanka
hvila på förutsättning af öfverensstämmelse med lagen; och så framt detta icke bestriddes,
vore ingen tvist för hand.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, och ehuru bland de målet öfvervarande
Ledamöter endast nio deltagit uti Consistorii academici beslut, sådant det blifvit utfärdade
innehållande relegation för alltid; hvaremot öfrige åtta Ledamöter dömt till relegation
på bestämd tid; syntes mig likväl skiljaktigheten imellan dessa meningar vara utan
synnerlig betydelse, så vida fråga mindre blefve om sjelfva den ådömda bestraffningen, hvilken
må hända varit välförtjent. TIvad som påkallat min handläggning af ämnet, vöre beslutets
grundlöshet och den förnärmelse af tryckfriheten detsamma innefattade, hvarom mina
anmärkningar träffade samtliga Ledamöterna.
Sedan infordrade förklaringar häröfver inkommit, och slutpåstående af mig i anledning
deraf blifvit afgifvet; så hafva vederbörande äfven deröfver sig förklarat samt målet sålunda
blifvit till afgörande färdigt. Men då saken syntes draga på tiden och jag i sistlidne September
månad lät genom Advokatfiskals-embetet i Kongl. Elofrätten efterfråga förhållandet;
erhöll jag uti dess skrifvelse af den 30 i samma månad det besked, att Kongl. Hofrätten den
5 September aflåtit skrifvelse till Kantslers-sekreteraren vid Lunds universitet med förfrågan,
om och på hvad sätt de af Rosenschöld hos H. K. H. Kronprinsen Akademiekantsleren
anförda besvär blifvit afgjorda, på hvilken förfrågan då ännu intet svar ankommit; och hade
derjemte Referenten meddelat den underrättelse, att han icke ämnade föredraga målet förr,
än sig visat, att det hos Akademie-kantsleren anhängiga besvärsmålet blifvit med laga kraftvunnet
beslut albulpet.
Att dröjsmål hos Kantslersembetet ägt rum, var mig redan förut icke obekant, då klagan
deröfver från M. af Rosenschöld till mig inkommit under den 24 November 1853, med
bifogadt utdrag af diarium, sorn visade, att besvär af Klaganden öfver Consistorii academici utslag
vore ingifna till Kantslersembetet den 13 Januari 1853 samt Consistorii deröfver infordrade,
förklaring inkommit den 14 April s. å.; hvarföre Klaganden yrkade ansvarstalans anställande
emot Kantslersembetets Sekreterare, såsom den der gjort sig genom dröjsmålet med
— 54 —
ärendets handläggning skyldig till en försummelse, deraf klagandens rätt vore på det högsta
förnärmad.
Af denna klagan hvilken rörde Akademie-kantslersembetet, och icke blott Sekreteraren,
kunde någon min åtgärd desto mindre föranledas, som jag hvarken emot embetets varande
innehafvare ägde föra en ansvarstalan, eller mig veterligen, något forum gifves, der en Akademie-kantsler
kan för sina embetsåtgärder under tilltal ställas.
Sedan Kantslers-sekreteraren erhållit Kongl. Hofrättens ofvannämnde skrifvelse; har
målet blifvit till afgörande företaget, och beslut genom skrifvelse till .Consistorium Academicum
den 15 November 1854, meddelat af innehåll, att hvad anginge den Studeranden Magister
Munck af Rosenschöld ådömda relegation skäl icke funnits förekomma till ändring af
Consistorii beslut.
Så vida dröjsmålet med afgörandet hos Kantslers-embetet upphörde, i följd af den underrättelsen
från Kongl. Hofrätten, att aktionen der ej skulle afgöras förr, än relegationsbeslutet
blifvit i besvärsväg pröfvadt; kunde orsaken till dröjsmålet ingen annan hafva varit,
än en motsatt föreställning, att aktionsmålet borde först afgöras. Huru denna föreställning
kunnat häfvas genom den från Hofrätten erhållna underrättelsen, är svårt att förklara, då
Akademiekantslers-embetet icke står under Hofrätt, och då ingen embetsmyndighet äger att
af en annan taga råd. Imedlertid är det sannt, att spänningen (kollisionen) på något sätt
borde häfvas, och att i händelse icke båda myndigheterna insågo nödvändigheten att handla
oberoende af hvarannan, det åtminstone är väl, att endera blifvit derom slutligen öfvertygad,
så att icke en för alltid fortfarande stagnation inträffat.
Under förutsättning, att Hofrätten frikänner Consistorium från ansvar för dess åtalade
relegationsbeslut, skulle intet- hinder kunnat uppkomma för målets handläggande hos den
högre disciplinära myndigheten. Genom Consistorii frikännande från ansvar hade nemligen
dess beslut hvarken varit gilladt eller ogilladt; och hvarken genom dess gillande eller ogillande
hos den högre disciplinära myndigheten hade då någon kollision uppstått imellan dennas
och Hofrättens beslut. J)et hade således, under denna förutsättning, blifvit i hvarje afseende
likgiltigt, af hvilkendera målet först handlades.
Tänker man sig åter det förhållande, att Hofrätten fäller Consistorium till ansvar för
ett beslut, sorn deremot blifver af den högre disciplinära myndigheten gilladt; då först uppstår
den frågan om icke ansvarigheten för det åtalade beslutet öfvergått på den myndighet,
som gillat det, och om icke, i fall detta förhållande inträffat, innan Consistorium af Hofrätten
fälldes, dess frikännande i stället bordt äga rum. Endast denna betänklighet synes det vara,
som hos Hofrätten kan föranleda afbidandet af laga kraft ägande beslut i disciplinär väg.
Hvad grund som härtill finnes, har jag bordt söka för mig utreda.
Först och främst vet jag ingen lag eller regel, hvarefter någondera af de två myndigheterna,
Hofrätten och Kantslersembetet, skulle mer än den andra kunnat förpligtas, vare sig
att bida eller att först börja. Och i brist af al! sadan lag eller regel kan väl ej-- heller
någon myndighet gifvas, sorn är behörig att slita tvisten, sätta den ena myndigheten i verksamhet
och återhålla den andra. Häraf slutar jag. att så framt ej båda skola för alltid bibehålla
^verksamheten, det måste åligga dem båda att handla oberoende af hvarannan, och
icke uppskjuta, för att afbida, hvad deri andra myndigheten företager.
Vidare har jag bordt eftersinna, att möjligheten till den befarade kollisionens undvikande
troligen varit ingen annan, än att jag skulle dröjt med åtalets anställande, till dess ett laga
kraftägande beslut’ blifvit i disciplinär väg, meddeladt. Men dervid framställde sig för mig
frågan, hvad sorn skolat följa, i händelse detta beslut blifvit en fastställelse af Consistorii öfverklagade.
Hade jag antagit läran om ansvarighetens öfverffyttande, och det slutliga utslaget
varit gifvet på högsta ort (hos Kongl. Majit i Statsrådet) så hade ansvarstalan deremot legat
utom min behörighet. Och med detsamma hade vägen varit stängd för laglig domstols anlitande
i en fråga om intrång i tryckfriheten. Antog jag deremot icke ansvarighetens öfvergång;
så1 kunde jag af en laga kraft ägande fastställelse af Consistorii beslut icke finna mig
hindrad från, åtalet mot Consistorium.
Om det ej kan undvikas att de myndigheter, som i högre instants pröfva en lägre
myndighets åtgärder, äro andra än de, som utöfva domsrätt i frågor om ansvar för samma
lägre myndighets förvaltning; så kan det ej heller undvikas, att utöfningen af denna domsrätt
någon gång råkar i kollision med de beslut, sorn ändra eller fastställa nämnde åtgärder.
Vill man, att en sådan kollision aldrig må kunna uppstå; då måste antingen den särskilda
ansvarsvägen, eller den särskilda (besvärs-) ändringsvägen, eller ock hela ansvarigheten upphöra.
Vill man deremot icke afskaffa någondera; så måste man tåla, att en åtgärd, hvari
ändring sökes hos den myndighet, som derom bör anlitas, pä samma gång blifver i ansvarsväg
beifrad inför den domstol, som häröfver äger döma; utan att ens åklagaren behöfver i
förväg veta, om ej den åtgärd, för hvilken ansvar skall ådömas, redan är af behörig myndighet
fastställd.
Man kunde säga, att det ansvar, sorn ådömmes, väl endast drabbar den myndighet,
hvars åtgärd blifvit åtalad, men att detta ansvar icke destomindre måste kännas äfven af den
myndighet, som gillat och fastställt samma åtgärd. Olägenheten häraf kan icke förnekas;
rnen vill man veta, hvad afseende denna olägenhet verkligen förtjenar; så har man att tillse,
att den icke skattas derutöfver.,
Hvad den icke tilltalade högre autoriteten lider af den lägre autoritetens sakfällande, består
endast i förödmjukelsen, icke i reel skada. Stadnar ansvarsfrågan, ulan att vara i högsta
instants afgjord; så kommer förödmjukelsen icke från högre autoritet, än att den kan uthärdas
af en myndighet, sqm i allmänhet är antingen af lika eller högre rang med den, som
dömt, och hvars omdöme kan, efter omständigheterna, gälla lika med eller mindre än den
deraf förnärmades eget: Har åter saken gått till högsta instants, och der ingen ändring blifvit
vunnen; så har förödmjukelsen erhållit den högsta möjliga autorisation. Den högsta rättvisa,
samhället består, har blifvit utdelad; och den blott förödmjukad^ myndigheten måste
ej mindre deri finna sig, än den lägre, både förödmjukade och sakfällda, som varit åtalets
föremål.
Sålunda uppskattad är det, som olägenheten torde böra-afvägas emot det förhållande,
som uppstår genom antagande af den motsatta läran. Denna lära, hvilken innebär, att ingen
kan till ansvar ställas för åtgärder, dem högre myndighet gillat, eller åtminstone, att åtalet ej
kan göras gällande mot den förra, med mindre äfven den sednare blifver tilltalad, måste i
alla de fall, der den högsta af de myndigheter, hvilka vid åtgärden lagt hand, ej kan i vanlig
väg göras ansvarig, också ali fråga om ansvarighet mot de öfriga förfalla. Och detta är
förhållandet i alla de ärenden, hvilka i högsta instants afgöras hos Kongl. Majit hvars Rådgifvare
för åtgärden icke svara inför annan domstol, än den som efter Rikets Ständers Konstitutions-utskotts
föreskrift anlitas. I vissa ärenden saknas dessutom, såsom här, redan i en
liigre instants, möjligheten att utföra ett ansvarspåstående, i brist af domstol att anlita.
För förvaltande myndigheter öfver hufvud skulle således af lärosatsen om ansvarets
llvttbarhet härflyta en allmän ansvarsfrihet i alla de händelser, der ansvarighet just bäst behöfves,
nemligen sådana, der man i en förnärmande åtgärd icke lyckats att å högre ort
vinna rättelse. Emot en Konungens Befallningshafvande eller annan förvaltande eller befallande
underordnad myndighet skulle man kunna med framgång anlita åklagare och straffdomstol,
när man fått den klandrade åtgärden ogillad af högre myndighet, eller när man
underlåtit att en sådan anlita, d. v. s. den förnärmande åtgärden fått vinna laga kraft; men
i allt annat läll skulle det vara omöjligt att inför laga domstol göra rättsanspråken epiot
denna åtgärd gällande.
På förra sättet kan visserligen hända, att åtgärder gillade af högsta styrelsemakten, hvilka
således kunna betraktas såsom dess egna åtgärder, blifva af domstol ogillade och för straffbara
förklarade. Månne det icke vore bättre, om högsta rättvisa någon gång skulle åsidosättas,
än att blottställa sjelfva högsta makten för en sådan förödmjukelse? — Det kan ej
nekas, att någon gång så kunde vara. Men skulle detta blifva regel, och samhällsförfattnin
gen
derefter rättas; då först blefve saknaden af den lagbundna ordningen kännbar. Så länge
gränserne för utöfningen af lag och rätt äro så vidsträckta som möjligt, så länge lagskipnin
-
— 5G —
gens område icke är onödigtvis förknappadt, underhålles äfven hos högsta styrande makten en
helsosam uppmärksamhet på lagarnes kraf, och frestelsen till godtycket befinner sig kraftigt
motvägd. i)en stund deremot den styrande makten skulle känna sig icke blott sjelf tillbörligen
fritagen från obegränsad ansvarighet, utan ock obehörigen i stånd att genom sitt gillande
från ansvarighet undandraga samhällets underordnade myndigheter, vore väl den lagbundna
ordningen undergräfd i en af sina vigtigaste grundvalar.'
Obehagligt är det utan tvifvel för en regering att inför landets domare någon gång få
orätt. Men med sorgfällighet att följa lag och rätt, kunna sådana läll hvarken blifva många
eller svåra — välförståendes att landets domare också försvarligen sköta sitt kall. Med sorgfällighet
om lag och rätt, kan det nemligen icke just ofta eller lätteligen hända, att underordnade
myndigheters åtgärder gillas på högsta ort, när de äro af den beskaffenhet, att deras
vidtagande kan ådraga sina upphofsmän lagligt ansvar. Ty dertill fordras, ej blott att de
skola vara origtiga och förtjenta att ogillas, utan ock att de skola hafva tillkommit, om ej af
elak vilja, åtminstone af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd — så säger svensk lag.
Denna sammanhållning af ömsesidiga olägenheter torde göra tillfyllest att visa, hvilkadera
med skäl böra undvikas och hvilkadera fördragas. Jag vet, att mycket nyttjas en helt annan
method, som jag ville kalla den fanatiska, att betrakta blott den ena sidans olägenheter, den
sidans nemligen, som man önskar göra förhatlig; .och att låta påskina, såsom skulle allt vara
vunnet, hvad åstundas kunde, endast dessa olägenheter afhjelpas, och såsom funnes å andra
sidan icke något ondt, åtminstone ingen svårighet af ringaste vigt att befara. Men jag tror
icke, att det är på detta sätt, som man med fördel stiftar lag och ordnar samhälle, eller rätt
bedömer deras värde. Jag tror, att det ena och det andra sker endast genom att välja, med
förstånd och oväld, imellan ömse sidors större och mindre olägenheter, och förnöjsamhet, när
man lyckas att undvika de större för de mindre, men utan all fåkunnig inbillning att kunna
någonsin undslippa dem alla.
Jag skattar mig lycklig, att det är från svensk lag och samhällsordning, som jag hämtat
detta föreställningssätt, och att jag lika litet är berättigad som villig att öfvergifva det.
Hvilka afvikelser, som i enstaka fall kunna äga rum; så lider det dock intet tvifvel, att ju
laglig rätt är grundtankan i svenska samhällsinrättningen. I all fråga om maktutöfning utgår
man grundlagsenlig! från den förutsättningen, att rätt skall ske. Och det gifves ingen lag,
som förmenar åtal å en förvaltande myndighets åtgärd, när domstol gifves, inför hvilken (len
kan åtalas. Men det vore förbi med all denna lagbundenhet, om till afvärjande af all ansvarighet
från förvaltande myndigheter ej behöfdes annat, än att dessas åtgärder gillades af högre
myndighet, öfver hvilken saknades ett forum, der laga åtal kunde när som helst göras anhängigt.
Så har jag sökt utreda verkliga halten af de motifver, hvarifrån skulle uppkomma den
egna rättegångsordning, som visat sig vara att befara i förevarande sak. För att undvika
olägenheter, dom lagén icke funnit utväg att undvika, skulle lagen öfverträdas genom godtyckliga^
hinder för dess verksamhet, och sådana hinder, hvilka endast behöfva följdrigtigt genomföras,
för att göra sakens fortgång för alltid omöjlig (då hvardera myndigheten vore lika befogad
att dröja, tilldess den andra handlagt ärendet). Och i utbyte mot de olägenheter, man
sålunda tror sig afböja, skulle man framkalla andra, rakt stridande mot lagen och undergräfvande
hela det ansvarighetssystem, utan hvilket den lagbundna ordningen ej kan bestå. I
förfäktande af lagens kraf härutinnan kan jag ej befara slutlig motgång.
Svårligen lärer man kunna fästa uppmärksamhet på hela det nu afhandlade förhållandet,
utan att varseblifva en verklig olägenhet, som påkallar lagstiftarens behjertande. Den förevarande
kollisionen har uppkommit deraf, att en annan väg är föreskrifven till besvärs anförande
öfver Consistorii beslut i disciplinarfrågor, än till ansvars påyrkande mot Consistorium
för embetsfel. Och likväl äro disciplinarmålen, såsom onekligen varande brottmål, af den
beskaffenhet,
I
beskaffenhet, att när de icke stadna vid Cousistorii beslut, de naturligen påkalla judiciell behandling,
och således icke lämpligen kunnat tillhöra annan myndighet, än en öfverrätt.
Jag lemnar derhän, huruvida Kantslersembetet vid universiteterna tjenar till något verkligt
gagn, och om icke dess verksamhet skulle kunna med fördel ersättas af de akademiska
Gonsistorierna i allt, hvad som icke rätteligen bör vara judicielt och följaktligen till Hofrätt
öfvergå. Jag undersöker nu derföre icke, huruvida Kantslersemb‘etets göromål, utom befattningen
med disciplinen, samtliga äro af den beskaffenhet, att de skulle beqvämligen kunna,
efter behandling hos Consistorierna, dragas omedelbarligen under Kongl. Maj:t genom besvär
eller underställning. Hvad som synes mig angeläget, och som jag följaktligen ej bordt underlåta
att omnämna, i fall min tanka skulle vinna något afseende, är att disciplinarmålen
skiljas från Akademiekantslers-embetets befattning och blifva, på sätt sagdt är, judicielt
behandlade.
De åtal, jag sålunda haft att för året omförmäla, hafva varit något talrikare än förut,
men hvarken mer eller mindre vigtiga, när jag undantager det sista samt frågan om de två
Körsnärernes häktande, en svårare förnärmelse af fordringsägares rätt i konkurs, och företrädesvis
statsaktionen inför Riksrätt. Af mina läsare beror att urskilja, huruvida någotdera af
de öfriga varit af mindre betydenhet, än att min åtgärd dervid skäligen bordt äga rum.
En annan strid för ljusets rätt återstår inom min verkningskrets att utkämpa: den
gamla, om befogenheten att utreda lagskipningens tillstånd. De krafter, som vid 1850 års
riksdag uppträdde till frihetens bekämpande och som då ej syntes vinna seger, förblefvo icke
derföre overksamma vid 1853 års riksdag. Deras afsigter hafva icke blifvit vunna genom
frågans utgång. Men det är icke detta skäl, som gör tillfyllest, när det gäller att undersöka
sjelfva begreppet Om embetets behörighet. Och det är ej heller nog, att de å motsidan begagnade
skäl blifvit förut vederlagda. Så länge deras bruk ännu försökes, med synbart hopp
om framgång, visar sig derigenom behofvet att i minnet återkalla de redan gifna svaren,
hvilkas förgätande troligen måste hafva ingått i beräkningen på framgång. Och lika litet får
jag lemna obesvaradt, hvad som möjligen af ny uppfinning kan hafva ingått i den vid sista
riksdagen nyttjade taktik.
Jag har tänkt mig ett sätt att härvid förena största korthet med all skyldig noggrannhet
i upptagande af de meningar, som skola granskas, då jag uti en bilaga till denna berättelse
upptager det anförande, hvilket säkerligen mest tagit allmänna uppmärksamheten i anspråk;
och jag skall i bifogade anmärkningar dertill under linien anföra, hvad jag har att genmäla.
De läsare, som längre tillbaka följt tvistens gång, skola troligen å ingendera sidan finna
något nytt.
Efter det förnyade försök, hvaraf detta tal utgör det förnämsta, emot min förvaltning,
men synnerligen mot dess vigtigaste lifsprincip, hör jag ej förneka, att mitt bibehållande på
min plats i rikt mått fägnat mig, just derföre, att frågan om vidden af embetets behörighet
derigenom hindrades att förfalla. Ett ombyte af person under striden derom skulle faktiskt
hafva störtat grundsatsen för min verksamhet, bragt min efterträdare att öfvergifva den, såsom
ogillad af allmänna tänkesättet. Mitt återväljande har gjort till mitt förnämsta ögonmärke
upprätthållandet af denna grundsats. Ljus i lagslcipningen — derom är det, som
jag väckt fråga. Skulle den slutas i mörker; så vore det utan tvifvel bättre, att den aldrig
kommit å bane.
Domareembetets utöfning i högsta instants är hela domaremaktens utöfning. Det är dit,
som ljuset skall spridas, om det skall något uträtta. Vill nationen veta, huru rättvisan handhafves;
så vill hon veta, huru det dömes i Konungens Högsta Domstol. Det kan sägas, att
omsorgen härom är öfverlemnad åt tryckfriheten. Men samma lagstiftare, som införde denna,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse för år 1854. 8
— 58 —
hafva förutsett, att hon ensam ej skulle blifva för ändamålet tillräcklig Kan man säga,
att de bedragit sig? Och hvad är orsaken dertill, att deras förutseende blifvit af erfarenheten
så föga vederlagdt?
Ibland författare för tidningspressen saknas icke alldeles lagkunniga personer; och någon
gång framkomma uppsatser i anhängiga tvister och lagfrågor, som förmenas kunna intressera
den tidningsläsande allmänheten. Ett sådant intresse tinnes likväl icke hos större delen af
denna allmänhet, hvilken saknar denna lagkunskap, hvarförutan detsamma högst sällan kan
äga rum. En uthållande kritik öfver lagskipningen ligger således icke inom den allmänna
tidningspressens verksamhet eller den stora läsande allmänhetens fattning. Den hörer till en
inskränkt publik och en mera allvarlig, mindre underhållande litteratur. Har då en sådan
hos oss vunnit framgång?
Juridiska Arki fr et, sorn utgör vår juridiska litteratur, innehåller ingen lagskipningskritik,
ehuru en sådan kanhända varit i arbetets plan afsedd. Orsaken synes vara, att till
åstadkommande af denna kritik, nöjaktig sakkännedom, sällan finnes hos andra, än sorn i
tjenstutöfning en sådan inhämtat, men att desse i allmänhet äga hvarken lust eller tillfälle
att härmed befatta sig. Om för öfrigt någon, som af tjenstebefattning ej vore hindrad,
skulle hafva lust och förmåga, att fördjupa sig i det otacksamma arbetet; så torde han möjligen
derifrån afhållas af den förmodan, att en fri och oberoende granskning i denna väg
icke vore förenlig med redaktörernas samhällsställning. Vare härmed huru sorn helst; det
säkra är, att någon allvarlig eller mera omfattande lagskipnings-kritik i vårt land ännu icke
blifvit frukten af vår tryckfrihet.
Men skulle någon, gång, genom fri, enskild försorg, bilda sig en litterär kritik i denna
väg; så vore dock mycket att befara, det den blefve ett tummelfält för ensidighet och passion.
Från ämnets beskaffenhet härflyter naturligen denna farhåga; och det var vishet hos
lagstiftaren att lika litet nöjas med hoppet om en dylik kritik, som med förmodan om ingen.
Derföre ville lagstiftaren, att nationen skulle af en embetsmyndighet äga att fordra en af
rättvisa och sanning ledd verksamhet, för det stora ändamålet, att ljus må spridas öfver lagskipningen.
Såsom pligt måste den stora angelägenheten åläggas någon, så framt någon
skulle derom besörja.
Eller var den kanhända icke så vigtig? Skulle icke lagskipningen äfven i mörkret gå
sin gång lika försvarligt? Erfarenheten liar ej heller lemnat denna fråga obesvarad. Eller
hvarifrån komma de höga ropen emot fullgörandet af detta uppdrag, som lagstiftaren gifvit
Ständernes Ombudsman, att utreda lagskipningens tillstånd? Hvarföre ifrar man så mycket,
att domaremakten i dess högsta instants, der hon hel och hållen har sitt säte, må lemnäs i
ro för granskningen? Är det derföre, att man förorättat henne med sanningslösa uppgifter
eller nedriga insinuationer om de demandes handlingsgrunder? Har fråga varit om någon
ting annat, än sanningens och det fria omdömets rätt i afseende på sjelfva beslutens rigtighet?
Nej. Men omdömena hafva utfallit ogillande; och ett ogillande omdöme, grundadt eller
ej, tror man sig kunna betrakta såsom förgripligt. Hvad blefve det af lagskipningen, om
detta föreställningssätt godkändes? Icke var då lagstiftarens mening illa betänkt, när han
trodde det för rättvisan angeläget, att nationen fick se lagskipningen framdragen i ljuset.
Innan lagstiftaren ännu hade borttagit ali fredlysning inom det område, som kan blifvaföremål
för mensklig kunskap, och tillåtit, att man öfver allt detta får yttra sig i allmänt
tryck bjöd allmänna lagen om dombrott, att hvem som ånyo drager den sak för rätta, deri
dom eller utslag förr är, som vunnit laga kraft, eller tadlar sådan dom för rätten eller
utom, skall böta olika belopp i penningar för olika instantsers domar, och för Konungens
dom femhundrade daler. Jag vet icke, huruvida man kunde sägas tadla, när man endast
granskade och yppade fel och misstag, om icke med tadlandet mentes någonting förklenande;
och huruvida således den hofsamma kritiken någonsin kunnat föras under benämning af
sådant tadel å dom, hvilket såsom dombrott i lagen bestraffas. Men så mycket är åtminstone
klart, att det klandrande eller ogillande omdöme, som icke var lofligt emot Konungens
dom, det var ej heller lofligt emot Härads och Kämners (lägsta instantsens) dom. Och häraf
— 50 —
följer, att i fall fredlysningen gällde äfven mot enkel anmärkning om misstag, och i fall
denna fredlysning icke är borttagen från Konungens dom, den ej heller är borttagen från
laga kraftvunnen häradsdom, genom den af Tryckfrihetslagen gifna allmänna tillåtelsen att
yttra sig öfver, hvarje föremål för mensklig kunskap. I denna lag för yttranderätten skulle
då ligga ett tyst undantag för hela lagskipningen —- ett undantag från föremålen för mensklig
kunskap — då deremot alla öfriga undantag äro uttryckligen stadgade, med tillägg, att andra
icke finnas.
Men om, i fråga om tryckfrihet och allmän yttranderätt, högsta instantsens domar icke
äro skilda från den lägre lagskipningeri och icke mer än denna fritagna från allmän granskning
och ogillande anmärkningar: så låter väl ingen grund finna sig, hvarföre skillnad i detta
afseende mer skulle äga rum, när fråga är om annan offentlig granskning af lagskipningen.
När uti Justitiä-Ombudsmannens Instruktion honom ej allenast tillätes, utan ock ålägges att
på denna — utan undantag — använda deri allmänna granskningsrätten, och i sina tryckta
berättelser utreda hennes tillstånd; måste det väl vara hela lagskipningens tillstånd, han skall
utreda, och det låter då, i brist af undantag, lika litet säga sig, att högsta instantsen icke i
föreskriften inbegripes, som att den lägsta är derifrån utesluten.
Ibland klagomålen öfver den af mig anställda granskning förekommer ett, hvari deltagit
äfven personer, hvilka eljest icke ogillat mitt begrepp i ämnet — det nemligen, som angår
mitt icke nog hofsama skrifsätt vid detta ämnes behandling.
Jag har vitsordat och vitsordar ytterligare den vigtiga angelägenheten att göra sanningen
så litet stötande som möjligt; och jag har ej blott felat, utan ock för mig sjelf förlorat en
ganska vigtig fördel, om det icke lyckats mig att tillegna 'mig det skrifsätt, hvarigenom sanningen
blir minst möjligen stötande. Deremot bör jag likväl af mina läsares billighet förvänta,
att de göra sig full reda för ämnets beskaffenhet, och intet annat begära, än hvad
som låter dermed förena sig.
När fråga är att bedöma menniskor, doras karakter och handlingsgrunder; då måste
man antingen afhålla sig från allt yttrande, sorn faller dem till last, eller ock framställa ett
sådant yttrande med ali den skonsamhet, allt det urskuldande, som ske kan. Ty det är
hvarken lofligt eller rättvist att belasta en menniska med någon skuld, från hvilken hon möjligen
kan vara fri. Att sålunda iakttaga ali möjlig grannlagenhet, försigtighet, välvilja, fördragsamhet,
det är hvad som kallas hofsamhet eller moderation. Den har jag haft att iakttaga
vid de tillfällen, då jag fällt något yttrande om en tillfällig möjlig anledning till de beslut,
jag granskat. Dit hörer det nu sä häftigt angripna yttrandet om förhastande, såsom förmodad
orsak till ett misstag. Kan detta misstag förklaras med någon mera urskuldande anledning,
än denna, härledd från bristande besinningstid och öfverhopande göromål; då har jag
brustit i hofsamhet vid misstagets bedömande, — Dit hörer ock ett äldre yttrande, som influtit
i 1849 års berättelse; och angår motifvet till ett domslut, hvarigenom den rike innehäfvaren
af ett stort fideikommiss förlorat en egendom, som jag ansåg hafva bordt honom
tilldömas, men som i stället tillerkändes hans fattiga motpart. Jag tillät mig reflexioner öfver
det motif till beslutet, som skulle kunnat hämtas från fattigdomen, och öfver de verkningar,
sorn från en följdriktig tillämpning af dessa motifver kunna uppkomma. Jag har brutit mot
hofsamheten, i fall bättre eller oskyldigare förklaringsgrunder finnas till ett domslut af den
beskaffenhet, som det granskade var.
I alla öfriga af mig behandlade fall åter vet jag knappast, att fråga kan uppstå om hofsamhet.
Ty när ingenting gäller personer eller handlingsgrunder, utan endast handlingarna,
objektift betraktade; då gifves ingenting att skona eller urskulda; och hofsamheten vore då
ett ord utan mening. Bedömandet af handlingens halt, dess laglighet, gagnelighet m. m. är
då hvarken mer eller mindre oskyldigt eller förgripligt, än undersökningen om verkligheten
och beskaffenheten af det sakförhållande (faktum) som utgjort handlingens föremål eller resultat.
Jin sådan produkt af mensklig handling finner man uti en dom i rättegångsmål; och
när den betraktas såsom rent fenomen, utan forskning efter andra motifver än dem, som
finnas uttryckta i domskälen; kan det omdöme, som granskningen af hela dess innehåll
föranleder, blifva ganska strängt och ogillande, utan att brista i hofsamhet mot de domare,
hvilkas verk domen är.
På detta sätt är det, som jag gått till väga med de Högsta Domstolens beslut, som jag
granskat. Jag har icke anställt någon forskning efter inre eller moraliska motifver, hvilka
skulle varit verksamma vid dessa produkters frambringande, jag har således ej heller företagit
mig att hos personerna, från hvilka produkterne utgått, uppsöka dylika handlingsgrunder,
eller derföre göra dem ansvariga. Sjelfva domslutet allena med de deri anförda domskäl,
har jag nagelfarit, sammanhållit dem med de lagens stadganden, eller enskilda aftal och
förordnanden, som varit att tillämpa, och med de sakförhållanden, hvarpå tillämpningen skulle
ske. Hvad jag vid en sådan undersökning funnit att anmärka, har jag fritt och utan inskränkning
utsagt, utan att tro någon skonsamhet eller förknappning dervid kunna komma i
fråga, eller kunna för något gagneligt ändamål påfordras. Jag har trott det vara sanningen
ensam, som här borde njuta sin rätt, och intet annat fel kunna begås, än ett afvikande
från denna.
Har jag häri felat; åtminstone har jag icke felat emot bättre vetande. Jag skulle önska,
att någon af mina vedersakare upptoge mina räsonnementer, utredde deras grunder och
visade mig, hvari irringen ligger, i fall någon sådan är för hand. Men icke bringas jag ifrån
min öfvertygelse i detta ämne, der någon liten, ehuru enkel, metafysik dock är oundgänglig,
så länge man till mitt vederläggande ingenting annat företager, än att upprepa uttrycken af
den första förvåningen öfver nyheten af dessa granskningar, hvilkas resultater ej utföllo till
fördel för en autoritet, den man var van att icke annorlunda än hviskande jäfva, ehuru man
icke derföre mer erkände dess ofelbarhet. Om jag felat, säger jag, så har det skett mig
ovetande; och jag vore desto mindre obenägen att emottaga rättelse, som den icke öfvermåttan
skulle förödmjuka mig.
Jag har varit skyldig att tala och att framlägga resultaten af min forskning, men icke
skyldig att alltid hafva rätt. En illa grundad anmärkning af mig vore lika litet ett brott,
som hvarje anmärkt misstag i de domar, jag granskat. Men då jag vet, att äfven i sjelfva
saken mina misstag icke äro andra, än dem jag med allt bemödande ej förmått undgå; så
bör jag äga styrka att uthärda deras uppdagande; och mitt lugn skall än mindre angripas
deraf, att man möjligen visar mig ett eller annat misslyckadt uttryck, som kunnat utbytas
mot ett lyckligare, hvarigenom en anmärkning blifvit i saken mindre sårande.
Onekligen är det en viss resignation, som erfordras, för att nöjas med ett fritt offent
ligt
omdöme öfver sina handlingar, när detta omdöme, ehuru hofsamt, utfaller ofördelaktigt;
och denna resignation förvärfvas icke af alla. Den är likväl ett bildningens postulat, så vida
denna omöjligen medgifver någons anspråk på ofelbarhet. Dessa anspråk äro då förvisade
från ett samhälle, som erkänner bildningens rätt; och häraf uppstår först och främst den
följden, att i ett sådant samhälle intet alster af menniskotanke får vara fredlyst för kritikens
åverkan, och att således ej heller en dom der kan utfärdas under en så beskaffad fredlysning,
utan måste kunna njuta sin helgd af dom, sin okränkbara rätt till efterlefnad, änskönt
den är för allmän granskning lika utsatt med hvarje annat föremål för mensklig kunskap.
Men en annan följd är icke mindre klar, att nemligen i den mån, kännedomen af bildningens
fordringar utbreder sig, hvarje anspråk på delaktighet deruti blir omöjligt, utan att
bortlägga anspråket på fredlysning mot kritiken, bortlägga åtminstone skenet af mer än loflig
ömtålighet för påminnelser om fel och misstag.
Jag har icke underlåtit att fortsätta det klandrade efterforskandet af lagskipningens tillstånd
på högsta ort. Men jemte framläggandet af denna forsknings resultater har jag denna
gång ansett mig böra lemna försök att uppställa det allmänna resultatet af erfarenhet och
eftersinnande i frågan om lagskipningens ståndpunkt, utsigterna för dess framtid och sättet
att på denna fördelaktigt inverka.
Det medhinnes ej nu att här på ett ställe sammanhämta de i föregående berättelser gifna
bidrag till lösning af denna stora fråga i dess särskilda grenar. Jag kan endast hänvisa till
dessa ringa bidrag, sådana de i samma berättelser äro för den dertill benägna läsaren att
tillgå. Men om af det myckna, som återstår att tillägga, någon ting förtjent af allmän uppmärksamhet
skulle kunna här åstadkommas; så är visserligen tiden inne att dermed ej
längre dröja.
Domarens yrke är ett af de svårare, hvartill förmågan ej är allas lott. Kulturen äger
hittills intet medel, hvarmed den naturliga kallelsen ersättes; och utan denna blifver man icke,
hvad en domare i ordets fulla bemärkelse skall vara. Af upplyst välvilja skall frambringas
det sanna nitet för rätt, hvilket omfattar hvarje likes sak. Och detta den rättskaffens
oväldens nit ersättes icke med blotta liknöjdheten för både sak och person, hvilken utgör all
den oväld, som faller på vanliga rnenniskors lott.
Nitet för rätt och den klara insigten deri äro ingen uppfostrans verk, ehuru mycket det
för öfrigt må vara, som denna uträttar. Den förnämsta uppfostraren är onekligen sjelfva
tidens skick. Derigenom är domare-embetet nu mera upplyftadt ur falhetens smuts; och
man afskyr den såsom oanständig, äfven då man icke derföre känner en djupare, moralisk
afsky. Härmed är likväl ej allenast icke ett större antal af naturligen väl danade ämnen till
domare insatt i domstolarna, utan det måste genom tillfälligheter och tidens skick äfven
hända, att ej ens alla dessa fördelaktigt utbilda sig för sin bestämmelse.
Det är genom kunskaper, som de rikare natursgåfvorne skulle blifva umbärliga. Men
kunskapen förmår endast utbilda och förhöja dessa gåfvor, der de finnas, icke ersätta dem.
Af större gagn än de liesta kunskaper är onekligen praktiken; men den stora bristen kan
dock ej heller dermed ersättas.
Hvad domaren måste blifva genom kunskap och praktik allena, skulle man kunna tänka
sig, utan att särdeles mycket rådfråga erfarenheten. Att af allmänna reflexioner härutinnan
kunna göras stötande tillämpningar, lärer väl icke billigtvis läggas sanningen till last. Afven
med den mest allmänna tillämpning vore ju ingen hindrad att för sig göra undantag; och
sådana måste alltid af rättvisan, påkallas. Men om för hvarje så beskaffadt undantag sanningens
allmänna rätt skulle lida; då måste det af samma skäl blifva olofligt att tala fritt om
ett helt folks eller hela slägtets svagheter och förvillelser. Man gör sig väl icke denna föreställning,
åtminstone så länge man ännu tror på gagnet af kulturens framsteg eller sanningens
makt att förbättra. — An en gång, jag talar om domaren, sådan han genom kunskap och
praktik allena, i saknad af hjertats och själens bättre kallelse, mäste blifva.
När den lag eller den afhandling, hvarefter skall dömas, är alldeles klar, så att mer än
en mening deraf icke kan hämtas; då dömer man visserligen rätt. Men så snart en verklig
anledning till tvist finnes, vare sig i beskaffenheten af parternes förhållande,; eller af lagens
eller afhandlingens innehåll, såsom kunnande möjligen tydas på mer än ett sätt; då har man
att vänta de besynnerligaste irringar. An fattar man icke frågan och tillämpar en lag, som
handlar om helt annat; än försöker man sig i tolkning af lagen och faller på en mening,
som har sin grund hvarken i lagens ändamål eller i det förhållande, om hvilket den handlar,
utan endast i ett tycke, hvartill man finnér anledning nog deruti, att orden kunna hafva
äfven denna bemärkelse, utan att man ens användt nödig filologisk forskning till bekräftande
deraf; än behandlar man på samma sätt parternas omtvistade aftal, gör sig intet klart begrepp
om dess anledning och syftning och tänker sig antingen omotiveradt det förhållande,
hvarom aftalet handlar, eller tänker sig det alldeles icke, utan hänger sig på orden, såsom
kunde de vara stridande emot den uppenbara meningen.
Med den grad af ljus och visshet i rättsbegreppen, som på detta sätt utvecklar sig,
måste äfven rättskänslans kraft och värma öfverensstämma. Man nitälskar icke för en rätt,
— 62 —
hvars grund man icke inser, och hvars betydelse dock ligger endast i dess grund. Utan
svårighet kan raan vara oväldig i en sak, der man icke finner någondera partens anspråk rätt
värda att behjertas; men den oväld, som häraf uppkommer, är helt annat, än nitet för rätt
I stället för den väld, den köpta orättrådighet, som förjagas af blotta anständigheten och för
öfrigt af tryckpressens frihet, inträder icke den alfvariiga sorgfällighet om rättvisan för hög
och låg, god och ond, hvaraf den rätta ovälden består; ty denna blir alltid lika sällsynt, som
den ljusa blicken i lagens mening och sakförhållandet. Hvad som i stället är att förvänta,
kommer att bestå uti den negatifva dygden, att icke interessera sig för någondera af de rättsökande,
vara fullkomligen liknöjd, hvem som får rätt och hvad som för rätt anses, inskränka
sig, så vidt möjligt är, till formaliteterna, hvilka dock, vid bristande insigt i hufvudsaken,
lika litet som denna kunna med grundlighet behandlas.
En lagskipning af denna lösliga halt, intellektuel ej mindre än moraliskt betraktad, är
det, som naturligen efterträder den försvinnande råheten och mörkret, i hvilken låga motifver
haft fritt spelrum hos ett så stort antal af domare. Och någon fortgående förbättring är
icke annorlunda möjlig, än att af de genom natursgålvor till domare egnade ämnen ett större
antal skulle åt yrket egna sig och blifva deri använde. Huruvida på samhällsförhållanden och
sakens natur någon förhoppning derom kan byggas, är en fråga, hvars lösning torde kunna
förväntas endast af tid och omständigheter. Imedlertid mäste det förutsättas, att större delen
af domareplatserna upptages af personer, hvilka ej annorlunda kunna förvalta embetet,
än som här blifvit antydt. Och så länge får man ej vänta sig annat än en fortfarande förbistring
i lagskipningen, der skiljaktigheten i meningar och beslut uppmuntrar till tvistande
om likt och olikt, om rimliga och orimliga anspråk, och att dessa tvister icke stanna vid
första instantsen, utan äfven de högre blifva deraf ölverhopade.
Men om ock detta tillstånd länge eller för alltid måste förblifva i grunden oförändradt,
så kunna dock följderne deraf oberäkneligen inskränkas derigenom, att högsta instantsen
i möjligaste måtto motsvarar sin kallelse. Så vida bland hela personalen af domare
ej saknas tillgång på så många genom natur och bildning qvalificerade män, som uppgå till
antalet af en högsta domstols ledamöter, är ingen angelägenhet för samhället vigtigare, än att
desse män uppsökas och i högsta domstolen få plats. Blir då deras antal derjemte tillräckligt,
för att på ärenderna kunna använda nödig tid och omsorg; så kan verkan deraf till det
helas förbättring icke uteblifva.
Ju mer man lärer sig att i den högsta lagskipningen igenkänna lagens sanna tolk, destomer
skall man börja i förväg förnimma dess mening. Ty när man påhittar lumpna spetsfundigheter,
i stället för grundlig lagtillämpning, är man dock svårligen alldeles fri från tvekan,
så framt man icke lider fullkomlig brist på rättsbegrepp. Har man ej att befara tillrättavisningen
af en aktad autoritet, som åtminstone i mera tvetydiga läll uttager sin rätt;
har man tvärtom att vänta, att den ena meningen kan göra sig äfvenså väl gällande, som
den andra; då tvekar man icke att utgifva sitt hugskott för en fast och sjelfständig öfvertygelse.
Men deraf följer icke, att man skulle vara lika trygg, i fall man visste, att om påfundet
är misslyckadt, uppfinnaren oundvikligen kommer att gälla för slät lagtolkare. Man
skulle då göra allvar af begrundandet, uppbjuda sina egna krafter, rådfråga andra, korteligen
finna upplysning och följa den.
Så stor vigt ligger på rättsfrågornas slutliga utgång. Det är ej den vinnande parten
allena, som har att lyckönska sig; det är ej blott en dyrbar förhoppning för en hvar, som
kan komma i behof deraf, att rättvisa slutligen skall honom vederfaras; det är derutöfver en
allmän lagskipningens förbättring' äfven hos de lägre instantserna, som blir följden deraf, att
den högsta uppfyller sin bestämmelse. Och för att äfven se ned på en underordnad, icke
ringa fördel: det blir en märklig skillnad, i rättegångarnes mängd, särdeles hos öfverrätter.
Man försöker icke allt, när man vet, att icke allt kan lyckas. All dom får en större betydenhet,
när man vet, att den är gifven med större besinning. Tillförlitligare råd äger mari
vänta i rättsfrågor, när den verkligen sakkunniges yttrande bör kunna förväntas besannadt af
utgången.
— (33 —
Jemte meningsförbistringen och den allmänna osäkerheten är långsamheten en den svåraste
olägenhet i lagskipningen. Till dess urskuldande anföres vanligen göromålens mängd.
Hos våra Underdomstolar på landet, d. v. s. de domstolar som bestrida den ojemförligen
största mängd af göromål, kommer denna ursäkt svårligen i fråga. Ärendena hvila der icke
i afbidan af domstolens åtgärd. Endast i städerna och hos Ofverrätterna inträffar detta; och
tidens otillräcklighet för arbetet åberopas der alltid till dröjsmålens urskuldande. Denna ursäkt
är dels sådan, att den kan kontrolleras, och dels sådan, att den icke kan det. Dröjsmålen
äro imedlertid ostridiga, och stundom ganska långa.
Den tid som användes på målens utarbetande före deras föredragning, kan icke kontrolleras;
och klagan öfver senfärdighet i detta arbete skall aldrig upphöra, och lika litet dess
befogenhet i många fall, så länge den icke äfhjelpes genom någon förändring i rättegångsordningen.
Hvad ändamålet fordrade, vore att på vissa, qvartalsvis eller halfårsvis återkommande
uppropsdagar alla mål, som utöfver viss tid varit anhängiga, skulle för parterna redovisas,
och antingen de åtgärder, som på dem ankomme, vidtagas, eller ock dom meddelas,
när inga sådana åtgärder återstode ellér andra giltiga hinder förefunnes. Till dessa hinder
borde ej få räknas bristande rådrum för föredraganden till sakens beredande; och en lättnad
i hans besvär kunde troligen sökas uti afskaffande af de vidlyftiga berättelserna, hvilka kunde
ersättas med blotta förteckningar öfver handlingar, af parterna till deras säkerhet genomsedda
och påtecknade. Förändringens detaljer höra nu icke till ämnet.
Intilldess någon så beskaffad utväg vidtages till kontrollerande af de föredragandes arbete,
lärer senfärdigheten deruti förblifva hufvudsakligen oförändrad. Så länge den ligger i sakens
natur, lönar det icke att deröfver klaga. Och alla öfriga orsaker till långsamhet, så vidt de
förefinnas i Ofverrätterna, äro icke mindre oundvikliga följder af de der rådande arbetsordningar.
De äro väl kontrollbara, men icke derföre mindre ohjelpliga, så länge dessa arbetsordningar
fortfara. De bestå uti onödigt arbete, som slösas på föredragning och expedition,
och detta arbete, som upptager sin andel af sessionerna, förknappar föredragningstiden,
och minskar sålunda behofvet af Referenternas beredningsarbete.
Till nämnde onödiga arbete hörer i Ofverrätterna först och främst den vidlyftiga läsnin
gen
af handlingar. Det kan någon gång hända, att alla handlingarne i en sak behöfva läsas;
men i allmänhet är det väl tillräckligt, att skriftvexlingen och de öfverklagade besluten läsas.
De besked, som i öfrigt kunna tarfvas, bör föredraganden vara i tillfälle att lemna, och
hvarje ledamot äger dessutom sin obestridda rätt att taga handlingarna till enskild granskning.
Men jemte allt detta kan det icke vara af nöden, att sessionstiden upptages med fullständigt
genomläsande af allt, hvad i dessa finnes; och det sker till destomindre gagn, som
denna läsning sällan följes af någon allvarlig uppmärksamhet, hvilken af så många anledningar
störes. ,
Det andra tidsförspillande arbetet hos Ofverrätterna är expeditionernes justerande. Man
vågar härutinnan, säger man, icke lita på referenterna allena; expeditionen måste i sittande
rätt uppläsas och, i fall af behof, cirkulera mellan ledamöterna. Uttryckets noggrannhet, menar
man, kan aldrig för mycket nagelfaras, då ett felaktigt talesätt eller ett, som lätt missförstås,
kan leda till så mycken oreda. Men denna rädsla drifves dock utan tvifvel för långt,
när den på flera fördelar en ansvarighet, som bör åligga den föredragande ledamoten ensam.
Ty det är väl han, som bör hafva närmaste, tillsyn öfver expeditionens uppsättande, alltid i
afseende på rubriken och, så ofta lian icke är skiljaktig, äfven i afseende på beslutet. I
fall af skiljaktighet måste väl hvarje ledamot uppsätta sin mening, och att efter flertalet sedan
inrätta beslutet, kan icke blifva synnerligen brydsam!. Skulle dertill erfordras någon
enskild rådplägning ledamöterna imellan, så bör dock sessionstiden icke dermed upptagas.
Hushållade man med sessionstiden; så kunde* och måste ej allenast ett ökadt anta! af
ärenden föredragas och ledamöterne följaktligen dertill hålla sig beredda, utan ock hvarjehanda
annat kunna med större omsorg skötas, än som nu sker; och deribland kunna räknas
åtgärder, som skulle fortskynda ärendenas gång. Det går ej sällan alltför långsamt med afgifvande
af infordrade förklaringar och utlåtanden från tjenstemän, som äro tilltalade eller
— 64 —
eljest skyldige att utlåta sig, äfvensom stundom från andra parter. Jag har mot en sådan tjen- •
steman nödgats anställa särskildt åtal för alltför lång försummelse härutinnan. Det låter icke
motsäga sig, att ju Ofverrätterne äga i sin makt utvägar att afhjelpa denna långsamhet; men
att de alltför sällan nyttjas, lärer vara lika svårt att bestrida. Det skulle gå annorlunda, i
fall man brukade allvar, icke dröjde att ådöma försuttna vitén och att förelägga lämpligen
förhöjda.
Hos städernes Underrätter finnas af ursäkterna för långsamheten icke andra, än göromålens
öfverhopande mängd. Imedlertid blifva sakerne äfven der liggande, icke blott månader,
men halfva och hela år, sedan ingenting annat än domstolens egen åtgärd vid dem återstår.
Ej sällan hafva dröjsmålen hos dessa domstolar sin dryga del i den sammanlagda tidrymd
af många år, som våra rättegånger merendels upptaga, när de skola genomvandra
samtliga instantserna. Skulden ligger här icke i arbetsmethod; och det kraftiga hjelpmedlet
blir säkerligen intet annat, än det jag hos Ofverrättema nyss antydt, eller periodiskt återkommande
offentliga redovisnings- eller uppropsdagar.
Med en föga ursäktlig sorglöshet föreställde jag mig alltför länge, att när ingen klagan
af rättsökande öfver denna långa väntan på rättvisan förspordes, missnöjet deröfver ej heller
kunde vara rätt stort; och denna tanka, hvilken likaledes före mig tyckes hafva varit rådande,
har bragt mig att lemna opåtalt all annan långsamhet, än som af rättsökande hos
mig öfverklagades. Efter en längre erfarenhet af rättsökandes obenägenhet till klagan i detta
ämne, har ändtligen rätta förklaringsgrunden dertill ej längre kunnat undfalla mig. Så länge
man ser sin sak bero af den försumliga domaren, fruktar man att stöta denna genom en
klagan, och fördrager heldre en tidsutdrägt, hvars slut man hvarje dag hoppas, än man äfventyrar
att se sin sak af domaren betraktad med oblida ögon. Större har ännu icke förtroendet
till ovälden hunnit blifva. Ty säkert är, att mycket missnöje hos rättsökande öfver
den långa tidsutdrägten råder, och att den, hvars rätt uppehälles, lider deraf lika otillbörlig
skada, som hans motpart drager otillbörlig vinst.
En mera vidsträckt och temligen ofta återkommande granskning af Rådstufvurätternes
domböcker, för att upptäcka och beifra obehörigt dröjsmål med sakernes afgörande, vore således
högligen af nöden, så länge ännu icke det här antydda kraftigare botemedlet är användt;
och under de inspektioner, jag på senare tiden företagit, har jag fästat synnerlig uppmärksamhet
vid omförmälte förhållande; hvaraf också följden under sistlidna år blifvit åtal
mot fyra Rådstufvurätter för en stor mängd af efterliggande göromål. Jag har ej kunnat
derifrån afhållas af den klagan, jag ofta hort, öfver göromålens mängd och arbetskrafternes
otillräcklighet. Då i allt fall arbetet måste förrättas med de för hand varande krafterna,
eller ock förstärkning i dessa behörigen sökas, har det förekommit mig uppenbart, att som
ingen lättnad i arbetet beredes genom dröjsmålet, det tvertom är drift och skyndsamhet, som
lätta arbetet och lifva de krafter, hvarmed det mäste bestridas. Stränghet mot de försumliga
är således för dem sjelfva välgörande, långt ifrån att förtynga den börda, hvaröfver
de klaga.
Till skydd för Hofrätterna äfven i andra, men företrädesvis i detta afseende länder den
oöfvervinneliga svårigheten att ställa deras ledamöter för rätta. Det vore dock säkerligen i
sin ordning, om äfven i dessa domstolar vissa ledamöter, som röja alltför mycken benägenhet
att låta göromålen hvila, kunde af någon farhåga för ansvar försättas i mera verksamhet.
Icke så sällan hafva lill mig inkommit klagomål öfver utomordentligen långa uppehåll i
Hofrätterna. Jag har öfver sådana klagomål begärt vederbörandes yttranden; och utan att
finna dessa nöjaktiga, har jag dock låtit dervid bero, att de/fördröjda sakerne hvarje gång
blifvit utan vidare uppehåll afgjorda, ehuru jag skulle handlat annorlunda, i fall ett åtal mot
hofrättsledamot kunnat på lämpligt sätt anställas. (Min tanka härom är yttrad i 1850 års
berättelse sid. 22).
Af
— 65 —
Af min fortsatta uppmärksamhet på lagskipningen i högsta instants, äro nu följande resultater
att anteckna.
Imellan en enka och hennes blifvande man i ett senare gifte träffades, medelst skriftligt,
och i vittnens närvaro före äktenskapets ingående upprättadt aftal, öfverenskommelse
bland annat derom, att i fall deras äktenskap genom hustruns död upplöstes, boet i sin helhet '
och deribland äfven en af hustrun före äktenskapet förvärld fastighet skulle mannen under
äganderätt tillhöra. Efter hustruns död instämde hennes arfvingar mannen med påstående
att utbekomma hvad han utöfver sin lagliga andel i boet innehade. Detta yrkande, som af
mannen bestriddes på grund af omförmälte, såsom äktenskapsförord åberopade handling, biel'
äfven med tillämpning af samma handlings innehåll ogilladt såväl af Härads- och Lagmansrätterne,
som af Hofrätten.
En del af arfvingarne fullföljde tvisten. Och sedan vid sakens föredragning i Nedre
Revisionen fråga uppstått, huruvida den af mannen åberopade handling kunde såsom äktenskapsförord
erkännas, blef i enlighet med det af Revisionens pluralitet afgifne Betänkande
saken genom .Kongl. Maj:ts Dom den 18 December 1848 afgjord på det sätt, att enär den
af mannen åberopade handling, fastän ändamålet deruti uppgåfves vara att stadga grunder för
makarnes giftorätt, likväl icke innefattade bestämmande af den rätt i boet, makarne under
äktenskapet skulle tillkomma, utan af hvad som borde tillfalla efterlefvande maka och den
aflidna makans arfvingar, men äktenskapsförord icke finge göras om annat än makarnes giftorätt
och ifrågavarande handling, som således icke kunde äga giltighet såsom äktenskapsförord,
ej blifvit såsom testamente bevakad, förklarades, att handlingen icke lade hinder i vjjgen för
de fullföljande arfvingarnes anspråk på arf efter hustrun.
En ledamot var från detta beslut skiljaktig på följande hufvudsakliga grunder: Lagen
stadgar ej andra vilkor i afseende på innehållet af äktenskapsförord, än att förord ej må
göras om annat än makarnes giftorätt eller till förfång för dem, som bättre rätt till egendomen
å den tid hafva. Hvarken är föreskrifvet, att öfverenskommelsen skall genast efter
vigseln träda i verksamhet eller att aftalet bör inskränkas till andel af egendomen och icke
får omfatta densamma hel och hållen. Till den afiingejord, hustrun i detta fall ensam ägde,
hade mannens arfvingar eller borgenärer ej något anspråk, som förnärmades derigenom, att
aftalet om giftorätten först efter hustruns död skulle komma till verkställighet. Den nu bestämda
inskränkningen i giftorätten medförde deremot för hustrun den förmån, att hennes
fastighet ej kunde tillgripas för mannens enskilda gäld, samt att om han atled före henne
egendomen tillföll hennes, ej mannens arfvingar. Stadganden om giftorätt komma aldrig till
verkställighet (verksam påföljd) förr, än äktenskapet (boets gemensamhet) upplöses och att
detta förutsattes skola ske (termin döden var en inskränkning, som ej kunde göra aftalet
olagligt. Då således det ifrågavarande äktenskapsförordet icke stridde mot gifven lag eller
förnärmade annans rätt samt en vidsträcktare rättighet måste innefatta en inskränktare, der
ej undantag blifvit i lag gjordt, ansåg den skiljaktige ledamoten Hofrättens dom hafva bordt
fastställas.
Bevisningskraften i denna slutledning utgår från den satsen, att då ett äktenskapsförord
kan hafva till föremål makarnes hela giftorätt och den fördel, som derigenom tillerkännes
endera af dem, kan redan vid äktenkapets början gå i fullbordan, en sådan fördel ej må anses
vara sträckt utöfver sitt rätta föremål derföre att tiden för dess fullbordan inträffar senare.
Om härigenom den afhandlingsrätt, som de blifvande makarne i äktenskapsförordet utöfva,
endast får ett trångare, men icke ett vidsträcktare fält; så kan denna afhandlingsrätt icke
såmedelst vara öfverskriden, utan måste lika säkert gälla som om den begagnades i större
utsträckning. Att inskränkning nu skett till en tid, som först vid hustruns död tog sin
början, kan destomindre härifrån göra undantag, sorn den fördel, mannen sålunda vunnit,
ostridigt skulle blifvit en följd äfven af den upplåtna rättigheten? tillträdande vid äktenskapets
början.
B. St. Jusi. Ombudsm. Emb.-Bcrällelse för år 1854. 9
— 66 —
Den tankan har visserligen någon gång uppstått, att såsom testamente måste anses allt,
hvad på grund af någons förordnande, begifvande eller förbindelse ej kan utbekommas förr,
än efter denna persons död. Men ibland de sakkunniga' torde det ock vara ostridigt, att
detta föreställningssätt icke öfverensstämmer med rätta begreppet om testamente. Man kan
nemligen ofelbart ingå i ett aftal eller utfärda en förbindelse, hvars fullgörande först efter
den aftalandes eller utgifvarens död skall inträffa; och dermed upphäfves icke egenskapen af
förbindelse eller aftal, som ej kan ensidigt häfvas, och följaktligen ej heller anses för testamente,
hvilket alltid kan af gifvaren efter behag ändras eller återkallas. Om nu sålunda ej
kan förfaras med ett äktenskaps förord, utan detta fast mer måste, såsom ett kontrakt, äga
bestånd, oberoende af någondera kontrahentens ensidiga vilja — och det kan ej ens af dem
samfäldt under äktenskapet förändras —; så följer väl häraf ock, att ett dylikt förord ej
är att anse för testamente, samt att om dess bevakande i sådan egenskap ej bör blifva fråga.
Genom Kongl. Förordningen dén 28 Juni 1798 stadgas, att Magistrater och Kronofogdar
skola Öfver de till deras åtgärd öfverlemnade utmätningsmål hålla dagböcker eller
diarier samt för hvar tredje månad inom tolf dagar derefter insända utdrag af dessa dagböcker
till Konungens Befallningshafvande, vid En R:drs vite för hvarje överskjutande dag.
Till förut gällande föreskrifter om hvad i nämnde dagböcker borde intagas, blefvo sedermera
genom Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835 ytterligare bestämningar lagde, utan att dock
någon ändring gjordes uti hvad 1798 års Förordning stadgat.
På* enskild persons angifvelse tilltalades en Kronofogde för det han under nära fyra års
tid försummat att till Konungens Befallningshafvande insända omförmälta diariiutdrag och för
de omsider insända utdragens ofullständighet. Det upplystes, att Kronofogden mera än fem
år efter utfärdandet af 1835 års Förordning hos Konungens Befallningshafvande begärt förklaring
af hvad nämnde Förordning angående exsecutionsdiarierne stadgar, men att Konungens
Befallningshafvande afslagit denna begäran, med erinran derjemte till Kronofogden att insända
de felande diariiutdragen, hvilka derpå efter ytterligare fyra månaders dröjsmål inkommit,
ehuru i ofullständigt skick. Åklagaren yrkade, att Kronofogden måtte fällas till dagaböter,
uppgående, enligt uträkning, till 4,060 R:dr banco.
Konungens Befallningshafvande, inför hvilken åtalet blifvit anhängigtgjordt, ansåg det i
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 stadgade vite ej vara i detta fall tillämpligt, hvarföre
och då någon förlust eller skada för fordringsägare icke genom Kronofogdens underlåtenhet
uppkommit, Konungens Befallningshafvande dömde Kronofogden att för försummelsen att insända
diariiutdragen och för de insända utdragens ofullständighet böta tre månaders lön till
nästa fattighus.
De af Konungens Befallningshafvande åberopade anledningar dertill, att 1798 års Förordning
icke borde tillämpas, voro att, om det i nämnde Förordning bestämda vite ådömdes,
vitessumman skulle vida öfverstiga tre månaders lön, och att’Kronofogdens försummelse
var ett tjenstefel, som härrörde från hans oriktiga föreställning, att Konungens Befallningshafvande
borde gifva vidare föreskrifter i ämnet än Författningarne innehöllo. Att stadgandet
om dagaböter för ifrågavarande försummelse skulle upphöra att vara tillämpligt, så snart beloppet
af dessa böter öfverstege tre månaders lön, dertill gifver 1798 års Förordning ingen
anledning. Författningen är deruti tydlig och bestämd att försummelsen skall umgällas med
En R:dr banco vite för hvarje dag och en mildring för den som längre tid fortfor i sin
försummelse vore orimlig, då derigenom en mindre underlåtenhet skulle medföra ett jemförelsevis
strängare ansvar, än en längre fortsatt försumlighet. Hvad åter beträffar den grund,
Konungens Befallningshafvande hemtat från den förmenta anledningen till Kronofogdens förfarande,
var väl detta ett förhållande, som icke i annat fall borde på bedömande af åtalet
inverka, än om laga förfall kunnat af Kronofogden styrkas, men då hade icke eller någon
försummelse kunnat läggas honom till last. Att deremot på en efter nära fyraårig fortsättning
gjord begäran om förklåring af en författning, som blifvit utfärdad omkring två år
— 67 —
innan försummelsen tog sin början, grunda den försumliges befrielse från det i annan äldre
författning stadgade ansvar för der ålagde skyldigheter, kan väl svårligen försvaras, då äfven
en verklig okunnighet om den senare författningens mening ej utgjort något hinder för fullgörande
af den äldre författningens oförändrade stadganden. Minst hade man bordt hafva
att vänta ett sådant domskäl af samma myndighet, som rätteligen afslagit Kronofogdens ansökhing
om förklaring af den senare författningen och således ansett denna lemna Kronofogden
tillräcklig rättelse för sitt förfarande.
De grunder, hvarpå Konungens Befallningshafvande stödt sitt antagande, att vitet i 1798
års Förordning ej skulle vara tillämpligt, torde derföre ej förtjena bifall. Och några andra
af bättre halt lära ej stå att finna. Icke heller, är den omständighet, Konungens Befallningshafvande
vidare åberopat eller att ingen skada eller förlust för fordringsägare af Kronofogdens
underlåtenhet uppkommit, sådan att den bordt på pröfningen af åtalet inverka. Också får
man väl antaga, att det är först sedan Konungens Befallningshafvande ansett sig hafva undanröjt
all fråga om ådömande af dagaböter som det kunnat tagas i betraktande, huruvida
skada genom den åtalade försummelsen uppstått, ,och detta fått på ansvarsbestämningen äga
inflytande.
Hofrätten, der såväl Åklagaren som Kronofogden öfverklagade detta utslag, fann, på
hufvudsakligen enahanda grunder, som Konungens Befallningshafvande anfört, ej skäl att i
dess utslag göra ändring.
Af Åklagaren drogs målet slutligen under pröfning af Högste Domstolen, der det förekom
den 11 Oktober 1848; och blef Kongl. Maj:ts nådiga utslag, att enär Konungens Befallningshafvande
icke, då Kronofogden framställde sin anhållan om förklaring, förordnat åtal
emot Kronofogden, samt denne, efter det Konungens Befallningshafvande meddelat svar å
hans anhållan, insändt de felande diarierne, så att ändamålet med stadgandet af o dagaböter
vunnits redan flere år innan åtalet anhängiggjordes, skäl ej förefunnes att, på Åklagarens
besvär, göra ändring i Hofrättens Beslut.
Huru Konungens Befallningshafvandés underlåtenhet att, medan ännu Kronofogdens försummelse
fortfor, ställa honom under åtal, skulle i ett sedermera uti behörig ordning anstäldt
åtal kunna verka till mildring eller befrielse för Kronofogden i det ansvar, som eljest lagligen
bordt på hans försummelse följa, derom lemnar åtminstone gällande lag ingen upplysning. Likaså
lärer väl ändamålet med dagaböter vara icke blott att framtvinga uppfyllandet af en skyldighet,
utan ock att bestraffa underlåtenheten deraf. Någon tvekan att i öfverensstämmelse
med lag ådöma dagaböter på åtal anstälda efter det ett med sådant ansvar belagdt dröjsmål
upphördt, har ej heller i öfrigt inom lagskipningen visat sig. Slutligen är det svårt att göra
sig reda för hvad längden af den tidrymd, som fått förflyta innan åtalet anställdes, kunnat
inverka på målets bedömande, då i fråga om exsecutionsdiariers insändande intet undantag
blifvit gjordt från den allmänna regeln, att praescription icke finnes för åtal om tjenstefel.
Två af Högsta Domstolens ledamöter voro skiljaktige och dömde, med åberopande af
1798 års Förordning, Kronofogden att, för det han under 1,279 dagar försummat att insända
exsecutionsdiarier, böta En H:dr för hvarje dag med 1,279 Il:dr Banco.
Äfven denna mening torde icke vara fullt antaglig. Den åberopade författningen synes
åtminstone ej lemna rum för någon tvekan, att ju särskildt dagabot bör ådömas för hvarje
diarium, hvars insändande fördröjes, hvaremot de skiljaktiga ledamöternes mening leder derhän,
att vederbörande, så snart insändande af ett diarium vore försummadt, skulle saklöst
kunna undanhålla huru många sorn helst.
Skillnaden imellan de skuldsedlar, hvilka såsom ställda till innehafvaren eller ock till
viss man eller ordres gälla i hvars mans hand, och den art af skuldförbindelse, som endast
äro ställda till viss man och gälla endast i hans hand, utan rätt att dem till annan öfverlåta,
är ett bland de ämnen för rättsläran, om hvilka det är nödigt, att klara och bestämda begrepp
råda i lagskipningen. Huruvida någon brist häri yppat sig vid de tvänne särskilda fall,
— 68 —
hvarom nedanstående anteckningar handla, har jag derföre trott mig böra göra till föremål
för sakkunniges eftersinnande.
Innehafvaren af åtskilliga, af samma person utfärdade, löpande skuldsedlar sökte hos
Konungens Befallningshafvande att gäldenären, som vägrat betala upplupen ränta innan skulddebrefven
för hans å uppgifven ort bosatta ombud uppvistes, måtte förpligtas att erlägga räntan
till sökanden i hans hemvist eller, derest annan betalningsort bestämdes, ersätta kostnaden
för sökandens inställelse derstädes. Detta påstående bestriddes af gäldenären, under åbe
ropande
af skuldsedlarnes löpande egenskap och deraf följande rättighet för gäldenären att
icke utan afskrifning å skuldsedlarne erlägga någon betalning samt svårigheten för honom, då
sökanden redan till andra personer utlemnat (lere af de utaf gäldenären utfärdade skuldsedlar,
att kringresa för att uppsöka innehafvarne, hvarföre gäldenären yrkade, det sökanden måtte
hänvisas att hos gäldenärens ombud, emot uppvisande af skuldsedlarne, erhålla den fordrade
liqviden.
Konungens Befallningshafvande yttrade sig häröfver, att då skuldebrefven vore löpande
och gäldenären icke skäligen kunde tillförbindas att efterspana deras innehafvare för att afbörda
sig den förfallna räntan, hvilken lagligen ej kunde antagas gulden utan afskrifning på
skuldsedlarne kunde å Sökandens påstående ej fästas annat afseende, än att gäldenären tillförbundes
att vid förevisande af originalskuldebrefven till sökanden eller hans lagligen befull
mägtigade
ombud samma ränta, efter förut meddelad anvisning, betala; men någon ersätt
ning
för sökandens inställelse i nämnde ändamål kunde honom ej tilläggas.
' Hofrätten åter, der skuldsedlarnes innehafvare fullföljde sin talan, förklarade, att då gäldenären
vore skyldig att utan någon kostnad för fordringsägaren godtgöra räntan, förpligtades
gäldenären att densamma i skuldsedels-innehafvärens hemvist gälda emot särskildt qvitto och
afskrifning å originalskuldebrefvet.
1 anledning af gäldenärens ändringssökande förekom saken i Högsta Domstolen, der två
ledamöter gillade Konungens Befallningshafvandes beslut, men Hofrättens utslag fastställdes
af fem ledamöter, i enlighet med hvilkas mening Kongl. Maj:ts Dom den 17 December 1851
är utfärdad.
Då skuldsedlar ställda till innehafvaren genom blotta öfverlemnande! blifva gällande i
dens hand, till hvilken de lemnäs, samt de till viss man eller ordres ställda likaledes, när de
af första emottagaren på innehafvaren öfverlåtas, erhålla gällande kraft i dens hand, hos
hvilken de finnas; följer ock häraf, att gäldenären icke kan veta, tili hvilken han å hvarje tid
häftar för förbindelsens innehåll. Under sådant förhållande kan det alltid blifva för gäldenären
omöjligt att i innehafvarens hemvist erlägga räntan. Förgäfves invänder man häremot,
att i det förevarande fallet innehafvaren var känd, då den innehafvare, som nu utsökte
räntan, kunde i hvarje ögonblick upphöra att vidare innehafva förbindelserna. Följden af den
i Kongl. Maj:ts nådiga Dom uttalade grundsats blir således, att den, som utfärdat en löpande
förskrifning, är skyldig att för hvarje räntebetalning icke blott, såsom Konungens Befallningshafvande
uttryckte sig, »efterspana» innehafvaren, utan äfven att finna honom, vid äfventyr
att eljest icke hafva fullgjort sin i förskrifningen åtagna skyldighet. Att sådant icke är lagstiftningens
mening torde man vara berättigad att antaga, då ej heller något lagstadgande varit
att till stöd för beslutet åberopa Den derför angifna grund, att gäldenär är skyldig att utan
kostnad för fordringsägaren tillställa honom räntan, lärer visserligen vara med gällande lag
enlig, men icke derföre till den följd, som nu stadgades, tillämplig på andra än till viss man
ställda skuldebref, der den i skuldsedeln upptagna fordringsägaren, äfven om han öfverlåtit
skuldebrefvet till annan, kan med laglig, verkan qvittera räntan. Hvad som åter i det nu
omförmälta fallet kunde af den angifna grunden följa, torde väl varit, att förskrifningsinnehafvaren
blifvit ålagdt att inställa sig hos gälijenären eller hans uppgifna ■ ombud och uppvisa
skuldebrefven för att erhålla räntan, men fått sig tillerkänd ersättning af gäldenären för sin
inställelse. En sådan utgång synes hafva varit desto mera välgrundad som 4 Kap. 10 §
Utsöknings-Balken visar, att då viss ort till betalning ej är nämnd och tvist derom uppstår
fordringsägaren och gäldenären emellan Konungens Befallningshafvande skall bestämma, hvar
— 69 —
betalningen å gäldenärens kostnad bör ske. Om nu, i fråga om löpande skuldsedlar, betalningsorten
icke lämpligen kan blifva innehafvarens hemvist, enär skuldebrefvet i hvarje
ögonblick kan öfvergå i en ny innehafvares händer, och således det åligger innehafvaren att
i gäldenärens hemvist eller annan lagligen bestämd ort anmäla sig för erhållande af betalning,
qvarstår väl ändock fordringsägarens rätt att utan någon kostnad denna betalning undfå och
att följaktligen af gäldenären njuta ersättning för inställelsen. Visserligen kan det hända, att
skyldigheten att godtgöra fordringsägarens resekostnad för gäldenären blifver ganska betungande,
men denna skyldighet har han genom medgifvande att skuldsedeln gäller i hvarje innehafvares
hand åtagit sig, hvaremot skyldigheten att för hvarje ränteliqvid uppsöka skuldsedeln
icke kan följa af nämnde medgifvande.
Det andra af här ifrågavarande fall angår skyldigheten att å löpande skuldsedel erlägga
ränta efter förfallodagen. En innehafvare af sådan skuldsedel med utsatt förfallodag, hvilken
redan i exsecutiv väg erhållit rätt att utbekomma kapitalet jemte ränta från lagsökningsdagen,
yrkade hos Domstol att honom måtte tillerkännas ränta för tiden emellan förfallodagen och
lagsökningsdagen. , Detta påstående blef af Häradsrätten godkändt sålunda, att fordringsägaren
tillerkändes rätt att utfå ränta från den dag, som inföll näst efter sex månader från förfallodagen
till lagsökningsdagen. Detta beslut gillades såväl af Lagmansrätten och Hofrätten, som
ock genom Kongl. Maj:ts nådiga Dom den 26 October 1849, hvartill domskälen innefattas i
Nedre Revisionens betänkande, deruti yttras, att emedan, genom föreskriften i Kongl. Förordningen
den 31 Juli 1815, att löpande skuldebref, derför lagsökning ej blifvit anställd inom
sex månader efter förfallodagen, förlorat den strängare exsecutiva kraft de eljest enligt Kongl.
Förordningen den 19 Maj 1756 medfört, grunden förfallit för den i sistnämnde författning
stadgade inskränkning i fordringsägares rätt att å löpande förskrifning åtnjuta ränta för längre
tid, än som förflöte sedan han efter förfallotiden sökt, men ej erhållit betalning för sin fordran,
det skulle med rätta förståndet af nyssnämnde Kongl. Förordningar instämma, att utgifvare
af så beskaffad! skuldebref, efter förloppet af de sex månader, hvarunder den strängare
exsecutiva kraften fortfar att gälla, är pligtig att utfäst ränta erlägga.
Den ifrågavarande Kongl. Förordningen af den 19 Maj 1756 stadgar, att enär gäldenär*
skyldighet är att för ovilkorliga eller löpande förskrifningar hafva penningar i beredskap å förfallodagen,
men han i brist af betalning, som efter förfallodagen sökes, ej undgår bysättning,
skuldsedelns innehafvare ej borde njuta ränta för längre tid, än den, då han efter förfallodagen
betalning sökt, mqn ej erhållit. Då nu denna gäldenärens rättighet att undgå
räntas erläggande efter förfallodagen måste vara grundad just på skuldsedelns löpande egenskap,
som gör att gäldenären, äfven om han är försedd med penningar, förutsattes icke
kunna afbörda sig skulden, emedan han ej vet hvar skuldsedeln finnes, och detta hinder icke
hälves derigenom att bysättningstvånget upphörer, kan väl häraf ej annat slutas, än att skyldigheten
till räntans erläggande efter förfallodagen icke inträder förr än betalning blifvit fordrad,
men ej erhållits. Bysättningstvångets upphörande borttager väl icke skyldigheten att på
anfordran betala den förfallna skulden och för fullgörandet häraf är gäldenären fortfarande
nödgad att hafva penningar liggande, likaväl som för undgående af bysättning. Skyldigheten
att vara försedd med penningar på förfallotiden är visserligen enahanda äfven för deri skuld,
som skall till viss man gäldas, men skillnaden är att gäldenären då vet tili hvem han har att
erlägga betalning och således är oförhindrad att densamma genast fullgöra, så att penningarne
icke behöfva för honom ligga ofruktbara; hvaremot sådan ränteförlust ej kan undvikas, då
fråga är om löpande skuldebref enligt hvad bär ofvan är utredt.
I fråga om gränserna emellan de förvaltande myndigheternas och domstolarnes behörighet
hafva vid särskilda tillfällen i Högsta Domstolen blifvit meddelade beslut, hvilka synas
påkalla en närmare granskning. Jag har att omförmäla två dylika fall, ett, der domaremakten
synes mig hafva gjort intrång på den administrativa maktens område och ett annat, i
- 70 —
hvilket till de administrativa myndigheterne öfverlemnades en tvistefråga, hvars judiciella
egenskap svårligen torde kunna bestridas.
En kyrkoherde hade med ägaren till ett större gods inom församlingen träffat särskild
öfverenskommelse om de grunder, hvarefter tionde och öfrige pastoralier från egendomen
skulle utgå under kyrkoherdens tjenstetid. Sedan godsägaren allidit och några till egendomen
hörande hemman blifvit af hans sterbhusdelägare till annan person försålde, instämde
kyrkoherden den nya ägaren till Häradsrätt och yrkade, att den med förra ägaren träffade
öfverenskommelsen måtte förklaras hafva upphört att gälla samt kyrkoherden berättigas att
efter räkning på åkern utbekomma tionde af de ifrågavarande hemmanen. Detta påstående
pröfvades af Underrätter och Hofrätt, hvilka deröfver meddelte skiljaktiga domslut. Först
sedan saken blifvit af kyrkoherden dragen under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, yppades tvifvel
om domstols behörighet att afgöra tvisten, då Nedre Revisionen i sitt Betänkande hemställde,
att enär fråga vore om bestämmande af den grund, hvarefter pastors rättigheter
borde utgöras, men sådan fråga icke till domstols upptagande och pröfning hörde, Hofrättens
och Underrätternes beslut måtte undanrödjas.
Denna mening fann dock inom Högsta Domstolen understöd blott af en ledamot. De
öfriga ansågo saken böra komma under pröfning och den blef äfven genom nådig Dom den
5 September 1851 pröfvad och afgjord.
Kongl. Brefvet den 13 Januari 1791 innehåller, att då fråga uppkommer imellan prest
och dess åhörare, huruvida tionde eller annan fordrad rättighet bör till presten gifvas, Landshöfdingen
bör sig deröfver utlåta, såsom angående andre ekonomimål, och klagan hos Kammar-Collegium
fullföljas, men att deremot, då frågan beror derpå, om presten fordrat hvad
redan erlagdt blifvit eller någon åhörare tredskas att gifva presten sin rätt, sådana klagomål
böra till Domaren förvisas; och i 7 § 1 mom. af Instruktionen för Eammar-Collegium den
16 Februari 1838 stadgas, att frågor om, huru och till hvad belopp presterskapets och kyrkobetjeningens
löningsrättigheter skola utgöras, böra af Kammar-Collegium handläggas och pröfvas.
Dessa stadganden lemna väl icke rum för tvifvel, att frågor om grunderna för presträttigheters
utgörande böra af de administrativa myndigheterna handläggas, och att deremot
tvister, om presten erhållit hvad enligt stadgad eller ostridig grund honom tillkommit, äro
domstolarnes pröfning förbehållne. Såvida nu ostridigt är, på sätt Nedre Revisionen yttrat,
att den förevarande tvisten. angick grunden för de omtvistade presträttigheternes utgörande
och behandlingen af denna tvist ej lärer kunna anses böra tillhöra annan myndighet än den
i författningarna bestämda, ehvad frågan skall algöras efter allmänt gällande lagstadganden,
eller ock aftal emellan de tvistande eiler deras rättsinnehafvare skola tillämpas, torde häraf
svårligen kunna annat slutas, än att saken bordt af Konungens Befallningshafvande och Kammar-Collegium,
men icke af Domstolarne handläggas och afgöras. Den myndighet, som äger
döma öfver ett aftal, kan nemligen ej vara någon annan, än den ’ som äger döma i det
ämne, hvarom aftalet handlar, och tillämpa den lag, hvilken, i händelse af aftalets ogillande,
bör följas.
Uti det andra, af här åsyftade fall var förhållandet sådant, att ägaren af J:dels mantal
kronoskatterusthåll hade til! två personer försålt inägorna och torfjorden till hemmanet, med
godtyckligen åsatt 5%:dels mantal, och till en tredje person öfverlåtit utmarken, hvilken dervid
blifvit ansedd såsom ^g:dels mantal. Köparne till inägorna begärde härefter laga skifte å hela
-J:dels mantalet och vid denna förrättning uppstod tvist, huruvida det vid saluafhandlingarne
bestämda mantalet borde såsom gällande anses eller icke. 1 anledning häraf instämde köparen
af utmarken öfrige delägare i hemmanet till Häradsrätten, med påstående, att nämnde
mantal måtte förändras och domstolen bestämma grunden för hemmantalsuträkningen.
Häröfver utlät sig Häradsrätten, att parterne borde hvardera bibehållas vid den jordrymd
de lagligen sig förvärfvat och hemmantalet, såsom af säljaren godtyckligt åsatt, rättas efter
vidden och beskaffenheten af hvarderas innehafvande jord, i förhållande till hela åttondedels
mantalet, dervid redan verkställd taxering af jorden borde, läggas till grund, helst ny taxering
endast skulle skada den som förbättrat sin jord, i följd hvaraf parterne, sedan utslaget vunnit
\
- 71 —
laga kraft, borde anmäla sig hos Landtmätaren för att få den började förrättningen afslutad.
Detta , utslag gillades såväl af Lagmansrätten, som af Hofrätten.
Agarne till inägorna fullföljde hos Kongl. Maj:t sin talan dock endast med yrkande, att
för bestämmande af mantalet jorden måtte ånyo taxeras. Nedre Revisionen hemställde i sitt
yttrande, att då fråga vore om grunden för bestämmande af mantal å hvardera ägolotten,
men sådana frågor, såsom rörande skattläggning, icke tillhörde domstols pröfning, domstolarnes
öfverklagade beslut måtte undanrödjas; Och genom Kongl. Maj:ts nådiga Dom den 9
April 1851, förklarades, att enär det icke tillhörde Domaren att bestämma de grunder, efter
hvilka mantal å jord sättas borde, hvad i Domstolarnes öfverklagade beslut härom blifvit
yttradt undanröjdes.
Att skattläggning är den förrättning, hvarvid mantal å jord sättes och att det icke tillhörer
Domaren att med densamma eller pröfning deraf sig befatta, kan visserligen ej bestridas,
och fråga är endast, huruvida tvisten i detta fall härom verkligen handlade. Det hemman, af
hvilket parterne till särskilda delar voro ägare, hade redan blifvit skattlagdt till |:dels mantal
och någon förändring häruti ifrågasattes ej. Om så skett, skulle saken utan tvifvel rört
skattläggning. Men i stället tvistades endast om fördelningen af det redan genom skattläggning
åsätta mantalet på de särskilda delarne af hemmanet. Dessa voro onekligen redan satta
i mantal, frågan gälde endast att utröna detta mantals storlek å hvarje del af hemmanet.
Att detta någonsin skulle kunna ske genom skattläggningsförrättning är redan föga troligt, då
under tidernas längd hemmanet antagligen icke kunnat förblifva i samma skick, som vid den
första skattläggningen och en ny sådan förrättning troligen skulle leda till det resultat, att de
särskilda delarne af hemmanet efter skattläggningsmethod tillhopa erhöllo ett vida högre
mantal, än som redan var det hela åsatt, men möjligen ock derhän, att hemmantalet å de
särskilda delarne icke uppginge till det mantal, som var för hemmanet i sin helhet bestämdt!
1 hvilketdera fallet som helst vore det erhållna resultatet ett åsatt nytt mantal, icke en fördelning
af det redan bestämda. En sådan fördelning kunde endast ske på den väg, Underrätternes
och Hofriittens beslut afsågo eller genom en förrättning, dervid jorden efter vidd
och beskaffenhet uppskattades och mantalet derefter proportionel fördeltes. Detta är väl
ock icke något annat, än hvad som vid hvarje geometrisk hemmansklyfning äger rum, då
efter vidd och beskaffenhet en jordrymd uppskattas till visst mantal, en annan till lika eller
annat mantal. Icke lärer det kunna påstås, att en dylik delning af jord skall anses såsom
ett åsättande af mantal å jorden och ske genom skattläggning. Och att det vanliga förhållandet
är, att mantalsfördelningen är gifven och att jorden derefter skiftas, hvaremot i detta
fall jordfördelningen redan skett och mantalet derefter skulle delas, lärer väl ej ändra frågan,
så länge det icke torde kunna bestridas, att den omförmälta jorden i siu helhet redan hade
sig mantal åsatt och att icke någon förändring häruti åsyftades.
Det antagande, hvarpå Högsta Domstolens beslut hvilar, eller att saken rörde mantals
sättande å jord eller skattläggning, tyckes följaktligen sakna grund.
Delägarne i ett fäbodelag instämde till Häradsrätt ett fäbodelag inom angränsande söcken
med påstående om rätt till fortfarande fritt begagnande af betesmarken inom nyssberörde
sockens rågång sådan Käranderne samma mark af ålder ägt och brukat. Häröfver yttrade
sig Häradsrätten, att enär under storskiftet i den socken, inom hvilken betesmarken var belägen,
vid allmän landtmäterisammankomst blifvit beslutadt, att efter det storskiftet försiggått,
hvarje jordägare skulle äga att till egen fördel fritt begagna sin skogsmark, ehvad handlingar
tillgränsande fäbodedelägare än kunde förete om mulbetesrätt på skogen, samt vid en senare
sammankomst, då enligt lvärandernes uppgift deras anspråk skulle blifvit erkändt, sådant
hvarken, efter hvad protokollet utvisade, blifvit med laglig påföljd bestämdt eller kunnat
bestämmas, hvaremot förstberorde' beslut stöde tillsammans med den rätt till användande af
sin egendom, hvarje jordägare borde hafva att påräkna och utan hvilken hvarje odlingsföretag
72 —
å utmarken skulle genom anspråk på äldre lötesrätt tillintetgöras, blefve Kärandernes påstående
ogilladt.j
Käranderne fullföljde talan hos Lagmansrätten, der svaranderne företedde ett af Landtmätare
afgifvet utlåtande af innehåll bland annat, att Svaranderne vid storskiftet inom dera»
socken icke såsom ersättning för hvad de, om Kärandernes påstående bifölles, komme att
förlora, erhållit mera skogsmark än öfrige byarne inom socknen; att då ett rå två socknar
emellan i senare tider blifvit uppgånget och vunnit laga kraft, den ena socknen icke i något
fall hade rätt till hvad den andra inom en sådan rågång ägde, särdeles då socknarne å ömse
sidor blifvit störskiftade; och att, om käromålet bifölles, Käranderne skulle erhålla större
förmåner, än dem rätteligen tillkomme och öfrige byar i deras socken blifvit tiilagde,
hvaremot Svaranderne skulle förlora den rätt de genom vunnen fastställelse å storskiftet
erhållit.
Lagmansrätten, fastställde Häradsrättens utslag, hvaremot Hofrätten, på grund deraf, att
Käranderne ostridigt af ålder begagnat den ifrågavarande rättigheten och, såvidt handlingarrte
yisade, icke deltagit i det af Häradsrätten förstoml orma Ide beslut, som således icke vore för
dem bindande, samt att ej heller styrkt vore, att sådana grunder blifvit för storskiftet i håda
socknarne fastställda, att käranderne förlorat deras omtvistade mulbetcsrätt eller för densamma
vunnit godtgörelse, med ändring af Underrätternes domar, biföll käromålet.
Den omtvistade betesmarkens ägare drogo saken under Kongl. Maj:ts pröfning. Hos
Nedre Revisionen yppade sig skiljaktiga meningar, dervid Referenten yttrade: att de byar,
som ägde den ifrågavarande betesmarken, hade icke vid skiftet inom sin socken, såsom ersättning
för omtvistade mulbetesrätten erhållit mera skogsmark, än öfrige bydelägare inom
socknen. Ett af styresmannen för det ännu icke fullbordade storskiftet inom vederparternes
socken, utfärdadt bevis, utvisade derjemte, att sedan vid nyssnämnde storskifte fäbodereglering
blifvit verkställd och dervid i möjligaste måtto iakttaget, att det antal af kreatur, byarne
ägde, finge fullt bete omkring de tilldelade fäbodeställenä, men de fäbodedelägare inom socknen,
sorn i denna sak voro parter, jemte några andra, förklarat sig ej med regleringen åtnöjas,
om ej ett särskildt utskogssldfte dem tillädes, Konungens Befallningshafvande genom
1 beslut, som vunnit laga kraft, fastställt omförmälda yrkande tili efterrättelse. l‘å dessa grunder
tillstyrkte Referenten att, med ändring af Hofrättens dom, Underrätternes beslut måtte
fastställas.
Nedre Revisionens öfrige ledamöter åter tillstyrkte fastställelse af Hofrättens dom, enär
vid det förhållande, att utredning saknades, huruvida båda socknarne före storskiftet ägt någon
samfälld skogsmark och om tilläfventyrs de hos Kongl. Majit svarande parterne vid skogsdelningen
inom sin socken fått sig tillagd godtgörelse af Kronans mark för deras förra mulbetesrätt
inom den andra socknens rågång, hvartill styresmannens för storskiftet förenämnde betyg
syntes gifva anledning, de i Referentens yttrande upptagne omständigheter ej torde kunna
leda till minskning i svarandeparternes på urminnes häfd grundade rätt.
Vid sakens föredragning hos Kongl. Majit upplystes, att storskiftet i den socken, till
hvilken betesmarken hörde, var i laga ordning fastställdt. Enär Svarandeparterne icke vid
nyssnämnda fastställda storskifte fått sig någon mulbetesrätt inom socknens rågång i laga
ordning tillerkänd samt på de af Föredraganden i öfrigt anförda skäl, blef, med ändring af
Hofrättens dom, Underrätternes beslut fastställdt genom Kongl. Majits dom den 9 Mars 18-49.
i detta domslut ingår den förutsättningen, att fastställelse å ett ägoskifte kan från delaktighet
i skifteslaget utestänga delägare, hvilka före skiftet ägt rätt till en sådan delaktighet.
Det är denna förutsättning, som i min tanka påkallar sakkunnigas uppmärksamhet, utan att
jag (inner mig i tillfälle till undersökning af hela förhållandet, hvarpå satsen blifvit tillämpad
och som icke torde i allt vara nog utredt, men möjligen i öfrigt kan innehålla giltiga grunder
fiir den utgång, saken fått.
Föremålet för ett ägoskifte, som genom landtmätares åtgärd verkställes, är att imellan
gifna delägare fördela den jord, som skifteslaget tillhörer, men icke att slita förevarande
eller
— 73 —
eller möjligen uppkommande tvister om andel i detta skifteslag. När således kallelse utgår
till samtlige delägare, att vid sådan förrättning bevaka deras rätt; kan denna kallelse icke så
förstås, som skulle man genom underlåten bevakning äfventyra att kunna förlora hela sin
delaktighet i de ägor, som skola skiftas; utan äfventyret mäste inskränka sig dertill, att en
frånvarande delegare förlorar sin talan vid afgörande af alla de frågor, som tillhöra skiftets
beredande och verkställighet, såsom rörande ägornas gradering, skiftenas lägen och antal m. m.
I dylika frågor kan den uteblifne vara skyldig att nöjas åt de beslut, som i hans frånvaro
fattas. Skulle det åter hända, att man uteslöte hans lott från all delaktighet i skifteslaget,
och delade alltsammans imellan öfrige delägarna; så hade utan tvifvel hans uteblifvande
fått en svårare påföljd, än som af föremålet för kallelsen till talans utförande vid skiftet
kunnat föranledas. Den uteblifne är att anse såsom okunnig derom, att hans andel i samfälligheten
blifvit honom frånkänd; och han behöfver icke klandra den förrättning, hvarigenom
detta skett för att bibehålla den rätt, som dervid icke kunnat honom lagligen betagas.
Huruvida en utan hans hörande tillkommen fastställelse å denna förrättning skulle möjligen
tillintetgöra hans rätt, lärer väl ej heller kunna anses vara särdeles tvist underkastad.
Den domstol, som fastställer, har dervid icke att pröfva frågan om den uteblifnes delaktighet
i skifteslaget, hvilken fråga ej kan blifva lagligen anhängig, utan att han derom är stämd
eller stämma låtit. Den fastställelse, som utan sålunda föregången tvist meddelas, förutsätter
tvertom okunnighet hos domaren om en delägares uteslutande; och fastställelsedomen kan
följaktligen icke så förstås, som skulle en delägares lott vara honom derigenom fråndömd.
Om så förhåller sig i det fall, då en delägare från förrättningen uteblifvit och skiftet är
faststäldt, honom ohördan; så kan någon annan följd ej heller uppkomma deraf, att han vid
förrättningen tillstädesvarit, derest han ej uttryckligen afsagt sig sin rätt, eller medgifvit sig
icke äga någon. Endast i detta fall skulle man kunna åberopa hans begifvande till grund för
alhändande eller förnekande af hans rätt. Men äfven då vöre skiftets fastställande af domstolen
icke att i sådant afseende åberopa, så framt icke afsägelsen blifvit lika uttryckligen
hos domstolen anmält, löre eller vid skiftets fastställande, och domstolen derom uttryckligen
sig yttrat. Ty i annan händelse måste det antagas, att fastställelsen alser endast skiftet, och
icke derutöfver sträcker sig till afgörande af någon fråga om delägares rätt till lott i skifteslaget
eller hans uteslutande derifrån.
Till hinder för laglig pröfning af de från storskiftet uteslutna mulbetesägarnes rätt skulle,
enligt dessa grunder, skiftets fastställelse icke kunnat åberopas. Helt annat vore, om jemte
fastställelsen uttryckligen blifvit dömdt öfver denna deras rätt.
Uti ett vid Underrätt anhängigt konkursmål yrkade gäldenäréns hustru, för hvilken God
Man blifvit förordnad, att, på grund af äktenskapsförord få, såsom sin enskildta tillhörighet,
undanskifta en del af boets egendom, samt fästade med borgenärsed detta anspråk.
Emot Underrättens i konkursen meddelade dom erlade sedermera gäldenären, å egna
och hustruns vägnar, vad samt fullföljde på enahanda sätt talan till Hofrätten. Hustruns
Gode Man tecknade å vadeinlagan, att han instämde i den förda klagan.
Häröfver utlät sig Hofrätten, genom dom, att då gäldenären, enligt grunderna i 7 kap.
konkurslagen, icke finge anses behörig att i frågan om det af hustrun väckta påstående om
boskilnad för egen del någon talan föra eller för hustrun, hvilken i denna angelägenhet haft
särskild God Man för sig förordnad, utöfva målsmanskap och vad erlägga, samt i omförmälta
del icke någon annan än gäldenären erlagt vad emot Underrättens dom, blefve, utan afseende
derå, att jemväl hustruns Gode Man, å hennes vägnar, sökt ändring i Underrättens dom, den
fullföljda vadetalan icke till vidare pröfning upptagen.
Denna Hofrättens dom blef fastställd genom Kongl. Maj:ts nådiga dom den 26 Februari
1851.
it. St. Jusi. Ombudsm. Emb.-Berättelse för år 1854. 10
Den sålunda afbörda frågan om tillintetgörande af all behörighet för äkta man att bevaka
sin hustrus rätt, så snart hon fått sig till biträde förordnad en god man för en viss
angelägenhet, har förekommit mig så brydsam och tvifvelaktig, att jag trott mig böra till
sakkunniges bepröfvande framlägga mina betänkligheter.
Om än med lagens rätta mening i 23 kap. 1 § Ärfda balken, sådan den efter sista förändringen
lyder, kan förenas det begrepp om förmynderskap, att den omyndige, äfven sedan
han kommit till den ålder, att han sjelf kan finna, det förmyndaren ej väl hans egendom
förestår, skall förmenas att sjelf »utföra sin rätt», och således den omyndiges behörighet inskränkas
dertill, att han får sin klagan »hos Domaren angifva»; så kan dock icke detta äga
tillämpning på den makt, som en för hustru tillförordnad god man äger att öfver henne eller
hennes äkta man utöfva. Hustrun är nemligen icke omyndig, ehuru hon står under sin
mans målsmanskap; och den gode mannen skulle öfver henne utöfva en större makt, än
som tilkommer den äkta mannen, i fall den förre ägde hindra henne att bevaka sin egen
rätt. Men kan gode mannen icke härifrån hindra hustrun sjelf; så vore det väl hvarken
ändamålsenligt eller med rätt förenligt, att den äkta mannen skulle af gode mannen kunna
förmenas att utöfva målsmanskapet till bevakande af hustruns rätt, der hon eljest sjelf
skulle kunnat göra det.
Nu kan den art af målsmanskap, som uppkommer genom förordnande för så kallad god
man till besörjande af annans angelägenheter under viss tid eller i vissa fall, säkerligen icke
vara så stor, att i de angelägenheter, som åt honom uppdragas, det skulle förmenas hufvudmannen
eller sakägaren sjelf att iakttaga, hvad gode mannen för honom försummar. Och ej
mindre klart synes det vara, att i fall annan målsman för sakägaren finnes, hvilken det
åligger att i allmänhet sakägarens rätt bevaka, det lika litet kan denna allmänna målsman
sorn sakägaren sjelf förmenas att fullgöra, hvad gode mannen försummar.
Ett förhållande af denna senare art uppstår, när hustru söker boskillnad och god man
förordnas att dervid bevaka hennes angelägenheter. Hvarken entledigas härigenom hustruns
man från sitt allmänna målsmanskap för henne, eller blir hon sjelf omyndig, och följaktligen
än mindre underkastad någon vidsträcktare myndighet hos gode mannen, än som af förmyndare
öfver omyndig utöfvas. Gode mannens befattning åsyftar att göra hustruns yätt
gällande, i fall af behof, äfven mot mannen sjelf och emot personer, hvilka möjligen kunna
hafva hans öde i sina händer. Häri ligger således ingen anledning, hvarföre mannen ell^r
hustrun sjelf i de fall, der gode mannen underlåter att bevaka hennes rätt, icke skulle hafva
makt att samfäldt eller hvar för sig göra denna rätt gällande.
När mannen, äfven i den belägenhet, hvarom här är fråga, vill och kan göra sig nog
oberoende af sina motparter och fordringsägare, för att iakttaga sin hustrus af gode mannen
försummade rätt, synes det obestridligt, att han dertill är behörig; och han kan dermed ingen
annans rätt förnärma, med mindre det skulle anses för rättighet att draga fördel af den försummelse,
hvarigenom hustruns rätt ginge förlorad. Ty fråga är endast om laglig bevakning;
och äro mannens påståenden sådane, att de förnärma hans eller hustruns borgenärers rätt; så
äga dessa tillfälle till lagligt försvar och anspråk på domarens rättvisa.
På ett kontrakt, deruti en person till en annan efter bestämdt pris försålt ett parti
stångjern att afskeppas å viss utsatt tid och ort, tecknade en tredje att han för fullgörande
af den nämnda aflastningen ansvarade. Sedan säljaren två dagar efter kontraktets upprättande
uppburit den för jernet betingade betalningen, men derpå från orten afrest, undandrog sig
löltesmannen att lemna det aftalade beloppet af jern, med mindre han erhölle betalning derför
efter det i kontraktet utsatta pris. I anledning häraf anhängiggjorde köparen vid domstol
sin talan, bland annat, om åläggande för löftesmannen att antingen på utsatt tid-lefverera
det i kontraktet bestämda qvantum jern eller ock återbetala den till säljaren utgifna köpeskillingen
för jernet, jemte ränta.
Potta påstående blef af Kämnersrätten ogilladt på följande grunder. Löftesmannens ansvarighet
borde mätas efter de vilkor, hvarunder förbindelsen blifvit ingången. Härvid förekomme
att, enligt kontraktets ordalydelse, säljaren aflåtit jernet att å viss tid afskeppas från
uppgifven ort emot ett bestämdt pris. Till följd häraf och då säljaren icke uttryckligen förbehållit
sig att innan afskeppningen erhålla förskott eller betalning, ansåges ostridigt att liqviden
skulle äga rum först vid lefvereringen. Den ingångna borgen borde äfven efter ordalydelsen
tolkas och löftesmannens förbindelse kunde derför ej sträckas längre än att å utsatt
tid lemna bestämdt belopp jern emot utfäst betalning, hvartill äfven löftesmannen erbjudit
sig, men hvilket anbud köparen ej velat emottaga. Härtill komme dessutom att köparen ej
ens kunnat uppgifva, det löftesmannen, ehuru hans rätt deraf berodde, varit underrättad eller
haft kännedom derom, att säljaren efter löftesförbindelsens ingående fått uppbära betalning
och att än mindre vore styrkt, det större eller mindre del af liqviden kommit löftesmannen
tillhanda.
På hufvudsakligen enahanda skäl blef köparens omförmälda yrkande äfven af Rådstugurätten
ogilladt. Saken fullföljdes emellertid till Hofrätten, som i dom yttrade: löftesmannen,
hvilken måste antagas hafva ingått sin förbindelse i förlitande på säljarens vederhäftighet,
hade icke i förbindelsen infört något förbehåll derom, att han för det jern, han kunde komma
att lefverera, skulle få hålla sig till köparen. De imellan den sistnämnde och säljaren i kontraktet
bestämda vilkor utmärkte ej heller hvarken att liqvid ej skulle få ske före afskeppningen
eller att köparen vore berättigad att inlåta sig i liqvid med någon annan än säljaren.
Ej heller kunde den omständighet, att visst pris blifvit köparen och säljaren imellan aftaladt,
leda dertill, att löftesmannens ansvarighet för jernaflastningen ej skulle inträda under annat
vilkor, än att han finge uppbära den betingade betalningen. På dessa skäl och då tiden för
lefveransen förflutit, utan att löftesmannen på annat sätt än emot betalning erbjudit sig att
densamma fullgöra, blef käromålet af Hofrätten bifallet.
1 båda Underrätterne, likasom hos Hofrätten, hade besluten tillkommit genom röstpluralitet.
Så blef äfven förhållandet hos Högsta Domstolen, dit löftesmannen fullföljde saken.
Fem ledamöter instämde i den mening, som inhemtas af Kongl. Maj:ts dom den 29 April
1851 och hvarigenom, med ändring af Hofrättens beslut, Rådstufvurättens dom fastställdes.
Härifrån voro två ledamöter skiljaktige och förklarade, att då köparen styrkt, det han fullgjort
hvad honom enligt kontraktet ålegat, men säljaren icke uppfylldt sin förbindelse, och
löftesmannen som utan förbehåll åtagit sig att ansvara för fullgörandet deraf, denna skyldighet
åsidosatt, blefve Hofrättens slut i saken af de ifrågavarande ledamöterne fastställdt.
Genom kontraktet hade köparen och säljaren åtagit sig hvar sina förbindelser, köparen
att utbetala det bestämda penningebeloppet, säljaren att lefverera jernpartiet. För uppfyllandet
af sistnämnde åtagande hade viss tid och ort blifvit bestämda, icke så för betalningens
erläggande. Löftesmannen iklädde sig ansvarighet för fullgörandet af säljarens förbindelse
eller aflastningen af jernet och det utan alla vilkor. Nu lärer väl icke genom den på sådant
sätt ingångna borgen något lagligt hinder hafva uppstått för köparen aft när sorn helst fullgöra
hvad han sig åtagit. Icke heller kunde väl deraf, att säljaren för sin förbindelses uppfyllande
ställt en löftesman följa någon förbindelse för köparen att, innan han fullgjorde sin
betalningsskyldighet, dertill utverka sig tillåtelse af löftesmannen. Med denne hade ju köparen
intet att göra förrän säljaren brustit i fullgörandet af den förbindelse, för hvilken löftesmannen
borgat. När detta inträffade och således emot köparen löftesmannen trädde i stället för säljaren,
icke kunde väl då emot löftesmannen köparen få sämre rätt derföre, att han till fullo uppfylldt
sin förbindelse. Just detta förhållande var en bekräftelse på rättmätigheten af köparens anspråk,
att äfven hvad han till sin fördel betingat borde uppfyllas och i detta afseende hade
han, sedan intet stod att erhålla af säljaren, ej någon annan att hålla sig till än löftesmannen.
Om i stället att nu säljaren anskaffade löftesman, förhållandet varit sådant att, å kontraktet
blifvit tecknad borgen för den betalningsskyldighet, köparen sig åtagit, samt säljaren
till fullo lefvererat jernet, men köpåren brustit i erläggandet af betalningen, månne väl då
— 76 —
löftesmannen skulle kunnat befrias från säljarens kraf på den grund, att köparens förbindelse
icke var någon annan än att lemna penningarne emot jernet och att derför löftesmannen
endast varit pligtig att emot erhållande af jernpartiet utgifva penningebeloppet? Hade så blifvit
dömt; månne icke då denna dom skulle förekommit rätt sällsam? men någon förändring i
löftesmannens ställning lärer väl icke kunna härledas derifrån, att han borgat för säljarens,
och icke för köparens åtagande.
Ombudsmannen vid en af Privatbankerna instämde, å Bankens vägnar, till Kämnersrätt
en afliden persons sterbhusdelägare med påstående, att dessa måtte åläggas att utbetala
500 R:dr banco, som den aflidne skulle på upp- och afskrifningsräkning i Banken lyftat utöfver.
der insatte medel; hvarjemte ränta å det utsökta beloppet fordrades.
Ofver detta påstående dömde Kämnersrätten, att då de utaf den aflidne utfärdade assignationer,
på hvilka Banken grundat sitt kraf, innehöllo anvisning att utbekomma deri omförmälta
belopp af medel, som den aflidne hade i Banken innestående och Banken således då
den accepterat invisningarne måste anses hafva erkänt riktigheten af den fordran, hvarpå den
aflidne anvisat utbetalningarne, helst i motsatt fall, enligt Bankens reglemente, någon utbetalning
icke fått äga rum, blefve käromålet såsom obestyrkt ogilladt.
I anledning af den å Bankens vägnar emot detta utslag fullföljda talan, yttrade Rådstufvurätten,
att Bankens Ombudsman ej haft annan bevisning att åberopa än förenämnde
assignationer samt ett utdrag af den aflidnes räkning med Banken. A sterbhusets sida hade
deremot icke blifvit medgifvet, hvarken att den aflidne utfärdat assignationerna eller att han
för dem uppburit valuta och sådant vöre ej heller af Banken lagligen styrkt. Bankens räkenskaper
kunde, vid betraktande af 17 kap. 2 § Rättegångsbalken och Kongl. Maj:ts dom
den 8 December 1795, icke, emot sterbhusets bestridande, tilläggas vitsord i det afseende,
de blifvit åberopade. På dessa grunder kunde ej någon betalningsskyldighet sterbhuset
åläggas.
På Rankens fortsatta ändringssökande meddelades af Hofrätten en mot Underrätternes
stridande dom. Sterbhusets ombud hade inför Kämnersrätten vidgåtl, att oftaberörde assignationer
å tillhopa 600 R:dr voro af den allidne utfärdade och Banken hade genom assignationernes
uppvisande styrkt sig vara innehafvare af desamma. Deremot hade sterbhuset
icke ådagalagdt, att den allidne vid den tid assignationerna inlöstes haft i Banken innestående
högre belopp än 100 R:dr. Den omständighet, att Banken öfver sin skyldighet förskjutit 500
R:dr hade destomindre kunnat befria den aflidne från skyldigheten att återgälda nämnde belopp,
som vidräkning imellan Banken och den aflidne såsom insättare, enligt Bankens reglemente,
bordt årligen afslutas. Under anförande af dessa skäl ålade Hofrätten sterbhuset att
till Banken utgifva 500 R:dr med ränta.
A sterbhusets sida drogs saken under nådig pröfning. Nedre Revisionen tillstyrkte fastställelse
af Hofrättens dom hufvudsakligen på de i denna upptagne skäl och då sterbhuset
icke visat fel i Bankens räkning. Detta Betänkande bifölls af två ledamöter i Högsta Domstolen,
hvaremot de öfrige fyra på de af Kämnersrätten anförda skäl och då den aflidne,
sedan hans invisningar blifvit af Banken godkände, icke haft af nöden att vidare förvara
möjligen erhållna insättningsbevis, upphäfde Hofrättens dom och fastställde det slut, hvaruti
Underrätterne stannat. Kongl. Maj:ts nådiga dom expedierades den 25 Februari 1853.
I detta ämne hafva hos mig uppstått betänkligheter, dem jag trott mig böra här
anteckna.
Om den ifrågavarande bokföringen skall äga något vitsord; så måste det vara i fråga
om kontanta penningar, som blifvit insatta eller uttagna; ty något annat är icke föremål för
denna bokföring. Kraften af ett sådant vitsord, i fall det finnes, kan väl då svårligen vara
mindre än den, som tillkommer en handelsbok i de ämnen, hvilka utgöra dess rätta föremål,
nemligen borgade varor och för dem erhållen betalning. Under denna förutsättning ankommer
det således på domarens pröfning, huruvida bokens vitsord får fyllas med bokförarens
— 77 —
ed, eller ock den person, sorn efter boken kräfves, bör med sin ed, i brist af annan mot
bevisning,
från krafvet sig värja.
Det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida ett så beskaffat vitsord kan frånkännas
bokföringen uti en med Regeringens oktroj försedd inrättning, sådan som en privatbank,
hvars rättighet och skyldighet att föra bok öfver penningeinsätlningar och uttagningar innefattas
uti sanktionerandet af dess behörighet att med enskilda personer, under stadgade vilkor,
föra de upp- och afskrifningsräkningar hvarom nu är fråga och i hvilka ingenting,annat
ingår, än kontanta penniqgars insättande och uttagande. Antager man motsatsen, eller att
Privatbankens bokföring må skäligen äga ett så beskaffadt vitsord; så uppkommer deraf den
följd, att i förevarande fall antingen Bankens bokförare bordt få med sin ed bekräfta riktigheten
af de i den omtvistade upp- och afskrifningsräkningen gjorda anteckningar, så väl om
uttagna, som om insatta penningar, eller ock att svaranden ägt rätt, om han det gittat, att
genom värjemålsed fria sig från krafvet, men i annat fall ej kunnat undgå betalningsskyldigheten.
Skulle man åter förutsätta, att en Privatbanksbok öfver ut- och inkassering af penningar
äger lika litet vitsord, som en handlandes eller fabriksidkares bok, i hvad den kan innehålla
af sådan beskaffenhet, då tyckes deraf annan följd ej kunna uppstå, än att bevisningsskyldig
heten
är ömsesidig för Banken och dem, som med densamma hafva affärer, så att Banken
å sin sida är skyldig att med den räkningsägandes qvittencer eller andra fullgiltiga bevis
styrka allt hvad han uttagit, men också denna senare är skyldig att på lika sätt styrka,
hvad han i Banken insatt. Enligt detta begrepp om jemlik skyldighet å ömse sidor hade
det således ej kunnat anses tillräckligt, att uti de till Privatbanken utgifna qvittencer på erhållna
penningesummor dessa benämndes såsom uttagna af förut insatta medel, när insättaren
dermed ville styrka, att sådana medel verkligen blifvit insatte; utan hade då insättaren varit
skyldig, att med Bankens qvitto eller annan full bevisning styrka, när och till hvad belopp
insättningarne skett; och i brist af sådan bevisning kunde qvitterandet af de uttagna medlen,
såsom förut insatte, säkerligen icke betraktas såsom bevis på insättningens verklighet, utan
kunde möjligen anses såsom följden af en irring hos qvittencernas utgifvare, om ej tillika
hos Bankens bokförare. Men ej ens i detta sistnämnda fall, och än mindre i det förra, hade
irringen kunnat betraktas annorlunda än efter den lag, som bjuder, att missräkning ej är
betalning, utan bör rättas, ehvar den finnes.
Afven med detta föreställningssätt kommer jag således till ingen annan slutföljd än att
då krafvet blifvit af Privatbanken styrkt med skäl, hvilka billigtvis bordt gälla såsom half
bevisning, Bankens motpart åtminstone icke åstadkommit bättre bevisning för sitt föregifvande
om gjorda större insättningar, än dem räkningen innehöll. Vid sådant förhållande torde det
väl kunna påstås, att svarandens genfordran icke ägde bättre rätt, än hufvudfordringen, och
att efter svensk lag annan utgång af saken ej varit att vänta, än att den skulle slitas genom
edgång af endera parten.
Det är sannt, att någon utbetalning till räkningshafvaren icke bordt äga rum, då insatta
medel på hans räkning ej funnos att utgifva, och att således fel mot Bankens reglemente var
begånget genom utgifvande af icke insatta medel. Men icke kunde detta till uttagarens
fördel begångna fel komma honom ytterligare till godo genom befrielse från återbetalning
af hvad han utan rätt utbekommit. Om Banken eller den, som begått felet, är derföre till
straff skyldig; så kan dock straffet icke utkräfvas till fördel för den medbrottslige, som utbekommit,
hvad han ej bordt begära, eller bestå deruti, att han får behålla, hvad lian sålunda
otillbörligen åtkommit. Och såsom straff, men ej annorlunda, är det, som en förlust
bör kunna blifva följden af dylik felaktighet, när förlusten icke uppkommer genom lagligen
förlorad fordringsrätt. Men såsom straff kan lagligen ingenting annat drabba, än det, som i
sådan egenskap är lagligen stadgadt. Således kunde det här ej äga rum, med mindre något
lagstadgande derom fanns att tillämpa.
Uti min embetsberättelse för år 1852 framställde jag till jemförelse en öfversigt af de
tre Hofrätternes verksamhet under åren 1840—51, enligt hvilken antalet utaf afgjorda mål
för hvarje referent eller ledamot i den Skånska Hofrätten betydligt öfversteg motsvarande
antal i Svea och Göta Hofrätter. Med året 1852 fördeltes ledamöterne i de båda sistnämnda
Hofrätterna på fem Divisioner i stället för fyra; och den Skånska erhöll ökadt antal ledamöter,
så att den numera utgöres af två divisioner. Då emellertid under nyssberörda år i
hvardera af de tvenne öfriga Hofrätterna en sjette division var bildad, hvilken uteslutande
sysselsattes med afgörandet af vädjade saker, har jag trott redovisningen för nämnde års
arbeten inom de särskilda Hofrätterna icke lemna tillförlitlig grund för bedömande af frågan,
huruvida den anmärkta olikheten i antalet af afgjorda mål inom de särskilda Hofrätterna
efter den inträdda förändringen minskats eller icke. Detta torde med mera säkerhet kunna
bedömas af förhållandet under år 1853, hvilket, enligt arbetsberättelserna, varit sådant, att
antalet af de mål, som i de särskilda Hofrätterna blifvit afgjorda, fördeladt på de föredragande
ledamöterna, uppgår till:
Instämda och vädjade mål: i Svea Hofrätt; 54; i Göta Hofrätt 49J; i Skånska Hofrätten 73|;
Lottade skriftvexlingsmål: » 34; » 37; » 46 j;
Ex incommunicato afgjorda mål, fördelade på samtlige ledamöter, äfven icke föredragande
:
i Svea Hofrätt 571; i Göta Hofrätt 41J; i Skånska Hofrätten 79.
Häraf visar sig således, att Skånska Hofrätten fortfarande afgör ett jemförelsevis vida
större antal mål, än hvardera af de båda öfriga Hofrätterne och detta oaktadt dessa synas
hafva betydligt ökat sin verksamhet, då t. ex. af vädjade saker, deraf under de tolf åren
1840—51 för hvarje referent blifvit i medeltal årligen afgjorda i Svea Hofrätt ungefär 29 och
i Göta Hofrätt ej långt ifrån 26, antalet under år 1853 för hvarje referent uppgår i förstnämnda
Hofrätt till 54 och i Göta Hofrätt till 49f.
En under årets lopp företagen embetsresa har mött svårighet uti en sjukdom, den jag
efter tvenne veckors fortsättning af resan ådrog mig, men som dock icke hindrade, att resplanen
fullföljdes. Med annan persons biträde i läsning inhämtade jag underrättelse om tillståndet
i de arkifver, jag besökte, och om embetsförvaltningen hos orternes domstolar och
myndigheter. Jag genomreste sålunda delar af Nerikes, Wermelands och Bohus län, dervid
jag under de första veckorna, medan helsan var god, tog omedelbar kännedom äfven af fängelsernes
tillstånd, men sedermera måste låta bero dervid, att förhållandet undersöktes och
mig meddelades af den mig biträdande tjenstförrättande Sekreteraren.
Hvad jag sålunda erfarit, har grundlagt intet annat omdöme, än det förut vanliga, att i
allmänhet göromålen varit försvarligen skötta, anmärkningsvärda fel och försummelser sällsynta.
Den hos Kådstufvurätter förut anmärkta långsamhet i rättegångsmåls afgörande har
äfven nu visat sig på ett och annat ställe, och hos en Rådstufvurätt hafva funnits ofullständiga
domböcker för liera år. De åtgärder, som häraf blifvit föranledda, visa sig uti de hos
mig förda diarier och registratur, tilldess underrättelse om deras utgång blifver att hämta
från framtida embetsberättelser. Detaljerne af resans iakttagelser äro efter vanligheten uppfattade
uti en särskild, i Expeditionen förvarad berättelse.
Mina förra omdömen om fångvårdens tillstånd hafva förblifvit oförändrade. Jag åberopar,
hvad jag förut i detta ämne samt angående förhoppningarna om fångarnes förbättring
yttrat. Jag tror på ingen förbättring annorlunda, än genom beredd möjlighet för de stratläde
att ärligt förvärfva sitt uppehälle. Men så snart denna möjlighet för dem öppnas, tviflar jag
icke, att den skall begagnas af rätt många bland de straffade. Men att hoppas framgång
häruti vill icke blifva lätt.
— 79 —
Vår tids otröttliga välgörenhet glömmer icke fängelserna. Fältet för dess verksamhet
är egentligen religionsundervisningen; och man ser sällskap bilda sig för detta ändamål.
Denna undervisnings välgörande inflytelse skulle dock blifva förfelad och förfalskad, i fall man
företoge sig att dermed sammanblanda timliga och egennvttiga förhoppningar, såsom den om
fängelsetidens förkortande, till belöning för visad bättring och lydnadsfullt uppförande. Huruvida
härigenom skulle kunna frambringas någon enda sann omvändelse, bör jag visserligen
lemna oafgjordt; men för säkert måste jag deremot antaga, att den verkan, som häraf hos
de flesta fångar skulle uppstå, vore det skrymtaktiga bemödandet att visa ett sken af förbättring.
Det skulle dessutom säkerligen icke fela, att då de väckta förhoppningarna ej kunde
vinna så lätt fullbordan, som för deras tillfredsställande erfordrades, mycket missnöje innan
kort skulle uppstå samt hafva den verkan att försvaga förtroendet till de nya religionslärarna
och undergräfva den helsosamma inflytelsen af deras undervisning.
Vill och kan man arbeta för det stora ändamålet, att förskaffa de försvarslösa fångarna
tidigare befrielse och brottslingarna en tillflykt efter utståndet straff; så bör man dock under
fängelsetiden ingenting för dem yttra, som tjenar att härom stegra deras förhoppningar. Ju
mera man under samtalen finnér en fånge värdig att komma i åtanka hos beskyddare, som
vilja åtaga sig dess öde, desto mer bör man vakta sig att på möjligheten häraf fästa dess
uppmärksamhet; och fången bör derom vara okunnig intill den stund, då han lemnar fängelset.
Följaktligen bör det också icke för dess qvarvarande kamrater tillkännagifvas, att en
sådan lycka fången vederfarits. Aldraminst hörer det till religionsundervisningen att hämta
sina bevekelsegrunder från någonting annat, än religionen sjelf; och deri får således ingen
fråga blifva om hvad som i lifvet kan vinnas genom ett förbättradt uppförande, hvilket endast
måste blifva en frukt af den religiösa förbättringen, men icke tjena till medel för vinnande
af timliga fördelar.
De betraktelser, jag i min sista berättelse anställt öfver sättet att åt straffade brottslingar
bereda en tillflykt efter utståndet straff, leda sitt ursprung från kännedomen af det obildade
folkets obenägenhet att förbarma sig öfver brottsliga likar. Från denna obenägenhet
härilyter den stora svårigheten, hvilken jag skattat närmast lika med én omöjlighet, för en
välvillig husbonde att i sin tjenst bland flera arbetare använda en för brott straffad person.
Jag bör icke bestrida, att jag i mitt åberopade förra yttrande möjligen öfverskattat denna
svårighet, och att den någongång skulle kunna öfvervinnas genom lyckade försök att hålla
den långväga hämtade tjenarens vanfrejd hemlig för dess kamrater. Hoppet härom bör uppmuntra
till sådana försök och till inrättande af skyddssällskaper, eller rättare ett enda stort
för hela, riket gemensamt skyddssällskap, som med all tillbörlig försigtighet anställer dessa
försök. Likväl kan jag icke befria mig från farhågan, att de ofta måste misslyckas; och
för sådana fall är nödigt att vara betänkt på andra utvägar, flera och bättre, om möjligt, än
den enda, jag haft att föreslå.
Den bästa utvägen blefve det dock alltid, om man kunde så mycket öfvervinna den allmänna
fördomen om den en gång straffades förkastlighet, att äfven allmogen ville föreställa
sig de olyckliga annorlunda, än såsom utestängda från all förbättring och all mensklig gemenskap.
Härtill kunde möjligtvis bidraga, att på ett större gods en upplyst husbonde antoge
på en gång flora sådana straffade, och anvisade dem afskilda boningar och serskildt
arbete, der de icke behöfde komma i gemenskap med den öfriga arbetsstyrkan, utan att
likväl förbjuda, vare sig dennas medlemmar eller sjelfva de straffade, att träffas, om och när
någon det önskade. Lyckades det då att hos de straffade vinna en fortfarande förbättring,
och öfrige arbetarne såge husbonden alltjemt väl behandla dessa fortina brottslingar, visa dem
förtroende och lemna dem tillträde till sitt husfolk och sitt hus; så skulle utan tvifvel den
tanka hos de öfriga arbetarne uppkomma, att äfven fordna brottslingar icke nödvändigt måste
vara uteslutna från välfrejdade personers gemenskap. Småningom skulle tänkesättet hos de
ostraffade blifva mindre ofördragsamt och någon menniskokärlek hos dem, som deraf äro
mäktige, börja att omfatta äfven deras genom brott olyckliga likar. Man skulle väl troligen
icke upptaga dem i sitt umgänge eller inlåta sig i afhandlingar eller förhållanden med dem;
— 80 —
men mycket vöre dock vunnit dermed, att man lemnade dem ostörda och afhölle sig från
smädelser och oförrätter emot dem.
Derhän hoppas jag att det skulle komma; och denna frukt af upplysta och välvilliga
husbönders omsorger föreställer jag mig såsom en tillräcklig uppmuntran till återvändande
från förderfvets redan beträdda bana för rätt många af dess olyckliga offer, nemligen för alla
dem, hos hvilka förderfvet icke hunnit utrota allt bättre anlag. Ty det vöre dock den betydliga
skillnaden emellan detta och det nuvarande förhållandet, att en möjlighet till återgång
från förvillelsen vore öppnad, hvilken möjlighet nu saknas; och jag kan ej afstå från den
öfvertygelsen, att större delen af menniskor, äfven de brottslige, måste föredraga en ärlig utkomst,
ostörd af farhågor för straff och i åtnjutande af personlig frihet, framför ångsten och
ofreden af dessa farhågor, straffens uthärdande, inspärrandet i fängelser och släpandet imellan
dem. Jag kan icke upphöra att tro, att äfven de, som erfarit allt detta, mäste hafva sinne
för vedervärdigheten deraf, och icke frivilligt välja att fortsätta eller återtaga detta lefnadssätt,
så framt något annat står dem till buds. Det synes mig antagligt, utan synnerlig farhåga för
misstag, att större delen af dem, som undergått första straffet äfven för tjufnad, skola upphöra
att åter deraf göra sig förtjente, om de icke af nöd dertill tvingas; och denna förmodan
har jag aldraminst skäl att öfvergifva, då jag betraktar den naturliga och redan af erfarenheten
besannade verkan af ransakningsfångarnes förvarande i ensamhets-fängelser, der de icke
af fulländade mästare njuta undervisning i brott, i förhärdelse mot ånger, i hån och förakt
för ett obrottsligt lefnadssätt, utan i stället uppmuntras till omvändelse och till hopp att återkomma
i samhällets gemenskap. Denna fördel af ensamhets-fängelset är redan gifven, så
vidt tillgång på dylikt fängelse finnes. Den förhärdelse och förbittring emot samhället och
bättre lottade menniskor, hvaraf brottslingar efter något längre qvarhållande i fängelse plägat
finnas intagna, är ett verk af det sällskapslif, som i fängelserna lefves, och hvari utbildar sig
denna ton af hätskhet mot alla dem, som äro i fred med samhället, denna förnekelse af deras
moraliska företräde, denna sammansvärjning emot dem och emot alla deras fördelar och
denna trottsighet, hvartill man uppmuntrar hvarannan emot alla försök, som kunna göras att
omvända de förtappade till en annan lära. Allt detta är genom ensamheten omöjligt; och det
ena stora steget till brottens motarbetande och fångarnes förbätterlighet är således taget, i
den mån gemensamma fängelser äro eller blifva afskalfade.
. Men det andra lika oumbärliga steget är ännu icke taget, så länge tillflykt saknas för de
botfärdiga straffade, och deras hopp på möjligheten att lefva ett obrottsligt lif ej kan realiseras.
Genom verkligheten allena kunna och böra de bringas att tro på denna möjlighet. Den skall
icke förespeglas dem, såsom belöning för deras lydnad, flit, ordentlighet och ådagalagda gudsfruktan
under fängelsetiden, och ingen afkortning på denna tid skall någonsin dem lofvas eller
kunna äga rum, i följd af någpn förtjenst, som de på detta sätt kunde vilja förvärfva. Men
sedan straffet med obeveklig stränghet öfvergått dem, och de imellertid blifvit flitigt undervisade
om sina pligter emot Gud och samhället; måste de finna för sig andra utvägar till
bergning än dem de hittills funnit uti förnyade brott och återvändande till fängelserna. 1
annat fall är ingen väsendtlig förändring att vänta i det varande förhållandet; och hvad samhället
för detta ändamål gjort, kommer att bära ganska ofullständig frukt.
Hvad man gör för de redan brottsliga, blir dock aldrig tillräckligt, om icke något göres
emot frestelserna till brott. Ibland de många omsorger, som härtill erfordras, är icke någon
mera omedelbarligen nödvändig, än tiggeriets afskaffande; och hvad jag derom yttrat i min
sista berättelse, tager jag mig friheten att här till slut åberopa.
Stockholm i Januari 1855.
S. L. THEORELL.
iV. A. Fröman.
— 8! -
BILAGA.
Anförande till Högvördiga Presteständets protokoll vid 1853 års rikadag i anledning
af Justitiä-Ombudsmannens embetsberättelse.
Måhända hade det varit rättast och bäst, att ifrågavarande betänkande (Lagutskottets) utan
egentlig diskussion blifvit lagdt till handlingarna, då det i alla fall icke kan föranleda till något
formligt beslut eller någon annan omedelbar åtgärd. Men sedan diskussion nu en gång blifvit
öppnad, ganska långt utsträckt i detaljerna, och äfven med värma riktad mot reservanterna,
anser jag mig så mycket mindre nu mera böra underlåta att äfven framlägga mina tankar,
som jag derigenom får tillfälle att närmare redogöra för åtskilliga anfäktade punkter af betänkandet,
dervid ock ytterligare utveckla skälen för min reservation, och tillika tillbakavisa
ett mot mig af en ledamot i ett annat Riksstånd för denna reservation riktadt personligt anfall;
ett anfall, som likväl, i anseende till dess särdeles enfaldiga innehåll, hvarken kan såra
eller förundra mig, om ej derföre, att en sådan mot ali god sed och parlamentariskt bruk
stridande digression från sak till person kunnat utan tillrättavisning på stället få passera.
Diskussionen öfver betänkandet har inom detta stånd hufvudsakligen vändt sig omkring
frågorna om åtalen, Justitiä-Ombudsmannens omdömen om Högsta Domstolen och
hans lära orri hvarje domares rätt att pröfva giltigheten af en lag innan han tillämpar densamma.
Jag vill följa samma ordning.
A ili man göra sig reda för hvad med Justitiä-Ombudsmans-institutionen åsyftades af
dem, som inrättade henne, så får man en konkret ledning derför redan uti instruktionens
1 §, som ålägger innehafvare!) att vaka öfver den lagbundna samhällsordningens upprätthållande,
och anvisar honom dertill erforderlig magt. Han äger sjelf åtala eller låta åtala
sådana af domare och embetsmål) begångna fel, som synas honom härflyta af egennytta,
väld, vrångvisa eller grof försumlighet, eller bereda allmän osäkerhet för medborgares rättigheter;
men mindre fel äger han anmäla hos Justitiä-kantsleren, utan att beledsaga denna
anmälan med något påstående. Redan detta visar, att hans ställning är något högre än en
vanlig fiskals’), att det icke är de små, utan de stora frågorna, han skall följa2); att han
icke, för att fullgöra sitt kall, precist skall arbeta, såsom man säger, för maten. Men nu
inhämtas af de granskade diarierna, att Justitiä-Ombudsmannens omedelbart utförda åtal egentligen
äro af den mindre arten, eller så beskaffade, som Utskottet anmärkt, och dessutom alla
handlagda af honom sjelf3). Hvarföre skall det då vara anmärkningsvärd!, att Utskottet
afgifvit ett sakenligt utlåtande derom?
') Härmed lärer dock icke menas att ställningen är högre, än Konungens Justitiä-kantslers.
*) Uti 10 § af Justitiä-Ombudsmannens Instruktion förordnas, att »om Konungens Justitiä-kantsler lemnat
»utan afseende någon hos honom omedelbarligen eller, efter JustitiärOmbudsmannens hänvisning, af enskild
»man anmält klagan, hvilken Justitiä-Ombudsmannen anser vara på goda skäl grundad, det då åligger
»honom att, efter den tids förlopp, han nödig pröfvar, ehvad målet är af allmän vigt eller icke —
»gifva den klagande det lagliga biträde, som han finner omständigheterna fordra» Häraf har
jag slutat, att det icke är endast de stora, utan äfven de små frågorna, som Justitiä-Omhudsmannen
åligger att följa. Med de små'har jag dock visst icke för mycket, snarare för litet befattat mig.
s) Denna punkt tarfvar åtskilligt förtydligande. — Af diarierna inhämtas visserligen, alla de åtal, jag
dels omedelbarligen utfört, och dels låtit utföra; men i diarierna finnas ej flera åtal, än som antingen
redan äro i berättelser redovisade, eller ock framdeles dit inkomma, så fort de hinna att i någon instants
afgöras. Då nu Talaren icke uppgifvit, att de. som redan läsas i de tryckta berättelserna, äro
annorlunda beskaffade än de, som ännu endast i diarierna förekomma; veta berättelsernes läsare om de
förras beskaffenhet lika mycket, som Talaren haft att af diarierna inhämta, och dessa i berättelserna
tillgängliga utgöra numera det vida största antalet. Att de befinnas vara af den mindre arten, är illa,
om de icke äro befogade, och icke bättre, om svårare mål, eller de af den så kallade stora arten,
blifvit försummade. Detta är dock icke, hvad man förebrår mig; om den mindre arten har jag
nyss tält. Att så litet af den stora förekommit, härrörer från bristande tillgång; och detta
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berätlelse för år 1854. 11
Man har vidare fäst sig vid Utskottets utlåtande rörande Justitiä-Ombudsmannens sätt
att uppträda mot Högsta Domstolen, mot hvilken han tillåtit sig att inför Rikets Ständer
uttala en särdeles svår, i reservationerna till Utskottets betänkande refererad beskyllning4),
och som det är i denna punkt jag, för min del, afgifvit ett än mera bestämdt yttrande i form
af reservation, bör jag ej heller förbigå detta.
Är Justitiä-Ombudsmannen genom sitt embete berättigad till sådana ex officio afgifna opinionsdomar
öfver Flogsta Domstolens utslag, mer än öfver andra domares5) ? Den fjerde §
af hans instruktion bestämmer med tydliga ord, att »t den oförmodade händelse» att Högsta
Domstolen, eller någon dess ledamot, befunnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet
dömt så orätt, att svårare följder för den lidande derigenom uppstått, Justitiä-Ombudsmannen
ålåge att derå anställa åtal8). Men då åtal anställes, får den anklagade tillfälle att förklara
sig, och blifver dömd af annan, än sin åklagare !). Nu deremot, då Justitiä-Ombudsmannen
anklagar Högsta Domstolen att i ett mål hafva dömt af »förhastande» och utan att taga sig
rådrum att undersöka sakfrågan och pröfva rättsfrågan, samt uttalar detta sitt omdöme uti
sin embetsberättelse lill Rikets Ständer, ehuru ej ens någon närmare utredning af sakfrågans
alla omständigheter blifvit framställd 8), så uppträder han här på en gång såsom åklagare och
såsom domare 9), och betager på denna väg dessutom den anklagade all möjlighet att få sig
förklara och försvara10).
Nu kommer härtill, att hvarken Rikets Ständer, eller något dess Utskott få mot 90 §
Regeringsformen, ingå i någon pröfning af domaremaktens åtgärder; och då så är, följer deraf
logiskt, att så beskaffade anklagelser och domar, framlagda af Justitiä-Ombudsmannen till Rikets
Ständers pröfning; äro icke allenast utan allt ändamål, utan ock stridande mot grundlagen ().
menar mången med mig vara så mycket bättre. — Under hela min tjenstetid äro endast tre (3) åtal.
utom det inför Riksrätten, handlagda af mig sjelf såsom åklagare. I annan mening är det väl af sig
sjelf klart, att någon min handläggning erfordrats vid dem »alla», om eljest de skulle blifva anställda.
Skulle åter med anmärkningen menas, att intet ärende blifvit till Justitiä-kantslersembetet öfverlemnadt;
så är ej heller denna uppgift rigtig, ehuru sådant öfverlemnande rätt sällan inträffat.
4) Den svåra beskyllningen består deruti, att ett förhastande ägt rum, och att Konungens Högste Domstol,
i fall den icke saknat rådrum att omständligen genomtänka och efter behof debattera ämnet,
ej skulle kunnat stanna vid ett beslut, hvars halt vid närmare eftersinnande tyckes så föga tvetydig
(1851 års berättelse sid. 17). En svårare beskyllning hade det varit, att misstaget härrört från oförmåga.
I fall misstag ägt rum; gafs det då någon mindre svår, mera urskuldande förklaringsgrund, än att
rådrum brustit och att ämnet derföre icke kunnat omständligen genomtänkas? Icke något af slarf begånget
förhastande är ifrågaställdt, då hindret för en grundligare'öfverläggning är uppgifvet, såsom bestående
i brist på nödig tid.
5) Svar: nej. Men hvarifrån kommer den föreställningen, att jag skulle ansett mig mindre berättigad till
bedömande af andra domares, än af Högsta Domstolens utslag? Har jag yttrat något sådant, eller in
praxi gifvit prof deraf?
6) Men om icke egennytta, vrångvisa eller försumlighet kan läggas Högsta Domstolen till last, och således
åtal icke äga rum; då skulle äfven all granskning af högsta instantsens lagskipning vara oloflig. Nu
har aldrig det fall inträffat, då rätt till åtal förefunnits, och Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman skulle
då icke haft att befatta sig med högsta lagskipning»;. (Se vidare härom de första 8 sidorna af 1851
års berättelse).
’) Granskaren dömer icke mer än åklagaren, men också icke åklagaren mindre än granskaren. Den ene
så väl som den andre yttrar sitt omdöme om det anmärkta felet. Och det gifves lika litet skäl att
lemna granskarens anmärkningar obesvarade, som att underlåta försvara sig emot åklagaren.
8) Jag vet icke, huru ett sakförhållande (sakfråga) skall framställas, om icke det ifrågavarande, hvilket
förekommer i 1851 års berättelse sidd. 14—17, blifvit fullständigt framstäldt.
9) Dock endast såsom domare genom sitt omdöme, eller lika med hvarje annan om saken underrättad,
som derom yttrar sin tanka, icke såsom från domstol utfärdande laga dom, hvilken går i verkställighet,
om den icke ändras.
’°) Det går an att förklara och försvara sig äfvenså väl emot granskning, som emot anklagelse. Just i
förevarande fall hafva också anmärkningar emot min granskning utkommit från trycket, först i en tidning
och sedan i en hos Riksstånden utdelad upplaga
*) Men den logiska slutledningen bevisar ingenting, i fall premisserne äro falska. Icke innebär granskningen
anklagelser och domar, fastän omdömen deri yttras. Och lika litet äro dessa omdömen framlagda
till Rikets Ständers pröfning. Således följer hvarken, att de strida mot, grundlagen, eller att de äro
utan ändamål. Det gär lätt att upprepa dessa gamla klagomål öfver grundlagsvidrighet och ändamåls
-
— 83 —
Vöre äter meningen, att göra dessa Jusfiliä-Ombudsmans opinionsdomar till en anvisning
för de åtgärder, sorn åligga den nämnd, som i 103 § Regeringsformen omtalas, så äro de,
om möjligt, i ännu högre grad obefogade2).
Det har imedlertid blifvit sagdt, och äfven af Justitiä-Ombudsman åberopadt uti den
försvarsskrilt, han mot Lag-utskottets utlåtande låtit utdela — en skrift, som, ehuru stridande
mot hvad hittills vid dessa frågor varit brukligt, utgör ett vigtigt bevis, att han dock sjelf
hyllar den första af alla rättsregior, att ingen må dömas ohörd, det har blifvit sagdt, att
Justitiä-Ombudsmannen ej skulle kunna framställa lagskipningens tillstånd, om han ej (inge ingå
i granskning af Högsta Domstolens domslut.
Nå väl, låtom oss se till, om det, enligt instruktionen, ändå ej skulle låta sig göra, och
Justitiä-Ombudsmannen kunna befrias från den obehagliga skyldigheten att förklara sin uppfattning
af det rätta i ett mål vara bättre, än Högsta Domstolens, äfven då denna ej får förklara
sig öfver Justitiä-Ombudsmannens påståenden 3).
Enligt 8 § i instruktionen äger Justitiä-Ombudsmannen tillträde till så väl Högsta Domstolens
som alla andra domstolars och embetsverks sessioner och handlingar; enligt 13 §,åligger
honom att, när han så nödigt finner, genom resor i landsorterna förskaffa sig upplysningar
om lagskipningens tillstånd; eldigt 9 § kan han vinna sådana genom de klagomål öfver domares
åtgärder, som till honom inlemnas, och enligt 17 § likaledes genom besök i fängelserna4).
Finner han nu härvid, att olika eiler oriktiga tillämpningar af lagarne förekomma, antingen
i följd af deras otydlighet, 'eller domares skiljaktiga begrepp orri deras ändamål, bör
han, enligt 15 §, i sin berättelse till Rikets Ständer yrka en till enhet och sammanhang i
lagskipningen ledande förklaring af sådana lagar, och uppgifva förslag till deras förbättring.
Finner han något mot lag stridande rättegångsbruk vara gängse, bör han, enligt 16 §, i sin
berättelse anmärka det oriktiga deri5). Hafva domare eller andra embetsmän befunnits hafva
handlat af egennytta och väld, eller med försumlighet, och de derför af Justitiä-Ombudsmannen
blifvit ställda under åtal, eller af sina rätta domare sakfäilda, så kan ock det blifva föremål
löshet; men man skulle försöka att upptaga, hvad jag derpå svarat i 1851 års berättelse; och härom
hade Talaren kanhända icke bordt vara okunnig, då denna berättelse var en bland dem, som just nu
undergått Lagutskottets granskning.
2) Att sådant skulle vara meningen, kan icke utan oförrätt mot mig sättas i fråga, så framt man känner,
hvad Jag om Opinionsnämnden yttrat i 1849 års berättelse. Jag tror således, att denna berättelses
innehåll varit Talaren obekant. Just genom den offentliga granskningen, och tillfället att lika offent
ligen
derpå svara, böra insinuationer »till anvisning» för Opinionsnämnden blifva fruktlösa.
3) Här bör då väntas upplösning på gåtan, huru lagskipningens tillstånd skall utredas, utan att efterforska
domare-embetets förvaltning i högsta instants. I förväg anlydes, att upplösningen icke lärer försiggå
utan tillhjelp af den åter upprepade satsen, att Högsta Domstolen ej får förklara sig, på hvilken sats
jag redan svarat.
4 Alla dessa föreskrifter äro ej heller mig obekanta; och meningen är ju icke, att jag underlåtit ställa
mig dem till efterrättelse. Men jag har trott, att deras efterlefnad vore onyttig och ändamålslös, i läll
den kännedom, sorn på de föreskrifna sätten inhämtas, stadnade hos Justitiä-Ombudsmannen sjelf; och
derföre samt på det denna kännedom måtte kunna komma till något gagn, har jag ansett den böra
framläggas i de årligen utkommande embetsberättelserna, så vidt densamma kunde bidraga att utreda
lagskipningens tillstånd, hvarmed Justitiä-Ombudsmannen åligger att uti dessa berättelser sysselsätta sig.
Så stadgas i 14 g af Justitiä-Ombudsmannens instruktion.
8) Om lagskipningens tillstånd vore dåligt, men skulden dertill icke väsendtligen läge i lagarnes otydlighet
eller sådana skiljaktiga begrepp, sorn här äro i fråga; skulle det då kunna sägas vara nöjaktigt utredt
af Justitiä-Ombudsmannen, när han irmehölle med ålit yttrande om detta tillstånd? Denna fråga är det
väl, som bör besvaras; och dertill bidraga icke Talarens blotta citationer.
Icke på hans sätt har jag fattat och förstått den instruktion, jag haft att efterlefva. Jag har icke
sammanblandat 15 och 16 <§§ med den I4:de, hvars allmänna föreskrift om utredande af lagskipningens
tillstånd biefve betydelselös, om den skulle innebära ingenting annat, än hvad som finnes i de
följande §§. Och en sådan sammanblandning och tillintetgörande af meningen i 14 § skulle, i min
tanka, dcstomindre kunnat ursäktas, som lagskipningens tillstånd, hvarom denna § handlar, deremot
alldeles icke utgör föremål för 15 och 16 §§, utan dessa röra endast lagreformen, i följd af de anledningar
dertill, hvilka under lagtillämpningen kunna visa sig. Att sålunda utreda lagarnes brister och
föreslå deras förbättrande är ett, och att utreda lagskipningens brister är ett annat. Skillnaden der
itncllan
har jag förut icke underlåtit att anmärka.
för nämndö berättelse, och lemna bidrag till den teckning af lagskipningens tillstånd, som enligt
instruktionen egentligen endast ur nu anförda synpunkter bör framställas och endast sålunda
kan blifva rättvis och leda till ett godt ändamåls). Men Justitiä-Ombudsmannens egna
åsigter om, huruledes ett rättegångsärende hade bordt blifva afdömdt, är något, som instruktionen
i sin vishet icke ålägger honom att meddela Rikets Ständer 7).
Det synes mig, att den förutnämnda frågan härigenom är besvarad, och att lagskipningens
tillstånd på nu uppgifna sätt vida mer sakenligt och rättvist utredes, än genom ett ensidigt bedömande
af Högsta Domstolens domar, hvars (hvilkas) rättvisa Rikets Ständer hvarken kunna
eller få pröfva 8 .
De som tillbakavisat dessa Justitiä-Ombudsmannens försök, hafva försvarat en af det lagbundna
samhällets stora grundsatser0); de, som gillat dem, hafva omfattat konsiderationernas
system, som, det må medgifvas, visserligen är mera elastiskt.
Vidkommande sedan den tredje frågan, eller den om hvarje domhafvandes rätt alt
efter sitt omdöme pröfva giltigheten af en lag och derefter godkänna eller, förkasta den,
så har Justitiä-Ombudsmannen nu för andra gången framställt denna lära såsom en positiv
sanning, såsom en domaren, enligt lagarne, redan nu tillkommande rättighet, och derjemte nu
gifvit honom goda råd, huruledes han härvid bör gå tillväga, nemligen att lemna den lag
obemält, som han ogillar l0).
I sanning en lära, så ytterst vådlig, att man måste betvifla, huruvida den är allvarligen
menad ').
Det må vara, att den satsen, att en lag, som icke tillkommit så, som sig bör, icke är
lag, in abstracto är riktig. Men Justitiä-Ombudsmannen har icke framställt den till Rikets
Ständers begrundande såsom ett resultat af sina rättsfilosofiska undersökningar, hvilket ej
heller kan vara berättelsens ändamål, utan såsom en praktisk sanning, såsom en gällande
lagskipningsregel i det svenska samhället2).
6) Så tänker Talaren på de grunder, jag nu granskat. Men om dessa grunder falla; så blir det något
mer, som bör i berättelsen framställas, och hafva åtminstone sitt goda ändamål, om ock icke alltid
blifva så fullkomligen rättvist, som man i denna dödligheten endast kan önska, men icke alltid ofelbart
uppnå. Bäst vore visserligen, om man kunde undvika allt äfventyr af orättvisa; men om deraf blcfve
följden, att man måste umbära äfven all lagskipning; huru skali man då bete sig? Drägligare är imedlertid
orättvisan, när den kan rättas, såsom när den endast består i anmärkningar, hvilka kunna vederläggas,
än när den kommer i domar, som kräfva verkställighet och mot hvilka ingen hjelp finnes.
’) Det kan så tyckas; men när nian närmare betraktar saken, måste det förekomma temligen svårt att
granska domar, pröfva deras rigtighet, utan att yttra någon »egen åsigt». Vore detta förbudet; så
finge man försöka att i frågor, insinuationer, hvpotheser, bemantla sin egen mening. I brist af förbud
synes detta öfverflödigt; och det torde äfven vara ett fritt folk och en fri upplysning mera värdigt, att
man säger öppet, hvad man menar, och står för sina ord.
8) Mig synes icke, att frågan är härmed besvarad — frågan, huru det skulle tillgå att utreda lagskip
ningens
tillstånd, utan att granska domar, och äfven högsta instantsens domar —- då hela förslaget till
gåtans upplösning går derpå ut, att lemna lagskipningens tillstånd outredt. Då kan det visserligen icke
sägas, att utredningen sker sakvidrigt eller orättvist; men det är derföre, att ingen utredning sker; och
då är således ingenting annat för ändamålet vunnet, än den negatifva fördelen att undgå ett »ensidigt
bedömande af Högsta Domstolens domar;» och bättre hade då varit att.icke gifva J. O. ett uppdrag,
som ej skulle fullgöras.
a) De hafva visst försvarat den stora grundsatsen, att ordning i samhället bör skyddas, och derföre äfven
domaremakten mot klandrande anmärkningar. Men de hafva icke inskränkt detta skydd inom de gränser,
som föreskrifvas af upplysningens fordringar, och icke förlikat det med svenska frihetens lagar eller
med den, som närmast kommit i fråga, Justitiä-Ombudsmannens instruktion.
Annat blef det nu icke af den stora gåtans upplösning. Härmed är den slutad.
10) Det är ur 1851 års berättelse som detta skall vara hämtadt; och dit hänvisar jag den, som vill uppfatta
min mening. Bedömer man den dessförutan; så är mitt räsonnerande i allt fal! öfverflödigt.
') En så uppdrifven farhåga bör ej blifva utan verkan. Icke det ringaste af Talarens argumenter vågar
jag lemna utan sträng uppmärksamhet.
2) Ja, såsom en praktisk sanning, såsom en gällande lagskipningsregel i sjelfva det svenska samhället, har
jag framställt den satsen, att när fråga uppstår, hvad som är lag, denna fråga icke lagligen kan af
någon annan än domaren afgöras; att domaren eljest icke vore domare, och att ingen lagskipning mer
funnes, om någon annan finge afgöra, hvad som är lag. Att så redan förhåller sig, och ej blott att
Låtom oss då åter se till, huru härmed sig i sjelfva verket förhåller.
Enligt 38 § Regeringsformen skola alla från Konungen utgående påbud, för att vara
gällande, vara kontrasignerade af en ansvarig rådgifvare3). Enligt 88 § Regeringsformen
eger konungen imellan riksdagarna utfärda lagförklaringar, som väl af Rikets Ständer kunna
ogillas, men skola, till dess ett sådant ogillande ägt rum, af domstolarna iakttagas. Enligt: 18
§ af sin instruktion skall Justitiä-Ombudsmannen hos Rikets Ständer anmäla alla sålunda utkomna
lagförklaringar, och tillkännagifva örn han finner en sådan förklaring olämplig, eller
ny lag stiftad under namn af förklaring; och uti 20 § af insruktionen föreskrifves hvad
Justitiä-Ombudsmannen åligger, om han finner, att någon författning icke efterlefves, utan råkat
i glömska 4).
Här finnas alltså positiva reglor för bedömande af lagars giltighet. Endast Rikets Ständer
kunna ogilla en af konungen utfärdad författning, såvida den tillkommit i annan ordning,
än grundlagen bjuder5). Men förr än den blifvit återkallad, eger icke domaren rättighet att
gå den »ohemäldt» förbi, och aliraminst tillkommer det honom att pröfva dess giltighet i
något annat afseende, än så vidt den ej vore af en ansvarig föredragande kontrasignerad B).
Hvad åsyftas då med ifrågavarande af Justitiä-Ombudsmannen så ifrigt förfäktade lära?
Ar det det lagbundna samhällets bestånd, han derigenom vill försäkra Om så, är det just
så borde vara, är ett »resultat af mina riittsfilosofiska undersökningar», och just infördi i berättelsen,
för att såsom praktisk sanning blifva erkiindt och efterlefvadt.
3) Vill Talaren, att de skola gälla, ehvad de äro lagar eller ej; ehvad de utgått från Konung och
Ständer, i fall de äro lagförändringar,'eller ock endast från Konungen, i, fal! de äro påbud om gärder
och skatter, eller de äro af Ständerna samtyckta och beviljade? För min del gör det mig lika, om härtill
jakas eller nekas; det är icke härom, som jag tvistar. Jag fäger blott, att om tvekan uppstår,
huruvida ett stadgande af Konungen allena i dessa ämnen må anses för lag, efterlefnaden måste ske
domaren förutan, eller ock tvisten af honom slitas. Finner han, att det utgångna påbudet icke är lag,
och derföre ej heller förpligtar någon till lydnad, eller straffar någon för öfverträdelse deraf; så äger
den missnöjde att anlita högre domare; men alltid af domare, slutligen i högsta instants, måste frågan
slitas. Bofinnes det då så, att den kungliga underskriften och vederbörandes kontrasignation äro tillräckliga
att göra påbudet gällande, utan afseende på dess innehåll; så blir detta domarens beslut. Men
är han af annan tanka, och kati i hans beslut ingen ändring hos domstol erhållas; då vinnes ej heller
något dornaremaktens biträde till påbudets efterlefnad. Man må derom i annan väg besörja, i fall
man vill och förmår.
Eller j fall man icke häråt nöjes, utan vill betaga domaren all frihet och göra honom till passift
verktyg åt allt, hvad från högsta ort befalles; månne man då bättre nöjes, om från Rikets Ständer utgår
ett påbud om krig eller trupprörelser, öfningsläger, eller befallningar till länsstyrelserna om förändringar
i väghållningen, eller om roterings och rekryteringars upphörande, och domaremaklen lika passift
härefter fogar sig, dömer till efterlefnad af allt hvad befaldt blifvit, utan att fråga, om sådant är lag?
Men i fall man icke härmed är nöjd; huru kan man väl fordra, att domaren skall mindre befatta sig
med frågan, hvad som är lag, när befallningen kommer från annan makt, än när den kommer från
Rikets lagstiftande Ständer? Eller skall man lyda dessas bud, tilldess Regeringen upphäft dem? Men
Regeringen kan icke upphäfva Ständernes bud. Och lika litet kunna Ständerrie upphäfva Regeringens
bud. Kollisionen kan af ingen lösas, om ej domaren får lösa den genom vägran att tillämpa, hvad
sorn icke är lag.
*) Lagförklaringarna åter, hvilka utfärdas af Konungens Högsta Domstol, kunna af Ständerna vid nästa
riksdag ogillas; men så länge de gälla, måste de af domstolarna iakttagas, äfven om de skulle innehålla
verkliga lagförändringar under nain af förklaring, likasom all författning, utgången från behörig
ort, måste lydas, utan hinder af dess innehåll, så länge detta icke sträcker sig utom den befallande
myndighetens behörighet. En lagförklaring, sorn rörde annat än allmän civil-, kriminal- och kyrkolag,
borde deremot icke af domare iakttagas.
5) Nej, i hvad ordning den ock utkommit, äga Rikets Ständer icke att ogilla en af Konungen ulgifven
författning. Men när man omgås med så der beskaffade tankar om statsförfattningens sammansättning
och de två statsmakternas inbördes oberoende; då, är det föga följdvidrigt, att man äfven om den
tredjes oberoende gör sig enahanda begrepp.
6) Men om hon ej återkallas af den makt, som henne gifvit, och ej kan af annan makt återkallas; så
förfaller ju grunden för denna slutledning.
7) Ja, just detta och ingenting annat. Den konflikt, som Talaren ej kan förebygga annorlunda, än genom
den ena statsmaktens underordnande under den andra, är af lagen förebygd genom det budet till
domaren, att döma efter Sveriges lag och laga stadgar. Det är detta bud, som gör honom oberoende
motsatsen, som deraf skulle befordras. Den ena Domaren kunde om giltigheten af en lag
hysa en mening, den andra en motsatt. Den ena Ofverdomstolen gillar i samma afseende
hvad den andra ogillar. Och Justitiä-Ombudsmannen sjelf kunde härom råka i tvisl med de
domare, hvilkas åtgärder han skall öfvervaka 8). Han finner, att en domare icke tillämpat
en lag, som enligt Justitiä-Ombudsmannens åsigt har giltighet, och åtalar domaren derför. Domaren
— vare sig nu att han handlat af okunnighet eller glömska — är fyndig och svarar:
att efter hans öfvertygelse den lagen ej har giltighet och anser sig derföre ej hafva gjort sig
förtjent af åtal9). Men under det tvisten härom löper instantserna igenom, lider rättvisan10).
De olika meningarna om giltigheten skulle förorsaka en allmän ratts-osäkerhet, och i de fall,
der domaren begagnat sig af Justitiä-Ombudsmannens vänliga råd, att efter sitt tycke gå en lag
obemäldt förbi, och parterna ej förstå eller ej våga klaga deröfver, skulle äfven den största
rättsojemnlikhet framkallas •).
af all annan myndighet än lagen; och att inskärpa delta bud är det jag åsyftar med min så ifrigt förfäktade
lära, hvars öfverträdande leder till upplösning af det lagbundna samhällets bestånd.
8) Om hvarje ämne, hvari man af särskilda domare kan få olika beslut, skulle derföre undandragas domstolarna;
så biefve det rätt många, hvarmed de icke komme att befatta sig; och svårt är att säga,
dels huru många borde qvarblifva, i hvilka man icke hade att befara stridiga beslut, och dels hvad
som skulle göras med alla de öfriga.
9) Skall han då derföre undslippa? Om han icke i hvarje annat fail af orätt dom kan freda sig med
»fyndigheten» att föregifva en viss öfvertygelse; hvarföre skulle denna fyndighet mer gagna honom i
fråga om lagens giltighet?
,0) Likasom alltid händer, när domare tänka olika, eller när blott någon part är rätt trätlysten och begagnar
ben‘eficia juris.
') Ojemniikheten och alla de öfriga förmenta olägenheterna äro likaledes för hand vid hvarje tillfälle, der
olika meningar hos domstolar yppa sig, och något) af parterna, som ej förstår elley ej vågar att klaga,
kan alltid blifva derpå lidande. Vili man kalla sådant en allmän rättsosäkerhet, så kan denna benämning
alltid nyttjas, enär dessa företeelser dagligen förekomma. Det vänliga råd, jag gifvit, är icke att
gå en lag obemält förbi, utan att gå obemält förbi, hvad som icke är lag, och icke att så göra »efter
tycke», utan efter pröfning. o
’ Efter alla dessa berikliganden, för att icke säga tillrättavisningar, kunde det väkvara lofligt att fraga
den lärda Talaren, om han vid förkastande af domarens pröfningsrätt tänkt sig någon annan utväg att
få en fråga om någon (verklig eller föregifven) lags giltighet afgjord, eller han tänkt sig en möjlighet
att lemna den oafgjord. Dömer man efter lag, när man icke vet, om det är lag, hvarefter man dömer,
d. v. s. när man icke vet, orri deri åberopade lagen är giltig? Hvem skall härom underrätta domaren?
Skall han fråga den, sam utgifvit lagen? Men frågan är just, om denne var rätter lagstiftare; och var
han det icke; så är han ej heller behörig att vitsorda sin lagstiftningsrätt. Af hvilken annan skall då
domaren underrättas? Huru skall han veta, hvem som är behörig att underrätta honom? Skall han
sjelf urskilja det; hvarföre då icke så gerna urskilja, hvem som är behörig till sjelfva lagstiftningen?
Skall någon annan säga honom det; så måste han dock sjelf urskilja dennes behörighet att säga det;
och han kan ju lika lätt häri misstaga sig, sorn i sjelfva hufvudfrågan?
Hvilken utväg kan det då vara, sorn Talaren vill hafva använd lill afgörande om en lags giltighet,
när domaren ej får derom afgöra? Återstår väl någonting annat, än att göra domaren till en krono
betjent,
som endast i de fall kan döma efter lag, då man icke befaller honom att göra annorlunda, att
utfärda såsom dom, hvad man förelägger honom, så stridande mot lag det än må vara?
Och likväl är äfven denna utväg otillräcklig. Befallningarna komma icke alltid från högsta ort. Talaren
har icke velat nedlåta sig att besvara en annan talares inkast, om nödvändigheten att döma äf
ven
efter de vidunderligaste socknestämmobeslut, i fall domaren ej får pröfva, om de hafva giltighet,
d. v. s. om den lagstiftande myndigheten varit behörig. Detta inkast är likväl grundadt. Ett socknestämmobeslut,
som icke blifvit i laga ordning öfverklagadt, äger sin laga kraft, och måste efteriefvas i
allt, hvarom soeknemännen rätteligen tillhört att besluta. Men derutöfver är det icke giltigt, och kan
ej af domaren tillämpas, så vida han får pröfva dess giltighet. Får han åter icke pröfva giltigheten af
den lag, han tillämpar; huru skall han då undgå att tillämpa det laga kraftvunna socknestämmobeslu
Iet?
— Och det vankas ej allenast socknestämmobeslut, och magistrats- och borgerskapsbeslut; utan
det utfärdas äfven ej sällan påbud från Konungens Befallningshafvande, hvilka icke alltid hålla sig inom
tillbörliga gränser. Huru kan domaren undgå att efterlefva alla dessa, i fall han ej är behörig att
pröfva, huruvida de äro lagar, d. v. s. utgångna från en myndighet, som i ämnet äger förordna?
Och hvem är det, som rättar de icke sällsynta förvillelserna i all denna lagstiftning, om icke domaremakten
? — Jo, Hofrättcrne; men underrätter våga sig icke dertill. — Det är deras fel; men allt nog,
att Hofrätterne göra det, då deraf synes, att det är domare, som måste urskilja, huruvida en författning
utgått från behörig ort, och derföre kan vara gällande. Men att Hofrätt härmed befattar sig,
Än mer, huru långt tillbaka i tiden skall denna domarens pröfningsrätt få gå? Till tiden
före 1734, till den kungliga namnstämpelns tidehvarf, till tiden mellan 1789 och 1809, eller
blott till tiden efter 1809 3).
Ytterligare, står det i domarens magt, att gå en honom ogillad lag obe,mäld förbi, äfven
om parterna åberopa den till stöd för sin talan? Skall domaren ej då gifva svar på tal3)?
Rehöfver han ej då gifva skiil för sitt utslag? eller behöfva dessa skäl ej vara grundade på
objectiv rätt, utan endast på domarens tycke eller åsigt? Antagom imellertid det förra; till
hvilka undersökningar, hvilka principbestämningar, hvilken osäkerhet vid pröfningen, hvilken
långsamhet vid rättsskipningen skulle icke allt sådant leda, särdeles om man härvid tillika
öfverväger svårigheten att uppdraga en skarp gräns imellan den civila och ekonomiska lagstiftningsmagtens
befogenhet4)?
kommer ej deraf, att myndigheterna, som öfverskridit sin behörighet, alltid Sro Hofrätten underordnade;
ty Hofrätten har ingen pröfningsrätt i sjelfva saken, när fråga är om ekonomiska författningars lämplighet
eller olämplighet; och laga besvärstid iaktlages icke. Det tillgår oordentligt med Hofrättens pröfning,
så vidt den sträcker sig utöfver frågan om den obehöriga författningens tillämpning i det för tillfället
hos Hofrätten anhängiga mål. Deremot går allt i sin rätta ordning, om äfven underdomaren
lemnar den obehöriga (behörigheten öfverskridande) författningen otillämpad. För att icke skandaliseras
deraf, att en lägre myndighet (underrätt) så gör med högre myndighets (Konungens Befallningshafvandes)
bud, kan man erinra sig, att väg till högre rätt finnes för den missnöjde, men att om detta icke
hjelper, fastställelse!! af underrättens beslut icke är värre, än ett lika beskaffadt, omedelbart Hofrättens
beslut.
2) Hvad tycker väl Talaren? Om t. ex. en författning är alldeles utgammal, så att man icke rätt vet, om
hon bör gälla eller ej; så ser man väl, att Talaren icke vill låta domaren pröfva denna författnings
giltighet. Men kan man då veta, om den gäller, utan att giltigheten pröfvas? Och hvilkctdera skall
man utan pröfning antaga, att den gäller eller att den icke gäller? Är nu pröfningen för svår för domaren,
men likväl nödig; hvem skall då anställa den? Är den lättare för någon annan? Om domaren
icke äger de härtill nödiga kunskaper; hvem är då skyldig att äga dem? Eller är domaren icke sjelfständig
nog; hvem är då skyldig att vara det?
3) Han har gifvit svar på tal, när han icke tillämpat den åberopade lagen, utan åberopat en annan. Eller
är domaren skyldig att på annat sätt gifva svar på tal? — Ett exempel för tydlighets skull. Från
Krigsexpeditionen utkom för- längre tid sedan en Kongl. Förordning, som förbjöd lagfart på köp af
Skatterusthåll, om deruti äfven inbegreps lös egendom, och icke för denna var betingad särskild andel
i köpeskillingen. Denna förordning innehöll icke, att Kikets Ständer deltagit i dess stiftande; och ingen
ting derom liar funnits i något Riksdagsbeslut. Nu förekommer fråga om lagfart på ett köp, sorn icke
tillgått i enlighet med samma förordning, men efter lag deremot är oklanderligt. Sökanden tillfrågas,
hvarföre han icke iakttagit förordningen, och om felet icke ännu kan hjelpas. Han svarar, att han icke
ansett sig dertill skyldig, och att för öfrigt nu mera ingen förändring låter sig göra, emedan säljaren
dött och hans arfvingar ej hafva lust att sälja. Hvad skall nu domaren lyda; den lag, som af Konung
och Ständer stiftad och ej af deni förändrad, berättigar till lagfart — eller en deremot stridande författning,
tillkommen utöfver Konungamaktens behörighet genom okunniga Rådgifvares förvållande?
Riksdagar hafva efteråt ägt^ rum, och intet klander dervid försports Men grundlagarne säga icke,
att lag uppkommer genom sådan klanderlöshet. Och huru skulle de säga det, dä Sländerne ej äga
makt att afskaffa Konungens förordningar, ulan endast lagförklaringar, utfärdade af Högsta Domstolen?
Hade i något Riksdagsbeslut influtit ett ogillande af den Kongl. Förordningen; så hade ju endast fråga
uppstått, hvilkendera statsmakten gällde mer än den andra. Att slita kollisioner dem imellan, är ju
icke domaremaktens värf; och den Kongl, författningen kan således icke derföre lemnäs af domaren
otillämpad, att Ständerne ogillat den. På ingen grund och på intet sätt kan tillämpningen uteblifva,
om oj på den grund, att allmän lag blifvit ändrad i annan ordning, än som lagligen ske kunnat.
Delta, säger man, gäller dock endast om fall af kollisioner. — Nå väl, jag vill icke mer. Ty kollision
är alltid för hand, när en befallning utkommer från den, som i ämnet ej lagligen äger befalla. Hans
befallning, om den skall innebära någonting, står då alltid i strid med hvad i ämnet förut gäller, d. v. s.
med hvad som verkligen är lag. Man kan ej tillämpa den -ogiltiga, utan att fela mot den verkliga lagen.
Men på detta sätt kommer ju domarmakten att stå öfver hela den lagstiftande makten. Domaremakten
är då en förfärlig makt. — Visserligen; men är det bättre, att den står öfver sjelfva lagen?
Eller huru skall det undvikas? Hvad duger lagen, om domaren icke följer den? Och hvad uträttar
lagstiftningsmakten, om dess vilja icke af domaren aktas? Eller huru skulle det vara, för att
vara bättre? — Bättre vore kanhända att göra sig denna fråga och tänka något derpå, än att högt
förvånas öfver saker, som man aldrig betänkt.
4) Men hvarthän leder det då, om domaren icke afhjelper dessa svårigheter? Eller kunna de väl oafhulpne
lemnäs? Eller hvem skall hafva besväret i domarens ställe? (se här ofvan). — Lagstiftaren kan ju af
-
Sådana skulle de för rättstillståndet menliga följderna, i korthet tecknade, blifva, om den
af Justitiä-Ombudsmannen yrkade läran vore en praktisk sanning8). Att den lyckligtvis icke är
det, är förut visadt; och i de länder, der den såsom rättsregel vunnit praktiskt erkännande e),
har man noga aktat sig, att lemna tillämpningen deraf åt hvilken domare som helst. Man
har tvärtom varit ytterst angelägen om, att förbehålla handhafvandet af densamma åt en
enda hög statsinstitution, på det likformighet i besluten måtte vinnas, och derjemte stadgat,
att de af denna institution gifna utslag öfver sådana frågor borde betraktas såsom stående
prejudikater ’).
Men det torde vara nog härmed. Jag upprepar hvad jag redan sagt: äfven denna del
af Utskottets betänkande försvarar en stor och fundamental grundsats: den gäller rättssäkerheten
och den stadgade rättsordningen i samhället, hvars bestånd skulle sättas i fara, derest
Justitiä-Ombudsmannens lära skulle få slå rot, så löst och så obundet, som han framställt den.
Man må tänka om satsen, betraktad såsom en idé, hvad man vill, men de, som förklara den
såsom positiv sanning vara oförenlig med nu gällande grundlagar och lagar8), torde åtminstone
få anses handla med lika mycken kärlek för en lagbunden samhällsordning och för
landets verkliga väl, som någonsin deras motståndare.
hjelpa trasslet med ny lag eller afskaffande af den gamla. — Nej, thy värr! Det hjelper för framtiden,
(derest nemligen domaren då får följa lagen) men ger icke svar på frågan. Ty frågan är, hvad rätt
man har efter den lag, som var, innan den nya kom.
6) Man har nu sett beskaffenheten af de grunder, på hvilka denna slutmening hvilar. Det axiom, som
dermed påstås vara undanröjdt, men som jag sökt förfäkta, är tilläfventyrs eftej striden hvarken mer
eller mindre klart än förut; att den, som skall kunna döma efter lag, också mäste veta, hvad lag är.
Han stiftar icke lagen; men han måste urskilja, om den är stiftad eller ej; eljest dömer han icke.
Domaremakten blir härigenom förfärlig. Men icke kan det vara detta, sorn man förut ej vetat. I
fall man vill hafva det annorlunda; hvarföre fordrar man då, att lag skall råda? Troligen har man
dock icke haft orätt uti att underkasta sig denna förfärliga makt, i stället att underkasta sig någon
ting annat ännu mera fruktansvärdt. Imedlertid tyckes dot bland annat just derföre icke vara skäl att
förkasta den offentliga granskning, som utgör en så behöflig kontroll på domaremaktens utöfning.
6) Förmodligen alla de länder, som äga en sjelfständig domaremakt. ,
7) Om den enda höga statsinstitutionen är någonting annat, än domstolarna, (bland hvilka tillgång alltid
är till den högsta); då är »rättsregeln», domarens behörighet att urskilja, hvad lag är, icke »praktiskt
erkänd». Den höga statsinstitutionen utgör då i sjelfva verket ingenting annat än en ingredients af
lagstiftande makten. o
8) Om satsen äger någon grund; så måste den ligga i dessa lagar. Endast fran den är den hämtad.
RIKETS HÖGLOFLIGE STÄNDERS
JUSTITIA-OMBUDS MANS
Berättelse
TI Bili RIKSDAGEN ÅK 1§56,
alf ii lid af MScräUeise från Trychfrih efs-MÄo mmilféen.
■——
STOCKHOLM, 1850.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
\
Inledning
^
Lagreformen.
Anmälan om Kommitléen för afgifvande af förslag lill stadganden i ordnings- och hushålls
mål
för släderne .
Om underordnad myndighets behörighet att stadga vitén, der ansvar icke är i lag bestämdt
Förslag till ändring i gällande slängsellag
Tillägg till 1 kap. 12 § Rällegångs-Balken och 9 kap. 5 § Utsöknings-Balken, om ansvar
för andra tjenstefel än orätt dom 6.
Tillägg till 24 § i Kongl. Förordningen d. 13 Juli 1818, om intecknings dödande . . —
Ändring af öfvcrskriften till 61 kap. Missgernings-Balken samt 2 § af nämnde kap., rörande
delaktighet i brott och förseelser 7.
Granskning, i vissa delar, af Kongl. Maj:ls Nådiga Instruktion för Landshöfdingarne m. fl.
d. 10 Nov. 1855
8.
Granskning af de lagstiftningsgrunder, från hvilka våra gällande skifleslagar utgått ... 11.
Hulvudgrunder för en förbättrad skifleslag 15.
Motifver för öfriga delar af det i bihanget upptagne förslag till Lag om Landtmäteriförrätt
ningar
.
24.
Om uppmuntringar till vårdande af enskiltes skogar 30.
Om religionsfriheten och dermed sammanhängande frågor 35.
Underdånig hemställan om inventeringar af fourrage vid värfvade Kavalleri- och Artilleri—
Regementen 49.
Lagskipningen.
Betraktelser öfver Tryckfriheten 51.
Förfarande med tillståndsbeviset till en viss periodisk skrift 66.
Redovisning för åtal, anställda emot:
1) Domkapitlet i Lund, i fråga om dess behörighet alt varna emot konvcntiklars hål
lande
67.
2) Borgmästaren i Thorshälla, för ofullständiga domböcker  68, 98.
3) Landshöfdinge-Embetct i Östergötlands Län, rörande öfverträdelse af de om cholera
farsoten
utfärdade författningar.
70.
4) Kämners-Rättens i Borås ledamöter, för stadgande af obehörigt dröjsmål med straffets
verkställande å en för tjufnad dömd barnaföderska 72.
5) Magistraten i Borås, för vägrad tillåtelse att idka hembryggeri —
6) Domhafvanden i Norrbo Härad, för felaktigt gravationsbevis 73.
7) En länsman i Östbo Härad, för vållande till fördröjd bestraffning å häktad person,
genom anmälan om besvär, som icke blifvit fullföljde —
8) Rådslufvu-Rätten i Engelholm, för dröjsmål med ransakning, angående häktad person f4, 98.
9) En tillförordnad Domhafvande i Westra Göinge härad, för origtig förvandling och sam
manläggning
af straff
76.
10) Amiralitets-Krigsrätten i Carlskrona, för bestämmande af origtig straffart för stöld, be
gången
af krigsman —
11) Consistorium Academicum i Lund, för Mag. Munck af Rosenschölds relegation . . . 77.
12) K. Bflule i Elfsborgs Lån, för obehörig åtgärd att verkställa understäldt utslag 79, 103.
13) Rådslufvu-Rällen i Gefle, för dröjsmål med afgörande af ett konkursmål .... 81.
14) Medelstad Härads-Rält, för det ett under allmänt åtal hörande brottmål blifvit lem
nade
beroende på framtida anmälan af parterne —
15) Stockholms Rådstufvu-Rält, för eli i lag bestämdt urbota straffs nedsättande i enlig
het
med de för förvandling af böter stadgade grunder sid. 82.
16) K. Bfhde i Norrb. Län, för obehörigt dröjsmål med straffets verkställande å en för
horsbrott dömd barnaföderska 83.
17) En tillförordnad domhafvande i Gottlands Norra Härad, för förfarandet med en in
tecknings
dödande
84.
18) En tillförordnad Domhafvande i Åhs Härad, för dröjsmäl med ransakning, angående
häktad person 87.
19) K. Bfhde i Malmöhus Län, rörande långvarigt qvarhållande af en okänd qvinna å Kor
rektionsinrättning
(forts, från 1852 års berättelse.) —
20) Direktören vid Stockholms Södra Kronohäkte, för vägran att till fånges ombud ut
lemna
en honom enskildt rörande rättegångsskrift 89.
21) Borgmästaren i Philipstad, för ofullständiga domböcker 90.
22) K. Bfhde i Jemtlands Län, för ogillande af en ulmätningsauktion (forts, från 1853
års berättelse.) .
—
23) Domhafvanden i Askims Härad, för behandling af ett mål om pinande till bekännelse 92.
24) D:o i Nordmalings och Bjurholms Tingslag, för orätt förvandling af böter .... 93.
25) Rådstufvu-Rätten i Lidköping, för obehörigt dröjsmål med anhängige måls afgörande —
26) Stadsfiskalen i Westervik, för olaga häktning 94.
27) Kåmners-Rättens i Gefle Ordförande, för underlåtenhet att upprätta saköreslängder lill
Kämners-Rältens domböcker 95.
28) Domhafvande i Snefringe Härad, för dröjsmål med ransakning öfver häktad person
(forts, från 1853 års berättelse) 96.
29) Rådstufvu-Rätten i Vennersborg, för dröjsmål med afgörande af anhängige mål . . —
30) Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar, för öfverträdelse af Tryck
frihetsförordningen
—
31) Domhafvanden i Hellestad och Tjellmo tingslag, för origtig förvandling af böter . . 99.
32) Krigs-Rätten vid Kongl. Maj:ts Flotta i Carlskrona, för bestämmande af origtig straff
art
för stöld, begången af krigsman från kamrat —
33) Domhafvanden i Marks Härad, för häktade personers lösgifvande, efter det de blifvit
sakfällde, men innan de undergått straff (forts, från 1853 års berättelse.) . . . 101.
34) Domhafvanden i Carlstad Tingslag, Kihls och Grums Härader, angående för högt beräk
nad
lösen för ett gravationsbevis —
35) Rådstufvu-Rätten i Arboga, för dröjsmål med afgörande af ett konkursmål. . . . 102.
36) K. Bfhde i Stockholms Län, för underlåtenhet alt pä domares requisition föranstalta
om häktad persons utsändande till ransakning —
37) En tillförordnad Domhafvande i Södra Möre Härad, för orätt dom i ett konkursmål
(forts, från 1854 års berättelse) 103.
Kan ett kontrakt af domaren tillämpas, utan att pröfva Svarandens invändning om kontraktets
ogiltighet? 104.
Är författningen om s. k. lösöreköp ett hinder för tillämpningen af 15 § i konkurslagen? —
Hvad ansvarighet ikläder man sig, när man på annan öfverlåter ett af 3:e man utgifvet
skuldebref? 107.
Har Rusthållare äganderätt till de för rustningens fullgörande af honom anskaffade hästar och
munderingspersedlar? 109.
Gäller ej rätt till qvittning af gäld, utan särskildt förbehåll derom? lil.
Har en åklagare framför en annan rätt till böter derföre, alt hans talan blifvit upptagen,
ehvad den bordt upptagas eller ej?
112.
Lägger fastebref särskildt hinder för pröfning af en talan, som icke af åkommet laga stånd
hindras, eller kan laglig hembudsskyldighet eljest anses tillintetgjord derigenom, att
lagfart utan klander för sig gått?  113.
Fråga om skadestånd, i följd af uraktlåten vård om medel, som genom inbrott i ett embetsrum
blifvit bortstulne sid. 115.
Embetsresor åren 1855 och 1856, jemte reflexioner om entreprenadskjuts och väghållning 118.
Huru arbetet med fånglistornes granskning fortskridit 119.
I anledning af arbetets instundande slut —
Bilagor:
Förslag till lag för landtmäteriförrältningar 131.
Uppgifter från Kongl. Stats-Deparlementcrne på Rikets Ständers underdåniga skrifvelser och
i anledning deraf vidtagna åtgärder 139.
De i föregående uppgifter förekommande ännu oafgjorda ärenden 168.
Anmälan, att sedan sistförflutna riksdags början icke några lagförklaringar blifvit meddelade 169.
Tabell öfver förestående förteckningar.
. . . 170.
Berättelse af Kommitterade till Tryckfrihetens vård 171.
Rättelser.
Sid. 4 rad. 23 star: bestämdt läs: bestämdt
»
17
»
29
»
enda, möjliga läs: enda möjliga
»
22
»
37
»
bosattas läs: bosätta sig
»
42
»
23
»
hvad de borde blifva ett läs: hvad det borde blifva, ett
»
47
»
12
»
oundgängliga. Till läs: oundgängliga, till
»
72
»
26
»
hos Kongl. Maj:t afgjord läs: hos Kongl. Majit olika afgjord
»
112
»
29
»
inölst läs: inlöst
»
123
»
5
»
Rikets Ständers Ombudsman läs: Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman.
Till Rikets Högloft. Ständer.
Instundande Riksdag skall börjas en månad tidigare, än de näst föregående; och den berättelse,
som jag då har att afgifva, måste vara i samma mån tidigare färdig. Då nu en
särskild embetsberättelse för år 1855 i allt fall ej skulle kunna utkomma förr, än några
månader af innevarande år förflutit, hade tiden för uppsättande och utgifvande af Riksdagsberättelsen
blifvit kort, och arbetet dermed mera brådskande, än som låtit förena sig med
det ytterligen försvagade helsotillstånd, hvaraf jag nu en lång tid lidit. Jag har derföre
vågat vidtaga den utvägen, att sammanslå dessa båda berättelser till en och till nedanstående
tid fördröja dennas utgifvande. Dess innehåll skall, jemte den för år 1854 utgifna
berättelsen, innefatta min redovisning för den tid, som förflutit från sista Riksdags början.
De ämnen, jag har att behandla, blifva nu åter efter vanligheten fördelade under tvenne
hufvudtitlar, hvaraf början göres med
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berätlelse lill 1856 års riksdag. 1
Lagreformen
Uti min embetsberättelse för år 1851 upptages innehållet af en till Kongl. Maj:t den
31 Oktober 1850 aflåten underdånig skrifvelse, hvaruti jag bland annat hemställt, att Kongl.
Maj:t måtte täckas i nåder låta företaga en allmän revision af befintliga påbud och stadganden
i såkallade ordnings- eller polismål, utfärdade af lokalmyndigheter för särskilda orter,
samt i anledning deraf förslag uppgöras, till bibehållande, afskaffande eller förändrande
af dessa påbud och stadganden, allt efter hvartderas beskaffenhet; hvarvid jag förmodade
i möjligaste måtto böra tillses, huruvida lokala förfoganden i ämnen, sorn för hela riket
äro gemensamma, kunde öfvergå till allmänna författningar, samt af de öfriga så få som
möjligt bibehållas och hvartdera blifva gällande för så stort distrikt, som lämpligen ske
kunde; och trodde jag att till detta arbete, i afseende på dess vidd och svårigheter, behöfde
användas två eller tre sakkunnige samt i polisstyrelse praktiskt erfarne män, med
hvilka dessutom Kongl. Majit torde i nåder finna godt att låta Dess Justitiä-Kantsler och
Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman i arbetet deltaga, så vidt desse senares öfriga göromål
det medgåfve.
Sedan Kongl. Majit, på sätt som äfven af omförmälde berättelse synes, i anledning af
denna min underdåniga hemställan, under den 22 Augusti 1851, förklarat Sig framdeles vilja,
när förre Landssekreteraren Lagmannen Carlson, i följd af ett åt honom gifvet uppdrag, att
med detta ärendes ordnande och beredande till föredragning gå Chefen för Civildepartementet
tillhanda, hunnit fullborda det åt honom sålunda uppdragna arbete med utsträckning till
Rikets samtliga städer, i Nåder pröfva, om och huru en ytterligare granskning af vederbörandes
underdåniga förslag borde, före målets slutliga behandling, äga rum; så har Kongl.
Majit, enligt nådig skrifvelse af den 19 Oktober 1855, deruti omförmälas de förut i detta
ämne tillvägabragta förberedelseåtgärder, hvilka föranledt Lagmannen Carlsons berörde förordnande,
nu funnit godt att, på skedd anmälan, det bemälte Lagman kort före sin vid början
af år 1855 inträffade död till Civil-Departementet aflemnat dels ett af honom utarbetadt
sammandrag af samtliga Magistraternas uppgifter och anföranden samt Kongl. Majits Befallningshafvandes
förslag i ämnet, dels ock ett utkast till Nådig kungörelse angående åtskilliga
stadganden i ordnings- och hushållningsmål för Rikets städer, i Nåder förordna en Kommitté
med uppdrag att, efter tagen kännedom af alla handlingarna i målet, uti frågan afgifva underdånigt
utlåtande och förslag i det fullständiga omfång, som Kongl. Majits nådiga Cirkulär af
den 26 September 1840 utmärkte; och ville Kongl. Majit, som i Nåder uppdragit åt Sin Justitiä-Kantsler,
att vara Ordförande i denna Kommitté, hafva i Nåder förklarat mig berättigad,
att, såsom Ledamot i Kommittéens arbeten deltaga, när mina öfriga göromål det medgåfve.
Denna Kommittés verksamhet har tagit sin början den 1 sistlidne December och sedermera
fortgått.
- flyn  ;
Medan på detta sätt en viss uppmärksamhet blifvit egnad åt sjelfva mitt förslag eller
någon del deraf, synes å en annan sida något afseende svårligen vara fästadt vid en i detta
förslag ingående grundsats, hvars vigt ej medgifver, att den här förbigås. Uti en af mig den
8 Maj 1852 aflåten ytterligare underdånig skrifvelse, föranledd af särskilda företeelser vid
utöfning af underordnade myndigheters lagstiftningsmakt, har jag nemligen ansett mig böra
stödja ipig vid den grundsats, att underordnad embetsmyndighet ej kunde vara behörig att
förelägga annat än verkligt vite för öfverträdelse af hvad i lag eller allmän författning är
förbudet, när i vissa fall det stadgade ansvaret visat sig otillräckligt, och således behöfde genom
vitet förhöjas, men att deremot ingen laglig tillåtelse funnes för underordnad myndighet
att stadga böter och ansvar för hvad i lag (gällande författning) icke är förbudet.
Häremot väntade jag mig åberopande af hvad Kongl. Brefvet den 10 Maj 1815 förmäler
vara af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län uti en underdånig hemställan
uppgifvet, nemligen att Kongl. Maj:t vid pröfning af flera genom besvär inkomna mål
förklarat bemälte Beiällningshafvandes rättighet att stadga vitén i politimäl vara inskränkt till
de fall, då något ansvar uti lag eller författningar icke vöre bestämdt. Men om ock i denna
uppgift ej något misstag förelupit; så syntes mig dock de omförmälta nådiga besluten icke
hafva varit lagbud, och den der uttalade mening således ej kunnat hafva annan verkan, än
den tillämpning, som densamma erhållit på de under pröfning då varande mål. Huruvida
denna mening åter vore med lagens förenlig, ansåg jag vara en lätt utredd fråga.
Att förelägga vite för hvad af lag ej är med ansvar belagdt eller förbudet, vore nemligen
ej blott att under namn af vite stadga ett nytt straff, utan det vore ock att till brott
qualifieera, hvad af lagen ej är för brott ansedt. Uppdrag härtill i mål, som röra rikets allmänna
hushållning, vore lemnadt åt Konungen och innebure en makt att utvidga strafflagarnes
område till nya föremål. Lika stor som denna makt hos Konungen finnes, skulle den
öfvergå till underordnade myndigheter, i läll dessa tillätes att stadga vitén för hvad i lag
eller gällande författning icke är förbudet och bestraffadt. Dessa myndigheter komme då att
utöfva ej blott den redan äfventyriiga makten att förhöja lagligen bestämda straff, utan ock
den ännu vådligare, den företrädesvis vigtiga delen af kriminallagstiftningen, att afgöra, hvad
som skall för straffbart anses, förbjuda hvad som icke är förbudet.
Så har jag ej trott det rimligen kunna förhålla sig. Den i allmänna hushållnings-ärenden
stiftade särskilda lagstiftningsmakt vore genom Regeringsformen öfverlemnad åt Konungen,
men endast för att af Konungen Sjelf utöfvas, icke för att öfverlåtas åt någon annan,
vare sig person eller myndighet. Möjligtvis hade någon gång en sådan öfverlåtelse inträffat;
men utan tvifvel hade häri legat en oordning; och äfven om den föreskrift, hvarigenom öfverlåtelsen
skett, skulle synts äga all möjlig tydlighet, torde dock rättigheten till efterlefnad
af en sådan föreskrift knappast någonsin bordt af den underordnade betraktas såsom nog bestämd
för att kunna utöfvas, utan att lagstiftningsförslagen först blifvit Konungamakten underställda
och gillade.
Oordningen skulle i annat fall endast alstra äfventyr af nya oordningar. Skicklighet att
uttänka lagstadganden kunde hos embetsmän i allmänhet icke begäras, änskönt de i öfrigt
ägde nödig skicklighet för sitt kall. Misslyckade försök vore således att förvänta. Att låta
ett sådant gälla och efterlefvas såsom lagbud, vore illa och oförsvarligt. Det borde således
ändras och upphöra, och till besväret att upphäfva det komme äfven besväret att upphäfva
alla de tillämpningar deraf, som imedlertid kunde vara gjorda, och hvaraf olägenheterna icke
alltid efteråt stöde att afhjelpa; oberäknad all förbistring, som vore att befara, i händelse lokalmyndigheter,
vid utöfning af slik lagstiftningsmakt, hvar för sin ort olika förordnade i ett
och samma ämne. Hade afsigten med öfverlålandet af lagstiftningsrätten varit att spara Regeringen
det så kallade småaktiga bestyret att reglera obetydliga ämnen; så skulle väl sällan
någon afsigt hafva sämre lyckats.
Kongl. Maj:ts numera under den 10 Nov. 1855 utfärdade nådiga Instruktion för Landshöfdingarna
innehåller uti 10 §., det Konungens Befallningshafvande äga att för handhafvande
af allmän ordning och säkerhet, uti sådana fall, der ansvar icke är i lag bestämdt, stadga erforderliga
vitén.
Genom detta förordnande tyckes vid första påseendet ej blott den förut antagna egenskapen
af verkligt vite numera vara utesluten från föremålen för Konungens Befallningshafvandes
åtgärd, utan det är ock ostridigt, att Konungens Befallningshafvande kunna under
namn af vite stadga ansvar, der sådant icke är i lag bestämdt. Huruvida detta uppdrag
sträcker sig äfven till fall, der ansvar ej heller i gällande författning, ehuru icke i allmän
lag, är stadgadt, synes vara tvifvel underkastadt; och meningen torde möjligen vara att endast
utestänga Konungens Befallningshafvande från befattning med de ämnen, hvilka i allmänna
lagen upptagas, utan att derföre utvidga deras befattning till sådana ämnen, hvarom
hvarken allmänna lagen eller gällande författning innehåller något stadgande. Skulle så verkligen
förhålla sig; då vore endast att önska, det uttrycket mätte förtydligas, så att man ej
kunde derifrån härleda en obegränsad makt att förbjuda och med ansvar belägga allt, hvad
icke i allmän lag är bestraffadt, och hvarunder efter ordalydelsen kan dragas äfven allt, hvad
som icke vid ansvarspåföljd är i gällande författning förbudet.
Skulle åter tillämpningen blifva den motsatta, eller att man företoge sig att stifta lag om
allt, hvad man kunde finna nödigt och som förut icke vore i lag eller författningar upptaget;
då torde det väl svårligen kunna nekas, att den ekonomiska lagstiftningsmakten hade erhållit
en utvidgning, som icke finnes alsedd uti det af Regeringsformen åt Konungamakten lemnade
uppdrag att uti mål, som röra allmänna hushållningen, stifta nya lagar och författningar,
samt bestämma grunderna för allmänna inrättningar af alla slag. Men äfven om en så
beskaffad delegation af en kriminallagstiftningsmakt icke må anses innefatta öfverskridande af
Konungamaktens uppdrag, och om den vore så begränsad, att den icke kunde förirra sig
äfven in på den egentliga kriminallagstiftningens område; så vore det dock säkerligen att önska,
det denna delegerade lagstiftningsmakt måtte kunna helt och hållet umbäras i anseende
till de oundvikliga oredor, som af dess användande äro att befara, och hvarom nyss ofvanföre
blifvit taladt.
Vid betraktande häraf har jag funnit det tillhöra min pligt att på ämnet fästa Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet, med hemställan, huruvida det må anses lämpligt och nödigt
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, antingen om upphörande af en åt underordnade
myndigheter uppdragen rätt att stadga vitén eller ansvar, eller ock i annat fall om
en sådan nådig förklaring af det här anförda stadgandet i Landshöfdinge-instruktionen, att
tillämpningen deraf hestämdt inskränkes till de fall, der ansvar för öfverträdelse af ekonomisk
författning finnes påbudet, men kan för tillfället behöfva att förhöjas; hvarigenom äfven
blir tydligt, dels att tillfälle för de underordnade myndigheterne till konstruerande af brott
försvinner, och dels att uteslutande af de fall, der allmän lag stadgat ansvar, icke bemyndigar
till ingripande i lagstiftningen öfver de ämnen, som till allmänna lagen höra, ehvad derom
finnes ansvärsstadgande eller ej.
Den för jordbruket vigtiga frågan om stängselskyldighet lärer sannolikt än en gång
blifva föremål för Rikets Höglofl. Ständers öfverläggningar, i anledning af de talrika betänkligheter,
som visat sig vid inhemtande af Kongl. Kamtnar-Collegii samt Länsstyrelsernas
och Hushållssällskapens yttranden i detta ämne, efter det Rondeståndet gjort underdåniga föreställningar
emot nådigt bifall till de öfriga Riksståndens beslut.
De betänkligheter, som mött afskaffandet af jordegares skyldighet, att genom stängsel
sjelf freda sin fruktbärande jord emot betande kreatur, torde svårligen stå att undanrödja äfven
i åtskilliga af de fall, som förekomma vid jordbruket i allmänhet, der innehafvare af
små enstaka betesmarker kunna vara ur stånd att för sina kreatur hålla vallgång. Svårigheterna
för ett sådant kreaturens vaktande hafva likväl oändligen förökat sig och fortfara alltjemt
att blifva mångfaldigare i följd af Skiftesverkets fortgång, hvarigenom efter hand byalag
och enstaka hemman sönderstyckas i små lotter, hvilka alla kräfva att hvar för sig fredas
mot fremmande kreaturs åverkan. Det är sannt, att jordbrukare härigenom försättas i nödvändighet
till uppförande och underhållande af hägnader i en öfverdrifven och för deras yrkes
fördelaktighet högst menlig mängd, hvars förminskande eller fullkomliga umbärande visserligen
vore på det högsta att önska. Men af samma orsak, som vållar behofvet af detta
öfverdrifna fredhållande, uppkommer äfven mångdubblad svårighet att vakta betande djur
inom de små från hvarandra skilda betesmarkerna, hvilka genom skiftandet blifva lika mångfaldiga,
som bostäderna, hvartill de höra. Det blir följaktligen omöjligt att befria jordbrukaren
från det olyckliga behofvet af ett öfverhopande stängselbesvär, utan att i stället bela
-
sta ägarne af angränsande betesmarker med en ännu svårare skyldighet att utan hägnad
hålla vård om sina kreatur; och valet imellan de ömsesidiga svårigheterna lärer väl troligen
icke böra blifva tvifvelaktigt.
Men om således stängselskyldigheten till sin hufvudgrund ej skäligen synes kunna afskaffas;
så påkallar likväl de om denna skyldighet nu gällande lagstadganden en allvarlig
granskning, såsom hvilande på rättsbegrepp, hvilka icke synas stå att försvara. Hägnadsskyldigheten
i allmänhet är genom dessa stadganden uteslutande hvälfd på jordbrukaren eller
innehafvaren af de så kallade inägorna, och deremot betesmarkernes ägare helt och hållet
befriade från denna skyldighet, såvidt inägor tillstöta. En så ytterlig stridighet emot den
naturliga grunden för hägnadsbesväret eller kreaturens ägares skyldighet att afhålla dem från
ofredande af grannarnes grödor, kan väl icke tagas i försvar; och det minsta, som billigheten
fordrar, lärer vara, att betesmarkens innehafvare vidkännes lika stor andel i hägnadsskyldigheten,
som den jordbrukande eller inägornas innehafvare drabbar.
En annan hufvudsaklig afvikelse från rättsbegrepp ligger deruti, att innehafvare af större
inägorymd, som tillgränsar en mindre, eller af större hemmantal, som i annat slags ägor tillstöter
mindre hemmantal, skall i stängselbesväret taga så mycket större lott, som inägoområdet
eller hemmantalet är större. Härigenom uppkommer det högst oskäliga missförhållande,
att om ett enstaka helt hemman äger till grannar endast några enstaka fjerdedels hemman,
hvilka på alla sidor omgifva det hela hemmanet, detta senares innehafvare då måste stänga
fyra femtedelar af hela sin omkrets, meri att om ett dylikt hemman ligger orrigifvet på alla
sidor af byar, hvilka hvar för sig innehålla fyra hemman, det enstaka hela hemmanet då ej
är skyldigt att stänga mer än en femtedel af hela sin omkrets, ehuru det svårligen lärer stå
alt utreda, hvad större gagn samma hemman äger af fjerdingarnas, eller hvad större mehn
af de öfverlägsna byarnas granskap. Det kan väl ej heller förnekas, att om detta hemman
skiftas i fjerdingar emellan fyra ägare, hvardera af dessa då blifver lika naturligen berättigad,
som de angränsande enstaka fjerdingarnes ägare, att äfven mot dessa svara endast för en
fjerding. Man skulle eljest vägra en sådan från det hela hemmanet utskiftad andel rättigheten
att beräkna sig till godo det nya hägnadsbehof, som genom skiftet uppstått imellan fjerdingar
ne af det hela hemmanet. Likaså uppkommer för hvarje hemman i de angränsande
byarna vid skeende skifte en naturlig rätt att i stängselskyldighet räknas lika med det angränsande
enstaka hemmanet, enär eljest behofvet af stängsel imellan de från byn utskiftade
hemmanen icke komme i beräkning. På enahanda grund lärer det ej kunna bestridas, att
vid skifte af ett större inägoområde i lika små eller mindre lotter med det angränsande mindre
området uppkommer behof och naturlig rätt för de förra att räkna sig till godo stängsel
i skiljolederna sig imellan, hvaraf följer rättighet att fordra jemlikt deltagande för det angränsande
området i hägnadsbesväret imellan detta och de förra.
Af dessa anmärkningar torde vara uppenbart, dels att intet skäl finnes till olikhet i skyl
digheten
att stänga för inägor eiler utägor, och dels att grunden till ett större hemmantals eller
större ägovidds belastande med större andel i hägnad mot mindre hemmantal eller mindre
ägovidd, än som drabbar denna senare, är falsk, och att å ömse sidor af en skiljoled imellan
ägolotter eller jordegendomar den verkliga grunden för hägnadsbesvärets fördelande är
jemlikhet. Ar åter detta bevisadt och lagen om hägnadsskyldighet derefter rättas; så inskränker
sig denna lag till det enda stadgandet, att i skiljoled imellan särskilda ägares jordegendomar
eller ägolotter halfva hägnaden skall hållas af hvardera sidans ägare. En sådan
förändring i nu gällande stängsellag bör jag desto heldre tillstyrka, som jag genom erfarenhet
känner de oöfvervinneliga svårigheterna att på någon giltig eller billig grund bringa i verkställighet
de i denna lag gifna stadganden, ja den ej sällan inträffande omöjligheten att pä
något sätt åstadkomma dessa stadgandens efterlefnad; och det är med anledning af denna erfarenhet,
som äfven lagkommittéens förslag upptagit den förändring, jag nu tillstyrker.
Uti första kap. 12 §. Rättegångs-Balken stadgas ansvar för Domare, som fäller orätt dom;
och 9 kap. 5 §. Utsöknings-Balken förordnar om ansvar för Konungens Befallningshafvande,
såsom i Rättegångs-Balken om Domare sägs, när Konungens Befallningshafvande uppsåteliga
af hat och afund, eller för egen vinning, eiler androm till viljes, häfver gjort den klagande
orätt. Men i Lagen saknas föreskrifter för de fall, då Domare eller Konungens Befallningshafvande
gjort sig skyldig till försummelse i tjensten eller eljest till fel af annan beskaffenhet,
än som kunna hänföras under orätt dom eller uppsåtligen gjord orättvisa i lagsöknings
ärenden. Häraf händer, alt vid skeende åtal för försummelser, obehöriga dröjsmål, felaktiga
betyg eller hvilka origtigheter som häldst i tjenstgöring begås, domare eller Konungens Befallningshafvande
ej annorlunda kunna fällas till ansvar, än med åberopande af den lag, som
bestraffar orätt dom. Det torde dock icke bestridas, att sådant sker endast i brist af lag,
som på förhållandet verkligen är lämplig, och att denna brist behöfver afhjelpas.
De uti 28 kap. af Lagberedningens förslag till straffbalk upptagna förordnanden om brott
af embetsmän i allmänhet lära icke lämpligen kunna antagas annorlunda, än i sammanhang
med strafflags-förslaget i det hela; och för att gifva anledning till afhjelpande af den anmärkta
bristen, har jag således funnit mig böra påtänka ett förslag, hvilket utan dröjsmål
och utan rubbning af lagens öfriga innehåll vore antagligt. Jag har dervid trott mig icke
böra vidare utsträcka detta förslag, än att tillstyrka tjenliga tillägg till de åberopade nu gällande
lagställen, nemligen
till första kap. 12 §. Rättegångs-Balken:
Gör Domare sig skyldig till annat fel eller försummelse, vårdslöshet eller obehörigt
dröjsmål i det, som till hans embete hörer; stånde äfven derföre till ansvar, efter hvad
nu sagdt är och gulde skadan.
samt till nionde kap. 5 §. Utsöknings-Balken:
Försummar Konungens Befallningshafvande sitt embete eller gör sig deruti skyldig
till vårdslöshet, obehörigt dröjsmål eller annat fel; varde äfven derföre ställd till ansvar,
såsom om Domare sagdt är, och gälde skadan.
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 innehåller uti 24 §, att då Gäldenär sitt skuldebref
hos Rätten företer och således visar, att han skulden till fullo betalt, inteckningen skall
dödas och sådant straxt å skuldebrefvet tecknas, så ock i Protokollet skrifvas. Häri stadgar
Kongl. Kungörelsen den 18 December 1823 det tillägg, att köpare af fastighet, hvilken antingen
å utmätningsauktion eller under konkurs af borgenärer genom offentligt utrop såld är,
och hvaruti inteckningar finnas, till hvilkas gäldande köpesumman icke förslår, skall, så snart
auktionsförrättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af klander, fastställd blifvit, samt
köpesumman är inbetald, äga att derom af vederbörande Exsecutor eller Syssloman erhålla
bevis samt att med detta jemte Gravationsbevis anmäla sig hos Domstolens Ordförande i den
ort, der fastigheten är belägen; och skall då Ordföranden åligga att genom anslag å Rättens
dörr och kungörelse, hvilken genom köparens försorg bör Irenne gånger införas i allmänna
tidningarna, kalla och förelägga de inteckningshafvare, som antingen alldeles icke, eller endast
till någon del, fått sina inteckningar utur köpeskillingen guldne, att, i stad inom en månad
från den dag, kungörelsen i tidningarne sista gången finnes införd, och å landet vid det ting,
som först infaller, sedan en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos Domstolen anmäla,
huruvida emot deras inteckningars dödande kan vara något att påminna; börande Domaren,
ehvad inteckningshafvare då begagna rättigheten att varda hörde, eller icke, och jemväl
utan hinder deraf, att original-inteckningshandlingarne icke uppvisas, angående inteckningarnes
dödande sig utlåta.
De i dessa författningar sålunda uppgifne utvägar att få en inteckning dödad, nemligen
antingen att förete skuldebrefvet och dermed visa, att skulden är till fullo betalt, eller ock
styrka, det den köpeskilling, som å utmätnings- eller konkursauktion erhållits, ej är tillräcklig
för inteckningens gäldande, äro de enda i lag stadgade. Men de uti samma författningar
upptagne fall äro icke de enda, då det för ägare af en intecknad fastighet kan vara angeläget
och tillkomma honom såsom rättighet, att få ett bevis, det hans egendom icke häftar för
en ej mer gällande inteckning, med andra ord att få denna inteckning dödad. Det kan till
exempel hända, att innehafvare af en inteckningshandling, för hvilken han i god tro erhåller
betalning, underlåter att återställa den, att deu antingen förut eller sedermera förstöres och
aldrig mer kan företes, men väl bevisning åstadkommas, att betalningen är erlagd och inteckningshandlingen
förstörd. Det kan ock hända, att intecknad fordran lemnäs obevakad vid
tillfälle, då dess fortfarande giltighet fordrar bevakning, såsom i konkurs, och derföre blir
genom dom ogillad — andra möjligheter att förtiga. Om nu i dessa fall den intecknade fastighetens
ägare hos Rätten anmäler sig och företer de bevis, hvarmed fordringens försvinnande
fullt styrkes; så gifves väl intet skäl, hvarföre han ej skulle vara berättigad att äfven
erhålla Rättens bevis öfver inteckningens försvunna giltighet; och jag skulle icke tro, att sådant
kunnat honom lagligen vägras, om än aldrig ett uttryckligt stadgande angående rätt till
intecknings dödande för visst fall vore gifvet.
Sedan likväl nu sådana stadganden finnas för de två här ofvan uppgifne fall; har det
visat sig, att fastighetsägarens ifrågavarande rätt kunnat betraktas, om icke såsom inskränkt
till dessa enda fall, dock såsom bunden vid en skyldighet att iakttaga föreskrifter, tillkomna
för det ena af samma fall, men icke lämpliga för något annat än detta. En fråga härom är
afgjord af lagskipningen, på sätt som inhämtas af en här nedan förekommande redogörelse
för ett aktionsmål; och jag har derigenom erfarit, att till undvikande af enahanda motgång
för fastighetsägare i likartade frågor annat medel ej lärer gifvas, än ett nytt lagstadgande,
hvarigenom rättigheten uttryckligen och oinskränkt uttalas. Jag har försökt att uppgöra ett
sådant stadgande genom ytterligare tillägg till 24 § i 1818 års Kongl. Förordning och lemnar
dertill följande förslag:
Styrker eljest den intecknade fastighetens ägare, med fulla skäl, att den intecknade
gälden är gulden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; varde ock dä inteckningen
dödad.
Öfver rätta förståndet af 61 kap. Missgernings-Balken hafva tvifvelsmål uppstått och
skiljaktiga meningar blifvit hos domstolar följda, af hvilka meningar vid första påseendet deD
tyckes hafva största grundligheten, att kapitlet, enligt sin öfverskrift, icke bör anses handla
om annat, än hvad som i egentlig mening heter missgerning eller groft brott. Man har föreställt
sig, att sådane mindre brott eller förseelser, som icke rätteligen kunna inbegripas under
namn af missgerningar, ej heller vore i förevarande kapitel, såsom den allmänna lagen om
delaktighet, åsyftade samt att på dem ej kunde skäligen lämpas det ansvar för rådgifvande
eller biträde, hvilket här stadgas för de grofya brotten, utan ansett det vara lagens mening,
att för de ringare ingen annan behöfde straffas, än gerningsmannen sjelf. Denna mening har
funnit bekräftelse jemväl uti beskaffenheten af de ansvarsbestämningar, som uti meranämnde
kapitel förekomma, då man icke annorlunda skulle kunna förklara, att äfven mindre delaktighet
der uti 2 § ej belägges med ringare bestraffning än spö eller ris, fängelse eller arbete,
hvilket säkerligen vore omöjligt, om dermed mentes delaktighet i sådane brott, som
gerningsmannen sjelf får med böter försona. Det kan ej nekas, att detta lagställes tillämpning
på de ringare brotten uppenbarar sin orimlighet, när t. ex. en person, som tillstyrkt
eller uppmanat en annan till utdelande af några slag utan påföljande lyte eller skada till lifvet,
blifvit dömd att plikta med fängelse vid vatten och bröd, då deremot gerningsmannen
undslapp med penningeböter för blånader och blodviten.
Om en sådan tillämpning är grundad på lagens bokstafliga lydelse; så eger deremot den
skiljaktiga meningen andra grunder, utgående från ämnets natur. Det vill icke förefalla tro
-
ligt, att sedan särskildt blifvit förordnadt så väl om delaktighet i dråp, hvarom 24 kap. Missgerningsb.
handlar, som ock om delaktighet i stöld, hvilken aftiandlas i 41 kap., lagen
skulle lemnat allmänna föreskrifter uti 61 kap. endast om delaktighet i gröfre brott, till
hvilka onekligen höra dråp, såsom innefattande äfven alla de svåraste arter deraf, på hvilka
således 24 kap. måste tillämpas, men deremot alldeles förbigått delaktigheten i alla ringare
brott, efter att hafva derifrån endast afskiljt stöld, såsom elt slags medelväg imellan dessa
senare och de gröfre brotten. Förgäfves söker man förklara detta dermed, att stölden, såsom
räknad till de ringare brotten, eljest skulle blifva för deltagare lika ostraffad, som öfriga
brott af denna klass. Innehållet af 41 kap. visar nemligen, att dess stadganden tillkommit,
ej blott för att uttrycka brottets hänförlighet under den allmänna delaktighetslagen, utan för
att fastställa särskilda grunder, hvarefter delaktighet i detta framför andra brott skall bestraffas.
Meri den förnämsta grunden för ett annat begrepp om straffbarheten af deltagande äfven
i mindre brott, än som låter förena sig med 61 kap:s hänförande endast till de gröfre, ligger
i den för lagstiftningens ändamål kännbara brist på bestraffning, som skulle utfalla till
fördel för ganska många mot samhällsordningen vidriga förbrytelser, derest de icke kunde
beifras, såsom utgörande endast delaktighet i ringare brott, eller till och med förseelser (quasi
delicta). Om lagskipningen en dag, såsom hittills icke skett, allmänneligen antager, att t. ex.
för skogsåverkan ingen annan än gerningsmannen kan straflas, och således icke den, som legt
honom, köpt af honom hans rof, lånt honom dragare och redskap; så skall ett nytt tillfälle
öppna sig för förläggare och spekulanter i denna art af tjufnadsindustri, hvilken då kan bedrifvas
mera i stort och med mindre äfventyr, än som hittills skett. Man finner nemligen
utan tvifvel öfver allt uslingar nog, som för betalning åtaga sig att utföra sjelfva arbetet, med
äfventyr att vid ertappande blifva spisade vissa dagar med vatten och bröd, i brist af tillgång
till böter; och patronen, som utrustar och aflönar dem, får ostörd ej allenast njuta sin oskuld
i sjelfva åverkansförseelsen, utan ock behålla såsom sin välfångna egendom, hvad han afsina
handtlangare tiilhandlat sig, enär de icke såsom tjufvar varit misstänkte, eller delaktigheten i
deras förehafvande kan såsom brott straffas. Likaså skall man då kunna strafflöst lega våldsverkare,
som utom hus på vägar och stigar, öfverfalla fredliga vandrare och vägfarande, slå
dem blå eiler blodiga, lama eller lytta, utan att deraf blir så groft brott, att delaktigheten
deruti kan bestraffas, eftersom ansvaret endast består i penningebot.
Säkerligen är det en lycka, att dylika tillämpningar af 61 kap. Missgerningsbalken hittills
icke i allmänhet blifvit gjorda. Men om de ej heller alldeles uteblifvit och möjligtvis
hota att utbreda sig; så torde det vara en angelägenhet af vigt, att dessa tillämpningar i tid
förebyggas. Dertill fordras naturligtvis några förklarande ändringar i lagens text, hvilka jag
derföre skall försöka att föreslå. Först och främst lärer vara nödigt, att 61 kapitlets öfverskrift
icke mer handlar endast om delaktighet i missgerningar, utan lyder på delaktighet i
brott öfverhufvud, om icke i brott och förseelser. Och i kapitlets innehåll skulle jag tro de
ändringar böra göras, att ordet missgerning i 1 § utbytes mot brott samt att 2 § får denna
lydelse:
Är någor eljest till gerningen mindre vållande, vare förfallen till enahanda eller lindrigare
straff, än sorn gerningsmannen öfvergår, eller och till penningeböter, efter omständigheterna.
Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för Landshöfdingarne samt de vid Läns-styrelserna
anställde Tjenstemän den 10 November 1855 har varit föremål för publicisters klandrande
anmärkningar; och huru mycken obillighet eller ofog som i dessa anmärkningar än må hafva
förekommit, lärer det dock icke kunna nekas, att denna nådiga Instruktion behöfde underkastas
en grundlig och billig kritik. En sådan har icke med fullständighet kunnat af mig
anställas, då omständigheterna endast medgifvit, att nog hastigt genomläsa det ifrågavarande
arbetet. Men hvad jag dervid varseblifvit såsom väsendtligen anmärkningsvärdt, har jag trott
mig pligtig att här anteckna.
Vid frågor om Landssekreterares och Landskamererares ansvarighet kan väl icke skäligen
tvifvelsmål uppslå angående rätta meningen af instruktionens föreskrifter. Men det får
dock icke bestridas, att man der saknar den bokstafliga tydlighet, som i en lag alltid är att
önska, när den kan erhållas. Uti 3 § är nemligen icke uttryckligen sagdt, att en Landssekreterare
eller Landskamererare, som icke yttrat skiljaktig mening från Landshöfdinge, skall
gemensamt med denne för beslutet ansvara. Likväl hade ej blott detta bordt bokstafligen uttalas,
utan det hade äfven behöft tilläggas, att skiljaktigheter från Landshöfdingens beslut
kunna, derest de befinnas olagliga eller grundlösa, ådraga lagligt ansvar.
Äfven i 4 §, hvilken afhandlar Landshöfdinge-embetets tjenstgöring, stadgas väl samfälld
ansvarighet af Ledamöterna för de beslut och åtgärder, hvarom de varit ense, samt enskild
ansvarighet af föredraganden, så vida den andre låtit sin särskilda tanka i protokollet anteckna;
men deremot saknas stadgande om ansvarighet för de från beslutet skiljaktiga meningarne,
hvilka således efter bokstafven icke kunna beifras, änskönt olagliga och grundlösa.
Då uti 48 § 1 mom. föreskrifves, att i hvarje diarium bör intagas eller bifogas förteckning
med kort rubrik å de mål, som från föregående år finnas oafgjorda och uti nästförflutna
årets arbetsberättelse balanseras; lärer val meningen häraf vara, att äfven sådana mål skola
i ett följande års diarium öfverföras, hvilka ännu icke blifvit färdiga till ytterligare handläggning
af Länsstyrelsen, och således ej heller af dess åtgärd för närvarande bero. Men i sådant
fall komma vid Landskantslierna att från år till annat öfverföras lagsökningar, i hvilka
ingenting annat förelupit, än att den ingifna ansökningen är utställd till gäldenärens hörande
och vid hvilka vidare åtgärd ej äger rum, innan antingen förklaring eller ock bevis på delgifvande!
inkommit. 1 ganska många dylika mål inträffar dock aldrig någotdera, emedan
godvillig liqvid i stället mellankommer; och alla dessa mål hafva hittills blifvit lemnade utan
all vidare åtgärd, således ej heller öfverföring i nytt diarium. Någon olägenhet häraf har
Säkerligen icke inträffat eller kunnat inträffa, då ärendena alltid blifvit till åtgärd företagna,
så snart sökanden visat sig hafva fullgjort delgifningsskyldigheten, elier ock den lagsökte dessförutan
inkommit med förklaring. Skulle nu icke destomindre alla dessa mål öfverföras i
följande års diarier och der framgent (d. v. s. ofta för alla kommande år) qvarstå, så länge
de vöre oafgjorda; så uppkomme ofelbart en förfärlig tillökning i diariernas vidd, äfvensom
i diarieförarnes besvär; och snart blefve det nödvändigt att föreskrifva någon ny utväg till
vidlyftighetens minskande. Denna blefve t. ex. att belasta sökanden med skyldighet att
inom viss tid ingifva communicationsbevis eller uttryckligen frånträda sin talan; och med
detta ökade besvär vore dock för sökanden ingenting vunnet, och den gräns, som derigenom
sattes för Landskansliets ökade besvär, afhulpe dock icke på långt när hela den onödiga tillökningen.
I 66 § är den nya makt Landshöfdingen uppdragen, att vid åtals förordnande mot
Landssekreterare eller Landskamererare äfven skilja dem från embetets utöfning, der omständigheterna
sådant påkalla. Något behof af en sådan medfart har säkerligen ännu icke visat
sig; och om det någonsin förekomme, torde dock medgifvandet af denna utväg fordra det
noggrannaste betänkande. I uppkommande tvister, . som öfvergå till misshällighet emellan
Landshöfdinge och dess Embetsbiträden, lärer val lika lätt hända, att Landshöfdingen, §om att
Biträdet har orätt. Om nu på Landshöfdingens anmälan ett åtal skall anställas, och han
imellertid skiljer den angifne Landssekreteraren eller Landskamereraren från tjenstens utöfning,
men det vid åtalets utförande eller förberedelserna dertill befinnes, att den angifne ej
begått något straffbart fel; så följer häraf dock ej alltid full upprättelse för den skada och
oförrätt, som den angifne genom suspensionen lidit; och för Landshöfdingen blir det svårare,
men icke lättare, att återtaga honom i tjenst, än det hade varit att imellertid fördraga bois.
St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse lill 1856 års riksdag. 2
— 10 —
norn i ostörd utöfning deraf. Utan tvifvel är det också olämpligt, att en oafsättlig tjensteman
skall af någon annan, än domaren, under hvilken han lyder för sin tjensteutöfning,
kunna derifrån skiljas, under det frågan om ansvar för fel i denna utöfning beror af laglig
pröfning.
Hvad som i stället för en sådan obegränsad suspensionsmakt kan synas verkligen behöfligt,
torde vara hvad som redan finnes uti 1734 års instruktion, nemligen den Landshöfdingarne
uppdragna myndighet till Landskamererares, Fogdars och Häradsskrifvares skiljande
från tjensteutöfningen i de fall, der anmälan skulle göras hos Kammar-revisionen, d. v. s.
der det gällde uppbördens redovisande, och således behof kunde förekomma att genom skyndsam
och kraftig åtgärd undanrycka det allmännas medel en osäker uppbördsmans vård, för
att hindra deras förskingrande. Men det ögonblickliga skiljande från tjensten, som härtill
kunde erfordras, behöfde icke sträcka sig till Landskamererare i alla de fall, der fråga icke
var om uppbörd, och var derföre ej heller användbart i andra fall mera mot honom än mot
Landssekreteraren, hvilken nu först blifvit en sådan behandling underkastad.
I afseende på bestämningen af omfånget för Konungens Befallningshafvandes verksamhet
hafva företett sig ett par anmärkningar, hvilka jag slutligen ansett böra här få plats.
Hit hörer först den i 19 § af instruktionen gifna föreskrift, att Konungens Befallningshafvande
skall vaka deröfver, att de i afseende å lots- och båkinrättningen gällande stadganden
varda behörigen efterlefde samt pröfva frågor derom och om lotshemman, deras skyldigheter
och förmåner jemte lotsars rättigheter. Denna föreskrift öfverensstämmer med gällande
författningar, endast i det som angår frågor om lotshemman, deras skyldigheter och förmåner
jemte lotsars rättigheter i afseende å anslagne hemman eller lägenheter; och uppdraget
att i öfrigt pröfva de till lots- och båkinrättningen hörande frågor innebär en ny Konungens
Befallningshafvande uppdragen befattning, vid hvars utöfvande skulle kunna uppkomma missförstånd
om rätta gränsen imellan denna och de befattningar, som enligt Kongl. Instruktionen
den 16 Maj 1827 tillhöra lotsofficerarne under lotsdirektören, samt dem, som enligt Instruk
tionen
den 18 Januari 1841 åligga Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena.
Likaså förekommer i 27 § 2 morn., det Konungens Befallningshafvande tillhörer att
upptaga och pröfva frågor om rättighet att å skog och utmark hämta väglagningsämnen, då
icke tvist derom uppstår, som bör till domstols behandling hänvisas. Ett sådant stadgande
har förut icke funnits, och synes svårligen kunna leda till annat än missförstånd, då förut
är förordnadt, att domstol skall anlitas i alla de fall, der någon myndighets åtgärd kan blifva
af nöden, och Konungens Befallningshafvandes anlitande, när tvist derom icke uppstår, som
bör till domstols behandling hänvisas, således svårligen lärer kunna inträda, derest icke tvekan
skulle uppstå, huruvida parterne vid godvilligt åsämjande äga att sjelfve sin angelägenhet
uppgöra.
Dessa anmärkningar, jemte hvad här särskildt är yttradt angående 10 § i fråga om
vite, innefatta allt hvad jag för närvarande har att såsom väsendtligt vid Landshöfdingeinstruktionens
innehåll erinra. Deremot har jag funnit vissa obefogade anmärkningar vara
utaf publicister med mycket eftertryck framhållna och troligen, såsom icke vederlagda, ej
saknande inflytelse på mängdens tänkesätt. Dertill hörer föregifvandet om Landshöfdingarnes
i allmänhet förökade makt och förmenta suveränitet öfver de tjenstemän, som jemte dem
utgöra Konungens Befallningshafvande. Man har stödt detta föregifvande på den förutsättningen,
att nämnde tjenstemän skulle förut ägt något för Landshöfdingens verksamhet (underligt
veto, såsom att Landskamererare kunnat vägra att kontrasignera anordningar, eller
Landträntmästare att utbetala anordnade summor; och att sådan vägran nu icke mer kan
äga rum, har man framställt såsom en införd nyhet. Ingenting är likväl säkrare, än att
Landshöfdingarne härutinnan alltid ägt hvarken större eller mindre makt, än dem ännu tillkommer,
och att Landskamererares eller Landssekreterares protest aldrig upphäft giltigheten
af Landshöfdingens beslut.
En annorlunda beskaffad fördelning af makten imellan Landshöfdinge och dess biträden
har säkerligen ej heller varit afsedd af den store Rikskautsleren Oxenstjerna uti dess åbero
-
— 11 —
pade yttrande till förmyndare-regeringens protokoll 1636, nemligen att Sekreteraren och Kamereraren
icke borde dependera af Landshöfdingen, utan immediate af regeringen. I detta
yttrande ligger väl den mening, att Sekreterare och Kamererare ej borde kunna af Landshöfdingen
af- och tillsättas, hvilket också icke varit eller är medgifvet; men omöjligen har
det varit Oxenstjernas mening, eller låter det sig någonsin göra, att Landshöfdingen skulle
blifva beroende af Sekreterare eller Kamererare, så att vid skiljaktighet med dem antingen
intet beslut kunde fattas, eller ock Landshöfdingen kunna öfverröstas af sin Landssekreterare
eller Landskamererare.
Den lilla afhandlingen om Skogarna uti 1850 års berättelse innehåller en hänvisning
till skiftesverket (landtmäteriet) såsom stående i samband med skogshushållningen. Men skifteslagstiftningen
är ej blott skogarnes, utan hela landtmannayrkets förderf, om den skulle befinnas
vara rätt olämpligen inrättad. Den bör betraktas i hela omfånget af sitt inflytande.
Läsaren skall svårligen tröttna att följa denna betraktelse, om dess utförande icke alltför
mycket misslyckas.
Redan vid landets första besittningstagande måtte det hafva handt, att icke alla odlare
sökte sig enstaka bosättningar. Vänner och bekanta slogo sig troligen ofta ned bredvid hvarandra,
der de funno ett för flera tillräckligt utrymme till odling. Under fortgående folkökning
tillväxte åboernas antal ej blott på dessa från början mångbebodda byar, utan ock på
de ursprungligen enstaka. Att imellan delägarne i hvarje by fördela byns jord, blef en angelägenhet,
för hvars besörjande anstalter icke länge kunde dröja att finnas oundgängliga.
När sådana anstalter först vidtogos, skulle de naturligtvis blifva högst bristfälliga, då deras
ändamålsenliga skick endast kan blifva en frukt af långlig erfarenhet i landtmannayrket
och mycken vetenskaplig odling. Också hafva de författningar, som förordna om dessa anstalter,
tid efter annan undergått stora förändringar; och hvad som svårast är, dessa ändringar
hafva, om jag ej bedrager mig, på långt när icke alltid varit förbättringar. Det tillstånd,
hvari de slädnät och vi för närvarande befinna oss, torde sålunda, noga betraktadt, vara något
sämre än det, som rådde före detta århundrades början; men om ock annorlunda vore
och tillståndet förut varit underlägset; skulle det dock åtminstone deruti hafva ägt en fördel,
att en förbättring deraf kunnat lättare äga rum, än en förbättring af det nuvarande.
Ett ämne, som vid dessa författningars uppgörande antingen icke eller åtminstone alltför
litet kommit i betraktande, är den gren af landthushållningen, som består i boskapsskötsel,
för hvilken sommarbete är ett så stort behof. Man tyckes föga hafva gjort sig den frågan,
huru en betesmark, gemensam för ett byelag, bäst begagnas: om det är möjligt, att af denna
mark hvarje delägare afstänger sin lilla lott; om det icke är bättre, att betet nyttjas samfäldt,
och den myckna stängseln imellan lotterna sparas. Hvarje delägare har således fått
rätt att vinna skifte så väl i betesmark, som andra ägor.
Icke alla byar i vårt omvexlande land hafva ägor af skiljaktig natur, till en del tjenliga
för odling, och i öfrigt användbara endast till bete eller skogsväxt. Men få äro de byar,
som härifrån göra undantag, och der all jord är tjenlig att användas till åker och äng. Vid
dessa få undantag kan fråga vara, om någon mark bör anslås till bete eller skogsväxt, och
icke alltsammans odlas att bära säd, jordfrukter och gräs, skogsbehofven köpas och annat
bete ej begagnas, än det som kan blifva att tillgå på träde, men boskapen för öfrigt endast
med stallfodring försörjas. Svårligen har väl imellertid någon samfällighet blifvit i sådan af
sigt
skiftad, hvad bete beträffar, utan man har fortfarit att beta, antingen samfäldt eller i sina
särskildt inhägnade utmarkslotter.
Utom dessa få undantag äro Sveriges byar så beskaffade, att en större del af deras
mark ej duger till annat bruk, än skogsväxt och bete. Att sådan mark ej kan gå i delning
med den odlingsbara, har väl alltid varit i skifteslagarna iakttaget; men det har ej derföre
blifvit delägare förmenadt alt äfven å den icke odlingsbara marken erhålla skifte och med
— 12 —
grannarnes biträde instänga sin lott från deras. Sällan torde väl en sådan rättighet i all dess
vidd begagnas; och till annat än missbruk är den icke användbar. Vid betande är i allt fall
vallgång med kreaturen nödvändig, om än stängseln kunde blifva så fullkomlig, att ingen
ofred vore att befara. Betande kreatur utan tillsyn äro nemligen blottställda för skador af
hvarjehanda slag, genom inbördes oenighet, anfall af rofdjur, tjufvars tillgrepp. Så få kunna
djuren knappast vara, att icke äfventyret häraf öfverstiger kostnaden af ett vallhjons tillsyn.
Men håller man dugligt vallhjon, så bör stängseln ofta kunna blifva öfverflödig, och betet
nyttjas samfäldt med desto större fördel, som hela samfällighetens kreatur kunna af ett gemensamt
vallhjon vårdas. Huruvida derigenom, på utländskt vis, äfven all stängsel för inägor
må blifva umbärlig, lemnar jag derhän; men dels bör man kunna hjelpa sig med mindre
kostbar hägnad, och dels lita på ägornes fredande, hvilket eljest med ingen hägnadens
fullkomlighet står att påräkna, i anseende till lättheten för okynnes fä eller menniskor att
derå göra åverkan, och till den alltid förevarande vådan, att vårdslösa vandrare eller vägfarande
lemna grindar öppna.
Ett annat ämne, sorn för våra skifteslagstiftare varit föga utredt, är skogshushållningen.
Man har väl icke misstagit sig deruti, att samfäld skog i allmänhet illa vårdas; men när man
väntat sig bättre vård om skiftad skog, då har man misstagit sig. Den samfälda vanvårdas,
emedan hvarje delegare icke vet, om hans sparsamhet kommer honom sjelf lill godo, och
den skiftade vårdas icke bättre, enär erfarenheten visar, att skiftet ej fredar från -grannars
åverkan. Men härtill kommer, att efter de flesta skiften måste försiggå ståndskogs delningar,
hvarigenom skog, som delägare tillägges på annan delägares grund, upplåtes honom med det
vilkor, att vara inom kort tid albrukad; och följden deraf biifver, att den, som fått tillåtelsen
att afbruka, vanligen erhåller större tillgång al skogseffekter, än hans behof påkallar, och
således nödsakas att föryttra, änskönt hans tillgång för framtiden är otillräcklig. Också har
jag hört de ifrigaste försvarare af vårt skiftesverk medgifva, att skogens undergång är en
bland skiftenas oundvikliga följder.
Uppvuxen eller växande skog kan aldrig utan sorgfällig tillsyn vårdas. En skog, som
man vill hafva i fred, bör vara så stor, att den lönar en sådan tillsyn. Dessförutan är skogen
utsatt för sköfling, den må vara skiftad, enstaka eller samfäld. Man tyckes hafva antagit,
att tillsynen blir omöjlig eller försvårad derigenom, att skogen tillhörer flera gemensamma
ägare. Det må vara sannt, att nitet om vårdande af en samfäld egendom blir hos hvarje
delägare mindre, än nitet att vårda hvars och ens enskilda egendom. Tillsynens lätthet måste
deremot vara större för flera, än för en enda. Men till vården om en samfäld skog hörer
en rättvis fördelning af dess afkastning delägarna imellan; och härom bör lagen innehålla
föreskrifter, som hittills saknas. Det blir lättare att meddela dem, i fall man derjemte införer
en skogshushållning, sådan den utomlands brukas, och som man börjat att äfven bos
oss införa, och hvarigenom ej blott erhålies den största afkastning, som ulan skogens förstöring
kan vinnas, utan ock ålerväxten vårdas och afkastningen för framtiden ökas. Den
uppskattning af skogen, som dertill erfordras, bereder utväg att bestämma äfven hvarje delägares
lott i den afkastning, skogen rätteligen kan gifva; och då kan med fog stadgas,att ingenderas
anspråk får derutöfver sträckas, ehvad utdelningen förslår för hvars och ens behof
eller ej. Utan en sådan reglering och med ingen annan föreskrift, än att bys skog får nyttjas
till husbehof, och ej till afsalu, har man saknat all måttstock för detta husbehof, hvilket
ingen tänkt på att inskränka, utan en hvar efter behag, och så till sägandes i kapp, utsträckt
så långt, som hans nyck eller beqvämlighet fordrat. Vid sådant förhållande har samfällighet
i skog ej stått att förena med en rätt skogshushållning.
Lagens bud, att skatteman, vid äfventyr af sin skatterätt, skall vårda hemmanets skog,
har troligen aldrig medfört förlusten af någon skatterätt. Vid den tillsyn härå, som kronobetjeningen
åligger, blir det icke lätt att utröna, huru länge en illa medfaren skog varit vanvårdad
och huru stor del i skulden dertill drabbar den varande jordägaren. Honom har aldrig
varit föreskrifvet, huru mycket han årligen borde af skogen använda. Han har icke öfverskridit
sitt husbehof, och ej förstått att beräkna, huru den fortfarande tillgången deremot
— 13 —
svarade. Skulle han ock någon gång kunna om verklig misshushållning öfvertygas; så lärer
han väl dock icke derföre kunna dömas från hemmanet, utan allt afseende på måttet af denna
misshushållning; och så vida någon måttstock ej finnes, torde väl en sådan döm också svårligen
vara att förvänta.
Allmän tillsyn öfver vården af hemmans skog blir icke verksam annorlunda, än genom
införande af en rationell skogshushållning af den här antydda beskaffenhet. Med en sådan
kan det bestämmas, hvad årlig albrukning skogen medgifver; och den vård om återväxten
föreskrifvas, som till hushållningssättet- hörer. Att kontrollera huru alltsammans iakttages,
möter ingen svårighet; och det ansvar för vanvård, som lagen kan finna lämpligt, låter utan
hinder tillämpa sig.
I vår skifteslagstiftning har hela denna lära om skogshushållningens förbättrande ej kunnat
komma i fråga, så lange läran ännu icke varit bekant. Nu, sedan den är det, får lagstiftaren
ej underlåta att lägga den tili grund för öfvervägande af frågan, huruvida och i
hvilka fall skifte af samfäld skog kan med skäl och till allmänt gagn äga rum. Det förnämsta
motivet för skiftande, den förut gångbara misshushållningen med samfäld skog, försvinner
genom upphörande af all annan afbrukning än trakthuggning och hjelpgallring, i hvilkas
afkastning hvarje delägare lätteligen tilldelas hans lott. Skogens vårdande, som försvåras genom
skiftandet i små lotter, öfver hvilka hvarje ägare ej kan hålla särskild tillsyn, blir deremot
lättare på en samfäld skog, ju större denna är, då man med desto mindre afsaknad
kan af skogsmarken och skogens afkastning upplåta boställe och aflöning åt skogvaktare. Ett
ytterligare och vigtigt skäl emot skiftandet är, att den mark, som rätteligen bör till skogsväxt
användas, i allmänhet är ganska svår att skifta. Den är nemligen bergig och stenig,
och dess skogsbördighet, i förhållande till vidden, merändels rätt svår att uppskatta, så att
i skiftande af sådan skogsmark måste ske tätare och större misstag, än i ali annan jords
skiftande.
Skulle dessa reflexioner vara grundade, så blefve ock deraf den slutföljd antaglig, att
sådan mark, sorn endast för bete och skogsväxt är tjenlig, aldrig borde i ägoskifte ingå. Der
man vill för dessa behof använda odlingsbar mark, bör äfven denna lemnäs oskiftad. Endast
till den mark, sorn är odlad eller skall odlas till åker och äng, bör skifte sträcka sig. Till
den samfälda betesmarken bör hvarje lott i åker och äng (inägor) angränsa, och detta måste
desto heldre bita sig göra, som det i hvarje skifte, der alla arter af mark ingå, fordras en
sådan inrättning af lotterna, att hvar och en, bestående af samtliga arterna, inom sig sammanhänger,
hvilket icke annorlunda låter sig göra, än att inägorna af hvarje lott också måste
tillstöta någon del af betesmarken.
Men det är icke nog, att samtliga lotterna tillstöta betesmarken, för att dertill äga tillgång.
Det är nödigt, att sjelfva bostäderna allesamman ligga invid denna mark. Det är ett
obotligt och svårt fef på en landtgård, om dess åbyggnad ej är eller kan blifva annorlunda
belägen, än att vägen derifrån till betesmarken går öfver större eller mindre del af inägorna.
Det ökar besväret af tillsynen till de betande kreaturen, ökar hägnadsbesväret och tillfällen
till ofred, och vållar sålunda daglig olägenhet under ali den tid af året, då betet begagnas.
Af ålder hafva derföre våra byar och hemman varit så anlagda, att deras bostäder legat invid
betesmarken. Att i de nyare skifteslagarna, hvilka påbjuda enskiftande och utflyttningar,
detta vilkor för ett hemmans rätta anläggande icke blifvit i ali dess vigt afsedt och gällande
gjordt, lärer väl få betraktas såsom en väsendtlig brist i dessa författningar.
Ett annat vilkor för vältrefnaden i en menniskoboning är tillgång på drickbart vatten.
Der sådant inom ett stort skifteslag finnes endast på ett ställe, och samtlige delägarnes bostäder
äro nära detta ställe anlagda, huru då derifrån utflytta ett antal af dessa bostäder?
Säkerligen är detta en bland de allvarsamma betänkligheterna emot den mångfald af enstaka
bostäder, som våra nyare skifteslagar åsyfta att tillvägabringa.
Till detta byarnes upprifvande och hela enskiftessystemet har den hufvudsakliga, om éj
enda verksamma driffjädern varit föreställningen om den stora vinst, som skulle uppkomma
från hvarje enskild jordägares idoghet, när han visste sig arbeta endast för egen räkning,
— 14 —
utan att behöfva deraf vänta större gagn åt andra än sig sjelf. Den sjelfviskhet, man härvid
förutsatt, är icke ogrundad, och om lagstiftaren någonsin förbisett den, så har han begått
ett groft misstag. Men hvad som deraf följer, har ock sin gräns. Om ingenting annat,
än ren isolering, hjelper för missunsamheten och bristen på oegennytta, så lärer det blifva
svårt att säga, hvar isoleringen skall taga slut. Skulle menniskor icke hafva med hvarandra
att göra; så lefde de ju ej heller i samhälle. För särskilda individer kan det vara fördelaktigt
att få sköta sin landthushållning oberoende af deras grannar. För andra, och troligen
flera, är detta icke fördelaktigt. 1 detta så väl som andra ämnen måtte det rätta vara att
göra friheten beroende af ordningen, men icke deri göra någon onödig inskränkning. Problemet
synes vara, att tillegna sig alla fördelarna af den bästa (kända) jordbruksmethod, eller
så många af dessa fördelar som möjligt, utan att förlora dem, man redan ägt under utöfningen
af en underlägsen method — att tillegna sig således alla fördelarna af det fullkomligaste
(kända) vexelbruk och den ägornes indelning, som dertill erfordras och kan af enstaka jordbrukare
verkställas, utan att derföre upprifva byelaget och ådraga sig behofvet af all den
stängsel, som uppkommer genom afsöndring af hvarje jordägares lott från de öfriga, utan
att öfvergifva tjenliga boningsplatser och få otjenliga i stället, utan att belastas med utflyttningskostnader
utöfver egen förmåga o. s. v.
Kan detta problem lösas; så följer deraf icke, att hvarje stor, tätt sammanbyggd by måste
förblifva orubbad, och icke utflyttningar af hus och äfven bostäder ske, hvarigenom åt
de öfriga nödigt utrymme beredes. Det följer blott, att dessa ulflyttningar böra ske så sparsamt
som möjligt, och rättas efter en byggnadsordning, som i allt fall borde vara gällande.
Det följer vidare, att ägare af små hemmansbruk ej böra tvingas till enstaka från byar aflägse
bosättningar, hvilka för dem icke underlåta att hafva enahanda olägenheter, som de säkerligen
af ålder funnits hafva, och hvaraf följt benägenheten att sammanflytta i byar. (En
af dessa olägenheter ar, att vara mera blottställd för stölder och röfverier, och en annan, att
vid utbrytande eldsvåda ej kunna få så hastig hjelp, som när man har närboende grannar.)
Men det följer icke, att ej en ägare af större lott i by, som sjelf önskar att utflytta, må
kunna vinna dertill både tillstånd och äfven grannarnes biträde, i mån af det gagn, dem kan
derigenom tillskyndas. Det följer, att byemännen allt framgent kunna komma att hafva längre
väg till en del af sina ägor; men icke, att en sådan ägoblandning fortfar, hvarigenom de hindras
att på bästa och fördelaktigaste sätt sköta och använda dessa ägor. Man kan väl alltid
få utflytta, för att efter nyck inrätta hela sitt jordbruk, eller dermed anställa rön och
försök till vetenskapens båtnad; men sådan utflyttning af liten andel bör ske på egen bekostnad,
utan allt betungande för skifteslaget eller understöd af allmänna medel.
I stället att eftersinna alla dessa och dylika förhållanden, med afvägande af ömsesidiga
fördelar och olägenheter, synas våre skifteslagstiftare, med den vanliga reformblicken, hafva
betraktat i det befintliga endast olägenheterna, och endast fördelarna i de uppgjorda förbättringsförslagen.
Byelaget, sådant det af ålder fanns, och flerastädes ännu finnes med ägoblandning,
ofta utan ordentligt trädesbruk, alltid utan en sådan indelning, som kunde till gagneligt
vexelbruk användas, lät icke försvara sig inför tidens framsteg i jordbruket. Och när
byelaget således måste förkastas; kom man aldrig på annan tanke, än att fullkomligheten
måste ligga i yttersta motsatsen, enskiftet. Ingen annan utväg kom i fråga. Alla slags ägor
skulle skiftas, och mer än ett skifte till hvarje hemmansdel, så vidt möjligt var, undvikas.
En hvar skulle äga att, på skifteslagets bekostnad, få sin lott omgifven med stängsel, och
sina åbyggnader flyttade inom sitt område. Ouppodlad jord, som erhölls i utbyte mot odlad,
skulle uppbrytas och gödas på bekostnad af den, som erhållit den odlade, änskönt denna
vore af större vidd, än att han kunde hålla den oppen och af dess odling draga nytta. För
att slutligen vinna ändamålet med hela isoleringen, måste hvar för sig vara omtänkt att inom
sitt område med stängsel afskilja inägor från skog och betesmark och, i händelse vexelbruk
skulle inrättas, frånstänga hvarje gärde från annat. Der tillgången på skog icke var rätt ymnig,
måste den af all denna stängsel medtagas. Arbetskrafterne för jordbrukets skötande
kommo att kräfva en ganska betydlig tillökning.
— 15 —
Det mä kanhända icke med skäl väcka förundran, om byarnes mindre bemedlade delägare,
hvilka från början ansett landtmätaren såsom en landsplåga, angripas af ytterlig förskräckelse,
när de se landtmätaren till sig anlända, för att anställa en så genomgripande hvälfning
i hela deras belägenhet. De mera välmående, i fall de veta att beräkna sina fördelar,
kunna hafva skäl alt vara nöjde. Såsom större delägare, hafva de att erhålla utrymmen,
på hvilka ett bättre brukningssätt kan med större fördel användas oell stängselkostnaden blir
mindre kännbar; och lätt nog komma de i tillfälle att vinna på sjelfva den nöd, hvari de
fattiga råka. Desse nemligen, ofta redan med svårighet bärgande sig på sina små hemmansbruk,
ur stånd alt draga någon fördel af byns omskapning, men ytterligare utarmade genom
kostnaderna dertill, måste ofta finna sig nödsakade att sälja sina hemman; och tillfälle kan
således förväntas för de bemedlade att tillhandla sig dem för nedsatt pris.
Imedlertid har erfarenheten framvisat önskliga, för att ej säga lysande resultater af dessa
genomgripande hvälfningar. Skånska slätten t. ex. är omskapad, och de nakna fäladerna
finnas icke mer. Befolkningen och jordbrukets afkastning hafva gjort ofantliga framsteg.
Ja, Skåne torde hafva skördat mest af enskiftenas fördelar, och lidit minst af deras olägenheter.
Men äfven i Skåne vill jag icke tro, att så mycken omhvälfning och så stora offer
varit af nöden, för att tillvägabringa lika stora fördelar. Jag tror, att genom ett ändamålsenligare
skiftessätt den lösa befolkningen skulle mindre hastigt förökat sig, men välmående
jordägares antal starkare tilltagit, än som skett, och att landet skulle befunnit sig i ett både
högre och varaktigare välstånd, än det som nu så högt prisas. Öfvertygelse härom kan icke
påtvingas genom erfarenhet, hvilken deremot talar så högt till enskiftenas fördel, och undersökningen
kan således endast komma dem till godo, som sträcka sin blick något utöfver blotta
erfarenheten.
Hvad angår den häfdvunna farhågan för byelag; så skulle jag tro, att en byordnings
vidmakthållande och efterlefnad helt och hållet beror af dess beskaffenhet. Man må inrätta
sitt jordbruk på så enstaka fot som möjligt; icke har man derföre fred på sina ägor, längre
än grannen vill. Det blir deremot i byelaget icke svårare att hafva fred, i fall hvarje delägares
gröda omslutes af en och samma inhägnad med alla de öfrigas. Och om ägornes indelning
är sådan, att hvarje byeman äger lika många skiften, hvart och ett beläget i ett af
byns särskilda gärden, i hvilka odlas ömsom särskilda sädesarter och foderväxter; så blir
ingen byeman derigenom i sitt jordbruk annorlunda beroende af den andra, än att de måste
samfäldt bidraga till fredhållningen för de gärden, som bära gröda; och att förmå en hvar
till sin skyldighets fullgörande härutinnan, har troligen hvarken större eller mindre svårighet,
än att för ett genom utbrytning tillskapadt enstaka hemman förskaffa sig fred mot alla dess
grannar, hvilka måste i hägnadsskyldigheten deltaga.
För öfrigt sköter en hvar i ett så indeladt byelag sin jord efter eget godtfinnande; och
den enes försummelse hindrar ej den andres idoghet. Stor eller liten lott i hvarje gärde gör
häruti ej någon skillnad. Fråga kan blifva, huruvida, för att kunna ömsom beta ett eller
flera gärden, stängsel imellan dem skall upprättas, eller fred hållas genom vallgång. Härom
kan lagen lemna vitsord åt högsta röstetalet i byn, eller möjligen åt den, som vill stänga;
och i allt fall blir stängselbesväret obetydligt emot det, som uppkommer, när hvarje stor och
liten byalott skall skiljas från den andra genom stängsel, och derefter dess område på samma
sätt inom sig sönderdelas i gärden och beteshagar.
Efter att hafva uppfattat denna synpunkt af ämnet, har jag trott mig finna, att de
lagstiftningsgrunder, från hvilka våra ägoskifteslagar utgått, höra till de mest felaktiga och
att i denna lagstiftning den mest genomgripande reform hade varit af nöden, så framt den
nemligen blifvit i rättan tid påtänkt. Men ehuru det må vara för sent att bota de skador,
som redan skett; vill jag dock icke föreställa mig, att utredandet af en rigtigare lagstiftningsgrund
skall blifva utan allt gagn — det må sedan ankomma på en helt annan undersökning,
— 16 —
i hvilka fall och under hvilka förhållanden en bättre lagstiftning kan låta tillämpa sig. Enär
skiftesverket alltjemt fortgår, lärer det väl ännu vara för tidigt att säga, det en förbättrad
skiftesstadga skulle blifva utan all gagnelig påföljd. Och så snart ens det minsta gagn genom
en god lag kan vinnas, lönar det väl alltid mödan att äga denna heldre, än en dålig.
Länge har min tanke befattat sig med detta ämne; och jag har förvarat en uppsats,
gjord af mig för mer än tjugu år tillbaka, vid hvars återläsande jag funnit mig icke kunna
något bättre i ämnet åstadkomma. Jag har derföre kommit på den tanken, att låta det väsendtliga
innehållet af denna uppsats här inflyta, för att åt lagstiftares behjertande öfverlemnas.
Denna uppsats lyder, såsom följer:
De hufvudpunkter, sorn i detta ämne förtjena att betraktas, lära således vara:
a) det varande tillståndets fördelar,
b) hvad en annan ägodelningslag i stället skulle kunnat uträtta,
c) hvad de fördelar kostat, sorn finnas i det varande tillståndet, och
d) om detta befrämjar eller försvårar öfvergången till det bättre, som tilläfventyrs kan
återstå att önska.
a) En bland de orsaker, som utestänga en framför allt önskvärd trygghet i jordäganderätten,
hvars förenande med skiftesverket är af så stor vigt, ligger uti sjelfva lagstiftningssättet
i ämnet. Det kan väl svårligen sättas i fråga, att ju en rent ekonomisk behandling
deraf, och skiftesstadgars utfärdande utan Ständers medverkan ölverskrider den i Grundlagarne
utstakade gräns för Konungamakten, och att föga någon ändring i nämnde stadgar kan
vidtagas, utan att jordäganderätten, och följaktligen jordabalken i allmänna lagen, derigenom
lida någon inverkan. Huru ogrundad den häraf uppkommande farhågan för förändringar ock
må vara; så vore det dock alltid bättre, om den ej funnes och ej kunde finnas. Ej mindre
för att betrygga lagens varaktighet, än att få dess innehåll väl öfvervägadt, äro folkets ombud
berättigade till deltagande i lagstiftningen. Man litar mera på beståndet af en lag, som
ej utan deras bifall kan ändras. Det skulle derföre icke litet halva bidragit till det ändamål,
hvarom nu är fråga, om skiftesstadgan tillkommit i den väg, som Grundlagarne för stiftande
af allmän civil lag föreskrifva. Och det kommer att ej litet bidraga till detta ändamål
i framtiden, om Regeringen ådagalägger sin föresats att ej mer låta i annan väg någon
förändring af skifteslagarne vidtagas.
De fördelar, som verkställigheten af hittills utkomna skifteslagar skänkt åt svenska jordbruket,
synas deremot, i brist af säkerhet för framtiden, svårligen kunna vara andra, än de
som så till sägandes för dagen skördas af dem, hvilka genom skiften blifvit lyckligt lottade.
I allmänhet bestå de uti sammandragna ägo-områden, stundom uti verkliga enskiften och
stundom i flera, men något större skiften, än som under tegskiften och ägoblandning vanligen
förstås. Der enskiften i egentlig bemärkelse äro lillvägabragte, har jordägaren blifvit satt
i tillfälle att afstänga hela sitt område från grannarnes. Han kan bebygga, indela och odla
det efter sitt godtfinnande. Han får mycken stängsel att underhålla; men han bör beräkna
rikare skördar. Med nödig arbets- och förlagsstyrka bör han kunna förvandla en vanhafdad,
efter forntidens sed begagnad eller ock alldeles ouppodlad jordsträcka till bördiga gärden, och
ett smutsigt, eländigt byhemman till en treflig och beqväm landtgård.
Så har äfven på många ställen skett. Hela Skåne, skall i allmänhet vara ett talande
exempel af enskiftens fördelar. — — — — (Här följer en jemförelse imellan enskiftets olika
fördelaktiga verkningar i Skåne och i Skaraborgs Län, hvaraf slutas, att den stora olikheten
måste hafva andra orsaker, och att Skånes välstånd ej kan hvar som helst frambringas genom
enskiften).
Enskiften, företagna i medellösa byelag, hafva deremot en fruktansvärd verkan till de
fattigas utarmande och, hvad som värst är, en stark retelse för den bemedlade att på. detta
utarmande vinna. Det behöfves blott att köpa en liten lott i byn och skynda att väl bebygga
den, för att genom enskifte eller så kalladt laga skifte tvinga de sämst bebyggda
lotternas fattiga innehafvare att utflytta, och vid deras snart påföljande obestånd komma i
— 17 -
tillfälle att till underpris inköpa deras jord. Lyckligt är, om icke detta tillfälle blifvit rätt
ofta med alltför liten samvetsgrannhet begagnadt.
Om gagn af andra slags skiften än enskiften (hvilka i nu gällande stadga heta laga skiften)
kan föga vara fråga, sedan dessa existera, med tvångsrätt för hvarje delägare i samfällighet
att dem erhålla. Qvarlefvorna af de skiftesförrättningar, som skett efter äldre lagar,
äro till större delen numera underkastade samma öde, som förut öfvergått endast tegskiftena.
En allmän osäkerhet råder hos hvarje innehafvare af icke enskiftad jord. Hopp om
enskifte eller fruktan derför afhåller sådana innehafvare från idoghet i deras yrke. Hvarje
möda och kostnad sparas; allt användande af tidens framsteg i yrket ii vilar; man förrättar
med håglöshet de sysslor, hvilka äro alldeles nödvändiga, för att kunna hoppas en afkastning,
som lemnar nödtorftigt uppehälle eller på sin höjd ett efter gammal häfd påräknadt
öfverskott. Jordbruket i samfälligheterna förblifver på detta sätt i dess urgamla skick eller
försämras än ytterligare.
b) Då det imedlertid är otvifvelaktigt, att enskiftena gagnat, der de kunnat användas och
blifvit använda; hörer det vidare hit att undersöka, huruvida det gagn, de gjort, varit af så
stor vigt, som det, i händelse af en väl inrättad skilteslag, bordt kunna vara.
Så väl för enskiflesförfattningarna, som nu gällande skiftesstadga, ligger det hufvudsyftemål
tili grund, att hvarje delägare i en samfällighet må, i stället för byeman, blifva enstaka
jordbrukare, inhägna och sköta sina ägor oberoende af all gemenskap med grannar. Huruvida
detta utan undantag är lika väl beräknadt för ägare af stor och liten andel i samfällighet,
synes icke hafva blifvit satt i fråga. Skadan al all samfällighet har gällt för regel utan
undantag; och man tyckes ej ens hafva ansett för möjligt, att enstaka läge skulle äfven kunna
hafva sina olägenheter, eller gjort sig den frågan, om icke någongång samfällighet deremot
kunde vara mera önskansvärd.
Att mycket stora byar, der afståndet från bostaden till en del af ägorna blir öfverdrifvet,
äro rätt ofördelaktiga, bör visst ej nekas. Att deremot hvarje enstaka besittning, som
innehåller en betydligare jordrymd, äger företräde framför delaktighet i byelag, är lika onekligt.
Således, i fall man hade att välja endast mellan dessa båda alternativer, vore valet säkerligen
icke svårt. Men då dessa båda ytterligheter icke äro de enda, möjliga utvägar,
utan man kan få att välja imellan byelag af måttligt omfång och enstaka besittningar af alltför
litet, har man icke uppfattat ämnet i hela dess vidd, när man tagit synpunkten endast
från de två förstnämnda alternativen. Skulle det nu befinnas, att, näst enstaka possessioner
af en viss vidd, mindre byelag äro förmånligast och äga afgjordt företräde framför enstaka
lotter af en viss mindre vidd; så öppnar sig ett helt nytt fält för lagstiftarens omtanka vid
fråga om en egodelningslag.
Ett väl inrättadt jordbruk fordrar indelning af åker och äng i flera gärden. Stängsel
är nödig imellan dessa gärden och omkring hela området. Betesmarken måste äfven afstängas
från inägorna. Ju mindre rymd som på detta sätt skall indelas och med stängsel förses,
desto större blir kostnaden, i förhållande till rymden. Så små kunde slutligen gärden
och hagar blifva, att deras afkastning icke betäckte blotta kostnaden till stängselns underhåll
och räntan på hvad anläggandet kostat. Betungades då dessutom denna lilla rymd med ränta
för kostnaden till en utflyttning d. v. s. till husbyggnad på ny plats och nyodling af åker
och äng; så vore hela anstalten desto sämre beräknad. Att bestämma ett minimum af jordrymd,
som förmådde bära dessa kostnader, är icke lätt, om ock en viss grad af jordens
bördighet förutsattes. Annu svårare måste det blifva alt fastställa en regel, hvarefter detta
minimum skall bestämmas för olika grader af bördighet. Intetdera kan dock undvikas, om
gräns skall sättas för enskiftenas litenhet.
Beräkningar i denna väg vilja föga, i något fall, blifva noggranna. De kunna icke grundas
på närvarande förhållanden, om de skola passa för en framtid, närmare eller fjärmare,
då jordbrukshandteringen kan hafva vunnit ett helt förändradt skick och äfven genom andra
näringars beskaffenhet blifvit mer eller mindre fördelaktig. An mindre kan man bygga så
It.
St. Just Ombudsm. Emb -Berättelse lill 1856 års riksdag. 3
— 18 —
dana beräkningar på blotta möjligheter eller framtida förhållanden, då det, som nu skall ske,
måste blifva en frukt af den industri, som nu förefinnes.
Men lyckligtvis synes saken icke vara så vådlig, att ej ett parti kan tagas, i fall man
är öfvertygad, att sådant måste ske. Om man följer den erfarenhet, som jordbrukets framsteg
hittills gifvit, och anser för afgjordt, att ett utrymme, som nu, med deras begagnande,
är stort nog, måste äfven i framtiden, efter handteringens ytterligare förkofran, blifva tillräckligt;
så äfventyrar man ingenting värre, än att det minimum, som nu bestämmes, kan
blifva större, än som erfordras i en kommande tid, då alkastningen högre uppdrifves genom
ett mera fullkomnadt jordbruk.
Med begagnande af de bästa hittills kända jordbruksmethoder, lärer man svårligen kunna
med fördel sköta, såsom åker och äng, mindre gärden, än som innehålla hvartdera tio tunneland,
så framt jorden icke är ovanligt god. Vill man, med gärden af denna storlek, använda
det brukningssätt som af de kunnigaste landtman nu mera anses för det fördelaktigaste, nemligen
vexelbrtiket, så blifva väl tio gärden i allmänhet det minsta antal, som kan begagnas,
helst om särskildt bete ej skall vara af nöden. Den minsta rymd, som kan skötas inom
egen hägnad, utan försakande af de fördelar, jordbrukskonstens närvarande ståndpunkt erbjuder,
är således hundrade tunneland. Denna rymd lärer då kunna bestämmas till minimum
för ett enskifte.
Enligt denna åsigt skulle lagen kunna stadga, att delägare i by, som icke innehar hundrade
tunneland odlad eller till odling duglig jord, utom hvad till skogsväxt behöfver afsättas
och bör förblifva samfäldt med öfriga byemännens skogsmark, hvarken är skyldig eller på
byns bekostnad berättigad att låta sin lott i byn genom enskifte utbrytas. Alla byelotter af
mindre vidd böra då förblifva i byelag och, om möjligt är, så indelas, att de kunna i vexelbruk
hvar för sig skötas. Att minimum af ett sådant byelag ej kan vara mindre, än minimum
af särskild possession, behöfver ej anmärkas. Likaså är klart, att det ena minimum
ej nödvändigt behöfver vara större än det andra. Fråga är endast, hvad maximum skall
blifva, då ett sådant måste anses nödvändigt.
Äfven bär synes rätta måttstocken blifva densamma, som för vidden af en enstaka besittning.
Klagan öfver alltför aflägsna ägor i ett byelag är icke grundad, om ej aflägsenheten
vore för stor äfven för en ensam ägare. Ty vid all indelning af en rymd, som skall
af flera ägare skötas inom en hägnad, bör först verkställas en sådan indelning, som skulle
erfordras för samma ägorymds bästa skötsel i en ensam ägares hand. Derefter bör det alltid
blifva möjligt, att hvarje delägare får sin tillständiga lott i hvartdera af hela byns hufvudskiften.
Äflägsenheten kan då ej mer skada den mindre lotten än den större.
Ett enstaka jordbruk anses icke ofördelaktigt genom ägornas aflägsenhet, så länge denna
ej öfverstiger en åttondedels eller en sjettedels mil. Detta torde ock vara rätta måttet för
ett byområde, som inom en hägnad må sammanhållas. Lagen kan stadga, att all den odlade
eller odlingsbara jord, som ligger på längre afstånd, än att den irmeslutes af en qvadrat,
hvars rot är en fjerdedels mil, med högst en åttondedels mils afstånd från bostaden till
hvarje sida, skall från byn skiljas och deraf inrättas enstaka besittningar eller nya byelag.
Blir det afskilda härtill för litet; så förstås af sig sjelf, att dess tillökande med en del af det
närmast der intill liggande skifteslag (såsom varande ett maximum eller i det närmaste af
denna storlek) ej kan vara skadligt.
Om en bys odlingsbara område, af icke större utsträckning åt hvarje sida än den nu
nämnda, indelas till vexelbruk i tio gärden; så behöfves blott ett byamål af tio tunneland,
för att få ett tunneland i hvarje gärde. Med den regelmässigaste möjliga figur, skulle en
sådan bys odlingsbara område kunna blifva 1,446? tunneland. Efter afdrag af gårdsplaner,
diken och vägar, kunde således hvarje gärde få en vidd af ungefär 140 tunneland. I rektangulär
form anlagda, skulle dessa gärden kunna få en längd af 2,178 alnar och en bredd
af 900 alnar. De skulle långsåt genomskäras af en väg, så att tegarna på hvardera sidan
blefve 450 alnar långa. En sådan teg, om ett tunnelands rymd, vore 31J alnar bred. Med
denna figur kan en teg desto bättre brukas, som en större bredd emellan diken eller af
-
loppsfåror i allt fall ej är nyttig. Ifela byn skulle således kunna bestå af 140 delägare, som
finge hvardera ett tunneland i hvarje gärde; och likväl skulle ingen af dem äga fog till klagan
öfver små eller obeqväma tegar, ingen vara i afseende på häfden sämre lottad, än ägaren
af hela byn, derest den vore i en endas hand.
Sådant skulle förhållandet blifva, vid förutsättning af den största ägovidden och största
antalet af gärden. Hvarje minskning deraf gör tegarna större i förhållande till deiningsmassan,
och gifver i samma mån tillfälle lill en mera koncentrerad figur af hvar och en, i fall
en sådan figur skulle finnas förmånligare. Ganska få hemmansägare lära finnas, hvilkas hela
byamål i odlingsbar jord inskränker sig till tio tunneland. Men med ett delningssätt, som i
det största byelag gör dessa belåtna, böra de större delägarne ej kunna vara i detta afseende
missnöjda. Vexelbruk kan ock möjligen inrättas med mindre antal af gärden, och lärer böra
i lagen tillåtas med antalet rninskadt ända till sex. De minsta delägarnes lotter i hvarje
gärde blifver derigenom så mycket större.
All jord, som kan bära godt bete, anses för odlingsbar och bör indelas till vexelbruket.
Den, som bär endast dåligt eller intet bete, bör blifva skog, så vidt den ej består af sank
mark. från hvilken vattnet ej kan afiedas. Till ständigt bete upplåter således agronomen
numera ej annat, än kärr och mossar, så vidt de ej kunna odlas, och skog, så vidt skogsväxten
icke af betandet hindras. Behofvet af bete måste i öfrigt fyllas genom sjelfva vexelbruket.
Ett eller flera af gärdena skola dertill ömsom användas; och detta anses kunna ske
med fördel näst före deras upptagande hvarje gång från äng till åker.
På en mark, der skogsväxt skötes efter konstens reglor, kan bete endast till en liten
del begagnas, och lärer dessutom blifva rätt obetydligt. Att för detta ändamål skifta skogs
mark
och afstänga lotterna från hvarandra, vore säkerligen icke lönande. För sjelfva skogens
begagnande vore det åter öfverflödigt. Om skogen ej annorlunda än genom trakthuggningar
afbrukas, och dessa i allt läll böra hvarje år ske på en gång; så möter det föga eller
ingen svårighet att verkställa fällningen samfäldt för bela byelaget och dela långsten hvarje
år pro rata. Deremot måste taxerande och skiftande af skogsmark, med åtföljande nödvändighet
att särskildt värdera och godtgöra ståndskogen, vara ibland de svåraste åtgärder, som
vid ägoskiften kunna förekomma, och en någorlunda träffad rättvisa deruti blifva hardt nära
omöjlig. Utan stor betänklighet synes då den utvägen kunna vidtagas, att afskaffa skifte af
skogsmark, som icke är odlingsbar, och i stället föreskrifva dess indelande till trakthuggning
för delägarnes samfällda räkning. Huruvida de trakter, der skogen hunnit så uppväxa och
gallras, att boskap derpå kan finna bete, skola hägnas och till betande upplåtas, torde böra
ankomma på delägarnes åsämjande. Finna de flesta delägarne ett sådant hägnande nyttigt;
så kan det stå de öfriga fritt att deri deltaga, eller ock från deltagande i betet afstå.
Att samfäldt begagna bete, kan väl i allmänhet medföra något obehag; men den verkliga
olägenheten deraf är alltför ringa, att kunna komma i beräkning emot det dryga be
svär
att stänga, som utgör enda möjligheten till denna olägenhets undvikande. I en by, indelad
på det här beskrifna sätt, måste betet i gärdena begagnas samfäldt. Ju bättre en delägare
sköter sin jord, desto mera kreatur har han att släppa på betet. Grannarne kunna
derigenom något förfördelas, det är sannt; men billigtvis bör ingen klaga, då det står hvar
och en öppet att genom lika idoghet med den skickligaste grannen förskaffa sig lika lott i
denna förmån. Om nu, emot hvad här är antaget, någon särskild mark, utom skog och
oländiga kärr, skulle vid skifte frånskiljas vexelbruksjorden och afsättas för bete; sä kan
dock ett särskildt fördelande deraf ej blifva mera nödigt, än fördelande af gärdesbetet.
Således förblifver all den jord samfäld, som från åker- och ängsskiftet skiljes. Skog
och utmark böra ej annorlunda skiftas, än att byar, som i samfäld skog deltaga, utan att i
åker och äng ligga samfälda sig imellan, erhålla utbrytning i skogen från hvarannan, så att
hvarken i skogshushållning eller betesrätt samfällighelen sträcker sig till andra, än byemän,
som äfven i åker och äng förblifva inom gemensam hägnad.
Efter dessa åsigter, försvinner allt behof af enskiften. Det behöfver knappast anmärkas,
att ett sådant behof än mindre är för hand, när man inskränker sig till inrättande af
vanligt trädesbruk, med tre, fyra eller fem åkergärden och ständig äng. Lotterna i hvarjegärde
blifva större, i mån af gärdenas mindre antal; och äfven de minsta lottägarne vinnasålunda
större utrymme på hvarje ställe. Att enskiften åter skulle bekostas lör intet annat
ändamål, än bibehållande af ensädesbruk, kan ej, utan orättvisa mot lagstiftarne, anses hafva
varit enskiftesförfattningarnes mening.
Hade dessa författningar, från deras början, då jordbrukskonstens framsteg visserligenredan
hunnit till dess nuvarande här antydda punkt, ehuru användandet af dess läror naturligtvis
mindre framskridit, än i närvarande stund, blifvit byggda på sådana grunder, som här
äro utvecklade; så borde föga tvifvel vara, att ju jordbruket skulle af dem hämtat rikare
frukter, än de nu burit.
Först och främst hade dessa författningar, såsom mindre våldsamma och vållande mindre
rubbning i jordägares välstånd, blifvit af landets invånare emottagne med större bevågenhet.
Största delen af den kostnad hade varit sparad, som åtgått till utflyttningar och till uppodling
af ny åker i stället för sådan, som ej kunnat i bruk bibehållas, då qvarboende jordägare
fått alltför mycket af detta slags jord. Den sparade kostnaden hade desto bättre kunnat
användas till sådana odlingar., som vexelbruket behöft och hvaraf ingenting blifvit
fruktlöst.
Vid gärdenas utstakande hade formliga och fördelaktiga lägen kunnat på de flesta ställen
vinnas, då deremot vid lägets våldförande genom enskifte de obeqvämaste och oformligaste
skapnader af skiften på många ställen uppkommit och måst uppkomma.
Gärdena hade oftast kunnat så afpassas, att jordmånen i hvartdera varit någorlunda
jemngod, och delägarne sålunda fått hvar sin del af ondt och godt, hvilket så sällan är möjligt
vid utbrytning eller enskifte. I en så skiftad by hade lotternas ytterligare fördelning
vid skeende hemmansklyfning ej mött någon svårighet, då deremot en i enskifte utbruten
lott, äfven utan att vara alltför liten, i mångå fall ej låter ytterligare fördela sig annorlunda
än i ändamålsvidriga tegskiften.
Hela byn, i flera eller färre ägares våld, hade blifvit brukad på ett och samma sätt,
haft, i afseende på sjelfva ägorna, utseende af en enda stor egendom och kunnat när sornhelst,
utan förändring i häfden, sammanläggas och skötas af en enda ägare.
Dessa fördelar, så vida de vid enskiftesförfattningarnes utfärdande varit insedda, måste
hafva funnits motvägda af svårigheter, som fått öfverhanden. Såsom den vigtigaste ibland
dessa må man föreställa sig betänkligheten af ett tvång på jordägaren till antagande af någon
viss jordbruksmethod. Han må nemligen vara skyldig att efter lagens befallning hålla
till godo den jord, han kan få af sin granne, i stället för den, han förut ägt, så är han
dock derföre, menar man, icke skyldig, och kan genom intet lagbud i sjelfva verket tvingas,
att sköta den jord, han fått, på annat sätt, än honom sjelf behagar. Men kan man icke
påbjuda ett visst brukningssätt; så kan man ej heller föreskrifva ett ägoskifte, som gör en
dast
detta och intet annat brukningssätt möjligt.
Vigten af denna svårighet må ej förbises; men den är dock ringa emot följderna af ett
påtvunget enskifte. Man tvingas i sjelfva verket ej till annat, än att deltaga i gärdenas
hägnande och att möjligtvis låta sin lott i- två af dem årligen betas; ty för öfrigt kan en
hvar efter sitt välbehag inrätta omvexlingen med sädesslag och fodervexter, utan beroende
af grannarne, då alla de gärden, som icke betas, måste hållas fredade, så väl när de äro bevuxne
med gräs, som när de bära säd. För ett allmänt nyttigt ändamål måste den enskilde
i samhället ej sällan underkasta sig tvång. Hvarje byordning medförer ett sådant. Men föga
beklagansvärdt är det tvång, som tillskyndar ingen verklig olägenhet, utan endast nödvändigheten
af en förnuftig hushållning och befrämjande af egen fördel. Genom rättigheten till utbrytning
är svårigheten häfven för den, som äger hundrade tunnelands utrymme; och för
andra kan den icke häfvas, utan att uppoffra sjelfva ändamålet, sorn sökes och sorn, för allmän
båtnad, är af större vigt, än den enskilda, blott inbillade olägenheten.
— 21 —
En annan stor betänklighet emot antagande af den i fråga ställde åsigten har kunnat
vara, att den jordbruksmethod, som skulle realiseras, ännu icke hunnit nog bekräftas af erfarenheten,
för att gälla såsom tillförlitlig, och att dess antagande således varit alltför vågsamt,
Men om denna betänklighet var grundad; så uppkom dock deraf ingen annan följd,
än att en omskapning af lagarne för ägoskiften ej borde företagas under en dylik ovisshet
om värdet af de fördelar, som det nya jordbrukssättet lofvade. Knappast kan i något ämne
brådskan vara mindre nödvändig och mera äfventyrlig än i detta, der intet misstag atlöper
utan omätliga skador och uppoffringar, men dröjsmålet föga vållar någon sådan. I stället
att införa ett nytt ägodelningssätt, som med så stora uppoffringar lofvade ingen varaktig nytta,
utan blottställde för vådan att snart nödgas åter påbjuda förstörande rubbningar, hade det
väl varit högst önskansvärdt, att man blifvit ännu någon tid stående på den punkt, man befann
sig, bibehållit den varande lagen om storskiften, som icke vållade så mycken rubbning,
och i hvilken kunnat vidtagas en föga kännbar modifikation, som skulle förbättrat jordbruket,
utan att aflägsna från det mål, dit man borde sylta, i fall jordbrukskonstens reform en
gång befanns uppfylla, hvad den lofvade.
Denna modifikation skulle bestått deri, att tillåtelsen till användande af fyra skiften i
åker blifvit utvidgad till ännu flera, men i och med detsamma förvandlad till ett alternatif
mot enskifte, så att hvarje delägare, som icke velat i ett sammanhang taga all sin åkerjord
på ett ställe, der det utan grannarnes förfång kunde ske, skulle varit skyldig att med hela
byn ingå i ett skifte, der hela åkervidden fördeltes i minst tre gärden, men icke flera, så
framt ej samtlige delägarne derom förenade sig, och en hvar derefter erhöll lika lott i hvarje
gärde, med gemensam skyldighet till stängsels upprättande imellan gärdena, och fredande af
ettdera hvarje år, på det ordentligt trädesbruk måtte kunna drifvas.
Efter detta försök till uppskattning af skiftesverkets fördelar, måste den frågan undersökas,
huruvida dessa fördelar rättfärdiga den obegränsade rättigheten för hvarje byeman, såsom
ägare af större eller mindre lott, att tvinga de öfriga till skifte. A ena sidan anmär
kes,
att hela byn på detta sätt underkastas den rena nycken af en oförståndig delägares
vilja, änskönt hans lott må vara den minsta af alla; att hans fördel, möjligtvis illa förstådd,
i alla fall väger ganska litet emot så många andras och emot deras naturliga rätt till bibehållande
af ett tillstånd, hvarmed de alle äro nöjde; att om än den skiftessökande skulle
vara den, som bäst förstår saken och har för sig giltiga skäl emot de öfrigas fördom, det
dock icke derföre vore i sin ordning att tvinga de flesta, änskönt mindre upplysta till emottagande
af fördelar, dem de ej önska sig och derföre sällan lära förstå att begagna; men att
man heldre borde inskränka sig till att arbeta på deras bättre upplysande i en sak, der de
ej kunna hafva en vilja skiljaktig från deras eget interesse, så snart detta af dem inses; och
att den, som ej förstår att sålunda bringa på sin sida sina ineddelägares öfvertygelse, bör,
i fall han verkligen åsyftar sin och deras gemensamma fördel, skylla sig sjelf, för det han
ändock måste afbida denna öfvertygelses förändrande, och i fall han endast åsyftar sin fördel
på deras bekostnad, finna sig vid, att aldrig vinna sin önskan*).
Å andra sidan deremot behöfver man blott känna den verkliga höjden af svårigheten
att utrota en fördom hos en menighet. Sjelfva erfarenheten är härtill för svag, åtminstone
så vidt den icke är egen erfarenhet. Hos någon individ kan en enda grannes exempel göra
intryck och någon gång locka till efterföljd; men för massan går det förloradt, till dess någon
större mängd af efterföljare visat sig. Afven då fordras likväl, att intet slags öfvertalande
användes. För en byeman, som, med synbar afsigt att derpå vinna, försökte att undervisa
sina grannar om fördelen af ett ägoskifte, skulle säkert ingen lifstid vara tillräcklig
till detta arbete, änskönt det företoges i den samvetsgrannaste välmening. Så länge Landtmätare
och skifteslagar funnits, har mängden af svenska allmogen fruktat och hatat allt landtmäteri;
och då tidens längd och all vunnen erfarenhet ännu icke förmått att häri åstad
-
') Och allt detta tyckes gälla äfvenså väl mot ägaren af den största, som mot ägaren af den minsta andelen.
— 22 —
komma väsendtlig ändring; lärer föga hopp vara, att många ägoskiften skalle ske, om de
berodde af enhälligt eller pluralitetens beslut, så länge allmogen ännu icke i jordbrukskunskapen
vunnit mera undervisning, än den hittills ägt.
Då nu likväl skifteslagarne genom sjelfva sin tillvarelse dels grundlägga en i jordäganderätten
ingående rättighet, och dels begränsa densamma genom ett dervid fästadt vilkor; lärer
något afseende på detta val eller illa grundade missnöje ej kunna fästas, och följaktligen ej
heller någon ändring af skiftesstadgarne i den del, som angår rättighet för hvarje delägare
att erhålla skifte, vara att påtänka. Men i ett annat ämne kan delägares åsämjande komma
i fråga, nemligen beträffande sjelfva skiftets beskaffenhet. Något afgörande härom är nu
icke till jordägarne öfverlemnadt. Omdömet öfver detta stadgande synes bero af en annan
fråga, nemligen huruvida med fastställelse!! af ett ägoskifte åsyftas evärdeligt bestånd. I sådant
fall bör ingen ting annat fastställas, än det lagen anser uppfylla ändamålet. Utvägen
för blifvande jordägare att förbättra deras jordbruk bör ej stängas genom fastställande af
deras företrädares okloka åtgärder. Kunde ägoskiften aldrig företagas utan delägarnes gemensamma
eller de flestas bifall; då vore det ock en nödvändighet, att deras aftal om ett skifte,
som lagen ej godkände, måste förblifva gällande, tilldess de åsämjades om verkställande af
ett lagligt skifte. Fastställelse vore då af ingen annan påföljd, än den, som måste ligga i
sjelfva aftalet, hvilket alltid vore förbindande, så länge nytt aftal om dess upphäfvande icke
vore slutet af kontrahenterna eller deras rätts innehafvare. Då vore ock upphäfvandet af en
domstols fastställelse lika verkställbar genom parternes aftal; och fastställelsedomarna vore
ingen ting annat, än vanliga förlikningsdomar, tjenliga till bevis på sjelfva aftalets verklighet.
När åter en skiftesförrättnings fastställande genom dom skall innebära någon ting annat;
måste det innebära tvång på kommande delägares aftalsrätt. Med ett faststäldt skifte menas
ett sådant, som af delägarne sjelfva ej skall kunna ändras. Detta kan väl icke så förstås,
att det skulle vara delägarne betaget att sig imellan byta ägor och häfda dem, så länge de
derom sämjas. Verkan af det fastställda skiftet är endast den, att åsämjandet ej förbinder
längre, än kontrahenterna dermed äro nöjde, och att så snart endera yrkar dess upphäfvande,
detta ej kan å andra sidan vägras; med andra ord, att aftalet väl får efterlefvas, så länge
man behagar, men att det icke är inför lagen gällande. Att nu ett skifte, som fastställes,
för att bestå oberoende af jordägarnes aftal, ej kan vara annat än ett sådant, som öfverensstämmer
med lagens föreskrift, är uppenbart; och delägarnes åsämjanden få icke bestämma
skiftet annorlunda, än att lagens föreskrifter iakttagas. Afven i detta ämne synes således
lagen, i dess varande skick, ej sakna god grund.
c) När ett stort byelag, som häfda t sin åker i ensäde eller ock med trädning hvartan
nat
år, undergår enskiftesutbrytning och många eller få af dess delägare afflytta från deras
tomter, för att bosättas på de aflägsnare delarna af byns område; måste de först och främst,
på egen och qvarboende grannars bekostnad (med undantag af de bidrag, staten lemnar).
företaga nyodlingar af så stor vidd, att byns gamla åker ej kan derunder vidmakthållas. Nyodlingarne
kunna icke genast gifva en afkastning, som svarar emot den, man förlorar på denna
gamla åker, hvilken ej heller med fördel kan igenläggas till äng, i brist på gödning, hvaraf
så mycket på nyodlingarna måste användas, i fall dessa skola kunna bringas till fruktbarhet
så skyndsamt, som den hastigt förestående flyttningen fordrar. I allmänhet måste derföre den
öfverflödiga gamla åkern endast lemnäs ohäfdad. Man väljer dertill den, som längst saknat
gödning, emedan man ej kan umbära någon annan. Den igenlagda åkern blir liggande i ett
sådant tillstånd, att föga någon skörd l^an deraf hämtas. I dylik öfvergifven åker består imedlertid
för det mesta all den ersättning,- sora qvarboende byemännen erhålla för uppoffringen af
de ängar eller betesmarker, hvilka åt de utflyttande afträdas, och för de kostnader, som på
dessas bosättning och de utbrutna ägornas uppodlande användas.
Innan utflyttningen kan ske, måste nya bostaden vara färdig, hvartill hörer uppförande
af åbyggnad och stängsel, utdikningar, brunnsgräfning och allt, hvad som fordras att bereda
möjlighet till bosättning. Medan allt detta verkställes, måste utflyttarens gamla hus qvarstå,
— 23 —
eller ock grannarne lida inqvartering af hans hushåll. I förra fallet blifva de gamla husen
onyttiga — i det sednare måste troligen grannarne mer än ett år underkastas ett besvär, som
lagen kanhända ej påtänkt, men som blir icke dess mindre kännbart.
Härvid äro ännu icke beräknade kostnaderne för sjelfva Landtmätare-förrättningen, hvilkas
belopp för ingen del är ringa. Allt sammantaget aflöper säkerligen aldrig, utan att medtaga
drygaste delen af de tillgångar, som en svensk by af vanligt välstånd skulle kunna använda
till verklig förkofran i sitt jordbruk. Att jordbruket härigenom ej måste lida i sin
framgång, kan således icke påstås, om ej under den förutsättning, att allmogen saknar all
skicklighet eller all håg att förbättra sin belägenhet. Och skulle denna förutsättning antagas;
så borde dock säkerligen icke deraf dragas den följd, att förstörande af tillgångarna till förkofran
är likgiltigt, men snarare den, att undervisning för allmogen i dess hufvudyrke är af
högsta behof påkalladt.
d) Så vidt i detta ämne slutledningar från förnuftsgrunder äga någon tillförlitlighet, lärer
vid uppmärksamhet på dessa förhållanden den öfvertygelse svårligen kunna motstås, att det
gagn, som nu gällande skifteslagar och föregående likartade författningar, med användande af
så mycken allmän och enskild kostnad, åstadkommit, ej kan hafva varit deremot svarande,
och alt dessa författningar lika litet kunna hafva bidragit att göra användbara jordbruksyrkets
vunna framsteg, eller sålunda motsvarat de anspråk, som dessa framsteg ovilkorligen grundlagt.
Det återstår då blott en fråga, i afseende på deras möjliga gagnelighet, nemligen huruvida
framtiden kan hafva något att af deni förvänta, huruvida de tjent eller kunna tjena att förbereda
ett bättre tillstånd, än det, de hittills åstadkommit.
Enskiftesstadgarne hafva varit en öfvergång till den nu gällande förordningen om laga
skifte. Enligt de förra var ingen annan byrman skyldig att taga enskifte, än den, som begärde
det. Den senare förpligtar alla delägarne att undergå det på en endas begäran. Att
komma längre på denna väg, synes föga vara möjligt. Med andra ord: det närvarande tillståndet
synes svårligen kunna vara en öfvergång till något annat. Systemet har uppnått sin
utbildning, och måste stadna eller falla.
För verkställande af ett skifte, sådant det efter här angifne åsigter borde vara, är intet
tillstånd tjenligare, än en samfällighet, der intet skifte ännu föregått. Att tillvägabringa jordbruk
i stort, äfven inom byelag med små delägare, är syftemålet för denna skiftesmethod.
Ett byelag, som undergått enskifte efter sednast utkomna skiftesstadga, och der utflyttningen
redan är verkställd, lärer väl svårligen mer kunna blifva byelag. Fördelarne af ett jordbruk
i stort äro troligen der för alltid förlorade för de små lotterna. De tillskapade enstaka hemmanen
komma att förblifva sådane; och de utrymmen, som redan blifvit för små, måste fortfara
att skötas på det sätt, som med den inskränkta rymden kan lörenas. Man får umbära
det bättre jordbruk, som utan nödiga afdelningar ej står att erhålla. Det redan öfverdrifna
hägnadsbesväret, för omkretsens fredande och beteshagars afskiljande, medgifver ingen tillökning
för öfriga ägornas styckande i ordentliga gärden.
De byelag åter, som endast efter enskiftesförfattningarne undergått utbrytning af enskif
tessökandes
lotter, erbjuda i öfrigt tillfälle för skiften efter den här uppgifna methoden. Dessa
och alla hittills oskiltade eller blott i storskifte efter äldre författningar delade samfälligheter
blefve således egentliga föremålen för en ny lagstiftning i ämnet.
Efter dessa åsigter är ett förslag uppgjordt till Lag orri Landtmäteriförrättningar. Jag
har deri endast upptagit de stadganden, som jag ansett tillhöra allmänna civillagen, och sökt
redigera dem i den lorm, de såsom ingående på sitt ställe i lagboken skulle erfordra. Från
denna lagtext äro härigenom afskilda alla de reglementariska föreskrifter, som finnas i nu gällande
Skiftesstadga, och hvilka, såsom rörande endast sjelfva arbetssättet vid Landtmäteriförrättningar,
jag trott böra lämpligen inflyta i Landtmätare-instruktionen. På detta sätt är
också gränsen uppdragen imellan de delar af landtmäteriet, för hvilka lag bör stiftas af Ko
nung
och Ständer, och dem, om hvilka Regeringsmakten, efter gällande grundlag, ensam förordnar,
såsom utgörande ämnen för en ekonomisk författning.
— 24 —
Det torde vara öfverflödigt att utförligare motifvera förslagets detaljer, så vidt de utgå
från de här utvecklade grunder. Det återstår då endast att redovisa sådana delar af förslaget,
som äga mindre nödvändigt sammanhang med hufvudidéen, eller behandla ämnen,
hvilka äfven tillhöra nuvarande Skiftesstadga.
Stadgandet i 3 kap. 2 § Skiftesstadgan, att särskild kallelse skall af Landtmätaren affärdas
till delägare, som icke bor i socknen, der förrättningsstället ligger, är från förslaget
uteslutet, dels emedan Landtmätaren ej kan åläggas att före förrättningen känna delägarne,
och merändels lärer hafva rätt svårt att åstadkomma de i fråga varande kallelserna, och dels
emedan dessa synas verkligen öfverflödiga, så framt det erkännes, att delägares hemvist ej
kan befria honom från gifna skyldigheter, sådana sorn att bevaka talan för den jord, han
äger, och att om en aflägse boende kan fordra att särskildt kallas, delägare som bor på förrättningsstället
äger lika fog till samma fordran. Man må tvifvelsutan skylla sig sjelf, i fall
man icke föranstaltar att blifva underrättad om hvad som tilldrager sig på den egendom,
man äger, eller i kyrkan kungöres om denna egendom.
Angående de i 10 § af samma kapitel förekommande lagbestämmelser om jäf emot
Landtmätare och Gode Män synes med fog kunna anmärkas, att en hänvisning till allmän
jäfslag ej ens kan anses behöflig, än mindre ett enkom uppräknande af laga jäf. Och då
det i 11 § föreskrifne förfarande med sådant jäf icke innefattar uppskof i förrättningen förr,
än Landtmätare, som af sig sjelf och Gode Män anses ojäfvig, blifvit af domstol jäfvig förklarad;
synes föga något ändamål kunna vinnas med en emot allmän rättegångsordning stridande
pröfning af jäfvet före förrättningens afslutande. I förslaget har jag således frångått
detta förfarande och infört det med lag öfverensstämmande, att jäfvet ej annorlunda kommer
under domstols pröfning, än i sammanhang med sjelfva saken, derest förrättningen i laglig
ordning klandras. Om jäf emot Gode Män har allt stadgande blifvit öfverflödigt, då deras
valsätt förebygger all jäfvighet.
Vid det i 12 § af samma kapitel upptagne fall, att äganderätten till någon del af skifteslaget
är tvistig, synes det icke lämpligt att föreskrifva, det den, som jorden innehafver,
skall äga med laglig verkan derför tala och svara. Om denne nemligen sedermera vinnes
från äganderätten; så kan onekligen rätte ägaren med fog klaga, att hans talan ej blifvit
upptagen. Till afböjande af en sådan klagan, innehåller förslaget, att de tvistande skola äga
samfäld rätt att vid förrättningen föra talan; men att ingendera må, så länge tvisten fortfar,
söka landtrnäteriförrättning. Om endera sökte, men den andre vid dess företagande bestridde
den; så kunde nemligen frågan, huruvida den vore lagligen sökt, ej afgöras annorlunda,
än genom slitande af äganderättstvisten. När åter förrättningen påyrkas af annan delägare,
och dess företagande således är gifvet; kan ingendera af de tvistande förlora sin talan
till bevakande af hemmanets rätt, innan behörig domstol pröfvat deras anspråk; och att låta
bero endast vid innehafvandet af jorden, är att antaga ett alltför osäkert rättesnöre, alltför
mycket äfventyra uteslutandet af just den, som bordt äga talan. Utan särdeles olägenhet, oell
framför allt utan en sådan kränkning af rätt, kunna de tvistande samfäldt uppträda, såsom
här ägande gemensamt interesse; och derigenom uppkommer föga annat förhållande, än t.
ex. imellan boställshavare och kronoombud, som samfäldt bevaka ett boställes rätt.
För boställen, som taga del i landtmäteriforrätlningar, hafva ej andra allmänna ombud
blifvit i förslaget nämnda, än kronoombud. Consistorii- och Regementsfullmäktige kunna
visserligen träffas, som med sakkunskap och nit följa en landtmäteriförrättnings gång; men
om skickliga kronoombud ensame göras ansvarige för bevakande af det allmännas rätt, hvarunder
Presterskapets och Militiästatens äfven beror; så bör det kunna antagas, att ärendet
i allmänhet blir bättre, men icke sämre utfördt, än då bevakningen ankommer på två personer,
hvilka lätteligen förledas att lita på hvarannan; och jag har således ansett mycket besvär
och omkostnad i denna väg kunna utan skada sparas.
I stället för Gode Män, som i Skiftesstadgan äro bibehållne från enskiftesförfattningarna,
och hvilka väljas af socknemännen, hafva blifvit föreslagne verklige Skiftesmän, valde af
delägarne och bemyndigade att jemte Landtmätaren afgöra i allt, hvad till hans befattning
— 25 —
hörer, så vidt det icke ankommer på mätning och geometrisk uträkning. Delägarne böra
finna sin fördel uti att härtill välja män af så mycken bildning och erfarenhet i landthushållning,
att af dem kan väntas ett upplyst och kraftigt bidragande till delningens ändamålsenliga
gång. En sådan utväg till inflytande på delningsförrättningarna från delägarnes sida
bör tjena till minskande af den farhåga, hvarmed dessa förrättningar särdeles af allmogen
betraktas.
Af Landtmätaren ensam beror, enligt Skiftesstadgans 4 kap. 1 §. att afgöra, huruvida
ägor, hvaröfver karta redan finnes, skola å nyo mätas; och sådant på den grund, att Landtmätaren
skall ensam ansvara för rigtigheten af den karta, hvarå förrättning af honom verkställes.
Denna ansvarighet synes han likväl utan svårighet kunna dela med öfriga Skiftesmännen,
ehuru desse böra befrias derifrån, så vidt den angår karta, som Landtmätaren sjelf
upprättat. De profmätningar, han för utrönande af äldre kartans tillförlitlighet anställer,
kunna ske under Skiftesmännens ögon; och äfven utan vetenskaplig insigt i Landtmäteriet
kunna de lätteligen erhålla full visshet om kartans rigtighet. 1 följd häraf kan prölningen
af äldre karta, som kommer i fråga att vid delningsförrättning begagnas, öfverlemnas åt Skiftesmännen
samfäldt; och deraf uppkommer bland annat den fördel, att de obestämda försigtighetsmått
blifva öfverflödiga, som uti Skiftesstadgans åberopade § uppställas emot Landtmätarens
förmodade benägenhet att göra ny mätning. Kartans duglighet kan af Skiftesmännen
bedömas efter dess förhållande till det ändamål, för hvilket dess bruk är i fråga.
Med mindre vidlyftighet och deraf följande större bestämdhet hoppas jag hafva i förslaget
ersatt innehållet af 4 kapitlets 3 §, som i fyra momenter stadgar sättet att på karta
upptaga, hvad vid ett ägofälts afmätning förekommer.
Enahanda vidlyftighet, i kapitlet om rågångar har föranledt dylikt förkortningsförsök,
hvarigenom förslaget återkommit nära till förra författningars innehåll. Att stadga modifikationer
i uppskof af skiftesförrättningar för rågångstvisters skull, har jag ansett endast vara
att äfventyra oreda. Om förrättningen skall fortgå till en viss punkt, utan hinder af dylik
tvist; så kati det ju hända, att ägor, som imedlertid blifvit skiftelaget tilldömda, måste särskildt
underkastas den behandling, de öfriga förut undergått. Och olägenheterne skola troligen
mer än sällan motvägas af det vunna ändamålet, rågångstvistens afslutande under delningsförrättningens
fortsättning; ty att man ofta ser en dylik tvist inom en sommar vara
med laga kraftvunnen dom afhulpen, lärer väl icke påstås. Då nu, i motsatt fall, skiftesförrättningen
ändock måste uppskjutas; har jag trott bäst vara att återföra lagen till dess
gamla skick och låta tvisten genast medföra uppskof.
Likaså har det i 4 § befintliga nya stadgandet om Landtmätares befogenhet att väcka
rågångstvist, utan jordägares påstående, blifvit ansedt öfverflödigt, och i annan händelse olämpligt.
Tviflet om rågångens rätta läge må uppkomma genom Landtmätarens rön eller annorlunda,
så måste det antingen försvinna genom jordägarnes åsämjande, eller ock skilda interessen
uppstå, som föranleda tvist. Något nytt finnes då i sjelfva verket icke i detta nya
stadgande, då det ej får tydas såsom syftande att hindra förlikning; och i förslaget har dess
upptagande således icke blifvit ansedt nödigt.
Huruvida fastställelse af ostridig rågång skall hafva benämningen af blott införande i
llättens protokoll, kunde tyckas vara en likgiltig fråga; och i fall lästställelsens meddelande
medförde besvär eller kostnad, skulle måhända skäl finnas till frånträdande af gamla lagen
om fastställelse. Men utom det, att besväret och kostnaden blifva ungefär enahanda, synes
det vara gagnelig!, att domstolens åtgärd, under titel af fastställelse, innebär en granskning
af den vid förrättningen följda procedur, hvars origtighet naturligtvis gör rågångens bestånd
osäkert, och derföre lika gerna må hafva tili påföljd en vägrad fastställelse.
>tt kronans ombud ej, utan behörigt tillstånd, får förlikas om rågång, innefattas under
ett allmänt förbud för kronoombud att förlikas om kronans rätt, och torde således icke behöfva
föreskrifvas särskildt i en Skiftesstadga.
ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse lill 1856 års riksdag. i
— 26 —
Vid urskiljande af de ämnen, som af domstol kunna pröfvas före delningsförrättningens
fullbordan, hafva från dessa ämnen blifvit uteslutna:
1) tvister om ägoutbyten med angränsande byar och hemman, enär jag trott, att sådana
tvister ej ens böra äga rum, utan ali fråga förfalla, så snart vägran af någon delägare
yppas. Jag har nemligen ansett dylika ägobyten, hvartill enligt förra lagar ingen rätt
funnits, ej böra genom tvång införas, utan endast bero af jordägarnes ömsesidiga godtfinnande.
2) tvister om den mark, som för gemensamt behof från skiftet undantagas skall, så
vidt de angå annan jord än den, som för skogsväxt och mulbete undantages, och således icke
i förslaget sammanfalla med hvad som svarar emot de i Skiftesstadgan särskildt upptagna
frågorna om den mark, hvilken såsom inrösnings- eller afrösningsjord skall beräknas. Tvister
om obetydliga utrymmen till diken, vägar, vattenbord o. d. äro icke af den natur, att de
behöfva särskildt och med uppehåll i förrättningen utföras. Ändringar i dessa utrymmen
medföra endast lindriga jemkningar i delningen, och ingen sådan rubbning, som förorsakar
omarbetning af förrättningen, till hvars uppehållande således intet skäl synes kunna hämtas
från stridigheter i dessa ämnen.
3) frågor om skiftens antal. Vid utbrytningar (eller hvad som svarar emot ämnet för
hela den varande Skiftesstadgan) kan enligt förslaget endast ett skifte för utbrytningssökan
den
äga rum; och der blir endast fråga, huruvida utbrytning skall ske, eller ej. I andra
delningar eller egentligen så kallade skiften bestämmes lotternas antal för hvarje delägare
genom antalet af gärden för alla samfäldt. Här kan pröfningen af antalet icke skiljas från
pröfningen af lotternas och hela skiftets beskaffenhet; och detta är just föremålet för den
slutliga domareåtgärden, i händelse af klander å fullbordad förrättning. I allt fall synes en
pröfning af skiftens antal före delningens fullbordan svårligen någonsin kunna komma att
hvila på den fullständiga kännedom af förhållandet, som till ett grundligt omdöme i detta
ämne erfordras, och endast genom en detaljerad uträkning och sammanpassning af lotterna
kan vinnas. Domaren skall således vid en förskottspröfning härutinnan esomoftast äfventyra
att föreskrifva ett skifte, som ej väl låter verkställa sig, eller ock att afslå ett, som genom
fullständig bearbetning dock till slut skulle visa sig verkställbar^ Ehvad olägenhet ett misslyckadt
försök i denna väg af Skiftesmännen må medföra; så synes dock för lagstiftningen
frågan vara afgjord genom sjelfva nödvändigheten, så framt slutligt gagn af förrättningen
skall vinnas.
Deremot hänvisar förslaget till förutgående pröfning ett ämne, hvarom Skiftesstadgan
ej så förordnar, nemligen taxeringen. Orsaken, hvarföre taxering anses böra vara klanderfri,
innan delning sker, är den, att efter verkställd delning eller blott uppgjord delningsplan hvarje
delägare bättre än förut känner sitt under taxeringen beroende interesse, och deras enhälliga
oegennyttiga vitsord, med bifall till en rättvis taxering, således mindre lätt efteråt kan erhållas;
hvaremot oftast händer, att när delägarne före delningsplanens uppgörande måste yttra
sig öfver taxeringen, vid förlust af talan deremot, ali tvist i detta ämne, som dock är det
vigtigaste och det svåraste af hela förrättningen, förebygges genom taxeringens enhälliga godkännande.
Då denna orsak dessutom är den, som påkallat föreskriften om taxering före
uppgörandet af delningsplan; synes samma föreskrift ej böra göras ändamålslös genom ett
deremot stridande rättegångssätt.
1 afseende på delriingsgrunder äro inga ändringar föreslagne, så vidt Skiftesstadgan endast
hänvisar till gällande författningar, ehuru jag ansett hänvisningen icke behöfva vidlyftigt
eller för särskilda fall upprepas, utan meddelat den allmän för de fall, der delningsgrunden
icke beror af föregående skifte.
Ett uppdrag åt domaren att »sätta delningsgrund ut», efter thy som skäligt pröfvas och
svara kan mot den rätt, lägenhet i samfälligheten ägt, i jemförelse med de hemmantal å
landet, som i delningen ingå, har synts mig alltför obestämdt. Jag har trott det utan betänkande
först och främst kunna stadgas, att i åker och äng hvarje lägenhet, som saknar
hemmantal, skall erhålla jemngod lott med hvad den förut rätteligen innehaft. Och hvad
— 27 —
beträffar annat slags ägor, der delning allmänt sker efter hemmantal; så uppkommer delningsgrund
lör denna lägenhet genom dess skattläggande till hemmantal — en utväg, som
synes vara lika liten betänklighet underkastad. Om än hemmantalet derefter icke kommer
att i Kronans jordebok inflyta; så har det dock vid delningen uppfyllt sitt ändamål. Dessa
utvägar hafva följaktligen blifvit föreslagna, såsom de enda, hvarigenom rent godtycke kunnat
undvikas och rättvisa befrämjas.
Den fördel, som i 8 kap. 6 § tillägges odlare af oländig mark, att utöfver dess ägobelopp
sådan odling behålla, är hemtad från äldre författningar, men synes icke stödja sig på
rättsgrund. Att på detta sätt förvärfva jord från samfälligheten, i stället lör anspråk på odlingsersättning,
hvartill man äger verklig rätt, är en öfverdrifven och säkerligen onödig uppmuntran
till odlingar på samfäld mark. Lägges härtill, att begreppet om oländig jord är
obestämdt och kan mycket utvidgas, efter hvars och ens tanka om odlingars tacksamhet; så
skall lättheten att på detta sätt åtkomma jord stundom blifva alltför oskälig. Vid betraktande
häraf har den ifrågavarande rättigheten att behålla uppodlad oländig mark, ehvad lika
oländig finnes åt meddelagarne eller ej, blifvit från förslaget utesluten, och endast rättigheten
till odlingsersätlning utan åtskillnad bibehållen för all med vederbörligt tillstånd på oskiftad
mark gjord odling.
Lagbestämmelserna i 8 kap. 8 och 9 §§ af Skiftesstadgan om utbrytningsrätt för skogsfång,
mulbete, grustägt m. m., som utan jordeganderätt tillkommer by på annan bys område,
synas hufvudsakligen vara välgrundade och lämpligen böra inflyta i en på ordentlig väg tillkommen
allmän civil-lag. Utrymmet för Agodelningsrättens godtfinnande torde dock vara
större, än nödvändigheten fordrar, då deiningsgrunden skall efter dess bepröfvande utsättas i
alla de fall, der servituten icke innefattar fulla behofvet af både mulbete och skogsfång. Det
synes nemligen föga svårt att i stället gifva lagbud för det bestämda fall, att servituten sträcker
sig oinskränkt till ettdera, mulbete eller skogsfång, men ej till båda; och utan fara för
stort misstag lärer en sådan betes- eller yxbördsrätt kunna skattas till hälften emot dem båda
tillsammans. Detta är derföre, hvad förslaget innehåller; hvaremot Skiftesstadgans föreskrift
qvarstår för de händelser, då servituten är inskränkt till visst belopp eller slag af skogsfång,
eller till bete å viss tid eller för vissa kreatur. Likaså är stadgandet om utbrytning för rättigheten
till torf. sten, grus, ler eller dylikt bibehållet, endast med förändring till ovilkorlig
rätt i alla de fall, der byns område skiftas, hvarå servituten ligger, emedan utbrytning då visserligen
icke kan innefatta något förfång. Från ett dylikt besvär torde det imedlertid vara
denna bys ensak att söka befrielse, och rättigheten härtill har således i förslaget icke blifvit
medgifven andra byn; hvaremot det blifvit ansedt icke kunna betagas deni, som äga skogsfång
eller mulbete, att derföre erhålla utbrytning, då dessa rättigheter äro af så betydligt större
vigt, och den för dem tillvunna jordrymd kan vara väsendtligen nödvändig att använda vid
skifte inom den by, som deraf är ägare.
Föreskrifterne om odlingsersättningar hafva ej kunnat oförändrade bibehållas. Utom det
att jag ansett den, sorn söker utbrytning, vara skyldig att utan deltagande af grannar bekosta
nyodling och utflyttning, som af utbrytningen kunna blifva en följd, har jag såsom
grundsats antagit, att den, som erhåller större vidd af odlad jord, än den lian kan såsom sådan
begagna, ej må förpligtas att derför gifva odlingsersättning. Sådan ersättning bör al emottagare!!
utgifvas endast för så mycken odlad jord, som i egenskap af åker belöper på hans
lott. Men ehuru häfden af hvad han derutöfver får blir för honom onyttig, måste dock ersättning
derlör tillkomma den, som jorden lernnat, utan att erhålla lika mycken odlad jord
tillbaka; och denna ersättning måste, såsom gemensam förlust, drabba alla delägarne. — Att
den, som söker utbrytning, skulle vid dess verkställande erhålla större belopp af odlad jord,
än han lemnat, behöfde föga förutsättas, emedan det svårligen kan inträffa med det föreslagna
utbrytningssättet, nemligen att jorden närmast omkring byn ej får i utbrytningslotten användas.
Imedlertid är möjligheten af ett annat förhållande antagen (att t. ex. någon från byn
aflägsen nyodling blelve förd på den utllyttandes lott); och i sådant fall föreslås hans förpligtande
att gälda odlingskostnad på samma grund, som han bekostar hela utflyttningen,
— 28 —
hvaraf qvarvarande byemännen ej draga nytta. Vid utbyte af sämre häfdad jord emot bättre
häfdad är ersättningsskyldigheten ansedd böra bestämmas efter enahanda grund.
Då utbrytningar eller skiften af skog ej, enligt förslaget, komma att äga rum; försvinner
ock föremålet för de besvärliga och bekymmersamma ståndskogsjemkningarna. För planteringar
å ägor, som gå till skiftes, lärer ej heller fråga om ersättning kunna uppkomma,
så ofta den, som lemnar dem, är endast utbrytningstagare, hvilken enligt den antagna grunden
ej har någon så beskaffad ersättning att fordra; och andra fall, der plantering kommer
att afträdas, torde blifva ganska sällsynta, när hvarje delägare skall i hvarje gärde hafva en
lott, och han således nästan alltid kan få behålla sin plantering.
Att Landtmätaren skall öfvervara uppskattningen af odlingsersättningarna och liqvidens
uppgörande derom, är en föreskrift, hvilken onekligen borttager mycket af Landtmätarens tid
från de göromål, som tillhöra hans egentliga tjensteverksamhet. 1 detta ämne kan han dock
ej hafva större insigt, än jordbrukserfarenheten förskaffar landtman i allmänhet. Af denna
anledning har blifvit föreslaget, att öfriga Skiftesmännen må, utan Landtmätarens deltagande
bestämma de i fråga varande ersättningarna, sedan delningsförrättningen är slutad.
Om sättet att afsluta landtmäteriförrättning har jag ej trott den föreskrift vara af nöden,
som Skiftesstadgan lemnar, att alla under skiftet förda protokoll, afslutade föreningar
jemte ägograderingslängd, häfde- och delningsbeskrifning skola meddelas delägarne emot lösen,
och fatalietiden efter detta meddelande beräknas. Det synes öfverflödigt att belasta delägarne
med lösen af skifteshandlingar, innan skiftet vunnit laga kraft, och innan de ens äro
skyldige att lösa kartan. Den, som vill klaga, må vara berättigad att lösa så mycket af handlingarna,
han finner dertill nödigt; men först sedan förrättningen vunnit laga kraft, bör den
för delägarne gemensamma skyldigheten att lösa karta och handlingar vidtaga; och denna
skyldighet bör äfven då ej sträcka sig till mer, än delningsbeskrifningen jemte kartan. Med
förrättningens afslutande och fatalietiden synes detta icke hafva någon gemenskap; utan kan
förrättningen säkerligen anses slutad med utstakningen, och fatalietiden derefter räknas.
Sjelfva Landtmätarens besvärshänvisning kan umbäras. Att för en möjlig försummelse häruti
af Landtmätaren rubba parters säkerhet och rättsförhållanden, är en icke ringa olägenhet;
men den, som dermed alhjelpes, är säkerligen obetydlig, då ingenting för den okunnige
är lättare, än att under en hel landtmäteriförrättning utfråga hos bättre underrättade, hvad
tid till klagan han skall iakttaga.
Huru dom i ägodelningsmål skall verkställas, genom förrättningsmannens eller annan
Landtmätares åtgärd, torde vara temligen likgiltigt; och den derom i Skiftesstadgan gifna
föreskrift har således blifvit ansedd umbärlig. Den i sammanhang härmed föreskrifna ofördröjiiga
verkställighet af Ägodelningsrätts beslut, när det blifvit meddeladt vid sammanträde
inom skifteslaget, innan det ännu hunnit vinna laga kraft, har deremot blifvit ansedd verkligen
förhastad, och derföre utesluten.
Den gamla föreskriften, att skifte skall tillträdas nästa år efter dess afslutande, är upphäfven
genom Skiftesstadgans bud, att tillträdet skall ske, när skiftet vunnit laga kraft. Grunden
till det gamla stadgandet var, att vanhäfd å redan frånskiftade ägor måste anses för säker,
och att tillträdet således ej kan för mycket påskyndas. Om häremot anmärkes osäkerheten
alt få behålla tillskiftade ägor och en deraf uppkommande liknöjdhet i deras skötsel
under den tid, ändring af skiftet ännu är möjlig; så synes dock detta merendels vara ett
tomt föregifvande. I de flesta fall måste vanligen ett skifte vara så inrättadt, att det till
största delen kommer att äga bestånd, och alt detta äfven inses af de flesta, om ej af alla
delägarne. Men äfven i motsatt läll kan sannolikheten att få behålla de frånskiftade ägorna
ej vara större än den, att mista dem. Det må således tagas för afgjordt, äfven i värsta fall,
att vanhäfden å ett tillträdt skifte blir mindre, än å ett verkstäldt och icke tillträdt. Och
svårigheten att någon gång åter bortbyta ett åkerstycke, som man någon tid begagnat, kan
nästan endast finna sin grund i egensinnighet. På dessa skäl har jag i förslaget åter infört
det gamla stadgandet, med öfvertygelse dessutom, att just begagnandet af de tillskiftade
ägorna under tvistetiden skall minska tvisterna och ofta öfvertyga klagande om deras ofog.
— 29 —
Om deltagandet i lorrättningskostnad synes nog mycket utrymme för »skälig pröfning»
vara i Skiftesstadgan lemnadt. I förslaget är försök gjordt att umbära allt godtycke i denna
del. Vid all delningsförräUning, så väl å vägar och hägnader, som jord, kan delningsgrunden
tjena till grund äfven för deltagandet i kostnaderna. Och vid rågångsförrättningar fordrar
billigheten, att halfva kostnaden drabbar hvardera sidans jordägare. Derefter återstår
föga någon landtmäterikostnad att fördela, om ej för afvägningar, som flera jordägare samfäldt
begärt, eller för biträde vid syneförrättningar, hvarom dock särskilda stadganden ej torde
behöfvas, utan allmän lag vara tillräcklig.
En särskild Agodelningsrätt förekommer icke i förslaget; och hela det särskilda rättegångssättet
för skiftesmål har icke blifvit ansedt nödigt. Om ett bättre rättegångssätt än det
allmänna erfordras för skiftesmål; så är det säkerligen ej mindre angeläget för alla andra
tvister. Men att någon förbättring ligger i Agodelningsrälterna, lärer svårligen kunna påstås;
och den summariska rättegången måste i ämnen af denna vigt vara förkastlig, då den
ej kan användas såsom nog tillförlitlig i hvilka ämnen som helst. Förslaget är, i afseende
på rättegången, så inrättadt, att det må vara användbart, med bibehållande af nu varande
domstolar eller med en annan organisation deraf.
Den verkliga förbättring i rättegångssättet, som Skiftesstadgan infört, nemligen att klagande
delägare ej behöfver uttaga stämning på alla sina meddelägare, är i förslaget bibehållen.
Dervid har dock icke blifvit ansedt nödvändigt att belasta Kattens Ordförande med
kungörelser från predikstolarne orri Rättens sammanträden; utan har jag trott lämpligare
vara, att på den bestämda fataliedagen delägarne sjelfkallade underrätta sig, huruvida kiander
göres anhängig!. De böra då få del af klagandens skriftliga anföranden och råderum att
derpå svara — ett råderum, som bättre kan begagnas, när man emottagit klagandens skrift,
än det, som inträffar efter blotta kungörandet från predikstolen, hvarigenom man ej upplyses
om klandrets beskaffenhet eller grunder.
De i Skiftesstadgan vidtagne försigtighetsmått emot fastställelse af delningsförrättningar,
som innehålla större än lofligt antal af skiften, äro i förslaget ersatte med dylikt stadgande
om kontroll å gärdens antal, der skifte föregått, emedan derpå ligger rätta vigten af en skiftesförrättning,
och en afvikelse i denna del gör skiftet objelpligen onyttigt, när en gång fråga
blir om rättelse. Deremot har det icke blifvit ansedt ovilkorligen nödigt att ställa Landtmätaren
under tilltal för sådan afvikelse, deri öfrige skiftesmän hafva med honom lika skuld,
eller tilläfventyrs hafva öfverröstat honom; utan har jag trott ett sådant åtal kunna bero af
delägares klagan.
Det är redan antydt, att jag ämnade föreslå de i Skiftesstadgan intagna reglementariska
föreskrifters öfverflyttande till Landtmäteri-instruktionen. De §§, hvilka från en ny Skiftesstadga
sålunda försvinna, äro följande:
1) 2 kap. 1 § om Landtmätares förordnande till förrättningar;
2) 2 § i samma kap. oförändrad;
3) 3 § i samma kapitel, med den förändring, att Landtmätarens pligt till skyndsamhet
antages vara enahanda vid alla slags förrättningar, och således den skillnad borttages, som
här är gjord imellan laga skiften och andra förrättningar; men framför allt har jag trott en
jordägare, som sökt f. ex. en angelägen rågångsmätning, vara illa belåten med blotta medgifvande!
att öfverenskomma med Landtmätaren om tiden för denna mätnings företagande,
hvilket jordägaren då, i brist af god vilja hos Landtmätaren, kunde få afbida efter dennes
välbehag;
4) 4 § i samma kapitel, med uteslutande af hänvisningen till ett ställe i Skiftesstadgan,
hvilket ställe, såsom innehållande enkom jäfslag för Skiftesmän, lärer erkännas vara öfverflödigt,
enär andra jäfslagar, än de allmänna, ej komma i fråga.
5) 5 § i samma kapitel oförändrad.
6) Skiftesstadgans 3 kap. 5 §, med uteslutande af det, som handlar om jordeboksutdrag,
hvilka före förrättnings början skulle af Landtmätaren på jordägares bekostnad få lösas,
emedan det angifna ändamålet med ett sådant utdrag, eiler att Landtmätaren må der
-
— 30 —
efter inrätta sina kallelser och anmälanden, i rätt många fall ej skulle kunna vinnas, och
sällan vara behöfligt. Jordeboken saknar nemligen alla anteckningar om hemmans samfällighet
i ägor; och man blir således deraf icke underrättad, hvilka hemman som komma att
deltaga i en ägodelningsförrättning, följaktligen ej heller satt i tillfälle att derefter inrätta
några kallelser eiler anmälanden. Men detta är dessutom öfverflödigt i de flesta fall, så
framt kungörelse från predikstolen anses för tillräcklig kallelse, hvilket uti förslaget är
antaget.
7) 7 § i samma kapitel, med uteslutande af föreskriften för Goda Män och jordägare,
emedan om Skiftesmän handlas i förslaget till Skiftesstadga, och om jordägarne ej behöfves
annat, än hvad på sitt ställe är förordnadt, nemligen att deras frånvaro icke uppehåller förrättningen.
8) 9 § i samma kapitel, med uteslutande af efterfrågan om jäf emot Goda Män, då de
Skiftesmän, som enligt förslaget till Skiftesstadga väljas, ej böra kunna jäfvas. Och i stället
för den särskilda jäfslag, som följande § i Skiftesstadgan innehåller, är här införd en hänvisning
till, hvad förslaget om jäf emot Landtmätare säger.
9) 14 § i samma kapitel, endast med benämningarnes lämpande efter förslaget.
10) 15 § i samma kapitel.
11) Skiftesstadgans 4 kap. 2 §.
12) 4 § i samma kapitel.
13) Skiftesstadgans 5 kap. 9 § med uteslutande af Goda Männens närvaro, emedan sådane
vid rågångsförrättningar icke torde vara nödige.
14) Skiftesstadgans 11 kap. 1 § med uteslutande af den del, som i förslaget blifvit
ersatt, samt af skillnaden imellan afrösningsjords och inrösningsjords taxerande, då enligt förslaget
någon delning af hvad som svarar emot afrösningsjord ej förekommer, och följaktligen
dess taxerande ej heller äger rum; men deremot med tillägg om afseende å sådan häfd,
hvarigenom stadigvarande förbättring är vunnen, enär denna häfd bör, enligt förslaget, tagas i
betraktande.
15) Skiftesstadgans 14 kap. 1 § endast med benämningarnes förändring enligt för
slaget.
10) 2 § i samma kapitel, med benämningarnes lämpande efter förslaget och med uteslutande
dels af skifteshandlingarnes renskrifning, hvilken synes vara ändamålslös, innan för
rättningen
är fastställd, och ej behöfva ersättas med annat än deiningsbeskrifningens fullbordande
i koncept, dels af den förut lemnade underrättelsen om utstakningsdagen, då föreskrift
härom utan kallelsetids bestämmande är meningslös, och dess bestämmande, nödigt endast i
händelse uppskof föregått, är vid sådan händelse iakttaget i förslaget, dels också af hela sista
perioden, såsom innefattad i den föregående, hvilken enligt förslaget ej kan lämpas till andra
skogsdelningar, än de enda der förekommande, nemligen imellan byar och enstaka hemman
som i utägor, men icke i åker och äng, varit samfällige. Att genom rörläggningen göra deras
delningslinier till rågångar, synes hvarken vara behöfligt eller kunna hafva annan påföljd,
än förhållandets möjliga bortblandande för framtiden.
17) Skiftesstadgans 17 kap. 2 §, med benämningarnes lämpande efter förslaget och
med tillsats af kartebeskrifningen, då föreskriften om dess aflemnande före fastställelsen är
utesluten. — — —
Så långt den gamla uppsatsen. Det lagförslag, som i sammanhang dermed upprättades,
torde tjena till förtydligande, och införes derföre såsom bilaga till denna berättelse.
Behandlingen af detta ämne har ledt till betraktelser öfver skogshushållningen. Eör att
icke lemna obegagnade dessa jemte de förut i 1850 års berättelse anställda, återstår att framlägga
det lagförslag om vårdande af byars och hemmans skogar, hvars behöflighet jag sökt
ådagalägga.
Vid betraktande af skiljaktigheterna i Sveriges jord uppstår den frågan, huruvida de
delar af hela landvidden, hvilka äro tjenliga för odling af säd och gräs, kunna utan skada
användas till skogsväxt. Svårligen låter denna fråga utan vilkor besvara sig. Om skog
— 31 —
funnes till öfverflöd, d. v. s. på alla de sträckor, sona endast äro tjenliga för skogsväxten;
så skulle priset på timmer, ved och alla skogseflokter i de dermed försedda orter vara så
lågt, att de slättbygdens invånare, hvilka icke bo särdeles långt från de förra orterna, kunde
förse sig med sina trädvarubehof till vida lägre pris genom deras inköpande från nästgränsande
skogsbygd, än om de till skogsplantering skulle använda en del af sin sädesbördiga
jord. När deremot i de till sädesrika orter närmast gränsande bergiga och steniga landsträckor
liten eller ingen tillgång på trädvaror finnes att aflåta, och dessa varor följaktligen
blifva dyra; skulle ofelbart en del af den sädesbördiga slättbygden gifva större afkastning,
ifall den vore beväxt med skog, än som kan hämtas från dess användande till sädesodling.
Detta gäller om de delar af slättbygderna, som ligga på ringa afstånd från de bergiga
och steniga. Ty afståndet får icke vara stort, innan besväret af trädvarornas forslande från
ena till andra orten blir så drygt och kostsamt, att samma varor vid framkomsten i sjelfva
verket äro ganska dyra, och att det förhållande inträder, då man med mindre kostnad hade
kunnat frambringa sådana varor på sädesbördig jord, än man kan hämta dem från skogsbygden.
I allmänhet torde det kunna antagas, att 2 mils väg för forslingen af dessa tunga
varor är tillräcklig att uppstegra dem till högre värde på förbrukningsorten, än de skulle
haft, ifall de blifvit framalstrade på sädesbördig jord, vid jemförelse med värdet af dennas
afkastning, när den bär säd eller gräs.
Imeliertid äro de slättbygder, hvilka hafva för lång väg till sådana orter, som borde
bära skog, för att derifrån hämta siria behof, icke så vidsträckta, att i allmänhet någon betydlig
del af dessa slättbygder icke skulle kunna utan synnerlig olägenhet umbära egen1
skogstillgång, ifall de närmast angränsande skogsbygderne vore så ymnigt försedde med
denna tillgång, som de kunde och borde vara. Det lärer således vara en fråga, som föranleder
till allvarligt eftersinnande, huruvida det må vara lättare att förmå de för skogsväxt
tjenliga orternes invånare till en sådan skogsvård, att en stadigvarande tillgång på skogseffekter
till afsalu vore hos dem att påräkna, än att bringa slättbygdernes invånare till skogsplantering
lör eget behof, samt huruvida i allt fall den förra utvägen, äfven med vida öfvervägande
svårigheter, icke skulle innebära så vigtiga fördelar, att den borde företrädesvis väljas,
derest blott någon möjlighet för dess genomförande visar sig. Alt hvarken den ena eller
andra af dessa särskilda fördelar står att vinna på något annat sätt, än genom lagstiftarens
åtgärd, och för ingen del är att förvänta från jordägares och skogsägares egen omtanka, derom
har jag yttrat min mening uti 1850 års berättelse; och det visar sig nogsamt deruti, att
verkliga förhållandet icke är sådant som det borde vara.
Hvad som skulle erfordras för att i de till skogsväxt af naturen ämnade orter åstadkomma
en sådan omvårdnad om skogen, att den finge uppväxa i fred och kunde lemna
stadigvarande tillgång på dugliga trädvaror till afsalu, vore först och främst att på hvarje
hemman eller byelag, som äger nödigt utrymme af dertill tjenlig, men till odling icke användbar
mark, få detta utrymme till vidden bestämdt och från öfriga ägor afskildt. Detta
låter sig icke göra på annat sätt, än genom en åtgärd af staten, hvarvid vore nödigt, att
både Landtmätares och Forstmäns förenade insigter användes.
Ett sådant afskiljande af skogsbördig, men till odling otjenlig mark, hvarom här är fråga,
kan dock icke åläggas ägare af hemman och byar såsom en laglig skyldighet; och i fall det
skulle genom statens föranstaltande företagas; borde dervid föregå en allmän undersökning,
hvilka hemman och byar innehafva sådana ägor i lämpligt förhållande till de öfriga, att
skogsplanteringen der kan blifva ändamålsenlig. Men denna undersökning, hvilken komme
att sträcka sig till alla orter och alla hemman utan undantag, blefve således vida besvärligare
och vidlyftigare, än att ändamålet någonsin derigenom kunde vinnasi Skall någon förhoppning
om framgång äga rum, så måste den sökas på annan väg; och frågan blir då säkerligen,
huruvida staten kan använda något verksamt uppmuntringsmedel, för att förmå jordägare
att frivilligt besörja om den behöfliga afdelningen af deras ägor och skogshushållningens
införande, der de finna tillfälle dertill vara för hand. Gifves ingen utväg att på detta
sätt i godo tillvägabringa den önskade anstalten; så lärer föga löna att tänka derpå.
— 32 —
Det första nödvändiga, hvarförutan framgången är omöjlig, blifver utan tvifvel att kostnadsfritt
lemna jordägarne det biträde af landtmätare och i skogshushållningen kunniga personer,
som de kunna åstunda och som är oumbärligt för anstaltens utförande. På statens
bekostnad måste således det nödiga biträdet af nämnde personer vara att tillgå, när det af
jordägare begäres; och medel till dessa personers aflönande böra således anordnas. Tillgång
på härtill användbara personer bör i allmänhet icke kunna saknas, då skickligheten i landtmäteriet
numera är allmän bland krigsbefälet, hvars yngre medlemmar troligen icke ogerna
skulle åtaga sig en sådan sysselsättning, och undervisningen i skogshushållningskonsten äfvenledes
finnes utsträckt till ett större antal personer, af hvilka den på kort tid kan meddelas
åt ännu flera.
Någon annan uppmuntran till den nyttiga och vinstgifvande omsorgen än detta kostnadsfria
biträde för anstaltens utförande, vore säkerligen för den omtänksamma jordägaren
icke af nöden; och hvarje sådan skulle följaktligen opåmint finnas benägen att anlita detta
biträde och derjemte lemna den arbetshandräckning, som vid markens afmätande och fördelningens
utstakande erfordrades. Men då vinsten af företaget icke genast är att hämta; skall
troligen för största delen af jordägare någon ytterligare uppmuntran blifva nödig, att öfvervinna
liknöjdheten för en åtgärd, som hufvudsakligen kommer framtiden till godo och likväl
kostar den nuvarande jordägaren något litet besvär.
För de jordägare, som innehafva skog till afsalu, uppkommer ingen vinst deraf, att
skoglösa hemman blifva med skog af egen tillgång försedda. Att uppmuntra de förra till en
bättre hushållning och beredande af framtida ymnigare tillgång på trädvaror till föryttring,
vill icke låta sig göra, med mindre man kan anvisa tillfälle till afsättning; och detta tillfälle
måste likväl minskas i samma mån, som de närmast liggande skoglösa hemmanen blifva med
egen skog försedda. Den här ifrågavarande anstalten skulle således icke för nuvarande skogsägare
komma att medföra någon fördel, utan måste i stället leda derhän, att deras skogar,
så vidt de öfverstiga eget husbehof, komme att förlora i värde. Följden häraf skulle också
blifva, att dessa skogar alltmera förstördes och den mark, der de växa, blefve använd till
odling, så vidt den vore dertill tjenlig. Det förstås likväl, att undantag härifrån komme att
äga rum, på de ställen, der de skoglösa, nära skogsbygden belägna hemmanens ägor vore för
sädesodling så tjenliga till hela sin vidd, att skogsplantering vid dessa hemman icke utan
förlust kunde äga rum. Vid sådant förhållande vore det väl i allmänhet fördelaktigast att
föranstalta, så vidt man det kunde, det de skoglösa hemmanen blefve så sädesbärande, och
skogshemmanen så skogsbördiga, som deras ömsesidiga fördel kräfde.
Med undantag af dessa enstaka och troligen sällsynta förhållanden, tillåter deremot icke
den allmänna fördelen att skona de varande skogsägarne från framtida förlust, derest den
icke kan genom jordens uppodling ersättas. Ingenting hindrar dock, att uppmuntringarne till
plantering och vårdande af skog blifva allmänna och kunna åtnjutas ej mindre af de skogsägare,
som finna fördel i fortfarande föryttring af sina trädvaror, än ock af skoglösa hemmans
innehafvare, som finna sig utan skada kunna till skogsplantering använda någon del af
sina ägor. Till en början torde ett försök kunna göras i så måttlig utsträckning, som sakens
nyhet och framgångens ovisshet synas påkalla.
När man tillhandlar sig en fastighet, sker det icke alltid med beräkning att länge behålla
densamma eller der för lifstid bosätta sig. Icke sällan är likväl en sådan beräkning för
hand; och då förenar sig dermed naturligen den önskan att på stället finna sin trefnad, och
den föresatsen att för sådant ändamål använda någon omsorg för ställets upphjelpande och
framgena förmånlighet. Afven vanliga menniskor tillträda icke gerna en nyförvärfvad egendom
utan ett visst svärmeri af denna beskaffenhet. Jag har derföre trott, att det förnämligast
vore i denna belägenhet, som en uppmuntran, om än obetydlig, tätt nog kunde verka
för det åsyftade ändamålet; och jag ville till ett försök ej begära mer, än att den fastighetsköpare,
som vid köpets anmälande till lagfart styrkte, att han hos Konungens Befallningshafvande
utverkat förordnande för landtmätare och en i skogshushållningen kunnig person
till uppgörande af plan för skogens rätta skötsel vid hemman, der sådan redan funnes, eller
— 33 —
till tjenlig skogsplantering, der den saknades, måtte befrias från skyldigheten att med stämpladt
papper förse sina lagfartshandlingar samt det blifvande fastebrefvet, derest han före lagfartstidens
slut visade, att skogshushållnings- eller pianteringsplanen blifvit utstakad och början
till dess verkställande gjord. Kanhända bör man icke förhasta sig att förlöjliga detta
förslag såsom alltför småaktigt och troligen blifvande utan all verkan. Jag väntar mig icke,
att hela skaran af fastighetsköpare skulle vilja begagna tillfället till minskande af sina lagfartskostnader
emot en åtgärd, hvaraf besväret, om än med föga kostnad förenadt, kunde öfverstiga
det gagn, som de i sin lifstid hoppades att deraf njuta. Men jag saknar icke derföre
allt hopp, att åtminstone köpare af någorlunda betydliga egendomar, hvilkas lagfarande
t. ex. kostar i stämpladt papper öfver Etthundrade Riksdaler Banko, skulle finna sig uppmanade
att något tänka på saken och lätt nog inse, att den erbjudna fördelen så väl i bespa
ring
af denna kostnad, som i kostnadsfritt biträde till anstaltens uppgörande, icke vore så
alldeles att förakta, i fall lian nemligen ägde nog tankekraft att derjemte inse sjelfva sakens
gagnelighet och det förökade värde, som hans egendom innan kort komme att derigenom
vinna.
En annan fördel, hvarmed staten skäligen torde kunna uppmuntra ägarna af de skoglösa
hemmanen till företaget att uppdraga skog, vore kostnadsfritt tillhandahållande af tjenliga
trädfrön till utsäde. Och slutligen kunde äfven lämpligen, till beredande af lättnad i det
uppkommande hägnadsbesväret, första uppsättningen af hägnad omkring plantering eller sådd
understödjas med visst kontant bidrag af allmänna medel för hvarje famn af sådan hägnad.
Förnämligast vore det väl de hitintills skoglösa hemmanen, på hvilka försöket komme
att användas; och om det finge tonen för sig, så kunde det blifva rätt många, som företoge
detta försök. Men för att icke genast låta det falla i misskredit och öfvergilvas, blefve det
nödvändigt, att lagstiftningen beviljade det mäktiga understödet af en strafflag, som fredlyste
åtminstone skogsplanteringarne med enahanda skydd, hvaraf egendom i allmänhet njuter.
Ett besvär, hvarmed jordägaren ej kunde undgå att belastas, vore sjelfva planteringen
och dess i de liesta fall nödvändiga inhägnande. Det är derföre, som jag icke förväntar synnerligt
tillopp af den mindre bemedlade och mindre kunniga allmogen. De, som underkastade
sig besväret, skulle likväl snart nog finna sig derföre icke alldeles obelönta. Så snart
de uppväxande plantorna, hvillka alltid i början måste växa mycket tätt, hunnit den höjd,
att de kunna till något bruk användas, inträder behofvet af så kallad hjelpgallring eller mer
eller mindre än halfva antalets borttagande, för att lemna utrymme åt de öfrigas vidare fortkomst.
Men så snart denna tidpunkt infaller, vidtager ock behofvet af den allmänna tillsyn,
utan hvilken anstalten icke kan bibehålla sig, utan allt måste återgå till sitt förra skick, af
samma skäl som detta förut tillkommit. Det får icke bero af hemmansägarens eget välbehag,
om han vill bibehålla och låta framgent uppväxa den planterade skogen eller ej. Allmänna
besigtningar böra hållas, och på hvarje ställe, der plantering skett, minst hvart femte
år undersökas, huruvida skogshushållningsplanen efterlefves, och i händelse jordägaren finnes
hafva vanvårdat eller utöfver planen tillgripit skogen, bör han derföre vara underkastad ansvar,
såsom för åverkan å annans ägor nu är stadgadt.
Hvad åter angår sådana innehafvare af kronans jord, som dertill äga stadgad åborätt;
så skulle det väl utan betänklighet kunna dem åläggas att å hemmanen uppdraga skog, der
sådan saknas; men kanhända är det skäl att härmed för närvarande dröja, för att icke gifva
anledning till klagan öfver ett betungande, som ej förut ägt rum, och hvaraf frukten icke
kunde anses med visshet tillfalla den varande åboens rättsinnehafvare.
Deremot lärer det icke bestridas, att hädanefter blifvande innehafvare af boställen och
arrendatorer af kronojord kunna med full rätt förpligtas till skogs vårdande, när den finnes,
och planterande, när den saknas. Utan ali betänklighet kan således genast företagas ej blott
skogsskötselns ordnande på de boställen och utarrenderade kronoegendomar, som äro med
skog försedda, utan ock plans uppgörande till plantering af bristande skog vid sådana hemman,
om än planteringsbesväret skulle anses vara af den beskaffenhet, att det icke kan på
H
St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrällelse lill 1856 års riksdag. 5
— 34 —
tvingas redan varande boställshafvare eller arrendatorer, utan först vid deras afgång böra
efterträdarne åläggas. Naturligtvis måste tillsynen öfver verkställigheten blifva densamma å
dessa kronogods, som på enskildas hemman.
Så vida dylik tillsyn kommer att sträcka sig äfven till frälsejord, uppkommer derigenom
en ny lagstiftning, skiljaktig ifrån de om frälserätten från äldre tider rådande begrepp,
då deremot kontrollerandet af skatteinäns hushållning med deras skogar på sin höjd innefattar
en återgång till fordna strängare lagar, hvilkas fullkomliga upphäfvande dock icke är
så alldeles ostridigt. Hvad jag haft att anföra till grund för mitt föreställningssätt om jord
äganderättens
begränsning och om samhällets behörighet att för densamma bestämma viikor,
synes af min uti 1850 års berättelse intagna behandling af ämnet. För tillämpning häraf
äfven på frälsejorden ligger skälet uti enahanda behof för den ena, som för den andra arten
af egendomar. Så öfvertygad jag är, att de stridiga begreppen om äganderättens absoluta
betydelse skola komma att göra sig gällande och vara tillräckliga att beröfva mitt förslag
all framgång; så litet tvitiar jag deremot, att uti detta förslag de verkliga rättsgrunderne äro
iakttagne, och så förvissad är jag, att om en lag funnes, hvarigenom ålades de förbindelser,
som jag här påyrkat, ingen olägenhet deraf skulle uppstå, utan tvertom lagens verkan, så
vidt den elterlefdes, blifva fördelaktig för fäderneslandet. Men jag vågar slutligen tillägga, att
med samma visshet, som jag härom äger, förutser jag äfven den ringa framgång, sorn står
att vinna genom hvilka iagstiftningsförsök som helst i denna väg, så vidt de åsyfta att genom
andra medel, än just den här föreslagna förpligtelsen till skogs uppdragande och vårdande
vid alla dertill tjenliga, stora och små enskilda egendomar, komma till målet.
Skulle nu icke destomindre något afseende på hela förslaget komma att fästas; så vore
visserligen med fog den anmärkningen att förvänta, att alla de uppoffringar af staten, hvilka
jag föreslagit, rätteligen borde vara öfverflödiga, då en jordägare, som vårdar eller anskaffar
skog vid sitt hemman, sjelf deraf hämtar fördelen, och derföre icke äger fordra någon vedergällning.
Men efter den erfarenhet, som så rikeligen ådagalagt, hvad den enskilta omtankan
i denna väg låter förvänta, tror jag ingen förhoppning häri finnas, om ej uppmun
tringar
kunna något uträtta. Lyckas det att genom dem bringa saken i fart; så bör någon
grad af erfarenhet hafva hunnit göra den åsyftade fördelen åskådlig, innan den betungande
tillsynen och tvångsåtgärderne från statens sida komma att äga rum. Kanhända skall
det ock befinnas ändamålsenligt, att i början uppmuntringarne inskränkas till ett mindre antal
af' jordägare, dels för att icke äfventyra, det biträde med tjenstemän anlitas utöfver tillgången,
och dels för att småningom göra anstalten genom exempel känd. Längre fram koinmer
lagstiftaren i tillfälle att bedöma, huruvida antingen tillskotten af allmänna medel böra
i större utsträckning fortfara, eller ock tilläfventyrs ett vaknadt allmänt interesse för saken
må göra dessa tillskott umbärliga.
Jag har förutsagt dessa betraktelsers mer än sannolika öde. Jag slutar med ett ord om
vigten af deras föremål. Om det är en stor angelägenhet, att våra allmänna skogar vårdas,
och någon utväg kan vidtagas till skogsförödelsens hämmande i de Norrländska ödemarkerna;
så är det likväl en ännu större angelägenhet, att skog öfverallt må finnas till det bebodda
landets invånares husbehof. Det är detta behof, hvars fyllande jag icke tror vara möjligt
endast genom sjelfva skogshushållningskonstens framsteg; och rellexionen härpå har väckt
de bekymmer, hvilka vändt min omtanka på stadgande af sådana lagbud, utan hvilka jag
anser det omöjligt att förmå jordägare i allmänhet till en bättre enskild skogshushållning.
Att skog finnes, är i vårt klimat ett vilkor för möjligheten af landets beboende; men
det är ej blott i vårt land eller under våra klimatiska förhållanden, som skog är oumbärlig.
Om vi än dessförutan kunde skaffa oss bränsle och byggnadsämnen; så skulle landet icke
desto mindre, enligt resultatet af vetenskapens! nyare undersökningar, blifva mer och mer
ofruktbart, ju mera skogarne minskades, emedan ett skoglöst land måste lida så stor brist
på regn, att dess afkastning svårligen förslår till dess odlares bergning. Jag har omnämnt detta
— 35 —
förhållande uti deri här ofvan åberopade afhandlingen om skogshushållning, som influtit uti
början af 1850 års berättelse, och jag har ej bordt sluta, utan att härom påminna.
lie betraktelser, jag redan anställt öfver föremålet för så många olika bekymmer, den
mycket omtvistade och i samhällsordningen så djupt ingripande religionsfriheten, hafva hittills
varit utan annan påföljd, än att någre ifrare för friheten uppträdt med beskyllningar
emot mig för irrlärighet eller afvikelser från den sanna tron. Annorlunda hafva mina tankar
i ämnet ej ens blifvit nämnda, än mindre något afseende på dem fästadt. Så liten framgång
uppmuntrar icke till fortsatt arbete i ämnet; men den bristande framgången berättigar
dock icke till overksamhet för en sak, hvars vigt ej tillåter mig misströsta, att den en gång
skall blifva föremål för den sorgfälliga uppmärksamhet, utan hvilken densamma ej kan erhålla
en tillfredsställande utgång, och att, när en sådan uppmärksamhet vaknar, äfven mina
reflexioner i ämnet kunna komma att underkastas den pröfning, som deras innehåll till
äfventyrs må förtjena.
Man ifrar för frihet och bör således hafva betänkt, hvad det är, som under detta namn
påyrkas, och huru man skulle finna sig belåten, i fall man såge sin önskan uppfylld. För
min del förordar jag ingen ny frihet; men jag försvarar den, som finnes, fördrager den
bättre och skattar den något högre, än de kanhända finna önskvärdt, hvilka nitälska för införandet
af en ny, i det yttre mer eller mindre regellös frihet. Mitt föreställningssätt har
tvänne föregående berättelser *) blifvit framlagdt, såsom jag hoppas, nog tydligen, för att
icke missförstås af den, som tänker. Men jag bör icke derföre anse det öfverflödigt att
här uppdraga en fullständigare teckning af den frihetslära, till hvilken jag bekänner mig.
Samvetsfrihet utgör grundämnet i denna lära; och det är härutinnan, som jag föga kan
vänta, att mina motståndare skola bevilja mig den fördragsamhet, hvarförutan allt ordande
om religionsfrihet synes mig meningslöst. Vore denna frihet ej nöjaktig, med mindre ali
norm för en bekännelse afskaffades; då kunde jag icke påstå, att Sverige ägde en fullständig
samvetsfrihet; ty den som finnes, är begränsad af en läronorm, hvars ölverskridande är
strängt förbudet. Men tillämpningen af denna norm i de antagna läroböckerna är sådan, att
friheten inom dess område är den största, som någonsin lärer kunna förenas med antagandet
af någon viss för ett helt folk gällande religionsutöfning.
Den begränsning, hvilken ej får öfverskridas, ligger uti den för alla christna bekännelser
gemensamma urkunden, Guds uppenbarade heliga Ord eller gamla och nya Testamentets
profetiska och apostoliska skrifter; men den lärobygnad, som frän dessa är hämtad och uti
svenska församlingen gällande, erkänner också ingen annan trosgrund eller regel, hvarefter
alla läror och lärare skola dömas, än detta Guds heliga Ord allena. Sjelfva läroböckerne
frånsäga sig uttryckligen allt vitsord härutinnan, och förklara sig endast utgöra bevis, huru
det Gudomliga Ordet blifvit af då lefvande lärare lörstådt, men ingalunda gälla såsom regel
eller rättesnöre, hvarefter uppkommande trosfrågor böra afgöras. Att det heliga Ordet skulle
för all framtid så förstås, och de derifrån hämtade lärosatser oförändrade förblifva sådane,
som de i läroböckerna en gång voro aflättade, har således aldrig varit deras författares mening:
och af de bestämda ordalagen i sjelfva bekännelsen uppkommer den oundvikliga slutföljd,
att ingen må såsom irrlärig antastas för hvilken afvikelse som helst från deras föreställningssätt,
så framt han icke öfvertygas att dermed hafva afvikit från detta heliga Ord,
som ensamt äger afgörande myndighet i alla frågor om lärans renhet. — (Se utdragen ur
Symboliska Böckerna i min embetsberättelse för år 1849.)
Icke brister det samvetsfrihet i en kyrka, som bekänner sig till denna lära, så vida man
icke åstundar befrielse från bekännandet af sjelfva detta Guds Ord, sorn i vår kyrka innehafver
den enda myndigheten i alla trosfrågor. En christen kan väl aldrig neka, att svenska
*) För 1849 och 1852.
— 36 —
lutherska kyrkan medgifver all den samvetsfrihet, som någon christen kan önska. De christne,
som icke desto mindre ropa öfver samvetstvång i denna kyrka, äro de väl underrättade om
det verkliga innehållet af samma lära? Och äro de väl sjelfve lika frie från all lust att göra
menniskomyndighet gällande, som en med full besinning denna lära i all dess vidd tillgifven
christen? I vidrigt läll åstunda de frihet endast åt sin egen bekännelse. Någon samvetsfrihet
inom densamma kommer icke i fråga, om än fördragsamhet mot andra bekännelser
skulle beviljas.
Man kan kalla det brist på religionsfrihet, när en kyrka vägrar att bredvid sig tåla
skiljaktiga bekännelser; och denna art af ofördragsamhet finnes onekligen uti vår evangelisk
lutherska kyrka. Men att i denna väg borttaga all inskränkning och lemna en obegränsad
frihet, har vår kyrka säkerligen på goda skäl ansett oförenligt med sjelfva dess ändamål och
kallelse. De ifrigaste frihetsförfäktare, så vidt de i sjelfva verket hafva religionen till sitt
syftemål, skulle väl icke länge kunna göra försök med en alldeles obehindrad täflan imellan
olika trosbekännelser uti offentligt predikande och värfvande af proselyter, utan snart nog
finna sig föranlåtna att önska uteslutande af mormoner, vederdöpare, museimän, hedningar,
kanhända till och med greker och rätt ofördragsama romerska katholiker. Dessa frihetsifrare
skulle då erfara, att en christen kyrka, sträfvande efter bildning och klara begrepp om
sin Mästares lära, icke kan trifvas bortblandad i en regellös gemenskap med all denna förbistring
af stridiga, ej sällan fiendtliga religionssamfund. Och i fall man erkänner denna
sanning, tyckes man också svårligen kunna neka, att det blir slut med all religionsfrihet, således
med all fri upplysning, i fall sådan frihet ej skall annorlunda äga rum, än genom upphäfvande
af allt skydd för den antagna bekännelsens utöfning, d. v. s. för all ordnad kyrkoförfattning,
samt att friheten måste med en sådan förenas, derest den skall kunna erhålla
någon verklighet.
Det är härpå, som våra kyrkolärare vid antagandet af de symboliska böckerna utan
tvifvel haft sina ögon fästade, då de bekänt sig till en frihet inom kyrkan, sådan som den
här ofvan blifvit antydd, en förnuftsenlig och fullkomligen biblisk samvetsfrihet, men deremot
förkastat den formlösa, allt sammanhang beröfvade förbistring, som en obegränsad yttre
frihet oundvikligen skulle medföra, med andra ord, då de velat hafva en kyrka sammanhängande
och till sin läroform bestämd, men på samma gång öppen för forskning och ljus, utan
intrång af någon mensklig myndighet.
För att någonsin komma till en utredning af det stora tvisteämnet, gäller det således
framför allt att noga åtskilja de två särskilda slagen af religionsfrihet. Den ena består uti
tillåtelsen för alla eller åtminstone så många olika bekännelser, som möjligt, att offentligen
utöfva sin gudstjenst och sina religionsbruk, men fordrar icke, att någondera skall inom sig
fördraga sina medlemmars från deras egen trosform skiljaktiga meningar. Under den mest
oinskränkta besittning af denna religionsfrihet skulle det således kunna hända, att en tänkande
christen, hvilken af hjertat erkände och efterlefde den heliga urkund, som borde vara
rättesnöret för alla christna läroformer, likväl hvarken i sin ort eller inom hela sitt fädernesland
funne någon sekt eller så kallad kyrka, som ville erkänna honom för renlärig eller
emottaga honom såsom medlem. En sådan christen vpre då nödsakad att antingen afhålla
sig från gemenskap med någondera af de tillgängliga sekterna, eller ock föregifva sin öfvertygelses
noggranna öfverensstämmelse med något af dessa särskilda trossamfunds lära. Han
mäste således skrymta, derest han icke vill låta anse sig för ochristen, hvilket han dock
ingalunda är, och derigenom äfven vara utesluten från den behörighet till det allmännas
tjenst, som kan vara beroende af christlig trosbekännelse. Han måste skrymta i hela sin
lefnad, aldrig yppa de begrepp om den heliga urkundens sanna mening, hvilka icke punktligen
öfverensstämma med det trossamfunds bekännelse, hvartill han sällat sig, eller ock äfventyra,
antingen att man blott förskjuter honom, eller att man förkättrar och förföljer honom.
Den religionsfrihet, han sålunda åtnjuter, är följaktligen icke samvetets, icke förnuftets, icke
upplysningens frihet.
Denna, den andra arten af religionsfrihet behöfver deremot icke församlingens söndrande
i särskilda kyrkosamfund för hvarje nuance af särskilda trosmeningar. Friheten finnes här
inom sjelfva kyrkan och sträcker sig lika långt, som skilda meningar om den heliga urkundens
rätta betydelse kunna sträcka sig, utan att förneka denna urkunds äkthet och vitsord.
Det är förnuftets och samvetets frihet, innebärande den enda sanna fördragsamheten, hvilken
icke medgifver att från sin trosförvandtskap utstöta eller såsom ohelig och inför Gud förkastlig
anse en trosförvandt, hvars föreställningssätt i någon mån afviker från det i läroboken
antagna. Denna art af religionsfrihet lemnar vägen öppen för all den upplysning, som
icke befinner sig oförenlig med denna Gudalärans urkund, tili hvilken vi bekänna oss; och de
mest upplyste bland tänkande menniskor skola svårligen någonsin förneka det väsendtliga
af den iära, som denna urkund innebär, endast man icke förbjuder dem att hålla sig till
urkunden sjelf och fatta dess mening med sitt eget förnuft, utan att slafviskt binda sig vid
andras uppfattning.
Till en sådan upplysningens lära är det, som den svenska evangelisk-lutherska kyrkan
bekänner sig. Utan öfverträdelse af våra läroböcker kan ingen christen här förkättras, han
må tillhöra hvilken christen sekt eller kyrka som helst, så länge han med sin från våra
läroböcker afvikande mening icke förargar församlingen, d. v. s. icke fördömer dess lära och
icke fordrar att få predika sin egen. Det är uppenbart missförstånd af sjelfva läroböckerna,
om våra religionslärare företaga sig att såsom otrogen och i förderfliga villomeningar stadd
behandla hvar och en, hvars tanka afviker Irån läroboken, endast han icke förnekar det
heliga Ordet och i sin lefnad icke beter sig annorlunda, än en christen egnar.
Man kan visserligen invända, huru svårt det någon gång vill blifva att bestämma den
grad af afvikelse från läroboken, som må låta förena sig med allvarligt antagande af det
heliga Ordets sanning. Man kan med full öfvertygelse erkänna Christi gudomliga sändning
och sannfärdigheten af det Ord, som om Honom finnes upptecknadt, och likväl om Hans
lära göra sig de sällsammaste, ända till vidunderliga begrepp; och christendomen i dessa begrepp
skulle kunna befinnas i sjelfva verket ringa eller tvetydig. Men just deruti består
profvet på den sanna fördragsamheten, att åt hvars och ens samvete öfverlemnas, hvad han
vill och kan tro, och hvilka begrepp han må göra sig om sina samvetspligter och sina tillkommande
förhoppningar. Hvad religionsläraren härvid åligger, är att icke lemna den olika
tänkande i okunnighet, vare sig om lärobokens eller den heliga urkundens verkliga innehåll
och den mening, församlingen derom hyser; men det åligger icke och tillkommer icke läraren
att påtruga den möjligen vilsefarande ett föreställningssätt, som denne icke vill eller
icke kan antaga. Hvad en menniska verkligen tror, är ingen annan menniska gifvet att utforska;
och alla försök dertill måste vara bannlysta från ett samhälle, som erkänner samvetsfrihet.
En hvar måste äga rätt att med sig sjelf afgöra om sin trosbekännelse; och endast
till denna har församlingen att hålla sig. Hvem som uppgifver sig för anhängare af
Christi lära, och visar sig vara om denna läras innehåll så underrättad, som församlingen
fordrar det af sina medlemmar, äger rätt att tillhöra vår kyrka, om han icke genom sin
lefnad gör sig dertill ovärdig; och hvad församlingen derutinnan äger att fordra, måste vara
i den borgerliga lagen föreskrifvet.
Att den evangelisk-lutherska kyrkans lära alltid blifvit så förstådd och efterlefvad, är
väl icke hvad man af dess historia inhämtar, och jag förfäktar ej ens, att vår gällande kyrkolag
till alla delar lemnat oförkränkt denna de christnas tros- och samvetsfrihet, hvilken i
våra symboliska böcker finnes försäkrad, och som ligger till grund för möjligheten af en
sann religiös upplysning. Men deruti ligger också orsaken till tvist och skiljaktighet inom
kyrkan, att man icke lemnat i fred den enskilda öfvertygelsen, utan företagit sig att obehorigen
speja efter irriga begrepp och oroa samveten, hvilka, sig sjelfva lemnade, ej skulle
väckt förargelse eller stiftat oro genom försök att sprida sina vilsefarande begrepp. Ty det
är naturligt, att när man inom församlingen icke finnér sig åtnjuta ostördt bruk af den
tankefrihet, som det är menniskan omöjligt att afsäga sig, man då i stället söker att få sin
lära erkänd såsom för hela församlingen gällande, eller ock att bereda sig en religionsfrihet
utön* fbrst.mhr>gef>, a. v. j. att stifta ett eget hemligt eller uppenbart religionssamfund. På
detta sätt är det, som kyrkans enhet blifvit störd, och det fruktlösa bemödandet att vinna
en fullkomlig öfverensstämmelse imellan alla dess medlemmars tankar framalstrat söndringar,
hvilka eljest, ifall de uppkommit, skulle förblifvit oförargeliga, antingen rent individuella eller
åtminstone obemärkta, om icke omärkliga. ‘
Från samvetsfriheten och tankefriheten i allmänhet kan de olika meningarnas frihet icke
skiljas. Det är glömskan af denna sanning, som framkallat alla vanmäktiga försök att bringa
till förening alla skilda föreställningssätt, vare sig i religion, politik eller andra ämnen. De
många olika meningarne vittna visst icke om menniskoförnuftets fullkomlighet och leda icke
nödvändigt till stor upplysning. Men än mindre vittnar det till fördel för förnuftet, närman
af en enda mening vill göra dess eviga regel; än mindre upplysning befrämjas dermed, att tanken
för alltid förblifver overksam.
Och genom sådan frihet allena, som här är förfäktad, är kyrkans enhet bevarad —• enheten
i väsende och i tid. Så länge kyrkan medgifver friheten alt tänka och forska, ligger
hennes väsende icke i anslutandet till vissa dogmatiska systemer, uppställda efter olika fattning
af den gudomliga urkunden, utan i det allmänna erkännandet af denna urkunds högsta
och uteslutande myndighet; och detta kyrkans väsende undergår ingen förändring genom meningarnes
mångfald eller ombytlighet, så länge de alla förblifva beroende af den erkända,
enda ofelbara autoriteten. Tiden åter för kyrkans bestånd kan hvarken blifva längre eller
kortare, än varaktigheten af den tro, som omfattar Christi lära, och som icke beror af de
tTOSformer, hvilka erhålla sitt upphof från menniskotankeris och forskningens verksamhet.
Men hvarken friheten eller enheten fortfar längre, än den ordning fortfar, utan hvilken
ingendera kan bestå. All borgerlig frihet förgår, när samhällsbyggnaden ramlar; och religionsfriheten
(den inre verkliga, d. v. s. samvetsfriheten) består lika litet, när man lössläpper meningsfraktionerna
att efter behag inrätta sin styrelse och kyrkoordning på huru många olika
sätt som helst. För att kunna fritt tänka och fritt yttra sin tanka, måste man afstå från
att för hvarje skiljaktig tanka stifta en särskild kyrka i kyrkan, likasom man måste afhålla
sig från att stifta stater i staten för hvarje meningsstrid, som i det borgerliga samhället uppkommer.
Ar det ej nog, att vi fritt tanke och yttre oss, om vi icke få predika och samla
omkring oss anhängare af våra meningar, för att offentligen förkättra alla andra; då är ingen
samvetsfrihet tillräcklig för våra afsigter, då är herrsklystnad och ofördragsamhet den
hemliga driffjädern till den fördragsamhet, vi för oss sjelfva begäre.
Ordning inom en kyrka kan icke äga rum, utan att hämma en sådan förbistring. Likasom
hvarje borgerligt samhälle, måste äfven hvarje kyrka hafva sitt bestämda omfång; och
inom detta är enhet nödvändig. De fria meningarne må vara huru många, fördragsamheten
huru vidsträckt som helst, så måste dock alltid den lära, som offentligen förkunnas, vara
en och enahanda. Om någon tradition från en förfluten tid är af välgörande vigt; så är det
utan tvifvel den, hvarigenom ett helt folk finnes förenadt i en och samma tro, erkännande
såsom helig en gemensam sedelära och byggande på dess efterlefnad siria förhoppningar för
ett kommande lif. En sådan tro och sedelära utgöra föreningsbaudet, som sammanhåller den
stora massan af folket; och detta band kan icke lossas, utan att verkningarne deraf blifva
menliga ej blott för samhällets inre harmoni och deraf beroende bestånd, utan ock för sjelfva
folkets upplysning. Ett framåtskridande, som till vägabringas genom upplösning af detta band,
innefattar ingen fortgång till förbättring, sprider hos massan intet klarare begrepp öfver någon
timlig eller andelig angelägenhet, men förvildar de råa sinnena till en frihetsyra, hvaraf
uppkommer möjligen en fanatisk hänförelse för någon tid, men åtföljd eller åtminstone snart
efterträdd af en ingalunda helsosam tvifvelsanda, hvilken återförer seder och begrepp eller
hand till den ståndpunkt, hvarifrån de vid hyfsningens början utgingo.
Bättre är att begagna den rådande öfverensstämmelse^ medan den ännu finnes, till ljusets
förökande och betryggande. Detta sker, i fall upplysningens arbete användes, der det
kan hafva framgång. Hos läroståndet är det, som detta arbete måste börja. Man kan ej
allt framgent förneka, att lärans ofelbarhet i sig sjelf är något helt annat, än dess ofelbara
— 39 —
uppfattning af menniskor, och att i denna senare allt framgent mycket måste brista, äfvert
på en mycket högre ståndpunkt af upplysning, än den vi hittills uppnått. Så länge framsteg
i mensklig kunskap af hvarje art ännu återstå att göra, återstår älven att göra framsteg i
de menskliga begrepp, som uti gudalärans uppfattning ingå. Läroståndet i kyrkan bör tillegna
sig dessa begrepp; och det är derföre nödigt, att detta stånd icke saknar män af den
högsta bildning i litteratur och vetenskap, och i synnerhet desse, men äfven så många som
möjligt af ståndets öfriga medlemmar flitigt sysselsätta sig att utbilda och reda föreställningssätten
om kyrkans lärosatser. En rätt allvarlig, strängt vetenskaplig, icke lättläst eller för
hopen läckande litteratur i detta ämne är ett oundgängligt behof för kyrkans hela lärarepersonal,
och derjemte ganska gagnelig för alla dem af församlingens medlemmar, som känna
sig i stånd att deraf inhämta grundlig kunskap.
Det är deremot ingalunda kyrkans hela befolkning, som kan deltaga i detta arbete för
kyrkans upplysning. Den förra tillkommer endast att njuta sin lott i frukten deraf, så fort
denna hunnit mogna. Detta sker i hvar församling för sig på samma sätt, som det redan
sker i mången församling, när den äger en lärare af utmärkt upplysning. Men det får icke
ske genom någon afvikelse från den vedertagna läroboken. Med denna måste all religionsundervisning
öfverensstämma, utan att det derföre är nödigt att i ali stränghet göra gällande
hvarje punkt, hvars uttryck tilläfventyrs är mindre lyckadt och antingen behöfver en upplysande
förklaring eller kan utan skada förbigås. Den villfarelse, som uppkommer från en
tanklös bokstafstolkning. kan sålunda omärkligen förebyggas, och upplysningen derigenom
hos de enfaldiga icke litet befrämjas. Men det måste ske så omärkligen, att de sjelfve icke
varseblifva någon bristfällighet i läroboken; och ingen positif afvikelse från denna får
äga rum.
Den enfaldige vill icke och kan icke fördjupa sig i meningsstriderna öfver de svårare
ställenas rätta förstånd; men för den enfaldiga är det, som kyrkan finnes. Han vill ej störas
och får ej störas i den tro, som flir bans lugn och hans moralitet är nödvändig. Tvifvel
om rätta meningen af en lärosats är oftast för honom detsamma som otro. Och så länge
han icke tviflar, är det för honom angeläget att njuta undervisning och uppbyggelse i sin
tro. Undervisning och uppbyggelse skola ske samfält för de troende; och deras sammankomster
för detta ändamål måste således återkomma på bestämda tider. De närvarandes
mängd lilvar och förhöjer andakten. Dessa sammankomster måste af samhället skyddas, på
det den troende må vara förvissad, att undervisningen der icke länder honom till förargelse,
utan lörblifver öfverensstämmande med de läror, på hvilka han tror och i hvilka han vill
ledas lill gudsfruktan och salighet.
I stället för all denna så uppbyggliga och i sanning saliggörande ordning skulle man
väl hafva mod att med öppna ögon framkalla en förbistring, sådan som måste blifva följden
af en offentlig lärofrihet, d. v. s. af de skiljaktiga meningarnes framdragande inför den obildade
mängden och hennes uppmanande att döma öfver de ofta fina skiljaktigheterna? Man
känner säkerligen illa den stora mängdens, det ojemförliga flertalets, vare sig af obildade
eller så kallade bildade personer, sinnesstämning och urskiljningsförinåga i allmänhet, om man
icke inser, huru litet valet imellan de olika meningarna skulle komma att bestämmas af dessas
verkliga beskaffenhet, och huru mycket deremot skulle komma att bero af predikantens
öfvertalningsförmåga. Förbistring vore den enda säkra frukten; och denna skulle uppväxa,
ymnig och mångfaldig, af de troendes ombildande från anspråkslösa, i sjelfva känslan af sin
enfald lyckliga bekännare och efterföljare af Mästarens lära till icke mindre okunniga, men
sjelfkloka forskare, hvilkas inbillning, vare sig med anspråk på egen skarpsinnighet eller i
hänförelsen af svärmiska drömmar om andelig ingifvelse, upphöjt dem till domare öfver alla
trons mysterier. Det står icke att beräkna, huru många särskilda kyrkor, som alla de
häraf föranledda söndringar komme att påfordra, eller huru någon ordning, kyrkotukt och
öfverstyrelse skulle kunna under all denna söndersplittring införas och blifva verksam.
Jag vet icke, huru på allt detta blifvit tänkt af dem, som påyrka den ovilkorliga rättigheten
att, utan hinder af någon yttre makt, inrätta sin gudsdyrkan och offentligen antaga
— 40 —
huru många trosbekännelser som helst. I detta ämne hänvisar jag till mina yttranden uti
1852 års berättelse. Men det är en annan ännu vigtigare fråga, som härvid möter. Til!
grund för anspråken på yttre religionsfrihet lägger man ytterst den satsen, att kyrkan ej
kan underordnas samhället, utan måste vara deraf oberoende, emedan religionen är en högre
angelägenhet, än all verldslig ordning. Ehvad således samhället må kunna eller icke kunna
bibehålla sig, och den verldsliga myndigheten göra sig gällande eller ej; så påstås denna myndighet
vara oberättigad att det ringaste inkräkta på kyrkans fulla frihet att så ordna och
utbilda sig, som samvetet och en högre gudomlig lag det fordra.
Förhåller det sig verkligen så, att religionen ej kan åtnjuta all tillbörlig frihet, om icke
henne tillerkännes den afgörande makten äfven i verldsliga ärenden; då lärer ingen tvekan
äga rum, att ju den verldsliga makten måste vika. Het är detta, som en gång blifvit antaget;
och derpå hvilar den öfver christenheten utbredda hierarki, från hvilken man genom
reformationen ville befria sig. Det var ej skäl att söka denna befrielse, i fall man gillade
den grundsats, från hvilken hierarkien utgått, och hvaraf densamma är en oundviklig följd.
Skall kyrkan återtaga väldet öfver samhällsordningen; då måste man ock öfvergifva reformationen
och erkänna hierarkien, hvilken väl för någon tid kan visa sig i förändrad form,
men säkerligen icke underlåter att förr eller senare återkomma äfven till samma form, som
genom reformationen afskaffades.
Den protestantiska kyrkans grundsatser äro religionens frihet, och frihet ej mindre från
hierarki, än från allt verldsligt förtryck. Protestantismen erkänner således icke den verldsliga
maktens behörighet att afgöra i religionsfrågor, och kan lika litet underkasta sig denna
makt, som den hierarkiska. Men då religionens helgd blifvit härigenom tillbörligen ställd i
främsta rummet; gäller det blott att veta, hvad med denna helgd rätteligen förstås, för att
veta, om den skall stå tillsammans eller komma i strid med den verldsliga maktens oberoende.
Hvad som är heligt i religionen, ligger dels uti sjelfva lärans gudomliga ursprung och
dels i den enskilda öfvertygelsens rätt; och hvarken det ena eller den andra får förnärmas
af någon mensklig makt eller myndighet. Men just derföre, att en tillbörligen fördragsam
kyrkoordning lemnar oantastade både denna lärans gudomlighet och denna öfvertygelsens rätt,
äger en sådan kyrkoordning behörighet att förfoga om de yttre bruk och förfaranden, som
vid gudstjensten och religionsundervisningen böra iakttagas; och hvarken dessa eller något
af kyrkans yttre form är att hänföra till det religionens väsende, som är högre än samhället
och af detta icke må genom någon dess anordning förnärmas. I denna begreppens bestämning
och denna nödvändiga åtskilnad imellan religionen sjelf och dess yttre tillhörigheter befinner
sig den enda möjliga lösningen af den stora, allt omfattande frågan om rätta gränsens
uppdragande imellan kyrka och stat. Förblandar man dessa begrepp och fordrar att i hvarje
skiljaktig inrättning för gudsdyrkan eller ock i den allmänna samhällsinrättning, som kallas
kyrka, införa den helgd och fridlysning mot all samhällets åverkan, hvilka religionen sjelf
rätteligen tillkomma; då anstiftar man en strid imellan andelig och verldslig makt, hvilken
ej kan sluta med annat, än religionsfrihetens eller samhällsfrihetens undergång.
Det är nödvändigt att undvika denna strid; och man undviker den, när man erkänner,
såsom den evangeliska kyrkan gjort, den okränkbara helgden af det gudomliga Ordet, såsom
trons ofelbara grund, men förkastar all mensklig myndighet och lemnar all öfvertygelse fri,
så länge Ordets helighet icke förnekas, och när man öfverlemnar åt det verldsliga samhället
att ordna en kyrkoförfattning, sådan som påkallas både af denna den gudomliga urkundens
helgd och af denna öfvertygelsens frihet. Beggedera äro så nödvändiga för samhällets rätt
förstådda interesse och utgöra ett så oumbärligt skydd mot hierarkiens och svärmeriets anfall,
att den verldsliga makten ej kan åsidosätta dem, utan att med den högsta oklokhet upprifva
grundvalen för sitt eget bestånd; och för den sanna, fria, upplysta, allvarliga religiositeten
är samhällets skydd åt dessa två grundelementer af gudaktighet och andans frihet så
uppenbarligen nödvändigt, att den yttre ordning och enhet i kyrkostyrelsen, hvarförutan svärmeriet
och samvetstvånget lika litet kunna från ingrepp i de troendes fred afvärjas, måste
erkännas för det helsosammaste vilkor, hvarunder sjelfva samvetsfriheten kan åtnjutas.
— 41 —
Att under sådana förhållanden denna frihet kan i samma mån blifva fullkomligare och
religiositetens allvar mera ostördt, som ordningen är bättre upprätthållen, än något sådant
låter sig göra genom den mycket omtalta friheten till söndring inom församlingen, eller hvad
sektifrare kalla religionsfrihet, det bör utan all svårighet falla den tänkande i ögonen. Under
det allt, hvad som från predikstolen förkunnas och i allmän undervisning meddelas, noga
öfverensstämmer med den vedertagna läroboken, behöfver deremot kyrkan ingalunda fordra,
och den evangeliska kyrkan fordrar ej heller, att hvar och en, som vill erkännas för dess
medlem, skall tro och bekänna denna lärobok, såsom ofelbar och oföränderlig. Vår kyrka
utestänger från denna gemenskap ej någon, som erkänner sig öfvertygad om ofelbarheten af
Christi Ord, änskönt han förstår dess mening annorlunda, än de symboliska böckerne den
tolkat.
Utan tvifvel skall den beskyllning för irrlärighet, som jag redan fått uppbära, komma
att hämta förnyad näring från denna sats; och det är sannt, att så länge man förblandar den
i kyrkans tjenst nödvändiga renlärighet med den, som fordras hos hvarje kyrkans medlem,
man ej kan annorlunda än såsom en villomening förstå grundsatsen om hvarje christens frihet
att bestämma sin tro efter egen forskning i den heliga urkunden. Men också förblifver
det omöjligt att i kyrkan införa någon verklig religionsfrihet, så länge man icke gjort den
nödiga skillnaden imellan dessa olika arter af renlärighet. Om i närvarande tid man uppskrämes
af vådan att lemna de christna en så stor samvetsfrihet och erkänna dem för
trosförvandter, änskönt de icke vilja förpligta sig att tro och lyda andra dogmer, än dem de
sjelfve kunnat hämta från Jesu lära; då sväfvar man i okunnighet derom, att en sådan fri
het
redan är beviljad och gällande inom vår svenska lutherska kyrka, ifrån den stund våra
symboliska böcker blifvit antagna, samt att enligt dem ingen kan förklaras för affällig eller
irrlärig, så länge han icke hyser eller yttrar tvifvel om den gudomliga sanningen af trons
enda rätta norm, det uppenbarade heliga Ordet, och ej heller gör sig skyldig till fördömande
eller uttryckligt förkastande af de meningar, som kyrkan antagit. Men häraf följer ingalunda,
att den allmänna religionsundervisningen i vår församling får njuta lika vidsträckt frihet.
Det är en helt annan renlärighet, som fordras hos presten i utöfning af hans tjenst, än den
som fordras hos hvarje christen. Ty det får aldrig förgätas, att kyrkan skulle alldeles förfela
sin bestämmelse, om hon upphörde att framför allt lämpa sig efter den enfaldiges begrepp,
och att kyrkan isynnerhet måste vårda sig om undervisning och uppbyggelse åt den,
som vill tro, men icke kan undersöka. Af den undervisning och de ceremonier, som för
detta ändamål äro nödiga, tager sig den upplyste ingen förargelse; men detta gör den enfaldige,
om han varseblifver den ringaste afvikelse från de läror och bruk, vid hvilka hans tro
hänger. Att oroa honom med tvifvel och stridigheter, vore en vida svårare ofördragsamhet
mot enfalden, än sjelfva tanketvånget eller försöket dertill vore mot den tänkande.
Det fordras icke ringa varsamhet och klokhet, för att upprätthålla kyrkan vid den synbara
olöränderlighet, som hon i den enfaldiges ögon måste äga, under det hon åtnjuter sin
fulla frihet att forska efter sanningen och fullända utbildningen af de menniskobegrepp, hvilka
skola uppfatta, så vidt mensklig förmåga medgifver, den gudomliga vishetens läror. Man
har börjat erkänna behofvet af en sådan fortgående utveckling, och derigenom kommit på de
i nyare tider uppgjorda förslag till kyrkomöten, på hvilka lärofrågor borde afhandlas jemte
kyrkans andra angelägenheter; och önskligt vore utan tvifvel, om sådana möten komme att
motsvara sina ändamål. Man skulle då kunna genom dem tillvägabringa vigtiga förbättringar
i läroböckerna, jemte mycket annat godt för den stora angelägenheten. Men större än
all den svårighet, som behandlingen af dessa mötens föremål måste medföra, blefve alltid
svårigheten att, med bibehållande af kyrkans lugn, till hennes fördel rätt begagna äfven de
bästa af de upplysningens frukter, som från värdiga kyrkans ledares undervisning kunde
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse lill 1856 års riksdag. 6
— 42 —
blifva derigenom att hämta; och det vigtigaste af föremålen för deras omtanka blefve att
uppgifva sättet, huru behörigen antagna nödvändiga ändringar i läroformerna måtte kunna
bringas till verkställighet så omärkligen och med undvikande af ali förargelse, som möjligt
vore.
Imedlertid är det en fråga, som icke tyckes hafva framställt sig för upphofsinännen till
förslagen om kyrkomöten, men som utgör hnfvudvilkoret för deras behörighet och deraf
följande tillåtlighet. Man tyckes icke hafva tviflat derpå, att bestämmandet af kyrkans lära
kan betraktas såsom liggande inom kyrkans egen makt, och derföre i förslagen förutsatt, att
kyrkomötenas beslut i lärofrågor vore till efterrättelse gällande, åtminstone när de sanktionerades
af konungen, såsom kyrkans öfverhufvud. Således har man icke gjort sig den frågan,
huruvida antagandet af kyrkans lära och bestämmandet af dess beskaffenhet kan vara
någonting annat, än stiftande, afskaffande eller förändrande af allmän kyrkolag, hvilken genom
regeringsformen är underkastad samma lagstiftningsmakt af Konung och Ständer, som
gäller i afseende på allmän civil- och criminallag.
Uti Upsala mötes beslut år 1593 deltogo endast Rikets Råd samt Riskopar och presterskap;
men redan följande året å den då hållna riksdagen visade sig, att Rikets Ständer ansågo
sig behöriga till pröfning af frågan om den religion, som skulle blifva rådande; ty då
förklarades, att Ständerne icke ville eller kunde öfverträda det christliga beslut, som efter
Upsala Concilio näst förledne år voro gillade och underskrefna, och hvilka nu sades hafva
utgått från alla Rikets Ständer samhälligen.
Af denna ärendets behandling följer, att Rikets Ständer funno lagstiftningsmakten i antagande
af religionsbekännelse och bestämmande af kyrkans inrättning sig tillkomma. Upsala
mötes beslut blef i sjelfva verket ingenting annat, än hvad de borde blifva ett genom behöriga
sakkunniga föranstaltadt betänkande, som först genom gillande af lagstiftande makten blef lag.
Det är således hvarken klericiets eller konungamaktens godtycke, som fastställt i Sverige den
luthersk-evangeliska läran. Och det kunde, efter den tidens tänkesätt, destomindre ske, ju
mera religionen betraktades såsom folkets och statens högsta angelägenhet, hvilken icke utan orimlighet
kunde undandragas folkets lagstiftningsmakt, så länge någon sådan ännu fanns i folkets
hand. Hvad som i ämnet stadgades genom 1686 års Kyrkolag, tillkom väl folket förutan;
men detta var under en regeringslag, som lågt oinskränkt makt i Konungens hand; och den
allmänna Lands- och Stadslagen, hvilken fortfor att vara gällande, var äfven så väl som
Kyrkolagen underkastad förändringar efter Konungens godtfinnande.
Med folkets lagstiftningsmakt i allmänhet har äfven återkommit sådan folkets makt i
religionsmål. Den gällande Regeringsformen säger för ingen del, hvad tilläfventyrs i andra
protestantiska styrelselagar förekommer, att Konungen är kyrkans öfverhufvud; och lika
litet innehåller den, att prelaturen eller i allmänhet det andliga ståndet äger någon sig förbehållen
myndighet att något i detta ämne förordna. Deremot stadgar Regeringsformen uttryckligen;
att allmän civil-, kriminal- och kyrkolag skola stiftas af Konung och Ständer
gemensamt; och uti detta stadgande innefattas icke tvetydigt, att bestämmandet af sjelfva den
religionslära, som staten erkänner, jemte alla dem, hvilkas utöfvande den tillåter, skall bero
af samma lagstiftande makter. Dessa läror upptagas nemligen uti kyrkolagen samt dertill
hörande författningar, och kunna visserligen icke i denna lag eller dessa författningar införas
eller erkännas, utan bifall af de båda statsmakter, hvilka det tillhörer att gemensamt allmän
kyrkolag stifta.
Att göra sig reda för denna grundlagsfråga, tyckes vara en icke öfverflödig omsorg, i
anledning af de ofvan omtalta i våra dagar yppade förslag att vid så kallade kyrkomöten
handlägga kyrkolagstiftningsärenden. Jag förmodar väl icke meningen vara att tillstyrka inrymmande
af någon behörighet för sådana möten att i ämnet fatta beslut. Men det vore
redan mer än tillräckligt stridande mot den i grundlagarna stadgade allmänna lagstiftningsmakt,
i fall meningen skulle vara att låta kyrkomötenas betänkanden och förslag endast
undergå Konungens pröfning, för att kunna erhålla kraft af lag. En sådan afvikelse från
grundlagens klara och ovilkorliga bud vore desto mera otillbörlig och förderflig, som ämnet
är det för friheten, och den mest ömtåliga frihet, vigtigaste och det, hvari frihetens förnärmande
blottställer för de största vådor, men också icke saknar sina förförelser för benägenheten
till maktinkräktning. Hierarkien, representerad genom prelaturen, är den monarkiska
maktens naturliga bundsförvandt, när fråga blir att missbruka vantron till politiskt förtryck;
och det kan aldrig för mycket bestämdt förbehållas, att ingen envåldsmakt må i detta ämne
göra intrång på den delaktighet, folket betingat sig i hvarje minsta åtgärd till rubbande af
kyrkans och samvetets frihet eller de lagar, som derom handla.
Att lörtiga de ifrågavarande lagstiltningsförslagen om kyrkomöten, befarar jag, att ännu
svårare villfarelser, än dem jag här ifrågasatt, torde vara i stort omlopp ej blott hos den
obildade folkmängden, utan ock hos en icke ringa del af sjelfva lärareståndet samt för öfrigt
bildade personer, de der icke gjort lagarnas kännedom till sitt yrke. Man torde temligen
allmänt föreställa sig, att om någonting behöfde ändras eller förklaras i våra religionsläroböcker,
sådant endast skulle kunna ske genom sjelfva läroståndet, och att således kyrkomöte, i detta
ords gångbara bemärkelse, utan inblandning af lekmän, vore rätt innehafvare af den myndighet,
hvars beslut i trosfrågor borde gälla. En sådan mening behöfde utan tvifvel hafva något
stöd af lag, för att kunna äga giltighet; och den saknar ej allenast allt sådant stöd, utan den
ligger äfven i öppen strid med den lag, som redan blifvit åberopad, och hvarigenom förfogas
om lagstiftningsmakten i kyrkoärenden. Lyckligt är ock, att så förhåller sig; ty en åt
klericiet förunnad myndighet öfver kyrkans lära skulle ofelbart blifva rätta vägen först till
religionstvister, om ej borgerliga krig, och sedan till ett hierarkiskt välde, slutande sig med
maktens öfverlemnande ål en enda, således med enahanda utgång, som följt på kristna kyrkans
historia före den påfliga maktens och ofelbarhetens införande.
Huru vådligt det vore att försätta kyrkan i ett sådant beroende af läroståndet, som
skulle kunna leda till denna påföljd, derom kan man öfvertyga sig uian djupsinnig spekulation
öfver möjligheten och troligheten af en så beskaffad påföljd. Ty den folkföriedande
inflytelse, hvilken måste blifva medlet för den stora hierarkiska planens utförande, är ingalunda
i vår kyrka oförsökt, och dess verkningar ligga alltjemt för öppen dag. Sektväsendet,
schismerna, läseriet äro ingenting annat och hafva ingenting annat varit, än frukter af svärmande
eller illasinnade presters vilselörande ingifvelser, sedermera fortplantade af deras laiska
anhängare, och naturligtvis ofta missförstådda och försämrade, sedan de kommit i dessa
anhängares händer. Om första afsigten med dessa folkförvillande ingifvelser kan icke fällas
ett enda allmänt omdöme; ty anstiftarne hafva varit icke alltid illasinnade, utan stundom
äfven verklige svärmare. Men när de handlat i beräknad afsigt och åsyftat den verkan, de
åstadkommit, hafva de ofelbart haft till syftemål att befrämja en hierarkisk makt, hvilken
alltid måste slutligen uppkomma från söndringar inom kyrkan, huru mycket deras ledare än
må föregifva, att endast oberoende och frihet från kyrkans band utgör föremålet för deras
sträfvande '— med mindre man skulle föreställa sig, att rörelsernas hemliga driffjäder vore
' otro och önskan att genom frigörande från kyrkan äfven göra sig fri från religionen.
Ett presterskap, som i tjenstens utöfning skulle tillvälla sig en viss grad af lärofrihet
eller frigöra sig från strängt iakttagande af kyrkans ordning, kunde icke undgå att derigenom
uppoffra sin egen oberoende tillvarelse eller förhoppningen om dess fortfarande bestånd, om
icke detta presterskap sökte sitt skadestånd uti den hänförande makt öfver åhörares tänkesätt,
hvarigenom det slutligen slår i presterskapets välbehag att, i stället för bestämda och stränga
lärosatser och en obrottslig kyrkoordning, införa läroembetets myndighet öfver läran. Och i
sanning är det till detta mål, som söndringarne och missnöjet inom kyrkan måste leda.
Utan tvifvel är det ock derföre, som detta sönderslitande missnöje så ofta i hemlighet underblåses
af vissa presterskapets inflytelserikare medlemmar. Medvetslöst understödjes deras
plan af verkliga svärmare, men planen är enahanda, som den i kyrkans äldre tider varit,
påfvedömets väsendtliga grundämne, den andliga myndighetens ofelbarhet och den sanna lärouormens
åsidosättande och förgätande, ja rent af förbjudande af dess studium.
Protestantism göres oss behof, till förebyggande af dylika stämplingar. Och det första
nödvändiga i protestantismen är åtskiljandet af samvetsfriheten, den sanna religionsfriheten
(som vi äga) från denna söndringarnes frihet, som äger ingen frändskap med ljuset. Men
dernäst erfordras ock, att sjelfva lärosatserne, hvarmed missbruket drifves, icke undslippa en
allvarsam tillsyn. Dessa satser, hvilka af frihetsifrarne föregifvas vara så strängt renläriga,
endast uppdrifna till högre, andaktsfullare betydelse, än den domnande kyrkan förmår åt dem
gifva, äro dock just i sin syftning och betydelse, änskönt icke i de från lärobygnaden lösryckta
orden, ofelbart förfalskade; och tillämpningarne, som deraf göras, blifva icke sällan
tvärt stridande emot den rena evangeliska lärans oförfalskade sedebud och öfverjordiska förhoppningar.
Någon gång har blifvit sagdt, att i bibelöfversättning lärans helgd måste respekteras.
Kan detta sägas utan förnärmande af läronormens theopneusti, så måste det icke mindre
kunna sägas, utan förnärmande af läroböckernas helgd, att oförnuft i dem ej får respekteras.
När fråga kan uppstå om jemkande af normens uttryck efter dogmen, måste väl åtminstone
normens talan få bevakas — och af hvem, om ej af förnuftet? Huru skulle det kunna
vara en himmelsk och en salighetens lära, som vi bekänna, om hon ej vore en samvetets,
rättsinnighetens, välviljans, de goda sedernas lära? Agde hon icke på sin sida denna samvetets
makt, denna i vår natur uppenbarade, af ingen arfsynd utplånade kallelse till dygd och
förädling, icke skulle den historiska uppenbarelsen allena då utöfvat samma makt öfver jordens
talrika slägten.
Genom Christi lära uppenbarades menniskan för sig sjelf. Hennes förgätna kallelse hade
endast oklar framskymtat för forntidens visa. Om desse för sig sjelfve och några gynnade
väntade sig en bättre lott i ett tillkommande lif; så visade sig dock deras obegripliga förblindelse
deruti, att menniskonaturen ingalunda var dem helig. Utan ringaste samvetskänsla
läto de den förtrampas i det flertal af slägtet, som bestod af trälar. Det var Christus, som
återställde menniskan i hennes förgätna värdighet. Genom Honom blef sedebudens andemening
och deras allmänna giltighet en gudomlig uppenbarelse och med dennas kraft för
menniskorna helig. Hans lära förkunnar åt hela slägtet odödlighetens hopp, återgifver åt
menniskonaturen dess bortröfvade rätt. Det var denna lära, som först öppnade ögonen på
dem, hvilka i nyare tider arbetat att utforska menniskonaturen. Denna lära kan icke förstöra
sitt eget verk. Hvad som förnedrar, icke upphöjer, hvad som försämrar, icke förbättrar
menniskan, kan ej vara Christi lära.
Men det blifver en menniskonaturens förnedring, det leder till menniskans försämring,
om ej läronormens text så fattas och förstås, som dess höga syftning fordrar. Dess uttryck
kunna ej vara andra, än de för tiden gängse menniskobegreppens; men uttryckens anda
skall uppfattas, och den kan icke vara funnen, så länge den icke visar sig sitt höga upphof
värdig. Det är icke jag, som detta säger. Jag upprepar endast den gamla, för renlärig ofelbart
erkända exegetiska regeln: avd-Qwnonad-tög dictum QtonQtmhg est intelligendum *). Men
Gud värdigt kan det icke vara, som är menniskan ovärdigt. En frälsningslära, sorn förnedrar
begge, kan omöjligen öfverensstämma med sanna meningen af Jesu lära. Framställer
man deruti Guds heliga vrede och hämd lik mensklig vrede och hämd, eller gör syndaförlåtelsen
endast till ett blidkande af vreden och ett efterskänkande af straffet eller skulden; för
ingen del predikar man då Jesu lära, om än man idkeligen åberopar ord och talesätt, som
förekomma i hans lärjungars skrifter. Erbjuder man försoningens medel endast uti ett mystiskt
tillegnande af tillfyllestgörelsen genom en tro, som icke står i allas makt att förvärfva,
men som kan skänkas äfven utan den troendes medverkan; då utrotar man ur gudaläran
den moraliska halt, hvarigenom hon skulle förhöja menniskans värde, och lemnar i stället
menniskan till rof åt denna tro på ett blindt öde, hvilken innefattas i det så kallade ovilkorliga
nådevalet, af vår kyrka uttryckligen och allvarligen förkastadt.
Likväl kan det ju icke förnekas, att dylika lärosatser predikas i vår lutherska församling,
ofta med träget åberopande af evangelisters och apostlars ord. Och i dessa falska be
-
*) Hvad som är uttryckt efter mensklig ofullkomlighet, måste förstås Gud värdigt.
grepp om christendomen ligger fröet till det sektväsende och den folkförledelse, hvaraf vår
kyrka lider. Man kan strafflös och oantastad för irrlärighet inbilla de enfaldige, att syndaskulden
aftvås genom en väl beredd nattvardsgång, och att dervid bör afkunnas en ovilkorlig
förlåtelse — ehuru ett sådant afkunnande aldrig varit af vår kyrka antaget — och lätteligen
drifva förvillelsen ända derhän, att syndaren, som tror sig en gång benådad, också på
äkta calvinistiskt vis tror sig icke mer kunna falla, hvaraf man dragit äfven den slutföljd,
att de brott, som af en benådad begås, ej kunna vara synder.
Icke från förkastande af christna läran är det, som dessa grofva villfarelser uppstått.
Tron på christendomen står fast hos de vilseförda; och de skulle ofelbart hafva omfattat den
oförfalskade christendomen, om den blifvit dem meddelad. Men att villomeningarne icke saknat
anledning i de vedertagna läroböckerna, visar sig deraf, att de med dessa böcker förfäktas.
Det är ej blott nödigt, att dessa aila läror utgå från det sanna begreppet om Gud och
det sanna begreppet om menniskan, utan deras uttryck skola äfven vara så klara och begripliga,
att missförstånd må i möjligaste måtto undvikas. Utan dessa vilkor blifva säkerligen
alla utvägar till förebyggande af söndringar och villomeningar fåfänga. På afhjelpande af missförståndets
anledningar måste man arbeta — flitigt genomsöka läroböckerna, uppleta hvarje
fläck, som kan förtydligas, sorgfälligt använda allt, som till verklig förbättring och upplysning
kan tjena.
De förfalskade lärornas oförenlighet med förnuftet har gjort den satsen behöflig, att intet
förnuft, d. v. s. intet tänkande får i trosfrågor användas. Den anledning, man härtill kan
hafva hämtat från det heliga ordets text, måste dock vara otroligen missförstådd. Ett oförnuftigt
bruk af förnuftet är det, som texten fördömer. Sådant vöre det att i trosfrågor vilja
veta ingen ting mer, än som genom förnuftet kan utforskas. Och detta leder desto säkrare
till villfarelse och blindhet, som ej ens något materielt ämne gifves, hvars kännedom ej måste
ytterst grundas på förhållanden och förutsättningar, hvilkas verklighet den menskliga forskningen
är otillräcklig att utreda. Men hvad gör man, när man häraf slutar, att förnuftet
måste förvisas från troslärorna? Vill tnan icke, att menniskan, när hon egnar sig åt sin Skapares
dyrkan och betraktandet af Hans salighetsordning, skall framträda beröfvad den högsta
af Hans gålvor, utan hvilken de öfriga ej ens äro menskliga. Om Gud fordrar menniskans
dyrkan just derföre, att Han genom förnuftets gåfva satt henne ensam i stånd att egna Honom
dyrkan; och om det är genom samma medel, som Han gjort henne ensam skicklig att
emottaga saligheten; för hvilka ändamål, örn ej för dessa, är då den högsta förmågan gifven,
och menniskans lott skild från de oskäliga djurens, till hvilkas antal hon eljest måste höra?
Men hela salighetssakens lösryckande från förnuft och tanka är i och med detsamma
läroembetets fridlysande från anspråken af tanke och förnuft. Mörker och tanklöshet äro
hierarkiens yttersta grundfästen. Derföre måste hierarkien förgäta det budet: ransaker skrifterna.
Dessa heliga skrifter få icke bättre förstås, icke erhålla en klarare och med dem
sjelfva mera öfverensstämmande öfversättning och tolkning, än som redan i läroböckerna finnes—
tilldess både läroböcker och trosnorm vika för läroståndets ofelbarhet. Och så länge
af mörkret och tanklösheten ej annan olägenhet uppstår, än dels otro och dels schismatiska
oroligheter, uppstår för hierarkien ingen våda. Kyrkan är den, som lider. Affall till otro
och affall till vantro och svärmeri blifva de oundgängliga följderna; och Jesu läras förkofran
uteblifver. Hvem som förstår den rena evangeliska, d. v. s. Christi sanna lära, öfvergifver
henne icke af förnuftiga grunder. Men har man utan kännedom låtit inbilla sig, att förnuftet
icke står att med denna lära förena; då måste man ju öfvergifva antingen henne eiler
förnuftets bruk. Så öfversvämmar vantron hela den del af den enfaldiga mängden, som ej
af djurisk liknöjdhet förblifver orörlig; och otro är de öfriges lott, som om Christi evangelium
göra sig ett oförnuftigt begrepp. Och den lära, som från himmelen utsändes för att
upplysa verlden, tjenar slutligen till intet annat, än att bringa en förblindad hop under fana--  tismens välde.
Den sarina upplysningen är ingen annan, än Christi läras framgång — och nemligen
hennes genomskådande med all menniskoförståndets förmåga. Det ljus, som skall förädla
oss, upptändes icke genom chemiens och mekanikens uppfinningar, ej ens genom de politiska
inrättningarnes högsta fullkomning. Det är endast vår bättre natur, vår genom Christus uppenbarade
frändskap med Gudaväsendet, som skall lyfta detta djuriska slägte till en högre
kallelse. Och till denna kallelse nalkas vi ej en hårsmån genom all den hyfsning, som industrien
och umgängeskonsten redan gifvit oss och än vidare kan utveckla, till hvad höjd de
än må komma att stiga. Hvad som skall lyfta oss, är tron på det eviga, känslan af den
gudagnista, som lefver i vårt innersta; och denna tro och denna känsla de äro christendomen.
Den, som äger dem och lyder dem, han är christen och tviflar icke på Christi lära, änskönt
han i åtskilliga delar kan förstå henne annorlunda, än hon af mången annan sin bekännare
förstås. Till den allmänna uppbyggeisen underlåter denne allvarlige bekännare icke att bidraga;
och han eftersträfvar för ingen del att för sina egna skiljaktiga begrepp stifta en egen
afsöndrad gudstjenst, der han skall få höra dessa sina skiljaktiga meningar offentligen predikas.
—
Dock, säkerligen förordar jag fruktlöst upplysningens sak. De som kalla sig upplysta,
hafva i sin inbillning höjt sig öfver den odödliga kallelsen; och kyrkans påståddeo renlärige
anhängare skola nu, än mer än förut, stöta sig på den samvetsfrihet, jag yrkar. Återstå då
troligen icke mångå, som egna mig någon uppmärksamhet. Låt vara; men de, som göra
det, äro dock vänner af den sanna upplysningen, den som skall göra slägtets verkliga lycka
och, en gång i utöfning bragt, skall bestå, när all annan odling uttömt sin förmåga, utan att
för slägtets moraliska lyftning något väsendtligt uträtta (om ens så lyckligt är, att icke resultatet
blifver försämring).
För min renlärighet är jag imedlertid beredd att svara. Utom de tankar, jag här uttalat,
skulle jag ej kunna vara christen; och jag vill icke tro, att dessa samma tankar göra
mig ovärdig att vara det. Med vida större frihet hade jag kunnat yttra mig, utan att fela
mot de symboliska böckerna; och dessförutan kunde jag icke fela mot kyrkolagen, då jag ej
hade att iakttaga, hvad prest åligger vid utöfning af presterlig tjenst. Nödvändigheten att
skilja imellan den åtlydnad af läroböckernas ord, som kyrkolagen ålägger presten i tjensteutölning,
och den undergifvenhet för sjelfva läronormen, det heliga Ordet, hvilken af dessa
symboliska böcker ålägges hvarje kyrkans medlem, kan icke åsidosättas, utan att uppoffra
all den förnuftets och samvetets frihet, som genom sjelfva de symboliska böckernes antagande
är vår kyrka tillförsäkrad. För det gudomliga Ordet är det, som undergifvenhet måste
visas, och dess ofelbarhet är det, som ej får förnekas. Det är icke de menskliga tolkningarne,
som äga denna helgd. När tvifvelsmål yppas, om textens rätta öfversättning på vårt
språk, eller om rätta syftningen eller omfattningen af de nyttjade uttrycken; då inträder den
enskilda öfvertygelsen i sin fulla rätt, hvaröfver ingen mensklig myndighet råder. I offentlig
undervisning eller Gudstjenst eller presterlig förrättning får man icke motsäga en i läroböckerna
vedertagen mening. I hvarje annat fall äger deremot den enskilda öfvertygelsen uttala
sig — välförståendes med undantag af sådana enskilda eller offentliga gudstjensts- och andaktssammankomster,
som äro förbudna utan afseende på de vilsefärande eller renläriga meningar,
som der yttras.
En skiljaktig mening om rätta förståndet af något ställe i de heliga skrifterna kan vara
ganska svår att bedöma. Men så är då äfven hvarje annan mening om detta samma ställes
rätta förstånd. Villomeningar äro då att befara; men det är ock att befara, att en villomening
är den vedertagna. Det bräckliga menniskoförnuftet är en osäker tillflykt; men hvar
finna vi någon annan? Omedelbar uppenbarelse är oss icke lofvad. Hvad vi skole veta, det
måste vi sjelfve utröna genom forskningen i den Gudomliga trosnormen. Vi kunna derom
stundom blifva ense, utan att det derigenom är tillförlitligare. Och när vi tviste, har ofta
ingendera rätt. För att komma till den fördelaktigaste möjliga utgång, välje vi dock frivilligt
icke att blindt underkasta oss andras myndighet. En hvar känner sig ej blott berättigad, men
förpligtad, att använda sina egna förmögenheter. Det måste ske med vissa nödvändiga inskränkningar
och försigtighetsmått, om ofärd skall undvikas; men hämmas kan också icke
utan ofärd den allmänna rörelsen. Och det förnämsta botemedlet mot menliga följder deraf
— kl —
är, att den aldrig stadnar, och dess ohämmade fortgång får afhjelpa, hvad den möjligen förmår
afhjelpa af de skador, den vållat.
Af den fortgående forskningen kan frukten ej uteblifva. Frågor om läroböckernas förändrande
måste uppstå — och jag torde väl icke utan fog hafva anmärkt, att behof af
sådana förändringar röjt sig efter den långa tid, som förflutit från reformationen, under hvilken
tid något förbättrings- eller förklaringsarbete föga lärer hafva ägt rum. Försigtigheten
är här i högsta måtto angelägen. Den består deruti, att ingenting antages, hvarom icke ett
flertal af de mest kunnige är ense. Regeringen skulle kunna infordra Consistoriernes yttranden,
efter föregångna öfverläggningar vid prestmöten, i frågor, der synnerligt behof deraf
yppades. Sådane yttranden vore visserligen nu behöfliga, i anledning af de stridigheter, som
läsareoroligheterne väckt. Och det komme då att visa sig, huruvida de sakkunnige icke
skulle finna vissa jemkningar och förtydliganden i läroböckerna vara oundgängliga. Till förebyggande
af så beskaffade missförstånd och söndringar, som nu säkerligen härrört från de
tillfällen till misstydning, sekternes upphofsman hämtat uti läroböckernas bristfällighet. Efter
omständigheterna kunde då dessa yttranden komma att föranleda nådiga Propositioner till
Rikets Ständer. Skulle motioner i ämnet göras hos Ständerna, och beslut i anledning deraf
fattas; så vore Regeringen i tillfälle, att före sakens afgörande inhämta de yttranden af pre
sterskapet,
som kunde finnas behöfliga.
Man är benägen att ropa öfver all den oro i församlingen, som häraf skulle uppkomma;
och det kunde så vara, i händelse alltsammans rörde något annat, än begrepp, hämtade från
skrifter, hvilkas ofelbarhet och helighet aldrig får sättas i fråga; och i all händelse kunna
visserligen, med eller utan förnekande af denna heliga urkund, svåra stridigheter och oroligheter,
hädanefter såsom hittills, uppstå inom församlingen. Men man förebygger dem icke
genom ett ofördragsamt fredlysande af det menniskoverk, som ostridigt ligger i läroböckernes
utarbetande; och man har ingen rätt att emot dessas egen lydelse förvandla dem till urkunder,
i stället att endast vara bevis, huru den heliga urkunden blifvit af kyrkans lärare
förstådd vid den tid, då de sammanskrefvos. Att längre omgärda dem med en helgd, som
dem icke tillkommer, tjenar ej ens att ytterligare uppskjuta utbrottet af de befarade oroligheterna,
hvilka redan äro i gång, utan måste fast heldre utöfva samma verkan, som ett långvarigt
fördöljande af en sjukdom, hvars botande derigenom blifver allt svårare och slutligen
omöjligt.
Imedlertid får ej glömas, att de öfverläggningar och forskningar, jag föreslagit, stadna
inom läroståndet, och ingalunda äro ämnade att dragas under hela menighetens rådslag. Det
torde då ej vara anledning att befara deraf någon omedelbar rörelse hos menigheten; och
hennes tro på läroböckernes rigtighet hvarken behöfver eiler bör rubbas, då alla de ändringar,
hvilka möjligen kunna i följd af öfverläggningarna föreslås och slutligen af lagstiftningen
antagas, icke böra framträda under annan rubrik, än såsom förtydliganden, ämnade att bättre
uttrycka den mening, hvilken redan legat uti läroböckernas förra uppställning. En sådan
rubrik blefve ej heller någonsin falsk, så vida ändringarne innefattade sanna uttryck af urkundens
innehåll, hvars återgifvande alltid är föremålet för våra antagna läroböckers
syftning.
På detta sätt har jag sökt bestämma och från missförstånd freda den utväg, jag föreställt
mig möjlig till religionens och en fredlig kyrkas upprätthållande, utan intrång i religionsfriheten,
sådan den ligger till grund för sjelfva våra bekännelseböcker och så fullkomlig,
som det mest grannlaga samvete kan fordra den. På samma gång har jag ock redogjort
för min renlärighet. Den må förnekas af dem, som göra läroböckerna ofelbara; men jag
hoppas, att den skall erkännas af en hvar, som äger verklig kännedom af dessa böcker och
vet, hvad det är, som enligt dem utgör christna kyrkans läronorm.
Imedlertid skall mig påbördas en utomordentlig vågsamhet att hafva bragt å bane ett så
nytt, hitintills ohördt förslag. Och det är dock så litet någon nyhet i hvad jag bragt å bane,
att det åsyftar endast en återgång till det föreställningssätt, hvilket ligger till grund för vår
kyrkas vid reformationen antagna lärobyggnad. Om det är sannt, att mina tankar nu före
-
falla nya och vågade; så kan jag ej häri finna annat, än en bekräftelse derpå, alt begreppen
om renlärighet enligt våra symboliska böcker undergått förändring efter den tid, då de
infördes. Till dem och deras oförfalskade mening är det, som jag önskar att se kyrkan
återvända. Att den protestantiska christendomen, sådan den i deras grundsatser finnes uttryckt,
må blifva lefvande och så litet bunden af deras mer eller mindre lyckade framställningssätt,
som de sjelfve ansett och förklarat dem, detta är, hvad jag skulle önska att kunna
åstadkomma.
Det står att försöka, hvad man i stället uträttar genom bemödandet att tillstänga läran
och kyrkan för forskningens frihet, d. v. s. genom anspråket på den renlärighet, som är
menniskoverk, ej blott för gudstjenstens utöfning, utan ock för den enskilda öfvertygelsens
iordninghållande. För min del må jag väl med all sannolikhet antaga, att mitt välmenta arbete
förblifver fruktlöst, såsom merendels händer, när ett arbete understödjes af ingen personlig
inflytelse. Hvad jag likväl i sådant fall måste förutse, kan åtminstone, om än allt annat bedrager,
icke inskränka sig till någonting mindre, än en allt framgent stegrad oförsonlighet
imellan de renläriga anspråken och den yttrandets allmänna frihet, hvilken utgör en oersättlig
del af samhällsfrihetens grundval. Man lärer tro sig vinna någonting väsendtligt med
användande af en disciplinarmakt, hvarigenom kyrkans lärare skola afhållas från att i egenskap
af författare deltaga i utöfningen af denna tankens allmänna frihet. Det första, man
med visshet vinner och redan ymnigt vunnit, är denna lagarnas konflikt, hvarigenom aflägsnas,
men icke befrämjas inträdandet af rättstillståndets stora praktiska seger, utan hvilken
samhällets bättre utveckling alltid skall förblifva så ofullständig. Hvad som för öfrigt blifver
frukten för kyrka och lärostånd af den obskurantiska disciplinen, derom har jag något yttrat
mig uti 1849 års berättelse.
Af allt detta lida den falska religionsfrihetens anhängare intet afbräck. Deras öfverhand är
redan sådant, att vårt renläriga presterskap ej ens kan inför den protestantiska verlden afskudda
svenska kyrkan deras beskyllningar om förföljelse. Och det gifves i sjelfva verket
ingen utväg härtill, i fall man icke klart begriper och allvarligen gör gällande den rena, yttersta
grunden för vår bekännelse, hvilken innebär en fullständigare frihet, än som kan åberopas
för någon annan religionslära, den der skall hvila på någon christlig grund.
En protestantisk luthersk lärare, som känner denna lifspunkt af vår tro och på allvar omfattar
den, står icke svarslös inför någon protestantisk sammankomst, som tillvitar oss ofördragsamhet.
Han kan lära protestanterna, om de förut ej veta det, att endast och allenast
uti denna vår bekännelsegrund ligger religionsfrihetens verkliga väsende, och att allt hvad
man gör, utan att antaga denna de christnas heliga frihet, förfelar sitt mål, så vida detta är
en verklig andans frihet. Det är icke derföre mindre sannt, att hvad hos oss finnes stadgadt
emot obehöriga sammankomster i religiösa afsigter, behöfver dels mildras till sitt innehåll
och dels i tillämpningen strängare handhafvas. Men hvad som häruti brister, får dock icke
kallas brist på religionsfrihet, då det utan åtskilnad drabbar all olaglig religionssammankomst,
utan afseende på den lära, som der bekännes.
Man bör dessutom kunna undervisa de mot oss uppbragta protestanterna, att för affall
från vår kyrkas tro ingen annan straffas, än den som verkligen gjort ett sådant affall, ej
blott genom erkänd skiljaktig öfvertygelse från iäroformen, utan antingen genom öppet
förnekande af kyrkans renlärighet och vägran att tillhöra henne, eller ock genom afsägande
af tron på en Gud och ett lif elter detta, eller af den rena evangeliska lära, som i sjelfva de
heliga skrifterna innehålles. Skulle exempel kunna förevisas, att andra afvikelser, än af de
senare slagen, blifvit såsom affall behandlade och straffade; så vet jag derom ingenting annat
att säga, än att dessa exempel ej mindre, än mångfaldiga andra i hvarjehanda ämnen, förete
misstag i lagskipningen, hvilka man hoppas att i framtiden undvika.
— 49 —
Emot åtskilliga Sqvadronschefer vid Kongl. Majits Lifgarde till häst hafva hos Kongl.
Krigshofrätten angifvelser skett om underslef och försnillning af fodertillgång vid Regementets
magasiner; och sedan i anledning deraf åtal blifvit anstäldt och utfördt; så har Krigshofrätten
genom utslag den 6 April 1854 förklarat sig finna den befattning med vården och
utdelningen af fourraget, Sqvadronscheferne i deras tjensteegenskap ålåge, icke kunna annorlunda
än såsom vanlig uppbördsmanna-befaftning anses, men på anförda skäl och ehuru de
tilltalade Sqvadronscheferne icke i öfrigt kunde till ansvar fällas, likväl ansett dem hafva
sålunda orätt förfarit, att de, på sätt af dem medgifvet vore, i stället att för inlösen af det
öfverskott af fourraget, som möjligen kunnat finnas, vidtaga den i Kongl. Reglementet den
11 Augusti 1812 föreskrifna åtgärd, från förrådet in natura uttagit fourrage, motsvarande
större eller mindre del af den dem tillkommande afskrifningsprocent; hvarföre och då de
tilltalade ansåges hafva på god tro vidtagit den åtalade åtgärden, och någon skada deraf icke
bevisligen följt, vid ogillande af berörde förfarande komme att bero.
Uppå häröfver anförda underdåniga besvär, har Kongl. Majit genom Utslag den 28 Febr.
1855 Sig i Nåder utlåtit, att emedan, vid det förhållande, att fourrageringen vid Lifgardet
till häst bekostas omedelbarligen af Kongl. Majit och Kronan, efter derom utfärdad utfodringsstat,
frågan innefattade ett ämne, som hörde till redogörelsen för uppbörden af de
Regementet i stat anslagna medel, derför redovisningsskyldigheten ålåge Regementets Redogörare,
hvilken ock, efter hvad upplyst blifvit, för fourraget aflemnar årlig räkenskap till
Kammarrätten; samt Krigshofrätten således, jemlikt 14 kap. 12 §. Krigsartiklarne, icke
varit behörig att till pröfning upptaga åtalet, i hvad det afsett förment öfverträdelse eller
origtig ‘ tillämpning af de om i fråga varande afskrifningsprocent meddelade föreskrifter, ansåge
Kongl. Majit annat yttrande i anledning af den härutinnan fullföljda talan icke erfordras,
än att Krigshofrättens utslag, så vidt derigenom blifvit förklaradt, att klaganderne (Sqvadronscheferne)
medelst afskrifningsprocentens uttagande in natura orätt förfarit, till all kraft
och verkan undanröjdes.
Häraf har vederbörande Krigsfiskal, hvilken i egenskap af åklagare fört talan i målet,
funnit sig föranlåten, att hos Kongl. Kammarrätten göra anmälan, det han förmodade detta
Kongl. Majits nådiga Utslag icke kunna annorlunda förstås, än att åtalade förfarandet, ehvad
Sqvadronscheferne eller Regementets Redogörare derför vore ansvarige, tillhörde Kammarrättens
domsrätt; hvarföre Krigsfiskalen, som ansett sig icke kunna låta bero vid det skick,
hvari frågan genom Kongl. Majits nådiga Utslag blifvit försatt, öfverlemnade samma Utslag,
under hemställan, att Kammarrätten måtte vidtaga de åtgärder, som för beredande af hufvudsaklig
pröfning utaf det åtalade förfarandet kunde finnas af nöden; och beror ärendet för
närvarande af Kongl. Kammarrättens handläggning.
Imedlertid har hos mig skett en lika beskaffad angifvelse mot åtskilliga Sqvadronschefer
vid Lifgardet till häst; och sedan jag deröfver inhämtat vederbörandes förklaring samt deraf
funnit anledning att förmoda, det förhållandet i afseende på bristande inventeringar och
deraf följande underlåten hembjudning af sådana öfverskott, som utgjordes af Redogörarnes
afskrifningsprocent, till Kongl. Majit och Kronan, borde vara ungefär enahanda äfven vid
öfriga värfvade Regementen, som hafva hästar att underhålla; så har jag funnit mig föranlåten
att hos Kongl. Kammarrätten begära underrättelse, huruvida och i hvad mån de till
Kammarrätten ingående redogörelser för Kronans medel, hvarmed hästars utfodring vid värfvade
Kavalleri- och Artilleri-Regementen bekostas, innefattade äfven redovisning för de till
detta behof anskaffade fourragepersedlars användande, för skeende inventeringar och för
fullgörandet af föreskrifven skyldighet till de öfverskotts hembjudande åt Kronan, hvilka vid
inventeringarna befunnes hafva på utfodringen uppkommit, så vidt de utgjordes af den vederbörande
uppbördsmän tillkommande afskrifningsprocent.
Härå har jag till svar erhållit K. Kammarrättens skrifvelse den 14 sistlidne April, af
innehåll, att Kammarrätten i frågan infordrat Öfver-Revisions-Departementets Militiä-Räkenskapskontors
yttrande, hvaraf inhämtats, att för Kronprinsens Husarregemente, der utfo
II.
st. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse lill 1856 års riksdag. 7
— 50 —
dringen är ställd på passevolance, och följaktligen någon offentlig redovisning öfver fourragepersedlarnes
användande icke kunde i fråga komma, afgåfves endast en af Regementschef
och Sqvadronsbefälhafvare till rigtigheten styrkt räkning öfver utfodringspenningarna; att
deremot de från Kongl. Lifgardet till häst samt Svea, Göta och Wendes Artilleriregementen
inkommande fourragemedels räkningar åtföljdes af fullständiga redogörelser öfver fourragepersedlarne,
upptagande in- och utgående behållning, uppbörd, utlefverering och afskrifning;
att uppbörden kontrollerades af medelsräkningen med de dervid såsom verifikationer bilagde
lefveranskontrakter och qvittenser; utleinningen åter bestyrktes af Sqvadrons-, Divisionsoch
Batteri-chefernes månadtligen upprättade, behörigen attesterade hästmönstringsrullor,
hvilka utvisade både fourragebehofvet och att detta bekommits; att räkenskaperne icke
upplyste, när och huru inventeringar blifvit hällne, men att som, jemlikt Kongl. Brefvet den
13 Fehr. 1830, fourrageredogörelserna äro inrättade efter kalenderår, hvaremot vid upphandlingsauktionerna
året måste räknas från höst till höst, det vanligen icke läte sig göra att genom
inventering vid årets slut af de då ölverlyllda magasinerna intyga den utbalanserade
behållningens rigtighet, utan erhölle Fourragerings-Direktionerne kontroll derå under
utvägningen det följande året, hvilket förhållande senast blifvit anfördt af Fourragerings-Direktionen
vid Göta Artilleriregemente uti dess förklaring öfver en af Militiä-Räkenskapskontoret
i detta hänseende gjord anmärkning vid nämnde Regementes fotirrageräkning för
år 1853; att beträffande afskrifningen och de derå uppkommande öfverskotters hembjudande
åt Kronan, vid Göta Artilleriregemente belöpande afskrifningsfourraget blifvit för Regementets
räkning inlöst från Redogöraren emot i medelsredogörelsen afförd ersättning, och lagdt
till utgående behållningen, men vid Lifgardet till häst samt Svea och Wendes Artilleriregementen
afskrifningsqvantiteten endast blifvit i fourrageringsredogörelsen afförd, samt att
detta senare redovisningssätt öfverensstäinde med Kongl. Maj:ts den 23 November 1824 i
Nåder utfärdade Fourrageringsstat för Lifgardet till häst, emot tillämpningen af hvilket redogörelsesätt
äfven vid Svea och Wendes Artilleriregementen någon erinran hittills icke skett;
och har K. Kammarrätten meddelat mig, hvad sålunda blifvit af Revisionskontoret i ämnet
anfördt och upplyst.
Utaf de underrättelser, jag härigenom erhållit, har jag ej kunnat annat sluta, än att det
under den 11 Aug. 1812 utfärdade nådiga afskrifningsreglemente, hvilket dock genom 1824
års åberopade fourrageringsstat visserligen ingen ändring undergått, allt hittills uti fourrageringsredovisningen
blifvit lemnadt utan efterlefnad vid samtliga de i fråga varande Regementen,
så vida nemligen enligt detsamma någon afskrifningsprocent till Redogörares fördel ej kan
annorlunda bestämmas eller komma i fråga, än genom behörigen skeende inventeringar och
utrönande af verkligen befintliga behållningar. Oin Redogörarne, utan ett sådant utrönande
af de verkliga öfverskott, från hvilka deras afskrifningsprocent måste utgå, få tillfälle att disponera
eller, hvad som kommer på ett ut, låta af fourrageringsmedlen godtgöra sig full afskrifningsprocent
eller större eller mindre del deraf; så sker detta, utan att veta, huru stort
det belopp verkligen varit, som i egenskap af öfverskott kunnat efter Reglementet dem tillfalla,
och hvilket väl aldrig får öfverstiga det deri bestämda maximum, men tvertom kan
stadna vid lägre belopp eller alldeles försvinna, allt eftersom tillgången vid verklig inventering
befinnes förhålla sig. Men fråga är ej blott om afskrifningsprocenten och saknaden af
all grund för dess tillgodonjutande i brist af inventering, utan det är också genom denna åtgärd,
som det skall utrönas, huruvida det magasinerade förrådet från ena gången till den andra
lemnat öfverskott, äfven utöfver fulla afskrifningsprocenten, eller ock möjligtvis brist,
för hvilken Redogöraren har att ansvara. 1 förra fallet måste detta öfverskott komma Kronan
till godo och i sin mån minska behofvet vid näst följande proviantering; och det kan
för ingen del vara Redogörarna tillåtet att jemte afskrifningsprocenten disponera äfven ett
dylikt öfverskott, såsom likväl händelsen kan blifva, när man utan föregången inventering
och således utan kännedom af verkliga förhållandet kommer i tillfälle att samfäldt använda
behållet öfverskott och afskrifningsprocent, utan att det förras verklighet eller belopp kan
komma i beräkning.
— 51 —
Det är sannt, att vid skedda undersökningar i Kongl. Krigshofrätten, i följd af gjorda
angifvelser emot Sqvadronschelerna vid Lifgardet till häst, ej någon anledning yppat sig dertill,
alt uppsåtligt underslef eller egennytta skulle hafva förefunnits; och någon dylik anledning
har lika litet visat sig uti de hos mig gjorda angifvelser af enahanda beskaffenhet, då
dessa angifvelser blifvit jemförda med de deröfver afgifna förklaringar. Tvertom måste med
desto större sannolikhet förutsättas, att det rådande förfaringssättet varit i god tro antaget,
som någon anmärkning deremot vid räkenskapernas granskning hos Kammarrätten icke varit
gjord under all den tid, det nu brukliga förhållandet ägt rum, utan Kongl. Kammarrättens
till mig aflåtna skrifvelse fast heldre ådagalägger, att vid detta förhållande all anmärkning
funnits obefogad. Jag har derföre också icke skäligen trott mig kunna lägga vederbörande
uppbördsman till last en redovisnings försummelse, hvilken vid räkenskapernas kontrollerande
aldrig blifvit klandrad eller ogillad.
Men jag har ej derföre bordt lemna utan uppmärksamhet en i sig sjelf klandervärd afvikelse
från ofvan åberopade nådiga afskrilningsreglemente och från en ordning, hvilken ofelbart
är oundgänglig lör en verklig redo\isning al allmänna medel. Nämnde nådiga reglemente
stadgar visserligen icke förgäfves tili 1 § 8 morn., att om Uppbördsmans redovisning utfaller
med öfverskott, som af vederbörande Ekonomie-Administration godkännas och fastställas, dessa
öfverskott skola inlösas till Kongl. Majit och Kronan efter medelpriset af upphandlingen, hvaremot
det skall vara en Uppbördsman ovilkorligen förbudet att om ölverskotten af sin upphörd
in natura disponera. Att dessa föreskrifter icke blifvit iakttagna uti fourrageredovisningen
vid de ifrågavarande Regementen, följer af de här ofvan anmärkta förhållanden; och
det lärer väl icke kunna påstås, att härtill finnes någon giltig grund i förordnandet om redovisningens
inrättande efter kalenderår samt uti nödvändigheten af fourragets upphandling
om hösten. Ty detta hinder för inventeringarna innebär endast, att de icke kunna ske vid
samma tid, då redovisningen för året skall afslutas; och det är ju likväl nödvändigt, att inventering
sker ej blott om hösten, då proviantering för året företages, utan ock vid hvarje
årstid, då möjligen ett förråd kan vara tömdt och behöfva ersättas. Det gifves väl intet
tvifvel, att räkenskaperne utan hinder häraf kunna på föreskrifven tid afslutas.
Då nu likväl en för allmänna hushållningen angelägen författnings föreskrifter genom
långlig vana sålunda blifvit å sido satte, och derigenom äfven tillfälle lemnadt för misstankar
och tillvitelser af det slag, hvarom här är förmält, och hvilkas fullständiga undanrödjande
icke på annat sätt, än genom redovisningens noggrannhet, låter sig göra; har jag funnit mig
pligtig att hos Kongl. Majit genom underdånig skrifvelse den 29 sisth April hemställa, det
nådiga påminnelser måtte vederbörande lemnäs om iakttagande af skyldigheten, att före hvarje
ny proviantering hafva inventerat behållningen af den förut varande, samt om efterlefnad af
de föreskrifter, som bestämma vilkoron för Uppbördsmans rätt att disponera sådana till hans
afskrilningsprocent hörande öfverskott, hvilkas belopp genom inventeringen blifvit vederbörligen
utrönt.
På denna underdåniga hemställan har nådigt svar ännu ej hunnit utfalla.
Iiagskipningen.
Ett biand de förnämsta ämnen, hvari rättvisans fria utöfning länge synes hafva svårigheter
att öfvervinna, är frihetens nu mera väsendtliga lifselement och hennes plågoris, hennes
första grundvilkor och det brukbaraste verktyget till hennes undergräfvande: Tryckfriheten.
Hvar hon funnits, är man bekant med hennes olägenheter; men fulla måttet af det
onda, hon kan göra, är ej utrönt förr, än man känner höjden af det förderf, kulturens villfarelser
kunna åstadkomma.
Det goda, som härpå är att afräkna, utgöres af kulturens och frihetens möjlighet, hvilken
under närvarande förhållanden försvinner med henne. Och föga bättre än denna förlust
kan ett misslyckadt försök till hennes underkufvande utfalla.
I ett samhälle, som kan uthärda henne, synes hon vara sjelf sitt yttersta botemedel.
Ett samhälle, der hon saknas, men som står i förhållanden till andra, som äga henne, är i
våra dagar ett rof för godtycke och allt hvad deraf nödvändigt följer. Intet ämne tyckes
då vara af större vigt än detta.
De betraktelser, som lagskipningens erfarenhet i detta ämne erbjudit, hafva således företrädesvis
kraft sitt rum bland de anteckningar, som tillhöra denna del af berättelsen. Jag
bör härvid först upptaga en redogörelse för de grundbegrepp, hvarifrån mitt föreställningssätt
i ämnet utgår.
Sedan boktryckerikonsten uppkommit, och man något börjat gifva akt på de verkningar,
som från den derigenom beredda utväg till tankars och underrättelsers spridande borde
uppkomma; måste man snart hafva funnit, huru stort inflytande detta kommunikationsmedel
skulle utöfva på det borgerliga samhället; och farhågan för detta medels missbruk bemäktigade
sig naturligen de styrandes sinne. Man trodde sig icke kunna lemna detta medel fritt, utan
att blottställa samhället för all den våda, som den okunniga hopens missledande genom spridda
osanningar och irriga begrepp måste medföra. Det ansågs följaktligen nödvändigt att hämma
detta spridande, så vidt möjligt var; och sådant skedde genom förbud mot anläggande af andra
boktryckerier, än dem som erhölle specielt privilegium, samt förbud för dessa att trycka
eller utgifva andra skrifter, än sorn blifvit i föreskrifven ordning censurerade.
Under en fullkomligen enväldig styrelse kunde det på detta sätt tilläfventyrs länge nog
lyckas att beröfva den stora uppfinningen allt märkligt inflytande på samhället. Med en lagbunden,
för friheten mera gynnsam styrelse och med användande af lagliga medel kunde
detta deremot icke länge blifva möjligt. Utan tvifvel måste det onda minskas, så länge censurlagen
efterlefdes med all den stränghet, dylika medel kunde medgifva; men omöjligt blef
det alltid att hindra allt smuglande med den förbudna varan. Ocensurerade flygskrifter utkommo
omärkligen; och deras verkan vidgade sig i den mån, som konsten att läsa blef mera
allmän. Ju sorgfälligare försigtighetsmåtten varit, desto begärligare emottogos dessa tryckpressens
olofliga alster; och vaksamhetens ändamål uppfylldes kanhända än m.indre, när hon
mera sällan misslyckades, än som skulle skett, i fall hon varit vida mindre verksam.
Imedlertid synes det vara just genom den sålunda ådagalagda fruktan för ett obehindradt
spridande af tryckpressens alster, som den läsande allmänheten blifvit öfvertygad om deras
värde och om den stora fördel, som borde kunna hämtas från pressens frigifvande. Så länge
man ännu icke erfarit, hvad dess frihet verkligen uträttar, skapar man sig derom förhoppningar,
hvilka synas hafva utöfvat ett allmänt inflytande ej blott på den mindre tänkande;
utan ock på hela klassen af upplysta medborgare, så vidt icke deras samhällsställning eller
någon tillfällig erfarenhet bragt dem att något längre än vanligt utsträcka en skarpsynt blick.
Så har man i hvarje bildadt samhälle, der tryckfrihet ej funnits, påyrkat hennes införande
vid första tillfälle, som dertill yppat sig; och man har med värma och full öfvertygelse förordat
henne, såsom en sanningens tolk, ljusets och den borgerliga frihetens mäktigaste beskyddare.
När man lyckats erhålla henne; har man snart funnit, att lion framalstrar ingen ting
annat, än hvad den menskliga svagheten, så i denna som i hvarje annan väg, kan åstadkomma.
Man hade utgått från den föreställningen, att de goda egenskaperna, rätts- och sanningskänsla,
skulle hos menniskan utöfva en naturlig öfvervigt, så snart de försattes i frihet;
och dessa känslors uttalande skulle med lätthet segra öfver ondskans vanmäktiga försök att
förvilla. Men knappast hade de stridande krafterna blifvit lössläppta, innan man erfor, huru
litet öfvervägande de äro, som försvara sanningen, emot dem, hvilka styras af andra afsigter
och handlingsgrunder, och huru svaga de förras hjelpmedel äro emot dem, som af de senare
kunna användas. Det kunde vara annorlunda, i fall villfarelsen vore hos menniskan mindre
naturlig än upplysningen; men erfarenheten visar förhållandet icke vara sådant; och så länge
mängden af menniskor är lättare att förvilla än att upplysa, kan ondskan icke misslyckas att
finna utvägar till sina afsigters befrämjande i missbruket af all den makt, som tankens vilseförande
är i stånd att på menniskan utöfva. Nu är det likväl ej blott den onda afsigten,
som härvid kan blifva verksam, utan den oskyldiga villfarelsen arbetar ofta med största nit
att utbreda sig bland den mindre tänkande mängden.
Emot allt det onda, sorn på denna väg kan samhället tillskyndas, erbjuder tryckfriheten
sjelf intet annat skydd, än det sanningen möjligen kan åstadkomma. Men sanningens verkningskrets
är inskränkt inom ett vida ringare antal af läsare, än hela den allmänhet, som
äger förmåga att inhämta de förvillande förespeglingarna. Och sjelfva sanningen, om hon än
icke oftast vore mindre lätt att pröfva och förstå, om hon således kunde sprida sig med lika
lätthet som villfarelsen och bemäktiga sig alla dennas anhängare, är dock, äfven hon, icke
fritagen från äfventyret att skada. Jag säger icke, att äfven den mest upplyste har skäl att,
såsom någon gång skett, beklaga sin befrielse från okunnigheten. Men det kan icke blifva
allas lott att förvärfva den högsta upplysning, eller ens så mycket deraf, som i allmänhet
berättigar att heta bildad; och rätt få lära till slut de finnas, som utan olägenhet kunna befrias
från hvilken fördom som helst. Och de nyttiga, de för menniskans lugn oumbärliga
fördomarna kunna rätt väl vara de, som äfven hos den obildade lättast undergrälvas. För
att sålunda kunna försvinna, behöfva också fördomarna icke alltid vara illa grundade, utan
jemväl sanningar utrotas på samma sätt, när de äro endast såsom fördom antagna, icke på
upplysning grundade. Så nedrifver tryckfriheten obehindradt, och lättast hos den obildade
massan, de öfvertygelser och trosläror, på hvilka både religionens och samhällets bestånd
ytterst hvilar; och en sådan verkan var visserligen icke den, som visade sig för de välvilliga
svärmares inbillning, hvilka förordade denna frihet såsom det högsta goda.
Säkerligen äro desse också icke de, som efter vunnen erfarenhet förfäkta satsen om
tryckfrihetens alltid välgörande, aldrig förderfliga verkan; men hon saknar ej derföre sådana
försvarare. De äro naturligtvis desamme, som sjelfve använda denna frihet på det mest förderfliga
sätt; och deras bevekelsegrunder, stundom uppsåtligen åsyftande politiska hvälfningar
och en på enskildt interesse beräknad samhällsupplösning, behöfva dock icke nödvändigt flyta
ur någon annan källa, än egennyttan att draga vinst af sjelfva författareskapet. De bevisningsgrunder,
som härvid användas, äro förnämligast hämtade hvarken från vederläggning af
de här anförda naturliga förförelserna till frihetens missbruk, eller från någon af historien
bekräftad erfarenhet, utan från väl eller illa grundade beskyllningar mot den varande samhällsinrättningen
och mot personerna, af hvilka den förvaltas, samt från ett deraf härrörande
behof att genom en oupphörlig stormlöpning emot allt detta nedtysta de röster, som höja
sig till dess försvar, och att draga på sin sida den stora allmänhetens förvillade förnuft, hvilken
i dessa ämnen påstås vara klokare, än de sakkunnige.
Hvad en litteratur, lifvad af sådana handlingsgrunder och begagnande sig af sådana verkningsmedel,
skall kunna uträtta, är icke svårt att inse; och lika uppenbart förekommer det,
att en så beskaffad litteratur oundvikligen måste bilda sig, när tillfället dertill öppnas. Den
fråga, som deremot vill blifva svår att lösa, är den, huruvida de fördelar, som tryckfriheten
har att erbjuda, äro af större vigt, än att de böra vika för dessa oundgängliga olägenheter.
Att öfver denna fråga reflektera kan man icke såsom samhällsmedlem och tänkande afhålla
sig; men till hvilka slutsatser man derigenom än kommer; så är man dock derföre icke befriad
från skyldigheten att lyda den tryckfrihetslag, under hvilken man lefver; och man får
ej heller förbise den stora skillnaden imellan frågan om tryckfrihetens införande, der hon
ännu icke finnes, helst om hon der ej heller eftersträfvas, och frågan om de verkningar, som
måste uppstå af hennes upphäfvande, der hon redan finnes. Att dessa verkningar ej kunna
blifva goda, det följer af sjelfva det menskliga kunskapsbegärets beskaffenhet. Så snart detta
en gång vaknat, låter det icke tillfredsställa sig med annat än kunskap. Det löfte, man en
gång gifvit om denna tillfredsställelse, måste hållas, vid äfventyr, att begäret urartar i otå
lighet
och misstankar. Det må afspisas med hvilka skäl och anledningar som helst dertill,
att den förut medgifna rättigheten till inhämtande af sanningar och allt menskligt vetande
skall upphöra; så bringas det dock aldrig att glömma, att bland det vetande, som sålunda
uppoffras, äfven mycken sanning måste gå förlorad. Ofver denna förlust kan man ej anse
siri klagan obefogad; och den skada, som det falska vetandet medförer, urskiljer man icke.
Ett allmänt missnöje hos de läsande kan således icke undvikas, och låter icke dämpa sig
genom några argumenter till bevisande af tryckfrihetens mera skadande än gagnande verkningar.
Den upplyste må fatta dessa argumenter och finna dem huru öfvertygande som
helst, så skola de dock för den vanliga läsaren aldrig blifva annat än sofismer, hvarmed
man vill utestänga honom från sanning och upplysning, och han skall om bevekelsegrunden
dertill aldrig göra sig annat begrepp, än att det är elaka och förtryckande afsigter, som man
dermed vill befrämja.
Den svårighet eller tilläfventyrs omöjlighet, som sålunda visar sig vid tanken på en återgång
från den frihet, man en gårig åt tryckpressen beviljat, synes lemna föga hopp att i en
lagstiftning finna botemedel för det onda, som från denna frihet uppkommer. Att återkomma
till censuren, utöfvad i de ämnen, som skulle mest påkalla den, nemligen religiösa och politiska,
skulle säkerligen hafva enahanda verkan på allmänna tänkesättet, som ett öppet erkännande,
att man ville afskaffa den borgerliga och religiösa friheten. Utan censur gilves åter
ej annat medel till hämmande af tryckfrihetens missbruk, än strafflagar, hvilka låta använda
sig på brott mot samhället, dess myndigheter eller enskilda personer, och uträtta lill dessas
fredande, hvad de kunna, men deremot föga eiler icke låta använda sig på vilsefarande och
förvillande meningar, och lika litet på sådana, hvaraf samhällets och dess medlemmars välfärd
hotas, som på hvilka andra det vara må. Nu är det likväl genom sådana villomeningar
och förderfliga läror, som tryckfriheten isynnerhet utöfvar sin vådliga inflytelse; och en
dast
den minsta delen af det onda är det, som åtkommes genom strafflagarna, inskränkta till
deras nyss anförda föremål. Kan ingenting annat vinnas genom en lagstiftning till alböjande
af tryckfrihetens ofog, och måste hela dess framfart emot den sanna upplysningen, till mehn
för friheten, religiositeten, sederna, lemnäs opåtalt; sä torde det kunna påstås, att det vore
mindre menligt, om ej heller något ansvar funnes utstakadt för oförrätter mot personer eller
samhällsmyodigheter. 1 sjelfva verket är det väl ganska sällan som en enskild person verkligen
lider någon skada till sitt välförtjenta förtroende eller medborgerliga anseende genom smädeskrifter,
änskönt deras bestraffande uteblilver eller icke påfordras; och än mindre skulle
troligen en sådan skada inträffa, om ingen strafflag funnes, efter hvilken rättvisa mot smädaren
kunde anlitas. Men om så förhåller sig med enskild person; än mindre har då smädelsen
uträttat eller kan den komma att uträtta emot samhällets myndigheter, hvilkas åtgärder
förgäfves vansiällas, då det gör tillfyllest att offentligen framlägga deras verkliga halt, för
att skingra förvillelsen. Det kan visserligen förefalla betänkligt att lemna illviljan och smädelusten
så fritt fält, som de skulle få genom afskaffande af allt tryckfrihetsansvar; och det
kunde väl hända, att mycken tillökning i missbruk, och möjligen äfven något mehn deraf,
till en början företedde sig; men olägenheten skulle svårligen blifva långvarig; och dess slutliga
försvinnande vore att med visshet förvänta från upphörandet af allt förtroende till den
okontrollerade pressens uppgifter, hvilkas udd skulle förslöas genom hvarje upprepadt missbruk
af den obegränsade friheten.
Det är genom sin djupaste förnedring, som tryckfriheten sålunda blir oskadlig; och det
torde kunna antagas, att så redan i någon mån skett. Härigenom förloras dock icke det
verkliga gagn, hvilket henne ej kan frånkännas. Ty oaktadt alla olägenheter, kan det väl
icke påstås, att de svärmande förhoppningarne om hennes välgörande verkningar förblilvit till
alla delar ouppfyllda. Om spridandet af villfarelser varit förderfligt för den icke länkande,
obildade hopen, och om en dålig litteratur onekligen vuxit till en fruktansvärd höjd; så hafva
dock den bättre litteraturen och de grundliga kunskaperna icke häraf låtit hindra sig, och
kunna icke hindras, att samtidigt tillväxa och draga fördel af friheten samt af sjelfva dessa
villfarelser, hvaraf mängden bland läsare lider. Men det mest påtagliga och för allmänna
lifvet vigtiga gagn, som af friheten blifvit åstadkommet, är den allmänna kontrollen öfver
samhällets förvaltning i alla dess grenar. Om än tryckfriheten i alla andra ämnen vore skad
-
lig; så borde hon dock särskildt för detta beviljas. Den borgerliga friheten skulle, under
vissa vilkor, dem jag redan nämnt, sannolikt kunna bestå utan tryckfrihet äfven hädanefter,
likasom den före tryckpressens uppfinning bestått. Men utan offentlighet i rättvisans handhafvande
och i förvaltningen af det allmännas medel jemte öfriga samhällsangelägenheter, som
dermed sammanhänga, skulle det ej kunna hindras, att godtycket toge öfverhand och lagen
och folkets bästa sattes å sido. Den borgerliga frihet, som funnits utan denna kontroll, har
i dess ställe utan tvifvel ägt andra, som numera, just i följd af utvidgade kommunikationer
och uppslegrade jemlikhetsanspråk, ej äro användbara. Att i nuvarande tid vilja undandraga
samhällsförvaltningen den fullkomligare kontroll, som genom offentligheten i tryck blifvit möjlig,
vore obestridligen detsamma, som att förråda den borgerliga friheten.
Alväger man sålunda mot hvarandra fördelarna och olägenheterna af tryckfriheten å
ena och molifven till dess hämmande å andra sidan; så torde man möjligen kunna komma
på den tankan, att bättre vore, om hela denna frihet, eller till och med allt, hvad boktryckerikonsten
framalstrat, aldrig varit till; men svårligen skall man känna sig frestad till
försök att afskaffa en redan beviljad frihet; och lika litet skall man föreställa sig, att någonting
vore vunnet genom en lagskipning, som, sträfvande att förbättra lagens verkliga eller
förmenta fel, dömde annorlunda, än dess innehåll fordrar. Lagen må vara mer eller mindre
gynnsam emot friheten; så alhjelpes det onda säkerligen icke dermed, att man i tillämpningen
förknappar den frihet, som lagen gifvjt. Verkan häraf är läst heldre densamma, som
af försöken att genom lagstiftning inskränka friheten skulle uppstå. Bättre vore säkerligen
i tvifvelaktiga fall, att sjelfsvåldet gynnades genom alltför liberal lagtolkning, än alt genom
en i minsta måtto öfverdrifven stränghet gifva förevändning till beskyllningar om obenägenhet
mot friheten eller farhåga för dess välgrundade anspråk. Utan tvifvel tillhörer det domaren
att betrakta förvillelserna och ondskan med det förakt, som anslår öfvertygelsen om
deras vanmakt, och aldrig glömma, att om de någonsin blifva vigtiga och vådliga, sådant förnämligast
härrörer från den fruktan, man för dem visar.
Men om, på dessa grunder, frihetens bibehållande är åtminstone af lika stor vigt, som
sjelfva dess införande; så må det utan tvifvel betraktas såsom väl betänkt, att tryckfrihetens
vård blifvit af lagstiftaren vid sjelfva dess införande särskildt utmärkt bland de rättigheter,
för hvilkas bevakande det embete är inrättadt, hvars förvaltning jag har att redovisa.
Det torde då icke böra läggas mig till last, om jag så förstått mitt uppdrag, att jag i detta
ämne borde vara heldre för mycket än för litet sorgfällig, icke underlåta att anmärka eller
att beifra hvarje steg, af domaremakt eller embetsmyndighet vidtaget, som innefattade någon
art af förgripelse mot denna frihet. Jag har således i mina berättelser upptagit sådana fall,
som jag trott anmärkningsvärda i detta afseende från en förfluten tid; och jag har anlitat
domstol om ansvar för öfverträdelser, hvilka under min tjenstgöringstid förekommit mig såsom
påkallande min embetshandläggning. Härvid har jag ansett mitt förfarande icke kunna
bero af någon urskuldande betänklighet, hämtad från personliga förhållanden, hvilka möjligen
kunnat åberopas, vare sig till förringande af den lidandes rätt eller till förhöjande af anspråken
emot honom. Huru nära dessa betänkligheter än må komma till sjelfva gränsen af
rätt; så äro de dock icke att dermed förblanda; och det öfverseende, hvilket i många fall
kan äga sin goda grund i särskilda förhållanden, torde här svårligen någonsin böra äga rum.
Ej nog, att den förnärmades rätt, såsom jag förut anmärkt, är allas rätt, utan här förekommer
äfven den vigtiga omständigheten att betrakta, att hvarje öfverträdelse, som strafflöst aflöper,
förvandlar sig till ett prejudikat, hvilket en annan gång med begärlighet omfattas, om
och när en benägenhet till inskränkande af denna så lätteligen fruktade och hatade frihet
vill inrota sig. Lyckas i dag en förföljelse mot den uslaste och föraktligaste bland srnädeskrifvare
och pasqvillanter derföre, att man blyges att taga en sådan varelses försvar, änskönt
hans rätt uppenbarligen förnärmas; så äfventyrar man, att i morgon en sanningens försvarare
blilver behandlad på samma laglösa sätt, som man låtit gälla mot den förra. Så skulle
icke kunna hända, i fall man gjorde början med den aktningsvärda författaren, och om ej
hans rätt redan i och med den andres vore till spillo gifven.
— 56 —
När man önskar njuta den sjelfständiga yttranderättens frukter, utan att betala dem
med priset af de uppoffringar och olägenheter, som äro från dem oskiljaktiga; dä faller man
naturligtvis på hvarjehanda försök att sätta vissa behagliga gränser för de farligaste utsväfningarna
och missbruken af den vanskliga tryckfriheten. Finner man för sig, såsom hos oss,
en tryckfrihetslag, hvilken innehåller ej blott sjelfva frihetens regel, utan ock alla de undantag,
hvari lagstiftningen just egentligen består; så underlåter man dock icke derföre att förutsätta
behofvet af ytterligare undantag, dem lagstiftaren antingen förgätit eller ansett så tydligen
följa af sakens natur samt af andra redan gifna lagar, att de varit öfverflödiga. Sålunda
har den föreställningen uppkommit, att den för allmän ordning i tjensteutöfning nödvändiga
disciplinen bör hållas i helgd, utan intrång af tryckfriheten; och denna föreställning har ej
allenast funnit inträde hos stora mängden af tjenstemän, utan äfven i lagskipriingen rönt
åtskillig framgång. Vissa tjenstebefattningar, förnämligast prestembetet, har man ansett
vara oförenliga med den frihet i tanke och yttrande, sorn eljest medborgare tillkomme.
I hvarje fall, der personlig frihet förloras genom häktande eller undergående af straff, är
man benägen att anse äfven tankens och yttrandets fria bruk förloradt, och påstår, att man
i en sådan belägenhet hvarken äger rätt att författa eller att utgifva skrifter. Jag skall företaga
mig att särskildt undersöka dessa punkter, i hopp att deras utredande må blifva användbart
till lösning äfven af andra möjligen i denna väg uppkommande frågor.
Med någon regel för lagtolkning lärer det väl icke öfverensstämma, att vid stiftandet af
en lag, hvilken betraktar sig sjelf såsom fullständig och icke hänvisar tili andra, meningen
skulle varit att lemna fritt fält åt utvidgande af denna lags undantag; och när densamma
derjemte innehåller, att allt, hvad förut funnits i ämnet stadgadt, skall till kraft och verkan
upphöra; må väl icke lagtolkaren antaga, att stadganden, som förut gällt, skola fortfara att
gälla derföre, att de möjligen funnits i andra lagar, hvilkas öfriga innehåll ännu gäller. Men
om dessa reglor icke vöre i sig sjelfva tillräckliga och otvifvelaktiga; så kunde de i förevarande
ämne understödjas och förklaras genom eftersinnande af det ögonmärke, hvarpå lagstiftarens
blick varit fästad, och på de samhällsförhållanden, af hvilka det måste bero, huru
mycket eller litet af de afsigter kan vinnas, för hvilka lagen erhållit sin tillvarelse.
Har lagstiftaren vid utfärdandet af vår tryckfrihetsförordning haft i sinnet att icke låta
densamma gälla för dem, som stå under subordination i tjenst, så vidt deras förmän kunde
af tryckfrihetens bruk finna sig förnärmade; har han stillatigande derifrån uteslutit presterskapet,
i hvad Gudaläran beträffade; och har han fordrat en sjelfskrifven tystnad al alla dem,
som för hvarje orsak lagligen förlorat sin personliga frihet; då är den högt förkunnade rättigheten,
att utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder utgifva skrifter i tryck,
underkastad inskränkningar af sådan vidd och betydenhet, att hvad som återstår tyckes vara
af en alltför tvetydig öfvervigt. För ändamålet af tankens fria verksamhet, för upplysningens
frihet och sjelfva dess förvillelsers hämmande är det icke mindre angeläget, att lagen påbjuder,
det ingen må för tryckfrihets missbruk kunna ansvar.a annorlunda, än inför allmän lag,
och således tryckfriheten ej kunna någon efter speciella stadganden betagas, än att friheten
finnes utsträckt till allt hvad som är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap. Lagen
vill ej blott, att upplysningen skall kunna sträcka sig till allt möjligt menskligt vetande, som
icke finnes i samma lag uttryckligen undantaget, utan ock att till förkofran af detta vetande
samt till undanrödjande af villfarelser deri alle de må kunna bidraga, som dertill äga eller
tro sig äga kallelse.
Vöre det annorlunda och finge lagens ord betraktas såsom toma och meningslösa deruti,
att friheten för alla är gemensam; så att inskränkningar af den här i fråga varande art
skulle medgifvas; då blefve, såsom jag anmärkt, inskränkningarne icke små, utan ganska vidsträckta
och af den mest väsendtliga art. Ty hvad först beträffar disciplinen eller det privilegium,
som man önskar åt förmän hafva bibehållet till utkräfvande af undergifvenhet ej
blott i tjensteutöfningen, utan äfven i yttranden, som underkastas allmänna omdömet genom
tryck; så drabbar detta disciplinaranspråk säkerligen största delen af dem, som bäst förstå
handhafvandet af samhällets tjenst, och skulle det dessa förmenas att under laglig ansvarighet
— 57 —
fritt yttra sig inför allmänna omdömet öfver tjensteförvaltningens gång i högre och lägre
grader; så uppstode en högst kännbar saknad af kontroll på öfverordnade grader. Hvarje
förman, som förstått att blända sina egna förmäns skarpsynthet, eller ock saknade sådana,
funne sig då befriad från den helsosama farhåga, som eljest alltid måste föresväfva honom,
att alla öfriga, som hafva med honom i tjensten att göra och kunna lättast följa hans förfarande,
lägga för allmänhetens ögon det felaktiga deruti. Erfarenheten har ej saknat anstötliga
prof deraf, att underhafvande yppat underslef och missförvaltning af förmän, der det
eljest föga varit möjligt, att sanningen kommit i dagen. Man kan väl icke veta, huru många
dylika förhållanden förblifva dolda; men det är alldeles påtagligt, att de skulle blifva vida
flera, om ej den helsosama farhågan funnes, hvarom nyss är taladt. Det är sannt, att en
förman ej ens genom disciplinen kan skydda sig mot all möjlighet för en underhafvande att
röja hans fel, om denne äger mod att trotsa allt det äfventyr och lidande, som deraf kan
följa; men så beskaffade uppoffringar kunna alltför sällan väntas; och det är ingalunda för
mycket, om vägen till sanningens yppande blir så litet äfventyrlig som möjligt. Ganska sällan
kommer den, i allt fall, att begagnas; men det förhåller sig med denna, såsom med an
dra
tillbörliga kontroller, att gagnet hämtas vida mer af deras tillvarelse, än af deras bruk.
För öfrigt blifver statens tjenst mer än behöfligen tung, om förmanskapet skall innebära
ej blott den till tjenstens utöfning nödiga makten, utan ock den, att fordra tystnad och
blind undergifvenhet lör nyck och missbruk. Det är nog, att man fullgör tjenstens pligter
och lyder de befallningar, för hvilka lydnad rätteligen kan fordras. Hvad förmannen derutöfver
äskar i aktningsbevis och tjenstvillighet, måste han genom verkligt värde förtjena och
vara nöjd, när han det frivilligt erhåller. När det af brist på hyfsning eller af elakhet vägras
honom, kan det icke nekas, att sådant någon gång länder tjensten till mehn, ehuru det
oftare bör hända, att den, som gör sig till ofoget skyldig, sjelf snart och kraftigt umgäller
sitt otillbörliga förfarande, och skandalen blifver utan påföljd för någon annan. Men denna
olägenhet för tjensten är i allt fall vida mindre, än hvad tjensten lider, när en förman insöfver
sig i säkerheten om sin makt att genom disciplin göra sig respecterad utan afseende
på förtjenst och värdighet; och detta är hvad lätteligen inträffar, när den yttersta tillflykten
är stängd, att göra godtycket kraftlöst, nemligen att blotta detsamma för allmänhetens
blickar.
Med denna kontroll på tjensteförvaltningen skulle äfven gå förlorad en annan fördel af
yttranderättens frihet, utöfvad af underordnade tjenstemän. Det är dessa, som i allmänhet
innehafva nationens upplysning hvar i de ämnen, hvilka hans befattning tillhöra; och från
deras kritik och forskning är det, som nationen förnämligast har att vänta de iakttagelser
och anmärkningar, hvarigenom uppdagas bristerna i allmänna inrättningar, och anledning gifves
till deras förbättrande. Men friheten i sådana ämnens behandling är icke nog tryggad,
i fall det kan hända, att någon dylik inrättnings förvaltare, under hvars förmanskap en författare
af så beskaffade anmärkningar befinner sig, kan under förebärande af förolämpning
mot sig tillgripa disciplinarstraff och tillskynda författaren oberäkneliga olägenheter.
Att eludera disciplinarmaktens utöfning emot tryckpressen, har för öfrigt ingen synnerlig
svårighet, då dertill endast behöfves, att författaren förtiger sitt namn eller tinner någon
annan, som lånar honom sitt. Endast den helsosama, önskansvärda verkan af offentlig
heten
uteblifver derigenom, att tjenstemannen ej kan i egen person uppträda och stå för
sina uppgifter.
Utvägar till försvar mot ohemult anfall kunna för förmannen aldrig brista, när han
offentligen angifves; och hvarken hans myndighet eller hans värdighet lider af en oförskyld
angripelse, hvars ofog kan på detta sätt ådagaläggas, när sådant befinnes nödigt. Deremot
skulle den värdigaste, mest förtjente förman kunna skadas genom lömska rykten, uppdiktade
af illvilliga underhafvande och kringspridda utan allt behof af tryckpressens biträde. Man
vände saken huru som helst; jag kan icke inse, att det är genom tryckfrihetens bruk, som
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse lill 1856 års riksdag. 8
— 58 —
våda för disciplinen uppkommer. Jag kan för öfrigt åberopa de anmärkningar i ämnet, som
finnas i min sista berättelse.
Hvad angår den särskilda inskränkningen af presterskapets yttranderätt i theologien; så
har jag förut, nemligen i 1849 års berättelse, anfört exempel på de begrepp härom, som
lagskjpningen företett. Man har förbisett skillnaden imellan den renlärighet, som i embetsutöfning
skall af religionsläraren iakttagas, och den anhängighet till den rena evangeliska
läran, utan hvilken man ej kan erkännas för medlem af vår kyrka. Man har icke undersökt,
huru en tryckfrihet, sådan den hos oss finnes, vore möjlig utan denna skillnad; och
under det man nödgats erkänna, att ett i tryck utgifvet arbete vore inför Tryckfrihetslagen
ostrafiligt, har man föreställt sig, att dess författare kunde vara straffbar för detta samma
arbetes innehåll. I stället att erkänna tryckfrihetens enhet, sådan den är stadgad, eller gemensam
för alla, har man företagit sig att förvandla det renläriga vetandet i Christendomen
tili en enda kyrkodisciplin, efter hvilken man trott sig kunna lämpa tryckfriheten, så vidt
den finge af kyrkans män utöfvas.
Hvad som skulle vara vunnet för kyrkan, i fall sådan mening vore den, som Tryckfrihetslagen
stadgar, eller som kunde dermed förenas, har jag icke kunnat inse; ty jag fattar
ej, hvilken mindre skadlig verkan ett af tryck utgifvet arbete, som för trosläran vöre skadligt,
skulle åstadkomma derföre, att dess författare icke vore en religionslärare; och det är
mig lika litet begripligt, hvad större skada för kyrkan en prest skulle vålla derigenom, att
han vore känd såsom författare till ett dylikt arbete, än om han i allt läll icke dolde, att
han hyste samma tankar, som man i detta arbete läste. Nu förhåller det sig likväl så, att
om skriften, söm hålles för skadlig och möjligen så är, dock icke är straffbar enligt Tryckfrihetsförordningen,
densamma;, ej heller kan innehålla annan irrlärighet, än som för alla är
lika strafflös, d. v. s. sådan, som, ehuru möjligen stridande mot satser i våra bekännelseböcker,
likväl icke strider emot den i sjelfva dessa böcker antagna enda lärogrund, det heliga
Ordet, och till hvilken irrlärighet följaktligen religionsläraren lika ostraffligen som någon
annan kan göra sig skyldig, endast det icke sker i utöfningen af hans tjenst. Har han deremot
genom sin tryckta skrift begått en sådan afvikelse från den rena evangeliska läran, att
han derföre i allmänna lifvet kan straffas; så är denna afvikelse straffbar äfven efter Tryckfrihetsförordningen,
ej mindre för religionsläraren, än för hvar och en annan; likasom den i
allmänna lifvet är ej mindre straffbar för lekmannen, än för presten. Straffet är också icke
otillräckligt, emedan presten genom dess undergående sättes ur tillfälle att prestembetet
utöfva.
Detta visar kan hända, huru grundligt man tänker i ämnet, när man utbreder sig öfver
den stora våda för kyrkan, som skulle uppstå deraf, att presterna finge lika obehindradt,
som eljest hvar man, yttra sig i theologiska ämnen. Så snart man gör skilnad emellan lärofriheten
i kyrkans tjenst och den samvetsfrihet, som vår Tryckfrihetslag i öfverensstämmelse
med vår kyrkas läroböcker beviljat hvar och en kyrkans medlem, och hvars utöfvande hvarken
i läroböckerna eller Tryckfrihetslagen mera förmenas prestmannen, än hvarje annan christen;
kan man icke undgå att inse, huru gagnlöst det vore, om i stället funnes en särskild
för läroståndet samvetsförtryckande lag, den der påbjöde, att allt hvad en prest yttrar i religiöst
ämne, måste vara af enahanda innehåll med det, han i predikostolen kan yttra. Genom
en sådan lag skulle väl dessutom föga annat vinnas, än att prester, som i religionsämnen
ville utgifva skrifter, underläte att utsätta sina namn och derigenom undginge åtal, när
skrifterna icke vore sådana, för hvilka hvarje annan författare kunde fällas till ansvar. Om
man föreställer sig, att sålunda ändock en anstötlighet för enfaldiga troende vore förebyggd;
så kan dock omöjligen antagas, att Tryckfrihetslagen haft för afsigt kyrkans fredlysande mot
all tvist om de menskliga lärosatserna, utan att då bevilja enahanda fredlysning emot hvilka
författare det vara måtte; och dessutom hade man vid en sådan lagtolkning, som den ifrågavarande,
icke betänkt, att den dermed vunna fördelen kostade uppoffring af en annan, hvars
vigt lagen torde hafva betraktat såsom ännu högre. Den tryckfrihet, som finnes, är tillräcklig
för att medgifva en icke ringa frihet i theologiska undersökningar; och om det skulle
— 59 —
furutsättas, att ingen prest vågade i dessa undersökningar inblanda sig med så mycken frihet,
att hans bokstafliga renlärighet enligt läroböckerna kunde missförstås samt följden deraf
blifva, att han kunde tilltalas och fallas för irriärighet, ehuru för ingen del skyldig till någon
afvikelse från trons rätta norm och grund, d. v. s. till någon sådan, för hvilken annan
författare kunde straffas; då komme försigtigheten att förbjuda hvarje prestman allt deltagande
i dylika undersökningar. Men det är hos dessa, som sakkännedomen i dylika ämnen
förnämligast bör väntas; oell att de från undersökningarna afhålla sig, vill således detsamma
säga, som att vid uppkommande meningsstrider i dessa ämnen de kunnigaste, och som egentligen
böra vara deni vuxna, måste a i hålla sig från framställande af den upplysning, dem
eljest tillhörde att meddela; och att kyrkan härpå skulle vinna, lärer väl svårligen böra
antagas.
När nu jemte allt detta tages i betraktande, hvilken procedur, som i verkställigheten
blifvit använd, för att frånkänna presterskapet den allmänna tryckfriheten; måste förhållandet
än skarpare lalla i ögonen. Det är Domkapitlen, som skulle tillvälla sig domsrätten öfver
presternas tryckfrihetsuiissbruk i religionsmål. Men religionsmålen höra icke till dem, hvari
Domkapitlen äga att pröfva och afgöra prestmäns fel och villfarelser, äfven om de tilldraga
sig under tjensteutölning. I alla öfriga föremål för presterlig tjenstgöring hafva Domkapitlen
att öfver prestmän utöfva domsrätt; men religionsmål äro derifrån uttryckligen undantagna
och skola i Hofrätt omedelbarligen upptagas. Domkapitlen äga inseende öfver presters lära
och lefverne och skyldighet att, i läll af yppad afvikelse från lärobokens symboliska innehåll
under tjensteutöfningen, dels varna och dels till åtal hänvisa, men ingen domarebefattning.
Skulle de nu få en sådan endast i de fall, der tryckfrihet ansåges missbrukad, och således
kunna, på sätt som skett, döma prestmän embetet lorlustiga för förment irriärighet i
tryckt skrift; då vore dem, enkom till intrång i tryckfriheten, förunnad en jurisdiktion, för
hvilken i hvarje fall saknas allt bemyndigande och mot hvilken endast finnes förbud.
Återstår frågan, huruvida förlusten af personlig frihet i följd af brott också innebär förlorad
yttranderätt. Man frågar, om detta icke förstås af sig sjelft och om det är tänkbart,
att den, som ej kan utöfva någon frihet, skall äga rätt att fordra den för sin tanke, den farligaste
af de förmögenheter, han kan missbruka. Framför allt anses det stötande och föga
rimligt, att just under det man genom förlorad frihet straffas för yttranderättens missbruk,
d. v. s. undergår fängelsestraff för tryckfrihetsbrott, man skulle vara berättigad att fullfölja
utöfningen af den missbrukade friheten, fortsätta det brott, för hvilket man straffas. Det
vore också icke förenligt med fängelsets eller annan säkerhet, att dess innevånare finge med
andra personer idka den gemenskap, som för bestyret om skrifters tryckning kunde vara
oumbärlig.
Då Tryckfrihetsförordningen för rättigheten att utgifva endast en viss art af skrifter, nemligen
de periodiska, fordrar af utgifvaren vissa qvalifikationer; men för skrifters utgifvande i
allmänhet inga sådana tarfvas; då man således ej kan göra till vilkor för en skrifts allmängörande,
att utgifvaren skall vara välfrejdad, icke dömd från äran, icke strafläd för stöld och
rån eller huru groft bedrägeri som helst; för hvad ändamål skulle det då begäras, att han
under skriftens författande och tryckning varit i åtnjutande af sin personliga frihet? De
straff, man lider genom inspärrande i fängelse, äro dessutom icke alltid vanärande; och sådana
kunna brotten och personerna vara, att det våld, hvarigenom de hindrades från författarskap,
blefve skadligt för vetenskaper och upplysning. All anledning hade således varit
att göra skillnad, så framt lagen velat uti den personliga frihetens förlust lägga något hinder
för tankarnes kungörande. Det var icke förnuftigtvis möjligt, att man i ett enda drag
band händerna på fångar, lika väl qvalificerade att fritt använda sina själsgåfvor, som andra
äfven ostraffliga menniskor, och på dem, hvilkas behörighet att undervisa sina likar visserligen
på goda skäl borde sättas i fråga, derest det vore möjligt att på sådan väg utröna och reglera
verkligt författarskap. Det är ju således uppenbart, att den lag, som härom tiger, men
deremot aldrig underlåter att utsätta sina förbud, ej kunnat här mena ett sådant med sin
blotta tystnad.
Den särskilda olämplighet, som skall ligga uti fortsatt författarskap, under det man
straffas för tryckfrihetsbrott, låter kanhända så, som om den innebure någon ting. Visserligen
är det olämpligt, att man fortsätter ett brott, under det man derföre straffas; men följer
vä! häraf, att fångvården äger makt eller pligt till förebyggande af dylik otillbörlighet i alla
andra möjliga fall? Huru hindrar man, att en tjuf i fängelset bestjäl sina boningskamrater
eller en slagskämpe slåss med dem? Och hvilka åtgärder med fångarna skulle man vidtaga,
för att i förväg afstyra allt itererande af de brott, hvarigenom de ådragit sig sina straff?
I fråga om tryckfrihets utöfning måste dessutom märkas, att om fångvården skulle kunna
varseblifva och afstyra brott, som deruti begås, samma fångvård också behöfde kunna urskilja,
hvari brottet består och när det begås. Men en fångvaktare kan ej se mer, än att
fången skrifver; och huruvida det han skrifver är brottsligt, derom tillkommer hvarken fångvaktaren
eller hans förmän att döma. Endast inför tryckfrihetsdomstol kari sådant afgöras;
och till denna domstol kan frågan ej komma förr, än skriften är utgifven. Författarens förra
brottslighet gör icke allting brottsligt, som han efteråt företager; och det arbete, hvarmed
han nu är sysselsatt, skulle möjligen kunna vara lika gagneligt, som det förra var straffbart.
Med farhågan för fängelsernas osäkerhet genom deras innevånares frihet att författa,
skall meningen vara, att den gemenskap, hvari en fånge härigenom finge tillfälle att komma
med fria personer, skulle kunna missbrukas till uppgörande af brottsliga sammangaddningar,
anvisningar åt medbrottsliga på tillfällen att befordra fångars flykt, på tillfällen till stölder
och våldsgerningar o. s. v. Allt detta kan ske genom brefvexling emellan fångar och fria
personer; och friheten af sådan brefvexling är ingalunda hvad jag förordat. Det hörer till fängelseordningen,
att alla fångars bref, så väl dem de erhålla, som dem de afsända, skola öppnas
af fängelseföreståndaren, som äger tillse, att genom dessa bref inga brottsliga företag befrämjas.
En laglig och sträng censur på bref äger således rum i fängelserna; men denna
innebär icke behörigheten att censurera allt, hvad i fängelse skrifves; och likväl nöjer man
sig icke åt en sådan censurrätt, utan tror sig äga makt att beröfva fången ali frihet till uppteckning
af tankar, allt bruk af skrifdon, emedan det, han vill skrifva, kan blifva brottsligt.
Så fin kunde man vara i konsten att förblanda begrepp, att man icke ville göra skillnad
mellan bref och annan skrift, utan förklarade en uppsats af hvad vidd som helst kunna
befaras vara ställd till viss person och sålunda betraktas såsom ett verkligt bref. Jag tror
icke, att detta skulle öfverensstämma med lagskipningens värdighet, hvilken icke bör förutsätta,
att vådligt företag är å färde, der intet sådant ådagalägges; och jag föreställer mig lika
litet fängelsereglementenas mening vara, att allt brefvexlande äfven med väl kända och tillförlitliga
personer skall vara fångar tillåten endast under vilkor af fängelseföreståndarens censur.
Men om man ock härutinnan tänker olika; så kan man dock deraf ej komma till annan
följd, än att äfven hvad som i fängelse skrifves för pressen, måste underkastas samma
granskning, som för bref är påbuden. Detta intrång i yttranderättens bruk vore visserligen
icke likgiltigt; men det skulle åtminstone inskränka sig till att yppa för fängelseföreståndare
en författarens hemlighet, som lagligen bör honom okränkt tillkomma; ty med skriftens brottsliga
eller oskyldiga innehåll kunde dock fängelseföreståndaren omöjligen få annan befattning,
än att tillse, huruvida den innehöile stämplingar till rymnings befordrande eller främjande af
annat brott.
Betänkte man detta; så skulle lusten att hämma författarskap i fängelse kanhända försvinna;
och man blefve då mera benägen att eftersinna, hvad verklighet som finnes i denna
föreburna våda af de fångars skrifvande, hvilka äro i stånd att åstadkomma något mer, än
vanliga fångbref. Ville man hålla sig inom vårt lands egen erfarenhet; så skulle jag fråga,
hvilka de häktade litteratörer och författare varit, som blifvit beträdde med delaktighet i tjufband
eller andra brottsliga sammangaddningar, och om man häraf bör sluta, att sådana personer
skulle för sådant ändamål kunna missbruka yttranderättens frihet. Sannt är, att de
kunna stämpla för återvinnande af sin personliga frihet, att sådane bland dem kunna finnas,
som önska meddela sig åt deltagare i politiska sammansvärjningar, och att desse, vanligen
redan beträdde med brottslighet i denna väg, kräfva äfven i fängelset en särskild uppmärk
-
samhet, ehuru det ingalunda är troligt, att de för befrämjande af sina afsigter skulle företaga
sig att skrifva hela afhandlingar, såsom blotta vehikel för meddelanden åt sina medbrottsliga.
Men äfven om detta någon gång kunde blifva händelsen, skulle dock deraf icke
följa behöfligheten af någon längre sträckt försigtighetsåtgärd, än att taga kännedom äfven
af de vidlyftigare afhandlingar, hvilkas utgifvande komme i fråga.
Så har jag sökt för mig utreda, att den glömska, som må finnas i Tryckfrihetsförordningen,
då den ingenting stadgat om sättet, huru fånges skrift skall kunna utkomma, likväl
omöjligen kan innebära ej blott censurrätt öfver honom utan ock ett »i förväg lagdt hinder»
för hans skrifters offentliggörande. Detta hinder skulle nemligen lagen ej kunnat underlåta
att påbjuda; och hade dess mening varit att ålägga fången någon inskränkning i friheten; så
hade lagen lika litet kunnat undgå att stadga, hvilken denna inskränkning lämpligen borde
vara. Hade en sådan då blifvit ansedd nödig, så synes det mig hafva kunnat stadgas, att
fängelseföreståndarens hela befattning med fångens skrift skulle vara, icke dess genomläsande,
utan endast dess inneslutande i tätt omslag och förseende med sitt sigill, hvartill författaren
efter behag ägde foga sitt eget, samt att paketet derefter borde, enligt författarens anvisning,
allemnas till den välkända och vederhäftiga person, åt hvilken han gifvit uppdrag att
bestyra om arbetets tryckning. I brist af sådan lag skulle man utan tvifvel kunna med hvarje
fången författare aftala om vidtagande af omförmälta utväg, såsom icke innefattande något
hinder för hans ifrågavarande frihet, och likväl fullt tjenlig för ändamålet. Jag kan ej tro,
att Tryckfrihetsförordningens stiftare skulle förkastat denna utväg, i fall den kommit å bane;
men åtminstone är jag förvissad, att lagstiftaren omöjligen skulle gått längre, än till beviljande
af censur, i afseende på skriftens vådlighet för fängelset och för stämplingar till brott;
hvarigenom i allt fall största delen varit räddad af den frihet, som är i fråga.
Jag lärer knappast behöfva erinra, det sjelfva ledigheten till skrifvande måste förutsättas,
innan fråga kan blifva om frihet till dess bruk. En fånge, som är dömd till arbete, måste
efter sin dom arbeta och kan derifrån icke fordra befrielse, för att få sysselsätta sig med
författarskap. Föga mer torde behöfva påminnas, att samma förhållande är med den, som
gjort sig skyldig till vistande i mörk cell eller till sådan beläggning med fängsel, som beröfvar
honom händernas bruk. Af lagens innehåll följer blott, att bruk af skrifdon ej kan
fången förmenas, och att friheten till författande ej får betagas den fånge, för hvilken någon
annan sysselsättning icke i hans dom är föreskrifven.
Må man se sig om, hvilketdera man i tillämpningen heldre äfventyrar, antingen att öfver
träda
grundlagen eller att gifva tillfälle till någon öfverträdelse af fängelsereglementen. I intet
fall kan jag bringas att tvifla, det grundlagens mening var, att tryckfriheten ej skulle hafva
annan inskränkning i fängelserna, än som för öfrigt är stadgad, enär annat icke af lagen är
uämndt; och det är för min afsigt nog, om jag ådagalagt, att äfven i denna punkt ingen an
ledning
finnes till förnekande eller betviflande af lagens allmänlighet. Sådant hoppas jag äfven
resultatet vara af den undersökning, jag nu slutat i ämnets öfriga mornenter; och dessa
äro alla de, i hvilka jag haft särskilda anledningar att anmärka betänkliga afvikelser från
lagens tydliga mening. Jag vet icke, huruvida det kan vara att förvänta, att ännu något undantag
från den allmänna regeln för tryckfrihet uppsökes i stadgar och reglementen, som
icke äro grundlag. Men om ock sträfvandet mot denna frihet skulle stadna dervid, att presters
förmän i embetet, der de kunna straffa deras förseelser, må vara deras förmän äfven
för bestraffande af deras fel mot renlärigheten i tryckfrihets utöfvande, hvilket bestraffande
icke i något fall tillhörer dessa myndigheters befattning; att den studerande ungdomen vid
universiteterna (ehuru icke vid skolorna) må lyda under sina lärares disciplinarmakt för samma
frihets begagnande samt hvarje underordnad tjensteman under alla de förmän, hvilka i och
för tjensten äga öfver honom disciplinarmakt, och att styrelsen öfver fängelser må kunna
hindra sådana skrifters utgifvande, som i fängelse blifvit af fångar författade; så lärer det
medgifvas mig, att redan deraf skulle blifva talrika nog inskränkningar i den frihet, hvilken
lagen beviljat så vidsträckt, med undanrödjande af alla förut deremot lagda hinder och stad
-
ganden samt utan andra undantag, än dem Tryckfrihetsförordningen sjelf innehåller och hvartill
de här omtvistade inskränkningsförsöken icke höra.
Man har icke funnit godt att erkänna dessa inskränkningsförsök såsom verkliga undantag
från Tryckfrihetsförordningen. 1 stället har man uppfunnit den läran, att utkräfvande af
disciplinära straff och privilegierad domsrätts utöfvande för missbruk af tryckfriheten icke
utgör någon tillämpning af Tryckfrihetsförordningen, och följaktligen ej heller bestraffande af
tryckfrihetsbrott — huru man vill förklara hindret för skrifters utgifvande från fängelse, utan
att medgifva ingreppet i tryckfriheten, tiar jag ännu icke erfarit. När sålunda ett Consistorium
Academicum företagit sig, att utan anlitande af tryckfrihetsdomsto! ställa en studerande
till ansvar för hans verksamhet i utgifvande af skrifter, hvilka icke varit åtalade eller brottsliga
dömda, har detta blifvit motifveradt, såsom skulle Consistorii förfarande icke hafva åsyftat
bestraffning af tryckfrihetsbrott, hvilket dessförutan kunde i laglig ordning beifras enligt Tryckfrihetslag,
utan haft till föremål att utöfva den academiska disciplinarmyndigheten för sådan
befattning med skrifters utgifvande, som innefattade fel mot academiska stadgarna och goda
seder; och på samma sätt har man räsonerat, när man i ett Domkapitel upptagit till skärskådande
en prests förgripelser emot renlärighet, begångna uti tryckt skrift, denna må hafva
varit af tryckfrihetsdomstolen frikänd, eller ock ännu icke åtalad.
Att man väl kan straffas för tryckfrihetsmissbruk med annat straff, än som är stadgadt
i Tryckfrihetslag, och dömas af annan domstol, än som der anvisas, fastän man icke kan
dömas till det af Tryckfrihetslagen påbudna straff af någon annan än denna domstol, samt
att man väl för vissa ämnen, fastän icke för alla, kan vara underkastad annat tryckfrihetsansvar
och annan domstol, än sorn i lagen om tryckfrihet förordnas, eller att man kan hindras
från befattning med föryttrande af skrift, som icke i laglig väg är brottslig dömd, det
kan dock väl icke vara meningen af följande i Tryckfrihetsförordningen nyttjade ordalag:
»hvar och en är fritt och öppet att, med iakttagande af de föreskrifter mot Tryckfrihetens
»missbruk, hvilka här stadgas, sina tankar uttrycka och meddela i alla ämnen, i hvad
»skrifart som hälst, och ehvad föremålet skulle vara detta Rike enskildt, eller främmande
»Länder, ett närvarande tidehvarf eller de förflutna, lefvande personer eller aflidne» (ingressen).
»Alla förut gällande Lagar, Stadganden och föreskrifter, i afseende på Tryckfriheten
»eller Bokhandeln, vare härmed upphäfne, och, såsom en följd häraf, äfven alla hittills gifne
»särskilda Förbud emot utgifvandet af vissa Böcker, Skrifter och Handlingar, Nå
»gon
tryckningen föregående granskning af Skrift, eller något förbud emot tryckning deraf,
»skall ej äga rum. Ej skall någon skrift kunna, före dess utgifvande, Boktryckare, Utgif»vare
elier Författare affordras, ej eller något för tryckningen eller utgifningen hinderligt in»seende
öfver Boktryckerier, eller Författare och Utgifvare, vara tillåtet» (academiska speci
mina
undantagna), — »Intet hinder vare för Bokhandelns idkande, icke heller för ut
»gifning
till föryttrande af någon Skrift, vare sig inländsk eller utländsk. Hvarje Författare
»eller Förläggare stånde fritt att en honom, i följd af sådan egenskap, tillhörig Skrift, antin
»gen
sjelf eller genom andra föryttra.» (allt § 1.) »Det skall, under de i 3 § siad
»gade
förbehåll, stå hvarje Författare fritt att öfver allt hvad som äj- eller kan blifva före
»mål
för mensklig kunskap genom tryck sina tankar kungöra.» »Det skall stå
»hvar och en fritt att i tryck allmänt kunnigt göra allt hvad som i denna Lag icke finnes
»uttryckligen förbudet.» (§ 2). »Hvar, som beträdes att hafva försålt eller utspridt
»en i laga ordning med qvarstad belagd eller confiskerad Skrift» (den endast) »vare vid alla
»sådana tillfällen, då han om qvarstaden kunskap ägt eller bordt äga, till samma ansvar, som
»Författaren, förbunden, och umgälle förbrytelsen efter enahanda grunder» (således efter
Tryckfrihetslag och inför tryckfrihetsdomstol). (§ 4). — — »Lagligheten af åtalade tryckta
»Skrifters innehåll skall hädanefter alltid pröfvas af en Jury eller Nämnd, bestående af Nio
»Personer, hvilka sammanträda vid den Domstol, der brott mot denna Lag åtalas.
—
»Förbrytelser emot denna Lag upptagas vid allmän Underrätt i den Stad, der Boktryckeriet,
»ifrån hvilket den åklagade skriften utkommit, anlagdt är, eller vid anläggandet anmält
»blifvit. Akademiernas Jurisdiktionsrätt, enligt deras Constitutioner, dock oförkränkt»
(utan att Jury dermed försvinner) (§ 5).
Jag inser icke, huru det skulle kunna med större klarhet uttryckas, än här skett, att
pressens bruk mot enahanda vilkor står hvar och en öppet. Om sådan frihet ej ägdö rum
före utfärdandet af denna Tryckfrihetslag; så kunde då ej heller fel mot tryckfrihet begås
genom dess begagnande till insubordination eller till spridande af irriga religionsläror; och
till bestraffande häraf kunde således ej heller komma i fråga att anlita annan domstol,
än den myndighet, som ägde bestraffa dylika förgripelser, äfven när de i tryck föröfvades.
Häraf följde dock säkerligen icke, att ej sådana förgripelser äfven då voro tryckfrihetsbrott,
ifall de genom tryckpressen begingos. Det kan väl icke nu mer än förr nekas, att deras
brottslighet framkommit i tryckt skrift; och huru man skall undandraga dem tryckfrihetsdomstol,
vill ju icke blifva begripligt, då lagen säger, att lagligheten (förhållandet till lagen,
enligheten dermed, eller striden deremot) af åtalade tryckta skrifters innehåll skall pröfvas af
en Jury eller Nämnd etc. Har denna lag icke för afsigt att skydda författare mot allt det
ansvar, som icke inlör sådan domstol och efter samma lag kan ådömas; huru är då genom
någon lag i hvad ämne som helst medborgaren skyddad mot oförtjenta eller för hårda straff?
Eller är det meningen, att han icke skall så vara? Man säger nu, i dom och i förklaringsskrifter,
att det straff, man ådörner för disciplinarfel eller för prestmans irrlärighet icke är
ett tryckfrihetsstraff eller hindrar, att detta senare kan förut eller efteråt i behörig ordning
ådömas. Men huru kan man säga detta, utan att varseblifva, det någon fördel för den
bestraffade ej ligger deri, att icke vara lagligen dömd, då han likväl är straffad?
Skall tryckfrihetslagskipningen icke vara en förbistring mot ali annan; så måste behörigheten
att döma till straff äfven i tryckfrihetsmål först och främst bero af behörigheten att
urskilja, huruvida brott är begånget. Så sannt som subordinationsbrott och religiös irrlärighet,
åstadkomna genom tryckpressen, äro tryckfrihetsbrott, lika med alla andra genom samma
medel föröfvade, så sannt har ock den lag, som velat, att de skola af tryckfrihetsdonjstol
handläggas, dermed förbudit hvarje annan myndighet att pröfva, huruvida de yttranden, hvarigenom
dessa brottsligheter skola vara begångna, rätteligen äro att anse för subordinations
brott
eller villomeningar af straffbar beskaffenhet.
Den rubbning, som genom Tryckfrihetslagen uppkommit uti förut varande förhållanden i
dessa afseenden, synes mig icke hafva varit ouppsåtlig. Tryckfriheten har härigenom icke
fått mer, än lagstiftaren ansett henne med skäl böra få. Till friheten i tankens yttrande
hörer väsendtligen, att friheten är allas. Att utesluta vissa yrken eller belägenheter i lifvet
från delaktigheten deruti, kan icke komma i fråga förr, än man glömt, hvad det vill säga
att vägra friheten åt en enda individ. Om man genom lag i förväg tystar en enda; så vet
man ju icke, om man ej nedtystar just den, som vore mest värd att höras bland alla dem,
hvilka i ämnet ville yttra sig, jemte det man gör honom värnlös mot alla, som utöfva friheten.
En bland de största fördelar, som utgöra motvigten mot tryckfrihetens stora olägenheter
är tillfället för den i hvarje ämne mest upplyste att fritt yttra sig; och det är icke
denna stora fördel, som skall bortkastas, för att afvärja olägenheter af underordnad art. Aldraminst
vöre det förenligt med frihetslagens ändamål och grundsats att afstänga från frihetens
bruk (i vissa eller alla delar) hela klasser af medborgare, som genom sjelfva sitt yrke
äro mest kallade att innehafva upplysning och skicklighet att den meddela.
Hvad ämnena beträffar, ligger en inskränkning uti hvarje ansvarsbestämmelse. Om allt
härutinnan vore fritt; så funnes ingen Tryckfrihetslag. Vissa ämnen måste vara fredlysta;
och i dem, som icke äro det, skall man inskränka sig till sanning och anständighet. Detta
är fältet för all Tryckfrihetslag, och för vår. Men då denna, med sådana inskränkningar, lemnar
hvarje författare fritt att öfver allt, hvad som är eller kan blifva föremål för mensklig
kunskap, genom tryck sina tankar kungöra, samt utsträcker denna frihet till uttrycklig tillåtelse
att i tryck allmänt kunnigt göra allt, hvad som i denna Lag icke finnes uttryckligen
förbudet; och då bland förbuden icke upptages något hinder för yttranden emot förmän eller
dem, som kunna utöfva disciplinarmagt öfver författaren; bör det väl ock vara tydligt, att.
- 64 —
friheten i detta ämne ej är underkastad annan inskränskning än den, som bestämmes af sanning
och anständighet, och att den icke är från tryckfriheten utesluten.
Att religionsläran icke så är, har man lemnat obestridt, i följd af lagens uttryckliga för
bud
mot vissa religionssatsers förnekande. Man har i stället påfunnit rättsbegreppet om presterskapets
uteslutande från den fria behandling af theologiska ämnen, hvartill hvar och en
annan är berättigad. Huru man härmed framgent kan lyckas, kommer tiden att visa.
Den uppenbara stridigheten mot lagen är dock icke minst i hvad angår behörig domstol.
Att denna i aila tryckfrihetsmål skall vara endast den, som af Tryckfrihetsförordningen anvisas,
derpå ankommer sjelfva möjligheten att göra det öfriga gällande. I ingen sak är man
lagligen dömd, när man icke är dömd af behörig domstol; och hvad helst man lör tryckfrihetsbrott
lider efter sakfällande hos annan myndighet, än den till sådant brotts upptagande
förordnade domstol, blir aldrig ett lagligt straff för hvad man genom tryckt skrift brutit.
Att man lika litet kan af annan myndighet straffas för hvad man bidragit till spridande
af tryckt skrift, vill följa af det stadgandet, att der ansvar äger rum, sådant ansvar skall
vara lika med det, hvartill författaren är förbunden, samt förbrytelsen umgällas efter enahanda
grunder. Men huru detta än må förstås; så är det åtminstone klart, att intet spridande
af tryckt skrift eller biträde dervid kan af någon myndighet straffas i annat fall, än
då skriften är i laga ordning med qvarstad belagd eller konfiskerad. Om ett läroverk eller
annan disciplinär myndighet, som har med ungdoms uppfostran att göra, skulle finna det behöfligt
att afhålla sådan ungdom från handtlangning med tryckta skrifters kolporterande, såsom
från en opassande eller mot tidens rätta användning stridande sysselsättning; så får dock
den näpst, hvilken till ungdomens afskräckande användes, icke motifveras på de kolporterade
skrifternas beskaffenhet, när dessa icke äro straffbara enligt domstols beslut, och utspridandet
således icke medförer laga ansvar; utan förbudet för ungdomen måste betrakta oskyldiga
och straffbara skrifter lika, och näpsten icke blifva svårare, än som den på sjelfva yrkets
olämplighet kan vara motifverad.
Utom dessa tvistefrågor, angående vidden af Tryckfrihetslagens rätta föremål, har i erfaheten
förekommit ett fall, der denna lags tillämpning gil'vit mig anledning till allvarligt eftersinnande.
Det är föreskriften om qvarstad, som kommit i fråga; och det har blifvit af
domstolar antaget, att qvarstad kunde beviljas på ännu ofärdiga exemplar af skrift, som funnes
under tryckningsarbete. Grunden härtill har blifvit hämtad derifrån, att vid lagligen förordnad
och försiggående qvarstad å ett redan utgifvet nummer af tidningsblad, boktryckeriet
funnits i verksamhet med uppsättning af ett annat, hvaraf äfven en del redan varit aftryckt
och som befunnits i det närmaste af enahanda innehåll med det redan utgifna, i qvarstad
tagna. Som nu dessutom en annonce samma morgon utkommit om det ännu ofärdiga bladets
utgifvande under dagens lopp; så har man vid detta förhållande betraktat qvarstadsförrättningen
såsom ändamålslös, ifall den icke sträckte sig äfven till de duplettexemplar, hvilka
med annat nummer voro under arbete, och derföre gillat, att äfven dessa ofärdiga exemplar
blefvo med qvarstad belagda.
När man med detta förfarande jemförer de föreskrifter i Tryckfrihetsförordningen, som
bestämma vilkoren för tillsyn öfver tryckfrihets missbruk; så finnér man, att denna tillsyn
och dermed sammanhängande qvarstadsåtgärder aldrig kunna taga sin början förr, än skriftens
utgifning skett, derest icke den anmälningsåtgärd blifvit försummad, hvilken uti 4 § 2 mom.
af Tryckfrihetsförordningen förekommer; och hvarom der heter, att i samma stund, ej senare,
än en skrift till försäljning elier till spridande på hvad annat sätt som helst, utgifves,
ett exemplar skall aflemnas, i Stockholm hos Justitiä-Stats-Ministern, och i hvarje annan ort
till hans förordnade Ombud. Dessförinnan gäller den allmänna fredlysningen från tillsyn,
hvarom 1 § 2 morn, stadgar i dessa ord: »Någon tryckningen föregående granskning af Skrift,
»eller något förbud mot tryckning deraf skall ej äga rum. Ej skall någon Skrift kunna,
»före dess utgifvande, Boktryckare, Utgifvare eller Författare afiördras, ej eller något för
»tryckningen eller utgifningen hinderligt inseende öfver Boktryckerier, eller Författare och
Utgifvare, vara tillåtet.»
Så vida man icke skulle falla på den utvägen att anse detta förbud mot en tryckningen
föregående granskning ej vara gällande, ända till dess tryckningen är fullbordad, utan granskning
kunna anställas, så snart tryckningen är börjad; lärer det väl svårligen kunna bestridas,
att det endast var genom en oloflig granskning som man vann kunskap derom, att de ännu
icke färdigtryckta exemplaren voro af lika innehåll med det föregående lagligen sequestrerade
numret. Och hade man ej olagligen åtkommit denna kännedom af de båda särskilda
numernas identitet; så bade man ej heller kunnat komma på den meningen, att qvarstaden
å det ena varit ändamålslös, om ej sådan följt jemväl å det andra. Men äfven i fall man
varit berältigad att äga och åberopa denna kunskap om identiteten, kunde man icke derföre
påstå, att genom iakttagande af den lagliga tiden för senare numrets sequestrerande någon
ting varit förloradt i verksamheten af den tillsyn, som lagligen kunnat utöfvas mot senare
numret. Långt derifrån att tillfället till ofördröjligt sequestrerande vid utgifningstiden och
efter erhållandet af det då aflemnade exemplar skulle kommit att saknas, hade endast den i
förväg tillkomna varningen om tryckningens förehafvande, kändt äfven genom den utgångna
annoncen, gifvit en eljest icke vanlig anledning att påskynda den redan nödig ansedda qvarstaden
och derigenom bereda en kraftigare verkan deraf, än som kan af dylik qvarstad i allmänhet
påräknas.
Kunde det här anmärkta förfarandet försvaras; så vore i och med detsamma äfven den
åtgärden loflig, att af ett med qvarstad belagdt arbete våldsamt hindra en ny upplaga genom
qvarstadens utsträckande till de under arbete varande exemplaren ark för ark. Men erkännes
detta vara stridande mot den i Tryckfrihetsförordningen beviljade fredlysning från all
tryckningen föregående granskning; och beror det vid en ny upplagas utgifvande äfven så
väl af utgifvarens omsorg att på eget ansvar förfoga om ändringar, hvarigenom anledningar
till åtal kunna försvinna, som det af honom berott att på sitt ansvar bestämma innehållet af
första upplagan; då är det väl ej mindre klart, att i förevarande fall utgifvaren ensam ägde
tillse, huruvida han så val vid en ny, som vid den första upplagan af sitt tidningsnummer
ville utsätta sig för oförändradt ansvar eller tillvägabringa förändringar, hvarigenom senare
upplagan kunde mindre blottställas*).
I dessa ängsliga betraktejser ligger bland annat det svåraste af de bekymmer, som min
embetsförvaltning medfört. Atalet mot ett Akademiskt Consistorium för en i disciplinär afsigt
begången förgripelse mot tryckfriheten har tillskyndat mig den kollision med högre myndigheters
åtgärder, hvarom jag i en föregående berättelse talat; och jag har äfven af sakkunniga
vänner fått höra missnöje öfver mitt förfarande i denna sak. Hvad jag ej skall förneka
är, att jag deruti kanhända gått till väga med nog mycken skyndsamhet, hvartill jag
äfven funnit mig uppmanad genom förhållanden af egen beskaffenhet. Men jag trodde från
början icke, att jag behöfde bereda mig på en sådan strid, så till sägandes om hvarje fots
bredd, i ett ämne, hvaraf ej blott grundsatsen, utan äfven den nödvändiga hufvudföljden genast
föreföllo mig så ögonskenliga. Nu är här tillagdt hvad jag haft att tillägga; och dermed
har jag framställt den redovisning, som stått i min makt. Om saken ändock icke är
utredd; så lärer det ej bero af mig att bristen afhjelpa.
*) Min mening Ur icke att förfäkta ändamålsenligheten af det stadgande, som fördröjer ett tryckt arbetes
meddelande åt Herr Justitia Statsministern ända till samma ögonblick, då arbetet till försäljning eller
spridande ulgifvcs. För vinnande af qvarstads ändamål hade onekligen kunnat vara behöfligt, att utgifningen
ej fått ske förr, än en eller annan dag förflutit, efter det Herr Justitia Statsministern erhållit
del af arbetet. Härigenom blefve det omöjligt att med nu bruklig skyndsamhet utgifva tidningar, om
man icke ville låta censurera dem; hvilket åter ej vore att påtänka för tidningar af annat innehåll än
blotta nyheter och annoncer. Annat är i allt fall frågan om en möjlig sådan förändring och annat,
om lagen skall ållydas, sådan den finnes.
/{. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse lill 1856 års riksdag. 9
Genom angifvelse har senast kommit till min kännedom ett förhållande, hvaraf ingen
åtgärd kunnat följa, men som här ej får lemnäs obemält. Fråga är deri väl icke omedelbarligen
om tryckfrihet, men dock om en åtgärd, hvartill man hämtat anledning från den
bevakning, hvilken enligt Tryckfrihetsförordningen utöfvas öfver denna frihets bruk.
Hos Herr Justitia Statsministern hade anmälan skett om utgifvande af en periodisk skrift,
kallad Likväl Fäderneslandet, och sådant bevis derom blifvit meddeladt, som Tryckfrihetsförordningens
lista § 4 mom. föreskrifver. Men en arbetskarl, som gjort denna anmälan och
erhållit beviset, hade derefter först föryttrat detsamma till en boktryckare, af hvilken det
blifvit i Justitia Statsexpeditionen utlöst, men sedermera hos Herr Justitia Statsministern förklarat
detta bevis dödadt, återkalladt och sålunda ogiltigt, uti hvilkens hand det vara måtte,
innan tidningens utgifvande ännu hunnit börjas. I följd af denna återkallelse hade Poliskammaren
i Stockholm blifvit anmodad att affordra Boktryckaren och till Justitiä Statsexpeditionen
insända Herr Justitiä Statsministerns bevis; och detta hade försiggått på det sätt, att
vite blifvit Boktryckaren förelagdt, och beviset derefter af honom till Poliskammaren aflemnadt.
Men som han ansett sig icke vara härtill skyldig, utan berättigad att i all händelse
behålla denna handling, för hvilken han till arbetskarlen erlagt betalning, den han åtminstone
trott sig kunna återfordra, innan handlingen kunde honom fråntagas; hvarföre han icke frivilligt
underkastat sig föreläggandet om dess aflemnande; så har han uti ingifna klagoskrifter
hos mig anhållit om åtal både emot Poliskammaren och emot Herr Justitiä Statsministern
för det oriktiga förfarande, han sålunda ansett hafva sig öfvergått.
Hvad härvid först angick polismyndigheten, så har jag trott mig böra antaga, att om
än den från Herr Justitiä Statsministern erhållna anmodan att affordra Boktryckaren det i
fråga varande beviset saknade laglig giltighet, denna anmodan likväl icke så pålagligen legat
utom Herr Justitiä Statsministerns behörighet, i anseende till hans befattning med bevakningen
af tryckta skrifters utgifvande och meddelande af dertill nödiga bevis för utgifvare af
periodiska skrifter, att det kunde skäligen läggas polismyndigheten till last att hafva genom
efterkommande af Herr Justitiä Statsministerns begäran sträckt sin åtgärd längre, än rätteligen
ske bordt. Jag har således icke ansett mig befogad till åtals anställande emot Poliskammaren.
Deremot har jag icke kunnat finna, att sjelfva den åtgärd, hvarom polismyndigheten
blifvit anlitad, varit af behof påkallad eller med lag öfverensstämmande. Om nemligen ett
bevis öfver gjord anmälan att vilja utgifva tidningsblad må anses för en handling, som gäller
i hvars mans hand och följaktligen kan begagnas, efter det samma anmälan blifvit återkallad
af anmälaren; så följer häraf, att. handlingen ej kan återfordras från den innehafvare, till
hvilken anmälaren den föryttrat. Ar åter samma handling icke af denna beskaffenhet, utan
gällande endast för anmälaren sjelf, och kan den af ingen annan än honom begagnas; då är
hans återkallelse tillräcklig att göra den obrukbar, och det behöfves då icke att återfordra
densamma från dess innehafvare, för att betaga denne rättigheten att den begagna. Skulle
det hända, att bevisets innehafvare försökte deraf göra missbruk genom den anmälta periodiska
skriftens utgifvande; så vore det den bevakande myndighetens åliggande, att med detta
försök så förfara, som med en utan föregången anmälan utgifven periodisk skrift. Det synes
mig således klart, att om ock Herr Justitiä Statsministern kunnat med någon laglig rätt
äska den åtgärd af polismyndigheten, hvarom fråga är, någon anledning till en sådan åtgärd
likväl icke förefunnits.
Men derjemte anser jag för ostridigt, att en sådan åtgärd icke lagligen kunnat äga rum.
Genom polismyndighets handräckning kan stulet eller rånadt gods afhändas oberättigad innehafvare;
men derutöfver äger sådan myndighet icke sträcka sin befattning till någon innehafvares
skiljande från hvad i hans värjo finnes. Hvad man ostraffligen och utan annans
förnärmande åtkommit, måste ostridigt höra annan till, om denne skall kunna det återtaga;
och den handräckning, han dertill kan af allmän myndighet finna sig behöfva, måste lemnäs
af sådan myndighet, genom hvilken utmätning kan verkställas. I förevarande fall kunde Herr
Justitiä Statsministern icke påfordra handräckning till återbekommande af oloiligen tillgripet
— 67 —
gods; och huruvida den reqvirerade handlingen kunde, på grund af äganderätt, eljest affordras
dess innehafvare, var en fråga, för hvars besvarande först måste afgöras, om sådan
äganderätt tillhörde Herr Justitiä Statsministern, vare sig omedelbarligen eller såsom öfversten
af den anmälare, hvilken uti Justitiä Statsexpeditionen begärt handlingen. Men det
lärer väl ej kunna påstås, att på någon sådan grund kunnat finnas rättighet till handlingens
uttagande hos dess innehafvare. Anmälaren hade icke uppgifvit sig derpå äga något anspråk,
eller klandrat den föryttring, hvarigenom han densamma till innehafvaren öfverlåtit. An
mindre åberopades något af anmälaren gifvet uppdrag att göra hans rätt gällande; och för
Justitiä Statsministersembetet kunde en omedelbar rätt till papperets återbekommande lika
litet byggas på något lagstadgande, som härledas från något behof, emot hvad här ofvan blifvit
visadt.
I frågan om detta pappers verkliga beskaffenhet samt huruvida det borde betraktas såsom
användbart i hvarje innehafvares hand, har Herr Justitiä Statsministerns mening desto
mindre varit att så anse detsamma, som den till Poliskammaren aflåtna skrifvelsen i ämnet
innehåller anmodan äfven att förständiga Boktryckaren, det beviset upphört att vara gällande,
och jag har ej heller trott angifvarens påstående om rättighet att draga någon fördel af detta
papper böra understödjas. Det är nemligen uppenbart, att då vissa qvalifikationer böra hos
en anmälare till utgifvande af periodisk skrift finnas samt hos Justitiä Statsministersembetet
styrkas, innan bevis om rättighet till sådant utgifvande får meddelas, detta bevis, en gång
meddeladt och stäldt på uppgifven person, ej kan gälla för någon annan än honom, så vida det
eljest kunde komma att begagnas af någon, som icke vore med de nödiga qvalifikationerna
försedd. Men häraf följer, såsom redan är anmärkt, att återfordrande af det för angifvaren
onyttiga papperet var utan ändamål; och Herr Justitiä Statsministern har således genom detta
återfordrande ej allenast utan all anledning af lag och med obehörig myndighets anlitande
vidtagit en åtgärd, som i och för sig sjelf synes mig icke kunna lagligen försvaras, utan ock
genom denna åtgärd sträckt sin embetshandläggning utöfver dess rätta behörighet, enär något
uppdrag till exsekutifva maktens anlitande för sådant ändamål, som här varit i fråga, icke
i Tryckfrihetsförordningen eller annan lag är åt Justitiä Statsministersembetet lemnadt.
För denna felaktighet, hvarigenom äfven enskild mans rätt blifvit förnärmad och kunnat
komma att på ett desto eftertänkligare sätt förnärmas, som utvägarne tili den äskade handräckningen
förmodligen ej skulle stadnat vid mindre, än våldsförsök emot hemfriden, derest
icke vitet haft sin verkan att förmå till papperets framgifvande, hade lagligt ansvar bordt,
efter min tanka, äga rum; och emot dess påyrkande har jag icke funnit annat hinder, än
att domstol saknas, der åtal i ett ämne af denna beskaffenhet emot Konungens Rådgifvare
kan blifva anhängigt. Jag åberopar härom, hvad som både i afseende på felets art och behörigheten
att det åtala, blifvit uti min embetsberättelse för år 1851 anfördt emot en annan
Konungens Rådgifvare, och föranledt mig att sedermera särskildt uppgöra förslag till lagstadgande
om domstol för detta slags mål, af hvilket förslag likväl någon pröfning hos Rikets
Höglofl. Ständer hittills icke inträffat.
De åtal, som här skola redovisas, upptagas nu i följande ordning.
Emot Domkapitlet i Lund har hos mig blifvit anmält, att en hemmansåbo den 11
Maj 1853 varit till Domkapitlet inkallad och derstädes blifvit varnad, till följd af en Kyrkoherdes
anmälan, att samme åbo, oaktadt föregående varning, öppnat sitt hus för otillåtna
sammankomster till andaktsöfningar, vid hvilka föredrag i andeliga ämnen blifvit hållna med
sång och strängaspel; hvarföre meranämnde åbo klagat, att Domkapitlet inkallat honom till
varningars euiottagande, ehuru han icke ens varit angifven att hafva hyst eller utbredt villfarande
lära, utan blott såsom den der upplåtit sitt hus till gudaktighetssammankomster, eller
så kallade konventiklar; och enär detta brott hörde under 1726 års Konventikelplakat,
om hvars verkställande kronolänsmän och fiskaler skulle draga försorg, och Domkapitlen
— 68 —
endast vöre skyldige att för vederbörande tillkännagifva, om konventiklar någonstädes höllos,
men i något lagrum icke uppdroges åt Domkapitlen att inkalla personer, som på ett eller
annat sätt mot Konventikelplakatet sig förbryta; hade Domkapitlet saknat befogenhet forsin
åtgärd, så mycket mera som någon domstol ej finge upptaga, än mindre bestraffa konventikelbrott,
förr än Kongl. Maj:ts Justitia Kantzlersembete gifvit der bifall till; anmärkande
angifvaren, hurusom Domkapitlet genom att inkalla personer, hvilka begå dylika brott, kunde
tillfoga dem, genom resekostnader och flera dagars bortavaro från hemmet midt under bråda
våren och hösten, större förlust, än de i ofvannämnde Kongl. Plakat för i fråga varande förbrytelser
stadgade Tvåhundrade Daler Silfvermynts böter; vid hvilket förhållande angifvaren
yrkat, att Domkapitlet måtte affordras ersättning för hans resekostnader, tidsspillan och arbetslörsummelse
med minst Trettiotre Riksdaler 16 sk. Banko.
Sedan jag i anledning häraf begärt Domkapitlets utlåtande, hvilket äfven inkommit, och
hvari det förhållande blifvit vitsordadt, att fråga om irrlärighet icke varit, utan angifvarens
hos Domkapitlet anmälta förseelse bestått endast uti olofliga sammankomsters hållande för
enskild andakt; så har jag funnit Domkapitlets förfarande icke böra lemnäs opåtalt, utan
låtit hos Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge anställa åtal, efter hvars utförande Kongl.
Hofrätten den 20 December 1854 meddelat utslag af innehåll, att alldenstund de af Domkapitlet
till stöd för klandrade förfarandet åberopade författningar icke föranledde dertill, att
Domkapitlet, då målsägaren icke varit angifven att hafva råkat i villfarande mening om det,
som angår salighetens grund och medel, ägt att inkalla honom till varnings undergående,
utan Domkapitlet, för beifrande af den förseelse, hvartill han gjort sig skyldig, bordt, jemlikt
8 mom. i Kongl. Brefvet den 2 Maj 1751, inskränka sin åtgärd derhän, att endast
låta vederbörande sådant tillkännagifva; fördenskull och då Domkapitlet genom anmärkta
åtgärden öfverskridit gränsen af sin lagliga makt och myndighet samt oskäligen tillskyndat
målsägaren kostnader, Kongl. Hofrätten, jemlikt grunderna i l:a kapitlet 12 § RättegångsBalken,
pröfvade rättvist döma de Domkapitlets ledamöter, hvilka i beslutet om målsägarens
inkallande tagit del, att för hvad dem blifvit i målet till last fördt hvar för sig böta
Atta Riksdaler 16 sk. och att gemensamt godtgöra de honom tillskyndade kostnader med 16
Riksdaler 32 sk. Banko, hvartill dennes kostnadsräkning skäligen nedsattes.
Öfver detta utslag hafva underdåniga besvär blifvit af Domkapitlet anförda och bero af
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Då jag den 13 Juni 1853 inspekterade Rådstufvurättens i Thorshälla arkif, fann jag
domboken för år 1852 ofullständig i så måtto, att på flerfaldiga ställen luckor blifvit lemnade
för ännu ouppsatta mål och ärenden; i anseende hvartill jag funnit åtal emot der varande
Borgmästare nödigt samt gjort sådant hos Kongl. Svea Hofrätt anhängigt; och sedan detsamma
blifvit i vederbörlig ordning utfördt; så har Kongl. Hofrätten genom utslag den 26
Januari 1854 sig deröfver utlåtit, att emedan Borgmästaren uti förklaringen förmält, det den
af mig anmärkta ofullständighet uti i fråga varande dombok vid uppgifven tid skulle bestått
deruti, att domboken icke varit till slutet paragraferad, afslutad och underskrifven, men att
eljest protokollen öfver alla under år 1852 vid Rådstufvurätten handlagda mål då voro uppsatte,
ehuru luckor kunnat på ett eller annat ställe uppkomma, enär målens olika beskaffenhet
någon gång fordrat, att ett senare protokoll måst tidigare än ett föregående uppsättas; ty
och då Borgmästaren således bestridt den gjorda angifvelsens rigtighet, samt densamma, enär
hvad i afseende derå funnes antecknadt uti mitt diarium, hållet under embetsresa år 1853,
af hvilket diarium ett utdrag blifvit ingifvet, icke innefattade något bevis till styrka för angifvelsen,
ej hade blifvit ådagalagd; funne Kongl. Hofrätten, det Borgmästaren icke kunde ansvar
i målet ådömas.
Uti de underdåniga besvär, som jag häröfver anfört, har jag trott mig böra anmärka
ämnets icke obetydliga vigt, enär genom en försummelse af den beskaffenhet, hvarom fråga
är, äfventyras, att den dombok, som bordt vara uppsatt, för alltid förblifver ofullständig, helst
endast af en tillfällighet beror, huruvida den person, som arbetets fullgörande åligger, icke
efter en längre tids förlopp är dertill ur stånd satt, utan att kunna deri af någon annan
ersättas.
För öfrigt har jag i underdånighet anfört, att om ock Borgmästarens erkännande icke
inneburit, att luckor funnos uti protokollernas innehåll, utan endast att mellanrum på papperet
uppkommit vid tillbakagåendet i skrifningen från efterföljande till föregående mål; så vore
dock derjemte äfven erkändt, att domboken hvarken varit till slut paragraferad, afslutad eller
underskrifven. Redan uti dessa senare brister läge säkerligen fel, hvilka ej bordt aflöpa utan
allt ansvar; och erkännandet att hafva uppsatt efterföljande protokoller förr, än de föregående
vore ett medgifvande af försummelse, så vida det innefattade, att äfven senare rättegångsdagars
protokoller blifvit uppsatta förr, än de föregående dagarnes, enär ostridigt måtte vara,
att hos en Rådstufvurätt aldrig uppsättningen af en föregående rättegångsdags protokoll får, '
utan laga skäl, uppskjutas, tilldess en efterföljande rättegångsdag förflutit, och något skäl till
sådant uppskof ej blifvit af den tilltalade Borgmästaren visadt.
Om nu på hans förklaring ej kunnat antagas, att protokolls uppsättning för föregående
dagar ännu varit ogjord eller oafslutad, när uppsättning för efterföljande dagar blifvit företagen;
så hade förhållandet härmed behöft undersökas; och detta hade lätteligen låtit sig
göra genom infordrande af sjelfva originaldomboken, eller föranstaltande om en sådan undersökning
deraf, att utredt blifvit, huruvida de urskuldade luckorna i tomrummen på papperet
befunnits äfven imellan särskilda dagar. I allt fall hade dock Borgmästaren ej bordt gå fri
från allt ansvar för den ovilkorligen erkända försummelsen, att domboken, nära sex månader
efter årets slut, ännu icke varit fullständigt paragraferad, afslutad och underskrifven; varande
i min tanka en sådan försummelse desto mindre likgiltig eller ursäktlig, som uti en
jemnt fortgående numrering eller paragrafering bör finnas en ständig kontroll mot obehöriga
inflickningar eller uteslutningar, och följaktligen denna numrering bör under sjelfva rättegången
dag från dag uppgöras, ända till dess domboken varder afslutad, hvarmed af samma orsak
ej heller får dröjas utöfver den dag, då nästa dombok begynner, derest ej särskildt laga
skäl för något kortare anstånd kan visas; och genom behörig underskrift skall kontrollen
likaledes utan onödigt uppehåll fulländas.
Jag ansåg mig imedlertid icke böra lemna obegagnad den bevisning, som vore att tillgå
derom, att vid inspektionstillfället den i fråga varande domboken verkligen befunnits så ofullständigt
uppsatt, som uti mitt resediarium anmärkes; och sedan Hofrätten förklarat utdraget
af nämnde diarium icke innefatta något bevis; så anhöll jag följaktligen underdånigst, att den
person, som fört det ifrågavarande diarium samt utfärdat det deraf i Hofrätten företedda utdrag,
måtte blifva på vittnesed hörd öfver rigtigheten af den anteckning, som Borgmästaren
bestridt; hvarefter verkan af den bevisning, som såmedelst tillkommit, kunde få lagligen
pröfvas.
Härå har jag under den 1 Februari 1855 erhållit Kongl. Maj:ts nådiga Utslag af innehåll,
att som jag i de underdåniga besvären anhållit att, till bestyrkande af rigtigheten utaf
de anteckningar, som i fråga om Rådstufvurättens i Thorshälla Dombok för år 1852 funnes
gjorda uti det under min embetsresa nämnde år förda diarium, få såsom vittne i målet afhörd
den mig under samma resa följaktiga person, för hvilket ändamål och på det jag medelst
infordrande för granskning af Rådstufvurättens under nämnde år förda konceptdombok,
kunde komma i tillfälle att ytterligare styrka hvad emot Borgmästaren hade blifvit anmärkt,
jag begärt, att målet måtte till ytterligare handläggning hos Hofrätten varda återförvisadt;
alltså och då det icke borde förvägras mig att få förebringa den af mig sålunda åberopade
bevisning, blefve, med undanrödjande af Hofrättens öfverklagade utslag, målet förvisadt åter
till bemälta Rätt, som ägde att uppå min anmälan detsamma åter företaga och dermed vidare
lagligen förfara.
I följd häraf har förnyad handläggning af ärendet blifvit i Hofrätten företagen och nu
mera äfven afslutad, på sätt här nedan förmäles.
Hos mig har blifvit angifvet det förhållande, att en resande, kommande från Stockholm
med ångfartyg den 10 September 1853, velat landstiga vid Bergs gästgifvaregård i Ostergötlands
län,* för att derifrån genast fortsätta resan, i hvilket ändamål han tillsagt om häst, så
snart fartyget ankommit till första slussen, men att landstigningen blifvit hindrad af en person,
som sagt sig vara karantänsbefälhafvare på stället och, såsom stöd för sitt handlingssätt,
åberopat ett utslag af Landshöfdingeembete! i länet, hvarföre och som nämnde resande
genom omlörmälta hinder, hvilket han på anförda skäl förment vara stridande mot de om
försigtighetsmått till cholerafarsotens undvikande utkomna författningar, ej allenast måst vidkännas
betydliga kostnader och tidspillan, utan ock deraf händt, att ändamålet för hans resa
blifvit genom hans lör sena ankomst förfeladt, samt en ovärderlig förlust honom drabbat,
samme resande alltså anhållit, att Landshöfdingeembetet måtte ställas under tilltal och förpligtas
till den ansvarsskyldighet, som lag säger.
Landshöfdingeembetets "åberopade, af klaganden företedda resolution bade tillkommit i
anledning af Sundhetsnämndens i Wreta klosters socken den 3 September 1853 till Konungens
Befallningshafvande ingifna skrift, hvaruti anmältes, att Sundhetsnämnden beslutit, i öfverensstämmelse
med Kongl. Kungörelsen (Karantänskommissionens i Stockholm kungörelse)
den 23 September 1834 §§ 1 och 2, att vid Bergs kanalstation ifrån gemenskap med land
afhålla besättningar eller resande på förbifarande fartyg eller båtar, som komme från cholerasmittade
orter, eller med sådana orter eller personer derifrån under resan haft beröring, eller
hvarå cholerasjukdom utbrutit; och var Landshöfdingeembetets i fråga varande resolution
härå gifven samma dag den 3 September 1853 af innehåll, att Sundhetsnämnden af gällande
författningar varit fullt berättigad, att från gemenskap med land afhålla sådana passagerare
eller besättning på fartyg, som före förbi Berg och komme från cholerasmittade orter, eller
med sådana orter eller personer derifrån under resan haft beröring, eller hvarå cholerasjukdom
utbrutit; dock finge derigenom skeppare icke betagas att på den plats vid Bergs kanalstation,
Sundhetsnämnden anvisade, alla andra till Berg från smittad ort destinerade varor,
än lumpor, säng- och gångkläder, der under nödig ansedd uppsigt och behöriga försigtighetsmått
lossas eller inlastas, så vidt sådant utan besättnings eller passagerares gemenskap med
land kunde äga rum.
I)å jag i anledning häraf begärt Landshöfdingeembetets yttrande, och deruti blifvit åberopade
ej blott ofvannämnde den 23 September 1834 gifna kungörelse utan ock Kongl. Kungörelsen
den 12 Nov. 1847, hvilken angår förekommande af cholerasjukdomens införande i
Riket och handlar endast om fartyg, som inkomma hit från utrikes ort; har jag funnit ärendet
bero icke af denna nådiga författning, utan allenast af Kongl. Karantänskommissionens
dels omförmälta och dels förutgående dag den 22 September 1834 gifna kungörelser. Det
var nemligen dessa författningar, som borde i afseende å sjökommunikationerna inrikes orter
imellan, under det cholerasjukdomen vore i riket gängse, tjena till efterrättelse, med den
enda inskränkning, som finnes uti Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1853, att fartyg, som
saltsjövägen från Stockholm afgå med bestämmelse till annan svensk, ej cholerasmittad stad,
skola tills vidare vara underkastade enahanda karantänsbehandling, som genom 1847 års
Kongl. Kungörelse är föreskrifven för fartyg, hvilka från utrikes smittad ort anlända.
Häraf har jag ej kunnat annat finna, än att om det fartyg, hvarå klaganden färdades,
velat anlöpa en icke cholerasmittad stad, det hade nödgats hålla karantän; hvaremot, enligt
kungörelsen den 23 September 1834, det endast är tillåtet strandinnevånare vid insjöar, floder
och kanaler, att från gemenskap med land afhålla besättningar eller resande på förbifarande
fartyg eller båtar, som ankomma från cholerasmittade orter, eller med sådana orter
eller personer derifrån under resan haft beröring, eller hvarå cholerasjukdom utbrutit; men
— 71 —
att för öfrigt, enligt nämnda kungörelse, farten på insjöar, floder och kanaler, lika som den
å allmän landsväg, skall lemnäs obehindrad och fri från all karantänsbevakning. Denna rättighet
för strandinnevånare mot sjöfarande syntes mig likväl icke vara någon annan, än som
af hvarje ställes innevånare kan utan särskild tillåtelse utöfvas, enär ingen, som kommer från
smittad ort, eller ens någon annan kan hafva frihet att utan innevånarnes lof någonstädes intränga
på deras område. Men en sådan rätt att från sig afhålla ankommande resande sträcker
sig dock hvarken till gästgifvaregård eller allmän landsväg; och friheten att på sådan
väg färdas och på gästgifvaregård finna härberge är uttryckligen förbehållen i kungörelsen af
den 22 September 1834, utan allt hinder deraf, att man kommer från smittad ort; hvarefter
kungörelsen den 23 September förklarat farten på insjöar, floder och kanaler vara fri och
obehindrad, likasom den å allmän landsväg; och tillämpningen häraf kunde icke blifva annan,
än att lika litet, som det fick klaganden förmenas att med fartyg, kommande från smittad
inrikes ort, färdas på den kanal, der han vid Berg befann sig, lika litet fick det honom vägras
att från denna kanal omedelbarligen beträda den landsväg, som öfverströk kanalen, för
att sedan på denna väg företaga den resa, han åstundade. Och när han på samma väg tillika
träffade Bergs gästgifvaregård, var han ej mindre ovillkorligen berättigad att der inträda,
uppehålla sig, fordra förplägning, nattqvarter, skjuts, allt efter eget val och omständigheternas
kraf, såsom uti 3:dje punkten af kungörelsen den 22 September uttryckligen föreskrifves.
Då nemligen sådant allt måste äfven på närmaste gästgifvaregård intill en smittad stad hållas
en resande tillhanda vid hans ankomst omedelbarligen från denna stad; vöre det också en
orimlighet, om efter en sjöresa, som kunde hafva varit mångdubbelt längre, och fortfarit flera
dagar, den resande ägde mindre fordran på emottagning och betjening å gästgifvaregården.
Vid eftersinnande häraf syntes mig Landshöfdingeembetet hafva bordt finna det hinder
olofligt, som genom resolutionen den 3 Sept. Sundhetsnämnden i Wreta klosters socken erhållit
tillåtelse att lägga i vägen för fri kommunikation vid Bergs gästgifvaregård samt å den
der framlöpande allmänna landsväg; och har jag derföre funnit nödigt förordna åtal emot
Landshöfdingeembetet, med påstående om laga ansvar för hvad härutinnan blifvit feladt,
samt om skyldighet att godtgöra den derigenom vållade skada; men sedan detta åtal blifvit
i vederbörlig ordning utfördt inför Kongl. Göta Hofrätt, så har Kongl. Hofrätten genom utslag
den 8 Januari 1855 sig utlåtit, att enär Sundhetsnämnden genom ofvan omförmälde resolution
icke erhållit bemyndigande att vägra de personer, hvilkas sjöresa slutat vid Berg, att
der gå i land och vidare fortsätta sin färd, samt berörde resolution dessutom i anmärkta hänseendet
till ordalydelsen hufvudsakligen öfverensstämde med första momentet i Kongl. Karantänskommissionens
i Stockholm kungörelse den 23 Sept. 1834; alltså pröfvade Kongi. Hofrätten
rättvist befria Landskamereraren och Landssekreteraren från all påföljd af förevarande
mot dem utförda åtal.
Öfver detta utslag har Advokatfiskalsembetet i Hofrätten, som der utfört målet, till mig
insändt till Kongl. Majit ställda underdåniga besvär, vid hvilkas ingifvande jag för min del
uti särskild underdånig skrift anmärkt, att om Hofrättens uppfattning af Landshöfdingeembetets
resolution vore rigtig; så följde deraf endast, att Sundhetsnämnden icke uti Landshöfdingeembetets
resolution ägt bemyndigande att från landstigning hindra den person, hvars
klagan föranledt åtalet; men följden blefve icke, att den åtalade resolutionen i och för sig
varit välgrundad eller med författningarna öfverensstämmande. Det vöre nemligen icke Kongl.
Majlis Befallningshafvande tillständigt, att mer förbjuda andra passagerare på kanalfartyg, än
dem, hvilkas sjöresa skulle slutat vid Berg, att der landstiga på allmänna landsvägen och
begifva sig till der varande gästgifvaregård. Och då föremålet för mitt åtal icke inskränkte
sig till bevakande af den klagande angifvarens rätt, utan afsåge det genom Landshöfdingeembetets
resolution begångna embetsfel, såsom ländande till mehn och förfång ej blott för
denna, utan ock för hvarje annan resande, på hvilken dess innehåll kunde tillämpas; hade
jag för ingen del, väntat, det samma fel skulle kunna af Hofrätten på ofvannämnde grund
urskuldas; hvarföre och som jag trodde mig hafva uti mitt förordnande till åtal fullständigt
undanröjt Hofrättens andra domskäl, eller att den åtalade resolutionen skulle hufvudsakligen
—■ 72 —
öfverensstämma med 1834 års af mig åberopade Kongl. Bref samt derpå grundade Karantänskommissionens
kungörelse; jag alltså i underdånighet anhölle, att Hofrättens öfverklagade
utslag måtte i Nåder ändras och vederbörande till ansvar fällas, på sätt uti de underdåniga
besvären blifvit af Advokalfiskalsembetet yrkadt.
Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet har ännu icke fallit.
Efter mitt förordnande har åtal blifvit utfördt inför Kongl. Göta Hofrätt emot ordförande
och ledamöter af Kämnersrätten i Borås, för det denna Rätt medelst utslag den 16
Augusti 1845, vid en tilltalad pigas fällande för första resan hustjufnad att utgifva böter,
eiler, i brist deraf, straffas med fängelse vid vatten och bröd, tillika stadgat, att fängelsestraffet
icke finge å henne verkställas förr, än ett år förflutit efter det af henne kort förut
framfödda barns födelse; och sedan detta åtal blifvit utfördt, så har Kongl. Hofrätten genom
utslag; den 8 Februari 1853 sig utlåtit, att emedan, på sätt Advokatfiskalserobetet anmärkt,
Kämnersrätten vid bestämmandet af tiden då sakfällda pigan, med anledning af hennes inträffade
barnsbörd, skulle undergå fängelse vid vatten och bröd, derest hon saknade tillgång
till henne ådömda böter, bordt hämta ledning icke från Förordningen den 10 April 1810, enär
den blott har afseende å kroppsstraff, ådömdt qvinna för lönskaläge, utan af 3 kapitlet 6 §
Straffbalken, enligt hvilket lagrum kroppsplikt, som för annat brott blifvit ålagd qvinna, som
framfödt barn, ej må uppskjutas längre än sex veckor, efter det hon födt häfver, funne Hofrätten,
att Kämnersrättens beslut i omförmälta hänseende ej vore med lag öfverensstämmande;
dock kunde samma beslut ej anses innefatta sådan felaktighet, att de, hvilka i beslutet deltagit,
derigenom gjort sig skyldige till ansvar för fel i utöfning af domareembetet.
Uti detta utslag har jag genom underdåniga besvär sökt ändring, samt deruppå erhållit
Kongl. Maj:ts nådiga Utslag af den 11 Januari 1855, hvarigenom förklaras, det skäl icke
blifvit anfördt, som kunde föranleda ändring i Hofrättens utslag.
Det lärer vara första gången, som en fråga af alldeles enahanda beskaffenhet blifvit hos
Kongl. Maj;t afgjord. En sådan fråga upptages uti 1851 års berättelse, utförd emot en af
Konungens Befallningshafvande och då slutad med Hofrättens utslag, som fällde till icke obetydliga
penningeböter; hvaremot ett annat i samma berättelse upptaget fall. deröfver Kongl.
Maj:ts nådiga Utslag blifvit meddeladt och som rörde en annan Konungens Befallningshafvande,
blef ostraffadt i anledning af det skiljaktiga förhållande, att svårighet mött för anskaffande
af nödig omvårdnad åt den sakfällda qvinnans barn under den tid, hon bordt bestraffningen
undergå.
Emot Magistraten i Borås har hos mig blifvit angifven den öfverträdelse af nu gällande
Fabriks- och Handtverksordning af den 22 December 1846, att sedan till Magistraten blifvit
ingifven ansökning af en i staden boende hustru om rättighet, att, på grund af 24 § i samma
Kongl, författning, få såsom försörjningsmedel idka hembryggeri, vid hvilken ansökning varit
fogade ej mindre vederbörande själasörjares intyg derom, att sökanden ägde försvarlig
christendomskunskap och vore välfrejdad, än ock bevis från hennes man, att han till ansökningen
lemnade sitt tillstånd och åtoge sig att för hustruns förbindelser ansvara; så hade Magistraten
genom utslag den 12 Februari 1852 förklarat, att Magistraten, fastän inseende den
utsträckning åt jemväl bryggerihandteringen, som blifvit lemnad genom Kongl. Fabriks- och
Handtverksordningen, likväl funne ansökningen icke böra bifallas på grund deraf, att inom
staden vore tvänne större bryggerier, som emot billiga priser och med varor af så god beskaffenhet,
att sökanden, under förutsättning af sjelfbestånd, uti intetdera afseende! kunde
dermed täfla, mer än tillfyllest försåge staden med öl och dricka; att från början af år 1852
blifvit antagne sju pålitliga värdar för spisqvarter och värdshus, der öl och dricka försåldes,
— 73 —
och hvilka uti afgift för året till stadskassan hvardera erlade lägst Femhundrade Riksdaler
Riksgäldssedlar, samt derföre ägde anspråk att,: så vida möjligt vore, åtnjuta skydd af de
dyrköpt förvärfvade näringsrättigheterna; att genom antagande af flera och särskilda bryggeriidkare
med öl- och dricksförsäljning ett fortfarande lönnkrögeri icke möjligen skulle
kunna förekommas samt staden inom kort vara uppfylld af dricksförsäljningsställen, der bränvin
och andra starka drycker samtidigt utminuterades till partier, som vida öfverstege den å
de privilegierade värdshusen, enär beskattningen å de senare föranledde till bestämdare priser
å dryckesvarorna; att mannen inom få är blifvit dömd och straffad för tredje resan bränvinsminutering
i dess hemvist, som syntes ingalunda erbjuda tillfälle för anläggande af bryggerier
utan eldsfara och andra olägenheter, samt att afsigten med det sökta tillståndet af försörjningsmedel
i alla händelser skulle förfelas eller i utöfningen öfverskridas samt leda till
oordningar och mångfaldigt förnärmande; och då således Magistraten, i stället att pröfva, om
Sökanden uppfyllt de fordringar, ofvan åberopade författning för den sökta tillåtelsens meddelande
stadgar, företagit sig att från andra, för gällande stadganden helt och hållet främmande
förhållanden hämta grunder för afslag å ansökningen, har jag, enär ett slikt förfarande
icke läte lorena sig med de pligter, som tillhörde hvarje laglig embetsutölning, låtit
emot Magistratens Ordförande och Ledamöter anställa åtal för deras behandling af det i fråga
varande ansökningsärendet; hvarefter och sedan detta åtal blifvit utfördt, Kongl. Hofrätten
genom utslag den 16 Februari 1855 sig utlåtit, att enär Ordföranden dåmera aflidit, frågan
om ansvar å honom komme att förfalla; men emedan den omständighet, att han å sig tagit
ansvaret för anmärkta beslutet, icke kunde lända de öfriga Ledamöterna, hvilka med honom
om beslutet varit ense, till ursäkt; ty och då de grunder, hvilka dels i sagde beslut och
dels i Magistratens förklaringar blifvit uppgifne, jemförde dermed, att Sökanden i sin till Hofrätten
inlemnade skrift afsagt sig allt vidare anspråk på idkande af hembryggeri, icke finge
anses hafva varit emot föreskrifterna i 12, 17, 24 och 26 §§ af Kongl. Förordningen den
22 December 1846 fullt gällande för afslag å i fråga varande ansökan, pröfvade Kongl. Hofrätten
skäligt erinra Ledamöterna om det missförstånd af nämnde Kongl. Förordning, de i
sin egenskap af Magistratsledamöter låtit komma sig till last, samt förständiga dem att för
framtiden i dylika fall ställa sig föreskrifterna i samma Kongl. Förordning till noggrann efterrättelse.
Vid förevarande förhållande har jag icke funnit skäl att detta utslag öfverklaga; och ej
heller å de tilltalades sida har ändring deruti blifvit sökt.
Uti sista berättelsen omförmäles det åtal, jag låtit anställa emot Domhafvanden i Norrbo
härad för ett felaktigt gravationsbevis, derom Kongl. Svea Hofrätt fällt dess utslag den 1
November 1853; och är nu detta mål afgjordt genom Kongl. Maj:ts nådiga Utslag uppå
Domhafvandens underdåniga besvär, gifvet den 1 Februari 1855, af innehåll, att klaganden
icke anfört skäl, som i Hofrättens utslag kunde verka ändring.
En vid Östbo Häradsrätt för olofligt tillgrepp af ett silfverur tilltalad dräng hade blifvit
frikänd af Häradsrätten; men Länsmannen, soni utfört åtalet, hade hos Kongl. Göta Hofrätt
anmält sig vara sinnad att öfverklaga Häradsrättens utslag, gifvet den 3 September 1849,
utan att Länsmannen dervid tillkännagifvit, det den frikände hölles häktad; anhållande Länsmannen
om viss tids anstånd för inlemnande af ransakningshandlingarna och hufvudsakliga
besvär; men sedan han icke vidare låtit sig afhöra, hade Kongl. Hofrätten, efter det den utsatta
tiden förflutit, genom utslag den 5 påföljande November af upptagne skäl lemnat Länsmannens
genom förut nämnda skrift anmälda talan utan afseende; och hade imedlertid uti de
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berällelse lill 1856 års riksdag. 10
74 —
vid Jönköpings länshäkte förda fånglistor blifvit om den qvarhållne fången gjord den anteckning,
att målet i följd af åklagarens besvär vore beroende af Hofrättens utslag, ända till
dess den häktade den 14 Februari 1850 blifvit befordrad till den honom ådömda bestraffning
för snatteri och fylleri och sedermera på fri fot ställd, efter det Konungens Befallningshafvande
på särskild reqvisition näst föregående dag undfått en afskrift af Hofrättens utslag.
Häraf har jag funnit mig föranlåten att vid Häradsrätten låta lagligen tilltala Länsmannen,
för det han sålunda vållat, att obehörigt dröjsmål uppkommit i verkställigheten af Häradsrättens
förrberörde den 3 September 1849 gifne utslag; och sedan Häradsrätten genom
utslag den 23 November 1852 af anfördt skäl funnit Länsmannen icke kunna dömas till något
ansvar i målet, men likväl ålagt honom att ersätta den genom hans försummelse uppkomna
skada; så har jag låtit hos Kongl. Hofrätten besvär häröfver anföras, uppå hvilka
Kongl. Hofrätten den 30 Maj 1853 gifvit det utslag, att alldenstund Häradsrätten genom sitt
den 3 September 1849 meddelade utslag förklarat, att något ansvar i följd af åtalet emot
den häktade för oloflig åtkomst af silfveruret icke kunde honom ådömas, men att han såsom
försvarslös skulle öfverlemnas till Konungens Belällningshafvandes i länet vidare förordnande
; samt fångens qvarhållande i häktet, efter det nyssberörde utslag fallit, följaktligen
icke ovilkorligen varit beroende af Länsmannens deremot anförda besvär, om hvilkas frånträdande
han alltså icke lagligen haft skyldighet att hos Konungens Befallningshafvande göra anmälan,
Hofrätten ej funne skäl att göra ändring i det slut, hvaruti Häradsrätten i öfverklagade
delen af utslaget stadnat.
Emot detta Hofrättens beslut har jag uti underdåniga besvär anmärkt, det meningen
syntes vara att, om fångens qvarhållande i häkte jemväl kunde blifva en följd af den åtgärd,
som på Konungens Befallningshafvande ankomme att med honom vidtaga, häraf då skulle
följa ansvarsfrihet för Länsmannen, ehuru afgjordt det vore, att qvarhållningen verkligen vållats
af hans tillämnade, men icke fullföljda besvär. Men långt ifrån, att dessa besvär behöfde
vara den enda möjliga anledningen till fångens qvarhållande, så att detta vore deraf
ovilkorligen beroende — ansåg jag fråga endast kunna blifva, huruvida qvarhållandet vore i
allt fall nödvändigt, således oberoende af Länsmannens besvär. Endast under denna förutsättning
syntes det mig kunna förnuftigtvis påstås, att Länsmannen icke felat genom löranlåtet
qvarhållande af en fånge, hvilken dessförutan ändock icke kunde lösgifvas. Men någon
sådan ursäkt hade icke kommit i fråga, utan vore tvertom det förhållandet obestridt, att
Länsmannens tillkännagifna, men icke fullföljda föresats att anföra besvär lade hinder i vägen
för fångens lösgifvande *); hvaremot något annat hinder destomindre förefunnits, som Häradsrättens
beslut, hvarigenom Länsmannen ålades att godtgöra de af qvarhållandet förorsakade
kostnader, ej härledt sig från annan grund, än det i fråga varande kända förhållandet, att fången
efter straffets verkställande genast lösgafs, och att detta skedde, så snart Konungens Befallningshafvande
blef genom Hofrättens utslag underrättad, att Länsmannens besvär ej lade
hinder i vägen. Jag trodde mig derföre icke kunna nöjas åt Hofrättens utslag, utan anhöll
i underdånighet om dess upphäfvande.
Häruppå har jag den 31 Januari 1855 erhållit det nådiga Utslag, att skäl ej vore anfördt,
som kunde verka ändring i Hofrättens öfverklagade utslag.
Efter anmärkning derom, att uti Engelholms kronohäkte en fånge, sorn inkomtpit den
21 Februari 1852, ej förr än den 15 påföljande Mars blifvit till ransakning hos Rådstugurätten
inställd, har jag för försummelsen härutinnan låtit tilltala Rådstufvurättens Ordförande
och Ledamöter; och sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
*) Enligt fånglistan blef fången af Konungens Befallningshafvande lössläppt den 22 Februari 1850, eller
mer 8n fern månader, efter det Häradsrätten öfver honom dömt, och hans häkte således bordt slutas med
bestraffningen för snatteri och fylleri» • i ».u C-V>\ , . .liv.oiiuiuO n!„
utfördt; så har Kongl. Hofrätten deröfver gifvit utslag den 13 Mars 1855, af innehåll, att
emedan emot Borgmästarens och Ledamöternas bestridande i; målet icke blifvit styrkt, att
behörig anmälan om fångens inmanande i häkte skett förr, än den 15 Mars 1852, å hvilken
dag han blifvit inför Rådstufvurätten inställd, och ransakning angående den emot honom angifna
förbrytelse företagits; ty pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist förklara, det kunde ansvar
i åtalade hänseendet Rådstufvurättens Ordförande och Ledamöter icke ådÖmas; vid hvilken
utgång af målét någon ersättning för förment obehörigt hållande i häkte icke helier kunde
fången tillerkännas.
Pti underdåniga besvär har jag häremot anfört, att när jag till Rådstufvurättens förklaring
.öfverlemnade anmärkningen om ransakningens fördröjande, denna förklaring biet sådan,
gtt sedan ransakningen om tvenne i staden af andra personer föröfvade inbrottsstölder se»
nast förevarit den 18 Februari nämnda år och då blifvit uppskjuten till deri 15 Mars, så
hgde a|dedning yppat sig om nämnde fånges delaktighet i den ena af dessa stölder; samt
han derföre blifvit häktad; och förmente Rådstugurätten, att dennes inställande ensam till
ränsakriings undergående skulle hafva Saknat vidare ändamål, samt att vid detta förhållande
grunden till föreskriften angående tiden, inom hvilken ransakning med häktad person vid
domstol i stad skall företagas, Uti förevarande fall icke läge för handen. Jag hade således
icke agt skäl att förmoda, det Rådstufvurätten för sitt förfarande kunnat anföra den ursäkten,
att fångens häktande icke förr kommit till Rådstufvurättens kunskap, än samma dag, den
15 Mars, då han till ransakning verkligen inställdes. Användandet af denna ursäkt hade jag
först erfarit genom den i Hofrättens utslag upptagna, af Rådstufvurättens Ledamöter dit ingifna
förklaring, hvari anfördes, att till en anmälan om arresteringen med orsakerna dertill,
sådan den uti .Kongl. Förordningen den 10 April 1810 åsyftas, icke vore hänförligt ett allmänt
rykte eller ett enskildt samtal om arresteringsåtgärden imellan dem, sorn verkställt arresteringen,
och domaren, utan att dermed mäste förstås endast ett officielt tillkännagivande,
samt att något sådant angående fångens häktande icke blifvit framstäldt förr, än meranämnde
den 15 Mars, då ransakningen för sig gick.
Då således en verklig kännedom om fångens häktande icke blifvit af Rådstufvurätten
förnekad, utan dess försvar läge endast i föregifvandet om den bristande officiella egenskapen
af denna kännedom; ansåg jag mig böra hos Kongl. Maj:t underdånigst hemställa, huruvida
en dylik undflykt rättvisligen kunde leda till befrielse, och om icke fast heldre det tillhört
Rådstufvurätten såsom domare att arise sjg tillräckligen underrättad i ett ämne af denna beskaffenhet,
för att vara skyldig att om förhållandet skaffa sig fullständig visshet, när Rätter!
i enskild väg derom erhållit en oförneklig kunskap. Men i händelse Kongl. Majit ansåge
nöjaktig bevisning emot de tilltalade icke på denna grund vara för hand, och deras fällande
sålunda icke kunde af Kongl. Majit i Nåder bifallas; så ansåge jag mig böra till nådig pröfning
öfverlemna, huruvida saken rätteligen kunde afgöras, innan utredt blifvit, genom hvilkens
försummelse det kunde hafva inträffat, att officiel anmälan hos Rådstufvurätten saknats,
eller om icke en sådan anmälan verkligen ägt rum. Till utredande häraf syntes rätta utvägen
vara, att på grund af Rådstufvurättens förnekelse ställa till ansvar den person, hvilken
enligt fånglistan införpassat fången till häktet, då denne person, stadsfiskalen på stället, så
vida han ville freda sig sjelf från laglig påföljd, mäste låta sig angeläget vara att styrka, det
harr om häktandet lemnat behörig underrättelse.
För att bereda tillfälle till en behandling, hvarigenom sålunda utreddes, hos hvem skulden
läge till den förelupna olagligheten, som vållat en häktad persons qvarhållande i häkte
utan ransakning under 16 dagars tid utöfver det rådrum, som för hans lagförande i stad är
lagligen medgifvet, vågade jag i underdånighet föreslå, det Kongl. Majit måtte till Hofrätten
återförvisa det förevarande åtalet, med nådig föreskrift, att detsamma, utan hinder af nu
ågångna utslag, måtte kunna å nyo företagas, i händelse, efter utfördt lagligt åtal emot den
som häktat, Rådstufvurättens uppgift om bristande anmälan af häktandet skulle kunna af
honom visas vara ogrundad, och han sålunda från ansvar frikännas.
Uppå dessa underdåniga besvär har nu mera följt Kongl. Maj:ts nådiga Utslag af den 1
sistl. April, hvilket här nedan är antecknadt.
Af Vestra Göinge Häradsrätt hade under den 19 December 1851 blifvit utfärdadt ett
utslag, hvarigenom bestraffningarna för första resan stöld och första resan inbrott voro sammanlagda
på det sätt, att hvar för sig beräknades till det belopp af fängelse vid vatten och
bröd, som mot densamma svarade, och båda derefter sammanräknades, hvarigenom uppkommit
ett belopp af sjutton i stället för fjorton dagar, som utgjorde det enligt 11 punkten uti
1807 års Kongl. Förklaring rätteligen belöpande straffet; och sedan åtal för detta felaktiga
domslut blifvit emot tillförordnade Domhafvanden anstäldt inför Kongl. Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge, så har denna Hofrätt uti målet meddelat utslag den 12 Mars 1855 af innehåll,
att emedan tillförordnade Domhafvanden erkänt anmärkta felaktigheten i Häradsrättens
utslag, derför han såsom Ordförande vore ansvarig; ty pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågo
af 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken, rättvist döma samma Ordförande att för sin såmedelst
ådagalagda vårdslöshet i domareembetets utöfning böta Atta Riksdaler 16 sk. banko,
hvarförutan han förpligtades ersätta Kongl. Majit och Kronan kostnaden för fångens utspisning
med vatten och bröd under tre dagar med tolf skillingar samma mynt; hvilket utslag
vunnit laga kraft.
Hos Kongl. Krigshofrätten har jag låtit tilltala Ledamöterna af en i Carlskrona hållen
Amiralitetskrigsrätt för en lagtillämpning, hvarigenom rymning och förskingrande af murideringspersedlar
blifvit med stöld sammanlagde till gemensam bestraffning af fängelse vid vatten
och bröd; och har Kongl. Krigshofrätten genom utslag den 1 Mars 1855 sig häröfver utlåtit,
att alldenstund, enligt 2 § i Kongl. Circuläret den 26 November 1812, straffet för första
resan rymning och första resan munderingspersedlars förskingring vore prygel, svarande
emot de uti 10 kapitlet 20 och 26 §§ Kongl. Krigsartiklarna för hvardera af nämnda brott
utsatta straff af tre hvarf gatulopp, och således för begge brotten tillhopa prygel motsvarande
sex hvarf gatulopp, i följd hvaraf den i förstnämnda § tillika meddelade föreskrift att spö,
»som i Krigsartiklarna å vissa brott stadgas», skulle bibehållas för de fall, att allmänna lagen
utsatte sådan bestraffning för det begångna brottet, eller då ärans förlust, uppenbar kyrkoplikt
eller fängelse å fästning följa borde, ej vore å nyssberörde förbrytelser tillämplig, samt
den omständighet, att den sakfällde, en marinsoldat, för annat brott, stöld, gjort sig förfallen
till uppenbar kyrkoplikt, icke bordt föranleda till utsättande för rymnings- och förskiogringsbrotten
af annan straffart än den derför bestämda; fördenskull och då — vid det förhållande,
att den sakfällde, jemte det han, på sätt nämndt är, för rymnings- och förskingringsbrotten
gjort sig skyldig lill bestraffning af prygel, svarande emot sex hvarf gatulopp, ansetts för första
resan stöld till belopp af Tretton Riksdaler 16 sk. banko, på grund af åberopade lagrum,
förfallen till böter, motsvarande det stulnas tredubbla värde, och uppenbar kyrkoplikt — jemlikt
11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, hvaruti den af Krigsrättens Ordförande
och Ledamöter åberopade Kongl. Förordning af den 10 Juni 1841, enligt hvad densamma
tydligen innehåller, ej verkat någon ändring, de den sakfällde ådömde prygel- och
bötesstraff bordt förvandlas till det svåraste af dem, nemligen prygel; ty ansåge Kongl. Krigshofrätten,
att Krigsrätten orätt förfarit, ej mindre derigenom att Krigsrätten förklarat den sakfällde,
för första resan rymning och förskingring af munderingspersedlar, förfallen till spöstraff,
än ock dymedelst att Krigsrätten bestämt arten af det straff, hvarmed den sakfällde
skulle i en bot umgälla samtliga sina förbrytelser, till vatten och bröd; men med fästadt afseende
derå, att frågan, huruvida i mål af beskaffenhet sorn det ifrågavarande — der någon
pröfvats saker till ansvar för särskilda brott, hvaraf det ena vöre belagdt med penningeböter,
— 77 —
som vid bristande tillgång skulle förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, men å ett annat
borde tillämpas prygel — vid de olika straffens förvandling till ett, den brottslige borde
ådömas fängelse vid vatten och bröd eller prygel, sedan densamma blifvit af Kongl. Krigshofrätten
uti skrifvelse den 16 Mars 1851 till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande i underdånighet
hänskjuten, för närvarande vore på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, funne Kongl.
Krigshofrätten Krigsrättens ofvanomförmälta förfarande icke böra till någon ansvarspåföljd
för Krigsrättens Ordförande och Ledamöter föranleda.
Uti detta utslag har jag icke funnit mig föranlåten att söka ändring.
Min sista embetsberättelse upptager det åtal, jag funnit mig böra anställa emot Consistorium
Academicum i Lund för dess utslag af den 22 Dec. 1852, hvarigenom en studerande,
Philosophiae Magistern Nils Rudolph Munck af Rosenschöld blifvit från Universitetet
för alltid relegerad. Sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
utfördt, samt derefter det hinder undanröjdt, hvaraf Hofrätten låtit målets afgörande uppehållas,
och hvilket uti min sista berättelse omförmäles; så har nu mera Hofrättens utslag i
denna sak utfallit den 30 April 1855, hvaraf inhämtas att, efter det Munck af Rosenschölds
besvärstalan öfver Consistorii åtalade beslut blifvit fullföljd genom underdånig klagan öfver
Akademiekantslersembetets i ämnet gifna utslag, och Kongl. Maj:t i anledning af denna klagan
den 25 Januari 1855 sig i Nåder utlåtit, att Kongl. Majit ej funne skäl att återgifva Munck
af Rosenschöld den honom genom det i underdånighet öfverklagade beslutet frånkända akademiska
medborgarerält, Kongl. Hofrätten, beträffande först den af Professor Naumann gjorda
hemställan, huruvida åtalet emot honom borde af Kongl. Hofrätten omedelbarligen upptagas,
förklarat, att enär 34 § af Kongl. Majits nådiga Statuter för Universiteterna i Upsala och
Lund af den 2 April 1852 innehölle, att åtal emot Ledamot af Consistorium, för det han
fällt orätt dom, skall omedelbarligen af vederbörande Hofrätt upptagas, blefve berörde hemställan
af Kongl. Hofrätten lemnad utan vidare afseende; likasom Kongl. Hofrätten funne
Munck af Rosenschölds begäran om vittnesförhör och åläggande för Consistorium att till
Kongl. Hofrätten inlemna de hos de studerande Nationerna i ämnet förda protokoller icke
förtjena uppmärksamhet; och emedan, hvad anginge sjelfva saken, Consistorii Academici beslut
den 22 December 1852, så vidt derigenom Munck af Rosenschöld på anförda skäl blifvit
för alltid från Universitetet i Lund relegerad, oaktadt Munck af Rosenschöld i behörig
ordning emot samma beslut fullföljt talan, icke blifvit hvarken af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
i egenskap af Universitetets Kantsler, eller af Kongl. Maj:t ändradt; ty pröfvade
Kongl. Hofrätten rättvist det af mig väckta åtal emot ej mindre de Ledamöter af Consistorium
Academicum, hvilka till klandrade beslutet bidragit, än äfven dem, som varit af särskilda
meningar, att ogilla; äfvensom Kongl. Hofrätten funne hvad Munck af Rosenschöld
särskildt, utan biträde af mig, påstått och yrkat emot åtskilliga Ledamöter af Consistorium
för deras förfarande i fråga om verkställighet af ofta omförmälta beslut, icke föranleda till
någon Kongl. Hofrättens vidare åtgärd; aktande Kongl. Hofrätten slutligen skäligt att, jemlikt
14 kap. 5 och 7 §§ Rättegångsbalken, döma Munck af Rosenschöld, hvilken uti det af
honom afgifna skriftliga yttrande inblandat hvad till saken ej rätteligen hört, och jemväl
missfirmat sina vederdelomän, att derför böta tillsammans Tio Riksdaler banko.
De underdåniga besvär, som jag häröfver anfört, hafva således inskränkt sig till den preliminärfråga,
hvarmed hufvudsaken blifvit afskuren, frågan nemligen, huruvida en embetsmyndighets
åtgärd skall vara fritagen från ansvar derigenom, att den blifvit af högre myndighet
fastställd. Hofrättens mening härom hade yppat sig genom förfrågningarna om utgången
af de besvär, som Munck af Rosenschöld anfört först hos Akademiekantslersembe
tet
öfver Consistorii relegationsbeslut och sedan bos Kongl. Maj:t genom Ecklesiastikdepartementet
öfver den af Kantslersembetet gifna fastställelse å samma beslut. Så vida nemligen
häruti röjde sig Hofrättens föresats att icke förr till afgörande företaga saken, än nämnde
— 78 —
besvärsmål vöre afgjordt, visade sig uti detta förfärande äfven beskaffenheten af den utgång,
sorn hos Hofrätten var att förvänta. Intet lagstadgande föreskrefve, att Hofrätten borde dröja
med sitt beslut, tilldess besvärsmälet vore afgjordt, och intet annat skäl till ett sådant dröjsmål
kunde finnas, än ett godtyckligt antagande, att frågan om ansvar för Consistorium Academicum
borde blifva beroende deraf, huruvida -Consistorii beslut faststäldes eller ogillades
af de högre myndigheter, under hvilka dess pröfning hörde.
Vore ett sådant antagande grundadt; utan tvifvel mäste då äfven ett stadgande finnas,
hvarigenom lades hinder för upptagande af ansvarstalan mot en åtgärd, som berodde af annan
högre myndighets pröfning, äri den domstols, till hvilken ansvarstalan hörer. 1 brist af
ett sådant stadgande, kunde det icke vara Hofrätten tillständigt att låta på en annan myndighet,
under hvars förmanskap Hofrätten icke lydde, ankomma att på behaglig tid återhålla
Hofrättens verksamhet; och det hade varit tillräckligt att eftersinna, hvad följd spm skulle
uppstått, i händelse den myndighet, hos hvilken besvärsmålet skulle afgö,irfL3,,och spm. Jika
litet stöde under Hofrättens förmanskap, äfvenledes fattat '.den föresatsen,: att låta-sin pröfning
hvila, till dess aktionsmålet vore afgjordt. Redan genom den häruti uppppbara omöjligheten
att annorlunda bringa någondera saken i gång, än att den behandlades al hvardera
myndigheten för sig. utah afbidandé af den andras åtgärd, ådagalades nödvändigheten för de
särskilta myndigheterna att oberoende af hvarannan vidtaga de dem tillkommapde åtgärder.
Den motsatta mening/som Hofrätten antagit, och sorn i sjelfva verket innebure frånträdande
af Hofrättens domsrätt i ansvarsfrågan samt ansvarighetens tillintetgörande, i händelse det
åtalade beslutet fastställdes af högre myndighet, kunde väl icke hvila på annan grund, än
förutsättningen, att denna ansvarighet genom samma fastställelse öfvergått från den, ti|ltalade
myndigheten till den högre, af hvilken åtgärden vore fastställd. I denna förutsättning, härledd
från intet åberopadt eller befintligt lagstadgande, läge en rubbning af sjelfva grunden för laglig
embetsansvarighet; och de tänkbara anledningarna härtill har jag icke bordt lemna utan
undersökning. Hade jag delat den i fråga varande föreställningen, eller alt Consistorium Academicum
kunnat frikännas på den grund, att dess ansvarighet genom fastställelse!) af dess
beslut förflyttat sig på den fastställande myndigheten; så hade jag icke bordt, anställa åtalet i
annat fall, än om Consistorii beslut antingen vunnit laga kraft, eller ock blifvit upphäfvet af
vederbörlig högre myndighet. Deraf skulle den följd uppstått att, om det beslut, sorn skulle
åtalas, varit faststäldt genom ett, till hvars åtalande jag saknat behörighet, äfven det förra
varit derigenom frikalladt från åtal, och således vägen stängd för allmän domstols anlitande
i ett ämne, der likväl laglig ansvarstalan enligt uttrycklig lag bör kunna förås. De betänkligheter,
från hvilka man härledt sådana hinder för den rättsenliga och stadgadp Iggskipningen
har jag sökt utreda i min sista embetsberättelse; och hvad sorn der blifvit härom, anfördt
samt derefter i de underdåniga besvären intaget, bör icke här upprepas. Jag tilläde i
de underdåniga besvären, hurusom följden af dessa rättsgrunders förgätande visade sjg i Hofrättens
öfverklagade utslag. Hade i stället positif lag kunnat åberopas; så syntes mig räsonerandet
hafva varit förgäfves, och rättstillståndets värnlöshet då fast heldre mäst erkännas.
Men säkerligen vore det icke mindre med lag, än med förnuftsgrund oförenligt, att en domstol
genom definitift utslag i rättegångsmål hvarken dömde, eller förklarade sig obehörig att
döma *), Vöre det skäl giltigt, på hvilket Hofrätten ogillat min talan, nemligen att det åtalade
beslutet ej blifvit af Akademiekantslersembetet eller af Kongl. Maj:t ändradt, så blefye
deraf den omedelbara följden, att Hofrätten öfver åtalet för detta beslut icke ägde domsrätt.
Och tvertom, ansåg jag det klart, att om domsrätt öfver åtalet Hofrätten tillkom, Hofrätten
då borde öfver detta åtal verkligen döma, d. v. s. uttala sin mening om den åtalade, handlingens
ostrafflighet eller straffbarhet. Att deremot frikänna, utan att utlåta sig, huruvida
denna åtgärd vore straffbar eller ej, trodde jag icke vara att öfver åtalet döma. Fpreipålet
för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning vore således, huruvida Hofrätten, i enlighet med verkliga
•*) Hofrätten har i stället uttryckligen förklarat sig behörig, i anledning af Professor Naumanns invändning.
— 7,9 —
innehållet af dess utslag, måtte förklaras icke vara rätter domstol i ett ämne, hvilket efter
uttrycklig föreskrift i Akademiska Statuterna tillhörde Hofrätts pröfning, eller ock målet skulle
till hufvudsaklig laglig handläggning hos denna domstol i Nåder återförvisas; hvilket jag underdånigst
påyrkade.
Nådigt Utslag uppå dessa underdåniga besvär har ännu icke fallit.
Genom fånglistan hade kommit till min kunskap, att en person från den 18 Nov. till
den 23 Deci- 1850 varit insatt i Skaraborgs länshäkte, utan att under tiden hafva blifvit till
ransakning eller straff befordrad; och hade Konungens Befallningshafvande derstädes härom
lemnat det utlåtande, att sedan Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län begärt handräckning,
att hos samma person utbekomma böter, eller om tillgång dertill saknades, få honom
befordrad till det å ett bifogadt saköreslängdsextrakt utsatta kroppsstraff, denne fånge, i
sistberörde ändamål införpassad af vederbörande Länsman, den 18 Nov. till Skaraborgs länshäkte
ankommit; men som Konungens Befallningshafvande der i länet förmodat, att det beslut,
nämnda extrakt afsåga, varit af Kongl. Hofrätten faststäldt, eller åtminstone understäldt
dess pröfning; så hade redan sistberörde dag Kongl. Hofrättens utslag i målet blifvit
från Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län reqvireradt, och, efter erhållen underrättelse,
att något dylikt utslag ej kommit sistbemälte Konungens Befallningshafvande tillhanda,
hade Advokatfiskalsembetet i Kongl. Göta Hofrätt blifvit anmodadt att utslaget anskaffa,
hvaruppå samma embete under den 19 Dec. 1850 svarat, det Redevägs Häradsrätts
utslag vid vintertinget 1849, hvarigenom ofvanberörde böter vore fången ådömde, redan lång
tid förut varit af Kongl. Hofrätten, elter skedd underställning, pröfvadt samt med målets
återförvisande upphäfvet; att efter det Häradsrätten vid 1850 års Hösteting ånyo afdömt målet
och underställt utslaget, Kongl. Hofrätten för andra gången visat saken åter till Häradsrätten;
samt att ransakningshandlingarne icke utmärkte, det fången för detta måls skull borde
i häkte hållas; efter emottagande af hvilket svar Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs
län frigifvit den häktade.
I anledning häraf begärde jag af Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län underrättelse
om orsaken dertill att, då af det uti skrifveJsen till Konungens Befallningshafvande i
Skaraborgs län insända saköreslängdsextrakt tillfälle varit att inhämta, det fångens brott varit
af den beskaffenhet, att underrätts derutinnan gifna utslag skolat Kongl. Hofrättens pröfning
underställas, Konungens Befallningshafvande icke desto mindre för verkställande af Häradsrättens
utslag äskat vederbörandes handräckning. Härå har jag erhållit det svar, att i fråga
varande ärende, i likhet med alla andra handräckningsärenden för sakörens indrifvande, vore
expedieradt å Landskontoret af den orsak, att dessa ärenden stöde i sammanhang med kontrollen
öfver redovisningen för kronomedlen; att således åtgärden vid detta ärende, såsom
kameralmål, inskränkt och bordt inskränka sig till den vanliga, nemligen att, såsom en följd
af Konungens Befallningshafvandes allmänna åliggande att hafva högsta vården öfver Kronans
uppbörd och intrader inom länet, deribland Kronans andel af vitén och böter, öfverlemna
samma ärende till Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län, för att få medlen uttagna
eller den bötfälide befordrad till förvandlingsstraff, allenast på grund af det utaf Kronofogden
insända saköreslängdsutdraget; att någon granskning i öfrigt af nämnde utdrag således hvarken
tillkommit Konungens Befallningshafvande eller ens uti frågor af dylik beskaffenhet vore
möjlig att åstadkomma, enär, såsom der i länet inträffade, ofta femtio å hundrade dylika handräckningsärenden
på en och samma postdag inkomme; att i öfrigt Konungens Befallningshafvande
ansåge det icke åligga exsekutor, innan han verkställde ett domsbeslut, att sjelf skaffa
sig visshet derom, att samma beslut vunnit laga kraft, emedan ett sådant åliggande dels skulle
vara nära nog omöjligt att uppfylla, dels ock skulle strida emot föreskrifter i motsatt syftning
lemnade, såsom till exempel hvad böter angår, uti Kongl. Kammarcollegii Cirkulärbref
den 4 October 1746 och den 18 Juni 1779, samt att, enär Konungens Befallningshafvandes
befattning med i fråga varande ärende endast bestått och kunnat bestå uti att, på begäran af
underexsekutor, lemna handräckning för medlens utbekommande eller redovisande på annat sätt,
jag förmodades finna, det ingen anmärkning kunde läggas Konungens Befallningshafvande till last.
Långt ifrån att kunna antaga det häri yttrade begrepp om rätta fördelningen af göromål
emellan Landskantsli och Landskontor, enär tvertom Kongl. Brefvet i detta ämne af den
23 April 1752 förordnar, att till Landssekreterarens föredragning höra utsökningsmål och
laga kraft vunna domar i civil- och brottmål, har jag således tvertom funnit det böra läggas
Konungens Befallningshafvande särskildt till last att genom en sådan ärendets oformliga behandling
möjligen hafva föranledt dess anmärkningsvärda utgång.
I hufvudsaken åter hade, efter min tanka, det icke bordt af Konungens Befallningshafvande
förbises, att verkställighet af Häradsrättens utslag uti det i fråga varande målet, såsom
understäldt Kongl. Hofrättens pröfning, aldrig kunnat äga rum, med mindre utslaget
varit af Kongl. Hofrätten faststäldt. Vore Konungens Befallningshafvande befriad från tillsyn
öfver efterlefnad af lagens föreskrift härom; så skulle deraf följt, att Konungens Befallningshafvande
i Skaraborgs län saknat fog att begära del af Kongl. Hofrättens utslag i denna
sak, och att fången bordt befordras till det, enligt saköreslängden honom ådömda straff, ehuru
Häradsrättens utslag, hvarutur saköreslängden vore ett utdrag, redan blifvit af Kongl. Hofrätten
till all kraft och verkan undanröjdt. Och mängden af slika mål, hvaröfver Konungens
Befallningshafvande i Elfsborgs län klagade, måste, i stället för att utgöra ett skäl för
berörde tillsyns åsidosättande, snarare påkalla den skyndsammaste åtgärd att tillrättavisa en
villfarande åsigt, sorn kunde medföra så olagliga följder. Beträffande slutligen de af Konungens
Befallningshafvande åberopade Kongl. Kammarcollegii Cirkulärbref, så fann jag dem
handla, såsom Konungens Befallningshafvande jemväl antydt, endast om det förhållande, att
böter kunde uttagas, ehuru Underrätts utslag vore genom besvär dragna under högre Kätt
och på dess pröfning beroende, och således innehålla hvarken någon föreskrift om kroppsstraff^
tillämpning vid bristande tillgång till böter, ej heller om verkställighet af utslag i mål,
som vore af underställningsegenskap; hvarföre dessa Cirkulärbref ej vore på förevarande fall
tillämpliga.
Jag kunde alltså icke undgå att lägga Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län till
last, att hafva vid detta ärendes behandling förbisett en i allmänna lagen uttryckligen gifven
föreskrift, samt derigenom vållat, att en person utan laglig anledning blifvit i häkte inmanad
och derstädes qvarhållen så lång tid, som ofvan förmäles, eller vid pass fem veckor; hvarföre
jag lät inför Kongl. Hofrätten lagligen tilltala vederbörande Landshöfdinge och Landskamererare.
Efter utförande af detta åtal har jag erhållit Kongl. Hofrättens utslag den 14 Maj
1855 af innehåll, att Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län, efter det ett utdrag af
Redevägs Häradsrätts saköreslängd i verkställighets afseende till Konungens Befallningshafvande
ankommit, men upplysning vunnits, att den sakfällde vore boende inom Skaraborgs
län, lagligen icke haft annat åliggande, än att, på sätt som skett, afsända berörda handling
till Konungens Befallningshafvande i sistnämnda län, för att om verkställigheten i laga ordning
vidare förfoga, samt det lidande, som derefter den sakfällde vederfarits, följaktligen icke
kunde läggas Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län till last; hvarföre åtalet ogillades.
Uti underdåniga besvär öfver detta utslag har jag anmärkt, att om det af Hofrätten anförda
skäl skulle gälla, och det dessutom vore klart, att Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs
län i saken ej begått något fel*); följden blefve, att fångens lidande genom 36 dagars
olagligt häkte ej kunde läggas någon myndighet till last, hvilket säkerligen icke vore
förenligt med den förfördelades lagliga anspråk på upprättelse och skadestånd för sitt lidande.
Nu hade det förekommit mig ostridigt, att den begäran om handräckning till verkställighet af
ett utslag, som af Konungens Befallningshafvande i ett län till Konungens Befallningshafvande
i ett annat län atlätes, lagligen kunde och borde af den senare betraktas såsom tillkommen
') Klart och ostridigt är, att om samma lära blifvit följd i Skaraborgs, som i Elfsborgs län, den sakfällde
då skulle kommit att äfven undergå straffet, ehuru ban var af Hofrätten derifrån befriad.
— 81 —
efter behörig pröfning, huruvida samma verkställighet borde äga rum; hvaraf följde, att när
sådan begäran skedde hos Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län, någon dylik pröfning
icke der kunde anses behöflig, samt att alltså den handräckning, hvilken der omedelbarligen
ägde rum, ej kunde såsom felaktig anses; och det hade endast varit genom Konungens
Befallningshafvandes i Skaraborgs län omtanka, som det slutligen yppats, att utslaget
icke vore verkställbar^ På denna grund och med åberopande af den i handlingarna befintliga
närmare utredning af förhållandet, har jag i underdånighet fullföljt de påståenden, som
i Hofrätten blifvit gjorda.
Kongl. Maj:ts nådiga Utslag i målet har ännu icke fallit.
Anledning till åtal har funnits deruti, att hos Rådstugurätten i Gefle obehörigt dröjsmål
med afdömande al ett derstädes anhängiggjordt urarfva- och afträdesmål ägt rum, helst
detta mål, hvilket den 17 Maj 1848 är vordet hos Rådstugurätten anhängiggjordt, och uti
hvilket skriftvexlingen slutats den 8 Januari 1849, samt mundtliga förhör hållits den 9:de
och I6:de hästpåföljande Juli, icke blifvit afdömdt före slutet af år 1849, såsom beqvämligen
ske kunnat, utan all åtgärd deri fått anstå till femte året derefter, då detsamma, sedan
en af parterna för erhållande af slut i saken anlitat den offentliga åklagaremakten, och klagoskriften
blifvit Rådstugurätten delgifven, är vordet af Rådstufvurätten företaget till afgörande
och dom den 30 Oktober 1854 deruti meddelad; hvarföre jag emot Rådstufvurättens
Ordförande och Ledamöter för detta dröjsmål förordnat åtal, hvilket inför Kongl. Svea Hof
rätt
blifvit utfördt; och har Kongl. Hofrätten deruppå meddelat utslag den 30 Maj 1855, af
innehåll, att hvad anginge åtalet emot Borgmästaren, så, alldenstund skriftvexlingen i omförmälta
mål slutats den 8:de Januari 1849, och mundtliga förhör blifvit hållna den 9:de och
16:de Juli samma år, hvarefter målet, enligt 85 § i Konkurslagen af den 12 Mars 1830
bordt ofördröjligen till afgörande förekomma, men likväl blifvit så sent till slutlig behandling
af Borgmästaren, å hvilken målet var lottadt, anmäldt, att dom deri först den 30 Oktober
1854 är vorden af Rådstufvurätten utfärdad; fördenskull, och då Borgmästaren förklarat sig
icke kunna bestrida, att ifrågavarande mål både bordt och kunnat förr, än som skett, med
slut afhjelpas, samt hvad han för att till någon del urskulda anmärkta dröjsmålet anfört,
eller att Borgmästarens tid af andra åligganden varit upptagen, icke förtjente afseende, pröfvade
Kongl. Hofrätten, med stöd af 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken, rättvist fälla Borgmästaren
att för obehörigt dröjsmål med nämnde saks afgörande böta Etthundra daler silfverin
y n t med Trettiotre Riksdaler sexton skillingar banko.
Beträffande åter Rådstufvurättens Ledamöter, har Kongl. Hofrätten, dels på grund af
skedd förflyttning vid 1849 års slut från den afdelning af Rådstufvurätten, som handlagt
ärendet, och dels i anseende till först efteråt inträffad anställning å samma afdelning samt
ena Ledamotens dessutom från innehafd Magistratssekreterarebefattning härrörande trägnare
sysselsättning, hvaraf han varit hindrad att med sin uppmärksamhet följa de mål, hvilka
ännu icke erhållit den slutliga handläggning, som på föredraganden ankommit, förklarat, att
hvad bemälte Ledamöter och Magistratssekreterare blifvit till last lagdt, ej kunde till ansvar
för dem föranleda, hvarföre den derom förda talan ej bifallas kunde; och har jag med denna
frikännelse funnit skäl att åtnöjas; äfvensom Borgmästaren lemnat Kongl. Hofrättens utslag
oklandradt.
Vid Medelstad Häradsrätt hade år 1843 en ransakning blifvit börjad emot trenne personer,
hvilka varit misstänkta att hafva innehaft och undandolt åtskilliga större bankosedlar,
som skulle varit Majoren och Riddaren Ankarloo i Nettraby tillhörige, men blifvit vid
JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse lill 1856 års riksdag. 11
— 82 —
det å honom år 1827 af Gastaf Carlson och Niklas Carlson förofvade mord af dessa tvä
ogerningsman, som sedermera undergått dödsstraff, tillgripne; och då denna ransakning enligt
Häradsrättens beslut den 7 Maj 1845 fått bero på framdeles skeende anmälan af målsägare,
åklagare eller tilltalade, men målet rörde ett brott af den svåra art, att åtal derå ej
ens af målsägare kunde nedläggas, samt derförutan ostridigt bordt finnas att, derest de tilltalade
kunde befara att blifva sak fällde, eller målsägare eller åklagare fruktade utgången af
ett rekonventionspåstående, ingendera då ägde skäl att påkalla sakens slutliga pröfning, och
med allmänna ordningen och lagens helgd i allt fall vore oförenligt, att ett brott af förevarande
beskaffenhet, i händelse det befunnes verkligt, förblefve ostraffadt, eller att vid motsatt
förhållande den upprättelse uteblefve, som de tilltalade möjligen kunde hafva att fordra,
och att ingenting härom kunde lagligen annorlunda för afgjordt antagas, än att målet blefve
af laga domstol pröfvadt; har jag, efter härom hos mig skedd angifvelse, låtit anställa åtal
emot Domhafvanden för hans underlåtenhet att berörda mål i laglig ordning till slut befordra
och genom hufvudsakligt utslag afgöra.
Sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Hofrätten öfver Skåue och Blekinge utfördt; så har
Kongl. Hofrätten genom utslag deruti den 29 Juni 1855 sig utlåtit, att emedan upplyst vore,
att Häradsrätten, sedan ifrågavarande ransakning en längre tid fortgått, genom flera på hvarandra
följande beslut meddeladt åklagaren i och för målets bringande till slut nödiga ansedda
föreskrifter, men åklagaren icke ställt sig dessa förelägganden till efterrättelse, utan vid slutligen
utsatt ransakningstillfälle den 7 Maj 1845 uteblifvit, samt öfrige parterne, likasom under
en följd af förutgångna bestämda rättegångstillfällen, sistnämnda dag icke heller tillstädeskommit;
ty och som Häradsrätten vid sådant förhållande, äfven om slikt förfarande icke
kunde anses med lag uti brottmål af förevarande beskaffenhet öfverensstämmande, dock icke
saknat anledning förklara målets å nyo upptagande på någonderas af parterna framdeles anmälan
beroende, samt hvarken de tilltalade, eller åklagaren, eller målsägare, derigenom i någon
mån betagits rätt att erhålla Häradsrättens yttrande öfver de påståenden, de under ransakningen
framställt eller önskade fullfölja, funne Kongl. Hofrätten, som för närvarande ej
hade att yttra sig öfver den hos mig gjorda angifvelse i vidsträcktare mån, än den genom
nu förevarande mot Domhafvanden anställda åtal blifvit biträdd, samma åtal icke kunna till
ansvarspåföljd föranleda; i föjd hvaraf äfven angifvärnes i Kongl. Hofrätten framställda ersättningspåstående
lemnades utan afseende; men som ej mindre de, än Advokatfiskal uti
deras till Kongl. Hofrätten ingifna skrifter påkallat omförmälta ransaknings vidare handläggning,
aktade Kongl. Hofrätten skäligt förständiga Medelstad Häradsrätt att samma ransakning
ånyo företaga och med laga slut afhjelpa.
Då genom detta utslag hufvudafsigten blifvit vunnen medelst brottmålets befordrande
till lagligt slut; har jag funnit mig böra med utgången åtnöjas.
Ett mål af särdeles ringa materiel betydenhet, emedan det angick endast en dags vatten
och bröd mer eller mindre, har gifvit ämne till åtal, såsom vigtigt derigenom, att det gällde
missförstånd af lagens betydelse i de fall, då den bestämdt utsätter urbota straff, och förblandning
af dessa med sådana kroppsstraff, hvilka uppkomma genom böters förvandling.
Det var Stockholms Rådstufvurätt, som hade vid afgörande af en anklagelse emot tjenstehjon
för våld å dess matmoder så tillämpat 15 kap. 2 § 2 mom. Missgerningsbalken,
att i stället för de sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, som detta lagrum alternatift
med fjorton par ris utsätter, Rådstufvurätten ådömt endast femton dagars fängelse vid vatten
och bröd; och då jag vid anmärkning härom begärde Rådstufvurättens förklaring, blef denna
så beskaffad, att anledning vore hämtad från Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 samt
5 kap. 1 och 4 §§ Straffbalken, enär de i nämnda Kongl. Förordning enligt samma lagrums
grunder gifna förvandlingsföreskrifter utvisade, att ett straffbelopp i vatten och bröd, som vid
förvandling svarar mot fjorton par ris, icke uppginge högre än till femton dagars nyssnämnda
— 83 —
fängelse. Då jag icke kunnat åtnöja mig med detta slags försvar för en åtgärd, den jag ansett
uppenbart felaktig, (örordnade jag åtal, för att derutinnan vinna nödig tillrättavisning.
Men sedan detta åtal inför Kongl. Svea Hofrätt blifvit utfördt; så har Kongl. Hofrätten genom
utslag deri 10 Juli 1855 sig deröfver utlåtit och på den grund, som Rådstufvurättens
nu anförda förklaring innehåller, frikännt denna Rätts Ledamöter från ansvar.
Häremot har jag uti underdåniga besvär anmärkt, att något tvifvel tycktes mig icke
äga rum, det ju både Straffbalkens och 1841 års Kongl. Förordnings föreskrifter om mätningen
al kroppsstraff inskränka sig till endast sådana straff, som genom förvandling af böter
uppkomma, och för ingen del äga någon tillämpning på urbota straff, hvilka i lagen uttryckligen
bestämmas. I lörevarande fall inträffade dessutom den orimligheten, att om man i
stället för risstraffet, hvilket Rådstugurätten tycktes hafva ansett vara det normala uti, 15
kap. 2 § 2 mom. Missgerningsbalken, antoge fängelse vid vatten och bröd för norm, och
efter detta förfore på samma sätt, som Rådstugurätten gjort med det andra alternatifvet, man
skulle komma till det resultat, att som sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, enligt
1841 års Kongl. Förordning, svarar emot det bötestal, som umgälles med femton par ris,
risstrallet alltså borde till detta belopp utsättas, när domstolen funne lämpligt att välja detta
alternatif.
Uppå dessa underdåniga besvär har nådigt Utslag ännu icke följt.
Sedan hos Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län en qvinna, hvilken för enkelt
hor borde undergå tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, blifvit anmäld till verkställande
af detta straff, men befunnits hafva till Länshäktet medfört ett barn, som hon mer än
sju månader förut framfödt; så hade Konungens Befallningshafvande samma dag, den 3 Januari
1850, förordnat, att bemälta person skulle till hemorten återföras för afbidande af natt
och år efter barnets födelse, innan det henne ådömda straffet finge verkställas.
Detta emot 3 kap. tj § Straffbalken stridande beslut har jag funnit mig icke kunna
undgå att låta lagligen åtala; och har uti då afgifven förklaring Konungens Befallningshafvande
till grund för samma beslut endast åberopat alldeles godtyckliga skäl, enligt hvilka det
skulle kunna tillåtas hvarje digifvande moder att undslippa straffs verkställighet, intill dess
barnet ej mer behöfde att af henne omedelbarligen näras. Kongl. Hofrätten har genom utslag
i detta mål den 18 Juii 1855 väl förklarat, det Konungens Befallningshafvande icke varit
af uttrycklig lag till anmärkta förfarandet föranlåten, men dock ansett samma förfarande,
med afseende å hvad Konungens Befallningshafvande i förklaringen andragit, icke vara af beskaffenhet
att kunna till ansvars- eller ersättningsskyldighet föranleda.
Med detta utslag har jag funnit mig icke kunna åtnöjas, utan deröfver anfört underdåniga
besvär, hvaruti jag anmärkt, att det enda af de sålunda ifrågakomna skäl, hvilket skulle
kunna framställa något verkligt hinder för en ofördröjlig verkställighet af det ådömda -straffet,
eller att utväg saknades till anskaffande af nödig vård om barnet af annan person under
modrens strafftid, icke varit af någon verklig betydelse, hvilket röjde sig deruti, att Konungens
Befallningshafvandes beslut om straffets uppskjutande vore fattadt samma dag, som den
sakfällda blifvit i fängelse inställd, och följaktligen, innan ännu något rådrum varit att göra
nödiga efterspaningar till utrönande, huruvida tillfälle vore att foga tjenlig anstalt för barnets
vård och försörjning. Vid detta förhållande insåge jag icke, att det anmärkta förfarandet
kunde på någon skälig grund ursäktas; och jag fullföljde i underdånighet den hos Hofrätten
å mina vägnar förda talan.
Uti dessa underdåniga besvär trodde jag dessutom den anmärkningen icke vara olämplig,
att jag lika litet som någon annan på ämnet i minsta mån uppmärksam kunnat förbise, hurusom
fängelse vid vatten och bröd, säkerligen det olämpligaste af alla i svensk lag stadgade
straff, är aldramest olämpligt, när det användes på qvinna, som ammar sitt späda barn; och
till bekräftelse häraf åberopade jag de försök, jag gjort att i lagstiftningsväg bringa det
-
— 84 —
samma i åtanka. Men då detta icke lyckats, utan lagstiftningsmakten lemnat lagen oförändrad,
hade deraf, i min tanka, ej annan följd kunnat uppstå, än att denna lag måste efterlefvas;
och jag hade derföre ansett mig pligtig att beifra de öfverträdelser deraf, som kommit
till min kunskap *).
Dessa underdåniga besvär äro ännu hos Kongl. Maj:t anhängiga.
Efter angifvelse derom, att en tillförordnad Domhafvande i Gottlands Norra härad, för
inställelsen till handläggande af ett der anhängigt ärende, fordrat och låtit genom utmätningstvång
hos sakägaren uttaga resekostnadsersättning, dertill t. f. Domhafvanden förmentes icke
hafva varit berättigad, har jag låtit hos Kongl. Svea Hofrätt anställa åtal emot nämnde Domhafvande,
i följd af det genom handlingar utredda förhållande, att sedan angifvaren hos Häradsrätten
sökt dödande af en inteckning, hvarmed | mantal Thors i Bro socken var besväradt
för en af Sutthoffska konkursmassan i Stockholm uppgifven fordran, och denna ansökning
blifvit af Häradsrätten upptagen vid vintertinget år 1848, då Sökanden företett Kongl.
Svea Hofrätts den 29 Juni 1847 gifna laga kraftvunna dom, angående den af Handelsbolaget
Dan. Sutthoffs et C:ie konkursmassa fullföljda talan efter vad emot Wisby Rådstufvurätts
dom uti Handlanden A. J. Ihres konkurs den 23 Nov. 1846, deri Rådstugurätten ansett
Dan. Sutthoffs et C:ie gäldbundna bo icke kunna för dess uppgifna fordringsanspråk tilläggas
någon betalningsrätt utur de afträdda tillgångarna, till hvilka hörde i fråga varande | mantal
Thors, hvarefter Hofrätten förklarat sig ej finna skäl att i Rådstufvurättens öfverklagade dom
göra ändring; så hade Häradsrätten, efter inhämtad kännedom deraf, att Sökanden tillhandlat
sig nämnda hemman af en person, som å offentlig auktion från Handlanden Ihres konkursmassa
detsamma inköpt, meddelat det beslut under den 23 Febr. 1848, att annan åtgärd ej
kuDde vidtagas, än att, på sätt 24 § uti Inteckningslagen den 13 Juli 1818, sådan den lyder
i Kongl. Kungörelsen den 18 Dec. 1823, föreskrifver, Grosshandelsbolaget Dan. Sutthoffs
et C:ie konkursmassa skulle genom anslag å Rättens dörr och kungörelse, som genom Sökandens
försorg borde 3:ne gånger införas i Post- och Inrikestidningarna, kallas och föreläggas
att å 3:dje rättegångsdagen af det lagtima ting med Gottlands Norra härad, som infölle
först sedan en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos Häradsrätten anmäla, huruvida
emot ofvanberörda intecknings dödande kunde vara något att påminna; och ville Häradsrätten
då, ehvad bemälta konkursmassa begagnade rättigheten att varda hörd eller ej,
och jemväl utan hinder deraf, att originalinteckningshandlingen icke uppvisades, angående inteckningens
dödande sig utlåta; hvarefter Sökanden vid påföljande hösteting den 11 Okt. 1848
anmält, att han på kallelse af tillf. Domhafvanden infunnit sig, för att fullgöra honom i ärendet
gifven föreskrift, utan att detsamma likväl då, i anseende till tillf. Domhafvandens frånvaro,
kunnat förekomma; men å vintertinget 1849 hade, efter det Sökanden företett bevis
öfver fullgörande af föreskriften om kallelse i tidningarna, Häradsrättens hufvudsakliga beslut
blifvit fattadt samt den i fråga varande inteckningen till all dess kraft och verkan dödad och
upphäfven; och hade Häradsrätten så väl vid detta, som vid förra rättegångstillfället, dömt
Sökanden att godtgöra tillf. Domhafvandens rese- och dagtraktamente, ena gången med 9
R:dr 7 sk. och andra gången med 18 R:dr 12 sk. banko.
Då jag, vid detta förhållande, ansåg Kongl. Kungörelsen den 18 Dec. 1823 icke rätteligen
vara åberopad, helst denna författning endast i de fall ägde tillämpning, att uti en utmätningsvis
eller under konkurs försåld fastighet finnas inteckningar, till hvilkas gäldande köpeskillingen
icke förslår; hvaremot här förekom det förhållande, att inteckningen, hvars dödande
begärdes, blifvit kraftlös genom laga kraftvunnen dom, som ogillade sjelfva den for
-
’) Händelsen liknar ganska nära den hos Kongl. Maj:t uppå min underdåniga klagan skärskådade, hvaröfver
nådigt Utslag meddelades den 22 Januari 1851 och finnes upptaget uti embetsberättelsen för
samma år.
— 85 —
dran, för hvilken inteckningen var gifven; anmärkte jag följaktligen, att här ej funnits anledning
till inteckningshaTvarens hörande, och det för sådant ändamål vidtagna uppskof vid
första tinget syntes mig alltså icke hafva bordt äga rum, utan hade ärendet, efter min tanka,
då rätteligen skolat i dess varande skick genast afgöras; hvarföre ock den kostnad, som från
uppskolvet härrört, varit öfverflödig; och på det klaganden, som med denna kostnad blifvit
obehörigen belastad, måtte komma i tillfälle att derför vinna ersättning, fann jag mig icke
böra vägra att förordna lagligt åtal emot tillf. Domhalvanden, hvilket åtal, med påyrkande
af laga ansvar för ärendets origtiga behandling samt skyldighet att till klaganden återgälda,
hvad utöfver rätta beloppet blifvit honom affordradt i rese- och traktamentskostnader till
Domhafvanden, blifvit inför Hofrätten utfördt samt slutligen afgjordt genom utslag den 5
Febr. 1852, hvaruti Hofrätten sig deröfver yttrat, att som klaganden, då han vid 1848 års
vinterting sökte dödande af inteckningen, icke, såsom uti 1 mom. af 24 § i 1818 års Kongl.
Förordning säges, hos Häradsrätten företett det skuldebref, hvarå nämnda inteckning sig grundade,
samt Häradsrätten följaktligen icke bordt klagandens ansökning bifalla, innan tillfälle
blifvit lemnadt inteckningshafvaren att öfver ansökningen sig yttra; vid hvilket förhållande
den omständighet, att Häradsrätten genom beslutet den 23 Febr. 1848 förklarat annan åtgärd
i följd af klagandens ansökning icke kunna vidtagas, än att Dan. Sutthoffs et C:ie konkursmassa
skulle kallas att öfver ansökningen höras, icke vore af beskaffenhet att till någon
ansvars- eller ersättningspåföljd för Domhafvanden föranleda; Hofrätten alltså pröfvade rättvist,
att Domhafvanden från det mot honom anställda åtal befria.
Missnöjd med detta utslag, har jag deröfver anfört underdåniga besvär, uti hvilka jag
sökt redovisa det begrepp om saken, hvarifrån min talan utgått. Jag hade föreställt mig,
att inteckning för en genom dom ogillad fordran bör kunna dödas, änskönt skuldebrefvet.
hvarå inteckningen är meddelad, ej kan hos dess innehafvare erhållas och företes. Om det
nemligen ej kan begäras, att ett skuldebref, som icke gäller och tili hvars inlösande den intecknade
fastighetens ägare således ej heller kan förpligtas, skulle af honom innehafvas och
företes; så borde deraf dock icke följa, att det skall vara honom betaget att få sin egendom
befriad från gravationen för samma skuldebrefs innehåll, nar han kan lagligen ådaga
lägga,
att den dermed förskrifna fordran icke är gällande.
Denna rättighet till intecknings dödande, utan att förete inlöst fordringshandling, ansåg
jag icke kunna inskränka sig till de händelser, som omtalas i 1823 års Kongl. Kungörelse
om rättighet att få inteckning dödad för fordran, till hvars betäckande köpeskillingen blifvit
otillräcklig vid utmätnings- eller konkursauktion. Icke ägde denna nådiga Kungörelse tilllämpning
på hvarje fastighet, som af en konkursmassa säljes, utan den handlade om sådan
fastighet, hvari finnes gällande inteckning, och hvaraf försäljning sker för konkursmassas och
inteckningshafvares räkning. Om den intecknade fordringen genom dom ogillas, vare sig före
försäljningen eller derefter, men innan fråga uppstår om inteckningens dödande; så komme
under denna frågas behandling någon inteckninghafvares rätt icke att bero och då kunde ej
heller någon tillämpning af nämnda nådiga Kungörelse äga rum. Denna författning handlade
nemligen vid konkursauktioner om fastighet, hvaruti finnas inteckningar, till hvilkas gäldande
köpesumman ej förslår, men icke om fastighet, för hvilken köpeskillingen ej kan komma i
fråga att användas till gäldande af inteckningar, emedan ingen fordran finnes, till hvars gäldande
den skulle användas. Att vid fråga om dödande af den inteckning, som varit beviljad
för en sedermera genom dom ogillad fordran, kalla inteckningshafvaren för att höras, huruvida
emot dödandet kan vara något att påminna, vore att kalla honom till bevakande af en
rätt, som han redan genom dom förlorat, och kunde, såsom innefattande domqval, ej ens
vara lofligt, om än den sökandes rätt, som fordrar att få inteckningen dödad, icke genom det
deraf vållade dröjsmålet förnärmades.
Nu hade, i förevarande fall, Hofrättens dom visat, att för bristande laglig bevakning Handelsbolaget
Dan. Sutthoffs et C:ie konkursmassa blifvit förklarad förlustig all fordringsrätt hos
Handlanden Ihre; och då denna dom, hvilken vunnit laga kraft, blifvit af fastighetsägaren,
som sökte inteckningens dödande, hos Häradsrätten företedd; hade jag således ansett Härads
-
— 86 —
rätten hvarken hafva ägt något slags anledning att till hörande öfver denna ansökning föreskrifva
kallelse å Dan. Sutthoffs et C:ie konkursmassa, eller skulle, då denna ej varit att anse
såsom ägande fordran hos Ihre eller inteckning för sådan fordran uti den för Ihres borgenärers
räkning sålda i fråga varande fastigheten, lagligen kunnat, i händelse någon sig på
kallelsen anmält, till pröfning upptaga en af denne förd, på fordringsrätt syltande talan.
Då i Hofrätten det inkast uppkommit, att af Hofrättens dom i konkursen icke ens med
någon visshet kunde inhämtas, att den afsåg den fordran, hvarför inteckningen beviljats;
kunde jag ej härleda detta inkast från annat än en föreställning om möjligheten deraf, att
den fordringssumma, som i domen omtalas och för hvilken krafvel blifvit ogilladt, icke utgjort
I). Sutthoffs et C:ie konkursmassas hela bevakningssumma i Handlanden Ihres konkurs,
utan någon fordran derutöfver återstått, som kunnat vara godkänd och möjligtvis just den
i fråga varande intecknade. Men denna föreställning farin jag vara undanröjd genom kän
nedom
af domens verkliga lydelse, hvaraf visade sig, hvad också Dombafvanden genom domens
företeende hos Häradsrätten erfarit och derföre jemväl i sin förklaring erkänt, nemligen
att Sutthoffs et C:ie konkursmassa var fråndömd all betalning för dess i Handlanden
Ihres konkurs anmälta fordran, hvaraf de omtvistade i Thors hemman intecknade 1000
R:dr utgjort en del; att nemligen Hofrättens meranämnde dom är gifven uppå fullföljd vadetalan
i samma konkurs, och att fordran är ogillad i följd af bristande bevakning, så att ej
någon fordringsrätt i denna konkurs kunde för Sutthoffska konkursmassan återstå.
Jag medgaf, att det fall, som hos Häradsrätten här förekommit, att nemligen i stället
för ett inlöst skuldebref företes en dom, hvarigenom skulden försvunnit, icke vore detsamma
som någotdera af de läll, hvarom 24 § af Inteekningsförordningen eller 1823 års nådiga
Kungörelse handlade, det ena, att gäldenär med skuldebrefvets företeende visar sig hafva
skulden till fullo betalt, och det andra, att vid utmätnings- eller konkursauktion köpeskillingen
blifvit otillräcklig till inteckningarnas gäldande. Men jag anmärkte, att om man skulle
antaga, det inteckning ej får dödas i andra, än dessa två läll, och på intet annat sätt, än
som för dem äro föreskrifna; man också måste antaga, antingen att inteckningar finnas, hvilka,
sedan deras gällande kraft bevisligen upphört, dock aldrig kunna dödas, eller ock att sådana,
om hvilka intetdera af de föreskrilna förfaringssätten handlar, likväl måste under någotdera
af dessa hänföras, i fall deras dödande skall kunna för sig gå. Vore det nu omöjligt
att på en försvunnen men icke inlöst fordran lämpa föreskriften om skuldebrefvets företeende
och påtecknande; så syntes det lika litet (lagligen) möjligt att genom kungörelser i tidningarna
kalla till hörande inteckningshafvare, hvilkas talan man ej kunde upptaga, enär deras
inteckningsrätt redan försvunnit genom den dom, som ogillat deras fordran. Att få en inteckning
dödad i det fall, hvarom här är fråga, borde således blifvit möjligt, utan att använda
någotdera af de sätt, som i de 2:ne åberopade lagställen uppgifvas och som troligen vöre de
enda, man i lagen funne. Någon synnerlig betänklighet härvid förmodade jag dock svårligen
uppkomma annorlunda, än genom ett oklart begrepp om hvad som med intecknings dödande
egentligen menas. När vid ansökan om inteckning gäldenär visade, att fordran vore gulden,
eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; då finge, enligt 8 § Inteekningsförordningen,
inteckning icke beviljas. Om nu, sedan den en gång alifvit beviljad, efteråt visades, att fordringen
försvunnit eller blifvit ogiltig; så måste väl i sjelfva verket också inteckningen anses
hafva med samma skäl försvunnit, som den från början, i händelse förhållandet då varit enahanda,
aldrig skulle blifvit beviljad. Men när bevis företeddes, att den intecknade skulden
försvunnit eller blifvit ogiltig; förmodade jag domaren ej kunna vägra att i protokollet öfver
inteckningar derom göra anteckning och, sedan detta skett samt de förtedda bevisens giltighet
blifvit pröfvad, icke betagas att med samma makt, sorn han från början haft, att vid lika förhållande
vägra inteckningen, nu besluta, att dess verkan försvunnit och fastigheten ej mer bör
anses dermed belastad. Kunde ett sådant beslut rätteligen kallas en intecknings dödande; så
syntes mig deraf följa, att inteckning lagligen kan dödas äfven i andra fall, än de två, som
beskrifvas i ornförmälta lagställen; och detta var, hvad jag trodde här hafva bordt ske, och
som jag lade Domhafvanden till last att ej hafva iakttagit.
— 87 —
Hvad jag sålunda anfört, har dock icke vunnit nådigt afseende. Genom Kongl. Maj:ts
nådiga Utslag den 17 Augusti 1855 förklarades skäl ej hafva blifvit anfördt, som kunde föranleda
ändring i Hofrättens öfverklagade utslag*).
Anmärkning har förekommit emot en tillf. Domhafvande i Åhs Härad, att förre fästningsfången
Anders Bengtsson, hvilken den 12 April 1851 blifvit inmanad i Alingsås kronohäkte
sorn misstänkt lör delaktighet i stöld, från den 18 i samma månad, då Domhafvanden derom
erhöll underrättelse, intill den 30 derpå följande Maj, då Anders Bengtsson blifvit för
Åhs Häradsrätt inställd, måst i häktet afbida ransakning rörande det mot honom angifna
brott; i anledning hvaraf jag förordnat åtal emot tillf. Domhafvanden för ett sådant dröjsmål
med ransakningen; och sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Göta Hofrätt utfördt; så har
Kongl. Hofrätten genom utslag deri 4 September 1855 sig utlåtit, att som under ransakningen
med en annan för stöld tilltalad person, redan innan Anders Bengtsson häktades, sådan
bevisning om dennes brottslighet inför Häradsrätten förekommit, att häktningen funnits lagligen
befogad, samt någon väsendtlig åtgärd med målet icke synts hafva kunnat företagas
förr, än den andre tilltalade, sedan de angående honom infordrade upplysningar erhållits, jemväl
blefve för Häradsrätten inställd; alltså och emedan anmärkta dröjsmålet, ehuru stridande
mot ovilkorliga föreskriften i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, med afseende å berörda
förhållanden, och då Anders Bengtsson dessutom blifvit sedermera genom laga kraft
vunnet utslag dömd, bland annat, till lifstidsarbete å fästning, icke finge anses hafva tillskyndat
eller kunnat tillskynda Anders Bengtsson förlängd häktningstid, och snarare ledt till minskning
än tillökning i fångvårdskostnaden, funne Kongl. Hofrätten ansvars- eller ersättningsskyldighet
icke kunna tillf. Domhafvanden ådömas.
Vid detta utslag har jag trott mig kunna låta bero.
Af 1852 års berättelse inhämtas innehållet af Kongl. Hofrättens öfver Skåne och Blekinge
den 11 Juni 1852 gifna utslag uti aktionsmålet emot Konungens Befallningshafvande
i Malmöhus län för en qvinnspersons allt för långvariga qvarhållande vid straff- och arbetsfängelset
i Götheborg; och hade f. d. Landshöfdingen jemte Landssekreteraren, hvilka genom
detta utslag blifvit sa k fällde, deröfver anfört underdåniga besvär.
Nu mera är detta mål afgjordt genom nådigt Utslag af den 28 September 1855, hvarigenom
förklaras, att ehuru, Vid det förhållande att, sedan den häktade qvinnspersonen, på
grund af Kongl. Maj:ts Utslag den 25 April 1838, blifvit, såsom beträdd med osanna uppgifter
om sin person och sina lefnadsomsländigheter, å Korrektionsinrättningen insatt, för att
der i enskildt rum förvaras, intill dess tillförlitlig upplysning om hennes person kunde vinnas,
vidare handläggning hos Konungens Befallningshafvande af den derstädes väckta frågan
om samma qvinnspersons behandling såsom försvarslös berott, enligt 4 § i Kongl. Förordningen
den 29 Juni 1833, på anmälan från Korrektionsinrättningen, om hvad verkan det sålunda
ådömda tvångsmedlet kunde hafva medfört, för att förmå henne till sanningsenliga uppgifter
i omförmälta hänseende, det ej kunde läggas Konungens Befallningshafvande till last,
att någon åtgärd i frågan om den häktades ytterligare behandling ej blifvit vidtagen, innan
Konungens Befallningshafvande erhöll del af Fångpredikantens rapport om det af honom med
fången den 28 September 1838 å Korrektionsinrättningen hållna förhör; likväl och som, efter
det berörde rapport jemte Direktionens vid Korrektionsinrättningen skrifvelse af den 11 Aug.
1845 kommit Konungens Befallningshafvande till handa, och deraf sig visat, att fången då
redan afgifvit en så omständlig berättelse rörande sina lefnadsförhållanden, att Konungens
*) Ett förslag till lagens ytterligare förtydligande i detta ämne finnes här ofvan upptaget.
— 88 —
Befallningshafvande, om än hennes uppgifter i vissa delar befunnits origtiga, icke kunnat sakna
tillfälle att, med ledning deraf, om hennes person inhämta så fullständiga upplysningar, som i
anseende till hennes föregående kringstrykande lefnad stått att erhålla, samt det i Kongl.
Maj:ts Utslag afsedda ändamål med fångens insättande å Korrektionsinrättningen således bordt
anses hafva blifvit uppfyldt, Konungens Befallningshafvande ändock underlåtit att med ärendet,
utan vidare uppskof, taga den hufvudsakliga befattning, som på Konungens Befallningshafvande
ankommit, och för hvilken något giltigt hinder i sakens dåvarande skick desto mindre kunde
antagas hafva förefunnits, som den slutliga pröfning af ärendet, hvilken innefattades i Konungens
Befallningshafvandes beslut den 29 Augusti 1849, derigenom fången blifvit försatt på
fri fot med föreläggande att inom viss tid förskaffa sig laga försvar, ägt rum, utan att under
tiden erhållits några upplysningar om hennes person, som i väsendtlig mån afvikit från dem,
som med ledning af Fångpredikantens rapport kunnat vinnas; alltså och då härtill jemväl
komme, att. i händelse de om fången från Korrektionsinrättningen först erhållna underrättelserna
ansetts icke vara tillfyllestgörande, Konungens Befallningshafvande bordt derom utan
dröjsmål lemna Inrättningens Direktion kännedom, för att sätta Direktionen i tillfälle att affordra
fången de vidare upplysningar, som kunnat finnas erforderliga, men Konungens Befallningshafvande
i detta hänseende ej vidtagit någon åtgärd förr, än genom skrifvelse till Styrelsen
öfver Fängelser och Arbetsinrättningar i Riket af den 31 December 1848, samt Konungens
Befallningshafvande följaktligen medelst den försumlighet, som sålunda vid i fråga
varande ärendes behandling förelupit, vållat, att detsamma allt ifrån Augusti månad 1845 till
1848 års slut fått utan behörig handläggning ligga nere, och att fången åtminstone under
lika lång tid måst utöfver behofvet å Korrektionsinrättningen qvarhållas; funne Kongl. Majit
ej skäl göra annan ändring i Holrättens öfverklagade utslag, än att, jemte det frågan om
bötesansvar å Landshöfdingen, hvilken nu mera aflidit, komme att förfalla, Landssekreteraren
för åtalade embetsfelet fälldes att till treskiftes böta ett belopp, motsvarande två månaders
löneinkomst, hvarjemte Landssekreteraren gemensamt med Landshöldingens sterbhus skulle
ersätta Kongl. Majit och Kronan kostnaden för fångens underhåll vid Korrektionsinrättningen
från Augusti månads utgång 1845 till 1848 års slut med det belopp, hvarmed underhållskostnaden
enligt behörig uträkning öfverstigit värdet af det arbete, hon under samma tid
förrättat.
Den häruti åberopade 4 § af Kongl. Förordningeu den 29 Juni 1833 innehåller, att sedan
försvarslös person, som i anseende till bristande underrättelser om dess namn, födelseort
och lefnadsomständigheter, är försänd till allmän korrektionsinrättning, blifvit der tillförlitligen
känd, underrättelse derom genast skall meddelas vederbörande Konungens Befallningshafvande;
och från denna föreskrift är det, som den slutföljd blifvit hämtad, att vidare handläggning
hos Konungens Befallningshafvande af frågan om fångens behandling såsom försvarslös
berott på anmälan från Korrektionsinrättningen, om hvad verkan det ådömda tvångsmedlet
kunde hafva medfört, för att förmå henne till sanningsenliga uppgifter; hvarföre det ej
kunde läggas Konungens Befallningshafvande till last, att någon åtgärd i frågan om den häktades
ytterligare behandling ej blifvit vidtagen, innan Konungens Befallningshafvande år 1845
erhöll del af Fångpredikantens rapport om det af honom år 1838 med fången hållna lörhör.
Att likväl åtalet och skadeståndsanspråket blifvit af mig utsträckt äfven till försummelsen
under de sju år, för hvilka således Konungens Befallningshafvande är från ansvarighet befriad,
har haft sin orsak i det skiljaktiga begrepp, som jag gjort mig om meningen af omförmälta
lagstadgande. Jag har nemligen icke kunnat så förstå detsamma, att Konungens
Befallningshafvande vore derigenom befriad från vidare skyldighet att efterforska den i Korrektionsinrättningen
insatta fångens omständigheter, i läll samma inrättnings styrelse aldrig
lyckades att derom vinna kännedom, och således aldrig derom gjorde någon anmälan. Häraf
syntes mig följa, att genom fånges försändande till korrektionsinrättning Konungens Befallningshafvande
ej kunde befrias från skyldigheten att taga befattning med allt hvad till frågan
om dess försvarslöshet hörde, och således ej heller ansvarsfritt underlåta, att under en
hel följd af år aflåta någon påminnelse eller efterfrågan till Korrektionsinrättningens Styrelse,
om hvad som i denna fråga kunde der hafva sig yppat.
Härmed var jag dock icke befriad från skyldigheten att fordra redo äfven af Styrelsen
vid Göteborgs Straff- och Arbets-fängelse för underlåtet tillkännagifvande hos Konungens
Befallningshafvande, om hvad som genom Fångpredikantens förhör med fången redan år 1838
blifvit upplyst; och jag har iakttagit denna skyldighet på det sätt, att jag den 29 Januari
1850 anmodat Styrelsen vid nämnde fängelse att underrätta mig om förhållandet; i följd
hvaraf Styrelsen den 23 Febr. samma år meddelat det svar, att redan den 27 Okt. 1838
skrifvelse derifrån afgått till Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län med Fångpredikantens
rapport om det ifrågavarande förhöret, enligt hvad Direktionen sökte styrka med bifogad
afskrift al dess till Konungens Befallningshafvande aflåtna skrifvelse; förmodande Direktionen
visshet härom kunna erhållas af Magistratens i Göteborg fribrefsbok för år 1838,
hvilken blifvit till Ofverpostdirektionen insänd. Ehuru denna fribrelsbok ej funnits hos Öfverpostdirektionen
förvarad, och Konungens Befallningshafvande i Malmöhus Län nekat sig
hafva erhållit det ifrågavarande brefvet; har jag dock icke ansett mig befogad att lägga Direktionen
vid Straff- och Arbets-fängelset till last en försummelse, om hvars verklighet sålunda
ingen nöjaktig bevisning kunde åstadkommas.
Jag åberopar för öfrigt, hvad Hofrättens utslag i målet, intaget i 1852 års berättelse,
innehåller, såsom utvecklande de skäl, på hvilka åtalet varit fotadt; och i rubriken af Kongl.
Maj:ts nådiga Utslag finnes förhållandet af brefvexlingen imellan Straff- och Arbets-fängelsets
Direktion och Konungens Befallningshafvande upptaget.
Boktryckaren Franz Sjöberg har hos mig anmält, att Direktören vid Stockholms södra
Kronohäkte, under det Sjöberg derstädes undergick honom ådömdt fängelsestraff, skall hafva
den 28 Sept. 1852 förvägrat Sjöberg att till sitt enskilda ombud utlemna en till Kongl. Svea
Hofrätt ställd besvärsskrift, rörande förment olaglighet vid Sjöbergs qvarhållande i häktet; och
sedan jag funnit mig föranlåten att emot Direktören för detta förfarande låta anställa åtal,
hvilket hos Stockholms Itådstufvurätt blifvit utfördt; så har Rådstugurätten genom utslag den
5 December 1854 sig utlåtit, att ehuru Direktören, till stöd för ofvanberörde af honom erkända
vägran, åberopat så väl allmänna lagens stadgande och de fängelsebevakningen meddelade
särskilda instruktioner, de der skulle innehålla förbud för till straffs undergående häktad
person att för sin rätts iakttagande af enskildt ombud sig begagna, som äfven föreskriften
i ett af Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar i Riket den 10 Sept. 1852
meddeladt protokollsutdrag, hvaruti, i fråga om tillåtelse för Sjöberg att från fängelset få utlemna
af honom författade skrifter, funnes förordnadt, att sådane skrifter, som rörde annat
än hans enskilda angelägenheter, borde af Fängelsedirektören till Öfverståthållareembetet
öfverlemnas för att, efter dess beprölvande, vederbörande till handa hållas, samt Direktören
velat anse det ämne, som utgjort föremål lör Sjöbergs berörde klagoskrift, vara al allmän och
ej enskild beskaffenhet; likväl och som Direktören lika litet i allmänna lagen och de,angående
fångars behandling meddelte stadganden, ägt skäl för sin vägran att låta en till Öfverdomstol
ställd besvärsskrift af fånge genom enskild person fortskaffas, som Direktören bordt
af förbemälte Kongl. Styrelses omförmälta särskilda instruktion finna sig förhindrad att Sjöberg
sådan rättighet tillstädja, enär det genom samma instruktion stadgade förbud för honom,
att skrifter omedelbart från fängelset utlemna, afsett, enligt dess uttryckliga ordalydelse, endast
sådane skrifter, hvilka icke, i likhet med den i fråga varande, anginge Sjöbergs enskilda
person och angelägenheter; ansåge väl llådstufvurätten Direktören hafva i omförmälta afseende
orätt förfarit; men som af hvad i målet förekommit och Direktören till sitt urskuldande
anfört, det syntes uppenbart, att sådant härrört icke af ondska eller sjelftagen myrtli.
St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrältelse lill 1856 ån riksdag. 12
dighet utan af missförstånd vid tillämpningen af föreskrifter, efter hvilka han hade att i tjensten
sig rätta, samt hvarken åklagaren eller Sjöberg något påstående om skadestånd emot
Direktören framställt, kunde, enär i lag stadgad och för fall, som förevarande, tillämplig
straffbestämmelse saknades, Direktören, som imellertid blifvit från tjenstebefattningen skild,
icke ådömas något ansvar i målet.
Uppå mina häröfver anförda besvär har Kongl. Svea Hofrätt genom utslag den 20 Nov.
1855 sig utlåtit, att enär Direktören ej kunde anses hafva, för hvad honom såsom felaktigt
till last folie, gjort sig skyldig till svårare påföljd, än att, jemlikt 1 Gap. 7 §. Utsökningsbalken,
med ord och varning näpsas, hvilken påföljd, sedan Direktören nu mera blifvit från
sin ofvanberörde tjenstebefattning skild, ej vore i förevarande fall tillämplig, funne Kongl.
Hofrätten icke skäl att i Rådstufvurättens utslag, så vidt Direktören derigenom ansetts ej
kunna ansvar i målet ådömas, göra ändring; varande Direktörens i förklaringen framställda
yrkande om ersättning för förklaringskostnaden jemte lösen för Kongl. Hofrättens utslag i målet
leinnadt utan afseende; och har jag med detta utslag funnit mig kunna åtnöjas.
Under embetsresa år 1854, då Rådstufvurättens i Filipstad arkif blifvit af mig inspekteradt,
hade det yppat sig, att Stadsrättens och, sedan denna Rätt den 25 November 1836
upphört, Rådstufvurättens derstädes domböcker för åren 1834, 1835, 1838 och alla följande
år till och med år 1854 icke voro lardigskrifne, utan protokollen och till en del äfven utslagen
i en mängd mål lemnats ouppsatte; hvarföre jag emot Rorgmästaren i nämnde stad,
hvilken, i egenskap af Ordförande och Expeditionshafvande först i Stadsrätten och sedermera
i Rådstufvurätten, haft skyldighet att berörda protokoll och beslut skyndsamligen uppsätta, låtit
anställa åtal för hvad han härutinnan försummat; och sedan detta åtal inför Kongl. Svea
Hofrätt blifvit utfördt; så har utslag deruppå följt den 4 December 1855, af innehåll, att
emedan utredt vore, att Stadsrättens i Filipstad domböcker för åren 1834 och 1835 och Rådstufvurättens
derstädes domböcker för åren från och med 1838 till och med 1854 vore ofullständiga,
så att protokoll uti en mängd mål och jemväl utslag i åtskilliga icke blifvit uppsatte;
ty och som det ålegat Rorgmästaren att omförmälta domböcker för hvarje år uppsätta och
färdiga skrifva, pröfvade Kongl. Hofrätten, jemlikt 1 Cap. 12 §. Rättegångs-Balken, rättvist
döma Borgmästaren att för berörde försummelse i tjenstens utöfning böta, efter tjugofem
daler silfvermynt för hvarje af förenämnde ofullständiga domböcker, tillsammans fyrahundrasjutiofem
daler silfvermynt, med Etthundrafemtioåtta R:dr 16 sk. banko, samt förelägga
Borgmästaren vid vite af fem hundra daler silfvermynt att inom ett år med bevis från Konungens
Befallningshafvande i Wermlands län styrka, att samtlige i fråga varande domböcker
jemte tillhörande sa köreslängder blifvit, med målens upptagande uti en för hvarje dombok
fortlöpande nummerföljd, fullständigt uppsatte samt behörigen afslutade och underskrifne.
Ofver detta utslag bar Borgmästaren anfört underdåniga besvär, hvilka för närvarande
af nådig pröfning bero.
De af mig anförda underdåniga besvär öfver Kongl. Svea Hofrätts utslag i aktionsmålet
emot Konungens Befallningshafvande i Jemtlands Län den 25 April 1853, hvarom uti min
berättelse för samma år förmäles, hafva nu blifvit afgjorda genom Kongl. Maj:ts nådiga Utslag
den 3 December 1855, af innehåll, att ehuru vid det förhållande, att Konungens Befallningshafvandes
åtalade beslut redan förut, i anledning af enskilda parters deröfver förda klagan,
varit föremål för Hofrättens pröfning och genom dess utslag den 27 Aug. 1850 blifvit
faststäldt, min mot Konungens Befallningshafvande förda talan om ansvar för beslutets förmenta
lagstridighet icke kunnat hufvudsakligen pröfvas af annan afdelning i Hofrätten, än den,
som samma beslut tillförene till pröfning förehaft, med mindre än att den ena afdelningen i
Hofrätten saltes i nödvändighet att yttra sig öfver lagligheten af den andra afdelningen gifna
domslut, samt till följd häraf antagas finge, att den afdelning, till hvars behandling målet
först blifvit lottadt, ansett sig hafva varit obehörig att i pröfning af det anställda åtalet ingå,
och på sådan grund undandragit sig att dermed taga befattning; likväl och som en slik pröfning
ännu mindre kunnat tillkomma samma ledamöter i Hofrätten, som förut gillat det såsom
felaktigt anmärkta beslutet, enär de derigenom komtne att dömma öfver lagligheten af
sin egen åtgärd och sålunda blefve domare i egen sak; funne Kongl. Maj:t, med godkännande
af min derom framställda anmärkning, de ledamöter i Hofrätten, sorn bidragit till dess
ofvanomförmälta utslag af den 27 Augusti 1850, hafva varit, enligt 13 kap. 1 §. RättegångsBalken,
jäfvige att med nu i fråga varande mål såsom domare taga befattning; hvadan och
då Kongl. Maj:t för närvarande ej hade att bedöma, huruvida Hofrätten på annan, af ojäfvige
ledamöter sammansatt afdelning måtte kunna anses behörig att åtalet till pröfning upptaga,
Kongl. Maj:t, med undanrödjande af Hofrättens öfverklagade beslut, funne skäligt förvisa
målet åter till Hofrätten, för ny lagenlig behandling.
Vid ärendets förnyade anmälan hos Hofrätten har jag framställt min tanka i ämnet, och
först i afseende på den ansvarslöshet, hvilken skulle uppkomma från Hofrättens i det nådiga
Utslaget antydda obehörighet att i målet dömma, anmärkt, att beviljande afen sådan ansvarslöshet
åt en embetsmyndighet, hvilken likväl är efter lag ansvarig och ställd under bestämd
domstol, utan tvifvel vore en betänklighet att företrädesvis behjerta. Efter den försvunna ansvarigheten
för Konungens Befallningshafvande skulle väl ännu återstå en ansvarstalan emot
den afdelning af Hofrätten, som fastställt Konungens Befallningshafvandes åtalade beslut. Men
härmed vore hvarken den allmänna rättsfordran uppfylld, som vill, att ingen till felaktighet
skyldig och allmän ansvarighet underkastad embetsman må kunna undgå ansvar, eller ägde
en förfördelad målsägare all den väg till upprättelse och skadeslöshet öppen, som lagen lemnat
honom, med lika litet undantag för den embetsman, hvars åtgärd blifvit af högre myndighet
fastställd, som för hvar och en annan. Vid ett fall af just den beskaffenhet, som nu
är i fråga, vore det icke omöjligt, att skadeståndsanspråket uppginge till ett ansenligt belopp,
för hvilket vederhäftigheten ej mindre hos de personer, sorn utgjorde Konungens Befallningshafvande,
än de ledamöter, hvilka i Hofrätt dömt, behöfde anlitas; och målsägaren skulle genom
de förras fritagande från ansvarighet kunna gå miste om förnämsta delen af den tillgång,
som för hans förnöjande erfordrades.
Emot denna betänklighet trodde jag svårligen någon annan kunna i vigt uppgå; och jag
insåge för min del icke, huru en sådan rätteligen härledes från den förmenta olägenheten
deraf, att andre ledamöter af Hofrätten, än som fastställt det sedermera åtalade beslutet, befattade
sig med afgörande af det åtal, för hvilket beslutet blifvit föremål. Det vore en tillfällighet,
att i en och samma Hofrätt funnes tillgång på mer än en division, och att således
jäf kunde undvikas derigenom, att de ledamöter, som gillat det åtalade beslutet, afhölle sig
från den allmänna lottning, som skulle bestämma den division, der aktionsmålot korinne att
handläggas. Men om sådan tillgäng saknades oeh följaktligen Hofrättens samtlige ledamöter
kunde hafva deltagit i fastställande af den åtalade åtgärden samt alltså vara jäfvige att aktionsmålet
handlägga; så uppstode deraf ingen menligare följd, än att ojäfvige ledamöter saknades
och behöfde tillförordnas, och för ingen del blefve följden den, att Hofrätten vore obehörig.
I vidrigt fall förhölle det sig härutinnan annorlunda med Hofrätt, än med hvarje annan
domstol. Eller skulle väl en kronofogde, tilltalad för embetsfel vid en utmätning, som efter
klander blifvit af Häradsrätt fastställd, icke kunna af samma Häradsrätt dömas för embetsfelet?
Utan tvifvel kunde det hända, att felet vore ett sådant, för hvilket äfven sjelfva utmätningsförrättningen
bordt ogillas, och således den domare blifva jäfvig, sorn denna förrättning
fastställt. Men icke kunde derigenom Häradsrätten blifva obehörig att handlägga och
pröfva aktionsmålet för embetsfel. Jäfvet emot domaren medförde ingen annan påföljd, än
den ganska vanliga, att ojäfvig domare i hans ställe finge förordnas.
— 92 —
Följde nu häraf, att äfven Hofrätt, bestående af en enda domför afdelning, borde vid
lika förhållanden väl kunna blifva jäfvig, men icke derföre obehörig, och således icke rättvisa
vägras, utan endast ojäfviga ledamöter borde tillförordnas; så visste jag icke, hvarföre
det skulle vara mindre lämpligt, att uti Hofrätt, som består af flera domföra afdelningar, låta
aktionsinålet från den, hvars ledamöter vore jäfvige, förflyttas till annan afdelning, som bestode
af ojäfviga ledamöter, än att i de jäfviga ledamöternas ställe enkom förordna ojäfviga
och låta ärendet förblifva under handläggning af samma afdelning i Hofrätten, som förut
med hufvudsaken haft befattning. Vore detta bättre; så borde det visserligen ske; men det
ville icke blifva begripligt, hvarföre det mindre väl ginge an att förfara på det förra sättet,
eller hvarföre således Hofrättens öfriga afdelningar skulle vara obehöriga att vid ärendet lägga
hand.
Det kunde visserligen medföra ett obehag för embetskamrater i ett och samma verk,
att den ene måste å nyo skärskåda, hvad som redan undergått den andres pröfning; och som
detta måste ske, när fråga skall handläggas om ansvar för en åtgärd, hvilken redan är af
kamrater å Hofrättens vägnar fastställd; så kunde det utan tvifvel vara angenämt att få undandraga
sig en sådan ompröfning af kamraters arbete. Men om denna vore den enda grunden
till den i fråga ställda obehörigheten; så stödde den sig ju lika litet på lag, som den
läte förena sig med den alldagliga tillämpningen deraf. Att den ena ledamoten granskar och
ogillar den andres mening, inträffade nemligen vid hvarje skiljaktighet i en omröstning. Likaså
i fall ena Hofrättsafdelningen gifvit dom i ett ämne af alldeles enahanda beskaffenhet
med ett, som efteråt förekommer på annan afdelning af samma Rätt, finge dennas ledamöter
för ingen del taga den förras dom till rättesnöre. De ägde hvarken undandraga sig att döma
eller finge de gifva annan dom än sin egen; och för intetdera undskylla sig dermed, att frågan
redan en gång är å Hofrättens vägnar afgjord. Hvad vore det väl då, som i något
möjligt fall skulle hindra, att på samma lagliga sätt förfares?
Om nu genom denna utredning vore ådagalagdt, att Hofrätten icke lagligen kunnat utgå
från den i fråga varande förutsättningen af obehörighet; så trodde jag hvarken böra antagas,
det en sådan förutsättning verkligen ägt rum, eller befaras, att densamma vid ytterligare öfverläggning
vore att förvänta.
Vid den granskning, jag under embetsresa år 1853 anställde uti Askims Häradsrätts
domböcker, fastades min uppmärksamhet på ett af bemälta Rätt den 5 Febr. samma år
meddeladt utslag, angående en person, tilltalad för det han skall pinat en annan till bekännelse
af brott; hvilket utslag innehöll, att den tilltalade erkänt tjugufem slag, deraf åkommor
följt, och som, ehuru han under misshandlingen uppmanat den misshandlade till bekännelse,
omständigheterna likväl icke medgåfvo det antagande, att densamma varit misshandlingens
ändamål, utan antagligen förekotnme, att den tilltalades sinnesförfattning ytterligare
uppretats deraf, att den misshandlade, redan straffbar för hvad han gjort, i den tilltalades
ögon ökat sin straffbarhet derigenom, att han icke velat medgifva sin brottslighet, fälldes den
tilltalade (endast), jemlikt 21 kap. 7 §. samt 35 kap. 1, 2 och 3 §§. Missgernings-Balken,
att böta för ett sår 3 R:dr 1C sk., sju skrubbsår 4 R:dr 32 sk., fyra blånader 2 ll:dr 32 sk.,
en svullnad 32 sk., fjorton slag utan åkomma 7 R:dr, vägalridsbrott 13 R:dr 16., eller tillhopa
31 R:dr 32 sk. banko till treskiftes; varande utslaget Kongl. Hofrättens pröfning understäldt.
Jag har i detta utslag funnit anmärkningsvärdt, att, ehuru för lagligen styrkt antoges,
att den tilltalade på anförda sätt misshandlat en för brott angifven person, under uppmaning
att bekänna det honom tillvitade brott, Häradsrätten likväl befriat den tilltalade från det stränga
ansvar, lagen stadgat för en persons pinande till bekännelse, då det likväl syntes mig uppenbart,
att om äfven, såsom i utslaget uppgifves, pinande till bekännelse icke varit lör den tilltalade
misshandlingens ändamål, hvilket jag dessutom trodde svårligen hafva kunnat utrönas,
en dylik misshandling under uppmaningar af ofvanberörda beskaffenhet, icke destomindre
kunde hafva den verkan, att aftvinga den misshandlade en falsk och för hans välfärd menlig
bekännelse, hvilket lagen genom det stränga straff, den stadgat å pinande i sådan afsigt, just
haft för ändamål att förekomma; hvarföre jag funnit mig föranlåten att emot domhalvanden
förordna åtal för orätt dom; och har härom varit skriftvexladt inför Kongl. Göta Hofrätt;
hvarefter och sedan Domhafvande!) med döden afgått, Kongl. Hofrätten meddelat Utslag den
21 November 1855 af innehåll, att som Domhafvanden imellertid aflidit, förevarande åtal
komme att förfalla.
En person, som vid Nordmalings och Bjurholms Tingslags Häradsrätt var dömd att för
förnekande af sin hand och förskrifning böta 233 R:dr 16 sk. banko med 4t procent ränta,
hade af samma Häradsrätt blifvit förpligtad att, derest han ej kunde betala böterna eller visa,
att inålsäganden desamma eftergifvit, undergå två månaders fängelse å länshäktet; och som
jag ansett förvandlingsstraffet i stället hafva bordt, enligt 5 kap. 4 §. Straff-Balken och Kongl.
Förordningen den 10 Juni 1841, bestämmas till tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd;
så har jag emot Domhafvanden låtit anställa åtal, för det han, af uppenbart missförstånd om
Jagens mening, sålunda fällt origtig, till verkställighet kommen dom, som vållat, att den sakfällde
fått umgälla sitt brott med annat och lindrigare straff, än derå enligt lag bordt följa.
Efter detta åtals utförande har Kongl. Svea Hofrätt genom utslag den 7 Febr. 1856 sig
deröfver utlåtit, att som i fråga varande böter, hvilka vore af den beskaffenhet, att om deras
förvandlande till annat straff, vid saknad tillgång hos den sakfällde till böternas gäldande,
särskild bestämmelse icke funnes i lag gjord, bordt, jemlikt 5 kap. 4 §. Straff-Balken och
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, för det fall, som inträffat, att den sakfällde ej förmått
samma böter utgifva, förvandlas till tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd; men
Häradsrätten, genom åtalade beslutet den 1 April 1853 förordnat, att den sakfällde, derest
han ej förmådde utgifva nämnde böter, skulle i stället straffas med två månaders fängelse å
länshäktet; alltså och utan afseende å hvad Domhafvanden till stöd derför i afgilven förklaring
anfört, pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist, det skulle han, såsom för Härads-Hättens beslut
ansvarig, för det han af missförstånd sålunda fällt orätt dom, jemlikt 1 kap. 12 §.
Rättegånsbalken, böta trettio daler silfvermynt med 10 U:dr banko.
Olver detta utslag har underdånig klagan icke blifvit förd.
Under embetsresa år 1853 hade vid undersökning af Lidköpings Rådstufvurätts domböcker
yppat sig mer än vanlig långsamhet uti göromålens behandling, så att 12 särskilda
mål blifvit anmärkta, hvilkas afgörande dröjt utöfver fyra månader, efter det de varit såsom
utagerade lemnade till Rättens pröfning; och har jag derföre, till följd af min förut yttrade
öfvertygelse om angelägenheten af allmänna åklagaremagtens mellankomst för alhjelpande af
ett sådant missbruk, funnit mig föranlåten att emot Rådstufvurättens Ordförande och Ledamöter
förordna åtal, med påstående om ansvar för de obehöriga dröjsmålen.
Efter utförande af detta åtal har Kongl. Göta Hofrätt genom utslag deröfver den 4 sistlidne
Febr. sig ullåtit och med åberopande af orsaker, hvilka uti de tilltalades förklaring blifvit
uppgifna, nemligen att den anmärkta långsamheten skall härledt sig från mängden af Borgmästarens
uppräknade embetsgöromål och från uppgifne händelser, som icke skulle kunnat
alvärjas eller åtminstone förmentes verka till hans urskuldande, vid hvilket förhållande och
då hvarken någon part klagat eller skada förorsakats, Borgmästaren yttrat förhoppning om
befrielse från all påföljd af åtalet, förklarat sig finna, att anmärkta dröjsmålet icke borde till
någon påföljd föranleda.
Uti de underdåniga besvär, jag häröfver anfört, har jag framställt anmärkningar emot de
sålunda begagnade ursäkter, såsom varande de vanliga, men med hvilka äfven större försummelser,
än de nu ifrågavarande, kunna öfverskylas. Jag har utgått från den grund, att ar
-
— 94 —
betskrafter, som äro tillräckliga för göromälens skötande i längden, också förslå att utan
dröjsmål företaga dem, och att i annan händelse det tillhörer de arbetande att göra behörig
anmälan om krafternas otillräcklighet; i brist af hvilken anmälan den för göromålen ansvarige
äfven måste anses hafva erkänt sig skyldig att i rättan tid medhinna dem. Och beträffande
undflykten om uteblifven klagan af rättsökande och deraf härledd slutföljd, att ingen skada
skett, har jag i underdånighet påminnt om den betänklighet, som nästan utan undantag afhåller
parter från dylik klagan, nemligen farhågan att derigenom stöta sig med sina domare,
samt om den ofelbara och oundvikliga skada, som alltid härrörer från uppehållet för den part,
hvilken genom sakens afgörande skall vinna.
Dessa underdåniga besvär äro hos Kongl. Maj:t ännu anhängiga.
Af en hos mig gjord angifvelse har jag funnit mig föranlåten att vid Rådstufvurätten i
Westervik låta tilltala Stadsfiskalen derstädes för den olagliga åtgärden, att hafva i häkte inmanat
och qvarhållit en till staden under marknad den 8 Juni 1853 inkommen landtman,
dels i anledning deraf att några silfvermynt, dem denne innehaft, förmenats vara falska, och
dels under föregifvande af bristande underrättelse om mannens person och lefnadsställning,
utan att i dessa förhållanden, efter min tanka, legat någon antaglig grund för den medfart,
som honom sålunda öfvergått. Efter utförande af detta åtal har Rådstufvurätten genom utslag
den 28 Febr. 1855 sig utlåtit och på anförde skäl förklarat, att Stadsfiskalen icke kunde
i målet till ansvar fällas, samt i följd deraf ogillat de mot honom framställda ersättningspåståenden
och ålagt målsegaren att godlgöra ej mindre allmänna åklagaren för hans kostnader,
enligt derå ingifven räkning, med 21 R:dr 33 sk., än äfven vittnena omkostnaden för
deras inställande med sammanlagda 15 R:dr b:co.
Sedan jag i detta utslag sökt ändring; har Kongl. Göta Hofrätt den 12 sisth Febr. genom
utslag i ämnet sig utlåtit, att vid jemförelse med vittnesmålen vore till full visshet ådagalagdt,
det Stadsfiskalen den 8 Juni 1853 omkring klockan 2 eftermiddagen, i anledning af
yppad misstanka, att målsägaren sökt utprångla falskt silfvermynt å särskilda ställen i Westervik,
bland andra den så kallade Stadshuskrogen, hvarest han ock anträffats, låtit efter föregånget
förhör genom Stadsbetjeningen derifrån föra honom till Stadens Rådhus; äfvensom
att, sedan han der undergått vidare förhör samt Stadsfiskalen inhemtat upplysning från två
Guldsmeder, angående beskaffenheten af det ifrågaställa myntet, och förordnat, att målsägaren
skulle nedföras, denne blifvit vid pass en timma derefter af tillstädesvarande vaktbetjenter
förd från öfra våningen, der han dittills hållits bevakad, ned i andra våningen och der insatt
först i ett vaktrum, men sedermera uti en deruti belägen arrest, hvarest han förvarats till
klockan omkring nio på aftonen, då han, jemlikt Stadsfiskalens föreskrift, blifvit frigifven ;
och ehuru således uppenbart vore, att målsägaren genom Stadsfiskalens påbjudna åtgärder varit
beröfvad friheten och således häktad under Hera timmar, i följd af en emot honom yppad
misstanka att hafva sökt utprångla falskt silfvermynt, hvilken misstanka dock, vid sedermera
företagen närmare undersökning af myntet, befunnits helt och hållet ogrundad; likväl
och emedan den genom vittnen styrkta omständighet, att de mynt, hvilka målsägaren å
Stadshuskrogen erbjudit såsom betalning för erhållen förtäring, haft ett så beskaffädt utseende,
att ej allenast vid tillfället närvarande personer ansett dem såsom falska, utan ock genast
derefter tillfrågade sakkunnige män hållit sådant för sannolikt, *) i förening med det enligt
vittnesmålen ostridigt förekomna förhållande, att målsägaren vid de med honom på stället
och på Rådhuset hållna förhör, i afseende på så väl åtkomsten af mynten som sin person
och lefnadsställning, lemnat orediga, mot hvarannan stridande och undvikande uppgifter, samt
*) Utbjudandet af falskt mynt är icke ett brott, sorn- ådrager häkte i annat fall, än då man öfvertygas alt
hafva vetat myntet vara falskt.
— 95 —
derigenom sjelf underhållit och ökat den emot honom yppade misstanka, innefattat anledning
för Stadsfiskalen att försäkra sig om målsägarens person, intill dess Stadsfiskalen, som af de
vid förhören närvarande, för honom bekanta personer i denna del ej kunnat vinna upplysning,
hunnit med någon tillförlitlighet inhämta, huruvida målsägaren vore bosatt man och i
sådana förhållanden, som lemnade säkerhet för hans person, hvilket jemväl, med afseende
derå, att Stadsfiskalen efter inhämtad kännedom i denna del frigifvit målsägaren, syntes hafva
varit Stadsfiskals egentliga afsigt nied hans tillvaratagande; men det i allt fall läge Stadsliskalen
till last, att han, som enligt tvenne vittnens utsagor, jemlörde med åtskillige under
ransakningen i öfrigt inlupna omständigheter, redan tidigt under eftermiddagen blifvit underrättad
derom, att målsägaren åtföljt ena vittnet till staden, då ej sökt den närmare upplysning
angående målsägaren, hvartill han såmedelst fått anvisning och angående hans lösgifvande
föranstaltat, utan låtit honom det oansedt flera timmar och således vida längre, än för ändamålet
varit nödigt, qvarblifva i häktet, hvarigenom stadsfiskalen uppenbarligen åsidosatt den
sorgfälliga uppmärksamhet vid sakens behandling, som vederbordt, och följaktligen eftersatt
hvad honom i hans egenskap af Stadsfiskal ålegat; ty pröfvade Kongl. Hofrätten, med ändring
af Rådstufvurättens öfverklagade beslut, rättvist på så (sådant) sätt bifalla min förda
klagan, att Stadsfiskalen, enligt 1 kap. 7 §. Utsökningsbalken, dömdes, för hvad sålunda i
detta mål kommit honom till last, att böta 16 R:dr 32 sk. till de fattiga i staden Westervik,
samt derjemte förpligtades att ersätta, dels målsägaren hans utgifter och besvär i målet med
tretton R:dr 16 sk. banko, dels tillförordnade allmänna åklagaren hvad han, enligt ingifven
räkning, för målets utförande fordrat, med tjuguen R:dr 33 sk. samma mynt, dels ock utgifva
de åtskilliga vittnen för inställelsen af Rådstufvurätten tilldömde belopp.
Ofver detta utslag äro underdåniga besvär af Stadsfiskalen anförda.
Oaktadt vid en förutgående inspektions-resa blifvit af mig anmärkt, att uti Kämnersrättens
i Gefle domböcker för åren 1832 till och med 1835 saknades saköreslängder samt
vederbörandes uppmärksamhet på denna brist blifvit fästad ; har likväl vid mitt senaste besök
i samma stad under sistlidna årets inspektionsresa denna brist funnits icke vara afhjelpt; hvarföre
jag förordnat åtal emot dervararande Borgmästare, hvilken under nämnde tid innehaft
ordförande-befattningen i bemälta Rätt, med påstående om ansvar för den inträffade försummelsen
; och sedan detta åtal blifvit behörigen utfördt; så har Kongl. Svea Hofrätt deröfver
genom utslag den 3 Mars innevarande år sig utlåtit, att emedan ostridigt vore, det saköreslängder
icke funnits vidfogade Kämnersrättens i Gelle domböcker för de fyra åren 1832 till
och med år 1835 samt det tillkommit den tilltalade Borgmästaren, såsom under nämnda år
Ordförande i bemälte Rätt, att tillse, det Rättens domböcker blifvit i fullständigt skick försatta;
ty och enär Borgmästaren, hvilken i sin afgifna förklaring invändt, att då domböckerna
under den efter nämnda år förflutna tiden troligen varit af andra tjenstemän handterade och
begagnade, ansvaret för den befunna ofullständigheten i afseende å saköreslängderna ej skäligen
kunde drabba Borgmästaren, icke ens sökt göra sannolikt, att saköreslängder förut varit
ifrågavarande domböcker vidfogade samt den omständighet, att Borgmästaren efter det
förevarande åtal blifvit emot honom anstäldt, låtit upprätta saköreslängder och dem till Rådstufvurättens
arkif aflemnat, icke kunde befria honom från påföljd för den försummelse i
tjensten, hvilken han derförinnan låtit komma sig till last; alltså pröfvade med stöd af grunderna
i 1 kap. 12 §. Rättegångsbalken, jemförd med 24 kap. 5 §. samma balk, Kongl. Hofrätten
rättvist, det skulle Borgmästaren för ofvan anmärkta underlåtenhet af hvad honom, såsom
Ordförande uti förra Kämnersrätten i Gefle, ålegat, böta tjugufem daler silfvermynt för ofull
-
— 96 —
ständigheten i hvardera af ofvannämnda fyra års domböcker med tillsammans etthundra daler
silfvermynt eller trettiotre riksdaler 16 sk. banko.
Detta utslag har hos Kongl. Maj:t icke blifvit öfverklagadt.
Det uti 1853 års berättelse upptagna aktionsmål emot Domhafvanden i Snefringe Härad
lör dröjsmål med ransakning öfver en häktad person, är nu af Kongl. Maj:t afgjordt genom
nådigt Utslag på mina underdåniga besvär den 1 sisth Mars, af innehåll, att Kongl. Maj:t,
jemlikt det af Hofrätten åberopade lagrum, 1 kap. 12 §. Rättegångs-Baiken, funne skäligt
fastställa Hofrättens domslut i hvad det öfverklagadt blifvit; och ansåge Kongl. Maj:t anledning
icke förekomma att Domhafvanden uppå dess derom gjorda underdåniga ansökning, nåd
förunna.
Vid uppmärksamhet på innehållet af mina i 1853 års berättelse upptagna underdåniga
besvär torde det blifva för läsaren tydligt, att deras syftemål är vunnit genom den i nådiga
Utslaget beviljade förändring i Hofrättens domslut, att detsamma nemligen borde stödja sig endast
på lagens föreskrift i 1 kap. 12 §. Rältegångs-Balken, och icke på de af Hofrätten derjemte
åberopade författningar.
Vid besök i Wenersborg år 1853 och 1854 hade undersökningen af Rådstufvurättens
domböcker visat, att icke mindre än 181 mål hvilat oafgjorda längre än fyra månader, en
del till och med ett, två ända till fyra år, efter det de varit utagerade; och jag har trott
mig icke kunna underlåta att för en sådan försummelse i domareärendens behandling låta
lagligen tilltala Rådstufvurätten; uppå hvilket åtal jag erhållit Kongl. Göta Hofrätts utslag den
26 sisth Febr. deruti, med åberopande af en hos Wenersborgs Rådstufvurätt antagen arbetsordning,
enligt hvilken Borgmästaren ensam skulle åligga att uppsätta Rättens dombok samt
författa alla der beslutade utslag och således äfven draga försorg derom, att utslagen varda
skyndsamt expedierade, samt enär icke vore visadt, att Rådmännen genom någon försummelse
i de tjensteåtgärder, som dem ålegat, föranledt det anmärkta dröjsmålet med domböckernas
afslutande och utslagens afkunnande, de tilltalade Rådmännen befriades från ali delaktighet
i den inträffade försummelsen.
Hvad åter Borgmästaren särskildt beträffade, så har Kongl. Hofrätten visserligen funnit
det vara ådagalagdt, att målen i många läll icke blifvit med den skyndsamhet afgjorda, som
under iakttagande af en rätt ordnad verksamhet skäligen bordt kunna påräknas, men enär
liera af dessa mål redan under föregående Borgmästares embetsförvaltning blifvit till pröfning
öfverlemnade, och den nuvarande således, sedan han tillträdt Borgmästareembetet, måst
använda tid på utarbetandet af dylika äldre mål samt med afseende jemväl å de göromål,
som i öfrigt samma embete tillhörde, hade Hofrätten ändock ansett Borgmästaren icke hafva
i fråga om målens afgörande, af bristande nit och drift begått sådan försummelse, att den
kunde honom såsom fel i embetet till last föras, utan endast dömt honom, för underlåtandet
att behörigen afsluta och underskrifva domböckerna för år 1851 och 1852, att böta 8 R:dr
16 sk. banko.
Dessa domskäl har jag upptagit till vederläggning uti anförda underdåniga besvär öfver
Hofrättens utslag, hvilka nu bero på nådig pröfning.
En å kronohäktet vid Långholmen, till straff för tryckfrihetsbrott innesluten fånge hade
hos Kongl. Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i Riket anhållit om tillåtelse att
— 97 —
under fängelsetiden sysselsätta sig med skrifning, under iakttagande deraf, att inga skrifter af
honom utlemnades förr, än vederbörande haft tillfälle öfvertyga sig, att deri icke förekomme
något, som kunde afse försök till rymning eller på annat sätt störa ordningen vid fängelset;
i anledning hvaraf Kongl. Styrelsen genom beslut den 10 September 1852 väl bifallit denna
ansökning, men tillika dervid fästat det vilkor, att sådana fångens skrifter, som anginge.annat
än hans enskilda angelägenheter, borde af Direktören vid fängelset öfverlemnas till Öfverståthållare-Embetet,
för att efter dess bepröfvande vederbörande till handa hållas, derest icke
fången, beträffande sådana skrifter, som vore afsedda att till trycket befordras, heldre ville öfver
innehållets lagenlighet förskaffa sig Tryckfrihetskommittéens godkännande.
Sedan detta beslut kommit till min kunskap, har jag funnit mig icke kunna betrakta dess
innehåll annorlunda, än såsom en öfverträdelse af Tryckfrihetsförordningen: hvarföre jag emot
Kongl. Fångvårds-Styrelsen låtit anställa åtal med anmärkning, hurusom den i Grundlagen
hvarje Svensk man tillförsäkrade rätt att, utan några af den offentliga makten i förväg lagda
hinder, af trycket utgifva skrifter förnärmades genom den vidtagna åtgärden, för hvilken ej
heller funnes någon ursäkt deruti, att vid förevarande fall rättighetens mistning skulle inträffa
under en tid, då straffet för samma rättighets missbrukande fortvarade, helst Grundlagen icke
kände ett så beskaffadt hinder för utöfvande af omnämnde allmänna rättighet, den der icke
finge förnärmas genom någon tryckningen föregående granskning af skrift; samt att, då antagas
måste, att icke all rätt vore en fånge beröfvad, inskränkningarne i hans rätt att till godo
njuta tryckfrihet icke finge sträckas längre, än fängelsets säkerhet fordrade, till hvilket ändamåls
ernående väl hörde, att fånge ej finge från fängelset eller sitt rum deri afsända någon
skrift, hvilken ej förut lemnats till fängelseföreståndaren till genomläsande, men icke vore nödigt,
att föreståndaren efter genomläsningen skulle kunna hindra afsändning och befordrande
till tryckning eller annat bruk af sådana en fånges skrifter, som icke befunnes innehålla någonting
för fångens förvaring eller fängelsets säkerhet menligt.
Kongl. Svea Hofrätt, hos hvilken detta åtal blifvit utfördt, har genom utslag i ämnet den
8 sisth April sig utlåtit, att emedan, såsom af de tilltalade blifvit erinradt, instruktionen för
vaktmästarne och vaktkarlarne vid Smedjegårdshäktet af den 1 Okt. 1803 skall, enligt Kongl.
Brefven den 12 Febr, 1808, hufvudsakligen tjena till efterrättelse, jemväl vid Kronofängelserna
i allmänhet och sålunda äfven i afseende å Kronohäktet vid Långholmen, samt med
samma instruktion öfverensstämde, att skrifter eller bref af fångar skola af den, som har
närmaste tillsynen öfver fängelset, öfverlemnas tili Konungens vederbörande Befallningshafvande
hvars svar eller ordres derpå afvaktas; ty och då vid sådant förhållande Kongl. Styrelsen öfver
fängelser och arbetsinrättningar, som, så vidt disciplinen vid Kronohäktet å Långholmen rörer,
har jemte Direktören inseende deröfver, genom ofvan anmärkte beslut, hvarigenom blifvit
föreskrifvet, att sådane skrifter af den i fråga varande fången, som för straffs undergående
inom Kronohäktet å Långholmen förvarades, hvilka anginge annat än fångens enskilda angelägenheter,
skulle öfverlemnas till Ofverståthållare-Embetet, för att efter dess bepröfvande
vederbörande tillhanda hållas, derest fången icke ville af ett särskildt medgifvet undantag sig
begagna, icke kunde anses hafva felaktigt i embetet sig förhållit; alltså blefve det emot Kongl.
Fångvårdsstyrelsen anställda åtal af Kongl. Hofrätten ogilladt.
Vid anställande af detta åtal hade jag förutsatt, att Kongl. Fångvårds-styrelsen vore den
myndighet, till hvilken fången rätteligen vändt sig, för att komma i åtnjutande af en honom
vid fängelset förmenad rätt tili sina skrifters alltnäugörande genom trycket; och så vida Fårsgvårds-styrelsens
beslut icke innebar den dolda meningen att frånsäga sig behörägheten till ansökningens
upptagande, samt låta dess beviljande bero af Ofverståthållare-Embetet; har jag
ej annat kunnat finna än att genom det åtalade beslutet ett hinder var i förväg lagdt för utgifvande
af fångens till tryck ämnade skrifter. Jag kunde nämligen icke föreställa mig, att
Ofverståthållare-Embetet ansåge sig behörigt atl bifalla utlemnandet till tryck, då sådant bifall hos
Fångvårds-styrelsen blifvit förgäfves sökt; och uti hänvisningen att hålla skrifterna vederbörande
tillhanda, skulle således icke kunna inbegripas äfven den, att efter långens åstundan
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Rerältelse lill 1856 års riksdag. 13
— 98 —
låta lemna dessa skrifter till trycket, eller dervid följa den anvisning, som af honom
erhölles.
För att erfara, huruvida min tanke om Fångvårds-styrelsens behörighet, hvilken också
af denna myndighet icke blifvit förnekad, är i sjelfva verket grundad, och således Fångvårdsstyrelsen,
men icke Ofverståthållare-Embetet var den myndighet, af hvilken fångens ansökning
borde pröfvas, har jag funnit mig föranlåten att öfver Hofrättens utslag anföra underdåniga
besvär, uti hvilka jag, för händelsen af hufvudsaklig nådig pröfning, framställt de skäl
emot godtyckliga inskränkningar i fånges rätt till tryckfrihetens begagnande, hvilka här ofvan
äro på sitt ställe upptagna.
Det till Kongl. Svea Hofrätt återförvisade, här ofvan omförmälta mål emot Borgmästaren
i Thorshälla har sedermera, efter det åberopade vittnets afhörande, genom utslag den 15:de
sisth April blifvit afgjordt på det sätt, att emedan Borgmästaren bestridt, att Rådstbfvu-rättens
i fråga komne Dombok vid angifna tillfället befunnits i det anmärkta hänseendet, eller sålunda
ofullständig, att luckor deri blifvit lemnade för då ännu icke uppsatta mål; ty och som
hvad i målet förekommit icke innefattade ens halft bevis eller bindande omständigheter och
liknelser till stöd för den gjorda angifvelsen; funne Kongl. Hofrätten Borgmästaren icke kunna
ådömas ansvar eller edgång i målet.
De underdåniga besvär, jag öfver detta utslag anfört, innehålla fullföljande af de förut i
samma ämne anförda underdåniga besvären, samt den anmärkning, beträffande det i Hofrätten
hörda vittnets berättelse, att jag i afseende på föremålet för detta vittnesmål icke visste,
huru det kunde sägas, att ej ens half bevisning vöre åstadkommen, då vittnesmålet lemnade
jakande svar på frågan, huruvida den af vittnet såsom Sekreterare författade anteckning i mitt
diarium, hvilken innehåller, att vid genomseende af Rådstufvu-rättens protokoll för åren 1852
och 1853 förekommit, att en ej obetydlig del af samma protokoll icke blifvit uppsatt, öfverensstämde
med förhållandet, sådant vittnet det då uppfattat, i hvad angick domboken för
år 1852. På denna anteckning i diarium vore åtalet i denna punkt grundadt; och om jag
borde medgifva, att diarium icke ensamt innefattade full eller half bevisning; så syntes, det
»nig dock icke ens begripligt, hvarföre detta diarium, omedelbarligen efter dombokens granskning
uppfattadt och derefter med liflig ed bekräftadt af den person, som detsamma uppsatt,
skulle kunna betraktas såsom utgörande mindre än half bevisning om det deri upptagna
förhållandet.
Häruppå har Kongl. Maj:ts nådiga beslut ännu icke hunnit meddelas.
Kongl. Maj:ts här ofvan anmälta nådiga Utslag af den Uste sisth April uppå mina underdåniga
besvär öfver Hofrättens utslag, angående åtalad försummelse af Rådstufvurätten i
Engelholm med ransakning öfver en häktad person, gifvet den 13 Mars 1855, är af det innehåll,
att enär genom handiingarne i målet blifvit upplyst, att fångens häktande föranledts af
misstanka om delaktighet uti en stöld, derom ransakning med andra personer förut hos Rådstugurätten
förevarit, samt blifvit till den 15 Mars 1852 uppskjuten, ansåge Kongl. Maj:t
vid sådant förhållande, Rådstufvurätten, äfven om genast efter fångens häktande anmälan derom
hos Rådstufvurätten skett, hafva ägt laglig anledning att låta undersökningen, jemväl i hvad
den fången rörde, till nämnde dag anstå; hvadan Kongl. Majit icke funne skäl att göra ändring
i det slut, hvari Hofrätten i målet stadnat.
Denna tillämpning af Kongl. Förordningen den 10 April 1810, angående tiden, inom
hvilken häktade personer böra ställas för rätta, utgår icke från den ljusa föreställning om
denna författnings lagstiftningsgrund, hvilken hittils synes hafva varit antagen. I brist af all
i lagen gifven föreskrift om formaliteter vid häktande, och deribland om rättighet för den
— 99 —
häktade att blifva genast underrättad om skälet till hans inspärrande och det brott, som honom
tillvitas, syntes man halva påtänkt åtminstone den i nämnde förordning gifna föreskrift
om tiden, hvarutöfver häktandet ej skulle kunna förlängas, innan den häktade blefve underrättad,
hvarföre man gripit honom. Förordningen handlar icke i allmänhet om fortskyndande
af ransakningarna med fångna tilltalade, och syftar följaktligen icke att öfver hufvud
förkorta fängelsetiden; och man skulle alldejes hafva förlorat begreppet om denna lags ändamål,
i läll man trodde det ligga endast uti några dagars eller en och annan veckas minskning
i hela summan af den tid, som frihetens förlust för en anklagad möjligtvis kan otillbörligen
fortfara genom slapphet och försumlighet i ransakningen. Man lärer då icke kunna föreställa
sig någon annan giltig grund för den i fråga varande förordningens stadganden eller annan
anledning till hela dess tillvarelse, än dels den här angilna syftningen att förkorta den grymma
okunnighet, hvari en fånge möjligen kan lemnäs om anledningen till hans gripande, och dels
den ej mindre vigtiga afsigten att så skyndsamt som möjligt öppna tillfälle för den anklagade
fången till begagnande af sådana försvarsskal, genom hvilka det någongång kan blifva honom
möjligt att genast ådagalägga sin oskuld och den villfarelse, som förledt till hans inspärrande,
såsom t. ex. att han icke är den person, för hvilken man tagit honom, eller att han vid den
tid, då brottet begicks, befunnit sig på annan ort, än der det timade.
Till befrämjande af en sådan syftning har lagen icke behöft och icke nyttjat annat medel,
än sjelfva föreskriften om tiden för den häktades första inställande inför rätta; och man
kan icke fela mot lagens grund, utan att i och med detsamma öfverträda dess bokstaf. Såsom
klart och ovilkorligt har det derföre alltid förekommit mig, att denna bokstaf måste gälla,
utan att behöfva annat motif, än det dess lydelse innebär. Hvarje afvikelse derifrån har jag
således åtalat, så vidt den kommit till min kunskap; och jag har åtminstone aldrig förr än
nu erfarit, att sjelfva föreställningssättet om lagens grund och mening kunde ogillas.
Under den 6 Mars 1850 hade Hellestads och Tjellmo Tingslags Häradsrätt (öreskrifvit,
att en sakfälld person skulle, i saknad af böter, 6 R:dr 32 sk. banko, ådömde för fönsterinslagning
af öfverdåd, i stället undergå fjorton dagars fängelse; och som jag trott alla böter,
hvilka stadgas i lag eller författningar, derigenom allmänna lagen ändras eller tolkas, böra
förvandlas tili fängelse vid vatten och bröd, när annan förvandling icke blifvit särskildt i lagen
eller författningen föreskrifven, eller böterne kunde räknas till dem, om hvilka 2 §. af 32
kap. Rättegångsbalken, jemförd med Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, handlar; så
har jag låtit emot Domhafvanden anställa åtal för den genom nämnda förvandling begångna
olaglighet.
Sedan detta åtal blifvit inför Kongl, Göta Hofrätt utfördt, så har dess utslag deröfver
fallit den 18 sisth April af innehåll, att som i Iråga varande böter icke vore af den beskaffenhet,
att de, enligt 32 kap. 2 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1779, bordt förvandlas till fängelse, utan såsom närmast jemförlige
med dem, som ådömas enligt 20 kap. 6 § Missgerningsbalken, skolat, lika med dessa, till
fängelse vid vatten och bröd förvandlas; alltså och i förmågo af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist döma den tilltalade Domhafvanden, att för den
förseelse vid Domareembetets utöfning, han genom åtalade bötesförvandlingen sålunda låtit
komma sig tjll last, böta tio riksdaler banko.
Öfver detta Utslag har underdånig klagan ej blifvit förd.
Kinot Krigsrätten vid Kongl. Majds Flotta i Carlskrona hafva anmärkningar förekommit
i anledning af gifna utslag, dels
— 100 —
a) öfver en Kronojungman, tilltalad för första resan stöld från kamrat, hvarföre han
den 21 Mars 1853 blifvit dömd att straffas med fängelse vid valten och bröd i stället för
spö samt dels
b) öfver en Marinsoldat, tilltalad för rymning och förskingring af munderingspersedlar
samt första resan stöld från kamrat, i följd hvaraf han den 16 Juni 1853 blifvit fälld, att
1 ena bot straffas med fängelse vid vatten och bröd i stället för spö; och har jag för den
felaktighet, som jag ansett vara begången genom spöstraffets förvandlande i fängelse vid vatten
och bröd låtit anställa åtal emot Krigsrättens Ordförande och Ledamöter, efter utförande
hvaraf Kongl. Krigs-Hofrätten genom särskilta utslag den 20 sisth Mars sig utlåtit angående
utslaget öfver Jungmannen: att emedan, enligt hvad upplyst och medgifvet vore, efter det
Jungmannen inför Krigsrätten erkännt, att han den 24 Febr. 1853 uti Matros- och Båtsmanskasernen
i Carlskrona olofligen tillgripit åtskilliga, till 10 R:dr banko uppskattade klädespersedlar,
tillhörige en hans kamrat, Krigsrätten genom ofvannämnda utslag, jemlikt åberopade
lagrum och författningar, dömt Jungmannen att för berörde förbrytelse straffas med
femton dagars fängelse vid vatten och bröd, å en Söndag undergå uppenbar kyrkoplikt samt
stadgadt ersättningsbelopp utgifva; men enär 8 kap. 7 § Kongl. Krigsartiklarna uttryckligen
stadgade, att den som första gången stjäl från kamrat, skall straffas med spö efter det stulnas
värde och nio par derutöfver, samt detta stadgande ej förlorat sin gällande kraft genom
2 § i Kongl, cirkuläret den 26 November 1812, som från der bestämdt afskaffande af spöstraff
undantoge, utom andra, det fall, då å förbrytelsen borde följa uppenbar kyrkoplikt,
sorn för stöld ägde rum den tid, Krigsrättens ifrågavarande utslag meddelades, densakfällde
bordt för sin berörda förbrytelse dömas till deremot svarande bestraffning af spö; ty funne
Kongl. Krigshofrätten, att Krigs-Rätten, vid bestämmandet af den sakfälldes straff felat emot
tydlig lag; och prölvade i följd deraf, utan afseende å hvad till urskuldande af det anmärkta
origtiga förfarandet blifvit anfördt, Kongl. Krigshofrätten, jemlikt 14 kap. 95 § Kongl. Krigsartiklarna,
rättvist fälla Krigsrättens Ordförande och Ledamöter, för fel vid Domareembetets
utöfning, att böta, Ordföranden och Auditören hvardera 6 R:dr 32 sk. banko samt öfriga
Ledamöterna hvar för sig 3 R:dr 16 sk. nämde mynt; hvarjemte Ordföranden och Ledamöterne
förpligtades att gemensamt, eller hvilkendera bäst gälda kunde, godtgöra den kostnad,
som Kongl. Majit och Kronan förorsakats genom verkställande af det ådömda straffet af femton
dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken kostnad, enligt från Konungens Befallningshafvande
i Blekinge Län inkommen uträkning, uppgått till ett belopp af 1 R:dr 13 sk. 6 rist
banko; Och angående utslaget öfver Marinsoldaten: att som enligt hvad upplyst och medgifvet
vore, efter det denne inför Krigsrätten erkänt, att han den 10 April 1853 rymt från
tjenstgöringsstationen och förskingrat munderingspersedlar, äfvensom från åtskilliga sina kamrater
vid Marinregementet olofligen tillgripit sedermera tillrättakomna persedlar till sammanlagdt
värde af Fem Ridr banko, Krigsrätten genom ofvanskrifne utslag, jemlikt åberopade lagrum
och författningar, dömt den tilltalade, hvilken Krigsrätten ansett hafva gjort sig skyldig
för rymningen och persedelförskingringen, till tjugosju par spö, och för stöld från kamrat till
öfvanberörda värde till fjorton par spö, att i ena bot umgälla sina omförmälta förbrytelser
med tjugosju dagars fängelse vid vatten oell bröd, å en Söndag undergå uppenbar kyrko
plikt
samt stadgadt ersättningsbelopp utgifva; men 8 kap. 7 § Kongl. Krigsartiklarna uttryckligen
stadgade, att den som första gången begår stöld från kamrat, skall straffas med nio pär
spö och spö derutöfver efter det stulnas värde, hvilket stadgande ej förlorat sin gällande kraft
genom Kongl. Cirkuläret den 26 Novb. 1812, som från der bestämdt afskaffande af spöstraff
undantoge, utom andra, det fall, då å förbrytelsen borde följa uppenbar kyrkoplikt,
som för stöld ägde rum den tid, Krigsrättens utslag meddelades, äfvensom Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 föreskrefve, att om någon för särskilta brott gjort sig skyldig till
olika slag af straff, spö, fängelse vid vatten och bröd eller böter, alltsammans borde förvandlas
till den svåraste straffarten, och denna vid i fråga varande fall, på sätt Krigsrätten ock
antagit, varit spö; samt vid sådant förhållande den sakfällde bordt för samtliga sina förbrytelser
dömas till deremot svarande bestraffning af spö; alltså funne Kongl. Krigshofrätten,
— 101 —
att Krigsrätten vid bestämmande af straffet felat emot tydlig lag; och prÖfvade i följd deraf,
utan afseende å hvad till urskuldande af det anmärkta origtiga förfarandet blifvit anfördt, Kongl.
Krigshofrätten, jemlikt 14 kap. 95 § Kongl. Krigsartiklarna, rättvist fälla Krigsrättens Ordförande
och Ledamöter, för fel vid domareembetets utöfning, att böta, Ordföranden och Auditören
hvardera Sex R:dr 32 sk., samt de öfriga Ledamöterna hvar för sig Tre R:dr 16 sk.;
hvarjemte Ordföranden och Ledamöterne förpligtades, att gemensamt, eller hvilkendera bäst
gälda kunde, godtgöra den kostnad, Kongl. Maj:t och Kronan förorsakats genom verkställigheten
af det ådömda straffet af tjugosju dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken kostnad,
enligt från Konungens Refallningshafvande i Blekinge Län inkommen uträkning, uppgått till
ett belopp af En R:dr 46 sk. 6 r:st. banko.
Ofver detta utslag har underdånig klagan ej blifvit förd.
Enligt hvad min till Riksdagen 1853 afgifna berättelse innehåller, har jag fört underdånig
klagan öfver det af Kongl. Göta Hofrätt den 19 Juli samma år gifna utslag, hvarigenom
Domhafvanden i Marks Härad undgått ansvar för fångars lösgifvande, hvilka voro
sakfällda, men ännu icke afstraffade; och har Kongl. Majit uppå dessa underdåniga besvär
meddelat nådigt Utslag den 28 sistl. April, innehållande att som den tilltalade Domhafvanden,
enligt det af honom afgifna, förut åberopade intyg den 22 Maj 1852, medgifvit, det i fråga
varande fångar blifvit, efter hans tillsägelse till Länsmannen, lösgifne, och förklarat sig beredd
att åtgärdens laglighet försvara, samt Domhafvanden följaktligen måste antagas hafva berörde
åtgärd å embetets vägnar vidtagit; men han dervid i så måtto felaktigt förfarit, att han utom
Rätten gifvit en föreskrift, hvilken bordt på Häradsrätten ankomma och i dess protokoll intagas;
helst på de sak fälldes qvarhållande i häkte eller Digifvande berott beskaffenheten af
den besvärshänvisning, som skolat dem i sammanhang med Häradsrättens utslag meddelas;
alltså funne Kongl. Majit, med ändring af Holrättens utslag, Domhafvanden för detta sitt
origtiga förfarande, hvarigenom någon skada likväl icke skett, cj kunna undgå att, jemlikt
1 kap. 12 § Rättegångsbalken, böta Åtta Riksdaler 16 sk. banko.
Hos mig har blifvit angifvet, att Domhafvanden i Carlstads, Kihls och Grums härad, skall
uti ett den 2 April 1853 utfärdadt gravationsbevis å hemmanet Gråberg, i mantal Kronoskatte
i Hammarö socken, beräknat och uppburit såsom lösen Sex Ridr i stället för Två Ridr
banko, hvaraf jag funnit mig föranlåten att förordna åtal emot bemälte Domhafvande för det
härigenom begångna embetsfel; och sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Svea Hofrätt utfördt;
så har Kongl. Hofrätten genom utslag den 27 sistl. Maj sig utlåtit: att som upplyst vore,
det tilltalade Domhafvanden för ofvannämnda gravationsbevis, lydande å hemmanet Gråberg,
j mantal Kronoskatte i Hammarö socken, beräknat och efter anteckning å expedilioncn tagit
såsom lösen Sex Ridr banko; alltså och emedan nyssnämnde hemman, enligt Domhafvandens
egen uppgift, ej innefattade serskilta hemmansnummer samt om än detsamma vid gravationsbevisets
utfärdande varit, på sätt Domhafvanden invändt, deladt imellan flera ägare, hvilkas
andelar i hemmanet vore särskildt intecknade, det ifrågakomna gravationsbeviset i allt fall ej
kunde, pä sådan grund och em.(^t innehållet af bevisets rubrik, anses lyda å mer, än en hemmansdel;
ty och då Domhafvanjden, vid berörde förhållande, ej varit, enligt Kongl. Majits förnyade
nådiga Taxa å Expeditionslösen den 15 Maj 1821, berättigad att för omförmälta handling
erhålla såsom lösen mer, än Två Ridr banko, och den af Domhafvanden beräknade samt
gravationsbeviset åtecknade lösen följaktligen varit Fyra Ridr banko högre, än vederbordt;
funne Kongl. Hofrätten, jemlikt 4 mom. i åberopade Taxa å expeditions lösen, Domhafvanden
ej kunna undgå att, för det losen blifvit berörde handling origtigt påtecknad, böta Tjugo Ridr
banko, en tredjedel till Kronan och två tredjedelar till Angilvarén; varande Domhafvanden
derjemte ålagdt att till Angifvaren, af hvars tillgångar omförmälte lösen, efter hvad ostridigt
vore, blifvit betalt, återbära det af Domhafvanden dervid obehörigen uppburna belopp Fyra
Riksdaler banko.
Öfver detta utslag har Domhafvanden anfört underdåniga besvär.
I anledning af angifvelse derom, att hos Rådstufvurätten i Arboga obehörigt dröjsmål ägt
rum med afdömandet af en derstädes anhängiggjord konkurs, har jag funnit mig föranlåten
att förordna åtal emot bemälte Rätt; och sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Svea Hofrätt
utfördt; så har Kongl. Hofrättens utslag deröfver fallit den 27 sisth Maj, hvarigenom förklaras,
att som, hvad anginge åtalet emot Borgmästaren, upplyst vore, att uti omförmälte Konkurssak,
hvilken, sedan skriftvexlingen deruti slutats den 4 Oktober 1852, enligt 85 § Konkurslagen
bordt, så fort ske kunnat, föredragas och ofördröjligen till afgörande förekomma,
dom ej utfärdats förr, än den 27 November 1854; och Borgmästaren medgifvit, att han,
hvilken såsom af Kongl. Maj:t kallad till ledamot uti en kommittée, den 29 April 1852 erhållit
ledighet från Borgmästareembetets förvaltning, med rättighet att uti embetets utöfning
inträda de tider, då han ej vore af omförmälta uppdrag hindrad, hos sig behållit handlingarna
uti förenämnde konkurssak, i afsigt att sjelf densamma utarbeta, men enär göromålen
i Kommittéen befunnits trägnare, än att någon tid för annan sysselsättning blefve öfrig, och
sedan Borgmästaren blifvit utsedd till fullmäktig vid sist hållna riksdag, återställt handlingarna
till Rådstufvurättens tillf. Ordförande, hvarvid dock saknats det vid andra uppropet i saken
den 20 September 1842 hållna, af Borgmästaren förda protokoll, hvilket ej förr, än i Oktober
månad 1854 blifvit utskrifvet och tillförordnade Ordföranden aflemnadt; alltså och då
Borgmästaren genom berörda, af honom erkända förfarande, att längre tid efter det han
frånträdde Borgmästare-embetets utöfning, hos sig behålla ifrågavarande handlingar, och då
desamma till Rådstufvurättens tillf. Ordförande aflemnades, icke hafva målet för Rådstufvurätten
föredragit, eller för detsammas utarbetning vidtagit någon åtgärd, väsendtligen vållat
det dröjsmål, som med målets afgörande vid Rådstufvurätten till den 13 Nov. 1854 ägt rum,
pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist, med tillämpning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, fälla
Borgmästaren, att för hvad honom i anförda måtto till last låge, böta 50 daler siifvermynt
med Sexton R:dr 32 sk. banko.
Beträffande åter den emot tvenne af Rådmännen jemväl anställda talan; så emedan icke
visadt vore, att sedan handlingarne blifvit af Borgmästaren till den af dem, som förestått
Borgmästareembetet, allemnade, sådant dröjsmål med målets föredragning och öfriga handläggning
låge tillf. Borgmästaren till last, som borde till ansvar lagligen föranleda, eller den
andre Rådmannen varit till uppehåll med målets afgörande vållande, funne Kongl. Hofrätten
skäligt att de tilltalade Rådmännen från åtalet befria; varande den sistnämnde Rådmannens
väckta påstående om upprättelse utan afseende lemnadt.
Min mening hade varit, att Borgmästarens långvariga försummelse icke bordt lända Rådmännen
till ursäkt för deras föga mindre långvariga uraktlåtenhet att från Borgmästaren återfordra
handlingarna och draga försorg om ärendets handläggning. Alen jag har dock icke ansett
min motgång i denna del vara af den vigt, att saken derföre bordt af mig vidare fullföljas.
Efter det Konungens Befallningshafvande i Stockholms Län uti skrifvelse till Domhafvanden
i Sotholms härad äskat ransakning med en häktad person, hvilken den 18 Nov. 1852
till länshäktet inkommit, angifven för förfalskningsbrott och olofligt tillgrepp, samt Domhafvanden
i anledning deraf uti skrifvelse till Konungens Befallningshafvande den 25 i samma
— 103 —
månad, med anmälan, att ransakning blifvit utsatt att med fången företagas å urtima ting i
tingshuset vid Wester-Hanninge kyrka den 15 nästpåföljande Dec., anmodat Konungens Befallningshafvande
att låta fången från häktet afsändas för att å nämnde tid inför Häradsrätten
inställas, men Konungens Befallningshafvande underlåtit att derom gå i författning; har
jag funnit mig föranlåten att emot Konungens Befallningshafvande låta anställa åtal för den
sålunda begångna försummelsen; och sedan detta åtal blifvit inför Kongl. Svea Hofrätt utfördt;
så har Kongl. Hofrättens utslag i detta mål blifvit utfärdadt den 11 sisth Juni, så lydande,
att emedan Konungens Befallningshafvande, som, efter hvad upplyst vore, tidigt före
ofvanberörda den 15 December erhållit Domhafvandens skrifvelse angående fångens inställande
vid det till samma dag utsatta urtima ting, likväl underlåtit att derom föranstalta; samt
den af Konungens Befallningshafvande åberopade omständighet, att den från fången anhållne
handling, som ansågs vara falsk och för inskaffande af upplysningar i fråga derom blifvit till
Östergöthlands län afsänd, ännu berörde den 15 December derifrån icke återkommit, desto
mindre bordt, på sätt Konungens Befallningshafvandes förklaring innehölle, anses utgöra någon
anledning att icke låta utsända fången till nämnda urtima ting, som han var jemväl för annat
brott än förfalskning angifven, och i allt fall enligt Kongl. Förordningen den 10 April
1810 fången ovilkorligen skolat inom tre veckor, efter det underrättelse om hans inmanande
i häkte blifvit Domhafvanden meddelad, för Rätta ställas; alltså och med tillämpning af 1
Kap. 12 §. Rättegångsbalken, jemförd med 9 Kap. 5 §. Utsökningsbalken, funne Kongl. Hofrätten
skäligt döma vederbörande Landshöfding och Landssekreterare, för hvad i anförda måtto
dem vid utöfning af Konungens Befallningshafvandes embete till last låge, att böta tillsammans
femtio daler silfvermynt med sexton Riksdaler 32 sk. banko.
Detta utslag har icke blifvit öfverklagadt.
Det uti 1854 års berättelse upptagna aktionsmål emot en tillförordnad Domhafvande i
Södra Möre för orätt dom i ett konkursmål, är nu af Kongl. Majit afgjordt genom nådigt
utslag uppå Domhafvandens, Direktionens för Calmar stads Sparbank och mina besvär den
9 sistlidna Juli af innehåll, att Kongl. Majit funnit skäl icke vara anlördt, som i Hofrättens
öfverklagade utslag i fråga om det Domhafvanden för felaktigt domslut ådömda ansvar kunde
verka ändring; men att hvad deremot anginge de af mig och Sparbanksdirektionen emot
Domhafvanden framställda ersättningspåståenden, Kongl. Majit, vid det upplysta förhållande,
att Sparbankens i Anders Nilssons konkurs bevakade och till betalning fastställda fordran kunnat
fullt utgå ur den bland tillgångarna i konkursmassan influtna köpeskilling för det försålda,
till Sparbankens säkerhet intecknade halfva hemmanet Mortorp, derest icke, i följd af
den genom Häradsrättens laga kraft vunna dom för innestående förmyndaremedel hos Anders
Nilsson lagstridigl stadgade förmånsrätt, berörda köpeskilling, jemte någon del af öfriga tillgångarna,
medtagits till godtgörande af dessa medel, så att Sparbankens fordran derigenom
gått alldeles förlorad, pröfvade rättvist berörda påståenden i så måtto bifalla, att Domhafvanden,
i förmågo af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, ålades att äfven upprätta den skada, som
genom Häradsrättens orätta dom sålunda vållats och att följaktligen till Sparbanken utgifva
dess omförmälda fordran Ett Tusen Riksdaler banko jemte 6 procent oafkortad ränta derå
från den 1 Januari 1848, till dess betalning följde.
Innan tryckningen af denna berättelse slutats, har Kongl. Majit uppå mina underdåniga
besvär uti det här ofvan sid. 79 omförmälta aktionsmål emot Konungens Befallningshafvande
i Elfsborgs län meddelat nådigt utslag den 24 sisth Juli, hvari förklaras att ehuru, vid det
förhållande, att Redevägs Häradsrätt öfver den sa k fällde i edsöresmåi meddelade utslag varit
af beskaffenhet att skola underställas Hofrättens pröfning, Konungens Befallningshafvande i
— 104 —
Elfsborgs län felaktigt förfarit deruti att, på grund allenast af inkommet utdrag af Häradsrättens
saköreslängd, verkställighet af samma utslag medelst uttagande af de den sakfällde
ådömde böter eller, vid saknad tillgång, hans befordrande till i stället utsatt kroppsstraff blifvit
begärd hos Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län, der den sakfällde var boende;
likväl och enär dennes hållande i Skaraborgs länshäkte under det sistbemälte Konungens Befallningshafvande,
efter det den sakfällde den 18 November 1850 i berörda ändamål af kronobetjeningen
dit införpassades, sökte bereda upplysning, huruvida utslaget vore af Hofrätten
faststäldt eller åtminstone dess pröfning understäldt, så att den sakfälde först den 23 påföljande
December, med anledning af hvad då angående utslagets upphäfvande uppdagades, blef
åter frigifven, icke kunde anses såsom en genom ofvannämnda begäran påkallad verkstäliighetsåtgärd,
Kongl. Majit pröfvade rättvist på det sätt fastställa Hofrättens domslut, att ansvar
eller ersättningsskyldighet för hvad åtaladt blifvit icke kunde ådötnas.
Den fortgående granskningen af Konungens Högsta Domstols åtgärder, så vidt de kommit
till min kunskap, har äfven nu företett några anmärkningar, hvilka jag bordt här
framlägga.
Vid Westra Göinge Häradsrätt hade blifvit anhängig en tvist, som afgjordes genom Häradsrättens
utslag den 20 Dec. 1851, rörande anspråk af en afsöndrad lägenhets innehafvare
på godtgörelse för mistning af lägenheten genom laga skifte å det hemman, hvartill densamma
hörde. Hemmansägaren hade sökt undandraga sig ersättningsskyldigheten på den grund, att
afsöndringen från hemmanet vore i strid med lagens föreskrift om skattskyldig jords minskning;
dock som han härom icke uttagit stämning; så ansåg Häradsrätten sig icke kunna ingå
i pröfning af detta ämne, men dömde, utan hinder deraf, hemmansägaren att gälda den ersättning,
som lägenhetens innehafvare uti stämningen påyrkat.
Jordägarens sålunda ogillade påstående, att icke dömas till efterlefnad af ett kontrakt,
hvilket såsom stridande mot författningarna ej kunde lagligen bestå, fullföljdes hos högre rätt
men blef ej mindre af Hofrätten än Högsta Domstolen förkastadt och Häradsrättens beslut
faststäldt, enligt hvad Kongl. Majits nådiga dom af den 23 September 1853 utvisar. Förhållandet
lärer nu härigenom vara sådant, i händelse ingen förlikning mellankomma, att sedan
afsöndringen af lägenhetsområdet från hemmanet skett, dess åbyggnad efter föreskrift blifvit
flyttad o. s. v, hemmansägaren äger sin talan öppen om afsöndringens ogillande och lägenhetshafvarens
vräkning. Onekligen hafva då både tid och kostnad gått förlorade, hvilka
man kunnat spara genom pröfning af båda parternas påståenden på en gång.
1 sjelfva verket hade detta också icke varit annat, än att endast pröfva grunden för
kärandens, lägenhetshafvarens, påståe»de. Det kontrakt, han åberopade, var denna grund för
hans talan, hvilken väl således icke kunde vinna bifall, i händelse kontraktet icke lagligen
gällde. Frågan härom var följaktligen den, söm först och icke sist borde af domaren pröfvas,
och det just för bedömande af kärandens talan. Svaranden yrkade deraf ingen annan
påföljd, än ogillande af det anhängiga käromålet; och om han häruti hade rätt; så borde
han väl icke, utan undersökning af denna rätt, förpligtas att fullgöra kärandens önskan, för
att längre fram, efter ny vidlyftighet och tvistande, åter befrias från honom genom en dom,
hvars föremål ej kan blifva något annat, än en pröfning af grunden för den dom, som redan
är gifven.
Fråga har uppstått, huruvida författningen om så kallade lösöreköp eller alhandlingar,
hvarigenom köpt lösegendom qvarlemnas i säljarens händer, skall hindra tillämpningen af konkurs-lagens
15 § hvilken stadgar, att om någon till gäldenär sålt varor, men betalning derföre
ej njutit, och varorne ej äro före konkursens början till gäldenären eller till annan man för
hans räkning lefvererade, säljaren då ej skall vara skyldig aflemna varorna, der ej borgenärernc
dem betala. Dessa båda förhållanden hade inträffat imellan 2:ne personer, hvilka
först slutit lösöreköp om ett större belopp af varor, som i följd deraf qvarblifvit hos säljaren
och der befunnos, när köparen till sina borgenärer afträdde siri egendom. Desse ville då
göra afhandlingen gällande; hvaremot å säljarens sida, hvilken nu äfven befann sig i konkurstillstånd,
hans borgenärer efter stämning yrkade, att köparens rätt till varorna måtte ogillas
i anseende dertill, att emellan säljare och köpare icke vore på god tro så tingadt och betaldt,
som afhandlingen innehölle, minst som köparen icke för egendomen utgifvit någon valuta,
samt att köparens borgenärer alltså inåtte förklaras oberättigade att låta bortföra eller försälja
i fråga varande lösegendom.
Häröfver dömde Alfta Tingslags Häradsrätt den 26 Sept. 1849, att emedan giltigheten
af nämnde köpeaftal måste anses vara beroende deraf, huruvida säljaren erhållit godtgörelse
för hvad han sig afhändt, och upplyst vore, att säljaren för den försålda egendomen icke erhållit
penningar eller deras värde, samt om än köparen häftat i borgensförbindelse för säljaren
utöfver köpeskillingsbeloppet, samma belopp i allt fall desto mindre kunnat, hvad icke
heller visats hafva skett, i räkning eller liqvid upptagas, som köparen vid köpets upprättande,
äfven i händelse samtidigt dermed några säljarens skulder, för hvilka köparen borgat, varit
till betalning förfallne, likväl icke ägt fordran hos säljaren, förklarades omförtnälde försäljning,
såsom förnärmande säljarens öfrige borgenärer i deras rätt, ogiltig och till all verkan
upphäfd.
Svea Hofrätt, der ene sysslomannen i köparens konkurs fullföljt saken, meddelade dom
den 29 April 1851 af innehåll, att som i denna sak, der fråga ej vore om utmätning af
lösegendom, den köparen låtit i säljarens vård qvarblifva, Kongl. Förordningen den 20 Nov.
1845 icke vore tillämplig, samt säljarens borgenärer ej gittat styrka, att genom i fråga varande
emellan honom och köparen upprättade afhandling icke blifvit på god tro så tingadt, som afhandlingen
innehölle; alltså och då giltigheten al berörde, utan vilkor, i afseende å öfverflyttningen af
äganderätten till det försålda, ingångna afhandling icke vore beroende deraf, huruvida den utfästade
köpeskillingen verkligen blifvit af,, köparen gulden eller, såsom han under rättegången uppgif
vit, godtgiord genom ingångna borgensförbindelser för säljaren, dem köparen skulle få vidkännas,
pröfvade Hofrätten, med upphäfvande af Häradsrättens motvädjade utslag, rättvist det
i denna sak väckta käromål att ogilla.
Efter sakens fullföljande hos Kongl. Maj:t utfärdades nådig Dom den 13 Dec. 1853,
deruti förklarades, att som ostridigt vore, att i fråga varande köpeafhandling haft för ändamål
att uti den försålda lösegendomen bereda köparen tillgång för infriande af en del utaf
de borgensförbindelser, som köparen för säljaren iklädt sig, i öfverensstämmelse hvarmed
afhandlingen ock innehölle, att den betingade köpesumman vore de aftalande imellan i räkning
godtgjord; alltså och då en sådan afhandling icke innefattade något olagligt eller svekfullt,
samt den omständighet, att köparen, då dess egendom afträddes till borgenärers förnöjande,
icke infriat borgensförbindelser för säljaren till ett mot köpeskillingen för lösegendomen
svarande belopp, ej heller kunde leda till återgång af köpet, pröfvade Kongl. Maj:t
som ansåge frågan, huruvida Förordn. den 20 Nov. 1845 vöre tillämplig endast vid utmätning,
vara utan inflytande på saken, rättvist fastställa Hofrättens domslut, hvarigenom det
af säljarens konkursmassa nu anställda käromål om köpeafhandlingens upphäfvande blifvit
ogilladt.
Denna sakens utgång innebär, att om de sålda varorna icke vore af köparen betalta,
dennes borgenärer likväl skulle erhålla dem, utan annan liqvid, än den som redan möjligen
var gjord. Hafva nu säljarens borgenärer, eller ock han sjelf, icke bevakat de fordringar,
som kunna hafva genom köpslutet uppstått; så blir ej ens någon utdelning att erhålla från
köparens konkursmassa, men i allt fall ingen annan betalning att tillgå, än som från denna
massa kan bekommas. Hade åter den andra meningen segrat, hvilken antogs af Häradsrätten
och gillades af en bland Högsta Domstolens ledamöter; så hade följden deraf blifvit, att all
II. St. Jusi. Ombudsm. limh.-Berättelse till 1856 års riksdag. 14
den betalning, som af köparen kunde vara erlagd eller genom borgensförbindelser åtagen,
gått förlorad för köparens borgenärer, så vidt icke större eller mindre del deraf kunnat, i
följd af bevakning uti säljarens konkurs, nämnde borgenärer tillfalla. — Till en dylik plundring
å någondera sidan gafs imedlertid här ingen anledning, då ingendera af de afhandlande
blifvit af den andra bedragen, och således, ehvad afhandlingen upphäfdes eller bestod, intetdera
borde ske på den enas, mer än på den andras bekostnad.
Genom intetdera af de gifna domsluten kunde frågan erhålla en tillfredsställande lösning.
Ty frågan var från ingendera åsigten rätt uppfattad. Till båda de stridiga domsluten hade
man kommit genom den föreställningen, att den endast gällde sjelfva saluafhandlingens giltighet
eller ogiltighet, eftersom endast på klandret af dennas gällande kraft stämningspåståendet
om varornas bibehållande hos säljarens massa var bygdt. Men då rättighet för säljarens
massa att behålla varorna påstods, så borde domslutet icke inskränka sig till pröfning af grunden
för käromålet, utan detta upptagas i sin helhet och följaktligen kunna med eller utan
vilkor bifallas, på den af käranderna uppgifna grunden eller någon annan.
Nu fanns en annan grund, på hvilken käromålet borde beviljas, men med ett vilkor,
härledande sig från köpslutets i sig sjelf gällande kraft; och detta vilkor är iakttaget af två
bland Högsta Domstolens ledamöter, hvilka lika med flertalet funno det vara imellan parterne
ostridigt, att den klandrade köpeafhandlingen tillkommit för att bereda köparen godtgörelse
för hvad denne kunde komma att utbetala på grund af de borgensförbindelser, köparen för
säljaren sig iklädt; hvadan ock då afhandlingen i öfverensstämmelse härmed jemväl innehölle,
att den betingade köpesumman vore de aftalande imellan i räkning upptagen och godtgjord,
de skiljaktige två ledamöterne väl ansåge samma afhandling hvarken till sitt innehåll vara
stridande mot hvad i sjelfva verket blifvit betingadt, eiler eljest kunna betraktas såsom svikligen
ingången till förfång för säljarens öfriga fordringsägare, samt funne förthy sökandens
(sysslomannens i säljarens konkurs) på sådan grund väckta påstående om afhandlingens ogillande
icke kunna vinna bifall; men emedan, i fråga om den verkan, berörde köpeafhandling
för öfrigt måtte medföra, upplyst och å Svarande sidan medgifvet vore, att köparen, hvilken
såsom följd af det med säljaren ingångna aftalet, haft förbindelse att sjelf öfvertaga och infria
en mot den öfverlåtna egendomens värde svarande andel af säljarens skulder, sedermera
befunnits oförmögen att denna sin förbindelse fullgöra, och att säljaren eller hans rätts innehafvare
ej fått tillgodonjuta betingad valuta för i fråga varande, vid köparens inträffade konkurs
ännu i säljarens bo befintliga lösegendom; alltså och enär vid sådant förhållande säljarens
konkursmassa, jemlikt 15 § i konkurs-lagen d. 12 Mars 1830, icke vore skyldig att
lemna egendomen ifrån sig, der ej köparens borgenärer den betalade, pröfvade de skiljaktige
ledamöterne, med ändring af Hofrättens dom, rättvist i så måtto bifalla Sökandens för säljarens
konkursmassa framställda yrkande om bättre rätt till omtvistade lösegendom och förbud
för köparens borgenärer att taga samma egendom i besittning, att säljarens konkursmassa,
med stöd af nyssåberopade stadgande, förklarades berättigad behålla egendomen eller så stor
del deraf, som icke före köparens konkurs blifvit utaf köparen, medelst infriande af säljarens
skulder till motsvarande belopp, betalt, så framt ej köparens borgenärer ville den bristande
betalningen fullgöra.
När man ogillat denna mening, måste man hafva föreställt sig, att iösöreköpet uteslöt
all verkan af konkurs-lagen. Men denna säger ju icke uti det åberopade stadgandet någonting
om sättet, huru köpslutet om de varor skall hafva tillgått, för hvilka gäldenär ännu vid
konkursens utbrott icke erlagt betalning, och som derföre hans borgenärer måste betala, om
de vilja utbekomma dem. Då nu den tankan om lösöreköp, att det ej skulle kunna ske
utan kontant betalning, ej blifvit af Hofrätten och flertalet i Högsta Domstolen antagen och
ej heller lärer kunna försvaras; torde väl också intet skäl gifvas, hvarföre ett kreditköp om
varor, sorn icke blifvit afhämtade från säljaren, skulle vid köparens inträffande obestånd hafva
större eller mindre verkan, om det är slutet i öfverensstämmelse med 1845 års Kongl.
Förordning eller om det på annat lofligt sätt tillgått.
— 107 —
Man skulle likväl knappast tro, att i den nådiga domen något uteslutande afseende blifvit
gjordt på Lösöreköps-förordningen, då det yttras, att frågan om dess tillämplighet endast vid
utmätning vore utan inflytande på saken. Af denna mening vill nemligen följa, att nämnde
nådiga förordning ej heller blifvit på saken tillämpad, ehuru svårt detta må vara att fatta,
då köpels klandrande just var anstäldt med åberopande af denna författning, och dess bestånd
säkerligen icke i strid med densamma kunde äga rum. Också lärer meningen icke gerna
kunna vara någon annan, än den af Hofrätten utsagda, nemligen att meranämnde Förordning,
såsom gällande endast vid fråga om utmätning, här icke vore tillämplig; och i sådant fall
är det ingalunda derföre lättare att finna skälet för underlåten tillämpning af Konkurslagens
15 §•
Jag lemnar derhän, huruvida jag på detta sätt rätt eller orätt förslår den nådiga domens
mening, och anmärker endast, att inskränkandet af 1845 års Kongl. Förordnings föremål till utmätningsfrågor
allena icke s.vnes vara väl grundadt. Anledningen till en sådan inskränkning skulle
vara, att uti Förordninger?^] namnds amian syiftiing af de deri gifna föreskrifter, än att deras
iakttagande skall freda de köpta varorna från utmätning för säljarens skuld. Men ett sådant
fredande vore icke möjligt, om ej på grund af köparens verkliga äganderätt; och äger han
en sådan rätt; så kan väl denna lika litet vid andra frågor om egendomens afhändande, som
vid utmätningsfrågor, blifva overksam. Hade således vid de omtvistade varornas försäljande
1845 års Kongl. Förordning blifvit öfverträdd och köpet följaktligen ej kunnat gälla emot
utmätningsanspråk; så hade det säkerligen ej heller varit gällande emot andra säljarens borgenärer,
än sådana, som sökt utmätning; och gällde det; så gällde det följaktligen äfven mot dessa.
Så stort inflytande synes då frågan om oftanämnde Förordnings tillämplighet hafva på saken
haft.
Men huruvida, med allt möjligt iakttagande af denna nådiga Förordnings föreskrifter,
något hinder förefunnits för ett lika sorgfälligt iakttagande af Konkurslagens åberopade §,
det är, hvad jag trott mig böra öfverlemna till de sakkunnigas bepröfvande. Det kunde dervid
hända, att man frågade sig, om icke verkställigheten skulle kunna möta hinder, vid det möjliga
förhållande, att liqvid återstod att uppgöra för en del af köpeskillingen. Svårighet kunde
nemligen då blifva att urskilja hvilka af varorna borde såsom betalta aflemnas till köparen;
och man kunde falla på den lankan, att inlösandet äfven af det öfriga vore ett vilkor för hela
köpslutets giltighet. Men dylika förhållanden äro lika mycket att förvänta, ehvad köpet uppgöres
efter 1845 års Förordning eller på annat lofligt sätt; och i intet fall finner man någon
föreskrift uti Konkurslagen, huru svårigheten skall afhjelpas. Man måste väl dervid söka
någon förnuftsgrund, som utan intrång i lagen kan följas, såsom t. ex. att låta genom skiljesmän,
der så behöfves, uppskatta varorna till det pris, som på hvardera belöper i förhållande
till köpeskillingen, och derefter afskilja det belopp, som må anses betalt, från det obetalta.
Hvad ansvarighet man ikläder sig, när man på annan man öfverlåter ett af tredje man
utgifvet skuldebref, är en fråga, som ofta nog blifvit omtvistad. Ligger det i sakens natur
eller, såsom man äfven uttrycker sig, är det regel, att öfverlåtaren ansvarar för utbekommande
af det öfverlåtna, derest han icke uttryckligen fritager sig derifrån? Eller är regeln
tvertom, att öfverlåtaren icke ansvarar, om han ej dertill uttryckligen förbinder sig? Till
öfvervägande af dessa frågor har anledning förekommit i den rättegång, hvarom här nedan
förmäles.
Så vidt de framlagda frågorna blifvit af allmänna lagen besvarade, synes det hafva skett
i Utsökningsbalkens 4 Kap. 6 §, hvilken handlar i allmänhet om invisningar, ehuru icke särskildt
om skuldsedlars ölverlåtande. Lagens föreskrift på detta ställe är, att om man fått
invisning å viss man, men icke får betalning af honom, man då skall njuta utmätning hos
den, som invisningen gaf, men att om denne förebär, det den, som invisningen fått, varit
vållande, att betalningen i rättan tid ej följt, utmätningen ändock skall gå för sig, och invis
-
nmgsgifvaren Sedan stå fritt att söka domaren och vinna det åter, om han gitter. Regeln
tyckes väl härigenom vara utan tvetydighet uttryckt, nemligen att ansvaret, i brist af deremot
stridande uttryckligt förbehåll, alltid åligger invisningsgifvaren, och att det ej kan upphöra
på annat sätt, än att invisningstagaren sjelf bevisligen vållat, det betalning uteblifvit.
Då nu annan lag än denna icke finnes om ansvarighet för invisningar i allmänhet, och således
äfven öfverlåtelse!- af skuldebref måste under samma lag hänföras, enär de i sjelfva verket
ingen ting annat äro, än en af de särskilta förmer, hvarunder invisningar kunna förekomma;
har jag funnit mig äga skäl att antaga, det öfverlåtarens fortfarande ansvarighet för
öfverlåtet skuldebref hörer till regeln, och befrielse derifrån ej annorlunda kan äga rum, än
att den skall vara uttryckligen förbehållen och betingad. Detta öfverensstämmer ock med
nu gällande Vexellags föreskrift i 15 §, att hvar som vexel öfverlåter, skall för dess godkännande
och betalning stå i ansvarighet efter vexelrätt till alla dem, som efter honom blifva
deraf innehafvare, så framt han ej i öfverlåtelsen uttryckligen förbehållit sig att vara från
ansvarighet fri. ** ■ ' r " "
Den i fråga varande rättegången uppstod på det sätt, att en innehafvare af intecknade skuldsedlar
öfverlät dessa till en sin fordringsägare genom påskrift som innehöll att det skedde »med
retour»; att derefter emot skuldsedlarnes utgifvare anställdes först lagsökning och sedan utmätning
å den intecknade panten, men endast en ringa del af gälden blef dermed betalt, samt
att öfverlåtelsens innehafvare derföre tog stämning på öfverlåtaren med påstående om betalning
för det felande beloppet. Häröfver dömde Allbo Häradsrätt den 6 Sept. 1850, att upplyst
och ostridigt vöre, det öfverlåtaren d. 3 Aug. 1839 »med retour» transporterat i fråga
varande skuldebref på Käranden, som derefter först år 1841 hos K. Bfhde i Kronobergs
Län sökt utbekomma de i ena skuldebrefvet, ulgifvet den 1 Mars 1837, lörskrifne 181 Rdr
21 sk. 8 r., hvilket belopp gäldenären blifvit genom utslag den 17 Sept. 1842 ålagdt att till
käranden gälda; att utmätning för godtgörande häraf blifvit den 14 Mars 1843 verkställd hos
gäldenären, hvarvid, enär andra tillgångar saknats, i mät antecknats i mtl af Hjortatorp, som
uppskattats till 1000 Rdr samt blifvit den 10 Maj 1844 å andra gången utlyst utmätningsauktion
försåldt och inropats af käranden för 600 Rdr; att den sålunda erhållna köpeskillingen
ej förslagit till gäldande af de i hemmanet intecknade fordringar, hvadan kärandens andra
fordran stor 333 Rdr 16 sk. blifvit helt och hållet ogulden och den å 181 Rdr 31 sk. betalts
endast till så stor del, att 44 Rdr 9 sk. 7 | r. återstått; att käranden sedermera sålt
hemmanet för 866 Rdr; samt att gäldenären under de sista åren af sin åbolid vanskött hemmanet,
så att dess värde under denna tid betydligt fallit; och emedan öfverlåtaren vid skuldebrefvens
transporterande ej afsagt sig ansvarighet för beloppens utfående och således måste
anses skyldig betala den hos gäldenären yppade brist, samt denna skyldighet icke kunnat förringas
genom kärandens underlåtenhet att genast lagsöka gäldenären och låta utmätningsvis
försälja hemmanet; ty och då käranden ingalunda varit pligtig att såsom inteckningsägare
efterse hemmanets häfd samt det icke vore visadt, att han på något sätt förorsakat, att hemmanet
blifvit vanskött, och han således ej kunde anses vållande dertill, att de intecknade beloppen
i följd af hemmanets vanvårdande ej utgått, förpligtades öfverlåtaren, med stöd af 9
Kap. Handelsbaden och 4 Kap. Utsökningsbalken, att vid utmätningstvång, emot skuldebrefvens
återfående, till käranden genast utgifva fordrade 377 Rdr 23 sk. 7\ r., allt Rgd, jemte
sex procents med bevillningsafdrag minskad ränta å 333 Rdr 16 sk. från d. 25 Mars 1839
och å. 44 Rdr 9 sk. 7\ r. från den 10 Maj 1844, tills betalning skedde.
Öfverlåtaren fullföljde saken hos Kongl. Göta Hofrätt, som genom dom den 16 Januari
1852 pröfvade rättvist att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, förklara, det någon skyl
dighet
att gälda hvad å omförmälte skuldebref ännu vore oguldet icke kunde öfverlåtaren
åläggas, enär annat förhållande i saken icke blifvit ådagalagdt, än att fordringsägaren af öfverlåtaren
såsom god liqvid emottagit i fråga varande skuldsedlar, utan att öfverlåtaren iklädt
sig ansvarighet för förskrifna beloppens utfående hos gäldenären.
Sedan saken blifvit af fordringsägaren dragen under Kongl. Majtts nådiga pröfning; så
blef genom nådig Dom den 19 Maj 1854 Hofrättens dom fastställd.
Till denna utgång af saken ligger grunden deruti, att skuldsedlarne blifvit ansedda vara
af fordringsägaren emottagna såsom god liqvid, och att öfverlåtaren icke iklädt sig ansvarighet
för de förskrifna beloppens utfående hos gäldenären. Hvad det förra skälet angår, så synes
dess användande här icke hafva annan anledning, än som likaledes förekommer vid hvarje
utställande af en invisning, hvars regress till utställaren dock icke deraf hindras, när den påräknade
goda liqviden icke erhålles hos den, på hvilken invisningen gafs. Det andra skälet
åter, eller det bristande iklädandet af ansvarighet, förutsätter, att skuldsedels öfverlåtande ej
skulle innebära detsamma, som annan invisning, utan någon uttryckligare förbindelse vara af
nöden, än den sorn ligger i sjelfva öfverlåtelsen, för att förpligta öfverlåtaren att för betalningen
ansvara. Ar denna förutsättning icke grundad; så lärer dermed äfven det först anförda
skälet försvinna. Ty den goda liqviden, såsom innefattande befrielse från öfverlåtarens
skyldighet att för betalningen häfta, kan då icke sägas vara för hand.
Frågan är således endast den, hvarföre öfverlåtandet af ett skuldebref skulle vara någon
ting annat, än en art af invisning, hörande under den allmänna regel, hvarom härärtaltoch
som uttryckes i 4 kap. 6 §. Utsökningsbalken. Man tror förmodligen ett skäl härtill finnas
deruti, att särskild lag om skuldsedlars öfverlåtande är gifven genom 4 §. i samma kapitel,
der skillnaden stadgas imellan dessa i allmänhet och löpande forskrifningar, dem utgifvaren
är skyldig att inlösa, i hvilkens hand de må finnas. Men äfven en sådan förskrifning, änskönt
emottagen såsom god liqvid, är väl icke fritagen från all regress till öfverlåtaren, i händelse
t. ex. denne befinnes hafva redan uppburit betalningen, och utgifvaren blifvit oförmögen
att å nyo betala. Utsökningsbalkens 4 kap. 4 §. har ej annat föremål, än att ordna
förhållandet imellan skuldsedlars utgifvare och deras innehafvare, men handlar icke om öfverlåtarens
förbindelser; och härom gifves ingen lag, med mindre öfverlåtelsen betraktas, sådan
den i sjelfva verket är, såsom en invisning.
Om således en skuldsedels öfverlåtare rätteligen är underkastad samma lag, som gäller
för annan invisningsgifvare; så borde fordringsägaren i förevarande sak hos skuldsedlarnes
öfverlåtare njuta betalning, utan att nödigt var, det denne särskildt sig dertill förbundit, så
framt han icke tvertom uttryckligen derifrån fritagit sig; och sådan kan väl icke hafva varit
meningen med det uttryck, han i öfverlåtelsen nyttjat, att den skedde »med retour», hvilket
uttryck fast heldre måste haft en motsatt betydelse, i fall det skulle någon ting betyda.
Hos Häradsrätten synes fråga hafva varit väckt om fordringsägarens eget vållande dertill,
att betalning icke erhållits hos gäldenären, eftersom Häradsrätten från ett sådant vållande
frikännt fordringsägaren. Det är icke detta frikännande, som blifvit hos högre rätt klandradt
eller ogilladt; och derom har således här ej heller kunnat blifva fråga, utan Hofrättens och
Kongl. Maj:ts Domar äro betraktade endast efter de i dem åberopade skäl.
När för ett skattskyldigt hemman anskaffas vissa till det allmännas tjenst ämnade effekter,
persedlar eller djur; kan då hemmanets ägare eber åbo hafva anspråk på äganderätt till
sådana för det allmännas tjenst anskaffade saker? Ofver denna fråga har en tvist uppstått,
hvars utgång förekommit mig anmärkningsvärd.
En pantinnehafvare af tvenne rusthåll, dem han blifvit dömd att afträda till deras ägare,
hvilken sedermera försålt dem till annan man, hade derefter icke velat utlemna till köparen
de till rustningens fullgörande för hemmanen anskaffade 2:ne dragonhästar samt munderingsoch
beklädnadspersedlar; hvarföre köparen, efter ansökning hos Konungens Befallningshafvande,
fått Afträdaren förpligtad att emot qvitto till köparen genast utlemna nämnde hästar och
persedlar, med rätt för Afträdaren att efter befogenhet vid vederbörlig domstol tvista
med Köparen om ersättning för samma hästar och persedlar; och sedan i enlighet härmed
Afträdaren till Villands Häradsrätt tagit stämning på Köparen med påstående, att honom måtte
varda ålagdt till Afträdaren ej mindre utgifva de utlemnade hästarnes och persedlarnes värde,
efter derå hållen uppskattning, 415 Itdr 44 sk., än äfven gälda foderlega för ifrågavarande
— 110 —
hästkreatur från den dag, d. 14 Mars 1S51, då fastigheterne af köparen tillträddes, till slutet
af påföljande Maj månad med tillsammans 50 R:dr, allt R:gs; så har Häradsrätten genom utslag
den 31 December 1851 sig utlåtit: att enär vid det förhållande, att uti Kongl. Maj:ts
Dom den 1 Mars 1850, hvarigenom äganderätt till ofvannämnde rusthållshemman blifvit kö
parens
fångesman tillerkänd, något stadgande angående devid hemmanen underhållna dragonhästar
och anskaffade munderingar icke influtit, samma hästar och persedlar icke kunde anses
hafva i och med nämnde rätt öfvergått från Afträdaren; hvaraf åter följde, att denne
vore berättigad till ersättning derför; samt Köparen lemnat obestridt så val det å merberörde
hästar och persedlar satta värde som äfven att Afträdaren under uppgifne tiden besörjt och
bekostat hästarnes utfodring; ålades Köparen att till Afträdaren emot qvitto genast utgifva
fordrade beloppet med sammanlagdt 465 R:dr 44 sk. R:gs.
Vid pröfning af detta ämne efter vad emot utslaget, har Kongl. Hofrätten öfver Skåne
och Rlekinge genom Dom den 28 Januari 1853 sig yttrat: ajl som de hästar samt munderings-
och beklädnadspersedlar, hvilka af innehafvare utaf rusthållshemman anskaffas och
underhållas i och för rustningens fullgörande, vore jemlikt hvad Kongl. Förordningen om
kronorusthåll d. 22 Februari 1749 derom innehåller, att anses såsom lösegendom och följaktligen,
då de vid inträffad förändring med ägande eller dispositionsrätt till sådana hemman alltid
måste, till följd af ändamålet med deras anskaffande, innehafvaren af jorden till handa
hållas, borde, der annorledes icke blifvit öfverenskommet, af den sistnämnde ersättas, samt
Kongl. Maj:ts åberopade Dom den 1 Mars 1850, i tvisten om ofvanomförmälta rusthållshemman,
icke innefattade stadgande, hvarigenom Aflrädarens rätt till så beskaffad ersättning vore
i någon måtto inskränkt; alltså och då skäl till ändring i öfrigt af Häradsrättens utslag icke
förekommit, blefve dess domslut af Hofrätten giliadt och faststäldt; dock med rättighet för
köparen, att i den mån omtvistade hästkreaturen under tiden från den 14 Mars till slutet af
Maj månad 1851 varit i Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst begagnade samt njutit underhåll,
härför å den Afträdaren tillerkända foderlega njuta motsvarigt afdrag.
Sedan saken blifvit fullföljd hos Kongl. Majit, så gafs nådig Dom den 29 Augusti 1854,
hvarigenom Hofrättens dom fastställdes.
Att hästar och munderingar skola anses såsom lösegendom, öfverensstämmer utan tvifvel
med Kongl. Förordningen den 22 Febr. 1749, och strider säkerligen ej heller mot någon
annan lag eller förordning. Men deraf uppkommer väl intet hinder, att ju rättigheten till
sådan lös egendom kan vara oskiljaktig från rättigheten till sjelfva jorden, vid hvilken densamma
bör finnas, och att detta är förhållandet med rustningshästar och munderingar vid
rusthållen. Till dessa hemmans utskylder hörer förbindelsen för deras innehafvare att hålla
Kronan til! handa sådana för krigstjensten nödiga djur och persedlar. När de på innehafvarens
bekostnad anskaffas, sker det likväl icke för hans egen räkning, och han blir följaktligen
aldrig deras ägare. Men om han det icke varit under sjelfva den tid, då han ägt eller
innehaft hemmanet; så kan han väl ej heller blifva det derigenom, att hemmanet af honom
föryttras, eller till annan åbo öfvergår. Hästarne och munderingspersedlarne måste således
jemte det rusthåll, till hvilket de höra, frångå den afträdande och tillfalla den blifvande ägaren
eller åbon. Om öfverlåtelsen sker genom köp, så kunna följaktligen dessa och öfriga rustningsförnödenheter
desto mindre från öfverlåtelsen skiljas, som sådant icke beror af köpares
och säljares välbehag, utan Kronans rätt fordrar, att hästarne och munderingarne ständigt
vid rusthållet finnas och för tjenstens behof till handa hållas.
Då således intet aftal emellan säljare och köpare kan äga rum, huruvida hästarne och
munderingarne skola med fastigheten öfvergå till köparen eller icke; kan det också aldrig
förutsättas, att dessa saker icke åtfölja saluaihandlingen, om jorden eller särskildt pris för
dem behöft vara betingadt, ehuru tillfälligtvis någon gång ett särskildt aftal derom må hafva
kunnat genom missförstånd träffas. Köparens rätt i förevarande fall att erhålla rustningsförnödenheterna
jemte sjelfva rusthållen synes mig derföre hafva varit ostridig.
— lil —
En person, som hade utgifvit skuldsedel pä 20,000 R:dr R:gs, men deri förbehållit sig att
pä detta belopp få qvitta, hvad han i följd af tecknad borgen å fordringsägarens särskildta
skuldsedlar, uppgående tillsammans något öfver samma belopp, nödgades utbetala, blef derefter
af sysslomannen i fordringsägarens gäldbundna bo stämd till Umeå Rådstufvurätt med påstående
om betalning, efter afdrag likväl af hvad han kunde visa sig hafva enligt förbehållet
varit nödsakad utbetala till följd af nämnda borgensförbindelser; och vid målets afgörande
hos Rådstufvurätten den 29 Sept. 1849 befanns förhållandet vara sådant, att sedan de i fråga
varande borgensförbindelserna blifvit ingångna dels år 1846 för ett sammanräknadt belopp af
15,592 R:dr 41 sk. 2 r:st. R:gs och dels 1844 för 3,000 R:dr banko; så hade Gäldenären
den 8 April 1847, efter det förstnämnde skuldsedel blifvit utlärdad, prolongerat sin å skuldsedeln
å 3,000 R:dr banko tecknade borgen med tre månaders uppsägning; äfvensom samtliga
borgensförbindelserna befunnos vara infriade; vid hvilket förhållande Sysslomannen medgifvit
att från det omstämda beloppet 20,000 R:dr R:gs finge afdragas berörda 15,592 R:dr
41 sk. 2 r:st.; hvaremot rättighet att njuta qvittning för skuldebrefvet på 3,000 R:dr Banko
blifvit Gäldenären bestridd samt Rådstufvurätten ansåg honom till denna qvittning icke berättigad,
utan han förpligtades att till konkursmassan ofördröjligen utgifva återstående 4,407
R:dr 6 sk. 10 r:st. R:gs jemte ränta.
Efter detta måls fullföljande hos Kongl. Svea Hofrätt, afdömdes detsamma der den 6
Maj 1851 på det sätt, att emedan det, emot hvad Gäldenären först i vadeinlagan hos Hofrätten
påstått, destoheldre måste antagas, att med den af honom den 19 Juli 1844 å skuldsedeln
på 3,000 R:dr Banko tecknade försäkran, att han för reversérade beloppet med utfäst
ränta ginge i full och proprie borgen, varit afsedt, att han för hvad förskrifvet vore iklädde
sig borgen såsom för egen skuld, som han inför Rådstufvurätten förklarat, att den 22 Febr.
1847, då han utfärdade sin omtvistade skuldsedel, han redan varit, till följd af borgensförbindelsens
ordalydelse, från sin omförmälta borgen lagligen fri, hvilket kunnat äga rum endast
så vida borgen varit ingången såsom för egen skuld, i hvilken händelse, jemlikt 4 § af
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, samma borgen redan ett år, efter det skuldebrefvet
fyra månader ifrån dess utgifningsdag den 17 Juli 1844 förfallit till betalning, upphört att
vara gällande, derest lagsökning dessförinnan icke blifvit anställd; ty och som Gäldenären
medgifvit, att han icke inom natt och år ifrån skuldebrefvets förfallodag blifvit för sin borgen
lagsökt, samt han icke styrkt, att han före den dagen, till undvikande af lagsökning, med
skuldsedelns innehafvare öfverenskommit att fortfarande vara för gälden ansvarig, eller att han
före eller vid det tillfälle, då han utfärdade skuldebrefvet å 20,000 IV.dr, med fordringsägaren
träffat nytt aftal om borgen för dennes i fråga varande skuld; funne Hofrätten, det
Gäldenären, hvilkens anspråk på betalning ur fordringsägarens afträdda tillgångar för det infriade
skuldebrefvet, deraf Gäldenären visat sig vara innehafvare, icke i denna sak utgjorde
föremål för pröfning, ej kunde på grund af det i sitt skuldebref gjorda ofvannämnda förbehåll
vara berättigad till qvittning å sin skuld, för hvad han kunde hafva till sedelinnehafvaren
utgifvit; i följd hvaraf och då Gäldenären icke visat, vid hvad tid de öfriga med hans borgen
försedda skuldebrefven blifvit af honom inlöste, eller att han vid deras infriande erlagt någon
upplupen ränta. Hofrätten pröfvade rättvist Rådstufvurättens utslag i hufvudsaken att gilla.
Den 15 Nov. 1854 utfärdades i denna sak Kongl. Maj:ts nådiga Dom, hvarigenom uppå
de af Hofrätten anförda skäl och enär Gäldenären, hvilken invändt, att som det imellan honom
och fordringsägaren afslutade köp om en fast egendom blifvit af Fordringsägarens konkursmassa
klandradt genom rättegång, som slutat först i Oktober månad 1848, Gäldenären
icke skulle vara pligtig att, på sätt domstolarne föreskrifvit, från den 1 Mars samma år, då
enligt öfverensko/nmelsen vid köpet det sålda skulle till Gäldenären afträdas och af honom
betalas, erlägga ränta å köpeskillingen, ej, emot vederpartens bestridande, visat att Gäldenären
af berörda rättegång eller eljest varit förhindrad att å den bestämda tiden komma i besittning
af i fråga varande egendom, Kongl. Maj:t i Nåder gillade Hofrättens dom.
Af dessa domar ledes nian till något närmare eftersinnande af det kapitel i rättsläran,
som afhandlar, huru gäld må mot gäld qvittas. Det förekommer nemligen så, i samma domar
— 112 —
som skulle ett vilkor för dylik qvittning vara att man derom gjort förbehåll vid sjelfva utfärdandet
af sin skuldförbindelse. Lagen känner dock icke behofvet af ett sådant förbehåll,
utan stadgar i ovillkorliga ordalag, att om gäldenär tillstår gäld sin, men vill den qvitta mot
någon fordran hos borgenären, då skall när Konungens Befallningshafvande finner samma fordran
klar, ständig och förfallen, gäld emot gäld qvittas, så långt den räcker (se Uts. balken
4 kap. 7 §). Utan all åtskillnad gäller detta stadgande om all klar, ständig och förfallen fordran,
ehvad man förbehållit sig eller ej att emot sådan få qvitta sin gäld. Och rättigheten
dertill är så naturligen gifven, att den ofelbart skulle utöfvas, änskönt ingen positif lag derom
funnes. Att den som sökes för gäld, må emot densamma göra gällande sin ostridiga och
förfallna fordran, kan ej sättas i fråga, utan att göra den ena naturligen jemngoda fordringsrätten
bättre eller sämre än den andra. Den fordran, man qvittar, är ju i sjelfva verket en
betalning, och annat kan väl för gälden icke fordras.
Så vidt i förevarande fall förhållandet är genom domarna utredt, förekommer intet annat
skäl att afslå qvittningen, än att gäldenärens förbehåll derom i sin skuldsedel icke vore lämpligt
på den omtvistade genfordringen, såsom härledande sig från en frivilligt efteråt åtagen,
men icke i förbehållet inbegripen, då redan gällande löftesförbindelse. Men om det icke kan
bestridas, att qvittningsrätten är sådan, som lagen den beviljar på ofvananförda ställe; då var
hela förbehållet om qvittningsrätt för inlösta borgensförbindelser öfverflödigt, och ingen ting
annat behöfde undersökas, än verkligheten af gäldenärens fordran för den utbetalning, han
till sin fordringsägares borgenär gjort, när han inlöste det af denne innehafda skuldebref.
Fråga var således endast, huruvida denna utbetalning skett till motpartens fördel, d. v. s. till
inlösande af hans verkliga gäld, såframt denna icke var på annat sätt af honom godtgjord,
då inlösaren för den samma, änskönt icke grundad på löpande förskrifning, ej kunde hafva
sämre rätt än förste fordringsägaren.
I denna fråga, på hvilken hela tvisten berodde, saknas i domarna upplysning. Men hvad
som till nämnda frågas utredande först är nödigt att veta, då fordringsägaren befinner sig
i cessionstillstånd, är huruvida genfordringen uppkommit och varit gällande före cessionstiden;
ty endast i detta fall kan densamma blifva qvittningsgild. Så visst det nemligen är, att en
fordran, den gäldenären inölst innan motpartens obestånd yppat sig, måste mot denna vara
gällande med samma rätt, som den gällt i föregående innehalvares hand och att qvittningen
i sjelfva verket redan är gjord, den stund inlösningen skett, fastän utbytet af de ömsesidiga
förbindelserna icke försiggått; lika uppenbart är det deremot, att genfordringen icke kan blifva
qvittningsgild, derest inlösningen skett först efter konkursens början, och att i förra fallet qvittningsrätten
är ostridig äfven utan bevakning i konkursen, hvarest ingen ting finnes att bevaka,
då både fordran och genfordran redan dessförinnan upphört, men att i senare fallet, eller om
inlösningen af cessionantens skuldebref skett efter konkursens början, och fordringen sålunda
blifvit förvärfvad, efter det ovissheten om dess värde är gifven, densamma ej ens kan bevakas
eller vinna någon rätt i konkursen, än mindre till sitt fulla värde blifva i qvittning gällande.
Det är allt för möjligt, att i förevarande mål qvittningssökanden sålunda för sent åtkommit
den fordran, han velat qvitta, och följaktligen icke lidit orätt, då han utan afseende
derpå blifvit dömd att betala. Skada blott, att detta icke är ådagalagdt, i stället att grunda
domsluten endast på hans förbehåll om qvittningsrättens utöfvaade. Agde han den icke efter
lag, oberoende af förbehållet; då först kunde det komma honom till last, att den ej heller i
kraft af förbehållet tillkom honom.
Vid Oxie Häradsrätt har fråga förekommit, huruvida stämning af en länsman med påstående
om talan för sin egen del i ett mål rörande ansvar för brännvinsbränning borde kunna
upptagas och denna talan på grund deraf tillkomma honom, eller om en annan åklagare,
hvilken gjort samma sak anhängig, skulle framför länsmannen vara berättigad till dess utförande
och njuta åklagareandel i böterne. Häröfver yttrade sig Häradsrätteu genom utslag
— 113 —
den 9 Mars 1853, att den tilltalade fälldes att böta för sabbatsbrott Tre Ridr 16 sk. och för
brännvinstillverkning å söndag Tio Ridr allt banko; hvarjemte och enär det af länsmannen,
till stöd för hans rättighet att utfärda stämning, åberopade uppdrag af domhafvanden i orten
■att i domsagan meddela stämningar icke lagligen kunnat utsträckas derhän, att honom jemväl
vore tillåtet utgifva stämningar i mål, deruti han sjelf förde åklagaretalan och således
vore att anse såsom part, Härads-Rätten förklarade den af länsmannen utfärdade stämning
icke kunna anses gällande samt till följd deraf, angående fördelningen af de ådömda böterna,
stadgade att af boten för sabbatsbrott, som treskiltades, en tredjedel och af öfriga bötesbeloppet,
som lill en tredjedel tillädes socknens fattiga, två tredjedelar skulle tillfalla den andra
åklagaren. Kongl, Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der länsmannen anförde besvär, utlät
sig i utslag den 24 Oktober 1853, att, som, enligt hvad ett af länsmannen vid besvären
fogad t intyg af domhafvanden utvisade, länsmannen utan inskränkning erhållit uppdrag att å
domhafvandens vägnar utfärda stämningar i mål, som anhängiggjordes vid domstolarne inom
domsagan, samt länsmannen genom stämning, hvilken blifvit utfärdad och den tilltalade delgifven
förr, än ansvarspåstående emot denna af den andra åklagaren framställts, beredt sig rättighet
att i fråga varande åtal utföra, förklarade Hofrätten, med upphäfvande af Häradsrättens
utslag i ölverklagade delen, länsmannen berättigad tillgodonjuta åklagareandel uti de i
målet ådömda böter.
I anledning af häröfver anförda underdåniga besvär meddelade Kongl. Majit nådigt utslag
den 9 Maj 1855 af innehåll, att enär i fråga varande böter blifvit på förbemälta andra åklagares
åtal ådömda, funne Kongl. Majit samme åklagare vara till de åklagare tillkommande
andelar i nämnda böter berättigad samt pröfvade förthy rättvist att med ändring af Hofrättens
utslag, fastställa det slut, hvaruti Häradsrätten stannat.
Frågar man, huruvida härmed var afgjordt, att Häradsrätten dömt rätt, och att den
talan, som af samma Rätt blifvit upptagen och hvarpå böterna voro ådömda, också var den,
som bordt upptagas; då torde svaret icke vara lätt att ur det nådiga utslaget utleta. Nu
är det dömdt, att den åklagare, hvars talan Häradsrätten upptog, borde hafva böterna derföre,
att de på bans talan ådömdes. Det återstår att veta, om det var denne åklagares talan
som bordt af Häradsrätten upptagas.
Ofver bemärkelsen af lagfart och laga stånd synas meningarne ännu behöfva att närmare
redas. En lagförklaring derutinnan tillkom år 1818, hvarigenom verkan af laga stånd,
änskönt fastebref tillkommit, undanröjdes för alla de fall, der jord, hus och tomt af annan,
än rätt ägare, blifvit föryttrad. Men grunderne för denna förklaring och för den lag, som
dermed förklarades, torde kräfva en friare tillämpning, än lagskipningen hittills kanhända
trott sig kunna medgifva. Ett exempel på behofvet häraf tyckes framlysa i följande förhållande.
Skatterätten till ett hemman hade år 1773 blifvit försåld med vilkor, jemte gjordt förbehåll
om frälserättigheten, att, i händelse köparne eller deras arfvingar blefve sinnade att
utom börden afhända sig samma skatterättighet, de då skulle vara skyldiga att lagligen hembjuda
säljarne och deras arfvingar nämnda rättighet. Den ene säljarens broders dotter, som
ärft den af hemmanet utgående frälseränta, begärde vid 1850 års hösteting med Tunge,
Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs härader, att, på grund af Kongl. Förordningen den 6
Febr. 1849, köpeafhandlingen finge i Häradsrättens inteckningsprotokoll intagas, hvaraf föranleddes
tvist efter stämning å hemmanets innehafvare, deruti yrkades, att i kraft af vilkoret
vid förutnämnda hemmans försäljning, säljarnes arfvingar måtte tillerkännas rättighet till återköp
eller lösen af den utom köparens börd redan gångna skatterättigheten samt Svaranden
följaktligen åläggas att afträda hemmanet emot undfående af antingen det belopp, för hvilket
hemmanet under omförmälta vilkor frångått första säljarne, eller derest denna grund för beit.
St. Just. Ombudsm. Emb.-BerdUelse till 1856 års riksdag. 15
räkning af iöseskillingen icke kunde godkännas, den käranden okända summa, för hvilken
hemmanet gått ur första köparens börd. Häröfver yttrade sig Häradsrätten genom utslag
den 4 September 1852, att då den handling, hvarå käranden grundade sin förmenta rätt till
hemmanet, icke innefattade annan skyldighet för förste köparne, i händelse de skulle utom
börden afhända sig den inköpta skatterätten, än att lagligen hembjuda säljarne och dessas
arfvingar samma rättighet; och käranderne, till följd af detta vid försäljning af skatterättigheten
bestämda vilkor, icke ägde annan, eller bättre rätt till hemmanet, än 4 kap. 5 § Jordabalken
tilläde dem såsom innehafvare af frälseräntan och desse senare för tillgodonjutande af
denna rätt, enligt föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 30 September 1756, varit ovilkorligen
skyldiga att i Rätten nedsätta den lösesumma, för hvilken hemmanet förmenades böra
frångå svaranderna; men käranderne sådant uraktlåtit, kunde kärandernas lösningstalan icke
upptagas till pröfning. Kongl. Göta Hofrätt dömde i denna sak den 10 Juni 1853 och fann
lika med Häradsrätten, det af säljarne uti 1773 års salubref gjorda förbehåll om frälserättigheten
för sig och arfvingar och om laglig hembudsskyldighet, i händelse skatterättigheten
af skattemannen eller dennes arfvingar utom börden försåldes, icke kunna, i deras sammanhang
betraktade, tydas annorlunda, än endast såsom ett under förutsättning om säljarens och
hans arfvingars fortfarande frälserätt upprepadt stadgande om bibehållande af den lösningsrätt,
som lagen i 4 kap. 5 § Jordabalken tilläde frälserätts innehafvare till utom börden föryttrad
frälseskattejord; och att, ehuru upplyst vöre, det käranderne såsom säljarens arfvingar ägde
frälserätten till hemmanet och detsamma numera frångått förste köparens börd, utan att hembud
till frälseägarne skett; likväl, enär nuvarande skatterätts innehafvares åtkomst blifvit, efter
föregången oklandrad lagfart, genom fastebref bekräftad, utan att, så vidt visadt vore, verkan
deraf sedermera är vorden i laga ordning undanröjd, samma fastebref utgjort lagligt hinder
för Häradsrätten att det instämda Iösningsanspråket till pröfning upptaga, hvarföre Hofrätten
fastställde det slut, deri Häradsrätten stannat.
Käranderne sökte i underdånighet ändring, med anhållan tillika, att, derest för pröfningen
af deras instämda talan hinder ansåges möta deraf, att vederparternes köp blifvit med fastebref
bekräftade, Kongl. Maj:t måtte i Nåder täckas bryta de å köpen, efter hemmanets år
1773 skedde försäljning komne laga stånd och meddelade fastebref, så att Häradsrätten finge
till pröfning upptaga sökandernes väckta lösningsanspråk; och följde härpå Kongl. Maj:ts Nådiga
dom den 2 April 1855, deruti Hofrättens dom faststäldes, och Kongl. Maj:t ej fann skäl
att bevilja den af sökanderna gjorda anhållan om resning.
Utan tvifvel röjer sig i dessa domar det begrepp om fastebrefvet, att derigenom tillkommit
någon ny kraft af lagfarten, såsom vore fastebref att anse lika med en laga kraftvunnen
dom. Att så förhåller sig, lärer likväl icke låta förena sig med det begrepp om en
sådan handling, hvilket förekommer uti 1818 års Kongl. Förklaring och det deri omförmälte
lagens rum, 10 kap. 1 § Jordabalken. Fastebrefvens undanrödjande uti denna Nådiga Förklaring,
inskränker sig icke till klandervärda fastor eller sådana, i hvilka skäl vore att gifva
resning, om den söktes. Den mest oklanderliga lagfart fredar ingen fasta mot detta undanrödjande.
Det är blott ett lagfartens återförande till dess förgätna rätta föremål, hvilket ingalunda
inneburit skydd mot allt möjligt klander, och aldrig kan förebygga sådant mot alla
dem, som kunna äga eller få anledningar dertill, hvarföre fasta ej heller kan vara dom öfver
sådant klander, utan all föregången tvist. 1 stället att vara en allmän resning i fastebrefven
och undanrödjande af allt åkommet laga stånd, måste således 1818 års Kongl. Förklaring
hafva till syftemål endast att tillrättavisa ett vilsefarande begrepp om egenskapen och verkan
af lagfart och laga stånd samt af fastebref, såsom ett bevis på fulländad klanderfri lagfart.
Härigenom kan deremot icke den fångets bekräftelse, som genom lagfarten tillkommit, blifva
någon annan än den, som med lagfarandet åsyftades, och hvilken väl är af lagen uttryckligen
inskränkt genom bibehållande af all befogad klanderrätt, utan hinder af laga stånd, men deremot
på intet sätt utsträckt utöfver den bestämda gränsen, att skydda emot bördemäns anspråk.
Om nu sjelfva åtkomsten icke genom lagfart vinner någon annan klanderfrihet än mot
bördsanspråk; så undergår den genom lagfarten säkerligen ej heller någon förändring; lag
-
farten har på åtkomstvilkoren ej någon inflytelse. I förevarande mål tvistades icke, huruvida
laga tid blifvit försuten; ty det var medgifvet, att hembud icke skett; och någon tid för
lösningsrättens begagnande var således ej heller förliden. Endast i händelse af en sålunda
försummad tid, efter fullgjord hembudsskyldighet, hade anledning varit att väcka fråga om
resning; men att begära undanrödjande af fastebrefvet, såsom ett domslut, eller att så betrakta
denna handling, i fråga om verkan af försummadt hembud, det kan ej förenas med hvad
nu blifvit utredt angående lagens innehåll och sammanhang.
Besynnerligt må visserligen vara, att då lösningsrätt efter fullgjordt hembud bör vara
begagnad inom laga stånds tiden, lagen likväl icke stadgat, det hembudets fullgörande skall
inför domaren vara visadt, innan laga stånd åkommer. Men då nu ett sådant stadgande
saknas; kan ju hvarken uppbud vägras eller fastebref innehållas derföre, att lagfartssökanden
icke styrker, det hembudet för sig gått. Om detta skett och ränteägaren der efter försummat
att inom laga stånds tiden sin lösningsrätt begagna; så synes deraf ingenting i lagfartsprotokollet;
men lika litet synes der ock, om det är hembudet, som blifvit försummadt, så att
derigenom händt att lagfarten fått ostörd afslutas och intet lösningsanspråk kommit i fråga.
Häraf får alltså icke slutas, att köparen i sitt fång förvärfvat någon säkerhet genom
lagfarten emot ränteägarens lösningsanspråk. Då hembudsskyldighetens försummande icke
hindrar lagfartens fortgång; kunde ej heller ränteägarens rätt till hembud vara genom lagfarten
förlorad och hans anspråk på hemmanets inlösande borde följaktligen vara öppet utan hinder
af lagfarten. Att lösningsrätten skulle inom lagfartstiden begagnas, kunde skatteägaren icke i annat
fall fordra, än om han inom föreskrifven tid under lagfartens fortgång hembudsskyldigheten
fullgjort; hvilket åter vill säga detsamma, som att laga stånd och fasta icke för ett dylikt
anspråk ligga i vägen, så snart hembudet är försummadt.
Med tillämpning häraf på förevarande fall vill det svårligen kunna förnekas, att ränteägarnes
lösningsanspråk var öppet, så vida ostridigt var, att hembud af skatterätten vid föryttring
utom första köparens börd icke skett till dessa ränteägare eller deras rätts då varande
innehafvare. Men det kan också icke nekas, att lagen i detta ämne lider af en synnerlig
ofullständighet, hvilken icke inskränker sig till frågor om skatterätts hembjudande utan befinnes
lika beskaffad i de lagstadganden, som handla om hembud af fastighet i stad till viderboende
och nabo vid der inträffande föryltringar. Allt skäl synes således vara att genom en
lämplig föreskrift ålägga köpare eller förvärfvare af sådan fastighet, som bör hembjudas, att
vid lagfarts sökande visa sig hafva hembudsskyldigheten fullgjort, och förpligta domaren
att derom meddela bevis i sammanhang med det om uppbud, till säkerhet mot framtida
anspråk på lösningsrätt.
En skadeståndsfråga, som för några år tillbaka gjort temligen stort uppseende, tyckes
genom sin slutliga utgång hafva förtjent att här komma i närmare betraktande. Att sådana
frågor ofta äro af ganska invecklad natur kan visserligen icke förnekas; men desto angelägnare
torde det vara, att de med allvar behandlas i de fall, då någon verklig anledning till
tvekan icke synes vara för hand.
Sedan genom en å Riddarhusets kamrerarekontor natten till den 10 December 1850
timad stöld ur en der befintlig kassakista blifvit tillgripna dels 3,233 Rdr 16 sk. i kontanta
penningar, dels ock Hypotheksförenings-obligationer, ställda till innehafvaren, uppgående till ett
belopp af 5,700 Rdr, allt banko, tillhörande Riddarhusets och Vadstena adliga Jungfrustifts
kassor; så hade nämnde dag kl. 7 på morgonen dörren till Kamrerarekontoret funnits ej vara
läst, fastän vanliga nyckeln varit hängande i ett annat rum eller vaktrummet och att kassakistan
stått uppläst med dertill hörande nyckel isittande och kamreraren, som halt i fråga
varande medel under sin vård och berörda kontor sig upplåtet, förmält, att, innan han den
9 December vid middagstiden gått från embetsrummet, han nedlagt kassakistans nyckel uti
en låda till en i samma rum stående skrifpulpet. I anledning häraf har det påstående blifvit
emot kamreraren väckt, att han, hvars förfarande utmärkte sådan uraktlåtenhet i vården af
— 116 —
anförtrodda medel, att den inträffade förlusten af dessa icke kunde hänföras till oförvållad
olyckshändelse, måtte förpligtas godtgöra kassorna deras genom tillgreppet inträffade förlust.
Häröfver yttrade sig Stockholms Rådstufvurätt genom dom den 30 Mars 1852, att vid
den inför Olverståthållare-Embetet för Polisärender hällne, jemväl å svarande sidan i målet
vid Rådstugurätten åberopade undersökning angående Riddarhuskassans ifrågavarande genom
olofligt tillgrepp lidna förlust, svaranden uppgifvit, att då han, Måndagen den 9 December 1850
kl. 2 på dagen, begifvit sig ifrån sitt inom Riddarhuset belägna arbetsrum, han der qvarlemnat
nyckeln till kassakistan i en låda till en pulpet och under några papper i en öfre afdelning
till pulpeten gömt nyckeln till berörde låda samt lemnat nyckeln till arbetsrummet å.t
en vaktmästare för att å vanligt ställe i förmaket upphängas, hvarförutan genom berörda
undersökning blifvit upplyst, att påföljande morgon sistnämde nyckel befunnits hängande, der
vaktmästaren den lemnat; att dörren till Kamrerarens arbetsrum varit tillsluten, men icke
läst; att locket till kassakistan varit uppslaget och nyckeln sittande i låset samt att i kistan
saknats ofvanuppgifne obligationer och kontanta penningar, af hvilka sednare 3,066 R:dr
32 sk. banko ännu ej blifvit Riddarhuskassan godtgjorde; hvaremot i kistan förvarade andra
penningar och handlingar befunnits i behåll samt lådan till pulpeten stängd och den dertill
hörande nyckel liggande på det ställe, der svaranden förvarat den ; och emedan det enligt Instruktionen
för Riddarhus-Direktionen och dess Tjenstemän af den 2 Februari 1835, ålågeRiddarhuskamreraren
att ansvara för alla honom förtrodda medels och kassahandlingars ordentliga
förvarande; men Svaranden, antingen han vid sin bortgång från arbetsrummet den 9 Dec.
1850 förglömt att tilläsa kassakistan och dörren till det rum, der densamma befunnits, eller,
i enlighet med sin uppgift, väl stängt kistan och dörren, men lemnat efter sig nycklarna till
kassakistan, pulpetlådan och arbetsrummet, derigenom i sin tjensteutöfning ådagalagt sådan
uppenbar vanvård och försummelse, att, derest stöld utur kassakistan egt rum, tjufven beredts
ett lättare tillträde till kistan och de deri förvarade redbarheter; ty och enär Svaranden icke
kunnat redogöra för ifrågavarande honom i egenskap af Riddarhuskamrerare förtrodde redbarheter,
pröfvade, i förmågo af 18 kap. 1 och 4 §§ Handelsbaden, Rådstugurätten rättvist
förpligta honom att ersätta Riddarhuskassan desammas värde och i sådant afseende genast
utgifva omstämda 8,766 Rdr 32 sk. banko, jemte fem procents ränta från den 10 December
1850.
Af Kongl. Svea Hofrätt afgjordes samma mål uti dom den 7 Juni 1853, hvarigenom
förklarades, att då ostridigt vore, det i fråga varande penningar och obligationer varit Riddarhuskamreraren
såsom sådan anförtrodda, med förbindelse för honom, jemlikt 45 § af Instruktionen
för Riddarhusets Direktion och Tjenstemän af den 2 Februari 1835, att medlen behörigen
förvara, samt af hvad i saken förekommit antagas måste, att penningarne och obligationerna,
hvilka i kassakistan å kamrerare-kontoret legat förvarade, derifrån förkommit genom
stöld, föröfvad efter uppdyrkande af en till rummet ledande dörr, men med begagnande,
till kistans öppnande af den dertill rätteligen hörande nyckel, och kamreraren icke allenast
medgifvit, att, då han dagen före stölden från stället sig aflägsnade, han qvarlemnat nyckeln
till kassakistan i samma rum, der kistan stod, utan äfven, enligt hvad af Rådstufvurättens i
Hofrätten företedde protokoll i ett ransakningsmå! angående en f. d. fästningsfånge, tilltalad
bland annat för omförmälda stöld, inhämtades, i anledning af bemälte fånges uppgift, det
han, efter att hafva uppdyrkat dörren till kontoret, påträffat ofvanberörda nyckel liggande i
en icke igenläst bordslåda, erkänt möjligheten deraf, att nyckeln blifvit af kamreraren i den
olästa bordslådan inlagd, samt detta kamrerarens förfarande, hvarigenom han undanröjt den
större säkerhet mot olofligt tillgrepp, som varit med anskaffandet och användandet af ett
förvaringsmedel utaf nämda beskaffenhet afsedt, uppenbart vore att såsom vanvård och vangömo
anse, blefve Rådstufvurättens domslut af Hofrätten gilladt.
Målet fullföljdes likväl ytterligare, och Kongl. Maj:ts nådiga dom är gifven den 8 December
1854 af innehåll, att som upplyst vore, att de i fråga varande medlen blifvit stulne
efter föröfvadt inbrott i det rum, som enligt Riddarhuskamrerarens instruktion, varit för honom
anvisadt så väl till arbetsrum som till förvarande af de penningar honom i tjensten
kunde anförtros; samt det icke kunnat visas, att Kamreraren vid vården af de bortstulna
penningarna och obligationerna åsidosatt någon honom till efterrättelse gifven föreskrift eller
eljest dervid förfarit med sådan uppenbar vårdslöshet och vangömmo, att skadan genom hans
försummelse kunde anses vållad, pröfvade Kongl. Maj:t rättvist alt, med ändring af domstolarnas
beslut, ogilla det emot Kamreraren i denna sak framstälda ersättningspåstående.
I denna frikännelse ingår icke en argumentation af egen klyftighet, som eljest hörts i
detta mål enkom anföras. Stölden skedde, säger man, genom verkligt inbrott. Men inbrott
förebyggas icke genom någon vård. Medlen funnos liggande i läst rum; och ingen vanvård
af nyckeln till detta rum hade förelupit. flade äfven nyckeln till kassakistan varit behörigen
vårdad; så mycket bättre. Men icke voro, i allt fall, medlen lemnade utan försvarlig omvårdnad,
då dörren måste uppdyrkas, för att åtkomma dem. Fordran på försigtighetsmått
skulle eljest kunna utsträckas efter behag; och om t. ex. kistan blifvit utburen och sönderslagen,
skulle det kunnat läggas Kamererare!) till last, att han icke låtit i golfvet fastnagla
kistan.
Hela denna ursäkt hade förfallit, om nyckeln till kontorsdörren blifvit hos Vaktmästaren
stulen och dörren dermed öppnad. Och likväl hade derigenom Kamrerarens vangömo varit
hvarken större eller mindre. Lika litet som hans ansvarighet då kunnat ökas derigenom,
att ansvar efter omständigheterna möjligen äfven träffat Vaktmästaren, lika litet har Kamrerarens
ansvar nu kunnat minskas derför, att Vaktmästaren väl och med framgång fullgjort
sin skyldighet. Gais det någon pligt att ändamålsenligt begagna de förvaringsmedel,
som voro lemnade i Kamrerarens hand; så hörde väl dit företrädesvis den pligten att aldrig
lemna kontoret, utan att kassakistan var läst, och dess nyckel i Kamererarens personliga
förvar. Grunden till denna pligt är icke, att intet förvaringsmedel utom kassakistan finnes,
eller att detta är otillgängligt för inbrott och alldeles ofelbart; utan grunden ligger deruti,
att detta medel, ofelbart eller ej, alltid är ett mera, som jemte de öfriga, eller möjligen
ensamt, kan lyckas att åstadkomma den åsyftade vården. Om det skulle lemnäs obegagnadt
derföre att det kan misslyckas; så skulle af samma skäl hvarje annat kunna lemnäs obegagnadt.
Intet af de tillgängliga medlen får vårdslösas; och aldraminst det, som är påräknadt
att vara det kraftigaste.
Ett af skälen hvarpå Kamreraren blifvit frikänd, eller att han icke åsidosatt någon honom
till efterrättelse gifven föreskrift, synes hvila på en grund, hvaraf skulle kunna härflyta
en vidsträcktare följd, än som här åsyftas. Så framt Riddarhuskamrerarens instruktion icke
specificerar hvarenda handling, som kan innefattas i uppdraget att vårda om händer hafvande
medel, skulle häraf på detta sätt kunna dragas den slutföljd, att han borde frikännas från
all beskyllning om försummelse och vanvård, äfven om han lemnat alla lås obegagnade, i
fall det icke är honom uttryckligen föreskrifvet i hans instruktion, att låsen skola vara lästa
och nycklarna gömda, hvarje gång han lemnar embetsrummet. Att en dylik frikännelse likväl
icke vore välgrundad, torde väl medgifvas, så framt den fordran erkännes för billig, att
innehafvaren af en kamreraretjenst förstår betydelsen af redbarheters vårdande och nödvändigheten
att dertill använda de i hans händer lemnade förvaringsmedel.
I afseende på det andra för frikännelsen begagnade skälet, eller att kamreraren icke eljest
förfarit med sådan uppenbar vårdslöshet och vangömmo, att skadan genom hans försummelse
kunde anses vållad, lärer det kunna anmärkas, att begreppet om uppenbar vårdslöshet och
vangömmo är obestämdt och i de flesta fall kan blifva ganska subjektivt. En vårdslöshet
eller bristande aktsamhet (vangömmo), som för en hvar är uppenbar, torde svårligen gifvas,
derest icke den vangömman är uppenbar, att i en oläst låda (såsom kamreraren slutligen med
gifvit)
qvarlemna nyckeln till en kassakista vid bortgående från rummet, der den stod, och
genom dörrnyckelns aflemnande till Vaktmästaren sätta åtminstone denna i tillfälle att uppsöka
och begagna efter behag nyckeln till kassakistan. Uppenbart måtte dock säkerligen
vara, att vid ett sådant förfarande icke all den sorgfällighet om redbarheternas vårdande
blifvit använd, som kunnat och skäligen bordt användas; och temligen allmänt torde det väl
— 118 —
ock antagas, att hvad som af denna sorgfällighet här blifvit åsidosatt, varit allt för mycket
att kunna urskuldas eller medföra anspråk på förskoning från skadans gäldande.
Under sommaren år 1855 har jag först företagit en embetsresa åt norra orterna, och genomrest
delar af Upsala, Stockholms, Gefleborgs, Wester-Norrlands och Westerbottens län. Jag hade
ämnat fortsätta denna resa äfven genom Norrbottens län ; men ett vid sjelfva afresan påkommet
och sedermera förökadt illamående nödgade mig att från Umeå återvända; och af de
inspektions-göromål, som till återresan voro utsatta, måste det mesta dels åsidosättas och
dels genom annan persons biträde fullgöras. Sedan jag efter hemkomsten, blifvit återställd;
anträdde jag en. ny resa genom delar af Stockholms, Södermanlands och Ostergötlands län,
men hade äfven då enahanda motgång, att sjuk hemkomma. Imedlertid har jag pa dessa
resor öfver hufvud anställt de vanliga undersökningarna i domstolars och länsstyrelsers handlingar,
hvarvid efter vanlighet åtskilligt funnits alt anmärka af sådan beskaffenhet, som dels
blifvit föremål för ytterligare åtgärd, och då träffas i diarier och registratur, och dels kunnat
utan vidare afseende lemnäs. Hvad jag nödgats åsidosätta, har varit den personliga eftersynen
af fängelsernes tillstånd; och derom har jag endast att tillkännagifva den på all sannolikhet
grundade förmodan, att det förut städse befunna - goda tillståndet förblifvit oförändradt.
Äfven under nu senast förflutna sommar har jag verkställt en embetsresa, hvarvid jag
besökt delar af Stockholms, Södermanlands, Ostergötlands, Calmar, Jönköpings, Kronobergs,
Christianstads och Malmöhus län. Mina derunder gjorda iakttagelser hafva äfvenledes varit af
vanlig art och föranledt till vanliga påföljder. Med eftersyn af fängelsernas tillstånd har jag,
för helsans svaghet, lika litet nu som förra året kunnat befatta mig. Möjligtvis är det ock
numera af mindre vigt, att fängelserna besökas af Rikets Höglofliga Ständers Justitiä-Ombudsman,
sedan en särskildt fångvårdsstyrelse befinnes inrättad, genom hvars nitiska verksamhet
denna gren af Justitiäförvaltningen kommit i ett så klanderfritt skick, som med de
till ändamålet anslagna medel troligen kunnat till vägabringas.
• De från vederbörande fångpredikanter inkomna yttranden och den för öfrigt genom
brottmålslagskipningen vunna erfarenhet angående fördelarna af Cellfängelse för ransakningsfångars
förvarande fortfara att vitsorda de goda verkningarne af denna stora förbättring i
fångvården och underhålla den önskan, att nödiga medel ej må sparas för det välgörande
systemets utvidgning äfven till de orter, der det ännu saknas.
Uesorne hafva påtvungit mig en anmärkning, hvilken säkerligen ej heller kan undfalla
Rikets Höglofliga Ständer och som rör den ringa framgången af den anstalt för gästgifvareskjutsens
utgörande, hvilken blifvit vidtagen genom uppmaningar till entreprenade. På de
ställen, der denna anstalt blifvit försökt, är densamma för det mesta redan åter öfvergifven,
sedan skjutsentreprenörerna funnit sig icke utan förlust kunna dermed fortfara, och den skjutsskyldige
allmogen ansett alltför mycket betungande att så förhöja entreprenadafgiften, som anstaltens
fortfarande erfordrat.
Af detta förhållande skulle anledning kunna hämtas till den slutföljd, att uppoffringen
för dem, som utgöra håll- eller reservskjuts, är lika stor, som förlusten för en entreprenör,
hvilken icke erkänner sig skadeslös, med mindre han erhåller utöfver skjutslegan
ett tillskott från skjutslaget, stundom uppgående till större belopp än legan. Vore
denna slutföljd grundad; så skulle rättvisan fordra, att legan förhöjdes till ett belopp,
sorn godtgjorde hvad entreprenören nu fordrar af skjutslaget; och delta vore då den enda
rätta utvägen att afhjelpa missförhållandet och befria de skjutsskyldige från en börda, hvilken
säkerligen icke lagligen är ämnad att vara en tillökning i allmogens utskylder, eoär från början
skjutslegan varit beräknad att fullt gälda skjutsningsbesvär.
Denna tankegång skulle dock hvila på falsk grund. En entreprenör kan nemligen knappast
någonsin hålla hästar och bestrida skjutsning för samma pris, hvarmed en jord
-
— 119 —
brukare finnér sig belåten; och oftast blifver den förres kostnad så förhöjd utöfver den senares,
att skilnadens godtgörande ej med billighet skulle kunna den resande åläggas, derest
någon möjlighet gifves att för bättre pris, utan någons betungande, tillvägabringa en skjutsningsanstalt.
Det enda försök härtill som förekommit mig hoppgifvande om framgång, skulle bestå
uti bibehållande af allmogens på landet skjutsningsskyldighet och dess användande dels såsom
medel till en forvagnsinrättning, hvarmed resande på bestämda tider fortskaflades för billigare
pris, och dels till extra skjuts mot högre lega för dem, som önskade begagna egna åkdon.
Jag har trott mig finna, att en inrättning på sådan grund, fullständigt uttänkt, skulle kunna
blifva värd att försökas; men jag kan icke nu inlåta mig i utvicklingen af detta ämne, utan
måste inskränka mig till hänvisande på de öfverläggningar derom, hvilka vid 1818
års riksdag förevarit. Angelägenheten af en förändring har förut blifvit erkänd; Och då det
ej heller torde kunna nekas, att den försökta utvägen till ändamålets vinnande misslyckats;
lärer väl ostridigt någon annan utväg böra påtänkas.
Ett annat ämne, som likaledes tilltvingar sig den resandes uppmärksamhet, är väghållningen.
I vissa orter har man börjat eftersinna den oöfvervinnerliga svårigheten att vidmakthålla
vägarne utan andra åtgärder än som af de väghållningsskyldiga en eller ett par gånger om
året vidtagas, i anledning af de i föreskrifven ordning för sig gående vägsynerna. Brister, som
dessimellan uppkomma, måste blifva oafhulpna, eller ock skola väghållarne, ofta från temligen
stort afstånd, särkildt för hvarje sådan bristfällighet, kallas att den bota. Följden är, att i
alla orter, der väghållningen ej är ovanligt lätt, vägarne sällan eller aldrig äro goda, ehuru
mycken kostnad som onekligen på dem användes.
Man har börjat finna att utan större, och kanhända med mindre kostnad, vägarne skulle
kunna hållas i bättre stånd, om arbetet på dem alltid i rättan tid användes. På vissa ställen
hafva redan så kallade vägvaktare blifvit anställde, med åliggande att oupphörligen gifva akt
på uppkommande skador och deremot använda tjenliga botemedel, hvarmed de väghållningsskyldige
tid efter annan dem förse. Anstalten är ännu så ny och i så litet omfång försökt,
att den ej kan på grund af erfarenhet förordas. Imedlertid synes det ganska sannolikt, att
underhållet af en vägvaktare, till äfventyrs på hvar fjerdedels mil, samt framskaffandet af
nödigt grus och småsten vid tjenlig årstid skall kosta väghållarne mindre, än deras nuvarande
besvär; Och med visshet lärer kunna antagas, att vägarne skola genom denna anstalt hållas
i bättre skick, än som med hittills brukligt förfarande kan väntas.
Berättelser om de särskilda resorna förvaras, såsom vanligt, bland Expeditionens handlingar.
Vid sista riksdag beviljades mig ett extra anslag af 200 R:dr banko årligen intill nu instundande
riksdag, för fortskyndande af fånglistornes granskning, så att den deri uppkomna
balance skulle kunna afhjelpas. Genom användande af detta anslag till aflöning för ett särskildt
biträde vid granskningen har denna så fortskridit, att vid årets slut, ej någon äldre
balance bör komma att återstå, än för innevarande år; och kan således fullgörandet häraf i
behörig tid komma under den kontroll, åt hvilken min hela redovisning öfverlemnas.
Mitt arbete lider till slut. Det kan ej undvikas att fråga mig hvad jag uträttat. Och
ehvad som än på denna fråga må svaras, så torde föga tvekan äga rum, att i fall jag något
gagn gjort i denna befattning, som jag nu för sista gången redovisat; så måste vissa för rättvisans
grundsats vigtiga sanningar hafva derigenom något vunnit. Att göra dessa sanningar
gällande, har tillhört min kallelse, ty det tillhörde syftningen af embetets inrättning. Dess
tillvarelse är ett vittnesbörd om rättvisans vigt i den samhällsordning, hvarunder Svenskarne
ville lefva.
Att dessa från rättsgrundsatserna oskiljaktiga sanningar, för hvilka jag arbetat, ännu icke
hos oss finnas allmänt praktiskt erkända, har visat sig uti det motstånd de rönt.
— 120 —
Rättvisans fordringar tillfredsställas icke, sä länge icke lagligen pröfvas, hvad som i hvarje
ämne är lag. De kännetecken, som i begreppet om lagen ingå, äro i grundlagarna utan
otydlighet utsatta; och det bör ej vara svårt att i hvarje fall urskilja, huruvida ett stadgande
gäller eller icke gäller, änskönt misstag, i anledning af den mångartade lagstiftningen, ej må
vara sällsynta. Jag har ej kunnat, finna det tvetydigt att ett stadgande gäller endast då, när
det utgått från den eller de myndigheter, som i ämnet äga att stadga, men att hvad af dem,
hvardera inom dess gräns, förordnas, det måste gälla. Man har bestridt mig dessa sanningar
och till och med utgifvit dem för farliga. Jag öfverlemnar dem åt framtiden, sådana jag
förfäktat och utvicklat dem; men innan de erkännas, måste säkerligen rättvisans grundsats
hafva hos oss tagit ett steg framåt.
För ingen gren af samhällsförvaltningen är offentligheten och den fria granskningens allvarliga
användande mera af nöden, än för lagskipningen. Men det har blifvit tadladt, att
jag användt sådan granskning på de domaremaktens åtgärder, hvarigenom rätt eller orätt å
högsta ort utdelas. Till försvar för ett sådant förfarande har jag uppställt de skäl, jag haft
att anföra; och om verkan deraf blifver, att den af Instruktionen föreskrifna utredning af
lagskipningens tillstånd, hvilken jag härmed bragt å bane i den vigtigaste punkt, hvarpå den
kan något för det stora ändamålet uträtta, icke med min embetsverksamhet upphörer; så
vågar jag göra mig den förhoppningen, att arbetet ej heller skall vara fruktlöst, utan småningom
åstadkomma bättre resultater af det högsta domare-embetets och derigenom nödvändigt
äfven af de lägre gradernas förvaltning, sedan nationen en gång försatt dess Högsta Domstol
på en sådan fot, att uppfyllandet af dess vigtiga kall kan med rättvisa förväntas. Tystnar
åter den af mina tadlare ogillade kritiken, och fergäies vigten af den sanning, att de som
utöfva högsta myndigheten öfver medborgares lif och välfärd, böra med fördragsamhet underkasta
sig oförgripliga, men fria omdömen öfver sina åtgärder; då måste nationen bereda sig
på uteblifvande af det väntade framskridandet i lagskipningens förkofran.
Senast har den fråga kommit å bane, huruvida den i lag allmänt beviljade rättigheten
att utkräfva ansvar för embetsförvaltning skall inskränkas inom andra gränser, än de uttryck
ligen
stadgade. Mar har i dom antagit, att en underordnad myndighets åtgärd, hvilken blifvit
af behörig högre myndighet gillad, icke derefter kan ådraga den förra myndigheten lagligt
ansvar. Jag vet icke, huruvida jag vid denna berättelses utfärdande ännu skall hafva kunnat
erhålla högsta instansens beslut uppå de underdåniga besvär, jag anfört öfver det utslag,
som hvilar på nämnda antagande. Jag hoppas hafva i de underdåniga besvären visat, hvad
jag äfven i 1854 års berättelse sökt utvickla, att den allmänna embetsansvarighetens verkliggörande
ytterst beror deraf, att underordnade myndigheters tilltalande om ansvar icke kan
på detta sätt göras omöjligt. Imedlertid torde frågan in praxi vara ny; och om det icke
lyckas mig, att få det öfverklagade domslutet ändradt; så är härutinnan en större motgång
för hand, än jag i de öfriga här omförmälta ämnen erfarit.*) 1 de öfriga gäller det endast
besegrandet af ett hos vissa rässonnörer inrotadt tänkesätt; och det är troligt, om än
icke alldeles säkert, att sanningen med tiden skail uttaga sin rätt. Vida svårare vore ett
prejudikat, emot hvilket rättvisans anspråk hade att kämpa.
Men ehvad som händer och huru snar eller sen framgången må blifva i hvart och ett
af de vigtiga ämnen, på hvilka jag här kastat en återblick; så tillåter jag mig anse för afgjordt,
att rättssystemets verkliggörande i vår samhällsinrättning ej framskrider fortare, än
de sanningar förverkliga sig, hvilka här blifvit såsom dertill hörande angifna. Och med rättssystemet
lärer ej annorlunda kunna förhålla sig, än att det måste, lika med hvarje annan
beståndsdel af samhällsorganismen, fortgå i utvickling, mer och mer förverkligas eller ock
tillbakaskrida. Genom statsförfattningen i öfverensstämmelse med lagarnes urgamla anda
har detta system fått en allmän högtidlig sanktion; men dess lif och verksamhet äro icke
dermed för framtiden försäkrade. Det återstår, att rättvisans grundsats praktiskt utföres; och
*) Om enahanda ansvarslöshet är fråga i ett här ofvan upptaget annat mål, der forum för en länsstyrelses
ansvarighet skulle försvinna genom bristande behörighet hos Hofrätt att döma öfver ansvar för hvad
Hofrätten en gång gillat.
— 121 —
först när detta skett, kan hon sägas hafva verkligen ingått äfven i den grundval, på hvilken
det för hand varande samhället genom sin förvaltning hvilar.
Det förhåller sig nemligen så, att när ett folk gifver sig friheten, erkänner det äfven
rättvisan. Men hvarken frihet eller rätt är dermed bragt i utöfning; det fordras fortsatt
verksamhet af samhällets elementer i samma riktning, som frihetens och rättvisans erkännande
kommit, för att göra hvardera af dem till en sanning. Då först när de det blifvit,
äga de praktisk verklighet; dessförinnan finnas blott deras anspråk.
För rättvisan är således icke nog sörjdt endast dermed, att grundlagen förklarar hvar
man berättigad att njuta lagarnas skydd och dömas af sina behöriga, oberoende domare.
Skall rättvisan blifva en sanning; så måste den på fullt allvar anlitas; och frihetens stämpel
intryckas på den allmänna kontrollen öfver lagens tillämpning. Friheten sjelf skall lära, att
hon utan rättvisa är ett ord utan mening, och att något angelägnare för samhället icke finnes,
än att dess lagar blifva oväldigt och sjelfständigt bragta i fullbordan. Den förut häfdvunna
liknöjdheten och häfdvunna farhågan för en sjelfständig efterlefnad af lagarna måste bortnötas,
och endast farhågan för lagen och modet att lyda den utbilda sig. Domaren måste
lära att frukta Gud och lagen och bortlägga all annan fruktan, all annan betänklighet.
Till allt detta fordras tid och tålig väntan, men icke tid och tålamod allena. Den stora,
den vigtigaste af alla reformer må vara den tystaste af alla, må kräfva minst af omstörtningar
och lysande företag; men sannerligen sker den icke, om ingenting för densamma
göres. Hvad som skall göras, må vara af flerfaldig art; men hvad som dervid aldrig kan
umbäras, är sanningens medverkan, det högsta elementet i all den verksamhet, som skall
befrämja det goda. Att lagskipningen ligger för öppen dag och hennes brister fritt granskas,
det är ett af de högsta vilkoren för den stilla fortgående, stora reformen. Svenska folkets
yettgirighet i detta ämne, uttalad genom dess fordran att erhålla redovisning för lagskipningens
tillstånd, är säkerligen ett af de mest välbetänkta bland de stadganden, hvarigenom
det sökt att i sina grundlagar betrygga friheten.
f
Att jag arbetat för framtiden, är den förhoppning, som förnämligast skall trösta mig
öfver uteblifven framgång. Hvad jag för lagreformen uträttat, kan ej ens nämnas. Hvarken
hos Styrelsen eller Rikets Höglofl. Ständer har något afseende blifvit fästadt på de stundom
genomgripande förslag, som i denna väg innehållas i mina berättelser. Lagutskottet har
derom icke yttrat sig; och dervid har det fått bero, medan man icke underlåtit att förebrå
mig, det jag ej, under namn af lagskipning, tillräckligen utredt lagreformens bristfälliga
tillstånd och gifvit Rikets Höglofl. Ständer ledning till vidtagande af nödiga förbättringar.
Jag är icke fallen för öfverdrift i hoppet på framtiden och vidhänger icke den tron, att
sanningen hos denna skall ofelbart segra. Erfarenheten bjuder mig snarare att antaga, det
den sanning, som hittills icke uttagit sin rätt, också framgent kan sakna tillfälle att göra
det. Dessa berättelser, hvilka en gång gått till hvila, efter att hafva gjort något litet uppseende
för dagen, blifva efter all sannolikhet liggande, lika obegagnade hädanefter, som hittills,
ej mindre för lagreformen, än för det märkliga de kunna innehålla af rön i lagskipningen.
Min mening är endast, att äfven motsatsen är möjlig, i händelse den obenägenhet, sorn
troligen haft någon del i den bristande uppmärksamheten på mina ringa försök, en
gång skulle upphöra, och någon för ämnet interesserad komme att erinra sig det en samling
af sådana berättelser finnes att tillgå, och ville förena sina bemödanden med mina, att
bringa i åtanka dessa temligen mångfaldiga momenter, dem jag funnit vigtiga att allvarligen
begrunda för vinnande af någon förbättring i rättvisans skick.
Huruvida min efterträdare skall finna sig i en fördelaktigare ställning, derest han fullföljer
den bana jag öppnat, torde icke med visshet kunna förutsägas. Jag har dock föreställt
mig, att obenägenheten och den uppsåtliga glömskan icke rätt länge skola fortfara att
R. St. Just. Ombudsm, Emb.-Berältelse till 1856 års riksdag. 16
— 122 —
göra sig hopp om seger öfver det äfven af annan man fortsatta bemödandet till rättvisans
fördel. 1 allt fall är och förblifver tjensten förhatlig; och jag inser ingen möjlighet, huru
den skulle pligtmässigt och till allmänt gagn skötas, utan att ådraga innehafvaren missnöje
och oförrätter från mer än ett politiskt parti. Till denna oundgängliga olägenhet kommer
väl dessutom en annan, hvilken är tillfällig och icke ligger i sakens natur, men hvars afhjelpande
man hittills ej funnit angeläget, när fråga derom uppstått.
I följd af det beslut, hvarigenom Justitiä-Ombudsmannens aflöning vid 1834 års riksdag
förbättrades till likhet med Justitiä-Kantslerens förut förhöjda lön, emot vilkor, att hvad Justitiä-Ombudsmannen
kunde af annan tjenst uppbära, skulle från arfvodet afräknas, har förhållandet
blifvit, att jag, som först underkastades verkställigheten af detta beslut, varit under
bela min tjenstetid aflönad med ett betydligt belopp mindre, än medeltalet af min närmaste
företrädares aflöning under de sista tio åren af hans tjenstgöring, enär det öfverlemnades till
hans val att i stället för det nya behålla det gamla arfvodet och derjemte åtnjuta lönen för
sitt förut innehafda embete oförminskad. Det är sanni, att jag alltjemt varit lika lottad med
Konungens Justitiä-Kantsier, och att detta synes innefatta en välgrundad följd af den jemlikhet,
hvari de båda embetena stå till hvartannat. En annan fråga är likväl, huruvida jemlikheten
i rang här verkligen utgör fullt skäl till enahanda jemlikhet i aflöningen, och om
det var utan sin goda grund, som min företrädare tilläts att äfven efter de val, som följt på
sista regleringen, njuta betydligen högre löneförmåner, än dem Justitiä-Kantsleren innehade.
Men i stället att fördjupa mig*i denna fråga, har jag funnit mig böra fästa uppmärksamheten
på det förhållande, att så framt vilkoret vid 1834 års riksdag om afräkning af all förut
ägande löneinkomst icke varit stadgadt, jag skulle kunnat utan något statens betungande hafva
en tillökning af mer än 1,000 R:dr banko i mina inkomster, enär det för ingen del var nödigt,
att den man, som förestår min domsaga, har fått hela tiden uppbära och behålla oafkortade
alla de sportelinkomster, som tjensten afkastat, utan tvertom en billig andel deri kunnat
af honom så väl som andra vicarierande domhafvande till mig aflemnas, hvarigenom
ingen utgift för staten uppstått.
Utan tvifvel kan arfvodet vara tillräckligt för den, som äger förmögenhet. Men att så
icke är, när man saknar alla egna tillgångar, derom har jag af min erfarenhet blifvit upplyst.
Jag har nödgats försumma den del af min pligt, som fordrar att genom ett visst deltagande
i säliskapslifvet upprätthålla embetets yttre anseende. Mina enskilda behof hafva
visserligen icke varit ringa i anseende till en talrik familj, som kräft min omvårdnad; men
också har jag, utöfver de nödvändiga utgifterna för mina söners uppfostran och ett ganska
tarfligt hvardagslif, ej tillåtit mig någon umbärlig utgift; och jag har dertill ej heller funnit
tillgång i de inkomster, tjensten afkastat. Lika fattig, som jag den emottog, lemnar jag den,
efter att hafva deraf haft ett försvarligt uppehälle, men ingen ting derutöfver (oberäknad den
förknappning, som genom den senast inträffade allmänna prisstegringen på lifsmedel blifvit
nödvändig).
Skulle Rikets Höglofl. Ständer icke finna ett sådant förhållande alldeles ändamålsenligt,
men vilja fortfarande utöfva en skälig frihet att välja äfven fattiga män till sina
Justitiä-Ombudsmän; så kan jag ej annat finna, än att aflöningen borde förbättras. Men om
detta icke låter sig på annat sätt göra och således måste i vissa möjliga händelser lemnäs
oförändradt; så vågar jag dock utan tvekan hemställa och tillstyrka, att åtminstone det ifrågavarande
nu gällande vilkoret om arfvodets minskande med all den inkomst, Justitiä-Ombudsmannen
af förut innehafvande tjenst åtnjuter, må i så måtto förändras, att han kan få behålla
utan afräkning sådan från annan tjenst härrörande inkomst, sorn dock icke kommer
staten, till godo.
Annu mera behöflig, än förbättringen i Justitiä-Ombudsmannens aflöning, är en skälig
förhöjning af de tjenstemäns lönevilkor, som utgöra hans kantsli eller s. k. expedition. Desse
tjena ännu för samma aflöning, som vid embetets inrättande beviljades, under det deras
vederlikar i embetsverken imellertid kommit i åtnjutande af betydliga förbättringar. Då nu
dessutom desse tjenstemän i embetsverken icke kunna utan ransakning och dom afsättas,
men deremot tjensterna i Justitiä-Ombudsmans-Expeditionen innehafvas endast på behaglig
tid; kan ej annat häraf följa, än att man måste försaka dessa tjenster ej allenast för sådana,
med hvilka de äro till graden jemngoda, utan äfven för lägre tjenster, hvilkas aflöning i sjelfva
verket är jemngod. Jag kan ej finna en förklaringsgrund till ett så beskaffad! förhållande,
då det tyckes vara en icke likgiltig angelägenhet, att en Rikets Ständers Ombudsman ej
saknar nödigt biträde i sitt embeles utöfning; och jag har således icke kunnat lemna obemält
angelägenheten, att förhöja de åt hans tjenstemän bestådda arfvoden, om icke till något
högre, dock åtminstone till ett icke lägre belopp, än som svarar mot hvad tjenstemän af enahanda
grad i andra verk åtnjuta.
Hvad härvid särskildt angår Sekreteraren; så har hans lott blifvit vid sista riksdagen
på det sätt försämrad, att äfven till honom är utsträckt samma vilkor, som för Justitia*
Ombudsmannen gäller om afdrag på arfvodet för den inkomst, Sekreteraren kan af annan
tjenst innehafva. Ehuru det derjemte är honom beviljadt, dels att bibehålla den befordringstur,
lian kan äga för annan tjenst, den han under Sekreterarebefattningen upphörer att förvalta,
och dels att bestämdt innehafva arfvodet för Sekreteriatet hos Herrar TryckfrihetsCommitterade,
hvilket arfvode imellertid från sjelfva tjenstens inrättande varit påräknadt såsom
innehafdt af Justitiä-Ombudsmannens Sekreterare; torde dock vara uppenbart, att uti dessa
medgifvanden icke ligger någon sådan fördel, som kan hålla- en tjensteman skadeslös för den
uppoffring, han gör genom att lemna någon befattning, der det kan förväntas, att en för
Sekreterarebeställningen hos Justitiä-Ombudsmannen erforderlig duglighet bör träffas, och att en
man af de egenskaper, som denna plats påkallar, således ej heller under varande förhållanden
skall finnas villig att denna plats emottaga.
Vid tjenstens inrättande betraktades densamma såsom varande af ingen ringa vigt och
ansågs derföre böra vara i förhållande dertill aflönad. Att en för densamma skicklig person
ej kan derpå använda sin odelade verksamhet, när han deraf knappast njuter sin halfva utkomst,
lärer väl billigtvis medgifvas; och hela hindret vore ej ens dermed undanröjdt, att
arfvodets varande belopp, sammanlagdt 1200 R:dr banko, blefve fördubbladt. Afsättligheten,
hvilken säkerligen ej bör afskaffas, skulle i allt fall afhålla en till annan jemförlig befordran
berättigad person från antagande af denna tjenst, så länge han för densamma måste uppoffra
jemngoda, eller till och med underlägsna, men säkra löneförmåner. Den enda utväg,
jag kan tänka mig att, utan öfverdrifvet betungande för staten, bereda tillfälle till den i fråga
varande Sekreteraretjenstens besättande med en för densamma fullt qvalificerad person, vore
att bevilja honom rättighet till det bestådda arfvodets förenande med den inkomst, som han
af annan tjenst kan bibehålla efter afdrag af det belopp, hvarmed hans vicarie bör aflönas.
Att i allt fall det varande arfvodet förhöjes till likhet med lönerna vid jemnlik tjenstegrad,
samt att redan innehafvande befordringsrätt i tjensteväg bibehålles under utöfning af den
i fråga varande tjensten, anser jag derjemte vara för ändamålet oundgängligt. Och jag kan
icke lemna detta ämne, utan att ännu en gång påminna om det stora behofvet af ett så
skickligt biträde, som i en Sekreterare möjligen kan erhållas, lör att sätta Justitiä-Ombudsmannen
i tillfälle att utöfva all den verksamhet, hans befattning påkallar, eller så mycket
deraf, som skäligen må kunna fordras.
Angående nyttan af motgången, icke just i detta, men i andra ämnen, är slutligen något
att säga. Oupplösligen förenad med hvarje framgång, skulle den från början hafva krossat
mitt mod, om jag icke snart blifvit bragt att inse möjligheten af det gagn, som skulle kunna
deraf härflyta för sjelfva den sak, hvilken borde utgöra mitt syftemål. Om jag nemligen
förutsätter, att mina förslag i lagreformsväg innebära någonting, hvaraf lagstiftningen skulle
kunna draga fördel; så kan jag ej annorlunda än såsom en motgång anse deras åsidosättande,
enär det ofelbart kunnat vara nyttigare, att de å bane bragta ämnena kommit under
behandling och pröfning, förslagen måtte då hafva blifvit antagna eller förkastade. Utan tvifvel kan
— 124 —
följaktligen motgången betraktas såsom härutinnan skadlig för ett af de vigtiga ändamål, åt
hvilka jag haft att egna min verksamhet.
Icke desto mindre och med erkännande af den större fördel, hvilken kunnat vinnas,
men gått förlorad, återstår dock en annan sida af ämnet, från hvilken sjelfva framgången,
i fall den ägt rum, skulle kunnat betraktas såsom underhaltig. Den periodiska pressens benägenhet
att blanda sig uti all offentlig verksamhet olver hufvud, och förvaltningen af ett
från folkval härrörande embete i synnerhet, öfvergår lika lätt till ensidig ynnest som till
ogunst. Flade nu min politiska karakter ägt liberalismens bifall eller min embetsförvaltning
försonat dess motvilja; så skulle lätt nog kunnat hända, att publicitetens rop blifvit lika obilligt
gynnsamt, sorn jag nu vågar anse det hafva varit obilligt missgynnande; och följden hade
kunnat vara, att mina tankefoster lättare, än ske bordt, gått igenom såsom af allmänna tänkesättet
understödda, hvilket väl icke varit bätttre, än om motsatsen inträffat genom publicitetens
förvållande.
Från denna synpunkt är det, som jag trott mig kunna hämta en viss uppmuntran under
mina till utseendet fruktlösa mödor. I fall jag nemligen vågar tro, att mina hitintills åt glömskan
lemnade tankar uthärda en pröfning, lastande sig vid ämnenas egen vigt, så kan det
vara ringa skada, att de icke i stället kommit under en pröfning, på hvilken opinionens
gunst eller ogunst haft inflytande. Den bättre granskningen, hvaraf deras möjliga gagn beror,
har icke inträffat under min verksamhetstid; och jag kan lemna den åt framtiden
med den förhoppning, att de åtminstone icke skola vinna större gunst, än de förtjena.
På rent allvar är detta sagdt. Att frukterna af ett förståndets arbete blindt framsläpas af
meningarnes ström, måste ju helt naturligen vara en tillfredsställelse af mindre redbar halt,
än blotta hoppet, att arbetet en gång för dess egen skull vinner bifall.
Jag må icke förneka, att i mitt medvetande möjligen döljer sig något hopp om en sådan
framtidens gunst, som jag här forespeglat. Och hvad skulle jag, i sådant fall, högre
önska, än att jag kunnat lemna vida rikhaltigare bidrag till dessa lagreformer, som äro så högt
af nöden? Men så mycken förebråelse jag än af mina tadlare fått uppbära för bristande
verksamhet i denna väg, kan jag dock sjelf åtminstone icke förebrå mig brist på vilja eller slumrande
omtanka. Jag har begagnat de krafter, som varit mig öfriga elter en redan lång lefnad och
en rätt svår och långvarig sjuklighet, hvilken äfven under tjenstetiden ej sällan infunnit sig.
I åtskilliga af lagstiftningsfrågorna har jag nödgats inskränka mig till framläggande af sjelfva
idéen och dess inotifver; och det hade utan tvifvel varit bättre, möjligen mera bidragande
till framgång, om jag derjemte alltid lemnat ett redigeradt förslag till förändrad lagtext.
För öfrigt har min motgång bestått förnämligast uti den ogunst, hvari 1854 års riksrättsförhandlingar
försatt mig hos försvararna af remissen till denna statsaktion. Öfver detta
ämne har jag visserligen uti min förra berättelse yttrat mig så utförligt, som jag, efter hvad
dittills förekommit, ansåg nödigt. Men klandret mot mitt förfarande synes derefter hafva
ytterligare utvicklat sig; och de tillägg, som häraf påkallas, torde derjemte kunna tjena att
åstadkomma större tydlighet, möjligen behöflig för en och annan af mina läsare.
Ibland de frågor, som härvid förekomma, skall jag först upptaga den, huruvida remissen
till åtal är att anse såsom utgången från Rikets Höglofl. Ständer. Det ofog, man tillvitar
mig, bestående i olydnad mot remissen, kallas olydnad, uppstudsighet mot sjelfva mina Principaler,
som skänkt mig det dyra förtroendet att vara deras ombudsman. År denna beskyllning
på fullt allvar gjord, så är det följaktligen recensenternes mening, att Rikets Höglofl.
Ständer pröfvat och gillat remissen, eller kunnat, i fall de så godt funnit, ogilla och inställa
den. I annat fall kan någon Rikets Ständers mening ickfe vara genom remissen tillkännagifven;och
att så icke är, vet väl en hvar, som ur grundlagarna inhämtat, hurusom Konstitutionsutskottet
har sig förbehållet att, alldeles oberoende af Riksstånden, både bereda och fatta
sina beslut om anklagelser mot Konungens Rådgifvare. Har jag felat genom olydnad mot
remissen, icke kan det likväl vara emot Rikets Ständer, som jag dermed felat. Det är dock
— 125 —
illa nog, om jag felat mot Konstitutionsutskottet eller mot den lydnad, jag varit skyldig åt
remissen, ty det är då mot min embetspligt, som jag felat; och mera behöfves icke, för att
i en sak af sådan vigt rättfärdiga det svåraste klander emot mig.
Enligt det ena af de särskilda begreppen om detta fel, skall det bestå deruti, att remissen
icke blifvit af mig tagen i försvar och genomdrifven, så vida det möjligen ske kunnat.
Det nit, som lifvat flertalet af Konstitutionsutskottets Ledamöter, hade bordt omfattas af det
ombud, som skulle utföra deras talan. Detta nit hade bordt göras gällande genom sina politiska
bevekelsegrunder, om än de juridiska ej räckte. Det för frisinnade fosterlandsvänner
förhatliga parti, som bernäktigat sig inflytandet på regeringärendena, hade bordt tillskyndas
ett nederlag, som förlamat dess makt. Tidningspressen hade glfvit föresyn af det språk, som
borde föras, och anvisning på det mål, som borde sökas. Det vitsord, denna press vunnit
hos Konstitutionsutskottet, hade gifvit vigt åt dess läror; och en frisinnad åklagare skulle
vetat att annorlunda behandla och begagna dem, än jag understöd mig att göra o. s. v. När
jag detta allt icke kunde eller icke ville, hade jag ingen ting annat att göra, än lemna platsen
åt en annan, som ägde vilja och duglighet att fullgöra uppdraget.
1 politiska förhållanden röja sig naturligen politiska tänkesätt; och äfven jag har här
följt mitt. Men just detta tänkesätt är det, som förbjuder mig att någonsin öfvergifva rättvisan.
Må vara, att sakerna någon gång kunna komma på en punkt, der rättvisan måste
uppoffras. Detta skulle dock icke inträffa, i fall hon ej förut blifvit öfverträdd. Och icke
kan det vara i den förra, förtviflade belägenheten, som fäderneslandet nu befinner sig. De,
som för närvarande vilja drifva politik på rättvisans bekostnad, göra så frivilligt och utan
nödtvång. Deras politik uppoffrar således ej blott onödigtvis det heligaste i samhället och
menskligheten, utan denna politik är också den oklokaste, till sina följder sämst beräknade,
mest förstörande och till samhällets undergång ledande.
Att i den statsaktion, hvarom fråga är, få de tilltalade sakfällda, hade varit ett vackert
steg på den laglösa politikens bana; och jag skulle visst icke räkna mig till last, örn den beskyllningen
vore grundad, att det var antingen genom mina i rättegången yttrade få reflexioner
eller genom min overksamhet, som åtalet misslyckades. Att sakfälla de tilltalade eller påyrka
deras fällande, hade varit att anse för lagbrott, det de icke tillstyrkt en åtgärd, antingen
stridande mot två Riksstånds gällande förbehåll eller ock af Rikets Ständer icke bifallen,
och i all händelse stridande mot det grundlagsbud, som förbehåller hvarje Riksstånd för sig
att stadga sättet för utölningen af en dess medlemmars constitutionella rättighet. Hade sådant
genom något mitt bedrifvande kunnat ske; visserligen är jag lycklig, att det icke skett.
Huru alltsammans tillgått, derom finnes i förra berättelsen nöjaktigt besked och bör icke
här upprepas. Bästa sättet att utföra en dylik anklagelse så, att den vunne bifall, vill för
mig icke blifva klart. Skulle det ske med ord och skäl; så skulle det bevisas, att grundlag
vore öfverträdd antingen derigenom, att samtlige Riksståndens beslut icke blifvit ansedt gällande
utan det vilkor, som två af Stånden dervid fästat, ehuru dessa icke annorlunda, än med
detta vilkor, lemnat sitt bifall, och utan deras bifall ej något Ständernas beslut existerade,
eller ock derigenom, att man ställt sig tili efterrättelse grundlagsbudet om lagstiftning för fullmäktiges
väljande till markegångssättning och icke våldfört ett Riksstånds rätt att lika med de
öfriga i detta ätnne ensamt förordna. Påstår någon, att sådant hade varit sanning, eller är
meningen, att det borde kunna utan afseende derpå bevisas? Kan med ingen rimlighet förfäktas,
att häri fanns någon sanning; då måste det fel, hvarigenom jag så svårt förgripit mig,
så illa advocerat, så vrångt behandlat remissen, bestå deruti, att jag icke företagit mig att
bevisa det, som ej var sannt.
Det står i remissen, att för Rikets Ständers gällande beslut ej får antagas annat, än en
vederbörligen justerad och underskrifven expedition. Icke hade Svaranderne (Konungens tilltalade
Rådgifvare) handlat i okunnighet om denna sanning; men när den nu förehölls dem,
funno de intet annat sätt att dermed förlika sin handling, än den försäkran, att de icke i
sådan mening åberopat de två Ståndens förbehåll, som skulle de ansett detta hinderligt för
den mellankommande verkställigheten af Ständernas sammanstämmande beslut. Denna för
-
— 126 —
klaring synes mig icke mindre origtig och obetänkt, än förnekandet af remissens grundsats
skulle varit. Om det är onekligt, att ett Rikets Ständers beslut ej utan vederbörlig justering
och underskrift kan lagligen anses utfärdadt och gällande; så är det ej derföre mindre sannt,
att dessa oundgängliga vilkor dock icke äro de enda, som böra vara iakttagna, för att göra ett
Rikets Ständers beslut gällande, såsom i laglig form och ordning tillkommet. En hvar är berättigad
att antaga för gällande en expedition, som från Riksstånden kommit behörigen underskrifven
och utfärdad. Men ingen är derföre oberättigad att underrätta sig, huruvida denna expedition
tillkommit i behörig form och ordning och att upptäcka, hvad som deruti brister. Sker sådan
upptäckt i Statsrådet, när fråga förehafves om gillande, utfärdande eller verkställande af
Ständers beslut; icke kan det då vara Konungens Rådgifvare betaget att i sina rådslag fästa
afseende på så beskaffade felaktigheter, som kunna undergräfva beslutets giltighet eller inskränka
dess omfattning. Om efterforskande häraf icke är uttryckligen föreskrifvet; så skulle det
dock ganska lämpligen kunna vara det; och saknaden af formlig föreskrift kan omöjligen betaga
Konungens Rådgifvare rättighet att i hvarje från Ständerna inkommen sak, som skall
föredragas, inhämta underrättelse från allmänt tillgängliga protokoll och handlingar om hvad,
som vid ärendets behandling hos Ständerna förelupit. 1 hvarje fall, der, såsom nu inträffat,
beslutets begränsning, eller ock dess hela giltighet kommer i fråga, måste väl tillstyrkandet
af Konungens beslut rätta sig efter, hvad Ständernas beslut verkligen gäller.
Så föreställde jag mig meningen af Svarandernes åtalade yttrande om det vid Ständernas
beslut gjorda förbehåll af två Stånd, såsom gällande lika med beslutet, derest detta eljest bestående
endast i två Stånds mening, skulle kunna hafva giltighet. Och när jag såg denna
mening af Svaranderna uti deras förklaring frånträdas; trodde jag det icke derföre tillhöra
mig att instämma i deras härmed oförenliga tanke om giltigheten af Ständernas beslut, utan
hinder af de två Ståndens förbehåll. Från den ståndpunkt, jag ansåg saken och mitt åliggande
böra betraktas, betydde det i den anhängiga frågan oändligen litet, om Svaranderna lades till
last att hafva åberopat ett förbehåll, som enligt deras eget medgifvande borde lemnäs utan
allt afseende, då de i allt fall, af andra skäl, ej kunnat komma till ett annorlunda beskaffad!
resultat, än det de tillstyrkt. Men det betydde deremot mycket, om för nu och framgent
antogs en grundsats, som ogillade det åtalade förfarandet, änskönt detta vore det, som ostridigt
alltid i likartade fall borde iakttagas. Det minsta, min pligt då tillät mig göra, var att
såsom ett tvifvelsmål framställa frågan om giltigheten af de två Ståndens förbehåll; och jag
nyttjade detta framställningssätt, för att undvika all motsägelse mot remissen.
Men jag nedlade, heter det, en god del af dess innehåll, då jag fritog Svaranderna från
beskyllningen att hafva gjort ingrepp i Svenska folkets rätt att sig beskatta. — Nej, jag nedlade
endast ett missförstånd af remissen uti Svarandernes förklaring, emedan jag fann det
omöjligt, att dem skulle vara tilivitad förnärmelse af beskattningsrätten, då dem blifvit påbördadt,
hvarken att hafva pålagt någon icke lagligen införd och gällande utskyld, eller att
hafva annorlunda användt statens medel, än som beviljadt och anordnadt varit. Om uti remissen
genom åberopande af §§ i grundlagarna, som härom handla, åsyftas alt visa en högre
grad af brottslighet i den åtalade försummelsen att verkställa den beslutna förändringen i
sättet för grundskatters utgörande; så var dock dermed visserligen icke sagdt, att sådan åtgärd
blifvit vidtagen, som innefattade bokstaflig öfverträdelse af nämnde §§; och dessförutan
kunde något lagligt ansvar för derutinnan begången grundlagsöfverträdelse icke komma i fråga.
Jag rättade derföre Svarandernes origtiga uppfattning af remissen, och var väl skyldig att
så göra, derest jag icke ville ådraga mig beskyllningen att hafva till Riksrättens pröfning
öfverlemnat ett ansvarspåstående, som ej grundade sig på remissen.
Sådant det i fråga varande åberopandet af beskattningsparagraferna i sjelfva verket var
eller såsom beståndsdel af argumentationen för felaktighet i ärendets behandling och origtigt
resultat deraf, sådant öfverlemnade jag det jemte remissens öfriga innehåll till Riksrättens
bedömande då jag, med åberopande af allt, hvad som i remissen blifvit till grund för åtalet
anfördt, yrkade, att så väl frågan, huruvida grundlagsöfverträdelse vore begången, som ock
frågan, hvad ansvar derå borde följa, måtte med yttersta stränghet pröfvas. Huru Riksrätten
— 127 —
ej blott, genom sin rättegångsordning och sin tydning af Ansvarighetslagen, undvek denna
pröfning, utan ock förklarade mig hafva frånträdt det i fråga varande argumentet, betraktadt
såsom ett särskildt påstående, det visar sig i handlingarna och den kritik af Riksrättens dom,
jag förut lemnat.
I frågan om lofligheten att öfverträda 75 § af Regeringsformen, som stadgar lagstiftningsrätten
om val till markegångsdeputerade, yttrade jag mig inför Riksrätten icke. I strid
med remissen borde jag ej yttra mig; och de der förekommande räsonnementer i ämnet
voro icke af den beskaffenhet, att de kunde biträdas eller understödjas. Svaranderne hade
också icke till deras vederläggande någon ting anfört.
Min reservation bestod deruti, att då jag, enligt min ovilkorliga skyldighet, utförde det
mig gifna uppdrag, jag dock icke fann mig skyldig att emöt lag och öfvertygelse något dervid
tillägga eller påstå, utan ansett mig böra angifva de betänkligheter och tvifvelsmål, som
derifrån mig afhållit.
Detta allt och ingen ting mer innefattar mitt högt öfverklagade, oförsvarliga förfarande,
hvarigenom jag skall hafva förfuskat, förvridit, förlamat det välgrundade, förhoppningsfulla
eller åtminstone till glada medborgliga förhoppningar berättigande åtalet för ett djerft, omisskänneligen
frihetskränkande förfång af det skattdragande folkets fördelar. De goda skäl,
man skulle velat se af mig anförda till afsigtens befrämjande, äro för ingen del framlagda
af mina stränga tadlare. Det är ett rent postulat, att jag borde finna dem — eller ock
finna mig skyldig att resignera.
Om jag nu funnit skäl, dem jag tyckt vara goda, men som af mina granskare icke vunnit
bifall, eller sådana, som jag tillgripit i min nöd, ehuru hvar man med mig funnit dem odugliga;
och om jag på intetdera sättet vunnit ändamålet, åtalets framgång — skulle väl detta hafva
varit att bättre uppfylla min skyldighet, och befriat mig från åliggandet att resignera?—Ja,
en vidrig öfvertygelse hade dock icke varit erkänd, och skandalen sålunda uteblifvit. — Ersatt
hade den blott varit af en annan skandal, den uppenbara orimligheten i försöket att vederlägga
ovedersägliga sanningar. — Derföre heter det ock, att om jag icke kunde göra det bättre, jag
då borde afstå från försöket och afträda. — Och dermed skulle det blifvit bättre? Om jag blott
visste, huru man dervid ville, att det skulle tillgått. Hade jag öppet förklarat, att åtalet stridde
mot min öfvertygelse, och att jag icke kunde utföra det, samt beseglat denna förklaring med
den för mig kännbara uppoffringen af mitt embete eller, såsom en bland tadlarna uttrycker sig,
satt martyrkronan på mitt förhållande; skulle väl härigenom remissens kredit hafva vunnit, då
den nu anses hafva så påtagligen förlorat genom min reservation? — Kan hända vill man
heldre, att resignationen skett utan allt anförande af skäl. — Hade då ingen undran, inga gissningar
uppkommit? Eller hade dessa verkat mindre menligt på remissens kredit, än min öppna
förklaring, eller reservationen kunnat göra? — Således, i fall detärsannt, att jag varit i vägen
för åtalets framgång, stod detta näppeligen att afhjelpa, sedan den motgången för åtalets befordrare
engång var för hand, att åklagarekallet befann sig i min hand, den stund remissen utfärdades.
Latt begripligt är deremot, att dylik verkan af en åklagares resignation ej kunde förväntas
på en sak, hvars beskaffenhet vore den, man i en statsaktion rätteligen föreställer sig,
en fråga om verklig, icke föregifven eller inbillad kränkning af lag och allmän rätt. En
åklagare, som der vågade undandraga sig sin pligt, vore hemfallen åt ett rättmätigt förakt;
och en sådan uppsåtlig förnedring af en man, beklädd med ett så dyrt förtroende, är väl
svårligen tänkbar. Åtminstone vore den oskadlig, i fall den inträffade. Ty hvem som än
komme i den undanvikandes ställe, och huru han helst i en så beskaffad sak betedde sig;
så skulle någon menlig påföljd deraf icke i annat fall kunna uppkomma, än om remissen
vore origtig eller ofullständig. I annat fall skulle nemligen alltid, oberoende af åklagarens
tillgörande, utgången uppfylla rättvisans fordringar, eller ock felet komma att ligga hos domstolen.
Men slik tredska låter icke praktiskt tänka sig hos en Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman.
Han kan icke vilja försaka det en gång emottagna, smickrande förtroendet, nesligt
bortspilla det, i stället att deltaga i en handling af den vigtigaste rättvisa mot samhällsordningen
och fäderneslandet. — Ar nu detta sant å ena sidan, och kan å den andra icke för
-
nekas, hvad jag bär ofvan sökt visa, om följderna af resignation i annorlunda beskaffade
statsaktioner, dä lärer väl af alltsammans ej annat kunna slutas, än att det i hvarje fall vore
pligtvidrigt och olofligt, långt ifrån rätt och af pligt föreskrifvet, att åklagaren, för att undvika
utförandet af en sådan aktion, nedlade sitt embete.
När man yrkar, alt jag bordt göra det; lärer man väl åtminstone icke bestrida, att om
jag så gjort, uppoffringen varit dermed tillräcklig, och att jag icke derutöfver behöft afsäga
mig någon medborglig rätt. Så snart jag nedlagt embetet, hade det då stått mig fritt att
utgifva en fullständig redovisning för motifverna till min obenägenhet att utföra åtalet. Om
jag i denna redovisning framlagt hela förhållandet, sådant det nu synes i min förra berättelse;
tivad hade då en annan åklagare, med hvad bemödande som helst, förmått uträtta till
förvillande af domstolens begrepp om detta uppenbara, oförtydliga förhållande ? Och att jag
till rättfärdigande af resignationen varit i högsta grad föranlåten, att en sådan motifverande
förklaring utgifva, torde väl svårligen bestridas. Desse publicister, som fördöma mig, och
som sjelfve från början stämt opinionen till så mycket missnöje öfver Regeringens förfarande i
detta ämne, hvad skulle de haft att öfverklaga, om sakens beskaffenhet redan då varit så
känd, som den nu mera blifvit? Visserligen åberopar man remissens innehåll, såsom ganska
välgrundadt och med skicklighet redigeradt. Men de goda grunderna deri räcka ej längre,
än man glömmer, hvad deremot blifvit anfördt om omöjligheten att utan grundlagsöfverträdelse
våldföra, dels de två Riksståndens vid Ständerries beslut fästade förbehåll och dels Bondeståndets
rätt att förordna om sättet för dess fullmäktiges väljande till markegångssättning;
och något försök att undanrödja argumenterna emot remissen i båda dessa frågor är icke
mig veterligen gjordt. Men efter det förhållandet härutinnan hade varit utredt, skulle väl
svårligen någon min efterträdare hafva kunnat, med dylik glömska, inskränka sig till åbe
ropande
af remissen, eller framställa dess satser såsom antagliga, utan att kunna bygga dem
på nya grunder, hvilket väl icke lät sig göra, derest man ej kunde förvandla hela förhållandet.
Den hittills afhandlade meningen om åtalets fulla befogenhet och om den patriotiska pligten
att göra detsamma gällande, har dock tilläfventyrs, ehuru ledande sitt ursprung från de
inflytelserikaste bland våra meningsledare, vunnit mindre allmänt bifall hos dem, sorn något
veta och tänka. En annan mening, som hos dessa torde vara mera gängse och älven af eq
publicist blifvit förfäktad, medgifver väl anklagelsens grundlöshet och den åtalade handlingens
oförvitlighet, men fordrar icke desto mindre, att remissen skulle af åklagaren antagas såsom
välgrundad, understödjas, men ingalunda motsägas eller betviflas, och att om åklagaren dertill
saknade vilja eller förmåga, han då borde från embetet afträda.
Skall jag tro, att denna mening hyllas af större delen bland svenska allmänhetens bildadé
medlemmar; så har jag dermed äfven antagit, att större delen af aktningsvärda svenska
medborgare finner skrymteriet oundgängligt för fullgörande af vissa tjenstepligter, och
nemligen äfven sådana, som tillhöra rättvisans handhafvande, ja äfven den högsta, för samhället
och hela det allmännas välfärd vigtigaste, deruti mest omedelbarligen ingripande rättvisans.
Ty skulle till slut ingen åtaga sig att skrymta och mot bättre vetande låtsa gilla en anklagelse,
som i fäderneslandets namn påyrkar bestraffande af en fullgjord pligt; då skulle också
omöjligen saken blifva utförd af någon redlig man, som förstode den; och således mäste en
hycklare, för hvilken fäderneslandets interesse är likgiltigt, härvid göra tjenst såsom Rikets
Ständers Justitiä-Ombudsman. Den åter, som högr^ aktar sanningen och rättvisans fordran
än fördelarna af tjensten, måste resignera, om detta är den enda medgifna utvägen att med
heder komma ifrån skrymteriet. Män af ära och upplysning måste således, den ene efter
den andra, resignera; och saken blir aldrig utförd, om ej slutligen en annorlunda beskaffad
person väljes. — Att saken på allt detta ingen ting kan vinna, torde vara här ofvan ådagalagdt.
Jag har nu ytterligare bjudit skäl för mig, och hoppas hafva visat, att jag utan öfverträdelse
af pligt ej kunnat handla annorlunda, än som skett. Gäller ej detta skäl tjlj
— 129 —
afböjande af mina samtidas tadel; sä torde dock möjligen deraf följa att en annan gång ett
lika beskaffa dt förfarande vinner bifall.
Jag skall sluta med att återkomma till det högsla nödvändiga för lagskipningen, som är
det yttersta mål, för hvilket jag haft att arbeta. Jag har sagt min tanka om den åtgärd,
som jag tror vara tillräcklig att lifva och fortskynda denna stora reformerande rörelse, hvarigenom
domarepersonalen skall bringas att bättre fullgöra sin kallelse. Denna åtgärd är att
förstärka Konungens Högsta Domstol med så många Ledamöter, som erfordras till dess fördelande
på tvenne samtidigt tjenstgörande afdelningar. Angelägenheten af en sådan förstärkning,
hvartill planen är uppgjord i min berättelse till 1850 års Riksdag, har efter denna tid
blifvit alltmera synbar. 1 stället att under nämnde år balansen af oafgjorda mål hos Justitiä-Revisionen
uppgick till sammanlagde 755, hvaribland Revisionssaker 217, inhämtas nu af
Herr Justitiä-Statsministerns underdåniga berättelse för år 1854, att balansen från det året
till det följande stigit inalles till 1.438 mål, hvaribland 515 Revisionssaker. På fyra år har
således sammanlagda balansen ökat sig med 683 ärenden, hvaraf 298 voro Revisionssaker.
När man nu besinnar, att af detta senare slags mål, hvilka utgöra alla i högsta instants fullföljda
egentliga tvistemål, omförmälta tillökning i balansen uppgått till större antal än som
för året inkommit, och hvilket utgjort 283 mål, så torde väl häri ligga tillräckligt bevis,
att under närvarande förhållanden något bättre tillstånd af högsta instantsens lagskipning ej
står att förvänta. Må då mitt sista ord till Rikets Höglofl. Ständer vara en bön, att denna
stora angelägenhet omsider verksamt behjertas.
Utom den redan åberopade bilagan följa härjemte dels de från Statsexpeditionerna erhållna
förteckningar på Rikets Höglofl. Ständers underdåniga skrifvelser och dels Tryckfrihets-Kommittéens
berättelse.
Stockholm i September 1856.
S. L. THEORELL.
N. A. Fröman.
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Beratlelse till 1856 års riksdag.
17
— t'i: —
d Tf> .
ii: inb?. ,n igain rå! • -f« rirn t t . ;!>: - !.
■ •; • i -n;;iiinj .'•»His-. rsiJ. i ” •• unn.' lii,i».!r,i •>•>•: f" : '•
-■ ,i'" i ',i rf- • -T v i".i.' . - 'M ->"1
•h. ! : >1 nr,ii’ ,r. rso!-..-! • ■ -tii: . .. • i;' r: - - - ' . : .. 1 .
:A i-,: ir>! :•> -c; 1 .'2 :: klt; ,.f • II i is'. . '■ :
'! : - .. ..i . ■ -..-s.
: ! !•. i : :tn ; : T
.
'»/'fss - : .il - ... lis ; . ihjmi.Is ! fih: . r.;ri«->
i;;- '■ ■ - .. ■' ,i-l - 1 • n - .- i-!;:-.- il
.JJ 3 il O H I . A .3
.ttOUtö'. A .i. .Yi
.<yjV. V. ,-A> iU. A i:.'A T .,1- 'VA .n) A .fl
— 131 —
BILAGA. (se sidan 30.)
Förslag till Lag om Landtmäteri-forrättningar.
Kap. 1.
Oin Ägodelningar.
§ 1. Ägodelning i samfällighet må sökas, när jorden antingen ej varit förut delad, eller
ock undergått delning efter annan grund, än som föreskrifves uti de om enskiften och så
kallade laga skiften utkomne författningar. I dessa skiften, der de vunnit laga kraft, må ej
ändring ske, utan delägarnes enhälliga åsämjande. Har storskifte för sig gått, hvarigenom
en eller liera delägare lått sina lotter hvardera i ett eller två skiften, som utan öfriga delägares
förfång kunna afstängas och med fördel odlas; gånge då ej heller dessa lotter i ny
delning, utan så är, att alle delägarne derom sämjas.
Rättighet till ägodelning tillkomme besutne jordägare, ehvad de äga afgärdahemman eller
del i botbyn eller ock sådan utjord, som ej under hemman i byn lyder; så ock boställshafvare
och dem, som med stadgad åborätt innehafva krono- eller andre publike hemman.
Men arrendatorer af sådane hemman eller af boställen må ej utan tillstånd af det Embetsverk,
under hvars vård och inseende hemmanet hörer, ägodelning fordra.
Huruvida ägodelning å stads område ske må, derom gälle, hvad särskildt för hvarje
stad kan vara stadgadt, eller vid fråga om sådan delning förordnadt varder.
I de orter, der al vittring af skogsmarkerne ske bör, må ej ägodelning företagas å bys
jord, som ej afvittring undergått.
Delning af samfäldt fiske, der den utan någon delägares förfång ske kan, må särskildt
för sig gå och i ägodelning icke inblandas, utan att delägare derom ense äro.
§ 2. Sökes af en eller flera delägare, för hemman i by eller hemmansdel, eller delar,
utbrytning af deras område, och kunna de sökandes lotter så utbrytas, att de i ett sammanhang
eller ock hvar för sig, utgöra minst ett hundrade tunneland, utom den jord, som till
skogsväxt eller mulbete är nödig eller ock till odling otjenlig; då må den utbrytning ske,
der öfrige byemännens område likaledes, utom den till skogsväxt eller mulbete nödiga eller
till odling otjenliga jord, uppgår till minst ett hundrade tunneland, och kan i ett sammanhang
så afskiljas, som här nedan säges. Ej må den delägare, hvars område icke uppgår
till den vidd, nu sagd är, eller ej kan så afskiljas, vara till utbrytning ur byelag för sig ensam
berättigad. Imellan delägare, som i samfäld utbrytning deltaga, må sedan samfäldt skifte ske,
såsom i denna stadga föreskrifves, när någon af dem det åstundar.
1 öfriga byelaget skall ock samfäldt skifte ske, der någon delägare det äskar. Dock
må det område, som sådant skifte undergår, ej vara större, än att det kan inneslutas inom
fyra räta linier, hvilkas vinkelräta afstånd från medlersta bostaden högst är en åttondedels
mil. *) De ägor, som derutanför ligga och böra i skifte ingå, skola utgöra särskilda skifteslag,
ej större hvart för sig, än nu sagdt är. Räcker ej hvartderas område till den vidd som
för utbrytning erfordras, då utläggas dertill hemman eller hemmansdelar från annat byns
skifteslag, hvars vidd ej derigenom inskränkes till mindre vidd, än nu sagd är.
*) Här förutsättes allt vara odlingsbart, och ingen ting användt till skog eller ständigt bet?. Skifteslag lår
icke uppnå sitt maximum, der detta ej kan ske, utan alt maximum af iigornes afstånd från bostäderna
öfverskrides.
— 132 —
Område, som utbrytes, skall alltid så tagas, att bys öfriga jord förblifver sammanhängande
och närmast bostäderna belägen. Kan det ej ske, utan att bostad för det utbrutna
flyttas; då skall sådan flyttning för sig gå, och varde bekostad af den, som utbrytning sökt.
Kan han ej erhålla odlade ägor för dem, han lemnar; bekoste ock sjelf deras odlande. Får
han mer odlade ägor än han lemnar; gälde odlingskostnad för öfverskottet; så ock för bättre
häfd å de ägor, han erhåller.
Skola särskilda skifteslag inrättas, der vidden för ett enda är för stor, varde då de nya
skifteslagens utflyttning och nyodling bekostade af alla byemännen, efter delningsgrunden.
Varder tvist om rättighet till utbrytning, eller skifte; den skall hos domstolen särskildt
utföras, innan förrättningen fortsattes; och galle om tiden dertill och förfarandet med tvisten,
hvad om taxeringstvist uti 27 § säges.
§ 3. Jord, som är otjenlig att odlas till åker eller äng, eller ock är, för annat behof,
oumbärlig, må icke i utbrytning eller skifte intagas, utan så är, att hemman äga samfäld
skog, men icke samfälda inägor. 1 det fall må skog och utmark imellan sådane hemman
skiftas. Ej må dessförinnan skifte eller utbrytning af dessa hemmans öfriga ägor företagas.
§ 4. Till skifte inora hemman eller by gånge så mycket af dess område, som till odling
af åker och äng är tjenligt och ej till skogsvext eller mulbete tarfvas.
Skogen varde samfäldt vårdad, till rätt afbrukning indelad och af byernän gemensamt
nyttjad, på sätt, derom särskildt är förordnadt. Är den förut delad; galle derom, hvad förut
stadgadt varit. Finnes någon del deraf böra i skiftet ingå, varde förra delningen jemkad,
der sådant tarfvas. Om betesmarkens indelning, dess fredande och begagnande af byemännen
samfäldt, är i lag å sitt ställe stadgadt. Vid skifte skall dock bys hela område, älven i
skog och betesmark, afmätas och på Karta läggas, der sådant förut ej skett.
Så väl vid utbrytningar, sorn vid samfälda skiften, skola af oskiftad jord nödiga utrymmen
för vägar och hufvuddiken aftagas.
§ 5. Nu är det område bestämdt, som i samfäldt skifte inbegripas skall; varde då
hela detta område först lagdt i sådana afdelningar, som för häfden nödige äro; vare sig att
åker från äng afskiljes och åkern till trädesbruk indelas, eller att all jorden till vexelbruk af
åker och äng anslås.
Der ägarne till största delen af byns område åsämjas, att byns hela område i åker och
äng skall i vexelbruk läggas, vare de andre delägarue skyldige att deruti äfven ingå, så
framt de ej heldre vilja, att deras lotter utbrytas, eiler detta, efter här föreskrifna grunder,
ej kan ske. Vilja några delägare, men ej alle hafva vexelbruk på en del, men ej hela det
område, som till skifte går, ägen då de vitsord, som trädesbruk yrka, der ej de flesta heldre
önska, att skiftet uppskjutas må. Sker det; varde den på förrättningen använda kostnaden
gulden af dem, som uppskofvet beslutat.
§ 6. Vid indelningen till vexelbruk, må ägarne till största delen af skiftesmassan afgöra,
huru många gärden skola deraf inrättas. Åsämjas de ej, då skola skiftesmännen derom
besluta. Ej må antalet af sådana gärden vara mindre än sex, och ej, utan alla delägarnes
samtycke, större än nio.
Huru dessa gärden skola hållas fredade, och till åker, äng, bete och träde användas
varde på samma sätt vid sjelfva skiftet afgjordt.
§ 7. Indelas åkern till trädesbruk, då skall ock på lika sätt beslutas om antalet af
gärden, om deras inhägnande och om ordningen för deras användande till olika sädesarter
samt till träde. Minsta antalet skall vara tre, och utan allas åsämjande ej högre än fem.
§ 8. De gärden, som anläggas för vexelbruk eller trädesbruk, skola så afpassas, att
intetdera med mer än en tiondedel öfverskjuter det andras storlek, änskönt jordmånen i det
ena må vara sämre, än i det andra. Deras figur skall vara sådan, att med skiftets verkställande
imellan delägarne ingens lott må erhålla mindre bredd än trettio alnar, eller större
längd än fem hundrade alnar, utan så är, att bredden öfverstiger denna längd, då äfven
längden må ökas, dock ej utöfver dubbla bredden.
§ 9. Är orlens delningsgrund olika i så kallade inägor och utägor; varde då hvarje
delägares lott utrönt, efter hvad på honom belöper i hvartdera slaget af ägor, så vidt de uti
delningsmassan ingå.
Har en och samma delägare lott i massan för flera hemman; stånde honom fritt, att
få alla hemmanens skiften i hvartdera gärdet sammanlagde, dock att skifte dem imellan på
kartan verkstälies och i beskrifningen upptages.
Finnas flera delägare i ett hemman, vardén deras lotter likaså lagde intill hvarannan.
§ 10. Hvarje delägares lott indelas i så många delar, som gärdena blifva, så att han
i hvarje gärde erhåller sin andel; Och må skillnaden i hvarderas vidd ej vara större, än efter
det förhållande, gärdena sig imellan hafva.
Skall åkerjorden till trädesbruk indelas, och ligger äng så i sammanhang dermed, att
den måste i gärdena inbegripas; då skall den äng delägarne imellan, så skiftas, att de alla
deraf inom hvartdera gärdet få hvar sin lott efter samma förhållande, som de i hela delningsmassan
del äga; Och så vidt ske kan, varde hvars och ens skifte i äng lagdt i sammanhang
med dess åkerskifte.
All annan äng skall särskildt så skiftas, att hvarje delägare erhåller deraf fvllnaden i sitt
belopp; Och varde hvars och ens lott, så vidt möjligt är, sammandragen eller i så få skiften
indelad, som ske kan. Ej må antalet af sådane ängskiften större vara, än fyra på hvarje
delägares lott.
§11. Af all jord, som i utbrytning eller skifte ingår, skall hvarje stycke mot annat
värderas efter deras olika godhet, innan skifte sker eller plan dertill uppgöres. Har jord
vunnit stadigvarande förbättring; då skall den derefter uppskattas. Häfd, som icke åstadkommit
sådan förbättring, må ej afses. Alla delar af det område, som delas skall, vardén
sig imellan jemförde och efter en gemensam grund värderade. Sedan beräknas i delningen
hvarje stycke efter sammanlagd godhet och vidd.
Vid jordens värdering galle delägarnes beslut, der de ense äro. Eljest skola skiftesmännen
derom besluta. Der vexelbruk inrättas, äge den delägare, som afstår större vidd af odlad
jord eller sådan, som är bättre häfdad, än den han återfår, att af de öfriga, som erhålla
den större vidden af odlad jord eller den bättre häfdade jorden, njuta ersättning för den
bristande häfden.
Sker indelning till trädesbruk; vare då den, som erhåller den större vidden af odlad jord
eller den bättre häfdade jorden, ej skyldig att ersätta odlingskostnad å större del deraf, än
honom i åker rätteligen tillkommer. För den odlade jord, hvilken icke sålunda till åker bibehålles,
bekostas odlingsersättningen af delägarne samfäldt. Sådan odlingshjelp tillfaller dem
som för åker erhålla ouppodlad jord; och varde likaledes godtgjord den olikhet i häfd,
som imellan den enas och andras åkerjord kan finnas, så att den, som lemnar bättre häfdad
åker för sämre, njuter derföre ersättning till den sämre häfdens upphjelpande.
Om denna ersättning, så vidt den angår boställshafvare, är särskildt stadgadt.
Oduglig mark, som från beräkning uteslutes, tillfälle den lott, hvarå den varder belägen.
§ 12. I by, som samfäldt skiftas, må bostäderne flyttas, med de fleste delägarnes begifvande.
Är by tätare sammanbygd, än brandstodsförfattningarne medgifva, eller eljest obeqvämt
anlagd, så att hinder i ägornes skötsel efter skiftet skulle deraf för någon delägare
uppkomma; då skall utstakning af nya tomter vid skiftet ske, och för hvarje delägare afsättas
den plats, hvarå han må bygga. Sedan vare honom ej tillåtet att å gamla tomten
uppföra nytt hus; och bestämmen Skiftesmännen efter omständigheterna den tid, inom hvilken
hela åbyggnaden skall vara från gamla tomten flyttad, ändock att nybyggnad ej tarfvas.
§ 13. Ligger byn ej vid allmän farväg, då skall nödig utfartsväg från byn utstakas, af
oskift mark; och vare sådan väg minst tio alnar bred, der ej alle delägarne åsämjas, att
bredden må mindre blifva. Lag samma vare om alla de vägar, som för byemännens behof
i öfrigt tarfvas, såsom till åker, äng, betesmark och vattenställen.
Finnas inom byns område fiskelägen, stenbrott, blekeplatser, linsänken, qvarnar, vattenverk,
ställen till hämtning af sand, ler, grus, torf eiler andra lägenheter, som byn gemensamt till
-
— 134 —
höra och för samfäldt bruk bibehållas böra; dä må ock dertill nödiga utrymmen af oskifto
afsättas.
§ 14. Saknas å någon delägares tomt tillgång på husbehofsvatten; då skall honom upplåtas
rättighet att sådant hämta, der det närmast finnes; och varde sjelfva vattenstället, med
nödig väg dertill, afräknadt från oskift mark. Så skall ock, der det tarfvas, vara fri tillgång
till vattenställe för byns fä, och uttrymmet dertill afdragas från delningsmassan.
§ 15. Tarfvas för någon delägares lott hufvuddike genom annan delägares skifte; varde
äfven utrymme dertill upplåtet af oskifto, så bredt som hehofvet kräfver. Likaledes skola
alla för byens samfälda behof nödiga hufvuddiken af oskift jord tagas.
§ 16. Har delägare enskild rätt till sten- eller malmbrott, qvarn, vattenverk, fiske eller
annan lägenhet; stånde honom fritt att dertill erhålla nödigt utmål af jord, emot afräkning
å sin lott. Ej skall sådan lägenhet utan ägarens begifvande utbytas.
§ 17. I de afdrag, som sålunda från oskifto göras, tillsläppe hvarje delägare sin lott,
efter samma förhållande, som lian i delningsmassan del njuter.
§ 18. Vid indelning till gärden och vid deras skiftande imellan delägarrie skola skil naderna
uppdragas i räta och parallela linier, så vidt läget, utan allt för stor svårighet det medgifver.
Diken och vägar skola ock, der sådant möjligt är, anläggas i sjelfva skillnaderna eller
parallelt med dem, och ej så afskära något skifte, att dess bruk derigenom försvåras.
§ 19. Finnes å bys område torp eller intägter, som från hemman lagligen upplåtna
äro, eller utjordar och urfjällar, som höra annan by till och ej utbytte blifva; då skola de
lägenheter i utbrytning eller skifte ingå, der sådant nödigt pröfvas; och må vederlag tagas på
de ställen, der hinder för delningen icke deraf vållas: varde ock kostnaden till utflyttning och
odling godtgjord, efter hvad Skiftesmän skäligt pröfva. Är det ryttare-, soldate- eller båtsmanstorp,
sorn så flyttas; varde Kronans ombud vid förrättningen tillkalladt.
Är fiske deladt, och sker sedan utbrytning eller skifte å stranden, hvarvid det ligger;
då må jemkning eller utbyte af lotterna i fisket göras, så att hvar delägare sitt fiske intill
sin lott i stranden bekommer, der det utan någons förfång ske kan.
Kap. 2.
Om neliiingsgrriiBitl.
§ 20. Har storskifte föregått, eller åsämjas delägare om ny delning, der enskifte eller
laga skifte skett, och hafva dessa efter förra författningar laga kraft vunnit; vare hvarje
delägare berättigad att erhålla jemngod lott med den, som i dylika skiften honom tillagd blifvit.
Eljest följes den delningsgrund, som för hvarje ort stadgad är.
Skall delning ske efter hemmantalet, och saknas hemmantal å någon andel; varde detta
först efter skattläggningsgrund bestämdt, innan utbrytning eller skifte sker. I åker och äng
skall dock sådan lägenhet, som saknar hemmantal, alltid erhålla jemngod lott med hvad den
förut rätteligen innehaft.
§ 21. Der genom en eller annan delägares lagligen utförda påstående tillökning i ägor
eller annan rättighet byn eller samfälligheten tillfallit, njuten äfven öfrige delägarne lott deri
efter delningsgrunden.
§ 22. Äid utbrytning skall delägare, som af oskift mark, med vederbörligt tillstånd,
uppodling gjort, hafva rätt att den odlade jorden på sin lott, så vidt den icke samma lott
öfverskjuter, behålla, der sådant icke rubbar delningens rätta skick. Eljest njute han ersättning
för odlingskostnaden, efter hvad i denna lag stadgas.
Hvad här sagdt är om odling, som med veterligt tillstånd skett, galle ock, om odlingen
sa gammal är, att underättelse saknas, huru den tillkommit. Vet man, när den tillkommit,
och kan ej lof dertill visas, då äge odlingsersättning ej rum.
— 135 —
§ 23. Nu kan by eller hemman, som utom samfälligheten ligger, utan jordäganderätt,
vara berättigad till skogsfång och mulbete å samfällighetens mark, hvarå utbrytning eller
skifte ske skall; är denna rätt oinskränkt, så att den lör fulla hemmantalet gäller; njute då
byn eller hemmanet, till full ägo, lika lott i marken, som afgärda by tillkommer. Äger
man på detta sätt skogsfång eller mulbete, men ej båda tillika; njute half lott mot hvad nu
sagdt är. Är sådan rättighet inskränkt till visst belopp eller slag af skogsfång, eller till bete å
viss tid eller för vissa kreatur; varde andelen minskad, efter hvad domaren skäligt pröfvar.
§ 24. Uppstår vid landtmäteriförrättning tvist om delningsgrund; gånge dermed, såsom
om jords afskiljande från delningsmassan uti 26 § säges.
Kap. 3.
Huru vid Ijaiidtmåterlförrattiiiiigar, blander oell
fastställelse derå sball för far as.
§ 25. Ägodelning skall verkställas å karta, som af Landtmätare genom behörig mätning
är upprättad. Sådan karta göres i en skala, som innehåller två hundrade alnar på decimaltum.
Ej må mindre skala nyttjas, utan i de fall, då endast skog och utmark skiftas
imellan hemman, som ej hafva samfälda inägor. Till karta öfver sådan jord må en skala af
fyra hundrade alnar på decimaltum nyttjas. Vid mätningen skola upptagas alla de skiljaktigheter
i jorden, som vid sjelfva ytans åsyn röja sig, antingen de bestå i markens naturliga
beskaffenhet, eller uti förändringar, som af menniskoålgärd härröra. Sålunda utmärkas ej
allenast berg, sjöar, vattendrag, skog, kärr och mossar, utan ock åker- och ängsodlingar,.
byggnader, stenbrott, grufvor, stängsel och ägoskillnader.
Nu är karta förut upprättad, och menar någon delägare, att utbrytningen eller skiftet
derå verkställas kan; är den karta gjord i sådan skala, som nu sagdt är, och befinnes den
med ägorna i deras varande skick öfverensstämma; varde den då begagnad. Eljest skall ny
karta upprättas. Dock varde ny mätning icke i andra delar verkställd, än der förändringar
genom häfd tillkommit, som å kartan tilläggas böra.
§ 26. Den jord, som till skogsvext eller mulbete är nödig eller till odling otjenlig, skall
från delningsmassan afskiljas; och vardén skillnaderne, så vidt möjligt är, med räta linier upp
dragne.
Dessa linier skola utstakas å marken och för delägarne utvisas. Är delägare miss
nöjd
med Skiftesmannens åtgärd häruti; anmäle det hos dem; Och sedan jordtaxeringen äfven
för sig gått, stånde den missnöjde fritt att dess talan i ämnet fullfölja inom den tid, som om
missnöje med taxering här nedan säges. Gälle ock om uppskof i förrättningen, hvad i fall
af klagan öfver taxering stadgas.
Om Skiftesmäns berättelse och delägarnes skyldighet att till tvistens utförande hos Domstolen
sig inställa, vare likaledes i båda fallen lag samma.
§ 27. Vid jordens taxering, hvarigenom hvarje stycke mot annat värderas, skola de
stycken, hvarå olika värden sättas, på kartan noga skiljas. Hvarje äga förses med särskild
nummer; och de delar deraf, som olika värderas, betecknas med bokstäfver. En taxeringsbeskrifning
upprättas, hvari ägorna med alla sådana deras delar införas under motsvarande
nummer och bokstäfver samt de namn, som å hvarje äga bruklige äro. Varde ock hvarje
stycke till dess vidd uträknadt och vidden i samma beskrifning utförd.
Denna beskrifning skall af delägarne underskrifvas, der de med taxeringen nöjde äro..
Är någondera dermed missnöjd; då skall ej mer vid skiftet åtgöras,, innan tvisten om taxeringen
sliten blifvit; utan varde Skiftesmännens berättelse jemte kartan och taxeringsbeskrifningen
till Domaren insänd; och delägarne varén skyldige att vid det Domstolens sammanträde,
som börjas näst efter en vecka från delningsförrättningens uppskjutande, inställa sig att
tvisten utföra. Skiftesmännens berättelse skall innehålla de skäl, den missnöjde anfört emot
— 136 —
taxeringen, och Skiftesmännens yttrande deröfver. Den, som ej hos Skiftesmännen vid förrättningen
missnöje anmält, äge mot taxeringen icke tala. Men har någon delägare ej tillstädes
varit, och vill han visa laga förfall; anmäle det hos Domstolen inom en vecka efter
det förfallet upphört. Pröfvas det giltigt; varde hans talan emot taxeringen upptagen.
Lag samma vare om förfall i de frågor, som enligt 2, 24 och 26 §§ böra särskildt
pröfvas, innan skiftet fortsättes.
§ 28. När delningsmassans bestämmande och jordtaxeringen äro af delägarne godkände,
eller tvisten derom genom dom afgjord; då skola utbrytningar, der de äga rum, företagas,
enligt hvad 2 § innehåller.
§ 29. Skall skifte ske, såsom i 5 § säges; inhämten då Skiftesmännen delägarnes yttranden
om sättet lör det skifte; och gången Skiftesmännen delägarne härvid tillhanda med
upplysningar och råd, så att de, om möjligt är, må enhälligt åsämjas. Kan ej sådant åsämjande
vinnas; då skall omröstning imellan delägarne ske, och Skiftesmännen derefter förfara,
såsom i nämnde § stadgas.
§ 30. Ägodelningar, sådane de på kartan äro uppgjorde, skola i delägarnes närvaro på
marken utstakas. När denna utstakning fulländad är; vare förrättningen slutad. Derefter
åligge det Landtmätaren att hägnadsskyldigheten imellan de utbrutna områden, eller ock inom
skiftad by, fördela, der jordägarne sådant äska.
§ 31. När tvist om rågång uppstår; skall tvisteparken af Landtmätare på karta läggas
och de råmärken beskrifvas, som de tvistande å Ömse sidor uppgifva. Kan förlikning då
träffas; varde den i Landtmätarens berättelse upptagen, med beskrifning öfver de råmärken,
som af parterna gillade äro; och ingifve Landtmätaren så val kartan som berättelsen lill
Domstolen vid det sammanträde, som börjas näst efter en månad från förrättningens slut.
Vill man klandra den rågång, hvarom förlikning skett; anmäle det då hos Domstolen;
fullfölje sedan sitt klander vid det sammanträde, som börjas näst efter tre månader derifrån;
och varén öfrige jordägare, som saken angår, då skyldige att, utan stämning, i målet svara.
Anmäles ej klander, såsom nu sagdt är; varde rågången genast af Domstolen fastställd.
Träffas ej förlikning; varde endast tvistekartan och berättelsen af Landtmätaren utlemnade
till den af parterne, som det äskar, der ej skiftesförrättning å färde är, hvarom längre
fram stadgas.
Tvist om rågång skall, på käromål af en delägare, för alla pröfvas.
Är rågång krokig, och vilja jordägare å ömse sidor genom utbyte af ägor den rätta;
gånge dermed, såsom om utbrytningar af hemmans områden här stadgadt är.
Har by äga inom annan bys rågång och gränsa båda byarne tillsamman; då skall sådan
utbrytning af ägan ske, att den blifver sammanhängande med den byns område, till hvilken
ägan hörer; och förhålles med den utbrytning, såsom sagdt är.
§ 32. Ej må öfver jordatvist i något fall dömas, utan att karta af Landtmätare öfver
det tvistiga upprättad är.
§ 33. Till Ägodelning eller rågångsförrättning, som af Landtmätare hålles, skall kungörelse
af Landtmätaren utfärdas; och varde denna kungörelse i de socknars kyrkor der
jorden ligger, så ock i deras, der närmast angränsande hemman äro belägne, uppfäsen ej
mindre än tre, och ej längre än sex veckor före förrättningens början. Sker det ej, vare
förrättningen ogild.
Är förrättning uppskjuten, och har dag till dess fortsättande ej blifvit vid uppskofvet
beramad och delägarne tillkännagifven; då må ej fortsättningen företagas, utan att derom så
kungjordt blifvit, som nu sagdt är.
§ 34. Är förrättning lagligen kungjord; vare då jordägare eller den, som för jorden lagligen
talar, skyldig att sig dervid infinna och sin talan utföra. Uteblifver han; varde förrättningen
ej derföre uppehållen. Inställer sig under dess fortgång den uteblifne; äge talan i det, som
då ännu återstår. Hvad genom delägarnes åsämjande vid ägodelning är afgjordt, må icke
genom beräknande af hans röst upprifvas. Lag samma vare om den, som under förrättningen
delägare blifver. Tvistas om äganderätt eller besittning af jord, hvarå landtmäteri-förrättmog
pågår, då agen de tvistande samfäld rätt att vid förrättningen för sådan jord talanföra; men ej
må någondera, så länge tvisten påstår, landtmäteri-förrättning söka.
För boställen och annan kronojord samt publike hemman skola kronoombud vid landtrnäteri-förrättningar
talan föra; och vare innehafvare af jorden derjemte berättigad att sin talan
bevaka. Vid skiftesmäns väljande och vidtagande af sådana åtgärder, som af delägares
åsämjande bero, tillkommer rösträtt för kronohemman kronoombud, och för annan jord den
delägare, hvilken för jorden såsom ägare skattskrifven är.
Yppar sig vid förrättningen fråga om jäf emot Landtmätaren; meddele han derom sitt
utlåtande. Väckes denna fråga inför Skiftesmän; då skola de samfäldt sig deröfver yttra.
Ogillas jäfvet, fortfare Landtmätaren med förrättningen; och stånde den missnöjde fritt att
efter dess slut jäfs-frågan hos domstolen fullfölja. Gillas då jäfvet; vare förrättningen
ogild.
§ 35. Skall ägodelning ske, och saknas laglig fastställelse å rågåogarne intill samfälligheten;
då skall Landtmätaren öfver rågångarne upprätta karta, der sådan ej förut finnes, som
rigtig är, underrätte ock särskildt angränsande jordägare om mätningen, så att de kunna dervid
tillstädes vara. Antagas å ömse sidor rågångarne för ostridige; upprätte då Landtmätaren
karta och förfare i öfrigt, såsom för dylikt fall i 31 § sagdt är. Finnes förut karta,
som rigtig är; varde den i stället öfverlemnad till Domstolen, med rågångs-beskrifningen och
Landtmätarens berättelse.
Uppstår rågångstvist, som ej biläggas kan, eller uteblifver vid förrättningen någon jordägare;
öfverlemne då Landtmätaren rågångs-kartan och sin berättelse till den af parterne, som
det äskar, enligt hvad i 31 § sagdt är.
Sedan må vid skiftet ej något göras, innan fastställelse å rågångarne tillkommit och laga
kraft vunnit.
§ 36. Nu äro alla rågångarne lagligen fastställde omkring samfällighet, hvarå utbrytning
eller skifte skall ske, ®ch karta öfver densamma upprättad, såsom i 25 § säges; då
skola delägarne välja fyra gode män, som jemte Landtmätaren Skiftesmän varda. Kunna
delägarne sig i valet icke förena; då skall hvar delägare välja fyra. Erhåller någon derigenom
halfva antalet af röster eller derutöfver; då är han till Skiftesman vald, utan så är,
att flere än fyra så stort röstetal hafva. I det fall vare Skiftesmän de, som fleste röster fått;
men blir lägsta röstetalet utöfver hälften lika stort för två eller flera, och är ej dem förutan
antalet af Skiftesmän fullt; då skall lott dem emellan dragas, och derigenom så många utses,
som i antalet fela. Dela sig rösterna så, att ej fyra få halfva antalet eller derutöfver, då
skall ny omröstning anställas på alla dem, som erhållit mindre antal af röster; och utnämne
bland dem hvarje delägare så många, som i fulla antalet af Skiftesmän fela. De som sålunda
flesta rösterna erhållit, varén skiftesmän. Hafva flesta rösterna tillfallit flera, än som
fela; då skall dem imellan lottas. Vid dessa omröstningar må ej ägare af större lott hafva
större röst, än ägare af mindre lott.
Bevis öfver valet skall af Landtmätaren meddelas den delägare, som utbrytningen eller
skiftet sökt; och drage han försorg, att Skiftesmännen varda kallade till den tid, som af
Landtmätaren bestämmes.
Ej må jordägande medborgare, som väijes, undandraga sig att vara skiftesman inom det härad,
der han bor, utan han visar laga förfall. Uteblifver vald Skiftesman; varde annan i hans
ställe utsedd; och stånde det delägarne fritt att af den uteblilne fordra skadestånd för uppehållet.
§ 37. Berättelsen öfver Skiftesmannens arbete uppsättes af Landtmätaren; före ock han
vid deras sammanträden ordet. Uppkomma dem imellan delade meningar; galle då den, som
de fleste bifalla. Berättelsen skall af samtlige Skiftesmännen underskrifvas.
För all mätning och uträkning samt för rigtigheten af den karta, Landtmätaren sjelf
upprättat, ansvare han ensam. Eljest komme alla åtgärder på hans och de öfriga Skiftes
männens
gemensamma ansvar, som om åtgärderna ense varit.
De odlingsersättningar, som i 11 § omtalas, må utan Landtmätarens deltagande bestämmas
af öfriga Skiftesmäunen, sedan utbrytnings- elier skiftesförrättning afslutad är.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse till 1856 års riksdag. 18
— 138 —
§ 38. Om arfvode för Landtmätare och Skiftesmän är särskildt stadgadt. Vid samfäldt
skifte betale hvarje delägare dess lott i kostnaden efter delningsgrunden. Lag samma
vare om kostnaden för hägnads- och vägdelningar. Kostnaden för utbrytning betales af dem,
som utbrytningen begära. För rågångsförrättning utgöres halfva kostnaden af dem, som å
hvardera sidan jord äga.
Vid allt Landtmäteriarbete, som ute på marken verkställes, bekoste jordägarne nödig
handtlangning af arbetsfolk, efter den lott, en hvar i delningsmassan äger; och vare ej heller
publike hemman derifrån fria.
§ 39. Delägare, som är missnöjd med Landtmätares eller Skiftesmäns åtgärd i någon
del, utom de här ofvan upptagna fall, der särskild klagan äger rum, utföre sin talan efter
förrättningens slut, då den på en gång till Domstolens pröfning kommer i allt, hvaröfver lagligen
klagas.
Sådan klagan skall af en hvar, som med förrättningen är missnöjd, vid talans förlust,
utföras hos Domstolen å det sammanträde, som efter tre månader från förrättningens afslutande
först inträffar. Vid det sammanträde skola kartan och handlingarne, i allt fall, af
Landtmätaren öfverlemnas till Domstolen, med anmälan, om utbrytningens eller skiftets fullbordan.
Den missnöjde vare då skyldig att sitt klander skriftligen ingifva, och Domstolen
utställe sådana skrifter till öfrige delägarnes hörande, med föreskrift, att vid det sammanträde,
som näst efter en månad derifrån inträffar, tillstädes komma och svaromål afgifva. Delägarne
varén skyldige att hos Domstolen underrätta sig, det klander är anhängigt, och de
klandrandes skrifter till besvarande uttaga. Uteblifver någon å den förelagda tiden, handlägge
Domstolen ärendet ej desto mindre, och afhjelpe det med slut, så fort ske kan. Pröfvas
syn på stället nödig; varde den hållen, så fort årstiden det medgifver; och dom dervid meddelad.
Med vad emot Domstolens beslut och dess fullföljande samt med besvär öfver fel i rättegången
förfares efter allmän lag.
Anmäles hos Domstolen intet missnöje af delägare inom nu sagde tid; då skall domstolen
ändock, der skifte föregått, tillse, huruvida, i afseende på ägornas indelande till rätt häfd,
blifvit iakttaget, hvad denna stadga om gärdens antal föreskrifver. Om så är, men eljest icke,
skall Domstolens fastställelse å skiftet meddelas, och bevis derom å kartan tecknas.
Ehvad tvist om utbrytning eller skifte uppstår eller ej; tillträden delägarne de dem tillagde
ägor nästa vår efter utbrytningens eller skiftets utstakande.
Gitter delägare inom tre år efter delningens fastställande visa, att fel i uträkningen förelupit;
äge han söka jemkning, dock utan att delningen i det hela upphäfvas må.
4
— 139 —
Bilagor
till R. Sl:s Justitiä-Ombudsmans Embetsberättelse lill Riksdagen år 1856. *)
Uppgift
pä den Rikets Ständers under riksdagen arén 1853 och 1854 aflåtna underdåniga skrifvelse,
som ankommit till Kongl. Utrikes departementet, jemte anteckning om dermed vidtagen
åtgärd:
l:o af d. 9 Sept. 1854, angående regleringen af utgifterne under Riksstatens 3:e hufvudtifel.
(128).
1854 d. 24 November inför Kongl. Majit i underdånighet föredragen samt i vanlig ordning
till verkställighet befordrad.
Förteckning å Rikets Ständers vid 1853 och 1854 årens Riksdag till Kongl. Maj:t
genom Dess Landtförsvars-Departement, aflåtna underdåniga skrifvelser, jemte uppgift om
Kongl. Maj:ts i anledning deraf fattade Nådiga beslut eller vidtagna åtgärder.
2:o Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 23 December 1853, angående medels anvisande
till Topographiska Corpsens arbeten samt till åtskilliga fästningsbyggnader år
1854 (M 2).
1853 den 29 December föredragen och erforderlige föreskrifter i följd deraf vederbörande i
Nåder meddelade.
3:o af den 23 December 1853, angående anslag för år 1854 till gevärstillverkning.
(JW 3).
1853 den 29 December föredragen och nödige föreskrifter i ämnet verderbörande i Nåder
meddelade.
4:o af den 21 Jannuari 1854 angående beviljande af vissa anslag för försvarsverket (Jt? 5).
1854 den 25 Jannuari föredragen och, i hvad den rörde sjöförsvaret, genom transsumt öfverlemnad
till Sjöförsvars-Departementets handläggning samt, hvad angick de för Landtförsvaret
beviljade extra anslag, vederbörande i Nåder delgifven; hvarjemte Krigs-Coilegium meddelades
föreskrifter med afseende på anslagens behöriga användande.
5:o af den 22 Juni 1854 angående utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts- och
tractamentsersättning för syner och andra extra förrättningar (Jls 59).
1854 den 11 Augusti föredragen och Rikets Ständers framställning bifallen, samt Nådig kungörelse
i öfverensstämmelse dermed samma dag utfärdad.
(i:o af den 1 Juli 1854, angående försäljning af åtskilliga kronan tillhöriga byggnader
och tomter i Götheborg m. m. (M 65).
1854 den 11 Juli föredragen och vederbörande i Nåder underrättade om den medgifna försäljningen,
med Nådig befallning särskildt till Krigs-Collegium att, i den mån någon af ifrågavarande
byggnader och tomter blefve för landtförsvaret obehöflig, sådant hos Kongl. Majit i
*) Dessa bilagor införas här i den ordning de tilt Juslitiä-Ombudsmans-Expeditionen inkommit; utvisande
de vid slutet af hvarje rubrik utsatte siffertal skrifyelsens nummer i 10 Samlingen af Bihanget till Riksståndens
protokoll vid 1853 års riksdag.
underdånighet anmäla och då tillika uppgifva det värde, byggnaden eller tomten vid anställd
vederbörlig besigtning ansetts äga, äfvensom det sätt, hvarpå försäljningen deraf till största
fördel för kronan lämpligen kunde ske eller tillåtas.
7:o af den 12 Juli 1854 i anledning af den år 185! verkställda revision af Statsverkets
med flera Jonders räkenskaper och förvaltning för åren 1848 och 1849. (JM 67).
1854 den 28 Juli anmäld genom Finance-Departementet och meddelad Landtförsvars-Departementet
i nedan omförmälde punkter.
1854 den 5 Sept. genom Landtförsvars-Deparlemenfet föredragen och
a) då, hvad beträffade Rikets Ständers underd. anhållan om meddelande af den Nådiga föreskrift,
att betalning skulle till Kronan erläggas för krut, som till underlättande af arbetsföretag
utaf allmän beskaffenhet från kronans förråd utlemnades, Kongl. Maj:t under sednare
tiden vanligen i Nåder förordnat, att för krut; som i sådant ändamål beviljats, betalning skulle
äga rum, fann Kongl iYlaj:t Rikets Ständers underd. skrifvelse i denna punkt icke föranleda
annat förklarande, än att Kongl. Maj:t i framtida enahanda fall ville å Rikets Ständers underd.
anhållan fästa det afseende, som omständigheterna kunde föranleda.
b) I anledning af Rikets Ständers underd. framställning, afseende, att, då upphandling af hö
för Carlsborgs Fästning skulle ske, entreprenadauktion derå måtte i behörig ordning förrättas,
ville Kongl. Majit, ehuru någon förlust för Kronan icke syntes hafva uppkommit deraf, att
auktion å omförmälde upphandling af hö icke ägt rum, anbefalla Krigs-Collegium att hädanefter
vid upphandling af hö för Carlsborgs fästnings behof iakttaga hvad författningarne ang.
upphandlingar i allmänhet för Kronans räkning föreskrifva; Hvaremot och enär vid de tillfällen,
då Styrelsen för ekplanteringarne hade alt låta försälja hö, som för kronans räkning
skördas å Wisingsö, sådan försäljning borde ske genom auktion, samt i allt fall transporten
af hö från Wisingsö till Carlsborg vore med kostnad och äfventyr förenad, Kongl. Majit icke
fann skäl tili meddelande af den utaf Rikets Ständer tillika ifrågaställde föreskrift för KrigsCollegium
att, då upphandlingsauktion å ho skall å Carlsborg förrättas, om dagen för auktionen
dessförinnan Styrelsen för ekplanteringarne underrätta.
c) Med bifall till Rikets Ständers underd. framställning, föranledd deraf, att salpeterfonden
för ett lån å 11,500 Ridr icke ägde annan säkerhet än en uti ett Engelskt Assurance-Compagnie
å gäldenärens lif tageri assurance-police å 1000 £ Sterling jemte gäldenärens skriftliga
öfverlåtelse af så stor del af hans å allmänna indragningsstaten ägande årliga pension, som
åtginge till assurance-premier och ränta på skulden, för fullgörande hvaraf införsel blifvit i
nämnde pension af Öfverståthållare-Embetets Canzli meddelad, förständigades i Nåder Comiterade
för Salpeter-Ärendena att, när indrifning af omförmälde lån finnes utan förlust för
Salpeterfonden kunna äga rum, densamma verkställa och lånebeloppet derefter uti den i
Kongl. Brefvet den 9 Jan. 1849 stadgade ordning till fondens förmån åter fruktbargöra.
S:o af den 9 Aug. 1854 angående Inqvarteringsskyldigheten i Stockholm. (JM 93).
1856 den 28 Febr. föredragen och Inqvarteringsordning för Stockholms stad utfärdad, att
från 1856 års början tjena till efterrättelse.
9:o af den 19 Aug. 1854, angående afsöndring af boställsjord till utvidgande af Husie
församlings kyrkogård inom Malmöhus Län, (JM 100).
1854 den 5 Sept. föredragen, hvarvid Kongl. Majit, jemväl för Sin del, lemnade Nådigt bifall
till ifrågavarande jordafsöndring, med förständigande till Krigs- och Kammar-Collegierne
att, jemte vederbörandes underrättande om hvad i frågan blifvit beslutadt, verkställigheten
deraf i behörig ordning ombesörja.
10:o af den 28 Aug. 1854 angående föreslaget jordbyte för utvidgande af 2:dra Lifgrenadier-Regementets
mötesplats Malmen. (JM 104).
1854 den 19 Sept. föredragen och täcktes Kongl., Majit, med gillande jemväl för Sin del, af ifrågavarande
jordbyte, i öfverensstämmelse med hvad Ofver-Jägmästaren i Länet derom föreslagit, i Nåder
anbefalla Krigs-och Kammar-Collegierne att verkställandet deraf i behörig ordning ombesörja.
Ilio af den 9 Sept 1854, i anledning af Rikets Ständers år 1853 församlade Revisorers
berättelse angående Statsverkets samt andra af allmänna mede! bestående fonders till
stånd,
styrelse och förvaltning under åren 1850 och 1851. (JM 116).
— 141 —
1854 den 29 Sept. anmäld genom Finance-Departementet samt öfverlemnad till LandtförsvarsDepartementets
föredragning, i hvad beträffade Rikets Ständers underd. anhållan, att Volontairevacancemedelsfondens
capitalbehållning måtte göras fruktbärande ;
1854 den 9 Nov. föredrogs genom Landtförsvars-Departementet Rikets Ständers berörde und.
framställning, som i Nåder bifölls, jemte det Krigs-Collegium erhöll nödiga föreskrifter i afseende
på verkställigheten.
12:o af den 22 Sept. 1854 angående regleringen af 4:de Hufvud-Titeln. (JU 129).
1854 den 17 Okt. föredragen och vederbörande embetsverk derom i Nåder förständigade till
behörig efterrättelse i hvad på dem ankomme, hvarjemte erforderliga föreskrifter meddelades
så väl i afseende på användandet af de särskilda anslagen, som ock med hänsigt tili de åtgärder,
hvilka af Rikets Ständers beslut föranleddes.
13:o af den 7 Okt. 1854, angående beviljade Extra Statsanslag för Landtförsvarets behof.
(JU 141).
1854 den 9 Nov. föredragen och vederbörande, i hvad dem rörde, till kännedom och efterrättelse
i Nåder meddelad, jemte de föreskrifter, som i anledning deraf funnos påkallade.
14:o af den 14 Okt. 1854, angående upplåtelse af kronojord till Staden Malmö för utvidgning
af begrafningsplats m. m. (JU 150).
1854 den 14 Nov. föredragen, hvarvid, jemte Nådigt samtycke till ifrågavarende jordupplåtelse,
med det af Rikets Ständer beslutade tillägg i afseende på ersättningen för de af samma
jord nu utgående arrendeafgifter och öfriga inkomster, Kongl. Maj:t i Nåder anbefallde KrigsCollegium
att om verkställigheten af jordupplåtelsen i vederbörlig ordning besörja, i den mån
sådant, utan förnärmande af enskild persons derunder beroende rätt, låter sig göra.
15:o af den 25 Okt. 1854, angående slutligt ordnande af försvarsverket inom Jemtland.
(JU 104).
1854 den 14 Nov. föredragen och Ordinarie Aflönings-Staten för Jemtlands Hästjägare- och
Fältjägare-corpser samt Wester-Norrlands Bevärings-Bataillon i Nåder utfärdade, att tillämpas,
i den mån öfvergången till dem, enligt föreskrifterna i Kongl. Brefven den 26 Maj och 24
Dec. 1853, kan äga rum.
16:o af den 10 Nov. 1854, angående fyllnad i ersättningen till Wadstena KrigsmanshusCassa
och Amiralitets-Rrigsmans-Cassan för dem frångångna afgifter vid fastighetsköp.
(JU 178).
1854 den 16 November öfverlemnad till Finance-Departementets handläggning.
17:o af den 23 Nov. 1854, angående erforderligt Statsbidrag till upprätthållande af den
Arméens Pensions-Cassa åliggande pensionering. (JU 179).
1854 den 20 Dec. föredragen och Directionen öfver Arméens Pensions-Cassa i Nåder meddelad
tillika med deraf föranledde erforderliga föreskrifter.
Stockholm den 21 Juli 1856.
C. G. Arman.
Expeditions-Chef.
Uppgift på Rikets Ständers vid lagtima Riksdagen åren 1853 och 1854 till Kongl.
Maj:t uti Dess Finans-Departements Expedition inkomna underdåniga skrifvelser samt
ä de åtgärder, som i anledning af desamma egt rum.
18:o af den 14 Januari 1854 angående Riksdagskostnadernas bestridande genom RiksgäldsContoret.
(4).
Detta Rikets Ständers beslut har under den 20 Januari 1854 blifvit Stats-Contoret till behörig
efterrättelse i Nåder meddeladt.
19:o af den 1 Februari 1854 angående grunderna för val af Revisorer till granskning
af Banco-Diskontens räkenskaper. (7).
I underdånighet föredragen den 13 Februari 1854, hvarvid, i anledning af densamma, någon
åtgärd för det dåvarande ej ansågs erforderlig. Sedermera hafva, uppå Fullmägtiges i Rikets
— 142 —
Ständers Bank underdånig anmälan om de förestående revisionerna, särskilda embetsskrifvelse^
innefattande dels föreskrifter om vals anställande, dels erinran till redan valde Revisorer att
sig inställa, blifvit, enligt de grunder Rikets Ständer bestämt, under den 4 Januari och 8
December 1855 på Nådig befallning vederbörande i vanlig ordning meddelade.
20:o af den 1 Februari 1854 angående inbetalning till Riksgälds-Contoret af en mot
köpeskillingen för f. d. Hofbageri-Egendomen i Stockholm svarande summa. (6).
1 anledning häraf har Kongl. Maj:t under den 13 Februari 1854 anbefallt Stats-Contoret att,
om eller när Myntverkets tillgångar framdeles utan olägenhet medgifva berörda inbetalning,
derom göra underdånig anmälan.
21:o af den 22 Februari 1854 i fråga om ändring i sättet för Folkskoleafgiftens öfverlemnande
till Skolstyrelserna. (10).
Med bifall härtill har Kongl. Maj:t under den 4 April 1854 i Nåder förständigat Stats-Contoret
att de för verkställigheten af detta beslut erforderliga föreskrifter vederbörande meddela.
22:o af den 25 Februari 1854 angående beviljandet af ett särskildt kreditiv å 2,500,000
R:dr Banco. (14).
Vid föredragningen häraf den 2 Mars 1854 har Kongl. Maj:t i Nåder förständigat Stats-Contoret
att, när omständigheterna sådant fordra, från Riksgälds-Contoret requirera hvad af i
fråga varande kreditiv vore behöfligt för sådane utbetalningar, som, i öfverensstämmelse med
de föreskrifter, dem Kongl. Majit komme att särskildt i Nåder meddela, borde deraf bestridas,
hvarom Fullmägtige uti Rikets Ständers Riksgälds-Contor jemväl underrättas.
23:o af den 4 Mars 1854 angående fördelningen mellan särskilda Embetsverk af gratifikations-anslag
i stället för ljuspenningar åt Extra Ordinarie Tjenstemän och Vaktbetjente.
(19).
Med bifall till Rikets Ständers hemställan om rättighet för Hofrätternas samtlige Ledamöter
att deltaga i öfverläggningen om de bestämda gratifikations-anslagens fördelning, har Kongl.
Majit, under den 21 Mars 1854, genom Cirkulärbref, härom underrättat Hofrätterne samt
för öfrigt meddelat Stats-Contoret Rikets Ständers beslut till behörig efterrättelse.
24:o af den 4 Mars 1854 angående pension för Krigsrådet S. G. Ehrenstams Enka
Charlotta Gripenstjerna samt hennes dotter. (20).
Rikets Ständers beslut i ämnet, öfverensstämmande med Kongl. Majits Nådiga framställning,
har under den 21 Mars 1854 blifvit Fullmägtige i Riksgälds-Contoret till kännedom och efterrättelse
i Nåder meddeladt.
25:o af den 16 Mars 1854 angående Riksgälds-Contorets befrielse från skyldighet att
erlägga Postporto för emottagna Fribref. (22).
I anledning häraf har Kongl. Majit, med bifall till Rikets Ständers anhållan, under den 4
April 1854 i Nåder förklarat, att Riksgälds-Contorets i fråga varande ersättningsskyldighet
må upphöra från och med den tid, då nästa Statsreglering vidtager; hvarom General Poststyrelsen
och Fullmägtige i Riksgälds-Contoret erhållit Nådigt förständigande.
2G:o af den 22 Mars 1854 angående Stats-Contorets ersättande för förskjutne medel i
anledning af inträffad eldsvåda å Ön S:t Barthelemy. (27).
Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga proposition, härvid fattade beslut
har blifvit Stats-Contoret, och Fullmägtige i Riksgälds-Contoret under den 4 April 1854 i Nåder
meddeladt.
27:o af den 29 Mars 1854 om upphäfvande af införseltullen å spanmål och mjöl. (33).
Härom har under den 4 April 1854 allmän Kungörelse i Nåder utfärdats.
28:o af den 8 April 1854 i anledning af väckt fråga om åtgärder till betryggande af
Allmogens i de Norra länen rättighet att afhemta tjäruved å kronans skogar. (40).
Efter inhemtande af Kammar-Collegii, af Kongl. Majits Befallningshafvandes i de Norra
länen underdåniga yttranden åtföljda underdåniga utlåtande af den 5 Mars 1856, har Kongl.
Majit med afseende å hvad härvid blifvit i underdånighet anfördt och upplyst, funnit Rikets
Ständers underdåniga framställning icke föranleda till annan åtgärd, än att såsom tillägg till
hvad genom Kongl. Brefvet den 26 Juni 1844 är förordnad!, de Resolutioner Kongl. Majits
— 143 —
Befallningshafvande meddela för afhemtning af tjärutillverkningsämnen från kronans skogar
i de Norra länen ej må blifva gällande för längre tid, än de näst derefter följande tolf månaderna;
hvarom till vederbörandes förständigande och underdåniga efterrättelse, Nådigt bref
af den 19 April 1856 till Kammar-kollegium afgått.
29:o af den 5 April 1854 angående nedsättning i kopparräntan å tillverkningen vid stora
kopparberget m. m. (35).
Sedan efter vederbörandes hörande Kammar- och Bergs-Collegierna med infordradt underd.
utlåtande inkommit, har Kongl. Majit under den 19 Juli 1855 i Nåder uppdragit åt bemälda
Embetsverk att om Kopparräntans nedsättning från hvart tionde till hvart trettionde skeppund
af årliga tillverkningen, med behörigen utsedde deputerade för Bergslaget afsluta kontrakt
på de af Rikets Ständer i sådant hänseende uppgifna vilkor, dock med iakttagande af åtskilliga
härvid omförmälda jemkningar, och har, sedan, i öfverensstämmelse härmed, förslag till
kontraktet inkommit, Kongl. Majit, under den 19 December 1855. detsamma endast med en
föreslagen mindre väsendtlig förändring, i Nåder gillat samt anbefallt Kammar- och BergsCollegierne
att vidtaga erforderliga åtgärder, på det merberörda kontrakt må varda i laga
ordning utfärdadt; hvarjemte Kammar-Collegium skulle ega att om Kongl. Majits Nådiga beslut
i ämnet vederbörande förständiga.
30:o af den 8 April 1854 angående förändrad beräkning af Salpeterhjelpen inom Calmar,
Kronobergs och Jönköpings län samt om beviljade anslag till derigenom erforderliga ersättningar.
(34).
Jemte det Kongl. Majit medelst kungörelse af den 18 April 1854 i Nåder förordnat att salpeterhjelpen
i ofvanberörde 3:ne län från och med år 1855 skall, i likhet med hvad inom
Rikets öfriga län eger rum, beräknas och erläggas med penningar efter kronovärdie, har
Kongl. Majit om Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga framställning,
fattade beslut angående anslag till de ersättningar, som genom den sålunda förändrade
grunden för salpeterhjelpens utgörande inom de Småländska länen blifvit erforderliga, låtit
vederbörande till behörig kännedom och efterrättelse i Nåder förständiga.
31 :o Af den 8 April 1854 angående Aluntiondens upphörande. (36i.
Med bifall till Rikets Ständers härvid anmälda beslut har Kongl. Majit under den 18 April
1854 låtit allmän Nådig kungörelse utfärda.
32:o af den 8 April 1854 angående upphörande af den s. k. mötesafgiften. (37).
Härom är under den 18 April 1854 .Allmän kungörelse i Nåder utfärdad.
33:o af den 8 April 1854 angående nedsättning uti den af Utsockne Frälsehemman i
Halland utgående rotevacanceafgiften. (38).
Allmän Nådig kungörelse om detta Rikets Ständers af Kongl. Majit gillade beslut har under
den 18 April 1854 blifvit utfärdad.
34:o af den 22 April 1854 angående försäljning af det kronan tillhöriga s. k. Materialhuset
i Calmar. (44).
Vid föredragning häraf den 11 Maj 1854 har Kongl. Majit i Nåder anbefallt Öfver-Intendents-Embetet
föranstalta, att förenämnde försäljning må i behörig ordning ega rum samt
den inflytande köpeskillingen uppföras bland de medel, som äro anslagne för byggnad och
underhåll af Kronans hus i Landsorterne.
35:o af den 22 April 1854 angående förmedling af lägenheter å förra Kronoparken
Strandskogen på Öland. (45).
Genom Nådigt bref af 11 Maj 1854 har Kammar-Collegium blifvit förständigadt att, i öfverensstämmelse
med det i Kongl. Majits Nådiga Proposition framställda, af Rikets Ständer bifallna
förslag, till verkställighet befordra de beslutade åtgärderna i afseende på skattläggning
m. m. af ifrågavarande lägenheter.
3G:o af den 13 Maj 1854 angående eftergift af kronans rätt till Danaarf efter aflidna
Enkan Brita Helena Sandelin. (52).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutat har under den 26 Maj 1854 blifvit Kammar-Collegium
och Kongl. Majits Befallingshafvande i Stockholms Läu till egen efterrättelse och vederbörandes
förständigande i Nåder meddeladt.
_ 144 —
37:o af den 24 Maj 1854 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående er*
forderliga medel för behöfvandes undsättning i missväxtår. (53).
Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, fattade beslut
har under den 16 Juni 1854 blifvit Stats-Contoret till kännedom och efterrättelse i Nåder
meddeladt, med befallning att om hvad Rikets Ständer beträffande sättet för tillgångarnes användande
stadgat samtlige Kongl. Majlis Befallningshafvande genom Cirkulärbref förständiga.
38:o af den 12 Juli 1854 angående restitution af lönbeviilning vid Westmanlands och
Jönköpings Regementen samt Wermlands Fält-Jägare Regemente. (69).
Detta Rikets Ständers, af Kongl. Majits Nådiga framställningar föranledda beslut har under
den 28 Juli 1854 blifvit Stats-Contoret och Fullmägtige i Riksgäldskontoret till behörig
kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladt.
39:o af den 12 Juli 1854 angående Pensionsratt å Allmänna Indragningsstaten för Gouvernören
å Ön S:t Barthelemy, Öfversten J. H. Haasum. (70).
Rikets Ständers beslut, öfverensstämmande med Kongl. Majits Nådiga Proposition, har under
den 28 Juli 1854 blifvit Stats-Contoret till kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladt.
40:o af den 12 Juli 1854 angående förhöjning af de Länsmännen tillkommande Pensioner
å Allmänna Indragningsstaten. (72).
Om detta, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga Proposition, af Rikets Ständer
fattade beslut har, under den 28 Juli 1854, Stats-Contoret erhållit Nådigt förständigande
med befallning att allmän kungörelse derom utfärda.
41:o af den 12 Juli 1854 i anledning af den år 1851 verkställda revision af Statsverkets
m. fl- fonders räkenskaper och förvaltning. (67).
Jemte det Rikets Ständers härvid anmälda beslut blifvit under den 28 Juni 1854 Stats
Contoret
till efterrättelse meddelade, har, med föranledande af förekomne anmärkningar i
afseende på kontrollstämpelmedel-uppbörden i Stockholm, bemälda Embetsverk erhållit Nådig
befallning att tillse att de af Rikets Ständer i förevarande ämne åberopade stadganden varda
af de vid kontrollverket anställde Embets- och Tjenstemän i hvarje fall noggrant iakttagne.
För öfrigt har Kongl. Majit befallt, att transumter af denna Rikets Ständers skrifvelse borde
vederbörande Stats-Departementer meddelas för underdånig föredragning af återstående delar
deraf, nemligen:
Genom Landtförsvars-Departementet:
a) angående betalningen för äldre till krigsbruk odugligt krut, som till underlättande af all
männa
arbetsiöretag får användas:
b) angående sättet för upphandling af hö för Carlsborgs fästning och
c) angående ett från Salpeterfonden utgifvet lån.
Genom Civil-Departementet:
angående öfverlemnande till Riksgäldskontoret af behållningen å Norrbottens läns arbetshusfond;
samt
Genom Ecklesiastik-Departementet:
angående ordningen för vissa anslags uppförande på Universitetens löne-stater.
42:o af den 19 Juli 1854 angående förändrade beskattningsgrunder för Mjöl- och Sågqvarnar
samt Ödesqvarnars befriande från grundskatt. (76).
Kongl. Majits under den 7 Augusti 1854 härå till Kammarkollegium allåtna Nådiga Remiss
har af bemälde Coiiegium blifvit uti underdånigt utlåtande af den 7 sistlidne Mars, hvilket
inkommit den 5 påföljde April, besvarad endast i hvad rörer den uti 2:dra punkten af Rikets
Ständers skrifvelse förekommande fråga om nedlagda qvarnars befrielse från grundräntors
utgörande.
43:o af den 21 Juli 1854 angående förvaltningen af Sala Silfver^erks ränteersättningsibnd.
(83).
Med afseende å hvad Kammar- och Bergskollegierna uti häröfver infordradt utlåtande underdånigst
upplyst och anfört, har Kongl. Majit, vid föredragningen af detta mål den 11 Maj
1855, funnit de af Rikets Ständer gjorda anmärkningar icke för det dåvarande föranleda till
— 145 —
annan åtgärd, än att Grufve-Rätten borde af Bergs-Collegiura förständigas att, så snart kassabehållningen
uppginge till Ett Tusen Riksdaler eller derutöfver och tillfälle saknades att fondens
medel på hittills föreskrifvet sätt utlåna, derom hos bemälde Collegium göra anmälan,
hvarjemte Collegium i Nåder bemyndigades att i dylikt fall förordna om medlens användande
till uppköp af obligationer, som löpa med ränta å fyra procent eller derutöfver och äro utgifria
antingen af Rikets Ständers Riksgälds-Contor eller af sådan Hypotheksförening, hvars
Låne-Reglemente blifvit af Kongl. Majit stadfästadt.
44:o af den 4 Augusti 1854 angående stämpling af spelkort och afgiften derför. (91).
Härom har, efter vederbörandes hörande, Allmän Kungörelse blifvit under den 15 December
1854 i Nåder utfärdad.
45:o af den 4 Augusti 1854 angående pension för Landshöfdingen C. U. Nermans
Enka. (89).
Rikets Ständers beslut, uppå Kongl. Majits Nådiga framställning, har, under den 15 Augusti
1854 blifvit Stats-Contoret till kännedom och efterrättelse meddeladt.
4(i:o af den 4 Augusti 1854 angående framtida inrättande af en Svensk LifförsäkringsAnstalt.
(90).
Sedan Kongl. Majit under den 12 Januari 1855 i Nåder fastställt Stadgar för ett enskildt
Livförsäkringsbolag, hvilket, under benämning af Försäkrings-Aktiebolaget Seandia, uppfyller
det af Rikets Ständer afsedda ändamål; så har Kongl. Majit, vid föredragningen af denna
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, ansett densamma icke för närvarande till någon åtgärd
föranleda.
47:o af den 9 Augusti 1854 angående upplåtelse af mark från Eskilstuna kungsladugård
till Skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings Län (94).
Hvad Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga proposition, i denna
fråga beslutat har under den 1 September 1854 blifvit Kammar-Collegium till kännedom
samt egen och vederbörandes underdåniga efterrättelse i Nåder meddeladt.
48:o af den 18 Augusti 1854 angående nytt formulär för Rikshufvudboken m. m. (95).
I underdånighet föredragen den 15 Februari 1855, hvarvid Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers framställning, dock med åtskilliga förändringar och tillägg, i Nåder gillat
och fastställt förslaget till nytt formulär för Rikshufvudboken samt för öfrigt så väl i anledning
häraf, som beträffande det i sammanhang härmed förekomna förslaget till Hufvudbok
för den Stats-Contoret åliggande enskilda penningrörelse, meddelat vederbörande embetsverk
till iaktagande särskilda föreskrifter, enligt Rikets Ständers underdåniga anhållan.
49:o af den 19 Augusti 1854 angående upphörande af den åtskilliga hemman åliggande
skyldighet att utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar eller andra kronolägenheter
(97).
Detta Rikets Ständers af Kongl. Majit gillade beslut har, under den 8 September 1854, blifvit
Stats-Contoret till behörig kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladt.
50:o af den 19 Augusti 1854 i fråga om upplåtelse på viss tid åt enskild man af en
kronan tillhörig, intill Operahuset i Stockholm gränsande tomt (102).
1854 den 8 September i underdånighet anmäld och, såsom ej erfordrande någon åtgärd, lagd
till handlingarne.
5 Lio af den 28 Augusti 1854 angående en ändring i Kongl. Stadgan om Jagt och Djurfång
(113).
Vid föredragningen häraf den 14 November 1854 har Kongl. Majit, i betraktande af hvad
vederbörande härvid upplyst och anfört, funnit Rikets Ständers underdåniga framställning
icke böra bifallas och följaktligen icke till någon åtgärd föranleda.
52:o af den 28 Augusti 1854 rörande åtgärders vidtagande för tillvägabringande af ändamålsenlig
kommunikation emellan Sveriges fasta land och Gottland (107).
Efter inhemtande af General-Post-Styrelsens underdåniga utlåtande af den 29 Januari 1855
har Kongl. Majit under den 15 påföljde Februari i Nåder anbefallt General-Post-Styrelsen
R. St. Just. Ombudsm. Emb-Berättelse lill 1856 års riksdag. 19
— 146 —
gå i författning derom, att, i likhet med hvad år 1854 egt rum, jemväl under seglalionstiden
år 1855 postgång tvenne gånger i hvarje vecka till vägabringas emellan Stockholm och
Wisby samt Wisby och Calmar eller ock Westervik, för hvilket ändamål General-Post-Styrelsen
bemyndigades att om nämnde postbelordring afsluta kontrakt med enskild person
eller bolag.
Sedermera har Kongl. Majit genom Nådigt bref till General-Post-Styreisen af den 28
Mars 1856 ej allenast gillat den af General-Post-Styrelsen i afseende på postgången under
detta års sommar vidtagna åtgärd, utan ock anbefallt anskaffande för postverkets räkning
till hösten år 1857 af ett för vintérpostföring emellan Gottland och Oland bygdt och ändamålsenligt
inredt propeller-ångfartyg af jern, hvilket jemväl, så vidt sig göra låter, borde
vara tjenlig! för postförbindelsen sommartiden mellan fasta landet och Gottland.
53:o af den 9 September 1854 angående förändrad lönberäkning för Presidenterna uti
vissa Rikets Collegier (125).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälda beslut har Kongl. Majit under den 29 September
1854 i Nåder meddelat Stats-Contoret detsamma till behörig efterrättelse.
54:o af den 9 September 1854 angående eftergift för Notarien E. Lundblad af hälften
utaf 1852 års spanmålsarrendebelopp för Strömsholms kungsladugård (119).
Rikets Ständers härutinnan anmälda, af Kongl. Majits Nådiga framställning föranledda beslut
har under den 29 September 1854 blifvit Kaminar-Collegium och Stats-Contoret till kännedom
och efterrättelse samt vederbörandes förständigande i Nåder meddeladt, hvarförutan
nådig skrifvelse i ämnet jemväl till Fullmägtige i Riksgälds-Contoret afgått.
55io af den 9 September 1854 angående jordafsöndring från Carlbergs kungsgård till
utvidgande af Stockholms Stads nya kyrkogård samt till plats för ett dödgräfvareboställe
derstädes (123).
56:o af den 9 September 1854 angående jordafsöndring från Eskilstuna Kungsladugård
till utvidgande af Eskilstuna, Klosters och Torps Församlingars begrafningsplats. (122).
Rikets Ständers af Kongl. Majits Nådiga framställning föranledda beslut i dessa tvenne mål
har Kongl. Majit under den 29 September 1854 låtit Kammar-Collegium till kännedom och
efterrättelse samt vederbörandes förständigande i Nåder meddela.
57:o af den 9 September 1854 i anledning så väl af Rikets Ständers år 1853 församlade
Revisorers Rerättelse rörande Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
Fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, som af åtskilliga frågor, hvilka förekommit i
1851 års Revisorers enahanda berättelse (116).
Med bifall till Rikets Ständers härvid gjorda underdåniga framställningar har Kongl. Majit,
under den 29 September 1854, låtit de för verkställigheten häraf nödige föreskrifter veder
börande
meddela, samt för öfrigt i nåder förordnat, att transsumt af denna Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse skulle vederbörande Stats-Repartementer meddelas för underdånig föredragning
af följande derutinnan förekommande frågor, nemligen:
Genom Justitiä-Departementet, angående föreskrifter i afseende å upprättandet af Fångvårds-Styrelsens
jemte särskilda under dess inseende stående Inrättningars räkenskaper;
Genom Landtförsvars-Repartementet, angående förräntande af den så kallade Yolontärvacans-medel-fondens
kapi tal-behållning;
Genom Civil-Departementet, angående föreskrifters meddelande dels om upprättande af
särskilda redogörelser för Skiftes- och Afvittringsverken inom Gefleborgs, Wester-norrlands,
Westerbottens och Norrbottens Län, dels om afgifvande af Rerättelse till hvarje Stats-revision
om skiftes- och afvittringsverkens fortgång; samt
Genom Ecklesiastik-Departementet, angående anmärkningar vid räkenskaperna för Upsala
universitet.
5S:o af den 9 September 1854 angående reglering af utgifterna under Riksstatens lia
Hufvudtitel (126).
Om detta Rikets Ständers beslut hafva vederbörande blifvit under den 29 September 1854
i nåder förständigade.
59:o af den 16 September 1854 angående eftergift af kronans rätt till danaarf efter
Näringsidkerskan Johanna Emilia Hollander. (117).
G0:o af den 16 September 1854 angående eftergift af kronans rätt till danaarf efter Enkan
C. E. Bång och Jungfru Christina Lundström. (118).
Rikets Ständers uti dessa tvenne mål, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, fattade
beslut hafva under den 29 September 1854 blifvit vederbörande till kännedom och efterrättelse
i Nåder meddelade.
Gl:o af den 22 September 1854 angående reglering af utgifterna under Riks-Statens
Sjunde Hufvudtitel. (132).
Härom hafva, under den 23 Oktober 1854, vederbörande erhållit nådigt förständigande,
hvarjemte Kainmar-Collegium och Kammar-Rätten i Nåder anbefallts, att hvar för sig afgifva
underdånigt förslag till fördelning af de utaf Rikets Ständer för hvartdera af dessa embetsverk
beviljade tillök ta anslag af 4000 R:dr; och har vid dessa sedermera inkomna Förslags
föredragning Kongl. Majit meddelat Dess Nådiga beslut uti bref till Kammar-Collegium af
den 3 Februari och till Kammar-Rätten af den 23 Mars 1855.
62:o af den 23 September 1854 angående utvidgning af Upsala Central-Hospitalsområde
genom afsöndring af jord från Ultuna Kungsladugård och kronoparken Åsen.
(138).
Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga framställning, härvid fattade
beslut har, under den 13 Oktober 1854 blifvit vederbörande till kännedom och efterrättelse
i Nåder meddeladt.
G3:o af den 23 September 1854 angående fiskets vid Trysunda hamn med dertill hörande
lägenheters försäljning till skatte. (120).
Kammar-Collegii häröfver under den 13 Oktober 1854 i Nåder infordrade underdåniga utlåtande
har ännu ej inkommit.
G4:o af den 22 September 1854 angående bildande af en Pensions-anstalt för Skeppare,
Styrmän och sjöfolk vid Sveriges Handelsflotta. (135).
Efter vederbörandes hörande har Kongl. Majit den 5 Juli 1855 detta ärende till Nådig pröfning
förehaft och dervid godtfunnit att åt en särskild tillförordnad komité uppdraga dels att
närmare utreda de förhållanden, som äro en följd af eller ega sammanhang med nu gällande
stadgande!) om hemkommande Skeppsbesättningars rättighet att åtnjuta så kallad förning, dels
ock att. uppgöra fullständigt förslag till inrättande af en sådan anstalt för ålderstigna eller
bräckliga Sjömäns understödjande, som Rikets Ständers underdåniga skrifvelse afser.
Sedan i anledning häraf bemälda Komité underdånigt betänkande och förslag i ämnet
afgifvit, har, genom Nådig remiss af den 18 Februari 1856, Commerce-Collegium erhållit befallning
att deröfver afgifva underdånigt utlåtande, hvilket ännu ej inkommit.
65:0 af den 23 September 1854 angående Tullbevillningen. (136).
Sedan Commerce-Collegium och General-Tull-Styrelsen samt, i hvad rörer tullbestämmelserna
för Jern och Malm, jemväl Bergs-Collegium med underdåniga utlåtanden inkommit, har
Kongl. Majit, vid föredragningen af detta ärende den 4 December 1854, i Nåder låtit utfärda
ny Tulltaxa att tjena till efterrättelse från och med den 1 Januari 1855 samt särskildt i
Nåder meddelat General-Tull-Styrelsen åtskilige i anledning af densamma erforderliga föreskrifter.
Sedermera har, efter inhemtande af vid detta tillfälle infordrade ytterligare upplysningar och
utredningar beträffande de härvid förekomna frågorna om jern- och kruthandel, Kongl. Majit,
under den 19 December 1855, låtit utfärda Nådig Kungörelse om upphörande af förbud
emot in- oell utförsel af tackjern m. m. samt om tullfri utförsel af stångjern, äfvensom Kongl.
Majit, uti Nådigt bref till Krigs-, Bergs- och Commerce-Collegierna af den 29 December
1855, förordnat, att jemväl införsel i Riket af krut skall, emot stadgad tull blifva tillåten
den 1 Januari 1859; hvarförutan Kongl. Majit dels i Nåder förklarat sig vilja, uppå underd.
föredragning af Landtförsvars- och Civil-Departementen, taga i Nådigt öfvervägande åtskilliga
i afseende på tillåtelse till tullfri införsel af krut väckta frågor, dels anbefallt General-Tull
-
■«
— 148 —
Styrelsen att inkomma med förslag till de särskilda stadganden, hvilka i och för tullbehandlingen
af krut, vid införseln kunna vara behöfliga.
66:0 af den 4 Oktober 1854 i fråga om sättet, huru Abo å de under Bruk skattlagd»
hemman i visst fall bör antagas. (140).
Med gillande af hvad Kammar- och Bergs-Collegierna uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande
anfört, har Kongl. Maj:t om hvad i berörda afseende iakttagas må, meddelat Nådig
förklaring uti bref till bemalde Collegier af den 3 Februari 1855.
67:o af den 11 Oktober 1854 angående extra anslag till föremål, hörande till FinanceDepartementets
handläggning. (144).
Hvad Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i detta
ämne beslutit har under den 23 Oktober 1854 blifvit Stats-Contoret och Fullmägtige i Itiksgälds-Contoret
till kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladt.
68:0 af den 14 Oktober 1854 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling. (103).
Efter inhemtande af Kamrnar-Collegii underdåniga utlåtande har Kongl. Maj:t den 11 Maj
1855 detta mål till pröfning förehaft och under denna dag låtit utfärda Nådiga Kungörelser:
l:o angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling;
2:o angående sättet för grundräntor och kronotiondens utgörande, och
3:o angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande; hvarförutan
åtskillige för verkställigheten häraf erforderlige föreskrifter och stadganden särskildt blifvit
vederbörande i Nåder meddelade.
60:o af den 14 Oktober 1854 i fråga om ersättning till Stats-Contoret för åtskilliga förskottsvis
bestridda utgifter. (148).
Delta Rikets Ständers beslut har under den 14 November 1854 blifvit Stats-Contoret till
kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladt.
70:o af den 18 Oktober 1854 angående ifrågaställd upplåtelse åt enskild person af
Norra delen af Konung Carl XIII:s Torg i Hufvudstaden, till disposition på vissa vilkor.
(157).
Vid iöredragningen häraf den 14 November 1854 har någon åtgärd i anledning af denna
Rikets Ständers skrifvelse ej ansetts erforderlig.
71:6 af den 18 Oktober 1854 angående tiden för nästa revision af Stats-, Banco- och
Riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper. (156).
1854 den 14 November i underdånighet föredragen, då Kongl. Maj:t befallte, att Stats-Contoret
häraf borde erhålla del.
Sedermera hafva, under den 30 Maj 1855, allmän Nådig Kungörelse utfärdats samt särskilda
Embetsskrifvelser i vanlig ordning till vederbörande algått.
72:o af deri 18 Oktober 1854 angående nedsättning i tiondetackjernsskatten. (153).
Om Rikets Ständers beslut, som öfverensstämde med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, har allmän
kungörelse blifvit under den 14 November 1854 i Nåder utfärdad.
73:0 af den 14 Oktober 1854 angående viss bestämd tid för emottagande i kronans uppbörd
af Rikets Ständers Banks utelöpande sedlar å 16, 12 och 8 sk. Banko samt å 14
och 10 sk. kopparmynt. (152).
1 anledning af detta Rikets Ständers beslut har allmän kungörelse blifvit under den 14 November
1854 i Nåder utfärdad.
74:o af den 25 Oktober 1854 angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
9:de Hufvudtitel. (163).
Vid föredragningen häraf den 14 November 1854 har Kongl. Maj:t i Nåder befallt, att Rikets
Ständers beslut i ämnet skulle meddelas ej mindre Stats-Contoret till behörig kännedom och
efterrättelse, än äfven öfrige Embetsmyndigheter i hvad dem särskildt anginge samt att för
de personer, hvilka fått pensioner sig anvisade, Nådiga Resolutioner borde i vanlig ordning
utfärdas; hvarjemte transsumt af Rikets Ständers skrifvelse skulle till de öfriga Stats-Departe
-
mentén, i hvad densamma rörde de hvarje af dessa Departement tillhörande personer expedieras.
75:o af den 25 Oktober 1854 angående skatteförsäljning af åtskilliga lägenheter under
Elfsborgs Kungsladugård i Götheborgs- och Bohus län. (165).
Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition fattade beslut i
denna fråga har under den 14 November 1854 blifvit Kammar-Collegium och Stats-Contoret
till kännedom och efterrättelse samt vederbörandes förständigande i Nåder meddeladt.
7G:o af den 25 Oktober 1854 angående Postbevillningen. (168).
Efter inhemtande af General-Poststyrelsens underdåniga Utlåtande har Kongl. Maj:t vid föredragningen
af detta ärende den 9 Mars 1855, med hufvudsakligt gillande af Rikets Ständers
beslut, bärom låtit allmän Kungörelse utfärda samt för öfrigt meddelat General-Poststyrelsen
särskilda föreskrifter i ämnet.
77:o af den 3 November 1854 angående pension åt t. f. Chefen och Direktören vid
Skogs-Institutet, Hofjägmästaren J. af Ström. (173).
Vid föredragningen häraf den 21 November 1854 har Kongl Maj:t i Nåder beviljat Hofjägmästaren
J. af Ström det af honom sökta afsked från hans befattning såsom tillförordnad
Chef och Direktör vid Skogs-lnstitutet samt af Skogsplanteringskassans medel i Nåder tillagt
honom en årlig pension af 800 R:dr Banko, motsvarande det af honom i denna egenskap
åtnjutna arfvode; hvarom bref till Stats-Contoret afgått.
78:o af den 18 Oktober 1854 med förslag till författning angående stämplade pappersafgiften
samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas. (151).
Efter inhemtandet af Stats-Contorets underdåniga utlåtande, har Kongl. Maj:t, under den
21 November 1854, härom låtit allmän Nådig kungörelse utfärda.
79:o af den 8 November 1854 angående anslag för åtskilliga byggnadsarbeten uti Kongl.
Slottet i Stockholm och Gripsholms Kongl. Lustslott m. m. (177).
1854 den 21 November i underdånighet föredragen, hvarvid lörordnades, att detta Rikets
Ständers beslut skulle Stats-Contoret, Fullmägtige i Riksgälds-Contoret och RiksmarskalksEmbetet
meddelas.
80:o af den 8 November 1854 angående Canzli-Rådet J. D. Valerii Enkas och Barns
befriande från det honom i lifstiden ådömda ersättningsansvar i och för Finérska Tullbalancen.
(176).
Om detta Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, fattade
beslut liar Kongl. Majit under den 21 November 1854, till behörig kännedom och efterrättelse
i Nåder förständiga! Kammar-Rätten och General-Tullstyrelsen.
81 :o af den 10 November 1854 angående fyllnadsersättningar till Wadstena Krigsmanshuskassa
och Amiralitets-Krigsmanskassan för dem frångångne afgifter vid fastighetsköp.
(178).
Jemte det Kongl Majit under den 21 November 1854, meddelat Krigs-Collegium detta Rikets
Ständers beslut till kännedom och efterrättelse, hafva Nådiga skrifvelser i ämnet jemväl till
Stats-Contoret, Fullmägtige i Riksgälds-Contoret samt Direktionen öfver Amiralitets-Krigsmanskassan
afgått med särskild föreskrift till Stats-Contoret att, sedan beloppet af den Wadstena
Krigsmanshuskassa och Amiralitets-Krigsmanskassan tillkommande ersättningen blifvit
tillförlitligen utredt och styrkt, medlen i behörig ordning till vederbörande utbetala.
82:o af den 18 November 1854 angående de i Regeringsformens 63 § föreskrifna krediliv-summor.
(180).
1854 den 15 December i underdånighet föredragen och Stats-Contoret till behörig kännedom
i Nåder meddelad.
83:o af den 29 November 1854 angående tullbestämmelser för bränvin och sprit. (196).
84:o af den 2 December 1854 angående införseltullen å vin. (221).
Dessa tvenne underdåniga skrifvelser hafva den 4 December 1854 blifvit i underdånighet
föredragna i sammanhang med Rikets Ständers förutnämnde skrifvelse angående tullbevillningen;
hvarförutan, beträffande den af Rikets Ständer tillika väckta frågan om ändring af
den hittills föreskrifna grund för nämnde artiklars tullbehandling, Nådig kungörelse blifvit under
den 15 Januari 1856 utfärdad.
85:o af den 5 December 1854 med Riksstaten för 1855 och följande år, intilldess nästa
Statsreglering vidtager. (232).
Vid underdånig föredragning häraf den 15 December 1854 beslöts, att Riksstaten skulle StatsGontoret
till kännedom och efterrättelse tillställas.
86:o af den 5 December 1854 angående Fullmägtige i Riksgälds-Contoret lemnadt uppdrag
att i underdånighet aflemna det upprättade nya Reglementet för Riksgälds-Contoret.
(231).
1854 den 15 December i underdånighet anmäld, och skulle, såsom ej erfordrande någon åtgärd,
till handlingarne läggas.
87:o af den 5 December 1854 angående förändrade föreskrifter i afseende på skogshushållningen
i Riket. (228).
Sedan Kammar-Collegium, som erhållit Nådig befallning att i anledning af denna Rikets Ständers
skrifvelse och i sammanhang dermed öfver ett från Chefen för Skogs-Institutet förut i
ämnet inkommet förslag utlåtande afgifva, uti underdånig skrifvelse af den 9 November 1855
hemställt, huruvida icke detta ärende lämpligen borde komma under öfvervägande vid Skogshushållningsfrågans
behandling af den för sådant ändamål, på Civil-Departementets fördragning,
under den 20 Juni 1855 i Nåder förordnade komité; så har Kongl. Majit, den 8 December
1855, i Nåder godtfunnit förordna, att handlingarne i detta mål skulle öfverlemnas
till bemälda, för afgifvande af utlåtande och förslag till en förbättrad skogshushållning förordnade
komité för att vid fullgörandet af dess uppdrag komma under öfvervägande.
Det af komitén sedermera afgifna underdåniga betänkande och förslag i detta ämne har
insändts till Civil-Departementet.
88:o af den 4 December 1854 angående ett i Riksgälds-Contoret anvisadt tillfälligt kreditiv
för Stats-Contoret. (227).
Härom har Stats-Contoret under den 15 December 1854 erhållit Nådigt förständigande.
89:o af den 4 December 1854 angående Lag för enskilda Banker, hvilka utgifva egna
kreditsedlar. (217).
Sedan, efter inhemtande af Högsta Domstolens underdåniga utlåtande, handlingarne i delta
mål blifvit från Justitiä- till Finans-Departementet återlemnade, har Kongl. Majit den 10 November
1855 låtit desamma sig i underdånighet föredragas och dervid godtfunnit anbefalla
utfärdandet af Nådig kungörelse om vissa ändringar och tillägg vid Kongl. Kungörelsen den
9 Januari 1846 angående enskilda Banker, som utgifva egna kreditsedlar.
90:o af den 4 December 1854 om ändring i Kongl. Förordningen den 22 December
1841 till förekommande af oloflig in- eller utförsel af varor m. m. (223).
Vid föredragningen häraf och af åtskillige andra i ämnet gjorda framställningar har Kongl.
Majit under den 15 Januari 1856, jemte handlingarnes öfverlemnande, i Nåder anbefallt General-Tull-styrelsen
att uppgöra underdånigt förslag till en författning, som omfattar så väl
erforderliga stadganden till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor, som ock
hvad i afseende på Seglations-ordning, inrikes sjöfarten och tullförpassningen inrikes orter
emellan kan vara nödigt att föreskrifva. Detta förslag, i sammanhang hvarmed Rikets Stän
ders
skrifvelse skulle till nådig pröfning ånyo företagas, har ännu ej inkommit.
91 :o af den 2 December 1854 angående beräkning af Statsverkets inkomster. (215).
Vid föredragningen häraf den 15 December 1854 har Kongl. Majit i Nåder låtit meddela
Stats-Contoret till kännedom och efterrättelse Rikets Ständers uti denna skrifvelse anmälda
beslut i afseende å beräkningen af Statsverkets inkomster för år 1855 och följande år intilldess
ny Statsreglering blilver gällande.
92:o af den 1 December 1854 angående å Post-Contoren inlösningsbara anvisningar å
lägre penninge-belopp. (213).
Med afseende å hvad General-Post-styrelsen tili häröfver infordradt utlåtande underdånigst
— 151 —
anfort, har Kongl. Majit, vid föredragningen af detta ärende den 2 Augusti 1856, icke funnit
skäl att till Rikets Ständers underdåniga framställning lemna Nådigt bifall.
93:o af den 1 December 1854 angående Pension åt Öfverste-Löjtnanten Grefve A. E.
von Rosen. (206).
Med gillande af detta Rikets Ständers beslut har Kongl. Majit under den 15 December
1854 härom låtit Stats-Contoret till kännedom och efterrättelse i Nåder förständiga samt Nådig
Resolution för Grefve von Rosen utfärda.
94:o af den 29 November 1854 i Iråga om understöd af allmänna medel för Tullstatens
enskilda Pensions-inrättning. (200).
Rikets Ständers uti denna underdåniga skrifvelse anmälda beslut har under den 15 December
1854 blifvit General-TuII-styrelsen till kännedom och vederbörandes förständigande i Nåder
meddeladt.
95:o af den 1 December 1854 angående Backstugusittar med fleres befrielse från mantalspenningars
utgörande. (191).
Med gillande af Rikets Ständers i detta ämne fattade beslut har Kongl. Majit under den 15
December 1854 låtit utfärda allmän Nådig Kungörelse angående Backstugusittares, med deras
hustrur och enkor, samt inhyseshjons befrielse från mantalspenningar utgörande.
96:o af den 1 December 1854 angående de för jernvägsanläggningar afsedda allmänna
medels upplåning genom utgifvande af fonderade Stats-obligationer. (205).
Härom har Kongl. Majit under den 3 Februari 1855 låtit allmän Kungörelse i Nåder utfärda.
97:o af den 23 November 1854 med Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver
Banco-Biscont-verket i Stockholm samt Låne-contoren i orterna. (190).
1855 den 4 Januari i underdånighet anmäld, hvarvid i Nåder förordnades, att, enligt Rikets
Ständers anhållan, allmän kungörelse angående den af dem faststälda Instruktionen skulle i
Nåder utfärdas.
98:o af den 23 November 1854 angående Decimal-Systemets tillämpning på Rikets
mynt. (174).
Med hufvudsakligt gillande af Rikets Ständers, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning
i ämnet, fattade beslut angående allmänna räknesättet för penningar samt grunderna för
utmyntningen af Silfver och Koppar, har Kongl. Majit under den 3 Februari 1855 låtit utfärda
allmän Nådig Förordning om Rikets mynt.
99:o af den 2 December 1854 med öfverlemnande af ny Bevillnings-Stadga. (214).
Med gillande af de derutinnan förekommande bötesbestämmelser och öfriga föreskrifter, hvilka
grundlagsenlig! erfordrat Kongl. Maj:ts af Rikets Ständer jemväl begärda Nådiga godkännande,
har Kongl. Majit, genom Nådig kungörelse af den 4 Januari 1855, till allmän efterrättelse
meddelat Rikets Ständers Bevillnings-Stadga med de deruti åberopade Tariffer och Formulärer.
100:o af den 4 December 1854 med Reglemente för Bankens Styrelse och Förvaltning.
(224).
Enligt Rikets Ständers underdåniga anhållan har kungörelse om de uti Reglementet befintliga
stadganden, som röra allmänhetens förhållande till Banken, blifvit under den 22 Januari
1855 i Nåder utfärdad.
101 io af den 4 December 1854 angående vissa bestämmelser i afseende å inlösen af
enkel bränvinsbränningsredskap. (219).
Sedan denna Rikets Ständers skrifvelse jemte Stats-Gontorets i anledning deraf infordrade
underdåniga utlåtande blifvit från Civil- till Finans-Departementet öfverlemnad, har Kongl.
Majit under den 30 Mars 1855 låtit utfärda allmän Nådig Kungörelse angående inlösen af
enkel bränvinsbränningsredskap och genom Cirkulärbref af samma dag till OfverståthållareEmbetet
och samtlige Kongl. Majits Befallningshafvande meddelat särskilda föreskrifter beträffande
sättet och ordningen för bränvinsbränningsredskapens inlösande m. m., hvarom StatsContoret
jemväl underrättats, med förständigande att, sedan uppgifter å vigten och värdet af
till inlösen för Statens räkning aflemnad bränvinsbränningsredskap jemte reqvisitioner å lös
-
— 152 —
ningssumman från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingått, i underdånighet inkomma dels
med uppgift å hela beloppet af så väl redskapens inlösnirigspris som öfrige af densammas
inlösen härflytande kostnader, dels ock med förslag till de åtgärder, som i och för den inlösta
redskapens försäljning borde vidtagas.
Uppå Stats-Contorets härefter uti särskilda underdåniga skrifvelser af den 7 Augusti och 4
September 1855 i berörda hänseenden gjorda anmälan och framställda förslag, har Kongl.
Maj:t under den 16 Augusti och den 26 September berörda år aflåtit Nådiga bref till StatsGontoret
och till Fullmägtige i Riksgälds-Contoret angående utbetalningen af lösen för inom
länen aflemnad bränvinsbränningsredskap och om sättet och ordningen för nämnda redskaps
försäljning, samt i Nåder förordnat att, sedan från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande försäljningsmedlen
och särskilda redogörelser med vederbörandes qvittenser så väl på betalningen
för den inlösta redskapen och å alla af inlösen härflutna kostnader, som på de utgifter, hvilka
försäljningen medfört, till Stats-Contoret ingått, bemälde Embetsverk skulle i underdånighet
inkomma med Generalräkning öfver det hela, upptagande å ena sidan de från RiksgäldsContoret
erhållna förskott och hvad i försäljningsmedel till Stats-Contoret influtit, samt å andra
sidan alla utgifter både för inlösningen och försäljningen med den balance, som borde Riksgälds-Contoret
påföras.
102:o och 103:o af den 29 November 1854 angående viikoren för bränvinstillverkning
och af den 4 December samma år angående provision åt uppbördsman för debitering
och redovisning af de för bränvinsförsäljning inflytande afgifter. (195 och 220).
Sedan de i desse tvenne skrifvelser förekommande frågor dels om kostnadernas för kontrollen
å bränvinstillverkningen utanordnande inom hvarje län af den derför inflytande afgiften på
sätt Kongl. Maj:t i öfrigt kunde finna godt härom förordna, och dels om vedergällningen åt
vederbörande Émbets- och Tjenstemän för debitering och redovisning af uppbörden så väl af
afgifterna för bränvinstillverkningen som ock af bränvinsminuteringsafgiften blifvit från Civiltill
Finans-Departementet öfverlemnade; så har Kongl. Maj:t, med bifall till hvad Stats-Contoret
uti afgifvet utlåtande underdånigst hemställt, under den 26 September och den 10 November
1855 i Nåder meddelat de i afseende på bränvinsbevillningsmedlens redovisning erforderliga
föreskrifter samt efter inhemtande af Öfverståthållare-Embetets och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Rikets samtliga län, infordrade yttranden och förslag, genom Cirkulärbref af den
15 och 26 Januari 1856, meddelat Nådigt beslut angående fördelningen af uppbördsprocenten
å afgifterna för bränvinstillverkningen, äfvensom för minuthandel med och utskänkning af
bränvin; hvarförutan i anledning af väckt fråga i afseende på granskningen af de från kontrollörerna
vid de större brännerierna inkommande mätnings- och graderingsprotokoller, Kongl.
Maj:t, efter inhemtande af Kammarrättens och Stats-Contorets underdåniga utlåtanden, under
den 1 Juli 1856, i Nåder förklarat huru i berörda hänseende förfaras må.
Stockholm den 16 September 1856.
H. W. Bredberg.
Uppgift å de af Rikets Ständer vid 1S53 och 1854 årens Riksdag till Kongl. Slaj.t
aflålna underdåniga skrifvelser, hvilka tillhört Kongl. Civil-Departementets föredragning,
samt å de åtgärder, som i anledning af samma skrifvelser egt rum.
104:o af den 17 December 1853, angående verkstäldt val af ledamöter i Hemliga
Utskottet. (1).
1853 den 20 December i underdånighet anmäld inför Kongl. Majit och Hemliga Utskottet
meddelad.
105:o af den 22 Februari 1854 med anhållan om Riksdagens förlängning. (13).
1854 den 23 Februari i underdånighet anmäld och bifallen.
106:o af den 22 Februari 1854, angående nedsättning i årliga accordsamorteringsbeloppet
vid Landshöfdingetjensten i Kalmar Län. (9).
— 153 —
1854 den 7 Mars i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers beslut vederbörande till behörig
efterrättelse meddeladt.
l()7:o af den 22 Februari 1854 om revision af föreskrifterna rörande eder och deras
användande. (11).
1854 den 7 Mars i underdånighet anmäld, då Justitiä-Kanslers-Embetet erhöll Nådigt uppdrag
att, efter inhemtande af nödige upplysningar, inkomma med underdånigt yttrande och
förslag i ämnet; men hvilket ännu icke skett.
108:o af den 16 Mars 1854, om meddelande af Stapelstadsrätt åt Köpingen Döder
hultsvik.
(24).
Sedan Gommerce-Collegium, efter vederbörandes hörande, den 4 Januari 1855 afgifvit infordradt
utlåtande i ämnet, blef detta ärende i underdånighet anmäldt den 2 Augusti samma
år, då Döderhultsviks Köping, emot vissa vilkor, fick sig i Nåder tillförsäkrade enahanda
fri- och rättigheter, som Rikets Stapelstäder i allmänhet tillkomma; hvarefter, och sedan
bemälda vilkor blifvit fullgjorda, Kongl. Maj:t behagade, genom Nådig Kungörelse af den 15
Januari 1856, förklara Döderhultsvik från och med den 1 Maj samma år vara Stapelstad
under förändrad benämning af Oscarshamn.
109:o af den 16 Mars 1854, om upphäfvande af 25 § i Fiskeri-Stadgan af den 29
Juni 1852, angående vissa trädslags begagnande till Fiskkärl. (25).
Efter det Commerce-Collegium häröfver afgifvit infordradt utlåtande, blef, med bifall till
Rikets Ständers hemställan, Nådig Kungörelse i ämnet utfärdad den 6 Juni 1854.
110:o af den 22 Mars 1854, angående medgifvet anstånd med återbetalningen af ett åt
staden Sölvitsborg beviljadt hamnbyggnadslån. (26).
1854 den 4 April i underdånighet anmäld och Rikets Ständers beslut, för behörigt iakttagande.
vederbörande meddeladt.
lilio af den 29 Mars 1854, angående val af en ledamot i Hemliga Utskottet. (30).
1854 den 4 April i underdånighet anmäld och Hemliga utskottet meddelad.
112:o af den 3 Maj 1854, angående förlagslån åt brandskadade handlande och näringsidkare
i staden Jönköping. (48).
1854 den 11 Maj i underdånighet anmäld, då Rikets Ständers i ämnet fattade beslut blef
vederbörande, till kännedom och behörig efterrättelse, meddeladt.
113:o af den 3 Maj 1854, angående utsträckning af den tid, hvarunder Civil Tjensteman
må utan Nådigt tillstånd vistas utrikes. (51).
Efter det Justitiä-Kanslers-Embetet, den 17 Mars 1855, häröfver afgifvit infordradt utlåtande,
blef, under den 23 i samma månad, Nådig Kungörelse i ämnet utfärdad.
114:o af den 22 Juni 1854, angående anslag till ladugårds-och mejeri-byggnader vid Ultuna
Landtbruks-Institut. (60).
1854 den 11 Juli i underdånighet anmäld, då Rikets Ständers ifrågavarande beslut blef StatsContoret
och Fullmäktige i Riksgälds-Contoret till kännedom meddeladt samt Styrelsen för
Landtbruks-Institutet i Nåder förständigades, att inkomma med de ritningar och förslag, som
för verkställigheten erfordrades; hvarefter, och sedan sådana ritningar och förslag den 23
September sistnämnda år blifvit af bemälda Styrelse inlemnade samt Ofver-lntendents-Embetet
deröfver afgifvit infordradt utlåtande, desamma under den 6 derpåföljde Oktober, af Kongl.
Maj:t i Nåder fasställdes.
115:o af den 1 Juli 1854, angående anslag och lån åt staden Orebro, i anledning af den
derstädes timade eldsvåda. (66).
1854 den 11 Juli i underdånighet anmäld och vederbörande till kännedom och efterrättelse
meddelad.
116:o af den 12 Juli 1854 i fråga om Kalmar Läns delning i tvänne Län. (71).
1854 den 21 Juli i underdånighet anmäld och såsom icke erfordrande någon åtgärd, lagd
till handlingarne.
H. St. Just. Umbudsm. Emb.-Iierdttelie till 1856 års riksdag. 20
— 154 —
117:o af den 12 Juli 1854, angående ändring af gällande stadganden rörande skyldigheten
att bygga och underhålla vägar och broar. (68).
1854 den 21 Juli i underdånighet anmäld, då Kammar-Collegium erhöll Nådig befallning att,
efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen blifvit hörde, med underdånigt
utlåtande i ämnet inkomma, hvilket ännu ej skett.
118:o af den 12 Juli 1854, med anhållan att behållningen å Norrbottens Läns ArbetshusFond
måtte öfverlemnas till Riksgälds-Contoret. (ur underd. skrifvelsen JU 116).
1854 den 5 September i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers anhållan i Nåder
bifallen, hvarom vederbörande förständigades.
119:o af den 19 Juli 1854, angående vilkoren för lyftning af det för tomtreglering inom
den år 1849 afbrända delen af staden Lidköping beviljade lån. (75).
1854 den 2 Augusti i underdånighet anmäld och vederbörande till kännedom och iakttagande
meddelad.
L20:o af den 19 Juli 1854 angående beviljadt lån för tillvägabringande af en båtled mellan
Åsunden, Jernlunden, med flere sjöar i Ostergötlands län. (79).
1854 den 2 Augusti i underdånighet anmäld och vederbörande till kännedom och behörig
efterrättelse meddelad.
121:o af den 19 Juli 1854 angående allmänna stadganden för erhållande af Statsbidrag
till allmänt eller enskildt nyttiga arbetsföretag. (78).
1854 den 2 Augusti i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit, med godkännande af de allmänna
grunder och vilkor, Rikets Stander ansett böra i berörda afseende iakttagas, i Nåder
förordnade, att afskrift af den i fråga varande skrifvelsen skulle Styrelsen för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader till kännedom och efterrättelse meddelas.
122:o af den 21 Juli 1854, angående utsträckning af den åt Mosaiske trosbekännare för
unnade
rätt till bosättning i riket. (82).
Efter det Kammar-Collegium, under den 27 September 1854, med infordradt utlåtande deröfver
inkommit, den 9 November samma år i underdånighet anmäld, och Nådig Kungörelse
i ämnet utfärdad.
123:o af den 21 Juli 1854, angående förnyade stadganden i afseende på åtgärder till
förekommande af Cholerafarsotens införande i riket. (84).
Sedan samtlige Karantäns-Kommissionerne och Sundbets-Collegium infordrade yttranden afgifvit,
den 5 September 1854 i underdånighet anmäld och ny Förordning i ämnet utfärdade
124;o af den 26 Juli 1854, om inställande af bränvinsbränning i sammanhang med
pressjästberedning. (85)
Efter inhemtande af Kammar-Collegii utlåtande i ämneh i underdånighet anmäld den 23 Augusti
1854, då Cirkulär till vederbörande Läns-Styrelser utfärdades, med tillkännagifvande
om den tid, från hvilken de special-resolutioner, hvarpå i fråga varande bränvinstillverkning
sig grundade, skulle upphöra att ega gällande kraft.
125:o af den 28 Juli 1854, angående Decimal-systemets antagande , för mått (och
vigt. (86).
Sedan Vetenskaps-Akademien, uppå derom erhållen Nådig befallning, under den 11 Oktober
1854 inkommit med yttrande och förslag i fråga om särskilda föreskrifter rörande målkärls
beskaffenhet och sättet för torra varors mätning, har Kongl. Majit, vid underdånig föredragning
af detta ärende den 31 Januari 1855, i Nåder utfärdat dels stadga om mått och vigt,
jemte särskild Förordning om hvad vid verkställigheten af samma stadga iakttagas bör, dels
ock Instruktion för Justerare af mått och vigter.
126:o af den 28 Juli 1854, angående rättighet att på transft föra utländska varor mellan
Sverige och Norrige. (81).•
1854 den 15 Augusti i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit i nåder förklarade sig vilja,
inhemta Kongl. Norska Regeringens utlåtande öfver de förändringar i Förordningen om han
delsgemenskapen
mellan de förenade rikena, som, enligt ett i förevarande afseende af särskilda
komiterade år 1846 uppgjordt förslag till ny sådan Förordning, befunnits erforderliga.
— 155 —
Sedan emellertid, under den 11 nästderpåföljde September, underrättelse blifvit genom
härvarande Norska Stats-Råds-Afdelning meddelad derom, att i anseende till snart förestående
upplösning af det då i Norrige församlade Storthing, någon framställning om förändring i
gällande bestämmelser angående förtullning af utländska varor, som landvägen förås från det
ena af de förenade rikena till det andra, icke kunde komma att samma Storthing föreläggas,
har Kongl. Majit sedermera, den 3 Oktober 1855 godtfunnit uppdraga åt en af tre Svenske
oell tre Norske män sammansatt Komité, att, efter ämnets omständliga utredning, afgifva
underdånigt utlåtande, angående de förändringar och tillägg i nu befintliga stadganden, som
kunde anses nyttiga oell ändamålsenliga att vidtaga för beredande af alla verkställbara ytterligare
lättnader i Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och sjöfart; Och har Kongl. Majit
den 15 Mars innevarande år, vid underdånig anmälan af det betänkande och förslag, som
till fullgörande af berörda uppdrag då blifvit af nämnde Komité afgifvit, i Nåder förklarat
sig vilja jemväl deröfver inhemta Kongl. Norska Regeringens utlåtande, hvilket ännu ej
inkommit.
127:o af den 4 Augusti 1854 angående beviljande af Stapelstadsrätt åt staden Sölvitsborg.
(87).
Efter det vederbörande blifvit i ämnet hörde, har Kongl. Majit vid underdånig föredragning
af detta ärende den 12 Juli 1855 godtfunnit att mot vissa vilkor, förunna staden Sölvitsborg
de fri- och rättigheter, rikets stapelstäder i allmänhet tillkomma, hvarefter, sedan berörde vilkor
blifvit fullgjorda, Kungörelse om den sålunda förunnade förmånens åtnjutande blifvit under
den 14 December samma år i Nåder utfärdad.
128:o af den 4 Augusti 1854, angående förhöjning i vagnslegan vid skjutsning, samt om
bestämmande af afgift för begagnandet af den skjutsandes seltyg. (92).
Sedan Kammar-Gollegium i ämnet afgifvit infordradt utlåtande, blef Rikets Ständers i fråga
varande hemställan, under den 20 December 1854, af Kongl. Majit i Nåder bifallen och beslutet
derom Kongl. Majits Befallningshafvande i samtliga Länen genom Cirkulär delgifvet,
för att af dem vederbörligen kungöras.
129:o af den 12 Augusti 1854, angående ytterligare låneunderstöd för hamnbyggnad vid
Wadstena. (96).
1854 den 23 Augusti i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers beslut vederbörande, för
behörigt iakttagande, meddeladt.
130:o af den 19 Augusti 1854, angående rätt till pension å allmänna Indragnings-Staten
för Afvittrings- och Storskiftes-Landtmätare. (101).
1854 den 5 September i underdånighet anmäld och Rikets Ständers beslut vederbörande, till
behörig efterrättelse, meddeladt.
131:o af den 19 Augusti 1854, angående förhöjning i låneprocenten vid belåning af Svensk
ull hos Ull-Diskont-Fonden. (99).
1854 den 5 September i underdånighet anmäld, och Kungörelse om den beslutade förhöjningen
utfärdad.
132:o af den 28 Augusti 1854, angående förlängd arbetstid för Jernvägsanläggningen
mellan Köping och Hult. (105).
1854 den 19 September i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers beslut vederbörande
till kännedom och efterrättelse meddeladt.
133:o af den 28 Augusti 1854, angående den af Rikets Ständers Revisorer verkställda
granskning af de under Commerce-Collegii inseende ställda Fonders förvaltning åren
1851—1853. (112).
1854 den 19 September i underdånighet anmäld, då Rikets Ständers beslut om afskrifning
af ett, för åtgärder till fårafvelns förbättrande på Gottland och Oland, utaf tull- och beslagsinedlen
förskjutet beiopp af 4,487: 7. 8. blef Commerce-Collegium för behörig verkställighet
meddeladt.
Beträffande åter den af Rikets Ständer härvid tillika gjorda hemställan att, derest Direktören
Holman Bångs biträde för fårskötselus och ullproduktionens förkofran ansåges fortfarande
— 156 —
vara behöfligt, uti det eller de kontrakt, sorn derom komma att med honom afslutas, jemväl
måtte stadgas, att ersättningen för hans rese- och traktamentskostnader vid besökandet af
enskilde personer tillhöriga Schäferier skulle godtgöras af de Schäferi-egare, som önskade att
af hans råd och upplysningar sig begagna; så har Kougl. Majit, efter det Landtbruks-Akademiens
förvaltnings-Komité med infordradt utlåtande i ämnet inkommit, under den 7 December
1854, i Nåder godkänt ett af bemälde Komité i förberörda afseende uppgjordt förslag till
nytt kontrakt med Direktören Hofman Bang för en tid af tre år, räknad från 1855 års
början.
134:o af den 16 Septembér 1854, angående utdelning af åtskilliga tryckta riksdagshandlingar.
(133).
1854 den 9 November i underdånighet anmäld och vederbörande Embetsmyndigheter till
kännedom meddelad.
135:o af den 23 September 1854, angående förändring i afseende på erläggandet af vågoch
mätarepenningar för varor, som införas till staden Westerås. (139).
Sedan Commerce-Collegium i ämnet afgifvit infordradt utlåtande, har Kongl. Majit, vid föredragning
af detta ärende den 18 Juli 1856, i Nåder anbefallt Dess Befallningshafvande i Westmanlands
Län att, efter vederbörandes hörande, så snart möjligt inkomma med underdånigt
förslag i afseende på dea förhöjning i afgifter å varutrafiken i Westerås, som må anses lämpligen
kunna ega rum till beredande af ersättning åt Stads-Cassan för den minskning i inkomster,
hvilken skulle uppkomma derest Kongl. Majit i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
yttrade önskan, funne godt förordna att, efter 1856 års utgång, Våg- och Mötarepenningar
för ankommande varor ej skulle i Westerås uppbäras i andra fall, än då varorna, på
begäran af köpare eller säljare, vid stadsvåg eller mätarehus vägas eller mätas.
136:o af den 23 September 1854, angående förändring i vilkoren för det till inrättande
af en Teknisk Skola i Örebro beviljade anslag. (137).
1854 den 9 November i underdånighet anmäld och vederbörande till behörigt iakttagande
meddelad.
137:o af den 23 September 1854, rörande tullbevillningen, i transsumt meddelad från
Kongl. Finans-Departementet, i hvad skrifvelsen angick frågan om reglering af Städernas
Tolag. (136).
1855 den 23 Februari i underdånighet anmäld, då Commerce-Collegium erhöll nådig befallning
att med underdånigt utlåtande och förslag i ämnet inkomma. Detta förslag är ännu ej
afgifvet.
138:o af den 11 Oktober 1854, angående Extra Statsanslag till föremål, tillhörande
Civil-Departementets handläggning. (143).
1854 den 9 November i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit i Nåder beslöt i
a) att Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader skulle erhålla del af denna Rikets
Ständers skrifvelse i hvad den angick sådana frågor, som tillhörde bemälda Styrelses handläggning,
med föreskrift att vederbörande, i erforderliga delar, om Rikets Ständers beslut
underrätta, samt i öfrigt vidtaga de på Styrelsen ankommande åtgärder;
b) att till Stats-Contoret skulle afgå Nådigt Bref ora beviljandet af anslag till premier vid
landtbrukaremöten för kreatur af utmärktare slag;
c) att Stats-Contoret och Commerce-Collegium skulle, för behörigt iakttagande, underrättas om
anslagen till Slöjd-Expositioners befrämjande samt till resestipendier åt fabriks- och handtverksarbetare;
och
d) att Rikets Ständers beslut om ett anslag af_8,000 Ridr till Afvittrings-Arendenas fortskyndande
skulle meddelas Stats-Contoret och Öfver-Direktören vid Landtmäteriet, hvilken
sistnämnde borde inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i afseende på verkställigheten.
Sedan detta förslag blifvit afgifvet, har Kongl. Majit under den 16 Mars 1855 meddelat
Nådigt beslut angående dispositionen af berörde anslag.
139:o af den 14 Oktober, 1854 angående anslag för Svenska Naturalsters och Industri-produkters
öfversändande till 1855 års Exposition i Paris. (149).
— 157 —
1854 den 9 November i underdånighet anmäld, och anslaget släldt till disposition af den
för Sveriges deltagande i nämnde exposition i Näder tillförordnade Komité.
140:o af den 14 Oktober 1854, angående af Kongl. Majit föreslaget användande af en
del utaf skatten å Bränvinstillverkning. (147).
1854 den 9 November i underdånighet anmäld och lagd till handlingarne.
!41:o af den 18 Oktober 1854, angående ytterligare anstånd med inbetalningen å de
åt staden Cimbritshamn beviljade hamnbyggnadslån. (158).
1854 den 9 November i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers i ämnet fattade beslut
vederbörande till behörigt iakttagande meddeladt.
142:o af den 18 Oktober 1854, angående inrättandet af ett Statistiskt Embetsverk. (161).
1854 den 7 December i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit åt en Komité i Nåder uppdrog
att, efter erforderliga förberedande undersökningar och åtgärder, i ämnet afgifva underdånigt
utlåtande och förslag; hvarefter, och sedan bemälda Komité med betänkande i underdånighet
inkommit, Kongl. Majit den 26 Juli 1856 förklarat Sig vilja, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
dermed, till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition.
I4.'!:o af den 21 Oktober 1854, angående reglering af utgifterna under Riks-Statens
Sjette Hufvudtitel. (131).
1854 den 9 November i underdånighet anmäld, och vederbörande Embetsmyndigheter, till
efterrättelse, i hvad på dem ankom, om innehållet af denna Rikets Ständers skrifvelse förständigade.
Sedan, i anledning af Rikets Ständers beslut att, till förbättrande af lönevilkoren för de vid
Lands-Staten anställde tjenstemän och betjente till Kongl. Majits disposition ställa ettres ervationsanslag
af 77,000 R:dr B:co, åtskilliga förberedande åtgärder blifvit vidtagna samt IvammarCollegiuin
ocb Stats-Contoret jemväl fått sig anbefaldt dels att afgifva yttrande i fråga om
antagligheten af det utaf Rikets Ständer vid nämnde anslag fästade förbehåll om de indelta
lönernas utbytande mot kontanta aflöningar, dels ock alt, med tillämpning så väl af grunderna
för Kongl. Maj:ts år 1853 i ämnet aflåtna Nådiga Proposition, som af Rikets Ständers
beslut, uppgöra och Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställa förslag till Affönings-Stater för
Lands-Stats-Tjenstemännen i hvarje Län, hafva Collegierne först inkommit med särskildt utlåtande
rörande bemälde vilkor. Då detta utlåtande den 22 November 1855 föredrogs inför
Kongl. Majit, behagade Kongl. Majit i Nåder förklara, att sedan Rikets Ständer å sistförflutne
Riksdag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga framställning, angående
så väl ändring i sättet för hemmansräntornas och kronotiondens utgörande, som grunderna
och sättet för markegångsprisens bestämmande, fattat sådana beslut, hvarigenom förut öfverklagade
olägenheter i förhållandena mellan räntegifvare och räntetagare borde anses fullkomligen
undanröjda, det varit synnerligen önskvärdt att Rikets Ständer icke ifrågasatt afskaffande
för Lands-Statens tjenstemän af det indelta aflöningssättet, hvilket i allmänhet medförde den
fördel, att aflöningen i viss mån regleras efter löntagarens lefnadsbehof eller prisen på de förnämligaste
förnödenhetsvaror; men att emellertid, då det vore betänkligt att än vidare uppskjuta
den löneförbättring, som i följd af Rikets Ständers anslagsbeslut kunde komma mängden
af Lands-Statspersonalen till godo, och hvilken, ehuru med hänsigt till nu inträffade prisförhållanden
ytterst knappt beräknad, måste anses för löntagares bergning af högsta behof
påkallad, samt härtill komme att de fleste Lands-Stats-Tjenstemän, hvilkas rätt vore derunder
beroende, ej haft något att erinra vid de indelta lönernas utbytande emot kontant aflöning,
Kongl. Majit ville vid detta tillfälle i Nåder medgifva sådan förändring; hvarjemte Kongl. Majit
i Nåder förordnade, att sedan det införväntade förslaget till Aflönings-Stater blifvit af Kongl.
Majit i Nåder pröfvadt och faststäldt, de nya Staterne, utom hvad angick de i sammanhang
med löneregleringen tillkommande nya tjenster, skulle från och med år 1855 tillämpas, i följd
hvaraf äfven de Lands-Statens tjenstemän och betjente, utom Landshofdingarne, på lön indelta
hemmansräntor och tiondeanslag skulle från samma tid till Kronan indragas samt för dess
räkning uppbäras och i dess räkenskaper behörigen redovisas, dock att från tillämpningen af
dessa föreskrifter blefve personelt undantagne de tjenstemän, som, på grund af fullmakt eller
— 158
konstitutorial berättigade att vid indelta lönerna för sin tjenstetid bibehållas, yttrat sig icke
vilja på den nya löneregleringen ingå. Sedan derefter det i ofvanomförmälda afseende infordrade
förslag blifvit af Kammar-Collegium och Stats-Gontoret i underdånighet afgifvet, har Kongl.
Majit, med hufvudsakligt godkännande deraf, den 31 Januari 1856, för Lands-Statens tjenstemän
och betjente i Nåder fastställt nya Aflönings-Stater, att tills vidare gälla intill 1857 års utgång.
Då Rikets Ständer, för inrättande af tre nya Landtbruksskolor, till Kongl. Majits disposition
jemväl anvisat ett årligt anslag af 6,000 R:dr B:ko, har Kongl. Majit, uppå derom gjorda
underdåniga ansökningar och, efter det Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité blifvit i
ämnet hörd, under den 9 November 1854 samt den 30 Mars och den 8 Maj 1855 i Nåder
tillåtit, att utaf nämnde medel 2,000 Ridr Biko finge, emot vanliga vilkor och förbehåll, tills
vidare årligen utgå till hvardera af de vid Dagsholm i Elfsborgs Län, Sörby i Gefleborgs
Län samt Wassbo och Utanmyra i Stora Kopparbergs Län inrättade lägre Landtbruksskolor.
I afseende på tillvägabringandet af tekniska skolor uti städerne Norrköping och Orebro, dertill
särskilda anslag å 5,000 Ridr Biko blifvit af Rikets Ständer beviljade, har Kongl. Majit
i Nåder godtfunnit anbefalla Commerce-Collegium att, efter det i hvardera af nämnde städer
Magistraten och Borgerskapets Äldste blifvit hörde, med underdånigt utlåtande och förslag i
ämnet inkomma; efter fullgörandet hvaraf och sedan vederbörande förklarat sig villige att,
i hvad på dem ankomme, fullgöra de af Rikets Ständer vid berörda anslag fästade vilkor,
Kongl. Majit, under den 12 Mars 1856, i Nåder fastställt Stadgar för ifrågavarande Skolor
samt åt Commerce-Collegium uppdragit öfverinseendet å desamma.
144:o af den 25 Oktober 1854, angående beviljadt understöd för fullbordandet af Norbergs
Jernväg. (167).
1854 den 21 November i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit, med bifall dertill att Rikets
Ständers Riksgälds-Contor öfvertoge ansvarigheten för behöriga återbetalningar till Handelsoch
Sjöfarts-Fonden af det lån, Norbergs förutvarande Jernvägsbolag derifrån fått sig beviljadt,
jemväl täcktes i Nåder godkänna de vilkor, Rikets Ständer i öfrigt fästat vid sitt ifrågavarande
beslut; hvarefter, och sedan för Jernvägens fullbordande ett bolag bildat sig, under benämning
af »Norbergs Jernvägs Nya Aktie-Bolag,» samt plan för arbetet blifvit i Nåder fastställd,
Kongl. Majit, med godkännande af ett utaf Direktionen för sistnämnda bolag undertecknadt
kontrakt om företagets utförande, äfvensom af en för fullgörandet af samma kontrakt
afgifven säkerhetsförbindelse, under den 8 Augusti 1855 i Nåder förklarat bemälda Direktion
berättigad att i den ordning och på de vilkor, Rikets Ständer bestämt, det beviljade lånebeloppet
utbekomma.
145:o af den 25 Oktober 1854, angående ett åt staden Christianstad beviljadt låneunderstöd.
(166).
1854 den 21 November i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers beslut meddeladt så
väl Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till vederbörandes förständigande,
sorn ock Fullmäktige i Riksgälds-Gontoret.
14(S:o af den 3 November 1854, angående ersättning åt Bergsfogdarne för förlorade
löneinkomster. (175).
1854 den 21 November i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers beslut medeladt StatsContoret
och Bergs-Collegium, till efterrättelse och vederbörandes förständigande.
147io af den 17 November 1854, angående ändring i gällande föreskrifter rörande
Stängselskyldigheten. (182).
Sedan, i anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse, underdåniga yttranden blifvit afgifna
ej mindre af Kongl. Majits Befallningshafvande och Hushållnings-Sällskapen i Rikets samtliga
län, än afven af Kammar-Collegium, samt Kongl. Majit derefter i ämnet af detta ärende inhemta!
Högsta Domstolens utlåtande, har Kongl. Majit, vid föredragning den 5 Juli 1856, förklarat
Sig vilja till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition med förslag till ny Stängsel-Förordning.
14S:o af den 18 November 1854, angående revision af de om handtverksvarors stämpling
gällande föreskrifter. (184).
Efter att häröfver hafva inhemtat Commerce-Collegii underdåniga utlåtande, liar Kongl. Majit,
— 159 —
vid föredragning deraf den 9 April 1856, godtfunnit uppskjuta frågans definitiva afgörande
intilldess bemälda Collegiura afgifvit infordradt utlåtande öfver en af Norrköpings FabriksFörening
gjord underdånig ansökning att jemväl stämpling af inhemska fabriks- och manufakturtillverkningar
måtte upphöra.
149:o af den 18 November 1854, angående Statens medverkan för Jernvägsanläggningar
inom Riket. (183).
1855 den 22 Januari i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit, med godkännande af de utaf
Rikets Ständer i förevarande afseende fattade beslut, täcktes åt Öfversten m. m. N. Ericsson
uppdraga högsta ledningen och administrationen af de såsom stamlinier beslutade jernvägsföretag,
äfvensom Kongl. Majit derjemte i Nåder förordnade en Komité för att, efter föregående
topographiska och statistiska undersökningar, uppgöra och utarbeta sådant förslag till
jernvägars riktning, anläggningssätt och beskaffenhet m. m., att derpå kunde grundas en
Nådig proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer, angående verkställighet af de större
jernvägsanläggningar, hvilka derefter må anses böra af allmänna medel bekostas.
15():o af den 23 November 1854, angående ny Grufvestadga. (185).
1855 den 12 Januari i underdånighet anmäld, och ny Grufvestadga utfärdad.
15l:o af den 29 November 1854, angående beviljade statsbidrag till anläggning af jernvägar
dels emellan sjöarne Wessman och Norra Barken i Stora Kopparbergs Län, dels
ock mellan städerne Fahlun och Gefle. (197).
1854 den 20 December i underdånighet anmäld och meddelad Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader för den handläggning, som på nämnde Styrelse berodde.
Sedan derefter ett Bolag, under benämning af Gefle-Dala Jernvägs-Aktie-Bolag, blifvit behörigen
bildadt för anläggande af jernväg mellan städerna Fahlun och Gefle, samt den fördetta
företag uppgjorda arbetsplan blifvit af Kongl. Majit i Nåder gillad, har Kongl. Majit den 13
Juni 1855, med godkännande af ett ingifvet förslag till kontrakt om anläggningens utförande,
i Nåder förklarat Direktionen för bemälda Bolag äga att det beviljade låneunderstödet utbekomma
i den ordning och på de vilkor, Rikets Ständer derför föreskrifvit.
Beträffande åter jernvägsanläggningen mellan Sjöarne Norra Barken och Wessman, för hvars
verkställande i enlighet med den af Kongl. Majit derför fastställda plan ett Bolag bildat sig
under namn af Wessman-Barkens Jernvägs-Aktie-Bolag, har Kongl. Majit, den 19 Augusti
1856, i Nåder godkänt ett af Direktionen för detta Bolag undertecknadt kontrakt om arbetets
utförande, tillika med en för fullgörandet af samma kontrakt afgifven säkerhetsförbindelse;
och har i sammanhang dermed, Nådigt förklarande i afseende på det beviljade lånets lyftning
jemväl blifvit af Kongl. Majit meddeladt.
152:o af den 29 November 1854, angående beviljadt anslag för bildande af en teknisk
skola i Borås. (199).
Efter det Commerce-Collegium i anledning häraf till Kongl. Majit inkommit med infordradt
utlåtande samt de af Borås stads Magistrat och Borgerskaps Äldste i ämnet afgifna underdåniga
yttranden och förslag, innefattande tillika stadens åtagande att för ifrågavarande skola
anskaffa och bekosta ändamålsenlig lokal, har Kongl. Majit den 12 Mars 1855, jemte fastställande
af stadgar för skolan, åt Commerce-Collegium i Nåder uppdragit öfverinseende! å
densamma, äfvensom föreskrift om det beviljade anslagets utbekommande dervid jemväl blifvit
i Nåder meddelad.
153:o af den 29 November 1854, angående vilkoren för tillverkning af Bränvin. (195).
Sedan Högsta Domstolen, till följd af derom erhållen Nådig befallning, till Kongl. Majit inkommit
med underdånigt utlåtande öfver det af Rikets Ständer i förevarande hänseende framställda
förslag, i hvad detsamma rörde ansvarsbestämmelser samt föreskrifter med afseende
på förbrytelsers beifrande och laga åtal, har under den 18 Januari 1855, Förordning i ämnet
blifvit af Kongl. Majit i Nåder utfärdad; hvarjemte, för utöfvande af tillsyn och befäl öfver
de för kontrollen å bränvinstillverkning särskildt förordnade personer samt för handläggning
af dermed sammanhang egande ärenden, en Bureau-Chef blifvit vid Civil-Departementet anställd.
— 160 —
Vidkommande frågan om sättet för bestridande af de för kontrollen å bränvinstillverkningen
erforderliga kostnader, samt om anvisande af viss procent utaf de för nämnde tillverkning
inflytande afgifter, att användas till vedergällning för debitering och redovisning af samma afgifter,
har frågan derom, efter det Stats-Contoret i ämnet afgifvit infordradt utlåtande, blifvit
till Kongl. Finans-Departementets underdåniga föredragning öfverlemnad.
154:o af den 30 November 1854, angående vilkoren för försäljning af bränvin. (203).
Efter att, beträffande de af Rikets Ständer härutinnan föreslagna ansvarsbestämmelser samt
föreskrifter med afseende på förbrytelsers beifrande och laga åtal, jemväl hafva inhemtat
Högsta Domstolens underdåniga utlåtande, har Kongl. Maj:t, under den 18 Januari 1855,
i ärfiinet utfärdat Nådig Förordning.
l55:o af den 1 December 1854, med anhållan om vissa ändringar och tillägg i Nådiga
Stadgan om Skiftesverket af den 4 Maj 1827. (211).
Sedan så väl Ofver-Direktören vid Landtmäteriet, sorn Högsta Domstolen inkommit med infordrade
yttranden i anledning af Rikets Ständers i förevarande afseende gjorda underdåniga
hemställan, har Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af detta ärende den 12 Juni 1856,
i Nåder godtfunnit förordna, att 2 Kap. 2 § uti ifrågavarande Stadga, skulle, i den af Rikets
Ständer afsedda syftning, erhålla den förändrade lydelse, som finnes intagen uti Kongl. Maj:ts
samma dag i ämnet utfärdade Nådiga Kungörelse.
Vidkommande åter den ändring af 13 Kap. 7 § i Skiftes-Stadgan, som af Rikets Ständer
blifvit ifrågasatt i afseende på delegares i skifteslag rättighet att i godtgörelse för mistad
skog erhålla skogsförnödenheter, har Kongl. Majit, i afvaktan af hvad den tillförordnade
Skogshushållnings-Komitén kunde komma att i detta hänseende föreslå, funnit Sig icke böra
i afseende derå vidtaga någon åtgärd.
156:o af den 1 December 1854, angående ändring uti gällande föreskrifter rörande
Expeditionslösen, m. m. (212).
1855 den 12 Januari i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit uppdrog åt en Komité, att
i ämnet afgifva underdånigt utlåtande och förslag; efter inhemtande hvaraf Kongl. Majit,
under den 30 November samme år, i Nåder utfärdat särskilda Förordningar, dels angående
Expeditionslösen, och dels angående arfvoden för auktioner å utmätt fastighet på landet samt
godtgörelse till förrättningsmän för besigtnings-, värderings- och utmätnings-förrättningar i
enskilda mål, m. m.
157:o af den 1 December 1854, angående allmänt stadgande beträffande obotlig ansedd
blind, lam eller sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie befattning. (208).
1854 den 20 December i underdånighet anmäld, och, såsom icke föranledande någon åtgärd,
lagd till handlingarne.
15S:o af den 1 December 1854, angående byggnadslån åt staden Jönköping samt anslag
och lån för ny tomtreglering derstädes. (209).
1854 den 30 December i underdånighet anmäld och vederbörande meddelad.
159:o af den 1 December 1854, angående ändring i gällande föreskrifter rörande Patent-rätt.
(207).
1855 den 12 Januari i underdånighet anmäld och remitterad till Commerce-CoIIegii utlåtande.
Sedan detta utlåtande inkommit och Högsta Domstolen den 3 Mars samma år erhållit nådig
befallning att i ämnet afgifva underdånigt yttrande i sammanhang med besvarandet af Kongl.
Majits redan den 30 Oktober 1850 aflåtna Nådiga remiss å Commerce-CoIIegii förslag till ny
Patept-Förordning, samt denna befallning blifvit under den 14 Juli 1856 af Högste Domstolen
fullgjord, föredrogs ärendet den 19 sistlidne Augusti inför Kongl. Majit, som då behagade
låta utfärda förnyad Nådig Förordning angående Patenter.
IGOlo af den 14 December 1854, angående belöning för uppfinning af ett ändamålsenligt
instrument för bränvins mätning och pröfning. (225).
1854 den 20 December i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit i Nåder befallte, att Rikets
Ständers ifrågavarande beslut skulle, med utsättande af viss täfiingstid, allmänheten kungöras;
hvarefter, och sedan de med anledning deraf anmälda instrument blifvit till Wetenskaps-Aka
-
— 161 —
demien öfverlcmnade för undersökning och bedömande af sakkunnige män bland Akademiens
ledamöter, men intet af dessa instrument dervid befunnits tillfyllest svarande mot ändamålet,
Kongl. Maj:t, under deli 21 December 1855, i riåder anbefallt förnyadt kungörande i ämnet;
Och har, enligt Nådigt beslut af den 12 Juni 1856, bedömandet af de instrument, hvilka
derefter till täflan anmälts, likaledes blifvit åt Wetenskaps-Akademien uppdragen.
l(il:o af den 4 December 1854, angående vissa bestämmelser i afseende på inlösen af enkel
bränvinsbränningsredskap. (219).
1854 den 20 December i underdånighet anmäld och remitterad till Stats-Kontoret, me d Nådig
befallning, dels att, efter samråd med Bergs-Collegium, i underdånighet föreslå det medelpris
å gammal koppar och malm, som i det af Rikets Ständer alsedda ändamål kunde vara lämpligt
att bestämma, dels ock att afgifva underdånigt utlåtande angående sättet att för Statens
räkning försälja den bränvinsbränningsredskap, som kunde varda för allmänna medel inlöst;
Och har, efter det berörda Nådiga befallning blifvit af Stats-Kontoret fullgjord, detta ärende
blifvit, för vidare handläggning, till Kongl. Finans-Departementet öfverlemnadt.
162:o af den 4 December 1854, angående provision åt uppbördsman för debitering och
redovisning af de för bränvins försäljning inflytande afgifler. (220).
1855 den 18 Januari i underdånighet anmäld och remitterad till Stats-Kontoret för underdånigt
utlåtande i sammanhang med anbefaldt yttrande öfver enahanda fråga, beträffande afgifterne
för bränvins tillverkning, hvarefter den vidare handläggningen af detta ärende blifvit
till Kongl. Finans-Departementet öfverlemnad.
103:o af den 4 December 1854, angående ändringar och tillägg uti de rörande hemmansklyfning
och jordafsöndring gällande föreskrifter. (218).
Efter inhemtande af Kammar-Collegii samt Högsta Domstolens underdåniga utlåtanden i ämnet,
har Kongl. Maj:t med bifall till Rikets Ständers hemställan den 20 Juli 1855 låtit om ifrågavarande
ändringar och tillägg utfärda Nådig Kungörelse.
Stockholm den 24 September 1856.
P. Brändström.
Uppgift på Rikets Ständers under riksdagen åren 1853 och 1854 aflåtna underdåniga
skrifvelser, hvilka ankommit till Kongl. Justitiä-Departementet, jemte anteckning af
de åtgärder, som i anledning deraf blifvit vidtagna.
104:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 22 Februari 1854, angående verk
ställd
omröstning öfver Högsta Domstolens ledamöter. (12).
1854 den 25 Februari i Stats-Rådet anmäld och lagd till handlingarne.
165:o af den 25 Februari 1854, angående val af Justitiä-Ombudsrnan och dess suppleant.
(17).
1854 den 7 Mars i Stats-Rådet anmäld och lagd till handlingarne.
160:o af den 29 Mars 1854, angående rättighet för Justitiä-Ombudsmannens Sekreterare
att erhålla ledighet från annan tjenst. (31).
1854 den 6 April i Stats-Rådet anmäld; Och täcktes Kongl. Maj:t lemna Nådigt bifall till
Rikets Ständers uti i fråga varande skrifvelse gjorda anhållan; hvarom bref under samma
dag blifvit till vederbörande expedierade.
167:o af den 4 Mars 1854, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om tillägg till
61 § Regeringsformen. (18).
1854 den 6 April i Stats-Rådet anmäld och lagd till handlingarne.
10S:o af den 22 Mars 1854 angående godkända förslag till ändringar i Rikets Grundlagar.
(28).
Kongl. Majit har den 24 November 1854 uti Stats-Rådet gillat och antagit hvad Rikets Ständer
i denna skrifvelse föreslagit; hvarom underrättelse blifvit Ständerna meddelad å RiksSalen
den 27 i samma månad.
R. SI. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse till 1856 års riksdag. 21
— 162 —
169:o af den 29 Mars 1854, angående upphörande af bördsrätten i stad. (32).
Kongl. Maj:t har den 11 Augusti 1854 vägrat bifall till den af Rikets Ständer antagna lagförändring;
men befallt att underdånigt förslag till kontraproposition i ämnet skulle upprättas,
hvilket sedermera anmälda förslag blifvit af Kongl. Majit den 24 November 1854
gilladt.
170:o af den 22 April 1854 angående utbyte af ett Häradshöfdingen i Öfre Frykdals
m. fl. tingslagers domsaga på lön anslaget qvarnställe. (47).
1854 den 27 April i Stats-Rådet anmäld; och Nådigt Bref i ämnet expedieradt till Kammar
Collegium.
171:o af den 22 April 1854 angående utbyte af indragna Pukslagarebostället Hvetlanda,
Thomas- och Kullagårdarne emot Häradshöfdinge-bostället Repperda Drakegården i Jönköpings
län. (46).
1854 den 27 April i Stats-Rådet anmäld; och Nådigt Bref i ämnet expedieradt till KammarCollegium.
172:o af den 3 Maj 1854, angående oäkta barns rätt till afliden moders qvarlåtenskap.
(49).
Kongl. Majit har den 11 Augusti 1854 i Stats-Rådet ej lemnat sanktion å Rikets Ständers
förslag, hvarom underrättelse blifvit Ständerna meddelad å Riks-Salen den 27 November samma år.
173:o af den 3 Maj 1854, angående ändring i 4 Kap. 2 § R. B. (50).
Rikets Sländers förslag bief den 11 Augusti 1854 af Kongl. Majit i Stats-Rådet gilladt; och
Nådig Förordning i ämnet under den 27 November 1854 utfärdad.
174:o af den 7 Juni 1854, angående huru förhållas bör med egendom, som tillhört den,
hvilken längre tid varit borta, utan att låta höra af sig. (56).
Rikets Ständers förslag blef den 11 Augusti 1854 af Kongl. Majit i Stats-Rådet gilladt; och
Nådig Förordning i ämnet under den 27 November 1854 utfärdad.
175:o af den 10 Juni 1854, angående tillstånd för Under-Rätt att under vissa vilkor för
klara
ogift qvinna, som uppnått 30 år, myndig. (54).
1854 den 11 Augusti har Kongl. Majit i Stats-Rådet ej lemnat bifall till ifrågavarande för
slag,
hvarom underrättelse blifvit Ständerna meddelad å Riks-Salen den 27 November samma år.
176:o af den 19 Juli 1854, angående ytterligare anslag till uppförande af Cellfängelser.
(77).
1854 den 28 Juli i Stats-Rådet anmäld och Nådiga Bref i ämnet expedierade till Stats-Kontoret
och Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket.
177:o af den 4 Augusti 1854, angående förklaring af 26 Kap. 2 § B. B., i fråga om
skyldighet att underhålla en del hus i prestgård. (88).
Kongl. Majit har den 18 Januari 1855 i Stats-Rådet förklarat sig ej vilja lemna bifall till
den i denna skrifvelse föreslagna lagförklaring.
178:o af den 28 Augusti 1854, angående förklaring af Kongl. Förordningen den 10 Juni
1841, i fråga om straffet för olofligt innehafvande af dyrk. (110).
Förslaget blef den 24 November 1854 af Kongl. Majit i Stats-Rådet antaget; och Nådig Förordning
i ämnet under den 27 November 1854 utfärdad.
179:o af den 22 September 1854, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Andra Hufvudtitel. (127).
1854 den 13 Oktober i Stats-Rådet anmäld och Nådiga Bref i ämnet till vederbörande auktoriteter
expedierade.
180:o af den 18 Oktober 1854, angående ändring i Kyrkolagens 25 Kap. om prestmöte.
(160).
1855 den 7 Mars i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning under samma dag utfärdad.
181:o af den 3 November 1854, i fråga om beredande af förslag till lag angående naturalisation
af utländska män. (170).
1856 den 28 Juni i Stats-Rådet anmäld och Nådig befallning meddelad om uppsättande af
ett lagförslag i den syftning Rikets Ständer anhållit.
182:o af den 3 November 1854, angående beredande af förslag till serskild stadga för
behandling af en del regeringsärender. (171).
1856 den 28 Juni i Stats-Rådet anmäld och Nådig befallning meddelad om uppsättande af
ett lagförslag i den syftning Rikets Ständer anhållit.
183:o af den 28 Augusti 1854, i anledning af Kongl. Majits Nådiga proposition om ändring
i 85 § Regeringsformen. (106).
1854 den 13 December i Stats-Rådet anmäld och den underdåniga skrifvelsen lagd tillhand*
hogarne.
184:o af den 15 Februari 1854 i anledning af Kongl. Majits Nådiga proposition angående
ändring af 7 och 17 §§ i 30 Kap. R. B. (8).
1854 den 27 November i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet samma dag
utfärdad.
185:o af den 28 Augusti 1854, angående ändring i Kongl. Förordningen den 20 Mars
1845 om jords eller lägenhets avstående för allmänt behof. (lil).
1854 den 27 November i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet samma dag utfärdad.
186:o af den 23 November 1854, angående ändringar i brcttmålslagstiftningen. (186).
1855 den 4 Maj i Stats-Rådet anmäld och Nådiga Förordningar under samma dag utfärdade.
187:o af den 23 November 1854, angående Fridlysnings-Stadga för allmänna kanal-,
sluss-, jernvägs- och telegraf-anläggningar. (187).
1855 den 18 Januari i Stats-Rådet anmäld och Nådig Kungörelse i ämnet under samma dag
utfärdad.
188:o af den 23 November 1854, angående ett tillägg till 1 Kap. 2 § M. B. i fråga
om olofligt utdelande af sakramenten. (189).
1855 den 7 Mars i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet under samma dag
utfärdad.
189:o af den 23 November 1854, angående löftesmäns berättigande att uppsäga och be
tala
gäld m. m. (188).
1855 den 20 Juli i Stats-Rådet anmäld, och Nådig Förordning i ämnet samma dag ut
färdad.
190:o af den 27 November 1854, med förslag till Förordning angående handelsböcker
och handelsräkningar. (193).
1855 den 4 Maj i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet samma dag utfärdad.
191:o af den 27 November 1854, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om
ändring i 39, 40 m. fl. §§ i R. F. samt 4, 6 m. fl. §§ i R. O. (192).
1854 den 13 December i Stats-Rådet anmäld och lagd till handlingarne.
192:o af den 29 November 1854, angående förändring i lagstiftningen om prsescription
af fordringar. (201).
1855 den 20 Juli i Stats-Rådet anmäld, hvarvid Kongl. Majit ej fann skäl lemna bifall till
Rikets Ständers i fråga varande förslag.
193:o den 29 November 1854, angående förklaring af Kongl. Förordningen den 19 Augusti
1845, i fråga om lifsfarligt vapens begagnande i oträngdt mål. (202).
Kongl. Majit har den 4 Maj 1855 i Stats-Rådet förklarat sig ej lemna bifall till Ständernas
förslag.
194:o af den 30 November 1854, angående ändring i lagstiftningen rörande straffet för
skogsåverkan. (204).
1855 den 12 Juli i Stats-Rådet anmäld och öfverlemnad till den af Kongl. Majit i Nåder
förordnade Skogslagskomité.
195:o af den 4 December 1854 angående förhöjdt ansvar å den, som utsläpper oringadt
svinkreatur, sedan käle är ur jorden. (226)
1855 den 7 Mars i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet under samma dag
utfärdad.
— 164 —
196:o af den 4 December 1854, angående lag för Enskilda Banker, hvilka, utgifva egna
kreditsedlar. (217).
1855 den 20 Juli i Stats-Rådet anmäld, hvarvid Kongl. Maj:t förklarade sig ej finna skäf
att den föreslagna lagen antaga.
197;o af den 4 December, 1854 angående Kronans rätt vid återbetalning af lån, som blifvit i
Jordebok antecknade. (216).
1855 den 20 Juli i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet samma dag ut
färdad.
19S:o af den 5 December 1854, om upphäfvande af förbudet mot bevistande af främmande
gudstjenst. (233).
1855 den 7 Mars i Stats-Rådet anmäld och Nådig Förordning i ämnet under samma dag
utfärdad.
199:o af den 5 December 1854 angående förändring i hvad stadgadt blifvit om underställning
af Under-Rätts beslut i vissa fall. (230).
Ständernas förslag blef af Kongl. Majit i Stats-Rådet den 4 Maj 1855 gilladt och Nådig Förordning
samma dag utfärdad.
200:o af den 5 December 1854, om hvad med handskrifven anvisning bör förstås,
(229).
Kongl. Majit har den 4 Maj 1855 i Stats-Rådet vägrat sanktion å det föreslagna stadgandet,
men anbefallt att förslag till Nådig proposition till ny lag i ämnet skulle före nästa riksdag
upprättas.
Stockholm den 24 September 1856.
C. F. W. Lamberg,
Arkivarie i Kongl. Juslitiä-Slals-Expedition.
Förteckning ä Rikets Ständers, vid Riksdagen åren 1853 och 1854, till Kongl. Maj:t
i Dess Ecclesiastik-Deparlements Expedition ingifna underdåniga skrivelser, med uppgift
om de åtgärder, som i anledning af desamma ägt rum.
201:o af den 8 April 1854, angående inkomsten af de s. k. proste-tunnorna under extra
Nådår. (39).
Rikets Ständers underdåniga anhållan är bifallen, och Cirkulär i ämnet den 22 September
1854 till samtlige Domkapitlen expedieradl.
202:o af deij 8 April 1854 angående inkomsten af stomhemman vid pastorater i Calmar
Stift under extra Nådår. (41).
Vid föredragning häraf den 20 April 1854 bar Kammar-Collegium blifvit anbefaldt att, efter
vederbörandes hörande samt verkställd utredning af de förhållanden, som i den underdåniga
skrifvelse!) omförmälts, med utlåtande i ämnet till Kongl, Majit inkomma.
203:o af den 20 April 1854 angående ett Markaryds församling för kyrkobyggnad beviljadt
lån. (43).
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Majit den 2 Maj 1854 för vederbörandes; förständigande
meddelat Dess Befallningshafvande i Kronobergs Län.
204:o af den 7 Juni 1854 angående utgifvande af ett sammandrag utaf stadganden rö
rande
sundhetsvården. (55).
Kongl. Majit har den 3 Juli 1854 anbefallt Sundhets-Collegium att i anledning af denna
Rikets Ständers framställning inkomma med underdånigt utlåtande.
205:o af den 22 Juni 1854 angående anslag till lindring i de,, genom cholerafarsoten,
Carlskrona stad åbragta kostnader år 1853. (57).,
Genom Nådiga skrifvelser den 3 Juli 1854 förständigades vederbörande om hvad Rikets Ständer
i underdånighet anmält.
206:o af den 22 Juni 1854 angående understöd till Hospitalsfonden. (58).
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Maj:t den 3 Juli 1854 meddelat Seraphimer-OrdensGillet
till kännedom och behörigt iakttagande i hvad på Ordens-Gillets åtgärd ankommer.
207:o af den 22 Juni 1854 angående den s. k. kurhusafgiften. (61).
Nådig Kungörelse i ämnet utfärdad den 20 December 1854.
208io af den 1 Juli 1854 angående ett begärdt räntefritt lån till Stockholms stad för
bestridande af de genom cholera farsoten föranledda kostnader. (62).
Hvad ..Rikets Ständer anmält har Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 21 Juli 1854 meddelat
Ofver-Slåthållaren för vederbörandes förständigande.
209:o af den 1 Juli 1854 angående beviljande af anslag för uppförande af åtskilliga
läroverksbyggnader. (63).
Härom hafva vederbörande genom Nådiga skrifvelser den 21 Juli 1854 blifvit underrättade,
med förständigande att vidtaga de åtgärder, som af anslagens beviljande kunde påkallas; hvarefter
ritningar till de i fråga varande läroverksbyggnaderna blifvit fastställde och föreskrifter
om de anvisade medlens utbetalande meddelade.
210:o af den 1 Juli 1854 angående anslag åt Auditören G. Scheutz och hans son för
en af dem uppfunnen machin för uträkning och tryckning af Mathematiska tabeller. (64).
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Majit genom Nådiga skrifvelser den 21 Juli 1854
meddelat vederbörande till kännedom och underdånig efterrättelse för de beviljade medlens
utbetalning.
211 :o af den 12 Juli 1854 angående anslag till uppbyggande af ett Kapell inom OfverTorneå
socken m. m. (73).
Kongl. Majit har under den 20 sistlidne Juni i Nåder meddelat föreskrifter om Kapellförsamlingens
ordnande och förordnat om de anslagne medlens utbetalning.
212:o af den 19 Juli 1854 angående förändradt användande af den till Stadsskolor inom
Lunds Stift och provinsen Halland utgående helgonskyld. (74).
Hvad Rikets Ständer i denna skrifvelse föreslagit har Kongl. Majit under den 17 sistlidne
September hufvudsakligen gillat samt förordnat om verkställighet deraf.
213:o af den 19 Juli 1854, i anledning af Kongl. Majits Nådiga hemställan till Rikets
Ständer rörande Folkskolelärares pensionering. (80).
Kongl. Majit har under den 17 sisth September fastställt Reglementen för Pensions-Inrättningar
för Folkskolelärare inom Linköpings och Hernösands Stift och förordnat att dessa Inrättningar
böra erhålla andel i det beviljade Statsanslaget efter beräkning af antalet folkskollärare
i berörde Stift, jemfördt med antalet skollärare i hela riket, men funnit frågan om dylika
Inrättningar inom öfriga Stiften för närvarande komma att förfalla.
214:o af den 28 Augusti 1854 angående fortfarande understöd för reparationen af Linköpings
Domkyrka. (108).
Hvad Rikets Ständer anmäldt har Kongl. Majit den 22 September 1854 meddelat vederbörande
till kännedom.
215:o af den 28 Augusti 1854 angående anslag för hospitalens förbättrande samt om
inrättande af ett hospital för hufvudstaden. (109).
Kongl. Majit har meddelat befallning om utbetalning af de för åren 1855 och 1856 för i
fråga varande ändamål anvisade medel.
21(i:o af den 28 Augusti 1854 angående förminskning i antalet af Folkskolelärare-Seminarier.
(114).
Häröfver hafva samtliga Domkapitlen infordrade underdåniga yttranden afgifvit,
217:o af den 9 September 1854 angående ändring af 8 §. i Kongl. Förordningen om
Kyrko-Råd den 29 Augusti 1843. (115).
Kongl. Majit har den 25 Januari 1855 låtit utfärda Nådig Kungörelse i ämnet.
218:o af den 9 September 1854, angående upplåtelse åt Seraphimer-Ordens-Lazarettet
af plats för tvättinrättning från en Kronans angränsande egendom. (121).
Hvad Rikets Ständer för deras del beslutat, har Kongl. Majit vid underdånig föredragning den
22 September 1854 behagat gilla och antaga samt vederbörande till kännedom och efterrättelse
meddela.
— 166 —
219:o af den 11 Oktober 1854, angående extra anslag till föremål, tillhörande Ecclesiastik-Departementets
handläggning. (145.)
Med godkännande af de utaf Rikets Ständer beviljade anslag, har Kongl. Majit den 16 November
1854 låtit innehållet af den underdåniga skrifvelsen meddelas Stats-Contoret och öfriga
vederbörande till kännedom och underdånig efterrättelse.
2'20:o af den 14 Oktober 1854, angående förbättrad lagstiftning, rörande sinnessjukes
vård och behandling. (146.)
Vid underdånig föredragning den 16 November 1854 har Kongl. Majit förordnat om nedsättande
af en särskild Komité för utarbetande af Förslag till de af Rikets Ständer ifrågaställa
stadganden, hvarefter Seraphimer-Ordens-Gillets yttrande öfver det af Komitéen afgifna förslag
blifvit den 6 December 1855 infordradt.
221:o af den 18 Oktober 1854, i anledning af väckt fråga om upphörande af prebendepastorater
och jura patronatus. (154.)
Beträffande Prebendepastoratens ifrågaställa upphörande, hafva samtliga Domkapitlen, äfvensom
Kantslers-Embetena för Upsala och Lunds Universiteter med utlåtanden till
Kongl. Majit inkommit, hvarjemte Kammar-Collegii underdåniga yttrande i ämnet blifvit infordradt.
I fråga om jura patronatus har Nådig Kungörelse den 23 November 1855 utfärdats, äfvensom
Cirkulär samma dag till samtlige Domkapitlen blifvit expedieradt.
222:o af den 18 Oktober 1854, i fråga om förändring af gällande föreskrifter angående
Pastoral-examen. (155.)
Kongl. Majit har den 26 Januari 1856 aflåtit Nådigt Cirkulär i ämnet till samtliga Consistoria
Ecclesiastica.
223:oafdenl8 Oktober 1854, angående ändring af 4:de §. 1 mom. uti Folkskolestadgan
af den 18 Juni 1852. (159.)
Nådig Kungörelse i ämnet utfärdad den 16 November 1854.
224:o af den 25 Oktober 1854, angående reglering af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hufvudtitel. (162.)
Kongl. Majit, som godkännt de af Rikets Ständer beviljade anslag, har den 16 November
18§j4 till underdånig efterrättelse meddelat Stats-Kontoret och öfriga vederbörande innehållet
af denna Rikets Ständers skrifvelse.
225:o af den 3 November 1854, angående inrättande af ett Ecclesiastik-Collegium. (169.)
Vid underdånig föredragning den 30 Oktober 1855 har Kongl. Majit funnit denna Rikets
Ständers skrifvelse icke till någon åtgärd föranleda.
226:o af den 18 November 1854, angående utfärdande af en ny Skol-Ordning. (184.)
Stadga för Rikets Allmänna Elementar-Läroverk, är under den 14 sistlidne Augusti utfärdad.
227:o af den 27 November 1854, angående inköp af en staty i marmor, tillhörig sterbhuset
efter Majoren A. Schiitzercrantz. (194.)
Den 8 Januari 1855 remitterad till Akademien för de Fria Konsterna, som den 19 Maj 1856
med underdånigt utlåtande inkommit.
228:o af den 29 November 1854, angående statsanslag till Lazarettet i Lund. (198.)
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Majit den 20 December 1854 låtit vederbörande
till kännedom och underdånig efterrättelse meddela.
229:o af den 1 December 1854, angående ändring i föreskrifterna om Fattigvården. (210).
Nådig Kungörelse i ämnet har den 25 Januari 1855 blifvit utfärdad.
Stockholm af Kongl. Ecclesiastik-Departementets Registrators-Kontor d. 30 Sept. 1856.
Ex Officia
F. A. Westerling.
— 167 —
Förteckning å Rikets Ständers vid 1853 och 1854 årens Riksdag till Kongl. Maj:t,
genom Dess Sjöförsvars-Departement, aflåtna underdåniga skrifvelser, jemte uppgift om
Kongl. Slaj:ts i anledning af dem fattade beslut eller vidtagne åtgärder.
230:o af den 21 Januari 1854, angående beviljande af vissa anslag för Försvarsverket. (5).
1854 den 25 Januari föredragen i hvad den rörde Sjöförsvaret, samt Nådiga föreskrifter
vederbörande meddelade i afseende på skyndsamt verkställande af de arbeten och anskaffningar,
som med de för nämnde del af Försvarsverket beviljade anslagen borde åstadkommas.
231:o af den 16 Mars 1854, angående anslag af allmänna medel för anskaffande af
s. k. lifbergningsbåtar. (23).
1854 den 24 April i underdånighet anmäld och Förvaltningens af Sjö-Ärendena underdåniga
betänkande i ämnet Nådigst infordradt; hvarefter, och sedan, uppå detta Embetsverks af
sådan anledning afgifna förslag, nödiga förberedande åtgärder blifvit under den 1 Juni samma
år anbefallde, Kongl. Maj:t den 9 Februari 1855 i Nåder förordnat, att till en början två
fullständiga lifbergningsanstalter skulle iordningställas vid Mälarehusen och Brandtevik inom
Christianstads län samt de dertilLerforderliga apparater på tillika föreskrifvet sätt anskaffas,
med anlitande för ändamålet af Handels- och Sjöfartsfondens medel; Och hafva, efter hvad
Förvaltningen af Sjö-Ärendena i underdånighet anmält, berörde anstalter numera blifvit, i enlighet
med de gifna föreskrifterna, fullt ordnade samt den för dem nödig befunna räddningspersonal
antagen och för sin bestämmelse inöfvad.
232:o af den 9 September 1854, angående en i köpingen Trelleborgs ordinarie Båtsmanshåll
uppkommen öfverskjutande mindre rote-andel. (124).
1854 den 19 September föredragen samt Kongl. Maj:t och Rikets Ständers sammanstämmande
beslut i ämnet Förvaltningen af Sjö-Ärendena och Kammar-Collegium, till egen och vederbörandes
underdåniga efterrättelse delgifvet.
233:o af den 16 September 1854, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Femte Hufvud-Titel. (130).
1854 den 29 September i underdånighet anmäld och vederbörande till behörigt iakttagande, i Nåder
delgifven; hvarefter, under den 7 December samma år, närmare förordnades om användandet
af de särskilda anslagen samt om hvad i öfrigt af denna underdåniga skrifvelse föranleddes.
234:o af den 4 Oktober 1854, angående extra statsanslag till föremål, tillhörande Sjöförsvars-Departementets
handläggning. (142).
1854 den 23 Oktober i underdånighet anmäld och vederbörande Embetsverk i Nåder delgifven;
hvarefter, under den 7 påföljde December, Nådiga föreskrifter meddelades i afseende
på användandet af berörda anslag, i hvad icke redan förut derom blifvit i Nåder förordnadt.
235:o af den 8 November 1854, angående en fyranläggning å Gottska Sandön. (172).
1854 den 7 December föredragen, hvarvid, med anledning af hvad Rikets Ständer i ämnet
yttrat, Förvaltningen af Sjö-Ärendena i Nåder förständigades att, innan andra nya fyrbyggnadsföretag
ifrågasättas oeh så snart Lots- och Fyringsmedlen till opiförmälda fyranläggning lemna
tillgång, derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning, hvilket dock, i saknad af
medel, hittills icke kunnat ske.
236:0 af den 4 December 1854, om användandet af de (ör en tillämnad vattenledning
till Carlskrona anskaffade jernrör. (222).
— 168 —
1854 den 13 December i underdånighet anmäld och Förvaltningens af Sjö-Ärendena underdåniga
utlåtande deröfver i Nåder infordradt. Detta utlåtande har sedermera blifvit afgifvet,
hvarefter Carlskrona stads innevånare, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge
län, inkommit med underdånig framställning derom, att, emot det staden afstode den för
vattenlednings utförande erforderliga mark och åtoge sig visst bidrag till dess framtida underhåll,
nödiga åtgärder för samma anstalts tillvägabringande måtte varda i Nåder vidtagne;
Och är ärendet nu på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende.
Stockholm i Kongl. Sjöförsvars-Departementets Canzli-Expedition d. 30 Sept. 1856.
M. G. von Schantz.
Förteckning på de i föregående uppgifter intagna af Rikets Höglofliga Ständer fattade
beslut och gjorda hemställningar, hvilka icke blifvit i underdånighet föredragna eller i Nåder
algjorda:
Hos Finans-Departementet
42
af den, 19 Juli 1854 angående förändrade beskattningsgrunder för Mjöl- och Sågqvarnar
samt Ödesqvarnars befriande från grundskatt. (76).
63 af den 23 September 1854 angående fisket vid Trysunda hamn med dertill hörande
lägenheters försäljning till skatte. (120).
64 af den 22 September 1854 angående bildande af en pensionsanstalt för Skeppare,
Styrmän och Sjöfolk vid Sveriges Handelsflotta.
90 af den 4 December 1854 om ändring i Kongl. Förordningen den 22 December
1841 till förekommande af oloflig in- och utförsel af varor m. m. (223).
Hos Kongl. Civil-Departementet.
107 af den 22 Februari 1854 om revision af föreskrifterna rörande eder och deras användande
(11).
117 af den 12 Juli 1854 angående ändring af gällande stadganden rörande skyldigheten
att bygga och vidmakthålla vägar och broar. (68).
126 af den 28 Juli 1854 angående rättighet att på transit fora utländska varor imellan
Sverige och Norrige. (81).
135 af den 23 September 1854 angående förändring i afseende på erläggandet af vågoch
mätarepenningar för varor, som införas till staden Westerås. (139).
137 af den 23 September 1854 rörande tullbevillningen, i hvad den angår frågan om
reglering af städernas Tolag. (136).
148 af den 18 November 1854 angående revision af de om handtverksvarors stämpling
gällande föreskrifter. (184),
Hos Kongl. Ecclesiastik-Departementet.
202 af den 8 April 1854 angående inkomsten af stomhemman vid pastorater i Calmar
stift under extra nådår. (41).
204 af den 7 Juni 1854 angående utgifvande af ett sammandrag utaf stadganden rörande
sundhetsvården. (55).
216 af den 28 Augusti 1854 angående förminskning i antalet af Folkskolelärare-seminarier.
(114).
220 af den 14 Oktober 1854 angående förbättrad lagstiftning rörande sinnessjukas vård
och behandling. (146).
221 af den 18 Oktober 1854 i anledning af vackt fråga om upphörande af prebendepastorater
m. m. (154).
‘227 af den 27 November 1854 angående inköp af en staty i marmor, tillhörig sterbhuset
elter Majoren A. Schiitzercrantz. (194).
Hos Kongl. Sjöförsvars-Departementet.
236 af den 4 December 1854 om användandet af de för en tillämnad vattenledning för
Carlskrona anskaffade jernrör. (222).
1 den skrifvelse, hvarmed förestående uppgift från Kongl. Justitiä-Stats-Departementet
insändes, anmältes tillika, att sedan början af sistförflutna Riksdag någon förklaring öfver lagen
i den ordning, Grundlagen bestämmer, icke blifvit af Kongl. Majit meddelad.
II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse till 1855 års rilssdag.
22
— 170 —
Tabell, utvisande, hvarest åtgärderne i anledning af R. H. Ständers vid 1853 års Riksdag
aflåtna, i 10 Samlingen af Bihanget till Riksståndens Protokoll för samma Riksdag införda
skrifvelser finnas upptagna i Stats-Departementens afgifna Förteckningar.
(Första siffertalet betecknar skrifvelsens numer i ofvanberörde samBng, och det sednare talet numero
i förenämnde Förteckningar.)
1.
104.
40.
28.
79.
120.
118.
00.
157.
70.
196.
83.
2.
2.
41.
202. |
80.
213.
119.
54.
158.
141.
197.
151.
3.
3.
42.
***)■,
81.
120.
120.
03.
159.
223.1
198.
228.
4.
18.
43.
203.
82.
122.
121.
218.
160.
180.
199.
152.
5. 4,
230.
44.
34.
83.
43.
122.
50.
161.
142.
200.
94.
6.
20.
45.
35.
84.
123.
123.
55.
162.
224
201.
192.
7.
10.
46.
171.
85.
124.
124.
232.
163.
"74.
202.
193.
8.
184.
47.
170.
86.
125.
125.
53.
164.
15.
203.
154.
9.
100.
48.
112.
87.
127.
126.
58.
165.
75.
£04.
194.
10.
21.
49.
172.
88.
177.
127.
179.
166.
145.
205.
96.
j 11.
107.
50.
173.
89.
45.
128.
1.
167.
144.
206.
93.
i 12.
104.
51..
113.
90.
40.
129.
12.
168.
70.
207.
159-i
13.
105.
52.
30.
91.
44.
130.
233.
169.
225.
208.
157. i
! 14.
‘>9
53.
37.
92.
128.
131.
143.
170.
181.
209.
158-
! 15.
54.
175.
93.
8.
132.
01.
171.
182.
210.
229.;
1 16’
*)
55.
204.
94.
47.
133.
134.
172.
235.
211.
155.
17.
105.
56.
174.
95.
48.
134. se 109.
173.
77.
212.
150.
i 18.
107.
57.
205.
96.
129.
135.
04.
174.
98.
213.
92.
; i9.
23.
58.
200.
97.
49.
136.05,137.
175.
140.
214.
99.1
20.
24.
59.
5.
98.
se 120.
137.
130.
176.
80.
215.
91.
21.
*)
60.
114.
99.
131.
138.
02.
177.
79.
216.
197.,
22.
25.
61.
207.
100.
9.
139.
135.
178.
10, 81.
217. 89, 190.1
23.
231.
62.
208.
101.
130.
140.
00.
179.
17.
218.
103.
24.
108.
63.
209.
102.
50.
141.
13.
180.
82.
219.101, 101.
25.
109.
64.
210.
103.
08.
142.
234.
181.
220.
220. 103,102.
26.
110.
65.
0.
104.
15.
143.
138.
182.
147.
221.
84-
27.
20.
66.
115.
105.
132.
144.
07.
183.
149.
222.
236.
, 28.
108.
67.
7,41.
106.
183.
145.
219.
184.
148.
223.
90.
29.
68.
117.
107.
52.
146.
220.
185.
150.
224.
100.
30.
lil.
69.
38.
108.
214.
147.
140.
186.
180.
225.
100.
31.
100.
70.
39.
109.
215.
148.
09.
187.
187.
226.
195.
32.
109.
71.
110.
110.
178.
149.
139,
188.
189.
227.
88.
33.
27.
72.
40.
lil.
185.
150.
14.
189.
188.
228.
87.
34.
30.
73.
211.
112.
133.
151.
78.
190.
97.
229.
200.
35.
29.
74.
212.
113;
51.
152.
73.
191.
95.
230.
199.
! 36.
31.
75.
119.
114.
210.
153.
72.
192.
191.
231.
86.
37.
32.
76.
42.
115.
217.
154.
221.
193.
190.
232.
85.
38.
33.
77.
170.
116.
11, 57, 118.
155.
222.
194.
229.
233.
198.
39.
201.
78.
121.
117.
59.
156.
71.
195. 102, 153.
*) Utfärdade förordnanden.
**) I anledning af H. K. Hertigens af Södermanland dödliga frånfälle.
***) Underd. tacksägelseadress tili Kongl. Maja.
TILL
it ike ts MiÖfjlo/lige Ständer,
Berättelse
af
Deras Kommitterade till Tryckfrihetens vård.
Afgifven vid lagtima Riksdagen i Stockholm år 1850.
I enlighet med föreskriften i 59 § af Riksdagsordningen samt Rikets Ständers skrifvelse
den 15 Maj 1845 hafva Kommitterade, efter sitstförflutna Riksdags slut, på vanligt sätt tillsett
ej mindre att de delar af Bihanget till Riksståndens Protokoll, som vid slutet af Riksr
dagen ännu icke hunnit genom tryck offentliggöras, blifvit, jemte Registret öfver nämnda
Bihang samt Riksdagsbeslutet, af trycket utgifna, än ock att af dem bland Rikets Grundlagar,
hvilka, till följd af Konungs och Ständers beslut, undergått förändring, nemligen Regeringsformen
och Riksdagsordningen, omtryckning blifvit verkställd; hvarefter så väl Riksdagsbeslutet
som berörda Grundlagar i 1854 års Författningssamling influtit.
Vid tryckningen af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser har det förhållande yppat sig,
att i Expeditionsutskottets koncept till skrifvelseförslaget M 228, angående förändrade föreskrifter
i afseende på skogshushållningen i riket, åtskilliga öfverstrykningar förekommit, genom
hvilka väsendtliga delar af förslagets ursprungliga innehåll voro utplånade, hvaremot i den så
kallade Löparen, eller det i Riksstånden justerade exemplar af samma förslag, nämnda ställen
varit bibehållna lika med konceptets ursprungliga lydelse; varande dock vid löparens justering
i Borgare-Ståndet den 4 December 1854 den anmärkning gjord och derå antecknad, att
bemälta Stånd endast godkände den första framställningen i förslaget, men ansåg de i andra
tredje och fjerde punkterna upptagna frågor hafva förfallit genom föregående af Rikets Ständer
i ämnet fattade beslut; uti hvilken anmärkning Bonde-Ståndet, der justeringen ägt rum
den 5 i nämnde månad, eller samma dag Rikets Ständer åtskildes, instämt. Sedan det genom
granskning af handlingarne blifvit utrönt, att de anmärkta öfverstrykningarne i konceptet
sträckte sig endast till de punkter af skrifvelseförslaget, hvilka Borgare- och Bonde-Stånden,
på sätt nämdt är, ansett förfallna, äfvensom till de för dessa punkter anförda motiver, och
vid jemförelse imellan konceptet, löparen och det till Kongl. Majit expedierade exemplar af
skrifvelsen befunnits, att sistnämnda exemplar med konceptet öfverensstämde, hafva Kommitterade
förordnat, att tryckningen af skrifvelseförslaget skulle verkställas, i enlighet med det
till Kongl. Majit expedierade, ofvan omförmälta exemplar.
Med åberopande af 8 mom. 5 § Tryckfrihetsförordningen har Kongl. Svea Hofrätt uti
skrifvelse den 27 Mars 1854, efter det Stockholms Rådstufvu-Rätts beslut i en fråga rörande
beståndet af verkställd qvarstad å tvenne tidningsnummer blifvit till Kongl. Hofrätten insändt,
anmodat Kommitterade att med utlåtande öfver berörda fråga till Kongl. Hofrätten inkomma;
och hafva Kommitterade under den 3 påföljande April det sålunda äskade utlåtandet afgifvit.
Likaledes hafva, uppå en författares ansökning om yttrande, huruvida åtal enligt tryckfrihetslagen
kunde äga rum, derest en vid ansökningen bilagd skrift trycktes, Kommitterade
den 27 Januari 1855 meddelat utlåtande.
Slutligen återstår att anmäla den förändring, som inträffat i Kommitterades personal, derigenom
att, efter Herr Kyrkoherden, Ledamoten af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, Riddaren af
Konung Carl Xllhs Orden, Doktor J. Wallin, som i följd af flyttning från hufvudstaden förklarat
sig hindrad att i Kommitterades göromål vidare deltaga, Kommitterade den 17 sistlidne Juni,
med stöd af 108 § i Regeringsformen, kallat och utsett Herr Kongl, vice Bibliothekarien,
En af de Aderton i Svenska Akademien, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjeroe-Orden Johan
Erik Rydqvist, att det ibland kommitterade lediga rummet intaga.
Hvilket allt till Rikets Höglofliga Ständer härmed vördsammast inberättas.
Stockholm den 6 Oktober 1856.
S. L. THEORELL.
BROR EM. HILDEBRAND. ERIC SPARRE. L. M. ENBERG.
J. J. NORDSTRÖM. JOHAN ER. RYDQVIST. i. LUNDSTEDT.
N. A■ Fröman.
