# ID: svediakorp-gov2288
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,487
# sentences: 1,651
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ni 23.
7
X:i» 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Nov. 1856, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, i fråga om medgifvande
af rättighet för Svensk man alt i två eller flera inrikes
städer samtidigt drifva handel; Gifven Stockholms Slott den H
November i856.
Af förekommen anledning har hos Kongl. Maj:t Bess och Rikets Kommerse-kollegium
gjort underdånig framställning om vidtagande af en så beskaffad ändring i Handels-ordningen
af den 22 December 1846, att för den, som i någon stad, efter derstädes vunnet burskap,
idkar handel, tillfälle måtte beredas till vinnande af rättighet att samtidigt utöfva enahanda
näring i en eller flere a( rikets öfriga städer. I sådant afseende har Kollegium hufvudsakligen
anfört, att redan, enligt nu gällande näringsförfattningar, vissa borgerliga yrken
kunna af en och samma person utöfvas så väl. i den ort, der han eger burskap, som annorstädes
inom Riket, hvilket vore förhållandet med idkare af alla slag utaf fabriks- och manufaktur-handteringar,
äfvensom, jemlikt § 10 af 1846 års Fabriks-och Handtverks-ordning,
burskapsegande handtverkare vore berättigad att, då han tillitas att i annan stad eller ort,
än der han bosatt är, verkställa sådant arbete, som måste på stället förfärdigas eller fullkomnas,
derstädes sjelf eller genom egna arbetare slika arbeten företaga och fullborda, under
iakttagande, då arbetet sker i stad, att anmälan derom hos Magistraten på stället göres;
— att, enligt § 6 af Kongl. Förordningen den 3 Juli 1816, angående hvad iakttagas
bör vid meddelande af burskap och rättighet att idka utrikes sjöfart, burskapsegande skeppare
är berättigad att föra fartyg ej mindre för rederier i den stad, der han förvärfvat burskap,
än ock för redare, bosatte i hvilken annan ort inom riket det vara må; — att hvad
särskildt anginge frågan om handelsrörelses idkande af samma person å särskilda orter, genom
§ 3 mom. 1 af Handels-ordningen vore stadgadt, att hvar och en som i stad eller å
landet idkar fabrik eller handtverk, (härunder dock icke inbegripne gerningsmän å landet
och ej heller de, hvilka undfått tillstånd att endast såsom försörjningsmedel med egna händer
någon handtering utöfva) eger att, efter anmälan hos vederbörande Magistrat, i hvilken
stad som helst, sjelf eller genom andra, föryttra sina egna tillverkningar i öppna salubodar
eller från andra upplagsstallen, hvarvid flere idkare kunna om gemensam salubod sig förena,
samt att enahanda rätt tillkommer handtverkares förlagsmän för de handtverks-arbeten, hvar
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 23.
till de gifvit förlag, och idkare af bergsbruksrörelse för egne tillverkningar, äfvensom landtman
för de från landtbruket härflytande alster samt landtmanna-tillverkningar; — att, enligt
§ 13 i Handels-ordningen, jemförd med § 15 af samma författning, en hvar eger att
till inrikes ort, hvarest import af utländska varor får ega rum, sådana varor införa och desamma
derstädes försälja antingen från det fartyg, hvaruti de inkommit, eller från lägenhet,
som af vederbörande stadsmyndighet anvisats, i hvilka begge fall likväl godset endast i gross
får föryttras, eller ock genom varornas öfverlemnande i kommission åt någon på införselstället
jemlikt § 1 handelsberättigad; — att det äfven vöre utländske handlande medgifvet,
att i hvilken svensk stapelstad som helst, sedan han i behörig ordning sig hos Magistraten
anmält, sälja sina varor i gross, ehuru dock, enligt Kap. 5 §§ 1, 2 och 3 af Handelsbalken
samt Kongl. Förordningen den 22 Oktober 1741 i afseende på utländsk mans förenämnde
handelsfrihet vissa inskränkningar äro föreskrifna, såsom att handeln ej får idkas
med andra varor än sådana, som äro det lands produkter, hvarifrån han är kommen och der
han eger sitt rätta hemvist, äfvensom att hvarken varorna få i öppna bodar till salu hållas,
eller den handlande ega att varorna genom andra utprångla, och att handelsfriheten ej fortfar
längre tid än sex veckor från hans ankomst; — att, enär, hvad beträffade frågan om
lämpligheten deraf, att rättighet blefve medgifven för Svensk man att i två eller flere städer
inom riket samtidigt utöfva handelsrörelse såsom sjelfständigt yrke, en dylik rättighet,
genom de såmedelst beredda tillfällen till tällan emellan särskilda städers handlande, sannolikt
komme att i sin mån bidraga till nedsättning i varupris, giltig anledning, ur synpunkten
af förbrukares fördel, följaktligen icke saknades till vidtagande af ifrågavarande förändring
i gällande författningar, hvilken förändring ock syntes stå i full öfverensstämmelse ej mindre
med de allmänna grunderna för den nya närings-lagstiftningen, än ock med ofvan åberopade
stadganden, angående i vissa särskilda fall medgifven frihet för samma person, att pä två
eller flera olika orter inom riket samtidigt idka handelsrörelse, hvarvid ock borde erkännas,
att då, i följd af ofvannämnde för varu-tillverkare i allmänhet stadgade rätt att sine tillverkningar
i hvilken stad inom riket som helst till salu hålla, städernas egentlige handlande
måste vidkännas en betydlig konkurrens i sitt yrke, desse sistnämnde häraf kunde härleda
ett skäligt anspråk att, genom vinnande af frihet till varu-försäljning äfven i annan stad, än
der de innehafva burskap, erhålla ett ökadt fält för sin verksamhet; — samt att, äfven
under nuvarande förhållanden, då rättighet till idkande af handel såsom sjelfständigt yrke
vore inskränkt till varu-försäljning i den stad, der burskap förvärfvats, äfvensom å Rikets
marknader, den handlande icke vore i saknad af utväg att i annan stad, vid andra än marknadstillfällen,
utöfva sitt yrke, hvilket kunde ske antingen på det sätt, att handelsrörelse
bedrefves för gemensam räkning af två eller flera personer, som innehade burskap i särskilda
städer, eller ock genom varors öfverlemnande i kommission åt någon i annan stad
bosatt person, som, enligt § 1 i Handels-ordningen, vore till handels idkande derstädes berättigad;
hvaraf alltså syntes, att den förändring i närings-lagstiftningen, hvilken, genom beviljandet
af den ifrågaställda vidsträcktare handelsrätten för städernas handlande, skulle åstadkommas,
Kungl. Maj:ls Nåd. Prop. JH 23.
9
kominas, icke vore af synnerlig betydenhet; och har Kollegium slutligen, för den händelse,
att de af Kollegium sålunda yttrade åsigter blefve af Kongl. Majit gillade, i underdånighet
hemställt, att nedannämnde §§ och mom. af Handels-ordningen måtte erhålla följande förändrade
lydelse, nemligen:
§ 1. Litt. b.
»Att i den stad eller någon af de städer, hvarest han vill yrket utöfva, innehafva burskap
i handel.»
§ 15. Moni. 1.
»Hvar och en, som på grund af stadgandena i §§ 1, 8, 9 eller 10, handel i stad idkar,
skall, ehvad han uti den stad i och för näringen vunnit burskap eller icke, uppfylla
alla de förbindelser, som borgare åligga; dock att den, som icke är borgare, skall, i stället
för fullgörande af de med burskapet förenade personliga skyldigheter, en deremot svarande
lämplig afgift till stadens kassa erlägga. För fullgörandet af ofvannämnde förbindelser och
erläggandet af berörda afgift skall den, som icke eger burskap eller är boende i samma
stad, vid början af hvarje år, då ifrågavarande handel af honom idkas, eller, derest handelsrörelsen
sednare på året tager sin början, vid den tid sådant sker, hos Magistraten ställa
antaglig borgen eller annan säkerhet.»
§ 24. Mom 1.
»Dun, som vill i stad antingen idka handel i allmänhet, med åtnjutande af burskapsrätt
i samma stad, eller ock utöfva så beskaffad inskränkt handelsrörelse, sorn i § 4 omförmäles,
skall derom göra anmälan hos Magistraten derstädes och förete de bevis, som i
ena eller andra fallet för styrkande af behörighet erfordras. Magistraten lemne, genom
handlingarnes delgifvande, handelsföreningen tillfälle att deröfver inom en månads tid sig
yttra, och åligge Magistraten att, sedan yttrandet afgifvits, eller nämnde tid förflutit, utan
att tillfället till dess algifvande begagnats, ärendet ofördröjligen till pröfning företaga. Förekommer
emot ansökan icke någon anmärkning, eller finnes gjord anmärkning icke förtjena
afseende, meddele Magistraten sökanden burbref, eller, då burskap icke eger rum, tillståndsbevis
för idkande af den handelsrörelse, hvarom anmälan skett.»
»Den som, efter att hafva vunnit rättighet att i stad idka handel i allmänhet och derstädes
förvärfvat burskap, åstundar att, med bibehållande af samma burskap, utöfva dylik
handelsrörelse i annan stad, anmäle sådant hos Magistraten i sistberörde stad, hvilken myndighet
har att, derest sökanden behörigen styrker sig vara i åtnjutande af ofvannämnde handels-
och burskaps-rätt, ofördröjligen meddela honom tillståndsbref för utöfning af den handelsrörelse,
hvarom fråga är.»
§ 26.
»I hvarje stad skola de handlande, som vunnit behörighet, jemlikt § 1, att idka handel
och i staden ega burskap, utgöra en handelsförening, som samfäldt eller genom fullBih.
till 11 St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JU 23.
mäktige, som de handlande bland sig utse, eger besörja de angelägenheter, sorn på föreningens
handläggning kunna ankomma för befrämjande af handelsnäringens förkofran.»
»Handlande, sorn i annan stad, än der han innehafver burskap, utöfvar handelsrörelse, må
ej utan medgifvande af Handelsföreningen i förstnämnde stad blifva ledamot af samma förening;
skolande han likväl, ehvad delaktighet i föreningen vinnes eller icke, till föreningens
kassa erlägga lika afgifter, som den handlande, hvilken i samma stad eger burskap, enligt
gällande bestämmelser har sig ålagdt att, i egenskap af ledamot utaf nämnda förening, till
dess kassa utgöra.»
Sedan Högsta Domstolen, hvars utlåtande öfver Kommerse-kollegii ofvannämnda förslag
blifvit i nåder inlordradt, i underdånighet förklarat samma förslag, så vidt det kunde anses
utgöra föremål för Högsta Domstolens granskning, ej till anmärkning föranleda, har Kongl.
Maj:t företagit detta ärende till nådig pröfning, och, med afseende jemväl å hvad Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 20 Februari 1841 angående näringsfriheten innehåller,
funnit skäl förekomma, att Kommerse-kollegii berörda förslag godkänna. Men som den
ifrågaställa vidsträcktare handelsfriheten är väsendtligen afvikande från den grundsats, hvilken
hittills varit i lagstiftningen om inrikes-handeln antagen och tillämpad, vill Kongl. Majit,
innan ärendet till slutlig handläggning företages, i enlighet med sista punkten af § 89 i Regeringsformen
, öfver meranämnda förslag i nåder inhemta Rikets Ständers underdåniga
yttrande.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
0 S < A R.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slolt den It November /tSj>6.
Närvarande-.
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Statsråden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou, och
Almqvist.
Kungl. Maj:ls Nåd. Prof. M 24.
II
Departements-chefen, Herr Statsrådet Fåhraeus, uppläste slutligen till justering de, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag dels till
Kongl. Majits nådiga propositioner -till Rikets Ständer i fråga om medgifvande af rättighet
för Svensk man att i två eller liera inrikes städer samtidigt drifva handel, — — — —
Och behagade Kongl. Majit, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådane de finnas detta protokoll
bilagde, samt befallde, att nådiga propositioner och skrivelser,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocolle
V»Urvik Ekström.
\:o 24.
Auk. till Exp.-Utak; d. 19' N#r. 1S56', kl. 7 e. »i.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förslag till
en författning, angående upphörande af bördsrätt i stad; Gifven
Stockholms Slolt den 28 Oktober 1856.
Sedan, vid pröfning af Rikets Ständers, i underdånig skrifvelse af den 29 Mars 1854,
framställda förslag om upphäfvande af nu varande lags stadgande, angående rättighet att i
börd lösa försåld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad. Kongl.
Majit, af skäl, som uti det på Rikssalen den 27 November samma år afgifna nådiga svar
å Rikets Ständers omförmälda skrifvelse blifvit anförda, vägrat sitt samtycke till berörda
förslag, så har likväl Kongl. Majit, som delar Rikets Ständers åsigt om olämpligheten af
den nu i lag medgifna bördsrätten i stad, ansett sig böra till Rikets Ständer aflåta nytt
förslag i ämnet i hufvudsakligen enahanda syftning med det af Rikets Ständer framställda;
och vill förthy Kongl. Majit nu, efter Statsrådets och Högsta Domstolens hörande, föreslå
Rikets Ständer, det antagas må en författning af följande innehåll:
12 Kongl. Majds Nåd. Prop. NI 24.
»Allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla, angående rättighet att i börd lösa
såld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad, varder härigenom
till all kraft och verkan upphäfdt; kommande dock lösningsrätt till försåld fastighet för viderboende
eller nabo ej att ega rum i de fall, då säljare och köpare äro med hvarannan i
det skyldskaps-förhållande, som i G Kap. 1 § Jorda-balken förmäles; och blifva de i 7
Kap. 1 § och 9 Kap. 3 § nyssnämnda balk meddelade bestämmelser i afseende å tiden,
inom hvilken viderboende och nabo ega att såld eller pantsatt fastighet i stad lösa, sålunda
ändrade, att viderboende eller nabo, i de fall, då han till lösen är berättigad, åligger att
sin talan derom i laga ordning instämma, då lösnings-anspråket angår hus eller tomt, derom
köp egt rum, sist inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet å köpet meddelades,
och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller tomt, sist inom lika tid ifrån det ega
rens
rätt, att det pantsatta återlösa, tilländagick.»
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 28 Oktober 1856.
OSCA R.
C. E. Gunthtr.
Transsumt af Särskildt Protokoll öfver Justitie-ärender, hållet uti Kongl.
Maj:ts Högsta Domstol Fredagen den 18 Augusti 4854.
Närvarande:
Justitieråden Engelhart,
Backman,
Alexanderson,
Qviding,
Hoffstedt,
Gyllenhammar oeh
Quensel.
T. f. Revisions-sekreteraren, Hofrätts-assessoren Berg föredrog i underdånighet: —
Koncil. Maj:ts Nöd. Kroft. M 24.
13
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-ärender, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet den ll:te innevarande månad, enligt hvilket Kongl. Majit, vid underdånig
föredragning af Rikets Ständers, uti skrifvelse den 29 sistlidne Mars, afgifna underdåniga
förslag, angående upphörande af bördsrätten i stad, med fästadt afseende å hvad
emot sagda förslag förekommit, funnit för godt vägra Sitt samtycke till berörde förslag idet
skick, detsamma blifvit framstäldt; men i afsigt att till Rikets Ständer framdeles aflåta Nådig
kontra-proposition rörande denna lagfråga, behagat infordra Högste Domstolens yttrande
öfver ett af Hans Excellens Herr Justitie-statsministern i sådant afseende upprättadt nytt
förslag till stadgande i detta ämne, hvilket förslag var af följande lydelse:
Högste Domstolens fleste ledamöter ansågo sig böra tillstyrka,
att Nådig kontra-proposition i öfverensstämmelse med nu ifrågavarande
förslag må till Rikets Ständer atlåtas.
Justitierådet Alexanderson var i så måtto skiljaktig, som han
ansåg fullständigheten föranleda, att efter orden »nyssnämnde Balk»
blefve tillagdt: »samt Kongl. Förklaringen den 29 Juli 1812;» —
äfvensom Justitierådet, i betraktande af författningens syftemål att
förändra icke blott stämningstid, utan jemväl tiden för löseskillingens
nedsättande, och af det olika sätt, hvarpå berörde Kongl. Förklaring
i sistnämnde fråga blifvit i praxis tillämpad, trodde, att vid slutet af
föreslagna stadgandet borde tilläggas: »med skyldighet att sednast å
den i stämningen förelagda dag löseskillingen hos Rätten nedsätta.»
In fidem.
N- A. Heurlin.
Rätteligen transsumeradt; betygar
ex officio
C. F. W. Lamberg.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Prop. M 24.
Transsumt af Protokollet öfver Juslitie-departements-ärender, hållet inför
Hans Maid Konungen uti Statsrådet, å Stockholms Slott, Fredagen
den 4 September 18öl.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Grefve Sparre,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld,
Statsråden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe,
Justitieråden Backman och
Nordenstolpe.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet:
l:o.
Att sedan Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning den ll:e sistlidne Augusti af Rikets
Ständers, i underdånig skrifvelse den, 29 förutgångne Mars, afgifna und. förslag angående
upphörande af bördsrätten i stad, med fästadt afseende å hvad emot sagda förslag förekommit,
funnit för godt vägra Sitt samtycke till berörde förslag i det skick, detsamma blifvit
framstäldt; så hade Kongl. Maj:t, i afsigt att till Rikets Ständer framdeles aflåta Nådig
kontra-proposition, rörande denna lagfråga, behagat infordra Högsta Domstolens yttrande
öfver ett af Hans Excellens Herr Justitie-statsministern i sådant afseende upprättadt, nytt
förslag till stadgande i detta ämne, hvilket förslag var af följande lydelse:
Högste Domstolens fleste Ledamöter, Justitieråden Engelhart, Rackman, Qviding,
Hoffstedt, Gyllenhammar och Quensel, hafva ansett sig böra tillstyrka, att nådig kontraproposition
i öfverensstämmelse med nu ifrågavarande förslag må till Rikets Ständer aflåtas.
Justitierådet Alexanderson har i så måtto varit skiljaktig, som han ansett fullständigheten
föranleda, att efter orden »nyssnämnde Balk» blefve tillagdt »samt Kongl. Förklarin
-
Kongl. Majus Nåd. /‘rop. NI 24. 15
gen den 29 Juli 1812;» — äfvensom Justitierådet, i betraktande af författningens syftemål
att förändra icke blott stämningstid, utan jemväl tiden för löseskillingens nedsättande
och af det olika sätt, hvarpå berörde Kongl. Förklaring i sistnämnde fråga blifvit i praxis
tillämpad, trott, att vid slutet af föreslagna stadgandet borde tilläggas: »med skyldighet att
sednast å den i stämningen förelagda dag löseskillingen hos Rätten nedsätta.»
Justitierådet Nordenstolpe, som ieke öfvervarit föredragningen i Högsta Domstolen
af ifrågavarande förslag, biträdde det af Högsta Domstolens fleste Ledamöter deröfver afgifna
yttrande.
Kongl. Majit täcktes, i enlighet med Statsrådets tillstyrkande,
i Nåder gilla ofvanberörde underdåniga förslag; och skulle om antagande
deraf Nådig kontra-proposition, sådan den finnes detta protokoll
Inlagd, till Rikets Ständer allåtas, sedan Kongl. Maj:ts svar å
Rikets Ständers ofvanförmäide skrifvelse blifvit Rikets Ständer delgifvet.
In fidem.
S. P. Ekstrand.
Rätteligen transsumeradt; betygar
ex oflicio
C. F. IF. Lamberg.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-ärender, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet, & Stockholms Slott, den
24 November 4854, i närvaro af
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Grefve Sparre,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld,
Statsråden : Herr Friherre Palmstjerna,
Fahr orus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe,
Justitieråden Nordenstolpe och
Gunther.
16 Kongl. Maj. ts Ndd. Prop. J\l 24.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet:
2:o.
Att, sedan Kongl. Maj:t, med Tästadt afseende å de anmärkningar, hvilka inom Högsta
Domstolen blifvit framställda emot ett af Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 2‘!:de
Mars innevarande år, öfverlemnadt förslag, om upphäfvande af nuvarande lagstadgande angående
rättighet att i hörd lösa försåld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven
fastighet i stad, funnit Sig icke till samma förslag i det skick, hvaruti det blifvit framstäldt,
kunna lemna Nådigt samtycke, men tillika förklarat Sin Nådiga afsigt vara, att till Rikets
Ständer aflåta nytt förslag i ämnet i hufvudsakligen enahanda syftning med det af Rikets
Ständer uppgjorda; så hade ett af Herr Justitie-statsministern i sådant afseende upprättadt
förslag till kontrå-proposition blifvit af Kongl. Maj:t den l:a sistlidne September i Nåder
gilladt, med förklarande att kontra-propositionen, sådan den finnes protokollet samma dag
bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas, sedan Kongl. Maj:ts Svar på Rikets Ständers ofvan
omförmälde skrifvelse blifvit Rikets Ständer delgifvet.
Då likväl ett sådant meddelande ännu icke kunnat ega rum, och tiden för Riksdagens
snara afslutande syntes vara för handen, såge sig Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern
föranlåten hemställa, att med aflåtande af ofvanomförmälda, i Nåder beslutade kontra-proposition
måtte få till nästa riksmöte anstå.
Och behagade Kongl. Majit, uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige
Ledamöter, till denna hemställan lemna Nådigt bifall.
In fidem.
S. P. Ekstrand.
Rätteligen transsumeradt; betygar
ex officio
(!. F. W. Lamberg.
tltdras
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 24
17
Utdrag af Protokollet öfver Justilie-departements-ärender, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet, å, Stockholms Slott, Tisdagen
den 28 Oktober 1856, i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Gunther,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena Herr Friherre Lagerheim,
Statsråden Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Justitieråden Gyllenhammar och
Quensel.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälte i underdånighet, att, sedan Kongl.
Maj:t, med lastadt afseende å de inom Högsta Domstolen framställde anmärkningar emot
ett af Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 29 Mars 1854 öfverlemnadt förslag om
upphälvande af nuvarande lagstadganden angående rättighet att i börd lösa försåld, bortskiftad,
pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad, funnit Sig icke till samma förslag
i det skick, hvaruti det blifvit framstäldt, kunna lemna bifall, men den 1 September
1854 gillat ett, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, af Herr Justitie-Statsminisfårn upprättadt
förslag till kontra-proposition i ämnet, med förklarande, att Nådig proposition i öfverensstämmelse
dermed skulle till Rikets då församlade Ständer, efter det Kongl. Maj:ts svar å Rikets
Ständers ofvanomför malde skri (Veise blifvit Rikets Ständer delgifvem aflåtas; så hade Kongl.
Majit, under den 24 nästpålöijde November, enär ett sådant meddelande då ännu icke kunnat
ega rum och tiden för Riksdagens, snara afslutande syntes vara förhanden, i Nåder beslutat,
att med aflåtandet af förenämnde Nådiga proposition skulle till nästföljande Riksmöte
anstå; hemställande Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern i underdånighet, det Kongl.
Majit täcktes under denna dag i Nåder förordna att merberörde beslutade proposition, sådan
den finnes detta protokoll bifagd, skulle till Rikets nu församlade Ständer aflåtas.
Bih. till Ii. St. Prat. 1856 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. 14 HäfU 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYl 25.
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets öfrige ledamöters
tillstyrkande, till denna hemställan lemna Nådigt bifall.
lii fidem
E. Helling.
Rätteligen utdraget; betygar
ex officio
C. F. W. Lamberg.
Ant. till Exp.-Utsk. den 19 Nov. 1856, kl. 7 e. m.
Kongl. May.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om inrättandet af eli
statistiskt embetsverk: Gifven Stockholms Slott den 50 Oktober
4856.
Uti underdånig skrifvelse af den 18 Oktober 1854 anmälde Rikets Ständer, hurusom,
under det i främmande länder medlen att genom en officiel statistik vinna erforderlig kännedom
om Statens tillstånd i hög grad fullkomnats, Rikets Ständer deremot, vid skärskådandet
af de anstalter, som bär i Riket finnas vidtagna för ernåendet af en säker kännedom
om landets tillstånd, trott det icke kunna bestridas, att, om än mvcket i denna väg
blifvit åtgjordt, dessa anstalter likväl ej på ett tillfredsställande sätt uppfylla det med dem
asyftade ändamålet, till följd af dels bristande plan i uppställningen, dels saknad allmän öfversigt
af de spridda uppgifternas innehåll. Rikets Ständer ansågo derför åtgärder böra vid
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 25. 19
tagas för att, så snart omständigheterna det medgåfve, erhålla en ordnad och, så vidt möjligt,
fullständig fortgående statistik, som åskådliggjorde förhållandena i alla förvaltningens
grenar.
Detta ändamål ansågo Rikets Ständer säkrast kunna vinnas genom bildandet af ett embetsverk,
som skulle ega att uppgöra planen till de statistiska arbetena i deras särskilda
grenar, äfvensom att sammanföra, bearbeta och offentliggöra de inkomna uppgifterna, och
med hvilket embetsverk den enda, åt blott en gren af statistiken nu uteslutande egnade inrättning,
Tabell-kommissionen, kunde sammansmälta, samt de arbeten, hvilka för statistiska
ändamål nu utföras inom särskilda embetsverk, sättas i förening. På det således Rikets
officiela statistik måtte blifva på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, anhöllo
Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Rikets nästsammanträdande
Ständer framlägga plan och förslag till inrättande af ett statistiskt embetsverk, tillika omfattande
nuvarande Tabell-kommissionen.
Sedan en af sådan anledning tillförordnad kommitté tili Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt
betänkande i ämnet, har detsamma på nådig befallning blifvit till trycket befordradt
och kommer att till Rikets Ständer utdelas.
Kommittén har deruti, hvad omfånget och föremålen för ett statistiskt embetsverks
verksamhet angår, på anförda skäl, i underdånighet föreslagit, att de centrala förvaltande
verk och myndigheter, som för närvarande hafva sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser
af statistiskt innehåll, måtte fortfarande bibehållas vid åliggandet att insamla och
bearbeta _ de statistiska uppgifter, som i följd af embetsverkets föremål och instruktion
dem hvart för sig tillkomma, men att deremot Tabell-kommissionen skulle såsom sådan upphöra
och ombildas till ett nytt statistiskt embetsverk, hvilket, jemte hela befolknings-statistiken,
finge till föremål de grenar af statistiken, som pröfvas böra blifva, men hittills icke
utgjort ämne för officiel bearbetning af något centralt förvaltande verk.
Re trä Ilande den allmänna organisationen af det statistiska embetsverket har Kommittén
föreslagit: att nämnde embetsverk, stäldt under Chefen för Civil-departementet, skulle, under
benämning af Statistiska Tabell-kommissionen, utgöras af: l:o en hufvudsakligt rådplägande
afdelning, benämnd Statistiska Beredningen, och 2:o en förnämligast verkställande afdelning,
benämnd Statistiska Tabell-kommissionens Central-byrå; — att den Statistiska Beredningen,
i hvilkens arbeten Chefen för Civil-departementet egde, så vidt hans öfriga embetsgöromål
det medgåfve, att såsom Ordförande deltaga, skulle utgöras af Chefen för Statistiska
Central-byrån, såsom föredragande, af en embets- eller tjensteman från hvart och
ett af de förvaltande verk och myndigheter, hvilkas verkningskrets omfattar ämnen af hufvudsaklig
vigt för den officiela statistiken, samt af ett visst antal för bestämd tid förordnade
ledamöter, utsedde bland vetenskapsidkare m. fl., och hufvudsakligen hafva till åliggande: att
uppgöra plan för insamlande och bearbetning af alla de uppgifter, som anses böra ingå i
Sveriges officiela statistik; att pröfva formulären för inhemtande af dessa uppgifter; att uppgöra
planen för de officiela statistiska redogörelsernas offentliggörande genom tryck; att förbereda
och med statistiska Central-byråns biträde ombesörja utarbetandet och utgifvandet
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. NI 25.
tidtals af fullständiga topografisk-statistiska öfversigter af Rikets liela tillstånd, samt i öfrigt
oaflåtligen öfvervaka införandet i den officiela statistiken af alla de förbättringar, sorn af odlingens
framsteg och samfundslifvets utveckling fordras; — att den Statistiska Central-byrån
skulle utgöras af 1 Chef, 1 Expeditionssekreterare, till biträde åt Chefen vid uppsättande
och expedierande af berättelser, redogörelser, utlåtanden och andra officiela skrifvelser, jemte
förandet af dertill hörande diarier, ombesörjandet af korrektur-läsning m. m., 1 Arkivarie
och Registrator, samt 1 Ofver-revisor för granskning till siffran och sammanräkning af de
inkomne statistiska uppgifterna, granskning af de upprättade sammandragen m. m.; börande
denna Eyrås hufvudsakliga åligganden vara: att insamla och bearbeta alla till den officiela
statistiken hörande uppgifter, som ej genom annat centralt embetsverks eller myndighets
försorg insamlas och bearbetas; att, med ledning af dessa uppgifter så väl sorn af dem,
hvilka från förvaltande verk och myndigheter erhållas, ombesörja fortgående öfversigter öfver
hvarje särskild gren af statistiken; att i ett statistiskt arkiv samla och bevara alla slags
tillförlitliga statistiska uppgifter; att i ett statistiskt bibliöthek hajla tillgängliga de för statistiska
forskningar och för arbetet inom den statistiska kommissionen nödiga verk, tidskrifter
och kartor; att ombesörja det internationela utbytet af officiela statistiska publikationer;
att, utom det officiela statistiska trycket och bidrag med statistiska uppgifter till statskalendern,
äfven söka på annat lämpligt, sätt genom skrifter af mindre omfång sprida statistiska
kunskaper o. s. v.
Kongl. Majit, som, lika med Rikets Ständer, finner det både från administrativ och vetenskaplig
synpunkt vara af synnerlig vigt att en, så vidt möjligt, fullständig fortgående statistik,
sorn åskådliggjorde förhållandena i aila förvaltningens grenar, för fäderneslandet varder,
så snart omständigheterna det medgifva, ordnad, vill, med hänvisning till den af bemälde
Kommitté efter ämnets fullständiga utredning framlagda, af Kongl. Majit gillade plan,
för hvilken Kommittén haft att åberopa stödet af vunnen erfarenhet i det främmande land,
Belgien, der den offentliga statistikens bearbetning med största framgång närmat sig sitt
mål, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att, mot indragning af det hittills å Sjette Hufvudtiteln
med 2,483: 16. Banko uppförda anslag till Tabell-kommissionen, Rikets Ständer
måtte, för inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kommitténs förslag, af ett statistiskt
embetsverk, under benämning af Statistiska Tabell-kommissionen, till Kongl. Majits
disposition anvisa:
a) att ärligen med hela beloppet utgå:
till löner för Statistiska Central-byrån:
» Chefen  5,000:
» Expeditions-sekreteraren  4,000:
>/ Arkivarien och Registrator!)  2,500:
» Ofver-revisorn  2,500:
» Vaktbetjeningen
500: u 50(). _
Transport: 14,500; —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 25.
21
Transport 14,500: —
till bibhothekets underhållande och litterärt utbyte  1,000:
» ljus, ved, skrifmaterialier m. m
qqq.
» betäckande af en del af kostnaderne för en statistik tidskrift 1,000:
OjUUU*. —■
b) att såsom reservations-anslag ärligen utgå:
till arfvoden åt tillfälliga biträden  5 000-
» det ofliciela statistiska trycket .... r. nnn
J
5’UUU' 10,000: —
, , Summa årligt anslag, Riksmynt 27,500 uTdrj
och dessutom
c) hushyres-medel, att utgå intilldess embets-lokal hunnit anskaffas i
något Kronan tillhörigt hus. årligen 1,000:
d) till anskaffande af nödiga inventarier, att blott för en gång utgå 1,500: —
Kongl. Majit forblifvcr Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Bilt. lili 11. St. Pral. 1856 & 1857 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYs 25.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet ä Stockholms Slott den 30 Oktober 1856.
Närvarande:
/
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Gunther,
Statsråden: Herr Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou oell
Almqvist.
Sedan _ — — uppläste Departements-chefen, Herr Statsrådet Fåhraeus, till justering
— _ — tvänne särskilda, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut lättade nådiga beslut
uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner till Rikets Ständer i följande ämnen,
nemligen:
l:o om inrättandet af ett statistiskt embetsverk; — — — — — — — —
Och täcktes Kongl. Majit, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag samt befalla att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga propositioner, sådana de finnas detta protokoll
bilagde, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protoeollo
Carl Ekström,
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1856.
Kongl. Maj:Is Nåd, Prop. Jt? 26.
ft
M 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Dec. 1856, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
utförandet af de större jernvågsanlåggningar inom riket,
hvilka höra af allmänna medel bekostas; Gifven Stockholms
Slolt den 28 November 1856.
Med anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer aflåfna
'Nådiga Proposition om statens medverkan för anläggande af jernvägar i riket, gåfvo
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 18 November 18S4, tillkänna, alt
Rikets Ständer för sin del beslutat och stadgat: att, i öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Majit föreslagit, alla jernvägs-stambanor inom Sverige dädanefter borde anläggas
och utföras genom statens omedelbara försorg, hvadan de sålunda anlagda
stambanorna, med allt hvad dertill hörde, komme alt anses såsom allmän tillhörighet
och stå under statens tillsyn och förvaltning, samt att de med stambanors anläggande
förenade kostnader borde i allmänhet bestridas af staten, dock att vissa delar
af sådana jernbanor finge på enskild bekostnad utföras, mot rättighet för staten att
de sålunda anlagde ban-delarne, efter deras fullbordande, inlösa i den ordning och
på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före anläggningens företagande, blifvit
stadgadt; hvarjemte Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposition ställde dels ett
anslag af 60,000 R:dr R:ko, för att sälta Kongl. Majit i tillfälle att genom erfarne
och sakkunnige män låta, efter anställde noggranna undersökningar och utredningar
i både statsekonomiskt och topografiskt afseende, utarbeta förslag till jernvägars
riktningar, anläggningssätt och beskaffenhet m. m., på det Kongl. Majit måtte kunna
till Rikets nu församlade Ständer aflåta Nådig Proposition angående verkställigheten
af de större jernvägs-anläggningar, hvilka derefter borde af allmänna mede! bekostas,
dels ock, för anläggande och utförande af tvänne jernvägs-stambanor inom riket,
5 millioner R:dr Riko, hvaraf 4 millioner för en del af den stambana, som, utgående
från Götheborg, kommer att, i riktning genom Westergöthland och Nerike,
fullbordad, förena nämnde stad med Stockholm, samt 1 million Ridr för påbörjandet
af en i riktning åt Jönköping gående stambana från Malmö till den på nordliga sidan
om sistnämnde stad belägne punkt, hvilken Kongl. Majit funne lämpligt bestämma.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JU 26<
Sedan Kongl. Maj:t sålunda med tillfredsställelse erfarit, hurusom Rikets Ständer,
i hvad på deras åtgärd berodde, gått Kongl. Maj:ts afsigter till mötes, blef det,
i följd häraf, ett bland de vigtigaste föremålen för Kongl. Maj:ts omsorg att tillse
på hvad sätt det åsyftade, för riket så vigtiga målet skulle på säkraste och tillika
skyndsammaste sätt kunna uppnås.
Enligt den för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader utfärdade
nådiga instruktion åligger det visserligen bemälde Styrelse att laga omedelbar befattning
med sådana allmänna arbeten, hvilka helt och hållet verkställas på statens
bekostnad; men då nu flere större jernvägsföretag komme att samtidigt utföras, fann
Kongl. Majit, att detta embetsverk, med sin fåtaliga personal, svårligen kunde i hänseende
till dem åstadkomma något utöfver den granskning och kontroll, som detsamma
tillkommer vid de allmänna arbeten, hvilka med statsbidrag utföras af bolag
eller menigheter. Då det emellertid var angeläget, att för ifrågavarande begge jernvägsanläggningar
iaktloges enahanda ordning, hushållning och byggnadssätt, ansåg
Kongl. Majit det vara af synnerlig vigt att alla hufvudsakliga, så väl ekonomiska
som tekniska anordningar till båda företagen utginge från samma befälhafvare, så
vida för denna befattning kunde blifva att tillgå en man, som med insigt och erfarenhet
i dylika ämnen förenade ett rättskaffens nit och en bepröfvad förmåga att
ordna arbeten af större omfattning; och som flera af Öfversten vid Kongl. Majlis
Flottas Mekaniska Korps, m. in., N. Ericson, under sednare åren utförda, vidt omfattande
allmänna arbeten tillfyllest ådagalagt, att nämnde egenskaper i sällsynt grad
funnos hos honom förenade, har Kongl. Majit med fullt förtroende, rättfärdigadt
genom den hittills vunna erfarenheten, åt bemälde Öfverste i nåder uppdragit högsta
ledningen och administrationen af de begge beslutade jernvägsföretagen.
Redan i Januari 1855 blefvo de hufvudgrunder i nåder fastställde, som vid
jernvägsbyggnadernes utförande borde i tekniskt hänseende följas, hvaribland att banbanken
endast utlägges för enkel bana, men att broar, viadukter och andra dylika
byggnader verkställas med beräkning på utläggning af dubbel bana; att spårvidden
blir .5 Svenska fot; att banans böjningar icke utläggas med mindre än 1,000 fots
radie och att lutningarne icke öfverstiga 1 på 100, derest icke sådant å svårare
lokaler undantagsvis för en kortare sträcka erfordras. Tillika meddelades särskilda
föreskrifter rörande administrationen, byggnadsmedlens tillhandahållande i mån af behof,
m. m. Arbetena påbörjades derefter å båda linierna tidigt på våren samma år och
hafva sedermera fortgått utan annat afbrott än det, som den strängare årstiden gjort
'oundvikligt. De inkomna aibetsberättelserna utvisa ett resultat, som måste anses
högeligen tillfredsställande, särdeles när i betraktande tages, att till en början endast
ovant befäl och arbetsmanskap varit att tillgå, och att på vestra stambanan slöra
svårigheter möll i anseende till den ojemna lokalen.
Samtidigt med Öfverste Ericsons förordnande lill Chef för statens jernvägsbyggnader
uppdrog Kongl. Majit åt en af sakkunnige personer sammansatt Kommitté
Kongl. Maj:is Nåd. Prop. M 26.
3
alt, efter föregående topografiska och statistiska undersökningar, uppgöra förslag till
stamjernbanors riktning, anläggningssätt och beskaffenhet, i ändamål att derpå måtte
kunna grundas en framställning till Rikets nu församlade Ständer angående verkställighet
af de större jernvägs-anläggningar, hvilka borde af allmänna medel bekostas.
Denna Kommitté har under den 30 sistlidne September till Kongl. Maj:t inkommit
med underdånigt förslag i ämnet, och dervid tillika yttrat sig öfver åtskilliga
till Kongl. Maj:t ingifna och till Kommittéens utlåtande i nåder remitterade framställningar
i afseende å stambanornas sträckning genom särskilda provinser.
Efter en redogörelse för de hufvudgrunder, hvarpå, enligt Kommittéens åsigt,
ordnandet af Svenska jernvägssystemet hör hvila, föreslår Kommittéen följande fem
jernvägslinier, jemte nödiga sammanbindnings-banor dem emellan, nemligen:
A. Vestra Stambanan, eller den, som bör förena Stockholm med Götheborg.
Yid bestämmandet af den riktning, som denna stambana efter dess utgående
från Stockholm skulle i början komma alt. taga, har Kommittéen funnit hufvudsakligt
afseende böra fästas å riktningen för den blifvande Norra Stambanan, nemligen
från Stockholm öfver Upsala till Gefle.
Ehuru den kortaste och i anseende till den gynsamma terrängen minst kostsamma
sträckningen af sistnämnde bana otvifvelaktig! vore dess framdragande från
Stockholm öster om Sigtuna-fjärden rakt på Upsala, hvarigenom hela längden emellan
Slockholm och Gefle blefve endast 15'Vn mil, har Kommittéen likväl, dels emedan
norra banan, framledd vester om Sigtuna-fjärden, vore mera skyddad mot en från
öster kommande fiende, dels ock enär, till vinnande af besparing i kostnad, det
vore nödigt alt vestra och norra stambanorna i deras början, från Stockholm räk-i
nadt, utgjorde en enda gemensam linie, men, om denna gemensamma linie skulle
fortgå ända till Upsala, den företrädesvis vigtiga vestra stambanan komme att dragas
alltför mycket ur sin vestliga riktning och följaktligen blifva längre än lämpligt vore,
— vid dessa förhållanden funnit den vestra stambanan böra såsom en för begge
banorna gemensam linie fortgå ända till Giresta, i närheten af Orsunds å, 5 njjJ
34,535 fot från Stockholm och 2 mil 16,820 fot från Upsala.
Från Nybrohamnen i Stockholm, såsom utgångspunkt, borde vestra stambanan,
hvars bangård i nämnde stad skulle anläggas på den nu för tegeltillverkning begagnade
tomt mellan Sperlingens backe och Humlegårdsgatan, enligt Kommitté^ns
åsigt framdragas genom stadens område öfver nämnde bangårdstomt, Humlegården
och östra kanten af det s. k. Träsket till Norrtull, samt derifrån öfver Cathrinedal,
Jerfälla, Almarestäk, Tibble, Kalmarvik, Jädra, Giresta, Långtora, Strömsdal, Westerås,
Wendle och Kolbäck till Köping, tillsammans 13 mil 24,64.5 fot, samt der
ansluta sig till Köping-Hult-banan, hvilken komme att, i en längd af 10 mil
32,946 fot, deraf utgöra en integrerande del ända till Svartå öfre bruk, hvarifrån
den återstående delen af vestra stambanan, ungefär 22 mil 14,250 fot, vidare
skulle fortgå till Skaraborgs lånegräns vid Hjulö och sedermera i den af Kongl,
K
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYi 26.
Maj:t från närheten af Hofva redan fastställda riktning öfver Sköfde, Falköping och
Alingsås till Götheborg; i följd hvaraf banans hela längd blefve omkring 47 mil.
Anläggningskostnaden är beräknad:
för sträckan från Stockholm till Köping till 10,382,287 R;dr Riksmynt, eller
736,000 R:dr per mil, hvilket höga pris förorsakas af de dryga kostnaderna
för banans anläggande genom Stockholms stad och för öfvergången vid Almarestäk;
för
sträckan från Köping till Svartå öfre bruk till 6,931,000 R:dr, eller 635,000
R:dr per mil;
för den återstående sträckan från Svartå till Götheborg till 15,685,834 R:dr,
eller omkring 700,000 R:dr per mil;
hvadan alltså hela kostnaden skulle uppgå till omkring 33 millioner R:dr Riksmynt,
hvaraf för den väglängd af något öfver 36 mil, som för statens räkning komme att
utföras, skulle belöpa omkring 26 millioner R:dr, utgörande ungefär 720,000 R:dr
per mil.
B. Norra Stambanan.
Utgående från vestra stambanan vid Giresta, skulle norra stambanan dragas
öfver Säfva, Ramsta och Qvarnbolund till Upsala och vidare fortsättas i nästan rak
linie öfver Björklinge och Tierps socknar samt Dalelfven vid Mehede till Gefle och
der, vester om staden, sammanfalla med Gefle-Dala-jernvägen. Hela längden från
Giresta till Gelle blefve 11 mil 24,820 fot, och kostnaden 7,966,040 R:dr Riksmynt,
eller 681,052 R:dr per mil. Mellan Gefle och Stockholm blefve afståndet
ungefär 172/3 mil.
C. Nordvestra Stambanan.
För att kunna bestämma den punkt på riksgränsen, dit en jernbana från Sverige
lämpligast borde ledas, i ändamål att sedermera inom Norrige fortsättas, har Kommitléen
af vederbörande Norrska Regeringsdepartement begärt upplysningar om de uti sistnämnde
land i sådant afseende vidtagne åtgärder, och såsom svar derå erhållit del
af resultatet af de undersökningar, som för en jernvägs-kommunikation med Sverige
der blifvit gjorda. Deraf har, bland annat, inhemtats, att en jernväg från Norrige
endast på tvänne punkter mellan Fredrikshall och Kongsvinger kunde ledas till
Svenska gränsen, nemligen mot Skillingsmark och Magnor, men att banan i förstnämnde
riktning, ehuru den blefve kortare, skulle möta oberäkneliga svårigheter och,
i anseende till den brutna terrängen öfver fjället, icke kunna anläggas utan branta'
stupningar och stora kostnader, hvaremot terrängen vore särdeles gynsam för en
jernbana, som utgående från Eidswold-Christiania-banan österut öfver Glommen och
derpå, följande flodens venstra strand förbi Kongsvinger, framginge genom den dalgång
till Svenska gränsen vid Magnor, der landsvägen nu löper, hvilken riktning
dessutom vore ored de inom Norrige belägna orternas behof bäst öfverensstämmande.
Sedan Kommittéen, med anledning af dessa uppgifter, låtit anställa preliminärunder
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proy M 26.
3
sökningar för stambanans anläggande frän Christinehamn öfver Carlstad till Arvika
och derifrån alternativt öfver Sulvik till Skillingsmark och öfver Eda till Magnor, och
Kommittéen under dess resor genom dessa trakter tagit närmare kännedom om deras
terräng-förhållanden, samt dervid funnit att nästan oöfvervinnerliga hinder äfven på
Svenska sidan ligga i vägen för en jernbanas anläggande från Arvika mot Skillingsmark,
men att deremot en jernväg från Arvika mot Kongsvinger icke möter några
svårare naturhinder, samt att den för trafiken mellan båda rikena vore förmånligast,
har Kommittéen antagit denna linie och, i samråd med de Norrske jernvägs-ingeniörerne,
ansett föreningspunkten mellan Norska och Svenska jernvägslinierna böra ligga
på gränsen bredvid landsvägen, ‘/8 mil norr om Eda glasbruk.
Kommitléen, som anser nordvestra stambanan höra utgå från Svartå bruk, har
framställt tvänne alternativa förslag i afseende på vägen derifrån till Christinehamn,
nemligen antingen öfver Nysund eller öfver Degerfors. Som dessa hegge alternativlinier
synas jemngoda i afseende på terräng-förhållanden,' enär längden är enahanda,
eller omkring 3l/2 mil, och de branta stupningarne å begge linierne anses kunna
minskas till 1 på 100, men Degerfors-linien synes för den inre rörelsen blifva vida
gagneligare, emedan den berör sjön Möckeln, i hvars granskap bedrifves en ganska
betydlig jerntillverkning, hvilken afsättes på Wenerns närbelägna hamnar, bar Kommittéen
ansett denna linie höra väljas. Från Christinehamn skulle banan fortgå
öfver Ölme och Wäse härad till närheten af Carlstad, samt derifrån öfver Lillnor,
Högboda, sjön Wermeln vid Skärmnässundet, Arvika, vester om sjöarne Flagan och
Bysjön, nära förbi Eda kyrka och Eda glasbruk till gränsen vid Magnor. Terrängen
är väl på åtskilliga ställen mindre gynsam, emedan banan mäste korsa några
från norr mot söder löpande höjdsträckningar, men brantare stupningar än 1 på
100 anser Kommittéen sällan ifrågakomma. De kostsammaste arbetena på denna
linie äro: brobyggnaden öfver Klurelfven, viadukten öfver det ända till 60 fot djupa
och 2000 fot breda Skärmnässundet samt banans utläggning längs öfre delen af
Bysjön, der den måste framgå genom djupa utsprängningar å ulskjutandé uddar
samt höga påfyllningar öfver ingående vikar.
Som det felats Kommittéen både medel och tillräcklig tid samt ingeniörsbiträden
för upprättandet af fullständig plan öfver denna stamlinie, har Kommittéen icke
kunnat noggrannt uppgifva dess längd och anläggningskostnad. Efter banans uppmätning
å provinskartan skulle emellertid längden blifva omkring 17% mil från
Svartå till Norrska gränsen. Anläggningskostnaden åter har endast approximativt
kunnat beräknas, med rättelse efter den för andra, öfver likartad terräng dragna
banor definitivt uppgifna kostnad. Enligt dessa beräkningar har Kommittéen trott
det kunna antagas alt medelpriset per mil blifver omkring 800,000 R:dr Riksmynt
samt kostnaden för hela linien 14,200,000 R:dr.
D. Ostra Stambanan.
Denna bana skulle gå från hufvudstaden till Södertelge och derifrån genom
«
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 26.
midten af Södermanland och Östergöthland samt Nordvestra delen af Småland till
tjenlig punkt å Södra stambanan och således genomskära de fruktbaraste delarne af
nämnde provinser samt beröra icke allenast städerna Norrköping och Linköping samt
Götha kanal, utan äfven staden Jönköping, antingen direkte eller medelst en kortare
bibana.
Såsom station och utgångspunkt från Stockholm hafva tvänne lokaler å Södermalm
kommit i fråga och blifvit närmare undersökta, nemligen den ena vid Barnängen
nära Danviks tull, den andra vid Fateburs-sjön, begge i anseende till läget
obeqväma, men af hvilka Kommittéen ansett endera böra väljas, i brist af bättre
lokaler. Från stationen vid Barnängen skulle banan framgå på en viadukt öfver en
vik af Hammarbysjön, samt vidare genom utgräfning vid Skanstull till Elfsjö. Från
Fateburs-sjön åter skulle banan ledas öfver Zinkensdarn, på en bro öfvergå Årstaviken
och derefter fortsättas äfvenledes till Elfsjö. Derifrån skulle banan gå genom
en särdeles missgynnande och bruten terräng öfver Huddinge, Tuilingesjön, Tumba
och sjön Uttran till Igelstad och Södertelge, samt vidare i kuperad mark öfver
Tveta, FYusjön och Södertuna, samt, efter beröring af sjön Båfven, till Kambol,
Flen, der en bättre terräng vidtager, samt Ramstad, torpet Löfåsen nära Kathrineholm,
Stora Djula, Ändebohl, Simonstorp, genom kuperad trakt af Kolmården, samt
alternativt öster eller vester om sjöarne Naken och Vekmangen, öfver Stens bruk
till Norrköping. Härifrån skulle banan, på jernnare mark, fortsättas öfver Linköping
till Mjölby, samt vidare, i bruten terräng, genom nordvestra delen af Småland, vester
om sjöarne Sommen, Säbysjön och Ralången, samt öfver ett sund af sjön Nätaren,
genom Yggestorp till Tenhultssjön, belägen l'/4 mil sydost från Jönköping. Från
Tenhult kunde banan ledas antingen till Jönköping och, medelst bibana, derifrån till
Axamo, sammanbindas med Södra stambanan, eller ock öfver Stigamo och Göthafors
samt vidare långs Lagaåns östra strand till Göthaström, och der ansluta sig till
nämnde bana. I förra fallet blefve väl den Östra 1% mil kortare; men, i betraktande
så väl deraf att genom banornas förening vid Göthaström våglängden mellan
Malmö och Stockholm öfver Östergöthland blefve kortare, än längs Södra banan öfver
Westergöthland, som äfven af den omväg och de andra olägenheter, som för
trafiken emellan de östra och södra orterna skulle uppkomma genom nedstigandet
till Jonköping och uppstigandet derifrån till Södra banan vid Axamo, syntes det i
Kommittéens tanke lämpligast att, enär Södra stambanans riktning redan blifvit i
nåder bestämd, den Östra framdrages till Göthaström, och alt en bibana, ingående
bland statsbanorna, anlägges från Tenhult till Jönköping, för uppiggandet af den betydliga
trafik, som från de östra orterna dit tillströmmar.
På Ii nien emellan Stockholm och Södertelge äro de brantaste stupningaroe 1
på 100, men dessa förekomma ganska ofta och hafva ansetts upptaga 71 procent
af hela våglängden. Emellan Södertelge och Kathrineholm upptagas 35 procent af
våglängden utaf brantare lutningar än 1 på 100, hvaribland tvänne af 1 på 60.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYs 26.
7
Emellan Kathrineholm och Norrköping upptagas 34 procent af våglängden utaf
brantare lutningar än 1 pä 100, hvaribland en af 1 på 60 å en 10,500 fot lång
sträcka vid nedstigandet från Kolmården till slättlandet vid Lilla Åby. Den kostsammaste
banbyggnadcn blefve från utgångspunkten å Södermalm till Elfsjö. Anläggningskostnaden
upptages nemligen från Barnängens station till Elfsjö, mellan
hvilka punkter afståndet är 25,000 fot, till 1,559,607 R:dr, samt från Fatebursstationen,
för en våglängd af 26,600 fot, till 1,705,752 R:dr.
Östra stambanans längd anlages blifva:
från Stockholm till Norrköping 17 mil 7,300 fot
från Norrköping till Göthaström, med utgrening från Tenhult till
Jönköping, enligt preliminära undersökningar, omkring . 20 » 12,000 »
således tillsammans ungefär 37Vi mil.
Enligt de öfver denna linies norra afdelning, eller emellan Stockholm och
Norrköping, upprättade planer, uppgår kostnaden:
för vägen mellan Stockholm och Södertelge lill .... 3,798,253 R:dr Runt
eller 1,285,141 R:dr per mil;
för vägen mellan Södertelge och Kathrineholm till . . . 8,960,352 » »
eller 947,370 R:dr per mil;
för vägen mellan Kathrineholm och Norrköping till . . . 3,012,041 » »
eller 645,436 R:dr per mil;
tillsammans 4 5,770,646 R:dr Runt.
För banans södra afdelning, mellan Norrköping och Göthaström, hvaröfver fullständigt
förslag icke hunnit upprättas, har anläggnings-kostnaden, efter ett medelpris
af 700,000 R:dr per mil, blifvit approximativt beräknad till 14,233,333 R:dr
Riksmynt.
Följaktligen skulle anläggningen af hela den 37 % mil långa Östra stambanan,
inberäknad utgreningen från Tenhult till Jönköping, kosta omkring 30 millioner
R:dr, eller 800,000 R:dr i medeltal för hvarje mil.
E. Nodra Stambanan.
Denna bana framgår från Malmö genom en del af Skånes slättbygd i så vidt
möjligt rakaste linie till gränsen af Småland och derifrån genom vestra delen af sistnämnde
provins likaledes i rak linie och på Lagaåns östra strand samt ,!/4 mil
vester om Jönköping till Falköping, der den ansluter sig till Vestra stambanan.
Öfver dess södra del, genom Skåne till Tofhult i närheten af Traheryds gäst-*
gifvaregård i Kronobergs län, har, efter en förutgången noggrann undersökning, fullständig
plan blifvit för några år sedan af en Engelsk Ingeniör uppgjord, hvilken
plan ansetts kunna delvis tjena till ledning vid nu pågående byggnad af denna linie,
som från Malmö sträcker sig till Lund, derifrån vester om Ringsjön och förbi
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 26.
Finjasjön, samt vidare genom dalgången öfver Smålandsgränsen upp till höglandet
vid Tofhult.
Genom Kommittéens försorg har plan blifvit upprättad för banans fortsättning
från sistnämnde punkt till Jönköping, samt derifrån till Falköping. Enligt denna
plan utgår banan från Agghult, beläget 6,000 fot söder om Tofhult, samt fortsältes
genom i allmänhet jemna, ehuru ofruktbara trakter, längs Laga-ån förbi Känna,
Replösa, beläget '/s mil från Ljungby köping, Dörarp och Wernamo köping till
Göthaströms bruk, der den öfvergår Laga-ån, samt vidare öfver Renstorp och vester
om labergs jernmalmsberg lill Axamo, med en bibana ned lill Jönköping. Från
Axamo skulle banan fortsättas öfver Gigaryd, Wimla och Glaskulla till Falköping.
1 betraktande deraf att staden Jönköping, belägen vid föreningspunkten af åtta
stora landsvägar och vid södra ändan af en lifligt befaren inre segelled, samt egande
en förträfflig hamn, utgör medelpunkten för den förnämsta både varu- och persontrafiken
i det inre af rikets sydligare del, och, såsom säte för Hofrätt, Landshöfding,
Privatbank, Rrandstodsbolag m. fl. inrättningar, besökes af en mängd resande och
affärsmän, samt dessutom är en vigtig strategisk punkt, i följd hvaraf en jernvägsförbindelse
mellan staden och de på begge sidor i dess närhet framlöpande stambanor
vore särdeles behöflig i både stats-ekonomiskt och militäriskt hänseende, har
Kommittéen ansett en ban-utgrening från Axamo till Jönköping, i samband med
ofvannämnde, från Östra hanan vid Tenhult till samina stad, vara af den allmänna
nytta, att den borde bland statsbanorna upptagas och dess byggnad i sammanhang
med Södra stambanans företagas.
På ban-delen mellan Malmö och Agghult anses inga brantare lutningar än 1 på
100 förekomma, hvilket jemväl uppgifvits vara förhållandet mellan Agghult och Axamo,
der de upptaga 15 procent af hela väglängde», men anses kunna betydligt förminskas.
Emellan Axamo och Falköping är brantaste lutningen 1 på 63 och längden af
alla lutningar af 1 på 100 och deröfver utgör 44 procent af hela banlängden. Bibanan
från Axamo, % mil lång, nedgår till Jönköping från en höjd deröfver af 450 fot, i följd
hvaraf, äfvensom af terrängens beskaffenhet i öfrigt, en längre lutning af 1 på 40
icke kunnat der undvikas; men denna olägenhet anser Kommittéen minskas deraf
att nämnde lutning inträffar nära bangården, der bjelplokomotiv blifva att tillgå för
tyngre trainers uppfordrande. Samtliga lutningarne å denna korta bibana utgöra
62 procent af dess längd.
Södra stambanans längd, med utgrening lill Jönköping, anser Kommittéen blifva:
emellan Falköping och Axamo 5 mil 9,270 fot,
» Axamo och Agghult 15 » 2,960 »
» Agghult och Malmö, omkring 12 » — »
samt bibanan mellan Axamo och Jönköping — » 28,730 »
tillsammans 51 mil 4,980 fot.
Kostnaden
Kongl. Majus Nåd. Prop. JYl 26.
9
Kostnaden beräknas:
för vägen från Falköping til! Axamo till  3,292,952 R:dr
eller 626,326 R:dr per mil;
för vägen från Axamo till Agghult till  6,872,587 »
eller 523,231 R:dr per mil;
för vägen från Agghult till Malmö, omkring .... 8,400,000 »
eller 700,000 R:dr per mil;
för bibanan från Axamo till Jönköping . . . 702,719 »
och således för bela södra banan tillsammans .... 19,268,258 R:dr Runt.
eller 613,000 R:dr per mil.
Enligt Kommittéens beräkning blifver afståndet mellan Stockholm och Malmö
omkring 8 mil kortare längs Östra stambanan till Göthaström och derifrån öfver
Agghult, än längs Vestra stambanan öfver Svartå till Falköping och derifrån öfver
Axamo och Agghult.
Utom ofvannämnde fem stambanor har Kommittéen ansett jemväl följande tre
sammanbindningsbanor böra bland statsbanorna upptagas, nemligen:
l:o. En föreningsbana mellan Östra stambanan i Södermanland och den
Vestra i Westmanland. Denna bana skulle utgå från Östra stambanan '/2 mil
söder om Malmköping vid Kambol, och sedermera fortsättas norr ut i nästan rak
linie öfver Eskilstuna å vid Hyndevad samt öfver Mälaren vid Qvicksund till Vendle,
der Vestra stambanan borde möta. Enligt approximativa beräkningar skulle denna
sammanbindningsbanas längd blifva något öfver 6 mil samt kostnaden upp^å till
4,050,000 R:dr, med tillökning för passagen öfver Qvicksund, upptagen till 225,000
R:dr, om fasta broar med rörlig del anläggas i sammanhang med utvidgandet af
sundets sektionsarea, men till 376,000 rdr om sluss med svängbro jemte fast bro
bygges. Kostnaden per mil skulle således, inberäknad öfvergången öfver sundet,
blifva i ena fallet 712,000 R:dr och i det andra 754,000. Kommittéer» anser
denna bana, hvars utgångspunkt från Östra stambanan jemväl kumle blifva Kathrineholm,
komma att medföra stor lättnad för varutransporten från Södermanland till
Westmanlands bergslager, men företrädesvis i militäriskt hänseende blifva af vigt,
emedan ingen fast öfvergång öfver Mälaresunden finnes mellan Stockholm och
Arboga.
2:o. En föreningsbana mellan Östra stambanan och den Vestra vid Örebro.
Utgående från Kathrineholm vid Östra stambanan, skulle den ledas öfver Hansta
i Vingåkers socken, der alteruativlinien för Vestra stambanans ledande söder om
Mälaren öfver södra Nerike ‘till Hjulö utgår, samt vidare öfver Konsta, Gällersta
och Attersta qvarnar till Örebro. Den genomskär kuperad terräng de första 2
milen, men sedermera jemnare mark. Lutningar af 1 på 100 och deröfver upptaga
15 Vi procent af hela våglängden, 6 Vs mil, för hvilkeu kostnaden beräknats
Bill. lill R. Sl. Prot. 1836 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. $
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 26.
till 4,086,227 R:dr R:mt, eller 612,934 R:dr per mil. Som genom denna föreningsbana
staden Norrköping och en del af Östergöthland skulle förbindas med
Orebro och Nerikes bergslager, äfvensom med stambanorna till Götheborg och
Norrige, har Kommittéen ansett densamma vara af så stor allmän nytta och så
väl belägen för ytterligare befordrande af den betydliga trafik, som redan utvecklat
sig i denna riktning, att den borde såsom statsbana betraktas. Den kunde dessutom
begagnas för direkt trafik mellan Stockholm och Örebro, emedan afståndet
mellan dessa begge stöder blifver 1 mil kortare öfver Kathrineholm på södra, än
öfver Köping på norra sidan om Mälaren, hvilken fördel dock ej komme att ega
rum i fall det ansågs lämpligt att banan, i stället att gå direkte till Örebro,
borde ledas öfver bättre terräng till Hallsberg och der förenas med en bana mellan
Askersund och Örebro, hvarigenom våglängden till Örebro skulle ökas med
lVa mil, men deremot en besparing af 1 mils vägbyggnad å dessa begge banor
gemensamt skulle uppkomma.
3:o. En sammanbindningsbana mellan Örebro och sjön Wettern vid Askersund.
Denna bana, hvilken endast preliminärt blifvit undersökt, kan från Örebro
dragas antingen rakt på Tomta eller på Hallsberg öfver mycket gynnsam terräng,
och derifrån genom bruten mark till Askersund. Längden blefve omkring 5 mil,
och anläggningskostnaden har beräknats till 650,000 R:dr per mil eller tillsammans
3,250,000 R:dr R:mt. Enligt Kommittéens tanke skulle denna bana blifva
särdeles vigtig, icke allenast för underlättandet af malm och tackjerns transporter
från Nerikes rika bergslager dels till Jönköping, dels genom Götha kanal till
Wermland, äfvensom för kommunikationen emellan södra Sverige och Stockholm,
utan jemväl i militäriskt hänseende för tillvägabringande af beqväm och hastig
transport af trupper och krigsmateriel öfver sjön Wettern.
Sedan Kommittéen sålunda framställt ett i dess tanke lämpligt system för
rikets stamjernbanor, har, i anledning af invånarnes i Södermanland och Östergöthland
underdåniga ansökningar att, derest statens tillgångar icke skulle medgifva
att samtidigt anlägga stambanor både norr och söder om Mälaren, den bana,
hvilken under benämning af Vestra stambanan skulle sammanbinda hufvudstaden
med Götheborg, då måtte dragas söder om Mälaren, Kommittéen i underdånighet
yttrat den åsigt, att en af statsbanorna företrädesvis borde ledas norr om Mälaren,
i ändamål att de der belägna fruktbara orter äfven måtte komma i åtnjutande af
de fördelar, som jernvägskommunikationer medföra.
Kommittéen har såsom skäl för denna sin åsigt hufvudsakligen anfört: att,
i fall den af Kommittéen föreslagna Östra stambanan samt de derifrån utgående
föreningsbanor till Wendle öfver Qvicksund och till Örebro, framdeles komma till
verkställighet, provinsen Södermanland vinner den beqvämaste jernvägsförbindelse
med Stockholm, östergöthland, Götha kanal och de söder om Wettern liggande
trakter, äfvensom med Vestra stambanan vid Örebro och Wendle, samt, genom
Knnyl. Moj:ts Nåd. Prop. M 26.
it
en mindre omväg öfver Örebro, med Westergöthland, Götheborg, Wermland och
Norrige; — att, om sjöarne Yngaren och Långhalsen, medelst en redan ifrågasatt
båtled, förenas roed sjön Bäfven, hvars norra ända beröres af jernbanan, alla de
inre, vid dessa sjöars stränder belägna fruktbaraste trakterna af provinsen sålunda
sättas i förbindelse med jernbanan; — att, sedan Kommiltéen, för att i afseende
på längd och anläggningskostnad kunna göra en jemförelse mellan de begge ifrågasatta
bansträckningarna, låtit anställa undersökning samt upprätta förslag öfver
en jernvägslinie, utgående från föreningsbanan med Örebro vid Hansta by i Vingåkers
socken, med fortsättning derifrån genom södra delen af Nerike, dels öfver,
dels längs efter och i närheten af dervarande höjdsträckning, öfver Hallsberg,
Tomta, Wredestorp och söder om Porla till Skaraborgs läns gräns vid Hjulö, der
banan från Götheborg tillstöter, hade genom denna undersökning blifvit utrönt att,
om Vestra stambanan lägges i denna riktning, den kommer att mellan Stockholm
och Hjulö få 22'A mils längd och genomgå Nerikes mindre fruktbara trakter samt
aflägsnas från en stor del af provinsens bördigaste slättbygd, men likväl blifva
3'/2 mil kortare än om den lägges öfver Köping och Örebro till Hjulö, hvaremot
åter Nordvestra stambanan blefve ‘/2 mil längre, emedan densamma, i riktning
mot Christinehamn, skulle utgå från Hjulö öfver Nysund och icke från Svartå
öfver Degerfors; varande anläggningskostnaden för denna 7% mil långa bana mellan
Hansta och Hjulö uppskattad till 5,344,909 R:dr Riksmynt, eller 681,052 R:dr
per mil, brantaste stupningen upptagen till 1 på 71, och alla lutningar tillsammans
af 1 på 100 och deröfver beräknade att utgöra 18 procent af våglängden; —
att, om till ofvannämnde summa lades den för banan från Stockholm öfver Kathrineholm
till Hansta uppgifna kostnad, komme hela banlängden från Stockholm
till Hjulö att medtaga  19,707,846 R:dr R:mt;
och som kostnaden för banan från Stockholm öfver Köping
och Örebro till Hjulö beräknats lill .... 18,300,621 » »
blefve således kostnaden för den förra  1,407,225 R:dr R:mt
större än för den norr om Mälaren framledda banan; — att det visserligen icke
kan bestridas att, med afdrag af ofvannämnde ’ mils förlängning af Nordvestra banan,
12 mils jernvägsbyggnad besparas, om Vestra Stambanan blifver gemensam
med den östra mellan Stockholm och Kathrineholm, hvaremot endast 6 mils längd
från Stockholm till Giresta blefve gemensam för Norra och Vestra Stambanorna,
om den sistnämnda lägges norr om Mälaren, men att emellertid det företräde, som
södra linien sålunda eger, så väl i anseende till nämnde besparing af 6 mils nybyggnad,
som derigenom att den blifver 3~ mil kortare, i Kommittéens tanke, motväges
af den allmännare nytta, som i afseende både på det statsekonomiska och på
landets försvar kan af den norra linien påräknas. Ehuru nemligen, för besparing
i transportkostnad, hela jerntillverkningen och en stor del af spanmåls-produktionen
från Nerike och Westmanland måhända komme att, utan att begagna mer än kortare
stycken af en längs segelleden löpande jernbana, transporteras till de vid Mä-*>
12
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 26.
laren och Hjelmaren belägna städerna, för att vidare sjövägen på Stockholm afyttras,
anser Kommittéen likväl, att som den ökade afsättningen åstadkommer en lifligare
affärsrörelse så väl mellan nämnde upplagsorter som på hufvudstaden, uppstår ock
en lifligare persontrafik, hvilken alltid bör, i anseende till tidsbesparingen, vara för
ifrågavarande jernbana att beräkna, likasom den dagliga tillförseln af födoämnen tili
hufvudstaden äfven från det inre af Westmanland och Upland. I militäriskt hänseende
borde, enligt Kommittéens på uppgifna grunder stödda förmenande, en stambana
norr om Mälaren vara af ännu högre vigt.
Det af Kommittéen uppgjorda system för statens jernvägs-stambanor upptager
således följande längd och anläggningskostnad för nämnde banor:
Längd.
Anläggningskostnad.
Kostnad
Vestra stambanan, från Stockholm öfver We-
mil.
Riksmynt.
pr mil.
sterås, Köping, Arboga, Örebro, Svartå, Hjulö,
Sköfde, Falköping och Alingsås till Götheborg .
47
33,000,000
702,000
Norra stambanan, utgående från den Vestra 6
mil från Stockholm vid Girista, öfver Upsala
till Gefle
11 \
8,030,770
681,052
Nordvestra stambanan, utgående från den Ve-  stra vid Svartå, öfver Christinehamn, Carlstad
och Arvika till Norska gränsen vid Magnor
17|
14,200,000
800,000
Östra stambanan, från Stockholm öfver Söder-  telge, Kambol, Kathrineholm, Norrköping, Lin-  köping, Mjölby, Säby och Tenhult, till den Sö-  dra vid Göthaström, 56 mil, och med inbe-  räkning af en IV2 mil lång utgrening till
Jönköping
37i
2
30,000,000
800,000
Södra stambanan, utgående från den Vestra vid
Falköping, öfver sjön Stråken, Axamo, Götha-  ström, längs Laga å till Agghult, samt vi-  dare till Malmö, med bibana från Axamo till
Jönköping
31
19,000,000
613,000
Sammanbindnings b anan Irån den Östra vid Kam-  bol till den Vestra, öfver Qvicksund, vid
Wendle
6
4,273,000
712,000
Sammanbindningsbanan från Östra stambanan
vid Kathrineholm till Örebro
6I
4,086,227
612,628
Sammanbindningsbanan mellan Örebro och Asker-  sund
5
3.230,000
650,000
Summa
162 \
113,861,997
700,000
i medeltal.
Kongl. Mnj:U Nåd. Prop. JYi 26.
15
Kommittéen anmärker, att af ofvannämnde summa Rikets Ständer redan anvisat
7,500,000 R:dr, och att, om dertill lägges kostnaden för den af ett enskildt
bolag nära färdigbyggda banan mellan Köping och Örebro, beräknad till omkring
4,500,000 R:dr, sä blifver den för återstående statsbanors anläggning nödiga summa
omkring 403,000,000 R:dr R:mt.
Sedan åt Chefen för statens jernvägsbyggnader, Öfverste Ericson, tillfälle lemnats
att yttra sig angående sältet och ordningen för utförandet af de sålunda föreslagna
stambanorna, äfvensom öfver dithörande frågor i afseende på tillhandahållandet
af erforderliga medel samt anskaffande af arbetsmanskap, ingeniörer, materiel, m. m.,
har bemälde Öfverste till Cbefen för Kongl. Majrts Civil-Departement aflemnat ett skriftligt
betänkande i ämnet och i sammanhang dermed äfven framställt sina åsigter
rörande anlalet och riktningen af nämnde stambanor samt utförligt redogjort för de
skäl, hvarpå han grundat sina, i vissa afseenden från Kommittéens afvikande förslag.
Hvad sålunda först Vestra stambanan angår, har Öfverste Ericson hufvudsakligen
anfört: att vid en blick å kartan öfver Sverige och när man tager i betraktande
att det är det söder ut liggande Malmö, det i sydvest belägna Götheborg,
Norges hufvudstad samt landet melian dessa orter, som kunna genom Vestra stambanan
bringas i förbindelse med östra Sverige och Stockholm, och vidare att det
är åt söder och vester, som man på närmaste väg möter det öfriga Europa, dess
kultur och bandel, så syntes det sorn om man icke borde tveka i valet mellan
riktningen norr eller söder ul, enär man med hvarje steg mot söder nalkas ofvannämnde
för östra Sverige vigtiga, med vestra och södra delarne af landet förbundna
punkter, hvaremot man å Vestra stambanan, om den lägges norr om Mälaren, aflägsnar
sig, åtminstone i böljan, från desamma; — att, om än Vestra stambanan
blifvit anlagd norr om Mälaren och landets både sydliga, vestliga och nordvestliga
trafik blifvit dragen denna väg från och till bufvudstaden, så kunde det likväl, under
förutsättning att arbetet på stambanorna kommer att fortgå och att den af Kommittéen
föreslagna banan från Stockholm genom Södermanland och Östergöthland
till Jönköping, sedan de Södra och Vestra stambanorna i främsta rummet blifvit
fullbordade, kommer att anläggas, icke undvikas att den rörelse, som tvungits att i
början gå norr om Mälaren, tager den naturliga och genaste vägen sedan den nära
8 mil kortare banan genom Södermanland och Östergöthland hunnit fullbordas; —
att, beträffande den rörelse, sorn öfver Svartå i Nerike kommer att uppstå mellan
de vestra provinserna och Norrige, å ena, och hufvudstaden och de östra, å andra
sidan, så kunde, om banorna på begge sidorna om Mälaren på samma gång blefve
tillgängliga för trafiken, med temlig visshet förutses att den Södra, såsom 31 mil
kortare än den Norra, företrädesvis skulle begagnas, enär besparing i passagerareafgift
och transportkostnad blefve att påräkna, äfven om någon egentlig vinst i tid
ej vore att förvänta i anseende till de å denna bana förekommande stigningar,
hvilka dock, efter hvad de nyligen verkställda undersökningar utvisade, kunde till
i t
Kongl. MajUs Nåd. Prop. Jfå 26.
stor del antingen minskas eller undvikas; — att då för afgjordt kunde tagas, alt
ej mindre transitofarten, än den öfriga vida större och vigtigare rörelsen inom landet
framdeles icke skulle under några omständigheter kunna mot dess naturliga
riktning bibehållas på en norr om Mälaren gående bana, så förlorade väl i och med
detsamma denna riktning af Vestra stambanan, betraktad från en allmännare och
vidsträcktare synpunkt, sitt bufvudsakliga värde och förnämsta stöd; — attén jemförelse
mellan de begge banornas relativa längd icke visade den verkliga skillnaden
i banbyggnad och kostnad för staten, som uppkommer om den ena eller andra
linien antages, derest man icke på samma gang beräknade den inflytelse, som de
olika riktningarne utöfva på längden af de Norra och Östra stambanorna; — alt
om detta iakttoges och man för frågans tydliga framställning förläde Upsala på
Norra banan, Hjulö i Nerike på den Vestra, samt Kathrineholm i Södermanland
på den Östra, såsom punkter, dit man under alla omständigheter förr eller sednare
måste framdraga statsbanorna, uppstode följande resultat:
Om linien lägges gå norra sidan utmed Mälaren:
Vestra banans längd från Stockholm till Hjulö norr om Mälaren ... 26 mil,
Afväg från denna bana till Upsala 21 »
Östra banan från Stockholm till Kathrineholm i Södermanland .... 121 »
Summa 41 mil.
Om linien lägges söder om Mälaren:
Norra banan från Stockholm till Upsala öster om Sigtunafjärden ... 61 mil,
Vestra banan från Stockholm till Kathrineholm  12‘ »
samma banas fortsättning från Kathrineholm till Hjulö 10 »
Summa 281 mil,
hvilken jemförelse visade, att om Vestra stambanan lägges söder om Mälaren man
kan komma lika långt på Norra, Östra och Vestra banorna med 121 mil kortare
banbyggnad, än om den norra sidan begagnas; — att när denna längd värderades
efter samma pris som för Norra banan beräknats, eller 700,000 R:dr R:mt pr mil,
uppkomme således härigenom för staten en besparing af icke mindre än 8,875,000
R:dr samma mynt; — att då den trafik mella» Östergöthland, Södermanland och
Nerike, för hvars befrämjande Kommittéen föreslagit en icke långt ifrån Hjelmarens
strand gående jernbana från Kathrineholm till Örebro, kunde, utan anläggning af
särskild jernväg, föras på Vestra stambanan om denna lades söder om Mälaren och
endast med 1 mils krok öfver Hallsberg till Örebro, och då jernbanan mellan sistnämnde
tvenne punkter är inberäknad i kostnaden för en bana från Örebro till
Askersund, skulle, i följd af Vestra stambanans anläggning söder om Mälaren, hela
den nyssnämnde 62/3 mil långa särskilda banan blifva öfverflödig, och således den
derför beräknade bekostnad, 4,086,227 R:dr, kunna besparas, hvadan, då dertill
lades ofvannämnde 8,575,000 R:dr, det allmänna skulle genom Vestra banans för
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. M 26.
läggning söder, i stället för norr och utmed Mälaren, icke blott göra en besparing
i byggnadskapital af omkring 12% millioner R:dr R:mt, utan ock undvika den
framtida ulgiften för underhållet af 12% mils jernväg samt för rörelsen derå.
Denna af Öfverste Ericson anställda jemförelse är grundad på samma förutsättning,
som af Kommittéen antagits, nemligen att blott endera af dessa banor skulle i sin
helhet bringas till fullbordan och utgöra de vestra orternas jernvägsförbindelse med
hufvudstaden.
Då således en norr om Mälaren dragen jernvägslinie icke kunde för' Stockholms
sammanbindande med rikets vestra och södra orter samt med Norrige blifva
lika fördelaktig som en bana söder om samma sjö, borde förstnämnde linie, enligt
Öfverste Ericsons åsigt, anläggas med hufvudsakligt afseende å hvad de norr om
Mälaren belägna provinsernas intressen i allmänhet fordrade, samt följaktligen icke
framdragas i närheten af denna sjö, såsom Kommittéen föreslagit, utan deremot
från Stockhölm gå öster om Sigtunafjärden kortaste vägen till Upsala och vidare till
Sala, samt derifrån utgrenas dels i nordlig riktning mot någon punkt af Gefle-Dalajernvägen
och dels öster om Linde, till Frövi på Köping-Hult-banan; varande längden
af hela den sålunda föreslagna Norra stambanan, hvaraf likväl endast vägen
mellan Stockholm och Sala blifvit undersökt, approximativt beräknad till 30 mil och
anläggningskostnaden uppskattad till 700,000 R:dr pr mil eller tillsammans 21,000,000
R:dr R:mt.
I sammanhang med hvad sålunda blifvit föreslaget i afseende på riktningen af
de begge stambanor, som från Stockholm borde utgå, har Öfverste Ericson vidare
anfört, att som Stockholms södra bangårds anläggande på ett från den mera bebyggda
delen af staden så aflägset ställe, som någotdera af de begge, hvilka Kommittéen
sett sig nödsakad att alternativt föreslå, nemligen antingen vid Fateburssjön,
utan förbindelse hvarken med Mälaren eller med Saltsjön, i närheten af staden, eller
vid Barnängen, med ett spår ned till Saltsjön vid Danviks tull, otvifvelaktigt skulle
blifva af den skadligaste inflytelse på både person- och varutrafiken genom tidsförlust
och omkostnader, samt derjemte måste i betraktande tagas, att genom anläggningar
och underhållet af tvänne särskilda bangårdar i Stockholm, med husbyggnader,
telegraf, tjenstemän och arbetare, dubbla uppeldade reservlokomotiv, dubbelt
antal reserv-lastvagnar samt reparations-verkstäder, m. m., staten skulle belastas
med ganska dryga kostnader, hade Öfverste Ericson varit betänkt på någon utväg
att med en gemensam bangård i Stockholm förena de från norr och söder ditgående
jernbanorna och, efter preliminära undersökningar, uppgjort det förslag, att
den söder ifrån hitgående banan skulle från Horns tull framgå tili Mälaren midtför
södra ändan af Långholmen, böjas öfver gården vid Heleneborg, utsprängas eller bildas
i kanten af södra bergen förbi fabrikerna vid Skinnarviken och vidare framföras
på en i vattnet utfylld bank» hvilken i en båge af 1,000 fots radie skulle föras
öfver den djupa viken från södra sidan till mynningen af Riddarholmskanalen*
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 26.
derifrån sedan utmed vestra sidan af denna kanal öfver Geyerska tomten och kajplanen
framför Riksgälds-kontorets hus, vidare på en jernbro till vestra hörnet af
Strömsborg och derifrån på en dylik bro till Tegelbacken, å hvars andra sida bangården
borde bildas dels genom inköp af några tomter, dels genom fyllning i Klara
sjö. Från denna bangård kunde jernvägen sedermera genom undanrödjandet af några
hus föras rätt fram öfver Trädgårds-föreningens tomt samt utmed sjöstranden
förbi Sabbatsberg till höger om Rörstrand öfver Karlbergs-alléen och i närheten af
Solna kyrka ansluta sig till den i riktning mot Upsala utstakade linien. Genom en
sådan plan skulle för rörelsen vinnas den största beqvämlighet inom hela staden
och utmed dess flesta hamnar, emedan sidospår från banan kunde för lastvagnars
transporterande med hästkraft utdragas dels genom jernvägen till Stadsgården, dels
från mynningen af Riddarholmskanaien utmed kajen förbi Flugmötet, Kornhamn och
Slussen till Skeppsbron, dels från samma kanalmynning utmed Riddarholmens södra
strand längs ångbåtsbryggan, och slutligen längs Tegelbackens lastkaj framåt Kungsholmen.
Till fördelarne af denna plan hörde äfven, att den gemensamma bangården
utmed Röda Rodarne vid Klara sjö skulle blifva belägen nära stadens medelpunkt.
På den föreslagna bankfyllningen mellan södra bergen och Riddarholmen
skulle göras tvänne med rörliga broar försedda öppningar för intagande af fartyg
i den hamn, som bildas innanför denna bank. Kostnaden
för
detta
företag, om
hvars utförbarhet Öfverste Ericson gjort sig förvissad, har af
honom blifvit på föl-
jande sätt approximativt beräknad:
För sprängning utmed södra bergen
R:dr
R:mt
270,000.
» fyllning och banans formerande framför Skinnarvikens
byggnader och fabriker, jemte expropriations-koslnader
»
»
193,000.
» grus- och stenfyllning för bankens bildande mellan sö-
dra bergen och Riddarholmen, 84,000 kubikfamnar
»
»
696,000.
» tvänne rörliga bauor genom denna bank
»
»
126,000.
» banans formerande utmed Riddarholmen
»
»
217,500.
» en brobyggnad med tre spann af 100 fot hvartdera öfver
södra grenen af Norrström
»
»
210,000.
» en dito öfver den norra, äfven med tre spann af 100
fot hvartdera
»
»
270,000.
» fyllning vid Riddarholmen samt öfver Strömsborg
»
»
60,000.
» fvllningar i Klara sjö
»
»
153,000.
» kajbyggnad framför fyllningarne
»
»
168,000.
» husbyggnaders rifning
»
»
240,000.
» tjenstemän, byggnader, instrumentalier och diverse utgifter
»
»
394,500.
Summa R:dr R:mt 3,000,000.
Ehuru detta belopp visserligen vore ganska betydligt, har Öfverste Ericson likväl,
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. J\1 SS6.
17
Väl, enär detsamma endast motsvarar hvad som erfordras för anläggande af 3 mils
jernväg på svårare terräng, och intraderna på en sådan jernvägslängd anses komma
alt utgöra ungefär mellan 60 och 70,000 R:dr årligen, hvaremot minskningen i
transport-kostnader lör de trafikerande, genom inrättandet af en gemensam, fördelaktigt
belägen bangård, sammanlagd med besparingen för årliga underhållet och administrationen
af en bangård på Södermalm, torde, efter uppgjord låg beräkning,
kunna uppskattas till ett årligt belopp af närmare 300,000 R:dr R:mt, oberäknad
kostnaden för den södra bangårdens byggande, ansett äfven i ekonomiskt hänseende
skäl förekomma att på förenämnde sätt söka åstadkomma förening i Stockholm af
de begge stambanorna, hvarigenom hvarje mil jernväg, som utlägges på ena sidan
om Stockholm, iifven utgör en förlängning af jernbanan å den andra sidan, till stor
vinst för trafiken.
Beträffande särskildt anskaffandet af den för jernvägsbyggnaderne behöfliga arbetsstyrka,
bar Öfverste Ericson yttrat följande, på hittills vunnen erfarenhet i ämnet
grundade åsigler, nemligen: att ehuru det ej kunde nekas, att de å liera orter
inom landet företagna vidlyftiga jernvägsarbeten bidragit till förhöjning i dagsverkspriset,
torde dock den öfverallt tilltagande industrien och spekulationsandan långt
mer än jernvägarne hafva vållat denna stegring och efterfrågan å arbetsfolk;
— att detta bäst bevisades derigenom att af 3 å 4,000 arbetare, som detta år
varit använda vid Vestra stambanan, hafva, med undantag af ett obetydligt antal
frän Bohuslän, de öfrige nästan allesammans utgått från Elfsborgs och Skaraborgs
län, hvadan andra provinser icke genom arbetet å nämnde bana lidit någon särdeles
minskning i dervarande arbetare-personal; — alt dagspenningens belopp i Danmark
och Norrige, dit inånga Svenska arbetare aflågat, äfven inverkat pä priset i deras
hembygder; — att de egentliga jernvägsarbelarne, nemligen desom uteslutande egna
sig åt dessa företag, ännu äro jemförelsevis lå, måhända blott 2 å 300, hvaremot
de öfriga fortfara att tillhöra den jordbrukande klassen och hafva andra hem än vid
arbels-stationerna; — all utmed jernvägslinien ganska få skattskrifvas, i följd hvaraf
och sä länge detta förhållande kan fortfara, Sverige bör undgå att erhålla en befolkning,
som är utan något egentligt hem, eller jernvägsarbetare, som sakna bröd och
tak öfver hufvudet om jernvägsarbete! upphör, — att de vid statens jernvägar sysselsatte
arbetare, med få undantag, återvända till sina hem med en besparad penning
för sig och de sina, samt efter få år, då jernvägshyggnaden i deras ort blifvit
fullbordad, åter tillhöra sina hembygder samt åt dem kunna egna sina krafter och
gagna genom den konstfärdighet, den arbetsvana och den ordning, som de vid samma
byggnader inhemtat; — att kärleken till eget jordstycke och egen boning är hos
mängden af Svenska arbetare så stark, att äfven den bästa förtjenst vid allmänna
arbeten icke kan förmå någon att i längden qvarstanna, hvadan det ej torde vara
alt befara att genom här företagna vidsträckta arbeten skola, såsom i andra länder,
liih. lill R. Sl. Prol. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Åfd. 15 Haft. 3
kongl. Maj:ls Nåd. Prnp. M 26.
bildas proletärer, som sedermera öfversvämma riket; — att emellertid arméens kraftiga
understöd måste anlitas, om Svenska jernvägarne skola i den nu ifrågasatta vidsträckta
skala byggas, men att dervid likväl borde tillses, att icke så stor del af arméen
begagnas, att den private arbetaren derigenom utestänges och beröfvas utvägen
att förtjena något utöfver hvad för dagens behof åtgår; —att det således syntes
lämpligast, att så stort antal arbetare, som begär sysselsättning ocb underkastar sig
de vid arbetet föreskr ifna vilkor, anfages, men att hvad derutöfver erfordras, fy lies
genom arhets-kommendering; — alt en mils jernvägsbyggnad på vanlig lokal bör
kunna utföras med en arbetsstyrka af omkring 800 man under en arbetstid af 6
månader, nemligen Maj lill och med Oktober, samt ett inskränktare antal private
arbetare under återstoden af året till förrättande af sprängnings-, sten-anskaffningsm.
II. dylika arbeten, i följd hvaraf, om 12 mils jernväg skulle byggas på ett år,
under den blidare årstiden fordrades en arbetsstyrka af 9,600 man, af hvilken 5,000
private arbetare med säkerhet kunde påräknas, då således, till fyllnad i antalet, 4,600
å 5,000 soldater blefve behöfligc.
Kongl. Maj:t bar tagit delta vigtiga ärende i noggrant öfvervägande, ocb vill
tiu för Rikets Ständer framlägga sina åsigter och förslag i ämnet.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kommittéen yttrat, anser Kongl.
Majrt:
att de stambanor, som på statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast
genom de orter, hvilka, i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer,
af dessa icke kunna draga fördel;
alt följaktligen en stambana blott undantagsvis bör i en längre sträckning framgå
parallelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma
vid sådana punkter, der den inre rörelsen antingen redan befinnes eller kan emot
ses
blifva för vissa orter koncentrerad;
att, som ett vigtigt syftemål med stambanorna jemväl är alt underlätta förbindelsen
med främmande länder samt mellan betydligare handelsplatser inom riket, afståndet
mellan stambanornas ändpunkter i möjligaste mån bör förkortas, till besparing
så väl i byggnadskostnad som i lid ocb transportkostnad, dock under iakttagande,
så vida sådant utan längre omvägar kan ske, att stambanorna jemväl beröra
de punkter, som i följd af ett för inre rörelsen gynsamt läge eller af större produktion
mest äro i behof af kommunikationer och väl belägna för bibanors anslutande,
hvaraf följer alt en stambana icke oeftergifligen bör framgå kortaste vägen
mellan dess ändpunkter, utan äfven afse rörelsens befrämjande så väl inom mellanliggande
trakter, som emellan dem och ändpunkterna;
att en stambana bör underlätta transporten af trupper och krigsmateriel och
Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. M 26.
10
möjliggöra armé-afdelningars skyndsamma förflyttning till de i strategiskt hänseende
vigtigasle orterna, hvilka således böra af stambanorna genomskaras eller beröras;
alt, som stambanornas anläggning kommer att medföra högst betydliga kostnader
och det med skäl kan befaras att, om än å vissa af nämnda banor en liflig
trafik redan första tiden etter d< ras öppnande är att motse, genom hvilken kostnaden
för deras underhåll och administration kan fullkomligen betäckas och tillika möjligtvis
ett öfverskott uppstå, ett motsatt förhållande likväl torde å vissa andra banor,
åtminstone i början, uppkomma, antalet och utsträckningen af stambanorna för
närvarande bör inskränkas till hvad behofvet oundgängligen fordrar, hvaremot det
torde böra åt framtiden öfverlemnas att besörja utvidgandet af detta stambane-system
när en högre uppdrifven produktion sådant påkallar och landets derigenom ökade
hjelpkällor medgifva större uppoffringar af staten för kommunikationernas ytterligare
förbättring.
På dessa hufvudgrunder hvilar det system för anläggning af statens stamjernbanor,
som Kongl. Maj:t nu öfverlemnar till Rikets Ständers pröfning.
Då Stockholm, dels såsom rikets hufvudstad, dels genom dess i både militäriskt
och kommercielt hänseende vigtiga belägenhet, onekligen utgör den punkt, hvilken
vid utstakandet af ett systematiskt jernvägsnät för riket bör företrädesvis tagas i
betraktande samt tjena lill utgångspunkt, måste i främsta rummet tillses, huru denna
punkt, utan alt åsidosätta mellanliggande fruktbara provinsers anspråk och behof af
underlättade kommunikationer, må på ändamålsenligasto sätt sammanbindas med
Malmö, såsom gränsort i söder, med Götheborg, såsom gränsort och vigt igaste handelsplats
vid vestra kusten, med Norriges hufvudstad samt slutligen med Upsala, och
de både norr och vester om sistnämnde stad belägna trakter.
Hvad nu först angår den linie, som, under benämning af Vestra Stambanan,
skall sammanbinda Stockholm med Götheborg och hvarifrån icke allenast utgrening
bör ske mot Norrige, utan ock, från Falköping, den bana utgå i riktning mot
Malmö, hvilken kommer att underhålla järnvägsförbindelsen mellan Skåne och Stockholm
intilldess en kortare bana genom Småland och Östergöthland hinner i nämnde
riktning till väga br ingas, har Kongl. Maj:t ansett det vara obestridligt, att denna linie
är företrädesvis vigtig och att således den största omsorg bör å dess utstakande
användas, på det alt densamma äfven i framtiden, under fortgående utveckling af
landets jernvägssystem, må finnas motsvara sitt ändamål. Kommittéen har, af ofvan
anförda skäl, tillstyrkt, att denna hufvudlinie, utgående från Stockholm, måtte, efter
att under en längd af omkring 6 mil hafva varit gemensam med den Norra stambanan,
dragas öfver Westerås, Köping och Örebro till Svartå samt derifrån utgrena
sig mot Norrige och Götheborg. Härvid förekommer likväl, att på detta Sätt jernvägsförbindelsen
icke blott mellan Stockholm och Götheborg, ulan ock mellan Stockholm
och Norrige, blifver omkring 3ya mil längre, samt således för trafiken dyrare,
än om stambanan från Stockholm genom Södermanland framdrages söder om Mä->
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. J\f 26.
laren, öfver Södertelge, Kathrineholm och Hallsberg till Hjulö; samt att i alla fall,
såsom Kommittéen också anfört, en från Stockholm till hufvudstadens sammanbindande
med Södra provinserna utgående stambana måste, genom det inre af Södermanland,
i hufvudsakligen vestlig riktning fortgå ända till Kathrineholm, hvarigenom,
om detta vägstycke, hvarå, enligt sednare förrättade undersökningar, de fleste brantare
lutningar än 1 pä 100 kunna undvikas eller förändras, intages i sträckningen
för Vestra stambanan, anläggningskostnaden för 12>/, mils bana besparas, då deremot
endast 6 mils besparing skulle uppstå genom antagande af Kommittéens förslag,
att låta den norr ut från Stockholm mot Upsala gående stambanan öfver Almarestäk
gemensamt med den i vestlig riktning gående stambanan fortlöpa ända till Giresta,
hvarigenom dessutom en förlängning af omkring 2'/, mil uppstår i jernvägslinien
mellan Stockholm och Upsala. I betraktande af dessa omständigheter och
under antagande att för ett fullständigt genomförande af här ofvan antydda system
för anläggning af stambanor, en från Stockholm utgående jernväg måste inom en
icke mycket aflägsen tideryrnd komma att ledas genom de norr om Mälaren belägna
provinserne, samt genom utgrening till Nerike sättas i förbindelse med rikets vestra
orter, hvilken bufvudlinie, då den icke afses för åstadkommande af en skyndsam
förbindelse mellan Stockholm å ena samt Götheborg och Norrige å andra sidan, ej
heller behöfver, i strid mot den af Kommittéen sjelf uppställda och af Kongl.
Maj.t gillade grundsats, dragas nära invid Mälarens norra strand tili åstadkommande
af kortaste vägsträckning, utan deremot kan erhålla den riktning, som ett billigt
afseende icke blott i Uplands och Westmanlands, utan äfven å de norr om dessa
provinser liggande orters interessen fordrar, hvarigenom således jernvägs-svstemet norr
om Mälaren kan ordnas på ändamålsenligaste sätt, med hänsigt jemväl till de enskilda bibanor
och valtenkomrnunikationer, som i dessa trakter redan förefinnas eller kunna
än vidare åstadkommas, — finnér Kongl. Maj:t sig böra föreslå Rikets Ständer att
den linie, som under benämning af Vestra stambanan skall sammanbinda Stockholm
med Götheborg, med utgreningar genom särskilda stambanor till både Norrige och
södra orterna, må från Stockholm gå öfver Södertelge, Kathrineholm, Hallsberg, Hjulö,
Sköfde, Falköping och Alingsas till Götheborg, utgörande tillsammans en sträcka af
omkring 43>/2 mil.
Beträdande den Nordocstra stambanan, anser Kongl. Maj:t densamma böra utgå
från någon punkt på Vestra stambanan mellan Porla och Hjulö i Vestra Nerike,
samt, i den riktning, som efter noggrannare undersökningar finnes fördelaktigast,
såsom Kommittéen föreslagit, dragas öfver Christinehamn, Carlstad och Arvika
till riksgränsen.
Den al Komrnittéen för Södra stambanan föreslagna sträckning mellan Falköping
och Malmö, med bibana till Jönköping, finner Kongl. Maj:t ändamålsenlig och
således böra antagas.
Hvad vidare den Ostra stambanan angår, gillar Kongl. Ma:jt likaledes den för
Kongl. Moj:ts Nåd. Prop. Ni 26.
2i
densamma af Kommittéen utstakade riktning frän Kathrineholm på Vestra stambanan,
öfver Norrköping, Linköping och Tenhult till Göthaström på Södra stambanan, med
bibana från Tenhult lill staden Jönköping.
Beträffande slutligen den Norra stambanan, anser Kongl. Majit denna från
Stockholm utgående bana så mycket hellre höra läggas öster, i stället för vester
om Sigtuna-fjärden. som densamma i denna riktning b! ii ver 2 */> naii kortare och
anlagd på den bästa lokalen samt äfven mera tillgänglig för de delar af Stockholms
och Upsala län, som i en böjning åt öster utskjuta mot hafvet samt äro i stort
behof af en dylik kommunikationslinie, hvaremot landet på vestra sidan om samma
fjärd är genomskuret af ingående vikar, hvilka underlätta dess lörbindelse med Mälaren
och hufvudstaden. Att från Upsala, på sätt af Kommittéen föreslagits, fortsätta
linien rakt på Gefle, torde blifva mindre lämpligt, ehuru den derigenom visserligen
hlefve kortast; ty dels kan den landväga förbindelsen mellan Stockholm och
Gefle, emellan hvilka städer sjöled finnes, icke vara of den jemförelsevis stora vigt,
som dessa städers förbindelse med de inre delarne af landet och dels skulle banan,
särdeles norra delen deraf, i en sådan riktning komma alltför nära Östersjön, med
uppoffrande af det inre landets intressen, äfvensom de tvänne städernas, hvilkas välstånd
och förkofran till viss grad bero af det angränsande landels. Beträffande
Norra banans fortsättning från Upsala, så, ehuru Kongl. Majit godkänner ett system,
som alser att från Upsala öfver Sala draga nämnde jernväg dels norrut enot
Gcfle-Dahla-jernbanan, dels ock vesterut mot Örebro och särkildt en bibana till
Mälaren vid Westerås för upptagande af trafiken med tyngre varor, ämnade alt
från sistnämnde stad sjövägen förtskaflfas, anser Kongl. Maj:t likväl, då lokalundersökningar
endast blifvit förrättade för vägen fran Upsala till Sala, banan 1111 blott
böra definitivt bestämmas att framgå till sistnämnde stad, men att afgörandet af
frågan om denna banas utgreningar derifrån bör hero på den ytterligare utredning
af ämnet och de tekniska undersökningar i orterna, som hittills icke kunnat före
tagas
eller afslutas, men likväl för en definitiv behandling af denna fråga, äfvensom
för reglering af framtida förhållandena mellan staten och Köping-Hult-jernvägsaktiebolaget,
torde vara af nöden, i hvilket alseende Kongl. Majit vill oförtöfvadt låta
anställa de ännu erforderliga tekniska undersökningarne samt under tiden lemna öppet
lör de i saken intresserade alt inkomma med de framställningar och statistiska
upplysningar, sorn lör ärendets utredning må anses tjenliga, hvarelter Kongl. Majit
ämnar till Bikels Ständer aflåta nådigt förslag rörande denna del af hufvudfrågan.
Lika med Kommittéen, anser Kongl. Majit en sammanbindnings-bana mellan
Örebro och Askersund blifva af väsendtlig nytta och således böra bland rikets stambanor
upptagas; hvaremot, enär den trafik mellan östergöthland, Södermanland och
Nerike, sorn varit afsedd för den af Kommilléen löreslagna, b'/3 mil långa sammanbindnings-banan
mellan Kathrineholm och Örebro kan, utan anläggning a/ särskild
jernväg, och endast med omkring en mils tillökning i väglängden, befordras
22
Kongl. Majus Nåd. Prof. JM 26.
på Vestra stambanan ända till Hallsberg och derifrån på Örebro-Askersund-banan
till Örebro, Kongl. Maj:t tinner berörde mellan Kathrineholm och Örebro ifrågasatta
bana icke vara behöflig; hvarjemte och då Kongl. Maj:t anser den af Kommitléen
föreslagna sammanbindnings-banan från Kambol öfver Qvicksund till någon punkt
på en blifvande stambana norr om Mälaren desto mindre vara af öfvervägande nödvändighet
påkallad, sorn riktningen af den stambana norr om Mälaren, till hvilken
denna sammanbindnings-bana skulle stöta, ännu icke kan bestämmas, Kongl. Majit
trott förslaget härom böra för närvarande förfalla.
Med billigt förtroende tili Öfverste Ericsons på tekniska insigler och mångårig
erfarenhet i yrket grundade omdöme rörande möjligheten att utföra den af honom
framlagda storartade plan ali, medelst Vestra och Norra stambanornas förening
i Stockholm, bereda väsendlliga fördelar åt trafiken samt tillika undvika anläggningen
och underhållet af särskild bangård på Södermalm, har Kongl. Majit funnit
nämnde plan böra antagas.
På grund af del ofvan anförda vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer, att nedan upptagne jernvägslinier må anses såsom stambanor, hvilka
skola anläggas och utföras genom statens omedelbara försorg och på dess bekostnad,
samt löljaktligen utgöra allmän tillhörighet och stå under statens tillsyn och förvaltning,
nemligen:
l:o.
Till
För
2:o.
S:o.
4:o.
Vestra stambanan, gående från Stockholm öfver Södertelge,
Kathrineholm, Hallsberg, Wiby, Hjulö, Sköfde.
Falköping och Alingsås till Götheborg
den härför beräknade kostnaden bör jemväl läggas den
för Vestra och Norra stambanorna gemensamma, nemligen
för de begge banornas förening i Stockholm, enligt approximativ
beräkning
anläggning af reparatioris-verkstäder i nämnde stad .
Nordvestra stambanan, utgående från vestra stambanan
i närheten af Porla och sträckande sig öfver
Christinehamn, Carlstad och Arvika till riksgränsen vid
Magnor
Södra stambanan, utgående från vestra stambanan vid
Falköping och sträckande sig, med bibana till Jönköping,
öfver Göthaström, Agghult och Lund till Malmö .
Ostra stambanan, utgående från vestra stambanan vid
Kathrineholm och sträckande sig öfver Norrköping, Lin
-
Längd.
Mil.
Beräknad kostnad i
Riksmynt.
43%
34,830,000
,
3,000,000
1
400,000
19 %
15,200,000
31%
20,400,000
kongl, Mnj:ls Nåd. Prop. Jfå 20.
§3
Längd.
Mil.
Beräknad kostnad i
Riksmynt.
köping och Tenhult till Göthaström på södra stamlinien,
med bibana från Tenhult till Jönköping . . . .
3:o. Norra stambanan, från Stockholm öfver Upsala till Sala,
hvartill jemväl bör framdeles läggas nämnda banas
fortsättning från Sala i både vestlig och nordlig rikt-  ning.
6:o. Sammanbindmngs-banan mellan Orebro och Askersund
25
H3/4
5
17,600,000
8.650.000
3.250.000
Summa (oberäknadt omförmälde utgreningar från Sala)
1351
103,350,000
Härvid bör likväl anmärkas, ali tillsammans omkring II mil å Vestra och Södra
stambanorna äro under arbete och till en del fullbordade; att å kosfnadssuntmati
redan 7,300,000 R:dr R:mt blifvit af Rikets Ständer anvisade; samt att, enär
en del af de till utförande nu föreslagna stambanor endast blifvit preliminärt undersökt,
här ofvan uppgifna summa å de föreslagna stambanornas längd och kostnad
möjligen kan komma att undergå någon förändring.
Då en alltför lång utsträckning af arbetstiden skulle dels öka koslnadcrne för
anläggningen, dels förorsaka att rikets invånare så mycket sednare komme i åtnjutande
af de förmåner, som jernvägsbyggnaderna medföra, anser Kongl. Maj:t det
vara med landets sanna fördel öfverensstämmande, att de stats-jernbanor, hvilkas
anläggning af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutas, måtte fullbordas så skyndsamt
som tillgången på ingeniörer, arbetare och materialier medgifver.
Med stöd af den under jernvägsarbetet hittills vunna erfarenhet, torde kunna
antagas, att icke blott ofvannämnde väglängd af 135% mil, ulan ock Norra stambanans
fortsättning åt norr och vester bör inom en tid af 13 år, räknadt från och
med år 1837, kunna fullbordas, men likväl endast under förutsättning att arbetet
får samtidigt företagas och fortsättas å flera särskilda ställen, hvilket äfven af andra
omständigheter påkallas. Den åsigt torde nemligen numera temligen allmänt hafva
gjort sig här i landet gällande, att transito-rörelsen eller förbindelsen mellan de begge
slutpunkterna af en bana, som förenar betydligare import- eller export-orter, är af
en underordnad vigt i jemförelse med rörelsen å banans inre delar och isynnerhet
å de yttersta delarne deraf. Oberäknadt att således genom samtidigt arbete å särskilda
punkter af en bana de fördelar, jernvägs-rörelsen medförer, kunna skyndsammare
komma (lera trakter till godo genom deras förbindande med andra för deras
rörelse vigtiga orter, åstadkommes derigenom alt penningarne och orhetsförtjensten
jemnaro fördelas, att lättare tillgång å arbetare och dragare berndes, samt att materialier
och instrumentalier för arbetet, äfvensom föda och husrum för arbetarne,
med mindre svårighet och utan särdeles stegring i pris erhållas. Dessutom måste
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 26.
i betraklanile lagas, alt, i anseende till sommarens korthet, vissa svårare arbeten,
isynnerhet sådana sonr erfordra murning, såsom viadukter, broar och kulvertar,
hvilka arbeten, äfven med full tillgång å penningar och arbetsfolk, ej kunna på en
trång lokal utöfver en viss grad fortskyndas, måste i god tid, om än på vidt åtskiljda
ställen, företagas, för att inom den för hela jernvägs-systemets fulländning afsedda
tid medhinnas.
Med fästadt afseende å samtlige ofvannämnde förhållanden, har Öfverste Ericson
för byggandet af de stambanor, som Kongl. Maj:t anser böra för statens räkning
anläggas, uppgjort arbetsplan, åtföljd af kostnadsförslag, hvilket grundats dels
på den erfarenhet, som de redan utförda jernvägsarbetcna lemnat, dels på de af
Kommittéen gjorda beräkningar. De anslag Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag
af Rikets Ständer äskat, äro visserligen i allmänhet afsedda att ej utgå förr än nästa
statsreglerings-period inträdt, eller under åren 1838—1860. Som likväl arbetena
å statens stambanor måste redan från och med nästa år i en vidsträcktare
skala vidtagas, om de skola inom här ofvan utsatta lid kunna medhinnas, samt dessutom
onödiga kostnader af icke obetydligt belopp skulle för statsverket uppstå, om,
i brist på medel, arbetet måste under år 1837 inställas, så har af sådan anledning och
då af den behållning, hvilken förefinnes å de vid sednaste riksdag till påbörjande af
arbetet å vestra och södra stambanorna anvisade medel endast omkring 400,000
R:dr Runt beräknats komma alt vid innevarande års slut återstå, Öfverste Ericsons
elterföljande plan blifvit uppgjord under förutsättning att, utom hvad som under
nästa statsreglerings-period bör utgå, ett särskildt anslag varder för 1837 års arbeten
beviljadt.
A n tal
Kostnad, beräknad
mil.
i R:dr Riksmynt.
För är 1857.
Norra stambanan: förberedande åtgärder vidtagas och arbe-  tet börjas mellan Stockholm och Upsala .
1,200,000
Jernvägs-anläggningen genom hufvudstaden påbörjas och fort-  sattes med all verksamhet
80,000
Vestra stambanan'. På åtskilliga ställen mellan Stockholm
och Södertelge samt äfven söder om sistnämnde stad
påbörjas sådane arbeten, som erfordra en längre tid
för deras fullbordande, såsom vidlyftigare bergspräng-  ningar och jordarbeten, broar och viadukter m. m.
830,000
Vi J Götheborg fortsättes arbetet å bangården och dess bygg-  nader
210,000
Från Götheborg öfver södra gränsen af Skaraborgs län fort-
sättes
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 26.
23
Antal
Kostnad, beräknad
mil.
i R:dr Riksmynt.
sättes det å denna bana redan påbörjade arbetet förbi
Falköping och Sköfde mot Götha kanal
2,750,000
Södra stambanan: Å linien emellan Falköping och Jönkö-  ping samt några mil söder ut från sistnämnde stad på-  börjas och grundläggas sådane byggnader, som fordra
en längre tid för deras fulländning
750,000
Arbetet å bangårdarne i Malmö och Lund fortsättes
—.
180,000
Jernvägslinien från Lund till Håstad, 2/a mil, fullbordas för
lokomotiv
110,000
Förberedande åtgärder vidtagas och svårare arbeten påbörjas
å linien norr ut emellan Lund och Finjasjön i Chri-  stianstads län
1,255,000
Summa för 1857 års arbeten
—
8,155,000
om härifrån afdrages den behållning, som anses vid 1857
års ingång förefinnas
400,000
erfordras såsom ytterligare anslag blott
7,755,000
Öfverste Ericson anmärker härvid, att om det i ofvanstående plan upptagna
arbete skall under loppet af år 1857 kunna utföras, måste åtskilliga förberedelser
redan under innevarande vinter vidtagas, såsom anskaffande af sten, virke, verktyg
m. m. samt uppförande af byggnader för arbelarne, hvadan han anser nödvändigt
att af årsanslaget må utgå redan under l:sta qvartalet 1,500,000 R:dr och under
det 2:dra qvartalet 2,300,000 R:dr.
För nästa Statsreglering s-period eller åren 1858—
1860.
Antal
mil
Kostnad, beräk-  nad j R:dr
Riksmynt.
Norra stambanan fullbordas och öppnas för trafiken mellan
Stockholm och Upsala
Jernvägs-anläggningen genom hufvudstaden fortsättes
Anläggning af reparations-verkstäder i Stockholm
6%
.marn*
3,600,000
1,450,000’
200,000
Dih. lill R. St. Prol. 1856 & 1837. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jtf 26.
Antal
mil.
Kostnad, beräk-  nad i R:dr
Riksmynt.
Vestra stambanan:
Från Stockholm fortsättes arbetet å denna bana öfver Söder-  telge mot Kathrineholm, och under gynnsamma förhållanden
böra 4 ä 5 mil vid 1860 års slut kunna vara fullbor-  dade
Bangård med verkstäder fullbordas i Götheborg
Från södra gränsen af Skaraborgs län till och förbi Götha
Kanal fulländas banan, så alt vid 1860 års utgång en
sammanhängande färdig jernvägssträcka af 19 mil, deruti
inberäknade de redan fullbordade 9 milen, öppnas för
trafiken från vestra kusten vid Götheborg
Sammanbindning s-banan mellan Orebro och Askersund påbörjas
5
10
1
4.829.000
255.000
4.860.000
660.000
Nordvestra stambanan:
Arbetet påbörjas mellan Christinehamn och trakten vid Porla .
Mellan Arvika och Riksgränsen påbörjas likaledes arbetet .
IV2
566,000
1,000,000
Södra stambanan:
Arbetet fortsättes från Falköping förbi Jönköping nedåt Små-  land
Bangården i Malmö med verkstäder fullbordas
Från Håstad fullbordas banan till Norra ändan af Finja-sjön,
så att vid 1860 års slut en sammanhängande linie af
8Yj mil från Malmö till nämnde sjös norra ända kan för
trafiken öppnas
6
6'A
3.000.000
80,000
3.000.000
Summa för 1858—1860 års arbeten ]36 Vt |23,500,000
Under den Statsreglerings-period, som omfattar åren 1861—1863, skulle följande
arbeten kunna företagas, nemligen:
Norra stambanan fortsattes från Upsala till Sala och vidare i den riktning, som
derförinnan blifvit bestämd.
Jernvägsanläggningen genom hufvudsladen fullbordas.
Reparations-verkstäderne i Stockholm fulländas likaledes.
Vestra stambanan fullbordas, hvarigenom en oafbruten jernvägslinie mellan Stockholm
och Götheborg öppnas.
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. M 26.
27
Sammanbindning s-banan mellan Örebro och Askersund fulländas mellan Hallsberg och
Orebro, samt påbörjas på dess södra del.
Nordvestra stambanan:
Vägen mellan Porla och Christinehamn fullbordas.
Södra stambanan:
Vägen mellan Falköping och Jönköping afslutas och arbetet fortsättes söderut inåt
Småland.
Från Finjasjön fortsättes den år 1860 dit fullbordade banan mot Laga-dalen.
Under de återstående åren, eller från och med 1864 till och med 1869,
fullbordas Norra, Nordvestra, Östra och Södra stambanorna; men någon speciel arbetsplan
härför har icke kunnat uppgöras, dels i anseende till ovisshet om Norra
banans riktning från Sala, dels ock emedan, i den mån jernvägsbyggnader blifva
mera allmänna inom landet, samt erfarenhet och vana vid deras utförande vinnas,
en större produkt af arbete, än nu blifvit beräknad, torde kunna åstadkommas, till
följd hvaraf rubbningar i en så långt förut uppgjord plan nödvändigt måste uppstå.
Utöfver det anslag, som för de 4 åren 1857—1860 ansetts behöfligt, har
Öfverste Ericson trott det vara nödigt, att för nästa statsreglerings-period till Kongl.
Maj:ts disposition ställdes ett särskildt kreditiv af 3,000,000 R:dr Riksmynt, för att,
om arbetena kunde i större skala bedrifvas eller inträdande förhållanden erfordrade
jernvägsarbetenas påskyndande utöfver hvad planen upptager, kunna för sådant ändamål
begagnas.
Med framläggande af denna plan, vill Kongl. Majit, för att blifva satt i tillfälle
att låta med all erforderlig kraft företaga de arbeten, hvilka enligt planen böra
under de 4 åren 1837—1860, eller före nästa statsreglerings-periods slut, vara
utförda, härmed af Rikets Ständer äska, att i sådant ändamål måtte till Kongl. Majits
disposition anvisas följande summor, om hvilkas anskaffande, i den ordning Kongl.
Majits på Rikets Ständers begäran utfärdade kungörelse den 3 Februari 1833
stadgar, genom upplåning mot utgifvande af fonderade statsobligationer, Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret torde erhålla föreskrift, nemligen:
l:o för år 1837 ett belopp af 7,753,000 Ridr Riksmynt, att utgå med
1.500.000 Ridr under lista, — med 2,300,000 Ridr under 2:dra, — med
3,000,000 Ridr under 5:dje och med återstoden, eller 955,000 Ridr under 4:de
qvartalet af samma år;
2:o för nästa statsreglerings-period, eller åren 1858—1860, tillsammans
23.500.000 Ridr Riksmynt, med rättighet för Kongl. Majit alt bestämma huru
stort belopp deraf, inom ett maximum af 9,000,000 Ridr bör under bvartdera af
ifrågavarande 5 år utgå;
3:o för samma statsreglerings-period ett särskildt kreditiv af 5,000,000 Ridr
28
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JVJ 26.
Riksmynt, för att, i händelse omständigheterna det medgifva, kunna påskynda de
återstående arbetenas utförande i sådana delar af landet, hvarest stambanornas hufvudriktning
blifvit genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut afgjord. Det
torde i sådant fall blifva möjligt alt före 1860 års utgång bland annat fortsätta
arbetet a Södra stambanan från Finjasjön ett stycke in uti Småland, samt å Nordvestra
stambanan mellan Arvika och Norrska gränsen, i fall omständigheterna gåfve
dertill anledning.
Ehuru i ofvan upptagna arbetsplan för de 4 åren 1857—1860 vissa bestämda
penningebelopp äro afsedda att användas för byggandet af särskilda ban-delar, måste
likväl, emedan förhållandena kunna göra afvikelser från nämnde plan nödvändiga,
hvarigenom ett arbete kan komma alt kosta mindre, men ett annat deremot mera
än som påräknats, Kongl. Majrt förbehålla sig rättighet alt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nu framlagda plan, efter behof bestämma medlens fördelande å
de särskilda stambane-arbetena, helst högst betydliga utgifter, såsom för administrationen,
anskaffandet af den rörliga materielen och de dervid nödiga anordningar, m.
ro., äro för byggnadsföretaget i dess helhet gemensamma.
Då det anslag, som för hvarje år skall användas till statens jernvägsbyggnader,
endast efter hand under årets lopp kommer alt utgå, torde såsom regel i allmänhet
kunna antagas, alt räntan under första året, då upplåning sker, ej behöfver beräknas
för mera än 6 månader.
Om det vidare antages, alt räntan jemte amortissement bestämmes till 6 procent
af det upplånta kapitalet; och slutligen om hela anslaget för åren 1858—1860
dem emellan fördelas sålunda, att på hvarje af åren 1858 och 1859 i rund summa
belöper 7,800,000 R:dr, och på det sista året 7,900,000 R:<]r, så komma ränte
och
amorlissements-utgifterna för de nu äskade anslagen, under nästa slatsregleriugsperiod,
att blifva som följer:
å anslaget för år 1857, (7,755,000 R:dr), under 3'/2 år ... . 1,528,550,
å anslaget för 1858, (7,800,000), under 2'/2 år  1,170,000.
å anslaget för 1859, (7,800,000), under 1V2 år
702,000.
å anslaget för 1860, (7,900,000) under ’/2 år  237,000.
Summa 3,637,550.
Såsom tillgång för bestridande af denna utgift äro vid statsregleringens uppgörande
afsedda de årliga öfverskottsmedlen, uppgående till 1,210,500 R:dr Riksmynt,
eller tillsammans på tre år — R:dr 3,631,500, hvilken summa således med
den obetydliga skillnaden af endast 6,050 R:dr motsvarar det ofvan uppgifna
behofvet.
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. JW 26.
29
Någon ränte- och amortissements-utgift för det af Kongl. Majrt äskade särskilda
kreditivet har icke blifvit beräknad, enär det ej med någon visshet kan förutses
huruvida omständigheterna göra detsammas anlitande möjligt eller lämpligt.
Hvad slutligen den arbetskraft angar, som till jernvägsbyggnadernas utförande
erfordras, kan visserligen, på grund af den erfarenhet, som i sädant afseende hittills
vunnits, antagas, att, i sjelfva de trakter, der dylika arbeten komma att delvis företagas,
arbetare till temligen betydligt antal skola blifva att tillgå; men som dessa
arbetare likväl icke torde blifva tillräckliga, och det i alla fall vore mindre lämpligt
att från jordbruket i någon trakt bortdraga alltför stor arbetskraft, finner Kongl.
Maj:t det blifva nödvändigt att, såsom både Kommittéen och Chefen för statens
jernvägsbyggnader tillstyrkt och äfven hittills vid större arbetsföretag inom landet
egt rum, kommenderingar ur Arméen jemväl begagnas till ifrågavarande byggnader,
helst dessa arbeten i väsendtlig mån åsyfta alt underlätta landets försvar och således
icke kunna anses vara för Arméens ändamål främmande. Statens utgift lärer blifva
ungefär lika antingen soldater eller private arbetare begagnas. Om af den för
statens jernvägsbyggnader årligen behöfliga, till omkring 10,000 man beräknade
arbetsstyrka hälften kan, enligt hvad Byggnads-Chefen antagit, påräknas komma att
bestå af private arbetare, men desse utgå från Stockholms-trakten, Upland, Södermanland,
Westergöthland, Småland och Skåne, bör härigenom någon anmärkningsvärd
minskning i den för de särskilda orterna behöfliga arbetare-personal icke kunna åstadkommas
och en sådan olägenhet torde äfven, hvad kommenderingar ur Arméen beträffar,
kunna i sin mån förekommas derigenom att icke ett alltför stort antal trupper
kommenderas från någon särskild provins och minst från en sådan, hvars private
arbetare i större mängd låtit anställa sig vid jernvägsföretag i orten. Utmed och i
närheten af städerna torde soldater böra uteslutande begagnas, emedan erfarenheten
visat, att endast med svårighet ordning och arbetsamhet kunna vidmakthållas bland
en större, i grannskapet af släder förlagd styrka af private arbetare.
Öfver inkomster och utgifter i och för den trafik, som pa smärre delar af stambanorna
redan öppnats, och hvilken före 1860 års slut bör hafva vunnit större utsträckning,
kommer särskild redovisning att ega rum. Kongl. Maj:t anser lämpligt
att, om någon nettobehållning af passagerare- och godstrafiken å statens jernbanor
under tiden intill 1860 års slut uppstår, densamma får ingå till byggnadsfonden,
men att således äfven, i fall någon brist skulle dervid uppkomma, den må
af nämnde fond få bestridas.
SO Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 26.
Till upplysning i ämnet låter Kongl. Majrt till vederbörande Utskott öfverlemna
:
l:o. Kommittéens underdåniga betänkande och förslag, med åtföljande kartor,
ritningar ocb kostnadsförslag;
2:o. Ofverste Ericsons i ämnet afgifna betänkande, jemte en karta, hvarå det
af honom föreslagna jernvägsnät är uppdraget, samt en specialkarta, å hvilken den
af honom ifrågasatta förening i Stockholm af Vestra och Norra stambanorna finnes
utmärkt;
3:o. De till Kongl. Maj:t inkomna petitioner i fråga om riktningen af jernvägsstambanorna.
Som till betäckande af de utgifter, Kommittéen nödgats i och för det åt densamma
i nåder lemnade uppdrag bestrida, det af Rikets sednast församlade Ständer
för sådant ändamål till Kongl. Maj:ts disposition ställda anslag af 60,000 R:dr B:ko
icke befunnits tillräckligt, i anseende till den större utsträckning undersökningarne
måst erhålla, och Kongl. Maj:t derföre, på Kommittéens underdåniga anhållan om
ytterligare anslag, anbefallt Stats-kontoret att af under händer varande medel för
undersökningarnes fortsättande förskjuta 17,000 R:dr B.ko, som likväl, enligt hvad
Kommitléen nu upplyst, icke till fullo komma att åtgå, hemställer Kongl. Maj:t, att
sedan Kommittéen afgifvit redovisning öfver de till dess disposition ställda medel
och till Stats-kontoret återlevererat den då befintliga behållningen, Stats-kontoret
måtte ega att af Rikgälds-kontoret utbekomma ersättning för beloppet af dess fordran
hos Kommittéen.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut Supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JYI 26.
31
t
Utdrag af Protokollet ofver Civil-Arenden, hållet inför Hans
Majit Konungen\, i Stals-Rådet å Stockholms Slott den 28
November 1856, dervid Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
var närvarande.
Närvarande:
Hans Excellens. Justitie—Stats—Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministeru för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Rådenj: Herr Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou, och
Almqvist.
Siats-Rådet Grefve Mörner anmäldes vara af sjukdom förhindrad
all lillstädeskomma.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Civil-Ärenden för den 21 innevarande
månad, och sedan förberedande öfverläggningar i ämnet inför Hans Maj:t
Konungen egt rum, föredrog Chefen för Civil-Departemenlel, Herr Stats-Rådet
Fåhraeus frågan om aflåtande af Nådig Proposition till Rikets Ständer, angående
riktningen af de stamjernbanor, som för Statens räkning borde utföras, samt om
anvisandet af dertill erforderliga medel.
Sedan, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers i ämnet gjorda
framställning, Kongl. Maj:t under den 22 Januari 1853 i Nåder uppdragit åt en
af sakkunnige personer sammansatt kommitté att, efter anställde noggranna topografiska
och statistiska undersökningar, uppgöra och utarbeta sådant förslag lill jernvägars
riktning, anläggningssätt och beskaffenhet m. m., att derpå matte kunna
grundas Nådig Proposition till Rikets Ständer, angående verkställigheten af de större
jernvägs-anläggningar, hvilka derefter ansåges böra af allmänna medel bekostas, hade
bemäldo Kommitté, under den 30 sistlidne September, inkommit med nu anmäldt
underdånigt betänkande i ämnel, ålföljdt af de på Kommittéens föranstaltande upprättade
kartor, profil-ritningar och kostnadsförslag öfver särskilda vägsträckningar; Och
hade Kommitléen i samma betänkande äfven yttrat sig öfver följande till dess utlåtande
52
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 26,
i Nåder remitterade underdåniga framställningar, hvilka nu jemväl af Herr Departements-Cbefen
föredrogos nemligen:
Uti nämnde betänkande hade Kommittéen — — — — — — — i underdånighet
anmält, det Kommittéen såsom hufvudgrunder, hvilka vid anläggningen af statens
stambanor borde följas, antagit: — — — — — — — — — — —
Hvad derefter angick de jernvägslinier, hvilka borde för statens räkning anläggas,
hade Kommitléen i underdånighet yttrat, det Kommittéen ansåge dem böra blifva
Atla till antalet, hvaraf Fem såsom stambanor och Tre såsom sammanbindnings—
banor, nemligen:
Sedan åt Chefen för Statens Jernvägsbyggnader, Öfverste Ericson, tillfälle derefter
lemnats att yttra sig angående de af Kommittéen sålunda föreslagna stats-jernbanor,
hade bemälde Öfverste till Chefen för Civil-Departementet inkommit med ett
skriftligt betänkande i ämnet, deruti han utförligen framställt sina åsigter rörande
så väl antalet af de jernbanor, hvilka borde för Statens räkning anläggas, som ock
den för dessa banor lämpligaste sträckning, hvilken blifvit utmärkt på en hans betänkande
bilagd karta; hvarjemte Öfverste Ericson afgifvit plan, angående sättet och
ordningen för berörde jernbanors utförande, äfvensom förslag å de härtill erforderlige
medel m. m.
Föredragande Herr Departements-Chefen anförde derefter i underdånighet:
»I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kommittéen yttrat anser jag:
att de stambanor, som på statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast
genom de orter, hvilka i anseende till sin allägsenhet från vattenkommunikationer
af desse icke kunna draga fördel;
att följaktligen en stambana blott undantagsvis bör i en längre sträckning
framgå parallelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eiler beröra densamma
vid sådane punkter, der den inre rörelsen antingen redan befinnes eller kan
emotses blifva för vissa orter koncentrerad;
att, som ett vigtigt syftemål med stambanorne jemväl är att underlätta förbindelsen
med främmande länder samt mellan betydligare handelsplatser inom riket,
afståndet mellan stambanornes ändpunkter i möjligaste mån bör förkortas, till besparing
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 26.
33
spöring så väl i byggnadskostnad, som i tid och transportkostnad, dock under iakttagande,
så vida sådant ulan längre omvägar kan ske, att slambanorne jemväl beröra
de punkter, som i följd af ett för inre rörelsen gynnsamt läge eller af större produktion
mest äro i behof af kommunikationer och väl belägna för bibanors anslutande;
hvaraf följer, att en stambana icke oeftergifligen bör framgå kortaste vägen
emellan dess ändpunkter, utan äfven afse rörelsens befrämjande så väl inom mellanliggande
trakter, som mellan dem och ändpunkterne;
att en stambana bör underlätta transporten af trupper och krigsmateriel och
möjliggöra Armé-afdelningars skyndsamma förflyttning till de i strategiskt hänseende
vigtigaste orterna, hvilka således böra af stambanorna genomskäras eller beröras;
samt att, som stambanornas anläggning kommer att medföra högst betydliga
kostnader, och det med skäl kan befaras att, om än å vissa af nämnde banor en
liflig trafik redan första tiden efter deras öppnande är att emotse, genom hvilken
kostnaden för deras underhåll och administration kan fullkomligen betäckas och tillika
möjligtvis ett öfverskott uppstå, ett motsatt förhållande likväl torde å vissa andra
banor, åtminstone i början, uppkomma, antalet och utsträckningen af stambanorna
för närvarande bör inskränkas till hvad behofvet oundgängligen fordrar, hvaremot
det torde böra åt framtiden öfverlemnas att besörja utvidgandet af detta stamban
system,
när en högre uppdrifven produktion sådant påkallar och landels derigenom
ökade hjelpkällor medgifva större uppoffringar af Staten för kommunikationernas
ytterligare förbättring.»
»På dessa hufvudgrunder hvilar det system för anläggning af Statens slamjernbanor,
som jag nu i underdånighet, föreslår Eders Maj:t att till Rikets Ständers
pröfning öfverlemna.»
»Då Stockholm, dels såsom Rikets hnfvudstad, dels genom dess i både militäriskt
och kommersiell hänseende vigtiga belägenhet, onekligen utgör den punkt,
hvilken vid utstakandet af ett systematiskt jernvägsnät för riket bör företrädesvis
tagas i betraktande samt tjena till utgångspunkt, måste i främsta rummet tillses,
huru denna punkt, utan att åsidosätta mellanliggande fruktbara provinsers anspråk
och behof af underlättade kommunikationer, må på ändamålsenligaste sätt sammanbindas
med Malmö, såsom gränsort i söder, med Götheborg, såsom gränsort och
vigtigaste handelsplats vid vestra kusten, med Norriges hufvudstad, samt slutligen
med Upsala och de både norr och vester om sistnämnde stad belägna trakter.»
»Hvad nu först angår den linie, sorn noder benämning af vestra stambanan
skall sammanbinda Stockholm med Götheborg, och hvarifrån icke allenast utgrening
bör ske mot Norrige, utan ock, från Falköping, den bana utgå i riktning mot Malmö,
hvilken kommer alt uteslutande underhålla jernvägsförbindelsen mellan Skåne och
Stockholm intilldess en kortare bana genom Småland och Östergöthland hinner i
pämnde riktning tillvägabringas, anser jag det vara obestridligt, att denna linie är
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. S
34
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JU 26*.
företrädesvis vigtig och att således dea största omsorg bör å dess utstakande an-»
vändas, på det alt densamma äfven i framtiden under fortgående utveckling af landets
jernvägssystem, må finnas motsvara sitt ändamål. Kommitléen har, uppå anförde
skäl, tillstyrkt, att denna hufvudlinie, utgående från Stockholm, måtte, efter att under
en längd af omkring sex mil hafva varit gemensam med den norra stambanan,
dragas öfver Westerås, Köping och Orebro till Svartå, samt derifrån utgrena sig
mot Norrige och Götheborg. Härvid förekommer likväl, att på detta sätt jernvägsförbindelsen
icke blott emellan Stockholm och Götheborg, utan ock mellan Stockholm
och Norrige blir omkring 3 !/> mil längre, samt således för trafiken dyrare, än om
stambanan från Stockholm genom Södermanland framdragcs söder om Mälaren öfver
Södertelge, Kathrineholm och Hallsberg till Hjulö, samt att i alla fall, såsom Kommitéen
också anfört, en från Stockholm lill hufvudstadens sammanbindande med de
södra provinserna utgående stambana mäste genom det inre af Södermanland, i
hufvudsakligen vestlig riktning, fortgå ända till Kathrineholm, hvarigenom, om detta
vägstycke, derå, enligt sednare förrättade undersökningar, de fleste brantare lutningar
än 1 på 100 kunna undvikas eller förändras, intages i sträckningen för vestra stambanan,
anläggningskostnaden för 12Y2 mils bana besparas, då deremot endast sex
mils besparing skulle uppstå genom antagande af Kommittéens förslag att låta den
norrut från Stockholm mot Upsala gående stambanan öfver Almare-stäk gemensamt
med den i vestlig riktning gående stambanan fortlöpa ända till Girista, hvarigenom
dessutom en förlängning af omkring 2'/2 mil uppstår i jernvägslinien mellan Stockholm
och Upsala. I betraktande af dessa omständigheter och under antagande, att
för ett fullständigt genomförande af här ofvan antydda system för anläggning af
stambanor, en från Stockholm utgående jernväg måste inom en icke mycket aflägsen
tidrymd komma att ledas genom de norr om Mälaren belägna provinserna, samt
genom utgrening till Nerike sättas i förbindelse med Rikets vestra orter, — hvilken
hufvudlinie, då den icke afses för åstadkommande af en skyndsam förbindelse mellan
Stockholm å ena samt Götheborg och Norrige å andra sidan, ej heller behöfver, i
strid mot den af Kommittéen sjelf uppställda grundsats, dragas nära invid Mälarens
norra strand till åstadkommande af kortaste vägsträckning, utan deremot kan erhålla
den riktning, som ett billigt afseende icke blott å Uplands och Westmanlands, utan
äfven å de norr om dessa provinser liggande orters intressen fordrar, hvarigenom
således jernvägssystemet norr om Mälaren kan ordnas på ändamålsenligaste sätt,
med hänsigt jemväl till de enskilda bibanor och vatlenkommunikationer, som i dessa
trakter redan förefinnas eller kunna än vidare åstadkommas* — finner jag mig böra
i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Majit måtte i Nåder föreslå Rikets Ständer, att
den linie, som under benämning af vestra stambanan skall sammanbinda Stockholm
med Götheborg, med utgreningar genom särskilda stambanor till bådo Norrige och
södra orterna, må från Stockholm gå öfver Södertelge, Kathrineholm, Hallsberg,
Kongl. Majlis Nåd. Proji. JVs 26.
55
Iljulö, Sköfde, Falköping och Alingsas lill Göthehorg, utgörande tillsammans en sträcka
af omkring 43 Mi mil.»
»Beträffande derefter den Nordvestra Stambanan, anser jag densamma böra
utgå från någon punkt på Vestra Stambanan mellan Porla och Hjulö i Vestra
Nerike, samt i den riktning som efter noggrannare undersökningar finnes fördelaktigast,
såsom Kommittéen föreslagit, dragas öfver Christinehamn, Carlstad och
Arvika till riksgränsen.»
»Den af Kommittéen för Södra Stambanan föreslagna sträckning mellan Falköping
och Malmö, med bibana till Jönköping, finner jag ändamålsenlig, och tillstyrker således
alt densamma må af Eders Kongl. Majit antagas.»
»Hvad vidare den Östra Stambanan angår, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit må likaledes gilla den för samma bana af Kommittéen utstakade
riktning från Kathrineholm på Vestra Stambanan, öfver Norrköping, Linköping
och Tenhult till Göthaström på Södra Stambanan, med bibana från Tenhult till
staden Jönköping.»
»Beträffande slutligen den Norra Stambanan, anser jag denna från Stockholm
utgående bana så mycket heldro böra läggas öster i stället för vester om Sigtunafjärden,
som banan i denna riktning blir 2% mil kortare och anlagd på den bästa
lokalen, samt äfven mera tillgänglig för de vidsträckta delar af Stockholms och Upsala
län, som i en böjning åt öster utskjuta mot hafvet samt äro i stort behof af en
dylik kommunikationslinie, hvaremot landet på vestra sidan om samma fjärd är
genomskuret af ingående vikar, hvilka underlätta dess förbindelse med Mälaren och
bufvudstaden. Att från Upsala, på sätt af Kommittéen föreslagits, fortsätta linien rakt
på Gefle, torde blifva mindre lämpligt, ehuru den derigenom visserligen blefve
kortast; ty dels kan den landväga förbindelsen mellan Stockholm och Gefle, mellan
hvilka städer sjöled finnes, icke vara af den jemförelsevis stora vigt, som dessa
städers förbindelse med de inre delarne af landet, och dels skulle banan, särdeles
norra delen deraf, i en sådan riktning komma alltför nära Östersjön, med uppoffrande
af det inre landets intressen, äfvensom de tvänne städernas, hvilkas välstånd
och förkofran till viss grad bero af det angränsande landets.»
»Vidkommande Norra banans fortsättning från Upsala, så ehuru ett system
som afser att från Upsala öfver Sala draga nämnde jernväg dels norr ut mot GefleDala-jernbanan,
dels ock vester ut mot Örebro (och särskilt en bibana till Mälaren
vid Westerås för upptagande af trafiken med tyngre varor, ämnade att från sistnämnde
stad sjövägen fortskaftas), torde böra af Eders Kongl. Majit i nåder
godkännas, anser jag likväl, då lokalundersökningar blifvit förrättade endast för
vägen från Upsala till Sala, banan nu blott böra definitivt bestämmas att framgå till
sistnämnde stad, men att afgörandet af frågan om denna banas utgreningar derifrån
bör bero på den ytterligare utredning af ämnet och de tekniska undersökningar i
orterna; som hittills icke kunnat företagas eller afslutas, men för en definitiv be
-
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jlt 26.
handling af denna fråga, äfvensom för reglering af framtida förhållandena emellan
Staten och Koping-Hult-jernvägs-aktieholaget torde vara af nöden; i hvilket afseende
jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte oförtöfvadt låta anställa
de ännu erforderliga tekniska undersökningarna, samt under tiden lemna öppet för
de i saken intresserade att inkomma med de framställningar och statistiska upplysningar,
som för ärendets utredning må anses tjenliga, hvarefter Eders Kongl. Msjtt
torde till Rikets Ständer aflåta nådigt förslag rörande denna del af hufvudfrågan.»
»Lika med Kommiltéen anser jag en Sammanbindning sbana mellan Örebro och
Askersund blifva af väsendtlig nylla och således böra bland rikets stambanor upptagas;
men enär den trafik emellan Östergöthland, Södermanland och Nerike, som
varit afsedd för den af Kommittéen föreslagna 6V3 mil långa sammanbindningsbanan
mellan Kathrineholm och Örebro, kan, utan anläggning af särskilt jernväg och endast
med omkring en mils tillökning i väglängden, befordras på Vestra Stambanan ända
till Hallsberg och derifrån på örebro-Askersund-banan till Örebro, finner jag berörde
mellan Kathrineholm och Örebro ifrågasatta bana icke vara behöflig; hvarjemte
och då den af Kommiltéen föreslagna Sammanbindningsbanan från Kambol öfver Qvicksund
till någon punkt på en blifvande Stambana norr om Mälaren desto mindre
torde kunna anses vara af öfvervägande nödvändighet påkallad, som riktningen af
denna Stambana norr om Mälaren, lill hvilken denna sammanbindningsbana skulle
stöta, ännu icke kan bestämmas, jag i underdånighet hemställer, att förslaget härom
må för närvarande få förfalla.»
»Hvad angår det af Öfverste Ericson framställda förslag att, medelst Vestra
och Norra Stambanornas förening i Stockholm, bereda väsentliga fördelar åt trafiken
samt tillika undvika anläggningen och underhållet af särskild bangård på Södermalm,
tillstyrker jag, med billigt förtroende till bemälde Öfverstes på tekniska insigter
och mångårig erfarenhet i yrket grundade omdöme rörande möjligheten att utföra
denna storartade plan, att densamma må af Eders Kongl. Maj:t i nåder antagas.»
»På grund af det ofvan anförda tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Majrt måtte i Nåder föreslå Rikets Ständer att nedan upptagne järnvägslinjer må
anses såsom Stambanor, hvilka skola anläggas och utföras genom Statens omedelbara
försorg och på dess bekostnad, samt följaktligen utgöra allmän tillhörighet och
stå under Statens tillsyn och förvaltning, nemligen:
l:o Vestra Stambanan, gående från Stockholm öfver Längd Beräknad kostnad
Södertelge, Kathrineholm, Hallsberg, Wiby, Hjulö, Sköfde, mil' ' riksm5'nt
Falköping
och Alingsås till Götheborg 43% 34,850,000: —
Till den härför beräknade kostnaden bör jemväl läggas
den för Vestra och Norra Stambanorna gemensamma, nemligen
:
Transport 431/2. 34,850,000: —.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. Ne Sfi.
37
Transport 45Vs. 34,830,000: —
för do begge banornas förening i Stockholm, enligt approximativ
beräkning  3,000,000: —
för anläggning af reparations-verkstäder i nämnde stad . 400,000: —
2:o Nordvestra Stambanan, utgående från Vestra
Stambanan i närheten af Porla, och sträckande sig öfver
Christinehamn, Carlstad och Arvika till riksgränsen vid Magnor 19'/4- 13,200,000: —
3:o Södra Stambanan, utgående från Vestra Stambanan
vid Falköping och sträckande sig, med bibana till
Jönköping, öfver Göthaström, Agghult och Lund till Malmö 31 Mi- 20,400,000: —
4:o Östra Stambanan, utgående från Vestra Stambanan
vid Kathrineholm och sträckande sig öfver Norrköping,
Linköping och Tenhult till Göthaström på Södra
Stamlinien, med biliana från Tenhult till Jönköping . . 25. 17,600,000: —
5:o Norra Stambanan, från Stockholm öfver Upsala
till Sala 11%- 8,650,000: —
hvartill jemväl bör framdeles läggas nämnda banas fortsättning
från Sala i både vestlig och nordlig riktning.
6:o Sammanbindnings-banan mellan örebro och
Askersund 5- 3,250,000: —•
Summa, oberäknadt omförmälda utgreningar från Sala, 1355/8. 103,350,000: —
»Härvid bör likväl anmärkas, att tillsammans omkring elfva mil å Vestra och
Södra Stambanorna äro under arbete och till en del fullbordade; att å kostnadssummorna
redan 7,500,000 Riksdaler riksmynt blifvit af Rikets Ständer anvisade,
samt att, enär en del af de till utförande nu föreslagna Stambanor endast blifvit
preliminärt undersökt, här ofvan uppgifna summa ä de föreslagna Stambanornas
längd och kostnad möjligen kau komma alt undergå någon förändring.»
»Då en alltför lång utsträckning af arbetstiden skulle dels öka kostnaderna för
anläggningen, dels förorsaka att rikets innevånare så mycket senare komme i åtnjutande
af de förmåner, som jernvägsbyggnaderne medföra, anser jag det vara med
landets sanna fördel öfverensstämmande, att de Stats-jernbanor, hvilkas anläggning af
Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutas, måtte fullbordas så skyndsamt som
tillgången på Ingeniörer, arbetare och materialier medgifver. Med stöd af den under
jernvagsarbetet hittills vunna erfarenhet torde kunna antagas, att icke blott ofvannämnda
våglängd af 435'V8 mil, utan ock Norra Stambanans fortsättning åt norr
och vester bör inom en tid af 13 år, räknadt från och med år 1857, kunna fullbordas,
men likväl endast uoder förutsättning, att arbetet får samtidigt företagas
-och fortsättas å flera särskilda ställen, hvilket äfven af andra omständigheter påkallas.
Den åsigt torde nemligen numera temligen allmänt hafva gjort sig gällande bär
38
Kongl Maj;ls Nåd. Prop. M 26.
i landet, att transito-rörelsen eller förbindelsen mellan de begge slutpunkterna af
en bana, som förenar betydligare import- eller export-orter, är af en underordnad
vigt i jemförelse med rörelsen å banans inre delar och i synnerhet å de yttersta
dclarne deraf. Oberäknadt att således genom samtidigt arbete å särskilda punkter
af en bana, de fördelar, jernvägsrörelsen medförer, kunna skyndsammare komma flera
trakter till godo genom deras förbindande med andra för deras rörelse vigtiga orter,
åstadkommes derigenom, att penningarne och arbetsförtjensten jemnare fördelas, att
lättare tillgång på arbetare och dragare beredes, samt att materialier och instrumentalier
för arbetet, äfvensom föda och husrum för arbetarne med mindre svårighet
och ulan särdeles stegring i pris erhållas. Dessutom måste i betraktande tagas,
att, i anseende till sommarens korthet, vissa svårare arbeten, i synnerhet sådana,
som erfordra murning, såsom viadukter, broar och kulvertar, hvilka arbeten, äfven
med full tillgång å penningar och arbetsfolk, ej kunna på en trång lokal utöfver
viss grad lortskyndas, måste i god tid, om än på vidt åtskilda ställen, företagas,
för alt inom den för hela jernvägssystemcts fulländning afsedda tid medhinnas.»
»Med fästadt afseende å samtlige ofvannämnda förhållanden, har Öfverste Ericson
för byggandet af de stambanor, hvilka böra för Statens räkning anläggas, uppgjort
arbetsplan, åtlöljd af kostnadsförslag, hvilket grundats dels på den erfarenhet,
sorn de redan utförda jernvägs-arbetena lemnat, dels på de af Kommittéen
gjorda beräkningar.»
»De anslag, Eders Kongl. Majit vid innevarande Riksdag af Rikets Ständer
äskar, äro visserligen i allmänhet afsedda att ej utgå förr än nästa statsregleringsperiod
inträdt, eller under åren 1858 —1860. Som likväl arbetena å Statens stambanor
måste redan från och med nästa år i en vidsträcktare skala vidtagas, om de
skola inom här olvan utsatta lid kunna medhinnas, samt dessutom onödiga kostnader
al icke obetydligt belopp skulle för statsverket uppstå, om, i brist på medel,
arbetet mäste under år 1857 inställas, så har af sådan anledning, och då af den
behållning, hvilken förefinnes å de vid sednaste Riksdag till påbörjande af arbetet å
Vestra och Södra stambanorna anvisade medel, endast omkring 400,000 Riksdaler
Riksmynt beräknats komma att vid innevarande års slut återstå, Öfverste Ericsons
efterföljande plan blifvit uppgjord under förutsättning att, utom hvad som under
nästa statsreglerings-period bör utgå, ett särskildt anslag varder för 1857 års arbeten
beviljadt,»
»Utöfver det anslag, som för de fyra fren 1857—1860 ansetts behöflig.t, har.
Öfverste Ericson" trott det varajnödigt, att för nästa statsreglerings-period till Eders.
Kongl. Majits disposition ställes"ett särskildt kreditiv af 5,000,000 Riksdaler Riks-,
mynt, för att, om arbetena skulle kunna i större skala bedrifvas eller inträdande.
kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JK 26.
39
förhållanden fordra jernvägs-arbetenas påskyndande utöfver hvad planen upptager,
kunna för sådant ändamål begagnas.»
»Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t, med framläggande ef
denna plan, måtte, för att blifva satt i tillfälle att låta med all erforderlig kraft företaga
de arbeten, hvilka, enligt planen, böra under de fyra åren 1857—1860, eller
före nästa statsreglerings-periodS slut vara utförda, af Rikets Ständer äska att i
sådant ändamål må till Eders Kongl. Majlis disposition anvisas följande summor,
om hvilkas anskaffande i deu ordning Eders Kongl. Majits på Rikets Ständers begäran
utfärdade Nådiga Kungörelse af den 5 Februari 1855 stadgar, genom upplåning
mot utgifvande af fonderade stats-obligationer, Eders Kongl. Maj:t torde i
Nåder föreslå Rikets Ständer att meddela Fullmäktige i Riksgälds-kontoret erforderlig
föreskrift, nemligen:
l:o. För år 1857 ett belopp af 7,755,000 Riksdaler Riksmynt, att utgå
med 1,500,000 Riksdaler under första, — med 2,300,000 Riksdaler under andra, —
med 3,000,000 Riksdaler under tredje, och med återstoden eller 955,000 R:dr
under fjerde qvartalet af samma år.
2-o. För nästa statsreglerings-period eller åren 1858—1860, tillsammans
23,500,000 Riksdaler Riksmynt, med rättighet för Eders Kongl. Majit att bestämma
huru stort belopp deraf, inom ett maximum af 9,000,000 Riksdaler, bör under
hvartdera af ifrågavarande tre år utgå.
3:o. För samma statsreglerings-period ett särskildt kreditiv af 5,000,000
Riksdaler Riksmynt, för att, i händelse omständigheterna del medgifva, kunna påskynda
de återstående arbetenas utförande i sådana delar af landet, hvarest stambanornas
hufvudriktning blifvit genom Kongl. Majlis och Rikets Ständers beslut afgjord.
Det torde i sådant fall blifva möjligt att före 1860 års utgång, bland
annat, fortsätta arbetoL å Södra Stambanan från Finjasjön ett slycke in i Småland,
„ samt å Nordvestra Stambanan mellan Arvika och Norrska gränsen, i fall omständigheterna
dertill gifva anledning.»
»Ehuru i ofvan upptagna arbetsplan för de fyra åren 1857—1860 vissa bestämda
penningebelopp äro afsedda att användas för byggandet af särskilda ban
delar,
torde likväl, emedan förhållandena kunna göra afvikelser från nämnde plan
nödvändiga, hvarigenom ett arbete kan komma att kosta mindre, men ett annat
deremot mera än som påräknats, Eders Kongl. Majit finna angeläget förbehålla sig
rättighet att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med berörde plan, efter behof bestämma
medlens fördelande å de särskilda stambane-arbetena, helst högst betydliga
utgifter, såsom för administrationen, anskaffandet af den rörliga materielen och de
dervid nödiga anordningar m. m. äro för byggnadsföretaget i dess helhet gemensamma.
»
åi)
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JM 26.
»Hvad slutligen den arbetskraft angår, som till jernvägs-byggnadernas utförande
erfordras, kan visserligen på grund af den erfarenhet, som i sådant afseende hittills
vunnits, antagas, alt i sjelfva de trakter, der dylika arbeten komma att delvis företagas,
arbetare till temligen betydligt antal skola blifva att tillgå; men som dessa
arbetare likväl icke torde blifva tillräckliga, och det i alla fall vore mindre lämpligt
att från jordbruket i någon trakt bortdraga allt för stor arbetskraft, finner jag det
blifva nödvändigt att, såsom både Kommittéen oell Chefen för Statens jernvägsbvggnader
tillstyrkt och äfven hittills vid större arbetsföretag inom landet egt rum,
kommenderingar ur arméen jemväl begagnas till ifrågavarande byggnader, helst dessa
arbeten i väsendtlig mån åsyfta alt underlätta landets försvar och således icke kunna
anses vara för arméens ändamål främmande. Statens utgift lärer blifva lika, antingen
soldater eller privata arbetare begagnas Om af den för Statens jernvägsbygg
nader
årligen behölliga, till omkring Tio Tusen man beräknade arbetsstyrka, hälften
kan, enligt hvad Byggnads-chefen antagit, påräknas komma att bestå af privata arbetare,
men dessa utgå från Stockholmstrakten, Upland, Södermanland, Westergöthland.
Småland och Skåne, bör härigenom någon anmärkningsvärd minskning i den
för de särskilta orterna behöfliga arbetarepersonal icke kunna åstadkommas, och en
sådan olägenhet torde äfven, hvad kommenderingar ur arméen beträffar, kunna i
sin mån förekommas derigenom, att icke ett alltför stort antal trupper kommenderas
från någon särskild provins, och minst från en sådan, hvars private arbetare i större
mängd låtit anställa sig vid jernvägsföretag i orten.»
»Utmed och i närheten af städerna torde soldater böra uteslutande begagnas,
emedan erfarenheten visat, att endast med svårighet ordning och arbetsamhet kunna
vidmakthållas bland en större, i granskapet af städer förlagd styrka af private
arbetare.»
»Öfver inkomster och utgifter i och för den trafik, som på smärre delar af
stambanorna redan öppnats, och hvilken före 4860 års slut bör hafva vunnit större
utsträckning, tillstyrker jag att särskild redovisning mätte anbefallas, hvarvid jag anser
lämpligt att, om någon nettobehållning af passagerare- och gods-trafiken å Statens
jernbanor under tiden intill 1860 års slut uppslår, densamma får ingå till
byggnads-fonden, men att således äfven, ifall någon brist skulle dervid uppkomma,
den må af nämnde fond få bestridas.»
»Som,
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JY3 26.
41
»Sorn, lill betäckande af de ulgifter Kommitléen nödgals i och för det åt
densamma i nåder lemnade uppdrag bestrida, det af Rikets sednast församlade
Ständer för sådant ändamål till Eders Kongl. Maj:ts disposition ställda anslag
af Sextio Tusen Riksdaler banko icke befunnits tillräckligt i anseende
till den större utsträckning undersökningarne måst erhålla, och Eders Kongl. Maj:t
derföre, på Kommittéens underdåniga anhållan om ytterligare anslag, anbefallt Statskontoret
att af under händer varande medel för undersökningarnes fortsättande
förskjuta 17,000 Riksdaler Banko, som likväl, enligt hvad Kommitéen nu upplyst,
icke till fullo komma all åtgå, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Maj:t mätte hos Rikets Ständer hemställa, att, sedan Kommittéen afgifvit redovisning
öfver de till dess disposition ställda medel, och till Stats-kontoret återlevererat den
då befintliga behållningen, Stats-kontoret måtte ega att af Riksgälds-kontoret utbekomma
ersättning för beloppet af dess fordran hos Kommittéen.»
Hvad sålunda blifvit af Herr Departements-chefen i underdånighet
föreslaget och tillstyrkt, deruti Stats-rådets öfrige
närvarande Ledamöter jemväl instämde, fann Kongl. Maj:t godt
att till alla delar gilla och bifalla; hvarjemte och sedan ett af
Herr Departements-chefen uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i ämnet blifvit till justering uppläst, Kongl.
Maj:t, med gillande af samma förslag, i Nåder befallde, alt, i
öfverensstämmelse dermed, Nådig Proposition, sådan den finnes
delta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Carl Ekström.
Bih lill R. S(. Prot. 1056 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
6
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOH. BECKMAN, 18S6.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 27.
i
M 27.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 2st Dec. 1856, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
upplåtelse af vissa delar af Jönköpings f. d. fdstningsområde
till Jönköpings stads disposition för ny tomlreglering
derstädes; Gifven Stockholms Slott den 21 November
1856.
Hos Kong!. Maj:t har Magistraten i Jönköping, å stadens vägnar, i sammanhang
med förslag till ny tomlreglering efter den staden år 1854 öfvergångna
eldsvåda, i underdånighet anhållit, att, för underlättande af denna reglering och
synnerligen lör att utan alltför betungande kostnad för staden förskaffa tjenliga
bvggnads-tomter åt dem, som genom berörda reglering förlorade sina gamla tom
ter,
till ersättning hvarför staden för närvarande icke kunde anvisa annan, än
den söderut från staden emellan Munksjön och Rocksjön belägna mark, af sank
och för bebyggande högst otjenlig beskaffenhet. Kongl. Maj:t måtte bereda staden
upplåtelse af det emellan vestra förstaden och Lillsjön liggande, Kronan tillhöriga
f. d. fästnings -området, så vidt det icke vore för allmänt ändamål behöfligt.
Kongl. Maj:t, som under den 2 Augusti berörda år i Nåder gillat och stadfästat
en aT staden uppgjord plan för reglerande af tomter, gator och torg m. m.,
uti såväl den gamla staden, som vestra förstaden, har sedermera till Nådig pröfning
förehaft stadens underdåniga anhållan om dispositionsrätt till f. d. fästnings—
området.
Härvid har förekommit, alt Chefen för lngeniör-Korpsen, hvars underdåniga
utlåtande, i fråga om f. d. fästnings-områdets upplåtande till staden, Kongl. Majit
i Nåder inhemtat, ansett, att icke allenast belägenheten gjorde stadens utvidgande
och förläggning på den gamla fästningsmarken i högsta grad ändamålsenlig och
för innevfinarne önskvärd, utan äfven att för Kronan anledning icke förefuunes att
längre bibehålla den gamla borgen, hvars iståndsättande skulle föranleda en kostnad,
som af ändamålet icke motsvarades; hvadan Chefen för lngeniör-Korpsen,
jemte upplysning derom, att på sjelfva borgen för närvarande funnes, dels Länsfängelset
samt boningshus för en Vaktmästare, dels ett stenhus innehållande Landlmäleri-kontor
och arkiv, dels ock ett större trädhus, begagnadt till spannmåls
magasin,
äfvensom att utrymme på f. d. fästnings-området icke saknades för uppförande
derstädes af håde Läns-cellfängelse och nytt Landshöfdinge-residenshus
Bill. lill R. St. Brot. 18SG & 18(57. 1 Sami. 1 Afd 1(5 Häft. 1
ö
kongl. Maj :1a Nåd. Prop. jfa 27.
med tillhörande byggnader, i underdånighet tillstyrkt, att det emellan Vestra förstaden
och Lillsjön belägna f. d. fästnings-området måtte till Jönköpings stad
upplåtas och öfverlemnas på följande vilkor:
l:o att staden till Kronan upplåter och allemnar en för cellfängelse till
räcklig
tomt;
2:o att lämplig plats, med nödigt utrymme deromkring, upplåtes till Lands
höfdinge-residens;
3:o
att dessutom något qvarter, sedan rasering och planering blifvit verkställda,
öfverlemnas för Kronans framtida behof;
4:o att den till cellfängelses, Landshöfdinge-residens och magasins-byggnaders
uppförande nödiga sten för Kronans räkning vid raseringen undantages; och
5:o att staden, för bortförandet eller förflyttningen af de byggnader, hvilka
nu finnas på det till upplåtelse föreslagna området, ersätter Kronan de kostna
der,
som dervid kunna blifva en följd af markens upplåtande till staden och dess
besittning deraf;
hvarförutan Chefen för Ingeniör-Korpsen, i anledning af det förhållande, att
inkomster af lägenheter och odlad jord nu äro tillslagna Landshöfdingen och andra
personer, ansett föreskrifter behöfliga, huru dermed vid markens upplåtande
till staden bör förhållas. Och har Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-Kollegium uti
Chefens för Ingeniör-Korpsen förestående yttrande till alla delar instämt,
Med afseende å det sålunda upplysta förhållande, att å f. d. fäslnings-området
funnes dels ett stenhus, som användes till Landtmäteri-kontor och arkiv,
och dels ett magasin för upplag af spanmål, har Kongl. Maj:t inhemtat Dess Belallningsbafvandes
i Jönköpings län utlåtande, huruvida, i händelse f. d. fästnings-området
skulle till större eller mindro del blifva åt staden upplåtet, de ändamål,
för hvilka nämnda hus nu begagnas, må kunna på annat sätt tillgodoses,
samt om och i hvad mån berörda område må för detta eller annat allmänt behof,
utom af plats för fängelse-byggnader, anses erforderligt.
Uti det till följd häraf afgifna yttrande har Kongl. Majrts Befallningshafvande,
jemte framhållande af det, enligt dess tanke, oafvisliga behofvet af Landshöfdingeresidensets
förflyttning till f. d. fästnings-området, i underdånighet föreslagit, att
lämpliga platser å detta område undantagas, såväl till fängelse-byggnader, som för
arkiv, Krono-magasin och Läns-Ränteri; hvarförutan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
yttrat den åsigt, att de nu å f. d. fästnings-området befintliga Kronans
byggnader lämpligen icke borde i deras nuvarande skick bibehållas, äfven om sådant
utan hinder i den föreslagna tomtregleringen kunde ske.
Kongl. Maj:t har härefter, sedan Fång-Styrelsen i underdånighet sig yttrat i
fråga om lämplig plats för ett nytt cellfängelse, samt äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Öfver-Intendents-embetet fått sig utlåta angående tjenligaste
lokalen för nytt Landshöfdinge-residenshus, om sådant skulle beslutas, under den
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JY§ 27.
3
IS Mars innevarande år i Nåder förordnat, att den nya fängelse-byggnaden skall
förläggas på den plats, som å en handlingarne bifogad karta finnes utmärkt, och
att, i följd häraf, för denna byggnad med hvad i öfrigt för fängelset erfordrades
skulle bland annat användas den mark, som inom den å förenämnda karta med
JVs 8 betecknade qvadrat tillhörde Kronan.
Detta allt, tillika med Fångvårds-Styrelsens underdåniga hemställan, att den
mark, som på kartan är utmärkt under qvadraten JV2 9, måtte antingen lemnäs
obebygd eller ock förbehållas för sådana byggnader, som fordrade afskiljdt läge
från hus med eldstäder, så att några olägenheter för det nya fängelset af grannskapet
derintill ej uppkomme, liar Kongl. Maj:t i Nådigt öfvervägande tagit; hvarvid
jemväl förekommit, hurusom, genom Kongl. Brefvet den 15 December 1850,
en del af den f. d. fästningen tillhörande marken mellan vestra förstaden och
Lillsjön blifvit åt Jönköpings stad upplåten, i och för anläggning af promenadplatser,
med vilkor att, i händelse Kronan, för något dess ändamål, komme i behof
af den upplåtna marken, densamma, med undantag af den plats, som vore
afsedd för ett skolhus med dertill i öfrigt bestämdt nödigt utrymme, efter sex månaders
uppsägning återställes, samt att således ännu både eges och kan disponeras
af Kronan bela fästnings-området mellan vestra förstaden och Lillsjön, utom
skolhus-platsen, hvilken, till följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut,
vore under full eganderält åt staden upplåten.
I anledning häraf och då ifrågavarande, Jönköpings f. d. fästning tillhörande;
mark icke för närvarande och, så vidt förutses kan, icke eller för framtiden är
lör Landtförsvarets behof erforderlig, vid hvilket förhållande ock såväl Chefen för
Ingeniör-Korpsen som äfven Krigs-Kollegium tillstyrkt bifall till Magistratens i
Jönköping anhållan om markens upplåtande till staden under vissa vilkor, i och
för underlättande af den för handen varande nya tomtregleringen derstädes; så
och i betraktande jemväl af hvad härvid för öfrigt förekommit i afseende å Kronans
behof af byggnads-platser för andra ändamål, har Kongl. Majit ansett, att,
för den händelse Kongl. Majit skulle finna nytt Landshöfdinge-residenshus i Jönköping
af omständigheterna påkallas samt beslut derom varder fatladt, den å kartan
utmärkta och för en sådan anläggning lämplig ansedda mark af gamla fästnings-området
bör till detta ändamål för Kronans rökning bibehållas; dock att
denna mark, så vidt den, jemlikt Kongl. Brefvet den 13 December 1850, blifvit
till stadens disposition tills vidare öfverlemnad i och för anläggning af promenad-platser,
må under de i samma Kongl. Bref bestämda vilkor fortfarande
dertill begagnas, intill dess Kronans behof af markens användande inträder; hvaremot
Kongl. Majit nu vill föreslå Rikets Ständer, att det öfriga Kronan tillhöriga lästnings-området
må upplåtas till Jönköpings stads framtida disposition för tomtregleringen,
på sätt densamma vidare kan komma att af Kongl. Majit i Nåder
bestämmas, dock med följande undantag och förbehåll;
4
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. M 27.
l:o att för Kronans räkning må disponeras, ej allenast den del af fästningsområdet,
som redan till följd af Kongl. Maj:ts den 15 sistlidne Mars fattade Nådiga
beslut blifvit bestämd för den nya fängelse-byggnaden; utan äfven den mark,
som å kartan finnes utmärkt under qvadraten JVS 9;
2:o att Kronan erhåller ersättning af staden för hvad som måste betalas
för den mark, hvilken till redan bestämd areal komme att för fängelse-byggnadens
räkning från enskild person inköpas, och hvilket ersältnings-belopp borde
tillgodokomma den fond, som köpeskillingen tills vidare förskjutit;
3:o att å fästnings-området ytterligare förbehålles Kronan lämplig plats för
en spanmåls-magasins-byggnad, i stället för den förut befintliga, sä framt, efter
den nuvarande magasins-bvggnadens borttagande, annan sådan skulle finnas af nöden;
och likaledes plats för en byggnad att tjena till Landtmäteri-kontor och
Läns-arkiv, derest icke nödiga rum dertill på annat sätt kunna beredas;
4:o att, med afseende å den föreslagna jernvägens sträckning till Jönköping,
nödigt utrymme för den blifvande bangården Kronan förbehålles, så vidt densamma
kommer att inom fästnings-området förläggas;
5:o att de Kronan tillhöriga byggnader, som nu på fästnings-området finnas,
böra, innan deras borttagande medgifves, efter skäligt värde Kronan ersättas;
6:o att staden derjemte förklaras skyldig att hålla vederbörande löntagare
skadeslöse för den minskning i aflönings-inkomster, de kunna komma alt vidkännas
i följd af upplåtande till staden af sådant (ästnings-område, hvaraf dylika inkomster
härflutit; och
7:o att deri till redan beslutade eller möjligen snart förestående byggnader
för Kronans räkning behötliga sten skall vid fästningsmurarnes rasering undantagas
och särskildt uppläggas till de qvantiteter, som af vederbörande myndigheter
komma att bestämmas.
De för närmare upplysning i detta mål behöfliga handlingar med åtföljande
karta skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott, som med målet kommer
att taga befattning; Och Kongl. Majit förblilver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. A. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JU 27.
S
Utdrag af Protokollet ofver Landt)or svar s-ar enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms Slott
den 21 November 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes ärendena Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med förut lattade beslut, uppsatta förslag till
Kongl. Majlis Nådiga propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående upplåtelse af vissa delar utaf Jönköpings f. d. fästnings-område
till Jönköpings stads disposition för ny tomtreglering derstädes;
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan täcktes Kongl.
Maj:t i Nåder gilla ofvanberörde förslag, sådana de finnas
detta protokoll bilagda, samt förordna, alt Nådiga Propositioner
i enlighet dermed skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo,
A. Ekman.
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. JM 2!!.
M 28.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Dcc. 18S6, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
utbyte af indragna Militie-Roslållena JVs t Steglinge och
JYs 8 Plöninge vid Skånska Hussar-Regemenlet mot Högands
Stenkolsverks egande andelar i Krono-Skattehemmanen J\a
1 Vestra Klappe och J\S 1 Ostra Klappe i Malmöhus
Lån; Gifven Stockholms Slolt den 21 November 1856.
Till Kongl. Maj:t har Chefen för Skånska Hussar-regementet insändt och med
sin tillstyrkan beledsagat en af Styrelsen för Höganäs Stenkolsverk ingifven underdånig
skrift, deruti bemälde Styrelse anhållit, att Stenkolsverket, som under arrende
intill Midfastan år 1876 innehar indragna Trumpetare-bostället % mantal M 1
Steglinge och indragna Korporals-bostället Vi mantal JVs 8 Plöninge, begge vid
nämnda regemente och med en sammanräknad areal af 110 tunne- 9 kappeland,
belägna i Wäsby socken, Luggude härad och Malmöhus län, måtte få tillbyta
sig eganderätten till dessa, intill stenkolsgrufvan närbelägna boställen emot stenkolsverkets
egande kronoskattehemman 3/s mantal JV° 1 Vestra Klappe i samma
socken och Vl6 mantal M 1 Östra Klappe i Allerums socken och nämnde härad,
hvilka hemmansdelar tillsammans innehölle 116 tunneland 24 kappeland, och således
6 tunne- 15 kappeland mera, än de båda boställena, och dessutom uppgåfvos
hafva bättre jord och utmärkt vacker skog; och hade Stenkolsverkets styrelse
såsom vilkor för bytet föreslagit: att de onera, roterings- och arbets-skyldigheter,
som ålåge Klappehemmanen, skulle öfverflyttas på boställena, hvaremot
Styrelsens arrenderätt till dessa sednare borde öfver fly ttas på Klappehemmanen med
skyldighet för Styrelsen att dels förse dem med sådana byggnader, som Boställs—
ordningen föreskrefve, dels ock under återstående arrende-åren öka arrende-afgiften
med 30 tunnor korn årligen.
I anledning af denna underdåniga ansökning har Boställs-direktionen vid
Skånska Hussar-regementet lemnats tillfälle att sig utlåta, hvarvid Boställs-direk
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 5J8.
1
Ilonen hufvudsakligen tillstyrkt bifall till det ifrågakomna bytet, såsom för regementet
fördelaktigt, men likväl ansett sig böra yrka de erbjudna bytesvilkorens
tillökande roed vissa förbindelser i afseende på Klappehemmanens bebyggande och
stängsel m. m., hvilka förbindelser Stenkolsverkets styrelse jemväl sedermera förklarat
sig villig fullgöra; hvaremot, uti infordradt och ansökningshandlingarne bifogadt
underdånigt yttrande, aflidne åbon å JVS 1 Vestra Klappe, Anders Larssons
arfvingar bestridt det sökta utbytet på den grund, att ehuru Stenkolsverkets styrelse
genom skatteköp fått eganderätten till nämnde hemman, sådant likväl icke
skett på andra vilkor, än skattebrefvet tydligen stadgade, eller att skatterätten
icke finge från grufvan och dess drift skiljas.
Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, efter infordrande
af ytterligare upplysningar oell handlingar i detta mål, under den 5 September
1853 med underdånigt utlåtande inkommit, länn Kongl. Maj:t för godt
att genom Nådigt bref den 13 Oktober samma år, i öfverensstämmelse med hvad
bemälda Kollegier underdånigst hemställt, förordna om anställande af laga skattevärdering
å de lill utbyte mot hvarandra ifrågasatta egendomarne, till utrönande af
deras rätta och verkliga beskaffenhet och förmåner; och hafva Kollegierna, efter
det en sådan skattläggning försiggått och ytterligare inkomna handlingar till utredande
af denna bytesfråga blifvit af Kollegierna granskade, samt deraf bland
annat befunnits, att delegarne i rotarne N:is 83 och 84 vid Luggude kompani
af Norra Skånska Infanteri-regementet bestridt det sökta bytet af det skäl, att ett
ökadt besvär skulle dem tillskyndas deraf, alt Steglinge och Plöninge äro 1 mil
längre bort belägna än Klappehemmanen, under den 7 Maj 1855 i ämnet afgifvit
slutligt betänkande, deruti Kollegierna, enär numera fullständigt utredt blifvit;
att Kronan och Skånska Ilussar-regementet icke utur någon synpunkt kunna på
ifrågavarande byte något förlora, utan få fullt genfullo eller att vederlagshemman
nen innefatta fullkomlig ersättning för byteshemmanen, samt hvarken den af fordne
åboen å V» mantal M 1 Vestra Klappe Anders Larssons arfvingar emot bytet
framställda protest eller rote-intressenternas i rotarne N:is 83 och 84 vid Luggude
kompani af Norra Skånska Infanteri-regementet bestridande af de nuvarande boställenas
insättande i samma rotar något afseende förtjenade, underdånigst tillstyrkt
det Styrelsen för Höganäs Stenkolsverk måtte i nåder tillåtas att få tillbyta
sig JVS 1 Steglinge och JVS 8 Plöninge mot dess egande andelar uti JVS 1 Vestra
Klappe och JVS 1 Ostra Klappe, med iakttagande af följande omständigheter och
förbehåll, nemligen:
att de delar af Vestra Klappe JVS 1 eller % mantal och af Östra Klappe
JVS 1 eller Vir, mantal, som af annan egare än Höganäs stenkolsverk innehafvas,
blifva alldeles oförändrade och, i afseende å den del af sistnämnde hemman eller
Vie mantal JVS 1 Östra Klappe, som nu eges af Höganäs stenkolsverk och är till
vederlag uppgifven, den förändring vidtages* att dess natur af skatte förvandlas
)!
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JVf 28.
till I. d. 3:dje Korpor als-boställe i stället för 'A aT Plöninge och, till skillnad frän
öfriga delen af Ostra Klappe, egen nummer samma hemmansdel åsättes;
att, beträffande öfrige hemmansdelar i Wäsby socken, borde, för att bibehålla
seckensumman och indelningsverket orubbade, de förändringar ega rum: att vederlagshemmanet
% mantal JM 1 Vestra Klappe blifver 9/i6 mantal, deraf 3/s mantal
med ränta al 6 R:dr 45 sk. 6 r:st blifver f. d. Trumpetare-boställe, i stället för
JVä 1 Steglinge med enahanda mantal och ränta, och 3As mantal med ränta af 3
R:dr 4 r:st blifver f. d. 5:dje Korporalsboställe i stället för lika stort mantal och
ränta af % mantal JM 8 Plöninge; att '% mantal JM 1 Steglinge med ränta af
6 R:dr 43 sk. 6 r:st blifver skatte med minskadt mantal V32 och ränta 4 R:dr
37 sk. 6 r:st; alt % mantal JM 8 Plöninge med ränta af 4 R:dr 7 sk. 6 r:st
blifver skatte med %■> mantal och ränta 2 R:dr 20 sk. 8 r:st; och att de blifvande
Militie-boställena i Vestra Klappe åsättas egna nummer;
att den tionde, 3 kappar råg, 13 kappar korn och (> kappar hafra, som
nu är åsatt 'V8 mantal JM 1 Vestra Klappe, fördelas mellan de blifvande nya
Militie-boställena, så att f. d. Trumpetare-bostället 2 kappar råg, 10 kappar
korn, 4 kappar hafra och f. d. Korporals-bostället 1 kappe råg, 3 kappar korn,
2 kappar hafra åföras;
att, i öfverensstämmelse härmed, jordeboken för ifrågavarande hemman rättas
och i Skånska Hussar-regementets Indelningsverk nödiga förändringar iakttagas;
att då, enligt roteringsverket för Norra Skånska Infanteri-regementet och
Luggude kompani, V\ mantal JM 1 Östra Klappe för % rotedel tillhör roten JM
83 och % mantal Vestra Klappe för ä/,6 rotedel roten JM 84, nödiga förändringar
i dessa rotars sammansättning införas, med skyldighet för Stenkolsverket, i
egenskap af egare till Steglinge och Plöninge, att ansvara för alla, jemlikt kontrakt
och gällande författningar, med roteringen förenade åligganden i fråga om nuvarande
och blifvande soldaters aflöning jemte torpens bebyggande och uppodlande;
att
alla onera af hvad slag som helst, som vederlagshemmanen 3/s mantal
JM 1 Vestra Klappe och Vi6 mantal JVe 1 Östra Klappe hittills vidlådat, å byteshemmanen
%> mantal JM 1 Steglinge och 5/32 mantal JM 8 Plöninge öfverflyttas;
att
då Stenkolsverkets styrelse förbundit sig att vid arrenderättens öfverflvttande
å de nya Militie-boställena förse dem med sådana byggnader, som Boställs-ordningen
föreskrefve, och dessutom under återstående arrendeåren öka arrendeafgiften
med 30 tunnor korn årligen, dervid Boställs-direktionen gjort det af
Styrelsen godkända tillägg, att Styrelsen skall, i afseende å bebyggandet af de nya
Militie-boställena i Klappe, jemte stängsel m. m. fullgöra en, genast efter bytets
beviljande, blifvande laga syns föreskrifter, allt utan anspråk på någon ersättning
vid afträdet, och att, i stället för nuvarande kontrakt, sådana utfärdas, som reglementet
-
Kongl. Majlis Nåd. Prup. JYs 28.
0
mentet för Boställs-direktionerna den 19 Juli 1832 med dervid fogadt formulär
bestämmer, dessa åtaganden till efterlefnad fastställas från och med det år, då bytet
går i verkställighet;
att Styrelsen förpligtas att vid allevereringen af sina begge nu egande hemmansdelar
uti Vestra och Östra Klappe behörigen styrka, det dessa hemmansdelar icke
äro med någon inteckning behäftade;
alt, till reda och ordning för framtiden, å kartan öfver bytes- och vederlagshemmanen,
i enlighet med General-landtmäteri-kontorets meddelade beskrifning,
uppdragas skillnadslinier, utmärkande hemmanens egor, hvart för sig, hvarefter renovation
af kartan bör af Landtmätaren verkställas; samt slutligen
att i Skånska Hussar-regementets aflöningsverk uppskattningsvärdena å Steglinge
och Plöninge blifva å N:is 3 och 4 Vestra Klappe och M 2 Östra Klappe öfverllyttade.
Efter öfvervägande af hvad härvid i ena och andra afseendet förekommit, har
Kongl. Maj;t, som för Sin del bifallit hvad Krigs- och Kammar-kollegierna i detta
mål hemställt och föreslagit, härmedelst velat, i öfverensstämmelse med innehållet
i 77 § Regeringsformen, i Nåder föreslå Rikets Ständer, att jemväl för deras del
medgifva, att ifrågavarande boställs- och hemmansutbyte, under de af Kollegierna
dervid föreslagna vilkor och iakttaganden, må ega rum.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Hill ill R. St. pTot. 1836 <Si 1857. 1 Sami. ! Afd. 16 Hä[t.
2
kongl. Majus Nåd. Prop. JM 28.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hullet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slolt
den 21 November 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie—Stats—Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhraeus,
Wallensteen.
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Departements-chefen, Stats-rådet Grefve Gyldenstolpe, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga Propositioner lill Rikets Ständer, nemligen:
2:o angående utbyte af indragna Militie-boställena JM 1 Steglinge och JM
8 Plöninge vid Skånska Hussar-regementet mot Höganäs Stenkolsverks egande andelar
i Kronoskattehemmanen JM I Vestra Klappe och J\s 1 Östra Klappe i
Malmöhus län.
Enligt Stats-rådets underdåniga tillstyrkan läcktes Kongl.
Majit i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll bilagda, samt förordna, att nådiga Propositioner,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
A. Ekman.
Kongl. Maj.ls Nåd. Prv\>. Jt; 2!),
ii
M 29.
Anli. lill Exp.-Ulsk. d. 22 Dec. 1836, kl. 11 f. m.
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående
pension från allmänna indragnings-staten för Majoren M.
L. hessing; Gifven Stockholms Slolt den 21 November
. 1856.
IIos Kongl. Majit har Majoren i arméen, Kapitenen vid Hallands Infanteribataljon
och Riddaren af Kongl. Sviirds-orden Mauritz Ludvig Lessing, som, enligt
hvad företedda handlingar utvisa, är född den 2 Augusti 1789 och, elter
att hafva tjenat i Franska arméen, den 25 Februari 1814 inträdt i Svensk tjenst
såsom Kapiten vid Regementet Royal Suédois, derifrån han blifvit transporterad
först till Konungens eget värfvade regemente och derefter lill sin nu innehafvande
beställning på stat vid Hallands Infanteri-bataljon, i underdånighet anhållit, att
då han nu, på sätt ett jemväl bifogadt läkare-betyg ådagalade, af ålder och sjuklighet
är urståndsatt att sin tjenst förrätta, men icke vid afskedstagande! kan påräkna
någon pension från Arméens Pensions-kassa, honom måtte genom Kongl.
Maj:ts nådiga mellankomst beredas tillfälle alt kunno från tjensten afgå med åtnjutande
af nu innehafvande lön, 600 R:dr Banko, såsom pension.
Vid föredragningen af denna underdåninga ansökning har blifvit upplyst, att
följande officerare vid f. d. Regementet Royal Suédois, nemligen Förste Majoren,
Öfverste-löjtnanten de Mottoni, Majoren Friherre Koskull och Kapitenen Stjernstam
hade, de begge förstnämnde vid 1828—1830 årens riksdag och den sednare,
eller Stjernstam, vid riksdagen åren 1854 och 1835 fått sig al Rikets
Ständer förunnad rättigheten att å allmänna indragnings-staten åtnjuta de löneförmåner,
som de förut vid berörda regemente uppburit.
1 betraktande häraf och då, på sätt af handlingarne inhemtas och i öfrigt
är vordet upplyst, Majoren Lessing, som är af Fransk härkomst, blifvit vid sitt
inträde i Svenska krigstjensten år 1814 anställd såsom Kapiten vid Regementet
Royal Suédois, samt han, för bristande tillgång, ej kunnat inbetala de lör vinnande
af delaktighet i Arméens Pensions-kassa stadgade retroaktiv-afgifter och således
icke är berättigad att vid afskedstagande! erhålla pension från samma kassa,
fastän han, i 33 års tid, måst, enligt författningarne, årliga afgifter till kassan
erlägga, har Kongl. Majit, vid dessa förhållanden och med fästadt afseende på ej
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. M 29.
mindre Majoren Lessings långa och hedrande tjenstebana samt hans höga ålder,
obemedlade ställning och styrkta sjuklighet, än ock den omständigheten, att Lessiug,
såsom främling i Sverige, icke eger anförvandter härstädes, af hvilka han
kan påräkna något understöd, i nåder velat föreslå Rikets Ständer att medgifva,
det må Majoren Lessing, efter erhållet nådigt afsked från sin innehafvande Kapitens-beställning
vid Hallands Infanteri-bataljon, få tilläggas rättigheten att under
sin återstående lifstid, från allmänna indragnings-staten, såsom pension uppbära
ett belopp af Sexhundra Riksdaler Ranko årligen, motsvarande den lön, lian
vid berörda Kapitens-beställning nu åtnjuter.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfoer Landt/dr svar s-ar enden, hållet inför
Ilans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 21 November 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grelve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Departements-chefen, Statsrådet Grefve Gyldenstolpe, uppläste till justering
Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. JYs 50.
15
följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
5:o Angående pension från allmänna indragnings-staten för Majoren M. L. Lessing;
Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan täcktes Kongl.
Maj:t i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagda, samt förordna, att nådiga Propositioner,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo,
A. Ekman.
M 30.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Dec. 18S6, kl. 11 f. m.
Kongl. May.ls Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående
'pension åt forre Regements-Kommissarien S. Grundal från
Allmänna Indragnings-staten; Gifven Stockholms Slolt
den 21 November 1856.
Uti en till Kongl. Maj:t ställd och af Dess och Rikets Ivrigs-Kollegium uti
skrifvelse den 13 Juli 1855 öfverlemnad skrift har Regements-Kommissarien vid
Jemtlands f. d. Fält-Jägare-regemente, Fält-Kamereraren Salomon Grundal i underdånighet
sökt att, efter erhållet afsked, varda för sin återstående lifstid hugnad
med årlig pension, till stöd för hvilken anhållan sökanden i underdånighet
anfört, att han, som är född år 1793 och inträdt i allmän tjenst år 1819, numera,
erdigt ansökningen bifogade prest- och läkare-betyg, med hustru och 2
minderåriga barn befinner sig i behöfvande omständigheter samt genom ålder och
sjuklighet är alldeles oförmögen att sin tjenst förrätta eller att med arbete till
sitt lifsuppehälle bidraga; och hafva Cheferne för Jemtlands Fält- och Hästjägare
-
Kongl, Maj:ls Nåd. Prop. Jf? 30.
Korpser hvar för sig uti särskilda underdåniga memorial tillstyrkt Nådigt bifall
till Grundals förberörda underdåniga ansökning.
För egen del har Krigs-Kollegium, med anmälan att Kollegium, uppå Grundals
ansökning, under den 10 Juli 1833 entledigat honom från hans då innehafvande
Regements-Kommissarie-befattning. i underdånighet anfört, att då nämnda
befattning icke varit förenad med lön på stat utan endast med arfvode, Kollegium
väl ansåge Grundal sakna rättighet att vid sådant arfvode efter afskedet bibehållas;
men då efter det Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 27 Mars 1830 förklarat,
att de dåvarande Mötespassevolans- Kommissariaterna borde upphöra, den
förmån beviljades samtlige vid Kommissariaten anställde Intendenter, Kamererare,
Kanslister och Kammarskrifvare att blifva med innehafvande löner och inqvarterings-penningar
förflyttade å Indragnings-stat, hvaremot Kommissarierne och bland
desse Grundal placerades till fortfarande tjenstgöring vid Regementena utan rätt
till lön eller pension vid afskedstagande!, kunde Kommissarierne i jemförelse med
Passevolans-Kommissariatens öfrige tjenstemän anses särdeles vanlottade; hvarföre,
i betraktande häraf och i anseende till öfriga för Grundal förekommande bevekande
omständigheter, Kollegium i underdånighet hemställde, att Grundal, som
varit i åtnjutande af vanligt Regements-Kommissarie-arfvode, 266 R:dr 32 sk.
Banko om året från Indelta Arméens nya Mötes-fond, måtte med samma belopp
för sin återstående lifstid uppföras å Förenade Mötespassevolans-fondens Indragnings-stat
för f. d. Passevolans-Kommissariatens tjenstemän.
Vid underdånig föredragning häraf och ehuru Kongl. Maj:t funnit den af
Krigs-Kollegium sålunda till förmån för f. d. Regements-Kommissarien Grundal
gjorda underdåniga hemställan icke kunna emot föreskrifterna uti Kongl. Brefven
af den 27 Mars 1830 och den 27 Augusti 1831, angående de vid PassevolansKommissariaten
anställde tjenstemäns aflönings-viIkor, i Nåder bifallas, har Kongl.
Majrt likväl, i betraktande af de för bemälde Grundal förekommande bevekande
omständigheter och då Rikets Ständer vid sednast förflutna Riksdag, uppå Kongl.
Maj:ts derom aflåtna Nådiga Proposition, medgifvit f. d. Regements-Kommissarien
vid Skånska Hussar- och Dragon-regementena J. L. Åberg, hvilken, lika med
Grundal, förut varit anställd vid f. d. Passevolans-Kommissariaten och icke heller
egt någon grundad rätt till pensions erhållande, att från Rikets Allmänna Indragnings-stat
åtnjuta ett emot den innehafda Regements-Kommissarie-aflöningen svarande
belopp, nu i Nåder velat föreslå Rikets Ständer att medgifva, det f. d.
Regements-Kommissarien Grundal må få tilläggas rättigheten att, med beräkning
från månaden näst efter den, uti hvilken han från Regements-Kommissarie-befattningen
efter begäran entledigades, under siri återstående lifstid från Allmänna Indragnings-staten
såsom pension uppbära ett belopp af 266 R:dr 32 sk. R:ko årligen,
motsvarande det med nämnda befattning förenade arfvode.
Kongl. Nåd. Prop. JVs 50. 15
Dr detta ärende rörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
åt hvilket handläggningen deraf varder uppdragen; och Kongl. Majit forblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-drenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen uti Stats-Rädet å Stockholms Slott
den 21 November 1856.
Närvarande:
i
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
lians Excellens Herr Siats-Ministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Departements-Chefen, Statsrådet Grefve Gyldenstolpe, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl
Majtts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
4:o angående pension åt förre Regements-Kommissarien S. Grundal från
Allmänna Indragnings-staten.
16
Kongl. Maj:is Nåd. Prop. JYi 54.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan täcktes Kongl.
Maj:t i Nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagda, samt förordna att Nådiga Propositioner,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo,
A. Ekman.
Ns 31.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 22 Dec. 1KSG, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
lösen får den åt Korporalerne vid indelta Arméen och
Soldaterne vid Södermanlands Regemente anslagna Aflånings-spanmål;
Gifven Stockholms Slott den 21 November
1856.
Sedan Chefen för Södermanlands regemente, uti ett genom General-BefälhafVaren
i 2:dra Militär-distriktet ingifvet underdånigt memorial, dels underställt Kongl.
Majrts Nådiga pröfning, huruvida, i likhet med hvad om Embets- och Tjenstemän
i Kongl. Cirkulär-Brefvet den 41 Maj 1855 föreskrifvits, Korporalerne och Soldaterne
vid nämnda regemente borde höras, om de ville underkasta sig den genom
Kongl. Kungörelsen af samma dag beslutade förändring i sättet för utgörande af
dem anslagen Kronotionde-spanmål, dels ock hemställt, att för de Korporaler och
Soldater vid regementet, som ett eller annat år kunde önska att få in natura emottaga
sin atlönings-spanmål, utgörande för Korporalerne 5 tunnor och för Soldaterne
1 tunna hvardera årligen, sådan måtte på Kronans bekostnad för året uppköpas
och dem tillhandahållas, har Kongl. Majit, vid underdånig föredragning häraf,
i öfverensstämmelse med den af Regements-chefen yttrade åsigt, funnit de så kallade
knekte-lunnorna vid Södermanlands regemente, såsom ursprungligen gifna till
rotarnes lindring uti den dem pålagda roteringstunga, vara att hänföra till sådan,
såsom ersättning för vissa hemman och lägenheter åtföljande besvär, lernnad tiondespanmål,
hvilken, enligt 1 § uti ofvannämnda Nådiga Kungörelse, genast är underkastad
-
Kongl Maj:ts Nåd. Prof. M 31.
17
kastad den beslutade förändringen och får med penningar lösas; hvadan Kongl.
Majit, vid sådant förhållande och enär, i afseende på de vid regementet jemväl utgående
så kallade Korporals-tunnorna, förekomme, att desamma, jemlikt Kongl.
Cirkulär-Brefvet den 2 Februari 1833, skola vid de regementen, der Kronotionde—
spanmål ej är att tillgå, anvisas af den spaninål, som från utarrenderade boställen
afgifves, samt att vid några regementen, der sådan tillgång ej finnes, Korporalerne
få åtnöjas med lösen för spanmålen i kontant, ansett Korporalernes eller Soldaternes
hörande i anledning af Kongl. Cirkulär-Brefvet den 11 Maj 1833 icke vara
erforderligt eller höra ega rum; men, beträffande deremot Regements-chefens i sammanhang
härmed gjorda underdåniga hemställan om uppköp af spanmål för Kronans
räkning, för att i uppgifvet fall vederbörande Korporaler och Soldater tillhandahållas,
anbefallt Krigs- och Kammar-Kollegierna alt i denna särskilda fråga
med underdånigt utlåtande till Kongl. Majit inkomma.
Uti det betänkande, som bemälde Kollegier, till fullgörande af denna Nådiga
befallning, i underdånighet afgifvit, hafva Kollegierne anfört! att det syntes vara
föga lämpligt att numera, sedan vederbörande skattskyldige blifvit befriade från
uppsägning, leverering och forsling af den Kronotionde-spanmål, som hittills blifvit
Korporalerne och Soldaterne vid Södermanlands regemente in natura tilldelad, i
stället lemna dessa ett nytt slags uppsägningsrätt hos Kronan, hvarigenom det
skulle komma att bero af hvarje särskild Korporal och Soldat, som något år önskade
erhålla spanmål, att få sådan genom Kronans försorg anskaffad och sig tillställd
; att beloppet för hela regementet visserligen vore bestämdt, nemligen, enligt
Kongl. Resolutionen den 23 Januari 1683, en tunna spanmål för hvarje Soldat
af regementets nummerstyrka, 1,200 man, och, enligt Kongl. Cirkulär-Brefvet den
2 Februari 1833, fem tunnor för hvarje af regementets 48 Korporaler, hvarifrån
likväl, enligt särskilda förordnanden, afgå 2me strukna öfvermåls-kappar för hvarje
tunna, men att, utom det att, genom tillfälliga vakanser, någon inskränkning i detta
belopp, som på förhand ej kunde beräknas, måste uppkomma, det spnnmålsbelopp
alltid blefve obestämdt, som Statsverket nödgades hålla i beredskap, emedan man
ej kunde veta huru många och hvilka Korporaler och Soldater hvarje år komme att
begagna sig af rättigheten- att utfordra spanmål in natura; att den likhet i aflöning,
som borde ega rum emellan det tjenande manskapet, härigenom blefve rubbad,
i det den ena erhölle spanmål och den andre lösen derför i penningar; samt
att man för Statsverkets räkning skulle nödgas på flere spridda ställen upphandla
och låta forsla små qvantiteter spanmål, dervid besväret och kostnaden, i jemförelse
med sädens värde, icke blefve obetydliga, helst, hvad Korporalerne beträffade, åtgärden
icke utan obillighet kunde inskränkas till Södermanlands regemente, utan
borde utsträckas lill hela indelta Arméen, hvarest Korporalerne af samma vapen
alla, i detta afseende, åtnjuta enahanda vilkor.
Bill. lill R. Sl. Prot. 1836 & 1837. i Sami. i Åfd. 16 Haft. 3
18
Kongl. MajUs Nåd. Prop. JV? 51.
Jemte del Kollegierna alltså, på dessa skäl, ansett sig böra afstyrka Nådigt
bifall till Regements-chefens ifrågavarande underdåniga hemställan, hafva deremot
Kollegierna fästat Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet derpå, att om Soldaterne vid
Södermanlands regemente och Korporalerne vid indelta Arméen .skulle för sitt spanmålsanslag,
i likhet med andra räntetagare, uppbära ersättning i penningar efter
medel-markegåogspriset för tio år, komme sannolikt denna ersättning sällan eller
aldrig att slå i motsvarande förhållande lill spanmålsprisen för året. Exempelvis
för Nyköpings län år 1855 utgjorde markegåogspriset å en tunna råg 14 Hulr, å
en tunna korn 11 R*lr 16 sk., och följaktligen å en tunna Kronotionde-spanmål,
hälften råg och hälften korn, 12 R.dr 52 sk. B:ko, under det medel-niarkegångspriset
för de sista tio åren, 1846 till och med 1855, blott uppginge til! 8 R:dr
41 sk. 7 r:st. för en tunna råg, 7 R:dr 15 sk. 2 r:st. för en tunna korn, och
således 8 R.dr 4 sk. 4'/2 r:st för en tunna Kronotionde; hvadan alltså en Soldat,
som erhöllo blott sistnämnde summa i lösen för sin spanmål, skulle, under förutsättning
alt årets markegångspris, såsom det borde, uttryckte det gångbara värdet,
derför icke kunna köpa ens ? tunna spanmål af samma slag som Kronotionden.
Då det likväl för Korporaler och Soldater vore af yttersta vigt, att den lösen, de
erhålla för sin spanmål, ungefärligen motsvarar sädens värde, så att de kunde i utbyte
deremot förskaffa sig antingen spanmål till samma belopp, som de hittills undfått
in natura, eller ock andra förnödenheter, hvilka vanligen rättade sitt värde efter
spanmålens, hafva Koilegierne derföre i underdånighet hemställt, huruvida icke
Kongl. Maj:t skulle i Nåder anse skäligt, att Soldaterne vid Södermanlands regemente
och Korporalerne vid hola indelta Arméen berättigades att af Statsverket utbekomma
ersättning för deras hittills in natura erhållna spanmålsanslag efter hvarje
års markegångspris, och detta med tillägg af forsellön, emedan, fastän de saknat
uppsägningsrätt, spanmålen dock blifvit till dem allemnad och således för deras räkning
forslats; förmälande Kollegierna i underdånighet, att ett förskott af Statsmedel
nu och vissa år torde härtill erfordras, men att Statsverket framdeles under andra
år erhölle ersättning härför, emedan under loppet af tio år summan af hvarje års
markegångspris sammanfölle med summan af medel-markegångsprisen för samma tio
år, och hvad Statsverket, då årsmarkegången vore högre än medelpriset, komme att
förskjuta, skulle ett annat år, då ett motsatt förhållande inträffade, komma att detsamma
besparas.
Härefter har Stats-kontoret, jemväl i ämnet hördt, med underdånigt utlåtande
inkommit och dervid hufvudsakligen anfört, att Stats-kontoret, nogsamt inseende de
olägenheter och kostnader, som för Statsverket skulle uppkomma af medgifvandet
till Regements-chefens förslag rörande uppköp och forsling af spanmål för Korporaler
och Soldater, som önska att fortfarande utfå denna sin aflöning in natura,
icke kunde annat än, lika med Krigs- och Kammar-kollegierna, i underdånighet
afstyrka Nådigt bifall dertill; men att, för alt likväl, vid tillämpning af Kongl.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jtä 51.
19
Kungörelsen d en 11 Maj 1855, angående saltet lör grundräntors och kronotiondes
utgörande från och ined samma år, jemväl på den spanmål, som är Korporaler
och Soldater vid indelta Arméen anvisad, förekomma, det icke någon, om än tillfällig,
förminskning i desses årsaflöning må uppstå, den af Kollegierna i underdånighet
föreslagna förskottsåtgärd, för manskapets jemna uppehälle, icke torde kunna
undvikas. Och har Stats-kontoret för öfrigt, med öfverlemnande af ett sammandrag
af alla Länens för år 1855 satta olika markegångspris å en lunna kronotionde, hälften
råg och hälften korn, samt af Länens medel-markegångspris för åren 1846 med
1855, utvisande att skillnaden sistnämnda år emellan orternas markegångspris och
berörde års medelmarkegång utgjorde, på det hela, per medium, 3 R:dr 9 sk.
84/ir, r:st. för tunnan sådan kronotionde, i underdånighet upplyst, att för Södermanlands
regementes 1,200 Soldater, med en tunna spanmål hvardera, samt dess
48 Korporaler, med fem tunnor hvardera, tunnetalet utgjorde 1,440, som, efter
afdrag af 80 tunnor för 2:ne strukna öfvermålskappar på lurman, lernnade en återstod
af 1,360 tunnor, för hvilka prisskillnaden, efter nyssnämnde medelvärde belöpte,
med tillägg af forsellönen, till omkring 4,807 R:dr 10 sk. 8 r:st., äfvensom
alt för hela indelta Arméens Korporalstunnor, till antalet 5,533, med tillägg
af de 1,200 Knekte-tunnorne vid Södermanlands regemente och efter afdrag af
öfvermålskapparna, 374 tunnor, tillhopa utgörande 6,359 tunnor, prisskillnaden,
efter enahanda medelvärde beräknad, med tillägg af forsellönen, uppginge lill omkring
22,477 R:dr Ranko, så att det ifrågaställa förskottet af Statsverket, äfven med
något års högre markegångsskillnad, icke torde komma att öfverstiga 30,000 R:dr R:ko.
Yid öfvervägande af detta ärende har Kongl. Maj:t, med afseende å de anmärkningar,
hvilka blifvit af Kollegierna gjorda emot Regements-chefens förslag, i
hvad detsamma rörer frågan om uppköp och forsling af spanmål för Kronans räkning
till de Korporaler och Soldater, som ett eller annat år kunna önska att denna
sin aflöning in natura utfå, ansett detta förslag böra förfalla.
Beträffande åter Kollegiernes framställning derom, alt Soldaterne vid Södermanlands
regemente och Korporalerne vid indelta Arméen skulle berättigas att för
sitt hittills in natura åtnjutna spanmålsanslag utbekomma ersättning efter åt ligt
markegångspris, och att Statsverket skulle förskjuta skillnaden de år, under hvilka
medel-markegångspriset understege det för året gällande, men deremot erhålla öfverskottet,
då årliga markegången vore högre än medelmarkegången; så har Kongl.
Maj: t väl icke ansett Sig kunna lemna bifall till denna Kollegiernas framställning,
enär en sådan åt nämnde Korporaler och Soldater för all framtid leornad rättighet
skulle medföra ett väsendtligt undantag från de i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855 gifna allmänna föreskrifter, angående sättet för grundräntors och kronotiondes
utgörande; men då Kongl. Maj:t funnit det vara af högsta billighet påkalladt, att,
hvad angår Korporalerne, dessa löntagare i sin underordnade ställning måtte få
tillgodonjuta samma rätt, som blifvit embets- och tjenstemän bevarad, eller att, då
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J\s 31.
de varit antagna före utfärdandet af Kongl. Cirkuläret den 12 April 1833 och
om de sjelfva sådant önska, få för sin tjenstetid uppbära lönespanmålen efter det
årliga markegångspriset, med tillägg af vanlig forsellön, och detta så mycket heldre,
som genom den betydliga skillnaden emellan sednaste årens markegångspris och det
för samma tid på tioårig markegång grundade medelpris i annat fall onekligen
komme att, åtminstone för tillfället, tillskyndas de ifrågavarande personerna en
förlust, hvilken blefve för dem måhända i ännu högre grad än för andra löntagare
tryckande, har Kongl. Maj:t, med afseende jemväl å hvad Kollegierna anfört, pröfvat
skäligt i Nåder förklara, att Korporalerne vid hela indelta Arméen, så vidt de före
den 12 April 1853 blifvit antagne eller utnämnde, skola, derest de icke skulle
vilja genast underkasta sig att nu och framdeles uppbära sin lönespanmål efter årligt
medel-markegångspris, vara berättigade att för dem tilldelad löningsspanmål, sorn
icke vidare in natura uppbäres, af Statsverket utbekomma ersättning efter årsmarkegångspriset
i den ort, hvarifrån spanmålen hittills utgått, med tillägg af forsellön
derå.
För verkställigheten häraf har Kongl. Majit, jemte befallning till Stats-kontoret
att, uppå vederbörlig reqvisition, förskjuta de dertill nödiga medlen, för öfrigt i
Nåder förordnat:
l:o. att dessa Korporalers spanmåls-ersättning skall beräknas efter markegångspriset
i den ort, hvarifråu spanmålen hittills in natura utgått, utan afseende
på medelprisen;
2:o. att, sedan till regementena ingått lösen efter medelmarkegången för
denna spanmål, vederbörande Regementsskrifvare skola ingifva uträkning på skillnaden
deremellan och ortens markegångspris till Chefs-embetena, som, då detta sednare
öfverstiger den uppburna spanmålslösen, böra reqvirera skillnadsbeloppet hos
Krigs-kollegium, hvarest vid årets slut liqvid uppgöres öfver förhållandet i detta
afseende inom hela indelta Arméen, hvilken liqvid bör ligga till grund för Statskontorets
anordning å ersättning till Krigs-kollegium; och
3:o. att deremot, om ortens årsmarkegångspris understiger den efter medelmarkegångspriset
uppburna lösen, vederbörande Chefs-embeten skola till Krigskollegium
låta inleverera skillnaden, hvarefter Kollegium godtgör Statsverket samma
belopp uti dess liqvid med Stats-kontoret.
Beträffande härefter den vid Södermanlands regemente till knekten utgående en
tunna Kronotionde-spanmål; så förekommer väl dervid, att berörda spanmålstunna,
enligt 1686 års Knekte-kontrakt, är beviljad roten till understöd för knektens underhåll;
men då karlen hittills omedelbarligen och utan rotens mellankomst fått densamma
in natura uppbära, samt manskapet vid Södermanlands regemente vid sådant
förhållande och enligt hvad här ofvan blifvit utredt, skulle för år 1855 få vidkännas
en för hvar och en af dem betydlig minskning i sin aflöning, i händelse de
måste emottaga lösen för spanmålen efter model-markegångspris, enär rotehållarne
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. M 51.
21
icke torde, på grund af nu med manskapet gällande öfverenskommelser, anse sig
förbundne eller kunna förpligtas att lemna dem ersättning för hvad genom det nya
sättet för spanmålsprisets beräkning skulle förloras, har Kongl. Majit, till förekommande
af den betydliga förlust, som för manskapet skulle uppkomma derigenom,
att års-markegångspriset i Nyköpings län är 4 Ridr 27 sk. 7 rist. högre än medelpriset,
jemväl i Nåder anbefallt Stats-kontoret alt äfvenledes förskjuta hvad som
för år 1855 kan erfordras till betäckande af den sålunda belöpande skillnaden i
värdet för en tunna spanmål efter ortens års-markegångspris och de tio årens medel-markegång,
spanmålstunnan beräknad till det kappe-antal, som hittills för manskapet
utgått; af hvilken förmån samtliga manskapet vid Södermanlands regemente
borde komma i åtnjutande, samt vid anordningen och utbetalningen af prisskillnaden
i öfrigt förfaras på sätt uti 2:dra punkten här ofvaoföre angående Korporalernas
ersättning finnes bestämdt.
Med tillkännagifvande af hvad sålunda i detta ärende förekommit samt af de
af Kongl. Majit vidtagne åtgärderna, vill Kongl. Majit nu till Rikets Ständer öfverlemna
att förordna om afskrifning eller ersättning för den utgift, som härigenom i
och för ifrågavarande så väl Korporaler som Soldater kan uppstå för Statsverket
under år 1855; hvarjemte Kongl. Majit föreslår Rikets Ständer, att, till betäckande
af den under år 1856 och påföljande år möjligen uppkommande prisskillnad för
Korporalernas spanmål, antingen på stat uppföra ett derför afpassadt förslags-anslag,
eller ock medgifva, att för de år, då sådan utgift för Staten kan ifrågakomma, densamma
får bestridas utaf öfverskotten på Statsverkets inkomster.
De till målet hörande handlingar skola vederbörligt Utskott tillhandahållas, och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. iV. Gyldenstolpe.
SS
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JV? 51.
Utdrag af Protokollet öfver Landtfårsvars-ärenden, hållet inför
II. M. Konungen uti Stats-Rådet på Stockholms Slolt den
7 Februari 4856.
Närvarande:
ITans Excellens Justitie-Slals-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes ärendena Herr Friherre Stierneld,
Statsråden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Grefve Gyldenstolpe, föredrog
vidare, efter samfälld beredning med Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr
Friherre Palmstjerna:
12:o.
Äng. sulin Krigs- och Kammar-kollegiernas den 14 November förlidet år afgifna under
Staisveikels
‘^n'8a utlåtande öfver en af Chefen för Södermanlands regemente gjord och af Gespanw.
-ansl. neral-befälhafvaren uti Andra NI ili lä r— distriktet anmäld underdånig hemställan, bland
Söderm'»^annal» derom, att för de Regements-korporaler och Soldater, hvilka ett eller annat
gem. o. Korp. år önska att få emottaga sin aflöniogs-spanmål in natura, utgörande för hvarje
886 ^orPora* ® tunnor och för hvarje Soldat 1 tunna, sådan spanmål mätte på kronans
år 1855 o. ai bekostnad för året uppköpas och dem tillhandahållas.
.51 år ISofi). ] afseende på denna hemställan hafva Kollegierne i underdånighet förklarat sig
finna föga lämpligt att numera, sedan genom Kongl. Maj:ts nådiga förklarande vederbörande
skattskyldige blifvit befriade från uppsägning, leverering och forsling af
den kronotionde-spanmål, som hittills blifvit Korporalerne och Soldaterne vid Södermanlands
regemente in natura tilldelad, i stället lemna dessa ett nytt slags uppsägningsrätt
hos kronan, hvarigenom det skulle komma att bero af hvarje särskild
Korporal och Soldat, som något år önskade erhålla spanmål, att få sådan genom
kronans försorg anskaffad och sig tillställd.
Beträffande verkställigheten af den ifrågasatta åtgärden, hafva Kollegierne un
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Vrop. M 31.
23
derdånigst anfört, att beloppet för hela regementet visserligen vore bestämdt, nemligen
genom Kongl. Resolutionen den 25 Januari 1685 till en tunna spanmål för
hvarje Soldat af regementets nummerstyrka, 1,200 man, samt genom Kongl. Cirkulär—brefvet
den 2 Februari 1855 till fem tunnor för hvarje af regementets 48
Korporaler, hvarifrån likväl, enligt särskilda förordnanden, afginge 2:ne strukna
öfvermålskappar, men att, oberäknadt den hvarje år olika inskränkning i detta belopp,
som måste uppkomma genom tillfälliga vakanser, det spanmålsbelopp, sorn
Statsverket nödgades hålla i beredskap, alltid skulle blifva obestämdt, enär man ej
kunde på förhand veta, huru många Korporaler och Soldater hvarje år skulle komma
att begagna sig af rättigheten alt utfordra spanmål in natura; hvarförutom den
likhet i aflöning, som borde ega rum emellan det tjenande manskapet, såmedelst
blefve rubbad, i det att den ene erhölio spanmål och den andre lösen derför i penningar;
hvartill slutligen komme, att man för Statsverkets räkning skulle nödgas på
flera spridda ställen upphandla och låta forsla små qvantiteter spanmål, hvarvid besväret
och kostnaden säkerligen, i jemförelse med sädens värde, icke blefve obetydliga,
helst, hvad Korporalerne beträffade, åtgärden icke utan obillighet kunde inskränkas
till blott Södermanlands regemente, utan borde utsträckas lill hela indelta
arméen, hvarest samtlige Korporalerne af samma vapen i detta hänseende åtnjuta
enahanda vilkor. På dessa skäl hafva Kollegierne ansett sig böra i underdånighet
afstyrka nådigt bifall till Regements-chefens förevarande underdåniga hemställan.
Deremot hafva Kollegierne ansett sig böra fästa Kongl. Maj:ls nådiga uppmärksamhet
derpå, att, om Soldaterna vid Södermanlands regemente och Korporalerne
vid indelta arméen skulle för sitt ifrågavarande spantnåls-anslag, i likhet med
andra räntetagare, uppbära ersättning i penningar efter medel-markegångspriset för
tio år, denna ersättning sannolikt sällan eller aldrig komme att slå i motsvarigt
förhållande lill spanmålsprisen för året; varande af Kollegierne härvid exempelvis
anfördt, hurusom, under sistförflutne år 1855, för Nyköpings län markegångspriset
utgjorde å en tunna råg 14 R:dr, å en tunna korn 11 R:dr 16 sk. samt följaktligen
å en tunna kronotionde, hälften råg och hälften korn, 12 R:dr 52 sk. B:kof
under det medel-markegångspriset för de sista 10 åren, 1846 lill och med 1855,
endast uppgingo till 8 R:dr 41 sk. 7 r:st. för en lunna råg, 7 R:dr 15 sk. 2 r:st,
för en turina korn och således till 8 R:dr 4 sk. AV> r:st. B:ko, såsom medelmarkegångspris,
för en tunna kronotionde-spanmål; hvadan en Soldat, sorn erhölio
blott sistnämnde summa i lösen för sin spanmål, icke skulle, under förutsättning
att årets markegångspris, såsom det borde, uttryckte det gångbara värdet, kunna
derför köpa ens en half tunna spanmål af samma slag som kronobonden.
Då det likväl för Soldater med endast 1 tunnas anslag, samt för Korporaler
vid indelta Kavalleriet med 5 och vid indelta Infanteriet med 5 tunnor spanmål
af Statsverket, vore af yttersta vigt, vida mera än för andra räntetagare, att den
lösen, do derför erhölio, ungefärligen motsvarade sädons värde, så att de i utbyta
Kongl Majits Nåd. Prop. M Sl.
deremot kunde förskaffa sig antingen spanmå! till samma belopp, som de hittills
undfått in natura, eller ock andra förnödenheter, hvilka gemenligen rätta sitt värde
efter spnnmålens, hafva Kollegierna ansett sig böra i underdånighet hemställa, huruvida
icke Kongl. Majit skulle i nåder finna skäligt, att Soldaterne vid Södermanlands
regemente och Korporalerna vid hela indelta arméen berättigades att af Statsverket
utbekomma ersättning för deras hittills in natura erhållna spanmåls-anslag efter
hvarje års markegångspris, och detta med tillägg af forsellön, emedan, fastän de
saknat uppsägningsrätt, spanmålen dock blifvit till dem allemnad och således för
deras räkning forslats.
Då emedlertid ett förskott af statsmedel härtill nu och vissa år torde erfordras,
hvarför Statsverket likväl under andra år erhölle ersättning, alldenstund, under
loppet af tio år, summan af hvarje års markegångspris sammanfaller med summan
af medel-markegångsprisen för samma tio år, hvadan det förskott, som Statsverket
försträckt något år, då årsmarkegången varit högre än medelpriset, alltid återgäldades
när ett motsatt förhållande inträffade, men Kollegierne icke vore i tillfälle
att i underdånighet meddela upplysning eller förslag i afseende på beredande af
någon tillgång af statsmedel för nu ifrågavarande förskott, hvaraf behofvet kunde
antagas under några år framgent komma att fortfara, så länge de äldre årens lägre
markegångspris komme att inverka på medelprisens bestämmande, hafva Kollegierne
ifrågasatt underdånigt utlåtandes afgifvande i ämnet af Stats-kontoret.
Uti häröfver den 27 December sistlidet år afgifvet underdånigt utlåtande har
Stats-kontoret, i betraktande af de olägenheter och kostnader, som för Statsverket
skulle uppkomma af medgifvandet till Regements-chefens ofvanberörda underdåniga
förslag, rörande uppköp och forsling af spanmål för Korporaler och Soldater, hvilka
önska att fortfarande utfå denna sin aflöning in natura, ansett sig icke kunna annat
än, lika med Krigs- och Kammar-kollegierne, i underdånighet afstyrka nådigt bifall
dertill, hvaremot Stats-kontoret trott den af Kollegierne föreslagna förskotls-ålgärd,
lör manskapets jemna uppehälle, icke kunna undvikas, så vida man, vid tillämpning
al Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sättet för grundräntors och
kronotiondes utgörande, jemväl på den spanmål, som blifvit Korporaler och Soldater
vid indelta arméen anvisad, skall söka förekomma, det icke någon, om ock tillfällig,
förminskning i desses årsallöning må uppstå.
Utaf ett Stals-kontorets underdåniga utlåtande bifogad t sammandrag af alla länens
för är 1855 satta olika markegångspris å en tunna kronotionde, hälften råg
och hälften korn, samt af länens medel-markegångspris för åren 1846 med 1855,
inhemtas, att skillnaden förlidet år emellan orternas markegångspris och nämnda års
medel-inai kegång utgjorde på det hela i medeltal 3 R:dr 9 sk. 8r% rist. för tunnan
kronotionde; hvarjemte Stats-kontoret upplyst, att för Södermanlands regementes
1,200 Soldater, med 1 tunna spanmål hvardera, samt dess 48 Korporaler med 5
tunnor
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 31.
tunnor hvardera, utgjorde tunnetalet 1,440, som, efter afdrag af 80 tunnor för
tvänne strukna öfverrnålsknppar på tunnan, lemnade en återstod af 1,360 tunnor,
för hvilka prisskillnaden, efter nyss anförda medelvärde, med tillägg af forsellönen,
utgjorde omkring 4,807 R:dr 10 sk. 8 r:st. Vidare har Stats-kontoret upplyst, att
för hela indelta annéens korporals-lunnor,
vid Kavalleriet  333 tunnor
och vid Infanteriet , . 5,200 »
eller tillsammans
5,533
tunnor
med tillägg af knektetunnorna vid Söderman-
lands regemente
1,200
»
utgörande ett belopp af 6,733
tunnor,
men, efter afdrag af öfverloppskapparne .
374
»
utgörande en återstod af 6,359 tunnor,
prisskillnaden uppginge, efter enahanda medelvärde beräknad, med tillägg af forsellönen,
till omkring 22,477 R:dr R:ko.
l’å grund häraf har Stats-kontoret antagit såsom sannolikt, att del ifrågaställda
förskottet af Statsverket, äfven med något års högre markegångs-skillnad än som Ibrlidet
år egde rum, icke skall komma att öfverstiga ett belopp af 30,000 R:dr R:ko.
För den händelse, alt Kongl. Majit skulle i nåder pröfva nödvändigt, ali ett
sådant förskott ulgåfves, innan Rikets Ständer blifvit i tillfälle att i ämnet besluta,
har Stats-kontoret ansett följande iakttaganden böra ega rum, nemligen:
att, i anseende lill de löntagares ställning i samhället, hvilka af en sådan nåd
skulle komma i åtnjutande, förmånen borde tilldelas både nuvarande och blifvande
ltorporaler vid indelta arméen;
att Korporalerncs och Soldaternes spanmåls-ersättning alltid måtte beräknas
efter det för den ort, hvarifrån natura-prestatiouen förut utgått, för hvarje år gällande
uiarkegångspris, utan afseende på medelprisets högre eller lägre belopp;
att, sedan lill regementena ingått lösen, efter medel-markegången, för Korporalernes
och Soldaternes spanmål, Regements-skrifvarne skola ingifva uträkning på
skillnaden deremellan och ortens uiarkegångspris till Chefs-embetet, hvilket må ega
reqvirera beloppet hos Krigs-kollegium, hvarest, vid hvarje års slut, liqvid uppgöres
öfver förhållandet i delta afseende inom hela indelta arméen, och hvilken liqvid bör
ligga till grund för Stats-kontorets anordning å ersättningen till Krigs-kollegium;
att, för tillgodonjutande vid orternas högre årsmarkegångar af prisskillnaderne
deremellan och de lägre medel-markegångsprisen, Regements-cheferne vid motsatt
förhållande, eller då medelvärdena äro högre än orternes års-rnarkegångspris, skola
till Krigs-kollegium inleverera sådane, kronan tillkommande, värdeskillnader, att upptagas
och redovisas uti Krigs-kollegii förenämnda liqvid med Stats-kontoret; samt slutligen
Uih. lill 11. SL Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Åfd. 16 lläft. 4
Kongl. filaj:ts Nåd. Prop. J\r? 51.
alt Kongl. Maj:t täcktes vid nästkommande Riksdag i Nåder tillkännagifva Rikets
Ständer ifrågavarande oförutsedda utgift till afskrifning eller ersättning, med
Nådig framställning derjemte om angelägenheten deraf, att antingen på stat uppföres
ett förslags-anslag på 4:de Hufvud-titeln till utgiftens vidare bestridande,
eller ock medgifvande lemnäs alt, när dylik prisskillnad förekommer till ersättande,
kostnaden derför får af öfverskotten på Statsverkets inkomster direkte anordnas.
Chefen för Landtförsvars-Departemenlet, Stats—rådet Grefve Gyldenstolpe, yttrade
i underdånighet följande:
Med afseende å de välgrundade anmärkningar, hvilka blifvit af Kollegierna
gjorda emot Regeinents-chefens förslag, i hvad detsamma rörde frågan om uppköp
och forsling af span inål för Kronans räkning till de Korporaler och Soldater,
som ett eller annat år kunde önska att denna sin aflöning in natura utfå, ansåg
Departemenls-Chefen detta förslag böra förfalla.
Beträffande åter Kollegiernas framställning derom, att Soldaterna vid Södermanlands
regemente och Korporalerna vid indelta arméen skulle berättigas att för
sitt hittills in natura åtnjutna spanmålsanslag utbekomma ersättning efter årligt markegångspris
och att Statsverket skulle förskjuta skillnaden de år, under hvilka medelmarkegångsprisel
understege det för året gällande, men deremot erhålla öfverskottet,
då årliga markogången vore lägre än medelmarkegången; så ansåge Departemenls-Chefen
sig väl icke kunna tillstyrka bifall till denna Kollegiernas framställning,
enär en sådan åt nämnde Korporaler och Soldater för all framtid lemnad
rättighet skulle medföra ett undantag från de i Kongl. Kungörelsen den 14 Maj
1855 gifna allmänna föreskrifter, angående sättet för grundräntors och kronotiondes
utgörande; men då, efter Departements-Chefens tanke, högst billigt vore att, hvad
angick Korporalerne, desse icke mera än andra löntagare finge genom förändringen
vidkännas förminskning i sin ringa årsallöning, fann Departements-Chefen, jemväl i
betraktande deraf, alt för år 1855 skillnaden emellan orternas markegångspris och
medelmarkegången för åren 1846—1855, enligt hvad af Kollegierna upplyst och
anfördt blifvit, uppgioge för alla länen till ett medelbelopp af 3 R:dr 9 sk. 8*,
r:st, men uti ett län ända till 4 R:dr 32 sk. 1 r:st för hvarje tunna sådan spanmål,
så att en Korporal, som erhölle lösen för sin spanmål endast efter medelmarkegången,
skulle, under förutsättning att årets markegångspris, såsom det
borde, uttrycker det gångbara värdet, derför icke kunna under nuvarande förhållanden
köpa ens ? tunna spanmål af samma slag, som kronotionden, ehuru för
Korporaler vid indelta Kavalleriet med 3 tunnor samt vid indelta Infanteriet med 5
tunnor spanmål af statsverket, det vore af yttersta vigt, och vida mera än för
andra löntagare, att den lösen, de derför erhöllo, ungefärligen motsvarade sädens
Koni/l. Maj.ts Nåd. Prop. JK 51.
27
värde, hvarigenom de kunde i utbyte deremot förskatta sig antingen spanmål till
samma belopp, som de hittills utfått in natura, eller ock andra förnödenheter, hvilka
vanligen rätta sitt värde efter spanmålen, — sig böra i underdånighet tillstyrka,
alt Korporalerne vid hela indelta arméen, så vidt de före den 12 April 1853
blifvit antagne eller utnämnd#, må, derest de icke skulle vilja genast underkasta sig
att nu och framdeles uppbära sin lönespanmål efter årligt medel-markegångspris,
förklaras berättigade att för dem tilldelad lönings-spanmål, som icke vidare in
natura uppbäros, af statsverket utbekomma ersättning efter årsmarkegångspriset i
den ort, hvarifrån spanmålen hittills utgått, med tillägg af forsellöu derå.
I den händelse Kongl. Maj:t härtill leinnade Nådigt bifall, hemställde Departemenls-Chefen
i underdånighet, att, för verkställigheten häraf, Kongl. Maj:t, jemte befallning
till Stats-kontoret, att, uppå vederbörlig reqvisition, förskjuta de dertill nödiga
medlen, för öfrigt måtte i Nåder förordna:
l:o. att dessa Korporalers spanmåls-ersätlning må beräknas efter markegångspriset
i den ort, hvarifrån spanmålen hittills in natura utgått, utan afseende
på medelprisen;
2:o. alt, sedan till regementena ingått lösen efter medelmarkegången för
denna spanmål, vederbörande Regements-skrifvare skola ingifva uträkning på
skillnaden deremellan och ortens markegångspris till Chefs-embetena, som, då detta sednare
öfverstiger den uppburna spanmålslösen, böra reqvirera skillnadsbeloppet hos
Krigs-Kollegium, hvarest vid årets slut liqvid uppgöres öfver förhållandet i detta
afseende inom hela indelta arméen, hvilken liqvid bör ligga til! grund för Statskontorets
anordning å ersättningen till Krigs-Kollegium; och
3:o. att deremot, örn ortens års-markegångspris understiger den efter inedelmarkegångspriset
uppburna lösen, vederbörande Chefs-embeten skola tili Krigs-Kollegium
låta inleverera skillnaden, hvarefter Kollegium godtgör statsverket samma
belopp uti dess liqvid med Stats-kontoret.
Beträffande härefter den vid Södermanlands regemente till knekten utgående
en tunna kronotionde-spanmål, så förekommer väl dervid, att berörda spanmålstunna,
enligt 1 686 års Knekte-kontrakt, vore beviljad roten till understöd för knektens
underhåll, men då karlen hittills omedelbarligen och utan rotens mellankomst
fått densamma in natura uppbära, samt manskapet, vid Södermanlands regemente
vid sådant förhållande och enligt hvad här ofvan blifvit utredt, skulle för år 1855
fä vidkännas en för hvar och en af dem betydlig minskning i sin aflöning, i händelse
del måste emottaga lösen för spanmålen efter medel-markegångspris, enär
rotehållarne icke torde, på grund af nu med manskapet gällande öfverenskommelse^
anse sig förbundne eller kunna förpligtas att lemna detsamma ersättning för hvad
genom det nya sättet för spanmålsprisets beräkning skulle förloras, ansåg Departements-Chefen
sig böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t, till förekommande
af den betydliga förlust, som för manskapet skölle uppkomma derigenom, att års
-
28
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JY§ 51.
markegångspriset i Nyköpings län är 4 R:dr 27 sk. 7 r:st högre än medelpriset,
täcktes i Nåder anbefalla Stats-kontoret att äfvenledes förskjuta hvad sorn för år
1853 kan erfordras till betäckande af den sålunda belöpande skillnaden i värdet
för 1 tunna spantnål efter ortens årsmarkegångspris och de 10 årens medelmarkegång,
spanmålstunnan heräknad till det kappe-antal, som hittills för manskapet
utgått; af hvilken förmån samtliga manskapet vid Södermanlands regemente borde
komma i åtnjutande, samt vid anordningen och utbetalningen af prisskillnaden i
öfrigt skulle förfaras på sätt uti 2:dra punkten här ofvanföre angående Korporalernes
ersättning finnes föreslaget.
Slutligen tillstyrkte Departements-Chefen i underdånighet, att Nådig Proposition
lill Rikets Stander mätte beslutas, deruti, med tillkännagivande af hvad sålunda
i delta ärende förekommit samt af de nu vidtagne åtgärderne, till Rikets
Ständer öfverlämnäs att förordna om afskrifning eller ersättning för den utgift, som
härigenom och för ifrågavarande så väl Korporaler sorn Soldater kan uppstå för
Statsverket under år 1855; hvarjemte Kongl. Majit torde vilja föreslå Rikets Ständer,
att, till betäckande af den under år 1856 och påföljande år möjligen upp
kommande
prisskillnad för Korporalernes spanmål, antingen på stat uppföra ett derför
afpassadt förslags-anslag, eller ock medgifva att för de år, då sådan utgift för
staten kan ifrågakomma, densamma får bestridas utaf öfverskotten på Statsverkets
inkomster.
Uti hvad Departements-chefen sålunda underdånigst yttrat
och tillstyrkt, instämde Statsråden Anjou, Ulner och Fåhraeus
samt Deras Excellenser Friherre Stjerneld och Grefve Sparre,
hvaremot Statsrådets öfriga fvra ledamöter förklarade sig i vissa
afseenden vara af skiljaktig mening.
Stats-rådet Grefve Mörner yttrade i underdånighet: »Hvad
rörer Regements-chefens förslag om uppköp och forsling af
spanmål för kronans räkning till de Korporaler och Soldater,
som ett eller annat år kunde önska att denna sin aflöning in
natura utfå, instämmer jag, för min del, uti den af Departementschefen
yttrade mening; men hvad deremot beträffar ej mindre
Kollegiernas framställning, att Korporalerna vid indelta arméen
samt Soldaterna vid Södermanlands regemente skulle förklaras
berättigade att för deras hittills in natura erhållna spanmålsanslag
utbekomma ersättning efter årligt markegångspris, och att
Stats-kontoret skulle förskjuta skillnaden de år, under hvilka
medel-markegångspriset understege det för året gällande, men
deremot erhålla öfverskottet, da årliga markegångeo vore lägre,
än ock Departemeots-chefens hemställan derom, att nvssberörda
rättighet till lösen efter årligt markegångspris endast skulle
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JYs 51.
2!)
tilläggas de Korporaler af indelta arméen, som blifvit tillsatta
före den 12 April 1853 och som ej hade viss ränte- eller
tiondespanmål till leverering sig anvisad, sä förekommer härvid,
att det salunda föreslagna liqvidations-sätt för den ät förrbemälde
personer anslagna lonings-spanmål hvarken öfverensstämmer
med den genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855
i allmänhet derför fastställda grund, eller kan, enligt min underdäniga
tanke, anses härröra från utsträckning till nämnda
personer af det för nuvarande Embets- och Tjenstemän gjorda
undantags-stadgande, att i vissa fall förändringen i sättet för
räntors och tiondes utgörande först med deras afgång från
embetet eller tjensten skall träda i verkställighet; och enär någon
föreskrift om förrberörda spanmåls liqviderande på nu
ifrågasatta särskilda sätt synes mig så mycket mindre erforderlig,
som det måste antagas att, under en längre följd af år, summan
af medel-markegångsprisen för dessa år skall komma att fullt
motsvara summan af de särskilda årens markegångspris för
samma tid, och hvad räntetagarne således det ena året kunna
få mindre, godtgöres dem genom öfverskott ett annat år, men
det föreslagna särskilda liqvidations-sättet deremot kan förutses
skola föranleda till årliga, temligen vidlyftiga och besvärliga, men
sannolikt merendels endast ringa belopp omfattande vidräkningar,
kan jag, för min del, ej biträda någotdera af de med hänseende
härtill gjorda förslag. Då emellertid, till följd af förhållanden,
hvilka i öfrigt varit för landet i hög grad gynnsamma,
en hittills nästan oerhörd pris-stegring å spanmål sistlidne höst
inträffat, och detta åter vållat att det fastställda medelmarkegångsprisot
kommit att betydligt understiga det verkligen gällande,
samt det måste medgifvas, att Korporalerne vid indelta
arméen och Soldaterne vid Södermanlands regemente hiirigenom
för tillfället tillskyndats en minskning uti påräknad inkomst, som
för dem kan vara ganska kännbar, men för hvars rättsenlighet
det svårligen torde kunna förutsättas, att de kunna göra sig
nöjaktig reda, kan jag ej förneka billigheten deraf, att för i år
någon ersättning för den erhållna ringare inkomsten må dem
beredas, och vågar derföre underdånigst hemställa att, så vidt
tillgängliga medel finnas på 4:de Hufvud-tileln att för ändamålet
använda, godtgörelse för skillnaden emellan medelmarkegångspriset
och det för orten gällande års-markegångspris må i Nåder
tilläggas Soldaterne vid Södermanlands regemente samt de Korpo
-
30
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JYs 51.
raler vid indelta arméen, som ej haft att den dem i nyssnämnda
egenskap tillkommande lönirtgs-spanmål utbekomma in natura,
eller efter annan redan förut beslämd grund.»
Uti detta Stats—rådet Grefve Mörners yttrande instämde
Stats-råden Wallensteen och Friherre Palmstjerna.
Stats-rådet Gripenstedt yttrade i underdånighet: »Att han,
för sin del, icke kunde biträda Kollegiernas framställda åsigt,
hvarken i afseende å nödvändigheten eller den rätt förstådda
nyttan af att de nu ifrågavarande löntagarne, undantagsvis
framför alla andra, allt framgent bibehållas vid den gamla ordningen
för spanmålens lösande efter årlig markegång, i stället
för den nu antagna efter ett tioårigt medelpris, och afstyrkte
fördenskull i underdånighet förslaget att för framtiden fastställa
ett dylikt, mot grunderne af den nyss beslutade ränteförenklingen
helt och hållet stridande samt med stor vidlyftighet för—
knippadt aflöningssätt. Emellertid ville bemälde Stats-råd icke
förneka, att, äfven efter bans omdöme, mycken billighet lage
deruti, att, hvad anginge de ornförrnälda Korporalerne af indelta
arméen, desse i sin underordnade ställniug finge tillgodonjuta
samma rätt, som blifvit åt öfrige embets- och tjenstemän bevarad,
eller att, då de varit antagne före det Kongl. Cirkulärets
utfärdande den 12 April 1853, och då de sjelfve sådant önska,
få för sin tjenstetid uppbära lönespanmålen efter det årliga
markegångspriset., med tillägg af vanlig forsellön; helst det icke
kunde bestridas att, i annat fall, åtminstone för detta år, de
ifrågavarande personerne skulle komma att lida en ej obetydlig
förlust, hvartill de förmodligen mindre än andra skulle förmå
inse någon giltig grund, äfvensom de svårligen skulle kunna öfvertygas
om att de i ökade medelpris framdeles skulle få sin
ersättning derför. Då det likväl härvid förekomme, att vid
detta tillfälle icke, såsom eljest vore fallet, när en dylik personel
rätt blefve bibehållen, någon viss ränte- eller tiondegifvare kunde
förpligtas att fortfarande underkasta sig det gamla aflöningssättet
efter årlig markegång, så vore det klart, att, i fall den omförmalda
rätten skulle medgifvas, staten dervid måste uppträda såsom
medlare, hvilket lämpligast torde kunna ske på det sätt,
som af Stats-kontoret blifvit föreslaget. Enligt ijegeln borde
icke heller någon förlust derigenom ådragas staten, emedan under
ett visst antal år, så snart detta uppginge till minst tio, summan
af de årliga markegångarne måste vara lika med summan af
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 31.
51
en lika tids medelpris; men då emellertid någon mindre förlust
i kunde uppstå, dels derigenom att markegången för vissa af de
år, hvilka nu inräknas i det gällande medelpriset, vore lägre,
än som för framtiden kunde motses såsom sannolik, dels derföre
att flera af de personer, hvilka nu skulle få uppbära sin
lön efter det högre markegångspriset, skulle kunna komma att
afgå innan ersättning derför hunne vinnas i ökade medelpris,
ansåg Stats-rådet Gripenstedt, för sin del, alt jemte det Statskontoret
skulle anbefallas förskjuta de medel, som för ändamålet
hehöfdes, Nådig Proposition borde aflåtas till Rikets Ständer, att
den förlust, som möjligen för Statsverket kunde uppkomma genom
den nu ifrågavarande rättighetens beviljande, framdeles må
godtgöras af öfverskotlen å Statsverkets inkomster.
I afseende å lösningen af den spanmål, som blifvit anslagen
åt rotarne och Soldaterne vid Södermanlands regemente instämde
förbemälde Stats-råd till alla delar med föredragande
Departements-chefen.»
Kongl. Maj:t täcktes till alla delar i Nåder gilla och bifalla
Departements-chefens, af flertalet bland Stats-rådets ledamöter
understödda, underdåniga tillstyrkande i detta mål; och
skulle, i och för expedierande af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
till Stats-kontoret, utdrag af Protokollet meddelas Finans-departementet.
Ex Protocollo
K. E. Kindblad.
32 kongl. Maj-is Nåd. Prog. M 31.
Utdrag af Protokollet öfver Landt/örsvars-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rddet å Stockholms Slolt
den 21 November 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministeru lör Utrikes ärendena Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta (örslag till
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositiouer till Rikets Ständer, nemligen:
5:o angående lösen för den åt Korporalerne vid indelta arméen och Soldaterne vid
Södermanlands regemente anslagna aflönings-spanmål.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan täcktes Kongl.
Maj:t i Nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll bilagda, samt förordna, alt Nådiga Propositioner,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer älgå.
Ex Protocollo,
A. Ekman.
Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. JU 32.
33
JV2 32.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 22 Dec. 1836, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående
förhöjning af [örre Kronoldnsmannens i Leksands socken
af Stora Kopparbergs län, Expeditions/ogden E. Hcllebergs
pension d allmänna indragning s-staten; Gifven
Stockholms Slott den 21 November 1856.
Sedan Kongl. Maj:t under den 1 Juni 1854, i anledning af dåvarande
Kronolänsmannens i Leksands socken af Stora Kopparbergs lån, Expeditionsfogden
Eggert Hallebergs, under åberopande af Kongl. Majlis den 15 Januari samma år
till Rikets Stander aflåtna Nådiga Proposition om förhöjning af de Länsmännen
tillkommande pensioner å allmänna indragnings-staten, hos Kongl. Majit gjorda
underdåniga ansökning att vid afskedstagande! undfå pension, motsvarande Länsmans-lönens
dåvarande belopp, eller 200 Ridr Ranko, i nåder förklarat, att, som
pension för Länsmän genom Kongl. Brefvet den 13 December 1834 vore bestämd
till endast 100 Ridr, kunde ifrågavarande ansökning icke då i vidsträcktare
mån bifallas, än att Helleberg, som uppnått en ålder af mer än 67 år och
varit 45 år i statens tjenst, berättigades alt, efter erhållet afsked, å allmänna
indragnings-stateu uppföras till åtnjutande al en årlig pension af 100 R:dr Ranko;
så och efter det Helleberg, som den 17 Juli 1854 erhållit afsked från Länsmansbefattningen,
hos Kongl. Majit i underdånighet sökt att, på grund af Rikets Ständers
den 12 i samma månad fattade och den 28 i meranämnde månad af Kongl.
Majit till efterrättelse utfärdade beslut, att Länsmän skulle vara berättigade att
vid afskedstagande! erhålla en årlig pension af 200 Ridr Ranko, komma i åtnjutande
af ett sålunda förhöjdt pensions-belopp, men Kongl. Majit genom nådigt
Bref den 16 Mars 1855 förklarat, att, enär retroaktiv tillämpning af stadgandet
om förhöjning af Länsmännens pensionsrätt icke finge ega rum, Kongl. Majit
funne den underdåniga ansökningen ej kunna vinna nådigt bifall, har Helleberg,
uti en af Landshöfdinge-embetet i Stora Kopparbergs län den 15 nästlidne Oktober
till Kongl. Majit öfverlemnad skrift, i underdånighet anhållit att, då han,
i följd af en oriktig uppfattning af Kongl. Majits nådiga beslut i anledning af
hans första underdåniga ansökning i ämnet, påskyndat sitt afskedstagande, men
hans ansökning derom likväl först blifvit bifallen sedan Rikets Ständer godkänt
Kongl. Majlis ofvanomförmälda nådiga Proposition om Länsmans-pensionens för—
Bill. till R. St. Prot. 1836 & 1837. 1 Sami. I Afd. 16 Håfl. 5
54
Kongl. MajUs Nåd. Prop. M 32.
höjning, samt, om han endast en månad uppskjutit att ingifva sin afskeds-ansokning,
stadgandet om pensionsförhöjningen dä redan, varit utfärdadt och han således
skulle hafva kommit i åtnjutande af det nu bestämda högre pensions-beloppet,
Kongl. Maj:t. vid sådant förhållande och då hans pension icke länge kunde komma
att betunga Statsverket, enär han den 13 nästkommande December uppnådde en ålder
af 70 år, måtte, på det han icke under sin ålderdom antingen skulle blifva
i saknad af lifvets oumbärligaste förnödenheter, sedan han icke vidare förmådde
att genom arbete förvärfva dem, eller ock falla fattigvården till last, till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om anvisande af erforderliga medel till förhöjande
al hans pension å allmänna indragnings-staten från det nu utgående beloppet
100 K:dr till 200 R:dr Banko ärligen; lill hvilken anhållan Landshöfdinge-embetet
i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall, under vitsordande att Helleberg befunne
sig i verkligt behof af ifrågavarande pensionsförhöjning, samt att han gjort
sig deraf väl förtjent, i anseende till den långa tid han med städse ådagalagdt
välförhållande tillbragt i statens tjenst.
Med afseende å sålunda förekommande särskilda omständigheter, vill Kongl.
Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att förre Kronolänsmannen Helleberga
pension å allmänna indragnings-staten må till beloppet af nuvarande Länsmans-pension
eller Tvåhundra Riksdaler Banko förhöjas. Kongl. Maj:t förhlifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhraus.
I
Kongl. Majlis Nåd. Prop. Jti 32.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-årenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 21
November 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes ärendena Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almgvist.
Derefter uppläste Herr Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse
med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till nädig Proposition till Rikets
Ständer, angående förhöjning af förre Kronolänsmannen i Leksands socken af
Stora Kopparbergs län, Expeditionslögden E. [Tellebergs pension å allmänna indragnings-staten;
Och
täcktes Kongl. Majit, uppå Siats-Rådets tillstyrkande, berörda
förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt, i nå
der
gilla, samt befalla att, i enlighet dermed, Proposition skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo,
Otto W. Seippel.
30
Kongl. Mayjs Nåd. Prog, M 35,
M 33.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Dec. 1836, kl. 11 f. m.
Kongl. Dlajits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
förändring i och tillägg till Rilcs-Akten af den 6 Augusti
1815; Gifven Stockholms Slolt den 9 December 1856.
Sedan Kongl. Majit uti Nådig Proposition den 11 Augusti 1854 gifvit Rikets
då församlade Ständer tillkänna, att Kongl. Majit, som till Norges Storlhing aflåtit
Nådig Proposition om förändring af de i Riks-akten förekommande bestämmelser
om sättet lör Riks-stvrelsens förande i vissa fall, jemväl vore sinnad alt vid innevarande
Riksdag enahanda proposition till Rikets Ständer afgifva; i sammanhang
hvarmed Kongl Majit emellertid till antagande af Rikets Ständer framställt förslag
till de ändringar i Regerings-formen och Riksdags-ordningen, som af den ifrågasatta
förändringen i Riks-akten skulle blifva en följd, och hvilket förslag vid denna
Riksdag kommer att blifva föremål för ytterligare grundlagsenlig behandling; vill
Kongl. Majit nu, i enlighet med sin sålunda redan förut tillkännagifna afsigt och
på grund af de derför då anförda skäl, föreslå Rikets Ständer det antagas må
följande:
Förordning, angående förändring i och tillägg till Riks-akten i
§ «■
Om vid något tillfälle, då det, efter bestämmelserna i Sveriges och Norriges
Grundlagar samt Riks-akten, hitintills tillkommit Sveriges och Norriges Interimsregering
att förestå rikenas styrelse, thronföljaren uppnått aderton år, skall han såsom
regent riksstyrelsen under tiden föra.
Har ej thronföljaren denna ålder uppnått, eller är han hindrad att rikenas
styrelse öfvertaga, förordne Konungen i sammansatt Stats-råd till regent annan till
thronföljdéo berättigad prins, den der nämnde ålder hunnit. Är icke sådant förordnande
af Konungen gifvet, eller är den förordnade regenten hindrad att styrelsen
utöfva, tillträde den till thronföljden närmast berättigade prins, som fyllt aderton
år, styrelsen som regent, samt, om han är derifrån hindrad, den närmast efter
honom till thronföljden berättigade prins, hvilken nämnde ålder uppnått, och så vidare
efter arfföljden.
Finnes ej prins, som, efter hvad bär ofvan är bestämdt, kan rikenas styrelse
öfvertaga, tillträdes den af Sveriges och Norriges Interims-regering.
Regent, som af Konungen är förordnad, afträde styrelsen till thronföljaren, så
snart denne fyllt aderton år, eller det hinder upphört, som vållat, att han ej förut
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 53.
37
kunnat styrelsen såsom regent emottaga. Regent, som icke är af Konungen förordnad,
afträde styrelsen, då den af någon till thronföljden närmare berättigad prins
såsom regent kan öfvertagas. lnterims-regering afträde styrelsen, då den af någon
till thronföljden berättigad prins såsom regent kan öfvertagas.
s2-
1 stället för de i 7 g Riks-akten, sådan denna § blifvit antagen i Sverige
af Konungen och Rikets Ständer den 8 Maj 1841 samt i Norrige genom Riksakts
-bestämmelse af den 2 April 1845 befintliga föreskrifter, rörande Sveriges och
Norriges Interims-regerings sammansättning och ärendenas behandling af densamma,
stadgas:
Interims-regeringen skall bestå af åtta ledamöter, nemligen:
från Sverige: Justitie-Stats-Ministern, Stats-Ministern för utrikes ärendena
samt två Stats—Råd; och
från Norrige: Norrske Stats-Ministern, de två Stats—Råd, som äro i Stock
holm,
samt ytterligare ett antingen ordinarie eller särskildt tillförordnadt Stats-Råd.
De Stats-Råd, som sålunda skola blifva medlemmar af regeringen, kallas dertill
af Konungen, eller i annat fall utväljes i Sverige af Stats-Rådet och i Norrige
af den der varande regering.
Med såväl Svenska som Norrska sakers föregående beredning och granskning
förhålles efter de i hvartdera riket gällande föreskrifter.
I Interims-regeringen skola de Svenska ärendena af den Svenske föredragande,
till hvars befattning de höra, föredragas, i protokoll fattas och expedieras på Svenska
språket, och de Norrska ärendena af den Norrska Stats-Ministern föredragas, i
protokoll fattas och på Norrska språket expedieras.
Saker, som angå båda rikena och ej genom sin natur tillhöra något särskildt
departements handläggning, föredragas af Stats-Ministern för utrikes ärendena
och expedieras till hvartdera riket på dess språk, till Sverige genom bemälde
föredragande och lill Norrige genom dess Stats-Minister. Diplomatiska ärenden
föredragas äfven af Siats-Ministern för utrikes ärendena och införas i ett särskildt
protokoll.
Ärendena afgöras genom de flesta rösterna, och, när rösterna äro lika, bestämma
ordföranden utslaget.
Alla utgående expeditioner (resolutioner) underskrifvas af samtlige ledamöter.
Interims-regeringen skall hafva sitt säte i Stockholm, der ej sådana hinder
möta, som göra det antingen omöjligt eller vådligt.
I Interims-regeringen skall för ärender, som angå begge rikena, Sveriges Justitie-Stats-Minister
eller Norriges Stats-Minister vara ordförande, hvar sin vecka.
Genom lottning i första sammanträdet afgöres hvilkendera först skall föra ordet.
Om den Stats-Minister, hvilken ordförandet tillkommer, har förfall, uppträder i hans
skälle den främste närvarande regerings-ledamoten från det rike, hvartill den hin
-
38
Kongl. Maj;ls Nåd. Prop. JU 35.
drade hörer. Då ärender förekomma, hvilka angå det ena riket särskildt, föres ordet
af den främste bland dess närvarande regerings-ledamöter.
1 Interims-regeringens sammanträden skall alltid antalet af medlemmar från
hvarldera riket vara lika. Ej må beslut fattas, der icke minst två ledamöter från
hvartdera riket äro tillstädes.
§ 3-
\id alla de tillfällen, då det efter Sveriges och Norriges Grundlagar samt
Riks-akten hitintills ålegat begge rikenas Stats-Råd att sammankalla Rikets Ständer
i Sverige och Storthing i Norrige, lör all om regeringen förordna, skall detta åliggande
hädanefter tillhöra regent eller interims-regering.
Underlåter regent eller interims-regering att verkställa sådan kallelse, förfares
som för sådant fall i hvartdera rikets grundlag är stadgadt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E■ Gunther.
Kongl. Maj:Is Nåd. Vrop. M 55.
30
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-arenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rädet d Stockholms
Slott den 9 December 1856
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Jastitie—Stats-Minislem Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Stats-Rådet Ulner anmältes vara af illamående hindrad att denna dag i StatsRädet
sig infinna.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anförde i underdånighet, att
Kongl. Majit i Nådig Proposition den 11 Augusti 1854 dels gifvit Rikets då för
samlade
Ständer tillkänna, att Kongl. Majit, som till Norriges Storthing aflåtit Nådig
Proposition om förändring af de i Riks-akten förekommande bestämmelser om
sättet för Riks-styrelsens förande i vissa fall, vore sinnad att å näst derefter följande
Riksdag enahanda proposition till Rikets Ständer jemväl afgifva, dels ock till
antagande af Rikets Ständer framställt förslag till de ändringar i Regerings-formen
och Riksdags-ordningen, som af den ifrågasatta förändringen i Riks-akten kornme
att blifva en följd; samt hemställde om icke Kongl. Majit behagade, i enlighet med
dess sålunda tillkännagifna afsigt, till Rikets nu samlade Ständer aflåta Nådig Proposition
i ämnet;
Och beslöt Kongl. Majit, i enlighet med Stats-Rådets tillstyrkande,
det skulle, med åberopande af de grunder, som uti
omförmälda proposition om ändring i Regerings-formen samt
Riksdags-ordningen blifvit anförda, Nådig Proposition, till innehållet
öfverensstämmande med den, som finnes detta protokoll
bilagd, till Rikets Ständers autagande afgifvas.
Ex Protoeollo,
C. P, A. Hallbäck.
Kong!. Maj:ls Nåd. Skrifvelse M Si.
MS 34.
Ank. till Exp.-Utsk. (j. 27 Dec. 1856, kl. 1 e. m
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande
af uppgjorda förslag till ej mindre Lag, angående
ordningen och vilkoren får utländsk mans upptagande
till Svensk medborgare, än ock Stadga får Konungens
Reg ering s-Rätt; Gifven Stockholms Slott den 25 November
4856.
Efter det Rikets sednast församlade Ständer till grundlagsenlig behandling vid
innevarande riksmöte antagit upprättade förslag, dels til! ett tillägg till 28 § Regerings-formen,
af innehåll, bland annat, att Konungen må ega att genom naturalisation
till Svensk medborgare upplaga utländsk man, i den ordning och under de
vilkor, som uti särskild af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas,
dels ock till ändring af vissa stadganden i Regerings-formen och Riksdags-ordningen,
i afseende på behandlingen af en del regerings-ärenden, och hvarigenom, på sätt
ett till 17 § Regerings-formen tillagdt moment upptager. Konungens rätt att pröfva
och afgöra de mål, som, jemlikt Förfaltningarne, få hos Konungen fullföljas genom
besvär öfver embetsmyndigheters meddelade beslut, men icke tillkomma Högsta Dom -  stolens upptagande och ej eller angå tillsättande af tjänster, skulle på det sätt och
med de undantag, som bestämdes i särskild stadga, stiftad af Konung och Rikets
Ständer gemensamt, i den ordning, som i 87 § Regerings-formen föreskrifves, uppdragas
ett visst antal af Konungen utnämnde män, de der skulle utgöra Konungens
Regerings-rätt, så hafva Rikets Ständer uti tvänne särskilda skrifvelser den 3 November
1834, med anmälan om de af dem i förenämnda hänseenden fattade be
slut,
och enär granskning af utarbetade och till Rikets Ständer framlagda förslag
till de lagar, hvarpå tillämpningen af de hvilanda Grundiags-sladgandena skulle bero,
komme att både säkrare vägleda uppfattningen af de skäl, som kunde tala för slutligt
bifall till samma Grundlags-stadganden, och tydligare ådagalägga de betänkligheter,
som möjligen deremot förekomma, samt det i öfrigt måste betraktas såsom
en förmån, om, derest omförrnälda Grundlags-förslag blefve antagna, och finge egenskap
af gäflande lag, tillämpningen deraf kunde skyndsamt inträda, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit måtte täckas låta utarbeta och vid denna riksdags början
till Rikets Ständer framställa nådiga förslag, såväl till lag angående ordningen och
vilkoren för naturalisation af utländsk man, som äfven till den särskilda stadga,
jorn uti d«t ifrågasatta nya momentet af 17 § Regerings-formen funnes åberopad.
För
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JY1 54.
41
För att gå Rikets Ständers sålanda yttrade önskningar till möte, har Kongl.
Majit anbefallt utarbetande af särskilda här bifogade förslag, dels till lag angående
ordningen och vilkoren för utländsk mans upptagande till Svensk medborgare, och
dels till stadga för Regerings-räUen, hvilka förslag Kongl. Maj:t, ehuru någon behandling
deraf, enligt 87 § Regerings-formen, icke kan komma i fråga, innan sig
visat, huruvida de föreslagna Grundlags-förändringarne blifva af Rikets Ständer definitivt
gillade och sedermera kunna af Kongl. Majit Önnäs antagliga, derom Kongl.
Maj:t förbehåller Sig att framdeles ingå i pröfning, nu velat låta komma till Rikets
Ständers kännedom i det ändamål, som uti deras ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelser antydes.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Förslag till lag, angående ordningen och vilkoren för utländsk
mans upplagande till Svensk medborgare.
§ i.
Vill utländsk man blifva till Svensk medborgare upptagen, gore derom hos
Konungen ansökning.
§ 2.
Svensk medborgare-rätt må kunna vinnas af utländsk man, sorn
l:o uppnått 21 års ålder,
2:o eger god frejd,
5:o med vederbörligt tillstånd varit inom riket boende i tre års tid, och
4:o har utväg att sig försörja.
Ilar utländsk man, enligt hvad i 28 § Regerings-formen medgifvet är, blifvit
i rikets tjenst anställd, eller har han gjort sig känd för utmärkt skicklighet i vetenskap
eller konst, eller i landtbruk, bergsbruk eller annan näring, eller Önnes hans
upptagande till Svensk medborgare eljest för riket medföra gagn, då må medborBih.
lill R. Sl. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 6
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Jfs 34.
gare-rätt äfven tidigare efter inflyttningen i riket, än ofvan sagdt ar, kunna honom
beviljas.
§ 3-
Ansökning om Svensk medborgare-rätt skall vara åtföljd af bevis om sökandens
ålder och från hvilket land han är, om tiden då han i riket inkommit och
den eller de orter, der han sedermera varit boende, samt om hans frejd och trosbekännelse.
Härom skall ock den embels-myndighet, hvars utlåtande öfver ansökningen
Konungen infordrar, söka att inhemta och meddela de ytterligare upplysningar, som
kunna finnas af nöden.
§ 4-
Då ansökning om Svensk medborgare-rätt bifalles, varde dervid såsom vilkor
stadgadt, att sökanden, inom den tid Konungen förelägger, skall inför vederbörande
myndighet dels styrka, så framt sådant icke redan skett, att sökanden upphört att
vara främmande makts undersåte, dels ock tro- och huldhets—ed såsom Svensk medborgare
aflägga.
Är sökanden från sådant land, hvars lagar icke tillåta befrielse från undersåtlig
förbindelse, varde sökanden förelagdt att vid tro- och huldhets-edens fullgörande
skriftligen afsäga sig de politiska förmåner och rättigheter, sökanden i det
främmande landet innehar.
Förslag lill Stadga för Regerings-Rallen.
§
Regerings-rätten åligger alt vid handläggning af de ärenden, som, enligt Regerings-formen
och denna Stadga, eller efter hvad framdeles kan blifva förordnad!,
Regerings-rätten tillhöra, ställa sig till noggrann efterrättelse gällande lagar och
författningar, samt de särskilda föreskrifter, som i afseende 5 samma ärender äro
eller varda af Kongl. Majit meddelade.
§ 2-
Utom de besvärsmål, hvilka i 17 § af Regerings-formen förklaras icke tillkomma
Regerings-rätten, vare ock från Regerings-rätlens pröfning och afgörande
undantagna de underdåniga besvär, som angå
o) behörighet och förslag till tjenster;
b) beslut, som, efter förfatlningarne, böra Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
underställas;
c) beslut vid Generalmönstrings-förrältningar;
d) tillämpning af skattläggnings-författningar, eller bestämmandet i samman
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse. J\i 54.
43
hang med afvittring i rikets norra provinser, af hemmans eller lägenhets tunnlandtal,
ränta, mantal, fr ihets—år eller andra med besittningsrätten förenade vilkor; och
e) annan utbetalning af statsmedel, än sådan som på grund af gällande författning
påyrkas.
§ 3.
Ilar, i sammanhang med underdåniga besvär, ansökning blifvit gjord alt al
måd vinna befrielse från eller mildring i någon genom det ölverklagade beslutet
författningsenligt bestämd skyldighet eller påföljd, åligge det Regerings-rätten att,
sedan besvären blifvit pröfvade, nådansökningen, jemte eget underdånigt utlåtande deröfver,
till Kongl. Maj:ts afgörande i Statsrådet öfverlemna.
Derest eljest, vid handläggning af ärende, Regerings-rätten skulle finna, att
genom tillämpning af hvad lag och författningar i ämnet bjuda, enskild person
eller menighet komme att tillskyndas sådan tunga, att till lättnad deri skäligen
borde medgifvas antingen något undantag från gällande stadganden, så vidt sådant
med andres lagliga rätt vore förenligt, eller något bidrag af allmänna medel, ege
Regerings-rätten att ärendet, med eget underdånigt utlåtande, Kongl. Majrts pröfning
i Stats-rådet underställa.
§ 4;
I fråga om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar,
hvilka röra rikets allmänna hushållning, äfvensom i andra administrativa
ärender, tillkommer det Regerings-rätten alt till Kongl. Maj:t afgifva underdåniga
utlåtanden, dä Regerings-rätten derom erhåller Kongl. Maj:ts nådiga befallning;
börande dessutom Regerings-rätten, efter den erfarenhet, som vid författningarnas
tillämpning vinnes, i hvarje fall, då anledning dertill förekommer, lästa
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på de brister, som i den ena eller andra
författningen kunna förefinnas.
§ 5
Föredragande i Regerings-rätten vare Expedilions-chef i del Departement,
hvartill de ärenden, som skola föredragas, enligt stadgad fördelning höra, eller ock
den Embetsman, som af Kongl. Maj:t eljest varder dertill utsedd. Föredraganden
inhemtar å Regerings-rättens vägnar de upplysningar, som för ärendenas pröfning
erfordras, kontrasignerar de beslut, som böra utfördas, och vare för expeditionernas
riktighet ansvarig.
§ 6.
Protokoll bos Regerings rätten föres af Protokolls-sekreterare, hvar och en
för det Departement han tillhör.
Då protokoll blifvit inför Regerings-rätten justeradt och af Protokolls-sekreteraren
uuderskrifvet, bestyrke den ledamot, som främst i Regerings-rätten sitter,
genom sin underskrift, att de justerade besluteu äro rätt införda.
44 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JVf 54.
Utdrag af Protokollet öfver Juslitie-Departements-drenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stals-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 25 November 1856
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Hans Excellens Ilerr Justitie-Stats-Ministern anmälte i underdånighet:
Att sedan Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning den SiH nästlidne Juni,
af Rikets Ständers underdåniga skrivelser den 5 November 1854, angående beredande
af förslag dels till lag angående naturalisation af utländske män, dels ock
lill särskild stadga för behandling af en del regerings-ärenden, för den händelse
att af Rikets sednast församlade Ständer till behandling vid innevarande riksmöte
antagne förslag till grundlags-stadganden i dessa ämnen skulle varda slutligen bi
fallne, i nåder anbefallt utarbetandet af berörde utaf Rikets Ständer önskade förslag;
så hade, till åtlydnad häraf, nu mera blifvit upprättade ej mindre »Förslag
till lag, angående ordningen och vilkoren för utländsk mans upptagande till Svensk
medborgare», än äfven »Förslag till Stadga för Regerings-rätten», hvilka förslag
jemväl i Stats-rådet undergått förberedande granskning.
Efter uppläsande af dessa förslag, sådane de finnas vid detta protokoll fogade,
behagade Kongl. Maj:t, efter Herr Juslitie-Stats-ministerns
jemte Stats-rådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkande,
i nåder bifalla, att samma förslag må Rikets Ständer till upplysning
meddelas; i hvilket afseende nådig skrifvelse till Rikets
Ständer skulle under denna dag allåtas, af lydelse, som bilagan
vid detta protokoll utvisar.
In fidem
N. A. Heurlin.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOH. BECKMAN, 1856.
Rättelse.
Uti Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Sid. 16, r. 13 nedifr., st. banor l. broar.
» 24, r. 9 » » 80,000 » 850,000.
Bih. lill R. St. Prof. 1836 & 1837. 1 Sami. 1 Afd. 17 Hafi.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 35.
1
M:ö 125.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse lill Rikets Stunder, angående gjorda underdåniga
framställningar om Statsbidrag för jernväg s-anläggningar
Jrån Mariestad till vestra stambanan, från Borås lill
samma stambana, mellan Köping och Uttersbergs Bruk
samt mellan Hvetlanda och Oscarshamn; Gifven Stockholms
Slott den 28 November 1856.
Till Kongl. Majit hafva inkommit särskilda underdåniga framställningar om understöd
af allmänna medel för nedan omförmälda ifrågasatta jernvägs-anläggningar,
nemligen:
A) frän Kongl. Majits Befallningshafvande i Skaraborgs län, som jemte eget
yttrande öfverlemna! en af utsedd Bestyrelse lill Kongl. Majit ställd skrift, deruti anförts,
att, såsom följd af den för vestra stam-jernbanan fastställda riktningen genom nämnda
län, en bibana från Mariestad till stambanan funnits nödvändig, på det att denna stad
och omgifvande orten måtte blifva delaktige af förmånerne utaf den genom jernvägsanläggningen
förväntade ökade trafiken, och den ännu mera omfattande fördelen af
jernvägs-kommunikationens förbindelse med segelfarten å sjön Wenern ej komma att gå
förlorad, samt att af sådan anledning flere af stadens innevånare och fastighetsegare i
trakten deromkring föranstaltat och bekostat undersökning i och för anläggning af
en dylik bana, hvarefter under inseende af Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
Öfversten m. m. N. Ericson, plan och kostnadsförslag blifvit upprättade af Löjtnanten
Friherre Axel Adelsvärd för utförande af en jernväg, med samma spårvidd, som Statens
jernbana, från Mariestad förbi Ullervad till vestra stambanan i närheten af Hjälstads
kyrka, i längd utgörande en mil och 29,000 fot, jemte en hästbana af 3,000 ibis
längd genom staden lill hamnen, hvilket kostnadsförslag slutade sig på en summa af 652,545
Ridr 44 sk. banko; och har förenämnde bestyrelse med bifogande af berörda kostnadsförslag
samt tillhörande plan- och profil-kartor, jemte yttrande af Öfversten EricBih.
till H. St. Brot. 1856 & 1857. / Samt. 1 Afd. 18 Hiijt. 1
o
Konni. (s Nådiga Skrifvelse N:o 35.
son, i underdånighet anhållit, att, enär denna jernväg icke uteslutande eller ens hufvudsakligen
afsåge enskild fördel för den ort, hvarifrån förslaget utgått, utan, genom
den betydligt ökade trafik, som densamma skulle tillföra stambanan, och det gagn, den
skulle bereda en ganska vidsträckt landsort, den till sina verkningar vore nära nog att
jemföra med en stambana, Kongl. Majit mätte till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition,
att, i händelse icke ifrågavarande bibana kunde blifva anlagd på Statens bekostnad,
bidrag dertill af statsmedel malte anvisas med trefjerdedelar ai' det beräknade
koslnadsbeloppet, emot vilkor, om så nödigt funnes, att jernvägen med dess tillhörigheter
framdeles öfverlätes åt Staten, sedan de enskilde genom inkomsterna deraf fått
ersättning för sina dertill lemnade bidrag, eller ock att låneunderstöd, motsvarande
samma belopp, mätte lemnäs på sådane vilkor, att ränta och kapilal-albetalning kunde
af blifvande inkomster för vägens begagnande åstadkommas; hemställande Kongl. Majits
Befallningshafvande, då en emellan Mariestad och stambanan öppnad förbindelse ostridig!
skulle lända till förmån för provinsen samt till förökande af trafiken på hufvudbanan,
att för utförandet af nu ifrågavarande anläggning måtte beviljas så stort understöd
af allmänna medel, sorn kunde vara förenligt med de grunder, Rikets Ständer för
dylika fall finna sig böra antaga
Uti häröfver den IG sistlidne Oktober afgifvet underdånigt utlåtande, bar Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader i underdånighet anfört, att, hvad planen
för arbetet beträffade, Styrelsen, med afseende å hvad Öfversten Ericson derom
yttrat och upplyst, funne sig icke böra mot deri gjorda beräkningar framställa anmärkning;
att Styrelsen dock ansåge det kunna ifrågasättas, huruvida det vore riktigt, att,
vid byggandet af bibanor, för dessa och rörelse-materielen derå iakttaga samma dimensioner,
som för Statens stambanor; att det syntes i allmänhet vara skäl, med hänsigt
till den ringare så väl anläggnings- som underhålls-kostnaden, att för bibanor använda
smärre dimensioner än de flir hufvudbanor bestämda, ehuru särskilda förhållanden i
vissa fall kunde föranleda undantag; alt likväl, äfven om, såsom för nu ifrågavarande
jernvägs-anläggning blifvit föreslaget, dimensionerna blifva lika med stambanans, icke,
enligt Styrelsens åsigt, deraf kunde blifva en följd, att bibanan borde betraktas lika
med stambanan och byggnaden af den förra ske på Statens bekostnad, utan syntes
denna bibana, på sätt vidkommande jernvägs-bibanor i allmänhet uti Kongl. Majits
proposition till Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag omförmäles, böra bero på den enskilda
företagsamheten, dock så, att låneunderstöd af statsmedel till visst belopp af
anläggnings-kostnaden må dertill kunna meddelas, när tillgångarne sådant medgifva;
samt att, derest Kongl. Majit, ehuru något bolag ej ännu hunnit bildas för utförandet
af den ifrågasatta jernbanan från Mariestad, skulle finna skäl att till Rikets Ständer
göra framställning om beviljande af understöd för densamma, Styrelsen funne sig böra
hemställa, att ett lån mätte för ändamålet föreslås, i lika förhållande till beräknade
anläggnings-kostnaden, som vid sista Riksdag beviljades för Gefle-Dala-jernvägen, eller
motsvarande tvåtredjedelar af förslagssumman, med en jemnad summa af 435,000 Ridr
banko.
B) af Bestyrelsen för det till åstadkommande af en bi-jernbana från Borås till
Statens vestra stambana bildade Bolag, hvilken uti en till Kongl. Majit ställd, af Kongl.
Majits Befällningshafvandes i Elfsborgs län underdåniga förord beledsagad och af
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader under den 28 sistlidne Oktober insänd
underdånig skrift, anmält, att, sedan i anledning af Bestyrelsens gjorda framställning
om ett låneunderstöd för jernvägs-anläggning mellan Borås och nämnde stambana
i närheten af Wårgårda, Kongl. Majit den 18 April innevarande år förklarat att, när
vederbörande afgifvit fullständig plan och kostnadsförslag till detta arbetes utförande,
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse No 35.
3
Kongl. Majit ville taga i öfvervägande, huruvida Nådig proposition angående statslån
till förelagets understödjande i mer eller mindre mån må till Rikets Ständer åtgå,
undersökningar för ifrågavarande bibanas utläggning derefter blifvit, under ledning och
inseende af Chefen för Statens järnvägsbyggnader, Öfversten Ericson, å flera linier
förrättade, samt fullständig plan med kostnadsförslag för en jernvägs-anläggning i den
dervid befunna lämpligaste riktningen ifrån Borås till stambanan vid Herrljunga blifvit
upprättad af Löjtnantan vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen C. Wennerström, hvilket
förslag upptoge kostnaden för ifrågavarande 3 mil och 32,890 fot långa jernväg till
1,705,856 Ridr banko; anhållande Bestyrelsen, med öfverlemnande af berörde kostnadsförslag
jemte dertill börande plan- och profil-kartor, Öfverste Ericsons afgifna granskningsbetänkande,
ett af Elfsborgs läns södra Hushållnings-sällskap meddeladt yttrande,
angående nödvändigheten och fördelarne af en bibana från Rörås till vestra stambanan,
äfvensom en uppgjord beräkning öfver trafiken å och inkomsterna af en dylik
bana, samt, under tillkännagifvande, att aktieteckningen i Rörås jernvägsbolag uppginge
lill en tredjedel af ofvanberörde koslnadsbelopp för jernbanan, att Kongl. Majit måtte
föreslå Rikets Ständer, att, till utförande af detta arbete, anvisa ett lån, motsvarande
två tredjedelar af samma kostnadsbelopp, emot lika ränta och amorterings-procent, som
för det Gefle-Dala-jernvägsbolag beviljade lån blifvit föreskrifne.
För egen del har Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader i underdånighet yttrat,
alt, enär planen blifvit upprättad i följd af undersökningar, hvilka å lokalen kontrollerats
af Chefen för Statens jernvägsbyggnader, som, efter öfvervägande af de uppmätta
och afvägda liniernas ömsesidiga svårigheter och företräden, så väl i afseende på anläggningen,
som framtida rörelsen, vitsordat liniens till Herrljunga företräde framför
andra ifrågasatta, äfvensom kostnadsförslagets tillförlitlighet, Styrelsen ansåge sig icke
ega anledning till anmärkning emot samma plan i annat afseende, än att dimensionerne,
likasom rörliga materielen, blifvit beräknade i full enlighet med de för stambanorna
bestämda, ehuru, enligt Styrelsens åsigt, såsom allmän regel kunde antagas, alt
bibanor borde anläggas med mindre spårvidd och mindre tunga skenor, samt följaktligen
för lättare och mindre kostsam transport-maleriel, än stambanornas, men att emedlertid
Borås-banan torde böra betraktas såsom ett undantag från nämnde regel, enär
beskaffenheten af de varor, hvilka derå hufvudsakligen komme att föras, eljest skulle
göra nödigt att för omlastningarne vid stambanan anlägga magasiner och anställa särskilda
tjenstemän, samt dessutom densamma i framtiden möjligen komme alt utsträckas
på andra sidan om Borås och således med stambanan förbinda en ej obetydlig del af det
sydvest derom belägna landet; och bar Styrelsen i underdånighet tillstyrkt, all det begärda
lånet för nu ifrågavarande jernbanas byggnad måtte blifva beviljadt med 1,136,000
R:dr banko, under vilkor, alt banan och rörliga materielen genom bolagets försorg i
framtiden vederbörligen underhålles.
C) af ett till anläggning af jernväg för ångkraft mellan Köping och Uttersbergs
bruk i Westmanlads län bildadt bolag, hvilket, under anmälan att, till undanrödjande
af det binder för både jordbrukets och jernbandteringens i orten förkofran, som vallades
af det nuvarande forslings-väsendet, undersökningar för en förbättrad kommunikation
medelst jernväg blifvit af enskilde personer föranstaltade och bekostade, samt fullständig
plan och kostnadsförslag, slutande sig på en summa af 1,200,000 R.dr riksmynt,
af Löjtnanten i Väg-och Vattenbyggnads-korpsen G. Nerman upprättats för anläggning
af jernbana från Köping lill Uttersbergs bruk, på en längd ai' 3 mil och 7,970 fot,
med en 4,630 fot lång bibana till sjön Lillsvan, i underdånighet anhållit, ali, för utförande
af denna anläggning i öfverensstämmelse med sagde plan, som, jemte tillhörande
kartor, i underdånighet bifogats, Kongl. Majit mätte till Rikets Stander aflåta
4
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 35.
Nådig Proposition om beviljande åt bolaget af ett lån utaf allmänna medel till belopp
motsvarande halfva den beräknade anlägguings-koslnaden, eller 600.000 R:dr R:mt mot
enahanda vilkor, som för det Gefle-Dala-bolaget beviljade lån, äfvensom att bolaget
måtte förklaras berättigadt att expropriera jord för jernvägs-anläggningens behof och i
öfrigt komma i åtnjutande af de fördelar och lättnader, som i likartade fall tillförene
blifvit beviljade; tili stöd för hvilken underdåniga anhållan blifvit hufvudsakligen anfördt,
att uti den dalgång, som, utgående från staden Köping, bildades af Hed-strömmen, på
en utsträckning af endast omkring 3 till 4 mil vore belägna icke mindre än 17 särskilda
bruk med en årlig tillverkning, under närvarande förhållanden, af omkring 60,000
skeppund jerneffekter, eller i det närmaste -r^ af rikets hela export af denna artikel;
att, i samma mån denna tillverkning ökats, svårigheten af effekternas forsling till lastageplatsen
i Köping likväl blifvit alltmera kännbar, enär icke allenast forlönerna under
sednare åren stegrats till mera än 100 procent emot det förr vanliga beloppet, utan
äfven numera under vissa lider af året formän knappt kunde erhållas; att nämnde svårighet
för brukseffekternes forsling vållat ett hårdare anlitande af bruksegendomarnes
egna samt underlydande landtbönders arbetskrafter, än som stöde väl tillsammans med
den äfven i Bergslagsorterna utvecklade bågen för jordbrukets förkofran; samt att, om
till ofvannämnde qvantitet jerneffekter lades den betydliga mängd spanmål, sill, salt
och andra förnödenheter, som föras till bruken, åtminstone 60,000 kördagsverken eller
mer än 200 för hvarje arbetsdag på året upptoges för transporten af dessa varor.
Vid insändandet af denna underdåniga ansökning har Kongl. Majits Befallningshafvande
i länet, uti skrifvelse den 23 sistlidne Oktober, yttrat, att, ehuru den ifrågasatta
jernbanan närmast afsåge att tillfredsställa en inskränktare orts förbanden varande
behof, densamma dock genom sin riktning och läge borde komma äfven den
ofvanliggande Bergslagens trafik till godo, och alt företaget med skäl kunde anses innefatta
början till en vidsträcktare jernvägs-kommunikation af stor betydenhet för framtiden,
hvadan och då företaget vore så kostsamt, alt det icke kunde utan statsbidrag
tillvägabringas, men den redan skedda aktieteckningen lemnade borgen för arbetets
företagande, om det begärda lånebiträdet beviljades, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansäge sig böra ansökningen på det högsta förorda; Och har Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader uti afgifvet underdånigt utlåtande anmält, att, efter hvad
planen utvisade, anläggningen kunde ske utan behof af särdeles kostsamma genomskärningar
eller fyllningar, och att lutnirigsanlaget, delta oaktadt, ej behöfde blifva starkare
än 1 på 80 å tre kortare stycken för den lättare trafiken eller från Köping upp till
Uttersberg, hvaremot från Uttersberg till Köping, eller å leden för de tyngre transporterne
icke mötte starkare lutning än 1 pä 100, och detta blott undantagsvis på ett
enda ställe; att, vidkommande spårvidden, hvilken blifvit beräknad till likhet med stamjernbanornas
eller 5 fot, Styrelsen ansåge denna icke böra göras större än af 4 fot,
enär ifrågavarande jernväg skulle komma alt blifva endast bibana inifrån landet med
slutpunkt vid segelled; att koslnadsförslagets slutsumma icke syntes vara för hög, äfven
med 1 fots inskränkning i spårvidden; samt att, ehuru den större eller mindre angelägenheten
af banans utförande syntes vara beroende utaf det läge, som för Statens
jernvägs-stamled uti denna ort komme att bestämmas, Styrelsen dock funne sig, på de
grunder, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och bolaget blifvit anförde, böra
tillstyrka propositions aflålande till Rikets Ständer om anvisande af låneunderstöd för
ändamålet till det belopp, bolaget i underdånighet begärt.
D) af intressenterne uti en föreslagen jernvägs-anläggoing emellan staden Oscarshamn
och Hvetlanda inom Östra Härad af Jönköpings län, hvilka, uti särskilda af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings och Kalmar län i underdånighet insän
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 35.
da oell förordade ansökningar, tillkännagifvit, alt, sedan för tillvägabringande af berörde
utaf beholvet högt påkallade kommunikations-anstalt, jordegare och näringsidkare i
orten sammanskjutit nära 6,000 R:dr B:ko till bestridande af kostnaderna för erforderliga
undersökningar och förslags uppgörande, Chefen för Ostra Väg- och Vatlenbyggnads-distriktet,
Majoren m. m., Friherre G. de Geer upprättat fullständig arbetsplan
med tillhörande kartor och ritningar samt alternativa kostnadsförslag för anläggning
af en jernbana, med enkelt spår. af något öfver 8,j- mils längd från berörde stad
uppåt Emådalen till Hvetlanda, hvilket förslag upploge för en bana af 5 fots spårvidd
ett kostnadsbelopp af 5,063,000 R:dr och loren sådan af endast 4 fots spårvidd 3,999,000
R:dr, allt Riksmynt, hvarefter intressenterne beslutat att medelst aktieteckning bilda ett
bolag till företagets utförande enligt sistberörda alternativ, som ansetts tillfyllestgörande
för ifrågavarande, hufvudsakligen för varutransport beräknade, jernbana; anhållande sökanderne
i underdånighet, att, då orten vore på lätta kommunikationer särdeles vanlottad,
men sannolikt på få ställen jernvägs-anläggning kunde ske med mera utsigt alt
blifva gagnande och lör anläggarne lönande, än å den utsedda lokalen för nu ifrågasatta
väg, som skulle hafva sin sträckning längs Emådalen och således genomlöpa
en trakt, omvexlande af skog och fruktbara dalar med många bruk och anläggningar,
jemte gynnande tillfällen till flere dylika, och fä sin ändpunkt i den bördigaste och på
flerläldiga naturalster rikaste trakten af Jönköpings län, samt då de nu påräknade fördelarne
af anläggningen borde blifva ännu större efter fullbordandet af Statens östra
stambana, som förmodades komma att framgå i närheten af den föreslagna bibanans
ändpunkt, Kongl. Maj:t måtte, för utförandet af meranämnda jernvägs-anläggning enligt
det inskränktare alternativet uti Friherre de Geers förslag, bevilja ett låneunderstöd af
allmänna medel till af det derför beräknade koslnadsbeloppet, eller 2,666,000 R:dr
R:mt, mot samma vilkor som blifvit Gefle-Dala-jernvägsbolaget förunnade, samt att
arbetstiden måtte utsträckas lill 10 år, med rättighet för det blifvande bolaget alt vägbyggnaden
på kortare tid fullborda och att lyfta lånet med 4, sedan arbetet blifvit börjadt
och derefter med ^ för hvarje färdiggjord mil utaf vägsträckan; tilläggande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län, som i öfrigt vitsordat de uti ansökningarne
gjorda uppgifter, att en jernvägs-förbindelse mellan en djup och lätt tillgänglig sjöhamn
på ena samt det inre af landet å andra sidan äfven i afseende på rikets försvar borde
medföra väséndtliga fördelar.
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader har uti sitt i denna fråga
afgifna underdåniga utlåtande af den 7 innevarande månad yttrat, att Styrelsen ansåge
den föreslagna jernbanan, jemte den söderut gående vattenkommunikationen från Åsa
sjön i Jönköpings genom åtskilliga sjöar i Kronobergs län och den i samband dermed
stående jernbanan genom Blekinge till Carlshamn vara bland de vigtigare och nyttigare
kommunikationsleder i södra Sverige och att derföre Styrelsen, som instämde i
den åsigten, att 4 fots spårvidd med derefter lämpad rörelse-materiel borde blifva lämpligast
för Oscarshamn-Hvetlanda banan, funne sig böra hemställa, att Nådig Proposition
mätte till Rikets Ständer aflåtas om anvisande af det för denna banas anläggning begärda
låneunderstöd, hvilket visserligen vore betydligt, men dock skulle komma att till
utgående fördelas på en längre tidrymd, om vederbörandes i detta hänseende framställda
förslag bifölies.
Kongl. Majit har tagit ofvanomförmälda underdåniga framställningar och förslag
i Nådigt öfvervägande; och, ehuru ingen tvekan kan uppstå, att ju ifrågavarande nya
kommunikationsleder skulle komma att medföra väsendtligt gagn för de respektive orterne,
och särskildt bibanan från Borås efter all sannolikhet borde bereda äfven det
allmänna en fördel genom tillförsel af ökad trafik å stambanan, hvarförutan för jern
-
G
Rony/. Majs/s Nod/ga Skrifvelse N:o 35.
vägsanläggningen mellan Hvetlanda och Oscarshamn talar den omständighet, att någon
statsbana till kommunikationernas förbättrande i denna trakt af riket icke blifvit föreslagen,
har dock Kongl. Majit, vid det förhållande, att de allmänna medel, hvilka af
Kongl. Majit i propositionen om Statsverket såsom tillgångar för behofven under nästa
stalsreglerings-period beräknats, redan tagits så i anspråk, alt några betydligare ytterligare
anvisningar derå för lokala eller kommunala ändamål svårligen kunna ega rum,
ansett desto betänkligare, att till Rikets Ständer aflåta ett ovilkorligt förslag om låneunderstöd
redan vid denna Riksdag för ifrågavarande jernvägsarbetens utförande, som,
derest Statens jernvägsbygnader skola bearbetas med den drift, hvilken Kongl. Majit
i sin särskilda Proposition derom afsett, svårighet torde möta att för flere andra dylika
arbeten samtidigt erhålla skickliga ingeniörer och isynnerhet att för större vägbyggnadsföretag
i orter, sorn äro till Statens jern vägsbyggnader närbelägne, kunna anskaffa
arbetsmanskap, utan alt derigenom tillskynda jordbruket en kännbar afsaknad. Enär
emellertid Rikets Ständer icke böra lemnäs i okunnighet om den utredning, som berörda
hos Kongl. Majit anhängiggjorda speciela vägbyggnadsfrägor erhållit, helst dessa
till en del genom enskilde motioner blifvit gjorda lill föremål för Rikets Ständers pröfning,
vill Kongl. Majit, jemte meddelande af hvad dervid förekommit, härigenom gifva
Rikets Ständer tillkänna, alt handlingarne i dessa mål, hvilka inkommit efter det Vägoch
Valtenbyggnads-styrelsen till Kongl. Majit afgaf sitt sedermera till Rikets Ständers
Stats-Utskott öfverlemnade generalförslag öfver allmänna arbeten, blifva, såsom ett
supplement dertill, bemälde Utskott tillställde.
Kongl. Majit förbi i fver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
©SCASS.
J. F. Fåhreeus.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse No 35.
7
Utdrog af Protokollet öjrer Civil-Ärenden, hållet inför Hans
Muj:t Konungen i Stals-Hade t å Stockholms Slolt den 28
November 1856, dervid Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
jemväl var närvarande.
Närvarande:
Hans Excellens, Justilie-Stals-Ministern. Herr Gunther,
Hans Excellens, Slats-Minislern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Räden: Herr Fåhreeus,
IVättens teeri,
Gripenstedt,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Stats-Rådet Grefve Mörner anmäldes vara af sjukdom förhindrad att tillstädeskomrna.
Vidare föredrog Deparlements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhraeus:
2:o.
a) Kongl. Maj.ts Befallningshafvandes i Skaraborgs län underdåniga Memorial
af den 9 näsllidne Oktober, hvarmedelst Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemte eget
yttrande, öfverlemnat en af Bestyrelsen för en tillämnad jernvägs-anläggning mellan
Mariestad och vestra stambanan till Kongl. Maj:t ställd skrift, deruti, — — — —
bemälde Bestyrelse — — — — i underdånighet anhållit, att, som denna jernbana
icke uteslutande eller ens hufvudsakligen afsåge enskild fördel för den ort, hvarest
banan skulle anläggas, utan densamma, genom den betydligt ökade trafik, som banan
skulle tillföra omförmälda stambana och det gagn den skulle bereda en ganska
vidsträckt landsort, till sina verkningar kunde nara nog jemföras med en stambana,
Kongl. Maj:t mätte till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition alt, i händelse ifrågavarande
bibana icke kunde blifva anlagd helt och hållet på Statens bekostnad, bidrag
dertill mätte af allmänna medel anvisas med fdelar af det beräknade kostnadsbeloppet
— — — — eller ock att ett låneunderstöd, motsvarande samma belopp,
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Slsrifvelse N:o 55.
målte lemnäs på sådana vilkor, att ränte- och kapital-afbetalning kunde af blifvande
inkomster för banans begagnande åstadkommas; — —
— — — — •—.
b) Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader underdåniga Memorial af
de 27 nästlidne månad, hvarmedelst Styrelsen öfverlemnat en af Bestyrelsen för det,
till åstadkommande af en bi-jernbana mellan staden Borås och vestra stambanan, bildade
bolag till Kongl. Maj:t ställd skrift, deruti anförts att
Och hade bemälde Bestyrelse ■, i underdånighet anhållit det Kongl. Majit
måtte i Nåder föreslå Rikets Ständer att, till ifrågavarande jernbane-anläggnings utförande,
anvisa ett lån, motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman,
mot lika ränta och amortering, som för det till Gelle-Dala jernvägsbolag beviljade lån
blifvit föreskrifne.
c) Kongl. Majits Befallningshafvandes i Westmanlands län underdåniga Memorial
af den 23 nästlidne Oktober, hvarmedelst öfverlemnats en lill Kongl. Majit ställd
ansökning utaf det bolag, som bildat sig för anläggande af en lokomotiv-jernbana mellan
staden Köping och Uttersbergs bruk i nämnda län, uti hvilken ansökning bolaget,
— — — i underdånighet anhållit att, för utförande af berörde jernbane-anläggning i
enlighet med derför uppgjord plan, Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer aflåta
Nådig proposition om beviljande åt Bolaget af ett lån utaf allmänna medel till belopp
af 600,000 Ridr riksmynt, eller hälften af den beräknade anläggnings-kostnaden, mot
enahanda vilkor som blifvit stadgade för det Gefle-Dala bolaget beviljade lån; — —
d) Kongl. Majits Befallningshafvandes i Jönköpings och Calmar län särskilda
underdåniga Memorial, med öfverlemnande af intressenternes uti en föreslagen jernvägsanläggning
mellan staden Oscarshamn och Hvetlanda inom Ostra Härad af förstnämnda
län till Kongl. Majit ställda ansökningar, deruti anförts, att — —
hvarjemte sökanderne i underdånighet anhållit, att — — — Kongl. Majit
måtte, för tillvägabringandet af meranäinnda jernbane-anläggning, bevilja ett låneunderstöd
af allmänna medel till belopp af 2,666,000 Ridr riksmynt, motsvarande två
tredjedelar af den derför, enligt det mindre alternativet, beräknade kostnadssumma;
Ehuru ingen tvekan kunde uppstå, att ju ifrågavarande nya kommunikationsleder
skulle komma att medföra väsendtligt gagn för de respektive orterna, och särskildt
bibanan från Borås efter all sannolikhet borde bereda äfven det allmänna en fördel
genom tillförsel af ökad trafik å stambanan, hvarförutan för jern vägs-anläggningen
mellan Hvetlanda och Oscarshamn den omständighet talade, all någon statsbana (ill
kommunikationernas förbättrande i denna trakt af Riket icke blifvit föreslagen, ansåg
dock Stats-Rådet, vid det förhållande att de allmänna medel, hvilka i Kongl. Majits till
Rikets nu församlade Ständer afiåtna Nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och
behof beräknats såsom tillgångar för behofven under nästa Statsreglerings-period, redan
tagits så i anspråk, att några betydliga ytterligare anvisningar derå för lokala eller
kommunala ändamål svårligen kunde ega rum, desto betänkligare att tillstyrka Kongl.
Majit
lione)!. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse N:o 36.
9
Majit aflåtandet till Rikets Ständer af ett ovilkorligt förslag om låneunderstöd redan
vid denna Riksdag för ifrågavarande jernvägsarbetens utförande, sorn, derest Statens
jernvägsbyggnader skola bearbetas med den drift, hvilken Kongl. Majit i sin särskilda
proposition derom afsett, svårighet torde mola att för flera andra dylika arbeten samtidigt
erhålla skickliga ingeniörer, och i synnerhet alt för större vägbyggnads-förelag i
orter, sorn äro lill Statens jernvägsbyggnader närbelägna, kunna anskaffa arbetsmanskap,
utan att derigenom skulle tillskyndas jordbruket en kännbar afsaknad. Enär emellertid
Pikets Ständer icke borde lemnäs i okunnighet om den utredning, som berörde hos
Kongl. Majit auhängiggjorda speciela vägbyggnadsfrågor erhållit, helst dessa lill en
del genom enskilda motioner blifvit gjorda till föremål för Rikets Ständers pröfning,
hemställde Siats-Rådet i underdånighet, att handlingarne i dessa mål, hvilka inkommit
efter det Väg- och Vatlenbyggnads-Styrelsen till Kongl. Majit afgaf sitt sedermera tili
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnade General-förslag, angående allmänna arbeten,
måtte såsom ett supplement dertill varda bemälda Utskott meddelade.
Hvad sålunda blifvit af Siats-Rådet i underdånighet yttradt
och tillstyrkt täcktes Kongl. Majit i Nåder gilla och bifalla; och
skulle Rikets Ständer genom Nådig Skrifvelse, sådan den finnes
Protokollet bilagd, om detta Kongl. Majits Nådiga beslut underrättas.
Ex protocollo.
Carl Ekström.
\:o 36.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 19 Ja 1857, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående Direktionens för
Nora-Ervalla jernvägsbolag underdåniga ansökning om ytterligare
låneunderstöd för nämnda jernvägs-företag; Gifven
Stockholms Slott den 5 December 1856.
Vid 1850 och 1851 års Riksdag anvisade Rikets då församlade Ständer, för
anläggning af en jernbana för hästkraft med tre fots spårvidd emellan städerna Örebro
och Nora, dels ett anslag af 75,000 Ridr och dels ett låneunderstöd af 150,000 Ridr
Bih. till li. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 yl fil. 18 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N;o 36.
banko. Sedan derefter garanti under samma Riksdag meddelats för en jernvägsanläOITning
från Köping öfver Orebro till Hult, och ett aktiebolag för detta ändamål
blifvit af Kongl. Maj:t oktrojeradt samt, i följd deraf, ändring i planen för förstnämnda
jernvägs-anläggning blifvit nödvändig, enär en del af densamma, nemligen vägsträckan
emellan Örebro och Ervalla, var gemensam äfven för Köping-HuIts-jernvägssträckningen,
träffades emellan Köping-Hults-jernvägsbölaget och det för jernbanan» anläggning
emellan Örebro och Nora bildade bolag en öfverenskommelse, att sistberörda bolag
skulle afstå från förslaget att anlägga jernväg längre än från Nora till Ervalla, utgörande
något mer än hälften af den ursprungligen afsedda våglängden, men bygga denna
bana i samma större dimensioner, för samma transport-materiel och af enahanda beskaffenhet,
som blifvit antagna och fastställda för Köping-Hults-jernvägen, hvaremot
Köping-Hults-jernvägsbolaget ålog sig att ombesörja trafiken å samt underhållet och
förvaltningen af jernvägen emellan Nora och Ervalla; och medgaf Kongl. Maj:t, på
gjorda underdåniga framställningar och sedan Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgäldskontor
blifvit hörde, Örebro-Nora jernvägsbolaget, sorn antagit benämningen NoraErvalla
jernvägsbolag, rättighet att, såsom understöd för nämnda större jernvägsanläggning
mellan Nora och Ervalla, utbekomma såväl det af Rikets Ständer för en jernbana
af endast tre fots spårvidd från Nora till Örebro beviljade anslaget 75,000 R:dr,
som tvåtredjedelar af det dertill afsalia lånebidraget, eller 100,000 R:dr. Efter det
ifrågavarande jernväg numera blifvit fullbordad och för trafik upplåten, har Bolagets
Direktion uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län den 9 sistlidne
Oktober insänd och förordad skrift i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Rikets Ständer att lemna bolaget ett behöfligt ytterligare understöd på det sätt,
att bolaget, i likhet med hvad vid sistlidna Riksdag beviljades Gefie-Dala och Norbergs
jernvägsbolag, mot pantförskrifning af den (ärdiga jernbanan och bolagets genom
Direktionen afgilna skuldförbindelse, erhölle såsom lån af statsmedel två tredjedelar
af anläggnings-kostnaden med tillsammans 333,333 R:dr 16 sk. banko, hvarifrån likväl
skulle alräknas det förut erhållna ofvan omförmälda länet, så att bolaget kunde återfå
den äldre skuldförbindelsen. Till stöd för denna anhållan har Direktionen, bland
annat, hufvudsakligen anfört: att, enligt det upprättade förslaget, kostnaden för lokomotiv-jernbanan
emellan Nora och Ervalla beräknades till 480,000 R:dr banko, eller
30,000 R:dr mer än för hästbana å hela längden mellan Nora och Örebro; all arbetskostnaden
vid verkställigheten öfverstigit den beräknade med 20,000 R:dr, i anseende
till dels' mera än fördubblad kostnad lör inlösen af jord och dels den opåräknade utgiften
för provisionel bro öfver Jerle å, sedan den redan färdiga större bron genom
olyckshändelse blifvit förstörd; att i dennas ställe bolaget måste inom 4 år uppföra en
ny bro öfver Jerle ån, hvarföre kostnaden sannolikt komme alt betydligt öfverstiga
utgiften för den förra; att bolaget, utöfver aktieegarnes tillskjutna medel, måst för arbetets
utförande upplåna ett belopp af 345,000 R:dr, hvarå årliga räntan uppginge till
16,250 R:dr; att de inkomster, som hittills af trafiken erhållits endast lemnade 3^,- procent
ränta å förenämnda lånebelopp; samt att de financiela olyckor, som drabbat Köping-Hultsjernvägsbolaget
inverkat i hög grad menligt äfven på Nora-Ervalla-boIaget, enär kommunikationen
ännu icke blifvit öppnad från Nora längre än till Örebro, hvadan sistnämnda
bolag gått miste om den vinst, som af trafikens utsträckning till Mälaren och
Wenern påräknats och som förmodats komma att lemna ersättning för det dyrare arbete,
hvilket blifvit nedlagdt på den nu befintliga banan från Nora lill Ervalla.
Uti häröfver infordradt och afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hufvudsakligen yttrat, att, derest jernvägsbolaget,
på sätt vid statsunderstödets anvisande af Rikets Ständer afsågs, fortfarande egt skäl
Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse N:o 36.
11
att anlägga jernbana för hästkraft å liela sträckan från Nora till Örebro, hvarför
kostnaden var beräknad till 450,000 Hulr och dertill bidrag af Rikets Ständer anslogs
med tillsammans 225,000 R;dr, bolaget skulle hafva för detta ändamål måst tillskjuta
225,000 R:dr, hvaremot, med antagande att den af bolaget uu anlagda lokomotivbana
mellan Nora och Ervalla erfordrat den af Direktionen uppgifna kostnadssummau
af 500,000 R:dr, bolaget, som i statsunderstöd uppburit 175,000 R:dr, följaktligen för
denna banas utförande fått derutöfver anskaffa 325,000 R:dr, hvadan egentliga skillnaden
i bolagets förutsatta och utbetalda tillskott endast utgjorde 100,000 R:dr: med
hänsigt hvartill och då härvid äfven förekomme alt, vid fastställandet af planen för
Nora-Ervalla-jernvägen, något kostnadsförslag icke blifvit i Nåder gilladt, men att
Direktionen iiti kontraktet om arbetets utförande förbundit sig att fullborda arbetet
noggrannt enligt den gillade planen, utan att anspråk på ytterligare bidrag al allmänna
medel skulle kunna väckas, samt att genom egna tillskott utgöra hvad utöfver statsbidraget
kunde erfordras, Styrelsen i underdånighet hemställt, huruvida, i fall meranämnda
jernvägsbolag, komme att med ytterligare låneunderstöd hugnas, dylikt understöd
borde utgå med högre belopp än 100,000 R:dr banko.
Med tillkännagifvande häraf bar Kongl. Maj:t ansett sig endast böra lill Rikets
Ständers egen pröfning öfverlemna, huruvida ytterligare låneunderstöd må ifrågavarande
bolag beviljas; och varda i sådant ändamål handlingarne rörande detta ärende Rikets
Ständers Stats-Utskolt tillställda.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
./. F. Fåhreeus.
12
Kungl. Mnj.-ts Nådiga Skrifvelse N:o 36.
Utdrag aj Protokollet öjier Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 5 December
1856.
När va rån de:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
lians Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärenden, Herr Friherre Laaerheim
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
/Vallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Chefen för Civil-Departementet, Herr Stats-Rådet Fåhraeus, uppläste till justerin-?
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
tiil skrifvelse till Rikets Ständer, angående Direktionens för Nora-Ervalla jernvägsbolag
underdåniga ansökning om ytterligare låneunderstöd för nämnda jern vägs-företag; °
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, berörda förslag i Nåder gilla, samt förordna, alt, i
enlighet dermed, Nådig skrifvelse, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, skulle lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Rudolf A de Igi ■en.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 37.
13
it:o
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 19 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af J. d. Exptdilions-Chefen
m. m. C. F. Meinanders underdåniga ansökning
om pen sion s -Jöth oja ing; Gifven Stockholms Slott den
79 December 1856.
Uti en den 30 Juni sistlidne år lill Kongl. Maj:t ingifven underdånig skrift, anhöll
dåvarande Expeditions-Chefen vid Sjöförsvars-departements-expedition af Kongl.
Maj:ts Kansli, Förste Expeditions-sekreteraren Curt Fredrik Mehlander, att, då han,
enligt tillika företedda vederbörliga betyg, uppnått 65 års ålder och tjenat Staten i 44
år samt icke vidare kunde med utöfningen af nämnda embete fortfara, utan att ådraga
sig obotlig sjuklighet, honom måtte förunnas Nådigt afsked med rättighet att, såsom
pension pä Allmänna Indragnings-stalen, för sin återstående lifstid, åtnjuta ett emot
Expeditions-Chefs-arfvodet å stat svarande belopp af 3,000 R:dr Banko årligen, hvarvid
han, i afseende på den sålunda sökta pensions-lörmånen, bland annat, i underdånighet
anförde, att om han blefve på nämnde stat öfverflyttad med endast sin förra Expeditions-sekreterare-lön,
utgörande med tillökningen för den derunder begripna spanmål
blott 1,845 R.dr Banko, han skulle, fastän han uti omkring 7 års lid dels bestridt
och dels innehaft Expeditions-chefs-embete, blifva försatt uti långt ofördelaktigare
belägenhet, än afskedstagande embetsman af lägre värdighet inom de Kollegier och
Verk, som i sednare tider kommit i åtnjutande af löneförbättring, hvilken förmån han
förmodade snart kunna förväntas af personalen vid Kongl. Maj:ts Kansli och alltså
jemväl skolat tillfalla sökanden, om han qvarstadnade vid Éxpeditions-sekrelerare-tjensten
och med dess utöfning ännu någon tid fortfore.
Sedan Slals-kontoret öfver denna ansökning afgifvit infordradt underdånigt ut
låtande,
kom ärendet den 21 September 1855 under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning;
och enär, enligt de för embets- och tjenstemäns öfverflyttande på Allmänna Indragningsstaten
gällande föreskrifter, Expeditions-cheferne i Stats-departementernas Expeditioner af
Kongl. Maj:ts Kansli, såsom icke innehafvande löner, utan arfvoden på stat, ej äro
berättigade alt, vid den för pensions erhållande stadgade lefnads- och tjensleålder, efter
afskedet undfå pension till högre belopp, än som motsvarar lönen för det embete
eller den tjenst, den afskedstagande å ordinarie stat före Expeditions-chefs-beslällnin
-
14
Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse N:o 37.
gens tillträdande innehaft och hvartill han kunnat återgå, lann Kongl. Majit godt i Nåder
entlediga Expedilions-chefen Meinander från hans då vid Sjöförsvars-departementet
innehafvande Expedilions-chefs-embete samt derjemte bevilja honom afsked från Expedilions-sekreterare-beställningen
på stat vid samma Departements Kansli-expedition, med
rättighet att derefter på Allmänna lndragnings-stalen åtnjuta pension, motsvarande beloppet
af den med nyssnämnda beställning förenade lön, jemte derunder inbegripen
spanmål.
Då likväl Kongl. Majit anser med billighet öfverensstämmande, att Meinander,
som i 7 års tid innehaft en tjenstebefattning af den mödosamma och maktpåliggande
beskaffenhet, som Expedilions-chefs-embetet, må komma i åtnjutande af någon högre
pensionsförmån, än den honom nu såsom Expeditions-sekrelerare författningsenligt tillerkända,
synnerligast om, i följd af Kongl. Majits till Rikets Ständer alldina Proposition
om löne- och pensions-förhöjningar, högre pensionsbelopp för hädanefter afgående
Expeditions-sekrelerare varda bestämde, vill Kongl. Majit härmed till Rikets Ständers
bepröfvande öfverlemna, huruvida, med afseende på de för f. d. Expedilions-chefen
Meinander förekommande omständigheter, honom må på Allmänna Indragnings-staten,
hvarifrån, såsom förut berördt är, den honom enligt förfältningarne redan tillagda Expeditions-sekreterare-pension
utgår, beviljas tillökning deri, i förhållande till de af Kongl.
Majit vid nu pågående Riksdag föreslagna pensions-lörmåner för Expeditions-sekrelerare.
De delta ärende rörande handlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers
Utskott, som erhåller uppdrag att dermed taga befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest slädse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. H. Ulner.
lin mil. Ma/: t.i Nadina Skr i frelse N:o 57.
15
(lidra" af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departemeritet tillhörande
° ärenden, hållet inför Hans Ma:jt Konungen uti Slats-Rådel
ä Stockholms Slott den 19 December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Ulner, uppläste slutligen till justering följande
på grund af Kongl. Maj:ts den 25 nästlidne November fattade Nådiga beslut, uppsatta
förslag lill . .
l:o. Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af f. d.
Expeditions-chefen m. m. Gurt Fredrik Meinanders underdåniga ansökning om pensionsförhöjning.
Och täcktes Kongl. Maj t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag i Nåder gilla samt förordna att, i enlighet
dermed, Nådig Skrifvelse, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Frits Rythén.
STOCKHOLM, Irycki hos Isaac Marcus, 1357.
Kongl. Maj:Is Modiga Skrifvelse JS:o 38.
1
\:o $U.
Ank. tili Exp.-Utsk. d. 84 Jan. lss?, kl. ä e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse tili Rikets Ständer, i anledning af gjord underdånig
framställning om Statens medverkan Jör fullbordande
af jernvugsanlliggningen emellan Köping och Hult. Gifven
Stockholms Slolt den 28 November 1850.
Uti en till Kongl. Majit den 23 sistlidne September ingifven skrift har Direktionen
för »Kongl. Svenska Aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Huiti, under erinran
hurusom vid den lid då nämnda bolag bildades, vigten och nyttan för det allmänna
af jernvägars anläggning inom vårt land ännu voro föga insedda, hvadan de
första stegen på denna barta mäste blifva beroende af medverkan utaf utländske män,
för hvilka äfven den beviljade stats-ränte-garantien å anläggnings-kostnaden för nämnde
jernväg erbjöd försäkran om högre inkomst af deras i företaget använda kapital, än
den i främmande länder då gällande räntefot i allmänhet lemnade, i underdånighet anfört,
alt då aktieteckningen till delaktighet i bolaget bär i landet uppgick till gauska
ringa belopp, och densamma, i följd af hastigt stegrad räntefot i England, derdenhufvudsakligasle
teckningen påräknats, jemväl derstädes biel' otillräcklig för anläggningens
pådrifvande med den kraft, sorn för uppfyllandet af de med stals-garantien förenade
vilkor i afseende på arbetets fullbordande påkallades, bolagets framlid under sådana
omständigheter måste blifva i hög grad beroende af de män, hvilka fått sig anförtrodd
ledningen af bolagets affärer i England, derifrån de financiela tillgångarne borde hemtas;
men alt, sedan en af desse män, den, för hvilken med hänsigt till hans samhällsställning
inom nämnda land, största förtroendet hystes, genom vidtsträfvande beräkningar
kommit på obestånd, derur han sökt rädda sig medelst bedrägerier och förfalskningar
af oerhörd beskaffenhet, delegarne uti nu ifrågavarande aktiebolag vid denne
mans derefter inträffade död, funnit bolagets affärer uti det mest förvirrade och olyckliga
tillstånd, en stor del aktier utgifna och skulder i bolagets namn ingångna för anskaffande
af penningar, hvilka endast till en mindre del kommit bolaget till godo. Öf
Bih.
till II. St. -Prat. '1836 & 1857. I Sato/. 1 Afd. 19 Haft. 1
2
tion;//. MajUs Midi;/o Skrifvelse Mo 5S.
vertygad om nyttan af det företag, för hvilket Svenska Statens medverkan blifvit ullofvad,
hade emellertid aktie-egarne, sedan en komité blifvit tillsatt för utredande af
bolagets ställning, enligt denna komité* förslag afskedat alla de förut varande engelske
direktörerne med deras tjenstemän och till nya direktörer utvalt personer, till hvilka
fullt förtroende kunde sältas, samt beslutat nya tillskott mot preferens-aktiers erhällande,
till betalande af bolagets skulder och fullbordande af åtminstone en del at' vägen,
och hade teckning af prelerens-aktier sedermera så fortgått, att bolagets bestånd
nu vore fullt belryggadt, en stor del af dess skulder betald och en stadgad plan till
de öfrigas fulla liqviderande fastställd. Då likväl genom otillräckligheten af de medel,
som under förlidna året kunde till jernvägsbyggnads-arbetet användas, det icke biel
möjligt att inom årets slut fullborda och för allmän trafik öppna vägbanan mellan Orebro
och Köping, på sätt föreskrifvits såsom vilkor för den vid sista riksdag medgifna
förlängning af ett år uti tiden för hela vägbyggnads-arbetets fullbordan, vore i följd
deraf bolagets ställning fortfarande bekymmersam och möjligheten för detsamma att
fullborda hela anläggningen ännu icke försäkrad, alldenstund del uti §5; 4 och 13 af
det för bolaget den 13 November 1852 utfärdade Nådiga privilegium omförmälda fall
inträffat, eller att all förbindelse lill ansvarighet från Statens sida för rån te-garantien
förfallit och bolaget till Staten förverkat det belopp af den uti Kongl. Maj.ts och Rikets
Stats-kontor nedsalta kapitalsumma, som vid sisllidne års slut inneslod. Vid dessa
förhållanden och enär bolaget, långt ifrån alt lättsinnigt eller till egen fördel på Statens
bekostnad hafva begagnat de detsamma medgifna förmåner, efter yttersta förmåga
sträfvat alt uppfylla sina förbindelser och nu måst fördubbla sina bidrag till väganläggningens
fullbordan, samt, enligt Direktionens åsigt, de bolaget till följd af ofvanomförmälde
omständigheter åbfagte förluster icke billiglvis borde efterföljas af den ytterligare
förlusten utaf den medverkan, Staten ansett ett stort allmänt nyttigt företag förtjena,
eller af bolagets, till säkerhet för dess förbindelsers fullgörande, i Stals-kontoret deponerade
egendom, har Direktionen i underdånighet anhållit, alt, som den genom Statens
omedelbara försorg påbörjade auläggningen al den närmast Götheborg befintliga delen
af stambanan emellan denna stad och hufvudstaden jemväl gjorde den snaraste fullbordan
af den jernbana, hvars utförande bolaget ålåge, till en sak af högsta vigt, Kongl.
Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra framställning om Statens fortfarande medverkan
för fullbordande af jern vägs-anläggningen mellan Köping och Hull, samt förnya det bolaget
gifna privilegium med de förändringar deruti, sorn omständigheterna kunna påkalla;
och har i afseende härå Direktionen i underdånighet föreslagit, antingen alt fortfarandet
af den förverkade ränlegaranlien med de derför förut gjorde bestämmelser
måtte varda bolaget medgifvel, och bolaget, bvad beträffade dess förhållanden till Staten,
åter insättas i de rättigheter, hvaraf det före sistliden års utgång var i besittning,
endast med en utsträckt tid för arbetets fullbordande, — eiler alt, jemte oinskränkt
besittningsrätt till jernbanan, ål bolaget måtte beviljas ny garanti under 25 år för fyra
procents ränta å anläggnings-kostnaden utan amortering, — elter ock att, med upphörande
af allt slags räntegaranli å Statens sida, men tillerkännande deremot åt bolaget
af evärdelig, eller åtminstone till 99 år utsträckt besittningsrätt till jernbanan, bolaget
måtto undfå ett lån af 1,600,000 riksdaler banko, med samma ränta och amortering, som
för det Gefle-Dala-jernvägsbolagel vid sista riksdag beviljade lån blifvit föreskrifna:
hemställande för öfrigt Direktionen i underdånighet alt, om det nu begärda lånet blefve
beviljadt, vilkoren dervid måtte, med hänseende till de för Köping-Hult-jernvägen förekommande
särskilda förhållanden, i så måtto bestämmas olika med de för lånet tili
Gefle-Dala-jernvägsbolag föreskrifna vilkor, att. såvida nödigt funnes, att en viss
större del af jernvägen skulle vara färdig innan lånet utbekommes, detta finge på en
Kongl. Majlis Kådiga Skri/belse K: o 38.
3
gång eller på kortare terminer lyftas .så snart banan mellan Örebro och Arboga blifvit
öppnad för allmän trafik, och att. om Slaten skulle begagna sin i § 11 af bolagets
privilegium stadgade lösningsrätt, bela beloppet af då återstående oguldna lånesumman
finge \id inlösningen afräknas; --- all föreskrifterna lör lånets återbetalande måtte
blifva ovilkorlig», dock att. derest Kongl. Maj:! förbehölles rätt, att, om bolagets årliga
bebålluiug skulle uppgå till åtta procent pä aktie-egarnes tillskott, i Nåder bestämma
om och med hvad belopp den stadgade åmol leringen borde ökas, bolaget ville ett sådant
vilkor sig underkasta; — att bolaget mätte komma i åtnjutande af de förmåner
med hänsyn lill tullfri införsel af vissa för jernvägen behöfliga varor, sorn blifvit GefleDala-bolaget
beviljade, samt i öfrigt fortfarande bibehållas vid alla de rättigheter oell
förmåner, som genom mom. a—-g i § 13 af bolagets privilegium blifvit bolaget tillerkände;
— alt sorn ny tid för jernvägens fullbordande nu mäste bestämmas, denna lid
måtte, med hänsigt till svårigheten ali erhålla arbetsfolk, då flera jern vägs-anläggningar
sältas i verket, utsträckas till 3 är eller till 1859 års slut, med förbindelse likväl för
bidaget alt, om vestra stambanan till Svarta blefve fullbordad före nämnde års utgång,
samtidigt dermed hafva banan mellan Köping och Svarta färdig för allmän trafik, —
samt all bolaget målto tillerkännas fortfarande äganderätt till do i Slats-kontoret af bolaget
nedsalta, nu förverkade medel, med rättighet alt lyfta en tredjedel al beloppet,
dä jernbanan mellan Örebro och Köping blifvit för allmän trafik öppnad, samt de återstående
två Iredjedelarne, när hela sträckan från Köping till Svartå för trafiken
öppnats.
Öfver denna underdåniga framställning har Kongl. Maj:t infordrat yttrande al den
för jernvägs-uudersökningar i Nåder förordnade komiléen, hvilken deri hufvudsakligen
anfört, alt sedan den grundsats numera blifvit antagen, att jern-slambanorna i riket böra
af Staten och icke af enskilda bolag utföras, förvaltas och underhållas, eli undanlag
frän denna grundsats icke syntes böra ega rum för banan mellan Köping och Svartå,
såvida en stambana komme att anläggas norr om Mälaren, i hvilket fåll deri förstnämnda
komme att deraf utgöra en betydlig del. Det vore derföre, i komitéens tanke,
af största vigt och nytta, all Slaten inlöste sagda bana, till undvikande af de förvecklingar,
som komme att uppstå emellan Staten och bolaget, såsom egare af särskilda
delar utaf stambanan, och hvilka skulle dels föranleda vidlyftiga reglementariska föreskrifter,
ökade och invecklade kontroller samt deraf uppkommande olägenheter för trafiken,
dels ock hindra de jemkningar i taxor och reglementen, som kunde efter sig företeende
omständigheter och för beredande af större lättnad för rörelsen finnas behöfliga.
Då Köping-Hull-bolaget förverkat den detsamma beviljade ränte-garantien, men
Staten derigenom icke kunde hafva förlorat sin rätt, att, pä sätt § 11 i bolagets privilegium
innehåller, inlösa den färdiga delen af banan, ansåg komiléen en sådan inlösen
lämpligast böra ske nu, då Statens medverkan för banans fullbordande blifvit begärd,
och bolaget alltså förklarat sig ur stånd att af egna tillgångar densamma färdigbygga.
Om äter inlösen af jernbanan för närvarande funnes icke böra ega rum, men understöd
för densammas fullbordande böra beviljas, hemställde komiléen, att bolaget måtte
åläggas, innan sådant understöd på ett eller annat sätt ifrågakomme, noggrann! uppgifva
och utreda sin ekonomiska ställning, lör att visa möjligheten för detsamma att
sina förbindelser fullständigt uppfylla. Beträffande vidare de föreslagna olika sälten
för Statens understöd, ansåg komiléen sig böra afstyrka bifall till den ifrågasatta ständiga
eller till 99 år inskränkta besittnings- och eganderätten till jernvägen och den
dermed förknippade begäran om lillgodonjutande af förändrad ränte-garanti eller låneunderstöd,
enär dymedelst Staten skulle förhindras alt, då lämpligt funnes, jernvägen
till sig lösa; hvaremot komitéen i underdånighet föreslog, att stats-garanti, i likhet med
4
Kongl. Majlis yådig a Skri/veko 38.
den förverkade, måtte bolaget åter beviljas, och detsamma således anjo insättas i de
rättigheter, hvilka det före sistlidne års utgång innehaft, likväl med följande dervid fästade
ytterligare vilkor:
a) att anläggnings-kostnadeu beräknas endast för vägsträckningen emellan Köping
och Svartå, och således minskas i samma förhållande som miltalet, eller såsom 14
till 11, hvarigenom den återstående ränte-garantien, i stället för 250,000 R:dr blefvé
200,000 R:dr B;ko, och hvilken summa icke linge ökas äfven om anläggnings-kostnaderi
för denna vägsträcka skulle öfverstiga beräknade 4,000,000 R:dr B:ko;
b) att jernvägen emellan Köping och Örebro med allt tillbehör fullbordas och
för trafik upplätes inom nästkommande års utgång, och hanan emellan Örebro och Svartå
inom 1850 års slut;
c) att bolaget underkastar sig samma bestämmelser i afseende å trafiken och
taxa derför, som lör Statens jernbanor varda fastställde; och
d) att om bolaget brister i uppfyllandet, ej mindre af förenämuda vilkor än af
de i bolagets privilegium upptagne öfriga bestämmelser, Staten skall ega att öfvertaga'
banan mot den lösnings-summa, soto, enligt § II i samma privilegium, bestämmes för
densamma i då befintligt skick, äfvensom återstående beloppet af den i Slals-kontoret
till säkerhet för uppfyllandet af bolagets förbindelser deponerade snmman tillfaller Slaten.
Vid pröfning af detta ärende har Kongl. Maj:t, enär, såsom jernvägs-komitén
erinrat, Köping-Hultbolaget förverkat den ränte-garanti, som Rikets Ständer detsamma
beviljat, men Staten derigenom icke förlorat sin rätt alt enligt § II i det för bolaget
utfärdade privilegium inlösa den färdiga delen af banan, hvilken inlösnings-rätt ock numera
är af desto större vigt, som Rikets Ständer å sistlidne riksdag bifallit Kongl.
Maj:ts förslag, att jern-slambanorna böra af Staten ntlöras, förvaltas och underhållas,
funnit sig icke böra för medgifvande af hvad bolaget alternativt begärt, vare sig i fråga
om nv garanti under 25 dr lör 4 procents ränta utan amortering, eller om enahanda
lån, som Gefle-Dala-jernvägsbolaget af Slaten erhållit, vidtaga någon åtgärd, då begge
dessa alternativer å bolagets sida äro förknippade med förbehåll om oinskränkt besittningsrätt
till jernbanan.
Vidkommande åter bolagets alternativa anhållan om den förverkade ränte-garautiens
återfående under samma bestämmelser, som från början blifvit meddelade, jemte
lämplig utsträckning af liden för jernvägsarbetets fullbordan, förekommer härvid, att
riklningarne af de stambanor, som i en del af Westmanland och möjligen äfven i östra
delen af Nerike komma alt för Statens räkning anläggas, ännu icke blifvit bestämda,
och att så väl det allmännas som bolagets intressen kunna blifva beroende af den plan,
som för dessa banors utläggning framdeles varder antagen, hvadan Kongl. Ma i: t för
närvarande linner sig icke heller böra lius Rikets Ständer förorda bolagets berörde anhållan.
Dock sorn den ränte-garanti, hvilken bolaget förut innehaft, varit omedelbart
al Rikets Ständer beviljad, vill Kongl. Maj:!, som anser frågan om eganderätten till de
al bolaget i Stats-kontorel deponerade medel icke kunna före hufvudfrågans afgörande
till pröfning upptagas, härmed lill Rikets Ständers pröfning öfverlemna, huruvida Rikets
Ständer finna ärendet i dess nu befintliga skick böra till något deras beslut föranleda;
och blifva handlingarna i målet, för att dervid tjena till upplysning, Rikets Ständers
Stats-Utskott tillställde.
Kongl. Maj.-t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
I. F. Fåhreeus.
Kongl, Maj:fs Nådiga Skrifvelse Nto 38.
Utdrag aj Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i. Stats-Rådet å Stockholms Slott den 28 November
1856, dervid jenie lil Hons Kongl. Höghet Kronprinsen
var närvarande.
Nai va ran d e:
Hans Excellens, Justitie-Slats-Miuistern, Herr Gunther.
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärenden, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden : Herr Fåhreeus,
IVollens teea,
Gripenstedt,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Ahnqvist.
Stats-Rådet Grefve Mörner anmäldes vara af sjukdom förhindrad att tillstädes
komma.
Vidare föredrog Departements-Chefen Herr Stats-Rådet Fåhreeus:
1:0.
Eu af Direktionen för "Kongl. Svenska Aktie-bolaget för jernväg mellan Köping
och Hult“ den 2H sisliidne September till Kongl. Maj:l ingifven skrift, deruti Direktionen
— — — j underdånighet anfört — — — — —- — — — — —— —
Pä grund af dessa förhållanden och enar bolaget, långt ifrån alt lättsinnigt eller
till egen fördel pä Statens bekostnad hafva begagnat de detsamma medgifna förmåner,
efter yttersta förmåga ströfva! att uppfylla sina förbindelser, samt det, eniigt Direktionens
åsigt, icke skulle vara med billighet öfverensstämmande att bolaget, utöfver redan
lidna förluster, jemväl linge vidkännas den ytterligare förlusten utaf den medverkan Staten
en gång tillförsäkrat ifrågavarande allmännyttiga förelag, eller af bolagets, lill säkerhet
för dess förbindelsers fullgörande, i Slats-kontoret deponerade egendom, hade
Direktionen, med åberopande jemväl deraf, att den genom Staleus omedelbara försorg
påbörjade anläggningen af den närmast Götheborg befintliga delen al stambanan mellan
denna stad och hufvudsladeu gjorde ett skyndsamt fullbordande af bolagets jernbaneanläggning
lill en sak af högsta vigt, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:l mätte
läckas till Rikets Ständer aflåta nådig framställning om Statens fortfarande medverkan
för fullbordande af jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult, samt derjemte för
-
6 Kongl Maj: te Kådiga Skrifvelse A.o 58.
nya det bolaget i nåder gilna privilegium med de förändringar deruti sorn omständigheterna
kunde påkalla; varande i afseende härå af Direktionen i underdånighet föreslaget,
antingen att fortfarandet af den förverkade ränte-garanlien med de derför förut
gjorda bestämmelser måtte varda bolaget medgilvet, och bolaget, beträffande duss förhållande
till Staten, återinsättas i de rättigheter, hvaraf det före sistlidet års utgång var
i besittning, endast med förlängning i tiden för arbetets fullbordande, eller — att, jemte
oinskränkt besittningsrätt till jernbanan, åt bolaget mätte beviljas tiv garanti under 25
är för fvra procents årlig ränta å anläggningskostnaden, utan amortering; — eller ock
alt, med upphörande af allt slags ränte-garanti å Statens sida, men tillerkännande deremot
ät bolaget af evärdelig, eller åtminstone till 99 år utsträckt besittningsrätt lill jernbanan,
bolaget mätte undin eli lån af 1,600,000 R:dr B:ko, med samma ränta och
amortering, sorn blifvit förcskrifna för det (relle-Dala-jernvägsbolaget vid sista riksdag
För öfrigt hade Direktionen i underdånighet begärt dels att — — — — dels
ock att bolaget mätte tillerkännas fortfarande äganderätt till de i Stals-kontorel af bolaget
nedsatta, nu förverkade medel, med rättighet att lyfta en tredjedel af beloppet så
snart jernbanan mellan Orebro och Köping blifvit för allmän trafik öppnad, samt de
återstående två tredjedelarue när liela sträckan från Köping till Svartå för trafiken
öppnats.
Sedan den för jernvägs-undersökniagars företagande af Kongl. Majit förordnade
komité erhållit nådig befallning att öfver förevarande framställning inkomma med underdånigt
utlåtande, hade bemälde komité, uti underdånig skrifvelse den 20 nästlidne månad,
hufvudsakligen yttrat:
— — —
Enär, såsom jernvägs-komilén erinrat, Köping-Hult-bolaget förverkat den ränlegarauti,
sora Rikets Ständer detsamma beviljat, men Staten derigenom icke förlorat sin
rätt att, enligt II § i det lör bolaget utfärdade privilegium, inlösa den färdiga delen af
banan, hvilken inlösningsrätt oek numera vöre af desto större vigt, som Rikets Ständer
å sisliidne riksdag bifallit Kongl. Maj:ts förslag att jern-stambanorua böra af Staten
utföras, förvaltas och underhållas, länn Statsrådet sig icke böra för medgifvande
af hvad bolaget alternativt begärt, vare sig i fråga om ny garanti under 25 är för fyra
procents ränta utan amortering, idler om enahanda län, sorn Gefle-Dala-bolaget af
Staten erhållit, i underdånighet tillstyrka någon åtgärd, dä begge dessa alternativer ä
bolagets sida vore förknippade med förbehåll om oinskränkt besittningsrätt till jernbanan.
Vidkommande äter bolagets alternativa anhållan om den förverkade ränte-garantiens
återfående under samma bestämmelser, sorn från början blifvit meddelade, jemte
lämplig utsträckning af liden för jernvägs-arbetets fullbordan, ansåg Statsrådet denna
begäran, vid de af bolaget anförda förhållanden, visserligen icke vara obillig; men då
riktningarne af de stambanor, sorn i en del af Westmanland och möjligen äfven i östra
delen af Nerike komma att för Statens räkning anläggas, ännu icke blifvit bestämda,
och så väl det allmännas som bolagets intressen kunde blifva beroende af den plan, som
för dessa banors utläggning framdeles varder antagen, trodde Statsrådet sig icke heller
för närvarande böra tillstyrka Kongl. Majit att bos Rikets Ständer förorda bolagets berörda
anhållan. Dock som den rån te-garanti, hvilken bolaget förut innehaft, varit omedelbart
af Rikets Ständer beviljad, hemställde Statsrådet, sorn ansåg frågan om eganderäiten
till de af bolaget i Stats-kontoret deponerade medel icke kunna före hufvudfrågans
afgörande till pröfning upptagas, alt Kongl. Majit mätte täckas låta till Stats-Ul
-
honifl. Mnj:ts Nndiya Proposition N:o 50.
skottet öfverlemna handlingarna i målet lör all tjena till upplysning derest Rikets Ständer
finna ärendet nu böra till något deras beslut föranleda.
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder bilalla hvad sålunda blifvit af Statsrådet
i underdånighet vt t rädt och tillstyrkt, samt befallde att Nådig
Skrifvelse i ämnet, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Carl Ekström.
Xo 3».
,\nk. till Exp.-lJlsk. ilen 8-i Jan. iSST. kl. S ax ro>
KONGL. MAJ:TS
SMiga Proposition till Pikets Stander, i anledning aj f. d. Landshöfdingen
i Götheborgs och Bohus län, General-Löjtnanten
Herr Grej re Carl Gustaf Löwenhjelm, J. d. tillförordnade
Lan ds-kamerer aren, Kronofogden rinder s Samuel Peterssons
och Landssekreteraren, Lagmannen Carl Eirgelbloms
underdåniga ansökningar att erhålla eftergift af dem ådömdl -  ersättning s-ansvar för Kronans förlust, t följd af Länshokhållaren
Caspar Langlet s bedrägliga förhållande; G ifren
Stockholms Slott den IG December 1856.
I Kongl. Maj;ts Nådiga kungörelse den 25 Juni 1830, angående understöd af
allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften, är ibland annat förordnad!, att
utflyttnings-understöden, till summan bestämde, böra af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i den mån utflyttningarna ske, eller ock förskottsvis emot borgen eller intecknings
-
8 kongl. Maj.-Is Nådiga Proposition N:o 59.
säkerhet, i Landl-ränterierne I v flas, sami alt Kongl. .Majus Befallningshafvande skola
häröfver hålla noggrann kontroll och inom den 15 Januari påföljande år till Kongl..
Maj:ts och Rikets Slats-kontor insända verificeradt reqvisitions-förslag å den ersättning,
sorn tillkommer Landl-ränterierne för de under föregående året förskjutne utflvttuings-tmdorslöd,
hvarefter StaU-konloret meddelar ersättning af dertill i Riks-stalen anslagna
medel emot redovisning i Landsboken.
I Götheborgs och Bohus.län hade en vid dervarande Lands-kontor år 1834 anställd
extra ordinarie tjensteman, Caspar Langlet, fått sig från början af år 1836 utaf
dåvarande Lands-kamererarcn O. II. Holmgren anförlrodl att utskrifva anordningar å
dylika understöd för utflyttningar och innehade för sådant ändamål den från Kongl.
Genera l-La n dtmiiteri-k oii tore t hvarje år ankomna förteckning å de anslagna beloppen,
men beredde sig från och med Augusti månad 1837 tillfälle att åtkomma medel nr
Landtränteriet sålunda, alf lian utskrcf anordningar å understöd, dels flera gånger, tid
efter annan, för en och samina utflyttning, och dels ställda till personer, åt hvilka understöd
icke varit anslaget: hvarefter och sedan dessa anordningar blifvit af Läns-styrelsen
underskrifna, Langlet, emot falska qvittenrer, dem han antingen sjelf skrifvil eller
låtit andra teckna, uppbar slika anordningars belopp och använde dessa sig till godo.
Med detta brottsliga tilltag fortfor Langlet lill och med Juni månad 1848 och lyckades
derunder icke blott undgå misstankar för oredlighet, ulan äfven förvärfva sig sådant
förtroende, alt han tid efter annan befordrades lill ordinarie Lands-kontorist och Länsbokhållare
samt förordnades alt någon lid bestrida Lands-kamererareljonsten. Det belopp,
som Langlet på ofvannämnda sätt genom oriktiga anordningar tillegnade sig, utgjorde
tillhopa sjutton tusen åttahundra fy ra tioen riksdaler II sk. 10 rst. B:ko; och
anordniugarne voro från Lands-konloret expedierade: under Lands-kamererarcn Holmgrens
tjenstetid till ett belopp af  7,980: 15. 8.
under t. f. Lands-kamererarcn, Läns-bokhällareu Arnoldssons dito . . 1,787: 32. —
under den lid Kronofogden Anders Samuel Petersson var, lill följd af
Kongl. Maj:ts Nådiga förordnanden den 16 Januari och den 27 Mars
1844, tjenstförrättande Lands-kamererare, i hvilken egenskap han fortfor
till Oktober månad 1848
6,163. 3. 6.
och under Langlet’* egen tjenstetid såsom I, f. Lands-kamererare . . 1,910: 8. 8.
B:ko R:d7!7.84l7 11. 10;
varande bemäldc Holmgren, Arnoldsson och Langlet med döden afgångne. Arnoldsson
förrän bedrägeriet upptäcktes, och de håda öfriga i eessionslillslånd. Ofvannämnda anordningar
voro derjemte underskrifne:
af I. d. Landshöfdingen, General-majoren G. Kdenhjelm för belopp under Holmgrens
tjenstetid af . .
. . . 3.332* 13. 4.
och Arnoldsson dito af  809:
Summa B:ko R:dr 4,141: 13. 4.
af General-löjtnanten, Herr Grefve Carl Guslaf Löwenhjelm, sorn varit Landshöfding
i Götheborgs och Bohus län från den 19 Juni 1843 till den 27 April 1847, för
belopp under Holmgrens tjenstetid af  450;
under Peterssons dito 3.149: 4.
och under Langleth dito  250:
Summa B:kn R:dr 3,849: 4; —
af nu
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 39.
9
af nuvarande Landshöfdingen f. d. Stals-rådet 0. I. Fåhraeus till belopp under
Peterssons tjenstetid af
300: — —
och under Långlots af  965: 32. —
Summa B:ko Il:dr 1,206: 32. —
af Lagmannen Carl Engelblom, hvilken under hela ifrågavarande tid varit Landssekreterare
i länet, lill belopp under Holmgrens tjenstelid af ... 4,198: 2. 4.
under Arnoldssons af  887: 32. —•
» Peterssons af  2,630: 31. 6.
och under Langlets  693: 24. 8.
Summa B:ko R:dr 8,409: 42. 6.
samt af vice Häradshöfdingen J. Bundssen i egenskap af tjenstförrättande Landssekreterare
till belopp under Arnoldssons tjenstetid af • 91:
och under Peterssons af  83: 16. —*
Summa B:ko R:dr 174: 16. —
Sedan Langlet i lifstiden blifvit genom utslag af Götha Hof-rätt den 12 April
1849 samt af Kammar-rätten de 7 September samma är, dömd, att, bland annat, godtgöra
Kronan ifrågavarande förlust med ränta, men det visat sig, alt till gäldande af
hvad sålunda blifvit ådömdt, ringa tillgäng förefunnes i Langlets lill borgenärer afträdda
egendom, blef bos Kammar-rätten, af dess Advokalfiskals-embete, åtal år 1850 anstäldt
ej mindre mot Lands-kamereraren Holmgren, Kronofogden Pelersson, General-majoren
Edenhjelm, General-löjtnanten Herr Grefve Löwenhjelm, Landshöfdingen f. d. Statsrådet
Fåhraeus, Lagmannen Engelblom och vice Häradshöfdingen "Bundssen, än ock emot
Landt-ränlmästaren Lars Arfvidsson, som låtit Langlet uppbära utflyttningsmedlen, samt
emot åtskilliga tjenstemän i Stats-kontoret och i Kammar-rättens Ofver-revisions-departement,
såsom hvar i sin män, genom åsidosatta tjenslepligler vållande till den förlust,
som genom Langlets bedrägliga förfarande Kronan tillskyndats.
Beträffande Stats-kontorets President och ledamöter hemställde Advokatfiskalsembelel,
att, med afseende å hvad dem i målet till last läge, förhållandet måtte af
Kammar-rätten anmälas hos Justitie-kanslers-embetet, till den åtgärd, samma embete
kunde linna sig belogadt att vidtaga. Och sådan anmälan har under den 25 Februari
1850 egt rum.
1 fråga åter om de af Advokalfiskals-embetet tilltalade, meddelade Kammarrätten,
efter deras hörande, under den 2 Maj 1853 utslag, innehållande, bland annat,
följande:
l:o. Enär tillförordnade Lands-kamereraren, Kronofogden Pelersson, hvilken,
i sin egenskap af föreståndare för Lands-kontoret, det i första hand ålegat alt granska
de handlingar, på hvilka anordningar af ulflyltnings-understöd sig grundade, och
att ansvara derför, att de härtill anslagna medel till anvisade ändamål användes, genom
åsidosättande eller felaktigt fullgörande af den Petersson sålunda åliggande granskningsskyldighet
och underlåtenhet alt hafva tillsyn öfver riktigheten af anordningarne,
hufvudsakligen vållat den förlust, som lill följd af Langlets ofvan anmärkta bedrägliga
förfarande, Kronan tillskyndats; hvarförutan Petersson, som jemväl hade att uppgöra
de förslag till ersättande af från Landt-ränteriet förskottsvis utbetald utffyttningsbjelp,
hvilka årligen borde, jemte behöriga verifikationer, från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
till Stats-kontoret insändas, åt samma göromål egnat så ringa omvårdnad, att
Bill. till R. St. Prot. 1856 & '1857. I Sami. i Afd. 19 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 39.
äfven dervid förhållandet nied de oriktiga anordningarne och deraf föranledda utbefalningar
af utflyttnings-medel, utöfver det för hvarje år af Kongl. Majit anslagna belopp,
helt och hållet undfallit bemälde tjenstemans uppmärksamhet, hvarigenom upptäckten
af Langlets svekfulla handlingssätt än vidare kommit att fördröjas, finner Kammarrätten
Pelersson vara lagligen förvunnen om uppenbar vårdslöshet vid utöfningen af sin
ifrågaställa tjenstebefattning, och pröfvar derföre, i förmågo af ! Kap. 12 § RättegångsBaiken
samt Lands-kamererare-Instruktionen af den 28 Maj 1688, rättvist döma Kronofogden
Petersson att böta ett belopp, motsvarande ett års lön af Lands-kamereraretjensten
i Götheborgs och Bohus län; hvarförutan Pelersson förpliglas att i Jriimsta
rummet ersätta hvad under hans tjenstetid Langlet af Kronans medel bedrägligen sig
lillegnat och i sådant afseende till Kongl. Maj:t och Kronan betala Sex Tusen Etthundrasextiotre
R:dr tre skillingar sex runstycken banko, efter afdrag dock af hvad, till
godtgörelse för detta belopp, utaf Langlets efleriemnade tillgångar må hafva influtit
eller vidare kan inflyta.
2:o. Emedan, enligt den för Landshöfdingarne i riket den 4 November 1734 utfärdade
instruktion, bemälde embetsman hafva sig anförtrodd förvaltningen af alla till
Landt-ränterierne inflytande, Kronan tillhöriga medel, hvartill följaktligen äfven hörer
att vaka deröfver, alt utbetalning af sådane medel ej annorledes än i författningsenlig
ordning må ega rum, samt i afseende på utanordnande af utfljllningsmedel, genom
Kongl. Kungörelsen den 25 Juni 1830 är särskildt, föreskrifvet, att Kongl. Majds Befallningshafvande
skola hålla noga hand och kontroll deröfver, att de för erhållandet af
slikt understöd stadgade vilkor och förbindelser fullgöras, med hvilket åliggande ock
mäste i främsta rummet vara förenad skyldigheten att tillse, det icke någon lill n(flyttningshjelp
oberättigad eller den der sådan lill stadgadt belopp redan uppburit, må deraf
komma i åtnjutande; thy och som särskilda, bland handlingarne befintliga, af vederbörande
Lands-kamererare verkställda utredningar öfver de frän och med år 1837 till
och med år 1848 af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län
samt Landshöfdinge-embetet derstädes utfärdade anordningar och utflytfnings-underslöd
utvisa, att af de utflyttnings-medel, som Läns-bokhållaren Langlet berndt sig tillfälle att
åtkomma, Tre Tusen Åttahundra fyralionio R:dr fyra sk. blifvit anordnade af f. d.
Landshöfdingen, General-löjtnanten, Herr Grefve Löwenhjelm, och denne embetsman,
enär han, jemlikt ofvan åberopade Instruktion, under utöfning af Landshöfdinge-hefallningen
ensam egt beslutanderätt i alla tili Läns-styrelsens afgörande hörande ärenden
och följaktligen äfven i anordnings-frågor ostridigt jemväl haft åliggande att i sådana
frågor undersöka och pröfva utgifternas behörighet samt för sina derutinnan fattade beslut
ansvara, hvadan Herr General-löjtnanten, Grefve Löwen hjelms föregifvande, alt
ansvarigheten för sådane besluts riktighet skulle ensamt hvila pä vederbörande Landskontors
föreståndare lemnäs utan afseende; alltså finner Kammar-rätten Herr Generallöjtnanten,
Grefve Löwenhjelm icke kunna undgå, att af de belopp, hvarå af honom
oriktiga anordningar blifvit utfärdade, gälda hvad utaf den eller de Lands-kontors-föreständare,
som anordningarne kontrasignera!, lagligen icke ulkräfvas elier af annan orsak
ej godtgöras kan; i följd hvaraf Kammar-rätten, i förmågo af 1 Kap. 12 § Rällegångs-Balken,
jemförd med Instruktionen för Landshöfdingarne i Riket, pröfvar rättvist
döma Herr General-löjtnanten, Grefve Löwenhjelm att i förr omförmälda ordning till
Kongl. Maj.i och Kronan utgifva ersättning med Tre Tusen Åttahundra fyralionio R:dr
fyra skillingar banko.
3;o. Då af förrberörde utredningar öfver ifrågavarande oriktiga anordningar inhemtas,
att Lagmannen Engelblom, i egenskap af Lands-sekrelerare, jemte vederbörlig
Lands-kamererare, å Landshöldinge-Embetets vägnar underskrifva sådana anordningar
Kongl. Muj-.ls Nådiga Proposition N:o 39.
11
lill belopp af 8,409 R:dr 42 sk. 6 rst. Banko; alltså och ehuru i afseende å bemälde
tjensteman förekommer, att han allenast vid tillfälle af vederbörande Landshöfdings
frånvaro haft åliggande alt deltaga i handläggningen af de till Lands-konlorels föredragning
hörande mål och ärenden; dock som Lagmannen Engelblom, genom deltagande
i besluten om förutnämnda medels oriktiga anordnande, följaktligen måste vara
ansvarig för den förlust, sorn Ki •onan i förberörda hänseende tillskyndats, varder
Advokatfiskals-embetets härutinnan förda talan på det sätt bifallen, att Lagmannen
Engelblom af Kammar-rätten kännes skyldig att godtgöra Kongl. Maj:l och Kronan
Åtta Tusen Fyrahundranio R:dr fyratiolvå skillingar sex runstycken banko, att utbetalas
i den mån sagda medel icke kunna af de Lands-kontors-föreståndare, som i anordningsåtgärderna
deltagit, lagligen ulkräfvas eller ock dessa personer sakna tillgång
att samma medel gälda.
Öfver delta Kammar-rättens utslag hafva, ibland andre, Kronofogden Petersson,
General-löjtnanten Herr Grefve Löwenhjelm samt Land s-sekreteraren, Lagmannen Engelblom
anlört underdåniga besvär; vid pröfning af hvilka Kongl. Maj:t, genom utslag
den 8 September 1854, förklarat sig finna icke någon af klaganderne hafva anfört skäl,
som kunde verka ändring i Kammar-rättens utslag.
Dock har Kongl. Majit sedermera, i anledning af Kronofogden Peterssons underdåniga
ansökning om förskoning från det honom ådömda bötesansvar, den 20 April
1855, funnit godt att, med afseende å förekomna omständigheter, af Nåd förunna Petersson
eftergift af Kronans och Götheborgs stads andelar i de honom ådömda böter.
1 sammanhang med sislberörde underdåniga begäran har Kronofogden Petersson
tillika framställt anhållan, att af nåd få sig beriljad eftergift af den honom i ofvan
omförmälda hänseende ålagda ersättnings-skyldighet, och till stöd härför åberopat sin
långvariga oförvitliga tjenstgöring, hvarom bifogats särdeles fördela k liga intyg af frenne
Landshöfdingar; det, enligt hvad jemväl ådagalagdt är, vanvårdade skick, hvari Landskonlors-göromälen
vid Peterssons inträde såsom tillförordnad Lands-kamererare sig befunno,
och som just föranledt hans inkallande till sådan tjenstgöring, men tillika hindrat
honom att egna full uppmärksamhet ål den särskilda befattning med nillyttningsunderstöden,
hvilken Länsbokhållare!! Langlet långt förut fått af ordinarie Landskamereraren
sig anförtrodd; den omständighet, att Slats-kontorets och Kammar-rättens revision,
hvilka det hufvudsakligen tillkomme att granska underlydande embetsmyndigbeters
åtgärder, icke kunnat under loppet af sju år, som Langlets bedrägerier före Peterssons
ankomst till Lands-konlorel fortgått, detsamma upptäcka; samt den undergång,
sorn skulle hola Peterssons ekonomiska ställning, derest han nödgades utbetala den honom
ådömda ersättning, hvars belopp vida öfverstege hans aflöning under den tid han
tjenat Slaten; Och har Petersson, för den händelse Kongl. Maj:t icke skulle täckas al
gunst och nåd bifalla ansökningen, underdånigst anhållit, alt Kongl. Maj:t måtte till
Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition om ersätlnings-beloppels afskrifning.
I förening med de underdåniga besvären öfver Kammar-rättens i målet meddelade
utslag, har äfven f. d. Landshöfdingen, General-löjtnanten, Herr Grefve Löwenhjelm
anhållit, att, så framt Kongl. Maj:t icke skulle pröfva lämpligt upphäfva Kammar-rättens
utslag, i hvad det rörer bemälde Herr Grefve, Kongl. Majit måtte af gunst
och nåd bevilja honom eftergift af det ådömda ersältnings-beloppet, helst han icke kunde
förebrå sig sjelf ringaste underlåtenhet af tjenstpligt och vore fullkomligt öfvertygad,
all han icke, utan åsidosättande af de högre och mera maktpåliggande värf Landshöfdinge-embelet.
omfattar, kunnat under utöfningen deraf egna sin tid åt de mindre
bestyren och siflerarbetet i Lands-konloret; hvarjemte Herr Grefve Löwenhjelm anmärkt,
att, om vederbörande tjenstemän i Slals-kontoret och Kammar-rätten fullgjort sina
12
Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition N:o 39.
bestämdt gifna åligganden i granskningsväg, förfalskningarne varit upptäckta redan före
Herr Grefvens Landshöfdinge-lid; att, om icke Landt-räntmästaren Arfvidsson emot
falska qvillenser utbetalt de anordnade medlen, hvilket Landshöfdingen icke kunnat bevaka,
någon förlust för Kronan ej inträffat; samt att, ehuru bemälde Landt-räntmästare
i lifstiden blifvit i målet börd, någon ersättning ur hans behållna bo icke blifvit, sedan
han under rättegången aflidit, ifrågasatt eiler utkräfd.
Med åberopande af väsendtligen enahanda omständigheter jemte sin långvariga
tjenstetid i en befattning, som lemnat föga tid öfrig att följa ärendenas gång och behandling
inom Läns-styrelsens Kamerala Afdelning, har slutligen Lands-sekreteraren,
Lagmannen Engelblom, i samband med sina underdåniga besvär, anhållit, att i händelse
Kammar-rättens utslag blefve fastställdt, varda af gunst och nåd befriad från ersättning
af den honom till räknade förlust, som andra personer hufvudsakligen vållat och
hvars godtgörande skulle för honom med talrik familj blifva ytterst kännbar.
Kongl. Maj:t har låtit ofvan omförmälda trenne ansökningar jemte samtliga dertill
hörande handlingar sig föredragas; Och då, enligt hvad härvid blifvit upplyst, Lagmannen
Engelblom' kan, genom omsorgen och ansvaret för de till Lands-kansliet hörande
mångfaldiga göromål, anses i väsendtlig mån ursäktad för det han, vid de tillfällen
honom i egenskap af Lands sekreterare, ålegat att, gemensamt med vederbörande
Lands-kamererare utöfva Landshöfdinge-embetet, försummat sin i författningarne stadgade
pligt att åt de på Lands-kontorets åtgärd beroende mål, i hvilka Lands-kamererarne,
med skyldighet till målens föredragning och utarbetande, hade afgörande rätt enligt
Kongl. Brefvet den 26 Mars 1746, egna en noggrannare uppmärksamhet, hvilken
dessutom försvårades derigenom att deltagandet i de kamerala göromåiens behandling endast
tillfälligtvis, när Landshöfding ej var tillstädes, ålegat Lands-sekreteraren, vill
Kongl. Maj:t, med afseende tillika å Lagmannen Engelhloms långvariga och nitiska
verksamhet i Statens tjenst, härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att befria Engelblom
från den honom ådömda ersältnings-skyldigheten för ifrågavarande, Kronan tillskyndade,
förlust, likväl med iakttagande, att det åklagaren i målet tillkommande provisions-belopp
icke är i denna eftergift inbegripet.
Härjemte och vid det förhållande, att General-löjtnanten, Herr Grefve Löwenhjelm
i sin förra egenskap af Landshöfding uti Götheborgs och Bohus län, endast i
andra rummet varit pligtig kontrollera riktigheten af de anordningar, han på föredragning
af vederböranne Lands-kamererare beslutat och efter dennes kontrasignation undertecknat,
men hvilkas öfverensstämmelse med behöriga reqvisitioner det ålegat Landskamereraren
i första hand att tillse; samt att Kronofogden Petersson, fastän han i
egenskap af tillförordnad Lands-kamererare, försummat denna tillsyn och derigenom
vållat, att Läns-bokhållaren Langlets bedrägliga förfarande kunnat, utan anmärkning,
bedrifvas, likväl, enligt vederbörandes intyg, för öfrigt nitiskt och väl fullgjort sina
inånga och vigtiga tjenstepligter, hvilka tillfälligtvis under denna tid varit genom hopade
göromål mer än väldigt betungande, öfverlemna!- Kongl. Maj:l nu till-Rikets Ständer,
huruvida icke anledning må förefinnas att eftergifva den Herr Grefve Löwenhjelm
och Kronofogden Petersson ådömda ersättnings-skyldighet, med undantag äfven för
dem, af hvad angår åklagare-provisionen, och med förklarande, i händelse af sådan
eftergift för Petersson, att för de honom i första rummet till ersättning ådömda medel
jemväl den ansvarighet, som i andra rummel skulle, enligt Kammar-rättens och Kongl.
Maj;ts Utslag drabba de med Petersson i utflyttningsmedleus oriktiga anordnande delaktige
personer, kommer att förfalla.
De
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N.-o 39.
13
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars åtgärd denna nådiga Proposition varder öfverlemnad; Och Kongl. Maj:t
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAK.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 16
December i856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående f. d. Landshöfdingen i Götheborgs och Röhus län, General-löjtnanten, Herr
Grefve Garl Gustaf Löwenhjelms, f. d. tillförordnade Lands-kamereraren, Kronofogden
Anders Samuel Peterssons och Lands-sekreteraren, Lagmannen Carl Engelbloms underdåniga
ansökningar alt erhålla eftergift af dem ådömdt ersättnings-ansvar för Kronans
förlust i följd af Läns-bokhåilaren Casper Langlets bedrägliga förhållande.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Bih. lill II. St. Prot. 1856 & 1857. i Sami. i Afd. 19 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
I
Kongl. Maj:U Nåd. Prop. M 40.
M 40.
Ank. till Exp.-Uuk. cl. 24 Jan. 4857, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande
af en Författning angående sammanläggning af
straff; Gifven Stockholms Slolt den 2 December 1856.
Då frihetsstraff’ redan nu finnas i lag för flera förbrytelser stadgade och
tillämpningen af denna straffart kan antagas komma att än vidare utsträckas, i
den mån reformen af brottmålslagstiftningen fortgår, bar Kongl. Majit funnit föreskrifter
erfordras huru förfaras bör, då någon antingen på en gång dömes för
flera med sådana straff belagda brott, eller ock någon, innan han undergått honom
redan ådömdt frihetsstraff, ånyo beträdes med förbrytelse af beskaffenhet att dylikt
straff jemväl derå bör följa. Skulle nemligen i dessa fall den för hvartdera brottet
stadgade bestraffning fullt ådömas, kunde lätt inträffa, att sammanlagda strafftiden
kom att öfverskrida hvad med rättvisa och billighet vore förenligt. Att förekomma
en sådan emot lagens syftning och ändamål stridande tillämpning deraf är af stor
vigt och en gräns synes derföre böra bestämmas, utöfver hvilken, då sammanläggning
af frihetsstraff ifrågakoinmer, strafftiden ej må utsträckas. På grund
häraf och då, med anledning af de förändringar, som i Strafflagen på sednare
tider egt rum, en revision jemväl af föreskrifterna, angående sammanläggning af
andra straff, ansetts af behofvet påkallad samt alla i detta ämne gällande stadganden
lämpligen böra, till lättnad vid lagtillämpningen, i en författning sammanföras,
vill Kongl. Majit nu, efter Högste Domstolens och Stals-Rädets hörande,
föreslå Rikets Ständer, det antagas må en så lydande författning; angående sammanläggning
af straff.
»Med upphäfvande af 11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807
stadgas, som följer:
§ *•
Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar; och stå de ej till hvarandra
i det sammanhang, att de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse, utan
Bih. lill R. St. Prof. 1836 dt 1837. 1 Samt. 1 Afd. 20 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop, M 40.
äro, hvar för sig, till serskilda brott att hänföra; då skall han för hvarje brott,
ändå att de af samma slag äro, till serskildt ansvar dömas, der ej för vissa fall
annorlunda i lag stadgadt är.
§ 2.
Då någon antingen, på sätt i 1 § sägs, för flere brottsliga handlingar eller
ock genom en och samma gerning gjort sig, enligt lag, till flere serskilda straff
skyldig; skall, i afseende å straffens sammanläggning, iakttagas:
l:o Att, om någon är till dödsstraff förfallen, i nämnde bestraffning jemväl
anses inbegripna böter eller frihetsstraff, hvartill han kan hafva gjort sig skyldig;
2:o Att med straffarbete på lifstid ej heller må förenas annat frihetsstraff
eller böter;
3:o Att i de fall, då någon är för flera brott på viss tid skyldig till straffarbete
eller fängelse med eller utan arbete, eller till olika sådana straff, må, vid
förening af straffen, tiden för det af dem, som längst är, ej öfverskridas med mera
än två år. Varder till följd häraf strafftiden kortare, än om de serskilda straffen
skolat hvar för sig verkställas, bör, i händelse straffarterne äro olika, afkortningen
ske å den lindrigaste af dem;
4:o Att vid förening af fängelse vid vatten och bröd med annat frihetsstraff
på viss tid, hvartdera straffet skall utan minskning ådömas. Förekomma till
sammanläggning serskilda fängelsestraff vid vatten och bröd, då skola de högsta
penningebelopp, sora mot hvartdera fängelsestraffet svara, sammanräknas och straffet
derefter bestämmas;
5:o Att, om någon på en gång är förfallen dels till fängelse vid vatten och
bröd och dels till sådana böter, som vid bristande tillgång skola till dylikt fängelse
förvandlas, bötesstraffet bör, ändå att tillgång till böterna finnes, till fängelse
vid vatten och bröd förändras; och skall vid straffens sammanläggning fängelsetiden
bestämmas efter summan af böterna tillhopa med det penningebelopp, som emot
straffet för det urbota brottet högst svarar; dock att, i fall för böternas förvandling,
annan grund än dessas belopp är serskildt stadgad, samma grund äfven må
vid sammanläggningen följas;
6:o Att, då någon, som till högsta fängelsestraff vid vatten och bröd eller
till annat frihetsstraff pä minst två år skyldig är, tillika gjort sig förfallen till
vitén eller sådana böter, som, der de ej gäldas, böra med enkelt fängelse enligt
Utsöknings-Balken aftjenas, all fråga om utgifvande eller förvandling af nämnde
vitén och böter kommer att förfalla.
§ 3.
Hvad i 2 § stadgas oin sammanläggning af straff, som omedelbart ådömas,
skall ock gälla till efterrättelse vid förening af olika slags straff, hvartill ådömde
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. JU 40.
5
böter blifvit, i brist af tillgång, förvandlade, äfvensom då förvandlingsstraff skall
sammanläggas med straff för urbota brott.
Skola böter, som enligt serskilda författningar blifvit ådömda elter olika
grunder förvandlas till (ängelse med arbete; då majliden för sammanlagda straffet
ej öfverskrida den tid, som skolat ådömas om förvandlingen skett endast efter den
af författningarne, som till svåraste förvandlingsstraffet föranleder.
% *■
De här ofvan meddelade föreskrifter komma att tjena till efterrättelse ej blott
då någon på en gång för flere brott lagföres, utan äfven då någon, som till straff
dömes, förut blifvit ålagd annan icke verkställd bestraffning; Börande domaren
alltid utsätta de serskilda straff, som å hvarje brott bordt följa, samt derefter, i
händelse någon förändring af straffen, till följd af hvad 2 och 5 innehålla,
skall ega rum, derom meddela erforderliga bestämmelser.
Förekomma till verkställighet på en gång flere utslag, hvarigenom samma
person blifvit till straff dömd; och äro straffen af beskaffenhet, att de ej, emot
gällande föreskrifter, kunna jemte hvarandra fuilt verkställas, åligger Konungens
Befallningshafvande att om förhållandet göra anmälan hos vederbörande Hof-Rätt,
som förordnar huru straffen sammanläggas böra.
§ s.
Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett brott dömd,
varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall han så dömas, som
hade han på en gång varit för båda brotten lagförd; Och varde, vid straffets tillämpning,
afräknadt hvad han af det honom förut ådömda straff' redan kan hafva utstått.
§ 6.
Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det till fullo
undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott, med iakttagande al
ofvan stadgade grunder, förenas med hvad af det förra straffet återstod, då det
nya brottet begicks; Och kommer pä sammanlagda straffet att afräknas hvad al
sagda återstod kan vara verkstäldt efter det nya brottets föröfvande.
De i Stats-Rådet och Högste Domstolen förda protokoll i ämnet bifogas;
Och förblifver Kongl. Majit Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
4
Kongl. Maj:ls Nåd. Prof. M 40.
Utdrag af Protokollet, öfver ett Justitie-År ende, hållet i Kongl.
May.ts Högste Domstol Thorsdagen den 11 September 1856.
Närvarande:
Justitie-Råden: Engelhart,
Grefve Snoilsky,
Alexandersson,
Qviding,
Hoffstedt,
Iggeström,
Roy.
Sedan Kongl. Maj:t, enligt Utdrag af Protokollet öfver Juslitie-Departementärender
den 29 sistlidne Juli, i nåder behagat infordra Högsta Domstolens utlåtande,
ibland annat öfver ett i Justitie-Departementet uppgjordt förslag till Förordning
angående sammanläggning of straff; så föredrog Revisions-Sekreteraren
Berg nu i underdånighet nämnde Förslag, hvilket bifogas detta Protokoll;
Och fann Högste Domstolen, efter granskning deraf, anledning
förekomma till följande anmärkningar emot detsamma, nemligen:
Vid 2 §.
Det i 7 mom. af denna g förekommande ordet »saker», ansågs,
såsom här begagnadt i en mindre egentlig betydelse, böra
förändras till »skyldig» äfvensom den sednare i samma moment
förekommande meningen: »böter, som, i händelse tillgång dertill
hos den bötfälide saknas och de ej heller varda för honom af
annan erlagda, böra afljenas med enkelt fängelse» ansågs kunna
kortare och bättre uttryckas med: »böter, som, der de ej gäldas,
böra med enkelt fängelse aftjenas.»
Justitie-Rådet Alexandersson tilläde för sin del följande anmärkningar,
nemligen:
a) vid 3:e momentet, att Justitie-Rådet ansåg stadgandet böra
omfatta äfven den händelse, att de serskilda strafftiderna äro lika
långa och således intetdera straffet kunde sägas vara det längsta,
i hvilket afseende Justitie-Rådet trodde redaktionen böra göras
mera fullständig, t. ex. på det sätt, att, efter orden »som längst
är» blefve tillagdt: eller om hvardera strafftiden är lika lång,
denna tid &c. och
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jl/t 40.
a
b) vid S:te momentet, att Justitie-Rådet ansåg det här meddelade
samt från 1807 års Förklaring, 11 punkten, hvilken nu
skulle ändras eller upphäfvas, hemtade stadgande derom, att den
som på en gång iir förfallen dels till fängelse vid vatten och bröd
och dels till sådane böter, hvilka vid bristande tillgång förvandlas
till dylikt fängelse, ej får böta, änskönt han både kan och vill till
fullo erlägga böterna, utan i stället skall umgälla dem med kroppsplikt,
vara obilligt samt stridande mot de grunder, som följas i
afseende på andra böter, hvilka, för bristande tillgång, skola förvandlas
till frihetsstraff, med eller utan arbete, äfvensom emot
Kongl. Maj:ls år 1844 aflåtna nådiga Proposition om ny Strafflag,
6 Kap 16 §, hvadan Justitie-Rådet ville i underdånighet
hemställa, om icke sistnämnde moment, hvars redaktion i öfrigt
syntes kunna något förtydligas, må erhålla följande lydelse: att,
om någon på en gång är förfallen dels till fängelse vid vatten och
bröd, dels ock till sådana böter, som vid bristande tillgång skola
till dylikt fängelse förvandlas, samt den dömde saknar tillgång till
böterna; då skall, vid straffens sammanläggning, fängelsetiden bestämmas
efter summan af böterna tillhopa med det penningebelopp,
som emot urbota straffet högst svarar; dock att, derest
förvandlingsstraffel är i Lag serskildt bestämdt, detta straff och det
urbota straffet sammanlaggas, med iakttagande af hvad i 4 mom. sägs.
Vid 3:e §.
Enligt hvad sista momentet i denna § syntes antyda, skulle,
i händelse tillgång saknades till böter, hvilka efter olika grund
borde till fängelse med arbete förvandlas, det emot hvardera
bötesbeloppet svarande fängelsestraff uträknas och dessa straff fullt
ådömas, dock med iakttagande, att sammanlagda fängelsetiden ej
finge öfverskrida två år. Då deremot någon föreskrift, angående
förfaringssättet i det fall, att grunden för de serskilda böternas
förvandling vore lika, icke funnes meddelad, samt deraf syntes
följa, att i detta fall, likasom i allmänhet vid böters förvandling
till samma slags straff, förvandlings-straffet borde efter böternas
sammanräknade belopp bestämmas, skulle häraf komma att inträffa,
alt, om någon vöre fälld till böter enligt två olika För
fattningar,
uti hvilka båda ett år vore antaget såsom den tid,
utöfver hvilken icke någon finge, för bristande tillgång till böter,
hållas i fängelse, längsta förvandlingstiden skulle, i händelse grunden
för förvandlingen jemväl i öfrigt vore lika, blifva endast ett
år, men deremot, om någon olikhet häruti förefunnes, kunna
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYi 40.
uppgå ända till två år. Likaså skulle äfven den, som t. ex- vore fälld
att böta, enligt Seglations-ordningeu 200 R:dr och enligt förordningen
angående bränvins tillverkning likaledes 200 R:dr, komma
att, i brist af dessa böter, undergå sex månaders fängelse, då
straffet, i händelse båda bötesbeloppen blefve förvandlade efter
endast den ena af de i nämnde författningar antagna förvandlingsgrunder,
skulle utgöra, enligt Förordningen om bränvins tillverkning
fem och enligt Seglations-ordningen allenast fyra månaders
fängelse. Sådant syntes dock icke med rätt och billighet öfverensstämma.
Den omständighet, att i det ena fallet förvandlingen
icke, såsom i det andra, kunde ske på en gång, utan att, till
löljd af bristande öfverensstämmelse i förvandlingsgrunden, hvardera
bötesbeloppet måste serskildt förvandlas, kunde nemligen ej utgöra
någon giltig anledning att utsträcka sammanlagda straffet utöfver
det, som skolat följa, om sammanräknade bötesbeloppet blifvit efter
den svåraste grunden förvandladt.
Till följd häraf hemställde Högste Domstolens flesta ledamöter,
att 3 momentet af ifrågavarande <§ måtte utbytas emot ett
stadgande af det innehåll, att då, enligt serskilda författningar
ådömda böter skola till fängelse med arbete förvandlas, sammanlagda
förvandlingsstraffet ej må utsättas högre än det, som skolat
följa om sammanräknade bötesbeloppet blifvit förvandladt efter
den af de för böternas förvandling i de serskilda Författningarne
antagna grunder, som i sådant fall till högsta straffet löranledt.
Justitie-Rådet Grefve Snoilsky deltog icke i denna anmärkning.
Vid 4 §.
Justitie—Råden Grefve Snoilsky, Qviding och Alexandersson
yttrade: att, då i denna § föreskrifter, huru i fråga om sammanläggning
af straff förfaras borde, voro meddelade endast för de
fall, att antingen någon på en gång för flera brott lagföres eller
ock flera Utslag, hvarigenom samma person blifvit sakfälld för
serskilda brott, på en gång till verkställighet förekomma, men
deremot den händelsen icke upptagits, att den, som blifvit dömd
till bestraffning för ett brott, varder, innan samma straff hunnit
verkställas, tilltalad och dömd för annat brott, syntes deraf kunna
dragas den slutsats, att i denna händelse Domaren icke skulle ega
att, i sammanhang med bestämmande af straffet för det sednare
brottet, tillika meddela erforderliga föreskrifter om hvad i fråga
om detta straffs förening med det förut ådömda borde iakttagas,
utan att först, då de båda Utslagen förekomma till verkställighet
Kongl. Majlis Nåd. Prop, M iO.
7
Hof-Rättcns förordnande härom borde infordras. Då likväl ett sådant
förfaringssätt vore afvikande från hvad Kongl. Brefvet den 12
Julii 1827, angående böters förvandling, innehåller, och dessutom
syntes föranleda till onödig omgång och uppehåll med bestraffningens
verkställande, tillstyrkte bemälde ledamöter, alt i slutet af 1
momentet af förevarande § mätte införas ett så lydande tillägg:
»Och eger jemväl Domaren, när den, som till straff fälles, förut blifvit
ålagd annan icke verkställd bestraffning, förordna huru sammanläggningen
dermed ske må.»
högste Domstolens öfrige ledamöter åter yttrade, att då nyssnämnde
tillägg endast innefattade föreskrift om ett förfaringssätt,
hvilket af förslagets innehåll och rättegångsordningen i brottmål vore
en gifven följd, ansågo de samma tillägg icke vara af behofvet påkalladt.
Vid 5 §•
Justitie—Rådet Grefve Snoilsky ansåg redaktionen af denna §
kunna förenklas och förtydligas. Den mening, som deri velat uttryckas,
så vidt Justitie—Rådet kunde fatta, syntes icke vara någon
annan, än den, som igenfinnes uti Kongl. Brefvet den 14 Junii
1795 och hvarigenom blifvit föreskrifvot, att då en person, som för
stöld blifvit dömd och straffad med mindre än högsta kroppsplikt,
finnes hafva förut begått annat af honom förtegadt brott, han borde
för det sistnämnde endast undergå skillnaden emellan högsta kroppsplikt
och det straff han redan utstått. Detta lagstadgande, som till
sin princip under en längre tid allmänt blifvit erkändt och af Domare
tillämpadt, innebär mycken enkelhet i uttrycken. Månne icke
denna ordställning skulle vara att föredraga framför den i förslaget
nyttjade, helst ordet »afräknadt» möjligen kunde tydas till en slags
eftergift af straff, som icke torde hafva varit meningen.
Vid 6 §
yttrade Juslitie-Rådet Grefve Snoilsky: »Uti vår biltillsgällande lagstiftning
finnes icke någon direkt föreskrift om sammanläggning af ett
redan ådömdt ansvar med det, som bör följa för den gerningen,
som uti denna § omförmäles, eller att en för brott dömd person,
som redan börjat att undergå ådömd bestraffning, antingen af vatten
och bröd eller med fängelse å fästning eller vid allmän arbetsinrättning,
lyckats att undandraga sig samma bestraffning och komma
på fri fot, hvarunder han ånyo begår brott, hvarföre han sedermera
blir tilltalad.
Då det synes mig ovedersägligt, att en så beskaffad brotts
-
8
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. M 40.
ling ej bör hemta fördel af sin illfundighet, att obehörigen bereda
sig friheten; alt det om honom redan gifna utslaget, som bestämmer
ansvaret för ett af honom begånget brott, såsom laga kraftvunnet,
bör äfven efter rymningen, så vidt möjligt är, bringas till verkställighet,
och alt annan inskränkning deruti icke må medgifvas, än
den, som är oundgänglig för iakttagandet af den allmänna föreskriften
rörande högsta straffmåttet, vare sig af valten och bröd eller
af fängelse med arbete; anser jag, på dessa grunder, mig icke kunna
godkänna lydelsen i förevarande §:s sista moment, som stadgar
först tillägg och sedan afräkning i viss mån af ett bestämdt ansvar;
utan föreslår jag i stället ett stadgande i den syftningen, att
straffet för en så beskaffad förbrytelse, som här ofvan omförmäles,
borde af Domaren bestämmas på det salt, att ansvaret derföre lägges
till och sammanslås med hvad som af den förra bestraffningen kan
återstå och ej hunnit att verkställas, dock att högsta måttet för
hvarje slag af straff icke må dervid öfverskridas.»
Ex Protocollo:
C. P. A. Hallbäck.
Förslag till Förordning, angående sammanläggning af straff'.
Med ändring af 11 punkten i Förklaringen den 23 Mars
1807, stadgas sorn följer:
§ 1
Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar; och stå de ej till hvarandra i
det sammanhang, att de kunna anses innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse,
utan äro, hvar för sig, till särskilda brott att hänföra; då skall han för
hvarje brott, ändå att de af samma slag äro, till särskildt ansvar dömas; der ej för
vissa fall annorlunda i lag stadgadt är.
§ 2.
Då någon antingen, på sätt i 1 § sägs, för flere brottslige handlingar eller
ock genom en och samma gerning gjort sig, enligt lag, till flere särskilda straff
skyldig; skall, vid straffens förening, iakttagas:
i:o Att
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 40.
9
l:o Att, om någon är till dödsstraff förfallen, i nämnde bestraffning jemväl
anses inbegripne böter, fängelse eller straffarbete, hvartill lian i öfrigt kan hafva
gjort sig skyldig;
2:o att med straffarbete på lifstid ej heller må förenas böter eller fängelsestraff;
5:o att i de fall, der någon är för flere brott skyldig, antingen till enkelt fän
gelse,
fängelse med arbete eller straffarbete på viss tid, eller till olika sådane straff,
må, vid förening af straffen,' liden för det af dem, som längst är, ej öfverski idas
med mera än två år. Yarder, till följd häraf, strafftiden kortare, än om de sär
skilda
straffen skolat hvar för sig verkställas, bör, i händelse straffarterna äro olika,
afkortningen ske å den lindrigaste af dem;
4:o att då fråga om förening af särskilda fängelsestraff vid vatten och bröd
uppstår, de högsta penningevärden, som, enligt de för böters förvandling till sådant
straff gällande grunder, emot hvardera fängelsestraffet svara, böra sammanräknas och
det summan af dem motsvarande fängelse vid valten och bröd ådömas;
5:o att, örn någon på en gång är förfallen, dels till fängelse vid vatten och
bröd ocb dels till sådana böter, som, vid bristande tillgång, skola till dylikt fängelse
förvandlas; bötesstraffet bör, ändå att tillgång till böterne finnes, till fängelse
vid vatten och bröd förändras; skolande, vid straffens sammanläggning, fängelsetiden
bestämmas i förhållande till summan af böterna och det högsta penningebelopp, som,
enligt i föregående moment sagda grund, svarar emot straffet för del urbota brottet;
dock alt, i fall för böternas förvandling annan grund, än dessa belopp, är särskildt
stadgad, samma grund äfven må vid sammanläggningen följas;
6:0 att i de fall, hvarom i 4 och 3 momenten förmäles, högsta kroppsplikt
ej må öfverskridas; och
7:o att då någon, sorn till högsta kroppsplikt eller straffarbete på minst två
år saker är, tillika gjort sig förfallen till vitén eller sådana böter, som, i händelse
tillgång dertill hos den bölfällde saknas och de ej heller varda för honom af annan
erlagda, böra aftjenas med enkelt fängelse; all fråga om utgifvande eller förvandling
af nämnde vilen och böter kommer att förfalla. I afseende å sådana böter, som
enligt Tryckfrihets-Förordningen ådömas, gälle dock hvad der särskildt stadgadt är.
§ 3-
Fästnings- och tukthus-straff, så ock sådant allmänt arbete, hvartill någon för
urbota brott dömes, vare i de afseenden, hvarom 2 § handlar, lika med straffarbete
ansedt.
Hvad i 2 § stadgas, skall ock, i den mån det tillämpligt är, till efterrättelse
gälla, då fråga uppstår om förening af olika slags straff, hvartill ådömde böter blifvit,
i brist af tillgång, förvandlade, äfvensom då förvandlingsstraff skall sammanläggas
med straff för urbota brott.
Bilt. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Åfd. 20 Haft. 2
10
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Prog. M 40.
Skola särskilde böter, efter olika grund, till fängelse med arbete förvandlas;
må tiden för sammanlagda förvandlingsstraffet ej öfverskrida två år.
§ 4.
De här ofvan meddelade föreskrifter komma alt tjena lill efterrättelse, ej blott
då någon på en gång för (lere brott lagföres, utan äfven då flere utslag, hvarigenom
samma person blifvit för särskilda brott sakfälld, på en gång till verkställighet förekomma;
börande, då någon på en gång för flere brott dömes, Domaren alltid utsätta
de särskilda straff, som å hvarje brott bordt följa, samt derefter, i händelse
någon förändring af straffen, lill följd af hvad 2 och 3 §§ innehålla, bör ega rum,
derom meddela erforderliga bestämmelser.
Förekomma till verkställighet på en gång flere utslag, hvarigenom samma person
blifvit till straff dömd; och äro straffen af beskaffenhet, alt de ej, emot gällande
föreskrifter, kunna jemte hvarandra fullt verkställas; ege vederbörande HofRätt,
uppå Exekutors anmälan, att förordna huru straffen sammanläggas böra.
§ s.
Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett brott fälld,
varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall häri så dömas, som
hade han på en gång varit för båda brotten lagförd ; och varde, vid straffets tillämpning,
afräknailt hvad han af del honom förut ådörnda straff nedan kan hafva utstått.
§ 6.
Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det till fullo
undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott, med iakttagande af
ofvan stadgade grunder, förenas med hvad af det förra straffet återstod, då det nya
brottet begicks; och kommer på sammanlagda straffet alt afräknas hvad af sagda
återstod kan vara verkställdt efter det nya brottets föröfvande.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 40.
11
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-drender, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 2 December 1856,
i närvaro af:
Hans Excellens, Juslitie—Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Minislern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Statsråden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Justitie-Råden: Hoffstedt,
Gyllenhammar.
Statsrådet Ulner anraältes vara af sjukdom hindrad alt i Stats-Rådet tillstädes—
komma.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet följande
i Juslitie-Departcmentet uppgjorda förslag till förordning, angående sammanläggning
af straff.
»Med ändring af 11 punkten i Förklaringen den 23 Mars 1807, stadgas
som följer:
Högste Domstolen, hvars yttrande öfver berörde förslag Kongl. Maj:t, genom
Nådigt beslut den 29 sistlidne Juli, behagat infordra, har funnit anledning förekomma
till följande anmärkningar mot detsamma, nemligen:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern yttrade det han, med anledning af
de uti Högsta Domstolen gjorda anmärkningar emot förslaget, och då en del af der
förekommande stadganden syntes genom någon förändring i redaktionen kunna vinna
större tydlighet och bestämdhet, ansåge den föreslagna författningen böra erhålla den
förändrade lydelse, ett af honom nu anmäldt förslag till Proposition i ämnet upptoge;
och hemställde alltså, att Kongl. Maj:t må täckas föreslå Rikets Ständer antagande
af det sålunda reviderade förslaget.
12 Kongh, Maj:U Nåd. Prgpr JMf. ,4 ff»
I enlighet med Stats—Rådets öfrige ledamöters tillstyrkande
behagade Kongl. Maj:t lemna Nådigt bifall till hvad Hans Excellens
Herr Justitie-Sfats-Ministern sålunda hemställt; och skulle Nådig
Proposition, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, lill Rikets Ständer
aflåtas.
Ex Protocollo,
E. Helling.
JW 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan. 18S7, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om antagande
af en författning, angående straffarbetes| och fängelsestraffs
verkställande i enrum; Gifven Stockholms Slott
den 16 December 1856.
I samma mån brottmåls-lagstiftningens förbättrande fortgår uti den såsom ändamålsenlig
numera allmänt erkända riktning, alt de tillförene brukliga kropps- och
skamstraffen utbytas mot frihetsstraff, hvilka icke allenast böra vara tillräckligt allvarliga
för att afskräcka från brott, ulan derjemte skola afse den brottsliges förbättring
eller åtminstone hans räddning undan den ytterligare förhärdelse och försämring
i moraliskt hänseende, som erfarenheten visat vara en oundviklig följd af
fångars gemenskap med hvarandra under strafftiden, i samma mån framstår ock behofvet
att genom lag ordna sältet för frihetsstraffens verkställighet. Ehuru en fullständig
lagstiftning i detta ämne, omfattande alla frihetsstraff, icke torde böra ifrågakomma
innan reformen af sjelfva brottmålslagen hunnit så långt genomföras, att
derigenom blifvit bestämdt om eller hvilka bland de flera olika slags fängelsestraff,
som i nu gällande lag finnas upptagne, skola för framtiden såsom särskilda straffarter
bibehållas, samt slraffinrättningarne kunnat derefter lämpas, har Kongl. Maj:t
likväl, sedan de nya efter cellsystemet byggda länsfängelserna kommit så nära sin
fullbordan öfver hela riket, all de, tillika med åtskilliga andra efter samma system
uppförda nya kronohäkte», lemna utrymme för en mera allmän tillämpning af det
så kallade ensamhets-fängelset, funnit angeläget att genom särskild lag bestämma, ej
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JW ii.
IS
mindre i huru vidsträckt man så beskaffadt fängelse må vid ådömd bestraffnings
verkställighet användas och i hvad förhållande det hör anses stå till de frihetsstraff,
som i gemensambels-fängelser undergås, än äfven om sättet för ensamhets-fängelsets
verkställande i öfrigt och den behandling fångarne derunder skola vara underkastade.
Härvid synes väl, med afseende å den fördelaktiga verkan, till ernående af
straffets dubbla ändamål, som ensamhets-fängelset redan visat sig medföra, någon
tvekan icke böra uppslå om dess begagnande i sä vidsträckt omfattning, som lämpligen
kan ske; men möjligheten af dess tillämpning på alla straff-fångar betingas å
ena sidan af utrymmet i straff-anstalterna och å den andra af fångarnes förmåga
att utan äfventyr för håde själs- och kroppskrafter på längre tid uthärda straffet,
hvilket åter mäste vara i väsendtlig mån beroende af den strängare eller lindrigare
behandling, de i öfrigt äro underkastade.
Då brottmålslagen i sina straffbestämmelser skiljer emellan svårare och lindrigare
arter af frihetsstraff, är ock nödigt att vid straffens verkställande brottslingarnes
behandling derefter lämpas.
Ett ådömdt straff af den beskaffenhet att frihetens förlust för en viss tid är
det enda eller hufvudsak ligaste, som med straffet åsyftas, berättigar fången att under
strafftiden blifva behandlad vida mildare än de fångar, som gjort sig skyldige till
någon af de svårare slraffarler, deri såsom en väsendtlig del af bestraffningen ingår
arbetstvång i förening med alla de försakelser och umbäranden för öfrigt, som
den brottslige mäste vidkännas, för att straffet, såsom i lagen svårare ansedt, jemväl
i verkligheten må blifva strängare och mera afskräckande.
I det förslag, som nu för Rikets Ständer framlägges, har derföre skillnad blifvit
gjord emellan svårare och lindrigare ensamhets-fängelse. Det förra, som är afsedt
alt endast begagnas å" sådane gröfre brottslingar, som blifvit dömda till straffarbete
eller till del deremot svarande i våra äldre lagar upptagna straffet af arbete
å fästning eller tukthus, gör fången underkastad hela den stränghet i behandling,
som cellsystemet erfordrar, men påkallar äfven, (ill följd af denna stränghet, å lagstiftningens
sida den försigtighet alt icke i tillämpningen utsträckas utöfver hvad mensklighet
bjuder och med säkerhet kan antagas stå tillsammans med fångens förmåga
alt uthärda straffet. Af sådan anledning har ock blifvit föreslaget, alt ensamhetsfängelse
af den nu nämnda svårare arten icke må, åtminstone för närvarande, tillämpas
då den ådömda strafftiden öfverskjuter två år, och såsom grund för denna
tidsbestämmelse har tagits i betraktande så väl del påräkneliga utrymmet i straffanstalterna
under den närmaste framtiden, som äfven hvad den hittills vunna erfarenheten
gifvit vid handen, angående den lid, hvarunder fångar i allmänhet kunna
anses, ulan att skadas till sin helsa, undergå ett svårare ensamhets-fängelse eller
cellstraffet i dess egentliga mening. I synnerhet torde någon fara i sednare hänseendet
icke vara af den sålunda bestämda tiden att befara, då den afkortning på
straffet, som förslaget derjemte innehåller, lages i beräkning,, Cellstraffet, med den
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. 41.
här afsedda strängheten utförd!, mäste nemligen, när fråga icke är om en blott kortare
strafftid, för de flesta fångar betraktas såsom innebärande en skärpning i bestraffningen,
hvilken skulle leda till orättvisa och rubba sjelfva straffsystemets sammanhang,
om olikheten i straffsättet icke utjemnades genom en motsvarande afkortning
på det ädömda straffet. En sådan afkortning har derföre ansetts behöflig, äfvensom
det, efter jemförelse af hvad Lagberedningen tillförene föreslagit och i åtskilliga
andra länder blifvit antaget, befunnits lämpligast att bestämma afdraget till
en fjerdedel af den strafftid, som öfversliger tre månader; hvaraf ock blifver en
följd att intet svårare ensamhets-fängelse skulle komma att räcka längre än högst
något öfver 18 månader, der ej Kongl. Maj:t funnit skäligt att af nåd förvandla
ett annat ådömdt straff till fängelse i cell.
Hvad nu blifvit sagdt om del svårare ensamhets-fängelset och nödvändigheten att
endast med vissa inskränkningar tillämpa detsamma, synes deremot icke vara lika
gällande i fråga om den lindrigare arten deraf, som enligt förslaget blifvit afsedd
att användas å sådane förbrytare, som gjort sig skyldiga till ett mindre strängt
fängelsestraff, ehvad det för öfrigt blifvit dem ådömdt såsom urbota bestraffning
eller såsom förvandlingsstraff. Om än, med afseende å fängelsernas inrättning
och utrymmet derstädes, föreskriften om hvarje sådan fånges förvarande i särskildt
rum, merändels ej kan verkställas annorlunda, än att dertill begagnas de för
det svårare ensamhets-fängelset egentligen ämnade cellerna, så innebär dock, med
den större frihet inom fängelset, som är dessa fångar tnedgifven i anseende lill
sysselsättning, beqvämlighet och rättigheten att emottaga besök, ett så beskaffadt
ensamhets-fängelse i sjelfva verket ingenting annat än fångens afskiljande, på sätt
förslaget äfven uttrycker, från gemenskapen med andra brottslingar; och då ett sådant
afskiljande åtminstone för de flesta fångar af ifrågavarande slag måste anses
snarare som en förmån än en skärpning i straffet, kan någon afkortning derå lika
litet vara af nöden, som man under sådane förhållanden af farhåga för en menlig
verkan af slraffsället på fångens helsa behöfver inskränka dess tillämpning inom
någon viss tid.
1 öfverensstämmelse med dessa af Kongl. Majit godkända grunder, vill Kongl.
Maj:t alltså, efter att i ämnet hafva hört Högste Domstolen, och med bifogande af
de så väl i Stals-Rådet som i Högste Domstolen förda protokoll, föreslå Rikets
Ständer antagande af följande: Författning, angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum:
§ »•
Den, som til! straffarbete på två år eller kortare tid dömd är, skall, der så
ske kan, under strafftiden hållas i enrum eller så kallad cell.
Kongl. Moj:ls Nåd. Prop. JW 41.
15
§ 2.
Straffarbete, sorn endast omfattar en tid af högst tre månader, skall oafkortadt
verkställas, utan afseende derpå, att den dömde under liden hålles i enrum.
Är sådant arbete för längre tid ådömdt, varde, då detsamma, jemlikt 1 §,
verkställes i enrum, från den del af fidömda strafftiden, som öfverskjuter tre månader,
en fjerdedel afdragen. Uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal; varde
fjerdedels månad till sju dagar räknad. Skall afdrag i dagatal ske, och uppkommer
i afdraget brutet tal, varde för det tal hel dag å strafftiden afräknad.
Under strafftiden skall fången sysselsättas med det arbete, hvarpå tillgång kan
finnas. Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller annat
utöfver hvad honom vid straff-inrättningen bestås. Utan vederbörandes tillstånd må
han ej heller emottaga eller afsända bref eller bud från eller till annan person
inom eller utom fängelset eller emottaga besök af annan än fångvaktare, vid fängelset
anställd läkare eller prest samt de personer, som öfver fängelset hafva uppsigt
eller der, till följd af innehafvande tjenstebefattning, ega tillträde.
§ 3.
Är någon, enligt 1 §, till fullgörande af ådömdt straffarbete i enrum insatt,
och varder han, innan det straff fullbordadt ar, för annat brott, begånget före elier
efter bestraffningens början, dömd till ytterligare straffarbete under tid, som, sammanlagd
med den förut ådömda, ej ölverstiger två år; varde jemväl sednare straffet
i enrum verkställdt, under iakttagande af enahanda afdrag å strafftiden, som skulle
hafva egt rum om båda straffen varit samtidigt ådömda. Öfverskjuter den sammanlagda
strafftiden två år, då skall fången, innan han i annat fängelse insattes, i
enrum utsitta den tid, som mot det först ådömda straffet svarar.
§ 4.
Hvad här ofvan angående straffarbete sagdt är, vare ock tillämpligt, då någon
är till arbete å fästning eller tukthus dömd. Förordnar Konungen att någon, i
stället för annat ådömdt straff, må under viss tid undergå fängelse i cell; gälle ock
i afseende å sådan fånge hvad i 2 § 2 mom. föreskrifvet är, der ej Konungen annorlunda
bestämmer.
§ s.
Fängelse å fästning eller tukthus utan arbete, äfvensom enkelt fängelse med
eller utan arbete skall ock, ehvad straffet blifvit omedelbart för brott eller såsom
förvandlingsstraff, i stället för ådömda böter, ålagdt, på sådant sätt verkställas, att
fången, såvidt ske kan, förvaras i särskildt rum, skiljd från andra fångar.
§ 6.
I fall, som i S § sägs, njute fången ej afdrag i den ådömda fängelsetiden.
16
Kongl. Maj:ls Nåd Prop. M 41.
Vill och kan han förskaffa sig bättre underhåll eller större beqvämlighet än i
fängelset allmänneligen bestås; vare det tillåtet, så vidt ordningen eller säkerheten
inom fängelset derigenom ej störes.
Fångens make, föräldrar, barn eller syskon må honom i fängelset besöka; likväl
skall anmälan derom förut ske hos Fängelsets Styresman, som eger att för besöken
bestämma lämplig tid samt, der han så nödigt aktar, förordna att under be
söken
någon af fångbeljeningen bör vara tillstädes.
Af andra ii n nu nämnde personer och detri, sorn i 2 § 2 moni. om förmälas,
eger fången ej utan tillstånd emottaga besök. Ej heller må han utan lof af Fän
gelsets
Styresman emottaga eller afsända bref; dock att, der brefvet rörer enskilda
angelägenheter, sådant lof ej vägras må, så framt brefvet ej finnes innehålla något,
hvaraf ordningen eller säkerheten inom fängelset kan äfvehtyras.
Fånge, som ej till arbete dömd ar, vare berättigad att med tjenligt arbete
sig sysselsätta, om han sjelf sådant sig förskaffar; egande dock Fängelsets Styresman
tillse, att denna rätt ej till brottsliga företag missbrukas.
% 7.
1 fråga om hvad ytterligare i afseende ä ensamhetsfångars vård, arbete och
behandling skall iakttagas, samt hvad i öfrigt lill ordning vid ensamhets fängelse och
tillsyn derå hörer, galle hvad derom redan är eller framdeles kan blifva föreskrifvet.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J\s 41.
17
Utdrag af Protokollet ofver Justilie-årenden, hållet uti Kongl.
Maj:ls Högste Domstol Fredagen den 19 September 1856.
Närvarande:
Justitie-Råden: Engelhart,
Grefve Snoilshy,
Qviding,
Hoffstedt,
Gunther,
Iggeström,
Roy.
Sedan, enligt Note ur Protokollet öfver Justitie-Departements-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet den 29 sistlidne Juli, Kongl. Maj:t,
efter det i underdånighet blifvit anmäldt, bland annat, ett i Justitie-Departementet
uppgjordt förslag till Förordning, angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande
i enrum, behagat, enär Proposition i omförmälda ämne borde, i den ordning
87 § Regerings-Formen föreskrifver, till Rikets Ständer framställas, i nåder förordna,
att Högste Domstolens utlåtande öfver nämnda förslag skulle infordras; så
föredrog Revisions-Sekreteraren Rerg nu i underdånighet samma förslag, hvilket
detta Protokoll bilögas;
och fann Högste Domstolen, efter granskning af förslaget, anledning
förekomma till följande anmärkningar deremot.
Vid 1 §.
Då det i 1 mom. af denna § föreslagna stadgande, angående
den längsta tid, under hvilken ådömdt straffarbete må i enrum eller
cell verkställas, enligt hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss i ämnet
innehåller, lärer komma att i den uti 87 § Regerings-Formen föreskrifna
ordning behandlas, syntes äfven frågan om utsträckning af
denna tid i händelse sådan framdeles uppstår, böra i enahanda ordning
handläggas. På grund häraf och då derjemte 2 mom. af denna
§, sådant det i förslaget finnes affatladt, ansågs kunna så misstydas,
som skulle i hvarje särskildt fall, då straffarbete under längre
lid än femton månader blifvit ådömdt, på Konungens pröfning ankomma,
huruvida detsamma borde i enrum fullgöras, hemställde
Högste Domstolen att 2 mom. i denna § måtte uteslutas.
Vid 2 §.
Enär det afdrag, som enligt denna § bör, vid straffarbetes
J]ih. lill R. St. Prot. 1836 & 1837. 1 Sami. 1 A[d. £0 Haft. 5
18
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JM 41.
verkställande i cell, ifrån ådörade strafftiden ega rum, lämpligen
syntes i de lall, då straffarbetet, såsom vanligen sker, är på vissa
månader ådömdt, jemväl böra i månader beräknas; men dervid brutet
månadstal ofta kan uppstå; ansågs en särskild föreskrift, huru i
sådant fall förfaras borde, desto heldre vara af behofvet påkallad,
som vid afdragets bestämmande i dagar tvekan kunde uppstå, huru
många sådana borde beräknas på den eller de månader, som skulle
från strafftiden afgå. Högste Domstolen hemställde derföre, att sista
punkten af 1 mom. måtte erhålla denna förändrade lydelse: Uppkommer
i sådant afdrag brutet månadstal, varde fjerdedels månad
till sju dagar räknad. Skall afdrag i dagatal ske och uppkommer
i afdraget brutet tal, varde för det tal hel dag å strafftiden afräknad.
Då det kan inträffa, att någon, sedan han enligt 1 § blifvit,
till fullgörande af ådömdt straffarbete, i enrum insatt, men, innan
straffet är fullbordad!, gör sig för annat brott förfallen till ytterligare
straffarbete och att tiden derför, antingen ensam eller sammanlagd
med den förut ådömda, öfverstiger femton månader, syntes
bestämmelser erforderliga, huru, i sådant fall, med straffens verkställande
borde förhållas. Antoges det, att ej blott det sednare straffet
utan äfven återstoden af det förra då borde verkställas i gemensamhets-fängelse,
vore det att befara, alt ensamhets-fånge föröfvade
brott för att blifva förflyttad ifrån det ensamma fängelset till det
gemensamma. Skulle åter det först ålagda ensamhets-fängelset fullt
gå i verkställighet och sedan af tiden för det sednare straffet, ulan
jemförelse med tiden för den förut ådömda, bero huruvida äfven
sednare straffet borde undergås i enrum eller ej, kunde lätt lången
komma alt hållas i enrum under vida längre tid, än den föreslagna
författningen högst medgifver. Högste Domstolen ansåg derföre, till
undvikande af dessa båda olägenheter, lämpligast att, i nu förutsatta
fall, fången alltid borde i enrum utsitta hela den först ålagda
tiden, och att frågan, huruvida sådant straffsätt äfven borde vid
verkställande af den sednare bestraffningen användas eller ej, finge
bero derpå, om sammanlagda straffen för båda brotten öfverstego eller
icke öfverstego den i 1 § bestämda högsta tid af femton månader. På
grund häraf hemställde Högste Domstolen, alt efter 2 § i förslaget
infördes ett stadgande, af innehåll: att om någon, sedan han enligt 1
§ blifvit till fullgörande af åd ömdt straffarbete i enrum insatt, men
innan det straff var fullbordadf, blef för annat brott, begånget före
eller efter bestraffningens början, dömd till ytterligare straffarbete,
och tiden derför sammanlagd med den förut ådömda, ej öfversteg
'Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 44.
19
femton månader, borde jemväl sednare straffet i enrum verkställas,
med iakttagande af enahanda afdrag å strafftiden, som skulle hafva
egt rum, om håda straffen varit samtidigt ådömda; men att, i händelse
åter nämnde sammanlagda strafftid öfverskjöt femton månader,
sednare straffet väl ej horde utföras i enrum, men fången likväl,
innan detsamma till verkställighet befordrades, i enrum undergå det
först ådömda straffet.
Ex Protocollo,
E. Helling.
Förslag till Förordning, angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum.
§ *
Den, som till straffarbete på femton månader eller kortare tid dömd är, bör,
der så ske kan, under strafftiden hållas i enrum eller s. k. cell.
På Konungens pröfning ankomme, huruvida och i hvad mån sådant straffsätt
må tillämpas äfven vid verkställighet af straffarbete, ådömdt, under längre tid, än
ofvan är nämndt.
§ 2.
Straffarbete, som endast omfattar en tid af högst tre månader, skall oafkortadt
verkställas, utan afseende derpå, att den dömde under tiden hålles i enrum.
Är sådant arbete för längre lid ådömdt, skall, då detsamma, jemlikt 1 §, utföres
i enrum, från den del af ådömda strafftiden, som öfverskjuter tre månader, afdragas
en fjerdedel. Uppkommer i sådant afdrag brutet dagatal, varde för det tal hel
dag afräknad.
Under strafftiden skall fången sysselsättas med det arbete, hvarpå tillgång kan
finnas. Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller annat
utöfver hvad honom vid straff-inrättningen bestås. Utan vederbörandes tillstånd må
han ej heller emottaga eller afsända bref eller bud från eller till annan person inom
eller utom fängelset, eller emottaga besök af annan, än fångvaktare, vid fängelset
anställd läkare eller prest samt de personer, som öfver fängelset hafva uppsigt eller
der, till följd af innehafvande tjenstebefattning, ega tillträde.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 41.
§ 3-
Hvad här ofvan, angående straffarbete, sagdt är, vare ock tillämpligt, då någon
är till arbete å fästning eller tukthus dömd. Förordnar Konungen, att någon, i
stället för annat ådömdt straff, må under viss tid undergå fängelse i cell; gälle ock,
i afseende å sådan fånge, hvad i 2 § 2 mom. föreskrifvet är.
§ 4.
Fängelse å fästning utan arbete, äfvensom enkelt fängelse med eller utan arbete,
ehvad det blifvit omedelbart för brott eller såsom förvandlingsstraff i stället
för ådömda böter ålagdt, bör ock verkställas i enrum, om tillgång dertill finnes.
% 8.
I fall, som i 4 § sägs, njute fången ej afdrag i den ådömda fängelsetiden.
Vill och kan han förskaffa sig bättre underhåll eller större beqvämlighet, än i fängelset
allmänneligen bestås; vare det honom tillåtet, såvidt ordningen eller säkerheten
inom fängelset derigenom ej störes.
Fångens make, föräldrar, barn eller syskon må honom i fängelset besöka;
dock skall anmälan derom förut ske hos fängelsets Styresman, som eger att för
besöken bestämma lämplig tid, samt, der han så nödigt aktar, förordna, alt under
besöken någon af fångbetjeningen bör vara närvarande. Af andre, än nu nämnde
personer, må fången ej utan vederbörandes tillstånd emottaga besök. Ej må honom
förvägras alt bref emottaga eller afsända, der han medgifver, att de af fängelsets
Styresman läsas må och de dervid ej finnas innehålla något, hvaraf ordningen
eller säkerheten inom fängelset kan äfventyras, ej heller der brefvet är ställdt
till Konungens Befallningshafvande eller annan, som tillsyn öfver fängelset häfver.
§ 6.
I fråga om hvad ytterligare i afseende å ensamhetsfångars vård, arbete och behandling
skall iakttagas samt hvad i öfrigt till ordning vid ensamhets-fängelse och tillsyn
derå hörer, gäller hvad derom redan är eller framdeles kan blifva föreskrifvet.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JY$ ål.
21
Transsumt af Protokollet ofver ett Justitie-Departementets ärende,
hållet inför Bans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 16 December 1856,
i närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Justitie-Råden: Backman,
Thyselius.
Hans Excellens Herr Jnstitie-Stats—Ministern anmälde i underdånighet följande
i Justitie-Departementet uppgjorda »Förslag till Förordning, angående straffarbetes
och fängelsestraffs verkställande i enrum.
Högste Domstolen, hvars yttrande öfver nämnde förslag blifvit, till följd af
Kongl. Maj:ls Nådiga beslut den 29 sistlidne Juli, infordradt, har ansett anledning
förekomma lill följande anmärkningar deremot, nemligen:
li ms Excellens Herr Justilie-Slats-Ministern, hvilken i egenskap af ledamot i
Högsta Domstolen deltagit i dess förenämnda yttrande, åberopade nu äfven detsamma
samt tilläde derjemte: att då uti det af Kongl. Maj:t förut till Rikets Ständer vid
1844 och 1847 årens riksdagar framställda förslag till lag om verkställighet af
fängelsestraff, ensamhets—fängelse antagils böra begagnas för dem, som dömdes till
fängelse på en tid af högst 2 år, samt den erfarenhet, man under cellstraffs tillämpning,
såväl inom Riket som i andra länder, hittills vunnit, icke, såvidt Hans Excellens
kunnat inhemta, gåfve någon anledning, att dylikt slrafls användande under så
lång tid vore med våda för långarnes helsa förenadt, Hans Excellens desto hellre
ansåg gränsen för detsammas tillämpning äfven nu böra utsträckas till 2 år, som,
Bill. lill R. St. Prof. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 4
Kongl. blaj:ls Nåd, Prop. Jti 41.
efter inbemtade upplysningar från Fångvårds-Styrelsen, något hinder derför icke
heller kunde anses möta från det påräkneliga utrymmet i fängelserna.
Till följd häraf och då ett tillägg till 5 §, angående fånges rätt att, då han ej är till
arbete dömd, sjelf förskaffa sig tjenlig sysselsättning, torde böra ske, samt genom några
mindre redaklions-förändringar i öfriga delar af förslaget, de dermed åsyftade bestämmelser
syntes kunna vinna mera tydlighet och bestämdhet, ansåg Hans Excellens
sig böra tillstyrka förslagets antagande, med de sålunda deri gjorda förändringar,
och hemställde alltså, att Proposition i ämnet, sådan den finnes detta Protokoll bilagd,
måtte (ill Rikets Ständer a flatas.
I enlighet med öfriga Stats-Rådels tillstyrkan, behagade Kongl.
Maj:t lemna Nådigt bifall lill hvad Hans Excellens Herr JustitieSlats-Minislern
sålunda hemställt.
Ex Protocollo,
Sv. P- Ekstrand.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 42.
I
X:o 42,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jan. 1857, kl. II f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angåen
de
uppförande å stat af lön för Kronofogden i Westerbottens
Lappmarker, hvilkens aflöning för närvarande
utgår dels från det å Riks statens Åttonde hufvud titel
uppförda reservations- och för slag s-anslag till Lappmarks
Ecklesiastikverket, dels i så kallad Näst; Gifven
Stockholms Slott den 21 November 1856.
Sedan uråldriga lider har af Lappallmoge» inom Westerbottens och Norrbottens
län lill Domare och Fogdar, såsom ersättning för hållande af ting och verkställande af
uppbörd inom Lappmarken, blifvit erlagd en afgäld under namn af Näst, hvilken af
hvarje lappskatteland och hvarje hushåll utgått med olika, lid efter annan förändrade
belopp, inom de särskilda Lappmarkerne, dels i persedlar och dels i penningar. Denna
afgäld synes hafva tillkommit på det sätt, att. till lättnad för Lappmarkernes invånare,
hvilka förut måste färdas tili kustlandet för att der slita sina tvister och betala sin
skatt, den reglering för omkring 200 år sedan vidtogs, att både ting och uppbördsstämmor
skulle hållas i de särskilda Lappmarkerne emot det att innebyggarne åtogo sig
Domrarnes och Fogdarnes underhåll under tiden för deras förrättningar och att fortskaffa
dem under deras för berörde ändamål företagna resor. Uti §. 19 af Kongl.
Instruktionen för Lappfogdarne af den 5 Augusti 1760 finnes visserligen föreskrifvet,
att såväl fogdenästen som lappallmogens berörda skjutsningsskyldighet borde upphöra
och fogden i stället ega att af hvarje hushåll, såväl af lappallmogen, som af skattlagde
Bih. till It- St. Prof. 1856 1857. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 42-
hemmans innehafvare, uppbära sex öre silfvermynt för resor och underhåll vid skattens
indrifvande; men denna föreskrift har icke blifvit följd, utan deremot nästen utgått till
vida högre belopp.
Under åberopande hurusom ifrågavarande afgäld, den enda af sådan beskaffenhet
som numera, sedan den närmast deremot svarande tingsgästningen blifvit afskaflfad,
inom riket förefunnes, syntes mindre lämplig, enär den försatte tjenstemannen i en sådan
ställning till parter och skattskyldige, att egennyttan hade stort spelrum och
påtagligen äfven kunde uppträda med anspråk, hvilka mången gång svårligen läte afvisa
sig, samt att det syntes lika betänkligt att upplifva stadgandet i Lappfogde-instruktionen
om en viss kontant årlig afgift, som att bibehålla sjelfva nästen, har redan uti skrifvelse
af den 10 Augusti 1S47 Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län i
underdånighet hemställt, att omförmälde af lappallmogen såsom särdeles betungande öfverklagade
afgäld måtte afskalfas och ett motsvarande anslag i stället å stat uppföras.
Då efter föregången utredning af ämnet, denna underdåniga framställning den
31 sisth Januari till nådig pröfning företogs i sammanhang med det af Kongl. Majits
och Rikets Kammar-kollegium oell Stals-kontor, till följd af derom erhållen nådig befallning,
uppgjorda förslag lill ny lönereglering för landtstat ens tjenstemän och betjente,
förklarade Kongl. Maj:t, att ifrågavarande så kallade näst skulle upphöra för Krouofogdarne
i Norrbottens län, så snart den nya då fastställda aflöningsstaten, som för dem
upptoge en betydligare lönförhöjning, biefve länsstyrelsen till efterrättelse meddelad, och
för den i Westerbottens län tjenstgörande, men å länsstaien ej uppförde, utan särskildt
af Lappmarks ecklesiaslikfond med endast 316 R:dr 32 sk. banko allönade så
kallade lappfogden så snart han, hvars inkomst af näst uppgifvits utgöra 632 R:drbanko,
kunde komma i åtnjutande af deremot svarande löne-anslag utaf allmänna medel,
i hvilken fråga Kammar-kollegium och Stats-kontoret i Nåder anbefalldes att före nu
pågående riksdag särskildt med underdånigt yttrande och förslag inkomma.
Af det underdåniga yttrande i ämnet, som Kammar-kollegium och Stats-kontoret
till följd häraf under den 17 sistlidne Oktober afgifvit och hvilket följaktligen tili Kongl.
Majit ej inkommit så tidigt att den förevarande frågan kunde blifva föremål för framställning
lili Rikets Ständer i sammanhang med de landstals-löneregleringen i öfrigt rörande
ämnen, som omförmälas i Kongl. Maj:ts den 30 i samma månad till Rikets Ständer
aflålna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, inhemtas hufvudsakligen:
att, enligt en af Kongl. Majus Befallningshafvande i Westerbottens län meddelad
uppgift, grundad på intyg af Lappmarks-fögderiets å sockenstämma församlade invånare,
nästen till dervarande lappfogde utgått: från Lycksele Lappmark med en half renstek
eller en renbog för hvarje lappskatteland och med en ljäder eller två orrar eller
två kappar korn eller 32 sk. banko för hvarje skattlagdt hushåll, samt från Åsele
Lappmark med 12 sk. samma mynt för hvarje lappskatteland och hvarje skattlagdt
hushåll, i följd hvaraf och då lappskattelanden och hushållen utgjorde, de förra 191
och de sednare 1,215, nästen årligen uppgått till ett sammanräknadt belopp af 618
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 42.
3
R:dr 28 skill, banko, deruti icke inbegripen den afgäld, som förut till Lappfogden utgått
från Arvidsjaurs oell Arjeplougs socknar, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 10 Fe
bruari
1837, blifvit förlagde under Luleå fögderi i Norrbottens län och icke erlägga
näst till den vid slutet af år 1855 utnämnde nya Kronofogden i Westerbottens Lappmarker;
att då denne tjensteman måste anses berättigad att bibehållas vid de inkomster
företrädaren oklandradt åtnjutit, samt vid anställd granskning af uppgiften derom,
någon anmärkning till siffran icke förekommit, funne Kammar-kollegium och Stats-kontoret
bemälde Kronofogde böra med ersättning för nästen af allmänna medel hugnas på
det sätt, att en lämplig kontant lön i ett för allt honom i Nåder tilldelas, i hvilket afseende
Kollegierne i underdånighet anfört, att som vid 1840 och 1841 årens riksdag
lönerne för Lapplänsmännen förflyttades från anslaget till Lappmarks Ecklesiastikverk å
Åttonde hufvudiiteln till Sjette hufvudlitelns anslag för landsstaten samt det förstnämnda
egentligen vore afsedt för Lapparnes religionsundervisning, presters aflönande o. s. v.,
lämpligast syntes, att Lappfogdens å berörda Ecklesiastik-stat ännu qvarstående aflöning
R'dr 250: —
samt skrifmaterialie-anslag och resepenningar  66: 32.
Banko H:dr 316: 32.
i stället finge, jemte det blifvande tillskottet, utgå af Sjette hufvudiiteln, der aflöningen för
öfriga landsslats-ljenslemän funnes uppförd, och ej vidare belasta anslaget för Lappmarks
Ecklesiastikverk, 7,600 H:dr, hvilket de sednare åren något öfverskridits; samt att,
hvad anginge beloppet af den lön, som borde Lappfogden tillfalla, det väl förekomme
att hela uppbörden i lappräntor endast uppgått år 1853 till 1,311 R:dr 9 skill. 10
rst. och år 1854 till 1,5 19 R:dr 30 skill. 4 rsl., hvaraf torde kunna slutas att göro
målen
vid tjensten vore ringare än för Kronofogdar i allmänhet; men då Lappfogden
måste på obanade vägar företaga långa och kostsamma resor inom sitt vidsträckta
Ijenstgörings-distrikt, innehållande i areal, enligt uppgift, -335 qvadratmil, ansåge Kammar-kollegium
och Stats-konloret aflöningen för honom skäligen böra bestämmas till
1,200 H:dr banko, oberäknadi hvad som derutöfver kunde honom tilläggas i händelse
Kronofogdar i allmänhet koinme i åtnjutande af lönetillökning; hemställande Kollegierne
slutligen, alt om ifrågavarande löneanslag af Rikets Ständer beviljas, nästen måtte upphöra
i och med detsamma den nya lönen tillträdes, eller den 1 Januari 1858, samt
de nu af Lappiuarks-ecklesiastikverkets anslag utgående 316 R:dr 32 skill, banko samtidigt
dermed besparas.
Hed afseende å hvad Kammar-kollegium och Stats-konloret sålunda i underdånighet
anfört, vill Kongl. Jiaj:t, som har för afsigt att taga i särskildt öfvervägande
de åtgärder, hvilka må finnas erforderliga för Domare-nästens afskaffande, härmed i
Nåder föreslå Rikets Ständer, alt å Sjette Hufvudlitelns anslag till landsstaten i Westerbottens
län uppföra lön på stat för Kronofogden i samma läns Lappmarker till det i
ofvanberörda Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof såsom minimum för
4
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. X:o 42.
Kronofogdar i allmänhet föreslagna belopp Tvåtusen femhundra Riksdaler Riksmynt:
hvaremot så väl det från Åttonde Hufvudtitelns reservations- och förslags-anslag till
Lappmarks Ecklesiastikverk nu utgående aflöningsbeloppet, 316 R:dr 32 sk. Banko, sorn
den afgäld, hvilken under namn af Käst från invånarne i Lappmarkerne till ifrågavarande
tjensteman utgår såsom godtgörelse för resor och uppbördsslämmors hållande,
borde samtidigt med den nya lönens tillträdande upphöra: öfverlemnande Kongl. Maj:t
derjemte till Rikets Ständers pröfning, om icke, i sådant fall, berörde anslag till Lappmarks
Ecklesiastikverk må, på sätt Kammar-kollegium och Slats-kontoret föreslagit, kunna
nedsättas till 11,000 R:dr Riksmynt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R
J. F. Fåhraeus.
Utdrag af Protokollet Öfver Civil-År enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
21 November i856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Minlstern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Gretve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Departements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhraeus, föredrog derefter, gemensamt
med Chefen för Ecklesiastik-departementel, i underdånighet:
Kongl. Majda Käd. Prop. K:o 42.
40:o.
Kammar-kollegii och Slats-kontorets underdåniga skrifvelse den 17 sisllidne
Oktober, deruti, sedan Kongl. .Majit genom Nådigt bref den 31 Januari detta år, rörande
lönereglering för landsstatens tjenstemän och betjente, bland annat förklarat, att
den afgäld, som under namn af Näst af ålder utgått tili den i Westerbottens län
tjenstgörande, men å Lappmarks EckleSiastik-fond uppförde och aflönade Lappfogden,
borde upphöra, så snart denne, hvars inkomst af Näst uppgifvits utgöra 63 2 R:dr om
året, kunde komma i åtnjutande af deremot svarande löne-auslag af allmänna medel,
samt anbefallt Kammar-kollegium och Stats-kontoret att i denna fråga med särskildt
yttrande och förslag till Kongl. Maj:t inkomma, bemälda Kollegier i sådant afseende nu
anfört och upplyst: — — — — — — — — — — — —
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet att, med afseende å hvad Kammar-kollegium
och Stats-kontoret sålunda i underdånighet anfört, Kongl. Majit måtte i Nåder
föreslå Rikets Ständer, att å Sjette Hufvudtitelns anslag till Landsstaten i Westerbottens
län uppföra lön på stat för Kronofogden i samma läns Lappmarker till det i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer vid innevarande riksdag rörande Statsverkets
tillstånd och behof, såsom minimum för Kronofogdar i allmänhet föreslagna
belopp, Tvåtusen femhundra R:dr Riksmynt, hvaremot såväl det från Åttonde Hufvudtitelns
reservations- och förslags-anslag lill Lappmarks Ecklesiastikverk nu utgående aflöningsbeioppel,
316 R.dr 32 sk. Banko, som den afgäld, hvilken under namn af Näst
från invånarne i Lappmarkerne (ill ifrågavarande tjensteman utgår såsom godlgörelse
för resor och uppbördsstämmors hållande, borde samtidigt med den nya lönens tillträdande
upphöra; hemställande Stats-Rådet derjemte, del Kongl. Maj:t täcktes till Rikets
Ständers pröfning öfverlemna, huruvida icke, i händelse Rikets Ständer härtill lemnade
bifall, berörda anslag till Lappmarks Ecklesiastikverk kunde, på sätt Kammar-kollegium
och Stats-kontoret föreslagit, till i 1,000 R:dr Riksmynt nedsättas.
Kongl. Majit täcktes i Nåder bifalla hvad StatsRådet
sålunda i underdånighet tillstyrkt, samt befallde,
att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig Proposition, sådan
den finnes delta protokoll bilagd, skulle lill Rikets
Ständer expedieras.
Ex prolocollo.
Otto //r. Seippel.
s
Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 43.
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Jan. 1857, kl. 11 f. ro.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
afsöndring af jord från kronolägenheterna Hushagen,
Köpingsön och By slätten i Köpings socken af kVestmanlands
län, för utvidgning och rötning af Köpings ä;
Gifven Stockholms Slott den 5 December 1856.
Hos Kongl. Maj:t har Direktionen för de rensningsarbeten i Köpings å, till hvilkas
utförande Rikets sednast församlade Ständer beviljat ett statsbidrag, dels såsom
anslag och dels såsom lån, af tillsammans 40,000 R:dr, uii en af Kongl. Majus Befallningshafvande
i Westmanlands län insänd och förordad skrift i underdånighet anhållit
att, som Köpings stads innevånare, för att öka gagnet för staden och orten af ofvannämnde
arbeten, hvartill plan blifvit af Kongl. Majit den 7 December 1854 i Nåder
fastställd, beslutat att jemväl utvidga ån, på sätt å en bifogad karla vore utmärkt, från
bamnbassinen till slutet af det område, staden från Ulfve egendom till lastageplats inköpt,
dels för att minska olägenheterna för segelfarien af den udde, som åns krökning
bildar, dels ock för att ernå den vattenbredd utmed nämnde lastageplats, att fartyg der
skulle kunna obehindradt mötas, men för vinnande af detta ändamål erfordrades, enligt
ofvanberörda karta med tillhörande beskrifning, upprättad af kommissions-landtmätaren
C. E. Lindell, en areal af 7 tunnland 13y2 kappland mark af de till Öfver-direktören
m. m. J. E. Hörstadius utarrenderade kronolägenheterna Hushagen, Köpingsön och Byslätten,
berörde område, nemligen 5 tunnland 14y? kappland af Hushagen, 1 tunnland
8 kappland af Köpingsön och 23 kappland af Byslätteu, måtte från Kronan lill Köpings
stad afträdas emot årlig afgift, motsvarande det arrende, som belöper sig på det till afsöndring
ifrågasatta jordområdet i förhållande till arrendet af hela lägenheterna, hvilken
afgift staden vore villig att till Strömsholms Stuteri-inrättning, dit arrendet ingår, årligen
erlägga.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, som, efter det Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader häröfver afgifvit infordradt underdånigt yttrande, jern
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 43.
7
val erhållit Nådig befallning att med underdånigt utlåtande i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma
samt för fullgörandet häraf låtit uträkna det belopp, hvartill afgiften för de till
afsöndring ifrågakomne jordstycken i förhållande (ill arrendet för hela lägenheterna skulle
uppgå och funnit detsamma, efter reduktion af oformliga bråk, utgöra för Hushagen 1
kappe råg, 1 kappe korn, 1 tunna 23 kappar hafre, 79 Lii 2 ii hö, 13 L® 4 ®
halm och i penningar 7 sk. 11 rst. banko, samt för Köpingsön och Byslätten en half
kappe råg, en half kappe korn, tjugu kappar hafre, 28 Lii 11 ® hö, 4 L® 15 ®
halm och 2 sk. 10 rst. banko i penningar, har, med anmälan härom, äfvensom att
Öfver-direktören Hörstadius, i ämnet hörd, förklarat sig villig att afträda ifrågavarande
mark emot erhållande af nyssnämnde afgift och förbindelse att till Strömsholms Stuteriinrättning
oafkortad! utgöra arrendet, i underdånighet tillstyrkt Nådigt bifall till omförmälde
jord-afsöndringar, dock att, enär lägenheterna äro inbegripna under 77:de § Regerings-formen,
Rikets Ständers samtycke dertill måtte dessförinnan i Nåder äskas.
Med afseende härå, jemte hvad uti detta ärende för öfrigt blifvit af vederbörande
upplyst och anförd!, vill Kongl. Maj:t härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva
ifrågavarande jordafsöndringar emot den årliga afgäld, som Kammar-kollegium uträknat
och arrendatorn antagit, att tillfalla honom eller hans rättsinnehafvare under hans
arrendetid intill midfastan år 1874, men derefter Kronan.
I)e till frågan hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; Och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
./. F. Fåhraus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 5 December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Haus Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
8 Kongl. MajUs Nåd. Prop. N:o 44.
Statsråden: Herr Fåhreeus,
)'Vallensteen,
Gripenstedt,
(liefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Chefen för Civil-Deparlementel, Herr Statsrådet Fåhreeus, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majus förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
till Proposition till Rikets Ständer, angående afsöndring af jord från kronolägenheterna
Hushagen, Köpingsön och Byslätten i Köpings socken af Westmanlands län, för utvidgning
och rötning af Köpings å;
Och täcktes Kongl. MajU, uppå Statsrådets underdåniga
tillstyrkande, berörda förslag i Nåder gilla samt
förordna alt, i enlighet dermed, Nådig Proposition, sådan
den finnes detta protokoll bilagd, skulle lill Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Rudolf Adelgren.
i\:o 44.
Ank. till Iixp.-Utsk. d. 2t\ Jan, 1857. kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer angående
bibehållande af det vid 1853—54 års riksdag till
ombyggnad af Långebro vid Christianstad anvisade
statsbidrag; Gifven Stockholms Slott den 9 December
4856.
Sedan Rikets vid 1853 och 1854 års Riksdag församlade Ständer, enligt deras
underdåniga skrifvelse den 11 Oktober sistnämnde år, i anledning af Kongl. Majus derom
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N-.o 44.
9
om gjorda nådiga framställning för ombyggnad, enligt derför af Chefen för Södra Yägoch
Vatlenbyggnads-distriktet, Majoren m. m. C. G. Beijer uppgjord plan och kostnadsförslag,
af den öfver Helge å vid Christianstad ledande så kallade Långebro, anvisat en
summa af 100,000 R:dr b:ko, att från Riksgälds-kontoret utgå med 1/3 utan återbetalningsskyldighet
och 2/s såsom lån, under vilkor, bland annat, att företaget borde sednast
under loppet af år 1856 påbörjas, förordnade Kongl. Maj:t om åtgärders vidtagande
för lillvägabringande af den ifrågasatta bro-ombyggnaden. Som tvist uppstått
rörande skyldigheten att bygga och underhålla nämnde bro, samt de brobyggnads-skyldiges
socknefullmäktige icke kunnat förena sig om statsbidragets emottagande med ovilkorlig
skyldighet att, ulan afseende å den pågående tvisten, jemlikt den stadgade föreskriften
sednast år 1856 påbörja brobyggnaden, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län, med anmälan härom, hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att Kongl.
Maj:t, jemte beviljande af anstånd med arbetets företagande redan sistberörde år, måtte
till Rikets Ständer aflåta proposition om statsbidragets reserverande, intilldess den omförmälda
tvistefrågan blifvit slutligen afgjord, men genom Nådigt bref den 14 December
1855 har Kongl. Majfl förklarat sig då icke finna skäl att till denna hemställan i
ena eller andra hänseendet lemna bifall, utan anbefallt sin Befallningshafvande att inhemta
och, tillika med eget utlåtande, insända vederbörande brobyggnads-skyldiges bestämda
förklaring, huruvida de vore hugade eller icke att, emot erhållande på stadgade vilkor
af det anvisade statsbidraget, ombygga Långebro enligt den af Majoren Beijer upprättade
plan; och, efter det, med anledning häraf, Kongl. Majfls Befallningshafvande i underdånighet
anmält, hurusom, vid hållet sammanträde med ombud för de till byggande
och underhållande af bron hittills skyldige ansedde hemmansegare och innehafvare inom
Gerds, Willands, Albo, Östra och Westra Göiuge Härad af Christianstads samt Färs och Frosta
Härad af Malmöhus län, de närvarande och röstande ombuden för inuehafvarne af
1,376 88/240 mantal förklarat sig icke vilja på de bestämda vilkoren utföra brobyggnaden,
hvaremot ombuden för innehafvarne af 5-36 77/J2o mantal derpå ingått, förklarade
Kongl. Maj:l under den 18 sistlidne April innehafvarne af sistupptagne mantal berättigade
att, ifall de sig derom förenade, emot tillgodonjutande af de anslagna statsmedlen
jemte de bidrag, sorn de brobyggnads-skyldige kunde i laga ordning varda förpligtade att
tillskjuta, öfvertaga bro-ombyggnadens utförande efter den upprättade planen, med vilkor,
bland annat, att företaget redan innevarande år påbörjades. Emellertid har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i länet under den 20 nästlidue November (illkännagifvit, ali vid sammanträde,
hvartill, med anledning af berörda Nådiga förklarande, de brobyggnads-skyldige
blifvit kallade, hvarken innehafvarne af ofvanberörde 536 77/l20 mantal eller andra brobyggnadsskyldige
kunnat komma till förening om bro-ombyggnadens öfvertagande, men en
del anhållit om anstånd med ärendets afslutande, för att söka tillvägabringa någon öfverenskommelse;
att, efter flera särskilda sammanträden, representanter för 391 l/i26
mantal af brobyggnads-skyldige hemman sedermera beslutat att, derest med dem ville sig
Bih. lill R. Sl. Prot. 1856 §' 1857. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Vrop. N:o 44.
förena innehafvare af andra sådana heraman, så att hemmantalet tillsammans uppgick
till 536, de skulle, mot tillgodonjutande af statsanslaget, öfvertaga brobyggnads-arbetet
efter uppgjorda planen, dock under vilkor derjemte, att uppbärande af bropenningar
måtte i Nåder beviljas; och att, sedan tillfälle till anteckning för öfrige byggnadsskyldige
att med de nyssnämnde sig förena, blifvit lemnadt, samt innehafvare af nära 170%
mantal i sådant afseende sig antecknat, dessa gemensamt med ofvannämnde innehafvare
af 391 Viae mantal, vid sammanträde inför Kongl. Majus Befallningshafvande den 14 sistlidne
November, beslutat, att genom utsedde kommitterade hos Kongl. MajU göra underdånig
ansökning, dels om tillstånd till bropenningars uppbärande vid Långebro till belopp
som framdeles, sedan sig visat huru högt kostnaderna för brobyggnaden komnie att
uppgå, blefve af Kongl. MajU i Nåder bestämdt, dels ock om Nådig framställnings allåtande
till Rikets Ständer derom att, i händelse berörde underdåniga begäran om bropenninge-uppbörd
bifölles, men brobyggnads-arbetet icke skulle hinna påbörjas före 1856
års slut, statsanslaget dock, med hänseende till arbetets snara företagande, måtte få varda
bibehållet, samt att, om Nådigt bifall till dessa framställningar vunnes, ofvanberörde
brobyggnads-skylöige hemmansinnehafvare skulle Öfvertaga ombyggnadens utförande, mot
tillgodonjutande af statsanslaget och de bidrag öfrige hrobyggnads-skyldige kunde förpligtas
tillskjuta. För egen del har Kongl. Maj.ts Befallningshafvande, med öfverlemnande
af bemälde kommitterades underdåniga ansökningar i berörde ämnen, i underdånighet anfört,
att som, dels med hänseende till den uppkomna vidlyftiga tvisten om skyldigheten
att bygga och underhålla meranämnda bro, slutliga antalet af deltagare uti brobyggnadsskyldigheten
icke läte sig beräkna, hvadan och då ej heller för närvarande beräknas
kunde till hvad belopp vederbörande deltagare kunde blifva förbundne alt lenina tillskott,
det för det mindre antal brobyggnads-skyldige, hvilka nu ifrågasatt utförandet af byggnadsarbetet,
medförde icke obetydligt äfventyr att detsamma öfvertaga, och dels berörde tvist
varit egentliga orsaken att icke de till byggnad beredvillige kunnat bringa den tili utförande
så tidigt, att vilkoren för statsanslagets tillgodonjutande hunnit uppfyllas, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, i betraktande derjemte af ej mindre den stora fördel, som
för allmänheten skulle beredas genom byggnadens snara utförande och undarirödjande
dymedelst af den våda, som vore förenad med begagnande af den nuvarande gamla och
förfallna bron, än äfven den oreda, som säkerligen skulle uppkomma, i händelse gamla
bron rasade, innan frågan om byggnads-skyldigheten blifvit afgjord, funne sig böra i underdånighet
tillstyrka Nådigt bifall till de underdåniga ansökniugarne.
Kongl. Maj:t har häröfver infordrat underdånigt utlåtande af Styrelsen för allmänna
Väg- och Vatten-byggnader, som, under åberopande af sin förut yttrade åsigt om ifrågavarande
bro-ombyggnads stora vigt för rörelsen, och enär enda möjligheten att bringa
företaget till stånd syntes vara att öfverlåta verkställigheten af detsamma åt den mindre
del af de brobyggnads-skyldige, hvilka nu sådan på uppgifna vilkor sig åtagit, i underdånighet
förordat såväl den framställda begäran om bropenningars uppbärande, som det
anvisade stats-bidragets reserverande; och vill Kougl. Maj:t, som funnit skäligt tillförsäkra
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. N:o 44.
11
vederbörande rättigheten till bropenningars åtnjutande, sedan genom Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
förslag till taxa för den tillämnade nya brons begagnande inkommit, och
detsamma, efter vederbörandes hörande, blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt, härmed föreslå
Rikets Ständer, att det å nästlidne Riksdag lill Långebrons nybyggnad beviljade statsbidrag,
Etthundra tusen R;dr banko, må till afsedda ändamålet få i Riksgälds-kontoret innestå
för att utgå på terminer, hvilka Kongl. Maj:t kan finna godt fastställa för såvidt
kontrakts-handiingar inkomma och företaget påbörjas före den 1 September 1857.
Kongl. Maj;t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stat s-rådet å Stockholms Slott den 9
December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther;
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim; samt
Stats-råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Departements-chefen, Herr Statsrådet Fåhraeus, anmälde härefter i underdånighet:
En af utsedde kommilterade gjord underdånig ansökning, att Kongl. Maj:t måtte
täckas dels till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition derom, att det vid 1853—54
12 Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. N:o 44.
årens riksdag beviljade statsbidrag för ombyggnad af Långebro vid Christianstad malie,
äfven om arbetet icke skulle hinna att före 1856 års slut påbörjas, dertill få i Riksgälds-kontoret
innestå. — — — — — — — — — —. — —
Jemte hemställan, att Kongl. Majit täcktes tillförsäkra vederbörande rättigheten
till bropenningars åtnjutande, sedan, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, förslag till
taxa för den (illämnade nya brons begagnande inkommit och, efter vederbörandes hörande,
blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder pröfvadt, tillstyrkte Stats-rådet i underdånighet, att
Kongl. Majit måtte genom Nådig proposition föreslå Rikets Ständer, att det vid sistförflulna
riksdag till ombyggnad af Långebro beviljade statsbidrag, 100,000 R:dr banko,
hvaraf 2/ä län och l/3 anslag utan åter beta Inings-skyldighet, finge (ill det dermed afsedda
ändamål i Riksgälds-kontoret innestå, för att derifrån utgå på de terminer, som Kongl.
Maj;t kunde finna godt i Nåder bestämma, för så vidt kontrakts-handlingar inkomme
och företaget påbörjades före den 1 September 1857.
Med gillande af hvad Stats-rådet härutinnan föreslagit
och tillstyrkt, täcktes Kongl. Majit i Nåder befalla
att, i enlighet med ett dertill af Herr Departementschefen
nu uppläst förslag, Nådig proposition i ämnet,
sådan den finnes protokollet bilagd, skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo.
IF. Th. Strokirk.
Kongl. Maj.ts Nåd■ Vrop. N:o 45.
13
IV:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jan. 1857, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af den framlidne Öfversten m. m. Israel af
Ekenstam, i egenskap af Chef för Westra Tull-distriktet,
till ersättande ådömde andel utaf Tull-kassören G.
Ei Bergvalls balans; Gifven Stockholms Slott den i G
December 1856.
Sedan Kongl. Majit, genom Utslag den 27:de Augusd 1852, förklarat Tullinspektören,
f. d. Öfversten Israel af Ekenstam, i förut innehafd egenskap af tillförordnad
Chef för Westra Tull-distriktet, skyldig att af den uppbördsbrist, som efter Tullkassören
och Konfiskations-inspektoren i Götheborg G. E. Bergvalls afvikande sig yppat,
ersätta ett belopp af 1,18 2 R:dr 14 sk. 5 r:st. Banko, har bemälde Öfverste hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit att af gunst och nåd varda från denna ersättningsskyldighet
befriad; och då, före pröfningen af denna ansökning, Öfversten af Ekenstam
den 6 Mars innevarande år med döden afgått, hafva hans tvänne efterlemnade döttrar,
Margaretha Göthilda af Ekenstam, enka efter Öfverste-Löjtnanten Carl de Mottoni &
1’alacios, samt ogifta Edla Helena af Ekenstam, den sistnämnda genom laga förmyndare,
uti en till Kongl. Majit ingifven skrift underdånigst anhållit om befrielse från
ersättandet af omförmälde balans-medel.
Af de detta ärende rörande handlingar inhemtas: att Öfversten af Ekenstam,
som, till följe af Kongl. Majlis Nådiga förordnande, den 28 Juli 1841 tillträdde Chefsembetet
för Westra Tull-distriktet, förestått detta embete under den tid, då ifrågavarande
balans uppkommit och att, sedan Tull-kassören och Konfiskations-inspektoren Bergvall
den 13 April 1842 från riket afvikit, samt en uppbördsbrist stor 10,229 Ridr 14
sk. 7 rist. efter honom yppats, hvaraf likväl sedermera största delen blifvit, medelst
användande af befintlige tillgångar och i väsendtlig mån genom Öfverste af Ekenstams
åtgärder, betäckt, har Kongl. Majlis och Rikets Kammar-rätt, genom Utslag i balans
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 45.
målet den 6 Juni 1851, sig utlåtit, att, emedan General-Tullstyrelsens, under den 8
Juni 1S25, för Tulldislrikt-cheferne utfärdade Instruktion uti 14 § innehölle, att Tulldistrikt-chef
borde å underlydande uppbördsman utöfva noggrann kontroll och i sådant
ändamål hålla hand, bland annat, deröfver, att inflytande medel behörigen redovisades;
thy och som i afseende på de af Bergvall förskingrade, konfiskations-uppbörden tillhörande
oguldna tullmedel 1,097 K:dr 30 sk. 5 r:st. och Manufaktur-fondens medel 4
B:dr 10 sk. 2 r:st. förekomme, att ehuru, enligt hvad handlingarne innehöllo och jemväl
obestridt vore, vederbörande bordt inom åtta dagar efter hvarje auktion till uppbördsmannen
erlägga betalning för verkställda inrop, vid äfventyr, att de inropade varorne
eljest skulle komma att för köparens räkning omförsäljas, Bergvall likväl i 1841 års
räkning balanserat ett belopp af icke mindre än 3,558 R:dr 41 sk. 11 r:st. för varor,
som, efter en den 26 November samma år förrättad auktion, vid årets sint icke skulle
vara utlösta; att outlösta varor, i värde uppskattade till 1,285 R:dr 16 sk. väl blifvit vid
en sedermera, den 25 Februari 1S42, hållen auktion ånyo försålda, men annan eller
ytterligare redovisning för ofvannämnda auktiönsbelopp icke före Bergvalls aflägsnande
i påföljde April månad egt rum; att för sistomförmälda auktion, dervid försäljningssumman
uppgått till 4,171 R:dr 2 r:st., med deruti inbegripna 680 R:dr 24 sk. 9 r:st.
för de omförsålda varorna, någon redogörelse icke heller blifvit af Bergvall afgifven,
och att af Ekenstam, som af dessa omständigheter haft ökad anledning att undersöka
förhållandet med Bergvalls auktions-uppbörd och om dennes uppbörds-ställning göra sig
förvissad, det oaktadt, såvidt utredt vore, icke i sådant hänseende vidtagit någon åtgärd
; sami, beträffande en återstående balans af Tull-statens enskilda Pensions-inrättnings
medel, nemligen 80 R:dr 21 sk. 10 rist., tillhörande kassa-uppbörden, och 6
R:dr 7 sk. å Konfiskations-kontorets uppbörd eller tillhopa 86 R:dr 28 sk. 10 r:st.,
handlingarne utvisade, att Bergvall, hvilken, enligt 1841 års räkenskap, vid årets slut
innehaft kontant behållning af 221 R:dr 7 sk. 6 r:st., jemväl åsidosatt sitt åliggande
alt, i enlighet med uttryckliga stadgandet i 35 § af det för nämnde Pensions-inrättning
den 11 April 1833 fastställda Reglemente, samma behållning från sig leverera, utan
att af Ekenstam funnes hafva något tillgjort för att tillhålla redogöraren att dessa medel
på sålunda föreskrifvet sätt redovisa; alltså och då af Ekenstam, genom uraktlåtenhet
att sin embetspligt i förutnämnda hänseende fullgöra, vållat, det Bergvall kommit i tillfälle
att å ifrågavarande medel balans sig åsamka, blefve, med tillämpning af grun
derna
uti 1 Kap. 12 § Rättegångs-Balken, Öfverste af Ekenstam förpligtad att ofvanuppräknade
balans-poster med sammanlagde 1,188 R:dr 21 sk. 5 r:st. Banko ersätta;
hvarefter Högsta Domstolen, på häröfver anförde besvär, genom ofvanberörda Utslag
den 27 Augusti 1852, fastställt Kammar-rättens beslut endast med den förändring, att
af Ekenstam på uppgifne grunder befriats från ersättande af de 6 R:dr 7 sk., som
utgjort ett oguldet belopp ä Konfiskations-kontorets Uppbörds-konto öfver Tull-statens enskilda
Pensions-iurättnings medel, så att den återstod af hela balansen, som Öfversten
af Ekenstam blifvit dömd att ersätta, utgjort:
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 45.
15
Tullmedel, tillhörande Konliskations-kontorets uppbörd . . R:dr 1,097: 30. 5.
Manufaktur-fondens medel dito dito „ 4: 10. 2.
och Tull-statens pensionsmedel tillhörande kassa-uppbörden . . „ 80: 21. 10.
eller tillsammans R:dr 1,182: 14. 5.
Öfversten af Ekenstam i lifstiden har, till stöd för sin hos Kongl. Maj:t underdånigst
framställda begäran att från den honom ådömda ersättnings-skyldigheten varda
af gunst och nåd frikallad, förnämligast åberopat dels svårigheten för honom att under
utöfningen af Tull-distrikt-chefens många, vidsträckta och vigtiga embetsåligganden, som
påkallade både vaksamhet och skyndsamhet, äfven medhinna en oafbruten och åt alla
detaljer egnad tillsyn å de distriktet tillhörande elfva särskilda uppbördsman, dels ock
den åberopade Instruktionens stadganden, som af Ekenstam förmenat innefatta öfverdrifna
fordringar å en enda embetsmans verksamhet och förmåga samt i öfrigt vara
mindre tydliga och bestämda i afseende på de Distrikt-chefen ålagda kontrollerande
förrättningar; dels ock att, enligt 163 § af Kongl. Reglementet den 1 Oktober 1831
för de vid Tullkamrarne och Tull-inspektionerne i Riket anställde tjenstemän och betjente,
Bergvall ej skulle varit pligtig att de, efter den sednare af ofvannämnda auktioner,
i Mars månad 1842 influtne medel redovisa förr än den 20 påföljde April, då
af Ekenstam således, enligt sitt förmenande, först egt att kontrollera redovisningen, men
Bergvall redan varit förrymd. Enligt den efter aflidne Öfversten af Ekenstam upprättade
bouppteckning utgöra sterbhusets tillgångar 3,189 R:dr 30 sk., och skulderne, med
inberäknande af det ifrågavarande balans-beloppet, uppgå till 3,618 R:dr 42 sk. 3
r:st., hvaraf följer, att, i händelse balans-medlen utkräfvas, boets alla tillgångar måste
till borgenärernes förnöjande afträdas, men deremot, om ersättningen af balans-medlen
skulle eftergifvas, en behållning af omkring 750 R:dr Banko i arf tillfaller Öfversten
af Ekenstams döttrar; och hafva dessa i sin underdåniga ansökning bland annat anfört,
att Utslagets verkställande mot dem skulle, med afseende jemväl ä prioriterad borgenärs
rätt, inbringa blott en del af det fastställda beloppet, men beröfva sökanderne, ända
till sisla skärfvel), den lilla behållning, som de eljest kunnat, till någon hjelp i sin
medellösa belägenhet, påräkna efter sin fader.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och hvad bandlingarne för öfrigt
innehålla, har Kongl. Maj:t icke ansett skäl vara för handen till eftergift af den ersättning,
stor 80 R:dr 21 sk. 10 r:st. Banko, som motsvarar de i Bergvalls balans inberäknade
Tull-statens Pensions-medel, och ej heller af den på det öfriga beloppet åklagaren
i målet tillkommande provision; hvaremot och enär, genom utkräfvande jemväl
af det härefter å baiausen återstående belopp, Öfversten af Ekenstams sterbhusdelegare
skulle blifva nödsakade att till borgenärer afträda all boets egendom, Kongl. Maj:t härmed
vill i Nåder föreslå Rikets Ständer att befria nämnde Öfverstes efterlefvande
döttrar från den honom i lifstiden ådömda ersättning, utom hvad angår ofvanberörda
pensions-medel och åklagare-provision.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 45.
De till förevarande ärende hörande handlingar skola tillställas det Utskott, till
hvars handläggning frågan varder af Rikets Ständer öfverleranad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Slats-rådet å Stockholms Slott den
16 December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim, samt
Stats-Råden: Herr Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj.-ts, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majus Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående eftergift af den framlidne Öfversten ra. m. Israel af Ekenstam, i
egenskap af Chef för Westra Tull-distriktet till ersättande ådömde andel utaf Tull-kassören
G. E. Bergvalls balans.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörde förslag, sådant
det finnes detta protokoll bilagdt samt befallte, att, i
enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex prolocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Aho 46. 17
N:o 46.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jan. 1857, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
försäljning af tomtplatsen efter Kronans nerbrunna
spanmåls-magasinshus i staden Carlshamn; Gifven Stockholms
Slott den 16 December 1856.
Hos Kongl. Maj:t har Dess och Rikets Slals-konlor i underdånig skrifvelse den
14 nästlidne Oktober väckt fråga om försäljning af den Kronan tillhöriga i Carlshamns
nya stad. emellan Posigatan, Prinsgatan och vestra Strandgatan belägna tomt, hvarå ett
efter fordna Regala Bränvinsbränueri-inrältningen bibehållet spanmåls-magasinshus af
korsvirke med murstensväggar på gråslensfot, genom vådeld nerbrunnet i Juli månad
1845; och har i sådant afseende Stats-konioret upplyst att, som intägten in natura af
Kronans räntespaumål i Carlshamn under några af de sista tio åren icke öfverstigit 15
tunnor årligen, behof ej visat sig vara för handen att derstädes uppföra nytt Kronomagasin,
helst den spanmålstillgång, hvilken erfordras för den i Carlshamn förlagda
kommendering af Marin-regemeniet, en båtsmans-kommendering samt några få invalider,
belöper sig till endast omkring 70 tunnor ärligen, som anskaffas genom upphandling, och
för öfrigt, om, efter förändrade förhållanden, räntesäd ifrån omkringliggande härader
skulle någon gång in natura utgöras, hvad deraf utöfver behofvet återstår bör kunna
till antagliga pris genast å auktion föryttras; — att för Kronans nyssberörde inskränkta
spanmålsförråd i Carlshamn, som förvaltas tills vidare emot ett årligt arfvode från Allmänna
Indragningsstaten af 133 R:dr 10 sk. banko, nu hyres lokal emot årlig afgift,
hvilken för närvarande utgör 80 R:dr banko och utgår från Kongl. Öfver-intendentsembetets
anslag tili underhåll af Kronans hus och byggnader i landsorterna; samt att,
sedan för Kronans räkning de ännu oloryttrade qvailefvorna efter den nerbrunna magasinsbyggningen
varit å offentlig auktion utbjudna, men icke kunnat föryttras, och Magistraten
i Carlshamn derefter gjort anmälan om den vanprydnad, ruinerna efter byggnaden
fiir staden medförde, nett de olägenheter, som af deni befarades, Öfver-intendentsBih.
lill R. St. Brot. 1856 Sf 1857. 1 Sami. 1 Aftl. 21 Häll. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 46.
embetet hos Stats-kontoret gifvit tillkänna, att i generalförslaget till användande af 1856
års statsanslag till byggnader och reparationer i landsorterna blifvit upptagen kostnaden
för rifning af de till ifrågavarande magasinsbyggnad hörande stenmurar samt platsens
jemnande och förseende med laggild stängsel.
Då, på sätt Stats-kontoret sålunda anfört, för närvarande icke förefinnes behof
att återuppföra ett spanmåls-magasinshus t Carlshamn för Kronans räkning och det synes
vara ulan allt ändamål att, för vården af en onyttig tomtplats, innehållande 368
qvadratfamnar, bekosta stängsel i alltid laggildt skick, vill Kongl. Maj:t härmed i Nåder
föreslå Rikets Ständer alt, efter föregången värdering, merbemälda, med N:ne 10 och
11 på Carlshamns år 1831 upprättade stadskarta betecknade magasinstomt, utgörande
en del af de tomter, som Kronan i äldre tider inköpt för f. d. Kronobränneri-inrättningen
i Carlshamn, må, jemte tillhörande stängsel, genom offentlig auktion till den mestbjudande
försäljas.
De till ämnet hörande handlingar skola hållas tillgängliga för det Rikets Ständers
Utskott, till hvars utlåtande ärendet varder hänvisadt. Och Kongl. Maj:t förblifver
med all Kongl, nåd och ynnest Rikets Ständer städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
./. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den -16
December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther;
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim; samt
Stats-råden: Herr Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. N:o 47.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majus, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående försäljning af tomtplatsen efter Kronans nedbrunna spanmåls-magasinshus i
staden Carlshamn.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörde förslag,
sådant det finnes detta Protokoll bilagdt, samt befallde,
att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 47.
Ank. till Exp.-Utsk. cl. 26 Jan. 1857, kl. 11 f. ra.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
användande af de ä Statsanslaget för Båtsmansbeklädnaden
åren 1849—1854 uppkomna behållningar; Gifven
Stockholms Slott den 19 December 1856.
Vid 1847—1848 årens riksdag framställde Kongl. Majit till Rikets då församlade
Ständer ett, i öfverensstämmelse med dertill af särskilde kommitterade uppgjorda
grunder, utarbetadt förslag för (illvägabringande af sådan förändring i sättet för
båtsmansbeklädnaders anskaffande, att bestyret dermed af Staten öfvertoges emot viss
kontant ersättning af vederbörande rust- och rotehållare samt ett på stat uppfördt förslagsanslag
af 28,000 R:dr banko årligen. Den Nådiga framställningen härom blef ock
af Rikets Ständer hufvudsakligen bifallen, dock med det, i afseende på det äskade förslagsanslaget,
stadgade förbehåll, alt detsamma skulle utgå till högst nämnde belopp
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 47.
och i raan af behof användas allt efter sora rust- och rotehållarue på det förändrade
beklädnadssättet inginge.
Sedan Kongl. Maj:t derefter, genom Nådig Förordning af den 22 December
1848, meddelat de till förändringens genomförande nödiga föreskrifter samt tillika anbefallt
Förvaltningen af Sjöärendena att gå i författning om anskaffande af jemväl bestämdt
autal nya båtsmansbekläduader och att kostnaden derför af under händer egande
medel förskjuta, visade det sig emedlertid, alt förbemälde kommitterades kostnadsberäkningar
betydligt understego verkliga utgifterna för ifrågavarande beklädnads anskaffning
och underhåll; oell föranläts Kongl. Majit af Förvaltningens härom lemnade
utredning, att för Rikets vid 1850 och 1851 årens riksdag församlade
Ständer framställa nödvändigheten af förberörde beklädnads-anslags ökande med 14,000
R:dr banko årligen, hvilken tillökning Rikets Ständer äfven, under förut stadgade vilkor,
beviljade och hvarigenom anslaget förhöjdes till det belopp af 42,000 R.-dr samma
mynt, som derefter varit på Riksstatens Femte Hufvudtitel för ändamålet uppfördt och,
i förhållande lill den från början för årlig uppfordring afsedda båtsmansstyrka, jemväl
befunnits tillräckligt. Deremot har hittills förblifvit oersatt en del af de förskott, som
Förvaltningen af Sjöärendena åren 1849, 1850 och 185 l måste i och för båtsmansbeklädnadernes
första uppsättning af under händer egande andra medel utgifva, men hvilka icke
kunnat af tillgåugarne lör beklädnads-anskaffningen betäckas, i anseende till dels det
dåvarande anslagets äfven af Rikets Ständer erkända otillräcklighet och dels den omständigheten
att under de nämnde 3:ne åren ett stort autal rust- och rotehållare icke
på det nya beklädnadssättet ingiugo och således anslaget, i följd af det vid dess begagnande
fästade förbehåll, endast i ringa mån lick tili beklädnads-anskaffning användas.
Beloppet af berörde förskott uppgafs af Förvaltningen år 1853 hos Kongl.
Maj:t till 119,139 R:dr 21 sk. 7 rst. banko, men sedan, i anledning häraf, Kongl.
Majrt under den 11 Juli 1854 i Nåder anbefallt Förvaltningen att, efter det under de
kommande åren sig visat, huruvida de till kostnaderna för båtsmansbeklädnadens bestridande
afsedde medel lemnade tillgång till betäckande af omförmälda förskott, till
Kongl. Majit ytterligare i underdånighet inkomma med den framställning i ämnet, hvartill
omständigheterna kunde föranleda, tillkännagaf uti underdånig skrifvelse af den 16
sistlidne Maj bemälda Embetsverk att, genom under sednare åren pä beklädnads-tillgångarne
uppkomna öfverskott, ifrågavarande förskott, efter afdrag af kostnaden för de till
båtsmansbeklädnaden hörande ylleskjortors första anskaffning, som i Nåder förklarats
skola på annat sätt godtgöras, nedgått till 39,078 R:dr 2 sk. 2 rst. banko, till ersättande
hvaraf annan tillgång icke kunde uppgifvas än de, iill följd af merberörde vilkor
för beklädnads-anslagels begagnande, derå under de 3:ne åren 1849—1S51 uppstådda
behållningar, hvilka uppginge till ett sammauräknadt belopp af 40,160 R:dr 41 sk.
9 rst. och, enär anslaget för samma år till hela beloppet uttagits, funnes hos Förvaltningen
innestående, men icke utan särskildt tillstånd kunde disponeras.
Kongl. Maj:ts 1Säd. Prop. N:o 47.
21
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit, har Kong!. Majit väl funnit ifrågavarande
oguldna förskott böra på ett eiler annat sätt godtgöras och äfven för Sin del
ansett lämpligt att dertill användes den i sådant afseende af Förvaltningen af Sjöärendena
uppgifna tillgång af 40,160 R:dr 41 sk. 9 rst.; men som dessa medel, enligt
ofvanberörde vid beklädnads-anslagets beviljande fästade vilkor, rätteligen bordt till Rikets
Ständers Riksgälds-kontor återlevereras och således icke utan Rikets Ständers
medgifvande kunna disponeras, har Kongl. Majit velat nu föreslå Rikets Ständer, att af
ifrågavarande medel den uppgifna bristen 39,078 R;dr 2 sk. 2 rst. bauko må betäckas.
De till målet hörande handlingar skola till Rikets Ständers Stais-Utskott varda
*fverlemnade.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. H. Ulner.
Utdrag af Protokollet 'öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Stat s-rådet
å Stockholms Slott den 19 December 1856.
Närvarande:
Mans Excellens, Justitie-Siats-Minislern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Ståts-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim, samt
Stats-råden: Herr (Vallensteen,
Gripenstedt,
Gref\e Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Uih. till H. St. Prut. 1856 Sf 1857. 1 Samt. 1 A/el. 2.1 Haft. 4
22
Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 47.
Deparlements-ehefen, Stals-rådet Ulner, uppläste slutligen till justering följande,
på grund af Kongl. Majlis den 25 nästlidne November fattade Nådiga beslut, uppsatta
förslag tili:
2:o Kongl. Majus Nådiga Proposilion till Rikets Siänder, angående användande
af de å stals anslaget för båtsmans-beklädnaden åren 1849—1851 uppkomna behållningar:
Och
täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-rådets
underdåniga tillstyrkan, berörda förslag i Nåder gilla
samt förordna att, i enlighet dermed, Nådig Proposition,
sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Fritz Rythén.
/
STOCKHOLM, trycit hos J. W. Lundberg, ISST.
Kongl. Maj.is Nåd. Skrifvelse N:o 48.
1
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jan. 1857, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj.is Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott,
angående väckt fråga om ersättning till Rektor i Lindes
stads-skola för honom frångångna djekne- eller socknegångsp
enning ar; Gifven Stockholms Slott den 10 Januari 1857.
Sedan hos Rikets vid sistförflutna Riksmöte församlade Ständer framställning
blifvit gjord om ersättning till Rektor i Lindes stads-skola för, till följd af nådiga
Kungörelsen den 24 Januari 4835, rektors-beställningen frångångna så kallade djekneeller
socknegångs-penningar, men Rikets Ständer i frågans dåvarande outredda skick
icke funnit skäl att till samma framställning lennia bifall; liar Konsistorium i Westerås
stift uti skrifvelse den 14 Juli 1855 underdåpigst anfört, hurusom, efter det
Kongl. Majit genom nådigt Bref den 15 November 1826 förordnat, att den då lediga
Kollega-tjensten i Linde skulle indragas och lönen tilläggas Rektoratet, såsom
blifvande ensam lärare-beställning derstädes, samt att vid dåvarande rektors afgång
den med staden förenade bergs-församlingen linge till egen föreslagen undervisningsanstalt
använda dess dittills åt stads-skolan lemnade löne-bidrag i tackjern, med
vilkor, att bergs-församlingen till blifvande lärare vid denna skola erlade djeknepenningar,
så hade, enär, jemlikt ofvannämnda Kongl. Kungörelse, djekne-penningars
utgörande afskaffats emot anvist ersättning af stats-medel, dervid blifvit förbisedt,
att nämnde löne-bidrag motsvarat djekne-penningar, hvaraf inträffat, att, då rektoratet
vid Lindes skola år 1839 blifvit ledigt, den nya rektorn gått i mistning så
väl af detta löne-bidrag som af all ersättning derför; på grund hvaraf Konsistorium
i underdånighet hemställt: att då det löne-bidrag till bemälde rektor, som tillförene
utgått från Lindes bergs-församling, men hvilket lian sedan år 1859 måst umbära,
vore af samma natur, som de indragna och af staten i allmänhet ersatta
djekne-penningame, och ersättning för denna förlust syntes böra åt honom anslås
med samma skäl, som dylik ersättning till rektor i Nora blifvit af Kongl. Majit
föreslagen och af Rikets Ständer vid 1847—1848 årens Riksdag beviljad, Kongl.
Majit måtte hos Rikets nu församlade Ständer göra nådig framställning om ersättning
af stats-medel för det rektor i Linde frångångna löne-bidraget, till det belopp, i
medeltal utgörande Två Hundrade Femtio Riksdaler Banko, hvarmed den afgift, som
från bergs-församlingen fordom till honom utgått, men sedan 1839 ingått till bergsförsamlingens
skolkassa, under de sednare åren blifvit utgjord.
Dih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 22 Bält. 1
2
Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse N:o 4-8.
Anbefallde att efter vederbörandes hörande med underdånigt utlåtande i ämnet
inkomma, hafva Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor uti
gemensam skrifvelse den 11 sistlidne Juli lill Kongl. Majt öfverlemnat Lindes skolas
Rektors och Inspektors förklaringar och Kongl. Maj :ts Befallningshafvandes underdåniga
yttrande, samt dervid, med vitsordande af hvad Konsistorium anfört såväi rörande
ifrågavarande lill en del i tackjern utgående afgifts egenskap af vederlag för
djekne-penningar, sorn derom att ersättning af stats-medel för dessa rektor i
Linde icke tillgodokommit, i underdånighet anfört: att då, enligt Kongl. Brefvet den
15 November 1826, det endast varit djekne-penningar, 1 skilling 6 r:st Banko af
hvarje matlag, som kunnat bemälde rektor af bergs-församlingen från år 1839
tillkomma, om icke sjelfva afgiften blifvit år 1855 afskaffad, Kollegierna från orten
infordrat uppgift på det belopp, hvartill djekne-penningarne af denna församling för
de 10 nästföregående åren 1829-—1858 uppgått, hvilket belopp i medeltal för 603
matlag utgjort 18 R:dr 40 sk. 6 r:st årligen; att ehuru skolan i Linde endast vore
en stadens enskilda pedagogi och staden således egentligen sjelf skyldig att aflöna
rektorn, äfvensom att ersätta honom för den minskning, som af en ellerhannan orsak
kunde uppstå i hans aflöning, Kollegierne likväl, då Rikets Ständer beviljat rektor i
Nora ersättning för enahanda förlust, ansåge sig ega skäl att i så måtto tillstyrka
bifall till den gjorda underdåniga ansökningen, att nådig framställning hos Rikets
Ständer måtte göras om godtgörelse till rektor i Linde, icke lör den förra jernskatten,
utan för de djekne-penningar, hvilka, så framt ej sjelfva afgiften upphört,
skolat af bergs-församlingen till honom utgöras med 18R:dr 40 sk. 6 r:st, att, i enlighet
med Kongl. Kungörelsen den 8 September 1824, från och med år 1854 utgå;
samt slutligen att Kollegierna för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna lämpligare,
att den ersättning, som kunde komma att af Rikets Ständer äskas, hestämdes efter
beloppet af den afgift, Lindes bergs-församling förut erlagt till rektor, infordrat uppgift
äfven derå; utgörande denna afgift i medeltal för åren 1829—1838 195 Ridr
35 sk. 2 r:st Banko.
Då Kongl. Maj:t uti Dess nådiga Proposition till Rikets nu församlade Ständer
om stats-verkets tillstånd och behof, föreslagit de så kallade stads-skolornas eller
pedagogiernas uppförande jemte Elementar-läroverken å allmän stat, finner Kongl.
Majit ofvanberörda underdåniga framställning icke föranleda till annan åtgärd, än att
handlingarne i målet varda till Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemnade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats—Utskott med all Kongl, nåd och
ynnest slädse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
t
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 49.
3
Nio 49,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jan. 1857, kl. 11 f. m
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott,
angående ökadt anslag för Gymnastiska Cenlral-Instilutet;
Gifven Stockholms Slott den 10 Januari 1857.
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift har Föreståndaren för Gymnastiska
Central—Institutet Professoren och Riddaren G. Branting, jemte framställning om behofvet
så väl af ökad aflöning åt den vid nämnde Institut redan anställde personal,
som äfven af anslag för Lärare, hvilka ytterligare dervid erfordrades, äfvensom om
otillräckligheten af de till materialier och expenser anvisade medel, underdånigst
anhållit, att det till Institutet för närvarande utgående stats-anslag af 7,550 R:dr
Riksmynt måtte blifva ökadt till Tolf Tusen Riksdaler samma mynt; till hvilken
hemställan Direktionen öfver Stockholms Stads Undervisnings-verk, uti dess den 21
sistlidne Augusti infordrade, men först den 4 innevarande månad inkomna utlåtande,
i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall.
Enär ifrågaställde tillökning i anslaget för Gymnastiska Central-Institutet
synes vara af behofvet påkallad, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder hafva öfverlemnat
handlingarne i ämnet till Rikets Ständers Stats-Utskolt, i ändamål att nämnda fråga
må komma under Rikets Ständers bepröfvande.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-Utskolt med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
4
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 50.
N:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jan. 1857, kl. 11 f, m,
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, med
förslag till författning, angående Stämplade Papp ers-af giften samt
hvad vid kontrollen och vppbörden deraf bör iakttagas; Gifven
Stockholms Slott den 30 December i856.
Sedan Kongl. Majit dels under den 21 November 1854, i sammanhang med
utfärdandet af Nådig Kungörelse, enligt Rikets då församlade Ständers förslag, angående
stämplade pappers-afgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör
iakttagas, i nåder anbefallt Stats-kontoret att inkomma med underdånigt utlåtande,
angående de ändringar eller tillägg i nämnde författning, som, på grund af vunnen
erfarenhet och med afseende på andra gällande författningar, befunnes erforderliga
eller lämpliga, dels ock, under den 22 September 1855, infordrat från Statskontoret
ett efter det nya myntsystem, som den 3 Februari samma år blifvit påbjudet,
lämpadt förslag till stämpel-pappers-afgiiternas beräkning oell utgörande, har
Stats-kontoret med underdånigt utlåtande och förslag i berörde hänseenden inkommit,
hvareiter Kammar-Rätten, på Nådig befallning, jemväl sig i målet utlåtit, och
ett med anledning af dessa yttranden utarbetadt förslag till författning i förevarande
ämne blifvit inför Kongl. Majit i underdånighet afgifvet af Chefen för Finans-Departementet,
hvilken dervid, på sätt Statsråds-protokollet för denne dag innefattar, redogjort
för sistnämnde förslags hufvudgrunder; och vill Kongl. Majit samma förslag,
jemte utdrag al berörde protokoll, härmed i nåder öfverlemna till upplysning och
ledning vid uppgörandet af den nya författning i ämnet, om hvilken Rikets Ständer
ega att besluta; kommande de öfriga handlingarne i målet att tillhandahållas det
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 50.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hans Maj:l Konungen i Slats-Uädet ä Stockholms Slott den 30
December 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie—Stats—Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Minislern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Siats-Råden: Herr Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Anjou,
Almgvist och
Friherre af Ugglas.
Föredragande Departements-Chefen, Stats-Rådet Gripenstedt, anmälde i underdånighet
Stals-kontorets under den 15 November I»55 och Kammar-Rättens
den 20 Maj innevarande år i underdånighet afgifne utlåtanden och förslag, angående
ändringar och tillägg i gällande författning om stämplade pappers-afgiften m. m.;
hvarefter Deparlements-Chelen anförde:
”Sedan, enligt Eders Kongl. Maj-.ts Nådiga befallning, så väl Stats-kontoret
som Kammar-Rätten inkommit med underdåniga utlåtanden, angående de ändringar
och tillägg i nu gällande kungörelse om stämplade pappers-afgiften, redovisningen
samt uppbörden deraf och kontrollerna deröfver, som på grund af vunnen erfarenhet
och med afseende å i öfrigt gällande författningar finnas erforderliga eller lämpliga,
samt dervid tillika afgifvit underdånigt förslag till stämplade pappers-afgiflens
beräkning och utgörande, lämpadt efter det under den 5 Februari 1855 i nåder
påbudna nya myntsystemet; har jag, med anledning häraf låtit i Finans-Departementet
utarbeta det förslag lill författning i förevarande ämne, som nu underställes
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 50.
Eders Kongl. Majit, och för hvars hufvudgrunder jag anhåller att få vid detta tillfälle
redogöra, med underdånigt tillstyrkande, att samma förslag jemte öfriga här
ofvan omförmälde handlingar, måtte, till upplysning och ledning vid uppgörandet af
den nya författning, angående stämplade pappers-afgiften, om hvilken Rikets nu församlade
Ständer ega meddela beslut, varda till dem öfverlemnadt.
§ 2.
Lika med Kammar-Rätten är jag af den lanke, att, enär nya myntsystemet
nu skall på stämplade pappers-afgiften tillämpas, också tillfället bör begagnas att i
möjligaste måtto förminska antalet af charte-stämplar och fördenskull så bestämma
afgilts-beloppen, att dessa alltid jemnt motsvara något af de särskilda stämpel-värdena.
Härigenom komma visserligen stämpel-afgifterna i allmänhet att i någon mån
förhöjas; men i betraktande af de förändringar, som genom nu gällande expeditions-taxa
blifvit påbudna, och den minskning i charta—sigillata—afgilten, som derigenom
blifvit ål rättsökande beredd, torde nyssnämnde omständighet icke vara af
så väsendtlig vigt, att densamma hör utgöra hinder för den uppställning af chartevalörer,
som blifvit i förslaget följd.
1 enlighet dermed skall stämpladt papper vara att tillgå, till så väl hela ark
som beläggnings-chartor, å följande värden: till hela ark 25 och 50 ören, samt till
beläggnings-chartor 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75 ören, äfvensom I, 2, 3,
4, 5, 6, 7, 0, 9, 10, 15, 25, 50, 75 och 100 Riksdaler, samt dessutom vexelblanketter
af sådana valörer, som i 8 § 8 mom. stadgas.
§ 5.
I öfverensstämmelse med hvad i nu gällande §:s 9 mom. är föreskrifvet,
innefattar förslaget i samma punkt, att för sådana handlingar, hvilka skola efter viss
procent-beräkning charteras, charte-beloppet skall, då det vid uträkningen slutas med
öretal under tio, fyllas till sistnämnde tal, samt när charte-beloppet med mindre än
tio ören understiger En riksdaler, alltid till jemn riksdaler fyllas.
§ 4.
Då för beräkningen och gradationen af stämplade pappers-afgiften någon absolut
rättsgrund svårligen torde vara att finna och rangordningen emellan embetsverken
eller myndigheterna ensamt icke bör utgöra norm för afgifts-beloppet, har,
enär hufvudsyftemålet är att bereda staten en inkomst, utan att för mycket betunga
de rättsökande, och för öfrigt charte-valörernes inskränkning till antal underlättar
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse N:o 50.
7
verkställigheten, jag trott de i nu varande 4 § 1 mom. omförmälda sex afdelningar
kunna minskas till fyra, hvarvid i första afdelningen, som omfattar Under-rätter och
med dem jemförliga Stads-styrelser m. fl., skrifter, sorn till dem inlemnas, blifvit
från stämpladt papper undantagna, emedan derigenom stor lättnad berörde myndigheter
tillskyndas och ingen väsendtlig skillnad i Statens inkomst, ej heller någon orättvisa
åstadkommes, enär charte-beloppet för utgående handlingar förhöjes och den tappande
parten, som skall, enligt lag, ersätta rättegångs-kostnaden, således kommer
att godtgöra den tillökning i stämpeipappers-afgift och expeditions-lösen, som blifver
en följd af ingifne handlingars införande i protokollet.
Gradationen af charte-afgiften för bouppteckningar (4 § 3 mom.) är lämpad
efter motsvarande stadgande i nu gällande förordning, men med den skillnad, att
afgiften ansetts icke böra utgå för mindre behållen summa än i00 R:dr, och att
högsta afgiften, en för hundra, icke vidtager förr, än behållningen stiger öfver 80,000
Riksdaler.
För fastebref är charte-sigillate-afgiften, som nu utgår efter en nog vidlyftigt
graderad skala, föreslagen att utgöra:
för belopp till och med -100 Riksdaler 10 Öre.
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver 10 ,,
hvarigenom följdriktighet vinnes och tillika en hillig jemkning i den dryga afgiften,
utan alt staten å intraden i det hela gör någon förlust, helst i en tid, då fast egendom
till höga värden stundligen afyttras.
§ 5.
Den del af denna §, sorn handlar om charle—sigillate—afgift för fullmakter,
konstitutorial, m. m. å tjenst med lön, likasom en sednare punkt, angående konstitutorial
på behaglig tid, äro, till undvikande af missförstånd, förtydligade.
§ 6.
Utur denna § är stadgandet om särskild charte-afgifts erläggande vid tillträde
af lönförhöjning vid innehalvande tjenst uteslutet.
För denna åtgärd tala både rättvisa och billighet. Embets- och tjenstemän
äro redan tillräckligt betungade med afgifter för de löner, de uppbära, och, att
sluta af Rikets Ständers vid sistförflutna Riksdag vidtagna beslut alt nedsätta den
dryga bevillningen lör embets- och tjenstemäns löner, synes Rikets Ständers välvilliga
afsigt vara att lätta i stället för alt tynga de umgälder de förre nödgas af sina
i allmänhet knappa och otillräckliga löner utgifva. Att, såsom Stats-kontoret i sitt
underdånig i utlåtande gjort, just välja perioden af en tillernad rättelse i missförhål
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 50.
landet emellan lön och lefnads-kostnad för ett förslag att pålägga samtlige embetsoch
tjenstemän, äfven sådane, som hittills varit derifrån befriade, en ytterligare beskattning
för lönerna, torde icke vara rätt lämpligt, — skulle betydligt nedsätta
deras hilliga lordran att snart komma i åtnjutande af den förhöjning, som anses
skälig, — skulle i verkställigheten föranleda mycken omgång och tidsutdrägt, —
och skulle i många fall strida emot sjelfva lydelsen af fullmagterna, som vanligen
innehålla försäkran för innehafvaren att åtnjuta de emhetet eller Ijensten åtföljande
löne- eller andra förmåner, utan att bestämma hvari dessa bestå eller deras belopp.
§ 7.
I enlighet med hvad Kammar-rätten tillstyrkt, har jag trott den i 7 § 2
mom. af nu gällande charle-sigillate-förordning, allmoge m. 11. i mål, som deni inbördes
röra, men icke eljest, medgifna lindring å charte-valörerna kunna försvinna,
såsom endast ledande till kostnad vid tillverkningen af stämpel-papper, svårighet vid
redovisningen m. m., utan någon väsendtlig fördel för parterne, helst det vid tillämpningen
ofta torde vara underkastadt ovisshet, hvad som med ”allmoge” egentligen
bör förstås.
§ 8,
som innefattar en långt graderad skala å olika charte-afgifter för arrende- och andra
kontrakter, har ansetts kunna i denna del sålunda förenklas,
att för arrendesumma, hyra m. m. under 25 R:dr bestämmes ... 10 Öre.
derutöfver till och med 100 R:dr 50 „
samt vidare för hvarje fulla 100 R:dr 1 Il:dr.
I likstämmighet härmed äro charte-afgifterna för certepartier eller fraktslut
inskränkta till följande belopp:
under 100 R.dr 15 Öre.
och derutöfver för hvarje fulla 100 R:dr 30 „
hvilken grund jemväl blifvit tillämpad i afseende på skuldebref samt för
köpe-, bytes- och gåfvobref till och med 100 R:dr 50 ,.
och för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver 50 „
§ 9.
Då nuvarande charta-sigillata afgift för lysnings-sedlar till äktenskap, beräknad
till 1/5 af mannens bevillnings—afgift, synes vara väl hög, är densamma i förslaget
bestämd att utgöra en riksdaler för hvarje fullt tio riksdaler-lal af bevillnin—
gen
Kongl: Maj.is 1Säd. Skrifvelse N:o 50.
9
ten och till 25 öre för deni, hvilka antingen icke erlägga bevillning eller åre till
■lindre än tio riksdaler, enligt 2 Art. i Bevillnings-förordningen, taxerade.
§ 10.
Stämpel-afgiften för tidningar är i förhållande till tidnings-numrens storlek,
upptagen lill 1/4, 5/16 och 5/8 Öre eiler 1/96, 5/384 och 1/64 mindre än nuvarande
belopp, hvarigenom likväl uppkommer en så ringa förlust i Kronans inkomst
af tidnings-slämplingen, att något afseende derå icke torde böra lästas.
§ 16, mom. 1.
Stadgandet, angående stämpling af enskilda personers vexel-blankelter har,
ffin!igt Stals-kontorets underdåniga hemställan, åsyftande en hittills saknad kontroll,
blifvit sålunda lörändradt, att den, som vill låta stämpla egna vexel-blanketter, skall
hos Stats-kontoret skriftligen göra anmälan derom, med bifogad uppgift å blankettemes
antal och valörer; att Stats-kontoret, genom remiss till charta-sigillataförsäljnings-mannen,
i ämnet meddela föreskrift, och att betalnings-beloppet skall al
sökanden deponeras innan stämplingen verkställes.
| 19, mom. 2.
Förslaget till ändring af denna § åsyftar alt, jemte åtskilliga nödiga befunna
lörtydliganden, tillförbinda vederbörande att lörse makulerade chartor med särskild
stämpel af uppgifven beskaffenhet, tili förekommande af missbruk och deraf möjligen
uppstående förluster för Kronan.
§ 20, mom. 3.
Enligt Stals-kontorets tillstyrkande är tiden för aflemnandet af charta—sigillata-kassörens
års-redogörelse förlängd från den 51 Januari lill Februari månads utgång
nästföljande år, med särskild hänsigt till denna redogörelses stora omfattning.
§ 20, mom. 5.
Den enligt nu gällande författning Stats-kontoret tillhörande skyldighet, att
hålla närmare tillsyn öfver stämplade pappers-uppbörden i landsorterna bar KammarKätten
ansett kunna lämpligen öfverflyttas på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
(ifver hvilkas beslut klagan kan föras i Kammar-Rätten; och är, i öfverensstämmelse
med denna af mig biträdda mening, redaktionen af ofvannämnda 5 mom. förändrad.’
Ulli. till 11. St. Prot. litse & 1857. 1 Sami. 1 Afd. SS Haft. 2
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 50.
På tillstyrkande jemväl af Stats-rådels öfriga ledamöter,
behagade Kongl. Majit i nåder förordna, att ofvannämnda af
Chefen för Finans-departementet afgilna förslag till författning,
angående stämplade pappers-afgiften samt hvad vid kontrollen
och upphörden deraf hör iakttagas, skulle, tillika med utdrag af
detta protokoll, varda genom nådig skrifvelse, sorn nu upplästes
och justerades, öfverlemnadt till Rikets Ständer, hvilkas vederbörande
Utskott jemväl borde erhålla del af de öfriga handlingarne
i målet.
Ex protocollo.
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryekt hos W. Marcus, 185 7.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:0 SS.
1
(I:o 48.)
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Februari 1857, kl. 11 f. m.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar enden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen i Slats-Rådel å Stockholms Slott den 10 Januari
1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: IVallens teen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
Underdåniga förslag till följande af Kongl. Maj:t förut beslutade Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer samt Skrifvelser till Rikets Ständers Stats-Utskott
nemligen:'
d) Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående
ökadt anslag för Gymnastiska Central-Institutet;
Bih. lill K. St. Prot. -1836 $ jss7. 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 49.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes berörde
förslag i Nåder gilla samt i enlighet dermed låta Nådiga Propositioner och Skrifvelser,
sådana de finnas detta Protokoll bilagda, till Rikets Ständer och till Statsutskottet
expediera ;■
Och fann Kongl. Maj:t godt härtill lemna Nådigt bifall.
Ex protocollo,
A. J. Olde.
(I:o 49.)
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Februari 1857, kl. 11 f. m.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar enden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10 Januari
1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N:o 49.
3
Underdåniga förslag till följande af Kongl. Maj:t förut beslutade Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer samt Skrifvelser till Rikets Ständers Stats-Utskott
nemligen:
e) Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående
väckt fraga om ersättning till Rektor i Lindes Stadsskola för honom frångångna
djekne- eller socknegångs-penningar.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes berörde
förslag i Nader gilla samt i enlighet dermed låta Nådiga Propositioner och
Skrifvelser, sadana de finnas detta Protokoll bilagda, till Rikets Ständer och till
Stats-Utskottet expediera;
Och fann Kongl. Maj:t godt härtill lemna Nådigt bifall.
Ex protocollo,
A. J. Olde.
STOCKHOLM, typografiska föreningeks boktryckeri, 1857.
