# ID: svediakorp-gov2289
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,964
# sentences: 2,981
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
S&imat&ai MGL&»8QÅBIDiiBQB
PHOTOKOLL
vin
Ladima HiSiida^esi I Stockholm
Åren 185G* I85f och 1858.
FÖESTA SAMLINGEN*
Afdelningen:
Kongl. Majus Nådiga Propositioner och Skrif reiser, jemte
Utdragen af de inför Kongl. Maj: t uti Stats-Rådet
i ämnet förda Protokoll.
mm mmm
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 51.
1
M 51.
[Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr. 1837, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om för
ändringar
i lagstiftningen angående tull och andra dermed
förenade afgifter; Gifven Stockholms Slott den 13
Februari 1857.
Kongl. Majit har redan i Nådig Skrifvelse af den 9 sistlidne December meddelat
Rikets Ständer, att Kongl. Majit, af uppgifna skäl, under den 3 Oktober 1835
i Nåder uppdragit åt en kommitté af Svenske och Norrske män att till Kongl.
Majit afgifva underdånigt utlåtande, angående de förändringar och tillägg i nu befintliga
stadganden, som kunde anses nyttiga och ändamålsenliga för beredande af
alla verkställbara ytterligare lättnader i Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och
sjöfart; och det af kommittéen utarbetade förslag till förordning i detta ämne har
också blifvit till Rikets Ständers pröfning öfverlemnadt.
Ett väsendtligt hinder för tillvägabringandet af den friare handelsgemenskap
emellan begge Rikena, hvilken ur flera synpunkter vore särdeles önskvärd, har
emedlertid funnits i de betydliga skiljaktigheter, som för närvarande ega rum
emellan Rikenas tulltarifer; och i afsigt att småningom bereda väg för det ömsesidiga
varubytets fullkomliga frigifvande samt aflägsna de olägenheter, som uppkomma
genom betydligt skiljaktiga tallsatser, hafva nämnde kommittés Svenska ledamöter
särskildt utarbetat förslag till sådane förändringar i den Svenska tull-lagstiftningen,
som, under iakttagande af de grundsatser, hvarpå denna lagstiftning
härstädes ansetts böra hvila, och de särskilda förhållanden, hvilka i vissa afseenden
förekomma, skulle i möjligaste måtto närma densamma till den Norrska.
Men detta förslag, om ock föranledt af de sålunda anförda skäl, har, i naturlig
följd af det inre sammanhang, som en systematisk lagstiftning kräfver, erhållit
den utsträckning, alt icke allenast tull—tar i fen i sin helhet, jemte de reglementariska
föreskrifter, som vid dess tillämpning skola tjena till efterrättelse, utan äfven
andra i tull-lagstiftningen ingående frågor blifvit föremål för kommitterades
behandling.
Bih. lill R. SI. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 1
2
Kongl. Majus Nåd. Proj>. JM 51.
Det betänkande, hvilket i sådan omfattning är af de Svenska kommitté-ledamölerne
i underdånighet algifvel under den 2 Maj nästlidet år. tillika med dertill
hörande förslag till iu- och utförsels—tulllarifer samt underrättelser för taxaris
verkställighet, äfvensom motiverna till de föreslagna förändringarne samt en tabell
till jemförelse mellan nuvarande tullumgälder i begge Rikena och de tullsatser,
som kommitterade föreslagit, hafva, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, utkommit
af trycket för att jemväl bland Rikets Ständer utdelas.
Enligt livad hosföljande utdrag af Stats-Råds-Protokollet för den 27 näsllidne
Januari utvisar, bar Kongl. Majit till Nådig pröfning förehaft ifrågavaraade förslag,
jemte deröfver afgifna underdåniga utlåtanden af Kommers-kollegium och GeneralTullstyrelsen
jemte de framställningar, som blifvit i ämnet gjorda af åtskilliga fabriks-
och slöjdidkare; och Kongl. Majit, som hufvudsakligen, i öfverensstämmelse
med kommitterades förslag, anser lättnad i den utrikeshandelns nuvarande pålagor
och förenkling i deras beräkning och uppbörd vara af behofvet påkallade,
vill fördenskull och på dc skäl, som i nämnda Protokoll finnas närmare utvecklade,
härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att, beträffande Sveriges handels- och
tull-lagstiftning, vidtaga följande beslut:
att så väl den tili 10 procent ä tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda
afgift till den så kallade Handels- och Sjöfarts-fonden, som den under benämning
af tolag, elier olika grunder, till städerna nu utgående afgift må såsom
särskilda beskattnings-titlar upphöra mot godlgörelse af tullmedlen, samt innefattas
i den tullsats, som för varors in- eller utförsel genom taxan bestämmes
;
att nyssberörde godtgörelse till Handels- och Sjöfarts-fonden må af inflytande
tullmedel qvartaliter från och med den tid, då den nya tulltaxan vidtager, till
Konvov-Kommissariatot utbetalas med årligen minst Fem hundra tusen Riksdaler
banko eller Sju hundra femtio tusen Riksdaler Riksmynt;
att, då tull-inkomsterne i brutto öfverstiga Tio millioner Riksdaler banko,
eller det belopp, hvarå den föreslagna minimi-summan utgör fem procent, Handels-
och Sjöfarts-fonden skall jemväl på öfverskjutande tullbeloppet alltid erhålla
fem procent, så att, när brutto-tulluppbörden uppgår till exempel till 10,100,000
Ridr sistnämnde mynt, ersattnings-anslaget ökas till 305,000 Riksdaler och så
vidare;
alt, med upphörande, på sätt redan är nämndt, af den nu till städerna såsom
särskild afgift ingående tolag, derunder inbegripen så väl ordinarie-, sladsoch
allmän tolag, som den i vissa städer särskildt utgående inqvarteiings-tolagen,
fattigvårds-tolagen och öfverflöds-afgiften, hvilka umgälder, der de hittills såsom
tolag ulgålt, jemväl skulle komma att upphöra och i tullsatserne inbegripas, föl
-
Kongl. Mnj:Is Ni)d. Prnp. M lil
5
jaride stapelstäder må, från och med den blifvande nya tull-taxans tillämpning, af
tullmedlen undfå årlig godtgörelse:
Med bestämdt
belopp.
R:dr R:mt.
Derutöfver med
fem procent af
den tull-upp-  börd, som i
hvarje stad öf-  verstiger R:dr
R:mt.
Calmar
8,700
270,500
Carlshamn
6,900
114,300
Carlskrona
1 ‘2,700
77,100
Christianstad
2,900
50,900
Gefle
13,000
119,900
Götheborg
503,600
5,570,700
Halmstad
3,400
78,500
Haparanda
3,700
72,400
Helsingborg
8,500
143,700
Hernösand
3,500
26,700
Hudiksvall
900
15,500
Kongelf ...»
30
200
Landskrona
15,600
342,600
Luleå
400
13,400
Malmö
14,000
385,200
Marstrand
600
2,800
Norrköping
44,600
467,100
Nyköping
1,700
4,300
1,700
26,000
Stockholm
5,244,500
Strömstad
1,000
12,400
Sundsvall
3,500
38,100
Söderhamn
1,700
10.900
Söderköping
2,600
28,200
Uddevalla
1,800
43,200
Umeå
2,500
59.600
Warberg .
5.500
38.900
Westervik
3,000
51,200
Wisbv
.
2,900
48,200
Ystad
7,700
160,900
Sumpia H:mt R:dr
815,730
1
i
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M Si.
att utgå, den till visst belopp bestämda tolagen qvar tal vis och den på en stigande
tulluppbörd beroende tillökning efter hvarje års slut, sedan tulluppbörden blifvit
till beloppet bekant;
att hvad angår redan befintliga, men till uppbärande af tolag nu icke berättigade
stapelstäder, äfvensom ytterligare blifvande stapelstäder, Kongl. Maj:t må
ega att, om anledning dertill vid pröfning af hvarje särskildt fall förekommer, i
stället för tolag bevilja sådan stapelstad ett anslag af tullmedlen,“.motsvarande fem
procent af stadens årliga tulluppbörd;
att deri sålunda föreslagna förändring af tolagen, derest den af Rikets Ständer
antages, icke må utan samtycke af Kongl. Majit och Rikets Ständer förändras;
samt
att det förändrade sätt, hvarigenom städerna komma i åtnjutande af den
fordna tolagen, icke skall medföra någon rubbning i städernas tillförsäkrade dispositionsrätt
öfver deras tolagsmedel och icke heller föranleda till förändring uti hittills
gällande stadganden, angående tolagens användande och stapelstädernas pligt
att hvart tredje år till Kommers-kollegium insända bestyrkta uppgifter öfver beloppet-och
användandet af de under nästförutgångna tre år influtna tolags-medlen;
äfvensom Kongl. Majit i Nåder föreslår, att kommitterades förslag till tarifer
för in- och utförselstull samt till underrättelser om hvad vid (ull-taxans verkställighet
iakttagas bör, med de förändringar, Ii vartill särskildt förslag finnes denna
proposition bilagdt, jemte beräkning öfver den genom förändringarne uppkommande
nedsättning eller förhöjning i tull-inkomster, måtte vid den Rikets Ständer
tillkommande behandling af tullbevillningen och dermed sammanhang egande ämnen,
läggas till grund för Rikets Ständers beslut.
De till Kongl. Majit inkomna handlingar i frågor, hvilka utgöra föremål för
»lenna Nådiga Proposition, skola tillhandahållas det Utskott af Rikets Ständer, till
hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; Och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jtä SI. S
Förändringar uti det af Kommitterade upprättade förslag till Tulltaxa
Tarif för Införsels-tullen.
Apotheksvaror, alla i Taxan ej specificerade,
enkla eller sammansätta, till införsel af
Apothekare eller dem, som erhållit Sundhets-Kollegii
tillstånd att med sådana varor
idka handel, eller efter SundhetsKollegii,
Wetenskaps-Akademiens eller vederbörande
Universitets-Fakultets hörande,
af vetenskapsmän till begagnande för
vetenskapliga ändamål, eller ock, efter
Kommers-Kollegii pröfning af näringsidkare,
som styrka sig hafva behof af
dylika varor för åstadkommande af sina
tillverkningar
Beck och Beckolja
Bränvin och Sprit:
alla slag, af till och med 10 graders
styrka på fat eller fastager
på buteljer eller krus
för hvarje öfverskjutande grad ökas införselstullen
med 5 procent.
Cacao
Caffe
brändt etc.
Garn:
Bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:
ofärgadt etc.
färgadt alla slag t
Anm. I händelse etc.
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
Införselstull.
Banko.
Riksmynt.
R:dr
sk.
r:st.
R:dr
öre
Fria
—
—
—
—
Fria
—
1 Skålp.
6
4,80
20
I Kanna.
35
2,40
1
10
1 Skålp.
... .
3
2,40
_
10
1 Skålp.
3
2,40
10
1 Skålp.
—
6
4,80
1
20
6
Kungl.. Maj:ls !\:åd. Prop. JK lil.
Garn:
Kamel- och Ull-, alla slag:
ofärgadt
färgadt
Qvantitet för
Tullberäkningen.
Införselstall.
Banko.
Riksmynt.
Gryn, alla slag, utom af spanmål, äfvensom
Rismjöl
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
oberedda:
torra, osaltade och obestrukna
« saltade eller bestrukna
våtsaltade och andra slag
beredda etc.
Humle
Jern:
gjutet:
Tack- och barlast samt kasserade Kanoner,
Bomber, Mörsare och Kulor . .
Bomber och Kulor etc.
Smidt eller valsadt:
Ankare etc.
Stång-, Platt- och Band-, under 12 tums
bredd, Jernvägsskenor, Bult-, Galler- och
Sänksmide, rundt eller kantigt, Knippoch
Fyrkant samt Skär- och Klippjern
äfvensom Smältstyeken
Plåtar, oförtenta
. . .
» förtenta
Spik af 2 tums längd etc.
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt. . . .
Kemisk-tekniska preparater, ej specifice-l
rade |
Anm. För medicinska behof hänföras
till Apotheksvaror, ej specificerade.
R:dr.
sk.
r:st.
R:dr
öre
1 Skålp.
4
9,60
15
1 Skålp.
—
6
4,80
—
20
1 Skålp.
—
1
3,56
4
Centner.
1
32
2
50
Centner.
1
16
—
2
—
Centner.
—
40
—
1
25
—
—
—
Fri
—
—
—
—
Fria
—
1
Fria
—
—
16
—
—
50
—
—
—
—
Fria
—
R:dr 100
—
—
—
Fritt
—
Riksmynt.
3
16
5
i
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JVi 81.
1
'
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Banko.
Riksmynt.
Krukmakare-arbeten, ej specificerade:
oglacerade etc.
glacerade etc.
Iturkar och Krus, på hvilka varor inkom-  ma, och som icke, enligt särskildt stad-  gande i Taxan, inbegripas uti vigten för
tullberäkningen
R:dr
sk.
r:st.
R:dr
Fria
öre
Krut, intill slutet af år 1838
Förb.
från och med 1839
1 Skålp.
1 Skålp.
1 Skålp.
1 Skålp.
1 Skålp.
. 1 Skålp.
1
7,20
11,82
11,04
9.60
7,68
9.60
>v
Ljus:
Talg och Palmetin
3
Stearin och Margarin
i
6
andra slag
4
13
Oljor, alla till Apotheksvaror ej hänförliga
eller eljest icke specificerade slag feta
olior
91
ilygtiga eller essencer etc.
Salpetter, oraffinerad eller raffinerad, intill
slutet af år 1838
\
13
från och med år 1859
Fri
Chilisk etc.
Salt:
oraffineradt:
Kok- och Berg- •
Fritt
Glauber, vattenfritt etc.
Socker:
raffineradt, alla slag, såsom Topp-, Kandi-  och Kak-, samt krossadt eller pulveri-  seradt socker äfvensom Havana-Terres
och dermed till sockerhalten lika slag . .
andra slag
1 Skålp.
1 Skålp.
1 Skålp.
4
9
1,92
6,72
3,36
13
8
Stearin
i
4
Stål, alla slag
Fritt
Tjära, Tjärbärma eller Vraktjära
—
—
—
—
Fri
—
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. M Si.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Banko.
Riksmynt.
R:dr
sk.
r:st.
R:dr
öre
Tobak:
v
oarbetad, Blad och Stjelk
1 Skålp.
—
6
4,80
—
20
arbetad etc.
Tråd:
Guld- och Silfver-
1 Ort.
—
3
10,08
—
12
Jern- etc.
‘
Koppar- och annan ej specificerad me-
tall-, förgyld eller försilfrad
1 Skålp.
—
40
—
1
23
andra slag
1 Skålp.
—
6
4,80
20
Bomulls- etc.
Ur:
Urfoder etc.
Lösa eller oinfattade urverk eller delar
af ur, ej specificerade
1 Skålp.
2
—
—
3
—
Väfnader:
Helsiden:
Felb och Plys ^ .
1 Skålp.
1
—
—
1
30
Sammet etc.
Halfsiden:
Felb och Plys
1 Skålp.
1
.
1
50
andra slag etc.
Utförselstull.
Tarif för Utförsels-tullen.
Trävaror:
Furu och Grantimmer af mindre än 10
tums diameter i lilländan äfvensom Ma-
ster, Bogspröt, Spiror och Telegrafstol-
par, samt Pumpträd oborrade ......
1 Stycke.
—
6
4,80
—
20
Läckter, huggne eller täljde ........
1 Tolft.
—
9
7,20
—
30
Sparrar af furu etc.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. M SI.
<)
Underrättelse!*
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bor.
§§ 1 och 2.
Lika med Kommitterades förslag.
§ 3.
Lika med nu gällande § 3.
s4-
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras af Svenska fartyg med
fyratio öre och af fremmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med
En Riksdaler tjugu öre för hvarje läst, beräknad etc. (lika med nu gällande § 4).
§§ 3, 6, 7, 8 och 9.
Lika med samma §§ i Kommitterades förslag.
§ 1°-
Egare af fartyg, som vid Svenskt Skeppsvarf nybygges, är berättigad att,
sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför General-Tullstyrelsen
blifvit styrkt, få tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för materialier
och skeppsförnödenheter, dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till
fartygets byggnad, tackling och utredning använda och för sådant ändamål från
utrikes ort införda.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande
fartyg under resan blifvit förscdt, äro icke underkastade tull så länge de förblifva
i samma fartygs bruk.
s 11
Allt hvitt socker, hvilket icke är angifvet såsom raffmeradt eller annat under
samma tullbestämning hänförligt slag, skall underkastas besigtning af sakkunnige
och ojäfvige personer i Tullkammare- eller Packhus-Inspektions-föreståndares
närvaro. Yppas dervid olika meningar om varans rätta beskaffenhet, hänskjutes
frågan till General-Tullstyrelsen, då prof å sockret jemväl hör insändas.
§ 12.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 Skålpund raffmeradt socker alla slag 10 öre,
» 1 Skålpund tobak, arbetad, alla slag 12 »
Bih. lill R. Sl. Prot. 1816 & 1857. 1 Sami. i Afd. 2 Bd. 1 Hafi. 2
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop J\t SI.
för 1 Skålpund bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32 eller
derutöfver efter Engelsk beräkning 12 öre,
» 1 Centner läder alla slag 2: 50 »
Hvarvid bör iakttagas:
l:o att etc. (lika med § 11 i Kommitterades förslag).
s,3-
Lika med § 12 i Kommitterades förslag.
.§ 14.
Lika med § 13 i Kommitterades förslag.
§ 13.
På det skeppare och besättningar å Svenska krafvelfartyg, större eller mindre,
må komma till säkert åtnjutande af den föring, som uti Kongl. Maj:ts år 1748
utfärdade Reglemente dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare och besättning
vid den Tullkammare, der lossning sker, af den tull, som för fartygets
medbragta last inflyter, mot behörigt qvitto, erhålla föring, utgörande vid fart
från Östersjön för en skeppare 2 R:dr, för en styrman 88 öre och för de öfrige
af besättningen, så väl som gossar, hvardera 66 öre; från de vid Nordsjön, Kanalen
och Atlantiska hafvet belägna Europeiska orter, för en skeppare 10 R:dr
78 öre, för en styrman 5 R:dr 38 öre och för det öfriga skeppsfolket, hvarje
person 4 R:dr 32 öre; samt från Medelhafvet, Levanten och andra aflägsnare
orter, för skeppare 13 R:dr 50 öre, för styrmannen 6 R:dr 75 öre, och för
hvardera af den öfrige besättningen 5 R:dr 38 öre; men då tullbeloppet för
medförda varor icke uppgår till minst 75 R:dr, bestås skeppare och besättning
ej någon föring, från hvilken förmån äfven inhemska på klink byggda samt utländska
fartyg äro uteslutne.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Vestersjöhamnar,
njute föring såsom från Medelhafvet, när tullen för de derifrån i Svenskt
fartyg medbragte varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet för de varor, som
annorstädes blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast den mindre
föringen.
§ 16.
Lika med § 45 i Kommitterades förslag.
§ 17-
Lika med § 16 i Kommitterades förslag.
§ 18-
Lika med nu gällande § 24.
1
J
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. JYi 51. 11
Beräkning ofver den nedsättning eller förhöjning i tullinkomsten,
sorn fördndringarne uti Kommilterades förslag till tidltaxa
medföra.
Införd
qvantitet.
Nedsättning
tullinkomst.
i
Förhöjning i
tullinkomst.
Banko.
Banko.
Beck .
Beckolja
Bränvin
och Sprit:
8"
»
894,600)
8,860)
Införseln till-  fällig; hvar-  före ej be-  räknas.
Fransk Sprit .
Kr
6,742
—
—
2,193
24
Cacao
36,917
—
—
246
5
Caffe .
»
12,881,071
—
85,873
39
Garn:
Bomulls- &c.:
färgadt, alla slag.
»
159,123
5,304
5
—
—
Kamel-:
ofärgadt &c
»
4
—
13
—
—
färgad t &c
»
152
12
8
—
—
Ull-, alla slag:
ofärgadt &c
»
50,066
3,337
35
—
—
färgadt &c
»
50,358
4,028
31
—
Gryn, a
lia slag, &c
»
962,881
6,419
10
—
Hudar
och Skinn:
ej hänförliga till Pelsverk:
oberedda: torra, osaltade &c.
saltade &c.
2,362,884
11,814
7,876
20
13
—
—
våtsallade &c. »
2,063,773
10,068
42
—
Humle
»
107,240
4,289
29
—
—
Jern:
Gjutet:
Tack- och Barlast &c.
Smidt eller valsadt:
Stång-, Platt- och Band- &c.
Sk@-
1,050
ej infördt
448
—
—
—
Plåtar: oförlenta
dito
—
—
—
—
förtenta ....
Sk®”
1,077
1,148
38
—
Jornskrot &c
»
220
93
42
—
—
Transport:
—
54,841
46
88,313
20
12
Kongl. MajUs Nåd. Prop. J\s SI.
Transport:
Ljus:
Talg- och Palmetin- . . g"
Stearin- och Margarin- . »
Andra slag »
Oljor, alla &c »
Salpeter &c. intill slutet af år 1858 »j
från och med år 1859 . »(
Salt:
oraffineradt: Kok- . . . T:r
Berg- ... »
Stearin g"
Stål, alla slag »
Tjära &c T:r
Tobak:
oarbetad: Stjelknr ... g"
Tråd:
Guld- och Silfver-, oäkta Lod
Koppar &c.: förgyld &c. . g"
andra slag »
Väfnader:
Hel- och Halfsiden, Leib och
Plys g"
Summa
Utförsels-tull:
Trävaror:
Läkter: huggne eller täljde Tolfter
Summa Summarum
Införd
qvantitet.
Nedsättning i
tullinkomst.
Förhöjning i
tullinkomst.
—
54,841
46
88,313
20
14,300
13,010
229
72,799
860
286
520
15
485
28
19
13
16
32
57
16
250,000
2,102
97
53,825
65,568]
118,055
651
2
538
Införseln till-  fällig; hvar-  före ej be-  räknas.
26
i 6
26
12
—
—
1,497,741
—
—
59,909
20
100
68
590
9
43
22
20
52
38
4,435
kan ej be-  räknas.
175,415
9
148,323
30
17,788
3,557
3
—
175,415
9
151,880
33
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. M Si.
15
Utdrag af Protokollet ofver Finans-År enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 13
Februari 1857.
Nä rvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist oell
Friherre af Ugglas.
Chefen för linans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, ^ i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om förändringar i lagstiftningen angående tull och andra
dermed förenade afgifter.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde, att Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocoIIo:
Gabr. Lindberg.
Bih. till R. Sl. Prot. 18S6 & 1857. i Sami. 1 Afd. 2 Bd. 1 Uäft.
5
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, I8S7.
Kongl. Maj:ls Nåd. Vrop. JY§ 51.
1
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27
Januari ■1857.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Juslitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-NIinistern för Utrikes ärenden, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist, och
Friherre af Ugglas.
Hepartemenls-Chefen, Stats-Rådet Gripenstedt, föredrog gemensamt med Chefen
för Civil-Departementet, Stats-Rådet Almqvist, i underdånighet följande mål, nemligen:
l:o.
En af svenske ledamöterne i den utaf Kongl. Majit i Nåder förordnade kommitté,
sorn haft sig uppdraget att föreslå åtgärder för ett ändamålsenligare ordnande
af Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, den 2 Maj
näsllidet ar i underdånighet adåten skrifvelse, hvarigenom dels öfverlemnades ett
utaf bemälde kommitté-ledamöter, med hänsigt till den svenska tullagstiftningens
närmande till den norrska, uppgjordt förslag lill tulltaxa, dels ock framställningar
gjordes ej mindre om förändring i afseende å utgörandet af afgiften till handelsoch
sjöfartsfonden samt städernas Tolag, Våg- och Stämpelpenningar, än ock
rörande åtskilliga andra med handeln och tullväsendet gemenskap egande frågor.
I sammanhang härmed anmältes:
Vih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 2 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M Si.
2:o.
Kommers-kollegii underdåniga utlåtande den S sistl. November, i anledning
af ofvanbemälde kommitlerades förslag i afseende å utgörandet af afgiften till handels-
och sjöfartsfonden samt städernas Tolag, Yåg- och Stämpelpenningar.
3:o.
Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens den 4 sistl. September underdånigst
afgifna förslag till ändringar eller tillägg uti gällande tulltaxa, i afseende å artik—
larne bränvin och sprit, tegel, väfnader och apoteksvaror.
4:o.
Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens den 6 sistl. November afgifna
underdåniga utlåtande, angående ej mindre ofvan omförmälda förslag till tulltaxa, än
ock följande, i anledning af samma förslag underdånigst gjorda framställningar,
nemligen af
a) Stockholms fabriksförenings fullmäktige, som anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes tillsvidare, eller intilldess erfarenheten bekräftat angelägenheten och nyttan af
ytterligare nedsättning i nu gällande införselstull, låta densamma förblifva oförändrad;
b) Bomullsspinneri- och bomullsfabriksidkare i Götheborg och dess grannskap
med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes nädigst afböja införandet af en nedsättning
uti gällande införselslullafgifter för bomullsväfnader;
c) Norrköpings fabriksförening, som begärt, att Kongl. Majit måtte föreslå
Rikets Ständer en sådan tullsats å ylleväfnader, att yllefabriksnäringens bestånd och
utveckling inom fäderneslandet derigenom betryggades;
d) Åtskillige fabriks- och husslöjdsidkare i Elfsborgs län, hvilka anhållit, det
Kongl. Majit, i sammanhang med pröfningen af ofvanberörde tulltaxeförslag, täcktes
låta anställa en noggrann undersökning af väfverinäringens förhållanden och värna
slöjdidkaren från täta och hastiga omvexlingar i tullagstiftningen;
e) Sockerbruksidkare i Stockholm och Götheborg, med anhållan, att vissa af
dem föreslagna bestämmelser, i afseende å tullagstiftningen för artikeln socker, måtte
i Nåder varda fastställde; i anledning hvaraf jemväl Technologiska Institutet, efter
erhållen remiss, den 14 innevarande månad afgifvit ett nu anmäldt underdånigt
utlåtande;
f) Sidenfabriksidkarne i Stockholm, med anhållan att få orubbadt åtnjuta det
skydd, som nuvarande tullbestämmelser å sidentillverkningar kunde lemna; samt
g) Klädesfabriksidkarne i Nyköping med anmälan, att de förenade sig med
Norrköpings fabriksförening uti dess ofvanberörde framställning.
S:o.
Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens den 18 sistlidne November afgifna
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. JY! SI.
3
underdåniga utlåtande öfver särskilde af åtskiilige bomullsspinneri- och bomullsfabriksidkare
i Norrköping samt af strumpfabriksidkaren derstädes G. Wiechel i underdånighet
gjorda påminnelser vid ofvannämnde kommitterades förslag till tulltaxa.
6:0.
Följande i underdånighet ingifna särskilda skrifter, innefattande påminnelser dels
vid ofvanberörde förslag till tulltaxa, dels ock vid Kommers-kollegii och Generaltullstyrelsens
deröfver afgifna utlåtanden, nemligen af
a) Riksdagsfullmäktige af Bondeståndet för Kinds, Redevägs, Marks och
Bollebygds härader af Elfsborgs län, J. Smedberg och Joban Peter Andreasson, i
fråga om tullbestämmelserna för bomullsväfnader;
b) Åtskiilige fabriks- och husslöjdsidkare i Elfsborgs län, angående införselstullen
å dylika väfnader;
c) Åtskiilige garfveriidkare i Stockholm, i fråga om tullbestämmelserna för
hudar och skinn;
d) Fullmäktige för Stockholms handtverksförening, beträffande tullbestämmelserna
för åtskilliga handtverksvaror;
e) Egarne till Bromö, Gyllenforss, Eda och Ytterstforss glasbruk i fråga om
tullafgifterne för glasvaror;
f) Fabriksföreningen i Norrköping, angående tullafgiften för valkade ylleväfnader;
samt
g) Tobaksfabriksidkarne i Stockholm, i fråga om införselstullen å tobaksblad
och cigarrer.
7:o.
En utaf sämskmakarne i Stockholm A. Claesson, J. G. Buhre, S. L. Sidvall
och P. Isoz i underdånighet gjord ansökning, att Kongl. Maj:t, vid utfärdande af
förnyad tulltaxa, måtte i Nåder stadga förbud mot utförsel af råa, oberedda rehnshudar,
samt nedsätta nuvarande införselstull å samma artikel.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Gripenstedt, anförde härvid i underdånighet:
»De till handelns lättnad syftande grundsatser, hvilka redan en längre följd af
år varit inom tullagstiftningen i allmänhet godkända, har Eders Kongl. Majit, genom
hufvudsakligt bifall till de af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag föreslagna förändringar
i detta afseende samt genom derutöfver vidtagna väsendtliga tull-lindringar,
gifvit en vidsträcktare tillämpning. Under ingen föregången tid har Sveriges utrikes
bandel och sjöfart och icke heller den inhemska varuomsättningen och förädlingen
varit lifligare, för statskassan och för den enskilta företagsamheten mera tillfredsställande,
än under de 2:ne år, som förflutit, sedan nämnde förändringar beslu
-
Kongl. MajUs Nåd. Prop. JYs 51.
tades. Orsakerna till dessa lyckliga förhållanden äro visserligen många; att beskaffenheten
af den lagstiftning, som närmast berörer landets industriella förhållanden,
ibland dessa orsaker intager ett betydande rum, är dock otvifvelaktigt.
Med den större frihet, som blifvit inrymd Sveriges inre och yttre handelsoch
näringsförhållanden, och med den allt närmare anslutning emellan de förenade
Rikena, som regering och folk på begge sidorna om Kölen lifligt önska, kunde de
under en annan tid och andra principer i näringslagstiflningen emellan Sverige och
Norrige slutade aftal om villkoren för dessa länders ömsesidiga varubyte och sjöfart
icke annat än finnas i flera hänseenden oförenliga. Med anledning häraf har också
Eders Kongl. Maj:t behagat den 3 Oktober 1835 förordna en af svenske och
norrske män sammansatt kommitté, att utarbeta förslag till ny förordning, angående
Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.
Jemte det kommittéen fullgjort detta uppdrag och i sitt underdåniga betänkande,
hvilket med dervid fogadt förslag redan varit föremål för särskild underdånig
föredragning, utvecklat, hurusom den betydliga skiljaktigheten emellan de förenade
Rikenas tulltariffer utgjorde väsendtligt binder för tillvägabringande af den
friare handelsgemenskap emellan Rikena, som ur flera synpunkter vore särdeles önskvärd,
hafva kommitténs svenska ledamöter, uti afgifvet särskilt underdånigt betänkande
af den 2 Maj 1836 förmält, att de, under antagande, att den största möjliga
likhet i de förenade Rikenas tulltariffer ej allenast skulle bereda väg för det
ömsesidiga varubytets fullkomliga frigifvande, utan äfven, med de bestämmelser förslaget
till mellanrikslag innehölle, både framkalla ett lifligaro varubyte emellan länderna,
och, hvad dermed vore lika angeläget, aflägsna den på begges statskassor
och ömsesidiga belåtenhet menliga inverkan, som betydligt skiljaktiga lullsalser och
deraf skapade konstlade handelsvägar utöfvade, ansett sig böra utarbeta förslag till
sådane förändringar i den svenska tullagstiftningen, sorn närmandet till den norrska
tariffen betingade.
Detta förslag, ehuru närmast föranledt af de skäl kommitterade sålunda anfört,
har, såsom det vill synas, i följd af det inre sammanhang, som en systematisk
lagstiftning kriifver, gilvits den omfattning, att icke allenast tulltariffen i sin helhet,
jemte de reglementariska föreskrifter, som för tariffens tillämpning skola tjena till
efterrättelse, utan ock andra i tullagstiftningen ingående frågor blifvit af kommitterade
behandlade.
Sålunda hafva kommitterade, såsom vilkor både för ett närmande af de begge
Rikenas tulltariffer och för möjligheten att i svenska tulltaxan tillämpa den regel,
att tulltariffen bör lemna fullt tillförlitlig och betryggande anvisning om beloppet
af all afgift, som vid en varas in- eller utförsel skall erläggas, föreslagit, alt de
härstädes, jemte tullafgiften, utgående särskilta afgifter, dels lill handels- och sjöfartsfonden,
dels ock, under namn af tolag, till städerna, måtte såsom särskilta beskattningstitlar
upphöra, emot godtgörelse af lullmedlen, samt innefattas i den tullsats,
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JV? 81.
8
sorn för varors in- eller utförsel genom taxan bestämdes; i hvilket hänseende kommitterade
närmare utvecklat både olägenheterna af dessa särskilta afgifter och sältet,
hvarpå det föreslagna utbytet af desamma kunde bringas till verkställighet. Vidare
hafva kommitterado i sammanhang härmed underdånigst hemställt om anbefallande
af erforderliga undersökningar för reglering af jemväl till städerna utgående
våg- och stämpelpenningar, äfvensom af de s. k. dragarepenningarne.
Uti redogörelsen för de allmänna grunder, sorn vid sjelfva tulltaxe— förslagets
uppgörande blifvit följde, hafva kommitterade, bland annat, erinrat om den härstädes
på sednare tiden varsamt beträdda öfvergången från det länge hyllade prohibi—
tivsystemet och huruledes man baft den tillfredsställande erfarenheten, att ingen loflig
näring dervid funnit sig illa. Sammanfattande sina åsigter i tullagstiftningen dertill,
att denna lagstiftning borde återföras till sin ursprungliga betydelse af endast
skattereglering, och att dervid följaktligen borde afses de grunder, som i allmänhet
bestämma statsbidragens rättvisa fördelning emellan samhällets medlemmar, betraktade
kommitterado emellertid sitt förslag såsom en fortsatt öfvergång från det hittills
följda skydds-systemet; hvarföre ock kommitterade, vid behandlingen af frågan
om de särskilta tullsatserna, sorgfälligt sökt förskaffa sig alla erforderliga och tillgängliga
upplysningar, samt i sådant hänseende rådfört sig så väl med idkare af
Svenska fabriker och handtverkerier, som med handlande, hvilka sysselsätta sig med
införsel af utländska tillverkningar; varande resultatet af dessa undersökningar i
korthet antydt uti de motiver till förändringar i tulltaxan, hvilka blifvit förslaget
bifogade.
Vidare hafva kommitterade redogjort för af dem föreslagna förändringar i tulltaxans
uppställning, bestående dels deri, att vid införsel tullfria varor blifvit i
sjelfva taxan införde, dels ock i uteslutandet af den nu förekommande tullvärdes—
kolumnen.
Både till förenkling af nu under olika namn medgifna särskilta upplagsförmåner
och till beredande af väsendtligare lättnader för handeln med och förädlingen
af de stora s. k. kassa-artiklar, af hvilka den bufvudsakliga tullinkomsten inflyter,
hafva kommitterade föreslagit vissa förändrade grunder för beviljande af nedcrlags-rätt,
i och hvarmed det nu i tulltaxan medgifna kredit-upplag skulle komma
att upphöra.
I sitt underdåniga betänkande hafva kommitterade jemväl behandlat frågan om
lämpligaste sättet att tillvägabringa verksamma kontroller emot oloflig varuinförsel
och tullförsnillning.
Och slutligen förekommer i samma betänkande den beräkning öfver sannolika
resultaten för statskassan utaf kommitterades förslag, hvilken i Eders Maj:ts
Nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof blifvit omförmäld.
Enligt Eders Maj:ts Nådiga föreskrift, har kommitterades förslag lill tulltaxa,
jemte betänkandet och tillhörande bilagor, blifvit af trycket utgifvet. Den offent
-
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JYs SI.
liga granskning, förslaget således varit underkastadt, har föranledt följande underdåniga
framställningar, nemligen af:
l:o Stockholms Fabriks-förenings fullmäktige, som anhållit, att Kongl. Majit
täcktes tillsvidare eller intilldess erfarenheten kunde bekräfta angelägenheten och
nyttan af ytterligare nedsättning i nu gällande införselstull, låta densamma få förblifva
oförändrad.
2:o Bomullsspinneri- och bomullsfabriks-idkare i Götheborg och dess grannskap,
hvilka i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes afböja införandet af
en nedsättning uti införselstullen för bomullsväfnader, hvaraf förorsakades rubbning i
dessa industrigrenar, hvilka ännu behöfde lång tid, för att om möjligt kunna motstå
påtryckningen af andra länders öfverlägsenhet i mängden af bomullsväfveri-alster.
3:o Norrköpings fabriksförening, som i underdånighet begärt, att Kongl.
Maj :t måtte föreslå Rikets Ständer en tullsats å ylleväfnader, tillräcklig att betrygga
yllefabriksnäringens bestånd och utveckling i fäderneslandet;
4:o Atskillige fabriks- och husslö
täcktes Kongl. Majit, jemte den Nådiga pröfning, som tulltaxeförslaget komme att
undergå, nådigst anbefalla en noggrann undersökning af väfverinäringens närmare
förhållande och värna slöjdidkaren från täta och häftiga omvexlingar;
ä:o Sockerbruksidkare i Stockholm och Götheborg, hvilka ansett en tullsats
af lä öre vara den lägsta, som innebure ett lämpligt skydd för raffinad-socker,
och förklarat sig hysa det hopp, att Kongl. Majit, efter att hafva låtit utreda de
af sökänderna uppgifna förhållanden och sedan dessa blifvit befunna riktiga, icke
skulle tillåta någon nedsättning i omförmälda belopp, med mindre tullsatsen å råvaran
sänktes, så att, om tullen å rått socker bestämdes till 7 öre, tullen å raflineradt
blefve 13,73 öre, och efter 6 öre råsockertull, 12,SO öre; hvarförutan
sökanderna begärt, dels att Havanna-terres-socker icke måtte, på sätt kommitterade
föreslagit, hänföras lill rått, utan till raffineradt socker, och dels att tulire—
stitutionen för det socker, som från Sverige utföres, måtte fastställas: till 10 öre,
i händelse tullafgifteu å rått socker bestämdes tili 8 öre; till 8,73 öre, om råsocker-tullen
blefve 7 öre; och till 7,30 öre, om algiften å rått socker nedsattes
till 6 öre.
6:o Sidenfabriks-idkarne i Stockholm, med underdånig anhållan att få orubbadt
åtnjuta det skydd, som nuvarande tullbestämmelse å sidentillverkningar kunde
lemna;
7:o Klädesfabriks-idkarne i Nyköping, hvilka instämt uti den af Norrköpings
fabriksförening ingifna underdåniga framställning;
8:o Bomullsfabriks-idkarne i Norrköping, hvilka, i anledning af kommitterades
förslag till tullsatser å ofärgade, färgade samt tryckta och pressade bomullsväfnader,
framställt åtskilliga allmänna anmärkningar och, under förmenande att den
föreslagna tullnedsättningen icke vore af något verkligt behof påkallad, tillika för
-
Kongl. Majus Nåd. Prop. M SI.
7
miilt, att borttagandet af tolags- samt handels- och sjöfarts-afgifterna, såsom kommitterade
föreslagit, redan ingåfve de inhemska bomullsvafverierna de största och
mest rättmätiga farhågor; samt
9:o Strumpfabri/csid/caren i Norrköping, G. Wiechel, som, med åberopande
af åtskilliga främmande länders tullsatser, anmält betänkligheter emot den för vissa
strumpstolsväfnader till 32 sk. b:ko föreslagna införselstull.
Olver kommitterades förslag till tulltaxa och nyssornförmälda deraf föranledda
underdåniga framställningar, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
under den 4 sistlidne September samt den 6 och 18 derpåföljande November infordrade
underdåniga utlåtanden afgifvit, hvarefter Kommers-kollegium ensamt öfver
den del af förslaget, som afsåg upphörandet af de särskilta afgifterna till handels-
och sjöfartsfonden samt till städerna, sedan vederbörande deröfver blifvit hörde,
med särskildt underdånigt utlåtande inkommit.
Sedermera hafva ytterligare påminnelser emot kommitterades förslag blifvit i
underdåniga skrifvelser framställda, nemligen:
af Kinds, Redevägs, Marks och Bollebygds häraders riksdagsfullmäktige,
äfvensom af åtskilliga fabriks- och husslöjdsidkare i Elfsborgs Län, i afseende å
föreslagne tullsatserna för vissa slag bomullsväfnader;
af Garfveri-idkarne i Stockholm, i fråga om tullbestämmelserna å hudar och
skinn;
af Fullmäktige för Stockholms handtverksförening, angående tullsatserna å åtskilliga
handtverksvaror m. fl.; samt
af Bromö, Gyllenforss, Eda och Ytterstforss glasbruksegare, i fråga om tullafgifterna
å glasvaror;
äfvensom Fabriks-föreningen i Norrköping afgifvit underdåniga påminnelser
vid Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens utlåtande, angående tullafgiften för
ylleväfnader, samt
Tobaksfabrilcs-idkarne i Stockholm framställt erinringar emot nyssbemälde embetsverks
från kommitterades förslag afvikande yttrande, angående tullsatserna å tobaksblad
och cigarrer; hvarjemte slutligen
åtskilliga Sämskmakare i Stockholm anhållit, att förbud måtte stadgas mot utförsel
af rehnshudar, och att införselstullen å denna vara måtte nedsättas.
I fråga om anledningen till kommitterades afgifna tulltaxeförslag och de vid
utarbetandet deraf följda grundsatser, samt de väsendtliga förändringar, som af
kommitterade blifvit ifrågaställde, rörande sådane artiklar, hvilka i större eller mindre mån
utgjorde föremål för inhemsk bruks-, fabriks- och handtverks- eller husslöjds-industri,
hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, på anförda skäl, väl ansett
någon giltig anledning till genomgripande förändringar i Sveriges tullagstiftning
icke kunna hemtas från Norrska tulltaxans bestämmelser; men i öfrigt förklarat
sig dela de åsigter, hvilka lågo till grund för kommitterades förslag. Vid den ut
-
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JYs 51.
veckling — säga Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen vidare — som
inhemska industrien numera vunnit, och med lästadt afseende å de lättnader vid
täflan med den utländska, som genom nedsättningar i afgifterna å de flesta råoch
beredningsämnen erhållits och än vidare blifvit ifrågaställde, borde någon betänklighet
icke möta, alt, oaktadt visserligen icke någon längre tid förflutit sedan,
genom borttagandet af åtskilliga införselsförbud och tullafgifters nedsättning, en väsendtlig
rubbning blifvit gjord i förut följda skydds-system, nu genom förnyade
nedsättningar i skyddslullarne taga ett ytterligare steg till uudanrödjande af de
genom detta system lagda hinder för ett friare varubyte med andra nationer och
lill minskning af den lockelse till en på oloflig väg verkställd varuinförsel, som af
öfverdrifna tullafgifter framkallades. Så vidt Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
egde sig bekant, hade den erfarenhet, som så väl härstädes, i hvad förut
blifvit i detta hänseende vidgjordt, som i andra länder vunnits, ådagalagt, att denna
bana vore den ur hvarje allmännare synpunkt rätta och att ett varsamt beträdande
deraf, afven i afseende på sjelfva industriens utveckling och ändamålsenliga bedrifvande,
visat sig medföra de mest tillfredsställande resullater. Någon bestämdare erfarenhet
rörande den verkan nu gällande tJulltaxa i sistberörde hänseende utöfvat,
hade likväl icke kunnat inhemtas under den korta lid samma taxa varit i sin
helhet tillämpad. I allt fall, äfven under förutsättning, att de tullsatser, som af
kommitterade blifvit föreslagne, voro de, som i och för sig sjelfva kunde anses
vara de närmast riktiga och äfven för de deraf beroende näringar innebure
ett afpassadt tillräckligt skydd, syntes nödig försigtighet samt ett billigt afseende på
de farhågor, som för en alltför brådstörtad rubbning i det bestående kunde af vederbörande
näringsidkare hysas, bjuda, att ej nu på en gång och så kort tid efteråt
taga ett ytterligare så betydligt steg i samma riktning, som det kommitterade
ifrågaställa helst ändamålet ansågs kunna med lika fördel, men större säkerhet, genom
fortsatta öfvergångsbestämmelser uppnås. Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen
funno sig derföre höra hemställa, huruvida icke för vissa uppgifna
taxerubriker, hvilka jag utbeder mig att i det följande få närmare omförmäla, de
ifrågaställde tullnedsättningarne för närvarande kunde till anförda belopp inskränkas,
hvarigenom något till åstadkommande af en ändamålsenligare och säkrare tullbehandling
särskildt afsedt syfte icke förfelades. Varande jemväl i öfrigt vid åtskilliga
delar af kommitterades förslag anmärkningar af Kommers-kollegium och
General-tullstyrelsen framställda.
Vid de föregående tillfällen, då jag haft anledning att i hithörande frågor
uttala min mening, har jag icke dragit i betänkande att oförbehållsamt och i hela
sin vidd bekänna mig lill den grundsats i tullagstiftningen, som innefattas i kommitterades
här förut omförmälda yttrande. Det hos oss redan öfvergifna prohibitiv-systemet,
likasom det förmedlande skyddssystem, som trädt i det förras ställe,
utgöra begge afvikelser från tullagstiftningens ursprungliga — jag vågar säga enda
Kongl. Maj:(t Nåd. Prop. M SI.
9
riktiga — ändamål, en skattereglering. Hvad derutöfver med denna lagstiftning varit afsedt,
och ännu af de enskilda intressena yrkas, till uppmuntran eller s. k. skydd för
särskilda näringar, är i sjelfva verket ingenting annat än en konstlad utväg att uppstegra
varornas pris, visserligen till fördel för dem, som sysselsätta sig med dessa varors
beredning, irsén till skada för dem, som deraf äro i behof, och leder således alltid
till en beskattning, orättvis emot förbrukaren och förnärmande det medborgerliga
anspråket på jemlik fördelning af bidragen till Stalsbehofvens fyllande. All erfarenhet
bekräftar derjemte, att det konstlade skyddet i sjelfva verket alls icke eller
åtminstone endast ofullständigt främjat det syfte, för hvilket Staten och dess medlemmar
underkastat sig från systemets upprätthållande oskiljaktiga uppoffringar, men
deremot beklagligen ofta ledt till brottsliga företag af dem, hvilkas sedliga känsla
icke är nog stark att kunna motstå den retelse, som vinsten af lagbudens kringgående
innebär, .lag misstager mig visserligen icke heller deri, att den allmänna
meningen inom landet nu mera utdömt det äfven i andra länder iner och mer
underkända skyddssystemet. Att öfvergången från detta system emellertid måste
med varsamhet fullföljas är också en allmänt erkänd sanning; och frågan, om hvilken
meningarne äro delade, inskränker sig således dertill, i hvad mån en vidsträcktare
tillämpning af handelsfrihetens grundsatser nu må kunna utan fara för de inhemska
näringarnes bestånd genomföras. Men härigenom har tullagstiftningen, som
till sina principer snart torde vara oomtvistad, blifvit mera än någonsin förflyttad
in på de rent praktiska detalj-undersökningarnes fält; och i detta hänseende måste
jag vid kommitterades på sakkunskap och, såsom jag antager, sorg fälliga undersökningar
grundade förslag fästa synnerligt afseende. Innefattar detta förslag, på sätt
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen äfven förutsätta, i och för sig riktiga
och för deraf beroende näringar tillräckligt betryggande tullsatser, så skulle,
efter min tanke, en fördröjd tillämpning af dessa tullsatser ingalunda rättfärdigas
af de under nämnde förutsättning obefogade farhågor, som af vederbörande näringsidkare
må hysas. Att nu i stället för den varsamhet, hvarmed öfvergången bör
utföras, iakttaga en så öfverdrifven försigtighet, att man på förhand måste motse
behofvet af snart ytterligare förestående öfvergångs-åtgärder, skulle snarare underhålla
än afvärja den otrygghet, öfver hvilken näringsidkarne isynnerhet klaga och
hvilken icke kan upphöra, så länge åt den allmänna meningens billiga anspråk lemnäs
alltför ringa uppmärksamhet.
Då således, utom de ur allmännare synpunkt obestridligen vigtiga ändamål,
som genom Svenska och Norrska tulltaxornas närmande till hvarandra böra afses, i
allt fall, efter min tanke, väsendtliga förändringar i Sveriges tullagstiftning äro af
behofvet högeligen påkallade och Statsverkets ställning samt de inhemska näringarnes
ståndpunkt för genomförandet af sådane förändringar nu äro synnerligt gynnsamma,
lärer någon tvekan icke kunna uppstå om angelägenheten att i detta hänBih.
lill R. Sl. Prot. 1886 & 1887. i Sami. t Afd. 2 Bd 2 Häft. 8
10
Kungl Majis Nåd. Prop. JV$ SI.
seende för liu församlade Rikets Ständer framlägga ett genomfördt förslag till tullagstiftningens
ordnande; och jag tillåter mig under sådan förutsättning öfvergå till de
särskilda frågor, som härvid torde böra komma under Eders Maj:ts Nådiga bepröfvande.
På sätt kornmitterade medelst anförda exempel visat, uppgå de särskilda,
utom tullumgälderna, å varor, som in- eller utföras, lagda afgifter dels till handelsoch
sjöfarts-fonden, dels ock under namn af tolag till städerna, från omkring 16
till mera än 100 procent af sjelfva tullsatsen; och ändock äro flera under olika
namn till vissa städer af den utrikes varutrafiken utgående afgifter häri icke inberäknade.
Afgiften till handels- och sjöfarts-fonden, bestämd till 10 procent af införselstullen,
utgår således öfverallt lika och i enlighet med de grundsatser, som
tullagstiftningen hyllar; men så är icke förhållandet med de afgifter städerna uppbära.
Dessa afgifter utgå icke blott med olika belopp, utan ock efter skiljaktiga
grunder inom olika städer. I allmänhet beräknas väl den väsendlligaste af dessa
afgifter, tolagen, så vida lika, att de i taxan upptagna tullvärden tjena till grund
för afgiftens bestämmande, ehuru äfven i detta hänseende undantag finnas. Men i
afseende å den procent af tullvärdet, hvartill tolagen beräknas, äro skiljaktigheterna
betydliga. Vid jemförelse emellan tolags- och tulluppbörden i särskilda släder visar
det sig ock, att, då tolagen i en stad uppgår till mera än 40 procent af samma
stads tulluppbörd, omvexlar den i andra städer från omkring 20 ända ned till 2
procent af enahanda uppbörd. Dessa betydliga skiljaktigheter härröra väl icke ensamt
från den olika afgifts-procenlen i särskilda städer, utan äro äfven beroende af
andra förhållanden, synnerligast de olika föremålen för särskilda städers handelsverksamhet
och dea större eller mindre tullpligtighet, de olika städernas förnämsta
handelsartiklar äro underkastade. Det ligger emellertid för öppen dag, att den naturliga
utvecklingen af landets handel måste hämmas,- icke blott genom den tunga
beskattning, som dessa afgifter innebära, utan också genom afgifternas olikhet på
olika platser, hvilket sistnämnde förhållande icke kan undgå att bringa varutrafiken
på konstlade och derigenom fördyrade vägar, samt sålunda förorsaka en statsekonomisk
förlust, hvars betydenhet stiger i samma mån rörelsen utvecklar sig.
Hvilken väsendtlig fördel det skulle vara, ej mindre för handeln än för sjelfva
tullagstiftningens principenliga ordnande, att beloppet af all afgift, som vid en
varas in- eller utförsel skall erläggas, funnes i sjelfva tulltaxan uttryckt, är påtagligt;
men huru föga delta vigtiga behof under närvarande förhållanden tillfreds—
ställes, visa de ofvannämnde af kornmitterade anförda exemplen: och det är af
dessa med flera skäl, hvilkas allmänna giltighet icke blifvit ifrågasatt, ehuru meningarne
om sättet och vilkoren för de anförda olägenheternas afhjelpande i vissa
hänseenden befunnits delade, som jag anser kommitterades förslag, att afgifterna
dels till Handels- och Sjöfartsfonden, dels ock, under namn af tolag, till städerna,
Kongl. Majus Nåd. Prop. .V? 51.
ti
mätte såsom särskilda beskattnings-titlar upphöra, vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet.
Hvad afgiften till Handels- och Sjöfarls-fonden särskildt angår, hafva kommitlerade
antagit, alt denna fond, som beräknades nu hafva en årlig inkomst af 820,000
R:dr b:ko, skulle vid tiden, då ny tulltaxa förmodades vidtaga, eller från och med
är 1838, kunna till sin nyttiga verksamhet vara betryggad med ett mindre tillskott
af do afgifter, som påläggas importhandeln, än som af densamma för fondens
räkning nu särskildt uttagas. Vid bestämmandet af beloppet utaf ett sådant tillskott
borde likväl tillses, att fondens förvaltning kunde, utan rubbning i hittills följda grunder och
ingångna förbindelser, obehindradt ombesörjas, äfvensom att, i bredd med handelns och
sjöfartens betydligare tillvext, fonden sattes i tillfälle att vidtaga åtgärder eller kraftigt
understödja företag, som främja handelns och sjöfartens gagn samt underlätta
dess utveckling; Och hafva kommitterade, jemte förslaget att den nu särskildt utgående
afgiften till Handels- och Sjöfarts-fonden skulle upphöra och innefattas i den
tullsats, sorn i taxan bestämmes, hemställt: att fonden, i stället, måtte af tullmedlen
undfå ett årligt anslag, såsom minimum bestämdt till 300,000 R:dr b:ko, eller
730.000 R:dr R:mt, att från och med den tid, då den nya tulltaxan vidtager,
qvartaliter af inflytande tullmedel till Konvoy-kommissariatet utbetalas; samt
att, då tullintraderna i brutto öfverstiga 10 millioner eller det belopp, hvarå
den föreslagna minimisumman utgjorde fem procent, Handels- och Sjöfarts-fonden å
öfverskjutande tullbeloppet jemväl alltid skulle erhålla fem procent, så att, när
brutto-tulluppbörden uppginge lill 10,100,000 R:dr, ersättnings-anslaget ökades till
303.000 R:dr, allt b:ko o. s. v.
Detta förslag, emot hvilket någon särskild anmärkn' ng icke blifvit i det deröfver
från Kommers-kollegium infordrade underdåniga utlåtande framställd, afser
visserligen en högst betydlig minskning i de Handels- och Sjöfarts-fonden nu tillHylande
och med rörelsens utveckling årligen stigande inkomster, med hvilka flera
allmännyttiga och för handeln och sjöfarten isynnerhet gagnande företag skola understödjas
och utföras; men då, såsom kommitterade antagit, nämnde fond med det
löreslagna anslaget och den tillökning deri, som vid en stigande tulluppbörd skulle
ega rum, jemte fondens i öfrigt egande och påräkneliga tillgångar bör för fram
tiden
blifva tillräcklig för de med fonden afsedda ändamål, samt det för tullagstiftningens
ordnande är af synnerlig vigt, att de, jemte tullun»guiderna, till Statens
icke mindre än till städernas behof af varutrafiken utgående särskilda afgifter
komma att upphöra och i tullsatserna inbegripas, tvekar jag icke att underdånigst
tillstyrka bifall till hvad kommitterade, i fråga om afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden,
på sätt här förut är närnndt, föreslagit.
Reträflände vidare de vid varors fört ull ni ng till städerna ingående särskilta
äfgifter och deribland den väsendtligaste, eller tolagen, hafva kommitterade, efter
\
IS Kongl. Maj:ts Nåd Prop. M Si.
framställning af de skäl, på grund af hvilka kommitterade ansågo ersättning för
hvarje stads tolags-inkomst böra bestämmas till det belopp, hvartill stadens tolag
hittills uppgått, i sådant hänseende och med ledning af en kommitterades “betänkande
bilagd tabell, öfver bland annat tolags-inkomslerna under åren 1852—1854,
samt enär förhållandet sistnämnde år kunde i allmänhet antagas ungefärligen uttrycka
medelbeloppet af städernas tolags-inkomsler under de fem år, som närmast
föregingo den föreslagna nya regleringens inträdande, hemställt, att den ersättning,
som i stället för tolagen skulle stapelstäderna tillkomma, fastställdes till följande
belopp, att af lulluppbörden qvartalsvis utgå, nemligen till:
Calmar
6,500 R:dr B:ko.
Carlshamn
2,500 » »
Carlskrona
. 10,000 » »
Christianstad
1,200 » »
Gefle ,
9,000 » »
Götheborg
. 195,000 » »
Halmstad
4,000 » »
Helsingborg .
5,500 » »
Hernösand .
2,500 » »
Hudiksvall
600 » »
Kongelf .
100 » »
Landskrona .
4,500 » »
Luleå .
300 » »
Malmö
5,000 » »
Marstrand
400 » »
Norrköping .
. 15,000 » »
Nyköping
1,300 » »
Piteå
1,200 » »
Stockholm
. 215,000 » »
Strömstad
600 » »
Sundsvall
1,500 » »
Söderhamn .
1,200 » »
Söderköping .
1,200 » »
Uddevalla
700 » »
Umeå
1,000 » »
Warberg .
4,000 » »
Westervik
1,700 » »
Ystad
3,000 » »
491,500 » »
samt till Wisby och andra redan befintliga stapelorter, såsom Carlstad, Jönköping,
Kungl. Maj:It Nåd. Krup. JVl 31.
13
Oscarshamn m. fl. hvad de, hvar för sig, hittills må hafva i tolag åtnjutit; förmälande
kornmitterade att dessa belopp, jemte hvad såsom bidrag af tullmedlen kunde
beräknas ifrågakomma för ytterligare blifvande stapelstäder och hvilket bidrag ansågs
till en början böra bestämmas till högst fem procent af hvarje orts tulluppbörd,
samt efter en tids, t. ex. fem års förlopp, till en bestämd rund summa, motsvarande
medelbeloppet af de föregående fem årens tolags-inkomst, torde uppgå till
en sammanräknad summa af omkring 500,000 R:dr b:ko eller lika belopp, som
föreslagits att af tullmedlen utgå till Handels-och Sjöfarts-fonden; hvarförutan kommitterade
på vidare anförda skäl tillstyrkt, att för hvarje lull million, hvarmed
brutto-tulluppbördon öfverslege 10 millioner, tolagsförhöjningen skulle till städerna
utgå med 5 procent å den tillökade brulto-tulluppbörden, eller med 10 procent å den
för hvar stad fastställda tolags-ersättning, så att t. ex. Calmar, för hvilken stad föreslagits
eli ersättningsbelopp af 6,500, R:dr, skulle, vid en tulluppbörd för hela
riket af från och med elfva till tolf millioner, erhålla tillökning med 650 R:dr, vid
fulla tolf til! tretton millioners tulluppbörd undfå ytterligare tillökning med 650
R:dr o. s. v.; äfvensom att den föreslagna uppgörelsen, derest den vunne Eders
Maj:ts och Rikets Ständers bifall, sedermera icke skulle kunna förändras utan begge
Statsmakternas samtycke.
Uti det underdåniga utlåtande, Kommers-kollegium i denna fråga afgifvit, har
Kollegium till en början redogjort för innehållet af de särskilda yttranden, som från
hvarje till tolag berättigad stapelstad, äfvensom från Eders Maj:ts Refallningshafvande
i de län, hvarest dessa städer äro belägna, blifvit öfver förslaget afgifne; innefattande
dessa yttranden från flera orter obetingadt gillande af kommitterades förslag
och från andra, med ytterst få undantag, godkännande af den princip, alt tolagen
borde, såsom särskild beskaltningstitel, upphöra och, emot godtgörelse af tullmedlen,
innefattas i sjelfva tullafgiften, men med anmärkning dels emot de för vissa städer
nu föreslagna ersättnings-belopp, dels ock emot grunden för denna ersättnings bestämmande,
äfvensom för den framtida tolags-förhöjningens utgående, hvilket allt
ansågs böra lämpas efter den olika utveckling städernas rörelse kunde komma att
uppnå och bestämmas i mån af tulluppbörden eller värdet af in- och utförda varor
på olika handelsplatser. För egen del har Kollegium väl vitsordat, hurusom afskafländet af
alla särskilda till städerna af utrikes varutrafiken ingående afgifter, emot godtgörelse al
tullmedlen, såsom kornmitterade för en de! föreslagit, skulle medföra åtskilliga fördelar,
deribland enkelhet och lättnad vid tullagstiftningen samt på Rikets handel och sjöfart i
allmänhet utöfva ett gagnelig! inflytande, men tillika anmärkt, att, om också den föreslagna
regleringen kunde omfatta, utom afgiften till Handels- och Sjöfarts-fonden samt tolagen,
jemväl de till stapelstäderna ingående våg- och stämpelpenningar, det åsyftade ändamålet
likväl icke till fullo uppnåddes, då, jemte ornförmälda afgifter, flera andra
till namn, beskaffenhet och beräkningsgrunder sins emellan mer eller mindre skiljaktiga
umgälder komme att qvarstå; hvarförutan fyrfaldiga för farlygen utgående
14
Kongl. Muj:ls Nåd. Prof. M SI.
och på varutrafiken medelbarligen inverkande afgifter, hvilka också utgjordes efter
skiljaktiga grunder och med olika belopp, icke enligt kommitterade förslag skulle
komma att upphöra. Angående alla dessa på varor och fartyg lagda afgifter hade
Kollegium ansett sig af remissen å kommitterades förslag sakna anledning att från
vederbörande införskaffa erforderliga uppgifter för den ifiägastälida regleringens utsträckning
äfven till sådane umgälder; hvarföre Kollegium icke heller var i tillfälle
att utlåta sig, i hvad mån en sådan reglering kunde eller borde i framtiden verkställas.
I fråga särskildt om tolagen, hvilken för närvarande utginge under namn dels
af ordinarie eller sladstolag, dels af inqvarterings- eller tillökningstolag, dels ock i
vissa städer af allmän tolag, derunder inbegrepos så väl ordinarie som inqvarteringstolag,
hvarjemte några städer'åtnjöto en så kallad fattigvårdstolag, fattigvårdsafgift
eller öfverflödsafgift för utrikes ifrån kommande artiklurne kaffe, risgryn, socker,
tobak och vin, har Kommers-kollegium, efter framställning om tolagens uppkomst,
de förändringar den undergått, de frågor sorn varit å bane så väl orri medgifvande
af räll till tolag för stapelstäderna Jönköping, Carlstad, Sölvitsborg och Oscarshamn,
som om tolagens upphörande såsom särskild afgift, vidare förmält, hurusom de skäl,
hvilka, ur synpunkten af de trafikerandes beqvämlighet och såsom vilkor för tullagstiftningens
ändamålsenliga ordnande, påkallade upphörandet af samtlige till stapelstäderna
nu inflytande afgifter lör varor, som från utrikes ort dit införas eller
derifrån till utlandet afsändas, tvifvelsutan i väsendtlig mån egde tillämplighet å den
ifrågaställa regleringen af tolags-umgälderna, hvilka bland dessa afgifter i allmänhet
voro af öfvervägande betydenhet. Pä olika städers utrikes handels- och sjöfartsrörelse
komme regleringen väl alt medföra skiljaktig verkan. Der tolagen varit hög,
blefve någon lättnad tillskyndad den utländska varutrafiken; der tolagen varit låg,
uppkomme i sjelfva verket en tullförhöjning; och derest regleringen komme att
omfatta endast tolagen, men andra under olika titlar af den utländska varutrafiken
inflytande umgälder komme att bibehållas, kunde sådane städer, hvarest sistnämnde
afgifter öfverstego tolagen, röna svårighet att i den utrikes handelsrörelsen uthälla
täflan med andra stapelstäder, der ett omvändt förhållande emellan tolagen och
öfrige umgälder egde rum. För de till tolags åtnjutande berättigade städer i all-r
mänhet ansågs emedlertid deri ifrågavarande förändringen komma att medföra fördel
genom minskning i de med uppbörden af städernas inkomster förenade kostnader.
Rättigheten att uppbära tolag vore genom särskilda privilegier och Kongl, resolutioner
en del städer medgifven endast tills vidare och intill dess en allmän reglering
af tolags-umgälderne kunde varda tillvägabragt, men för de flesta städer vore
denna rätt (emnad utan inskränkning till viss tid. Då det emellertid på Eders Majit
ankomme, att i administrativ väg förordna örn rättigheten till tolag och grunderna
för dess beräkning, och då dessutom tullagstiftningen pä dessa grunder utöfvade ett
väsendtligt inflytande, ansåg Kommers-kollegium gifna privilegier och resolutioner icke
Kongl. Majlis Nåd. Prop. Jtf 81.
Utgöra hinder för lolagens ifrågaställa upphörande, derest städerna tillförsäkrades
årlig ersättning af allmänna medel, motsvarande deras tolagsinkomst.
I fråga äter om beskaffenheten af denna tolags ersättning, ansåg Kommerskollegium
sig icke kunna biträda Kommilterades förslag, att ersättningen, beräknad
för hvarje stad efter ett ungefärligt medeltal af tolags-uppbörden derstädes under
de fem år, som närmast föregingo den nya regleringens inträdande, skulle fastställas
att i all framtid utgå med enahanda belopp, ulan att förändring deruti skulle ega
rum, derest icke brutto-tulluppbörden i riket uppginge till minst 11 millioner R:dr
B:ko, i hvilken händelse den för hvarje särskild stad bestämda lolags-ersättningen
förhöjdes i lika proportion för alla städer. Härigenom skulle, utan giltigt skäl och
till men för vissa städer, frånlrädas de grundsatser, som vid fastställandet af tolags—
beräkningen hittills varit iakttagne. De för särskilda städer olika grunderna för
denna beräkning ansågos nemligen hafva hufvudsakligen blifvit bestämda med afseende
å hvarje stads behof af tillgångar för bekostande af anstalter till handelns och
sjöfartens beqvämlighet och förkofran. Och då dessa behof väsendtligen berodde af
den större eller mindre betydenheten utaf stadens handels- och sjöfartsrörelse, hade
tolags-uppbörden gjorts beroende af varutrafikens tillvext eller aftagande. Det syntes
icke heller lämpligt eller med full rättvisa öfverensstämmande, att en stad, hvars
handel och sjöfart påkallade utvidgade anläggningar af ifrågavarande beskaffenhet
eller som, under förutsättning af rörelsens tillvext och med beräkning af tolagsuppbördens
samtidiga förökande, redan å dylika företag nedlagt derefter lämpade
kostnader, skulle nödgas åtnöja sig med en för ändamålet mer eller mindre otillräcklig
årlig ersättningssumma, understigande hvad som, med bibehållande af nu
stadgade grunder för tolagens utgörande, kunnat med sannolikhet i dylik afgift påräknas.
Å andra sidan ansåg Kominers-kollegium icke någon skälig anledning vara
för handen, hvarföre en stad, der, i följd af rörelsens aftagande eller i anseende
dertill att hamn, kaj och dylika anläggningar blifvit bragla i fullfärdigt skick, behofvet
af tillgångar för handelns och sjöfartens underlättande förminskades, skulle,
sådant oaktadt, städse förblifva i fortsatt åtnjutande af ett årligt statsbidrag, som
för det dermed hufvudsakligen afsedda ändamål icke erfordrades. Icke heller syntes
det med billighet förenligt, att städer, hvilkas tilltagande handelsrörelse bidragit att
framkalla den tillökning i Rikets hela tulluppbörd, som skulle utgöra vilkor för förhöjning
i tolags-ersättningen, icke blefve af en sådan förhöjning delaktiga i större
proportion än de städer, hvilkas rörelse under tiden befunnit sig i stillastående eller
till och med aftagit; hvarförutan Kommers-kollegium såsom i dess tanke olämpligt
anmärkt, att den eventuela tolagsförhöjningan skulle beräknas endast för hvarje fulf
million; i hvilket hänseende Kollegium, för den händelse att kommitterades tolagsregleringsförslag
blefve till sina hufvudgrunder godkändt, ansåg den eventuela förhöjningen
i ersättningsbeloppen böra, på sätt uti vissa af de i ämnet afgifna förkla
-
ih Kongl. Maj:tt Nåd. Prop. M 51.
ringar och utlåtanden blifvit hemstäldt. utgå för hvarje fullt belopp af 100,000 Ridt,
hvarmed brulto-tulluppbörden för hela Riket öfverstege 10 millioner R:dr.
För tolags-ersättningens bestämmande har Kommers-kollegium vidare sökt uppställa
annan grund än den kommitterade föreslagit. Lika med komrnitterade har kollegium
väl ansett utrönandet af den relativa rättmätigheten af städernas tolags-inkomster,
så vida dessa skulle bestämmas af de mångfaldiga handelsgrenarnes inbördes
förhållande och det gagn landet af den ena eller andra kunde anses hemta, vara
med synnerlig svårighet förenadt, och förhållandet i dessa hänseenden ingalunda
kunna uteslutande eller ens i hufvudsaklig mån tjena till ledning för tolagsersättningen,
lika litet som denna ensamt kunde bestämmas med hänsigt till hvarje särskild
stads verkliga behof af ifrågavarande intrad. Vid ersättningens fastställande
borde derföre, enligt Kollegii tanke, i främsta rummet tagas i betraktande beloppet
af hvarje stads tolags-uppbörd under en viss redan förfluten eller den blifvande
regleringen närmast föregående tidrymd, men derjemte behörigt afseende fästas å
den framtida tillvexten eller minskningen af stadens utrikes handels- och sjöfarts -  rörelse. Såsom grund för bedömandet af denna tillvext eller minskning kunde, på
sätt uti särskilda af de i ämnet afgifna utlåtanden blifvit föreslaget, antagas dels
beloppet af stadens årliga tulluppbörd, dels sammanräknade värdet af in- och utförda
varor; i enlighet med hvilka olika åsigter tolags-ersätlningen ansetts böra utgå
efter procent-förhållandet, beräknadt i medeltal för någon viss tid, antingen emellan
beloppet af stadens lolagsinkomster och derstädes influten tulluppbörd, eller ock
emellan tolagsuppbörden samt värdet af utrikes ifrån inkomne eller till utlandet
afsända varor. Denna sednare grund öfverensslämde väl närmast med det i allmänhet
hittills följda beräkningssättet och saknade icke heller i öfrigt allt skäl för
sig; men emot densamma förekomme dock, att de utsatta tullvärdena icke tillförlitligt
angåfvo varornas verkliga värden; att lolagens beräknande efter dessa värden
vore mindre lämpligt, enär deraf uppstode missförhållande till de med tullagstiftningen
åsyftade ändamål, och att städernas tolagsinkomster, ehuru i allmänhet icke
beroende af tuilumgälderna, likväl med dessa vanligen samtidigt ökats eller minskats;
hvarföre Kommers-kollegium ansåg procent-förhållandet emellan tolagen och
tulluppbörden utgöra den lämpligaste grunden för bestämmandet af den ifrågaställa
tolagsersättningen; i öfverensstämmelse hvarmed Kollegium hemställde, alt denna
ersättning måtte för hvar och en lill tolags uppbärande berättigad stapelstad fastställas
att årligen utgå med ett belopp, hvilket till årets tulluppbörd vid stadens
tullkammare stöde i enahanda förhållande, som stadens tolags-uppbörd, beräknad i
medeltal antingen för någon redan förfluten tid, t. ex. åren 1853, 1834 och 1855,
eller ock för de fem år, hvilka komma alt närmast föregå den blifvande regleringen,
hade till medelbeloppet af tulluppbörden vid stadens tullkammare, beräknadt för
motsvarande tidrymd. Och ansåg Kommers-kollegium denna tolags-reglering böra
omfatta ej allenast den under namn af ordinarie stads- eller allmän tolag utgående
afgift
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYs SI.
17
afgift, utan ock den s. k. inqvarteringstolagen, destoheldre som den allmänna tolagen
utgjorde en sammanfattning af de förut hvar för sig erlagde ordinarie och inqvarterings-tolags-umgälderna;
äfvensom skäl icke saknades att i denna reglering
inbegripa jemväl den under benämning af fattigvårdstolag eller öfverflödsafgift i vissa
städer utgående afgift, enär denna hvilken i Stockholm och Götheborg tillförene
utgjort en särskild stadsintrad, numera vore inbegripen i dessa städers under
benämningen allmän tolag sammanfattade tolagsumgälder.
Enligt särskilda, Kommers- kollegii utlåtande bifogade tabeller öfver tulluppbörden
i hvarje till tolags uppbärande berättigad stad för åren 1853, 1834 och
1855, jemte de samma år hvarje sådan stad tillflutne umgälder under benämningarne
ordinarie, stads, allmän eller inqvarlerings tolag, äfvensom, så vidt uppgifter
derom till kollegium inkommit, den i vissa städer under namn af fattigvårds- eller
öfverflödsafgift uppburna inkomst, skulle tolagsersätlningen, i öfverensstämmelse med
kollegii förslag och så vida förhållandet emellan tulluppbörden och tolagsinkomsterna,
beräknade i medeltal för omförmälda 3 år, togs till grund för berörde ersättning,
komma att utgöra följande procent af lulluppbörden, nemligen i Kalmar 3,23;
Carlshamn 6,01; Carlskrona 16,5; Christianstad 5,6; Gefle 10,ft2; Götheborg 8,5;
Halmstad 6,95; Helsingborg 5,9; Hernösand 12,25; Hudiksvall 6,08; Kongelf
12,5; Landskrona 4,57; Luleå 3,05; Malmö 3,65; Marstrand 21,51; Norrköping
9,51; Nyköping 40,56; Piteå 6,59; Stockholm 10,55; Strömstad 7,86; Sundsvall
7,28; Söderhamn 15,66; Söderköping 9,19; Uddevalla 4,06; Umeå 4,13; Warberg
14,11; Westervik 5,45, Wisby 6,01 och Ystad 4,8; hvilket förhållande, derest
faltigvårdslolagen och öfverflödsafgiflen icke toges i beräkning, för följande städer —
de enda lör hvilka denna inkomst blifvit uppgifven — förändrades: för Carlshamn
till 5,69; Landskrona till 1,85; Malmö lill 2,96; Norrköping till 8,59 och Söderköping
till 8,82 procent.
I sammanhang härmed fästade Kommers-kollegium uppmärksamheten på följande,
särskilda städer rörande frågor, nemligen: Luleå stads innevånare hade i sitt
yttrande öfver kommitterades förslag begärt, att denna stad, som endast åtnjöle
tolag af utgående varor, äfven måtte få uppbära sådan afgift för inkommande varor,
och att vid tolagsersättningens bestämmande måtte tagas i beräkning medelbeloppet
af den tolag, som under åren 1851 — 1855 skulle hafva influtit, derest staden då
egt att dylik afgift uppbära; i anledning hvaraf kollegium dels hemställt, att frågan
om rättighet för Luleå att af inkommande varor uppbära tolag icke måtte, i den
ordning densamma blifvit väckt, till någon åtgärd föranleda, dels ock anmält sig icke
hafva af det anförda hemtat anledning att för närvarande frånträda sitt förslag om
beräknandet af tolagsersätlningen till Luleå;
Sundsvall, hvars tolag tillförene utgått med % procent af tullvärdet så väl
för inkommande som för utgående varor, hade genom Kongl. Brefvet den 13 Juni
Jlih. lill R. Sl. Prol. J856 A 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 2 Hafi. 3
18
Kongl. Mnj.ls Nåd. Prop. JVs‘ SI.
1855 fält sin lolag förhöjd till 1V2 procent af tullvärdet; hvadan ersättningens
beräknande efler medelbeloppet af föregående årens inkomst komme att betydligt
understiga hvad staden numera med sannolikhet kunde påräkna; Och ansågs derföre
med billighet öfverensstämmande, att tolagsersätlningen till Sundsvall bestämdes
efter procentförhållandet emellan tolags- och tulluppbörden antingen år 1855 eller
under de 5 år, som närmast föregå den blifvande regleringen.
För Haparanda, som först genom Kongl. Brefvet den 13 Juni 1855 fått sig
tillerkänd rätt till tolag och, enligt ordningsmannens uppgift, nämnde år uppburit
en tolagsinkomst af 2,491 R:dr 11 sk. B:ko eller 4.71 procent af tulluppbörden,
tillstyrkte också Kommers-kollegium att tolagsersättningen måtte bestämmas på
samma sätt, som för Sundsvall blifvit föreslaget.
Vidare hade Kommers-kollegium, både med afseende å behofvet af någon tids
erfarenhet för att bedöma, huruvida den föreslagna tolagsregleringen ölverensstämde
med det allmännas fördel och hvarje särskild stads billiga anspråk, och enär
det vore med denna reglerings ändamål öfverensstämmande, att densamma, så vidt
ske kunde, utsträcktes till andra af den utrikes handeln och sjöfarten stapelstäderna
tillflytande umgälder, i underdånighet hemställt, att den af kollegium föreslagna
tolagsregleringen måtte fastställas endast för den tid, hvarunder nästkommande statsreglering
blifver gällande, samt att kollegium emellertid kunde få sig anbefaldt att,
efter det Drätselförvaltningarne, Magistraterna och öfrige vederbörande i Rikets
stapelstäder, äfvensom Öfverslåthållare-Embetet i Stockholm samt Eders Maj:ts Befallningshafvande
i de län, inom hvilka stapelstäder finnas, blifvit i ämnet hörde och
meddelat erforderliga uppgifter, till Eders Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande
i frågan om och hvilka af handeln och sjöfarten i stapelstäderna utgående afgifler
må anses böra såsom särskilda beskattningar upphöra, äfvensom huruvida och på
hvad sätt nämnde städer må böra åtnjuta ersättning för den förlust, som genom
dylik afgifts afskaffande komme att dem tillskyndas;
Varande slutligen af kollegium hernsta 1 Idt, att nu gällande föreskrifter angående
städernas dispositionsrätt öfver sina tolagsinkornster, användandet af dessa inkomster
samt åliggandet för Drätselförvaltningarne att hvart tredje år till kollegium
insända uppgifter rörande tolagsinkomsternas belopp och användande, måtte, i afseende
å den af lullmedlen utgående tolagsetsättningen, fortfarande tjena till efterrättelse.
Hvad sålunda och i öfrigt uti denna fråga förekommit, bevisar nogsamt med
hvilka svårigheter en reglering af förevarande beskaffenhet är förknippad. Mångfalden
af ile för särskilda städer, vid olika tider och under skiljaktiga grundsatser
för den ekonomiska lagstiftningen, gifna vexlande föreskrifter; den olika utveckling
städernas rörelse, till någon del just i följd af dessa skiljaktiga föreskrifter, men
också af flera andra i oändlighet skiftande orsaker, uppnått; de deraf uppkomna
mångfaldiga behof och anspråk; allt detta och mera dylikt förenar sig visserligen
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JYi SI.
19
att uppställa hinder emot en för alla städer gemensam reglering. Men å andra
sidan torde icke heller gifvas något kraftigare skäl för tillvägabringandet af en sådan
reglering, än just den emellan städerna under århundraden, utan något egentligt inre
sammanhang, utvecklade skiljaktighet i rättigheten att uppbära afgifter för den utländska
varuomsättningen, särdeles som denna rättighet, isynnerhet hvad tolagen
angår, innefattar ingenting mindre, än en lika ojemn som i flera fall synnerligt betungande
skatt icke blott på städernas, utan på hela landets innevånare. Enligt de
af Kommers-kollegium åberopade tabeller visar det sig, alt denna beskattning icke
i 2 af Rikets samtlige stapelstäder uppgår till lika procent af tulluppbörden; och
likväl är denna uppbörd enda mätaren af den skatt, staten ansett sig böra pålägga
varutrafiken med utlandet. — Huru önskvärdt det än vore, att afven andra af
nämnde varutrafik stapelstäderna tillflytande afgifter, synnerligen der dessa utgå efter
andra grunder, än som vid tullagstiftningen blifvit följda, kunde samtidigt med städernas
tolag och efter samma grund regleras, lärer dock, då tolagen i de aldra flesta
fall utgör den hufvudsakligaste af dessa städernas inkomster, regleringen deraf icke
böra fördröjas i afbidan på det mindre väsendtliga.
Frågan om sältet all tillvägabringa denna reglering eller bestämmandet af tolagsersättningens
belopp sönderfaller i tvenne. Den ena afser godlgörelse för hvad hvarje
stad hittills i tolag åtnjutit; den andra åter godtgörelse för hvad städerna derutöfver
kunde framdeles erhålla. 1 förra fallet synas både rättvisa och billighet kräfva, att den verkliga
inkomsten, oafsedt de skiljaktiga, dock i behörig ordning stadgade grunder, efter hvilka
samma inkomst uppburits, och de olika namn, under hvilka den utgått, till sitt fulla belopp
ersättes. Men att fortfarande göra denna ersättning beroende af hittills rådande procentförhållande
emellan tolags- och tulluppbörden, likasom att i sednare fallet, eller
frågan om godtgörelse 'för framtida tolagsförhöjning, bibehålla nämnde för hvarje
stad skiljaktiga procentförhållande såsom grund för ersättningen, på sätt Kommerskollegium
tillstyrkt, skulle utan tvifvel innebära en alltför långt drifven hyllning åc
just det system af olika förmåner för särskilda städer, som, bland annat, med den
ifrågaställa tolagsregleringen skulle afskaffas. Utom orättvisan af en sådan
uppgörelse, hvarigenom den ena staden framgent skulle få åtnjuta ända till 40
procent af hela tulluppbörden derstädes, under det en annan stad finge endast omkring
2 procent af sin tulluppbörd, skulle en sådan reglering för Statsverket kunna
blifva af högst menliga följder. Det är nemligen antagligt, att, sedan tolagen
såsom särskild afgift upphört och inbegrepes i sjelfva tullsatsen, den med öfverdrifven
andel deri gynnade staden skulle både uppmuntras och sättas i tillfälle att bereda
sin handel och sjöfart så öfvervägande förmåner, alt handeln, nu genom den
höga tolagen från en sådan stad afhållen, af ett motsatt förhållande leddes dit ifrån sina
eljest naturliga viigar; hvarigenom statens behållna tullinkomst öfver höfvan minskades,
öfriga städer förnärmades och ett nytt konstladt band lades på rörelsen.
Då jag således i fråga om godtgörelsen för städernas hittills åtnjutna tullin
-
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. JVs 5!,
komster hufvudsakligen anser mig böra gifva företrädet ål grunderne för kommitterades
förslag, hvarmed någon annan oegenllighet icke ar förknippad, än alt en eller
annan siad, der rörelsen kunde komma att aftaga, ändock hlefve vid sin nuvarande inkomst
bibehållen intilldess Eders Majit och Rikets Ständer annorlunda förordnade, tror
jag mig finna, att, ifråga om den tolagstiliökning, sorn med en stigande rörelse
otvifvelaktig! bör stapelstäderna, i samma mån de dertill bidragit, tillfalla, en lämplig
och med regleringens ändamål förenlig medelväg emellan kommitterades och Kommers-kollegii
skiljaktiga förslag erbjuder sig; och den vore, att hvarje stapelstad,
i mån af rörelsens tillväxt derstädes, erbölle en viss, för alla städer lika procent af
stadens stigande tulluppbörd, hvilken tillökning i lolagsersätlningen jag, ifråga om siffran,
lika med kommilterade, anser lämpligen böra bestämmas till fem procent. Delta
är väl lägre än förhållandet mellan samtlige stapelstädernas nuvarande tolagsinkomster
och Rikets hela tulluppbörd, men öfverstiger deremot nuvarande procentförhållandet
emellan tolagen och tulluppbörden i flera städer, samt torde dessutom vara
den högsta beskattning å varutrafiken, som skäligen må kunna, såsom allmän regel,
städerna medgifvas, och med hvilken de också desto heldre böra finna sig tillfredsställde,
som städerna genom denna reglering i främsta rummet komme i åtnjutande
af fördelarne utaf handelns naturliga frihet och dessutom blefvo befriade från nuvarande
kostnader för sin särskilda tolagsuppbörd. Enligt delta förslag och derest,
i likhet med hvad Kommers-kollegium alternativt hemställt, medelbeloppet af tolags- och
tulluppbörden i hvarje stad under åren 1833, 1834 och 1833 loges lill grund för
tolagsersättningarnes bestämmande, skulle således till exempel Calmar, hvars tolags -  inkomst under dessa år i medeltal utgjort 3,820 R:dr med en tulluppbörd, också
i medeltal, af 180,320 R:dr, tilläggas ersättning för redan åtnjuten tolag med 3,800
R:dr samt derjemte af den tulluppbörd, som utöfver 180,300 R:dr allt Banko derstädes
inflyter, undfå fem procent.
Härigenom komme visserligen den städerna medgifna tolagsförhöjning att inträda
förr, än vid den tidpunkt, då brutto-tuiluppbörden uppginge till det, såsom
vilkor för tillökningen, af kommitterade ifrågasatta belopp; men till den förändrade
grunden för bestämmandet af hvarje stads tolagstiliökning låter vilkoret af ett visst
belopp utaf hela Rikets tulluppbörd icke lämpa sig; och ehuru den sålunda beräknade,
nu straxt utgående lolagsersätlningen, äfvensom den tidigare tillökningen i
samma ersättning, komme' alt för Statsverket medföra ett betydligt högre afdrag
på tullmedlen, än kommitterade i sådant hänseende beräknat, böra dock dessa medel,
då den hittills särskildt och i allmänhet med högre procent utgående tolagen hädanefter
skulle i sjelfva tullsatseina inbegripas, kunna, såsom jag framdeles närmare
skall visa, med trygghet antagas lemna den behållning, som i Eders Majlis Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof blifvit beräknad.
Då, enligt mitt här lill sina hufvudgrunder underdånigst anförda förslag, fråga icke skäligen
bör kunna uppstå alt bevilja någon stad högre tolagsersältning, än som motsvarar
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. M 51.
21
hvad staden hittills verkligen åtnjutit, jemte tillökning af 5 procent å stadens utöfver föregående
årens medelbelopp stigande tulluppbörd, torde den af Luleå stad framställda begäran
om tolagsersättningens beräknande efter hvad, enligt andra än redan fastställda
grunder för lolagens uppbärande, kunnat staden tillfalla, icke förtjena afseende; hvaremot
de omständigheter, som i afseende å städerna Sundsvall och Haparanda blifvit af Kommers
kollegium anförda, synas lämpligen böra föranleda dertill, att endast 1853 års
tolagsinkomst och tulluppbörd läggas till grund för fastställandet af ersättningen till
dessa städer, under det i allmänhet medelbeloppet af hvarje stads samtlige tolagsinkomster
och tulluppbörd för de 5 sista åren 1855, 1854 och 1855 torde böra,
med utjemnande (ill närmaste hundratal, utgöra grunden för den ifrågavarande ersättningens
bestämmande.
1 öfverensstämmelse med hvad jag sålunda baft Nåden anföra, och med ledning
af de utaf Kommers-kollegium vid dess underdåniga utlåtande fogade, här ofvan
omförmälda tabeller, hemställer jag alltså, att, med upphörande af den nu till
städerna såsom särskild afgift ingående tolag, derunder inbegripna så väl ordinarie-,
stads- och allmän tolag, som den i vissa städer särskildt utgående ioqvarteringstolagen,
fattigvårdslolagen och öfverflödsalgiften, hvilka i kommitlerades förslag icke beräknade
afgifter, der de hittills såsom tolag utgått, jemväl skulle komma alt upphöra
och i tullsatserna inbegripas, följande stapelstäder måtte, från och med den
blifvande nya tulltaxans inträdande tillämpning, af tullmedlen undfå årlig godtgörelse
derutöfver
med 5
med bestämdt proc. af den tullbelopp
uppbörd, som i hvarje
R:dr R:mt. stad öfverstiger
R:dr R:mt.
Calmar  8,700. — 270,500. —
Carlshamn  6,900. — 114,500. —
Carlskrona .
12,700. — 77,100. —
Christianstad  2,900. — 50,900. —
Gefle  15,000. — 119,900. —
Götheborg  505,600. — 5,570,700. —
Halmstad  5,400. — 78,500. —
Haparanda
5,700. — 72,400. —
Helsingborg  8,500. — 145,700. —
Hernösand  5,500. — 26,700. —
Hudiksvall  900. — 15,500. —
Kongelf  50. — 200. —
Landskrona  15,600. — 542,600. —
Luleå
400. — 15,400. —
22 Kengl. Maj:Is Nåd. Prop. JM Sf.
Malmö  14,000. — 383,200. —
Marstrand
. 600. — 2,800. —
Norrköping  44,600. — 467,100. —
Nyköping  1,700. — 4,300. —
Piteå  1,700. — 26,000. —
Stockholm 333,500. — 3,244,500. —
Strömstad  1,000. — 12,400. —
Sundsvall
3,500. — 38,100. •—
Söderhanm  1,700. — 10.900. _
Söderköping  2,600. — 28,200. —
Uddevalla
1,800. — 43,200. —
Umeå
2,500. — 59,600. —
Warberg
5,500. — 38,900. —
Westervik  3,000. — 54,200. —
Wisby  2,900. — 48,200. —
Ystad
7,700. — 160,900. —
815,730. 9,520.900. —
att utgå: den till visst belopp bestämda tolagen qvartalsvis, och den på en stigande
tulluppbörd beroende tillökning elter hvarje års slut och sedan tulluppbörden
blifvit till beloppet bekant.
I öfverensstämmelse med grunderna för denna tolagens reglering torde ock
böra stadgas, att för redan befintliga, men till uppbärande af tolag nu icke berättigade
stapelstäder, äfvensom för ytterligare blifvande stapelstäder, Eders Maj:t må ega
alt, om anledning dertill vid pröfning i hvarje serskildt fall förekommer, i stället
för tolag bevilja sådan stapelstad ett anslag af tullmedlen, motsvarande fem procent
af stadens årliga tulluppbörd.
Derest denna tolagsreglering vinner Eders Majrts och Rikets Ständers bifall, synes
något giltigt skäl icke förefinnas att, såsom Kommers-kollegium hemställt, inskränka
regleringen till någon viss lid, utan torde den fastheldre, på sätt Kommitterade i afseende
å sitt förslag tillstyrkt, böra framgent lända till efterrättelse och icke kunna
förändras utan begge Statsmakternas samtycke; hvarförutan i sammanhang härmed
lärer böra uttryckligen sladgas, att det förändrade sätt, hvarigenom städerna komma
i åtnjutande af den fordna tolagen, icke skall medföra någon rubbning i stä
dernas
tillförsäkrade dispositionsrätt öfver sina tolagsmedel och icke heller föranleda
förändring uti hittills gällande stadganden angående tolagens användande och
stapelstädernas pligt att hvart tredje år till Kommers-kollegium insända bestyrkta
uppgifter öfver beloppet och användandet af de under nästförutgångna trenne år influtna
tolagsmedlen.
Genom denna sålunda för framtiden afsedda tolagsreglering möter icke binder
att jemväl på enahanda sätt eller annorledes bereda afskafTandet af våg- och stäm
-
Kentjl. Majlis Nåd. Prnp. 51.
23
pelpenningarne jemte flera andra stapelstäderna utaf utrikes varutrafiken tillflytande
afgifter; i hvilket hänseende Eders Maj:t torde täckas anbefalla Kommers-kollegium att,
på sätt kollegium hemsläldt, efter vederbörandes hörande, inkomma med underdånigt
förslag om vilkoren och sältet för samtlige dessa särskilta afgifters fullkomliga afskaflände
emot den godlgnrelse, sorn må finnas lämplig; hvarjemte, och då en sådan
reglering icke lärer kunna vid innevarande Riksdag komma under Ständernas
pröfning, men det voro af synnerlig vigt, att åtminstone grunden för de särskilta
på varutrafiken lagda afgifternas utgörande kunde sålunda förändras, alt afgifterna,
så vidt möjligt, utginge med viss procent af tuilsatserna, kollegium torde böra
förståndigas alt, sedan vederbörande blifvit hörde, inkomma med särskildt förslag
till denna förändring så tidigt, att frågan derom, förr än ny tulltaxa vinner tillämpning,
må hinna algöras.
Den af kommitterade, i afseende å tulltaxans uppställning och formela beskaffenhet,
föreslagna förändring, att vid införsel tullfria varor, som nu äro å en serskild
förteckning upptagna, skulle med iakttagande af behörig alfabetisk ordning införas
uti inlörselslariffen, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen ansett leda
till lättnad vid tulltaxans tillämpning; och torde således denna förändring, emot
hvilken någon anmärkning icke förekommit, böra godkännas.
1 sammanhang med kommitterades tillika gjorda förslag att ur taxan utesluta
den särskilda kolumnen för varors tullvärden, hafva kommitterade, under erinran att
dessa tullvärden varit behöfliga för beräkningen af afgifterna till städerna, nederlagsrecognitioner
och böter i konfiskationsmål, vidare anfört, att, om en sådan reglering,
sorn kommitterade i afseende å tolagen föreslagit, icke skulle kunna samtidigt
utlöras i afseende å våg- och stämpelpenningarne, dessa jemförelsevis mindre betydliga
afgilter tillsvidare kunde beräknas efter de tullvärden, som i nu gällande
taxa finnas införda; att noderlags-rekognitionen, enligt hvad kommitterade vidare föreslagit,
skulle komma att beräknas till viss procent af tullbeloppet; och att böter
i konfiskationsmål kunde, såsom ock af särskildt anförda skäl ansågs lämpligt, bestämmas
efter den värdesumma, hvartill i beslag tagne varor, vid i allt fall stadgad
besigtning och värdering, uppskattades. Och blefve genom vidtagandet af sådane
beslut tullvärdes-kolumnen obehöflig.
Emot detta förslag hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt,
att, om också tolagen komme att såsom särskild afgift upphöra, samt nederlags-rekognitionen
och böter i konfiskationsmål utginge efter de förändrade grunder
kommitterades lörslag afsåge, tullvärdena dock vöre behöfliga såsom beräkningsgrund
icke blott för de af kommitterade omförmälde våg- och stämpelpenningarne,
utan ock för flera andra efter tullvärdet nu till städerna utgående afgifter, hvilkas
reglering efter annan beräkningsgrund svårligen kunde samtidigt utföras; och i så
-
21
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M SI.
dant fall ansågs ett stadgande, att tullvärdena i nu gällande tulltaxa fortfarande skulle
tjena till efterrättelse, komma alt leda till förvecklingar, der förändringar af tulltaxans
rubriker och qvantiteterna för tullberäkningen blefvo vidtagna, samt derjemte
för städernas och de trafikerandes rakenskapsföring medföra olägenheter, då alla
andra allmänna afgifter utginge efter del nya myntsystemet, men de af tullvärdet
beroende umgälder skulle beräknas efter det gamla; hvarjemte Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen hemställt, att, derest tullvärdena ansågos böra qvarstå,
införandet af desamma i taxan kunde fä verkställas sedan de taxans bestämmelser,
af hvilka dessa värden äro beroende, blifvit af Rikets Ständer fastställde.
Under förutsättning, att Eders Maj:t bifaller min bör förut underdånigst gjorda
hemställan om utarbetande af förslag till förändrad grund för beräkning af de flera
städerna utaf utländska varutrafiken tillkommande afgifter, och att frågan derom
samtidigt med ny tulltaxas tillämpning kan vara afgjord på sådant sätt, att den i
flera hänseenden för afgifters beräkning olämpliga grunden efter tullvärden sålunda
kommer att afskaffas, förfalla de skäl, som Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
emot kommitterades ifrågavarande förslag anfört; och ehuru jag, af anledning,
som här nedan vidare skall omförmälas, ännu icke är i tillfälle att yttra mig
öfver det för nederlags-rekognitionens beräknande af kommitterade uppgjorda förslag,
anser jag mig dock redan nu kunna antaga, att beräkningssättet älven i detta fall
varder lämpadt efter tullafgiften och icke efter tullvärdet; likasom jag helt och hållet
delar kommitterades åsigt, att böter i konfiskationsmål rättvisligen böra utgå efter
i beslag tagna varors verkliga värde och icke efter det för hela varuklasser mer
eller mindre riktiga medelvärde, som bör antagas hafva utgjort grunden för tullvärdenas
bestämmande. Att under sådane förhållanden i taxan bibehålla de hittills
vid sjelfva tullsatsernas bestämmande, icke mindre än vid statistiska beräkningar
öfver värdet af Sveriges in- och utförda varor, ofta missledande och någon gång,
efter hvad man af erfarenhet vet, äfven i andra hänseenden rätt besvärliga tullvärdena,
vore utan allt gagnande ändamål. Någonting motsvarande tullvärdena förekommer
icke heller hvarken i Norriges eller, så vidt jag eger mig bekant, något
annat lands tulltaxor; och jag hemställer således, att tullvärdeskolumnen måtte ur
taxan utgå, samt att med beräknandet af böter i konfiskationsmål må förhållas på
sätt kommitterade föreslagit.
Angående kommitterades framställning rörande dels upphäfvandet af nu gällande
föreskrifter om kredit-upplag och nederlag samt dessa upplags ersättande genom
utvidgad nederlagsrätt, dels ock tullkontrollerna och dermed gemenskap egande
ämnen, hafva Kommers - kollegium och General - tullstyrelsen, enär dessa frågor
nlgjorde föremål för behandling i sammanhang med af Eders Maj:t den 15 sistlidne
Januari anbefaldt utarbetande af förslag till en allmän tullförfattning, hvilket förslag
General-tullstyrelsen komme att underställa Eders Majus pröfning, nu vid sådant
förhållande
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JM SI.
förhållande hemställt, att gällande föreskrifter rörande omförmälda ämnen måtte bibehållas
oförändrade, intill dess den allmänna tullförfaltningen hunne blifva fullständigt
utarbetad och efter föregången pröfning af Eders Majit stadfästad.
Af dessa skäl torde Eders Maj:t täckas låta med pröfningen af kommitlerades
förslag i förevarande hänseenden få anstå, intill dess förslaget lill ny allmän tullförfattning
hinner inkomma.
Underdånigst åberopande de allmänna grunder för tullagstiftningen, hvilka jag
här förut anfört, öfvergår jag nu till - redogörelse för kommitterades tulllaxeförslag,
hvilket, likasom Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens underdåniga utlåtande
och förslag till i vissa hänseenden förändrade tullbestärnmelser, ur grundadt på den
förutsättning, att afgiften till handels- och sjöfarts-fonden samt tolagen skola uti
sjelfva tullsatserna inbegripas.
1 de delar af förslaget, emot hvilka någon anmärkning icke förekommit och
der icke heller eljest skäl till afvikelse synes vara för handen, torde Eders Maj:t
tillåta, att jag under ärendets föredragning endast hänvisar till hvad kommitterade i
motiven till sitt förslag anfört.
I enlighet med Eders Maj:ls den 14 nästlidne November utfärdade kungörelse, Apotheks
lärer
vid slutet af den utål kommitterade oförändradt bibehållna rubriken Apolheks- varor
varor,
alla i taxan ej specificerade etc, böra tilläggas: eller ock, efter Kommerskollegii
pröfning, af näring s-idkar e, som styrka sig hafva behof af dylika varor
för åstadkommande af sina tillverkningar.
För de af kommitterade i afseende å denna artikel föreslagna förändringar och Band.
de deremot gjorda anmärkningar torde redogörelsen lämpligen böra förekomma i
sammanhang med frågan om den väsendlligare v,-miklasson Väfnader.
Jemte det kommitterade för dessa artiklar i sitt förslag upptagit tullsalser, be- Beck.Beckräknade,
per centner, till ett mot nu varande införselstull något nedsatt belopp, jyårMrma'
hafva kommitterade tillika på anförda skäl alternativt hemställt, att dessa varor måtte
blifva tullfria. Det sednare förslaget är understödt af Kommers-kollegium och
General-tullstyrelsen, under erinran, att, hvad den förnämsta af dessa artiklar,
Tjära, beträffade, tullafgift derå numera vore utan ändamål, sedan allmän nederlagsrätt
för denna vara blifvit genom Eders Majlis kungörelse den 4 December
1854 mcdgifven. — 1 öfverensstämmelse med Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens
förslag, och på grund af de skäl, som af kommitterade blifvit anförda,
auser äfven jag mig böra tillstyrka tullfrihet för ifrågavarande artiklar.
Nu gällande tulltaxa, sorn stadgar införselsfötbud för bränvin och sprit, dels jjranvin och
af säd, potates och andra jordfrukter, med undantag af Holländsk Geniever, dels Sprit.
ock af Frugt, med undantag af Fransk Cognac, men för alla tillåtna slag upptager
Bih. lilI R. St. Prol. 1856 A 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 2 Haft. 4
§6
Kongl. Mnj.'Is Nåd. Vrop. JY§ SI.
lika tullsats, likväl med exceptionell eftergift för Fransk Sprit till luktvattens-*
beredning, har, i följd af dessa undantag, måst indela denna artikel i liera rubriker
efter de olika ämnen, hvaraf bränvinet är t ill verk avil. 1 stället för del i taxan
till grund för tullberäkningen antagna rymdmåttet af 1 kanna, har, genom Eders
Maj:ts kungörelse den IS Januari innevarande år, förtullningen af bränvin och
sprit på fat eller fastager blifvit grundad på vigt, och tullafgifterna derefter
lämpats.
Med iakttagande af dessa förändringar, hafva kommitterade upptagit för Bränvin
och Sprit, alla slag, under en enda rubrik, de nu stadgade tullsatser, med en
emot 8fgiften till handels- och sjöfarts-fonden samt tolagen fullt svarande förhöjning,
så alt, enligt kommitterades förslag, tullafgiften blefve för 1 skalp. 6 sk. 4,80
r:st. eller 20 öre, och för J kanna 3f> sk. 2,40 r:st. eller 1 R:dr 10 öre, jemte
5 procents förhöjning för hvarje full grad, hvarmed styrkan öfverstege JO grader.
Varande nu stadgad lindring i tullafgiften å Fransk Sprit, för beredning af luktvatten,
äfven i kommitterades förslag bibehållen.
Till stöd för upphäfvandet af de nu stadgade införselsförbudcn hafva korninitierade,
jemte åberopande af sin öfvertygelse, att en lämpligen afpassad tullsats
långt bättre, än absolut förbud, främjade det ändamål man ville uppnå, vidare anfört,
att, likasom man icke genom lillverkningsförbud, utan medelst hög beskärning
funnit sig böra i den inhemska varans fördyrande söka hämma dess omåttliga förbrukning,
likaså borde man ock gå till väga vid den lagstiftning, som afsåge förbrukningen
af utländska spritdrycker. Erfarenheten vitsordade, att äfven under den
tid, då, i följd af andra lagstiftnings-grundsatser, bränvin här stod i vida lägre
pris, än nu vöre för handen eller framdeles kunde motses, och vinsten utaf likartade
utländska spritdryckers införsel följaktligen var mindre lockande, det stadgade
införselsförbudet ändock förblef kraftlöst. 1 samma mån det Svenska bränvinet
fördyrades och en större prisskillnad gåfve ökad vinst vid införseln af det utländska,
i samma mån skulle också frestelserna att trotsa förbudet tillväxa. Komme
dertill att, för fyllandet af den inhemska förbrukningen, ett tillskott af utländska
spritdrycker blefve erforderligt, så förefunnes deri ett ytterligare skäl att heldre
medgifva införseln på laglig väg, än att genom förbudet gifva lagbrytaren en föregifven
tvungen anledning att fortsätta sin olodiga, demoraliserande handtering. Ty
behofvet blefve dock alltid genom handeln lillfredsstäldt, och huru man än ordnade
tullbevakningen, gåfves det likväl alltid en gräns, hvarutöfver dess verksamhet icke
kunde uppdrifva smugglingskostnaden. Kommitterade befarade att den i förbudets
ställe föreslagna tullsatsen redan stöde vid denna gräns, under det kommitterade å
andra sidan voro öfvertygade att samma tullsats, som motsvarade en beskattning
af omkring 29 sk. kannan för 6 graders styrka, till och med under de ovanliga
prisförhållanden, som, då förslaget afgafs, egde rum, innebure tillfyllestgörande skydd
för den inhemska bränvinstillverkningen med nu åsatt tillverkningsskatt.
Kongl. Maj.ls Nåd. Vrop. J\i SI.
27
] afseende härå halva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen dels erinrat
om de väl bekanta frågor, som nästlidne år varit å bane om inskränkningar
i nu medgifven rätt till införsel af åtskilliga utländska spritdrycker, förnämligast
under benämningen Holländsk Geniever, och huruledes Eders Majit behagat i Räder
förklara, att, under alvaktan af den pröfning, som närmare tiden för riksdagen i
dessa och öfriga tdl tullbevillningen hörande ämnen af Eders Maj :t korinne alt företagas,
nu gällande tulltaxa i afseende å bränvin och sprit skulle fortfarande tjena
till eller rättelse, dels ock vid korninitterades omförmälda yttrande anmärkt, att tillverkning
af bränvin inom riket vore medgifven endast under 2 månader hvarje år,
men icke eljest, hvilket förbud, enligt embetsveikens tanke, utgjorde hinder för
medgifvande af införsel utaf sädesbränvin nrot högre eller lägre tull, åtminstone
under de tider, dä sådan vara icke finge inom riket tillverkas. Nästlidne års erfarenhet
hade ådagalagt alt, samtidigt med en större spanmålsexport, till riket inkommit
icke obetydliga partier af det enda till införsel lofgifna slag sädesbränvin,
och hvaribland en del möjligen varit tillverkad af Svensk spanmål, sorn då icke
fick härstädes till bränvin förvandlas. Ett dylikt förfarande, som ansågs icke öfverensstämma
med bränviuslagstiftningens syftemål, förmenades betydligen underlättas,
om, på sätt kommilterade föreslagit, alla slag sädesbränvin finge mot de nu för Holländsk
Geniever stadgade afgifter införas. Och du de med inlörselsföihudet förenade
olägenheter icke i någon väsendlligare mån afhjelptes derigenom, alt föibudet
utbyttes mot en i jemförelse med den inhemska lillverkningsskatten hög afgift, ansågo
Kominers-kollegium och General-tullstyrelsen ifrågavarande förbud böra i allmänhet
bibehållas, sä länge ofvanberörde inskränkning i den inhemska bränvinsbränningen
lörlfore. Kom ine åter denna inskränkning alt framdeles upphöra, så borde
lullafgiften å sädesbränvin lämpas efter den afgift, som blefve för den inhemska
bränvinslillvei kningen bestämd. Hvad deremot beträffade det särskilda slag sädesbränvin,
som under benämning Holländsk Geniever varit lill införsel medgifvel alltsedan
år 1850, så ausågs förbudet icke behöfva utsträckas till denna artikel, så
v i ■ I a föreskrifter meddelades, hvarigenom, på sätt före nästlidne år egt luirt, införseln
inskränktes till den ringare qvantitet, sorn inkomme oberoende af det Svenska
bränvinspriset. Sådan inskränkning kunde åstadkommas antingen genom betydlig
förhöjning i tullafgiften, eller genom förbud alt införa varan annorledes än på buteljer
eller krus. Den sednare åtgärden, som vid utfärdande af ny tulltaxa kunde
vidtagas utan förnärmande af någons rätt, ansågo Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen
mest lämplig; och dä samma iuförselsrätt äfven borde omfatta andra
slag sädesbränvin, 'hvilka i följd af särskilda beredningssätt icke egentligen
konkurrerade med del Svenska, såsom t. ex. Sköttsk Whisky, hvarpå, oaktadt införsrlsförhudet,
tillgång härstädes vanligen funnes, hemställde Kommers-kollegium
och General tullstyrelsen, om icke alla slag sädesbränvin, sorn inkomme på bu
-
Sitt Kongl. Majus Nåd. Prop. M 51,
teljer och krus, borde få förtullas mot den afgift, som för öfrige slag bränvin och
sprit blefve stadgad.
Vidare hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, i afseende å den,
efter pröfning af Kommers-kollegium, medgifna rätt att, för luktvattens beredning,
mot nedsatt lull införa Fransk sprit, fäslat uppmärksamhet dervid, att denna införsel,
som år 1852 uppgick till endast 2,225 kannor, sedermera årligen stigit, sii
att år 1855, då införselsrält söktes för 33,000 kannor, denna införsel, med kollegii
bifall, uppgick till 19,714 kannor och sistlidet år till September månads
början blifvit sökt för 17,000 och beviljad för omkring 11,000 kannor. Dessa
betydliga qvantiteter kunde icke antagas lia Iva åtgått endast för det i taxan afscdda
ändamål och deribland, efter hvad en inkommen ansökning utvisade, för vissa medicinska
behof, hvartill fruktsprit uppgifvits vara ovilkorligen nödig. Det syntes
derföre böra ifrågasättas, om icke allmän tillåtelse att införa sådan sprit kunde beviljas,
emot den tull, som för cognac egde rom; och ansågs underslef, i sådan
händelse, icke kunna blifva af betydenhet, derest tillika stadgades, att vid införsel
a-f bränvin och sprit från andra länder, än den för särskilda slag vanliga produktionsorten,
varan skulle underkastas besigtning af sakkunnige och ojäfvige personer
i Tullkammare- och Packhus-inspektions-förcslåndares närvaro, och att, om
olika meningar angående 'arans rätta beskaffenhet dervid yppades, frågan skulle
till General-tullstyrelsen bänskjulas och prof å Iträn v ine! jemväl insändas. Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen hemställde derföre, att bränvin och sprit af
frukt, alla slag, matte till införsel lofgifvas emot den tullafgift, som i allmänhet bestämdes
för lill införsel lofgifna slag bränvin och sprit. Den förhöjning i införselstullen,
som härigenom komme att drabba dem, hvilka här af fransk sprit tillverka
luktvatten, ansågs, under förutsättning, att nu gällande tullafgifter å sä väl luktvatten
som sprit hufvudsakligen bibehöllos, icke blifva orättvist betungande.
Varande i öfverensstämmelse härmed af Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen,
som instämt i kommitlerades förslag angåcndo tullsatserna, följande redaktion
föreslagen för taxe-rubriken
Bränvin och Sprit:
Af säd, potates, eller andra jordfrukter:
på fat eller fastager
på buteljer eller krus, af t. o. m. 10 graders
styrka 1 kanna
För hvarje öfverskjutande grad ökes inför
selstullen
med fem procent.
Andra slag, af t. o. in. 10 graders styrka:
på fat eller fa$tager 1 skålp. —- » 20 »
på buteljer eller krus , 1 kanna 1 » 10 u
förb.
1 R:dr 10 öre.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JU 51.
ä»
För hvarje öfverskjutande grad ökes införselstullen
med feni procent.
Del kan icke undfalla någons uppmärksamhet, alt, om nu stadgade införselsförhud
för vissa slag bränvin och sprit bibehölles, äfvensom, och ännu mera, om
en ytterligare utsträckning gåfves åt samma förbud, på sött Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen i vissa hänseenden föreslagit, så skulle detta komma att
stå i uppenbar strid mot d t system, som i Svenska tullagstiftningen redan blifvit
hufvudsakligen antaget och nu ar i fråga att vidare fullföljas. Och de särskilda
skäl, komrnitlerade anfört för ifrågavarande förbuds afskaffande, hafva, efter mitt omdöme,
icke heller blifvit på något öfvertygande sätt vederlagda, ty de äro hemlade
från grundsatser, hvilka erfarenheten bekräftat. Till och med du förhållanden, som
nästlidne år under alklelts egna omständigheter inträffat och hvilka måhända gifvit
egentliga anledningen till tanken på förbudets behöflighet, synas mig i sjelfva verket
vida mer lala för gagnlösheten af förbuden och för nyttan af deras afskaffande,
än för nödvändigheten af deras bibehållande. Der brist på en begärlig vara —
behöflig eller icke behöflig — uppstår, eller priset på densamma uppdrifves (ill en
ali naturliga förhållanden icke betingad höjd, der fylles bristen oeh uljemnas priset
genom tillförsel från annat håll, antingen med stöd af lagbuden, deras mening eller
tolkning, eller trots dessa. Sker sådant emot lagarnes tänkta eller uttryckta mening,
så förnärmas både samhället och den allmänna rättskänslan, denne sednare i
den mån det kränkta lagbudet af henne gillas, och utan tvifvel är det lagstiftarens
pligt att söka förekomma anledningarne lill sådana förnärmelser. Då under början
af nästlidne sommar priset å Svenskt bränvin uppdrefs till en höjd, vida u'öfver
verkliga tillverkningskostnaden och en skälig vinst, manades handeln alt kasta sig i
täflan med den inhemska producenten, och den eftersökta, öfverdrifvet fördyrade
varan anskaffades. Delta skedde väl till en betydlig del genom införsel af ett slags
Geniever, hvars inbegripande under den lofgifna artikeln af detta namn väckte tvifvelsmål,
men det skedde ock genom tillförsel af andra alldeles ostridigt tillåtna, fast
för helsa och nykterhet måhända icke mindre skadliga spritslag, såsom Arrac och
Rum, hvilka sedermera genom rening erhöllo sädesbränvinets smak och ersatte delta.
Priset utjemnades och den stora handelns tillförsel från utlandet minskades åter.
Men det är äfven bekant att den, om ock hvarje gång i mindre partier, likväl
sarnmanräknadt ganska betydliga införseln af verkligen förbjudet sädesbränvin under
året på ett oroande sätt tilltagit. Att denna för statskassan, men långt mera
för folkets moralitet, förderfliga rörelse, hvilken under sednare åren eljest varit
i ett jemnt aftagande, skulle genom förbudens bibehållande och utsträckning gifvas
ytterligare uppmuntran, låter icke förneka sig, och den gifna erinringen härom synes
mig i hög grad förtjent af uppmärksamhet.
Väl är det sannt, såsom Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen an
märkt,
att den inhemska bränvinstiJIverkningen ännu icke blifvit och möjligen
30
Kungl. Majis Nåd. l'rop. M ot.
icke heller nu, såsom jag dock för min del skulle anse lämpligast, blifver befriad
från den vid öfvergången till gällande grundsatser för handteringens ändamålsenliga
ordnande stadgade inskränkning i tiden lör dess verksamhet; äfvensom att
denna inskränkning, i förening med tillverkningen åsatt skatt, måste tagas i betraktande
vid pi(ilningen af frågan om den konkurrens med utlandet, som må tillstädjas;
men dessa på den inhemska handteringen lagda band, hvilka emellertid
lemna tillverkningens belopp i det hela obegränsadt, synas dock hvarken kräfva
eller rättfärdiga förbud emot all införsel af utländskt sädesbränvin, helst, enligt
mitt underdåniga förmenande, ett sådant förbud snarare skuile motverka, än främja
syltet med den nya bränvinslagsliftningen — minskad tillverkning och förbrukning.
Det kan nemligen icke nekas, att, derest den verkställda införseln
af Geniever och andra Svenska hränvinet surrogerande spritdrycker blifvit
förhindrad, priset å det inhemska hränvinet skulle hafva bibehållit sig vid den
öfverdrifna höjd, som gaf anledning till införseln, och måhända ytterligare stegrats;
ty så länge tillverkaren vore i besittning af monopolet att tillhandahålla varan,
och han tillika, i följd af tillverknings-lagstiltningens beskaffenhet, såsom nu är
händelsen, kunde vid bränningstidens slut med temlig noggrannhet beräkna de
inom landet befintliga tillgångar, så länge stöde det ock i hans makt att, der
dessa tillgångar icke motsvarade förbrukningens behof, ganska godtyckligt bestämma
och uppdrifva försäljningspriser. Den härigenom, likasom af andra monopoler,
härflytande oskäliga vinst skulle naturligen hafva riktat spekulationen på en så
gynnad och gynsam handtering; och närmaste följden af denna spekulation hade
sannolikt blifvit eu återlifvad verksamhet i den ännu såsom husslöjd allmänt bekanta
industrigrenen. I stället att tillverkningen skulle motarbetas, hade den sålunda
blifvit uppmuntrad, möjligen till öfverproduktion med deraf följande tryckning
af priset till och med under tillverkningskostnaden; och till alla den icke längesedan
förflutna tidens olägenheter af öfverflödig tillgång och omåttlig förbrukning
hade nu slutit sig de enskiltes olyckor på en spekulation, sorn lagstiltningen
genom konstlade medel framkallat; hvaraf antagligen icke heller uteblifvit
, ett allmännare missnöje med sjelfva lagstiftningen, hvilken skulle hafva ansetts
vara skulden till olyckorna och hufva förfelat sitt ändamål.
I afseende ä förbuds-skyddel måste dessutom anmärkas, att man härmed
ailtid åsyftat uppmuntran .af sådane näringar, hvilkas utveckling och blomstring vore
för landet gagneliga; och man har dervid icke aktat de uppoffringar, sorn förbrukaren
för sådant ändamål måst underkasta sig. Att bibehålla detta nu i alla andra
fall förkastade skydd endast till förmån för den handtering, som eljest och med
rätta betraktas såsom minst uppmuntransvärd, skuile, enligt min tanke, vara föga
följdriktigt och icke af något giltigt skäl rätlfärdigadt. Genom en tullsats, som
fullt motsvarade den å inhemska tillverkningen, till varans fördyrande, lagda skatt
Kongl. Majus Säd. Vrop. M Si.
oell sorn derutöfver stegrade (nisel A utländska lii t införda spritdrycker till det
belopp, hvilket med den inhemska tillverkuings-lagsliftningen kan påräknas —
hvarvid, jemte tillverkningsskatten, äfven förlags- och ränte-utgiftcr för den tid
inhemska tillverkningen må vara inställd, tillika med en skälig vinst å rörelsen
naturligen måste i beräkningen ingå — endast genom en sådan tullsats, men alldeles
icke genom införselsförbud, anser jag det mål, som med bran vi nslagsti l'tningen
är afsedt, i förening med stadga i den inhemska handteringen, säkert och
rättvist kunna uppnås.
Den tullfrihet, som nu är medgifven vid in- och utförsel al spanmål och andra
råämnen för hränviustillvcrkning, torde här allt framgent blifva bibehållen; och i
sådan händelse lärer någon större, till men lör de Svenska bränvinstillvcrkarne
ländande skillnad i priset å dessa råämnen här och i utlandet icke uppstå, samt
följaktligen icke hellre tillverkningskostnaden, skatten oberäknad, blifva af någon
väsendtligarc skiljaktighet. Skulle ock, såsom Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen
förmenat, den sistlidet är från Holland införda Geniever till någon
del hafva varit tillverkad af Svensk spanmål, så är det likväl klart, alt detta råämne,
belastadt med fraktkostnader, handelsvinst m. tn., måste hafva stått deri Holländske
tillverkaren i högre pris, än hvartill bränvinsbrännaren härstädes kunnat erhålla
sin råvara; och för statskassan inbragte det i Holland tillverkade, hit införda
bränvinet ungefär dubbelt så hög inkomst, som om bränvinet här blifvit tillverkadt.
Hvarken Svenska jordbrukaren, som funnit gynnande afsättning för sin spanmål,
eller den Svenske bränvinsbrännaren, som för sin tillverkning endast betalt hälften
af den skatt, hvilken träffade det Holländska bränvinet, kunna således i det
antydda förhållandet, om det verkligen egt rum, hafva något skäl till klagan; och den
fordna tanken, att man genom tullagstiftningen borde binda förädlingen af råämnena
inom landet, har längesedan på goda grunder blifvit öfvergifven.
Den undantagsbestämmelse, som i nu gällande taxa finnes medgifven för
Fransk sprit till beredning af luktvatten, synes hafva egt sin enda giltiga anledning
i det för sådjin sprit hittills i allmänhet stadgade införselsförbud; och då detta
förbud, äfven af de särskilta skäl Kommers-kollegium och General-tullstvrelsen
anfört, lärer böra upphöra, torde ock den för visst ändamål medgifna lindring i
tullafgiften desto heldre böra försvinna, som missbruk af en sådan förmån svårligen
torde kunna förekommns, och som tullen å utländskt luktvatten i alla fall skulle
blifva 100 procent högre än tullen å sprit. På dessa skäl finner jag mig böra
underdånigst tillstyrka, att kommitlerades förslag till tulltaxans lydelse, angående
artikeln bränvin och sprit, med uteslutande af den för Fransk sprit till luktvattens
beredning af kommitterade bibehållna undantagsbestämmelse, mätte af Eders Maj:t
gillas; dock att, derest någon förändring i beskattningsgrunderna för den inhemska
bränvinstillverkningen skulle komma att beslutas, i sådant fall en motsvarande
jemkning i tullsatsen för utländskt bränvin och sprit måtte iakttagas.
Kongl. Majlis Nåd* Prop. M SI.
tofft.
Med beräkning att införselstullen jemte tilläggsnfgifter å Kafle nu utgjorde <5
sk. 2,08 r:st skålpundet eller 5,68 r:st högre än i Norrige, hafva kommitterade
föreslagit nedsättning af denna tullafgift med omkring 3' r:st eller till 9 öre
skålpundet. Anledning förefunnes väl icke, att denna vara i någon större mängd
på oloflig Aäg inkomme, hvarföre det i tullinkomstväg kunde anses fördelaktigast
att bibehålla tullsatsen; men oberäknadt alt den hittillsvarande skiljaktigheten
från Norska tullafgiften satte Nörriges på gränsen belägna handelsplatser, synnerligen
Fredrikshall, i tillfälle att förse närliggande Svenska orter med denna betydliga
förbrukningsartikel till lägre, pris, än den i Svenska handeln kunde föryttras,
ansågo kommitterade, att, då kaffe numera blifvit en verklig förnödenhetsvara
oell förbrukningen vore i jemt stigande samt ytterligare tilltoge i den mott bränvinets
bruk minskades, någon nedsättning af införselsafgiften å kaffe borde kunna
ifrågasättas. Den af kommitterade föreslagna nedsättning, beräknad efter importen
år 1834, minskade väl tullinkomsten med omkring 79,000 R:dr B:ko; men
genom ökad förbrukning och en fortfarande på laglig väg verkställd införsel antogs
denna minskning snart blifva ersatt.
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen åter hafva ansett något giltigt
skäl icke förekomma lill en nedsättning i kaffetullen, hvaraf, enligt förtullningen
år 1853, minskningen i tullintraden skulle uppgå till omkring 82,000 R:dr B:ko,
utan hemställde bemälde embetsverk, att nu gällande afgifter mätte utbytas mot
närmast svarande öretal, 10, helst denna siffra utgjorde ett, företrädesvis i afseende
å en artikel af förevarande beskaffenhet, vid decimal-systemets införande
särdeles lämpligt belopp. Den ringa förhöjning med A-2ö:dels r:st pr skålpund, som
härigenom uppstode, då man i medelberäkning antagit tolagen till 2 procent
af tullvärdet, kunde anses utjemnad, i betraktande af den vida öfvervägande införseln
af kaffe till Stockholm, der tolagen vore 2f procent, utöfver införseln till
städer, der tolagen understege 2 procent af tullvärdet.
Lika med kommitterade anser jag visserligen kaffets mer och mer blifvande
egenskap af förnödenhetsvara utgöra en omständighet, som vid tullagstiftningen
förljenar synnerlig uppmärksamhet; men då jag har för afsigt att, utom för de af
kommitterade till tullfrihet upptagne lifsmedel och framför kaffe oundgängliga förnödenheter,
äfven underdånigst tillstyrka tullfrihet eller tullnedsättning för åtskilliga
andre nödvändighetsvaror, hvilka för den fattigare befolkningen utgöra
oundvikliga lelnadsbehof, och jag icke får lemna ur sigte angelägenheten, att
den utaf tullmedlen påräknade statsinkomst, hvilken, under eljest vexlande handelskonjunkturer,
säkrast och jemförelsevis minst kännbart för olika klasser af
förbrukare utgår af kaffe, socker och dylika stora kassa-artiklar, i sjelfva verket
kommer att inflyta, anser jag mig, i enlighet med Kommers-kollegii och
General-tullstvrelsens förslag, böra underdånigst hemställa, att kaffetullen för närvarande
mätte vid dess nuvarande ungefärliga belopp bibehållas och således upptagas
-
Kongl. Maj\ls Nåd. Prop. M Si.
53
tagas till 10 öre pr skålpund, desto heldre sorn jag med visshet känner, att Norska
Regeringen är sinnad föreslå en ej obetydlig förhöjning af tullen på caffe,
hvarigenom det af kommilierade anmärkta menliga föthållande i afseende å kaffe
tullen
i Norrige blifvit så lörändradt, att den Svenska tullen, äfven om den beräknas
till 10 öre, kommer att understiga den tilltänkta Norska.
Uti sammanräknade »fgiftsbeloppet för Cacao, 3 sk. 9 r:st skålpundet, hafva
kommitterade, lör ett närmande till Norska tullsatsen, 2 sk. 8,40 r:st, och för
att äfven å chocolad kunna bringa den härstädes stadgade tullafgiften till närmare
likhet med den i Norrige gällande, föreslagit tullnedsältning med omkring i sk.
eller till 9 öre; Uti hvilket förslag Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
tillstyrkt den förändring, att tullsatsen matte bestämmas till 10 öre.
Afven i della hänseende anser jag mig böra understödja embetsvcrkens förslag,
då i allt fall en icke obetydlig nedsättning beredes och hinder icke möter för
antagandet af den å chocolad utaf kommitterade tillstyrkta tullsats.
För alla dessa artiklar hafva kommitterade utfört lullsatserna till nu sammanräknade
afgifter närmast motsvarande Ingre öretal, 'under erinran tillika, hvad
corinter angar, att det nu upptagna tullvärdet icke obetydligt öfverstege verkiiga
värdet.
Härvid hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt, att den,
enligt kommitterades förslag, uppkommande tullförlust, tillsammans 6,948 R:dr 21
sk. b:ko, kunde, genom afgiftens förhöjning till närmast högre öretal, undvikas och
att en sådan förhöjning för varor af ifrågavarande beskaffenhet ansågs kunna utan
olägenhet ega rum; hvarföre denna förändring i kommitterades förslag tillstyrktes.
Då likväl redan stadgade tullafgifter å ifrågavarande artiklar i förhållande till
varuviirdet äro ganska höga och i allmänhet högre, än i Norrska tulltaxan, anser
jag något giltigt skäl icke vara för handen att ytterligare höja samina afgifter, utan
biträder jag kommitterades förslag i dessa hänseenden.
Kommitterade hafva tillstyrkt tullfrihet för fartyg och båtar, alla slag, samt
Utvecklat de skäl, på hvilka detta förslag grundades. 1 enlighet med förut i ämnet
uttalad åsigt, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen understödt förslaget
samt såsom ytterligare skäl derför anfört den för flera nationers fartyg här
nu medgifna kustfart, under hvilket förhållande det vore obilligt och för svenska
sjöfartens täflan med den utländska menligt, att samma fartyg, för att segla under
svensk flagga, skulle erlägga en afgift, hvarifrån det, med åtnjutande af lika rättigheter,
vore såsom utländskt befriadt.
Men i sammanhang med detta förslag hafva Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen
vidare erinrat om de inhemska skeppsvarfvens skäliga anspråk att icke
betungas med tullafgifter för de materialier och förnödenheter af utländsk tillverkning,
som erfordrades för den fullfärdiga vara, de åstadkomma, och hvilken skulle
llih. lill R. St. Prol. tIiö6 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 2 Haft. 5
Cacao.
Corinter,
Peppar.
Plommon,
Sviskon och
Brundier
samt
Russin.
Fartyg och
bålar.
34
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JV? SI.
Fisk.
åtnjuta tullfrihet. I kommitterades förslag, § 40 i tulltaxeunderrättelserna, om
full restitution af erlagde afgifter för de skeppsförnödenheter, som blifvit använde
till nya fartygs tacltling och utredning, vore visserligen i afseende på hit hänförliga artiklar
ett sådant missförhållande undanröjdt, men lika giltigt skäl syntes påkalla, att
en dylik förmån äfven utsträcktes till sädane, tull underkastade rnaterialier, som
erfordrades för fartygets byggnad, såsom jernplåtar, förbydningsmetall m. m.; hvarföre
kollegium och General-tullstyrelsen hemställde, att stadgandet i tuiltaxeunderrättelserna
måtte erhålla följande lydelse:
»Ägare af fartyg, som vid svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att,
sedan fartyget kommit i fulifärdigt skick och sådant inför General-tullstyrelsen
blifvit styrkt, få tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för de materiaiier
och skeppsförnödenheter, dem ägaren genom behöriga intyg visat hafva va
rit
till fartygets byggnad, tackling och utredning använda och för sådant ändamål
från utrikes ort införda».
Hvad så väl kommitterade som ock Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
derutöfver i detta ämne föreslagit, hemställer jag att Eders Maj:t täcktes
bifalla.
Under åberopande af den tullfrihet, som genom Eders Majrts Nådiga kun
görelser
den 26 September 1833 och den 11 sistlidne April blifvit till detta års slut
medgifven för åtskilliga förnödenhetsvaror och deribland, med få undantag, för saltad
och rökt fisk, hafva kommitterade uttryckt den förhoppning, att samma tull
frihet
allt framgent kunde medgifvas, så att en hvar och isynnerhet de arbetande
klasserna erhölie sina oundgängliga behof för så godt pris som möjligt. Förlusten
i tullintrad vore visserligen betydlig, men kunde redan under vanliga förhållanden
anses uppvägd genom lättad utkomst och deraf föranledd ökad belåtenhet hos flertalet
af rikets invånare. Då derjemte den utrikes handeln nu så vidgat och stadgat
sig, att tulluppbörden på det hela betydligt öfverstege hvad deraf hittills såsom bidrag
till statsutgifterna påräknats, trodde kommitterade, att en del af detta öfverskott
icke kunde bättre eller gagneligare användas, än att, medelst nedsättande eller
borttagande af tullafgifterna å allmännare förnödenhetsvaror, göra lefnadskostnaden
för de mindre bemedlade så lindrig som möjligt. Kommitterade tillstyrkte der
före
tullfrihet för fisk, alla slag, med undantag af anchovis, sardeller och thonfisk,
för hvilka tullsatsen, 8 sk. skålpundet, bibehölls.
Emot detta förslag hafva åter Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
erinrat, att förlusten i statsinkomst, enligt 1834 års införsel, uppginge till 113,000
R:dr; att de ifrågasatta varorna i allmänhet, eller åtminstone de flesta slagen, mindre
kunde anses utgöra en allmän förnödenhet, än t. ex. salt och hudar, för hvilka
artiklar tull likväl vöre bibehållen, och att äfven, i förhållande till varuvärdet, de
förra voro mindre betungade af nuvarande tullafgifter, än de sednare. Kollegium
och General-tullstyrelsen ansågo derföre tullafgifterna å Fisk böra till nu varande
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JYI SI.
3o
belopp bibehållas, helst Eders Maj:t vöre obetaget att, när omständigheterna sådant
påkallade eller medgåfve, derifrån meddela befrielse. Med beräkning af 5
centner pr tunna och med nedsättning af nu varande afgifter endast till jemna
öresbelopp, tillstyrkte kollegium och General-tullstyrelsen följande tullsatser å ifrågavarande
fiskslag:
Saltad eller inlagd
Lax 1 centner 1 R:dr 10 öre.
Sill  » » 25 »
Strömming  » » 25 »
ali annan
» » 75 »
Torr eller rökt:
Gråsidor eller Sey  » 1: » 25 »
Lax och Al
» 6: » — »
Långor och Torsk, med derunder
inbegripne Rotscher samt Klipp-,
Stock- och Flätt- eller Bredfisk » 1: » 50 »
Andra slag  » 2: » 50 »
Varande i öfrigt af kollegium och General-tulistyrelsen anmärkt, alt, då de
hufvudsakliga af dessa artiklar infördes mot half tull från Norrige, vid tillämpning
af föreslagna tullsatserna uppkomme en nedsättning i anseende till den höga
tolag, som på de förnämsta importorterne nu utgihge. Så droge Norsk Sill nu i
Götheborg, i sammanlagde afgifter, 16 sk. 10 rst. tunnan, men komme att beläggas
med endast 37'/> öre eller 12 sk.; hvarvid likväl tillika erinrades, att någon förhöjning
i afgifter uppkomme uti de städer, der tolagen nu utgår med lag procent.
Mera än ett år har redan förflutit, sedan Eders Majrt, till lindring i de stegrade lefnadskostnaderna,
först täcktes medgifva tullfrihet för de flesta Fiskslag, äfvensom för
åtskilliga andra till lefnadsförnödenheter hänförliga varuartiklar, och denna tullfrihet har
Eders Maj:t, med några få förändringar, sednast den 12 sisth December behagat
ytterligare utsträcka till innevarande års slut. Uppoffringen för statskassan är
visserligen betydlig; men innefattar den, såsom jag vågar tro, en af rättvisa och
billighet påkallad eftergift, så lärer denna eftergift icke böra återtagas, med mindre
statens behof sådant oundgängligen kräfver. Ett sådant behof är dock icke nu för
handen, och lyckligtvis förekommer icke heller anledning att befara sådant för nästinstundande
statsreglerings-period. Fastmera anser jag statsverkets tillstånd medgifva,
att tullfriheten utsträckes till åtskilliga andra förnödenhetsvaror och deribland
till den af Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen omförmälda vigtiga artikeln
Salt; och om försigtigheten bjuder att än vidare bibehålla åtminstone någon
tullafgift å vissa betydliga förnödenhetsvaror, såsom oberedda Hudar och Skinn,
Gryn, alla slag, utom af spanrnål, Oljor m. fl., bör detta dock icke vara något
giltigt skäl att jemväl fortfarande beskatta sådane oundgängliga och för de fattigare
38
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. JU SI.
Garn.
klasserna isynnerhet hufvudsakliga födoämnen, som dc nu ifrågavarande. Farhågan,
att nu lör lifsfornödenheter medgifven tullfrihet icke skulle komma alt fortfara, utgör
ock en af de belänkligheler, Fullmäktige för Stockholms Handtverksförening i sin
ofvannämnde skrift anfört emot de lullsatser, kommilterade för handlverksvaror
tillstyrkt.
Jag biträder således kommitlerades onnörmälda förslag.
Å hvitt bomullsgarn hafva kommilterade hufvudsakligen bibehållit nu gällande
tullsats med tilläggsafgifler, motsvarande närmast 12 öre; likväl med hemställan, att,
derest Norriges nästkommande Storthing skulle komma att nedsätta den der nu ungefär
lika tullsaisen under hvad kommilterade föreslagii, elier om, genom öfverskott
å tullintraderna, Eders Maj:t blefve i tillfälle ali medgifva ytterligare lättnader
för den inhemska väfnadsinduslrien, frågan om vidare nedsättning af tullen å
hvitt bomullsgarn mätte af Eders Majit tagas i nådigt öfvervägande.
Kommilterade hafva deremot för alla slag färgadt bomullsgarn, hvarå tullen
med tilläggsafgifler nu utgör dels 10 sk. 5 rist., dels 14 sk. B rist. skålpundet,
föreslagit en gemensam tull af B sk. eller 25 öre; äfvensom kommilterade sammanfört
Kamel- och Ullgarn under en gemensam rubrik samt för det oiargade upptagit
lullafgiften till 25 öre och för det färgade till 52 öre pr skålpund.
Yid förslaget angående bomullsgarn är någon anmärkning Icke framställd; men
i afseende å Ullgarn hafva Kommcis—kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt,
att genom ytterligare lindring i t ii I isa) serna skulle kunna beredas väsendtlig och
billig förmån för den del af yllefabrikationen, för hvilken Kamullsgarn och s. k.
Streichgarn utgöra här i landet icke tillverkade råämnen; hvarföre Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen ock ansågo sig böra gifva anledning till någon mera
betydlig nedsättning uti denna tull, helsi densamma icke för någon härvarande industri
utgjorde skydd och följdriktigheten syntes fordra, alt, då tullen å hel fa bi ikaiet,
väfnader, nedsaltes, och råvaran ull vo>'e tullfri, i »»försel*.! ullen å halflabrikalel, garn,
i motsvarande mån minskades. Och hemställde Kommers-kollegium och General
tullstyrelsen
således, ali införselslullen å ullgarn, alla slag, så länge fullkomlig tullfrihet
icke kunde medgifva? för de här ej tillverkade, men såsom råämnen
behölliga slagen, icke malte bestämmas högre än tiil 15 töre för ofärgadt och
20 öre för färgadt ullgarn pr skålpund; under hvilka bestämmelser Kamelgarn äfven
ansågs kunna inbegripas. Varande jemväl uti de underdåniga erinringar, som
fabriksidkare framställt emot kommitlerades förslag till nedsättning af iuförseisiullen
å vissa väfnader, särskild anmärkning gjord emot tullsaisen å Kamullsgarn.
Hvad nu angår införselslullen å Ii vilt bomullsgarn, så torde, ;ä de skäl kom
mitterade
närmare L»tveklat, någon vidate nedsättning af denna jemförelsevis redan
lindriga införselstull för det närvarande icke böra ifrågakomma. Alen då deremot
äfven de af kommilterade föreslagna nedsalta lullsatser ej mindre å färgadt bomullsgarn,
än ock å Kamel- och Ullgarn, olla slag, skulle kunna, utan men för in
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JM öl.
37
hemska färgeri- och ullspånads-handteringarne, ytterligare nedsättas, samt härigenom
otvivelaktigt skulle för olika grenar af viifnadsindustrien beredas väsendtlig lättnad
vid tällan med utlandets tillverkningar, anser jag mig, med afseende hära, och med
godkännande af hvad Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, i fråga om Kamel-
och Ullgarn, anfört, böra underdånigst tillstyrka, alt införselstullen bestämmes å
färgadi bomullsgarn, alla slag, till 20 öre, samt
å Kamel- och Ullgar n, alla slag, ofärgadt till i 5 öre och färgadt
tiil 20 öre skålpundet.
Fullmäktige för Stockholms Handtverksförening hafva i sin omförmälda under— Gevär.
dåniga skrift, hvilken jag anhåller alt nu lå i ett sammanhang föredraga, framställt
anmärkningar vid kommilterades förslag lill tullsatser ä artiklarna Gevär, Guld,
nrbeladt, kläder. Leksaker Metaller, förgylda, försilfrade eller plätera de, Musikaliska
tnslrumenlcr, Paraplyer och Parasoller, Skomakare-, Snörmakare- och Svarfvarearhelen.
tågvirke, i agnar och Aldon samt de allmänna rubrikerna Slöjdevaror eller
kabriks-, Handtverkeri- och Manufaktur-varor, i taxan ej nämnde, och varor,
sorn icke kunna hänföras tinder någon af dr. i införsels-larifen upptagna, mer eller
minore arbetade; i afseende ä hvilka taxerubriker kommilterades förslag förmenades
icke lemna inhemska handteringarne del skydd emot utländsk medtäflan, som vore
al behofvet fortfarande påkalladt; men af alla de tullsatser, emot hvilka anmärkning
sålunda förekommit, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, i utlåtandet
öfver kommilterades förslag, endast gjort erinran vid artikeln Snörmakarearbeten,
för hvilken embetsverken, under åberopande af sina här förut anförda allmänna
åsigter om den större varsamhet, hvarmed öfvergängen till den friare lagstiftningen
ansågs böra utföras, tillstyrkt något högre tullsaiser än kommilterades
förslag upptager.
Jag har i det föregående onderdånigst anfört de grunder, på hvilka jag stödjer
min öfvertygelse om lämpligaste sältet för tulltaxans ordnande, och jag anser
mig ej ega skäl alt afvika frän kommilterades på detalj-undersökning hvilande förslag
i detta afseende, så villa icke, genom en fullständigare utredning i serskilda fall,
någon ändring deruti visat sis vara af nöden.
Hvad Handtverksföroningens Fullmäktige i afseende å vissa uppgifna artiklar
anför!, har, efter sorgfällig pröfning, icke förmått öfvertyga mig om en dylik nödvändighet.
Anmarkninganio, innefattande, bland annat, det antagande, ali; icke 20,
utan 23 procents iuilafgifle • vöre erforderliga för den Svenska industriens bestånd,
ådagalägga härigenom fortfarande anspråk på ett tullsystem, som, under namn af
skydd för inhemska näringar, i sjelfva verket innebär, att vissa samhällsklasser, genom
utestängande eller fördyrande af den utländska tillförseln, önska, till vinst för
sig, uppstegra varupriserna och sålunda pålägga hela • den förbrukande allmänheten
en mer eller mindre dryg beskattning. Men uiom det att jag för min del ej kan
erkänna hvarken rättvisan eller statsnyttan af eli sådant system, anser jag så myc
-
.-58
Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. JYs SI.
Glas.
ket mindre skäl att nu efterkomma dessa anspråk, som, under närvarande tidpunkt,
det torde vara högst få näringsgrenar inom landet, som ej gynnas af en ganska
liflig afsättning — ja! ända derhän, att äfven vid de obetydligaste beställningar den
Svenska näringsidkaren ofta ser sig urståndsatt att utföra hvad som begäres.
I den enda punkt, hvari sökanderne med en uppställd kalkyl sökt visa befogenheten
af sina anmärkningar, under erinran, att nu gällande tullsats utgjorde 13 å
14 procent och den föreslagna endast något öfver sex procent af varuvärdet, nemligen
i fråga om nya gångkläder, anmärka sökanderna sjelfva, alt, i följd af resande
medgifven rätt att tullfritt medföra kläder, som pröfvas icke öfverstiga deras personliga
behof, nu gällande tulltaxa esomoftast, för att icke säga alltid, blifvit kringgången;
hvarföre också den inskränkning i resandes rätt yrkades, att tullfrihet endast
skulle ega rum för synbart brukade kläder.
Den tuiltjenstemännen redan åliggande skyldighet att pröfva hvar och en resandes
behof af medförda beklädnadspersedlar skulle otvifvelaktig! både för de resande
och för tuiltjenstemännen göras än mera förhatlig, derest närmare undersökning af
klädernas beskaffenhet tillika föreskrefves; Och ett sådant lagstadgande kornme antagligen
att vid tillämpningen förfela sitt ändamål; men just den omständigheten, att
tillförene stadgade införselsförbud, likasom nu gällande införseisafgifter, må hafva befunnits
overksamma i afseende å sådane artiklar, som företrädesvis kunna af resande
tullfritt införas under föregifvande att utgöra deras behof, just denna omständighet
innefattar i min tanke ett kraftigt skäl för tullafgifternas bestämmande till så billigt
belopp, att afgiften villigt erlägges; hvarigenom de inhemska näringarnes anspråk på
skydd och statens på inkomst, så vidt sådant i förevarande fall kan utföras, bäst
främjas.
Jag anser mig således icke hafva funnit skäl att i omförmälda hänseenden
underdånigt tillstyrka någon afvikelse från kommitterades förslag.
Uti kommitterades förslag till förändrade tullbestämmelser för de under bufvudrubriken
glas upptagna olika slag, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen,
på ofvan anförda allmänna grunder, såsom öfvergångsafgifter underdånigst tillstyrkt
följande förändringar, nemligen: för fönsterglas, alla slag, 3, i stället för 4
öre; och för rubriken »andra slag» 23, i stället för 20 öre skålpundet.
Deremot innefattar den af åtskillige glasbruksegare ingifna, här förut nämnda
skrift, underdåniga påminnelser både emot kommitterades förslag angående artikeln
glas i allmänhet, jemte embetsverkens deröfver afgifna utlåtande, och synnerligast emot
vissa delar af förslaget, hvars godkännande förmenades skola tillintetgöra större delen
af svenska glasbruksindustrien. Under klagan öfver den otrygghet för framtiden, ofta
återkommande frågor om förändringar i svenska tullagstiftningen förorsakade, i motsats
till förhållandet i andra länder, är i omförmälde skrift anmärkt, hurusom Eders
Majit vid 1847 års Riksdag skulle hafva föreslagit genomgripande förändringar för
iullbehandlingen af glasvaror, hvarpå exempelvis anfördes fönsterglas, hvilket, dittills
Kongl. Maj:ls K åd. Prop. JU SI.
59
förtulladt efter skifvor och band, upptogs tili förtullning efter vigt med en medeltull
af 2 sk. banko skålpundet, som ansågs utgöra 25 procent af värdet, samt
huruledes, sedan Rikets Ständer bifallit detta förslag, Bevillnings—utskottet redan
vid nästföljande 1851 års Riksdag ifrågasatt tullafgiftens nedsättning till 1
sk. 6 rst samt äfven vid sistlidne Riksdag förnyat samma förslag, ehuru
utan framgång. Så hade också kommitterade få månader efter utfärdandet af gällande
taxa åter föreslagit väsendtliga förändringar, likväl med afvikande från syftemålet att
närma svenska och norrska tullsatserna, samt utan någon egentlig motivering af det
framkastade förslaget, hvilket icke heller blifvit af deröfver hörda embetsverk med
behöflig utredning af sakförhållandena granskadt. Efter sådane erinringar i afseende
å frågans behandling hafva glasbruksegarne vidare sökt göra troligt, att den af kommitlerade
å fönsterglas föreslagna tullsats, 1 sk. 3,56 rst. eller 4 öre, icke skulle,
på sätt kommitterade uppgifvit, utgöra 25 procent af varuvärdet, och till stöd derföre
åberopat dels den af Eders Maj:t år 1847 föreslagna tullafgift, dels en utredning,
som i Norrige föregått den derstädes år 1842 antagna tull af 4 sk., hvilken
tull der ansågs motsvara 50 procent af värdet och, med afseende å införseln ifrån
Sverige emot half afgift, bestämdes till ett så högt belopp. De lättnader, som voro
för svenska glastillverkare tillstyrkte, förmenades inskränka sig till tullfrihet för Soda
och vara af jemförelsevis ringa vigt; äfvensom den höga transportkostnad, i hvilken
kommitterade jemväl ansett svenska glastillverkningen åtnjuta ett icke obetydligt skydd, förmenades
mångfaldiga gånger motvägas af de sednaste årens ytterligt uppdrifna forseliöner
vid ali landtransport till och från de flesta, i aflägsna landsbygder långt
inne i landet anlagda glasbruken. Dessa forsellöner, stegrade priser å bränsle och
alla arbetarens lefnadsbehof gjorde den närvarande konjunkturen särdeles olämplig
för nedsättning af införselstullarne; Och hemställde glasbruksegarne, alt tullen å fönsterglas
åtminstone icke (nätte nedsättas lägre än till 6 öre skålpundet. Att, såsom
kommitterade vidare tillstyrkt, från införselstull befria patentglas och glastakpannor,
ansågs icke heller hafva skäl för sig, utan borde tullen å dessa artiklar åtminstone
bestämmas till 4 öre skålpundet. Likaledes förmenades kommitterades förslag att
från förtullning efter stycketal till centner förändra taxan i afseende å buteljer, burkar
och flaskor, samt att bestämma lullafgiften till 75 öro per centner, medföra
en större lullnedsättning, än kommitterade uppgifvit, och förslaget antingen böra helt
och hållet förfalla eller också tullafgiften upptagas åtminstone till 1 R:dr R:mt för
centnern; Och anmärktes slutligen emot förslaget att nedsätta införselstullen å
rubriken »andra slag» till 20 öre, att statens inkomster, utan verkligt behof, min
skades
för varuartiklar, af hvilka oloflig införsel svårligen kunde ega rum.
Då denna af glasbruksegare ingifna skrift, likasom de flesta nu och tillförene
Irån inhemska näringsidkare gjorda påminnelser emot ifrågasatte förändringar i tullagstiltningen,
såsom förnämsta stödet både för sina anspråk och sin klagan framhålla
den otrygghet, för hvilken näringarne skulle hafva varit blottställde, beder jag att få
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Vrop. M 51.
fästa Eders Maj:ts Nådiga uppmärksamhet pä verkliga förhållandet i detta hänseende,
hvad den nu omhandlade artikeln fönsterglas angår.
Redan i tulltaxan den 14 Augusti 1850 — för att icke gå längre tillbaka '
— var införselstullen å grönt fönsterglas bestämd till 6 R:dr 32 sk. för 120 skif—
vor och å hvilt fönsterglas till 16 R:dr 52 sk. för 20 band. Samina tullsatser
återfinnas i 185a, 1841 och 1845 årens taxor samt tillämpades sålunda åtminstone
18 år. Då Eders Majit till Rikets Ständer vid 1847 —1848 årens Riksdag
aflat Nådig Proposition med förslag till förnyad tulltaxa, inskränkte sig den af Ständerna
ock godkända förändringen, hvad fönsterglas angick, dertill, alt, såsom glas—
tillverkarne sjelfve yrkat, allt fönsterglas, så väl grönt, som halfhvitt och hvitt, upptogs
under en enda rubrik »fönsterglas», med förtulining efter vigt, och att tullsatsen,
som, enligt anställde profvägningar, dittills uppgått för det gröna till något
mera än 1 sk. och för det hvita och det dermed lika förtullade halfhvita till något
mera än 2 sk. skålpundet, utfördes till 40 sk. lispundet, eller just den lullalgift,
som närmast motsvarade den förut högst erlagda; hvarefter annan förändring i detta
hänseende icke blifvit vidtagen, än att qvantiteten för tullberäkningen förvandlats till
skålpund Och tullsiffran derefter lämpats. Under sednast förflutna 26 år har således
tullen å fönsterglas icke blifvit minskad. Att den deremot år 1848, vid antagandet
af gemensam tullsats, icke obetydligt förhöjdes, är, hvad grönt fönsterglas angår,
alldeles ostridigt; likasom att frågan örn (leo medeltull, som kunde motsvara 25
procent af varuvärdet, då icke, hvad fönsterglas angick, utgjorde föremål för närmare
utredning. En af de kornmitterade, som afgifvit nu ifrågavarande tulllaxe—
förslag, Tull-distrikts-chefen Karström, har deremot i ett år 1850 af trycki t utgifvet
och, så vidt jag eger mig bekant, i detta hänseende icke vsderlagdt arbete,
på grund af fakturor och verkställde profvägningar visat, att tullsatsen å hvitt fönsterglas
af bättre beskaffenhet, enligt 1845 års taxa, redan utgjorde 50 procent
och, elter förändringen 1848. till och med öfversteg 75 procent af varuvärdet.
Ett annat bevis, att tullsatsen, emot Eders Maj:ts afsigt, verkligen förhöjdes
år 1848, lemna ock Kommers-kollegii tabeller öfver införseln af fönsterglas före
och efter sistnämnde år. Icke nog dermed, att den förut ganska betydliga införseln
af grönt glas nästan helt och hållet upphört, äfven införseln af hvitt fönsterglas har
sedermera betydligen altagit, under det, såsom bekant är, landets gynnsamma ställning
gifvit anledning till mångfaldiga byggnadsföretag och klagan öfver brist på fönsterglas,
motsvarande lidens stegrade anspråk på prydlighet och godhet, icke sällan låtit
förnimma sig. Att inhemska glasbruken under tiden både ökat och förbättrat sin
tillverkning ina gerna medgifvas och innebär tillika förklaringen, huru man kunnat,
med tillhjelp af den minskade införseln, fylla behofvet; men detta vederlägger på
intet sätt, att ju icke den stadgade tullsatsen vida öfverstiger hvad lämpligt och
billigt är. Den för omkring 16 år tillbaka i Norrige verkställda utredning och
derpå sedermera grundade tullsats var måhända för- sin tid riktig och tillförlitlig.
men icke
Kongl. Majds Nåd. Prop. M 81.
41
ineii icke kan jag tillmäta densamma ett sådant afseende, att jag för deri skull
drager i tvifvelsmål kommitlerades på sednare undersökningar grundade uppgift, att
å fönsterglas här gällande tull, med tilläggs-afgifter, uppgår till omkring 50 procent
af nu gällande varuvärdet.
Under ett dylikt antagande var del ock, som Bevillnings-Utskoltet vid de två
sista Riksdagarne föreslagit nedsättning af införselstullen å fönsterglas, och som jag,
delande i öfrigt de åsigter i afseende å lullbestämmelserna för alla under hufvudrubriken
glas förekommande slag, hvilka kommitterade anfört, nu anser mig böra
hemställa, att Eders Majit täcktes helt och hållet bifalla hvad kommitterade i omförmälda
hänseende tillstyrkt.
1 öfverensstämmelse med Eders Majrts den 12 näsllidne December fattade beslut, Gryn, alla
att gryn, alla slag, utom af spanmål, för hvilka kommitterade föreslagit en t,ullsalss/a0> u[om °f
af 5 öre skålpundet, skola, likasom rismjöl, under loppet af innevarande år, f^icnsom’r/sinföras
emot nedsatt tull af 1 sk. B:ko per skålpund, torde i förslaget till tulltaxa mjöl.
för dessa artiklar höra upptagas en sistnämnde belopp med tilläggs-afgifter närmast
motsvarande lullafgift af 4 öre skålpundet.
Emot kommitterades förslag, att gummi, alla slag, såsom hehöfligt för narin- Gummi.
garne och i medicinen, skulle medgifvas tullfrihet, hafva Kommers-kollegium och
General—tullstyrelsen gjort den erinran, att artikelns likartade beskaffenhet med Harts
möjligen kunde vid tullfrihet för den ena gifva anledning till tvistigheter vid tullbehandlingen;
hvarföre tillstyrktes, att, likasom af kommitterade blifvit för harts
föreslaget, Gummi, alla slag, skulle åsättas en införselstull af 1 öre skålpundet.
Någon så förvillande likhet, att svårighet vid tullbehandlingen deraf kunde
uppstå, lärer dock icke ega rum emellan de ifrågavarande artiklarne; hvarföre jag
hemställer, att kommitterades förslag måtte af Eders Maj:l bifallas.
För oberedda, lill pelsverk ej hänförliga hudar och skinn, eller rå-ämnet för Hudar och
läderberedningen, hafva kommitterade väl föreslagit någon nedsättning i nu gällande slctnn
införsels-afgifler,
nemligen å torra, osaltade och obestrukna, i stället för 2 sk. 4
rist., 1 sk. 3,36 r:st. eller 4 öre; å torra, saltade eller bestrukne, i stället för 1
sk. 5 r:st., 11,52 r:st. eller 3 öre; samt å våtsaltade och andra slag, i stället för
11 r:st., 7,68 r:st. eller 2 öre skålpundet; hvarjemte kommitterade tillstyrkt både
förändrade rubriker och nedsatta afgifter å olika slagen beredt läder; men hvarken
i afseende å rå-äinnet, som i Norrige är till stor del tullfritt, eller å det derstädes
lågt tullbeskattade lädret, hafva kommitterade, i betraktande, hvad del förra angår,
af den betydliga förlusten af statsinkomst, ansett sig kunna bringa förslaget till likhet
med Norrska taxan; hvarvid kommitterade likväl tillika uttryckt den förhoppning,
att ett fortsatt gynnsamt resultat af tullintraderna måtte sälta Eders Maj:t i
tillfälle att äfven till den inhemska tillverkningen af förnödenbetsvaran läder utsträcka
fördelen af ytterligare tullnedsättning eller tullfrihet för rå-ämnet, och i
lith. lill K. SI. Prol. 1886 & 1857. 1 Sami. I Afd. 2 lid 2 Häfl. <>
kungl Aluj Is Nåd. Prop. As lii.
bredd (lennell än vidare sänka införselstullcri å fabrikaten. Antnäikande kommilte
rade
derjemte, alt i de (lesia Europeiska länder, äfven der mera prohibitiva åsigler
i tull-lagstiftningen gjort sig gällande och der klimatiska förhållanden gjorde tillgången
på ifrågavarande artikel mindre behöflig, oberedda hudar vore från all tullafgift
befriade.
I sitt underdåniga utlåtande hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
val förordat underlättandet af de oberedda hudarnes införsel, men tillika öfverlemna!
lill Eders Majlis bepröfvande, huruvida den med föreslagna ncdsällningen
förenade betydliga uppoffring af tullinkomsten, 44,671 B:dr 6 rist., kunde, utan olägenhet
för Statsverket, medgilvas; hvarförutan Kommers-kollegium och General-lullstyrelsen,
beträffande förslaget lill (ullsalser å beredt läder, med slöd af de allmänna
grundsatserna om varsam öfvergång G ån skydds-syslemel, hemställt, att å rubriken
pergaments-färgade, pressade och ligella skinn elc. inlörselslullen matie bestämmas
lill 90 öre, i stället för 73, enligt kommitterades förslag, samt å rubriken andra
slag, derunder inbegripna lackerade hudar och skinn, lill 30 i stället för 40 öre
skålpundet, såsom kommilleradcs förslag innehåller.
Garfveri - idkarnes i Slockholm bär förut omförmälda påminnelser vid kommilleradcs
förslag innefatta, på anförda grunder, synnerligast att priset å garfämnet
ekbark, i följd af nu mera medgifien tullfri utförsel, betydligt stigit och alt klimatiska
och kredit-förhållanden härslädes försvårade både tillverkningen och afsällningen
al läder, alternativ hemställan om tullfrihet eller ytterligare nedsättning af införselstullen
å oberedda hudar och skinn, med derefter lämpade olika tullsatser för de
särskilda slagen beredt läder, hvilka ock ansågos böra gifvas förändrade rubriker;
och vore det i sistnämnde hänseende, enligt garfveri-idkarnes tanke, särdeles angeläget,
att vid rubriken Sulläder och Bindsuleläder tillädes den inskränkande bestämmelsen
»i hela eller halfva hudar.»
Hvad nu först angår frågan om de oberedda hudarne, så förekommer i afseende
derå anmärkningsvärd!, att i äldre tulltaxor, såsom den af år 1830, införselstullen
härstädes var bestämd till endast 8 rist. för torra och till 6 rist. för saltade
hudar, under hvilken sednare benämning då likväl icke förstodos lie först på sista
åren i handeln förekommande och nu mera för sin godhet mest värderade, ehuru,
i förhållande till läderämnet, emot de förra nära dubbelt tunga våtsaltade hudarne.
I 1833 och 1841 årens tulltaxor stadgades å de torra osaltade hudarne 1 sk. och
å de saltade fortfarande 6 rist. införselstull. Och del var slutligen vid 1844 —
1843 årens riksdag, som Ständerne, synnerligast i ändamål att bereda inhemska
boskapsskötseln ett högre skydd, på en gång fördubblade sistnämnde tullafgifter,
h vi Ika derefter, endast med intagande af en särskild rubrik och tullsats för våtsaltade
hudar, blifvit hufvudsakligen bibehållne. Sålunda bar man för en artikel,
hvars ytterliga behöflighet i (lera andra länder tillvunnit sig det erkännande, att
fullkomlig afgiftsfrihet medgifvils, härstädes tid efter annan förhöjt afgiften, så att
lionjl. Maj-ls Nåd. /'rop. .1? SI.
13
den slutligen, ifrån sitt al behofvet opåkalla le ändamål alt utgöra skydd för den
naturligaste af landets alla näringar, blifvit en så väsendtlig inkomstkälla för statsverket,
att man fördenskull nu icke kan utan stor betänksamhet återgå från den
till sitt ursprungligen liufvudsakliga syfte nu mera ulan gensägelse förkastliga afgiften.
Det är ieke blott för den oberedda varans egenskap af rå-ämne vid den inom
bela landet spridda gaifveribandleiingen, ulan fastmera i betraktande af den beredda
varans oumbärlighet för alla samhällsklasser oell deribland synnerligast den under
vårt harda klimat med urprodukts-näiingar alla årstider i fria luften sysselsatta stora
arbetare-personalen, som jag anser både rå-ämnel och fabrikaten böra, så vidt möjligt,
beredas lindring i nu tryckande höga tullafgifter. Genom en sådan lindring
för rå ämnet uppoffras visserligen en betydlig statsinkomst, och vid de vanliga sif—
ferberäkningarne öfver förändrade tullafgiflers inverkan visar det sig ock, som nedsättning
af tullafgiflen å fabrikaten skulle minska statsinkomsten, ehuru i detta sednare
fall ett motsatt resultat oftast inträffar.
Emellertid täcktes Eders Majit påminna Sig, att, enligt Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof, en summa af 400,000 R;dr Banko blifvit afsedd
ftir nedsältningar af tullafgifterna å allmänna förbruknings-artiklar, utöfver hvad kommitterades
förslag innehåller; och bland de artiklar, som i sådant hänseende förtjena
synnerlig uppmärksamhet, inlaga otvifvelaktigt oberedda hudar och skinn ett betydande
tum. Att nu på en gång för dessa medgifva fullkomlig tullfrihet vågar jag
dock icke, i anseende till den stora stafs-förlusten, tillstyrka 1 öfverensstämmelse
med ofvanbemälde garfveri-idkares visserligen på erfarenhet grundade omdöme, an
gående
de olika rå-ämnenas relativa värde, samt med bibehållande af den rubrikernas
indelning, kommitterade föreslagit, hemställer jag likväl, att följande ytterligare
nedsatta tullafgifter mätte varda bestämda, nemligen för torra, osaltade och
obestrukna hudar och skinn 2,SO öre; för torra, saltade eller bestrukna, 2 öre, och
för våtsaltade ocb andra slag, 4,23 öre skålpundet, hvilka afgifter, till undvikande
af brutna tal, torde i larifen böra utföras per centner sålunda :
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
Oberedda:
Torra, osaltade och obestrukne . 4 Centn. 2 R:dr 50 öre.
» saltade eller bestrukne 4 » 2 » — »
Våtsaltade och andra slag 4 » 4 » 25 »
I fråga åter om beredda Hudar och Skinn eller Lader, så finner jag, särdeles
om nu underdånigst föreslagen ytterligare tullnedsättning å rå-ämnet bifalles, anledning
icke vara för handen alt från kommitterades förslag tillstyrka någon afvikelse.
Det af garfveri-idkarne begärda inskränkande tillägg vid rubriken Sulläder, för hvilken
inskränkning något särskildt skäl icke blifvit anfördt, skulle i tillämpningen
medföra bestämdt hinder att, emot den för nämnda varuslag afsedd a tullafgift, införa
44
Kongl. Majus Nåd. Prop, JY$ 81.
Itumle.
Jern.
endast det bättre lädret, hvilken införsel åter ur statsekonomisk synpunkt visserligen
icke bör förhindras.
I ändamål att underlätta inhemska bryggeriernas tillgång på Humle, som icke
inom landet frambringades i tillräcklig myckenhet, hafva kommitterade föreslagit
nedsättning af införselstullen med ungefär 1 sk. skålpundet eller till 6 öre; men
af detta skäl och enär Humle är närmast jemförlig med (lera andra för fyllandet
af lefnadsbehofven oundgängliga förnödenheter, för hvilka tullfrihet dels redan
blifvit medgifven, dels ock vidare torde beviljas, anser jag mig desto hellre böra
hemställa, alt fullkomlig tullfrihet jemväl måtte stadgas för Humle, som användandet
i dess ställe af flera til! en del för helsan skadliga surrogater derigenom må kunna
med kraftigare framgång motverkas.
Emot kommitterades förslag i afseende å artikeln Jern har annan anmärkning
icke blifvit gjord, än alt Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, på de
af dem anförda allmänna grunder för tullsatsernas bestämmande, å det s. k. manufaktursmide!
tillstyrkt högre tullsatser, nemligen å poleradt eller lackeradt 40 öre,
i stället för 25 öre, samt å »andra slag med eller utan bestrykning» 25, i stället
för 15 öre skålpundet; i enlighet hvarmed bemälde embetsverk jemväl å likartade
artiklarne Knifvar, Saxar och Stålarbeten föreslagit följande utöfver kommitterades
förslag förhöjda afgifter:
Knifvar:
Rak-, med eller utan fodral . 1 skålp. 1 R:dr i stället för 50 öre.
Penn-
Tälj-, Sjömans- eller gröfre
1
»
1: 25.
»
» 1: 12.
Arbets-
Bords- och andra slag, ej spe-  cificerade, samt Gafflar:
1
»
— 25.
»
» — 15.
med skaft af andra ämnen .
Saxar:
1
»
— 40.
>;>
» — 25.
Skräddare-, Trädgårds- och Ull-
1
»
— 25.
»
» — 15.
And ra slag: opolerade . -.
1
»
— 50.
»
» — 25.
polerade
1
»
1: —
»
» — 50.
Stålarbeten
1
»
— 75.
»
» — 50.
Artikeln Jern, som i mer eller
mindre
mån ingår i
snart
sagdt alla andra
industrigrenar och på landets hela rörelse utöfvar ett mägtigl inflytande samt derjemte
utgör en af rikets förnämsta exportvaror, födjenar emellertid ur flerfaldig»
synpunkter särdeles uppmärksamhet vid nu ifrågavarande öfvergång från det i tulllagstiftningen
hittills följda system. Det är ett bekant faktum, att Sverige, oaktadt
sina rika jerntillgångar, likväl, vid jemförelse med de flesta öfriga Europeiska stater,
i förhållande till folkmängden förbrukar en ganska ringa qvantitet jern, likasom att
jernförhrukningen både såsom orsak och följd ganska nagg rann t betecknar de olika
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. Jtä Si.
43
ländernas ständpunkt i industriel utveckling; och en förfaltare, hvars betäkningar
jag anser förtjena fullt förtroende, har i detta afseende uppgifvit följande anmärkningsvärda
förhållande, nemligen: att förbrukningen' af alla sorters jern, reducerade
till tackjern, som för hvarje person i Nord-Amerika uppgår lill 88 skålpund, i
England lill 81, i Frankrike till 36, i Sverige endast utgör H Vi skålpund
per år. ' .
Den lagstiftning, hvarmed jernhandteringen här länge varit omgärdad, har uteslutande
afselt att med privilegier och skydd mot a'l medtäflan befrämja jerntillver
karens
fördel, och ur denna synpunkt har man endast i ett högt pris och afsatt—
ningen till utlandet sett landets fördel, utan att den under sådane förhållanden
också jemförelsevis ringa inhemska förbrukningen och dess behof dervid tagits med
i beräkning. Slutligen och först i den mån andra, jernhandteringen dittills underordnade
intressen lyckats göra sig gällande och tillvinna sig en länge förnekad frihet,
har det visat sig, att jernhandteringen utvecklat en under privilegii—Systemet
tillhakahållen kraft, både till förbättring och förstoring af sin tillverkning; och i
samma mån denna sanning hos handleringens idkare vunnit ett nu mera föga motsagdt
erkännande, i samma mån hafva ock de gamla farhågorna för en fri täflan
med utlandets jern-industri mer och mer försvunnit. Med ganska få undantag äro
de Svenska jernverken beroende af afsättning till utlandet, och priset å tillverkningarne,
äfven dem, som här förbrukas, bestämmes följaktligen nästan helt och hållet
af verldsmarknaden. På sätt kommitterade anmärkt, utgör ock Sveriges hela jernexport
en så obetydlig del af hvad från andra länder tillföres den utländska marknaden,
att Svenska jernets afsättning icke beror af det större eller mindre skeppundtal,
som från Sverige, med afdrag af dess egen förbrukning, kan skeppas. För
Svenska jernhandteringen i det hela måste det följaktligen blifva åtminstone utan
skadlig inverkan, om jernförbruknirigen härstädes, hittills inskränkt till någon ringa
del af landets egen tillverkning, tillätes att jemväl från utlandet fylla en del af sitt
behof. Men för förbrukaren, icke mindre än för landets allmänna hushållning, kan
det deremot icke vara likgiltigt, om för ändamål, till hvilka ett vida billigare råämne
vore fullt lämpligt, någon gång lill och med tjeidigare, än det dyrbarare
Svenska jernet, detta ändock måste dertill användas. Det är dessutom alltför sannolikt,
att med den mångfaldigade användning och ymniga förbrukning af jerneffekter,
som fri tillgång på utländska billiga jernsorter skulle föranleda, äfven det dyrbarare
Svenska jetnet snara e skulle vinna än förlora i afsättning inom landet; och
sjelfva det inhemska bergsbruket skulle sålunda i dubbelt hänseende tillgodogöra sig
samma förmån, som koinme öfrige näringar, från jordbruket, skogshandleringen,
skepp.sbvggeriet ända ned till de obetydligaste handtverk och slöjder, till godo. Erkännes
åter ålit detta, så förefinnes icke något giltigt skäl, att, såsom kommitterade
föreslagit, öfvergångsvis belägga det utländska rå-ämnet med någon tullafgift. Ty
hvad man vill vinna är just rik tillgång till möjligen billigaste pris på den i allt
46
KonyL Maj:Is Nåd. Vrop. JVs 81.
full af en hög transport-kostnad fördyrade varan. För särskilda, hvarken få eller
obetydliga behof har hittills, läst undantagsvis, tullfri införsel blifvit medgifven, såsom
af tackjern (för gjuterier och mekaniska verkstäder), af gjutet jern (för vatten- och
gasledningar rn. fl.) samt af valsadt jern (vägskenor m. nu), och skulle otvifvelaktig!
äfven hädanefter beviljas, då sådan tullfrihet snart sagd t utgör vilkor för möjligheten
att åstadkomma och underhålla anläggningar af omlörmälda beskaffenhet. Hvad
allmän tullfrihet för smidt eller valsadt ämnesjern, såsom stång-, platt- och bandjern,
äfvensom smältstycken, angår, så lärer någon allvarsam betänklighet deremot
icke vidare möta; och den farhåga man emot tullfri införsel af tackjern någon gång
framhållit, att det sämre och billigare utländska råämnet skulle kunna begagnas till
förfalskning af svenskt stångjern, som derigenom kunde råka i misskredit på verldsmarknaden,
torde vid närmare besinning icke förtjena afseende. Det ligger
nemligen alltför tydligt i stångjerns-tillverkarens eget intresse att upprätthålla förtroendet
till den stämpel, hvarmed hans tillverkning är försedd, för att man skulle
med skäl kunna befara en uppsåtlig och snart upptäckt förfalskning; och funnes i
något undantagsfall benägenhet alt för den ögonblickliga vinsten genom ett sådant
bedrägeri uppoffra framtida tillfällen till afsättning, sä saknas icke utväg redan nu,
att genom begagnande af oartade malmer och deraf beredt dåligt och billigt svenskt
tackjern åstadkomma underhaltigt stångjern. Meri det är icke blott stångjernstillverkarens
egen förde), som betryggar emot underslef af ifrågavarande beskaffenhet.
Köpmannen, den svenske så val som den utländske, inlåter sig icke i handel af
stångjern, mera än al andra varor, utan att på förhand känna eller göra sig förvissad
om varans värde; och den enskilde affärsmannens uppmärksamhet bevakar i
detta fall långt säkrare både sin och det allmännas fördel, än genom lagstiftningsåtgärder
kan åstadkommas. Det är ock på sådan grund det fordna jernvräkeriväsendet
blifvit afskaffadt.
Slutligen tillåter jag mig ock erinia om den i utlandet emot Sverige anmärkta
motsägelse, att, under det man söker bereda det svenska jernet vidgade och
lättade afsältnings-tillfällen inom andra länder och dervid icke underlåter att framhålla
de fördelar, samma länder genom eftergift i gällande restriktioner skulle bereda
sig, så fortfar man här i jerriets eget land att utestänga införseln af främmande
j.ernslag och förnekar derigenom de grundsatser, hvilka man annorstädes vill
hafva tillämpade.
För den under hufvudrubi iken jern förekommande artikeln plåtar hafva kommitterade
föreslagit tullnedsättning: för oförtenta från i: 16 och 1: 25 till 32 sk.
pr centner och lör fö »lenta från 1 R:dr 24 sk, till 16 sk. centnern. Men då nå
gon
tillverkning af förtenta plåtar icke eger rum inom landet, och då detta slags
plåtar ej allenast utgör hufvu Isakligt material för bleckslageriet, utan också nu mera
i stor myckenhet erlordras till mjölkkärl m. m. vid den stigande utvecklingen af
boskapsskötseln och mejerierna, anser jag, alt fullkomlig tullfrihet för förtenta plåfar
Kongl. Majlis Nåd. Prup. JYs SI.
lior bevilj.is, äfvensom jag tillstyrker, alt tullen A oförtenta plåtar, hvilka vid eu
mängd arbeten och anläggningar ingå såsom ett högst behöfligt material, och hvarå
ej sällan brist lärer förekomma inom landet, matte nedsättas till 50 öre pr
centner.
På grund af hvad jag sålunda haft nåden anföra, anser .jag mig böra un
derdånigst
tillstyrka den förändring i kommitterades förslag till lullbestämmelser
under hufvudrubriken jern, att tullfri införsel malte medgifvas för underafdelningårne:
Jern,
gjutet:
Tack- och Barlast- samt kasserade kanoner, bomber, mörsare och kulor;
Smidt och valsadt:
Stång- och Platt-, 'Vs tum tjockt och deröfver, under 12 tums bredd och
olver 5/8 tums fyrkant, äfvensom järnvägsskenor;
Smältstycken;
Band- och Platt-, under 'Vs tums tjocklek, Bult- och Galler- samt Sänksmide,
rundt eller kantigt, knipp- och fyrkant-, af % tum och der
under,
skär- och klippjern;
Plåtar, förtenta;
äfvensom för särskildt upptagna rubriken jermhrot, gjutet, smidt eller valsadt;
samt alt tullen å oförtenta plåtar måtte bestämmas till 50 öre pr centner.
Derest Eders Majit bifaller den nu föreslagna tullfrihet, äfvensom upphörandet
af all införselstull å dermed ännu belagdt stål, på sätt jag för denna artikel ämnar
underdånigst tillstyrka, kunde väl ifrågasättas, huruvida icke de i öfrigt af kommitterade
för olika slag så väl gjutgods som smidt eller valsadt jern, och deribland del
s. k. manufaktursmide!, upptagne tullafgifter borde ytterligare nedsättas. Men då
man icke på förhand kan beräkna, i hvad män de inhemska jernförädlings-näringarne
må komma att tillgodogöra sig otnförmälda tullfrihet och, hvad smides-manufakturen
isynnerhet angår, denna antagligen behöfver någon tid, innan den hinner inlära de
förändrade arbetssätt, som behandlingen af de billigare utländska jernslagen lärer
påkalla, anser jag för närvarande lämpligast att, med det nyss nämnda undantaget
af art. plåtar, låta bero vid de af kommilterade föreslagna tullsatser, ej mindre ä
de under hufvudrubriken jern upptagne ifrågavarande artiklar, än ock å dermed
jemförliga, i taxan under sina egna rubriker specificerade artiklarne knifvar, saxar
och stålarbeten.
Kommitterade hafva bibehållit nu gällande taxas bestämmelser för kemiskt fe^nt,^'a
tekniska preparater, ej specificerade, enligt hvilka bestämmelser dessa preparater, prej,grate i
för fabrikernas behof, få, efter särskild anmälan hos Kommers-kollegium och med
dess tillstånd, införas emot 5 procent af värdi l och för medicinska behof hänföras
till apolheksvaror, ej specificerade.
Vid detta förslag hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt,
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JVi SI.
Koppar.
att, enligt omförmälda bestämmelser, ifrågavarande artiklar, då de icke af fabrikanter
eller apothekare infördes, antingen skulle anses vara till införsel förbjudna eller
ock beläggas med den tull af 20 procent, sorn blifvit föreslagen för varor, mer
eller mindre arbetade, hvilka icke kunna hänföras under någon af de i införselstärifen
Upptagne bestämmelser. Något giltigt skäl förekomme likväl icke till en
sadan inskränkning, och den kontroll, som läge? i Kommers-koIIegii tillstånd alt införa
varan, kunde, utom säkerheten, alt den, som införtullade varan, vore vederbörande
fabriksidkare, icke innefatta annat än en tillsyn, alt i taxan specificerade kemiskt
tekniska preparater ej malte under nämnde taxe-rubrik lörtullas. En sådan
kontroll vore dock så mycket mera obehöflig, som tullen å specificerade hit hänförliga
artiklar i allmänhet icke öfverstege 5 procent af värdet. Kollegium och
General-tullstyrelsen hemställde derföre, att undantags-bestiimmelsen mätte upphöra
och införsel af kemiskt tekniska preparater, oj specificerade, i allmänhet medgifvas
mot 8 procent tull af värdet, men hänvisningen till apolheksvaror bibehållas.
På dessa skäl anser jag mig ock böra underdånigst tillstyrka följande förändrade
bestämmelse:
Kemiskt tekniska preparator, ej specificerade, 100 R:dr värde, — S R:dr införselstull.
Anm. för medicinska behof hänföras till apotheksvaror, ej specificerade.
För rå och gårad koppar, äfvensom kopparskrot, hafva kommitterade föreslagit
tullfrihet vid införsel: men, ehuru koppar utgjorde en exportartikel och icke annat
än undantagsvis hit infördes samt det följaktligen Isunde synas likgiltigt, om den
vore belagd med införselstull eller ej, hafva likväl Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
ansett följdriktigheten fordra, att, så länge koppartillverkningen inom
landet vore roed särskild skatt belagd, en tull, åtminstone fullt motsvarande denna
skatt, ålades den koppar, som hit införes; i enlighet hvarmed också kopparskrot ansågs
böra med införselstull beläggas.
Denna embetsverkens anmärkning vid kommitterades ifrågavarande förslag skulle
med lika skäl kunna anföras emot tullfri införsel af hvarje annan naturprodukt eller
råämne för vidare förädling, så vida sådane ämnen tillika inom landet alstrades eller
bereddes, emedan dessa alltid i den egendom, hvaraf de upphemtas, eller det arbete,
hvarmed de åstadkommas, här äro underkastade beskattning. Men om, hvad
icke torde kunna förnekas, det för landet är förmånligt att ega obehindrad tillgång
på naturalster och råämnen, vare sig endast såsom handelsvaror eller för vidare
förädling, samt om det vidare såsom regel kan antagas, att det hvarken vore lämpligt
eller behöfligt att stadga införselstull för så beskaffade varor, som härstädes
frambringas utöfver landets eget behof och företrädesvis utgöra exportartiklar samt
endast för något tillfälligt behof ifrågakomma att införas, såsom exempelvis förhållandet
är med tjära och beck, för hvilka artiklar Kommers-kollegium och General
tullslv
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. JYs Si.
49
tullstyrelsen sjelfve föreslagit tullfrihet; sä torde icke heller i afseende ä nu ifrågavarande
artiklar skäl förefinnas att frångå nämnde allmänna grundsatser, utan hemställer
jag underdånigst, att Eders Maj:t täcktes bifalla kommitterades omförmälda
förslag.
Den af kommilterade föreslagna nedsättning af införselstullen å korkar, skurne,
med tillägg af korksulor, från 7 sk. 7 rst. till 4 sk. 9,60 rst. eller 15 öre, hafva
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen ansett icke vara af behofvet eller varans
beskaffenhet påkallad, hvarföre embelsverken föreslagit tulisatsens bestämmande
till 20 öre skålpundet. Men då korkbark är tullfri vid införsel samt skäl icke
förefinnes alt, genom någon högre tullafgift än den kommitterade föreslagit, fördyra
den i sitt färdiga skick ringa bearbetade förnödenhetsvaran, biträder jag äfven i
detta fall kommitterades förslag.
Då omalen krita borde betraktas såsom en råvara, hvartill den ock närmast
vore bänförlig, hafva kommitterade, i likhet med Norrska taxan, för denna artikel
föreslagit tullfrihet; hvaremot Kommers-kollegium och General-tullstvrelsen, oaktadt
artikelns nämnde egenskap, ansett densamma, lika med åtskilliga andra artiklar af
enahanda beskaffenhet, kunna utan olägenhet beläggas med en låg afgift, som föreslogs
till 5 öre pr centner.
För statsinkomsten vore den af embelsverken sålunda föreslagna tullafgift utan
synnerlig betydelse; och det synes följaktligen, enligt min lanke, icke finnas något
giltigt skäl att med sådan afgift belägga den i flera handteringar behöfliga, inom
landet icke befintliga råvaran; hvarföre jag också i denna del underdånigst förordar
bifall till kommitterades förslag.
Med anledning af derom i Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens under
dåniga
utlåtande gjord erinran, hemställer jag, att, på sätt vid artikeln Glas blifvit
iakttaget, äfven under hufvudrubriken Krukmakare-arbeten må, i enlighet med gällande
stadganden, införas följande föreskrift:
Burkar och Krus, på hvilka varor inkomma och som icke, enligt
särskildt stadgande i taxan, inbegripas uti vigten för tullberäkningcn
— — — fria.
Kommitterade hafva för Krut upptagit ungefärligen den tull, som, enligt Eders
Majlis Nådiga beslut den 28 December 1855, skulle, vid upphörandet af det hittills
stadgade införsels-förbudet, komma att åsältas, eller 12 öre skålpundet; och för
det vid krut-tillverkningen erforderliga rå-ämnet Salpeter, oraffinerad och raffinerad
(salpetersyradt Kali), är af kommitterade utförd en tullsats af 5 öre per skålpund.
Det nära beroende, hvari frågorna om Krut- och Salpeter-införseln stå till
hvarandra, föranleder mig att i ett sammanhang fästa Eders Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på dessa ej mindre för näringslifvet än för landets försvarsväsende högst
vigtiga frågor.
tfiii. till n Sl. Pral. 1830 & 1837. 1 Sand. 1 Åfd. g lid. 2 Haft 1
Iiorkar.
Krita.
Krukma
kare
arbeten.
Krut.
Salpeter.
Kongl, Maj: (s Nåd, Vrop, JYs SI.
Den årliga produktionen af inhemsk salpeter uppgår för närvarande, enligt 10
års medelbelopp, till ungefär 3,500 centner. Örn man nu tänker sig ett krigstillstånd,
hvarigenom all tillförsel af utländsk salpeter förhindrades, så utgöra, efter
det nu varande förhållandet, dessa 3,300 centner om året — eller möjligen ett
något större belopp, hvartill produktionen i sådant fall kanske skulle kunna upp
drifvas,
— hela den tillgång, med hvilken försvarsverkets och näringarnes behof
skulle' fyllas. Att denna tillgång likväl, äfven under vanliga omständigheter, men
aldrahelst under ett pågående krig, vore för sitt dubbla ändamål alldeles otillräcklig,
bevisas bäst deraf, att Eders Maj:t nästan hvarje år mast tillåta, att en ganska
betydlig qvantitet utländsk salpeter fått införskrifvas; och det visar sig således klari,,
att den inhemska salpeter-näringen, oaktadt alla de betydliga uppoffringar, som dels.
genom låneunderstöd, dels genom det högre lösningspriset, blifvit på densamma nedlagda,
i sjelfva verket alldeles icke uppfyller det ändamål, som åsyftats, eller att
göra oss oberoende af utlandet i afseende å denna nödvändighetsvara och försäkra
landet om en tillräcklig tillgång derå under alla förhållanden. Också har af sådan
anledning en så betydlig mängd krut måst uppläggas i förråd, att detsamma, efter
småningom skedd tillökning, nu mera lärer uppgå till mera än 40,000 centner —
eller ungefär lika med hvad som kan erhållas af 10 års salpeter-produktion sammanlagdt.
Men att hålla ett så stort ständigt krutupplag kan likväl icke ske utan
betydliga olägenheter, bland hvilka jag tillåter mig antyda: faran och kostnaden vid
krutets förvaring; betydliga uppoffringar för omarbetning af en del krut, som eljest
skulle blifva odugligt; och för öfrigt en oundviklig försämring af det upplagd*
krutet.
Enligt mitt underdåniga förmenande skulle dock så val dessa olägenheter tilt
stor del kunna undvikas, som äfven den önskligaste trygghet vinnas, att riket under
alla omständigheter egde utväg att förskaffa sig en tillräcklig qvantitet krut, om den
åtgärd vidtoges, att, i sammanhang med en lämplig minskning af krutförrådet, ett
betydligt förlag af salpeter bildades. I troubleradt skick kan detta ämne utan försämring
förvaras nästan huru länge som helst, och dermed är hvarken fara eller
någon större kostnad förbunden. Det är visserligen sannt, att, om detta salpeterupplag
gjordes så stort, att riket derigenom linge säkerhet att alltid hafva sitt behof
af krut äfven under åtskilliga krigsår —■ hvartill jag föreställer mig att en qvantitet,
motsvarande 8 ä 10 års produktion inom landet, skulle vara tillräcklig —
så erfordrades dertill en ganska betydlig summa penningar för en gång; men om man
besinnar, att under de 8 å 10 år, hvilkas produktion det vore fråga om alt förskottsvis
anskaffa, icke allenast samma summa, utan, i anseende till det förhöjda
lösningspriset, åtminstone 50 procent derutöfver måste utgå för detta ändamål, utan
att ändock samma säkerhet vunnes, som om det behöfliga förrådet redan läge färdigt
i väl förvarade magasiner, så torde det vara oförnekligt, att, äfven under syn
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JM Si.
Si
punkten af en klok hushållning, det nu antydda sättet för krut- och salpeter—
anskaffning skulle ega ett bestämdt företräde framför det hittills följda.
Men det är icke blott ur synpunkterna af rikets försvar och en klok hushållning
med statens medel, sorn denna anordning synes mig förtjent af uppmärksamhet.
— Under en lid, da landels jordbruk ännu belänn sig på en ganska låg
ståndpunkt samt nörings-utvägarne för folket jemväl voro både färre och inskränktare,
än nu är förhållandet, och då framför allt det i lula den civiliserade verlden
hyllade isolerings- oell prohibitiv—sjstemel äfven härstädes ined förtroende omfattades,
såsom vilkor och medel för hvarje lands sjelfständighet och industriela utveckling
— under en tid af sädane förhållanden och lagstiftnings-grundsatser vidtog
man åtgärden att på mångfaldigt sätt uppmuntra och understödja en inhemsk
salpeter-näring. Skyddad genom införsels-förbud emot all utländsk medtiillan och
af staten tillförsäkrad ovilkorlig afsättning till ett på förhand bestämdt öfverdrifvet
pris, liar visserligen salpeter-näringen åtnjutit stödet af alla hittills kända konstlade
medel. Och likväl befinner den sig ännu i dag på en ståndpunkt, som '
hvarken för näringens idkare .eller förbrukningens behof är tillfredsställande.
Med skäl torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke salpeter-tillverkningen,
gynnad såsom binäring vid jordbruket, tillskyndar detta förluster, vida ölverstigande
värdet af både produkten och det öfverpris, staten derför erlagt. Ty
först och främst uppoffras för binäringen både jord och gödningsämnen; och vidare
förbrukas bränsle och förspillas tid och arbetskrafter, hvilka, af allmogen
sällan uppskattade, tvifvelsutan skulle hafva, egnade åt jordbrukets förbättring,
gifvit både större och säkrare vinst, än den tillfälliga pcnninge-tillgång, som för
salpetern influtit.
Den lyftning jordbruket på sednare åren vunnit, stegringen af priset å
bränsle och den brist på arbetskraft, som, i stället för den fordna arbetslösheten,
nu eger rum, skola otvifvelaktigt mer och mer bringa salpeter-näringen i misskredit
samt både underlätta och göra renlaf nödvändig offergången lill ett annat,
äfven med förändrade grundsatser i ekonomiska lagstiftningen öfverensstämmande
sätt att förse landet med dess behof af ifrågavarande nödvändighets-artikel.
Ännu ett skäl, och icke det minst vigliga, talar för en sådan öfvergång.
Utom för rikets försvarsverk utgör krut ett oundgängligt och särdeles dyrbart
material i synnerhet för bergsbruket, äfvensom för de flera enskilda och allmänna
arbetsföretag, vid hvilka bergssprängning ifrågakommer. Den så väl enskilda sorn
statsekonomiska besparing, hvilken skulle uppslå genom krutprisets nedsättning
med omkring 8 B:dr Banko per centner, är i ögonen fallande; och en sådan nedsättning
kunde utan tvifvel beredas, derest, i stället för den minst 50 procent
dyrare Svenska salpetern, den utländska finge tullfritt införas och vid kruttillverkningen
blefve begagnad; i samband hvarmed införselstullen å krut också kunde,
om icke helt och hållet upphäfvas, åtminstone i betydlig män nedsättas.
Likörer.
82 Kong!. Maj:fr Nåd. lJrnp M 51.
Emot genomförandet af en sådan förändring möter, enligt min tanke, icke
någon annan betänklighet, än alseendet å den bestående, af Staten hittills uppmuntrade
inhemska salpeter-näringen; ty att denna konstgjorda industri måste
blifva underlägsen naturens alstringsförmåga under ett annat luftstreck, är icke
tvifvelaktigt, lika litet som det vore möjligt att fortfarande, vid sidan af tullfri
införsel af utländsk salpeter, förekomma missbruk, derest Statsverket utan inskränkning
förbunde sig att fortfarande med ett högt öfverpris inlösa all den salpeter,
hvilken, såsom inhemsk tillverkning, blefve detsamma hembjuden. Men det vill
deremot synas mig, som skulle denna förändring kunna åstadkommas utan våldsam
brytning i den inhemska näringen och utan fara för missbruk, på det sätt,
att Statsverket antingen lills vidare eller helst för viss, på förhand bestämd tid
åtoge sig att af dem, som redan ega inrättningar för salpeter-tillverkning och hittills
bevisligen till staten levererat denna vara, till nu fastställdt pris inlösa högst
en emot föregående leveranser svarande qvantitet salpeter, under vilkor tillika, att
varans egenskap af Svensk tillverkning behörigen kontrollerades och styrktes, i
enlighet med de närmare föreskrifter, som, efter vederbörandes hörande, må varda
af Eders Majit fastställde.
Ehuru Statsverkets nu gällande kontrakter med krutbruken först med 1858
- års slut gå till ända, och någon förändring derförinnan i afseende å införseln af
krut eller i fråga om sättet för inlösen af Svensk salpeter icke torde böra vidtagas,
anser jag mig likväl redan nu böra underdånigst framställa det förslag till
-förändrade bestämmelser i tulltaxan, sorn eller nämnde tid, enligt min åsigt, skqlle
tjena till efterrättelse. Härigenom beredes tillräckligt rådrum för krutbruken alt
ordna sin verksamhet efter de förändrade förhållanden, som af tillåten och lättad
införsel af krut och salpeter kunna påkallas, och under tiden blifver ock tillfälle
att vidtaga de förfoganden, hvilka, rörande inlösen af Svensk salpeter, framdeles
må vara af nöden.
Jag hemställer således underdånigst, att all införselstull å raffinerad och oraffinerad
salpeter (salpetersyradt Kali) från och med 1859 års början må upphöra,
och att från samma tid Krut må tillåtas till införsel emot en tull af 5 öre
skålpundet.
I de sammanräknade afgifter, 2 R:dr 41 sk. Banko kannan, med hvilka införseln
af likörer nu är belagd, hafva kommitterade, med uteslutande hänsyn å den i
Norrige till endast 1 R:dr 6 sk. kannan stadgade införselstull. föreslagit nedsättning
til! 2 R:dr Banko kannan, eller den i taxan nu utförda tullsats; men Kommerskollegium
och General-tullstyrelsen hafva deremot ansett någon tillräcklig anledning
för tullnedsältningen icke kunna hemtas frän nämnde förhållande, utan i stället tillstyrkt,
att införselstullen kunde bestämmas till 4 R:dr 25 öre riksmynt.
Enligt sa väl nu gällande, som den föreslagna lagen, angående Sveriges och
Norriges inbördes handels- och sjöfarts-förhållanden, kunna utländska, i det ena latt
-
Kungl. Majus Nåd. Prop. JM SI.
det förtullade varor landvägen införas till det andra emot hälften af derstädes stadgad
afgift. Deraf följer, att likörer, som t. ex. i Fredrikshall inkommit emot en
afgift af 1 R:dr 6 sk. och derifrån infördes till Sverige, skulle, om de ens blefve
förtullade, härstädes, enligt embetsverkens förslag, ytterligare erlägga 2 R:dr 12'/i
öre eller, tillsammans med den i Norrige erlagda tull, hafva dragit afgifter lill icke
obetydligt lägre belopp, än derest de direkte blifvit införda lill Sverige. Skillnaden
vöre icke mindre än omkring 43 öre kannan. Det är väl sanni, att samma missförhållande
hittills egt rum, och alt någon förlust för Svenska statskassan derigenom
icke veterligen uppstått. Men med den lifligare handelsrörelse, som emellan de
förenade rikena är att önska och motse, skulle en så betydlig skiljaktighet i tullafgilter,
som den nu ifrågavarande, lätteligen kunna gifva handeln en sådan riktning,
att det land, som hade den öfverdrifvet höga t ullsatsen, ginge miste åtminstone om
halfva tullafgiflen. Något särskildt skäl att så ordna tullagstiftningen för ifrågavarande
artikel förefinnes icke; och om också må villigt medgifvas, att denna artikel
väl kan tåla en hög tullbeskattning, så må dock icke heller förbises, alt redan den
af kommitterade föreslagna tull, i förhållande till varuvärdet, är ganska betydlig. —
Jag anser mig följaktligen böra underdånigst tillstyrka antagandet af kommitterades
förslag.
Under förutsättning alt, såsom nu är medgifvet, talg finge fortfarande tullfritt Ljus. Talg.
införas och införselstullen å stearin blefve nedsatt till B öre skålpundet, hafva SUa'inkommitterade,
emot hvilkas förslag i denna del någon anmärkning icke förekommit,
tillstyrkt jemväl nedsatta tullafgifter å ljus, nemligen å talg- och palmetinljus lill
6 öre, å stearin- och margarin-ljus till 12 öre och å andra slag till 23 öre skålpundet.
Då Eders Maj:t emellertid den 12 nästlidne December i fråga om de tullsatser,
som för innevarande år böra utgå för ifrågavarande artiklar, funnit skäligt i
nåder bestämma, jemte fortfarande tullfrihet för talg, väsendtligt lägre afgifter å
förnödenhetsvarorna stearin, talg- och palrnetm- samt stearin- och margarin-ljus,
än kommitterades förslag upptager, samt anledning icke lärer vara för handen att
för nästföljande år antaga någon till fördyrande af dessa förnödenhetsvaror ledande
tullsats; hemställer jag underdånigst, att, i enlighet med högstberörda nådiga beslut,
talg fortfarande medgifves tullfrihet, och att införselstullen å stearin och ljus måtte
i närmast motsvarande öretal bestämmas till likhet med hvad nu provisoriskt utsår,
så mycket hellre, som detta äfven i det allra närmaste motsvarar skillnaden i den
tull, hvilken enligt taxan varit åsatt stearin och den dertill erforderliga talgen (då man
beräknar, att omkring 2 S' talg åtgår till 1 stearin) eller för:
Stearin 1 JU 4 öre.
Ljus:
Talg- och Palmetin- 1 8T 5 öre,
Stearin- och Margarin- IS" 6 öre,
Kongl. Moj.ls Nåd. Prop. JU Si.
Metaller,
samman
satta.
Oj or.
Ost.
äfvensom alt för rubriken ljus, andra slag, lullafgiften, i förhållande till dessas högre
värde, bestämmes till 15 öre skålpundet.
Marin-metall eller annan komposition, i form al bleck och spik till förhydning
af fartyg, hafva komtnillcrade ansett böra medgifvas tullfrihet, enär denna för skeppsulrustningen
behölliga varu icke tillverkades inom landet och det inhemska skeppsbyggeriet,
i bredd med den tullfria införseln af fartyg, borde i möjligaste man gynnas;
hvaijemte kommitterade, bland annat, för andra slag arbetade metaller (än för—
gylde, forsill rade eller pläterade) tillstyrkt en tullafgift af 40 öre skålpundet.
Kommers-kollegium och General-tullslvrelsen åter hafva i förra hänseendet
anmärkt, alt, likasom kopparbleck och spik, för hvilka kommitterade tillstyrkt tullafgift,
äfven marin-metall borde åsätlas tull, 60 öre pr centner; helst denna tull,
efter hvad embetsverken i fråga om materialier för skeppsbyggeriet hemställt, icke
skulle komma att betunga byggnad af nya fartyg. I afseende å omförmäida »andra
slag» aibelade metaller, hafva. embetsverken, på grund endast af hvad i allmänhet
blifvit angående tullagstiftningen anlördt, förmenat tullsatsen böra bestämmas till
50 öre skålpundet.
Då, pä sätt kommitterade ock anmärkt, det särskilda förhållande i afseende å
marin-metall eger rum, alt denna icke, såsom kopparbleck och spik, tillverkas inom
landet, och artikeln derjemte utgör ett behöfligt material till förhydning icke blott
af nya, utan ock al redan brukade fartyg, torde Eders Majrt finna skäligt att i nåder
gilla hvad kommitterade angående marin-metall yttrat och föreslagit; och anser
jäg icke heller skäl förekomma att i kommitterades förslag till införseislull å arbetade
metaller »amira slag» (än förgyllde in. m.) i underdånighet tillstyrka någon
förändring.
I enlighet med Eders Majtts nådiga Kungörelse den 12 sistlidne December
hemställer jag underdånigst, att den för innevarande år stadgade införselstull
med ti Hagsa fgifter ä alla lill apotheksvaror ej hänlörliga eller eljest icke specificerade
slag feta oljor mätte bestämmas att fortfarande utgå med närmast motsvarande
2 öre skålpundet.
Lika med hvad Eders Majit tillförene och sednast den 12 sistlidne December
provisoriskt förordnat, hafva kommitterade lör artikeln Ost tillstyrkt fortfarande
tullfrihet; hvaremot Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen förmenat,
att en till 5 öre skålpundet nedsatt införselstull, som af dem, med afseende å
tullinkomsten, föreslogs, icke skulle kunna anses betungande för de minst bemedlade
samhällsklasserna.
På de skäl, som föranledt Eders Majits högstberörde beslut, torde emellertid
embetsverkens omförmäida yttrande icke förtjena nådigt afseende.
Af nyssberörde skäl anser jag mig också böra afstyrka embetsverkens förslag
att, i stället för nu medgifven och af kommitterade jemväl föreslagen tullfrihet
för Ris, oskalad, eller Paddy, derå stadga en införseislull af 75 öre pr centner,
Kongl Mnj:ts Nåd. Prop. JYs 31.
Kommitterade hafva i afseende å denna artikel anmärkt, att, om årliga införseln,
efter 10 års medeltal, beräknades till 230,000 tunnor, skulle tullfrihet
derför medföra en minskning i tullinkomsten af omkring 125,000 R:dr, då berg
saltet
derunder jemväl inbegrepes; att salt väl utgjorde den oumbärligaste al alia
förnödenhetsvaror och dessutom erfordrades för liera näringsgrenar samt särdeles
för fiskerierna och landtmanna-näringen vöre af största vigt; men att kommitterade,
som sett sig föranlåtne att föreslå betydliga nedsättningar af införsels-afgiflerna
på liera andra större kassa-artiklar, i betraktande deraf, och enär tullskatts uttagande
å salt med minsta märkbara tunga läte sig verkställas, ansågo sig böra
hänskjuta till Eders Maj:ts egen Nådiga pröfning, huruvida den stora uppoffring
af statsinkomst, som vöre förknippad med salt-införselns frigifvande, kunde samtidigt
med öfriga eftergifter göras.
Lika med kommitterade anser jag den år 1854 verkställda betydliga införseln
af något utöfver 400,000 tunnor hafva varit tillfällig samt icke kunna läggas
till grund för framtida beräkningar, utan att dessa fasthellre böra uppgöras
med hänseende lill en längre tids erfarenhet, särdeles då denna ådagalägger, att
saltinförseln icke varit i något anmärkningsvärd! stigande. Och om det äfven är
sannt, att den skatt, som tullalgiften å salt innebär, utgår ganska omärkbart för
förbrukaren, så är det likväl icke mindre sannt, att det omärkbara i beskattningen
visst icke minskar skattebeloppet^, som af förbrukaren utkräfves. Vid en närmare
undersökning visar det sig fastmera, att det ursprungliga skattebeloppet vid
hvarje omsättning — från importören till andra och tredje hand, innan varan af minuthandlanden
hålles förbrukaren till handa, — ökar varupriset icke blott med
den erlagda afgiften, utan äfven med den handelsvinst, som på de i tull utlagde
penningar måste beräknas; och att, i följd af denna. oundvikliga regel vid all varuomsättning,
det fastställda tullbeloppet träffar förbrukaren med en derutöfver
från 20 till måhända 50 å 40 procent förhöjd afgift. Det må väl, hvad salthandeln
särskildt angår, medgifvas,' att varupriset till väsendtlig del bestämmes af
förhållanden, som äro för denna handel alldeles egna, och att genom tullafgiftens
afskaffande någon visshet om en motsvarig eller betydligare nedsättning i varupriset
icke vinnes; men, ehvad priset blir högre eller lägre, torde dock salt vara
af den beskaffenhet, både såsom en bland de oundgängligaste förnödenhetsvaror
för alla samhällsklasser och i synnerhet för de fattigare, och såsom ett ytterst
behöfligt råämne vid icke blott vissa fabriksnäringar, utan ännu mera vid jordbruket
och ladugårdsskötseln samt fiskerierna, att det fördenskull bör från all
tullafgift befrias. För att, utan fara af den derigenom uppkommande minskning
i statsinkomsten, kunna medgifva denna tullfrihet och andra angelägna
lättnader i tullafgifterna, har jag vid några, redan behandlade artiklar, deribland
syunerligast caffe, hemställt om någon förhöjning i den af kommitterade föreslagna
afgiften, och kommer jemväl af särskilda skäl att ytterligare föreslå en något hö
-
Salt.
fongt. Maj.ls Nåd. Prop. M SI.
Silfver.
Socker.
gro afgift å tobak, än kommitterades förslag innehåller; Och jag anser mig, under
förutsättning af Eders Maj:ts bifall till dessa framställningar, med fullkomlig
trygghet för statsinkomsten, kunna underdånigst hemställa, att all införselstull å
oraffineradt kok- och bergsalt måtte upphäfva*.
Emot kommitterades förslag lill tullfrihet för äkta och oäkta boksilfver samt
musiv-, målare-, puder- eller unsensilfver hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
anmärkt, alt, dä bok- och musivguld voro i förslaget upptagne till tullalgtft,
följdriktigheten fordrade, alt äfven bok- och musiv-silfret äsattes någon afgift,
hvilken föreslogs för äkta boksilfver till 2 öre, för oäkta till i öre och lör
musiv-silfver till 4 öre pr ort;
Som ifrågavarande artiklar tillsammans icke inhragt, lull- och tilläggs-afgiller
sammanräknade, mera än 6 R:dr 14 sk., enligt 1854 års import, så synes något
skäl icke vara för handen att å dessa artiklar bibehålla, än mindre, såsom Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsens förslag, hvad angår det oäkta boksilfret,
innehåller, förhöja tullafgiften ; utan hemställer jag, att Eders Moj:t täcktes gilla
kommitterades förslag.
1 sammanhang härmed tillåter jag mig underdånigst anmäla en af Juvelerare
samt Guld- och Silfverarbetare i Stockholm gjord underdånig framställning, väl hufvudsakligen
åsyftande särskilda föreskrifter angående sättet och vilkoren för kontrollbehandlingen
af utländska guld-' och silfverarbeten, — en fråga, som blifver föremål
för särskild underdånig föredragning, — men derjemte innehållande hemställan,
att dessa artiklar kunde förtullas efter värdet, i stället för vigt, äfvensom att
någon lindring eller tullfrihet vid införsel af dylika arbeten, såsom modeller, icke
vidare matte tillåtas.
Kontrollverket och Kommers-kollegium hafva häröfver blifvit hörde; och anser
jag, lika med hvad Kominers-kollegiuiri i underdånighet yttrat, skäl icke vara för
handen att förändra nu gällande vigt-förtullningsgrund, äfvensom att framställningen
emot den förmenta tullindringen för modeller af guld och silfver, såsom härrörande
från missförstånd af redan gällande stadganden, enligt hvilka någon sådan lindring
icke eger rum, ej bör till vidare yttrande föranleda.
För att bereda förbrukaren en billig lindring i hittills öfverdrifna afgifter å
raffinadsocker, utan att äfventyra de inhemska raffinaderiernas bestånd, samt för
att bringa Svenska och Norska tulltaxorna lill möjligen närmaste likhet i afseende
å ifrågavarande högst betydliga förbruknings- och kassa-arlikel, hafva kommilterade,
efter sorgfälliga öfverläggningar med Norska ledamöterna, angående de tullsatser,
som hade för sig största sannolikhet att i begge rikena varda antagne, föreslagit
följande redaktion och tullbeslämmelser:
Socker,
Kongl,. Maj:(s Nåd. Prop M SS.
Socker:
Råsocker, alla slag 1 skålpund 8 öre.
Raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-,
äfvensom krossadt eller pulveriseradt socker 1 » 13 öre.
Sirap, alla slag 1 » 6 öre.
Emot uppställningen af redaktionen hafva sockerbruksidkarne I Stockholm och
Götheborg, uti sina här ofvan omförmälda underdåniga påminnelser, erinrat, alt
Havanna-terressocker, ehuru utgörande en till viss grad raffinerad vara, skulle komma
alt tullbehandlas såsom råsocker, hvarigenom den inhemska sockerliilverkningen
beröfvades skydd och Statsverket inkomst; hvarförutan det vore svårt, om icke ornöjlijjt,
att skilja Havanna-terres från krossad raffinad och så kallad krossad lump,
med hvilken sednare det ock i sockerhalt vore fullt jemngodt.
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen hafva jemväl ansett nämnde sockerslag
böra, såsom hittills, tullbehandlas lika med raffineradt socker, särdeles som
Ha vanna-terres egde betydligt högre värde äo råsocker och vore af den renhet,
att det kunde omedelbart ingå i en allmännare förbrukning samt således i viss
mån ersätta raffinadsocker; och hafva embetsverken fördenskull föreslagit en så lydande
redaktion:
råsocker;
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-, äfvensom Havanna-terres
samt allt krossadt eller pulveriseradt socker.
I stället för den å raffineradt socker till 13 öre föreslagna tullsats, hafva
sockerbruksidkarne. derutinnan jemväl understödda af bemälde embetsverk, anhållit,
att införselstullen måtte bestämmas till 13 Öre, hvilken tullsats, med afdrag för råsockertullen,
8 öre, och med beräkning att 100 råsocker lemnade 80 It raffinad,
utgjorde endast ett skydd af högst 13 procent och vore lägre än det skydd,
som andra länder, såsom Preussen, Hannover och Danmark, ännu i medeltal medgåfve
sina raffinaderier. Den af kommitterade föreslagna tullafgiften, 13 öre, skulle,
enligt samma beräkningar, lemna ett skydd från 9 till endast 7,20 procent af förutsatta
olika varuvärden från 16 till 20 sk. R:gs per skålpund.
Med anledning af denna sockerbruksidkarnes skrift har vidare Teknologiska
Institutet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, i fråga om den uppställning utaf
tarifen, som kommitterade, i afseende å artikeln socker, föreslagit.
Uti detta underdåniga utlåtande förekommer en redogörelse för betydelsen af
de olika benämningar, med hvilka särskilda slag socker utmärkas, och hvilka benämningar,
hemtade från de skiljaktiga beredningssätten, icke angåfvo den högre eller
ringare sockerhalten. Endast denna, men icke de olika berednings-methoderoa, kunde
i allmänhet på vetenskaplig väg utrönas; och för bedömande af varuvärdet vore kännedomen
om det begagnade reningssättet föga upplysande. Hos en del terres kunde
fiih. Ull R. St. Prot. 1886 N 1887. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 9 Häft. 8
88
Kongl. Sfaj:t* Nåd. Prop. M 81.
halten af kristalliserbart socker vara större än hos de raffinerade sockerslagen Lump
och Farin, och likaså hos icke terreradt råsocker större än hos en stor del Terres
och Farin; hvarpå åtskilliga anförda undersökningar lemnade flera bevis. Teknologiska
Institutet, som ansåg det icke vara möjligt att för socker uppställa så bestämda
tull-rubriker, att ju icke vid deras tillämpning svårigheter i vissa fall kunde möta,
var derföre af den mening, att en viss halt af kristalliserbart socker skulle bestämmas
såsom gräns emellan den högre och lägre afgifts-kathegorien. Men som äfven
sockerhalten, på vetenskapernas närvarande ståndpunkt, icke kunde med större noggrannhet,
än på 1 procent när, bestämmas och för de sämre råsocker-slagen icke ens
med denna grad af noggrannhet, skulle icke sällan inträffa, att man icke med säkerhet
kunde afgöra, huruvida ett förekommande sockerprofs verkliga halt af kristalliserbart
socker lage öfver eller under den fastställda gränsen. Yille man i sådän
händelse icke antaga den grundsatsen att i tvetydiga fall alltid pålägga den högre
afgiften, så hemställdes förslagsvis, om icke i sådana fall en medeltull emellan den
högre af 15 och den lägre af B öre kunde anses lämplig och bestämmas till 11
öre skålpundet. Jemte det Institutet på dessa och i öfrigt anförda grunder ansåge
rubrikerna i tulltaxan böra blifva:
Socker:
Raffineradt, hvitt och andra dermed till sockerhalten lika slag samt
allt kandi  1 S" 15 öre.
Alla andra slag ,...1^8 öre.
hemställdes, att i tuiltaxe-underrättelserna kunde intagas stadgande!), dels derom att
allt inkommande socker, sorn icke angåfves till den högre afgiften, skulle underkastas
besigtning och, om det, efter afdrag af hvgroskopiskt vatten och i vatten olösiiga
ämnen, innehölle 97 procent kristalliserbart socker eller deröfver, anses efter den
högre, samt, om det bestämdt understege nämnde sockerhalt, efter den lägre afgiften,
men i tvetydiga fall åter beläggas med en medeltull af 11 öre skålpundet.
Den synnerliga uppmärksamhet, ifrågavarande artikel förtjenar, har föranledt
mig att ytterligare från sakkunnige personer inom tullverket inhemta upplysningar
i afseende å tillämpningen af Teknologiska Institutets förslag; Och dessa upplysningar
gifva vid handen, att nämnde förslag, ehuru vetenskapligt riktigt, likväl vid
tullbehandlingen skulle komma att leda til! villrådighet och stora praktiska svårigheter.
Genom tillägg af Havanna-terres i den förra af de rubriker, Teknologiska
Institutet föreslagit, och medelst tillämpning i tvetydiga fall af de föreskrifter, 9 och
14 <§§, i nu gällande tulitaxe-underrättelser innehålla, har det emellertid ansetts, att
stadgandena angående socker kunde vinna tillfyllestgörande bestämdhet och praktisk
tillämplighet.
Då således hvad de i ämnet hörde ämbetsverken yttrat och i öfrigt förekommit
sammanstämmer deri, att vissa slag af s. k. råsocker, så väl till utseende som sockerhalt,
äro med raffinad närmast jemförlige, men någon på vetenskaplig analys beroende
Kongl. Maj:Is find. Prop. ,V? oi.
3!>
gränsskilnad emellan de olika sockerslagen deslo mindre torde böra i författningen
uppställas, som en sådan gräns icke skulle kunna med erforderlig visshet praktiskt
iakttagas, anser jag mig böra underdånigst hemställa, alt, med uteslutande af den
oegentliga benämningen råsocker, artikeln socker malte indelas i följande rubriker:
Raffinerad!, alla slag, såsom Topp-, Kandi- och Kak-, samt krossadt eder
pulveriseradt socker, äfvensom Havanna-lerres och dermed till sockerhalten
lika slag;
Andra slag;
och alt i sammanhang härmed en föreskrift, motsvarande i-i g i nu gällande lulllaxe-underrättelserna,
måtte intagas derom, att allt hvitt socker, hvilket icke är
angifvet såsom raffinad eiler dermed lika lullbeskattadt, skal! underkastas besigtning
af sakkunnige och ojäfvige personer och, derest olika meningar om varans rätta
beskaffenhet yppas, frågan bänskjulas till General-tullstyrelsens pröfning.
Beträffande vidare den afgift, som för alla slag raffineradt socker må bestämmas,
så torde, efter hvad jemväl sockerbruksidkarne i sin omförmälda skrift
antagit, den å råvaran föreslagna tullsatsen, 8 öre, böra antagas utgöra 10 öre
för hvarje härstädes raffineradt skålpund socker, och då är någon del af råvarutullen
icke lagd på den qvantitet sirap, som jemte raffinad-sockret erbålles. Om
också, på sätt sockerbruksidkarne uppgifvit, sirapen må vara att betrakta såsom
ett affall, det der icke betingar högre pris, an hvartill det deri ingående råämnet,
oförtuliadt, står fabrikanten, så visar det sig likväl, alt allt, hvarmed raffinad-tullen
öfverstiger 10 öre per skålpund, utgör skydd för de" inhemska raffinaderierna.
Då råvaran nemligen åtnjuter både nederlags- och kreditupplags—rätt samt i följd
deraf behöfver förtullas endast i den mån raffineringen fortgår, blifver räntan å
erlagda råvaru-tullen icke af någon nämnvärd betydelse; och det af sockerbruksidkarne,
i likhet med flera andra fabrikanter, såsom en härstädes synnerligen
framstående olägenhet anmärkta förhållande, att våra långa vintrar och den derunder
stängda kommunikationen nödgade till införsel på en gång af råvarulager
för flera månader, torde vid närmare begrundande finnas vara af vida mindre vigt,
än man söker tillmäta detsamma. Det är bekant, att råsockret, likasom flera
andra kolonialvaror, årligen har sin hufvudsakliga marknad på produktionsorten
vid en viss, af, skörden beroende tid, och att uppköp och skeppningar vid samma
tid egentligen verkställas, ehvad varorna skola föras till Sveriges eller till andra,
året om tillgängliga, Europeiska hamnar. Det upplag, som der eger rum, vare
sig att fabrikanten sjelf tillika är importör eller att importen ombesörjes af handlande,
tryckes alltid af ränta under upplagstiden, och den väsendtliga skillnaden
för fabrikanter på olika orter blir då icke någon annan, än den rådande skiljaktiga
räntefoten. Men i detta hänseende omvexla förhållandena, så att de till och
med någon gång äro till förmån för xfe Svenska upplagen, hvilka dessutom i allmänhet
äro mindre känsliga för de i veridshandeln fluktuerande priser samt dey^
60
Kongl. Majds Nåd. Prop. M 51.
Soda.
igenom lemna tillfälle för säkrare beräkningar och jemnare vinst, om också icke
till den tillfälliga förmån, som vid hastiga prisförändringar kan uppstå, men som
i andra länder, der handeln med och förädlingen af råvaran är fördelad på olika
händer, egentligen torde komma den förra till godo. Vore emellertid någon olägenhet
för Svenska raffinaderierna förknippad med den vintertiden slängda införseln
af råvaran, så torde åter i den under samma tid hämmade införseln af utländsk
raffinad icke saknas en motsvarig förmån. Det återstår således att undersöka,
om socker-raffineringen i och för sig är af beskaffenhet att icke kunna uthålla
täflan med utlandet, utan någon högre tullafgift å raffinad, än den, som innefattas
i kommitterades förslag; och i detta hänseende förekommer väl. att sockerbrukens
anläggning, såsom handteringens idkare anmärkt, här måhända blifver
något dyrare än i åtskilliga andra länder, i följd deraf att flera machinerier måste
från utlandet införskrifvas, ehuru å andra sidan ej heller må förbises, att en del
byggnadskostnader, både med hänseende till materialiers lägre pris och i allmänhet
billigare arbetslöner, böra blifva lägre här än annorstädes; men i detta, likasom i
flera andra fall, äro sockerbruken närmast jemförliga med flera kemiska och tekniska
fabriker, hvilka redan länge uthållit täflan under en tullafgift af endast omkring
fem procent. Utom af den eller de få personer, som hafva ledningen af
sådane inrättningar om hand, erfordras hos den öfriga, jemförelsevis ganska fåtaliga
arbetspersonalen icke någon vetenskaplig insigt eller särskild arbetsskicklighet;
i hvilket sistnämnde hänseende åter en väsendtlig skiljaktighet företer sig vid de
flera väfnads- och andra industrigrenar, med hvilka sockerbruksidkarrie velat i
tullbeskattningsväg komma i jemförelse. De beräkningar, sockerbruksidkarne
uppställt i fråga orri det högre tullskydd, som raffinaderierna i andra uppgifna
länder skulle åtnjuta, kan jag icke obetingadt godkänna; men frågan derom är
icke af den betydelse, att jag vid utredningen deraf torde böra uppehålla mig.
En omständighet, som ganska direkt vederlägger behofvet af en högre tullafgift,
än den föreslagna, innefattas deremot i nu varande förhållande, att Norskt raffinadsocker
får hit införas emot sammanlagda afgifter af 3 sk. 5 rist. skålpundet,
och att en årlig ganska betydlig införsel egt rum — år 1854 af 1,390,000
skålpund — samt. att de Svenska sockerbruken kunnat med denna införsel uthålla
täflan. Då den af kommitterade föreslagna tullafgiften, som hädanefter skulle
o r>
blifva gällande äfven emot Norrige, öfverstiger nyssberörde afgifter med ganska
nära 8 r:st. B:ko eller 1 sk. R:gs skålpundet, förefinnes således, enligt min underdåniga
tanke, icke något skäl att å raffinadsocker stadga en högre tullafgift,
än den af kommitterade föreslagna, eller 13 öre skålpundet.
I stället för den af kommitterade föreslagna tullfrihet för Soda, hafva Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen, ehuru vitsordande varans uteslutande användning
såsom beredningsämne för åtskilliga näringar, likväl ansett henne kunna
utan olägenhet fortfarande beläggas med en tullafgift, som föreslogs till 20 öre per
liiitiijl. Muj:ls Nåd. Prop. ii I.
<>l
centner. Men på de af komrnitterade anförda skäl, finner jag mig böra underdånigst
hemställa, att Eders Majit täcktes bifalla deras förslag.
För den under hufvudrubrikerna Strumpor och Vantar förekommande underafdelning
»andra slag» (än hel- eller halfsiden) hafva komrnitterade föreslagit nedsättning
af införsels-afgifterna, nu tillsammans utgörande 1 R:dr 9 sk. 10 rist.,
till 32 sk. Riko eller 1 R:dr R:mt; i hvilket förslag Kommers-kollegium och
General-tullstyrelsen, utan andra än de i allmänhet rörande tullsatsernas bestämmande
anförda skäl, tillstyrkt den förändring, att införselstullen kunde fastställas
lill 1 R:dr 25 öre skålpundet; varande jemväl erinringar emot kommitterades
ifrågavarande förslag framställde uti Fabriksidkare!! Wiechels här förut omförmälda
underdåniga skrift.
Med nämnde rubrik »andra slag» afse» hufvudsakligen strumpstols-väfuader af
vile och bomull, hvilka, förr belagde med olika tullafgifter, på sednare tider blifvit
under en rubrik sammanförde. Såsom komrnitterade anmärkt, utgöra de i
Norrige å hit hörande artiklar gällande tullafgifter 7 sk. 3 rist., 22 sk. 6 rist.
och högst 32 sk. skålpundet; och den härslädes äfven af komrnitterade anmärkta
ringa förtullningen utmärker nogsamt, att de här stadgade vida högre afgifterna
icke ländt till statsverkets båtnad. — Af den betydliga artikeln strumpstolsväfnader
af bomull, som intill 1848 års slut var belagd med den öfverdrifna införselstullen,
2 Ridr 10 sk. 8 rist. skålpundet, aftog införseln årligen, så att den nyssnämnde
år utgjorde endast 200 skålpund. Med år 1849 nedsattes tullen till 1
l Ridr 16 sk. och införseln steg första året till 9,554 skålpund; men redan året
derefter nedgick den till mindre än 5,000 skålpund och har sedermera ytterligare
fallit samt under 1851 —1854 icke något år uppgått till 2.000 skålpund. Dessa
siffror innebära det mest påfallande bevis, huruledes införseln har benägenhet att
taga en loflig riktning, men derifrån af tullafgifternas öfverdrift afhålles. Då den
betydliga tullnedsättningen år 1849 inträdde, vidtogs försöket att förtulla varorna;
men det visade sig snart, att afgiften ännu var alltför hög; och förtuliningarne
aflogo åter med en hastighet, som icke lemnar rum för tvifvel derom, alt behofvet
af de utländska varorna qvarstod och fylldes på oloflig väg. Den af kommitterade
föreslagna tullafgiften, lika med den högsta i Norrige, torde icke .heller
kunna sättas högre, så vida den lolliga införseln skall blifva öfvervägande; och jag
anser mig således böra underdånigst tillstyrka bifall till kommitterades förslag.
Såsom jag här förut vid artikeln Jern i underdånighet anmält, anser jag fullkomlig
tullfrihet för Stål, alla slag, böra medgifvas. Gjutstål, hvaraf införseln är
betydligast, har redan länge åtnjutit denna förmån; och af Öfriga slag uppgick år
1854 införseln till endast 53,825 skålpund, under det utförseln af härstädes beredt
stål samma år utgjorde 8,577,520 skålpund. Den jemförelsevis obetydliga
införseln afsåg följaktligen vissa arbeten, till hvilka det Svenska stålet ej var fullt
tjenligt; och detta skäl, som föranledt komrnitterade att föreslå nedsättning af
Strumpor
och Vantar.
Stål.
62
Kongl,. Maj is Nåd, Prop. M 81.
införselstullen från 5 R:dr 25 sk. 11 r:st. till i R:dr B:ko centnern, synes mig
böra föranleda tili tullafgiftens afskaffände.
Terpentin- Jag anser mig böra underdånigst förorda bifall till kommitterades för—
uja' slag. att tullafgiften å Terpentinolja må nedsättas till 4 öre skålpundet, i stället
för 5 öre, såsom Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, med uteslutande
hänseende till tullinkomsten, tillstyrkt.
Tobak. Frän den i Norrige å Tobaksblad stadgade betydligt lägre tullafgift, än här
är bestämd, och från det menliga förhållande, ej mindre för Svenska statskassan,
än lör vära tobaksfabriker, som härigenom uppkommit och länge varit af Svenska
tobaksfabrikanterne öfverklagadt, hafva kommitterade hemtat skäl för sitt underdåniga
förslag att å tobaksblad nedsätta införselstullen från 7 sk. 11 r:st. till
6 sk. 4,tt0 r:st. eller 20 öre; dervid kommitterade, på grund af öfverläggningar
med Norska ledamöterne i den gemensamma kommittéen, tillika antagit, att man
i Norrige icke vore obenägen att höja tullen å tobaksblad, sä att den hiefve ungefärligen
lika med den här föreslagna. Varande i öfiigt införselstullen å stjelk
upptagen till nu gällande afgifter, närmast motsvarande 14 öre, och å Cigarrer,
som i Norrige endast draga 27 sk., nedsatt från 1 R:dr 14 sk. 5 r:st. till 1
R:dr B:ko eller 1 R:dr 50 öre R:mt..
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen hafva deremot, med hänseende
till den ifrågavarande artikelns beskaffenhet och deri förlust i tullinkomst af 90,000
R:dr B:ko, som, enligt kommitterades förslag, skulle uppkomma, hemställt, att införselstullen
måtte bestämmas för blad till 25 öre, stjelk till 15 öre och cigarrer
lill 2 R:dr skälpundet; och hafva embetsverken, ehuru medgifvande, att den här
stadgade högre tullafgiften å tobaksblad, i förening med andra omständigheter,
kunnat gifva upphof till den öfverklagade olofliga tobaksinförseln från Norrige,
likväl ansett denna införsel hufvudsakligen af en viss begärlig förbrukningsartikel
nu mera icke kunna lörekommas genom den ifrågaställa nedsättningen i råvarutulleri.
Uti här förut underdånigst anmälda påminnelser vid embetsverkens utlåtande
hafva Stockholms tobaksfabrikanter anhållit om bifall till kommitterades förslag,
hvilket, äfven hvad fabrikatet Cigarrer angick, vore för den inhemska näringen
tillfredsställande.
Otvifvelaktig! är förevarande fråga af synnerlig vigt, ej mindre för svenska
Statsverket och den härstädes ganska högt drifna tobakstillverkningen, än äfven för
den grundval al ömsesidig laglydnad, utan hvilken varubytet emellan de förenade
rikena förlorar sitt välgörande inflytande på folkens uppfattning af föreningens betydelse.
Det, bland annat, ur sistnämnde synpunkt förestafvade behofvet att i allmänhet
bringa de begge rikenas tullagstiftning till möjligen närmaste likhet blir i
synnerhet framstående i fråga om sådane varor, som redan vunnen erfarenhet ådagalagt
utgöra föremål för olofliga handelsföretag. Skulle ock, såsom Kommers-kol
-
tinn g!. Majis Nåd. Pra p. Jt? #1*
d.1
legium och General-tullstyrelsen antagit, en nedsättning af här stadgad högre lull~
afgift ä rå-tobak, til! likhet med Norriges, icke kunna till en början förekomma den
ololliga införseln derifrån af en viss begärlig tillverkning, och komme äfven denna
införsel att någon längre tid fortgå på vissa trakter, hvilkas närbelägenhet till och
lättade kommunikationer med Norrige gifva varubytet med sistnämnde Iand företrädet,
så torde det icke destomindre vara lagstiftarens pligt att söka utjemna den
olikhet, hvilken, af honom beroende, eljest måste fortfarande underhålla och främja
det i flera hänseenden skadliga missbruket. Endast härigenom undanrödjes det
billiga klagomål, som, hvad ifrågavarande artikel angår, länge blifvit nnfördt af
svenska tobaksfabrikanter. Och jag betviflar icke heller, att dessa, likasom andra svenska
industri-idkare, ganska snart skola, under eljest likartade omständigheter, bringa sin
tillverkning till fullt jemförlig beskaffenhet med den Norska samt derigenom hufvudsakligen
tillintetgöra den olofliga rörelse, emot hvilken tullbevakning och kontroller
i följd af lokala omständigheter måste hafva förblifvit vanmäktiga.
Enligt hvad jag tror mig med visshet känna, ämnar Norska regeringen hos
Stortiiinget föreslå förhöjning af införselstullen å tobaksblad och stjelk till 7 sk. specie
skålpundet, närmast motsvarande 6 sk. 4 rst., efter svenskt mynt och vigt. Likhet
i tullafgift å både blad och stjelk skulle således fortfarande komma att i Norrige
bibehållas; och, ehuru varuvärdet å dessa olika slag är ganska skiljaktigt, synas
mig dock andra omständigheter öfvervägande tala för antagandet äfven härstädes af
likhet i tullsatser. Under det i Norrige, hvars tobaksinförsel uppgår till nära
Adelar af den svenska, någon stjelk alls icke blifvit införd, utan fasthellre särskilda
åtgärder ansetts behöfliga för beredande af återutförsel af den stjelk, ' som
vid tobaksbladens bearbetning frånskiljes och hvilken skall uppgå till omkring '/4:del
af bladens vigt, har införseln af stjelk härstädes, emot den derå stadgade lägre tull,
utgjort 1,497,741 skålpund och således mera än hälften af den införda qvantiteten
tobaksblad, 2,464,250 skålpund. Det må väl bemärkas, att den tobakstillverkning,
hvartill stjelk hufvudsakligen användes, eller snus, i Norrige endast obetydligt förbrukas,
då deremot härstädes ett omvändt förhållande eger rum. Men om man
dervid tillika tager i betraktande, att, jemte den införda stjelken, omkring 600,0 00
skålpund erhållits från qvantiteten införda tobaksblad, och att dessutom till beredning
af det sämre, allmännast förbrukade snuset användes den tobak, som här
i icke ringa mängd odlas, så förefinnes visserligen grundad anledning till det antagandet,
att tobaksblad blifvit emot den för stjelk stadgade lägre afgiften lortullade,
Sådano missbruk torde ock ganska lätt kunna undgå tullbevakningens uppmärksamhet,
då så väl tobaksblad sorn stjelk vanligen inkomma i stora fastager och
en noggrannare undersökning af doras innehåll ej allenast medförde hinder och omgång
vid förtullningen, utan också skulle, till godsegarens förfång, förorsaka kostnader
och förluster vid varans ompackning.
Dessa olägenheter skulle undvikas och fullkomlig likhet med den blifvande
fil tfongl. Maj:ls Nåd. Prop. M SI.
i
Norska tulltaxan, så väl i anseende till siffran sorn uppställningen, ernås, under
det en icke obetydlig lindring i beskattningen å tobak i sin helhet ändock bereddes,
derest å tobaksblad och stjelk stadgades gemensam tullafgift af 20 öre skålpundet.
Härigenom uppkomma visserligen en tillökning i tullen å stjelk, uppgående,
efter 6 öre pr skålpund, lill 89,820 R:dr Rtmt; men nedsättningen i tull å
blad, efter nära 8 öre skålpundet, blefve deremot omkring 120,000 R:dr, och en
minskning i det hela, hvilken skulle komma så val svenska lobaksfabrikörer som
förbrukare tillgodo, uppstode således af omkring 30,000 R:dr Runt, under det att,
i jemförelse med kommitterades förslag,'tullinkomsten skulle förhöjas med hvad sorn
motsvarar tillökningen i tull å stjelk eller nära 90,000 R:dr R:mt. Dessutom anser
jag det med säkerhet kunna förväntas, att, om den svenska tulltaxan sålunda
bringas till likhet med den Norska, en betydlig tillökning i förtullning och statsinkomst
i detta afseende derigenom ytterligare skall uppkomma.’
Af alla dessa skäl anser jag mig derföre böra underdånigst hemställa, att införselstullen
å tobaksblad och stjelk måtte bestämmas till 20 öre skålpundet.
1 afseende åter å införselstullen å cigarrer och andra tobakstillverkningar, får
jag underdånigst förorda kommitterades förslag.
Tran och Emot kommitterades förslag att nedsätta införsels-afgifterna å tran och späck
Späck. frgn 4y2 rs|. till 1 öre skålpundet hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
anmärkt, att derigenom uppkomme en lullförlust af något utöfver 2,000 R:dr
B:ko, hvilken förlust kunde undvikas, om, såsom embetsverken föreslagit, införselstullen
bestämdes till 1 R:dr 20 öre per centner; men då införseln af ifrågavarande
artikel, likasom af öfriga dermed jemförliga förnödenhetsvaror, bör, så vidt
möjligt, underlättas, anser jag mig böra underdånigst förorda den lindrigare afgift,
som kommitterades förslag innefattar.
Träd. I likhet med nu gällande tulltaxa hafva kommitlerade bibehållit indelningen af
guld- och silfvertråd i »äkta och halfäkta» samt »oäkta» och vidare under rubriken
koppar- och messingstråd upptagit under-afdelningarne »förgyld eller försilfrad» och
»andra slag».
Härvid är af Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt, att de gällande
bestämmelserna stundom ledt till svårigheter och osäkerhet vid tullbehandlingen,
då en varas hänförlighet till halfäkta eller oäkta guld- och silfvertråd eller
till förgyld eller försilfrad koppar- och messingstråd icke kunnat med tillförlitlighet
afgöras. På dessa och de flera skäl embetsverken vidare anfört, anser jag mig för
dessa artiklar böra underdånigst hemställa, att Eders Majit täcktes godkänna embetsverkens
förslag till redaktion och tullsatser, nemligen:
Guld- och Silfver-
. . . 1 Ort 12 öre.
Koppar- och annan ej specificerad metall-:
förgyld eller försilfrad
. . 1 fä I: 23
andra slag
1 » »20
Vid den
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JH 51.
Vid ilen af kommitteradc föreslagna redaktion för artikeln Ur hafva Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen anmärkt såsom en ofullständighet, att stadgande
saknades huru urverk, som inkomma utan boetter eller foder, skola förtullas;
till afbjelpande af hvilken brist embetsverken föreslagit förändrad lydelse af rubrikerna
»fickur» samt »väggur och studsare», så alt lösa urverk af det förra slaget
skulle komma att beläggas med i R:dr och af det sednare med 75 öres tull
skålpundet.
Vitsordande riktigheten af den gjorda anmärkningen, anser jag likväl den föreslagna
förändringen mindre lämplig. Delar af ur äro nemligen bibehållna vid nu
stadgad lull af 2 R:dr R:ko skålpundet, och det vore visserligen icke följdriktigt alt
för det sammansatta urverket stadga lägre afgifter, helst den införsel, som af lösa
urverk kan förekomma, antagligen i de aldra flesta läll har sin enda grund i af
sigten
att undgå den högre afgift, som för uret, infattadt i sitt foder, skulle erläggas.
Jag hemställer derföre underdånigst, att rubriken »delar af ur, ej specificerade»
matte gifvas följande vidsträcktare lydelse: lösa eller oinfattade (ur) äfvensom
delar af ur, ej specificerade, med föreslagen införselstull 3 R:dr R:rnt skålpundet.
Åt frågan om den på en gång såsom fabriks- och husslöjd vigtiga väfnadsindustrien
hafva kommillerado i sitt förslag egnat en vidlyftigare utredning, till
hvilken jag tillåter mig att i allmänhet underdånigst hänvisa. Men innan jag öfvergår
till de delar af förslaget, emot hvilka serskilda anmärkningar blifvit framställda,
utbeder jag mig att få i underdånighet erinra om vissa allmänna förhållanden, som
vid tullagstiftningen för denna industriens hufvudafdelning synas förtjenta af synnerlig
uppmärksamhet.
Under den sednare tidens alltjemt fortsatta sträfvanden alt öfvergå till ett
friare handelssystem har, såsom vilkor och medel för uppnåendet af ett sådant
mål, den ena lättnaden efter den andra blifvit svenska väfnads-industrien medgifven.
Icke blott de förnämsta råämnena, såsom bomull, ull, silke, lin och hampa, hafva
dels redan, dels uti förevarande förslag helt och hållet fritagits från tullafgifter, utan
ock de flesta andra för ifrågavarande förädlingsnäringar erforderliga rå- och beredningsämnen,
såsom färger, oljor, talg m. fl., rnedgifvits antingen fullkomlig tullfrihet
eller åtminstone väsendtlig lindring i förut stadgade' afgifter. Införseln af redskap
och machinerier är helagd med endast en låg afgift. Och slutligen äro snart sagdt
alla lifsmedel tullfria samt öfrige lefnadsförnödenheter antingen alls icke eller också
endast lågt (ullbeskattade. Lägges nu härtill, att genom manufaktur- samt handelsocb
näringsdiskonterne särskilta låneutvägar äro den svenska fabriksverksamheten af
det allmänna beredda, att drifkraften på många ställen genom våra rika vattendrag
är ojemförligt billigare, än i andra länder, och att arbetslönerna, om ock på sednare
liden stegrade, likväl stå vida lägre, än i det land, hvarifrån medtäflan synnerligast
befaras, så torde det icke vara tvifvel underkastadt, att svenska förädlingsnäringarne
Bih. lill R St. Proi. 1856 & 1857 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 2 Höft. 9
Ur.
Väfnader.
\
66
Kongl. Maj;ls Kåd. Prop. Jtf 5i.
i allmänhet äro försatta i den mest gynnsamma ställning för alt uthålla en sådan
täflan. Yid uppmärksamt aktgifvande på dessa förhållanden framställer sig otvunget
och oberoende af handelsfrihetens tbeori den Öfvertvgelsen, alt höga skyddstullar å
väfnader här måste vara onödiga. Att de numera klefve i hög grad obilliga emot
alla de samhällsklasser, som icke komme att vidare ålnjuta något skydd för sina
alster och tillverkningar, är i ögonen fallande. Då jordbruket, bergshandteringen.
skeppsbyggeriet in. (1. afstå från alla skyddstullar och della i främsta rummet kommer
näringsidkaren och stadsbefolkningen till godo, så fordrar ock rättvisan, alt icki
förädlingsnäringarnes tillverkningar, hvilka landtmannen och bergsbrukaren m. fl.
sin ordning behöfva, på ett konstladt sätt öfver höfvan fördyras.
Den fullkomliga tullfrihet vid landväga varuförseln emellan Sverige och Norrige
som hädanefter lärer blifva medgifven för de liesta i någotdera landet tillverkad)
väfnadsslag och hvaraf isynnerhet svenska industrien anselts kunna påräkna ick(
obetydlig fördel, skulle genom alltför stor skiljaktighet i de begge rikenas tulltaxo
möjligen leda till ett helt annat resultat, än det åsyftade, då, såsom bekant är,
någon tuli- eller tiJlverkningsstämpling i Norrige icke eger rum. Visserligen skulle
alla fabriks- och manufakturvaror, då de utöfver stadgade minimiqvautiteter föras
från ena lill andra riket, vara åtföljde af tillverkningsbevis; men först och främst
gäller detta stadgande icke busflitens alster och vidare låter det icke förneka sig, att
nämnde kontrollåtgärd, likasom de flesta andra, blifver otillräcklig, der lagstiftningen
i öfrigt uppställer allt för stora frestelser alt kringgå lagbuden. Riksgränsens stora
utsträckning och beskaffenhet göra en sträng tullbevakning svår, om icke omöjlig,
att der handhafva, och den lifliga förbindelse emellan rikena, som man önskar att
uppnå, later icke heller förlika sig med ett misstänksamt bevakande af det ömsesidiga
varubytet. Alt göra detta så fritt som möjligt, utan alt ändock äfventyra
verkligt men för någotdera rikets statskassa, är en uppgift, sorn säkrast lösef
genom tuilsatsernas närmande till möjligen största likhet. Och detta gäller isynnerhet
de mångfaldiga väfnadsslagen, hvilka inom jemförelsevis ringa omfång ega
högt värde och i de flesta delar af landet kunna påräkna stark afsättning.
Jag återgår till kommitterades förslag och de deremot framställda anmärkningar.
Dervid förekommer först förslaget, att nu varande indelning i »alngods» sam
»shawlar, shawlelter och andra dukar» måtte upphöra. Emot detta förslag, så vid
det angår väfnader af hel- och halfsiden, hafva sidenfabriksidkarne i Stockholm, ut
sin här förut underdånigt anmälda skrift, gjort- påminnelser, hvilka, lika med öfrige
af desse och andra näringsidkare gjorda anmärkningar vid föreslagne tullafgifterna
för väfnader, dock hufvudsakligen bestå i allmänna reflexioner öfver nödvändigheten
af stadga i tullagstiftningen och af någon längre tids erfarenhet, innan de i nu
gällande taxa, dels i stället för förhud stadgade, dels ock nedsatta skyddsafgifter
ytterligare nedsättas. Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen hafva också
Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. N:o SI.
67
ansett den ifrågavarande indelningen böra för hel- och halfsidenväfnader bibehållas
samt tillstyrkt, att införselstullen måtte bestämmas för:
llelsidenväfnader:
Alngods, andra slag (än sammet) till 6 R:dr 30 öre,
Shawlar, Shawletter och Dukar, äfvensom genom fasonering
till förkläden utmärkta tyger till ... 7 »50 »
i stället för den af kommilterade för alla dessa slag
upptagna tullsats, 6 R:dr skålpundet;'och
Halfsidenväfnader :
Alngods, andra slag (än Felb och Plys) lill ... 3 R:dr 25 öre,
Shawlar, Shawletter och Dukar, äfvensom genom fasonering
till förkläden utmärkta tyger, lill ... 3 » 75 »
i stället lör den af koinmitterade utförda gemensamma tullafgiften af 3 R:dr
skålpundet.
Något annat skäl för bibehållande af den i äldre tulltaxor gjorda åtskillnad
emellan alngods och dukar har, .mig veterligen, icke tillförene varit anfördt, än det
af Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen nu också åberopade, att tillverkningskostnaden
och i följd deraf äfven värdet å den sednare artikeln vore högre,
än å alngodset; och detta åter skulle hufvudsakligen härröra af det skiljaktiga väfnadssätlet
och isynnerhet deraf, att till dukarne, såsom vanligen fasonerade, erfordrades
särskilda mönster, hvilkas anskaffande och uppsättning medförde betydliga
kostnader, de der skulle läggas på den jemförelsevis ringa varuqvantitet, som här
kunde af samma mönster vinna afsättning. Men dessa skäl gälla ock det fasonerade
alngodset, för hvilket afsätlningen är ojemförligt ringare, än för de, särdeles
af allmogens qvinnor, i liera delar af riket allmänt begagnade sidendukarne. Och
det har emellertid icke visat sig, att svenska tillverkningen af fasoneradt alngods,
oaktadt sjelfva tullsatsen derå nu utgör endast 4 R:dr b:ko, eller den afgift kommitlerade
föreslagit, lidit något men af den täflan med utlandet, som under närvarande
förhållanden varit öppen. Ännu en omständighet föranleder mig alt betvifla
behofvel af en högre afgift å sidendukar, än den kommitterade föreslagit.
Jag tror mig nemligen känna, ali svenska sidendukar just af det slag, som företrädesvis
äro i fråga, eller sådane, som af allmogen begagnas, utgöra föremål för
utförsel till Norrige och der uthålla täflan med andra länders sidenväfnader, belagde
med en tullafgift af endast 5 R:dr b:ko för svenskt skålpund. Å andra sidan
åter må icke lemnäs oanmärkt, hurusom en tullafgift af 6 R:dr R:mt pr
skålpund redan är så bog i förhållande till varans ringa omfång och deraf beroende
smugglingsbarhet, att Statsveikets och de inhemska näringarnes rätt förstådda
fördel icke skäligen kan antagas tillåta en högre; äfvensom att nämnde afgift, i
förhållande till tillverkningskostnaden — den tullfria råvarans värde afdraget —
visserligen innebär den högsta beskattning, som efter mitt omdöme kan anses billig,
68
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. JVs St.
ja! måhända redan ett alltför stort premium för de kapitaler och det arbete, sorn
i denna industrigren nedläggas.
På grund af dessa skäl och för öfrigt instämmande i det af kommitterade,
efter samråd med svenska sidenfabrikanter, uppgjorda förslag, anser jag mig böra
underdånigst hemställa, att samma förslag i omförmälda hänseenden måtte af Eders
Maj:t bifallas.
Emot kommitterades förslag att från helsidenväfnader utesluta underafdelningen
felb och plys samt åter under balfsidenväfnader upptaga denna artikel i 2:ne
underafdelningar: »då väfnadens yta utgöres af rent silke» med 2 R:dr, och »då
väfnadens yta utgöres af aflalls- eller s. k. florettsilke» med 50 öres införselstull
pr skålpund, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt, att en
sådan indelning skulle vid tillämpningen medföra villrådighet och tvistigheter samt
icke vore påkallad af någon så väsendtlig skiljaktighet i varans värde och beskaffenhet,
att enkelheten och säkerheten vid tuilbebandlingen derföre borde äfventyras;
likasom embetsverken på anförda skäl ifrågasatt giltigheten af kommitterades till
grund för förslaget yttrade förutsättning, att den sämre halfsidenfelben blifvit såsom
bomulisfelb förtullad; hvadan kollegium och General-tullstyrelsen ock hemställt,
att felb och plys kunde upptagas under helsidenväfnader med 2 R:dr 50 öre och
under halfsiden med 1 R:dr 50 öre lull pr skålpund.
För beredande af den enkelhet vid taxans uppställning, som, med en stigande
rörelse och anspråket på skyndsam tullbehandling, blir mer och mer maktpåliggande,
anser äfven jag, lika med embetsverken, den betänklighet, hvilken legat till grund
för kommitterades förslag, böra lemnäs å sido; men af samma skäl finner jag mig
icke heller kunna understödja embetsverkens förslag att stadga olika tullafgifler för
felb och plys under de särskilda hufvudrubrikerna hel- och halfsidenväfnader. Jag
är fastmera af den mening, att samma tullsats bör bestämmas för all felb och plys,
hvari silke ingår, och detta desto heldre, som i annat fall tvistigheter kunde uppslå
om en varas hänförlighet till hel- eller halfsidenfelb; och då nämnde vara
icke tillverkas inom landet, men utgör ett hufvudsakligt material för inhemska nä
ringar,
samt dessutom, åtminstone i de alldra flesta fall, består till större eller mindre
del af annat ämne än silke, torde den tullsats, som embetsverken för halfsidenfelb
föreslagit, 1 R:dr 50 öre skålpundet, lämpligen böra upptagas för felb
Och plys under både bel- och halfsidenväfnader.
Hvad bomullsväfnader angår, hafva kommitterade, bland annat, föreslagit, dels
alt en särskild rubrik »segelduk» måtte upptagas med tull af 6 öre skålpundet, dels
ock att »andra slag» (än några särskilt specificerade), malte indelas i
Oblekta och ofärgade med 40 öre,
blekta eller färgade »  70 »
tryckta eller pressade » 90 » lull
Kongl. Majlis Nåd. Prop. J*s SI.
69
för skålpundet. Och det är synnerligen emot dessa tullsatser, som anmärkningar
blifvit framställda i de flera här förut omförmälda underdåniga påminnelser.
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, som ansett den af kommilterade
å linnesegelduk föreslagna tullnedsätlning till 8 öre skålpundet böra inskränkas till
10 öre, hafva i sammanhang dermed hemställt, att inlörselstuilen å bomuils-segelduk
kunde bestämmas till 8 öre; hvarvid embetsverken tillika både vitsordat
behofvet af en särskild rubrik för sistnämnde artikel och till vederläggning upptagit
bomullsfabrikanternas i Götheborg gjorda erinran, alt, enär' bomullstråd, hvaraf
segelduken beredes, var upptagen till 40 öres tull, det vore orimligt, att fabrikatet
åsattes en så låg afgift, som den ifrågasatta. Varande i sistnämnde hänseende af
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen anmärkt, att, derest tillverkningen af
segelduk härstädes skulle bedrifvas med utländsk, nämnde tull underkastad tråd,
handteringen icke vore af beskaffenhet, att den bordo uppmuntras med en så hög
skyddstull, som i sådant fall kunde vara erforderlig.
Lika litet som den betydliga svenska linnesegelduks-tillverkningen hittills begagnat
utländskt garn eller tråd, lika litet torde sådant kunna ifrågakomma vid tillverkningen
af bomullssegelduk. Segge dessa väfnadshandteringar förutsätta nödvändigt samband
med beredning af spånadsmaterialet och äro dessutom, om också i och för
sig ganska betydliga, likväl att betrakta såsom underordnade de hufvudsakligare
skeppsbyggeri- och rederi-näringarne. Att till möjligen billigaste pris förskaffa
dessa näringar deras behof af segelduk är ett för landet så vigtigt kraf, att de underordnade
intressena vid sidan deraf måste åtnöjas med en ringare uppmärksamhet.
Beviset, att de icke heller äro i behof af någon hög skyddstull, lemnar icke blott
vår inhemska segeldukstillverkning, utan ock det förhållandet, att i Norrige, hvarest
införselsafgifterna å linne- och bomulls-segelduk äro lägre än kommilterade föreslagit,
ändock finnas segelduksfabriker med icke obetydlig tillverkning. Jag anser mig
följaktligen böra underdånigst förorda bifall till kommitterades förslag i afseende å
tullsatserna så väl för bomulls- som för linne-segelduk.
Beträffande vidare kommitterades förslag till lullsalser för de under rubriken
bomullsväfnader »andra slag» upptagne underafdelningar, så hafva Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 4 sistlidne September,
vid fråga om de förändringar i gällande tulltaxa, som af särskilta omständigheter
kunde anses påkallade, bland annat omförmält underdåniga ansökningar af tvenne
kattunstryckeri-idkare om nedsättning af införselstullen å den för dem behölliga råvaran,
ofärgad bomullsväfnad eller s. k. Printers, till 3 eller 6 sk. skålpundet; i
sammanhang hvarmed embetsverken, redogörande för kommitterades ifrågavarande
förslag, anfört, hurusom detsamma för den inhemska bomullsväfnads-tryckerirörelsen
afsåge ett vida högre skydd än nu gällande taxa innebure, samt förklarat sig emot
bestämmelserna i samma förslag då icke hafva någon erinran att framställa; men
uti det ytterligare underdåniga utlåtande, som samma embetsverk den 6 påföljde
70
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYt 5!.
November olver komrnitterades förslag afgifvit, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
deremot, utan vidare skäl än de i allmänhet angående tullagstiftningen
audragna, tillstyrkt förhöjning med 10 öre uti de af koinmitterade föreslagna,
nu ifrågavarande tullafgifterna, så att dessa skulle komma att utgöra för
Bomullsväf nader:
andra slag:
Oblekta och ofärgade .... 1 skålpund 30 öre.
blekta eller färgade .... » 80 »
tryckta eller pressade .... » 1 R:dr » »
Af hvad så väl embetsverken som särskilde näringsidkare anmärkt har jag
destomindre funnit någon anledning att tillstyrka förhöjning i de af kommitterade
föreslagna meranämnde tullsatser, som jag anser desamma, i förhållande till varuvärdet,
snarare öfver- än understiga en lämplig tullbeskattning, samt jag dessutom
icke saknar anledning förmoda, att Norska regeringen hos nästkommande Storthing
föreslår nedsättning af tullafgifterna å blekta, färgade, pressade och tryckta bomullsväfnader,
möjligen under hvad komrnitterades förslag innehåller, och det oaktadt
norrska bomullsväfnadsindustrien, ehuru i ganska stark tillväxt, likväl icke uppnått
den styrka, och utveckling, som svenska industrien besitter.
Sitt förslag till ordnande af tullsatserna för ylleväfnader hafva kommitterade
bragt till en af bebofvet högt påkallad enkelhet. Utom »filtar och mattor» samt
»pressduk» äro alla andra hel- och halfylleväfnader sammanförda under en enda
rubrik »andra slag» med en tullsats af 40 sk. b:ko eller 1 R:dr 23 öre R:mt.
Norrköpings fabriksförening, äfvensom klädeslillveikarne så väl derstädes som
i Nyköping, hafva emot detta förslag framställt den anmärkning, att tullsatsen vore
alltför låg, hvarjemte Norrköpings fabriksförening slutligen anfört, att nämnde tullsats
åtminstone borde bestämmas till 1 R:dr b:ko, derest tilläggsafgifterna bibeböllos,
eller, i annat fäll, till ett emot desamma svarande förhöjdt belopp.
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen åter hafva helt och hållet instämt
i komrnitterades förslag, under erinran, hvad sjelfva tullsatsen anginge, att densamma,
efter den utredning af ämnet kommitterade i sitt utlåtande afgifvit, syntes
vara deri, som närmast i sig innefattade möjligheten att för ändamålet af enkelhet
och säkerhet vid tullbehandlingen förena de anspråk, som från alla skiljda intressen
kunde framställas.
Äfven i detta hänseende finner jag rriig böra underdånigst förorda bifall till
komrnitterades förslag, hvilket, enligt min tanke, upptager den högsta tullafgift, som
möjligen kan tillstädjas för största delen af de mångfaldiga, i en rubrik sammanförda
varuslagen.
Vid komrnitterades förslag angående linne- och hampväfnader har, utom hvad
här förut i fråga om segelduk blifvit i underdånighet anmäldt, annan anmärkning
icke förekommit, än Kommers-koliegii och General-tullstyrelsens på allmänna grun
-
Kongl. Mnj:ls Nåd. Prop. JU Si.
71
der gjorda hemställan, att införselstullen å lärft och damast kunde bestämmas till
1 R:dr SO öre och å »andra slag» till 80 öre,“i stället för kommitterades förslag
af 1 R:dr å de förra och 65 öre ä de sednare, allt pr skålpund.
Om också, såsom jag eger atiledning förmoda, Norska Regeringen har för afsigt
att hos Storthinget tillstyrka någon förhöjning i de synnerligt låga tullsatser,
sorn nu äro linneväfnader i Norrige åsatte, är det likväl otvifvelaktig!, att de norska
tullsatserna äfven framdeles komma att ganska väsendtligt understiga de härstädes
af komrnilterade föreslagna; och jag anser mig både med afseende härå och
på de skäl, som i öfrigt ligga till grund för kommitterades förslag, böra underdå
nigst
förorda bifall dertill.
I sammanhang med artikeln väfnader tillåter jag mig att underdånigst anmäla
kommitterades förslag angående artikeln band, å hvilken Kommers-kollegium och
General-tullstyrelsen, i öfverensstämmelse med deras åsigter angående väfnader, tillstyrkt
förhöjda afgifter, nemligen för sidenband 6 R:dr 50 öre, halfsiden- 3 R:dr
25 öre och andra slag 90 öre skålpundet, i stället för af kommitterade föreslagna
6 R:dr, 5 R:dr och 75 öre.
Pä samma skäl, som föranlcdt mig att understödja kommitterades förslag till
tullafgifter å väfnader af likartade slag, anser jag mig också böra underdånigst hemställa,
att de afgifter, kommitterade å band föreslagit, måtte af Eders Majit bifallas.
Beträffande införselstarifen hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
slutligen, till vinnande af jemnare beräkning i öretal, för flera uppräknade artiklar
af mindre betydenhet föreslagit från 4 till 5, från 18 till 20, från 9 till 10, från
12 lill 15 öre, o. s. v., förändrade tullafgifter; men då äfven de obetydligaste,
tull underkastade artiklar vanligen inkomma, icke i den för tullberäkningen
stadgade enhetsqvantitet, utan i större partier, och decimalsystemets tillämpning dervid
lika lätt eger rum med en tullsats af 4, 9 eller 12 öre, som med någon an
nan,
anser jag något giltigt skäl icke vara för handen att, endast för tullberäkningens
skull, förändra de afgifter, som i öfrigt befinnas riktiga.
I afseende å kommitterades förslag till utförselstarif och den med få undantag
tillstyrkta tullfriheten, hafva Kommers-kollegium och General-tullstvrelsen anfört, att de
delade de åsigter, som härom blifvit af kommitterade uttalade, så väl i allmänhet
som särskildt beträffande tullfriheten för artiklarne oarbetade ben och lumpor; hvarföre
ock embetsverken tillstyrkte bifall härtill, likväl under förutsättning, att den inkomst
tullen derå inbragt, år 1854 utgörande 11,767 R:dr 30 sk., kunde utan
olägenhet undvaras.
Denna minskning i tullinkomsten är redan afsedd i Eders Maj:ts Proposition
angående statsverkets tillstånd och behof; och de skäl, som kommitterade anfört för
eftergift af all tullbeskattning å den olyckliga samhällsklass, hvilken med uppsamlin
-
Band.
Ben och
Lumpor.
72
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. Ns SI.
Koppar.
Telegraf
stolpar.
Täkter.
Rehnshudar
gen af ben och lumpor förtjenar ett knappt lifsuppehälle, skulle, i hvad fall som
helst, icke kunna tillåta beskattningens bibehållande, i strid mot de grundsatser,
enligt hvilka all utförselstull, äfven då den träffar lyckligare lottade samhällsmedlemmar,
bör, så vidt möjligt, upphöra.
Ibland de få artiklar, för hvilka koinniitterade bibehållit utförselstull, förekomma
rå och garad koppar samt kopparskrot, alla slag, äfvensom kopparaska. Kom
mitterade
hafva likväl härvid alternativt ifrågasatt, om icke den betydliga afrad, kopparverken
till kronan utgifva, kunde föranleda till lindring eller borttagande af den
ytterligare skatt på den inhemska produktionen, som utförselstullen innebure.
Genom upphäfvande af all utförselstull å garad koppar samt kopparskrot (rå
koppar har hittills icke blifvit utförd) skulle uppkomma en minskning i Statsinkomsten
utöfver hvad kommitterades förslag redan föranleder, med omkring 13,300
R.dr Banko, då 1834 års utförsel (ages till grund för beräkningen; och ehuru jag
fullkomligt instämmer i den åsigt, kommitterade anfört emot bibehållandet al ulförselsafgifler
i allmänhet, samt ett särskilt skäl för den inhemska koppartillverkningens
befrielse från denna afgift kunde hemtas ifrån den tullfrihet vid införsel af ifrågavarande
artiklar, som jag, i öfverensstämmelse med kommilterades förslag, i
underdånighet tillstyrkt, anser jag dock betänkligt att för närvarande eftergifva den
icke obetydliga tullinkomst, som ulförselsafgiften för koppar inbringar; hvarföre jag
också underdånigst hemställer, att den af kommitterade i första alternativet föreslagna
afgift tills vidare mätte varda bibehållen. Varande Eders Maj:t alltid i tillfälle
att, derest tillgångarne sådant medgifva och den lyckliga konjunktur, hvaraf koppartillverkningen
för närvarande är gynnad, skulle undergå sådan förändring, att lindring
i dess beskattning klefve af behof påkallad, vidtaga den af kommitterade i
sednare alternativet ifrågasatta åtgärd.
Med anledning af den ovisshet, som visat sig ega rum angående rätta tullbehandlingen
vid utförseln af telegraf-stolpar, och då jag anser detta slags trävaror
närmast kunna jemföras med master, bogspröt och spiror, hemställer jag underdånigst,
att i den rubrik, der nyssnämnda artiklar äro upptagna, ett tillägg måtte göras
för artikeln telegraf-stolpar.
Likaledes får jag i underdånighet hemställa, att, af samma skäl som utförselstull ansetts
böra qvarstår, ej blott för de nyssnämnda trävaruslagen, utan äfven för mindre sparrar
och årträd, den nu gällande utförselstullen å läkter, huggna eller täljda, utgörande
med lilläggsafgifter 10 sk. 3 r:st b:ko pr tolft, måtte tillsvidare bibehållas vid ungefärligen
samma belopp, som hittills, eller bestämmas till 30 öre pr tolft.
Slutligen utbeder jag mig ått få fästa Eders Maj:ts nådiga uppmärksamhet på
den förut omförmälda framställningen af åtskilliga sämskmakare i Stockholm, angående
förbud mot utförsel af råa oberedda Rehnshudar, samt om nedsättning af införselstullen
derå; men då, hvad först beträffar det äskade utförsels-förbudet, ett sådant
stadgande
Kongl. Muj.is Måd. Prop. JH SI.
73
Stadgande icke allenast skalle siå i fullkomlig strid med de grundsatser, som för
tullagstiftningen i allmänhet blifvit godkända, utan-'äfven, enligt, min tanke, vore i
hög grad obilligt mot Lappmarkens fattiga befolkning, och då, vidkommande för öfrigt
den begärda nedsältningen i inföi selstulli n å Rehnsbudar, densamma, hvilken
för närvarande utgör 15 sk. 5 r:st, enligt kommilterades förslag skulle komma att
uppgå till endast 3 sk. 2,40 rist; så anser jag förevarande underdåniga framställning,
så i ena sorn andra fallet, ej förtjena nådigt afseende.
I förslaget till tulltaxe-underrättelser hafva kommilterade, bland annat, tillstyrkt1: Tulliaxevid
3 §, att varor, som med främmande fartyg in- eller utföras, skola i Sverige
icke vara underkastade andra eller högre afgifter, än om do med Svenska fartyg §§ 3 och 4.
in- eller utföras; och
vid 4 §, att lastpenningar skola utgöras till lika belopp af Svenska som af
främmande fartyg; i sammanhang hvarmed kommilterade jemväl hemställt, att den
tillökning till dubbelt belopp, hvarmed fyr- och båkafgifterna nu utginge af oprioriterade
nationers fartyg, finge bortfalla.
Emot dessa förslag och hvad till stöd för desamma blifvit af kommitterade
anfördt, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen erinrat, att det af kommitterade
omförmälda förbud för Danska fartyg att till Sverige införa salt syntes
böra bibehållas, så länge, på grund af traktaten den 30 November 1826, nämnde
Vara icke finge i Svenska fartyg till Damnark inkomma; och att, hvad anginge öfrige
nationers fartyg, hvilka ännu härstädes saknade enahanda rättigheter som inhemska,
sädane rättigheter städse förunnats och otvifvelaktig! äfven framdeles komme
att tillerkännas alla de nationer, som i sina hamnar åt Svenska fartyg medgåfvo motsvarande
förmåner. Getta hade hittills i afseende å Franska fartyg uteslutande förhindrats
af de undantagsafgifler, med hvilka alla till Frankrike i främmande fartyg
införda varor voro belagda, i motsatts till den lindring af 10 procent, som införseln
under Fransk flagga åtnjöle. För Sveriges export och fraktrörelse innebure
denna skillnad i afgifter en större olägenhet, än den förhöjning i lastpenningar och
tull, sorn erlades för de jemförelsevis fåJasler, hvilka afskeppas härifrån i Franska
fartyg, utgörande åren 1851—1855 i medeltal endast 2,088 läster årligen, under
det medeltalet af öfriga fartyg, som under samma lid utklarerat med last från
Sverige till Frankrike, uppgått till 31,891 läster årligen. I betraktande häraf och
då det möjligen blefve lättare att åt Svenska fartyg i Frankrike framdeles utverka
lika tullbehandling med inhemska, om en motsvarande förmån samtidigt tillerkändes
Franska fartyg i Sverige, än om densamma dessförinnan obetingadt inedgåbes, tillstyrkte
embetsverken, att kommilterades förslag i denna del icke måtte vinna nådigt
bifall.
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 2 Haft. 10
kongl. Mnj:ts Nåd. IJrop. M Ut.
Med de åsigter jag hyser angående den fria konkurrensens företräde i handel
och näringar, så väl för deras egen utveckling, sorn för det allmännas välbefinnande,
tvekar jag icke ali uttrycka den mening, att Sveriges egen bandel och sjöfart i det
hela mera skadas än gagnas af del |>ä andra nationers rätt att tillföra oss eller
härifrån utföra varor lagda band, sorn innefattas i de här gällande undantagsbestämmelser,
hvilkas afskaffande kommitterade föreslagit. Jag är nemligen ölvertygad,
att det för handeln och landet vore fördelaktigare att t. ex. emottaga en saltlast,
förd i ett Danskt fartyg, än att nödgas afvisa densamma. Den köpes naturligen
icke, om den ej behöfves. Så ock med in- eller utförseln i Franska fartyg. Der
ett sådant eljest skulle kunna med fördel befraktas att gå på Sverige, möter nu
ett hinder i de särskilda ofrihets- och licentafgifterna. Icke blott deri Franske
skeppsredaren beröfvas en förtjenst. Den Svenske varuegareus förlust kan blifva
ännu mera kännbar. Men det är tillika otvifvelaktig!, att en ännu större fördel
skulle beredas vår handel och sjöfart, derest de undantagsbestämmelser, som i andra
länder emot Sverige tillämpas, tillika kunde undanrödjas; och för den händelse,
hvilken jag icke vågar motsäga, att underhandlingar härom skulle kunna
främjas genom erbjudandet af förut saknad helfrihet eller fullkomlig likhet i rättigheter
med vära egna fartyg, kunde bibehållandet tills vidare af nu ifrågavarande
inskränkningar i vår lagstiftning måhända medföra gagn. Det är också endast
under denna förutsättning, som jag för närvarande anser mig böra underdånigst
hemställa, alt ifrågavarande undantagsbestämmelser måtte af Eders Maj:t tills vidare
bibehållas samt 3 och 4 §§ af nu gällande tulitaxe-underrättelser lemnäs
utan annan förändring, än att i den sednare lästetalsafgifterna, nu bestämda till
12 och 56 sk, utföras till 40 öre samt 1 R:dr 20 öre.
gg 5, 0. 7 kommitterades förslag till 5, 6, 7 och 8 §<§, har någon annan an
och
8. märkning icke blifvit gjord, än att Kommers-kollegium och’ General-tullstyrelsen,
i enlighet med tillstyrkandet af införselsförbud för vissa slag bränvin och sprit, i
sistnämnde §, motsvarande den 9:de i nu gällande underrättelser, bibehållit det
stadgande, som har afseende å förbjudna varor; hvilket stadgande likväl, derest
Eders Maj:t bifaller min angående nyssnämnde artikel gjorda underdåniga hemställan,
lärer böra förfalla,
g g I stället för nu gällande <§§ 10 och 11, i hvilka dels stadgas hvad vid
varors tullangifning och förtullning iakttagas bör, dels hänvisas till hvad i andra
författningar finnes härom vidare föreskrifvet, hafva kommitterade i sitt förslag,
§ 9, upptagit endast en hänvisning till tullförfattningarnes innehåll; hvaremot
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen på den grund, att förslag till en allmän
tullförfattning är under utarbetning och att i denna författning åtskilliga af
de föreskrifter, som tulltaxe-underrättelserna nu innehålla, syntes rätteligen böra
inrymmas, ansett nu gällande §§ 10 och 11 kunna för närvarande bibehållas
oförändrade.
Kongl. Majlis A åd. j‘rop. M 51.
Men ehvad nämnde allmänna tullförfattning må blifva utfärdad eller icke,
synes mig den af kommitterade föreslagna ifrågavarande förändringen fullkomligt
ändamålsenlig; hvarföre jag underdånigst förordar bifall till kommitterades förslag.
Nu gällande <§ 12 handlar om kreditupplaget, hvilket, enligt kommittera- g 12 » jördes
här förut anmälda förslag, skulle komma att inbegripas under en u t v i d g a d
nederlagsrätt och blifva föremål för särskild lagstiftning; hvarföre också kommit- leiser.
terade helt och hållet uteslutit stadgandet om kreditupplagsrätten ur tulltaxeunderrättelserna.
Under förutsättning, att frågan om de särskilda upplagsrättigheterna kommer
att framdeles särskildt behandlas, anser jag mig ock böra underdånigst hemställa,
att omförmälda stadgande för närvarande mätte få ur tulltoxe-underrattelserna
utgå.
Emot nu gällande § 15 svarar 10 § i kommitterades förslag, uti hvilken ^ 1Q
annan ändring icke blifvit ifrågasatt eller torde böra ega rum, än som här förut
i sammanhang med förslaget till oinskränkt tullfrihet för fartyg blifvit i underdå
nighet
tillstyrkt.
Kommitterade hafva ur sitt förslag uteslutit § 14 i nu gällande tulltaxe- g ^
underrättelser, angående förfaringssättet vid tullbehandling al Ii vitt socker, som
angifves såsom råsocker.
Jemte det Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, i sammanhang med
sitt förslag angående införselsförbud för vissa slag bränvin och sprit, tillstyrkt
ett stadgande till förekommande af förtullning utaf dessa slag, hafva embetsver
ken
tillika föreslagit, att nu gällande föreskrift om särskild kontroll vid tullbe
handling
af hvitt råsocker måtta varda bibehållen.
Med antagandet, såsom jag vågat föreslå, af en gemensam tull för bränvin
och sprit, alla slag, förfaller frågan om det af embetsverken i detta hänseende
tillstyrkta stadgande; men, i öfverensstämmelse deremot med den af mig, vid förslaget
angående tullbestämmelserna för artikeln socker, redan gjorda underdåniga
hemställan, torde Eders Maj:t finna lämpligt att under § 11 i tulltaxe-under
rättelserna
upplaga ett stadgande, hvarigenom införsel af ädlare sockerslag emot
dén lägre, endast för råsocker alsedda tullsatsen må förekommas.
§ 1! i kommitterades förslag, som nu skulle erhålla ordniugsnumern 12, § /g.
motsvarar gällande § 13 och angår den tullrestitution, som vid utförsel af vissa,
utaf utländska råämnen tillverkade varor beviljas. I detta hänseende hafva kommitterade,
bland annat, föreslagit tullrestitutionen för Topp-, Kandi- och Kaksocker
till 9 öre samt lör uppgifna slag af beredt lädar till 4 öre skålpundet;
men deremot, såsom följd af forslaget om tullfrihet vid införsel af oskalad ris eller
paddv, helt och hållet uteslutit nu gällande stadgande om tullrestitution vid utförsel
of risgryn; hvarförutan kommitterade i §:n intagit den med förslaget ti|(
i
7 (i
Kony!. Majus Nåd. Prop. M 51.
mellanrikslag öfverensstämmande föreskrift, att tullrestitution vid utförsel till Norrige
icke eger rum.
Emot detta förslag hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen vä!
icke gjort någon erinran i afseende å tullrestitutions-beloppen annorlunda, än alt
cmbetsverken, för den händelse deras förslag att belägga oskalad ris med införselsafgift
blefve godkändt, ansett en tullres*itutidn af 1 öre skålpundet för risgryn
böra medgifvas; hvaremot Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen dels
föreslagit en sådan förändring i redaktionen, alt undantaget från tullrestitution
vid utförsel till Norrige skulle upptagas i början af §:n, och icke vid slutet, såsom
kommitterades förslag innehåller, dels ock, såsom nödvändig följd af denna
undantagsbestämmelse, ansett föreskriften i 4 morn., att utförseln kan verificeras
genom attest af vederbörande tullbevakningstjensteman om godsets bevakning till
öppen sjö, i den mening, som 30 § af gällande Nederlagsförordning föreskrifver,
böra utgå.
Stockholms och Götheborgs sockerbruksidkare hafva deremot anhållit, alt
tullrestitutionen vid utförsel af Topp-, Kandi- och Kaksocker måtte, vid en råsockertull
af fl öre. bestämmas till 10 öre skålpundet. Och som sistnämnde belopp,
efter en beräknad afkomst af 80 skålpund raffinad utaf 100 skålpund råsocker,
motsvarar den för det sednare föreslagna införselstull samt någon högre
afkomst, äri den nyssnämnda, icke torde kunna i medeltal antagas, anser jag mig
böra underdånigst hemställa, att tullréstilutionen vid utförsel af omförmälda sockertillverkningar
måtte bestämmas till 10 öre skålpundet.
I öfverensstämmelse med den af mig här förut underdånigst föreslagna nedsättning
af införselstullen å oberedda hudar och skinn, finner jag t mig ock böra
hemställa, att tullrestitutionen vid utförsel af beredt läder måtte nedsättas till
a1/, öre per skålpund eller 2 R:dr 50 öre för Cenfnern; hvaremot, under förutsättning.
att tullfrihet vid införsel af oskalad ris eller paddy af Eders Maj:t beviljas,
ali fråga om tullrestitution vid utförsel af risgryn förfallér.
Lika med kommitterade anser jag föreskriften örn det undantag från tullrestitution.
som vid utförsel till Norrige, enligt förslaget till roellanrikslag, hädanefter
skulle ega rum. lämpligast böra vid §:ns slut intagås; oCh finnér icke heller
af detta undantag skäl vara för handen att, på sätt Kommers kollegium och General-tullstyrelsen
föreslagit, ur §:ns 4 mom. utesluta föreskriften om vilkorlig rätt
att verificera utförseln med attest af védérbörande tullbevakningstjensteman.
§§13 och 14. Uti §§ 12 och 13 af kommitterades förslag, hvilka §§ nu skulle erhålla
nurnerordningen 15 och 14, förekommer ej skäl till ändring; hvaremot de i
Riksdaler Batiko upp'agna föringsbelopp uti den af kommitterade under 31 14
§ 1-5’ bibehållna, nu gällande § 19, torde, jemte rättelse äf §:ns numerföljd, böra, på
sätt Kommers-kollegium och Göneral-tullstyrelseh anmärkt, utföras i nya myntslaget,
med den jemkning i vissa fall, som för erhållande af fullt öretal erfordras.
K ov yl. Mtij.ls Nåd. Vrop. JW ä!
77
Vid §§ lä och 16 i kommitterades förslag erfordras endast rättelse af nu-§§i60ch 17.
merföljden till 16 och 17.
Men som jag icke ansett mig kunna tillstyrka nådigt bifall lill kommittera- § t8-
des förslag om likstämmig behandling af främmande nationers fartyg och de med
dem in- eller utförda varor, kan jag icke heller understödja kommitterades i
sammanhang härmed gjorda förslag, att nu gällande § 24 skulle utgå; utan hemställer,
att samma § måtte under numer 18 i tulltaxe-underrättelserna bibehålla».
Sedan jag sålunda genomgått kommitterades förslag samt i de flesta fall funnit
mig böra underdånigst förorda dess antagande, tillåter jag mig i underdånighet
hemställa, att, till undvikande af arbete och kostnader för redaktion och tryckning
af ett helt och hållet nytt, förslag, det af kommitterade upprättade förslaget,
jemte ett sammandrag öfver deri af Eders Majit nödige befunne ändringar, kunde
varda till Rikets Ständer öfverlemnadl; och har jag nåden härvid framlägga förslag
till ett sådant sammandrag, affattadt i enlighet med de förändringar, som
jag i hvarje särskildt fall här förut underdånigst tillstyrkt, och tillika ålföljdt af
beräkning, grundad på in- och utförseln år 1854, öfver det inflytande på tullinkomsten.
som de af mig föreslagna förhöjningar och nedsättningar i tullafgif—
terna, utöfver hvad kommitterades förslag innehåller, kunna antagas komma alt
utöfva.
Donna beräkning utvisar nedsättning af tillsammans. . . . 175,415: 9.
samt förhöjning  151,880: 33.
och slutar sålunda med en minskning af statsinkomsten till belopp
af B:ko R:dr  23.534: 24.
eller Riksdaler Riksmynt  35,301: 75.
hvilket belopp dock, på sätt kommitterade i sitt underdåniga betänkande iakttagit,
bör ökas efter förhållandet emellan tulluppbörden under åren 1854 och 1855
samt sålunda beräknas till R:dr R:mt 42,600.
Härtill kommer den minskning af tullmedlen, som, enligt hvad jag
angående sättet för lolagens upphörande bär förut i underdånighet
föreslagit, skulle uppkomma genom ökadt ersättningsanslag
till städerna. Detta anslag lill bestämdt belopp R:dr
815.730 öfverstiger således redan hvad kommitterade i det hänseendet
beräknat med
65,730.
och då dessutom för den tulluppbörd, som öfverstege
hvad i hvarje stapelstad under åren 18S3-r—1855 i
medeltal uppburits, en ytterligare tolagsersättning
Transport: 65,730. 42,600 R:J7,r
78
hony/. Muj.ls Nåd. Vrop. M SJ.
Transport: 65,730. 42,600 R.dr.
med 5 proe. skulle utgå, torde denna tillökning
böra sålunda beräknas:
Brutto-tulluppbörden, af kornmilterade, efter afdrag för
tuilnedsättningarne, beräknad täll 12,600,000, skulle,
ytterligare minskad med den bär förut utförda summan
42,600 R:dr, antagas uppgå till 12,557,400.
Medelbeloppet af den tulluppbörd, sorn
i stapelstäderna under åren 1853—
understiger således den beräknade bruttouppbörden
med  3,057,400.
och på sistnämnde summa skulle stapelstäderna undfå
5 procent i tillökning af tolagsersättningen, eller . 151,870. 217,600.
Blifvande sålunda den minskning i tullmedel, som, utöfver kommilterades
beräkning, skulle uppkomma genom antagandet af hvad jag
angående tullagstiftningen i dess helhet föreslagit, utförd lill ett
Denna summa och i synnerhet det deri ingående anslaget till städerna äro visserligen
ganska betydliga; men, jemte det alt jag för säkerhets skull beräknat afdragen
snarare för högt, än för lågt, då jag bland annat pä bela den högst förmodade
tulluppbörden räknat stapelstäderna tolagsersättningen till godo, fastän någon
del af uppbörden inflyter vid tullkamrar, der tolagsersättning icke ifrågakommer,
vågar jag vara öfvertygad, att statsverket, icke mindre än landels handel och näringslif,
skall af den föreslagna tullreformen bernia fördelar, vida öfverstigande de
beräknade uppoffringarne.
Jag tillåter mig också fästa Eders Moj:ls Nådiga uppmärksamhet derå, att, om
från deh af kornmilterade beräknade statsverkets behållning af
tullmedlen
11,100,000
omförmälda ytterligare minskning i rund summa afdrages med 260.000
behållningen i allt fall skulle uppgå till 10,800,000
och sålunda ändock mej  340,000
öfverstiga den summa
10,500,000 B.dr.
R:mt, som, enligt Eders Maj:ls Nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd
och behof, blifvit at tullmedlen påräknad för slatsbehofvens fyllande.
Det ma visserligen medgifvas, att, der fullkomlig tullfrihet eller' någon betydlig
tullnedsättnirrg tilIstädjes för sådane oundgängliga förnödenheter, som, i hvad falt som
helst, måste i förhållande till förbrukningens behof införskrifvas, såsom exempelvis
1855 influtit,
9,520.000.
sammanräknadt belopp
260,200.
Kungl. Maj:Is Nåd. Prof. Ni 5É
salt, lisli, oberedda hudar och skinn m. II., tullfriheten, äfvensorri lulinedsällningen,
måste medföra en stats!örlust, hvilken I förra händelsen alls icke och i den sednare
endast obetydligt ersattes genom den ökade införsel, som lättnaden i afgifter
medför; men i de aldra flesta fall, der synnerligt höga tullafgifter nedsättas så, alt
handeln kan intaga en förut saknad loflig riktning, der mångdubbla sig vanligen
förtullningarne långt utöfver hvad för godtgörelse af den till siffran beslutade lull —
nedsättningen erfordras och medför sålunda i verkligheten en ökad statsinkomst, i
stället att beräkningarne, grundade på förutgångna förtullningar, utvisa förlust. Alt
söka förutsäga beloppet af den ökade statsinkomst, som i sådane fall kan uppkomma,
vore naturligtvis högst vanskligt; men ett enda exempel, hemtadt från jemförelsen
mellan förtullningarne bär och i Norrige, är tillräckligt att antyda hvad i nämnde
hänseende kan vara att förvänta. Under del den härstädes öfverdrifvet tullbeskaltade
införseln af manufaktursmiden och stålarbeten år 1884 varit inskränkt till omkring
5000 har införseln till Norrige samma år uppgått till 725,000 svenska skålpund,
hvaraf åtminstone någon del antagligen sedermera öfver riksgränsen hit inkommit.
Den ökade förtullning af dessa och mångfaldiga andra ännu mera betydande
manufakturvaror, som, enligt min öfvertygelse, icke kan uteblifva, skall, jag
vågar derom vara förvissad, fullkomligt hålla statsverket skadeslöst för inflytandet af
möjligen inträdande mindre lyckliga handelskonjunkturer. Och i det hela vågar jag
med tillförsigt uttala den vissa förhoppning, att den i Eders Maj:ts högstberörda
Nådiga Proposition öfver lullmedlen gjorda beräkning skall under instundande statsregleringsperiod
af verkligheten fullkomligt motsvaras.»
De af Stals-Rådet Gripenstedt åberopade och afgilna förslag till förändringar i
den hos kommitlerade utarbetade tulltaxa och dertill hörande underrättelser, jemte
beräkningen öfver den nedsättning eller förhöjning, som i tullinkomsterna skulle
genom samma förändringar uppkomma, finnas detta potokoll bifogade.
Uti hvad Stals-Rådet Gripenstedt i förevarande ämne hemställt instämde SialsRådets
öfrige ledamöter med undantag af Stals-Rådet Grefve Mörner, som utlät
sig sålunda:
»l afseende på det af Departements-Chefen framställda förslag om upphörande
af de serskilda afgifter, som nu erläggas dels till handels- och sjöfartsfonden och
dels till släderne under benämning af tolag, samt om beredande af godtgörelse
härför, har jag för min del ej något att i underdånighet erinra.
Beträffande åter det förnyade förslaget till tulltaxa, så förekommer, att, sedan
Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beslutat många och ganska genomgripande förändringar
i då gällande tulltaxa, samt dessa i allmänhet vunnit Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga godkännande, har så kort tid förflutit efter den nya tulltaxans tillämpning,
att man i fråga om verkan af de vigt igaste deruti införda förändringar endast har
att åberopa ett års erfarenhet, derunder importen af en mängd artiklar väl högstbetydligt
stigit, men peiiningeslällningen inom landet deremot undergått en ingalunda
80
Kring). Muj.ls Nåd. Prnji. M .Hl.
förmånlig förändring. Vid sådant förhållande och då stadga i näringslagstiftningefl
visat sig vara ett väsendtligt vilkor för att näringar, handel och industri skola kunna
blomstra och kraftigt utveckla sig, vill det synas mig, att för närvarande andra
förändringar i tulltaxan ej borde från regeringens sida ifrågasättas, än som äro en
följd af förslaget om tolagens och afgiftens till handels- och sjöfartsfonden sammanslående
med tullafgifterne, eller som erfordras för tullsatsernas bestämmande
enligt det nya mynt-systemet eller för undanrödjande af sådane missförhållanden eller
otydligheler i tulltaxan, hvaraf olägenheter och misstag visat sig vid tillämpningen
uppslå.»
Hvad Stats-Rådets fleste ledamöter, på sätt här ofvan är
anfördt, i underdånighet yttrat och tillstyrkt behagade Kongl
Majit i Nåder gilla och bifalla samt befallde, att, i öfverensstämmelse
dermed, Nådig Proposition skulle lill Rikets nu församlade
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Kongl. MojUs Kåll. Svar, X:n ,52.
1
]¥:o 52.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 6 Febr. 1857, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga svar uppå Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, avgående
Riksdagens förlängning; Gifvet Stockholms Slolt den 30
Januari 1857.
Jemte anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig
vigt, ännu återstå att af Rikets Ständer handläggas under nu pågående Riksdag,
hafva Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 28 innevarande månad,
hos Kongl. Maj:t äskat att Riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad
från och med den 5 nästkommande Februari.
Kongl. Maj:t har, i anledning häraf och på grund af stadgandet i § 109
Regeringsformen samt § 80 Riksdags-Ordningen, velat, i Nåder förklara, att Riksdagen
må med den sålunda äskade tiden af En månad förlängas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Ludv. s,Urnqvist.
Bih. lill R. St. Prot. 4856 & 4857. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 3 Höft.
i
1
2 Kongl. Majus Nåd. Svdr, N'o 32-
Utdra" af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
honungen i Stats-Rade t ä Stockholms Slott den 50 Januari
I85~l.
Närvarande:
Haris Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departernents-Chefen, Stats-Rådet Almqvist, föredrog derefter i underdånighet
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 28 innevarande månad, deruti Rikets
Ständer, med anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland Hera af hufvudsaklig
vigt, ännu återstode att vid nu pågående Riksdag handläggas, äskat att Riksdagen
måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från och med den 5 instundande
Februari; och uppläste Departements-Chefen derjemte ett af honom uppsatt
förslag till svar å denna Rikets Ständers skrifvelse.
Kongl. Majit täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag och befallde att, i öfverensstämmelse
dermed, Nådigt Svar, sådant det finnes Protokollet bilagdt, skulle på
vanligt sätt till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo,
IF. Th. Strokirk.
Kongl. }loj:(s Nåd, Proposition, jV:o 53.
o
Ant. till Exp.-Utsli. den 10 Febr. 1857, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, f fråga om erforderligt
Statsbidrag till upprätthållande af den Arméens PensionsIxassa
åliggande pensionering; Gifven Stockholms Slott den
°21 Januari 1851.
Uti Propositionen till Rikets nu församlade Ständer, angående Statsverkets
tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t, bland andra äskade extra statsanslag, begärt
anvisandet af ett kreditiv å 150,000 Riksdaler Riksmynt årligen, under åren
1858, 1859 och 1860, att anlitas i och för pensionering af Arméens befäl med
vederlikar, efter en tillika föreslagen förhöjd pensionsstat under vissa dervid fästade
vilkor, på sätt det vid samma Proposition bjlagda Stats-Råds-Protokoll öfver
Landtförsvars-Arenden närmare innehåller. Af detta Protokoll inhemtas äfven,
att berörde kreditiv-summa uteslutande blifvit beräknad för betäckande af den
tillökning i pensionerna, hvilken af denna nya pensions-stats antagande blefve
en följd.
Kongl. Maj:ts önskan hade varit att i sammanhang härmed kunna i betraktande
taga Arméens Pensionskassas egen ställning och förmåga att fullgöra den
Kassan för närvarande åliggande pensionering efter nu gällande pensionsstat;
men Kongl. Majit har funnit Sig derifrån förhindrad af det förhållande, att Pensions-Kassans
räkenskaper för år 1855, vid ofvannämnda Propositions afgifvandc
icke varit afslutade, derigenom ock en fullständig och tillförlitlig öfversigt af ställningen
saknades. Sedan Direktionen öfver Arméens Pensionskassa numera, efter
dessa räkenskapers afslutande, uti underdånig skrifvelse, som den 8 dennes till
Kongl. Maj:t inkommit, upplyst de härmed i samband stående omständigheter,
4
Kongl. Alaj.ts K ad. Proposition, N:o 53.
har Kongl. Maj:t velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet äfven på denna för
Arméen vigtiga angelägenhet, med tillförsigt att Rikets Ständer nu, såsom tillförene,
måtte finna den förtjent af behjertande.
Direktioneil öfver Arméens Pensionskassa har nemligen uti berörde skrifvelse
i underdånighet anmält:
att af 1855 års bokslut sig visat, det Pensionskassans utgifter öfverstigit
dess inkomster med 46,123 R:dr 39 sk. 10 rst. Banko, eller med 10,123 R:dr
39 sk. 10 rst. utöfver det för år 1855 af Rikets Ständer till betäckande af så
beskaffad brist anvisade anslag af 36,000 R:dr;
ait, då vid pensions-regleringen i Mars månad sistlidet år pensions-ufgiften
stigit nied omkring 10,000 R:dr sedan föregående årets reglering, följaktligen,
och med antagande af lika inkomster, bristen för år 1856 skulle komma att uppgå
till omkring 57,000 ll:dr Banko, till hvilken summa, enär afgång och tillkomst
bland pensionärerne efter Mars månad sistlidet år varit i det närmaste lika, Direktionen
ansett, eftersom förhållandet nu sig visar, ifrågavarande anslag behöfva
förhöja^: varande härvid af Direktionen ändock icke taget i betraktande det inflytande
Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer gjorda framställning om förhöjning af
löner och pensioner för Arméens befäl möjligen kunde komma att medföra på afgången
bland Pensionskassans i tjenst varande delegare, af hvilka många dels
redan uppnått, dels äro nära att uppnå den för pensions erhållande bestämda
ålder och tjenstetid;
att, då Rikets Ständer vid förra Riksdagen för ifrågavarande ändamål anslagit
endast 36,000 R:dr Banko, dervid jemväl tagits i beräkning den förhöjning
i vederlaget för rusthålls-afgifterna, som, efter verkställd undersökning, skulle tillfalla
Wadstena Krigsmanshuskassa och således äfven till en del komma Arméens
Pensionskassa tillgodo, hvilken ytterligare inkomst för åren 1852, 1853
och 1854, beräknad att uppgå till 7,020 R:dr Banko årligen, af Rikets Ständer
anvisades att betäcka den då kända, till 20,234 R:dr 45 sk. 2 rst. samma mynt
belöpande brist för året 1852, utöfver dåvarande fyllnadsanslaget 22,000 R:dr,
men att någon sådan förhöjning ännu icke kommit Pensionskassan tillgodo;
att deremot sedermera, enligt afslutade räkenskaper, enahanda brist för år
1853 befunnits utgöra 15,539 R:dr 2 sk. 6 rst. och för år 1854 14,134 R:dr
4 sk. 6 rst., allt Banko, för hvilka brister några medel icke blifvit anvisade,
enär Rikets Ständer, ehuru antagande att behofvet kunde under närmaste framtiden
blifva enahanda, sorn det under år 1852 varit, likväl lörordnat, att anslaget
först efter den nya statsregleringens början med år 1855 skulle till det förhöjda
beloppet utgå; samt
att bristen utöfver de beviljade årliga fyllnadsanslagen således utgjorde för
åren 1852, 1853 och 1854 tillhopa 49,908 R:dr 4 sk. 2 rst. och, inberäknadt
enahanda brist tor år 1855, 60,031 R:dr 44 sk. Banko, hvilken summa likväl
Kongl, Maj:la Nåd. Proposition, N:o 53.
o
koinme att minskas med det belopp, hvartill Pensionskassans andel uti ofvan
omförmälda förhöjning af vederlaget för rusthålls-afgifterna kunde komma att,
efter verkställd utredning, för dessa fyra år uppgå.
På grund häraf har Direktionen i underdånighet anhållit, att till Rikets Ständer
måtte aflåtas Nådig Proposition, dels om beviljande af erforderliga medel för
betäckande så väl af den tor åren 1852—1855 uppkomna brist af 60,031 R:dr
44 sk. Banko, sedan derifrån afgått den Pensionskassan tillkommande förhöjning
af vederlaget för rusthålls-afgifterna för samma år, som ock af den för åren 1856
och 1857 utöfver de för hvartdera af dessa trenne år vid förra Riksdagen beviljade
36,000 R:dr Banko möjligen uppkommande brist, dels ock att ifrågavarande
statsbidrag fortfarande måtte beviljas, dock med den förändring, att detsamma antingen
bestämmes att utgå såsom förslagsanslag, eller ock förhöjes till det belopp,
hvarmed Pensionskassans utgifter för år 1856, enligt uppgjord beräkning, öfverstigit
inkomsterna, eller till 57,000 R:dr Banko, med iakttagande tillika, att, i
händelse det sednare, särdeles under nuvarande förhållanden af Direktionen sfisoin
mindre ändamålsenligt ansedda alternativet föredrages, anslagssumman då måtte
ökas i samma mån, som Rikets Ständers blifvande beslut rörande de föreslagna
löne- och pensions-staterna kunna föranleda till hastigare afgång bland Arméens
befäl. — Och har Direktionen för öfrigt i underdånighet anhållit, att Rikets
Ständers uppmärksamhet måtte fästas på de olägenheter för Pensionsinrättningen,
som uppkomma af det vid ifrågavarande anslag hittills fästade vilkor, att behofvet
deraf skall med afslutade räkenskaper styrkas, innan detsamma till Pensionskassan
utbetalas; hvarigenom inträffade, att medlen utbekommas först inpå andra
året efter det års slut, för hvars utgifter de skola användas, och Pensionskassan
således nödgas att under tiden anskaffa medlen, antingen genom upplåning eller
genom indragning af utgifna lån, hvilket för Kassan menliga förhållande Direktionen
förmodade lätteligen och utan förlust eller olägenhet för Statsverket skulle
kunna afhjelpas derigenom, att anslaget till Pensionskassan utbetalas, antingen i
början af det år, hvars utgifter det är afsedt att betäcka, eller åtminstone qvartaliter
under samma år, med förbindelse för Direktionen att, så snart årets räkenskaper
blifvit afslutade, hos Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-Kontor
behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller huru stor del deraf varit för afsedda
ändamålet behöfligt, samt då, i händelse det erhållna beloppet icke åtgått,
till Statsverket restituera öfverskottet.
Kongl. Maj:t vill i anledning häraf först i minnet återkalla förhållandet med
de af Rikets Ständer vid de trenne sistförilutna Riksdagarna beviljade bidrag till
Arméens Pensionskassa, och i sammanhang dermed upplysa, i hvad män dessa
bidrag, med iakttagande af de utaf Rikets Ständer dervid fästade vilkor, kunnat
lör det åsyftade ändamålet användas. I sådant afseende förekommer, att Rikets
Ständer, uppå Kongl. Maj:ts framställningar om Pensionskassans behof af under
-
6
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N.o 33.
stöd från Statsverket till pensioneringens upprätthållande, anvisat följande anslag
eller kreditiv, nemligen:
vid 1847 och 1848 årens Riksdag: 22,000 R:dr årligen under åren 1849,
1850 och 1851;
vid 1850 och 1851 årens Riksdag: likaledes 22,000 R:dr årligen under
åren 1852, 1853 och 1854; samt
vid 1853 och 1854 årens Riksdag: 36,000 R:dr årligen under åren 1855, 1856
och 1857 ; hvarjemte Rikets Ständer, i afseende å den i Pensionskassans inkomster
år 1852 utöfver kreditivsumman för sistnämnde år yppade och hos Rikets
Ständer anmälda brist 20.234 R:dr 45 sk. 2 rst., förklarat något särskildt anslag
dertill icke vara erforderligt, enär Rikets Ständer tillika beslutat, att Wadstena
Krigsmanshuskassa för åren 1852, 1853 och 1854 undfinge förhöjdt vederlag
för de till Statsverket indragna rusthålls-afgifterna, samt denna ersättning,
ehuru icke till fullo bestämd, blifvit af Krigs-Kollegium beräknad att årligen utgöra
53,900 R:dr, i stället för dess nuvarande belopp 42,200 R:dr; så att tillökningen
uppginge till 11,700 R:dr, deraf Arméens Pensionskassa tillkomme
adelar med 7.020 R:dr årligen, eller sammanlagdt för berörda tre år, 21,060
R:dr, hvilket belopp öfversköte förenämnda brist; och att, hvad åter anginge den
af Kongl. Maj:t nödig ansedda förhöjningen af kreditivsumman under då ifrågavarande
Stats-regleringsperiod till högst 43,000 R:dr Banko årligen, Rikets Ständer,
enär behofvct kunde antagas under den närmaste framtiden blifva enahanda,
som det under år 1852 varit, ansågo kreditivet böra i förhållande derefter förhöjas,
dock med iakttaget afdrag från nyssberörda summa af ofvan omförmälda,
Pensionskassan tillkommande andel i ersättningen för rusthålls-afgifterna, i följd
hvaraf kreditivet för denna tid bestämdes till högst 36,000 R:dr Banko årligen.
Af det vid 1847 och 1848 årens Riksdag anvisade kreditiv 22,000 R:dr
årligen under trenne år, eller tillhopa 66,000 R:dr Banko, har, till betäckande
af den under berörda tidrymd uppkomna brist i Pensionskassans inkomster, endast
bohöft användas för år 1851 ett belopp af 8,937 R:dr 6 sk. 3 rst., hvadan,
å dessa trenne årens kreditiv, 57,062 R:dr 41 sk. 9 rst. samma mynt blifvit
Statsverket besparade. Deremot hafva, under åren 1852, 1853, 1854 och
1855, de anvisade kreditiven till sina hela belopp behöft anlitas, och hade således
utgått för de förstnämnda tre åren 66,000 R:dr och för år 1855 det förhöjda
kreditivet 36.000 R:dr, eller sammanlagdt för alla fyra åren 102,000 R:dr
Banko. Hvad åter beträffar den vid förra Riksdagen anmälda särskilda brist för
år 1852 utöfver kreditivsumman, hvilken brist, på sätt redan omförmäldt är, utgjort
20,234 R:dr 45 sk. 2 rst., hafva de af Rikets Ständer till fyllande deraf
afsedda medel, eller förhöjda vederlaget för de till Wadstena Krigsmanshuskassa
förut ingående, men till Statsverket numera indragna rusthålls-afgifterna, deraf Arméens
Pensionskassa åtnjuter |:delar, hittills och under förväntan på den med
Kongl. MajHs Nåd. Proposition, N:o 53.
7
vidlyftiga omgångar och mycket besvär förenade utredningen af denna vcderlagsförhöjnirigs
verkliga belopp, icke kommit Armeens Pensionskassa till godo; men
då, efter hvad Kongl. Maj:t inhcmtat, numera blifvit utredt, att vederlagsförhöjningen
i Statsersättnings-anslagen för rusthålls-afgifterna åren 1852, 1853 och
1854 skulle tillhopa utgöra 25,277 R:dr 2 sk. 2 rst. Banko, hvaraf tillkomma
Arméens Pensionskassa | eller 15,160 R:dr 10 sk. 11 rst., återstode af 1'örrberörda
bristsumma 20,234 R:dr 45 sk. 2 rst. endast 5,068 R:dr 34 sk. 3 rst.,
till betäckande hvaraf den af Rikets Ständer påräknade tillgång icke vore tilllyllestgörande.
— För den efter år 1855 tilländalupna tiden hafva kreditiven
icke ännu kunnat anlitas, enär sådant, enligt Rikets Ständers förordnande, beror
af tiden, då Pensionskassans årsräkenskaper hinna vederbörligen afslutas; varande
dock med nästan fullkomlig visshet förutsedt, att kreditiven icke ens blifva för
ändamålet tillräckliga.
Vid sådant förhållande, och efter öfvervägande af hvad Direktionen öfver Arméens
Pensionskassa anmält angående Kassans behof af understöd från Statsverket
i och för pensioneringens upprätthållande, samt då skäligen icke kan ifrågasättas,
hvarken att de för särskilda pensionsldasserna nu bestämda pensionsbelopp
skulle förminskas, helst Kongl. Maj:t deremot uti Dess Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof framställt den af flere orsaker påkallade
nödvändigheten af pensionernas förhöjning, ej heller att, för möjligheten att
bibehålla nuvarande pensionsstater, Arméens befäl skulle med ökade afgifter till
Pensionskassan betungas, finner Kongl. Maj:t sig föranlåten föreslå Rikets Ständer
att, till förmån för Arméens pensionering enligt nu fastställda grunder, bevilja
följande anslag eller kreditiv, nemligen:
I:o Anslag till fyllande af den i Pensionskassans inkomster för år 1852 utöfver
kreditivsumman yppade och redan vid sistförflutna Riksdag anmälda brist
20,234 R:dr 45 sk. 2 rst. Banko, försåvidt berörda belopp icke bctäckes genom
de af Rikets Ständer derför påräknade medel, nemligen Arméens pensionskassa
för åren 1852, 1853 och 1854 tillkommande andel i det af Rikets Ständer då
jemväl beslutade förhöjda vederlaget för de till Statsverket indragna rusthålls-afgifterna;
i följd hvaraf, och med antagande att denna Pensionskassans andel, enligt
hvad ofvanberördt är, utgörande 15,166 R:dr 10 sk. 11 rst. Banko, uppå
skeende vederbörlig reqvisition, från Riksgälds-Kontoret utfaller, endast skillnaden
emellan ofvannämnde tvenne summor, eller 5,068 R:dr 34 sk. 3 rst. Banko,
motsvarande 7,603 R:dr 7 öre R:mt, behöfde anvisas;
2:o Anslag till betäckande af de i samma Kassas inkomster för åren 1853
och 1854 utöfver kreditivsumman uppkomna brister, eller för det förra året 15,539
R:dr 2 sk. 6 rst. Banko eller 23,308 R:dr 58 öre R:mt, och för det senare
14,134 R:dr 4 sk. 6 rst. Banko, eller 21,201 R:dr 14 öre R:mt, och tillhopa
för begge åren 29,673 R:dr 7 sk. Banko eller 44,509 R:dr 72 öre R:mt.
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:0 33.
3:o Anslag till ersättande af enahanda för ar 1855 nu kända bristen 10,123
R:dr 39 sk. 10 rst. Banko, eller 15,185 R:dr 741- öre R:mt, hvaremot det för
samma år Arméens Pensionskassa framdeles möjligen tillkommande förhöjda vederlag
för rusthålls-afgifterna borde till Riksgälds-Kontoret aflemnas;
4:o Tillökning för åren 1856 och 1857 med 21,000 R:dr Banko eller 31,500
R:dr R:mt årligen i det vid förra Riksdagen åt Pensionskassan årligen under
trenne år beviljade kreditiv 36,000 R:dr Banko, att i mån af behof anlitas, med
skyldighet för Pensionskassan att till Riksgälds-Kontoret afstå nyssnämnda för
hvartdera af dessa år belöpande vederlagsförhöjning; och
5:o Med samma skyldighet, för åren 1858, 1859 och 1860 ett nytt kreditiv
af 57,000 R:dr Banko eller 85,500 R:dr R:mt årligen, att på Riksgälds
Kontoret
anvisas, derest icke Rikets Ständer skulle finna lämpligare att låta nuvarande
Statsbidraget 36,000 R:dr B:ko eller 54,000 R:dr R:mt blifva oförändradt,
dock med den skillnad, att detsamma bestämmes såsom förslagsanslag.
Slutligen och i anledning af de genom Direktionen öfver Pensionskassan anmälda
olägenheter för Pensionsinrättningen, som härflyta från det vid de beviljade
Statsbidragen hittills fästade vilkor, att behofvet deraf skall med afslutade räkenskaper
styrkas, innan medlen få till Pensionskassan utbetalas, vill Kongl. Maj:t
föreslå Rikets Ständer, att de anslag, som för åren från och med år 1856 antingen
redan blifvit beviljade eller kunna komma att beviljas, må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Direktionen anhållit, få hädanefter utbetalas i början af
det år, hvars utgifter anslaget är afsedt att betäcka, eller åtminstone qvartalsvis
under samma år, allt med förbindelse för Direktionen att, så snart årets räkenskaper
blifvit afslutade, hos Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret behörigen
ådagalägga, om hela anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet
behöfligt, samt då, i händelse det erhållna beloppet icke åtgått, öfverskottet
återlemna.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd o«h Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 53.
9
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars- /irendell, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms Slott
den 21 Januari 4857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slatsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
» Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Chefen för Landtförsvars-Depariementet, Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe,
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj-.ts förut fattade
Nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, i fråga om erforderligt Statsbidrag till upprätthållande af den Arméens
Pensions-kassa åliggande pensionering;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes vid detta
Protokoll bilagdt, samt förordna, att Nådig Proposition, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
./. A. Jocdrén.
lilli, till R. St. Prot. 1856 8j 1887. 1 Sami. 1 A fdel. 2 tlandct 3 Haft.
10
Kongl. Maj:ts Aud. Proposition, A:o 34.
\:o H.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Febr. 1857, kl. 0 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag för aflönande
af en Extra Provincial-Läkare med station i Trosa
stad; Gifven Stockholms Slolt den iO Januari 1857.
Medelst skrifvelse den 3 nästlidne November har Kongl. Maj:ts SundhetsKollogium
i underdånighet öfverlemnat en af Kongl. Majtts Befallningshafvande i
Nyköpings län till Kollegium insänd, af tillförordnade Borgmästaren i Trosa stad
gjord och af protokolls-utdrag från Magistraten derstädes och från Trosa landsförsamling
samt från Mörkö, Hölö, Wagnhärads, Westerljungs och Bälinge församlingar
beledsagad, underdånig ansökning, att Kongl. Majit måtte hos Rikets
nu församlade Ständer göra Nådig framställning om beviljande af anslag till aflöning
åt en Extra Provincial-Läkare med station i Trosa stad, för att vara påräknelig
i den allmänna sjukvården inom nämnda, dit angränsande församlingar;
till stöd för hvilken ansökning blifvit, i underdånighet anfördt: att, ehuru det
lyckats staden att, efter den i September månad 1855 afflyttade Stadsläkaren,
nyligen la en annan sådan der anställd, till hvilkens aflöning både staden och
den kringliggande orten med stor uppoffring bidraga, en Läkares qvarblifvande
för längre tid icke vore att hoppas, om ej statsbidrag till hans aflönande kunde
vinnas; att de flesta bland ortens innevånare hafva till deras uti Nyköping stationerade
Provincial-Läkare en våglängd utöfver fem mil; samt att den vidsträckta
Trosa skärgård oftast skulle blifva utan all läkarehjolp, om sådan icke funnes
att tillgå i Trosa stad, der Läkaren jemväl anlitades af de talrika kronolotsarne
p>å Landsort samt af Sorunda, Ösmo och Thorö församlingar i Stockholms län;
och har Kongl. Majits Befallningshafvande i förstberördé län, med vitsordande
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 5 i.
11
af de sålunda i underdånighet anförda omständigheter, ansett verkliga behofvet
af en Extra Provincial-Läkares anställande i nieranäthnde stad vara fullt ådagalagd
t, och på grund deraf å ansökningen tillstyrkt Nådigt bifall, uti hvilket underdåniga
tillstyrkande jemväl Sundhets-Kollegium instämt.
Vid det af vederbörande sålunda vitsordade förhållande, vill Kongl. Majit i
Nåder föreslå, det Rikets Ständer anvisa ett årligt, anslag af Fem Hundra Riksdaler
Banko eller Sju Hundra Femtio Riksdaler Riksmynt till arfvode åt en
Extra Provincial-Läkare i Trosa distrikt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer ined all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den W
Januari 1851.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Grefve 31 örner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Departcments-Chefen, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
12
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o SS.
Underdåniga förslag till följande af Kongl. Maj .ds förut beslutade Nådiga
Propositioner till Pikets Ständer samt Skrifvelser till Rikets Ständers Stats-Utskott,
nemligen:
a) Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
för aflönandc af en Extra Provincial-Läkare med station i Trosa stad;
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes berörde förslag
i Nåder gilla samt i enlighet dermed låta Nådiga Propositioner ooh Skrifvelser,
sådane de finnas detta Protokoll bilagda, till Rikets Ständer och till StåtsUtskottet
expediera;
Och fann Kongl. Maj:t godt härtill lemna Nådigt bifall.
Ex protocollo,
A. J. Olde.
Ank, till Exp.-dJtsk. den 10 Februari 1857, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om ärligt anslag af Sex
Hundra Sextio Sex Riksdaler trettiotvå skillinsar Ranko,
O '
eller Ett Tusen Riksdaler Riksmynt till lön ät en ny Provincial-Läkare
i Nordmarks Härad af IP'er mlands län;
Gifven Stockholms Slott den 10 Januari 1857.
Till Kongl. Majit har Dess Sundhets-Kollegium uti underdånig skrifvelse den
6 sistlidne November öfverlemnat Kongl. Majlis Befa 11 ningshafvandes i Wermlands
län den 31 förutgångne Oktober gjorda framställning angående en ny ProvincialLäkares
anställande för Nordmarks Härad med station vid eller i närheten af
Kongl. Maj: Is Nåd. Proposition, N:o 33.
13
Arjens gästgifvaregård, jemte vederbörande Provincial-Läkares oell Häradsboers i
ämnet afgifna yttranden, hvaraf inhemtats, bland annat, att för Nordmarks Härad,
med en till 22,000 personer uppgående folkmängd, saknas närmare tillgång å
Läkare än vid Arvika läkarestation, på ett afstånd af 8 å 9 mil; att för öfrigt
de närmaste läkarestationerne äro i Carlstad och Amål, af hvilka för en del af
Häradet den förra staden är 15 till 16, den sednare 12 till 13 mil aflägsen;
att tillkomsten af denna nya läkarebeställningen icke skulle medföra någon förändring
i länets öfriga läkaredistrikter, då Jösse och Gillbergs Härader i allt fall
lemna full sysselsättning åt den i Arvika stationerade Läkaren; samt att Silleruds,
Silbodahl.*, Blomskogs, Trankils, Holmedals, Fogelviks, Töksmarks, Ostervallskogs
och Carlanda socknar förklarat sig beredvillige att, så snart anslag till
lön för den ifrågasatte Provincial-Läkaren inom Nordmarks Härad blifvit beviljadt,
genast gå i författning om lämplig bostads uppförande för denne Läkare, hvaremot
ombuden för Jernskogs och Skillingsinarks socknar, i saknad af bestämd
föreskrift af sina hufvudmän, endast vilkorligt kunnat härtill lemna sitt begifvande;
på grund af hvilka omständigheter och det vitsordade behofvet af en
Läkare för det aflägsna Nordmarks Härad, Sundhets-Kollegium i underdånighet
hemställt, det måtte Kongl. Majit till Rikets Ständer göra Nådig framställning
om beviljande af 666 R:dr 32 sk. Banko eller 1,000 R:dr Rint årligen till aflöning
ål en blifvande Provincial-Läkare inom besagde Härad, med dervid fästadt
vilkor å Häradets sida, att anskaffa och allt framgent underhålla, efter Kongl.
Majrts Befällningshafvandes bepröfvande, lämpligt boställe å den station, som för
Läkaren bestämmes.
Med afseende å de sålunda i underdånighet anförda omständigheter, vill
Kongl. Majit härmed af Rikets Ständer i Nåder äska ett årligt anslag af 666
Ridr 32 sk. Banko eller 1000 Ridr Rint till lön åt en blifvande ProvincialLäkare
inom Nordmarks Härad af Wermlands län; dock under det vilkor i afseende
å lämplig bostads anskaffande och underhållande, hvarom Sundhets-Kolle’
giuin i underdånighet hemställt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
ÖSCAK.
L. A. Anjou.
14
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, No SS.
Utdrag af' Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar enden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 10
Januari IS57.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: IVallens teen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
Underdåniga förslag till följande af Kongl. Maj:t förut beslutade Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer samt Skrifvelser till Rikets Ständers Ståts-Utskott,
nemligen:
h) Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om årligt anslag
af 666 R:dr 32 sk. Banko eller 1,000 K:dr Riksmynt till lön åt en ny Provincial-Läkare
i Nordmarks Härad af Wermlands Län;
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes berörde förslag
i Nåder gilla samt i enlighet dermed låta Nådiga Propositioner och Skrifvelser,
sådane de finnas detta Protokoll bilagda, till Rikets Ständer och till
Stats-Utskottet expediera;
Och fann Kongl. Majit godt härtill lemna Nådigt bifall.
Ex protocollo,
A. J. Olde.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o SS.
15
Ii':© 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Febr. 1857, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition till B ike Is Ständer om öfverlåtelse af en Eskilstuna
Kungsladugård tillhörig Tomt åt Fabriksidkaren Theofron
Munktell för utvidgande af hans Mekaniska Verkstad
i Eskilstuna; Gifven Stockholms Slott den i0 Januari 4857.
Hos Kongl. Maj:t liar Fabriksidkaren, Riddaren af Kongl. Maj:ts WasaOrden,
Theofron Munktell i underdånighet anhållit, att, för utvidgande af den
honom tillhöriga Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, ett stycke mark, utgörande,
enligt behörigen upprättad karta och beskrifning, tre tunnland tjugusju kappland,
måtte från det s. k. Norrhags-gärdet under Eskilstuna Kungsladugård, inom
Klosters Socken och Österrekarne Härad af Södermanlands län, få emot den afgift,
som komme att bestämmas, till sökanden öfverlåtas, på det han måtte sålunda
vinna ej blott erforderligt utrymme för den numera, i följd af ökadt, förtroende,
allt mer och mer anlitade Verkstaden, utan ock en högst behöflig plats
till anläggning af en hamnbrygga för inlastande å fartyg af de tyngre lokomotiver,
som Munktell hade för afsigt att för de större jernbanorna i Riket leverera
och för hvilkas transporterande sjöledes tillfälle komme att beredas, när den
under byggnad varande, med anslag af allmänna medel understödda, Kanal-anläo-n-nin"-
emellan Mälaren och Eskilstuna, till hvars bekostande äfven Munktell i
Oo O •
väsendtlig mån bidragit, vunne fullbordan.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Nådig remiss, anbefallt Dess och Rikets Kammar-Kollegium
att häröfver, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande,
har bemälde Kollegium infordrat underdåniga yttranden i ämnet så väl
från Kronofogden och Häradsskrifvare)! i orten, som ock från Magistraten i Eskils
-
16
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o ÖÉ.
tuna och från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län; hvilka
yttranden Kollegium i underdånig skrifvelse den 25 November nästlidet år till
Kongl. Maj:t insändt, tillika med ett af Rådmannen P. G. Schotte, som nu under
arrenderätt intill midfastan är 1862 innehafver Eskilstuna Kungsladugård, skriftligen
afgifvet samtycke till afträdandet af det ifrågasatta jordstycket utaf Kungsladugårdens
mark.
Af berörde utlåtanden inhemtas: att Eskilstuna stads invånare, enligt hvad
Magistraten derstädes i underdånighet anmält, vid sammanträde den 17 September
1856 beslutat hos Rikets Ständer, till lastageplats för staden, begära upplåtelse
af samma jordstycke, om besittning hvaraf Machinfabrikanten Munktell i
underdånighet anhållit, samt att Magistraten, med undantag af Borgmästaren S.
A. Hallström, ansett platsen blifva behöflig för staden i samma mån, sorn denna
utvidgas och' bebygges på östra sidan af Eskilstuna å, der jord redan är, enligt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 Juli och Kongl. Brefvet den 28
Augusti 1829, till byggnadstomter anslagen; hvarföre och då, efter Magistratens
öfvertygelse, det enskilda intresset borde vika för det allmännas fördel, Magistraten
ansåge sig ej kunna tillstyrka bifall å Munktells ansökning. Deremot hafva
samtlige öfrige i ämnet hörde personer och embetsmyndigheter i underdånighet
tillstyrkt och förordat hans förevarande begäran, enär genom bifall derå sökanden
skulle försattas i tillfälle att åt sin Mekaniska Verkstad gifva en utvidgning,
som alltid blefve för det allmänna gagnelig, dels genom åstadkommandet inom
Riket af behöflige större machin-arbeten, dels ock genom en mängd arbetares
nyttiga sysselsättning; — varande derjemte af Borgmästaren Hallström uti dess
inom Magistraten afgifna skiljaktiga yttrande anfördt, att för den utvidgning af
Munktells Mekaniska Verkstad, som i hans underdåniga ansökning uppgifvits, erfordrades
såsom ett oundgängligt vilkor, att Verkstadens egare jemväl innehade
hamnplats i likhet med andra dylika anläggningar inom Riket, emedan i annat
fall, och derest de machiner, som vid Verkstaden komme att förfärdigas eller
iståndsättas, skulle ut- och inlastas vid stadens blifvande hamn på vestra sidan
af ån, desse effekter måste emellan Verkstaden och Hamnbryggan, med dryga
kostnader landvägen forslas öfver alla de vid Carl Gustafs stad befintliga broar
och den damm, som på Kronans och Stadens bekostnad underhållas; att dessa
broar härigenom komme att hastigt förslitas och möjligen icke ens skulle bära
tyngden af de grofsta lokomotiver och ångmachiner, som uti Verkstaden förfärdigas;
samt att ehuru Eskilstuna stads invånare beslutit att till hamnplats begära
icke blott några tunnland jord af Greby hemmans mark på den vestra sidan
af ån, utan ock flere tunnland mark utaf Kungsladugårdens egor på östra
sidan och deribland äfven det jordstycke invid ån, hvilket Munktell anhållit att
åt sig få upplåtet, Borgmästaren likväl ansåge en hamnanläggning på östra sidan
af an kunna, till följd af stadens läge, blifva fördelaktig endast för Munktell,
hvars
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 36.
17
hvars Verkstad vore på denna sida belägen, och för egarne af de 4 mindre gårdar,
hvilka nu derstädes befinnas, men i öfrigt icke lända till stadens gagn och
bästa, så vida ej den redan år 1829 åt staden upplåtna, men allt hittills i ringa
mån bebyggda jord på östra sidan af ån skulle i en framtid mer bebyggas samt
handeln och rörelsen inom denna del af staden vinna betydligare tillvext, i hvilken
händelse det åter vore stadens invånare öppet att åt staden söka upplåtelse
af en annan hamnplats nedanom det af Munktell nu underdånigst begärda
jordstycke.
Med fästadt afseende å hvad vederbörande i denna fråga underdånigst yttrat,
äfvensom å den gagneliga verksamhet Fabriksidkaren Munktell vid dess Mekaniska
Verkstad redan ådagalaggt för Stål- och Jernmanufakturens fullkomnande,
samt då för en ytterligare utveckling af denna industriella verksamhet erfordras
egen hamnplats jemte ökadt jordområde, vill Kongl. Maj:t i Nåder föreslå Rikets
Ständer att för deras del medgifva, det ofvanomförmälda tomtstycke, utgörande 3
tunnland 27 kappland af Eskilstuna Kungsladugårds mark, må, emot årlig afgäld
till Kongl. Maj:t och Kronan i enlighet med föreskriften. uti II Kap. 4 §
af Kongl. Förordningen den 19 December 1827, åt Munktell och hans rätts innehafvare
för alltid upplåtas.
Ilandlingarne i detta ärende skola jemte en dithörande karta tillställas det
Rikets Ständers Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
</. A. Gripenstedt.
Bill. till R. St. Prot. 1836 8; 1867. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Haft.
3
IS
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o SS.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10
Januari 1857.
\
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes-Årendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: JVuljens teen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
till Nådig Proposition 0111 öfverlåtelse af en Eskilstuna Kungsladugård tillhörig
tomt åt Fabriksidkaren Theofron Munktell för utvidgande af hans Mekaniska
Verkstad i Eskilstuna;
Och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt befallde, att Nådig Proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
Carl von Schantz.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skr i [veis* N.o 57.
%
XiO 5?
Ank. till Exp.-Utslu d. 11 Febr. t»S7, kl. 10 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrivelse lili Rikets Ständer, med förslag till förnyad Förordning,
angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handel
och sjöfart; Gifven Stockholms Slott den 9 December
4856.
Efter afslutandet af föreningen emellan Sverige och Norrige insågs snart i begge
rikena angelägenheten deraf att förbindelserna mellan brödrafolken, hvad sjöfarten
samt varors in- och utförsel angick, blefve närmare tillknutna samt ordnade på ett så
tillfredsställande sätt, sorn omständigheterna tilläto. De åsigter, som pä nämnde lid
gjorde sig i slatsekonomiskt afseende gällande, medgåfvo dock ej att sträcka de ömsesidiga
medgifvandena längre, än alt, genom Kongl. Förordningen den 24 Maj (14 Juni)
1815, antagen såsom lag i Norrige den 25 Oktober samma år, stadgades :
att del ena rikets fartyg skulle i det andra riket betraktas såsom inhemska och
njuta alla dermed förenade rättigheter, när do emellan rikena förde Svenska och Norrska
varor, men deremot behandlas såsom utländska, då de införde utländska varor eller
befraktades till utländsk ort;
att för spanmål och fisk samt aila andra lifsmedel, som sjövägen fördes från
ena till andra riket, skulle erläggas endast hälften af den för dylika varor i allmänhet
bestämda införselstull; och
att kreatur, spanmål och alia slags lifsmedel kunde landvågen införas tullfritt
från ena till det andra riket.
Deremot skulle landväga införseln af utländska varor från det ena riket till det
andra vara helt och hållet förbjuden.
Sedan en tioårig erfarenhet visat nödvändigheten af ytterligare utsträckning i
de ömsesidigt medgifna förmånerne, hlefvo, i öfverensstämmelse med ett af särskilde
kommitlerade uppgjoidt, på friare grunder bygdt förslag, genom Kongl. Förordningen den
24 Maj 1825 (Norrska lagen ai' den 4 Augusti 1827) följande ännu i det väsendtligaste
gällande föreskrifter meddelade, nemligen :
Hilt. Ull II. Sl. Prat. 4856 & 4857. 4 Samt. 4 Jfd. 2 Rand. i Höft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse A;,-o 57.
att hvardera rikets naturprodukter och tillverkningar med undantag af vissa
Svenska råämnen, skola, såvidt deras införsel i det andra riket är tillåten, kunna utan
utförselstull dit utföras;
alt det ena rikets naturprodukter och tillverkningar, med få, icke väsendlliga
undanlag, kunna landvågen införas i det andra riket, dervid införselstull erlägges endast
för vissa särskildt uppräknade artiklar, nemligen band, garn, tråd, strumpor och
väfnader af bomull eller jlle, raffineradt socker och sockersirap samt tobak, alla slag,
och snus, hvilka draga half tull, eller såvidt deras införsel i allmänhet är förbjuden,
förlullas med 15 procent af värdet;
att utländska varor, för hvilka införselstull blifvit i det ena riket erlagd, kunna
mot half lull landvågen införas i det andra riket, så vida deras införsel der i allmän
het
är tillåten;
alt sådana Svenska och Norrska varor, som äro tull underkastade, samt utländska
till införsel tillåtna varor kunna, i bestämda, mindre qvanlileter, tullfritt medföras
vid resor öfver gränsen från det ena riket lill det andra;
att det ena rikets fartyg skola i det andra riket anses lika med inhemska och
njuta alla dermed förenade rättigheter, så väl när de ankomma eller afgå från det
ena till det andra af rikena, som från eller till utländsk ort, ehvad de äro lastade
eller barlastade;
att det likväl icke är tillåtet det ena rikets fartyg att segla för frakt emellan
det andra rikets hamnar;
att varor, hvilka med det ena rikets fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende
å den ort, hvarifrån de ankomma eller hvartill de afgå, i det andra riket vara
underkastade samma afgifter, som om in- eller utförseln verkslälles med inhemska
fartyg;
att vid varors införsel sjövägen från det ena till det andra riket de i hvartdera
riket i allmänhet gällande föreskrifter, rörande varors införsel och förtullning skola
iakttagas, dock så, att ett betydligt antal särskildt uppräknade Svenska eller Norrska
varor, dä de direkte införas från det ena lill det andra riket i något af rikenas fartyg,
skola, så vidt deras införsel i allmänhet är tillåten, draga endast hälften af den för
sådana varor i gällande tulltaxa bestämda införselstull, och, der de i allmänhet äro
till införsel förbjudna, förtullas med 15 procent af värdet; och slutligen
att de för sä väl sjelfva fartygen, som för den sjöväga varulörseln, sålunda
stadgade ömsesidiga förmåner dock ej må tillkomma andra än sådana Svenska eller
Norrska fartyg, som, enligt medföljande skeppshandlingar, antingen äro i Sverige eller
i Norrige bygdå eller före den 24 Maj 1825 i ettdera riket naturaliserade samt tillhöra
Svenska eller Norrska undersäler, eller ock sådana, hvilka antingen såsom vrak,
efter strandning ä ettdera rikets kust, af Svensk eller Norrsk man inköpta och derefter
å Svenskt eiler Norrskt skeppsvarf så väsendtligen reparerade, att kostnaden dervid
uppgått till minst lika belopp som inköpssumrnan, elier, efter uppbringning af Svenska
elier Norrska krigsfartyg eller kapare, i Svensk eller Norrsk hamn lagligen prisdömda
och lill Svensk eller Norrsk man försålda, blifva naturaliserade och med behöriga frihelsbref
försedda.
Uti underdånig skrifvelse den 15 Februari 1845 anhöllo Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:t, att äfven kommunikationen sjövägen mellan de förenade rikena mätte
regleras pä ett sätt, som, mera än ditintills, underlättade trafiken mellan de båda länderna,
så att vinsten i deraf komme att sträcka sig till deras samtlige innevånare och
ej endast till den mindre del deraf, som, boende vid gränsen, vore i tillfälle alt draga
Kongl. Maj.-ls Nådiga Skrifvelse N:o 57.
3
nytta af de större, endast för den landväga kommunikationen medgifna särskilda förmåner.
I anledning häraf fann Kongl. Maj:t godt alt, i öfverensstämmelse med hvad
Rikets Ständer jemväl begärt, uppdraga Sten kommitté af Svenska och Norrska ledamöter,
hvilka i Oktober 1846 sammanträdde i Christiania, alt undersöka, hvilka förändringar
uti då gällande bestämmelser i afseende å handels- och sjöfartsförhållandena
emellan Sverige och Norrige kunde, för rörelsens ändamålsenliga underlättande rikena
emellan, finnas af behofvet påkallade, samt utarbeta och till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt
förslag lill ny författning i ämnet.
Inom denna kommitté uppstodo skiljaktiga meningar i afseende å de förändringar,
som i 1825 års Förordning borde vidtagas. Under det de Svenska ledamöterna önskade,
att kommittéens förslag måtte byggas på hufvudgrunderna af fullkomlig reciprocitet
vid behandlingen af det ena rikets fartyg i det andras hamnar samt på tullfri
in- och utförsel af det ena rikets naturalster och tillverkningar, både land- och sjövägen,
till och från del andra riket, funno de Norrska kommillerade sig böra fästa synnerlig
vigt vid de tryckande följder, som tillåtelsen till införsel af Svenska fabriks- och
manufakturvaror, landvågen tullfritt och sjövägen emot lägre tull, än den allmänna,
hade medfört för så val den Norrska industrien, som den Norrska statskassan. Tillföljd
af denna olikhet i äsigter förekommo i det af kommilléen under den 14 December 1846
afgifna underdåniga betänkande följande skiljaktigheter, nemligen:
att de Svenska kommitterade oförändradi bibehöllo den i 1825 års Förordning
intagna förteckning öfver varor, som vid landväga införseln från ena till andra riket
borde draga half tull; hvaremot pluraliteten af de Norrska kommitterade så vida utsträckte
denna förteckning, att, i stället för band, garn, tråd, strumpor och väfnader af bomull
eller ylle, sådana varor af alla slag skulle upptagas lill half tull, hvarförutan en
af de Norrska ledamöterna i komniittéen vidare uti förteckningen upptog alla slags glas
och glasvaror, jern samt jern- och stålvaror äfvensom papper;
att de Norrska kommitterade vidblefvo den i Norrige antagna tolkning af 1825
års Förordning, enligt hvilken det ena rikets naturalster och tillverkningar, som blifvit
landvågen införda i det andra riket, skola, när de derstädes vidare försändas sjövägen,
anses underkastade samma tull, som skulle hafva vid sjöväga införsel erlagts,
härifrån likväl undanlagne jernvaror, som blifvit införda till Trondhjems och Tromsö
stift, — under det deremot de Svenska kommitterade i lagförslaget intogo det stadgande,
att varor, som antingen tullfritt eller mot half tull blifvit från ena till andra riket införda,
skulle vid vidare fortskaffning sjö- eller landvågen från ytterligare tullafgifter
befrias;
att, enligt de Norrska kommitlerades förslag, vid landväga utförsel från det ena
till det andra riket af varor, som i Sverige eller Norrige tillverkats, hvarken utförselspremie
eller återbetalning af erlagd tull för de vid varornas tillverkning använda utländska
råämnen skulle i nägotdera riket beviljas; då deremot, enligt de Svenske kommitterades
mening, detta förbud skulle inskränkas till sådana tillverkningar, som fingo
tullfritt införas i det andra riket;
att de Svenska kommitterade, likasom i afseende å landväga införseln, jemväl för
den sjöväga bibehöllo den vid 1825 års Förordning fogade förteckning öfver Svenska
eller Norrska varor, som skulle ingå mot half tull; hvaremot pluraliteten af de Norrska
ledamöterne ville ur denna förteckning utesluta raffineradt socker och sockersirap,
samt en ledamot från Norrska sidan ansåg den sjöväga införseln mot half tull böra inskränkas
till spanmål och fiskvaror af alla slag, lagg- och boltenståfver, bottnar, tunnband,
bandslakar, samt tran och späck.
4
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
Deremot föreslogo kommittéens samtlige ledamöter enstämmigt:
att utländska, oförtullade varor skulle kunna såsom transitogods landvägen införas
från det ena till det andra riket, i hvilket hänseende nödiga kontroll-bestämmelser
upptogos i kommittéens lagförslag:
att för tillgodonjutande af de genom 1825 års Förordning Svenska och Norrska
fartyg, äfvensom varor, som i dem föras, tillagda särskilda fördelar vid fart emellan
rikena, endast skulle erfordras, att fartygen voro försedda med sådana dokumenter,
som genom de i hvartdera riket gällande författningar vore föreskrifna till bestyrkande
af deras nationalitet;
att äfven fartyg, som, utan att vara bygdå i någotdera af rikena, blifvit i ett
af dem naluraliserade, skulle, likväl med vissa inskränkningar, kunna i det andra riket,
då de biefvo innevånare derstädes tillhöriga, naturaiiseras, utan att någon naluralisations-afgift
dervid egde rum; och
att för öfrigt redan bestående stadganden, angående rikenas inbördes bandel
och sjöfart, skulle i allt väsendtligt bibehållas.
Sedan öfver det af kommitléen afgifna betänkande så väl Kongl. Maj:ts Svenska
Stats-Råd som Norrska Regeringen sig yttrat, men äfven emellan dem väsendtligen
skiljaktiga åsigter i ämnet egt rum, beslöt Kongl. Majit, vid ärendets föredragning i
sammansatt Svenskt-Norrskt Stats-Råd den -4 Maj 1852, att frågan tills vidare skulle
förblifva hvilande, utom hvad angick tillåtelsen för fartyg, tillhörande Svensk eller
Norrsk man, men bygdå utom de förenade rikena, att tillgodonjuta den genom 1825
års Förordning medgifna lindring i skepps- och varu-umgälder, hvarom under nämnde
dag nådig kungörelse utfärdades af innehåll: alt, under vilkor af fortfarande reciprocitet
i Norrige, hvad behandlingen af Svenska fartyg angår, i Norrige naluraliserade
fartyg, likasom de i Sverige naluraliserade skola, utan afseende ä liden då naturalisation
egt rum, i Sverige åtnjuia helfrihet i skepps- och tullumgälder, men att, beträffande
den särskilda införsels-tillåtelse och den lindring i afgifter, som § 31 i 1825
års Förordning för vissa varor, införda i Svenska eller Norrska fartyg, bestämmer,
skall förblifva vid hvad derom förut blifvit stadgadt.
Under tiden hade den i 1825 års Förordning medgifna tillåtelse att frän del
ena till det andra riket mot half tull införa raffineradt socker föranlpdt de för Rikets
Ständer bekanta förvecklingar, hvilka ej slutades förr än, uppå underdånig ansökning
af egarne till Fredrikshalös sockerraffinaderi, den bemälde raffinaden beviljade utförselspremie
blef genom Kongl. Resolutionen den 6 Juli 1852, hvad utförseln lill Sverige
angick, afskaffad, och samtidigt dermed äfven de i Sverige och Norrige för införsel
af raffineradt socker ömsesidigt stadgade tilläggs—afgifter upphörde.
Sedan derefter Norrska Storlhinget, som, med anledning af det bemyndigande
Rikets Ständer lemnat Kongl. Majit ali i vissa fall förhöja införselstullen på socker,
redan den 25 September 1851 beslutat anmoda Kongl. Norrska Regeringen att vidlaga
förberedande åtgärder för framläggande till nästföljande Storthing af förslag till en
sådan förändring i 1825 års Förordning, att stadgad nedsättning i införselstullen å
raffineradt socker och sirap af Svensk eller Norrsk tillverkning, vid införsel från det
ena riket till det andra, komme att upphöra, år 1854 åter tagit ett steg i samma
syfte genom beslutandet af en lag, innehållande alt de stadganden, enlig* hvilka raffineradt
socker och sockersirap af Svensk tillverkning få införas från Sverige mot half
tull, skulle upphäfvas till all kraft och verkan från och med den tid, då de motsvarande
sladgandena i den för Sverige gällande förordning angående rikenas ömsesidiga
handel och sjöfart blifvit uppbäfde, — samt derjemte Rikets Ständer å deras sida,
jemte anmälan att Rikets Ständer fullkomligt delade de af 1846 års kommitté framställda
Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
5
åsigter, det tillåtelse bör ega rum att landvågen, lika val sorn sjövägen, utföra utländska
oförtullade varor från det ena riket till del andra, i enlighet dermed uti underdånig
skrifvelse den 29 Juli 1854 anhållit, del Kongl. Majit mätte foga anstalt till beredande
af en sådan förändring i 1825 års Förordning, ali det i allmänhet blefve tillåtet
att (rån det ena af de förenade rikena till det andra transito införa oförtullade utländska
varor, — fann Kongl. Majit under den 3 Oktober 1855 godt i nåder uppdraga
ät en af Svenska och Norrska män beslående kommitté, hvilken skulle sammanträda
i Stockholm, alt, efter ämnets omständliga utredning, till Kongl. Majit afgilva
underdånigt utlåtande, angående de förändringar, och tillägg i nu befintliga stadgande!),
som kunde anses nyttiga oell ändamålsenliga att vidtaga för beredande af alla verkställbara
ytterligare iätlnader i Sveriges och Norriges ömsesidiga bandel och sjöfart.
Under den 5 sistlidne Mars har kommitléen inkommit med underdånigt betänkande
i ämnet och förslag till förnyad förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga
handels- och sjöfarts-förhåilanden.
Då kommitléen, af skäl, som i dess betänkand blifvit fullständigt utvecklade, funnit
omständigheterna icke medgifva afsfulandet af en efter de Tyska staternas föredöme
bildad tull-förening mellan Sverige och Norrige, med antågande af lika tullsatser i begge
rikena och tull-inkomsternas fördelning dem emellan efter viss proportion, eller ens all,
utan upprättande af en tull-förening, upphäfva all tull vid införseln äfven af utländska
varor mellan de förenade rikena, har kommittéen således antagit att handels-förhållandena
dem emellan böra fortfarande ordnas efter samma grundsatser som hittills, likväl med
vissa modifikationer.
I afseende å landvåga varu-förseln mellan begge rikena har kommittéen löreslagit
bibehållandet af de i 1825 års förordning uppställde grunden
att det ena rikets natur-alster och tillverkningar, med högst få undantag, må
kunna införas till det andra riket, och att införsels-tull dervid icke må erläggas utom
för några lå artiklar, för hvilka afseendet å rikenas industri och tull-intrader, enligt
kornmittéens mening, gjorde detta nödvändigt, nemligen socker och sockcr-lillverltningar
samt tobak och to b oks-tillverka ing ar, för hvilka artiklar hel tull borde erläggas, samt
bomullsvaror af alla slag, hvilka skulle fortfarande draga half tull;
alt utländska varor, som i det ena riket blifvit förtullade, kunna införas till det
andra riket mot erläggande af half införsels-tull; och
att så väl utländska, som Svenska eller Norrska varor, kunna i bestämda mindre
qvanlileter tullfritt föras öfver gränsen.
Deremot bar kommittéen, lika med 1846 års kommilterade, tillstyrkt att utländska
oförtullade varor må transito landvågen kunna, utan erläggande af transito-tull, från det
ena riket införas till det andra, under iakttagande af vissa kontroll-föreskrifter.
Hvad sjövåga trafiken angår, har kommittéen hufvudsakligen föreslagit:
alt, såsom hittills, Svenska fartyg och båtar skola i Norrige och likaledes Norrska
fartyg och båtar i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla dermed förenade
rättigheter, samt erlägga enahanda afgifter till Kronan, städer och särskilda inrättningar,
ej mindre då de från ena till andra riket, än dä de /rån eller till utrikes
ort ankomma elier afgå, barlastade eller med varor, ehvad dessa äro inhemska eller
utländska;
alt likaledes, såsom hittills, varor, hvilka med det eila rikets fartyg ut- eller införa»,
skola i det andra riket vara underkastade samma afgifter, som om ut- eller in
förseln
verkställdes med inhemska fartyg;
alt vidare den regel bör bibehållas, att vid varors införsel sjövägen från det ena
till det andra riket, de i allmänhet gällande föreskrifter, angående varors införsel och
6
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
förlullning skola iakttagas, men att det undantag från denna regel, som 1825 års förordning
medgifver genom bestämmandet af half tull för vissa uppräknade Svenska eller
Norrska alster eller tillverkningar, då de direkte införas från det ena riket till det andra
i någotdera rikets fartyg, ulsträckes till alla i Sverige eller Norrige alstrade eller
tillverkade varor, utom artiklarne socker och sockerlillverkningar samt tobak och tobakstillverkningar,
som, enligt kornmittéens åsigt, borde äfven vid landväga införseln draga
hel tull;
att det ena rikets fartyg och båtar må inom det andra rikets område idka fraktfart
med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar
äro bestämda;
att, för tillgodonjutande af de i afseende på så väl umgälderna för fartygen, som
varuskeppningen stadgade ömsesidiga förmåner, fartygen endast behöfva vara försedda
med sådana dokumenter, som genom de i hvartdera riket gällande författningar äro föreskrifna,
till bestyrkande af deras nationalitet; och
att fartyg, i det ena af de förenade rikena bygdå, äfvensom fartyg, hvilka i
ettdera riket blifvit naturaliserade, kunna i det andra riket, då de blifva innevånare
derstädes tillhörige, naturaliseras utan att någon naturalisations-afgift dervid skall
ega rum.
Slutligen har kommitléen tillstyrkt:
alt vid utförsel laud- eller sjövägen från ena eller andra riket af varor, som i
Sverige eller Norrige äro tillverkade, hvarken utförsels-premie eller återbetalning af erlagd
tull för de vid varornas tillverkning använda utländska rå-ämnen, skall i någotdera
riket beviljas; samt
ali Svenska eller Norrska varor, hvilka antingen tullfritt eller mot tull blifvit från
det ena riket landvägen införda till det andra, skola så väl vid vidare försändning sjöeller
landvågen, som vid handel och köpenskap anses såsom inhemska.
Kongl. Majit har tagit detta för de förenade rikena vigliga ärende i noggrannt
öfvervägande; och ehuru förslaget att med hel tull vid införsel från ena till andra riket
belägga några få varuartiklar, hvilka för närvarande endast draga half tull, innefattar
en åtgärd, som i visst afseende torde komma att minska varu-förseln mellan begge
länderna, har Kongl. Majit likväl, i betraktande af de vigliga ekonomiska och financiela
skäl, som föranlålil kommittéen att sådant tillstyrka, och då de öfriga af kommittéen föreslagna
förändringar i nu gällande bestämmelser otvifvelaktig! skola i väsendtlig mån underlätta
handels- och sjölärts-IÖrbindelserna emellan brödrafolken, funnit det af kommittéen
utarbetade förslag till förnyad förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handel
och sjöfart i sin helhet vara antagligt och härmed velat till Rikets Sländers pröfning
i nåder öfverlemna samma förslag, hvilket vunnit Kongl. Majits Norrska Regerings
enhälliga förord och jemväl kommer att till Norriges snart sammanträdande Slortbings
beprölvande hänskjulas.
Kornmittéens underdåniga betänkande och förslag hafva, på Kongl. Majits Nådiga
befallning, blifvit till trycket befordrade, i ändamål att bland Rikets Ständer utdelas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
7
UIdrag aj Protokollet öfver Civil-Aren de, hållet inför Hans Maj: t
Konungen i sammansatt Svenskt och Norrs kl Stats-Råd, uti
närvaro aj Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, å Stockholms
Slolt den 9 December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justilie-Stats-Ministern, Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Minislern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Hans Excellens, Norrske Herr Siats-Ministern Due,
Svenska Stats-Råden: Herr Fåhraus,
IVallensleen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist, samt
Norrska Stats-Råden: Bloch och
Lange.
Siats-Rådet Ulner var af anmäld sjukdom hindrad att närvara.
Departements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhreeus, föredrog i underdånighet:
Frågan om titlviigabringandet af ändringar och tillägg i nu befintliga stadganden,
beträffande Sveriges och Nnrriges ömsesidiga handel och sjöfart.
Föredragande Herr Departements-Chefen utlät sig i underdånighet:
»När Eders Kongl. Maj:t, på min underdåniga hemställan, den 12 Juli 1855
täcktes besluta nedsättandet af en Svensk-Norrsk kommitté, för att afgifva underdånigt utlåtande,
angående de förändringar och tillägg i nu befintliga stadganden, som kunde anses
nyttiga och ändamålsenliga alt vidtaga för beredande af alla verkställbar ytterligare
lättnader i Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och sjöfart, anförde jag i underdånighet,
bland annat, att å sednaste Riksdag röster låtit höra sig för åstadkommandet
af en tulllorening mellan rikena, och att jag ansåge denna fråga förtjena en omständligare
undersökning, på del alt fullständigt mätte blifva utredt, om och på hvilket sätt
eller i hvilken utsträckning en s. k. Tull-förening efter de Tyska staternas föredöme,
kunde mellan de förenade rikena lillvägabringas. Den kommitté, hvars förslag nu underställes
Eders Kongl. Majds Nådiga pröfning, har skärskådat detta ämne ej blott från
8
Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
handels-lagsliftningens, utan jemväl från statsrättslig och financiel synpunkt, samt deråt
egnat en så grundlig utredning (pag. 26—35 i det tryckta betänkandet), att jag anser
dervid intet vara alt erinra eller tillägga; och om än jag icke kan biträda Chefens för
Norrska Finans- och Tull-departementet inom Kongl. Norrska Regeringen den 8 i nästlidrie
månad yttrade omdöme, att en fullständig tull-förening mellan hegge rikena hvarken
i en aflägsnare eller nära framtid kan eller bör påtänkas, måste jag, på de af
kommitléen utvecklade skäl, instämma i den slutsats, hvartill kommitléen derigenom ledt sig,
att, under närvarande förhållanden, hvarje förslag lill vinnande af ett sådant mål möler
oöfverstigliga hinder.»
»Ehuru således lagstiftningen om handels-gemenskapen mellan de förenade rikena
torde böra framgent hvila på samma hufvudgrunder som hittills, kunna likväl i de särskilda
delarne af denna lagstiftning vidtagas ganska väsendlliga förändringar, ledande ej
blott till undanrödjande af missförhållanden, som vid den nu gällande författningens
tillämpning kommit i dagen, ulan äfven till beredande af vidsträcktare lättnader i handels-
och sjöfarls-förbindelserna rikena emellan. Kommittéen har ock i detta hänseende
afgilvit väl motiverade förslag, öfver hvilka jag, i det hufvudsakliga, nu torde få mig
i underdånighet yttra.»
»De kommitterade, som haft sig uppdraget att utarbeta förslag lill nu gällande förordning,
angående de förenade rikenas ömsesidiga handel och sjöfart, yttrade i sitt underdåniga
betänkande den 20 April 1825, att, »hvad anginge landt-kommunikationen,
kommitterade icke funnit betänkligt att, i afseende på varu-ulforseln från ena till andra
riket, i allmänhet tillstyrka en fullkomlig handelsfrihet», och att »det enda undantag
kommitterade härvid ansett nödigt, bestode i det bibehållna förbudet mot utförsel från
Sverige af tackjern och vissa andra metall-råämnen.» § 1 i nu gällande förordning upptager
alltså, såsom förbjudna att från Sverige landvägen till Norrige utföras, »Tack-,
Ösmunds- och Ballast-jern samt jernhällar öfver tum (i den tryckta författningen
förekommer J tum, hvilket förklarats utgöra tryckfel) tjocka, Rå-koppar och Malm.»
Den form för oförädladt jern, som i äldre tid begagnades under benämning af »Osmundsjern»,
har länge sedan kommit ur bruk, och varan har, då den ej vidare förekom i
handeln, uteslutits ur alla Svenska tulltaxor från oeh med år 1830. Förbudet mot utförsel
af Rå-koppar upphäfdes i allmäuhet genom 1835 års tull-taxa; och genom Kongl.
Kungörelsen af den 10 December förlidet år är numera äfven i allmänhet medgifvet, alt
tack- och ballast-jern samt hällar öfver t,) tums tjocklek må ur riket utföras. Ehuru allmänt
utförselsförbud ännu qvarstår för artikeln Mahn, harden sednaste kommitléen, under
anförande att äfven denna artikel, enligt det af Svenska kommitterade uppgjorda förslag till
tulltaxa, torde varda till utförsel tillåten, ur förordningen uteslutit berörda undantag, så att §
1 i kommittéens förslag erhållit följande lydelse: »Från det ena af de förenade rikena till det
andra kunna alla naturalster och tillverkningar, ehvad de äro inhemska eller utländska,
landvågen utföras, såvida de enligt denna förordning eller andra allmänna författningar, äro
tillåtna till införsel i det rike, dit de föras.» För min del finner jag mot detta förslag intet
vara alt erinra. Det instämmer fullkomligt såväl med den princip, hvilken redan år
1825 i afseende på landlkommunikationen mellan rikena uttalades, som med de grundsatser,
hvilka hos oss i sednare tid vid lagstiftning rörande handeln och jernhandteringen
mer och mer gjort sig gällande. Anser man Malm-utförseln äfven till Norrige böra
försvåras, bör man finna ett icke ringa korrektiv ligga i varans volym och öfriga beskaffenhet,
som mindre lämpar sig lör långa landväga transporter.»
»Enligt § 4 i kommittéens lagförslag är såsom regel anlaget, att varor, som i Sverige
eller Nomge äro alstrade eller tillverkade, skola vid den i § 3 tillåtna landväga
införsel,
Kongl. Maj-Is Nådiga Skrifvelse N:o 57.
9
införsel, vara från lulla.fgifter fria; och undantag är gjordt endast för få artiklar, hvilka
kommiltéen trott afseende! ä rikenas industri och tullintrader göra nödvändigt alL pålägga
tull, nemligen Bomullsvaror, alla slag, för hvilka, såsom hittills, borde erläggas hälften
af den i hvartdera riket för sådane varor i allmänhet bestämda införsels-tull, samt
Socker och Socker-tillverkningar jemte Tobak och Tobaks-tillverkningar, för hvilka
varor hel tull föreslagits. Likaledes är i sednare momentet af § 27, med hänsigt till
den sjöväga handels-gemenskapen, föreslaget att, med undantag al Socker och Sockertillverkningar,
samt Tobak och Tobaks-tillverkningar, för hvilka hel tull borde erläggas,
alla Svenska och Norrska till införsel tillåtna natur-alsler och tillverkningar, som direkte
från ena till andra riket i ettdera rikets fartyg inlöras, må njuta lindring till hälften af
den för dylika' varor i allmänhet bestämda lull-afgift. — Till följd af dessa förslag skulle,
vid landväga införsel, tullfrihets-regeln komma alt omfatta äfven alla slags yllevaror,
som för närvarande äro belagde med half lull, och, vid införsel sjöledes, rättigheten
lill tull-lindring vinna utsträckning till åtskilliga artiklar, som nu endast mot hel tull
kunna införas. Emot dessa förändringar, såsom åsyftande en friare handel, kan från
min sida intet vara att erinra. Enahanda är dock icke förhållandet med kommiltéens förslag
i afseende på artiklarne socker och socker-tillverkningar samt tobak och tobakstillverkningar,
som nu kunna inkomma såväl sjö- som land-vägen mot half tull, men
enligt förslaget hädanefter höra i begge fallen underkastas fulla tull-afgifter. Redan i
mitt anförande lill Slals-råds-prolokollet den 30 Mars 1849, då jag hade alt föredraga
ett Kongl. Norrska Regeringens Betänkande, hvarigenom var tillstyrkt, att vid såväl landväga
transport som införsel sjöledes från ena till andra riket, hittills gällande tullfrihetsoeh
lullindrings-bestämmelser måtte för flera uppräknade varu-artiklar upphäfvas, yttrade
jag i underdånighet att, om än icke i samhandeln mellan de förenade rikena vidsträcktare
lättnader kunde beredas, man, efter mitt förmenande, åtminstone icke borde
skrida tillbaka genom inskränkning af de handelslrihels-förmåner, som, särdeles för
gräns-trafiken, redan vore medgifna. Denna min åsigt, instämmande med dåvarande
Chefens för Kongl. Norrska Regeringens Finans- och Tull-departement, Stats-rådet Vogts
vid öfverläggningen inom nämnde Regering yttrade särskilda mening, har jag ansett mig
förbunden alt vidhållande åberopa, icke blott vid underdånig föredragning den 8 Juli
1853 af Kongl. Norrska Regeringens på Storthingets beslut grundade hemställan om sådan
förändring i Mellan-Riks-lagen, hvarigenom nedsättningen i införsels-tullen för raffineradt
socker och sirap af Svensk eller Norrsk tillverkning vid införsel från ena till andra
riket komme att bortfalla, utan ock när jag den 12 Juli sistlidet år i underdånighet
föredrog bemälde regerings förnyade framställning, föranledd af Storthingets ytterligare
beslut den 26 nästföregående Juni i samma ämne. De undantag från tullfrihetsoch
lullindrings-regeln, hvilka nu föreslagits, omfatta visserligen icke så stort antal varuartiklar,
som det hvilket de Norrska medlemmarne af 1846 års kommitté, äfvensom derefter
Kongl. Norrska Regeringens majoritet i det år 1848 inkomna betänkandet, åsyftade
att under sådana undantag hänföra; men deremot går närvarande förslag längre i det
hänseendet, att socker och tobak samt deraf fabricerade tillverkningar skulle äfven vid
landväga införsel öfver gränsen underkastas Julla lull-umg alder. Jag döljer icke, att
denna omständighet förekommer mig synnerligen motbjudande, enär derigenom gränstrafiken
mellan de förenade rikena blifvit i denna punkt försatt i det skick, som om
fråsan gällde 2:ne lör hvarandra fullkomligt främmande nationer. Emellertid hafva kommilterade
(pag. 38—39) sökt framlägga skäl för den föreslagna förändringen; och då
jag icke kan bestrida, att densamma skulle medföra fördel deruti all, särdeles hvad rått och
raffineradt socker beträffar, tullsatserna i den allmänna tull-tarifen kunde mera obehinBih.
till B- St. Trot. 1856 & 1857. 7 Sami. 7 A fä. 2 Band. 4 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
dradt regleras efter rationela grunder; då jag derjemte villigt erkänner att, oaktadt
tillbakask ridandet i en särskild punkt, den föreslagna författningen, i sin helhet betraktad,
erbjuder åt handels-förbindelserna mellan de förenade rikena icke ringa lättnader,
— och då det bör vara alt förmoda, att begge rikenas representationer lättare
skola förenas om kommittéens alldeles enhälligt afgulna författnings-ulkast, — derest någon
förändring deri ej föreslås, anser jag mig, lika med Herr Slats-rådet Vogt, böra för
tillfället uppoffra min skiljaktiga mening, samt med mitt tillstyrkande understödja äfven
den nu ombaodlade delen af det underdåniga förslaget.»
»1 sammanhang härmed har jag ock ansett mig böra instämma i kommittéens (pag.
51 motiverade) förslag, § 32, att vid utförsel land- eller sjövägen från ena till andra
riket af varor, som äro i Sverige eller Norrige tillverkade, hvarken utförsels-premie eller
drawback må i någotdera riket beviljas.»
»Uti § 5 har kommiltéen föreslagit hittills saknad tillåtelse alt transito landvågen
införa utländska o förtulla de varor från det ena riket till det andra; och §§ 9 — 21
bestämma de kontroll-formaliteter, som vid landväga transporter mellan rikena skola
iakttagas, dels af dem som föra eller lita föra varorna, och dels af tullväsendet, äfvensom
det ansvar de förre ådraga sig genom föreskrifternas åsidosättande. Den omförmälda
tillåtelsen, äfvensom dertill hörande kontroll-stadganden, har Svenska Statsrådet
redan, enligt Civil-Departementets protokoll för den 15 Augusti 1854, tillstyrkt i
öfverensstämmelse med härom af 184(5 års kommitté afgifvet förslag, utan annan afvikelse
än att, lill säkrare förebyggande af äfventyr för tullkontrollen i del rike, dit
tullpligtiga varor förpassas, varorne ansågos böra derstädes vara underkastade ovilkorlig
förtullning, och sådant, inom en kortare lid, vid någon af de närmast gränsen
belägna tullstationer. Uti det nya förslag, som nu är under pröfning, är i närmaste
öfverensstämmelse med förra kommitté-betänkandet antaget, all varor na i stadgad ordning
må kunna jemväl såsom transito-gods landvågen införas, samt alt förpassning må
kunna erhållas till hvilken ort som helst i det andra riket, der förtullning kan ega
rum. För min del motsätter jag mig icke denna med en vidsträcktare handelsfrihet
öfverensstämmande förändring. Ehvad förtuliningsorten är belägen på längre eller
kortare afstånd (rån gränsen, hvilar kontroll-säkerheten alltid lika mycket på uppmärksamheten
hos tulltjenstemänen i afsändnings- och destinationsorterna.»
»Alt kommittéen, beträffande delta slags bandelstrafik, uti § 2 föreslagit befrielse
från transito-afgift, finner jag mig, på derför af kommiltéen (pag. 52—53) anförda skäl,
böra till nådigt godkännande hemställa.»
»Med bibehållande i § G af den i nu gällande förordning gifna tillåtelse att öfver
gränsen tullfritt medföra så väl utländska sorn Svenska eller Norrska tull-underkastade
varor i mindre partier, har kommittéen trott sig böra för några artiklar minska qvantileterna,
i öfverensstämmelse med hvad 1846 års
såmedelst att maximi-qvantiteten för ospecificerade varors värde blifvit nedsatt ifrån
10 till 5 Riksdaler silfver. Vid betraktande af derför anförda skäl, finner jag mig
emot en sådan jemkning icke böra något erinra; och anser jag derjemte rigtigt och
ändamålsenligt det tillägg, som sednare momentet af § innehåller, att, om något af de
medförda varupartierne befinnes öfverstiga maximi-qvantiteten med högst 10 procent,
egaren endast må vara förpligtad alt för ölverskottet erlägga belöpande tull, och att
först när varu-qvantitelen med mer än 10 procent öfverstiger det tillåtna tullfria beloppet,
skall tillämpas hvad i §§ 20 och 21 finnes stadgadt.»
»Kommittéen har i § 8 intagit ett nytt stadgande, hvarigenom förklaras alt Svenska
eller Norrska varor, hvilka antingen tullfritt eller mot tull blifvit från det ena riket
landvågen införda till det andra, skola, så väl vid vidare försändning sjö- eller land
-
Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse N:o 57.
11
vägen, som vid handel och köpenskap, anses såsom inhemska. Emot detta stadgande,
hvarigenom förebygges fortsättningen af den lagtolkning, som i Norrige sedan flera år
egt rom, och enligt hvilken landvågen från Sverige tullfritt införda varor blifvit tull
underkastade vid vidare sjöväga försändning, finnér jag desto mindre något vara att
erinra, som jag redan i mitt anförande till protokollet den 30 Mars 1849 yttrat mig
icke kunna i berörde tolkning instämma.»
»En ytterligare förändring af vigt innehåller § 23, hvari koromittéen föreslagit, att
det ena rikets fartyg och båtar må inom det andra rikets område idka fraktfart med
samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda.
Detta förslag (motiveradt i kommittéens betänkande pag. 50—-51) utgör en väsendtlig
afvikelse från de statsekonomiska grundsatser, sorn af ålder i Sverige gjort
sig gällande till skydd för inhemska skeppsrederier. Kommittéen har, såsom i motiverna
yttras, icke vågat afgöra, om tillåtelsen till sådan fraktfart af någotdera rikets fartyg
kan blifva i någon större utsträckning begagnad;. — påtagligt är emellertid alt, vid
konkurrens i detta hänseende de begge rikena emellan, fördelen skall komma alt ligga
på Norrska sidan, dels vid betraktande af de Norrska handelsfartygens öfvervigt, bland
annat, i förmågan att segla för bättre pris, och dels med hänsigt lill det större antal
hamnar, som Sverige eger icke allenast åt hafssidan, men jemväl vid insjöar, floder
och kanaler. Men om det ock antages, att det Svenska skeppsrederi-intresset skulle
genom ifrågavarande täflan blifva lidande, bör lagstiftaren härvid i främsta rummet
afse hvad som gagnar det stora flertalet af Sveriges innebyggare, för hvilka, i händelse
de uppdrifna fraktprisen genom konkurrensen varda minskade, i samma mån kan vara
att emotse lindring i lefnadskostnad, för så vidt denna beror af de utgifter, som i
handeln bestämma prisen å förnödenhets-artiklar. Det är ock att förmoda, att en
annan näringsgren af icke ringa vigt inom vårt land, nemligen skeppsbyggériet, skulle
i viss grad hemta fördel al att en ny anledning yppades tili ökande af Norriges handelsflotta.
Då, i alla händelser, det sekelgamla monopolet synes icke hafva medfört
någon synnerlig verkan lill den inhemska skeppsbyggeri-näringens lyftning, och härtill
kommer att Eders Kongl. Maj:t under sednare år genom reciprocitets-fördrag redan åt
Stor-Britannien och åtskilliga andra främmande makter beviljat undantag från det förbud
mot deltagande i Svenska kustfarten, som numera i sjelfva verket utgör det under
helt olika tidsförhållanden tillkomna s. k. produkt-plakatets enda qvarlefva, drager jag icke
i betänkande att för min del biträda ofvanberörda af kommittéen i § 23 framlagda förslag.»
»1825 års nu gällande förordning stadgor i § 27, all fartyg, i det ena af de förenade
rikena bygdo, må kunna i det andra riket, då de blifva innevånare derstädes
tillhöriga, såsom inhemska naturaliseras, utan att naturalisalions-afgift eger rum. Genom
Sådig kungörelse den 4 Maj 1852 har Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning af
Svenska fartygs motsvarande behandling i Norrige, täckts medgifva, att fartyg, som
äro i Norrige natura/iserade, må i afseende på skeppsumgätder uti Sverige behandlas
såsom inhemska. Af skäl. som kommittéen i sitt betänkande (pag. 49—50) utvecklat,
är nu, till befrämjande af ytterligare frihet i ömsesidiga handelsförbindelser, äf kommittéen
uti § 24 föreslaget, att »fartyg, i det ena af de förenade rikena bygdå, äfvensom
fartyg, hvilka i ettdera riket blifvit naturaliserade, må kunna i det andra riket, då de
blifva invånare derstädes tillhöriga, naturaliseras, utan att någon naturaiisations-afgift
dervid skall ega rum.» Med gillande af de anförda motiverna anser jag mig böra
äfven i della förslag instämma.»
»Norrska lagen af den 24 Augusti 1827 stadgar i en §, som icke har någon
motsvarighet i den Kongl. Svenska Förordningen af den 24 Maj 1825, att lagen upphör
att vara gällande, då sådant genom lag i Norrige stadgas eller ock motsvarande
12
Kong!. Mcij:ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
föreskrifter i Sverige upphäfvas. Enär den ifrågavarande ömsesidiga lagstiftningen i
sjelfva verket utgör en reciprocitels-traktat, synes ordningen fordra, alt författningen
antyder det sätt, hvarpå den ömsesidiga öfverenskommelse!! inå kunna ändras eiler
upphäfvas. Vid sådant förhållande kan jag ej annat än tillstyrka gillande jemväl af
kommittéens förslag i § 33, att förordningen skall ega gällande kraft, intilldess hegge rikena
om förändring deri öfverenskomma, eller ett år förflutit efter det i någotdera riket
blifvit annorlunda besluladt.”
»De öfriga tillägg och ändringar mot redan gällande stadganden, hvilka kommittéen
föreslagit, befinnas jemförelsevis vara al' mindre betydenhet, och äro föranledda antingen
af inträffade förändringar i faktiska förhållanden eller af behofvet att bringa lörlältningens
särskilda föreskrifter i full harmoni inbördes, eller innefatta blotta redaktionsförbättiingar.
Aid granskning af dessa tillägg och ändringar har jag, för min del, icke
heller derutinnan funnit något vara att erinra; -—• och af allt hvad jag nu i underdånighet
anfört blifver alltså en följd, att jag finner mig böra tillstyrka, alt det af kommittéen
afgifna förslag tili förnyad förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga
handel och sjöfart, hvilket äfven vunnit Kongl. Norrska regeringens enhälliga förord,
må i alla delar varda till efterrättelse fastställdt; i hvilket hänseende jag till en början
underdånigst hemställer, att Eders Kongl. Maj:t, med Nådigt förklarande, att Eders
Kongl. Majit finner berörda förslag f allo antagligt, täckes genom Nådig Skrifvelse
öfverlemna detsamma till Sveriges nu församlade Ständers och Norriges snart sammanträdande
Storthings pröfning; •—- lärande Eders Kongl. Majit i sammanhang dermed
täckas förordna, att det Svenska exemplaret af kommittéens Betänkande och Förslag,
som med Nådig tillåtelse till trycket befordrats, nu skall bland Svenska Riks-Ståndens
ledamöter utdelas."
Stats-rådet Grefve Mörner yttrade i underdånighet i
;’Af kommilterades Betänkande inhemlas.alt, pä yrkande af de Norrska ledamöterna
i kommittéen, den inskränkning blifvit gjord i rättigheten att från Sverige till Norrige
landvägen införa Svenska natur-alster och tillverkningar, att lili de förut befintliga
förbuden emot införsel af bränvin och spelkort blifvit lagda två nya, nemligen att införa
brändt kaffe och alla slags brända vexler, som dertill kunna brukas, samt de i
Norrska lagen den 28 Juli 1824 § 18 nämnda mål- och vigt-redskap. Vid betraktande
af den ringa betydenhet, sorn dessa förbud måste medgifvas ega, vill det synas att
det skulle varit önskligt, det fråga om denna nya inskränkning i afseende på landväga
trafiken emellan de håda länderna ej blifvit från Norrsk sida väckt, helst de Svenske
kommilterade hvarken påyrkat bibehållandet af det i 1825 års förordning redan befintliga
förbudet emot utförsel af malm, ehuru denna artikel ej ännu är till utförsel, från
Sverige eljest tillåten och en ej obetydlig export deraf lill Norrige möjligen torde från
Gellivaara grufvor kunna komma att ega rum, elier betingat erläggandet af någon utförselstull
vid landväga försändning till Norrige af Svenskt tackjern, fastän några särdeles
större svårigheter knappast torde möta att från Wermland sända denna vara till
Fredrikshall, än till Götheborg/*
»En annan inskränkande föreskrift af större praktisk betydenhet, än den här
ofvan omnämnda, är den som blifvit gjord i afseende på socker- och tobaks-tillverkningar.
Dessa varor, som förut i allmänhet vid införsel från det ena riket till det andra
blott dragit half tull, skola hädanefter vid så väl landväga som sjöväga transport
vara underkastade hel tull, med undantag endast för vissa mindre qvaniiteler, som vid
landväga transport fortfarande skulle få tullfritt medföras. Om det äfven kan finnas
ändamålsenligt att för sjöväga försändningar påbjuda upphörandet af den hittills medgifna
tull-nedsältningen, på det sedermera hvardera landet må blifva bättre i tillfälle
Kongl. Mu/:ls Nåd. Skrifvelse Nio 57.
13
att efter sig företeende förhållande bestämma tull-satserna å ifrågavarande artiklar, synes
mig dock ej vinnandet af detta mål ovilkorligen kräfva att äfven landväga transporten
skall beläggas med de förhöjda afgifterna. De större omkostnader, hvarmed
ibrslingen landvägen är förenad, och hvilka årligen synas tilltaga, utgöra, enligt min
underdåniga tanke, ett tillräckligt hinder för en sådan utveckling af denna rörelse, att
derutaf några menliga följder för det ena eller andra riket kunna blifva att befara,
hvaremot de förhöjda afgifterna kunna hos gränsboerna framkalla bemödanden att kringgå
lagen och sålunda endast blifva ett premium till uppmuntrande af ett lurendrejeri,
som äfven med en ganska talrik tullbevaknings-personal knappast skulle på den vidsträckta
gränsen kunna föreko mm as.”
”Örn inskränkande föreskrifter emot hvad hittills varit gällande blifvit föreslagne
i de af mig härförut anmärkta hänseenden, så har deremot så mycket större frihet blifvit
tillstyrkt i fråga om den hittills alldeles icke medgifna rättigheten att från det ena lill
det andra Riket transito försända oförtullade utländska varor. Då denna fråga tillförene
1854 utgjorde föremål för Svenska Slats-rådels ölverläggningar, biträdde jag den
af Slats-rådels öfrige ledamöter då omfattade mening, att sådant gods skulle undergå
tullbehandling vid lörsta tullstation på gränsen af det rike, dit godset var förpassadt,
och denna mening får jag ännu underdånigst vidhålla. Jag har ej lyckats att för mig
utreda hvarken rättvisan eller billigheten eller nödvändigheten af den ifrågasatta större
utsträckningen af rättigheten att transito från det ena riket till det andra försända
oförtullade varor, då en sådan rättighet, som enligt förslaget skulle tillkomma varor,
afsände från Norrska stapelstäder, att utan annan kontroll än den, som ligger i en förpassning
samt några tullsigill eller plombering kunna, utan alt fullbehandling förut egt
rum, kringsändas till hvilken med tullbevakning försedd plats i Sverige som helst, med
hvilken lägenhet som afsändaren finner för godt och på hvilka vägar han behagar välja,
ej kunnat medgifvas för lika beskaffade varor, expedierade från svenska stapelstäder
till andea svenska släder, helst jag befarar att denna inrättning möjligen kan föranleda
till återupplifvande eller förstärkande af tullbevaknings-anstalterne inne uti landet,
något som sannolikt skulle blifva förhatligt och, enligt min underdåniga förmening, äfven
vore ur det allmännas synpunkt förkastligt.”
”1 öfriga delar har jag ej något att emot Herr Departements-Chefens förslag
erin ra.”
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, tillkännagaf i underdånighet,
att han, som vid granskning af kommitterades förslag icke funnit anledning till
någon hufvudsaklig anmärkning, hvarken i hvad det eger gemenskap med den Finans-Departementets
handläggning tillhörande tull-lagstiftningen eller i öfrigt, så mycket hellre
ansåg sig höra tillstyrka detta förslags godkännande, som han icke delade de af föredragande
Herr Departements-Chefen och af Stats-rådet Grefve Mörner framställda betänkligheter,
i afseende å hvilka Stats-rådet anförde: att han äfven vid detta tillfälle
vidhölle den, i frågan om borttagandet, af tull-lindringen för raffineradt socker och sockersirap
vid införsel sjövägen från det ena till det andra af de förenade rikena, tillförene
af honom inför Kongl. Majit i Stats-rådet uttalade mening, alt en sådan åtgärd,
hvilken af *2:ne Norrska Storthing'blifvit påkallad, långt ifrån att medföra någon menlig
följd för Sverige, skulle, jemte undanrödjandet af anledningarne till så beskaffade obehagliga
förvecklingar rikena emellan, som denna tull-lindring förorsakat, för håda rikena
lända lill den väsendtliga fördel, alt en ändamålsenlig reglering af införsels-tullen
för socker, med hänsigt dels till producenters och konsumenters ömsesidiga intressen,
dels till denna tulls höga betydelse för tull-inkomsterna i allmänhet, sedermera skulle
kunna, utan allt beroende af Mellan-Rikslagen, åstadkommas, — en reglering, hvilken
14
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 57.
här med deslo större trygghet kunde genomföras, om icke heller landväga införseln af
socker och sockersirap frän Norrige vöre gynnad af en exceplionel tull-lindring, hvilken
kunde göra det möjligt för Norrska socker-raffinaderier att, i anseende till närbelägenhet
lill Svenska gränsen eller med begagnande af jernvägs-kommunikationer, bereda sig
en afsättning inom Sverige, som ej komme att träffas af den beskattning man i allmänhet
velat pålägga den ifrågavarande artikeln; att, enligt Stats-rådets åsigt, icke heller
skäl syntes förekomma att å Svensk sida motsätta sig de Norrska konunilterades
önskan, alt tobak och io b aks-tillverkning ar vid införsel land- eller sjövägen fiån del
ena till det andra riket äfven må, likasom socker, draga hel tull, helst hvad tobak angår,
jemförligbet med socker i så måtto eger ruin, att tobaks-tillverkningen inom landet
hufvudsakligen är grundad på utländskt rå-ämne; alt dessa tillverkningar i förhållande
till andra Tabrikater af större betydenhet fordra en mindre arbetskraft, och alt
det jemväl för Sverige icke är utan vigt all tobaks-lullen, såsom vanligen uppgående
till mera än en half million riksdaler banko, mä kunna, oberoende af Mellan-ilikslagen,
efter här förekommande omständigheter regleras; samt att, hvad angår frågan om rättighet
att från det ena till det andra riket transito försända oförtnl/ade utländska varor,
Slats-rådet visserligen måste såsom fullkomligt riktig erkänna Grefve Mörners nu
gjorda erinran, att Svenska Stals-rådet tillförene föreslagit det vilkor för sådan transitorätts
medgifvande, att varorne skulle undergå tull-behandling vid första tull-station i det
rike, dit de voro förpassade, men att, enligt Stats-rådets tanke, detta vilkor då egde
en grund, som nu helt och hållet saknas. Det är nemligen i § 11 af nu gällande
Mellan-Rikslag stadgadt, att förpassning å varor, som föras öfver riks-gränsen, skall
vara ställd till någon af de närmast gränsen belägna städer, der tullbevakning vöre anställd,
nemligen i Sverige till Strömstad, Wenersborg, Åmål, Carlstad, Philipstad, Fahlun
eller Ostersund; och sä länge detta stadgande qvarstod, var det naturligt, alt samma
inskränkning borde göras äfven för transito-rörelsen, hvilken var i fråga att medgifva.
Men nu hafva deremot kommitterade föreslagit, 'M. J är tullade utländska, likasom Svenska
eller Norrska varor må från ena riket få förpassas till hvilken tull-station som helst inom
det andra; och att då i afseende å oförtullade utländska varor meddela ett undantagsstadgande,
som skulle innebära, antingen alt man ansåge de kontroller mot tullförsnillning,
hvilka föreskrifvits i afseende på sådana inhemska eller förtullade utländska varor,
de der vid införsel till det andra riket vore underkastade tull, icke vara tillräckligt
betryggande, eller att man onödigtvis velat försvåra transito-trafiken, hvilken, särdeles
om jernvägar blifva för densamma att begagna, onekligen skulle komma att lida
mycket men af uppehåll och tull-behandling vid närmaste tull-station, vore, enligt Statsrådets
underdåniga förmenande, hvarken lämpligt eller välbetänkt. För öfrigt trodde
Stats-rådet att vid det förhållande som här förekom, eller då de flesta vägar från Norrige
äro så belägna, alt på sträckor af många mil inom Sverige icke några tull-stationer
finnas, hvilka dessutom genom sidovägar lätt kunde undvikas, det i allt fall måste
erkännas, att någon större säkerhet mot tull-försnillning eller oloflig varu-trafik icke
ligger deruti, att förpassningen ovilkorligen ställes till den närmaste tull-stationen inom
gränsen, utan i en noggrann tillsyn deröfver, alt vid varornas framkomst till sin bestämmelseort,
desamma befinnas under orubbad försegling eller plombering, öfverensstämmande
med förpassningarne, samt i ett punktligt iakttagande af hvad kornmitterades
förslag för öfrigt innehåller, angående tull-tjenstemännens å afgångs- och bestämmelseorten
ömsesidiga åligganden. Och som dessa kontroller, hvilka syntes Stats-rådet för
ändamålet tillfyllestgörande, icke borde vara svårare att utöfva på längre än på kortare
distanser, ansåg Stats-radet icke eller i nu omförmälda afseende någon betänklig
-
Kongl. Ma/.-ts Nådiga Skrifvelse N:o 57. 15
het böra möta mot antagande af förslaget, hvilket Stals-rådet alltså i sin helhet underdånigst
tillst yrkte.
Öfrige närvarande Ledamöter af Svenska och Norrska Stats-Rådet biträdde hvad
föredragande Herr Departements-Chefen nu i underdånighet föreslagit.
Hvad föredragande Herr Departements-Chefen och StatsRådets
fleste Ledamöter sålunda i underdånighet hemställt, läcktes
Kongl. Maj:t till alla delar i Nåder gilla och bifalla; i sammanhang
hvarmed, och sedan Hans Excellens, Norrske Herr SlatsMinistern
samt Norrske Stats-Råden afträdt, Kongl. Maj:t i Nåder
befallle, att, i enlighet med ett af föredragande Herr Departements-Chefen
nu uppläst förslag, Nådig Skrifvelse i ämnet, sådan
den finnes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
IV. Th. Strokirk.
STOCKHOLM, tryckt bos Isaac Marcus, 1857.
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 58.
\
N:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Febr. 1857, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj.ls Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott,
angående sökt förhöjning i anslaget för Svenska Trädgdrds-föreningens
Elev-skola; Gifven Stockholms Slott den 30
Januari 1857.
Uti sin till Rikets Ständers Stats-Utskott den 30 sistlidne Oktober aflåtna
Nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och behof, liar Kongl. Majit föreslagit,
att, för den tid nästa Stats-reglering förhlefve gällande, Svenska Trädgårdsföreningen,
till understöd för sin elev-skola, linge, mot enahanda vilkor sorn förut,
fortfarande uppbära det från Sjette Hufvud-liteln hittills utgångna årliga anslag,
2.000 Ridr Riksmynt, under tillkännagifvande dervid, att Trädgårds-löreningen ingifvit
underdånig ansökning om förhöjning i samma anslag, men att det från vederbörande
i anledning deraf infordrade underdåniga utlåtande då ännu icke till Kongl.
Majit inkommit.
Trädgårds-föreningen har, genom sin styrelse, uti berörde ansökning i underdånighet
begärt, att ifrågavarande anslag mätte ökas till dubbla beloppet, eller
4.000 Ridr Riksmynt årligen, och till stöd för denna anhållan i underdånighet anfört,
hurusom Föreningens elev-skola o tvifvelaktigt verkat ganska välgörande, i det
densamma höjt kunskaps-måttet hos ett icke obetydligt antal trädgårds-arbetare och
derigenom äfven befordrat sjelfva vext-odlingens framgång, utom det att den lättat
utvägarne för en mängd ynglingar ur de torftigare samhälls-klasserne att finna bergning
och trefnad i ett yrke, som, rätt behandladt, äfven vore ganska vinstgifvande;
att än rikare frukter borde af denna läro-anstall vara att förvänta, om deråt snart
beredes en vidare utbildning, hvartill tiden nu syntes vara inne, sedan åtminstone
vigten af matvexters samt i synnerhet frukt- och park-träds odling på sednare liden
hos landtmännen tillvunnit sig ett allmännare erkännande, hvilket flerstädes åstadkommit
dels förr endast i trädgårdar upptagna vexters utflyttning till fälten och
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 58.
åkrarne för odling i stort, dels ock träd-skolors anläggning för särskilda län eller
distrikt; att Trädgårds-föreningen, uppmärksam på denna omständighet, sökt att, så
vidt dess ringa tillgångar medgifvit. på allt sätt lämpa sin verksamhet derefter, samt
fördenskull, hland annat, börjat så ordna sina egna träd-skolor, att åt eleverne kunnat
meddelas en vidsträcktare kännedom om träd-skötseln än förr varit fallet, till
beredande af en för närvarande saknad, men behöflig tillgång på skicklige och kunnige
arbetare och föreståndare vid dessa i länen uppstående anläggningar; att likväl
de medel, som stöde till Föreningens förfogande, vore under nuvarande tids—förhållanden
helt och hållet otillräckliga lill uppehållande af förenämnde läro-anstalt vid
dess nuvarande ståndpunkt, och ännu mer för att deråt bereda en al tidens kral
högt påkallad utveckling till högre och vidsträcktare verksamhet; att de svårigheter,
som i detta afseende mötte och måste besegras, bestode hufvudsakligen i elevernas
i allmänhet meddellösa belägenhet, som gjorde deras underhåll på läroverkets bekostnad
nödvändigt, och i saknaden hos dem af förberedande kunskaper, hvilken
förorsakade flerdubbelt större arbete från lärarens sida för deras undervisning, än
vid läro-anstaltens första inrättande varit beräknadt. äfvensom deruti att kunna få
skicklige lärare anställde och fästade vid elev-skolan, samt att i öfrigt beståndet
och utvecklingen af denna skola utgjorde mindre en angelägenhet af vigt för Föreningen
enskildt, än för hela fäderneslandet och i synnerhet dess landtbrukare.
Sedan Landtbruks-akademien numera afgilVit underdånigt utlåtande öfver
berörde framställning och deruti, med vitsordande af den nytta Trädgårds-föreningen
och dess elev-skola åstadkommit, tillstyrkt Nådigt bilall till Föreningens omförmälda
anhållan, har Kongl. Majit tagit detta ärende i öfvervägande och vill, med
hänsigt till det väsentliga gagn, som genom ifrågavarande läro-anstalt blifvit vextodlingen
och trädeårds-skötseln i allmänhet beredd, hvilket skulle än vidare ökas,
om skolan sattes i tillfälle att utvidga sin verksamhet, härjemte till Rikets Ständers
Stats-Utskott öfverlemna förevarande ansökning, med hemställan att Rikets Ständer
må, för den tid nästa Stats-reglering blifver gällande, bevilja Svenska Trädgårdsföreningen
för dess elev-skola ett lill Fyra Tusen Riksdaler Riksmynt förhöjdt årligt
understöd, att, emot de vilkor, som uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof redan äro omförmälda, utgå af Sjette Hufvud-titelns anslag
till ”Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar”.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 58.
3
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i Stats-Rddet å Stockholms Slott den 30
Januari 1857.
N arv arande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, uppläste härefter till justering ett,
enlighet med förut fattadt nådigt beslut, uppsatt underdånigt förslag till nådig
skrifvelse lill Rikets Ständers Stats-Utskott, angående sökt förhöjning i anslaget
för Svenska Trädgårds-föreningens Elev-skola;
Och täcktes Kongl. Maj:t, med gillande af nämnda förslag, i
nåder befalla, att skrifvelse, sådan den finnes protokollet bifogad,
skulle, i öfverensstämmelse med detta förslag, lill Rikets
Ständers Stats-Utskott allåtas.
Ex protocollo.
W T Strnkirk
4
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
N:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Febr. 1857, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
med förslag till Författning, angående ansvar för förfalskning
och bedrägeri; Gifven Stockholms Slott den 2 December i856.
Att vår nu gällande brottmåls-lag icke motsvarar närvarande tids fordringar,
har länge varit insedt, och dess förbättrande har städse utgjort föremål för Kongl.
Maj:ts omsorger. En fullständig ny straff-lag, i öfverensstämmelse med Lag-beredningens
derom uppgjorda förslag, har ock särskilda gånger af Kongl. Majit blifvit
till Rikets Ständers antagande framställd; men till följd af yppad tvekan å Rikets
Ständers sida att i sin helhet antaga berörde förslag hafva dessa framställningar
icke ledt till dermed åsyftadt ändamål, och erfarenheten har visat, att de former,
som för dylika frågors behandling finnas stadgade, icke utan svårighet göra det för
Rikets Ständer möjligt att i alla dess särskilda delar granska och besluta om lagförslag
af så vidsträckt omfång. Emellertid hafva Rikets Ständer, lika med Kongl.
Majit, erkänt brottmåls-lagstiftningens behof af en genomgripande förändring, och ett
vigtig!, steg i denna rigtning har redan blifvit taget genom de af Rikets Ständer
vid sista Riksdagen beslutade och derefter af Kongl. Majit sanktionerade lagarne rörande
dels ansvar för stöld, snatteri och rån, och dels upphörande af spö- och risstraffen
jemte den offentliga kyrko-plikten. Då den sålunda beträdda banan af partiela
förbättringar, hvilka sedermera från särskilda författningar lätteligen kunna
sammanföras till en gemensam och fullständig straff—lag, icke allenast synes med
mindre svårighet, om än något långsammare, leda till det mål man söker, utan
äfven lemnar utrymme för en under tiden samlad större erfarenhet om det förändrade
straff-systemets verkningar, och bereder tillfälle att före den ifrågavarande lagreformens
fullständiga genomförande, iakttaga de rättelser eller jemkningar i dess
särskilda delar, som möjligen kunna finnas af behofvet påkallade, har Kongl. Majit,
Kongl. Maj:ls Nåd: Proposition N:o 59.
5
fortgående på denna bana, nu låtit utarbeta ett särskildt lag-förslag om förfalsknings-brott
och bedrägeri. De sednare eller bedrägeri-brotten, hvilka i sina vanligaste
yttringar, likasom tjufnads-brotten, innefatta angrepp mot egendoms-rätten,
hafva desto hellre ansetts böra näst efter dessa sistnämnda blifva föremål för en
förändrad lagstiftning, som de på spridda ställen af lägen nu förekommande bestämmelser
härom äro bland de mest ofullständiga och endast i ringa man motsvara
sitt ändamål.
De grunder, hvarpå detta förslag hvilar, öfverensstämma hufvudsakligen med
Lag-beredningens, ehuru så väl i afseende på straff-bestämmelserna, sorn i vissa andra
delar, åtskilliga afvikelser derifrån ansetts höra ega rum; och skälen härtill finnas
redovisade i bifogade Stats-råds-protokoll.
Efter att i ämnet hafva hört Högsta Domstolen, hvars protokoll likaledes
bilägges, vill Kongl. Majit alltså, enligt 87 § Regerings-Formen, till Rikets Ständers
antagande framställa löljande:
Förslag till Författning, angående ansvar för förfalskning och bedrägeri.
Med upphäfvande al 15 kapitlet 5 och 4 §§ Jorda-Balken; 1 kapitlet, 9
och 11 §§, 8 kapitlet, 9 kapitlet 11 §, 10 kapitlet 5 och 7 §§, 11 kapitlet 2 §,
12 kapitlet 9, 10 och 12 §§ samt 15 kapitlet 5 § Ilandels-Balken; 2 kapitlet
2 §, 7 och 8 kapitlen, 48 kapitlet 5 §, 49 kapitlet 5 § och 51 kapitlet Missgernings-Balken,
jemte de särskilda stadganden, som ändra eller förklara Lagens
berörde rum eller dervid något tillägga; äfvensom med ändring af de för öfrigt i
Lag eller särskilda författningar, för brott, som i denna Förordning omförmälas, utsatt©
straff-bestämmelser, der ej för vissa fall annorlunda här nedan säges, varder
stadgadt sorn följer:
Om Förfalskning.
8 4-
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom
tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon Domstols eller
annan offentlig myndighets dombok eller hufvud-protokoll, Kronans räkenskaps-böcker
eller andra sådana handlingar eller skrifter, sorn till allmän nytta och efterrättelse
äro; dömes till straff-arbete från och med fyra tili och med åtta år.
Förfalskar eller förstör embets- eller tjensteman, i afsigt, sorn ofvan är sagd,
slika handlingar eller skrifter, som han under sin vård har; varde dömd till straff
arbete
lrån och med sex till och med tio år.
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
% 2.
Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens
namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars, eller i Domstols, Konungens
Befallningshafvandes eller annan offentlig myndighets eller i särskild embets- eller
tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller ock å falsk
skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller hesegling, hvarmed sken
af allmän handling deråt beredes: och har lian af den falska handlingen, sig eller
annan till nytta, eller att dermed skada göra, bruk gjort; dömes till straff-arbete
från och med ett till och med fyra år.
§ 5.
Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass, eller betyg om frejd, fattigdom,
sjukdom eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller
annan forthjelpa eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan
förskaffa; då skall till straff-arbete från och med sex månader till och med två
år dömas.
8 4.
Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente,
kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvitto-bref, handels-bok eller
annan enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse
tjenar, eller riktig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar,
eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af
gällande handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan till
nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straff-arbete fran och med
sex månader till och med tre år.
8 5.
Har man, pa sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat samt begagnat annan
enskild handling än de der nämnda, såsom orlofs-sedel, betyg om frejd, fattigdom,
sjukdom eller annat dylikt; dömes till straff-arbete från och med två månader till
och med ett år.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
7
§ 6.
Brukar någon, i afsigt, som förut sagd är, allmän eller enskild handling,
den han vet falsk vara; straffes så som hade han förfalskningen sjelf gjort.
§ 7.
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, å papper,
vara, mått, vigt eller annat, sorn med Statens eller andra allmänna stämplar eller
märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; elier förfalskar
eller missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar
det, som i behörig ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straff-arbete
från och med ett lill och med fem år. Stämplar eller märker den uppsåtligen
falskt, som stämpling eller märkning betrodd är; vare straffet sådant arbete från
och med fyra till och med tio år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straff-arbetet kunna nedsättas
till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta straff-tid. Har man, i
fall sist sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagne åtgärder
förebyggt all skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri.
§ 8.
Ilar någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i bedräglig
afsigt det förfalskade begagnat; straffes så som hade han förfalskningen sjelf gjort.
§ 9.
Straff-bestämmelserna i 2, 5, 0, 7 och 8 §§ skola ock tillämpas om
Norrska allmänna handlingar, stämplar eller märken varda eftergjorda, förfalskade
eller missbrukade såsom der sägs. Förfalskning af annan utländsk offentlig myn
dighets
handling eller bruk af sådan veterligen falsk handling, straffes efter 4
eller 5 §.
8 10.
(lifver, llyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat
gränse-mä ke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är;
8
Kongl. Maj.ts Ndd. Proposition N:o 59.
dömes till straff-arbete från och nied sex månader till och med tre år. Samma
lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
Varder embets- eller tjensteman, som betrodd är att rå och rör eller andra
sådana märken, som ofvan sagde äro, sätta eller rätta, dervid beträdd med brott
emot denna §, varde dömd till straff-arbete från och med fyra till och med åtta år.
§ 41.
Eftergör någon Svenskt eller Norrskt guld- eller silfvermynt, och har han
dermed annan bedragit eller sökt bedraga; dömes till straff-arbete från och med
fyra till och med åtta år. Sker det med utländskt sådaut mynt, varde straff-arbetet
bestämdt från och med tre till och med sex år.
Har han ej myntet utgifvit eller begagnat, dömes ändå till straff-arbete från
och med två till och med fyra år.
Varder kopparmynt eftergjord!;; då skall till straff-arbete från och med ett
till och med två år dömas.
8 12.
Den som, i bedräglig afsigt, filar eller klipper guld- eller silfvermynt; eller
det eljest på något sätt minskar; eller gifver åt ringare mynt sken af det som
högre är; dömes till straff-arbete från och med sex månader till och med tre år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; vare straffet sådant arbete från och
med två månader till och med ett år.
§ 13.
Eftergör eller förfalskar den mynt, som myntning betrodd är; varde dömd
till straff-arbete från och med sex till och med tio år eller på lifstid.
8 14.
Eftergör man sedel, som af Rikets Bank eller annat Rikets allmänna penninge-verk
utgifven är; eller förändrar man dylik sedel så, att derigenom åt densamma
gifves sken af högre värde; eller utplånar man å makulerad sådan sedel
tecken, hvarigenom utmärkes att den upphört att gälla; dömes till straff-arbete från
och med fem till och med tio år.
Har
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
9
Har hail den lalska sedeln ej utgifvit eller begagnat; vare straffet sådant
arbete från och med tre till och nied sex år.
Varder vid Banken eller penninge-verket anställd embets- eller tjensteman
eller den, som betrodd är alt Bankens eller penninge-verkets sedlar förfärdiga, om
sådant brott, sorn i denna § sagdt är, förvunnen; varde dömd till straff-arbete från
och med sex till och med tio år eller på lifstid.
8 15.
Om någon eftergör eller på sätt ofvan är nämndt förändrar Norrska Riksbankens
sedlar, vare lag sorn i föregående § sägs. Sker det med annan utländsk
Stats-banks penningesedel eller med sedel, sorn inom Riket med behörigt tillstånd
af enskild bank eller annat enskildt penninge-verk utgifven är; då skall, der han
sedeln utprånglåt eller sökt utprångla, till straff-arbete frun och med ett till och
med fyra år och i annat läll till sådant arbete från och med sex månader till och
med två årjdömas.
8 16.
Har man eftergjort mynt eller penningesedel eller sådan sedel, på sätt i 44
8 sågs, förändrat; och kan af omständigheterna pröfvas att det ej i bedräglig afsigt
skett; straffes ändå, der lian ej af egen drill förstört det förfalskade eller förebyggt
all skadlig verkan deraf, med böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
8 17.
Utprångla!- någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel; straffes så
sorn bade han förfalskningen sjelf gjort.
Har man sökt veterligen falskt mynt eller falsk sedel utprångla, men bedrägeriet
yppats innan skada skett; dömes till straffarbete från och med fyra månader
till och med den för fullbordade brottet stadgade minsta strafftid.
8 16-
Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen oell,
ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel till annan utgifvit eller
sökt utgifva; dömes lill straffarbete från och med två månader till och med två år.
Bih. till ft. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 2
10
Kor^l. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
§ 19.
Har någon antingen i uppsåt att begå sådant brott, som i 7 § sågs, eller
att eftergöra eller förfalska mynt eller penningesedel, eller med vetskap om annans
uppsåt till sådant brott, föriärdigat eller anskaffat stamp, märkjern, form eller annat
verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle; och kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändå dömd till böter från och med tjugu till och med etthundra
Riksdaler, eller till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjern,
formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om
uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej öfvertygad varder, dömd att böta från och
med fem till och med etthundra Riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drilt det förfärdigade eller
anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri,
§ 20.
Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 19 § omförmälas
och äkta äro, någon lofligen tillhanda: Hörer honom ej till att dem vårda,
bör han dem till Konungens Befallningshafvande eller i annan allmän vård aflemna;
Gör han det ej och varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade;
böte från och med fem till och med femtio Riksdaler.
Samma lag vare om den, som efter behörigt uppdrag förfärdigat slike verktyg,
underlåter att dem aflemna till vederbörande, som dem beställt eller dess kända
bud, eller ock annorledes dem missvårdar och missbruk deraf sker.
Missvårdar embets- eller tjensteman dylika verktyg, som under hans tillsyn
äro, straffes derför som för annat tjenstefel.
§ 21.
Med falska stampar, märkjern, formar eller andra till förfalskning ämnade
verktyg; så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk
deraf ej ske kan.
§ 22.
Den som till straff efter 1, 2, 4, 7, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 17 §§
dömes, skall oek förklaras äran förlustig.
Kongl. Mafts Nåd. Proposition No 59. n
Om bedrägeri.
§ 25.
Hvar som, genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke eller genom
annat svikligt förfarande bedrager sig till penningar eller annan egendom, eller förlust
af egendom annan tillskyndar, straffes med böter från och med fem till och
med femhundra Riksdaler. Är bedrägeriet med serdeles försvårande omständigheter
förenadt, då må till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömas.
§ 24.
Såsom bedrägeri skall anses och efter 23 § straffas:
l:o Om man fordrar eller tager mot betalning för gäld, den man vet gulden
vara;
2:o Om man falskeligen nekar sitt namn under skriftlig förbindelse;
3:o Om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör
obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar;
4:o Om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom
sig alhänder för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt
till egendomen gällande;
5:o Om man säljer eller annorledes föryttrar det man förut till annan sålt
eller föryttrat eller eljest vet höra annan till eller det, som veterligen är förgånget;
6:o Om man, mot bättre vetande, nekar till pansatt, lånt, legdt eller inlagdt
gods, eller hvad eljest det är, som hörer annan till och man i -besittning häfver;
7:o Om man sätter ut pant, som veterligen falsk är, eller olofligen pant
sätter
det man vet höra annan till;
8:o Om man städjer eller leger ut det man förut till annan föryttrat, stadt
eller legt eller det, hvaröfver man eljest vet sig ej ega att på sådant sätt förfoga;
eller om man täger städja såsom legohjon af två husbönder för samma tid;
9:o Om man, på veterligen falsk uppgift, förskaffar sig försäkring för
brand- eller sjöskada eller annat;
10:o Om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra,
begagnar eller beropar sig å veterligen falska sådana handlingar, som i 4 och 5 §§
omförmälas och i diktade personers namn skrifne äro;
Il:o Om köpare och säljare af fast e.^endora eller bördeman beträdas
med sådant g^ek, som i 5 Kapitlet 5 och 6 §§ Jorda-Balken omförmäles;
12 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
12:o Om fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen gär hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande eller med råd eller
skäl, eller eljest, till hufvudmannens skada, främjar sin eller andras nytta; eller oni
syssloman, vid annat uppdrags utförande^ hegar trolöshet mot lnifvudmannen;
13:o Om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det,
som hörer annan till eller utplånar annans märke;
14:o Om man tager svikligen åter det gods man i pant till annan lemnat
eller denne eljest under panträtt innehar; eller om man återfordrar pantsatt, lånt,
legdt eller inlagdt gods, det man redan veterligen återbekommit; och
15:o Om man förfalskar, svikligen förbvter eller försnillar gods, sorn hörer
annan till och det man i besittning häfver.
8 25.
Förskingrar eller försätter man, utan sviklig afsigt, annans gods, det man i
besittning häfver; straffes med böter från och med fern till och med tvåhundra
Riksdaler.
§ 26.
Försnillar någon gods, som annan i hans vard under lås, försegling eller
annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom förtrodt att vårda, då det.
ur eld, sjö eller från fiende frälsadt är; varde dömd såsom för stöld eller snatteri,
efter som godsets värde är till.
Försnillar tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild
tjenare hvad i hans vård af husbonden lemnadt är; eller skeppare, forman eller deras
folk hvad dem förtrodt är att föra eller förvara; eller gästgifvare, värdshusvärd
eller annan, som herbergerar resande eller för sin näring eller vinning emottager
gäster i sitt hus, hvad i hans vård af gästen lemnadt är; eller förleder man i sviklig
afsigt barn, som ej fyllt tolf år, eller den, som afvita är, att från sig lemna
hvad sådan person hos sig häfver; stånde ock tjufsrätt efter thy derom serskildt
är stadgadt.
I afseende å den, som genom falska eldar eller annat svikligt förfarande
söker förleda sjöfarande och gifva tillfälle till skeppsbrott; å den, som svikligen tager
högre tull eller skatt ut än påbjudet är, eller drager under sig Kronans ingäld;
å embets- eller tjensteman, som tillgriper eller förskingrar medel, dem han i och
för embete eller tjenst emottagit; samt å gäldenär, som mot sina borgenärer brukar
svek eller list; galle hvad derom serskildt i lag stadgas.
I lråga om försnillning af tull- och andra allmänna afgifter lande likaledes
till efterrättelse hvad serskilda författningar derom innehålla.
Kongl,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
15
S 27.
Brukar nian eller låter bruka utan lof, livad annan tillhörer och man i besittning
häfver, bote från och med fem till och med femtio Riksdaler. Tager någon
eljest till olofligt bruk eller nyttjande hvad annan tillhörer, vare bot från och med
tio till och med etthundra Riksdaler.
§ 28.
Gör man uppsåtligen orätt i mätande, räknande eller vägande vid handel
eller eljest då varor emottagas eller aflemnas, plikte från och nied tjugu till och
med femhundra Riksdaler, eller dömes, der brottet är med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt, till straffarbete från och med sex månader till och med
två år.
Beträdes Kronans uppbördsman eller edsvuren mätare med brott enligt denna
§; må ansvaret ej bestämmas lägre än till femtio Riksdalers böter och miste han
derjemte embetet.
Rrukar man, i läll nn sagde äro, veterligen förfalskadt mått eller vigt, vare
lag som i 8 § skils.
§ 29.
Brukar någon vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola
emottagas eller aflemnas, sådant mått eller vigt, som ej behörigen stämpladt eller
märkt är, bote från och med fem till och med etthundra Riksdaler. Underlåter man
att iakttaga de om måtts och vigts omjustering gifna föreskrifter, och befmnes måttet
eller vigten oriktigt; vare lag samma.
Kan, i fall nu sagde äro, visas att den, som måttet eller vigten brukat,
vetat att det oriktigt varit; vare lag som i 28 § sägs.
§ 50.
Säljer man eller annorledes mot vedergällning föryttrar vara eller annat,
hvari man vet fel vara, eller ondt för godt, mängdt för omängdt; straffes med böter
från och med fern till och med femhundra Riksdaler; eller om brottet är med serdeles
försvårande omständigheter förenadt, med straffarbete från och med sex månader
till och med två år.
14
Kongl, Maj.ls Nåd. Proposition N:o 59.
S 31.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade
lifsmedel; och är vid den förfalskning ämne nytljadt, som för menniskors lif eller
helsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och med fem år.
Får någon af de lilsmedel svår sjukdom eller kroppsskada; då skall till straffarbete
från och med fyra till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf döden; varde
den brottslige dömd till staflfarbete på lifstid.
Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan
sagda äro; varde, der de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete från och med
sex månader till och med två år.
Beträdes handlande eller annan, hvilkens yrke är att sälja eller bereda lifsmedel,
med brott, som i denna § sägs, miste han ock den näringsrätt.
Begår någon sådant brott, hvarom denna § handlar, i uppsåt att annan till
lif eller helsa skada; dömes för förgiftning efter thy derom är stadgadt.
§ 32.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, eller bjuder man
till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa
farliga äro; vare lag som för hvaije fall i 31 § sägs.
§ 33.
Förleder man i sviklig afsigt annan till oskälig rättegång; bote från och
med tjugu till och med tvåhundra Riksdaler.
§ 34.
Far man med spådom, signeri eller annan vidskepelse, att dermed bedrägeri
öfva eller vinning sig förskaffa; bote från och med fem till och med etthundra
Riksdaler. Varder någon andra gången eller oftare dermed beträdd; må till straff
arbete
från och med två månader till och med ett år dömas.
§ 35.
Sätter någon olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke än
rätte tillverkarens; straffes med böter från och med fem till och med etthundra
Kongl. Maj.ts NM. Pi'oposition N:o 59.
15
Riksdaler. Vid synnerligen försvårande omständigheter må till straffarbete från och
med två månader till och med ett år dömas.
År för brott, hvarom denna § handlar, tillverkningens förlust för visst fall
serskildt stadgad; galle ock det till efterrättelse.
§ 36.
Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är; böte till
högst dubbla värdet af det hittade, dock ej under fem Riksdaler. Förtiger man
fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill berättigad sig anmäler eller eljest
tillkännagifver; straffes som i 23 § skils.
§ 37.
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, olofligen
bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling, eller annat, som honom
enskildt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes tili straffarbete
från och med två månader till och med två år. Sker det eljest med vilja,
utan ondt uppsåt; vare straffet böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen förstör eller
undanhåller; vare lag samma.
Om olofligt tillgrepp utur bref eller andra förvarings-persedlar är serskildt
stadgadt.
§ 38.
Draga äkta makar något lönligen undan hvarannan; barn undan föräldrar
eller fosterföräldrar; sterbhusdelegare eller andra, som i samfäldt bo eller bolag äro,
undan hvarannan; vardén straffade med böter till högst dubbla värdet af det undandragna,
dock ej under fem Riksdaler. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt; må till straffarbete från och med två månader till och med
ett år dömas.
§ 39.
Tillväller sig någon obehörigen utöfning af embete eller tjenst; dömes till
straffarbete från och med sex månader till och med tre år. Sker det af lättsinne
och har ej skada timat; vare straffet böter från och med femtio till och med femhundra
Riksdaler.
16
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
8 40.
Understicker eller förbyter man barn; dömes tili straffarbete från och med
två till och med fyra år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden
för straffarbetet kunna til! tio år förhöjas.
§ 41.
Har någon, genom antagande af falskt namn eller stånd beredt sig arf elier
andra familjerättigheter; dömes tili straffarbete från och med sex månader till och
med tre år. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; må
till och med fern års straffarbete ådömas.
§ 42.
(lifver man sig ut till namn eller stånd för annan än den han är och bedrager
derigenom qvinna till äktenskapsafta!; bote från och med femtio till och med
tvåhundra Riksdaler.
Kommer vigsel eller häfd dertill; straffes som i 41 § sagdt är.
Samma lag vare der någon bedrager annan till giftermål genom förtigande
af smittosam ocb obotlig sjukdom eller annat förhållande, som återgång af giftermålet
föranleder.
§ 43.
Uppgifver någon i orlofssedel ellef annan sådan enskild handling, som i 5 §
namnes, hvad han vet osant vara och deraf annan missledas eller skadas kan; bote /
från och med fem til! och med etthundra Riksdaler.
§ 44.
Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt bevis,
som för annan utgifvet är; straffes med böter från och med tjugu till och med
tvåhundra Riksdaler.
§ 45.
Brott, som i 24, 25, 27, 53, 36 och 58 §§ samt 42 § I mom. omför
inälas,
må ej åtalas af annan än målsegare. Ej heller må brott, sorn i 57 § sägs,
åtalas
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 59.
17
åtalas af annan än den som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är, eller
af den, som eger, i vård bäfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller
öppnadt blifvit.
Brott, som i 42 § 2 och 5 mom. omförmälas, må ej heller af allmän
åklagare åtalas, der ej för thy återgång af fästning eller giftermål blifvit sökt, eller,
i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegaren brottet till åtal angifvit.
Gemensamma bestämmelser.
§ 46.
I afseende å delaktighet i brott, som i denna Förordning omförmälas, komma,
der annat ej finnes serskildt stadgadt, de angående delaktighet i missgerningar i
allmänhet gällande föreskrifter att tjena till efterrättelse.
8 47.
1 alla de fall, der någon till ansvar enligt denna Författning dömes, bör
honom ock åläggas ersätta den skada, som genom brottet förorsakats.
§ 48.
Böter, som i denna Förordning stadgade linnas, beräknas i Riksmynt. Saknar
den bölfällde tillgång till böterne, skola desamma förvandlas till fängelse vid
vatten och bröd, motsvarande en tredjedel af ådömda bötesbeloppet.
8 49.
Den, sorn till straffarbete enligt denna Förordning dömd är, skall insättas i
läns- eller krono-häkte eller å fästning eller annan straff-inrättning; och varde hållen
till det arbete, hvarpå tillgång i häktet eller vid inrättningen finnes. Går tiden
för ådömdt straffarbete ej öfver sex månader, bör detsamma i läns- eller kronohäkte
vérkställas.
Skall någon, som till dylikt arbete förfallen är, derjemte för annat brott
hållas till arbete å fästning, bör hela arbets-stralfet å fästning verkställas.
Bih. till R, St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 3
lis
Kongl Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
§ 50.
Genom denna Förordning sker ej någon ändring af hvad i Grundlag stadgas
eller af de i Krigslag förekommande bestämmelser i afseende på dem, som till
krigsmakten höra.
Brott, som föröfvas innan denna Förordning kungöres, men för hvilket straff
då ej är bestämdt genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder,
skall ock efter denna Förordning straffas, om det straff, som enligt den bör å brottet
löija, är lindrigare än det, som derför i äldre lag elier författning stadgadt varit.
Kongl. Maj:t förblilVer Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
19
Protokoll öfoer ett Justitie-Ärende, hållet uti Kongl. Maj.ts
Högsta Domstol. Thorsdagen den 18 September i856.
Närvarande:
Justilie-Råden Schmidt,
Qwiding,
Hoffstedt,
Gunther,
Iggeström,
Qwensel,
Roy.
Fortsattes och slutades granskningen af det i Protokollet för den 4 innevarande
månad sednast omförmälda, till Högsta Domstolen, för afgifvande af underdånigt
utlåtande, öfverlemnade förslag till Förordning angående ansvar för förfalskning
och bedrägeri; och funno Högsta Domstolens fleste Ledamöter, Justitie-Råden
Schmidt, Qwiding, Hoffstedt, Gunther, Qwensel och Roy, dervid anledning förekomma
till följande anmärkningar, nemligen:
Vid § 20.
Med afseende å den våda falska sådane stampar, formar och andra verktyg,
som i denna § afsåges, lätteligen kunde medföra, och då vid dei’as obehöriga förfärdigande
oftast kunde förutsättas brottsligt uppsåt, ansågs det i denna § stadgade
ansvar böra tillämpas äfven om verktygen ej blifvit till brottsligt företag använda,
så vida icke tillverkaren af egen drift dem förstört eller obrukbara gjort. På grund
häraf hemställde Högsta Domstolens bemälde Ledamöter, att denna § måtte uteslutas
och i stället i 19 § efter 1 mom. införas ett så lydande stadgande:
”Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjern,
formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas, varde, ändå att han om
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej öfvertygad varder, dömd att böta från och
med fem till och med etthundra Riksdaler” — hvarefter nuvarande 2 moment i 19
§, som då blefve det 5:dje, horde sålunda rättas, att det blefve tillämpligt å båda
föregående momenten.
Vid 23 §.
Då det i denna § begagnade uttryck: ”falskt, föregifvande” möjligen kunde
sä misstydas, som borde derunder inbegripas alla oriktiga uppgifter och följaktligen
äfven sådane, hvilka icke lämpligen böra falla inom Strafflagens område; och samma
uttryck således lätteligen skulle kunna, om ock ej vilseleda den lagfarne domaren,
dock gifva anledning till oskäliga rättegångar, ansågs detsamma destohellre böra uteslutas,
som i allt fall den åtgärd, att genom falskt föregifvande, i den mening här
åsyftas, bedraga sig till penningar eller annan egendom eller förlust af egendom annan
tillskynda, vore att hänföra till sådant svikligt förfarande, sorn. enligt §:ns lydelse i
öfrigt, jemväl uppgifves såsom kännetecken på bedrägeri.
Vid 26 §.
Med samma skäl som stadgandet i 12 kap. 3 § Handels-Balken att försnillning
af gods, som blifvit under lås, försegling eller annat stängsel deponeradt,
bör såsom stöld anses, blifvit i förslaget bibehållet, ansågs äfven, i öfverensstämmelse
med 10 § af samma kapitel, försnillning af gods, det man fått sig anlörtrodt
att vårda, då det ur eld, sjö eller från bende frälsadt. är, böra till tjufva-ansvar
föranleda och detta fall således äfven böra i 1 momentet af 26 § i förslaget
intagas; äfvensom Högsta Domstolens bemälde Ledamöter, till undvikande af den
misstydning af den föreslagna Förordningen, att dess ansvars-bestämmelser borde
tillämpas äfven i afseende å försnillning af tull och alla andra allmänna afgifter.
hemställde att till ifrågavarande § mätte göras följande tillägg: ”1 fråga om försnillning
af tull och andra allmänna afgifter lände likaledes till efterrättelse hvad serskilde
Författningar derom innehålla.”
Vid 34 §.
För brott, som i denna § omförmäldes, ansågs ansvars-bestämmelsen böra
vara densamma ehvad det begicks af rättegångs-fullmäktig eller annan syssloman
och således den förres trolöshet likasom den sednares böra efter 23 § bestraffas; i
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
21
hvilket fall hela 34 § lämpligen kunde uteslutas och de der omnämnda fall i stället
i 24 § intagas.
Vid 36 §.
Då i serskilda gällande Författningar för vissa tillverkningars förseende med
annans än rätta tillverkarens stämpel eller märke, tillverkningens förlust finnes såsom
påföljd stadgad och meningen ej lärer vara att häri göra ändring, ansågs, på
det sådant måtte tydligen utmärkas, vid slutet af denna § höra tilläggas: ”Är för
brott, hvarom denna § handlar, tillverkningens förlust för visst fall serskildt stadgad,
galle ock det till efterrättelse.”
Vid 40 §.
Det i denna § utsatta ansvar för den, sorn obehörigen, ehuru utan uppsåt
att skada göra, befattar sig med utöfning af embete eller tjenst, syntes alltför lindrigt,
med afseende å den våda för det allmänna ett sådant tilltag alltid medförde
och den stora skada, som lätt, utan att vara åsyftad, deraf kunde blifva en följd.
Högsta Domstolens ifrågavarande Ledamöter, som derför trodde ansvar för en
sådan åtgärd ej böra få stanna vid böter, i annat fall än alt ej skada skett, hemställde
på grund häraf, att' åt § måtte gifvas följande lydelse: ”Tillväller sig någon
obehörigen utöfning af embete eller tjenst, dömes till straffarbete från och med sex
månader till och med tre år. Sker det af lättsinne och har ej skada timat, vare
straffet böter från och med femtio till och med femhundra Riksdaler.”
Vid 41 §.
Att, på sätt denna § innehåller, understicka eller förbyta barn och sålunda
beröfva en värnlös familjemedlem en af dess dyrbaraste rättigheter, ansågs vara af
den grofva beskaffenhet att det icke i något fall borde kunna försonas med sex
månaders straffarbete, utan hemställdes att ansvaret derför borde bestämmas till sådant
arbete från och med två till och med fyra år och i svårare fall ända till tio
år; och blefve, i händelse denna hemställan godkändes, deraf en följd att i 42 §, i
stället för der nu gjorda åberopande af 41 §, den i sistnämnda § nu utsatta straffbestämmelse
borde införas, och att likaledes i 45 § 2 momentet borde iakttagas
den rättelse att ansvaret för der omförmälda förbrytelse skulle ådörnas enligt 42 §
i stället för den 41.
Justitie-Råden Schmidt, Hoffstedt och Gunther tilläde för sin del
22
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
vid 47 §:
Atl för den händelse ärans förlust ansågs såsom straffpåföljd böra i Lag
bibehållas, syntes det vara af största vigt, att denna påföljd tillämpades med varsamhet
och således endast för sådana brott, som i allmänhet och ovilkorligen ansåges
utmärka högre grad af vanfrejd. Till så beskaffade brott trodde dock bemälde
Justitie-Råd ej alla de i 47 § uppräknade vara att hänföra.
De i 3 § omförmälda förfalskningsbrott, hvilka skett endast i afsigt att sig
eller annan forthjelpa eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller
annan förskafla, förutsatte nemligen vida mindre ondska hos den brottslige än sådane
förfalskningar, som af vinningslystnad eller skadebegär begingos och borde derför
ej heller stämplas med samma vanärande påföljd som dessa. Den, som sålt
eller utbjudit veterligen förfalskade lifsmedel eller läkemedel, som för menniskors lif
eller helsa äro farliga, vare, äfven om han icke egt kännedom om det förfalskades
farliga egenskap, förfallen till ansvar enligt 31 eller 32 §, men icke borde han, i
detta fall, anses mera vanfrejdad än om det vid förfalskningen begagnade ämnet icke
varit farligt. De i 41 och 42 §§ samt 2 och 3 momenten af 43 § omförmälda
brott syntes äfven kunna begås under sådana omständigheter, att ärans förlust skulle
för dem blifva en alltför sträng påföljd; och hemställde dessa Justitie-Råd på grund
häraf, att af de i 47 § uppräknade lagrum måtte uteslutas 3, 51, 52, 41 och 42
§§ samt 45 § 2 och 3 momenten.
Justitie-Rådet Iggeström anförde: ”Vid stiftandet af lag angående förfalskningsbrott
är det al nöden, att göra sig noga reda för brottets väsende och egenskaper.
Alla sammanstämma deri, att såsom vilkor för brottets tillvaro erfordras,
det gerningen skett i afsigt att bereda sig eller annan vinning eller att skada göra.
Meningarne dela sig åter i fråga om hvad till brottets fullbordan hörer. Sveriges
nu gällande lagstiftning utgår från den grundsats, att så snart förfalskning i afsigt,
sorn sagd är, bevisligen egt rum, måste gerningen anses som ett fullbordadt brott,
änskönt afsigten dermed ej varit vunnen. Genom sjelfva förfalskningen åstadkommes
nemligen alltid något, hvilket kan missbrukas till skada för enskilda eller det allmänna.
Detta missbruk åter kan göras ej blott af förfalskaren sjelf, utan äfven i
flera fall utaf andra. Med afseende härå har lagstiftningen funnit den handling,
hvarigenom ett dylikt skademedel af ondt uppsåt beredes oell hvars följder kunna
äfven utan förfalskarens omedelbara tillgörande blifva störande för allmän säkerhet
eller enskild välfärd, vara af den för samhället vådliga egenskap, att samma handling
eller förfalskningen, ensam för sig och ändå att förfalskaren sjelf icke gjort
bruk af det förfalskade, borde såsom ett fullbordadt brott anses och bestraffas. Visserligen
är det mig icke obekant, att i afseende å förfalskning af enskilda lundlin
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
25
gar, hvilka varit af mindre vigt, undantag från regeln uti tillämpningen esomoftast
blifvit gjordt och straff således icke ådömdt, när förfalskaren ej begagnat den falska
handlingen. Men denna mildare lagtillämpning torde, efter mitt omdöme, mindre
rättfärdigas af lagens grund och mening, än af behofvet att, såvidt möjligen kunnat
ske, söka förekomma, det saknaden i lagen af erforderliga bestämmelser för de fall,
der brottsligheten måste anses ringa eller mindre svår. ej måtte leda till alltför
hårda bestraffningar.
Omförmälda, utaf 1754 års lagstiftare godkända grundsats upptogs och bibehölls
i Lag-kommittéens förslag till Kriminal-lag; och samma grundsats var, efter
hvad Kommittéen tillika upplyst, å den tiden, då dess arbete afslulades, i andra länders
Lagstiftning gällande.
Den af Lag-beredningen sedermera föreslagna strafflag återgifver i grunden
enahanda begrepp. Ehuru i motiverna finnes antydt, att. hvad enskilda handlingar
beträffar, brottet egentligen icke skulle vara att anse som fullbordadt, då ej bruk
af den förfalskade handlingen blifvit gjordt; äro likväl ej mindre för detta än öfriga
slag af förfalskningsbrott straffen bestämda för sjelfva förfalskningen och tillåtelse
endast bernnad, att, när bruk icke blifvit gjordt af det förfalskade, nedsätta det straff,
som för det fullbordade brottet blifvit bestämdt.
Skälet härtill anföres vara, att hvad som i allmänhet är ändamålet med förfalskningen,
nemligen bruket af den förfalskade handlingen, syntes icke böra leda till
försvårande af. utan fastmera det uteblifna bruket böra medföra mildring uti den
bestraffning, som för det fullbordade brottet finnes stadgad. En sådan straffmildring
medgifves dock icke i Lag-beredningens förslag vid förfalskning af mynt eller penningesedel
— efter hvad jag förmodar — på den grund, att der, såsom i nu gällande
Lag, eftergörandet och utprånglingen betraktas såsom serskilda brott, af hvilka
det sednare, då detsamma utaf förfalskaren sjelf begås, för honom blir en försvårande
omständighet. För öfrigt synes mig förslagets innehåll föranleda dertill, att
frågan om straffmildringen i anmärkta fall är oberoende deraf, huruvida förfalskaren
sjelf eller någon annan missbrukat det förfalskade.
I strid härmed har det nu till granskning öfverlemnade förslaget blifvit grun
dadt
å en för Sveriges lagstiftning hittills fremmande lära om förfalskningsbrott.
Hufvudsatsen deri torde, såvidt jag förmått sluta af förslagets bestämmelser, vara
den, att i allmänhet brottet skall anses fulländadt först, när förfalskaren sjelf eller
genom annans biträde begagnat det förfalskade i den brottsliga afsigt, som ofvan
blifvit omförmäld och, jemväl efter detta förslag, utgör ett oeftergifligt vilkor för
hrottet. Denna grundsats finnes uttalad i 2, o, 4 och 5 §§, hvilka alse förfalskning
af dels allmänna handlingar, som icke äro under domstols eller annan offentlig
myndighets vård och förvar, dels sådana allmänna handlingar, då de äro af mindre
vigt, del ock enskilda handlingar af större eller i ringare betydenhet. Men i lika
24
Kongl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 59.
många fall grundsatsen blifvit tillämpad, i lika många, ja flera, halva undantag derifrån
skelt. Uti den 1 §, hvilken angår förfalskning af domstols eller annan offentlig
myndighets egna urkunder, bibehålles sålunda nuvarande lags grund oförändrad.
Derpå hvila väl ock straffbestämmelserna i 10| § för bedrägligt förfarande med
skilnadsmärken och i 15 § för mynts eftergörande af den, hvilken myntning betrodd
är. Men föreskrifterna åter uti 7, 9, 11, 12, 14 och 15 §§ synas hafva blifvit
lämpade efter Lag-beredningens förslag om straffnedsätfning i de läll, der bruk af
det förfalskade icke blifvit gjordt.
Vid öfvervägande häraf kan det icke undgå uppmärksamheten, att då Lagberedningens
förslag till straff-lag blifvit i likhet med nu gällande lag uppgjordt efter
enkla för allmänna begreppet lätt fattliga grunder och dessa följdriktigt tillämpade
på det sätt, .att uti de serskilda föreskrifterna angående hvarje art af förfalskning,
brottets hufvuddrag och utmärkande kännetecken igenfinnas; så företer det nu framlagda
förslaget ett flertal af hvarandra till en del motsägande grundsatser, hvilkas
sammanförande på sätt, som skett, utan att deras olika betydelse eller användbarhet
blifvit närmare utmärkt och begränsad, måste förvirra begreppet om hvad lill förfalsknings-brott,
egentligen hörer och följaktligen göra tillämpningen af lagen, om den
antages, ej sällan vacklande.
De betänkligheter, hvilka hos den, som är öfvertygad, att det rätta och sanna
alltid är enkelt, ofrivilligt väckas af ett straffsystem, så inveckladt, som förslagets,
minskas sannerligen icke deraf, att anledning kan vara att befara, det verkningarne
af den föreslagna lagen kunde i viss mån blifva mindre helsosamma för rättstillståndet.
Några exempel huru lagen komme att verka lemna i detta hänseende bästa
upplysningen. Om någon i afsigt att bereda sig eller annan nytta eller att dermed
skada göra förfalskat en Härads-rätts inneliggande dombok eller någon Kronans
räkenskapsbok, som af annan offentlig myndighet innehafves till allmän nytta och
efterrättelse, då skulle han efter i § dömas lill straffarbete från 4 till 8 år, utan
afseende derå, om den förfalskade handlingen blifvit begagnad eller icke, eller ens
derå, om någon synnerlig våda af förfalskningen varit att förvänta, eller densamma
genast^ blifvit upptäckt.
I händelse åter samma person i enahanda brottsliga uppsåt företagit sig alt
skrifva ett falskt Härads-rättens utslag eller ett falskt räkenskapsboks-utdrag af lika
lydelse, hvartill han i förra fallet förändrat den inneliggande urkunden; och hade förfalskaren
sjelf för det brottsliga ändamålet gjort bruk af det förfalskade; då finge
han, ändå att betydlig skada skett, enligt 2 §, försona sitt brott med straffarbete
allenast i 1 till 4 år; men skulle dertill så hafva inträffat, att den falska handlingen
genom någon tillfällighet utan förfalskarens direkta åtgärd kommit utur hans värjo
och sedermera honom ovetande blifvit af annan missbrukad, Klefve väl förfalskaren,
likmätigt
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
25
likmätigt sistnämnde §, från allt ansvar fri. Vidare — en person A., som innehar
en till honom af B. utfärdad skuldsedel på 100 R:dr, ändrar densamma i brottsligt
uppsåt till förskrifning å 10,000 R:dr och begifver sig åstad att derför, såsom hypothek,
förskaffa sig sistnämnde belopp; men under vägen tappar A. förskrifningen,
hvilken derefter upptages af en annan eller C. och af denne, som är okunnig om
förfalskningen, pantsättes för hela det belopp, hvarå skuldsedeln efter förfalskningen
lyder; då och ehuru det uppgifna förhållandet lagligen styrkes samt långifvaren fått
lida betydlig förlust till följd af A:s brottsliga åtgärder, kunde hvarken A. dömas
till ansvar, enär han icke begagnat den falska handlingen, eller C., hvilken ej bevisligen
egt kännedom om dess beskaffenhet, fällas för förfalskningsbrott, utan allenast
till ansvar för förtigande af hittadt gods, värdt 100 R:dr B:ko. Flera liknande
exempel kunde visserligen anföras, men de omförmälda torde vara tillräckligen bindande.
Att en lag, hvars straffsystem är så inveckladt och hvilken linnes leda till
dylika missförhållanden i strafftillämpningen och jemväl medgifva straff-frihet för
handlingar, som bevisligen skett i ondt uppsåt samt för allmänna rättstillståndet eller
enskilda välfärden medfört våda, hvilar på sanna rättsgrunder och motsvarar det
ostridiga behofvet af en god lagstiftning i ämnet; derom har jag under den lid, jag
haft att egna åt detsammas begrundande, icke förmått mig öfvertyga.
Då förfalskning är ett brott af måhgfalidig och vexlande beskaffenhet, stundom
af yttersta vådlighet för samhället i sin helhet eller för enskilda dess medlemmar,
mången gång åter af så ringa betydenhet, att nära nog ingen menlig påföljd deraf
må befaras, inser jag nogsamt så väl svårigheten, att för de olika slagen af brottet
utfinna lämpliga straffgrunder, som äfven angelägenheten deraf att åt straffbestämningarne
gifves ett noga begränsadt och ett så tillräckligt utrymme som möjligt, på det
hvarken oskyldiga gerningar må förblandas med brottsliga eller mindre straffbara
handlingar bedömas och bestraffas hårdare, än de verkligen förtjena. Men något
helt annat är det tvifvelsutan, att uti lagen inlägga grunder, genom hvilka straflfrihet
förkunnas för handlingar, som utaf det allmänna rättsmedvetandet ogillas och
icke, utan äfventyr för rättstillståndet, kunna lemnäs utan beifran och näpst. Det
blir att lägga hyende under bedrägerier och såmedelst uppmuntra de onda begären
till vinning eller skadegörelse.
Här möter det inkast, att lagstiftnings-grunder, liknande förslagets, på sednare
tiden blifvit utrikes följda. Till min kännedom har det väl äfven kommit, att
i ett eller annat land, såsom i Baden och Österrike, ej längesedan införda strafflagar
i mera eller mindre mån omfattat åsigten, att till förfalsknings!)rottets fullbordan
erfordras bruk af det förfalskade.
Bih, till B. St. Prof. 1856 fy 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Höft. 4
26
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
Dervid är likväl, såvidt jag inliemtai, att märka: l:o att i dessa lagar förfalskning
af enskilda handlingar, för hvilket brotts skull den anförda grundsatsen
sannolikt tillkommit, icke anses såsom egentligt förfalskaings-brott, utan hänföres
till bedrägerier; 2:o att då samma lagar innefatta, hvad i vår 1111 gällande saknas,
allmänna bestämmelser i fråga om bestraffandet af försök lill brott, deri möjligen
finnes en utväg, att med bestraffning åtkomma en del vådliga och brottsliga handlingar,
hvilka, såsom ofvan blifvit anlydt, bär skulle i händelse förslaget antages
såsom lag, blifva ostraffade; 5:o alt i allt fall flera undantag från grundsatsen måste
äfven i nämnde lagar göras, såsom i fråga örn förfalskning af penn inge-sedlar och
mynt, och 4:o att, till förekommande af de menliga följder grundsatsens upptagande
i lagstiftningen skulle kunna medföra, uttolkare af sådan lag blifvit nödgade alt taga
sin tillflykt lill den utsträcktaste tydning af begreppet, att af det förfalskade göra
bruk, samt derunder medelst klyftiga ocli vågade slutledningar föra hvarjehanda åtgärder,
som synas med samma begrepp mindre förenliga.
Huruvida dylika lagstiftnings-försök må lyckas all vinna bekräftelse al vetenskapen
och mana till allmännare efterföljd, torde således bero af det vittnesbörd,
som vidare forskning oell mera stadgad erfarenhet komma atl deråt meddela.
Under sådana förhållanden anser jag, för min del, icke tillrådligt, att nu
frånträda de grunder, som Lag-beredningen i sitt strafflags-förslag antagit, Kongl.
Majit genom samma förslags framställande till Rikets Ständers bilall vid två Riksdagar
godkänt och deras Lag-Utskott år 111411 lenmat utan anmärkning. Nämnda
förslag synes mig för det närvarande anvisa lämpligaste sättet alt i lagstiftningen
angående förfalskning förekomma så väl att handlingar, som för samhället medföra
vådor, lemnäs utan bestraffning, sorn äfven att för sträng bestraffning icke må följa
å mindre straffbara gerningar, deraf synnerlig skada hvarken kunnat förväntas eller
inträffat.
Efter dessa betraktelser, hvilka grundlägga cn del erinringar vid förslagets
särskilda föreskrifter, öfvergår jag till deras närmare skärskådande.
Uti I och 2 §§ göres i afseende å förfalskning af allmänna handlingar
skillnad emellan de olika fall, att handlingen, som förfalskas, är en hos Domstol
eller annan offentlig myndighet befintlig eller, såsom det heter, inneliggande urkund
och att förfalskningen verkställes med en utgående expedition eller en sådan handling,
sorn derifrån blifvit utgifven eller är ämnad att utgifvas.
Om det äfven medgifves alf urkundliga handlingar, som skola lända till allmän
efterrättelse och följaktligen i dithörande ämnen utgöra hufvudsakliga och yttersta
bevisnings-medlet, framför allt böra hållas i helgd och fridlysas från brottsligt
antastande, hvadan ock förfalskning af sådana handlingar tvifvelsutan, med afseende
endast derå, måste svårare bedömas än enahanda åtgärd med handlingar,
hvilka icke ega denna egenskap; torde det lika litet kunna förnekas, det ju verk
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
27
ningarne af förfalsknings-brottet mången gång blifva skyndsammare och skadligare
i det sednare än uti det förra fallet. Den förfalskning, hvarom 1 § handlar, är
både svårare alt verkställa och lättare att upptäcka, än den, sorn i 2 § omtalas.
Den förra, om den försökes, bör icke gerna undgå att snart upptäckas; den sednare
ater låter sig mera obemärkt företagas och leder väl också mera ofta lil! vinnandet
al det brottsliga ändamålet. Behofvet af bestämdt olika bestraffningar för dessa särskilda
läll förekommer mig således åtminstone tvifvelaktigt.
Men om äfven särskilda straff-bestämmelser äro oundvikliga i en lag, som
äflas alt för hvarje brott utsätta ett särskildt stral!'; faller behofvet häraf bort, så
snart lagen, såsom här skett, uti straff-bestämmelserna lenmar domaren utrymme
att såväl efter förfalskningens beskaffenhet, som storleken af den åsyftade eller inträffade
skadan, afmäta straffet i särskilda fäll.
Häri ligger, efter mitt omdöme, tillräcklig grund för sammanförandet af de
två första §§ till en enda. Det krälves dock äfven af andra omständigheter. Gränsen
emellan hvardera §:s straff-område synes mig sväfvande och blir troligen svår
att noggrannt uppdraga. Afser nemligen 1 § jemväl de afskrifter af inneliggande
rätts- eller räkenskaps-handlingar, som i vissa fall skola från lägre till högre myndighet
insändas och kunna lika, som originalen, anses ega urkundlig egenskap?
Afser samma § likaledes diarier angående och koncepter, om sådana linnas, till de
handlingar af mindre vigt, hvilkas förfalskande i 3 § beläggas med lägre straff?
Och skalf 1 § tillämpas å förfalskning af der afsedda handlingar, som fiitnas under
vård af särskild embets- eller tjensteman eller utaf de flera andra offentliga myndigheter,
hvilka i 2 § hvar efter annan uppräknas, men icke blifvit i den 1 § särskildt
utmärkta?
Utan uppmärksamhet kan det ej heller lemnäs att 1 § icke upptager del
fall, att någon falskeligen skrifver der omförmälda handlingar och sätter dessa i de
äktas ställe, men att deremot åtgärden, alt i förutsatta brottsliga afsigter förstöra
dylika handlingar utan att understicka andra, blifvit hänförd lill egenskap af förfalskning.
Det förra förfarandet, hvilket innebär förfalskning i högsta grad, bör icke
gerna med tystnad förbigås i en straff-lag rörande sådana brott; det sednare åter
får icke dermed sammanblandas. Huru straffbart sistnämnde förfarande än må anses,
saknar det likväl egenskapen af förfalskning och hörer rätteligen till bedrägeri. Behöfves
derå särskildt straff bestämmas, bör det väl utsättas i den afdelning af förslaget,
som om dylikt brott handlar och i hvars 24 § 2 mom. stadgande i sådan
syftning finnes intaget.
I öfrigt och så vida det mäste antagas, att uti strafflags-förslaget tidsbestämmelserna
för straffen blifvit, med afseende å brottens mer eller mindre grofva
beskaffenhet, systematiskt gjorda, förefaller dét mig både orådligt och ändamålsvidrigt,
att då, såsom här skett, vissa delar af samma förslag blifvit öfverförda i
28
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
den nya Författningen, utan tvingande omständigheter förlänga eller förkorta de
straff-tider, som uti förslaget äro utsatta. Sådana förändringar borde, efter mitt
förmenande, ifrågasättas allenast i det fall, att derförutan det nya komme i uppenbar
strid med det gamla, som får tillsvidare förblifva oförändradt.
På grund af hvad jag här ofvan andragit, anser jag mig ega anledning hemställa,
att föreskrifterna uti förslagets 1 och 2 §§ må sammandragas i en enda §,
så affattad, att den icke allenast egde tillämplighet å der afsedda allmänna handlingar,
ehvad de äro inneliggande urkunder eller utgående expeditioner, utan äfven
stadgade straff för sjelfva förfalskningen, under tillåtelse att, i händelse bruk ej vore
gjordt af den förfalskade handlingen, straffet finge nedsättas. För sådant ändamål
kunde såsom 1 § här intagas den 1 § uti i 4 kap. af Straff lags-förslaget; dock
så att, i stället för det derstädes utsatta fängelse, straffet blefve bestämdt till straffarbete
uti 1 morn. af § från och med 4 till och med 8 år samt i 2 mom. från
och med 2 till och med 4 år; äfvensom att, i saknad af allmänna bestämmelser
för brott, som embetsman i sin embets-utöfning begår, ett tillägg gjordes, enligt
hvilket den embets- eller tjensteman, som beträdes med förfalskning af dylika handlingar,
hvilka han under sin vård har, skulle dömas till straff-arbete från och med
6 till och med 10 år.
Under förutsättning af bifall härtill skulle deraf följa, att förslagets
3 8
uppflyttas till den 2:dra i ordningen och att samma § på nyss sagde sätt bringas
till likhet med 2 § uti Stralflags-förslagets åberopade kapitel, dervid straffet, hvars
sättande så lågt som möjligt här af behofvet påkallas, torde utan hinder deraf, att
kortaste straff-tiden för stöld blifvit antagen till 2 månader, böra bestämmas till
straff-arbete uti det förra momentet från och med 1 månad till och med 2 år,
samt uti det sednare från och med 1 till och med 6 månader; men något tillägg
angående embetsman, på sätt i 1 § egt rum, synes icke här vara erforderligt.
Erhålla 1 och 2 §§ den lydelse, sorn nu blifvit tillstyrkt; så måste näst
elter deni införas 3 § i 14 kap. Straff-lagen, till förklarande af hvad med allmän
handling förstås.
Likaså och af enahanda grund blir det nödigt att förslagets
4 §
förändras till sitt innehåll, så att det varder lika lydande med 4 §:s uti Stralflagsförslagets
14 kap. Här skulle, bestraffningen utsättas i §:s förra moment till straff
-
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 59.
29
arbete från och med 2 till och med 6 år, samt i det sednare momentet till dylikt
arbete från och med 6 månader till och med 2 år.
Mot 5 §
utbytes den § i Strafflags-förslaget, som der har samma nummer, hvarvid straffarbetstiden
i §:s 1 moment bestämmes från och med 1 till och med 6 månader.
Andra momentet kan antingen införas oförändradt, eller, om det finnes lämpligare,
ändras derhän: Är ej bruk gjordt af den förfalskade handlingen; då må straff-arbets
tiden
till högst 4 månader sättas.
Vid jemförelse af förslagets
i
7 och 8 §8
med samma §8 uti den tillförene föreslagha strall-lagen, företer sig en märkligare
skillnad. Denna sednare stadgar straff, i 7 § för eftergörande eller annorledes i
ondt uppsåt verkställd förfalskning af Statens eller andra allmänna stämplar eller
märken, hvarmed nödig ansedd kontroll-stämpling eller märkning förrättas, samt i
8 § för bedrägligt begagnande af dylik falsk redskap eller af ralskeligen gjord
stämpling eller märkning, äfvensom för svekfullt bruk af rätteligen gjord stämpling
eller märkning. Den nu föreslagna författningen bestämmer deremot straff i 7 §
för den, som falskeligen anbringar omlörmälda kontroll-stämplar eller märken å ting,
som skola dermed förses, eller förfalskar eller missbrukar stämpling eller märkning,
sorn rätteligen gjord är, eller ock förfalskar det i behörig ordning stämplade eller
märkta tinget, samt i 8 § för den, som med vetskap om sådan förfalskning, som i
7 § omförmäles, i bedräglig afsigt det förfalskade begagnat; hvarefter först uti
19 § utsättes straff för den, som i afsigt att begå något af de i 7 § uppgifna
brott, förfärdigat eller anskaffat derför erforderlig redskap och den icke förr, än
brottet till fullbordan kommit, sjelfvilligt förstört eller gjort obrukbar. — En dylik
omkastning af begreppen och sammanblandning af föreskrifter, som angå skilda
ämnen, måste, efter mitt omdöme, endast inveckla förhållandena samt göra lagen
oklar och svårfattlig. Här saknas sålunda hitintills nödiga befunna förbud emot
eftergörande eller förfalskande af allmänna kontroll-stämplar och märken. Denna
brist ersättes föga af hvad 19 § i syftning ditåt innehåller. Derföre leder Författningens
lydelse äfven till tvifvelsmål, om 7 § endast afser det falska begagnandet
eller bruket af äkta kontroll-stämplar eller märken, men icke enahanda förfarande
med stämplar eller märken, som äro lälska, samt huruvida 19 § eger tillämplighet,
ehvad den anskaffade redskapen, hvarmed åsyftades verkställighet af förfalskningen,
30
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 59.
som här utgöres af stämpelns eller märkets anbringande på falskt sätt, varit äkta
eller falsk. Det är derföre af synnerlig vigt, att noga skillnad i lagens stadganden
göres emellan handlingar, som icke med hvarandra ega oskiljaktig gemenskap. Ett
är att uti brottsligt uppsåt eller utan behörigt uppdrag tillverka eller förfalska ifrågavarande
kontroll-redskap, — ett annat åter att af den sålunda tillkomna eller utaf
laglig redskap göra bruk för olaglig stämpling eller märkning. Lika litet som redskapens
tillredning nödvändigt skall efterföljas af dess användande; lika väl kan
mången gång utan tillhjelp af dylik falskeligen åstadkommen redskap, stämpling eller
märkning verkställas på sådant sätt, att den bör efter förslagets 7 § bestraffas.
Att anse de åtgärder, hvarigenom olaga kontroll-redskap i ond afsigt beredes, endast
såsom bihang till den handling, hvarigenom den olagliga stämplingen eller
märkningen försiggår, samt att uppskatta denna sednare såsom den egentliga och
hufvudsakliga förfalskningen, måste följaktligen föranleda till oriktiga föreställningar
angående dessa gerningars straffbarhet inför lagen och de straffpåföljder, hvarmed de
böra beläggas. Ett i bevisligen brottslig afsigt företaget eftergörande eller förfalskande
af kontroll-redskap, hvilken kan af tillverkaren sjelf eller hvem annan som
helst den öfverkommer, till skada lör det allmänna begagnas, är så vådligt, att utöfningen
af statens stralf-rätt i afseende derå, ändå att bruk af dcf falska icke
blifvit gjordt, tillförene varit utom allt tvifvel. Några grundade anledningar att nu
mera än förr eftergifva eller inskränka denna rätt hafva, mig veterligen, icke förekommit.
Den i strafflags-förslagets 7 § uttalade grundsats synes mig derföre böra
oförkränkt upprätthållas. Och då härtill kommer, att, såvidt jag förmår bedöma,
samma förslags föreskrifter i förevarande frågor äro både mera tydliga och mera
fullständiga än den under granskning varande författningens, tillstyrker jag, alt
dennas 7 och 8 §§ måtte ersättas af lag-förslagets 7 och 8 §§, med iakttagande
deraf, att i den förra § stralfet bestämmes, i §:s 1 moment till straff-arbete från
och med 2 till och med 6 år och i det 2ulra från och med 6 månader till och
med 2 år; hvarförutan torde böra tilläggas ett moment eller en §, innefattande, alt
i händelse den, som stämpling eller märkning betrodd är, uppsåtligen stämplar
eller märker falskt; skall han dömas till straff-arbete från och med 4 till och
med 10 år.
I sammanhang härmed och enär den straffgrund,f som föranledt .stadgandet i
19 §, endast i mindre mån gäller i afseende å den, som utan behörigt uppdrag
förfärdigat ifrågakonme stämplar eller märken, samt straff-bestämmelsen^ härför har
sitt rätta rum näst efter de i 7 och 8 §§ meddelade föreskrifter, hemställes, att
efter dem må införas en ny §, af lika innehåll med strafflags-förslagets 9 §, dock
så att stralfet utsättes till böter från och med Fem Riksdaler till och med Ett Hundra
Riksdaler eller till straffarbete från och med 1 till och med 6 månader. Rifalles
detta, bör §§:nes nummerföljd derefter rättas.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
51
1 stället för de i Författningens
9 §
uppräknade §§ måste, derest föregående erinringar godkännas, 1, 2, G, 7, 11 och
9 §§ åberopas.
Af 11 och 12 §§,
der tillämpning äfven skett af den ofta nämnda, efter min uppfattning oriktiga grundsatsen
i fråga om hrottets fullbordan, tvingas jag att återkomma till anmärkningar,
liknande dem, som förut af mig blifvit gjorda. De i sådant afseende tillförene åbe
ropade
grunder äro äfven här i än högre mån tillämpliga.
Allt hitintills hafva eftergörande och utprångling af mynt varit såsom särskilda
brott ansedda. Förslaget synes äfven betrakta dem på samina sätt, då det
för hvardera gerningen bestämmer särskilda straff. Utprånglingen kan visserligen
verkställas af förfalskaren sjelf; men om denne ock i sådant fall hör hårdare straf
fas,
än om lian stadnat vid eftergörandet, må deraf likväl icke hemtas stöd för den
åsigten, att utprånglingen utgör en del eller fullbordan af förfalskningen. Efter hvad
jag kunnat nu utröna, lärer för tillämpning af straff å det i 11 § 1 momentet omförmälda
brott icke efter något lands lagar vara erforderligt, att gerningsmannen sjelf
bedragit eller sökt bedraga annan medelst det eftergjorda myntets begagnande. Ett
sådant vilkor för det brottet skall anses hafva till fullbordan kommit, synes, i betraktande
af brottets vådliga egenskap, hvai’ken instämma med rättvisans kraf eller
kunna af statsklokheten gillas. Varder emellertid detta vilkor antaget såsom nödigt
i det fall 11 § 1 mom. afser, torde detsamma med lika, om icke mera skäl, böra
förutsättas för de fall, som i 4 \ § 2 mom. och i 42 § omtalas. Derom saknas
likväl bestämmelser i förslaget.
Den omständighet, att förfalskaren sjelf icke gjort bruk af det förfalskade,
innefattar väl icke tillräcklig grund, - alt i afseende å brott af den grofva och vådliga
beskaffenhet,1 som de ifrågavarande, medgifva nedsättning af straffet, hvars mildrande,
på sätt i 14 § 2 mom. och 42 § 2 mom. för sådan händelse blifvit löreslaget,
följaktligen icke torde böra ifrågakomma.
1 öfverensstämmelse härmed finner jag skäligt förorda, att icke allenast de i
4 4 § 4 mom. förekommande orden ”och bar han dermed annan bedragit eller sökt
bedraga”, utan äfven samma §:s andra stycke och 42 §:s 2 morn., angående den
händelse att bruk af det förfalskade ej blifvit gjordt, måtte uteslutas.
Hvad slutligen stralltids-bestämningarne angår, saknar jag äfven här anledningar
att frångå slrafflags-förslaget; hvadan, i enlighet dermed, stralf-arbetstiden torde
32
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
böra utsättas för eftergörande af utländskt guld- eller silfvermynt från och med 4
till och med 8 år eller lika, som för eftergörande af Svenskt eller Norrskt dylikt
mynt; för eftergörande af kopparmynt från och med 1 månad till och med 2 år
samt för hrott emot 12 § från och med 6 månader till och med 4 år.
Af nyssanförde grunder, som äfven ega tillämplighet å förslagets stadganden
angående eftergörandet och förfalskandet af penningesedel och hvilkas närmare utvecklande
med afseende derå vore utan ändamål, har jag, efter öfvervägande af 14
och 15 §§, stadgat den mening, beträffande
14 §,
att straff-arbetstiden i dess 1 moment borde bestämmas från och med 6 till och
med 10 år, men att deremot §:ns mediersta moment, angående straffmildring, då
den falska sedeln ej blifvit begagnad, borde helt och hållet utgå; samt beträffande
15 §,
att, med uteslutande från sista meningen af orden ”der han sedeln utprånglat eller
sökt utprångla,” straffet kunde utsättas till straff-arbete från och med 4 till och
med 8 år.
Vidkommande
16 §,
så, enär hvad med corpus delicti förstås, icke kan anses vara för handen, i den
händelse att det, som skulle vara åtal underkastadt, icke finnes; samt hvad som
blifvit tillverkadt utan bedräglig afsigt icke heller gerna kan benämnas förfalskadt,
tillstyrker jag att orden ”der han ej af egen drift förstört det förfalskade eller förebyggt
all skadlig verkan deraf,” måtte utbytas mot följande: ”derest han icke em
det tillverkade har den vård, att skadlig verkan deraf förebygges.”
Uti 47 §
anser jag ett tillägg för den händelse, att utprånglingen sker af förfalskaren sjelf,
vara nödigt. Då något missförstånd af hvad med uttrycket försvårande omständighet
menas, icke är att i tillämpningen befara, vinnes ändamålet, om till §:ns 1 moment,
hvilket är lika lydande med Usta punkten i Strafflags-förslagets 45 §, dennas
sednare punkt varder lagd såsom ett nytt moment.
Till
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
55
Till följd af hvad jag hemställt i fråga om bestämmande af straffet för eftergörande
utaf kopparmynt, kan, derest samma hemställan bifalles, den i §:ns 2 moment
utsatta bestraffning icke ifrågakomma för det fall, att det deruti omförmälda
bedrägeri blifvit försökt med falskt kopparmynt.
Till 2 momentet synes derföre böra tilläggas ett stadgande i den syftning:
Gjordes det bedrägliga försöket med falskt kopparmynt; vare straffet då böter frän
och med fem lill och med trettio Riksdaler.
I likstämmighet med hvad jag förut föreslagit, anser jag straff-arbetstiden efter
18 §
böra blifva från och med 1 månad till och med 2 år.
Då jag föreslagit efter il § en ny §, upptagande hvad af 19 § syftar på
tillhandahållandet af falsk kontrollorings-redskap för att dermed befordra olaglig
stämpling eller märkning; samt 19 §:ns sednaste moment icke innefattar annat, än
hvad, efter mitt omdöme, måste följa deraf, att i der sagda fall corpus delicti egentligen
saknas, tillstyrker jag att åt 19 § måtte gifvas följande lydelse: ”Har någon
i uppsåt att eftergöra eller annorledes förfalska mynt eller penningesedel, eller med
vetskap om annans uppsåt till sådant -brott, förfärdigat eller anskaffat stämpel, märkjern,
form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle; och korn ej
brottet till fullbordan; varde ändå dömd till böter från och med tjugo Riksdaler till
och med ett hundra Riksdaler, eller till straff-arbete från och med 1 månad till
och med 2 år.”
1 afseende å
20 §
instämmer jag väl med Högsta Domstolens öfriga Ledamöter, i grunden för deras
anmärkning, men anser det föreslagna stadgandet böra, till följd af hvad jag förut
tillstyrkt, införas i 20 § med den rättelse i afseende å hänvisningen till det föregående,
som deraf föranledes; hemställande jag härvid tillika, om icke ordet stamp,
som har en tvåfaldig bemärkelse, af hvilka den, hvaruti ordet här brukas, är den
minst egentliga, måtte här, likasom annorstädes i Författningen, der det blifvit begagnadt,
utbytas mot stämpel, hvilket sednare ord, användt i likhet med hvad i
Strafflags-förslaget skett, icke gerna bör kunna tydas derhän, som skulle dermed
betecknas det märke, som genom stämpeln åsättes.
Under förutsättning att anmärkningen vid 19 § godkännes, blir det nödigt
att uti
Bih. till R St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 5
34
Kongl. Maj:!s Nåd. Proposition N:o 59.
21 §
orden: ”sorn i 19 § omförmäles” utbytas mot: ”sorn i denna Förordning förut
omförmäles.”
Till deltagande i anmärkningen vid
23 §
finnér jag för min del icke skäl. Enär det icke bestrides, det ju bedrägeri mången
gång utöfvas endast genom falska föregifvanden, hvaraf annan förledes till orätt uppfattning
af för handen varande sakförhållanden, synes något anmärkningsvärdt icke
ligga deri, att detta sätt för bedrägeriets verkställande, hvilket icke torde kunna hänföras
till svikligt förfarande i egentlig mening, blifvit till åtskillnad derifrån särskildt
utmärkt. Att uttrycket ”falskt föregifvande” skulle komma att missförstås derhän
alt hvarjehanda osanna' uppgifter, som göras utan bedräglig afsigt, blefvo,dermed
förvexlade, vara sig af domare eller allmänheten, förekommer mig åtminstone mindre
sannolikt. Under förutsättning häraf förfaller den yppade farhågan för oskäliga rättegångars
framkallande och med detsamma den uppgifna grunden för anmärkningen.
Den 26 §
har, efter min uppfattning, endast till syftemål, att i viss mån tjena till förklaring
af Förordningen, angående stöld och rån, samt att förekomma det föreskrifterna om
bedrägeri icke måtte vinna tillämplighet i åtskilliga fall, hvilka ansetts böra framgent
vara derifrån undantagna. Utur sådan synpunkt betraktad synes mig denna §,
ehuru måhända öfverflödig, likväl oskadlig. Med afseende härå och enär frågan,
huruvida alla i §:ns I och 2 moment upptagna gerningar fortfarande böra tilläggas
egenskapen af olofligt tillgrepp, icke torde böra under nuvarande förhållanden till
granskning företagas, leranar äfven jag förevarande § utan vidare anmärkning, än
den, som af Högsta Domstolens öfriga Ledamöter blifvit framställd.
Enär förbudet i
29 §
att nyttja mått eller vigt, som ej behörigen stämpladt, märkt eller omjusteradt är,
måste anses vara egentligen rigtadt emot den. hvilken drifver handel såsom sitt yrke,
befarar jag att förbudets utsträckning längre, än Stralflags-förslagets 25 kap. 6 §
bestämmer, kommer att leda till mångfalldiga tvistigheter samt ondskefulla angifvelser
och tilltal för obetydliga försummelser.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
35
Uti 30 §
likasom uti *23 och 28 §§, göres i straffbestämmelsen ett stort språng från böter
till straffarbete under en längre tid. Strafllags-förslagets 25 kap. t, 5 och 7 §§
utvisa huruledes öfvergången i berörde hänseende kan utan skarpare afbrott verk
ställas.
Straffarbetstiden uti 1 och 2 punkterna af
31 §
anser jag, pä förr anförd grund, böra bestämmas i den förra: från och med 2 till
och med 6 år, samt i den sednare: från och med 0 till och med 10 år. Det
måste vara olämpligt att kortaste eller lägsta strafftiden för det brott, sorn anses
svårare, någonsin sättes under högsta strafftiden för det, sorn lindrigare är. Mycken
tvekan har jag i öfrigt derom, huruvida stadgandet i §:ns 3:dje punkt må höra såsom
rättsenligt anses och bibehållas.
Anmärkningen vid
34' §
biträder jag.
Hvad angår straffbestämmelserna uti 34 §, i 35 § 2 mom. och i 36 § 2
morn., tillstyrker jag deras förändrande till straffarbete från och med 1 månad till
och med 2 år; hvarförutan jag instämmer i Högsta Domstolens öfriga Ledamöters
hemställan om tillägget till 3 6 §.
Efter min mening hör äfven i de fall, der 38 oell 39 §§ stadga straffarbete,
tiden derför bestämmas, uti 38 § från och med 1 månad till och med 2 år och
uti 39 § från och med i till och med 6 månader; gällande dessutom i afseende
å 58 § hvad jag vid 20 § erinrat.
Ehuru jag delar Högsta Domstolens åsigt i fråga om ansvaret för det fall
40 § 2 mom. afser, finner jag icke skäl att i § föreslå annan ändring, än att straff
arbetstiden
utsättes i 1 momentet från och med 6 månader till och med 4 år,
samt att stralfel. i 2 momentet bestämmes till straffarbete från och med 1 till och
med 6 månader, men der skada icke timat, till böter från och med femtio till och
femhundra Riksdaler.
Uti anmärkningen vid
41 §
instämmer jag, dock med den skiljaktighet, att ansvaret för det svårare fallet borde
efter min tanke, bestämmas till straffarbete från och med 4 till och med 6 år
36
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
hvaremot någon förändring af hänvisningen uti 42 och 4 5 §§ icke synes mig vara
påkallad af något behof att i dessa läll nedsätta straffet.
Jemlikt 47 § skall för en del brott emot denna lag, utom deri bestämda
straff, ådömas ärans förlust. Denna påföljds olämplighet såsom straff har länge
varit insedd. Den ogillas äfven af allmänna tänkesättet, för hvilket en ärelöshet,
som endast beror af den enes föreställning om den andres inre värde, förblilver ett
oklart begrepp. Borttagandet af denna straffpåföljd har derföre längesedan blifvit
tillstyrkt och nödigt befunnet. Att i en lag, sorn åsyftar förbättrade bestämmelser
angående det slags brott, för hvilket ett dylikt straffmedel egentligen varit beräknadt
och användt, än vidare bibehålla samma för begreppet svårfattliga och af allmänna
tänkesättet utdömda straffpåföljd, vore följaktligen lika mycket stridande mot den föreslagna
lagens syftemål, som försummandet att begagna det sig nu erbjudande tillfället,
att, såsom med andra otjenliga straffarter och straffpåföljder redan skett, jemväl
afskaflä den ifrågavarande, måste väcka uppmärksamhet. Jag hemställer fördenskull,
att i likhet med hvad 2 kap. 21 § Strafflags-förslaget innefattar i ämnet, 47
§ mätte erhålla den lydelse:
"För den, sorn till straff efter 1, 2, 5, 4, 7, 10, 11, 12, 13, 14, 15,
17, 31, 52, 41 eller 42 §§ eller 45 § 2 och 5 mom. dömes; vare tillika den
särskilda påföljd, att den dömde ej må i allmänt värf brukas.
Den, som till sådan påföljd gjort sig förfallen, skall vara oberättigad att innehafva
embete, tjenst eller annan allmän befattning, att till allmän befattning välja,
så ock föra annans talan inför rätta.”
Om och i hvad mån bifall härtill skulle påkalla vidare åtgärd af den anledning
att ärans förlust äfven finnes stadgad såsom straff för en del andra brott samt
jemväl utestänger från behörigheten att vittna ecb från åtskilliga andra rättigheter,
det lärer icke böra utgöra föremål för det yttrande, sorn i anledning af remissen i
förevarande förslag mig tillkommer.”
Justitie-rådet Quensel förklarade, att han i afseende å anmärkningen emot
f<~ § instämde i Justitie-rådet Iggeströnis yttrande.
In fidem
Sv. P. Ekstrand.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
37
Förslag
till
Förordning om ansvar för förfalskning och bedrägeri.
Med upphäfvande af i 3 kapitlet 3 och 4 §§ Jorda-Balken; 1 kapitlet 9 och
11 §§, 1! kapitlet, 9 kapitlet 11 §, 10 kapitlet 5 och 7 §§, 11 kapitlet 2 §, 12
kapitlet 9, 1(1 och 12 §§, samt 13 kapitlet 3 § Handels-Balken; 2 kapitlet 2 §,
7 kapitlet, 8 kapitlet, 48 kapitlet 5 §, 49 kapitlet 5 §, samt 51 kapitlet Missgernings-Balken;
Förordningarne den 2 Maj 1747, om ansvar för svek och bedrägeri
med bankosedlar; den 5 Juni 1792, angående straff för efterapning och förfalskning
af Bikets Ständers Biksgälds-kontors kreditsedlar; den 10 September 1823,
angående ansvar för utprångling af efterapade eller förfalskade riksgäldssedel' och
den 19 Maj 1845, angående straff för eftergörande eller förfalskning af Privatbankssedlar,
samt 13 punkten af Förklaringen den 23 Mars 1807 och 19 § af Förordningen
den 4 Maj 1855 om ansvar för stohl, snatteri och rån, jemte de särskilda
stadganden, som ändra eller förklara lagens berörda rum eller dervid något tillägga;
samt med ändring ej mindre af de uti 2 kapitlet 12 §, 4 kapitlet 6 § GiftermålsBalken;
4 kapitlet 4 §, 5 kapitlet 5 och 6 §§, 10 kapitlet 1 § samt 16 kapitlet
16 § Jorda-Balken; 28 kapitlet 9, 12 och 14 §§ Byggninga-Balken; 1 kapitlet 4
och 5 §§, 10 kapitlet 3 och 6 §§, 11 kapitlet 4 §, 12 kapitlet 3 och 4 §§,
15 kapitlet 2 | 14 kapitlet 3 § samt 18 kapitlet 3 och 4 §§ Handels-Balken
och 15 kapitlet 14 § Rättegångs-Balken; än äfven i öfrigt i lag eller särskilda
författningar för brott, som i denna Förordning omförmälas, utsatte straffbestämmelser,
med de undantag här nedan sägas; varder stadgadt, som följer:
Om förfalskning.
8 i.
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom tilllägg,
utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon Domstols eller
38
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o S9.
annan offentlig myndighets dombok eller hufvud-protokoll, Kronans räkenskapsböcker
eller andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse
äro; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Förfalskar eller förstör embets- eller tjensteman, i afsigt, som ofvan är sagd,
slika handlingar eller skrifter, som han under sin vård har; varde dömd till straffarbete
från och med sex till och med tio år.
§ 2.
Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens
namn, eller i Rikets Ständers eller deras afdelningars, eller i Domstols, Konungens
Befallningshafvandes eller annan offentlig myndighets, eller i särskild embets- eller
tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer; eller ock å falsk
skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken
af allmän handling deråt beredes: och har han af den falska handlingen, sig eller
annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gört; dömes till straffarbete från
och med ett till och med fyra år.
§ 3.
Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass, eller betyg om frejd, fattigdom,
sjukdom eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller
annan forthjelpa eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan
förskaffa; då skall till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömas.
8 4.
Den, som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente,
kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan
enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse tjenar;
eller riktig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar, eller
å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande
handling deråt beredes; varde, der han den handling sig eller annan till nytta eller
att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete från och med sex månader
till och med tre år.
8 5.
Har man, på i sätt i A § ssägs, skrifvit eller förfalskat samt begagnat annan
enskild handling än de der nämnda, såsom orlofssedel, betyg om frejd, fattigdom.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59. 39
sjukdom eller annat dylikt; dömes till straffarbete från och med två månader till
och med ett år.
§ 6.
Brukar någon, i afsigt som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den
han vet falsk vara; straffes såsom hade han förfalskningen sjelf gjort.
§ 7.
Den, som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, å papper, vara,
mått, vigt eller annat, sorn med statens eller andra allmänna stämplar eller märken
tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar
stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som
i behörig ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straffarbete från och med
ett till och med fem år. Stämplar eller märker den uppsåtligen falskt, sorn stämpling
eller märkning betrodd är; vare straffet sådant arbete från och med fyra till
och med tio år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet kunna nedsättas
till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. Har man, i fall
sist sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagne åtgärder
förebyggt all skadlig verkan deraf, vare från ansvar fri.
§ 8.
Har någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i bedräglig
afsigt det förfalskade begagnat; straffes så som hade han förfalskningen sjelf gjort.
% 9.
Straffbestämmelserne i 2, 3, 6, 7 och 8 §§ skola ock tillämpas om Norrska
allmänna handlingar, stämplar eller märken varda eftergjorda, förfalskade eller missbrukade,
såsom der sägs. Förfalskning af annan utländsk offentlig myndighets handling
eller bruk af sådan veterligen falsk handling, straffes efter 4 eller 5 §.
§ 10.
Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat
gråns emaria, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är; dö
-
40
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
mes till straffarbete från och med sex månader till och med tre år. Samma lag
vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
Varder embets- eller tjensteman, som betrodd är att rå och rör eller andra
sådana märken, som ofvan sagde äro, sätta eller rätta, dervid beträdd med brott
emot denna §; varde dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
§ 11.
Eftergör någon Svenskt eller Norrskt guld- eller silfvermynt, och har lian
dermed annan bedragit eller sökt bedraga; dömes till straffarbete från och med fyra
till och med åtta år.
Sker det med utländskt sådant mynt, varde straffarbetet bestämdt från och
med tre till och med sex år.
Har lian ej myntet utgifvit eller begagnat, dömes ändå till straffarbete från
och med två till och med fyra år.
Varder kopparmynt eftergjordt; då skall till straffarbete från och med ett
till och med två år dömas.
§ 12.
Den som, i bedräglig afsigt, filar eller klipper guld- eller silfvermynt; eller
det eljest på något sätt minskar; eller gifver åt ringare mynt sken af det, som
högre är, dömes till straffarbete från och med sex månader till och med tre år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade, vare straffet sådaut arbete från och
med två månader till och med ett år.
«
§ '13.
Eftergör eller förfalskar den mynt, som myntning betrodd är; varde dömd
till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på lifstid.
S 14.
Eftergör man sedel, som af Rikets Bank eller annat Rikets allmänna penningeverk
utgifven är; eller förändrar man dylik sedel så, att derigenom åt densamma
gifves sken af högre värde; eller utplånar man å makulerad sådan sedel
tecken, hvarigenom utmärkes att den upphört att gälla; dömes till straffarbete från
och med fem till och med tio år.
Har
Kongl, Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
41
Har han elen falska sedeln ej ulgifvit eller begagnat; vare straffet sådant
arbete från och med tre till och med sex år.
Varder vid Banken eller penninge-verket anställd embets- eller tjensteman
eller den, som betrodd är att Bankens eller penninge-verkets sedlar förfärdiga, om
sådant brott, som i denna § sagdt är, förvunnen; varde dömd till straff-arbete från
och med sex till och med tio år eller på lifstid.
§ 15.
Om någon eftergör eller på sätt ofvan är nämndt förändrar Norrska Riksbankens
sedlar, vare lag, som i föregående § sägs. Sker det med annan utländsk
Stats-banks penningesedel eller med sedel, som inom Riket med behörigt tillstånd
af enskild bank eller annat enskildt penninge-verk utgifven är; då skall, der lian
sedeln utprånglat eller sökt utprångla, till straff-arbete från och med ett till och
med fyra år och i annat fall till sådant arbete från och med sex månader till och
med två år dömas.
§ 46.
Har man eftergjort mynt eller penningesedel eller sådan sedel, på sätt i 14
§ sägs, förändrat; och kan af omständigheterna pröfvas att det ej i bedräglig af
sigt
skett; straffes ändå, der lian ej af egen drift förstört det förfalskade eller förebyggt
all skadlig verkan deraf, med böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
§ 47.
Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel, straffes så
kom bade lian förfalskningen sjelf gjort.
Har man sökt veterligen falskt mynt eller falsk sedel utprångla, men bedrägeriet
yppats innan skada skett; dömes till straffarbete från och med fyra måna
der
till och med den för fullbordade brottet stadgade minsta strafftid.
8 48.
Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen och,
ändå att lian sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel till annan utgifvit eller
sökt utgifva; dömes till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami 1 Ajd. 2 Band. 5 Haft. 6
42
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 59.
§ 19.
Har någon antingen i uppsåt att begå sådant brott, som i 7 § sägs, eller
att eftergöra eller förfalska mynt eller penningesedel, eller med vetskap om annans
uppsåt till sådant brott, förlärdigat eller anskaffat stamp, markjen), form eller annat
verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle; oell kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändå dömd till böter från och med tjugu lill och med etthundra
Riksdaler, eller till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Har han af egen drift det förfärdigade eller anskaffade förstört eller obrukbart
gjort, vare från straff fri.
§ 20.
Har någon, utan behörigt uppdrag, förfärdigat stampar, märkjern, formar
eller andra verktyg, som i 19 § omtalas; och varde de, utan hans vilja och vetskap, af
annan till brottsligt företag använda; straffes med böter fråir och med fem till och
med etthundra Riksdaler.
§ 21.
Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 19 § omförmälas
och äkta äro, någon lofligen tillhanda: Hörer honom ej till att dem vårda,
bör han dem till Konungens Befallningshafvande eller i annan allmän vård aflemna;
Gör han det ej och varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade;
böle från och med fem till och med femtio Riksdaler.
Samma lag vare om den, som efter behörigt uppdrag förfärdigat slike verktyg,
underlåter att dem aflemna till vederbörande, som dem beställt eller dess kända
bud, eller ock annorledes dem missvårdar och missbruk deraf sker.
Missvårdar embets- eller tjensteman dylika verktyg, som under hans tillsyn
äro, straffes derför som för annat tjenstefel.
§ 22.
Med falska stampar, märkjern, formar eller andra till förfalskning ämnade
verktyg; så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk
deraf ej ske kan.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
43
Om bedrägeri.
§ 23.
Hvar sora, genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke eller genom
annat falskt föregifvande eller sviklig! förfarande bedrager sig till penningar eller
annan egendom, eller förlust af egendom annan tillskyndar; straffes med böter
från och med fem till och med femhundra Riksdaler. Är bedrägeriet med serdeles
försvårande omständigheter förenadt, då må till straffarbete från och med sex må
nader
till och med två år dömas.
§ 24.
Såsom bedrägeri skall anses och efter 25 § straffas:
l:o Om man fordrar eller tager mot betalning för gäld, den man vet gul
den
vara;
2:o Om man falskeligen nekar sitt namn under skriftlig förbindelse;
5:o Om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör
obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar;
4:o Om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom
sig afhänder, för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt
tili egendomen gällande;
5:o Om man säljer eller annorledes föryttrar det man förut till annan sålt
eller föryttrat eller eljest vet höra annan till eller det, som veterligen är förgånget;
6:o Om man, mot bättre vetande, nekar till pansatt, lant, legdt eller inlagdt
gods, eller hvad eljest det är, sorn hörer annan till och man i besittning häfver;
7:o Om man sätter ut pant, som veterligen falsk är, eller ololligen pant
sätter
det man vet höra annan till;
8:o Om man städjer eller leger ut det man förut till annan föryllrat, stadt
eller legt, eller det, hvaröfver man eljest vet sig ej ega att på sådant sätt förfoga;
eller om man tager städja såsom legohjon af två husbönder för samina tid;
9:o Om man, på veterligen falsk uppgift, förskaffar sig försäkring för
brand- eller sjöskada eller annat;
10:o Om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra,
begagnar eller beropar sig å veterligen falska sådana handlingar, som i 4 och 5 §§
omförmäla® oell i diktade personers namn skrifne äro;
44
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
ll:o Ora köpare oell säljare af fast egendom eller bördeman beträdas
med sådant svek, som i 5 Kapitlet 5 och 6 §§ Jorda-Balken oniförmäles:
12:o Om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det,
som hörer annan till eller utplånar annans märke;
13:o Om man tager svikligen åter det gods man i pant lill annan lemnat
eller denne eljest under panträtt innehar; eller om man återfordrar pantsatt, lånt,
legdt eller'-inlagd! gods, det man redan veterligen återhekommit; och
14:o Om man förfalskar, svikligen förbyter eller försnillar gods, sorn hörer
annan till och det man i besittning halver.
S 25-
Förskingrar eller försätter man, utan sviklig afsigt, annans gods, det man i
besittning häfver; straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra
Riksdaler.
§ 26.
Försnillar någon gods, som annan i hans vård under lås, försegling eller
annat dylikt stängsel insatt, varde dömd såsom för stöld eller snatteri, efter sorn
godsets värde är till.
Försnillar tjenstehjon, köpmansbeljent, gesäll, lärling eller annan enskild
tjenare hvad i hans vård af husbonden lemnadt är; eller skeppare, forman eller deras
folk hvad dem förtrodt är att föra eller förvara; eller gästgifvare, värdshusvärd
eller annan, som herbergera!’ resande eller för sin näring eller vinning emottager
gäster i sitt hus, hvad i hans vård af gästen lemnadt är; eller förleder man i sviklig
afsigt barn, som ej fyllt tolf år, eller den, som afvita är, att från sig lemna
hvad sådan person hos sig häfver; stånde ock tjufsrätt efter thy derom serskildt
är stadgadt.
I afseende å den, som genom falska eldar eller annat svikligt förfarande
• ' cr IV »'leda sjöfarande och gifva tillfälle till skeppsbrott; å den, som svikligen tager
högre lull eller skatt ut än påbjudet är, eller drager under sig Kronans ingäld;
å embets- eller tjensteman, som tillgriper eller förskingrar medel, dem han i och
för embete eller tjenst emottagit, samt å gäldenär, som mot sina borgenärer brukar
svek eller list; galle hvad derom serskildt i lag stadgas.
§ 27.
Brukar man eller låter bruka, ulan lof, hvad annan tillhörer och man i besittning
häfver, bote från och med fem till och med femtio Riksdaler. Tager någon
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
45
eljest till olofligt bruk eller nyttjande hvad annan tillhörer; vare bot från och med
tio till och med etthundra Riksdaler.
§ 28.
Gör man uppsåtligen orätt i mätande, räknande eller vägande vid handel
eller eljest då varor emottagas eller aflemnas; plikte från och med tjugu till och
med femhundra Riksdaler, eller dömes, der hrottet är med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt, till straffarbete från och med sex månader till och med
två år.
Beträdes Kronans uppbördsman eller edsvuren mätare med brott enligt denna
§, må ansvaret ej bestämmas lägre än till femtio Riksdalers böter och miste han
derjemte embetet.
Brukar man, i fall nu sagde aro, veterligen förfalskadt mått eller vigt, vare
lag, som i 8 § skils.
§ 29.
Brukar någon vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola
emottagas eller aflemnas, sådant mått eller vigt, som ej behörigen stämpladt eller
märkt är, höte från och med lem till och med etthundra Riksdaler. Underlåter man
att iakttaga de om måtts och vigts omjustering gilna föreskrifter, och befmnes måttet
eller vigten oriktigt, vare lag samma.
Kan, i fall nu sagde äro, visas att den, som måttet eller vigten brukat,
vetat att det oriktigt varit, vare lag som i 28 § sägs.
§ 50.
Säljer man eller annorledes mot vedergällning föryttrar vara eller annat,
hvari man vet fel vara, eller ondt för godt, mängdt för omängdt; straffes med böter
från och med fem till och med femhundra Riksdaler; eller, om brottet är med serdeles
försvårande omständigheter förenadt, med straffarbete från och med sex månader
till och med två år.
§ 31.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade
lifsmedel; och är vid den förfalskning ämne nyttjadt, som för menniskors lif eller
helsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och med fem år,
46
Kongl Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
Får någon af de lifsmedel svår sjukdom eller kroppsskada; då skall till straffarbete
från och med fyra till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf döden; varde
den brottslige dömd till staffarbete på lifstid.
Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan
sagda äro, varde, der de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete från och med
sex månader till och med tvä år.
Beträdes handlande eller annan, hvilkens yrke är att sälja eller bereda lifsmedel,
med brott, som i denna § sägs, miste han ock den näringsrätt.
Begår någon sådant hrott, hvarom denna § handlar, i uppsåt att annan till
lif eller helsa skada, dömes för förgiftning elter thy derom serskildt är stadgadt.
§ 32.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande eller bjuder man
till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa
farliga äro; vare lag, som för hvarje fall i 31 § sägs.
§ 33.
Förleder man, i sviklig afsigt, annan lill oskälig rättegång, höte från och
med tjugu till och med tvåhundra Biksdaler.
§ 34.
Fullmäktig, som i sak, den honom betrodd är, svikligen går hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande eller med råd eller skäl, eller
eljest, till hufvudmannens skada, främjar sin eller andras nytta; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år.
Begår syssloman, vid annat uppdrags utförande, trolöshet mot lnifvudmannen,
straffes efter 23 §.
§ 35.
Far man med spådom, signeri eller annan vidskepelse, att dermed bedrägeri
olva eller vinning sig förskaffa; bote från och med lein till och med etthundra
Riksdaler. Varder någon andra gången eller oftare dermed beträdd, må till straff
arbete
från och med två månader till och med ett får dömas.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
47
§ 36.
Sätter någon olofligen å tillverkning, sorn till salu hålles, annans marke än
rätte tillverkarens, straffes med böter från och meif, fem till och med etthundra
Riksdaler.Vid synnerligen försvårande omständigheter må till straffarbete från och
med två månader till och med ett år dömas.
§ 37.
Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är, höte lill
högst dubbla värdet af det hittade, dock ej under fem Riksdaler. Förtiger man
fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill berättigad sig anmäler eller eljest
tillkännagifver; straffes som -i 23 § skils.
§ 38.
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, olofligen
bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling, eller annat, som honom
enskildt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år. Sker det eljest med vilja,
utan ondt uppsåt, vare straffet böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen förstör eller
undanhåller, vare lag samma.
Om olofligt tillgrepp utur bref eller andra förvarings-persedlar är serskildt
stadgadt.
§ 39.
Draga äkta makar något lönligen undan hvarannan; harn undan föräldrar
eller fosterföräldrar; sterbhusdelegare eller andra, sorn i samfäldt ho eller bolag äro,
undan hvarandra; vardén straffade med böter till högst dubbla värdet af det undan
dragna,
dock ej under feni Riksdaler. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt; må till straffarbete från och med två månader till och med
ett år dömas.
8 40.
Tillväller sig någon svikligen och i uppsåt att skada göra eller fördel sig
eller annan tillskynda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straff-arbete från
48 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
och med sex månader till och med tre år. Den, som eljest obehörigen, utan sådant
brottsligt uppsåt, som nu sagdt är, befattar sig med utöfning af embete eller
tjenst, bote från och med femtio till och med femhundra Riksdaler.
§ 44.
Understicker eller förbyter man barn, dömes till straff-arbete från och med
sex månader till och med tre år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,
må tiden för straff-arbetet kunna till fem år förhöjas.
S 42.
Har någon, genom antagande af falskt namn eller stånd, beredt sig arf eller
andra familje-rättigheter, vare lag, som i 41 § sägs.
§ 43.
Gifver man sig ut till namn eller stånd för annan än den han är och bedrager
derigenom qvinna till äklenskapsaftal • bote från och med femtio till och med
tvåhundra Riksdaler.
Kommer vigsel eller häfd dertill, straffes som i 41 8 sagdt är.
Samma lag vare der någon bedrager annan till giftermål genom förtigande
af smittosam och obotlig sjukdom eller annat förhållande, som återgång af giftermålet
föranleder.
§ 44.
Uppgifver någon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling, som i 5 §
nämnes, hvad han vet osant vara och deraf annan missledes eller skadas kan; bote
från och med fem till och med etthundra Riksdaler.
§ 45.
Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass, eller annat dylikt bevis,
som för annan utgifvet är; straffes med böter från och med tjugu till och med
tvåhundra Riksdaler.
§ 46.
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
49
§ 46.
Brott, som i 24, 25, 27, 33, 34, 37 och 39 §§ samt 45 § 1 mom.
omförmälas, må ej åtalas af annan än måls-egare. Ej heller må brott, som i 38 §
sägs, åtalas af annan än den som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är
eller af den som eger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet
eller öppnadt blifvit.
Brott, som i 45 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej heller af allmän
åklagare åtalas, der ej för thy återgång af fästning eller giftermål blifvit sökt, eller,
i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegaren brottet till åtal angifvit.
Gemensamma bestämmelser.
■ § 47.
Den, som till straff efter 4, 2, 3, 4, 7, 10, 14, 12, 15, 14, 15, 17,31,
52, 41 eller 42 §§ eller 43 § 2 eller 3 mom. dömes, skall ock förklaras äran
förlustig.
§ 48.
I afseende å delaktighet i brott, sorn i denna Förordning omförmälas, komma,
der annat ej finnes serskildt stadgadt, de angående delaktighet i missgerningar i
allmänhet gällande föreskrifter att tjena lill efterrättelse.
§ 49.
I alla de fall, der någon till ansvar enligt denna Författning dömes, bör
honom ock åläggas ersätta den skada, som genom brottet förorsakats.
§ 50.
Böter, som i denna Förordning stadgade finnas, beräknas i Riksmynt. Saknar
den bölfällde tillgång till böterne, skola desamma förvandlas till fängelse vid
vatten och bröd, motsvarande en tredjedel af ådömda bötesbeloppet.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 185T. 1 Sami. 1 Afd. J Band. 5 Haft. 7
50
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
§ 51.
Den, som till straffarbete enligt denna Förordning dömd är, skall insättas i
läns- eller krono-häkte eller å fästning eller annan straff-inrättning; och varde hållen
till det arbete, hvarpå tillgång i häktet eller vid inrättningen finnes. Går tiden
för ådömdt straffai'bete ej öfver sex månader, bör detsamma i läns- elier kronohäkte
verkställas.
Skall någon, som till dylikt arbete förfallen är, derjemte för annat brott
hållas till arbete å fästning, bör hela arbets-straffet å fästning verkställas.
§ 52.
Genom denna Förordning sker ej någon ändring af hvad i Grundlag stadgas
eller af de i Krigslag förekommande bestämmelser i afseende på dem, som till
krigsmakten höra.
Brott, som föröfvas innan denna Förordning kungöres, men för hvilket sträft'
dä ej är bestämdt genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder,
skall ock efter denna Förordning straffas, om det straff, som enligt den bör å brottet
följa, är lindrigare än det, som derför i äldre lag eller författning stadgadt varit.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
51
Transsumt ur Protokoll öfver Justitie-Departements-Är ender,
hållet inför H. M. Konungen uti Stats-Rädet å Stockholms
Slott, Tisdagen den 2 December i856.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fähraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist;
Justitie-Råden: Hoffstedt,
Gyllenhammar.
Stats-rådet Ulner anmäldes vara af sjukdom hindrad att i Stats-rådet till—
städeskomma.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet ett i
Justitie-Departementet uppgjordt förslag till förordning om ansvar för förfalskning
och bedrägeri af det innehåll bilagan till detta protokoll utvisar.
Vid den granskning samma förslag i Högsta Domstolen undergått hafva dess
fleste Ledamöter, Justitie-råden Schmidt, Qviding, Hoffstedt, Gunther, Qvensel och
Roy funnit anledning förekomma till följande anmärkningar nemligen.
Efter det Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern redogjort såväl för det
uppgjorda Lagförslagets innehåll sorn för de anmärkningar dervid inom Högsta Domstolen
förekommit, yttrade Hans Excellens i underdånighet: 1 egenskap af ledamot i
Högsta Domstolen har jag redan haft tillfälle att deltaga i den derstädes skedda
granskningen af ifrågavarande förslag, och de anmärkningar, jag dervid gemensamt
52
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
med andra ledamöter framställt, torde jag nu endast behöfva åberopa. Men utom
dessa hafva inom Högsta Domstolen äfven åtskilliga erinringar blifvit gjorda, hvilka
jag icke ansett mig böra biträda; och då nämnde erinringar hufvudsakligen blifvit
riktade mot de bestämmelser, hvaruti detta förslag afviker från Lag-beredningens,
anhåller jag att nu inför Eders Kongl. Maj:t få framställa de väsentligaste bland
dessa afvikelser jemte de skäl, hvilka derför ligga till grund.
Härvid förekommer till en början att då Lag-beredningen, i fråga om förfalskning
af skriftliga handlingar indelat dessa i två hufvudafdelningar, allmänna och
enskilda, har man uti förevarande förslag derjemte, i öfverensstämmelse med nu gällande
lag, som en svårare art af brottslighet upptagit förfalskning af inneliggande
offentliga handlingar, såsom domböcker, kronans räkenskapsböcker och andra af den
beskaffenhet att de till allmän nytta och efterrättelse böra förvaras; hvarförutan detta
förslag äfven deruti skiljer sig från Lag-beredningens, att ett förstörande i bedräglig
afsigt af dylika handlingar blifvit betraktadt lika med deras förfalskning.
Omförmälda offentliga handlingars ändamål, att tjena till allmän efterrättelse
ej blott för det närvarande, utan för all framtid, synes ock rättfärdiga det högre
skydd förslaget sålunda sökt åt dem bereda. Den skadliga verkan deras förfalskning
kan medföra låter sig ej på förhand beräkna, och inträffar ofta först i en längre
framtid, då ej blott förfalskningen är svår att upptäcka, utan äfven, om upptäckt
deraf sker, någon möjlighet icke vidare gifves att om den förfalskade handlingens
ursprungliga innehåll vinna sådan kännedom att brottets följder kunna undanrödjas;
hvaremot om förändring skett i en för endast tillfällig efterrättelse i visst fall utgilven
handling, eller en så kallad utgående expedition, sådant vanligen kan upptäckas just
genom jemförelse med den urkundliga handlingen, hvilken, i de ämnen den afser, måste
anses innefatta det yttersta bevisningsmedel. Ett uppsåtligt förstörande af sjelfva
urkunderna medför ock enahanda skadliga verkan, sorn deras förändrande; hvadan och
då, med afseende å det samband hvarje dylik handling eger med de öfriga af samma
slag, förstörandet af en eller annan af dem kan tillintetgöra eller åtminstone förringa
de återståendes vitsord och bevisningskraft, förslagets stadgande alt sådant förstörande,
dä det sker i samma bedrägliga afsigt som en förfalskning, med samma straff
belägges, synes hafva goda skäl med sig. Väl har af en ledamot i Högsta Domstolen,
såsom skäl emot all skillnad mellan de offentliga handlingar, som i l:sta och
2ulra §§ af förslaget omförmälas, bland annat blifvit åberopad farhågan att lagen
icke skulle förmå med tillräcklig bestämdhet uppdraga den åsyftade skillnaden dem
emellan, och att osäkerhet i lagens tillämpning således skulle lätt äfventyras; men en
sådan farhåga kan jag, med de bestämmelser förslaget innehåller, så mycket mindre
dela, som den nu gällande lagen, uti hvilken samma åtskillnad finnes upptagen, icke
visat sig i den delen hafva gifvit någon anledning till osäkerhet i tillämpningen.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
53
En annan väsendtlig skiljaktighet alser frågan om hvad till förfalskningsbrotts
fullbordan hörer, och i hvad mån ansvar derför bör ega runi, äfven om något bruk
af det förfalskade icke blifvit gjordt. Lag-kommittéen antog i detta hänseende, såsom
allmän grundsats, att brottet var fullbordadt, så snart förfalskningen skett, och
betraktade ett af förfalskaren sjelf gjordt bruk af det förfalskade såsom en för honom
försvårande omständighet. Enahanda grundsats har ock af Lag-beredningen blifvit
följd i så måtto, att enligt dess förslag ett uraktlåtet bruk af det förfalskade endast
skulle i allmänhet till någon nedsättning i straffet föranleda, och Lag-beredningen
har således, lika med Lag-kommittéen, ansett den falska produktens åstadkommande
i ondt uppsåt vara tillräckligt för att i alla händelser göra gerningen såsom fullbordadt
brott inför lagen straffbar. Nu förevarande förslag betraktar deremot den genom
förfalskning åstadkomna produkten endast såsom medel för det med brottet
åsyftade ändamålet, och förklarar till följd häraf straffpåföljd för brottet, så länge det
ej hunnit närmare sin fullbordan än till medlets anskaffande, icke ega rum, med
mindre än att den härigenom frambringade produkten linnes vara för det allmänna
af den vådliga beskaffenhet att allt åstadkommande deraf i annan ordning, än den, af
staten föreskrifna, måste såsom straffvärdt anses.
Med tillämpning häraf har alltså uti sistnämnde förslag blifvit antaget, att
ansvar för förfalskning af andra skriftliga handlingar än de ofvan omförmälde urkundliga,
ej bör ådömas, så framt ej genom den falska handlingens begagnande, af
sigten
att dermed göra skada blifvit ådagalagd; hvaremot, i fråga om andra förfalskningar
af den gröfre art, att de mera omedelbart äro riktade mot sjelfva samhället,
och hafva sådana saker till föremål, som med statens egen garanti gälla i
hvars mans hand, icke ens förberedelserna till brottet ansetts kunna lemnäs strafffria,
ehuru graden af straffbarhet jemväl i dessa fall blifvit lämpad efter det närmande
lill brottets fullbordan, som den förberedande åtgärden innefattar. Det är
endast omtankan för den allmänna säkerheten, sorn härvid gör ett undantag nödvändigt
från den i allmänhet gällande rätts-regeln, att förberedelser till brott ej utgöra
föremål för strafflagen, och undantaget bör följaktligen ej utesluta regelns användande
i de läll der nämnde nödvändighet icke förefinnes. Att den åsigt härutinnan,
hvarpå ifrågavarande förslag hvilar, skulle, på sätt anmärkt blifvit, leda till
förvirring af begreppet om sjelfva brottets väsende i dess olika yttringar, har jag
således lika litet kunnat finna, som jag kan instämma i påståendet, att den är fremmande
för vår nu gällande lag. Ty då det i 8 kap. 5 § Missgernings-Balken heter:
i afsigt att skada göra, föreställer jag mig, att härmed ej kunnat menas ett hos
förfalskaren blott inneboende uppsåt, hvarmed brottmåls-lagen ej har något att skaffa,
utan en i handling ådagalagd afsigt att använda det förfalskade sig sjelf till fördel
eller annan till skada, såsom det ock i 1 § af samma kapitel uttryckligen säges.
Man har äfven medgifvit, att den nu gällande lagens mening sålunda blifvit i lag
-
54
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
skipningen uppfattad, ehuru man förmenat sådant härröra från ett bemödande hos
domare-makten att dermed ersätta en lagens brist i annat hänseende. Men att så
icke är förhållandet, utan nämnde uppfattning i sjelfva verket beror af ett allmänt
antaget begrepp om brottet och hvad till dess fullbordan hörer, torde tillräckligen
bevisas deraf, att den domstol, der bruk af det förfalskade blifvit gjordt, anses vara
deri, som bör öfver brottet döma.
Så vidt jag kan förstå, är det tvärtom Lag-beredningens lörslag, sorn i afseende
på förfalskade skriftliga handlingar, af hvilka något bruk ej skett, utgår från
en ny och för vår äldre lag fremmande grundsats, åt hvilken jag, likasom Högsta
Domstolens fleste ledamöter, ansett mig desto mindre hafva anledning att gifva företrädet,
som den hos oss hittills följda äfven finnes antagen i några bland de
nyaste utländska lagstiftningarne, och sålunda hemtar stöd af ett rättsbegrepp, som
synes vara allmänligen erkändt. Såsom skäl för den äldre grundsatsens vidhållande,
torde ock den omständigheten böra tagas i betraktande att, i fråga om alla skriftliga
handlingar af den beskaffenhet att de äro innehafvarens enskilda egendom och
med hvilka han följaktligen, då han ej vill begagna dem i dermed afsedt ändamål,
är berättigad att vidtaga hvad åtgärd han behagar, det onda uppsåtet att göra skada,
som i främsta rummet fordras för att konstituera hans åtgärd till förfalsknings
brott,
aldrig kan, så länge icke något slags bruk blifvit gjordt af det förfalskade,
konstateras annorlunda än genom egen bekännelse. Ett sådant uppsåt eger man
nemligen icke att förutsätta, och då således förfalskarens blotta föregifvande att dokumentets
förändring skett af nyck eller misstag, alltid måste bereda honom strafffrihet,
synes lagstiftaren hafva föga skäl att göra till skyldighet för domaren att
forska efter ett uppsåt, som icke uppenbarat sig i yttre handling, och att låta straffbarhelen
blifva ensamt beroende af en härom framlockad bekännelse; helst det af
motsatta åsigtens anhängare åberopade förhållandet, att den förfalskade handlingen
möjligen kan mot förfalskarens vilja lalla i en annan persons händer, som sedermera
i god tro, eller åtminstone utan vetskap om förfalskningen, begagnar sig deraf
till skada för tredje man, ingalunda lärer rättsenligt kunna hafva något inflytande
på förfalskarens brottslighet eller mera än eljest göra honom inför lagen redo skyldig
för det uppsåt han med handlingens förändrande haft.
Men hvad i detta hänseende gäller om alla enskilda handlingar och jemväl
om sådana offentliga, sorn blifvit till viss person utfärdade och härigenom öfvergått
till dennes egendom, kan deremot icke gälla om de urkundliga offentliga handlingarne.
Enär de tillhöra staten och för all framtid äro ämnade till ett bruk, som
icke af förfalskaren beror, har redan genom sjelfva förfalskningen brottet blifvit å
gerningsmannens sida så fullbordadt, att från den tillfälliga omständigheten att skadligt
bruk deraf ej sedermera sker någon giltig grund icke kan hemtas till straff
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
55
frihet eller ens till nedsättning i bestraffningen såsom Lag-beredningens förslag
innehåller.
Hvad åter angår mynt och sedel-förfalskning eller förfalskning af mått, vigt
och hvarjehanda allmänna stämplar, så, ehuru hrottet i dessa fall, likasom vid förfalskning
af enskilda handlingar, icke kan anses fullbordadt innan bruk af det förfalskade
skett, påkallar dock, efter hvad förut är nämndt, den större vådligheten af
dylika brott, alt äfven anskaffandet af medlen flortill af lagen bestraffas i samma
mån, som hrottet derigenom närmar sig till sin fullbordan; och i denna del förefinnes
ej heller någon väsentlig skiljaktighet emellan de särskilda förslagen. Endast
i bestämmelsen om falsk stämpling skilja de sig i så måtto att då Lag-beredningen,
såsom det vill synas, genom mindre tydlighet i uttrycken, under samma kategori
af straffbarhet sammanfört åtgärden att förfärdiga falska stämplar eller märken
och att sålunda anskaffa medel till falsk stämpling med sjelfva stämplingen, eller
den åtgärd att genom falsk stämpels anbringande å en vara gifva den sken af att
vara stämplad, har det sednast uppgjorda förslaget genom en redaktion, som undanrödjer
all tvetydighet, iakttagit den nödiga åtskillnaden mellan dessa, ofta till brottslighet
olika åtgärder, och hänfört den förra, så vidt den endast innefattar åstadkommande
af de materiella medel, som för falsk stämpling erfordras, till en mindre
straffbar förberedelse-åtgärd. De anmärkningar häremot, som inom Högsta Domstolen
blifvit framställde och gå ut på att visa att en olikhet i sjelfva saken skulle
här ega rum, hvila efter min tanke på ett missförstånd om Lag-beredningens mening,
och torde till följd häraf ej böra till någon förändring i det senare förslaget
föranleda.
Utom nu omförmälda alvikelser från Lag-beredningens förslag, för hvilka jag
ansell nödigt att något fullständigare redogöra, förekomma väl äfven både i afseende
på de i förevarande lag-förslag afhandlade brotten och straffbestämmelserne åtskilliga
andra skiljaktigheter, som likväl, enär de icke röra grunderna för förslaget, utan
endast dess serskilda stadganden, icke torde behöfva här närmare utvecklas. Skälen
dertill igenfinnas uti sjelfva stadganderna, hvilka, såsom lemnade utan anmärkning
dels af Högsta Domstolen enhälligt och dels af dess fleste ledamöter höra kunna
anses häraf hemta stöd för sin giltighet. Til! en del beror dessa skiljaktigheter
äfven af nödvändigheten att vid den partiella lagförändring, som nu är i fråga, icke
lemna några luckor i lagen och att sätta den nya lagstiftningen i behörigt samband
med de delar af förut gällande lag, som bredvid densamma skola tjena till efterrättelse.
Sålunda har sistnämnde omständighet, hvilken isynnerhet haft inflytande på
straffbestämmelserna, föranledt dertill, att ehuru straffen i allmänhet äro salta något
lägre än i Lag-beredningens förslag, minimum för urbota straff i vissa fall blifvit
förhöjdt. hvilket, med bibehållande af nu gällande förvandlingsstraff svårligen kunnat
56
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
undvikas och redan vid antagande al' den nya stöld-lagen blifvit såsom behöfligt
erkändt.
Men bland de i förslaget upptagna allmänna bestämmelserna förekommer i
47 § ett stadgande, hvarom meningarne inom Högsta Domstolen varit mera delade
och för hvilket en närmare redogörelse således torde erfordras. I denna § har nu
gällande lagens serskilda straffpåföljd af ärans förlust blifvit bibehållen icke allenast
för nästan alla förfalskningsbrott, utan äfven för vissa gröfre bedrägerier, och fråga
har i anledning häraf inom Högsta Domstolen uppstått om delta stralls utbytande
mot den af Lag-beredningen föreslagna påföljden för den brottslige att icke få i
allmänt värf nyttjas. Ärans förlust är emellertid ett i vår brottinåls-lag af ålder
antaget straff, hvars verkningar djupt ingripa i flera till både civil- och processrätten
hörande rättsförhållanden, och straffets borttagande i utbyte mot ett annat
med andra verkningar skulle följaktligen icke kunna ske utan en, med nu förevarande
lagförslag icke åsyftad rubbning i nyssnämnda rättsförhållanden. Så är, t. ex., af
detta straff icke allenast beroende den brottsliges rättighet att vittna och att förvärfva
burskap eller att i allmänhet tillgodonjuta sådana förmåner, för hvilka lagen
fordrar god frejd, utan det inverkar äfven på frågor om äktenskaps-skillnad, om ansvar
för falsk angifvelse, om domstols behörighet eller om ett åtaladt brotts egenskap att
vara underställnings-mål; och i alla dessa hänseenden skulle nya bestämmelser påkallas
af ett utbyte, för hvars behöflighet man i sjelfva verket endast åberopat en
förment mindre lämplighet i uttrycket, och som således hufvudsakligen blott afser
valet mellan olika juridiska termer eller benämningar för en straffpåföljd, hvilken
alltid måste lå sin egentliga betydelse af de verkningar lagen dermed förenar.
Af dessa skäl och då det derjemte har synts mig lätteligen kunna leda till
olägenhet, om man, under det ärans förlust qvarstår såsom påföljd för åtskilliga
andra brott, ensamt för dem, som nu äro i fråga, skulle stadga en annan likartad
påföljd, hvars allmänna karakteristik väl i lagen intages, men hvars inverkan på alla
ofvannämnda speciella rättsförhållanden lenmades obestämd, har jag, lika med Högsta
Domstolens fleste ledamöter ansett mig icke böra biträda deras mening, som förordat
det ifrågaställda utbytet. Men ehuru jag sålunda i afseende på sjelfva straffet
finner mig ega anledning att tillstyrka det uppgjorda förslagets godkännande, hyser
jag dock betänkligheter mot straffets tillämpning i den vidsträckta omfattning, som
förslaget innehåller. I detta hänseende åberopar jag i underdånighet min redan i
Högsta Domstolen uttalade åsigt, och hemställer, i händelse denna åsigt af Eders Kongl.
Majit godkännes, att då 47 § härigenom ej skulle lå tillämpning på andra brott än
de gröfre förfalskningsbrotten, samma § måtte från de allmänna bestämmelserna utgå
och i stället flyttas till slutet af den afdelning i förslaget, som serskildt handlar om
förfalskningsbrott.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 59.
57
förfalskningsbrott. Slutligen anser jag äfven sjelfva inledningen till den föreslagna
författningen kunna oell böra i någon mån förkortas, samt hemställer, på grund af
hvad i underdånighet blifvit anfördt, alt Eders Kongl. Majit täcktes godkänna det
ifrågavarande lagförslaget sådant det finnes upptaget i det förslag till nådig proposition
i ämnet som jag nu får underställa Eders Kongl. Majits pröfning.
Efter uppläsandet af detta förslag till proposition, täcktes
Kongl. Majit på öfriga Stats-rådets tillstyrkande bifalla hvad
Herr Justitie Stats-Ministern i underdånighet hemställt, och befallde,
att proposition i ämnet, sådan den linnes detta protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer aflålas.
Ex protocollo:
E. Helling.
Sik. till R. St. Erot. 1856 fy 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft.
8
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
é
Kongl. Mcij.ts Nöd. Proposition M 60.
1
N:o 00.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 21 Februari 18.77, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående den så kallade
Kurhus-afgiften; Gifven Stockholms Slolt den 10 Januari 1851.
Genom Nådig Kungörelse den 20 December 1854 har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid sistförflutna Riksdag fattade beslut, förordnat, att, till veneriska
smittans hämmande och botande, årligen från och med år 1855 till och med det år,
då innevarande Riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven person skall utgöras en kurhus
algift,
för Stockholms stad med högst Sexton skillingar och minst En skilling samt inom öf
riga
delar af riket med minst En skilling och högst Fem skillingar, hvilket sistnämnde belopp
dock inom de lasaretts- och kurhus-distrikt, der lasarettets och kurhusets bestånd det
oundgängligen fordrar, må kunna höjas till sex skillingar, allt banko, lika för alla betalande
inom hvarje kurhus-distrikt, efter dess behof; att afgiften skall af vederbörande inom hvarje
kurhus-distrikt bestämmas antingen till ettdera af dessa belopp eller deremellan, men icke
må, utan vid särdeles tvingande omständigheter, fastställas till det högsta; att denna afgift
skall utgå och redovisas inom hvarje kurhus-distrikt särskildt, så att den blifver alldeles
skild från hospitalens och lasarettens fonder och räkenskaper; samt att de genom besagde
afgift inflytande medlen skola i första rummet ovilkorligen begagnas för de efter behof och
öfverenskommelse på ett eller flera ställen inom länet inrättade kurhus-anstalter oah derefter,
hvad icke är lör veneriska smittans hämmande erforderligt, användas för allmänna helsovården
i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande af lasarettens utgifter för svårare skador
och sådane sjukdoms-tillfällen, som fordrar chirurgisk behandling.
För att ådagalägga i hvad mån ofvannämnde afgift fortfarande må vara för lasarettens
och kurhusens underhållande af nöden, har Serafimerordens-gillet till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnat uppgjordt sammandrag af inkomna summariska räkningar och revisionsberättelser,
angående kurhusmedlens belopp samt lans-lasarettens och kurhusens öfriga inkomster
och utgifter under år 1854, utvisande detta sammandrag att kurhus-afgiften för året
utgjort 175,820 Ridr i4 sk. 4 rist och öfriga inkomster 101,932 Ridr 14 sk. 1 rist, samt
Bilt. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afcl. 2 Band. 6 Höft. i
2 Kongl.
att utgifterna uppgått till 254,922 Hulr 18 sk. 10 r:st, allt banko; hvarjemte Ordens-gifiet
anfört, att dä häraf vore uppenbart, det ifrågavarande sjukvårds-inrättmngar, utan kurhusafgiften,
ej kunna ega bestånd, samt denna afgift är bestämd att utgå endas ttill och med det
år, hvarunder nu påbörjade Riksdag slutar, Ordens-gillet alltså funne sig böra i underdånighet
hemställa, att nådig proposition om samma afgifts fortfarande måtte till Rikets Ständer
allåtas.
I omförmälda ämne har emellertid dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län, dels ock Direktionen öfver det i Fahlun inrättade lasarett och kurhus, tili Kongl. .Maj:t
inkommit med underdåniga skrifvelser, hvaruti Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande
upplyst det sjukvården inom förstnämnde län, äfven i dess nuvarande inskränkta skick, omöjligen
kunde behörigen upprätthållas utan tillökning i inkomsterna, samt att, synnerligast för
norra delen af länet, en högst betydlig utsträckning af samma sjukvård vore af behofvet
påkallad, men att ali tillgång dertill nu saknades; med afseende hvarpå Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anhållit om den Nådiga framställning till Rikets Ständer, att, der lasarettets
eller kurhusets bestånd det oundgängligen fordrar, kurhus-afgiften må kunna utgå med ett
förhöjdt belopp till högst åtta skillingar banko; Och har åter Direktionen öfver lasarettet oell
kurhuset i Fahlun underdånigst anmält, att denna inrättning, den enda inom Stora Kopparbergs
län befintliga sjukvårdsanstalt, visserligen hittills kunnat uppehållas med en kiirlmsafgift
af fyra skillingar banko på hvarje mantalsskrifven person, jemte öfriga till inrättningen
influtna smärre inkomster; men att, med beräkning af hvad derstädes för de första åtta
månaderna af innevarande år vore utbetaidt och hvad som under de återstående fyra rnånaderne
förmodades komma att erfordras, sig visade att, oaktadt al! möjlig hushållning, utgifterna
för året komme alt öfverstiga inkomsterna med ett belopp af omkring 2,200 R:dr,
hvilket åter härledde sig dels och i synnerhet från nu gängse högt uppstegrade priser å så
väl alla lifsförnödenheter, som hvad i öfrigt till inrättningens vidmakthållande erfordrades,
dels från den minskning i inkomsterna, Sorn varit en följd af qvarntulls- eller mantals-kolens
och hemmansränte-kolens förvandling, hvarigenom den inrättningen förut tillfallna andel i böter
för uraktlåtenhet att utgöra natura prestationer till Fahlu bergslag af dessa skatteko] försvunnit,
dels ock från ökadt antal patienter vid lasaretts- och kurhus-inrättningen, hvilket
sednare förhållande dock ingalunda inträffat såsom följd af någon ökad sjuklighet inom länet,
utan varit föranledt af tilltagande förtroende för inrättningen, den der allt mer och mer anlitades
i samma mån, som den hos allmogen förr rådande fördom och obenägenhet att af
sjukvårds-anstalterna sig begagna, upphörde, i anseende hvartill länets Pröfnings-kommitté, efter
verkställd granskning af räkenskaperne och tagen kännedom af inrättningens tillstånd, lästställt
kurhus-afgiften för innevarande år till ett förhöjdt belopp af sex skillingar för hvarje
mantalsskrifven person, genom hvilken förhöjning omförmälda brist, derest icke omkostnaderna
vid lasaretts- och kurhus-inrättningen ytterligare skulle ökas, borde vid nästkommande
års slut nedgå till omkring 800 R:dr, och under derpå följande år alldeles försvinna; men
som af ofvan anförde skäl antagas kunde, att patienternas antal, nu uppgående till omkring
50 ä 60 personer för dagen, ytterligare skulle tillvexa, hvaraf äfven uppkomme ökade sjuk
-
Kungl. Maj:ts Näd. Proposition M 00. 3
värds- och underhålls-omkostnader, så ansåge lasaretts- och kurhus-direktionen, i likhet med
hvad Pröfnings-komniittéen jemväl tillstyrkt, sig böra i underdånighet hemställa, det framställning
till Pikets Ständer matte i Nåder aflåtas, att kurhus-afgiften för Stora Kopparbergs
län kumle ökas sålunda, att maximi-afgilten finge bestämmas till åtta skillingar af mantalsskrifven
person.
Uti infordrade yttranden öfver nyssberörde hemställanden, har Serafimer-ordensgillet
i underdånighet förordat den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län äskade
förhöjning i maximi beloppet af kurhus-afgiften, men deremot afstyrkt nådigt afseende å lasaretts-
och kurhus-direklionens i Stora Kopparbergs län enahanda hemställan, hvarefter samma
Direktion inkommit med ytterligare yttrande i ämnet, oell deruti förmält sig med all sannolikhet
förese en öfver nu varande tillgångar stegrad höjning i omkostnaderna vid inrättningen
ej mindre till följd af allmogens tilltagande förtroende och benägenhet att för sina sjuka
densamma begagna, hvarigenom patienternas antal visar sig vara i ständig tillvext, än ock
emedan utrymmet redan är otillräckligt för det nuvarande sjukantalet och fordrar utvidgning,
hvarjemte förändrad inredning samt ökade aflöningar oeftergifligen påkallas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Majit i Nåder hos Rikets Ständer
föreslå, att ifrågavarande kurhus-afgift må jemväl under nästa statsreglerings-period utgå på
sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag bestämda och,
i öfverensstämmelse dermed, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 20 December
1854 påbudna; dock att, beträffande Stockholms och Stora Kopparbergs län, det måtte lemnäs
vederbörande öppet att, derest behofvet sådant oundgängligen fordrar, samt, hvad särskildt
sistnämnda län angår, utvidgning af länets sjukhus verkstäiles, höja ifrågavarande afgift
till högst åtta skillingar banko eller 25 öre riksmynt för hvarje mantalsskrifven person.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med alf Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 60.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklestaslik-cirenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-rådel å Stockholms Slott den -10 Januari
4857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Anjou, föredrog i underdånighet: — — — —
Underdåniga förslag till följande af Kongl. Maj:t förut beslutade Nådiga propositioner till
Rikets Ständer samt skrifvelser till Rikets Ständers Stats-Utskott, nemligen: — — —
c) Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående den s. k. Kurlms-afgiften;
Stats-rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes berörde förslag i nåder
gilla samt i enlighet dermed låta Nådiga propositioner och skrifvelser, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, till Rikets Ständer och till Stats-Utskottet expediera;
Och fann Kongl. Majit godt härtill lemna nådigt bifall.
Ex protocollo,
A. J. Olde.
Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse M 01.
5
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr. 1857, kl. 2 e. m.
Kongl. Majis Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständers Slats-Ulskott, angående
ytterligare anslag för fullbordande af nya lärohus-byggnaderna
i Wexiö och Wisby samt anslag till utvidgande af läro- och
gymnastik-husen i Nyköping; Gifven Stockholms Slolt den 30
Januari 1857.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, uppå Kongl. Maj:ts derom framställda
Nådiga proposition, till uppförande af nya lärohus i städerna Wexiö och Wisby beviljat anslag,
för byggnadsföretaget i den förra, af 40,000 R:dr och, för nybyggnaden i den sedna
re,
af 50,000 U:dr, hafva Wexiö och Wisby Stifts konsistorier, uti särskilda underdåniga
skrivelser af den 17 sistlidne September och 19 påföljde November, anhållit, att som förenämnde
beviljade belopp, i anseende till de under de 2:ne sednare åren högt uppstegrade
prisen å byggnads-materialier och arbetslöner, utom andra inträffade oförmodade omständigheter,
befunnits otillräckliga att betäcka kostnaderna för omförmälda byggnaders fullbordande,
Kongl. Maj:t måtte genom Nådig proposition till Rikets Ständer bereda ett ytterligare anslag
af 20,000 R:dr för lärohuset i Wexiö och af 10,000 It:dr till enahanda byggnad i Wisby,
hvarjemte Biskopen Doktor Th. Annerstedt, i egenskap af Ephorus för läroverken i Strengnäs
stift, uti underdånig skrifvelse den 4 nästlidne månad anhållit, att Nådig proposition
måtte till Rikets Ständer aflåtas om beviljande af ett anslag, stort 14,082 R:dr 16 sk., allt
banko, till utvidgande af läro- och gymnastik-husen i Nyköping, hvilket byggnadsföretag
vore af behofvet högt påkalladt.
Enär till Kongl. Maj:ts kännedom kommit, att vid innevarande riksdag anslag för berörde
läroverks-byggnader redan blifvit genom enskilda motioner begärda till enahanda belopp,
som för desamma i ofvannämnda underdåniga skrifvelser såsom behöfliga af vederbörande
uppgifvits, har Kongl. Maj:t ej funnit annan åtgärd vara erforderlig, än att samma
skrifvelser till Rikets Ständers Stats-Utskott härmedelst öfverlemna.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
0 S C A R
L. A. Anjou.
«
Kongl. Maj:t* Nild. Skrifvelse jn 67.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiaslik-ärenclen, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 50 Januari 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Ecklesiastik-Departementet, Statsrådet Anjou, föredrog i underdånighet:
Härefter uppläste Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse med förut
fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott,
angående ytterligare anslag för fullbordande af de nya läroverks-byggnaderna i Wexiö
och Wisby, samt anslag till utvidgande af läro- och gymnastik-husen i Nyköping.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
och befallte, att Nådig skrifvelse skulle, i öfverensstämmelse dermed,
till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtas.
Ex protocollo,
Carl Fr. Liljevalch.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 0’1.
7
N:o 62.
Ank. till Exp.-Utslc. d. 21 Februari 1857, kl. 2 a. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om indragning till
Kronan af den ränte-ved, som är anslagen för Wisby så kallade
krono-kalkugn i Gottlands län, och om ersättning derför till
kalkugnens egare; Gifven Stockholms Slolt den 13 Februari 1857.
I äldre tider egde Kongl. Maj:t och Kronan på Wisborgs slottsladugårds område två
kalkugnar, som äfven för Kronans räkning brukades och för hvilkas drift allmogen från
närmast omkringliggande ting, i Gottlands håde södra och norra härader, var skyldig att
leverera så mycket af den i hemmansräntorna ingående ved, som behofvet årligen fordrade
och skogarne kunde tåla, utan att beloppet deraf synes hafva varit närmare eller annorlunda
bestämdt.
Sedan dessa kalkugnar blifvit år 1695 fiir Kronans räkning utarrenderade till enskilda
personer, med bibehållande af allmogens verilevererings-skyldighet, och den ena ugnen kort
derefter nedlagd samt den andra, enligt Kongl. Brefvet den 1 och Kammar-kollegii skattebref
den 27 Junii 1758, försåld till enskild person, mot en skatte-köpeskilling af 1,200
Daler och en årlig ränta af 150 Daler silfvermynt, uppkom tvist emellan den nye egaren
och atskillige hemmansegare, huruvida desse vore skyldige att vidare fullgöra den förut
brukliga ved-leveransen, men afgjordes till kalkugns-egarens förmån genom Kammar-kollegii
laga kraftvunna utslag den 10 Oktober 1764.
Samma Kollegium fastställde den 18 April 1799 lösen för kalkugns-veden, att erläggas
af kalkugnsegaren till Kronan med 1 Daler 8 öre silfvermynt eller 20 skillingar banko för
hvarje kast, och bestämde den 3 November 1802 den myckenhet ränte-ved, hvartill kalkugnsegaren
vore berättigad, att, i mån af behofvet för kalkugnens drift, utgå med högst
400 kast eller famnar årligen.
En af Bonde-ståndets fullmäktige från Gottlands län vid 1847—1848 årens riksdag i underdånighet
framställd anhållan, att den, genom skogarnes medtagna skick, mera än förr betungande
skyldigheten till ifrågavarande ved-leverering måtte få, helt och hållet eller mot
lösen, upphöra eller ock med penningar elter markegång årligen fullgöras, men att, om icke
heller detta kunde bifallas, den antagna ersättningen af 20 sk. för famnen finge beräknas
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition JM 62.
efter den myntsort, som vid levererings-skyldighetens åläggande egde rum, och detta nied
retroaktiv beräkning, till skattegifvarnes förmån, för sednast förflutna tio år, föranledde, i
förening med särskilde kommitterades underdåniga betänkande, angåendeförenklirjg af beskattningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelse-verket, dertill, att egaren af Wisby kronokalkugn,
handlanden Johan Hägg, tillspordes, huruvida han, emot bestämd ersättning på
en gång, ville frånsäga sig dispositions-rätten till den kalkugnen anslagna ränte-ved; och förklarade
Hägg, att, da värdet af 400 kast ved å 4 R:dr 16 sk., hvarmed kalkugns-ved vid
sednaste upphandlings-auktion måst betalas, utgjorde B:ko R:dr 1,733: 16.
och derifrån afdroges 20 sk., som kalkugns-egaren för hvarje kast er
lade
till Kronan med  » » 166: 32.
kalkugns-egarens ersättningsanspråk blefve för år B:ko R:dr 1,566: 32.
samt att Hägg emot erhållande på en gång af ett kapital, hvarå 5 procent ränta motsvarade
sistnämnda belopp, eller 31,333 R:dr 16 sk. banko, ville för sig och blifvande egare
af kalkugnen afstå ränte-veden till Kronan.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 5 Oktober 1849 förklarat det vilkor, hvarunder
egaren af berörde kalkugn sålunda tillkännagilvit sig vilja afstå rättigheten att disponera
den till ugnen anslagna ränte-ved, icke kunna antagas, samt följaktligen funnit den af
ofvannämnde kommitté väckta frågan om inlösande till Kronan af dispositions-rätten öfver samma
ränte-ved böra för det då närvarande förfalla, äfvensom den af Bonde-ståndets fullmäktige
från Gottland gjorda ofvannämnda framställning om upphörande af ved-levereringen eller
förändrad beräkningsgrund för den ersättning, hvilken af kalk-ugnsegaren utgifves, blef utan
afseende lemnad; anmälde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gottlands län år 1855, att
åtskilliga hemmans skyldighet att lemna ränte-ved till Wisby kalkugn försvårade verkställigheten
inom länet af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj samma år om de i ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling.
Jemte det Kongl. Majit, tiil följd häraf, den 23 November 1855 meddelade nådig föreskrift,
huru med ifrågavarande kalkugns-veds utgörande tills vidare borde förhållas, anbefallde
Kongl. Majit samma dag Kammar-kollegium att ytterligare låta böra egaren af Wisby
kalkugn, huruvida han, vid numera förändrade förhållanden, kunde vara benägen, antingen
att frånsäga sig dispositions-rätten till den för berörda kalkugn anslagna ränte-ved, emot åtnjutande
af ersättning, på en gång eller årligen, till ett vedens värde ungefärligen motsvarande
belopp, eller ock att, mot skäligt pris, hvilket af honom borde uppgifvas, kalkugnen
till Kronan försälja, hvarom Kollegium derefter borde med utlåtande till Kongl. Majit inkomma.
Till följd häraf har Kammar-kollegium, efter infordrande af underdånig förklaring i ämnet
från handlanden Hägg, som fortfarande eger kalkugnen, och efter inhemtande tillika af
Kongl. Maj:ts Befallningshalvandes i Gottlands län yttrande, den 25 September sistlidet år
underdånigt utlåtande i denna fråga afgifvit.
Af
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 62.
9
Af nyssnämnda handlingar, hvilka Kongl. Maj:t låtit Sig föredragas, jemte en af Olaus
Svebelius, Hans P. Hellgren och Lars J. Ericsson, å egna och öfrige vedräntegifvares
vägnar, ingifven underdånig ansökning i förevarande ämne, inhemtas, att Hägg numera afslagit
det första af ofvanomförmälda alternativer, att emot ersättning i penningar afstå rättigheten
till ränteveden, af det uppgifna skäl, att vedpriset är i ständigt stigande och att
således rättigheten att disponera denna ved, för hvilken han till Kronan erlägger endast
Tjugu skillingar banko för hvarje famn, oupphörligen förökas i värde; och att, hvad åter
beträffar försäljning till Kronan af sjelfva kalkugnen. Hägg uppgifvit nettobehållningen deraf
i medeltal till en rund summa af Fem tusen Riksdaler Ranko årligen, som efter Fem för
Hundra motsvarade ett kapital af 100,000 Riksdaler Banko; men att, då en sådan köpeskilling
möjligen kunde anses för dryg, Hägg förklarat sig benägen att genast till Kronan
afstå kalkugnen med allt hvad eganderätten dertill kunde omfatta, emot det han antingen
på en gång erhölle 80,000 R:dr Banko, eller ock honom och hans arfvingar eller andra
laglige rättsinnehafvare tillförsäkrades att under Femtio år af statskassan årligen erhålla
4,500 Riksdaler Banko.
Denna köpeskilling af antingen 80,000 Riksdaler på en gång eller 225,000 R:dr Banko
fördelade på Femtio år, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock ansett alltför dryg, under
anförande, att Hägg till de årliga bevillningstaxeringarne icke ens uppgifvit behållningen
af hela sin rörelse på långt när så betydlig. De till Kammar-rätten inkomna taxeringslängder
för år 1854 upplysa, att Hägg angifvit ifrågavarande kalkugnsvärde till blott Tre
tusen Riksdaler, och att taxerings-kommittéen förhöjt detsamma från 6,000 R:dr, hvartill
det förut varit upptaget, till allenast Tio tusen R:dr B:ko; hvadan ock Kammar-kollegium
ansett Häggs nu gjorda försäljnings-anbud icke kunna antagas.
Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande år 1855, på sätt ofvan är nämndt, anmälde det
hinder, som emot ränteförenklingens genomförande i Gottlands län uppstod i följd deraf,
att ifrågavarande kalkugn fått sig tillagd rättighet till ved af Kronans hemmansräntor, uppgaf
Kammar-kollegium, i utlåtande deröfver den 19 Oktober samma år, en ytterligare utväg
för staten att göra sig oberoende af denna kalkugnsegares rättighet till ränteved, så att
räntepersedlarnes förenkling för vissa hemman deraf ej uppehölles, nemligen att genom Kronans
försorg årligen inköpa och kalkugnsegaren tillhandahålla det belopp af ved, inom det
fastställda maximum, som han för tillverkningen hvarje år uppgåfve sig behöfva. Denna
utväg har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu äfven föreslagit att begagna, dock på det
sätt, att, då vedleveransen till kalkugnen småningom antagit arten af ett vissa bestämda
hemmans åliggande och under en längre tid af samma hemman utgjorts, egarne af dessa
hemman blefve hörde, huruvida de ville, för att i likhet med öfrige vedräntegifvare, få med
penningar lösa ränteveden efter ett för all tid bestämdt pris af 2 R:dr 22 sk. banko, förbinda
sig att, derest så påfordrades, emot gångbart pris, som vid årliga markegångssättningarne
bestämdes, till Kronan försälja och vid kalkugnen leverera en emot nuvarande ränteBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 2
10 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition M 62.
veden svarande myckenhet. Med alltid öppen utväg att göra ett sådant räntegifvarnes åtagande,
om så erfordrades, gällande, skulle Kronan åtaga sig att hålla kalkugnsegaren tillhanda,
efter visadt behof, högst 400 kast eller ett, efter föregången undersökning, en gång
för alla bestämdt vedbelopp, hvilket genom tidigt anställda upphandlingsauktioner i åtskilliga
trakter af länet skulle sannolikt erhållas för vida billigare pris, än fallet varit hittills, då
endast smärre qvantiteter ifrågakommit.
I afseende på sistnämnda förslag har Kammar-kollegium erinrat, att, om än i sednare
tider blifvit brukligt att från alltid samma hemman årligen anordna ränteved till Wisby
kalkugn till belopp af 264| kast och ehuruväl Kongl. Maj:ts ofvan omförmäkla nådiga föreskrift
den 23 November 1855 innefattade, att emellan alla de för leverering af kalkugnsved
afsedda hemman skulle, intilldess annorlunda förordnades, iakttagas den ordning, som
hittills varit följd, denna ränteved dock icke är på hemmanen till framtida utgörande i behörig
ordning indelad; och enär det står kalkugnsegaren öppet att uppdrifva sin tillverkning
så att den motsvarar ett vedbehof af 400 kast, måste Kronan då äfven tillhandahålla honom
det öfverskjutande beloppet af ränteved från andra, än de hittills vedlevererande hemmanen.
Men att nu, antingen blott för dessa hemman eller ock derutöfver för så många,
som erfordras för att fylla sistnämnda belopp ränteved, göra åtnjutandet af ränteförenklingens
fördelar beroende af ett åtagande att efter gångbart pris leverera ved till kalkugnen,
har Kammar-kollegium ansett mindre lämpligt och billigt, emedan de, äfven utan något sådant
vilkor, böra, lika med andra hemman, komma i åtnjutande deraf. Kammar-kollegium
har deremot trott årlig upphandling af ved, för Kronans räkning att vid kalkugnen levereras
till ett egarens rätt och behof motsvarande belopp, vara ett lämpligt medel att befria
hemmanen från ifrågavarande vedleverering och få ränteförenklingen på Gottland allmänt införd,
hvilken upphandling dock, efter Kammar-kollegii åsigt, icke borde fortfara längre än
till dess möjligen i en framtid Kronan kunde få för skäligt pris inköpa kalkugnen, som genast
derefter borde å offentlig auktion försäljas, utan rättighet till veds erhållande af
Kronan.
Härtill erfordras likväl anslag af statsmedel, hvars belopp Kammar-kollegium på följande
sätt förslagsvis beräknadt. J)å medelbeloppet af markegångsprisen för de tio åren 1846
till och med 1855 å en kast furu- eller tallved i Gottlands län utgör 2 K:dr 43 sk. 2 r:st.
Banko, och kalkugnsegaren för hvarje kast ränteved erlägger betalning med 20 sk. Banko,
skulle 2 B:dr 23 sk. 2 rst. eller i jemnt tal 2 R:dr 24 sk. samma mynt kunna antagas såsom
Kronans årliga utgift å en kast honom tillhandahållen ved. Om han uttager sin rätt
till 400 kast årligen, skulle denna utgift för Kronan uppgå till 1000 U:dr B:ko. Kammar
kollegium
har alltså i underdånighet tillstyrkt, att af Rikets Ständer måtte äskas ett förslagsanslag
å sistnämnda summa, att ställas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Gottlands
län disposition för ifrågavarande ändamål, emot behörig redovisning; kunnande denna summa
komma antingen att öfverskridas, då vedprisen äro högre, hvartill markegångsprisets
jemna stigande från 2 ll:dr år 1846 till 4 Il:dr Banko, som det utgjorde 1855, ger anled
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 62.
11
ning, eller ock icke till fullo utgå, i den mån kalkugns-egaren ej behöfver hela vedbeloppet.
Emellertid blefve statsverkets uppoffring icke så betydlig, enär ersättning till en del erhölles
i de 2 Ridr 22 sk. Banko, utgörande medelmarkegångsvärdet för åren 1834—1853, hvarefter
hvarje kast ved, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, skall af räntegifvarne lösas.
Och har Kammar-kollegium slutligen hemställt, att, om ett sådant anslag beviljades
och tillika tillätes, att kalkugnen vid gynnande tillfälle finge, på sätt ofvan är nämndt, för
Kronans räkning inköpas och åter försäljas, till Kongl. Majits Befallningshafvandes omtanka
och ansvar må öfverlemnas, dels att föranstalta om vedens upphandling årligen å öppen
auktion vid de tider och på det sätt, som till minsta utgift för statsverket kunde föranleda,
dels ock att iakttaga tillfället, då ifrågavarande kalkugn må kunna med minsta kostnad inköpas,
samt derom till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och beslut göra underdånig anmälan.
Med afseende å hvad Kongl, Maj:ts Befallningshafvande i Gottlands län och Kammarkollegium
sålunda i underdånighet anfört, har Kongl. Majit, som ansett frågan om meranämnde
kalkugns inköpande för Kronans räkning böra för närvarande förfalla, velat, i betraktande
af de vedlevererande hemmanens billiga anspråk på lika rätt med öfriga hemman
å Gottland att åtnjuta ränteförenklingens förmåner, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer,
att å Riks-statens Sjunde hufvudtitel uppföra ett förslags-anslag af 1,000 Riksdaler Banko om
året, att af Kongl. Majits Befallningshafvande i Gottlands län, i mån af behof, disponeras
för inköp å offentlig auktion till leverans vid kalkugnen af det vedbelopp, hvilket för samma
ugn, inom det fastställda maximum af 400 kast, hvarje år användes, intilldess statsverket
kan blifva i tillfälle på skäliga vilkor inköpa kalkugnen, för att sedermera åter afyttra
densamma, utan vidare rättighet för en blifvande egare att af Kronan erhålla ved.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars behandling ärendet af Rikets Ständer öfverlemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCA il.
J. 4. Gripenstedt.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. M 62.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Mayl Konungen
i Slats-rådet å Stockholms Slott den 13 Februari 1857.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering ett, i
öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om indragning till Kronan af den ränte-ved, som är anslagen för Wisby så kallade
krono-kalkugn i Gottlands län och om ersättning derför till kalkugnens egare.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i Nåder gilla berörde
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och befallde att
Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse dermed, till Rikets
Ständer allåtas.
Ex protocoilo,
Gabr. Lindberg.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition N:o 63.
1
Hlt:© CISS.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Mars 1857, kl. n f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående pension J/ än Rikets
Allmänna Indragnings-stat åt Kanslisten i Juslitie-Revisions-Expedilionen
Eberhard Liljewalch och Kopisten i samma
Expedition IVilhelm Norström; Gifven Stockholms Slolt den
13 Januari 1857.
Hos Kongl. Maj:t hafva Kanslisten i Juslilie-Revisions-Expeditionen Eberhard
Liljewalch och Kopisten i samina Expedition Wilhelin Norström i underdånighet anhållit,
att, enär sökanderne sedan flera år tillbaka, Liljewalch till följd af blindhet samt
Norström i anseende till iråkad, ännu fortfarande svårare sjukdom, varit urståndsatle
att sina tjenster bestrida och beskaffenheten af sökandernes sjuklighet ej lemnade dem
någon förhoppning att framdeles kunna i tjenstgöring åter inträda, Kongl. Majit måtte
täckas hos Rikets Ständer göra Nådig framställning om sökandernes öfverflyttande på
Allmänna Indragnings-staten, med rättighet att under deras återstående lifstid åtnjuta
ärlig pension, motsvarande den lön, sökanderne i nämnde Expedition hvar för sig nu
innehafva.
Af de vid ansökningarne fogade handlingar inhemtas, all Liljewalch är född deri
21 Juli 1808, -sedan år 1827 varit i Rikets tjenst och år 1841 blifvit utnämnd till
Kanslist i Justilie-Revisions-Expeditionen ; samt att Norström, som är född den 2 Maj
1809 och den 18 December 1832 inlrädt i Statens tjenst, den 23 Maj 1849 blifvit utnämnd
till Kopist i nämnde Expedition och alt Norström jemväl innehar befattning såsom
Mönsterskrifvare vid Svea Lifgarde; varande uti företedde läkarebetyg vitsordadt,
att Liljewalch sedan flera år tillbaka lider af fullständig blindhet på begge ögonen,
utan hopp att återvinna synförmågan ; samt att Norström i Januari månad 1853 blifvit
träffad af ett slaganfall, åtföljdt af fullständig lamhet i venstra armen och benet samt
i tungan, och att den ringa förbättring i hans sjukdomstillstånd, som sedermera vunnits,
icke lemnade förhoppning att han någonsin kunde åter inträda i utöfning af
sina tjensteåligganden.
Bilt. till It. St. Pral. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 7 Heijl. 1
Kongl. Maj: Is Nådiga Proposition N:o 63.
Atl de Embets- och Tjenstemän, som till följd af iråkad obotlig sjukdom befinnas
urslåndsalte att vidare utöfva sina tjenster, må kunna äfven före uppnådd pensionsålder
erhålla afsked med bibehållande af någon viss större eller mindre del af sina löneinkomster,
fordrar icke allenast billigheten mot den af sjukdomen hemsökte, hvilken
oftast befinner sig i den ekonomiska ställning, alt han härförutan icke kan lemna sin
plats, utan är i ännu högre grad påkallad t af det allmännas intresse, enär i annat fall
det alltid mäste inträffa, alt medel skola saknas för att med fulla beloppet af den för
hvarje tjenst anslagna lön godtgöra dem, som i de sjukas ställe nödgas bestrida dessa
befattningar, samt ett sådant förhållande utsträckt tili en obestämd tid, hvilken ej sällan
kan komma att fortfara under flera år, icke kan undgå att hafva menligt inflytande på
den drift och omsorg, hvarmed tjensten förrättas. För all afhjelpa så beskaffade missförhållanden,
gjorde Kongl. Maj:t till Rikets sednast församlade Ständer Nådig framställning
om vissa allmänna föreskrifter i ämnet, hvilka gingo derpå ut, alt den Embets-
eller Tjensteman, som genom bestyrkt obotlig blindhet, lamhet eller sinnessjukdom
funnes hafva under tre år oafbrutet varit oförmögen alt sin tjenst bestrida, skulle äfven
före den i författningarne stadgade pensions-åidern vara håde berättigad och pligtig
att från tjensten afgå mot åtnjutande för sin öfriga lifstid af ett understöd, motsvarande
halfva lönen, der ej särskilda omständigheter kunde med Rikets Ständers begifvande till
en förhöjning derutöfver föranleda. Denna framställning blef emellertid icke af Rikets
Ständer godkänd, hufvudsakligen på de skäl, att, ehuru olägenheterna af en lill tjensteulöfning
oförmögen tjenstemans qvarstående på sin plats till förfång för den i sjelfva
verket tjenstförrättande i allmänhet erkändes, Rikets Ständer likväl funno betänkligt,
att någon tjensteman skulle kunna endast på grund af sjukdom förbindas till afgång,
med mindre han blefve försäkrad om bibehållande af hela den lön, som hans befattning
åtföljde, hvadan Rikets Ständer, som förutsatte att frivillig afgång skulle ega rum,
så vida ett tillräckligt understöd för den sjukes återstående lifstid kunde af honom påräknas,
ansågo mera lämpligt, att frågan om slikt understöds bestämmande gjordes tili
föremål för serskild pröfning i hvarje läll, då ömmande omständigheter kunde sådant
påkalla.
Med afseende å de åsigter Rikets Ständer sålunda uttalat, och då del alltid måste
betraktas såsom en ömmande och för Staten maktpåliggande omständighet att före
bygga
den orättvisa, som uppkommer genom en tjenstebefaltnings bestridande under
längre tid af annan person, än den som uppbär dermed åtföljande lön, har Kongl.
Maj:t, ehuru Kanslisten Liljewalch och Kopisten Norström icke styrkt sig sakna andra
utvägar till bergning, härmedelst velat destohellre hos Rikets Ständer föreslå, att Liljewalch
och Norström må få från sina tjenster i Justitie-Revisions-Expeditionen afgå
med bibehållande af hittills ålnjutne löner på indragnings-stat, som det af sökanderne
äskade beloppet endast utgör något mer än hälften af den lön, som Kongl. Maj:t uti
Dess lili Rikets Ständer aflälna Proposition om stats-verkets tillstånd och behof ansett
böra för samma tjenster bestämmas.
De till ärendet hörande handlingar skola öfverlemnas till det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder hänskjulen, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Kongl. Ma/:ts Nådiga Proposition N:o 65.
3
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Arender, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 13 Januari 1857,
i närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Mimstern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stals-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Siats-Råden: fVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Hans Excellens Herr Justilie-Stals-Minislern uppläste slutligen till justering förslag
till den af Kongl. Maj:t den 18 sistlidne November beslutade Nådiga Proposition
lill Rikets Ständer, angående pension från Rikets Allmänna Indragnings-stat åt Kanslisten
i Justitie-Revisions-Expeditionen Eberhard Liljewalch och Kopisten i samma Expedition
Wilhelm Norström.
Enligt Stats-Rådets hemställan godkände Kongl. Maj:t ifrågavarande
Nådiga Proposition, sådan den finnes detta protokoll
bifogad.
Ex protocollo:
E. Helling.
4
Kongl. Majds Nådiga Proposition N-.o 64.
ÄTS© 64.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1837, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension å Allmänna
Indragnings-stalen för Landsfiskalen i södra distriktet af
Hallands län Isak Ulrik Motander; Gifven Stockholms
Slolt den 12 Februari 1857.
Hos Kongl. Maj:t har Landsfiskalen i södra distriktet af Hallands län, Isak
Ulrik Motander, i underdånighet anhållit, alt, då han, hvilken tjenstgjort 19J år såsom
Länsman i Faurås härad af Warbergs fögderi i nämnde län, och derefter 26?^ år såsom
Landsfiskal dels i Stockholms och dels i förstnämnde län, nu mera vid 70 års
ålder saknade förmåga att med vederbörlig drift skola sin befattning och således vore
nödsakad alt inom kort tid från tjensten begära afsked, samt Motander under sin tjenstetid,
i egenskap af Landsfiskal, icke åtnjutit någon derför af Staten anslagen lön
och af de derunder honom beredda tillfälliga inkomster, hvilka åtgått för uppehälle ål
honom och hans hustru samt åtta barn, deraf sju numera aflidit, icke kunnat bespara
något till egen och hustruns samt en oförsörjd, vanför dotters framtida bergning, —
Kongl. Maj:t, enär Landsfiskaler icke äro på pensions-stat uppförda, täcktes, vid afskedstagande!,
i Nåder bevilja honom pension på Allmänna Indragnings-staten till det
belopp, Kongl. Maj:t behagade bestämma.
Efter det Justitie-Kansleren samt Kongl. Maj:ts och Rikets Slats-kontor med
underdåniga utlåtanden i ämnet inkommit, har Kongl. Maj:t låtit Sig ärendet föredragas,
och vill härmedelst hos Rikets Ständer göra Nådig framställning derom, att Motander,
hvilken ej är berättigad till pension å Allmänna indragnings-staten, må, med afseende
derå, att han varit anställd i Statens tjenst den långa tiden af 46 år, hvarunder
han i 19| år innehaft sådan befattning, som af pensions-rätt åtföljes, vid afskedstagande!
från Landsfiskafstjensien, å nämnde s?at uppföras till erhållande under sin
återstående lifstid af en oafkortad årlig pension till det belopp, länsmän för närvarande
åtnjuta, eller Tvåhundra Riksdaler Banko, att utgå från och med månaden näst efter
den, uti hvilken afsked af Motander erhålles.
Kongl. Mapts Nådiga Proposition Nio 64.
5
De till saken hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars behandling Irågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAE*.
C. E. Gunther.
Transsumt af Protokoll 'ofver Justitie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i Siats-Rådet å Stockholms
Slolt Thorshögen den 12 Februari. 1851,
i närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Stals-Minislern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou
Ahnqvist och
Friherre of Ugglas.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering förslag till
Kongl. Majits under nedannämnde dagar beslutade Nådiga Propositioner till Rikets
Ständer, nemligen :
4:o. Den 16 December 1S56, angående pension ä Rikets Allmänna lndragningsstat
för Landsfiskalen i södra Distriktet af Hallands län Isak Ulrik Motander.
Enligt Stats-Rådets hemställan täcktes Kongl. Majit dessa
Nådiga Propositioner, sådana de linnas detta protokoll bifogade,
godkänna.
Ex prolocollo:
F. Edelstam.
6
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition N:o 65.
N:O 65.
Ank. (ill Exp.-Utsk. den 13 Mars 1857, kl. 11 f. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition lill Pikets Ständer, angående rättighet Jör Enkan
Johanna Magdalena IVallberg all erhålla pension å Rikets
Allmänna lndragnings-Slal\ Gifoen Stockholms Slott den
12 Februari 1851.
Uti en af Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-inrättningar i Riket öfverlemnad
skrift, har Enkan Johanna Magdalena Wallberg, född den 29 Juli 1783, i underdånighet
anhållit, att dä hon, sorn den 1 April 1818 blifvit anställd såsom Arbetsförestånderska
vid Rasp- och Spinnhuset å Långholmen, och sedermera från år 1827, då Straffoch
Arbels-fängelse blifvit å Norrmalm inrälladt, derstädes bestridt enahanda befattning,
icke numera, elter nära 40 års tjenstetid och vid 73 års ålder ansåge sig kunna med
erforderlig drift sköta sin trägna befattning, Kongl. Majit måtte vidtaga sådane åtgärder,
alt Wallberg, hvilken innehar Trehundra Riksdaler i lön, jemte andra förmåner,
i värde beräknade lill Tvåhundra Riksdaler, kunde, vid afskedstagande från sin befattning
såsom Arbetsförestånderska, få å Rikets Allmänna Indragnings-slat åtnjuta en årlig
pension af åtminstone Fyrahundra Riksdaler Ranko; och har Fångvårdsstyrelsen, vid
insändande af berörde skrift, anfört, att Styrelsen ansåge billigheten lala derför, att
Enkan Wallberg, i likhet med hvad genom Kongl. Majlis Bref den 24 Maj 1841 blifvit
för en del befattningar vid Fångvården under likartade förhållanden medgifvet, finge vid
sitt afskedstagande åtnjuta pension af allmänna medel; och att, ehuru sådan pension
vid afgång från tjenst vanligen ej beräknats till högre belopp än den kontanta lön,
som åtföljt tjensten, Styrelsen likväl, med afseende derå, att Enkan Wallbergs kontanta
lön i 20 år bibehållits utan förhöjning, äfvensom å Wallbergs ovanligt långa tjenstetid,
derunder hon, serdeles vid sin kraftfullare ålder, med nit och ordentlighet sina
åligganden fullgjort, ansett sig höra tillstyrka, att enkan Wallberg måtte vid sitt afskedstagande
komma i åtnjutande å Allmänna Jndragnings-stalen af ett årligt pensionsbelopp,
stort Fyrahundra Riksdaler Banko.
Kongl. Maj sts Nådiga Proposition N:o 65.
7
Efter det Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor blifvit i ämnet hördt, har Kongl.
Maj:t tagit detta ärende i öfvervägande, och vill Kongl. Majit, i betraktande af den
längre tid, hvarunder enkan Wallberg varit i Fångvärdens tjenst anställd, i Nåder föreslå
Rikets Ständer, att beniälda enka må, vid afskedstagande! från sin befattning
såsom Arbetsförestånderska ä Straff- och Arbets-fängelset pä Norrmalm, å Rikets Allmänna
Indragnings-stat uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
oafkortad ärlig pension, motsvarande den kontanta lön hon såsom Arbetsförestånderska
nu innehar, eller Trehundra Riksdaler Ranko.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Transsumt af Protokoll öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Sla/s-Rådet ä Stochholms
Slolt Thorsdagen den 12 Februari 7857,
i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
StatsRåden : IFaUensteen,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Hans Excelfens Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering förslag till
Kongl. Maj:ts under nedannämnde dagar beslutade Nådiga Propositioner till Rikets
Ständer, nemligen: — — —— — — — — __ _
3:o) den 28 Oktober 1856, angående rättighet för Enkan Johanna Magdalena
Wallberg alt erhålla pension å Rikets Allmänna Indragnings-stat; — — — — — —
Enligt Stals-Rådets hemställan täcktes Kongl. Majit dessa
Nådiga Propositioner, sådane de linnas detta protokoll bifogade,
godkänna.
Ex protocollo:
F. Edelstam.
8
Kongl. Majds Nådiga Proposition N:o 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1857, kl. 11 f. m,
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående rättighet Jör t. f.
Kommendanten och Direktören vid Straff-Fängelset i JVarberg,
Majoren Gustaf Wilhelm Gyllenhammar alt erhålla
pension ä Rikets Allmänna Indragnings-Slal; Gifven Stockholms
Slolt den 42 Februari 4857.
Uti en af Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar i Riket öfverlemnad
skrift har t. f. Kommendanten och Direktören vid ofvannämnde Straff-fängelse Kapite»en
vid Gottlands Nalional-Beväring, Majoren i Arméen Gustaf Wilhelm Gyllenhammar
i underdånighet anhållit att då han, som ifrån Augusti månad år 1848 i berörde
egenskap varit vid Stralf-Fängelset anställd, under sin tjenstgöring derstädes blifvit genom
slag i hufvudet af en i fängelsets murbruksqvarn befintlig svängbom obotligt skadad
till sin helsa samt sökanden, efter en tjenstetid af 45 år och vid en ålder af iner
än 61 år, jemte hustru och 6 oförsörjda harn befunne sig utan enskild förmögenhet
med rätt till endast 200 R:drs pension ur Arméens Pensions-kassa, Kongl. Majit måtte
täckas i Nåder aflåta proposition till Rikets Ständer om beviljande af rättighet för sökanden
att, när han med läkarebetyg kunde styrka sig vara till följd af erhållna
skadan urståndsalt att sina befattningar vid fängelset bestrida, få, på Rikets Allmänna
Indragnings-stat, årligen uppbära ett pensionsbelopp, motsvarande den lön och det arfvode
han såsom tillförordnad Kommendant och Direktör vid fängelset åtnjuter.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inbemtas, alt Majoren Gyllenhammar,
hvilken är född den 27 Oktober 1794, blifvit antagen till Fourir år 1808 vid Bohusläns
landtvärn och år 1811 vid Wendes Artilleri-Regemente, från hvilket Regemente,
der Gyllenhammar år 1815 i Nåder utnämndes till •Under-Löjtnant, han år 1818 undfått
afsked med rättighet att i Arméen qvarstå, hvarefter han år 1828 erhållit transport
till Gottlands National-beväring, inom hvilken Korps han år 1843 vunnit befordran till
Kapiten, och har Gyllenhammar, som deltagit i fälttågen till Tyskland och Norge åren
1813 och 1814, och för ådagalagd tapperhet blifvit med medalj af silfver benådad,
seder
-
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition N:o 66.
9
sedermera ifrån den 15 Augusti 1848 bestridt Direktörs- och Kommendants-befattningarne
-vid Warbergs fängelse, och i öfrigt, enligt Fångvårds-Styrelsens uppdrag utöfvat
inseende så väl vid de byggnadsarbeten, sorn åren 1848—51 blifvit vid fängelset verkställde,
som ock vid det år 1855 påbörjade krono-cellfängelset i Warberg; varande
det i utfärdade attester dels af Medicine Doktorerne J. G. Arrhenius och J. Strömqvist,
af hvilka den förre är anställd såsom läkare vid Straff-fängelset, under den 19 September
1853 intygadt, att Majoren Gyllenhammar, till följd af den i ansökningen omförmälda
olyckshändelse, mäste anses vara obotligen skadad till framtida helsa och möjligen
äfven till lifvet, och dels af Doktor Strömqvist den 14 Januari sistlidne år ytterligare
vitsordadt, att Majoren Gyllenhammar dels fortfarande har mehn af ifrågakomna
skada, dels ock två gånger lidit af svår ögoninllammation, samt till följd af detta lidande,
hvilket han efter all sannolikhet ådragit sig under utöfning af Direktörs-befattningen,
är till synförmågan mycket försvagad och troligen kommer alt alldeles förlora denna
förmåga, om ännu ett återfall timar.
Uti,häröfver afgifvet yttrande har Fångvårdsstyrelsen anfört, att, då, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref den 24 Maj 1841, samtlige Embets- och Tjenstemän vid Fångvården,
då de i och för tjensten blifvit genom af (ängarne begånget våld skadade till lemmar
eller helsa samt derjemte oförmögne till vidare tjenstgöring, äro berättigade att,
utan afseende på ålder eller tjenstetid, såsom pension behålla hela ordinarie löneinkomsten,
Styrelsen, på de grunder, som föranledt berörde stadgande, ansåge sig böra,
jemte anmälan att Gyllenhammar, såsom t f. Kommendant åtnjuter ett årligt arfvode
af 200 R:dr B:ko, i underdånighet hemställa, att Majoren Gyllenhammar, som under
den lid af omkring åtta år, han förestått Bikels största fängelse för lilslidsfångar, hvilket
under de två eller tre första åren af nämnde tid varit under byggnad, i anseende hvartill
många och stora svårigheter för ordningens upprätthållande uppkommit, ådagalagt särdeles
nit och skicklighet, och hvilken, enligt hvad ingifvet läkarebetyg föranleder, under
tjenstgöringen sannolikt ådragit sig, utom den ofvan omförmälda skadan, jemäl en
ögonsjukdom, som hotar att betaga honom synförmågan, målto beredas rättighet att,
när Gyllenhammar, efter intyg af läkare, belinnes oförmögen att vidare tjenstgöra, å
Allmänna lndragnings-staten uppbära årlig pension, motsvarande den aflöning han såsom
Fängelse-Direktör åtnjuter, eller 800 R:dr Banko.
Efter det Kongl. Maj-.ls och Rikets Slats-Konlor i anledning häraf blifvit hördl,
har Kongl. Majit tagit detta ärende i öfvervägande; och vill Kongl. Majit, med afseende
å hvad sålunda förekommit,samt enär, såsom Fångvårdsstyrelsen vitsordat, Majoren
Gyllenhammar under sin tjenstetid i egenskap af föreståndare för ett af Rikets största fängelser
för lifstidsfångar, ådagalagt särdeles nit och skicklighet, i Nåder föreslå Rikets
Ständer, att Gyllenhammar må, då Kongl Majit (inner godt förordna alt hans befattning
såsom Kommendant och Direktör vid Straff-fängelset i Warberg skall upphöra,
under sin återstående lifstid å Rikets Allmänna Indragnings-stat åtnjuta en oafkortad
årlig pension af Åtta Hundra Riksdaler Banko.
De handlingar, hvilka höra till delta ärende, skola hällas tillhanda det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med ali Kongl Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
ÖSCAK.
C. E. Gunther.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. i Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 66.
Transsumt af Protokollet 'öfver Juslitie-Dep artéin en ts -Aren den, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stals-Rådet å Stockholms
Slolt Thorsdagen den 12 Februari 1857,
i närvaro' af:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther.
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: IVallensteen,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering förslag till
Kongl. Maj:ts under nedannämnde dagar beslutade nådiga propositioner, till Rikets
Ständer, nemligen:
l:o den 8 September 1856, angående rättighet för t. f. Kommendanten och Direktören
vid Straff-fängelset i Warberg, Majoren Gustaf Wilhelm Gyllenhammar, att erhålla
pension å Rikets Allmänna Indragnings-stat; — — — —’ — — — — —
Enligt Stats-Rådels hemställan, täcktes Kongl. Maj:t dessa
Nådiga Propositioner, sådane de finnas detta protokoll bifogade,
godkänna.
Ex protocollo
F. Edelstam.
kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 67.
11
\:o 67.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 13 Mars 18S7, kl, il f. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående rättighet för Fanjunkaren
vid Kronoarbets-korpsen, Kornellen Naders Johan
Enström, alt erhålla pension å Rikets Allmänna IndragningsGifven
Stockholms Slott den 12 Februari 1857.
Hos Kongl. Maj:t har Kornetten A. J. Enström. 65 år gammal, i underdånighet
anhållit, att han, som dels i 25 års tid tjenslgjort vid Kongl. Maj:ts Lifgarde till häst,
hvarunder han bevistat fälttågen i Finland åren 1808 och 1809, och i Tyskland och
Norrige åren 1813 och 1814, samt för sitt förhållande dervid erhållit medalj för tapperhet
i fält och Kejserliga Ryska S:t Georgs Ordens 5:te klass, äfvensom han under
fälttåget i Tyskland ådragit sig bråckskada, dels ock sedan den 13 Maj 1848 varit anställd
såsom Fanjunkare vid Kronoarbets-korpsen, måtte, enär han under utöfningen af
sistnämnde befattning kommit att lida af döfhet och derjemte blifvit af fångar med
knif sårad, vid afskedstagande! från Kronoarbets-korpsen få för sin återstående lifstid,
bibehålla det arfvode han för det närvarande å fångvårdens stat åtnjuter.
Uti häröfver algifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen för fängelser och arbets-inrättningar
i riket, då vid utlåtandet fogade intyg af vederbörande Bataljonschef,
Kyrkoherde och Läkare vitsordade ej allenast Enströms välförhållande i och utom
tjensten under den tid af 8 år, som han varit vid Kronoarbets-korpsen anställd, utan
älven hans uppgifter att vara besvärad med döfhet och hafva blifvit med knif skadad,
hemställt, att, med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 24 Maj 1841, hvarigenom
pensions-rätt medgifvits ät vissa tjenstemän vid långvården, Enström, hvilken
innehar Under-officers aflöning, 233 R:dr i6 sk., jemte heklädnads-bidrag, 33 R:dr 16
sk., och såsom arfvode för Fanjunkare-tjensts bestridande uppbär 66 R:dr 32 sk., allt
banko årligen, kunde åtminstone från den lid, då han under tio år varit vid Kronoarbets-korpsen
anställd, få såsom pension å Allmänna lndragnings-staten uppbära ett
emot Underofficers-lönen svarande belopp, eller 233 R:dr 16 sk. nämnde mynt; och
har Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor jemväl blifvit i ämnet hördt och med underdånigt
yttrande inkommit.
12
Kongl. Mnj:ts Nådiga Proposition N:o 67.
Efter öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, och enär Enström, som
är öfver 65 år gammal samt lider af honom i Statens tjenst ådragen sjuklighet, under
sin militära bana sig tappert och hedrande förhållit, för sin tjenstgöring såsom Fanjunkare
vid Kronoarbets-korpsen är fördelaktigt vitsordad, samt vid utöfningen af sistnämnde
befattning blifvit ai’ fångar med knif sårad, vill Kongl. Maj:t med ansökningens
öfverlemnande till Rikets Ständers pröfning, i Nåder föreslå, att Kornetten Enström,
hvilken icke åtnjuter något understöd frän Annéens Pensions-kassa, måtte, sedan
han vid fångvården tjenat tio år, eller den tid, som för vissa andra tjenstemäns
vid fångvården rätt lill pensions åtnjutande blifvit i Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda
Bref den 24 Maj 1841 bestämd, få vid afskedstagande! derifrån å Rikets Allmänna lndragnings-slat
uppbära under sin återstående lifstid en oafkortad pension af Tvåhundra
trettiotre R:dr sexton skillingar banko.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse väl bevågen. Datum ut supra.
OSCAIt.
C. E. Gunther.
Transsumt af Protokollet öjver Justilie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stals-Rådet å Stockholms
Slolt Thorsdagen den 72 Februari 1857,
i närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stals-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råderi: (Vallensteen,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almquist,
Friherre af Ugglas.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering förslag till
Kongl. Majits under nedannämnde dagar beslutade Nådiga Propositioner till Riket Ständer,
nemligen:
2:o den 8 September 1856, angående rättighet för Fanjunkaren vid Kronoarbetskorpsen,
Kornetten Anders Johan Enström, att erhålla pension å Rikets Allmänna Indragnings-stat;
Enligt
Stats-Rådets hemställan täcktes Kongl. Majit dessa
Nådiga Propositioner, sådana de finnas detta protokoll bifogade,
godkänna.
Ex protocollo
F. Edelstam.
Kongl. Maj:Is Nådiga Skrifvelse N:o 68.
13
*Vo CS$.
Alik. lill Exp.-Ulsk. ilen ll Mars 18S7, kl. 6 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer, angående gjord underdånig framställning
um Statsbidrag för anläggning uf' kanal mea bassin
emellan staden Carlstad och dess hamn vid Kanikenäset;
Gifven Stockholms Slott den 15 Februari 1857.
Uti en genom Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader den 6 sistlidne
November till Kongl. Majit ingifven skrift, har Direktionen för Carlstads Hamnoch
Kanal-Bolag, under åberopande af nämnde stads betydligt tilltagande trafik, i underdånighet
framställt behofvet af en utvidgad och förbättrad hamnanläggning derstädes,
samt af Statens medverkan för detta ändamål; i hvilket afseende Direktionen i
underdånighet anfört: att, enligt utdrag af uppbörds-journalerna, hamn- och sluss-afgifterna
i Carlstad under de första fem åren, eller 1839—1843, efter anläggning af hamnen
vid Kanikenäset’ och dess öppnande till allmänt begagnande, utgjorde sammanlagde
endast 18,785 Ridr 11 sk. 8 rist., men att rörelsen derstädes sedermera så tilltagit,
att samma afgifters belopp för åren 1851 —1855 uppgick lill 35,664 Ridr 34 sk. 1 rist.
Biko; att rörelsens ytterligare tillvexl för framtiden otvifvelaktig! kunde påräknas, så
vida de trafikerande bereddes beqvämligheter, hvilka nuvarande hamnanläggning ej erbjöde
och hvilka bolaget saknade förmåga att åstadkomma; att vid ofvanberörde hamn,
anlagd lill 10 fots djup, utrymme saknades för upplag af plankor och bräder, som derifrån
skulle utskeppas, och hvaraf mängden år 1855 uppgick lill 57,019 lolller; att,
till följd af denna brist på utrymme, nämnda varor måste uppläggas på den från Clara
Elf till hamnen ledande kanalens bankar och derifrån i pråmar föras till fartygen i
hamnen, hvarigenom varu-egarne tillskyndades en ökad transport-kostnad af 8 sk. per
tolft; att, enär fartyg icke kunde till staden uppgå, samt aiståndet derifrån till hamnen
vore 2,000 alnar, godsegare måste vidkännas, utom tidsförlust, dryga omkostnader
för extra transporter, och stundom skada ä godset, hvarförutan flerfaldiga olägenheter
tillskyndades det stora antal passagerare å ångfartygen, hvaraf under sednaste fem år
i medeltal årligen 99 stycken besökt hamnen; att, med afseende härå och till ernående
af förbättring i omförmäida förhållanden, undersökningar blifvit, pä bolagets bekostnad,
verkställde af Chefen för Vestra Väg- och Vatten-byggnads-Distriktet, Majoren D. W.
Lilljehöök, som afgifvit alternativa kostnadsförslag, dels för anläggning af ny kanal från
hamnen vid Kanikenäset, ined lika djup som denna efter nuvarande pråmkanals yttre
14
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 68.
bank lill stadens strand vid så kallade Näbben, med hamnbassin derstädes, slutande sig
detta kostnadsförslag, på en summa af 14(4,684 R:dr B:ko, kostnaden för expropriation
af jord och byggnader ej deruti inbegripen, dels ock för dylik anläggning, utsträckt
till stranden midt för stadens södra Torggata med hamnbassin derstädes, upptagande
en summa at 224,592 R:dr samma mynt, hvilka förslag, med tillhörande kartor och profilritningar,
i underdånighet bifogats; hvarförutan ännu ett förslag vore af bemälde Distrikt-Chef
uppgjordt, afseende kanal-anläggning öfver Tyggårds vi k en och Tingvalla ön
till Clar-elfvens vestra gren, med en bestämmande sluss och två dragbroar öfver kanalen,
men hvilket förslag upptoge den betydliga kostnaden af 439,518 R.dr; samt att
bolaget, i samråd med deputerade, trafikanter, funnit en kanal-anläggning med dertill
hörande bassin, enligt förstomförmälda förslag komma att undanrödja de väsendtligaste
hinder och olägenheter, som nu betunga trafiken, samt kunna verkställas, derest lämpligt
statsanslag för ändamålet vunnes; anhållande, på grund häraf Direktionen, å bolagets
vägnar, att till Rikets Ständer mätte aflåtas Nådig Proposition om anvisande för
ifrågavarande hamn-förbättring, enligt ofvanupptagna första alternativ-förslag, deri arbetet
beräknats kunna fullbordas under loppet af tre år, af Sextiosex Tusen Sex
Hundra Sextiosex R:dr 32 sk. B:ko, såsom anslag, då skillnaden deremellan och anläggningskostnaden
påräknades kunna genom aktieteckning upptagas.
Af Landshöfdinge-Embetel i Wermlands län bar, uti ett ansökningen åtföljande
underdånigt yttrande, Nådigt bifall tili densamma blifvit tillstyrkt, under anmälan, att,
enligt Landshöfdinge-Embetets tanke, hamn-anläggning efter det sisla af ofvanupptagna
alternativa förslag skulle hafva beredt större fördelar för trafiken, än nägotdera at de
andra kunde medföra, men att de dermed förenade dryga kostnader syntes, åtminstone
för närvarande, göra detsamma overkställbar^ och har Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vatten-byggnader, för egen del, hufvudsakligen anfört, att under den tidrymd, som
förflutit sedan hamnen vid Kanikenäset och den 3J fot djupa pråmkanalen derifrån till
Clar-ellven åvägabragles, trafiken på Carlstad ansenligen ökats och att det till en början
för obetydligt ansedda afslåndet af 2,000 alnar mellan staden och hamnen efterhand
befunnits iner och mer kännbart under det rörelsen årligen stigit, hvadan nu vore
al högsta behof påkalladt, att förbättringar vidtogos genom hamnbassinens utvidgande
och densammas dragande närmare intill staden, i hvilket afseende Styrelsen förordat det
af bolaget och trafikanternas deputerade för ändamålet antagna förslag, under anmälan
alt, så vidt, i betraktande af nu gängse höga pris på materialier och dagsverken kunde
bedömas, löretaget syntes kunna utföras för den beräknade summan, eller för högst
150,000 R:dr B:ko, i förhållande hvartill det begärda Stats-bidrags-beloppet icke vore
för högt.
Kongl. Maj:t har tagit detta ärende i Nådigt öfvervägande; och vill, i betraktande
af hvad Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader anfört rörande den
ökade trafiken vid Carlstads hamn samt nyttan och behofvet af densammas utvidgning,
härmed till Rikets Ständers pröfning i Nåder öfverlemna, huruvida tillgångar till det
för omförmälda angelägna ändamål ifrågaställa Statsanslaget må kunna beredas; kommande
i sådant afseende handlingarne att Rikets Ständers Siats-Utskott tillställas.
Kongl. Maj:t förbli Iver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSC1II.
Ludv. A Imqvist.
Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse N:o 68.
15
Utdrag aj Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Honungen i Stals-Rädet å Stockholms Slott den 15 Februari
1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Slutligen uppläste Departements-Chefen till justering eli i öfverensstämmelse med
förut fattadt beslut uppsatt förslag till Nådig Proposition till Rikets Ständer, angående
gjord underdånig framställning om Statsbidrag för anläggning af kanal med bassin mellan
staden Carlstad och dess hamn vid Kanikenäset;
Och läcktes Kongl. Majit, uppå Siats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdi, i Nåder
gilla, samt befallde att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto IV. Seippel.
16
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N-o 69.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 11 Mars 1837, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJIS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående tillhandahåll an de'
äfven för nästkommande Slalsreglerings-period, af det tié
bidrag vid inrättandet, af pensiöns-anslåtter för Folkskole'
lärare beviljade anslag; Gifven Stockholms Slolt den SO Februari
1857.
Sedan Rikets Ständer vid 1850—1851 årens Riksdag beslutat, att, af de vid
föregående Riksdagar till folkundervisningens befrämjande anslagna medel, en summa af
80,000 R:dr R:ko skulle tills vidare i Riksgälds-konloret afsätlas, för att af Kongl.
Majit användas lill stiftsvis inrättade pensions-anstalter för Folkskolelärare — men några
sådane pensions-inrätlningar före sistförflutna Riksdag icke kunnat till vägabringas;
så hafva Rikets då församlade Ständer, uppå derom af Kongl. Majit i nåder gjord
framställning, uti underdånig skrifvelse den 19 Juli 1854, medgifvit, att, derest före
nuvarande Riksmöte sådana åtgärder i ett eller annat stift blefve vidtagna, i följd hvaraf
en fond genom Folkskole-lärares och församlingarnes bidrag inom hvarje särskildt Stift
bildades för de förres pensionering samt ställdes under förvaltning af en utaf Folkskolelärarne
stiftsvis utsedd och under Stifts-styrelsens öfverinseende och kontroll stående
Direktion, och så vida på vissa allmänna grunder bygdå Reglementen i sådant afseende
upprättades och af Kongl. Majit fastställdes, Kongl Majit då skulle ega att, med
beräknande af omförmälda summas billiga fördelning emellan Rikets samtliga stift, deraf
tilldela hvarje sålunda tillkommen pensions-inrättning, såsom grundfond för densamma,
ett behörigen afpassadt bidrag för en gång.
Efter det, med anledning af Rikets Ständers omförmälda beslut, förslag till allmänna
grunder för|pensions-inrättningar för Folkskolelärare blifvit, i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer uttalade grundsatser, af dertill i Nåder utsedde kommitterade
uppgjordt och af Kongl. Majit laststäldt, samt Kongl. Majit, genom nådigt Cirkulärbref
af den 23 Februari nästlidet år, anbefallt Domkapitlen i Riket att uti ämnet
höra Folkskole-lärarne och församlingarne, samt att, i händelse deras yttranden sådant
föranledde
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse ,y.0
17
föranledde, föranstalta om upprättande af Reglementen och desamma till Kongl. Maj:ts
höga pröfning insända; så hafva Konsistorierna till åtlydnad häraf med underdåniga utlåtanden
inkommit, hvaraf hufvudsakligen inhemtats : ali flertalet af såväl lärare sorn,
skoldistrikt inom Upsala, Skara, Stregnäs, Westerås, Wexiö, Lunds, Göteborgs,
Carlstads och Wish// Stift vägrat att i de föreslagna pensionsinrättningarne ingå, såsom
skäl hvarför anförts, att pensionsinrättningarne enligt de fastställda grunderna ej
skulle utsträckas till skollärärnes enkor och barn; att de föreslagna årsafgifterna, 5
R:dr för skollärare och 6 Ridr allt Runt för skoldistrikt, äfvensom de stadgade retroaktiva
afgifterna befarades blifva alltför betungande; att skollärarne ansåge sig hafva
tillräcklig trygghet för sin ålderdom genom stadgandet i 11 § 2 mom. af Folkskolestadgan
om församlings skyldighet att pensionera dem, och kunde äfventyra alt förlora
denna förmån genom att i pensionsinrättningarne ingå; alt församlingarna fruktade,
det denna skyldighet skulle qvarstå, och de således underkastas dubbel pensioneringsskyldighet;
samt att svårighet skulle uppstå vid transport frän en lärareljenst lill en
annan; — att Konsistorierna i ofvannämnda Stift, med afseende å hvad sålunda anlordt
blifvit, icke ansett nödigt att om Reglementens upprättande föranstalta; — att inom
Kalmar Stift 27 skollärare och 23 församlingar för 30 lärareplatser förklarat sig
villiga, men 29 lärare och 37 församlingar vägrat att i pensionsinrättningen ingå; varande
Reglemente upprältadt och af Konsistorium till nådig fastställelse förordadl;—att
inom Linköpings Stift 54 distrikt för 57 lärare förklarat sig vilja i pensionsinrättningen
deltaga: alt flera distrikt förklarat sig dertill villiga, då deras skollärare det önska, men
alt de nuvarande vöre för gamla att kunna med fördel i pensionsanstalfen deltaga;
alt Konsistorium förklarat sig, i händelse pcnsionsanstalten komme till ständ, anse anledning
vara för handen, att den inom få år skulle vinna betydlig tillväxt, hvartill äfven
skulle bidraga, om distrikt, som väljer en redan i inrättningen delaktig skollärare, förklarades
pligtig! alt i inrättningen ingå; ali Reglemente blifvit upprältadt och af Konsistorium
förordadt; — samt slutligen att inom 30 distrikt af Hernösands Stift både
församlingar och lärare förklarat sig villiga att i pensionsinrättningen ingå, och att Konsistorium,
som ansåg benägenheten att i anstalten deltaga skola vid närmare öfvervägande
blifva allmännare, föranstaltat om Reglementes upprättande och detsamma till
Kongl. Maj:ls höga pröfning öfverlemna!.
Vid underdånig föredragning häraf den 17 September nästlidet år har Kongl.
Majit, med anledning af hvad sålunda förekommit, funnit frågan om inrättande afpensionsanstalter
för folkskolelärare inom Upsala, Skara, Stregnäs, Westerås, Lunds, Wexiö,
Göteborgs, Carlstads och Wisby Stift böra för det närvarande förfalla, äfvensom, då
blott ett ringa antal af folkskolelärarare inom Kalmar Stift velat i pensionsinrättningen
deltaga, samt det upprättade Reglementet innehölle stadganden, som stöde i strid
med de fastställda allmänna grunderna, Kongl. Maj:t icke pröfvat skäligt att berörde
Reglemente i nåder fastställa. Hvaremot, med afseende åter dels å det större antal
skoldistrikt och lärare inom Linköpings och Hernösands Stift, som förmält sig vilja i
pensionsinrättningarne deltaga, dels ock ä hvad nämnde Stifts Konsistorier anfört rörande
sannolikheten af en större utsträckning för framliden af dessa Stifts pensionsinrällningar,
Kongl. Majit funnit godt att, med ändring i vissa delar, i nåder fastställa
de för dem upprättade Reglementen. Och har slutligen Kongl. Majit, sedan, med ledning
af de utaf Konsistorierna förlidet år afgifna berättelser, angående folkundervisningen
i Riket, en fördelning af ofvannämnde statsanslag, 80,000 Ridr 15:ko, blifvit uppgjord,
i nåder tillagt pensionsinrättningarne för Linköpings och Hernösands Stifts folkskolelärare
de belopp, sorn svara emot antalet af hvartdera Stiftets vederbörligen exaliih.
till R. St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 A/d. 2 Rand. 7 Höft. 3
18
Kongl. Maj-.ts Nådiga Skri/velse N:o 69.
minerade lärare, jemfördt med folkskolelärarnes antal i hela Riket, utgörande dessa belopp,
för Linköpings Stift 7,540 R:dr B-.ko och för Hernösands Stift 4,500 Ridr samma mynt.
Dä emellertid de utaf Konsistorierna afgifua yttranden, angående vidtagna åtgärder
för tillvägabringande af anstalter för folkskolelärares pensionering äfven inom
öfriga Stiften i Riket, föranledde till det antagande, att sannolikt inom flera Stift pensionsinrätlningar
skulle kunna bringas till ständ, om församlingaroe lemnades tillfälle
att, efter erhållen kännedom om de Reglementen, som för dylika inrättningar inom
ofvannämnde hänne Stift blifvit af Kongl. Majit fastställda, taga frågan i ytterligare
öfvervägande, samt tillika medgåfves, dels att folkskolelärare och församlingar inom
två eller flera lill hvarandra närbelägna Stift skulle, om de så önskade, få under enahanda
vilkor bilda en gemensam pensionsinrältning, dels ock att bemälde lärare vore
öppet lemnadt alt, om de så för godt funne, kunna åt samma Styrelse, som skulle ombesörja
förvaltningen af pensionsinrällningen lör lärarne sjeifve, uppdraga befattning
med alt äfven vårda en deraf oberoende, med särskild fond samt af Kongl. Majit i
nåder gilladt Reglemente försedd anstalt för pensionerande af deras enkor och oförsörjda
barn ; alltså vill Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att det
uppå ofvan omförmälda anslag, SO,000 Ridr Biko, ännu återstående odisponerade belopp,
67,960 Ridr samma mynt, eller deremot svarande 101,940 Ridr Rimt, må äfven
för nästinstundande Statsreglerings-period blifva i Riksgälds-konloret innestående, för att
af Kongl. Majit i öfverensstämmelse med nu angifna grunder, samt i öfrigt på enahanda
vilkor som hittills, för inrättande af pensionsanstalter lör folkskolelärare disponeras.
Kongl. Majit förbli Iver Rikets Ständer med ail Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
Utdrag aj Protokollet öfver Ecclesiastik-Arén den, hållet injör Hans
Maj: t Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 20
Februari t Sol.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Minislern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Föredragande Departemenls-Chefen, Siats-Rådet Anjou, uppläste slutligen till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl Majits förut lättade beslut, uppsatt förslag
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 70.
19
lill nådig skrifvelse till Rikets Ständer, angående tillhandahållande, äfven under nästkommande
slatsreglerings-period, af det till bidrag vid inrättandet af pensionsanstalter
för folkskolelärare beviljade anslag.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde alt i enlighet dermed nådig skrifvelse skulle under
denna dag lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex prolocollo
A. J. Olde.
Ao 70.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 13 Mars 18S7, kl. 11 f. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anvisande af Statsbidrag
till en väganläggning mellan Öfver-Torneå och Pajala
Socknar i Norrbottens Län; Gifven Stockholms Slott den
26 Februari 1857.
Sedan, i anledning af väckt fråga om anläggning af ny väg mellan Ofver-Torneå
och Pajala socknar i Norrbottens län, undersökning beträffande denna vägs lämpligaste
sträckning blifvit år 1853 på allmän bekostnad verkställd af Kommissions-landtmätaren
O. Öhlund, som i sådant afseende upprättat tvenne alternativa förslag till väganläggning
från Malarengi kyrkoby i Ofver-Torneå socken, der landsvägen nu slutar, till Pajala by
i Pajala socken, nemligen dels i vestlig riktning genom den så kallade Soukola-trakten,
dels ock utefter högra stranden af Torneå eif, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, efter det vederbörande blifvit inför Härads-rätten i orten hörde, genom Utslag
den 31 December samma år förklarat ifrågavarande väg böra anläggas enligt det förstnämnda
af ofvanberörda alternativ, såsom både kortare samt i öfrigt icke allenast beredande
lättnad vid utforsling af ortens produkter och hemforsling af lifsförnödenheter,
utan äfven befrämjande bosättningar och odlingar å stora ännu oupptagna kronomarker,
så har Kommissions-landtmätaren, förre Kronofogden H. W. Hackzell, i egenskap
af ombud för OIVer-Torneå och Pajala socknemän, uti en till Kongl. Majit ställd skrift,
hvilken Kongl. Majits Befallningshafvande jemte åtskilliga deri åberopade handlingar
och eget utlåtande till Kongl. Majit insändt, efter framställning af socknemännens oför
-
20
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 70.
måga att på egen bekostnad verkställa omförmälda, för orten i så mångå afseenden
nyttiga väganläggnings-företag, helst bemälde socknemän, som redan förut måste vidkännas
en iner än vanligt tung väghållningsskyldighet, sistlidna år varit af en svår missväxt
hemsökte, i underdånighet anhållit, att till den för ifrågavarande väganläggning
af IO.5II m'l's långd erforderliga kostnad, som i Kommissions-landtmätaren Öhlunds af
karta åtföljda förslag upptagits lill 33,466 R:dr 25 sk. 4 r:st B:ko, men, i anseende
dertill att dagsverkslönerne och varuprisen de sednare åren betydligt stigit, syntes numera
böra höjas med minst 33j procent samt sålunda beräknas till omkring 45,000
R:dr B:ko, anslag af statsmedel till sistnämnda belopp måtte i Nåder varda beviljadt;
och har Kongl. Maj-.ls Befallningshafvande, jemte åberopande af hvad i ofvanberörda
Utslag blifvit om behöfligheten och fördelarne af ifrågavarande väganläggning anfördt,
äfvensom af den omständigheten, att en ordnad postgång numera eger rum emellan Sverige
och Norrige genom ofvanberörda tvänne socknar, i underdånighet fästat Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet å fördelen af denna väg äfven i det hänseendet, att densamma
otvifvelaktig!, i fall den i en framtid vidare utsträcktes i nordvestlig riktning till någon
af Norrska kustorterna, skulle blifva ett befordringsmedel till en allt mer och mer ökad
handelsförbindelse emellan befolkningen uti norra delarne af Sverige, Norrige och Finland;
hvarförutom denna väganläggning i sådant läll icke heller komme att sakna betydelse
i politiskt hänseende, såsom sträckande sig emellan Bottniska viken och Vesterhafvet
invid de förenade Rikenas nordostliga gränser; tillstyrkande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på grund af dessa och (lera andragna skäl, att Kongl. Maj:t måtte
täckas i Nåder bifalla den gjorda ansökningen och anvisa det deruti begärda anslag å
45,000 R:dr B:ko, desto hellre som ett sådant anslag tillika kunde verka välgörande
genom det tillfälle till arbetsförtjenst, som företaget skulle bereda åt ortens genom missväxt
nödställda befolkning.
Uti häröfver infordradt och den 16 sistlidnc Januari afgifvet underdånigt utlåtande
har Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader hufvudsakligen yttrat, att
Styrelsen ansåge det genom Kongl. Majlis Befallningshafvandes ofvanberörda Utslaggillade
alternativ, hvilket blifvit å plankartan med röd linie utmärkt, vara för den ifrågaställa
väganläggningen ändamålsenligas!, ej allenast såsom minst kostsamt och lill
sträckningen något kortare, utan äfven derföre, att en mängd i det inre landet redan
anlagda byar och nybyggen, enligt hvad undersöknings-förrättaren uppgifvit, komme att
af denna väganläggning draga nytta; samt att, ehuru vid granskningen af planen det
befunnits, att någon profil öfver de alternativa linierna icke blifvit upprättad. Styrelsen
likväl ansåge denna omständighet icke utgöra binder för godkännande af det i öfriga
delar särdeles detaljerade förslaget, enligt det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkända
alternativ; hemställande Styrelsen, som i likhet med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
funnit de i koslnadsförslaget beräknade arbetspris vara, i förhållande till den
stegring, som under de sednare åren i detta afseende egt rum, i allmänhet lågt beräknade,
att Kongl. Maj:t måtte till Rikets nu församlade Ständer allåta Nådig Proposition
om beviljande af särskildt statsbidrag å 33,333 R:dr 16 sk. B:ko till skyndsamt företagande
och verkställighet af detta vägbyggnads-företag, hvilket redan i Styrelsens näst
före Riksdagen i underdånighet algifna och sedermera till Rikets Ständers Stals-Utskott
öfverlemnade general-förslag öfver allmänna arbeten blifvit upptaget, ehuru, i anseende
till frågans då ännu outredda skick, uågot bestämdt statsanslag i nämnda general-förslag
ej kunnat för samma företag tillstyrkas.
I betraktande af hvad sålunda förekommit och dä genom skedd afsägelse af det
utaf Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag för utdikning af den s. k. Store Mossen, jemte
sänkning af Kåfsjö, Harsjö och Svansjö m. fl. sjöar i Jönköpings län beviljade stats
-
Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o 70.
21
bidrag, 45,000 R:dr, en besparing kommit Riksgälds-konloret tili godo af nämnde belopp,
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att, till utförande af ifrågavarande
väganläggning från Ofver-Torneå till Pajala, enligt det af Kongl. Maj:ls Refall—
ningsbafvande i länet samt Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-bvggnader föror
dadé alternativa förslag, anvisa omförmälde besparade Fvratiofem Tusen Riksdaler, mot vi!~
kor att ortens menighet ej blott genom utsedd Arbets-direktion medelst kontrakt åtager
sig att, så fort ske kan, under innevarande år påbörja företaget och detsamma sedermera
inom viss af Kongl. Maj:t bestämd tid fullborda, utan äfven förbinder sig att den
blifvande nya landsvägen framgent underhålla.
l)e till delta ärende hörande handlingar skola tillställas det Utskott, åt hvilket
handläggningen deraf varder uppdragen. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Annest städse välbevågen. Datum ut supra.
«SCAI5.
Ludv. Almqvist.
Utdrag aj Protokollet ofver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 26 Februari
1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Juslitie-Stats-Ministern Gun/ber.
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Föredragande Departements-Chefen, Stats-Rådet Almqvist, uppläste slutligen till
justering de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ls förut fattade Nådiga beslut, uppsatta
förslag till Kongl. Maj:Is Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående anvisande af Statsbidrag till en väganläggning mellan Öfver-Torneå
och Pajala socknar i Norrbottens län.
22
Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition N:o IL
Och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt befallde att Nådiga Propositioner, i
enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Vollrath Ekström.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 15 Mars 1887, kl. it f. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer i f råga om inrättande af eli
Landtbruks-Institut i Skåne; Gifven Stockholms Slott den 26
Februari I857.
Hos Kongl. Majit bar det år 1855 församlade sjunde Allmänna Svenska Landtbrukaremötet,
bland annat, i underdånighet anhållit, att, utom Landtbruks-institutet vid Ultuna,
ett högre Landtbruks-Iäroverk för 40 till 50 elever måtte ytterligare inrättas, helst i södra
delen af riket, och har Landtbruks-akadeinien, uti det, i anledning häraf, från Akademien
infordrade utlåtande, anfört, att Akademien ansåge den högre och vetenskapliga
undervisningen i landtbruket böra i första rummet befrämjas, så mycket mera som stor
brist på skickliga föreståndare och lärare vid de lägre landtbruks-skolorna redan vore
lör handen och fordrade att alhjelpas, om dessa inrättningar skulle kunna uppfylla sin bestämmelse,
och att Akademien för sin del funne att, för beredande af behöflig ytterligare
tillgång på dylik undervisning, utvidgning af det redan befintliga högre Landlbruks-läroverket
icke, på sätt föreslagit varit, borde ifrågakomma, förnämligast af det skäl att den
praktiska undervisningen, som vid ett Landtbruks-Iäroverk måste gå hand i hand med
den theoretiska, blefve ofullkomlig i samma män som antalet af lärjungar öfver en viss
gräns ökades och att således utvidgning af förenämnde högre Landtbruks-Iäroverk icke
skulle medföra förbättring eller fullkomnande, utan snarare leda till dess försämring;
hvarföre Akademien i underdånighet tillstyrkt att ett nytt Landlbruks-institut måtte,
såsom Landtbrukare-mötet hemställt, inrättas i södra delen af riket, och att Nådig Proposition
till Rikets Ständer måtte aflålas om det för ett dylikt Institut erforderliga anslag.
1 afseende på sättet för ändamålsenligt tillvägabringande af en sådan inrättning,
hade det varit ifrågasatt att förlägga Institutet på någon enskild egendom, såsom för
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 71.
23
hållandet var med Landtbruks-institutet på Degeberg, men sådant syntes Akademien
hell och hållet olämpligt, emedan äfven om egendomens egare vore en till föreståndare
lämplig person, hvilket icke alltid kunde påräknas, Institutet, derest egendoms-egaren
funne sig hafva anledning träda tillbaka, då detsamma möjligen vore som bäst behöfligt,
korinne att sakna den stadga och det bestånd, som för en allmän inrättning vore
nödiga. Alt, på sätt sorn skett med Ultuna Landtbruks-instilut, förlägga läroverket på
en för ändamålet anslagen kungsgård, vore deremot, enligt Akademiens åsigt, ganska
lämpligt, såvida en passande dylik lägenhet genast funnes disponibel oell icke, i afvaktan
derå, läroverkets inrättande komme att på obestämd lid uppskjutas; hvaremot, om
en kungsgård icke vore att erhålla, endast en tredje utväg återstode, hvars användbarhet
Akademien ansåg icke vara något tvifvel underkastad, nemligen att Staten inköpte
en tillräckligt stor och i öfrigt lämplig egendom, som, behandlad med den sakkännedom
och försedd med den arbetsstyrka, hvilka vid ett dylikt läroverk borde kunna påräknas,
otvifvelaktig! skulle gifva hög ränta på det för dess inköp använda kapital.
Sedan Kongl. Majit genom Nådig remiss anbefallt Sin Befallningshafvande i
Malmöhus län att, efter samråd med Kongl. Majits Befallningshafvande i Christianstads
län, undersöka och i underdånighet sig utlåta, huruvida, med iakttagande af hvad
Landtbruks-akademien i ämnet anfört, någon för högre landtbruks-läroverk passande
egendom, vare sig Kronan tillhörig eller genom köp disponibel, kunde vara att tillgå,
samt i sådant fäll afgifva fullständigt förslag i afseende på de åtgärder och kostnader,
som erfordrades för ett sådant läroverks inrättande och underhållande derstädes; sä har
af Kongl. Majits förstbemälde Befallningshafvande blifvit i underdånighet anmäldt, att,
sedan Kongl. Majit förklarat en af Kongl. Majlis Befallningshafvande för något mer
än två år tillbaka gjord underdånig framställning om upplåtelse af en del egor under
Dahlby och Flyinge kungsgårdar, för inrättande af ett för provinsen Skåne särdeles
behöfligt högre Landtbruks-läroverk, icke kunna i Nåder bifallas, några andra lediga
eller ledigblifvande kungsgårdar eller Statens egendomar för tillfället ej funnes att inom
nämnde provins tillgå, emedan de alla vore till serskilda ändamål anslagne, äfvensom
de försök, hvilka blifvit gjorda att för längre lid komma i besittning af passande boställsjord,
likaledes strandat; att i anledning af de, dels genom allmänna kungörelser
och dels genom tidnings-annqnser infordrade upplysningar, huruvida någon för ändamålet
passande egendom kunde genom köp erhållas, endast tre försäljningsanbud å
egendomar inkommit, hvilka alla befunnits oantagliga, hvarjemte vid ett med flere af ortens
possessionaler, i närvaro äfven af ombud ä Kongl. Majlis Belällningshafvandes i Christianstads
län vägnar, hållet sammanträde, af de tillstädesvarande blifvit upplyst, att,
så vidt de hade sig bekant, någon för Landtbruks-instilut lämplig egendom icke vore
inom provinsen till salu, samt att, om en sådan möjligen skulle kunna erhållas, densamma,
med nu högt uppdrifna jordvärden, skulle blifva allt för dyr; att emellertid
Skånska Hushålls-föreningen, sorn representerade provinsens landtbrukare, efter utveckling
af de skäl, som skulle göra den Landshöfdingen i Malmöhus län på lön anslagne
Alnarps kungsgård, om 10g mantal, särdeles lämplig för anläggandet af ett högre Landtbruks-läroverk,
gjort framställning att denna kungsgård, i stället för att vid den tid,
dä nuvarande arrendet derå vid midfastan år 18(12 upphörde, ånyo bortarrenderas,
måtte, emot en efter omständigheterna lämpad arrende-a (gift, lill inrättande af ett högre
Landtbruks-läroverk upplåtas, uti hvilken hemställan de vid förenämnde sammanträde
tillstädesvarande possessionater äfven instämt; och hade kommitterade äf Hushållsföreningen
på förhand med Arrendatorn af Alnarps kungsgård träffat en å deras sida
vilkorlig öfverenskommelse, hvarigenom bemälde Arrendator förbundit sig, att, så vida
formligt kontrakt derom blefve före den 15 April 1857 med honom afslutadt, vid mid
-
24
Kongl Maj-.ts Nådiga Proposition N.o 71.
fastan år 1858 lill ett blifvande Landtbruks-institut afstå arrendet å kungsgården med
underlydande, jemte gröda, foder oell byggnader, emot en afträdessumma af 30,000
R:dr B:kö, hvarefter samma kommitterade hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit
kungsgårdens upplåtande till Landtbruks-institut för alltid, eller så länge dylik
inrättning derstädes komme att finnas, emot del att Institutets styrelse, som borde ega
ali nppbära den för befrielse från arbetsskyldighetens utgörande af de fordom hofveriskyldige
hemmanen utgående afgäld i ett för allt till indelningshafvaren erlade ett årligt
arrende af 1,000 tunnor säd, J ' k°rn och \ halia, äfvensom att 40 till 50
tunnland af den med löfträd bevuxna hårdvalls-ängen, kallad Alnarps-skogen, efter år
1862 från arrendet undantoges och förbehölles indelningshafvaren till begagnande.
Vidare har Kongl. Majrts Befallningshafvande anfort, alt Alnarps kungsgård, som
är belägen vid jernvägen mellan Malmö och Lund på ungefär lika långt afstånd från
begge dessa städer, och, med en fullt tillräcklig areal och jordmån af flera olika slag,
erbjöde förmåner, hvilka sällan på ett och samma ställe funnes förenade, alltså onekligen
vore till inrättande af ett högre Landtbruks-läroverk särdeles lämplig, och att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, från allmän synpunkt, hade allt skäl att understödja
det härom väckta förslaget. Hvad åter angick nuvarande och blifvande indelningshafvares
härvid ifrågakommande rätt, ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande det för
säkert kunna antagas, alt, om kungsgården blefve genom ny auktion utbjuden på arrende
efter midfastan 1862, arrende-afgilten skulle blifva väsendtligen uppstegrad utöfver
den nuvarande, som ansetts särdeles billig, och äfven utöfver hvad Hushålfs-föreningen
nu erbjudit; men då Landshöfdingen i Malmöhus län borde kunna anse sig belåten
med hvad nämnde förening föreslagit och kungsgårdens afträdande skulle ske för
befordrande af en för hela södra Sverige och synnerligen Skåne så vigtig fråga, som
ett högre Landtbruks-läroverks inrättande, borde icke heller frän indelningshafvarens
sida hinder läggas för förslagets bringande till verkställighet; och har Kongl. Maj:ls
Befallningshafvande alltså i underdånighet tillstyrkt:
l:o. Att Kongl. Brefvet den 14 Juni 1831 rörande utarrendering af Alnarps
kungsgård måtte till kraft ooh verkan upphälvas.
2:o. Att, vid nuvarande arrendetids utgång midfastan 1862, och under förut
sättning
att Rikets Ständer lemna nödigt organisations-, och underhålls-änslag för ett
högre Landtbruks-läroverk, kungsgården med underlydande finge öfvertagas af Styrelsen
för delta läroverk och, sä länge detsamma derstädes egde bestånd, oafbrutet för ändamålet
bibehållas under följande vilkor:
a) 40 till 50 tunnland af den med löfträd bevuxna hårdvalls-ängen, kallad
Alnarps-skogen, ulbrytes och öfverlemnas åt Landshöfdingen i Malmöhus län
till begagnande;
å) för det öfriga af kungsgården med utjordar och tillhörigheter erlägger Styrelsen
för Landtbruks-instilutet till Landshöfdingen ett årligt arrende af Ett
tusen sexhundra tunnor säd, j råg, J korn och j hafre;
c) deremot eger Institutets Styrelse att uppbära och till Institutets fördel använda
algälden från de hofveri-skyldiga hemmanen, 388 tunnor 8 kappar korn, efter
den derför föreskrifna förvandling ;
d) utaf arrende-beloppet levereras 100 tunnor råg, 100 tunnor korn och 100
tunnor hafra in natura i Malmö, å de tider indelnings-hafvarén bestämmer,
hvaremot återstoden löses efter nästförutgångna 10 årens medel-markegångspris,
sådant det af Kammar-kollegium för Kongl. Maj:ls och Kronans räkning
fastställes, med en fjerdedel vid slutet af hvarje qvartal under arrende-året;
3:o.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition N:o 7K
25
3:o. Alt, derest medel af Rikets Ständer anvisas till inlösande af de återstående
arrende-åren (185 8—18(52) arrendet linge, eldigt derom träffad öfverenskommelse, redan
år 1858 af Institutets styrelse öfvertagas; och
4:o alt, för den händelse Landtbruks-Institutet komme att upphöra eller till annan
ort förflyttas, Alnarps kungsgård i det skick den sig då befunne, finge lill Landshöfdinge-indelningen
i Malmöhus län återgå.
Kammar-kollegium har, uti infordradt utlåtande upplyst alt, till följd af Kongl,
Brefvet den 14 Juni 1831, Alnarps kungsgård är utarrenderad på 30 år, räknade från
midlästan 1832 till samma tid 18(52, medelst kontrakt, enligt hvilket arrendatorn årligen
skall till indelningshafvaren erlägga för åtnjutande af arbets-skyldigheten från arbelshemmanen
400 tunnor korn efter årlig markegång, och för sjelfva kungsgården 1,000
tunnor, råg, J- korn och J hafra, hvaraf hälften enligt årlig markegång betalas och
hälften in natura levereras; och alt genom Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837, an
gående
regleringen af löneviikoren vid Landshöfdinge-tjenslerna i Riket, lönen för
Landshöfdingen i Malmöhus län blifvit bestämd till 6,000 R:dr B:ko efter följande
beräkning:
jord till residenset, 4 tunnland
44: 21. 4.
den uti arrende-kontraktet bestämda afgiften för arbets-skyldigheten
till Alnarp, 400 tunnor korn å 4 R:dr 16 sk  1,733: 16.—
arrende-afgiften för kungsgården, 1,000 tunnor å 6 R:dr för råg,
4 R:dr 16 sk. för korn och 2 R:dr 16 sk. för hafra
4,222: 10. 8.
R:dr 6,000: — —
dervid, bland annat, jemväl är vordet stadgadt, att Alnarp städse bör utarrenderas på
30 år och Landshöfdingen uppbära arrendet, och att, om vid framdeles skeende ny
utarrendering af Alnarp arrende-beloppet ej uppginge till eller öfverstege hvad i kalkylen
påräknats, på särskild Nådig pröfning komme att hero, om, med föranledande af
öfriga lönevilkorens beräknade belopp vid (jonsten, i förra fallet tillökning och i det
sednare minskning i löneviikoren borde stadgas; och har Kammar-kollegium, som erhållit
Nådig befallning att yttra sig i afseende på kungsgårdens disponerande för det
nu ifrågavarande ändamålet och de för sådan disposition föreslagna vilkor, i underdånighet
anmält, det Kollegium icke ansåge något hinder mola för kungsgårdens användande
för inrättning, af Landtbruksinstitut från och med slutet af nuvarande arrendetid,
ulan sådant i underdånighet tillstyrkt, samt angående förslaget i öfrigt hufvudsakligen
anfört följande:
Att såsom skäl för utbrytande och öfverlemnande till Landsböfdingens begagnande
af 40 till 50 tunnland utaf så kallade Alnarps-skogen väl blifvit andraget, alt
Landshöfdingen, om han, som ej hade något sommarställe eller ens trädgård vid Alnarp,
ål sig uppförde en sommarbostad, dit han på en fjärdedels timma kunde pä
jernväg färdas från residenset, sålunda skulle blifva i tillfälle att utöfva tillsyn öfver
Landtbruks-institutets förvaltning; men enär de Landshöfdingen enligt 1837 års Kongl.
Bref upplåtna 4 tunnland af Malmö stadsjord syntes vara tillräckliga till det alsedda
ändamålet, och det inseende, Landshöfdingen kunde komma att hafva öfver det blifvande
Institutets förvaltning, icke beböfde blifva dagligt och fordra hans bosättning
på stället, kunde Kollegium icke tillstyrka det ifrågavarande afdraget från kungsgårdens
ego-område, utan ansåge densamma böra ostyckad till Landtbruks-instilulet
upplåtas.
Bih. lill B. St. Prol. 1856 & 4857. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 7 Höft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 7-1.
Hvad beträffade det föreslagna blifvande arrendet för kungsgården, bär Kollegium
fästat uppmärksamhet derpå, att* med hänsigt till ofvan åberopade stadgandet
i 1837 års Kongl. Bref, Landshöfdingen icke kunde anses ovilkorligen berättigad att,
efter nytt arrende af Alnarps kungsgård, hela inkomsten deraf åtnjuta, utan vore sådant
af Kongl. Maj:ts pröfning beroende; och då, till följd af det i nyssberörda Nådiga
Bref antagna låga värde å arrende-spanmålen, Landshöfdingen' redan med nuvarande
arrende och efter medium utaf markegångs-prisen för åren 1834—-1853 hade större
inkomst af kungsgården, än den beräknade, samt öfverskottet skulle blifva än högre
efter det föreslagna nya arrendet, hemställde Kollegium, om ej det i 1837 års Kongl.
Bref af kungsgården lör Landshöfdingens aflöning beräknade belopp af 5,955 R:dr 26
sk. 8 r:st. Banko, linge af Landlbruks-instilutets styrelse till Landshöfdingen erläggas
och kungsgården deremot ostyckad af Styrelsen emottagas och begagnas, så framt icke
Kongl. Maj:t funne den för Landshöfdingen år 1837 fastställda lön af 6,000 R:dr numera
vara för låg och förthy böra förhöjas, i hvilken händelse Styrelsens afgift jemväl
borde ökas; dock kunde,-enligt Kollegii tanke, hvad i förenämnda hänseenden blifvit
yttradt icke, gälla nuvarande Landshöfding, som sjelf borde ega bestämma de vilkor,
hvarunder han ville för sin tjenstetid från kungsgården afstå.
Med tillkännagifvande, hurusom, enligt Kongl. Brefven den 8 September 1854
och den 2 Augusti 1855 vore föreskrifvet: att af 15‘|- mantal arbetshemman under
Alnarp skola, emot upphörande af arbels-skyldigheteu, erläggas, efter dem emellan uppgjord
fördelning, sammanlagdt 388 tunnorS kappar korn; att detta belopp korn skall
med penningar efter blifvande markegångspris, utan förhöjning af forsel-lön, till statsverket
betalas; att indelningshafvare!! deremot skall bekomma ett motsvarande, å stat
uppfördt anslag uti oindelt spanmål, hälften råg och hälften korn; att förvandling härtill
skall efter medeltal af markegångs-prisen under de 20 åren 1834—1853 verkställas
och början härmed ske vid utgången af nuvarande arrende år 1862, har Kollegium
vidare förklarat sig icke finna något vara att anmärka deremot, att berörde spanmålsbelopp,
motsvarande, enligt nyss anförde förvandliugsgrund, 158 tunnor 2 kappar råg
och 158 tunnor 2 kappar korn, finge af Institutets styrelse uppbäras af statsverket,
för att till Institutets fördel användas, men hemställt, dels att detta uppbärande icke
måtte ske in natura utan med penningar efter fastställdt tioårigt medelpris, och dels att
spanmålsvärdet borde, till undvikande af dubbla liqvider, blifva inräknadt i det årsanslag,
som kunde komma alt Institutet i öfrigt af statsverket beviljas; varande emot
det föreslagna sättet för liqviderande af det arrende, 1,600 tunnor, som, enligt Kollegii
tanke, endast till nuvarande Landshöfding borde utgå, icke något från Kollegii sida
att erinra.
1 afseende på de kostnader, som skulle erfordras för ifrågavarande läroverk
och hvilka äro af två slag: or g an is a tion s- kostnader, eller sådana som ifrågakomma
- för läroverkets första ordnande och för en gång böra utgå, samt underhålls-kostnader,
eller de, som till årliga aflöningar in. m. erfordras, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet öfverlemnat ett i samråd med erfarne personer och med ledning
så väl af förhållandena i orten som af de upplysningar, hvilka kunnat från Ultuna erhållas,
uppgjordt lörslag, upptagande följande anslagsbehof för en gång i
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition N:o 71.
27
Riksmynt.
Afträdessumnia till nuvarande arrendatorn, deruti inberäknad ersättning
för öfverbyggnad, höstutsäde och vårfoder  45,000: —
Till byggnad af boningshus, mejeri och ladugård, stall, smedja, verkstäder
och laboratorium, sädesmagasin och tegelbruk 145,000:
Till inventarier:
För gårdsbruket, kreatur m. m  45,000: —
Husgeråd och inre inventarier  20,000: —
Utsäde och förlag  10,000: — qqq.
Summa R:dr Kant 265,000: —
Om härifrån afdrages för befintliga hus, samt för beräknad
minskning i bvggnadskostnaden genom teglets brännande
på stället .
20,000: —
samt 21 års underhälls-anslag, som beräknats kunna få till organisationen
användas  45,000: — g- qqq,
skulle återstoden eller Riksdaler Riksmynt ~ ~ ~ 200,000: —
blifva det belopp, som för Institutets första ordnande erfordrades, och hvilken summa
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställt måtte hos Rikets Ständer
äskas, all utgå med ena hälften år 1858 och med den andra hälften är 1859,
under förutsättning, att den föreslagna öfverlåtelsen af arrendet i Nåder godkändes, då
Institutet hösten år 1860 skulle kunna träda i verksamhet.
Det årliga anslaget till löner för föreståndare och lärare, till underhåll för
elever- och lärlingar samt för bibliothek och samlingar är af Kongl. Maj:ts Befallnings
hafvande
föreslaget till enahanda belopp, som i dessa hänseenden användes vid Ultuna,
eller 18,000 R:dr R:mt, emot erhållande af hvilket anslag läroverket skulle tillförbindas
att emottaga 24 friläi lingar och 28 elever, hvaribland 4 icke betalande.
Då bebofvet af ännu ett högre Landtbruks-läroverks inrättande blifvit afLandtbruks-akademien
vitsordadt och synes vara allmänt erkändt, har Kongl. Maj:t funnit
sig böra godkänna det derom framställda förslag, samt alltså härigenom velat föreslå
Rikets Ständer, att Alnarps kungsgård med underlydande må från midfastan 1862, då
nuvarande arrende af kungsgården upphör, upplåtas till begagnande för ett högre Landtbruks-läroverk,
hvarest lill undervisning böra emottagas 24 frilärlingar och minst 28
elever, hvaribland 4 icke betalande, samt att såväl organisationen som styrelsen af
detta läroverk skall uppdragas åt en direktion, bestående af Landshöfdingen i Malmöhus
län, såsom ordförande, samt af 5 faslighets-innehafvare inom nämnda län eller
äfven, om så ske kan, från närmast angränsande län, såsom ledamöter; och har Kongl.
Majit vidare, i afseende härå, ansett böra stadgas följande vilkor och bestämmelser:
l:o) att Läroverkets styrelse skall i årligt arrende för kungsgården erlägga 1,600
tunnor spanmål, £ råg, korn och hafra, deraf 100 tunnor råg, 100 tunnor korn,
och 100 tunnor bafra skola till Landshöfdingen i Malmöhus län årligen levereras i
Malmö stad på de tider, som af honom bestämmas samt återstoden, 1,300 tunnor, hvarje
år lösas efter de 10 förutgångna årens, af Kammar-kollegium för Kronans räkning fast
-
28
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 1 /.
ställda medelpris, af hvilken lösen Landshöfdingen, som för närvarande har sig på lön
anslagne 1,400 tunnor, eger uppbära hvad som motsvarar 1,100 tunnor, med en fjerdedel
i slutet af hvarje qvartal, men återstoden eller lösen för 200 tunnor, ?, råg, ^
korn och ^ bafra, bör Ingå till Statsverket och reserveras till Kongl. Maj:ts disposition,
dels till godtgörelse åt nuvarande Landshöfdingen af den minskning i inkomst, som tilläfventyrs
kan för honom uppkomma i följd af det sålunda föreslagna förändrade sättet
för den honom tillkommande arrende-spanmålens utgörande, och dels till förbättring i
allmänhet af Landshöfdinge-aflöningarne, der sådan förbättring kan finnas erforderlig;
2:o) att Läroverks-styrelsen deremot skall ega att af Statsverket efter 10 års
medelpris uppbära samt disponera den afgäld, som för befrielse från den fordna arbetsskyldighetens
utgörande åligger de förr under kungsgården hofveri-skjldige hemmanen
enligt Kongl. Brefven den 8 September 1854 och den 2 Augusti 1855: och
3:o) att, då det ifrågaställa undantaget af mark å kungsgårdens område tili
Landshöfdingens i Malmöhus län disposition icke synes vara af väsendtligt inflytande
på beloppet af den arrende-afgift, som kan för kungsgården erhållas, samt det å andra
sidan kan vara af vigt, att Landshöfdingen, som förmält sig ämna å nämnde mark åt
sig uppföra sommarbostad, sålunda eger tillfälle att på stället utöfva en närmare tillsyn
öfver läroverkets gång och förvaltning, till Landshöfdingens i Malmö disposition alltså
må afgiftsfritt upplåtas till begagnande 40 tunnland af den så kallade Alnarps-skogen.
Ehuru något anslag af statsmedel för läroverkets inrättande eller bedrifvande
icke kommer att under nästkommande statsreglerings-period blifva behöflig?, derest kungsgården
först vid nuvarande arrendetids slut eller midfaslan 1862 till ändamålet upplåtes,
— i hvilket fall läroverket bör vara ordnadt och bragt i verksamhet hösten 1864,
så framt Rikets nästsammanträdande Ständer dertill anvisa medel, — har Kongl. Maj:t
likväl ansett sig böra vid innevarande Riksdag göra framställning i ämnet till Rikets
Ständer, på det erforderliga förberedande åtgärder må hinna vidtagas, sedan Rikets
Ständer i ämnet fattat beslut, hvarvid Rikets Ständer, derest de, för sin del, skulle
finna läroverkets bringande lill stånd före nyssberörde tid vara af vigt och angelägenhet,
jemväl blifva i tillfälle alt taga under öfvervägande, huruvida medel nu kunna beredas,
dels lill inlösande af kungsgårdens nuvarande innehafvares arrenderätt för liden
från den 14 Mars 1858, med i sådant afseende fordrade 45,000 R:dr, dels till byggnader
och inventarier för läroverkets räkning, enligt uppgjordl förslag, 155,000 R:dr, och dels
tili det från och med år 1858 för läroverket erforderliga årliga anslag 18,000 R:dr,
hvilket likväl, i den mån kungsgården kan till högre afkastning uppdrifvas, framdeles
måhända kan till beloppet nedsättas. 1 fall dessa anslag af Rikets Ständer nu beviljas,
de två förstnämnda beloppen tillhopa Tvåhundratusen R:dr R:int, alt utgå till hälften
under år 1858 och lill andra hälften 1859, bör läroverket vara bragt i verksamhet sednast
hösten 1860.
De detta ärende rörande handlingar skola meddelas det Rikets Ständers Utskott,
som med frågan kommer att ega befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition N:o 11.
29
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 26 Februari
185 7.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Mioistern, Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Siats-Råden: [Fallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Anjon,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Föredragande Departements-Chefen, Stats-Rådet Almqvist, uppläste slutligen till
justering de, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis förut fattade Nådiga beslut, uppsatta
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
2:o i fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skåne;
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Siats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas della
protokoll hilagda, samt befallde alt Nådiga Propositioner, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
Vo//rath Ekström.
Bilt. till 11. St. Brot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft. 5
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857
Kongl. Muj:l.i Nådiga Proposition N:o 72.
t
Ank. lill Exp.-Utsk. den 24 Mars 18S7, kl. 42 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Stander, avgående en med Danmark
ajslutad Traktat om uppkörande af Öresunds/ta tullen,
m. vi.; Gifven Stockholms Slolt den 20 Mars 1857.
Den urgamla rådighet, sorn Svenska fartyg åtnjutit alt vid farten genom Öresund
och Balterna icke, såsom andra nationers' fartyg, vara underkastade lull till Danska
Kronan, erkändes uttryckligen genom det år 1570 mellan Sverige och Danmark i Stettin
afslutade fördrag och bekräftades vid flera derpå följande fredsslut mellan hegge rikena,
men gick omsider förlorad genom den i Slockholm den 3 Juni 1720 undertecknade
freds-traktat, uti hvars 9:de artikel Sverige afstod frän tullfriheten uti Öresund och
Bälterna samt (Örpligtade sig erlägga tull till Danska Kronan för så väl fartyg som
varor. 8
Uti de sedermera mellan Sverige och Danmark afslutade fredsfördrag förekommer
ingenting, som angår denna tull-afgift; men genom hvarje ny traktat, och sednast
den af den 14 Januari 1814, förnyas till kraft och verkan de nästföregående, så vidt
ändring deruti icke uttryckligen skett.
Tull-afgifterna för Svenska fartyg och uti dem förda varor hafva sedan år 1720
utgått i enlighet med den tarif, som bifogades det mellan Danmark och Nederländerna
den 13 Augusti 1645 i Christianopel afslutade fördrag, hvilken tarif blifvit af Komd.
Danska Regeringen tillämpad vid tullens uppbärande af alla andra nationers fartyg.
i anledning af klagomål, som tid elter annan från de trafikerandes sida blifvit
håde i Sverige och andra länder hos regeringarne anförda öfver de i Öresundska tarifen
upptagna tullbelopp, samt det sätt hvarpå uppbörden egde rum, och sedan framställning
af så väl Kongl. Majit, som Kongl. Storbriltaniska Regeringen skett hos Kongl.
Danska Regeringen om nödvändigheten af en närmare granskning af berörda tarif, alslöfs
den 23 Augusti 1841 mellan Kongl. Maj:t och Hans Majit Konungen af Danmark
Bih. tilt R. St. Prot. 1850 & 1857. 1 Samt. I A/d. 2 Band. 8 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition N:o 72.
en konvention för reglerande af åtskilliga förhållanden i afseende på tullaFgifterna i
Öresund och Balterna, samt sättet för deras uppbärande. Genom denna konvention,
hvars bestämmelser finnas intagne i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 22 December
sistnämnde år, blef, bland annat, aftaladt, att den år 1645 i Christianopel upprättade
tull-tarifen skulle förblifva i full kraft och alt således icke någon förändring
komme att ega rum i tullbestämmelserna för de i samma tarif specificerade varor,
hvaremot för åtskilliga andra artiklar afgifterna sattes lägre än den tull, sorn förut
blifvit för samma slags varor erlagd. Vidare hafva, uppå gjord framställning, åtskilliga
medgifvanden frän Kongl. Danska Regeringens sida år 1852 egt rum, hvarigenom lättnad
blifvit beredd för smärre Svenska fartyg, som vid direkta resor mellan Svenska
orter hade att passera Öresund, hvarom Kongl. Maj.ts och Rikets Kommers-kollegium
under den 16 Juni samma år på Nådig befallning utfärdat Kungörelse.
Fastän dessa i sednare lider vidtagna förändringar i tarifen och noggrannare
bestämmelser i afseende på sattet för tullens klarerande onekligen medfört gagn för
Svenska skeppsfarten, hafva dock derigenom de af Öresundska tullen härflytande olägenheter
endast i ringa mån blifvit förminskade, och dessa olägenheter hafva icke kunnat
anses fullständigt affijelpta så länge skyldigheten qvarstått lör de fartyg, som passera
Sundet, att anlöpa Helsingör, lör erläggande af tullen. Huru ansenligt och för handeln
tryckande det belopp än varit, som till Danska statskassan erlagls i fyr- och båknfgifter
för sjelfva fartygen, samt i Sundsk tull för de i fartygen förda varor, hafva
nämnda umgälder sammanlagda likväl ingalunda kunnat uppskattas lika högt som de
kostnader och förluster, hvilka på mer eller mindre direkt sätt tillskyndats de trafikerande,
hufvudsakligen genom skyldigheten för fartygs-befälhafvaren att gå i land, för
att å Öresundska tullkammaren aflemna sina klarerings-handlingar, hvarunder en dyrbar
tid gått förlorad och ofta förändring i vinden inträffat, så att långvarigt hinder för
resans fortsättande uppstått.
Vid 1851 års Riksdag egnade Rikets Ständer särskild uppmärksamhet åt detta
ämne, samt gjorde uti underdånig skrifvelse af den 20 Augusti samma är, framställning
hos Kongl. Maj:t, angående de tryckande olägenheter, som Svenska handeln finge
af Öresunds-tullen vidkännas, dels genom de betydliga så väl direkta som indirekta utgifterna
i och för genomfarten af Öresund och Bellerna, hvilka utgifter, enligt derom
erhållna upplysningar, Rikets Ständer anlogo årligen uppgå till 5 å 600,000 Riksdaler
Riksgäldssedel-, oberäknadt förlusterna genom förspilld tid och fördröjd ankomst till
deslinalions-orlen, jemte äfventyret för last och lif, då Helsingör under storm måste
anlöpas, dels ock särskildt till följd af den omständighet, alt. städernas på Sveriges
östra kust redan i andra orsaker grundade handels-underlägsenhet, i täflan med dem på
den vestra, ännu mer förökades derigenom, alt allt köpmansgods, som genom Sundet
inkomma, i rikets Östersjö-hamnar, måste blifva dyrare än det, som infördes till rikets
vestra städer; hvadan Rikets Ständer, med tillkännagilVande att de ansåge afskaffandet
af Öresunds-tullen vara för befrämjandet af rikets handel utaf yttersta vigt, i underdånighet
anhöllo, att Kongl. Majit måtte, så vidt de politiska förhållandena sådant medgåfvo,
i samråd med öfriga uti Östersjö-handeln deltagande makter, vidtaga de åtgärder,
hvilka Kongl. Majit kunde finna tjenliga för vinnande af detta ändamål.
Uti enahanda syfte inkommo äfvenledes år 1851 Deputerade ali Stockholms
Grosshandels-societet och Skeppsrederier med underdånig hemställan till Kongl. Majit
om beredande af lättnader uti eller befrielse från Sundska tull-a fgi fterna.
I anledning af dessa framställningar blefvo underhandlingar med Kongl. Danska
Regeringen iidedda; men då bemälde Regering, efter ett nyss slutadt kostsamt krig, icke
kunde underkasta sig uppoffringen af en på traktater grundad vigtig rättighet, och
Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition N:o 7 2.
3
dessutom de uti Östersjö-handeln mest intresserade främmande stater icke voro böjda
all kraftigt medverka till dessa underhandlingars framgång, medförde desamma intet
annat resultat, än den partiela lindring till förmån för Svenska kustfarten, sorn omförmäles
i Kommers-kollegii ofvan åberopade Kungörelse af den 16 Juni 1852.
Under det sålunda tidpunkten för en önskvärd lösning af frågan om Öresundstullens
afskaffande syntes vara aflägsen, inträffade oförmodadt att de Nord-Amerikanska
Förenta Staternas Regering uppsade den mellan bemälde Stater och Danmark bestående
Handels- och Sjöfärts-traktat, under tillkännagifvande, att från den lid dä, i följd af
uppsägelsen, traktaten skulle upphöra att vara gällande, eller från den 14 April 1856,
Förenta Staternas fartyg icke korinne att vidare erlägga Oresunds-tull. Sedan underhandlingar
i anledning häraf egt rum mellan bemälde Stater och Danmark, fann Kongl.
Danska Regeringen sig böra inbjuda Regeringarne uti alla de länder, hvilkas fartyg
delloge i handeln på Östersjön, att sända fullmäktige till en konferens, som borde
hällas i Köpenhamn, i ändamål att reglera Öresundska tullfrågan, hvarvid bemälde
Regering framställde, såsom tjenligaste medlet till tullens afskaffande, det förslag, att
genom dess kapitalisering bereda Danmark billig ersättning.
Kongl. Majit uppdrog, i anledning häraf, under den 19 Oktober 1855, åt Sin
Minister vid Kongl. Danska hofvet, att deltaga i de för ändamålet afsedda underhandlingarne,
samt dervid såsom Fullmäktig bevaka Sveriges rätt och fördel.
Dessa underhandlingar öppnades i Januari 1856. Under fortgången deraf inskränkte
Kongl. Danska Regeringen sina först framställda ersättningsanspråk till ett
jemnt belopp af 35 millioner Riksdaler Danskt Riksmynt, utgörande icke fullt |-delar
af den summa, som uppkommer vid kapitalisering, efter beräkning af 4 procent ränta,
af den inkomst Danska statsverket efter ett medium för de 13 åren 1842—1854 åtnjutit
i tulluppbörd uti Öresund och Relterna samt i fyr- och båk-afgifter. Såsom uteslutande
grund för fördelningen af nämnda ersätlnings-belopp på de i Östersjö-handeln
deltagande nationer kunde nationaliteten hos de fartyg, som gått genom Öresund och
Bälterna, icke bil ligt vis antagas, emedan antalet af en nations fartyg, som passera dessa
farvatten, ingalunda representerar denna nations verkliga andel i tullen, hvilken hufvudsakligen
erlägges för varorna. I följd häraf blef öfverenskommet, att de respektive
Staterna, Danmark deri äfven inbegripet, skulle bidraga till kapitaliseringen i proportion
af mängden af varor, sorn från deras hamnar exporterats, och, med passerande
af Sunden, importerats till Östersjön eller exporterats på samma väg från Östersjön
för att importeras i deras hamnar, samt att fartygens nationalitet skulle antagas såsom
grund vid fördelning af ersättningen för fyr- och båk-afgifterne.
Sedan det förslag till en allmän traktat, hvilket af de i underhandlingen del
tagande
makternas ombud utarbetats, blifvit den 3 innevarande månad inför Kongl.
Majit i Stats-Rådet anmäldt och Kongl, Majit, med godkännande deraf, låtit bemyndiga
Sin Fullmäktig vid underhandlingarne att underteckna traktaten, utan annan afvikelse
från dess föreslagna lydelse, än som för jemkning i redaktionen kunde ifrågakomma,
har under den 14 i samma månad den traktat, som härjemte i öfversättning
bifogas, blifvit afslutad mellan Danmark, å ena, samt Sverige och Norrige jemte Österrike,
Belgien, Frankrike, England, Hannover, Mecklenburg-Schwerin, Oldenburg, Nederländerna,
Preussen, Ryssland samt de fria Hansestäderna Lubeck, Bremen och
Hamburg, å andra sidan.
De hufvudsakligaste bestämmelserna i denna traktat äro följande:
Hans Majit Konungen af Danmark förbinder sig:
a) att icke uppbära några lull-umgälder, läst-, fyr- eller båk-afgifter, eller af
gifler
för sjömärkens underhåll, eller andra umgälder af hvad beskaffenhet de vara
4
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 13.
må, beräknade efter skepp eller last, för fartyg, som genom Öresund eller Balterna
begifva sig från Nordsjön till Östersjön eller tvertom, vare sig att dessa fartyg endast
färdas genom Danska farvattnen, eller till följd af ute å sjön inträffade förhållanden eller
i handels-angelägenheter föranlåtas att der ankra eller inlöpa; skolande hädanefter, under
hvad förevändning som helst, icke något fartyg vid färden genom Sundet eller Balterna
kunna uppehållas eller hindras;
b) att hvarken af de utaf omförmälda fartyg, sorn, lastade eller i barlast, inlöpa
i eller utlöpa ur Danska hamnar, ehvad de der sysselsatt sig med handelsföretag
eller ej, och icke heller för deras last, uppbära någon sorn helst af de afgifter, hvilka
för dessa fartyg eller deras last bordt i Öresund eller Balterna erläggas på grund al de
i sådant afseende hittills gällande traktater mellan Danmark och främmande stater;
varande härvid uttryckligen förklarad t, att ( le afgifter, sorn sålunda ej vidare få uppbä
ras i Sundet eller Bälterna eller i Danska hamnarne, icke skola kunna indirekte återinföras
genom en för sådant ändamål gjord förhöjning af nuvarande hamn- eller tulIafgifter
eller genom införande för samma ändamål af nya sjöfarts- eller tull-afgifter,
eller på hvad annat sätt, det vara må:
c) att bibehålla och i bästa skick underhålla alla fyrar och håkar, som nu finnas
vid inloppet i eller i grannskapet af Konungariket Danmarks hamnar, redder, (loder
eller kanaler eller utmed dess kuster, samt de bojar, prickar och sjömärken, som nu
finnas och tjena till underlättande af sjöfarten i Kattegat, Sundet och Bälterna, äfvensom
att, i sjöfartens allmänna intresse, vidtaga de åtgärder, som kunna finnas behöfliga
i afseende ä förändring af formen eller läget af dessa fyrar, håkar, bojar och sjömärken,
eller tillökning i deras antal, dock alltid utan att derigenom någon utgift må
främmande fartyg tillskyndas ;
d) att fortfarande vaka öfver lotsväsendet, hvilket det i Kattegat, Sundet och
Bälterna alltid skall stå fartygs-befälhafvarne fritt alt anlita eller icke; skolande lofsafgifterna
vara lika för Danska och för utländska fartyg och ej kunna affordras andra
fartyg, än dem som sjelfmant begagnat lots;
e) att medgifva hvarje enskild person, Dansk eller utländsk, rättighet att i Sundet
och Bälterna fritt förlägga fartyg, i ändamål alt med bogsering biträda de handels^
fartyg, som deraf vilja sig begagna ;
f) att till varor, som förås å alla de vägar eller kanaler, hvilka för närvarande
sammanbinda elier framdeles kunna komma att sammanbinda Nordsjön och Elben med
Östersjön, utsträcka den befrielse frän afgifter, hvaraf på några af dessa vägar vissa i
traktaten uppräknade inhemska elier främmande handelsvaror äro i åtnjutande; samt
att, i händelse ytterligare på någon väg andra produkter skulle komma i åtnjutande af
en likartad frihet från afgifter, låta nämnde frihet åtnjutas på alla ofvanomförmälda
vägar:
g) att på alla dessa vägar eller kanaler, till en likformig och efter vigt beräknad
taxa af högst sexton skillingar Danskt riksmynt för femhundra Danska skålpund,
nedsätta afgiften för de varor, som nu äro dermed belagde, utan att denna taxa må
kunna höjas genom någon annan under hvad benämning som helst.
OI 'vanupptagna förbindelser skola ega gällande kraft från och med den 1 instundande
April.
Såsom skadestånd och ersättning för de af Hans Maj:t Konungen af Danmark
sålunda gjorda uppoffringar och förpligtelse!-, förbinda sig de i traktaten deltagande
Makter att till Danmark betala i ett för allt en summa af tillsammans 30,476,325 R:dr
Danskt Riksmynt, till fördelning på bemälda Makter efter här ofvan upptagna grunder,
enligt hvilka del belopp, Sverige bör betala, utgör 1,590,503 R:dr nämnde mynt.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 72.
5
Hvar och en Slat skall endast vara ansvarig för den del af ersättnings-suinman,
sorn på samma Stat sig belöper.
I afseende å liqviden är stadgadt:
«) alt ersättnipgs-summorna skola kunna betalas under loppet af tjugu år, medelst
fyratio hal fårliga inbetalningar till lika belopp, innefattande såväl amortering af kapitalel,
som ränta å hvad af kapitalet återstår obelaldt;
b) att en särskild konvention skall alslutas mellan Hans Maj:t Konungen af
Danmark och hvar och en af de i traktaten deltagande Makter, i ändamål alt bestämma
dels sältet och stället för verkställande af de samma Makt åliggande inbetalningar,
samt kursen för det Danska mjntets förvandling till främmande mynt, dels ock huruvida
liqviden skall ske antingen medelst fyratio halfårliga afbetalningar, eller genom
bela ersätlnings-beloppets inbetalning på en gång eller inom kortare lid än tjugu år.
Slutligen stadgas att verkställigheten af de ömsesidiga förbindelser, som i traktaten
innehållas, skall bero af uppfyllandet utaf de formaliteter och förpligtelser, hvilka
vissa af de kontraherande Makterna, enligt gällande konstitutionela lagar, hafva att
iakttaga.
Som, genom en den 7 April 1842 mellan Sverige och Norige, å ena, och Danmark,
å andra sidan, afslutad konvention de förenade Rikena åtagit sig att, mot viss
årlig ersättning af Danska Statsverket, underhålla fyrar och håkar på Svenska och Norrska
kusterna, för att tjena till ledning och lättnad vid färden genom Öresund och iuseglingen
i Kattegat, har i Morn. 7 Ärt. II af nu afslutade allmänna traktat blifvit inlagen
en särskildt punkt, af innehåll alt definitiv öfverenskommelse bör af Hans Maj:t
Konungen af Danmark träffas med Svenska och Norrska Regeringarne i afseende på
framtida underhållet af nämnde fyrar och båkar. Till följd häraf har, under förutsättning
att en allmän traktat komine att afslutas om afskaffande af alla afgifter å segellärten
genom Öresund och Hällerna, ett provisoriskt aftal i ämnet blifvit träffadt mellan
Kongl. Maj-.ts Fullmäktig i Köpenhamn och Kongl. Danska Regeringens ombud,
samt af Kongl. Maj.t godkändt, enligt hvilket den årliga ersättningen af 10,000 R:dr
Hamburger Ranko, som Sverige 1111 uppbär af Danmark, bör kapitaliseras efter enahanda
grunder, som blifvit följda vid bestämmandet af lösnings-summan för Sundska tullen.
Kfter behörigen granskad uträkning uppgår det Sverige sålunda tillkommande kapitalbelopp
till 311,307 R:dr Danskt Riksmynt.
Den summa, Sverige enligt den allmänna traktaten bör utbetala för afskaffandet
af Öresundska tullen, utgör, såsom ofvan är nämndt, Danskt Riksmynt . . 1,590,503:
Om derifrån aldrages nyssnämnde, Sverige tillkommande ersättning för fyrars
oell båkars underhåll med  311.307:
så blifver det belopp, som till Danmark bör utbetalas, Danskt Riksmynt . . 1,279,196:
motsvarande i jemnad summa 2,558,400 R:dr Svenskt Riksmynt.
Reträffande sättet för betalningen af denna summa, så, enär under nu varande
tidpunkt och då Rikets kredit torde komma att på utländska orter anlitas i anledning
af de betydliga allmänna arbeten, som förestå, det sannolikt icke läte sig göra alt mot
billigare vilkor än 4 procent ränta erhålla ett lån för att dermed betala lösningssumman
på en gång, har Kongl. Maj:t ansett lämpligast, att i den speciela konvention, som,
jemlikt den allmänna traktaten, bör i afseende å I i q v i d a ti 0 n s-s ä t le t afslutas mellan Sverige
och Danmark, del bestämmes, alt ersättningen skall utgå under loppet af tjugu är
6
Kongl. Majis Nådiga Proposition N:o 72.
medelst fyratio halfåriga inbetalningar, under förutsättning, att räntan icke beräknas
högre än till 4 procent, men med Sverige förbehållen rättighet att, i händelse omständigheterna
det medgifva, inom kortare tidrymd få liqvidera det återstående beloppet;
och Kongl. Maj:t har alltså gifvit sin Fullmäktig i Köpenhamn härmed öfverensstämmande
föreskrifter.
Enligt det stadgande i traktaten, att de blifvande fyratio afbetalningarne skola
hvarje gång utgöra lika stort belopp, kommer, efter verkställd uträkning och med iakttagande
af under tidens lopp minskad ränta, antagen till 4 procent, den summa, som
halfärsvis i tjugu år bör af Sverige till Danmark betalas, att belöpa sig till 93,524
R:dr Svenskt Riksmynt, som första gången erlägges den 1 Oktober innevarande år.
I fråga om medel Lill de utbetalningar, som sålunda föreslå till belopp af
187,048 R:dr R:mt årligen, till dess bela lösnings-suminan blifvit gulden, bar Kongl.
Maj: t i första rummet varit betänk t på möjligheten att å Handels- och Sjöfarts-Fonden
anvisa dessa utgifter, hvilka afse alt, jemte utplånande af sista spåret efter fordna tiders
strider mellan grannländerna, för all framtid befria Sveriges handel och sjöfart
från elt tryckande band, samt tillika bereda lindring i afgifterna för Sveriges transitohandel
genom Konungens af Danmark besittningar; och då det visat sig, alt Handelsoeh
Sjöfarts-Fondens tillgångar kunna medgifva att, under de närmast följande åren eller
intill den med år 1858 inträdande nya statsreglerings-periods slut, från nämnde fond
verkställas de halfåriga inbetalningarne å lösnings-summan för Sundska tullen, finner
Kongl. Maj:t följaktligen icke nödigt att af Rikets Ständer äska beviljande vid denna
Riksdag af särskildt anslag till de betalningar, som under nämnde tidrymd böra erjäggas.
Då emellertid traktaten icke allenast medför minskning i Statsverkets påräknade
ordinarie inkomster genom upphörandet af de bland dessa upptagne och till 40,000
R:dr R:mt beräknade såkallade Danska fyringsmedlen, eller Danmarks bidrag till underhållet
af Svenska fyrar och håkar i Öresund och Kattegat, utan äfven innebär förbindelse
till en på längre tid utsträckt betalnings-skvldighet, för hvars fullgörande, ifall omständigheterna
icke skulle tillåta utgiftens fortfarande anvisande å Handels- och SjöfartsFonden,
andra tillgångar tilläfventyrs måste framdeles anslås, finner Kongl. Maj:t sig
böra härigenom till Rikets Ständer i Nåder öfverlemna, att genom deras godkännande
bekräfta de förbindelser i afseende å godlgörelse till Danmark för Öresunds-lullen, som
Kongl. Maj:t genom ifrågavarande traktat Sig och Riket iklädt.
Slutligen, och då traktatens bestämmelser, angående tullens upphörande böra trä
da
i kraft från och med den 1 instundande April, vill Kongl. Maj:t lasta Rikets Ständers
uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att Rikets Ständers beslut i ämnet varder
fättadt så skyndsamt sig göra låter och, om möjligt före nyssnämnda dag; i hvilket
fall de olägenheter för Svenska sjöfarten undvikas, hvilka måste följa af den Danmark
inedgifna rätt att efter berörde lid och till dess de förbindelser, som omförmälas
i Art. 7 och 8 af den allmänna traktaten, blifvit uppfyllde, provisoriskt, medelst fordrande
af borgen, bibehålla de afgifter, som enligt traktaten blifvit afsk a flade, på sätt
som inhemtas af det härom, enligt i öfversättning bilagde Protokoll af den 14 innevarande
månad, mellan de kontraherande Makterna träffade särskilda aftal.
Kongl. Maj:t förblifVer Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
WSCASS.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 72.
7
Öfversättning.
Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige, Hans Majit Kejsaren af Österrike,
Konung af Ungern och Böhmen, Hans Majit Belgiernes Konung, Hans Majit Fransmännens
Kejsare, Hennes Majit Drottningen af det Förenade Konungariket Stora Briltannien
och Irland, Hans Majit Konungen af Hannover, Hans Kongl. Höghet Stor-Hertigen
af Mecklenburg-Schwerin, Hans Kongl. Höghet Stor-Hertigen af Oldenburg, Hans Majit
Konungen af Nederländerna, Hans Majit Konungen af Preussen, Hans Majit Kejsaren
af Ryssland och Senaterne i de fria Hanse-Städerna Lubeck, Bremen och Hamburg, ä
ena sidan,
samt Hans Majit Konungen af Danmark, å den andra,
lifvade af samma önskan att underlätta och öka de handels- och sjöfarts-förbindelser,
som för närvarande emellan Deras respektive Stater eller genom dem ega rum,
medelst såväl ett fullständigt afskaffande nu och för alltid af alla de afgifter, som i
Sundet och Balterna uppbäras för främmande fartyg och deras laster, som ock en nedsättning
i de afgifter, som erläggas för varor, hvilka i transito föras på de vägar, genom
hvilka Nordsjön och Elben sammanbindas med Östersjön, hafva beslutat att för sådant
ändamål underhandla om en särskild traktat, och till följd deraf till sine Fullmäktige
utnämnt:
Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige: Herr Friherre Nils Wilhelm af
Wetterstedt* Dess Kammarherre, Riddare af Dess Nordstjerne Orden, m. m., Dess
Chargé d’Affaires vid Kongl. Danska Hofvet;
Hans Majit Kejsaren af Österrike, Konung af Ungern och Böhmen: Herr Carl
Jaeger, Dess Chargé d'Affaires vid Hans Majlis Konungens af Danmark Hof;
Hans Majit Belgiernes Konung: Riddaren Herr Alcindor Beaulieu, Officerare af
Dess Orden, in. in., Dess Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotenliaire hos Hans
Danska Majestät;
Hans Majit Konungen al Danmark: Herr Christian Albrecht Bluhme, Storkors
af Dess Dannebrogs-Orden och Dannebrogsman, m. m., Dess Geheime-Konferens-Råd
och Direktör för Öresunds-tullen;
Hans Majit Fransmännens Kejsare: Herr Adolphe Dolezac, Kommendör af Kejser!.
Heders-Legions-Örden, Storkors af Dannebrogs-Örden, m. m., Dess Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire hos Hans Majit Konungen af Danmark;
Hennes Majit Drottningen af det förenade Konungariket Stora Brittannien och
Irland: Riddaren Herr Andrew Buchanan, Dess Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire hos Hans Majit Konungen af Danmark;
8
Kongl. Maj:ti Nådiga Proposition N;o 12-
Hans Majit Konungen af Hannover: Herr Carl Hanbury, Kommendör af Guelpher-Orden
första Classen och Dekorerad med Waterloo-Medaljen, m. m., Dess MinislerResident
och Geheime-Legations-Råd;
Hans Kongl. Höghet Slor-Herligen af Mecklenburg-Schwerin: Herr Carl Fredrik
Wilhelm Prosell, Riddare af Preussiska Röda Örns Orden 2:dra Glass, m. m., Dess
Regerings-Råd och Geheime-Legations-Råd;
flans Kongl. Höghet Slor-Hertigen af Oldenburg: Herr Albrecht Johannes Theodor
Erdmann, Kapitularie vid Stor-Hertigliga Förtjenst-Orden, Dess Regerings-Råd;
Hans Maj:t Konungen af Nederländerna: Herr Hindrik Carl du Rois, Riddare af
Nederländska Lejon-Orden och af Luxemburgska Ekkrone-Orden, 111. m., Dess Minister-Resident
hos Hans Majit Konungen af Danmark;
Hans Majit Konungen af Preussen: Herre Grefve Alphons Henrik d’OrioIla,
Riddare af dess Röda Örns Orden, m. m., Dess Kammarherre och Envojé Extraordinaire
och Minislre Plénipotentiaire hos Hans Majit Konungen af Danmark;
Hans Majit Kejsaren af Ryssland: Herr Julius Tegoborski, Riddare af Kejserl.
S:t Annai Ordens 2:dra Glass med svärd, m. m., Dess Kollegii-Råd; och
Senaterne i de fria Hanse-Städerna Lubeck, Rremen och Hamburg: Herr Friedrich
Kruger, Juris Utriusque Doctor, Deras Minister-Resideut hos Hans Majit Konungen af
Danmark;
Hvilke, efter att hafva utvexlat sina fullmagter och funnit dem i öflig form
uppsatte, gode och giltige, hafva öfverenskommit om följande Artiklar:
Art. 1.
Ha ns Majit Konungen af Danmark förbinder Sig emot Hans Majit Konungen af
Sverige och Norrige, Hans Majit Kejsaren af Österrike, Konung af Ungern och Böhmen,
Hans Majit Belgiernes Konung, Hans Majit Fransmännens Kejsare, Hennes Majit Drottningen
af det förenade Konungariket Stora Britlannien och Irland, Hans Majit Konungen
af Hannover, Hans Kongl. Höghet Stor-Hertigen af Mecklenburg-Schwerin, Hans
Kongl. Höghet Stor-Hertigen af Oldenburg, Hans Majit Konungen af Nederländerna,
Hans Majit Konungen af Preussen, Haus Majit Kejsaren af Ryssland och Senaterne
i de Fria Hanse-Städerna Lubeck, Bremen och Hamburg, hvilke samma förbindelse
antaga: .
l:o att icke uppbära några tull-umgälder, läst- fyr- eller båk-afgifter eller afgifter
för sjömärkens underhåll eller andra umgälder af hvad beskaffenhet de vara må,
beräknade elter skepp eller last, för fartyg, som genom Bälterna eller Öresund begifva
sig från Nordsjön lill Östersjön eller tvertom, vare sig att dessa fartyg inskränka sig
till att passera genom Danska farvattnen, elier allde till följd af ute å sjön inträffade för
hållanden eller i handels-angelägenheter föranlåtas att der ankra eller inlöpa. Under
hvad förevändning som helst skall hädanefter icke något fartyg vid passerandet genom
Sundet eller Bälterna kunna uppehållas eller hindras, Hans Majit Konungen af Danmark
likväl uttryckligen förbehållet, att genom särskilda aftal, som icke innebära någon
visitationsrätt eller rätt till fartygens uppehållande, bestämma den behandling för verkställande
af uppbörd utaf umgälder och lull, hvilken fartyg, tillhörande de Magter, som
icke deltagit i denna traktat, skola vara underkastade.
2:o att hvarken af de utaf omförmälda fartyg, som, lastade eller i barlast, inlöpa
i eller utlöpa ur Danska hamnar, ehvad de der sysselsatt sig med handelsföretag eller
ej, och icke heller för deras laster, uppbära någon som helst af de afgifter, hvilka för
dessa
Iiongl. Majus Nådiga Proposition N:o 72.
0
dessa fartyg eller laster på grund af passerandet genom Sundet eller Bälterne bordt erläggas,
oell hvilkas afskaffande blifvit besluladt i föregående paragraf; välförståendes
att de argi fler, som sålunda komma att afskafifas, och som följaktligen icke skola kunna
uppbäras vare sig i Sundet och Bälterna eller i Danska hamnarne, icke heller må indirekte
återinföras genom en för sådant ändamål gjord förhöjning af nuvarande hamneller
lull-afgifler, eller genom införandet för samma ändamål af nya sjöfarts- eller tullafgifter,
eller på hvad annat sätt som helst.
Art. II.
Hans Maj:t Konungen af Danmark förbinder sig dessutom emot ofvanhemälde
Höga kontraherande Magter:
l:o alt bibehålla och i bästa skick underhålla alla fyrar och håkar, som nu finnas
vid inloppet i eller i grannskapet af Dess hamnar, redder, (loder eller kanaler eller
utmed Dess kuster, älvensom de hojar, prickar och sjömärken, som nu finnas och tjena
till underlättande af sjöfarten i Kattegat, Sundet och Bälterna;
2:o att, likasom tillförene, i sjöfartens allmänna intresse taga i allvarligt öfvervägande
nyttan eller lämpligheten af en förändring al dessa fyrars, båkars, bojars,
prickars och sjömärkens läge eller form, eller af ett förökande af deras antal, allt utan
att derigenom någon utgift uppkommer för främmande fartyg;
3:o alt, likasom tillförene, vaka öfver lotsväsendet, hvilket det i Kaltegat, Sundet
och Bälterne alltid skall stå sjökapilenerne och skepparne fritt att anlita eller icke.
Lotsafgifterne skola vara måttliga; deras belopp skall vara lika för Danska och för utländska
fartyg och lotsafgift skall icke kunna fordras af andra fartyg än dem, som
sjelfvilligt begagnat lots;
4:o alt ulan någon inskränkning medgifva hvarje enskild person, Dansk eller
utländsk, rättighet att i Sundet och Bälterna fritt och på samma vilkor, ulan afseende
å nationaliteten, förlägga fartyg, i ändamål att med bogsering biträda de handelsfartyg,
som deraf vilja sig begagna;
5:o att till varor, sorn föras å alla de vägar eller kanaler, som för närvarande
sammanbinda eller framdeles kunna komma att sammanbinda Nordsjön och Elben med
Östersjön, utsträcka den befrielse från a (gifter, hvaraf, på några af dessa vägar, nedannämnde
inhemska eller främmande handelsvaror äro i åtnjutande:
Fnösksvamp.
Fnöske, icke beredt.
Bernsten.
Djur, lefvande, alla slag.
Antimon.
Träd och buskar, lefvande.
Skiffer, i skifvor och stänger.
Takskiffer.
Silfver, plantsar och smältstycken.
Arsenik.
Asphult.
Assa Foetida.
Ollonhylsor, för garfning och färgning.
Enbär.
/lik. till II. St. Prof. '1856 & '1857. i Sami. 'I Afd. 2 Band. 8 Haft. 2
10
Kongl Map.ls Nådiga Proposition N:o 72.
Q,ast"b den "ändclse *«* «• »i» -M»
Bamburör, rottingar, vass och andra slag, råa och icke förarbetade.
Smör.
Spermaceti, fast och flytande.
Säd: bohvete, korn, bafra, mais, råg, hvete, vicker.
Träd för pharmaceuliska behof.
Färgträd.
Träd af alla slag.
Bränsle som flottas, flölen lill nät.
Bolus, hvit och röd samt terra sigillata.
Borax, rå eller raffinerad.
Tarmar. i
Tegelsten.
Krossadt tegel eller tegelmjöl.
Brons.
Buskväxter.
Blomster-lökar.
Cadmium.
Galmeja.
Kamfert.
Spanska flugor.
Fönsterrutor.
Charlor, geografiska och sjö-.
Bäfvergäll.
Aska: pottaska, soda och andra slag.
Tunnband af träd.
Hampa, häcklad eller ohäcklad.
Trädkol.
Kardborrar till kardning.
Vagnmakare-arbeten.
Kalk.
Lumpor.
Cement alla slag.
Vax.
Husbloss.
Snäckor.
Koraller.
Tågverke.
Horn af oxar och kor, (eller af annan hornboskap) äfvensom hornspetsar
Bomull. r
?‘Yk0P.Par ?ch ,ova|sad) och koppar-plåtar, fyrkantiga för myntning.
Affall a t säd; grope till foder lor boskap, kli, strå, agnar och annat affall af säd.
iilctant-tander eller elfenben.
Tänder af hvalross (af sjöhäst eller sjökalf).
Rältegångs-ha odlingar.
Stäfver, lagg- och botten.
Sköldpaddsskal.
Profslycken utan värde.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:o 72.
11
Spån, för bokbindare, skomakare, svärd-fejare äfvensom skenor för korgmakeri-arbeten.
Sjöskum.
Omslag, gammalt eller förslitet: faslager, lådor, koffertar, säckar ocb gamla omllätade
buteljer, tomma.
Smergel.
Block-tenn, icke arbetadt, och raspadl tenn.
Hvalfiskben, klofvet eller oklufvet.
Mjöl af säd, som är fri från transito-tull.
Fältspat, icke pulveriserad.
Brändt jern, (oarbeladt).
Stångjern af alla slag (undantagande bandjern).
Bönor.
Figurer eller staluer af gips.
Blommor och blommande växter.
Flores cassia?.
Hö.
Gödsel, naturlig ocb artificiel, således äfven t. ex. patenterad gödsel, (chilisk salpeter,
svafvelsyrad ammoniak och dylika varor äro icke fria från transilo-afgifter, änskönt
de möjligen kunnat vara afsedda att användas såsom gödnings-ämnen;
pulveriserad gips är likväl fri från transito-algifter, då det styrkes alt den skall
användas endast såsom gödningsämne).
Is, (icke artificiel).
Ollon. ,
Glober.
Tjära och tjärvatten.
Frö af hampa, lin, raps och andra frö-arter af alla slag, äfvensom frön för pharmaceutiska
behof, t- ex. fenkol, (för kummin och anis böra afgifter erläggas).
Resandes klädespersedlar och öfriga saker, begagnade möbler och husgeråd, om de äro
flyttsaker, nyttjade klädespersedlar, som efter tullljenslemännens bedömande
böra anses såsom resandes tillhörigheler, utan att del är nödigt atl egaren åtföljer
dem.
Köksväxter, friska blåbär, smultron, hallon, vinbär, lingon, krusbär, njupon, drufvor,
rättikor och lök.
Stenkol af alla slag, äfvensom coakes och cinders.
Harn pirö.
Ostron.
Säf.
Ull af alla slag.
Mjölk.
Messing, oarbetad (icke smidd eller valsad).
Fläsk, lefver och afskräden för tillverkning af fiskolja.
Fläsk, färskt.
Linsärter.
Druf, torkad (rå vinsten).
Kork.
Lin, häckladt eller ohäckladt.
Böcker med gravurer, bundna eller obundna.
Malt.
Brunsten.
12
Kongl. Mnjds Nådiga Proposition N:o 72.
Manna.
Medaljer.
Metaller, oarbetade (brons ocb andra metall-legeringar, liknande messing) icke smidda
och icke valsade.
Blyerts.
Malmer, osmälta af alla slag.
Mineralier ocb naturhistoriska föremål, såsom jord- ocb slen-arter, mineralier, växter
och frukter, snäckor, insekter, fåglar och andra djur, uppstoppade eller inlagda
i sprit lör naturhistoriska museer och vetenskapliga samlingar.
Modeller af alla slag.
Mynt af alla slag.
Mössa, för inpackning och stoppning, och skogsull.
Musikalier, skrifna eller tryckta.
Muscus.
Perlemor, oarbetad.
Mattor, begagnade.
Galläpplen.
Konstsaker, såsom slatuer, byster, basreliefer.
Opium.
Guld i stänger ocb till smältning.
Helgryn, och andra gryn af sädesslag, som äro fria från transito-afgifler.
Ben.
Vide, skalad eller oskalad.
Repslagare-arbeten, deruti inbegripue sadelgjordar och fisknät.
Halm, skuren eller hackelse.
Hudar, garfvade eller icke, ulan undantag, såsom pelsverk, kalf- ocb fårskinn, karduan,
marokin etc.
Hvalross-hudar (af sjöhäst eller sjökalf).
Enspön.
Äkta perlor.
Pimpsten.
Blodsten.
Kalksten.
Krita, och pulveriserad krita.
Gips.
Ädla stenar.
Stenar af alla slag.
Trä fa neer.
Platina, icke arbetad.
Bly i tackor, gammalt bly lill smältning, och gammalt valsadi bly.
Fjäder till sängkläder, och dun.
Hår af alla slag, (deruti inbegripue borst och bår af svin). Krulltagel är underkastadt
tull.
Ärter.
Fisk, färsk.
Beck.
Potates.
Puzzoianerjord.
Affall af papper af alla slag.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition N:o 72-
13
Rödfärg.
Blod.
Blodiglar.
Salt (med undantag af det sorn användes till pharmaceuliska behof).
Späcksten.
Talg.
Sumac.
Taflor, såsom gravyrer, lithographier och stenographier.
Garfvarbark.
Hvit Kölnisk lera.
Piplera, mergel, engelsk lera, porcellaines-lera, valklera, lera förjsockerdäckning och andra
jordarter, lera och mergel, såvida de icke äro att anse såsom färgarter.
Sköldpaddor.
Torf.
Trippel.
Taktegel.
Gåspennor.
Hafstång till inpackning och uppstoppning.
Marienglas.
Kött, färskt och saltadt.
Qvicksilfver.
Vagnar eller kärror af alla slag, äfvensom waggoner och tenders för jernvägar. (För
lokomotiver bör tull erläggas.) Delar af vagnar och waggoner (och söndcrlagna
vagnar och waggoner) böra erlägga tull, ifall de icke kunna anses såsom vagnmakare-arbeten.
Kräftstenar.
Zink, oarbetad, eller i tackor.
I händelse ytterligare på någon väg andra produkter skulle komma i åtnjutande
af en likartad frihet frän afgifter, skall samma frihet från erläggande af afgifter, med
full rätt, åtnjutas på alla här ofvan omförmälda vägar;
6:0 att på alla dessa vägar eller kanaler, lill en likformig och eller vigt beräknad
taxa, af högst sexton (16) skillingar Danskt mynt för femhundra Danska skålpund,
nedsätta transito-afgiften för de varor, som nu äro dermed belagda, utan att denna
taxa må kunna höjas genom någon annan, under hvad benämning som helst.
I händelse transito-afgifterne skulle nedsättas under det belopp, ofvannämnda
taxa utvisar, förbinder Sig Hans Majit Konungen af Danmark att sätta alla de vägar
eller kanaler, som förena eller kunna komma att förena Nordsjön och Elben med
Östersjön eller dess tillflöden, i fullkomlig jemlikhet med de mest gynnade vägar, som
nu finnas eller kunna komma att anläggas på dess område.
7:o som Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige, genom en med Hans
Majit Konungen af Danmark afslulad särskild konvention, emot Hans bemälda Majestät
förbundit sig att underhålla de lyrbåkar på kusterne af Sverige och Norrige, som tjena
lill ledning och lättnad vid passerandet af Sundet och inseglingen i Kattegat, sä förbinder
sig Hans Majit Konungen af Danmark att med Hans Majit Konungen af Sverige
och Norrige träffa definitivt aftal i ändamål att, för framtiden likasom hittills, betrygga
vidmakthållandet af dessa fyrbåkar, utan att någon utgift för de fartyg, som passera
genom Sundet och Kattegat, deraf skall kunna blifva en följd.
14
Kongl. Majsts Nådiga Proposition N:o 72-
Art. lil.
Dc förbindelser, som innehållas i föregående två Artiklar, skola träda i verket
från och med den l:sta April 1857.
Art. IV.
Såsom skadestånd och ersättning för de uppoffringar, ofvanintagne bestämmelser
medföra för Hans Maj:t Konungen af Danmark, förbinda Sig Hans Majit Konungen af
Sverige och Norrige, Hans M:ij:t Kejsaren af Österrike, Konung af Ungern och Böhmen,
Hans Maj:t Belgiernas Konung. Hans Majit Fransmännens Kejsare, Hennes Majit
Drottningen af det förenade Konungariket Stora Brittannien och Irland, Hans Majit Konungen
af Hannover, Hans Kongl. Höghet Stor-Herligen af Mecklenhurg-Schwerin, Hans
Kongl. Höghet Stor-Herligen af Oldenburg, Hans Majit Konungen af Nederländerna,
Hans Majit Konungen af Preussen, Hans Majit Kejsaren af Kyssland och Senaterne i
de fria Hanse-Städerna Lubeck, Bremen och Hamburg, å deras sida, att till Hans Majit
Konungen af Danmark, som dermed förklarar sig nöjd, betala i ett för allt en summa
af 30,476,325 R:dr, att fördelas på följande sätt:
Sverige  1,590,503 Ridr R:mt.
Norrige  667,225 „
Österrike  29,434 „ „
Belgien  301,455 „ „
Bremen
218,585 „
Frankrike  1,219,003 „
Stora Brittannien  10,126,855 ..
Hamburg  107,012
Hannover
123,387
Lubeck
102,996
Mecklenburg  373,663
Oldenburg  28,127 „ „
Nederländerna 1,408^060 ” ’’
Preussen
4,440,027 „ „
Ryssland  9,739,993 „
De Höga kontraberande Magierna skola i hvad händelse som helst vara ansvarige
endast för den del af nämnda summa, som på en hvar af dem sig belöper.
Art. V.
De i föregående Artikel uppräknade summor skola, med de i Artikel VI § 3
gjorda förbehåll, kunna betalas under loppet af tjugu år, medelst fyratio halfåriga afbetala
ingar till lika belopp, omfattande kapital och aftagande ränta å de icke förfallna
dividenderne.
Art. VI.
Hvar och en af de Höga kontraberande Makterne förbinder sig att, genom en
särskild konvention, med Hans Majit Konungen af Danmark ordna och bestämma:
l:o sättet hvarpå, och stället der ofvannämnde fyratio hallårs-afbelalningar å den
summa, som, jemlikt Artikeln IV, belöper sig på hvarje Magt, skola verkställas;
Kongl. MaJ:ts Nådiga Proposition N:o 12.
15
2:o sättet hvarpå och kursen efter hvilken främmande myntsorter skola förvandlas
till det i samma Artikel omförniälda Danska mynt;
3:o vilkoren och sältet för den totala eller parliela amortering, hvartill hvarje
Biagi uttryckligen förbehåller sig rättighet, för att, på kortare tid och när som helst,
kunna afbörda sig sin andel i ofvanbestämda skadestånd.
Art. VII.
Verkställigheten af de ömsesidiga förbindelser, som i denna traktat innehållas,
göres uttryckligen beroende af uppfyllandet utaf de formaliteter och föreskrifter, hvilka
vissa al de Höga kontraherande Magterna, enligt gällande konstitutionela lagar, hafva
att iakttaga; och förbinda sig dessa Makter att inom möjligen kortaste tidrymd framkalla
tillämpning deraf.
Art. VIII.
Denna traktat skall ratificeras och ratifikationerne skola utvexlas i Köpenhamn
innan den lista April 1857, eller så snart som möjligt efter nämnde dag.
Till yttermera visso hafva de respektive Fullmäktige undertecknat denna traktat
och beseglat densamma med sina sköldemärken.
Som skedde i Köpenhamn den fjortonde dagen i Mars månad år ett tusen åtta
hundra femtio sju.
(Undert.)
IVvitersiedl. Prosch. Bluhme.
(L. S.) (L. S.) (L. S.)
Carl Jmyer. ,). T. Erdmann.
(L. S.) (L- S.)
Beaulieu. du Bois.
CL. S.) (L. S.)
Dotesac. Oriolla.
(L. S.) (L. S.)
Andrew Buchanan. Tecjoborski.
(L. S.) • (L. S.)
Hanborg. Kruger.
(L. S.) (L. S.)
Öfversättning.
Protokoll.
För den händelse att uppfyllandet af de förbindelser, som omförmälas i Art. 7
och 8 af den traktat, som denna dag blifvit afslutad, icke skulle kunna ega rum före
den 1 April 1857, är Danska Regeringen fortfarande berättigad alt efter denna tid pro
-
16
Kongl. Mup.ts Nådiga Proposition N:o 72.
visoriskt, medelst fordrande af borgen, bibehålla de afgifter den förbundit sig att afskaffa,
men i mån som någon af de konlraherande Makterne uppfyllt nämnde förbindelser,
skall Danska Regeringen, å sin sida, låta dessa provisoriska åtgärder upphöra
och gifva befallning om befrielse derifrån för fartyg tillhörande denna Maki, äfvensom
för deras laster. Danska Regeringen skall emellertid, intilldess samtlige de kontraherande
Makterne definitivt uppfyllt de förbindelser, som omförmälas i Art. 7 och 8, ega
att af de fartyg, som erhållit denna befrielse, fordra att de skola styrka sin nationalitet,
ulan att likväl derigenom för dessa fartyg skall kunna uppstå något dröjsmål eller
uppehåll.
Reträffande åter nedsättningen af transito-afgifterne, vill Danska Regeringen, i
betraktande af den praktiska omöjligheten att i afseende derå tillämpa samma provisoriska
behandling, som för fartygen, samtycka till att provisoriskt och i hela dess vidd,
ifrån den Irsta April 1857, låta §§ 5 och 6 i den allmänna traktaten träda i verket.
Det förstås alt detta interimistiska tillstånd skall öfvergå till ett definitivt i samma
stund, som detta Protokoll upphör att i Sundet och fiälterna ega tillämplighet.
Som skedde i Köpenhamn den 14:de Mars 1857.
(Underl.)
IVetterstedt.
Jwger.
Beaulieu.
Dolesac.
Andrew Buchaiian.
Hanbury.
Pr asch.
Utdrag af Protokollet öfver gemensamt Civil- och Finans-Ärende,
hållet inför Hans Maj: t Konungen i Siats-Rådet å Stock
holms
Slott den 20 Mars i877.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Gripenstedt.
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Sedan, uppå föredragning genom Utrikes Departementet af frågan om underhandlingar
med Danmark, rörande afskaffande af Sundska tullen, Kongl. Maj:t behagat,
under
J. T. Erdmann. Bluhme,
du Bois.
Oriolla.
Tegoborski.
Kruger.
Kongl. Moj.-ts Nådiga Proposition N:o 72.
17
under den 3 denna månad, i Nåder godkänna ett utaf ombuden för de i underhandlingarnc
deltagande Makter upprältadt förslag till allmän traktat i berörde afseende mellan
Hans Majit Konungen i Danmark, å ena sidan, samt nyssnämnde Makter, å den
andra, samt i Nåder bemyndigat Kongl. Majits Fullmäktig vid underhandlingarne i Köpenhamn,
Friherre af Wetterstedt, att ifrågavarande traktat underteckna, utan annan
afvikelse från dess föreslagna lydelse, än som för jemkning i redaktionen kunde ifrågakomma,
hvarjemte Kongl. Majit förklarat sig vilja, på Civil-Departementets föredragning,
fatta beslut i fråga om Propositions allåtande i detta ämne till Rikets Ständer;
så anmälde nu Chefen för Civil-Departementet, Stats-Rådet Almqvist, i underdånighet,
det han genom skrifvelse från Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena under nästliden
gårdag erhållit tillkännagifvande derom, att ifrågavarande traktat blifvit, i öfverensstämmelse
med ofvanberörde af Kongl. Majit i Nåder gillade förslag, den 14 innevarande
månad i Köpenhamn afslutad och undertecknad, jemte ett särskildt Protokoll,
innefattande bestämmelse angående den provisoriska behandling, hvilken de fartyg, som
passera Sundet och Rälterna, skola vara underkastade, i händelse de genom traktaten
ingångna förbindelser icke blifvit af de kontraherande Makterna uppfyllda före den 1
instundande April, då traktatens bestämmelser eljest borde träda i kraft.
Föredragande Departements-Chefen anhöll härefter att få, efter föregången beredning
af ärendet gemensamt med Chefen för Finans-Departementet, till Kongl. Majits
Nådiga öfvervägande nu hemställa frågan om beredande af tillgång till den summa af
2,558,400 Ridr Rimt, som Sverige borde för sin del i lösen för Oresunds-tullen till
Danmark utgifva, och hvars liqviderande, enligt Kongl. Majits redan fattade Nådiga beslut,
borde verkställas på 20 år medelst fyratio halfåriga lika stora inbetalningar, som
hvardera, efter verkställd uträkning och med iakttagande af under tidens lopp uppkommande
minskning i den till fyra procent bestämda räntan, belöpte sig till 93,524 Ridr
Rimt, att första gången erläggas den 1 Oktober innevarande år. I detta afseende ansåg
Departements-Chefen — — — — — — — — — — — — —
Hvad Departements-Chefen sålunda yttrat och hemställt,
och hvari Stats-Rådets öfrige närvarande Ledamöter instämde, behagade
Kongl. Majit till alla delar i Nåder gilla; hvarjemte Kongl.
Majit befallde, att Nådig Proposition i ämnet, sådan den finnes
delta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå. •
Ex protocollo
Otto IV. Seippel.
Bill. till Ii. St. Pral. 4856 & 4857. 4 Sami. 4 AJd. 2 Band. 8 Haft. 3
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.
1
N:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. J. 26 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
grunden för utgörandet af de till Bätsmans-indelningen
i Blekinge län anslagna s. k. öfver skotts- och reserv-räntor;
Gifven Stockholms Slolt den 20 Mars 1857.
Enligt de genom Kongl. Instruktionen den 29 Augusti 1683 och Kontraktet
af den 27 April 1685 stadgade grunder för Illekinge läns indelning till Båtsmanshåll
beräknades och anslogs, efter hemmanens olika beskaffenhet, ett grundränte-belopp
af 16 till 21 daler silfvermynt för hel Båtsmans-nummer, i följd hvaraf
sedermera, då endast ett mindre antal hemman hade grundräntor jemnt svarande
emot det hvarje af dem för rustningen af en Båtsman bestådda dalertal, de bland
öfriga hemmanen, som hade större grundränta, kontant erlade de överskjutande beloppen,
under namn af öfverskotts-räntor, till vederbörande uppbördsman, hvilken åter
med dem, under benämning af tillskotts-räntor, gödtgjorde de hemman, som hade
mindre grundräntor, den för dem uppkomna bristen. Detta sätt att liqvidera
Öfverskotts- och tillskotts-räntorna, hvilka vid indelnings-tiden motsvarade den för
dem belöpande andel i rustnings-kostnaden, fortfor derefter intill sednare tider utan
annan förändring, än att berörde räntor efter 1776 års mynt-evalvation utgingo med
trenne daler på Riksdalern; men som, i följd af tid efter annan inträffade myntförsämringar,
samma räntors värde i penningar småningom betydligt sjunkit och
derigenom både större och tillika ganska ojemn lunga uppstått för de hemman, som
måste bestrida den utöfver deras bestämda rustnings-dalertal belöpande rustningskostnad,
utan annan ersättning derför, än det kontanta bidrag, de tillskott—gifvande
Bih. lill R. St. Prot. 1856 $ 1857. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band, 9 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.
hemmanen och lägenheterna erlade, väcktes redan vid 1809 ars Riksmöte fråga om
någon förändring och jemkning i den gamla Båtsmans-indelningen inom ofvannämnde
län. Frågan härom förnyades derefter vid flera af de påföljande Riksdagarne; och
sedan, i anledning deraf, åtskilliga förberedande åtgärder blifvit vidtagna och särskilda
undersökningar verkställda, blef slutligen, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers under 1834 och 1835 årens Riksdag gemensamt fattade beslut, genom
Kongl. Brefvet af den 14 Juli sistnämnde år förordnadt, att öfverskotts-ränlorna
i Blekinge skulle, till räntetagarnes förmån, utgöras med förvandling efter årlig
markegång å de lill Båtsmans-rustningen efter 1685 års kontrakt hörande praestationer,
dock först efter 10 års förlopp, från 1834 års början räknadt, till förekommande
af en allt för våldsam rubbning i eganderätten, men att deremot öfverskotts-räntegifvare,
hvilka, hellre än att räntorna sålunda liqvidera, önskade i effektiv
rustning deltaga med närbelägna rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande rustningstillskott,
skulle ega att derom göra ansökning, äfvensom egare af sådane räntegifvande
hemman, som vid skattläggnings-tiden fått sig efter närvarande förhållande
för höga räntor åsätta, få söka räntans nedsättning till likhet med andra räntebetalande
hemman inom viss af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet bestämd och
kungjord tid; hvarjemte till betäckande af den brist, som genom en sådan räntenedsättning
skulle uppkomma för tillskotts-räntetagare af gamla Båtsmans-indelningen,
blefve, jemte Kronans behållna indelnings-, öfverskotts- elier reserv-räntor,
anvisade vakans-afgifterne för de i Blekinge, vid den länet öfyergångna extra roterings-jemkning,
tillkomna nya ordinarie rotar eller rusthåll, med föreskrift tillika,
att de häraf uppkomna anslag skulle tillsvidare helt och hållet och i framtiden så vidt
de erfordrades, disponeras och förräntas -till understöd för Blekingska Båtsmanshållet
samt derföre på jemväl stadgadt sätt inom länet förvaltas.
Då nu hvad Kongl. Maj:t med Rikets Ständer sålunda rörande öfverskotts-räntorna
beslutat skulle sättas i verkställighet, framställdes af Kongl. Maj: ts Befallningshafvande
i länet åtskilliga svårigheter i afsende på tillvägabringandet af den räntegifvarne
under vissa förhållanden tillförsäkrade ränte-nedsättning eller förmedling, äfvensom,
sedan det förändrade sättet för nämnde räntors liqviderande med år 1844 tagit sin
början, hos räntegifvarne inom provinsen, der grundräntors förvandling efter markegång
dittills ej egt rum, stort missnöje yppades öfver de nya grunderna för räntornas
debitering samt den derigenom mångdubblade och i samma mån till nedsättning
af hemmansvärdena verkande rustningsbördan, hvilken dessutom, i följd af det
för olika rusthåll betydligt vexlande rustnings-dalertal, visade sig hårdare trycka det
ena räntegifvande hemmanet, än det andra, föranläts Kongl. Maj t, af åtskiilige räntegifvares
såväl häröfver som i fråga om hindren för yrkad förmedling af deras hemman
i underdånighet anförda klagomål, att under den 15 Mars 1853 i Nåder anbefalla
Dess förbemälde Befallningshafvande, dels att inkomma med underdånigt ut
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.
3
låtande och förslag huru en större jemnhet i beräkningen af öfverskotts- och tillskotts—räntorna,
vid deras årliga förvandling efter markegångs-värdet, lämpligen skulle,
till undanrödjande i möjligaste måtto af anledning till klagan i detta afseende,, likasom
till lättnad i debiteringen, kunna beredas, dels ock alt genom utfärdad kungörelse
förelägga öfverskotts-räntegifvarne i länet att inom slutet af nyssnämnde år
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig anmäla till erhållande al den räuteförmedling,
hvartill befogenhet kunde förefinnas.
Det i förstberörda hänseende infordrade utlåtande afgafs'af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande den 49 Oktober 1853; och anföres deri, alt, då intill år 1844
hvarje daler af ett hemmans öfverskotts-ränta utgick' efter 3 daler silfvermynt pä
Biksdalern, med 16 skillingar Banko, men värdet af samma räntedaler efter rnarkegångs-taxah
nu bestämmes i förhållande till det ränte-dalértal, sorn är hemmanet
för effektiv rustning af en Båtsman tillslaget, således ock, enär detta dalertal är för
rusthållen så olika fastsläHdl, den ölverskjutande eller bristande räntedalern numera
måste, oheräknadt den flerdubblade beskattning, förvandlingen i hvarje fall medför,
komma alf för särskilda rusthåll vnol svara lika skiljaktiga belopp eller värden,
vexlande från 1/16 till 1/21 af sammanlagda kostnaden för en Båtsmans rustning
efter årets markegång; att det likväl syntes fullt förenligt med äldre stadganden, att
denna ojemnhet afbulpes och en fullkomlig likhet åter infördes sålunda, alt för
hvarje bristande eller öfverskjutande räntedaler beräknades samma värde eller andel
af rustnings-kostnaden, hvilket lämpligast kunde antagas till 1/20 af denna kostnad;
att härigenom väl, å ena sidan, skulle för de räntetagare, hvilkas rustnings-ränta är
lägre än 20 daler, inträffa någon minskning i den ersättning de hittills åtnjutit, och
deremot, å andra sidan, en vinst för de räntetagare, hvilkas rustnings-ränta är
högre än 20 daler; men i förra hänseendet vore dels icke bestämdt föreskrifvet alt
ränte-förvandlingen bör verkställas på sätt som hittills skett, eller att den ena räntan
erlägges eller åtnjutes efter en högre beräknings-grund, än som löljes i alseende
på en annan, och dels blefve förlusten af så ringa betydenhet, att den icke för
någon rustnings-nummer uppginge lill mer än omkring 1/40 af rustnings-kostnaden,
och hvad beträffade den påpekade vinsten för någre räntetagare, så lunnes blott 8
nummer med högre rustnings-ränta än 20 daler, för hvilka sammanlagda tillökningen
endast korinne alf uppgå till ungefärligen 1/16 af rustnings-kostnaden; att likväl
af större betydenhet vore den nedsättning, sorn tillgodokomme de öfverskottsräntegilvare,
för hvilka rustnings-ränlan är lägre än 20 daler, helst derigenom förr
orsakades en brist i tillgången för lillskotts-räntorna. motsvarande rustnings-kostnaden
för 11 3/4 nummer, hvilken brist väl i sjelfva verket redan förefunnes, men,
så länge öfver skotts-räntorna utgjordes efter olika, lörvandlings-grunder, kunde betäckas
genom å deni uppkommande behållningar; att emellertid den lindring, som sålunda
skulle öfverskotts-räntegifvande hemman beredas, vore desto mer billig, som, enligt
4
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 73.
Kongl. Brefvet den 18 Juni 1687, rustnings-räntan för dessa hemman blifvit minskad
och nedsatt just med afseende derpå, att de befriats från en del af den effektiva
rustning, hvilken genom 1683 års Instruktion var bestämd emot en högre
rustnings-ränta, men hemmanen nu efter den stadgade förvandlingen få vidkännas
en dubbelt tryckande tunga, då de måste för den högre öfverskotts-räntan erlägga
en afgift, fullt svarande emot effektiv rustning äfven för denna; samt att den minskade
tillgången för tillskotts-räntornas godtgörande, jemte förut omförmälda 1/16
af rustnings-kostnaden för en Båtsman motsvarande brist, hvilken uppkommer genom
förhöjd ersättning för några få tillskott-tagande rusthålls-nummer, eller sammanlagda
kostnaden för 11 11/16 rusthåll, lämpligen kunde betäckas på det sätt, att
dertill i första rummet användes de så kallade reserv-räntorna, hvilka för närvarande
utginge utan förvandling med ett bestämdt belopp af 44 R:dr 40 sk., som
dock komme att ökas, när framdeles äfven dessa räntor blefve utgjorda med förvandling
efter markegång, samt hvad derefter bruste fylldes af den, genom Kongl. Brefvet
den 14 Juli 1835, redan till lindring i gamla Båtsmans-hållet inom Blekinge
anvisade vakans-afgilten för de tillkomna nya rotarne derstädes, äfvensom af räntan
å det af redan influten dylik afgift bildade kapital.
Uti häröfver afgifvet gemensamt Betänkande af den 14 Juni 1854 hafva
Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium ådagalagt hurusom öfverskottsräntedalern
i Blekinge, hvilken, såsom förut är nämndt, före år 1844 räknades för
endast 16 sk. Banko, numera, efter förvandling, utgår med 3 Riksdaler samma mynt
och deröfver samt för särskilda hemman omvexlar i värde emellan 3 R:dr och 3
R:dr 25 sk. 4 16yi 7 r:st., äfvensom att, då ett hemman med 20 dalers grundränta,
men endast 17 dalers rustnings-ränta, betalar i öfverskotts-ränta 3 daler med 10
R:dr 28 sk. 2 14/17 r:st. Banko, så uppgår öfverskotts-räntan af 1 daler för ett
annat hemman med lika grund-ränta, men 19 dalers rustnings-ränta, till allenast
3 R:dr 7 sk. 6 18/19 r:st.; och anse Embets-verken äfven, för deras del, denna
påfallande ojemnhet i rustnings-bördan böra afhjelpas derigenom, att samma värde
eller andel af rustnings-kostnaden beräknas för hvarje bristande eller öfverskjutande
räntedaler och således en räntedaler i alla händelser kommer att motsvara enahanda
belopp, samt tillstyrka alltså i underdånighet att såsom medelbelopp härför må, på
sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, antagas l/20:del af rustnings-kostnaden,
enär den vinst eller förlust för en eller annan, som genom antagandet deraf
kunde uppstå emot hvad hittills varit förhållandet, icke förtjenade uppmärksamhet,
helst hvarken det ena eller andra ifrågakomma, om vid fattandet af 1835 års beslut
behofvet af det nu föreslagna stadgandet blifvit förutsedt och ett sådant stadgande
följaktligen då genast meddelats; hvaremot och då såväl reserv-räntorna, som
den i Blekinge tillkomna nya indelningen kunde, i följd af nådigst anbefallda undersökningar
derom, komma att undergå förändringar eller jemkningar, Embets-verken
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 13.
5
förmäla sig för närvarande ej kunna afgifva bestämdt yttrande om den brist, som
uti tillgången för tillskotts-räntornas utgörande skulle uppstå, i fall den föreslagna
20 dalers beräkningen antoges.
Med anledning af den anbefallda uppmaningen till öfverskotts-räntegifvarne i
Blekinge att efter befogenhet söka ränte-nedsättning för deras hemman, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet vidare uti särskild underdånig skrifvelse af den 4 5
Februari 1854 inberättat, att ansökningar om sådan förmån inkommit för 283 räntegifvande
hemman, utgörande 273 båtsmans-rusthåll, och tillika sig yttrat i afseende
på sättet och grunden för dessa ansökningars pröfning, samt dervid, enär några
för nu ifrågavarande fall af ränte-nedsättning eller förmedling tillämpliga föreskrifter
ej funnes, underdånigst föreslagit:
4:o Att då en jemförelse allenast emellan sökandernes och af dem uppgifna
eller vissa andra hemman blelve ofullständig, helst det kuride anses för nära
nog omöjligt att bestämma, hvilket eller hvilka hemman, både i anseende till förmåner
och derefter lämpad ränta, vore så beskaffade, att jemförelsen dermed uppfyllde
livad som åsyftades, eller att utröna, om och i hvad mån giltig anledning
förefunnes till ränte-nedsättning för sökandernes hemman, samt dessutom en undersökning
efter skattläggnings-method eller eljest särskildt rörande hvarje hemmans
beskaffenhet och godhet skulle, äfven om vissa hemman toges till jemförelse, blifva
af det omfång, att den sannolikt ej på flere år hunne fullbordas, och jemväl komma
att medföra högst betydliga kostnader, vid dessa förhållanden hemmanens nuvarande
penninge-värde måtte förklaras skola blifva grunden för jemförelsens verkställande;
2:o Att, till utrönande af detta penninge-värde, borde förfaras sålunda: att,
sedan värdet af hvarje särskildt hemman först blifvit bestämdt, alla hemmanens värden
sammanräknas och summan deraf delas med summan af hemmantalet efter helt
räknadt, då qvoten utvisar penninge-medelvärdet; att, på lika sätt, hemmanens jordeboks-
och hemmantals-räntor sammanläggas och, genom summans delning med hemmantalet,
medeltalet af räntan för ett helt hemman bestämmes; samt att, genom
jemförelse emellan medeltalen af hemmansvärde och ränta, å ena sidan, samt hvarje
till ränte-nedsättning anmäldt hemmans värde, å den andra, utrönes beloppet af den
ränta, sorn hemmanet rätteligen lior draga, då, om den vid skattläggningen åsätta
ränta är högre än det förra, skillnaden utvisar det belopp, för hvilket, vid räntans
utgörande, lindring skall tillgodonjutas, hvarvid dock borde iakttagas, att sistnämnde
belopp uti intet fall må i detta afseende beräknas högre än den del af hvarje hemmans
ränta, som icke utgöres med effektiv rustning, utan med penningar såsom
öfverskotts-ränta;
3:o Att uti ofvanberörde värdering och jemförelse borde, så vida det kunde
anses med stadgandena i Kongl. Brefvet den 44 Juli 4835 öfverensstämmande, ingå
icke allenast ränte-gifvande hemman, utan ock alla andra hemman, hvilkas räntor
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.
äro på båtsmanshåll i Blekinge indelta, och således jemväl de, hvilka erhålla till—
.skotts-ränta, samt sådana, som hvarken gifva eller taga något tillskott, helst derigenom
verkliga medelvärdet skulle rättast bestämmas, men eljest blott ränte-gifvande
hemman; dock att i hvarje fall i beräkningen intoges livart och ett sådant hemmans
liela mantal, värde och ränta, så vida någon del deraf är på gamla Båtsmanshåll^
anslagen, utan afseende derå, alt en annan del ingått i nya indelningen;
4:o Att, beträffande sättet för hem mans-värdenas uppskattning, dermed
borde så lillgå, ätt åt vederbörande Domhafvande, hvar för sin domsaga, uppdrages
att gemensamt med ledamöterna i häradets nämnd samt med ledning af tillgängliga
lagfarts-protokoll, bevillnings-taxerings-längder och andra handlingar, som kunna
lända till upplysning, verkställa ifrågavarande uppskattning; hvarjemte i öfrigt borde
iakttagas: a) att vederbörande Häradsskrifvare särskildt för hvartdera af länets fyra
härader, som tillika hvart för sig utgöra en domsaga, upprätta, för att genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande Domhafvanden tillhandahållas, förteckningar å alla de hemman,
hvilkas värden komma att på förenämnda sätt bestämmas, med utsättande deruti
jemväl af hvarje hemmans ränta och bevillnings-laxerings-värde; b) att uti dessa
förteckningar, upprättade på sätt Kongl. Maj:l,s Befallningshafvande vidare linge föreskrifva,
liemmans-värdena införas i mån af uppskattningens fortgång; c) alt ombud
för socknarne inom häradet, lill etl antal af minst 2 och högst 4 för hvarje socken,
vid socknestämma utses, med rättighet ali vid värderings-lorrättningen tillstädes—
komma och meddela upplysningar eller göra de anmärkningar, hvartill anledning
förefinnes; dj att dervid äfven höra vara tillstädes så väl förste Landtmätaren i
länet eller, i händelse af hinder för honom, annan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utsedd Landtmätare, för alt med upplysningar tillhandagå, sorn ock särskildt
af Kongl. Majis Befallningshafvande förordnadt Krono-ombud, att Kronans rätt bevaka;
och ej att, om, emot förmodan, något eller några hemmans värde ej skulle
kunna utan föregången syn på stället utrönas, Häradsrätten då må ega förordna sakkunnige
män att sådan syn verkställa;
5:o Att af längderna öfver den på lorberörda sätt fullbordade uppskattningen
ett exemplar insändes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och ett annat utskrifves
för hvarje socken att i kyrkorna uppläsas och hållas tillgängligt för dem,
som önska deraf taga kännedom, med rättighet för vederbörande att inom en månad
efter uppläsandet anmäla de anmärkningar emot värderingen, dertill befogenhet förefinnes,
hvarefter Kongl. Majis Befallningshafvande skulle ega att sådana anmärkningar
pröfva och, enligt de grunder, som blefve stadgade, vidare angående den sökta
ränle-nedsätlningen besluta; samt slutligen
6:o Att kostnaderna för undersökningarna och värdcringarne, deruti, inberäknade
rese- och traktaments-ersättningar till Landtmätare, Krono-ombud, Värderings-män
samt lösen för upprättandet och utskrifning af förteckningar och andra
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.
7
handlingar, så vida det ej sker på enskild persons begäran, måtte få utgå af allmänna
medel.
Afven öfver della ärende hafva Förvaltningen al Sjö-ärendena och Kammarkollegium
blifvit hörde sami uti afgifvel underdånigt utlåtande af den 21 Juni 1854,
med instämmande i öfrigt uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förestående förslag,
deremot, på anförde skäl, tillstyrkt, att, vid jern fö reisen till utrönande af hemmanens
rätta värde och ränta, endast lages i betraktande del mantal och den ränta, som
vid Indelnings-verkets upprättande varit hvarje hemman åsätta och blifvit behörigen
fastställda; att, i öfverensstämmelse med föreskriften i Kongl. Brefvet den 14 Juli
11155. till ränte-nedsättningéns bestämmande jemförelse icke måtte få ega runi med
andra än ränte-betalande hemman, samt att jemväl hemmans-egare, som sådant
kunde önska, måtte vara tillåtet att vid den föreslagna nppskatlnings-förrättningen
tillstädeskomma för att sin rätt bevaka.
Med här förut omförmälda frågor sammanhänger på det närmaste den om
ränte-nedsättning för de s. k. reserv-räntorna i Blekinge, hvilka, bestående af mindre
jordlägenheter och lisken med, enligt 1825 års Jordebok, åsatt, ränte-belopp af tillhopa
51 l\:dr 18 sk. 8 r:sl. Banko, som dock, efter afdrag af räntorna för åtskilliga
sedermera nedlagda lisken, nu uppgår till blott 47 B:dr 3 sk. 2 r:st., vid in
delningens
upprättande i provinsen öfverblefvo, men likväl anslogos till Båtsmanshållets
understöd, sami, enligt Kongl. Maj:ts, med Rikets Ständer, vid 1850 och
1851 årens Riksdag fattade beslut, från och med år 1859 äfven slada utgöras nied
förvandling. Rörande dessa räntor har, efter derom under den 1 Oktober 1851
gifven Nådig befallning, Kammar-kollegium den 26 Juli 1855 afgifvit underdånigt
betänkande och deri fullständigt utredt nuvarande beskaffenheten al reserv-lägenheterna
samt tillika hemställt, att, för tillvägabringande af ränte-nedsättning äfven för
dem, i de fall anledning dertill förefinnes, måtte i tillämpliga delar få förfaras efter
de grunder, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i afseende på öfverskotts-räntorna i
länet föreslagit.
Vid öfvervägande af hvad i dessa frågor förekommit, har Kongl. Maj:l funnit
det af Dess Befallningshafvande i Blekinge föreslagna ganska invecklade förfaringssätt
för tillvägabringande af ränte-nedsättning för öfverskotts-räntegifvande hemman
inom länet, i nära nog enahanda man, som användandet härvid .af det i författningarne
löreskrifua sätt för ränte-förmedlingars åstadkommande, förete så betydande
svårigheter i verkställigheten och blifva förenad med sådan tids-utdrägt och kostnad,
jemte det ändamålet, undanrödjandet af ojemnlielen vid räntornas utgörande,
icke med någon säkerhet visar sig kunna derigenom ernås, att Kongl. Maj:t desto
hellre ansett betänkligt alt samma förslag gilla, som det är att förutse, all uppskattningen
af hemmans-värdena, sedan den blifvit företagen, komme att föranleda
till en ganska stor mängd anmärkningar och långvariga tvister, samt att, om äfven
8
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.
en större jemnhet i rustnings-bördan skulle genom de uppgifna åtgärderna kunna
öfverskotts-räntegifvare beredas, deras klagomål dock icke derföre skola upphöra,
emedan dessa i sjelfva verket grunda sig på den i följd af Kongl. Brefvet den 14
Juli 1835 öfverskotts-räntegifvarne ålagda mångdubblade beskattning och deraf vållade
nedsättning i deras hemmans värden. Ilen rubbning i sekelgamla förhållanden,
hvilken i omförmälda måtto för öfverskotts-räntegifvarne i Blekinge egt rum, har
Kongl. Maj:t ock ansett så mycket hellre förtjena alt behjertas, som, utom det att
hemmans-räntorna inom provinsen af ålder utan förvandling utgått efter kronovärde,
den sedan Indelnings-verkets införande efter hand inträffade försämring i öfverskottsräntornas
värde hade till orsak allmänna förhållanden, dem det icke berodde af öfverskotts-räntegifvarne
att ändra eller förekomma.
I betraktande af allt detta vill Kongl. Majit alltså, i stället att begära Rikets
Ständers samtycke till de af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande föreslagna åtgärder,
härmed föreslå Rikets Ständer att, jemte det tillskotts-räntetagarne i Rlekinge fortfarande
bibehållas vid den, genom Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, dem tillerkända
rättighet atl, tillskotls-räntorna med förvandling efter årlig markegång utbekomma,
öfverskotts-räntegifvarne i nämnde län må förunnas att från och med det
år, med hvilket nästa stats-reglering vidtager, åter utgöra öfverskotts-räntorna utan
förvandling efter samma grund, som intill år 1844 var gällande, eller med 16 sk.
Banko, eller 50 öre Riksmynt, årligen för hvarje daler, hvaraf öfversk»tts-räntan
består, samt att, till betäckande dels af skillnaden emellan det belopp, ifrågavarande
räntor, sammanräknade, efter berörde grund komma att utgöra, och den summa,
hvartill desamma, förvandlade efter markegång, skulle uppgå, hvilken skillnad efter
3 R:dr Banko eller 4 R:dr 50 öre Riksmynt för hvarje daler af den summa, 3,494
Daler 4 öre Silfvermvnt, hvartill merberörda räntor, enligt ett öfver dem utur 1756
års Indelnings-verk för Blekinge gjordt sammandrag, belöpa, uppgår till 15,723 R:dr
56 öre Riksmynt, dels ock af den brist, hvilken, i följd dei'af, att tillskotts-räntorna,
som sammanräknade uppgå till 3,742 Daler 20 öre Silfvermynt, enligt hvad ett
öfver dem upprättadt sammandrag utvisar, sålunda med 248 Daler 16 öre öfverstiga
öfverskotts-räntornas summa, kan yppas i tillgångarna för tillskotts-räntornas
utgörande, nu på Itiks-statens femte Hufvud-titel må uppföras ett förslags-anslag till
belopp af 16,000 Riksdaler Riksmynt, att, i mån af behof, till ofvanomförmälda
ändamål användas, under vilkor deremot att ej mindre bland stats-inkomsterna
komma att ingå så väl de af vissa hemman och lägenheter i Blekinge utgående så
kallade reserv-räntor, för så vidt de ej till Båtsmans-rustningens upprätthållande
kunna erfordras, som äfven vakans-afgifterna för de derstädes tillkomna omkring 30
nya Båtsmans-rotar eller rusthåll, än ock till Rikets Ständers Riksgälds-kontor öfverlemna
den af nyssberörde afgifter under den förflutna tiden inom länet samlade
och
Kongl. Maj.U Ndd. Proposition N:o 73.
9
och der jemväl förvaltade fond, uppgifven att vid utgången af uppbörds-året 4854
öfverstiga 38,000 R:dr Banko och nu sannolikt uppgående till mera än 40,000 R:dr
samma mynt, då således Staten deruti för nästinstundande statsreglerings-period,
komme att ega mer än tillräcklig tillgång för den, i följd af hvad Kongl. Maj:t sålunda
nu föreslagit, erforderliga nya utgift, äfvensom dess uppoffring för framtiden
ej heller kunde anses blifva af någon större betydenhet, särdeles om härvid besparingen
af de utan tvifvel ganska dryga kostnaderna för tillvägabringande af den
ifrågaställda hemmans- och ränte-förmedliugen jemväl tages i beräkning; och anser
Kongl. Maj:t, i händelse detta förslag af Rikets Ständer bilälles, all fråga om bestämmande
af lika dalertal för hvarje rusthåll samt om förmedling af ränte-betalande
hemman derigenom förfalla, äfvensom billigheten fordra, att jemväl Blekingska reserv-räntorna,
hvilka, såsom förut berördt är, skola från och med år 1859 utgöras
med förvandling efter årlig markegång, få fortfarande erläggas såsom hittills, eller
med 16 sk. Banko eller 50 öre Riksmynt, för hvarje räntedaler.
De ofvannämnde frågor rörande handlingar skola öfverlemnas till det Rikets
Ständers Utskott, som erhåller uppdrag alt med deras handläggande taga befattning,
och Kongl. Maj-.t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OS GAR.
C. H. Ulner.
Bils. till B. St. Prof. 1856 «f 1857. 1 Sami. 4 Åfd. 2 Band. 9 Håff.
Kongl. Maj.k MM. Proposition No 72.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-departementet
tillhörande Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti StatsRddel
ä Stockholms Slott den 6 Februari 1857.
Närvarande:
Haas Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministem Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes-Ärendena Frihem Lagerheim
Stats-Råden: Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Ulner, anmälde och föredrög i underdånig
-
9:o och 10:o.
Handlingarne i målen angående:
4:° Beräkningen af ofverskotts-räntorna vid Båtsmanshållet i Blekinge; och
2:o Förmedlingen af räntorna å de hemman, af hvilka berörde öfverskotts
räntor
utgöras;
hvaraf inhemtades att — — — — — — — —
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.
Departements-chefen anmälde i underdånighet, hurusom han, under begrundande
af hvad härvid förekommit, funnit — — — — — — _ _
samt förmedling af ränte-betalande hemman derigenom förfalla.
Uti detta Departements-chefens underdåniga anförande förenade sig Statsrådets
öfrige ledamöter, med undantag af Stats-rådet Grefve Mörner, som anförde:
”Då de nu gällande bestämmelserna för utgörande af öfverskotts- och tillskotts—räntorna
i Blekinge äro vordne af Kongl. Majit och Rikets Ständer fastställda
och härleda sig från den af båda Stats-makterna uttalade grundsats, att rustningsbesväret
inom provinsen borde blifva lika för alla egare af jord och lägenheter af
samma natur och indelningen till sina ursprungliga hufvudgrunder återföras, samt
dessa bestämmelser från år 1844 vunnit tillämpning, kan jag, för min del, så
mycket mindre biträda det af Departements-chefen nu framställda förslag, som genom
bifall till detsamma större förmån skulle tillskyndas de hemman, hvarifrån dessa
räntor utgöras, än som tillkomma icke allenast den rotering eller rustning underkastade
jord i öfriga delar af Sverige, utan ock rusthållen, samt den nyroterade
jorden i sjelfva Blekinge, och dessutom den ifrågasatta eftergiften, hvilken skulle
komma att ske sedan mera än 13 år förflutit efter det den föreskrifna nya ordningen
blifvit införd, till följd häraf skulle komma ett stort antal hemmans-innehafvare
tillgodo, som först under denna sedermera förflutna tid vunnit besittning af hemmanen,
och hvilka således öfvertagit dem med kännedom om förberörde, hemmanen
åliggande, onus; men, i betraktande af hvad under ärendets handläggning förekommit,
anser jag mig dock, beträffande grunden för beräkningen af öfverskotts- och
tillskotts-ränlorna vid Båtsmanshållet i Blekinge, böra i underdånighet hemställa, det
Nådig framställning må till Rikets Ständer göras att, på sätt Kongl. Majlis Befallningshafvande
föreslagit och de förvaltande Embets-verken jemväl tillstyrkt, till jemnande
af rustnings-bördan för de hemman i Blekinge, som till Båtsmanshållet derstädes
utgöra kontanta bidrag under benämning af öfverskotts- eller tillskolts-räntor,
hvarje räntedaler, för hvilken omförmäldta kontanta tillskott till rustningen erlägges,
förklaras skola motsvara l/20:del af kostnaden elter markegång å de till båtsmansruätningen,
enligt 1685 års kontrakt, hörande prestationer, samt att, till betäckande
af den brist i tillgång på rustnings-tillskott, som förmodas enligt denna beräkningsgrund
komma att uppstå, men hvilken ej nu kan till siffran bestämmas, må få anlitas
den af Rikets Ständer redan anvisade tillgång för bestridande af de bidrag till
rustningen i Blekinge, som af lillskotts-räntornas tillämnade förmedling kunde föranledas
; och hvad åter rörer frågan om nedsättning eller förmedling af räntorna å
de hemman, af hvilka tillskott till rustningen eller de s. k. öfverskotts-räntorna erläggas,
får jag, med instämmande i öfrigt uti hvad Förvaltningen af Sjö-ärendena
och Kammar-kollegium i afseende på detta ärende tillstyrkt, för min del i under
-
12
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 73.
dånighet föreslå, att vid jemförelse af ifrågavarande hemman sig emellan eller med
andra i anseende till mantal och ränta skola afses det mantal och den ränta, sorn
vid indelnings-verkets upprättande varit hvarje hemman åsatte och blifvit behörigen
fastställda; att vid de ränte-gifvande hemmanens uppskattning må, i stället för det
af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande uppgifna, invecklade, till stridigheter och tidsutdrägt
ovilkorligen ledande, men ändå föga tillförlitliga, förfarande, tillgå sålunda,
att med användande af den utaf hemmans-egarne sjelfva uppgifna samt i Taxeringsoch
Pröfnings-kommittéerna granskade uppskattnings-grund, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anbefolles att ifrån Häradsskrifvarne i länet infordra förteckningar å
alla inom hvars och ens distrikt belägna, tillskotts-ränta betalande, hemman, upptagande
för hvarje hemman dess ränta äfvensom bevillnings-taxerings-värdena för
de sednast förflutna 10 åren jemte derefter uträknadt medel-laxerings-värde, samt
att på grund af dessa uppgifter och med iakttagande af hvad i öfrigt är vordet föreslaget,
uträkna jemförliga värdet i penningar å hvarje ränte-betalande hemman och
derefter bestämma huruvida och till hvad belopp jemkning i dess ränta kan böra
ega rum; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes härutinnan meddelade beslut skola i
vanlig ordning' få öfverklagas, och de af nu ifrågaställda särskilda åtgärder föranledda
kostnader få, såsom förut i likartade fall är vordet medgifvét, utaf Stats-verket
bestridas, samt att med afseende häruppå och då fråga är om föreskrifter, afvikande
från hittills följda förmedlings-grunder, äfven detta ärende måtte varda till Rikets
nu församlade Ständers pröfning öfverlemnadl.”
Kongl. Maj-.t behagade till alla delar i Nåder gilla och
bifalla hvad Departements-chefen i underdånighet anfört och
hemställt samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition
i ämnet skulle uppsättas, för att till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
Fritt Rythén.
Kongl Maj.ts Nåd. Proposition N:o 13.
U
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-departemenlet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen uti StalsRddet
ä Stockholms Slott den 6 Februari 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stals-Råden: Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist, och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Ulner, anmälde och föredrog i underdånighet:
H:o.
Kammar-kollegii underdåniga Betänkande den]f26 Juli 1855, i fråga om
sättet för reserv-räntornas utgörande i Blekinge län — — — — — —
I anledning häraf anförde Departements-chefen^i underdånighet:
”Enär hvad i afseende på öfverskotts-räntorna i Blekinge blifvit af mig i
underdånighet anfördt, äfven eger tillämplighet på de derstädes utgående s. k. reservräntor,
ehuru dessa, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma beslut,
först från och med år 1859 skulle komma att utgöras med förvandling efter årlig
markegång, hemtar jag häraf anledning att i underdånighet tillstyrka, att det af mig
14
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o T3.
rörande förstnämnde räntor underdanigst framställda förslag måtte, ifall det vinner
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga gillande, jemväl varda utsträckt till reserv-räntorna och
alltså Nådig framställning till Rikets Ständer aflätas, att dessa räntor må, fortfarande
såsom hittills, utan förvandling utgöras; äfvensom frågan om deras förmedling och
nedsättning likaledes förfalla; hvarvid jag dock tillika i underdånighet hemställer,
att, äfven i sådan händelse, den af Kammar-kollegium, på grund af de skedda undersökningarne
i orten, uppgjorda klassifikation och deraf följande behandling af
reserv-lägenheterna måtte i Nåder gillas, med undantag för Strömma f. d. ({varn,
i afseende på hvars ränta synes tillsvidare böra hero vid hvad Nådiga Brefvet den
14 Juli 1854 derom föreskrifver.”
Äfven uti detta Departements-chefens underdåniga yttrande med deri gjorda
hemställanden instämde Stats-rådets öfrige ledamöter med undantag af Stats-rådet
Grefve Mörner, som yttrade:
”Sorn de af Kongl. Majit och Rikets Ständer år 1851 fastställda grunder
för reserv-räntornas utgörande vid Båtsmanshållet i Blekinge härleda sig från den
af båda Statsmakterna då antagna åsigt, att rustnings-besväret i provinsen borde
blifva lika för alla egare af jord och lägenheter af samma natur, samt att för vinnande
häraf indelningen skulle till sina ursprungliga hufvudgrunder återföras, kan
jag, för min | del, icke biträda det af Departements-chefen nu framställda förslag,
helst derigenom större förmån skulle tillskyndas innehafvarne af ifrågavarande hemman
och lägenheter, än som tillkommer egare till annan rotering eller rustning
underkastad jord i Blekinge, utan får jag i underdånighet åberopa hvad jag i afseende
på de hemman, som utgöra s. k. öfverskotts- eller till skotts-räntor, redan
haft nåden hemställa och föreslå.”
Kongl. Majit behagade lill alla delar i Nåder gilla och
bifalla hvad Departements-chefen i underdånighet anfört och
hemställt samt befallde att, i enlighet dermed, Nådig Proposition
i ämnet skulle uppsättas för alt till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
Frits Rythén.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.
15
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i StatsHådet
å Stockholms Slott den 20 Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes-Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stat,s-Råden: Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist, och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Ulner, uppläste derefter till justering ett, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 6 nästlidne Fehruari fattade Nådiga beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
grunden för utgörandet af de till Båtsmans-indelningen i Blekinge län anslagna s.
k. öfverskotts- och reserv-räntor; och r
täcktes Kongl. Majit, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag i Nåder gilla samt befalla att, i enlighet
dermed, Nådig Proposition, sådan den linnes detta protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo,
Fritz Rythén.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Éongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 74.
4
Jfs 74.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 30 Mars 1837, kl. * c. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott^
om anvisande af medel får fortsättning under är
1857 af arbetena ä Westra och Södra Stam-jernbanorna;
Gifven Stockholms Slott den 20 Mars 1857.
Jemte det Chefen för Statens jernvägs-byggnader, Öfversten in. ni. N. Ericson,
till Kongl. Majrt inkommit med -underdånig berättelse, redogörande för samtliga intill
1856 års slut verkställda arbeten å Westra och Södra stambanorna, har bemälde
öfverste afgifvit förslag till fortsättning af arbetena å dessa banor under innevarande
år. Enligt detta förslag skulle arbetena fortgå å Westra stambanan på en
längd af 17' mil eller mellan Götheborg och Götha kanal, med en dervid beräknad
kostnad af . ’ Banko R:dr 2,268,007: 24. 10.
och å Södra stambanan å sträckau mellan Malmö
och Sjunnerup i norra delen af Malmöhus
län, med en kostnad af
» » 1,059,259: 45. 8.
Då från detta belopp af tillsammans ....
drages dels de vid 1856 års slut befintliga kassa-behålluingar
och öfriga smärre tillgångar
tillsammans  413,934: 6. 6.
dels ock de af Rikets Ständer redan förskottsvis
anordnade .
. .333,333:
Banko R:dr 3,327,267: 22. 6.
16
747,267: 22. 6.
skulle ytterligare erfordras Banko B:dr 2,580,000:
att utgå på följande terminer, nemligen:
den 1 Maj 1857: för Westra stambanan
» Södra
den I Juli
den 1 September
Westra banan
Södra »
Westra
Södra
500.000
400.000
600,000
400,000
300.000
200.000
900,000:
1,000,000: — —
500,000:
Transport 2,400,000:
Bih. till R. St. Prof. 1386 & 1887. 1 Sami. 4 Åfd. 2 Band. 10 Haft.
§ Hongl. Al ii j: Is Nåd. Skrifvelse JAI 7 A.
Transport 2,400,000: —1 —
deni November 1857: för Westra banan . . 150,000: — —
» Södra » . . 30,000: — — 180,000:
Summa Banko R:dr 2,580,000: -— —
Tillika bär Öfverste Ericson, under anmälan att redan 2,300 man privata arbetare
inställt sig vid Westra och 600 man vid Södra stambanan; alt entreprenadauktioner
blifvit utlyste pä uppförandet af 6 stationshus och ett stort antal banvaktare-stugor
m. m., samt att uppköp al ett större parti material- och instrumental-effekter
är under verkställighet, och att således högst betydliga utgifter tidigt på
våren förestode, anhållit att, till förekommande al ett skadligt afbrott i arbetena å
dessa begge stambanor, åtminstone det anslag af 900,000 R:dr Banko, som, enligt
hans förslag, borde utgå den 1 instundande Maj, måtte med säkerhet vara att å
nämnde tid till Arbets-chefens disposition påräkna.
Kongl. Majit, som, sedan Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader blifvit
i ämnet hörd, under denna dag meddelat Nådig stadfästelse å berörde plan .för
jernvägs-arbetenäs fortsättning under innevarande år, vill härmed hos Rikets Ständers
Stats-Utskott tillkännagifva det af Chefen för Statens Jernvägs-byggnader sålunda
anmälda behof af medels anslående till de redan påbörjade jernvägs-arbelenas
fullföljande, samt fästa Utskottets uppmärksamhet på angelägenheten af att, oberoende
af det beslut Rikets Ständer i öfrigt kunna komma att fatta i anledning af
Kongl. Majlis under den 28 sistlidne November aflåtna Nådiga Proposition, angående
utförandet af större jernvägs-anläggningar inom Riket, ofvannämnde belopp al
2,580,000 R:dr Banko eller 3,870,000 R:dr Riksmynt måtte å de af Öfverste
Ericson föreslagna terminer vara att tillgå, på det afbrott i detta års arbeten å
Westra och Södra stambanorna må förekommas.
Kongl. Majit förblilver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Jf? 74.
3
Utdrag af Protokollet ofver Civ il-Ar enden, hållet inför Hans
Maj:l Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 20
Mars 1857.
När var ande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner, ' ‘
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Civil-Ärenden för den 13 innevarande
månad, samt sedan anmäldt blifvit att Stats-Rådet Wallensteen vore af sjukdom
hindrad att tillstädeskomma, föredrog Departements-Cuefen, Stats-Rådet Almqvist,
i underdånighet:
1 :o.
Chefens för Statens jernvägs-byggnader, Öfversten N. Ericsons underdåniga skrifvelse
af den 9 denna månad, deruti Öfverstén dels afgifvit berättelse, angående fortgången
af jernvägs-arbetena å Westra och Södra stambanorna under år 1838, dels
ock framlagt samt Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställt, ett utaf plan- och profil-ritningar
åtföljdt förslag till fortsättning af arbetena å berörde tvänne stämbanor
under innevarande, år, enligt hvilket förslag arbetena å Westra stambanan skulle
så fortgå, att väglinien från Jonsered till Wårgårda, beläget 6</4 mil från Götheborg,
komme att under årets lopp öppnas för trafiken, samt terrasserings- och öfriga tekniska
arbeten fullbordas på sträckningen från Wårgårda till Snipebro vid Skaraborgs
läns-gräns, hvarjemte nya arbeten skulle öppnas på linien från sistnämnda
ställe till Götha kanal, för hvilka samtliga arbeten, beräknade att uppgå till en kostnad
af 2.268,007 R:dr 24 sk. 10 r:st, efter afdrag utaf kassa-behållningen och
det af Pikets Ständer redan förskottsvis anordnade belopp 533,333 R:dr 16 sk.,
erfordrades ett ytterligare anslag af 1,330,000 R:dr Banko att utgå på följande
terminer, nemligen:
4
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse M 74.
den 4. Maj R:dr Banko 500,000:
den 1 Juli  » » 600,000:
den 1 September  » » 300,000: ocb
den 1 November
» » 150,000:;
samt å Södra stambanan arbetena på sträckningen emellan Lund och Håsta skulle
fullbordas och denna våglängd, a/3 mil. öppnas för trafiken, äfvensom nya arbeten påbörjas
på linien mellan Håsta och Sjunnerup i norra delen af Malmöhus Ian,
hvilka arbeten korinne att uppgå lill en kostnad af tillsammans 1,059,259 R:dr 45
sk. 8 r:st, lill bestridande hvaraf, förutom befintlig kassa-behållning, 29,259 R:dr 45
sk. 8 r:st, alltså skulle erfordras eit ytterligare anslag af 1,030,000 R:dr Banko,
hvilka medel borde utgå å följande terminer, nemligen:
den 1 Maj R:dr Banko 400,000:
den 1 Juli  » » 400,000:
den 1 September  » r> 200,000: och
den 1 November ..... » » 30,000:
anhållande Öfverste Ericson i underdånighet att, då det för berörda arbetens oafbrutna
fortgång vore af högsta vigt, att de derför beräknade medel kunde, på de
af honom sålunda uppgifna terminer utgå, frågan om anvisande al ytterligare anslag
för Westra och Södra stambanorna i enlighet med nu afgifna underdåniga förslag
måtte, oberoende al jernvägsfrågans behandling i sin helhet bos Rikets Ständer, göras
till föremål för Rikets Ständers snara pröfning och afgörande; varande af Öfverste
Ericson uti ytterligare skrift af den 13 innevarande månad i underdånighet
anmäldt, alt redan icke mindre än 2.300 man private arbetare inställt sig vid Westra
samt '600 man vid Södra stambanan, äfvensom entreprenad-auktioner blifvit utlysta
på uppförandet al 6 st. stationshus och ett stort antal banvaktare-slugor och
vaktkurar, samt alt uppköp af' ett större parti material- och instrumental-effekter
vore under verkställighet; i anledning hvaraf, och då således högst betydliga utgifter
tidigt pä våren förestode, Öfverste Ericson anhållit, att, till förekommande af
ett skadligt afbrott i arbetena å de begge stambanorna, åtminstone det anslag af
900,000 R:dr Banko, som, enligt hans förslag, borde utgå den 1 instundande Maj,
måtte med säkerhet vara att å nämnde tid till arbets-chefens disposition påräkna.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 18 innevarande månad har Sty
relsen
för allmänna väg- ocb vattenbyggnader hemställt, det Kongl. Majit mätte
gilla de af Öfverste Ericson upprättade arbetsplanerne, att lända till efterföljd vid
företagens utförande.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Maj:t mätte meddela Nådig
stadfästelse å berörde plau till jernvägs-arbetenas fortsättning under innevarande år,
och genom Nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott tillkännagilva det af
Chefen för Statens jernvägs-byggnader sålunda anmälda behof af medels anslående
till de redan påbörjade jernvägs-arbetenas fullföljande, samt fästa Utskottets upp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse fM 73.’
3
märksarnhet på angelågenheten af att, oberoende af del beslut, Rikets Ständer i öfrigt
kunde komma att fatta i anledning af Kongl. Majlis under den 28 sisllidne
November aflåtna nådiga Proposition, angående utförandet af större jernvägs-anläggningar
inom Riket, det af Öfverste Ericson nu begärda belopp af 2,580,000 R:dr
Banko, eller Tre Millioner Åttahundrasjuttio Tusen Riksdaler Riksmynt, måtte å de
af honom föreslagna terminer vara att tillgå, på det att afbrott i detta års arbeten
å Westra och Södra stambanorna måtte förekommas.
Hvad Siats-Rådet sålunda i underdånighet tillstyrkt behagade
Kongl. Majit i Nåder gilla, samt befallde att, i öfverensstämmelse
dermed, Nådig skrifvelse, sådan den finnes detta Protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständers Stats-Utskott afgå.
Ex Protocollo
Otto W. Seippel.
M 75.
Alik. till Exp.-Ulsk. deri 30 Mors 1857, bl. 6 e. ro.
Kongl. Maj:ls Kådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott,
angående vackt fråga om förhöjning i beklådnads-hjelpen
för Under-Officerare med vederlikar vid Lif-Gardes-Regementena
till fot och Artilleri-Regementena; Gifven Stockholms
Slolt den 27 Mars 1857.
Sedan Under-Officerarne och Hautboisterne vid Svea och Andra Lif-GardesRegementena
äfvensom Under-Officerarne med vederlikar vid Svea, Götha och Wendes
Artilleri-Regementen, uti särskilda, af vederbörande befäl insända oeb förordade
skrifter, hos i Kongl. Majit i underdånighet anhållit om förhöjning uti det nu till
dem utgående anslaget till beklädnad, samt Krigs-kollegium med infordrade underdåniga
utlåtanden häröfver den 7 dennes inkommit, har Kongl. Maj :t, som, i betraktande
af hvad härvid anmäldt blifvit, ansett förhöjning i beklädnads-hjeipen för
ifrågavarande Under-Officerare med vederlikar vara af behof påkallad, samt berörda
beklädnads-hjeip, i stället för nu utgående 70 R:dr Banko, skäligen böra bestämmas
till det af Krigs-kollegium föreslagna belopp, 100 R:dr samma mynt för hvarje
person, äfvensom att, på sätt Krigs-kollegiurti nu i underdånighet upplyst, ett motsvarande
nytt beklädnads-ranslag blifver erforderligt för hvar och en af i 6 Sergean
-
I
6 Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse J\1 75.
ter vid de begge Lif-Gardes-Regementena til! fot, i händelse dessa nya beställningar,
enligt hvad Kongl. Majit hos Rikets Ständer föreslagit, varda å stat uppförda,
härmed velat öfverlemna handlingarne i ämnet till Rikets Ständers Stats-Utskott, i
ändamål att dessa frågor må komina under Rikets Ständers bepröfvande.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och
ynnest välbevågen. *
Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landt försvars- Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stals-Rådet å Stockholms Slolt
den 27 Mars 1857.
Närv ar ande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slats-Ministern Gunther.
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou.
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Landtförsvars-Deparlementet, Stats-Radet Grefve Gyldenstolpe, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis förut fattade Nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse lill Rikets Ständers Stats
-
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse JVs 75.
Utskott, angående väckt fråga om förhöjning i beklädnads-bjelpen för Under-Officerare
med vederlikar vid Lif-Gardes-Regementena till fot och Artilleri-Regementena;
Och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådels underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla nämnde förslag, samt förordna, att, i enlighet dermed,
Nådig skrifvelse, sådan den finnes vid delta Protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständers Stats-Utskott afgå.
Ev Protocollo
J. A. Jmårén.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL HECKMAN, 1857.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 76.
1
N:o 76.
Ant. till Exp.-Utsk. d. J1 April 1857, kL 7 e. *.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
utbetalning af innehållen och till Slats-verket indragen
aflöning för de under krigs-ären 1806—1810 fängne ogifte Officerare
och Under-officerare med vederlikar; Gifven Stockholms
Slolt den 13 Mars 1857.
Hos Kongl. Maj:l hafva nedannämnde personer, med stöd af Krigs—kollegii
och Stats-kontorets på Kongl. Brefvet den 11 November 1808 grundade Cirkulär
af den 21 och 22 i samma månad, i underdånighet anhållit att utbekomma de
lönemedel, som blifvit innehållna och till Slats-verket indragna under sökandernes
eller deras anhöriges fångenskap hos rikets flender åren 1806 med 1810, nemligen:
f. d. Majoren m. m. L. U. Kröningsvärd, att återfå 92 It:dr 5 sk. 6 \J2
r:st, utgörande andelar af hans åren 1808 och 1809 under krigsfångenskap i
Frankrike indragna halfva lön såsom dåvarande Fänrik vid Westmanlands regemente,
jemte räntor derå, som under tiden upplupit;
numera aflidne General-majoren m. m. Axel Gustaf von Arbin, att utbekomma
det lönbelopp, hvilket för honom såsom Under-löjtnant vid Finska Artilleriregementet
blifvit under hans krigs-fångenskap åren 1807 och 1808 till Statsverket
indraget;
Ofverste-löjtnanten m. m. Gustaf Törnebladh, att, såsom arfvinge efter sin
aflidne broder Johan Ulrik Törnebladh, utfå dennes såsom Fänrik vid Dal-regementet
under fångenskap i Frankrike åren 1807 och 1808 innehållna halfva lönbelopp
med 72 R:dr 24 sk. 6 rist.;
Bih. till R. SI. Prot. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 76.
f. d. Öfverste-löjtnanten m. m. Adam Drakenberg, att utfå det under hans
fångenskap åren 4 807 och 4808 indragna belopp af hans lön såsom Fänrik vid
Westmanlands regemente;
f. d. Kapitenen vid Wermlands regemente, Majoren m. m. Adam Berger, att
utbekomma de under hans fångenskap i Frankrike åren 1807, 1808 och 1809 till
Kronan indragna delar af hans lön såsom Fänrik vid Wermlands regemente med
201 R:dr 30 sk. 2 rist. jemte ränta derå efter 5 procent, lagd till kapitalet hvart
tionde år, eller tillsammans 1,042 R:dr 1 sk. 10 rist Banko;
f. d. Kapitenen m. m. Lars Johan Adlerbjelke, att utfå sin under fångenskap
i Pommern åren 1807, 1808 och 1809 till Stals-verket indragna under-löjtnantslön
vid Wendes Artilleri-regemente för 2 år och 7 månader med 129 Ridr 8 sk.
Banko, jemte laga ränta derå från den 2 April 1810 tills betalning sker;
f. d. Majoren m. m. Johan Abraham Oldenburg, alt ålerfå de af honom
såsom Fänrik vid Lifgrenadier-regomentels rusthålls-föröelning under fångenskap i
Frankrike åren 1808 och 1809 till Staten inbetalda tvänne års halfva löner, tillhopa
294 R:dr 35 sk. 11 r:st.;
f. d. Öfverste-löjtnanten m. m. Fredrik Anders Reutersvärd, alt återfå, till
kapital och ränta, de åren 1808 och 1809 för honom såsom fången Fänrik vid
l:sta Lifgrenadier-regementet indragna halfva lönbelopp, tillhopa 177 R:dr 41
sk. 5 r:st.;
aflidne Adjutanten vid nämnde regementes rusthålls-fördelning Friherre Fr.
Friesendorffs enka Carolina Friesendorff, född Friherrinna Kurck, som enligt testamentarisk
disposition blifvit den aflidnes rätts-innehafvare, att utbekomma under
Friesendorfls fångenskap åren 1808 och 1809 till Kronan indragna hans halfva lönbelopp,
357 R:dr 32 sk. 5 r:st., jemte ränta för de förflutna åren;
aflidne Löjtnanten vid samma rusthålls-fördelning Friherre Erik Leijonhufvuds
enka Sophie Leijonhufvud, född Hoppenstedt, all utfå de under hennes mans krigsfångenskap
åren 1808 och 1809 till Kronan indragna halfva lönbelopp, 534 R:dr
46 sk. 9 r.st., tillika med ränta derå för de förflutna åren;
aflidne Chefen för Svea Artilleri-regemente, General-Adjutanten m. m. Jonas
Hvgrells enka, Johanna Hygrell, alt, såsom innehafvare af mannens arfvingars rätt,
utbekomma den till beloppet icke uppgifna lön—innehållning, som för Stals-verkets
räkning egt rum under mannens fångenskap i Frankrike åren 1807, 1808, 1809
och 1810;
aflidne Öfverste-löjtnanten m. m. Magnus Fredrik Brauns efterlemnade syster,
enkan Christina Duse, född Braun, att till fullo utbekomma hvad sorn blifvit hennes
broder under hans fångenskap i Frankrike fråntaget af dess lön såsom Kapiten vid
Andra Lifgrenadier-regementet;
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 76.
3
aflidne Ryltmäslaren vid f. d. Mörnerska Hussar-regementet Salomon Lindmans
enka, Lovisa Lindman, född Röper, och deras barn A. Lindman, H. Lindman
och Bl. Lindman, alt undfå godtgörelse lör den till beloppet icke uppgifna lön-innebållning,
hvilken egt runi för Lindman såsom Löjtnant under hans fångenskap i
Frankrike åren 1807, 1808 och 1809;
f. d. Majoren vid Dal-regementet m. m. Pehr Conrad Söderhjelm, att få
lyfta det belopp af 60 R:dr 29 sk. 5 r:st., som frångått hans lön såsom Fältväbel
under fångenskapen i Norrige åren 1808 och 1809, och alt dervid de i lönen ingångna
indragna lönings-räntorna måtte få beräknas eiler det för Kopparbergs län
för år 1855 gällande markegångspris;
aflidne Kapitenen vid Dal-regem en tet Fredrik Bade Broocmans enka, M. H.
Lagergren, alt få återlyfta de 149 R:dr 21 sk. 3 rist., hvilka frångått hennes man
i lifstiden under fångenskapen i Frankrike såsom Fänrik åren 1808 och 1809,
äfvensom att de under lönen indelta hemmansräntor och kronotionde kunde få beräknas
efter 1855 års markegångspris;
f. d. Under-löjlnanlen vid Lif-regemenlets ruslhålls-fördelning C. G. Drake,
att utfå sin ännu innestående, lill beloppet icke uppgifna aflöning för åren 1806 med
■1809, under hvilken tid han varit fången i Frankrike;
f. d. Rustmästaren vid Dal-régemenlet J. E. Berggren, att erhålla ersättning
för sin lill Stats-verkct åren 1808, 1809 och 1810 under sökandens fångenskap
indragna halfva Rustmäslare-lön med 46 R:dr 32 sk. 7 r:st. jemte någon ersättning
för summans mistning under den långa tiden;
aflidne Majoren m. m. Hans Jacob Eggertz’s efterlemnade syster, Lotta Eggertz,
alt få återlyfta de lönemedel, hvilka, under hennes bemälde hroders fångenskap
åfen 1808, 1809 och 1810, honom, såsom då varande Kapiten vid Dal-regementet,
frångått till ett belopp af 292 R:dr 40 sk. 8 r:st.;
aflidne Fällväbeln vid Dal-regementet Erik Otto Hedblads måg, Hammarsmeden
Johan Norman, alt få tillgodonjuta de åren 1808, 1809 och 1810 från
hans aflidne svärfaders lön indragna indelta löneräntor, utgörande 59 Ridr 23 sk.
1 rist., antingen med tillika upplupen ränta från den 25 Juni 1810, eller ock uträknade
efter 1855 års markegångspris för Kopparbergs län;
aflidne Öfversten vid Dal-regementet in. m. Henrik Wilhelm Örns enka,
Elisaheth Just. Örn, född Svedelius, samt deras barn, alt få lyfta de åren 1808 och
1809 Örn under fångenskapen i Norrige såsom Fänrik frångångna 143 R:dr 18 sk.
2 rist. af samma års lönings-räntor, äfvensom alt, derest förlorad ränta under tiden
ej skulle kunna erhållas, de indelta räntorna och kronolionden måtte beräknas efter
1855 års markegångspris för Kopparbergs län;
f. d. Fällväbeln vid Dal-regementet E. M. Flachs enka, Greta Lisa Bergman,
att utfå de under Flachs fångenskap i Norrige åren 1808 och 1809 af hans Förare
-
4
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 76.
lön innehållna 57 R:dr 25 sk. 11 r:st. Banko, jemte den ränta, Kongl. Maj:t kunde
finna skäligt för dermed likartade fordringar bestämma; samt
f. d. Fältväbeln vid Skaraborgs regemente Carl Gustal Schuer, att utfå deu
halfva lön, med derå löpande ränta, hvilken han såsom Sergeant vid regementet
innehaft och under fångenskapen i Frankrike åren 1808 och 1809 mistat, med 38
R:dr 38 sk. 8 r:st. Riksgäldssedlar för det förra och emellan 40 å 50 lhdr samma
mynt för det senare året.
Kongl. Maj:t har rörande dessa frågor, hvaröfver Stats-kontoret fått sig i
underdånighet yttra, hufvudsakligen inhemtat:
alt sedan Krigs-kollegium uti skrifvelse den 1 Februari 1808 gjort underdånig
hemställan, huru förhållas borde med användandet af de löner, hvilkas innehafvare
under sista Pommerska fälttåget råkat i Fransk fångenskap, blef i anledning
deraf till Nådigt svar den 1 Mars samma år meddeladt, att Kongl. Majit, beträffande
de i Frankrike fångne Officerares och Under-officerares löner vid samtlige regementen
och korpser, så mycket hellre samtyckte att dermed finge förhållas på enahanda
sätt, som i Kongl. Brefvet af den 21 Mars 1743 blifvit förordnadt rörande lönerna
för de Officerare och Under-officerare, hvilka under det då förda krig råkat i Rysk
fångenskap, som Kongl. Majit under den 19 Juli 1789 i Nåder förklarat, att detta
förordnande borde tjena till efterrättelse i afseende på de då i Ryssland varande
krigsfångar af Öfver- och Under-befälet;
att, uppå Slats-kontorets den 24 Oktober 1808 gjorda underdåniga förfrågan
huru förhållas borde med löner och inqvarterings-penningar för fångne Officerare,
Under-officerare och civile Betjente, genom Kongl. Brefvet den 11 November
samma år förklarades, att som Kongl. Majit under den 1 förutgående Mars i Nåder
befallt, att med lönerna för de i Frankrike fångne Officerare och Under-officerare
skulle förhållas på sätt i Kongl. Brefvet af den 21 Mars 1743 blifvit förordnadt
för de under då varande krig i Rysk fångenskap råkade, så funne Kongl. Majit
samma förordnande äfven böra tjena till efterrättelse i afseende på lönerna för de
Officerare, Under-officerare och civile Betjente, hvilka under för handen varande kriget
föllo i Rysk eller Dansk fångenskap, så att för de fångne, som stodo på indeld
eller värfvad stat och hade hustrur eller oförsörjda barn, lönen till fullo borde
utgå, hvaraf ena hälften skulle till de långne utremitteras och den andra hälften
komma deras hemmavarande hustrur och barn till understöd, helst de, som uti de
fångnes ställe blifvit tillsatte, tjenade med deras förra löner, men till de ogifta endast
halfva lönen under fångenskaps-tiden utremitteras och den andra hälften, uti
Rikets varande penninge-behof, komma Staten till hjelp; dock att hvad, som af lönen
innehölles, skulle, sd snart möjligen ske kunde, efter fred och när Riket komme i bättre
tillstånd, dem lillgodokomma;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76. 5
/
uti Kongl. Majit ilen 20 November 4810. Vid pröfning af flera hos Kongl.
Majit gjorda ansökningar och förfrågningar, rörande återbetalning af de halfva löner,
hvilka under sist öfverståndna krig blifvit från de -i Fransk, Dansk eller Rysk fångenskap
råkade ogifta Officerare och Under-officerare innehållne och lill Stats-verkets
understöd indragna, viii funnit ifrågavarande personers rätt till deras sålunda innehållna
halfva löner icke kunna bestridas; men då fångne ogifta Ofiicerares halfva
löner allt sedan år 1743 blifvit Stats-verket besparade, och Stats-verkets utblottade
tillstånd icke mera för tillfället lin förut tilläte någon utbetalning deraf, kunde af
Kongl. Majit icke heller bifallas att desamma då finge utgå; i följd hvaraf det, som
af indelta lönerna i förenämde afseende blifvit innehållet, men tilläfventyrs då ännu
icke Stats-verket godtgjordt, borde af vederbörande uppbördsman till Statens kassa
lefvereras: Dock ville Kongl. Maj:t försäkra alla de Officerare eller Under-officerare,
som under det sist öfverständne krig råkat i fångenskap, alt deras innehållna löner,
dä Statens tillgångar det medgäfve, skulle dem godlgöras; samt
att Kongl. Majit under den 2 April 4811, uppå åtskilliga underdåniga ansökningar
och hemställanden om utbetalning til! flere från fångenskapen hemkomne
Officerare och Under-officerare m. fl. af deras för Stats-verkets räkning innehållna
halfva löner samt inqvarterings-penningar, förklarat, att de den 1 1 November
1808 gifna Nådiga föreskrifter borde härutinnan fortfarande tjena till efterrättelse.
Af Stats-köntoret har blifvit upplyst, att Ränte-kammarens hufvudböcker för
åren 1809—4842 upptaga under rubrik: ”Fångne ogifte Ofiicerares levererade halfva
löner” dit influtna tillhopa 44,411 Ridr 45 sk. 11 rist Banko, hvarjemte Statskontoret,
under förmodan att, vid pröfningen af de nu förnyade anspråken på utbekommande
af en del af denna summa, sedan nära ett halft århundrade förflutit från
det innehåltningarne egde rum, först borde i allmänhet tagas i betraktande, huruvida
alla de, som egt fordringar af ifrågavarande beskaffenhet, och icke blott de
ofvan upptagne sökanderne, må anses hafva rättigheten ännu öppen alt lii samma
fordringar, när de blifvit styrkte, sig godtgjorde, härom i underdånighet anfört: att
Kongl. Majits ofvanberörda Nådiga beslut innebära bestämd och förnyad försäkran,
all de innehållna lönerna skulle, sä snart möjligen ske kunde, efter fred och när Riket
kommit i bättre tillstånd, innehafvarne tillgodokomma, samt att, om än en allt
för lång tidrymd sedan dess framflutit och utöfver de i preskriptions-författningarne
utsatte terminer för fordringars utsökande hos Stats-verket, beskaffenheten och sättet
huru ifrågavarande fordringar uppstått, nemligen såsom ett slags tvångslån, likväl
tillräckligen undanröjde allt anspråk på fordringsegarnes skyldighet att iakttaga preskriptions-förlättningarnes
föreskrifter, enär tiden för återgäldandet berodde på Statsverkets
förmåga i detta hänseende, hvarigenom lbrdrings-anspråkens giltighet äfven
förblifvit orubbad under all den tid som förflutit från fordringarnes tillkomst.
0
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 76.
Detta, nied hvad mera handlingarne i målet innehålla, har Kongl. Maj:t i
Nådigt öfvervägande tagit; och då, i afseende på de lönebelopp, som för ogifta
Officerare, Under-officerare och civile Beljenle under fångenskap hos Rikets fiender åren
■1800—1810 innehöllos och lili Slats-verket indrogos, Kongl. Majit, genom Nådigt
Bref den 11 November 1808 samt dermed sammanstämmande Nådiga beslut den
20 November 1810 och den 2 April 1811, tillförsäkrat vederbörande godtgörelse
härför sd snart Statens tillgångar sådant medgäfce, har Kongl. Majit, sedan yrkanden
härom nu ånyo förekommit, under skäligt antagande, att Stats-verkets nuvarande
tillstånd icke utgör hinder för de i ofvanberörde förhållande grundade fordringarnes
liqviderande, ansett åtgärd höra vidtagas lill beredande af den utlolvade ersättningen
i de fall alt anspråket derå varder behörigen styrkt; och vill Kongl. Majit fördenskull
härmed föreslå Rikets Ständer, att en summa af 14,400 Ridr Banko eller
21,000 Ridr Riksmynt, nära motsvarande hvad, enligt den af Stats-kontoret lemnade
upplysning, till Stats-verkel under åren 1809—1812 influtit undertitel ”Fångne
ogifte Officerares levererade halfva löner”, må på förslag uppföras å Allmänna Indragnings—staten
till Kongl. Majits Nådiga disposition, af hvilken summa Stats-kontoret
skulle ega att, efter pröfning af ej mindre de nu. gjorda än framdeles vidare skeende
ansökningar, Stats-verkets meromförniälda skulder godtgöra; hvarvid Kongl.
Majit anser att så väl de, som nu icke till beloppet uppgifvit sin fordran, .sorn ock
de, hvilka framdeles vilja styrka rätt till utbekommande af under krigsåren 1800—
1810 för fångne ogifte Officerare m. fl. innehållen aflöning på stat, skola ega att
inom utgången af det kalenderår, som förflyter näst efter det, hvarunder Kongl. Majit
med Rikets Ständer beslutar om ersättningarnes utbetalande, hos Stats-kontoret anmäla
och bestyrka sina fordringar.
Beträffande de af flera bland sökanderne framställda yrkanden, dels alt med
ränta å fordringarne vinna ersättning för medlens mistning under den förflutna långa
liden, dels att de innehållna indelta lönerna måtte utbetalas efter 1855 års markegång
å hemmans-räntorna och krono-tionden, har Kongl. Majit funnit dessa påståenden
icke böra bifallas, utan hvad som till återgäldande godkännes höra utgå till
enahanda belopp och efter enahanda beräkning, hvarefter innehållningarua egt rum.
Handlingarne i målet vill Kongl. Majit låta till vederbörande Utskott öfverlemna;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 76.
7
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars-Är enden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stals-Rädet d Stockholms Slott
den i3 Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes-Ärendena, Friherre Lagerheim.
Siats-Råden: Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almgvist oell
Friherre af Ugglas.
Sedan anmäldt blifvit alt Slats-rådet Wallensteen af laga förfall hindrades
att i dag komma tillstädes, uppläste Slats-rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet
Grefve Gyldenstolpe till justering ett på grund af Kongl. Maj:ls förut
fattade Nådiga beslut uppsatt förslag lill Kongl. Mäj:ts Nådiga Proposition lill Rikets
Ständer, angående utbetalning af innehållen och lill Stats-verket indragen aflöning
för de under krigsåren ISOG—1810 fångne ogifte Olficerare och Under-officerare
med vederlikar; och
täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stals-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag i Nåder gilla, samt befallde alt, i enlighet dermed,
Nådig Proposition, sådan den finnes protokollet bilagd,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo:
J. Ax. Torenstedt.
8
Kongl. Maj-ts Nåd. Proposition N:o 77.
N:o 77.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 April 1857, kl. 7 e. a.
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om
beviljande af anslag och län för tomtreglering i den af brända
delen af staden Ekesjö, äfvensom af ett byggnadslån åt nämnde
stad; Gifven Stockholms Slott den 20 Mars 1857.
Sedan en den 48 sistlidne November timad eldsvåda förstört 49 gårdar å
södra delen af staden Ekesjö, och särskildt utsedde kommitterade derefter uppgjort
förslag till ny tomtreglering af den albrunna stadsdelen, i enlighet med en dertill
hörande af vederbörande Landtmätare upprättad plankarta, har bemälda förslag blifvit
af stadens tomtegare vid sammanträden å allmän badstuga godkändt, hvarefter
stadens Magistrat, enligt erhållet uppdrag, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti Jönköpings län till Kongl. Maj:t insänd skrifvelse anhållit, dels om Kongl. Maj:ts
Nådiga stadfästelse å det uppgjorda tomtreglerings-förslaget, dels ock, att som kostnaden
för denna tomt-reglering uppskattats till 99,408 R:dr 29 öre Riksmynt, hvaraf
endast 6,765 R:dr 46 öre kunde påräknas blifva staden återguldne, men ifrågavarande
lilla samhälle, efter den svåra olycka sorn drabbat detsamma och hvarigenom
den bäst bebyggda delen af staden blifvit ödelagd och nära en tredjedel af invånarne
beröfvats tak öfver hufvudet, saknade utväg till tomtregleringens verkställande, enär
stadens inkomster lemnade obetydligt öfverskott utöfver löpande utgifter och den
ringa besparing stads-kassan egt medtoges af andra angelägna utgifter i följd af
branden, såsom lör uppförande af nytt Rådhus i stället för det nedbrända, anskaffande
af ny brandredskap och så vidare, — Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer
aflåta Nådig proposition om beviljande, såsom bidrag till den nya tomtregleringen.
af
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 77.
9
af 99,400 Ridr 29 öre Riksmynt, hvaraf 6,705 It:dr|46 öre såsom lån och det
öfriga såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet; och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
jemte tillstyrkande af nådig stadfästelse å herörda förslag, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit måtte afse det hetryckta samhällets behof af understöd för
utförande af ifrågavarande lomtreglerihg, hvilken vore beräknad att för framtiden
förekomma sådan vidsträckt ödeläggelse som den sednast inträffade, men just derföre
måste blifva mycket kostsam.
Tillika har Magistraten i underdånighet anmält, att som det för den uppbrunna
fasta egendomen medgifna ersättnings-belopp, 85,702 Ridr 28 sk. Banko,
fördeladt på de försäkrade 55 gårdarne, lemnade i medeltal icke större godtgörelse
för hvarje än knappt 5,600 Ridr Riksmynt, men för 14 nedbrända gårdar icke den
ringaste brandstod erhölles, samt de brandskadade tomtegarne, som redan före eldsvådan
i allmänhet kunde räknas bland de mindre bemedlade, genom denna olycka
iidit högst känbara förluster, icke allenast i följd af brandens omedelbara härjning,
hvarvid skadan kunde beräknas till minst 200,000 R:dr Riksmynt utöfver hvad i
ersättning för uppbrunnen brandförsäkrad fast och lös egendom vöre alt uppbära,
utan ock genom de af branden förorsakade oundvikliga olägenheter, såsom brist på
husrum och hämmad verksamhet, så vore häraf uppenbart, att, derest understöd af
allmänna medel icke erhölles, den nedbrända stadsdelen, som numera å den nya
hyggnadsplanen blifvit utlagd lill 57 tomter, måste, då dc fleste tomtegarne saknade
egna tillgångar till uppförande af nya byggnader, och kostnaden för nämnde stadsdels
återbebyggande beräknats till minst 650,000 Ridr Riksmynt, under en lång följd
af år förblifva obebyggd, till skada för både staden och kringliggande landsort; i
anledning hvaraf Magistraten, å stadens invånares vägnar och enligt deras begäran,
Iros Kongl. Majit i underdånighet anhållit om nådig proposition lill Rikets Ständer om
meddelande åt Ekesjö stad af ett byggnadslån a 450,000 Ridr Riksmynt med rättighet
likväl för stadens invånare alt, i anseende till bristen å legel och framför allt. å
kalk, få med trähus bebygga de nyindelade tomterna, utom Rådhuset, hvilket borde
uppföras antingen af sten eller af trä med legelbeklädnad; och har Kongl. Majlis
Befallningshafvande i underdånighet hemställt, all ifrågavarande understöd mätte blifva
staden beviljadt till del belopp, som andra städer, under lika förhållanden, högst fått
åtnjuta, samt med särskildt afseende å den betydliga förlust, sorn genom eldsvådan
drabbat detta samhälles i allmänhet mindre bemedlade invånare, hvarjemte Kongl.
Majits Befallningshafvande vitsordat Magistratens uppgift att i anseende lill bristande
tillgång på de för stenhus och andra dylika byggnader erforderliga materialier inom
stadens granskap och aflägsenheten från hamn eller lastageplats, sådana byggnader
icke utan allt för dryg kostnad kunde i Ekesjö uppföras, om ens möjligt klefve att
anskaffa kela den qvantitet af byggnadsämnen, som dertill skulle erfordras, i följd
Bih. lill B. St. Prot. 1856 $ 7857. 1 Sami, i Åfd. 2 Band. it Haft. 2
4(1
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 77.
hvaraf, om nämnda byggnadssätt stadgades såsom vilkor för byggnadslåns åtnjutande,
få eller ingen torde kunna sig deraf begagna.
Kongl. Majit, som i nåder gillat det afgifna förslaget till tomlreglering inom
den albrända delen af staden Ekesjö, vill, med hänsigt till de känbara förluster,
som genom ofvannämnde brand tillskyndats en stor del af stadens invånare, äfvensom
till de ansenliga kostnader, som erfordras för ny tomtreglering i och för återuppbyggandet
af staden, härmedelst i nåder föreslå Rikets Ständer:
•l:o Att för åstadkommande af gatu- och tomtreglering inom den sednast
afbrånda delen af Ekesjö, enligt den af Kongl. Majit fastställda plan, bevilja nämnde
stad dels ett anslag ulan återbetalningsskyldighet af Treltiotusen Riksdaler, dels ock,
emot gemensam ansvarsskyldighet af stadens invånare, ett amorteringslån å Trettiotusen
Riksdaler, allt Riksmynt, under enahanda vilkor som för de vid sednaste Ridsdag,
såsom bidrag till tomtregleringarne i Örebro och Jönköping, beviljade lån varit
fastställda.
2:o Alt för återuppbyggandet af den nedbrända stadsdelen meddela Ekesjö
stad ett lån af Tvåhundrafemtiotusen Riksdaler Riksmynt, emot de för dylika lån vid
sednaste Riksdag stadgade vilkor och förbindelser i afseende på ej mindre lånemedlens
lyftning och användande, än desammas återbetalning oell räntans beräkning
derå, dock utan förbehåll af skyldighet för tomtegare, som låneunderstöd af dessa
medel begagna, att af slen eller annat icke eldfarligt ämne byggnader uppföra.
I sammanhang härmed vill Kongl. Majit i nåder äska, att Rikets Ständer
måtte till Jönköpings läns Landtränteri anvisa godtgörelse med Ett Tusen Riksdaler
Banko för det förskott till nämnda belopp, som Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande
med Kongl. Maj-.ts nådiga tillåtelse fått derifrån anordna till lindrande af de närmaste
behofven för de genom vådelden i staden Ekesjö nödlidande; varande för nämnda
förskott behörig redovisning till Kongl. Majit afgifven.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Ludo. Almqvist.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 77.
11
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Årenden, hållet inför urans
Maj.t Hörningen i Stats-Rddet å Stockholms Slott den 20 Mars
1857.
N ä r v a r a n d
e:
Hans Excellens Herr Justitie—Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Friherre Lagerheim.
Stats-Råden: Gripenstedt,
Grefve Mörner. .
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Efter föregången justering af protokollet öfver Civil-ärenden för den 15 innevarande
månad, samt sedan anmäldt blifvit att Stats—Rådet Wallensteen vore af sjukdom
hindrad alt tillstädeskomma, föredrog Departemenls-cliefen Stats-rådet Almqvist
i underdånighet:
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering elt. i enlighet med Kongl.
Majlis förut lättade Nådiga beslut, uppsatt förslag till Nådig Proposition tili Rikets
Ständer om beviljande af anslag och lån för tomtreglering i den afbrända delen af
staden Ekesjö äfvensom af ett byggnadslån åt nämnde stad;
och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-rädels tillstyrkan, i Nåder
godkänna detta förslag, sådant det finnes protokollet bifogadt,
samt befallde, att Nådig Proposition i öfverensstämmelse dermed
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo:
Ollo W. Seippel.
12
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 78\
N:o 78.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 21 April 1857, kl, 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angå
ende uppförandet af en hufvudsakligen för Postverket af sedd byggnad
å Kongl. Maj.is och Kronans intill Kongl. Operahuset i
Slockholm gränsande tomt; Gifven Stockholms Slolt den 2#
Mars 1857.
Hos Kongl. Majit har Dess General-post-styrelse under den 8 nästlidne September
i underdånighet förnyat sin redan tillförene gjorda anmälan om behofvet af
ökadt utrymme för Stockholms Post-kontor och tillika yttrat, att om också genom
förändrade anordningar i det nuvarande Posthuset de mest känbara olägenheterne af
den närvarande lokalens otillräcklighet skulle kunna för en tid afhjelpas, det likväl,
enligt General-post-styrelsens åsigt, vore för vinnande af full ändamålsenlighet nödvändigt,
att Posthuset vore beläget på en fri plats, central, sä vidt det läte sig göra,
åtminstone för den del af hufvudstaden som är mest bebodd och har största rörelsen;
att å nedra botten funnes utrymme för alla sådana afdelningar af Post-kontoret,
med hvilka allmänheten egentligen har beröring; och att tillräcklig gårdsplats bereddes
jemte utrymme till vagnshus för åtminstone så många paket- och post-vagnar samt
kärror, som behöfde vara i dagligt bruk, äfvensom, derest så kunde ske, stall för
ett inskränkt antal hästar, t. ex. 6 eller 8, afseende att kringföra brefven och posterna
inom hufvudstaden samt alt transportera bref- och paketposterna til! första
stationerna utom staden.
Då det nuvarande posthuset, huru detta än må, jemväl med betydlig penningeuppoffring,
förändras, ej kunde på tillfredsställande sätt uppfylla de fordringar, som
Gen eral-p o st- s ty reisen sålunda uppställt, har denna styrelse ansett det förmånligare
Kongl, Maj:Is Nåd. Proposition N:o 78.
15
att sälja berörde hus och i stället uppföra en ny byggnad, till hvars anläggande
Styrelsen trott sig finna lämplig plats på Kongl. Majlis och Kronans obebyggda tomt
öster 0111 Operahuset i Qvarteret Norrström inom Jakobs församling.
Denna tomt, med ett af de yppersta lägen i Sveriges sköna hufvudstad, med
en sida vänd åt Norrström och det Kongl. Slottet, en annan sida åt promenadplatsen
söder om Carl XIILdes torg och den tredje åt Arsenalsgåtan samt Jakobs
torg och kyrka, var länge upptagen af vanprvdliga, för theaterns behof begagnade
träbodar; och det stenhus, hvilket i dessas ställe numera finnes invid Operahusets
östra sida uppbvggdt för inrymmande af theaterns dekorations-förråd och verkstäder,
är i architektoniskt hänseende ingalunda ämnadt att uppfylla de anspråk, som rättmätigt
framkallas af platsens omgifningar, utan endast att till en början nödtorftigt
skyla Operahusets kala brandmur samt utgöra en förberedelse eller inledning till den
ännu lediga tomtens bebyggande på ett värdigt och ändamålsenligt sätt.
I sådant afseende hafva, tid efter annan, särskilda förslag blifvit uppgjorda
och Kongl.|*Maj:t vid begge de sednaste Riksdagarne aflåtit. till Rikets Ständer Nådiga
framställningar, om hvilkas beskaffenhet och utgång en kort erinran torde lämpligen
löregå utvecklingen af det nu väckta förslag i enahanda ämne.
Under den 15 November 1850 aflat Kongl. Majit till Rikets Ständer Nådig
proposition om försäljning af de åt Sundhets-kollegium och General-landtmäterikontoret
nu upplåtna hus, äfvensom, derest omständigheterne sådant föranledde och
medgåfve, af det så kallade Preissiska huset vid Drottninggatan, samt om köpeskillingarnes
användande för en större byggnad på nu ifrågavarande plats, under vilkor,
att för de behof, hvartill de till försäljning föreslagna husen voro upplåtna, erforderliga
lokaler blefve anvisade; och ifrågasattes jemväl, alt köpeskillingen för den redan
sålda f. d. Holbageri-egendomen skulle, under vissa förbehåll, ingå till Stats-anslaget
för byggnader och reparationer i hufvudstaden för alt kunna till ifrågavarande byggnads-företag
användas; hvarjemte Kongl. Majit erbjöd Rikets Ständer, att, i händelse
af bifall till framställningen, använda hela öfversta våningen åt Carl XlIUs torg och
i södra flygeln till gemensamma klubb- och samlingsrum mot bekostande af denna
vånings inredning och underhåll.
Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 18 Januari 1851, lemnade väl
icke utan uppmärksamhet den prydnad, sorn den föreslagna byggnaden skulle för
hufvudstaden medföra, men ansågo sig likväl icke kunna bifalla den nådiga framställningen
och åberopade såsom hufvudsakliga skäl för detta beslut att Generallandtmäteri-kontorets
välbelägna hus icke kunde utan skada afyttras samt att de för
byggnadsföretaget påräkneliga särskilda tillgångar vore alltför ringa, för att Staten i
beräkning derpå skulle samtidigt med andra stora och kostsamma byggnads-arbeten
begynna ett nytt sådant af den betydenhet, som det ifrågavarande.
14.
Kongl. Maj.ls Ndd. Proposition N:o 78.
Då likväl den oftanämnda tomtens vanprydliga skick och utseende måste genom
läget i hufvudstadens vackraste och mest besökta trakt falla ännu mera i ögonen,
allt eftersom stadens försköning i öfrigt fortgår, har Kongl. Maj:t icke kunnat
lemna ur sigle det allt mera oafvisliga behofvet, att platsen snart måtte på ett sätt,
som motsvarar dess utmärkta belägenhet, varda bebyggd, hvilket säkerligen icke skulle
uteblifvit om samma plats tillhört Stockholms siad eller någon enskild man; men
äfven den proposition, som för ändamålets vinnande framställdes af Kongl. Maj:t under
den 11» November 1855 till Rikets då församlade Ständer, nemligen att för 50 lill
100 år mot lämpliga tomtören upplåta platsen ål enskild person till bebyggande,
med förbehållen rätt för Kronan att under tiden inlösa åbyggnaden och återtaga tomten,
mötte betänkligheter och afslogs genom Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 17 Augusti 1854.
Det förslag, som efter frågans nu anförda behandling vid sednaste två
riksmöten blifvit af General-post-styrelsen i underdånighet framstäldt, synes Kongl.
Majit påkalla desto mera uppmärksamhet, som det, bättre än sina föregångare, förenar
afseendet å båda de väsentligaste fördelar, hvilka böra vid ett offentligt
byggnads-arbete, synnerligast i bufvudsladen, eftersträfvas, nemligen på samma
gång uppfyllandet af ett vigtigt stats-behof och tillfredsställandet af skönhets-sinnets
fordringar; och för den vidare utredning, som ärendet följaktligen förtjenade, blef detsamma
lemnadt till Öfver-intendents-embetet samt var på dess åtgärd beroende vid
den tid, då Kongl. Majit fattade nådigt beslut att till Rikets Ständer aflåta propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof; hvadan denna byggnadsfråga, på sätt i
protokollet öfver Finans-ärenden för den 14 Oktober 1856 linnes anmärkt, icke då
kunde till nådig pröfning företagas. Men sedan bemälde embete numera under
den 18 påföljde November och den 2 7 nästlidne Januari med särskilda underdåniga
utlåtanden i ämnet inkommit, har Kongl. Majit, efter inhemtande af General-poststvrelsens
ytterligare utlåtande, afgifvet den 2 innevarande månad, låtit Sig i ett
sammanhang föredragas de till målet hörande handlingar och dervid hufvudsakligen
inhemtat följande:
Till stöd för sin åsigt att det föreslagna läget vore för ett Posthus tillräckligt
centralt, har General-post-styrelsen anfort, afl Stockholms Post-kontor ej
är inrälladt endast för de stora, mest i staden inom broarne inrvmda handelskontoren,
utan äfven dels för embets-myndigheter, af hvilka de på Riddarholmen
och vid Mvnttorget befintliga icke skulle genom Postkontorets flyttning lida någon
väsentlig olägenhet, men de pä Norrmalm, Ladugårdslandet, Skeppsholmen och
Kungsholmen förlagda vunne på denna flyttning, dels ock för stadens innevånare i
allmänhet, hvilka numera ganska mycket begagnade de på särskilda ställen anbragta
breflådor och endast undantagsvis samt för inlemnande och uttagande af rekommenderade
bref behöfde infinna sig på Post-kontoret; äfvensom General-post-styrelsen
Kongl, Maj.ts Nåd. Proposition N:o 78.
Ib
erinrat, att staden mest utvidgar sig åt trakterne norr om strömmen och att Postkontorets
föreslagna läge vore särdeles passande för resande och utländingar,
hvilka alltmera söka sig hostad på Norrmalm. Då någon annan större tomtplats
med centralt och på alla sidor fritt läge icke står till Kongl. Maj:ls och Kronans
förfogande, har jemväl Inlendents-embetet funnit omförmälda plats vara den enda,
som för närvarande kunde till Posthus ifrågakomma.
Men äfven under erkännande af den tillänmade platsens lämplighet för öfrigt,
torde måhända hos en eller annan uppstå farhågor för Postverkets förflyttande till
denna plats, i anseende till närheten af den Kongl. Theatern och en deraf uppkom
mande
större eldfarlighet. Den våda. som från detta håll möjligen hotade, har ej
heller undfallit vederbörande embetsverks uppmärksamhet, men af General-post-styrelsen
ansetts vara föga betydande, om byggnaden, belägen invid rinnande vatten,
på en ål tre sidor öppen plats, dessutom blefve mot antändning utifrån skyddad
genom brandmur och plåt-tak; hvarförutan Styrelsen upplyst, att i Posten icke för
varas andra dyrbarheter än oultagna eller oafsända penninge-bref och en kontant
kassa-behållning af 10 å 20,000" It:dr, som i brandhalt kassa-hvalf och jernskåp
kunde bevaras från vådeld. Och till yttermera utveckling af frågan om eldfaras
afvärjande från den nya byggnaden har Öfver-intendents-embetet anfört, alt Operahusets
östra gafvel består till större delen af en hög brandmur med endast få öppningar
åt den i öster angränsande tomten; alt den invid brandmuren uppförda
dekoralions-magasins-bvggnad är försedd med stark brandbotten, att dörrar och luckor
af jern äro anbragle ej allenast för alla de port- och fönster-öppningar, som
vetta åt denna sida af Operahusets tomt, utan äfven för genomgångarne. mellan
samma hus och dokorations-magasinet; att således, om vådeld utbryter inom theatern
och dörrarne till magasinet hållas stängda, sådant hör hindra eldens spridande till
detta sednare, hvilket då dr alt anse såsom ett skydd för bakom liggande byggnader;
samt alt, om eldsolycka uppkommer inom magasins-byggnaden och samma
försigtighetsmått med dörrars och luckors tillstängande är iakttaget, faran derigenom
är för omkringliggande byggnader minskad. Sålunda och med iakttagande af här
nedan omförmälda anordningar, hvilka Öfver-intendents-embetet ansett nödiga vid
nybyggnaden, skulle allt vara åstadkommet, som kunde göras för det nya husets
betryggande mot eldfara.
Då en stor del af Postverkets lokaler, till följd af sin bestämmelse och de
derstädes förefallande göromåls natur, måste förläggas i bottenvåningen och vid gården,
bl ifver häraf, enligt hvad både General-poststyrelsen och Öfver-intendents-embetet
vitsordat, en nödvändig följd, alt det föreslagna posthuset skulle åt öster
sträcka sig något utom den nuvarande inhägnade tomten och bilda fortsättningen af
en linie, dragen från General-landtmäteri-kontoret utefter koret af Jakobs kyrka,
samt att den sålunda utvidgade tomten skulle på tre sidor bebyggas. Med det på
16
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 78.
fjerde sidan tillstötande operahuset måste det nya huset i sin fullbordan, äfven såsom
Öfver-intendents-enibctet anmärkt, vara i höjd och lmfvudlinier öfverensstämmande;
och med det omfång och den höjd, hvilka sålunda följa af gilna förhållanden,
borde byggnaden, som, i anseende till platsens lutning, klefve åt öster något
högre än operahusets hufvudfacad, lämpligen innehålla fyra våningar, nemligen en
bottenvåning och en halfvåning, båda tillsammans motsvarande operahusets nedersta
eller arcadvåning samt två öfvervåningar. För öfrigt borde iakttagas, alt de gafvelmurar,
som anbringas mot operahuset, blefve särdeles starka och något högre än
de båda husens tak, för att, i händelse eld uppkomme i det ena husets taklag,
hindra den att omedelbart itända det andras.
Hvad inre anordningen och lägenheternas fördelning beträffar, i hvilket afseende
Öfver-intendents-embetet, med ledning af General-post-styrelsens egen uppgift
om dess behof af utrymme, låtit i utkast författa en ritning, skulle i källrarne
beredas tillräcklig plats lill vedupplag för hela det nya husets behof, samt norra
flygelns bottenvåning, som till följd af markens sluttning komme att till någon del
ligga under jord, inredas lill vagnshus och de för Postverket oumbärliga magasinslägenheter
m. m., så alt blott en mindre byggnad för stall och öfriga uthus behöfde
uppföras på gårdsrummet, hvilket blefve fördeladt i en större och två smärre
gårdar, alla dock gemensamma för de ©ingifvande husen och tillräckligt stora att
tillåta sprutors och andra eldsläcknings-anstalters införande och begagnande. Utom
nyssnämnde uthus i norra flygeln skulle Postverket, enligt nyssberörde ritning, upptaga
hela nedra botten- och halfvåningen, hvilka, enligt Ofver-intendents-embetets
åsigt, borde, till ytterligare skydd mot eldfara från operahuset, förses med brandluckor
åt gårdssidan och hvälfvas.
Efter den sålunda uppgjorda plan med någon i rummens inredning och disposition
behöflig förändring, som dock ej skulle leda till väsentlig skilnad i byggnads-kostnaden,
åtminstone ej till förökning deraf, har General-post-styrelsen ansett
Verkets alla fordringar på gårdsrum, plats för vagnar och hästar, så vidt de för
tillfället begagnas, samt utrymme för Bref- och Paket-pöst-expeditionerna, jemte öfriga
embetsrum, kunna icke blott för det närvarande, utan äfven för en längre framtid
fullkomligt väl fyllas, och kan, enligt Styrelsens mening, rummens hvälfvande, som
gifver dem ett dystert utseende och är med stor kostnad förenadt, lämpligen inskränkas
till de rum i bottenvåningen, hvaruti penningar eller andra dyrbara saker
komme att förvaras.
Af de två öfre våningarne skulle den första till halfva sin utsträckning blifva
passande boställe åt General-post-direktören och de derofvanpå belägna rum delas
emellan Post-kamereraren och den vid afdelningen för afgående poster anställde Postmästaren
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
17
mästaren allt i ersättning för de boställen, som uti nuvarande Posthuset finnas åt dessa
embets- och tjenstemän anvisade samt äro bland deras löneförmåner inbegripna.
Beträffande åter den öfriga för Postverket icke erforderliga hälften af dessa begge
öfvervåningar, liar fråga väl först varit af General-poststyrelsen väckt derom, att
Elektriska Telegrafverket, såsom nära förbundet med Postväsendet, skulle i samma
hus inrymmas, men Ofver-intendents-embetet, under förutsättning att plats för Telegraf-verket
blefve annorstädes, likasom hittills, beredd, funnit det lediga utrymmet
tjenligt till boställen i ena våningen åt Justitie- och i den andra åt Finans-departementets
Chefer, af hvilka den förre nu har sig anvisadt ett boställe med mindre
passande läge i Kronans hus vid Beridarebanan på Norrmalm och den sednare ensam
bland Stats-departements-cheferne helt och hållet saknar boställs-förmån.
Då likväl mot Ofver-intendents-embetets i detta hänseende gjorda framställning
och derpå grundade ritnings-förslag förekommer, att, på sätt General-poststyrelsen
anmärkt, en dylik husets användning, äfven till ändamål, helt och hållet främmande
för Postverket, skulle i hög grad motverka framtida tillökning i detta verks
utrymme, derest en sådan funnes erforderlig och föranleda till större behof af uthus,
ved-förvaringsrum med mera, än Post-styrelsen aktat med detta verks fördelar
väl förenligt; hvaremot om det för Postverket tills vidare öfverflödiga utrymmet anvisas
ål Telegraf-verket samt en möjligen blifvande Styrelse för Statens jernvägar
och andra allmänna arbeten, den fördel vunnes, att alla kommunikations-anslalternes
Styrelser vore på ett ställe sammanförda, har Kongl. Maj-.t funnit det sednare alternativ-förslaget
vara företrädesvis antagligt.
Kostnaden för hela ifrågavarande byggnads-företag, till hvars fullbordan skulle
erfordras fyra års tid, är i ett hos Ofver-intendents-embetet uppgjord! förslag approximativt
beräknad till 450,000 Kalr Banko.
Till denna kostnads fyllande erbjuder sig ett ganska väsentligt bidrag deruti,
att Postverket, som under de sednare åren förräntat uppkomne, för tillfället
obehölliga öfverskott på sin ångfartygs-byggnads-fond, på assurans-afgifter och andra
innestående medel, har hufvudsakligen på sådant sätt vunnit en odisponerad behållning,
uppgående vid 1856 års slut, enligt hvad General-poststyrelsen, i underdånigt
memorial den 19 sistlidne Februari anmält, till 204,944 R:dr Banko, hvaraf,
med jemväl fästadt afseende å de under byggnadsåren, efter hittills vunnen erfarenhet,
ytterligare påräkneliga öfverskott, Kongl. Maj-.t, i enlighet med nämnda Styrelses
förslag af den 8 nästlidne September, anser 200,000 K:dr Banko kunna till Posthusbyggnaden
användas; och om det nuvarande Posthuset, när det för ändamålet ej
längre behöfves, finge försäljas, kan, med hänsigt till dess fördelaktiga läge inom
den egentliga staden och nära hamn, antagas att en köpeskilling af 100,000 R:dr
samma mynt skulle derigenom inflyta.
frih. till fr. St. Prof. 1856 åf 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Häft. 5
48
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 78.
Att utöfver nu omförmälda tillsammans 300,000 R:dr Banko, något bidrag
af statsmedel måtte till bvggnads-företaget anvisas, har Kongl. Majit vid innevarande
riksdag, då det allmännas tillgångar redan äro i betydlig mån anlitade för åtskilliga
andra vigtiga behof, icke velat ifrågasätta; och på tillfrågan huruvida Postverkets behof
skulle tillsvidare kunna lämpligen fyllas genom en för sådant ändamål uppförd
och inredd byggnad, sträckande sig endast utefter tomtens södra och östra sidor,
har General-poststyrelsen i sitt sednaste utlåtande afgifvit det svar, att utrymmet,
med föräudråd disposition af inredningen och med uteslutande af de Stalsråds-boställen,
om hvilka Öfver-intendents-embetet väckt fråga, visserligen blefve fullt tillräckligt,
ehuru någon svårighet mötte' för anordnandet af de uthus, som varit ämnade
att förläggas i norra flygeln; men att, om äfven denna flygels grund linge
läggas och bottenvåning byggas samtidigt med det öfriga huset, så att gård och
inkörsport blefve fullbordade, väsentligt hinder eller synnerlig olägenhet icke mötte
att med öfriga uppförandet af samma flygel, som kunde förses med provisionelt tak,
låta tills vidare anstå. Poststyrelsen har tillagt, att olägenheterna blefve ännu mindre,
om yttermurarne till flygelns hela höjd jemte taket kunde åstadkommas och endast
sjelfva inredningen behöfde lemnäs åt framtiden, samt att, genom räntevinst och
andra besparingar under byggnadstiden, Postverket antagligen skulle ensamt kunna
draga hela byggnads-kostnaden, åtminstone för södra och östra sidorna jemte norra
sidan till och med bottenvåningen; måhända äfven för yttermurarne deraf till hela
deras höjd med takresningen och taket derpå.
Kongl. Majit, som hufvudsakligen godkänner det sålunda af General-poststyrelsen
väckta och af Öfver-intendents-embetet vidare utvecklade förslag om postverkets
förläggande på tomten öster om operahuset, har, med afseende å de omständigheter,
hvilka härvid förekommit, funnit lämpligt, att byggnads-företaget med anläggning
elter en plan, som åsyftar tomtens bebyggande på alla sidor och till den
bestämda höjden likväl icke må tili en början fullföljas längre än Postverkets behof
af embets- och boställsrum fordrar och påräkneliga tillgångar medgifva, under iakttagande,
att de mest synliga facaderna, nemligen i söder åt Norrström och i öster
åt fortsättningen af Carl XIIIis torg, böra i första rummet utföras; och har Kongl.
Majit, för tillvägabringandet af detta bvggnads-företag, hvarigenom icke allenast det
med hvarje år allt mer och mer framträdande behofvet af ett fullt ändamålsenligt
posthus skulle blifva på ett tillfredsställande sätt afhulpet, utan ock en bland Stockholms
vackraste platser, hvars närvarande vanprydliga skick icke kan undgå att
väcka en störande uppmärksamhet, skulle värdigt bebyggas och en ganska betydlig
försköning sålunda för hufvudstaden åstadkommas, härmed i nåder velat äska Rikets
Ständers medgifvande, att stadens nuvarande posthus vid Postverkets flyttning derifrån
må försäljas och köpeskillingen derför, jemte verkets tillgängliga öfverskott,
användas till betäckande af koslnaderne för den nya posthus-byggnaden.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 78.
49
De till målet hörande handlingar, tillika med ofvan omförmälda ritning till
byggnadens planer och en dylik till södra facaden, hvilka ritningar likväl äro alt
anse blott såsom utkast och måste före arbetets verkställande nogare granskas och
utföras, komma alt tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott, till hvars handläggning
ärendet varder öfverlenmadt; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Är enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rädel ä Stockholms Slott den
den 24- Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Juslitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist, och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett. i enlighet med förut fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående uppförandet af en hufvudsakligen
för Postverket afsedd byggnad å Kongl. Maj:ts och Kronans intill Kongl. Operahuset
i Stockholm gränsande tomt.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt befalla att Nådig Proposition, i en
lighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
C. F. Smerling.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 79.
21
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Aprill 857, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer,
angående inlösen till Kronan af Landshöfdinge-residenshuset i Hernösand
och vppbyggande af Landlstats-embetshus derstädes ; Gifven
Stockholms Slott den 24 Mars 1857.
Ett ibland vilkoren för en sådan anordning, hvarigenom Styrelsen af Rikets
samtliga län må kunna behörigen och utan störande afbrott handliafvas är onekligen,
att Landshöfdingarne, såsom det heter i Kongl. Reglementet den 22 Februari 1750,
äro ”med sådane residenshus i städerne försedde, att de icke allenast der kunna
beqvämligen ho och vistas, utan hafva ock derstädes nödiga embetsrum inrättade
för sig och de Landtstats-betjenter, sorn vid residenserne hafva deras sysslor;” och
på det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke måtte i detta hänseende blifva beroende
af den tillfälligheten, att residens-städernes invånare kunna och vilja för ändamålet
upplåta tjenliga lägenheter, hvaraf möjligen skulle uppkomma nödvändighet
att tid efter annan flytta läns-styrelsens lokal eller derför erlägga öfverdrifven hyra,
hafva dylika Läns-residens och embetshus, enligt föreskrifterna i åberopade reglemente.
numera blifvit i alla länens residens-städer, med undantag af Hernösand,
antingen upplåtna af Kronan eller ock för allmänna medel inköpta eller uppbygda
samt underhållas med Statens byggnads- och reparations-anslag.
Enda afvikelsen från denna regel utgöres, på sätt redan är antydt, af förhållandet
i Hernösand, der Westernorrlands läns-residens är uppfördt och underhålles
icke genom Statens, utan genom stadens försorg; ett förhållande, som uppkommit
på följande sätt: när, i följd af Rikets Ständers begäran, det gamla WesterNorrlands
län, med Landshöfdinge-residens i Gefle, år 1762 delades i Gefleborgs
22
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 79.
och Wester-Norrlands län, skulle Landshöfdingen i det sistnämnda hafva sitt säte i
Hernösand eller Sundsvall, hvilken sednare stad hlef dertill af den första Landshöfdingen
utsedd. Fråga om residensets flyttning till Hernösand väcktes af denna stads
Magistrat 1776, i sammanhang med dess anhållan om ett krono-bränneri, hvilken
inrättning Regeringen ansåg höra helst i residens-stad förläggas, till vinnande af
bättre kontroll; och genom Kongl. Brefvet den 14 Februari samma år förordnades,
att Landshöfdinge-sätet, vid näst blifvande Landshöfdinge-ledighet skulle flyttas till
Hernösand, emot förbindelse å sistnämnda stads sida, att förse Landshöfdingen med
nödiga och anständiga husrum, emot det att staden derför fick åtnjuta den summa penningar,
600 daler silfvermvnt, som Kronan årligen bestod Landshöfdingen i hyra.
Sedan staden ytterligare förklarat sig vilja emot denna hyres-ersätlnings utbekommande
för flera år på en gång uppbygga ett hus med tjenliga rum för Landshöfdingen,
Lands-kontoret, Lands-kansliet, Landt-ränteriet och Landtmäteri-kontoret,
lorordnade Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 2 December 1782, det Hernösands
stad, till understöd vid den tillernade nybyggnaden af residenshus, skulle ”för tio
års tid utbekomma den hushyra af 200 R:dr årligen, som till rums hyrande för
Landshöfdingen var anslagen, dock med uttrycklig förbindelse å stadens sida att,
under Landshöfdingens tillsyn i alla delar väl och försvarligen uppföra byggnaden
efter den af Ofver-intendents-embetet uppgifna och af Kongl. Majit Nådigst gillade
dessein och ritning samt att staden, vid ansvar till görande, samina byggnad tillika
med de ofvan uppräknade embetsrum tillbörligen underhölle, utan att dertill, under
ett eller annat förebärande, hafva att förvänta annat understöd af Kronan, än de anslagne
200 R:dr hushyres-medel, af hvilka staden komme till årligt åtnjutande, sedan
de tio år förflutit, för hvilka staden uppå denna hushyra fick förskott; och ville
Kongl. Majit derjemte i Nåder tillåta, att meranämnde stad, efter behörig utsyning,
finge från Kronans allmänningar afhemta det virke, som till ifrågavarande byggnad
kunde erfordras.”
Det hus, som sålunda skulle byggas, var afsedt att blifva af träd, men kort
derefter väcktes fråga om husets uppförande af sten. Då öfre våningen af ett
staden tillhörigt trädhus vid östra sidan nf torget emellertid blifvit .till embetsrum
bygd eller inredd och detta medtagit det erhållna förskottet, lemnades, enligt Kongl.
Brefvet den 14 December 1784, ett nytt förskott af 1,000 Ridr Specie och ritningar
för ett residenshus af sten fastställdes den 20 Januari 1785; hvarefter, genom
Kongl. Brefvet den 20 Juli 1786, beviljades ett ytterligare förskott af 5,000 R:dr
Specie, allt under de vilkor Kongl. Brefvet den 2 December 1782 bestämde.
Residenshuset uppfördes af tegel åren 1785, 1786 och 1787 samt fullbordades
under de följande åren, så att det år 179 7 kunde öfverlemnas till den då tillträdande
Landshöfdingen Erik Gustaf Lindencrona, hvilken, vid uppkommen fråga, medgaf, att
fv ersta våningen, belägen två trappor upp, finge till embetsrum inredas, under vil
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
23
kor, att en tiel af fönstren, till vinnande af mera dager, utvidgades och alt staden
”dessutom i stället” försåge Landshöfdingen med nödiga uthus, bestående af vagnshus,
spanmålshod, visthus, stall, fähus, hemlighus och foderbod med behöriga vindar.
Staden finge deremot disponera de på residens-tomten stående gamla hus och sjöbodar,
tillika med de rum öfver bodarne vid torget, som förut varit begagnade till
embetsrum. Allt delta fastställdes af Syne-rätt, genom utslag den 2 November 179 7,
men synes icke blifvit Kongl. Maj:ts pröfning understäldt.
När de fyratio år, för hvilka Landshöfdingens hushyra, efter 200 R:dr årligen,
motsvarade • ofvanberörde åt Hernösands stad vid tre särskilda tillfällen anvisade
förskott af tillsammans 8,000 R:dr Specie, tilländalupit, väckte staden fråga,
alt antingen den årliga hushyran, som då, med tillämpning af Kongl. Brefvet den 2
December 1782, skulle åter tillfalla staden, måtte till 650 lbdr förhöjas, eller ock
huset af Kronan inlösas för 20,000 R:dr Banko; men enär hyresbeloppet var bestämdt
genom kontrakt emellan Kronan och staden samt det icke ansågs lämpligt, att Kronan
återköpte ett för det mesta på hennes egen bekostnad uppbygdt hus, afslogs
ansökningen, enligt uppgift, genom Kongl. Bref den 11 Juni 1823; och 200
R:dr årligen blefvo, jemlikt Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 20 November
samma år och Kongl. Brefvet den 14 Januari 1824, anvisade att, såsom
hushyra, till Hernösands stad utgå af dåvarande andra Hufvud-titelns anslag för WeslerNorrlands
läns stat.
Med anledning af enahanda Iråga, ånyo väckt vid 1828—1830 års Riksdag,
afslogo Rikets Ständer åter, i underdånig skrifvelse den 11 Januari sistnämnde år,
framställningen om husets inlösande lör Kronans räkning; men ”hvad det alternativt
framställda yrkandet om förhöjning i det årliga hyres-anslaget beträffade, så och
enär samma vid 1825 års Riksdag till 200 R:dr bestämda anslag numera skäligen
kunde anses otillräckligt för egendomens behöriga vidmakthållande och staden,
utöfver hyres-summans belopp, ej borde betungas med någon underhålls-kostnad för
merberörda hus, ansågo Rikets Ständer, att staden antingen måtte för framtiden befrias
från all underhålls-skyldighet och densamma af Slaten öfvertagas, i enlighet med hvad för
andra Kronans hus stadgadt funnes, emot det att hyres-anslaget indrogfes och Kronan
hesparades, eller ock, derest borgerskapet deruti ej skulle vilja ingå, hyressumman
ökas till 555 R:dr 16 sk. årligen;” för hvilken tillökning nödiga medel jemväl
uppfördes å Riks-slatens Andra Hufvud-titel. Det sednare alternativet antogs af
stadep, på sätt Kongl. Brefvet den 22 December 1831 utvisar; och det sålunda
tillökade hyresbeloppet, 555 R:dr 16 sk. Banko, fortfar ännu att årligen till Hernösands
stad utbetalas af nuvarande Sjette Hufvud-titelns anslag för Landt-staten i
Wester-Norrlands län.
Den obehagliga nödvändighet, hvaruti Landshöfdingen öfver Wester-Norrlands
län blifvit ensam bland sådane embetsmän försatt, att nemligen nödgas, i frågor
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
om sina bonings- och embetsrums vidmakthållande, anlita residens-stadens borgerskap
samt vara af dess frikostighet och välvilja i viss mån beroende, har vid liera
tillfällen iedt till tvister, hvilka slutligen blifvit afgjorda genom Kammar-kollegii utslag
den 20 Januari 1020 och Kongl. Maj:ts utslag den 18 Maj 18-48, begge af
det hufvudsakliga innehåll, att Hernösands stad, oaktadt uppbärandet af ofvanberörda
hyres-belopp, icke vore ansvarig för annan underhålls-skyldighet än Kronan vid öfriga
Läns-residenser, enligt då gällande Kongl. Reglementet den 22 Februari 1750 ålåge.
I)å del för öfrigt länge varit insedt, att de rum, som i sjelfva residenshusets
öfversta våning år 1797 anvisades till Läns-stvrelsens embets-lokaler, med
endast 3 3/4 alnars höjd och med fönster af 3/4 alns bredd och 1 1/4 alns höjd,
utom posterna, voro för sin bestämmelse allt lör små, låga och otillräckliga samt
mörka och obeqvämt- belägna, hafva de runi, som före år 179 7 till embets-lokaler
begagnades, varit dertill någon tid på 1840-talet förhyrda på Landshöfdingens egen
bekostnad; men med anledning af den eldfara, för hvilken dessa rum, i ett gammalt
och ibland en mängd andra iubygdt trädhus,ansågos vara blottställda, äro embetslokalerne
numera återflyttade lill residenshuset, der likväl endast Provins-landtmäterikontoret,
en del af Läns-arkivet och Ränteriets kassakista kunnat i öfversta våningen
inrymmas och Läns-styrelsen för öfrigt fått sig anvisade rum i bottenvåningen, ehuru
denna är, enligt ritning, bestämd att utgöra en del af Landshöfdingens boställe.
Vid af- och tillträdessyn den 1 September 1854 å Landshöldinge-residenset
mellan den sednast afgångne Landshöfdingen och den nuvarande, yrkade denne sistnämnde,
att öfversta våningen, med afseende å dess för embetsrum otjenliga beskaffenhet
och läge samt nödvändigheten för alla, som der måste infinna sig eller fängslade inställas,
att gå genom Landshöfdingens tambur, måtte förklaras olämplig tili embetslokal;
och åberopades till ytterligare stöd för denna framställning, dels att staden
icke uppfyllt de vilkor, som år 1 797 bestämdes för våningens begagnande lill
embets-lokal, nemligen att ändra fönstern och bygga sädesbod åt Landshöfdingen
m. m., dels att horgerskapet skriftligen anmärkt, det huset toge skada af de på
vinden och i öfra våningen förlagda tunga arkiver. Öfver detta yrkande, som från
stadens sida bestreds och öfver frågan huruvida i residenshuset funnes lämpliga
lokaler för Lands-kansli, Lands-kontor, Landt-ränteri, Landtmäteri-kontor och Arkiv,
afgaf Rådstufvu-synerätten. i utslag den 15 December 1854, det yttrande, alt ”sorn
ifrågavarande residenshus icke skäligen kunde anses innehålla andra eller flera rum
än som för uppehållande af nödig beqvämlighet och i betraktande af boställshafvarens
embetsvärdighet vore erforderliga, samt om ock öfversta våningen kunde komma att
till embetsrum anslås, dervid förekomme: att rummen vore till antalet för inskränkta,
till men för helsan allt för låga och försedda med så små fönster, att de ej lemnade
behöflig dager för der erforderliga tjenstegöromål; att utrymme till arkiv helt och
hållet
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 79.
25
hållet saknades; att i denna våning svårligen torde kunna inrättas ett till förvarande
af Ilänteri-kistan lämpligt runi; och att samma uppgång måste begagnas till denna
(våning) som (till) Landshöfdingens egna rum, hvilket ingalunda kunde såsom lämpligt
anses; så ansåge Rådstufvu-rätten ifrågavarande residenshus icke inrymma sådane
lägenheter, att det kunde till ifrågavarande embetsrum användas.”
Detta yttrande, som Hernösands borgerskap öfverklagat i Svea Hof-rätt, har
väl af Hof-rätten, i utslag den 15 November 1855, förklarats icke utgöra något
domslut, hvadan Hof-rätten ej till pröfning upptagit berörda klagan, men innefattar
icke destomindre ett väsentligt stöd för den framställning, som under den 1 Augusti
1856 blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet gjord derom,
att ny lokal för samtliga ifrågavarande embetsrum måtte anskaffas och att, i händelse
nödiga medel för ändamålet saknades, Kongl. Maj:t måtte om dertill erforderligt
anslag aflåta Nådig Proposition till Rikets Ständer; varande i sammanhang dermed
jemväl ånyo föreslaget, alt residenshuset, lill förekommande af fortsatta stridigheter
om dess underhåll mellan Länets Höfding och stadens borgerskap, måtte för
statens räkning inlösas och på dess bekostnad underhållas.
I förra hänseendet eller beträffande embetsrummen kan väl ifrågasättas, huruvida
icke Hernösands stad, som vid länsresidensets ditflyttning förbundit sig att
anskaffa och underhålla ett hus med tjenliga rum icke blott för Landshöfdingens
hostad, utan äfven för Lands-kontor, Lands-kansli, Landt-ränteri och Landtmäterikontor,
kan vid ofvan utredda förhållanden anses ännu häfta för någon del af denna
förbindelse; men då staden redan i förra hälften af \ 780-talet försett Läns-styreisen
med embetsrum, emot hvilka någon anmärkning då icke blifvit veterligen framställd,
och Kongl. Majit, tvifvelsutan med afseende å berörde förhållande, år -1785 i Nåder
fastställt för sjelfva residens-husbyggnaden de sedermera följda ritningar, å hvilka
någon lokal icke finnes till embetsrum änvisad. samt 1797 års aftal om embetsrummens
flyttning till residenshusets öfversta våning blifvit af dåvarande Landshöfding
antaget, under vilkor, hvilkas mer eller mindre noggranna fullgörande 'svårligen
lärer, efter nära 60 års förlopp, kunna med bestämdhet utredas, synes någon förpligtelse
för staden Hernösand alt bekosta och anskaffa tjenligare embetsrum för
Läns-stvrelsen ej heller kunna numera göras emot staden lagligen gällande med sådan
visshet om framgång, att Läns-styrelsens i denna del vitsordade behof bör under
en måhända långvarig och till utgången tvifvelaktig rättegång lemnäs ouppfvldt.
Hvad åter angår frågan om eganderätten till sjelfva residenshuset, kan det icke
betviilas, att, ehuru kronan till denna byggnads uppförande lemnat ganska betydliga
bidrag både i penningar och virke, huset likväl tillhör staden Hernösand, som derför
af kronan åtnjuter årlig hyra och följaktligen icke kan förpligtas att utan ersättning
afstå denna sin egendom. Men huru önskvärdt det vore, att kronan förvärfBik.
till K. St. Prot. 1856 $ 1857. 1 Sorni 1 Åfd. 2 Band. 11 Haft. 4
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
vade eganderätten till detta likasom till alla andra läns-residenshus, är här ofvan antydt
och utvecklas fullständigare i Kongl. Majlis Befallningshafvandes underdåniga skrifvelse
af den 1 nästlidne Augusti, der det, bland annat, heter: "Hvarje, äfven den
minsta, reparation måste Landshöfdingen begära hos Drätsel-kammaren, och då denna
af borgare hufvudsakligen bestående korporation, såsom oftast inträffar, afslår begäran,
återstår ej annat, än att antingen låta den nödiga förbättringen blifva ogjord
eller emot borgerskapet anställa rättegång. Del sednare undvikes gerna, och, följden
är att residenshuset, hvarå ingen har laglig uppsigt, förfaller".
Vid betraktande af de mångfaldiga olägenheter, hvilka sålunda, icke blott i
afseende å Landshöfdingens boställe, ulan äfven för embets-förvaltningen inom ett al
rikets län, uppkommit genom uadantags-förhållandet med Hernösands läns-residens,
vill det synas sorn afhjelpandet af dessa olägenheter och belrielsen tillika Irån den
icke obetydliga hvres-ersättningen lill Hernösands stad väl skulle förtjena, att Statsverket,
en gång för alla, underkastade sig någon uppollring; och med föranledande
af Kongl. Majits Nådiga remiss i änmel, har Kongl. Majits Befallningshafvande till
stadens borgerskap, vid sammanträden inför magistraten den 2 4 och 2!) Oktober
1856, framställt särskilda frågor i ämnet nemligen:
l:o Om och på hvad vilkor staden vore beredd att till kronan upplåta
någon till uppförande af landtstats-embetslms passande tomt i residensets närhet;
hvarpå svarades alt borgerskapet ville af en i residensets närhet tillgänglig, vid
södra sidan af torget och den så kallade Packarlafven belägen tomt, afstå till landt—
statsbyggnad en sträcka, närmast residenset, af trettioåtta alnars längd, med behöflig
och efter belägenheten lämpad bredd, mot det staden erhölle rättighet att i den
blifvande landtstats-byggnadens jordvåning få nödig lokal till förvarande af stadens
brandsprutor och inredande af våghus sig kostnadsfritt upplåten;
2:o Under hvad vilkor staden ville till kronan öfverlåta nuvarande länsresidenshuset.
; hvarpå borgerskapet förklarade sig villigt att till kronan afstå samma
hus i befintligt skick mot en summa af 10,666 R:dr 52 sk. B:ko, motsvarande i
kapital det årliga hyresbeloppet såsom ränta ä 5 procent.
1 härefter afgifvet utlåtande har Kongl. Majits Befallningshafvande anfört, att
stadens spruthus och vågbod icke gerna kunna utan skada förläggas å annat ställe
än den till öfverlåtelse åt kronan erbjudna tomten; att källarvåningen i det blifvande
landtstats-embetshuset icke behöfves för annat ändamål än vagnslider åt Landshöfdingen
och vedbod åt embetsrummen; att staden på ifrågavarande tomt nu hade,
utom spruthus och vågbod, äfven auktions-kammare, häkte, rådhus-arkiv och flera
uthus, för hvilket allt en kostsam nybyggnad på tomtens återstående del måste af
staden ombesörjas; samt att residenshuset vore brandförsäkradt för 16,666 R:dr 32
sk. och i sitt nuvarande skick värdt minst 35,333 R:dr 16 sk. B:ko, på hvilka
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 79. 27
med flere skäl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordat de af staden, såväl i ena
som i andra hänseendet framställda anbud och vilkor.
Öfver-intendents-embetet, sorn, i ämnet bordt, ansett mindre lämpligt alf i
en kronans byggnad inrymma stadens sprut- och våghus, har, under förutsättning
att dertill tjenliga lokaler kunde annorstädes, genom stadens försorg, beredas, uppgjort
ritning till uppförande på den föreslagna tomten af nytt landtstats-embetshus
af sten, hvilket, enligt bilbgadt kostnads-förslag, skulle erfordra en
utgift af Banko R:dr
56.432: 24.
när härtill komme lösesuminan för residenshuset, med hvilket, i händelse
af dess inköpande tili kronan äfven borde uttryckligen förenas
eganderätten till husets nuvarande tomt och alla de nu åt
Landshöfdingen upplåtna uthus 10,666: 32.
äfvensom för fullständigt iståndsättande af residens-byggnaden och
tillhörande tomt, omkring  4,000: —
skulle staten genom en uppoffring af tillsammans Banko R.dr . . . 51,099. 8.
eller 76,648 R:dr 75 öre Riksmynt förvärfva ett väl beläget och ändamålsenligt
Landshöfdinge-residens i fullgodt skick, med ett derintill nvbygdt embetshus för landsstaten,
i dell enda pän,*1 der sådane lokaler tillförene, med stor olägenhet, saknats.
Men då stats-anslaget för byggnader och reparationer i landsorterne icke härtill
lemnar någon tillgång, utan fastmera ännu har att afbetala ett erhållet äldre förskott
för till- och påbyggnad af landshöfdinge-residenset i Götheborg, och då andra medel
ej heller för närvarande linnas för Stats-verket alt tillgå till ifrågavarande inköp och
uppförande af byggnader i Hernösand, vill Kongl. Maj:t, på det nuvarande gynnande
tillfälle dertill icke måtte gå förloradt, härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att
för ändamålet ställa till Kongl. Maj:ts disposition den erforderliga summan i jemnt
tal, Sjuttiosex Tusen Sexhundrafemtio Riksdaler Riksmynt; kommande, i händelse af
bifall härtill, den nu från Itiks-statens Sjette Hufvud-titel utgående hushyra till staden
Hernösand att från tiden för residens-husets inköp till staten besparas.
De till målet hörande handlingar och ritningar skola tillhandahållas det Ut
skott,
till hvars handläggning -ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt; och
Kongl. Maj:t förblilver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Dalum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
28
Kongl Maj.ts Ndd. Proposition N:o 79.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hältet inför
Hans Maj: t Konungen uti Stals-Råde t d Stockholms Slott den 2 i
Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stals-Ministern för Utrikes-Ärendena Friherre Lagerheim,
Stats-Båden: Wallensteen,
Gripenstedt
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe.
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-departementel, Stäts-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i enlighet med förut fattadt Nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående inlösen till kronan af landshöfdinge
residenshusel
i Hernösand och uppbyggande af landtstats-embetshus derstädes.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt, samt befalla att Nådig Proposition, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
G. F. Smerling.
