# ID: svediakorp-gov2287
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 125,194
# sentences: 2,796
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1850. 51
varit synnerligen önskvärdt, att Rikets Ständer icke ifrågasatt afskaffande för landsstatstjenstemiinnen
af det indelta aflöningssättet, hvilket i allmänhet medförde den fördel att
a tidningen i viss man reglerades efter löntagarnes lefnadsbehof eller prisen på de förnämsta
förnödenhetsvaror; men emellertid, då det vore betänkligt att än vidare uppskjuta den
löneförbättring, som i följd af Rikets Ständers anslagsbeslut kunde komma mängden af
landsstats-personalen tillgodo och hvilken, ehuru med hänsigt till nu inträffade prisförhållanden
ytterst knappt beräknad, måste anses för löntagarnes bergning af högsta behof påkallad,
samt härtill komme att de fleste landsstats-tjenstemän, hvilkas rätt vore derunder
beroende, ej haft något att erinra vid de indelta lönernas utbytande mot kontant aflöning,
ville Eders Kongl. Maj:t vid det nämnda tillfället i nåder medgifva sådan förändring.
En ytterligare omständighet, som föranledt minskning i vissa landsstats-tjenstemäns
löneinkomster och hvilken vid afgifvandet af 1853 års förslag icke kunde vara känd, består
deri, att Rikets Ständer å sednaste riksdag nedsatte eller afskaffade åtskilliga bevillningsafgifter,
hvarå Kronofogdar och Häradsskrifvare egt att uppbära provision.
Efter hvad jag sålunda i underdånighet anfört, vågar jag hoppas, att en förnyad framställning
till Rikets Ständer i det maktpåliggande ämnet skall finnas tillfyllest rättfärdigad.
Det är endast att beklaga, att, i anseende till personalens nödvändiga talrikhet, hvarje allmän
förhöjning i aflöningsanslag föranleder ett så ansenligt totalbelopp, att man i en tid, då
Statens medel jemväl för mångfaldiga andra nya behof anlitas, svårligen kan utsträcka afseendet
på tjenstemännens anspråk så långt som det vore att önska.
Hvad nu först angår Landssekreter arne, har redan vid förra regleringen den åsigt gjort
sig gällande, att desse tjenstemän, med färre undantag, icke vore i behof af annan förbättring
i deras vilkor än den indirekta, som då i allmänhet beviljades medelst löneanslag för
Länsnotarier och löntillökning för Landskanslisterne. Det är visserligen en känd sak, att,
i anseende till utmätningsmålens aftagande antal, Landssekreterarnes inkomst af expeditionslösen
för närvarande minskats, — ett förhållande hvari tiden likväl nu icke medgifvit att
vinna til! siffran fullständig upplysning; men obestridligt är å andra sidan, att den förlidna
år utfärdade nya expeditionstaxan heredt Landskanslierna icke obetydliga fördelar. Vid
granskning af de ansökningar om lönförhöjning, som vid detta tillfälle från åtskilliga hins
landstats-personal inkommit, finner jag ock, att i 2:ne af dessa län Landssekreterarne sjellve
icke väckt fråga om förbättring af sina egna löneförmåner, och att i ett tredje län Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förklarat en sådan icke vara behöflig. I sakens så beskaffade
skick, och vid betraktande jemväl af Kammar-kollegii och Statskontorets afstyrkande,
anser jag mig, utom det att Länsnotarier och Landskanslister i allmänhet upptagas till förhöjd
aflöning, endast i så måtto böra föreslå tillökning i aflöningsstaten för Landssekreterarne,
att i några län, der deras lönevilkor veterligen äro svagare, de i Statskontorets sednast
afgilna statsförslag upptagna löner i någon mån höjas, med iakttagande att de dymedelst
i staten jernnäs till vissa tusen- eller hundradetal i Riksdaler Riksmynt, der det
52 Bil. JM 5 till Kongl. Majds Nåd. Prop. Jtf 1, om Statsverket 1856.
icke redan skett. Sålunda hemställer jag, att berörde af Statskontoret föreslagna stat
måtte ökas:
För Landssekreteraren
i Upsala
län
med
95: — för att
jernnäs till .
. 2,000.
»
x>
Stockholms
»
419: — »
))
. 3,000.
»
Gottlands
»
»
41: — »
>5
. 1,000.
»
»
Blekinge
»
»
157: — »
»
. 1,000.
>y
»
Jönköpings
»
»
434: — »
, 2,000.
»
»
Jemtlands
»
»
500: — »
»
. 1,600.
Westerbottens
»
X)
508: — »
))
. 1,600.
»
»
Norrbottens
»
»
517: — »
»
. 2,000.
Suna Riksm. 2,671: —
För Landskamerer arne beräknades vid förra regleringen såsom adönings-minimum, med
inbegripande af extra inkomster, i de minst folkrika länen 2,250:—, i de folkrikaste 3,000: —
och några deremellan 2,500 R:dr Riksmynt. Jag har trott mig vid detta tillfälle böra föreslå,
att minimum af Landskamererare-lön, de redan uppgifna extra inkomsterna inberäknade,
måtte bestämmas till 4,000 ll:dr Riksmynt i alla län utom Gottlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens, der denna aflöning torde böra inskränkas till 3,500. —Med antagande
häraf skulle ofvannämnde, af Statskontoret föreslagna aflöningsstat behöfva för Landskamererarne
ökas med tillsammans 19,454 R:dr Riksmynt.
Landträntmästarnes minimi-aflöning, extra inkomsterna inberäknade, antogs vid förra
regleringen böra, efter länens olika betydenhet, blifva 2,000, 2,250 och 2,500 R:dr Riksmynt.
Jag hemställer nu, att detta minimum måtte bestämmas till 3,000 R:dr Riksmynt i
alla län utom de 4 ofvannämnda, der 2,500 torde göra tillfyllest. Härigenom skulle, i den
af Statskontoret utarbetade aflöningsstaten, föranledas en tillökning af 8,601 R:dr Riksmynt.
För Länsnotarierne, hvilka vid förra regleringen i allmänhet uppfördes till lön af 500
R:dr Riksmynt, har jag ansett mig böra föreslå tillökning med 50 procent, så att lönen skulle
blifva 750. Härigenom uppkommer för alla länen tillsammans en förhöjning af 6,000 R:dr
Riksmynt.
Länsbokhållarne upptogos vid förra regleringstillfället i tre klasser med löner af 800,
700 och 600 R:dr Riksmynt. Mitt underdåniga förslag är nu, att i de 7 betydligare län,
der lönen för närvarande utgör 800: —, förhöjning må ega rum till 1,000: —, och att
lönen i alla öfriga län må höjas till 800: —; hvilket skulle, för alla Länsbokhållare tillsammans,
åstadkomma en tillökning af 3,600 R:dr nämnde mynt.
Vid den sednaste regleringen bestämdes lönen för Landskanslister i allmänhet till 300: —
och för Landskontorister till 450 R:drRiksmynt. Jag föreslår i underdånighet, att fördem
alla förhöjning i lön må ega rum till 500 R:dr samma mynt; hvaremot jag finnér mig icke
kunna biträda den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro och Norrbottens län,
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. 53
samt landsstats-tjenstemänneri i Wester-Norrlands oc!i Westerbottens län nu framställda begäran
, att två både Landskanslister och Landskontorister måtte med aflöning å stat uppföras.
Den föreslagna lönförhöjningen skulle i summa komma att utgöra
I lönen för Landsgevaldigern i Stockholms län, som vid sednaste reglering bestämdes
till 630 R:dr Riksmynt, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej ifrågasatt någon förhöjning.
De vid Landshöfdinge-embetet i nämnda län anställde 2:ne ordinarie Vaktmästare åtnjuta nu
i lön hvardera 375 R:dr; hvaremot de 2me Vaktmästarne vid öfriga länsstyrelser innehafva,
den ene 300 och den andre 270 R:dr. Jag anser mig böra i underdånighet föreslå, att
länsstyrelsernas på stat upptagne ordinarie Vaktmästare måtte uppföras till lön i Stockholms
län af 450 och i de öfriga länen af 400 R:dr Riksmynt hvardera; hvarjemte jag
tillstyrker, att en på Stockholms läns stat med 120 R:drs lön uppförd extra Vaktmästare
måtte, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, erhålla lönen förhöjd till 200
R;dr; — föranledande mitt underdåniga förslag, om det vinner bifall, en statsförhöjning för
länsstyrelsernas Vaktmästare-personal af tillsammans 5,520 R:dr Riksmynt.
För Kronofogdarne antogs, vid förra regleringen, såsom aflönings-minimum, extra inkomster
inberäknade, ett belopp af 1,800 R:dr Riksmynt. Kammar-kollegium och Statskontoret
föreslå förhöjning af detta minimum till 2,400 R:dr. —Jag hemställer, att sådan
förhöjning må ega rum till 2,500 R:dr Riksmynt, och att dessutom de 29 Kronofogdar i
särskilda delar af riket, åt hvilka boställen ej äro anvisade, måtte, till vederlag derför,
förunnas ett särskildt anslag å stat å 150 R:dr samma mynt hvardera. Om, enligt detta
förslag, de Kronofogdar, hvilka i den af Statskontoret upprättade stat icke finnas uppförde
lill minst 2,500 R:dr, erhålla skillnaden i detta belopp, erfordrar detta tillökning å stat
med
• 60,882: —
vederlag åt 29 bland dem för bristande boställe utgör tillsammans
4,350: — 65,232:
Lemnäs derjemte, såsom jag tillstyrker, bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Stockholms län hemställan, att den till 750 R:dr nu bestämda
lönen för Expeditions-kronofogden i Färentuna härad måtte ökas till
1,000 R:dr, uppkommer en förhöjning med  250: —
Uäradsskrifvärne ansågos vid förra regleringen böra såsom aflönings-minimum, extra
inkomster inberäknade, åtnjuta 1,500 R:dr Riksmynt. Lika med Kammar-kollegium och
Statskontoret hemställer jag, att detta mininum nu måtte höjas till 2,000, — och att följaktligen
lönerna för de Häradsskrifvare, hvilka i Statskontorets lönestats-förslag icke finnas
för Landskansiisterne
och för Landskontoristerne
4,800:
1,200:
R:dr Riksm. 6,000:
S:ma It:dr Riksmynt 65,482: —
54 Bil. M 5 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
upptagne till minst detta belopp, måt'te med skillnaden förhöjas; föranledande detta en tillökning
å stat med 47 059:
och föreslår jag derjemte, att de 30 bland desse Häradsskrifvare, som ej
äro med boställen försedde, måtte förunnas särskildt vederlag å 150 R:dr,
belöpande till
4,500:
Suna Runt 51,559: —
Aflönings-minimum för Länsmännen antogs vid sednaste lönereglering böra blifva 450
R:dr Riksmynt. Ehuru jag icke vågar tillstyrka förhöjning af detta minimum i vidsträcktare
mån än till G00 R:dr, erfordrar dock detta för alla de Länsmän, sorn icke redan innehafva
minst detta belopp, en tillökning å stat med  69,641:
men derjemte föreslår jag i underdånighet, att de 218 bland desse Länsmän,
hvilka ej äro innehafvare af boställen, måtte hugnas med vederlag derför å
100 R:dr, utgörande tillsammans  .... 21,800: —
Suna R:mt 91,441: —
Derest den löneförbättring, som för Länsmännen nu blifvit föreslagen, kommer att ega
rum, anser jag den fråga, som enligt 14:de punkten i Eders Kongl. Maj:ts genom Dess
nådiga bref den 31 sistlidne Januari meddelade beslut blifvit väckt om personel löneskillnadsersättning
åt vissa Länsmän, böra förfalla.
Under förutsättning att föreslagne löneförhöjningar varda beviljade åt Kronofogdar och
Häradsskrifvare, finnér jag mig icke böra tillstyrka någon åtgärd i anledning af de väckta
frågorna om proposition till Rikets Ständer för utverkande af ersättning åt bemälde tjenstemän
för den minskning i bevillningsprovision och debetsedelslösen, som dem under innevarande
statsregleringsperiod tillskyndats; — och anser jag, lika med Kammar-kollegium och
Statskontoret, den af Iandsstats-tjenstemännen i Wester-Norrlands län gjorda anhållan om
beredande af retroaktiv godtgörelse för den förlust, som indelningarnas borttagande förorsakat,
ej heller kunna till någon åtgärd föranleda.
Den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i några län gjorda framställning, att
landsstats-tjenstemännens löner måtte förvandlas till spanmål, med iakttagande att kontant
lösen för hvarje år finge lyftas qvartalsvis efter de nästförutgående 10 årens medelmarkegang,
skulle visserligen, om den bilölles, medföra den fördel, som närvarande tids erfarenhet
visat för tjenstemännen vara af stor vigt, att allöningen successivt rättade sig elter prisen
å de förnämligaste lifsmedel; men då, såsom Kammar-kollegium och Statskontoret
anmärkt, denna allöningsrnethod ej längesedan af Rikets Ständer öfvergifvits, och det ej
torde finnas lämpligt att åter använda den för en tjenstemannakorps, utan att den utsträcktes
till alla Statens löntagare, anser jag mig nu icke kunna i anledning af berörde framställning
tillstyrka någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.
Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län är föreslaget, att Landssekreterarens,
Landskamererarens, Landträntmästarens samt Kronofogdars och Häradsskrifvare*
Bil. JV? 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. M 1, om Statsverket 1856. 55
löner måtte få utgå med årlig beräkning af de indragna lönings-räntorna till det belopp,
hvarmed desamma till Kronan utgöras, och tillägg af ersättning för forsel-lön å spanmålen
Härå hafva Kammar-kollegium och Statskontoret uti underdånigt utlåtande, på anförda skäl,
afstyrkt bifall, uti hvilket afstyrkande jag föranlåtes instämma.
Lika med bemälde Kollegier finnér jag mig äfven böra afstyrka bifall å Eders Kongl.
Majits Befallningshafvandes i Jönköpings län förslag, att, sedan ett visst minimum af inkomst
blifvit för hvarje tjenstegrad bestämdt, hvad som deruti hruste finge årligen fyllas af
Staten, för hvilket ändamål ett förslags-anslag borde af Rikets Ständer ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, och Kongl. Majit sedermera efter hvarje års slut tilldela en hvar den iri
komstfyllnad,
som honom för det nästföregående året borde tillkomma.
1 anledning af Landssekreterarens, Landskamererarens, Landträntmästarens, Kronofogdarnes
och Häradsskrifvarnes i Elfsborgs län underdåniga ansökning att, i stallet för nu
bestämda kontanta anslag, komma i åtnjutande af löner, som nu och för framtiden motsvara
den indelning, hvilken Konung Carl XI förunnat landsstats-tjenstemännen, samt att
nådig proposition härom måtte till Rikets Ständer aflåtas, finner jag mig icke heller kunna
någon Eders Kongl. Majits åtgärd tillstyrka.
Beträffande Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes i Westmanlands län underdåniga
hemställan, att anslag måtte beredas för bestridandet till fullo af kostnaderna för de i länet
utgående allmänna kungörelsers och påbuds tryckning, så att skillnaden mellan nu å stat
anslagna 100 R:dr B:ko och den verkliga kostnaden icke måtte behöfva bekostas genom bidrag
af landsstatens tjenstemän, äfvensom landsstats-tjenstemännens i Wester-Norrlands län
anhållan, att kontanta expensmedlen för Landskansliet och Landskontoret, jemte ersätttningen
för tryckningskostnaden, måtte indragas och deremot godtgörelse för dylika utgifter
anvisas att utgå efter behöriga räkningar, — har jag, på de af Kammar-kollegium och
Statskontoret uti afgifvet utlåtande anförda skäl, ansett mig böra, lika med dessa Kollegier,
tillstyrka, att det för tryckning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kungörelser bestådda
anslag 100 R:dr B:ko måtte vid hvarje länsstyrelse ökas till 300 R:dr Riksmynt, och att
Eders Kongl. Majit alltså måtte täckas föreslå Rikets Ständer uppförande å stat af de sålunda
i tillökning erforderliga 3,600 R:dr Riksmynt.
Kammar-kollegium och Statskontoret torde undfå befallning att, sedan Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande i Norrbottens län blifvit hörd, inkomma med underdånigt yttrande
i anledning af Kronofogdarnes i nämnde län anhållan om ytterligare godtgörelse för mistning
af inkomst genom s. k. Lappfogde-näst.
Eders Kongl. Majit, som funnit det böra leda till önskvärd förenkling i uppbörd och
redovisning, om boställs-räntorna, sorn i de flesta fall tillgodokomma boställshafvarne sjelfve,
jemväl vid sådana landsstats-boställen, för hvilka de nu äro kronan behållne, varda, derest
de icke särskildt annorlunda disponerats, tillerkända boställshafvarne i utbyte af motsvarande
56 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
kontant löne-anslag, har, enligt Kammar-kollegii och Statskontorets underdåniga tillstyrkande,
redan beslutat att härom till Rikets Ständer göra nådig framställning, hvilket alltså
torde komma att ske i sammanhang med förevarande statsreglering.
Enär Häradsskrifvaren i Ljunits och Herrestads härads fögderi af Malmöhus län ännu
icke såsom indelningshafvare fått tillträda det honom på lön anslagna, men under åborätt
upplåtna och till en årlig afkastning af R:dr 433: 16 B:ko upptagna bohemman 1 mantal
N:o 9 Lilla Köpinge, hvadan detsamma vid löneregleringen ej kunnat räknas honom tillgodo
förr än lifstidsstädjan för siste åborätts-innehafvarens ännu lefvande enka derå upphört,
har Eders Kongl. Maj:t den 31 sistlidne Januari, på Kammar-kollegii och Statskontorets
underdåniga hemställan, beslutat föreslå Rikets Ständer att, till godtgörelse åt bemälde Häradsskrifvare,
under afvaktan af bohemmanets tillträdande, å allmänna indragningsstaten
anslå en mot förenämnde afkastning svarande summa; och torde detta förslag nu äfven böra
Rikets Ständer meddelas.
Efter pröfning af vederbörandes derom ingifna förslag, beslöt Eders Kongl. Maj:t likaledes
den 31 sistlidne Januari, att hos Rikets nu sammanträdande Ständer begära löneanslag
för följande, behöflige ansedde nya tjenster, nemligen;
en Häradsskrifvaretjenst i Stora Kopparbergs län;
en
Länsmanstjenst
i Upsala län, för Dannemora tingslag;
en
d:o
i Skaraborgs län, för Gudhems härad;
en
d:o
i Westmanlands län, för Hamnäs oell Sura socknar;
en
d:o
i Östergöthlands län, för Motala distrikt;
en
d:o
i Stora Kopparbergs län, för Loo socken;
en
d:o
i Kalmar län, för Stranda härads norra distrikt;
en
d:o
i Kristianstads län, för en del af Asbo och Bjäre härads fögderi
en
Vaktmästare-syssla vid länsstyrelsen i Upsala, och
en
d:o
vid länsstyrelsen i Jönköping.
I)e nya löne-anslag, som i detta hänseende lära komma att i statsreglerings-propositionen
föreslås, torde böra upptagas till lika belopp sorn för nämnde tjenstegrader förekomma
i mitt här ofvan afgifna underdåniga förslag, om det vinner Eders Kongl. Maj:ts nådigä
godkännande, nemligen:
För Häradsskrifvaren
2,000: —
vederlag för boställe  150: —
2,150: —
« de 7 Länsmännen, k ... . 600: —i
vederlag för boställe å . . . 100: — j 700: — 4,900: —
« de 2 Vaktmästarne å . . . . 400: — 800: —
Summa R:dr Riksmynt 7,850: —
Enligt mitt nu afgifna underdåniga förslag skulle landsstats-personalens aflöning komma
att ökas med följande belopp:
För
Bil. jy$ 5 till Kungl. MajUs Nåd. Frop. M 1, om Statsverket 1856. 57
För 8 Landssekreterare
2,671: —
« de Landskamererare, som icke innehafva föreslagna
minimi-belopp  19,454: —
« Landträntmästare, d:o
8,601: —
« Länsnotarierne  6,000: —
« Länsbokhållarne
3,600: —
« Landskanslisterne  4,800: —
« Landskontoristerne  1,200: —
« Länsstyrelsernas Vaktmästare  5,520: —
« de Kronofogdar, som icke redan innehafva minst
2,500 Il:dr  65,232: —
« en Expeditions-kronofogde  250: —
« de Häradsskrifvare, som icke redan innehafva minst
2,000 ILdr  51,559: —
« de Länsmän, som icke åtnjuta minst 600 ILdr . 91,441: —
« 10 nya tjenster, såsom ofvan  7,850: —
När härtill lägges, dels det belopp, som, enligt Statskontorets
förslag, erfordras till fyllnad i tillgångarna
för den af nämnde embetsverk, enligt Eders
Kongl. Maj:ts den 31 sistlidne Januari gifna befallning,
utarbetade aflöningsstatrn, hvilken torde böra
til! upplysning meddelas Rikets Ständers Statsutskott,
enär de föreslagna tillöknings-summorna äro
derpå beräknade, eller  51: 11.
dels ock den föreslagna tillökningen i anslaget för
tryckning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kungörelser
3,600: —-
visar sig den summa, hvarmed ordinarie aflöningsstaten
för landsstats-tjenstemännen skulle behöfva
ökas, utgöra i Riksmynt  271,829: 11.
Beträffande pensions-beloppen för afskedstagande pensions-berättigade iandsstats-tjenstemän,
hvarom mäste särskildt förordnas, enär den med tjensterna åtföljande aflöning, såsom
till större eller mindre del bestående af extra inkomster, kan vara inom samma grad
och under olika tider, jemväl för samma tjenst skiljaktig, är genom hittills gällande stadganden
bestämdt:
Riksmynt.
För Landssekreterare och Landskamererare . . . 1,800 R:dr
« Landträntmästare och Kronofogdar  1,200 «
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 8
38 Bil. M 5 till Kongl. Majlis Nåd. Vrop. M i, ont Statsverket 1856.
Riksmynt.
För Häradsskrifvare  000 R:dr
och för Länsmän  1500 «
I sammanhang med nu förevarande löne-reglering har jag ansett mig böra föreslå, att
pensions-beloppet för Landssekreterare och Landskamererare måtte varda bestämdt i likhet
med hvad för Sekreterare och Kamererare i de Kongl. Kollegierna är föreslaget, eller
till
3,000 R:dr Riksm.
samt för de öfrige ofvannämnde tjenstemän nen i samma förhållande
till de förres pensions-belopp som förut, nemligen för Landträntmästare
och Kronofogdar till  2,000 « «
för Häradsskrifvare till  1,500 « « och
för Länsmän till  500 « «
för Länsbokhållare torde pensionen böra blifva lika med den lägre lönegraden, eller 800
It:dr Riksmynt, samt för öfrige subaltern-tjenstemän vid Länsstyrelserna, äfvensom för vaktbetjente,
lika med ordinarie lönerna på stat, — allt med bibehållande af enahanda vilkor
för pensionsrätten, som förut äro stadgade.
A hvad Herr Departements-ehefen i afseende å förestående reglering i underdånighet
föreslagit tillstyrkte Statsrådets öfrige ledamöter nådigt bifall.
Föredragande Herr Departements-chefen utbad sig derefter att få i minnet återkalla,
hurusom åtskilliga bland rikets Landshöfdingar, uti en i Augusti år 1854 ingifven skrift, bland
annat sökt ådagalägga att, i anseende till desse embetsmäns dryga lefnadskostnad, hvarigenom
de vanligen förhindrades att amortera medelst bosättningen åsamkad skuld, den pension
af 3,000 R:dr B:ko, som nu vore dem tillförsäkrad, vore för deras bergning på äldre
dagar nog knappt betryggande, — i följd hvaraf och enär, vid sådant förhållande, Landshöfdingarne
måste antingen föra en mera indragen lefnad, än som vore med deras ställning
och länens fördel väl förenlig, eller ock söka qvarhålla sig vid sina tjenster äfven sedan antagande
kropps- och själskrafter göra dem härtill mindre skicklige, deraf olägenheten ldefve
desto märkbarare, som verksamhet, rörlighet och drift vore vid dessa tjensters utöfning företrädesvis
nödiga, bemälde Landshöfdingar yttrat sitt förmenande vara, att det jemväl för det
allmänna blefve en ej oväsentlig fördel, om Landshöfdingarne redan vid 60 års ålder vore
berättigade att vid afskedstagande erhålla den nuvarande pensionen, samt att för den, som
fjenade till fyllda 65 år, beloppet höjdes till 4,000 R:dr B:ko; — varande denna framställning
den 10 November förlidne år inför Kongl. Majit i Statsrådet anmäld, då Kongl.
Maj:t täcktes förklara Sig i anledning deraf icke vilja vidtaga någon åtgärd, utan såvida omständigheterna
framdeles funnes medgifva en mera omfattande reglering i detta hänseende
för rikets embets- och tjenstemän i allmänhet.
Bil. Jli 5 lili Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. .Ve 1, om Statsverket 1856. 59
Sedan Kongl. Majt vid förevarande statsreglering beslutat föreslå Rikets Ständer att,
i förhållande till de nya lönestaterna, för embets- och tjenstemän i allmänhet bestämma fördelaktigare
pensionsbelopp än de hittills gällande, ansåg Statsrådet sig ega skiil till den underdåniga
hemställan, att hos Rikets Ständer jemväl måtte föreslås pensionsförhöjning för
hädanefter afskedstagande Landshöldingar, så att de, efter uppnådd 65 års ålder, då de äfven
uppfylla öfriga för pensionsrätten i förlättningarne föreskrifna vilkor, må anses berättigade
att från allmänna indragningsstaten åtnjuta 6,000 Ridr Riksmynt årligen; hvarjemte och då
Kongl. Majit, på Justitie-Departementets underdåniga föredragning, förklarat sig vilja hos
Rikets Ständer göra nådig framställning derom att Justitie-råd, som vid 60 års ålder begära
sitt entledigande med företeende af läkarebevis om fortfarande svår sjuklighet eller
eljest så försvagad helsa att de icke förmå embetsgöromålen fortfarande bestrida, må, så
vida de tjenat staten i 35 år och minst 5 år innehaft Justitieråds-embetet, kunna å allmänna
indragningsstaten tillträda en lägre pension, Statsrådet i underdånighet hemställde,
att enahanda förmån under lika förhållanden måtte, genom nådigt förslag till Rikets Ständer,
beredas de Landshöfdingar, som, innehafvande en ålder mellan 60 och 65 år, hädanefter
begära afsked, hvarvid pensionsbeloppet torde böra bestämmas lika med nuvarande
Landshöfdinge-pension, eller 4,500 Ridr Riksmynt.
Jordbruket, handeln och näringarme.
A) Skiften och Afvitlringar.
Öfvcrdirelitörens vid Landtmäteriet underdåniga skrifvelse af den 21 sistlidne Juli,
hvaruti, jemte anmälan att Öfverdirektören, för att kunna framlägga en tillförlitlig uppgift
å beloppet af det under nästa statsreglerings-period erforderliga anslag för storskiftes- och afvittringsverken,
af Kongl. Majits Befallningshafvande i Stora Kopparbergs, Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens län begärt och jemväl erhållit upplysningar så väl i nämnda
afseende, som ock om hvad i öfrigt vore att vidtaga för storskiftes- och afvittrings-förrättningarnes
fortskyndande, — samt till följd ej mindre af Kongl. Majits den 20 Februari innevarande
år Öfverdirektören gifna nådiga befallning att, i anledning af särskilda hos Kongl.
Majit utaf Afvittrings-landtmätare i Westerbottens- och Norrbottens län gjorda och af vederbörande
länsstyrelser anmälda underdåniga ansökningar om arfvodes-förhöjningar, inkomma
med utredning i hvad mån det till skiften och afvittringar af Rikets Ständer till bestämdt
belopp anvisade anslag kunde anses för ändamålet erfordra tillökning, än äfven af erhållna
nådiga remisser, dels af åtskilliga vid storskiftesverket i Stora Kopparbergs län anställde
60 Bil. M 5 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. JM 1, om Statsverket 1856.
Landtmätares utaf Kongl. Maj:ts dervarande Befallningshafvande med eget yttrande af den
15 sistlidne Mars insända ansökning om förhöjning i deras arfvoden, och dels af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i Norrbottens län underdåniga framställning af den 8 derpåföljande
April om beredande af ökade anslag för afvittringens fortskyndande inom länet, — Ofverdirektören,
under tillkännagifvande att från Gefleborgs och Jemtlands län, der afvittringarne
äro nära fullbordade, några yttranden hvarken blifvit äskade eller inkommit, i omförmälde
hänseenden afgifvit underdånigt utlåtande och förslag, med bifogande af samtliga deruti åberopade
handlingar — — — — — — — — — — — — — — — —
Utaf ofvanberörde handlingar inhemtades hufvudsakligen, beträffande
a) Stora Kopparbergs län:
att, i anseende till de vid storskiftesverket anställde Landtmätarens mödosamma, helsoförstörande
och kostsamma tjenstgöring, samt med hänsigt till de numera ökade lefnadskostnaderne,
flere af desse hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om den förbättring i
deras atlöningsvilkor att, med bibehållen rättighet att, såsom hittills, genom flit och ansträngning
kunna, medelst arbete utöfver det för årsarfvodets tillgodonjutande bestämda,
förvärfva sig en särskild inkomst af högst 300 R:dr för året, det årliga arfvodet, som för
ett faststäldt visst belopp af arbete nu utgår med 700 R:dr till de i tjensten äldre och med
550 K:dr till de yngre Landtmätarne, måtte förhöjas till 1,000 B:dr för de äldre och 800
R:dr, allt Banko, för de yngre Landtmätarne; å hvilken underdåniga anhållan Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, med vitsordande af de begärda arfvodes-förhöjningarnes behöflighet, i
underdånighet tillstyrkt nådigt bifall, med hemställan tillika att Styresmannen vid Storskiftesverket
jemväl måtte i nåder förunnas en lämplig förhöjning i det arfvode af 1,800 B:dr
han nu åtnjuter, hvilken förhöjning Kongl. Maj:tS Befallningshafvande föreslagit till 333 ll:dr
16 sk. B:ko;
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beräknat anslagsbehofvet för storskiftesverket under
nästa statsreglerings-period sålunda, att, då — — — —- —* — — — — —
skulle ett sammanlsgdt belopp af B:ko R:dr 77,000: — erfordras för de tre år, som nästa
statsreglering komme att omfatta; — — — — — — — — — — — —
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sedermera, uti afgifvet underdånigt utlåtande af den
2 sistlidne April, i anledning af Lima socknemäns hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga ansökning
ibland annat derom, att åtta Landtmätare måtte, för storskiftets fortskyndande, från
och med nästkommande år derstädes anställas, uppgifvit, att för den af socknemännen så
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. G1
lunda begärda tillökningen i Landtmätare-personalen skulle erfordras ytterligare anslag för
nästa år af 6,000 lt:dr och för hvarje af de derpåföljande tre åren 2,000, — — — —
samt slutligen att Ofverdirektören vid landtmäteriet, under yttrande af den allmänna åsigt,
att storskiftes- och afvittringsverkens bedrifvande så skyndsamt som möjligt vore icke allenast
af synnerlig vigt för de orter, hvarest dessa, för landets utveckling och välstånd maktpåliggande
ekonomiska regleringar erfordrades, utan äfven uppenbart ledande till mindre kostnad
för staten, än om arbetet på längre tid utfördes, samt att för vinnande af detta mål
erfordrades större antal Landtmätare än hittills och framförallt att desse Landtmätare egde
den arbetsförmåga, erfarenhet och skicklighet, hvarförutan några tillfredsställande resultat af
deras verksamhet icke vore att påräkna, men att så qvalilicerade tjenstemän icke kunde
vid storskiftes- och afvittringsverken erhållas och för längre tid fästas, och såmedelst ett
ständigt ombyte af mer och mindre oerfarna yngre Landtmätare undvikas, derest ej aflöningarne,
hvad nu icke vore händelsen, blefve af beskaffenhet att lemna en tarflig utkomst,
— vidare i underdånighet anfört: att Landtmätarne vid storskiftesverket, hvilka
liksom Afvittrings-landtmätarne icke egde att utom tjensten förrätta landtmäteri-göromål,
från längre tid tillbaka åtnjutit i arfvode, de yngre 550 och de äldre 700 R:dr, respenningar
deruti inberäknade, hvarjemte de egt att, för arbeten utöfver bestämda pensa, undfå
en särskild ersättning af högst 300 R:dr, så att i lyckligaste fall de yngre kunnat förvärfva
850 och de äldre 1,000 R:dr R:ko årligen, — att storskiftes- och afvittrings-landtmätarnes
aflöningsvilkor, under närvarande förhållanden alldeles otillräckliga för äfven den tarfligaste
tjenstemans utkomst, icke utgjorde en skälig ersättning för den trägna, mödosamma och
helsoförstörande tjenstgöringen och dermed förenade resor samt kostsamma forslingar i aflägsna
ödemarker af de flesta lifsförnödenheter, — samt att desse Landtmätares ställning
ytterligare försvårades ej allenast genom omöjligheten att, under den vigtigaste delen af
året, egna någon omsorg åt sin enskilda ekonomi, utan äfven derigenom, att de i händelse
af sjukdom sällan kunde behålla någon inkomst, emedan ingen ville vikariera mot mindre
ersättning än fulla arfvodet, samt än vidare derigenom att deras befattningar vore af blott
tillfällig beskaffenhet och att ytterst få blefve i stånd att uthärda tjenstgöringen ända till
den höga åldern då pensionsrätten först inträder, hvadan förstörd helsa och fullkomlig brist
på det nödvändigaste blefve desse Landtmätares säkraste utsigt då ålderdomen nalkades;
vid hvilka allmänt kär.da och af vederbörande lokal-auktoriteter vitsordade förhållanden och
då, så vidt möjligheten af storskiftes- och afvittringsverkens behöriga fortgång icke skulle
afskäras, förbättring af de dervid anställda Landtmätares vilkor icke längre vore blott ett
påtagligt behof, utan en oafvislig nödvändighet, Ofverdirektören, i afseende på de af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande för Styresmannen och Landtmätarne vid storskiftesverket härofvan
ifrågaställde arfvodesförhöjningar, i underdånighet tillstyrkt, att Styresmannens arfvode,
för närvarande utgörande 1,800 R:dr, måtte förhöjas till 2,000 li:dr B:ko och 300 R:dr
deraf beräknas såsom respenningar, — — — — — — — — — — — —
62 Bil. J\S 5 till Kungl. Maj:ts Nåd. Prop. JVS 1, örn Statsverket 1H56.
samt att, pä sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, Landtmätarne måtte erhålla,
de yngre 800, samt de äldre och skickligare 1,000 H:dr B:ko, bland hvilka belopp 100
B:dr borde utgöra respenningar, dock med bibehållen rättighet för så väl de yngre, som de
äldre Landtmätarne, att åtnjuta särskild ersättning för arbeten öfver bestämda årspensa,
efter enahanda beräkningsgrund som hittills, med högst 300 B:dr B:ko; hvarjemte och då
Ofverdirektören icke hade någonting att erinra vid den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gjorda, härolvan upptagna beräkning af anslagsbehofvet för storskiftesverket, — -— —
Ofverdirektören, med utförande af den för tre år beräknade anslagssumman 77,000: — —
och med tillägg af den, enligt hvad ofvan berördt är, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande särskildt föreslagna tillökning för storskiftets i Lima socken
fortskyndande med större arbetsstyrka än den först beräknade, för
hvart och ett af åren 1858, 185!) och 1860, 2,000 lt:dr,
eller för tre år  6,000:
jemte förhöjning i nämnde summa i följd af föreslagna arfvodes-tiliökningar
. . .
. 600: — —
i underdånighet förmält sig anse B:ko R:dr 83,600:
vara det belopp, som för nästa statsreglerings-period erfordrades till storskiltesverkets ändamålsenliga
fortskyndande, hvilket belopp motsvarade ett årligt anslag af 27,866 R:dr 32 sk. banko;
b) Wester-Norrlands län:
att, sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hos Ofverdirektören vid Landtmäteriet tillkännagifvit,
att för så vidt afvittringsverket inom länet skulle kunna med nödig drift och
skyndsamhet fortgå, dertill erfordrades årligen minst lika belopp med det, hvilket för närvarande
funnes anvisadt, — — — — — — — — — — — — — —
hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sedermera, uti underdånig skrifvelse af den 24 sistlidne
Maj, i anledning af dervid fogade underdåniga ansökningar, dels af — — — —
dels ock af länets samtlige afvittrings-landtmätare, att åt dem måtte så skyndsamt som
möjligt beredas den arfvodes-tillökning, som af förhöjda lefnadsomkostnader och åtskilliga
andra åberopade förhållanden påkallades med åtminstone 50 procent, i underdånighet anfört,
att som afvittringsverkets fortskyndande vore i högsta måtto både önskvärdt och nödvändigt,
hvadan hvarje uppoffring för vinnande af ett sådant mål måste anses väl använd, och
då för arbetets bringande till cfterlängtadt slut i främsta rummet fordrades, att genom tillräckliga
aflöningsförmåners tilldelande söka vid verket fästa skicklige personer, helst erfarenheten
visat den ofördelaktiga verkan af ombyten, kunde Kongl. Maj:ts BefalJningshaf
-
Bil. M 5 till Koni/l. Maj:ts Nåd. Prop. Ns l, om Statsverket 1850. 63 \
vande ej annat än i underdånighet tillstyrka, att de vid afvittringen anställde tjenstemän
måtte hugnas med aflönings-tillökning, — — — — — — — — — — —
samt att Öfverdirektören vid Landtmäteriet, i anledning af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sålunda föreslagit, i underdånighet anfört: — — — — — — —
att Öfverdirektören — — — — — — — — — — — — — — —
funne sig böra i underdånighet tillstyrka, att Styresmannens arfvode, som den 12 Juli sistlidet
år bestämdes till 1,466 R:dr 32 sk. Banko, måtte förhöjas, ehuru blott till 1,500
R:dr, deraf 266 R:dr 32 sk. borde anses såsom respenningar, samt att Landtmätarnes
nu alldeles otillräckliga arfvode måtte på det sätt förhöjas, att de yngre undfinge 800 R:dr
och de äldre och skickligare 1,000 R:dr, deruti inberäknade 100 ll:dr respenningar, — i
händelse af nådigt bifall hvartill årliga anslagsbehofvet för länet blefve — — — — —
— — — — — — — — — — — — — summa B:ko R:dr 8,566: 32.
c) Westerbottens län:
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under åberopande af Afvittrings-styresmannens
och landtmätarnes den 6 sistlidne Februari anmälda och förordade underdåniga ansökning,
att från och vied innevarande års början komma i åtnjutande af ett till 1,000 lt:dr B:ko
förökad t årligt arfvode för dem hvardera, hvilket syntes destomera billigt, som lefnadskost*■»
naden i länet under sednare tiden oerhördt stigit och svårighet derigenom mötte för bemälde
tjenstemän, att med nuvarande arfvode bereda sig och sina familjer en tarflig utkomst, hos
Öfverdirektören vid landtmäteriet anmält, det stor anledning vore för handen, att, derest
nämnde arfvodes-förhöjning icke beviljades från nästa eller derpå följande års början, flere
af de vid afvittringen anställde skickligare Landtmätare skulle lemna sina platser, till skada
för göromålens behöriga fortgång, enär i sådan händelse tjensterna måste blifva, om ej stående
lediga, åtminstone återbesatta endast med personer, som för afvittrings-ärendena vöre
främmande; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkännagifvit att, sedan afvittringen
i länet numera så fortskridit att under sednare delen af detta år och derefter sannolikt allt
framgent, intilldess densamma klefve afslutad, en mängd afvittrings-förslag förekomma till
afgörande hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, men omöjligt vore för Landssekreteraren
att, jemte bestridande af de dagliga, nästan årligen ökade göromålen, kunna egna erforderlig
tid och uppmärksamhet åt afvittrings-ärendenas behöriga handhafvande, för så vidt han
ej skulle för längre eller kortare tider söka ledighet från Landssekreterare-tjensten och uteslutande
sysselsätta sig med afvittrings-göromålen, det derföre vore nödvändigt att ett arfvode
af minst 666 R:dr 32 sk. b:ko anvisades att från och med nästa års början årligen
utgå till en särskild föredragande af afvittrings-ärendena, samt att, enär afvittringens skynd
-
64 Bil. JK 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JK 1, om Statsverket 1850.
samma bringande till slut vore af oberäknelig vigt, så väl för det allmänna, som för enskilde
jordegare, och de ökade kostnader, som för sådant ändamål åtginge, ingalunda
kunde anses förspillda, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge anställandet af ytterligare
två Landtmätare vid afvittringen äfven vara af behofvet påkalladt; — — — — —
samt att Ofverdirektören vid Landtmäteriet, beträtTande frågan om sådan särskild föredragande
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som redan finnes i Wester-Norrlands län och
nu blifvit begärd både för Westerbottens och Norrbottens län, — — — — — —
i underdånighet anfört, att det visserligen skulle vara fördelaktigt om de maktpåliggande
afvittrings-ärendena kunde föredragas af ordinarie medlem i länsstyrelsen, hos hvilken i
allmänhet större kännedom om ortens ekonomi och beskattningsväsende kunde förutsättas,
än hos tillförordnade, men att, då detta säkerligen icke läte sig göra utan att antingen afvittringsmålen
eller ock andra ärenden skulle blifva sent handlagda eller försummade, Öfverdirektören,
vid sådant förhållande och med afseende derå att de förra vore af tillfällig beskaffenhet,
enär de inom en jemförelsevis kortare tid icke mera förekomme, funne sig böra
hemställa, att särskilde föredragande för afvittringsärenden måtte hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anställas med samma skyldigheter och ansvar i tjensten, som i allmänhet
gälla för ordinarie föredragande hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och med rättighet att
begagna lämplig lokal till embetsrum inom Landskontoren, för att derstädes kunna lemna
och erhålla erforderliga upplysningar; i följd hvaraf och under åberopande af hvad redan i
afseende på Stora Kopparbergs och Wester-Norrlands län blifvit yttradt, Ofverdirektören
i underdånighet uppgifvit följande årliga anslagsbehof för nu ifrågavarande län, nemligen: —
— — — — — — — — — — — — — — summa B: k o lt:dr 13,500:
d) Norrbottens län:
att Kongl. Maj.ts Befallningshafvande uti ofvanberörde underdåniga framställning af den
8 sistlidne April i underdånighet andragit, att, ehuru flere socknar i länet redan blifvit dels
fullständigt afvittrade och dels voro under beredning dertill, det likväl, blott å kustlandet,
återstode en vidd af icke mindre än 115 qvadratmil, som ännu icke ens blifvit affattad,
samt att, efter på hittills vunnen erfarenhet grundad beräkning, afvittringens fullbordande,
nemligen blott å kustlandet, icke kunde med den nu tillgängliga arbetsstyrkan emotses
inom kortare tid än 25 år, då likväl länets vidsträckta lappmarker, der afvittringen ej
mindre än å kustlandet vore af behofvet påkallad, skulle återstå, utan att nu kunde ens
ungefärligen uppgifvas, huru lång tid för dessas afvittring erfordrades; att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, vid detta förhållande och då främsta vilkoret för afvittringens skyndsammare
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts ISåd. Prop. M 1, om Statsverket 1850.
65
satnmare gång, önskvärd äfven såsom för staten i ekonomiskt afseende fördelaktigare, vore
ökandet af den nuvarande ar.betsstyrkan, dervid dock icke finge förbises att, för åvägabringande
af enhet vid göromålens utförande, endast så stort antal nya Landtmätare anställdes,
att deras arbeten kunde ordnas af en enda styresman, funne sig böra i underdånighet föreslå,
att 10 Landtmätare finge för afvittringen i länet ytterligare antagas; att, i anseende till
det oundgängliga bebofvet af förhöjning i Afvittrings-landtmätarnes arfvode och resekostnadsersättning,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge sig böra föreslå, att desse tjenstemäns
årsarfvode måtte förhöjas med 333 R:dr 16 sk. Banko, — — — — — — — —
att då, genom förökandet af Landtmätarnes antal, styresmannens göromål och resekostnader
ökades, jemväl dennes arfvode borde förhöjas och bestämmas, respenningarne inberäknade,
till 1,333 lt:dr 16 sk., — — — — — — — — — — — — —
samt att, då Landssekreteraren vanligen vore så öfverhopad af de dagliga göromål, som
tillhörde hans handläggning, att svårighet för honom skulle möta, att med erforderlig skyndsamhet
bereda, föredraga och expediera afvittringsmål af vidlyftigare beskaffenhet, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansåge ett anslag af 500 R:dr B:ko årligen vara af behof påkalladt
såsom arfvode åt en skicklig person, som kunde förordnas att i egenskap af särskild
föredragande inför Kongl. Maj:ts Befallningsjiafvande handlägga och expediera sådana afvittringsmål
så snart de inkornmo, — — -— — — — — — — — — — —
samt att Öfverdirektören vid landtmäteriet i anledning häraf i underdånighet anfört:
samt att då härtill komme
skulle alltså tillsammans B:ko R:dr 33,916: 32 utgöra årliga anslagsbehofvet; — — —
Hvad samfälda kostnaderna för storskiftes- och afvittrings-arbetenas fortskyndande i de
sex nordligaste länen angick, har Öfverdirektören vidare anfört, att visserligen, enligt ofvanupptagna
förslag, för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 skulle erfordras:
i Stora Kopparbergs län R:dr 27,866: 32.
» Wester-Norrlands »
» 8,566: 32.
» Westerbottens » (Lappmarken oräknad)  » 13,500: —
» Norrbottens »
» 33,916: 32.
Bik. till It. St. Pral. 1850 å 1857. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 9
G6
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
hvartill komme, utan förändring
nuvarande aflöningssätt:
i Gefleborgs län, förslagsvis . . .
R:dr 1,300:
och i Jemtlands län förslagsvis . .
eller tillsammans R:dr 86,650: —
då deremot under nuvarande statsreglerings-period för berörde ändamål
endast utgfnge:
det å Riksstatens sjette hufvudtitel tili »skiften och afvittringar»
uppförde anslag R:dr 42,000: —
jemte de vid sednaste riksdag för samma period särskildt till
utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisade 8,000 R:dr,
eller för hvarje af de tre åren » 2,666: 32. 44,666: 32.
i följd hvaraf en ökad årlig utgift uppkomme af ej mindre än . . R:ko ll:dr 41,983: 16.
men att, om derjemte toges i betraktande ej allenast de vidtomfattande, för framtiden beräknade
och på kulturens utveckling i en stor del af riket djupt inverkande arbeten, som
med ifrågavarande medel skulle utföras, utan ock att flere bland de upptagne utgifterna ingalunda
förminskades, men gjordes i längre tid fortfarande, om arbetena äfven framgent
bedrefves med för liten arbetsstyrka, samt att många med mycken kostnad verkställda för
beredande
göromål blefve för sitt ändamål onyttiga, då deras användande, genom arbetets
långsamma fortskridande, först efter många års förlopp komme i fråga, så torde det icke
kunna betviflas att den nu i underdånighet föreslagna förhöjningen, rätteligen använd, måste lända
staten till nytta, dels medelbarligen, derigenom att de vidsträckta landsorter, som vore
föremål för dessa genomgripande ekonomiska regleringar, tidigare än eljest komme i åtnjutande
af dess frukter, och dels omedelbart genom mindre kostnad.
Lika med hvad Öfverdirektören för Landtmäteriet yttrat, ansåg Statsrådet det vara af
synnerlig vigt, att mera verksamma åtgärder, än hittills varande anslagsbelopp medgifvit,
varda till storskiftes- och afvittrings-förrättningarnes fortskyndande vidtagna, hvarigenom ock
för afslutande deraf på en kortare tid vida mindre kostnad på det hela skulle erfordras,
än om med ett lägre årsanslag dessa förrättningar komme att under en längre följd af år
fortgå; och Statsrådet trodde derföre, att någon annan inskränkning i de af Öfverdirektören
beräknade förrättningar under nästa statsreglerings-period icke borde ega ruin, än att med
företagandet af storskiftet i Orsa socken af Stora Kopparbergs län må anstå under det att
ett större antal Landtmätare erfordrades för de storskiftes-förrättningar i länet, hvilka anses böra
afslutas under nästpåföljande tre år, äfvensom ej heller något anslag för ifrågaställd afvittring
inom Westerbottens lappmark nu borde tagas i anspråk, hvadan och då anvisning af
arfvoden för särskilda föredragande för afvittrings-ärendena hos Kongl. Maj:ts Befallningshaf
-
Bil. M 5 lill Kongl. Majus Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1850. 67
vande i Wester- oell Norrbottens län, äfvensom förhöjning i afvittrings-styresmännens och
Landtmätarnes i dessa och Wester-Norrlands län arfvoden vore af hehofvet påkallad, inen
deremot någon minskning i de beräknade utgifterna för arfvoden till Gode män och aflöning
åt handtlangare borde, åtminstone hvad angår Norrbottens län, kunna vinnas, i följd af hvad
Kongl. Majit derom under den 12 sistlidne Juni, dels genom kungörelse om ändring i § 16
af gällande alvittrings-stadga, dels genom nådigt bref till Ofverdirektören för Landtmäteriet,
i nåder lörordnat, Statsrådet i underdånighet hemställde, att det årliga behofvet lör skiften
och afvittringar under nästa statsreglerings-period, af Ofverdirektören uppgifvet att uppgå
till 86,650 Hulr Biko, eller 129,975 lt:dr Riksmynt, ina beräknas till 120,000 ll:dr
Riksmynt, och att till följd deraf Kongl. Majit måtte täckas hos Rikets Ständer begära, att
utöfver det årliga anslaget till skiften och afvittringar, utgörande 42,000 R:dr B:ko, eller
63,000 R:dr Riksmynt, i berörda ändamål för nästa statsreglerings-period må särskildt anvisas
57,000 R:dr sistnämnde mynt årligen, som, för tre år belöpande till 171,000 E.:dr Riksmynt,
torde af förhandenvarande tillfälliga medeltillgång kunna utgå.
B) Undervisningsanstalter för sami befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar,
äfvensom fislceri-näringens understöd.
a) Landtbruks-akadcmiens underdåniga memorial af den 14 sistlidne Juni, hvaruti, sedan
Kongl. Majit, under den 3 April detta år, jemte meddelande af nådigt beslut angående
en af Gottlands läns Hushållnings-sällskap gjord och till Akademien remitterad underdånig
framställning om anslag till upprättande af ett allmänt utdiknings-system för detta|län, tillika
i nåder anbefallt Akademien, att före instundande riksdag till Kongl. Majit inkomma med
underdånigt utlåtande och förslag rörande de allmänna åtgärder till svenska jordbrukets ytterligare
befrämjande, som i den af bemälda Hushållnings-sällskap antydda syftning eller
eljest kunde anses nyttiga och tjenliga att under den närmaste framtiden med statsunderstöd
bringa till verkställighet, samt om de anslag, hvilka i sådant afseende behöfde hos Rikets
Ständer äskas, —■ Akademien, till åtlydnad häraf och efter att i ämnet hafva infordrat sin
Förvaltnings-kommittés betänkande, framstäldt 15 särskilda, här nedan upptagna förslag i syfte
att fortskynda jordbrukets utveckling till högre fullkomlighet, nemligen:
l:o angående en allmän plan för vatten-aflednings-arbeten, m. m.
Härvid har Akademien, under åberopande hurusom Kongl. Maj:t i främsta rummet
anbefallt Akademien att sig yttra öfver den vigtiga frågan om uppgörandet af en afdikningsplan
i stort, eller ett allmänt system för aflägsnandet af öfverflödigt vatten, såsom utgörande
ett af de största hindren för jordbrukets framsteg i nästan alla länder, bland annat
i underdånighet anfört, att vid öfvervägande af de åtgärder, som i berörde afseende kunde
här i riket ifrågakomma, Akademien ansett det vara af vigt att icke staten belastades med
utförandet af hvad som lämpligare kunde af den enskilda företagsamheten verkställas, men
deremot öfvertoge de arbeten, som öfverstiga den enskilda förmågan, antingen derföre,
att de för sitt ändamålsenliga utförande fördra en allmän, hela riket omfattande plan, eller
68 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M i, om Statsverket 1856.
ock afse detaljer af en alltför stor omfattning för den enskildes inskränkta krafter; att då,
beträffande den förra delen af frågan, eller om uppgörandet af en allmän afdikningsplan,
angeläget vöre. att taga i betraktande, att inom Sveriges särskilda landskap betydliga skiljaktigheter
förekomma i så väl topografiskt som hydrografiskt hänseende, Akademien funne
det derföre vara rättast, att landet indelas i sina särskilda flodområden; att inom hvarje sådant
område anställas hydrografiska undersökningar och nödiga afvägningar, för att bestämma
hvar de vattensamlingar finnas, som utöfva det största inflytandet till de nedanföre belägna,
odlingsbara trakternas skada, samt huru dessa vattensamlingar kunna på lämpligaste
sätt förekommas, minskas eiler afledas; att vid de åtgärder, som i ena eller andra fallet
kunde komma att vidtagas, nödigt afseende fästes på vattnets begagnande såsom drifkraft
för nedanföre anlagda vigtigare verk; att undersökningarne uteslutande omfatta hvad
af Staten borde vidgöras till förberedande och underlättande af den enskilda företagsamheten;
att, så vidt möjligt vore, kartor och, i hvarje fall, beskrifningar upprättas öfver de
undersökta områdena, med angifvande af den plan, som vid utförandet borde följas till ändamålets
vinnande för möjligaste största landvidd; samt att, till framtida efterrättelse, säkra
och varaktiga afvägningsmärken på lämpliga ställen anbringas. Vidkommande verkställigheten
af dessa undersökningar, vore det i Akademiens tanke angeläget, att densamma öfverlemnas
åt ett så stort antal sakkunnige personer, att den inom några få år kunde hinna
atslutas. God tillgång på dylike personer funnes bland officerare inom indelta arméen, af
hvilka många deltagit i Topografiska corpsens arbeten under flera års tid och följaktligen
kunde antagas besitta erforderlig sakkunskap i fältmätning och afvägning, samt, jemte topografisk
och hydrografisk omdömesförmåga, gemenligen ega åtminstone någon insigt i de
iörhållanden, som röra landtbruket, hvar inom sin ort. Arbetets ledning borde anförtros åt
officerare vid Topografiska korpsen under styrelse af en chef, på hvars ansvar det skulle
l'gga> a^t arbetet i sin helhet utfördes efter en förut uppgjord och godkänd allmän plau .
Under antagande att ifrågavarande undersökningar komme att fortgå under fyra månader
af året och att 50 nivellörer dermed årligen sysselsättas; att för hvar och en af dessa
nivellörer beräknas till aflökning, resor och nödig handräckning 1,000 R:dr Riksmynt om
året, att dessutom för tre Topograf-officerare, såsom chefer för hvar sin afdelning, aflöning
och resekostnads-ersättning upptoges till 0,000 R:dr Riksmynt för hvarje, att en chef för
det helas ledning antoges med 6000 R:dr Riksmynt i aflöning och resekostnads-ersättning,
samt att till upprättande af nya kartor och beskrifningar, äfvensom till förberedande arbeten
och kart-kopieringar beräknas 4,000 R:dr Riksmynt, har Landtbruks-akademien förslagsvis
uppställt de årliga kostnaderna för omförmälda undersökningar på sätt som följer:
För en chef  6,000 R:dr
» 3 distriktchefer å 3,000
9,000 »
» 50 nivellörer å 1,000
50,000 »
» upprättande af kartor och beskrifningar . 4,000 »
eller tillsammans 69,000 R:dr Riksm.;
hvarjemte såsom anslag för en gång till inköp af instrumentberäknats 5,000 R:dr Riksm.
Bil. JYi 5 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. JYi 1, om Statsverket 1856. GO
Vidkommande ater frågans sednare del, eller utförandet af sjelfva vatten-aftappningsarbetet,
har Akademien i underdånighet yttrat: att en sådan på förhand uppgjord afdikningsplan,
som den föreslagne, säkert skulle inverka högst välgörande derpå och uppmuntra den
allmänna företagsamheten; — att den enskilde skulle finna nya fält till odlingar och jordförbättringar
för sig öppnade genom den ådagalagda möjligheten att aflägsna vattnet från
trakter, hvilkas odling hittills ansetts för overkställbar; och att, då en del af de vattenafiednings-arbeten,
som på grund af ofvannämnde undersökningar komme att företagas,
efter all anledning blefve så vidsträckta, att de icke ensamt kunde bekostas af jordbrukarne
sjelfve, Akademien ansåge staten äfven härtill böra lemna nödiga bidrag, dock under vilkor
att full säkerhet ställes derför, att hvad derutöfver erfordras till företagets fullbordande
blefve inom orten sammanskjutet, på sätt redan vore föreskrifvet, och för hvilket ändamål
medel af Rikets Ständer vid flera riksdagar blifvit anvisade, men hvilka, om de bestämdes
till enahanda belopp som hittills, genom den vidsträcktare omfattning saken nu torde vinna,
sannolikt blefve otillräckliga; hvadan Akademien hemställde, att betydligare anslag för så
väl sjelfva vatten-aftappnings-arbetena, som de vid utförandet af sådana allmänna arbeten
nödige expenser måtte hos Rikets Ständer till beviljande föreslås.
Slutligen har Akademien i underdånighet fästat uppmärksamheten, bland annat, derpå
att ^nyttan af den sålunda föreslagna åtgärden icke endast blefve den genast i ögonen fallande,
att göra ofruktbara och vattendränkta fält tillgängliga för odling, samt undanrödja hinder,
utan hvilkas aflägsnande inga framsteg till ett förbättradt jordbruk vore möjliga; den skulle,
i Akademiens tanke,, äfven i hög grad verka till förbättring af landets klimat, i det att anledningen
till de nattfroster, som så ofta förstöra eller skada landtmannens grödor, skulle
undanrödjas, och sålunda utöfva ett i högsta måtto gynsamt inflytande på hela befolkningens
helsotillstånd.
2:o angående inrättandet af ett landtbruks-institut i södra delen af Sverige.
I afseende å denna fråga bar Akademien endast åberopat hvad hon i anledning af
sjunde allmänna landtbrukare-mötets underdåniga framställning i ämnet, uti sitt den 23 Februari
detta år afgifna utlåtande i underdånighet yttrat och hemställt:
3:o om förhöjning i anslagen för redan befintliga lägre landtbruksskolor.
Härvid har Akademien i underdånighet förmält: att det anslag af 3,000 R:dr Riksmynt
om året, som de lägre landtbruks-skolorna för närvarande åtnjuta, svårligen kunde anses
tillräckligt, då dermed skulle bestridas aflöning åt Föreståndare, Underlärare, Slöjdare
och Smed, samt honorarium åt en i vissa delar af sitt yrke undervisande Veterinärläkare,
äfvensom till någon del kostnaden för skolans materiel; — att någon ersättning derjemte
syntes böra beredas föreståndaren, som vanligen finge underhålla lärlingarne vid skolan,
hvilka, då en ej obetydlig del af deras tid egnades åt undervisningen, icke kunde anses genom
arbete lemna full ersättning för sitt underhåll; — att, i de fall, der, detta oaktadt,
skolorna uppfyllt sin bestämmelse, sådant kommit sig deraf, att dessa då alltid haft andra
inkomstkällor till stöd, ehvad denna högre inkomst härflutit deraf, att man lyckats finna en
egendom, som, genom den förhöjda afkastning en skicklig behandling medfört, betäckt bri
-
70 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M l, om Statsverket 1856.
sten i statsbidraget, eller genom särskilda, för ändamålet disponibla fonder, eller slutligen
genom direkta uppoffringar af länet, skolstyrelsen eller föreståndaren; men att emellertid
säkert vore, att de fleste af ifrågavarande skolor haft och ännu hade att kämpa med en
svår financiel ställning, som icke alltid medgåfve lokalstyrelsen att gifva företräde åt förtjenst
och skicklighet vid tillsättandet af lärare-befattningarne, hvilka derföre någon gång,
till oberäknelig skada för skolan och provinsens landtbruk, kommit att gifvas åt dem, som
åtagit sig befattningen för bästa priset; anhållande, på dessa skäl, Akademien, att Kongl,
Majit måtte hos Rikets Ständer äska en förhöjning af anslaget till de lägre landtbruksskolor,
som hittills endast åtnjutit 3,000 R:dr Riksmynt, från sistnämnde belopp till 5,000 R:dr
Riksmynt, dock under förbindelse för skolstyrelserna att, vid hvarje års början, till vederbörlig
auktoritets granskning och godkännande ingifva statsförslag, samt att underkasta sig
de skärpta kontroller, som kunde varda föreskrifna till beredande af säker garanti att en
dast
fullt qvalificerade personer må till föreståndare antagas.
4:o angående anslag till sex nya lägre landtbruks-skolor.
I)å det vore att förmoda, att de län, som ännu sakna lägre landtbruks-skolor, snart
skola söka att inom sig tillvägabringa sådana nyttiga inrättningar, samt kändt vore, att
vissa län med särdeles vidsträckt areal önska erhålla en landtbruks-skola, utom den redan
befintliga, har Landtbruks-Akademien i underdånighet föreslagit, att nådig proposition till
Rikets Ständer måtte göras om anslag för sex nya lägre landtbruks-skolor i de län, hvilka
Kongl. Majit kunde finna för godt i nåder bestämma, att utgå med 5,000 R:dr Riksmynt
om året för hvardera, sedan länet uppfyllt de för anslagets erhållande föreskrifna vilkor.
5:o om anslag för tvänne mejeriskolor.
Under åberopande hurusom det visserligen ej kunde förnekas, att den Svenske jordbrukaren,
hvars håg hittills alltför mycket och nästan uteslutande varit riktad åt frambringandet
af spanmål, numera äfven vändt sig åt boskapsskötseln och att ett mera allmänt
sträfvande att åstadkomma ökade och bättre ladugårdsprodukter på sednare tider gjort sig
gällande, hvadan ock på flere större egendomar mejeri-förestånderskor blifvit från Holstein
införskrifna, i afsigt att införa der öflige bättre methoder i ost- och smörberedning, samt i
mjölkens behandling för nämnde ändamål, har Akademien, enär emellertid den klagan vore
allmän, att stora svårigheter mötte för erhållandet af personer med praktisk skicklighet och
öfning i mjölkhushållningen, samt det utan tvifvel skulle vara nyttigt, om den kunskap i
detta ämne, som redan funnes på åtskilliga ställen i landet, kunde blifva mera allmänt
spridd, i underdånighet hemställt, att, för så vidt någon egare eller disponent af egendom,
der mjölkhushållning med utmärkt skicklighet bedrifves, skulle vara hugad att emottaga
manliga eller qvinliga elever för att deri lemna dem undervisning, honom måtte genom
statsanslag beredas någon ersättning för dervid uppkommande kostnader och möda; varande
af Akademien i sådant afseende föreslaget, att för inrättande till en början af tvänne sådana
mejeri-skolor, en i södra och en i mellersta Sverige, ett årligt anslag af högst 3,000 R:dr
Riksmynt för hvardera af dessa skolor måtte anvisas att utgå, emot skyldighet för vederbörande
att emottaga ett visst antal frielever.
Bil. JW 5 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. 71
(i:o angående anslag för meddelande af undervisning i boskapsskötseln.
Du fårskötseln, genom det biträde, som lemnats schäferiegare af en för ändamålet
anställd kunnig person, åtnjutit ett understöd, som verkat till dess utveckling, oaktadt en
för denna näringsgren långvarigt missgynnande konjunktur, samt den önskan, att äfven en
sakkunnig man måtte anställas för att tillhandagå med biträde, råd och upplysningar i boskapsskötseln,
såsom vid val af afvelsdjur och racers förädling, ladugårdsbyggnaders ändamålsenliga
konstruktion, mejeriers anläggning och förbättringar i mjölkhushållningen m. m.,
redan å flere allmänna landtbrukaremöten och sednast i Lidköping år 1853 blifvit offentligen
uttalad, har Landtbruks-akademien, som jemväl för sin del funnit anställandet af en sådan
person, på samma vilkor som för den i afseende på fårskötseln antagne varit bestämda,
kunna blifva af stor nytta, i underdånighet hemställt att för ändamålet måtte anslås nödiga
statsmedel, beräknade sålunda:
arfvode åt den ifrågavarande sakkunnige personen  1,500: —
samt resekostnad och traktamente omkring  1,500: —
eller tillsammans U:dr Riksmynt 3,000: —
8:o om reseanslag ät personer, som egna sig åt landlbrukets vetenskapliga eller
praktiska studium.
Jemte hemställan att ett årligt anslag af 5,000 R:dr Riksmynt måtto bos Rikets Ständer
äskas, för att användas till reseanslag åt Agronomer eller sådana personer, hvilka egnat
sig åt landlbrukets vetenskapliga eller praktiska studium och önska besöka främmande länder
i afsigt att utvidga sina kunskaper i det yrke de valt, har Landtbruks-akademien fästat
uppmärksamheten derpå, att den möjligast största nytta genom ett sådant anslag skulle beredas,
om, sedan anslagssumman blifvit bestämd, någon viss tid utsattes, inom hvilken alla
ansökningar för året orri dylikt understöd borde vara inlemnade, hvarigenom, vid en derefter
skeende pröfning af handlingarne i ett sammanhang, de disponibla medlen skulle kunna
tillgodokomina de skickligaste och mest förtjente bland de sökande.
9:o angående arfvodes-förhöjning åt 4 agronomer.
Under åberopande af ej mindre det särdeles gynnsamma inflytande på jordbruket, som
i sednare tider utöfvats genom antagandet i statens tjenst af åtskilige s. k. agronomer, för
att biträda vid odlingsföretag, vattenafledningar, grunddikning och ängsvattning in. m., för
att lemna råd och undervisning i fårskötsel — — — — — — — — — —
samt s. k. fiskodling, — än ock angelägenheten deraf att desse personer måtte, genom en
permanent anställning och en aflöning med åtminstone lika belopp, som af enskilta associationer
dem erbjödes, kunna förmås att i sina befattningar qvarstanna, har Landtbruksakademien
i underdånighet föreslagit, att för alla i statens tjenst nu varande agronomer,
af hvilka för närvarande endast tvänne åtnjuta ett arfvode af 1500 R:dr Riksmynt om året,
72
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J\s 1, om Statsverket 1850.
men de öfrige blott 900 R:dr samma mynt, aflöningen måtte höjas till förstnämnda belopp,
samt att, då desse personers tjenstgöring vore af den ansträngande beskaffenhet, att helsa
och krafter dervid starkt tagas i anspråk, dem måtte tillförsäkras att, elter 10 års med
utmärkelse fortsatt tjenstgöring, erhålla ett till 3,000 R:dr Riksmynt förhöjdt årligt arfvode;
10:o angående anslag för 3 nya agronomer jemte 3 elever.
Då erfarenheten visat, att ofvanomförmälde agronomer, särdeles de, hvilkas sysselsättning
omfattar odlings-, vattenaflednings-, ängsvattnings- och grunddiknings-företag, oaktadt
all ansträngning, dock icke kunna medhinna att utföra alla de företag, hvarom de anlitas,
helst reqvisitionerna ofta uppgått till dubbla beloppet af deras disponibla arbetstid, har
Landtbruks-akademien i underdånighet föreslagit anställandet af ytterligare tre agronomer
af förstnämnde kategori, äfvensom antagandet af ytterligare tre elever att till skicklige
agronomer utbildas; varande det statsanslag, som härför skulle erfordras, beräknadt
sålunda:
arfvode åt 3 agronomer, å 1,500: R:dr Riksmynt 4,500: —
stipendier åt 3 elever, å 450
» » 1,350: —
resepenningar och traktamenten, omkring  » » 3,600: —
eller tillsammans » » 9,450: —
ll:o angående anslag till vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna.
Härvid har Landtbruks-akademien i underdånighet anfört, hurusom, för att med hopp
om framgång kunna vidtaga åtgärder till fiskeriernas upphjelpande, kännedom erfordras om
åtskilliga, ännu långt ifrån fullständigt bekanta förhållanden, såsom: om fiskarternas geografiska
utbredning, eller deras förekommande i olika sjöar och vattendrag; om vissa fiskarters
lektid och sätt att lägga äggen samt lokaler derför; om äggens utvecklingstid, vnglets
utveckling och tillväxt, den ålder, vid hvilken olika fiskarter fortplanta sig, deras foda
samt diverse fiskarters vandringar; möjligheten att uppföda och föröka sådana lägre djur,
af hvilka fiskarne lefva; den vegetation, som vöre bäst passande och således eftersökt af
olika fiskarter m. m.; hvadan och då kunskapen om hvar och en af dessa omständigheter,
jemte flera andra, vore nödig för att vinna ledning för bedömandet af rätta sättet att hushålla
med fisket, genom befordrandet af lek och yngel samt för att kunna välja bästa sätt
och tid att fånga den fullvuxna fisken, Akademien i underdånighet hemställt, att de undersökningar,
hvilka i berörde hänseenden under sednare åren blifvit med framgång företagna
i Stockholms läns skärgård, måtte få genom en sakkunnig vetenskapsman fullföljas och
småningom utsträckas så väl till Östersjöns öfriga svenska kuster, som synnerligast till sötvattnen
i hela riket; i hvilket afseende ett årligt anslag af 1,000 R:dr Riksmynt ansetts
blifva erforderligt.
12:o om anslag till inköp af modellredskap.
Jemte anmälan, bland annat, att Akademien under de sednare åren, i mån af sina inskränkta
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. 1, orri Statsverket 1850. 73
skränkta tillgångar, inköpt goda säväl in- som utländska åkerbruksredskap oell machiner,
för att såsom modeller tillhandahållas landets jordbrukare och redskaps-tillverkare, samt att
deri nytta, som härigenom åstadkommits, riktat allmänna uppmärksamheten på detta ämne,
har Akademien, under åberopande af (lera jordbrukares yttrade önskan att dessa åtgärder
måtte fortsättas i en mera omfattande skala, så att en större samling af iandtbruks-redskap,
machiner och apparater, af så väl in- som utländsk tillverkning kunde för allmänheten blifva
att tillgå, i underdånighet hemställt, huruvida icke uppställandet vid Landtbruks-akademien
af en dylik offentlig samling kunde vara förtjent af att understödjas genom ett årligt
statsanslag af 5,000 Hulr Riksmynt, att utgå med rättighet för Akademien att använda tillfälliga
besparingar under ett år till ökade inköp under det derpå följande.
13:o angående anslag för åtskilliga förbättringars tillväg åhring ande vid Landtbruksahademiens
experiment al-egendom.
Då Akademien, som i de för henne utfärdade nådiga stadgar erhållit föreskrift att så
förvalta Akademiens kapitalfond, att densamma cj förminskas, följaktligen ej kunnat disponera
tillräckliga medel lör att uppbringa den åt Akademien upplåtna jordegendom till hvad
den, enligt Akademiens tanke, borde utgöra, eller en mönster-hushållning (Ferme modMel,
hvarvid tillika en inskränktare del af jorden kunde användas till verkställande af försök
under ledning af en i jordbruket kunnig person, biträdd i och för nödiga undersökningars
verkställande af en skicklig agrikulturkemist, i likhet med hvad i andra länder på mångfaldiga
ställen eger rum, har Akademien, som ansett ändamålet med berörde egendoms
upplåtande åt Akademien icke kunna vinnas, derest ej Akademien genom statsbidrag
sattes i tillfälle icke blott att föregå den enskilde landtbrukaren med efterföljansvärda
åkerbruks-methoder, utan ock att i försöksväg theoretiskt och praktiskt arbeta på dessa
ruethoders fullkomnande, i underdånighet hemställt, att för tillvägabringande häraf måtte
anvisas dels såsom anslag för en gäng till egendomens iståndsättande genom
a) grunddikning af 60 tunnland å 100 R:dr Riksmynt pr tunnland . . 6,000: •—.
b) uppgödning af samma areal
4,500: —
c) uppförande af ändamålsenliga byggnader, enligt särskildt uppgjordt
och i underdånighet bifogadt förslag
15,000: —
tillsammans R:dr Riksmynt 25,500: —
dels såsom årliga anslag:
d) till ökad aflöning för en inspektor med den högre bildning och skicklighet,
som, med hänsigt till här ofvan antydda förhållanden, komme att erfordras
1,500: —
* e) till försöks verkställande  3,000: —
tillsammans R:dr Riksmynt 4,500: —
Bih. till R. St. Fröt. 1850 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 10
74 Bil. JYs 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 185G.
14:o angående anslag till premier vid allmänna landtbrukare-möten.
Jemte det Landtbruks-akademien, bland annat, anfört, dels att de premier, som vid
de allmänna landtbrukare-mötena utdelats, varit så små, att de knappast betäckt kostnaden
för transporten af de belönade föremålen, dels äfven att dessa premier blifvit utsträckta till
artiklar, som vore för jordbruket främmande, har Akademien i underdånighet hemställt:
a) att premierna måtte inskränkas till djur, redskap och ladugärds-produkter;
b) att premierna måtte göras större och det för sådant ändamål nu till landtbrukaremötena
utgående anslag af 4,500 R:dr Riksmynt förhöjas till 6,000 R:dr för hvartannat år,
då landtbrukare-möte numera vanligen eger rum, och således blifva för år räknadt 3,000
lt:dr Riksmynt; samt
c) att vissa förändringar i föreskrifterna rörande premiers tilldömande m. m. måtte
vidtagas; derom Akademien anhållit att, i händelse framställningen i öfrigt gillades, få i sinom
tid med särskildt underdånigt förslag till Kongl. Majit inkomma.
15:o angående anslag till inköp af utländska får af åtskilliga rucer.
Efter en omständlig redogörelse för den ställning, Iivari Kronans stamschäferier af så
väl Elektoral- som Southdown- och Cheviot-racerna sig befinna, har Akademien, uppå anförda
skäl, i underdånighet föreslagit, alt följande anslag för en gäng måtte anvisas, nemligen
till inköp från vissa uppgifna främmande länder af
a) 6 till 9 stycken af de ädlaste Eiektoral-baggar, för att ytterligare fullkomna stamschäferierna
på Orup och Ultuna R:dr R:mt 9,000:
b) 4 baggar af bästa Southdown-race, att användas till förstärkning
af Degebergs- och Ottenby stamschäferier  4,000:
samt 50 tackor och 2 baggar af samma race till bildande af
ett nytt schäferi  20,000: }) })
c) 2 ädla baggar af Cheviot-race, för att begagnas vid Kronans stamschäferier
af denna race  » » 700:
i sammanhang hvarmed Akademien ansett sig böra fästa uppmärksamheten på en Engelsk
får-raee, nemligen Cotswolds, som, tillhörande de stammar, hvilka på samma gång gifva
mycket kött och mycken ull, hittills endast blifvit i smått här i landet försökt, men befunnits,
jemte ofvanberörde egenskaper, ega den att vara särdeles afvelsamma samt mera härdiga
än andra får, vid hvilka förhållanden och då den ifrågavarande racen tillika vore konstant
och syntes kunna genom korsning verka fördelaktigt på den inhemska fårafveln, Akademien
i underdånighet hemställt, att till inköp af en stam af denna race, ungefär 50 tackor
och 2 baggar, måtte anvisas en summa af 10,000 R:dr Riksmynt; varande slutligen
uti ett särskildt tillägg till Akademiens ofvanberörda underdåniga skrifvelse, med stöd af
vunnen erfarenhet om den nytta, som den med statsmedel understödda herdeskolan vid
Näs i Jönköpings län på sin tid verkade, samt med afseende å angelägenheten att, derest
en önskad förändring i lagstiftningen för stängsel-skyldigheten skulle varda i nåder beslutad,
utvägar bereddes landets jordbrukare att kunna förse sig med nödigt biträde af så väl kun
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JVt 1, om Statsverket 1856. 75
nige herdar, som för dem erforderliga dresserade hundar, i underdånighet föreslagit, att
ett årligt anslag af 2,000 R:dr Riksmynt måtte beviljas för inrättandet af en eller flere
dylika skolor vid egendomar, der en omsorgsfull kreatursvård genom herdar eger rum.
Statsrådet, som hemställde, att frågan om statsbidrag till vattenaflednings-arbeten måtte
företagas i sammanhang med pröfningen af Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
förslag angående enahanda ämne, och att framställningen om anslag till ett Landtbruksinstitut
i södra delen af riket, hvaröfver Kammar-kollegii underdåniga utlåtande i dessa dagar
inkommit, måtte, med afseende å härvid förekommande omständigheter, få utgöra föremål
för särskild nådig pröfning, likasom Landtbruks-akademiens förslag om inrättande af en
eller flera herdeskolor, tillstyrkte, med anledning af hvad Landtbruks-akademien i öfriga
punkter föreslagit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska följande anslag, att uppföras
under nedanstående titlar:
a) Undervisnings-anstalter för jordbruk och landtmanna-näringar.
Såsom ständiga årliga anslag: ,
l:o till förhöjning i de hittills utgående anslagen för 16 lägre landtbruks
skolor,
1,000 R:dr Riksmynt för hvarje  16,000: —
2:o för 3 nya dylika skolor inom de län, hvilka Kongl. Maj:t kunde finna
för godt i nåder bestämma, 4,000 R:dr för hvardera  12,000: —
3:o för 2 mejeri-skolor, 3,000 R:dr för hvardera  6,000: —
att alternativt kunna användas för resande undervisare i mejeri-handteringen.
4:o till arfvode samt resekostnads-ersättning åt en resande undervisare i
boskaps-skötseln  3,000: —
5:o till reseunderstöd åt personer, som egna sig åt landtbrukets vetenskapliga
eller praktiska studium
3,000: —
6:o till arfvodes-förhöjning åt 2 agronomer, som biträda vid odlingsföFetag,
vattenafledningar, grunddikning och ängsvattningar, hvilka agronomer
för närvarande i arfvode endast åtnjuta 900 R:dr, med 600 R:dr för
hvardera, eljer tillsammans  1,200: —
hemställande Statsrådet tillika, det Kongl. Maj:t måtte i nåder förklara, att
när en i statens tjenst för biträde vid odlingsföretag, vattenafledningar, grunddikning
och ängsvattningar anställd agronom i 10 års tid med utmärkelse
fortfarande tjenstgjort, Landtbruks-akademiens Förvaltningskommitté egde att i
underdånighet anmäla honom till erhållande af lämplig förhöjning i sitt arfvode.
7:o till arfvoden och resekostnads-ersättning m. m. för 3 nya agronomer
jemte 3 elever, enligt Landtbruks-akademiens förslag, tillsammans . . . 9,450: —
Summa årligt anslag 50,650: —
76 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JK 1, om Statsverket 1856.
b) Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landlmanna-näringar.
Såsom ständiga årliga anslag:
l:o till inköp af modell-redskap, att uppställas vid Landtbruks-akademien . . . 5,000:
2:o till ökad aflöning åt en inspektor med högre bildning vid Landtbruksakademiens
experimental-egendom, samt till försöks verkställande derstädes, enligt
Akademiens förslag .
4,500:
3:o till premier vid allmänna landtbrukare-möten, utöfver de redan anvisade
1,500 R:dr  1,500:
Summa årliga anslag 11,000:
Såsom årligt anslag under den tid nästa statsreglering omfattar:
till uppgörande af en allmän plan för vatten-aflednings-arbeten i enlighet med Landhbruks-akademiens
förslag 69,000:, eller för 3 år = 207,000:
Såsom anslag för en gång:
l:o till inköp af instrument för begagnande vid ofvannämnde plans
uppgörande
5,000:
2:o till inköp af Cotswolds-får  10,000: jjqoo-
c) Fisken-näringens understöd.
Såsom ständigt årligt anslag:
till arfvodes-förböjning åt den person, som meddelar undervisning angående
fiskodling, från 900 till 1,500 R;dr, eller med  600: —
Såsom årligt anslag under nästa statsreglerings-period:
till vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna — 1,000, eller för 3 år = 3,000: —
Sedan med Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse Sachsiska undersåten Doktor Alexander Muller
blifvit, genom Landtbruks-akademiens Förvaltningskommittés föranstaltande, i egenskap af
Agrikultur-kemist, mot bestämda vilkor, i statens tjenst anställd, samt Kongl. Majit behagat
den 12 sistlidne Juni för tiden intill 1857 års slut anvisa erforderliga medel till Doktor
Mullers aflöning samt hyran för den lokal, som till hans laboratorium Lomme att begagnas,
hemställde Statsrådet nu, att Kongl. Maj:t täcktes1 af Rikets Ständer äska, att å anslaget
till »befrämjande af jordbruk och landtmanna-näringar» måtte uppföras dels Agrikufturkemistens
årsarfvode, 2,000 R:dr Riksmynt, dels ock ett årligt belopp af 600 R:dr samma
mynt till hyra för hans agrikultur-kemiska laboratorium.
Ehuru det från Landtbruks-akademien i nåder infordrade utlåtande öfver Svenska Trädgårdsföreningens
nyligen ingifna underdåniga ansökning om förhöjning i det till Föreningens.
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. 7T
elev-skola frän anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbrnk och landtmanna-näringarx>'
hittills utgångna årliga understöd af 1,333 R:dr 16 sk. B:ko, ännu icke hunnit inkomma,
ansåg Statsrådet sig emellertid, med hänsigt till den nyttiga verksamhet, Trädgårds-föreningen
under en längre tidrymd ådagalagt, böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Majit måtte
i nåder föreslå Rikets Ständer, att, för den tid nästa statsreglering förblifver gällande,
Trädgårds-föreningen måtte, till understöd för sin elev-skola, få fortfarande uppbära nämnda
årliga anslag 2,000 Ridr Riksmynt, mot enahanda vilkor som hittills.
C) Hästafvelns befrämjande.
a) Stuteri-öfverstyrelsens underdåniga memorial af den 25 sistlidne Juni, med hemställan,
att då för den inhemska hästafvelns befrämjande det vore oundgängligen nödigt, att
tid efter annan hingstar af utmärktare racer blefve från främmande länder införskrifne,
men de till Stuteri-öfverstyrelsens disposition ställde inskränkta medel endast i ganska ringa
mån härtill lemnade tillgång, Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer göra nådig framställning
om beviljande af ett anslag för en gång af 50,000 R:dr Riksmynt för införskaffande af
beskällare till begagnande vid stuterierna; i sammanhang hvarmed och då det vore särdeles
angeläget, att allmänheten genom exempel sattes i tillfälle att inse nödvändigheten af större
noggranhet vid urvalet af afvelsdjur, samt en omsorgsfullare vård om fölen under deras
uppväxt, och Stuteri-öfverstyrelseri på sådan grund ansåge det vara af vigt att ånyo måtte
tillvägahringas s. k. stohållningar, hvilka för omkring 30 år sedan varit i Skåne inrättade
samt bestodo deruti, att enskilde personer åtogo sig att underhålla å hvarje ställe minst 6
ston mot ett årligt bidrag för hvarje sto, — Stuteri-öfverstyrelsen i underdånighet anhållit,
det Kongl. Majit måtte af Rikets Ständer i nåder äska ett årligt anslag af 15,000 R:dr
Riksmynt, i ändamål att i de provinser, som häst lämpade sig för uppfödning af hästar och
hvarest hågen derför visat sig lifligast, måtte kunna tillvägahringas så beskaffade inrättningar,
i afseende på hvilkas ordnande Styrelsen anhöll att framdeles få inkomma med underdånigt
förslag.
b) Samma Styrelses underdåniga memorial af den 22 sistlidne September, med förslag
till förnyad stat för de under Styrelsen lydande tjenstemän och betjente, i syfte att bereda
dem en af den ökade lefnadskostnaden påkallad förbättring i deras lönevilkor; anhållande
Stuteri-öfverstyrelsen, att som denna nya stat komme att med 3,930 lt:dr B:ko öfverstiga
den nu gällande, men, till bestridande af denna ökade utgift, från Stuteriernas inkomster
endast vore att påräkna omkring 1,430 R:dr samma mynt årligen, det felande beloppet
2,500 R:dr B:ko eller 3,750 R:dr Riksm., måtte genom särskildt anslag fyllas.
78 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 1856.
Med afseende å hvad i ofvannämnde 2:ne memorial blifvit i underdånighet yttradt och
föreslaget, tillstyrkte Statsrådet:
l:o att, för reglering af Stuteri-öfverstyrelsens och underlydande inrättningars stater,
så att tjenstepersonalen måtte undfå erforderligen förbättrad aflöning, Kongl. Maj:t täcktes
hos Rikets Ständer äska en förhöjning af 3,750 R:dr Riksmynt i anslaget till «Hästafvelns
befrämjande;»
2:o att, till inrättande och underhåll af s. k. stohållningar, likaledes måtte å samma
anslag begäras ett årligt belopp af 15,000 R:dr Riksmynt; samt
3:o att, till införskaffande af utländska hingstar af utmärktare racer, ett anslag forén
gång af 50,000 R:dr Riksmynt måtte hos Rikets Ständer äskas.
D) Undervisnings-anslalter för slöjderna.
l:o Teknologiska Institutets Styrelses underdåniga memorial af den 13 sistlidne September,
rörande behofvet af nämnde läroverks utvidgning och förseende med en för dess
ändamål lämplig och tillräcklig lokal, i hvilket afseende, hvad först angick sjelfva läroverkets
utvidgning, Styrelsen hufvudsakligen anfört: att, när Teknologiska Institutet år 1826
inrättades, man ännu egde blott ringa erfarenhet om dylika läroverks behof, så vida de
skola kunna uppfylla sin bestämmelse, och svårligen kunde göra sig en klar föreställning
om den stora förmåga, de sedan visat sig ega, att bidrag i till industriens lyftning; att om
derföre den lokal, som då åt Institutet uppläts, var mindre lämplig och de medel, som
anslogos till detsamma, voro nog knappa, detta ingalunda borde väcka förvåning; att under
de trettio år, som sedan dess förflutit, naturvetenskaperna och i samband dermed industrien
gjort ofantliga framsteg, och att någon större upptäckt i de förra 1111 knappt hinner
ske, förrän industrien skyndar att tillegna sig densamma; att i följd deraf äfven en på
vetenskaplig grund hvilande teknisk bildning i sednare tider mer och mer blifvit erkänd
vara för industri-idkaren i allmänhet nödvändig, om han skall kunna ej blott följa de framsteg,
som ske i hans handtering eller sjelf i någon mån bidraga till dess utveckling, utan
ock efter förhandenvarande förhållanden på ändamålsenligaste sätt inrätta och' utöfva densamma,
hvadan de tekniska undervisningsverken hos främmande industriela nationer erhållit
en utsträckning och blifvit med en omsorg och frikostighet omhuldade, som bäst visade,
hvilken vigt för industrien man tillerkände dem ; att, om Sveriges industri ännu i
många hänseenden stöde långt efter andra länders, detta utan tvifvel hade sin grund deri,
att den tekniska undervisningen här icke vore lika ändamålsenligt ordnad som utomlands;
att följaktligen ett vigtigt steg till afhjelpande af denna brist vore, enligt Styrelsens
åsigt, att gifva Teknologiska Institutet den utvidgning och fullständighet, som påkallades
både af industriens fortgående utveckling och elevernas ständigt växande antal, hvilket
antal, som under de fyra första åren efter Institutets år 1848 skedda reorganisation al
-
Bil. M 5 till Kungl. Maj:ts Nåd. Prop. Jf} 1, om Statsverket 1856. 79
drig öfversteg 35, nästlädne läse-år uppgick till 69 ordinarie elever, jemte det 33 extra elever
då samtidigt derstädes erhöllo undervisning; att Styrelsen vid detta förhållande och i anseende
till den mängd förfrågningar, som gjordes af föräldrar och målsmän, hvilkas söner
eller myndlingar vore sinnade att genomgå en kurs vid Institutet, ansåge sig ega anledning
befara, att af dem, som nästa år komrne att anmäla sig till inträde derstädes, icke alla
skulle kunna för bristande utrymme emottagas; samt att bland de åtgärder, hvilka det allt
iner och iner framstående behofvet af teknisk hildning i vårt land gjorde nödvändiga, äfven
vore införandet vid Institutet af åtskilliga läroämnen, i hvilka någon undervisning hittills icke
varit föreskrifven, men hvilka vore af den vigt, att undervisning deruti icke vid en högre
teknisk läroanstalt finge saknas, nemligen: a) allmän byggnadskonst, ett ämne af den vidsträckta
tillämpning, att insigter deri knappast kunde utan olägenhet umbäras af någon bland
dem, som begagnade undervisningen vid Institutet, hvadan och då undervisningen i detta
läroämne ej lämpligen kunde förenas med någon af de nu befintliga lärare-befattningarne,
Styrelsen funne sig böra föreslå, att en särskild lärare i byggnadskonst finge vid Institutet
anställas; b) väg- och vattenbyggnadskonst, hvari undervisning så mycket mindre syntes
kunna vid Institutet undvaras, som, efter hvad på sednaste tiden visat sig, en stor del al
Institutets elever, sedan de lemnat läroverket, just egnat sig åt utöfvandet af denna konst,
och landet dessutom för närvarande behöfde ett stort antal personer med grundliga kunskaper
i detta ämne, i följd hvaraf Styrelsen funné sig ega skäl hemställa att härutinnan en
särskild lärare, som någon tid af året kunde hafva praktisk sysselsättning med dylika ämnen,
måtte få anställas; samt c) mineralogi och geognosi, hvari hittills ingen undervisning
egt rum vid Teknologiska Institutet, ehuru kännedomen af de allmännast förekommande
mineralier och bergarter vöre af stor nytta, isynnerhet för civil-ingeniörer och deni, hvilka
egna sig åt kemiskt-tekniska yrken, och följaktligen en mindre kurs i dessa vetenskaper
borde vid Institutet genomgås. Genom denna tillökning i lärare-personalen skulle det blifva
möjligt att, — i stället för att, enligt nu gällande stadgar för Institutet, efever hittills antagits
2:ne år å rad, men icke det tredje, hvilket åter egt till följd att ynglingar, som halt
för afsigt att genomgå Institutet, stundom fått vänta nära tvänne år, innan de der kunnat
vinna inträde, — emottaga elever alia år, hvarjemte äfven den fördel vunnes att, enär Institutet
derigenom komme alt erhålla trenne årsafdelningar, de, hvilka önska att såsom extra
elever begagna undervisningen vid ifrågavarande Institut, alltid hade lättare att finna en afdelning,
lör hvilken föreläsningnrne öfverensstämde med deras bildningsgrad och syftemål.
Då likväl det sätt, hvarpå Institutet kunde komma att motsvara de på detsamma
ställda fordringar, hufvudsakligen måste bero af föreståndarens samt lärarnes nit och skicklighet,
samt det alltså vore af högsta vigt att afiöningen vid deras befattningar blefve sådan,
att män med insigter och förmåga eftersträfvade desamma och på dem såge sig betryggade
för sin framtida bergning, hade Styrelsen funnit sig böra, i sammanhang med frågan om
läroverkets utvidgning och lärarepersonalens förökande, jemväl öfverlemna ett efter de särskilda
lärare-befattningarnes vigt, göromålens mängd och den stegrade lefnadskostnaden af
-
80 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
passadt förslag till ny aflönings- oeh utgiftsstat för Institutet, upptagande detta förslag:
a) till löner och arfvoden
Banko R:dr
Lön åt Föreståndaren
4,000:
»
Professorn i mathematik och mekanik ....
3,000:
Professorn i mekanisk teknologi
3,000:
»
Professorn i fysik
3,000:
»
Professorn i kemi och kemisk teknologi ....
3,000:
.
Arfvode
åt Adjunkten i mathematik och mekanik ....
1,666:
32. —
»
Adjunkten i kemi
1,666:
32. —
»
Läraren i allmän byggnadskonst
1,333:
16. —
»
Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst . . .
1,333:
16. —
»
Läraren i ritning och beskrifvande geometri
1,333:
16. —
»
Sekreteraren
333:
16. —
»
Bibliothekarien
333:
16. —
Bibliotheks-amanuensen . . .
200:
»
Räkenskapsföraren
333:
16. —
»
till extra lärare och repetitörer
1,333:
16. —
betjening
1,000:
— —
b) till bibliothek och samlingar m. m.
Anslag till bibliotheket
1,333:
16. —
»
till samlingar af instrumenter, modeller, rå-ämnen,
fabrikater m. m
3,000:
— —
»
laboratorium
16. —
»
mekaniska verkstaden
1,666:
32. —
»
diverse utgifter för ved m. m
2,000:
— —
. 9,333: 16. —
Summa B:ko R:dr 36,200:
hvilken summa med 22,100 R:dr öfverstiger det till Teknologiska Institutet enligt nu gällande
Riksstat utgående anslag, 14,100 R:dr.
Beträffande de sålunda föreslagna löne- och anslags-beloppen hade Styrelsen förmält, att Styrelsen,
vid bestämmandet af lönerne för föreståndaren och professorerne måst fästa afseende
ej mindre derå, att befordran från dessa befattningar till annan tjenst i allmänhet
icke kunde påräknas, än äfven att män med grundliga theoretiska insigter och praktisk duglighet
kunde hafva utsigt, att antingen såsom industri-idkare för egen räkning eller ock i
enskild tjenst erhålla fullt motsvarande eller ännu större inkomster; att, hvad särskildt angick
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Aäd. Prop. JW 1, om Statsverket 1856. 81
gick föreståndare-befattningen, det vid fastställandet år 1847 af nuvarande aflöningsstat för
Institutet tillika föreskrefs, att en af professorerne skulle äfven vara föreståndare och att
denne skulle, såsom godtgörelse derför, jemte sin professorslön 1,333 lt:dr IG sk., uppbära
ett arfvode af 1,666 Ridr 32 sk. B:ko, samt sålunda hafva en total inkomst af 3,000
l\:dr nämnde mynt, men att redan vid första tillsättningen af föreståndare-platsen svårighet
uppstod att finna en lämplig föreståndare, som tilltrodde sig att tillika hinna behörigen
sköta en lärare-befattning, hvarföre äfven den man, som då utsågs till föreståndare för Institutet,
icke fick någon undervisnings-skvillighet sig ålagd; att, sedan bemälde föreståndare
derefter med döden algått och tjensten i början af innevarande år ånyo af Kongl. Majit
tillsattes, det icke heller då fanns lämpligt att, vid Institutets numera i betydlig mån ökade
verksamhet, innehafvaren af föreståndareplatsen dermed förenade någon lärarebefattning,
på grund af hvilket allt Styrelsen ock ansett sig ega giltiga skäl ait i den nya staten särskildt
upptaga föreståndare-befattningen och, med afseende å denna befattnings vigt, för
framgången af Institutets verksamhet, för densamma föreslå en lön af 4,000 Ridr Banko;
att, enär fysiken vore ett lika sjelfständigt läroämne, som de andra vetenskaper, hvari professioner
vid Institutet funnes inrättade, och med sina tillämpningar af den omfattning, att
den toge lärarens krafter lika mycket i anspråk, samt dessutom utgjorde ett undervisningsämne
för alla Institutets elever, Styrelsen funnit sig böra upptaga lärarebefattningen i allman
och tillämpad fysik såsom profession, i följd hvaraf professorernes antal vid Institutet
skulle blifva fyra; att som det, vid tillfällen då Institutets bibliothek varit talrikt besökt,
stundom visat sig svårt för bibliothekarien att ensam gå alla de besökande tillhanda, Styrelsen
trott sig böra i underdånighet föreslå uppförandet i staten af ett arfvode utaf 200
ltidr B:ko till aflöning åt en bibliotheks-amanuens; att då, enligt de för Teknologiska In"<*
, stitutet af Kongl. Majit utfärdade stadgar, det ankomme på Styrelsen att anställa extra
lärare och repetitörer, om ett större tillopp af elever eller andra omständigheter dertill
gåfve anledning, men några medel för detta ändamål hittills icke varit å staten anvisade,
hvadan Styrelsen ock mäst så väl sistlidet som innevarande år hos Kongl. Majit göra särskild
underdånig framställning om anslag härtill, en bestämd summa ansetts böra för ifrågavarande
ändamål å Institutets stat uppföras; att Styrelsen ansett sig icke kunna underlåta
att begära förhöjning i de nuvarande anslagen till Institutets bibliothek, laboratorium
och samlingar, äfvensom i anslaget till utgifter för ved m. m., emedan de hittills varande
anslagen visat sig vara otillräckliga, särdeles sedan priserna å en mängd artiklar i betydlig
mån stigit, och dessutom Institutets samlingar i hvad som rörde allmän byggnadskonst samt
väg- och vattenbyggnadskonst vore ytterst obetydliga och i behof af temligen stor tillökning
för den händelse att undervisning i dessa kunskapsgrenar komme att vid Institutet meddelas;
samt slutligen att, enär Institutet hittills icke egt något anslag till sin mekaniska
verkstad, men utgifterna för densamma under de sednare åren stigit till omkring 1,333
Ridr 16 sk. Biko, hvilka måst af Institutets öfriga tillgångar bestridas, Styrelsen funnit sig
böra föreslå, att ett särskildt anslag af 1,666 Bidr 32 sk. Biko till mekaniska verkstaden
måtte varda å Institutets stat uppfördt.
Bih. till 11 St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1!
82 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYi 1, om Statsverket 1850.
Vidkommande derefter frågan om beredandet för Institutet af en tillräcklig och mera
ändamålsenlig lokal än den, som hittills varit åt Teknologiska institutet upplåten, hade Styrelsen
i underdånighet anfört, att då den nu af Institutet begagnade lokal, som ursprungligen
vore byggd till bostäder åt enskilde personer, innehölle endast några få rum som
kunde till auditorier eller ritsalar användas, men dessa, äfven med nu varande antal
elever, vore alltför små för ändamålet, samt öfriga inom lokalen befintliga, till verkstäder
samt förvaring af Institutets samlingar m. m. begagnade lägenheter icke heller vore för
dessa ändamål tillräckliga eller lämpliga, — hvadan ock den år 1844 af Kongl. Maj:t för
ifrågavarande läroverks reorganisation i nåder förordnade kommitté redan då uttalade den
åsigt, att de förbättringar af lokalens inredning, som vid samma tid företogos, endast för
en kort tid kundfe förmå att afhjelpa det trängande behofvet af större utrymme, så och då
sedan dess både det ökade tilloppet af elever och samlingarnes tillvext gjort detta behof
ännu mera kännbart, hade Styrelsen låtit genom sakkunnig person, i samråd med Institutets
föreståndare, uppgöra förslag till ny byggnad för Institutet, med iakttagande dervid att
densamma, jemte auditorier och ritsalar m. m. af sådan rymlighet att åtminstone tvåhundra
ordinarie elever skulle utan olägenhet kunna samtidigt vid Institutet undervisas, äfven
innehölle tillräckligt utrymme för att ändamålsenligt uppställa Institutets alla samlingar, samt
bostäder dels åt föreståndaren, för hvilken tjensteman boställs-våning redan vid Institutets
stiftelse anvisades, ehuru denna våning sedermera, till följd af det ringa utrymmet, måst tagas
i anspråk för läroverkets egentliga behof, men sorn otvifvelaktig! borde hafva sin bostad
inom läroverkets lokal, enär han derigenom ständigt vore att träffa för lärare och lärjungar
och bättre kunde vaka såväl öfver undervisningens gång och ordningens upprätthållande,
som öfver vården af läroverkets dyrbara tillhörigheter, dels för professorn i kemi,
alldenstund denne, för att kunna hafva inseende öfver och deltaga i den praktiska undervisningen
i sin vetenskap, i allmänhet borde vistas inom läroverkets lokal hela den tid, som
eleverna arbeta å laboratorium, samt en mängd kemiska arbeten vore af den beskaffenhet,
att de fordrade ständig tillsyn, och professorn i kemi dessutom ofta, i följd af remisser
från embetsverk, måste företaga officiela undersökningar, hvilkas öfvervakande han icke
finge anförtro åt andra och sjelf svårligen kunde verkställa annorstädes, än der han hade
sin bostad, dels ock för tvänne vaktmästare; slutande sig berörde, af Konduktören vid
Ofverintendents-embetet J. F. Abom upprättade, samt vid Styrelsens underdåniga memorial
bilagde kostnadsförslag med tillhörande ritningar å en totalsumma af 260,000 R:dr Banko,
om beviljande hvaraf Styrelsen alltså i underdånighet anhållit det Kongl. Maj:t måtte till
Rikets Ständer aflåta nådig proposition. Då likväl uti denna summa icke ingick kostnaden
för byggnadsplats, hvilken borde hafva sådan storlek, att, i fall elevernes antal eller en
förening med Teknologiska Institutet af andra läroverk i framtiden skulle göra en utvidgning
nödig, erforderligt utrymme derför då ej måtte saknas, och fördenskull till det minsta
hafva en area af 9,000 qvadratalnar, samt derjemte ej vara alltför aflägse belägen och medgifva,
att byggnaden kunde läggas fritt eller åtminstone blott på en sida behöfva byggas
intill närliggande hus, hade Styrelsen för den händelse, att Kronan icke skulle ega någon
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ti Nåd. Prop. JW 1, om Statsverket 1X56. 83
tomtplats med förenämnde egenskaper, hvilken kunde åt Institutet upplåtas, tillika i underdånighet
hemställt, att Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer ytterligare äska ett anslag
till inköp af passande byggnadsplats, hvilket Styrelsen förmodade icke behöfva öfverstiga
40,000 R:dr nämnde mynt, äfvensom att, då för Institutets aptering i den nya lokalen
behöfdes:
Till åtskilliga apparater för laboratorierna B:ko R:dr 4,000:
» machiner och verktyg för mekaniska verkstaden .... » » 5,000: — —
» nödiga inventarier, såsom skåp, hyllor, bord m, m. . . . » » 10,600: 32.—
» bestridande af kostnaden för Institutets flyttning .... » » 333: 16.—
eller tillsammans B:ko R:dr 20,000:
detta belopp jemväl måtte af Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer begäras; kommande alltså de
summor, hvarom i händelse af nådigt bifall till Styrelsens förevarande framställning, nådig
proposition borde till Rikets Ständer aflåtas, att uppgå till:
a) årligt anslag, såsom tillökning i nu gällande stat  22,100: — —
och b) anslag för en gång: till nybyggnad . . . 260,000:
till Institutets aptering i den nya lokalen .... 20,000: —  280 000: ;
hvartill komme, i faH passande byggnadsplats icke kunde af kronan åt Institutet
upplåtas, till inköp af tomtplats högst R:dr 40,000:
Slutligen hade Styrelsen med anmärkning att, från den tid föreståndaren och professorn
i kemi tillträdt de för dem föreslagna boställen, å deras löner borde göras ett afdrag, svarande
emot boställs-förmånen, som för hvardera torde kunna uppskattas till 500 R:dr B:ko,
eller för begge tillsammans till 1,000 R:dr samma mynt, med hvilken summa aflöningsstaten
då komme att minskas, men att, enär, efter Institutets inflyttning i en ny lokal, utgifterna
för ved m. m. måste blifva betydligt större än de äro i Institutets nuvarande hus,
anslaget till diverse utgifter då väl behöfde att med nämnde summa ökas, hvadan årsanslaget
alltså borde blifva oförändradt, i underdånighet yttrat, att de anslag, som Styrelsen nu
ansett sig böra för Teknologiska Institutet begära, visserligen vore stora, i synnerhet vid
jemförelse med hvad Institutet hittills åtnjutit, men att Styrelsen gjorde sig förvissad om
att Rikets Ständer, vid öfvervägande af nyttan för staten att ega ett väl ordnadt tekniskt institut,
der vissa dess tjenstemän kunde erhålla den tekniska bildning, som de behöfva,
och der dess embetsverk kunde erhålla upplysningar i ämnen, som röra slöjderna, samt af
vigten för industrien att ega en tidsenlig högre bildningsanstalt, der ej blott skicklige lärare
kunde bildas för lägre tekniska läroverk, utan äfven de industri-idkare, som behöfva och
söka en högre teknisk bildning, kunde erhålla en sådan, och hvars samlingar, ändamålsenligt
ordnade och uppställda, kunna betraktas såsom ett industrielt museum, hvilket för allmänheten
vore afgiftsfritt tillgängligt, icke skulle vägra att, särdeles i en tid då landets materiela
förkofran ginge så hastigt framåt och kapitaler dagligen samlades, som kunde i landets
näringar användas, bevilja de till nu ifrågavarande ändamål erforderliga medel.
84 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JV? 1, om Statsverket 185G.
Sedan Ofverintendents-embetet erhållit nådig befallning att inkomma med underdånigt
utlåtande, dels angående den för Teknologiska Institutet föreslagna nya byggnad, dels angående
möjligheten att för densamma erhålla passande tomt, och dels angående lämpligaste
sättet att använda det till nämnda Instituts disposition nu upplåtna hus, derest det framdeles
blefve för sitt nuvarande ändamål obehöfligt, hade Ofverintendents-embetet, hvad angick
de uppgjorda ritningarna och kostnadsförslaget, i underdånighet anfört, att, då planerna blifvit
uppgjorda i enlighet med Styrelsens för Institutet, på närmare kännedom om de särskilda
behofven grundade program, Ofverintendents-embetet ansåge sig mot lämpligheten af
desamma icke böra framställa någon anmärkning, men att Embetet dels i afseende å facaden
för byggnaden trott, att vid uppförandet af en så dyrbar allmän byggnad, som den,
hvarom här vore fråga, åt densamma borde gifvas ett mera monumentalt utseende, för
hvilket ändamål ock någon tillökning i kostnaden borde ega rum, ehuru denna tillökning,
likasom kostnaden för grundläggning m. m. omöjligen kunde med någon säkerhet bestämmas
utan kännedom af byggnadsplatsen, dels funnit åtskilliga i kostnadsförslaget förekommande
poster böra med vissa uppgifna belopp tillökas, så att, med inberäkning af 14,787
It:dr 16 sk. B:ko för erhållande af en värdigare farad, hela den beräknade kostnadssumman
skulle komma att ökas med 40,000 R:dr B:ko, och hela kostnaden alltså uppgå till 300,000
R:dr berörde mynt.
Vidkommande åter möjligheten att för denna byggnad erhålla passande plats, hade Ofverintendents-embetet
upplyst, att någon Kongl. Maj:t ooh Kronan tillhörig tomt, med alla
de egenskaper Styrelsen angifvit såsom härtill erforderliga, icke funnes att tillgå, men att
så väl inom Clara församlings nordvestra del, som inom Kungsholms församling, åtskilliga
dels obebygda, dels mindre bebygda egendomar funnos, hvilka vöre väl passande för ifrågavarande
ändamål, och borde kunna inom den af Styrelsen förslagsvis uppgifna summa af
40,000 R:dr B:ko för Institutets räkning förvärfvas.
Beträdande slutligen lämpligaste sättet att använda den till Teknologiska institutets disposition
nu upplåtna egendom, hade Ofverintendents-embetet ansett med det allmännas fördel
mest öfverensstämmande, att egendomen, som efter Institutets bortflyttning icke vidare vore
för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning behöflig, å offentlig auktion till den mestbjudande
försåldes, hvarigenom, enligt Ofverintendents-embetets öfvertygelse, för samma egendom
borde kunna erhållas en köpeskilling af åtminstone Femtio tusen B:dr B:ko.
Föredragande Herr Departements-chefen anmälde i underdånighet, att då, efter det
medel till den ifrågaställa nya byggnaden blefve af Rikets Ständer beviljade, någon tid
nödvändigt måste åtgå innan undervisningen kunde i den nya lokalen taga sin början, samt
derförinnan åt läroverket icke kunde gifvas den fulla utsträckning, som i Styrelsens omförmälda
förslag vore afsedd, någon minskning i den uppgjorda nya allönings- och utgifts
-
Bit. JY° 5 till Kongl. Majus Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 185C. 85
staten syntes under den närmaste framtiden kunna ega rum; i hvilket afseende ock, på Herr
Departements-chefens anmodan, Institutets föreståndare aflemnat ett nytt förslag till stat,
dervid årsanslaget blifvit nedsatt till Trettiotre tusen R:dr B:ko; hvadan, efter afdrag af nuvarande
statsanslag, 14,100 R:dr B:ko, återstående 18,900 R:dr B:ko, eller 28,350 R:dr
Riksmynt, utgjorde det årliga belopp, som vore behöfligt att till ifrågavarande ändamål af
Rikets nu sammanträdande Ständer begäras.
Då det för befrämjandet af landets materiela intressen vore af utomordentlig vigt, att
Teknologiska Institutet må kunna vinna den utvidgning och fullständighet, som af industriens
ytterligare utveckling och lärjungarnes vexande antal påkallades, ansåg Statsrådet sig
böra, med hufvudsakligt instämmande i Styrelsens underdåniga framställning, tillstyrka nådigt
förslag till Rikets Ständer:
att det å Sjette hufvudtiteln för nämnda Institut uppförda årliga anslag måtte ökas
med 28,350 R:dr Riksmynt;
att det Kronans hus, som af Institutet nu begagnas, måtte få till den högstbjudande
försäljas, så snart Institutet erhölle fullständigare ny lokal;
och att till den föreslagna nybyggnadens uppförande å lämpligt ställe måtte, jemte kö
peskillingen
för det äldre huset, anvisas en summa af 420,000 R:dr Riksmynt, att i mån
af behof användas, deri jemväl inberäknad kostnaden för erforderlig tomt, i händelse någon
Kronan tillhörig sådan af tjenlig beskaffenhet icke kunde för ändamålet blifva tillgänglig.
2:o. Kommerse-kollegii underdåniga skrifvelse af den 16 sistlidne September, med
tillstyrkande af nådigt bifall till Direktionens för den i staden Borås inrättade tekniska
skola gjorda anhållan, att som nämnde skola den 1 i samma månad trädt i full verksamhet,
Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer göra nådig framställning om uppförande
på ordinarie riksstaten af det årliga anslag, 5,000 R:dr B:ko, som för innevarande statsreglerings-period
blifvit för skolan anvisadt.
3:o. Kommerse-kollegii underdåniga skrifvelse af den 1 innevarande månad, deruti,
sedan Kongl. Maj:t under den 15 Augusti 1854 af de till manufakturernes befrämjande anslagna
medel beviljat ett årligt understöd af 666 R:dr 32 sk. B:ko för åren 1855, 1856
och 1857 till bekostande af undervisning å söndagsmorgnar och eftermiddagar samt söknedagsaftnar
åt de i verkstäderna inom Eskilstuna och dess närmaste granskap anställda gesäller
och andre arbetare uti linear-ritning, frihands-teckning, fysik, mekanik, kemi och
den del af mekaniska teknologien, som meddelar kännedom af de metaller och metallblandningar
samt andra materialier, hvilka begagnas vid smides-manufakturen och dertill hörande arbeten,
m. m., med vilkor att staden anskaffade erforderlig lokal åt skolan, samt tillika anbefallt Kollegium,
som öfver nämnde läroanstalt skulle ega öfverinseendet, att före nästa riksdags början till Kongl.
Majit inkomma med underdånigt utlåtande i fråga om äskande af statsanslag för en teknisk skola
86 Bil. JW 5 till Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 185b'.
i Eskilstuna, — beniälda Kollegium nu öfverlemnat ett af Direktionen för Eskilstuna elementarskola,
på Kollegii begäran, afgifvet förslag till organisations-grunder för en teknisk
söndags- och afton-skola, jemte aflönings- och utgifts-stat för densamma, upptagande ett
årligt belopp af 3,400 U:dr B:ko, jemte en summa, för en gång, af 10,000 R:dr samma
mynt, såsom bidrag lill en skolhusbyggnad för den händelse att elementarskolans lokal icke
skulle kunna för den tekniska skolan begagnas; och hade Kollegium, med bifogande af det
yttrande föreståndaren för Teknologiska Institutet, på Kollegii anmodan, i ämnet afgifvit, för
egen del anfört: att Kollegium ansåge Eskilstuna stad, såsom den ort inom riket, hvarest
den finare jern- och stålmanufaktur-näringen hufvudsakligen bedrelves, enär år 1855 der
funnits 156 idkare af smidesmanufaktur-handtering och 877 arbetare i samma slags yrke,
oberäknadt de vid handtverkerier och fabriker anställde gesäller och andre arbetare, vara
företrädesvis i behof af en söndags- och aftonskola för bibringande åt denna talrika arbetarepersonal
af de för utöfning af deras yrken erforderliga insigter i tekniska och dermed gemenskap
egande ämnen, samt att, då staden saknade egna tillgångar för bekostande af en
sådan läroanstalts inrättande och underhåll, ett bidrag dertill syntes skäligen böra af allmänna
medel kunna påräknas; att läroämnena vid skolan enligt Kollegii åsigt borde blifva:
skrilkonst, räkningars uppgörande och enkel bokföring, Svenska språket, arithmetik, geometri
och algebra, linear- och machin-ritning, frihandsteckning och modellering, samt de första
grunderna af praktisk kemi, fysik, mekanik och mekanisk teknologi, särdeles den del, som
omfattar kännedomen af de metaller och metallblandningar, samt andra materialier, hvilka
begagnas vid smidesmanufaktur-arbeten, äfvensom nyare arbetssätt; att läs-året borde delas
i två terminer och undervisningen delas i två kurser, hvardera beräknad för ett år, och
skolan således bestå af två klasser; att eleverne, hvilka, för att erhålla inträde, borde
hafva fyllt tolf år, skulle åtnjuta kostnadsfri undervisning; samt att, i närmaste öfverensstämmelse
med hvad föreståndaren för Teknologiska Institutet föreslagit, Kollegium ansåge
den årliga utgiftS-staten böra upptagas till 5,000 R:dr Riksmynt; hemställande Kollegium,
som, med tillämpning af den grundsats Rikets Ständer vid anslags beviljande för tekniska
skolor i allmänhet följt, ansåg Statsverket böra frikallas från skyldighet att anskaffa skollokalen,
att Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af
ett årligt statsanslag till nämnde belopp, under vilkor att staden Eskilstuna åtager sig att
för skolan bekosta nödig lokal, jemte inredning och uppvärmning deraf, samt bänkar
och bord.
Statsrådet tillstyrkte i underdånighet, det Kongl. Maj:ts täcktes i nåder föreslå Rikets
Ständer:
a) att det för nuvarande statsreglerings-period åt Borås tekniska elementarskola beviljade
arliga anslag måtte på ordinarie rikstaten varda till oförändradt belopp uppfördt med
7,500 R:dr Kunt.
Bil. JM 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. 87
b) att jemväl å ordinarie stat måtte få uppföras ett årligt anslag af 5,000 R:dr samma
mynt, till inrättande och underhållande af en teknisk elementarskola i Eskilstuna, med hufvudsakligt
sylte att meddela undervisning i sådana lärdomsämnen, som för de med den
finare jern- och stålmanufaktur-näringen sysselsatte arbetare företrädesvis vore af vigt, dock
med vilkor att reglementet för skolan underställes Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse,
att densamma kommer att stå under Kommerse-kollegii öfverinseende och att, såsom
bemälda Kollegium hemställt, staden må vara förpligtad att sjelf bekosta nödig lokal
för skolan, jemte inredning och uppvärmning deraf, samt bord och bänkar.
4:o. Frågan om tillökning i årliga statsanslaget för Slöjd-föreningens i Stockholms
söndags- och afton-skola, samt anskaffande af egen lokal åt skolan.
Under anförande, hurusom Svenska slöjdföreningen egt tillfredsställelsen att se antalet
elever vid den af föreningen i hufvudstaden inrättade söndags- och aftonskola med nästan
hvarje år förökas och sjelfva inrättningen omfattas med allt större välvilja från det allmännas
sida ju mera de nyttiga verkningarne af den undervisning, som derstädes meddelas åt
den inom handtverkerierna uppvexande ungdomen, kunnat göra sig gällande, men att denna
ständigt stigande tillvext af undervisningsökande, som i sig sjelf innebure det ojäfaktigaste
vittnesbörd om läro-anstaltens nytta och ändamålsenlighet, likväl icke kunnat undgå att hos
föreningen väcka lifliga bekymmer rörande möjligheten att, så länge skolan vöre i saknad
af egen lokal och måste inrymmas i en förhyrd lägenhet, hvarifrån densamma kunde när
som helst uppsägas, utan att visshet förefunnes att i stället erhålla en anuan, för ändamålet
tjenlig lokal, fortfarande kunna vidmakthålla och ytterligare utvidga skolans verksamhet,
hade Direktionen för nämnde förening, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 30
sistlidne Juni, fästat Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet å nödvändigheten deraf, att herörde,
för skolans framtida bestånd i hög grad menliga förhållande blefve med snaraste afhjelpt,
för hvilket ändamål Direktionen, som hyste den förhoppning, att Stockholms stad,
som redan till betäckande af kostnaderne för den af skolan nu begagnade lokal anslagit ett
belopp af tillsammans 2,733 R:dr 16 sk. banko årligen till den 1 April 1858, kunde finnas
villig att utbyta detta anslag emot upplåtelse eller anskaffandet af någon för ändamålet lämplig,
obebygd eller ofullständigt bebygd tomt, i underdånighet begärt, det Kongl. Majit måtte
täckas hos stadens Drätsel-förvaltning härom göra nådig framställning; hvarjemte Direktionen,
enär det svårligen kunde antagas att någon för ändamålet tillräckligt och passande bebygd
tomt funnes att tillgå, samt erforderliga medel till uppförande af en ändamålsenlig skolbyggnad
alltså jemväl måste anskaffas, men statens medverkan härtill syntes med desto
större skäl kunna tagas i anspråk, som ifrågavarande läroanstalt icke kunde anses utgöra
eli hufvudstadens uteslutande angelägenhet, hvilket äfven ådagalades deraf att bland de 514
elever, hvilka under sistförfiutne år åtnjöto undervisning i skolan, endast 291 voro födde i
Stockholm, utan fastmera vore att betrakta såsom en central-anstalt, hvilken utöfvade en
88 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Ndd. Prop. M 1, om Statsverket 1850.
gagnande inverkan på hela landets konstflit och som kunde tjena till föresyn vid bildandet
af andra dylika skolor inom riket, i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit måtte till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af medel till uppförande
af en för ifrågavarande läroanstalt tjenlig byggnad å den tomt, som komme att af
staden upplåtas; i hvilket hänseende Direktionen, som ansåge totalkostnaden för en dylik
byggnad icke kunna antagas till mindre än omkring 125,000 Ridr Banko, i underdånighet
hemställt, det Kongl. Majit måtte i nåder föreslå Rikets Ständer att, under förbehåll att
Slöjdföreningens Direktion läte uppgöra ett efter tidens fordringar lämpadt förslag med ritningar
till en åt föreningens skola i dess utvidgade skick tjenlig byggnad å anvisad plats
samt att detta förslag blefve af Kongl. Majit faststäldt, för en gång bevilja, att af Kongl.
Majit till berörde ändamål efter hand användas, den summa, som, efter det Stockholms
Magistrat och Borgerskaps Äldste varit i tillfälle att yttra sig om den andel, hvarmed bidrag
af stadens och borgerskapets medel kunde för ändamålet lemnäs, eller tilläfventyrs ett
belopp motsvarande i kapital efter en viss räntefot den nu utgående hyran, i öfrigt för ändamålet
erfordrades.
Till följd af erhållen nådig befallning att häröfver, sedan Ofverståthållare-embetet och
öfrige vederbörande blifvit hörde i hvad angick frågan om anskaffande genom Stockholms
stads försorg af lämplig egen lokal för ifrågavarande skola, till Kongl. Majit inkomma ined
underdånigt utlåtande, hade Kommerse-kollegium, uti skrifvelse af den 17 sistlidne September,
öfverlemnat Ofverståthållare-embetets, Drätsel-kommissionens samt Stockholms stads Magistrats
och Borgerskaps Äldstes i ämnet afgifna yttranden, uti hvilka yttranden bemälde
myndigheter sammanstämmande förklarat, att de visserligen delade Direktionens åsigt om
behofvet af egen passande lokal för nämnde skola, men att staden icke hade till sin disposition
någon till bebyggande för detta ändamål tjenlig plats att anvisa, samt att de, ehuru
för öfrigt icke obenägne att medgifva, det staden må i någon viss lämplig mån och med
ett belopp, hvars årliga ränteafkomst ej öfverstege det hyresbidrag skolan för det närvarande
af staden åtnjöte, i kostnaderna för ifrågavarande ändamål deltaga, likväl i sakens närvarande
skick och innan antagen byggnadsplan blifvit af Direktionen framlagd och kostnaderna
för densammas utförande förslagsvis uppgifne, icke kunde, i saknad af all kännedom
om det tillämnade byggnadsföretagets vidd och beskaffenhet, utlåta sig i frågan om det belopp,
hvarmed staden kunde anses böra i deri erforderliga kostnadssumman deltaga; hvarjemte
Kollegium för egen del hufvudsakligen anfört: att Kollegium, enligt hvad i tillförene
afgifna utlåtanden rörande frågor om statsanslag för denna skola blifvit af Kollegium yttradt,
ansåge något tvifvel icke kunna ega rum angående den synnerliga nyttan och behofvet för
det allmänna af läroanstalter, hvilka, i likhet med den nu ifrågavarande, hafva till föremål
att åt personer, som redan ingått i särskilda industriel yrken, särdeles gesäller, lärlingar
och andra arbetare, bereda utväg att å tider, som af arbete å fabrik eller verkstad icke
upptagas, inhemta sådana, för utöfning af deras yrken erforderliga insigter i tekniska och
dermed gemenskap egande ämnen, hvarom kännedom icke erhålles i folkskolorna eller kunde
-
Bil. M 5 Cili Kungl. Maj:ls Nåd. Prup. Ni i, om Statsverket 1856. 89
du å verkstad eller fabrik förvärfvas; att den årliga tillökningen i antalet af dern, som begagnat
undervisningen i Svenska slöjdföreningens skola, hvilket för år 1853 uppgick till
315, år 1854 till 377 och år 1855 till 514 personer, till största delen i särskilda handtverks-
och fabriksnäringar anställde arbetare, nogsamt bevittnade det allmänna förtroende
berörde skola sig tillvunnit, hvarför ock det voro en angelägenhet af vigt, ej blott för hufvudstaden
utan äfven för det allmänna, att denna läroanstalt, som på den inhemska slöjdskicklighetens
utveckling och förkofran utölvade ett verksamt, jemväl af Rikets Ständer vid
flera tillfällen erkändt och vitsordadt inflytande, fortfarande bibehölles och ytterligare utvidgades
på ett mot antalet af undervisningssökande och tidens fordringar i öfrigt svarande
sätt; att anskaffandet för skolan af egen ändamålsenlig lokal onekligen utgjorde ett väsentligt
vilkor för betryggande af skolans fortfarande bestånd, men att emellertid anledning icke
saknades att ifrågasätta, huruvida för befrämjande af detta ändamål bidrag af allmänna medel
skäligen borde anvisas, helst då i betraktande toges att Rikets Ständer vid beviljandet
af statsanslag ej mindre för de allmänna Navigations-skolorna, än ock för de på statens bekostnad
inrättade tekniska elementar-skolorna, äfvensom för sjelfva den nu ifrågavarande
skolan, alltid utgått från den grundsats och såsom vilkor stadgat, att den stad, hvarest läroanstalten
vore belägen, dertill borde anskaffa tjenlig lokal; att visserligen å andra sidan
och, såsom det syntes, icke utan skäl, kunde erinras att, då Svenska Slöjdföreningens söndags-
och afton-skola vore belägen i rikets hufvudstad, samt, utom det att bland denna
stads invånare funnes ett vida betydligare antal af sådana personer, för hvilka undervisningen
uti dylika slöjdskolor hufvudsakligen vore afsedd, än uti rikets öfriga städer, härvarande
handtverks- och manufaktur-verkstäder företrädesvis besökas af gesäller eller arbetare
från andra inrikes orter, oftnnämnde läroanstalt kunde anses på utbildandet af den inhemska
slöjdskickligheten i allmänhet utöfva ett så verksamt inflytande, att derifrån kunde härledas
giltig grund för det undantagsförhållande, att staten skulle gemensamt med kommunen
deltaga i bekostandet af den för skolan behölliga lokal, men att, äfven med antagande
af riktigheten utaf denna åsigt, statsverkets anlitande om dylikt bidrag i allt läll icke lämpligen
borde ega rum utan under förutsättning af vissa ändringar uti nuvarande organisationen
af berörde slöjdskola, hvilken inrättats och, ehuru med understöd af allmänna medel,
vidmakthölles af en uteslutande af enskilde personer bestående förening, hvilken, likasom
dess direktion, kunde när som helst upplösas; att skolan väl, jemlikt Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers beslut vore ställd under Kommerse-kollegii tillsyn, men att denna tillsyn,
som egentligen måste anses inskränkt till kontrollerandet deraf, att det till understöd för
slöjdskolan anvisade statsanslag blefve i behörig ordning för det afsedda ändamålet användt,
deremot i allmänhet icke kunde eller borde sträcka sig till deltagande i den närmare ledningen
af skolans angelägenheter och verksamhet, hvars handhafvande varit uteslutande öfverlemnad
åt den af föreningen valda direktion; samt att Kollegium vid dessa förhållanden,
och utan att underkänna det förtjenstfull sätt, hvarpå slöjdskolans direktion hittills till allmänt
gagn fullgjort sina åligganden, likväl ansåge sig icke kunna gifva anledning dertill att,
Bih. till R. St. Fröt. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 7 Bäft. 12
90 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 1856.
utöfver det till oftanämnde slöjdskola nu utgående anslag af allmänna medel, statsverket
må vidkännas ytterligare kostnader för samma skola, såvida icke i afseende på den närmaste
styrelsen af skolans angelägenheter vidtoges den förändring, att på Kongl. Maj:t må ankomma
att i nåder förordna åtminstone ordföranden i skol-direktionen, äfvensom skolans
föreståndare, hvarförutom det syntes med billighet öfverensstämmande, att Stockholms stad,
som för närvarande med icke obetydligt belopp bekostade hyra för den af skolan begagnade
lokal, fmge sig medgifvet att utse en eller tvänne af direktionens ledamöter; och bade
Kollegium slutligen i underdånighet yttrat, det Kollegium, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt samt med hänsigt till hvad vederbörande, i frågan hörde embetsmyndigheter förklarat,
funne sig i sakens nuvarande skick icke ega skäl att i underdånighet tillstyrka aflåtandet
till Rikets Ständer af den utaf Direktionen begärda proposition om anvisande af statsanslag
för ifrågavarande skolbyggnads-företag.
Uti en den 10 innevarande månad till Kongl. Majit ingifven
rektionen, under åberopande af den utaf Direktionen hos Kongl. Majit redan gjorda framställning
om nödvändigheten att genom anskaffandet af en egen lokal betrygga fortfarande beståndet
af svenska slöjdföreningens i hulvudstaden inrättade skola, i underdånighet anmält
behofvet för skolan att erhålla förhöjning i det till densamma med 6,000 H:dr Biko nu utgående
statsanslag, så framt skolan skulle kunna lemna all den undervisning, som borde derstädes
meddelas, i hvilket afseende direktionen, jemte framställning om de uti åtskilliga främmande
länder för idkare och arbetare inom de industriel yrkena inrättade speciela tecknings-
och konstskolor, hufvudsakligen anfört: att den vid skolan anställde lärarepersonal,
som under sistlidna läs-år bestått af tolf ordinarie och fem biträdande lärare, icke vidare
vore tillräcklig att besörja undervisningen åt det ständigt tillvexande antalet af lärjungar,
äfven från långt aflägsna landskap; att liera läroämnen, hvilka hittills varit uteslutna, måste i
skolan införas, för alt göra undervisningen tillräckligt omfattande; att direktionen dessutom
hyste den önskan, att vid skolan kunna inrymma en afdelning åt elever af qvinnokönet,
hvars billiga och ömmande anspråk på likställighet i åtnjutande af undervisningens hjelp direktionen
ända hittills sett sig tvungen att, i brist på tillgångar, lemna ouppfyllda, men hvilak
anspråk direktionen ansåge icke längre kunna i vårt land förbises, så vida icke Sverige skulle
i detta afseende sta långt elter andra civiliserade länder, hvarest tillfälle redan länge funnits
lör qvinnan att förvärfva en för henne lämpad bildning för utöfningen af de industriela yrkena,
bland hvilka flera, såsom mera erfordrande begreppets, smakens eller känslans ledning
än lysisk kraft, vore synnerligen egnade att åt henne lenina en passande sysselsättning, under
det att qvinnan hos oss, i brist af undervisning, varit nästan uteslutande anvisad att
omfatta ett enda yrke, sömmerske-yrket, hvarigenom åter arbetslönen inom detta yrke fallit
så lågt, att den icke lemnade utvägar till ens det knappaste uppehälle; att en större utvidgning
af slöjdföreningens nuvarande läroanstalt syntes desto angelägnare och mera förtjent
att af statsmakterna uppmärksammas, som densamma utöfvade sin verksamhet inom rikets
hufvudstad, hvarest, enligt för år 1853 meddelade officiela uppgifter, under nämnda år funnos
sammanräknadt 4,469 handtverks-arbetare och 3,448 fabriksarbetare, för hvilka alla tek
-
Bil. JM 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JM 1, om Statsverket 1856. 01
nisk undervisning vore ett nödvändigt vilkor till ernående af någon större slöjdskicklighet;
samt att direktionen icke hyste något tvifvel derom, att ju icke föreningens skola, om hon
nu lyckades vinna hvad behofvet så länge påkallat, en egen byggnad på tjenlig plats och
väl inrättad för undervisningen, äfvensom statens understöd till undervisningens erforderliga
utvidgning med flera läroämnen och utsträckning äfven till qvinnor, i enlighet med en af
direktionen uppgjord, i den underdåniga skrifvelsen intagen organisationsplan, snart skulle
se sina lärjungars antal ökas till någon jemförlighet med den mängd, som i utlandet anlitar
dylika för industrien inrättade skolor; anhållande direktionen, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, det Kongl. Maj:t, till svenska slöjdföreningens skolas utvidgning och till upptagande
äfven af qvinnor i en särskild afdelning af undervisningen, måtte hos Rikets snart
sammanträdande Ständer äska, att det lill skolan nu beviljade anslag af (5,000 R:dr årligen
måtte varda förhöjdt till 16,666 15:dr 32 sk. B:ko, att utgå mot lika vilkor som hittills,
äfvensom att, då skolan, i brist på medel, icke kunnat förses med fysiska apparater och
mekaniska modeller, hvilka hittills måst för hvarje tillfälle lånas, men dylika apparater och
modeller vore för undervisningen oumbärliga, ett belopp af 6,000 U:dr R:ko för en gång
måtte varda af Rikets Ständer anvisadt till direktionens disposition, att användas till inköp
af så beskaffade apparater och modeller.
Vid betraktande af det allmänna förtroende, som slöjdföreningens i Stockholm inrättade
söndags- och aftonskola sig tillvunnit, ådagalagdt genom den årliga tillökningen i antalet
af dem, som af undervisningen i skolan sig begagna, och hvilka till en del måste antagas
bestå af arbetare från andra inrikes orter, tillstyrkte Statsrådet, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Rikets Ständer att det under innevarande statsreglerings-period med 6,000
R:dr R:ko utgående årliga anslaget till nämnde läro-anstalt måtte för framtiden ökas med
6,000 R:dr Riksmynt och således årligen utgå med 15,000 ll:dr sistnämnde mynt.
Vidkommande Direktionens anhållan om anslag af 6,000 R:dr B:ko till inköp al fysiska
apparater och mekaniska modeller, hemställde Statsrådet, att Kommerse-kollegium måtte
anbefallas att häröfver inkomma med underdånigt utlåtande, sedan Styrelsen öfver Teknologiska
Institutet blifvit i ämnet hörd.
I frågan om anvisande af medel till uppförande af särskild byggnad för berörde skoleinrättning,
ansåg Statsrådet, så länge någon byggnadsplan jemte kostnadsförslag i detta hänseende
icke blifvit framlagd, ej lämpligt att med anledning af den gjorda ansökningen tillstyrka
någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
92
Bil. JW 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
E) Undervisnings-anstaller för handel och sjöfart.
a) Kommerse-kollegii underdåniga skrifvelse af den 26 sistlidne September, deruti, —
jemte förmälan att Direktionen för navigationsskolan i Stockholm, uti en till Kollegium
insänd skrift, med anledning af ordinarie lärarens vid nämnde skola hos Direktionen gjorda
framställning om någon förbättring i den hans befattning åtföljande, vid nuvarande höga pris
A de oumbärligaste lelnadsförnödenheterne alldeles otillräckliga aflöning, hos Kollegium begärt
att, då det icke kunde med någon sannolikhet antagas, att varuprisen skulle åter till
någon betydligare del nedgå, vid den lönereglering, som i anledning af inkomne ansökningar
om löneförbättringar eller eljest kunde varda föreslagen, lärarne vid Stockholms navigationsskola
måtte varda uppförde till lika stor löneförhöjning, som öfrige i jemförlige afiöningsvilkor
stadde, under Kollegii lydnad ställde tjenstemän, — Kollegium, med bifogande
af Direktionens skrifvelse i ämnet, för egen del i underdånighet anfiirt, att, för den händelse
Kongl. Maj:t skulle finna skäl att hos Rikets snart sammanträdande Ständer föreslå
en otvifvelaktig! af ett i sednare tider inträfTadt förändradt förhållande i afseende på lefnadskostnaderne
i allmänhet, så väl härstädes som i andra delar af riket påkallad förhöjning
uti civile embets- och tjenstemäns lönevilkor, Kollegium ansåge med billighet öfverensstämmande,
att lärarne vid statens navigationsskolor likaledes komme i åtnjutande af en
utaf samma behof föranledd tillökning i sina löneinkomster, samt att, då äfven det allmänna
genom en sådan uppoffring skulle beredas fördelen af att med ökad säkerhet kunna
för dessa, kunskaper och duglighet erfordrande befattningar påräkna bibehållandet och framtida
erhållandet af fullt skicklige och lämplige personer, Kollegium alltså funne sig böra i
underdånighet hemställa att, vid den reglering af civile embets- och tjenstemäns löner, som
kunde komma att af Kongl. Maj:t Rikets Ständer föreslås, de arfvoden, som enligt nuvarande
stat tillkomma lärarne vid Rikets samtliga på allmän bekostnad inrättade navigationsskolor,
måtte blifva förhöjde i ett förhållande, motsvarande med dem jemförlige tjenstemäns.
blifvande löneförmåner, dock att, enär, enligt hvad Kollegium inhemtat, den undervisning
åt elever vid Stockholms navigations-skola, hvilken blifvit uppdragen astronomie-professorn
vid Vetenskaps-akademien, och hvarför denne på nämnda skolas stat åtnjöte ett arfvode af
200 R:dr B:ko årligen, icke vöre af den betydenhet, att hans tid deraf i någon vidsträcktare
mån toges i anspråk, Kollegium ansåge någon förhöjning af berörda arfvode i sammanhang
med förevarande löneregleringsfråga icke böra ega runi. Derjemte hade Kollegium
fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att då, jemlikt Kongl. Kungörelsen af
den 22 November sistlidne år, ingen, med undantag endast för de personer, som, med
stöd af förut gällande stadganden, redan utöfvat befäl å ångfartyg, hädanefter finge till befälhafvare
å dylika fartyg antagas, som icke antingen undergått officers-examen vid Kongl.
Flottan eller vid någon af de allmänna navigations-skolorna i riket aflagt den för vinnande
af behörighet till sådant befäl föreskrifna examen, och, enligt Kongl. Brefven den 3 Mars
1855 samt 3 April innevarande år, så väl ångmachinist-examina som examina för behörig
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 1856. 93
het att föra befäl å ångfartyg numera finge vid de navigations-skolor, der undervisning i
ångmachinlära meddelas, tagas af en hvar dertill i öfrigt behörig person, vare sig att han
åtnjutit undervisning i navigationsskola eller icke, och äfven vid annan tid, än den, som i
Kongl. Brefvet af den 9 November 1852 blifvit för de årliga examina i läran om ångmachiners
konstruktion och behandling bestämd, samt de åligganden, som tillhöra lärarne i
detta ämne vid de navigationsskolor, hvarest undervisning deri meddelas, nemligen Stockholms,
Götheborgs, Gefle och Carlshamns, till följd af nämnde stadganden blifvit i väsentlig
mån utsträckta, det syntes, äfven oberoende af en allmän löneförhöjning för navigationsskolornas
lärarepersonal, med rättvisa öfverensstämmande, att arfvodet för undervisnings
meddelande i ångmachiners konstruktion och behandling vid nämnde skolor blefve förhöjdt
med ett belopp, som kunde anses- motsvara lärarnes i detta ämne ökade uppoffring af tid
och möda.
b) Kommerse-kollegii underdåniga skrifvelse af den 30 nästlidne månad, hvarmedelst
Kollegium öfverlemnat en samma dag från Direktionen för Navigationsskolan i Götheborg
till Kollegium inkommen skrift, deruti, med anledning af såväl ordinarie lärarens som underlärarens
vid berörde skola hos Direktionen gjorda framställning om beredande af förbättring
i deras nu egande löneförmåner, Direktionen, enär den till bemälde lärare utgående aflöning,
icke motsvarade den numera och särdeles i Götheborg betydligt stegrade lefnadskostnaden
eller kunde anses lemna tillräcklig godtgörelse för de ökade göromål, lärarne vid ifrågavarande
skola (inge vidkännas till följd af skolans allt mer och mer utvidgade verksamhet,
hos Kollegium begärt, att Kollegium måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om
allåtande tili Kikets nästsammanträdande Ständer af nådig proposition om en efter nuvarande
förhållanden lämpad förhöjning i lönerna för ofvannämnde tvänne lärare, äfvensom för den
lärare, hvilken i skolan meddelade undervisning angående ångmachiners konstruktion och
behandling; i hvilket afseende Direktionen föreslagit, att ordinarie lärarens lön, hvilken hittills
utgjort endast 1,200 R:dr B:ko eller 300 R:dr mindre än hvad ordinarie läraren vid
Stockholms navigations-skola åtnjöte, oaktadt denne egde till sitt biträde särskildt afiönad
lärare i skeppsbyggeri, måtte förhöjas till 1,800 R:dr, underlärarens från 400 R:dr till 800
R:dr och lärarens i ångmachinlära från 200 R:dr till 000 R:dr, allt Banko, att beräknas
och utgå från och med början af nästkommande år; med anledning hvaraf Kollegium, jemte
åberopande af hvad i dess ofvanomförmälde underdåniga skrifvelse blifvit yttradt i afseende
på löneförhöjning för lärarne vid rikets navigations-skolor i allmänhet, hufvudsakligen anfört:
att ordinarie läraren vid navigationsskolan i Stockholm visserligen åtnjöte stiirre aflöning,
än som för ordinarie läraren i Götheborg vore anslagen, men att, enligt hvad de
från vederbörande skoldirektioner till Kollegium insända årsberättelser utvisade, antalet af
dem, som af undervisningen vid berörde tvänne navigations-skolor sig under sednare åren
begagnat, varit icke obetydligt större vid Stockholms än vid Götheborgs skola; att det måhända
icke saknade grund, att stegringen af lefnadskostnaden, ehuru allmän inom riket,
likväl företrädesvis vore känbar i Götheborg, men att Kollegium härvid funne sig böra
erinra, att Götheborgs stad, likasom andra städer, der navigations-skolor blifvit på allmän be
-
94 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ni 1, om Statsverket 1856.
kostnad inrättade, vore skyldig att förse ordinarie läraren vid dervarande skola med passande
boställsrum, samt att den vid ifrågavarande skola nu anställde ordinarie läraren dessutom uppbure
ett årligt arfvode af 200 Ridr för besörjande af undervisningen i läran om ångmachiners
konstruktion och behandling.
c) Kommeisc-kollegii underdåniga skrifvelse af den 7 innevarande månad, deruti Kollegium,
under åberopande af hvad Kollegium redan hos Kongl. Majit hemställt i fråga om
löneförhöjning för den vid navigations-skolorna anställde lärare-personal, ölverlemnat en af
Direktionen för navigationsskolan i Kalmar till Kollegium insänd och förordad framställning
af ordinarie läraren derstädes om förhöjning med femtio procent af hans nuvarande
aflöning.
d) Kommerse-kollegii den 10 nästlidne September till Kongl. Majit aflåtna underdåniga
skrifvelse, hvaruti Kollegium anmält en af Direktionen för Navigationsskolan i Götheborg
hos Kollegium gjord hemställan att, som det nämnda skola till instrumenters, kartors, böckers
och möblers underhåll och förökande, äfvensom till reparationer, ved, ljus, städning
m. m., anslagna belopp af 300 Itidr årligen vore alldeles otillräckligt för dermed afsedda
ändamål, enär dels, i anseende till förordnandet om undervisnings meddelande i läran om
ångmacbiners konstruktion och behandling, flere instrumenter behöfde inköpas, dels förökandet
af skolans öfriga instrumenter, kartor och böcker m. m. blifvit en oundviklig följd af
det betydligt större antal elever, som numera i skolan erhölle undervisning, dels ock priserna
i Götheborg å ved under sednare åren stigit till en förut okänd höjd, så att, då för
få år tillbaka en famn björkved betaltes med 14 till- 10 Ridr Riksgälds, för densanuna nu
betalades 25 Ridr 16 sk. Biko och derutöfver, hvadan ock, då för skolan årligen behöfdes
nio famnar dylik ved, dertill ensamt erfordrades en utgift af minst 228 Ridr Biko, Kollegium
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om nådig proposition i ämnet till Rikets
näst sammanträdande Ständer, på det att Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att
bevilja ett högre och efter nu i Götheborg förhanden varande förhållanden och kostnader
lämpadt anslag lör omförmälde ändamål; och hade Kollegium med anledning häraf, samt
enär otillräckligheten af det till ifrågavarande skolas materiela behof anslagna belopp af 300
Ridr redan år 1851 gjort anvisandet af särskilda medel till inköp af åtskilliga då behöfliga
instrumenter erforderligt, och behofvet af en tillökning i samma anslag, vid de af Skoldirektionen
anförda förhållanden och särskildt i betraktande af den omständighet att betydligaste
delen af anslaget toges i anspråk endast för artikeln ved, skäligen icke kunde ifrågasättas,
i underdånighet tillstyrkt, det Kongl. Majit måtte hos Rikets snart sammanträdande
Ständer föreslå, att anslaget för Götheborgs navigationsskola till instrumenters, kartors,
böckers och möblers underhåll och förökande, äfvensom till reparationer, ved, ljus och
städning m. m., förhöjdes från 300 till 600 Ridr Biko om året, eller samma belopp, som
för ifrågavarande ändamål nu utginge till navigationsskolan i Stockholm.
Bil. M 5 till Kongl. Majus Qlåd. Prop. JM 1, om Statsverket 1856. 95
Instämmande i Kommerse-kollegii åsigt om behöfligheten af tillökning i de vid rikets
navigationsskolor anställde lärares aflöning, hemställde Statsrådet i underdånighet, att Kongl.
Maj:t, utan att vid detta tillfälle ingå i närmare pröfning angående de belopp, hvarmed de
särskilde lärarnes aflöningar torde böra tillökas, endast behagade hos Rikets Ständer äska,
att anslaget till »Undervisnings-anstalter för handel och sjöfart» måtte varda tillökt med ett
ungefär emot 25 procent af bemälde lärares sammanlagda aflöningar svarande belopp af
4,500 R:dr Riksmynt, med rättighet för Kongl. Maj:t att dermed verkställa den förändrade
reglering af lönerne för desse lärare, som Kongl. Maj:t kunde finna af behofvet påkallad;
hvarjemte Statsrådet tillstyrkte att, såsom tillökning i Götheborgs navigationsskolas årsanslag
till instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande samt till
reparationer, ved, ljus, städning m. m., likaledes å nämnde titel måtte begäras en tillökning
af 450 R:dr Riksmynt.
1 sammanhang härmed och som Kongl. Maj:t under den 28 sistlidne Maj, vid då skedd
underdånig föredragning af Direktionens för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona redogörelse
för de derstädes aflagda examina, m. m., funnit angeläget, att enär nämnde institut
ansetts fullkomligt motsvara det dermed afsedda ändamål, detsamma fortfarande finge tillgodonjuta
det nu från Riksgälds-kontoret utgående årliga anslag af 5,000 R:dr Riksmynt,
hemställde Statsrådet i underdånighet, att nådig framställning härom måtte på vanligt sätt
till Rikets Ständer allåtas.
F) Undervisnings-anstalter för samt befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
Sedan Statskontoret, uti sitt under den 21 sistlidne Februari afgifna underdåniga förslag
till fördelning af Sjette hufvudtitelns anslag för jordbruket, handeln och näringarng för
innevarande år bland annat hemställt, att å anslaget till »Refrämjande i allmänhet af bergsbruket»
måtte uppföras aflöning med 1,200 R:dr R:ko åt förste läraren vid bergsskolan i
Fahlun, hvilken aflöning förut, enligt Kongl. Brefvet den 29 December 1820, utgått från
Fahlu bergslags s. k. afradskassa, men numera, enligt Kongl. Brefvet den 19 December
1855, borde af statsmedel utbetalas, hvaremot, enär bergslaget sålunda från nämnde utgift
befriades, den skatt, som under benämning af vedhugges- eller vedhyggster-ränta förut utgått
till bergslaget och utgjort efter 5 sk. 4 rst. för hvarje durchtågs-spanland, sammanlagdt
1,165 R:dr 15 sk. 2 rst banko årligen, borde till Kronan indragas, — samt Kongl. Maj:t
vid ärendets föredragning den 27 sistlidne Mars, behagat förklara, att vid Statskontorets
förslag om anvisande på anslaget till »Befrämjande af bergsbruket» af den för bemälde lärare
erforderliga aflöning, 1,200 R:dr, finge för innevarande och nästkommande år bero,
96 Bil. JW 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. Ni 1, om Statsverket 1856.
men att frågan om denria utgifts godtgörande för framtiden komme att upptagas tili pröfning
i sammanhang med propositionen till nästa riksdag om Statsverkets tillstånd och behof,
hemställde Statsrådet nu, det Kongl. Majit måtte täckas föreslå Rikets Ständer att, för bestridande
af nämnde årliga utgift, 1,800 R:dr Riksmynt, måtte från anslaget till »befrämjande
i allmänhet af bergsbruket» på anslaget till »undervisnings-anstalter för bergsbruket» öfverflyttas,
hvarigenom detta sednare anslag, nu utgörande 5,700 R:dr Riksmynt, komme att
höjas till 7,500 R:dr, då deremot det förra, nu utgörande 7,500 R:dr, dels genom berörde
öfverflyttning, dels genom den indragning af 2,000 R:dr Riksmynt, som i sammanhang
med frågan om Rergs- och Konmierse-kollegiernas förening föreslagits, komme att nedsättas
till 3,700 R:dr.
I afseende å alla öfriga delar af Sjette hufvudtiteln, hvaruti någon förhöjning eller nedsättning
nu icke blifvit af Statsrådet ifrågaställd, tillstyrkte Statsrådet att riksstaten måtte
förblifva oförändrad.
Kongl. Majit täcktes till alla delar gilla Statsrådets här ofvan
förekommande underdåniga yttranden och tillstyrkanden; i följd hvaraf
Kongl. Majit befallde, att utdrag af protokollet skulle afgå till FinansDepartementets
Expedition, på det att de nu af Kongl. Majit beslutade
framställningar till Rikets Ständer måtte varda i Kongl. Majits nådiga
proposition till Rikets Ständer om Statsverkets tillstånd och behof
intagna.
Derefter föredrog Herr Departements-chefen, Statsrådet Fåhraeus, följande frågor om
anslag utöfver ordinarie Statsbehofven, nemligen:
a) Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga memorial af den 15
nästlidne September, hvaruti, jemte meddelande af en öfversigt angående fördelningen af
de medel, hvilka af Rikets Ständer vid sednaste riksdag blifvit för åren 1854—1857 till
allmänna arbeten anvisade, Styrelsen algifvit dels en förteckning å de kanal-, sluss- och
jernvägs-anläggningar, hamn- och brobyggnader, vägarbeten och vattenaftappnings-företag.
för hvilka arbetsplaner blifvit tid efter annan upprättade, och, jemte ansökningar om statsbidrag
lör utförandet, till Styrelsen ingifne, dels ock underdånigt förslag å de summor,
sorn af allmänna medel skulle erfordras för samma arbetens understödjande, hvarvid Styrelsen,
i likhet med hvad i föregående dylika general-förslag egt rum, upptagit arbetsföretagen
i tre klasser, nemligen i l:a klassen de arbeten, hvilka, såsom varande af allmännare
vigt, syntes företrädesvis förtjena bidrag från statsmedel, i 2:a klassen sådana
företag, som väl vore af vigt, men jemförelsevis i mindre mån än de förstnämnda berättigade
-
Bil. Ni 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ni 1, om Statsverket 1856. 97
gade till understöd, och i 3:e klassen de anläggningar, för hvilka bidrag syntes böra ifrågakomma
endast i den händelse att tillgångarne för allmänna arbetens utförande blefve så
betydliga, att öfverskott uppstode sedan l:a och 2:a klassernas företag erhållit nödiga understöd;
och hade Styrelsen, med hemställan, att fortfarande måtte till efterrättelse blifva
gällande de vilkor och stadganden i afseende å statsbidrags beviljande till allmänna arbeten,
som hittills iakttagits, ansett sig böra tillstyrka, att till nedanupptagna arbeten, för hvilkas
utförande statsunderstöd syntes böra med vissa, bestämda summor för hvarje företag afsättas,
Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer begära anvisande af följande belopp:
i Första Klassen: för anläggning af jernväg mellan Hudiksvall och Dellens vattendrag
vid Forssa kyrka, bildandet af kommunikationsled mellan Söderhamns stad och Bollnäs dels
sjöledes, dels medelst jernvägar för äng- eller hästkraft, jernvägs-anläggning från Linde till
Näsby kyrka vid Köping-Hult-jernvägen, kanal-anläggning från Asa-sjön genom Helga-sjÖn
och Salen till Almundsryd i sjön Asnen samt jernbana från nämnde lastplats till Carlshamn,
brobyggnad öfver Hjelmare sund, samt hamnbyggnad vid färjestaden på Oland, tillsammans
1,910,466 R:dr 32 sk. Banko;
i Andra Klassen: för kanal- och sluss-anläggning till förenande af sjöarne Amungen
och Mållången på gränsen mellan Stora Kopparbergs och Gefleborgs län, öppnande af kanal
genom Ullereds sund i Wenern, kanals öppnande genom Kalfvesund mellan öarne Tjörn och
Tjörnekalf i Bohusläns skärgård samt hamnbyggnader vid Amål, Grenna samt Wikens och
Båå fiskelägen, tillsammans 218,03:1 R:dr 16 sk. B:ko; anmälande härvid Styrelsen att densamma
ansåge jemväl kanal- och sluss-anläggningarne vid Forshaga och Dejefors i Wermland
och jernvägs-anläggningen emellan sjöarne Norra Barken och Wessman vara förtjente af
ytterligare statsunderstöd, äfvensom öppnandet af lättare kommunikationsled från det inre
af Jemtland till hamn i Norrige böra med sådant understöd befordras, ehuru af uppgifna
anledningar Styrelsen ej kunnat i förslaget uppföra de för ifrågavarande tre företag erforderliga
belopp. Vidare hade Styrelsen, sorn i general-förslaget uppfört följande understödssummor:
till vägarbeten:
i första klassen B:ko lhdr 395,073: 16.
i andra klassen „ ,, 170,123: 16.
i tredje klassen „ ,, 28,758: 16.
J  593,955:
och till vattenaftappnings-ar beten:
i första klassen B:ko lt:dr 177,846: 32.
i andra klassen „ „ 177,996: 32.
i tredje klassen ,, „ 52,279: 8.
408,122: 24. —
i underdånighet hemställt, dels att, som dessutom åtskilliga vägundersökningar påginge,
hvarom planer vore att införvänta, Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer, att till Kongl.
Maj:ts disposition för anläggning och förbättring af vägar må afsättas en fond af 600,000
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 7 Iläft.
13
98 Bil. M 5 till Kongl. Majus Nåd. Prop. M 1, om Statsverket .1856.
R:dr B:ko, att utgå med 200,000 R:dr under livartdera af åren 1858, 1859 oell 1860, —
dels ock att, enär ibland vattenaftappnings-arbetena en del af 2:a klassens och alla de i 3:e
klassen upptagna endast undantagsvis torde förtjena att ined bidrag underlättas, bos Rikets
Ständer måtte begäras anvisande till Kongl. Maj:ts disposition, för understödjande af utdikningar
och sjösänkningar, af 200,000 R:dr B:ko till utgående under åren 1857, 1858 och
1859, helst betydligaste delen af dessa medel hädanefter såsom hittills torde böra utgå såsom
lån och dessa lå lyftas på en gång, när antagna kontrakt och bevis att arbetena blifvit
påbörjade företeddes.
Enär det syntes Styrelsen lämpligare att, i stället för de vid de två sednaste riksdagarne
å vägbyggnads-medlen anvisade summor till mindre hamnbyggnader och smärre
årensningar, särskild fond härför blefve afsatt, oafhängig af förstnämnda medel, hade Styrelsen
hemställt, att hos Rikets Ständer måtte föreslås anvisande af en särskild summa för
ifrågavarande ändamål till belopp af 40,000 R:dr B:ko.
Som det visat sig, att den till expenser, resor och undersökningar för allmänna arbeten
vid sednaste riksdag anvisade summa af 12,000 R:dr B:ko årligen lör åren till och
med 1857 varit tillräcklig för sitt ändamål, ansåg Styrelsen lämpligt att i detta hänseende
fortfarande anvisades ett lika belopp, eller 12,000 R:dr årligen under åren 1858, 1859
och 1860.
Beträffande åter anslag till aflöning för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader
med dess tjenstebitrUden så väl i hufvudstaden som i landsortcrne, hvartill vid
sistlidne riksdag anvisades 12,900 R:dr årligen till 1857 års slut, hade Styrelsen i underdånighet
anfört, att det till en del vore beroende utaf de anslag, som Rikets Ständer till
allmänna arbeten afsätta, huruvida större eller mindre belopp än det nyssnämnda kunde
för Styrelsens och dess tjenstebiträdens aflöning under kommande tid blifva tillräckligt eller
ej, men att, äfven med antagande att Styrelsens verksamhet icke utvidgades och att alltså
förökning i tjenstebiträdenas antal ej blefve behöflig, numera likväl förekomme behof af förhöjning
i tjenstemännens arfvoden till följd af den dyrhet, hvartill lefnadskostnaderna uppgått;
hvadan Styrelsen, utgående från den synpunkt att alla kostnader för arbetsbefäl och
administration vid statens jernvägsbyggnader komme att, på sätt sedan sednaste riksdagen
egt runi, utgå af medel, som till dessa företag anslås, i underdånighet anhållit, det Kongl.
Majit täcktes framställa proposition till Rikets Ständer om beviljande till Styrelsens och dess
tjenstebiträdens aflöning af 17,966 Ridr 32 sk. B:ko årligen för åren 1858—1860, jemlikt
följande förslag till aflönings-stat:
1 Öfverdirektör och Chef för allmänna väg- och vattenbyggnader,
hvilken tillika är Chef för väg- och vattenbyggnads-korpsen (förhöjning
från 3,000 Ridr till) R:dr 4,000: — —
1 Byrå-chef för tekniska detaljer, tillika Öfverste-Iöjtnant i nämnde
korps, (förhöjning från 2,000 Ridr till) » 3,000: — —
Transport: » 7,000: — —
Bil, NI 5 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 1856.
99
Transport: R:dr 7,000: — —1
1 Kamererare och Kansli-ledamot (förhöjning från 1,333: 10. till) » 1,500: — —
Tekniska biträden vid Styrelsens byrå:
En (förhöjning från 500 R:dr till) » 800: — —
En (d:o från 450 ll:dr till) » 066: 32. —
En (d:o från 400 R:dr till) » 500: r— —
1 Förste Kanslist och Registrator, (förhöjning från 600 R:dr till) » 800: — —
1 Andre Kanslist, (förhöjning från 366: 32 till) » 400: — —
1 Vaktmästare, (förhöjning från 250 R:dr till) » 300: — —
5 Distrikt-chefer, tillika Majorer i väg-och vattenbyggnads-korpsen,
(förhöjning från 500 till 800 R:dr hvardera) » 4,000: — —
5 biträden eller Adjutanter hos Distrikt-cheferne, (förhöjning från
300 till 400 R:dr hvardera) » 2,000: — —
R:ko R:dr 17,966: 32, —
Slutligen hade i afseende å anslag till aflöning åt lärare i väg- och vattenbyggnadskonsten
vid Mariebergs läroverk, samt till stipendier åt de vid samma läroverk intagne
clever i detta ämne, hvartill för närvarande och till 1857 års utgång vöre anvisade tillsammans
2,000 R:dr R:ko årligen, Styrelsen, i betraktande af såväl de stegrade lefnadskostnaderne,
sorn ock det under de sednaste åren betydligt tilltagande och numera mot
förr fördubblade antalet af omförmälde elever vid Marieberg, i underdånighet föreslagit, att
för åren 1858, 1859 och 1860 måtte årligen få utgå till aflöning åt barare 2,000 R:dr
R:ko och till stipendier åt elever likaledes 2,000 R:dr.
b) Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga memorial af den
23 sistlidne September, deruti anförts, att, uti ofvanomförmälda generalförslag rörande allmänna
arbeten, Styrelsen äfven uppfört anläggning af jernväg öster om Wedevågs sjö
från Linde till Frövi station vid Köping-Hult-banan nära Näsby kyrka med ett föreslaget
låne-understöd af 400,000 R:dr B:ko, under tillkännagivande likväl att planen för jernvägen
då ännu icke till Styrelsen inkommit; — att sedermera Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Örebro län till Styrelsen insändt med förord ej allenast en af Lindes, Ramsbergs och Nya
Kopparbergs bergslags kommitterade för ifrågavarande jernvägs-anläggning till Kongl. Maj:t
ställd underdånig ansökning om ett lån af allmänna medel för sagde ändamål till ofvananförda
belopp, utan ock beskrifning med plan och profil-ritning öfver anläggningen, samt
kostnads-förslag, uppgående till 600,000 R:dr B:ko; att nämnde profil-ritning visade ett synnerligen
fördelaktigt förhållande i afseende å lutnings-anlaget för denna jernväg, som skulle
blifva en mil och 10,800 alnar lång; — att likväl inga detalj-ritningar vore upprättade och
att ej heller i förslaget uppgåfves hvarken den åsyftade spårvidden eller skenornas tillämnade
tyngd, ehuru de upptagna prisen och qvantiteterna gåfve anledning till den förmodan,
att undersöknings-förrättaren beräknat enahanda dimensioner och lika tunga skenor, som
för statens stambanor vore bestämda; — att Styrelsen dock ansåge denna bibana kunna
och böra inskränkas till de dimensioner, som för Norbergs-jernvägen och den under arbete
100 Bil. JM 5 till Kongl. Majus Nåd. Prop. JK 1, om St al sver ket 1850.
varande hanan mellan sjöarne Barken och Wessman blifvit gillade, eller 4 fots spårvidd,
med derefter lämpade skenor och rörlig materiel, hvarigenom anläggnings-kostnaden kunde
ganska väsentligt minskas; samt att Styrelsen på grund häraf funne sig i så måtto böra
ändra sin i general-förslaget gjorda framställning om detta företag, att Styrelsen icke kunde
tillstyrka högre lånebidnag för arbetet än 300,000 R:dr, under förutsättning derjemte att
planen, innan den gillades, noggrannare utarbetades;
c) Bemälde Styrelses underdåniga memorial af den 17 sistlidne September, med öfverlemnande
af Magistratens i Åmål underdåniga ansökning om nådig proposition till Rikets Ständer
rörande understöd af allmänna medel för hamnanläggning vid nämnde stad, samt att,
enär det förut ingifna kostnads-förslaget till dylik anläggning upptoge endast 22,019 R:dr 28
sk. B:ko, men med säkerhet kunde antagas att, i följd af de betydligt stegrade arbetsprisen,
samma anläggning numera ej kunde utföras under 40,000 R:dr nämnde mynt, två tredjedelar
af sistberörda summa måtte blifva för ändamålet anslagna; anmälande Styrelsen sig ej
kunna förorda högre understöds-belopp för detta arbetsföretag, än det i general-förslaget redan
antecknade, eller 20,000 R:dr B:ko; samt
d) En af Bruksidkarne grefve J. A. Mörner. Kapiten V. Edman och C. von Stockenström,
i egenskap af dertill utsedde koinmitterade, ingifven underdånig skrift, med förmälan
att, i anseende till svårigheterna för transporter och de dryga årligen ökade kostnaderna
dervid inom en stor del af Westmanland, Dalarne och Gestrikland, ett förslag att ändamålsenligt
och med möjligaste minsta kostnad afhjelpa dessa olägenheter derföre blifvit af nämnde
orters inbyggare med lifligt intresse omlättadt; att genom anläggningen af Norbergs jernväg
ett stort steg visserligen vore taget till varuforslingens lättande mellan Mälaren och de delar
af Westmanland och Dalarne, som ligga omkring Norberg och Hedemora; — att likväl
först genom fortsättning af nämnde jernväg till Dalelfven de i trakten belägna många bruk
och grufvor kunde erhålla en säker och billig transport för sina varor till Mälaren; — att
sådan fortsättning jemväl vore af stort behof påkallad för transporter från Norbergs grufvor,
hvilka med malm försåge många hyttor i Dalarne och Gestrikland; — att plan till en förbättrad
kommunikations-linie derstädes blifvit, efter noggrann och fullständig undersökning,
uPPgjord af Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen G. Nerman, innefattande dels
jernvägs-anläggning, i fortsättning af jernvägen mellan sjön Åmänningen och Norbergs grufvefält,
från Kärrgrufvan å nämnde fält till Askö-forsen i Dalelfven, dels upprensning afDalellven,
som skulle göras segelbar från Askö-forsen till Ostbo vid sjön Amungen, äfvensom
till Uppbo gästgifvaregård i Skedvi socken, förmedelst upprensning af tre forsar samt muddring
i Amungen, hvaröfver kostnadsförslag med tillhörande kartor och ritningar blifvit upprättadt
och i underdånighet bifogades; att kostnaden för den föreslagna jernvägen, som skulle
blifva 55,850 fot lång och utläggas till samma dimensioner som Norbergs-jernvägen eller med
4 fots spårvidd, vore beräknad till 490,000 R:dr Riksmynt; — att, enligt gjorda beräkningar,
den närvarande trafiken å denna linie uppginge till 336,020 centner jern, malm och koppar
m. m. och kunde, då lättnad i kommunikationen bereddes, antagas komma att betyd
-
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M J, om Statsverket 185 ti.
101
ligt ökas, samt att inkomsterne för varuforslingen kunde komma att
uppgå till Riksm. R:dr 38,939: 76.
hvaraf, sedan utgifterna för jernvägens underhal], driftkostnad och
förvaltning afdragits med 45 procent af brutto-inkomsten, eller » » 17,522: 89.
såsom årlig behållning borde återstå  » » 21,416: 87.;
— att rensningarne och öfriga arbeten i Dalelfven, till beredande af 3 f mil lång segelled, beräknats
erfordra 46,700 R:dr Riksmynt; — samt att den förmodade trafiken på elfven borde
komma att uppgå till 391,204 centner; anhållande ofvanbemälde kommitterade i underdånighet
att, då detta företag öfverstege hvad orten förmådde ensam åstadkomma, Kongl. Majit
måtte täckas till Rikets nu sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition, dels att åt det
bolag, som för ifrågavarande jernvägs-anläggning bildades, måtte anvisas ett lån af 326,666
ll:dr 67 öre Riksmynt, motsvarande två tredjedelar af anläggnings-kostnaden, på enahanda
vilkor, som blifvit bestämda för det åt Gefie-Dala-jernvägs-aktiebolag vid sednaste riksdag beviljade
lån, dels ock att för de omförmälda arbetena i Dalelfven måtte beviljas ett anslag
till lika belopp med den derför beräknade kostnadssumman, eller 46,700 R:dr Riksmynt.
Uti häröfver den 27 sistlidne September afgifvet underdånigt utlåtande, har Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader anfört, att, hvad planen beträffade, Styrelsen icke
funnit något väsentligt att deremot anmärka; och som den ifrågavarande kommunikationsleden
efter alla anledningar skulle komma att blifva af stor vigt för jernbruk, masugnar och
hyttor uti de uppgifna trenne provinserna, hemställde Styrelsen, om icke Kongl. Majit skulle
finna skäl föreslå Rikets Ständer, att bevilja för jernvägs-anläggningen ett lån, motsvarande
ungefär fidelar af beräknade kostnaden, med 326,000 R:dr Riksmynt, och för elfrensningarne
ett anslag, äfven motsvarande omkring |:delar af kostnaden, eller 31,000 R:dr Riksmynt,
att utbetalas till det bolag, sorn förbinder sig att utföra hela kommunikations-företaget
från Norbergs grufvefält till Askö-forsen samt vidare derifrån till Ostbo oell Uppbo.
Föredragande Herr Departements-chefen anmälde i underdånighet, att, sedan undersökningar
för upprättande af planer till anläggning på statens bekostnad af jernvägs-stambanor
inom landet, i fortsättning af de vid sistförlidne riksdag beslutade, efter Kongl. Maj:ts nådiga
förordnande blifvit ombesörjda af en särskild för ändamålet utsedd kommitté, hade
kommittén nu uti underdånig skrifvelse framlagt sitt general-förslag i och för dessa arbeten;
men betänkandet vore så nyligen inkommet, att det vigtiga och vidtomfattande ärendet omöjligen
ännu hunnit beredas till föredragning inför Kongl. Majit. Likväl och änskönt, vid sådant
förhållande, nu icke kunde uppgifvas beloppet af de medel, som intill slutet af nästa
statsreglerings-period blefve för fortsättning af statens jernvägs-anläggningar erforderliga, ansåg
sig Herr Departements-chefen, under förutsättning att Rikets Ständer komma att dertill
bereda tillgång genom lån i öfverensstämmelse med deras å sistlidne riksdag fattade beslut
och Kongl. Majits derpå grundade Kungörelse af den 3 Februari förlidet år, pligtig i under
-
102 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYi 1, om Statsverket 1856.
dånighet hemställa, att i det statsreglerings-förslag, som nu vore under utarbetning, mätte
af de årliga tillgångarne afsättas så stor summa, som kunde blifva tillräcklig för att till
ränta och amortissement å berörda lån af Rikets Ständer disponeras. Uti hvilken underdåniga
hemställan Statsrådets öfriga ledamöter instämde.
Hvad dernäst angick ifrågasatta anslag för kanal- och sluss-anläggningar, mindre
jernvägar, hamnbyggnader m. m., så och under åberopande hurusom Kongl. Majit redan
under den 2 och 19 nästlidne månad beslutat, dels att hos Rikets Ständer föreslå beviljande
af låneunderstöd för anläggning af jernväg emellan Hudiksvall och Dellens vattendrag
med Riksmynt R:dr 240,000: —
och för bildandet af kommunikations-led mellan Söderhamn och Bollnäs
med
500,000: —
dels ock att meddela Rikets Ständer vederbörande intressenters ansökningar
om ytterligare statsbidrag för kanal- och sluss-anläggningar vid Forshaga och
Dejefors samt för jernväg emellan sjöarne Norra Barken och Wessman, tillstyrkte
Statsrådet, som ansåg öppnandet af lättare kommunikations-led från
det inre af Jemtland till hamn i Norrige vara synnerligen förtjent att med
allmänna medel understödjas så snart den nu under utarbetning varande
planen för arbetets utförande blifvit pröfvad och godkänd, att Kongl. Majit
täcktes hos Rikets Ständer föreslå att af öfriga uti väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
general-förslag och särskilda utlåtanden tillstyrkta låne- och anslagsbelopp,
följande måtte företrädesvis af Rikets Ständer beviljas:
l:o För anläggning af jernväg från Linde till Köping-Hult-jernbanan
vid Näsby kyrka, lån  450,000:
2:o För kanal-anläggning från Asasjö genom Helgasjö och Salen till
Almundsryd i sjön Åsnen, samt jernbana från nämnde lastplats till Carlshamn,
såsom anslag,  525,000:
» lån ,  825,000:
1,350,000: ,
hvaraf dock under nästa statsreglerings-period torde behöfva utgå endast
de såsom lån beräknade  825,1)00: —
3:o För hamn-byggnad vid färjestaden på Oland,
såsom anslag 12,850:
» lån 12,850:
25,700:
4:o För jernväg mellan Norbergs grufvefält och Dalelfven samt till upprensning
af denna eif,
såsom lån 326,000:
» anslag 31,000:
357,000:
Vidare ansåg Statsrådet sig böra i underdånighet hemställa, det Kongl.
Majit måtte föreslå Rikets Ständer att anvisa
Bil. M 5 till Kongl. Majus Nåd. Vrop. M t, om Statsverket 185C.
såsom fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar, 150,000 E:dr Riksmynt årligen,
eller för de tre åren 1858—1800
450,000:
d:o särskildt till understödjande af mindre hamnbyggnader och å-rensningar,
15,000 R:dr årligen, eller för nyssnämnde tre år  45,000:
d:o för befrämjande, medelst anslag eller lån, af ut dikning ar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag,
100,000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1858—1860
300,000:
deraf f:delar såsom lån; samt
såsom fond till undersökningar, inspektions-kostnader och expenser för allmänna
arbeten, 18,000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1858—1860 54,000:
hvarvid Statsrådet tillika föreslog att enahanda föreskrifter, som hittills,
måtte varda bibehållna i afseende på så väl vilkoren för statsbidrags
beviljande till allmänna arbeten af ofvanomförmälda särskilda slag, som
kontrollen å arbetenas utförande enligt fastställda planer.
I öfrigt tillstyrkte Statsrådet i underdånighet, det Kongl. Maj:t måtto
af Rikets Ständer äska: till aflöning för Styrelsen öfver allmänna vägoch
vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden, så väl i hufvudstaden som
i landsorterna, 26,950 R:dr årligen, eller för de tre åren 1858—1860 . 80,850:
till arfvoden för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen,
som tillhöra Civil-ing enior er, 3,000 R:dr årligen, eller för nämnde tre år 9,000:
till stipendier för elever, som genomgå den för Civil-ing enior er bestämda
kurs, likaledes 3,000 R:dr årligen, eller för samma tre år . . . 9,000:
till slöjd-expositioners befrämjande, för nästa statsreglerings-period,
tillsammans  4,500:
till utdelning vid landtbrukare-möten af premier för kreatur af utmärktarc
race, för nästa statsreglerings-period, utöfver hvad under anslaget
till »Eefrämjande af jordbruk och landtmanna-näringar» komme att af
Kongl. Maj:t begäras  4,500:
Vidare hemställde Statsrådet, under åberopande af de i protokollet
öfver Finans-ärenden af den 11 innevarande månad upptagna skäl, att, på
det de lönetillökningar Kongl. Majit nu förklarat sig vilja för särskilda embetsverk
eller stater äska till utgående från Sjette hufvudtiteln under nästa
statsreglerings-period, måtte redan under år 1857 få af vederbörande löntagare
tillgodonjutas, Kongl. Majit måtte för sådant ändamål i nåder begära
ett reservatfons-anslag i rundt tal af  410,000:
R:dr Riksmynt, ungefär motsvarande, efter gjord beräkning, den löneförhöjning,
som då kunde komma att tilldelas:
Departements-chefen och Statsråden utan Departement,
Departementens expedition,
104 Bil. JYl 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYs 1, om Statsverket 1856.
Kommerse-koIIegium samt de embets- och tjenstemän i Bergs-kollegium och vid Bergslagsstaterna,
som komme att framgent bibehållas,
Tabell-kommissionens tjenstemän,
General-landtmäterikontoret, jemte Förste och Andre Landtmätare samt storskiftes- och
afvittrings-landtmätare,
Ofverståthållare-embetets kansli och Stockholms poliskammare,
Landsstatens tjenstemän och betjente,
Stuteri-personalen,
Lärare och tjenstemän vid Teknologiska Institutet, samt
Lärare vid rikets navigationsskolor.
Hvad Statsrådet här ofvan i underdånighet yttrat och tillstyrkt,
blef till alla delar af Kongl. Majit gilladt; och befallde Kongl. Majit,
att utdrag af protokollet härom, i de delar sådant erfordrades, skulle
Finans-departementets expedition meddelas, till behörigt iakttagande
vid upprättandet af Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer
om Statsverkets tillstånd och behof, uti hvilken proposition borde
gifvas Rikets Ständer tillkänna, att Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader ofvannämnde berättelse och förslag rörande verkställda
och ytterligare ifrågasatta allmänna arbeten komme att meddelas
Rikets Ständers Stats-utskott, äfvensom att de dertill hörande
kartor och kostnadsförslag, jemte öfriga handlingar rörande dylika
arbeten, för hvilka Kongl. Majit nu ville föreslå statsbidrag, skulle
för vidare upplysning blifva att hos bemälde Styrelse tillgå.
Ex protocollo
W. Th. STROKIRK.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell 1856,
Bil. N:o 6 till Kongl. Mapts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1856.
/
Utdrag af Protokollet öfver Finans-År enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den H
October 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Juslitiae-Stats-Miuistern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes Ärenderna, Herr Friherre Lagerheim.
Stats-Råden: Herr Fåhraeus,
IVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, föredrog i underdånighet:
A.
Kaminar-Kollegii underdåniga Skrifvelser af den 1 Juli 1853 och den 15 Februari
18 56 med särskilda förslag till ny aflönings-stat för nämnda Kollegium; äfvensom
samma Kollegii underdåniga Skrifvelse den 12 Oktober 1855 angående tillökning
i aflöningeu för Kollegii vaktbetjening samt en af Kammar-Kollegii notarier den 15 nästlidne
April i underdånighet ingifven skrift, innefattande påminnelser vid det sednare förslaget
till aflöningsstal;
B.
Stats-kontorels Skrifvelse af den 9 sistlidne April med förslag till löne-reglering
för nämnda verk;
Bih. till R. St. Prot. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 1
2 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856.
C.
Kammar-Rättens underdåniga skrifvelser af den 30 Augusti 1853 och den 2
April 1856 med särskilda förslag till ny aflönings-stat för denna Rätt, jemte en af
Revisions-kommissarierna med flere tjenstemän vid Kammar-Rätten den 1 November 1853
ingifven underdånig påminnelse-skrift i anledning af förstnämnda förslag, så vidt det angick
förbud mot förening af tjenst i Kammar-Rätten med annan allmän tjenste-befattning,
och en af kammarskrifvarne i verket den 17 Oktober 1853 i underdånighet gjord ansökning
om benämning af revisorer, hvaröfver Kammar-Rätten under den 4 påföljde
November sig i underdånighet utlåtit; — samt
D.
Öfver-Intendents-Embetets underdåniga memorial af den 27 December 1855 med
förslag till ny aflönings-stat för samma embete och Kongl. Museum.
Föredragande Stats-Rådet afgaf härvid i underdånighet följande anförande:
“Behofvet af en löne-förbättring för Statens med penningelöner försedde embetsoch
tjenstemän har under den sednast förflutna tiden redan vid särskilda tillfällen utgjort
föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet; och, med behjertande af
denna angelägenhets vigt icke blott för en talrik klass af samhällets medlemmar, utan
äfven för Rikets tjenst, har Eders Kongl. Maj:t, under den 23 November 1855, behagat
1 nåder förklara, att, sedan Cheferne för samtliga Stats-Departementen inkommit med
förslag i berörda hänseende, hvar och en för sitt Departementsexpedition, jemte alla till
Departementet hörande embetsverk, korpser och stater, Eders Maj:t vilie taga i öfvervägande
frågan om grunderna för den nådiga Proposition, som Eders Maj:t hade för afsigt
att i ämnet aflåta till Rikets nästsammanträdande Stäuder."
“I öfverensstämmelse med denna nådiga förklaring har Eders Maj:t äfven, den
2 i nästlidne Maj, uppskjutit pröfningen af ett dylikt förslag, uppgjordt för Finans-Departementet
af dess dåvarande Chef, Herr Stats-Rådet Friherre Palmstjerna, för att, enligt
hans eget yttrande, tjena till jemförelse med blifvande framställningar i enahanda syftning
af de öfriga Stats-Departementens Chefer."
“Då emellertid det förevarande ämnet är af en omfattning, som fordrar, att vid
dess behandling uppmärksamheten fästes icke blott på förhållandet och behofven inom
ett Departement i sender, utan äfven på det inbördes sammanhanget emellan Statsmekanismens
särskilda delar, på nödvändigheten att gifva hvarje sådan del en fasthet
och sammansättning, som motsvarar dess bestämmelse, och slutligen på utvägarne att
tillfredsställa dessa spridda och mångfaldiga behof på ett sätt, som icke drabbar Statsverket
i dess helhet med alltför tryckande utgifter, hafva Cheferne för samtliga Stals
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 3
Departementen funnit det ändamålsenligt att med hvarandra och Stats-Rådets öfriga ledamöter
öfverenskomma om de ifrågavarande förslagens uppgörande efter vissa gemensamma
grunder, hvilka jag nu till en början får i underdånighet framlägga."
“De lyckliga förhållanden, som uti Rikets näringar, handel och industri under
sednare tider framkallat en lifligare verksamhet, större kapitaler och ett stigande allmänt
välstånd, hafva i sammanhang dermed, genom lefnadsbehofvens alltjemt stegrade pris,
åstadkommit en motsvarande, mer och mer tilltagande minskning i det relativa värdet
af tjenstemännens löner, hvilka utgå i bestämda penningebelopp, och redan förut varit
beräknade endast för den tarfligaste bergning. Under det en mängd industriella yrken
erbjuda hvarje bildad man, som åt dem egnar sin verksamhet och frukten af sina förvärfvade
kunskaper, en utkomst, fullt tillräcklig för äfven en större familj; under det
personer med juridisk bildning och någon fallenhet för sakförarens kall öfverhopas med
lönande enskilda uppdrag, som till en stor del hafva sitt ursprung just i den lifligare
affärs-rörelsen och deraf uppkomna rättsförvecklingar; under det en skicklig räkenskapsförare,
äfven utan de studier, som fordras för anställning i allmän tjenst, kan hos enskilda
påräkna en, om icke riklig, likväl snar bergning; — under det dessa och mänga
likartade förhållanden öppna lockande eller åtminstone ej afskräckande utsigter för dem,
som i sådan riktning söka ett fält för sin verksamhet, visar sig deremot Statens tjenst i
en helt annan dager för den, som, vanligen efter en lång och kostsam förberedelse, står
i begrepp att egna sina krafter och insigter åt hvad i alla tider ansetts såsom det ädlaste
föremålet för jordiska sträfvanden — åt Fäderneslandets försvar och gagn. Den i krigareyrket,
efter fullbordade studier, inträdande ynglingen erhåller väl oftast, antingen straxt
eller innan kort, en lön, men så ringa, att den i allmänhet knappt betäcker utgiflerne
för uniformen, för bevistandet af mötena och för andra utgifter i tjenslen. Äfven framtiden
lemnar blott sent och nästan undantagsvis en aflöning, tillräcklig för att en officer
med hushåll skall kunna, utan enskild förmögenhet, undvika näringsbekymmer och någorlunda
uppbära det yttre anseende, hvarpå hans samhällsställning ger anspråk. Den
civile tjenstemannen åter måste under de första, vanligen icke få, åren arbeta för intet
annat, än knappa, tillfälliga arfvoden, och under tiden, för lifsuppehälle!, åsamka sig skuld
eller öka den, som han redan för sina studier nödgats grundlägga. När han omsider,
möjligen efter ett tiotal af år, tillträder en lön, som, då den bestämdes, var beräknad
för en ogift persons tarfligaste bergning, så måste en betydlig del deraf användas till
ränte- och kapital-afbetalningar å den gamla skulden; och först när den rätta åldern
för ingåendet af äktenskap är längesedan förbi, ser han det oundgängliga vilkoret derför
uppfyldt, att ega en sjelfständig utkomst."
“Vid de förhållanden, som jag nu endast i allmänna drag velat vidröra, utan att
fästa mig vid de sällsynta och aldrig påräkneliga undantagen af enskild förmögenhet
eller snabbare befordran på tjenstemannabanan, bör det icke väcka förundran, att allt
färre inträda på en väg, som erbjuder så ringa förmåner för stunden, och så föga utsigter
för framtiden. Följden har också blifvit, att redan många subaltern-officers-platser
4 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ar:o \, om Statsverket 1856.
inora arméen stå obesatta, och att ofta, vid inträffande ledighet för ordinarie tjenstemän
inora Rikets Embetsverk tillgång saknas på lämplige vikarier; att ordinarie tjenstemän,
genom förening af flera befattningar, genom handels- och industri-företag eller genom
emottagandet af enskilda uppdrag, söka bereda sig en oumbärlig fyllnad i siua lefnadsbehof,
men på samma gång äfven splittra den tid och uppmärksamhet, som borde mera
odeladt egnas åt hvarje allmän befattning; att en stor del af Statens tjenare, hvilka se
sin bästa ålder förgå ulan möjlighet att derunder träda i äktenskap och i den husliga
kretsen vinna trefnad och vederqvickelse, söker sin skadeersättning i yttre förströelser
och tillfälliga förbindelser, som mången gång förvärra den ekonomiska ställningen, och
jemväl undergräfva det sedliga värdet; slutligen, att mången embets- och tjensteman,
som under andra förhållanden skulle hafva varit en prydnad för sitt stånd, nu, tärd af
oro och bekymmer, hvilka han icke kan förjaga och måhända blyges att yppa, förlorar
den spänstiga håg, sorn fordras för de trägna pligternas utöfning och ännu mera för en
högre duglighets förvärfvande; allt detta till skada, icke blott för den enskilde, utan för
samhället, hvars angelägenheter hotas med vanvård, och hvars anseende lider i samma
mån, som dess organer nedsättas i värde.*
“Ty allt det betryck, hvilket jag nu i korthet, men, såsom jag vågar tro, utan
ali öfverdrift sökt framställa, och som visserligen ej varit mindre verkligt, derföre att
det länge blifvit buret med lystnad, uppväges icke af det företräde, som den yttre samhällsställningen
förlänar åt Statens tjenare; och rangen, om den någonsin varit en borgen
för personligt anseende och en vedergällning för bittra försakelser, har åtminstone nu
mera förlorat denna betydenhet vid jemförelse!) med den hyllning, som tillkommer det
ekonomiska oberoendet och, med ännu större skäl, den framstående, redbara dugligheten
i hvarje gren af mensklig verksamhet.*
“Denna duglighet har lyckligtvis ännu icke hunnit att draga sig ifrån Statens
tjenst, utan fortfar att utmärka större delen af Sveriges embetsmanna-korps, som derför
också åtnjuter ett rättvist erkännande för sträng redlighet och pligtkänsla. Men den
uppmuntran, hvarförutan en större fullkomning och gladare ansträngning till det allmännas
tjenst, i längden icke är att förvänta, saknas för närvarande, och en omisskännelig
början af de olägenheter, hvilkas fortgång ligger i sakens natur, har redan visat sig.
Det är således, efter min underdåniga mening, hög tid att söka afhjelpa det onda och
förekomma dess tillväxt*
“Vid den lönförhöjning, som härtill oundgängligen erfordras och hvars skyndsamma
verkställande påkallas af en under de sednaste åren inträffad, utomordentlig stegring
i pris å de förnämsta lefnadsförnödenheterna, bör naturligtvis noggrannt afseende
fästas dels å de särskilda statsfunktionernas behof af embets- och tjenstemän, dels å
desses behof af anständig bergning. Intetdera bebofvet får öfverskridas; men också
intetdera åsidosättas.*
“Beträffande det förra eller det nödiga antalet af embeten och tjenster, bar det väl
varit ifrågasläldl, att en lönreglering icke borde företagas annorlunda, än i sammanhang
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856. 5
med en ny embelsverkens organisation, bland hvars förnämsta fördelar skulle vara nedsättning
af de anställde personernas mängd; och dylik nedsättning kan, vid en flyktig blick
på verkens nuvarande sammansättning, visserligen synas önskvärd. Men vid närmare
skärskådande af det sätt, hvarpå stats-organismen i det hela och hvarje dess gren småningom
och historiskt utvecklat sig, blifver det klart, alt de tid efter annan tillkomna
förvaltningar, embeten och befallningar, med få undantag, icke äro främmande och öfverflödiga
utväxter, hvilkas borttagande kunde för det hela anses gagnelig! eller ens oskadligt
ulan faslheldre utgöra förgreningar af Statens gemensamma lif och såsom sådana,
ehuru ej alla af samma vigt och betydenhet, äro nödvändiga för samhällets friskhet och
förkofran. Att nu, då fråga är om den sålunda utbildade Statskroppens förseende med
tillräckliga näringssafter, göra detta beroende af andra, vidtutseende förslag till det helas
omgestaltande, och att, intilldess hvarje sådant förslag hunnit väckas, pröfvas och afgöras,
undanskjuta det redan nu kända och erkända behofvet af förbättring i embets- och
tjenstemännens vilkor, vore enligt min tanke, icke allenast vådligt för riksförvaltningens
ostörda gång, utan blefve dessutom emot de personer, hvilka utan eget förvållande drabbades
af dröjsmålet, en hårdhet, som det, efter mitt underdåniga förmenande vore Staten
föga värdigt att begå och (örhända svårt alt godtgöra."
“Då Siats-Rådet således, efter noggrannt öfvervägande af frågan, icke fuunit
skäligt att inlåta sig i undersökning om lämpligheten af eller sättet för en förändrad
organisation af statsmekanismen i dess helhet, hafva de särskilda verkenas och korpsernas,
på egen erfarenhet om dithörande arbetens mängd och beskaffenhet grundade framställningar
hufvudsakligen blifvit följda vid de förslag, som beträffande personalen af
embets- och tjenstemän, komma att, nu för Finans-Departementet och sedermera för de
öfriga, underställas Eders Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning."
“Hvad åter angår aflöningarrtes lämpliga belopp skulle det måhända kunna synas,
att en tjenlig grund härför funnes på det sätt, att sedan uträknadt blifvit, huru många
tunnor spanmål belöpte på hvarje kontant lön efter markegångs-priset på den lid, då
lönen bestämdes, samma lön framdeles borde utgå till det belopp, som uppkomme derigenom,
att nämnde antal tunnor spanmål beräknades efter hvarje års markegångspris.
Mot en sådan grund för löneregleringen kan likväl med skäl anmärkas: att, då lönerne
i allmänhet ej äro bestämda samtidigt, utan tid efter annan, och jemväl utan behörigt
förhållande sins emellan vid olika stater och korpser, en lönförhöjning efter denna regel
skulle utfalla högst ojemnt; alt den skulle mest gynna de högre, men minst de lägre
graderne och oftast blifva utan all betydenhet för sådane tjenster, i hvilkas löner sportler
väsendtligen ingått i beräkning; att föränderligheten af lönebeloppen hvarje år skulle
åstadkomma ganska mycket besvär vid upprättandet af stater och räkenskaper; samt att
anledning skulle gifvas till en allmännare obelåtenhet dermed, att löntagare, till och
med i vidsträcktare mån, än under förra förhållanden, blefve intresserade i markegångsprisens
högsta möjliga uppstegring."
6 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856.
“Ehuru den oraförniälda jeinförelsen emellan det fordna och närvarande värdet
af den spaninål, hvarlill lönerne kunna förvandlas, pä ett särdeles klart sätt visar befogenheten
af en allmän löneförbättring, anser Stats-Rådet likväl, i betraktande af allt hvad
nyss är anfördt, alt denna jemförelse icke kan tjena såsom en rättvis grund för bestämmande
af de nya lönernes belopp, utan tror att, såsom ledning i detta afseende, hufvudsakligen
måste tagas hänsigt till det verkliga behofvet af nödig bergning för hvarje
särskild tjenstegrad.“
“Efter sorgfällig pröfning af alla härvid förekommande omständigheter, har Stats
Rådet
kommit till den öfvertygelse, att den lägsta årsinkomst, som under nuvarande högt
uppdrifna lefnadskostnader kan bereda den ogifte tjenstemanuen, — när han, vanligen efter
lång väntan, tillträder en ordinarie tjenst och måste under hela eller största delen af
året, för tjenstens bestridande, uppehålla sig i hufvudstaden eller å annan dyrare vistelseort,
samt utan tillfälle till extra-inkomster, af kontanta statsmedel, uteslutande eller
till det mesta, hemtar sin utkomst, — en tarflig, men någorlunda tillräcklig bergning,
är omkring 1000 R:dr riksmynt, hvilket alltså i underdånighet föreslås blifva den i allmänhet
lägsta lönegraden för civila tjenstemän, under nyssnämnde omständigheter.*
“Öfver denna första lönegrad torde för den andra, der tjenstemanuen bör äfven
såsom gift ega sin bergning, kunna bestämmas 2000—2200 R:dr, för dea tredje
3000—3500 R:dr, hvarunder en tillväxande familjs underhåll jemte barnens undervisning
icke kan uppskattas, för fjerde graden 4500—5000 R:dr, hvilket i löne-inkomst
blefve, under vanliga förhållanden, yttersta målet äfven för en utmärkt duglig embetsmans
sträfvandeu, och för femte graden, som komme att innefatta Riks-kollegiernas presidenter,
9000 R:dr, allt riksmynt; hvarvid likväl tillstyrkes, att också mellan dessa grader måtte
bestämmas löner för befattningar af den art, att de icke egentligen utgöra eller motsvara
något af dessa, de vanliga stegen i den allmänna befordringstrappan.“
“Enär de ökade löne-inkoinsterne, om de i sin helhet lades till grund för innehafvarnes
pensionering vid den derför bestämda ålder, skulle måhända nog tungt belasta
allmänna Indragnings-staten, men en alltför betydlig skillnad mellan aflönings- och pensions-beloppen
deremot innebure ett ofta oöfverstigligt hinder för embetsmän att vid den
ålder, då tjenste-verksamheten icke kan, med gagn för det allmänna, fortsättas, komma
i åtnjutande af behöflig och förtjent hvila nian att derigenom se sina återstående dagar
hotade med nöd och försakelser, ännu bittrare för den åldrige, än för mannen i hans
kraftfullare år, har Stats-Rådet, för att, så vidt möjligt är, afböja begge dessa olägeDheter,
ansett lämpligt, att för de aflöningar, som icke öfverstiga 3000 R:dr och sällan
innehafvas af någon intill pensions-åldern, ingen skillnad göres mellan lönen och det
pensionsbelopp, som vid afskedstagande får åtnjutas, på det att personer, som likväl
möjligen qvarstått så länge på dessa underordnade platser, måtte, vid upphunnen pensions-ålder,
ulan betänklighet kunna lemna dem att tillträdas af andra i en kraftfullare
och för ärendernas behandling mera lofvande ålder, men att för de befattningar, hvilka
Bil. N:0 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856. 7
åtnjuta högre lön, något mindre än denna bestämmes till pensionsbelopp enligt hvad för
hvarje tjenst blifver serskildt utsatt.®
“En naturlig följd af den hittills med skäl öfverklagade otillräckligheten i aflöning
för hvarje särskild tjenstebefattning har blifvit, att flere sådana fått innehafvas af
samma person för att genom sin förenade afkastning fylla hans lefnadsbehof. Utom
denna ekonomiska nödhjelp har den samtidiga Ijenstgöringen i flere verk någon gång
medfört den från Statens synpunkt väsendtligare fördelen, att personer med utinärktare
förmåga och lust (ill arbete oell till eit djupare inträngande i göromålens väsende förvärfva!
en mångsidigare kännedom af allmänna värf och förhållanden, än som kunuat
vinnas inom ett mera begränsadt område, och sålunda tillegna! sig en högre grad af
skicklighet och användbarhet för den invecklade statsförvaltningen. Men detta den delade
tjenstgöringens fördelaktiga inflytande på utbildningen af en och annan person,
hvars framstående egenskaper troligen skulle äfven på annan väg hafva gjort sig gällande,
uppväger icke de olägenheter, som både för Statens tjenst och för mindre omfattande,
ehuru aktningsvärda, embetsmanna-fönnågor uppkomma genom nödvändigheten
att splittra krafterna och uppmärksamheten i flera, ofta vidt åtskilda riktningar. Vanliga
följden blifver, att tjenstemannen vid den ålder, som bäst egnar sig för duglighetens
utveckling, söker att hjelpligt och klanderfri» afbörda sig de olikartade göromålen för
dagen, utan att ega tid eller, måhända, ens håg öfrig för ett mera än ytligt betraktande
af målens beskaffenhet eller förvaltnings-beslyrens sammanhang och ändamål. Och slutligen,
när tillfälle yppar sig för en person, hvilken i särskilda befattningar visat större
duglighet, att erhålla en plats, som erbjuder tillfälle till en verksamhet af större vigt
och omfattning, men också ensam tager sin innehafvares hela tid och arbetskraft i anspråk;
då finner han mången gång, vid sammanräknandet af sina inkomster på spridda
håll, att dessa mera eller mindre öfverstiga hvad den ifrågasatta befattningen kunde
ensam lemna i afkomst, och finner sig, af omtanka för sitt och de sinas närmaste
behof, hindrad att emottaga en befordran som på samma gång skulle öppna för honom
utsigten till en oberoende framtid och skänka fäderneslandet en embetsman, vuxen
sitt kall*
“Till förekommande af de olägenheter, hvilka sålunda, utöfver fördelarne, synas
åtfölja delningen af tjenstemannens tid mellan flere sysselsättningar, har Stats-Rådet
ansett oundgängligt att såsom en för alla Embetsverk, der icke särskild annorlunda bestämmes,
gemensam regel varder stadgadt, att icke någon förening af två eller flera
ordinarie tjenster på allmän stat, för framtiden får ega rum; dock med förbehållen
rätt att härifrån göra undantag för tjenstemän i första lönegraden, äfvensom för dem,
hvilkas löner i anseende till mindre trägna göromål blifvit bestämda till lägre belopp
än för tjenstegraden i allmänhet gäller. Skälen hvarföre Stats-Rådet trott sig böra i
underdånighet tillstyrka ett sådant undantag från regeln äro följande:8
“Då den, som vid gränsen mellan ynglinga- och manna-åldern, efter nyss afslutade
studier, inträder i det praktiska lifvet, icke med någon visshet kan inse eller
8 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856.
förutse, på hvilken af statsbestyrens skilda vägar han skall finna verksamheten mest
öfverensstämma med sina anlag eller lemna den bästa förhoppningen om fortkomst och
utkomst, bör det stå honom öppet att, såsom extraordinarie arbetare på flere af dessa
banor, göra sig bekant med deras egenskaper och göra sin egen användbarhet känd
hos dervarande förmän, till dess han, genom inlagda förtjenster och vid yppad ledighet
på ettdera stället, kan der få sig tillförsäkrad den minsta vedergällning, hvarmed Staten
anser en ordinarie tjenare kunna godtgöras och vara, för sin ensamma person, nöd
torfteligen
bergad. Men, då utsigten till vidare befordran är till tiden obestämd och
vanligen aflägsen, torde den underordnade tjenstemannen, som, med ännu ungdomlig
arbetskraft och själsspänstighet, har en loflig benägenhet att genom ökad anslränguing
söka bereda sig tillräckligare medel för en sorgfri ekonomisk ställning, icke billigtvis
böra förvägras att, med fortsatt arbete på någon af de öfriga vägarne, förvärfva en
ytterligare års-inkomst, alltid under förutsättning, att vederbörande förmän pröfva den
förra befattningen icke utgöra hinder för den sednares haudhafvaude på behörigt sätt.
Först när tjenstemannen på ettdera stället vinner befordran lill andra tjenstegraden och
således der fästes genom en löu, motsvarande de begge förut i en hand förenade, kan
han anses vara så långt framskriden på denna bana, att hon alltmer aflägsnar honom
från den andra och uteslutande tillegnar sig hans arbetskraft.0
“På grund af hvad jag nu haft nåden anföra, anser jag mig derföre såsom ett
allmänt stadgaude vid nu ifrågavarande lönereglering böra i underdånighet föreslå: att
tjenst, för hvilken lönen, med derunder beräknade sportler, der sådane ega rum, blifvit
bestämd till fulla beloppet af hvad, enligt ofvan sagde grunder, tjenstegraden minst bör
åtfölja, icke må i förening med annan så beskaffad allmän tjenst innebafvas: hvaremot
i händelse lönen, med afseende å mindre trägna tjenstegöromål, blifvit till lägre belopp
bestämd, det må ankomma på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande i hvarje särskildt
fall, huruvida sådan tjenst må med annan tjenst förenas, äfvensom det skall på Eders
Kongl. Maj:t bero, att efter anmälan af vederbörande Embetsverk eller Chef, för hvarje
fall bestämma, huruvida tvenne tjenster inom lägsta graden må, utan afseende å de
dermed förenade lönevilkoren, kunna af samma person innehafvas; samt att den tjensteman,
som redan innehar flera tjenster, må dem behålla intilldess befordran i högre
tjenstegrad sker, såvida tjensterna äro af den beskaffenhet, att de, euligt nyssnämnde
grunder, äfven framgent kunna förenas, men att i annat fall, såsom vilkor för löneförhöjningens
åtnjutande, den ena tjensten skall frånträdas.“
“I sammanhang med löneregleringen torde för öfrigt böra stadgas:
l:o att till vinnande af önskvärd redighet i blifvande löneförhållanden och öfverensstämmelse
mellan motsvarande tjenster i särskilda verk, ljuspenningar och spanmålsförhöjning
å lönerne upphöra för löntagare, som ingå på den nya staten, äfvensom
att de bland dessa löntagare, som tillhöra andra embetsverk än de egentliga domstolarne,
skola afstå från de vid tjensterna inflytande sportler af lösen för embetsverkens
utgående
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 9
utgående expeditioner; hvilka sportler till Eders Kongl. Maj:t och Kronan årligen redovisas
och aflemnas mot tillgodonjutande i arfvode af 6 procent å de influtne beloppen;
2:o att innehafvare af tjenst, för hvilken löne-förhöjning blifver anvisad, skall
vara underkastad det vilkor, att, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall, kan
varda af Eders Kongl. Majit bestämdt, vidkännas afdrag af större eller mindre del af
lönebeloppet, derest, vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall eller eljest förekommande
hinder för tjenstens utöfning, annan person behöfver förordnas till bestridande af tjensten
tillhörande göromål;
3:o att embets- eller tjensteman, som kommer i åtnjutande af den nya lönestatens
förmåner, är underkastad den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet eller jemnkning
i åligganden, som i vederbörlig ordning kan varda bestämd, dock alltid utan förpligtelse
alt tjenstgöra i lägre grad, än den, hvarå gällande fullmagt eller förordnande lyder.®
“Slutligen, med afseende å behöfligheten och billigheten deraf, att, så snart som möjligt,
någon lindring beredes i tjenslemännens nuvarande betryck, hemställer Stats-Rådet i underdånighet,
alt till Rikets Ständers behjertande mätte ske framställning om beviljande af
nödige medel för att göra den nya löne- och pensions-regleriugen i allmänhet gällande
från 1857 års början, och således äfven för dem, som under årets lopp genom döden
eller afsked afgå; dock att af den, som innehar två eller flera tjenster, löneförhöjnin
gen
för den tid af år 1857, som kan komma att förflyta, innan den nya lönestaten
blifvit fastställd och till tillämpning påbjuden, må tillgodonjutas endast i den mån de
löneinkomster, han redan af nämnde tjenster tillsammans uppbär, ej uppgå till ett belopp,
motsvarande det högsta, som för någondera tjensten i nya lönestaten blifvit bestämdt.
®
“Efter att nu hafva i korthet framlagt de allmänna grundsatser, hvilkas genomförande,
efter Stals-Rådets åsigt, vore i sammanhang med den ifrågasatta betydliga lönförbättringen
önskvärd!, men deremot skulle, utan en dylik, någorlunda tillräcklig inkomstförhöjning,
åstadkomma en våldsam och obillig rubbning i tjenstemännens äfven derförutan
föga afundsvärda ställning, öfvergår jag i underdånighet till frågan om löneregle
ringens
tillämpning inom det mig nådigst anförtrodda Finans-Departementet och derunder
lydande embetsverk.®
“Hvad härvid först angår Departementets Expedition, har för denna, lika
som för öfriga fördelningen af Eders Kongl. llaj:ts Kansli, fråga uppkommit, huruvida
den nu tillämnade lönregleriugen borde ske i förening med en mer eller mindre
omfattande förändring af verkets organisation och arbetsordning. Att en sådan förändring,
så vidt den angår Expeditions-Sekreterarnes, Kanslisternes och Kopisternes befattningar
och göromål, skulle vara af väsendtlig nytta, kan jag för min del icke betvifla.
Den nuvarande arbetsordningen inom Expeditionerna grundar sig på det i äldre
tider vedertagna och ännu hufvudsakligen bibehållna bruk, att Expeditions-Sekreterarne,
utan delaktighet i målens förberedande handläggning, först efter deras afgörande emotBil.
lill R. St. Prot. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afdeln. 8 Haft. 2
10 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:t Nåd. Vrop. N:o i, om Statsverket 1856.
taga handlingarne jemte det justerade protokollet, för alt derefter uppsätta Eders Kongl.
Maj:ts beslut; hvaraf följer, att Expeditions-Chefen, med närmare kännedom om målens
uppkomst, utveckling och sammanhang med äldre förhållanden, måste, med afseende på allt
detta, ytterligare tillse, att expeditionerna innefatta hvad i historiskt eller administrativt hänseende
utgör beslutens verkliga oell väsendtliga upphof och grund, samt att först derefter
de sålunda öfversedda koncepterna tillställas kanslister och kopister för utskrifning
och de färdiga expeditionernas afsäudande. En sådan arbetsordning har otvifvelaktig!
brister, hvilkas bibehållande, om det skulle anses innefattadt i ett förslag till ny
aflöningsstat med oförändrade tjenslebenämningar, måste åtminstone hos mig framkalla
stora betänkligheter. Ty, sedan tjenstemannen i kopist-graden, hvars göromål, ehuru
för det mesta mekaniska, likväl icke skulle med trygghet kunna lemnäs i endast för
tillfället legda händer, har genom daglig öfning och med det intresse, som bör hos en
bildad ung man förutsättas, inhemta! fullständig kännedom om formen för ärendenas
behandling och om embelsstilen inom Expeditionen, anser jag det vara af stor vigt, att
han, såsom Kanslist i den bästa mannaåldern, icke qvarhålles vid samma underordnade
verksamhet, utan försättes i tillfälle att mera sjelfständigt och gagneligt använda
den förvärfvade kunskapen och vidare förkofra densamma genom uppsätlningsarbete,
hvilket också i Kongl. Instruktionen den 10 Juli 1S40 är Kanslislerne ålagdt, att på
befallning och Expeditions-Sekreterarnes ansvar, verkställa. Efter denna ytterligare utbildning
och den omedelbara beröring med Regeringen, som är hos Protokolls-S ekre,
er ar en förenad med åliggandet, att i de flesta fall sjelf, med ledning af mundtlig
föredragning och rådplägning, bringa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga beslut i lämplig form,
bör den till Expeditionssekreterare slutligen befordrade embetsinannen, vid fullmogen
ålder, hafva hunnit samla en erfarenhet, som bättre kan komma Staten och
verket till godo, än genom den mera tidsödande än (ankeansträngande sysselsättningen
att af handlingar och redan färdiga beslut sammanfatta de blifvande expeditionernas
lydelse. Den Expeditions-Sekreterarne, enligt Instruktionen, åliggande skyldighet att
ansvara för expeditionernas uppsättning skulle i min tanka, på ett vida lämpligare sätt
fullgöras derigenom, att koncepterna, uppsatta af Kanslisterna, blefve för den granskning
och kontroll, som viglen af hvarje i Eders Kongl. Maj:!s namn uttaladt ord påkallar,
öfverlemnade till Expeditions-Sekreterarne, hvilkas ålder och ställning inom verket
dessutom göra en dylik granskning mindre förödmjukande, om den utöfvas af dem, än
'öfver dem. Anordningen komme äfven att lemna dessa embetsman mera tid öfrig,
än nu, lill den första och vigtigaste pligt, som Instruktionen ålägger dem, nemligen att
i mål, som till dem öfverlemuas, uppsätta för föredragningen erforderliga berättelser
och sålunda, genom ärendernas beredning, äfven i väsendtlig mån grundlägga de
beslut, hvilkas rätta uppfattning samma embetsman sedermera borde, med den vunna
kännedomen om hvarje måls inre art, kunna desto säkrare öfvervaka; och den målens
"fördelning", som det tillkommer Departements-Chefen att bestämma, blefve sålunda, om
den följdriktigt genomfördes, en inrättning af Bureauer eller Afdelningar, hvilkas Chefer
Bil. N:o 0 till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856. Ii
Expedilions-Secreterarne skulle vara. Med biträde af hvar sin Kanslist och för öfrigt
af extra ordinarie tjenstemän tillhörde det då Afdelnings-Cheferna att handlägga de (ill
afdelningen, enligt bestämda grunder, anvisade ärenderna; och det vill synas mig ofelbart,
alt genom en dylik permanent arbetsfördelning icke allenast en mera regelmässig
förberedande behandling af de vigtigare målen skulle vinnas, utan ock en mera sammanhängande
historisk kännedom, äfvensom en noggrannare och fullständigare detaljkunskap
om de till hvarje Afdelning hörande ärenderna, derstädes skulle kunna utbildas
och vidmakthållas. Ännu en vinst af arbetsfördelningen vore, att Expedilions-Chefen,
mindre än hittills öfverhopad af besvärsmål och löpande ärenden, kunde lemna Departemenls-Chefen
ett desto kraftigare biträde vid utarbetandet af större mål, förslag till
organisationer och författningar m. m., jemte hvad för öfrigt innefattas under den
åberopade Instruktionens 2 §.
Men tillvägabringandet af en sålunda förändrad organisation af Departementets
Expedition, hvilken icke står i någon strid, utan i full öfverensstämmelse med Instruktionen
af 1840, möter ej något hinder i de nuvarande tjenstebefattningarnes antal och
beskaffenhet, utan kan genomföras med den personal, som nu tillhör detta verk; och
jag får derföre i underdånighet föreslå, att personalen inora Finans-Departementets Expedition
må vid nuvarande antal bibehållas, men med en aflöning, som bättre motsvarar
den, synnerligast i hufvudstaden, stegrade lefnadskoslnaden, enligt följande i Rdr Riksmynt
beräknade (abell:
Nuvaran-  de löner
pä stat.
Arfvoden
oell ljus-  penningar.
Summa
nuvarande
inkomst.
Embeten och tjensten.
Föredragandens
förslag.
Löner och
arfvoden.
Pensions-
belopp.
.
4,620
4,620
1 Expeditions-Chef
5,500
2,800
50
2,850
1 Expedltions-Sekretorare
4,500
| 4000
2,800
50
2.850
1 D:0
4,500
1.850
50
1,900
1 Protokolls-Sekreterare
3,500
1
3,700
100
3,800
2 D:o ....
7,000
3000
1,850
50
1.900
1 Registrator
3,500
)
t,225
20
1,245
1 Kanslist
2,000
| 2000
1.225
20
1,245
1 D:o  , .
2,000;
620
20
640
1 Kopist
1,000
| 1000
1,240
40
1,280
2 Kopister
2,000
417
20
437
1 Vaktmästare
600
600
310
20
330
1 D:o  .
500
500
18,037
5,060
23,097
450
Summa Riksdaler Riksmynt
hvartill komma:
Gratifikationer åt e, o. tjenstemän och
vaktbetjente
36,600
1,000
23,547
Summa Summarum
37,600
12 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1om Statsoer/eet 1856.
“När från summan af nuvarande inkomster, riksmynt R:dr . . . 23,547
afdragas de deruti inbegripne, men af särskildt anslag utgående ijus
penningarne
560
utgör återstoden det belopp af riksmynt R:dr  2 2,987
eller 15,324 Rdr 32 sk. Banko, som i gällande Riksstat är för Expeditionen
upptaget.
I det nu föreslagna beloppet, riksmynt Rdr  37,600
skulle således, utöfver nuvarande stat oell ljuspenningar, tillsammans . . 23,5 47
erfordras ett tillägg för Expeditionen af riksmynt R:dr  14,053.“
“Eders Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium har i sitt den 15 Februari innevarande
år afgifna underdåniga förslag till lönereglering, hvilket redan den 21 nästlidne
Maj blifvit hos Eders Kongl Maj:t i underdånighet anmäldt med hänsigt jemväl
till ett äldre, af samma Kollegium den 1 Juli 1853 aflåtet förslag i ämnet, förklarat
sig anse, att det Kammar-Räds-Embele, som efter en afliden ledamot förblifvit otillsatt
på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 22 Februari 1850, med göromålen
och lönen fördelade på de öfriga 5 ledamöterne, borde, för arbetenas oafbrulna
gång och det allmännas fördel, återbesättas, så snart Kollegii nya stat blefve i nåder
fastställd, samt alt ej heller föröfrigt någon annan nedsättning i Kollegii genom Kongl.
Instruktionen den 16 Februari 18 38 bestämda personal kunde, utan olägenhet och hinder
för göromålens behöriga gång, verkställas, än att då Aktuariens befattning numera
icke vore af beskaffenhet att lemna en person full syselsättning, hans göromål
blefve öfverflyttade på Registratorn; hvaremot till dennes biträde skulle anställas en
Kanslist med åliggande att fullgöra en del af de Aktuarien och Registratorn nu tillhörande
bestyr. Likaledes, dä Advokalfiskalen fortfaiande behöfde alt, likasom hit tills under
en längre lid egt rum emot årligen af Eders Kongl. Maj:t beviljadt arfvode, ega
(ill sitt biträde, utom Kanslisten vid Advokatflskals-kontoret, en person med uppdrag
att på eget ansvar handlägga vissa ärender, sotn nämnde Kanslist icke kunde medhinna
jemte sina åligganden alt föra Kontorets diarium och annolationsböcker, ordna handlingar
och bestrida all i Kontoret förefallande renskrifning. har Kollegium funnit angeläget,
att ytterligare en Kanslist i Advokat-Fiskals-konloret blifver på stat
uppförd; och enär uti de tre Provins-kontoren Kammarskrifvarnes antal, 2 i hvarje
kontor, måst under mer än 14 års tid, förstärkas med dylika tjenstemän, tillförordnade
mot särskilda, årligen anvisade arfvoden samt erfarenheten visat, att de på kontoren beroende
många och vigtiga ärenden, hvaraf flera påkalla ganska tidsödande undersökningar
i jordeböcker och andra handlingar, icke kunna med behörig reda, ordning och
skyndsamhet handläggas utan biträde af flera tjenstemän än nu finnas å stat uppförde,
har Kollegium i underdånighet hemställt, att en tredje Kammarskrifvare på stat
måtte i hvartdera Provius-kontoret anställas.®
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:tu Kåd. Prop. N:o l} om Statsverket 1856. 13
“Vidare och med afseende derå, att de i Kollegii Arkivi-Kontor förekommande
undersökningars omfång och svårighet, jemte mängden af upplysningar, som derstädes
af enskilda personer sökas, vare sig för vetenskaplig forskning eller för utredning
i förekommande rättegångar, gjorde det angeläget, att, till vinnande både af fullständighet
och skyndsamhet i kontorets utredningsarbeten, Kamereraren, hvars nuvarande
biträden, två Kammarskrifvare, vore vanligen sysselsatte blott med afskrifning af handlingar,
finge jemte sig en tjensteman med nog grundliga insigter och särskild kännedom
för att kunna på eget ansvar nöjaktigt verkställa de ofta mödosamma undersökningarne
i Archivets handlingar och i Öfrigt dervid biträda Kamereraren samt, vid dennes förhinder
eller afgång, uppehålla Ijeusten, hemställer Kollegium i underdånighet, att en
Kammar förvandt i Arkivi-kontoret måtte på stat uppföras, mot indragning af den
ena kammarskrifvaretjensten.®
“Hvad Kammar-kollegium i afseende å tjensteregleringen såluna föreslagit, anser
jag mig, på grund af de härför anförda skälen och vid det ådagalagda förhållandet, alt
Kollegii arbeten varit i ständig tillväxt, och hitills endast med svårighet kunnat vederbörligen
skötas, i underdånighet till nådigt bifall förorda.®
“1 afseende å lönebeloppen har Kollegium sjelf anmärkt att dess underdåniga förslag,
intaget i nedanstående tabell, är i vissa delar, för att motsvara den för Kommerskollegium
under den 12 Juli 1S55 faststälda sat, nedsatt under verkliga behofvet; en
anspråkslöshet, som visserligen förljenar all aktning, men som icke torde böra leda
derhän, att regleringen af Kollegii löner, när den företages i afsigt att för en längre
tid uppfylla det verkliga behofvet, skulle af missförstådd sparsamhet förfela det dermed
åsyftade ändamålet. Jag har derföre i mitt underdåniga förslag tillämpat de redan uppgifna
förnämsta grunderna för lönegraders beräkning, på sätt tabellen närmare utvisar.
Utöfver dess innehåll må det likväl tillåtas mig att i underdånighet anmäla, det Kam
mar-kollegii
åtgärd i skrifvelsen af den 15 sistlidne Februari att, med afseende å dess
kontors-ljeustemäns trägna och maktpåliggande befattningar, föreslå högre löner för bemälde
tjenstemän, än för Kansliets i samma grad, så att t. ex. Kammarförvandt skulle
erhålla i lön 2,400, men Notarie blott 2,100 R.dr. Riksmynt, har föranledt Kollegii Notarier,
alt emot denna del af förslaget, uti en underdånig skrift af den 15 nästlidne April, afgifva
påminnelser med anhållan, att Notarierne måtte i nåder uppföras till enahanda
lön å stal, som deras vederlikar i kontoren. Då i afseende på denna fråga förekommer,
att Notarierne hittills, genom större andelar i utfallande sportler, haft högre årliga
inkomster, än Kammarförvandterne och Kollegium icke uppgifvit någon inträffad omständighet,
hvarigenom de sistnämndes göromål skulle under sednare lider blifvit, i högre
grad än Notariernes, ökade i myckenhet eller vigt, hemställer jag i underdånighet, att
omförmälda befattningar, såsom de der fortfarande tillhöra samma tjenstegrad, måtte
varda i nåder uppförde till lika lönebelopp, öfverstigaude hvardera sysslans hittillsvarande
inkomster, så väl af lön som sportler, hvilka sistnämnde skulle till statsverket in
dragas.
®
14 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
“Genom en sådan förhöjning lill lika belopp för begge sysslorne blefve också,
i sjelfva verket, den tillökning, som af Kammarförvandterne komme att åtnjutas.
större än den som (illfölle Notarierna.
. “Den tabell, som jag i underdånighet åberopat, är af följande innehåll:
Arfvoden,
ljuspen-
Summa
nuvarande
Föredragandens
Nuvaran-  de löner
ningar och
andra in-
Sportler i
Kollegii
Embeten och
förslag.
på stat.
komster af
allmänna
medel.
medeltal.
inkomst.
förslag-
tjens ter.
Löner och
arfvoden.
Pensions-
belopp.
6.000
876
—
6,876
6,000
lön j
—
—
—
—
1,500
taffel- > 1 President
penn: gr )
9,000
7.000
2.628
945
—
3,573
4.000
1 Kammar-råd . . .
5,000
\
5.256
1,890
—
7,146
8.000
2 Kammar-råd . . .
10,000
i
2.628
945
—
3.573
4,000
i Kammar-råd . . .
4.500
[
2,628
945
—
3,573
4.000
1 Kammar-råd . . .
4,500
> 4,000
4,000
1 Kammar-råd, som
från 1850 icke varit
tillsatt
4,500
y
1.428
845
273
2,546
3,000
1 Sekreterare . . . .
3.500
3,000
690
600
581
1,871
2,100
1 Notarie
2.200
) 2,200
| 2,760
2,400
2,324
7,484
8,400
4 Notarier
8,800
690
790
—
1,480
—
L Aktuarie (indrages)
—
690
790
1,480
2,100
1 Registrator, (hvars
befattning skulle
framdeles omfatta
äfven Aktuariens)
2,500
2,500
1,200
I Kanslist i Regi-  strators- och Aktu-  arie-kontoret (ny)
arfvode till denna j
tjenst (
1,000
200
\
433,75
223,75
—
657,50
900
1 Kanslist i Kansliet
[1.000
) 1.000
1.735
895
—
[2,630
3,600
4 Kanslister i d:o . .
4.000
396,25
223,75
620
900
1 Kanslist (den yng-  ste) i d:o
A dvokat - Fiskals-  kontoret.
1,000
'
1,428
845
.
2,273
3.300
1 Advokat-fiskal . .
3,500
3,000
—
—
2,100
1 Förste Ivanzlist (ny)
hvars göromål skul-  le motsvara vice
Advokat-Fiskalen i
andra verk . . . .
2.000
2,000
525
340
54
919
900
1 Kanslist
1.000
1.000
?9.916
1 3,553,50
3,232
46,701.50
60,000
Transport
68,200
Bil. N:o 6 till Kongl. Mqj:ts Nåd. Prop. N:o \} om Statsverket 1856. 15
y
Arfvoden,
-
!
ljuspennin-
Föredragandens
1 Nuvarande
| loner på
gar och
andra in-  komster af
allmänna
medel.
Sportler
i
Summa
nuvarande
Kollegii
förslag.
Embeten och
förslag.
| stat.
medeltal.
inkomst.
tj ensten.
Löner och
arfvoden.
Pensions-
belopp.
I 29,916
13,553,50
3,232
46,701,50
60,000
Transport
Första Provins-  kontoret.
68,200
1,428
945
51
2,424
3,300
1 Kamrerare
3,500
3,000
690
800
62
1,552
2,400
1 Kammarförvandt
2,200
2,200
525
240
62
827
1,200
1 Kammarskrifvare
1,000
)
525
240
62
827
1.200
1 D:o
1,600
1,000
1,200
l D:o (ny) . .
Andra Provins-  kontoret.
1,000
1,428
945
356
2,729
3,300
1 Kamrerare
3,500
3,000
690
800
190
1,680
2,400
1 Kammarförvandt
2.200
2,200
525
240
126
891
1,200
l Kammarskrifvare
1,000
)
525
240
126
891
1,200
1 D:o
1,000
[ 1,000
___
1,200
l D:o (ny) . .
Tredje Provins-  kontoret.
1,000
1,428
1,045
127
2,600
3,300
1 Kamrerare
3,500
3,000
690
800
96
1,586
2,400
1 Kammarförvandt
2,200
2,200
525
240
96
861
1,200
1 Kammarskrifvare
1,000
| 1,000
525
240
96
861
1,200
l D:o
1,000
1,200
l D:o (ny) . .
Kammar- Arkivi-  kontoret.
1,000
1,428
845
2,273
3,300
1 Kamrerare. ... .
3,500
3,000
2,400
1 Kammar-Förvandt
(ny)
2,200
2,200
525
240
765
1,200
1 Kammarskrifvare
1,000
1,000
525
240
765
1 D:o (indrages)
Faktbeljeningen
(för hvilken särskild
hemställan om ökad
aflöning är af Kolle-  gium den 12 Oktober
1855 gjord och nu på
nådig pröfning be-  roende).
385,50
42,50
428
600
1 Förste vaktmästare
600
600
42,283,50
21,696
4,682
68,661,50
95,400
Transport
101,600 1 |
16 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
Nuvarande
löner på
stat.
Arfvoden,
ljuspenningar
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Sportler
i
medeltal.
Summa
nuvarande
inkomst.
Koiiegii Embeten och
förslag. , tjenst er.
Föredragandens
förslag.
Lii ner.
Pensions
belopp.
42,283,50
295.50
1,182
246
242.50
21,696
50
200
95
98,50
4,682
68,661,50
345,50
1,382
341
341
95,400
450
1,800
450
450
Transport
1 Vaktmästare vid
Kollegium ....
4 Vaktmästare vid
Kollegium ....
I Vaktmästare i Archivi-kontoret.
.
1 Vaktmästare i Ar
cliivi-kontoret. .
Sigillpenningar, omkring
120 R:dr
skulle fortfarande
tillfalla vaktbetjeningen.
101,600
45i)
1,800
450
450
450
44,249,50
22,139,50
4682
71,071
1500
98,550
2400
Summa R:dr R:mynt
hvartill komma:
Gratifikationer åt e.
o. tjenstemän och
betjening.
104,750
1500
72,571 j 100,950 Summa Summarum j 106,250
“När från andra tabellkolumnens slutsumma .... R:mt R:dr 22,139,50
afdragas de deruti inbegripne ljuspenningar, som utgå af särskildt
anslag med ungefärligt årsbelopp af
„ 1,460
och återstoden  R:dr 20,679,50
sammanlägges med summan af nuvarande löner på stat . . . „ ,, 44,249,50
och med de till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och
betjening anvisade
a 1,500
så visar summan
... R:mt R:dr 66,429
hvad som nu utgår till Kammar-kollegii ordinarie och extra personal;
och denna summa, tillsammans med ett å den 6:te karamar-råds-lönen
besparadt belopp  3
utgör nämnde Koiiegii anslag å nu gällande stat . . • . . R.mt R:dr 66,432
eller B:co R:dr 44,288.*
“Sportelberäkningen grundar sig på ett med Koiiegii underdåniga skrifvelse den
1 Juli 1853 inkommet utdrag af räkenskaperna öfver sporleluldelning under de 5 nästföregående
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856- 17
gående åren. Både under och efler denna lid hafva berörde slags tillfälliga inkomster
för kollegii tjenstemän undergått flerfaldig förändring och i allmänhet förminskning till
följd af utfärdade nya författningar; men, då hvarje på sådant sätt uppkommen minskning
i inkomst för en qvarstående tjensteman, blifver honom årligen godlgjord af Statsverket,
och då detta, i den mån den nu (illämnade nya staten träder i verket, dels
skulle, enligt här ofvan föreslagna stadgande, uppbära sportlerna och dels befrias från
utgifter till ersättning af förlorade sportler, kan den derför i tabellen uppförde summa
af 4,68 2 R:dr R.mt beräknas såsom utgörande en motvigt emot den nya lönestatens
högre belopp.®
“Under förmälan alt ofvanberörde anslag af 1500 R:dr R:mt, som Rikets Ständer
vid sednaste Riksdag uppfört på kollegii stat, för att användas till uppmuntran åt
skicklige och flitige exlraordinarier, vore för ändamålet otillräckligt, bar kollegium anhållit
om detta anslags förökande med ytterligare 600 R:dr Banco; men vid betraktande
deraf, att dylik uppmuntran och tillfälle (ill duglige extraordinariers befordran skulle
beredas genom de tillökningar både i personal och aflöning, som jag i underdånighet
föreslagit, anser jag mig icke kunna i underdånighet tillstyrka förhöjning af ifrågavarande
anslag, utan torde detsamma, såsom här ofvan är föreslaget, till oförändradt belopp af
1500 R:dr Riksmynt uppföras på den blifvande staten.®
“Om från denna stat, hvilken med nyssnämnda tillägg uppgår till R:mt R:dr 106,250,
afdrages nuvarande slats-anslag till lvammar-kollegium 44,288
R:dr B:co eller R:mt Rdr 6 6,432
Ijuspenningarne  ,, „ 1,460
sportler och sportelersältningar  „ „ 4,682
samt de under en längre lid årligen anvisade arfvoden åt
extra biträden i Advokat-fiskals- och Provins-kontoren „ „ 2,250
74,824
så kommer återstoden
, Riksmynt R:dr 31,426
att utgöra den egentliga tillökningen i Statsverkets utgifter för Kammar-kollegium.®
“Slutligen och då den föreslagna förenade Registrators- och Aktuarie-tjensten,
äfvensom Kanslist-tjensten i samma kontor, icke kan tillsättas förr, än nuvarande Registrator
och Aktuarie eller åtminstone en af dem afgår och, i sistnämnda fall, den
återstående förklarar sig villig att öfvertaga den till begge befaltningarne utsträckta
tjenstgörings-skyldigheten, får jag, med anledning af Kollegii i detta afseende gjorda
hemställan, i underdånighet föreslå, alt nuvarande Registrator och Aktuarie, så länge de
i dessa befattningar qvarstå och den nya staten således icke å dem tillämpas, måtte få
sig emellan lika fördela den sammanlagda aflöningen enligt förslaget för en Registrator
och en Kanslist 3700 R:dr med 1850 R:dr hvardera.®
Bih. lill R. St. Prol. 1856 # 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
3
18 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856.
“De förslag lill ändringar i sin nu gällande Instruktion, hvilka Kollegium framställt
i sammanhang med löneregierings-förslaget, torde, såsom af dess utgång beroende,
så vidt de ej äro en omedelbar följd af den nu framlagda aflönings-staten, få till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning i underdånighet anmälas, sedan statsregleringsfrågan
blifvit hos Rikets härnäst sammanträdande Ständer afgjord.41
“Sedan Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor fått, genom Kongl. Brefvet
den 19 Oktober 1S50, för sig bestämdt en ny organisation med dertill hörande lönestat,
ämnad att, när tillgångar dertill hunne beredas, träda i full verkställighet, men med
föreskrift, att, intill dess nya lönestatens tillämpning i dess helhet kunde varda påbjuden,
skulle för hvarje tjenslegrad, såsom lön, Icke utgå mer, än hvad förut gällande stat
under sådan rubrik upptog, samt återstoden, enligt nya staten, utbetalas i egenskap af
arfvode; i enlighet med hvilken föreskrift en interims-stat, att tjena till efterrättelse under
år 1855 och tills vidare, blifvit, under den 21 Februari samma år, för Slats-kontoret
fastställd, med en betydlig del af den tillämnade aflöningen upptagen under benämning
af arfvoden; har Stats-kontoret, med afseende dels å behofvet af en definitiv löningsstat
med fasta löner, dels å den inträffade stegringen i lefnadskostnader och dels å
den tillökning i göromål, som uppkommer genom Statsverkets vid hvarje ny stats-reglering
förhöjda inkomster och utgifter, genom en mängd beslutade förändringar i uppbördsoch
redogörelse-verket samt genom den af dessa och andra omständigheter påkallade
vidlyftiga skriftvexling och räkenskapsföring, under den 9 sistlidne April inkommit till
Eders Kongl. Maj.t med underdåniga alternativ-förslag till ny stat för kontoret, upprättade
det ena under förutsättning, att vissa procent lönförhöjning skulle beviljas samtlige embets-
och tjenstemän för den tid, dyrheten å lifsmedel varat och varar, räknadt från och
med år 1855, det andra alternativet åter i ändamål att, derest en sådan förhöjning icke
komme i fråga, fastställas och gälla från början af blifvande nya Stats-reglering.“
“Då Eders Kongl. Slaj:t redan under den 23 November 1855, i anledning afen
utaf åtskillige embets- och tjenstemän i Eders Maj:ts kansli gjord underdånig ansökning,
bland annat, om en löneförbättring att, i anseende till stegrade lefnadskostnader, utgå
från samma års början intill dess nästa statsreglering komme alt gälla, förklarat sig, vid
betraktande deraf, att några statsmedel ej vore för detta ändamål tillgängliga, icke finna
skäl att å samma ansökning fästa nådigt afseende, kan jag, i öfverensstämmelse härmed,
ej heller till nådigt bifall förorda Stats-kontorets framställning om beviljande af en så
kallad dyrtidsförhöjning å lönerna eller det, för den händelse, att en sådan förhöjning
beviljades, upprättade förslaget till aflönings-stat, utan inskränker mig till det sednare
alternativ-förslaget, med åberopande af min underdåniga hemställan om den blifvande
löne-regleringens verkställighet redan ifrån 1857 års börjau.“
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856. 19
“I afseende å personalen har Stats-kontoret icke ifrågasalt någon annan afvikelse
från nu gällande slat, än att i Verkets kammar-kontor borde tilläggas en kammarskrifvare
med åliggande att, jemte vanliga till dylik befattning börande göromål, biträda vid
granskning af ränleri-redogörelsehandlingar, anticipations-utredningar m. m.; oell får jag
härtill i underdånighet tillstyrka bifall.
Beträffande aflönings-beloppen äro både Stats-kontorets och mitt underdåniga
förslag intagna i följande tabell:
Nuva-
Arfvo-  den och
andra
Summa
Stats-
Föredragandens
förslag.
rande
löner
pä stat.
inkom-  ster af
allmänna
medel.
nuva-
rande
inkomst.
konto-  rets för-  slag.
Embeten och Tjenster.
Löner
och
arfvo-
den.
Pen-
sions-
belopp.
6.000
2,628
876
1,272
6,876
3,900
6.500
1.500
4.500
taffelpenningar ) 1 President
1 Stats-Kommissarie
9.000
5.000
7,000
2,628
i,272
3.900
4,500
1 d:o
5,000
14,000
2.628
1,272
3,900
4,500
1 d:o (yngre)
4,500
1,971
729
2,700
3,500
Kansliet:
1 Sekreterare
3,500
3,000
1.314
486
1,800
2,500
1 Registrator
2,500
2,500
900
900
1,500
1 Ombudsman (arfvode)
1.200
(i 5 7
243
900
1,500
1 Kanslist som tillika förer protokoll . .
1,000
657
243
900
1,500
1 d:o d:o d:o
1,000
1,000
—,—
1,500
1 d:o d:o d:o (ny)
1,000
1,971
72'J
2,700
3,500
(Tredje Kanslist-tjensten tillsättes icke, så
länge en Notarie qvarstår med aflöning
enligt äldre stat, af 1,344 R:dr R:mt)
arfvode att fördelas mellan de protokoll-  förande
K ammar-Kontor et:
1 Kamererare
600
3,500
3,000
1.314
480
1,800
2,500
1 Kammarförvandt
2,200
1,314
486
1,800
2.500
1 Memorial-bokhållare
2,200
12,200
1,314
486
1,800
2,500
1 Bokhållare för magasins-ärendena . .
2,200
1,314
657
1,086
243
2,400
900
3,000
1,500
1 Kassör för Stämplade pappers-upp-  börden
1 Kammarskrifvare
3.000
1.000
3,000
j 1,000
2,628
972
3,600
6,000
4 d:o
4,000
1,500
1 d:o (ny)
1,000
28.995
11,781
40,776
56,500j
Transport:
53,400
20
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o l, om Statsverket 1856.
Nuvarande
Arfvoden
och andra
Summa
Stats-
Embeten och tjenster.
Föredragandens
förslag.
löner på
stat.
inkomster
af allmän-  na medel.
rande
inkomst.
rets
förslag.
Löner
och arf-  voden.
Pen-
sions-
belopp.
28,995
11,781
40,776
56,500
Transport
Riksboksluts Kontoret:
53,400
1,971
1,314
657
2,628
729
486
243
972
2.700
1.800
900
3,600
3.500
2.500
1.500
6,000
1 Kamrerare
1 Kammarförvandt
1 Kammarskrifvare
4 d:0
R untehammaren:
3,500
2,200
1,000
4,000
3,000
2,200
11,000
1.971
1.971
1,314
657
1.929
1.929
486
243
3.900
3.900
1,800
900
4.500
4.500
2.500
1.500
1 Räntmästare
.
1 d:o
1 Bokhållare
1 Kammarskrifvare
5.000
5.000
2,200
1.000
j-iOOO
2.200
1,000
492
409,50
2,866,50
58
40,50
283,50
550
450
3,150
600
450
3,150
Eaktbeljeningen:
1 Förste Vaktmästare
1 Vaktmästare (hittills kallad Kammar-  dräng)
7 d:0 ( d:o d:0 )
000
450
3,150
600
| 450
1,314
30
650
1,344
650
Öfv erta lige tj en stern än:
Ofvannämnde Notarie
F. d. Ombudsmannen och Redogöraren
vid Direktionen öfver Lappmarks Ec-  clesiastik-verk
46,;. 60
19,860
66,420
1,200
1,800
87,200
1,200
2,400
Summa Riksdaler Riksmynt
hvartill komma:
Gratifikationer till e. o. tjenstemän och
vaktbetjente så väl vid Stats-kontoret
som vid Mynt- och Kontroll-verken
Anslag dessutom till extra biträden i
Stats-kontoret
81,500
1,200
1.800
69,420
90,800
Summa Summarum |
84,500
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Ndd. Prop. 1V:o \, om Statsverket 1856. 21
“Skillnaden mellan sistnämnda summa, som utgör den föreslagna
aflöningen R:dr 84,500
och den nuvarande
„ 69,420
eller  Riksmynt Riksdaler 15,080
blefve den erforderliga tillökningen i Stats-kontorets aflöningsmedei.
“.Vied Stals-kontoret äro i Riksstaten sammanförde Krono magasinerna samt
Vågsiaterne i Fahlun och Avesta. Då den under sednare tiden inträffade väsendtliga
minskning i statens magasinsrörelse och följaktligen i de dervid anställde personers verksamhet
skäligen motväger den jemväl för dem ökade lefnadskostnaden, och d§, i de
flesta fall, både magasiusförvaltningen och vågstatsbefattningarne kunna hädanefter, såsom
hittills, utgöra biförljenst för personer, hvilkas arbetskraft är hufvudsakligen egnad åt andra
sysselsättningar, men å andra sidan någon minskning i magasins och vågstaternes redan
till det nödtorftiga inskränkta aflöning icke bör, under nuvarande förhållanden, lämpligen ifrågasättas,
hemställer jag, att vid samma aflöning, sådan den nu är bestämd, måtte förblifva."
“Med afseende ä Mynt- och Kontrollverkens synnerliga vigt och nytta både
för den allmänna rörelsen och för den enskildes betryggande mot underslef och förluster,
som det sällan vore honom möjligt alt sjelf upptäcka och förebygga, är det angeläget
att vid dessa verk fästa skicklige och pålitlige män, hvilka för sådant ändamål
också mäste skäligen vedergällas; och har jag i hufvudsaklig likhet med min företrädare,
Herr Siats-Rådet Friherre Palmstjerna, ansett mig böra i underdånighet förorda den
förhöjda aflöning för nämnda verk, hvilken finnes upptagen i följande sammanställning:
P Nuvaran-  | de löner
på stat.
Arfvoden,
ljuspen-  ningar
och andra
inkomster
af allmän-  na medel.
Sportler
efter un-  gefärlig
uppgift.
Summa
nuvarande
inkomst.
Embeten och tj ens ter.
Föredragandens
■ förslag.
Löner
ocharf-
voden.
Pen-
sions-
belopp.
2.134.50
2.134.50
60
50
600
800
2794.50
2984.50
1 Öfver-Direktör och Chef, hvilken, med
bibehållande af boställe i den åt Mynt-  och Kontroll-verken anslagna egendom,
föreslås till enahanda aflöning med de
yngre af sina vederlikar i Rikets Kol-  legier .
(sportlerna upphöra.)
1 Myntmästare, som jemväl innehafver bo-  ställe
...»
med bibehållande tillika af hittills va-  rande till 500 R:dr beräknade sportler
4500
3000
4000
3000
4,269
110 | 1,400 I 5,779
Transport | 7 500
22 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts "Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856.
Nuvaran-
Arfvoden,
ljuspen-
ningar
Sportler
efter un-  gefärlig
uppgift.
Summa
Föredragandens
förslag.
de löner
på stat.
och andra
inkomster
af allmän-  na medel.
nuvarande
inkomst.
Embeten och tjenster.
Löner
och arf-  voden.
Pen-
sions-
belopp.
4,269
110
1,400
5,779
Transport
för vägning och värdering af silfver,
som till Rikets Ständers Bank inkom-  mer, samt för finsilfver-försäljning till
enskilda; hvaremot sportler för me-  daljers tillverkning och försäljning
skulle upphöra
7,500
1,642,50
50
500
2,192,50
1
Kamererare och Kassör, likaledes med
bibehållande af boställe och enahanda
sportler, som Myntmästarens, beräk-  nade jemväl till 500 Riksdaler . .
2,500
2,500
1,314
50
800
2,164
1
Mynt- och Bergs-Proberare, hvars hit-  tills åtnjutna sportelinkomst af verk-  ställda proberingar skulle upphöra
2,500
2.500
1,314
50
650
2,014
1
Kontrollör, af hvars sportler endast de
för så kallade extra probering, beräk-  nade till 200 R:dr, skulle fortfara
2,500
2.500
545
200
'745
1
Amanuens med bibehållna sportler för
extra probering, lika med Kontrollö-  rens arfvode
800
545
200
745
1
Amanuens, d:o d:o d:o
800
—
500
500
t
Myntgravör, arfvode
500
150
——
150
1
Elev hos Myntgravören, dro . . .
300
328,50
20
348,50
1
Vaktmästare vid Myntverket . .
450
| 450
328,50
20
348,50
1
d:o vid Kontrollverket ....
450
246
_
246
1
Stämpeldräng vid d:o
400
9,442,50
2,040
3,750
15,232,50
Summa Riksdaler Riksmynt
18,700
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856. 23
“När sistnämnde summa Riksdaler 18,700
minskas dels med sammanlagda beloppet af de begge första kolumnernas
slutsummor
1 1,482,50
hvilket belopp, med afdrag af ljuspenningar 340 R:dr,
motsvarar Mynt- och Kontrollverkens anslag i Riksstaten
11,142 R:dr 50 öre riksmynt eller 7,428 R:dr lö sk.
b:ko dels ock med de till indragning föreslagna sport
lerna
2,150
som komme Statsverket till godo  13,632,50
så visar sig, att Statsverkets utgift här skulle ökas med R:dr riksmynt . . 5,067,50“
“På enahanda sätt, som Kammar-kollegium, har jemväl Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kammar-Rått, till ny löne-reglering för detta verk, afgifvit först, under den
30 Augusti 1853, ett förslag, hvilket, tillika med åtskilliga vid Kammar-rätten anställde
tjenstemäns påminnelser vid ett i förslaget influtet stadgande mot två (jenste-befattningars
förening, blifvit den 9 November samma år hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt,
och sedermera, under den 2 nästlidne April, ett nytt, på de sista årens erfaren
het
af göromåleus mängd och lefnadskostnaden i hufvudstaden grundadt förslag, som den
2 1 påföljde Maj i underdånighet anmäldes; men, då Eders Kongl. Maj-.t icke i ämnet
fattat nådigt beslut, torde det i nåder tillåtas mig alt ånyo i korthet framlägga Kammarrättens
åsigter i ämnet, sådana de sednast utvecklat sig, och i anledning deraf göra de
underdåniga hemställanden, hvartill förhållandena synas mig föranleda.®
“Kammar-rätten, der jemväl ett Råds-embete, efter inträffad ledighet, varit, på
grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse i Bref den 28 December 1850, obesatt
under den sedermera förflutna tid, har derunder, hufvudsakligen till följd af åliggandet,
enligt Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853, att pröfva besvär öfver Länsstyrelsernes
beslut i fattigvårdsmål, funnit nödigt, att ledamölernes antal återställdes till sex, enligt
hvad verkets instruktion af den 15 Oktober 1831 innehåller; och denna meniug anser
jag mig böra desto hellre understödja, som en adjungerad ledamot måst under sednaste
tiden anställas (ill Kammar-rättens biträde, för göromålens obehindrade gång; men, då
Kammar-rätten, med afseende å föreslagen skillnad emellan äldre och yngre ledamöters
löneförmåner, velat göra denna skillnad beroende icke af äldre ledamots afgång, utan
af tjenstgöringstiden, hvilken skulle för högre löns tillträdande bestämmas exempelvis till
5 år, kan jag icke biträda ett sådant, från hvad som i öfriga embetsverk är stadgadt
eller föreslaget, afvikande förslag, hvarigenom äfven den olägenhet uppstode, att det
blefve omöjligt att i stat på förhand bestämma ett visst antal löner af hvardera lönegraden.
®
“Beträffande Kansli-personalen bar Kammar-rätten tillstyrkt, att, då sekreterarens
tjenstebestyr med uppsättning af underdåniga utlåtanden plägade i frågor, som på
-
24 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd.Prop. N:o \, om Statsverket 1856.
kalla närmare eller vidlyftigare utredning, besörjas af ledamöterne, och större delen af
det, sekreteraren för öfrigt ålagda, uppsättnings-arbete, såsom beträffande fullmakter,
vittnesbörd m. m., kunde lämpligen anförtros den till hans biträde anställde kanslist,
sekreteraren måtte göras delaktig i handläggningen af sådana inom kansliet förefallande
göromål, som nu uteslutande tillhöra proto-notarierne; äfvensom alt någre af kanslisterne
borde i enahanda göromål deltaga, men deremot ingen tjensteman anställas ensamt för
renskrifning, utan proto-notarier och kanslister derför blott emot ersättning ansvara;
genom hvilka anordningar och derest Kammar-rätten tillika erhölle tillstånd att på lämpligaste
sätt fördela kansli-göromålen emellan sekreteraren och öfrige tjensteinännen i
kansliet, en Proto-notaries och två kanslisters befattningar skulle enligt Kammarrättens
mening blifva umbärliga och kunna, i mån af inträffande ledighet, indragas.
Deremot anser Kammar-rätten, på grund af erfarenheten, att aktuarie- och registratorsbefattningarne,
hvilka jemlikt instruktionen borde bestridas af samma person, vore, i
anseende till göromålens väsendtligen olika beskaffenhet, ej lämplige att förena, och att
derföre registrators-göromålen, hvilka alltifrån år 1837 varit öfverlemnade åt en af de
nu till indragning föreslagne kanslisterne, fordrade en särskild på stat uppförd registrator,
som i stället borde tillsättas.”
“Då emellertid dessa båda Ijensters förening icke allenast varit i Kammar-rätten
enligt instruktionen antagen, utan äfven, såsom nyss blifvit omförmäldl, är föreslagen att
hädanefter ega rum i Kammar-kollegium, och då någon betydligare svårighet vid förrättandet
af begge (jensternas göromål på samma sätt som hittills af en aktuarie och
registrator med biträde af en kanslist icke torde möta, anser jag mig böra hemställa,
att den ifrågavarande tillsättningen af en särskild registrator icke måtte i nåder bifallas,
men deremot en af de kanslister, sorn Kammar-rätten ansett umbärliga, bibehållas till
biträde i Aktuarie- och Registralors-kontoret och förses, utom lönen, med ett arfvode af
300 R:dr riksmynt, såsom godtgörelse för trägnare tjenstgöring på embetsrummet och på
det denna befattning icke måtte blifva, i motsats till andra, sämre lönad hädanefter än
hittills. Med detta undantag och med den af Kammar-rättens President föreslagna förändring
af benämningen “Proto-notarie®, soffi är olämplig der inga andra notarier finnas,
till blott “Notarie®, tillstyrker jag i underdånighet bifall lill Kammar-rättens förslag angående
kansli-personalen.®
“Den i Advokat-Fiskals-kontoret anställde vice Advokat-Fiskals göromål,
som enligt instruktionen bestå i granskning af Revisions-kontorens aktorats-räkningar,
deras sammanfattning, jemte Advokat-fiskals-kontorets enahanda räkning uti så kallad
general-räkning samt i öfrigt biträde åt Advokat-fiskalen, kunde, efter Kammar-rättens
tanke, uppdragas åt den till tjenstgöring i Advokat-fiskals-kontoret anställde kanslist och
vice advokat-fiskalstjensten sålunda, vid nuvarande innehafvarens afgång indragas, ett
förslag, som jag i underdånighet biträder.®
“Hvad
Bil. N:o 6 till Konni. Maj.ls Nått. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 25
“Hvad Öfver-Revisions-Departemeritet angår, har Kammar-rätten, under erinran
om angelägenheten alt genom tillräcklig aflöning försäkra sig om tjenlige personer
för granskning af statsförvaltningen samt hålla dessa tjenstemän skadeslöse för deras
trägna mödor och för den, till följd af deras göromåls natur, sällan påräknelige utsigten
till vidare befordran, antagit, att, om nämnde tjenstemän icke finge dela sin tid på
flera befattningar, i hvilket hänseende jag redan afgifvit underdånigt förslag, tre Revisorer
af de nu anställde kunde, i mån af skeende afgång, indragas; hvarefter återstående
14 revisorer skulle benämnas Förste Revisorer, och 14 kammarskrifvare, jemväl
hufvudsakligen sysselsatte med granskning af räkenskaper, heta Andre Revisorer,
likväl utan rättighet alt till första revisors-graden uppflyttas efter (jensteålder eller annorlunda,
än på grund af ansökning inom behörigen kungjord lid och efter förtjenst.
Med anledning af hvad sålunda, i fråga om gransknings-personalens förändring, blifvit
anfördi af Kammar-rätten, som är i tillfälle att närmast förvissa sig om den föreslagna
indragningens lämplighet och verkställbarhet, tillstyrker jag i underdånighet bifall (ill
hvad i ämnet blifvit löreslaget; dock att såsom andre revisorer endast upptagas de af
Kammarskrifvarne — 7 till antalet — hvilka blifvit föreslagna till en särskild lönegrad,
men att de återstående 7 kammarskrifvarne bibehålla sin hittills varande benämning;
och kommer Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut härutinnan att jemväl innefatta afgörande
af en år 1853 utaf de då varande kammarskrifvarne i underdånighet gjord
framställning i detta ämne.
1 afseende på aflöningssättet, har Kammar-rätten i underdånighet tillstyrkt.
l:o att för dess President och ledamöter, skulle vid inträde å ny stat upphöra
rättigheten att åtnjuta nedsalta revisions-skilliugar, hvilka under de sislförflufna 10 åren
utgjort i medeltal endast 13 R:dr 16 sk. b:ko årligen, och denna inkomst i stället tillfalla
Statsverket; en förändring, desto lämpligare, som den öfverensstämmer med hvad
Kongl. Förordningen den 27 November 1854 innehåller angående de hos Hofrätt insatte
revisions-skilliugar;
2:o att, sedan, af kansli-tjensfemännens löneförmåner, kansli-gebuhr, kansli-afgift
och lösen för Kammar-rättens utslag i anmärkningsmål blifvit genom Kongl. Förordningen
angående expeditions-lösen den 30 November 1855 och Kongl. Brefvet den 20 nästlidne
Februari afskaffade, den återstående expeditionslösen, nemligen i fiskaliska åtal
och fatligvårds-ärender samt i andra besvärsmål, der ändring uti öfverldagadt beslut ej
vinnes, måtte, såsom ungefärligen motsvarande kostnaden för renskrifning, få, utan minskning
i de bestämda lönerna, fortfarande uppbäras och emellan de vid Proto-notarie-expeditioneu
tjenstgörande notarier och kanslister fördelas eller ock, derest sådant ej funnes
antagligt, lösen uti motsvarande karta-sigillata förvandlas och expeditionerna dermed beläggas,
men i sådant fall särskilda arfvoden för bestridande af renskrifnings-kostnaden
anslås.
Bill. till H. St. Prot. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 4
26
Bil. N:o 6 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
Enär, beträffande denna fråga, den redighet i aflöningssätl, hvilken med den
tillämnade löneregleringen afses, blefve i väsendtlig mån förfelad, om Ijenstemännen för
expeditioner, hvilkas utskrifning dem å tjenstens vägnar ålåge, skulle, utöfver den af
Staten lemnade aflöning, fortfarande uppbära särskild godlgörelse, hvars årliga belopp
komme alt bero icke af hvarje tjenstemans flit och arbete, enär sportel-inkomsten fördelas
lika inom hvarje grad, utan af tillfälliga omständigheter, har Stals-Rådet, som i
underdånighet föreslår för Ijenstemännen i Kammar-rättens kansli en aflöning, öfverstigande
deras hittills varande ordinarie- och extra inkomsters sammanlagda belopp, äfvensom
ett särskildt anslag för renskrifning, ansett den förut i underdånighet föreslagna
allmänna regeln om sportlernas försvinnande såsom löne-inkomsl, äfven böra i förevarande
fall tillämpas och desse således till Statsverket inflyta; hvarigenom också frågan
om lösens förvandling till karta-sigillala skulle, utan hinder af undantagsbestämmelser
i detta hänseende, desto lättare kunna afgöras.®
“Kammar-rätten har vidare föreslagit:
3:o att det, enligt särskilda författningar, advokat-fiskalen, jemte ordinarie lön
samt andelar af böter och vitén, tillkommande aktorats-arfvode, 12 procent af de medel,
som genom hans embetsåtgärd inflyta i Kronans eller annan allmän kassa, måtte,
då denna inkomst i medeltal öfverstigit 1300 R;dr årligen, minskas till 10 procent,
som ändock utgjorde lämplig uppmuntran till och vedergällning för Advokat-Fiskalens
ansträngande arbeten; och får jag i underdånighet detta förslag tillstyrka;
4:o att, då hittills,- enligt 46 § i Kammar-Rättens instruktion, af alla icke till
böter hänförlige medel, som till följd af gjorda anmärkningar vid de till årsrevisionen
hörande räkenskaper inflyta i Kronans eller annan allmän kassa, 25 procent äro anslagna
till sådan fördelning, att anmärknings-författaren uppbär 15, Revisions-kommissarien
5 och Kansliljenstemännen gemensamt 5 procent, hvaremot författare af så kallad
efleranmärkning vid sådan räkning, som förut bort vara inom ett år behörigen granskad,
erhåller, af derigenom inflytande medel, äfven Kommissariens andel och således
20 procent; men Kammar-Rätten ansåge, att endast anmärkningsförfatlarnes arfvode,
hvars ändamålsenlighet att egga de granskande till nit och uppmärksamhet vore af en
lång tids erfarenhet ådagalagd, borde bibehållas, utan att likväl denna inkomst, såsom
underkastad mångå oför vållade förändringar och minskningar, borde såsom någon påräknad
andel af lön upptagas; Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna, ej mindre
det tillåtelsen för Revisions-kommissarierne att undfå en del af anmärkningsarfvodet
skulle alldeles upphöra, till vinnande af en säkrare tillsyn öfver revisious-arbetet, så att
de förklarings-skyldige icke blefve med oriktiga anmärkningar besvärade, än ock det
Kansli-tjenstemännen, sorn icke befatta sig med räkenskaps-granskningen och hvilkas förtjenst
det icke i någon mån är, att anmärkningar göras, skilldes från andel i aumärkningsarfvodet;
äfvensom att de för efteranmärkning nu medgifna 20 procent nedsattes
till 15 procent, som blefve det högsta afdraget på alla genom anmärkning inflytande
medel. På grund af den härigenom ökade behållningen för åtskilliga kassor och syn
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj-.ls Kåd. Prop. N:o om Statsverket 185?. 27
nerligast för kronans, samt af hvad i detta afseende för öfrigt blifvit an för dt, hemställer
jag i underdånighet, att de i denna punkt föreslagna förändringar måtte i nåder
bifallas.®
I sammanhang med frågan om anmärkningsprocent har Kammar-Rätten i underdånighet
tillstyrkt meddelandet af de hittills saknade föreskrifterne:
5:o alt, då väckt anmärkningsfråga funnes af beskaffenhet alt böra remitteras
antingen till utförande af Advokat-Fiskals-Embetet eller till handläggning och pröfning i
första rummet af vederbörande Förvaltnings-myndighet, anmärknings-förfaltaren egde af
de i anmärkningen afsedda medel, som sedermera inflöto, undfå 5 procent, och
6:o alt, då, i följd af anmärkning,- varor eller persedlar blelve till uppdebite
ring
fastställda, det skulle ankomma pä Kammar-Rätten att pröfva, huruvida förlust af
samma varor eller persedlar antagligen varit att befara, derest anmärkningen uteblifvit,
samt att i enlighet dermed afgöra antingen frågan om anmärknings-arfvode må förfalla eller
det bör anmärknings-förfaltaren tilläggas, i hvilket senare fall Kammar-Rätten tillika
egde efter förhållandet, bestämma arfvodets belopp frän och med 5 till och med 15
procent å varornas eller persediarnes värde. Dessa stadgande!), hvilkas tillämpning,
enligt Kammar-Rättens erfarenhet, sällan lärer ifrågakomma, torde dock någon gäng
vara af behofvel påkallade, och då de synas vara med billighet öfverensstämmande,
får jag derå i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:ls nådiga stadfästelse.*
“Hvad i afseende å sjelfva lönebeloppen, Kammar-Rätten i underdånighet föreslagit
och jag i lika underdånighet hemställer, innefattas i följande tabell, beräknad, likasom
de föregående, i Riksmynt:
Nuvarande
löner på
stat.
Arfvoden,
ljuspen-  ningar och
andra in-  komster af
allmänna
medel.
Sportler
i
medeltal.
Summa
hittills
varande
inkomst.
Kammar-
Rättens
förslag.
Embeten och
tj ens ter.
Föredragandens
förslag.
Löner och
arfvoden.
Pensions-
belopp.
6,000
876
2,80
6.878.80
6,000
lön )
taffel- > 1 President
9,000
7,000
1,500
penn:gr )
2.628
1,026
2-80
3,656,86
3.900
1 Kammar-rätts-råd
5,000
\
5,256
2,052
5,72
7,313.72
7,800
©
©
'Ö
10,000
j
2,070
1,536
2,80
3,608.80
3,900
i d:o d:o (yngre)
4,500
1
2,070
1,536
2,80
3,608,80
3,900
1 d:o d:o d:o
4,500
} 4,000
2,160
2,80
2,162,86
3,900
1 d:o d:o d:o
(nu adjungerad le-
1
damot)
4,500
J
Kansliet:
, 1.971
50
350.26
2,371.20
3,300
1 Sekreterare ....
3,500
3.000
19,995
9,236
370,28
29,601,28
34,200
Transport
41,000
28"
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
Nuvarande
löner på
stat.
Arfvoden,
ljuspennin-  gar och
andra in-  komster, af
allmänna
medel.
Sportler
i
medeltal.
Summa
hittills
varande
inkomst.
Kammar-
rättens
förslag.
Embeten och
tj en st er.
Föredragandens
förslag.
Löner och
arfvoden.
Pensions-
belopp.
19,995
9,236
370,28
29,601,28
34,200
Transport
41,000
677,45
761,05
564,34
2,002,84
2,400
1 Notarie
......
2,200
\
677,45
761,05
564,34
2,002,84
2,400
1 d:o
2,200
[ 2,200
648,75
636,75
564,34
1,849.84
2,400
1 d:o
......
2,200
648,75
636,75
564,34
1,849,84
—
1 d:o (indrages)
j 790,70
500,80
407,88
1,699,38
2,000
1 Aktuarie och Re-
1
gistrator
2,500
2,500
433,75
313,75
363,44
1,110,94
—
1 Kanslist, tjenstgö-
rande på Registra-
tors- och Aktuarie-
Kontoret
1,000
1,000
Arfvode
300
2,000
1 Registator (ny) . .
433,75
298,75
144,44
876,94
1,200
1 Kanslist
1,000
| 1,000
867,50
597,50
288,88
1,753.88
2,400
2 Kanslister
2,000
433,75
298,75
144,44
876,94
—
1 Kanslist (indrages)
Advokat-fiskals-
kontoret.
1,971
50
2,305,28
4,326,28
2,600
1 Advokat-fiskal, med
åtnjutande, jemte
lönen af vites- och
ensaksböter, lika-
som hittills, samt 10
procent
af medel,
som genom hans
embetsåtgärd infly-
ta i Kronans eller an-
nan allmän kassa
3,000
3,000
648,75
636,75
1,285,50
1 vice Advokat-fiskal
(indrages).
1 Kanslist,
433,75
223,75
144,44
801,94
1,200
lön
som jem-
300
arfvode
väl skulle
och er-
öfvertaga
sättning
vice Advo-
för ren-
kat-fiska-
skrifning
lens ålig-
ganden . .
1,000
1,000
arfvode
300
28,660,35
14,951,65
6,426,44
50,038,44
53,100
Transport
58,700
Bil. N:o C till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 1, om Statsverket 1856. 29
Nuvaran-  de löner
på stat.
Arfvoden,
ljuspen-  ningar och
andra in-  komster af
allmänna
medel.
28,660,35
14,951,65
1,971
170
1,971
365
1,971
575
816.25
4.897,50
816.25
648,75
484.25
2,905,50
484.25
336,75
3,892,50
2,020,50
648,75
.- 336,75
Sportler i
medeltal.
Summa
hittills
varande
inkomst.
Kammar
Rättens
förslag
-
Embeten och
tjenst er
Föredragandens
förslag.
Löner och
arfvoden.
Pensions
belopp.
433.75
2,602,50
433.75
2,168,75
930
223.75
1,342,50
223.75
1,118,75
620
51,932,10
1,027,51
432,42
213,44
171.31
1,027,
171.31
171.31
1.027.86
171.31
57,11
171.31
1.027.86
171.31
856,55
171.31
27,088,4
13,296,22
3,168,51
2,768,42
2,759,44
1.471.81
8.830.86
1.471.81
1.156.81
6.940.86
1.156.81
987,1]
828,81
4.972.86
828,81
4,144,05
791,31
92,316,72
3.500
m
3.500
3.500
2.500
15.000
2,000
12.000
1,600
9.600
1,200
6,000
1,200
114,700
Transport^
Öfver RevisionsD
epartementet:
1 Revisions - Kommissarie
(i Provins-Räkenskaps
- Kon toret)
1 Revisions-Kommissarie
(i Miiitie-Räkenskaps
-Kontoret)
1 Revisions-Kommissarie
(i Civil-Räkcnskaps-Kontoret).
. ,
1 Pörste Revisor . , .
6 Förste Revisorer »
1 Revisor (indrages)
1 Förste Revisor (yngre)
.
6 Förste Revisorer
(yngre)
1 Revisor (indrages)
1 t. f. Revisor (indrages.
)
1 Andre Revisor (nu
Kammarskrifvare)
6 Audre Revisorer d:o
1 Kammarskrifvare .
5 D:o
1 D:o
Utom de sålunda föreslagna
löneinkomster
skulle de som förrätta
Revisionsarbete fortfarande
åtnjuta andelar,
på lika sätt som hittills,
i böter, ådömda
till följd af anmärkningar
vid räkenskaper,
samt 15 procent
Transport
58,700
3.500
3.500
3.500
2.500
15,000
2,000
*
12,000
1,600
9,600
1,000
5.000
1.000
118,900
3.000
3.000
j 2,
500
2,000
1,600
1,000
30 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:(s Nåd. Prop.'N:o 1, om Statsverket 1856.
Nuvarande
löner på
stat.
Arfvoden,
juspennin-  gar och an-  dra inkom-
Sportler
i
Summa
hittills-
ICammar-
Rättens
Embeten och
tj ensten.
Föredragandens
förslag.
ster af all-  männa me-  del.
medeltal.
varande
inkomst.
förslag.
Löner och
arfvoden.
Pensions-
belopp.
51,932,10
27,088,40
13,296,22
92,316,72
114,700
Transport
af andra medel, som till
följd af gjorda anmärk-  ningar inflyta i Kro-  nans eller annan allmän
kassa, med de här ofvan
föreslagna nedsättnin-  gar för vissa fall.
118,900
409.50
198,75
596,25
80
197,75
593,25
49
49
147
538.50
445.50
1,336,50
600
500
1,500
Fahtbelj eningen:
1 Förste Vaktmästare
1 Vaktmästare . . . .
3 D:o • . . .
De för Vaktbetje-  ningen utförda sport-  ler utgöras af sigillpen-  ningar, hvilka för an-  märkningsmål numera
upphört, men annars
äro ämnade att fortfa-  rande uppbäras på lika
sätt som hittills.
600
450
1,350
600
| 450
53,136,60
27,959,40
13,541,22
94,637.22
1,350
117,300
1,350
Summa R:dr riksmynt
hvartill komma:
Gratifikationer åt e. o.
tjenstemän och vakt-
betjente
Arfvoden för renskrif-  ning1
121,300
1,350
1,000
1
95,987,22
118.650
Summa Summarum
123,650
“Sammanlagda beloppet af nuvarande löner riksmynt R:dr . . 53,136,60
och de i andra kolumnen upptagna inkomster  27,959,40
med afdrag af ljuspenningarne som af särskildt anslag
'•'gä med 1,920
jemte
900
som af förra Öfver-Kommissarie-lönen äro Statsverket besparade, och de 1,350
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 31
som äro anvisade tili gratificationer åt extra ordinarie tjenstemän och vakt
beljenle,
utgör riksmynt Ridr 81,426
eller 54,284 Ridr banco, den å nuvarande Riks-Stat upptagna summa för KammarHällen.
Kär från den blifvande lönestaten, sorn, enligt mitt nu i underdånighet framställda
förslag, skulle upptaga tillsammans riksmynt R:dr  123,650
afdragas: den nuvarande atlöningsstalen 8 1,426
ljuspenuingarne .
1,920
sportler, som skulle antingen till Statskassan ingå eller upphöra
alt af henne ersättas 6,16 1 ^
så blefve den egentliga tillökningen i Statsverkets utgifter till Kam- ”
mar-Hälten riksmynt R:dr  34.143.“
Kammar-Rättens i sammanhang med löneregleringsfrågan framställda förslag till
ändringar i samma Rätts Instruktion torde, likasom för Kammar-kollegium är hemstäldf,
för så vidt de ej äro en omedelbar följd af den nu framlagda atlöningsstalen, få till
Eders Kongl. Majus nådiga pröfning anmälas, när Rikets Ständer fattat sitt beslut angående
lönanslaget. “
“Beträffande deremot den af ålskillige Ivammar-Rältens tjenstemän i underdånighet
gjorda och hos Eders Kongl. Majit redan den 9 November 1853 i underdånighet
föredragna anhållan, atl det tillämnade förbudet för embets- eller tjensteman, sorn tillträder
lön efter nya slaten, alt derjemte innehafva annan allmän tjenstebefattning, icke
måtte sträckas lill “nuvarande personalen, så länge den i nu å stat innehafde tjenstegrad
qvarstår,“ lärer Eders Kongl. Majit, i händelse af nådigt bifall till det allmänna stadgande
som jag här ofvan i underdånighet föreslagit och som skulle göra berörda förbud
tillämpligt endast för löntagare på den nya staten, linna berörde anhållan icke
böra i vidsträcktare mån bifallas, än som med detta stadgande öfverensstämmer.
“Öfvcr-Intendents-Embetet, hvars personal och aflöning icke, efter regleringen
af dess stat den 11 December 1830, vunnit någon annan tillökning, än at-t de då förenade
lönerna för Sekreterare och Kamererare blifvit förhöjda med 89 Ridr Biko och
åtskilda, har, i underdånigt memorial af den 27 nästlidne December, anhållit, alt, då
Embetels åligganden under tiden vuxit högst betydligt i vigt och omfattning, synnerligast
genom det åren 1849 och 1850 erhållna nådiga uppdraget atl öfvertaga KamrnarKollegii
och Siats-Kontorets befattning med vård och underhåll af åtskilliga Kronans
byggnader i landsorterna, Öfver-lnlendents-Embetets personal måtte förstärkas med tillägg,
utöfver nuvarande stat, af en Konduktör vid Byggnads-Kontoret, en eller två personer
alt, i egeuskap af Kanslist och Kammarskrifvare, biträda i Embetels Kansli och
32 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856.
Räkenskaps-Kontor samt eu Vaktmästare; äfvensom att aflöningen måtte bestämmas i
öfverensstämmelse med nedanstående tabell®
“Vid det upplysta förhållande, att antalet af ritningar och kostnadsförslag, som
böra hos Öfver-Intendents-Embelet granskas eller utarbetas, äfvensom af expeditioner
från Embetets Kansli, blifvit under de sedriaste 25 åren nära fördubbladt, att årsbeloppet
af de i Räkenskaps-Kontoret handhafda och redovisade medel är under samma
tid nära tredubblad! och att på Embetets stat för närvarande finnes blott en Vaktmästare,
så alt nödiga budskickningar icke kunna af honom besörjas utan att biträdet af
en ordinarie Vaktbetjent under tiden måste i embetslokalen undvaras, tillstyrker jag i
underdånighet den af Öfver-Inlendents-Embetet ifrågasatta tillökning i dess personal.®
“Med afseende å denna, så vidt den är anställd vid Embetets så kallade Ritnings-
och Byggnads-Kontor, förekommer för öfrigt, att dervarande Intendent, Architekter
och Konduktörer, hvilka egnat sina studier och sin verksamhet åt byggnadskonsten
och de dermed sammanhängande vetenskaper, härigenom inträdt på en lefnadsbana,
helt och hållet olik den, som öppnar sig i Statens öfriga embetsverk. Deremot
är Ritnings- och Byggnads-Kontoret, genom sin hufvudsakligen artistiska sysselsättning,
nära förbundet med Akademien för de fria Konsterna, i hvars skolor Kontorets tjenstemän
vunnit sin utbildning och hittills, såsom lärare, haft tillfälle att genom sin förvärfvade
skicklighet och erfarenhet bidraga till byggnadskonsteus ytterligare förkofran och
utveckling, äfven för framtiden. Då nu tillämpningen på Öfver-Intendents-Embetet af det
föreslagna förbudet emot förening af två tjenster, som icke begge tillhöra lägsta lönegraden,
skulle leda derhän, att tjenstemän, som hos Embetet uppnått Architekt-graden,
icke kunde antaga kallelsen till en Professors- eller Lärare-plats vid Akademien utan
att afstå från förhoppningen om framtida befordran och tillika uppoffra en större inkomst
för en mindre, skulle följden blifva, att Akademien, som hittills egt fritt val vid
anställningen af sin lärare-personal, skulle hädanefter nödgas dervid umbära just de
skickligaste och mest erfarne Architekterne till stort mehn för byggnads-konstens studium
och derigenom för det embetsverk, der en grundlig kännedom af denna konst
bör vara för det allmännas behof att påräkna. Äfven vid valet bland Akademiens
Ledamöter af en Sekreterare, hvilken icke blott mäste vara konstnär och väl bevandrad
i konstens historia och litteratur, utan derjemte ega förmåga alt handlägga allmänna
ärenden, föra utrikes brefvexling m. m., skulle Akademien nödgas undantaga
dem, hvilka, i egenskap af Architekter, äro i Statens tjenst, ehuru, bland konstnärer,
just architekterne vanligen äro, genom den mera praktiska riktningen af sin verksamhet,
helst när de jemväl vant sig att handlägga embelsgöromål, mest lämplige för Sekreterare-befattningen,
hvilken också hittills varit endast af Architekter beklädd.®
“För att, till ömsesidig båtnad, bibehålla hittills varande sambaud och vexelverkan
emellan Öfver-lntendents-Embetet och Konst-Akademien, hvilka hegge inrättningar,
enligt Akademiens stadgar, hafva en gemensam Chef, hemställer jag i underdånighet,
att,
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N-.o 1, om Statsverket 1856. 33
att, såsom undantag från den allmänna regeln, det målte få ankomma på bemälde
Chef, Öfver-Intendenten, att, när fråga uppstår om förening af befattning vid Akademien
för de fria konsterna med tjenst jemväl af högre än första lönegraden inom Öfver-Intendents-Embelets
Ritnings- och Byggnads-Kontor, derom göra underdånig hemställan
hos Eders Kongl. Maj: t."
“Beträffande Sekreteraren vid Öfver-Intendents-Embetet förekommer, att denne,
hvars göromål i sednare tider blifvit högst betydligt ökade, icke har, såsom Sekreterare
i andra embetsverk, någon utsigt att inom verket vinna befordran. Om han tillika genom
förbud att innehafva annan tjenst, skiljes från möjligheten att utom verket bereda
sig bättre utkomst och fortkomst på embetsmanna-banau — och för denna befattning
synes mig icke vara skäl tili något undantags-sladgande — så måste befattningen, för
att likväl blifva begärlig för person med erforderliga egenskaper, åtföljas af en aflöning,
som innefattar en skälig vedergällning för hans arbete, och ett någorlunda tillräckligt
skadestånd för minskningen i hans befordrings-ulsigter; och jag föreslår i underdånighet,
att denna aflöning må bestämmas lika med den för Kollegiernas Sekreterare.
"
“Öfver-Inlendents-Embetets Kamererare åter, som är mindre än Sekreteraren
bunden vid embetsrummet, kan, utan olägenhet, med sin befattning förena en annan;
och hans aflöning skulle derföre utgå under namn af arfvode."
w “Kamereraren vid Kongl. Museum, hvilkens åligganden förutsätta en förening af
mångsidig, isynnerhet konsthistorisk bildning, samvetsgrann redlighet, språkkunskap och
nit för befattningens administrativa delar, har i årlig inkomst af Statsverket endast 630
R:dr Riksmynt, och uppbär dessutom, enligt Kongl. Brefvet den 3 October 1855, af
Direktionen för nya Elementarskolan, för hvars byggnad plats är beredd genom rifning
af Kamererareus förra boställe vid Beridarebanan, en hyresersättning af 6?5 R:dr
samma mynt. Då lämpligare synes vara, att deuna ärliga utgift besparas Elementarskolan,
till lättnad vid hennes öfriga kostnader, och då vården om fäderneslandets dyrbara
konstsamlingar icke bör vedergällas med en njugghet, som kan leda derhän, att
de lemnäs i en mindre samvetsgrann förvaltares händer, och sålunda blifver, i sina
följder, en misshushållning, har jag för Musei-Karnereraren, under förutsättning, att hyreshjelpen
från Elementar-skolan kommer att upphöra, icke ansett mig böra föreslå
mindre aflöning, än 2,500 R:dr Riksmynt."
“Efter alt sålunda hafva redogjort för skälen dertill, att Sekreteraren i ÖfverIntendents-Embetet
och Kamereraren vid Museum blifva af mig i underdånighet anmälde
lill en, i förhållande lill deras nuvarande aflöning, betydligare tillökning i inkomst, än
innehafvarne af de flesta andra embeten och tjenster, vågar jag i öfrigt, hvad aflönings-beloppen
för ifrågavarande verk beträffar, hänvisa till mitt underdåniga förslag i
denna tabell:
Bill. till R. St. Brot. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
5
34 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Kail Prop. N:o om Statsverket 1856.
Nuvarande
TalTcl-
och
ljuspen-
ningar.
Summa
Öfver-
Intcn-
dents-
Embe-
tets
förslag.
E vi b e t e n och tjenste r.
Föredragandens
förslag.
löner
på stat.
nuvarande
inkomst.
Löner
och arf-  voden.
Pen-
sions-
belopp.
3,927.50
2,628
1.314
2,628
57
1.314
1,500
600
246
1,120
50
30
60
20
40
50
30
20
5,047,50
2,678
1,344
2,688
677
1,354
1,550
630
266
5.400
600
3.000
2.000
4,000
1,200
2.400
1,200
2.400
1,200
900
450
450
•' ) 1 Öfver-Intendent, till-  taffelpenmngar j ’
lika Prseses i Akademien för de fria
Konsterna .
1 Intendent
1 Arkitekt
2 Arkitekter
1 Konduktör
2 Konduktörer .
1 Konduktör (ny)
1 Sekreterare
1 Kamererare och Kassör (arfvode) . .
1 Kanslist och Kammarskrifvare, hvilka
befattningar äfven må kunna, efter
Chefens bepröfvande, åtskiljas, (arf-  vode) tillsammans
1 Vaktmästare
1 D:o (ny)
6-000
3.500
2,000
4.000
1.000
1,000
3.500
1,000
1,000
450
450
4,500
3.000
]2,000
11,000
3.000
450
450
Kongl. Museum:
600
306
30
120
630
426
1,125
450
1
1
Kamererare
Vaktmästare
2,500
450
2,500
450
15.720,50
1,570
17,290,50
200
1,500
26,775
200
1,500
Summa Riksdaler Riksmynt
hvartill komma:
Gratifikationer åt e. o. tjenstemän och
vaktbetjente
Anslag till underhåll af Kongl. Musei
samlingar
28,850
200
1,500
18,990,50
28,475
Summa Summarum
30,550l
Summan af nuvarande inkomster, Riksmynt R:dr  18,990,50
med afdrag af de från särskildt anslag utgående ljuspenningarne ... 470
utgör Riksmynt R:dr  18,520,50
eller 12,347 R.dr Banko, den i Riks-Staten upptagna summa för ÖfverIntendents-Embelet.
Den nu i underdånighet föreslagna summan åter, Riksmynt R:dr . 30,550
öfverskjuter nuvarande stat och ljuspenningar  18,990,50
med  1 1,559,50.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 35
“Enär aflöningen för öfriga till Finans-departementet hörande embetsverk, korpser
och stater, nemligen Post- och Tullverken, Jägeristaten, Skogsinstitutet, Ekplanteringsstyrelsen
och Telegrafverket beslrides antingen direkt af de tili hvartdera inflytande
medel eller ock af särskilda fonder och således icke utgör föremål för den med allmänna
Statsregleringen sammanhängande framställning lill Rikets Ständer, hvilken Eders
Kongl. Majit förklarat sig vilja, beträffande aflöningsfrågan, i nåder aflåta, får jag i
detta afseende inskränka mig lill den underdåuiga hemställan, att Eders Majit, med
godkännande af de nu angifna grunderna för lönereglering inom Finans-departementets
Expedition, Kammar-kollegium, Slats-kontoret med Magasins- och Våg-staterne, Mynt- och
Kontroll-verken, Kammar-rätten och Öfver-Inlendents-embetet, måtte till Rikets nästsammanträdande
Ständer göra nådig proposition derom, att de för dessa verk nu på Riksstaten
anvisade penningebelopp, hvartdera med den till lönefyllnad erforderliga summa
ökadt, således
för Departementets Expedition till  37,600
„ Kammar-kollegium till  106,250
„ Stals-kontoret med Kronomagasins- och Vågslaterne till . . . 100,005
jemte 18 tunnor oindelt spanmål,
„ Mynt- och Kontroll-verken till  18,700
„ Kammar-rätten till  123,650
och „ Öfver-Iutendents-embetet med Museum till  30,550
tillsammans Riksmynt R:dr 416,755
må på Sjunde Hufvudtitelu uppföras; hvaremot samma Hufvudtitels anslag (ill skrifmaterialier
och expenser samt ved och ljus kunde minskas med de hittills utgångna
ljuspenningars belopp, nemligen
i Finans-departementets Expedition R:dr 560
i Kammar-kollegium .
1,460
i Mynt- och Kontroll-verken  340
i Kammar-rätten 1,9 20
och i öfvcr-lntendents-embelet  470
tillhopa Riksmynt R:dr  4,750.“
I hvad Deparlements-Chefen sålunda i underdånighet föreslagit förenade sig
Stats-Rådets öfrige Ledamöter med det undantag, att Stals-Rådet Grefve Mörner, som i
det väsendtliga instämde uti de af Deparlemeuts-Chefen framställda förslag, likväl ansåg
sig ej kunna biträda den af honom gjorda hemställan, beträffande tillåtelse för Embetsoch
Tjenstemän att i vissa fall kunna förena flera allmänna tjensfer samt i sådant afseende
anförde:
36 Bil. X:0 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o lj om Sfa/s nerke! 1856.
“Missbruket att på en hand hopa flere tjenste-befa(tningar har länge varit öfverklagadl,
och med afseende häruppå har äfven vid de löneförhöjningar, sorn på sednare
tiden beviljats Krigs-kollegium och Siats-kontoret, fästats det vilkor för S tals-kontoret:
att Embels- och Tjenstemännen icke skulle tillika få innehafva annan publik tjenstebefattning,
så vida icke sådan af dem redan förut erhållits, i hvilket fall de, utan hinder
af föreskriften, skulle ega att dervid qvarstå intilldess de undtinge lönetillökning, motsvarande
de med sådan befattning förenade löne-fönnåner, eller ock tjenst i annan grad,
än de på stat innehade, hvilket stadgande dock icke gällde i afseende å Stals-kontorets
Ombudsman, såsom icke innehafvande ordinarie tjenst, utan endast ett särskildt uppdrag
emot arfvode, samt för Krigs-kollegium: att Embels- och Tjenstemännen ej sedermera
skulle få innehafva publik tjenste-befattning utom Kollegium, dock med undantag
för dem, som redan innehade (lera fjenster, så länge de i då innehafvande grad
qvarstode; och i sammanhang med den för Hof-Hälternes tjenstemän och vakibeljente
vid sistlidne Riksdag begärda löne-förbättring, af Herr Deparlements-Chefen föreslagits,
alt tjensteman, hvilken önskade att komma i tillgodonjutande af löne-förhöjningen, skulle
vara förbunden, derest han innehade annan allmän tjenst, alt densamma sig afsäga och
i hvad fall som helst icke ega att sådan befattning emottaga, eller, utan dertill af
Kongl. Maj:t eller Hof-Rätlen meddeladt förordnande, förvalta*
“Regeringen har således vid nu omnämnda tillfällen sökt afskaffa eller åtminstone
i möjligaste måtto inskränka den af gammalt inrotade seden af flere allmänna tjenstebefattningars
uppdragande åt en och samma person, och för min del kan jag ej annat
finna, än att förhindrandet häraf äfven i de Hesla fall är med det allmännas fördel
närmast öfverensstämmande. Grundsatsen att ett sådant accumulerande af tjenster ej
skall vara medgifvet, uttalas visserligen äfven nu af Departements-Chefen, men de inskränkningar
och förbehåll, hvarmed den beledsagas, skola, enligt min underdåniga tanke,
till betydlig del förlama dess verkan vid tillämpningen och ej sällan medföra olägenheter
och obehag, hvilka genom ett sträugare vidhållande af grundsatsen kunnat
undvikas.*
“Att innehafvare af sådane tjenster, för hvilka lönerne med afseende å mindre
trägna tjenstegöromål blifvit bestämde lill lägre belopp, än hvad för deras vederlikar
i allmänhet kommer i fråga, må med vederbörande Chefers eller Embelsverks begifvande
kunna förena flera dylika befattningar, synes mig nödvändigt ali medgifva, så vida
man vill undvika att göra organisationen dyrare än behofvet oundgängligen kräfver, äfvensom
det ej eller synes mig obilligt alt, efter vederbörlig pröfning af förhållandena,
förening af 2 tjenster inom lägsta tjenstegraden må, med Kongl. Majris Nådiga tillstånd,
undantagsvis kunna ega rum; men alt utsträcka tillåtelsen längre, så att t. ex. inttehafvaren
af ett Råds-Embete eller annan högre befattning inom ett Kollegium må äfven
kunna bekläda en Kanslist- eller Kammarskrifvare- eller Notarie- eller Ombudsmans-ljenst
inom annat publikt verk, endast lönen för sistnämnda befattning med några riksdaler
understiger den normala bestämmelsen för dylik tjenst, synes mig ej rådligt.*
Bil. N:o I till Kongl. Mnj.ts Nåd. Prop. N:o orri Statsverket 1856. 37
“Vid de förslag lill löneförhöjningar inom de civila embetsverken, sorn äro
ämnade alt nu underställas Eders Kongl, llajrls och Rikets Sländers pröfning, har man,
efter hvad Departements-Chefens yttrande äfven upplyser, utgått frän den förutsättning,
att Ijensterne skulle så regleras, att de gåfve innehafvarne full sysselsättning, men att
desse deremot äfven borde så aflönas, att de, då de odeladt egnade sin tid och sin
arbetsförmåga ät (jenslens åligganden, ej skulle sakna utväg lill tarflig bergning. Om
således i de fullt aflönade Embetsverken embelsmännens antal blifvit inskränkt till det
minsta möjliga, så är det klart att desse Embetsman ej eller kunna tillåtas med sina
befattningar i nämnda verk förena annan tjenst, utan att antingen göromålen på det
ena eller andra stället skola komma alt lida genom dröjsmål, slarf eller annan försumlighet,
eller också Embetsmannen skall genom öfveransträngning i förtid utnöta sina
krafter, så att han, derest han ej är i den lyckliga ekonomiska ställning, att han kan
taga afsked från sina befattningar, nödgas efter någon tids förlopp öfverlemna deras
skötande åt vikarier.®
“Visserligen måste det medgifvas, att i detta, som i andra fall, en öfverlägsen
förmåga kan lyckligt genomgå profvet och besegra svårigheter, för hvilka mängden dukar
under, men dels äro öfverlägsna förmågor sällsynta, dels äro de fribref på sådan
förmåga, hvilka utdelas i form af fullmakter på flere förenade Ijenster, destomera osäkra,
som profvet huruvida förmågan finnes och räcker till för hela tjenstgörings-perioden
först sedermera kommer att afläggas, dels ock synes rätta sättet, att begagna
dessa större förmågor, vara att genom befordran till vigligare tjensler bereda dem utvidgad
verkningskrets, ej alt söka fästa dem vid underordnade befattuingar, — ett sätt
åter genom hvars användande under den förflutna tiden det allmänna torde hafva gått
miste om det större gagn, som kanske kunnat bernias af ej så få ämnen, hvilka, ehuru
begåfvade med mera än vanlig duglighet, likväl funnit sin uträkning vid att undandraga
sig befordran.®
“Såsom ett skäl för det ifrågasatta undantaget, alt mindre tjenst skulle kunna
få förenas äfven med annan, fullt aflönad allmän tjenstebefattning, har jag väl hört uppgifvas,
att en del sådane, mindre rikligt aflönade befattningar skola finnas, (ill hvilkas
skötande det dock torde vara angeläget att kunna påräkna personer med större erfarenhet;
men för befrämjandet af detta ändamål skulle jag tro det lämpligaste vara att
två eller flere dylika Ijenster finge, efter föregången pröfning i hvarje särskildt fall,
förenas hos en person, hvilken i sådan händelse kunde odeladt egna sig åt deras skötande
och som då sannolikt komme att bättre uppfylla (jensternes åligganden, än om
en sådan tjenst blefve, såsom ett nedtyngande bihang, anförtrodd åt eu redan af göromål
öfverhopad embetsman. Om äfven denne skulle i början, då krafter och vilja
ännu hade full spänstighet, lyckas undanrödja eller göra mindre märkbara olägenheterne
deraf att honom medgifvits ett förenande af flere, i allmänhet såsom oförenlige
ansedde befattningar, så skola dock i de fleste fall olägenheterna häraf småningom
mera och mera röja sig, ju längre tjenste-föreningen fortvarar och i samma mån tjenste
-
38 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ls Nåd Prop. N:o om Statsverket 1856.
mannen hemfaller (ill den oundvikliga loiten, att, vid tilllagande ålder känna krafterna
aftaga och trötthet inställa sig. Det omnämnda skälet för den ifrågasatta tillåtelsen synes
mig således ej fullt giltigt, helst den ledande erfarenheten inom hvarje Embetsverk
torde egentligen böra sökas och linnas hos dem, som ega att gifva den underordnade
Ijenstemannen befallningar, och ej af denne på Förmännen inympas ®
“En allt för långt sträckt frihet att kunna förena lieie tjenster har dessutom äfven
den menliga följd, alt inskränka tillfällena till befordran för den yngre tjenstemannen;
och då utsigten härtill utgör en af de mägtigaste och mest verksamma häftstängerne
för att framkalla och bibehålla embetsmanna-duglighet, torde hvad som är häremot
stridande böra, så vidt möjligt är, undvikas.®
“Hvarken för det allmänna eller för sjelfva tjenstamanna-korpsen är således, enligt
min underdåniga förmening, en utöfver yttersta nödtvång utsträckt tillåtelse till flere
tjensters förenande nyttig, men jag vågar äfven underdånigst betvifla huruvida den, enligt
förslaget, åt Regeringen förbehållna pröfningsrätt i dessa angelägenheter är för Regeringsmakten
gagnande eller kan blifva egentligen betryggande till förekommande af
mannamån eller obehöriga konsiderationer.®
“Hittills har medgifvande af flere tjensters förening, der den kunnat ega rum,
vanligen berott endast af vederbörande Embetsverk eller Chefer. Regeringen har merendels
ej ens derom egt kännedom, och sällan dertill lemnat uttryckligt bifall. Nu åter
skulle åtgärden alltid af Regeringen sanktioneras och ansvaret derför således äfven på
densamma öfverflyttas ifrån Embetsverken eller Cheferne. Att vid sådant förhållande
de utaf desse, som under den förflutne tiden visat benägenhet för att tillåta flere tjensters
förening på en hand, skulle hädanefter komma att hysa större betänklighet vid
att med ett förord understödja framställningar härom, är ett antagande, som ej synes
mig hafva stor sannolikhet; och om Regeringen då toge för grundsats att alltid afslå
framställningarne, skulle sökandernes svikna förhoppningar troligen hos dem alstra ett
missnöje, som ej kommit alt uppstå om grundsatsen varit på förhand upphöjd till ovilkorlig
regel. Skulle åter den åsigt göra sig gällande att hvad Embetsverken och Cheferne
hemställa eller tillstyrka bör i allmänhet vinna bifall, vore omgången att söka
Regeringens samtycke öfverflödig och skulle endast tjena att ikläda densamma ansvarigheten
för de misstag, som åtminstone någon gång torde kunna komma att inträffa.
Vidtages slutligen det förfarande att undantag ibland beviljas och ibland afslås, huru skall
man då kunna lyckas öfvertyga allmänheten om den fullt giltiga grunden till detta olika
förfaringssätt i likartade fall?®
“Att för dem af nuvarande Embets- och Tjenstemän, som innehafva flere tjenster,
särskildt utsträcka tillåtelsen att samma tjenster behålla utöfver de härför i allmänhet
fastställda grunder, kan jag i underdånighet ej eller för min del linna nödigt
eller lämpligt. Rättigheten för dem att med bibehållande af nuvarande aflöningsvilkor
qvarstå vid samma tjenster, så vida de dervid finna sin uträkning, lärer af ingen bestridas,
men längre än till friheten att välja emellan denna utväg eller ock den att un
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856. 39
derkasta sig de för löneförhöjningens tillgodonjutande i allmänhet fastställda vilkor, torde,
enligt min underdåniga tanke, deras anspråk icke rättvisligen kunna sträckås.*
“Med stöd af hvad jag nu haft nåden anföra, får jag 1 underdånighet föreslå,
att åt ifrågavarande punkt gifves följande lydelse
“Alt tjenst, för hvilken iönen med derunder beräknade sportler, der sådane ega
rum, blifvit bestämd till fulla beloppet af hvad, enligt ofvansagde grunder, tjenslegraden
minst bör åtfölja, icke må i förening med annan allmän tjenst iunehafvas; hvaremot
i händelse lönen, med afseende å mindre trägna tjenste-göromål, blifvit lill lägre belopp
bestämd, denna tjenst må, med vederbörande Embetsverks eller Chefs begifvande,
kunna med annan så beskaffad tjenst förenas, der ej annorlunda varder i behörig ordning
förordnadt; äfvensom det skall på Kongl. Maj:t bero, att, efter anmälan i hvarje
särskildt fall af vederbörande Chef eller Embetsverk, bestämma huruvida två tjenster
inom lägsta tjenstegraden må, utan afseende å de dermed förenade lönevilkor, kunna
af samma person innehafvas.®
Kongl. Maj:t, som i nåder gillade hvad Departements-Chefen
och Stats-Rådets fleste Ledamöter beträffande
grunderna och sättet för ifrågavarande lönereglering
i underdånighet föreslagit, förordnade, att
framställning om de dertill erforderliga anslag skulle i
den blifvande Nådiga Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof upptagas.
Ex protocollo.
Carl von Schantz.
Utdrag af Protokollet 'öfver Finans-År enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
October 1856.
Närvarande’:
Hans Excellens, Juslitie-Slats-Miuistern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim ; samt
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
40 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Kåd. Prop. Kw 1, om Statsverket (856.
Chefen för Finans-Deparlementet, Siats-Rådet Gripenstedt, anhell i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga ompriifvande den del af Stats-regleringen vid nu
instundande Riksdag, hvilken angick beräkningen af Stats-verkets tillgångar för
de behof, som vid ifrågavarande Stals-reglering borde fyllas; och anmälde
Departements-chefen i sådant afseende underdäuigst, hurusom uti den af Slats-kontoret
under den 15 sistlidne Juli afgifna berättelse om Stats-verkets förvaltning, tillstånd och
behof, hvilken berättelse, så vidt densamma rörde beräknandet af anslagen å Riks-statens
2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 6:(e och 8:de hufvud-titlar, blifvit vederbörande chefer för
de Departement, under hvilka dessa hufvud-titlar lyda, särskildt delgifven, Stats-verkets
tillgångar voro, dels med ledning af räkenskaper och handlingar för åren 1850—1854,
dels ock på grund af särskilda förhållanden, samt med iakttagande af sådane förändringar,
som af den verkställda skatle-förenklingen oell de nya stadgaudena om mynt,
mått och vigt m. ra. kunde föranledas, i underdånighet uppgifne på sätt, som följer:
A) Stats-verkets
Or dinar ie eller Ständiga Inkomster.
l.o Ordinarie räntan, hvaraf den indelta, som direkte utgår (ill vissa personer,
stater och inrättningar, och hvilken vid 185 1 års Stats-reglering upptagits lill
1,690,200, samt vid 1854 års lill endast 1,676,490 R:dr Banko, nu ansetts kunna
beräknas till  1,800,000
Riksdaler nämnda mynt, eller . . . Riksmynt Riksdaler 2,700,000
äfvensom den i penningar efter markegång ingående, Statsverket
behållne, andelen af nämnda ränta, derunder jemväl
inbegripen den s. k. Afrads-spanmålen, hvilken, på anförde
skäl, ansetts hädanefter icke böra, såsom hittills, under särskild
rubrik upplagas, och hvilka begge inkomst-titlars sam
manlagda
beräknade belopp utgjort vid 1851 års Stats-reglering
9 18,800 och vid 1854 års stats-reglering 968,000 Riksdaler,
nu utförts till 1,000,000 R:dr Banko eller .... .1,500,000
..... .  ——. 4«vUU«UUU
2:o Tionde-spanmålen, hvaraf den indelta, som vid 1851
års Stats-reglering beräknades till 627,120 R:dr och vid 1854 års Statsreglering
till 696,093 R:dr 16 sk. Banko, motsvarande i spanmål, den
förra summan 104,520 tunnor ä 6 R:dr och den sednare 104,414 tun
nor
ä 62j3 R:dr, nu endast upptagits (ill 103,175 tunnor, eller enligt det
nya måttet, 650,000 kubikfot, hvilka, med afseende derå, att värdet för
åren 1851—1854 varit i medeltal 8 R:dr 32 sk. för tunnan och fortfarande
hölle sig högt, utförts, efter ett pris af 8 R:dr 19 sk. 2^/a r:st.
Transport 4,200,000
Bauko
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856. 41
Transport
Banco för tunnan, eller 2 Rdr Riksmynt för kubik-foten, till 1,300,000
hvaremot den kronan behållna delen af tionden, hvilken vid
1851 års stats-reglering beräknades till 18,200 tunnor ä 6
R:dr, eller till 109,200 R:dr, och vid 1854 års riksdag
äfvenledes till 18,200 Tunnor ä 6 V3 Rtdr eller till 121,33373
R:dr Banco, nu upptagits lill 19,8 11 tunnor eller 125,000
kubikfot, motsvarande, efter ofvannämnde pris af 2 R:dr Riksmynt
för kubikfoten  250,000
3:o Tionde spanmåls-lösen, beräknad, såsom vid de tvänne
sednaste stats-regleringarne, till 4,400 R:dr Banco eller
4:o Arrende-medel af Kungsgårdar och andra krono-läg
enheter, hvilka beräkuade vid 1851 års Riksdag
i penningar lill Banko R:dr 38,000: —
och i spanmål 15,000 tunnor ä 6 R:dr eller . . 90,000: —
128,000: —
samt år 1854
i penningar till  30,666: 32
och i spanmål 19,400 tunnor ä 6V3 R:dr eller . . 129,333; 16
160,000; —
nu ansetts skäligen kunna utföras till;
penningar R;dr R:mt 56,000
spanmål, 12 2,000 kubikfot ä 2 R;dr R:mt . . . . 244.000
5;0 Silfverlionde, myntare-lön och Slagskatt beräknad år
1851 tili 9,500 och 1854 lili 10,500 R:dr Banco, samt nu till . . .
6;o Iioppar-Räntan, sorn vid 185 1 års slals-reglering beräknades
till 500 Sk ti ä 130 R:dr, eller till 65,000 R;dr och vid slats-regleringen
år 1854 lill 6 15 Sk^. ä 13 3 73 R:dr eller till 82,000 R:dr
Banco, men hvilken nu, sedan genom Kongl. Maj;ts nådiga beslut den 19
December 1855 afraden utaf Fahlu Bergslag för Stora Kopparberget blifvit
nedsatt från hvart 10:de till hvart 30:de Sk^f, af den årliga tillverkningen,
Stats-konloret ansett sig ej kunna upplaga till högre belopp än
1000 centner (motsvarande 3127z Sk££ stapelstadsvigt) ä 70 R:dr
Riksmynt för centnern
• •
Transport
Bill. till R. St. Prol. 1856 Sf 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
4,200,000
1,550,000.
6,600.
300,000.
15,000.
70,000.
6,141,600.
6
42 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o I. om Statsverket 1856.
Transport
7:o Tionde och hammar-skatte-jernet, hvaraf det förra, eller
Tionde-tackjernet, som vid 1851 års slats-reglering beräkuals till
12.000 Sk/7. ä o /3 R:dr, eller till 68,000 R:dr och vid slats-reglerin
gen
år 1854 till S,400 Sk//, jemväl ä 52/s B:dr, eller till 47,600 R;dr
Banco, nu ansetts böra beräknas till 37,500 centner, eller 375 ny-läsler
och priset derå antagas till 2 R:dr Riksmynt pr centner, eiler 200 R:dr
för ny-Iäslen (motsvarande 6 R:dr 4 sk. 10 rsl. Banco per Sk//.); hvadan
alltså för denna inkomst-titel utförts en summa af .... 75,000
Och hade hammar-skatts jernet, som 185 1 upptagits till
6.000 Sk//. Stångjern ä 14 R:dr eller till 84,000 R:dr, och
år 185 4 till 6,300 Sk//, ä 15 R:dr eller till 94,500 R:dr
Bauko nu beräknats till 20,000 centner, eller 200 ny-läster
med ett pris af 7V2 R:dr Riksmynt för centnern, eller 750
R:dr för ny-lästen (motsvarande 16 R;dr Banco för Sk//-);
enligt hvilken beräkning alltså utförts ett penninge-belopp af 150,000
8:0 Svafvelbruks tionden, hvilken, år 1851 beräknad till
600 och år 1854 till 950 R:dr Banco, nu upptagits till 866: 32, eller
9:o Mantalspenningarne, hvilka, år 185 1 upptagne lill
350.000 IRdr Banco, men vid 1854 års riksdag, i anseende till backstugusittarnes
m. fl. befriande från denna skatt, beräknade endast till
343.000 Rulr nämnda mynt, nu, med hänsigt till folkmängdens allljemnt
fortgående tillökning, ansetts åter kunna upptagas till förstnämnde belopp,
motsvarande
10;o Bötes-medel, vid de 2:ne sednaste riksdagarne beräknade
till 35,000 R;dr Banco och nu af Slats-kontoret upptagne till 40,000
samma mynt eller
11:0 Kavalleri-regemenlernas häsl-vakans-spanmål, beräknad,
liksom förut, till 22,250 tunnor eller 140,175 kubikfot, hvilka utförts,
efter 2 R:dr Riksmynt för kubikfoten, till
12:o Ständiga rote-vakans-afgifter vid de Skånska infanteri-regementerna,
hvilka, utgående med 2,310 tunnor, eller 14,553
kubikfot, för jemuhetens skull endast upptagits lill 14,500 kubikfot, eller,
efter 2 R:dr Riksmynt för kubikfoten
13:0 Tillfälliga rote-vakans-afgifter, beräknade, liksom vid
1854 års statsreglering till 4,000 R:dr Banco, eller
Transport
6,141,600.
- 225,000.
1,300.
525,000.
60,000.
280,350.
29,000.
6,000.
7,268,250.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 43
Transport
14:o Fakans-afgifter af nyroterad jord, hvilka, förut benämnde:
“rotefrihets afgifier af oroterad, meu ordinarie rotering underkasiad
jord“, beräknats år 1851 till 28,000 och år 1854 (ill 30,000 IOdr
Banco, samt nu åter upptagits till förstnämnde belopp, motsvarande . .
15:o Rote-vakans-afgift af utsockne frälsehemman i Halland,
förut beräknad till 10,000 IOdr Banko, men, efter utfärdande af
Kongl. Kungörelsen den 18 April 1854, utaf Rikets sednast församlade
Ständer upptagen till endast 8,250 R:dr nämnde mynt, och nu, för jemnare
beräkning, utförd till Riksmynt
16:o Furage-afgift af det indelda kavalleriet, vid sednaste
2:ne stats-regleringar upptagen till 32,300 R:dr Bauco och nu beräknad
till Riksmynt
17:o Tross-passevolans-afgiften, vid de begge sednaste riksdagarne
beräknad till 17,680 R:dr Bauco och nu, för summans jemnande,
upptagen till 17,6662/3 R:dr nämnde mynt, eller
18:o Båtsmans-vakans- afgiften, beräknad år 1851 till
32.000 och år 1854 till 36,000 R:dr banko, samt nu lill 38, 666V3 R:dr
nämnde mynt, eller
19:o Krut- och Salpeters-medel, beräknade år 1851 till
105.000 och 1854 till 120,000 R:dr och nu, efter medium af åren
1850—1854 till 140,000 R:dr banko, eller
20:o Kontroll-Stämpel-medlen, hvilka, upptagna vid 1851 års
Stats-reglering till 10,500 R:dr, men uti den sistlidne riksdag fastställde
stat lill 12,000 R:dr banko, nu ansetts kunna beräknas till 13,333 R:dr
16 sk. nämnde mynt, eller
21:o Båk- och Lots-medlen, beräknade vid 1S51 års riksdag
till 85,000 och år 1S54 till 95,000 R:dr bauko, samt nu upptagne till
1 10,000 R.dr nämnde mynt, eller
22:o Danska fyring s-medlen, utgörande 10,000 R:dr Hamb. banko
årligen, och hvilka, efter ungefärliga medelkursen under åren 1850—1854
beräknats till
23:o Konvoj-kommissariatets bidrag till Turkiska beskickningens
aföning, beräknadt vid de 2 sednaste statsregleringarne till
14,800 R:dr Bauco, men nu, under den af Stats-kontoret förordade be
Transport
-
7,2 68,250
42.000
12.000
50.000
26,500
58.000
210,000
20.000
165,000
40,000
7,891,750
44 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856.
Transport
näraning “Konvoj-kommissariatets bidrag (ill aflöning af Svenska beskickningen
i Turkiet, upplaget endast till 14,6662/3 R:dr nämnde mynt, eller
24:o Observations-medel, hvilka, vid 1851 års riksdag beräknade
lill 14,000 och år 1854 lill endast 10,000 R.dr Ranko, nu, enär
denna i allmänhet omvexlande och obestämda inkomst under de sednare
åren nedgått, ansetts ej böra upptagas till högre belopp, än riksmynt . .
25:o Extra Medel och Uppbörder, beräknade år 1851 till
18,000, 1854 till 19,180 och nu till 20,000 R:dr Banko eller . . .
26:0 Intresse-medel, beräknade år 1851 till 3,300 och år 1854
till 3,360 R:dr Banko samt nu utförde till Riksmynt
Säger Riksdaler Riksmynt 7,956,750.
B) Stats-Verkets
Extra Ordinarie Inkomster,
hvilka, jemlikt 60 § Regeringsformen, såsom Revil/ning utgå:
27:o Sjölulls-meillen, hvilka, vid 1851 års Siats-reglering, beräknade
(iil en brutto-inkomst af 4,530,000 R:dr och vid 1854 års Statsreglering
(ill 5,200,000, vid båda tillfällena med Tullverkets deri inbegripne
stat och omkostnader upptagne till endast 800,000 R:dr, nu ansetts
kunna beräknas till en nettoinkomst 6,000,000 R:dr Banko, motsvarande
i Riksmynt  9,000,000
samt ulgifterne till 1,000,000 R:dr Banko, motsvarande . . 1,500,000 10 500 000
28:o Salu-Accis af Städerna, beräknad såsom vid sednaste
riksdag tili 500 R:dr Banko, eller  7 50.
29:o Post-medlen, hvilka, enär någon inkomst deraf för Statskontoret
icke vidare vore att beräkna, endast upptagits lill den mot Postverkets
kontanta förslagsanslag ä 7 Hufvudtiteln svarande summa, 485,000
R:dr Banko, eller  727,500.
30:o Karlce-Sigillalce-medlen, upptagne, liksom vid sednaste
Statsreglering, till 710,000 R:dr Banko, eller  1,065,000.
31m Rränvins-afgiften, hvilken blifvit upptagen endast till samma
belopp, som vid sednaste riksdag, eller 3,000,000 R:dr Banko, motsvarande
4,500,000.
Säger R:dr Riksmynt 16,793,250.
Transport 24750,000.
7,891,750.
22,000.
8,000.
30,000.
5.000.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Aud. Prop. N:o i, om Statsverket 1856. 45
Transport 24,750,000
C) Restantier,
hvilka, vid 1851 års statsreglering beräknade till 180,000 R:dr och år
1854 till 130,000 R:dr Banko, nu, sedan de förut såsom restantier
förde kontanta behållningar, försljotler och fordringar å Tullmedlen ej vidare
såsom sådana upptagas, endast utförts till 33,333Vs R:dr Banko,
eller
, . . . • 50,000.
Summa R:dr Riksmynt 24,800,000.
Enligt den af Stats-kontoret sålunda uppgjorda beräkning, skulle
alltså Statsverkets årliga tillgångar blifva:
Ordinarie Inkomster R:dr Riksmynt . . . . 7,956,750
Extra ordinäre d:o ,, ,, .... 16,793,250
Restantier  50,000 23,800,000.
Efter anmälan af förestående, utaf Stats-kontoret uppgjorda, beräkning af Stats-verkets
inkomster hemställde Departemenls-Chefen i underdånighet, att Kongl. Majit, med
hänsigt till den dervid jemväl förekommande beräkningen af Tionde och Rammarskatts-jernet,
nu äfven måtte till slutlig pröfning företaga den af Fullmäktige i Jernkontoret,
med åberopande af Bruks-Societetens uppdrag, den 21 Februari 1854 hos
Kongl. Majit gjorda framställning, bland annat, derom, att tillverkningen af Stång-jern, äfvensom
den del af tackjerns-blåsningen, hvilken utom Bergslag bedrifves, hädanefter måtte befrias
från hammarskatts- och tionde tackjerns-afgifter samt icke beskattas till högre
belopp eller efter andra grunder, än öfriga fabriksnäringar; hvilken underdåniga fram
ställning,
efter det så väl Bergs-kollegium den 13 Mars nyssnämnda år som KammarKollegium
och Stats-kontoret den 22 November 1855 infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvit, blifvit den 19 sistlidne April inför Kongl. Majit i Siats-Rådet anmäld, dervid
Kongl. Majit, som under den 8 Mars innevarande år anbefallt Bergs-Kollegium att inkomma
med underdånigt yttrande och förslag såväl rörande ifrågasatt utsträckning af
de för jernhaudteringens bedrifvande genom Kongl. Kungörelsen den 27 April 1846 beviljade
friheter, som ock i afseende på frågan, att de jerhandleringen till Staten och
Kommunen åliggande utskylder skulle ställas i samma förhållande som för fabriker i
allmänhet, till sistbemälda Kollegium ånyo öfverlemna! Fullmäktiges i Jern-kontoret ifrågavarande
underdåniga framställning med dertill hörande handlingar, för att vid fullgörandet
af förenämnde nådiga uppdrag tagas i öfvervägande; med anledning hvaraf Kollegium
ock, vid afgifvande den 30 sistlidne Maj af omförmälda yttrande, rörande nu
ifrågavarande ämne ytterligare sig utlåtit. Tili stöd för deras ofvannämnde framställning
hade fullmäktige i Jern-kontoret hufvudsakligen anfört, att tillverkningskostnaden för
såväl tackjern som stångjern, sammanräknad med skatterue å dessa tillverkningar, på de
46 Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856.
fleste ställen öfversköte jernets försäljningsvärde, så att jernhandteringen numera i allmänhet
icke lemnade sina idkare någon vinst, utan endast-beredde dem förmånen att göra sig
till godo de dem tillhöriga materialier för handteringen; och hade Bergs-Kollegium uti
dess ofvannämnda utlåtande af den 13 Mars 18-54, under åberopande jemväl af hvad
dess under den 15 Juli 18 53 afgifna utlåtande innehölle, i underdånighet anfört, att,
sedan Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåtit nådig Proposition om Tionde-jernskattens nedsättning
såväl inom som utom bergslag med en tredjedel af beloppet, Kollegium icke ansett
sig tillständigt att, på grund af Fullmäktiges anhållan, tillstyrka någon särskild eller
större skaftelindring för tackjerns tillverkare utom bergslag; hvaremot, beträffande den
af fullmäktige, å Bruks Societelens vägnar, sökta befrielse från utgörande af den stångjernsbruken
med 1 Sk$f. för 1 OO åsätta ärliga hammarskatten, Kollegium förklarat sig hylla
den åsigten, alt på den ståndpunkt, jernhandteringen sig nu befunne, sjelfva principen
för beskattningens utgörande med viss andel af produkten vore i sig sjelf oriktig samt derföre
och på en del ställen måste i tillämpningen visa sig skadlig eller förtryckande, nemligen
i de icke sällsynta fall, då tillverkaren sjelf vid låga försäljningspris, icke finge
sina på produktens frambringande nedlagde kostnader ens till fullo ersatte, under det
att vid en lyckligare handelsställning Statens så beskaffade inkomst af handteringen ändock
blefvo nära nog oförändrad, såsom hufvudsakligen beroende af det relativa tillverkningsbeloppet,
men icke af näringsidkarens rälta vinst för hvarje särskildt år; och hade
Kollegium alltså ansett den nu utgående ständiga hammarskatten, hvilken just derigenom
vore för en mängd jernbruk betungande, att den drabbade ali stångjernshandtering lika
hårdt, utan afseende derpå, om smidet lemnade bruksegaren betydlig, ringa eller alldeles
ingen behållning, böra utbytas emot en, i likhet med hvad i afseende å andra fabriksnäringar
eger rum, fastställd bevillning desto hellre som, i händelse denna grund vid
jernhandteringens beskattning» allmänt och med fullkomlig rättvisa tillämpades, hammarskattens
borttagande sannolikt icke skulle, i sjelfva verket, föranleda någon särdeles
minskning af de inkomster Statsverket utaf jernhandteringen nu påräknade, utan tvertom
snarare kunde verka förhöjning deruti, om framdeles mera gynnsamma konjunkturer för
denna handtering skulle uppstå. Kammar-Kollegium och Stats kontoret åter, uti deras
ofvannämnde utlåtande af den 22 November sistlidet år, hade, ehuru medgifvande, att
jernhandteringen, med afseende å dess under sednare tider iråkade betryck, -obestridligen
behöfde all möjlig lindring i beskattningen, likväl i underdånighet yttrat den åsigten, att
afskaffandet af de ordinarie skatter, som nu utgiuge af tackjerustillverkningen och stångjernssmidet,
icke borde ega rum ; helst svårighet företedde sig att genom bevillning kunua
bestämma fullt ändamålsenliga och rättvisa samt med säkra kontroller förenade. grunder
för denna handterings taxerande; hvaremot Kollegierna underdånigst hemställt, att, sedan
tackjernsskatten numera, enligt Kongl. Kungörelsen den 14 November 1854, utginge
med hälften af det belopp, densamma före år 1845 utgjorde och hvari någon ytterligare
nedsättning, efter Kollegiernas mening, för närvarande icke borde medgifvas,
Kongl. Maj:t mätte lill Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition jern
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o orri Statsverket 1856. 47
väl om hammarskallens nedsättande till hälften af dess nuvarande belopp; dock hade
Kammar-Kollegii och Stats-kontorets Presidenter varit frän Kollegiernas äsigt i så måtto
skiljaklige, att de, lika med Bergs-Kollegium, tillstyrkt hammarsskallens fullkomliga borttagande
i utbyte mot en, på sätt i afseende å andra fabriksnäringar eger rum, fastställd
bevillning. Uti dess nu sednast den 30 sistlidne Maj algifna utlåtande hade BergsKollegium
vidhållit sin förut gjorda hemställan om hammarskattens afskaffande, såsom
skäl hvarför nu ytterligare anförts den under den 19 December sistlidet årmeddelade tillåtelsen
att ur Riket utföra tackjern, hvarigenom den inhemska jernförädlingen förmenades,
i annat fall, skola komma till den utländska i ett alltför missgynnande förhållande; och
hade Kollegium tillika i underdånighet tillstyrkt, det Kongl. Majit måtte i nåder föreslå
Rikets Ständer att jemväl borttaga de i Bevillningsförordningen befintliga föreskrifter
angående visst maximum och minimum vid taxeringen af stångjernsverkens behållna
vinst utaf deras tillverkning.
Härefter anmälde Departements-Chefen jemväl i underdånighet Stats-kontorets
underdåniga skrifvelse af den 17 i förlidne månad, deruti under anförande, hurusom erfarenheten
visat, alt det hittills brukliga sättet att under en gemensam inkomsttitel bokföra
samtlige Statsverkets behållne Restantier medförde åtskilliga olägenheter vid uppgörandet
och granskningen af Kronans räkenskaper, Stats-kontoref, såsom en förberedande
åtgärd dertill, att restantierna måtte uti de blifvande nya räkenskapsformulären
kunna redovisas i sammanhang med hvarje särskild Statsinkomst och sålunda, med undvikande
af ofvanberörda olägenheter, större enkelhet oeh reda i Kronans räkenskaper
vinnas, i underdånighet föreslagit att i frågavarande restantier, hvilka uti Statskontorets
afgifna berättelse angående Statsverkets förvaltning, tillstånd och behof blifvit, på sätt
ofvan är nämndl, beräknade till 50,000 R.dr Riksmynt, måtte vid blifvande Statsreglering
på följande sätt fördelas å och således öka de inkomsttitlar, på hvilka, enligt utredde
förhållanden, restantier af någon betydenhet uppkommit, nemligen:
Ordinarie Räntan  12,000
Arrendemedlen  8,000
Mantalspenningarne •  5,000
Bötesmedlen  25,000
Summa R:dr Riksmynt 50,000
Med anledning af hvad sålunda nu blifvit i underdånighet anmäldt, utbad sig
föredragande Departements-Chefen att få beträffande en del af ofvanstående punkter
i underdånighet anföra följande:
a) Enär den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna andelen af
Ordinarie Räntan och Afradsspaumåleu, hvilken sednare i följd af deu verkställde
48
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o i, om Statsverket 1856.
Skatteförenklingen, Departements-Chefen lika med Siats-kontoret, ansåg icke vidare behöfva,
mer än öfriga i den ordinarie räntan ingående persedlar, skiljas ifrån nämnde
ränta, sammanlagdt för åren 1852— 1854 uppgått i medeltal till Riks:mt 1,719,674
samt härtill iades Landtslatens från och med år 1855 till Kronan
ingående löningsräntor  274,500
Och ifrån summan
1,994,174
afdroges det belopp hvarmed salpeterhjelpen i Småland och Södermanland
vore kalkulerad att genom sitt förändrade utgående minskas,
eller  25,500
så visade sig att
K:dr 1,968,674
vore hvad som enligt sednaste årens erfarenhet skulle af denna inkomsttitel inflyta; och
då de höga markegåugsprisen för åren 185 1—1S55 äfven komme att ingå i medelmarkegångarne
under nästa Slalsreglerings-period, ansåg Departements-Chefen den Kronan
behållna delen af Ordinarie räntan och afrads-spanmåi med säkerhet kunna upptagas
till 1,900,000 R:dr Riksmynt eller 400,000 R.dr mera, än hvad Stals-koutoret beräknat;
hvarjemte Departements-Chefen, som instämde i det af Stats-kontoret uti dess
ofvanberörda skrifvelse af den 17 i förliden månad framställda förslag angående restanliernas
fördelning på de särskilda inkomst-titlarna, i underdånighet hemställde, att
det i sådant afseende för ordinarie räntan föreslagna beloppet, 12,000 R:dr Riksmynt,
jemväl mätte nämnde ränta tilläggas.
b) Likaledes hemställde Departements-Chefen, på enahanda grund, att till den
beräknade summan utaf Arrende-medlen af Kungsgårdar och Kronolägenheter
måtte läggas de, enligt Siats-kontorets uppgift, under denna titel hänföriige restantier
8,000 R:dr Rikmynt.
c) Beträffande Tionde- och Hammarskatts-Jernet samt, i sammanhang dermed,
Fullmäktiges i Jeru-koutoret ofvan omförmälda underdåniga framställning, ansåg
Departements-Chefen, med afseende å hvad såväl bemälda Fullmäktige, som Bergs-kollegium,
äfvensom Kammar-kollegium och Stats-kontoret, i underdånighet anfört, den Svenska
jernhandteringeus i allmänhet särdeles missgynnande ställning skäligen föranleda
dertill, alt all ordinarie beskattning å denna för Sverige naturliga och nödvändiga näringsgren
blefve upphäfven. Då emedlertid, hvad angick lackjernslillverknigen, den
del af denna handtering, som inom Bergslagerne bedrifves, vore med särskilda privilegier
gynnad och omhägnad, ansåg Departements-Chefen sig ej ega skäl att, så länge
dessa privilegier och friheter bibehöllos, ifrågaställa någon ytterligare nedsättning i beskattningen
af denna näringsgren, än hvad redan blifvit genom Kongl. Kungörelsen den
14 November 1854 i nåder beviljadt; hvaremot för lackjernstillverkningen utom bergslag
befrielse från den tryckande ordinarie skatten numera syntes vara både af billigheten
och behofvet påkallad; hvadan Departements-Chefen i underdånighet tillstyrkte
det Kongl.
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 49
det Kongl. Maj:t målte i nåder föreslå Rikets Ständer medgifvandet af en dylik befrielse;
och då, enligt meddelad uppgift, de utom bergslag belägne masugnar kunde antagas
utgöra omkring hälften af hela antalet, hemställde Departements-Chefen derföre i
underdånighet, att den af Stats-kontoret beräknade inkomsten af Tionde-jernet,
75.000 R:dr Riksmynt, endast måtte upptagas till hälften deraf, eller 37,500 R:dr nämnda
mynt. Vidkommande åter stångjernstiliverkningen, ansåg Departements-Chefen, lika nied
Fullmäktige i Jern-kontoret och Bergs-Kollegium, den derå lagda ordinarie skatt böra helt
och hållet borttagas, en åtgärd, särskildt påkallad, på sätt Bergs-Kollegium äfven erinrat,
af den rubbning i stångjernstiliverkningens hittills åtnjutna förmåner, som uppkommit
genom den sistlidet år meddelade tillåtelse till råämnets, eller tackjernets, utförande ur
landet: hemställande Departements-Chefen alltså i underdånighet, det Kongl. Majit täcktes
i nåder föreslå Rikets Ständer, att hammarskatten måtte helt och hållet uppbäfvas
och stångjernstiliverkningen hädanefter, i likhet med annan varu-förädling, endast be
skattas
genom årlig bevillnings-taxering, dervid något minimi-belopp för uppskattningen
af behållna vinsten icke heller vidare syntes böra, mera än för annan industri, fastställas;
och tillstyrkte Departements-Chefen, i enlighet härmed, att Hammarskattsjernet,
af Stats-kontoret upptaget till 150,000 R:dr Riksmynt, måtte vid beräkningen
af Stats-verkets ordinarie inkomster helt och hållet uteslutas.
d) Då erfarenheten visat att Mantal spenning arne, i följd af ökad folkmängd,
årligen tillvexte, samt denna inkomst år 1854 utgjort nära 555,000 Ridr Riksmynt,
ansåg Departements-Chefen att om i anseende lill den vid förra Riksdagen för backstugusittare
med deras hustrur och enkor samt inhyseshjon medgifna befrielsen från mantalspenningars
erläggande, nyssnämnda summa för säkerhetens skull minskades med
15.000 Ridr, ett belopp af 540,000 Ridr Riksmynt eller 15,000 Ridr mera, än hvad
Stats-kontoret föreslagit, skäligen syntes kunna påräknas; hvarjemte till denna inkomsttitel
äfven borde läggas de dertill hänförlige restantier, 5,000 Ridr Riksmynt.
e) I enlighet med hvad förut är nämnd!, borde jemväl den af Bötes-medlen
beräknade inkomst-summa ökas med de på denna titel inflytande restantier, 25,000
Ridr Riksmynt.
f) Då Kongl. Majit vöre sinnad att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition,
om upphörande af Furage-afgiften af indelta Kavalleriet, hemställde Departements-Chefen,
att denna afgift, af Stats-kontoret upptagen till 50,000 Riksdaler
Riksmynt, måtte ur inkomstberäkningen utgå.
g) Som Råk- och Lotsmedlen under 1850—1854 i medeltal uppgått till
öfver 180,000 Ridr Riksmynt och syntes vara i betydligt stigande, ansåg Departements-Chefen
denna inkomst med visshet kunna beräknas till nämnda summa, eller
15.000 Ridr mera, än hvad Stats-kontoret föreslagit.
h) Ehuru Danska fyring smedlen, i händelse den med Danmark nu pågående
underhandling om Sundska Tullens utlösande skulle leda till det åsyftade ända
Bih.
till II St. Prot. 1856 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 7
50 Bil. N:o 6 till Kongl. Majd Näd. Prop. K:o \} om Statsverket 1856.
målet, icke vidare skulle komma att utgå, ansåg Departements-Chefen likväl, alt, då
nämnde fråga ännu icke vore bestämdt afgjord, ifrågavarande medel tillsvidare borde
bland Stats-inkomsterna upplagas.
i) Enär beräkningen af hvad Tullmedlen kunde komma att i den närmaste
framtiden utgöra, berodde på de tullbestämmelser, som vid den förestående Riksdagen
komme att fastställas och ännu icke med visshet kunde förutses, men till ledning dervid
likväl förekomme, att Svenske Ledamöterna i den af Kongl. Majit i nåder förordnade
Kommitté för ordnandet af Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
under den 2 sistlidne Maj inkommit med underdånigt förslag till ny Tulltaxa
och en för öfrigt i åtskilliga delar förändrad tull-lagstiftning, hade DepartementsChefen,
under förutsättning, att detta förslag, hvaröfver vederbörande embetsverks utlåtanden
ännu icke fullständigt ingått, komme att väsendtligen läggas till grund för Kongl.
Maj.ts och Rikets Ständers beslut i ämnet, ansett lämpligt att i främsta rummet taga i
betraktande bemälde Kommitté-ledamöters uppgjorda beräkning dels öfver den sannolika
ökning eller minskning i inkomst, som för hvarje särskild artikel skulle följa af den
föreslagna nya larifen, och dels öfver det resultat, som förmodades deraf uppkomma
med hänsigt till tull-inkomslerne i deras helhet. I denna kalkyl vore den tull-uppbörd,
hvilken, enligt nu i allmänhet gällande stadganden, skulle kunna äfven för kommande
år beräknas, jemte de hittills till Handels- och sjöfarts-fonden samt Städernas tolag
utgående afgifter, hvilka blifvit föreslagne att ingå i tull-afgiften, upptagne, på grund
af 1855 års erfarenhet (ill ett sammanlagdt belopp af . . . B.ko R:dr 9,250,000
samt den minskning, som antagits blifva en följd af den föreslagna förändringen
i tullsatsen, till  850,000
hvarjemte komme att afgå ersättningsanslag till Handels- och
sjöfarts-fonden samt Städerna, tillhopa  1,000,000 j 8-q qqq
så att Stats-verkets återstående tull-inkomst, efter Kommitterades förslag skulle
blifva
B:ko R:dr 7,400,000
eller 11,100,000 Riksdaler Riksmynt. Mot denna beräkning kunde måhända anmärkas,
att det syntes nog djerft att antaga just det år (1855), hvars tull-uppbörd så betydligt
öfverstigit alla de föregående årens, såsom den måttstock, hvarefter förhållandet i allmänhet
för framtiden borde bedömas. I detta afseende finge likväl erkännas, att de
skäl, hvarpå kommitterade grundat ett sådant förfarande, egde en ganska hög grad af
giltighet. Det kunde nemligen, enligt Departements-Chefens omdöme, icke förnekas: att,
i bredd med ett allmänt betydligt ökadt välstånd, landets förmåga att till förbrukning
införa utländskt gods äfven stigit; att följaktligen, i afseende å de för tull-uppbörden
vigtigaste artiklarue, såsom Socker, Kaffe, Tobak, Vin m. m. icke gerna någon minskning
i införsels-qvantiteterna, annat än möjligen undantagsvis, borde kunna motses; att
då, från och med innevarande år, införsel blifvit tillåten för en stor del varor, som
förut varit till införsel förbjudna, häraf äfven borde förväntas en ej obetydlig inkomst
B il. N:o 6 lill Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 51
utöfver hvad sora ingått år 1855; att, då några af de vigtigare kassa-artiklarne, såsom
Gryn, alla slag utom af spanmål, samt feta Oljor, hvilka under vanliga förhållanden
inbragte ej obetydliga summor, under en del af sistnämnde år undantagsvis varit
befriade från införsels-tull, afseende jemväl borde fästas derå, att ifall, på sätt Kommitterade
föreslagit, dessa artiklar framdeles åter komme att med tull beläggas, derigenom
likaledes kunde påräknas någon förhöjning i (ull-inkomsterna; samt slutligen, att genom
de betydliga tull-nedsättningar och lättnader i rörelsen, som enligt Kommilterades förslag
skulle komma att ega rum, en i allmänhet ökad förtullning otvifvelaktigt borde framkallas.
Då nu härtill komme, att under den tid, som förflutit sedan dessa beräkningar
blifvit uppgjorde, eller under de första åtta månaderne af innevarande år, tull-inkomsterna
jemte afgifterna till Handels- och sjöfarts-fonden icke allenast hållit jemna steg med
det föregående årets, utan med en sammanlagd summa af ej mindre än 2,116,000
R:dr Riksmynt öfverstigit hvad som under motsvarande lid 1855 häraf influtit, och den
erfarenhet, som sålunda kunnat vinnas, helt och hållet bekräftade ofvaunämnde, på endast
sannolikheter grundade åsigt; så ansåg Departemenfs-Chefen, i betraktande af allt detta,
att, om från det (otal-belopp 11,100,000 R:dr Riksmynt, hvilket Kommilterade antagit
såsom blifvande tull-uppbörd, ytterligare afdroges 600,000 R:dr — hvartill kunde vara
så myckel mera anledning, som Kongl. Maj:t måhända komme att äfven föreslå
borttagandet af tullen å salt och några andra större, för den fattigare befolkningen synnerligast
betungande förbruknings-artiklar, — kunde med all erforderlig trygghet den
summa, hvilken Stats-kontoret på helt andra grunder infört i sin beräkning, eller
10.500.000 Riksdaler Riksmynt, antagas såsom den inkomst, hvilken Stats-verket hade
att af Tullmedlen ärligen påräkna.
j) Då Chartce-Sigillalce-medlen under åren 1852—1854 i medeltal utgjort
något öfver 1,305,000 R:dr Riksmynt, samt, om än antagas måsje, alt de under
sistnämnde år beslutade förändringar i författningen om stämplade pappers-afgiften förorsakat
någon minskning i dennna intrad, samma minskning likväl icke skäligen kunde
beräknas till högre belopp, än omkring 100,000 R:dr; hemställde Departements-Chefen i
underdånighet, att inkomsten af ifrågavarande medel måtte i rundt tal upptagas till
1.200.000 R:dr Riksmynt, eller 135,000 R.dr mera, än hvad af Stats-kontoret beräknats.
k) Som Bränvins-Af giften, hvilken vid sednasle Riksdag beräknades till
3,000,000 R.dr Banco och nu af Stats-kontoret blifvit lill enahanda belopp eller
4.500.000 R:dr Riksmynt upptagen, för år 1855, sedan kontrollerings m. fl. kostnader
utgått af sjelfva skatten, influtit med öfver 4,600,000 R:dr sistnämnde mynt; så, och
då genom jemförelse mellan de hittills skedda anmälningarne till bränvinsbränning för
innevarande år och dem, som till samma tid nästlidne år egt rum, det visat sig, att i
sådana anmälanden kunde för detta år antagas en förhöjning af mer än 300,000
R;dr R:mt samt det förra årets erfarenhet jemväl ådagalagt, alt de i sjelfva verket inflytande
tillverkningsafgifterna med lika stor summa öfverstiga anmälningarnes belopp,
52 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
hvartill komme, att de mindre bränneriernes afverkningsförmåga visat sig vara allt för
lågt beräknad och att, om, såsom antagligt vore, rättelse härutinnan komme att ega
runi, inkomsten äfven komme att i mån derefter ökas; ansåg Departements-Chefen, med
tillika fästadt afseende å den i andra länder vunna erfarenhet om bränvins-skattens
alltjemnt fortsatta stigande, inkomsten af denna tillverkning med visshet kunna beräknas
till 4,800,000 R:dr R:mt eller 300,000 R:dr mera, än hvad Stats-kontoret upptagit.
I) Enligt hvad förut blifvit föreslaget skulle Restantierne, af Stats-kontoret
beräknade till 50,000 R:dr R:mt, upptagas under de titlar, hvilka de rätteligen tillhörde,
och således såsom särskild inkomst-titel försvinna.
I öfrigt hemställde Departements-Chefen i underdånighet, att de af Stats-kontoret
föreslagna beräkningar måtte tagas till grund för Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
i ämnet.
Om hvad Departements-Chefen sålunda i underdånighet föreslagit af Kongl.
Maj:t i nåder bifölles, skulle derigenom i förhållande (ill nu gällande Riks-stat uppkomma
följande förhöjning; nemligen:
å Ordinarie Inkoms terne:
1 :o Ordinarie Räntan Rdr Rml 1,125,265,
2:o Tionde Spanmål
„ 323,860-
4:o Arrende-medel af Kungsgårdar och andra Krono-lägenheter „ „ 68,000.
9:o Mantalspenningarne
,, 30,500.
10:o Böles-medel
„ 32,500.
11:0 Kavalleri-Regementenas Hästvakans-spanmål. „ 57,850.
12:o Ständiga Rot e-vakans-af gifter vid Skånska Infanteri
Regemenlena
„ 5,900.
18:o Bdtsmans-vakans-afgift
„ 4,000.
19:0 Krut- och Salpeter-försäljnings-medel
„ 30,000.
20:o Kontroll-slämpel-medel „ „ 2,000.
2t:o Båk- och hots-medel
„ 37,500.
22:o Danska Fyrings-medel
„ 55.
25:o Extra medel och uppbörder  „ „ 1,230.
å Extra Ordinarie Inkomsterna:
27:o Tull-medlen
„ 2,700,000.
30:o Chartce-Sigillatce-medlen
„ 135,000.
31:o Bränvins-afgiften
» 300,000.
Summa R:mt R:dr 4,853,660.
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1856. 53
Deremot skulle minskning uppstå å nedanstående Ordinarie
Inkomst-titlar med följande belopp, nemligen:
Afrads-spanmålen ,
R dr R:mt 480,000.
5:o Silfber-lionde, Myntare-lön och Slagskatt . .
»
»
750-
6:0 Koppar-räntan
»
»
53,000.
8:o Tionde och Hammar skattsjernet
33
»
175,650.
8:0 Svafvel-bruks-Tionden
55
»
125.
14:o Vakans-afgifter af nyroterad jord
33
»
3,000.
15:o Rote-vakan s-a/gift af utsockne frälse-hemman
i Halland
33
»
375.
16:o Furage-afgift af indelta kavalleriet ....
53
n
48,450.
17:o Tross-passevolans-afgift
23:0 Konvoj-Kommissariatels bidrag lill Turkiska beskickningens
33
»
20.
aflöning
33
»
200.
24:o Observalions-medel
33
»
7,000.
26:0 Intresse-medel
33
»
40.
äfvensom å
33
»
195,000.
Summa
ll-.dr
R:mt
963,610.
Då från ofvanstående föreslagna förhöjningar Rdr Riksmynt
.
. 4,853,660.
dragas omförmäida nedsätlningar
963.6 10.
återstode således en ökad tillgång af Rdr Riksmynt  3,890,050.
Härefter utbad sig Departements-Chefeu i underdånighet, att nu äfven få uppgifva
de tillgångar, hvilka möjligen kunde vara att påräkna för fyllande af sådana
tillfälliga anslagsbehof, som blott för en gang eller för viss tidrymd uppslode; och
anmälde i sådant afseende Departements-Chefen i underdånighet, alt, enligt från Fullmäktige
i Riksgälds-kontorel inhemtade upplysningar, nämnde Verks ställning vid 1857
års slut, eller den tidpunkt, då nästa statsreglering sannolikt komme att vidtaga, blifvit
approximativt beräknad att vara följande, nemligen:
Tillgångar Banko R:dr 16,286,000.
Skulder  „ „ 7,057,000.
således öfverskott  » » 9,229,000;
men då bland tillgångarne blifvit upptaget dels hvad som enligt förslagsberäkning öfver
skulder och tillgångar i följd af de till jernvägsanläggningar upplånte och anslagne
medel visat sig utgöra bristen vid 1857 års slut, eller omkring Banko R.dr 4,995,000.
dels åtskilliga sådana fordringar, för hvilka Riksgälds-kontorel, efter
all sannolikhet, icke hade att förvänta någon godtgörelse, såsom för:
. Transport 4,995,000.
54 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Slats ver kel 1856.
Transport 4,995,000.
förskott till inlösen af 1 bränvins-brännings-redskap, omkring 50,000.
förskjutne kostnader för instundande riksdag, omkring . . . 280,000.
lyflade medel å det vid 1850—1851 års riksdag anvisade
mindre kreditiv, omkring
624,000.
kreditivet lill postskjuts-legans förhöjning  13,000.
kreditivet lill neutralitetens upprätthållande  2,500,000.
lyftade medel å det vid sednaste riksdag beviljade kreditiv till
rikets försvar  1,550,000.
kreditivet till bestridande af kostnader för Sveriges deltagande
i Pariser-Expositionen  50,000. - q67. qqq
tillsammans Banko R:dr 10,06 2,000.
så visade sig häraf, att vid omförmälde tidpunkt, eller nästkommande års slut, Riksgälds-konforet
icke komme att ega något samladt disponibelt öfverskott, utan fastheldre
en brist af omkring 850,000 R-’dr Banko, hvilken ytterligare skulle komma att ökas,
derest anvisning skedde på de låne- och anslagssummor, (uppgående sammanlagdt till
något mera än 888,000 R:dr), hvilka blifvit ställda (ill Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
men hvaraf någon utbetalning hittills icke ifrågakommit.
Härvid borde likväl anmärkas, att bland skulderne blifvit upptagne dels åtskilliga
betydliga belopp, hvilka ej kunde komma i fråga att på en gång eller i den närmaste
framliden utbetalas, såsom t. ex återstoden af Riksgälds-konlorets gamla skuld
till Rikets Ständers Bank, uppgående vid 1857 års slut till 2,376,000 R:dr Banko, hvarå,
förutan ränta, endast skulle årligen afbelalas 88,000 R:dr nämnde mynt, dels ock ännu
inneslående 450,000 R:dr af det å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv för utomordentliga
försvarsanstalter, och hvilka medel numera sannolikt ej behöfde anlitas; hvarförutan
borde (agas i betraktande, att hela den utbetalning, som tillhörde Riksgälds-kontoret
för jernvägsanläggningarne, och som vore beräknad att vid 1857 års slut uppgå till en
summa af 5,9 10,000 R:dr Banko, skulle komma att besörjas, utan att Riksgälds-kontoret
för detta ändamål behöfde upptaga vidare lån, än som redan skett, utgörande endast
173,466 R:dr 32 sk.; så att, för den händelse Rikets Ständer skulle finna dessa jernvägsmedel
böra, enligt det derom fattade beslutet, genom utgifvande af Stals—obligationer
betäckas och Riksgälds-kontoret återgäldas, största delen bäraf blefve att anse såsom
ett samladt öfverskott vid begynnelsen af den nästkommande Statsreglerings-perioden.
Men, äfven utan att taga i beräkning något sådant öfverskott vid början af denna
tidrymd, visade sig dock, att under de år, då nästa Statsreglering blefve gällande, det
med säkerhet kunde påräknas, att till Riksgälds-kontoret komme att inflyta ganska betydliga
summor, hvilka, enligt Departements-Chefens åsigt, kunde och borde beräknas
såsom tillgång för fyllande af Statens extra och tillfälliga behof under samma tid. Departements-Chefen
funne nemligen det ej öfverensstämma med en riktig Statshushåll
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj\ls Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856. 55
nings-grundsals, alt de öfverskott och inkomster, hvilka under nämnde tid, eller åren
1858, 1859 och 1860, komme att lill Riksgälds-kontoret ingå, blefve derstädes samlade
och upplagde, utan borde dessa medel, enligt Departements-Chefens tanke, i samma
mån de inflöte, återgifvas åt rörelsen genom att användas till de extra ordinarie
statsutgifter, hvilka vore af behofvet påkallade, på samma sätt, som Statens vanliga
inkomster voro beräknade att för en viss tid belacka de under densamma belöpande
ordinarie statsbehofven; och ansåg Departements-Chefen, att, till ledning vid bedömmandet
af de tillgångar utaf omförmälda beskaffenhet, hvilka under nyssnämnde tidrymd
skulle blifva för Riksgälds-kontoret disponibla, kunde uppställas följande approximativa
beräkning, nemligen:
A. Öfverskotten på Stats-verkets Inkomster.
Enligt afslutad Rikshufvudbok hade Stats-verkets inkomster för
1854 uppgått till mer än 22,000,000 R:dr Riksmynt; men då Kronouppbörden
för 1855, med mera än 885,000 R:dr öfverstigit det föregående
årets, och tullinkomsterne för samma år 1855 äfven ökats med mera än
1,900,000 R:dr Riksmynt, kunde Stats-verkets inkomster för år 1855 i
rundt tal upptagas till R:dr Riksmynt 24,700,000.
Under innevarande år 1856 hade Tull-inkomsten redan med ett
belopp af mera än 2,000,000 R:dr Runt öfverstigit, och komme bränvinsskatten
att med åtminstone 500,000 R:dr öfverskjuta hvad af dessa begge
inkomst-titlar år 1855 influtit; men om tillökningarne l dessa afseenden
här endast upptoges till sammanlagdt 2,000,000, skulle likväl Stats-verkets
inkomst för år 1856 utgöra 26,700,000.
För nästkommande år kunde bränvins-skalten antagas uppgå till
samma belopp, som under det innevarande; hvaremot Departements-Chefen
ej ansåg sig böra beräkna någon tillökning i tull-inkomsterna utöfver
hvad som år 1855 egde rum; och upptoges således statsverkets inkomst
för år 1857 endast till  25,200,000.
Sammanlagda sfats-inkomsten för åren 1855, 1856 och 1857
skulle således blifva  76,600,000
och om härifrån afdroges utgifterna enligt Riks-stalen (21,537,450), med
tillägg för brister i förslags-anslagen:
för år 1855
22,000,000
för år 1856
22,000,000
K» är 1857 72,000.000 66 000000
så visade sig, att på Statsverkets inkomster under nämnde tid kunde med
säkerhet antagas uppkomma ett öfverskott af tillsammans Riksdaler R:mt 10,600,000
Transport 10,600,000
56 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
Transport 10,600,000
B. Den till Riksgälds-kontoret ingående allmänna Bevillningen.
Denna inkomst hade enligt Riksgälds-kontorets uppgift, sednast uppgått
till 1,995,000 R:dr Rmit och, under förutsättning att grunderna för
beskattningen blefve i det väsendtligaste oförändrade, kunde alltså samma
inkomst för åren 1858, 1859 och 1860 i rundt tal upptagas tili sammanlagdt
6,000,000
C- 1857 års Bidrag för bestridande af de på Riksgäldskontoret
anvisade utgifter, hvilket vid början af år 1858 borde från
Stats-kontoret ingå och enligt Riks-staten utgjorde 2,222,070 R:dr Runt,
upptoges i rundt tal till  2,200,000
Summa R:dr R:int 18,800,000
Från denna summa, såvida den skulle uttrycka hvad som vore
disponibelt för framtida behof, borde dock afdragas hvad som redan blifvit
anvisadt att utgå såsom anslags- och lånesummor (hvaribland den betydligaste
utgjordes af de i lånet för jernvägen mellan Fahlun och Gefle
belöpande andelar, tillsammans 960,000 R:dr): uppgående dessa summor,
hvaraf emellertid någon utbetalning ej inträffade förr än efter 1857 års
slut, till omkring  1,170,000
Och skulle alltså för tillfälliga anslagsbehof under nästkommande
Statsreglerings-period vara att utaf uu omförmälda tillgångar disponera en
summa af minst Riksdaler Riksmynt 17,630,000
1 denna beräkning hade likväl ej blifvit intagne dels de mindre beviiiningar m.
fl. afgifter, hvilka till Riksgälds-kontoret ingå, dels inflytande räntor och afbetalningar å
förut beviljade lån och anslag, enligt Riksgälds-kontorets uppgifter, för närvarande uppgående
lill sammaulagdt omkring 400,000 R:dr årligen, men som framdeles komma att
ökas, likasom å andra sidan ej helier blifvit afräknadt hvad som enligt äldre fortfarande
förbindelser tillhörde Riksgälds-kontoret all utbetala, utgörande omkring 650,000 R:dr
hvarje år.
Särskildt ville Departements-Chefen hafva i underdånighet fästat Kongl. Majlis
nådiga uppmärksamhet derpå, att uti nu uppgjorda beräkning icke blifvit upptaget något
tillskott från Rikets Ständers Bank, ehuru det läte sig förmoda, alt Rikets Ständer äfven
vid denna riksdag kunde finna lämpligt förordna om öfverlemnande till större eller mindre
del af den derstädes för åren 1854, 1855 och 1856 samlade vinst, hvilken för
förstnämnda
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o om Statsverket 1856. 57
förstnämnda år uppgått till Riksmynt Riksdaler  1,301,728
och för år 1855 till 1,187,410
samt innevarande år ansågs komma att utgöra ungefärligen samma belopp,
som för år 1854, eller i rundt tal  1,300,000
tillsammans R:dr Runt 3,789,138
Efter att sålunda hafva i underdånighet sig yttrat rörande beräkningen af så väl
Stats-verkets ordinarie och extra ordinarie inkomster, som de för tillfälliga anslagsbehof
påräkneliga tillgångar, anhöll Departements-Chefen i underdånighet, att, i sammanhang
med frågan om de till Departementet hörande utgift-staters reglerande, få i underdånighet
anmäla hvad Stats-kontorets ofvanomförmälda berättelse innehölle i de delar,
som ej afsåge inkomstberäkningen.
Hvad Departements-Chefen nu i underdånighet
hemställt, och hvari Stats-Rådets öfrige Ledamöter till
alla delar instämde, behagade Kongl. Maj:t i Nåder gilla
och bifalla.
Ex protocollo.
Carl von Schantz.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen i Stat s-rådet å Stockholms Slott den 16
October 1856.
Närvarand e:
Hans Excellens, Justitie-Sfats-Ministern, Herr Gunther;
Hans Excellens, Ståts-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim; samt
Stats-råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist,
Chefen för Finans-Departementet, Stats-rådet Gripenstedt, anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Majus nådiga ompröfvande de Finans-departementets föredragBih.
lill R. St. Prot. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 8
58 Bil. iV:o 6 till Kont/l. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Stalsrerket 1856.
ning tillhörande frågor, som anginge regleringen af utgifterne å Riks-slatens försia,
sjunde och nionde hufvud-titlar; i hvilket afseende sålunda först förekom beräkning af
anslagen å
Första hufvud-titeln,
omfallande Kongl. Hof- och Slotts-staterna.
Departemenis-Chefen anmälde härvid i underdånighet:
l.-o Riks-marskalks-embetets underdåniga Memorial den 13 i denna månad, deruti
Riks-marskalks-embetel, med anledning af H. K. H. Arifursten, Hertigens af Östergöthland
förestående förmälning, hemställt, det Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer
att bevilja dels ett anslag för en gång i och för inredande af den våning, som kornnie
att af deras Kongl. Högheler, Hertigen och Hertiginnan, efter deras förmälning, begagnas,
äfvensom anskaffande af nödiga möbler dertill samt öfrige inventarier för deras
Kongl. Högheters bosättning, hvilket anslag, enär den enda till bostad för deras Kongl.
Högheter, efter deras förmälning, lämpliga lokal, som för närvarande funnes, nemligen
det Arffurstliga palatset vid Guslaf Adolfs torg vore till sitt inre oundgängligen i behof
af reparation för att kunna af deras Kongl. Högheter bebos, samt för öfrigt derstädes
saknades möbler, husgeråd och aila andra för bosättning erforderlige inventarier, Riksmarskalks-embetel,
med afseende å nu gällande höga arbetslöner och inköpspris, föreslagit
tili en summa af ] 50,000 Riksdaler riksmynt, dels ock ett årligt anslag till deras
Kongl. Högheters hofhållning af 150,000 IRdr samma mynt, på det sätt, atti sistnämnda
belopp borde inbegripas 18,000 r;dr riksmynt såsom H. K. H. Hertiginnans handpenningar,
samt att H. K. H. Hertigen från och med den lid detta anslag finge uppbäras,
frånträder den af H. Kongl. Höghet hittills uppburna andel uti anslaget till deras Kongl.
Högheter Arf-furstarne.
Då, enligt hvad Riks-marskalks-embetet anmält, för H. K. H. Hertigens af Östergöthland
hofhållning skulle, efter H. Kongl. Höghets förmälning, erfordras årligen 150,000
Ridr riksmynt, deruti inbegripne ofvannämnde handpenningar, men härutaf s/ivOelar eller
i rundt tal 44,000 R.dr, borde enligt den deluiugsgrund, som, i förhållande efter de
förenade rikena Sveriges och Norriges olika folkmängd, blifvit antagen, belöpa sig på
sistnämnde rike, hemställde Departements-Chefen i underdånighet, att Kongl. Majit måtte
af Rikets Ständer i nåder äska, såsom svenska Statsverkets bidrag lill nämnda hofhållning,
det återstående beloppet 106,000 Ridr, alt i riks-staten uppföras under benämning:
“Deras Kongl Högheter Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland*; Och som
för H. K. H. Prins Oscar, efter tillträdandet af detta ökade anslag, icke längre erfordrades
någon andel uti det hittills varande anslaget till deras Kongl. Högheter Arf-furstarne,
hemställde Departements-Chefen, att detta anslag, nu 30,000 Ridr riksmynt,
måtte, för “Deras Kongl. Högheter Hertigen af Dalarne och Prinsessan Eugenie®, bestämmas
till 20,000 Ridr riksmynt.
Emellertid, då den nya stais-regleringeu sannolikt icke komme att tillämpas förr
än från och med år 1858, men H. K. H. Hertigens af Östergöthland förmälning lärer
Bil. N:o 6 till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1856. 59
vara ämnad alt dessförinnan ega rum, tillstyrke Departements-Chefen underdånigst, alt
för år 1857 Hans Kongl. Höghet, med åtnjulande af 10,000 R.dr från Deras Kongl.
Högheter Arf-Furstarnés nuvarande anslag, malte genom framställning till Rikets Ständer
beredas fyllnadsanslag lili Hofhållningen för en gång med 96,00 0 R:dr Riksmynt;
äfvensom det anslag Riks-marskalk-Embetet föreslagit (ill Deras Kongl. Högheter Hertigens
och Hertiginnans af Östergöthlands bosättning, 150,000 R;dr, skulle, enligt Departements-Chefens
underdåniga åsigt, på enahanda sätt ingå i extra Statsregleringen.
2:o. Riks-Marskalks-Embetets underdåniga Memorial den 21 sistlidne Maj, af
hufvudsaklig;! innehåll, att utaf det anslag till underhåll af Kongl. Residens-Slottet och
öfrige till Kongl. Hofhållningen upplåtne byggnader, som vid 1818 års Riksdag bestämdes,
och hvilket, sedan det vid Riksdagen år 1844 blifvit från sjunde till första Hufvud-tileln
öfverflyttad!, ännu fortfarande utginge med 32,000 R:dr banko om året, bilfvit
afsedde:
till underhåll af Kongl. Slottet med f. d. Oxenstjernska huset och vaktstallen derinvid 25,000;
deraf likväl till arfvoden åt den vid slottsbyggnaden anställde
personal årligen utgått 2,366; 32.
„ „ „ Kongl. Hofstallet  2,000,
„ „ „ H. K. H. Arf-Furstens Palats, Öfver-hofstallmäsfare-bostället,
Under-stallmästare-bostället, f. d. Oldenburgska huset, det
Kongl, stallet tillhörande smedje-, sadelmakare- och vedbodbyggnaderne,
H. M. Enke-Drottningens stall med tillhörande
boställsrum och ulhusbyggnader, Kongl, fatburen, husgerådskammarens
magasinshus samt tvättstugan under Norrbro. . 5,000;
att, då underhålls-kostnaden för H. K. H. Arf-Furstens Palats och de derefter uppräknade
byggnader, under sednast förflutna sex år uppgått till 37,963 R:dr 8 sk. 8 rst.
men anslaget för nämnde år endast utgjort tillsammans 30,000 R:dr,
hade alltså utgifterne för berörde byggnader öfverstigit
inkomsterna med 7,063 R.-dr 8 sk. 8 rst,
eller i medeltal årligen 1,327 R=dr 9 sk. 5 rst. allt banko, hvilket belopp blifvit af anslaget
till Kongl. Slottet godtgjordt;— att, detta oaktadt, åtskilliga betydliga arbeten å
en del af dessa byggnader vore af behofvet högt påkallade, men måst år ifrån år
uppskjutas, enär deras verkställande skulle hafva gjort underhållsmedlen för Kongl. Slottet
alldeles otillräckliga; — att, äfven å sjelfva slottet jemte Vaktstallen och f. d. Oxenstjernska
huset oundgängeligen förestode i den underdåniga skrifvelsen uppräknade arbeten
af sådan omfattning, ait anslagssumman omöjligen kunde förslå till bestridande af
kostnaden derför, beräknad till mer än 120,000 R:dr banko; samt att, ehuru dessa arbeten
vore ämnade att utföras endast successivt, det likväl icke vore möjligt att verkställa
dem med det nuvarande anslaget.
Med stöd af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, och då Riks-marskalks
-
60 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
Embetet ansett, att en tillökning uti ofvanberörde underhållssumma af 10,000 R:dr b:ko
om året skulle göra det möjligt att småningom, utan särskildt anslag, verkställa alla de
förenämnde stora reperationerue jemte de årliga mindre underhållsarbetena, äfvensom
den ytterst nödvändiga nybyggnaden af Vaktstallen, hade Riks-marskalks-Embetet, under
åberopande jemväl af Ståtbållare-Embetets å Stockholms Slott derom gjorda begäran, i
underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes uti Nådig Proposition till Rikets Ständer
föreslå, att anslaget till underhåll af Kongl, slottet samt öfrige här ofvan uppräknade,
Staten tillhörande byggnader måtte, med ett (ill 42,000 R:dr b:ko årligen förhöjdt belopp,
från och med nästkommande år utgå.
Med afseende å hvad Riks-marskalks-Embetet sålunda anmält angående behofvet
af tillökning uti anslaget till underhåll af Kongl. Residens-slottet och öfriga till den
Kongl. Hofhållningen upplåtue byggnader, hemställer Departemenls-Chefen i underdånighet,
det Kongl. Maj.t ville hos Rikets Ständer föreslå, att nämnde anslag måtte vid den
blifvande statsregleriugen förhöjas med 15,000 R:dr Riksmynt om året eller till 63,000
R:dr samma mynt.
3:o. Riksmarskalks-embetels underdåniga Memorial den 19 sistlidne Juli, deruti,
jemte förmälan, hurusom Slåthållare-embetet å Stockholms slott tilikännagifvit, att ej
mindre anslaget till uppköp af ved och kol för de Kongl, och Furstliga Hofvens behof,
hvilket alltifrån år 1819 utgått med ett oförändradt belopp af 25,210 R:dr Rauko om
året, än äfven de till Kongl, slottet och H. K. H. Arffurstens palats för inre polis-,
lys- och renhållningen samt brandväsendet och yttre lyshållningen anslagne medel,
hvilka från och med år 1841 utgjort tillhopa 16,417 R;dr samma mynt årligen, med
tillägg endast år 1852 af 613 Rulr Ranko för den då tillkomna lyshållningen m. m.
vid H. K. H. Arffurstens palats, numera, i anseende till det på sednare åren betydligt
stegrade priset å så väl ved och kol samt omkostnaderne för upptagning deraf, som
olja, materialier och arbetslöner m. m. vore alldeles otillräckliga, Riksmarskalks-embetet,
i enlighet med Stålhållare-embetets begäran, och på grund af bifogade kostnadsförslag,
underdånigst anhållit, det Kongl. Maj:t läcktes, uti Nådig proposition till Rikets Ständer
föreslå, alt anslaget till inre polis-, lys- och renhållningen, hvilket nu utgjorde 11,230
R:dr, måtte förhöjas med 3,770 R:dr eller till 15,000 R:dr; anslaget till ved och kol
varda från nuvarande beloppet, 25,210 R:dr, ökadt genom tillagde 8,123 R:dr 16 sk.
till 33,333 R:dr 16., samt anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid
Kongl, slottet och H. K. H. Arffurstens palats, nu 5,800 R:dr, ökas nied 86 6 R.dr
32 sk. eller till 6,666 R:dr 32 sk., allt Banko.
Med anledning häraf hemställde Departements-Chefen i underdånighet, det Kongl.
Maj.t behagade hos Rikets Sländer föreslå, att ofvanberörde anslag måtte, i enlighet med
Riksmarskalks-embetels underdåniga förslag, höjas, nemligen:
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. N:o 1, örn Statsverket 1856. 61
Anslaget: Polis-, lys- och renhållning vid Kongl, slottet och Arf
prinsens
palats till  22,500 R:dr,
Anslaget : Fed och kol för de Kongl, hofven lill  50,000 R:dr,
samt Anslaget: Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Kongl.
slottet och Arfprinsens palats lill 10,000 R:dr,
allt riksmynt.
Hvad Departements-Ciiefen sålunda angående
regleringen af nu omförmälde anslag under Förslå Hufvudtiteln
underdånigst hemställt och hvaruli Statsrådets
öfrige ledamöter jemväl instämde, fann Kongl. Majit
godt i Nåder gilla och bifalla.
Då härefter till pröfning förekommo utgifterna under riksstatens
Sjunde hufvud-litel,
innefattande anslagen för Finans-Departementet; •—
erinrade först Departemenls-Chefen i underdånighet, hurusom de tillökningar uti anslagen
å denna Hufvud-Titel, hvilka ansetts böra af Rikets Ständer äskas för (illvägabringande
af den utaf Kongl. Majit under den 11 innevarande månad beslutade löureglering för
Finans-Departementets Expedition och de under detta Departement lydande Embetsverk,
nemligen Kammar-kollegium, Slats-kontoref, jemte Mynt- och Koutrollverken, KammarRällen
och Öfver-Intendents-Embetet, funnos uti protokollet öfver Finans-ärenden för
nämnde dag upptagne; hvarefter Departements-Chefen underdånigst hemställde, att sedan,
med anledning af gjord framställning angående förhöjning i ailöningen för gesäller och
drängar vid Kronobageriet samt Slotts- och förrådsmagasinet härstädes, Kongl. Majit i
enlighet med hvad ej mindre Stats-kontoret än Krigs-kollegium i underdånighet tillstyrkt,
under den 2 November 1855, medgifvit, att, med beräkning från och med den 1 Juli
samma år, den kontanta aflöuingen måtte få förhöjas, för 1 ordinarie och 4 extra gesäller
vid härvarande Kronobageri från 25 ITdr (ill 33 R:dr 16 sk. i månaden för
hvardera, och för hvarje af de 3 drängarne vid Slotts- och Förrådsmagasinet härstädes
från J33 R:dr 16 sk. till 200 R:dr om året, samt att dessa tillökningar, utgörande tillsammans
700 R:dr B:ko, eller 1,050 R:dr Runt, linge, under afbidan af deras uppförande å stat under
7:de Hufvud-titeln, tills vidare utgå af 4:de Hufvud-titelns anslag till spanmålsuppbandlings-
och bagerikostnader, frågan om den sålunda tills vidare beviljade lönförhöjningens uppförande
såsom tillägg å anslaget för Stats-kontoret och kronomagasinerna nu måtte ingå
i den nådiga propositionen lill Rikets Ständer; Och tillstyrkte Departements-chefen derjemte
i underdånighet, att anslaget för Tullverket 800,000 R:dr Banko eller 1,200,000
R:dr riksmynt, som i nuvarande riks-slat finnes uppfördt i egenskap af förslags-anslag
alt af Tullmedlen direkte utgå, mätte, med afseende å de, jemte tulluppbörden, stigande
afkorlningar, restitutioner och omkostnader samt aflöningar, hvilka utgifter år 1855 uppgått
till mer än 1,800,000 R:dr, höjas med 600,000 R:dr sistnämnda mynt; hvaremot
62 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:0 1, om Statsverket 1856.
Departements-Chefen, med anledning af hvad vid regleringen af ulgifterna å andra
hufvud-iiteln blifvit bestämdt, angående upptagande å denna hufvud-titel af det belopp,
6,000 Riksdaler riksmynt, som hittills af anslaget till byggnader och reparationer i
laudsorterne utgått till styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, i underdånighet
erinrade, hurusom detta anslag, till följd häraf, borde minskas med ett motsvarande
belopp eller 6,000 R:dr riksmynt; äfvensom Departements-Chefen ansåg, att,
då ljuspenningarne, som ulginge af anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved
och ljus, voro ämnade att upphöra inom de embetsverk, för hvilka Kongl. Maj:t nu i
nåder föreslagit förbättrade löner, detta förslags-anslag, i händelse af bifall härtill, kunde
minskas med 4,750 R;dr riksmynt.
Beträffande härefter sådane å nu ifrågavarande hufvud-titel erforderliga anslag,
hvilka borde anvisas å de tillgångar, som komme att för tillfälliga behof afses, anmälde
Departements-Chefen i underdånighet:
l:o Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga memorial den
30 sistlidrie Augusti, deruti, med anledning af en utaf Stålhållare-embetet vid Drottningholms
Kongl, lustslott gjord framställning, att, då den emellan nämnde lustslott och
Kersön befintliga flytande Irädbro vore nära oduglig och fördenskull ny bro på detta
ställe otvifvelaktigt snart erfordrades, en chaussé mätte, i stället för flottbro, byggas
öfver sundet i samma sträcka som bron ligger, bemäide styrelse anmält, att Distriktchefen,
majoren F. W. Leijonancker i berörde hänseende verkställt undersökningar samt
utarbetat plan till chaussé-byggnad öfver Drottningholms-sundet, hvilken, enligt insänd
ritning och kostnadsförslag, skulle kunna för 80,662 R:dr 32 sk. banko verkställas;
men att, med rättelse efter den plan jemte kostnadsförslag, som blifvit genom styrelsens
försorg, redan år 1848 upprättad och nu med afseende å dagsverkens och materialiers
under tiden stegrade pris, samt med en genom brobyggnaderne vid Traneberg och
Nockeby vunnen erfarenhet, öfversedd, ny flottbro öfver Drottningholms-sundet, hvarest
ej ifrågakomme behof af att, såsom vid Traneberg och Nockeby, åvägabringa rörlig bro
för sjötrafiken, kunde anläggas för en summa af 40,500 R:dr banko.
Då, enligt hvad kändt och vitsordadt var, den emellan Drottningholm och Kersön
befintliga trädbro befunne sig i sådant skick, att i dess ställe någon ny förbindelse
mellan sundets stränder mäste tillvägabringas, vare sig genom chaussé-auläggniug eller
brobyggnad, men kostnaden derför, äfven efter lägre förslaget, icke kunde af det strängt
anlitade stats-anslaget för byggnader och reparationer i laudsorterne eller af andra tillgängliga
medel bestridas, ansåg Departements-Chefen annan utväg dertill icke förefinnas,
än att till Rikets Ständer, hos hvilka det nära förestående behofvet af jemväl denna
bros ombyggnad blifvit i nådig proposition den 16 November 1853 angifvet, göra nådig
framställning om beviljande af den för en ny flottbro på ifrågavarande ställe erforderliga
summa, i rundt tal 61,000 R:dr riksmynt.
2:o Öfver-Intendents-einbetets underdåniga Memorial den 26 sistlidne Augusti,
deruti embetet, till underdånig åtlydnad af Kongl. Majds Nådiga Bref den 15 Mars in
-
Bil. N:o 6 lill Kongl. Majlis Nåd. Prog. N:o om Statsverket 1856. 63
nevaraude år och i anledning af väckt fråga om Nådig Propositions aflåtande till Rikets
Ständer angående ytterligare anslag till iståndsättande af Wadstena slott, afgifvit dels
berättelse om de åtgärder, som, på grund af Kongl. Majus Nådiga Bref den 13 Juli
1850, hittills blifvit för detta ändamål vidtagna, dels ock förslag till slottets fullständiga
iståndsättande i afseende å det yttre, äfvensom till nödig stensättning vid grafkanlerna
omkring slotlsborggården. I sådant afseende hade Öfver-Intendents-embetet, som genom
sistnämnda Nådiga Bref blifvit anbefaldt att föranstalta om verkställighet af alla, med
hänsigt till slottets och dess torns yttre iståndsättande, uti ett år 1850 uppgjordt kostnadsförslag
upptagne, till 15,637 R:dr 36 sk. beräknade reparationer, underdånigst
anmält, att ifrågavarande reparationer blifvit af brist på tillgångar inskränkte till de
fyra särdeles förfallne valltornen jemte de smärre mellanbyggnader, som förenade de
båda norra tornen med slottets hufvudbygguad: samt att, då härvid visat sig, att alla
delar af byggnaderna vore långt mera förfallna än som genom de derå verkställde besigtningar
kunnat utrönas, äfvensom att grundmurarne under slottet på liera ställen vore
nedrasade och i största behof af reparation och fogstrykning, hade vid detta förhållande,
så betydliga arbeten, utöfver hvad i förslaget beräknats, tillkommit, att yttre iståndsättandet
af valltornen jemte tillhörande mellanbyggnader närmast slottet först år 1854
hunnit afslutas och fordrat en kostnad af 20,994 R:dr 38 sk., oberäknad den genom
Kongl. Majus Nådiga Bref den 25 Augusti 1852 anbefallda ombyggnad af den till
slottet ledande stenbron, hvilken medfört en utgift af 3,600 R:dr; och alt sammanräknade
kostnaden 24,594 R:dr 38 sk. utgått af följande medel, nemligen:
af ett utaf Rikets åren 1850—1851 församlade Stäuder anvisadt
anslag B:ko R:dr 8,000: — —
„ en från Östergöthlands läns ränteri lefvererad behållning
af Wadstena slotts reparations-medel .... „ „ 529: 29. —
„ Anslaget till underhåll af Magasinsbyggnaderne i lands
orterne
„ 5,177: 22. 8.
„ Besparingarne å Riks-statens 7:de Hufvudtitel. . . „ „ 1,930: 32. 4.
samt af Allmänna Bygguadsanslaget för landsorterne. „ „ 8,957: 2. —
= 24,594: 38. —
Uti ofvannämnde kostnadsförslag voro icke inberäknade utgifterna för iståndsättandet
af slottets alla utvändiga fönster, portomfattniugar och ornamenter m. m. af huggen
kalksten, eller borggårdens förseende med trädplantering samt inhägnad; och hade
Öfver-Intendents-embetet nu, beträffande de å slottets utvändiga sidor befintliga slenhuggeri-arbeten,
yttrat, att embelet, med afseende på slottets tillkommande bestämmelse
efter den numera fullbordade hamnanläggningen, icke funnit skäl att fästa uppmärksamhet
vid obetydliga bristfälligheler, såsom mindre skador på kanter, hörn o. s. v., utan
till iståndsättande endast upptagit alla sådana, af tidens åverkan förorsakade eiler genom
vårdslös medfart åkomna skador, som vore synliga från närmaste omgifningarne kring
64 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o L, om Statsverket 1856.
slottet och deråt gåfve ett missvårdadt eller bofälligt utseende. Då emellertid de undersökningar
af bristfälligheterna, som måste föregå en säker beräkning af kostnaderue för
deras botande, mötte stora svårigheter i byggnadens höjd och beskaffenhet, hade det
för Öfver-Intendents-embetet ej varit möjligt att göra annat än ungefärliga beräkningar
öfver kostnaderne för det ifrågavarande arbetet; varande embetet dock af den åsigt,
att de belopp som funnos upptagne uti ett förevarande underdåniga Memorial bifogadt,
år 1851 uppgjordt kostnadsförslag, sedan dess slutsumma blifvit, med afseende å mellankommen
prisstegring å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden, ökad med 33*/* procent
och med tillagdt arfvode för en pålitlig och skicklig Tillsyningsman 1,000 K:dr,
till 14,842 R-.dr 32 sk. Banko, icke skulle komma att vid arbetets verkställande öfverskridas.
Och hade Öfver-Intendents-embetet, i afseende å sättet för utförande af della
arbete, underdånigst föreslagit, att den huggna stenen måtte få förfärdigas vid någotdera
af stenbrotten vid Borghamn, efter på slottet tagne mallar och till de qvantiteter, som
förslaget upptoge samt betingas för fot eller för stycke, hvarom kontrakt borde afslutas;
att stenen måtte färdig sjöledes transporteras till Wadstena och Iefvereras vid slottet;
samt att kontrakt borde afslutas med pålitlig person om tillhandahållande af arbetare,
materialier och nödiga ställningar, men stenens inpassning och inmurning verkställas efter
räkning eller särskilda beting.
Vidkommande de släta delarne af slottets yttermurar, som äfven vore af kalksten
och, så vidt hittills kunnat utrönas, aldrig varit rappade eller aifärgade, hade Öf
ver-Intendents-embetet
icke ansett annan åtgärd dervid vara att vidtaga, än alt liktidigt
med stenhuggeri-arbetets inmurning komplettera fogstrykningen mellan stenarne med
kalkbruk af mörk färg.
Slottsgårdens inhägnad hade Öfver-Intendents-embetet ansett behöflig hufvudsakligen
af det skäl, att sedan de vallar, som förenat sydöstra och sydvestra tornen så
väl sinsemellan som med sjelfva slottsbyggnaden, blifvit borttagna, malerialierne använda
till hamnbyggnaden samt sjelfva vallgrafvarne begagnade till hamn, hade tillfälle uppkommit
för de i grafvarne ingående fartyg att lägga till vid hvilken punkt sorn helst
af borggården och begagna densamma till lossnings- och lastnings-plats, hvarigenom
skada lätt kunde inträffa å så väl borggården, som sjelfva slottet och slottsbron, men
synnerligast å de af kullersten murade, särdeles svaga grundmurar, hvarpå slollsvallarne
stått och som utgjorde de till hamn använde slottsgrafvarnes inre sida, så att dessa
murar, använde till hamnkaj, tvifvelsutan innan kort skulle erfordra en omfaitande och
mycket kostsam reparation. Följaktligen och då träd, som å slottsgården planterades,
möjligen på denna flacka trakt icke skulle vexa och frodas utan det skydd emot
okynnet och vindarne, som af en stängselmur åstadkommes, äfvensom en sådan, uppförd
i vallarnes ställe, skulle åt slottsplatsen i dess helhet gifva ett bättre och mera
sammanhängande utseende, än den nu egde, hade Öfver-Intendents-embetet förnyat ett
äldre underdånigt förslag, att en mur af kalksten kring borggården måtte, i enlighet
med
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 65
med en det underdåniga Memorialet bilagd ritning, få uppföras samt en rad löfträd derinom
planteras; varande kostnaden beräknad
för muren till R;dr 5,000: —
oell för trädplanteringen till  „ 200: —
R:dr 5,200:~-—
så att, med tillägg af ofvannämnda summa för slottsbyggnadens yttre
iståndsättande ' 14,842: 32.
alltså hela kostnaden för dessa arbeten komme att uppgå till . . 20,042: 32.
Då likväl statsanslaget till byggnader och reparationer i landsorterne vore
egentligen afsedt och strängt anlitadt till underhållande af andra för allmänt ändamål
uppförda nödvändiga byggnader och derföre icke syntes böra betungas med bestridande
af utgifterne för en byggnad, hvilken, ehuru den utan all fråga mäste såsom ett historiskt
minnesmärke bibehållas, ej vore af synnerlig nytta för det allmänna, hade ÖfverIntendents-embetet
hemställt, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder föreslå Rikets Ständer att,
såsom bidrag till Wadstena slotts bringande i det skick, som Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
den 13 Juli 1850 åsyftade, anvisa en summa af 30,000 R:dr Riksmynt.
Departements-Chefen tillstyrkte i underdånighet, det Kongl. Majit, med gillande
af hvad Öfver-Intendents-Embetet i ämnet föreslagit, måtte till Rikets Ständer göra Nådig
framställning om beviljande af det anslag, som ansetts vara för ofvan omförmälda
ändamål erforderligt, eller 30,000 R:dr Riksmynt.
3:o. Öfver-Iutendents-Embetets underdåniga Memorial den 26 sistlidne Augusti,
med tillkännagivande, att sedan Kongl. Maj:l, i anledning af Embetets underdåniga hemställan
angående särskilt anslag för iståndsättande af Calmar slott, uti Nådigt Bref den
15 Mars innevarande år förständigat Embelet att i underdånighet afgifva förslag till detta
slotts fullständiga iståndsättande till det yttre, äfvensom till sådane restaurations-arbeten
i det inre, som afsåge ej mindre bevarandet af vid slottet fästade historiska minnen än
äfven iståndsältandet af hvad uti arkitektoniskt hänseende kunde utgöra värderikt prof
pä fordna tiders konst och smak och derföre icke borde af staten åsidosättas, hade,
efter uppdrag af Öfver-Intendents-Embetet, Arkitekten vid Embetet, Professoren F. W.
Scholander, å stället tagit kännedom om förhållandet med ifrågavarande byggnad samt
derefter till Embelet afgifvit en förevarande underdåniga Memorial bifogad berättelse,
hvaraf hufvudsakligen inhemtats, alt, ehuru de ursprungligen lika präktiga som smakfullt
anordnade dekorationerne uti vissa rum befunnits särdeles illa medfarne, de likväl icke
voro så sköllade, att ej större eller mindre delar deraf återstode, tillräckligen bibehållue,
för att tjena till vägledning vid en med omsorg och erforderliga insigter företagen restauration;
alt emellertid förfallet fortginge i årligen tilltagande utsträckning, så att äfven
dessa antydningar inom kort och så vidt icke de i år påbörjade restauralions-arbetena
utan afbrott fortsattes, skulle gå förlorade samt ett troget och så vidt möjligt, fullstänBih.
lill R. St. Brot. 1856 åf 1857. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 9
66 Bil. N:o 6 lill Kongl. Majus Nåd Prop. iV:o 1, om Statsverket 1856.
digt islåndsättande af de i sitt slag enda leraningar från en i mångå hänseenden märklig
epok af fosterlandets historia sedermera icke vidare kunna verkställas; —samt att de
lägenheter, i hvilka ännu funnes spår efter den fordna prakten och som kunde lill restaurering
ifrågakomma, vore belägna i nordvestra delen af slottet och utgjorde: trappan
till de s. k. kungsrummen, förgylda- eller drabant-salen, matsalen, audienssalen och
Erik XIVs sängkammare.
Jemte det Öfver-Intendents-Embetet nu anmält, att tili sistnämnda rums under
detta år påbörjade restauration blifvit från statsanslaget för byggnader och reparationer
i landsorterna anvisadt ett förskott af 3,000 R:dr b:ko, hade Embeiet dels, beträffande
kostnaden för ofvannämnda lägenheters jemte trappuppgångens återställande i ursprungligt
skick, yttrat, att ehuru det af flera uppgifne skäl icke vore möjligt att på förhand uppgöra
säker beräkning deröfver, Embetet likväl förslagsvis upptoge kostnaden för berörde
arbete, hvilket borde utföras så väl för dagaflöning, som der så ske kunde, på ackord,
till minst 15,000 R:dr b:ko, dels i underdånighet föreslagit, att äfven slottets utvändiga
sidor, som vöre mycket förfallna, måtte få rengöras och lagas, en del nya fönster insättas,
skorstenarne repareras m. m. samt de utmärkt vackra portalerna rengöras och
iståndsättas; — tillkännagifvande Öfver-Intendents-Embetet, att kostnaden för dessa arbeten,
sora till betydlig del kunde på entreprenad upplåtas, blifvit, enligt ett nu underdånigst
bilagdt kostnadsförslag, beräknad till 10,022 R:dr 32 sk. b;ko; och hade ÖfverIntendents-Embetet,
under åberopande af de skäl, som föranledt Embetets uti näslförestående
mål gjorda underdåniga hemställan om begäran hos Rikets Ständer af särskildt
anslag till Vadstena slotts iståndsättande, förnyat sin redan gjorda framställning, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer att jemväl för iståndsättande af Calmar slott
anvisa nödiga medel med 37,500 R:dr Riksmynt.
Departements-chefen hemställde i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes i nåder
gilla hvad Öfver-intendents-embetet sålunda i underdånighet föreslagit i afseende å
islåndsättande af Calmar slott, samt alt det dertill erforderliga belopp, 37,500 Ridr
riksmynt måtte af Rikets Ständer äskas.
4:o En utaf Stats-kontoret, i sammanhang med berättelsen om Stats-verkets förvaltning,
tillstånd och behof, gjord underdånig hemställan, dels alt ett belopp af 4,500
Ridr riksmynt, svarande mot hvad uthyrda kronomagasins-Iägenheterna under 5 år i medeltal
inbringat till de s. k. “Arrendemedlen“ måtte tilläggas sjunde hufvud-litelns anslag
för byggnader och reparationer i landsorterne, dels ock att, då vid de krono-magasiner,
hvarest under vissa år ingen spanmål från de skattskyldige eller andra vederbörande inginge,
svårighet mötte för bestridande af åtskilliga oundgängliga utgifter, t. ex. för justering
af målkäril och vigter, inköp af nya, äfvensom af säckar, m. m., samt det ej
syntes vara lämpligt att, såsom hittills skett, lägga dessa kostnader på värdet af den
spanmål, som sedermera för behofvens fyllande inköptes och i ett dylikt magasin inlades,
nådig framställning måtte göras till Rikets Ständer om anvisande af ett särskildt förslags-anslag
af 5,000 R:dr riksmynt för berörde ändamål.
Bil. A<:o 6 till Kongl. Maj:ts Aud. Prop. N:o om Statsverket 1856. 67
Enär kostnaderna för underhåll af kronans magasinshus i landsorterne icke kunde
i medeltal antagas uppgå till högre årligt belopp, än som för sådant ändamål blifvit vid
1850 och 1851 års riksdag tillagda allmänna byggnadsanslaget för landsorterna, fann
Deparlements-Chefen icke skäl att i underdånighet föreslå detta anslags ytterligare tillökning
med afseende å magasinshyrorna; äfvensom Departements-Chefen ansåg sig icke
ega anledning att till sednare delen af Stats-kontorets underdåniga hemställan tillstyrka
nådigt bifall i vidsträcktare mån, än att Kongl. Majit måtte i nåder föreslå Rikets Ständer,
att till inköp för kronans magasiner och bagerier af nya målkäril och vigter, med
afseende å den, genom Kongl. Stadgan den 31 Januari 1855, anbefallda förändring i
rikets mått och vigt, bevilja, för en gång, ett anslag af 5,000 R:dr riksmynt.
Härefter och dä, i afseende å anslagen för tillfälliga behof å denna hufvudtitel,
förekomme, att Kongl. Majlis under den 11 i denna månad fattade nådiga beslut,
angående lönereglering inom de särskilda embetsverken, afsåge, att lönförhöjning skulle
beräknas från och med år 1857 och således utgå förr än den nya stats-regleringen
komme att tillämpas; anmälde Departements-Chefen i underdånighet jemväl behofvet af
ett förslags-anslag utaf R:dr riksmynt 130,000 till den ifrågakomna lönförhöjningen
nämude år för Finans-departementet och de under detta Departement lydande embetsverk.
Slutligen och med anledning deraf, att jemväl efter förra riksdagen förvaltningskostnaderna
för kolonien S:t Barthelemy betydligt öfversligit inkomsterna deraf, hemställde
Departements-Chefen, att till koloniens utgifter under åren 1858, 1859 och 1860
måtte i nåder äskas ett extra förslags-anslag af lika belopp, som vid förra riksdagarne,
nemligen 9,000 R:dr riksmynt årligen eller tillhopa 27,000 R:dr.
Beträffande åtskilliga offentliga byggnadsarbeten i hufvudstaden, om hvilka fråga
blifvit väckt och hvartill särskilda anslag skulle erfordras, nemligen: Riks-arkivets och
Kongl, hof-stallets förflyttning samt bebyggandet af platsen bakom Kongl, operahuset med
ett nytt posthus, anmälde Departements-Chefen i underdånighet, att förberedande åtgärder
vore anbefallda, men alt dessa ännu icke hunnit så afslutas, att på grund deraf
fullständiga förslag kunnat till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning för närvarande framläggas;
och hemställde Departements-Chefen derföre, att dessa förslag måtte framdeles få inför
Kongl. Majit i underdånighet anmälas.
Hvad Departements-Chefen sålunda beträffande
sjunde hufvud-litelns reglering i underdånighet föreslagit,
behagade Kongl. Majit, enligt Stats-rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder bifalla; hvarjemte Kongl. Majit
i nåder yttrade, alt, sedan underdåniga förslag till lönreglering
inom samtlige Stats-departementen numera
blifvit pröfvade och godkända, men deruti icke förekommit
något angående Stats-råds-Iedamöternas aflöning
och deraf beroende pensionsrätt, Kongl. Majit funne
68 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ls Nåd- Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
billigheten fordra, det äfven dessa högst vigtiga och
ansvarsfulla embeten blefve, i förhållande till andra befattningar,
försedda med en lön, som motsvarade deras
betydenhet och i grundlagen stadgade värdighet; och
ville Kongl. JIaj:t följaktligen, i sammanhang med den
nådiga framställningen om Stats-verkets öfriga behof,
föreslå Rikets Ständer, att såsom årlig lön åt Justitiae
Stats-ministern anslås 18,000 R:dr, åt Statsministern
för utrikes ärendena 24,000 R:dr, åt Cheferne för
Landtförsvars-, Sjöförsvars-, Civil-, Finans- och Ecklesiastik-departementen
hvardera 15,000 R.dr samt åt de
3 Stats-råden utan Departement hvardera 12,000 R:dr
allt Riksmynt, äfvensom att för dessa embeten, hvilkas
löner sålunda komme att uppgå till 12,000 R:dr eller
derutöfver, bestämmas 8,000 R:dr samma mynt såsom
det belopp, hvilket å indragningsstat bör tillfalla Statsrådsledamot,
när han dit öfverflyttas vid 70 års ålder
och efter 30 års oafbruten tjenst eller, i händelse af
försvagad helsa, vid 65 lefnads- och omkring 40
tjenste-år.
I sammanhang härmed och på enahanda skäl, som
beträffande tidigare pensionsrätt för Justitiae-råd och
Landshöfdingar blifvit i denna dags protokoll för Justitia-
och Civil-ärendeu utvecklade, täcktes Kongl. Maj:t
jemväl anbefalla intagande i den nådiga propositionen
af förslag derom, att Slats-råds-ledamol, som uppnått
60 års ålder och varit i tjenst 35 år, må, så framt
han innehaft embetet minst fem år, och företer läkarebevis
om fortfarande svår sjuklighet eller eljest så försvagad
helsa, att han icke förmår embetet bestrida,
kunna vid afskedstagande! erhålla pension å allmänna
indragningsslaten till belopp af 6,000 R:dr Riksmynt.
Beträffande derefter regleringen af utgifts-anslagen under
Nionde hufvud-titeln,
omfattande Pensions- och Indragnings-staterua, anmälde Departements-Chefen, att, hvad
angick
1 :o Pensions-stalerna,
Direktionen öfver Civil-statens peusions-inrättuing, uti underdånig skrifvelse den 29 sistlidne
April, jemte det för civile embets- och (jenslemäus samt betjenters klassifikation
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.fs Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856. 69
i afseende på deras i fattigdom efterlefvande enkors och barns pensionsrätt å allmänna
enke- och pupill-fonden öfverlemnades ett uppgjordt förslag, som med vissa förändringar
blifvit af Kongl. Majit den 13 påföljde Juni i nåder fastsläldt, tillika förnyat den
underdåniga begäran, som af Civil-slatens år 185 2 församlade Fullmäktige framställdes,
att Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om tillökning med
minst fern tusen Riksdaler Banko i årliga anslaget till nämnde fond; en tillökning som
Direktionen ansett vara af behofvet påkallad icke blott med hänsigt till ifrågavarande
understöds i allmänhet numera alltför otillräckliga belopp, utan äfven för de särskilda
embets- och tjenslegradernas med nuvarande tillgångar icke verkställbara klassificerande
efter tjensternas vigt.
Då de från berörda fond utgående pensioner af högst 450 R:dr riksmynt, nemligen
för medellösa enkor och barn efter Stats-ministrar, Stats-råd, Presidenter och Justitiae-råd,
samt minst 30 R:dr samma mynt efter vakt betjente, äfvensom lägre skogsoch
jägeri-betjente syntes i många delar påkalla förhöjning och i sammanhang dermed
en mera ändamålsenlig klassifikation, än med nuvarande tillgångar kunnat åstadkommas,
tillstyrker Departements-Chefen i underdånighet, att Kongl. Majit måtte af Rikets Ständer
äska, det ofvannämnde fonds på nionde hufvud-titeln uppförda anslag, under benämning
af Pensions-staten för civile embets- och tj ens temäns enkor och omyndige
barn, måtte ökas med begärda 7,500 R:dr riksmynt; hvarigenom Pensions-staternas
■-» sammanlagda belopp, nu utgörande 296,073 R:dr 16 sk. Bauko eller 444,1 10 R:dr
riksmynt, skulle förhöjas till 451,610 R;dr sistnämnda mynt.
I afseende å
2:o Allmänna Indragning s-staten
hemställde Departements-Chefen i underdånighet, att Kongl. Majit, på de grunder, som
i afseende å löneregleringen finnas upptagna i de hos Kongl. Majit förda Protokoll
öfver Finans-ärenden den 11 i denna månad samt öfver Justitia;- och Civil-departementens
ärenden innevarande dag, äfvensom i öfverensstämmelse med ofvanberörde Nådiga
förklarande i fråga om Statsråds-ledamöters pensionsrätt, täcktes i Nåder föreslå Rikets
Ständer, att den rättighet, som, enligt gällande författningar, tillkommer civile embets-
och tjenstemän i allmänhet, alt, när de uppnått 70 års ålder och varit i 30 ars
oafbruten tjenst, eller när de uppnått 65 års ålder samt varit i tjenst omkring 40
år och förete läkarebetyg om försvagad helsa, undfå afsked med hela lönens bibehållande
på Allmänna Indragnings-staten, må, hvad peusions-beloppet angår, för dem, som
komma att uppbära förhöjda löner utöfver 3000 R:dr, så inskränkas, att för loner
å 3,500 eller 4,000 Ridr, pensionen skall utgöra  3,000 Ridr.
å 4,500 eller 5,000 „ „ „ ,
4,000 „
å 6,000 „ „ „ ,
4,500 „
å 7,000 „ „ „ »
6,000 ,
å 8000 eller 9000 „ „ „ *  7,000 ,,
å 12,000 Ridr och derutöfver „ „ „
8,000 „
70 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856.
med de undantag och särskilda bestämmelser, som, beträffande vissa embeten och tjenst
er, finnas omförmälda i åberopade Protokoll och Nådiga förklarande.
Till ledning vid beräknandet af den förhöjning, sorn uti anslaget till Allmänna
Indragnings-staten skulle erfordras i följd af de föreslagna tillökningarne i lön- och
pensions-belopp, hade Föredraganden gjort sig underrättad om sammanlagda pensionsbeloppet
hittills för de embels- och tjenstemän samt betjente, som årligen erhållit afsked
med rättighet till lönernas bibehållande på Indragningsstat; och detta belopp hade under
åren 1849—1855 utgjort i medeltal nära 20,000 H.dr b=ko eller 30,000 IPdr riksmynt.
Enär den nu föreslagna pensionsförhöjning kunde antagas utgöra omkring 50
procent af förra pensionsbeloppen, men verkade på Allmänna Indragnings-statens utgifter
endast i den mån, personer, som tillträdt löner efter den nya regleringen, komme att
vid upphunnen pensionsålder afträda, hade Departemenls-chefen beräknat, att under första
året af regleringens tillämpning, Indragnings-statens utgifter lill nye pensionstagare
skulle ökas med 15,000 R:dr, under andra året med detta belopp dubbelt eller 30,000
och under tredje året med tredubbelt eller 45,000 R:dr, således tillhopa för de tre år,
som stats-regleringen komme att omfatta, med 90,000 Riksmynt, hvaraf årligen medeltalet,
30,000 R:dr, syntes böra, såsom nödig förhöjning i Allmänna Indragnings-statens
anslag, äskas i den Nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof.
Vidare tillstyrkte Departements-Cheferi, att i samma Proposition måtte få inflyta
följande framställningar, som Kongl. Maj:t, under denna dag i Nåder beslutat, rörande
anslag på Indragnings-staten, nemligen:
a) på föredragning genom Justitice-departementet om anslag af 605 R:dr
50 öre för Andre registratorn i Justitise-revisions-expeditionen och 1,344 R:dr för Notarien
i Krigs-Hof-rätten samt fortfarande anslag af 1,800 R:dr åt professorn C. J. Schlyter;
b) på föredragning genom Ulrikes-departementet om anslag af 675 R=dr 50
öre åt Translatorn för Finska språket och 750 R:dr åt hvarje af tre kabinetts-kurirer;
c) på föredragning genom Landtförsvars-departemenlet om anslag af 1,971
R:dr åt f. d. kamereraren i Krigs-kollegium, Krigs-kommissarien Axel Obitz, 675 R:dr åt f. d.
Förvaltaren vid Ulredningsförrådet i Christianstad P. W. Francke, 225 R:dr åt f. d.
Vaktmästaren vid samma förråd J. Nilsson, 1,314 R:dr, åt Revisorn i Krigs-kollegium
D. E. Pettersson, 975 R:dr åt Intendenten vid Utrednings-förrådet i Götheborg, Majoren
C. Barck, 75 R:dr åt f. d. Slotts- och Garnisons-predikanten vid Dalarö skans P. E. Hofberg
samt 247 R:dr 50 öre åt f. d. Slotts-vaktmästaren derstädes C. J. Spegel.
d) Äfvenledes hemställde Departemeuts-Chefen, att Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med Dess, på fördragning genom Civil-departemsnlet, under den 13 Juni sistlidet
och den 12 Juni innevarande år meddelade beslut, måtte i Nåder föreslå Rikets
Ständer dels att åt Kommissions-landtmätaren i Stockholms län F. fF. Nordell, hvilken,
född år 1793, varit mer än 45 år i Statens tjenst och, genom deruuder ådragna
svåra förkylningar, blifvit af sjukdom urståndsatt alt sin tjenst förrätta eller genom arbete
sig försörja, bevilja en årlig pension af 450 R:dr; dels ock att, med afseende å
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1856. 71
aflidne ordinarie Läraren vid Stockholms Navigationsskola P. J. Högfeldls i lifstiden
inlagda utmärkta förtjenster icke blott om denna skola, utan äfven för öfrigt om Navigations-vetenskapens
förkofran inom fäderneslandet, anvisa åt Högfeldts enka Beata
Maria Been, som med två oförsörjda döttrar och en son befinna sig i nödställd belägenhet,
en årlig pension af 600 R:dr.
e) på grund af Kongl. Majds Nådiga beslut, fattadt den 11 innevarande månad
angående löneregleringen inom Finans-departementet, föreslog Deparlements-Chefen i
underdånighet, att på Allmänna Indragningsstaten måtte i Nåder äskas anslag af 765
R:dr åt en Kammarskrifvare i Kammar-kollegii Arkiv-kontor, 1,344 R:dr åt en Notarie
i Stats-konloret, 650 R:dr åt f. d. Ombudsmannen och Redogöraren vid Direktionen öfver
Lapplands Ecklesiaslik-verk, 1,849 R:dr 84 öre åt en Proto-notarie i Kammar-rätten,
876 R:dr 94 öre åt en Kanslist derstädes, 1,285 R:dr 50 öre åt Kammar-rättens vice
Advokat-fiskal samt 1,471 R:dr 8 1 öre åt en Revisor i samma Rätt af högre och 1,156
R:dr 81 öre åt en sådan tjensteman af lägre lönegrad; äfvensom, med anledning af
vederbörandes tili Finans-departementet ingifna och nu anmälda underdåniga ansökningar,
Deparlements-Chefen hemställde, det Kongl. Majit täcktes i Nåder föreslå Rikets Ständer:
att, af den pension, som vid 1844 och 1845 års riksdag, med afseende å förekomne,
särdeles bevekande omständigheter, tillerkändes Stats-rådet Grefve Hårds enka,
hälften eller 750 R:dr Riksmynt måtte, efter hennes numera timade död, öfverllyttas på
bemälda makars i medellöst tillstånd efterlemnade ogifta döttrar Gustava, Sofia och
Maria Margaretha Hård, att af dem tillgodonjutas med 250 R:dr hvardera, så länge
de förblifva ogifta;
att, med afseende å den nitiska och i många riktningar gagneliga verksamhet,
som Siats-rådet Gabriel Poppius under en lång lifstid utvecklat både i Statens tjenst
och för inhemska näringars förkofran, hans efterlemnade oförsörjda döttrar, Fredrika
Gustava och Augusta Charlotta, mätte på indragningsstaten tilläggas en årlig pension
af 800 R:dr Riksmynt för begge eller 400 R:dr för hvardera, så länge de ogifta
förblifva;
att, i betraktande af Landshöfdingen i Wester-Norrlands län Friherre Hampus
Wilhelm Mår ners långvariga tjenst, bemälde Friherres efterlemnade enka, Lucia
Margaretha Liljenstolpe, hvilken, sjelf sjuklig, med tre oförsörjda döttrar, deraf två
äfven sjukliga, befunne sig i särdeles ömmande omständigheter, måtte på indragningsstaten
erhålla en pension af 600 R:dr;
alt, sedan Befallningsmannen på Upsala Slott, Öfversle-Löjtnanten Jacob Magnus
Nordencreutz' efterlemnade fem oförsörjda döttrar fått sig år 1851 tillagd på
indragningsstaten årlig pension af 40 R:dr Banko för hvardera, men en af dem derefter
allidit och en ingått äktenskap, hvarigenom deras pensions-belopp blifvit besparade,
60 R:dr Riksmynt deraf måtte öfverllyttas till den äldsta nu oförsörjda dottern Christina
Mathilda Nordencreutz’ hvilken, född 1808, är genom ofärdighet och försva
-
72 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856.
gad synförmåga ursländsatt att annorlunda än 1 ringa mån, bidraga lill sitt lifsuppehälle,
och hvars pension sålunda skulle ökas till 120 K:dr Riksmynt;
samt att Charlotte Bahrholtz, enka efter Sekreteraren i Krigs-Hofrätten, Expeditions-sekreteraren
C. G. Bahrholtz, hvilken i lifstiden tjenstgjort vid nämnda Hofrätt
i mer än 40 år och till sitt frånfälle förrättat Krigs-Hofrättsråds-embetet, men i
sådan egenskap icke kunnat, såsom endast tillförordnad, bereda sina efterlefvande peusiousrätt,
mätte, med afseende på enkans och en oförsörjd dotters behöfvande omständigheter,
tillerkännas pä Allmänna Indragningsstaten skillnaden mellan det pensionsbelopp,
nämnda enka nu innehar på Civilstatens enskilda Enke- och Pupill-fond, och det hon
såsom enka efter Krigs-Hofräfts-råd skulle erhållit med 225 R:dr Riksmynt i årlig pension.
Departements-Chefen ansåg sig jemväl böra, till intagande i den blifvande Propositionen
oin Statsverkets tillstånd och behof, underdånigst erinra om de särskildt i
Nåder beslutade framställningar till Rikets Ständer rörande tillökning i f. d. Kongl.
Räntmäslaren Gustaf Denis af Wåhlbergs pension, med 1,929 R.dr, samt godtgörelse
till Fjerding smännen i >12 socknar inom Södermanland för minskad inkomst
af Salpeterhjelpeu, med 9 R:dr 41 öre, allt Riksmynt, att af Allmänna Indragnings-staten
utgå.
f) Till följd af Kongl. Maj:ts denna dag, på föredragning genom Ecklesiastikdepartementet,
fattade beslut hemställde Departements-Chefen jemväl, att, i fråga om
Allmänna Indragningsstaten, framställning till Rikets Ständer mätte ske dels om fortsättning
af förut till vissa ändamål beviljade anslag, 1,200 R:dr åt Vetenskaps-Akademien
och 2,250 R:dr åt Sekreteraren A. M. Strinnholm, dels om de på nämnde stat, för
Professorn vid Upsala och Lunds Akademier, uppförda 6 emeriti-löners förhöjning med
1,000 R:dr för hvardera, dels ock om anvisande af nya anslag med 3,000 R:dr åt
Öfver-direktören S. A. Norling, 900 R:dr åt Kapellmästaren vid Lunds Akademi, Assessoren
E. Wenster och 225 R:dr, allt Riksmynt, åt hvarje af Professoren Acharii efterlemnade
två ogifta döttrar.
Den af Stats-koutoret, under den 15 sistlidne Juli, om Statsverkets tillstånd och
behof afgifne berättelse, hvilken, så vidt den angick inkomsternas beräknande och frågan
om vissa anslag för Kronomagasinerna, redan blifvit Kongl. Maj:t i underdånighet
föredragen, anmäldes nu i öfriga delar, och dervid först i hvad den rörde bestämmandet
af medelpris, för nästa Statsreglerings-period, å sparmålen under sådana löner,
som innehafvarne lillträdt före Statsregleringen vid 1840 och 1841 års riksdag
; börande, enlig! hvad dä bestämdes, löne-innehafvarue åtnjuta ersättning från Allmänna
Indragningsstaten, om och i den mån nämnda medelpris öfverslege 7 R:dr
Banko tunnan.
I afseende
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856. 73
I afseende härå hade Stats-konloret upplyst, att Riksmarkegångspriset utgjort:
år 1854  Bauko R:dr 10: 4.
år 1855  s b 9.26.
år 1856
12-
* * 55 55 1
således i medellal 10 R:dr 26 sk. Banko, och att beloppet af den spanmål, sora inbegreps
under lönerna för äldre, före vidiagandet af 1841 års Statsreglering utnämnde
erabets- och tjenstemän samt betjente, vore 10,722 tunnor, så att, till betäckande af
denna utgift ä 3 R:dr 26 sk. för tunnan, borde, enligt Stäts-konlorets åsigt, lämpligen
anslås, på förslag, 3S,000 R:dr Banko eller 57,000 R:dr Riksmynt.
Med antagande af denna beräkning skulle, utöfver de på nuvarande Riksstat
för ändamålet beräknade 25,000 R:dr B:ko eller 37,500 R:dr Riksmynt, erfordras en
tillöknlngssuinma af 19,500 R=dr sistnämnde mynt; men, under förutsättning, att af ifrågavarande
personer omkring en fjerdedel qvarstode i tjenst och komme i åtnjutande af
den nu föreslagna lönereglering, hvarigenom all spanmåls-beräkning under deras löner
skulle upphöra, tillstyrkte Departements-Chefen, att den erforderliga tillökningen i detta
förslagsanslag måtte upptagas till blott 15,000 R.-dr Riksmynt.
I samma underdåniga berättelse hade Statskontoret, bland annat, hemställt, att
den ersättning till Geschwornern Mathias Griesbachs arfvingar, som för det honom
af Drottning Christina skänkta, men år 1684 till boställe åt Kapten-löjtnanten vid
Dal-Regementet anvisade hemmanet Munkebo, vore bestämd till 5 tunnor 1/2 kappe spanmål
årligen att, enligt Kongl. Maj:ts Kådiga Bref af den 28 Juli 1852, utgå i penningar
efter Stora Kopparbergs läns markegångspris, och hvilken aifördes i Rikshufvudboken
å öfverskotta!) på statsverkets inkomster, måtte, till undvikande af detta anordningssätt,
hvilket Rikets Ständers Revisorer funnit mindre lämpligt, och då utgiften vore personel,
få för framtiden öfverflytfas till Allmänna ludragningsstaten; hvarom Departements-Chefen
jemväl i underdånighet tillstyrkte Nådig framställning till Rikets Ständer.
Då Allmänna ludragningsstaten, enligt den sednast afslulade Rikshufvudboken
för år 1854, uppgick sammanlagdt till omkring . . . Riksmynt R:dr 465,000
samt härtill lades dels nyssberörda tillökning i förslagsanslaget
till spanmålsförhöjning åt visse löntagare ... „ „ 15,000
dels den här ofvan beräknade, på lönregleringen beroende
förhöjning i pensionsbelopp  „ „ 30,000
dels och öfrige, nu ifrågaställa, nya anvisningar i penningar
på Iudragnings-staten, utgörande tillhopa .... „ „ 35,530,81
skulle dess slutsumma blifva .
” ” 545,530,81
Departements-Chefen ansåg följaktligen denna stat, som är underkastad ständiga
förändringar, kunna, för jemnandet af Riksstatens slutsumma, lämpligen beräknas
Bih. till 11. SI. Prot. 1856 §' 1857. 1 Sami. 1 Af dl. 8 Höft. 10
74 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1856.
till R:rat R:dr  545,392,85
hvilket, med tillägg af Penssionstaterna 451,610
gåfve för nionde hufvudtiteln en summa af  9 9 7,0 0 2,85*
Hvad Departements-Chefen i nu omförmälde
hänseenden rörande regleringen af utgiflsanslagen under
nionde hufvudiileln och dermed sammanhang egande
ämnen, i underdånighet föreslagit, biträddes af Statsrådets
öfrige Ledamöter och blef af Kongl. Maj;t i nåder
gilladt och bifallet.
Slutligen och sedan Kongl. Maj:t jemväl, på särskild föredragning af vederbörande
Departements-Chefer, meddelat nådiga beslut om de framställningar, sora, angående
andra, tredje, fjerde, femte, sjette och åttonde hufvud-titlarne jemte de till dessa
titlar hänförliga extra anslag, borde till Rikets Ständer göras, anhöll Chefen för Finansdepartementet
att få i underdånighet fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet deruppå,
att, då Stats-verkets inkomster vore, enligt protokollet den 11 innevarande månad, beräknade
tillsammans till Riksmynt R:dr 25,427,500
men utgifterna lill ordinarie stats-regleringen skulle utgöra
på Första hufvud-titeln  1,301,400
„ Andra „
2,134,000
„ Tredje „
480,000
„ Fjerde „  8,142,S29,37
„ Femte „  3,213,000
„ Sjette „  2,016,304
„ Sjunde „
3,401,792
„ Åttonde „
2,530,671,78
och Nionde „
9 9 7,0 0 2,85 04 217 000
det följaktligen uppkommande årliga öfverskott af . Riksmynt R:dr 1,210,500
hvilket borde till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, syntes utgöra en fullt tillräcklig tillgång
för betäckande af räntor och kapital-afbetalniugar å de lånesummor, hvilka intill slu
tet
af nästa statsreglerings-period kunde komma att upptagas för jernvägsarbetenas bedrifvande
med all den kraft, som kunde utvecklas under iakttagande af nödig varsamhet
att ej åstadkomma skadliga rubbningar i de tillgängliga arbetskrafternas användande
och fördelning.
Efter inhemtande af hvad sålunda förekommit,
behagade Kongl. Maj:t på tillstyrkande af Stats-rådets
samtlige ledamöter, i nåder uppdraga åt Chefen för
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o \, om Statsverket 1856. 75
Finans-departementet att, när protokollsutdrag dit inkommit
angående hvad på de öfrige departementens
föredragning blifvit i fråga om Stats-regleringen i nåder
beslutadt, uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t
i Stats-rådet anmäla förslag till nådig proposition ora
Stats-verkets tillstånd och behof, grundad pa Kongl.
Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 30
October i 856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justilie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim; samt
Stats-råden: Herr Fåhreeus,
Wållensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Sedan anmäldt blifvit, att Stats-rådet Ulner, i anseende till sjukdom, var hindrad
att i dag komma tillstädes, uppläste Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt,
till justering ett, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, uppsatt förslag till
den Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, som i öfverensstäm
-
76 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 1, om Statsverket 1856.
melse med Kongl. Maj:ts uti dithörande frågor fattade beslut, borde till Rikets Ständers
Stats-utskott aflåtas.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det
finnes detta protokoll bilagdt, och befallte, att, i enlighet
dermed, omförmälde Nådiga Proposition skulle (ill
Rikets Ständers Stats-utskott expedieras.
Ex protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1856.
Bil. M 7 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1886
1
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar ender, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stals-Rådet å Stockholms Slott
den 30 Augusti 1856.
Närvarande:
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Chefen för Ecklesiastik-Departementet, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
-
20:o.
En utaf f. d. Riksdagsfulhnägtigen Nils Larsson, i egenskap af ombud för Vin- °ch
Hotagens till Föllinge Lappmarks pastorat hörande kapellförsamling i Jemtlands
Län och Hernösands Stift underdanigst gjord ansökning, det Kongl. Maj:t ville Kapell.
till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition om beviljande
af ett efter församlingens behof lämpadt årligt anslag till vin- och byggnads-säd,
samt alt Kongl. Maj:t under tiden och intilldess Rikets Ständer beslut i frågan
meddelat, täcktes af för ändamålet disponible medel tilldela församlingen ett årligt
kontant understöd.
Till följd af a flåten Nådig Remiss hade Kammar-kollegium och Stals-kontoret
häröfver infordrat underdåniga yttranden af ej mindre Föllinge socknemän
och vederbörande Kontrakts-prost, än af Konsistorium i Hernösand och Kongl.
Maj:ts Refallningshafvande i Länet, varande härvid af Konsistorium yltradt, alt,
enär Hotagens kapellförsamling utgör ett fran moderförsamlingen Föllinge utbrutet
kyrkosamhälle, men kapellboerne icke visat, det de sökt att i laglig ordning
Bih. lill R. St. Prot. 1886 & 1887. 1 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 1
2 Bil. M 7 till Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. JM 1, om Statsverket 1856.
erhålla från Föllinge kyrkokassa den lill följd af samma utbrytning på deras
kyrka belöpande andel af Föllinge kyrkas vin- och byggnads-säd, Konsistorium
funne sig sakna skål ali till den underdåniga ansökningen tillstyrka bifall; hvaremot
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, att Hotagens af endast Lappmarkshemman
och nybyggen bestående församling, jemlikt Nådiga Brefvet den
2 September 1851, väl vore berättigad att utgöra ett från moderförsamlingen
utbrutet kyrkosamhäile med egen själasörjare, men att, enligt berörde Nådiga
Bref, någon förändring uti förhållandet till moderförsamlingen i öfrigt icke skulle
ega rum; hvadan och då derförulan de hemman, af hvilka kapellaget består,
icke erlägga någon spanmålstionde till Kronan, och således icke eller bidraga
till utgörande af det belopp spanmål, som Kronan såsom vin- och byggnadssäd
afstått till Föllinge församling, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåg kapellaget
icke, på sätt Konsistorium antagit, vara berättigadt till någon andel uti
samma vin- och byggnads-säd, utgörande endast 6 tunnor 1632/3eo kappar korn;
och enär de fåtaliga kapellboerne, hvilka åtagit sig icke obetydliga uppoffringar
för kapellpredikantens aflönande, och för sin nya kyrkobyggnad åsamkat sig en
jemförelsevis icke obetydlig skuld, i allmänhet befunno sig i mindre goda ekonomiska
omständigheter, så att befaras kunde, det de, i saknad af tillgångar till
bestridande af de omkostnader, hvilka voro en följd af kapellagels skiljande i
ofvanomförmälde hänseende från moderförsamlingen, framdeles, särdeles vid inträffande
större reparationer af deras kyrkobyggnad, komme att gå i mistning af
den fördel, som genom anställande af särskild själasörjare blifvit kapellaget beredd,
tillstyrkte Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, jemte anmälan att Kronans
odisponerade tiondespanmål inom Föllinge församling för närvarande utgör 20
tunnor 16tn6/36Ä kappar korn, det Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets nästsammanträdande
Ständer göra framställning derom, att ett årligt anslag af 5 tunnor
korn måtte såsom vin- och byggnads-säd Hotagens kapellag beviljas att utgå,
intill dess kapellboernes ekonomiska omständigheter i en framtid blefve så förbättrade
att ett dylikt bidrag vore öfverflödigt; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hemställt, att Kongl. Majit, intilldess ett sådant anslag komme att
utgå, måtte täckas att under tiden anvisa ett motsvarande belopp af tilläfventyrs
befintliga, till slikt ändamål disponibla tillgångar; och hade Kammar—kollegium
och Stats-kontoret, uti den 23 sisllidne Maj afgifvet utlåtande, sökandernes anhållan
jemväl i underdånighet förordat.
I öfverensstämmelse med hvad af Kongl. Majits Befallningshafvande samt
af Kammar-kollegium och Stats-kontoret blifvit tillstyrkt, hemställde Stats-Rådet
i underdånighet, att Kongl, Majit må föreslå Rikets nästsammanträdande Ständer
att åt Hotagens kapellag för ofvannämnde ändamål anvisa ett anslag utaf 5 tun
-
Bil M 7 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. 3
nor korn årligen, att af Kronans behållna tionde inom Föllinge socken utgå in
natura, eller, om tillgång härpå komme att saknas, i penningar efter Länets me-*
delpris.
21:o.
Landtförsvars-Departementets Protokolls-utdrag den 2 November sistlidet Jioleringsår,
deraf inhemtades att, sedan Kyrkoherden i Ulrika församling af Östergölhlands
Län N. Rybäck jemte Ulrika socknemän gjort underdånig framställning der- herdebostälom,
att bemälda församlings kyrkoherde-boställe V2 mantal Ycke, hvilket är åsatt
ordinarie rotering och utgör */4 af roten JVs 2 vid Kinds kompani af l:a LifGrenadier-regementet,
måtte, genom roteringens öfverflyttande uppå annan lägenhet,
varda från delta åliggande befriadt; varande såsom stöd härför anfördt, att
Ulrika pastorat är ett bland de minsta och svagaste, innehållande blott 10 A förmedlade
hemman, hvaraf Kyrkoherdens årliga lönespanmål uppgår till endast 12
tunnor, samt att han, som af bostället måste utgöra 14% kappar hospitalsspan
mål,
icke är i åtnjutande af någon vederlags-spanmål; — så och efter det vederbörande
Chefs-embete, Kronofogden samt Häradsskrifvaren i orten, äfvensom
Konsistorium i Linköping och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet blifvit
häröfver hörde och yttranden afgifvit, hade Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs- och
Kammar-kollegier, uti underdånigt utlåtande den 3 sistlidne October, förmält, att
ifrågavarande hemman Vt mantal Ycke, som förut varit skogvaktare-boställe, men
genom Nådiga Brefvet den 14 November 1747 blifvit anslaget till boställe åt
Kyrkoherden i Ulrika nybildade pastorat, alltså icke vore berättigadt till den,
jemlikt 4 § i Presterskapets privilegier den 16 October 1723, äldre Kyrkoherde-boställen
tillkommande befrielse från rotering; hemställande Kollegierne
likväl, under åberopande af hvad uti liknande fall blifvit angående de jemväl i
sednare tider tillkomne kyrkoherde-boställena i Torps socken af Elfsborgs Län
samt Östra Wingåkers af Nyköpings Län i Nåder förklaradt, huruvida icke Kongl.
Maj:t, i betraktande af Ulrika kyrkoherde-boställes svaga beskaffenhet och pastoratets
ringhet i öfrigt, täcktes till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta
Nådig framställning, att sistberörde kyrkoherde-boställe, hvilket af befrielse från
roteringsbördan syntes vara i stort behof, och hvarifrån roteringen, enligt hvad
upplyst blifvit, icke kunde till andra hemman eller lägenheter förflyttas, måtte
tillerkännas ersättning derför af statsmedel, i öfverensstämmelse med hvad genom
Nådiga Brefvet den 22 December 1841 och Stats-kontorets Cirkulär-bref den
28 Februari 1842 är stadgadt för kapellans-boställen, hvilka fortfarande rotering
vidkännas; hvarefter Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af detta
ärende, förklarat att, med afseende å det utaf Krigs- och Kammar-kollegierne
upplysta förhållande, den Ulrika kyrkoherde-boställe hittills åliggande roterings
-
4 Bil. Jtä 7 till Kongl. MajUs Nåd. Prop. JY2 1, örn Slatsverliel lfiS6.
skyldighet komine att af bostället fortfarande bibehållas; men i anledning af den
i sammanhang härmed gjorda underdåniga hemställan om beredande åt meranämnde
boställe af en roterings-kostnaden motsvarande ersättning, i Nåder förordnat,
alt handlingarne i målet skulle till Ecklesiastik-Departementet öfverlemnas.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet att Kongl. Maj:t må till Rikets nästsammanlrädande
Ständer aflåta Nådig Proposition derom att en årlig ersättning,
motsvarande kostnaden för den ifrågavarande kyrkoherde-boställe åliggande roteringsskyldighet,
mätte varda boställs-innehafvaren tillagd.
22:o.
Anslag^ för Konsistorii i Westerås Stift underdåniga skrifvelse den 16 Maj 1835, anne
prest- gående anslag för anställande af en ordinarie prestman inom Tyngsjö kapellag af
man i Tyng- Malungs pastorat och Kopparbergs Län; och inhemtades af handlingarne i detta
7 Kapell. Irjg]^ a|^ j an]edning af väckt fråga om delning af nämnda pastorat, bestående
af Ofver Malungs och Ytter Malungs socknar, Öije kapellag, Södra Finnmarken
eller Tyngsjö kapellag samt Vestra Finnmarken, soeknemännen, på sockenstämma
den 20 Februari 1853, af förekomne skäl, förklarat sig anse en sådan delning
icke böra ega rum, men att Tyngsjö kapellboer åter vid samma sockenstämma
framställt den enhälliga önskan, alt en kapellpredikant måtte hos dem varda anställd,
i afseende hvarpå förekommit: att afståndet för kapellboerne till moderkyrkan
är från 4'/2 till öfver 5 '/2 mil, och att pastoratets 2:ne ordinarie prester,
nemligen Pastor och en Komminister, begge bosatte i Öfver-Malung, endast tre
gånger om året kunna hålla Gudstjenst i Tyngsjö kapell, helst de dessutom
tjenstgöra i pastoratets öfriga 3:ne kyrkor, af hvilka för själavården menliga förhållanden
blifvit en följd att tillståndet i Södra Finnmarken vore långt ifrån hvad
det borde och kunde vara; att lill Tyngsjö kapellag, bestående af 37 mycket
små hemmanslägenheter, torp och nybyggen med 489 innevånare, lämpligen
kunde höra det på Malungs vestra Finnmark belägna Afradsberg med 43 och
Råskknölen med 21 innevånare eller tillsammans 553 personer, jemte andra dit
angränsande lägenheters innehafvare i Ekshärads och Äppelbo socknar, som hade
vida närmare till Tyngsjö, än till sina egna kyrkor, och möjligen kunde finna
sin fördel vid att förenas med kapellaget, hvarigenom folknummern komme att
betydligt ökas; att kapellaget i aflöning åt den föreslagne predikanten erbjudit
sig årligen utgöra 161 R:dr; hvartill komme hälften af Kyrkoherdens och Komministerns
inkomster från kapellaget eller 105 R:dr 32 sk., allt Banko, hvilket
belopp bemälde prestmän vid sockenstämman förklarat sig vilja afstå, emot det
alt Kapellpredikant, utom de vid denna tjenst vanliga göromål, bestrede deras
Bil. M 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop J\f 1, om Statsverket 1836.
3
predikotur, dä de voro förhindrade alt i lungsjö sig infinna, nattvardsbarnens
beredelse, samt uppsigten å barnaundervisningen i kapellaget; och slutligen att
då detta löne-anslag, tillsammans utgörande 266 R:dr 32 sk., ansetts alldeles
otillräckligt för predikantens’ nödtorftiga bergning, samt icke kunde af kapellboerne,
såsom bestående af fattiga nybyggare, ökas, en årlig tillökning deruti af
statsmedel ansetts erforderlig, äfvensom ett statsanslag för en gång till anskaffande
af boställe, hvartill en lägenhet af 2 ä 3 tunnors årligt utsäde med behöflig
äng, mulbete och skog icke kunde erhållas för mindre än 2 ä 3,000
R:dr Ranko.
För egen del har Konsistorium i anledning häraf, uti skrifvelse den 2 November
1853, anfört, alt Konsistorium, med afseende å de svårigheter, som förekomma
mot delning af Malungs pastorat, icke funnit skäl att i underdånighet
föreslå en sådan delning, eller vidtagande af ytterligare undersökningar och förberedande
åtgärder för detta ändamål, men deremot ansett sig böra hos Kongl.
Maj:t i underdånighet förorda Tyngsjö kapellboers förberörde framställning om
en kapellpredikants anställande derstädes; hvarjemte Konsistorium, med vitsordande
af kapellboernes oförmåga att med högre belopp än de erbjudit aflöna
en sådan predikant, eller att bekosta erforderligt boställe åt honom, helst kapellaget
blefve nödsakadt att ombygga sitt kapell och anskaffa ny begrafningsplats,
underdånigst hemställt, att då, utöfver de af kapellboerne och preslerskapel
erbjudna 266 R:dr 32 sk., erfordrades ett årligt belopp af 400 R:dr till
Predikantens aflöning, i anseende till dyrheten att lefva på denna afskilda ort,
och emedan behofvet fordrade att derstädes anställdes en något äldre och erfaren
prestman, Kongl. Maj:t mätte till Rikets då snart sammanträdande Ständer
aflåta Nådig Proposition om anslag dels af 3,000 R:dr lill inköp af boställe åt
nämnde Predikant och dels af 400 R:dr årligen såsom bidrag till hans aflöning.
Anbefaldt att, efter vederbörandes hörande, underdånigt utlåtande häröfver
afgifva, har Kammar-Kollegium, jemte öfverlemnande af Malungs socknemäns
och Tyngsjö kapellboers, äfvensom Kronofogdens i orten och Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i Länet underdåniga yttranden, hvilka alla innehålla tillstyrkande
af Nådigt bifall till Konsistorii underdåniga hemställan, med eget utlåtande
den 45 Juni 4854 till Kongl. Maj:t inkommit, och deruti samma hemställan
jemväl i underdånighet förordat.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 24 Juli sistberörde år,
bar Kongl. Maj:t, enär Riksdagen redan var långt framskriden, förklarat sig ej
finna skäl att lemna Nådigt bifall lill hvad Konsistorium och öfriga vederbörande
härvid hemställt och tillstyrkt; men anbefallt Konsistorium att före den nästinstundande
Riksdagen med ny anmälan om förhållanderne till Kongl. Maj:t
inkomma; äfvensom att, i anledning af det ådagalagda behofvet af en förbättrad
själavård inom Tyngsjö kapellag, vidtaga de åtgärder, som kunde vara lämpliga,
6
Bil. M 7 lill Kongl. Moj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
sami i underdånighet anmäla, huruvida särskilda medel voro härför tills vidare
behöfliga; hvarefter och sedan, i anledning af Konsistorii särskildt gjorda hemställan
om bidrag af allmänna medel såsom aflöning för anställande af en behöflig
extraordinarie Prestman vid Tyngsjö kapell, Kongl. Maj:t för detta ändamål
anvisat ett årligt anslag af 400 R:dr alt under åren 1855 och 1856
utgå af besparingarne å 8:de Hufvudtiteln, Konsistorium uti förstnämnde skrifvelse,
med åberopande af de uti dess yttrande af den 2 November 1855 anförda
förhållanden, gjort ytterligare underdånig framställning derom, att en Predikant
finge i meranämnde kapellag anställas, samt att Kongl. Maj:t täcktes till
Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att 3,000 R:dr måtte beviljas
till inköp af boställe åt förbemälde Predikant, äfvensom att ett årligt belopp af
400 R:dr, allt Ranko, blefve anslaget såsom understöd till hans aflöning.
Stats-Rådet tillstyrkte i anledning häraf, att Kongl. Maj:t må till Rikets
nästsammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition, angående beviljande dels
af 4,500 R.dr Riksmynt till inköp af boställe åt en Predikant i Tyngsjö kapell,
dels af 600 R:dr nämnde mynt årligen, såsom bidrag för hans aflöning, intilldess
kapellfeoerne sjelfve blifva i tillfälle att Kapellpredikantens underhåll bekosta.
Hvad Stats-Rådet i förestående 23 mål i underdånighet
yttrat och hemställt täcktes Kongl. Maj:t i Nåder gilla; och
skulle, beträffande de under N:is 20, 21 och 22 upptagna
mål, utdrag af Protokollet öfverlemnas lill Finans-Departementet
för att tjena till ledning vid författande af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets nästsammanträdande
Ständer, angående Statsverkets tillstånd och behof.
Ex Protocollo,
Carl Fr. Liljewalch.
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856,
1
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar ender, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet pä Stockholms Slott den 14 October 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre
Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe*
Anjou och
Almqvist.
Departements-Cbefen, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet följande
ärenden rörande reglering af Åttonde Hufvudtitelns så väl ordinarie sorn extra
stat, samt anförde dervid i underdånighet:
l:o.
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts, på sätt Protokollet öfver Liineanslag
Finans-ärender af den 11 innevarande månad utvisar, redan fattade Nådiga beslutwnMs^x*
i afseende å en allmän lönereglering för Statens med penningelöner försedde pedition.
tjenstemän, tillstyrker jag i underdånighet, alt Eders Kongl. Maj:t täcktes till
Rikets Ständer göra Nådig framställning om förhöjda löner jemväl för tjenstemännen
och vaktmästaren i Departementets Expedition, beräknade till enahanda
belopp för hvarje grad, som det Eders Kongl. Maj:l funnit godt bestämma för
öfriga Departementens Expeditioner. I sammanhang härmed anhåller jag alt få
fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet af tillökning i antalet af
Expeditionens tjenstemän.
Eders Kongl. Maj:t har, vid pröfningen och stadfästandet af Stadga för
Rikets Elementarläroverk, funnit nödigt att, lill Departements-Chefens biträde vid
de allmänna uppfostran och undervisningen rörande ärender, som tillhöra Ecklesiastik-Departementet,
äfvensom för tillsynen öfver alla derunder lydande läroanstalter,
inom Departementets Expedition anställes en Expeditions-Sekreterare,
hvilkens åligganden i allmänhet skola blifva, att uti de till Departementet inkommande
mål, som röra allmänna uppfostran och undervisningen samt dertill
hörande läroanstalter, besörja den utredning, som erfordras för deras föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t, samt ansvara för beslutens uppsättning och ex
-
»
Bil. Jy$ 7 till Kongl. Majtls Nåd. Prop. JVI 1, om Statsverket 1 )!;>(>.
pedierande; — ali tillse, det inom Expeditionen föras de statistiska oell andra
anteckningar, som för noggrann kännedom om undervisningens och läroverkens
tillstånd äro nödiga; — att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor som
röra allmänna uppfostran och undervisningen eller dermed ega sammanhang,
samt för Departements-Chefen föreslå de åtgärder, som i dessa afseenden anses
behöfliga och gagueliga; — alt utarbeta de förslag och utlåtanden i dithörande
ämnen, hvarom han af Departements-Chefen erhåller uppdrag; — samt alt, efter
derom af Departements-Chefen erhållen befallning, verkställa inspeklionsresor till
läroverken, för att om deras tillstånd, de der följda undervisnings-methoder
m. m. afgifva redogörelse.
Dessa många och maktpåliggande angelägenheter lära svårligen kunna af
bemälde Expeditions-Sekreterare behörigen skötas utan biträde af någon yngre
tjensteman, som kan odeladt egna sin tid och uppmärksamhet åt de ärender,
som inom denna afdelning af Departementet förekomma, särdeles i afseende å
förandet af de statistiska anteckningarne och vid de tillfällen, då Expeditionssekreteraren
är på inspektionsresor frånvarande.
Expeditionens stat upplager för närvarande löner endast för två Expeditionssekreterare;
men som desse, äfven med biträde af de yngre ordinarie tjenstemännen,
icke kunnat medhinna uppsättande af de många och ofta särdeles
besvärliga expeditionerna samt öfriga dem åliggande embetsskyldigheter, har sedan
flera år tillbaka äldste Protokolls-Sekreteraren varit förordnad att såsom Expedi—
tions-Sekreterare tjenslgöra, samt äldste Kanslisten förrättat Protokolls-Sekreteraretjenst,
hvaraf åter blifvit en följd att tjenstgöringen inom Expeditionens Kansli
måst i större män, än eljest varit nödigt, af Extraordinarie!’ bestridas.
Då någon af de nuvarande ordinarie tjenstebefattningarne således icke kari
med ofvan omförmälda nya tjenster förenas, helst för framtiden ej torde kunna
påräknas alt, såsom hittills skett, få en stor del af arbetet af Extraordinarier
verkställd, emot ingen eller ringa godtgörelse; hemställer jag i underdånighet, alt
Eders Kongl. Maj:t må hos Rikets Ständer äska anslag till nya löner på ordinarie
stat åt en Expeditions-Sekreterare och en Kanslist, samt alt den förstnämndes
lön må, med hänseende till hans uppdrag såsom inspektör för läroverken,
bestämmas lika med den för äldsta ledamöterna i Rikets Kollegier föreslagna,
eller 3,000 R:dr Riksmynt; — äfvensom, och då endast en ordinarie
Vaktmästare är vid Expeditionen anställd, men minst två äro för den dagliga
uppvaktningen i embetsrummen och budskickningar i Expeditionens ärender
behöfliga, Eders Kongl. Maj:t torde finna af behofvet påkalladt, att lön för
ytterligare en Vaktmästare föreslås.
Derest Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder bifalla hvad nu blifvit i underdånighet
hemsläldt, skulle för ändamålet erfordras tillökning i Expeditionens
löningsstat med 21,363 R:dr Riksmynt, enligt följande närmare utredning:
R:dr
Bil. M 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, otti Stalsverkel 1856.
9
R:dr R:mt. R:dr R:int. R:dr R:mt.
Expeditions-Chefen, nuvarande arfvode 4,500:— tillökning 1,000:— nya arfvodet 5,800:—
2 Expeditions sekreterare, å 2,794:50.,
nuvarande lön 5,589: —
»
3,411: —
nya lönen
9,000:
—
i
Dito
»
5,000: —
»
5,000:
—
2 Protokolls-Sekreterare, å
1,863: —
» •
3,726: —
»
5,274: —
»
7,000
—
1
Dito
»
1 800: —
»
1,700: —
»
3,500
—
1
Registrator
»
1,865. —
K
1,657: —
»
5.500
—
2
Kanslister, å 1,242: —
»
2,484: —
»
1.516: —
»
4 000
—
1
Dito
2,000: —
»
2,000
—
3
Kopister, ä 619: 50.,
»
1,858: 50.
»
1,141: 50.
»
3,000
—
1
Vaktmästare
»
416: 50.
»
183: 50.
»
600
—
1
Dito
500: —
»
500
—
22,237: —
21,565: —
43,600
—
2:o.
Vid afgifvande af förslag till löneförbättringar för Riks-Arkivets tjenstemän Löneförhöjfinner
jag mig så myckel hellre böra följa de grunder, som blifvit ,tillämpadeni^r^^,cs
för tjenslemännen i Departementets Expedition, som Riks-Arkivet utgör en afdelning
af Eders Kongl. Maj:ts Kansli, och tjenstegraderna i dessa båda embetsverk
kunna anses fullt jemförliga med hvarandra. Den enda afvikelse, som jag
anser härvid böra ega rum, är, att Riks-Arkivarien, med afseende å den vigtiga
och ansvarsfulla befattning han såsom Chef för Riks-Arkivet innehar, bör tilläggas
något högre aflöning än den motsvarande Expeditions-Sekreteraregraden inom
Kansliet, eller 5,000 R:dr Rmt. Med antagande häraf, äfvensom att Aktuarierna
erhålla lika lön med Protokolls-Sekrelerarne, förste Amanuenserna med Kanslister,
andre Amanuensen med Kopister, samt Yaktmästarne, endast med någon nedsättning
för den yngste, lika med Yaktmästarne i Kansli-expeditionerna, blefve
lönelillökningen för Riks-Arkivet 8,875 R:dr Riksmynt, enligt följande fördelning:
-
R:dr R:mt,
R:dr R:mt.
R:dr R
Riks-Arkivarien . .
nuvarande lönen 2,880: —
tillökning 2,120: —
nya lönen
5,000:
2
Aktuarie!-, ä
1 546: 50.
»
3,093: —
» 3,907: —
»
7,000:
2
•'örste Amanuenser
ä 900: —
»
1,800: —
» 2,200: —
»
4,000:
1
Andre Amanuens
625: 50.
» 374: 50.
»
1,000:
1
Vaktmästare
»
416: 50.
» 183: 50.
600:
1
Dito
»
360: —
» 90: —
»
450:
9,175: —
8.875: —
18,050:
Bih. till II St. Brot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
2
10
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:l$ Nåd. Prop. JYs 1, om, Statsverket 1856.
3:o.
Löntförhnj- Jemväl för Kongl. Bibliothekels tjenstemän, hvilka tillhöra Eders Kongl.
^Bibliuthetiel'Majds Kansli, torde de för Kansliets öfrige tjenstemän i motsvarande grader
föreslagna löner böra bestämmas, endast med de undantag, att Kongl. Bibliolhe—
karien, som är alt närmast jemföra med Riks-Arkivarien, tillägges lika lön med
denne, samt alt lönen för Andre Amanuensen, nu uppgående till nära lika belopp
med Kanslistlön, synes kunna bestämmas till 1,500 R:dr, eller något lägre än
den för Kanslisterna föreslagna.
Med iakttagande häraf, samt att Vice Bibliothekarien erhåller lika lön med
Protokolls-Sekreterare, och Förste Amanuensen med Kanslist, kommer det till
löneförbättringar för Bibliothekets tjenstemän och vaktbetjente afsedda belopp att
utgöra 4,802 Rdr 50 öre Riksmynt, enligt följande beräkning:
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
Kongl. Bibliothekarien, nuvarande lön 2,825: —
tillökning 2,177: —
nya lönen
5,000: —
Vice Bibliothekarien »
1,800: —
,, 1,700: —
»
3,500: —
Förste Amanuensen »
1,570: 50.
» 429: 50.
»
2,000: —
Andre Amanuensen »
1,237: 50.
» 262: 50.
»
1,500: —
1 Vaktmästare >s
416: 50.
>, 185: 50.
»
600: —
1 Dito »
400: —
>, 50: —
»
450: —
8,247: 50.
4,802: 50.
15,050: —
4:o.
Anslag för T. f Kanslern för Upsala Universitet har i afseende på Akademiens lärares
^versile"' * de verldsliga fakulteterna och tjeustemäns löner anmält behofvet af en förbättring,
hvartill Akademiens egna medel icke lemna tillgång. Dervid anföres, alt
enligt nu gällande stat för Akademien af den 11 September 1837, åtnjuta 18
Professorer i dessa fakulteter i lön 225 tunnor spanmål, hälften råg och hälften
korn, och äro åt 8 Adjunkter inom samma fakulteter anslagna 65 tunnor till
hvardera, åt 3 Adjunkter, med afseende å särskilda tjensteåligganden, 75 tunnor,
och åt en Adjunkt 90 tunnor; att de Professorer, som icke hafva boställen,
tillgodonjuta dessutom hushyre-ersältning af 200 Rdr Banko; att, efter utfärdandet
af 1837 års stat, hafva tillkommit 4 nya Professioner, hvilkas innehafvare
numera af statsmedel åtnjuta 2000 R:dr Banko hvardera, och åt de 16 äldste
Professorerna har af statsanslag beviljats en lönetillökning af 300 Rdr, och Adjunkterna
af statsmedel erhållit en lönetillökning af 180 Rdr, hvarförutom de 10
äldste af dem åtnjuta ytterligare 100 R:dr Banko; att, om spaumålens välde
utföres med 9 Rdr 3 skill. Banko, medeltalet af aflöuingspriset vid Universitetet
de sisla 20 åren, så] åtnjuta de 16 äldste Professorerna, med spanmålslön,
Bil JV? 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. »As 1, om Statsverket 18S6.
11
löneförhöjuing, hushyresmedel eller boställen, i medeltal 2,339 R:dr 3 sk., de, som
hafva spanmålslön och hushyresmedel, men icke lönförhöjning, 2,239 R:dr 3 sk.,
de som uppbära penningelön och hushyresmedel 2,200 R:dr, och de som endast
undfå penningelön 2,000 R:dr; att de lägst lönade Adjunkterna åtnjuta efter
samma medellalsheräkning 769 R:dr 3 sk, de som uppbära 73 tunnor 839 R:dr
33 sk., och den soin har 90 tunnor 996 R:dr 30 sk., till hvilka summor komma
för de 10 äldste 100 R:dr Banko för hvardera; att, i förhållande till de stegrade
lefnadskostnaderna, dessa löner äro otillräckliga, helst som Upsala är en af de
dyraste orter i Sverige och i detta afseende i de flesta fall fullt jemförlig med
hufvudstaden; att spanmålslöntagarne endast i inskränkt mån äro i bättre förhållande
än andre, då spanmålspriserna bero af priserna på Europeiska marknaden
och derföre mera bestämmas af beskaffenheten utaf utlandets skördar än
af den inom riket; alt dessutom, då ungefär en tredjedel af den spanmål, Akademien
eger att använda, utgöres af kronotionde och grundräntespanmål, hvilken
skall lösas efter medelmarkegångspris, detta för närvarande löntagare gör förlust
då lönerna vid Universitetet utgå med vid pass 1 R:dr 16 sk. Banko mindre för
hvarje turina af lönernas belopp, än som under förut varande förhållanden varit
att påräkna; att de svårigheter, som mött vid återbesättande af Professors- och
Adjnnktsplatser inom juridiska och medicinska fakulteterna, hvilka svårigheter
utan tvifvel snart komma att göra sig gällande i afseende på lärareplatserna i
åtskilliga praktiska vetenskaper, som tillhöra filosofiska fakulteten, visa, att nuvarande
inkomster ej äro lockande, då unge män på andra banor lätt erhålla
vida förmånligare anställningar; att de fleste Professorer icke hafva någon utsigt
till , vidare befordran; all lönerna vid Lunds Universitet äro i allmänhet bättre
än de i Upsala; att Adjunkternes ställning blifvit väsendtligen förändrad genom
de nya Universitets-statuterna, då, i stället för att desse lärare förut kunnat egna
en större del af sin tid åt enskild undervisning, de nu äro förpligtade att två
timmar i veckan hålla offentliga föreläsningar, jemte det de, i likhet med hvad
förut egt rum, tnåsle vara beredde att vid inträffande förfall bestrida alla till ett
Professors-embele hörande åligganden; att genom föreläsningsskyldigheten och
upphörandet för de äldre af dubbel ärsberäkning för befordran inom kyrkan,
deras ställning försämrats, oaktadt senare löneförbättringar, helst som många
yngre tjenstemän å andra banor åtnjuta lika stora löneförmåner, och dessutom
många bättre utsigter stå till buds för de mest utmärkta anlagen och grundligaste
kunskaperna, hvilka det vore för Universitetet af största vigt att kunna vid sig
fästa. På dessa med flera skäl anhålles, alt Professorslönerna måtte höjas till
minst 3,000 R:dr Banko årligen, hvarigenom de kunde ställas i någorlunda jemnbredd
med Hofrätts- och Kollegii-Råds i Stockholm, Revisions-Sekrelerarnes,
äfvensom Borgmästarnes i de flesta småstäder löner, och Akademi-Adjunkternas
till 1,333 R:dr 16 sk Banko, hvilket vore hvad yngste Adjunkten inom theo.-
12
Bil. JVt 7 lill Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. J\s 1, om Slulsvcrkel 18S6.
logiska fakulteten åtnjuter, äfvensom att de båda lärarne i moderna språken, af
hvilka lärare fordrades samma vetenskapliga underbyggnad sorn vid andra akademiska
lärarebefattningar, måtte åtnjuta samma löneförmåner som Adjunkterna, då
de nu blott erbölle 75 tunnor säd och hade boställsrum, hvilkas värde uppskattas
till 133 R:dr 16 sk.; samt att Akademi-Räntmäslaren och Bibliothekarien,
hvilka alltid å Universitetets stat varit uppförde till lika löner med Professorerna,
måtte komma i åtnjutande af samma lönförhöjning som desse, och
vice Bibliothekarien, som nu uppbär 90 tunnor spanmål, matte erhålla den för
Adjunkter föreslagna förhöjning; och slutligen alt, hvad angår Akademiens tjenstemän,
Sekreteraren och Kamereraren, hvilkas löner nu utgå med 155 tunnor
spanmål, och 100 R:dr Banko i hushyresmedel, eller två tredjedelar af Professorernas
löner enligt stat, måtte, helst då Sekreteraren, efter upphörandet af
Akademiens domsrätt och fastställandet af nya Statuterna, gått i mistning af en
icke obetydlig del extra inkomster, fa en lön af 2,000 R:dr Banko, — Notariens
lön, som nu utgör 70 tunnor, måtte, då denne tjensteman numera kommit i
mistning af alla sportler, höjas till 1,000 R:dr, och Kanslistens till 666 R:dr
32 sk. Banko. Om desse löneförbättringar beviljas, önskar dock t. f. Kanslern,
alt då försäljningspriset å Akademiens spanmål är högst olika, så att, då spanmålen
år 1849 gällde 7 R:dr 21 sk. 8 r:st. Banko och år 1845 endast 5 R.dr
42 sk., den år 1854 steg till 11 R:dr 24 sk. och år 1846 ända lill 11 R:dr
32 sk. 4 r:st. banko, Rikets Ständer matte bevilja ett förslags—anslag, hvarigenom
lönerna kunde uppehållas vid det bestämda beloppet, för hvilket ändamål ett
anslag af 25,000 R:dr banko anses tillräckligt.
I anledning af hvad som blifvit anfördt, och då en löneförbättring synes
vara af behofvet påkallad, helst då Eders Kongl. Maj:t nu vill föreslå Rikets
Ständer förhöjning i lönerna för statens öfriga embels- och tjenstemän, tillstyrkes,
att, hvad Professorerna vid Upsala universitet angår, Eders Kongl. Majrt må äska
det anslag som erfordras att tillförsäkra en löneinkomst åt de 10 äldste ordinarie
Professorerna af 4,500 R:dr riksmynt, och åt de öfriga ordinarie Professorerna
jemte Räntmäslaren och Bibliothekarien af 4,000 R:dr, samt att, enligt hvad vederbörande
hemställt, de 4 Emeritilönerna äfven må erhålla en förhöjning til!
4,000 R:dr riksmynt.
Härtill erfordras följande anslag:
1) Till 10 professorslöners höjande från 2,539 R:dr 3 sk. banko till 3,000
B.dr samma mynt, 4,609 R:dr 18 sk. banko, eller R:mt R:dr 6,914: 6 öre.
2) Till 6 professorslöners höjande från 2,559 R:dr
3 sk. till 2,666 R:dr 32 sk. banko, 765 R:dr 30 sk.
banko, eller
» 1,148: 45 »
Transport R:mt R;dr 8,062: 49 öre.
Bil- Jtä 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M I, om Statsverket 1 tiofi.
13
Transport R:ml R:dr 8,062: 49 öre.
3) Till 4 professorslöners höjande Från 2,259 R:dr
3 sk. till 2,666 R:dr 32 sk. banko, 1,710 R:dr 20 sk.
banko, eller » 2,663: 62 »
4) Till 2 Emerililöners höjande från 2,239 R:dr 3
sk. till 2,666 R:dr 32 sk. banko, 855 R:dr 10 sk. banko,
eller » 1,282: 81 »
5) Till 2 professors- och 2 Erneritilöners höjande
från 2,200 R.dr till 2,666 R:dr 32 sk. banko, 1,866 R:dr
32 sk. banko, eller » 2,800: — » .
6) Till 2 professorslöners böjande från 2,000 R:dr
lill 2,666 R:dr 52 sk. banko, 1,333 R:dr 16 sk. banko,
eller
» 2,000: — »
eller inalles ett anslag af R:mt R:dr 16,710: 92 öre.
Förnyad underdånig anhållan bar skett från Upsala Universitet om anslag
för en profession i theoretisk medicin och medicinal-lagfarenhet. Härvid anföres
hufvudsakligen, att den theoretiska medicinen, innefattande pathologien, nosogra—
lien och medicinens historia, är för närvarande förenad med praktiska medicinen,
och att medicinal-lagfarenhelens föredragande åligger professorn i anatomien och
fysiologien; att föreningen af så många olikartade, hvar för sig vigtiga ämnen icke
tillåter deras tillbörliga behandling; att antalet af lärare ock är ringare än man i
allmänhet ansett behöfligt för medicinska undervisningen; och att Lunds Universitet
har särskilda lärostolar för theoretiska och praktiska medicinen. På de
anförda skälen tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t må hos Rikets Ständer göra
Nådig framställning om beviljande af anslag till en lärostol i medicin vid Upsala
Universitet, men så, att läroämnenas fördelning må af Eders Kongl. Maj:t sedermera
bestämmas. 1 öfverensstämmelse med ofvananförda förslag om professorslönernas
belopp, föreslås detta anslag till 4,000 R:dr riksmynt.
Redan år 1847 gjorde Kansleren underdånig hemställan om upprättande af
en profession i fornnordisk språk- och ålderdomskunskap. Ehuru undervisning
i dessa vetenskapsämnen redan då meddelades efter eget åtagande af Bibliothekarien,
Professor Schröder, ansåg Kanslern, till betryggande af undervisningens fortfarande
bestånd i så vigtiga och uti den medborgerliga bildningen så ingripande
ämnen, vara af vigt, att för dom en särskild lärostol inrättades, helst med hänseende
till den omvårdnad det städse tillväxande hibliotheket alltmera kräfver,
det vore att befara att, efter professor Schröders bortgång, det blefve svårt att
finna en man, som kunde förena två så olika och hvar för sig trägna och maktpåliggande
befattningar. Kanslern anförer, att samma skäl ännu qvarstår och bar
■Viinnit ytterligare erkännande och stöd genom den ansökning, som några af den
Bil. M 7 till Kong!.~M<ij:ls Nåd Prop. JK 1, om Statsverket 1856.
vid Universitetet studerande ungdomen hos Hans Kongl. Höghet Akademie-Kanslern
gjort om Hans Nådiga medverkan för inrättande af en särskild profession i Svenska
språket; att det visserligen är af vigt att undervisningen äfven omfattar det nuvarande
modersmålet, i synnerhet dä detta ingår som ett vigtigt bildningsmedel
vid de lägre läroverken, men alt, då ett vetenskapligt studium af ett språk ej
kan idkas ulan att språket betraktas i sin historiska utveckling och i sitt förhållande
lill närbeslägtade sprak, ändamålet hufvudsakligen vunnes genom en
profession, hvilken, för att i namnet uttrycka hela dess omfång, kunde erhålla
benämningen: »Profession i de Nordiska språken», såsom den motsvarande lärostolen
vid Köpenhamns universitet kallas.
Dei ina af t. f. Kanslern gjorda anhållan synes förtjena all uppmärksamhet,
då onekligen modersmålets vetenskapliga studium bör vara ett föremål för universitetets
verksamhet. På de af Kanslern anförda skäl tillstyrkes, att Eders
Kongl. Maj:t må af Rikets Ständer, för upprättande vid Upsala Universitet af en
profession i de nordiska språken, äska ett årligt anslag af 4,000 R:dr riksmynt.
Oaktadt den stora betydelse kännedomen af lefvande språken numera eger,
srå väl i allmänhet som ock för undervisningen vid Rikets Elemenlar-läroverk,
saknas dock vid Rikets Universiteter tidsenligt ordnade läroanstalter för detta
ämne. Upsala Universitet har visserligen sedan år 4855 en profession i modern
litteratur och esthetik, men språkundervisningen har varit öfverlemnad åt exercitiemästare,
till dess Kongl. Maj: t förordnat, att de två språkmästarelönerna
borde anslås till två e. o. adjunkter, den erie i Franska och Engelska, den andre
i Tyska och Italienska språken. Yid Lunds Universitet inrättades af framlidne
kanslirådet Norberg en profession i lefvande språk, hvilken blifvit på Akademiens
stat upptagen, och är med densamma förenadt åliggandet att äfven föreläsa eslhelik;
för öfrigt upptager äfven detta universitets stat tvänne språkmästare.
De af Eders Kongl. Maj:t utfärdade nya statuterna för Rikets Universiteter
upplaga bland undervisningsämnena för filosofiska fakulteterna ny-europeisk linguistik
och litteratur. Af dessa läroämnen har Upsala en lärostol för det ena, Lund
för del andra, och vid hvardera är esthetiken med det der bestämda läroämnet
förenad. För att gifva fullt utrymme för dessa tre läroämnen, hemställer jag,
om icke Eders Kongl. Maj:t skulle täckas göra Nådig framställning till Rikets
Ständer om beviljande af anslag till en ny profession vid hvartdera Universitetet,
i ^bufvudsakligt ändamål att bereda undervisning i ny-europeisk linguistik, men
med förbehåll af den nogare bestämning af dess förhållande till de tvänne omnämnda
professionerna, som Eders Kongl. Maj:t kan, efter pröfning af omständigheterna,
finna lämplig.
Om Eders Kongl. Maj:t täckes bifalla detta förslag, så bör för Upsala Universitet,
till upprättande af en ny profession för berörda ändamål, äskas ett årligt
anslag af 4,000 R:dr riksmynt.
Bil. M 7 lill kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M t, örn Statsverket t i! o G.
Hvad den af t. f. Kanslern fordrade lönförbältringen för adjunkterna inom
Verldsliga fakulteterna, en språklärare och vice Bibliothekarien angår, tillstyrkes i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t mä täckas föreslå Rikets Ständer beviljande
af den summa, som erfordras för lönernas höjande till 2,000 R:dr riksmynt.
Den andra språkläraretjenslen, för hvilken löneförbättring äfven begäres, borde,
om en profession för ny- europeisk linguistik upprättas, kunna indragas, och den
lön, som nu dertill utgår, 813 R:dr 1 sk. banko, eller 1,219 R:dr 53 öre riksmynt,
inberäknas såsom tillgång för denne professors aflöning.
Till denna löneförbättring erfordras följande anslag, då spanmålen ulföres
med ett penningevärde af 9 R:dr 3 sk. banko för hvarje lunna:
1 Adjunktslön ä 90 tunnor och 180 R:dr = 995 R:dr 30 sk. banko,
lönefyllnad Banko R:dr 337: 34.
3 Adjunktslöner ä 75 tunnor och 180 R:dr = 859: 33,
lönefyllnad 473: 31 eller tillsammans
» 1,420: 45.
10 Dito ä 65 tunnor och 180 R:dr = 769: 3, lönefyllnad
564: 13, eller » 5,642: 34.
1 Språklärarelön ä 75 tunnor och 133: 16 = 813: 1,
lönefyllnad » 520: 15.
Yice Bibliothekariens lön ä 90 tunnor — 815: 30, lönefyllnad » 517: 34.
Banko R:dr^ 8^439: 18.
Erån den här uppkommande summan 8,439 R:dr 18 sk. böra dock afräkhas
1,000 R:dr banko, anslagna som lönelillökning för de 10 äldsta Adjunkterna,
då således uppkommer ett behof af 7,439 R:dr 18 sk. banko, motsvarande
11,159 R:dr 6 öre riksmynt.
Då äfven den för Akademiens tjenstemän begärda lönförbättring synes varä
billig, tillstyrkes, att den må äskas till föreslagna belopp, hvartill erfordras enligt
följande utredning:
Sekreterarens lön, 185 tunnor och 100 R:dr = 1,504: 55, lönefyllnad -495 R:dr 15 sk. b:kt>,
Kamererarens » 155 » » 120 » = 1,524: 53, » 475 » 15 » »
Notariens » 70 » = 634: 18, » 365 » 30 » »
Kanslistens » 35 » = 317: 9, » 349 » 25 » »
1,685: 55.
en summa af 1,685 R:dr 35 sk. banko, motsvarande 2,528 R:dr 59 öre R:uit.
Den sammanlagda summan, som erfordras till löneförbättringar och nya professioners
upprättande, utgör således 42,398 R:dr 17 öre riksmynt, hvilken dock
bör minskas med nu varande lön för en språklärare, utgörande 75 tunnor och
133 R:dr 16 sk. banko = 813 R:dr 1 sk. banko, motsvarande 1,219 R:dr 53
öre riksmynt, då summan blifver 41,178 R:dr 64 öre Runt.
De spanmålslöner, som uppbäras af Upsala Akademies lärare och tjenstemän*
to Bil. M 7 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. JVs i, örn Statsverket 18S6.
lösas på det sätt, att, sedan det af Akademien disponerade spanmåls-beloppet blifvit
försåldt, och hela den derigenom uppkommande summa blifvit fördelad proportionell
på hvarje tunna* hvarje löntagare erhåller, efter det sålunda bestämda lösningspris,
betalning för det honom anslagna antal tunnor. Det anslag, som behöfves för att
uppehålla de spanmålslön uppbärande lärarnes och tjenstemännens löner vid de
föreslagna beloppen, bör således blifva ett förslagsanslag, hvarvid torde böra iakttagas,
att den till Akademien anslagna kronotionde beräknas efter medelpris, och
den från Akademiens hemman, frb'lseräutor m. m, utgående, efter de läns årsmarkegång,
hvarifrån spanmålen utgår. Den ojemnhet i lönerna, som för olika
är derigenom kan uppkomma, torde i någon mån jernnäs genom de små emolumenter
af ved efter nedsatt lösningspris, humlegård och åker, sorn i ofvanstående
beräkning ej äro bland löneförmånerna upptagna.
Till följd af hvad jag nu haft nåden anföra, torde det anslag, som
äskas af Rikets Ständer, böra sålunda fördelas, att såsom fast anslag föreslås
.
12,000 R:dr riksmynt,
och såsom förslagsanslag, då det behöfliga beloppet,
29,178 R:dr 64 öre, minskas genom de besparingar,
som uppkomma när tjenster stå lediga 25,000 » »
Med anledning af Hans Kongl. Höghet Akademie-kanslerns anmälan, att en
ändamålsenlig undervisning i sinnessjukdomars behandling hittills icke kunnat vid
Upsala universitet meddelas de studerande, som egna sig åt medicinens studium,
men att denna förmån skulle kunna på lämpligt sätt dem beredas, om med öf—
verläkarebefattningen vid Upsala centralhospital förenades en särskild profession
i psychiatrien, har Eders Kongl. Maj:t, sedan Seraphimer-Ordens-Gillet, efter
General-direktörens för hospitalerna hörande, yttrat, det denna förening mellan
nämnda öfverläkarebefattning och undervisningsskyldighet vore ej allenast för
universitetet gagnelig, utan ock kunde på sjukvården inom hospitalet komma att
ega ett ganska fördelaktigt inflytande, och bereda öfverläkaren en behöflig tillökning
i inkomster, den 18 sistlidne April i Nåder tillåtit, att öfverläkaren vid
Upsala hospital må för medicine studerande i Upsala under läselerminerna två
timmar i veckan hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning rörande
sinnessjukdomarna och deras behandling; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t medgifvil,
att tills vidare en ledig adjunktslön inom medicinska fakulteten ina till arfvode
för detta åliggande användas. På det den provisoriska ställning, hvari
denne lärare genom arfvodets tillfälliga beskaffenhet är ställd, må kunna upphöra,
och den lills vidare för behofvet påräknade adjunktslönen få för sitt egentliga
ändamål användas, har underdånig hemställan blifvit gjord, att Eders Kongl,
Maj:t
Bil. JYi 7 lill Kongl, Maj:ls Nåd. Prop. J\s 1, orh Statsverket 1856.
17
Maj:t må täckas af Rikets Ständer äska ett anslag af 1,300 R:dr riksmynt till
arfvode för öfverkikaren vid Upsala eentralhospital, mot honom åliggande förbindelse
att vid Upsala universitet hälla föreläsningar två timmar i veckan under
läselerminerna och meddela klinisk undervisning rörande sinnessjukdomar och
deras behandling; till hvilken hemställan jag får tillstyrka nådigt bifall.
För utveckling till full verksamhet af de naturvetenskapliga och praktiska
institutionerna vid universitetet, framställes behofvet dels af en konservator vid
Zoologiska museum, med lön af 1000 R:dr Ranko, och en konservator vid Botaniska
museum, med lön af 500 R:dr Banko, om af honom ej fordras vetenskaplig
bildning, men i annat fall 1000 R:dr, dels af arfvoden åt sex amanuenser
vid institutionerna för theoretisk och agrikullur-ketni, fysiologisk kemi, mineralogi,
fysik, samt vid Astronomiska observatorium, två för förstnämnda läroanstalt
och en för hvardera af de öfriga, hvartill begäras 233 R:dr 16 sk.
Banko för hvardera, eller tillsammans 1,400 R:dr Banko; hvilka anslag Eders
Kongl. Majit, med hänseende till det vigliga ändamålet, torde täckas af Rikets
Ständer äska med 1,500 R:dr riksmynt till lön för en konservator vid Zoologiska
museum, 750 R:dr för en konservator vid Botaniska museum, samt 2,100
R:dr till arfvoden för sex amanuenser vid ofvannämnda läroanstalter.
Såsom årligt anslag till instrumental-apparatens underhåll och till successivt
anskaffande af nya inslrumenler af förbättrad konstruktion, äfvensom till inköp
af kemiska reagentier, kompletterande af mineralsamlingen och dylikt, samt för
bekostande af städning och uppassning på de särskilda laborations-lokalerne och
vid de experimenlala föreläsningarne, erfordras för den allmänna och agrikulturkemiska
läroanstalten 2,766 R:dr 32 sk. Banko, för den fysiologisk-kemiska
866 R:dr 32 sk., och för den mineralogisk-kemiska 600, eller tillsammans
4,233 R:dr 16 sk. Banko, och föreslås, i anseende till angelägenheten och viglen
af den kemiska institutionens utveckling till full och ändamålsenlig verksamhet,
att den för ändamålet erforderliga summa må, efter afdrag af dels på akademiens
stat, dels genom äldre statsanslag befintlig tillgång, 850 R:dr, af Rikets
Ständer äskas med ett något minskadt belopp, eller i stället för begärda 3.383
R:dr 16 sk. Banko Riksmynt R:dr 4,700.
För fysiska kabinettet, hvilket snart kommer alt förflyttas till den rymliga
och passande lokal, som för detsamma i Kemiska institutionens nya byggnad
blifvit beredd, begäres en förhöjning ifrån 722 R:dr 16 sk. Banko, som denna
läroanstalt af universitetets och statens medel redan uppbär, med 744 R:dr 16
sk. Banko årligen, hvarigenom årliga anslaget skulle komma att uppgå lili 1,466
R:dr 32 sk. Banko. Det anföres att, i anseende till anslagets otillräcklighet, de
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 SamL i Afd. 9 Haft. 3
is
Bil. JW 7 lill Kongl. Majus Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1886.
experimervtala föreläsningarne mäst inskränkas till hälften af de offentliga föreläsningstimmarne.
För att möjliggöra ett större antal experimental föreläsningar,
samt till beredande af tillfälle för mera försigkomna och hoppgifvande studerande
att sjelfve under ledning öfva sig i fysiska experimenters anställande
och i utredande af sädana frågor, som stå i sammanhang med fysiska vetenskapens
föremål, äfvensom för att bättre, än hittills låtit sig göra, kunna förse kabinettet
med nyuppfunna dyrare instrumenter, begäres denna tillökning, hvilken,
i anseende till det tillfälle sorn nu snart yppar sig att vid universitetet i lämplig
lokal utvidga denna under närvarande tidsförhållanden särdeles vjgtiga och inflytelserika
institutions verksamhet, torde af Eders Kongl. Maj:t äskas utaf Rikets
Ständer, men med ett något nedsatt belopp af ... Riksmynt R:dr 1000.
Som den nyligen inrättade Zoologiska professionen ej eger något anslag,
utan egentligen skulle med Rotaniska museum dela det för naluraliekabinettet
bestämda, för botaniska institutionen otillräckliga anslaget af 308 R:dr 16 sk.
Banko; men gagnande undervisning i zoologi ej kan meddelas utan tillgång till
zoologiska samlingar, och dels för fullständigande af den redan vid universitetet
befintliga samlingen, dels för inköp af djur och skeletter, dels till ersättande af
satnlingskostnaden, dels för samlingarnas bevarande erfordras betydliga utgifter,
begäres ett anslag af 1000 R:dr Banko årligen. Jag hemställer, att Eders Kongl.
Maj:l må täckas besluta Nådig framställning om ett anslag för uppgifna ändamål
af Riksmynt R:dr 1,200.
I afseende på Akademiens sjukhus är anmäldt, att ehuru derstädes nu finnes
utrymme för 45 sjuksängar med fullständig attiralj, sjukhusets årliga anslag
och öfriga tillgångar likväl icke medgifva, att hela sängantalet året om kan åt
sjuka upplåtas, hvarföre en årlig förhöjning i detta anslag af 666 R:dr 32 sk.
Banko anses behöflig. På de för begäran om Nådig Proposition rörande delta
anslag anförda skäl, nemligen den stora vigten af kliniska undervisningen och
de studerandes öfning i sjukdomarnes diagnostik och behandling, och den omständighet,
att tillfälle blifvit beredt för vårdandet af sådana sjuka studerande,
hvilkas sjukdomstillstånd fordrar närmare omvårdnad och omsorgsfullare behandling
än den som kan dem beredas i deras bostäder, tillstyrkes att af Rikets
Ständer må äskas ett årligt anslag af Riksmynt R:dr 1,000.
Rörande anslag för en gång göras från Upsala universitet följande herns
t lil 1 a n den:
Vid riksdagen 1850—1851 anslogo Rikets Ständer 66,666 R:dr 32 sk.
Banko till uppförande af en byggnad för den kemiska institutionen vid Upsala
Bil. JW 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1886.
19
universitet, dock med vilkor, alt, om det framdeles skulle visa sig att berörda
summa icke blefve tillräcklig för ifrågavarande byggnadsföretags utförande, universitetet
då borde af egna tillgångar vidkännas de utgifter, som derutöfver kunde
erfordras. T. f. kanslern upplyser, att denna byggnad, utvidgad på Akademiens
särskilda bekostnad till inrymmande äfven- af den fysiska läroanstalten, är uppförd
under tak och baller på alt inredas, samt blifver färdig till afsyning nästkommande
år, men att för de särkilda laborationsrummens, äfvensom för det
gemensamma föreläsningsruumiets och ugnsrummets aplerande till deras ändamål
och förseende med fasta, på olika sätt konstruerade ugnar, kapeller, pannor,
bänkar, hyllor, skåp, laborationsbord, m. m. dylikt, kostnaderna blifvit beräknade
alt uppgå till 6,000 R:dr för det allmänna kemiska laboratoriet tillika med de
för alla gemensamma undervisningsrummen, lill 2000 R:dr för del fysiologiskt
kemiska laboratoriet, och till 1,000 R:dr för det mineralogiska laboratoriet, tillsammans
9,000 R:dr Ranko. Jag tillstyrker i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t må täckas af Rikets Ständer äska ett anslag för ifrågavarande ändamål, att
för en gång utgå med Riksmynt R:dr 13,500.
Vid första uppsättningen af de för nämnda läroanstalter erforderliga instruinentalier,
såsom vågar, platinakärl, luftpumpar, gasometrar, med flera dyrbarare
inslrumenter, äfvensom af porslins- och glaskärl och flerfaldiga andra förnödenheter,
som från utrikes orter måste anskaffas, deruti äfven inbegripna nödiga
instrumenter för experimental föreläsningar, uppgifvas kostnaderna, beräknade i
förhållande till medeltalet af laboranter i de särskilda laboratorierna, till 18,050
R:dr Banko. Sedan härifrån afdragils 7,500 R:dr, hvilka för detta ändamål blifvit
af Akademiens egna medel upplagda, anhålles alt af Rikets Ständer må äskas
fyllnaden, att för en gång utgå med 10,550 R:dr Banko, eller 15,825 R:dr riksmynt;
till hvilken anhållan jag underdånigst tillstyrker bifall.
T. f. Kanslern har anfört, det universitetet visserligen har åtskilliga, till en
del ganska dyrbara materialier till bildande af ett Botaniskt museum, men egentligen
icke kan anses ega något sådant museum. Till fyllande af de största luckorna
vid musei ordnande och till inköp af de vigtigaste samlingar, som nu
kunna vara till salu, begäres proposition till Rikets Ständer om anslag för en
gång af 3,000 R:dr Banko; och får jag, sä väl med hänseende till behofvet
som dertill att deri utmärkte nuvarande föreståndarens för botaniska institutionens
verksamhet bör till musei kompletterande begagnas, tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t må för ändamålet äska Riksmynt R:dr 4,500.
5:o.
T. f. Kanslern för Lunds universitet har på hufvudsakligen samma skäl, f^ndsVni
som
i afseende pä enahanda förhållande vid Upsala universitet blifvit anförda, versitel.
20
Bil. JVs 7 lill Kongl Maj.ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
förordat Konsistor» anhållan om adjunktslönernas inom de verldsliga fakulteterna
förbättring till 2,000 R:dr riksmynt; och får jag på samina, ofvan anförda skäl
tillstyrka, alt Nådig framställning derom må göras.
Ifrågavarande adjunkters antal vid Lunds universitet utgör 15, af hvilka 5
åtnjuta i lön 700 R:dr, jemte en ar 1851 tillkommen löneförhöjning 180 R:dr,
inalles 880 R:dr Banko eller 1,320 R:dr Rik smynt. Således erfordras för hvarje
en tillökning af 680 R:dr, eller för fem Runt R:dr 3,400.
De öfriga 10 adjunktslönerna utgöra 500 R:dr Banko och
med lönförhöjning af 180 R:dr, 680 R:dr Banko eller 1,020
B:dr riksmynt. Lönetillökningen, som nu erfordras, utgör
således 980 R:dr r:mt för hvarje, eller för 10 ... » » 9,800.
Ifrån den sammanlagda summan af  » » 13,200
höra dock ytterligare afdragas 1,000 R:dr Banko, som utgå till de 10 äldsta
adjunkterna, i följe hvaraf den summa, som till löneförbättring behöfver af Rikets
Ständer äskås, utgör Riksmynt R:dr 11,700.
Om Eders Kongl. Maj:t täckes besluta framställning om löneförbättring till
minst 4,000 R:dr riksmynt för professorerna vid Upsala Akademi, så tillstyrkes,
att dylik framställning — som, i anseende till saknad utredning af det belopp,
hvartill spanmålslönerna kunna beräknas, för närvarande icke gerna kan ske rörande
de professorer vid Lunds Universitet, som uppbära spanmälslön, hvilken
lön i Lund utgår till hvarje löntagare med högre belopp än i Upsala, eller med
300 tunnor spanmål, — må ske för de 3 professorer vid Lunds Universitet,
hvilka uppbära en penningelön af 2,000 R:dr Banko, samt rörande 4 emiritilön
er, hvardera till nyssnämnda belopp; då det anslag, som för detta ändamål
erfordras, uppgår till 1,000 R:dr riksmynt för 7 löners förbättrande, eller
inalles Riksmynt R:dr 7,000.
De skäl, som blifvit anförda för äskande af anslag till professioner i Nordiska
språken och Ny-europeisk linguistik m. m. vid Upsala universitet, får jag
i underdånighet åberopa för tillstyrkande af professioner i samma ämnen vid
Lunds universitet, med anslag till lika belopp, eller . . Riksmynt R:dr 8,000.
Slutligen har t. f. Kanslern anmält behofvet af en annan lokal för kemiska
institutionen i Lund och af betydliga fölbättringar å den der befintliga Botaniska.
Hvad kemiska institutionens lokal angår, anföres, att de tre nedra rummen,
i anseende till sin ringa höjd samt brist på rör i väggarna, under begagnandet
fyllas med rök och qväfvande ångor: en olägenhet, som äfven vidlåder de öfra
rummen; att samma rum, till följe af den fuktiga grunden och golfvens läge
nedom gatan, äro i hög grad fuktiga och osunda, hvarjemte de i dem förvarade
effekter förstöras genom svampbildning, rost och erg; att universitetets mineral
-
Bil. M 7 lill Kongl. Majis Nåd. Prof. M 1, om' Statsverket lfiSff. 31
samling mäste till en del inrymmas i en korridor och en förstuga, äfvensom
drogue-samlingen lills vidare i anatomiliuset; att knappast i8 laboranter fä plats,
ehuru hvarje termin per medium 30 anmäla sig till deltagande i öfningarne, 5
ä 6 medicinae studiosi oberäknade. Af de alternativa kostnadsförslag, som redan
före sistlidne riksdag framställdes, nemligen antingen 20,000 R:dr Banko, eller
oek 46,666 R:dr 32 sk. i händelse universitetets reservfond skulle befinnas
statk nog alt bekosta inköpet af byggnadstomt, förordar t. f. Kanslern det förra.
För Botaniska institutionen hafva blifvit framställda tre olika förslag till
förändring eller ombyggnad af dertill hörande hus. Detta behöfver en omfattande
reparation, som medförer, enligt det ena förslaget, i förening med påbyggnad
af husets ena del, en kostnad af 15,000 R:dr riksmynt. Del andra försla
get
upptager en tillbyggnad, med en kostnad af 21,000 R:dr. Det tredje, som
afser husets förändring helt och hållet till växthus, erfordrar, jemte öfriga dermed
förenade kostnader för bostad al trädgårdsmästaren m. m., ett anslag af
omkring 26,000 R:dr riksmynt, sorn dock Konsistorium ansett sig böra höja till
30,000 R:dr; hvilken summa t. f. Kanslern föreslår.
1 anseende till dessa institutioners vigt, och angelägenheten af deras utveckling
till ändamålsenlig verksamhet, tillstyrkes alt Eders Kongl. Maj:t. må af
Rikets Ständer äska anslag till uppförande af byggnad för kemiska institutionen
vid Lunds Universitet  30,000 R:dr Riksmynt,
och lill förbättring af de botaniska institutionen tillhörande
byggnader ett anslag, att i mån af behof utgå . 30,000 » »
6:o.
Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 14 sistlidne Augusti täckts utfärda Anslag jöt
. ro .. i . Elementar
stadga för Rikets allmänna Elementar-läroveik, far jag nu göra underdånig tram- läroverken
ställning om de anslag, som äro nödiga för läroverkens reglering och fastställande
af en normalstat för lärarnes aflöning.
Genom Nådiga Cirkuläret till Konsistorierna i Riket och Direktionen öfver
Stockholms stads undervisningsverk den 6 Juli 1849 befalldes1, dessa, alt, sedan
vederbörande stadsmyndigheter samt skolornas Inspektörer och Rektorer blifvit
hörde, uppgöra och till Eders Kongl. Majit inkomma med underdåniga förslag
till fullständig reglering af stiftens undervisningsverk, hvarvid dock borde tagas i
betraktande, huruvida det för undervisningen i allmänhet kunde anses vara mera
ändamålsenligt, att färre och fullständigare skolor på passande ställen underhållas,
än att statens tillgångar användas till flera och mindre fullständiga läroverk.
Dessa förslag, som i afseende på sist anförda grundsats yttra något olika åsigter,
öfverensstämma dock i allmänhet uti att anse nu varande läroverk behöfliga, äf
-
22 Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ts 1Säd. Prog. M 1, om Statsverket 1886.
vensom behöflig! att en del deraf utvidgas. Om man erkänner, att läroverkens
fullständighet, sa vidt möjligt är, för undervisningens jemna gång är fördelaktig,
så' synas deremot de långa afständen mellan städerna inom de flesta delar af
riket, äfvensom den tilltagande folkmängden, tala för behofvet deraf att skolor
för ungdomen, i den ålder då deri så litet som möjligt bör sakna uppfostran i
hemmet, finnas på flera orter än dem, å hvilka högre läroverk med en för slaten
vida betydligare kostnad kunna uppehållas. Dertill kommer, med hänseende till
redan befintliga läroverk, svårigheten att inskränka de bildningslillfällen, hvilka
slaten genom redan inrättade läroverk erbjuder, äfvensom det förhållande, att en
förändring synes mindre lämplig i en tidpunkt, då man är sysselsatt att öfver
landet lägga ett jernvägsnät, som sannolikt skall medföra betydliga, men ännu ej
med säkerhet beräknelig förändring i en stor dels af nuvarande städer folkmängd
och i deras vigt och betydelse såsom hufvudorler för landsbygden.
Under det således skäl icke äro för handen alt i närvarande stund inskränka
eller alldeles indraga något af redan befintliga läroverk, synas flera af dem böra
utvidgas utöfver deras nuvarande omfång. I anledning af deri tilltagande folkmängden
och det alltför stora afståndet från andra läroverk, lärjungarnes talrikhet,
särskilda orters behof, med flera omständigheter, tillslyrkes den reglering af
läroverken, som innehålles i hosföljande förslag till stat.
Af d en grundsats, hvilken Eders Kongl. Maj:t genom stadgan för Elementarläroverken
godkänt, att för hvarje läroämne, som vid Elementar-läroverken utgör
ett väsentligt undervisningsämne, bör vid högre läroverk finnas åtminstone en
lärare, af hvilken de högsta kunskapsprof fordras, och som är berättigad till åtnjutande
i bestämd ordning af de högsta löneförmåner, hvilka Elemenlar-läroverkens
stat erbjuder, följer, alt lärare i naturvetenskap och lefvande språk,
hvilka, hittills vid de högre läroverken ställde utom lönetur med öfriga lärare,
haft fasta löner å 600 R:dr banko, böra bland Lektorerna upptagas, hvilket med
hänseende till läraren i naturvetenskap endast är ett erkännande af den rätt, som
han redan i sjuttonde århundradet vid gymnasier inom riket åtnjöt, och med afseende
på läraren i lefvande språk är en följd af den betydenhet undervisningen
i dessa språk i sednare tider erhållit. Då icke heller något af de å läroverkens
stat redan upptagna Lektoraterna kan anses öfverflödigt, och i hänseende till
dessa endast den förändring behöfver göras, att med lektionen i filosofi bör förenas
undervisningen i svenska språket, så kommer Lektorernas antal vid de läroverk,
som hafva fullständig lönestat, att uppgå till åtta.
Dä likväl vid upprättandet af nya läroverk det är ovisst, huru stort antal
lärjungar kan komma att dem besöka, särdeles i deras öfra klasser, och dessa
nyupprättade läroverk icke, åtminstone tills vidare, kunna göra anspråk på fullständig
lönestat, så vågar jag för dem ej föreslå flera än 4 Lektorer, hvilka?
Bil. M 7 lill Kongl. Maj-Is Nåd. Prop. JM i, om Statsverket 1856.
läroämnen torde af Eders Kongl. Maj:t efter de olika förhållanden, som för
hvarje ort förete sig, böra särskildt för hvarje bestämmas.
Fullständig lönestal upplages för de läroverk, som uppkommit genom förening
af gymnasium och skola, äfvensom för det talrikt besökta läroverket i
Orebro. Undanlag göres endast för det mindre freqvenlerade läroverket i Hernösand,
hvars lärjungeantal sannolikt oek kommer att lida minskning genom de
högre läroverken i Jemtland och Norrbotten, samt för det i Wisby, hvilket, endast
har ett ringa antal lärjungar i öfra klasserna. Vid dessa läroverk föreslås
Lektorernas antal till fem.
I)å uppehållandet af högre bildning i väsentlig mån beror derpå, att eii
åtskillnad i lönelur vid Elementar-läroverken bibehålies, hvarigenom bade de
högre läroverken kunna försäkras om alt för undervisningen ega vetenskapligt
bildade män, och de som egua sig åt lärarekallet hafva en uppmuntran att, före
inträdet på lärarebanan, eller under utöfningen af lärarekallet inom ett lägre
område, söka förkofran i vetenskaplig bildning utöfver det mått som erfordras
för alla lärareplatser utan undantag, — så är för Adjunkter och Kolleger, såsom
ock hittills varit vanligt, en särskild lönestat uppgjord.
Lärarnes antal har, för att ej erfordra alltför stora kostnader, blifvit inskränkt
till det minsta för undervisningens upprätthållande nödiga, under förutsättning,
att det biträde, som möjligen på särskilda ställen vidare behöfves, kan
vinnas af extra lärare och duplikanler. Vid högre läroverk behöfvas dock Adjunkter
lill ett antal, som, der 8 Lektorer äro, icke kan inskränkas lill mindre
än 6, och vid de öfriga till 8. Kollegernas antal bestämmes i mån af de lägre
läroverkens föreslagna omfång.
Sedan Rikets Ständer vid riksdagen 1847—1848 till förbättring af lärarnes
löner anslagit en ärlig summa af 90,000 R:dr banko, har Eders Kongl. Majit
genom en den 6 Juli 1849 stadfästad Ofvergångs-stat bestämt lärarelönerna till
belopp, hvilka icke allenast skulle bereda en mera tryggad utkomst, utan ock
blifva en ersättning för förhöjd presterlig tjenstårsberäknings upphörande. De
förhållanden, som sedermera uppkommit eller fullt utvecklats, och hvilka framkallat
det erkända bebofvet af förbättring i embets- och Ijenstemänneris inkomster,
hafva oek medfört otillräckligheten af skollärarnes nu varande lönevilkor.
Lärarne vid en stor del af Elementar-läroverken hafva i underdånighet inför
Eders Kongl. Majit anmält behofvet af förbättring i deras löner, och då Eders
Kongl. Majit beslutit att till Rikets Ständer göra Nådig framställning om löneförbättring
för rikets embets- och tjenstemän i allmänhet, torde Eders Kongl.
Majit icke förbise behofvet deraf för de vid Elementar-läroverken anställda lärare.
Lektorernas löner, som i gällande stat äro beräknade, enligt regeln, till 800
M
Bil, M 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1836,
(eller 840), 1,000, J,200 och 1,500 R:dr banko, motsvarande 1,200 (eller
1,260), 1,500, 1,800 och 2,250 R:dr riksmynt, upptagas i förslaget till ny lönestat
lill 2,000, 2,400, 2,800 och 3,200 R:dr riksmynt, så alt läroverk med
8 Lektorer erhålla 2 löner i hvarje lönegrad, de med 4 Lektorer en i hvarje
lönegrad, och de med 5 Lektorer två i andra och en i hvardera af de öfriga
lönegraderna.
Kollegernas och Adjunkternas löner motsvara hvad i Ofvergåugs-staten af
den 6 Juli 1849 upptages i skolestateri till belopp af 600, (hvilken lön Rikets
Ständer ar 1851 föreslogo att nedsättas för yngste läraren, der lokala förhållanden
ej gjorde undantag nödigt, till 400), 800, 1,000 och 1,200 R:dr banko,
eller 900, 1,200, 1,500 och 1,800 R:dr riksmynt, hvilken sistnämnda lön, utgörande
den för Rector Schola:, har vid inträffande ledigheter indragils vid flera
läroverk, som uppkommit genom gymnasii och skolas förening. De återstående
tre lönegraderna torde böra förhöjas till 1,000, 1,400 och 1,800 R:dr riksmynt;
en förhöjning, som visserligen ej är betydlig och endast kan anses såsom någorlunda
billig, om man lager i betraktande de utsigter, som för tjenslernas innehafvare
slå öppna, att befordas till beställningar inom kyrkan, samt till rektorater
och lektorater vid Elementar-läroverken.
Eders Kongl. Maj:t har genom Nådiga Stadgan för Elementar-läroverken
täckts besluta, att vid högre läroverk Rektorer skola förordnas för fem år i
sender. Enligt denna anordning böra för dessa läroverk arfvoden bestämmas
för reklorsgöromålens bestridande. Vid de läroverk, för hvilka ett sådant arfvode
nu utgår, är detsamma fastslälldt till 300 R:dr banko eller 450 R:dr riksmynt
ärligen. Jag hemställer i underdånighet, att det må för de större läroverken
med 8 eller 5 Lektorer fastställas till 800 R:dr riksmynt, hvarigenom en yngre
lektor skulle, då förmånen af fria boställsrum tillkommer, alltid åtnjuta åtminstone
lika löneförmåner med de äldsta Lektorerna, och en Lektor i högsta lönegraden
erhålla såsom Rektor en aflöning ungefärligen motsvarande hvad sorn blifvit föreslaget
för universitels-professorerna; ett förhållande, som i anseende till Rektorseinbetets
stora vigt synes billigt. — Vid högre läroverk med 4 Lektorer torde
rektorsarfvodet kunna inskränkas till 600 R:dr riksmynt. Rektorslönen vid lägre
läroverk, hvilka, utom Rektor, hafva 5 eller 6 Kolleger, föreslås till 2,800 R:dr,
hvarigenom den, med tillägg af öfriga förmåner, ungefärligen motsvarar äldsta
Lektorslön. Vid läroverk med 2 eller 3 Kolleger föreslås den till 2,000 R:dr,
så alt den, under samma förhållanden, uppgår mot andra Lektorslönegraden; vid
läroverk med blott en Kollega, till 1,800 R:dr, med boställsförmån fullt motsvarande
lägsta Lektorslön.
De arfvoden, som utgå till lärare i Musik, Teckning och Gymnastik, äro för
närvarande ojemnt fördelade, så väl med hänseende lill deras belopp som till de
läroverk,
Bil. M 7 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. 1, om Statsverket 1886. US
läroverk, för hvilka de utbetalas. Directores Musices äro uppförde på alla gymnasiers
stat, utom Stockholms, som har en Kantor; vid de flesta skolor äro anställde
Kantorer; lärare i gymnastik finnas vid ett större, lärare i teckning vid
ett mindre antal läroverk. För alt efter omständigheterna ordna dessa arfvoden,
föreslås en summa af 36,000 R:dr Riksmynt.
Enligt hvad jag nu haft nåden anföra, erfordras till reglering af Elementar
-
läroverken:
1) För nuvarande högre läroverk, jemte ett dylikt i Stockholm och ett i
Örebro R:mt R:dr 432,000.
2) För 11 högre läroverk med 4 Lektorer  235,400.
3) För 4 skolor med 6 lärare
37,600.
4) För 7 skolor med 5 lärare  56,000.
5) För 1 skola med 4 lärare
6,200.
6) För 10 skolor med 3 lärare
44,000.
7) För 11 skolor med 2 lärare
. 30,800.
8) Till arfvoden ål lärare i Musik, Teckning och Gymnastik . . 36,000.
9) Nya Elementarskolan i Stockholm  21,600.
10) Ett läroverk med en lärare  1,000.
R:mt R:dr 900,600.
När derifrån afräknas nuvarande tillgångar, 603,292 R:dr 20 öre Riksmynt,
så uppkommer ett behof af 297,307 R:dr 80 öre samma mynt, hvilka Eders
Kongl. Majit torde täckas föreslå Rikets Ständer alt för uppgifna ändamål bevilja.
I denna reglering äro för Stockholm upptagna tre högre läroverk, hvarjemte
de smärre skolor, som redan finnas å malmarne, torde höra bibehållas, och sådana
äfven inrättas för de delar af dessa, inom hvilka de högre läroverken ej
blifva förlagda; hvaremot de s. k. Allmänna barnskolorna synas böra upphöra
att af allmänna medel åtnjuta understöd. Ehuru denna reglering för Stockholms
läroverk måste tillstyrkas, såsom närmast öfverensstämmande med planen för Elementar-läroverkens
reglering, så kan jag likväl, om kostnaden för 3 högre läroverk
och 5 skolor, hvardera med 2 lärare, 80,800 R:dr, skulle anses nog stor,
ej underlåta att omnämna ett förslag, att låta gymnasium qvarstå, såsom innehållande
gemensamma öfra klasser för Stockholms skolor, och af dessa inrätta
Clarae, Jakobs, Mariae och Catharinae skolor till läroverk med 5 klasser hvardera,
af hvilka de tre högre i Clarae och Mariae skolor bestämdes för de lärjungar,
som läsa klassiska språk, och de tre högre i Jakobs och Catharinae skolor för
dem, som icke läsa nämnda språk, samt Nicolai, Adolf Fredriks, Hedvig Eleonoras
och Ulrika Eleonorae skolor bibebölle hvardera två lärare; för hvilken reglering
äf Stockholms stads läroverk kostnaden icke skulle kunna öfverstiga 60,000
R:dr Riksmynt.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 4
26 Bil. JVs 7 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M I, om Statsverket 1856.
Äfven bör jag fästa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på en önskan,
som ifrån åtskilliga läroverk i inkomna underdåniga ansökningar om löneförbättring
blifvit uttalad, nemligen den, all lärarnes löner icke måtte så bestämmas,
att öfvergång till bättre lön blefve beroende af den ovissa tillfälligheten af
äldre kamraters afgång, utan så, att löneförhöjning alltid berodde af tjenstgöringstidens
längd. Då inom samma tjenslegrad vid Elementar-läroverken tjenstgöringen
icke i ringaste mån förändras genom lärarens uppflyttande till högre aflöning,
utan hvarje lärare fortfarande har samma undervisningsämnen och samma
undervisningstid, utan afseende derpå alt han innehar den förmånligare eller
mindre förmånliga lönen, så synes all billighet förorda denna anordning, hvilken
ock har för sig ett mägtigt talande skäl deruti, att en lärare kan i detta fall
öfvergå från ett läroverk till ett annat utan att förlora i inkomster, om han der
måste anses blifva yngste löntagaren, eller synas förnärma andras rätt, om hans
föregående tjenstgöring vid annat läroverk räknas honom till godo i jemförelse
med andra lärare vid det läroverk, der han sednast blifvit anställd.
Om man i ett eller annat af de förhållanden, inom hvilka jemförelser kunna
ega rum, undersöker, hvilken ökad kostnad en sådan lönestat möjligen skulle,
med hänseende till nuvarande lärares tjensleålder, förorsaka, så visar sig, då
denna kostnad så föga öfverstiger den som uppkommer genom fasta löner, hvilka
i mån af inträffande ledigheter mottagas, att anordningens fördelar för lärarne
vida öfverväga den icke betydliga utgift för staten, som deraf skulle kunna uppstå.
I synnerhet vore särdeles förmånligt, om en sådan lönereglering kunde fastställas
för de svagare aflönade Adjunkterna och Kollegerna. En inkomst af
1,000 R:dr Riksmynt kan för en lärare under hans första tjenstgöringstid derigenom
blifva mera tillräcklig, att han kan bestämdt förutse och beräkna när en
förbättring i hans ekonomiska ställning skall inträda. Har han att påräkna under
de fem första åren 1,000 R:dr i lön, under de fem derpå följande 1,400, och
efter 40 år 1,800 R:dr, så är hans ställning vida förmånligare, än om han ifrån
början är lemnad i ovisshet, när en förbättring är alt vänta. Qvarstår han någon
längre tid efter 10 år, utan att söka eller vinna befordran till förmånligare tjenst
vid kyrkan eller skolan, så torde utväg kunna finnas att i mån af hans skick
lighet
och förtjenst bereda honom en ersättning.
Då hvarje lärares tjensleålder är med säkerhet känd, så kan ock med en
sådan lönestat med visshet bestämmas det anslagsbelopp, hvilket för hvarje riksdag
behöfver af Rikets Ständer äskas, och som omöjligen kan öfverskridas, men
väl lemna besparingar i den mån äldre lärare afgå och andre inträda i derais
stalie med lägsta lönens åtnjutande. Äfven för näst ingående statsreglerings-period
skulle en sådan beräkning med lätthet kunna göras, då redan anställde lärares
tjensteålder är bestämd, och de härefter inträdandes aflöning faller inom lägsta
aflöningsgraden.
Bil. M 7 lill Kongl Majlis Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1886
27
Dä likväl den summa, som för läroverkens behof erfordras, är ganska betydlig,
och det i främsta rummet är af vigt, att Rikets Ständer känna det anslag,
som i bestämd siffra behöfves, vågar jag ej föreslå, all Eders Kongl. Maj:! nu
gör lill Rikets Ständer annan framställning, än den som grundar sig på det hittills
följda sältet för lönelur och lönegrader.
Den summa, som är behöflig, enligt nu föreslagna lönestat, till förbättring
af nuvarande ordinarie lärares löner, hvilken summa ock utgör det belopp, sorn
är af nöden, om, utan anslag till läroverks utvidgande eller nya lektoraters inrättande,
endast skulle bestämmas en löneförbättring för de lärareplatser, som
redan äro på Elementar-läroverkens lönestat upptagne, med inberäknande af läroverken
i Skenninge och Sölvesborg, hvilka icke erhöllo förhöjd aflöning genom
öfvergångs-staten af den 6 Juli 1849, och af hvilka det i Skenninge, i anseende
till det ringa lärjunge-antalet och närbelägenheten af Wadstena skola, ej bör
erhålla anslag för flera än en lärare, men med uteslutande af skolan i Marstrand,
hvars lärares aflöning icke torde böra utsträckas öfver det belopp, hvartill den
kan utgå af den kyrkan och skolan derstädes anslagna tionde, — utgör 146,159
R:dr 31 öre Riksmynt; hvarvid dock ingen löneförbättring är afsedd för lärare i
musik, teckning och gymnastik.
Eders Kongl. Maj:t har bestämt, att vid högre läroverk bibliotheker böra
finnas, hvilka kunde påräknas till nytta ej allenast för läroverkens lärare, utan
ock för andra, som önska att dem begagna. Några läroverk hafva redan betydliga
boksamlingar; men för sådanas anläggande vid de öfriga, likasom för läroverkens
materiel, vågar jag denna gång ej föreslå att anslag må äskas af Rikets
Ständer, då löneförbättringarne medtaga så betydliga summor. För bibliothekarier
äro redan arfvoden upptagna å Elementar-läroverkens stat för några få läroverk.
Till ordnande af denna angelägenhet och utdelande af arfvoden i den mån läroverken
hafva bibliotheker af det omfång och den beskaffenhet, att deras vård fordrar
särskild ersättning, föreslås att Eders Kongl. Maj:t må täckas af Rikets
Ständer begära ett anslag af Riksmynt R:dr 4,000.
I underdånig skrifvelse af den 18 November 1854 anhöllo Rikets Ständer,
alt Eders Kongl. Maj:t måtte vid den definitiva regleringen af Elementar-läroverken
taga i öfvervägande, huruvida de så kallade Pedagogierna eller mindre .skow
28 Bil. Jt/i 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1836.
]or i åtskilliga af rikets smärre släder må kunna sättas i närmare förhållande till
Rikets öfriga läroverk. Denna Rikets Ständers anhållan grundade sig på hvad
Rikets Ständer inhemtat, att Pedagogierna i sjelfva verket äro att anse såsom
beroende al statsanslag, hvarmed de till största delen i äldre lider blifvit försedda,
ehuru deras verksamhet aldrig genom någon offentlig stadga är vorden
ordnad, och att de hafva i vissa städer utvecklat sig till nära likhet med Elementar-läroverk,
i andra åter närmat sig till eller blifvit förenade med folkskolan.
Dessa Pedagogier åtnjuta till största delen statsanslag af spanmål, indelta
räntor, omedelbart från statsverket utgående penninge-anslag, samt ersättning för
djeknepenningar. Då slaten icke genom annat än tillfälligt understöd bidrager
till folkskolornas uppehållande, så kunna de till Pedagogierna gifna anslag icke
vara att anse såsom bidrag för dessa skolor, utan åsyfta beredandet af tillfällen
till undervisning utöfver del omfång, hvartill folkskolan sådan meddelar. De
måste anses tillhöra Elementar-läroverken, och detta så mycket mera, som, om
de åsyfta bibringandet af de kunskaper, hvilka behöfvas för borgerligt yrke, men
icke tillhöra tillämpningsskolan, detta bibringande af kunskaper åligger Elementarläroverken.
Pedagogiernas verksamhet torde då ej heller kunna lämpligen ordnas på
annat sätt, än alt de upptagas bland Elementar-läroverken och i alla hänseenden
ställas under de för dessa gällande föreskrifter. Om detta sker, så har
derigenom undvikits den svårighet, hvarom jag i det föregående haft nåden
nämna, att inskränka de bildningstillfälien, hvilka staten redan erbjuder. En annan
fördel, utom den för städerna sjelfva uppkommande, vore den, att dessa
skolors ordnande till Elementar-läroverk skulle bidraga att minska det alltför
stora tilloppet af lärjungar i flera nuvarande läroverks nedra klasser. En omständighet,
som visserligen icke för det närvarande kan tagas i nogare betraktande,
men som förtjenar att något afses, är den, att sedan Eders Kongl. Maj:t
ordnat Elementar-läroverken till enhet och sammanhang, Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet torde vändas till folkskolans ordnande och ställande i tjenligt
förhållande till Elementar-läroverken, i hvilken händelse de sistnämndas första
klasser torde blifva att anse såsom folkskolans öfverklasser, och såsom sådana
brjra vara öfver landet ännu allmännare utbredda, än hvad med de nu pä Elementarläroverkens
stat uppförda läroverken är fallet.
Flera af nuvarande Pedagogier hafva haft två lärare, hvilket antal kan nära
nog anses hafva varit regeln vid deras inrättande. De inskränkta lönetillgångarne
hafva dock merendels nödsakat att indraga den ena läraretjensten. Af de myndigheter,
som varit hörda öfver frågan om läroverkens organisation, har en och
annan antydt, att skolorna efter denna inskränkning förlorat förtroende. För
Elementar-läroverken, hvilkas hela lärokurs ej kau inskränkas inom en klass,
gäller i allmänhet, att, på det undervisningen må vinna nödig begränsning och
Bil. •M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Vrop M 4, om Statsverket 18S6. 80
det lif, som uppehälles genom flera lärares samverkan för samma ändamål, hvarje
läroverk bör hafva åtminstone två lärare, hvarföre ock, om Eders Kongl. Maj:t
täckes bifalla, att Pedagogierna eller mindre skolor i åtskilliga af Rikets smärre
städer må upptagas på Elementar-läroverkens stat, hvarje af dem bör förses med
Rektor och en Kollega.
Antalet af dessa läroverk i de städer, som ej hafva Elementar-läroverk,
utgör 31, bland hvilka då räknas Engelholms Pedagogi, som hittills uppehållits
på endast stadens bekostnad. Men om man tager i betraktande, att de på
endast en mils afstånd ifrån hvarandra belägna städerna Hedemora och Säther
böra kunna åtnöjas med ett gemensamt läroverk, och att Sigtuna, som snart
kommer att förläggas under landsrätt, och Waxholm, som för närvarande endast
åtnjuter ett penninge-anslag af 16 R:dr Banko, icke torde böra komma i fråga,
så blifver antalet af de nya Elementar-läroverk, som derigenom komma att upprättas,
28.
Enligt föreslagen lönestat, erfordrar hvarje läroverk med två lärare 2,800
R:dr R:mt. För 28 sådana läroverk blefve således kostnaden 78,400,
hvarifrån afgå nuvarande tillgångar, hvilkas användande städerna,
i de fall då de utgöras af dessas egna medel, böra
medgifva, så framt de önska erhålla ökadt statsanslag, omkring
14,951,
då årliga kostnaden för detta utvidgande blefve .... 63,449 R:dr R;mt.
Skulle Rikets Ständer bifalla detta betydliga tillskott, sä torde dock böra
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning förbehållas, i hvad man det anslag, som
är bestämdt för hvarje särskildt läroverk, må utgå, sedan alla förhållanden af
läge, folkmängd, stadens benägenhet att lemna skolhus och rektorsboställe, lar—
jungarnes sannolika antal m. fl., blifvit sorgfälligt utredda. Anslag för öfningslärare
torde för närvarande ej behöfva beräknas.
Slutligen får jag i underdånighet anhålla, att Nådig framställning måtte göras
till Rikets Ständer rörande inrättning af skolor med två lärare i Oskarshamn
och Arvika köping. Såsom hufvudsakliga skäl för underdånig anhållan att erhålla
läroverk har anförts: för Oskarshamn dess folkmängd, dess afstånd från
andra läroverk (8V2 mil från Kalmar, 9 från Westervik, 7 från Wimmerby), dess
läge i en ort som har flere köpingar, hvilka alla, utom Figeholm, hafva närmare
till Oskarshamn än till annan stad; för Arvika dess afstånd från närmaste
städer (från Carlstad 7 '/j, från Åmål 8 mil), dess folkmängd och läge i en ort
med omkring 60,000 menniskor, som hafva närmare lill Arvika än till någon
stad.
p Om Eders Kongl. Majit täckes bifalla denna anhållan, torde för närvarande
skolor med två klasser i Oskarshamn och Arvika inrättas, och således till hvar-*
38 Bil. M 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1886.
dera, utan beräkning af öfningslärare, behöfvas ett anslag af 2,800 R:dr eller
tillsammans 5,600 R:dr Riksmynt.
4) Med åtta Lektorer:
Underdånigt Förslag till Stat för Rikets allmänna Elementarläroverk.
Högre Element ar-lär ov er k.
Lektor, lön 3,200.
3,200.
2,800.
2,800-  2,400-  2,400.
2,000.
2,000.
»
»
»
»
»
»
»
_20,800.
Adjunkt »
» »
»
»
»
4.800.
4.800.
4.400.
4.400.
4.000.
4.000.
Rektorsarfvode
Sådana läroverk inrättas i städerna:
Upsala
Gefle
Linköping
Skara
Strengnäs
Örebro
Westerås
Wexiö
Lund
Götheborg
Kalmar
Carlstad
8,400.
800.
30,000.
Sammanlagda kostnaden för dessa 42 läroverk utgör R:dr R:mt 360,000.
Transport » » 360,000,
hil. M 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. /‘rop. JYi 1, om Statsverket lööfi. 3 i
Transport Il:dr R:mt 360,000.
2) Med fem Lektorer:
Lektor, lön 3,200.
2,800.
2.400.
2.400.
2,000.
»
»
»
»
Adjunkt
»
»
»
»
»
»
»
12,800.
1,800.
1,800.
1.400.
1.400.
1,000.
1,000.
1,000.
1,000.
Rektorsarfvode
.10,400.
800.
24,000.
Sådana läroverk inrättas i städerna:
Stockholm 1.
Hernösand 1.
Wisby 1.
Sammanlagda kostnaden för dessa 3 läroverk utgör »
*2,000.
3) Med fyra Lektorer:
Lektor, lön 3,200.
2,800.
2,400.
2.000.
Adjunkt
»
»
»
»
»
»
»
10,400.
1,800.
1,800.
1.400.
1.400.
1,000.
1,000.
1,000.
1,000.
Rektorsarfvode .
.1 0,400.
600.
21,400.
Transport » » 452,000.
<52 Bil. M 7 lill Kongl. Moj:ts Nåd. Prop. M 1, ont Statsverket 1836.
Transport R:dr R:mt 432,000.
Sådana läroverk inrättas i städerna:
Hudiksvall 4.
Wenersborg 4.
Nyköping 4.
Fahlun 4.
Jönköping 4.
Christianstad 4.
Carlskrona 4.
Piteå (Luleå) 4.
östersund 4.
Stockholm 2.
Sammanlagda kostnaden för dessa 41 läroverk utgör R:dr Rrrnl 233,400.
Tillsammans 26 högre läroverk, kostnad » 667,400.
Lägre Element ar-lär över k.
Med sex lärare: Rektor, lön 2,800.
Kollega » 1,800.
» 1,400.
» 4,400.
» 1,000.
»
1’00°- 9.400.
I städerna:
Norrköping
Westervik
Malmö
Umeå
1.
4.
1.
1.
Sammanlagda kostnaden för 4 läroverk utgör
» 37,600.
Med fem lärare: Rektor,
1 Kollega
1
1
4
lön 2,800.
» 1,800.
» 4,400.
» 1,000.
» 4,000.
.8*000.
Transport
703,000.
bil. M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M i, om Statsverket 11!56.
55
Transport R:dr R:mt
I städerna: Eksjö 1.
Mariestad 1.
Helsingborg 1.
Ystad 1.
Carlshamn 1.
Halmstad 1.
Sundsvall 1.
Sammanlagda kostnaden för 7 läroverk utgör » »
3) Med fyra lärare: Rektor, lön 2,000.
1 Kollega » 1,800.
1 » » 1,400.
1 » » 1,000.
.6,200.
1 staden Haparanda
4) Med tre lärare: Rektor, lön 2,000.
1 Kollega » 1,400.
1 ” » 1’00°- 4,400.
1 städerna: Wadstena 1.
Wimmerby 1.
Alingsäs 1.
Rörås 1.
Sala 1.
Landskrona 1.
Warberg 1.
Uddevalla 1.
Åmål 1.
Filipstad 1.
Sammanlagda kostnaden för 10 läroverk utgör
6) Med två lärare : Rektor, lön 1,800.
1 Kollega » 1,000. ^
Transport
Hill. till U. St. brot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
703,000.
56,000.
6,200.
44,000.
811,200.
3
Bil. M 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M i, om Statsverket 18S6,
Transport R:dr R:mt 811,200.
a) Nuvarande Elementar-lär över ken i Söderköping 1.
Eskilstuna 1.
Askersund 1.
Sölvesborg 1.
Strömstad 1.
Luleå 1.
Stockholm:
Jakobs (eller Clarie) 1.
Catharin® (eller Mari®) 1.
Adolf Fredriks 1.
Hedvig Eleonor® 1.
Ulric® Eleonor® 1.
b) Nya Elementar-läroverk i Oskarshamn 1.
Arvika 1.
Öregrund
1.
Söderhamn
1.
Norrtelje
1,
Enköping
1.
Östhammar
1.
Lidköping
1.
Ulricehamn
1.
Sköfde
1.
Hjo
1.
Falköping
1.
Mariefred
1.
Södertelje
1.
Trosa
1.
Thorshälla
1.
Köping
1.
Arboga
1.
Nora
1.
Linde
1.
Hedemora och Säter
1.
Grenna
1.
11. » 30,800.
. 2. » 8,600.
Transport 20. » » 847,600.
Bil. JV? 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. J\s 1, om Statsverket 1858.
55
Transport 20. Ridr R:mt 847,600.
Cimbritshamn 4.
Engelholm 1.
Laholm 4.
Falkenberg 4.
Kongsbacka 4.
Kongelf 4.
Christinehamn 4.
Borgholm  1_28 „ n%im
6) Med en lärare: Läroverket i Skeninge » » 4.000.
Tillsammans 64 lägre läroverk, kostnad » » 259,600,
Anslag till ordnande af undervisningen i Musik, Teckning
och Gymnastik » » 36,000.
Anslag för Ribliothekarier vid de högre Elementar-läroverken » » 4,000.
Summa för alla Elementar-läroverken R:dr R:mt 967,000.
7:o.
Med åberopande deraf, att antalet af de till Sundhets-Kollegium inkomna Sundhetsmål
så betydligt ökats, alt desamma under åren 1854 och 4852 uppgått till Vestal
öfver 5,000, samt att i följd häraf de för Kollegii ledamöter bestämda löner,
uppgående till endast 4,280 R:dr B:ko, ingalunda motsvarade de med dessa
tjenster förenade många och vigtiga göromål, anhöllgKollegii Ordförande i underdånigt
memorial den 24 Oktober 4853, att Eders Kongl. Majit måtte till
Rikets då snart sammanträdande Ständer göra Nådig framställning om höjande
af ledamöternas löner till enahanda belopp, som blifvit för ledamöter i åtskilliga
Rikets Kollegier vid förut skedda regleringar bestämda, äfvensom om löneförhöjning
för Kollegii Sekreterare och Kamererare till motsvarighet mot hvad deras
vederlikar i andra verk åtnjöte; men Eders Kongl. Majit fann skäl då icke vara
för handen alt någon proposition härom till Rikets Ständer aflåta.
Sedan numera, i följd af den stegrade lefnadskostnaden, en allmän löneförhöjning
för tjenstemännen funnits af behofvet högligen påkallad, har frågaiy
36
Bil. M 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. Jt? i, om Statsverket 1856.
om förbättring i Sundhets-Kollegii löningsstat så mycket mindre kunnat förbises,
som densamma i afseende å sa väl Ordföranden och ledamöterna som de fleste
af tjenstemännen varit lägre än inom andra Embetsverk. Förslag till ny aflöningsstat
har blifvit af Kollegii Ordförande afgifvet, upptagande detta förslag,
hvilket jemväl blifvit af Kollegium förordadt, förböjda löner för så väl Ordföranden
och ledamöterna som samtlige tjenstemännen och vaklbeljeningen, med undantag
endast af de tre i Kollegium anställda Kanslisterna, hvilka i de nuvarande
lönerna ansetts hafva skälig ersättning för sitt arbete. Ordföranden bar
härvid, jemte det han, bland annat, anmärkt, att Sekreterarens och i synnerhet
Kamererarens tjensteåligganden på sednare tiden i högst betydlig mån ökats,
särskildt fästat uppmärksamhet på nödvändigheten af löneförhöjningen för ledamöterna
och i sådant afseende åberopat den i ofvan omförmälda memorial gjorda
framställning af de åligganden, hvilka hvar och en af dem har att uppfylla, samt
hvad deruti i öfrigt blifvit anfördt, innefattande hufvudsakligen, alt Kollegii ledamöter
hafva sin tid fullt ut lika mycket upptagen af embetsgöromål som ledamöterna
i något annat af Statens embetsverk, och icke ega någon lid öfrig för alt, såsom
beräknadt varit, kunna bereda sig andra inkomster än lönen, och det allraminst
genom en tidsödande praktik; att detta förhållande vore inom läkarekorpsen så
väl kändt, att vid inträffande ledighet af ledamotsplats fullt qualificerade personer
funnos föga villige att åtaga sig det ansvarsfulla och mödosamma kallet
mot en lön, knappt motsvarande en fjerdedel af den inkomst en praktiserande
läkare med någorlunda förtroende i hufvudstaden årligen påräknar; att vid de
sednaste trenne ledigheterna ledamotsplatserna blifvit besatte med tillförordnade
ledamöter, hvilka derjemte innehafva annan tjenst, nemligen tvänne regementsläkare-beställningar
och den tredje en profession vid Carolinska Institutet; att de
två förstnämnde åtnjuta tjenstledighet från regements-läkare-beställningarne och
kunna ensamtj egna sig åt medicinal-råds-embetet, dock på regements-läkaretjenstens
- bekostnad, och att den tredje genom oafbruten ansträngning af en
ovanlig arbetsförmåga bestridt båda sina befattningar; att utmärktare provinsialoch
regements-läkare samt professorer vid Carolinska Institutet eller Akademierna
af medicinal-råds-lönernas ringhet afhållas från att emottaga dessa embeten;
samt att fara vore för handen att, om nuvarande förhållanden oförändradt fortfore,
medicinal-råds-platserna vid inträffande ledigbeter icke skulle kunna besättas
med personer af det anseende inom vetenskapen, läkarekorpsen och det allmänna.
samt med den erfarenhet både såsom vetenskapsmän och tjenstemän, som
dessa vigtiga platser fordra.
Efter granskning af ofvanberörde af Sundhets-Kollegii Ordförande afgifna
förslag, och med afseende derå, att lönerna för Kollegii embets- och tjenstemän
hittills varit bestämda lägre än för motsvarande befattningar i Rikets Kollegiet1,
anser jag mig böra i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t må hos Rikets
Bil. JVs 7 till Kongl. Bioj‘ts Nåd. Prop. Jtä 1, om Statsverket 1856.
37
Ständer äska anslag till följande löneförbättringar för Srindhets-Kollegii Ordförande,
Ledamöter, Tjenstemän och Vaktbetjente, nemligen:
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
R:dr R
ml.
Kollcgii Ordförande, nuvarande lön
5.497: SO.
tillökning
1,502: 50.
nya lönen
7.000
—
1 Medicina l-råd »
1,920: —
»
1,580: —
»
3.500
—
3 D:o å 1,920: — »
5,760: —
»
4,740: —
»
10.500
—
1 Sekreterare »
1,599: —
401: —
»
2.000
—
1 Kamererare »
1,278: —
»
1,222: —
»
2,500
—
1 Ombudsman »
1.278: —
»
222: —
»
1,500
—
1 Aktuarie och Registrator »
960: —
»
540: —
i»
1,500
—
1 Notarie »
960: —
»
540: —
»
1,500
—
förhöjning.
inot-
3 Kanslister ä 639: — »
1,917: —
svarande ljuspen- 60: —
»
1,977: —
ningar å 20 R:dr
1 Vaktmästare »
397: 50.
tillökning
102: 50.
»
500: —
1 D:o »
597: 50.
»
52: 50.
»
450: —
1 Kammardräng »
515: —
»
135: —
ii
450: —
22.279: 50.
11.097: 50.
33,377: —
Och utgör sålunda den erforderliga tillökningssumman 11,097 R:dr 50 öre Riksmynt;
varande härvid i afseende å Kanslist-lönerne annan förändring icke föreslagen
än att, till följd af Eders Kongl. Maj:ts beslut om ljuspennirigarnes upphörande,
de till Kanslisterna med 20 R:dr R:ml till hvarje utgående ljuspenningar
blifvit lönerne tillagde.
8:o.
I anledning af en utaf Råneå socknemän redan under år 1854 vackt fråga Lön för ytterom
anställande af en Provinsialläkare ensamt för denna socken jemte Gellivare VinsloWf,fca.
Lappmark, har Eders Kongl. Maj:ts fiefallningshafvande i Norrbottens Län, till N/'a~
hvars handläggning denna fråga blifvit öfverlemnad, upplyst, att Länets längd
efter hafskusten utgör 24 och efter vestra gränsen 28—36 mil med en areal
af 957,25 qvadratmil, deraf kustlandet upptager 232,95 och Lappmarken 704,50
qvadratmil; att en befolkning af 61,089 menniskor är spridd på denna yta,
samt att inom Länet finnas anställde endast 3 Provinsial-läkare och i Piteå stad
en Regements- och Lasaretts-läkare; hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
vidare anfört, alt desse omständigheter jemte svårigheten att aflägsna
en läkare från sitt distrikt, hvarinom en enda resa kan upptaga hans tid i
fjorton dagar, ådagalade behofvet af delning utaf iok» blott det medlersta af
Länets Provinsial-läkare-distrikter, eller Råneå, Öfver- och Neder-Calix samt
Gellivare Lappmarks-socknar, der innevånarnes antal uppgår till 15,724 personer,
ulan äfven det sydligaste, bestående af Piteå och Luleå städer, Pitea, Neder- och
Öfver-Luleå samt Jockmocks, Arvidsjaurs och Arjeplougs Lappmarkers socknar
38 Bil. JVs 7 till Kongl. Mny.ls flad. Prop. JW 1, om Statsverket i836.
med en befolkning af 31,161 personer; och som bristande kommunikationsanstalter
göra Länets indelning i Provinsial-läkare-distrikter efter folkmängden
olämplig samt elfdalarne syntes blifva den lämpligaste indelningen i detta afseende,
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, att Länet malte fördelas i
följande Provinsial-läkare-distrikter, nemligen:
Piteå, hvartill borde räknas Piteå stad, Piteå socken samt Arfvidsjaurs och
Arjeplougs Lappmarker;
Luleå, med Luleå stad, Neder- och Ofver-Luleå socknar samt Jockmocks
Lappmark till område;
Råneå, som skulle utgöras af Råneå socken och Gellivare Lappmark;
Calix, bestående af Ofver- och Neder-Calix socknar; och
Haparanda, hvartill Haparanda stad, Neder-Torneå, Carl Gustafs, ÖfverTorneå
och Pajala socknar samt Juckasjärfvi och Enontekis Lappmarker skulle höra.
Sedan Råneå socknemän uti ingifven ansökning ytterligare framställt behofvet
af en särskild Provinsial-läkare för denna socken jemte Gellivare Lappmark, har
Sundbets-Kollegium, uti infordradt underdånigt utlåtande i ämnet, då Råneå
socknemäns berörde anhållan öfverensstämde med det af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande till indelning af Länets Provinsial-läkare-distrikter afgifna
förslag, hvilket Kollegium funne för närvarande lämpligt, i underdånighet tillstyrkt,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer föreslå anvisande af
1,000 R:dr Runt lill lön åt en ytterligare Provinsial-läkare inom Norrbottens
Län med station i närheten af Råneå kyrka och med Råneå och Gellivare socknar
till tjenstgörings-dislrikt, dock med vilkor, att det nya distriktets innevånare
förbinda sig att vid Provinsial-läkare-stationen uppföra eller anvisa och för
framtiden underhålla lämplig bostad åt Läkaren af den beskaffenhet, som af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande varder godkänd.
Med afseende å hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Sundhets-Kollegium
sålunda yttrat tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t må hos Rikets Ständer äska anslag till lön åt nu ifrågavarande Provinsialläkare
till det belopp och med det vilkor Sundbets-Kollegium föreslagit.
9:o.
lön för en Med anförande, att folkmängden i Lidköpings Provinsial-läkare-distrikt uppv
in sia l-M ka- ^r 62,203 personer och alt afståndet från Läkarens station Lidköping lill
re inom Ska-de aflägsnare trakterna inom distriktet utgör 3 mil, har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Skaraborgs Län, då desse förhållanden tydligen ådagalade,
alt sjukvården uti ett så vidsträckt område, der allt läkarebiträde saknades, utom
det som kunde erhållas af de i Skara boende Militär—läkare, icke kunde af en
Provi nsial-läkare behörigen handhafvas, i underdånighet hemställt, att Eders Kongl,
Bil. Jts 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1836.
39
Maj:t matie täckas hos Rikets Ständer föreslå anvisande af lön för en särskild
Provinsial-läkare inom sydvestra delen af Länet med station i närheten af Naums
gästgifvaregård, och med distrikt af As, Sals, Flo och Näs socknar af Åse härad,
Barne, Wiste och Laske härader samt Wånga, Edsvära och Qvärnmes socknar
af Skånings härad, hvilket nya distrikt komme att innefatta 30,632 innevånare.
Ofver denna framställning hörde hafva det föreslagna distriktets innevånare,
med vitsordande af behofvel och nyttan af ökad läkarevård för orten, densamma
förordat, hvarefter Sundhets-Kollegium uppå de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anförde skäl i underdånighet tillstyrkt, att Eders Kongl. Majit
täcktes lill Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af ett anslag
utaf 750 R:dr R:mt till arfvode åt en extra Provinsial-läkare inom sydvestra
delen al Lidköpings distrikt med station inom Naums socken och med det
distrikt Eders Kongl. Majits Befallningshafvande föreslagit; dock att såsom vilkor
för detta anslags disponerande måtte bestämmas, att det nya distriktets innevånare
förbinda sig att ät Provinsial-läkaren vid den blifvande stationen uppföra
och underhålla lämplig bostad af den beskaffenhet och belägenhet, som af Eders
Kongl. Majlis Befallningshafvande godkännes.
Uti detta af Sundhets-Kollegium afgifna tillstyrkande instämmer jag i
underdånighet.
i0:o.
Hos Eders Kongl. Majit hafva Stångenäs och Sotenäs häradsboer i under-£ön för en
■» n ■ • o oj ö extra Pro*
dånighet anhållit, att en Distrikts-läkare med station i Lysekihl mätte varda förtnfma/_/,j/£a.
berörde härader anställd samt till stöd härför anfört, att dessa båda härader,re * Göle
med
en folkmängd af omkring 13,000 innevånare å två i hafvet utskjutande ^ ^
halföar, vore i afseende å läkarevård särdeles vanlottade, i det att Sotenäs härad,
tillhörande Strömstads Provinsial-läkare-distrikt, vore 9 till 10 mil aflägset från
Läkarestationen, och Stångenäs härad beläget på ett afstånd af 6 mil från dess
i Uddevalla stationerade Provinsial-läkare; att häraf vore en följd att vid inträffande
behof af sjukvård, särdeles om läkaren för tillfället afrest till annan
del af distriktet, så lång tid åtginge före läkarens anträffande, att all läkarehjelp
blefve ändamålslös; samt att beträffande särskildt köpingen Lysekihl inom
Stångenäs härad detta förhållande vore så mycket mera kännbart, som dit
årligen inlöpa flere hundra fartyg, hvilkas besättningar ofta äro i behof af
läkarevård.
Under handläggningen af denna ansökning hafva innevånarne i Tunge, Qville
och Sörbygdens härader, uti särskilda ansökningar framställt behofvet af en för
bättrad
läkarevård äfven för dessa härader och anhällit, alt den för Stångenäs
och Sotenäs härader ifrågasatte Distrikts-läkaren måtte blifva gemensam för desse
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Vrop. J\f! I, om Statsverket 1836.
jemte förstnämnde härader samt erhålla sin station vid Håby kyrka eller emellan
densamma och Svarteborgs gästgifvaregård.
Uti infordradt utlåtande öfver desse ansökningar har Provinsialläkaren i
Uddevalla distrikt, Doktor Åhlström, vitsordat behofvet af en läkares stationerande
å lämpligt ställe för den tätt befolkade trakten af Stångenäs, Sotenäs, Sörbygdens,
Qville och Bullarens härader, som ligger emellan städerna Uddevalla och Strömstad,
der på en väglängd af 9l/2 mil icke någon läkare eller barnmorska finnes
att tillgå, hvaraf blifvit en följd, att då desse härader hafva från 3 till 8 mil
lill närmaste Provinsialläkare, månget lif blifvit spildt af brist på läkarevård;
varande af bemälde Provinsial-läkare vidare anfördt, att Lysekihl, belägen på en
i hafvet långt utskjutande udde, blefve olämplig till station för läkaren; att det
icke vore skäl att anställa denne ensamt för Stångenäs och Sotenäs härader, då
Qville, Bullarens, Sörbygdens och norra delen af Tunge härader med en befolkning
af mer än 22,000 menniskor vore i lika stort behof af läkare; att station för en
sådan borde förläggas i granskapet af Håby eller Svarteborgs kyrkor, eller ock
emellan dem; samt att, om detta förslag vunne bifall, de i Strömstad och
Uddevalla stationerade Provinsial-läkare, som härigenom finge mindre distrik—
ler, kunde mera gagnande handhafva sin sjukvård, än nu mäste vara fallet,
synnerligen inom Uddevalla distrikt, hvarest folkmängden uppginge till öfver
60,000 menniskor.
Med åberopande af det utaf Doktor Åhlström sålunda afgifne yttrande, deri
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus Län hufvudsakligen
instämt; hemställer Sundbets-Kollegium, det täcktes Eders Kongl. Maj.t lill
Rikets Ständer göra nådig proposition om ett årligt anslag af 730 R:dr R:mt till
aflöning åt en extra Provinsial-läkare för Sotenäs, Stångenäs, Sörbygdens, Qville
och Tunge härader att stationeras i närheten af Håby kyrka, med ovilkorlig
skyldighet för distriktets innevånare att bekosta uppbyggande och underhållande
af lämplig bostad åt den blifvande läkaren.
Med afseende på hvad af vederbörande blifvit i delta ärende upplyst, tillstyrker
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer
göra Nådig framställning om beviljande, på nyssberörde vilkor, af det föreslagna
beloppet 730 R:dr R:mt till arfvode åt ifrågavarande Extra Provinsial-läkare.
ll:o.
lön at sn k Östra Häradsboers vägnar har Riksdags-fullmäkligen för detta härad vid
vint ial-l ilka - s i s 11 i d n e riksdag Daniel Danielsson i Nyabyberg i underdånighet anhållit, att en
reinomÖstra ordinarie, eller om hinder härför skulle möta, en extra ordinarie Provinsial-läkare
köpings Län-med lön på stat måtte varda för detta härad med station i Hvetlanda anställd;
Éil: M 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. M i, orri Slalsverkei i 856. ii
Vid öfverlemnande af hvilken ansökning Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Jönköpings Län i underdånighet anfört, att nämnde härad för närvarande utgör
ett med Norra och Södra Wedbo härader gemensamt distrikt för en Provinsialläkare
med station i Ekesjö; att detta distrikt innefattar nära en tredjedel af
länet eller 52 qvadratmil med 39 socknar och en folkmängd af öfver 36,000
personer, deraf ensamt inom Ostra härad 18 socknar och 24,000 innevånare;
att afståndet från stationen Ekesjö till distriktets ändpunkter sä väl i norr som
i söder utgör omkring 6 mil och distriktets hela längd således 12 mil; samt att
inom angränsande Westra härad station i Wrigstad väl blifvit inrättad för särskild
extra Provinsial-läkare, men att dels svårighet mött vid besättande af denna jemväl
nu lediga plats, dels stationens, ortens och distriktets belägenhet vore sådan,
att Östra härads förening med samma distrikt, långt ifrån att för innevånarne i
sistnämnde härad uppfylla det åsyftade ändamålet, tvertom skulle öka icke allenast
olägenheterna för dessa, utan ock den redan varande svårigheten för läkaren i
Westra härads distrikt att fullgöra sina åligganden samt följaktligen äfven den,
att erhålla skicklig och kompetent person till denna befattning, helst afståndet
från Wrigstad till sydöstra gränsen af Östra härad är 8 mil, hvarförutan Westra
härads distrikt redan eger en utsträckning af 10 mil och innefattar 20 socknar
med 30,000 innevånare; och har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på
grund af dessa förhållanden i underdånighet tillstyrkt, alt en Provinsial-läkare
mätte inom Östra härad anställas samt att den lämpligaste indelningen af distrikten
för Östra och Westra härader derefter kunde få utgöra föremål för särskild
pröfning.
Med åberopande af hvad Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande sålunda
anfört, har Sundhets-Koliegium, i afgifvet utlåtande, underdånigst hemställt, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra Nådig framställning om anvisande
af ett årligt anslag till aflöning åt en extra Provinsial-läkare för Östra
härad alt stationeras i Hvetlanda, under vilkor för distriktets innevånare att bekosta
uppbyggande och underhållande af lämplig bostad åt läkaren elter af Eders
Kongl. Ma jrts Befallningshafvande godkänd plan.
Uppå de af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande anförde skäl tillstyrker
jag i underdånighet bifall till hvad Sundhets-Koliegium sålunda hemställt.
12:o.
Sedan Rikets Ständer, på Eders Kongl. Majrts derom gjorda framställningar, inslag lill
under de sednast förflutne riksdagarne anvisat ett årligt belopp af 1,000 Rrdr Pharma
i
i . ceuliska In
banko
att intill nästa statsreglering utgå till det i Stockholm inrättade Pharma- sHintel.
yeuliska Institutet med vilkor att Apothekare-societeten med ett lika belopp till
Bih. till «. St- Prot. 1836 A 1837. t Sami. i Afd. 9 Haft. 6
n
Bil. M 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. JM i, om Statsverket 1856.
Anslag till
Carolinska
Medico-Kirurgiska
Institutet.
denna undervisningsanstalt bidroge, har Sundbets-Kollegium vitsordat att Institutet
fortfarande på ett utmärkt sätt gagnat den undervisningsgreu, som utgör dess
föremål och att nyssnämnde vilkor blifvit utaf Apolhekare-societeten fullgjordl,
hvadan Kollegium hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta
proposition om fortfarande anslag af 1,300 R:dr R:mt för nämnde Institut.
Uti en sedermera inkommen underdånig ansökning har Apothekare-societelens
Direktion framställt behofvet utaf ökadt anslag af statsmedel för Pharmaoeuliska
Institutets utvidgning och förändrade organisation, — — — —
hemställande jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets
Ständer äska, att enahanda belopp, sorn hittills, eller 1,300 R:dr R:mt må med
förut stadgadt vilkor lill Pbarmaeeutiska Institutet fortfarande utgå.
13:o.
Uti skrifvelse den 19 sistlidne Maj har Sundhets-Kollegium, med åberopande
af sitt vid flera föregående tillfällen lemnade vitsord om den stora nylla den
sedan år 1843 vid Allmänna Barnhuset fortfarande kliniska undervisningen i
barnsjukdomars kännedom och behandling medfört, och om oumbärligheten för
framtiden af den för detta ändamål inrättade profession, samt under anförande i
afseende å de vid sednaste riksdag intill nästa statsreglering anslagne arfvoden
lill en Professor i pathologisk anatomi och till en Kirurgie Adjunkt, att dessa
häda 1 irareplatser icke skulle kunna nu eller framdeles indragas utan ganska
kännbar skada för den praktiska läkarebildningen i landet, i underdånighet anhållit,
det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer äska, alt de å Carolinska
Institutets stat, dock endast för nuvarande statsregleringsperiod uppförda anslag
lill arfvoden åt en Professor i klinik för barnsjukdomar, en Professor i Pathos
logisk anatomi och en Kirurgie Adjunkt varda å ordinarie stat upptagne.
Vidare förmäler Kollegium, alt, redan innan den kliniska undervisningen i
barnsjukdomars kännedom och behandling öppnades, behofvet af en Amanuens
härvid insågs, hvadan Eders Kongl. Maj:t i det den 2 April 1843 utfärdade
Nådiga förordnandet för den tillförordnade Professorn täcktes stadfästa det af
honom gjorda erbjudande att af sitt arfvode årligen afstå 300 R:dr banko till
aflöning åt en Amanuens, hvilket belopp allt sedan lill samma ändamål utgått.
Enär emedlertid denna profession otvifvelaktig! är förenad med lika om icke
trägnare undervisnings-skyldighet, än någon af de öfriga vid läroverket, och
nämnde biträde dervid måste anses desto mera oundgängligt, som undervisningen
numera icke är inskränkt lill begagnande endast af det tillfälle, som Allmänna
Barnhuset dertill lemnar, ulan genom tillkomsten af en s. k. Ambulatorisk
klinik pi sednare tider vunnit en lika nyttig som för läraren mödosam ulvidg
-
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:U Nåd. Prop. M i, om Statsverket i85fi.
ning, synes det Kollegium icke vara med rättvisa förenligt att Professorn ännu
längre skall pä sin bekostnad aflöna den under alla omständigheter oumbärlige
Amanuensen; hvadan Kollegium i underdånighet hemställer, det Eders Kongl.
Maj:t i Nåder behagade af Rikets Ständer begära att ett arfvode af 600 R:dr Ruut
ärligen kunde varda på stat uppfördt till aflönande af en Amanuens vid kliniken
för barnsjukdomar.
Beträffande ett af Professorerne vid Carolinska Institutet, uti deras till Kollegium
aflåtne skrifvelse, angående behofven för delta undervisningsverk, framstäldt
förslag angående beredande af klinisk undervisning i veneriska sjukdomars
kännedom och behandling, anför Kollegium, att Kollegium redan lange insett det
stora behofvet af en sådan undervisnings tillvägabringande bär i hufvudstaden,
och äfven vid föregående tillfällen derå fästat Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet.
Veneriska sjukdomen utgör nemligen en verklig landsplåga, hvilken,
oaktadt alla de åtgärder, som af Eders Kongl. Majit, Rikets Ständer och vederbörande
Embets-myndigheter tid efter annan till dess hämmande blifvit vidtagna,
under de sednare åren, synnerligast i städerna, visat sig snarare till- än aftaga.
Att de från läroverken utexaminerade läkarne ega säker kunskap om denna sjukdoms
kännetecken i olika utvecklings-grader är lika vigtigt för dess tidiga upptäckande
hos deraf angripne personer, som för dessas ändamålsenliga behandling
och förekommande af sjukdomens spridande till andra. Vid kliniken för barnsjukdomarne
är visserligen tillfälle att derom meddela undervisning med hänsyn
till sjukdomens uppträdande hos späda barn; men vid öfriga klinikerna saknas
allt tillfälle till praktisk handledning för unga läkare i denna vigtiga del, emedan
med venerisk sjukdom behäftade personer vid de för klinikerne bestämda sjukinrättningar
icke emottagas. De enda sjukvårds-anstaller, som i hufvudstaden
lemna ett sådant tillfälle äro allmänna garnisons-sjukhuset och Stockholms stads
och läns förenade kurhus, garnisons-sjukhuset dock i mera inskränkt mått, enär
endast sjuka af mankön, företrädesvis lidande af sjukdomens primära symptomer,
der förekomma. Deremot förete de å Stockholms kurhus intagne patienter sjukdomens
alla former hos båda könen äfvensom hos alla åldrar, och tillåtelse att
besöka kurhuset vissa dagar i veckan har derföre blifvit utverkad för de unge
läkare, hvilka begagna undervisningen på klinikerne härstädes, äfvensom en föreskrift
derom blifvit intagen i det för kurhuset gällande nådiga reglemente, hvarjemte
de sednast anställde Öfverläkarne vid kurhuset beredvilligt gatt de studerande
tillhanda med upplysningar om der förekommande sjukdomsfall. Någon
ordnad klinisk undervisning har dock härigenom icke kommit till stånd, och kan
ej eller skäligen begäras af kurhusets Öfverläkare utan all ersättning. Alt en
sådan beredes och följaktligen den ifrågavarande undervisningen icke längre, såsom
hittills, blifver endast tillfälligare, af läkarens större eller mindre beredvillighet
beroende, anser Kollegium af yttersta vigt för unga läkares praktiska öfning
44 Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 4, om Statsverket
i bedömandet och behandlingen af ifrågavarande sjukdom, sorn för hela landets
båsta påkallar anlitandet af alla utvägar till dess hämmande, och Kollegium anhåller
derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t malte täckas hos Rikets
Ständer föreslå beviljande af ett årligt anslag af 1,000 R;dr R:mt att utgå såsom
arfvode för hällande af kliniska föreläsningar i veneriska sjukdomars kännedom
och behandling vid Stockholms stads och läns kurhus.
Slutligen har Kollegium, beträffande erforderliga löneförbättringar för lärarepersonalen
vid Carolinska Institutet åberopat ett af Koilegii Ordförande särskildt
afgifvet förslag i detta afseende, deruti bemälde Ordförande hemställer, att lönerna
för Institutets Professorer måtte bestämmas lill 5,000 R:dr, med ett särskildt
arfvode af 900 R:dr för den af dem, som innehafver befattningen af In
stitutets
Inspektor, helst denne, till följd af ökade tjenstegöromål, måste anses
bestämdt förhindrad att utom tjernsten något förvärfva; ali läraren i medicina
legalis, som skäligen kan ställas emellan professors- och adjunkts-graden, måtte
fä sig tillagd en lön af 1,000 R:dr; att adjunkterne i anatomi samt kemi och
pharmaci, i anseende lill deras, vid jemförelse med öfrige adjunkterne, trägnare
befattningar, måtte hvardera tilläggas en löneförbättring af 300 R:dr, allt Riksmynt,
samt att Institutets vaktmästare måtte erhålla lika aflöning med den för
Sundbets-Kollegii vaktmästare föreslagna.
Beträffande ofvan omförmälde fråga om inrättande af klinisk undervisning
för veneriska- sjukdomars kännedom och behandling, har jemväl Öfverståthållareembetet
uti skrifvelse den 26 Maj innevarande år, till Eders Kongl. Maj:t inkommit
med en underdånig framställning, dervid bemälde embete fästar Eders
Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet på behofvet och nyttan af en sådan undervisning
samt föreslår att Eders Kongl. Majit mätte för berörde ändamål af Rikets
Ständer äska ett årligt anslag af 1,500 R:dr Rimt.
Till hvad Sundhets-Kollegium i ofvanberörde hänseenden hemställt, anser
jag mig, uppå de af Kollegium anförde skäl, böra i underdånighet tillstyrka
nådigt bifall, äfvensom jag finnér de för en del af lärarepersonalen och vakt
beljeningen
vid Carolinska Institutet begärda lönetillökningar, särdeles om de,
hvad lärarne beträffar, sammanställas med hvad för andra statens tjenstemän med
jemnförliga befattningar nu af Eders Kongl. Majit föreslås, icke kunna anses
öfverstiga hvad ett oundgängligt behof kräfver, hvarföre jag jemväl tillstyrker
bifall till hvad i detta afseende blifvit äskadt; kommande i händelse af bifall till
hvad nu blifvit föreslaget, och med iakttagande att för de tjenstemän, för hvilka
någon löneförhöjning icke blifvit ifrågasatt, de hittills utgående ljuspenningarne
tilläggas lönerna, tillökningen i Carolinska Institutets stat att utgöra 6,592 R;d>;
8 öre Riksmynt, enligt följande beräkning:
Bil. M 7 lill Kongl. Moj:ls Nåd. Prop. J? 4, om Statsverket 1836
R:dr R:mt.
Pharmaciae & Chemi® Professorn, n. v. Jon 2,-193:
Materise medicae D:o
Anatomia:
Medicinae
Artis obstetriciaj
Chirurgiae
1 Professor i Kliniken för barnsjukdomar
1 I):o i Pathologisk anatomi
Inspektors^arlvode
Läraren för barnmorske-elevernes
undervisning
D:o^
D:o
I):o}å 2,493: — »
I):o|
[):of
tillökning
R:dr R:mt. R:i'r R:ml.
307: — liva lönen 3,000; —
12,463:
2,400: —
2 400: —
2,333: —
600
600
900
900:
Läraren i Medicina legalis
Pharmaciae & Chemia: Adjunkten
Anatorniae D:o
Muleriae medicte D:o
Medicinae D:o
Artis obstetriciae D:o
Chirurgiae D:o
1 Vaktmästare
1 D:o
600
600
600
300:
tillökning motsvarande
ljus- J* 30:
penningar
400
300
300
20:
tillökning
»
300: —
300: —
600: —
322. SO.
237: 42.
tillökning rnot-
svarande ljuspenningar
-
tillökning
»
20: —
20: —
20: —
127: SO.
212: 58
13,000:
3,000; —
3,000: —
900: —
930: —
1,000: —
900: —
900: —
320: —
320
520
620
430
430
6,392: 8.
31,710
23.117: 92.
Börande jag likväl härvid anmärka, dels att t afbidan på ett slutligt jemnande
af de 6 förstnämnde professors-lönerne lill normalbeloppet 2,493 R:dr, de nu
utgå till 3 professorer med 1 R:dr 50 öre utöfver samma belopp samt till en
med 3 R;dr och till en med 1 R:dr 50 öre derunder, dels ock alt 3 af Institutets
professorer, såsom tillsatte förr än det vid 4840 och 1841 arens riksdag
fattade beslut angående beräkning af den under lönerne inbegripne spaninål,
trädde i verkställighet, uppbära lösen för de under hvardera,s löper beräknade
65 tunnor spanmål, enligt förut gällande grunder, sa att lönerna för
dem under sistlidet år uppgått till 2,616 R:dr 5,5 öre.
14:o
I sammanhang med förenämnde framställningar bar Sundhets-Kollegium Anslog till
fästat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på otillräckligheten af det för l^vidbiirnmorfrilärlingar
vid den i Stockholm varande undervisningsanstalt för barnmorskorskeunderviså
stat uppförde anslag af 864 R:dr B:ko eller 1,296 R:dr R:mt, motsvarande^ierne!^
8 R:dr B: ko i månaden för hvarje elev under nio månaders lärotid. Detta
understöd, hvilket allt sedan år 1824 varit till enahanda belopp bestämdt, har
nemligen alltid, men synnerligast under de sednare åren, då priset å alla lifs*?.
Bil. Jfå 7 till Kongl. Majus Nåd. Prog. JYs 1, om Statsverket 1856.
förnödenheter betydligt stegrats, icke motsvarat behofvet, och de lärlingar, hvilka
icke haft att påräkna ytterligare understöd af de församlingar, som dem kallat,
eller af anhöriga, hafva häraf varit föranledde att bereda sig utkomst genom utvägar,
alltid menlige för deras undervisning, någon gång för deras sedlighet,
Kollegium har emedlertid, lika med Direktionen öfver Allmänna Barnbördshuset
härstädes, kommit till den öfvertygelse, att ett nödvändigt vilkor för beredande
icke allenast al hjelplig bergning åt frilärlingarne under lärotiden, utan ock för
utöfvande af erforderlig uppsigt och kontroll öfver deras flit och uppförande,
är att dé inom Inrättningen erhålla kosthåll, på sätt Eders Kongl. Maj:t för de
vid läroanstalten i Göteborg antagne frilärlingar i nåder medgifvit. Då efter
approximativ beräkning en sådan utspisning kan åstadkommas för omkring 21 sk.
4 rist. B:ko om dagen för hvarje lärling, uppgår underhållskostnaden för en
sådan till omkring 13 R:dr 16 sk. B:ko i månaden samt för hela lärotiden af
9 månader till 120 R:dr B.ko, och det anslag, som erfordras för 12 lärlingars
underhåll, utgör således inalles 1,-440 R:dr B:ko eller 2,160 R:dr R:mt årligen;
hemställande Kollegium, att Eders Kongl. Maj:t mätte af Rikets Ständer äska
uppförande på ordinarie stat af den sålunda erforderliga tillökning på detta anslag
864 R:dr Riksmynt.
1 likhet härmed och enär, beträffande de 6 vid den nya läroanstalten i
Göteborg afsedde frilärlingar, Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag för desse
lärlingars underhåll beviljade 376 R:dr B:ko eller 864 R:dr R:mt, motsvarande
8 R:dr B:ko i månaden för hvarje lärling under hela året, men lärotiden äfven
här beräknats lill endast 9 månader, samt genom en tillökning af endast 24
R:dr B:ko för hvarje lärling eller tillsammans 144 R:dr B:ko, tillgång kan beredas
för alla frilärlingarnes underhåll inom Inrättningen med ett belopp, motsvarande
sä väl det för frilärlingarne i Stockholm föreslagna, som den godtgörelse Direktionen
öfver Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg nu, enligt ingånget
kontrakt, för frilärlingarnes kosthåll uppbär, anhåller Sundhets-Kollegium
det Eders Kongl. Maj:t täcktes för Rikets Ständer föreslå beviljandet för ofvannämnde
ändamål af nyssberörde summa 144 R:dr B:ko eller 216 R:dr R:mt att
på ordinarie stat uppföras.
Uppå de af Sundhets-Kollegium anförde skäl tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer göra nådig framställning
om beviljande på ordinarie stat af de för ifrågavarande frilärliDgars underhåll
erforderlige tillökniDgssummor, tillsammans 1,080 R:dr Riksmynt.
15:o.
Ans\nq till Uti of vanberörde skrifvelse den 19 Mai innevarande är anmäler Sundhets
flllmnasliskl"
J
erthopediska Kollegium, att, enligt de till Kollegium ingångrie berättelser om Orthopediska
Institutet. {pSt[tuteis verksamhet, de vilkor, som af Rikets Ständer varit bestämda vid be
-
Bil. JK 7 till Kongl. Majis Nåd. Prop. 1, om Statsverket 1 886'.
47
viljande af ett årligt anslag till Institutet, blifvit behörigen fullgjorde; och då
denna Inrättning utgör en vigtig och behöflig sjukvårdsanstalt, hvilken, ulan
understöd af allmänna medel, icke skulle kunna ega bestånd och än mindre,
såsom nu sker, utsträcka sin verksamhet till behandling äfven af obemedlade
sjuke, hemställer Sundhets-Kollegium, det Eders Kongl. Maj:t mätte hos Rikets
Ständer äska det nu beviljade anslagets fortfarande till lika belopp, eller 3,730
R:dr Riksmynt, och på enahanda vilkor, som hittills.
Denna Sundhets-Kollegii hemställan torde af Eders Kongl. Maj:t i nåder bifallas.
16:o.
Utgifterna å det i riksstaten förslagsvis till 9,000 R:dr B:ko upptagne an - Tillökning i'
slag för farsoters och smitlosamma sjukdomars botande hafva, enligt hvad Sund- j"laget ^ör
hets-Kollegium anmäler, under de sednare åren vida öfverstigit denna summa, farsoters
Sålunda hafva dessa utgifter under år 1832 uppgått till 33,717 Ridr 24 sk. I)'l,""(lc7
r:st., och år 1833, sedan Eder Kongl. Majit förordnat, att alla utgifter för
kolerafarsoten inom riket böra af delta anslag utgå, till 94,667 R:dr 12 sk. 2 rist.
För år 1834 hafva de utgjort 28,034 Ridr 34 sk. 7 rist. och år 1833 32,662
Ridr 40 sk. 4 rist. allt Banko.
Då anledning icke förekommer, att utgifterna å detta anslag för framtiden
komma att understiga hvad de under de tvänne sednast förflutne åren utgjort,
tillstyrker jag i Underdånighet att, på det den i staten uppförda summa må
närmare än som hittills varit händelsen motsvara de utgifter, som dermed böra
bestridas, Eders Kongl. Majit må af Rikets Ständer äska ifrågavarande förslagsanslags
bestämmande till 40,000 Ridr Riksmynt.
17:o.
Uti skrifvelse den 11 nästlidne Juni förmäler Vetenskaps-Akademien, huru- Anslag till
som, på det Akademien skall kunna motsvara det henne lemnade uppdrag allUpfansehverl
vårda och upprätthålla det naturhistoriska Riks-museum, — — — -— —öfversvenska
svamparter
' samt lill
Jemväl har Vetenskaps-Akademien gjort framställning om tillökning i Musei meteorolog.
anslag till materielen, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde nl>seriaL
vid de naturhistoriska samlingarnes ordnande.
För de tre zoologiska afdelningarne åtnjuter Museum årligen 2,230 Ridr
Runt, hvarutaf likväl, enligt hvad Akademien upplyst, till bestridande af expenser
för breflösen, ved, ljus, m. m. åtgå omkring 673 Ridr. Musei botaniska afdelning
uppbär årligen 430 Ridr och den mineralogiska 600 Ridr, men en del af
dessa belopp kommer ej heller samlingarne till godo. Enär denna vigtiga in
-
Bil. M 7 Ull Kongl. Maj-ii Nåd. Prop. M I, om Statsverket 1856.
stitutioD icke kan nied dessa anslag rätt uppfylla sin bestämmelse/ har Vetenskaps-Akademien
anhållit om följande förhöjda anslag, nemligen:
för Musei Zoologiska Afdelning:
till materiel och inköp R:dr 3,000: —
till biträde » 1,500: —^ goO-
för den Botaniska Afdelningen:
till materiel och inköp R:dr 1,000: —
till biträde » 500: —. y
1.500: —
samt .
för den Mineralogiska Afdelningen:
till materiel och inköp
R:dr 2,400: —
till biträde » 600: —^ qqq.
eller tillsammans R:dr Runt 9,000: —
1 betraktande af det gagn, en närmare kännedom om de klimatiska för—
hållanderna medför så väl i vetenskapligt som i sanitärt och ekonomiskt hänseende,
bar Velenskaps-Akademien gjort framställning om medels beviljande, för
alt meteorologiska observationer må kunna i stor utsträckning anställas inom
riket, pä sätt uti de flesta öfriga civiliserade länder eger rum. Detta anser
Akademien desto lättare kunna utföras, som tjenslemänuen vid den elektriska
telegrafen, hvilken numera är utsträckt öfver en större del al landet, torde
kunna användas såsom särdeles passande biträden för ifrågavarande ändamål.
Enligt det af Akademien uppgjorda förslag, beräknadt efter 30 öfver bela riket
spridda observalionsorter, förutom de i Stockholm, Upsala och Lund redan befintliga
och hvarest utan särskild kostnad observationer anställas, erfordras en
summa för en gång af 4,500 R:dr till anskaffande af nödiga instrumenter; hvarjemte
Akademien begär såsom
årligt anslag:
för instrumenternas underhåll och inköp af nya R:dr 300: —•
arfvoden åt observatörerna å 150 R:dr åt hvardera .... » 4,500: —■
arfvode åt den person, som af Akademien utses att beräkna observationerna
samt ersättning åt hans räknebiträden .... » 1 200: —
eller tillsammans R:dr R:mt 6,000: —
Sedan med det anslag till anskaffande af originalmålningar utaf Svenska vexter,
in. m., som Akademien af allmänna medel uppburit och om hvars fortfarande
Akademien särskildt gjort underdånig framställning, ett så betydligt antal Svenska
svamparter blifvit afbildade, att ett arbete öfver desamma snart bör kunna ut
gifvas,
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856. 49
gifvas, ej blott till gagn för vetenskapen, utan till ej ringa fördel för den enskilda
hushållningen, har Vetenskaps-Akademien, uppå vackt förslag af Professor
Fries, under hvars ledning den värdefulla målningssamlingen blifvit utförd, att
densamma måtte utgifvas såsom ett större plancheverk, med dertill hörande test,
slutligen i underdånighet anhållit, att nådig proposition må till Rikets Ständer
allåtas rörande beviljande för nämnde ändamål af 4,300 R:dr, med hvilken
summa Professor Fries beräknat att en större del af ifrågavarande arbete skulle
kunna utgifvas.
Med afseende å hvad Vetenskaps-Akademien härvid i underdånighet hemställt
och å i öfrigt förekommande omständigheter får jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer måtte äska:
att ett anslag, utöfver Riksmusei nu gällande stat, af 6,000 R:dr R:ml må
beviljas till den fördelning emellan Riksmusei särskilda afdelningar, som, uppå
vederbörandes förslag, kan af Eders Kongl. Maj:t fastställas; att årligen må anslås
för anställande af meteorologiska observationer, lill arfvoden åt 30 observatörer
ä 73 R:dr till hvardera  R:dr R:mt 2,230: —
till arfvode och räknebiträde m. m. åt den, som leder och
ordnar arbetet  » 1,200:
till instrumenters underhåll  » 300: —
samt för en gång till inköp af de för observationerne nödiga
instrumenter  » 4,500: —
samt slutligen att 4,500 R:dr R:mt må ställas lill Akademiens disposition för
utgifvande af förenämnda plancheverk med text öfver svenska svamparter.
18:o.
Uti underdånig skrifvelse den 13 Maj innevarande år anför Vitterhets-,0*1 ökadeanHistorie-
och Antiqvitets-Akademien, att under de 15 år, som förflutit sedan nytérhets- JJistat
för Akademien fastställdes, så betydliga förändringar i flere afseenden inträffat, storie- och
att Akademien funne sig nödsakad hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig Akademien
framställning om behofvet af ökade anslag, på det Akademien må kunna utan
afbrott eller återgång fullfölja hvad som hittills blifvit med framgång börjadt,
så väl för utvidgande, riktande och ordnande af de samlingar, som äro ställda
under Akademiens inseende, som i öfrigt för befrämjande af vetenskapliga företag,
hvilka utgöra föremål för Akademiens bemödanden.
Härvid anmärker Akademien först, att anslaget å dess stat för samlingarnes
ökande, 2,000 R:dr Ranko, är bestämdt för statens historiska Museum och Myntkabinettet
gemensamt, men att erfarenheten visat, att det för dessa ändamål är
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 9 Baft. ^
SO Bil. M 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Ni 1, om Statsverket 18S6.
alldeles otillräckligt, helst då i betraktande tages, alt antalet af jordfynd, till en
del af stort materielt värde, under de sednare åren till följd af vidgade odlingar
betydligt ökats, och huru nödvändigt det varit och ännu är att genom inköp
al enskilda samlingar rikta statens Museum, samt slutligen huru många luckor
ännu återslå att fylla i den offentliga mynt- och medalj-samlingen.
Af den öfversigt Akademien lemnar af kostnaden för samlingarnes ökande
för åren 1827—1855 visar sig att denna kostnad i medeltal utgjort för hvarje år:
under åren 1827 —1851  B:ko R:dr 476: —
» 1832—1836
» 648: —
» 1837—1841
» 1,058: —
» 1842—1846
» 1,594: —
» 1847—1850
» 2,129: —
» » 1851—1855
» 3,239: —
och att densamma således för hvarje qvinqvennium ökats med omkring 50
procent.
För betäckande af den brist, som uppkommit derigenom att, på sätt nyssberörde
redogörelse utvisar, hvad som för samlingarnes ökande under de sednast
förflutna åren utbetalts med 1,239 R:dr Banko årligen öfverstigit det för detta
ändamål på Akademiens stat uppförda anslag, hafva dels extra anslag blifvit af
Eders Kongl. Maj:t beviljade, dels anslaget på Akademiens stat för resekostnader,
m. m., i någon mån anlitats, dels ock försäljning af dupletter ur Myntkabinettet
och nedsmältning af odugliga mjnt, som stundom åtföljt inlösta jordfynd, egt
rum, så att bristen vid 1855 års slut utgjorde endast 428 R:dr 1 sk. 10 r:st.
Banko; men då den sist anförda inkomstkällan numera är till största delen medtagen,
och dessutom de i Myntkabinettet ännu befintliga dupletter med större fördel
för samlingarne kunna användas till myntbyten, samt anslaget till resekostnader m. m.
under sednaste åren icke lemnat något för samlingarne användbart öfverskott, finner
Akademien ingen annan utväg, om samlingarne fortfarande skola kunna ökas efter
samma måttstock som hittills, än att ett förhöjdt anslag för detta ändamål ställes
till Akademiens disposition; och föreslår Akademien fördenskull och med ledning
af ofvananförde femårsberäkningar, att anslaget på Akademiens stat för samlingarne
må ökas från 2,000 R:dr till 3,335 R:dr 16 sk. B:ko eller 5,000 R:dr
Riksmynt.
Sedan Akademien härefter redogjort för den stora tillvext, samlingarne under
sednare tider vunnit, samt i afseende å de på Akademiens stat upptagne anslag,
för bibliolheket 500 R:dr Banko och för tryckningskostnader 666 R:dr 32 sk.
samma mynt, yttrat sig för närvarande icke finna skäl alt ifrågasätta tillökning
häri, men att, hvad sistnämnda anslag beträffar, detsamma icke lemnar tillgång
till några större och dyrbarare verks utgifvande, förmäler Akademien alt tvänne
större sådana arbeten nu äro så förberedda, alt deras utgifvande kan företagas, så
Bil. .lii 7 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prof. JM 1, om Statsverket l!tS6.
SI
snart dertill nödiga medel erhallas. Det ena af dessa arbeten är ett plancheverk
öfver de fornsaker och andra historiska märkvärdigheter, som i statens historiska
museum förvaras. Flere hundra teckningar äro för detta ändamål utförda af en
antagen ritare, som genom långvarig öfning vunnit en sällspord skicklighet att
afbilda dylika föremål, och då det för den arkeologiska vetenskapen är af stor
vigt att känna de fornlemningar, som tillhöra hvarje särskildt land och folk,
samt Sveriges National-museum för ett sådant vetenskapens utvidgande kan lemna
talrika och mycket vigtiga bidrag, anser Akademien del vara i sin ordning att
göra dessa skatter bekanta för det större antal forskare, som icke kan på stället
om dem taga kännedom, samt ali utgifvandet af berörda teckningar således skulle
blifva en vinst för vetenskapen och en ära för fäderneslandet.
Det andra arbetet, som likaledes är förberedt att allmängöras, bestar i teckningar
af Svenska medeltidssigiller från 12:te till nära slutet af 14:de seklet, utförda
af samme ritare under Akademiens inseende, med det anslag af 200 Ridr
Banko årligen, som Rikets Ständer vid de två sednasle riksdagarne beviljat.
Medelst användande af fem års anslag hade vid 1855 års slut blifvit aftecknade
1,148 sigill, bestående af dels konungars, drottningars och andra kungliga personers,
dels offentliga, såsom landskapers, städers, andliga och verdsliga korporationers
och embetsmyndigheters, dels enskilda personers sigill af mångfalldig
art, till en del under en viss tidrymd utförda med stor konstskicklighet. Deras
utgifvande skulle medföra vigtiga upplysningar till Sveriges konsthistoria under
medeltiden, på ett afgörande sätt utreda mången för närvarande dunkel eller
oriktig uppgift i var historia samt framför allt sprida ljus öfver Svenska personers
slägtförhållanden och sålunda bilda ett ovärderligt och för häfdeforskaren
oumbärligt bihang till de i Svenskt Diplomatarium redan utgifna eller framdeles
utkommande historiska urkunderna. Den kostnad, som blifvit nedlagd på dessa
teckningars utförande, och den betydliga möda, som varit förenad med originalsigillens
uppsökande, granskande och förklarande, samt ritningarnes kollationerande,
skulle till största delen vara förgäfves använda, om icke medel till deras
utgifvande kunde erhållas.
Uppå dessa skäl och då ifrågavarande plancheverk erfordra en utgifningskostnad,
som på långt när icke skulle kunna bestridas af Akademiens anslag för
tryckningskostnader, äfven om delta icke, såsom nu är fallet, behöfde för andra
ändamål användas, hemställer Akademien i underdånighet, det Eders Kongl.
Majit måtte täckas i Nådig Proposition till Rikets Ständer för ofvanberörda tvänne
plancheverks utgifvande begära ett anslag för en gäng af 6,000 Ridr Rimt, att
ställas till Eders Kongl. Majits disposition, för att i mån af behof till det uppgifna
ändamålet användas.
Akademien fäster vidare Eders Kongl. Majits uppmärksamhet på behofvet
af anslag för inredning af Museum och Myntkabinettet. De belopp af tillsam
-
88 bil. M 7 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop, M 1, om Statsverket 1836.
mans 5,000 R:dr Banko, som vid 1841 och 1848 årens riksdagar blifvit för
detta ändamål anvisade, hafva nemligen efter hand blifvit använda och fullt medlagne,
så att vid 1855 års slut på detta anslag fanns en brist af 187 R:dr 40
sk. 4 r:st Banko, hvilken under innevarande år måst ytterligare ökas, så vida ej
samlingarnes ordnande skolat afbrytas. Ett större antal skåp, montrer, m. m.,
alla beräknade att kunna användas i det nu under byggnad varande Nationalmuseum,
hafva blifvit för de anslague medlen anskaffade och ändamålsenligt inredda,
och ehuru dessa och öfriga förvaringsrum redan äro uppfyllda, återstå
dock ännu mycket betydliga förråd så väl af antiqvileter och historiska märkvärdigheter,
som af mynt, hvilka, ehuru till en del redan provisoriskt ordnade,
sakna förvaringsrum för att uppställas eller uppläggas, och sålunda måste hållas
för allmänheten otillgänglige och i detta skick äro för vetenskapen fruktlösa.
Akademien anhåller derföre i underdånighet att lill fortsatt inredning af museum
och myntkabinettet ett anslag för en gång af 3,000 R:dr R:mt måtte beviljas.
Slutligen anmäler Akademien att, till följd af den utsträckning statens historiska
museum och myntkabinettet under sednare åren vunnit och för det arbete,
som på dessa samlingars ordnande måste nedläggas, oundgängligen fordras
icke blott en ökad arbetspersonal, utan äfven förbättring af de redan varande
tjenstemännens otillräckliga aflöning. Den lön af 1,600 R:dr Banko, som sedan
år 1842 uppbäres af Akademiens Sekreterare, som tillika är Riks-antiqvarie och
Garde des Medailles, var redan vid nämnde tid otillräcklig för en familjs underhåll
i hufvudstaden och motsvarar numera, sedan priserna på alla lefnadsförnödenheler
betydligen ökats, knappt halfva lefnadskostnaden. Arbetet med de
ständigt vexande samlingarnes ordnande och beskrifvande samt de efter hand
flerdubblade Sekreterare-göromålen gifva så trägen sysselsättning, att Akademiens
Sekreterare och samlingarnes vårdare nu icke kan med dessa befattningar
förena någon annan, och tillåta honom icke heller, om han vill samvetsgrann!
fullgöra sina åligganden, att dela sin tid och sina krafter åt enskilda vinstgifvande
litterära företag. Akademien finner det derföre icke billigt, icke ens välbetänkt,
att på ett så otillräckligt sätt löna en embetsman, åt hvilken staten anförtrott
en, redan blott i materiell hänseende, utomordentligt dyrbar egendom,
och af hvilken fordras en ansträngande verksamhet och mångsidig vetenskaplig
bildning samt hvars befattning nödgar honom att företaga resor äfven utom fäderneslandet
och sätter honom i beröring med främmande vetenskapsmän och
andre personer, deraf kostnader föranledas, som för andra tjenstemän inom samma
grad äro främmande; och Akademien hemställer, uppå alla dessa skäl, att
Eders Kongl. Majit måtte täckas föreslå Rikets Ständer att höja lönen för de
förenade befattuingarne af Akademiens Sekreterare, Riks-antiqvarie och Garde
des Medailles till 4,500 R:dr R:mt, eller lika med högsta lönen för ledamöter
i Rikets Kollegier, i fall denna kommer att ännu högre bestämmas.
Bil. M 7 till Kongl. Majis Nåd. Prop. A* i, om Statsverket 188(5. 85
Beträffande den vid Akademien anställda Amanuens yttrar Akademien, att
dennes lön uppgår till endast 500 R:dr B:ko och att Akademien så mycket
mindre kan påräkna att för en sådan lön erhålla ett dugligt biträde åt sin Sekreterare
och samlingarnes vårdare, som hos ett sådant biträde måste förutsättas
sludier af vidsträcktare omfång än de, hvilka berättiga till motsvarande tjenstegrader
inom Eders Kongl. Maj:ts Kansli och öfrige civile embetsverk. Genom
samlingarnes stora till vext och deras offentliga förevisande har dessutom arbetet
så betydligt ökats, att deras vårdare behöfver biträde af icke blott en, utan flere
personer, som kunna deråt odeladt egna sin tid. Akademien finner det äfven
nödvändigt att hon sättes i tillfälle att uppsöka och bilda yngre vetenskapsmän
med anlag för de specialsludier, som erfordras, på det vid inträffande ledighet
tjenlige personer må finnas atl öfvertaga vården om samlingarne. För dessa
ändamål anser Akademien behöfvas ett årligt anslag af 2,500 R.dr R:mt, att af
Akademien kunna disponeras åt biträdande personer, lill en början utan fast
anställning, tdldess Akademien lyckats finna tjenliga ämnen, hvilka kunna hos
Eders Kongl. Maj:t föreslås till ordinarie tjenstemän, med reservation af någon
mindre del af anslaget att ytterligare användas till uppmuntran åt extra arbetare;
anhållande Akademien, som äfven finner nödigt att den för Akademiens vaktmästare
i stat bestämda lön af 100 R:dr Banko förhöjes, att Eders Kongl. Maj:l
täcktes af Rikets Ständer äska ofvanberörde summa 2,500 R:dr, äfvensom 550
R:dr R:mt till förbättrande af vaktmästarens lön och aflöning åt ett behöfligt biträde
åt denne.
Uppå de sålunda af Villerhels-, Historie- och Antiqvitets-akademien anförde
skäl och då, beträffande Riks-antiqvariens aflöning, dennes tjenstebefattning synes
vara närmast jemförlig med Riks-arkivariens och Kongl. Bibliothekariens, och
den för desse sednare föreslagna lön, 5,000 R:dr R:m(, sålunda jemväl torde
böra för Riks-antiqvarien föreslås, tillstyrker jag uuderdånigst, att Eders Kongl.
Mejel täcktes hos Rikets Ständer göra Nådig framställning om anvisande ej mindre
på ordinarie stat af dels ett från 3,000 till 5,000 R:dr förhöjdl anslag för
ökande af Akademiens samlingar, dels 5,000 R:dr till lön åt Riks-antiqvarien i
hans egenskap jemväl af Akademiens Sekreterare^ och Garde des Medailles, af
hvilket sistnämnde belopp, efter afdrag af nuvarande lönen, 2,479 R:dr 50 öre,
endast 2,520 R:dr 50 öre utgör nytt anslag, dels ock 3,050 R:dr att af Eders
Kongl. Maj:t, efter Akademiens förslag, disponeras, 2,500 R:dr till biträden ät
Riks-antiqvarien vid samlingarnes vårdande m. m., samt 550 R:dr till vaktbeljening;
än äfven för en gäng af 3,000 R:dr lill fortsatt inredning af Historiska
Museum och Myntkabinettet, samt 6,000 R:dr, allt Riksmynt, för utgifvande af
ofvanomförmälda tvänne vetenskapliga arbeten.
54 Bil. M 7 till Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. JM 4, om Statsverket 4856.
19:o.
Anslag till Uli skrifvelse den 23 sistlidne Februari har Akademien för de Fria kon
*de
Fria slurna underdånigst andragit, att de för dennes tjenstemanna- och lärarepersonal,
konsterna, jemlikt i nåder fastställd stat af den 13 Juni 1841, anslagna löner och arfvo
den
i allmänhet vore otillräckliga i jemförelse med tidens dyrhet och det alltmera
stegrade anspråket på riit, skicklighet och noggrannhet vid tjenslernas utöfning;
att derjemte de med Akademiens läroanstalter förknippade materiela behofven
för hvarje år blifvit kostsammare att uppfylla, och att en ytterligare förhöjning
i de för dessa behof oafvisliga utgifter vore att förutse; att Akademien,
för att kunna motsvara sitt ändamål och i någon, om än ringa, mån följa den
utveckling af konslbildnings-verksamheten, som i andra länder eger rum, måste
vara betänkt på ett högst nödigt utvidgande af sina undervisnings-anslaller, synnerligen
med hänsigt till bildande af skicklige målare, hvilken del af hennes
läroverk för närvarande stöde något tillbaka; samt att, i nära sammanhang med
dessa förbättringar, af behofvet påkallades ett förökande i vidsträcktare mån än
hittills af samlingarne, äfvensom renovation af den del deraf, som begagnas för
tecknings-undervisningen; men alt Akademien måste anse för omöjligt att med
tillgångar, som för de närvarande bebofven redan vore alltför knappa, åvägabringa
den större verksamhet, som med de ifrågasatta förbättringarne åsyftades,
i synnerhet som hennes enskilda inkomster, numera uppgående till endast 2,200
R:dr B:ko om året, äfven om de befrias från sådane utgifter, hvilka ansåges rätteligen
tillhöra staten att bestrida, såsom för åtskilliga materiela behof, till hvilkas
fyllande statsanslaget varit otillräckligt, äfvensom för ökad tjenstgöring af
vissa bland lärarepersonalen och vaklbetjeningen, utgörande tillsammans under
sistlidet år ett belopp af 1,101 R:dr 41 sk. 3 r:st. Banko, endast med den
sorgfälligasle hushållning kunde förslå till utförandet af de ändringar utaf undervisnings-lokalernes
inredning och anordning, hvilka blefve en oundviklig följd af
läroverkets afsedda ombildning; och anhåller Akademien, på grund af hvad så
lunda
blifvit anfördl, i underdånighet, att Nådig Proposition måtte till Rikets
Ständer aflåtas om en tillökning af 3,000 R:dr Banko uti det statsanslag, Akademien
för närvarande åtnjuter; hvarjemte, för att göra behofvet af denna tillökning
åskådligt, underdånigst blifvit öfverlemnadt följande
Bil. M 7 lill Kongl. Majils Nåd. Prop. M I, om Statsverket 1856. 55
Förslag lill ny stat för Akademien för de Fria konsterna.
Förra staten.
Föreslagna staten.
Begärd
Slim ma.
tillökning.
Banko.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr
sk. |
rist.
R:dr. 1
öre.
R:dr
öre.
Ständig Praases är Öfver-iutendenlen, utan
särskild lön för denna befattning.
1 Sekreterare
450
—
—
125
—
800
1 Amanuens till Sekreterarens biträde
oeb tjenstgöring i IJibliotheket
150
—
175
—
400
1 Skattmästare
—
—
—
300
—
300
Konstnärer,
hvilka äro skyldige att bilda elever och
att vara i Stockholm bosatte samt i till-
fälle att uti Akademiens verksamhet och
öfvcrläggningar deltaga:
1 Statybildhuggare
500
—
—
—
750
—
1 Historiemålare
500
—
—
—
—
750
1 Landskapsmålare
—
—
—
—
450
1 Porträttmålare
300
—
—
—
—
450
—
1 Miniatyrmålare
300
—
—
—
—
4*0
—
1 Medaljör
300
—
—
—
4*°
1 Kopparstickare
300
—
—
4*0
Anmärkning: Under denna anslagstitel
upptager nuvarande stat jemväl en Orna-
mentsbildhuggare, med ett arfvode af 200
It:dr, som Akademien vid flere tillfällen fö-
reslagit till indragning, att dermed öka an-
slaget till Emeriti-löner åt äldre afskeds-
tagande lärare. Af detta skäl uteslutes
denne konstnär här.
200
““
__
'' ''
Lärare:
1 Direktör
450
—
—
125
—
800
4 Professorer för figurteckningen för tre
månaders tjenstgöring om året, hvar-
dera ä 533: 16
1,800
—
—
500
—
3,200
Transport
5,550
] —
1,225
—
9,250
—
36 Bil. JW 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JW 1, om Statsverket 1886.
Transport
1 Professor för byggnadskonsten för 6
månaders tjenstgöring
1 Professor i Målare-akademien för d:o
1 Lärare i den förberedande byggnads
skolan
för d:o
1 Hjelplärare i samma skola för d:o .
1 Lärare i den praktiska byggnadssko
lan
för d:o
1 Lärare i den högre Ornamentsskolan
för d:o
1 Lärare i Geometri- och Perspektivskolan
för d:o
2 Lärare i de elementära teckningsskolorna
för 11 månaders tjenstgöring
å 800 R:dr
1 Hjelplärare i samma skolor för d:o .
Anslag till emeriti-löner för Professorer
eller Lärare, som på grund af ålderdom
eller sjuklighet från sina befattningar
nödgas afgå
Härvid åberopas den anmärkning,
som här ofvan vid Ornaments-bildhuggare-arfvodet
blifvit gjord.
Arfvode för föreläsningar i konsthistoria,
ikonologi etc
Belöning s-stipendier och Medaljer:
för elever, som genom flit och skicklighet
sig utmärka i målning, bildhuggeri
eller byggnadskonst, enligt Kongl.
Transport
Förra staten.
Föreslagna staten.
Begärd
tillökning.
Summa.
Banko.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
öre.
R:dr
öre.
5,530
—
1,225
9,250
—
450
..
125
800
200
—
150
—
450
—
250
—
125
——
500
400
400
—
250
—
123
—
500
200
—
150
—
450
—
200
—
150
—
450
—•
800
1,200
2,400
200
~
600
900
—
300
—
—
750
—
1,200
—
150
—
225
—
450
—
8,550
—
5,225
17,750
—
Maj;ts
Bil. Jtä 7 till Kongl. Maj;ls Nåd. Prop. M 1, om Slalsverliel 1856. 57
Förra slaten.
Föreslag
aa staten.
Begärd
tillökning.
Summa.
Banko.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
öre.
R:dr |
öre.
Transport
Maj:ts förnyade Nådiga Stadgar för Aka-  demien den 20 Maj 1840 ....
8,530
450
5,223
225
17,750
900
i
Utrikes Rese-stipendier:
enligt Kongl. Maj:ls Nådiga Reglemente
af den 21 Febr. 1849 en årlig summa
af 2,000 R:dr Hatnb. Ranko, som ä 128
sk. utföres till
och kommer, enligt Kongl. Rrefvet d.
9 Mars 1819, hvad af detta anslag ej
utgår att till ett annat år besparas och
för ändamålet oförryckt tillhandahållas.
5,333
16
—
—
—
8,000
—
Betjening ock Expenser:
1 Vaktmästare
Karl- och Qvinno-modeller i de högre
tecknings-skolorna
Reklädnad för betjeningen ....
Eklärerings-kostnad, undervisningsmate-  riel, skrif- och rit-materialier, expenser
och diverse utgifter
Satnlingarnes förökande
300
300
200
600
600
—
lil M
150
500
600
1,100
—
600
950
300
1,500
2,000
Summa
Utgörande sålunda den begärda tillök-  ningen, efter afdrag af ofvannäuinde Or-  namenls-bildhuggare-lön
16,335
16
7,800
300
52,000
1 ett belopp af
—
— 1 —
| 7,500
—
! -
Med bifall till den underdåniga framställningen torde Eders Kongl. Maj:t
finna godt i Näder föreslå Rikets Stunder, att den begärda tillökningen i årliga
anslaget till Akademien för de Fria konsterna måtte beviljas med 7,500 R:dr
Hiksmynt.
Bilt. till fi. St. Pro t. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd, 9 Haft. 8
88
Bil, 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1880.
20:o.
Förhöjdt Utaf de vid Naturhistoriska Riks-museum anställda 5 Intendenter, nemligen
Nalurl/slo- ^ ^r ^en Zoologiska, en för den Botaniska och en för den Mineralogiska afrista
Riks- delningen, åtnjuter den äldste Zoologi® Intendenten i lön 1,600 R:dr samt de
museum. fyra öfrige Intendenterne 1,000 R:dr Banko. Desse ijenstemän hafva sig anförtrodd
vorden om statens naturhistoriska samlingar och innehafva, till följd af
dessas numera vunna betydliga till vext, särdeles trägna befattningar. Då de derjemte
mäste ega hög vetenskaplig bildning, och det hufvudsakligen är genom
Intendenterne, som samlingarne kunna och höra göras för vetenskapen fruktbärande,
finner jag de för dem bestämda aflöningar icke stå i rättvist förhållande
till de fordringar, som å dem göras. Den för en Preparator vid Naturhistoriska
Museum anslagna lön af 500 R:dr Banko torde äfven kunna anses alltför
låg, särdeles då i betraktande tages, alt han bör vara en åtminstone i den Zoo
logiska
vetenskapen bildad man. För biträden eller s. k. elever finnas å Musei
stat uppförda 300 R:dr Banko, men jemväl detta anslag har, enligt hvad erfa
renheten
visat, varit otillräckligt.
Vid ofvanupptagne förhållanden anser jag mig böra underdänigst hemställa,
det Eders Kongl. Majit må hos Rikets Ständer äska, att lönerna för Intendenterna
vid Naturhistoriska Riks-Museum bestämmas för de 2 äldsta till 3,000
R:dr samt för de 3 öfrige till 2,500 R:dr; att lönen för preparatorn förböjes
till 1,200 R:dr samt att anslaget till elever upptages till 800 R:dr, allt Riksmynt;
utgörande den sålunda föreslagna förhöjningen i Musei stat tillsammans 5,400
R:dr nämnde mynt.
21:o.
Forlf. anslag Sedan inkomsten af tolag för varutrafiken på Finland upphört att lemna
^Ordens^a-^%^% ^et bidrag 10,000 R:dr årligen, som genom Nådiga brefvet den
sarett. 3 December 1828 blifvit anvisadl till understöd för sjukvården vid Serafimer—
Ordens-Lasarettet efter dess då beslutade utvidgning, hafva, i stället för berörde
bidrag, dels Rikets Ständer under 1848, 1851 och 1854 årens riksdagar anvisat
4,500 R;dr årligen att under den tid, den vid hvardera riksdagen uppgjorda
statsreglering omfattade, till lasarettet utgå, dels hufvudstadens innevånare af allmänna
fattigvårdsmedlen anslagit öfrige 5,500 R:dr årligen.
Då de förhållanden, hvilka vid nästföregående riksdagar föranledt ifrågavarande
anslags beviljande, ännu fortfara och härtill kommer, att, i anseende till
den under sednare år inträffade prisstegring på lefnadsförnödenheter, utgifterna
för de sjukas vard och underhåll i så betydlig mån ökats, att Serafimer-Lasa
rettets
inkomster icke äro tillräckliga för utgifternas bestridande, har Direktionen
Bil. M 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jtä 1, om Statsverket 1836.
39
för nämnde Lasarett, uti skrifvelse den 23 sistlidne Juni, i underdånighet anhållit,
alt Eders Kongl. Majit må täckas, med afseende å det stora gagn så väl
Stockholms stad och län som landet i allmänhet njuter af Serafimer-Lasarettet
håde såsom sjukvårds-inrältning och undervisnings-anstalt för yngre läkare, hos
Rikets Ständer göra framställning derom, att det anslag af 4,300 Ridr årligen,
som i stället för förloradt bidrag af Finska lolagsmedel, blifvit åren 1848, 1831
och 1834 af Rikets Ständer beviljadt för tiden af då uppgjorda stalsregleringar,
måtte fortfarande lill detsamma få utgå och såsom ordinarie anslag blifva för
Lasarettets underhåll ä stat uppfördt.
Med stöd af de skäl, Direktionen för sin underdåniga framställning åberopat,
anser jag mig böra underdånigst hemställa om Nådigt bifall lill ifrågavarande
anhållan.
22:o.
Enär, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majits beslut rörande löne-Aitslag å Alförbältring
för Rikets embels- och tjenstemän, de lill dessa hittills utgående
ljuspenningar skulle, i händelse de förhöjda lönerna beviljas, komma att försvinna, skrifmalerilorde
förslagsanslaget å Åttonde Hufvudtiteln till skrifmaterialier och expensera^',r’ exPen~
SCVy Tfl■ 1YI•
samt ved och ljus böra minskas med ett belopp, motsvarande det som i ljus
-
penningar från samma anslag nu utgår, utgörande:
För Departementets Expedition 340
» Riks-Arkivet 260
» Kongl. Bibliotheket 190
» Sundhets-Kollegium jemte Carolinska Institutet 880
» Vitterhets-Akademien  90
Summa R:mt Ridr 1,960:
I följd hvaraf detta anslag, nu uppgående till 12,334 Ridr 42 sk. 6 rist.
banko, eller 18,832 Ridr 33 öre Rimt, skulle komma all utgöra 16,872 Ridr
33 öre sistnämnde mynt.
23:o.
Rikets Ständer hafva vid sislförflutna riksdag, likasom vid flera föregående, Anslag till
beviljat till folkundervisningens befrämjande följande anslag, alt fortfarande till^°$ngensVbeoch
med det år, då nästföljande riksdag slutas, årligen i mån af behofvet utgå, främjande.
nemligen:
a) lill understöd för folkskolelärares aflöning inom de socknar, der, enligt
Eders Kongl. Majlis Nådiga pröfning, statsbidrag för sådant ändamål i följd af
särskilda förhållanden kan erfordras, 20,000 Ridr banko.
60 Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 1, om Statsverket 1886,
b] till seminarier för bildande af lärare vid folkskolor 9,100 R:dr banko, och
c) lill stipendier för elever vid nämnda seminarier 12,000 R:dr banko.
Dessa anslag anser jag för ifrågavarande ändamål vara behöfliga under ytterligare
tre år. Det förstnämnda eller anslaget till folkskolelärares aflönande har
visserligen icke utgått till fulla beloppet, då del varit nödigt att för oförutsedda
behof bespara någon del, men jag anser mig dock så mycket hellre böra till
styrka
detsammas bibehållande vid förut bestämdt belopp, som genom tillkomsten
af nya skolor ökade behof af bidrag lill lärarnes aflönande uppstå, och lönerna
i de flesta fall jemväl blifvit något förhöjda genom Eders Kongl. Maj:ts, enligt
Rikets Ständers underdåniga anhållan, meddelade föreskrift att de åtta tunnor
spanmål af skollärarelönen, hvilka skola lösas med penningar, böra betalas efter
länens markegångspris.
Eders Kongl. Maj:t har ännu icke pröfvat Rikets Ständers i underdånig
skrifvelse den 28 Augusti 1834 gjorda anhållan alt antalet af seminarier för
folkskolelärares bildande måtte förminskas. Då denna anhållan, öfver hvilken
vederbörandes utlåtanden blifvit infordrade och inkommit, likväl icke afser en
besparing i utgiften för dessa seminarier, utan att derigenom tillgångar skulle
kunna vinnas att bereda utvidgning och en fullständigare organisation af de återstående
seminarierne samt ökad bildning hos folkskolelärarne, lärer det vara så
mycket mera nödigt, att den hittills beviljade anslagssumman får fortfara, som
den vigtiga frågan om folkundervisningens ändamålsenliga ordnande snart torde
blifvaj. föremål för Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning.
Då Rikets Ständer, i sammanhang med frågan om seminariernas indragning,
äfven anhållit, att, der så nödigt pröfvas, någon del af de till stipendier vid
folkskolelärare-seminarierna anslagna medel måtte användas såsom reseunderstöd
för lärjungar från aflägsnare orter, så torde, så väl med hänseende härtill som
till den genom sednare årens prisstegringar ökade kostnaden för elevernas vistelse
vid seminarierna, en mindre summa än den hittills för detta ändamål anslagna
icke vara tillräcklig.
Jag får således i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t må föreslå
Rikets Ständer alt äfven för nästa statsreglerings-period bevilja:
till understöd för folkskolelärares aflönande i de socknar, der, enligt Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, statsbidrag för detta ändamål i följd af särskilda
förhållanden kan erfordras R:mt R:dr 30,000:
till seminarier för bildande af folkskolelärare, efter Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning » » 13,630:
samt till elever vid nämnda seminarier, att af Eders
Kongl. Maj:t efter behof disponeras » » 18,000:
» » 61,630;
Bil. M 7 lil! Kungl. Maj.ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1856.
61
eller för tre år tillsammans 184,950 R:dr R:ml, med rättighet för Eders
Kongl. Maj:t all för folkundervisningens befrämjande använda de besparingar,
som å nämnda anslag kunna uppkomma.
24:o,
Vid sednast förflutna riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t Nådig framställning Anslay till
till Rikets Ständer om beviljande af 10.000 R:dr banko för utarbetande af en
ordbok öfver Svenska språket, hvilket anslag skulle under åren 1854—1857
med 2,500 R:dr årligen till Svenska Akademien utgå, med åliggande för Akademien
alt före dessa års utgång lill Eders Kongl. Maj:l inberätta hvad fortgång
ordboks-arbetet haft och hvad som ytterligare för detsamma kunde erfordras.
Med afseende å vigten deraf, alt Svenska Akademien förses med nödiga medel
att utföra ifrågavarande ät henne uppdragna ordboks-arbete, beviljade Rikets
Ständer, på sätt Eders Kongl. Majit föreslagit, den äskade summan att utgå under
år 1854 och följande tre år med en fjerdedel årligen.
Enligt mig meddelad upplysning har Akademien användt de anslagna medlen
för utskrifvande af ordlistor å språkprof-samlingarne i alfabetisk ordning, för
språkprof-samlingens fullständigande, för upprättande af ordboks-slommen såsom
material-samling för hufvud-redaktionen samt för denna bufvud-redaktiou, hvilken
Akademien uppdragit åt dess ledamot Professoren C. A. Hagberg. Med hänseende
till ifrågavarande språkverks stora omfattning, mångfalden af källor, af
hvilka alla ännu icke hunnit ransakas, och ännu ej alla ens kunnat med säkerhet
anlitas, samt arbetskrafternas och penningemedlens begränsning, anses något bestämdt
angifvande för verkets fullbordan icke vara möjligt, men att dess kraftigare
fortgång, bland annat, beror på fortsatt anslag lill hufvud-redaktören och
erforderlige biträden.
Som det beviljade anslaget upphör med år 1857 och det är af vigt, alt
arbetet icke må af brist på medel behöfva afbrytas, föreslår jag, alt Eders Kongl.
Majit behagade till Rikets Ständer göra Nådig framställning om beviljande af
samma anslag för ytterligare tre år med årligen 2,500 R:dr banko, eller tillsammans
7,500 Ridr banko, motsvarande 11,250 R:dr Rirnt, med förbindelse för
Akademien att afgifva årlig redogörelse inför Eders Kongl. Majit om arbetets
fortgång.
25:o.
Sedan Eders Kongl. Majlis Akademi för de Fria Konsterna i underdånig Anslag lill
skrifvelse den 18 Maj 1853‘hos Eders Kongl. Majit, på anförda skäl, an hålli
om beredande af ett årligt anslag af 6,000 Ridr banko, hvarmed hos ulmärktare konstalster.
inhemske, i fäderneslandet bosatte konstnärer skulle beställas konstalster så väl
62
Bil. JW 7 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prof. M 1, om Statsverket 1886.
lill uppställande i dc allmänna samlingarne, som till prydnad i kyrkor, stadshus
samt andra allmänna byggnader och församlingsrum, efter af menigheterna gjorda
anmälanden och Eders Kongl. Maj:ts pröfning, samt Rikets Ständer vid sednasle
liksdag, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga framställning i
ämnet, beviljat för berörda ändamål en summa af 6,000 R:dr banko, att med
2.000 R:dr årligen utgå under åren 1855, 1856 och 1857, har bemälde Akademi,
i anseende lill del fortfarande behofvet af ett årligt statsanslag för att
kunna bereda lämplig sysselsättning åt fäderneslandets konstnärer, och synnerligen
dera, som egna sig åt de högre konstarterna, staty-bildhuggeriet och historiemålningen,
samt att sålunda underhålla och främja den inhemska konstodlingen,
som derförutan skulle hindras i sin utveckling och beröfvas stödet af de förnämsta
konstidkarne, då dessa, lemnade utan uppmuntran, tvingades att i utlandet
söka sig ett fält för sin verksamhet, medelst skrifvelse af den 8 sistlidne Juli i
underdånighet hemställt, det Eders Kongl. Maj:t måtte läckas till Rikets Ständer
aflåta Nådig proposition om anvisande af ett lill 6,000 R:dr banko förhöjdl
årligt belopp, att efter 1857 för ifrågavarande ändamål utgå.
Med fästadt afseende å hvad Akademien till stöd för denna sin underdåniga
hemställan anfört, torde Eders Kongl. Majit finna skäligt densamma i så målto
bifalla, att Eders Kongl, Majit behagade hos Rikets Ständer föreslå alt äfven för
nästa statsreglerings-period på extra stat anvisa en summa af 9,000 Ridr Rimt,
alt för det af Akademien omförmälda ändamål utgå med 3,000 Ridr om året.
26:o.
Anslag lill Medelst underdånig skrifvelse den 9 innevarande månad har Eders Kongl.
nybyggnad a/Majits Serafimer-Ordens-Gille anmält, att sedan Rikets Ständer, enligt deras un—
Götheborgs 7 o
hospitalm.m.derdåniga skrifvelse den 13 Augusti 1851 och den 28 Augusti 1854, beviljat
anslag först till nybyggnad vid Wexiö hospital 127,000 Ridr banko och sedermera
för tillbyggnader vid Wadstena, Hernösands och Götheborgs hospitaler
200.000 Ridr samma mynt, af hvilket sednare anslag, anvisadt till betalning på
fyra år, dock endast 150,000 Ridr banko under nuvarande statsreglerings-period
skulle komma att utgå, nybyggnaden vid Wexiö hospital blifvit uppförd och vore
i det närmaste färdig till begagnande, äfvensom alt vid Hernösands och Wadstena
hospitaler de beslutade byggnaderna vore under arbete, men att, hvad anginge
Götheborgs hospital, för verkställandet af tillbyggnaden derstädes det hinder mött,
att å den plats, der byggnaden skulle uppföras, efter hvad vid närmare undersökning
utrönts, en pålitlig grund för samma byggnad ej kan beredas utan högst
betydliga, förut ej beräknade omkostnader, hvilket förhållande, i förening dermed
att prisen å byggnads-materialier och arbetslöner äfven under tiden betydligen
stigit, föranledt dertill, att, jemlikt hvad ett den 19 November nästlidet år af
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1836.
65
sakkunnig person upprätladt kostnadsförslag utvisar, ifrågavarande tillbyggnad vid
Götheborgs hospital skulle erfordra en summa af 269,000 R:dr R:mt, hvadan
det för denna tillbyggnad beviljade anslag blefve alldeles otillräckligt; och som
dessutom emot byggnadens uppförande på gamla hospilals-tomten jemväl förekomme,
att erforderligt utrymme för parkanläggning och promenader, som fölen
ändamålsenlig bospilals-inrältning äro nödvändiga, äfven derstädes saknas,
enär den dertill påräknade, af Götha eif å ena och allmänna landsvägen å andra
sidan begränsade lokal lör sådant ändamål ej kan ännu på flera år få begagnas,
och någon öfverenskommelse med nuvarande arrendator af den omkring hospitalet
belägna mark, som tillhör hospitalet, om upplåtelse af jord för berörde ändamål
ej heller kunnat tillvägabringas, förmäler Serafimer-Ordens-Gillet sig hafva
varit betänkt på hospitals-inrättningens förläggande å något annat, mera lämpligt
ställe, hvilken nya anläggning, enligt General-Direktören Ekströmers, uti afgifvet
utlåtande, yttrade öfvertygelse, jemväl skulle kunna verkställas för samma kostnadssumma,
som uti ofvanberörde förslag blifvit för tillbyggnaden vid gamla
hospitalet beräknad, och blefve sålunda detta sednare, som kunde under byggnadstiden
fortfarande begagnas, derefter för andra, med afseende å dess läge
mera passande ändamål tillgängligt.
1 sammanhang härmed och då de sednare årens erfarenhet jemväl skall
hafva visat, det utrymmet vid Upsala hospital är alldeles otillräckligt, — —
Då till de redan under arbete varande tillbyggnaderne vid Wadstena och
Hernösands hospitaler fullt åtgå de dertill beräknade 100,000 R:dr banko och
således, af de under denna statsreglerings-period anvisade medel, till Götheborgs
hospitals-byggnad återstå 90,000 R:dr banko, men äfven med beräkning för denna
byggnad af ytterligare de 90,000 R:dr banko, om hvilka Rikets Ständer år 1894
gifvit försäkran, dessa sammanlagda belopp dock på långt när ej vore tillräckliga
för uppbyggande af ett nytt ändamålsenligt hospital, inrättadt så som en mera
utbildad medicinsk vård och en mildare behandling af de sinnessvaga ovilkorligen
kräfver, samt enär uti de ifrågavarande byggnadsförslagen alldeles icke tagits i
beräkning de betydliga omkostnader, som erfordras för anskaffandet af nödvändiga
inventarier till hospitalernas sättande i fullt skick, till gäldande hvaraf hospitalsfonden
saknade tillgångar, hemställer Serafimer-Ordens-Gillet i underdånighet,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition att,
jemte sistnämnda belopp, 90,000 R:dr banko eller 79,000 R:dr R:mt, för ifrågavarande
nybyggnader vid Götheborgs hospital, dessutom för detta och för Upsala
hospital måtte beviljas ett ytterligare anslag af 309,000 R:dr, eller tillsammans
380,000 R:dr R:mt, att i mån af behof utgå.
Slutligen och med afseende derå, att förändring i de sednare årens höga
spanmålspriser kan inträffa, i hvilket fall hospitalsfondens inkomster, som hufvud
-
64
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J\s 4, om Statsverket 18S6,
Anslaget till
hospitals-inrältningen
å
Ku yi g åholmen.
sakligast bestå af spanmål, förmodades ej blifva tillräckliga till bestridande af
utgifterna, helst under sednare tider löner till tjenstemän och betjening måst
betydligen ökas, äfvensom utspisningskostnaden i väsendtlig mån blifvit förhöjd,
hvarförutom i samma man som utrymmet vid hospitalerna ökas och antalet af
hospilalshjonen blifver större, en betydligare tillökning i utgifterna för deras
underhåll och vård deraf blifver en följd, anhåller Serafimer-Ordensgillet underdånigst,
del måtte Eders Kongl. Majit hos Rikets Ständer begära, att ett anslag
till minst enahanda belopp, som vid sistförflutne riksdagar eller 23,000 R:dr
Banko årligen under den tid blifvande statsreglering kommer att omfatta, må till
Ordensgillets disposition anvisas, att emot redovisnings-skyldigliet användas till
betäckande af den brist i hospilalsfondens inkomster, hvilken för bestridande af
nödige utgifter lill hospitalernas underhåll samt till förbättring i hospilalsvården
möjligen kan uppkomma.
Då, hvad först angår Götheborgs hospital, frågan om tillbyggnad af gamla
hospitalet vid nu upplysta förhållanden torde böra förfalla, samt annan utväg
sålunda icke återstår än att genom ny anläggning afhjelpa det jemväl af Rikets
Ständer erkända behofvel af utvidgning och en mot tidens fordringar svarande
förbättring af detta hospital, får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Majit behagade till Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att lill nybyggnad
af Götheborgs hospital, på sätt föreslaget blifvit, måtte, utöfver de 30,000
R:dr B:ko eller 73,000 R:dr R:mt, som redan under nu löpande slatsregleringsperiod
finnas för ändamålet disponible, beviljas del ytterligare belopp, som, enligt
hvad förberördt är, dertill ansetts erforderligt, eller 190,000 R.dr R:mt.
Beträffande åter det ifrågasatta anslaget för utvidgning af Upsala hospital,
Vidkommande slutligen Serafimer-Ordensgillets framställning om fortfarande
anslag till betäckande af möjligen uppkommande brist i hospitalsfondens inkomster,
anser jag mig böra, på de af Ordensgillet andragna skäl, i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kongl. Majit hos Rikets Ständer föreslå, att äfven
för den tid nästblifvande statsreglering kommer att omfatta, en summa af 23,000
Ridr Banko, eller 37,300 Ridr Rimt ärligen, må till Serafimer-Ordensgillets disposition
anvisas, för att, på sätt Ordensgillet föreslagit, varda använda,
27:o.
Sedan Eders Kongl. Maj;t den 5 Juli sistlidet år i nåder anbefallt Öfverintendents-embetel
alt gå i författning om uppförande enligt fastställda ritningar
af en hospitalsbyggnad för sinnessjukas vård å egorna till de för sådant ändamål
inköpta lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg å Kungsholmen invid hufvud
staden,
bil. M 7 till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. jV$ 1, om Statsverket 1836.
staden, under iakttagande deraf, alt med anbringandet af de till inrymmande af
osnygga och stormande patienter afsedda flyglarne skulle, i anseende till otillräckligheten
af för ändamålet tillgänglige medel, tills vidare anstå, har Ofver—
intendents-einbetet, medelst underdånig skrifvelse den 29 sisth Juli anmält, att
ifrågavarande byggnadsföretag genast blifvit af Embelet påbörjadt, och grundläggningen
numera så fortskridit, alt murningsarbetet kunnat vidtaga; men att Embetet,
till följd af de under sednare åren uppkomna prisförhöjningar och deraf föranledd
svårighet att erhålla antagliga anbud å leverans af vissa bygguads-inaterialier,
körslor, m. m., funnit nödigt låta för berörde byggnad upprätta nytt kostnadsförslag,
grundailt dels på de prisbestämmelser, hvartill Embetet redan lyckats
uppgöra leverans-kontrakt, dels de medelpris, sora på sista tiden visat sig gällande;
upptagande detta förslag för byggnaden, inberäknadt flyglarne, samt kostnaden
för i förra förslaget uteslutna innanfönster, lastagebrygga och körvägar, äfvensom
stängsel för promenadgårdar jemte platsens planering närmast omkring byggnaderna,
en summa af 404,000 R:dr Banko, som med 87,374 R:dr öfverstiger det
näst förut uppgjorda förslagets slutsumma 316,626 R:dr Banko.
Då uti denna tillökning i kostnadsbeloppet ingår en summa af 25,214 R:dr
20 sk. Banko för anskaffande af en efter nyaste uppfinningar inrättad luftvexling^—
och värme-apparat jemte vattenuppfordringsverk, hvilka arbeten i det
föregående förslaget beräknats till en sammanlagd kostnad af endast 24,556 B:dr
32 sk. Banko, men nu upptagits till 47,771 R:dr 4 sk. samma mynt, förmäler
Öfverintendents-embelet i detta hänseende underdånigst, hurusom anstalter för
byggnaders uppvärmning och ventilering, genom en af Fransmannen Leon Duvoir
uppfunnen och i utlandet numera flerestädes använd förändrad konstruktion af
vattenvärmnings-apparaler, vunit väsendtlig förbättring med afseende å ej mindre
bränsel-besparing, än apparatens större säkerhet, åstadkommandet af högre värmegrad,
lätthet alt lämpa värmet efter olika årstider samt byggnadens lätta och fullständiga
ventilation; hvarföre Öfverintendents-embelet ansett det vara med det
allmännas fördel öfverensstämmande, alt i förevarande hänseende göra sig till
godo denria uppfinning, helst den dyrbarare anläggningskostnaden snart ersättes
genom besparing i bränsle.
Härjemte tillkännagifver Öfverinlendents-ernbetet i underdånighet, att för
bestridande af omförmälda byggnadskostnad R:dr 404,000: —
förefunnes, sedan med de af Rikets Ständer anvisade medel
R:dr 300,000: —
lägenheterne Hedvigsberg och Conradsberg
blifvit inköpte för 36,000: —
såsom disponibel tillgång R:dr 264,000: —
Transport R:dr 264,000: —
Bih. till R. St. Prot. 1836 åt 1837. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 9
Bil. M 7 lill Kongl. Ma]:ls Nåd. Prop. M 1, om-;Statsverket 1886.
Transport R:dr 264,000: —
jemte 2:ne års behållna inkomster af lägenheterna,
omkring » 2,000'
b  ’ R:dr 266,000: —
och erfordrades således till fyllnad i anslaget en summa af » 438,000: —
Banko, som, med undantag af redan förut genom Öfverintendents-embetets
underdåniga skrifvelse den 49 Juli sistlidet år
för Eders Kongl. Maj;t känd brist af B;ko R:dr 44,057: 16.
utgörande skillnaden emellan befintliga tillgångar och då
uppgjordt kostnadsförslag för byggnaden utan flyglar, —
härledde sig från följande i det nu utarbetade kostnadsförslaget
upptagna nya beräkningar, nemligen:
ökade priser å materialier och dagsverken å de delar
byggnaden, som af Eders Kongl. Maj:t äro anbefallda
till utförande
» 35,450: 12.
för utförandet af flygelbyggnaderna till inrymmande
af de s. k. 4:de och 5:te klasserna eller de osnygga och
stormande patienterna  » 44,840: 16.
tillökning, med anledning af byggnadsföretagets utsträckning,
i beloppen för ej mindre arfvoden till Arkitekten
och Räkenskapsföraren än oförutsedda kostnader . » 5,000: —*
för stängsel, omkring 4,000 alnar, för promenadgårdar,
lastagebrygga samt körbanor, omkring 4,200 alnar,
för förskaffande af materialier till byggnadsplatsen ... » 9,309: —
innanfönster
» 5,492: —
planering af platsen omkring byggnaderna .... » 3,666: 32.
tillökt kostnad för värme- och ventilations-apparat
samt invändig vattenledning m. m
. . . » 23,244: 20.
Banko R:dr 438,000: —
Då al de redan beviljade 300,000 R:dr Banko blifvit vid seduasle riksdag
anvisade endast 225,000 R:dr s. m. till utgående med 75,000 R:dr under
livartdera af åren 4855, 4856 och 4857, har, med anledning af hvad anfördt
blifvit, Ofverintendents-embelet, jemte förmälan att endast 4855 års anslag hittills
blifvit lyftadt samt att af dels arrendet för jorden dels uthyrda byggnader
vid lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg för närvarande tillflyter byggnadsfonden
en inkomst för året af 4,307 R:dr Banko, som i första rummet måste
till erforderligt underhåll af samma byggnader användas, men hvaraf dock ett
belopp af 4,000 R:dr Banko kan för hospitalsbyggnaden årligen påräknas, i
underdånighet hemställt, det Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med nådig
framställning till Rikets Ständer om anvisande för år 4858 af återstående delen
ML M 7 lill Kongl Maj is Nåd. Prop. JU 1, om Statsverket 18S6.
67
af anslaget för merberörde hospilalsbyggnad, 75,000 R:dr Banko eller 112,500
R:dr Riksmynt, måtte täckas i näder föreslå Rikets Ständer alt för samma ändamål
.anslå ytterligare en summa af 135,000 R:dr Banko eller 202,500 R:dr Riksmynt,
att med 101,250 R.dr sistnämnde mynt utgå under hvartdera af åren 1858 och
1859, vid hvilket sednare års slut den för 200 patienter afsedda nya hospitalsinrättningen
förmodades skola vara färdig till begagnande.
På grund af hvad Öfverintendents-embetet sålunda andragit, anser jag mig
böra underdånigst tillstyrka, det täcktes Eders Kongl. Majit bos Rikets Ständer
föreslå att, utöfver de under nu löpande statsreglerings-period disponible 225,000
Ridr Banko, elt till 210,000 R:dr Banko eller 315,000 R:dr Riksmynt ökadt
anslag måtte för hospitals-byggnaden beviljas, att utgå år 1858 med 213,750
Ridr och är 1859 med 101,250 Ridr Riksmynt.
28:o.
Uti underdånigt memorial af den 50 sistlidne Augusti har Chefen för Nationalmusei-byggnaden
Öfverste-löjtnanten J. Kleen anmält, att de för denna Sei-byggnabyggnads
uppförande anslagne medel nu i det närmaste åtgått samt i sammanhang
dermed framställt behofvet af ökadt anslag för byggnadens fullbordande.
Af den redogörelse Byggnads-chefen i berörde memorial afgifver rörande
Musei-byggnadsarbetet i sin helhet och de kostnader, som hittills derå blifvit
nedlagda, visar sig, att af hela byggnadens uppförande till full höjd nu endast
återstår en del af midtelbyggnaden och öfversta leden af taklisten, samt att, sedan
från den till Musei-byggnaden anvisade summa 500,000 Ridr Banko afgåtti
af den först tillförordnade byggnads-kommittén till undersökning af lokalen,
m. fl. förberedande åtgärder använde  „ 35,855: 46.
kontant behållning i kassan > 11,113: —
Deponerade i Banken för Drätselkommissionens räkning . 500: —
Förskott på marmorarbeten
25,805: 25.
Behållning i materialier och instrumentalier till ett värde af . 18,000: —
91,274 : 23.
verkliga kostnaden för det nu utförda arbetet utgör 408,725 R:dr 25 sk. Banko.
I afseende ä det belopp, som för Musei-byggnadens fullbordande erfordras’
anför Byggnads-chefen att den af Rikets Ständer anslagna ofvanberörde summa
500,000 R:dr icke var grundad pä någon tillförlitlig beräkning, helst, då densamma
beviljades, ännu icke någon ritning för byggnadsföretaget var uppgjord.
Sede. mera utarbetades tvänne särskilda kostnadsberäkningar öfver det af Ofverbyggnadsrådet
Stiller uppgjorda och af Eders Kongl. Majit fastställda byggnadsprojekt,
det ena af då varande Öfverste-löjtnanten Hjelm, slutande sig på en
68 Bil. .>? 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JV« I, om Statsverket 1856.
Ytterligare
anslag till
utskrifning
af Riks-registralur.
summa af 720,000 R:dr B:ko, och tiel andra af Öfverinlendents-embetet, uppgående
lill en slutsumma af 973,313 R:dr 15 sk. 3 r:st. samma mynt; och
anser Byggnads-chefen, att om de priser på materialier och dagsverken, som
voro gängse, då dessa förslag uppgjordes, fortfarit att vara gällande, den af
Ofverste-löjtnanten Hjelm föreslagna summa sannolikt skulle varit tillräcklig för
att färdigbygga Museum; men att, enär sedan dess, hvad då icke kunde förutses,
dagsverkslönerna stigit med 100 och materialierna med 40 ä 50 procent och
derutöfver, det sednare förslaget synes komma att närma sig den sannolika slut
•Zr
~ o
kostnaden för Musei-hyggnaden. Då emellertid icke med någon visshet kan förutses
hvar de uppjagade priserna komma alt stadna, tinner Byggnads-chefen sig höra,
för alt vara fullt förvissad att den begärda summan icke under hvilka förhållanden
som helst skall komma att öfverskridas, i underdånighet hemställa, att, i
öfverensstämmelse med bilagd beräkning öfver de återstående kostnaderna, en
ytterligare summa af 500,000 R:dr Banko må för Nationalmusei-byggnadens fullbordande
anvisas; anhållande Byggnads-chefen slutligen alt af denna summa
minst 100,000 R:dr Banko årligen från och med år 1857 måtte hållas för
Musei-hyggnaden disponible.
Med afseende A hvad Chefen för Musei-byggnaden Öfverste-löjtnanten Kleen
sålunda anfört och då de betydliga kostnader, som å ifrågavarande byggnad redan
blifvit nedlagda, skulle vara fruktlöst använde om byggnadsarbetet, i brist på
medel för dess fortsättande, komrne att afstadna, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t mätte täckas hos Rikets Ständer göra nådig framställning
om beviljande af den enligt Byggnads-ehefens beräkning för Musei-byggnadens
fullbordande erforderliga summa af 750,000 R:dr Riksmynt, att, i mån af behof,
af Ed ers Kongl. Maj:t för byggnadsarbetet disponeras med 150,000 R:dr för år
1857 och med lika summa under hvartdera af de följande tre åren, hvaremot
återstående beloppet 150,000 R:dr först vid en kommande riksdag torde behöfva
anvisas.
29:o.
Sedan det utaf Rikets Ständer vid 1847—1848 årens riksdag anvisade
anslag af 6,000 R:dr B:ko till kostnadens bestridande för utskrifning af registratur
inom de särskilda afdelningarne af Eders Kongl. Maj:ts Kansli för den
tid, under hvilken sådant uti Riks-arkivel saknades, redan år 1854 åtgått, och
för nämnde belopp 123 hand registratur blifvit utskrifna och till Riks-arkivet
aflemnade, har Riks-arkivarien, med tillkännagifvande att ännu en högst betydlig
mängd registratur är outskrifven, så att det med förenämnde anslag afsedda ändamål
icke ens bil hälften kan anses uppnådt, uti skrifvelse den 18 nästlidne
September, i underdånighet hemställt, huruvida icke till fullständigare utförande
Bil. M 7 lill Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. M i, om Statsverket 18S6.
89
af registraturens utskrifning Eders Kongl. Maj:t skulle finna för godt alt af Rikets
Ständer äska ett ytterligare belopp af 6,000 R:dr Banko.
Med afseende å vigten deraf, att riks-registraturet varder behörigen kompletteradt,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t må till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition, att anslag af 3,000 R:dr Riksmynt årligen varder
för ifrågaställa ändamålet anvisadt, att utgå för den tid nu instundande riksdags
statsreglering kommer att omfatta.
30:o.
Uppå Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga proposition beviljade Rikets Anslag till
Ständer vid sistlidne riksdag ett belopp af 6,000 R:dr Banko, att under tre år
med 2,000 R:dr årligen utgå och af Eders Kongl. Maj:t disponeras för utgif- historiska
vande af sådane i Riks-arkivet samt andra allmänna och enskilda samlingar be- skrifter.
fiolliga skrifter och handlingar, hvilka äro af vigt för fäderneslandets historia
och offentliga förhållanden. Enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 8 Februari
nästlidet år äro desse medel till fulla beloppet disponerade för utgifvande af de
delar af von Chemnitz’ historiska verk om trettioåriga kriget, hvilka hittills
otryckta i Riks-arkivet förvarats; »Arkiv till upplysning om Svenska krigens
och krigsinrättningarnes historia», lista Bandet, samt en ny upplaga af »Olai Petri
Svenska krönika»; och då flere värdefulla handskrifter rörande Sveriges historia,
dess lagstiftning och offentliga förhållanden så väl i Riks-arkivet, som i andra
samlingar finnas förvarade, hvilka förtjena alt offentliggöras, men för dylika arbeten
icke kan påräknas den afsättning, att de utan understöd kunna utgifvas,
tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit täcktes af Rikets Ständer
äska ett anslag på extra stat af 3,000 Ridr Rimt årligen under nästa statsregleringsperiod,
eller tillsammans 9,000 Ridr nämnde mynt, att af Eders Kongl.
Majit för berörde ändamål disponeras.
31:o.
Sedan Eders Kongl. Majit, för att tillvägabringa en ändamålsenligare reglering Anslag på
af Veterinär-undervisningen i riket, funnit godt, under den 20 Juli nästlidet år
utfärda provisoriska reglementen jemte stater för Veterinär-inrättningarne i Stock- verdireklöholm
och Skara, och i sammanhang dermed, uppå Öfverdirektören S. A. Nor~ren Is""hn9-  ling*, uti särskild till Eders Kongl. Majit ingifven skrift, gjorda underdåniga framställning
derom, att föreståndare-befattningen vid båda Veterinär-skolorna,, hvilken
han vid läroanstalten i Skara på ordinarie stat och vid den härvarande såsom
tillförordnad innehade, måtte tills vidare af samma person, såsom dittills få bestridas,
i nåder förklarat, det Eders Kongl. Majit ville deröfver, sedan de Direk
-
70
Bil. JVs 7 till Kongl. Maj;ls Nåd. Prop. JYs 1, om Statsverket 1856.
tioner, som, enligt vid samma tillfälle jemväl meddelad föreskrift, skulle för
hvardera Veterinär-inrättningen bildas, yttranden i ämnet afgifvit, sig utlåta; så
hafva dessa sedermera förordnade Direktioner, under den 13 December nastlidet
ar, och den 3 sistlidne Maj, med underdåniga yttranden till Eders Kongl. Maj:t
inkommit, och dervid, uppå anförde skäl, afstyrkt den föreslagna föreningen af
föreståndare-befattningarne, men tillika i underdånighet hemställt, att Öfverdirektören
Norling, som numera upphunnit 70 års alder, och under 55 år varit tillförordnad
föreståndare för Veterinär-inrättningen i hufvudstaden, måtte, i anseende
till hans utmärkta förtjensler om Veterinär-undervisningen och sjukvården,
betryggas mot ekonomisk förlust genom den reglering, som kunde blifva en följd
af ifrågavarande Inrättningars förnyade organisation
Vid underdånig föredragning häraf den 25 nästlidne Maj fann Eders Kongl.
Maj:t de båda Veterinär-inrättningarne i riket böra hvardera hafva särskild föreståndare,
i följd hvaraf det förordnande Ofverdirektören Norling innehade såsom
föreståndare och förste Professor vid Veterinär-inrättningen i Slockholm skulle
med utgången af Juni månad innevarande år upphöra, dock med bibehållen rättighet
för Norling att, då hans närvaro och tjenstegöromål sådant medgifva, i
Direktionens för sistnämnde Inrättning öfverläggningar deltaga; och behagade Eders
Kongl. Maj:t, med fästadt afseende å Ofverdirektören Norlings mångåriga och
utmärkta förtjensler så väl om Veterinär-inrättningen i Stockholm allt ifrån dess
första grundläggning, som om djurläkare-yrkets ordnande i riket, i nåder förordna,
att nådig proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas, angående uppförande
a Allmänna Indragningsstaten af ett mot Norlings innehafda arfvode såsom
föreståndare för Veterinär-inrättningen i Stockholm svarande belopp af 2,000
R:dr Banko årligen, att af Norling åtnjutas under hans återstående lifstid, samt
att samma belopp skulle, intilldess Rikets Ständer sig öfver denna proposition
yttrat, qvartaliter utgå från och med den 1 Juli innevarande år af dertill disponible
medel å 8:de Hufvudtiteln, på sätt Eders Kongl. Maj:t ville derom
framdeles förordna.
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts sålunda fattade Nådiga beslut,
torde Eders Kongl. Maj:t i Nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och
behof föreslå Rikets Ständer att å Allmänna Indragniugs-staten uppföra ett belopp
af 3,000 R:dr Riksmynt, att af Ofver-Direktören Norling årligen under
hans återstående lifstid uppbäras.
32:o.
Anslag pir Då det statsanslag af 800 R:dr årligen, som Vetenskaps-Akademien under
sednare åren uppburit, för att låta utföra original-målningar af vexter ur
Sveriges Sveriges Flora, samt för utgifvande af teckningar af zoologiska föremål, icke är
beviljadt för längre tid än sednast fastställda statsreglering omfattar, men behof—
Bil. M 7 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jtä 1, om Statsverket 1856,
vet af samma anslag under längre tid kommer alt fortfara, alldenstund ett icke
ringa antal inhemska vextarter ännu återstår att afbilda, har Akademien hos Eders
Kongl. Maj:l anhållit om aflåtande af Nådig proposition till Rikets Ständer i fråga
om anslagets ytterligare beviljande; och har Akademien dervid upplyst, att de
medel, som för berörde ändamål sedan sisla riksdag utgått, hufvudsakligen blifvit
använda till förökande af den samling afteckningar utaf svamparterne, hvilken
blifvit utförd under Professor Fries’ inseende och som numera vunnit den utvidgning,
att ett arbete, innefattande så väl de nya eller mindre kända, som de
i ekonomiskt eller annat hänseende användbaraste arlerne snart bör kunna lill
vetenskapens och allmänhetens gagn utgifvas; hvarjemte Akademien förmält att
förberörde i sitt slag enda, och genom Professor Fries’ ledning och bestämning
klassiska samling tillvunnit sig den uppmärksamhet, alt främmande länders författare
hit afrest, för att taga kännedom af densamma.
Med afseende ä de i denna underdåniga framställning åberopade skäl, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:l behagade föreslå Rikets Ständer, att för ytterligare
trenne år till ofvanberörde ändamål anvisa 1,200 R:dr Riksmynt om året,
eller tillsammans 3,600 R:dr samma mynt.
33:o.
Sekreteraren A. M. Strinnholm har i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
/ / ** si # /
Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer göra Nådig framställning derom, alt sö-Sekreteraren
kanden finge fortfarande uppbära det årliga understöd af 1,300 R:dr, som vid Strinnholm.
sistförflutna riksdag blifvit honom beviljadt för utarbetning och utgifvande från
trycket af »Svenska folkets historia från äldsta tider»; och har sökanden derjemte
anmält, att 6:te bandet af ifrågavarande arbete under loppet af nästkommande år
kommer alt läggas under pressen.
Med bifall till denna underdåniga anhållan och för att bereda Sekreteraren
Strinnholm tillfälle att fortfarande egna sin verksamhet åt fortsättningen af förrberörde
förtjenstfulla arbete, torde Eders Kongl. Maj:t finna godt i Nåder föreslå
Rikets Ständer, att det begärda anslaget för ytterligare trenne år mätte beviljas.
34:o.
Sedan den årliga pension af 300 R:dr banko, hvilken allt sedan år 1849 Pension åt
af Allmänna Indragnings-staten utgått till aflidne Provincial-läkaren Professor Eric ^ro^sfls°^ii
Acharii enka, Margaretha Maria Hoffberg, i anseende till hennes den 19 sistlidne oförsörjda
Juni inträffade död numera upphört, hafva professor Acharii efterlémnade oför- döttrar.
sörjda döttrar, Charlotta Wilhelmina och Erica Julia Maria Acharius, uti ingifven
skrift i underdånighet anhållit, att ofvannämnda utaf deras moder i lifstiden
72 Bil. JYs 7 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. JVs 1, om Statsverket 1856.
Pension för
Kapellmästaren,
Assessor
E.
Wenster.
Extra anslag
lill löneförbättringar
för
år 1857.
uppburna understöd finge uppå dem öfverflyttas; varande härvid bifogadt intyg
derom att sökanderne, Charlotta Wilhelmina, född den 22 September 1808, och
Erika Julia Maria, född den 20 December 1812, båda äro sjukliga och sakna
förmåga att sig sjelfva försörja samt befinna sig i torftiga omständigheter.
Vid berörde förhållanden och med särskildt afseende å sökandcrnes aflidne
faders ådagalagda förtjensler såsom vetenskapsman, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att å Allmänna Indragningsstaten
bevilja hvardera af sökanderne eli årligt anslag af 225 R:dr Riksmynt, att
af dem under deras återstående lifstid uppbäras.
35:o.
Uti ingifven skrift har Kapellmästaren vid Lunds Universitet, Assessoren
Emanuel Wenster, underdånigst anhållit, alt då han, som i 50 år varit i egenskap
af Kapellmästare vid Universitetet anställd och nu mera uppnått 71 års
ålder, i anseende till försvagade krafter funne sig böra taga afsked från nämnde
befattning, men för egen och en talrik familjs bergning ej vore i tillfälle alt
afstå frän de med tjensten förenade inkomster, Eders Kongl. Majit måtte hos
Rikets Ständer föreslå honom att efter afskedstagande! varda på Allmänna lndragningsstaten
uppförd med en summa, motsvarande det belopp han af Universitetets
kassa för närvarande uppbär, eller 850 R:dr Banko; hvilken ansökning
t. f. Kansleren för Lunds Universitet, uti infordradt, den 12 sistlidne September
afgifvet utlåtande, lika med Consistorium Academicum, i underdånighet
förordat.
Och får jag i anledning häraf underdånigst tillstyrka, det Eders Kongl.
Majit täcktes Assessor Wensters ifrågavarande anhållan i så måtto bifalla, alt Eders
Kongl. Majit behagade hos Rikets Ständer föreslå honom att, sedan hail från
Kapellmästare-tjensten erhållit afsked, varda uppförd å Allmänna Indragningsstalen,
att der under sin återstående lifstid få årligen uppbära ett belopp, svarande
mot den lön han, enligt Universitetets stat, såsom Kapellmästare åtnjuter, eller
900 Ridr Riksmynt.
36:o.
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majits Nådiga beslut all föreslå de
för Embets- och Tjenstemän nödige ansedde löneförbättringar att utgå från och
med 1857 års början, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit
täcktes hos Rikets Ständer äska, att ett belopp, motsvarande de å 8:de Hufvudtitelns
ordinarie stat föreslagne löneförhöjningar för ett år måtte såsom extra
anslag beviljas; utgörande dessa löneförhöjningar:
för
Bil, JYs 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JM 1, om Statsverket 1856.
75
för Departementets Expedition  13,863
» Riks-arkivets tjenstemän  8,873
» Kongl. Bibliolhekets d:o  4,802
» Elementar-läroverkens d:o 146,139
Sundhets-kollegii d:o
Carolinska Institutets d:o
Riks-antiqvarien
Akademiens för de Fria konsterna tjenstemän
Universiteteruas d:o
Riks-musei d:o
11,097
6,392
2,320
3,923
48,300
3,030
tillsammans R:dr Riksmynt 231,364
30.
31.
30.
8.
50.
89 or
Hvad Departements-chefen i ofvanberörde afseenden i
underdånighet yttrat och hemställt, täcktes Kongl. Majit, uppå
tillstyrkan af Slats-rådets öfrige Ledamöter, i Nåder gilla och
bifalla; och behagade Kongl. Majit derjemte förordna, att
utdrag af protokollet skulle till Finans-departementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författande af Kongl.
Majlis Nådiga Proposition till Rikets nu sammanträdande
Ständer, angående Statsverkets tillstånd och behof i hvad den
kommer att röra Åttonde Hufvud-titeln, äfvensom att bandlingarne
rörande de ärenden, hvarom framställning till Rikets
Ständer blifvit beslutad, framdeles skulle till vederbörande
Utskott öfverlemnas.
Ex Protocollo,
Carl Fr. Liljewalch,
Bih till R. St. Prol. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 9 Hafi.
10
MO
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1836.
Kongl. Maj:tt Nåd. Prop. M 2.
i
JfS 2.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 7 Nov. 1886, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
upphörande af det från rotehållarne eller soldalerne vid
indelta Infanteriet nu utgående bidrag lill soldatbeklddnadens
anskaffande och underhåll; Gifven Stockholms slott
den 28 Oktober 1856.
Öfver tyngden af roteringsbesväret hafva rotehållarne i flera orter af Riket tid
efter annan fört klagan. Kongl. Majit och Rikets Ständer hafva ock på sednare
tider å dessa klagomål fästat det afseende, omständigheterna kunnat medgifva. Sålunda
har roteringsbesväret inom de Norra länen nemligen'Nori bollens, Westerbottens
och Jemtlands, blifvit till rotehållarnes förmän betydligen minskadt genom
jemkningar i den gamla roteringen; och medelst upphörande af mötes-passevolansafgiften
eller skyldigheten att under möten underhålla soldalen, har en allmän
lindring i roteringsbesväret rotehållarne i Riket tillgodokommit.
Då nu Statsverkets närvarande fördelaktiga ställning synes lemna tillgång att
bereda rotehållarne någon ytterligare lindring i detta besvär, vill Kongl. Majit härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer, att det från rotehållarne eller vid vissa regementen,
från soldaterne utgående kontånia bidrag till beklädnaden må upphöra samt
ett deremot svarande stats-anslag anvisas att, jemte det förut å 4:de Hufvud-titeln
till »Lifmundering för indelta Infanteriet» upptagna belopp, för ändamålet användas;
hvarigenom rotehållarne skulle befrias icke allenast frän en kontant utgift, hvilken
i medeltal, efter de sista 10 årens riksmarkegångspris å soldatmunderingen, utgjort
5 Ridr 18 sk. 6 rst. Banko årligen för hvarje rote, utan äfven från det dermed i
sammanhang stående besväret att genom ombud deltaga i beklädnads-direktionernas
göromål jemte granskningen al dessa direktioners redogörelser, samt sålunda en i
ena och andra afseendet för rotehållarne önskvärd lättnad dem beredas.
Kongl. Majit vill först härvid i nåder erinra Rikets Ständer, huru med bern
lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Å[d. 10 Häft. 1
2
Kongl. Maj:t• Nåd. Prop. JVf 2.
klädnadens anskaffande och underhåll vid rothålls-regementena intill närvarande tid
tillgått.
Desse Regementens beklädnad har nemligen, på grund af knekte-kontrakten,
ifrån äldre tider varit besörjd på det sätt: alt släpkläder i allmänhet tillhandahöllos
soldaterna af rotehållarne, men vid några regementen anskaffades af soldaterne sjelfva
emot åtnjutande af deremot svarande högre löne-förmåner af roten; att Lifmunderingen
åter bestods af Kongl. Maj:t och Kronan, likväl vid åtskilliga regementen
ined bidrag dertill från rotehållarne; att släpkläderna nyttjades vid alla arbets-kommenderingar,
kompanimöten och mindre tjenstgöringstillfällen inom regementenas
stånd, hvaremot Lifmunderingen endast begagnades under regements-möten och
mönstringar samt kommenderingar utom regementenas stånd; och att släpmunderingen
merändels hvart 3:je år nyanskaffades, då deremot ny lifmundering blott
hvart 12:te år uppsattes. — Genom Kongl. Förordningen angående indelta Infanteriets
beklädnadssätt den 4 Februari 1812 förbyttes Kronans ofvanberörde bekläd—
nads-skyldighet uti en bestämd, årligen utgående vedergällning i penningar eller
slilnings-ersättning för den tid, soldaterne, i stället för Krono- eller Lifmunderingen,
under fredlig tid kommo att nyttja släpkläderne; hvarvid de vid regementena då
befintlige kronomunderingar med alla dertill hörande persedlar till soldaterne öfverlemnades,
emot förbindelse att i fredstid städse vara försedde med 2 brukbara
munderingar, af hvilka den bäst behållna alltid borde förvaras i rotekistan och
således, när regementena erhöllo eller förskaffade sig släpmunderingar, de i rotekistorna
förvarade borde till dagligt bruk åt soldaterne utdelas, men de nyförfärdigade
i stället uti rotekistorna inläggas. Beträffande de beklädnadspersedlar, sorn
rotehållarne vid en del regementen voro skyldige påkosta hvarje gång regementena
med ny Lifmundering försågos, så bestämdes, att dessa regementen skulle, såsom
förut, vidkännas åliggandet att i fredlig tid hvart 12:te år, räknadt från det år,
Kronomunderingen sist utföll, till Kronan erlägga värdet af förberörde persedlar
efter markegång. Vid 1817 och 1818 årens Riksdag funno väl Rikets Ständer,
alt indelta Infanteriet genom den sålunda vidtagna åtgärden kunde med minsta'
tunga för Statsverket bättre, än förut, förses med både Krono- och SJäpmundering,
men att ehuru 1812 års Kongl. Förordning ålade soldaten att sjelf hålla sig beklädnaden
med understöd af slitnings-penningarne och bidraget af roten, det likväl
vore klart, att kostnaden, oberäknadt de mindre betydliga slitnings-penningarne,
drabbade ensamt rotehållaren, som måste vidkännas soldatens hela underhåll; och då
Staten på det hela eller hvarje medborgareklass i samhället ålåge att deltaga i kostnaderne
för landets försvar och säkerhet, samt det icke heller vöre förenligt med
knekte-kontraktens i 80 § af Regeringsformen försäkrade helgd, att Staten undandroge
sig fullgörandet af det hufvudsakliga vilkoret i samma kontrakt, nemligen:
att bestå Krono- eller Lifmunderingen, ansågo Rikets Ständer billigt och nödigt,
att rotehållarne lättades från den dem i denna del åliggande tyngd, hvilken, i an
-
Kongl. Sfaj.ti Nåd. Prop. Jtl 2.
3
seende till lidens förändrade skick och soldatens derefter lämpade kostsamma beklädnad,
vore för jordbrukarne för hardt tryckande, i synnerhet som, hvad ater
släpkläderne anginge, det frän början stadgade bidrag dertill af rotehåilarne icke
kunde återföras till de persedlar, knekte-kontrakten utstakade, emedan med dem
soldaten icke skulle vara beklädd eller ändamålet uppfyllas, samt, i Rikets Ständers
tanke, det äfven instämde med kontraktens rätta tillämpning, att rotehåilarne, af
ålder förbundne bestå soldaten sådane släpkläder, hvarmed han den tiden varit belåten,
nu måste vidkännas hvad som erfordras till hans släpbeklädnad, sådan den
vid förändrade förhållanden finnes böra vara beskaffad. Rikets Ständer ansågo sig
alltså föranlåtna att föreslå en ny reglering i beklädnadssättet vid indelta Infanteriet;
hvilket beklädnadssätt äfven, efter rotehållarnes hörande, af Kongl. Maj:t genom
Dess Nådiga Förordning den 30 December 1819 fastställdes. Härigenom stadgades
bland annat: att kronan och rotehåilarne skulle årligen till beklädnaden bestå
hvardera en sjettedel af munderingens värde efter riksmarkegång; att de af kronan
förut bestådda slitnings-penningar endast kommo att utgå för komrnenderingar utom
regementets stånd; att vid Helsinge Regemente, der rotehåilarne vägrat ingå på
erläggandet af sjettedels-bidraget, enär de, jemlikt knekte-kontraktet, icke vore förbundne
till någon beklädnads-afgift, såvida icke soldaten innehade årstjenst hos rotebönderne
och derför borde undfå arbetskläder, Lifrnunderingen skulle anskaffas
genom bcklädnads-direktionens försorg; att, i följd af rotehållarnes vid Irsta LifGrenadier-Regementet
enahanda vägran, sjettedels-bidraget vid detta regemente
skulle erläggas af Grenadiererna utaf dem i lego-kontrakten med rotehåilarne öfverenskomna
beklädnads-sädcn och släplönen; samt att, af samma skäl, sjettedelsbidraget
vid Kronobergs, Jönköpings och Calmar regementen borde af soldaten
bekostas. Vid 1828, 1829 och 1830 årens Riksdag antogo Rikets Ständer, uppå
Kongl. Majrts derom gjorda framställning, brukningstiden för Lifrnunderingen till
fyra i stället för tre år; i följd hvaraf, genom Kongl. Kungörelsen den 9 Juli
1830, det årliga bidraget till munderingens underhåll, så väl för Kronan som för
rotehåilarne, minskades från en sjettedel lill en åttondedel of munderingens markegångsvärde;
Och utgår afgiften för närvarande efter denna beräkningsgrund.
De roterings-skyldige hafva härigenom vunnit den lättnad i beklädnads-besväret,
att de, i stället för att ursprungligen hvart tredje år nödgas anskaffa ny släpmundering
och, vid några regementen tillika hvart tolfte år bidraga till ny Lifmundering,
nu äro befriade från all annan beklädnads—skyldighet än att erlägga det årliga
bidraget med en åttondedel af enkel soldatmunderings värde efter Riksmarkegång.
Skulle nu, på sätt Kongl. Maj:t här ofvan föreslagit, jemväl detta bidrag till
beklädnaden från rotehåilarne och. vid några regementen, från soldaterne komma
att upphöra, erfordras i stället ett för behofvet tillräckligt anslag af statsmedel,
filt beräkningsgrund härvid mäste antagas regementenas eller korpsernas nummer
-
4
Kongl. Maj:tt Nåd. Prop. JM 2.
styrka efter plan, enär den ifrågavarande förmånen bör tillgodokomma ej mindre
de effektiva rotenumren, för hvilka beklädnads-bidraget erlägges, än de vakanta, för
hvilka detta bidrag innefattas i vakans-afgiften. Dock anser Kongl. Maj:t något
anslag icke erfordras för rotenumren vid Jemtlands Fältjägare-korps, alldenstund
rotehållarne i Jemtland icke för närvarande vidkännas någon afgift för manskapets
beklädande, utan denna afgift, till följd af den nyligen fastställda roteringen der
städes,
i stället utgår från den då jemväl bildade Jemtlands roteringskassa, med
kapitalfond af Jemtlands gamla till rotehållarne öfverlemnade reservmedelskassa, uppkommen
genom dit anslagna räntor från Medelpad, och försedd med årliga inkomster
ursprungligen utaf hemmans-räntor, afrads-penningar och augments-räntor, som
tillförene, enligt det äldre indelnings-verket, voro till understöd för rustningen eller
roteringen anvisade, eller numera utaf ett deremot svarande kontant statsanslag,
som till roteringskassan ingår. Likaledes lärer något anslag icke vara af nöden för
de vid Skånska Infanteri-regementena under en tid af 30 år, från och med år
1816, emot en afgift af 6 tunnor spannemål för hvarje nummer vakanta 383
rotar, af det skäl, att, vid upphörandet af mötes-passevolans-afgiften, någon nedsättning
i deras vakans-afgift icke blifvit dem medgifven; viljandes Kongl. Maj:t
likväl till Rikets Ständers vidare pröfning öfverlemna, huruvida den för öfrige rotehållare
föreslagna förmånen af beklädnads-bidragets upphörande eller ersättning derför
må äfven ifrågavarande 385 vakanta rotar tillkomma.
Antalet af rotar, som sålunda skulle åtnjuta den föreslagna lindringen, blifver
följande:
vid l:sta Lif-Grenadier-Regementet  1,244.
» Upplands Regemente  1,200.
» Skaraborgs d:o
. 1,200.
» Södermanlands d:o
1,200.
» Kronobergs d:o  1,100.
» Jönköpings d:o 1,100.
» Dal-Regementet
1,197.
» Elfsborgs Regemente  1,200.
» Westgöiha-Dals d:o
1,200.
» Bohus Läns d:o
904.
» Westmanlands d:o  1,200.
» Norrbottens Fält-Jägare-Korps
483.
» Westerbottens d:o
460.
» Calmara Regemente  1,100.
» Nerikes d:o
766.
» Wermlands d:o
908.
Transport 16,462 rotar.
Kongl. Uaj:ts Nåd. Prop. M 2.
vid Norra skånska Infanteri-Regementet
» Södra skånska d:o d:o
Transport 16,462 rotar.
. . . 799.
. . . 797.
tillhopa 18,058 rotar.
Hvad beträffar Helsinge regemente, som vid det ofvan omförmälda förhållandet,
att de rolerings-skyldige icke lemna något bidrag till beklädnaden, för detta ändamål
nu endast åtnjuter hälften af det beklädnads-bidrag, som för de öfrige regementena
bestås, hvarigenom mycken svårighet uppstår för regementets beklädnadsdirektion
att underhålla 2:ne munderingar för regementet i det skick, som vederbör,
vill Kongl. Maj:t, med anledning af delta förhållande, nu tillika i nåder föreslå
Rikets Ständer, alt Helsinge regemente må i berörda afseende försättas i samma
ställning, som alla öfrige rothälls-regementen, samt således anslaget utsträckas äfven
lill detta regementes 1,200 rotar. Och torde Rikets Ständer härvid taga i betraktande,
uti, ehuru å det på 4:de Hufvud—litell» uppförda anslag, 71,000 R:dr B:ko,
till Lifmunderingen för indelta Infanteriet, uppkomma årliga besparingar, hvilka till
större eller mindre del skulle kunna betäcka ifrågavarande utgift för Helsinge regemente,
så användas likväl dessa besparingar, med Rikets Ständers medgifvande, dels
till beklädnads- slitnings—ersättning för de konimenderingar ur indelta Arméen,
hvilkas underhåll af 4:de Hufvud-titeln bekostas, dels för tillfällig anskaffning af
beklädnads-förnödenheter för indelta Arméen, då medel dertill ej finnas anvisade å
Kongl. Majlis och Rikets Krigs-Kollegii Intendents-Afdelnings stat; hvadan nödigt
är, alt i sammanhang med nu ifrågaställde förändring med beklädnads-afgiften, anslag
för berörde ändamål äfven för Helsinge regemente anvisas.
Enligt hvad redan blifvit omförmäldt, har rotehållarnes beklädnads-bidrag under
de sednast förflulne 10 åren i medeltal utgjort 3 R:dr 18 sk. 6 rst. Banko årligen för
hvarje nummer; hvadan den nya slals-utgilten för ofvannämnda 18,058 rotar,
samt vid Helsinge regemente  1,200.
eller tillhopa för
19,258 rotar.
å 3 R:Jr 18 sk. 6 rst, skulle uppgå till 65,196 R:dr 17 sk. Banko, motsvarande
97,794 R:dr 53 öre Riksmynt; Och då nuvarande anslag till Lifmunderingen utgör
71,000 R:dr Banko eller 106,500 R.:dr Riksmynt, skulle det sammanlagda anslaget,
som är behölligt för underhållet af så väl Lif-, som Släpmunderingen blifva 136,196
R:dr 17 sk. Banko, motsvarande 204,294 R:dr 53 öre Riksmynt, eller i rund
summa, 204,500 R:dr Riksmynt, hvilket belopp borde uppföras å 4:de Hufvudtiteln
bland anslagen för malerielen under benämning: till Lif- och Släpmunde
ringar
vid rothålls-regementena; hvaremot det nuvarande anslaget till »Lifmundering
för indelta Infanteriet» skulle försvinna.
Från det nya stalé-anslaget med sagda benämning skulle utbetalas ej allenast
till regementenas och korpsernas beklädnads-fonder hela den nu dels af kronan och
«
Kongl. Maj:lt Nåd. Prop. M f.
dels af rotehSilarne bestridda bekliidnads-afgiften, utan äfven till aflönings-fonder.
musik-kassor, med de flera ändamål, hvarför afgift ifrån vakanta rotar finns anslagen,
ersättning för den minskade vakans-afgift, som af denna förändring blefve
en följd. Vid lista Lif-Grenadier-Regementet saint Kronobergs, Jönköpings och
Calmare regementen, der beklädnads-bidraget nu erlägges af soldaterna, som i stället
åtnjuta högre förmåner af roten, anser Kongl. Maj:t del höra lemnäs vederbörande
rotehållare öppet att, sedan denna afgift för soldaterne upphört, af soldatens löneförmåner
årligen innehålla eli emot beklädnads afgiften efter årets riksmarkegångspris
svarande belopp, så länge dessa förmåoer för soldaten utgå enligt de uti nu
vanliga kontrakt bestämda grunder.
Af den nu med beklädnads-afgiften föreslagna förändring, om den af Rikets
Ständer jemväl för deras del antages, blifver äfven en följd, att sammansättningen
af rothålls-regementenns och korpsernas heklädnads-direktioner förändras, bland annat
så, att rotehållarnes ombud uteslutas från antalet af Ledamöterne; hvarjemte rotehållarnes
åliggande att deltaga r granskningen af direktionernas redogörelser kommer
att upphöra.
Slutligen vill Kongl. Majit i Nåder hufva förklarat, att den sålunda för rotchållarne
afsedda lindring i roterings-besvärel, i händelse Rikets Ständer jemväl för
sin del dertill lemna bifall, endast kan komma att fortfara så länge ett, det upphörda
beklädnads-bidraget från rotehållarne motsvarande slats-anslag af Rikets
Ständer anvisas, eller, i händelse detta, i följd af inträffande stegring af prisen på
beklädnads-förnödenheter, skulle befinnas otillräckligt, nödigt anslag för beklädnadens
anskaffning och underhåll af Rikets Ständer Kongl. Majit tillhandahålles.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut Supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj‘li Säd. Prop. Ai 2.
?
Utdrag af Protokollet ofver Landt) or svars-Ar enden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen, i Stats-Rådel å Stockholms Slott
den 28 Oktober 1836.
Närvarande:
Hans Excellens. Herr Juslitis-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stals-Minislern för Uliikes ärendena, Friherre
Lagerheim,
St ats-Raden: Herr Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou.
Almqvist.
Stats-Rådet och Chefen för Landtförsvars-Departementet, Grefve Gyldenstolpe
anförde i underdånighet:
2:o.
Af rotehållare, flerestädes i Riket, hade lid efter annan klagan blifvit förd Angående
öfver tyngden af det dem åliggande roteringsbesvär. "^bekläd**
Kongl. Majit och Rikets Ständer hade ock på senare tider å dessa klagomål nads-bidra
fästat
det afseende, omständigheterna kunnat medgifva. Sålunda hade roterings'^^nro*
besväret inom de Norra länen, nemligen inom Norrbottens, Westerbottens och Jemt- Vid indelta
lands, blifvit till rotehållarnes förmån till icke ringa del nedsatt genom jemkningar i Arméen.
den gamla roteringen; och medelst upphörande af mötes-passevolans-afgiften, eller
skyldigheten att under möten underhålla soldalen, hade en allmän lindring i roterings-besväret
rotehållarne i Riket tillgodokommit.
Då Kongl. Majit med afseende å Statsverkets närvarande fördelaktiga stallning,
torde finna skäl för sin del medgifva rotehållarne någon ytterligare lindring i detta
besvär; ville Departements-Chefen i underdånighet föreslå, alt framställning till
Kongl. Nåd. Prop. M 8.
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag måtte göras om upphörande af det från
rotehållarne eller, vid vissa Regementen, från soldaterne utgående kontanta bidrag
till beklädnaden samt om anvisande af ett deremot svarande stats-anslag, att jemte
det förut å 4:de Hufvud-titeln till »Lifmundering för indelta Infanteriet» upptagna
belopp, för ändamålet användas. Härigenom skulle rotehållarne befrias, icke allenast
från en kontant utgift, hvilken i medeltal efter de sista 10 årens Riksmarkegångspris
å soldat-munderingen utgjort 3 R:dr 18 sk. 6 rst. Banko årligen för hvarje
rote, utan äfven från det dermed i sammanhang stående besväret att genom ombud
deltaga i beklädnads-Direktionernas göromål, jemte granskningen af dessa
Direktioners redogörelser, samt sålunda en för rotehållarne önskvärd lättnad dem
beredas.
Innan Departements-Cbefen ingick i beräkning öfver den i följd häraf för
Staten uppkommande ökade utgift, anhöll Departements-Chefen i undernånighet få
i korthet framställa förflutna och närvarande förhållandet med beklädnadens anskaffning
och underhåll vid rotehålls-regementena.
Dessa regementens beklädnad hade nemligen, på grund af knekle-kontrakten,
ifrån äldre tider varit besörjd på det sätt att släpkläder i allmänhet tillhandahöllos
soldaterne af rotehållarne, men vid några regementen anskaffades af soldaterne sjelfve
emot åtnjutande af deremot svarande högre löneförmoner af roten; att Lifmunderingen,
åter bestods af Kongl. Maj:t och Kronan, likväl vid åtskilliga regementen
med bidrag dertill från rotehållarne; att släpkläderna nyttjades vid alla arbetskommenderingar,
kompani-möten och mindre tjenstgörings—tillfällen inom regementenas
stånd, hvaremot Lifmunderingen endast begagnades under rogements-möten och
mönstringar samt kornmenderingar utom regementenas stånd; och att släpkläder
merändels hvart 3:dje år ny-anskaffades, då deremot ny Lifmundering blott hvart
12 :te år uppsattes. Genom Kongl. Förordningen, angående indelta Infanteriets beklädnadssätt,
den 4 Februari 1812, förbyttes kronans ofvanberörda beklädnadsskyldighet
uti en bestämd, årligen utgående vedergällning i penningar eller slitningsersättning
för den tid soldaterne, i stället för Krono- och Lifmunderingen, under
fredlig tid kommo att nyttja släpkläderna; hvarvid de vid regementena då befintliga
kronomunderingar med alla dertill hörande persedlar till soldaterne öfverlemnades,
emot förbindelse att i fredstid städse vara försedde med tvänne brukbara munderingar,
af hvilka den bäst behållna alltid borde förvaras i rotekistan och således*
när regementena erhöllo eller förskaffade sig släpmunderingar, de i rotekistorna förvarade
borde till dagligt bruk åt soldaterne utdelas, men de ny-förfärdigade i stället
Uti rotekistorna inläggas. Beträffande de beklädnads-persedlar, som rotehållarne vid
en del regementen vore skyldige påkosta hvarje gång regementena med ny Lifmundering
försågos, så bestämdes, att dessa regementen skulle, såsom förut, vidkännas
åliggandet att i fredlig tid hvart !2:te år, räknadt från det år kronomunderingen
sist utföll,
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 2.
9
sist utföll, till kronan erlägga värdet af förberörda persedlar efter markegång. Vid
1817 och 1818 årens Riksdag funno väl Rikets Ständer, att indelta Infanteriet
genom den sålunda vidtagna åtgärden kunde med minsta tunga för Statsverket
bättre, än förut, förses med både krono- och släpmundering; men att, ehuru 1812
års Kongl. Förordning ålade soldaten att sjelf hålla sig beklädnaden, med understöd
af slitnings-penningarne och bidraget af roten, det likväl vore klart, att kostnaden,
oberäknadt de mindre betydliga slilnings-penningarna, drabbade ensamt rotehållaren,
som mäste vidkännas soldatens hela underhåll; Och då staten på det hela eller
hvarje medborgare-klass i samhället ålåge att deltaga i kostnaderna för landels försvar
och säkerhet samt det icke heller vore förenligt med knekte-kontraktens i 80
§ af Regeringsformen försäkrade helgd, att Staten undandrager sig fullgörandet af
det bufvudsakliga vilkoret i samma kontrakt, alt bestå krono- eller lifmunderingen,
ansågo Rikets Ständer billigt och nödigt, att rotehållarne lättades från den dem nu
åliggande tyngd i denna del, hvilken, i anseende till tidens förändrade skick och
soldatens derefter lämpade kostsamma beklädnad, vore för jordbrukarne för hardt
tryckande, i synnerhet som, hvad åter släpkläderna angick, det från början stadgade
bidrag dertill af rotehållarne icke kunde återföras till de persedlar, knekte-kontrakten
Utstaka, emedan med dem soldalen icke skulle vara beklädd eller ändamålet uppfyllas,
samt, i Rikets Ständers tanka, det äfven instämde med kontraktens rätta
tillämpning, att rotehållarne, af ålder förbundne att bestå soldaten sådane släpkläder,
hvarmed han den tiden varit belåten, nu måste vidkännas hvad som erfordras till
hans släpbeklädnad, sådan den vid förändrade förhållanden finnes böra vara beskaffad.
Rikets Ständer funno sig alltså föranlåtne alt föreslå en ny reglering i beklädnadssättet
vid indelta Infanteriet, hvilket äfven, efter rotehållarnes hörn Lide, af Kongl.
Majtt genom Kongl. Förordningen den 30 December 1819 fastställdes. Härigenom
stadgades bland annat att kronan och rotehållarne skulle årligen till beklädnaden
bestå hvardera .'/Wel af munderingens värde efter Riksmarkegång; att de af kronan
förut erlagda slitnings-penningar endast komrae att utgå för kommenderingar utom
regementets stånd; att vid Helsinge regemente, der rotehållarne vägrat ingå på
sjettedels-bidraget, enär de, jemlikt knekte-kontraktet, icke vore förbundne till någon
beklädnads-afgift, såvida icke soldaten innehade årstjenst hos rotehönderne och derföre
borde undfå arbetskläder, lifmunderingen skulle anskaffas genom beklädnadsdirektionens
försorg; att, i följd af rotehållarnes vid l:sta Lif-Grenadier-Regementet
enahanda vägran, sjettedels-bidraget vid detta regemente skulle erläggas af Gre—
tiadiererne utaf den i lego-kontrakten med rotehållarne öfverenskomna beklädnadssäden
och släplönen; samt att, af samma skäl, sjettedels-bidraget vid
Kronobergs, Jönköpings och Kalmar regementen borde af soldaten bekostas. Vid
1828, 1829 och 1830 årens Riksdag antogo Rikets Ständer, uppå Kongl*.
Majtts derom gjorda framställning, brukningsliden för lifmunderingen till fyra i stället
Bih. lill R. St. Prot. 1836 & 1837. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2
io
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. M 2.
för tre år; i följd hvaraf, genom Kongl. Kungörelsen den 9 Juli 4830, det årliga
bidraget till munderingens underhåll, såväl för Kronan som för rotehållarne, minskades
från '/6:del till '/8:del af munderingens markegångsvärde; och utgår afgiflen
för närvarande efter denna beräkningsgrund.
De roteringsskyldige hade härigenom vunnit den lättnad i beklädnads-besväret,
att de, i stället för att ursprungligen hvart 3:dje år nödgas anskaffa ny släpmundering
och, vid några regementen, tillika hvart 12:te år bidraga till ny lifmundering,
nu voro befriade från all annan beklädnads-skyldighet än att erlägga det årliga bidraget
med '/8:del af enkel soldat-munderings värde efter riksmarkegång.
Skulle nu, på sätt Departements-Chefen här ofvan föreslagit, jemväl detta bidrag
till beklädnaden å rotehållarnes sida och, vid några regementen, å soldaternas,
komma att upphöra, återstode att bestämma beloppet af det anslag, som i stället
erfordras utaf statsmedel. Till beräkningsgrund härvid ansåg Departements-Chefen
böra tjena regementenas eller korpsernas nummerslyrka efter plan, enär den ifrågavarande
förmånen borde tillkomma ej mindre de effektiva rotenumren, för hvilka
beklädnadsbidraget erlägges, än de vakanta, för hvilka della bidrag innefattas i vakans-afgiften.
Likväl ansåg Departements-Chefen, att något anslag icke erfordrades
för rotenumren vid Jemtlands Fältjägare-Korps, enär rotehållarne i denna provins
icke för närvarande vidkännas någon afgift för manskapets beklädande, utan denna,
till följd af den nyligen fastställda roteringen derstädes, i stället utgår från den då
jemväl bildade Jemtlands roterings-hassa, med kapitalfond af Jemtlands gamla, till
rotehållarne öfverlemnade, reservmedels-kassa, uppkommen genom dit anslagna räntor
från Medelpad och med årliga inkomster af bemmansräntor, afradspenningar och
augmentsräntor, som tillförene, enligt det äldre indelningsverket, voro till understöd
för rustningen eller roteringen anvisade, eller nu mera af ett deremot svarande kontant
statsanslag, som till roterings-kassan ingår. Likaledes förmodade DepartementsChefen,
att något anslag icke vore af nöden för de vid Skånska Infanteri-regementena
under en tid af 50 år från och med år 48J6, emot en afgift af 6 tunnor
spanmål för hvarje nummer vakanta 585 rotar, enär Kongl. Maj:t i ett likartadt
fall, eller vid upphörandet af mötespassevolans-afgiften, genom Nådig resolution af
den 50 Oktober 4846 förklarat någon nedsättning i deras vakansafgift icke kunna
medgifvas, enär denna såsom en påräknad statsinkomst vore uti Riks-slaten till
oafkortadt belopp uppförd. Dock hemställde Departements-Chefen i underdånighet,
att det måtte till Rikets Ständers vidare pröfning öfverlämnäs, huruvida den för
öfrige rotehållare föreslagna förmånen af beklädnads-bidragets upphörande eller ersättning
derför borde äfven ifrågavarande 585 vakanta rotar tillkomma.
Antalet af rotar, som sålunda skulle åtnjuta den föreslagna lindringen, blefve
följande:
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JW 2. lf
Vid l:a Lif-Grenadier-Regetnentet
. 1,244.
» Uplands Regemente  1,200.
» Skaraborgs d:o
1,200.
» Södermanlands d:o  1,200.
» Kronobergs d:o .
1,100.
» Jönköpings d:o  1,100.
» Dal-Regementet 1,197.
» Elfsborgs Regemente  1,200.
» Westgötha-Dahls d:o
1,200.
» Bohus Läns d:o
904.
» Westmanlands d:o
1,200.
» Norrbottens Fältjägare-Korps  483.
» Westerbottens d:o
460.
» Calmar Regemente 1,100.
» Nerikes d:o
766.
» Wermlands d:o
908.
» Norra Skånska Infanteri-Regementet  799.
» Södra Skånska d:o
797.
tillhopa 18,058 rotar.
Hvad beträffar Helsinge Regemente, hvilket, vid det ofvan anmärkta förhållandet
att rotehållarne icke lemna något bidrag till beklädnadens underhåll, för detta
ändamål nu endast åtnjuter hälften af det beklädnadsbidrag, som för de öfriga regementena
bestås, och hvarigenom mycken svårighet uppstod för regementets beklädnads-direktion
att underhålla tvänne munderingar för regementet i det skick,
som vederbör, ansåg Departements-Chefen sig vid detta tillfälle böra i underdånighet
tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att Helsinge regemente
måtte i detta afseende försättas i samma ställning, som alla öfriga rotehållsregementen,
samt således anslaget utsträckas äfven till detta regementes 1,200 rotar.
Härvid fann Departements-Chefen sig dock böra lemna den upplysning, att å det
på 4:<le Hiifvudtiteln uppförda anslag 71.000 R:dr banko till lifmundering för
indelta Infanteriet visserligen uppkomma årliga besparingar, hvilka till större eller
mindre del skulle kunna betäcka ifrågavarande utgift för Helsinge regemente; men
som, med Rikets Ständers medgifvande, dessa besparingar användas dels för beklädnads-slitnings-ersättning
för de kommenderingar ur indelta arméen, hvilkas underhåll
af 4:de Hufvudtiteln bekostas, dels för tillfällig anskaffning af beklädnads-förnödenheter
för indelta arméen, då medel dertill ej finnas anvisade å Krigs-Kollegii Intendents-afdelnings
stal, ansåg Departements-Chefen erforderligt, att, i sammanhang med
nu ifrågaställa förändring med beklädnads-afgilten, anslag äfven för Helsinge rege-i
monte anvisades.
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. M &.
Enligt hvad förut redan blifvit omförmäldt, hade rotehållarnes beklädnads-bidrag
under de sednast förflutna 10 åren i medeltal uppgått till 3 Ridr 18 sk. 6 rist.
banko årligen för hvarje nummer; och skulle således den nya statsutgiften för ofvannämnda
18,038 rotar.
samt vid Helsinge Regemente  1,200.
eller tillhopa  19,2587otar,
å 3 R:dr 18 sk. 6 rist., uppgå till 65,196 R:dr 17 sk. banko, motsvarande
97,794 Ridr 35 öre Riksmynt; och då nuvarande anslag till Lifmunderingen utgör
71,000 R:dr banko eller 106,500 R:dr Riksmynt, skulle det sammanlagda anslaget,
som vöre behöfligt för underhållet af så väl Lif- sorn Släpmunderingen, blifva
156,196 R:dr 17 sk. banko, motsvarande 204,294 R:dr 53 öre Riksmynt eller i
rund summa 204,500 R:dr Riksmynt, hvilket skulle uppföras å 4:de Hufvudtiteln
bland, anslagen för materielen, under benämning Till Lif- och Släpmunderingar vid
rotehålls-regementena, hvaremot det nuvarande anslaget, 71,000 R:dr banko, till
»Lifmundering för indelta infanteriet,» skulle försvinna.
Från detta statsanslag skulle utbetalas ej allenast till regementenas och
korpsernas beklädnadsfonder hela den nu dels af kronan och dels af rotehållarne
bestridda beklädnads-afgiften, utan äfven till aflöningsfonder, musikkassor, med de
flera ändamål, hvarför afgift från vakanta rotar finnes anslagen, ersättning för den
minskade vakansafgift, som af denna förändring blefve en följd. Vid lista Lif—
Grenadier-Regementet samt Kronobergs, Jönköpings och Calmar regementen, der
beklädnads-bidraget nu erlägges af soldaterne, som i stället åtnjuta högre förmåner
af roten, torde det lemnäs vederbörande rotehållare öppet att, sedan denna afgift
för soldaterne upphört, af soldatens lönförmåner årligen innehålla ett emot beklädnads-afgiften
efter årets riksmarkegångspris svarande belopp, så länge dessa förmåner
för soldaten utgå enligt de uti nu vanliga kontrakt bestämda grunder.
Af den nu föreslagna förändringen med beklädnads-afgiften blefve äfven en
följd, att sammansättningen af rotehålls-regementenas och korpsernas beklädnadsdirektioner
förändras, nemligen bland annat så att rotehållarnes ombud utgå från
antalet af ledamölerne; hvarjemte rotehållarnes åliggande att deltaga i granskningen
af direktionernes redogörelser komme att upphöra.
Slutligen hemställde Departemenls-Chefen. att den nu ifrågaställa förändringen
må af Kongl. Majit i Nåder medgifvas med det uttnckliga förklarande, alt den
kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda beklädnads-bidraget från rotehållarne
motsvarande statsanslag af Rikets Ständer anvisas, eller, i händelse detta i
följd af inträffande prisstegring på beklädnads-förnödenbeter, skullo befinnas otillräckligt,
nödigt anslag för beklädnadens anskaffning och underhåll af Rikets Ständer
Kongl. Majit tillhandahåiles.
Kongl Majus Nåd, Prop. 5.
13
Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med Stats-Rådets öfrige
Ledamöters underdåniga tillstyrkan, Nådigst gilla och bifalla
hvad Departements-Chefen härvid sålunda i underdånighet anfört
och hemställt.
Härefter uppläste Departements-Chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med de högstberörde särskilda Nådiga besluten, uppsatta underdåniga förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
2:o. Upphörande af beklädnads-bidraget från rotehållarne vid indelta arméen.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåuiga
tillstyrkan, dessa underdåuiga förslag i Nåder gilla, och befallde,
alt, i enlighet dermed, Nådiga Propositioner, sådana de finnas
detta protokoll bilagda, skulle tilt Rikets Ständer aflåtas.
ex protocollo
J. Ax. Torenstedl.
M 3.
Ank. till Exp.-Otsk. d. 8 Nov. 1856, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
vissa ändringar i nu gdllande Stadganden om utskrifnings-sätlet
och inrättningen af Allmänna Beväring s-manskapet;
Gifven Stockholms Slott den 28 Oktober i 836.
Då det är af stor vigt, att Allmänna Reväringen är så ändamålsenligt ordnad,
att det bistånd, som deraf till Rikets försvar i farans stund bör kunna påräknas,
blifver i möjligaste måtto verksamt, men bevärings-inrättningen i sitt nuvarande
skick ej till alla delar motsvarar det dermed åsyftade ändamål, har Kongl. Maj:t
härigenom velat påkalla Rikets Ständers medverkan till de förbättringar i beväringsinrättnjngen,
som Kongl. Maj:t i nedannämnde afseenden funnit vara beböfliga.
Hvad som härvid i första rummet bör tagas i öfvervägande är den för bevärings-skyldighetens
fullgörande bestämda ålders-tiden.
Nu gällande författning af den 13 Februari 1849 innehåller i allmänhet, i
likhet med 1812 års bevärings-stadga, att skyldigheten att till Rikets försvar ingå
j allmänna beväringen skall för hvarje svensk man vidtaga med fyllda tjugu och
14
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 3.
fortfara till fyllda tjugufem år. Afsigten med detta stadgande var otvifvelaktigt att
för landets försvar kunna förfoga öfver ungdomskraften och rörlighetsförmågan hos
den manliga befolkningen och använda denna såsom krigare, innan densamma genom
fredliga yrken eller giftermål och bosättning med så starka band fästades vid hemmet,
att den ogerna skiljdes derifrån. Erfarenheten har likväl ådagalagt, att den
svenska ynglingen, uppfödd under inflytelsen af ett hårdt och kroppens utveckling
fördröjande klimat, i allmänhet icke det år, då han, efter nu gällande stadganden,
inträder i bevärings-åldern, eger den kroppsstadga och de krafter, som oundgängligen
erfordras för att kunna utstå ett fälttågs mångfaldiga mödor, umbäranden och
ansträngningar.
Bevärings-manskapets hela första åldersklass består, efter medeltalsberäkning
för de sisla femton åren, af omkring 28,000 man hvarje år. Denna beväringsklass,
kvilken vid inträffande behof alltid först bör utgå, skulle, om den kunde till någotnär
fulla antalet påräknas, utgöra en krigsstyrka, motsvarande mera än två tredjedalar
af hela den stående hären, och till följd häraf utgöra en högst väsendtlig förstärkning
af denna. Förhållandet i verkligheten är dock annorlunda. Af samtlige tili
mönstrings undergående inställda bevärings-skyldige blifva, enligt hvad förenämnda
medeltalsberäkning utvisar, nära 4000, eller 13,11 procent, årligen ställde på tillvext
eller förbättring för under-målighet eller kropps-svaghet. Hela detta antal får således
afräknas, utom det antal, som årligen måste kasseras. Inom en del län visar
sig berörda förhållande särdeles missgynnsamt. Så uppgår t. ex., likaledes enligt
medeltals-beräkning, antalet af på tillvext eller förbättring ställda bevärings-skyldige
utaf första åldersklassen inom Hallands län till 16,6 procent, inom Blekinge län till
20,9 procent, inom Skaraborgs län till 21,2 procent och inom Calmar län ända
till 27,3 procent.
Dessutom torde kunna antagas, att en betydlig del af bevärings-manskapet,
ehuru icke vid mönstringen ställd på tillvext eller förbättring, utan approberad, icke
desto mindre saknar den för krigstjenst erforderliga styrka och kroppsstadga, så att
troligen många deribland, om de tågade i fält, skulle blifva otjenstbare innan de
hunnit mäla sig med fienden. Således komme blott ett ringare antal af den påräknade
styrkan att lemna ett verkligt bistånd vid landets försvar: ett förhållande
lika olycksbringande för de beväringsskyldige sjelfve som för Staten.
Enda utvägen att förekomma detta menliga förhållande är alltså att framflytta
beväringsåldern : och en sådan utväg har älven allmänt blifvit förordad af de i
ämnet hörda civila och militära embetsmyndigheter. Sundhets-Kollegium, bland
andra, har dervid anfört, att alltsedan läkare-rapporter om bevärings-manskapets
besigtningar börjat till Kollegium ingå, i dessa rapporter esomoftast anmärkts, hurusom
det nästan öfverallt i Riket visat sig, att ynglingar vid fyllda tjugu år, hvarken
nog allmänt uppnått det för bevärings-manskapet föreskrifna längdmåttet eller ega
den kroppsstyrka, som erfordras, för alt anses vapenföre. Några landshöfdingar och
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. JM 3.
régements-chefer hafva ock yttrat den åsigten, att beväringsskyldigheten först borde
inträda efter fyllda 22 år.
Ehuru det, från rent militärisk synpunkt betraktadt och med afseende på behofvet
af hela krigsmaktens fulla tjenstbarhet, vore fördelaktigast, om beväringsåldern
kunde framflyttas ända till 2:ne år, vill Kongl. Maj:t likväl, då en så långt
utsträckt förändring måhända skulle alltförmycket störande ingripa i landets nu bestående
ekonomiska förhållanden och folkets vanor, nu endast föreslå Rikets Ständer
en åtgärd, som uti förevarande hänseende skulle i betydlig mån afhjelpa missförhållandet,
en åtgärd, hvilken Kongl. Majit, oaktadt de dermed möjligen förenade
olägenheter, anser högst nödig för Fäderneslandets trygghet.
Hvilka betänkliga följder användandet i fält af alltför unga och till kroppskrafter
ännu ej fullt utbildade krigare kan medföra, derom lemna erfarenheten och
krigshistorien de bedröfligaste vittnesbörd. Lyckligtvis har vårt land, alltsedan nuvarande
beväringssystems införande, varit förskonadl från dylik erfarenhet i afseende
på den beväringsskyldiga ungdomen, emedan denna icke i någon väsendtligare mån
behöft till fälttjenst användas; men tider kunna komma, då möjligen äfven hos oss
alla användbara krafter måste anlitas för fredandet af ett älskadt fosterland och
försvaret af dess sjelfbestånd; och skulle nu de tillgångar, landet af naturen eger i
sin stridbara befolkning till försäkrande af dessa vigtiga ändamål, finnas i ett eller
annat afseende mindre fullkomligt ordnade, blir det en ovilkorlig pligt för den, som
sådant befarar, att efter förmåga verka till afhjelpande af det ofullkomliga och införande
af något mera ändamålsenligt.
Beväringsålderns framflyttande, om ock med endast ett år, skulle medföra flera
väsendtliga fördelar. Fäderneslandet kunde derigenom uti första beväringsklassen
påräkna ett betydligt större antal fullt vapenföra försvarare och de beväringsskyldige
sjelfve undginge till en stor del det besvär och den kostnad, som årligen för dem
måste uppstå deraf, att de nödgas inställa sig vid bevärings-mönstring, för att der
möjligen ställas på tillvext eller förbättring såsom undermåliga och kroppssvaga,
med skyldighet dock att åter inställa sig vid ett följande års mönstring; ett förhållande,
hvars vigt kan inses deraf, att t. ex. år 1853 eller det sista år, för hvilket
uppgifter erhållits, icke mindre än 3,775 bevärings-ynglingar befunnos undermåliga
och hade således från till en del aflägsna hemvist förgäfves tågat till mönstringsorterna,
dit de följande året måst återkomma till undergående af ny besigtning.
Dessutom skulle den ifrågasatta förändringen medföra för staten en betydlig inskränkning
uti de med sjukvården i fält förenade kostnader, i den mån härens led
förstärktes af mera härdadt och till kroppsbyggnaden kraftigare manskap; och den
ungdom, som till fullgörande af medborgerlig pligt ginge att ikläda sig krigarens
kall, då fäderneslandets väl det fordrade, skulle i vida mindre grad blifva underkastad
missödet att snarare finna sitt slutliga mål på sjukbädden genom fältlifvets
öfveransträngning, än uti stridens ärorika faror
16
Kongl. Majtls Nåd. Prop. jfti 3.
På grund af de vigtiga skäl, som sålunda vid denna maktpåliggande frågas
bedömande förekomma, och alldenstund fördelarne af förändringen så påtagligt öfverväga
dermed möjligen förenade olägenheter, får Kongl. Maj:t i Nåder föreslå Rikets
Ständer: att skyldigheten att lill Rikets försvar inga i allmänna Beväringen ma
för hvarje Svensk man vidtaga först med året näst efter det, hvarunder den bevänngsskyldige
fyllt tjuguett, och fortfara till och med det är, hvarunder han uppnått
tjugusex är, dock med den utsträckning, att allt det Rikets Handels/lolla tillhörande
sjöfolk, som vid utbrott af krig är ä sjömans-husen eller i Magistraternas
rullor mskrifvet, skall vara skyldigt att, mot befrielse från vapenöfning i fredstid,
när Rikets försvar det påkallar, tjenstgöra vid Kongl. Maj:ts flotta från och med
året efter fyllda tjuguett år till och med äret, dä trettioett är fyllas, hvilken utsträckning
af bevärings-pligten, i likhet med hvad förut varit stadgadt, likväl icke
må tillämpas hvarken pä det manskap, som efter krigets utbrott förhyres, eller på
sjö-kapitener och styrmän, ej heller på machinister å ångfartyg, tillhörande enskilda
personer eller bolag.
En annan fråga af hufvudsaklig vigt i afseende på allmänna Beväringen är
den orri beväringsskvldighetens fullgörande genom legokarl. Några förändringar uti
de härom nu gällande stadganden äro af mer än ett skäl behöfliga.
Grundtanken för bevärings-inrättningen är, att likasom en hvar är pligtig att
hafva lif och blod osparda för mensklighetens högsta intressen och efter olika förmåga
bidraga till främjande deraf, så böra ock de medborgare i Staten, som genom
ungdom, rörlighet och kroppskrafter äro lill krigstjenst de lämpligaste och för det
helas behof i andra afseeriden de mest umbärlige, under visst antal år hålla sig
beredda att personligen, utan åtskillnad för olika stånd och vilkor, bära vapen för
det gemensamma fäderneslandets försvar. Derföre få ock, enligt författningarnes
stadgande, inga andra undantag härifrån ega rum än för dem, sorn redan valt krigs—
ståndet till sitt lefnadsyrke eller för annat vigtigt statsbehof finnas oumbärliga, samt
för dem, som i anseende till sjuklighet, lyten eller kroppssvaghet äro till krigstjenst
oförmögna. Men som, oaktadt denna vackra tanke i allmänhet gjort sig gällande
vid stiftandet af beväringsförfattningen, tillåtelse likväl i samma författning lemnats
den beväringsskyldige att genom legning anskaffa karl i sitt ställe och en sådan
tillåtelse genom långvarigt begagnande blifvit häfdvunnen, torde svårligen någon
ändring härutinnan för närvarande kunna beredas. Emellertid måste, så vidt möjligt
är, förekommas, att den medgifna legningsrätten verkar till förminskning af de
fördelar, som af bevärings-inrättningen hos oss skäligen böra kunna väntas.
Lagstiftaren har visserligen sökt ordna förhållandet på det sätt, att bevärings
manska
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JV? 3.
17
ttiafiskapet, så vidt det finge ersättas medelst legokarlar, endast skulle bestå af fullt
dugligt och vapenfört folk och derföre stadgat, att till legokarlar inga andra finge
antagas, än sådane, som vore mellan 25 och 37 års ålder samt derutöfver till 40
års ålder sådane, som förut varit i krigstjenst; men det har vid tillämpningen häraf
visat sig, alt legokarlarne i allmänhet håde till duglighet och pålitlighet i tjensten
samt uppförande i öfrigt äro betydligt underlägsna de ynglingar, som personligen
fullgöra sin beväringspligt. De, hvilka låta sig lega, bestå nemligen tili en stor del
af personer, som till följd af bristande omtanka eller arbetsdrift ej lyckats att på
annat sätt bereda sig utkomst. Bland de legokarlar, sorn förut varit i krigstjenst,
utgöres största antalet af f. d. soldater vid värfvado Arméen, hvilka uttjenat sin
kapitulationstid och sedermera dels af bristande håg för krigareyrket icke velat, dels
i anseende lill oduglighet derför icke fått förnya kapitulationen, således i båda fallen
olämpliga att öfvertaga andras beväringspligt. Dessutom inträffar, i afseende på många
legokarlar, det förhållande, att, när de tagit lega närmare slutet af den medgifna
legoåldern, en alltför lång tid förflutit, sedan de sjelfva blifvit vapenöfvade, så att
de hunnit längesedan glömma den färdighet i vapen och militärisk tjenstgöring, hvilken
de såsom bevärings-ynglingar inhemtat, samt dessutom blifva nog gamla innan
deras legotid tilländalöper.
Ett så menligt förhållande kunde åtminstone i någon mån afhjelpas genom
stadgande, att legokarl ej finge godkännas vid högre ålder än 34 år, eller vid
högre lin 57 år, i fall han förut varit anställd i krigstjenst. Om legningsrältig
heten
å ena sidan så inskränktes, kunde densamma deremot å andra sidan erhålla
den utsträckning, att personer, tillhörande femte beväringsklassen, ifall beväringsåldern,
på sätt här ofvan är föreslaget, framflyttas ett år, äfven kunde få till legokarlar
antagas.
Dessas anskaffande blefve genom en sådan tillåtelse mycket underlättadt för
de beväringsskyldige, en fördel, sorn i det närmaste kunde uppväga den ifrågasatta
inskränkningen i legotiden; och bevärings-manskapels tjenstbarhet komme att befrämjas
genom yngre, få år förut vapenöfvade karlars antagande. Någon minskning
åter i det gagn och den säkerhet, staten af Bevärings-inrältningen nu har att påräkna,
bör, genom tillåten legning bland bevärings-manskapet af 5:le klassen, så mycket
mindre kunna uppstå, som denna klass endast sällan kan komma i fråga alt till
krigstjenst uppbädas, samt för öfrigt, om denna beväringsklass skulle redan vara
uppbådad till tjenstgöring, någon legning lika litet som värfning af manskap derifrån
då kan ega rum.
De utgifter, de beväringsskyldige få vidkännas för legokarlars anskaffande, uppgå årligen
till en inalles ganska ansenlig summa, ehuru denna omöjligen kan till siffran beräk
nas,
enär legningskostnaderna efter omständigheterna och de enskildes öfverenskommelser
öro till beloppet så olika, att, då detta i somliga fall blott utgör 20 eller 30
Bih. lill R. St. Prof. 1856 & 1837. 1 Sami. 4 Åfd. 10 Hnfl. &
is
Kongl. IUuj:ts Såd. Prop. Jtt 3.
Riksdaler Riksmynt, det i andra deremot uppgår till flere hundrade Riksdaler. Om
hvarje klass af bevärings-manskapet antages till blott 23,000 man och af dessa 3
på hundradet, eller 1,230, lega karlar i sitt ställe, — en beräkning, som icke är
för hög, enär, t. ex. år 1834, legokarlarnes antal utgjorde 10 procent af de mönstrade,
— samt om vidare antages, att legan i medeltal utgår med 73 Riksdaler
Riksmynt årligen för hvarje legd karl eller lika med medeltalet för hela Riket af
årliga rote- och rustbålls-vakans-afgiften för karl, så skulle beväringslegan, sålunda
erlagd af 6,230 legande från alla fern beväringklasserne, uppgå till en summa af
468,730 Riksdaler Riksmynt om året.
En utväg finnes visserligen att till Rikets fördel och Bevärings-inrättningens
verksamma befrämjande bättre använda de sålunda nu i legokostnader utgående
summor, om all enskild legning förbjödes, och i stället stadgades, att hvarje beväringsskyldig,
som önskade blifva frikallad från personlig beväringstjenst, egde att,
för erhållande af en dylik befrielse, under fem års tid till staten erlägga en viss
legoafgift, samt om Rikets Ständer ansloge den härigenom blifvande statsinkomsten
antingen till bestridande af kostnaden för en längre öfningstid åt bevärings-ungdomen
eller till legande af beväringskarlar genom vederbörande embetsmyndigheters
försorg, så att icke allenast staten blefve förvissad att erhålla dugligt manskap, utan
Ock detta sålunda bland de redan uttjenta beväringsklasserne valda manskap, sorn,
mot erhållande af legopenningen, å nyo antog beväringstjenst, dymedelst kunde bilda
en gammal stam äfven inom beväringen. Men då en dylik anordning möjligen
kunde hafva till påföljd, att, när krigets faror hotade, Rikets försvars-styrka blefve
ringare, än påräknadt vore, i fall antingen ett större antal beväringsskyldige då
skyndade att begagna den medgifna rättigheten att erlägga legoafgift eller ock denna
afgift icke blifvit bestämd till så högt belopp, att den erforderliga styrkan kunde
dermed, äfven vid ett inbrytande krig, anskaffas; samt härtill kommer, att genom
införande af en bestämd legoafgift, det till grund för Revärings-inrättningen liggande
begreppet om personlig beväringstjenst lätteligen kunde öfvergå till en sådan alldeles
motsatt uppfattning af denna prestation, att man i stället betraktade densamma såsom
en skatteafgift, hvarigenom den förmögnare friköpte sig från ett åliggande, som
endast den, hvilken icke hade råd att betala penningar, nödgades fullgöra med sin
person, — kan Kongl. Maj:t, inseende vigten af dessa betänkligheter, icke föreslå
vidtagandet af nu antydda åtgärd.
Deremot vili Kongl. Maj:t, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer den förändring i nu gällande stadganden om legokarl
ars antagande för beväringsskyldige, att till legokarlar må kunna få antagas
äfven de, som tillhöra årets femte beväringsklass, men ingen legokarl godkännas,
vid högre ålder, än fyllda trettiofyra år, så framt han icke förut varit anställd i krigstjenst,
då en sådan karl kan godkännas intill fyllda trettiosju år.
Kongl. Moj:ts Nåd. Prop. M 3.
19
Kong!. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. S.. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Arenden, hållet inför
Hans Majit Konungen, i Slats-Rädel å Stockholms Slott
den 28 Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stals-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Slais-Rådel och Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Grefve Gyldenstolpe,
anförde i underdånighet:
l:o.
»Då del är af yttersta vigt, att allmänna Beväringen, som, till tryggande af Angående
Rikets försvar, skall i farans stund förstärka den stående hären, är så ändamålsenligt
ordnad, att det bistånd, deraf bör kunna påräknas, blifver så kraftigt sorn„u gillande
möjligt, men bevärings-inrättningen i sitt nuvarande skick ej till alla delar motsvarar
det dermed åsyftade ändamål, finner jag mig af min embetspiigt uppmanad att till rings-manEders
Kongl Maj:ts Nådiga pröfning i underdånighet framställa förslag till de för- skåpet.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 3,
bättringar i nämnda inrättning, hvilka, efter min tanke, äro behöfliga och till hvilkas
genomförande Rikets nu församlade Ständers medverkan torde böra påkallas.»
»Hvad som härvid först torde böra tagas i öfvervägande är den för beväringsskyldighetens
fullgörande bestämda ålderstiden.»
»Nu gällande författning af den 13 Februari 1849 innehåller i allmänhet, i
likhet med 1812 års Bevärings-stadga, att skyldigheten att till Rikets försvar ingå
i allmänna Beväringen skall för hvarje svensk man vidtaga med fyllda tjugu och
fortfara till fyllda tjugufem ar. Afsigten med detta stadgande var otvifvelaktigt att
för landets försvar kunna förfoga öfver ungdomskraften och rörlighetsförmågan hos
den manliga befolkningen och använda denna såsom krigare, innan densamma genom
fredliga yrken eller giftermål och bosättning med så starka band fastades vid hemmet,
att den ogerna skiljdes derifrån. Erfarenheten har likväl ådagalagt, alt den
svenska ynglingen, uppfödd under inflytelsen af ett bårdt och kroppens utveckling
fördröjande klimat, i allmänhet icke det år, då han, efter riu gällande stadganden,
inträder i beväringsåldern, eger den kroppsstadga och de krafter, som oundgängligen
erfordras för att kunna utstå eli fälttågs mångfaldiga mödor, umbäranden och
ansträngningar.»
»Bevärings-manskapets hela första åldersklass består, efter medellals-beräkning
för de sista 15 åren, af omkring 28,000 man hvarje år. Denna beväringsklass,
hvilken vid inträffande behof alllid först bör utgå, skulle, om den kunde till något
när fulla antalet påräknas, utgöra en krigsstyrka, motsvarande mera än två tredjedelar
af hela den stående hären och till följd häraf utgöra en högst väsendtlig förstärkning
af denna. Förhållandet i verkligheten är dock annorlunda. Af samtliga
till mönstrings undergående inställda beväriogsskyldiga blifva, enligt hvad medeltalsberäkningen
lör hela Riket under de sistförflutna femton åren utvisar, nära 4,000,
eller 13,11 procent, årligen ställda på till vext eller förbättring för undermålighet
eller kroppssvaghet. Hela detta antal får således a Ira k nas, utom det antal, som
årligen måste kasseras. Inom en del län visar sig nyssnämnda förhållande särdeles
missgynnsamt. Så uppgår t. ex., enligt ofvan anförda medelberäkning, antalet af på
tillvext eller förbättring ställda bevärings-skyldige utaf första åldersklassen inom Hal
lands
län (ill 16,6 procent, inom Blekinge Ian till 20,9 procent, inom Skaraborgs
län till 21,2 procent och inom Kalmar län ända till 27,5 procent.»
»Dessutom torde kunna antagas, att en betydlig del af beväringsmanskapet,
ehuru icke vid mönstringen ställd på tillvext eller förbättring, utan approberad,
likväl saknar den för krigstjenst erforderliga styrka och kroppsstadga, så alt troligen
mänga deribland, orri do tågade i fält, skulle blifva otjenstbara innan de hunnit mata
sig med fienden. Sålunda komme blott ett ringare antal af den påräknade styrkan
att lemna ett verkligt bistånd vid landets försvar; ett förhållande lika skadligt och
olycksbringande för de beväringsskyldige sjelfva som för staten.»
»Enda utvägen att förekomma detta menliga förhållande är alltså att framflytta
Kongl. Maj ts Nåd. Prop. Ks 3.
SI
beväringsåldern; och en sädan utväg har äfven allmänt blifvit tillstyrkt af de civila
och militära einbetsmyndigheter, som fått tillfälle att i frågan sig yttra. SundhetsKollegium,
bland andra, har härvid anfört, att alltsedan rapporter om beväringsmanskapets
besigtningar från dertill kommenderade läkare börjat till Kollegium ingå,
i dessa rapporter esomoftast anmärkts, hurusom det nästan öfverallt i riket visat
sig, att ynglingar vid fyllda tjugu år hvarken nog allmänt uppnått det för beväringsmanskapet
föreskrifna längdemåttet eller ega den kroppsstyrka, som erfordras för att
anses vapenföra. Några Landshöfdingar och Regements-Chefer hafva varit af den
åsigten, att bevärings-skyldigheten först borde inträda efter fyllda 22 år.»
»Ehuru äfven jag, från rent militärisk synpunkt och med afseende å beholvet
af hela krigsmaktens fulla tjenstbarhet, finnér fördelaktigast vara om bevaringsåldern
kunde framflyttas ända till 2:ne år, helst derigenom en större öfverensstämmelse
koinme att ega rum med förhållandet i Norrige, hvarest de värnepligtige först
vapenöfvas året näst efter det, då de fyllt ijugutvå år, vågar jag likväl icke nu i
underdånighet framställa förslag om en så långt utsträckt förändring, som måhända
skulle på en gång alltför mycket störande ingripa i landets nu bestående ekonomiska
förhållanden och folkets vanor. Men fastän jag i denna sak finner mig böra åsidosätta
min åsigt om det i sig sjelf rättaste och nyttigaste, kan jag dock icke underlåta
att i underdånighet föreslå den åtgärd, som uti förevarande hänseende skulle
åtminstone i någon mån afhjelpa missförhållandet, och hvilken åtgärd jag, oaktadt
de dermed möjligen förenade olägenheter, anser högst nödig för fäderneslandets
trygghet.»
»Hvilka betänkliga följder användandet i fält af alltför unga och lill kroppskrafter
ännu ej fullt utbildade krigare kan medföra, derom lemnar krigshistorien
mångfaldiga vittnesbörd.»
»Sednast har England, under det ansträngande fälttåget på Krim, fått hemta en
dyrköpt erfarenhet häraf, då, enligt dess egna befälhafvares offentliga intyg, det
unga ditsända manskapet redan inom få veckor dukade under för fältlifvets mödor
och tili tusental gick att befolka sjukhusen, i stället för att deltaga i striderna.»
»Lyckligtvis har vårt land, alltsedan nuvarande beväringssystems antagande,
“aril förskonadt från dylik erfarenhet i afseende på den beväringsskyldiga ungdomen,
emedan denna icke i någon väsendtligare mån behöft till fälttjenst användas; mim
tider kunna komma, då möjligen äfven hos oss alla användbara krafter måste anlitas
för fredandet af ett älskadt -fosterland och försvaret af dess sjelfbestånd; och
skulle nu de tillgångar, landet af naturen eger till försäkrande af dessa vigtiga
ändamål, finnas i ett eller annat afseende mindre fullkomligt ordnade, blir del en
ovilkorlig pligt för den, som sådant befarar, att efter förmåga verka till afbjelpande
af det ofullkomliga och införande af något mera ändamålsenligt.»
»Om bevaringsåldern framflyttades ett år, så att beväringspligten först inträdde
med året näst efter det, hvarunder den beväringsskyldige fyllt tjuguett år, torde, i
22
Kongl Maj:'s Nåd. Prop M 3.
händelse några olägenheter af denna förändring för de beväringsskjldige sjelfva skulle
uppslå, dessa befinnas af så underordnad beskaffenhet, att derå icke, i en fråga af
den vigt som den förevarande, bör fästas afseende.»
»Deremot skulle beväringsålderns framflyttande, om ock endast med ett år,
medföra flera väsendtliga fördelar. Fäderneslandet kunde derigenom uti första beväringsklassen
påräkna ett betydligt större antal fullt vapenföra försvarare och de
beväringsskyldige sjelfva undginge lill en stor del det besvär och den kostnad, som
årligen för dem måste uppstå deraf, att de nödgas inställa sig vid beväringsmönstring,
för alt der möjligen kunna ställas på t ill vext eller förbättring såsom undermåliga
och kroppssvaga, med skyldighet dock att åter inställa sig vid ett följande års mönstring;
ett förhållande hvars vigt kan inses deraf, att t. ex. år 1855, eller det sista
år, för hvilket uppgifter erhållits, icke mindre än 3,775 beväringsynglingar befunnos
undermåliga och hade således från till en del aflägsna hemvist tågat till mönstringsorterna
blott för att tillsägas att året derpå dit återkomma till undergående af ny
besigtning »
»Dessutom skulle den ifrågasatta förändringen medföra för staten en betydlig
inskränkning uti de med sjukvården i fält förenade ITostnader, i den mån härens
leder förstärktes af mera härdadt och till kroppsbyggnaden kraftigare manskap; och
den ungdom, som till fullgörande af medborgerlig pligt ginge att ikläda sig krigarens
kall, då fäderneslandets väl det fordrade, skulle i vida mindre grad blifva
underkastad missödet att snarare finna sitt slutliga mål på sjukbädden genom fält—
lifvets öfveransträngning, än uti stridens ärorika faror. Fäderneslandet undginge ock
den förebråelsen och sorgen, att utan ändamål hafva uppoffrat en betydlig del af
sin befolkning, hvilken tvungits att förrätta mannavärf innan den hunnit förvärfva
mannakraft.»
»På grund af de vigtiga skäl, som vid denna maktpåliggande frågas bedömande
sålunda förekomma, och alldenstund fördelarne af förändringen så påtagligt
öfverväga dermed möjligen lörenade olägenheter, vågar jag i underdånighet tillstyrka,
att Nådig framställning till Rikets Ständer måtte a fl å tas derom: att skyldigheten alt
lill Rikets försvar ingå i allmänna Beväringen skall för hvarje svensk man vidtaga
försl med äret näst efter det, hvarunder den beväringsskyldige fyllt tjuguell
och fortfara till och med det år, hvarunder han uppnått tjugusex år; dock med
den utsträckning, att allt del Rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som vid utbrott
af krig är å sjömanshusen eller i magistraternas milor inskrifvet, skall vara skyldigt
att, mot befrielse från vapenöfning i fredstid, när Rikets försvar det påkallar,
tjenstgöra vid Eders Kongl. Maj:Is flotta från och med året efter fyllda ljuguett
är till och med året, då trettioett är fyllas, hvilken utsträckning i beväringsp/igten
likväl, i likhet med hrad förut finnes stadgadt, icke bör tillämpas hvarken på det
manskap, som efter krigets utbrott förhyres, eller pä sjö-kapitener och styrmän, ej
heller på machtmsler ä ångfartyg, tillhörande enskilda personer eller bolag »
Éungl. Majis Nåd. Prop. J\t 5.
;23
»Én annan fråga af hufvudsaklig vigt i afseende på allmänna Beväringen är
den om beväringsskyldighetens fullgörande genom legokarl. Några förändringar uti
de härom nu gällande stadganden synas af mer än ett skäl behöfliga.»
»Grundtanken för bevärings-inrätlningen är, att likasom en hvar är pligtig att
hafva lif och blod osparda för mensklighetens högsta intressen och efter förmåga
bidraga till befrämjande deraf, så böra ock de medborgare i staten, som genom
ungdom, rörlighet och kroppskrafter äro till krigstjenst de lämpligaste och för det
helas behof i andra afseenden de mest umbärliga, under visst antal år hålla sig
beredda att personligen utan åtskillnad för olika stånd och vilkor, deltaga i det
gemensamma fäderneslandets försvar. Derföre få ock, enligt författningens stadgande,
inga andra undantag härifrån ega rum, äu för dem, som redan valt krigs
ståndet
till sitt lefnadsyrke eller för annat vigtigt statsbehof finnas oumbärlige, samt
för dem, som i anseende till sjuklighet, lyten eller kroppssvaghet äro till krigstjenst
oförmögna. Men då denna vackra grundtanke i allmänhet gjort sig gällande vid
stiftande af beväringslagen, synes det hafva varit mera öfverensstämmande dermed,
om det aldrig tillåtits den beväriogsskyldige att genom legning anskaffa karl i sitt
ställe.»
»Som likväl legning allt ifrån början varit tillåten och en sådan tillåtelse numera
genom långvarigt begagnande blifvit häfdvunnen, torde svårligen någon ändring
härutinnan för närvarande kunna beredas. Emedlertid måste, så vidt möjligt är,
förekommas, att den medgifna iegningsrälten verkar lill minskning af de fördelar,
som af bevärings-inrättningen hos oss skäligen böra kunna väntas.»
»Lagstiftaren har visserligen sökt ordna förhållandet på det sätt, att beväringsmanskapet,
så vidt det finge ersättas medelst legokarlar, endast skulle bestå af fullt
dugligt och vapenfört folk och derföre stadgat, att till legokarlar inga andra finge
antagas, än sådane, som vore mellan 28 och 37 års ålder, samt derutöfver till
40 års ålder sådane, som förut varit i krigstjenst; men erfarenheten har visat, alt
legokarlarne i allmänhet håde till duglighet och pålitlighet i tjensten samt uppförande
i öfrigt äro betydligt underlägsna de ynglingar, som personligen fullgöra sin
beväringspligt. De legda bestå nemligen lill en stor del af sådane personer, som
till följd af bristande omtanka eller arbetsdrift ej lyckats att på annat sätt bereda
sig utkomst och de äro ofta lika tvetydiga till sin frejd som försumliga i sina
tjenstepligters uppfyllande. Bland de legokarlar, som förut varit i krigstjenst, ut
göres
största antalet af f. d soldater vid värfvade arméen, hvilka uttjenat sin kapitulationstid
och sedermera, dels af brislande håg för krigareyrket icke velat, dels i
anseende till oduglighet derför icke fått förnya kapitulationen, således i båda fallen
mindre lämpliga att öfvertaga andras beväringspligt. Dessutom företer sig i afseende
på många legokarlar det förhållande, att, när de tagit lega närmare slutet af den
medgifna legoåldern, en alltför lång lid förllutil sedan de sjelfva blifvit vapenöfvade,
så alt de hunnit längesedan förglömma den färdighet i vapen och militärisk tjenst
-
24 Kongl. Maj.ts Nåd. l‘iop. M 5.
göring, hvilken dé såsom beväringsynglingar inhemtat, samt dessutom hinna blifva
nog gamla innan deras legotid tilländalöper.»
»För att åtminstone i någon mån afhjelpa ett så menligt förhållande borde,
enligt min åsigt, legokarl ej få godkännas vid högre ålder än 34, eller vid högre
än 37 år, i fall han förut varit anställd i krigstjenst. Om legnings-rättigheten å
ena sidan så inskränktes, torde densamma deremot a andra sidan kunna erhålla den
utsträckning, att personer tillhörande Femte beväringsklassen, i fall beväringsåldern,
på sätt jag underdånigst föreslagil, skulle framflyttas ett år, äfven kunde få tili
legokarlar antagas.»
»Dessas anskaffande' blefve genom en sådan tillåtelse mycket underlättadt förde
beväringsskyldige, en fördel som i det närmaste kundo uppväga den här ofvan
ifrågasatta inskränkningen i legotiden, och beväringsmanskapets tjenstbarhet komme
att befrämjas genom yngre, få år förut vapenöfvade karlars antagande. Någon
minskning åter i det gagn och den säkerhet staten af bevärings-inrättningen nu
bar att påräkna, bör, genom tillåten legning bland beväringsmanskapet af 5:te
klassen, så mycket mindre kunna uppstå, som denna klass endast sällan kan komma
i fråga att till krigstjenst uppbådas samt för öfrigt, om denna beväringsklass
skulle redan vara uppbådad till tjenstgöring, någon leguing lika litet som värfning,
af manskap derifrån då kunde ega rum.»
»De utgifter, de beväringsskyldige få vidkännas för legokarlars anskaffande
uppgå årligen till ett inalles ganska ansenligt belopp, ehuru detta omöjligen kan till
siffran beräknas, enär legningskostnaderne efter omständigheterna och de enskildas
öfverenskommelser äro så olika, att, då de i somliga läll blott utgöra 20 eller 30
R:dr Riksmynt, de i andra deremot uppgå till flera hundrade R:dr. Om hvarje
klass af beväringsmanskapet antages til! blott 23,000 man och af dessa 3 på hundradet,
eller 1,230 lega karlar i sitt ställe, en beräkning, som icke är för hög,
enär t. ex. år 1834 legokarlarnes antal utgjorde 10 procent af de mönstrade, samt
om vidare antages, att legan i medeltal utgår med 73 R:dr Riksmynt årligen för
hvarje legd karl, eller lika med medeltalet för hela Riket af årliga rote- och rusthållsvakans-afgiften
för karl, så skulle beväringslegan, erlagd af 6,230 legande från
alla fem beväringsklassorne, uppgå till en summa af 468,750 R:dr Riksmynt
om året. En utväg funnes visserligen att till Rikets fördel och bevärings-inrätlningens
befrämjande använda de sålunda nu i legokostnader utgående summor, om all enskild
legning förbjöds och i stället stadgades, att hvarje beväringsskyldig, som önskade
blifva frikallad från personlig beväringstjenst, egde att, för erhållande af en dylik
befrielse, under fem års tid till staten erlägga en viss legoafgift, samt om Rikets
Ständer ansloge den härigenom blifvande statsinkomsten antingen lill bestridande af
kostnaden för en längre öfningstid åt hevärings-ungdomen eller till legande af bo”
värings
-
Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. M 3.
2.5
viiiiogskarlar genom vederbörande embetsmyndigheters försorg, så alt icke allenast
slaten bléfve förvissad alt erhålla dugligt manskap, ulan ock delta bland de redan
ultjenla beväiingsklasserna valda manskap, sorn emot erhållande af legopeoningen,
ånyo antog beväringsijenst, såmedelst kunde bilda en gammal slam äfven inom beväringen.
Meri, — då en dylik anordning möj'igen kunde hafva lill påföljd alt,
när krigets faror hotade, Bikels försvarsslyrka blefve ringare än påräknadt vore, i
fall antingen ett större antal beväringsskyldige då skyndade alt begagna den medgifna
rättigheten att erlägga legoafgift, eller ock denna afgift icke blifvit bestämd
till nog högt belopp, så att den erforderliga styrkan kunde dermed, äfven vid ett
inbrytande krig anskaflhs; saint härtill kommer, att genom införande af ofvanberörda
legoafgift, del till grund för bevärings-inrättningen liggande begreppet om personlig
beväringsijenst lätteligen kunde öfvergå till en sådan alldeles motsatt uppfattning af
denna prestation, att man i stället betraktade densamma såsom en skatte-afgift,
hvarigenom den förmögnare friköpte sig från ett åliggande, sorn den, hvilken icke
hade råd att betala penningar, nödgades fullgöra med sin person, — vågar jag,
vikande för dessa betänkligheter, hvilkas vigt jag inser, icke förorda vidtagandet af
nu antydda åtgärd.»
»Deremot får jag, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hos Eders Kongl.
Majit i underdånighet hemställa, alt Nådig Proposition måtte till Rikets Ständer
allåtas om den förändring i nu gällande stadganden orri legokarlars antagande för
beväringsskyldige, alt till legokarlar md kunna få antagas äfven de, som tillhöra
årets femte beväringsklass, men ingen legokarl godkännas vid högre ålder än fyllda
34 år, sä framt han icke förut varit anställd i krigstjenst, dä en sådan karl kan
godkännas intill fyllda 37 år.n
Detta Departements-Cbefens underdåniga yttrande, med
hvad deri blifvit föreslaget och hemstäldt, fann Kongl. Majit
godt, uppå Stats-Rådels öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan,
i Nåder gilla och bifalla.
Härefter uppläste Departements-Chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med de högslberörda särskilda Nådiga besluten, uppsatta underdåniga förslag
till Kongl. Majlis Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
l:o vissa ändringar i nu gällande stadganden om Beväringsmanskapet.
Itih. tilt R. Sti Prol. *886: &■ 1887. t> Sämb. J Afcli IO< Mufti
4
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. As 5
Kongl. Maj:t behagade, uppå Siats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, dessa underdåniga förslag i Nå ler gilla, och befallde
att, i enlighet dermed, Nådiga Propositioner, sådane de finnas
detta Protokoll bilagda, skulle lill Rikets Ständer afiåtas.
Ex protocollo
J. Ax. Torenstedt.
STOCKnor.M, tryckt iios jon. beckman, 18S6.
Kongl. Maf.ls Nåd. Prop. N:o 4. 1
HT:o 4.
Ari!;, till Exp.-Ulsk. d. 12 Nov. 1336, lil. 2 e. ra.
KONGL. MAJIS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om upphörande aj Furagepassevolnns-afgiften
vid beridna Hus (hälls-Re g emen ten a j
Gifven Stockholms Slolt den 28 Oktober 4856.
Då, i afseende på hästarnes vid indelta kavalleriet underhåll vid möten och mönstringar,
vare sig att delta underhåll besörjes in natura af Rusthållarne sjelfve eller
att bestyret dermed öfvertages af kronan emot viss afgift af Rusthållarne, det är oneklig!,
att i begge fallen håde kostnad oell besvär för Rusthållarne äro dermed förenade,
har Kongl Ma:jt, sorn, i betraktande af Statens i allmänhet ökade tillgångar, funnit skäligt,
att någon lindring beredes i rustningsbesväret, hvars tyngd vid många tillfällen
blifvit öfverklagad, nu velat föreslå Rikets Ständer, att en sådan lindring måtte Rusthållarne
beviljas medelst Statens öfvertagande af kostnaden för nummerhästarnes underhåll
vid möten.
Furage-passevolans-afgiften, som de rustande vid indelta kavalleriet erlägga
till statsverket, emot befrielse att vid möten och mönstringar samt under marscherna
dit ryttare-hästen underhålla, utgår, jemlikt Kongl, kungörelsen den 27 Mars 1830,
med 25 Ldl. hö, 1 tunna bafra och 5 Lfil. råghalm, antingen in natura eller i penningar
efter Länens markegång, hvarom öfverenskommelsen senast blifvit förnyad genom
Kongl. Brefvet den 3 September 1844, ehuru ett mindre antal rusthåll, som då
vägrade ingå på denna passevolans, sjelfve besörja hästens utfodring vid dessa tillfällen;
och har ifrågavarande afgilt, som förut med sin verkliga uppbörd årligen ingick
till anslaget å 4:de Hufvud-Iiteln för indelta Arméens möteskostnader, numera, till
följd af Rikets Ständers beslut vid 1850 och 1851 årens Riksdag, blifvit ersatt med ett
efter tio års medel-markegångspris förslagsvis beräkoadt anslag al 33,940 R:dr Banko.
Om furage-passevolansen eller den deremot svarande natura-praestationen kommer
att upphöra, samt ryttare-hästens utfodring att af statsmedel bestridas, anser Kongl.
Ma;jt en lika lättnad i rustningsbesväret vid de beridna Kavalleri-Regementena böra
Bih. till /?. St. Prol. 4856 & 4857. 4 Sand. 4 Afd. 44 Rlijt. 1
2
Kongl. Maj:t.i Nåd. Prop. N:o 4.
tillgodokomma både effektivt rustande nummer och sådana nummer, hvilka dels erlägga vakans-afgift
antingen för karl eller för häst eller för beggedera, och dels, i stället för rustning,
utgöra bingslhållning, enär furage-passevolansen påtagligen ingått i beräkning vid bestämmandet
al vakans-algiften eller hingst-håll ni ngs-pnestationen. Antalet af nummer, för hvilka
en sådan lättnad nu i frågaställes, blifver då följande, nemligen:
vid Lif-Regemenlets Dragon-Korps 505
,, Dito Dito Husar-Korps 500
,, Smålands Husar-Regemente 500
„ Skånska Husar-Regementet  1000
,, Dito Dragon-Regementet 1000
tillhopa 3,505 rusthåll.
Hvad angår Jemtlands Hästjägare-Korps, der, i likhet med hvad vid de indelta
Kavalleri-Regementena och Korpserna fortfarande kommer att ega rum, hästarna endast
under marschen lill möten och mönstringar utfodras af de roteringsskjldige, men på
sjelfva mötes- och mönstrings-slällena af kronan, och hvartill ett särskildt anslag af
1,940 R:dr årligen, som innefattas i ofvannämnda anslag af 33,940 R:dr, finnes anvisadt,
anser Kongl. Majit någon ytterligare lättnad i furagerings-skyldighelen vid denna
Korps för vederbörande rotehållare icke påkallas, i synnerhet som väsendtligt bidrag lill
rustningen derstädes utgå från Jemtlands Roterings-kassa.
Enligt skedd beräkning har medelvärdet, under de tio sistförfiutna åren, å furage-persedlarne
uppgått för år till 10 R:dr 41 sk. 5 rst. Ranko per nummer; hvadan
för nu ifrågavarande 3,505 nummer uppkommer en kostnad för statsverket af omkring
38,074 R:dr 13 sk. 5 rst. samma mynt, motsvarande 57,111 R:dr 42 öre Riksmynt;
hvilken dock, i anseende till årligen omvexlande pris å furage-artiklar, blifver underkastad
någon förändring; och vill Kongl. Majit i nåder föreslå Rikets Ständer, att
ifrågavarande kostnad finge bestridas af det förslagsanslag på 4:de Hufvud-Titeln, som
enligt Kongl. Majits till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition, angående Stalsververkets
tillstånd och behof, skulle uppföras till indelta arméens vapenöfniugar i allmänhet;
hvaremot, såsom följd af Ruslhållarnes befrielse från samma kostnad, den bland
Statsverkets inkomster upptagna ■”Furage-afgift af indelta Kavalleriet’’ komme att försvinna.
Utaf berörda anslag ä 4:de Hufvud-Titeln skulle bestridas ej allenast underhållet
vid möten oeh mönstringar af ryttare-häslarne, utan äfven den deremot svarande ersättningen
lill Regementenas och Korpsernas löningsfonder och musik-kassor för dit anslagna
vakans-algiter, hvilka sålunda komme att förminskas, äfvensom till de rustande
för nummer, som åtagit sig hingsthållning.
För öfrigt har Kongl. Majit vid den nu föreslagna förändringen med Ruslhållarnes
furage-afgifter velat fästa det uttryckliga vilkor, att berörda förändring om den
jemväl af Rikets Ständer bifalles, kommer att fortfara endast så länge, som nödiga medel
å 4:de Hufvud-Titeln finnas för ändamålet anvisade.
Vidkommande särskildt de afsultna Kavalleri-Regementena eller Korpserna, anser
Kongl. Majit dessa icke böra af den för de beridna Rusthålls-Regementena nu föreslagna
lindring blifva delaktiga, enär de förra genom förmånen af afsittningen redan
åtnjuta all den lättnad, som skäligen kan dem beviljas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
/I. F. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N.-o 4.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landt fiirst ars- ärenden, hållet inför Hans
Majit Honungen i Siats-Rådet å Stockholms slott den 28
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitiae-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Minislern för Utrikes Årenderne Friherre Lagerheim,
Siats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almquist.
Siats-Rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Grefve Gyldenstolpe,
anförde i underdånighet:
3:o.
När Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens Riksdag för sin del beslöto Mötes- Angående
passevolans-afgiftens upphörande, förklarade Rikets Ständer tillika i afseende å den uppkörande
från Rusthållarne vid indelta Kavalleriet utgående Furage-passevolansen, att, allden- af Puragestund
någon förändring uti hvad Rusthållare af ålder ålegat alt vid möten besörja passevolansryttare-hästarnes
furagering icke skäligen syntes böra ega rum, enär Rusthållarne afgiften
äro pliglige att hela året underhålla nummerhäslarne, och någon ökad kostnad genom vid beridna
dylikt underhåll vid mötena således egentligen icke uppkomme, Rikets Ständer ansågo Iiusihållssig
icke ega anledning medgifva den nu gällande Furage-passevolans-afgiftens upp- Ilegemenhörande
och anvisande af Stats-anslag till de kostnader, hvarför densamma är beräknad. tena.
Då likväl, vare sig alt häslarnes underhåll vid möten besörjes in natura al
Rusthållarne sjelfva eller alt detta underhållsbestyr öfvertages af kronan emot viss afgift
af Rusthållarne, det torde vara onekligt, att i begge fallen både kostnad och
besvär för Rusthållarne äro dermed förenade, ansåg Departements-Chefen, för den händelse
Kongl. Maj:t, i betraktande af Statens i allmänhet ökade tillgångar, nu skulle
linna för godt föreslå Rikets Ständer någon lindring i rustningsbesväret, hvars tyngd
vid många tillfällen blifvit öfverklagad, sig böra i underdånighet hemställa, att en sådan
lindring måtte Rusthållarne beviljas medelst Statens öfvertagande af kostnaden
för nummerbästarnes underhåll vid möten.
Furage-passevolans-afgiften, som de rustande vid indelta Kavalleriet erlägga
(ill Statsverket, emot befrielse att vid möten och mönstringar samt under marscherna
dit ryttare-hästen underhålla, utgår, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 27 Mars 1830,
med 25 LfL hö, 1 tunna hafra och 5 L£f. råghalm, antingen in natura eller i penningar
efter Länens markegång; och öfverenskommelsen derom hade sednast blifvit
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 4.
förnyad genom Kongl. Brefvet den 3 September 1844. Ett mindre anta! Rusthåll,
som dä vägrade ingå på denna passevolans, besörjde sjelfve hästens utfodring vid
dessa tillfällen. Ifrågavarande afgift, som förut med sin verkliga uppbörd årligen ingick
till anslaget å 4:de Hufvudtiteln för indelta Armeens möteskostnader, hade numera,
till följd af Rikets Ständers beslut vid 1850 och 1851 årens Riksdag, blifvit
ersatt med ett efter 10 års medelmarkegång-pris förslagsvis beräknadt anslag af 33,940
R:dr B:ko.
Om Furage-passevolansen eller den deremot svarande natura prestationen
komme att upphöra, samt ryltarehästens utfodring att af statsmedel bestridas, ansåg
Departements-Chefen en lika lättnad i rustningsbesväret, vid de beridna Kavalleri-Regementena
böra tillgodokomma både effektivt rustande nummer, och sådana nummer, hvilka
dels erlägga vakans-afgift antingen för karl eller för bäst eller för beggedera, och dels,
i stället för rustning, utgöra hingsthållning, enär Furage-passevolansen påtagligen ingått
i beräkning vid bestämmandet af vakans-afgiften eller hingsthållningspreslationen.
Antalet af nummer, för hvilka en sådan lättnad nu ifrågaställdes, blefve dä
följande:
vid Lif-Regemenlets Dragon-Korps 505
,, Li('-Regementets Husar-Korps : . . 500
,, Smålands Husar-Regemente 500
,, Skånska Husar-Regementet 1,000
,, Skånska Dragon-Regementet . . .
1,000
tillhopa 3,505 rusthåll.
Hvad angår Jemtlands Häst-Jägare-Korps, der, i likhet med hvad vid de indelta
Kavalleri-Regementena och Korpserna fortfarande komme att ega rum, hästarne endast
under marchen till möten och mönstringar utfodrades af de roteringsskyldige,
men på sjelfva mönstrings- och mötesslällena af kronan, och hvartill ett särskildt anslag
af 1,940 R:dr årligen, som innefattas i ofvannämnde anslag af 33,940 R:dr, funnes
anvisadl, ansåg Departements-Chefen någon ytterligare lättnad i furagerings-skyldigheten
vid denna korps för vederbörande rotehållare icke påkallas, i synnerhet som
väsendtliga bidrag till rustningen derstädes utgingo från Jemtlands Roteriögs-kassa.
Enligt uträkning hade medelvärdet, under de 10 sistförflutna åren, å furage-persedlarne
uppgått för år till 10 R:dr 41 sk. 5 rst. Banko per nummer, hvadan för nu ifrågavarande
3,505 nummer skulle för Statsverket uppkomma en kostnad af omkring
38,074 R:dr 13 sk. 5 rst. samma mynt, motsvarande 57,lil R:dr 42 öre Riksmynt;
hvilken dock i anseende til! ärligen omvexlande pris å furage-artiklar blefve underkastad
någon förändring; och torde Kongl. Maj:t i Nåder föreslå Rikets Ständer att ifrågavarande
kostnad (inge bestridas af det förslagsanslag på 4:de Hufvudtiteln, som enligt
Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer allåtna Nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof skulle uppföras lill indelta Arméens vapenöfningar i allmänhet;
hvaremot såsom följd af rusthållarnes befrielse frän samma kostnad den bland Statsverkets
inkomster upptagna ”Furagc-afgift af Indelta Kavalleriet" komme alt försvinna.
Utaf berörda anslag å 4:de Hufvudtiteln skulle bestridas ej allenast underhållet
vid mölen och mönstringar af ryttarehästarna, utan äfven den deremot svarande ersättningen
till Regementenas och Korpsernas löningsfonder och musik-kassor lör dit anslagna
vakans-afgifter, hvilka sålunda kommo alt förminskas, äfvensom till de rustande
för nummer, som åtagit sig hingsthållning.
För öfrigt hemställde Departements-Chefen i underdånighet alt den nu ifrågaställa
förändringen med rusthållarnes furage-afgifter måtte af Kongl. Maj:t med
-
Kongl. Majlis Nåd. Prog. N:o 5. 5
gifvas under det uttryckliga förklarande, att den kommer att fortfara endast så länge,
som nödiga medel ä 4:de Hufvud-Titeln finnas för ändamålet anvisade.
Vidkommande serskildt de afsuttna Kavalleri-Regementena eller Korpserna, ansåg
Departements-Chefen dessa icke böra af den för de beridna rusthålls-regementena nu
föreslagna lindring blifva delaklige, enär de förra genom förmånen af afsittningen redan
ålnjölo all den lättnad, som skäligen kunde dem beviljas.
Departements-Chefens i förevarande ämne gjorda underdåniga framställningar,
deri Stats-llådets öfriga ledamöter instämde, blefvo
al Kongl. Maj.t i Nåder gillade ocb bifallna.
Härefter uppläste Departements-Chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med de högslberörda särskilda Nådiga besluten, uppsatta underdåniga förslag till
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
3:o upphörande af furage-passevolans-afgiften vid beridna rusthålls-regementena.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Slats-Rådels underdåniga tillstyrkan,
dessa underdåniga förslag i Nåder gilla, och befallde att, i enlighet
dermed, Nådiga Propositioner, sådana de finnas detta Protocoll
bilagda, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex prolocollo
,/. Ax. Torensledl.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 12 Nov. 1856, kl. 2 e. m,
KONGL. MALTS
Nådiga. Proposition lill lii kds Ständer i fråga om beräkningsgrunden
Jör salpeterhjalpens utgörande inom en del aj Södermanlands
Län; Gifven Stockholms slott den 50 Oktober 1856.
Sedan, i sammanhang med ett den 7 Maj 1849 afgifvet underdånigt utlåtande
öfver väckt fråga om Nådig förklaring i afseende å sättet för salpeterhjelpens utgörande
inom Calmar, Jönköpings och Kronobergs Län, Kongl. Maj:ts och Rikets KammarKollegium
anmält, att nyssnämnda ränta inom Akers, Daga och Selebo härader samt
Barfva socken i Rekarne härad af Södermanlands Län skall, på helt mantal, utgöras
med £:dels stafrum ved, som liqvideras efte'r markegång, och Kongl. Maj:t, med anledning
häraf, anbefallt Kammar-Kollegium alt, sedan orsaken till detta beräkningssätt blifvit
närmare undersökt, inkomma med underdånigt yttrande, huruvida, beträffande denna
6
Iiong/. Maj-.ts Nåd. Prop. N-.o o.
utskvlds beräknande inom sistberörda Län, sådane omständigheler förelunnes, som lill
någon förändring deruti borde föranleda; bar Kongl. Maj:!, efter det Kammar-Kollegium
den 15 November 1853 underdånigt ytlande i ämnet afgifvit samt sedermera,
gemensamt med Kongl. Maj:ts och Rikets Stals-Konlor, enligt särskild meddelad Nådig
föreskrift, den 28 nästlidne Mars ylterligare upplysningar i frågan meddelat, della
ärende Sig föredragas låtit, och dervid, bland annat, inhemtat: att salpeterhjelpen väl
utgör en i hemmantalsräntan inbegripen hufvuddel, men icke allestädes i Riket utgår,
utan från början uppkommit derigenom, att på de ställen, der Salpelersjuderier inrättades,
allmogen i orten ålades alt dit framföra de persedlar och utgöra de dagsverken,
som för Salpetersjudningen erfordrades: — att denna skyldighet i allmänhet upphört
till följd af Kammar-Kollegii, på nådig befallning, den 28 April 1638 utfärdade circulärbref:
— alt, då likväl, utom det alt penningar i enlighet dermed erlades, en del af
allmogen fortfarande betungades med att utgöra ved, mat och ”annan forderskap” till
Salpetersjudarne m. m., Kongl. Maj:t uti 14 § af nådig Resolution å allmogens besvär
den 13 December 1644 förordnat, att delta missbruk skulle upphöra och allmogen befrias
från all annan postation i detta afseende, än salpelerhjelpens betalande i penningar
efter deröfver fattad ordning: — alt äfven inom Södermanlands Län salpeterbjelpen
ej utgöres i andra delar af Länet, än der Kronan förut haft Salpelersjuderier anlagda,
hvadan bela Jönåkers, Rönö, Hölebo samt Öster- och Wester Rekarne härader, med
undanlag af Barfva socken, äro derifrån befriade samt alt inom Oppunda och Willåttinge
härader Allmogen väl i början af 1600-talet utgjort aska, halm, ved och dagsverken
in natura till ett Salpetersjuderi i Lerbo socken, men på grund af förenämnde förordnande
af år 1638 fått i dess ställe erlägga penningar, först med en förhöjning af
4 sk. Silfvermynt eller tillsammans En daler af hvart helt behållet mantal, hvilken förhöjning
dock från och med år 1651 försvunnit, så alt derstädes numera erlägges endast
kronovärdet å persedlarne med 28 sk. Silfvermynt eller fjorton skillinge!- banko af hvart
mantal skatte och krono: — att, i afseende på Akers, Daga och Selebo härader, vid anställd
undersökning sig visat, att från och med år 1601 allmogen derstädes till ett salpetersjuderi
i Taxinge socken framkört, dels ved, dels stockar, halm och aska, dock ej
hvarje år från alla eller hela häraderna och ej heller efter bestämd grund, men att dessa
åligganden för bemälde härader, tillhörande det så kallade Lifgedinget, enligt Nådigt
Bref den 18 Oktober 1622 blifvit förvandlade till en mark penningar af hvar ’’hel bonde”,
i följd hvaraf salpeterhjelpen blifvit debiterad och uppburen i penningar med en
mark eller 8 öre Silfvermynt af hvarje helt mantal lill och med år 1633: — att följande
året i räkenskaperna debiterats, utan någon känd eller uppgifven orsak, för hvarje
mantal j stafrum ved, hvarå värdet den tiden var lika, eller 8 öre silfvermynt och
hvilken blifvit levererad lill Skeppsta bruk: — att, denna debitering af ved sedermera
fortfarit och veden under några är blifvit för en daler stafrummet försåld, hvaremot från
1660 till 1717, då Lifgedinget upphörde, de skattskyldige fält densamma med penningar
till samma pris betala: — alt, enligt den 13 December 1717 Nådigst fastställd och till
år 1725 gällande jordeboksmethod, salpeterhjelpen återförts till kronovärderingspriset
eller 8 öre Silfvermynt för j- stafrum vid af hvarje mantal skatte och krono, men enligt
1727 och följande årens räkenskaper blifvit erlagd efter markegång med en Daler
16 sk. för hvarje stafrum, hvilket markegångspris år 1735 fastställdes såsom ständigt:—
att sedan räntepersedlarnes utgörande efter ständig markegång blifvit genom Kongl.
Förklaringen och Påbudet den 15 December 1756 upphäfdt, denna räntepersedel utgått
efter årligt markegångspris: — att salpeterhjeljven efter enahanda beräkning utgått inom
Barfva socken i Öster-Rekarne härad, emedan denna socken år 1614 blifvit förlagd till
Åkers härad och sedermera tillhör Lifgedinget och Gripsholms län till 1639, då den
Kongl. Maj.ts. Nåd. Prop. N:o 5.
7
blifvit återlagd lill Rekarne: — att, efter Kammar-Kollegii åsigt omständigheterna här
i lika om ej högre grad, än för Småland och Öland, föranleda till den förändring med
salpeterhjelpens utgörande, att den må betalas med penningar efter en gång faststäldt
pris af en mark eller 8 sk. silfvermynt, lika med fyra skillingar banko för hvarje mantal
skatte och krono i Åkers, Selebo och Daga härader samt Barfva socken i Södermanlands
Län, helst afgiftens förvandling till stafrum ved icke kan härledas från någon i behörig
ordning meddelad föreskrift, ulan synes hafva uppkommit, antingen genom missbruk,
eller ock att nyssnämnde vedqvanlitet, den tid, förändringen skedde, gällde lika med
förberörde penninge-afgift, men all nu, då värdena till den grad förändrats, att ett stafrum
ved i Södermanlands Län, enligt 1853 års markegångstaxa, gällde 5 R:dr 24 sk.
banko, eller icke mindre än 22 gånger sitt kronovärde, och hvarje hemman i denna
ort följaktligen linge betala i salpeterhjelp 1 R:dr 40 sk. i stället för blott 4 sk.
banko, allt skäl förefunnes att i detta afseende återinföra den ursprungliga skattskyldigheten:
vid verkställandet hvaraf likväl ersättningar till indelningshafvare och andra
räntetagare samt anslag af statsmedel för detta ändamål ifrågakomme; — samt slutligen
att, sedan Kongl. Maj:t med föranledande häraf, under den 19 Maj 1854 låtit förständiga
Kammar-Kollegium och Stats-Kontoret att låta upprätta specificerade uppgifter,
som utvisa beloppet i medeltal för sednast förflutna tio år af den salpeterhjelp som
utgår lill de särskilta tjenstemän, verk eller inrättningar, hvilka häraf hafva inkomst,
äfvensom den skillnad, som för hvar och en af dem skulle uppkomma, derest den ifrågaställde
förändringen i afseende på salpeterhjelpens beräkning inom förenämnde orter al
Södermanlands Län komme ali ega rum, bemälde Embetsverk, uti skrifvelse den 28
näslförflulne Mars, aflemnat en sådan af Kammar-Kollegii Första Provins-Kontor sammanfattad
uppgift, utvisande, att skillnaden mellan hittills beräknad salpeterhjelp i medeltal
för åren 1844—1853 och samma utskylds till penningar å 4 sk. banko för hvarje
mantal föreslagna belopp skulle, sedan derifrån blifvit undanlagne de Landtslatstjenstemäns
indelningar, om hvilkas indragning lill Kronan i utbyte emot kontanta löneanslag,
Kongl. Maj:t under den 22 November 1855 i nåder förordnat, utgöra:
För Åkers styckebruk, lill hvilket salpeterbjelpen af hemmanet
N:o 1 Barksäter i Barfva socken är anslagen .... 20. 4.
„ Södermanlands Regimente  23: 32: 11. f.
,, Fjerdingsmännen i 12 socknar 6: 13: 2.
„ Häradshöfdingen i ofvannämnde härader, hvilken uppbär
räntan af Häradshöfdinge-boslället Norrby i Åkers socken 2: 26: —
och för Borgmästaren i Mariefred, såsom innehafvare af räntan
utaf hemmanet Svansta N:o 1 i Kernebo socken ... 1: 33: 4.
eller tillsammans R:dr 34: 29: 9|£.
På grund af hvad Kammar-Kollegium uti sitt underdåniga utlåtande af den 15
November 1853 anfört och upplyst i frågan om salpeterhjelpens utgörande inom Åkers,
Daga och Selebo härader samt Barfva socken uti Öster Rekarne härad af Södermanlands
Län, har Kongl. Maj-.t för Sin del funnit skäligt, att, i öfverenstämmelse med
Kongl. Maj:ls och Rikets Ständers i afseende på denna räntas utgörande inom de Småländska
länen fattade beslut, salpeterbjelpen jemväl inom förenämnde delar af Södermanlands
Län må erläggas med penningar eiler kronovärde på sätt i allmänhet inom
Riket eger rum; och då för tillvägabringandet af en sådan förändring erfordras, att
nöjaktiga anslag varda beviljade till godtgörande af den genom samma förändring uppkommande
minskning uti stadgade och vid lönereglering beräknade inkomster, vill Kongl.
Maj:t härmed i Nåder föreslå, dels att ett årligt anslag af Tjugutre Riksdaler, 32
skiilingar 11 rst. banko eller Trettiofem Riksdaler 53 öre Riksmynt, motsvarande den
8
Kongl. Mnj:ts. Nåd. Prop. N:0 5.
genom förändringen uppkommande minskning uti de för Södermanlands Regemente vid
1833 års lönereglering afsedda indelta löningsanslag, må af Rikets Ständer å Riksstatens
Fjerde flufvudtilel uppföras och der tilläggas förutvarande anslaget i penningar, •—
dels äfven att, till ersättning för ännu i tjenst varande Fjerdingsman må på allmänna
indragningsstaten anvisas ett emot hvars och ens förlust svarande belopp, hvilket vid
innehafvarens afgång bör indragas och upphöra; hvaremot, enär innehafvaren af Åkers
styckebruk, äfvensom Borgmästaren i Mariefred, åt hvilken räntan af hemmanet Svansta
N:o 1 i Kernebo socken är på lön anslagen, icke äro berättigade att utlaga de
dem tillkommande hemmansräntor efter andra grunder, än som för utgörandet af Kronans
behållna räntor äro i allmänhet stadgade, Kongl. Majit anser någon ersättning
till dessa indelningshafvare för minskad inkomst genom förändrad ordning för salpeterbjelpens
erläggande icke böra ifrågakomma, lika litet som för innehafvaren af Häradshöfdingsbostället
Norrby i Åkers socken, till hvilken räntan af detta boställe är
anslagen.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars åtgärd denna Nådiga Proposition varder hänvisad; och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Dalum
ut supra.
OSCAK.
./. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stuts-Rådet å Stockholms Slott den 50 Oktober
'185 G.
Närvarande:
lians Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens Stals-ministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Lagerheim ;
Stats-råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Ahnqvist.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut faltadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits Nådiga
Kony/. Ma/ds Nåd. Prop. N.o 6.'
9
Proposition till Rikets Ständer i fråga om beräkningsgrunden för salpeterhjelpens utgörande
inom en del af Södermanlands län.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets lillstjrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant del finnes detta protokoll
bi lagd t, och befäl 11 e, att Nådig Proposition skulle i öfverensstämmelse
dermed, lill Rikets Ständer aflålas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
i\ o G.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d, 13 Nov. 18S6, kl. 11 f. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om disposition af
Sex stycken holmar i Götheborgs och Bohus läns skärgård;
Gifven Stockholms Slolt den 50 Oktober 185G.
Sedan, i följd af Rikets Ständers vid 1844 och 1845 årens riksdag, enligt Nådig
Proposition, meddella beslut och Kongl. Maj.ts derå grundade Nådiga bref af den
10 Mars 1845, Kongl. Maj.ts och Rikets Kammar-Kollegium den 25 April samma år
till allmän efterrättelse och kännedom kungjort, alt 116 stycken, i Kollegii Kungörelse
uppräknade, kronoholmar i Götheborgs och Röhus län finge, ulan afgift till kronan,
tillsvidare upplåtas lill fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk undersåte, har,
med anledning af Kongl. Maj:ts Befailningshafvandes i ofvannämnda län, under behandlingen
af delta mål gjorda hemställan, alt alla andra med de nyssberörda jern- ,
förliga holmar mätte blifva fria förklarade, derest de ej innehålla större jordrymd,
Kammar-Kollegium uti underdånig skrifvelse den 7 September 1855 föreslagit, alt så
beskaffad åtgärd måtte ega rum i afseende å följande, till Götheborgs och Bohus läns
skärgård hörande, sex holmar, nemligen: l:o. Råssholmen, 2:o. Lilla Fiskholwen,
.‘i:o. häften med Kullen och Ragnildsskär och 4:o. Vadboskären i Tanums socken
och härad, hvilka, under någon tid utarrenderade tili egarne af lägenheten Källareholmen
emot en gemensam ränta af 16 sk., blifvit, efter upplåtelsetidens slut, den 10
Juni 1853 skatllagde, och äro, med afseende derå alt dessa bolmar endast lemnade
sommarbete åt några få får och att fisket omkring desamma vore högst obetydligt,
räntorne föreslagne för Rossholmen med grund lill 2 sk.
„ lilla Fiskholmen 2 ,,
,, Käften med Kullen och Ragnildsskär 8 ,,
,, Vadboskären, 5 stycken 4 ,,
tillsammans B:ko 16 sk.
Eib. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2
10
Kongl. Mnj-.ts Nåd. Prop. N:o 6.
hvilken ränta nuvarande egarne af Källareholmen erbjudit sig att framgent till kronan
erlägga. .
5:o. Roglin i Q ville socken och härad, hvilken hittills, emot 8 sk. årligen, af
åboerne å mantal Rågön begagnade holme, vid skattläggning den 8 Juni 1853, blif
vit,
såsom * endast lemnande sommarbete för några får och saknande fiske, upplagen
till en årlig ränta af 8 sk. B;ko, den åboerne å Kalfön vid skattläggnings-tillfället erbjudit
sig alt, för holmens begagnande, till kronan framdeles erlägga; och
6:o. Hålön i Thorsby socken och Inlands Södre härad, hvilken, icke i Jordeboken
införda holme Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter föregången undersökning,
genom utslag den 18 April 1853, och Kammar-Kollegium, vid pröfning af detta
utslag, förklarat vara af Krono-natur och böra i sådan egenskap uti Jordeboken antecknas:
varande vid nämnde den 10 Juli 1852 verkställda undersökning utrönt, alt Hålön,
af mindre omfång, ligger ytterst i skärgården l j mil från fasta landet och består endast
af kala berg meri deremellan belägna små gräsvallar eller torlvor, knappast tjenliga
till sommarbete för 2 får med 2 lamm, hvadan ock skattläggningsmännen ansett
årliga afgiften för holmen kunna uppskattas till högst 1 R:dr 16 sk. Banko, som derför
blifvit af en person erbjuden i arrende.
Med' afseende å hvad sålunda blifvit upplyst angående ifrågavarande sex Kronoholmars
beskaffenhet samt den ringa inkomst, som genom deras utarrenderande eller
skatleförsäljning kan kronan tillskyndas, vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med
Kammar-Kollegii underdåniga hemställan, härigenom i Nåder föreslå, del Rikets Ständer
måtte medgifva, att ofvan omlörmälda sex Kronoholmar må, pä sätt genom förut
åberopade Kongl. Bref af den 10 Mars 1845 blifvit angående åtskilliga andra dylika
lägenheter förordnadt, tillsvidare upplåtas till flitt och allmänt begagnande af hvarje
Svensk undersåte, utan någon afgilts erläggande till kronan, samt under iakttagande,
ali sådant i Jordeboken behörigen antecknas.
De detta ärende rörande handlingar skola framdeles tillställas det Rikets Stän
ders
Utskott, som kommer att ärendet behandla; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj-Is Nåd, Prop. N:o 6.
11
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 30
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Juslilie-Stals-Minislern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Slats-Räden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Chefen för Finans-Departementet, Stals-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut faltadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition till Rikets Ständer i fråga om disposition af sex stycken holmar i
Götheborgs och Bohus läns skärgård.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rädets tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes della Protokoll
bilagdt, och befallte, att Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer ailatas.
Ex Protocollo
L. L. Fries.
12
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. N.-o 7.
I¥sö 7.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 15 Nov. 1836, kl. 11 f. ra.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående vtbijte af kronoIan
sman sboställena Melby och Näsby emot kronoska/tehemma.
net
Oktober 1856.
Hos Kongl. Maj:l bär Landshöfdinge-Embetet i Calmar län i underdånighet anmält
och förordat en af Länsmannen i Gräsgårds härad af Ölands Södra Mot, L. P.
Marmolin till Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i länet ingifven ansökning, alt de af
bemälde länsman nu innehafda tjenstebohemman, -j- mantal N:o 2 Melby i Segerstads
socken, och -f3e mantal N:o 8 Näsby i Ås socken, hvilka hemman, såsom belägna på
l,j mils afstånd (rån hvarandra och aflägse håde från landshöfdinge-residensel och ortens
tingställe, hvarken kunde af boställshafvaren i sambruk skötas, eller med fördel
för tjensten bebos, mätte få utbytas emot det mera välbelägna kronoskatte-hemmanet
/jj mantal N:o 9 Bredinge i Kastlösa socken, hvilket Marmolin för sådant ändamål
inköpt.
Af Kongl. Maj:! s och Pikets Kammar-Kollegii häröfver infordrade underdåniga
utlåtande, jemte öfriga till detta ärende hörande handlingar inhemtas: att, enligt Jordeboken,
hemmanet Näsby N:o 8 i Ås socken består af £ mantal, hvaraf blifvit lill skatte
försålda, den 20 Januari 1829, mantal och den 31 December 1850 likaledes T36
mantal, samt genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes utslag den 17 Juli 1823 ^fgmantal
äro vordna anslagna till bohemman åt länsmannen i Gräsgårds härad, hvarförutan
hemmanet har sig åsatt en ränta af 7 R:dr 2 sk. 4 rst., sorn är kronan behållen,
kronotionde 10| kappar råg och 16 kappar korn samt utmarks skatt kappar,
hälften råg och hälften korn, deltager i roten N:o 60 för f mantal och är genom
Kammar-Kollegii bref den 3 Juni 1829 anslaget till posthemman :—att hemmanet Melby
N:o 2 i Segerstads socken, med en kronan behållen ränta af 4 R:dr 26 sk. 3 rst.,
kronotionde 5j- kappar råg och 10|- kappar korn, samt utmarks-skatt 6§ kappar, hälften
råg och hälften korn, beslår af } mantal, deraf | mantal blifvit den 15 Oktober
1828 till skatte såld t, och det öfriga \ mantal genom Kammar-Kollegii utslag den 28
Juli 1817 anslaget till bohemman åt förbemälde tjensteman, och deltager i roten N:o 45
Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N;o 7.
13
för 1 mantal; — att hemmanet N:o 9 Bredinge i Kastlösa socken utgör £ mantal, som
den 27 Februari 1811 blifvit till skatte försåld t, drager en ränta af 10 R:dr 13 sk. 9
rst., kronan behållen, samt kronotionde lljf kappar råg och 21g kappar korn och utmarks-skalt
ly\ kappar, hälften råg och hälften korn, hvarförutan hemmanet deltager
i roten N:o 80 för ett helt mantal; — att länsmans-bohemmanen Melby och Näsby,
tillsammanslagna, äro till mantalet alldeles lika med det lill vederlag föreslagna skattehemmanet
Bredinge; och att, ehuru förstnämnda båda hemman hafva icke obetydligt större
egorymd än Bredinge, nemligen 22 tunnland 14,445 kappland uppskattad jord, öfverviglen
i delta hänseende dock till större delen faller på afrösningsjorden, hvaremot
sistberörde hemman är vida bättre i anseende lill jordens större bördighet, har ungefärligen
lika årligt utsäde med de 2:ne andia och underhåller större antal kreatur: utvisande
för öfrigt hemmanens taxeringsvärden, som enligt 1853 års taxeringslängd
utgöra
och för mantal Bredinge N:o 9 » 1,911: — —
att sistnämnda hemman öfverstiger med icke mindre än 629 R;dr sammanräknade taxeringsvärdet
af de 2:ne nuvarande bohemmanen; — samt slutligen att intetdera af dessa
hemman är så beläget, alt länsmannen i Gräsgårds härad kan der beqvämligen hafva
sin hostad och icke heller så inkomslgifvande, att derå kan af jordens afkastning bekostas
och underhållas åbyggnader af den storlek och beskaffenhet, som boställshafvarens
någorlunda belåtenhet påkallar, hvaremot Bredinge skall vara synnerligen väl beläget
lill bostad för länsmannen och är försedt med åbyggnader, tillräckliga för hans
behof; — vid hvilket förhållande Kammar-Kollegium, då ifrågaställa byte skulle bereda
kronan ej blott ett för berörde länsmanstjenst i flera hänseenden mera lämpligt bohemman,
utan äfven ett i jord- och åbyggnader fullgod t, om icke bättre vederlag för
nuvarande bohemman, i underdånighet hemställt, att, sedan sökanden Marmolin styrkt
såväl sin egande rätt till TV ma»lal N:o 9 Bredinge, som detsammas gravationsfria beskaffenhet
samt handlingarne derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemnat, det
föreslagna bytet mätte få gå i verkställighet och sistnämnda hemman alltså blifva kronooch
bohemman för länsmannen i Gräsgårds härad, samt { mantal Melby N:o 2 och
T3g- mantal Näsby N:o 8 deremot kronoskatte, genom hvilket byte någon förändring med
de trenne hemmansdelarnes räntor, kronotionde, rotering, utmarks-skatt samt öfrige utskylder
och besvär icke komma att ega rum.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt vill Kongl. Maj:t härigenom hafva
i nåder föreslagit, det Rikets Ständer måtte för deras del medgifva, att ofvanomförmälda
till bohemman åt länsmannen i Gräsgårds härad af Ölands Södra Mot { mantal N:o 2
Melby och T3e mantal N:o 8 Näsby må, under de af Kammar-Kollegium uppgifna vilkor,
utbytas emot kronoskatlehemmanet Trö- mantal N:o 9 Bledinge; och skola för sådant
ändamål de lill della ärende hörande handlingar tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvilket frågan varder af Rikets Ständer hänvisad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
för \ mantal Melby N:o 2
» -^g- mantal Näsby N:o 8
R:dr 670: —
612: —
OSCA K.
J. A. Gripenstedt.
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.
Utdrag af Protokollet 'öfver Finans-Ärenden, hollei inför Hans
Majit Konungen, i Stats-Rodel o Stockholms Slott den 30
Oktober 1850.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Slats-Minislern Herr Gunther,
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden : Herr Fåhreeus,
IViullens loen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almquist.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut fatladl beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående utbyte af kronolänsmans-boslällena Melby
ocb Näsby emot kronoskattehemmanet Bredinge på Oland.
Kongl. Majit behagade, enligt Siats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
och befaille, alt Nådig Proposition skulle i öfverensstämmelse dermed
till Rikets Ständer aflålas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 8.
15
AtO 8 •
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 13 Nov. 1836, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående upplåtande aj
mark å Kronoparken Rådaås i Skaraborgs län Jor en
vattenledning till staden Lidköping; Gifven Stockholms Slolt
den 50 Oktober 1856.
Efter inhemtande af Kongl. Majits och Rikets Kammar-Kollegii underdåniga yttrande,
har Kongl. Majit låtit Sig föredragas en af Dess Befallningshafvande i Skaraborgs
län, uti underdånigt memorial den 30 November 1855, till Kongl. Majlis Nådiga pröfning
öfverlemnad, på Lidköpings stads innevånares vägnar, af dertill utsedde Kommilterade
gjord underdånig ansökning, det Kongl. Majit måtte tillåta nämnda stad ali från Kullen
å kronoparken Rådaås till staden anlägga vattenledning och att för sådant ändamål
få använda så stor rymd af samma park, som för anläggningen kan finnas erforderlig,
hvarvid Kongl. Majlis Befallningshafvande för egen del yttrat, alt då ifrågavarande
förelag i flera hänseenden är af stor vigt för staden Lidköping, hvilken nu
saknar tillgång på godt dricksvatten, samt upplåtandet af den för vattenledningen
erforderliga obetydliga mark å kronoparken Rådaås icke kan anses medföra någon
förlust, enär för berörde ledning kommer att användas endast ett ringa, genom
källsprång dränkt område, der valtenbehållningen bör anläggas, och anbringandet
af ledningsrören icke kan föranleda någon märkbar olägenhet för skötseln af parken,
allt skäl synes å Statens sida vara att på nämnde sätt befrämja det gagneliga företagets
utförande i — i afseende hvarpå Kongl. Majlis Befallningshafvande sedermera
jemte Embetsskrifvelse den 28 Februari innevarande år insändt en af Ingeniören Johan
Alfred Ahlin, efter anställd undersökning uppgjord plankarta med dertill hörande den
11 i samma månad hållet Protokoll, tillika med andra handlingar, hvilka utvisa, alt vattenreservoiren,
med beräkning att kunna uppfånga flera källådrors vatten och dermed förse
rörledningen, erfordrar ett omfång af 18^ kappland i att rörledningen, såvidt den skall dragas
genom den egentliga Kronoparkens jord, kommer att upptaga 2f kappland för rörstockarnes
nedläggande, äfvensom för samma ändamål å Kronoparkens väg från Skogvaktare
bostället Askeslätt 14J kappland, samt ytterligare, under fortgången genom detta
boställes mark 12£ kappland eller tillsammans Ett tunne- och 16 kappland af Kronans
16
Kongl. Maj:fs Nåd. Prop. N:o 8.
mark: varande föröfrigt, hvad Skogvaktarebostället Askeslätt beträffar, upplyst, att den
liilämnade rörnedläggningen öfver en del af dess egor, hvarest rörslockarne komma att
ligga på alnars djup, icke kan tillskynda innehafvaren af hoslället något mehn: Och
har Kongl. Maj:t, som, efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit och handlingarne
i öfrigt innehålla, funnit godt förevarande ansökning på det sätt i Nåder bifalla, att staden
Lidköping må vara oförhindrad att, i enlighet med ofvan omförmälda af Ingeniören
J. A. Ahlin den 11 nästlidne Februari uppgjorda förslag, anlägga ifråga varade vattenledning
frän Kronoparken Kådaås genom Skogvaktare-bostället Askeslätls egor samt för ändamålet
tillsvidare begagna den, enligt berörda förslag, erforderliga mark af Kronoparken,
velat, i följd häraf, i Nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, alt
denna del af Kronoparken Rådaås må till staden Lidköping öfverlåtas, alt för vattenledningen
allt framgent begagnas, med förbehåll likväl alt, derest vattenledningen antingen
blifver ofullbordad eller ock upphör att nyttjas, den afstådda marken då genast
skall af staden afträdas och till Kronoparken åter utläggas.
De till detta ärende hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, hvars utlåtande i ämnet varder af Rikets Ständer äskadt; Och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut Supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag aj Protokollet ofver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Honungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens Stals-minislern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almquist.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga
Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 9.
17
Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående upplåtande af mark å kronoparken
Rådaås i Skaraborgs län för en vattenledning till staden Lidköping.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådels tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, oell befallde, att nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer atlålas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1836, kl. ii f. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående försäljning af f. d.
Lands höjd inge-Res idens-tom torne i staden Pitea med å dem
befintliga byggnader; Gifven Stockholms Slott den 30 Oktober
1856.
Sedan Kongl. Majit under den 29 April 1851, på förekomna skäl, beslutat, att
Landshöfdinge-residenset i Norrbottens län skulle frän Piteå förflyttas till Luleå, så
snart tomt och för ändamålet erforderliga byggnader hunnit i sistnämnda stad anskaffas,
och Kongl. Majit derefter, med gillande af hvad Dess Befallningshafvande och
Öfver-Inlendents-Embete i berörde hänseende underdånigst hemställt, under den 28
November 1851 dels förordnat, ali de för det blifvande Läns-residenset vid Luleå oundgängliga
byggnadsarbeten, beräknade lill en kostnad af 30,194 Ridr 24 sk. Banko, borde
verkställas till 1856 års slut, dels ock, såsom bidrag till kostnaden för dessa byggnaders
uppförande och inredning, af besparingarne å Riks-Statens Sjunde Hufvudlitel till OfverInlendenls-Embetets
disposition, i män af behof, i nåder anvisat en summa af Tjugu
Bih. till R. St. Prat. 1830 å 1857. t Sami. 1 A fä. 11 Haft. 3
18
Kongl. Majds Nåd. Pröp. N:o 9.
Tusen Riksdaler Banko, med föreskrift alt det härutöfver erforderliga kosfnads-beloppet
borde af statsanslaget pä Sjunde Hufvudliteln till byggnader och reparationer i landsorterne
utgå; har det. såsom hostad för Landshöfdingen, utdömda residenshuset i Piteå,
blifvit år 1851 försåldt, till bortrödjande från platsen, för en summa af 206 R;dr 19
sk. 6 rst. banko, som influtit tili nyssnämnda anslag, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län, uti underdånig skrifvelse den 29 November 1855, hemställt,
att då, med afseende å de nya Läns-residens-byggnadernes i Luleå nära förestående
fullbordan, flyttningen af Länsstyrelsen till nämnda stad kunde med full visshet antagas
ega rum under Juni månad innevarande år, de återstående byggnaderna vid Piteå residens,
såsom, efter Länsstyrelsens förflyttning, icke vidare för Kongl. Maj:t och Kronan
behöfliga, måtte tillika med dertill hörande tomter N:o 61, 62 och 63 i qvarteret Stadsvapnet,
hvilka med åbyggnader blifvit inköpta åren 1842 och 1843 dels för ett af Rikets
Ständer särskildt anvisadt belopp af 6,000 R:dr, dels för en af Allmänna Byggnadsanslaget
för landsorterna bekostad summa af 158 R:dr 22 sk. 4 rst. banko, få,
genom Kongl. Maj:ts BefäliningshalVandes försorg, å behörigen kungjord offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas.
Med anledning häraf och etter inhemlande af Kongl. Ofver-Intendenls-Embetets
underdåniga utlåtande, föreslår Kongl. Maj:t nu, sedan Länsstyrelsens flyttning tili Luleå
gatt i fullbordan, det Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att ofvannämnda tomter
i Piteå med derå ännu befintliga byggnader må på offentlig auktion försäljas, samt
den inflytande köpeskillingen tilläggas det å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel uppförda
anslaget för byggnader och reparationer i landsorierne, hvilket i allmänhet hardt anlitade
anslag redan måst, utöfver den af Sjunde Hufvudtitelns besparingar anvisade summa
af 20,000 R:dr för ofvanomförmälda byggnadsföretag i Luleå, tillskjuta ett belopp
af 12,749 R.dr 40 sk. banko.
De till detta ärende hörande handlingar skola hållas tillgängliga för det Rikets
Ständers Utskott, till hvars åtgärd denna Nådiga Proposition varder öfverlemnad; och
Kongl. Maj: t förbli Iver Rikets Ständer med al! Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
./. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prog. N.-o 9. 19
U/drag af Protokollet öjrer Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:l
Honungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 3 0 Oktober
18 B 6.
N ä r v a rande:
Hans Excellens, Justilie-Stals-Ministero, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern lör Utrikes ärenden, Herr Friherre Lagerheim,
Stnls-Räden : Herr Fåhreeus,
fViallensleen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste lili justering
ett, i öfverensstämmelse med förut falhult beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Maj:Is Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående försäljning af förra Landshöfdinge-resi
denstomterne
i Piteå, med de å dem befintliga byggnader.
Kongl. Maj:l behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i Nåder
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
och befallte, alt Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 10.
*T:« m.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Nov. 1856, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrijtelse lill Rikets Sdinder, i anledning af förre Mynlmäs
laren Assessoren J. A. Grandin sons underdåniga ansökning
om ersättning för förlorade boställsrum; Gif ven
Stockholms Slolt den 30 Oktober 1856.
Då Kongl Majit under den 19 Juli 1855 beviljat Myntmästaren vid J£ongl. Myntverket,
Assessoren Johan Alexander Grandinson, enligt dess underdåniga begäran, nådigt
afsked från Myntmästare-befattningen, bar Kongl. Majit äfven, förlältningarne likmätigt,
lörklarat bemälde Assessor berättigad att under sin återstående lifstid ä Rikets
Allmänna Indragningsstat uppbära en mot hans innehafda Myntmästarelön svarande årlig
pension af 1,423 R:dr banko, med förhöjning för den under samma lön med 123
tunnor beräknade spanmåi; hvaremot Kongl. Majit, beträffande den af Grandinson tilllika
väckta fråga om ersättning för innehalda boställsrum, hvilka med ett värde af 400
Ridt- banko årligen varit till bevillning taxerade, förklarat sådan ersättning icke kunna
af Kongl. Majit i nåder bifallas.
Af sistnämnda anledning har Assessoren Grandinson, uti en sedermera lill Kongl.
Majit ingifven skrift, underdånigst anhållit, alt, sedan Kongl. Majit under ofvanberörde
dag, med nådigt afseende å förekomna omständigheter tillagt honom, såsom gratifikation
för en gång, en summa af 400 R:dr banko, hvilken från extra Ulgifts-anslaget å
Riksstalens Sjunde Hufvudtitel utbetalats, och hvarigenom Grandinson för de den 1
Oktober 1855 afträdde boställsrummen ansåge sig hafva åtnjutit ersättning för ett är,
till den 1 Oktober 1856 beräknadt, Kongl. Majit mätte jemväl för framtiden bereda
sökanden en dylik ersättning, antingen genom beloppets anvisande å någon till Kongl.
Majits disposition ställd fond, eller ock genom framställning härom till Rikets Ständer.
Till stöd för omförmälda underdåniga begäran är hufvudsakligen anfördti att
Assessoren Grandinson, som under mynlmästaretjenstens innehafvande åtnjutit, utom
bostadslägenheten, äfven fri vedbrand, samt extra inkomster genom medaljtillverkning,
finsilfverförsäljning m. m., af hvilka alla förmåner han genom afskedstagandet gått i
mist
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o '10.
21
mistning, sålunda komme att, vid uppnådd 74 års ålder och efter 53 års tjenstetid i
ordinarie civile befattningar samt 43 vid Kongl. Myntverket, med ansvarsfulla och trägna
göromål, tillbragta tjensteår, vidkännas en allt för betydlig minskning uti inkomster, så
framt icke den för bostället sökta ersättningen blelve honom tillagd; samt att denna
ersättning vore för Grandinson desto mer af ett verkligt behof påkallad, som han, saknande
enskild förmögenhet, eljest måste på sin höga ålderdom erfara den största svårighet
att, under en ovanligt dyr tid, kunna bereda sin egen och sin familjs nödtorftiga
bergning.
Kongl. Majit har, vid öfvervägande af detta ärende, funnit de i berörde måtto
anförda omständigheter förtjena det afseende, att Kongl. Majit härmed velat till Rikets
Ständer öfverlemna, om icke förre Myntmästaren, Assessoren J. A. Grandinson må, för
mistningen af det frånträdda Mynlmäslarebostäilet, tilläggas en till Fyrahundra Riksdaler
banko årligen beräknad ersättning och hvilken ersättning, i detta fall, skulle, från och
med den 1 Oktober 185G beräknad, å Rikets Allmänna Indragningsstat uppföras, för
att Assessoren Grandinson under hans återstående lifstid tillgodokomma.
De denna fråga rörande handlingar skola till vederbörligt Utskott aflemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
./. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet Öfver Finans- Ärenden, hållet inför Hans Maij t
Konungen i Stats-Radet å Stockholms Slott den 30 Oktober
1856.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes ärendena Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almquist.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut fättadt beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Majlis NåBih.
tilt H. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Afd. 'H Höft. 4
22
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N.-o 10.
diga skrifvelse till Rikets Ständer i anledning af förre Myntmästaren, Assessoren J A
Orandinsons, underdåniga ansökning om ersättning för förlorade boställsrum.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i Nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt
och be fall te, att Nådig skrifvelse skulle, i öfverensstämmelse dermed,
till Rikets Ständer under denna dag aflåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryckt bos ISAAC MARCUS, 1856.
Kongl. Maj.is Nåd. Skrifvelse N:o 11.
1
Nio 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Nov. 1856, kl. ll|f. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning
af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid sistförflutna Riksmöte
föreslagna lagfor ändring ar; Gifven Stockholms Slott den 14 Oktober
1856.
Nedannäninde af Rikets sist församlade Ständer i underdånighet aflemnade förslag
till lagförändringar, öfver hvilka Kongl. Majit, innan Ständerna åtskiljdes, icke
kunnat lätta och meddela Sitt Nådiga beslut, har Kongl. Majit sedermera till pröfning
förehaft, men icke funnit godt att i Nåder bifalla; och vill Kongl. Majit nu,
på sätt i 11 Tide § Regerings-formen är lörordnadt, underrätta Rikets Ständer om de
skäl, som hindrat samma förslags antagande.
Uti underdånig skrifvelse den 4 Augusti 1854 hafva Rikets Ständer, som för
sin del ansett ett förtydligande af stadgandet i 26 Kap. 2 § Ryggninga-Ralken
i fråga om kyrkoherdarnes och församlingarnes skyldighet alt underhålla de hus å
kyrkoherde-boställen, som af församlingarne byggas, vara af beholvet påkalladt, i
underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte i Nåder täckas i afseende å den i
berörde lagrum bestämda byggnads- och underhålls-skyldighet af nämnde hus utfärda
en förklaring af det innehåll omförmälda skrifvelse upptager.
Bih. till R. St. Rrot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 1
2
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o ii.
Sedan Stats-rådet och Högsta Domstolen häröfver blifvit hörde, har Kongl.
Maj:t tagit Rikets Ständers nämnda förslag i öfvervägande och dervid funnit, att då
de bestämmelser, hvilka nu i 20 Kap. 2 § Byggninga-Balken förefmnas i afseende
på kyrkoherdens och församlingens ömsesidiga skyldigheter vid underhållandet af de
så kallade laga husen a prestebord, innefatta endast de allmänna grunder, efter hvilka
en sådan skyldighet skall mätas, Rikets Ständers förslag deremot åsyftar ett omständligt
uppräknande af alla de särskilda fall, hvilka vid tillämpning af dessa grun
der
kunna uppkomma, men att samma förslag, i stället att afhjelpa de brister, det
gällande stadgandet må hafva och deråt bereda större tydlighet, utan tvifvel skulle
gifva anledning till vida större stridigheter än nu, då, om än sådana stundom
ej uteblifva, dock i allmänhet billighet och ömsesidiga medgifvanden ligga till grund
för hvad som beslutes och verkställes. I betraktande häraf, och då derjemte förekommer,
att förslaget, ehuru det afser en förklaring af hvad nu är stadgadt, i flera
delar måste, på sätt anmärkt blifvit, anses innefatta en verklig förändring af den
gällande lagen, och följaktligen ej kan såsom förklaring af lag med verkan äfven på
förhållanden, som uppstått före utfärdandet antagas, har Kongl. Majit funnit sig föranlåten
vägra sanktion å ifrågavarande förslag.
Rikets Ständer hafva vidare i underdånig skrifvelse den 29 November 1854
anmält alt de, för att förekomma den alltför inskränkta tolkning, som vid tillämpning
af förordningen den 19 Augusti 1845, angående ansvar å den, som skadar
annan med iifsfarligt vapen hos åtskilliga domstolar skall hafva egt rum i så måtto,
att till lifsfarliga vapen endast blifvit hänförda vapen i egentlig mening, såsom skjut-,
hugg- och stickvapen, för sin del beslutat en författning, hvarigenom förklarades,
att nyssnämnde förordning skall tillämpas då någon, oträngd, i vredesmode, skadar
annan med verktyg eller annat tillhygge af den beskaffenhet, att ett våldsamt bruk
deraf pröfvas vara för lilvet vådligt.
Kongl. Majit, som jemväl häröfver hört Stats-rådet och Högsta Domstolen, har
väl funnit med syftningen och innehållet af förordningen den 49 Augusti 4845 instämma,
att det deruti stadgade ansvar för bruk af Iifsfarligt vapen hör ådömas då
någon, oträngd, i vredesmode, tillfogar annan skada ej blott med hugg-, stick-, skäreller
skjut-vapen, utan äfven med tillhygge eller annat dylikt af sådan beskalienhet,
att dess begagnande, på sätt som skett, under vanliga förhållanden är lilsfarligt;
men då, enligt hvad Högsta Domstolen i dess utlåtande gilvit tillkänna, omförmäide
stadgande redan nu af Högsta Domstolen så tillämpas, och Rikets Ständers förslag
blifvit affattadt i sådana ordalag, att stadgandet skulle kunna komma att utsträckas
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse N:o li. 5
äfven till andra än ofvannämnde fall, hvilket icke vore lämpligt eller ändamålsenligt,
har Kongl. Majit ansett sig icke höra samma förslag godkänna.
Med förmälan att, ehuru det i äldre författningar stadgade förbud mot tryckta
eller graverade invisningar ännu qvarstode, likväl i allmänna rörelsen alltjemt till
dylika handlingar begagnades tryckta och graverade blanketter, hvilka medelst handskrift
ifylldes till vissa delar samt af utgifvaren underskrefvos, hafva, enligt underdånig
skrifvelse den o December 11154, Rikets Ständer, som ansett lagen utan
minskning af den säkerhet, som man genom de rörande invisningars form nu gällande
föreskrifter sökt vinna, kunna medgifva, att dylika handlingar, såvida de till
sina väsendtligaste delar voro handskrilne, i öfrigt må vara tryckta eller graverade,
till följd häraf, och då ett sådant medgifvande vore för affärslifvet behöfligt, för sin
del beslutat en författning, hvarigenom, med ändring af dels Kungörelsen den 2
Augusti 1792 och Förklaringen den 27 Mars 11517, hvilka förbjuda ingifvande al
tryckta eller graverade invisningar, dels ock Kungörelsen den 20 Maj 11135, angående
beskaffenheten af handskrifven invisning, förklarades, alt såsom handskrifven invisning
må den anses, uti hvilken namnet å den, som invisningen utgaf, å den som
den emottog och å den, på hvilken den lyder, samt värdet, hvarpå den invisar, jemte
utgifningsdagen, blifvit med handskrift införde, äfvensom att, der invisning ställdes till
innehafvaren, ordet ”innehafvaren” ock borde med handskrift införas.
Då lydelsen af den föreslagna författningens inledning syntes kunna föranleda
till grundadt tvifvelsmål, om och i hvad mån de uti Kungörelsen den 20 Maj 1835
meddelade föreskrifter, angående beskaffenheten af handskrifven invisning, skulle i
afseende på det, som uti invisning komme att med handskrift införas, fortfarande
gälla eller anses upphäfda, har Kongl. Majit, efter Stats-rådets och Högsta Domstolens
hörande, väl funnit Sig föranlåten vägra bifall till samma förslag; men vill till
Rikets Ständer aflåta proposition om nytt förslag, i enlighet med de af Rikets Ständer
i ämnet framställda grunder.
Uti underdånig skrifvelse den 4 December 1854 hafva Rikets Ständer anfört,
att de, som ansågo lagstiftningen för enskilda Ränker, hvilka utgifva egna kreditsedlar,
böra i en enda lag sammanföras, för sin del beslutat, att, med upphäfvande
af Kungörelsen den 9 Januari 1846, angående enskilda Ränker, hvilka utgifva egna
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o ii.
kredit-sedlar och Förordningen den 6 Oktober 18415, angående vissa lagbestämmelser
med afseende på enskilda Banker, må lör sådana Banker utfärdas en lag af den
lydelse skrifvelsen upptager.
Emot nämnda förslag, deröfver Stats-rådet och Högsta Domstolen blifvit hörda,
bar, ibland annat, blifvit anmärkt: att det i 4 § förekommande stadgande, att Bankbolaget
lyder under Bådstufvu-rätt i den stad, der Bankens hufvud-kontor är beläget,
vöre i så måtto tvetydigt, som deraf ej kunde med visshet slutas om meningen vore
antingen att Bank-bolag i alla mål borde lyda under bemälde Bådstufvu-rätt, eller
om den skulle anses blott såsom Bankens forum domicilii oell alla i allmänna lagen
meddelade stadganden, enligt hvilka vissa mål böra i annat än nyssnämnda forum
upptagas, således vara äfven i afseende å Bank-bolag gällande; att, hvilkendera af
dessa meningar än antoges vara med förslaget åsyftad, detsamma dock skulle komma
att i tillämpningen föranleda olägenheter, då nemligen, i ena fallet, tvister om fast
egendom och åtskilliga andra mål utan giltig anledning komme att dragas ifrån sitt
rätta och naturliga forum, och åter, , i det andra fallet, Bank-bolags konkurs-mål
skulle, i händelse någon af bolagsmännen vore frälseman, komma att af Hof-rätt
upptagas och behandlas; att det i 19 § 1 moni. föreslagna stadgande, att om enskild
Bank ej vid anfordran inlöste sina i 1 § omförmälda förbindelser, borgenären
skulle ega att åtnjuta högsta lagliga ränta ifrån den dag, då betalning blifvit vägrad
och intill dess inlösning åter vidtoge, icke syntes kunna ega tillämplighet i afseende
å sådana Bankens obligationer, sorn, ehuru de, på sätt i 1 § förmäles, voro
tryckta eller graverade, likväl innehölle viss betalningstid eller voro förskrifna med
ränta, utan Idott å Bankens kredit-sedlar eller andra dermed jemförliga förbindelser,
hvarom 9 § 1 mom. af förslaget handlade; att hvad 19 § 5 mom. innehölle lika
ledes
borde tillämpas endast å Bankens kredit-sedlar, enär för dess öfriga förbindelser
borde i det hänseende, hvarom bär vore fråga, gälla de för förbindelser i allmänhet
stadgade grunder; att innehafvares af enskild Banks kredit-sedlar rätt till
betalning komme att mer än tillbörligt och nödigt vore inskränkas, om de, såsom
förslagets 20 § antyder, skulle, äfven sedan Banken råkat i konkurs-tillstånd, vara
förhindrade att söka de särskilda bolagsmännen innan de i första rummet hållit sig
till Banken och dess betalningsskyldighet blifvit genom Utslag fastställd; samt att
stadgandet i 25 § 2 mom. om föreläggande genom allmän kungörelse för en hvar,
sorn innehade någon den enskilda Bankens kredit-sedel, att, vid förlust af all betalnings-rätt,
sedeln till inlösen i Banken uppvisa inom två år Irån kungörelsens datum,
icke syntes tillfyllestgörande för den händelse, att banken komme i konkurs-tillstånd,
enär i sådant fall det låge i sakens natur att inlösen i Banken ej finge ske, förr än
nämnde två år förflutit, och således all fråga om uppvisande under tiden till annat
än bokföring och påskrift måste förfalla.
Kongl. Maj:t, som ansett omförmälda erinringar emot förslagets med Civil-lag
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o H. 5
gemenskap egande delar vara af beskaffenhet, att hindra detsammas antagande i den ordning
Rikets Ständer nu anmält, har förthy derå vägrat Nådig sanktion; men, i afseende
på öfriga delar af förslaget, hvilka innefattade stadganden af ekonomisk och administrativ
egenskap, särskildt tagit detsamma i öfvervägande, och med anledning deraf
under den 10 November 1055, låtit i ämnet utfärda Nådig kungörelse.
Enligt underdånig skrifvelse den 29 November 1854 hafva Rikets Ständer, sorn
ansett nu gällande lagstadganden i afseende på preskription af fordringar emellan
enskilda gifva anledning till den anmärkning, att derigenom i nära obegränsad tid
bevarades rätt till talan för fordran emot såväl gäldenär som löftesman utan någon
sådan åtgärd, hvarigenom de erinrades om fordringens tillvaro, lör sin del, till förekommande
af dessa olägenheter och den osäkerhet i rättsförhållanden, som vore en
följd af nuvarande lagstiftning, beslutat en författning i detta ämne af den lydelse
skrifvelsen utvisar.
Då Rikets Ständer icke bestämt någon viss tid, efter hvars förlopp den nya
lagen först skulle träda i verksamhet, men härigenom ett oskyldigt lidande kunde
uppkomma för dem, hvilkas fordringar blefvo preskriberade så kort tid efter den
nya lagens utfärdande, att deras bevakande i enlighet med de nya föreskrifterna icke
kunde medhinnas, samt med afseende jemväl å de i öfrigt i Högsta Domstolen gjorda
erinringar emot förslaget i liera delar och deribland särskildt om bristande fullständighet
oell sådan klarhet i uppställning, att anledningar till missförstånd om den
föreslagna författningens syftning och innehåll kunde anses lörebyggda, har Kongl.
Maj:t vägrat Nådigt bifall till Rikets Ständers ifrågavarande förslag.
Kongl. Majit förhlifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Stockholms Slott den 14 Oktober 1856.
OSCAR.
C. E. Gunther.
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 11.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departem,ents-ärender,
hållet inför Hans Maj.t Konungen i Stats-rådet ä Stock
holms
Slott, Tisdagen den 14- Oktober 1856.
I närvaro af
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist.
Slutligen uppläste Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern till justering
förslag dels till den berättelse — — — — — — — — — —
och dels till skrifvelse angående de af Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte föreslagna
lagförändringar, hvilka Kongl. Maj:t efter Ständernas åtskiljande låtit till
nådig pröfning förekomma, men icke antagit; och blefvo dessa tvänne förslag, sådana
de finnas detta protokoll bilagda, uppå Stats-rådets tillstyrkan, af Kongl. Majit i
Nåder gillade.
In fidem.
N. A. Heurlin.
Rätteligen transsumeradt; betygar
Ex officio.
C. F. W. Lamberg.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 12.
7
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 No v. 1856, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj. ts Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer om förordnande
af en Statsråds-ledamot i afseende pä handläggningen
af vissa i Riksdags-ordningens 36 och 42 $$ omförmälda Riksdags-är
enden; Gifven Stockholms Slott den 17 Oktober 1856.
Kongl. Maj:t vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit i Nåder
förordnat Stats-rådet, Kommendören af Kongl. Majits Nordstjerne-orden, Nils Fredrik
Wallensteen att, under innevarande Riksdag, utöfva den befattning med Riksdagsärenden,
som, enligt 56 och 42 §§ Riksdags-ordningen, en ledamot af Stats-rådet
tillkommer. Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 12.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärende, hållet inför Hans
Maj.l Konungen i Stats-rådet d Stockholms Slott dea 17 Oktober
1856.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Minislern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes-Ärendena Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almgvist.
Efter det Kongl. Majit nu i Nåder förordnat Stats-rådet och Kommendören af Kongl.
Nordstjerne-orden N. F. Wallensteen, att, under innevarande Riksdag, utöfva den befattning
med Riksdags-ärenden, som, enligt §§ 56 och 42 af Riksdagsordningen,
en Ledamot af Stats-rådet tillkommer, så uppläste Departements-chefen, Herr Statsrådet
Fåhraeus, ett iörslag till Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer angående
detta ämne;
och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-rådets öfrige ledamöters
underdåniga tillstyrkande, berörda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, i Nåder gilla samt befalla att, i enlighet
med samma förslag, Nådig skrifvelse skulle till Rikets Ständer
allåtas.
Ex protocollo
W. JA. Strokirk.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 13.
a
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Nov. 1856, kl. 10 f.. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
godlgörelse till indelningshafvare för sådana grundräntor,
sorn till följd af qvar nars nedläggande af skrifvas; Gifven Stockholms
Slolt den 30 Oktober 1856.
I sammanhang med en af Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse den -19 Juli 1834, framställd anhållan, att, sedan den om förändradt beskattningssätt
för mjöl- och sågqvarnar väckta fråga blifvit genom vederbörande
embetsverk fullständigt utredd, Kongl. Maj:ts täcktes vid en kommande Riksdag i
Nåder aflåta Proposition dels om skattlagde eller skattläggning underkastade sågoch
tull-mjölqvarnars befriande från grundräntor och dessas utbytande mot bevillning,
dels om vederlag af stats-verket för de till åtskilliga ändamål nu anvisade
dylika räntor, hafva Rikets Ständer, uti berörda underdåniga skrifvelse, jemväl yttrat
den önskan, att då billigheten fordrade, men Förfaltningarne icke uttryckligen medgåfve
befrielse från grundränta för sådana qvarn- och sågverk, som måste nedläggas,
genom allmän författning måtte, intilldess qvarnräntornas upphörande kunde tillväga—
bringas, varda i Nåder stadgadt, att nedlagda såg- och mjöl-qvarnar, derest grundräntan
derå icke är uti hemmans ränta inbegripen eller till visst ändamål anvisad,
och så framt, vid undersökning på stället af vederbörlig Härads-rätt i Krono-ombuds
närvaro, sig visar, att qvam eller såg är ödelagd och ej vidare kan bibehållas, må
utaf Kongl. Maj.ts och Rikets Kammar-kollegium från grundräntas utgörande helrias,
sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig derom yttrat.
Kammar-kollegium, hvars utlåtande i omförmälda ämne Kongl. Maj:t i Nåder
infordrat, har uti underdånig skrifvelse den 7 nästlidne Mars, med anmälan, att Rikets
Ständers anhållan, såvidt dermed afsåges grundräntornas afskaffande för qvarnar
i allmänhet, föranledde till vidlyftiga förberedande åtgärder, hvilka ännu icke
hunnit slutas, afgifvit underdånigt yttrande endast öfver sednare delen af Rikets
Ständers underdåniga framställning eller frågan om nedlagde såg- och mjölqvarnars
befrielse från grundräntors utgörande.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. N:o 13.
Vid föredragningen af Kammar-kollegii sålunda afgifna utlåtande, har Kongl.
Majit, i öfverensstämmelse med den deruti yttrade åsigt, funnit, alt, om det i allmänhet
är rättvist, att en qvarn får. med befrielse från grundräntas utgörande,
nedläggas, när egaren icke finnér densammas bibehållande fördelaktigt, hör detta
anspråk icke förringas eller åsidosättas med anledning af det tilllälliga förhållande,
att qvarnräntan är antingen uti ett hemmans ränta inbegripen, eller ock till visst
ändamål anvisad, emedan i förra fallet hemmansräntan, om den pröfvas icke kunna
utan tillskott af qvarnräntan ega bestånd, bör i förhållande dertill nedsättas, —-  hvilket dock ej ifrågakommer, när, såsom mångenstädes inträffar, qvarnräntan utgör
blott några få skillingar, — och i sednare fallet, för det behof, till hvilket qvarnräntan
fordom blifvit anvisad, annan statens tillgång bör anslås, på sätt jemväl,
enligt Kongl. Maj:ts i särskilda frågor meddelade beslut, tillförene skett: och då
Kongl. Majit fördenskull anser det allmänna stadgande, sorn angående afskrifning al
grundränta å nedlagd mjöl- eller sågqvarn är af behofvet påkalladt. böra, utöfver
hvad Rikets Ständers olvanberörda underdåniga begäran åsyftar, innefatta jemväl sådane
qvarnar, hvilkas räntor äro antingen uti hemmans räntor inbegripna eller till vissa
ändamål anvisade, men upphörandet af dylika indelta qvarnräntor skulle lör vederbörande
indelningshafvare medföra en förlust, hvilken billigtvis icke utan ersättning
kan dem ådragas, har Kongl. Majit, innan Dess Nådiga författning i ämnet utfärdas,
velat hos Rikets Ständer härmed föreslå, att sådana indelningshafvare, som, till följd
af qvarnars nedläggning och derpå grundad räbte-afs k rifning, skulle gå i mistning al
de hittills bestämda qvarnräntor, må för denna förlust tillförsäkras godtgörelse af
stats-medel till belopp, motsvarande den upphörda räntan, enligt det i Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 1855 stadgade beräkningssätt för grundräntors utgörande, men
att, när så beskaffade godtgörelsers belopp ej kan på förhand beräknas, desamma
må under nästa stats-regierings-period förskottsvis utgifvas af de under Stats-kontorets
förvaltning befintliga medel, emot ersättning, som vid derpå följande Riksdag
komme att anvisas.
De till detta ärende hörande handlingar skola till vederbörligt Utskott allenmas.
Kongl. Majit lorblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Stockholms Slott som ofvan.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 13. 11
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Slals-ljådet a Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens. Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhraus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou, och
Almqvist.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rädet Gripenstedt, uppläste till justering
ett. i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl Maj.ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående godtgörelse till indelningshafvare för
sådane grundräntor, sorn till följd af qvarnars nedläggande afskrifvas.
Kongl. Maj-.t behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i
Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallte, att nådig proposition skulle i öfverensstämmelse
dermed till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo.
L. L. Fries.
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 14.
N:o 44.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 17 Nov. 1856, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:k Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
åtgärder till behof oandes undsättning i missväxtår; Gifven
Stockholms Slott den 30 Oktober 1856.
Till afvärjande af den nöd och förlägenhet, som felslagen eller förstörd sädesskörd
kail inom en eller flera orter framkalla, Idof vid sistlidne Riksdag af Kongl.
Majit, under den 16 November 4853, i Nåder föreslaget och af Rikets Ständer i
underdånig skrifvelse den 40 Juni i054, bifallet, att Kongl. Majit skulle ega för
berörde ändamål disponera den dels i Rikets Ständers Bank, dels i Riksgälds-kontoret,
efter afdrag af 700,000 Riksdaler Banko, sorn finge till andra stats-behof användas,
innestående behållning af de till dylika undsättningar förut anvisade medel,
jemte hvad genom återbetalningar a meddelade undsättningslån kunde inflyta, äfvensom
de tullafgifter, hvilka för utländsk spanmål redan influtit eller komme att inflyta, så
länge de i detta hänsende vid 1855 års början gällande tullbestämmelser Klefve oförändrade;
och finge, af ifrågavarande medel, 400,000 R:dr begagnas till undsättningar
utan återbefalnings-skyldighet, men återstoden endast till räntefria låneunderstöd,
allt under bestämda vilkor och förbehåll.
Under den tid, Rikets Ständers beslut i ämnet varit tillämpadt, bar Sverige i
allmänhet haft att glädja sig åt sä goda skördar, att ett i vissa orter uppkommet
öfverflöd af spanmål föranledt till betydlig utförsel. Men, då denna varit gvnnad af
de, till följd al krig och andra förhållanden, ovanligt uppdrifna sädespriserna i de
flesta Europeiska länder, och då den härigenom stegrade utskeppningen, i förening
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i4.
13
med bränvinsbränningen, som förtärt en del af spanmålen inom de sädesrikare landsorterna,
har höjt priserna inom landet så, att andra af missvext eller felslagen skörd hemsökta
trakters invånare icke kunnat på den inhemska marknaden förse sig med erforderligt
bröd- och utsädeskorn, liar jemväl införsel deraf till icke ringa myckenhet
egt runi och staten måst någon gång mellankomma till aflijelpande af behof, som
den enskilda företagsamheten, riktad åt andra håll, icke har fyllt eller förekommit.
Sålunda utvisar den underdåniga berättelse, som Kongl. Maj-.ts och Rikets Statskontor
den 15 nästlidne Juli afgifvit rörande, bland annat, förhållandet med Undsättnings-kreditiv-fonden,
och hvilken berättelse, med tillhörande handlingar, skall Rikets
Ständers Stats-utskott tillhandahållas, att af nyssnämnde fond blifvit för nödställda
orters behof anordnade och lyftade utan äterbetalnings-skyldighet:
år 1854  B:ko R:dr 7,775: — —
„ 1855
2,266: 32. —
„ 1856 till den 15 Juli, då Stats-kontoret afgaf sin berättelse -1,366: 32. —
och hafva, på enahanda sätt, sedermera utgått, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga beslut den 25 nästlidne September samt den 11
och 17 dennes, till de af missvext lidande i Norrbottens, Stora
Kopparbergs och Westerbottens län  10,000: — —
tillsammans B:ko R:dr 21,408: 16. —
Jemväl för öfrigt hafva undsättningar, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts vid
hvarje särskildt läll gifna nådiga föreskrifter, blifvit af Stats-kontoret kontant lemnade
till sådana län, som deraf varit i behof.
Till dessa undsättningar hafva de till Stats-kontoret influtna medel af spanmålstull
och återbetalade undsättningar lemnat så full tillgång, att Stats-kontoret
icke för ändamålet behöft utreqvirera något från Riksgälds-kontoret, utan deremot
inlevererat dit ej mindre återguldna undsättningsmedel:
år 1854
122,897: 45. —
„ 1855
136,013: 15. —
„ 1856 till den 15 Juli  100,000: — — 358,911: 12. —
än ock år 1854 spanmåls-tullmedel för
år 1853
177,102: 3. —
samt år 1855 dylika medel för år 1854 30,653: 17. — 207,755: 20. —
tillsammans R:dr 566,666: 32. —
Jemte det af bilagorna till Stats-kontorets berättelse inhemtas, att af det kreditiv,
som Rikets sednast församlade Ständer anvisat till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, icke något behöft för undsättning i följdfaf missvext
anlitas, upplyser sjelfva berättelsen, att för sådant ändamål den 15 Juli detta
-14
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 14■.
år funnos att tillgå medel innestående i Riksgälds-kontoret . 1,089,487: 37. —
och å Stats-kontorets räkning i Rikets Ständers Bank . . 13,552: 47. 9.
tillsammans B:ko R:dr 1,103,040: 36. 9.
hvartill kommer spanmålstullen för år 1855, uppgående tili 15,091 R:dr 3 sk.
Banko, med undantag af hvad för undsättningar nu kan erfordras.
Deremot, då Kongl. Maj-.t, under den 26 September 1855, i nåder förordnat,
att, bland annat, spanmål af alla slag, omalen och malen, finge, intill Maj månads
utgång innevarande år, tullfritt i Riket införas, oell den 11 nästlidne April i nåder
utsträckt denna tillåtelse till innevarande års slut; äfvensom Kongl. Maj:t liar för
afsigt att föreslå bibehållandet framgent af dylik tullfrihet för nämnde vara, äro
tullmedel för dess införsel hvarken under innevarande år eller för framtiden att påräkna,
utan torde hädanefter de enda förstärkningarne till undsättnings-fonden komma
att utgöras af återbetalningarne för undsättningslån, hvilka ännu äro i vissa orter
utestående.
Vid sådant förhållande synes det illa öfverensstämma med nödig omtanka och
försigtighet, att af de nuvarande tiilgångarne, som, efter utgångne undsättningar till
Norrbottens, Stora Kopparbergs och Westerbottens län, tillsammans icke uppgå till
fullt En Million Riksdaler Banko, öfverlemna någon del, såsom vid förra Riksdagen
under andra förhållanden skedde, till ändamål, främmande för de samlade
medlens ursprungliga bestämmelse, utan har Kongl. Maj:t, i betraktande både af det
gagn, som undsättnings-medlen åstadkommit genom afhjclpandet af tillfällig förlägenhet,
och af den i sednare tider allmänt ådagalagda noggrannheten vid återbetalning
af erhållna undsättningslån, velat föreslå, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts
fortfarande disposition, på samma sätt som för närvarande ,eger rum, för behöfvandes
undsättning vid inträffande missvext eller felslagen skörd, öfverlemna så väl
a) den i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor innestående behållning af
de till ändamålet förut anvisade tullafgifter och anira medel, som
bj hvad genom återbetalningar å meddelade undsättningslån kan inflyta.
Ehuru af de tili undsättningar utan återbetalnings-skyldighet anvisade medel blott
en jemförelsevis mindre del hellöff, under de sednare åren anlitas, bör denna omständighet,
som härflutit af tillfälliga fördelaktiga förhållanden, icke ingifva den förmätna
tillförsigt, att nöden icke kunde under den närmaste framtiden någon gång
inställa sig med kraf på vida större uppoffringar från statens sida; och då således
är nödigt, att jemväl för framtiden anvisas ett visst belopp, sorn vid förekommande
behof kan af Kongl. Maj:t, utan återbetalnings-skyldighet, till nödlidande öfverlemnas,
vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå:
att af de tili Kongl. Maj-.ts förfogande sålunda ställda undsättningsmedel en
summa af högst ett hundi’a tusen Riksdaler Banko eller ett hundra femtio tusen Riksdaler
Riksmynt må, under tiden för nästa statsreglering, få begagnas till undsättningar
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o i4.
45
utan återbetalnings-skyldighet, åt sådane behöfvande, sorn icke äro i tillfälle att sjelfve
förskaffa sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de undsättningsanslag,
hvilka deni tilldelas; börande dock dylika understöd företrädesvis tillgodokonuna
de kommuner, som tillförbinda sig att så använda desamma, alt för dithörande
fattiga och arbetslösa personer beredes sysselsättning och möjlighet alt genom
eget arbete förtjena sitt uppehälle;
att ofvan omlörmälda tillgångar för öfrigt ma användas endast till räntelria låneunderstöd
med bestämda återbetalnings-terminer och emot vederbörande större eller
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit godkänd
säkerhet;
att. så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen för de behöfvande skola beredas
att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbelsföretag; samt
att de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda medel
må, lili den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk. att det sålunda emottagna
beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål Kongl. Majit tillhandahålla.
Kongl. Majit lörblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
16
Kongl. Maj.is Nåd. Prop N;o 14.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i Stats-Rädet ä Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou, och
Almqvist.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtgärder till behöfvandes undsättning
i missvextår.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i
Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
hilagdt, och befallte, att Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo.
L. L. Fries.
Kongl Maj.ts Nåd. Prop. N:o 15.
17
N-.o 15.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 17 Nov. 1856, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:l$ Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
bestämmande af viss tid, hvarutöfver,. vid de nya jordeböckernas
granskning, undersökning uti och jemförelse med äldre
jordeböcker icke må ega rum. Gifven Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
I sammanhang med pröfningen af det utaf Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium,
på Nådig befallning afgifna förslag till formulär för de nya jordeböcker,
som, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj.ts Nådiga kungörelse den 1 1 Maj sist—
lidne år, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,
böra för Rikets samtliga län upprättas, har hos Kongl. Maj:t fråga uppstått,
huru vidi granskningen af de nya jordeböekerna lämpligen må kunna utsträckas; i
hvilket afseende förekommer: att, med anledning af gjord underdånig framställning
om beholvet af jordeböckernes granskning för afhjelpande af deruti befintlige felaktigheter
och brister, Kongl. Majit, som ansett denna fråga, hvarpå många enskilda
rättsförhållanden berodde, böra med nödig varsamhet, på behörigt sätt samt utan
öfverflödiga och vidlyftiga omgångar behandlas, under den 24 Maj 1853 anbefallt
Kammar-kollegium i underdånighet föreslå, huru och på hvad sätt, i öfverensstämmelse
med gällande författningar samt under behörigt afseende å Kronans och
enskildes rätt, men med åstadkommande af minsta möjliga rubbning i bestående förhållanden
för de sednare, äfvensom minsta omgång och besvär för vederbörande EmBih.
till R. St. Prot. 1856 fy 1857. i Sami. 1 Afd. 12 Baft. 3
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 15.
hetsman, arbetet med rättelse af jordeböckerne lämpligen kunde efterhand utföras:
att Rikets vid 4834 och 4835 arens Riksdag församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 30 Oktober förstnämnde år, hos Kongl. Majit begärt, att den anbefallda
jordeboksgranskningen icke måtte medföra någon till återbetalning ledande efterräkning
eller den ringaste rubbning uti eganderättsförhållauden: att, uti häröfver
den 19 Oktober 1842 afgifvet utlåtande, Kammar-kollegium, uppå anförde skäl, väl
icke ansett sig kunna tillstyrka Nådigt bifall till Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga
anhållan, det jordeboksgranskningen icke måtte medföra den ringaste rubbning
af eganderättsförhållanden, men dock med afseende å de känbara, troligen oberäkneliga
lidanden och olägenheter, sorn för enskilde skulle uppkomma genom förändring
af förhållanden, hvilka under en längre tidsföljd fått oklandrade fortfara, äfvensom
genom ue rättegångar, som härom komme att uppstå, samt enär för öfrigt
vådan för det allmänna af en preskription för återtagandet af Statens obehörigen
afhända egendom under nuvarande förhållanden på långt när icke vore desamma som
fordom, då så beskaffadt afhändande var lika vanligt, som det numera måste anses
sällsynt, underdånigst hemställt, alt anmärkningar, åsyftande rubbning af skatterätt
till jord, soin oklandradt innehafts under de näst före nya Jordebokens upprättande
sednast framflutna femtio år, icke måtte, vid granskningen af samma jordebok framställas
eller till någon åtgärd föranleda, hvaremot i allt öfrigt, som för jordeboksgranskningen
kunde blifva föremål, densamma, efter Kollegii åsigt, borde vara obegränsad
till så väl tid, som verkan, i följd hvaraf Kollegium icke eller kunde understödja
Rikets Ständers anhållan, att granskningen icke måtte medföra någon till
återbetalning ledande efterräkning i afseende hvarå Kollegium ansåg gällande författningar
böra lända till efterrättelse: att de af Kongl. Majit i Nåder tillförordnade
kommitterade för afgifvande af förslag rörande beskattningsväsendets samt uppbördsoch
rédogörelseverkets förenkling, uti deras den 30 April 1847 afgifna betänkande
yttrat, hurusom, derest, för upprättandet af ny jordebok, undersökning skulle för
hvarje hemman verkställas så fullständigt, att de nu antecknade förhållandernes riktighet
genom jemförelse med alla tillgängliga jordeböcker för den förflutna tiden
pröfvades, sådant komme att icke allenast medföra så vidlyftigt och tidsödande arbete,
alt det nya jordeboksverkets fullbordande först vid en ganska aflägsen tidpunkt
vore att emotse, utan ock otvifvelaktig! föranleda en högst betydlig mängd tvister
om förändring uti nuvarande, på jordeboken grundade förhållanden och således inverkande
på både Statens och enskildes häfdvunne rättigheter, utan att det måhända
ens alltid, i saknad af erforderliga handlingar, blefve möjligt att dem fullständigt
utreda och med full rättvisa afgöra; hvadan och då en dylik utsträckning af undersökningen
icke eller instämde hvarken med Kongl. Brefvet den 24 Maj 1833 eller
med Rikets Ständers underdåniga framställning den 50 Oktober 4834, samt behofvet
sålunda påkallade bestämmande af viss tid, hvarutöfver undersökningen ej må
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i5.
19
sträckas tillbaka, kommitterade, enär nödigt vöre, att i detta hänseende antaga sådan
tidpunkt, då jordeböcker blifvit upprättade, underdånigst tillstyrkte, att de jordeböcker,
sorn år 1795 i Östergöthlands, 1797 i Stockholms och 1795 i Rikets
öfriga län upprättats, måtte blifva de äldsta, till hvilka jemförelsen sträckes, och att
följaktligen ingen förändring af sådana förhållanden, sorn i dem och påföljande jordeböcker
oförändradt och utan anmärkning iakttagits, må ifrågakomma, men att deremot
om skiljaktigheter emellan anteckningarne i berörde jordeböcker förefunnos och
dessa anteckningar sålunda icke kunde genom nyssnämnde preskription befästas, undersökning
borde, för utrönande af rätta förhållandet, äfven i äldre jordeböcker ega
rum, hvarjemte kommitterade, som ansågo den af Kammar-kollegium föreslagna inskränkning
af preskriptionstiden endast till sådana anmärkningar, som åsyfta rubbning
af skatterätt till jord, hvarken vara erforderlig eller lämplig och icke eller stå
tillsamman med de af Kongl. Majit och Rikets Ständer uttalade åsigter, underdånigst
hemställde, att det stadgande, som i berörde hänseende komme att meddelas, måtte,
utan undantag, omfatta alla anmärkningar i sådana omständigheter, som af jordeboken
bero, helst många andra förhållanden kunde förekomma, deruti rubbning efter
längre tids förlopp skulle medföra lidande och osäkerhet för enskilde; hvaremot kommitterade
höllö före, att om än Staten på detta sätt skulle medgifva viss preskription
för efterräkningar å dess sida, någon sådan inskränkning likväl uti de enskildes
anmärkningsrätt icke skäligen kunde ifrågakomma, utan ansågo kommitterade
dem böra bibehållas vid rättigheten att vinna ändring uti alla sådana felaktigheter,
som till deras skada bevisligen egde rum, allenast framställning derom gjordes inom
den tid, som kunde blifva bestämd: att Kongl. Majit derefter, uti Dess den 20
December 1847 till Rikets då församlade Ständer aflåtna Nådiga Proposition, förklarat
hvad kommitterade i underdånighet föreslagit och hemställt, angående upprättande
af ny jordebok med flere ämnen, vara i allmänhet lämpligt och ändamålsenligt
samt alltså böra bringas till verkställighet i den mån sådant kunde linnas förenligt
med den plan för skatteväsendets ordnande i öfrigt, som hlefve fastställd, för
hvilket ändamål Kongl. Majit till Rikets Ständers bifall föreslog, att vid upprättande
af ny jordebok måtte, i fråga om vidden och verkan af dervid förekommande granskningsåtgärder
jemte tiden för anmärkningars framställande å de skattskyldiges sida,
förfaras i enlighet med hvad kommitterade i underdånighet hemställt, samt att i
sammanhang med afgifvandet af ofvanberörde förslag till formulär för de nya jordeböckerne,
Kammar-kollegium, uti skrifvelse den 14 Mars innevarande år, underdånigst
anfort, hurusom Kollegium ansåg nyttan och nödvändigheten af en preskription
vid jordeboksgranskningen vara uti Kollegii underdåniga utlåtande den 19 Oktober
1842 och kommitterades betänkande den 50 April 1847 till fullo ådagalagda,
äfvensom uti Kongl. Majits Nådiga proposition den 20 December sistnämnde år
erkända; och har Kollegium, med frånträdande af sin uti 1842 års utlåtande yttra
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 15.
de åsigt om lämpligheten af preskriptionstidens inskränkning till endast sådana frågor,
som angå skatterätt till jord, lika med 1847 års kommitterade och på af dem
andragna skäl tillstyrkt, det preskriptionstiden måtte, utan undantag, omfatta alla anmärkningar
i sådane omständigheter, som af jordeboken hero; hvaremot Kollegium funnit
sig icke kunna instämma uti kommitterades yttrade mening om rättvisan och
billigheten af en oinskränkt anmärkningsrätt för enskilde och således rättighet för
dem att vinna rättelse uti alla sådana felaktigheter, som till deras skada bevisligen
ega rum; hemställande Kollegium i underdånighet, att hvad kommitterade för öfrigt
föreslagit måtte af Kongl. Maj:t i Nåder bifallas.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, rörande angelägenheten att bestämma
en viss tid, hvarutöfver, vid de nya jordeböckernas granskning, undersökning
uti eller jemförelse med äldre joideböcker icke må ega rum, ville Kongl.
Maj:t härmed föreslå, det Rikets Ständer för deras del måtte bifalla meddelandet af
det allmänna stadgandet, att vid den i och för de nya jordeböckernas granskningskeende
jemförelse emellan dessa och jordeböckerne för äldre år, de jordeböcker,
som upprättats 1795 i Östergöthlands, 179 7 i Stockholms och 1795 i Rikets öfriga
län, skola blifva de äldsta, till hvilka jemförelsen må utsträckas, samt att följaktligen
ingen förändring af sådane förhållanden, som uti sistnämnda och sedermera
upprättade jordeböcker, oförändradt och utan anmärkning, iakttagits, må ifrågakomma,
utan allt sådant, å kronans sida, vara såsom laga kraftvunnet att anse; dock
att, i händelse skiljaktigheter emellan anteekningarne uti förenämnde jordeböcker, i
allmänhet utgörande fyra för hvarje Län. skulle förefinnas, och dessa anteckningar
sålunda icke kunna genom ifrågavarande preskription befästas, undersökning för utrönande
af rätta förhållandet må äfven i äldre jordeböcker företagas; äfvensom hvad
uti omförmäldte hänseende varder förordnadt icke må verka någon förändring af
hvad författningarne, rörande efterräkning af alldeles icke eller till för ringa belopp
debiterade räntor och andra utskvlder, förmå och föreskrifva; hvaremot Kongl. Maj:t
anser det böra vara enskild egendoms-innehafvare obetaget att, utan inskänkning
till någon viss tid, i hvad hans rätt rörer emot den upprättade jordeboken, uti för
öfrigt stadgade ordning, besvär anföra.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Konglig nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 15.
2i
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hatis Maj:t Konungen i Slals-rädet ä Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes-Ärendena Herr Friherre Lagerheim.
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Ghefen för Finans-Departementet, Stats-rådet Gripenstedt uppläste till justering
ett. i öfverensstämmelse med förut lättadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående bestämmande af viss tid, hvarutöf
ver,
vid de nya jordeböckernas granskning, undersökning uti och jemförelse med äldre
jordeböcker må ega rum.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i Nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
och befallte, att Nådig Proposition skulle, i öfverensstäm
melse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
22
Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o /G.i
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 $tov. 1856, kl. 10 f. m
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
förhöjning af den pension ä Rikets Allmänna Indragningsstat,
som vid erhållet nådigt afsked blifvit Kongl. Räntemästaren
G. D. af Wåhlberg tillerkänd; Gifven Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
Efter att hafva uppnått en ålder af mer än Sextionio år, af hvilka Femtioett
år varit egnade åt Statens tjenst, har Räntemästaren i Kongl. Räntekammaren, Riddaren
af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden, Gustaf Renis af Wåhlberg hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit att, i anseende till sitt enligt läkarebetyg försvagade
helsotillstånd, varda från ofvannämnda befattning entledigad med rättighet att under
sin återstående lifstid tillgodonjuta årlig pension å Rikets Allmänna Indragnings-stat.
Kongl. Majit, som i anledning häraf under den 10 November sistlidet år beviljat
af Wåhlberg Nådigt afsked från Kongl. Räntmästaretjensten, hvilken han från
år 1035 förvaltat, har härvid, enär, jemlikt den för Kongl. Majits och Rikets Stats
kontor
gällande Interims-aflönings-stat, af Wåhlberg, såsom Kongl. Räntemästare
årligen uppburit i lön 1,314 Ridr Riko
och i arfvode  1,286 „ „
tillsammans 2,600 Ridr fiiko.
och denna aflöning ännu icke blifvit af Rikets Ständer för det hela såsom ordinarie
lön på Riks-statcn uppförd, ansett högre pension på Allmänna Indragningsstaten
icke kunna af Wåhlberg för närvarande tilläggas, än det belopp, som
motsvarar ofvannämnda, redan före år 1841 bestämda lön eller Ett Tusen Tre
Hundrade Fjorton Riksdaler Ranko.
Då emellertid Kongl. Majits Nådiga uppmärksamhet blifvit fästad derå, att
Kongl. Räntemästaren af Wählberg före Stats-kontorets sednaste lönereglering egt
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i6.
23
jemte lönen åtnjuta icke blott remisslage, hvars belopp i medeltal fullt motsvarat
det för honom uti nu gällande Interims-stat utförda lönfyllnads-arfvode, utan ock,
såsom innan år \ 841 till Kongl. Räntemästare-tjensten utnämnd, tillökning efter
årlig markegång för den under lönen inbegripna spanmål, 114 tunnor, samt att
följaktligen af Wåhlberg icke genom ofvanberörde lönereglering för Stats-kontoret vunnit
någon tillökning uti inkomst, hvaremot lian gått i mistning af förmånen att beräkna
förhöjning för den under lönen inbegripna spanmål, hvilket åter föranledt, att
pensionen måst till omförmälda summa af 1,314 R:dr utan spanmålsförhöjning bestämmas;
har Kongl. Majit för Sin del funnit tillökning uti nyssnämnda pensionsbelopp
åt den åldrige tjenstemannen desto heldre vara af både rättvisa och billighet
påkallad, sorn detsamma, under nuvarande förhållanden, ingalunda är tillräckligt för
de oundgängligaste lefnadsbehofvens fyllande, samt härtill kommer, att Kongl, Räntemästaren
af Wåhlberg kunnat vid löneregleringens uppgörande förbehålla sig rättigheten
att fortfarande under lönen tillgodonjuta den förhöjning för spanmålen, sorn lian
dittills uppburit, ehuru han, för att, i hvad af honom berodde, underlätta verkställigheten
af samma lönereglering, från omförmälde rättighet afstått.
Af dessa skäl, och med afseende jemväl å af Wåhlbergs under en mångårig
tjenstetid städse ådagalagda utmärkta redbarhet, bepröfvade nit samt i allo hedrande förhållande,
föreslår Kongl. Majit härmed, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
hvad de i likartade fall förut medgifvit, dels vid 1844 och 1845 årens Riksdag
för Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegii och Kammar-rätts- Embets- och
Tjenstemän, dels vid 1850 neli 1851 årens Riksmöte för Förste Hof-intendenten
P. G. Welin med flere f. d. Allmänna Magasins-kontorets tjenstemän, hvilka, ehuru
de ej haft ordinarie löner, likväl fått deras arfvoden motsvarande pensioner sig tillagda,
måtte förklara afskedade Kongl. Räntemästaren Gustaf Denis af Wåhlberg berättigad
att under de för civile Embets- och Tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor, å
Allmänna Indragnings-staten uppföras till pension, motsvarande sammanlagda beloppet
af lians, enligt nu för Stats-kontoret gällande Interims-stat, innehafva lön och
arfvode, Två Tusen Sex Hundra Riksdaler Banko, eller Tre Tusen Nio Hundra
Riksdaler Riksmynt, att beräknas och utgå från och med början af December månad
år 1855.
De till detta ärende hörande handlingar skola särskildt tillställas Rikets Ständers
Stats-utskott, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
24
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 16.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför
Hans Maj.l Konungen i Siats-Rådet ä Stockholms Slott den 30
Oktober 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärenden Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou, och
Almqvist.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, nppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående förhöjning af den pension å Rikets
Allmänna Indragnings-stat, som vid erhållet Nådigt afsked blifvit Kongl. Räntemästaren
G. D. af Wåhlberg tillerkänd.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
hilagdt, och befallde, att Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo.
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marens,1856.
Kongl, Majas Nåd. Prop. N:o 17
1
HT:0 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Nov. J856, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående berättigande
för Öfver-Direktören m. m. A. E. von Sydow att
vid afskeds tagande t erhålla pension å allmänna Indragnings
s
ta ten; Gifven Stockholms Slott den 11 November 1856.
Uti en den 4 i nästlidne månad till Kongl. Majit ingifven skrift har
Öfver-Direktören och Chefen i Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
samt Öfversten och Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-Korpsen m. m.
A. E. von Sydow, under åberopande deraf att han, jemlikt hvad en bifogad
tjensteförteckning utvisade, sedan år 1813 eller omkring 43 år varit i Statens
tjenst anställd, af hvilken tid han i nära 39 år egnat sin ver ksamhet åt allmänna
arbeten, dels i egenskap af Ingeniör och dels, från år 1840 såsom Chef för den
då inrättade Styrelsen öfver dylika arbeten, samt att han som vid nu uppnådda
66 lefnadsår vore till helsan försvagad, icke egde krafter att till det allmännas
gagn längre bestrida de till berörde Chefsbefattningar hörande göromål, i underdånighet
anhållit, att, enär de inkomster, han under sin långa tjenstetid åtnjutit,
varit så ringa, att de knappast uppfyllt behofven för det tarfligaste lefnads
sätt,
långt mindre medgifvit några besparingar för oberoende utkomst på ålderdomen,
samt han, som från början af sin tjenstemannabana icke egt enskild förmögenhet,
nu saknade ali annan tillgång för sitt och sin familjs uppehälle, än
de arfvoden, hans ofvanberörde befattningar lemnade, jemte den pension af 400
R:dr, han från Arméens pensionskassa uppbure, Kongl. Maj:t, med afseende på
så väl dessa förhållanden, som den rådande dyrheten å alla lifsförnödenheter,
täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig framställning derom att, när Sökandens
aftagande krafter ej längre tilläte honom att fortfara med utöfningen af omförmälde
tjenstebefattningar, honom måtte tillåtas att, efter erhållet afsked, under
sin återstående lifstid få såsom pension åtnjuta de samma befattningar åtföljande
arfvoden, utgörande tillsammans Tretusen Riksdaler Banko.
Efter öfvervägande häraf och i betraktande af Öfver-Direktören von Sydows
långvariga tjenster, derunder han, till det allmännas gagn, utmärkt sig genom
kunskaper och ett rättskaffens nit, vill Kongl. Maj:t, som enligt den lönestat för
Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen, hvartill uti Nådiga Propositionen angående
Bih. till R. St. Prot. 1836 $ 1837. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 1
o
Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 17.
Statsverkets tillstånd och behof af den 30 nästlidne Oktober medel för nästa
statsreglerings-period blifvit äskade, ansett aflöningen för den vigtiga Chefsbefattningen
öfver nämnde embetsverk böra för framtiden höjas till 6,000 R:dr Riksmynt,
härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att Öfver-Direktören von Sydow
må för sin återstående lifstid förunnas pension till belopp, svarande mot tre fjerde—
delar af nämnde årliga aflöning eller Fyratusen Femhundra Riksdaler Riksmynt,
som jemväl utgör beloppet af hvad han nu i arfvodes-anslag åtnjuter, —
att å allmänna Indragnings-staten utgå från och med månaden näst efter den, då
afsked varder honom beviljadt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
O SCA 11.
./. F. Fåhreeus.
bidrag af Protokollet lifver Civil-urenden, hållet inför Hans Majit Honungen
i Stats-Rädet å Stockholms Slolt den Fl November 185G.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Stat.s-Råden: Herr Fåhreeus,
JVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Departements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhraus uppläste slutligen till justering
de i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:t,s förut fattade Nådiga beslut,
uppsatta förslag dels till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer
angående berättigande för Öfver-Direktören m. m. A. E. von Sydow att vid afskedstagandet
erhålla pension å Allmänna Indragnings-staten; — — — —
Och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörda förslag, sådana de
Kongl Maj:ls K åd. Prop. N:0 IS.
3
finnas detta protokoll bilagde, samt befallde att Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, i enlighet dermed skulle till Rikets Ständer
afgå.
Ex Protocollo,
Fallvalk Ekström.
Y:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Nov. 1856, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående beviljandet
af' en gralif kations-vedergiillning åt Kapitenen A.
Hahr i och för ut gifvande t af hans General-karta öfver Sverige;
Gifven Stockholms Slott den 11 November '1856.
Uppå underdånig ansökning af Kapitenen i Arméen A. Hahr. om understöd
af allmänna medel, för att blifva försatt i tillfälle att från trycket utgifva, dels
en general-karta öfver Sverige, upptagande allt hvad i geografiskt hänseende kunde
anses vara af vigt, äfvensom landets administrativa, juridiska och ecklesiastika
indelningar, dels ock en särskildt utarbetad socken-statistik öfver alla Rikets län,
har Kongl. Majit, efter det Chefen för Topografiska korpsen i ämnet sig yttrat,
under den 11 April 1853 beviljat inlösen för Statens räkning utaf 300 exemplar
af berörda karta jemte dithörande socken-statistik efter ett pris af 16 R:dr
32 sk. banko exemplaret för hela kartan i tio blad, och 3 R:dr 16 sk. samma
mynt exemplaret för socken-statistiken; i följd hvaraf nyssnämnde antal exemplar
af de hittills utkomne fyra första bladen af ifrågavarande karta, omfattande åtskilliga
af Rikets medlersta landskap, efterhand blifvit för Statens medel till bestämdt
pris inlöst, hvarefter utdelning deraf egt rum bland högre embetsmyndigheter
och förvaltningsverk i Stockholm, Öfverdomstolar, Landshöfdinge-Embeten,
General-Befälhafvare och Regements-Chefer, Konsistorier, högre läroverk samt publika
skolor i Riket.
Som, enligt Chefens för Topografiska korpsen underdåniga yttrande, berörde
under utgifning varande general-karta, med afseende å den noggrannhet och omsorg,
hvarmed densamma utarbetas, kommer att i geografiskt hänseende blifva den bästa
och fullständigaste hittills utgifna general-karta öfver Sverige, samt arbetet i
sin helhet utgör ett nyttigt och behöfligt bidrag till geografisk och statistisk
kännedom om fäderneslandet, har Kongl. Majit, som vid sådant förhållande anser
4
Kongl. Majds Nådiga Vrop. N:o 18.
Kapitenen Hahr vara förtjent af någon särskild uppmuntran för sitt merberörda allmännyttiga
arbete, hvilket erfordrar betydliga kostnader, hvarför motsvarande godtgörelse
genom afsättning i bokhandeln icke kan påräknas, velat härmed i Nåder
föreslå Rikets Ständer att bevilja Kapitenen Hahr en särskild gratifikations-vedergällning
af Tre Tusen Riksdaler Riksmynt, med rättighet för honom att deraf
uppbära hälften genast och den andra hälften så snart verkets 3:dje häfte, eller
5:te och 6:te bladen utkommit. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
./. F. Fåhraeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 11 November 1850
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther.
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
IVållensteen,
Gripenstedt,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Departeinents-Chefen, Herr Stats-Rådét Fåhraeus, uppläste slutligeh till juSterihg,
de i öfverensstämmelse med Kongl. Mäj:ts fÖrdt fattäde Nådiga beslut,
lippsatta förslag dels till Kongl. Majits Nådiga propositioner till Rikets Ständer
rörande tilldelandet af en gratifikations-vedefgällning åt Kapitenen A. Hahr i och
för utgifvändet af hans General-karta öfver Sverige. — — — —
Och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stäts-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagde, samt befallde att Nådiga Propositioner och
Skrifvelse!-, i enlighet derthed skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo,
Vollrath Ekström.
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N:o 10.
Q
HT:© 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Nov. 1856, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
hegardt ytterligare statsbidrag till fullbordande af Sluss- och
Ranal-anläggningarne vid Dejefors och Forshaga i JFvrmlands
län; Gifven Stockholms Slott den il November '1856.
Sedan Rikets Ständer vid sednaste Riksdag, till understöd vid utförandet
af Kanal- och Sluss-anläggningar i Clara eif vid Dejefors och Forshaga, anvisat
en summa af 100,000 R:dr Banko, att såsom lån från Riksgäldskontoret
utgå, har Direktionen för Dejefors och Forshaga Slussverks Aktiebolag, uti
en till Kongl. Maj:t ställd, af Dess Befallningshafvande i Wermlands län med
memorial af den 22 sistlidne Augusti insänd skrift, under framställning derom,
att ehuru kostnaden för ifrågavarande Kanal- och Sluss-anläggningars utförande
blifvit uti de för flera år sedan uppgjorda, af Kongl. Majit fastställda arbetsplanerne
beräknad till endast 206,283 R:dr Banko för anläggning af Kanal och
Slussar förbi Dejeforsen och till 94,377 R:dr samma mynt för dylik anläggning
förbi Forshaga vattenfall, eller tillsammans 300,660 R:dr Banko, skulle
likväl numera, enligt två särskilda, ansökningen bifogade, af Chefen för Vestra
Väg- och Vattenbyggnads-distriktet, Majoren D. W. Lilliehöök under sistlidne
Juli månad upprättade beräkningar öfver den förhöjning deri, sorti de under senare
tider högt stegrade prisen å dagsverken och materialier förorsakade, ytterligare
erfordras vid Dejefors 42,741 R:dr och vid Forshaga 47,867 R:dr,
eller tillsammans ej mindre än 90,608 R:dr, allt Banko, i underdånighet anhållit,
att enär de å slussverks-arbetena hittills nedlagda kostnader, enligt Bolagets
räkenskaper, utgjorde, vid Dejeforsen 12,028 flidr och vid Forshaga 78,297
R:dr, hvadan återstående kostnaden på förra stället uppginge till 236,995 Ridr
och på det sednare till 63,947 R:dr eller för hela företaget till 300,942 R:dr
Banko, samt att Bolagets tillgångar, bestående af det utaf Rikets Ständer bevil
jade
lånet 100,000 R:dr och ett till lika belopp uppgående tillskott af aktieegarne,
eller tillsammans 200,000 R:dr, hela återstoden, efter afdrag af hvad
redan blifvit utgifvet, utgjorde endast 109,675 R:dr, och således, till fyllnad i
den återstående kostnaden erfordrades en summa af 19C268 R:dr, hvilken, med
tillägg af expropriations-kostnad vid Dejefors med flera opåräknade utgifter,
Bolaget ansåg kunna antagas till minst 200,000 R:dr Banko, Koflgl. Majit med
6
Kongl. Moj:ls Nåd. Skrifvelse JV.-o 19.
afseende härå och på det Bolaget skulle kunna blifva försatt i tillfälle att bringa
till verkställighet berörde för Wermlands län af särdeles vigt och nytta varande
kommunikationsled, måtte, af nu befintliga eller framdeles tillgängliga medel, i
nåder anvisa ett ytterligare statsbidrag af åtminstone 100,000 R:dr Banko, att
till fullbordande af berörde Sluss- och Kanal-anläggningar såsom anslag utan
återbetalnings-skyldighet utgå.
Efter inhemtande af Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
afgifna underdåniga yttrande i ämnet, har Kongl. Maj:t tagit denna underdåniga
ansökning i behörigt öfvervägande, och vill härmed hafva till Rikets Ständer i
nåder öfverlemnat detta ärende, i ändamål att Rikets Ständer, som å nästlidne
Riksdag beviljat ett låneunderstöd för ifrågavarande Sluss- och Kanal-anläggningar,
må komma i tillfälle att pröfva, huruvida ytterligare så beskaffadt statsbidrag
dertill må i anseende till uppgifna omständigheter anvisas; och varda, med anledning
häraf, handlingarne rörande detta mål till Rikets Ständers Stats-Utskott
öfverlemnade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fähraeus.
Utdra" af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Räilet å Stockholms Slolt den 11 November
1856.
Närvaran de:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
IVallcnsteen,
Gripenstedt,
Grefve Gyldenstolpe,
ylnjon och
Almqvist.
Departements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhraeus, uppläste slutligen till justering
de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatta
förslag — — — — —
:
dels till Kongl. Majrts nådiga Skrifvelse!' till Rikets Ständer —• — —
Kongl. Majus Aud. Skrifvelse A:0 %0.
7
rörande hegardt ytterligare statsbidrag till fullbordande af Sluss- och Kanalanläggningarne
vid Dejefors och Forshaga i Wermlands län;
Och behagade Kongl. Maj:t. jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörde förslag, sådana de linnas
detta protokoll bilagda, samt befallde att nådiga Propositioner
och Skrifvelse!-, i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
Vollrath Ekström.
HT:o SO.
Ani;, till Exp-Utsk. d. 17 Nov. 1856, kl. 10 f. m.
Kongl. MajUs Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
hegardt ytterligare låneunderstöd för fullbordandet af jernvägs-an
läggningen mellan sjöar ne EVessman och Barken i Stora
Kopparbergs län; Gifven Stockholms Slott den 11 November
1856.
Uti en den 14 sistlidne Augusti till Kongl. Maj:t ingifven skrift har Direktionen
för det Aktiebolag, som bildat sig för anläggande af en jernväg mellan
sjöarne Wessman och Barken, jemte tillkännagivande, att detta jernvägsbygg
nads-företag,
till hvilket Rikets Ständer vid senaste Riksdag anvisat ett lån af
133,333 R:dr 16 sk. Banko, innevarande år påbörjats och så fortskridit att
ungefärligen en fjerdedel af gräfnings- och fyllnings-arbetet kunde anses vara
utfördt, i underdånighet anmält, att som bolaget., med anledning dels af den
stora kostnad, som skulle uppstå för hästars lega och underhåll, dels ock deraf
att beloppet af varor, som å jernvägen komme att forslas, under det sednast
förlidna året ökats från 60,000 till 75,000 skeppund, samt med säkerhet kunde
antagas komma att än ytterligare ökas, funnit sig, enligt Kongl. Maj:ts dertill
meddelade tillåtelse, i stället för tillämnad bana för hästkraft med 3 fots spårvidd,
böra tillvägabringa bana för ångkraft med 4 fots spårvidd, hade i följd
af detta förändrade byggnadssätt, jemte de under senare åren betydligt stegrade
prisen å så väl dagsverken som materialier, anläggningskostnaden för ifrågavarande
jernväg, hvilken kostnad af Majoren m. m. C. E. Norström, uti det af
8
Kongl. Muj:ts Nåd. Skrifvelse N:o ‘20.
honom ar 1853 för hästbanan upprättade förslag, beräknades till ett belopp af
189,700 R:dr Banko, numera, enligt bemälde Majors, på grund af förberörde
förändrade förhållanden omarbetade förslag, stigit till en summa af ej mindre än
437,000 R:dr Banko; och har bemälde Direktion, med anledning häraf i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit, med hänsigt till den allmänna vigten och
nyttan af ifrågavarande jernvägsbyggnad, till hvars verkställande det beviljade
låneunderstödet, som, då det anvisades, var för ändamålet tillfyllestgörande, numera
vore alldeles otillräckligt, måtte till Rikets Ständer aflåta nådig framställning
om beviljande för merberörda jernvägsanläggning af ett ytterligare låneunderstöd
af 133,333 R:dr 16 sk. Banko, emot erläggande af 3 procents årlig
ränta samt återbetalningsskyldighet medelst 2 procents årlig amortering å kapitalbeloppet.
Kongl. Maj:t har, efter inhemtande af Styrelsens för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader afgifna underdåniga yttrande i ämnet, tagit denna underdåniga
ansökning i nådigt öfvervägande; och vill härmed hafva till Rikets Ständer
öfverlemnat detta ärende, i ändamål att Rikets Ständer, som för ifrågavarande
jernvägsanläggning a nästliijne Riksdag bevjljat ett låneunderstöd på sätt omförmäldt
är, må komma i tillfälle att pröfva, huruvida ytterligare så beskaffadt
statsbidrag dertill må i anseende till ofvanuppgifne omständigheter anvisas; och
varda, med anledning häraf, handlingarne rörande detta inål till Rikets Ständers
Stats-Utskott. öfverlemnade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-är en den, hållet inför Hans Maj:t
Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 11 November 1856.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Minjstern Gunther,
Stats-Piåden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
De
-
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse Nio 21■
0
Departements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhraeus, uppläste slutligen till justering
de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatta
förslag — — — — — — — — — — —
dels till Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer, angående begärdt
ytterligare låneunderstöd för fullbordandet af jernvägsanläggningen mellan sjöarne
Wessman och Barken i Stora Kopparbergs län. — — — — —
Och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagde, samt befallde att nådiga Propositioner
och Skrifvelser i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer
afgå.
Ex protoeollo,
Vollrath Ekström.
A: O 21.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 17 Nov. 1856, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående resultaten
af den nya lagstiftningen i afseende å bränvinstillverkningen.
Gifven Stockholms Slott den 30 Oktober 1856.
I betraktande af det obestridliga intresse, som bränvinslagstiftningen eger
för fäderneslandet i så väl statsekonomiskt som statistiskt hänseende, har Kongl.
Majit trott sig böra meddela Rikets Ständer följande öfversigt af de hufvudsakliga
resultat, hvilka vunnits af den efter sednaste Riksdag vidtagna förändrade
lagstiftning i afseende på vilkoren för tillverkning af bränvin.
Af de från vederbörande till Civildepartementets byrå för kontrollen å bränvinsförfattningarnes
tillämpning inkomne uppgifter inhemtas följande angående tillverkningen
för året 1855, det första under hvilket den nya lagstiftningen varit
gällande.
De s. k. större brännerierna, eller sådana som drifvas med ånga, utgjorde
ett. antal af 391, hvadan en förminskning med icke mindre än 279 ägt runi
sedan år 1852, då antalet steg till 670. Af berörde 391 brännerier hafva 271
Dih. lill R. St. Prot. 1836 % 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 2
10
Kongl. ftlaj-.ls Nåd. Skrifvelse N.-o i>1.
varit i gång under årets begge bränningsmånader, 52 under den förra månaden
allena och 68 endast under den sednare, så att rörelsen idkats under förra månaden
vid tillsammans 323 brännerier och under den sednare vid 339.
I alla län, utom i Gottlands samt Gefleborgs och Westernorrlands, hafva
år 1855 större brännerier förefunnits. Största antalet har förekommit i Östergöthlands
och dernäst i Skaraborgs län, nemligen 67 med en tillverkning af
1,222,947 kannor i det förra och 53 i det sednare med en tillverkning af 930,963
kannor, hvaremot stora Kopparbergs, Jemtlands, Westerbottens oeb Norrbottens
län, äfvensom Stockholms stad, haft blott ett större bränneri hvardera.
Enligt de af vederbörande kontrollörer gjorde uppmätningar, har hela det vid de
större brännerierna tillverkade beloppet utgjort 7,178.602^ kannor.
De för större brännerier erlagde tillverkningsafgifterna belöpa sig för år
1855 till 2,485,818 R:dr 34 sk. banko, hvilken summa, fördelad på nyssnämnda
tillverkningsbelopp, visar att beskattningen i medeltal för hela riket utgått med
16 sk. 7| r:st banko för kannan.
Under 1855 års begge bränvinsinånader har omkring J:del af hela antalet
större brännerier varit af den tillåtna minsta storleken eller tillverkat endast 300
kannor dagligen. Näst efter dessa har allmännast förekommit brännerier, hvilkas
tillverkningar stigit till 4 å 500 kannor om dagen. Endast 10 brännerier hafva
under den förra bränningsmånaden och 11 under den sednare drifvit rörelsen i
den högsta tillåtna utsträckning eller med en daglig tillverkning af 1000 kannor.
Af dc år 1855 vid samtlige större brännerier i riket förda bränneri-journaler
inhemtas, att bränvin tillverkats af alla de allmännast odlade sädesslagen,
förnämligast korn och råg, af potäter och till en ringa del af åtskilliga andra
mer eller mindre, alkoholgifvande ämnen, såsom rofvor, kålrötter, morötter, hvitbetor,
rödbetor, enbär, jästaffall, draf, sirap och socker, hvaraf flera dock synas
endast försöksvis hafva varit använda. För bränvinstillverkningen vid dessa brännerier
hafva år 1855 åtgått ungefär 167,500 tunnor spanmål, hvaraf 1,500 tunnor
hvete, 40,000 tunnor råg, 100,000 tunnor korn och 20,000 tunnor blandsäd,
samt något mer än 748,000 tunnor potäter.
Kontrollen vid de större brännerierna har år 1855 utöfvats af 12 Ofverkontrollörer
och 383 Kontrollörer, af hvilka sistnämnde 264 varit tjenstgörande
under begge bränningsmånaderna, 51 endast under den förra och 68 blott under
den sednare månaden. I allmänhet har en särskild Kontrollör varit anställd för
hvarje särskildt bränneri. Undantag har egt rum blott för 11 Kontrollörer, hvilka
haft tillsyn vid 2 brännerier hvardera.
Af Öfverkontrollörerne hafva 5 varit officerare i tjenst, 4 officerare ur tjenst,
2 vice Häradshöfdingar samt 1 f. d. Rector Schelee. Kontrollörerne hafva tillhört
särskilda samhällsklasser och hufvudsakligen utgjorts af underofficerare, officerare
och landstats-tjenstemän, dels i, dels ur tjenst. I arfvode och resekost
-
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N.o 21.
11
nadsersättning hafva Öfverkontrrdlörerne och Kontrollörerne uppburit tillsammans
121,636 R:dr 9 r:st banko. De förres arfvoden ha utgått med 600 R:dr för
de begge bränningsmånaderne oell de sednares i allmänhet roed omkring 5 R:dr
banko om dagen. Ganska få Kontrollörer hafva uppburit så lågt arfvode sorn
3 R:dr 16 sk. eller det i § 50 af bränvinstillverkningsförordningcn såsom minimum
bestämda belopp, hvaremot ganska många uppburit maximum eller 6 R:dr
32 sk. om dagen. Resekostnadsersättningen har för Ofverkontrollörerne utgått i
7:de och för Kontrollörernc i 8:de klassen af gällande resc-reglemente.
lie af kommunerne i och för kontrollen utsedde bränneri-vittnen hafva till större
delen tillhört allmogen. Som flere af deni saknat den färdighet, särdeles i räkning,
som erfordras för verkställandet af de efter alla uppmätningar och afprofningar
förekommande reduktioner, har derigenom mångenstädes det åsyftade ändamålet
med vittnets närvaro till en väsentlig del förfelats. Vittnena, som i dagtraktamente
åtnjutit endast 1 R:dr B:ko, utan skjutsersättning, hafva år 1855
tillsammans uppburit ett belopp af 17,484- R:dr 16 sk.
Så vidt kändt är, har kontrollen i allmänhet blifvit med ordning och allvar
hand.hafd och bränvinstillverkarne nied villighet ställt sig till efterrättelse de föreskrifter,
sorn vederbörande Öfverkontrollörer och Kontrollörer i enlighet med Författningarne
meddelat. Kontrolleringssättet synes hafva vunnit allmänt godkännande. Sjelfva kontrollen
har med få undantag försiggått utan några misshälligheter och ett godt förhållande
har egt rum mellan bränvinstillverkarne. och Kontrollörernc, hvartill den omständighet
torde bidragit, att Kontrollörerne varit bränvinstillverkarne behjelplige att
förekomma de fordom icke sällsynta bränvinsförsnillningarne genom arbetarepersonalen.
Hela antalet mindre brännerier uppgick år 1855 till 4,091, hvaraf 2,651
egde redskap utan och 1,440 med mäskvärmare, hvadan således en förminskning
med icke mindre än 31,081 egt rum sedan år 1852, da antalet redskap
utgjorde 35,172. Af ofvanberörde 4,091 brännerier hafva 1,057 utan och 922
med mäskvärmare varit i gång under begge bränningsmånaderne, 376 utan och
165 med mäskvärmare under förra månaden allena, samt 1,218 utan och
353 med mäskvärmare under den sednare allena, så att rörelsen idkats under
förra månaden med tillsammans 1,433 utan och 1.087 med mäskvärmare och
under den sednare med 2,275 utan och 1,275 med mäskvärmare.
Mindre brännerier hafva år 1855 varit i gång uti 22 län, men icke i Westerbottens
och Norrbottens, eller i Stockholms stad. Största antalet, nemligen
1,119, deraf 184 med mäskvärmare, har förekommit i Christianstads län; närmast
derintill har kommit Östergöthlands ined 854, hvaraf 744 med mäskvärmare;
hvaremot ett ganska ringa antal, från 1 till 7, de flesta utan mäskvärmare,
varit i gång uti Gottlands, Götheborgs och Bohus, Stockholms, Upsala, Westmanlands,
Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Westernorrlands och Jemtlands län.
Efter år 1852 har öfverallt antalet af mindre brännerier i ännu störrepro
-
12
Kongl. Maj-.ls Nåd. Skrifvelse N:o 21.
portion minskats än hvad fallet varit med de större. I Westmanlands län har
nedsättningen varit anmärkningsvärdt stor, nemligen från 1,376 till I. De län,
der minskningen varit absolut störst, äro för öfrigt Wermlands, Elfsborgs och Gottlands.
Enligt hos vederbörande Häradsskrifvare företedda mätnings- och stämplingsbevis
öfver de till begagnande i mindre brännerier anmälda redskap och Härads'krifvarnes
derpå stödda uträkningar af tillverkningsafgifterna, uppgingo dessa år
1855 för hela riket till ett sammanräknadt belopp af 752,739 R:dr 14 sk. 7
r:st banko. Följaktligen skulle, enligt de i § 103 af bränvinstillverkningsförordningen
antagna grunder, det motsvarande tillverkningsbeloppet af 6-gradigt bränvin
vid 15 graders värme utgöra 2,258,217fjf kannor. Som likväl erfarenheten
numera visat, att afverkningsförmågan hos den enkla omedelbart med eld drifna
redskapen, då tillverkningen rätt handhafves, är minst 2 eller 3 gånger större
än nyssnämnde § förutsätter, torde med temlig visshet kunna antagas, att det
belopp bränvin, som i mindre brännerier verkligen åstadkommits, stigit till minst
4,500,000 kannor, helst kändt är att i allmänhet alla ovana och mindre skickliga
bränvinsbrännare, af fruktan för den hoga skatten samt täflan med de större
brännerierna, afstått från tillverkningen, hvilken sålunda bedrifvits endast af dem,
som varit fullt förtrogne med handteringens särskilda tekniska operationer. Fördelas
det erlagda afgiftsbeloppet på nyssnämnde tillverkningsqvantum, uppstår i
medeltal en beskattning på kannan af något mindre än 6 skillingar banko.
Att sluta af de erlagda afgifterna, har den största tillverkningen egt rum i
Christianstads och Östergöthlands län, hvilka begge län tillverkat i det närmaste
lika mycket, som alla de öfriga länen tillsammans. Då redskap med mäskvärmare
till ojemförligt största antal begagnats i Östergöthlands län, förefaller det
sannolikt, att handteringen just här med största fördel bedrifvits.
Under de begge bränningsmånaderne hafva allmännast begagnats 18 kannors
pannor (kokrummet oberäknadt) titan och 13 kannors pannor med. mäskvärmare;
utgörande antalet af de förra omkring hälften och af de sednare ungefär en tredjedel
af hela antalet dylika redskap.
Som bränvinstillverkarne icke äro skyldige att aflemna några utdrag af de
vid mindre brännerier förda inmäsknings-journaler, kan åtgången af råämnen vid
desamma endast ungefärligen bestämmas. Under förutsättning att 4,500,000 kannor
bränvin vid dessa brännerier tillverkats samt att proportionen mellan inmäskningsqvantiteterna
af råg, korn, blandsäd och potäter, hvilka råämnen hufvudsakligen
torde hafva begagnats, varit densamma som vid de större brännerierna,
kan likväl åtgången med någorlunda säkerhet antagas hafva varit åtminstone
25,000 tunnor råg,
62.500 d:o korn,
12.500 d:o blandsäd, samt
467,500 d:o potäter.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse Nio Si
-
ld
Samtliga kostnaderna för kontrollen å bränvinstillverkningcn vid så väl större
som mindre brännerier, inberäknadt arfvodena för tillsynen vid städernas distill eringsverk
samt till extra tillsyningsman för efterspanandet af oloflig bränvinstillverkning,
utgjorde år 1855 ett belopp af 145,188 R:dr 15 sk. Uppbördsoch
redovisningskostnaderna uppgingo till 11,329 R:dr 44 sk. 9 r:st. Hela utgiften
för kontrollen samt för uppbörden och redovisningen af bränvinstillverkningsmcdlen
uppgick således nämnde år till 156,518 R:dr 11 sk. 9 r:st banko,
motsvarande i det närmaste fem procent af Statens bruttoinkomst af bränvinstillverkningen.
Ofvanstående uppgifter om bränvinsfillverkningen år 1855 lemna sålunda
följande hufvudsakliga resultat:
l:o rörande tillnerkningsbeloppet:
att detsamma utgjort: vid de större brännerierna 7,178,602, 5 kannor,
vid de mindre d:o åtminstone. 4,500,000, »
eller tillsammans åtminstone 11.678,602, 5 kannor.
2:o rörande åtgången af råumnen:
att densamma ungefärligen kan anses hafva utgjort:
tunnor råg. tunnor korn. tunnor blandsäd, tunnor potäter.
vid de större brännerierna 40,000. 100,000. 20,000. 748,000.
vid de mindre dito 25.000. 62,500. 12,500. 467.500.
eller tillsammans omkring 65,000. 162,oOO. 32,500. 1,215,500.
3:o rörande tillverkningsafgifterna:
B:ko R:dr sk. r:st
att dessa utgjort: vid de större brännerierna 2,485,818: 34. —
vid de mindre dito 752,739: 14. 7.
eller tillsammans R:dr 3,238,558: — 7, och om här
ifrån
dragas kontroll-, uppbörds- och re
dovisnings-kostnaderne
med .... 156,518: 11. 9,
så blifver Statsverkets nettobehållning R:dr 3,082,039: 36. 10.
Denna slutsumma kan dock endast betraktas såsom i det närmaste riktig,
enär den till en väsentlig del är grundad på vederbörande kontrollörers mätningsoch
graderings-protokoll, uti hvilka otvifvelaktigt åtskilliga mindre betydande
räknefel insmugit sig, hvartill kommer dels att någre Häradsskrifvare vid afgifternas
debitering för de mindre brännerierna begagnat oriktig tarif, nemligen den
i § 42 af Bränvinstillverknings-förordningen, i stället för den i § 103 upptagne,
hvilken sednare uteslutande för år 1855 skulle tjena till efterrättelse, hvarjemte
äfven för ett och annat större bränneri oriktiga debiteringsgrunder blifvit följda,
dels ock att, då de infordrade uppgifterna öfver kontrollkostnaderna afgåfvos, en
och annan mindre utgift för 1855 års bränvinstillverkning ännu icke blifvit utanordnad.
Den förändring, ofvannämnde slutsumma i följd häraf torde komma
14
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N:o Sl
-
utt undergå, kan emellertid icke blifva af någon särdeles betydenhet och följaktligen
lärer det kunna antagas såsom temligen säkert, att den vid sednaste statsregleringen
af Rikets Ständer i bränvinstillverkningsmedel påräknade årliga summa
af 3,000,000 R:dr banko för år 1855 fullt ut kommer statskassan tillgodo.
Hvad bränvins-tillverkningen för innevarande år beträffar, hvilken nu pågår,
äro uppgifterna öfver de gjorda anmälningarne endast för första brännings-månaden
fullständigt till byrån för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning
inkomna.
Enligt dessa uppgifter eger tillverkning för närvarande ruin i 323 större
brännerier eller i jemt lika mångå sorn under första bränningsmånaden sistlidet
år; och komma af dessa 323 brännerier 233 att fortsätta tillverkningen under
andra bränningsmånaden, hvarjemte 80, som icke nu äro i gång, hafva för berörde
månad blifvit anmälda, så att anmälningarne för andra månaden nu redan
upptaga 313 brännerier, eller på 26 när det antal, som sistlidet år derunder
förekom.
Det tillverkningsbelopp, sorn motsvarar alla dessa anmälningar, utgör 7,634,209
kannor, och afgifterna följaktligen 2,544,736 R:dr 16 sk. banko. Tillverkningen
bedrifves i samma län, som år 1855, och derjemte i Gottlands, der dock
endast ett bränneri tillkommit. För öfrigt är äfven i år bränneriernas antal
störst i Östergöthlands och Skaraborgs län.
Tillverkning i mindre bränneri åter eger för närvarande rum med 2,889
redskap, deraf 1,670 uta?i och 1,219 med mäskvärmare, då deremot under första
månaden sistlidet är tillverkning utöfvades endast med 2,520 redskap, af
hvilka 1,433 voro utan och 1,087 med mäskvärmare. För sistnämnde månad
hafva sålunda tillkommit 237 redskap ulan och 132 med mäskvärmare, motsvarande
en tillökning af något öfver 16^ och 12 procent. Af förenämnde 2,889
redskap komma, enligt hvad hittills är kändt, 1,366 utan och 1,086 med mäskvärmare
att fortsätta tillverkningen under andra månaden, hvarjemte 344 ulan
och 390 med mäskvärmare, som icke nu äro i gång, hafva för denna månad
blifvit anmälde, så att de till byrån inkomna anmälningarne för andra månaden
nu redan upptaga 1,710 redskap utan och 1,476 med mäskvärmare, och sålunda,
hvad den sednare redskapen beträffar, ett antal af 201 eller nära 16
procent utöfver det, som sistlidet år under berörde månad förekom. Häraf
visar sig således, att en icke obetydlig tillökning i antalet mindre brännerier
och särdeles sådana, som hafva redskap med mäskvärmare, för innevarande år
uppkommit.
Kongl. MajUs Näll. Skrifvelse N:o 21. 15
Det tillverkningsbelopp, som enligt § 42 motsvarar alla dessa anmälningar,
utgör 2,265,848,1*2 kannor, och tillverkningsafgiften sålunda 755,282 fj:dr
34 sk. 2 r:st banko.
Tillverkningen bedrifves fortfarande i samma län som år 1855 och för öfrigt
likasom då mest i Östergöthlands och Christianstads län.
Sammanställas de på grund af hittills inkomna anmälningar beräknade afgifter
från dé olika slagen bränneriet innevarande år, så visar sig att dessa af
gifter
uppgå:
För större brännerier till B:ko R:dr 2,544,736: 16. —
n mindre dito dito » » 755,282: 34. 2.
eller tillhopa B:ko R:dr 3,300,019: 2. 2.
Sistlidet år utgjorde tillökningen i skatt utöfver anmälan 7,7 procent, oaktadt
beloppet nedsattes med nära 150,000 R:dr i följd af beviljade restitutioner.
Då i år dels en mängd ytterligare anmälningar äro att förvänta, dels bränvinstillverkarne
i större bränneri, pä grund af den 1855 vunna erfarenheten, säkerligen
icke anmält sig för högre belopp, än hvad verkligen kan medhinnas, utan
snarare omkring 10 procent derunder, enär, enligt § 45 i Bränvins-tillverkningslörordningen,
tillverkningen utöfver anmälan får uppgå till TVdel, innan förhöjning
med 4 sk. i skatten inträder, så kan med full visshet antagas, att de inflytande
tillverknings-afgifterna komma att med minst 10 procent öfverstiga de
mot anmälan svarande eller ofvan beräknade totalbelopp, i följd hvaraf alltså
bränvins-tillverknings-skatten för detta år torde komma att uppgå till minst
3,600,000 R:dr och statskassans behållning, då kontroll-, uppbörds- och redovisnings-
m. 11. kostnader beräknas till 175,000 R:dr eller 18,500 R:dr mer än
sistlidet är, följaktligen åtminstone till 3,425,000 R:dr banko.
Ehuru den nya lagstiftningen om vilkoreir för bränvinstillverkning endast
under en kortare tidrymd varit gällande, har den derunder vunna erfarenheten
likväl ovedersägligen ådagalagt, att grunderna för denna lagstiftning äro i allmänhet
riktiga och ändamålsenliga. Då emellertid samma erfarenhet gifver vid
banden, att beskattningen för de mindre brännerierna icke uppgår ens till hälften
16
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse K:o ii.
af det utaf Rikets Ständer afsedda belopp, hvilket förhållande ock, oaktadt de
i åtskilliga orter genom felslagen skörd uppkomna ogynsamma omständigheter för
utöfvande af bränvinstillverkning innevarande år, föranledt en tillökning i antalet
mindre brännerier, har Kongl. Maj:t velat härå påkalla Rikets Ständers synnerliga
uppmärksamhet, i den förväntan, att Rikets Ständer, vid utöfningen af sin
beskattningsrätt, vidtaga sådan åtgärd, att detta missförhållande varder rättadt,
på det ej, genom så väsentlig skillnad i beskattningen för de tvänne särskilda
slagen af Brännerier, lagstiftningens ändamål må förfelas.
Till närmare utredning af ämnet kommer ett af Chefen för Civil-departementets
byrå till kontrollcring af Bränvinsförfattningarnes tillämpning afgifvet memorial
att, jemte bilagor, öfverlemnas till vederbörande Utskott, och erhåller beni
alde Byrå-chef jemväl befallning att tillhandagå Utskottet med erforderliga upplysningar
och meddelanden angående de jemkningar och tillägg i reglementariska
bestämmelser, hvilka, sedan den nya bränvinstillverkningslagen utfärdades,
funnits vara behöfliga och nyttiga att vidtaga.
Kongl. Majit lorblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA It.
./. F. Fåh 'ceus.
Utdrag af Protokollet Öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj: t honungen i Stats-Råde t å Stockholms Slott den 50
Oktober 1856.
Närvarande:
Ilans Excellens, Justitise-Stats-Ministern, Herr Gunther.
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
IVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Sedan — uppläste Departements-Chefen, Herr Stats-Rådet Fåhrasus.
till
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 24. 17
till justering ett på Nådig befallning utarbetadt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse till Rikets Ständer, angående resultaten af den nya lagstiftningen
i afseende å bränvinstillverkningen. — —
'
Och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörde förslag samt befalla att, i öfverensstämmelse
dermed, Nådig Skrifvelse — skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
Carl Ekström.
Bih. till R St. Vrot. 4836 Sf I8S7. i Sami. t Afd. 43 Haft.
3
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1856.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JY° 22.
1
\:o 22,
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 19 Nov. 1856, kl. 7 e. m.
Kongl Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag för
geologiska undersökningar öfver hela Riket, samt utgifvande af
derpå grundade geognostiska kartor; Gifven Stockholms Slolt den
50 Oktober 1856.
Bland de ämnen, å hvilka Kongl. Majit funnit Sig böra (asta Rikets Ständers uppmärksamhet,
för att, genom deras medverkan uppnå vigtiga ändamål, är frågan att kunna erhålla
en fullständig kännedom om fäderneslandet i geologiskt hänseende.
Utom det 'rent vetenskapliga intresse, som geologien hos sina idkare alltid uppväcker
genom upplysningar öfver de mångfaldiga förändringar, hvilka vår jords yttre skorpa redan
undergått och fortfarande undergår, ingriper densamma, likasom de öfriga naturvetenskaperna,
äfven på det kraftigaste uti det praktiska lifvet. Bergshandteringen, byggnadskonsten,
tlerfaldiga andra näringsgrenar, men måhända framför alla landtbruket, hafva många vigtiga
lärdomar, många nyttiga råd och upplysningar att på detta fält hemta.
Grufegaren önskar veta inom hvilka bergformationer han företrädesvis bör söka de
malmer, som han vidare ämnar förädla under en eller annan form; han behöfver anvisning,
i hvilken rigtning han bör utsträcka sina underjordiska försöksarbeten, för att med
den största sannolikhet kunna träffa möjligen förhanden varande nya, fast ännu obekanta
malmfyndigheter inom ett redan öppnadt grufvefält; och geologien gifver honom i de flesta
fall tillfredsställande svar på dessa frågor.
Bildhuggaren och arkitekten, som söka vackra marmorarter eller andra utmärktare
stenslag, äfven den vanlige byggmästaren, som behöfver en god och varaktig byggnadssten,
ett så väl i luft, som i vatten tjenligt murbruk, en eldfast stenart eller lera, hvilken trotsar
jernets och kopparens smälthetta, — hytteegaren och andra näringsidkare, hvilka önska att
ur jorden kunna framdraga nya tillgångar af torf, brunkol, qvartz, feldspath, o. s. v. —
läkaren, som söker helsovatten och i medicinskt hänseende nyttiga gyttjor, — alla dessa
skola af geologien få anvisning, hvarest de kunna finna det sökta, så vida det inom landets
egna gränser står att finna.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Afd. 14 Haft. 1
2
Kongl. May.ts Nåd. Prop. M 22.
Landtbrukaren, sysselsatt med många olikartade göromål, har ingen tid att egna åt en
närmare undersökning af de aflagringar, både fasta och lösa, som finnas på bans egor.
Erfarenheten gifver honom vid handen, att samma vextslag på olika åkrar lemnar mycket
olika skördar. Kemisten meddelar honom upplysning, att den ena åkerjorden innehåller ett
ämne, som den andra saknar, men hvars närvaro för detta vextslags fortkomst och rätta
trefnad är ett oeftergifligt vilkor. Han önskar då känna, om icke på ett större eller mindre
djup under jordytan eller också på en annan alldeles ny trakt af hans öfriga egor detta
för honom dyrbara jordslag kan vara af naturen nedlagdt, för att deraf hemta en välkommen
uppblandning åt andra i detta hänseende mindre val lottade tegar, eller för att på
stället åt odlingen skänka ett ökadt område. Stundom är han ock i förlägenhet, hvarest
han skall uppsöka en ny tillgång af den mergel, genom hvars påförande han brukat gifva
sina fält en förut osedd bördighet. Uti alla dessa och ännu många andra läll skall han med
geologiens tillhjelp komma till målet, om detta ligger inom möjlighetens gräns; och kan
dessutom ej sällan inträffa, att han genom den geologiska undersökningen får kännedom om
tillvaron inom egendomens gränser af åtskilliga för industrien i allmänhet användbara materialier,
hvilkas afyttrande betydligt kan öka egendomens afkastning.
Af icke ringa vigt är sålunda tillämpningen åt det praktiska lifvets mångfaldigt olika
utgreningar af de flere lärdomar och upplysningar, hvilka geologien, stödd på rent vetenskapliga
iakttagelser, är i stånd att meddela. En större utbredning af det geologiska studiet,
en mera allmän kännedom om ett lands geologiska förhållanden och egenheter i dess minsta
detaljer, måste derföre vara af det största inflytande på landets ekonomiska och materiela
förkofran i så väl den ena, som den andra rigtningen. Uti de flesta civiliserade länder
har man också från längre tid tillbaka insett detta och af sådan anledning gått i författning
om utförandet, på Statens bekostnad, af storartade, hela landet omfattande undersökningar
af dess berg och jordlager. Sålunda hafva de flesta Europeiska Regeringar, äfvensom
större delen af de Stater, hvaraf Nord-Amerikanska Unionen består, hvar efter annan,
skyndat att i alla delar af sina underlydande landskap utsända geologiska kunskapare,
som, med hammaren, kompassen, spaden och jordborren i banden, icke blott tagit en närmare
kännedom om de olika fasta berglagren, så väl till deras utsträckning, ömsesidiga begränsning,
och relativa åldersföljd, som till deras allmäntnyttiga användbarhet för ett eller
annat ändamål, utan äfven egnat sina forskningar åt de aldra öfverst i ytan liggande löst
sammansvämmade yngsta jordbildningarne och dessas mer eller mindre fördelaktiga egenskaper
i agrikultur-kemiskt och tekniskt hänseende. På detta sätt hafva inom dessa länder
tid efter annan utkommit eller äro ännu under utgifning mer och mindre fullständiga geologiska
beskrifningar, åtföljda af en mängd general- och special-kartor samt profiler, hvaraf
en, såvidt möjligt, trogen bild af hela landets skaplynne i denna rigtning blifvit uppdragen.
Genom de samlingar af berg- och jordarter utaf alla möjliga slag, som blifvit under fortgången
af undersökningarne tillvägabragte samt sedermera uti en för allmänheten öppen lokal
på ett lämpligt sätt ordnade och upplagda, hafva resultaten af dessa forskningar fått ett
ännu mera ökadt praktiskt värde, i anseende till de för hvar och en lätt tillgängliga upp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ni 22.
:?
lysningar, som i nyssnämnde afseende der kunna sökas och erhållas rörande landets mest
skiljda trakter.
Af de länder, som med afseende på andlig kultur och materiel utveckling intaga en
mera framstående plats, är Sverige ett bland de få, som ännu icke föranstaltat dylika mera
omfattande special-undersökningar af dess jord- och berglager. Genom ett enskildt samfund,
Bruks-societeten, har visserligen med berömvärd frikostighet åtskilligt i detta hänseende
inom landet åstadkommits; men de af Bruks-societeten föranstaltade undersökningar hafva,
till följd af sakens natur, i anseende till landets vidsträckta areal, de få medhjelpare,
som dervid varit att påräkna, och den jemförelsevis korta tid, som på det helas utförande
varit använd, icke kunnat vinna den utsträckning eller den special-rigtning, som är nödvändig
för framdragandet i ljuset af sanningens minsta delar, utan hufvudsakligen inskränkt sig
till framställandet af en mera allmän bild af landets skaplynne, med endast här och der några
mera skarpt utkastade detaljdrag.
Det är derföre af omständigheterna högeligen påkalladt, att Sverige, som genom Linné,
Bergman, Schéele och Berzelius mer än en gång stått i spetsen för naturvetenskaplig
utveckling i llere med geologien beslägtade rigtningar, och hvars med de flesta andra europeiska
länder olika naturliga beskaffenhet och egenheter otvifvelaktig! skola föranleda många
vigtiga företeelser, hvilka på geologiens framsteg komma att utöfva ett ej oväsendtlig! inflytande,
snart vidtager kraftiga åtgärder, för att, hvad geologiska forskningar beträffar,
sätta Sverige i jembredd med öfriga i vetenskapligt hänseende framskridna länder.
Att öfvertygelsen härom blifvit inom landet temligen allmänt utbredd har Kongl. Majit
med tillfredsställelse inbemtat derigenom, att dels Upsala läns Hushållnings-sällskap i underdånighet
anhållit om statsbidrag till de geologiska undersökningar, som Hushållnings-sällskapet,
för upprättande af en geognostisk karta öfver länet, har för afsigt att derstädes föranstalta,
dels ock Bestyrelsen för Sjunde Allmänna Landtbrukare-mötet, enligt den vid mötet
uttalade önskan, hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, att, genom anslag af allmänna
medel, i detalj gående geologiska undersökningar måtte, så fort sig göra låter, öfver
hela riket tillvägabringas, samt geognostiska kartor i följd deraf uppgöras och utgifvas.
Landtbruks- och Wetenskaps-akademierna, hvilkas utlåtanden öfver dessa framställningar
blifvit infordrade, hafva sammanstämmande yttrat den åsigt, att en noggrann geologisk undersökning
öfver hela Riket vore högligen att önska så väl i rent vetenskapligt, som i ekonomiskt
afseende, men att Statens mellankomst dervid nödvändigt erfordrades, dels i anseende
till de stora kostnaderna, dels ock på det att arbetet måtte efter en allmän plan
och af dertill skicklige personer kunna med enhet och kraft verkställas och på detta sätt
en allmän geologisk karta öfver Riket inom en jemförelsevis kort tid erhållas, till ledning
och begagnande vid de mera detaljerade undersökningar, hvilka blefve nödiga för särskilda
landskap eller län, som sjelfva borde på sin bekostnad desamma företaga och ej heller torde,
i den mån de vunne insigt om den nytta, de deraf kunna hemta, undandraga sig de
utgifter, som härtill blefve erforderliga. Såsom plan för arbetets utförande har Wetenskaps-akademien
i underdånighet föreslagit:
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYi 22.
att undersökningen af Sveriges allmänna geognostiska beskaffenhet och utgifvandet, till
följd deraf, af en geologisk general-karta med beskrifning må uppdragas åt en dertill skicklig
person, hvilken, såsom chef för undersökningen, ensam leder densamma på sitt ansvar;
att denne geolog, under de första åren, sjelf lägger hand vid undersökningen samt undervisar
och bildar de elever, hvilka antagas, för att derefter kunna såsom biträdande geo
loger
användas;
att derefter, i mån af tillgång till skicklige personer, 4 biträdande geologer antagas;
börande antalet af elever alltid vara fyra;
att när biträdande geologer kunnat anställas, chefen åligger att öfvervaka dessas arbeten
och dem leda;
att dessutom till biträde antages en palaeontolog, och att botaniska forskningar, emot
särskildt arfvode uppdragas åt dertill skicklig person, äfvensom att de kemiska undersökningar,
hvilka äro erforderliga, medelst efter arbetets beskaffenhet lämpliga arfvoden godtgöras;
och ändtligen att, då de vid den sålunda bildade geologiska kommission anställda
personer förutsättas vara sysselsatta med sina geologiska arbeten hela året om, en särskild
lokal anskaffas, der de alla under chefens öfverinseende, förrätta sina arbeten under de
tider, då rekognosceringar ej ega rum, och hvarest utrymme bör finnas för samlingar, instrument
och laborationer;
samt att chefen berättigas att erhålla erforderliga upplysningar från Topografiska korpsen
och Landtmäteri-kontoret.
För verkställande af en så beskaffad allmän geologisk undersökning af Sverige har
Vetenskaps-akademien uppgjort följande kostnadsförslag:
Ärlig a arfvoden:
Förste geologen, Chef 4,000
Fyra biträdande geologer å 2,000 R:dr . . . 8,000
Fyra elever å 1,000 R:dr 4,000
En palaeontolog 2,000
— R:dr Riksmynt
18,000:
Besekostnads^ersättningar och dagtraktamenten:
Chefen, 400 mil, å 2 R:dr 25 ören .... 900: —
Dagtraktamente för 120 dagar å 4 R:dr . . . 480: —
Fyra biträdande geologer 200 mil för hvardera
eller tillsammans 800 mil å 1 R:dr 50 ören 1,200: —
Dagtraktamente för 120 dagar, tillsammans 480
dagar å 3 R:dr
1,440: —
Fyra elever 100 mil för hvardera eller tillsammans
400 mil å 75 ören  300: —
Dagtraktamente för 120 dagar eller tillsammans
480 dagar å 1 R:dr 50 ören  720: —
Transport: 5,040: — 18,000: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 22.
Transport: 5,040: — 18,000: —
Palfcontologen, 100 mil, å 1 R:dr 50 ören . . 150: —
Dagtraktamente för 120 dagar ä 3 R:dr . . . 360: — g g<r)Q.
Arfvoden för kemiska undersökningar  2,000: —
D:o botaniska d:o
250: —
Hyra för lokal, uppassning, eldning m. m  1,200: —
Summa årliga utgifter R:dr Riksmynt 27,000: —
Diverse utgifter för hela tiden:
För sammandragning af Landtmäteri-kartor för län, hvilka
icke af Topografiska korpsen hunnit rekognosceras . . 6,000: —
För inköp af barometrar, kemiska apparater m. m. . . . 5,000: —
För lådor, papper, transporter, m. m  4,000: —
Summa ll:dr Riksmynt 15,000: —
Vidare har Vetenskaps-akademien yttrat den förmodan, att hela landets geologiska
undersökning, enligt den nu uppgjorda planen, skulle kunna medhinnas under loppet af 19
år, om ej förr, och att, då derefter troligen 3 år erfordrades för berättelsens redigerande,
jemte den sista handläggningen och arbetepas tryckning, kunde följaktligen efter 22 års förlopp
den allmänna geologiska kartan öfver hela riket, jemte tillhörande beskrifning, vara
utgifven; tilläggande Akademien slutligen att, i anseende till brist på tillräckligt antal lämplige
personer för undersökningarnes anställande, ett anslag af 15,000 R:dr för första året,
20,000 R:dr för andra och 25,000 R:dr för tredje året syntes tillräckligt, hvarefter förden
följande tiden de årliga utgifterna torde uppgå till den i kostnadsförslaget beräknade summan
af 27,000 R:dr, allt Riksmynt; och vore dessutom sannolikt, att af första årens anslag tillgång
uppstode för inköp af större delen af de behöfliga instrumenten.
Förvissad att genom tillvägabringandet på föreslaget sätt af geologiska undersökningar
öfver hela riket, samt utgifvandet af derpå grundade geognostiska kartor, skall tillskyndas
icke allenast vetenskapernas utan jemväl jordbrukets och andra näringars idkare väsendtligt
gagn, och sådant redan under arbetstiden, allt eftersom undersökningarne fortgå, vill Kongl.
Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att till en början, för den tid nästa statsreglering
kommer att omfatta, ett anslag af tillsammans Sextio tusen R:dr R:mt må varda
ställdt till Kongl. Maj:ts disposition, för att, enligt den af Vetenskaps-akademien uppgjorda
och af Kongl. Majit godkända plan, till ofvanom förmälda ändamål begagnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCA R,
J. F. Fåhraeus.
t» Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jft 22.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slolt den 30 Oktober 4856.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Gunther,
Statsråden: Herr Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou och
Almqvist.
Sedan uppläste Departements-chefen, Herr Statsrådet Fåhraeus, till ju-^
stering tvänne särskilda, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga
beslut uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer i följande
ämnen, nemligen:
2:o angående beviljande af anslag till företagande af geologiska undersökningar öfver
hela riket samt utgifvande af derpå grundade geognostiska kartor; och täcktes
Kongl. Maj:t, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, i Nåder
gilla berörde förslag, samt befalla att, i öfverensstämmelse dermed,
Nådiga Propositioner, sådana de vid detta protokoll finnas bilagde,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl Ekström.
