# ID: svediakorp-gov2280
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 135,408
# sentences: 3,796
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:0 424. 299
ulan äfven derutöfver en procent af del i obligationerna torskriIna kapital; börande anslaget
lill amorteringen af hvart oell ett särskildt biri utgå från oell med året näst efter
det, hvarunder obligationerna (ör samma lån blifvit till låiigifvarne utleninade; och kommer
amorteringen att ökas i den män ränte-ulgiflerna, lill följd af verkställd obligat iönsinlösen,
minskas, hvarefter en del af det årliga ränte-anslågel äfven lill kapitalets amorterande
användes.
Rikets Ständer skola framdeles i underdånighet anmäla sitt beslut i fråga om medels
anvisande för de förestående ränte-liqviderna oell kapital-afbetalningarne å oflanämnde
lån, men hafva emellertid ansett sig böra bibehålla del under sednasle Riksdag beslutade
stadgande, angående det blifvande ärliga ränte- och amorterings-änslagcls särskilda redovisning
och oförrvckta tillhandahållande för dermed afsedt ändamål. Deremot har den dä
meddelade bestämda och ovilkorlig.» föreskrift, huru vid amorteringens verkställighet skall
lörfaras, icke funnits vara fullt tillämplig i afseende på utrikes upptagna län, hvarföre
Rikets Ständer ansett del jemväl böra få ankomma på Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
alt pröfva och bestämma det sätt och den ordning, sorn vid hvarje särskildt låns amortering
skall iakttagas.
Genom de vid sist förflutna Riksdag fattade beslut, rörande den i anledning af dä
ifrågasatta jeriivägs-anliiggningar föreskrifna upplåning, niedgåfvo Rikets Ständer, att Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret, vid denna upplånings företagande äfvensom under dess fortgång,
skulle ega att, med afseende å dåvarande penninge-stälining och de förhållanden,
som dervid för öfrigt borde komma i betraktande, pröfva och bestämma om och i hvilken
mån rabatt å det kapital-belopp, hvarå obligationerna voro utfärdade, skulle af Riksgäldskontoret
medgifvas inom de i fråga 0111 lånens amortering föreskrifna gränser; och ehuru
Rikets Stander förmoda, att de fonderade statsobligationerna inom landet blifva lättare
afsältliga och mera användbara i förefallande liqvider, om den summa, derå hvarje obligation
lyder, mäste vid obligationens ulgifvande för densamma erläggas och vid dess infriande
kan derför påräknas, hafva Rikets Ständer dock trott det vara både ändamålsenligt
och för upplåningens framgång utom riket äfven nödvändigt, att kapital-rabatt fortfarande
af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret får medgifvas, helst lån möjligen komma alt upptagas
i länder, hvarest man allmänt vant sig vid ett dylikt afdrag å utelöpande stats-obligalioner
och der detsamma troligen utgör ett vilkor för sådana obligationers allmännare gångbarhet.
1 öfverensstämmelse med ofvan uttalade åsigter hafva Rikets Ständer alltså beslutat,
det Fullmäktige i Riksgälds-kontoret böra genom lån anskaffa medel till belopp af
högst 20 millioner R:dr R:mt, för ej mindre ersättandet af det belopp, sorn för innevarande
ars arbeten å vestra och södra stambanorna redan blifvit utaf Rikets Ständer afräkningsvis
anvisadt, än utbetalandet af de anslags-summor, som derutöfver blifvit under
denna Riksdag beviljade, att till 1800 års slut utgå för Statens jernvägs-bvggnaders fortsättande
och utförande; och hafva Rikets Ständer i afseende pä omförmälda låns upplagande
meddelat följande beslut och föreskrifter:
a) Denna upplåning må verkställas inom eller utom riket, på sätt Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret finna lämpligast och ändamålsenligast lil! beredande af tie för- Staten,
såsom låntagare, mest förmånliga vilkor.
b) Upplåningen sker emot fonderade, till innehafvaren ställda och å dennes sida
icke uppsägbara, räntebärande obligationer, utfärdade pä Rikets Ständers vägnar, af Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret.
c) Fullmäktige ega för öfrigt bestämma:
t:o det språk och den myntsort,.hvarå obligationerna komma alt utfärdas;
2:o den ränta, som i obligationerna skall förskrifvas; och
300 Expeditions-Utskottet;, Förslag till underd. Skrifvelse N:o 124.
3:o den kapital-rabatt., sorn må beviljas vid de fall, då Fullmäktige finna sådan
rabatt böra ega rum.
d) till ränle-liqvider oell lånens amortering anvisas ett årligt anslag, som motsvarar
ej allenast den för hvarje Iåns hela belopp utgående ränta, utan äfven derutöfver
en procent af det i obligationerna förskrilna kapital; kommande detta anslag att utgå,
för amorteringen af hvart, och ett särskildt lån, från och med året näst efter det, hvarunder
obligationerna för samma län blifvit till långifvare utlemnade, och bör detta anslag
fortfarande och med oförminskadt belopp utgå ända till dess hela lånet blifvit i stadgad
ordning betaldt.
e) Det årliga ränte- och amorlerings-anslaget biir ingå till en särskildt redovisad
liqvidations- och amortissemenls-fond, hvars behållning skall för deL med dessa medel
afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränle-liqviderna vid derför
bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda samt hvarje låns återbetalning i föreskrifven
ordning verkställd. De lill nämnde fond influtna medel böra, sa vidt ske kan
och sagde liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
f) Fullmäktige i Riksgälds-kontoret ega all lör hvarje lån bestämma sältet och
ordningen för amorteringens verkställande.
Dessa beslut och stadgande!) underställa Rikets Ständer härmedelst E. K. M:ts
Nådiga fastställelse; hvarjemte Rikets Ständer underdånigst anhålla, att E. K. M:t, vid
denna upplånings företagande a utrikes ort, läcktes lenina Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
sin Nådiga bemedling och medverkan för de erforderliga lånens erhållande, emot så
fördelaktiga vilkor för Svenska Statsverket, sorn vid låne-transaktionernas uppgörande
kunna beredas, samt alt E. K. M:l dessutom täcktes meddela Sin garanti å det eller de
lån, sorn, i öfverensstämmelse med dessa beslut, varda af Fullmäktige utom Riket upptagna.
Slutligen få Rikets Ständer i underdånighet anmäla sitt beslut, att Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret må ega alt åt vissa af dem utsedda deputerade uppdraga de närmare
bestyren med foud-väsendets och slulsskulds-svstemels oalbrutna och verksamma handhafvande,
jemte dermed förenade -åligganden.
Rikets Ständer framhärda «c.
Stockholm den 16 September 1857.
Expeditions-11 (sko Hets Försteg till underd. Skrifvelse N:o 025. 301
\'0 135.
Uppläst och godkiindl hos Ridd. och Adelö den 16 Sept. 18S7.
Prcsle-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för Bränvins
tillverkning.
(Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Bet. N:is 2, 5
och 6 samt Försl. Bevilln.-Utskottets Mein. N:o 20).
S. A. K.
Uti Nådig skrifvelse den 30 Oktober nästlidet år har E. K. M:t meddelat Rikets
Stander en öfversigt af de hufvudsakliga resultat, hvilka vunnits af den efter sednaste
Riksdag vidtagna förändrade lagstiftning i afseende på vilkoren för tillverkning af bränvin,
samt dervid uttalat den åsigt, att fastän den nya lagstiftningen endast under en
kortare tidrymd varit gällande, den derunder vunna erfarenheten likväl ovedersägligen
ådagalade, alt grunderna för samma lagstiftning vore i allmänhet rikliga och ändamålsenliga;
men då samma erfarenhet emellertid gåf\e vid handen, att beskattningen lör de
mindre brännerierne icke uppginge ens lill hälften af del utaf Rikets Ständer afsedda
belopp, hvilket förhållande också, oaktadt de i åtskilliga orter genom felslagen skörd uppkomna
ogynnsamma omständigheter för utöfningen af hräuvins-lillverkningen näsllidna ar,
föranledt tillökning i antalet mindre bränneriet’, påkallade E. K. M:l Rikets Ständers synnerliga
uppmärksamhet härå, i den förväntan, att Rikets Ständer, vid utöfningen af sin
beskatlnings-rätt, vidloge sådan åtgärd, atL delta missförhållande blefve rättadt, på det
ej, genom så väsentlig skillnad i beskattningen lör de ivänne särskilda slagen af brätt,nprier,
lagstiftningens ändamål mätte förfelas.
Hvad sålunda och för öfrigt i denna fråga förekommit hafva Rikets Ständer tagit
i noggrann! öfvervägande och dervid väl funnit sig böra vidblifva de hufvudsaklig^ grunder,
på hvilka nu gällande lagstiftning hvilar, men tillika ansell, dels åtskilliga förändringar
i särskilda sladganden, enligt hvad här nedan för hvarje §, som funnits påkalla ändring,
närmare omförmäles, dels några redaklions-förändringar af mindre betydenhet, erfordras;
varande, tili följd af det nya mynt-systemets tillämpning från och med nästa stats
-
302 Expedit! ans-Ut sko ite Is Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 425.
reglerings-period, de ut i nu gällande förordning förekommande mynt-bestämmelser förvandlade
till närmaste motsvarighet i riksmynt.
Då Rikets Ständer funnit tillverkningstidens in- och utgång klockan 12 på natten
medföra flera olägenheter, icke allenast, för bränvins-tillverkareu, utan äfven och isynnerhet
vid kontrollen öfver iakttagandet af den tid, då bränningen får börja och skall sluta,
samt öfver uppmätning af det tillverkade bränvinel och försegling af redskapen, har i
bilagde förslag till förordning, angående vilkoret) lör bränvinslillverkning, middagstimman
å de föreslagna begynnelse- och slutdagarne antagits till in- och utgångstid för tillverknings-lerminerne.
Vidare synes det vara en brist i gällande lagstiftning, att tidsbestämmelse för beredning
af mäsk till bränvins-lillverkning saknas. Detta lärer också föranledt åtskilliga
förfrågningar hos E. K. M:t, sorn genom Nådig resolution den 22 September 1855 förklarat.
att, i betraktande deraf, alt mäskberedning, enligt häfdvunnet bruk, alltid varit,
före bränningstiden, tilläten, samt alt mäskberedning måste upphöra lika många dagar
före utgången af den tillåtna brähvins-lillverkningsliden, som den måste börja tidigare i
och för möjligheten alt vid ingången af bränningstiden kunna medgifva bränning eller
sprit-afdrifning, beredning af mäsk vid bränneri finge företagas tre eller fyra dagar löre
den dag, då bränningstiden, enligt gjord anmälan, inginge. Rikets Ständer, som derjemte
inhemta), att fyra dagars tid till förberedande mäskning af en del bränvins-lillverkare
ansetts otillräcklig, hafva derföre ansett att uti nuvarande § 2 bör stadgas: att
mäskberedning för briinvitis-iillverkning får företagas högst fem dagar löre den dag, då
dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början.
Då, enligt denna §, i större bränneri får begagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet, sorn helst, men § 55 i nu gällande förordning stadgar åtskilliga för
kontrollens handhafvande nödiga inskränkningar i afseende på redskapens beskaffenhet,
hvilka föreskrifter torde till en del böra bibehållas, hafva Rikets Ständer ansett detta
måste i handeln rätta sig noggrannl efter den mängd al alkohol, som varan innehölle,
men alt man hos oss i allmänhet icke begagnade det i andra länder längesedan införda
och af Velenskaps-Akademien i dess afhandling om bränvins-profvaren år 1827 förordade
rationela sätt för bestämning af alkohols-halten, utan i dess ställe använde mer eller
mindre oriktiga melhoder, hvilka än ål köparen, än åt säljaren leonade lördel och derföre
kunde föranleda till tvister, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att den normalstvrka
hos bränvinel, efter hvilken skatte)) skall beräknas och som i gällande bränvins-tillverknings
förordning iir bestämd lill (5 grader, enligt den gamla bränvins-profvaren,
matte fastställas lill 50 procent enligt den nya, eller till det procent-belopp, som vid
frågans bedömande af sakkunnige personer kunde befinnas tjenligasl, i ändamål alt möjliggöra
eli allmänt införande af den nya profvare-skalan.
§ *•
§ 3.
förhållande böra i § 3 anlvdas, hvadan denna § erhållit den förändrade lydelse förslaget
utvisar.
Under förmälan, hurusom del. vore en känd sak, ali värdet af sprit eller bränvin
Eapell t tio n s- U (skol l<: Is Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 125.
303
[ afseende härå tiar blifvit upplyst, att procent-beräkning för bränvinels styrka, i
sammanhang iliad införandet af decinial-systemel vid mynt beräkningar, skulle, siirdeles om
lämpligare reduklions-tabeller blelve upprättade, för kontrollen öfver bränvins-tillverkningen
vid de större brännerierna, äfvensom för affärslifvel, medföra flera ganska väsentliga
fördelar, såsom säkerhet och skyndsamhet vid de efter afprofningarne förekommande reduktioner
till den normala styrkan, besparing af lid och möda vid granskningen af kontrollörernes
mätnings- och graderings-prolokoller. möjlighet att, ulan omgång, med full
säkerhet bestämma det rätta värdet af ett bränvin, hvars skenbara styrka och temperatur
med profnings-instrunienternas tillhjelp blifvit, uttagna, o. s. v.; och hafva Rikets Ständer
derföre ansett sig höra biträda det väckta förslaget, så vidt detsamma rörer fastställandet
af bränvinels normal-styrka i procent, i stället för i grader, helst Rikets Sländers uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, att det af Velenskaps-Akademien i dess ofvanberörda
afhandling uppgifna sätt för styrkans bestämning redan i nu gällande Ordnings-stadga för
större brännerier är lill begagnande föreskrifvel, under antagande af 49 procent, eller
sorn är detsamma 6 grader såsom normala styrkan, samt alt erfarenheten, under de två
Ar författningen varit tillämpad, visat att bränvins-graderingen, med tillhjelp af Velenskaps-Akadcmiens
tabeller samt en enkel och för alla förekommande fall gällande reduktions-regel,
hvars användning tagit i anspråk kunskap endast i de 4 enkla räknesätten
med decimalbråk, ulan ringaste olägenhet låtit använda sig.
I fråga åter om det procent-belopp, efter hvilket bränvins-tiliverknings-afgiften bor
utgå, eller bränvinels normal-styrka, hafva Rikets Ständer funnit härtill böra bestämmas
50 procent, enär denna styrka högst obetydligt skiljer sig från den hitintills gällande
eller 6 grader, samt talet 50 vid alla räkningar och reduktioner är särdeles beqvämt alt
använda, och 50 procent alkohols-halt för öfrigt är såsom normal-styrka antagen i många
andra länder, såsom Norrige, Preussen, Frankrike, Belgien m. fl.; och har alltså, i närlagde
förslag, bränvinels styrka, sorn uti nu gällande Förordning finnes beräknad till 6
grader, blifvit bestämd till 50 procent alkohols-halt vid 15 graders värme efter Celsii
thermometer.
§ 5.
Ehuru Rikets Ständer anse stadgandet i denna § vara tydligt derutinnan, att lill
bränvins-tillverkning i mindre bränneri endast må begagnas den redskap, som i § uttryckligen
omlörmäles, hafva likväl, då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, bränvinstillverkare
vid en del mindre brännerier, medelst mäskens uppvärmning på hvarjehanda
sätt, innan den insläppes i pannan, betydligt fortskynda!, averkningen, utan alt tillverkaren
drabbas af motsvarande afgift, Rikets Ständer ansett sista momentet i § 5 böra
erhålla följande tillägg: ”allt annat sätt att uppvärma mäsken före dess insläppande i
pannan, vare förbjudet”.
§ 11-
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit flistad ej mindre derpå, att det i denna
§ förekommande uttrycket ”innan den får företagas” vore så sväfvande, alt man icke
rätt vetat, om detsamma hänförde sig lill brännings-tiden i sin helhet, eller blott till den
månad, anmälan afsåge, eller till och med endast till den dag under den tillåtna tiden,
då tillverkaren funne, för godt alt handteringen börja, hvilket haft till följd, att § blifvit
olika tolkad, än äfven derpå, att hvarken uti denna eller någon annan § funnes uttrvckt,
huruvida anmälan till bränvins-tillverkning i större bränneri under båda de tillåtna"må
-
304 Earrpeditions-Utskotteis Förslag till underil. Skrifvelse N.-o 125.
nöderne finge ske på en gång, ehuru delta pålagiigen varit lagstiftarens mening. Till
förekommande af all ovisshet härutinnan har § 11 erhållit den förändrade lydelse, förslaget
innehåller.
§ 13.
Af det vid § II först omförmälda skäl, och då derjemte ordet ”månad” i förevarande
§ 13 ansetts innebära någon tvetydighet, har den förändrade lydelse af första momentet
i § 13, förslaget utvisar, varit föranledd.
Den, enligt tredje momentet, Härads-skrifvare tillkommande ersättning med 16
skillingar banko för bevis öfver gjord anmälan till bränvins-tillverkning, uträkning å tillverknings-afgiften,
samt påskrift å stämplings-beviset, har synts Rikets Ständer vara allt
för ringa, hvarföre Rikets Ständer funniL berörda ersättning böra höjas till En Riksdaler
50 öre riksmynt.
§ 15.
Som bränneri-kontrollör, vid ankomsten till det bränneri, der han blifvit anställd,
får del af stämplings-bcvis, jemte alla andra bränneriet rörande handlingar, och i följd
häraf de uti denna § omförmälda förteckningar blifva för honom öfverflödigt men dessa
sednare torde vara af något gagn lör Öfver-kontrollörerne, hafva Rikets Ständer ansett
ordet ’’bränneri-konlrollörer” böra utbytas mot ordet Ofver-kontrollörer.
8 18.
Af nuvarande ordalydelsen skulle kunna dragas den slutsats, att sådan bränvinsdistillering,
som i g omförmäles, icke finge utöfvas vid slutet af första månaden, då någon
på en gång anmält sig till bränvins-tillverkning under båda de tillåtna månaderna,
och icke heller företagas tidigare, än fyra dygn före den anmälda brännings-tidens utgång,
ändock att bränvins-lillverkningen dessförinnan hunnit afslutas; men då skäl till
dvlika inskränkningar i rättigheten att genom distillering förädla varan icke synes vara
för handen, hafva Rikets Ständer trott sig böra genom en förändrad lydelse al itrågavarande
§ bereda en större frihet i omförmälda hänseende.
§§ 20, 21 och 61.
Enär upplyst blifvit, att med vanlig enkel bränvius-redskap kan åstadkommas endast
mindre god sprit, eller af ringare styrka, än som för åtskilliga tekniska behof erfordras,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra medgifva, att bränvins-distillering må, under
tid, då bränvins-tillverkning icke är tillåten, kunna i stad, såsom särskild näring, utöfvas
med redskap af hvad beskaffenhet och storlek som helst; men, med afseende på de fördelar,
hvilka härigenom beredas dislillerings-verkens egare, och då Statsverkets inkomst
af bevillning å dislillalionen icke torde vara betydlig, hafva Rikets Ständer ansett distillatorerne
böra vara skyldige godtgöra E. K. M:t och Kronan för de kostnader, tillsynen
öfver distillerings-verken mcdförer.
i öfverensstämmelse härmed har redaktionen af §§ 20, 21 och 61 i nu gällande
förordning blifvit förändrad, samt uti en ny § under nummer 40 i förslaget, föreskrifter,
rörande sättet för nvssberörda afgilts erläggande, blifvit införda.
§ 23.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 305
§ 23.
DS, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, E. K. M:l, uppå Vetenskaps-Akadeniicns
lörslag, genom Nådigt Bref af den 23 Januari sistlidet år, tillåtit, alt Mynt- och Kontrollverken,
Vetenskaps-Akademien, Akademierne i Upsala och Lund, Artilleri-läroverket å
Marieberg, Carolinska, Farmaceuliska och Teknologiska Instituten, Bergsskolorna i Fahlun
och Philipstad, Veterinär-inrätlningarne i Slockholm och Skara, samt allmänna tekniska
elementar-skolor i Riket må för egna behof enkel distillerings-redskap, ulan afgift, begagna,
hafva Rikets Ständer ansett en sådan från äldre lid för vetenskapliga behof medgifven
frihet böra i författningen bestämmas, äfvensom och då den Apothekare beviljade
distilleringsrätt lärer blifvit i tillämpningen utsträckt derhän, att rektifikations-apparat
begagnats, men så beskaffad dist il leri ngs-inrä t tning kan föranleda lill missbruk och icke
är af behofvet påkallad, Rikets Ständer funnit förbud häremot böra i denna § införas.
§§ 25, 26, 27 och 28.
Då, enligt § 3, tillåtet är att, vid bränvins-lillverkning i större bränneri, begagna
redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst, samt Rikets Ständer funnit enahanda
eftergift böra ega rum i afseende på distillering, sorn i § 20 omförmäles, så synes
den ifrån äldre författningar bibehållna föreskriften om sådan redskaps mätning af justerare
böra försvinna; hvaremot det icke torde vara ulan vigt alt den, sorn förfärdigar
redskap för bränvins-lillverkning eller distillering, då han till stämpling af justerare anmäler
redskapen, tillika uppgifver personen, åt hvilken redskapen blifvit förfärdigad, enär
E. K. M:ts vederbörande Befallningshafvande, hvilka månatligen erhålla del af de stämplings-belyg,
som justerarue under månaden utfärdat, härigenom jemväl undfå kännedom,
hvarest redskapen finnes; och har, i enlighet med nu uttalade åsigter, lydelsen af §§ 25,
26, 27 och 28 blifvit förändrad.
§ 29.
I sammanhang med beslutet om upphörande af skyldigheten att låta verkställa
mätning af sådan redskap, som i större bränneri begagnas, hafva Rikets Ständer också
varit hetänkte på att bestämma det arfvode, hvilket för stämpling af berörde redskap bör
justerare tillkomma, enär detta icke, såsom hitintills, kan utgå efter redskapens pannervmd;
och har omförmälda arfvode funnits böra bestämmas till 50 öre för hvarje redskapsdel,
sorn med stämpel förses.
Dessutom och då det dagtraktamente af 1 R:dr 16 sk. banko, sorn gällande förordning
tillerkänner justerare för den händelse, att han i mätnings- eller stämplings-förrättning
kallas från sitt hemvist till enskild man, numera torde vara allt för ringa, har
i bilagde förslag berörde dagtraktamente blifvit förhöjdt till 3 R:dr Riksmynt.
§ 32.
I öfverensstämmelse med hvad vid § 23 blifvit omförmäldt, har åt § 32 gifvits
den lydelse, förslaget innehåller.
Bih. till B. St. Prat. 1856 & 1857. 10 Sami 1 Afd. 39
306 Expeditions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 425-
§ 33.
Denna § innefattar endast ett för en numera förfluten tid gällande lagsladgande,
hvarföre § blifvit ur förslaget till ny förordning utesluten och de följande §:ues nummerordning
derefter lämpad.
§ 34 (ny 33).
Till undvikande af misslydningar, hvilka denna §:s nuvarande lydelse föranledt,
och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut vid § 25 om inskränkning i stadgandet
rörande bränvius-redskaps mätning, hafva Rikets Ständer gifvit en något förändrad
lydelse åt § 34 (33).
§ 35 (34).
Enär de i denna § omförmälde uppgifter icke för bränneri-kontrollörer synas vara
behöllige, hafva orden ’’samt Bränneri-kontrollörer’’ blifvit ur § uteslutne.
« 37 (36).
Denna §, hvilken är lånad från äldre bränvins-brännings-förordningar, lärer städse
blifvit så tolkad, alt det uti första momentet af § förekommande ordet ' vård” ansetts
innefatta äfven det fall, då redskaps-tillverkaren vid sjelfva bränneriet uppsätter, ändrar
eller reparerar redskapen; hvilken tolkning också tyckes vara riktig. Dock hafva Rikets
Ständer till undvikande af missförstånd för framtiden, ansett meningen böra genom en
bestämdare ordalydelse uttryckas, äfvensom Rikets Ständer funnit behöflig!, att uti $ inrymma
en närmare bestämmelse, angående liden då, och personen hos hvilken redskapen
skall till försegling anmälas, när egaren sjelf tager vård om redskapen.
§ 38 (37).
I sammanhang med beslutet, att endast enkel redskap hädanefter bör uppmätas af
justerare, och alt, till följd deraf, den hitintills gällande grunden för beräkning af arf
vodet
för mera sammansatt redskaps försegling kommer alt förfalla, hafva Rikets Ständer
ansett arfvedel för försegling af sådan redskap, hvilken icke är mätning underkastad,
böra bestämmas lill 3 R:dr Riksmynt för hvarje redskap, som förseglas.
§ 40 (39).
1 fråga om den afgift, sorn bör för bränvins-tillverkning erläggas, hafva Rikets Ständer
ansett grundsatsen att, genom en för ali bränvins-tillverkning lika, men tid efter
annan småningom ö ad beskattning, höja priset på sjelfva varan, samt derigenom minska
både förbrukning och tillverkning, böra strängt bibehållas, hvadan Rikets Ständer funnit
någon förhöjning nu kunna och böra ega ram, samt alltså bestämt algiften för bränvinstillverkning,
vare sig i större eller mindre bränneri, till 60 öre för hvarje kanna bränvin
af deu styrka, som vid § 4 finnes omförmäld.
I 44 (41).
Då Rikets Ständer funnit det vara af erfarenheten lill fullo ådagaiagdt, att bränvins-tillverkningen,
derest den med uppmärksamhet och skicklighet handhafves, kan med
Exp editions-Elsbettets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o F25. 307
enkel redskap uppdrifvas långt utöfver hvad i gällande författning är beräknadt, och att,
i följd häraf, tillverkningen med sådan redskap hittills drabbats af vida mindre skatt, än
den med författningen afsedda, hvilket hvarken kan vara rättvist eller med bränvinslagsliftningens
ändamål förenligt, hafva Rikets Ständer, med anledning af hvad E. K. M:ls
ofvan åberopade Nådiga skrifvelse i detta hänseende innehåller, samt på grund af hvad
Rikets Ständer i öfrigt angående afverknings-förmågan hos enkel redskap inhemta), funnit
sig, för lillvägabringande af möjligen närmaste likhet i beskattningen å större och
mindre brännerier, böra stadga, att vid bränvins-tillverkning i mindre bränneri beräknas
redskapens afverknings-förmåga under dygn till två gånger pannerymden, dä redskap ulan
mäskvärmare användes, och till ett med en tredjedel derutöfver förhöjdt belopp, eller två
och två tredjedels gånger pannerymden, då redskap med mäskvärmare begagnas.
§ 43 (42).
Under antagande att det i denna § förekommande uttrycket ”en half månad i
sender” kunde lydas på olika sätt, har hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att berörda
uttryck borde utbytas mot något, lämpligare, hvarjemte Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, hurusom för dem, hvilka tillverka bränvin i större brännerier, olägenhet
förorsakats derigenom, alt de icke lingö i Landlränteriet nedsätta penningar till
alt beläcka afgift en för en möjlig öfverlillverkning, utan nödgades dröja med inbetalningen
deraf till dess bränningen för löpande månad blifvit afslulad och öfvertillverkningen vore
lill siffran känd, hvilket förhindrade dem, alt genast disponera öfver bränviuet, som, enligt
föreskriften i § 45 (44), till säkerhet för E. K. M:ts och Kronans rätt, måste qvarblifva
under kontrollörens lås, tills afgiften hunnit vederbörligen uträknas och gäldas.
Med anledning häraf, och då medgifvande! af en sådan deposilionsrält icke synes
kunna medföra någon olägenhet för E. K. M:t och Kronan, men den enskilde tillverkaren
derigenom sattes i tillfälle att genast kunna disponera öfver hela sin tillverkning, i hvad
densamma icke öfverstiger det högsta tillåtna belopp, har eli stadgande i förutnämnda
syftning i § 43 (42) blifvit införd t och § jemväl för öfrigt erhållit den lydelse, förslaget
in nefallar.
§ 45 (44).
Då tredje momentet i denna § skall hafva gifvit anledning till det missförstånd,
som skulle den här föreskrifna förhöjning i tillverknings-afgift endast utgå för det kannelal
bränvin, hvarmed öfverskotls-tillverkning öfverstege -,1Ö- af det liiiverknings-belopp,
för hvilket anmälan skett, har förtydligande af detta lagrum blifvit vrkadt.
Rikets Ständer hafva väl funnit, ali ifrågavarande stadgande kunnat vid tillämpningen
föranleda villrådighet; men då någon Synnerlig öfverlillverkning ieke kan ske ulan
bränvins-lillverkarens vetskap, och det således beror på honom, att handteringen inställa,
så snart han uppnått det belopp, för hvilket han sig anmält, hafva Rikets Ständer ansett
lämpligt, att all lofgifven öfverlillverkning, ehvad den är större elier mindre, belägges
med lika afgift; hvarföre Rikets Ständer, i stället för omförmälda 3:dje moment af §45
i nu gällande författning, gifvit mom. 1 af samma § den förändrade lydelse, bilagde förslags
§ 44 innehåller.
På det kontrollör icke må behöfva vid bränneri qvarstadna längre än oundgängligen
nödigt är, har E. K. M:t i Nådigt Cirkulär-bref till Dess samtlige Befallningshafvande
den 30 November 1855 föreskrifvit, all nyckeln till det rum, der ölverskotts-bränvin
förvaras, skall, sedan tillgången till rummet blifvit stängd, förseglad med kontrollörens,
308 Expeditions-Utskolfets Förs/ag lill underd. Skrifvelse N:o 025.
vittnets och bränvins-tillverkarens sigiller, aflemnas till redskaps-förseglaren, som sedermera,
i närvaro af vittnet och bränvins-lillverkaren, eger bryta förseglingen och utlemna
bränvinet, så snart behörigt qvitto å tillverknings-afgilten företes; och har, i anledning
häraf, ett stadgande i samma syftning blifvit, såsom förslaget innehåller, uti fjerde momentet
af denna § intaget.
§ 46 (45).
Till undvikande af misstydningar utaf denna §, hvilka, till följd af dess nuvarande
uppställning, skulle kunna ega rum, och då 30 dagar synas vara en fullt tillräcklig tid
för bränvins-tillverkare att medhinna anmälan om lyftning af den afgift, som han anser
sig berättigad att återfå, hafva i sednare momentet af § orden ’’nästpåföljaude månads”
blifvit utbytte emot ”30 dagar efter tillverknings-månadens”.
§ 47 (46).
Enär denna §:s nu varande ordalydelse föranleder lill en sådan tolkning, som skulle
den, hvilken anmält sig lill bräuvins-tillverkning, men derifrån afstått och försl efter den
uti §§ 12 och 14 stadgade tid till E. K. Mits Befallningshafvande inkommer med anmälan
härom, vara skyldig att på en gång erlägga hela den afgift, som emot uppgifna tillverkningen
svarar, då han deremot, i händelse han alls icke gör sådan anmälan, som i nyssnämnde
§§ omförmäles, blifver bibehållen vid honom uti § 43 (42) tillerkänd rätt att
afgiften lör blott en half månad i sender erlägga, hafva Rikets Ständer, genom en förändrad
uppställning af § 47 (46), sökt undanrödja en sådan ocgentlighet.
§ 54.
Sedan erfarenheten visat, alt den i mom. 1 af § 54 medgifna rättigheten att i
större bränneri hafva två sprithållare, varit för såväl bränvins-tillverkningens ändamålsenliga
gång som kontrollens ulöfvande obehöflig och följaktligen utaf högst få bränvinstillverkare
begagnad, hafva Rikets Ständer ansett detta medgifvande böra från författningen
uteslutas; hvarjemte, då i och för kontrollens handbafvande synes vara af vigt,
ali ej mindre spriten eller bränvinet, än äfven lanken från imkylaren omedelbarligen inledes
i sprithållaren, Rikets Ständer funnit föreskrift, härom böra i författningen inflyta.
Vidare har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att ovisshet uppstått,
huruvida den anteckningsbok, som, enligt mom. 2 i § 54 vid större bränneri skall
hållas öfver beloppet af de till bränvins-tillverkningen använde råämnen, äfvensom det
deraf erhållna bränvin, borde föras af bränvins-lillverkaren eller af den vid bränneriet
anställde kontrollör; och som detta åliggande otvifvelaktig! måste tillhöra den förstnämnde,
emedan kontrollören icke alltid kan vara i tillfälle alt taga kännedom om de använde
råämnenas mängd och beskaffenhet, har mom. 2 i § 54 blifvit förtydligadt, på sätt bilagde
författnings-försiag innehåller.
§ 55.
Enär sådant synts behöflig!, och icke kan föranleda till underslef, hafva Rikets
Ständer funnit skäligt medgifva bränvins-tillverkarne rättighet all å sina bränvins-redskap
anbringa två rör för luffens afledning; hvarjemte Rikets Ständer, i ändamål dels att gifva
fullkomlig tydlighet åt de i § 55 förekommande stadgande!) och dels att lemna vederbö
-
Expeditions-Utskotle/s Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125.
309
rande tillfälle alt bringa de speeielare föreskrifterne angående redskapens beskaffenhet,
hvilka egentligen tillhöra ordnings-sladgan, i öfverensstämmelse med hvad för kontrollen
kan vara nödigt, ansett åtskilliga andra förändringar uti ordalydelsen af § 55 vara erforderliga,
sådana de finnas i förlallnings-förslaget upptagne.
§ 56.
Ehuru bränvins-tillverkares skyldighet alt, vid den uti § 56 föreskrifna mätning
och profning af bränvin, lemna behöflig handräckning samt tillhandahålla nödige, vederbörligen
justerade och krönta målkärl, jemte annan för uppmätningen erforderlig redskap,
icke bordt vara tvifvel underkastad, lära dock läll hafva inträffat, då bränvins-tillverkare
sökt undandraga sig en sådan skyldighet; och har derföre, till förebyggande af tvekan i
detta hänseende, ett stadgande härom blifvit uti § 56 infördt.
§ 57.
Uti E. K. M:ls ofvan omförmälda Nådiga skrifvelse förekommer, bland annat, att
ändamålet med det i § 57 intagna stadgande, att i större bränneri särskildt vittne skall
närvara vid bränvinets uppmätning och profning, till väsentlig del förfelats derigenom,
alt till dylika vittnen merendels blifvit utsedde personer ibland allmogen, hvilka saknat
nödig färdighet i räkning.
Enligt Rikets Ständers tanke, torde dock med föreskriften om dylika vittnens närvaro
mindre hafva varit afsedt att derigenom vinna någon närmare kontroll öfver de beräkningar,
som det åligger kontrollören att verkställa, än alt igenom den af kommunen
valda personen vinna bekräftelse derå, alt vid mätningen och profningen intet underslef
eger rum och att de vid dessa förrättningar befunna förhållanden riktigt i protokollet införas.
För sådant ändamål synes det emellertid vara angeläget, att vittne är skrifkunnigt,
hvadan föreskrift i detta hänseende blifvit uti förenämnde § inlagen.
Och som den grundsats öfverallt i förordningen finnes uttalad, alt personer, hvilka
hafva skyldighet att i ett eller annat afseende öfvervaka förordningens efterlefnad, icke
sjelfve böra med bränvins-tillverkning sig befatta, samt denna grundsats jemväl synes
böra tillämpas på vittnen vid de större brännerierne, hafva Rikets Ständer ansett, att
såsom vilkor för persons valbarhet till ifrågavarande befattning må stadgas, det han ej
utöfvar brän vins-till verk ning.
Uti första momentet af § 57 förekommer, bland annat, att vittnet skall vara ”edsvuret”,
hvarmed förmodligen afses att vittne, innan det tillträder sin befattning, bör aflägga
något slags Ijenslemanna-ed. Delta stadgande har åstadkommit flera olägenheter
dels derigenom, alt valfriheten ansetts inskränkt till sådana personer, som redan i annan
offentlig egenskap aflagt ed, dels ock nödgat till vittnen utsedde personer att för edens
Biläggande företaga långa och kostsamma resor, utan att derför erhålla någon ersättning;
hvarförutan villrådighet uppstått om ordalydelsen af den ed, som borde afläggas, och om
den myndighet, inför hvilken edgången skulle fullgöras. Men oberäknadt dessa olägenheter,
hvilka väl lill en del blifvit och vidare skulle kunna genom särskilda stadganden
blifva undanröjda, förekomma, efter Rikets Ständers tanke, giltiga skäl att ifrågasätta,
huruvida den stadgade egenskapen att vara edsvuren är behöflig eller till och med ens
lämplig. Endast i fall, der underslef eller missbruk i sådan förrättning, som eger sammanhang
med bränneri-vittnels uppdrag, ifrågakommer, torde sådan persons vitsord komma
under särskild pröfning; men dervid blir han ock hörd på den i lag stadgade viltnes
eden,
och det kan vara att befara, att den förut aflagda förrättningsmanna-eden samt de
310 Expeditions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 125.
förpligtelse!-, densamma må hafva medfört, möjligen hos det sedermera hörda vittnet framkalla
betänkligheter alt jppa förhållanden, åt hvilka tillförene egnats mindre uppmärksamhet,
än förrätlningsmannens förbindelser bordt föranleda. Af dessa skäl hafva Rikets
Ständer funnit föreskriften derom, att vittne skall vara edsvuret, böra ur § 57 utgå, och
i stället der införas det stadgande, att vittne skall, under edelig förpligtelse, bestyrka
riktigheten af kontrollörens protokoll, i hvad det angår uppmätta kanne-beloppet samt
bränviuets värmegrad och styrka.
Som, enligt de upplysningar Rikets Ständer vunnit, omförmälde villnen dagligen
måste tillbringa 2 å 3 timmar i bränneriet, och derjemte icke sällan inträffar att vittnen
äro boende en half mil eller längre från bränneriet, utan att de likväl kunna tillerkännas
ersättning för sine resor dit och åter, samt vid sådana förhållanden skäligen kan befaras,
att, under en tid, då arbels-lönerna i allmänhet betydligt ökats, någon person med de
egenskaper, förordningen fordrar, svårligen skall vilja emot nu stadgadt arfvode åtaga
sig en befattning af ifrågavarande art, hafva Rikets Ständer bestämt detta arfvode till 2
R:dr Riksmynt för hvarje dag, som vittnet mäste sig vid bränneriet infinna.
§ 60.
Andra momentet i denna § stadgar, att så ofta redskap i större bränneri ombytes
eller förändras, skall ny beskrifning öfver bränneriet i tre exemplar upprättas. Då
emellertid detta stadgande föranleder till göromål, som lill en del äro öfverflödige, enär
ganska ofta smärre förändringar af redskapen vidtagas, och det i sådan händelse är fullt
tillräckligt, all den skedda förändringen beskrifves, har andra momentet i § 60 erhållit
den med afseende härå förändrade lydelse, förslaget innefattar.
§ 62.
Då sista punkten uti t:sta momentet af denna § skulle kunna tydas derhän, att
distillerings-idkare, som i § 20 omförmäles, om han missbrukat sin dislillerings-rättighet
till oloflig bränvins-tillverkning, icke vore underkastad annan påföljd, än alt hafva förbrutit
dislillerings-rättigheten, hafva Rikets Ständer ansett nödigt att åt ifrågavarande
lagrum gifva den förändrade lydelse, förslaget innehåller.
Enligt 2:dra momentet i § 62, skall tillverknings-afgift och böter för lönbränning
med enkel redskap beräknas efter redskapens pannervmd och afverknings-förmåga, hvilket
väl låter sig göra, då redskapen (ages i beslag, men icke i händelse densamma, såsom
ganska ofta inlräffar, blifvit af lönbrännaren på förhand undanskaffad. Derföre och
emedan ingenstädes i förordningen finnes omförmäldt huru då skall i afseende å algiltens
och bölernes beräkning förfäras, hafva Rikets Ständer beslutat, att om lönbränning skett
med enkel redskap, men redskapens storlek icke kan utrönas, afgifleu bestämmes lika
med den, sorn för högsta tillåtna pannervmd är stadgad.
§ 67.
Enär bräilvins-tillverkare otvifvelaktigt kan på många andra sätt, än de i denna
§ uppräknade, undansnilla afgift, som för bränvins-tillverkning bör utgå, och uti § 81,
der ansvar stadgas för kontrollör, sorn är i sådan förbrytelse delaktig, förekommer uttrycket
”främjar tillverkares försnillning af den afgift han erlägga bör”, hvilket uttryck
omfattar alla möjliga fäll af försnillning, samt det ingalunda kan hafva varit lagstiftarens
mening, alt låta hufvudmannen i dylik förbrytelse undgå ansvar, hafva Rikets Ständer
Expedilions-U/skotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 311
ansett sig böra afhjelpa nu omförrnälda ofullständighet i § 67 och derföre efter ordet
’’uttagas'’ infört följande mening: ”eller pä något annat sätt försnillar den afgift, sora
för tillverkningen erläggas bör”.
§ 68.
Dä hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att, vid bestämmelserna om rättigheten att
företaga mäskning, borde särskildt uttryckas, att dessa icke anginge hvars och ens rättighet
att bereda mäsk till kreaturs utfodring eller gödning, har benämningen mäskning,
hvilken i nu gällande författning förekommer endast i § 68, blifvit utbytt mot mäskberedning
.
§ 69.
Ehuru § 45 (44) bestämmer alt med “öfverskott41 förslås det belopp, hvarmed
tillverkning öfverstiger anmälnings-beloppet, förekommer dock uti § 69 ordet “öfverskott11
i en annan mening, nemligen såsom öfverskott utöfver det i § 45 omnämnda. Derföre
och enär meningen icke kan hafva varit, att öfverlillverkningen skall vara förbrulen till
större del, än hvarmed densamma öfverskjuler £:del af anmälnings-beloppet, hafva Rikets
Ständer ansett § 69 böra erhålla den förändrade lydelse, förslaget innefattar.
§§ 70, 71, 72 och 75.
På lämpliga ställen uti dessa §§ hafva af Rikets Ständer blifvit införde ansvarsbestämmelser
för distillerings-idkare, som förelager distillering utan att hafva erlagl i § 49
stadgad afgift; för Apothekare, som använder distilleringspanna med rektifikations-apparal;
samt för bränvins-tillverkare, hvilken verkställer mäskning för sådan tillverkning förr, än
enligt § 2 medgifvel är, eller underlåter att vid uppmätning af bränvin i större bränneri
tillhandahålla behöflig handräckning, nödiga målkärl eller annan erforderlig redskap.
§ 81.
Till följd deraf, att hvarken uti denna § eller på annat ställe i förordningen finnes
stadgadt ansvar för tillsyningsman vid distilleringsverk, som belrädes med någon af
de i denna § omförrnälda förbrytelser eller visar försumlighet i sina åligganden, men sådan
tillsyningsman onekligen bör härutinnan ställas i jemnbredd med kontrollör vid större
bränneri, har §:s redaktion i sådant hänseende blifvit förändrad.
§ 86.
I denna § föreskrifves väl, att af ådömde böter m. m. två tredjedelar tillfalla
åklagaren, och således kan denne sistnämnde utan tvifvel någon gång blifva ganska rikligt
belönad för sin möda att efterspana förbrytelser emot författningen. Men som det
icke sällan inträffar alt, då beslag göres vid oloflig bränvins-tillverkning, redskapen antingen
är undanskaffad eller utan värde, och i stället för den verkliga lönhrännaren merendels
uppgifves en medellös person, samt tillgång till böter i sådana fall saknas, hafva
Rikets Ständer ansett någon ytterligare åtgärd, för att uppmuntra till efterspaning af
tönbränning, böra vidtagas; och har derföre § 86 erhållit det tillägg, som bilagde förslag
utvisar.
312 E xp editions- lits kotte ts Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 125.
§ 96.
Enär, jemlikt § 62, bränvins-tillverkning, som utöfvas utan att stadgad afgift
derföre blifvit erlagd, fastän anmälan om tillverkningen vederbörligen skett, bestraffas
såsom lönbränning, hafva Rikets Ständer ansett, att, vid sådan förbrytelse, lillverkningsredskapen
må genast fråntagas tillverkaren; hvarom stadgande lämpligast funnits böra i
denna § inrymmas.
§§ 101, 102 och 103.
hafva, såsom numera saknande tillämplighet, blifvit ur förslaget till ny Författning uteslutne.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, att E. K. M:t
läcktes i Nåder godkänna bilagde Förslag till Förordning, angående vilkoren för bränvins
tillverkning samt låta utfärda Författning i ämnet.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 19 September 1857.
Förslag*
tili
Förordning, angående vilkoren för briinvins tillverkning.
Art. I.
Om rättighet till bränvins-til/verkring och tiden för dess utöfning.
§ 1.
Bränvin må, på landel och i stad, tillverkas af en hvar, som antingen är enligt
författningarne berättigad att idka fabriksrörelse, eller ock eger eller innehar i mantal
satt eller särskildt skattlagd jord.
Öfver-Ståthållare, Under-Ståthållare, Landshöfding, Landssekreterare, Landskamererare,
Kronofogde, Länsman, Lands- eller Slads-fiskal, Polisfjensleman, Domare på landet,
Borgmästare eller annan Magistratsperson i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande eller praktiserande läkare, justerare
af bränvins-lillverknings-redskap, bränneri-kontrollör eller tillsyningsman, så ock i allmänhet
embets- eller tjensteman, som, till följd af sin befattning, kan komma att deltaga
i beslut om bränvins-tillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med dylik
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 425. 313
lik tillverkning, der han ej år 1852 eller 1853 sådan idkat, i hvilket fall han å den
egendom,o hvarå tillverkningen då idkades, får intill 1857 års slut densamma fortsätta.
A ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan kronans jord, sorn
ej med stadgad åborätt hesitles, vare bränvins-lillverkning förbjuden; dock varde den, som
å den tid Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855, angående vilkoren lör bränvins
tillverkning, kungjordes, på grund af kontrakt med Kronan, vederbörande myndighet,
korporation eller boställs-innehafvare, såsom brukare eller arrendator sådan jord innehar,
för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare
stadgadt är, likväl icke i något fall längre än samma kontrakt gäller.
§2.
Bränvinslillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tillåten under två månader af året, nemligen från den 15 Oktober
klockan 12 på dagen intill den 15 November vid samma timma, samt från den 15 November
klockan 12 på dagen intill den 15 December vid samma timma. Branvinslillverkare
må under endera eller begge af dessa månader handteringen utöfva; och vare en
månad den kortaste lid, för hvilken någon må sig till bränvinslillverkning anmäla.
Mäskberedning för bränvinstillverkning får företagas högst fem dagar före den dag, då
dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga, sin början.
Mäskberedningen eller bränvinstillverkning vare likväl ej medgifveu från klockan
tio om aftonen nästföre sön- eller helgedag lill klockan tio om aftonen ä sådan dag.
§ 3.
Bränvin må tillverkas antingen i större bränneri, hvarest får begagnas redskap
af hvilken storlek och beskaffenhet som helst, med de inskränkningar allenast, som, för
kontrollens handhafvande, finnas i denna författning stadgade, eller i mindre bränneri,
der endast enkel redskap af en lill pannerymden begränsad storlek är tillåten.
Bränvinstillverkning i mindre bränneri får ulöfvas endast af den, som eger eller
innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.
§ 4.
Den minsta tillverkning på dygn i större bränneri, för hvilken anmälan får ske,
vare 300 kannor och den största 1,000 kannor bränvin af 50 procent styrka vid 15
graders värme efter Celsii thermometer, allt i medeltal under månad räknadt.
§ 5.
I mindre bränneri får bränvin tillverkas blott med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, med eller utan mäskvärmare.
Med enkel redskap förstås den, som består af en panna för mäskens kokning och
en lill pannan hörande så kallad hatt, samt, för bränvinsångans afkylande, pipor, slang
eller kylare.
Mäskvärmare är en inrättning, i hvilken mäsken- genom den från pannan utgående
ånga uppvärmes innan mäsken insläppes i pannan. Allt annat sätt alt uppvärma mäsken
före dess insläppande i pannan vare förbjudet.
Bih. till R. St. Fröt. 1856 & i857. 40 Sajnl. 4 Afd. 40
314 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125.
§ o.
För den i nästföregående § omformälda redskap gäller:
ali pannan får ega hvad forin som helsi;
att den icke får drifvas annorledes, än genom eldens verkan omedelbart på
dess botten och sidor;
att hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan
med afkvlningsredskapen eller mäskvärmaren, icke får innehålla mer än tre fjerdedelar
af pannans rymd;
att lös hals för pannans förening med hatten ej får användas;
att mäskvärmaren icke får innehålla mer än en femtedel utöfver pannans
rymd;
ali ångan från pannan ej får insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna
mäsk, utan blott ledas derigenom medelst rör;
att lankrum hvarken i mäskvärmaren ej heller i andra delar af redskapen
får finnas;
att bränvinsåttgan, sedan den utgått från hattröret, icke får ledas i uppåt gående
riktning; samt
att med redskapen icke får vara förenad något slags rektifikationsapparat, ej
heller någon af redskapens delar vara så inrättad, att bränvin kan åstadkommas utan
omkokning eller så kallad klarning.
§ 5.
1 mindre bränneri får pannans rymd ej understiga tolf, och oj öfverstiga tjugu
kannor; och vare, der mäskvärmare begagnas, största pannerymd femton kannor, allt
med inberäkuing af två kannors kokrum.
§ 8.
På samma egendom å landel, eller gård eller lägenhet å stads område, får bränvin
icke samtidigt lili verkas i flera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri flera än
en redskap finnas.
Med egendom å landet förstås här hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd
med egen ladugård, der utfodring sker.
§ 9.
Bränvinstillverkning, hvartill jord berättigar, må ej annorstädes än å samma jord
utöfvas.
§ 10.
Den som vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Kongl Majrls Befallningshafvande
i länet och, om han i stad är boende, hos Magistraten. Vid ansökningen foges bevis,
som hans behörighet styrker. Derest sökanden linnes vara lill hundteringens utöfning
behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
Expeditions- Utskottets Forsing lill underd. Skrifvelse N:o 425. 315
Besvär öfver Magistrats eiler Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i sådan
fråga anföras på sätt i § 45 af Fabriks- oell Haudtverks-ordningen föreskrifves.
§ 11.
Bränvinstillverkning i större bränneri skall, minst 6 veckor före den af de två
tillåtna månaderna, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga, hos Kongl. Mäj:ts
Befallningshafvande skriftligen anmälas, hvarvid uppgifvas tid och ställe för tillverkningen,
jemte beloppet deraf. Vid anmälnirigsskriften foges antingen tillståndsbref, som i § 10
omförmälcs, eller ock bevis, alt tillverkaren eger eller innehar särskildt skattlagd jord.
Vill någon för begge månaderne sig på en gång anmäla; bafve dertill rätt. Finner Kongl.
Majlis Befallningshafvande hinder för handteringens utöfning icke mola; utförde derom
för tillverkaren bevis, innefattande tillika Landskontorets uträkning å den afgift, som för
den ifrågavarande tillverkningen utgå bör.
§ 12-
Vill den, som till bränvinstillverkning i större bränneri för endast den första af
de två tillåtna månaderna sig angifvit, sedermera tillverkningen under den andra månaden
fortsätta, eller vill någon, efter att hafva för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit,
densamma under endera eller begge månaderna utvidga; gore derom, minst 14
dagar före den tid (ortsättningen eller utvidgningen afser, skriftlig anmälan hos Kongl.
Majlis Befallningshafvande, sorn öfver sådan anmälan utförde bevis, innefattande tillika
Landskontorets uträkning å den fyllnad i tillverkningsafgifl, som erläggas bör. Vill han
åter från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid från två månader till en inskränka,
eller uppgifvet tillverkningsbelopp för endera eller begge månaderna minska; anmäle
det hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande minst 14 dagar före den tid, afsägelseu
eller inskränkningen afser, så vida han vill åtnjuta befrielse från motsvarande tillverkningsafgift.
§ 13
Bränvinstillverkning i mindre bränneri skall, minst trettio dagar före den af de
två tillåtna månaderna, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga, hos Häradsskrifvare!)
i orten skriftligen anmälas, hvarvid uppgifvas lid och ställe för tillverkningen
samt företes stämplingsbevis å den redskap, som skall begagnas.
Vill någon för begge de tillåtna månaderna sig på en gång anmäla; bafve dertill
rätt.
Ofver sådan anmälan meddele Häradsskrifvaren skriftligt bevis, innefattande tillika
uträkning å den afgift, som för tillverkningen sig belöper, och ålerlemne derjemte slämplingsbeviset,
försedt med påskrift om uppvisandet. 1 lösen för bevis och påskrift åtnjute
hafi tillhopa En R:dr 50 öre Riksmynt.
Häradsskrifvare åligge att, sednast 8 dagar från slutet af den tid, inom hvilken
anmälningsskrifterna skola till honom ingifvas, desamma, jemte derå socknevis upprättade
förteckningar, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända.
§ 14-
För den, som till bränvinstillverkning i mindre bränneri sig anmält, men sedermera
vill, mot befrielse från afgift, tillverkningen frånträda, galle om tid och ställe för
316 Expediti o n s - UIs k o t tel-. Förslag till under d. Skrifvelse N:o '125.
anmälan derom hvad i § 12 sägs. Vill lian tillverkningen i afseende å redskaps
rymd eller beskaffenhet utvidga, eller, mot befrielse frän motsvarande tillverkningsafgift,
inskränka: gore derom skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sednast
8 dagar före den lid förändringen afser. Vid sin anmälan foge han bestyrkt afskrift
af slämplingsbevis ä den redskap, hvarmed han tillverkningen utöfva vill. Öfver anmälan,
som nu sagd är, utfärde Kongl, Maj:ts Befallningshafvande bevis, innefattande tillika
Landskontorets uträkning ä den fyllnad i tillverkniugsafgift, som erläggas bör, eller å
det belopp, tillverkaren är berättigad återbekomma, och varde derjemte stämplingsbeviset,
forsedt med påskrift om uppvisandet, till honom återlemnadt.
§ 15.
Öfver anmälningar och uppgifter, som, enligt §§ 11, 12, 13 och 14, till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande inkomma, läte han erforderliga förteckningar, för kontroll och
eftersyn, tillställas vederbörande kronobeljenle samt öfverkontrollörer och tillsyningsman.
Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes, låta, inom 8 dagar frän
emottagande!, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan ej finnes, å annat
lämpligt ställe i socknen.
§ lö
I
sammanhang med pressjästberedningen får bränvinslillverkning icke utöfvas af
annan än den, som lill den sednare berättigad är, eller under annan lid eller med andra
vilkorj än som för bränvinslillverkning i allmänhet stadgade äro.
§ 17.
Vid ättikeberedning eller annan fabrikation får bränvinslillverknings-redskap icke
begagnas af den, sorn ej lill bränvinslillverkning berättigad är, eller under andra vilkor,
än som för bränvinslillverkning gällande äro.
Art. II.
Om bränvins distillering och rening.
§ !*•
Vill någon under den tid af en eller Iva månader, då han lill bränvinslillverkning
i större bränneri är berättigad, med den för nämnda tillverkning uppgifna redskap
distillera bränvin, må det, sedan bränvinstillverkuingen för månad blifvit afslulad,
ske, utan särskild afgift, dock under tillsyn af kontrollör och endast under fyra dygn af
månaden.
Begagnandet af denna distilleringsrätt berättigar icke till återfående af eller nedsättning
i den för bränvinstillverkuingen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift.
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 317
§ 19.
I mindre bränneri må under tid, hvarför anmälan lill bränvinslillverkning skett
och tillverkningsa(gift blifvit eriagd, bränvinstillverkare, utan särskild afgift, verkställa
distillering med den för bränvinstillverkningen uppgifna redskap.
§ 20.
Bränvinsdistillering må dessutom, under tid, då bränvinslillverkning icke är tillåten,
kunna i stad, såsom särskild näring, utöfvas med redskap af hvilken storlek och
beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan dislilleringsrätt göres hos Magistraten, som, då tillstånd dertill
meddelas, skall hos Kongl, Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
§ 21.
Den, som sålunda vunnit rättighet till distillering, skall, minst 14 dagar före
hvarje gång han distillering företager, sådant hos Kongl. Majits Befallningshafvande
skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder, och det ställe, hvarest han vill
distiileringen utöfva, äfvensom distillerings-redskapens beskaffenhet; bifoge ock i hufvudskrifl
eller bevittnad afskrift justerares stämplingsbevis om redskapen. Öfver sådan anmälan
meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bevis, innehållande underrättelse om beloppet
af den särskilda afgift, som, enligt § 49, skall af distilleriugsidkare förskottsvis
erläggas.
Distilleriugsidkare, sorn sin redskap ändrar, skall på enahanda sätt derom göra
anmälan, innan den ändrade redskapen får begagnas.
Minsta tid, hvarför någon må enligt denna § till bränvinsdistillering sig anmäla,
vare en half månad.
§ 22.
Distillering af bränvin vare ej medgifven från klockan 10 om aftonen näst före
sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
§ 23.
Kongl. Mynt- och Kontroll-verken, Vetenskaps-Akademien, Akademierna i Upsala
och Lund, Artilleri-läroverket å Marieberg, Carolinska, Formaceutiska och Teknologiska
Instituten, Bergs-skolorna i Fahlun och Philipstad, Veterinär-inrättningarna i Stockholm
och Skara, så ock samtliga allmänna tekniska elemonlar-skolor i riket, må för egna behof
distillerings-redskap utan afgift begagna.
Likaså ege Apothekare att för farinaceutiska behof utan afgift nyttja två distilleringspannor,
en af högst tjugu och en af högst tolf kannors rymd, kokrummet inberiiknadt.
Skulle på något ställe Apolheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt,
må ansökning derom hos Kongl. Majit ske.
De i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikationsapparat vara
försedde.
318 Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse N:o 125.
§ 24.
Bränvins rening vare en hvar afgiftsfritt tillålen, då den sker utan eld eller ånga.
Art. lil.
Örn redskaps mätning och stämpling.
§ 25.
Ali redskap för bränvins tillverkning eller distillering skall af justerare granskas
och stämplas, den enkla redskapen efter förutgången mätning; och förordne Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, lör detta ändamål, ett behöfligt antal justerare, samt tilldele hvar
och en ett visst distrikt, lämpadt efter hans hemvist. För sådan förrättning vare justerare
lika ansvarig, sorn för målkärls justering.
§ 26.
En hvar, som förfärdigat redskap för bränvins tillverkning eller distillering, vare
skyldigt innan han redskapen från sig femnar, ej allenast alt med stämpel af sitt namn
och hemvist samt årtalet förse panna, hatt och afkylningsredskap, äfvensom löst bröst,
mäskvärmare och rektifikations-apparat, utan ock alt ombesörja redskapens stämpling af
justerare. För honom skall redskapslillverkaren uppgifva namnet på den person, åt
hvilken redskapen blifvit förfärdigad, äfvensom redskapens beskaffenhet lill alla dess delar
samt om den skall (trifvas omedelbart med eld eller med ånga.
Då redskap ändras eller ny del tillsättes, skall den ändrade elier tillsatta delen,
om den är stämpling underkastad, af justerare granskas och stämplas. Sker sådan ändring
med enkel redskap, skall hela redskapen af justeraren ånyo granskas samt jemväl
uppmätas, så vidt ändringen dertill föranleder. Öfver verkställd ändring göres anteckning
i stämplingsbevisel; och vare den, sora ändringen verkställt, skyldig att, på sätt i l:a
mom. stadgas, om granskningen och stämpiingen föranstalta.
§ 27.
Vid den enkla redskapens mätning iakttages:
att bränvins- eller dislilleringspanna är försedd med löst bröst, då sådant finnes,
äfvensom med hatt eller stängselskifva, rör, afkylningsredskap och mäskvärmare;
att pannans hela kubik-innehåll mätes med vatten lill öfversta kant eller läckande
brädd;
att om hallen är försedd med en elier flera luckor eller någon annan öppning
än ångröret, den vid mätningen påsältes och redskapen uppmätes till öfversta luckans
eller öppningens nedre kant, till så stor höjd, som mäsk kail deri inrymmas;
att hallen med ångrör äfven till hela sitt kubikinnehåll uppmätes;
att den fals, som är ämnad att nedskjutas i pannan, ingår i mätningen för den
del, hvarmed den möjligen kan öfverstiga en tuni;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 425 319
all mäskvärmare, der sådan (Innes., uppmätes till hela sin rymd, med afdrag för
derigenom gående rör; samt
att då panna är försedd med aftappningsrör, tappen eller vridhaueti insattes oell
intet afdrag för rörets innehåll eger ruin.
§ 28.
På panna oell dertill hörande hatt eller stängselskifva, löst haltrör, afkylningsredskap,
löst pannebröst, mäskvärmare och rektifikalions-apparat skall justeraren med
stämplar utmärka sitt namns i ni t ia lbokstii Iver, årtalet då stämpiingen skett, nummer-ordningen
för året å den redskap, som stämpiingen undergår, samt, å både panna och hatt,
da de till enkel redskap höra, redskapens pannerymd, utan afdrag af kokrummet. På
pannan anbringas stämpeln å halsen eller pannans öfversta del och på öfriga uppräknade
delar å ställen, der den blifver väl synlig, ulan att skada redskapen.
§ 29.
Justerare åtnjute i arfvode lör stämpling af redskap, som ej är matning underkastad,
50 öre för hvarje redskapsdel, sorn lörses med stämpel, samt för mätning och stämpling
af enkel redskap 2 öre för hvarje kanna af redskapens uppmätta rymd. Varder
justerare i sådan tjenstförrättning kallad från sitt hemvist till enskild man, tillkomme honom
derjemte i traktamente 3 R:dr R:mt om dagen, tillika med skjuts efter en häst till
och ifrån förrättningsstället. Der flere redskap pä eli ställe, eller i en by eller socken,
kunna al justeraren vid samma tillfälle mätas och stämplas, beräknas resekostuads-ersättuiug
och dagtraktamente endast såsom för en resa. Justerare erhålle af redskaps-egare
erfoderligt handtlangare-biträde vid förrättningen, men bör sjelf vara försedd med justerade
och krönta målkärl.
Utan särskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt denna författning
bifogadt formulär, öfver såväl mätning som stämpling. 1 betyget intages noggrann
beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner. Derjemte utsättes,
huruvida redskapen är inrättad att drilvas omedelbarligen med eld eller med ånga. Vid
hvarje månads slut skall justerare lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande del af de betyg,
som under månaden utfärdats.
■ * ■
§ 30.
I mindre bränneri må ej inmuras annan del af redskap, än panna, ej heller panna
och halt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller lödning. Vid pannas
inuiurning iakttages, alt stämpiingen alltid skall vara lätt åtkomlig.
§ 31.
När redskap i mindre bränneri befinnes vara af större rymd, än stämpiingen och
justerarens betyg utvisa, men öfverskottet ej stiger öfver en femtondedel af den rymd,
hvartill pannan är upptagen, och delta med skäl kan anses hafva tillkommit genom pannans
nyttjande eller eldens verkan, vare justeraren fri från ansvar för felaktig stämpling
oell oriktigt betyg. 1 denna händelse skall egaren debiteras för den löpande tillverkningstiden
med den högre afgift, hvartill pannans större rymd föranleder, och redskapen genom
hans försorg ånyo mätas och stämplas, innan ny tillverkningstid inträder.
320 Expeditions-Utskot'tets Forslag till underd. Skrifvelse IS:o 125.
§ 32.
Distilleringspanna, sorn uli § 23 omförmäles, bör mätas och stämplas, i likhet
med hvad om enkel bränvinsrcdskap stadgadt är.
Art. IV.
Om anmälan af redskap för bränvins tillverkning eller distillering.
§ 33.
Vid mantals- och skattskrifningen bör all bränviustillverknings- och distilleringsredskap,
som då icke är till begagnande anmäld, årligen uppgifvas till beskaffenhet äfvensom
pannerymd, om sådan åsatt är, tillika med stället, der redskapen finnes.
Öfvergår redskap till annan innehafvare, eller varder den eljest från stället flyttad,
bör i förra fället den, som redskapen öfverlåtit, och uti det sednare den, som låtit
flyttningen verkställa, inom 8 dagar derefter sådant skriftligen anmäla i stad hos Magistraten,
och å landet hos närmaste Kronobetjent, hvilken skall anmälningsskriften till Häradsskrifvare!!
öfverlemna inom 8 dagar sedan den inkommit. Då redskapen öfvergått
lill annan innehafvare, biir denne jemväl uppgifvas.
Anmälan, som nu sagd är, vare dock ej uödig, då redskap förflyttas till dens
verkstad, som sådan förfärdigar.
Öfver uppgifter, som göras enligt 1 mom. i denna §., skall mantals- och skattskrifva^
inom 14 dagar från mantals- och skattskrifningarnes slut till Kongl. Majlis
Befallningshafvande insända socknevis upprättade förteckningar. De skriftliga anmälningar,
sorn enligt 2 mom. till Magistrat och Häradsskrifvare inkomma, skola inom 8 dagar
derefter till Kongl. Maj:ls Befallningshafvande insändas.
§ 34.
Af de uppgifter, sorn enligt föreskrifterna i denna artikel till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkomma, letnne han vederbörande Kronobeljente och Tillsyningsman erforderlig
del.
Art. V.
Om försegling af redskap för bränvins tillverkning eller distillering.
§ 35.
Under de månader, då, enligt denna författning, bränvinstillverkning icke får
utöfvas, så ock under den öfriga tid af året, för hvilken Kongl. Majit kan finna nödigt
bränvinstillverkning förbjuda, skall bränvinslillverknings-redskap, och under de månader,
då bränvinstillverkning är tillåten, den redskap, hvilken begagnas lill sådan distillering,
som i § 20 omförmäles, städse vara förseglad. Försegling verkställes af den, på hvilken
sådan ankommer, utan alt redskapsegaren är pligtig att anmälan derom göra.
Afven
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 321
Äfven under lid, dä bränvinstillverkning, eller dä sådan distillering, sorn i § 20
omförmäles, lofgifven är, må den, som sig dertill ej anmält, icke hafva sin redskap
oförseglad, utan galle härvid hvad i förestående moment i afseende å redskaps försegling
stadgadt är.
§ 3(5.
Redskap, sorn finnes å dens verkstad, hvilken sådan förfärdigar, i hans vård, eller
under hans arbete vid bränneri eller dist il Ieringsstäl/e, behöfver ej vara förséglad. Innan
egaren tager vård om redskapen, skall han, derest densamma icke redan blifvit förseglad
eller inom 8 dagar derefter får begagnas, redskapen till försegling anmäla hos
den person i redskapsegarens hemort, hvilken bar sig uppdraget att försegling verkställa.
Detsamma iakttage den, som sig till bränvinstillverkning eller distillering anmält,
men innehar flera brukbara redskap eller delar deraf, än han till begagnande uppgifvit.
§ 37.
Genom förseglingen skola panna, hatt och afkvlningsredskap, af hvad beskaffenhet
denna vara må, sättas ur stånd att för bränvinstillverkning eller distillering nvttjas.
Ar panna inrättad med löst bröst, förseglas endast bröstet, så alf, pannan må kunna
till husbehof begagnas. Försegling skall ske pä del sätt, alt messrngtråd trädes uti borrade
eller stampade fina häl, och sedan, sträckt öfver midten af pannans, hattens, det
lösa bröstets, rörens eller pipornas öppning, hopfästes genom en linnelapp, samt förseglas
på båda ändarna med förrättningsmannens sigill.
K ronobeljente och andra af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande förordnade personer
skola, med ledning af de förteckningar, sorn från Kongl. Maj:Is Befallningshafvande erhållas,
ofördröjligen, efter del rättigheten till bränvins tillverkning eller distillering för
någon eller några redskaps-innehafvare inom ett distrikt upphört, utan föregången anmälan,
redskapens försegling pä landet verkställa.
Ä lid och lämpliga ställen inom dist riket, hvilka af förseglaren i kungörelse
utsättas, ege en hvar, som icke föredrager att få redskapen i sitt hemvist förseglad, densamma
förete.
I stad läte Magistraten ombesörja förseglingen.
Den för materialier till försegling åtgående kostnad skall af Kronans medel från
Laudl-ränterierne förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-kontor meddelas, emot behörig redo och räkning i Landsboken. Arfvode
lör förseglingsbestyret bekostas deremot af redskaps-innehafvaren, och utgår vid enkel
redskaps försegling för hvarje kanna af pannervmden med 3 öre, då redskapen förseglas
i innebafvarens hemvist, och 2 öre då den å mötesställe förseglas. För försegling
af annan redskap erlägges arfvode med 3 R:dr R:mt.
Vid dessa tillfällen få rese- och traktaments-peuningar icke af förseglare beräknas.
§ 38.
De, som enligt § 90 ega atl i afseende på bränvinstillverkning göra undersökningar
och beslag, vare berättigade att, när de. för Kronans rätt och till kontroll mot
underslef anse sådant nödigt, låta uppmäta redskap i mindre bränneri fastän den förut
Bih. till R. St. Prot. '1856 & 1851. 10 Sami. 1 AJd. 41
322 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125.
är uppmätt oell stämplad. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och betvg utmärka,
vare egaren saklös, der ej underslef skett, och han deri del tagit.
Art. VI.
Om afgift för bränvins tillverkning och distillering.
§ 39.
Afgiften för bränvinstillverkning utgår med (50 öre för hvarje tillverkad kanna,
bränvinet beräknadt lill den styrka, som uti § 4 omförmäles.
§ 40.
Vid tillverkning i större bränneri beräknas afgiften efter det tillverkade beloppet,
och uppniälcs detta uuder kontrollörs tillsyn.
§ 41.
Vid tillverkning i mindre bränneri beräknas afgiften efter redskapens afverkningsförmåga
och antages tillverkningen under dygn uppgå till två gånger pannerymden, då
redskap utan mäskvärmare användes, samt till ett med en tredjedel derutöfver förnöjdt
belopp, eller två och två tredjedels gånger pannerymden, då redskap med mäskvärmare
begagnas, på sätt efterföljande tarif utvisar:
Tar/f a afgiften, beräknad för dygn;
\
Pannerymd, som återstår, sedan 2 kannors kokrum afdragits.
Redskap
utan
mäskvärm.
Redskap
med
mäskvärm.
Riksmynt.
Riksmynt.
Kannor.
R:dr
öre
R:dr
öre
10
12
16
101
12
60
16
80
11
13
20
17
60
lil
13
80
18
40
12
14
40
19
20
m
15
20
—
13
15
60
20
80
13i
16
20
—
—
14
16
80
—
—
14 J
17
40
—
—
15
18
—
—
—
15*
18
60
—
—
16
19
20
—
—
16*
19
80
—
—
17
20
40
—
—
17*
21
—
—
—
18
21
60]
—
—
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125.
323
Brutet tal af kanna i panneryrad, uppgående till en half kanna eller deröfver,
räknas för en half; under en half kanna beräknas ej.
§ 42.
Afgift för bränvinstillverkning erlägges förskottsvis, för halfva tillverkningsmåuaden
i seuder, med hälften af den för hela månaden belöpande afgift. Vill tillverkare på en
gång erlägga afgift lör hela månaden eller förskottsvis nedsätta penningar, till gäldande
af afgift lör en i större bränneri möjligen blifvande öfverskotts-tillverkning, vare dertill
berättigad.
§ 43.
Afgift för den bränvinstillverkning, hvarför anmälan sker bos Kongl Maj:ts Befallningshafvande,
erlägges i Landt-ränteriet, och för den tillverkning, som hos Häradsskrifvare!!
anmäles, till Kronofogden.
Dervid företes uträkning, som i §§ 11, 12, 13 eller 14 omförmäles.
§ 44.
Skulle i större bränneri tillverkning under en månad öfverskjuta det belopp
hvarför anmälan skett, utgår afgiften för detta öfverskott med en fjerdedels förhöjning
utöfver hvad i § 39 finnes bestämdt.
Öfverskotts-tillverkning, som med iner än en femtedel öfverstiger det anmälda beloppet,
vare förbjuden.
Tillverkare vare pligtig att för sådant öfverskott, derför afgift icke blifvit, såsom
i § 42 sägs, förskottsvis nedsatt, inom 8 dagar efter månadens utgång till Landt-ränte
riet.
inbetala den derå belöpande afgift, efter uträkning, som Lands-kontoret meddelar, då
med bränneri-kontrollörens skriftliga intyg styrkes, till hvad belopp nämnda öfverskott
uppgått.
Detta skall, intilldess afgiften derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens lås förvaras.
Då kontrollören, efter det bränvinstillverkningen elier distilleringen blifvit afslutad
och redskapeu förseglad, från bränneriet afreser, skall nyckeln tili ifrågavarande lås,
förseglad med kontrollörens, vittnets och bränvinstiilverkarens sigiller, aflemnas till redskapsförseglaren,
som sedermera, i närvaro af vittnet och bränvinstillverkaren, eger
förseglingen bryta oich bränvinet utlemna, så snart behörigt qvitto å tillverkniugs-afgiften
företes.
§ 45.
I fall åter under en månad tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare' att, då ett sådant förhållande med brännerikontrollörens
intyg hos Kongl. Majlis Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor del
af den erlagda afgiften, som mot minskningen i lians tillverkning svarar; dock må hvad
han sålunda återlyfta får ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiften, och återstoden
icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning,
hvarför anmälan enligt § 4 får ske.
324 Exj) edit io ns- U/sk o t te Is Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 125.
Bränvinstillverkaren skall inom trettio dagar eller tillverkningsmånadens utgång
sig lios Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till återlyftningen anmäla, vid förlust af rättigheten
dertill.
§ 46.
Försummar någon att i den ordning, § 42 föreskrifver, afgift lör anmäld hränvinstillverkning
erlägga, varde, om han ej handteringen utöfvar, den oguldna afgiften hos
honom ofördröjligen utmätt, och miste han ali rätt att under löpande året. bränvin tillverka.
Utöfvar han, oaktadt en sådan försummelse, handtcringen, vare förfallen lill den
påföljd, som i § 62 siigs.
§ 47.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må i förhållande
till tiden, hvarunder bränvinstillverkning måst till följd deraf inställas, afkortning
eller återbäring af bränvinstillverknings-algiften beviljas. Om sådan afkortning eller
återbäring må ansökning, åtföljd af undersökningshandlingar om olyckshändelsens tillkomst
och förloppet dervid, ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilken ansökningen
pröfvar och sitt beslut Kongl. Majlis och Rikets Kammar-rätt underställer.
§ 48.
När bränvinstillverknirigen af Kongl. Maj:t inställes under tid, då den enligt
denna författning eljest tillåten är, ege tillverkare att återfå den tiljverkniugs-afgifl, han
för sådan tid förskottsvis erlagt.
§ 49.
Den, som distillering såsom särskild näring enligt § 20 utöfvar, skall, utom den
för fabriksrörelse bestämda bevillning, erlägga en afgift, motsvarande det arfvode, sorn
efter § 61 lill tillsyningsman utgår.
Sistnämnda afgift bör för den anmälda tiden, innan distillering företages, nedsättas
i Landt-ränteriet.
Ari. Vlf.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning i större bränneriet' och vid distillering.
§ 50.
Vid hvarje större bränneri skall, då bränvin der tillverkas, eller enligt § 18
distillcras, vara anställd en edsvuren kontrollör, der ej flera sådana brännerier kunna
under uppsigt af en gemensam kontrollör ställas. Denne kontrollör, som antages särskildt
för hvarje termin, hvarunder bränvins-lillverkning är tillåten, erhåller under tiden
af Staten arfvode med minst 5 R:dr och högst 10 R:dr Runt om dagen, och af bränvins
-
Expeditions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 325
tillverkaren , ulan ersättning, kost och ett eget, möbleradt, eldadt och städadt boningsrum
å det ställe, der bränvinstillverkning. eller dislilleringen utöfvas.
Kontrollör förordnas af Kongl. Maj;ts Befallningshafvande, som äfven bestämmer
hans resekostnadsersättning och arfvode, hvarvid, med iakttagande al hvad i nästföreslående
mom. är stadgadt, bör lagas i betraktande bränneriets större eller mindre betydenhet,
samt den olika omfattningen eller besvärlighet en af kontrollörens tillsyn.
§ 51.
Finnér kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
från denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala.
§ 52.
De sålunda anställde kontrollörer lyda under ölver-kontrollörer, hvilka skola
hålla allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfver-kontrollör lvde under den
embetsmyndighet, ät hvilken Kongl. Maj:t sådan öfverstyrelse uppdrager.
Öfver-konlrollörer, till erforderligt antal, förordnas af Kongl. Maj:t, som då jemväl
deras arfvode och resekostnads-ersättning bestämmer.
§ 53.
Öfver-konlrollörer och kontrollörer ställe sig lill noggrann efterrättelse den särskilda
ordnings-stadga, som varder utfärdad.
§ 54.
I hvarje större bränneri skall finnas en sprithållare, uti hvilken, vid bränvinstiilverkning,
spriten, bränvinet eller lanken, genom ett rör från imkylaren, omedelbarligen
inledes. Sprilhållaren skall vara slående i särskildt säkert rum. Den bör vara fullkomligt
lät, enkel och fristående, så att, genom besigtning ä dess botten och sidor, med
lätthet kan utrönas, att hemlig afledning ej finnes, och skall vara af den storlek, att deri
rvmmes minst ett dyngs tillverkning, samt inrättad med tätt slutande och med läs försedt
lock.
Vid bränneriet skall bränvinstillverkaren bålla en efter fastställdt formulär upprättad
anteckningsbok, utvisande beloppet af såväl de sädesslag, jordfrukter och andra ämnen,
hvilka till bränvinstillverkningen användas, som det bränvin, deraf erhålles.
Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse hvad ofvannämnda ordnings-stadga
om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i enlighet
med densamma meddelar.
§ 55.
Någon annan afledning för sprit, bränvin eller lank, från imkylaren, än genom
det i § 54 omnämnda, till sprilhållaren gående, afloppsrör, får ej finnas; och skall detta
rör, hvarå dels ett eller två afledningsrör för luften och dels en så kallad lykta må
vara tillåtna, så inrättas, att hemliga öppningar icke kunna derå anbringas. För öfrigt
326 Expeditions- Ulskotte ts Forslay till underd. Skrifvelse N:o 425.
må hvarken <le från pannan till imkylare!) ledande rörgångar eller lankrum och backen,
der sådana finnas, vara försedde med någon öppning, hvarigenom sprit, bränvin eller
lank kau uttappas, såvida öppningen ej sättes i omedelbar förbindelse med panna eller
förstbeiörda afloppsrör. De närmare föreskrifter, som äro nödige, med hänseende lill
i denna § omförmälda delar af redskapen, fastställer ordnings-stadgan.
§ 56.
Allt bränvin, som i större bränneri till verkas, skall malas och profvas, på satt
ordnings-stadgan bestämmer. Den dervid behöfliga handräckning lemnäs af bränvinstillverkaren,
som ock är skyldig tillhandahålla nödige, vederbörligen justerade och krönta
målkärl samt annan för uppmätningen erforderlig redskap.
§ 57.
Då bränvin uppinätes och profvas af den i bränneriet anställde kontrollör, skall,
såsom vittne, närvara en i orten boende trovärdig och skrifkunnig person, som bränvinstillverkning
icke utöfvar. Sådant vittne utses särskildt, för hvarje termin, i stad af borgerskapets
äldste och på landet af socknenämnd.
Der bränvinstillverkare å landel skulle ega eller innehafva mer än halfva antalet
af hemmanen i socken, ulses vittnet af den socknenämnd inom närbelägen socken, åt
hvilken Kongl. Majlis Befallningshafvande detta uppdrag lemnar.
I fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver, ege kontrollören
all annan lämplig person till vittne kalla.
Vittne bestyrke, under edlig förpligtelse, riktigheten, af kontrollörens protokoll i
hvad det angår uppmätta kannebeloppet samt bränviuels värmegrad och styrka.
I afseende på tiden för vittnes närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig vittnet
till efterrättelse hvad ordnings-stadgan derom innehåller, och de föreskrifter, kontrollören
i enlighet med densamma meddelar.
Vittne tilikomme vid mätnings- och profnings- förrättning i dagtraktamente två
R:dr Bunt.
Vid bränvins uppmätning och profning ege, efter derom erhållen underrättelse,
bränviustiilverkare, sjelf eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må, för
hans uteblilvande, icke inställas.
§ 58.
Om, för lättad kontroll vid bränvinstillverkning, Kongl. Majit skulle finna för
godt förordna, alt särskilta instrument för bränviuels mätning och profning skola i de
större br(inneriema å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige att, på
egen bekostnad, sådana instrument anskaffa och underhålla.
§ 59.
Uppslår emelian bränvinstillverkare och kontrollör tvist om uppmätt bränvins
styrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof till Kongl. Majlis Befallningshafvande,
som, efter det sakkunnig person undersökt profvet och skriftligt yttrande derom afgifvit,
afgör tvisten genom beslut, som ej ölverklagas må. Den, som tvisten lappar, skall
Expeditions-Utskottets Förslug lill irmerd. Skrifvelse i\:u i2;j. 327
gälda sä väl den af uudérsökningeri uppkommande kostnad, som vederpartens utgifter och
besvär.
§ 60.
Bränvins tillverkning eller distillering i större bränneri må ej företagas innan
bränneriet, blifvit af vederbörande kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda
inrättadt, än denna författning och ordnings-stadgan medgifva. Sådan besigtning
bör anställas, innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af
kontrollör fördröjd, förhålles som i ordnings-stadgan (öreskrifves. Vid besigtningen skall
kontrollören öfver bränneriet upprätta beskrifning i tre exemplar. Dessa skola af honom
och bränvinstillverkaren undertecknas. Eli exemplar insändes lill Kongl. Majits
Befallningshafvande; och skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett hvardera till
sig laga.
Då redskap i större bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes,
innan bränvinstillverkning eller distillering der företagas må, öfver de verkställda
förändringarne upprätta en beskrifning i tre exemplar, hvarmed förfäres på enahanda sätt,
som ofvan stadgadt är.
§ 61.
Kongl. Maj:ls Befallningshalvande förordue behöfligl antal personer att hafva tillsyn
vid distillering, som enligt § 20 utöfvas, och beslämme, hvilka distilleringsverk under
hvarderas tillsyn ställas må äfvensom huru mycket tillsyningsman bör i arfvode erhålla
för hvart distilleringsverk, som är under hans uppsigt, hvilket arfvode genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg i behörig ordning utbetalas af de för sådant
ändamål utaf distilleringsverkets innehafvare uti Landt-ranteriet insatte medel.
Art. VIII.
Om ansvar för ö/verträdelser af författningens föreskrif ter.
§ 62.
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett och afgift blifvit erlagd,
eller under lid, då bränvinstillverkningen ej är tillåten, gäldc tillverkningsnfgift och bote,
för lönbränning, första gången ett med afgiften lika belopp och andra gången dubbelt.
Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes, bafve derjemte förverkat rättighet
att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd; erlägge afgift
såsom för loflig tillverkning och böle fyra gånger afgiftens belopp. Missbrukas till oloflig
bränvinstillverkning sådan distillerings-rättighet, som enligt § 20 utöfvas får, ansvare
såsom för lönbränning, och vare rättigheten förlustig.
Har lönbräuning skett med enkel redskap, med eller utan mäskvärmare, varde,
efter den grund, som i § 41 stadgadt är, afgiften beräknad i förhållande till redskapens
pannerymd och afverkningsförmåga. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes
afgiften lika med den, sorn för högsta tillåtna panuerymd är stadgad. Ar tillverkningen utöfvad
med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas algilten för
328 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 425.
del belopp, som, efter hvad utredas kan, IiIIverkadL blifvit, dock för minst 300 kannor
på dvgnet. I begge dessa fall skall afgiften ulga för minst en månad; men har tillverkningen
blifvit ulöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för två månader, in på tredje
månaden, för tre månader o. s. v.
§ 63.
Skulle någon under lid, hvarför han till bränvinstillverkning i mindre bränneri
sig anmält och afgift erlagt, tillverka bränvin med större eller annorlunda beskaffad och
högre afverkningsförmåga egande redskap, än lian uppgifvit och tili begagnande hvaraf
han är berättigad; då skall afgiften beräknas såsom i nästföregående § stadgadt är, men
derifrån afdragas hvad Iian förskottsvis erlagt. och bote tillverkaren första resan ett med
den öfverskjutande afgiften lika belopp, andra resan dubbelt, samt tredje och följande
resorne fyra gånger den öfverskjutande afgiften. ilar han begagnat enkel redskap med
panuerymd öfver 20 kannor; gälde afgift såsom nu sagdt är, men bote såsom för lonbränning,
och varde alltså böterna beräknade i förhållande till det belopp, hvartill afgiften,
utan afdrag af förskottet, uppgår.
Tillverkare vare från ansvar för redskaps beskaffenhet fri, derest den uppgift,
han, vid anmälan till bränvinstillverkning, om redskapen lemnat, öfverensstämmer med
slämplingeu och juslerarens betyg, samt redskapen enligt samma stämpling och betyg
icke är af annan rymd eller beskaffenhet, än alt bränvinstillverkaren är till dess begagnande
berättigad, och han icke har sig redskapens afvikelse från slämplingeu och betyget
bekant; erläggc dock fyilnaden i den afgift, som i förhållande till sådan redskaps afverkningsförmåga
utgå bör.
§ 64.
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom uti flera brännerier, eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat ställe än han uppgifvit; bote
från och med 75 till och med 1,500 R:dr.
§ 65.
Den, som tillverkar eller dislillerar bränvin med ostkmplad redskap, bote 30 R:dr.
§ 66.
Uti de i §§ 62, 63, 64 och 65 oförmälda fall af oloflig bränvinstillverkning, vare
de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrulna. Kan
det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen lillverkadt; vare dock sådan del icke
förbruteu.
§ 67.
Den, som vid bränvinstillverkning i större bränneri från mätning till beskattning
undansnillar något af det bränvin, som tillverkas, eiler för sådant ändamål begagnar
till
-
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. SkrifvelseTLN:o /25. 329
liilverknings-redsk;ij) eller sprilhållare med dold öppning eller afledning,^hvarigenom bränvin
kan lönligen utlagas, eller på något annat salt försnillar den afgift, som för tillverkningen
erläggas höi; iller bryter försegling eller öppnar eller borttager las, som kontrollör
åsatt (ill förekommande af del tillverkade bränvinels lönliga uttagande, straffes
med böter från och med 450 till och med 1,500 R:dr eller fängelse vid vatten och bröd,
efter brotles beskaffenhet, gä Ide den tillverknings-afgifl, som för det undansnillade bränvinet
sig belöper, och håfve förbrulil redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande
förvaringsrum vid beslags-lillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras.
§ 68.
Till redskap, som enligt § 66 eller 67 är förbrulen, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom sprithållare,
der sådan finnes.
§ 69.
Om den, som tillverkar bränvin i större bränneri, dervid under en månad öfverskrider
den största tillverkning § 44 medgilver; bafve han förbrutit det överskjutande
beloppet, erlägge derföre afgift enligt §§ 39 och 40, förhöjd med en fjerdedel, och bote
första gången ett med den förhöjda afgiflen lika belopp, andra gången afgiftens dubbla
belopp, samt derefter vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra gånger afgiflen.
§ 70.
Distiilerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller verkställer
någon distillering under lid, då sådan icke är för honom tillåten, eller utöfvas dislilleringsrätt,
som på § 18 eller 19 grundad är, under lid, hvarför anmälan till bränvinstillverkning
ej skett eller tillverknings-afgift ej blifvit erlagd, eller varder sådan distillering,
hvilken enligt § 20 idkas såsom särskild näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan
lill distilleringen ej skett, eller innan afgift, motsvarande beslämdtjärfvode åt tillsyningsmannen
blifvit i Landtränteriel erlagd; bote den, som distillering sålunda ololligen
utöfvar eller olagligen förfar, från och med 150 till och med 1,500 R:dr.
Den, som till distillering, hvilken på grund af § 19 eller 20 utöfvas, använder
redskap af annan rymd eller beskaffenhet än han uppgifvit och tili begagnande hvaraf
han är berättigad, böle från och med 20 till och med 200 R:dr.
§ 71.
Apothekare, som för farmaceutiska behol nyttjar distillerings-panna af större rymd,
än medgifven är, eller dislillerings-pannor utöfver tillåtet antal, bote från och med 20 lill
och med 200 R:dr.
Använder Apothekare panna med rektifikations-apparat, böle såsom i § 70 mom.
1 sägs.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 42
330 Expeditions-Utskottet;: Förslug till underd. Skrifvelse N:o 425.
§ 72.
Förelager någon miiskberedning för bränviiis-tillverkning före fem dagar innan dvlik
tillverkning, enligt gjord anmälan, skall laga sin början, bote för hvar dag sådant
sker, eli belopp, motsvarande tillverknings-afgifl för en dag.
Ofverträder bränvins-tillverkare det förbud, som i sista mom. af § 2 gifvet är
mot mäskberedning samt bränvins-lillverkning från klockan tio om aftonen näst före söneller
helgedag till klockan tio om aftonen ä sådan dag; gähle, för hvarje gång sådant
sker, den tillverknings-afgifl, som mot en dag svarar, och bote afgiftens dubbla belopp.
Verkställes annat till bränneri hörande arbete emellan klockan 8 på morgonen
och klockan 5 om aftonen å sön- eller helgedag, eller öfverlrädes förbud, som i § 22
gifvet är; bote bränvins-tillverkare eller distillerings-idkare från och med 5 till och
med 30 R:dr.
Vid de förbrytelser, nu sagde iiro, vare så väl bränvins-tillverkaren eller dislillerings-idkaren,
som de arbetare, hvilka honom biträdt, underkastade ansvar för sabbatsbrott,
enligt allmän lag.
§ 73.
Har justerare oriktigt stämplat redskap eller i stämplings-betyg sådan oriktigt, beskrifvit,
och är det fall icke för handen, som i § 31 omförrnäles; böle från och med
20 till och med 200 R:dr och miste tillika befattningen eller varde från utöfningeu
deraf under viss tid skiljd.
§ 74.
Den tillverkare af redskap, som missleder justerare med falsk uppgift om redskapens
beskaffenhet, böle från och med 50 lill och med 500 R:dr.
§ 75
För öfverträdelse af hvad i §§ 25 och 32 angående tillverkare af redskap för
bränvins-bränning eiler distillering, i §§ 30 och 33 angående innehafvare af sådan redskap,
och i § 54 mom. 2 och 3 samt i § 56 angående bränvins-tillverkare, stadgas, vare
ansvaret böter från och med 20 lill och med 200 R:dr; för underlåtenhet att iakttaga
föreskriften i § 99 botes frän och med 5 till och med 50 R:dr.
§ 76.
Den, som underlåter att lill försegling anmäla innehalvande redskap, då sådant
ske bör, efter hvad i § 36 sägs, bote från och med 25 till och med 250 R:dr.
§ 77.
Har brän vins-till verknings- eller distillerings-redskap blifvit förseglad, och finnes
sedan, under tiel, då redskapen ej får begagnas, förseglingen vara bru'en, skall innehafvaren
eller, i hans frånvaro, den, som i hans ställe satt är, inom tvä dagar efter er
-
Expeditions- Uts kolfels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125.
331
hållen kunskap att brytning skett, sådant anmäla hos den, sorn öfver förseglingen tillsyn
eger, och betala kostnaden för redskapens försegling ånyo. Uraktlåles sådan anmälan,
eller varder innehafvare!) öfvertygad alt hafva utan våda brytningen verkställt eller verkställa
låtit; böle han från och med 30 till och med 300 R:dr, och vare derjemte redskapen
förverkad.
Varder annan öfvertvgad alt, utan innehafvarens vetskap och samtycke, hafva
utan våda förseglingen brutit; böle som sagdt är och gälde redskapens värde, så ock
kostnaden för dess förnyade försegling.
§ 78.
Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning eger undersökning
anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 92, undersökning ske
må; bote från och med 75 till och med 1,500 R:dr.
§ 79.
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvins-tillverkare eller
distillerings-idkare lör hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde arbetares
gerningar, i fall bötes-ansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl,
hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett ulan hans vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinslillverkare
icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd medförer,
är begången af bränneriet» arrendator eller föreståndare, eller ock efter arrendatorns
eller föreståndarens föreskrift.
Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap, tillverkad
vara, eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan än dessas egare, och
denne sednare finnes vara berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens,
varans eller kärlens värde.
§ 80.
Bränvins-tillverkare elier distillerings-idkare, som åt den vid hans bränneri anställde
kontrollör eller tillsyningsman såsom gäfva något gifver eller erbjuder, böle från och
med 20 till och med 200 Rtdr. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan mottager,
vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.
§ 81.
Skulle bränneri-konlrollör, eller den, hvilken tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk
såsom tjenstpligt åligger, eller den, som är pligtig att förbrytelser mot denna författning
åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvins-lillverkning eller distillering, eller ali
hafva främjat sådan förbrytelse eiler tillverkares försnillning af den afgift, han erlägga
bör; varde dömd till fängelse med arbete från och med sex månader till och med tre år.
Visar någon, hvilken det åligger alt tillsyn vid bränneri eller distiReringsverk
bålla eller förbrytelser mot denna författning åtala eller redskap under försegling ställa,
försummelse eller vårdslöshet i dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under
332 Expeditions- Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N.-o 125.
viss lid från Ijenslen eller befattningen skild, eller ock fälld lill böter efter domarens bepröfva
nde.
8 82.
Varder, til! utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos någon
anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men sådan
förbrytelse ej upptäckt: böle lörrättningsmannen från och med 5 till och nied 50 R:dr,
der ban ej finnes hafva lill undersökuingen giltig anledning haft.
Vägrar den, som undersökning i bränneri anställt, att betyg, som i § 94 sägs,
åt bräuvins-tillverkare genast utfärda; bote 15 R:dr.
§ 83.
Varder vid undersökning eller i anledning deraf förrättningsman våldförd, eller
föröfvar ban sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 84.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, då tillgång brister, till fängelse
med arbete sålunda förvandlas:
böter
til! och
med
15
R:d
r motsvara!
fängelse
med arbet
e i . . .
2
veckor,
böter
rån 15
R:dr
t.
0.
m. 50
R:dr
motsvara
fängelse
m. arbet!
5 i .... 1
månad,
91
50
11
1 1
100
11
11
11
11
2
mänader,
11
- 100
31
5)
150
11
11
11
11
3
11
11
150
11
5 1
300
11
11
11
11
4
11
11
300
11
3 1
600
11
11
11
11
5
1»
1)
600
11
1»
900
11
11
11
11
6
1»
>1
900
11
? 9
1,3,50
11
11
11
11
7
J*
?i
1,350
11
1 1
1,800
13
11
11
8
t»
1.800
11
9 9
2,250
11
11
11
11
9
11
n
2,250
11
9 9
2,850
11
11
11
1»
10
ii
2.850
11
91
3.450
11
11
11
11
11
>1
5?
3,450
11
9 )
4,050
}!
1'
11
11
1
år
För h\
arje
bötes-belopp
lärutölver till
oell med
750 R:d
r ökas fäng
elsestraflel
med 1
månad,
och
så
vidi
re intill 2
Ar, utöfver hvilken
tid, vid
bötes-förvan
dling, icke
någon må för brott mot denna förordning i långelse hållas.
§ 85.
Böter skola gäldas af den pliklfälldes egendom i löst och fast, så långt den räcker.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven den
5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 stadgade grunder.
§ 86.
Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af bränneri-redskap
och annan egendom, sorn förbruten anses, tillfälle tvä tredjedelar åklagaren och en Ired
-
Expedilions-lJtsknttets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 333
jeriel den stads eller sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage lian hälften af åklagarens andel.
Efter anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, må på Kongl. Maj:Is Nådiga
pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman för ådagalagdt nit vid
efterspanande och beifrande af förbrytelser mot denna författning gjort sig förtjent af någon
särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömde böter samt
redskap eller annat förbrulet gods.
Art. IX.
Föreskrifter i afseende å för fattningens verkställighet.
§ 87.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
§ 88.
Lands- och Stads-Fiskaler, Krono-, Stads- och Polis-betjente, samt de personer,
hvilka särskildt förordnas alt vaka öfter denna författnings efterlefnad, åligge att förbrytelser
mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I öfrigt eger en hvar rättighet alt för sådane förbrytelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjernsten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan person än den, som i 1 mom. af denna § nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets utförande
öfvervara.
§ 89.
Rättighet att förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare angifva,
lillkomme en hvar, utom barn mot föräldrar.
Sockne-nämnd å landet och borgerskapets äldste i stad böra egna synnerlig uppmärksamhet
deråt, att sådana förbrytelser varda till åtal angifna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dem, eller den ledamot, de bland
sig utse att öfver bränneriet tillsyn hafva.
§ 90.
De i § 88 mom. 1 omförmiilde allmänna åklagare och tillsyningsman ega anställa
undersökning om förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa beslag.
§ 91.
Den, sorn förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen pä sig synbart hära påbjudet tjenstetecken,
eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller förordnande uppvisa.
334 Exp e di tio ns- U/s kölle is Förslag till underd. Skrifvelse N;o 125.
I orien boende eller känd Krono- eller Stads-betjent vare likväl frik allad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
§ 92.
Undersökning niå alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök, brygg- och bagarstuga,
så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bräuvius tillverkning
eller distillering.
Da vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande förrätlningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen blifvit
företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen. I sådant fall gånge
som i § 82 sagdt är.
§ 93.
När å lid, då bränvin får tillverkas, undersökning om pannans rymd skall anställas,
vare förrätlningsmannen, om redskapen begagnas när han sig till förrättningen inställer,
pligtig alt afbida tiden då pannan afrunnit; och må för sådan undersökning bränvinstillverkningen
ej längre uppehållas, än nödigt är.
§ 94.
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare undersökniogs-förättare
pligtig alt genast tillställa tillverkaren ett af tillstädesvarande vittnen bestyrkt intyg
om tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad att bränvin
tillverka. Detta betvg berättigar tillverkaren att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
återlvfta 1.1 gång den afgift, som mot samma tid svarar.
§ 95.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages,
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall om beslaget
förut tillsägas
§ 96.
Då beslag sker hos den, som är berättigad alt tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillverkningsredskap
honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan förste
domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de fäll,
l:o då tillverkare i mindre bränneri begagnar redskap af större pannerymd, än
vid sådan tillverkning tillåten är, och det förhållande icke är för handen, hvilket i sista
mom. af § 63 omförinäles;
2:o då vid tillverkning i större bränneri något af det bränvin, som tillverkas,
från mätning lill beskattning undanspillas;
3:o då för sådant ändamål begagnas lillverknings-redskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas;
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 125. 335
4:o dä tillverkare bryler försegling eller öppnar eller borttager läs, som kontrollör
åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande; samt
5:o då tillverkare försummat att föreskrifven afgift erlägga.
§ 97.
Redskap, som i beslag (ages, skall, lill förekommande af dess utbyte mot, annan,
af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget egaren fråntages,
i hvilket, full den skall i allmänt förvar sättas.
§ 98.
Vid beslag skall, till säkerhet för de böter, sorn ådömas kunna, det i bränneriet
oell dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i förvar tagas.
§ 99.
1 bränneri skall under tid, då branvins tillverkning eller distillering der verkställes,
städse vara i bevittnad afskiift anslaget vederbörandes bevis, att tillverknings-afgiften
lör samma lid blifvit, erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att tillgå,
när dess uppvisande påfordras af bränneri-kontrollör eller den, hvilken fillsvn vid brän
neri
såsom tjenstpligt eljest åligger, eller som är skyldig att, förbrytelser mot denna
författning åtala.
§ 100.
De afgifter och böter, som i denna författning äro stadgade, utan att myntslaget
finnes särskildt utsatt, beräknas i Riksmynt.
336 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 125.
Formulär
till Stämptmgsbevis å briinvins-tillverknings- (distillering.1!-)
redskapen N:o
Pnkel l fined fasti
n ll . panna i„e(| i«si}brösl
Dubbel] |u[iln f
Conisk lhatt med OOiums
Cylindrisk] ängrör . . . .
/ reklifikations-appa
Eukel
i rat’ v'd hat
) len, att sältas es
mellan pannan och
alkylnings-redska
pen
Mäskvärmare med (utan)
ång-apparat
Dubbel
3
s
9i n
(KJ O
& P
P-
£-
O
koppar
ö
aq
W
o
<rt
B
o
0
-
cr
o <
S £\
CD pj
3 g.
3 O
B’ 3
crq P
O
?r
o
►ö *
900 o
p- &
So ^
m 05
83
B.
B’
CfQ
00
00
00
00
0
st.
oval af
0
t.
diam.
0
st.
rund af
0
t.
diam.
H
er i-.
fr
År. År.
Redskapens rymd är stämplad å pannans
00
hals
öfversta del '
På panna, batt, mäskvärmare oeb rektilikalious-apparal åsatt min namnstämpel,
årtal och ordnings-nummer.
S. S. 18
N. N. den
18
(Juslerarens namn.)
N:o 126.
Expedilions-Ulskottels Förslag iill anderd. Skrifvelse N:o 120. 337
.V© 190
Uppläst och godknndl hos Kidd. och Adeln den lfi Sept. 1837.
1’reste-Ståndet den 1!) — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
/likeds Ständers underdåniga Skrifvelse om förändring i vissa delar
nf Kongl. Förordningen den 18 Januari i8,55, angående vi/koren
Jiir försäljning aj bränvin och andra brända eller di stiller ade
sp ir il u ös a drycker.
(Bev-. Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon. Utskottets Betänkanden N:ris 4 och 7).
S. A. K.
Efter pröfning af åtskilliga hos Rikets Ständer framställda anmärkningar emot
Kongl. Förordningen den 18 Januari 1853, angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, håfva Rikets Ständer, jemte det alt,
lill följd af det nya myntsystemets tillämpning från och med nästa stalsreglerings-period,
de uti Förordningen förekommande mynlbestämmelser blifvit förvandlade lill närmasle motsvarighet
i riksmynt, funnit denna författning i nedanuämnda delar erfordra förändring:
§ 6.
Enär, genom den i § 23 af II öj> st berörda Nådiga Förordning Apothekare medgifna
rättighet alt för farmaceutiska behof ulan afgift nyttja två dislilleringspannor, Apothekare,
sorn rättighet lill bränvinsförsäljning inropat, sättes i tillfälle afyttra distillerad
vara lill lägre pris, än de, hvilka, enligt § 20 i samma Kongl. Förordning, idka distilleringsrörelse,
förenad med åtskilliga utgifter, hvarifrån Apothekare äro befriade, samt med
apotheksinrättningens ändamål och den uppmärksamhet, som åt apotheksrörelses bedrifvande
bör egnas, icke synes vara förenligt att Apothekare sysselsätta sig med utminute
ring
eller utskänkning af bränvin, har i andra mom. af § 6 uti bilagde förslag lili för
Bib.
lill K. St. Prol. 1856 & IS57. /0 Sami. / AJd. 43
338 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 426.
fällning blifvit infördt ett stadgande alt rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin icke må Apothekare tilldelas.
§§ 8 och 12.
Vid det förhållande alt §§ 8 och 12 i författningen väl medgifva, att besvär öfver
Taxerings-kommittés beslut, angående den afgift, som för minuthandel med eller utskänkning
af bränvin skulle erläggas, få anföras inom den tid och i den ordning, som
för överklagande af Taxerings-kommittés beslut i allmänhet voro bestämda, men nämna
ingenting om behörigheten att sådana besvär anföra, hvarigenom visserligen närings-idkaren
är skyddad emot en alilför hög afgift, enär ingen tvekan kan uppstå om hans behörighet
att sig besvära öfver det beslut, som direkt beskattar hans rörelse, men deremot,
såsom författningen blifvit tillämpad, nästan intet korrektiv finnes emot det tänkbara fall,
att minuthandel eller utskänkning af Taxerings-kommitlé uppskattas till ett allt för ringa
belopp, hafva Rikets Ständer funnit ett lagstadgande i sådan syftning vara af behofvet
påkalladt, samt tillika trott det afsedda ändamålet kunna vinnas, om länens hushållningssällskap
och kommuner, jemte deras styrelser eller delegationer, blifva berättigade alt
hvar inom sitt län besluten öfverklaga samt Pröfnings-kommitlé får sig ålagdt att, äfven
utan föranledande af besvär, vidtaga de förändringar i Taxerings-kommittés åtgärder, som
Pröfnings-kommittéen kan finna behöflige. Ett stadgande härom svnes lämpligast kunna,
jemte nu befintliga föreskrifter uti 2 mom. af §8 och sista punkten i mom. 2 af § 12 i
författningen, inrvmmas i en sä skild §, hvadan, med uteslutande af de i §§ 8 och 12
nu förekommande stadganden, angående ordningen för överklagande af Taxerings-kommiltés
ifrågavarande beslut, föreskrifter härom sammanfattats i en ny § 13 af den lydelse,
bilagde förslag innehåller.
§§ 10 och 14 (ny § 15).
Då Rikets Ständer funnit det vara af vigt, alt uttryckligen medgifva Magistrat i
stad och socknenämd å landet rättighet att auktionsanbud förkasta, om detsamma, ehuru
öfverstigande det uti § 16 af författningen stadgade minuthandels- eller utskänkningsminimum,
icke innefattar det försäljningsbelöpp, som näringsidkaren anses kunna under
ett år afyttra, samt, enligt ordaställningen i 2 mom. af § 14 (15), det förutsattes att
utskätikningsrältighet vid Gästgifveri blifvit uppsagd, då den uti närmast föregående § af
författningen föreskrifna soeknestämma under loppet af Maj månad hålles, men denna
föiulsättning icke är riklig, emedan på flere orter taxeringen sker i slutet af Maj eller
början af Juni månader, och fatalietiden för Gästgifvare att afsäga sig utskänkningsrätligheten
tilländagå:1 en månad sednare, i hvilken händelse det icke anses möjligt att vid
den anbefallda sockneslämman i Maj månad taga ärendet under pröfning, hafva Rikets
Ständer sökt alt, genom en något förändrad redaktion af §§ 10 och 14 (15), dels uti
dessa §§ inrymma rättighet för Magistrat i stad och socknenämd å landel att förkasta
auktionsanbud, om detta icke innefattar det kannetal bränvin, som ansåges kunna å delifrågavarande
minuthandels- eller utskänknings-slället alvttras, och dels afhjelpa ofvan
antydda oegenlligbet.
§§ 17 (18).
Den i § 17 af nu gällande författning stadgade afgift för utskänkning af bränvin
har, lill åstadkommande af lättnad i densammas beräkning sedan nya myntsystemets til
-
Expeditions- U ts ko t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 126. 339
tampning vidtagit, blifvit höjd frän densammas nuvarande belopp 12 sk. banko eller 37j
öre riksmynt till jemna 40 öre för hvarje kanna af beräknade utskänkningsbeloppet.
§ 33 (34).
1 enlighet med hvad Rikets Ständer rörande beräkningen af bränvins styrka ansett
lämpligt, och då samma be räkningssätt synes böra införas vid försäljningen, hafva
de i § 33 (34) förekommande orden ”fern grader" blifvit utbytta emot orden "fyraliosex
procent.”
§ 60 (61).
Då momenterna a, b, c och d i § 60 innefatta tillfällighets-sladganden, som numera
sakna tillämplighet, hafva dessa mom. blifvit ur förslaget till ny förordning uteslutna,
och §:en erhållit den förändrade lydelse i öfrigt, som förslaget innefattar.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan alt E. K. M:t.
täcktes, i enlighet med bifogade förslag, låta utfärda författning till allmän efterrättelse.
Rikets Sländer framhärda &c.
Slockholm den 19 September 1857.
Förslag:
tili
Förordning, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerare spirituösa drycker.
§ I
Bränvin
må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas af annan än den, som enligt
§ 2 eller 4 dertill berättigad är.
§ 2-
Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja mindre
än en half kanna.
340 Expeditions- Utskollels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 126.
§ 3.
Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såld t blifvit icke afhemtas
i mindre belopp, än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må ; ej heller får något af
det sålda ä försäljwings-slället förtäras.
§ 4.
Den, som erhållit rättighet alt idka utskänkning af bränvin, må sälja huru litet
belopp sorn helst, och må delta å stället förtäras eller derifrån afhemtas,
A ulskänkningsställe skall mat alltid vara att tillgå.
§ 5.
Utskänkning af bränvin må icke ulöfvas af den, som idkar annan handel, lill
hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras.
A landet vare lag samma för minuthandel med bränvin.
§ 6.
Rättighet lill minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej tilldelas annan
än den, som bar god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och
räkna samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara. '
Den, som, enligt 2 moni. i § 1 af Kongl. Majlis nådiga förordning angående vilkoret!
för bränvins tillverkning, icke får med sådan sig befatta, äfvensom Apothekare,
må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin.
§ 7.
I stad skall Magistraten hvarje år inom första hälften af Maj för Kongl. Majlis
Befallningshafvande uppgifva de källarmästare, vinskänkar, idkare af sehveilzerirörelse,
traktörer och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de näringsidkare,
hvilka rättighet till sådan rörelse, sorn i denna författning under minuthandel
med eller utskänkning af bränvin förstås, blifvit förlänad för bestämd tid, hvilken
före ingången af nästa lörsäljnings-år icke tilländalöper.
I sammanhang dermed, oell sedan Stadens Äldste hörde blifvet, skall Magistraten
till Kongl. Majits Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet alt
dä idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personer tilldelas, och,
i sådant fäll, föreslå försäljningsställenas antal, äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje
försäljningsställe finnas må, i fäll föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.
Kongl Maj:ts Befallningshafvande falle derefter sitt beslut i ämnet och gifve det
Magistraten tillkänna; dock må ej mot både Magistratens och Stadens Äldstes afslyrkande
beslutas, ali näringsidkare enligt 2 mom. antagas skola, ej heller sådana näringsidkares
antal bestämmas högre än det, hvarom Magistraten oell Stadens Äldste
äro ense.
Expcditions-Utskoltcls Förslag till underd. Skrifvelse N:o 126.
341
§ 8.
För hvarje sadan näringsidkare, som i 1 mom. af § 7 omförmäld är, skall ärligen,
sä länge hans rättighet fortfar, den kommitté, som för bevillningslaxering salt är, före
den 15 Juni beräkna del kannetal bränvin, som må anses komma att af näringsidkaren
under del nästföljande försäljnings-året i staden föryttras, i fall lian sin rätt lill bränvins
försäljning då fortfarande utöfvar.
Näringsidkare, som icke före den 1 Juli sin rätt lill bränvins försäljning hos Magistraten
uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör under det näst följande försäljnings-året
utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
§ 9.
Burskap, som hädanefter meddelas, inedföre ej rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin.
§ 10.
Lie i § 7 mom. 2 nmförmälda försäljningsrätligheter varde, jemte dem, som Magistraten,
sedan Stadens Äldste hörde blifvit, finner skäligt låta, i uppsagda eller förverkade
rättigheters ställe, under nästföljande försäljningsår utöfvas, innan Juli månads
utgång af Magistraten utbjudna på offentlig auktion, för högst tre år i sender, åt den
eller dem, sorn åtaga sig afgift för högsta kannetal. Magistraten ege att, efter Stadens
Äldstes hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop eller
hvarje rättighet särskildt. Auklionsanbudcn profves af Magistraten, som ege dem, med
afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet, än äfven å den erbjudna
algiftens belopp antaga eller förkasta.
Bildar sig i stad bolag lör öfvertagande al all den minuthandel med eller all den
utskänkning af bränvin, eller af beggedera, hvilken eljest skolat, enligt nästföregående moment,
på auktion derstädes utbjudas, må Magistraten, sedan Stadens Äldste, hörde blifvit,
härom med bolaget, utan föregången auktion, sluta aftal för högst tre år i sender. Härvid
får dock algi flen ej bestämmas lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 16,
minst utgöra, i läll försäljnings-rätlighelerna varit åt särskilda personer upplåtna.
§ II.
Gästgifvare vare ej pligtig att bränvin lill utskänkning hålla.
§ 12.
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den lid då denna författning blifvit till efterlefnad
gällande, utskänkningsrättighel utöfvas, varde vid rättigheten fortfarande bibehållet,
intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan Bevillningslaxerings-kommilté för
socknen sammanträder, socknenämnden beräkna det kannetal bränvin, som må anses
komma alt under det nästföljande försäljnings-året å gästgifveriet försäljas, i fall ulskänknings-rältigheten
der fortfarande utöfvas. Taxeriugs-kommiltén pröfve beräkningen och
bestämme det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas.
342 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 126.
Gästgifvare, som icke, inom en månad från det Taxerings-kommitténs förrättning
blifvit sfs lutad, hos soeknenämnden uppsagt den rätt till bränvins utskänkning, som gästgifveriet
åtföljer, vare underkastad den afgift, sorn bör under det nästföljande försäljningsåret
utgå för del kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
Der gästgifverihållning är mellan flera åboer fördelad, må ulskänknings-rättighet
af dem icke samtidigt ulöfvas, ulan af hvardera endast under den tid, han gäslgifverihållningen
besörjer. Den, som viii sin andel i utskänknings-rältigheten uppsäga, vare
dertill berättigad, der uppsägning sker inom den tid, som i 3 mom. är bestämd. Har uppsägning
skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers andel, hvilka vilja utskänkning
fortfarande idka, och deltage i algiften hvardera i förhållande till den tid, han utskänkningsrätten
i förening med gäslgifverihållningen utöfvar.
§ 13.
Olver beslut som Taxerings-kommillé, jemlikt §§ 8 och 12 meddelar, i fråga
om beräkning af det kannetal bränvin, för hvilket minuthandels- eller ulskänkningsafgift
erläggas skall, eger såväl den skallskyldige som inom länet varande hushållningssällskap,
stad, Magistrat, socken eller socknenämnd att hos Pröfnings-kommitlé anföra hesvär inom
den tid och i den ordning, som för överklagande af Taxerings-kommittés beslut i allmänhet
äro bestämda; äfvensom Pröfnings-kommitlé tillkommer ali, ehvad dylikt beslut blifvit
öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar, som finnas skälige; och må vidare klagan
öfver Pröfnings-kommittés beslut, i den ordning, Bevillnings-förordningen i allmänhet
bestämmer, fullföljas af dem, hvilka öfver Taxerings-kommittés beslut, enligt hvad
här ofvan sägs, ega besvär anföra.
Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter det af Taxeringskommillé
bestämda kannetal, intill dess ändring deri blifvit vidtagen genom beslut, som
vunnit laga kraft,
§14.
Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning, än den, som kan gästgifveri tillkomma,
må i socken å landet idkas, gore derom framställning hos socknenämndens ordförande
fö,re utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas. Soeknenämnden
skall innan slutet, af April deröfver afgifva yttrande ocb deri, om bilall till utskänkningen
liilstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet till kyrkoherden
öfverlemnas. Denne inhemte, innan Maj månads utgång, på sockneslämma, som blifvit
två söndagar å rad pålvst, soeknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af
både socknenämnd och sockneslämma ogillad, förfalle frågan. Har åter endera eller
begge bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det sockneslämma blifvit hållen, kyrkoherden
sockneslämmoprotokollet och socknenämndens yttrande, jemte eget utlåtande i
ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte
deri sitt beslut och gifve det socknenämndens ordförande tillkänna.
Fråga huruvida i sådan ordning tillkommen ulskänkningsrätl bör upphöra, sedan
tiden för dess tillvaro tilländalupit, skall på enahanda sätt väckas och behandlas. Tillstyrka
både socknenämnd och socknestämma, att rättigheten skall indragas, förbtifve dervid.
Har åter endera eller begge upphörandet alstyrkt, insände kyrkoherden socknenämndens
yttrande och socknestämmo-prolokollet, jemte eget utlåtande, till Kongl. Maj:ls Befallningshafvande,
som ege i ämnet besluta.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N;a iS6. 343
Der fråga uppslår, alt rättighet lill minuthandel med bränvin i socken må beviljas
eller ock beviljad sådan rättighet upphöra, förfares på lika sätt, som om utskänkning
nu stadgadt är.
§ 15.
Rätiighelerna För andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifveriet äfvensom för
minulhandelsslällena i socknen, varde derefter, innan September månads utgång, al sockncnämnden
utbjudna på offentlig auktion, för högst tre år i sender, åt den eller dem,
som åtaga sig afgift för högsta kannelal. Socknenämnden pröfve de anbud, som dervid
göras, och ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet,
au äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
Der ulskänkningsrätlighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom den i § 12 bestäm
da
tid, ege socknenämnden, om den så för godt finner och derest ej å sockneslämma,
som två söndagar å rad blifvit pålvst, annorledes beslutas, att vid den auktion, som nyss
sagd är, liv ulskänkningsrätlighet, med utsättande af stället för dess utöfning, i den
uppsagda rättighetens ställe, på enahanda sätt utbjuda och auktionsanbuden pröfva.
§ 16-
Försäljnings-året räknas för stad från den l Oktober och å landel från den t
November.
§ 17-
Vid beräkning, sorn är i § 8 för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas för
minuthandels- eller utskänkningsställe under 800, och vid beräkning, sorn är i § 12 för
gästgifveri å landet föreskrifven, icke under 400. Ej heller får auktions-anbud, som enligt
§ 10 eller 15 för hvartdera slaget af handel anlages, understiga i stad 800 eller å
landet 400 kannor.
§ 18.
Så i stad som å landel utgöres afgiften vid minuthandel med 25 öre och vid utskänkning
med 40 öre för hvarje kanna af del bränvin, som enligt § 8 eller 12 beräknadt
blifvit eller hvarför afgift enligt § 10 eller 15 åtagen är.
§ 19.
Årsafgift för minuthandel med och utskänkning af bränvin skall för hvarje halfår
förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.
§ 20.
Den, som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin i stad en gång
uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes än i § 10 medgifves.
Har för gästgifveri å landet rättighet lil! bränvins utskänkning en gång blifvit af
egaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas. Gästgifvare må
344 Expeditions- UIskot le Is Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 126.
dock kunna för sin person vinna rättighet lill braa vins utskänkning pä sätt i § 15
medgifves.
§ 21.
Rättighet till minuthandel nied eller utskänkning af bränvin må ej på annan person
öfverlåtas, utan att denne i stad af Magistraten och å landet af socknenämnd prölvas
tjenlig och i öfrigt behörig.
§ 22.
Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som till
sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig alt i stad hos Magistraten och å landel
hos Kronobetjeningen anmäla, å hvilket ställe han försäljningen idka vill. Så ofta
sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes gjord. Der enligt § 7
eller 14 viss trakt för försäljningsstället blifvit bestämd, varde det iakttaget.
§ 23.
Vid läger, eller der trupp eljest är för (lere dagar sammandragen, vid helsobrunn
eller badort, på passagerarfartyg, eller der värdshusrörelse af annan auledning kan
komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas, må, för kortare tid än år,
rättighet lill bränvins utskänkning meddelas af Kongl Majlis Befallningshafvande, när,
i förstnämnda fall, befälhafvande Militärchef, och i öfriga täll andre vederbörande derom
gjort anmälan.
Afgiflen bestämmes al den för bevillnings-taxering näst derefter sammanträdande
kommitté, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande liden svarar mot
den afgift, hvilken enligt de i §§ 17 och 18 stadgade beräkningsgrunder lör år minst utgå
bör. Skulle tiden ej uppgå till fjorton dagar, må dock afgifterne ej för kortare lid beräknas.
Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis erläggas
till vederbörande uppbördsman.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl. Majlis Befallningshafvande
derom vederbörande skönskrifvare.
§ 24.
Utaf de afgifler, sorn enligt denna förordning inflyta för minuthandel med och utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller å landet, insattes f i Landtränteriel för
Hushållnings-sällskapets räkning, för att af detsamma förvaltas och användas till ändamål,
som för länet nyttiga äro.
Af de afgifter, som i stad inflyta, tillfälle de återstående -fine staden, men af dem,
som från socknar å landet ingå, aflemnas de fine i Landlränteriet, hvarifrån det för hela
länet sammanlagda beloppet genom Kongl. Majlis Befallningshafvande fördelas på länets
samtlige socknar i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle Pröfnings-kommitté tillstyrka
och Kongl. Majit bifalla, att län för sådant ändamål indelas i distrik, af hvilka dock
hvartdera bör innefatta minst eli fögderi, utdelas, likaledes efter folkmängden, de från
distriktet influtna fine emellan dess samtlige socknar. Hvad stad eller socken sålunda
tillfaller, användes till kommunala behof inom staden eller socknen.
I Stock
-
Expeditions-Utskottets Förslår/ till vnderd. Skrifvelse N:o 126 345
I Stockholm tillfälle hela afgifteii staden.
När enligt § 23 rättighet meddeladts till bränvinsutskänknirig på passagerarfartyg*
skola derför belöpande utskänknings-afgifter uppbäras i den stad eller kommun, hvarest
rederiet har sitt hufvudsäte.
§ 25.
A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden på eller
invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring med beväringsmanskap hålles, eller
der menighet för kronoskjutsning eller skallgång samlad är.
Vial annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till folksamling
föranledande förrättning må ej bränvin försäljas annorlunda, än vid måltider åt
spisande gäster.
Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård till
gård, alt dermed köpslaga.
§ 26.
På Apothek må ej bränvin, med elier utan droguer eller andra tillsatser, i minut
säljas, ulskänkas eller annorledes till förtäring pä stället utdelas.
§ 27.
Under sou- eller helgedag må ej bränvin, sorn är fory tt rad t genom parti- eller
minuthandel, lill köpare utmätas eller utlcinnas.
På landet vare då all annan utskänkning förbjuden, än på gästgifvaregården vid
måltider lill resande, derest Ifongl. Maj:ts llelällningshafvan e ej, på grund af särskilda
omständigheter, undantag meddelat. 1 stad ege vederbörande myndighet ali bestämma,
hvilka limmar om dagen utskänkning må vara tillåten.
Linder gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdl.
§ 28.
Bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfver lastad, ej heller å
utskänkningsställe till den som minderårig är.
Den, som öfverlastad är, får ej uldrifvas från utskänkningsställe, der han starka
drycker förtärt, eller ulan vård lemnäs.
§ 21).
Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, får dörren till försäljningsrummet
icke vara läst. ;
§ 30.
Den, som eger rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, vare
förbjudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej utöfvas får.
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 10 Saini. 1 Afd. 44
34G Expeditions- U isko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 426.
§ 31.
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, vare bränvinsuldelning,
äfven ulan betalning, förbjuden.
§ 32.
Ej vare någon berättigad alt utsöka belalning för bränvin, som blifvit vid utskänkning
utborgadt.
Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än en
kanna utborgadt.
§ 33.
Byteshandel med bränvin vare lika med bränvins försäljning ansedd.
§ 34.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller sorn icke är
renadt från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 46 procent, får icke vid
minuthandel eller utskänkning lill salu hållas.
§ 35.
Då bränvin sändes från stad med fartyg saltsjövägen, bör tullförpassning bränvinet
åtfölja samt kärlen med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes icke härunder
skeppsbesättnings förråd, räknadt lill 2 kannor på man.
Förpassning å bränvin må ej af Tullkammare utfärdas, innan afsändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifna, bevis, att bränvinet är af honom å uppgifvet
ställe tillverkadt.
Sådant bevis bör åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes orter, antingen
sjöledes från skärgård eller i större parti än 60 kannor.
Vid införsel och transport af utländska brända eller distiilerade spirituösa drycker
galle hvad särskildt derom stadgas.
§ 36.
Med undantag af den i § 34 meddelade föreskrilt om bränvinets rening och styrka,
skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utskänkning af bränvin
gälla äfven för andra brända eller distiilerade, in- eller utländska, spirituösa drycker,
äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade.
§ 37.
Å gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åboer fördelad, skall en, af kronobetjent
påtecknad, uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvins-utskänkning berälti
-
Expeditions-Flskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 426. 347
gad, vara anslagen hos den, som för tillfallet försäljningsrätten utöfvar, och iios honom,
under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, pä sätt i § 38 löreskrifves.
§ 38.
Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas, skall vara anbragt skylt,
som rörelsen utvisar.
§ 39.
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eller utskänkning af
bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäjjningsrummet anslaget.
§ 40.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan att i stadgad
ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, bote första gången från och med 15 till
och med 30 R:dr, andra gången från 30 till och med 60 R;dr och tredje gången från
60 till och med 120 R:dr. Den, som ljerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömes till fängelse med arbete från och med två månader till och med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift
för det kannelal, som, efter hvad utredas kan, blifvit föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stadgade
grunder, för år minst utgå bör.
Dessutom vare af det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med 60 kaunor,
tillika med kärl, som för deras afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och
förbrutna.
Har förbrytelsen skett å sön- elier helgedag, ökas straffet med böter från och
med 15 till och med 30 R:dr, utom det ansvar, som, enligt allmän lag, bör för sabbatsbrott
ådöroas.
§ 41.
Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången beträdes
med oloflig utskänkning, vare han tillika sin handelsrättighet förlustig.
Annan handlande, som andra gången beträdes med oloflig minuthandel med eller
utskänkning af bränvin, vare likaledes sin handelsrättighet förlustig.
§ 42.
Öfverträdes förbud, som i § 26 gifvet är, vare lag som f § 40 sägs.
§ 43.
Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiflen genast utmätt. Vid
sådan underlåtenhet andra gången vare minuthandels- eller utskäukningsrältigheten förverkad,
och varde försäljningen genast inställd, i stad af Magistraten och å landet af
348 Expeditions-f]tskatlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o F26.
Kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig alt, under försälj nings-året, afgiftcn
fortfarande utgöra.
Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin under tid, hvarför
afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, bote första gängen frän och med 15 lili
och med 30, och andra gången från 30 till och med 60 R:dr.
§ 44.
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe, än
dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är lill utskänkning berättigad, alt, då
han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället
förtäres, eller förbrvter sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 1 eller 2, § 27 mom. 2 eller 3, eller § 30; bote
första gången från och med 15 till och med 30 R:dr, samt andra gången från 30 lill
och med 60 R:dr, och vare dessutom andra gången sin minuthandels- eller ulskänkningsrätt
förlustig.
Ofverträdes del förbud, sorn i § 25 mom. 3 gifvet är; vare bot första gången
från och med 15 till och med 30 R:dr, andra gången från 30 till och med 60 R:dr
samt tredje och följande gånger från 60 lill och med 120 R:dr. Det medförda bränvinet
vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor; ansvare förbrytaren
tillika enligt § 40.
§ 45.
Handlande, som mot § 31 sig förbryter, böle första och andra gången enligt §
44 och håfve andra gången dessutom sin handelsrättighet förverkat.
§ 46.
Förbrytelse mot § 4 mom. 2, § 22, § 27 inom. 1, § 28, 29, 34, 37, 38 eller
39, straffes med böter från och med 7 R:dr 50 öre till och med 30 R:dr.
Då förbrytelse, skett mot § 34, vare tillika det till salu hållna bränvin underkast
ad l beslag och förbrutet.
§ 47.
Skulle den, som är pligtig alt förbrytelser emot denna förordning åtala, sjelf beträdas
med oloflig bränvinsförsäijning, vare han förfallen till dubbla böter och miste
tjensten.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen varder, för
hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff
med arbete, som för sadan förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet
icke öfverstiga ett år.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:0 126. 349
§ 49.
Husbonde ansvare för förbrytelse, som, med bans vetskap, mot denna förordning
begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen
af husbonden sjelf gjord.
§ 50.
Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i § 35 gifvet* är, dömes varan
förbruten, derest egaren ej gitter visa, att hon är af inhemsk tillverkning eller blifvit
vederbörligen förtullad.
§ 51.
De i denna förordning utsatta afgifler oell böter skola i Riksmynt räknas.
§ 52.
Böter, som enligt § 40, 42, 43 eller 44 ådömas, skola, då tillgång brister, enligt
5 kap. Slraflbalken, lill fängelse vid valten och bröd förvandlas.
Böter, som eljest enligt denna författning ådömas, skola, i brist af tillgång, förvandlas
lill fängelse sålunda, alt mot böter
till och med 15 R:dr svara 7 dagar,
från 15 till och med 37 R:dr 50 öre ....... 14 ,,
,, 37 R:dr 50 öre till och med 75 R:dr 21 ,,
„ 75 R:dr „ „ ,, 150
30 ,,
„ 150 „ „ „ „ 225 „ 45 „
„ 225 ,, „ „ ,, 300 ,,..... . 00 ,, eller 2
månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång lill böter, mer än ett år i
fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra. Under fängelsetiden bör fången till
arbete hållas.
§ 53.
Då minuthandels- eller ulskänknings-afgilt jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna ej
kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå det straff, som
enligt § 52 mot böterna svarar.
§ 54.
Skola böter, som olika förvandlas, på en gång uttagas, gånge de böter först ut,
som till enkelt fängelse, och dernäst de, som till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Böter skola gäldas af den pliktfäildes egendom i löst och fäst, så långt den räcker.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven den
5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 stadgade grunder.
350 Expeditions- Uisko Hets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 126.
§ 55.
At böter, så ock af minuthandels- eller ulskänkningsafgift, sorn enligt denna förordning
ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle §- åklagaren oell £
den stads eller sockens fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
§ 56.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i förordningen stadgadt är.
.§ 57.
Lands- och Stads-fiskaler, Krono-, Stads- och Polis-betjente, samt de personer,
hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge alt förbrytelser
mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådane förbrytelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anslälles af annan än den, sorn i 1:sta mom. af denna § nämnd är, gifve
lian sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets utförande
öfvervara.
§ 58.
Rättighet att förbrytelse mot förordningen till åtal af allmän åklagare angifva
tillkommer en hvar, utom barn emot föräldrar.
A landet bör socknenämnd och i stad stadens äldste egna synnerlig uppmärksamhet
deråt, att sådane förbrytelser varda till åtal angifna.
Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 57 mom. 1 omförmälda allmänna
åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
• § 59.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning vittne bära endast
på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.
§ 60.
Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolar åtalas och afdö
mas,
med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der poliskammare
finnes, uti hvilka dylika frågor skola i hittills vanlig ordning behandlas.
§ 61.
Denna förordning skall från och med månaden näst efter den, då förordningen
blifvit kungjord, lända till efterrättelse.
Exjwdilions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 427. 351
127.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. 18S7.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Mikels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående befrielse Jör Svenska
ångfartyg, sorn göra reguliera resor, från skyldigheten ali
taga lots dä de komma från sjön.
(Allra. Besv:s o. Ekon. Utsk:s Bet:de N:o 81 och Utkde N:o 109)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå att, då ångfartyg, äfven
under reguliera resor inrikes orter emellan, hade med fartyg, sora anlända fran frem
mande
länder, det gemensamma åliggande alt anlita kronolots för anlöpande af kustplatscr,
hvilka äro vid öppen redd belägna, detta förhållande, hvad förstnämnde fartyg beträffade,
likväl icke syntes vara af behof påkallad t, men deremot ofta föranledde menligt
uppehåll och tidsutdrägt i resan, hvarjemte förekomme, att flertalet af de ångfartyg,
hvilka, gående utomskärs, göra reguliera resor, blifvit, efter underdåniga ansökningar, Nådigst
befriade från skyldigheten att, när de komma från sjön, lots begagna.
I betraktande häraf fa Rikets Ständer hos E. K. M:t underdånigst anhålla, att
Svenska ångfartyg, som, enligt på förhand upprättade rese-turer, göra reguliera resor,
måtte befrias från skyldigheten alt, kommande från sjön, taga lots.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 September 1857.
352 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 128.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 16 Sept. 1857.
Preste-Ståndel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
/likets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående lån Jör återuppbyggande
uj IVallen luna församlings genom åskeld förstörda kyrka.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 110).
S. A. K.
Med förmälan alt tornet vid Wallentuna uti häradet af samma nanni och Stockholms
Län belägna kyrka i medlet af November månad sistlidne år genom åskeld afbrunnit
och vid nedstörtandet krossat kyrkans hvalf äfvensom en del af dess ytlermurar,
så att ny kyrka mäste från grunden uppbyggas, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
att, enär de med denna byggnads uppförande förenade utgifter och åligganden icke utan
att medföra ekonomiskt obestånd för de fleste socknemännen skulle kunna af dem fullgöras,
helst största delen af de 51 oförmedlade mantal, hvaraf Wallentuna socken, sorn
egde en folkmängd af 1,200 personer, utgjordes, voro krono-skatte-hemman, hvilka, utöfver
deni ålagde utskylder, endast skulle lemna en knapp bergning åt sina egare eller
brukare, Rikets Ständer, med afseende på härvid förekommande mer än vanligt ömmande
omständigheter, måtte, för nämnda församlings förestående kyrkobyggnad, bevilja ett
statsbidrag, motsvarande skilnaden emellan kvrkokassans egande kapital-behållning,
jemte öfriga tillgångar, äfvensom brandskade-ersätlnings-beloppet, och den summa, kostnadsförslaget.
för den nya kyrkan upploge; i hvilket afseende är vordet ådagalagdt, att
berörda kostnad, förutom vissa af församlingen utgående dagsverken, sålunda upptagits
lill R:dr R:gs  43,237: 24.
samt att omförmälda tillgångar för kyrkobyggnaden deremot utgjorde endast 22,184: 14.
hvadan en brist skulle förefinnas af  21,053: 10.
Och då den olycka, hvaraf Wallentuna församling nu hemsökts, synts påkalla
Rikets Ständers deltagande och medverkan för att lindra följderna deraf samt underlätta
för
-
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 129. 353
församlingens ansträngningar för sin Ödelagda kyrkas återuppbyggande, hafva Rikets Ständer,
som ansett låne-underslöd af allmänna medel böra nämnda församling, för ändamålet,
beviljas emot samma vilkor, hvarunder, vid likartade fall, lån tillförene blifvit af
Rikets Ständer meddella, pröfvat skäligt tillerkänna Wallentuna församling, för ny
kyrkas uppbyggande, ett låne-understöd af Tjugu Tusen Riksdaler Riksmynt, till utgående
från Riksgälds-konloret emot vilkor, att, sedan detta lån under fem års tid fått utan
ränta inuehafvas, sex procent å detsammas ursprungliga belopp skola, före slutet af hvarje
år, till Riksgälds-konloret inbetalas, af hvilka sex procent beräknas fyra procent årlig
ränta för det återstående låne-kapitalet, hvarefter det överskjutande beloppet kommer att
såsom kapital-afbelalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo godlgjord.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 September 1857.
N:o 12$.
Uppläst och godkändi hos Ridd. oell Adeln den 16 Sept. 1857.
Preste-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående ett lån Jör fullbordandet
aj reparations- jemte andra arbeten å Skara domkyrka samt
liq vider andel aj kyrkans skuld.
(Slats-Utsk:s Uti. N:o 117).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördi att, sedan en länge behöflig allmän reparation
å Skara domkyrka för omkring 20 år tillbaka kunnat med samlade tillgångar företagas,
hade dervid befunnits, att åtskilliga hvalf, till följd af tidens åverkan samt öfverBih.
lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 AJd. 45
354 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 129.
gångna eldsvådor, blifvit så osäkra, att de till större eller mindre del fmåsle ombyggas,
hvadan kyrkans iståndsätlande blifvit af större omfattning och kostnad, än från början
varit beräknad ti så att genom dessa numera till största delen verkställda reparations-och
ombyggnads-arbeten domkyrkan ådragit sig en skuld af något mer än 15,000 R:dr banko.
Och da en betydlig del af kyrkans inkomster medtages af ränte-utgifter, aflöningar och
kostnader för årligen förefallande mindre reparationer, kunde under loppet af deu närmare
framtiden någon afbetalning å kapital-skulden omöjligen verkställas eller den ännu
återstående reparationen fullbordas och högst nödiga förbättringar af kyrkans innanrede
åstadkommas, samt de prydnader i hög-cborel, hvartill ritning blifvit af E. K. M:t fastställd,
anbringas, derest icke, uppå derom tillika gjord framställning, ett lån af 25,000
R:dr Riksmynt erhölles utaf allmänna medel emot billigare vilkor, än som af enskilda
långifvare medgåfves; varande i sådant afseende vederbörligen styrkt, att under åren
1846—1855 domkyrkans behållna inkomster, efter afräkning af domkyrko-beljeningens
löner, för år uppgått, i medeltal, till 2,100 R:dr banko, äfvensom att under samma årtionde
hade, utom hvad af lånta medel utgifvits för derunder verkställda mera betydliga
reparationer och nybyggnader, kostnaderne för mindre förbättringar å domkyrkan samt å
andra byggnader, hvilka af dess medel underhöllos, jemte ränte-utgifterne för skulden
m. m., bestigit sig till omkring ! ,200 R:dr banko årligen.
I betraktande af härvid upplysta förhållanden, samt enär de församlingar, åt hvilka
domkvrkorne äro till begagnande upplåtna, i allmänhet anses befriade från skyldigheten
att vidkännas de med dessa stora kyrkors vederbörliga underhållande förenade! kostnader,
hvarföre också särskilda bidrag utaf allmänna medel blifvit af Rikets Ständer beviljade
för verkställigheten af sådana större reparationer, som icke kunnat utföras med de
domkyrkorna tillerkända tionde-anslag och öfriga inkomster, så och på del ali den gamla
minnesrika och momumentafa kyrkobyggnad, hvarom nu ärf fråga, må kunna försättas
och bibehållas i ett dess föremål och ålder samt fosterländska minnen värdigt och dess
framtida bestånd betryggande skick, hafva Rikets Ständer funnit skäligt, alt det, med afseende
å dels verkställda, dels ännu icke fullbordade reparations- och andra förbättringsarbeten
å Skara domkyrka, föreslagna ofvanbemälda lån å Tjugufem Tusen Riksdaler Riksmynt
bevilja och anvisa till utgående trän Riksgälds-kontorel, emot samma ränte- och betalningsvilkor,
som stadgats för det till fullbordande af reparationen å Linköpings domkyrka
under sistförflutna riksdag beviljade understöd; börande således ifrågavarande lån, för
hvilket en sådan skuldförbindelse skall afgifvas, som af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
godkännes och antages, sedan detsamma fått innehafvas räntefritt till 1860 års slut, derefter
årligen återbetalas genom erläggande af sex procent af hela den lyftade låne-summan,
hvarvid räntan kommer att godtgöras efter fyra för hundra årligen utaf det obetalda
kapital-beloppet samt det öfriga utgöra afbetalning å detsamma. Skulle den sålunda
stadgade inbetalningen icke varda inom bestämd tid fullgjord, skall dessutom, intilldess
densamma verkställes, lem procent årlig ränta ä det till liqvid förfallna, oguldna beloppet
erläggas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; och framhärda
Rikets Ständer &c.
Stockholm den 19 September 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 150. 355
mo iso.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. 1857.
Preste-Ståndel den 19 — —
Rorgare-Slåndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning of Kongl. Majus
Nådiga Proposition om eftergift af Direktören N. L. Hord af
Segerstad ålagdt ersättningsbelopp.
(Stats-Utsk:s Ull. N:o 119.)
S. A. K.
Uli .'»flåten proposition af den 22 sistlidne Juni liar E. K. M:t behagat i Nåder
meddela Rikets Ständer, huruledes, efter del E. K. Mits och Rikets Kammar-rätt, medelst
utslag den 21 Mars 1853, Slagt numera Direktören vid det i Norrköping inrättade
straff- och arbets-fängelse för qvinnor, August Leopold Hård af Segerstad, att med 985
R:dr 7 sk. 6 rist banko ersätta Kongl. Majit och Kronan den brist, som uppkommit i
Norra Korrektions-inrätlningeiis i Stockholm, under inrättningens Kamererares förvaltning
ställda proviant-förråd från den 30 September 1840 till den 1 April 1841, under hvilken
tid Hård af Segerstad, som då var material-bokhållare, innehaft förordnande att Assessoren
Anders Wallbergs Kamererare-befattning vid korrektions-inrättningen bestrida, bemälde
Fängelse-direktör, jemte underdånig klagan öfver detta beslut, deruti E. K. Mils Högsta
Domstol, genom utslag den 16 Januari 1855, förklarat sig ej finna skäl att göra ändring,
tillika och för sådan händelse i underdånighet anhållit, att, då förenämnde Wallberg,
ehuru tjenstledig under liden från den 30 September 1840 till den 1 April 1841,
likväl skulle, i följd af Styrelsens öfver fängelser och arbets-inrätlningar i Riket
särskildt gifna tillstånd, fortfarande, emot. åtnjutande af dermed förenad afskrifnings-procent,
innehaft vården och tillsynen öfver korrektions-inrätiningens proviant-förråd, hvarmed
Hård, såsom tillförordnad Kamererare, sålunda ej tagit någon befattning, få af gunst
och nåd njuta eftergift af den ifrågakomna ersättnings-skyldigheten, till hvilken anhållan
356 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skri/velse N:a 151.
Kammar-rättens Advokat-fiskal, i målet hörd, underdånigst tillstyrkt bifall, enär under
ärendets handläggning förekommit sådana förhållanden, som gåfvo anledning att antaga,
det Assessoren Wallberg under sin tjenstledighet, vid tiden emellan den 30 September
1840 och den 1 April 1841, af Fångvårds-styreisens dåvarande Chef och Ledamöter, hvilka
alla numera aflidit, muntligen fått tillstånd att med proviant-förrådets förvaltning fortfara.
Och som Kammar-rätten, uti afgifvet underdånigt utlåtande, jemväl instämt i
denna tillstyrkan, har E. K. M:t, efter öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit,
i nåder föreslagit Rikets Ständer, det skyldigheten alt gälda ofvauomförmäida ersättningsbelopp,
Nio Hundra Åttiofem riksdaler sju skillingar sex runstycken banko, måtte Fängelse-direktören
Hård af Segerstad cftergifvas.
Sedan vid flera föregående tillfällen och jemväl under innevarande riksmöte
Rikets Ständer uti så beskaffade fall, då ett strängt fullföljande af Kronans rätt ansetts stridande
emot billighetens fordringar, efterskänkt Statsverkets lagligen grundade fordringsanspråk
mot vederbörande tjenstemän, så hafva, med afseende å de uti förevarande Nådiga
proposition anförda bevekande omständigheter, Rikets Ständer nu velat bevilja den af
E. K. M:t till förmån för Direktö ren Hård af Segerstad föreslagna eftergift af ofvan uppgifna
ersättnings-summaj^dock att detta beslut ej inverkar på den rätt lill aktorats-arfvode,
som kan tillkomma allmänna åklagaren.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla;
framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 19 September 1857.
*:o 131.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 16 Sept. 18S7.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om försäljning of i
Landskrona gamla stad befintliga, Kronan tillhöriga byggnads-tomter.
(Stals-Ulsk:s Uti. N:o 120).
S. A. K.
Enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit omförmäldt, hade, samtidigt med det i förra
århundradet förehafda, men år 1788 afbrutua utförandet af en mera omfattande be
-
Expeditions-Utskottets Fö?'sla(j till underd. Skrifvelse N:o 151. 357
fästningsplan för staden Landskrona, äfven företagits anläggningen af Landskrona nya stad,
emedan gamla staden, jemlikt fastställd plan, borde till större delen raseras, för hvilket
ändamål 75 byggnadstomter för kronans räkning inköptes, bland hvilka tomter 34 uppgifvits
nu vara bebygda och innehafves af enskilda personer, likväl med skyldighet att
vid tillsägelse genast borttaga derå uppförda byggnader. Delta förhållande medförde flera
olägenheter, i det att egarne till husen icke vågade verkställa större reparationer, ännu
mindre någon nybyggnad, äfvensom derigenom alt så beskaffade lägenheter icke heller
kunde intecknas, eller annan säkerhet deri meddelas, utan måste betraktas såsom lösören,
hvartill komme att Landskrona, som, i likhet med öfriga städer i Skåne, betydligt tilltagit
uti rörelse och folkmängd, helt och hållet saknade byggnadstomter, icke allenast för
så beskaffade fabriker och handtverkerier, hvilka, enligt gällande byggnadsordning, icke
finge bedrifvas i nya staden, utan äfven lill uppförande al bostäder för en mängd årligen
lill staden inflyttande arbetare. Och som en väsentlig fördel alltså skulle staden
beredas genom tillåtelse att emot lösen få öfvertaga ifrågavarande så kallade krono-tomter,
har jemväl föreslagits, att Rikets Ständer, i hvad på dem ankomme, måtte härtill
medverka.
Af de, för vidare upplysning i detta ämne, Rikets Ständers Stats-Utskott delgifna
handlingar har iuhemtats, att Landskrona stad redan är 1847 hos E. K. M:t gjort underdånig
ansökning om tillåtelse för staden eller enskilde personer att emot lösen erhålla
dispositionsrätt öfver ofvanberörda krono-tomter. 1 anledning häraf infordrades underdåniga
utlåtanden af vederbörande embetsmyndigheter, dervid Chefen för Ingeniör-korpsen, med
åberopande af E. K. Mös den 26 Januari 1822 meddelta Nådiga beslut, alt Landskrona
ej borde såsom landfästning bibehållas, men då hamnens försvar deremot vore af vigt,
de dertill nödiga befästningar skulle bringas i stånd och förslag i sådant afseende uppgöras,
underdånigst anförde, att, ehuru dessa befästningar ännu icke, i anseende till bristande
medel, kunnat blifva verkställda, de likväl förr eller sednare måste komma att
utföras; och då i sådant fall icke allenast de flesta af nu ifrågavarande tomter för utrymmet
kring befästningarne erfordrades, utan äfven flere af de staden eller enskilde tillhöriga
tomter sannolikt för sjelfva befästningsplanen blefve behöfliga och torde komma att
af Kronan inlösas, syntes det icke vara skäl alt egande-rätten till de förstnämnda slaten
afhända; uti hvilket yttrande Krigs-kollegium jemväl i underdånighet instämde. Sedan
E. Ii. M:l derefter, före frågaus slutliga pröfning, ytterligare i Nåder anbefallt bemälda
Kollegium att, efter inhemtande af nödiga upplysningar från Chefen för Ingeniör-korpsen,
till E. K. M:t inkomma med uppgift, hvilka af ifrågavarande tomter kunde, med afseende
på det för Landskrona tilltänkta hamnförsvar, blifva för Kronan behöfliga, och hvilka
deremot, sedan staden upphört att vara landfäslning, skulle kunna utan afsaknad för
Kronan afvttras, jemte upplysning om de sednares värde; så och efter det Chefen för Ingeniör-korpsen
i detta hänseende meddelat, bland annat, alt största delen af krono tomterna
inom gamla staden hade den belägenhet, att deras bebyggande skulle blifva i hög grad
(underligt för eitadellets försvar och att endast 9 stycken tomter kunde utan särdeles
skada till enskilde med egande-rätt öfverlåta.?, vid hvilket förhållande och då på dessa
få tomter icke funnes några enskilde tillhöriga hus-materialier, på hvilka någon billighetsgrund
för tomternas lösande kunde stödjas, så väl bemälde Chef, som Krigs-kollegium
fortfarande i underdånighet afstvrkt bifall till sökandernes anhållan; har E. K. M:t slutligen,
genom Nådigt Dref den 10 Januari 1851, med afseende å hvad sålunda förekommit,
i Nåder förklarat, alt all fråga om berörde tomters afvltiande från Kronan borde
för det dåvarande förfalla.
358 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 132.
Ehuru således förevarande fråga tillförene utgjort föremål för E. K. M:ts Nådiga
pröfning och afgörande, har den nu gjorda framställningen likväl synts [likets Ständer
icke böra lemnäs utan allt afseende, 'enär redan flera år förflutit från det högstberörda
Nådiga beslut i ämnet meddelades, och under denna lid någon fortsättning af fästningsarbetena
vid Landskrona ej ifrågakommit, men deremot behofvet af byggnadstomter för
staden, i anseende till dess tillvexl under de sednare åren, blifvit ålit mera kännbart.
Dock som Rikets Ständer icke funnit lämpligt att, emot hvad E. K. M:t förut i Nåder be
slutat,
lör sin del obelingadt medgifva de ifrågavarande tomternas afytlrande från Kronan,
få Rikets Ständer, jemte underdånig hemställan, huruvida ej E. K. M:t, med afseende å
numera befintliga förhållanden, täcktes taga denna fråga i förnyadt öfvervägande, endast i
underdånighet anmäla, alt derest E. K. M:l, efter ärendets ytterligare utredning och sedan
sig visat om behofvet af mark till Landskrona stads utvidgning ej kan på annat sätt
lämpligen afhjelpas, skulle finna skäl att i Nåder medgifva, det oftanämnda byggnadstomter
i den så kallade gamla staden finge till större eller mindre del åt staden eller
enskilde försäljas, Rikets Ständer, i sådant fall, äfven för sin del dertill lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 September 1857.
M:O. lif
-
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. 1857.
Preste-Ståndet den 19 — —-
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i Kongl.
Förordningen om Expedition s-lösen den 30 November 1855.
(Lag- samt Allm. Besv:s o. Ekon. Utsk:s Bet:de N:o 30.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva under pröfning förevarit åtskilliga förslag till ändringar
uti Kongl. Förordningen angående expeditions-lösrn den 30 November 1855, åt hvilka
framställningar, så vidt de afsett nedannämnda ämnen, Rikets Ständer lemnal uppmärksamhet,
på sätt derom i underdånighet förmäles.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i52. 359
Härvid har nemligen i betraktande kommit, hurusom protokoll, rörande förordnande
eller entledigande af förmyndare, ehuru dessa handlingar sällan innefatta mer
än några rader eller äro af någon svårare beskaffenhet alt uppsätta, draga efter nu gällande
taxa, en lösen af en R:dr 16 sk. banko eller två R:dr Riksmynt,, i stället för den
efter förra taxan bestämda, som var 36 sk. banko. Skillnaden emellan gamla och nya
lösen är, efter Rikets Ständers åsigt, alltför betungande för obernedlade omyndige, helst
utfärdandet af ifrågavarande handlingar ofta kan flera gånger förekomma i afseende å en
oell samma myndling. En nedsättning i denna lösen torde derföre hafva lika mycket
skäl för sig, som deri i expeditions-taxan utsatta lindrigare lösen för protokoll öfver
aflagd borgenärs-ed. Men då, äfven om med siffror uppställdes en gräns emellan sådana
sterbhus, sorn kunna anses vara i verkligt behof af lindring i denna lösen och dem, sorn
utan olägenhet kunna densamma vidkännas, del skulle medföra svårighet alt för olika
bemedlade omyndiga tillämpa olika lösen i alla de fall, der, vid förmyndares förordnande,
instrument öfver bouppteckningen icke är eller kan vara tillgängligt, såsom i städerne,
der första förmyndare-förordnandet nästan alltid utfärdas innan bouppteckning i ett sterbhus
förrättats, hafva Rikets Ständer ansett lämpligare alt alla dessa handlingar böra tillgodonjuta
enahanda lindring, hvilken billigt vis kunde åstadkommas, om den nu stadgade
lösen för protokoll rörande förmyndares förordnande eller entledigande nedsättes till enahanda
belopp, som för bevis om aflagd borgenärs-ed i expeditions-taxan finnes utsatt; och
lå Rikets Ständer, i enlighet med dessa åsigter, underdånigst anhålla, det E. K. M:t
täcktes i Nåder göra den ändring i expeditions-taxan, att lösen för protokoll rörande
förordnande eller entledigande af förmyndare nedsättes till enahanda belopp, som nu finnes
för bevis öfver aflagd borgenärs-ed stadgadt.
Såsom en följd af stadgandena i expeditions-taxans 10 och 11 §§, med hvarandra
jemförda, och af hvilka den sednare § innehåller alt expedition, begärd af annan, än
den, som enligt författningen har skyldighet att den uttaga, skall ullemnas mot den för
afskrift fastställda lösen, är svarande eller förklarande part berättigad att, då han begär
lösa expedition, densamma erhålla mot lägre lösen än den, som kärande, klagande, eller
sökande part måste för enahanda rättegångs-handling erlägga. Någon skälig anledning
till olikheten härutinnan hafva Rikets Ständer ej kunnat inse; och torde det jemväl
få antagas, att en villrådighet, som i detta fall gjort alt expeditionshafvande för svarandens
exempelar af en expedition beräknat lösen endast efter härofvan anmärkta 11 § i
författningen, härleder sig derifrån att, sedan särskilda kommitterades underdåniga förslag
till expeditions-taxan, i 10 §, om skyldighet för svaranden att i vissa fall lösa expedition,
icke vunnit E. K. Mits Nådiga godkännande, 11 § fått qvarstå med enahanda lydelse,
som kommillerade deråt i del underdåniga förslaget gifvit, hvarigenom denna § ansetts
hafva fått en af kommilterade icke afsedd utsträckning, — hvilket ytterligare bekräftas
deraf, att författningen ger lika mycket skäl för den tolkning, att svarande och förklarande
part åligger att betala lika lösen, som kärande eller klagande. 3:dje § stadgar
nemligen, alt "med de undantag, §§ 5, 12 och 13 innehålla, beräknas lösen till de för
hvarje afdelning här nedan bestämda belopp för följande expeditioner, nemligen afsked
etc.”, hvarefter sjelfva taxan följer.
Rikets Ständer få fördenskull i underdånighet anhålla, att E. K. M:t täcktes genom
utfärdande författning i Nåder stadga, det skall 11 § i nu gällande expeditions-laxa
erhålla denna lydelse:
''Svarande eller förklarande part, som under målets handläggning, elfer innan
deruti meddeladt utslag vunnit laga kraft, begär att utlösa expedition, erlägge lösen derför
efter samma grunder, som för kärande, klagande eller sökande stadgade äro. Expe
-
360 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 433.
dition, som eljest begäres af sökande eller förklarande, eller af annan, som icke, enligt
denna författning, har skyldighet att expedition utlaga, skall utlemnas mot den för afskrift
lastställda lösen.”
Rikets Stander framhärda &c.
Stockholm den 19 Srplember 1837,
x o isa
Uppl,ist och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. 1857,
Presle-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
llonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående dels förhöjning i
resekostnads-ersuttning och dagtraktamente för särskilda sä väl
silin diga sorn extra domare i brottmål, dels skjuls- och tråklaments-erslitlning
lill Häradshöfdingars skrifvare-bilräde vid extra
förrättningar.
(Lag- samt Allm. Besv:s o. Ekon. Utskrs Bet:de N:o 31.)
S. A. K.
Vid förehafd pröfning af väckt fråga om förhöjning i dagtraktamente till extra
domare i brottmål hafva Rikets Ständer funnit, att den ersättning i sådant afseende med
en riksdaler banko om dagen, som dem nu enligt Kongl. Förordningen den 10 April
1810 bestås, är alltför ringa och icke ens tillräcklig för bestridande af de nödvändigaste
lefnadskostnaderne; äfvensom Rikets Ständer, i sammanhang härmed, fästat uppmärksamhet
derå, att, enligt Kongl. Brefven den 1 Mars och 28 Juni 1815, utgår lill de i vissa
domsagor tillförordnade ständige brottmåls-domare dagtraktamente med två riksdaler banko
om dagen. Och då något giltigt skäl icke förefinnes dertill, alt personer, sorn hafva
ena
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill unden!. Skrifvelse N:o 135. 361
enahanda embets-beslyr, skoja derföre åtnjuta- olika ersättning, fa Rikets Ständer, för
vinnande af enhet i beräkningen af ersättning för lika beskaffade enibels-förrältningar, i
underdånighet anhålla, att E. K. M:t i Nåder läcktes genom utfärdande författning
bestämma, att så väl de extra domare, hvilka, då ordinarie domare är hindrad, förordnas
alt hälla ransakning i brottmål, sorn de i vissa domsagor tillförordnade ständiga brottmålsdomare
skola åtnjuta resekostmids-ersätlning och dagtraktamente lill lika belopp, som
för Häradshöfding i gällande rcse-reglemente stadgadt blifvit.
Vidare, och med kännedom derom, att Kongl. Kungörelsen den 13 April 1850 bibehåller
Häradshöfdingar vid deras rättighet alt erhålla ersättning för skjuts och dagtraktamente
til! ett skrifvare-bilräde sid extra förrättningar, hafva Rikets Ständer likaledes
tagit i betraktande, alt, da dagtraktamente lill sådant skrifvare-bitriide efter 1821
års numera upphäfda expeditions-taxa beräknades till 16 sk. banko, bestämmer Rese-reglemenlel
den 31 Oktober 1851 i iO:de klassen för ''skrifvare, ej särskildt nämnde", under hvilken
kategori Häradshöfdingars skrifvare-biträden äro att hänföra, traktamentet lill 40 sk.
banko om dagen; och då sådant kan förorsaka villrådighet om det belopp, som rätteligen bör
utgå i dagtraktamente lill Häradshöfdingars skrifvare-bilräde, få Rikets Ständer hos E. K.
M:t i underdånighet anhålla, det E. K. M:t, genom utfärdande,af Nådig författning, täcktes
förklara, att den Häradshöfdingar, enligt Kongl. Kungörelsen den 13 April 1850 tillkommande
ersättning för skjuts och dagtraktamente lill skrifvare-biträde, skall beräknas enligt
gällande rese-reglemenle.
Rikets Ständer framhärda åc.
Stockholm den 19 September 1857.
Bill. lill B. St. Prat. 1856 & 1857. 10 Sami. i ylfd.
46
362 Expeditions-Utskottets Förslag tili no der d. k hr i/veise N:o 434.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 9,5 Sept, 1857.
Preste-Ståndel den 24 -— —
Borgare-Ståndet deri 23 — -—
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrijvelse, angående Riksstyrelsens jfirande
under Hans Majit Honungens sjukdom.
(Konst—Ulskis Meni. JN!:o 46.)
S. A. K.
Medelst nådig skrifvelse af den I! innevarande månad har E. K. Mil behagat gifva
Rikets Ständer tillkänna, alt E. K. M:t., sorn af fortfarande sjukdom vore förhindrad
att för närvarande Riks-slyrelsen vårda oell jemväl i oundgängligt behof af en längre tids
oafbruten ledighet från regerings-omsorgerna, sett sig föranlåten att öfverieninaVStvreisen
öfver de förenade Rikena att i E. K. Mits namn lilis vidare föras af ett utaf Svenska
och Norrska ledamöter, till lika antal å ömse sidor sammansatt Stats-råd, under benämning
af Sveriges och Norriges Interiuis-regéring, pä sätt genom 7 § i Riks-Åkten, jemförd
med 40 § i Svenska Regerings-formen och 41 § af Norrska Grundlagen vöre stadgadt.
I samma nådiga skrifvelse har E. K. M;t derjemte förklarat, att då E. K. M:t icke
förbisåge de med en så beskaffad form för Riks-styrelsen förenade olägenheter och lätt
uppkommande vådor, hvilka jemväl allmänt blifvit erkända, men E. K. M:t, enligt Dess
läkares intyg, för sin helsås återställande borde från regerjngs-omsorgerna befrias under
minst eli år, elier den tiderymd, efter hvars förlopp de förenade Rikenas grundlagar, i
händelse Konungen under så lång tid vore af sjukdom hindrad att med regeringen sig
befatta, öfverlemnade åt Rikets Ständer och Storlhiuget all taga den författning om Riksslyrelsen,
som de nyttigast finna, hade E. K. M:t, som under för handen varande förhållanden
ansåge hinder icke böra möta att nyssnämnda åt båda Rikenas representationer
förvarade rättighet må, med Konungens samtycke, utöfvas utan afbidan af den tidpunkt,
grundlagen ytterst bestämt, funnit sig af sin Konungsliga pligt och den omtanke för de
förenade Rikenas väl, som städse legat tiil grund för E. K. M:ts handlingssätt, uppmanad
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvei- -'54. 363
alt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på beliofvet och nödvändigheten deraf, alt, för
den lid E. K. M:t af Sin iråkade sjukdom förhindrades att Sjelf Riks-styrelsen föra,
densamma mätte varda ordnad på eli salt, sorn bättre än den så kallade Interims-regeringen
uppfyllde omständigheternas kraf och öfverensstämde med de förenade Rikenas så
väl inre sorn yttre, förhållanden; och ville E. K. M:t för sådant ändamål, under fullt förtroende
all hos Rikets Ständer finna den samverkan för ett älskadt fäderneslands orubbade
välgång, som E. K. M:t ansåge sig alltid kunna påräkna, samt under förutsättning,
att den framställning i enahanda syftning, sorn E. K. M:t lill Norriges Storlhing aflåtit,
varder af Storthinget bilällen, i nåder föreslå Rikets Ständer att åt E. K. M:ts kärälskelige
Herr Son, Hans Kongl. Höghet Kronprinsen uppdraga att i E. K. M:ts namn föra
Riks-styrelsen enligt Regeringsformen, intill dess E. K. M:t sjelf kan med den Hogstes
mägtiga bistånd blifva i tillfälle alt regeringen åter Öfvertaga.
Rikets Ständer, som med djupt deltagande erfarit det för de förenade folken
smärtsamma förhållande, hvilket förhindrar E. K. M:t att tills vidare sjelf föra Riks-styrelsen,
och i det de tacksamt erkänna den omvårdnad för båda folkens bästa, hvarom
E. K. M:ts nådiga skrifvelse i detta ämne vittnar, hafva, i enlighet med högstberörda
nådiga framställning, beslutat att ål Hans Kongl. Höghet, Sveriges och Norriges
Kronprins Carl Ludvig Eugéne uppdraga att, i E. K. M:ls namn, med full Konungslig
magt och myndighet enligt Regeringsformen, lora Riks-styrelsen till dess E. K. M:t
sjelf kan, med den Högsles m äg tig a bistånd, blifva i tillfälle all regeringen åter öfvertaga.
Rikets Ständer framhärda &c,
Stockholm den 24 September 1857,
364 Expeditions-Utskottets Förstatj tilt underd. Skrifvelse N:0 135.
M: o 135.
Uppläst och godkändi hos Kidd. och Adelil deri 5 Okl. I8H7.
Preslc-SlAndét den s — ■—
Borgäre-Siåndet den s -— —
Bonde-Slåndet den s — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till Mans Majit honungen,
angående Riksstyrelsens förande under Hans Maj:ts sjukdom.
S. A. K.
Genom E. K. Mits nådiga skrifvelse af den II näst lid ne September hafva Rikets
Ständer, med känslor af djup smärta och det innerligaste deltagande erfarit, hurusom
E. K. M:t af fortfarande sjukdom är förhindrad, att för närvarande föra Riks-s!vrelsen
och jemväl i oundgängligt behof af en längre tids oafbruten ledighet från regeringsomsorgerne,
om hvilkas öfverlemnande under liden lill il. K. H. Kronprinsen E. K. Mit af
sådan anledning behagat göra nådig framställning lill Rikets Ständer.
Uti denna framställning hafva Rikets Sländer fått emottaga ett förnyad! bevis
på E. K. Mits aldrig hvilande omsorger för befrämjande a! Rikets sannskyldiga bästa och
för ett varaktigt betryggande al dess välgång. Och då Rikets Ständer härföre till E.
K. M:t frambära uttrycken al deras underdåniga tacksamhet, uppfylla Rikets Ständer en
för dem dyrbar pligt emot en älskad Konung, genom att härmedelst i underdånighet anmäla,
det Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med E. K. Mits nådiga förslag, ät H. K.
H. Kronprinsen uppdragit att med full konungslig magt och myndighet, enligt Regeringsformen,
föra Riks-styrelsen, lill dess E. K. ålit kan, med den Högstes mägliga bistånd,
regeringen återtaga.
Till Honom, som ensam har helsan och lifvet i sin magt, höja sig Svenska folkets
böner, att dess älskade Konung matte långt före den tidpunkt, som af vetenskapen
kunnat beräknas, blifva] i tillfälle att egna sina omsorger åt delta folk, hvars sällhet
städse utgjort deras enda syftemål och som med varm tacksamhet erkänner, att det,
under E. K. Mits milda, Iridsälla styrelse, vunnit en välmåga, hvilken mer än under nå
-
Expeditions- U(skottet* Förslag till underd. Skrifvelse N:o {56. 365
gou föregående lid är spridd lill aila samhälls-klasser och hvaraf verkningarne äro i
samma man mera lyckliga och välgörande. Derföre har ock E. K. M:t resi sig en oförgänglig
thron i sina undersålers hjertau och följes i det enskilda, så väl sorn i del offentliga
iifvet al deras tacksamma välsignelser.
Rikels Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Oktober 1857.
• 136-
Uppläst och gmlUitndt Inis Kidd. och Adeln den 21 Okl. 1837.
Preste-Ståndet den 24 — —
ilorgare-S,landet den 24 — . —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående stämplade pappersafgijlcn.
(Bev. Fiskis Betiden ro. m. Niis 8, 15, 18, *25 samt Försl. Bev. Utskis Meni. Nio 22).
S. A. K.
Till upplysning och ledning vid uppgörandet af den nya författning, angående
stämplade pappers-afgiflen, om hvilken Rikets Ständer egde alt besluta, har E. K. Mit under
den 30 sisllidne December aflålit nådig skrifvelse, med ett utarbetad! förslag i della ämne;
och hafva Rikels Ständer, efter pröfning al såväl nämnda förslag, som åtskilliga hos
Rikets Ständer gjorda framställningar rörande detta ärende, funnit, utom den ändring i afgifls-bestämmelserne,
sorn föranledes af det antagna nya mynt-systemet, samt några smärre
redaktions-lorändi ingar i ändamål ali tillvägabringa mera enkelhet och tydlighet i föreskrifterna
om afgifternas utgörande, nu gällande stadgande!! angående stämplade pappersafgiftens
utgörande och redovisning böra i nedannämnde delar förändras, nemligen:
§ 2.
Denna §, som bestämmer de olika värden, å hvilka stämpladt papper skall finnas
ali tillgå, har blifvit ändrad i öfverensstämmelse med E. K. Mits nådiga förslag, hvilket,
366 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 156.
utgående (rån den åsigt, att, vid nya mynt-systemets tillämpning på ifrågavarande afgift,
lilllällel borde begagnas alt i möjligaste målto förminska antalet af karte-släinplar, i sådant,
hänseende upptagit skrilkarlorna lill endast 25 och 50 öre, samt beläggningskartorna
lill 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75 öre, äfvensom 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,
10, 15, 25, 50, 75 och 100 R:dr, samt dessutom vexel-blanketter af sådana valörer,
som i 8 § 7 mom. stadgas.
§ 3. (9 morn.).
E. K. M:ts förslag, att för sådane handlingar, hvilka skola efter viss procentberäkning
karteras, karte-beloppel skall, då det vid uträkningen slutas med öretal under
tio, fyllas lill sistnämnda tal, samt till jemn Riksdaler, när detsamma med mindre än tio
öre understiger En Riksdaler, har, såsom närmast öfverensstämmande med hvad i nu
gällande moment är föreskrifvet, blifvit af Rikets Ständer godkändt och 9 mom. i enlighet
dermed erhållit den förändrade lydelse, bilagde förslag till författning utvisar.
§ 4.
I den uti 1 inom. af denna § förekommande indelning af embetsverk och myndigheter,
efter hvilken rättegångs-skrifters och andra handlingars olika kartering, på sätt
en i momentet intagen larif bestämmer, skall ega rum, har E. K. M:t föreslagit den ändring,
att de i detta moment omförmälda sex afdelningar minskas till fyra, af hvilka lista
afdelningen skulle upptaga ungefär samma myndigheter, som under nuvarande lista och
2:dra afdelningarne inbegripas; den andra skulle motsvara nuvarande 3:dje och 4:de; den
3:dje motsvara nuvarande 5:1 e och den 4:dc åter blifva densamma som 6.1c afdelningen
i nu gällande författning; och skulle skrifter, som inlemnas till Under-rätter och med dem
jemförliga Stads-styrelser m. fl., hvilka komme alt tillhöra lista afdelningen, vara från
stämpladi papper befriade, hvarigenom stor lättnad tillskyndades bemälde myndigheter, utan
att någon väsentlig skillnad i statens inkomst, och icke heller någon orättvisa åstadkommes,
helst om karte-beloppel för utgående handlingar förhöjdes och den tappande parten,
som enligt lag skall ersätta rättegångskostnaden, således komme att godtgöra den tillökning
i stämpelpappers-afgifl och expeditionslösen, som följde af ingifua handlingars införande
i protokollet.
Rikets Ständer hafva likväl trott enahanda grund, efter hvilken embetsverkens
fördelning blifvit i den nya taxan för expeditionslösen ordnad, också företrädesvis böra
följas i förevarande författning. Utom den alltid önskvärda öfverensstämmelse!! emellan
närbeslägtade författningar, vinnes dermed att stämplade pappers-afgiften bl i fv er densamma
vid alla de embetsverk, som, ehuru till värdighet sins emellan skiljaktiga, likväl i allmänhet
utgöra första instans för de olika ärendenas behandling. Den afvikelse frän
E. K. M:ts förslag, som härigenom uppkommer, inskränker sig, hvad afgiften beträffar,
hufvudsakligen endast dertill, alt handlingar, som ingifvas lill nuvarande 3:dje och 4:de
afdelningarnes embetsverk, jemväl skulle från stämpladt papper befrias. Detta blifver
åter af ringa betydenhet för Statsverket, utom i fråga örn handlingar, som ingå lill Öfver-ståthållare-
och Landshöfdinge-embetena; men samma skäl, som lala för ifrågavarande
befrielse vid Under-rätter, Magistrater och med dem jemförliga verk, synas ock ega
full tillämpning vid Läns-styrelserna, enär allmänhetens och embetsmyndigheternas lättnad
från tidsödande besvär med de ringa karle-beloppeus anskaffande, vidfästande, makulerande
och kontrollerande icke är mindre att alse vid de af göromål öfvcrhopade Länsstyrelserna,
och godtgörelse för stalsförlusten vinnes äfven derstädes genom lämpligen
Expeditions-Utskottels Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 136.
367
förhöjd karla å utgående expeditioner. Sålunda är, allenast med uteslutande af de myndigheter,
hos hvilka, efter hvad redan är stadgadt, kartering alls icke ifrågakommer eiler
endast eger rum för särskildt bestämda handlingar, nemligen: “Notarii Pablici” under
i:sla afdelningen, samt ”Justitie-kanslers-, Rikets Ständers Justitie-ombudsmans- och General-auditörs-expeditionerna,
Riks-rätt och Rikets Ständers Iiommitterade lill Tryckfrihetens
vård" uti tredje afdelningen, klass-indelningen uti bilagdo förslag hem lod från expeditionstaxans
bestämmelser; och då till redan anlvdda fördelar af en vidsträcktare befrielse
från stämpladi papper för handlingar, hvilka ingifvas lill sådane embelsmvndigheter,
som vanligen utgöra första instans för ärendens behandling, ytterligare torde kunna
räknas, att äfven den minst bemedlade rättsökande befrias från hvarje på förhand lagdt
hinder för hans talans utförande, hafva sådana handlingar i allmänhet och der de icke
enligt särskilda föreskrifter ärö stäinpel-afgift underkastade, äfvensom alla bilagor, jemväl
de som ingifvas lill embetsverk, tillhörande 2:dra och 3:djc afdelningarne, blifvit från dylik
afgift befriade uti den tarif, som finnes införd i 4 § t mom. af bilagde förfältningsförslag.
Med afseende å den i 4 § 2 mom. föreskrifna kartering af Sjöassuransbref har
E. K. M:t. föreslagit följande tarif:
i stället för alt denna afgift nu är bestämd för lill och med 100 R:dr banko till 3 sk.
och för hvarje 100 R:dr banko derutöfver lill en sk.; Och då Rikets Ständer anse den
efter decimal-systemet i författningen stadgade grund af jemna 100 R:dr för afgiftens beräkning
ä ifrågavarande handlingar böra orubbad bibehållas, men någon karla icke skulle
komma alt finnas med så lågt värde i Riksmynt, som, efter nu gällande beräkningsgrund,
borde belöpa för dvlikt. bref å 200 R:dr Riksmynt, hvilket förhållande äfven komme att
inträffa för sådana bref å högre belopp, i fall samma progression, sorn nu för algi flen är
bestämd, skulle, endast med förvandling till Riksmynt, fortfarande bibehållas, hafva Rikets
Ständer, på det någon svårighet ej måtte uppstå, att å hvilken summa af jemna 100
R:dr ett assuransbref än lyder, förse detsamma med karta sigillata, funnit sig böra bifalla
E. K. M:Is förslag härutinnan.
För skiljobref i äktenskap och Irolofnmrjar samt för våg-attester till. Iåns erhållande
har kartan blifvit höjd till 25 öre.
Vid uppgörandet af de i 4 § 3:dje mom. saint öfriga delar af författningen före
kommande
tarifer för karfering af vissa handlingar, hafva Rikets Ständer följt den grundsats,
att hvarje sifferkläss alslutas med det fulla talet och icke näst under detsamma, äfvensom
uti öfrigt sökt att, i öfverensstämmelse med E. E. M:ts förslag, genom borttagande
af de alltför små stegen på larif-skalorna, åstadkomma likformighet och sammanhang
dem emellan.
Den af E. K. M:l föreslagna gradation af karle-afgiften för bouppteckningar i 4
§ 3 morn, hvilken är lämpad efter motsvarande stadgande i nu gällande förordning, men
med den skillnad, att afgiften, nu bestämd för bouppteckning af från och med 50 R:dr
Banko behållning, ansetts icke böra utgå för mindre behållen summa än 100 R:dr och
att högsta afgiften, en för hundra, icke vidtager förr än behållningen stiger öfver
80,000 R:dr, i stället för 75,000 R-.dr, såsom nu är stadgadt, hafva Rikets Ständer bifallit,
likväl med den mindre förändring af första sifferklassen, som öfverensstämmer med
hvad här förut, angående grunderna för tarifers uppställning, blifvit anfördt.
1 enlighet med Rikets Ständers åsigt, att i de tarifer, der minsta graden är 50
R:dr Banko, motsvarande 75 R:dr Riksmynt, denna grad ökas till jemna 100 R:dr Riks
mynt,
hafva Rikets Ständer beslutat, att resolutioner å donationer först då böra förses
till och med 200 R:dr
för hvarje 100 R:dr derutöfver
10 öre,
5 öre,
368 Expeditions-11 lsl;o t tels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 'ISO.
med stämpladt papper, efler sex för hundradel, nlir gåfvan i värde eller penningar går
öfver 100 R:dr.
E. K. Al: t liar vidare föreslagit, att kartc-afgiflen tor Ens te hr ef. nu bestämd till
j emot hvad för köpe- och bytesbref stadgas, samt elter en tillika i författningen inta
gen
tarif, hädanefter skulle utgå på. följande säll:
för belopp till oeii med 100 R:dr  10 öre,
samt lör hvarje fulla 100 Hulr derutöfver  10 öre;
hvarigenom följdriktighet ansåges uppstå och tillika vunnes en billig jemkning i den dryga
afgiften, ulan ali staten a intraden i det liela gjorde någon förlust, helst i en lid då
fast egendom till höga värden stundligen afytfrades; men då, af skäl, som här nedan
skola närmare anföras. Rikets Ständer funnit sig böra bestämma köpe- och bylesbrefs
kartering till 60 öre för hvarje lulia 100 l!:dr, hvarigenom någon minskning skulle uppkomma
uti kronans inkomster af egendomars lagfart, derest icke afgiften för fastebref
bibehålies vid {• af köpebrels-kartan eller lö öre för hvarje fulla 100 R:dr, hafva Rikets
Ständer ansett sig ej kunna bifalla hvad E. K. M:l i denna del föreslagit.
§§ 5 och 6.
Vid utförande i Riksmynt af de för Adels- och Riddarcbref m. 11. i § 5 nu stadgade
afgifts-bclopp hafva dessa blifvit jemnade till runda summor, hvarvid visserligen någon
förhöjning för en del sådane handlingar uppkommit, men del allmännaste slaget eller
Riddarebrefven åter blifvit upptagne till närmast lägre jemnt Riksdalerstal.
Emellan föreskrifter!»: uti §§ 5 och 6, angående stämplade pappers-afgiften för
fullmakter, sorn utfärdas dels från E. K. M:ts Kansli, dels från Rikets embetsverk, förekomma
sådana skiljaktigbeter i ordalagen, som skulle, enligt den förra §, någon särskild
afgift icke erläggas för erhållande af löneförhöjning vid innehafvande tjenst, då deremot.
6 § för dylika fall stadgar afgifts erläggande, likasom vid befordran till annan
tjenst med högre lön.
Uti E. K. M:ts förslag är deremot, dels genom förändrad ivdelse af 5:te §;s föreskrift,
dels ock genom uteslutande ur 6:te § af stadgandet om stämpel-afgifl för löneförhöjning
vid innehafvande tjenst, stadgandenä bragte till full öfverensstämmelse. Varande
till stöd för förändringen i 6:le § af föredragande Departements-chefen anfördi, bland
annat, att rättvisa och billighet talade för den föreslagna åtgärden, och alt embets- oell
tjenstemännen voro redan tillräckligt betungade med afgifter lör sina löner; samt att
Rikets Ständers beslut vid sistlidne riksdag om nedsättning af bevillningen å einbetsmänneus
löner synes utmärka välvillig afsigt att lätta i stället att tynga umgälderna å desamma.
Erkännande giltigheten af de, skäl, som Chefen för Finans-departementet au
dragit
lill stöd för ofvanförmälda förändringar uti 5:te och 6:te §§, hafva Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse härmed, gifvit dessa §§ den förändrade lydelse i fråga om fullmakters
kartering, sorn innefattas i bilagde förfaltnings-försiag.
1 fråga om kartering af fullmakter vid Regementen och Korpser stadgas uti § 5
af nu gällande förordning, att ackords-ränta ej får afdragas från löue-inkomsteii; och Rikets
Ständer hafva sig derjemte bekant, alt bäst- och föurage-medel jemväl inberäknas
i den lön, efter hvilken fullmakls-karta utgår. Då emellertid hvarken ackords-räntans
belopp eller häst- och fourage-medlen kunna betraktas såsom löiie-inkomster och derföre
äfven blifvit befriade från allmän bevillning, hafva orden ”utan afdrag likväl för ackords
ränta”
ur stadgandet utgått, samt det tillägg skett, som bilagde förslag upptager.
Stadgandet rörande kartering af diplomer för Konsuler, General-konsuler och
Agenter, "ehvad med dessa beställningar erhålles traktamente och andra förmåner, eller
icke
Expeditions-U ts k nitets Förs/ag^till underd. Skrifvelse N:o 436. 369
icke” hafva Rikets Ständer ansett böra ur författningen utgå, enär Rikets Ständer funnit
denna de lönlöse Konsulerne ålagde afgift så mycket mera olämplig, som den drabbar
personer, hvilka i och för sina befallningar mäste vidkännas utgifter, de der icke alltid
blifva ersatte, samt, efter hvad Rikets Ständer inhemlat, stadgandet om afgifler lör diplomet
stundom medfört svårighet att kunna förmå någon dertill skicklig person att åtaga
sig det lönlösa, men för Svenska handelsflottan på aflägsna orter behöfliga Konsulatet; hvadan
författningen i denna del fått den förändrade lydelse, som bilagde förslag innehåller.
AJsked, då dermed icke några löne- eller pensions-förmåner följa, äfvensom då
endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande enligt förfallningarne
är berättigad, eller för hvars erhållande han sjelf gjärt tillskott, hafva Rikets Ständer
ansett böra blifva från stämpladt papper befriade.
Den i § 5 förekommande larif för karteringen af Kongl. Maj:ls Domar m. m.
hafva Rikets Ständer funnit böra förändras så, att framför de upptagne värdena 3,001) R:dr
9,000 R:dr, 15,000 ll:dr och 30.000 R.dr sättes ordet 'öfver”; alt raden derefter lår
följande lydelse: ”och för hvarje lillla 1,000 R:dr derutöfver 1 R:dr 50 öre, motsvarande
kansiigebiihr", samt alt ordalagen i början af nästföljande rad blifva: "Alla Kongl. Maj:ts
Domar å 3.000 R.dr och derunder, samt" etc.
Enär Rikets Ständer erfarit, alt olika åsigter gjort sig gällande med afseende å
5:te §:s föreskrifter, rörande karlering af Kongl. Majlis Domar och Resolutioner, i de
fall dä dessa upptaga mer än eli ark, men Rikets Ständer anse omförmälda handlingar
för hvart och eli af de öfriga arken böra beläggas med stämpladt papper, såsom uti
4 § 1 moni. stadgadt är, har en anmärkning härom blifvit införd, på sätt bilagde förslag
gifver vid handen.
Bland de i § 6 uppräknade embetsverk hafva Rikets Ständer ansett böra införas:
"Chefer för Slals-deparlementen."
Vid slutet af § 6 förekomma några allmänna föreskrifter i afseende å efterlefoaden
af hvad om fullmakters karlering blifvit i samma och nästföregående § 5 stadgadt,
och bland dessa föreskrifter upptager 4 mom. ett åliggande för Regements-sk rifva re m.
(1. att, genast efter erhållen underrättelse om de inom Regementet yppade vakanser, till
Chefen inlemna utdrag ur Regementets taxeringslängder för de fem sistförflutna åren.
Efter hvad Rikets Ständer inhemta!, har denna föreskrift, hvilken alser aflemnandet
af särskild taxerings-uppgifl för hvarje yppad vakans, sedan lång tid tillhaka upphört
att tillämpas, utan förfares i stället på det säll, ali vid hvarje års början utdrag
af regementets hela taxerings-längd upprättas till ledning för karleringen. Detta förfaringssätt
är anbefalld! genom Generalordres och leder onekligen till enkelhet och ordning
vid expeditionen, hvadan i öfverensstämmelse dermed 4 mom. uti § 6 erhållit den förändrade
lydelse, bilagde förslag innehåller.
§ 7.
Den uti denna §:s 2:dra mom. Allmoge m. fl. i mål, som dem inbördes röra, men
icke eljest, medgifna lindring i stämplade pappers-afgiften, har E. K. M:t, jemlikt Dess nådiga
förslag, ansett böra försvinna, såsom endast ledande till kostnad vid tillverkningen
af stämpel-papper, svårighet vid redovisningen m. m., ulan någon väsentlig fördel för
parterna, helst det vid tillämpningen varit underkastadt ovisshet, hvad som med ”Allmoge"
egentligen borde förstås; och har jemväl inom Riks-stånden upphörande af denna lindring
blifvit föreslagen, helst Sveriges Allmoge numera vore i den lyckliga slälluing, alt
Bih. till B. St. Prot. 4856 & 4857, 40 Sami. 4 Afd. 47
370 Ecrpedi ti ons-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse. N:o 136.
tillverkning af en särskild lag karte-valör endast för dess rällegångs-handlingar vore öfverflödig.
Instämmande i dessa åsigler hafva Rikets Ständer ansett de anförda skälen jemväl
lala för upphörandet af den allmogen i samma §:s 1 mom. medgifna befrielse lian
skyldighet att kartera besvärs-skrifter, ansökningar oell förklaringar, med bilagor, sorn
hos E. K. M:l ingifvas, jemte de resolutioner, utslag och domar, sorn i anledniug deraf
till Allmogen utfärdas.
Hvarje samhällsklass bör naturligen hafva lika rättigheter och skyldigheter vid
sin talans utförande; och i beskattningsväg torde i allmänhet endast olika förmögenhetsvilkor
böra afses. Da Rikets Ständer således funnit sig föranlätne att ur författningen
Utesluta ifrågavarande lill allmogens förmån medgifna undantag från och lindring i fastställda
afgifter, hafva Rikets Ständer deremot ansett lämpligt att något utsträcka den afgiftsfrihet,
som är grundad på styrkt medellöshet. Författningen medgifver nu sådan
frihet endast lör veterligen och bevisligen fattige och detta uttryck lärer vid åtskilliga
tillfällen gil vit anledning till del missförstånd, som vore endast sådane personer, hvilka
åtnjuta understöd af allmäuna fattigvården, dermed afsedda. Genom tillägg af ordet"obemedlade"
hafva Rikets Ständer trott en billigare tillämpning kunna tillvägabringas.
På grund häraf hafva föreskrifterna i 7 § i mom. om befrielse och i 2 mom. om
lindring i stämplade pappers-afgiften för allmogen ur för fall ningen uteslutits och jemte
fattiga, äfven obemedlade personer medgifvits den endast för de förra i 7 § 1 mom.
nu stadgade afgiftsfrihet; samt 7 § sålunda erhållit den förändrade lydelse, bilagde förslag
innehåller.
§ 8.
De uti denna § förekommande vidlyftiga tarifer för kartering af arrende- och andra
kontrakter, har E. K. M:t ansett böra förenklas på följande sätt, att för arrendesumma,
hyra, m. m.
under 25 R.dr bestämmas  , ... 10 öre,
derutöfver tili och med 100 R:dr
50 öre,
samt vidare för hvarje fulla 100 R:dr 1 R:dr ”
och i likstämmighet härmed för certepartier: under iOO R:dr ...... 15 öre,
och derutöfver för hvarje fulla 100 R:dr
. . . . , 30 öre,
hvilken grund äfven blifvit tillämpad i afseende på skuldebref:
under 100 R:dr 15 öre,
från och med 100 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr 30 öre;
och som likformighet och sammanhang mellan de särskilda larif-skalorna derigenom vunnes,
samt de obehöfligt små stegen på dessa skalor försvunne, ulan att i öfrigt någon
väsentlig rubbning i förut bestämda afgifts-belopp uppkomme, hafva Rikets Ständer, endast
med den mindre förändring, alt ordet ”under” i lägsta siflerklassen utbytes mot "till
och med”, i enlighet med förut framställda grunder, uppställt tariferne för kontrakters,
cerlepartiérs och skuldebrefs karlering i hufvudsaklig öfverensstämmelse med E. K. M:ts
förslag, dock med tillägg af en ny afgiftskategori af 25 öre för arrendc-könlrakter till
belopp utöfver 25 till och med 50 R:dr, i ändamål "'att i någon män lindra afgiften för
aftal angående ringare belopp.
Till följd af Rikets Ständers här ofvan anmälde beslut om bilagors frihet från
slämpladt papper, hafva de i § 8 förekommande stadgande!) om hyres-kontrakters, förskrifningars
m. fl. handlingars karlering, då de till execuiorer och domstolar ingifvas,
blifvit till enlighet med detta beslut förändrade.
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse IS:o 136 371
I öfverensstämmelse med de grunder, E. K. M:t uppställt för karlering af öfriga
i denna g omnämnde handlingar, har E. K. M:t älven föreslagit, atl köpe-, bytes och
gåfvobref skola förses med stämpladi papper på följande säll:
Till och med 100 R:dr .
50 öre,
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver  ... 50 öre,
Rikets Ständer, som likaledes anse nuvarande beräkningssält för köpebrefs kartering
vara alltför invecklad! och böra lemna rum för ett med det nya mvutsystemet mera
öfverensstämmande, hafva likväl trott den tarif vara den lämpligaste, som åstadkommer
minsta rubbning i nuvarande förhållanden, med afseende på så väl kronans inkomst, som
kostnaden för fastigheters lagfart: hvadan Rikets Ständer funnit kartan å köpebref böra
bestämmas till fs procent al köpeskillingen eller 00 öre på 100 R:dr, i hvilket lall ingen
annan afvikelse från de gamla afgifls-beloppen uppkommer, än ali kronan går i mistning
af 1 R:dr 12J öre för hvart köp, äfvensom vid Rusthålls öfverlåtelse af tillirädesafgiften,
1 R:dr 50 öre. för hell rusthåll, hvilken förlust likväl i det hela är mindre betydlig
och dessutom fullt ersättes genom en något förhöjd afgift för fastebref.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer alltså godkänt den tarif, som
bilagde förslag innehåller, samt med uteslutande al 4 mom:s. sista punkt och 6 momentet
uti nu gällande författning, vid tarifens slut infört ett tillägg af det innehåll, förslaget
upplager.
I sammanhang härmed har föreskriften uti 11 § 12 mom. om uppvisande vid
mantalsskrifning af handlingar, hvarigenom egande eller åborätt till rusthåll öfvergålt lill
annan person, utan att lagfart eller införsel i anledning af sådan handling blifvit beviljad,
funnits böra, såsom saknande all vidare tillämplighet, ur författningen utgå.
Vid 8 §:s 5:t morn. har E. K. M:t föreslagit den förändring, att öfverlåtelse
och transporl-bref å kronohemman måtte förses med slämpladt papper enligt samma
grund som andra köpebref, samt å skatllagde nybyggen med hälften, i stället att de (orra
hittills endast dragit hälften och de sednare fjerdedelen af hvad för köpebref finnes bestämdt.
För den sålunda föreslagna förändring äro några särskilda skäl likväl icke anförda,
och Rikets Släuder anse sig, vid sådant förhållande samt i betraktande af de
skiljaktiga förmåner, som med dispositions- och eganderätt. till jord äro förenade, icke
kunna biträda omförmälda förslag, utan har 5;te mom. bibehållits oförändrad!.
Vid granskning af denna § i öfrigt hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande
framställda förslag derom, alt utländska försäkrings-bolag, vare sig för lif eller egendom,
hvilka här utöfva sin rörelse, derför böra erlägga skatt, samt att denna skatt borde
utgå genom slämpladt papper å försäkrings-bevisen. Men under fullt erkännande af
rättvisan och billigheten utaf en sådan beskattningsåtgärd, hafva Rikets Ständer dock
ansett densamma icke böra erhålla en så vidsträckt tillämpning, alt den kunde leda till
monopoliserande af våra inhemska försäkrings-anstalter. Alt dessa under en hittills icke
blott icke gynnad, utan snarare vid sidan af de skattefria utländska bolagen i viss mån
tillbakasalt ställning framgått med sin redbara och gagnande verksamhet, utgör, såsom
det vill synas, det mest öfvertvgande bevis, att skyddsåtgärder, vare sig i form af hög
beskattning eller annorledes, icke äro af verkligt behof i detta fall påkallade; men i
samma mån man pålade de utländska bolagen förbindelser, som hämmade deras verksamhet,
skulle de inhemska bolagen sättas i tillfälle, att emot allmänheten stegra sina anspråk;
ty så ringa omtänksamheten att försäkra lif och gods härstädes ännu är utvecklad, vid jemförelse
med förhållandet i flera andra Europeiska länder, torde del likväl icke kunna betviflas,
atl, om utländska bolagens verksamhet härstädes afbrötes eller hämmades, förhållandet emellan
inhemska försäkrings- tagare och försäkrings-gifvare icke blefve till fördel för de förra; och
då det onekligen mäste för landet och för den enskilda krediten och aflarsredbarheleu
372 Expedilions-Uiskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
vara af synnerlig vigt, att omtänksamhelcn att försäkra sig emot olyckshändelser vinner
möjligen största uppmuntran, samt ingenting dertill kraftigare bidrager än liflig täflan
emellan dem, som gifva försäkringar och hvilkas hela sträfvan naturligen mäste gå ut
på att vidga sin verksamhet, så hafva Rikets Ständer häri funnit en ytterligare uppmaning
alt med synnerlig varsamhet beträda den väg till restriktioner emot utländska försäkringsbolag,
som nu blifvit ifrågasatt.
Rikets Ständer hafva derföre trott det icke vara för det allmänna nyttigt, att i
detta fall gå längre än lill bestämmande af en beskattning, så vidt möjligt afpassad till
likhet med hvad inhemska försäkrings-bolag för sin rörelse skatta. I detta hänseende
åter förekommer, ali inhemska försäkrings-bolag erlägga bevillning med 2£ procent af
sin behållning. Antages nu att behållningen uppgår till 20 procent af inflytande försäkrings-premier
för egendom och 10 procent af premierna för lif, så skulle en skall af ,V
procent å de förra och af i procent å de sednare motsvara den bevillning, som inhemska
bolagen för sin behållning erlägga; hvadan ett stadgande i öfverensstämmelse härmed
blifvit infördt i 8 § 8 mom. af bilagde förfaltnings-förslag, äfvensom i 14 §7 mom.
ansvars-påföljd bestämd för underlåtenhet att med stämpladt papper förse bevisen om slutad
försäkring.
Eli af E. K. M:t föreslaget tillägg vid slutet af § 8 af följande innehåll: "Handlingar
af de i denna § omförmälda slag äro, när de å kronans vägnar företes, fria från
stämpladt papper”, har af Rikets Ständer blifvit godkändt.
§ 9.
I afseende å stadgandena uti denna § har E. K. M:l föreslagit, att nuvarande
karta-sigillata-afgift för Ivsningssedlar till äktenskap, utgående med Aidel af mannens hevillnings-afgift
och med minst 12 sk. banko, skulle bestämmas till en Ridr lör hvarje
fullt tio-riksdalérstal af bevillningen och lill 25 öre för dem, hvilka antingen icke erlägga
bevillning, eller äro till mindre än tio Riksdaler, enligt 2:dra Art. i Bevillnings-förordningen,
taxerade; äfvensom alt stadgandet rörande lysnings-afgift för utländsk man, som
ej är skattskrifven i Sverige, måtte uteslutas; men då nuvarande karle-afgift för Ivsningssedlar
till äktenskap torde vara en af de beskattnings-tillar, som minst öfverklagas, samt
antagandet af E. K. Mits förslag skulle medföra en icke obetydlig minskning af Statsinkomsten,
hafva Rikets Ständer funnit sig icke kunna biträda högstberörda förslag, i vidsträcktare
mån, än att karte-afgiften, 12 sk. Ranko för dem, som icke betala bevillning
efter 2:dra Art. blifvit nedsatt till 25 öre.
§ 10.
1 E. K. Mits Nådiga förslag har slämpel-afgiflen för tidningar blifvit, i förhållande
till tidningsnummerns storlek, upptagen lill ^, 7aff. och § öre eller och
mindre än nuvarande belopp; och då, genom antagande af detta förslag, en så ringa förlust
uppkommer i kronans inkomst af tidnings-stämpeln alt något afseende derå ej funnits
böra fästas, har den al E. K. Mits föreslagna stämpel-a%ift för tidningar blifvit af
Rikets Ständer godkänd.
§ 11-
Hvad beträffar stadgandet uti 11 § 3 mom. om ersättning af 2 sk. Banko lill domare
för hvarje handling, hvarå kartor blifvit påfästade och annullerade; så och då det
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i36. 373
synes principvidrigt, att, ehvad en eller flera kartor vidfastas en handling och påtecknas,
ersättningen i alla händelser blifver lika, hafva Rikets Ständer, som anse godtgorelscn
för nämnde göromål böra bestämmas till 5 öre lör hvarje karla, sorn på omförmälda
sätt behandlas, dock med den föreskrift, att denna ersättning ej får beräknas för flera
kartor än det minsta antal, som för handlingens kartering erfordrades, åt berörde stadgande
gifvit den lydelse, bilagde förslag innefattar.
§ 10.
Uti denna §:s 1 mom. har den förändring vidtagits, att den karta-sigillata-försäljningsman,
som hos embels-verken tillhandahåller kartor för utgående expeditioner, blifvit
tillagd rättighet att erhålla stämpladt papper äfven till sådana handlingar, som till
myndigheten ingifvas.
Till vinnande af hittills saknad kontroll i afseende å stämpling af enskilda personers
vexclblanketter, bar E. K. M:t föreslagit, att stadgandet härom i sista punkten af
samma moment matte sålunda förändras, att den, som vill låta stämpla egna vexelblanketter,
skall hos Stats-kontoret skriftligen göra anmälan derom, med bifogad uppgift å
blanketternas antal och valörer; att Stats-kontoret, genom remiss till karta-sigillata-försäijningsmannen,
i ämnet meddelar föreskrift, och att betalningsbeloppet skall af sökanden
deponeras innan stämplingen verkställes; och hafva, på grund häraf, berörde stadgande
blifvit förändradt på det sätt, bilagde förslag innehåller.
§ 19-
E. K. M:ls förslag till ändring af denna §:s 2 morn., åsyftande att, jemte åtskilliga
nödiga befunna förlydliganden, tillförbinda vederbörande alt förse makulerade kartor
med särskild stämpel af uppgifven beskaffenhet, till förekommande af missbruk och
deraf möjligen uppslående förluster för kronan, har blifvit af Rikets Ständer godkändt,
på sätt bilagde förslag upptager.
§ 20.
Det uti denna §:s 3 mom. förekommande stadgande, att karta-sigillata-kassörens
årsredogörelse skall vara öfverlemnad till Stats-kontoret inom den 31 Januari nästföljande
år, har E. K. M:t ansett böra förändras så, att tiden för denna redogörelses aflemnande
förlänges till påföljande Februari månads utgång; och hafva Rikets Ständer, med hänsigt
till ifrågavarande redogörelses stora omfattning, funnit skäligt vidtaga en härmed öfverensstämmande
förändring uti nu gällande föreskrift.
Vidare innehåller E. K. M:ls förslag den förändring, att den, enligt moni. 5, Statskontoret
tillhörande skyldighet att hålla närmare tillsyn öfver stämplade pappers-uppbörden
i landsorterne, må öfverflytlas på E. K. M:ts Befallningshafvande, hvilken öfverflytlning
Rikets Ständer jemväl bifallit, i enlighet hvarmed 20 § 5 mom. erhållit den
förändrade lydelse, bilagde författningsförslag utvisar.
374 Expeditions- Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
Hvilket Rikets Ständer $ i underdånighet anmäla, med anhållan, att E. K. M:t
läckles låta lill efterrättelse kungöra allmän författning angående slämplade pappers-afgiflens
beräkning och utgörande, i öfverensstämmelse med det förslag, sorn härmedelst
underdänigst öfverlemnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Oktober 1857.
Förslag:
lill
Författning, angående stämplade pappers-afgiften samt hvad vid kontrollen
och upphörden deraf hör iakttagas.
§ 1.
Allmänt stadgande.
Alla handlingar och skrifter, hvilka till Domstolar, Embetsverk eller andra myndigheter
ingifvas, der företes eller utfärdas, äfvensom alla här nedan omförmälda, emellan
enskilde personer upprättade, kontrakter, öfverenskommelse!' eller förbindelser, samt
lysningssedlar till äktenskap, skola antingen skrifvas på stämpladt papper, eiler ock dermed
beläggas, lill det belopp, på det sätt, med de undantag och vid det ansvar, denna
författning vidare stadgar.
§ 2.
Stämpling af papper och dess värde.
Stämpladt papper skall vara alt tillgå till så väl hela ark, som beläggnings-kartor,
och på följande värden: till hela ark, 25 och 50 ören, samt till beläggningskartor 10,
15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75 öre, äfvensom 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25,
50, 75 och 100 Riksdaler samt dessutom vexelblauketter af sådane valörer, som i 8 §
7 mom. stadgas.
Expeditions- Utsi:c tids Fersing till underd. Skrifvelse K.-o 136. 375
Stämpling af egna vexel-blankelter må jemväl kunua ega rum, på sätt och i den
ordning, här nedan i 16 § finnes bestämdt.
8 3.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
l:o Rättegångs- och andra skrifter, som af Rätter, Embetsverk eller andra offentliga
Myndigheter lill parter eller sökande utgifvas, skola skrifvas på stämplad! papper,
med undantag af Domar, Utslag oell Resolutioner, som genom Justitie och öfriga Departementen
af Kongl. Majtts Kansli utfärdas, äfvensom af Faste-bref, Fullmakter, Konstitutorialer,
geometriska kartor, Pergaments-bref, Gesäll- och Mäslare-bref, Pass och Bevis,
sorn meddelas å handlingar, författade på förut ej stämpladt papper, hvilka med vederbörliga
belägguings-karlor skola förses.
2:o De skrifter och handlingar åter, som till nämnda ställen af enskilde personer
ingifvas eller insändas, der företes eller uppvisas och, enligt hvad i denna författning
stadgas, äro kartering underkastade, må, gied undantag af dem, hvilka, jemlikt näslföljante
moment, böra med der omförmälde beläggnings-kartor förses, antingen skrifvas på
eller beläggas med stämpladt papper till här utsatt belopp. Karta å helt ark kan väl
såsom beläggnings-karta begagnas, men anses icke riklig eller giltigt, så framt ej både
valör-stämpeln och den i sjelfva papperet anbragta vattenstämpeln äro i behåll.
3:o Vid kartering af köpe-, bvtes- och gåfvobref å fäst egendom på landet och i
städerne, som vid Under-domslolarne, i ändamål af lagfart, företes, äfvensom af fastebref,
hvilka derifrån utfärdas, skuldebref och andra handlingar, sorn i nämnde Domstolars
intecknings-protokoller inlagas, samt bouppteckningar, äktenskapsförord, morgongåfvobref
och om lösören afslutade köpe-afhandlingar, hvilka till samma Domstolar ingifvas, skola
begagnas beläggnings-kartor, så inrättade, alt då kartan midtöfver vertikalt afklippes, så
väl den ena som andra delen deraf innefattar fullständiga valör- och årtals-stämplar.
4:o När till en handling, som med karta sigillala skall förses, fordras ett högre
belopp deraf, än en stämpel innehåller, må till dess fulla utgörande tvenne eller flera
kartor begagnas.
Om flera dokumenter eller bilagor skrifvas på samma ark, förses det med så stor
karta sigillata, som sig belöpa skulle, i händelse hvarje handling vore å särskildt ark
skrifven.
5:o Då sakägare tillätes att, jemlikt 14 kap. 4 § Rättegångsbalken, uti Kongl.
Maj:ts Kansli, Hof- och Ofver-rätter, Kollegier samt vid andra Embetsverk och Domsto
lar,
eller eljest, i stället för karterade bufvudskrifter, förete besannade afskrifter deraf,
bör tillika styrkas till hvad belopp de förre äro med stämpladt papper försedde, såvida
desammas beskaffenhet, enligt denna författning, sådant fordrar; skulle dervid behörig
karta till större eller mindre belopp saknas, ansvaras derför, på sätt 14 § föreskrifver.
När parten eller den person, som handlingen förevisa låter, är aflägse boende, meddelas
ofvannämnde intyg, i städerna helst af Magistratens Ordförande eller dervid anställde
tjenstemän, och på landet af Domare, Presterskap och Kronobetjening-, skolande andre
Gode Män, som sannfärdigheten styrka, jemte namnet, utsätta deras tjenst eller yrke och
hemvist.
Hvarje förut uppvisad originalhandling eller skrift, som är utgifven sedan denna
författning börjat tillämpas, skall, då den vid domstol eller annan Embetsmyndighet företes,
vara försedd med vederbörligt stämpladt papper. Påskrift å handlingar, angående
376 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N-.o 136.
verkställd kartering, då karta saknas, galle vid intet tillfälle, så framt icke lagligen
styrkas kanhall behörigen annulleradt stämpladt papper varit bi lagd t, men förkommit.
6:0 Å beläggnings-knrla, äfvensom å karta på helt ark, dä skriften å denna sednare
ej öfvergår pä andra sidan och ölvertäcker stämpeln, skall part, som den begagnar,
pä sjelfva stämpeln anteckna handlingens datum, jemte en kort anvisning på hvad den
angår. Beläggnings-karta skall dessutom vid sjelfva dokumentet eller akten så häftas eller
med sigill fästas, att den ej kan derifrån skiljas utan att valör-stämpeln derigenom
göres otydlig, i hvilket läll kartan anses oduglig. Om kontroll härvid, se 11 § 3 mom.
7:o Afhandlingar och kontrakter emellan enskilde anses behörigen karterade med
den derå befintliga stämpeln, så framt de blifvit dermed försedde, enligt den, vid deras
utfärdande, lill efterlefnad stadgade författning.
8:0 Om kontrakt förnyas och den betingade summan dervid förhöjes, skall del, i
mån deraf, med beläggnings-karta förses.
9:0 För sådana handlingar, hvilka efter viss procent-beräkning skola karteras, bör
karte-beloppet, då detsamma vid uträkningen slutas med öretal under tio, fyllas till sistnämnde
tal, samt, när kartebeloppet med mindre än tio öre understiger en riksdaler, alltid
till jemn Riksdaler fyllas.
10:o Om, vid handlingars eller äktenskapslysningars karlering, högre karta, än
föreskrifven är, af enskild person frivilligt begagnas, ege åtal derå ej rum.
§•4.
Om karlering af Rullegängs- samt andra skrifter och handlingar.
1:0,
I afseende på karlering af rättegångsskrift och andra handlingar, hvilka vid
Publika verk, Embelsställen eller andra myndigheter ingifvas eller uppvisas, samt domar,
utslag, resolutioner och andra handlingar, som derifrån utfärdas, hänföras dessa verk
och myndigheter tilt följande tre afdeiningar, nemligen:
Första Afdelningen.
Öfverstålhållare-embetet, Kongl. Majrts Befallningshafvande och till Landsstaten
hörande tjenstemän; Ofver-Intendenls-embetet; General-landtmäteri-konlorel; Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader; Chefs-embetena samt civile tjenstemän vid arméen
och flottan; Guvernörs-embetet vid Krigs-akademien; Konsistorier, Reklors-cmbeten och
Fakulteter vid Universitet; Teknologiska Institutet; Tull-distrikt-chcfs-embeten; samtelige
Under-domstolar; Bergs-hauptmän och Bergmästare; Magistrater och andra Styrelser
samt öfriga Verk och myndigheter i städer och köpiugar; Sjömanshus.
Andra Afdelningen.
Hof- och Öfver-rätler saint Kansli-rätten; Rikets Kollegier; Sundhels-kollegium;
Akademi-kanslers-embeten; Serafimer-ordens-gillet; Direktionen öfver Serafimer-lasaretlet;
General-post-slyrelsen; Geueral-tull-styrelsen; Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrätlningar
i Riket; Konvoy-kommissariatet; Kommittén för Salpeter-ärendena; Karantäns-kom
mis
-
Expedilions-LJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o '136. 377
sionen samt andra af Kongl. Maj:t tillsatta Styrelser, Kommittéer och myndigheter, hvilka
icke finnas i denna eller öfriga afdelningar särskildt upptagna.
Tredje Afdelningen.
Stats-departemenls-, Justitie-revisions- samt Hof-expeditiooerne.
Vid dessa nu uppräknade Verk, Emhels-ställen och Myndigheter skola alla handlingar,
under hvad benämning som helst, och hvilka ej finnas här nedan elle!' särskildt i
denna författning omförmälda, karteras, för hvarje ark, som följer:
Handlingar som inlemnas: Irsta afd. 2;dra afd. 3:dje afd.
Deduklioner och Konlra-dcduktioner — — 2 R:dr 25 öre.
Alla andra ansökningar och förklaringsskrifter fria 25 öre — 25 öre.
Bilagor
fria fria fria
Handlingar som utgifva;, , Stämningar, Konstilulo
rialer
och Förordnanden 25 öre 50 öre 2 R:dr 25 öre.
Domar, Utslag och Resolutioner 25 öre 50 öre 2 R:dr 25 öre.
Alla andra, äfvensom afskrifter 25 öre 50 öre — 50 öre.
2:o
Följande skrifter och handlingar karteras, utau förändring, lill nedanstående belopp,
nemligen:
Bilbref
75 öre
Borgarebrefi (burskaps-afgiften till Wadstena Krigsmans*
hus-kassa inbegripen):
1 Stockholm och Götheborg.
R:dr öre.
lör Grosshandlare .......... ... 33: —
— andra Handlande  25: 50.
— Fabrikörer
21: —
— Sjö-Kapitener och Coopvaerdie-Skeppare ..... 12: —■
— Handtverkare  10: 50.
— andre Borgare .
9: 75.
I Första Klassens städer.
för Grosshandlare
19: 50.
— andre Handlande och Fabrikörer 15: —
— Sjö-Kapitener och Coopvaerdie-Skeppare 8: 25.
— Handtverkare  7: 50.
— audre Borgare .
6: —
/ Andra Klassens städer.
för Grosshandlare  14: 75.
— andre Handlande och Fabrikörer 10: 25,
— Sjö-Kapitener och Coopvaerdie-Skeppare .... 5: 75.
— Handtverkare  5: 15.
•— andre Borgare
3: 50.
Bih. till B. St. Prol. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 48
378 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 'l36.
R:dr öre.
I Tredje Klassens städer.
Borgarcbref: för Grosshandlare « <. . . . 10: —
— andre Handlande och Fabrikörer
. 7: 75.
— Sjö-Kapitener oell Coopvaerdie-Skeppare 4: 40.
— Handtverkare
3: 90.
— audre Borgare ............. 3: 25.
I Fjerde Klassens städer.
för dera, som vinna burskap på utrikes bandel . . 7: 50.
— andre Handlande och Fabrikörer . , 5: 25.
— Sjö-Kapitener och Coopvaerdie-Skeppare ..... 3: —
— Handtverkare
2: 65.
— andre Borgare
2: 25.
1 Fonte Klassens städer.
för dera, som vinna burskap pä utrikes handel ... 5: —
— andre Handlande och Fabrikörer 3: 90.
— Sjö-Kapitener och Coopvaerdie-Skeppare .... 2: —
—■ Handtverkare
1: 75.
— andre Borgare 1: 65.
Cerlifikater för lili utrikes ort gående öppna båtar ...... — 15.
— inhemska däekade fartyg
. — 50.
— utländska d:o ,
1: —
Folkpass för Skeppare och besättning på resor till utrikes ort . . . — 75.
Fribref för Fartyg och Båtar
— 40.
derom utgifne förbindelser
— 20.
Gesällbref 25.
Liqvidalioner öfver Krono-fordringar
. . ■— 40.
Mäklare-s/ulsed/ar, hvarje
— 25.
Mästare-bref till Fabriks- och Handtverks-rörelse:
i Stockholm och Götheborg samt första klassens städer .... 3: —
i andra och tredje klassens sliider ........... 1: 50.
i fjerde och femte d:o d:o.
1: —
Mätare-bref å inrikes fartyg och båtar .......... — 75.
— utrikes d:o d:o 1: 50.
Nolariats-bref eller bevis och protester, som Nolarii Publici utgifva
till inländska, hvarje ark — 25.
— till utländningar d:o .
— 50.
Pass, Turkiska sjö-
— 75.
— rese-, till utrikes ort:
— för husbonde eller hustru med ett eller flere barn, samfäldt 1: 50.
—■ för betjent eller piga, om de än äro uppförde på samma
pass, hvarje  — 50.
— för gesäller, hvarje — 40.
Exp e dilta ris -Ut. slotte ts Förslug till underd. Skrifvelse N:o 130. 379
R:dr öre.
Pass för deni ;if allmogen, som resa öfver gränsen i enskilda angelägenheter,
för hvarje person — 25.
Jemte dessa afgifler skall pass till utrikes ort beläggas med
slämpladl papper, motsvarande den fordna passagerare-afgiften,
nemligen 50 öre för hvarje mans- och 25 öro för
hvarje qvinsperson i allmänhet, för gesäller, beljenler, allmoge
och vederlikar 25 öre, samt för deras hustrur och
barn tio öre; och äro frän denna afgift frit agne endast de,
som resa i kronans ärende, för fattigdom undlä pass gra
-
tis. samt barn under 12 ärs ålder.
— lill inrikes orter eller Norrige:
— för husbonde, hustru eller barn med tjenstehjon, ett eller flere •— 40.
— för gesäller, hvardera
— 20.
— för Allmoge samt Korporaler och gemenskapen af Arméen och
Flottan, då de resa utom länen eller till Norrige ... — 10.
— sorn af Kongl. Maj:l. eller pä Kongl Majlis Nådiga befallning
utlärdas åt personer till resor i enskilda angelägenheter 7: 50.
Prestebref
— 40.
Protester, se Nolarials-bref
Sjö-assurance-bref, till och med 200 R:dr —■ 10.
— för hvarje 100 R:dr derutöfver — 5.
Sjöpass, se Certifikat och pass.
Skiljebref i äktenskap och trolofningar — 25.
Tes timonia Acadennca — 15.
Tillståndsbref alt hålla näring och kaffe samt mera dylikt, hvarmed
burskap icke är förbundet;
i .Slockholm och Götheborg . . « . . 6: 75.
i första och andra klassens släder * 4: 50.
i de öfriga och på landel  2: 25.
Tullkammare-past för till utrikes ort gående:
öppna båtar  — 15.
inhemska däckade fartyg  — 50.
utländska d:o d:o  It —
Turkiska pass, se pass.
Vågattester till låns erhållande ........... — 25.
3:o
Följande handlingar karteras, jemväl utan förändring, ehvarest de företes
eller utgifvas, efter nedannämnde grunder, nemligen:
Bouppteckningar, då behållna summan utgör:
Öfver 100 R:dr till och med 200 R:dr . ....... — 10.
derutöfver till och med 5,000 R:dr, för hvarje fulla 100 R:dr . — 20.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger Öfver 5,000
R:dr till och med 10,000 R:dr  30.
för hvarje lulla 100 R.dr, hvarmed behållningen stiger öfver 10,000
till och med 20,000 R:dr  40.
380 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri'/veise N:o 136.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger
öfver 20,000 lill och nied 30,000 R:dr
för hvarje lulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger
Öfver 30,000 till och med 40,000 R:dr . -  för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger
öfver 40,000 till och med 50,000 R:dr
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger
olver 50,000 till och med 60,000 R:dr
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger
öfver 60,000 till och med 80,000 R:dr
samt för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen
stiger öfver 80,000 R:dr
Har afliden person på flera orter efterlemnat
egendom, hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit
upprättade, skall sammanräknade behållningen,
enligt dessa bouppteckningar, tagas till grund för
karteringen, hvilken bör lör samtlige bouppteckningarne
kontrolleras vid deri Rätt, inom hvars domvärjo
den aflidne vid dödsfallet varit mantals- och
skatlskrifven.
Kartor, geometriska, som ulgifvas från Landmäteri-Kontoret
i Slockholm samt af Landtmätarne i landsorterne:
Tor hvarje hell hemman
derunder till och med trefjerdedels hemman
derunder
Och beläggas ej mindre geometriska kartor, än
pergamenlsbref på det sätt med karla-sigillata, att
densamma påklistras handlingen, hvarvid åtminstone
så mycket af papperet, jemte stämpeln, bör
faslhäflas, alt derå kan tecknas, till hvad dokument
kartan hörer
Donationer, resolutioner derå, som antingen efler Kongl,
Maj:ts speciela förordnande eller allmänna författningar
förlänas i gods eller penningar af allmänna medel, så vid
Statsverket, som af andra publika kassor och tönder, när
gåfvan i värde eller penningar gå öfver 100 R:dr, förses
med stämpladt papper efter sex för hundradel.
Fastebref förses med karla-sigillata till en fjerdedel emot
hvad för Köpe- och Bytes-bref stadgas, på nedanstående
sätt:
lill och med 100 R:dr
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver
Fide i k 0 m m iss-br ef och” andra dylika Förordnanden lörses
med stämpladt papper lill trefjerdedels procent af den bortgilöa
egendomen, beräknadl, för fast gods efter egendomens
vid bevillnings-laxeringen uppskailade värde, men
för lösören, efter bouppleckuings-värde, mälismauna ordom
eller domares pröfning.
R:dr öre.
— 50.
— 60.
— 70.
— 80.
— 90.
1: —
20.
15.
10.
- 15.
— 15.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 436. 381
R:dr öre.
För medi ings-bref, som i Kongl. Majlis och Rikels Kammarkollegium
beviljas, antingen de utfärdas genom bref eller
utslag, för hvart belt hemman efter förmedling — 75.
och så i förhållande med de mindre, dock för hem
mansdelen
ej under
« . . — 20.
Morgongåfvo-bref beläggas med stämpladt papper till en Ijerdels
procent af gåfvans värde.
Privilegier eller Tillståndsbevis till handels idkande karteras
med 7: 50.
— lill anläggande al bergverk, manufakturier, sågar, pappers-
och andra bruk med  15: —
Privilegia exclusiva (Patenter) med
22: 50.
Testamenten, såsom de der kunna upphäfvas eller förändras,
behöfva vid första uppvisandet inför domstol icke förses
med högre karta än  ■ . • — 20.
men, dii testamentet vunnit laga kraft eller genom
slutlig dom blifvit sladfästadt, bör, såsom ett vilkor för
begagnandet, beräknas och utgöras stämpladt pappers-afgift
efter behållna värdet af det bort,gillia, enligt bouppteckning,
nemligen:
l:o för egendom med full eganderätl, till trefjerdedels procent;
och
2:o för egendom, som efter så beskaffad!, förordnande ej är
med eganderätt, utan endast med nyttjanderätt, öfverlålen,
en fjerdedels procent af dess värde.
Och bör dessutom, om karta-sigillata-afgiften icke
genast kontant, emot företeende qvitto, deponeras, på
enahanda sätt, som i afseende på bevillningens erläggande,
stadgas i Kongl. Kungörelsen den 11 December 1811,
borgen för stämplade pappers-afgiflen ställas, och bevis
derom vid testamentets bevakande företes; åliggande det
vederbörande Domstolar, alt hvarje år inom Januari månads
utgång; samla och lill Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
insända alla under nästföregående äret inkomna bevis öfver
aflemnade löftesskrifler af ofvannämnda beskaffenhet,
tillika med förteckning, som i korthet upplager deras innehåll.
Ifrån karta-sigillata-afgift befrias dock: a) Testamenten
till maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led samt syskon och deras afkomlingar; b) de testamentariskn
dispositioner, hvilka i kontant eller värde icke
uppgå till 450 R:dr; samt c) de hvilka göras till Allmänna
Undervisnings- och Skole-inrällningar, Kyrkor, Stipendii-fonder,
Pensions-inrättningar, Arbetshus, Hospitalen, Fattigförsörjnings-anstalter
och i allmänhet fromma stiftelser,
äfvensom Konst- och Vetenskapliga Samlingar; och iakltages
för öfrigt, att stämplade papperet å Testamente eller
382 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 136.
Gåfvobref lil] lagliga arfvingar beräknas endast å det be*
lopp, sorn öfverstiger arfvingéns egen arfsdel.
Aktenskaps-förord
. , ,
R:dr öre.
3: —
§ 5.
Kartenia" af öppna Bref, Fullmakter, Köns tit ateria ler, Afsked in. m. fran Kongl.
Mnj:ts Kansli, i hvilken kartering den fordna Kansli-gebilhrcn och sport/erne inom
Kansliet samt sigit/pcnningarne äro inbegripna.
å 56: 25. och afgift lill Wadå
t i 2:’50, och afgifttill Wadå
225, och afgift lill Wad
-
Adelsbref (inbegr. Kansli-gebuhr
siena Krigsmanshus 20 II:dr)
Friherrebref (inbegr. Kansli-gebiihi
siena Krigsmanshus 75: —)
Grefvebref (inbegr. Kansli-gebuhr
siena Krigsmanshus 150: —)
Öppna bref, hvarigenom någon i Nåder tillägges de förmåner,
hederstitlar och förelrädes-rättigheler framför andre
undersåler, som Herrar Riksens Råd af ålder tillerkända
blifvit:
inbegr. Kansli-gebuhr å  187: 50.
1
R:dr öre*
250: —
500: —
,000: ~
och afgift till Wadstena Krigsmanshus
50:
Riddarebref af Kongl. Serafiiner-ordcn (inbegr. afgift
Wadstena Krigsmanshus 37: 50.)
Kommendörsbref af Kongl. Svärds-Or-.
dens Stora Kors
— af Kongl. Nordstjerne-Ordens Stora
Kors
— af Kongl. Wasa-Ordcns Stora Kors I
1
till
af Kongl.
inbegripen
afgift en lill
Wadstena
Krigsmanshus
24: —
inbegripen
algi flen till
Wadstena
Krigsmans
-
Komtnendörsbref af Kongl. Svärds-Ordeu I
— af Kongl. Nordsljerne-Ordcn
Wasa-Orden
hus 15: —
Riddarebref af Carl Xlll:s Orden (inbegripen afgifien till Wadstena
Krigsmanshus 3: —) . . .
— af Kongl. Svärds-Orden
Öppna bref för Riddare och Ledamöter
— af Nordstjerne-Orden
— af Kongl. Wasa-Orden
hus 3: —
Fullmakter, Konstitutorialer, Protokolls-utdrag m. m., hvarigenom
embeten, tjensler, beställningar och sysslor med
verklig lön vid civila, militära, ecklesiastika samt andra
Stater, af hvad namn de vara må, tillsättas och bortgifvas,
böra förses med stämpiadt papper, utom 1 R:dr 50
öre för sigillpenningar, till 12^ procent (derunder inbe
-
inbegripen
afgifien till
Wadstena
Krigsmans
-
,000: —
100: —
60: —
50? —
40: —
12: —
Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skri frelse N:o 136.
383
gripen Kansli-gebiihr å 7£ procent) af hela lönebeloppet,
då fullmakt första gången löses, samt derefter vid befordringar
till tjenst med högre lön, af skillnaden emellan
den förra lönen och den som erhålles; dock må icke i
något fall stämpladt papper lill förenämude handlingar understiga
det belopp, sorn för resolution i allmänhet stadgadt
är.
Alföljes Ijensten af extra ordinarie inkomst eller
sportler af beständig egenskap, så böra äfven dessa ingå
uti löneberäkningen. Idella fall, eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas karte-beioppet eller medium
af de sista fem årens, Ijensten åtföljande och lill taxering
uppgifne, löneförmåner, lör hvilka bevillning elter 2:dra
artikeln blifvit erlagd.
För Konstitutorial på behaglig tid beräknas, efter
nyssnämnde grund, karta-sigillata-afgiften till 2j- procent
af lönen eller lönskillnaden, sorn erhålles, jemte 10 R:dr
50 öre, motsvarande Kansli-gebiihr och sigill-penningar.
Härvid iakltages, hvad särskildt Militär-Stalerne angår,
att i de fall, då Regementet eller Korpsen, hvarvid
utnämningen sker, icke är och under loppet af de fem uästförulgångna
åren varit på full stat, beräkningeu sker efter
den i 1833 års normal-stat upptagna lön, såvida icke
medium af nyssnämnde fem års Ijensten åtföljande löneförmåner,
lör hvilka bevillning efter andra artikeln blifvit
erlagd, öfvcrskjuler sistnämnde lön, i hvilken händelse
berörde medium tages till grund; äfvensom att, om vid
det Regemente eller den Korps, hvarinom befordran egt
rum, olika löner finnas inom samma grad, kartan beräknas
blott efter den lön, som tillträdes; men sedermera,
när högre lön inom samma grad erhålles, bör transportresolutionen
derom karteras efter beloppet af lönetillökningen;
börande dock i hvarje fall ackordsränta samt
bäst- och fouragemedel afräkoas samt kartering endast
ega rum för den återstående löne-irikomsleu.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom
General-ordres, anses dessa lika med konstitutorial
på behaglig lid.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon lill beställning af
deu beskaffenhet, alt lön på stat dervid ej åtföljer el
ler
försl framdeles kommer att åtnjutas, hvarunder förslås
tjenslegrader i Arméen samt vid Stockholms Borgerskaps
Militär-korpser, belägges derom utfärdad fullmakt eller
öppet bref, utom 1 R:dr 50 öre för sigill-penningar, med
stämpladt papper till här ofvan för fullmakter i allmänhet
bestämda belopp, beräknade efter lön, som åtföljer dylika
eiler med dem jcmförliga beställningar, hvarvid iakltages,
att för fullmakter i Regemente, Korps eiler Arméen, ulan
384 Expedilions-VtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
R:dr öre.
afseende på vid hvilket regemente eller vid hvilken Korps
den till högre grad befordrade tjenar, äfvensom för fullmakter
vid Stockholms Borgerskaps Mililär-Korpser, beräkningen
alltid sker efter staten för Kronprinsens Husarregemente,
samt att, i afseende å de särskilda Generalsgraderna
i Arméen, Kongl. Brefvet af den 18 December
1843 länder till efterrättelse.
Den, hvilken erhållit dylik beställning och derå löst
fullmakt, skall, då han sedermera erhåller lön å stat i
samma eller högre grad, endast lösa resolution eller fullmakt
efter enahanda grunder, som om han innehaft ett
lönebelopp, motsvarande det, hvarför han redan erlagt
lösen.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller
annan offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och
värdighet af embete eller tjenst, karteras de derom utfärdade
öppna bref och fullmakter, utom för sigill-penningar
1 R:dr 50 öre, till 17£ procent (Kansli-gebuhr å 7\
procent derunder inbegripen) af den lön, som åtföljer dylika,
eller med dem jemförliga, tjensler; hvarvid iakttages,
hvad särskildt beträffar Militär-slaterne, alt beräkningen,
i likhet med hvad för fullmakter på tjenslegrader i Arméen
är stadgadt, alltid sker efter Kronprinsens Hussarregemenles
stat,
Erhåller någon sådan karakters-värdighet i annan
tjensteväg, än den, hvaruti han varit eller är Embets- eller
Tjensteman, såsom t. ex. då en militär får en civil
karakters-fullmakt, eller tvärtom, belägges karta, utom
för sigill-penningar 1 R:dr 50 öre, efter 37| procent (derunder
inbegripen Kansli-gebuhr å 7| procent) af dithörande
löne-inkomst.
Fullmakt, öppet bref eller resolution på karakter för
den, som ej förut varit i Kronans tjenst, förses, utom
för sigill-penningar 1 R:dr 50 Öre, med stämpladt papper
tili 67-| procent (Kansli-gebuhr å procent derunder inbegripen)
af löneinkomsten för dylika, eller dem i värdighet
motsvarande, tjensler.
Dock beräknas i olvannämnde fyra händelser endast
den på stat bestådda ordinarie lön, hvilken, derest den
är indelt, bör efter sednasle Arets markegång uträknas.
Diplomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka
åtnjuta traktamente eller lön, beläggas med Kansli-gebiihr
till fem procent af den beställningen tillagda aflöning.
Doklorsbref, som utan prof utfärdas
30i —
Transporter och byten inom samma grad och Korps, som
Kongl. Majit i nåder beviljar, förses med stämpladt papper
till lika belopp, som konstitutorial på behaglig lid.
Härvid
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136. 385
R:dr öre.
Härvid gäller dock, i afseende på Militär-slaterne,
dels det undantag, som för dylika transporter och byten
vid dessa stater här ofvan är stadgadt, dels alt, i händelse
vid transporter lill Regements-qvartennästare- och
Regements-Adjutants-beställningar, hvilka icke åtfölja viss
grad, skulle erhållas högre lön, än den, hvarefter stämpel-pappers-a!'gift
för den transporterades vid Regementet
eller Korpsen innehafyande tjenstegrad redan blifvit erlagd,
resolulionerne beläggas med stämpladt papper för
skillnaden emellan dessa löner, likväl icke mindre än 9
R:dr för Kansli-gebuhren, dels ock att för sådana transporter
och byten inom samma grad och Korps, hvarvid lön
förut icke innehafts eller någon löne-förhöjning icke eger
rum, endast erläggas Kansli-gebuhr och sigill-penningar
med tillsammans 10 R:dr 50 öre, men icke någon egentlig
karta-sigillata.
Resolution eller fullmakt på tjenstbyte eller transport
från en Korps till en annan belägges, utom för sigillpenningar,
1 R:dr50 öre, med stämpladt papper lill 10 procent
(derunder inbegripen Kansli-gebuhr å 1\ procent) efter
samma beräkning, som för fullmakter.
I stället för de hittills till Wadstena Krigsmans-huskassa
samt Amiralitets-krigsmans-kassan, vid befordringar,
transporter och löneförhöjningar, erlagde så kallade
avancements-penningar eller befordrings-afgifter, skall en
emot dessa afgifter, sådana de genom särskilda författningar
blifvit för olika stater bestämda, svarande förhöjning
i den för fullmakter, konslitutoriaier och förordnanden
inom samma stater härofvan stadgade karta-sigillata-afgift
hädanefter ega rum.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpladt papper till det belopp, här
ofvan för karaklers-fullmakter stadgadt är.
Tillåter Kongl. Maj:t, af särskilda förekommande omständigheter,
den afskedstagande att bibehålla antingen
hela eller någon del af dess innehafvande lön, förses afskedet
med stämpladt papper till fem för hundrade af den
lön och inkomst, som bibehålles och efter hvilken bevillning
beräknas, samt dessutom, i stället för Kansli-gebuhr
och sigill-penningar, 6 R:dr.
Öppet bref eller Resolution uppå pension (inbegripen Kansli
gebuhr
å 4 R:dr 50 öre)
6: —
Juslitie-kanslerens fullmakter .-
för Lands-fiskaler (inbegripen Kansli-gebuhr å 7: 50.) .... 9: —
— Stads-fiskaler i Götheborg samt !:sta klassens städer
(inbegripen Kansli-gebuhr ä 7: 50.) 9: —
— Stads-fiskaler i 2:dra och 3:dje klassens städer (inbegripen
Kansli-gebuhr å 4: 50.) 6: —
Bih. till R. St. Pro t. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 49
386 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
R:dr öre.
Juslitie-kanslarens fullmakter:
för Stads-fiskaler i 4:de och 5:te klassens städer (inbegripen Kan
sii-gebiihr
å 3 R:dr) 4: 50.
Kongl. Maj:ts Resolutioner och Utslag å hvarjehanda ansökningar och
besvär (inbegripen Kansli-gebuhr ä 9 R:dr) 12: 75.
Kongl. Mafts Dom, Deserlionsdom, Confirmation på förlikning och
Resolution
öfver 3,000 R:drs värde (inbegripen Kansli-gebuhr å 12 R:dr) . 15: 75.
öfver 9,000 dito ( dito å 18: — ) . 21: 75.
öfver 15,000 dito ( dito å 22: 50. ) . 26: 25.
öfver 30,000 dito ( dito å 45: —■■ ) . 48: 75.
och för hvarje fulla 1,000 R:dr derutöfver 1 R:dr50 öre, motsvarande
Kansli-gehiihr.
Alta Kongl. Maj:is Domar å 3,000 R:dr och derund er samt sådane
hvilka icke röra något bestämdt värde, liksom för resolutioner i
allmäubct (inbegripen Kansli-gebuhr å 9 R:dr) 12: 75.
Anm. Då Kongl. Majlis Dom, Confirmation och Resolution upptager
mera än ett ark, belägges den derjemte för hvart och eli af de
öfriga arken med stämpladi papper, på sätt uti 4 § 1 mom. stadgadt
är.
Lejde- och Pardons-bref (inbegripen Kansli-gebuhr å 4: 50.) ... 6: —
Deduktions-afgift, vid ingifvande af deduktioner och kontra-deduktio
ner
i revisionssaker, motsvarande Kansli-gebiihren 3: —
förutom kartering enligt 4 § 1 mom.
Pass för resa till utrikes ort (inbegripen Kansli-gebuhr å 6 R.dr) . . 15: —
Siats-Ministerns för utrikes ärendena pass för utländsk resande alt
i Riket inkomma
6: —
Bevis från Justitie Stats-ministern på anmälan om tidningar (inbegripen
Kansli-gebuhr å 4 R:dr 50.) 5: —
Den del af förenämnde afgifter, som motsvarar de fordna sigill-penningarne,
utgör:
å Adels-, Friherre- och Grefve-bref  13: 50.
å alla öfriga från Kongl. Maj:t utgående Expeditioner 1: 50.
å Justilie-kanslerens fullmakter för Lands- och Stads-fiskaler, samt
Justitie-Stals-minislerns meddelade bevis för tidningars ulgifvande. — 40.
§ 6.
Kartering af Öppna Bref, Fullmakter, Konstitutorialer m. m. och Afsked från
Rikets Embetsverk och andra ofjenlliga myndigheter.
Nedannämnde utgående expeditioner karteras som följer:
Fullmakter, Konstitutorialer, Protokolls-utdrag m. m., hvarigenom embeten, tjenster,
beställningar och sysslor med verklig lön vid civila, militära, ecklesiastika samt an
-
Expeditiotis-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 136. 387
dra Stater, af livad namn de vara må, tillsättas och borlgifvas af Cheler för Stats-departenienten,
Hof- och Öfver-räller, Kollegier, Riksmarskalks-cmbelet, Akademi-kanslerer, Öfver-ståthållare-embetet,
Kongl. Direktioner och kommittéer, General-post styrelsen, Landshöldingar,
Ståthållare, Direktörer vid Kongl. Majlis Speklakler, Befälhafvare, Öfverstar,
Konsistorier och andra verk, af hvad namn de vara må, som dertill ega Kongl. Majlis
nådiga tillstånd, så.väj sorn af Magistrater och de flere, hvilka ega alt bortgifva beställningar
och svsslor med lön, böra förses med stämpladt papper, dä lön på stat förut icke
innehafts, lili fem procent af det erhållna lönebeloppet, men vid befordringar till tjenst
med högre lön endast al skillnaden emellan den förra lönen och den som erhålles. Åtföljes
tjensten af extra ordinarie inkomst eller sportler af beständig egenskap, så böra
äfven dessa ingå uti löneberäkningen. I detta fall eller då lönen är underkastad förändring,
beräknas karte-beloppet efter medium af de sista fem årens tjensten åtföljande löneförmåner,
för hvilka bevillning elter andra Artikeln blifvit erlagd; men för Konstitutorial
på behaglig tid skall stämplade pappers-afgiften vara hälften mindre, än hvad för
fullmakt stadgadt är.
Dessutom iakttages, ali för Under-officerare vid de värfvade Regementena och
Flottan, för Under-befäl och manskap vid Militär-kustbevaknings-korpsen, för Underbefäl
vid Telegraf-korpsen samt för Handtverkare och luveutarie-timmermän vid Flottan,
äfvensom för dem och deras vederlikar vid indelta Arméen, beräknas kartan, i de fall,
denna § utstakar, till endast en procent af den på stal bestådda lönen eller arfvodet, jem
te
den erhållua nummer-lönen, hvilken sistnämnde, der den i persedlar är utsatt, förvandlas
i penningar efter det sednaste årets markegång.
R:dr öre.
För ringare Skolbetjente, Pedagoger, Klockare, Organister, Sångare,
Kyrkovaktare och mindre Kyrkobetjente karleras fullmakter efter
lika grund, som vid andra ecklesiastika befordringar, dock ej under — 25.
För följande personer, som ej hafva ständig lön, förses fullmakten eller
konstilutorialet med stämpladt papper efter enahanda grund, som
den för civile Embets- och Tjenstemän förut stadgade, dock icke
under nedanstående belopp.
Stads-mäklare:
i Stockholm och Götheborg . . .
150: —
i de öfriga släderne ... I
37: 50.
Nolarii Publici:
i Stockholm och Götheborg 24: —
i de öfriga släderne  , 6: —
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Götheborg 50: —
i de öfriga släderne  12: 50.
Ho (-rätts-kommissarier  7: 50.
Vikarier och Subslituter
— 60.
Mnsmästare-bref
. ■— 25.
Mästare-bref vid Hammarsmeds-embetet — 25.
Mästersvens, Hyttedräugars och Uppsättares antagniugs-bref ... — 10.
Sockenskrifvare W  1: 15.
Gerningsmän å landet  — 75.
Förordnanden och Antagning s-bevis för Städernas Betjente, Gevaldiger,
Uppsyningsman, Lin-, Hamp-, Tjäru-, Bråd- och Jern-vräkare,
Packhus- och Våg-karlar, Stads-tjenare, Parm-mätare, Mätare, Jern
-
388 Expedifions-Utskottets Förslag lill undmi. Skri/velse iY.-o 156.
R:dr öre.
bärare, Vindragare, Åkare, Timmer- och Murkarlar, Fiskare, Packare,
Polili- oell Exekutions-bejenle, extra ordinarie Stadsbeljente,
med deras vederlikar, dä de hafva lön på slat. af tolf och en half
Riksdaler och derutöfver, fem procent af löne-inkomsten; men med
ringare eller ock utan lön  »*••». — 25.
Musikanter och Dansmästare, Förordnanden för — 75.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom ordres,
anses dessa lika med konstitutorial.
Då något verk eller någon Embetsman utnämner någon till
beställning af den beskaffenhet, alt lön på stal dervid ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, belägges derom utfärdad
fullmakt eller öppet bref med slämpladt papper till här ofvan för
fullmakter i allmänhet bestämda belopp, beräknade efter den lön,
sorn åtföljer dylika eller med deni jemlörliga beställningar.
När någon som förut varit eller är i kronans eller annan offentlig
tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af embete eller
tjenst, karteras de derom utfärdade öppna bref oell fullmakter till
dubbla beloppet emot hvad föreskrifvet är för fullmakter å lika beställningar
i verklig tjenst, eller, der sådant ej kan ega runi, å
sådane embeten eller Ijenster, sorn medföra lika värdighet.
Erhåller någon sådan karakters-värdighet i annan tjensteväg,
än den hvaruti han varit eller är embets- eller tjensteman, såsom
t. ex. då en militär får en civil karaklers-fullmakl, eller tvärtom,
bilägges karta, utom för sigill-penningar, 1 R:dr 50 öre, efter
37£ procent (derunder inbegripen Kånsli-gebuhr å 7£ procent) af
dithörande löne-inkomst.
Fullmakt, Öppet bref eller Resolution på karakter för deni, som ej
förut varit i Kronans tjenst, förses, utom för sigill-penningar, 1
R:dr 50 öre, med slämpladt papper till 67\ procent (Kansli-gebiibr
å 7| procent derunder inbegripen) af löne-inkomsten för dylika,
eller deni i värdighet motsvarande, Ijenster.
Dock beräknas, i ofvannämnde fyra händelser endast den på
stat bestådda ordinarie lön, hvilken, derest den är indelt, bör efter
sednaste årets markegång uträknas.
Doklors-bref, som vid Akademierna utfärdas, förses med stämpladt
papper, nemligen:
i Theologie!)  4: 50.
i Juridiken 4: 50.
i Medicinen 4: 50.
i Philosophien, eller så kallade Magister-bref 2: 25.
Men för Doktors-bref, som utan prof utfärdas  37: 50.
PrOslar öfver egna församlingar erlägga för sina; fullmakter i stämpladt
pappers-afgift 6: —
Transporter och byten, som ofvan omförmälda Embetsverk och Embetsman
bevilja, förses med stämpladt papper till lika belopp, som
konstitutorial på behaglig lid.
I stället för de hittills till Wadstena Krigsmanshus-kassa samt
Amiralitets-krigsmaus-kassan, vid befordringar, transporter och lö
-
Expeditions-Ulskottets Förslag' till anderd. Skrifvelse N:o 136. 389
R:dr öre.
neförhöjningar, erlagde sä kallade avaneemenls-penningar eller befordrings-afgifter,
skall en emot dessa afgifter, sådaue de genom
särskilda författningar blifvit för olika Stater bestämda, svarande
förhöjning i den för fullmakter, konslitulorialer och förordnanden
inom samma stater bär ofvan stadgade karta-sigillala-afgift hädanefter
ega rum.
A/sked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpladt papper till det belopp, här ofvan för karaktersfullmaktcr
stadgadt är.
Consistoriernas Fullmakter å pastorat böra, i stället för Kansli-gebiihren,
beläggas med stämpladt papper till följande belopp, nemligen:
för första klassens pastorat 12: 50.
— andra klassens pastorat  5: —
— tredje klassens pastorat  3: —
I afseende å efterlefnaden af hvad sålunda i nästföregående och denna § föreskrifvet
är, gäller:
l:o att vederbörande skola vid förslags insändande lill sådana tjenster, å hvilka
fullmakterne böra efter denna grund karteras, loga behörigt utdrag af föregående fem
årens taxerings-längder, jemte uträkning öfver dessa löne-inkomsters medelbelopp;
2:o All, vid tillsättande af förlroende-tjensler eller andra beställningar, samt fullmakters
meddelaude m. m., hvartill förslag icke eger rum, det åligger vederbörande, som
fullmakter, öppna bref eller konstitutoriajer m. m. kontrasignera, eller de derför belöpande
afgifter uppbära och redovisa, att infordra och till haudlingarne lägga behörig uppgilt
på ofvannämnde löne-belopp;
3:o Alt vid aflemnandet till Consistorierne af val-längderne för ecklesiastika beställningar,
bör fogas en af Lands-kontoret eller Härads-skrifvaren ur taxerings-längden
meddelad uppgift å löne-inkomsterne för de sistförflutna fem åren. En lika uppgift bör
för patroueia-ecklesiastika beställningar åtfölja Patroni kallelse, då den lill Consistorium
inlemnas;
4:o Att Regements-skrifvare och Kommissarier samt Bokhållare vid Regementen
och Korpser skola vid hvarje års början lill Chefen inlemna utdrag ur Regementets eller
Korpsens taxerings-längder för de sistförflutna fem åren.
§ 7.
Undanlag ifrån föregående stadganden, hvilka undanlag dock ej sträcka sig
till deri del af stämplade pappers-afgiflen, som utgår i stället, för den fordna Kansli-gebuhren
och sigill-penning arne, utom i de fall, då befrielse, i anseende till fattigdom,
är medgifven.
Från stämpladt papper befrias:
Akademierne i alla dem rörande ansökningar och aktioner;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
Akademi-hemman, som ej äro skatte;
Aktioner, Fiskaliska;
— rörande Akademier, Gymnasier, Hushållnings-sällskaper, Kyrkor, Skolor och
Hospitaler, Fattigvårds-inrättningar, Pensions-kassor oell alla andra fromma
Stiftelser samt Akademi-hemman;
Af- och Tilllrddes-husesyner å alla Kronans och Statens boställen, samt bref och
utslag derom;
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensions-förmåner följa, äfvensom då
endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande enligt författningarne
är berättigad eller för hvars erhållande hau sjelf gjort tillskott;
Afsked för Soldater, Båtsmän och Spel i nummer, med Hera af gemenskapen vid
Militären;
Afskrijter, som för historiska och öfriga vetenskapliga upplysningar ur Riks-arkivet
meddelas;
Anordningar ;
Ansökningar till Kongl. Majit af Soldater och Kronans Båtsmän, med flere af
gemenskapen vid Militären;
Ansökningar af en hvar om bokars och ekars fällande, svedjeland och utsyning
dertill, eller om utsyning lill ny åker och äng, beteshagars intagande och
uppodlande lill nybyggen, äfvensom de i dessa fall hållna undersökningar och
vederbörandes utslag;
— som röra Akademier och andra läroverk;
— af studerande vid högre eller lägre Läroverk arn stipendier samt om undergående
af examina;
— till Lärare-beställningar vid folkskolorna på landet, der de icke med annan
tjenst äro förenade;
— med klagan öfver tillfogadt våld och oförrätt af krono-betjente eller andre
embetsman, när saken innefattar ett verkligt brottmål;
— i brottmål och fiskala aktioner samt i alla sådane ekonomi-, politi- och militär-ärenden,
hvilka antingen kunna röra någon hel menighet eller hafva afseende
på allmänna och kommunala onera, såsom publika byggnader, fråga om
Krono- och Kvrko-lionde samt Prest-rättigheler, vägars och broars underhållande,
knekte-, rustnings- och roterings-skvldigheters utgörande, krono-, fångoch
gästgifveri-skjuts, med mera dylikt, jemte de utlåtanden, bevis och expeditioner,
som Domare och Embetsmän i dessa ärenden meddela;
— permissions-, af Soldater och Båtsmän med flere af gemenskapen vid Militären,
för att utom länet söka arbetsförtjenst;
A rf skif ten; äfvensom afskrifter eller utdrag deraf;
Assignationer, publika Verks;
Besigtningar, ekonomiska; å boställen och krono-hemman m. fl.;
Beskrifningar öfver geometriska kartor samt protokoll eller andra handlingar,
som af Landtmätare eller från Provins-landtmäteri-konloren utgifvas;
Besvärs-skrifter: se Ansökningar;
Besvärs-skrifler, Uppbördsmäus i mål, rörande Krono-räntor samt redogörelse
för disponerade medel;
och handlingar i brottmål och fiskala aktioner;
Betyg från Skolor och Elementar-liiroverk samt Nations- vid Universitelerne;
Bevillning s-mål, handlingar rörande sökt ändring deri;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 156. 391
Bevis af Domare och Embetsman, i brottmål samt ekonomi-, politi- och militärärenden;
se Ansökningar;
Boställen; se Af- och Tillträdes-husesvner samt. karaklers-hus;
Bouppteckningar, då behållna summan icke går öfver 100 R:dr, äfvensom afskriften
eller utdrag deraf;
Brandvakter, i alla de fall, der befrielse eger rum för kronans manskap;
Broars underhåll, fråga derom: se Ansökningar;
Brottmål, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärs-handlingar deri;
Byggnader, publika, frågor derom; se ansökningar;
Carakters-byggnader å militie-boställen, kontrakter derom;
Crrtepartier eller fraktslut till inrikes orter;
Constitutorialer och förordnanden så väl vid Allmänna verk, som enskilda stiftelser,
då lön eller arfvode icke åtföljer;
Contrakter om krono-leveranser och karaktershus å boställen;
Diarier i Embetsverken;
Diplomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka ej åtnjuta lön eller
traktamente;
Domar, inneliggande, och
Domböcker;
Donationer, resolutioner derom, när gåfvan i värde eller penningar icke går öfver
100 R:dr;
Ekonomi-mål; se Ansökningar;
Elem eri tar- läroverk;
Embetsman, klagomål öfver tillfogadl våld och oförrätter af dem; se Ansökningar;
Embetsskrifvelser och Embels-urenden, hvad dem rörer;
Expeditioner, som utfärdas af Domare och Embetsman i brottmål och fiskaliska
aktioner samt ekonomi-, politi- och militär-ärenden;
Fattiga, och obemedlade, alla kunbart och bevisligen, då Domaren eiler Tjenstemannen
å handlingen tecknat ordet gratis, efter derom inför vederbörande Rätt
eller Kollegium gjord anmälan;
Fattigvårds-inrättning ar;
Folkpass vid inrikes sjöfart;
Fullmakter för Stats-rådets ledamöter, hvilka fullmakter äfven iiro från Kansligebiihr
och sigill-penningar befriade;
— för Folkskole-lärare;
Fångskjuls, ansökningar m. m. derom;
Förklaringar till Kongl. Maj:t m. fl.; se Ansökningar;
— som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade medel,
brottmål m. m.;
Förmyndare-kammares uträkningar å omyndige barns medel och i allmänhet Förmyndare-redogörelse
med dertill hörande bilagor;
Gäslgifveri-skjuts, fråga derom;
Hospitalen
Hushålls-sulls kaper;
Justitie-feaaslers-ernbelet och
Juslilie-Ombudsmannen, Rikets Ständers, alla skrifter och handlingar, som antingen
dit ingifvas eller ock derifrån utgå i ärenden, sorn tillhöra desse Embetens
åtgärder;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i 36.
Klagomål öfver lillfogadt väld och oförrätt af Kronobetjcnte eller andre Embetsman
;
Knekte-skyldigheters utgörande, i fråga derom;
Kronan i allt hvad dess rätt rörer;
Krono-levernnser, kontrakter derom;
Krono- och Kyrko-tionde, frågor derom;
Kyrkor-,
Lappar, då afhandlingen är emellan deni och utländsk Lapp;
Lotsar, anses i tjensle-ärenden lika med Kronans manskapj
Manskap, Kronans; se ansökningar;
Mil/tie-bostä/len-, se Karakters-bvggnader;
Missiver för Adjunkter att biträda Pastorer eller Komministrar i embetet, äfvensom
Förordnanden för Vakans- och Nådårs-prcdikanter samt Vice-komministrar;
Nybyggen,
ansökning till utsyning och anläggande deraf, Besigtnings-inslrumenter,
Geometriska kartor, Resolutioner, med hvad mera, som för nybyggens
anläggande fordras;
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade
medel;
Onera, allmänna; se Ansökningar;
Orlo/ssed/ar för enskildes tjenstehjon;
Pensioner; se Fattige;
Pensions-kassor;
Permissions-sedlar, som al Officerare ulgifvas för Korporaler samt Soldater och
Båtsmän, när de i sina angelägenheler ej resa utom länet; börande de i annat
fall vara försedde med vederbörligt, resepass, karteradl på sätt 4 § 2 mom.
utvisar;
Politi-ärenden-, se Ansökningar;
Prest-allesler-,
Pr est-rättigheter, frågor derom;
Prestval, Fullmakter och Voterings-sedlar dervid; men i mål, angående öfverklagade
olagligheter vid prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse,
utan mera för civila än kriminela äro att anse, nyttjas stämpladt papper, så
som
vid andra rättegångar stadgadt ar;
Protokoll, inneliggande, äfvensom dylika handlingar;
— vid grufve-, hytte- och hammarsmeds-stämmor, der Bergmästare, Geschworner
och Bergsfogde föra ordet, så vida Bergmästaren icke för tillfället gifver Embets-utslag,
eller protokollet sedermera vid Domstol företes;
Qvitlenser för omyndiga barns medel;
Ransakningar;
Redogörelse för disponerade medel;
Registraturer, inneliggande m. m.;
Resepass lill och ifrån Riksdagar, så väl som till resor i Embets-ärenden;
Resolutioner, kommunikations- och iuhibitions-, då de ej å särskildt blad skrifvas;
Revisions-saker, handlingar deri, som för parts räkning från Hofrätt till Kongl.
Majit insändas;
Riddare- och Kommendörs-bref, som i följd af under fälttåg skedd utnämning
meddelas;
Riks
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 13G. 393
R i k sg Hlds -kontoret i dess egenskap af uppbördsverk;
Rolerings- och
Rusinings-skyldighelers utgörande, frågor derom;
Räntor, kronans, ransakningar, observationer och förklaringar, som angå dessa,
oell uppbördsmäns i samma mål anförde besvär;
Sa/peler-sjuderi-verket, allt hvad som rörer detsamma enskildt eller i allmänhet,
jemte handlingar, som angå dervid anställde Tjenstemäns och manskaps förrättningar
vid Sjuderier, ehvad de innefatta redogörelse, handräcknings-sökande
hos Domare och Executorer eller annan åtgärd, eller åtal af fel och försummelser
;
Sjömän, antagnings- och edgångs-bevis, som för dem af sjömanshus utfärdas;
Skallgång, frågor derom;
Skogs-afvittrings-mål;
Sockens lammö-, Kyrkoråds- och Socken-nämnds-protokoll samt utdrag derutur;
Stadsvakter; se Brandvakter;
Stiftelser, fromma;
Sundhels-bevis, som i följd af Svenska Quarantaines-förfaltningarne utfärdas;
Suppliker, som i Konungens egne händer allemnas;
Testamente till maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon och
deras afkomlingar samt till allmänna Undervisnings- och Skole-inrättningar, Kyrkor,
Stipendii-lönder, Pensions-inrättningar, Arbetshus, Hospitaler, Faltigförsorjnings-anslalter
och i allmänhet fromma stiftelser, äfvensom konst- och
vetenskapliga samlingar samt sådane testamenlariska dispositioner, hvilka i
kontant eller värde icke uppgå till 450 R:dr;
Uppbördsmäns besvär; se Besvär;
Utsyning, ansökningar derom;
Val, Fullmakter och Volerings-sedlar dertill; men i mål, angående öfvcrklagade
olagligheter dervid, se Prest-val;
Varggårdars anläggande, frågor derom;
Vederhäftighets-betyg, som skrifvas pä företedda förbindelser;
Voterings-sedlar, se Prest-val och Val;
Vägars underhållande, frågor derom;
Värfn in gs-lv is ter, alla med tillhörande Bilagor och fallande utslag;
All annan eftergift, som i särskilda författningar kan vara medgifven, är härigenom
upphälveu.
§ 8.
Kartering af Kontrakter, Köpeafhandlingar och förbindelser rn. m.
l:o Arrende- och andra Kontrakler, angående egendomar, hus, rum, bodar, källare,
tomter och trädgårdar, så på landet som i släderne, samt åkrar, ängar, beteshagar,
qvarnar och sågar m. m., ehvad de äro på landet belägna eller städerne tillhöriga, skola,
ulan afseende å det sätt, hvarpå de finnas upprättade, jemväl om de blifvit för vederbörande
Embetsverk och genom deröfver meddeladt Protokolls-utdrag afslutade, antingen
skrifvas på eller beläggas med stämplad! papper, beräknadt efter den arrende-summa,
hyra eller afgäld, som för ett år i penningar eller penningars värde utgöres, och lör
kortare lid i förhållande derefter, dock aldrig lägre än 10 öre, på följande sätt, nemligen:
Rih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 50
394 Expeditions- Utskottets Förslag' tili underd. Skri frelse N:o 136.
R:dr öre.
Till och med 25 R:dr — 10.
utöfver 25 lill och med 50 R:dr — 25.
derutöfver till och med 100 R:dr -—- 50.
samt vidare för hvarje fulla 100 R:dr
1: —
Begagnas kontrakt utöfver den deruti bestämda tid, bör kartan derefter lämpas,
dock ej till högre belopp, än som svarar emot ett års arrende eller hyra; och belägges
ej kontrakt med ny karla förr än nytt sådant upprättas, eller, i följd af nytt aftal, arrendet
eller hyran förhöjes, då kartan derefter lämpas, eller när kontrakt, efter arrendetidens
början, på ny arrendator eller hyresman transporteras.
Till alla Arrenden, Kontrakter och afhandlingar, utan viss summa, skall, efter samma
grund och förestående tarif, karta anskaffas till det belopp, hvartill deri betingade
persedlar eller förmåner kunna skattas, enligt sednast fastställda markegångspris; och
skulle samma Kontrakt innehålla bestämmelser, rörande persedlar eller förmåner, hvilka
icke finnas i Markegångs-laxan uppförda, eller blifvit i kontraktet visst värde i penningar
åsätta, ökes kartan i afseende derå med 40 öre.
För Kontrakter, som å landet upprättas emellan Jordegare och Torpare eiler andre
personer om några tunnland jord, dervid städja erlägges, beräknas k a r t e - s i g i 11 a t a -  algiflen sålunda, att feni procent af städjan, jemte värdet af de årliga prestationerne,
der sådane äro förbehållne, (ages till grund för karteringen, och på den summa, som
härigenom uppstår, beräknas kartan, enligt förestående Tarif.
Förpantnings-bref, lika med Skuldebref;
Fördels- och (jndantags-kontrakter, när de för Domaren uppvisas, beläggas med
40 öres karla.
I afseende på skyldigheten att uppvisa alla Arrende- och Hyres-kontrakter å landet
och i städerna vid mantalsskrifningen, gäller hvad 11 § 12 och 13 mom. innehålla;
dock undantagas derifrån ej mindre sådana Kontrakter eller afhandlingar, då de af husbonde
afslutas med underhafvande Åboer, Hälftenbrukare, Landtbönder, Torpare, Tjenstefolk
eller andre arbetare, hvartill stämpladt papper ej erfordras förr än de hos Domaren
eller Exekutorn till laglig åtgärd företes, än ock det af hyresman innehafvande exemplar
af Hyres-koirtrakt i släderne, hvilket är fritt från stämpladt papper.
Till Kontrakter emellan enskilde personer bestå kontrahenlerne stämpladt papper till
hälften hvardera, om ej annorlunda dem emellan derom aftaladt är; men å de kontrakler,
sorn af vederbörande för Kronans samt Kyrkors, Akademiers, Elementar-läroverks, Skolors,
Hospitalers och Fromma Stiftelsers räkning eller af Officerare, på Rotebönders och
Rusthållares vägnar, varda afslutade, angående arrenden af Kronans och allmänna Inrättningars
jord och egendom, skall den, som med Kronan, Dess Ombud, Officerare eller förenämnde
inrättningar i något af ofvanberörde ämnen kontraherar, efter nu föreskrifne
grund bestå stämpladt papper å det exemplar, han undfår.
2:o Gertepartier eller fraktslut om fartyg lill utrikes orter, i proportion af frakt
-
summan, nemligen:
Till och ined 100 R:dr — 15 öre.
och derutöfver för hvarje fulla 100 R:dr  — 30 ,,
3:o Köpe-kontrakt, hvarå följer köpebref, hvarje exemplar .... 40 ,,
4:o Köpe-, Bvles- och Gäfvo-bref på fast egendom å landet och i släderne, Bruk
och Manufakturverk, Smiden och Smidesrältighetcr samt Hammarskatter, Frälse-räntor,
Fabriker eller andra inrättningar, med hvad mera, sorn under cganderält föryttras och
vid Doinstolarne uppbjudes, förses med stämpladt papper efter värdet nemligen:
ExpcdUions-Elskoitels Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o '130.
395
R:dr öre.
Till och med 100 R:dr
— 00.
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver — 60.
I den sålunda bestämda kartan äro per-mille- samt de fordna Till- och Afträdesafgifterna
inbegripna, hvadan särskild kartering derföre hädanefter icke kommer att ega
ram.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref, förr än uppbud skett, å annan man transporteradt
eller öfverlåtet, belägges handlingen med ny karta, efter nvssberörde grund, för
hvarje transport eller öfverlåtelse,' såvida icke densamma eger rum inom den för lag
fart
föreskrifna lid, räknad ifrån första köpet, i hvilket fall förnyad kartering ej ifrågakommer.
Köpe-, Bvles- och Gåfvo-bref om Skepp, Fartyg och Båtar af öfver 10 lästers
drägt, samt Köpe-afhandiirtgar om andra lösören, hvilka i säljarens vård qvarstanna, äfvensom
Afhandlingar, hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttras, böra jemväl,
för att vara gällande, förses med stämpladt papper i förhållande till värdet, efter ofvanstående
Ta ril.
Är i Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref å fast egendom visst värde densamma ej åsatt,
beräknas kartan efter det värde, som lör egendomen vid sista bevillnings-taxeringen blifvit
fastställd!; enahanda beräkningsgrund följes äfven, i händelse uti köpebref om fast egendom
vissa förmåner eller tjenstbarheter äro, för längre eller kortare tid, säljaren eller
dess rätts innehafvare förbehållne, och den derjemte uti penningar bestämda köpeskilling
icke öfverstiger fastighetens taxeringsvärde; men skulle den kontanta köpeskillingen öfverstiga
detta värde, kommer densamma alt tjena lill grund för beräkningen af kartans
belopp; — skulle åter i Bytes- eller Gåfvo-bref å Skepp, Fartyg eller Båtar, värdesumman
ej finnas utsatt, karteras detsamma efter 50 öre per läst, äfvensom afhandling,
hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttras, i dylikt fäll bör innehålla uppgift
om skogs-skiftets areal samt karteras efter 40 öre för hvarje lulli tunnland; och beslå
kontrahenlerne till Köpe- och Bvles-bref hälften hvardera till stämpladt papper, örn ej annorlunda
derom slutadt är.
5:o Öfverlåtelse- och Transport-bref å Krono-rusthåll förses med stämpladt pap
per
enligt samma grund, som andra Köpebref; men för öfverlåtelser eller Transportbref
å Kronohemman med hälften mindre lin vanliga Köpebref, och för skatllagde Ny
byggen
med Ijerdedelen.
6:o Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade Vexlar
och enskilda Assignalioner, de må innehafvas af enskilde personer eller publika Verk,
böra, då de för domare eller Exekutorer uppvisas, förses med stämpladt papper i följande
progression, dock beräknadt endast efter det kapital-belopp, i afseende hvarå uppvisandet
eger runi:
R:dr öre.
Till och med 100 R:dr  — 15.
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver  — 30.
OfvananfÖrda förskrifningar, löpande sedlar m. m., när de i konkurser företes, äfvensom
räkningar, hvilka ej äro accepterade, enskilde personers bref i handel och vandel
samt undfångne qvittenser å erlagd betalning, då de lill exekutorer och domstolar
iugifvas såsom bilagor, äro från stämpladt papper fria.
396 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
7:o Prima-vexlar i utländsk myntsort skrifvas på stämpladt papper efter nedanstående
Tarif:
Under till och med
Derutöfver lill och med .
Derutöfver till och med .
Vidare t. o. m. samt öfver .
Silfver-rubel.
R
o? = ?
- cr c" £
“ c: s -■
3 “ XJ «
r £ ST 21
?r
W s ?
TT
5
35 bJZ*
12 S cc
~ ~ 2.
rx
c- o
p G
Dansk Riks-  daler liiks-  invnt.
t/2
? y
~ S
09
C3
to
Afgift.
Svenskt
Riks-  mynt.
Hulr ii.
170
680
1,700
3,400
125
500
1,250
2,500
100
400
1,000
2,000
110
440
1,100
2,200
250
1,000
2,500
5,000
25
105
250
500
600
2,400
6.000
12,000
1
20
40
75
50
Secunda- oell Tertia-vexlar anses lika med qvittencer.
Alla utländska Vexlar, sorn inom Riket presenteras, böra med stämpladt papper
beläggas till lika belopp, som för Svenska Vexlars stämpling är utsatt.
8:o Försäkringsbref, förnyelsebevis, premie-qvittens eller annan handling af hvad
namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt bolag eller dess agent här i Riket utfärdas
eller utlemnas, till försäkring af fast eller lös egendom emot eld och brand eller
sjöskada, äfvensom af menniskolif, skall på försäkrings-bolagets bekostnad beläggas med
stämpladt papper till följande belopp nemligen: för försäkring af fast eller lös egendom
en half procent af utbetald premie och för försäkring af lif en fjerdedels procent af pre
mien;
dock icke i något fall under 25 öre.
Handlingar af de i denna § omförmälda slag äro, när de å Kronans vägnar före
tes,
fria från stämpladt papper.
§ 9.
har tering af Lysning s-sedlar till äktenskap.
l:o Såsom grund för karte-beloppet för sådane lysnings-sedlar stadgas, att det
skall utgöra en |:del af den bevillning, till hvilken mannen, enligt företedd och i styrkt
afskrift tili Pastor eller den hans ställe företräder, lemnad debetsedel, föregående året
blifvit efter 2:dra Artikeln af Bevillnings-törordningen taxerad.
2:o Den, som betalar bevillning efter 2:dra Ari., men är uppförd på annan persons
debet-sedel, skall, till grund för iysuings-kartan, förete antingen ett styrkt utdrag
af nämnda debet-sedel, eller betyg från Härads-skrifvare-konloret. Dock beläggas lysnings-sedlar
för Allmogens söner eller drängar, hvilka veterligen icke hafva fast egendom,
endast med 25 öres karta, utan alt sådan debetsedel eller bevis behöfver anskaffas,
äfvensom Ivsniugs-sedlar för alla sådane personer, som ej betala bevillning efter andra
Art.; hvaraf följer, att vid intet tillfälle må karte-beloppet beräknas till mindre än
25 öre.
3:o Sker lysning lör utländsk man, som ej är skattskrifveu i Sverige, må kartan
i intet fall understiga en Riksdaler 50 öre. Erlägges frivilligt högre belopp, bör
det af mannen, som äskar lysningen, på lysnings-sedeln antecknas.
4:o Lysnings-karte-beloppet må erläggas i kontant eller med aflemnande af stämpladt
papper, hvarmed vidare förfares, på sätt följande 20 § 2 mom. härom förordnar.
Expedilions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o '136. 397
5:o För öfrigt gäller, i afseende på eflerlefnaden af detta stadgande, hvad 13 §
samt 20 §:s 2 inom. föreskrifva; och ansvare den, som på flera ställen taxerad är, men
ej samtlige debet-sedlarne vid lysnings-kartans beräkning framvisar, enligt 14 § l inom.,
och fylle bristen, samt vare Pastor då från allt tilltal fri.
§ io.
Om stämpling af Tidningar.
l:o Hvarje utkommande Tidnings-nummer, tryckt på halft ark, eller derunder,
förses med en röd stämpel till ^:dels öres belopp; från ett halft lill och med ett hell ark
med en stämpel till f5ff:dels öre; derutöfver till och med 1-| ark, |:dels öre; o. s. v.;
och skall med halft ark förstås papper, hvars yta innehåller en och en half qvadratrot
eller 150 qvädral-decimal-lum. Tidningar med sådan stämpel försedde, äro vid afsändningen
från trycknings-orlen från postporlo-afgift frie.
2:o För tidningar åtföljande bihang gälla samma stadganden, dock vare sådana
bulletiner, sorn på Kongl. Maj: Is befallning tryckas på särskilta blad och innefatta officiela
underrättelser samt åtfölja Sveriges Post- och Inrikes tidningar, äfvensom tidning
tillhörande plancher frie från stämpling.
3:o Vill utgifvare af annan periodisk skrift än tidning, eller af så kallad brochure,
som utgöres af en tryckt afhandling, fulländad i eli häfte och som ej öfvcrstiger fyra
ark, njuta portofrihet för afsändande deraf med posten inom landet, vare han, emot
stämpel-afgifts erläggande och så vidt en slik afsändning icke anses föranleda till uppehåll
i brefpostens ordentliga gång, dertill, efter särskildt medgifvande af General-poststyrelsen,
berättigad; varande utgifvare, som för sådan periodisk skrift eller brochure
åslundar portofrihet, pligtig att, innan något exemplar deraf afyltras, icke allenast en
dylik sin åstundan anmäla i Slockholm omedelbarligen hos General-post-slyrelsen, och i
landsorterne hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande eller, der de ej linnas, hos Stadens
Magistrat, samt vid denna anmälan aflemna ett exemplar af den tryckta skriften, ulan
äfven, derest porto-frihet af Geheral-post-styrelsen, efter pröfning af hvarje sådan anmälan,
beviljas, låta mot ofvan stadgade afgift och på det sätt, föregående 2:ne momenter
innehålla, stämpla hela upplagan af samma sitt arbete, dervid tillhörande plancher dock
äro från stämpling frie; och kommer han, i händelse något exemplar af skriften eller
broehuren anträffas oslämpladt, alt, likasom utgifvare af ostämplad tidning, vara underkastad
ansvar, enligt hvad i 14 § finnes stadgadt.
Då någon i landsorten anmäler sig lill portofrihet för periodisk skrift eller brochure,
insände Kongl. Maj:ls Befallningshafvande eller Magistrat underrättelse derom, jemte del
sådan anmälan bilagde exemplar af skriften, till General-Post-Slyrelsen, som alltid läte i
Post- och Inrikes-Tidningarne, minst 3:ne gånger, kungöra titeln å deri periodiska skrift
eller brochure, för hvilken utgifvare sökt oell vunnit portofrihet; dock gäfle denna portofrihet
endast för afsändningen från Iryckniugsorlen.
§. 11
Särskilda åligganden, i afseende på Författningens handha frände.
l:o I)å Kongl. Maj:Is eller andre Embetsmyndigheters beslut, i afseende på enskilda
ansökningar, förordnanden om tjenslers bestridande, privilegiers meddelande och hvad
annat, som, efter denria Författning, fordrar de derom utfärdade dokumenters kartering*
398 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 156.
expedieras genom bref, protokolls-utdrag eller påskrift å handlingarne, skall alltid dertill
nyttjas så stor karta-sigillata, sorn, efter hvad stadgadt är, härå belöper; och må ej någon,
vid ansvar, genom expedilions-sättet minska kronans inkomst af stämplade pappersafgiften.
2:o Ej må någon tillgodonjuta de genom Kongl. Maj:t och Dess Embetsmäns bref,
fullmakter, transporter och konstitutorialer eller General-ordres, honom tillagda löne-förmåner
och rättigheter, innan han fullmakten eller förordnandet på behörigen stämpladt
papper uppvist.
3:o Domare eller andre, hvilka, i och för deras tjenstebefattning, emottaga skrifter
och handlingar, böra, vid det i 14 § stadgade ansvar, tillse, att ingifna handlingar
äro riktigt karterade och stämplarne annullerade, på sätt 3 § 6 mom. föreskrifver; men, i
händelse sådant af part urakllåtes, bör den Embels- eller Tjensteman, som handlingarne
emottager, besörja fullgörandet häraf, emot rättighet alt för besväret dermed, för hvarje
sådan karla, beräkna sig fem öre, hvilka, jemte lösen, tecknas å handlingen; dock må denna
ersättning ej beräknas för flere kartor än det minsta antal, som för handlingen erfordras.
4:o De Domstolar, till hvilka äktenskaps-förord, morgongåfvobref, förordnanden
om fideikommisser eller dylikt, testamenten och bouppteckningar ingifvas, ausvare för
denna Författnings noga iakttagande i dessa delar, och infordre, när sistnämnde handlingar
förseglade inlemnas, bovis, undertecknadt af förrättnings- och värderingsmännen,
att samma handlingar med stämpladt papper till behörigt belopp försedda äro.
5:o För kartering af fullmakter, transport-resolutioner, öppna bref på afsked,
Grefve-, Friherre- och Adels-bref m. m., på sätt denna Författning i hvarje fall före»
skrifver, ansvare, vid Kongl. Maj:ts Kansli-Expeditioner och Hof-expedilionen, de tjenstemän,
åt hvilka uppbörden och redovisningen af lösen för utgående expeditioner är uppdragen,
samt, vid Kongl, Majlis och Rikets Kollegier, Konsistoricrne, öfrige Verk och inrättningar,
den Tjensteman, af hvilken dessa handlingar kontrasigneras.
6:o Kyrkoherden i församlingen, eller den, hans tjenst förestår, ansvare derför,
att stämpladt papper till föreskrifvet belopp nyttjas till de fullmakter och andra antagnings-bevis,
som genom protokolls-utdrag eller pä annat sätt till kvrkobeljeningeu utlärdas,
innan de tillträda sysslorna.
7:o De, som erhålla Doktors-graden inom Theologiska, Juridiska och Medicinska
Fakullelerne, eller lill Philosophie Magistrar promoveras, äro skyldige, att de deröfver utfärdade
diplomerne, behörigen karterade, utlösa, hvaröfver de personer, hvilka sådane
vid Akademierne utfärda, hälla hand, vid laga påföljd.
b:o Ordförande i Magistrat ansvare, att Borgare- och Mästare-bref, behörigen
karterade, uttagas. För karlering af Gesäll-bref ansvare den expedilionshafvande, som
brefvet utfärdar.
9:o Ordförande i städernas Handels-, Fabriks- och Handtverks-föreningar åligger
ali, vid laga ansvar, noga tillse, det föreskriften om ingifne handlingars kartering eflerjefves.
10:o Vederbörande, som med kontrasignation eller utgifvande af sådane med
Kongl. Maj:t och Kronan afslutade Kontrakter, som med stämpladt papper böra förses,
haft befattning, tillse, vid ansvar, att kontraktet, sedan det fullgjordt blifvit och den kontraherade
summan betald, affordras kontrahenten, att biläggas räkenskaperne, på det att
vid revision utrönas må, huruvida Författningens föreskrift iakttagen blifvit; börande för
öfrigt någon betalning icke, till större eller mindre belopp, till kontrahenten verkställas,
innan kontraktet, om del ej finnes å erforderlig karta skrifvet, blifvit med behörig fyllnads-karta
belagdt.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 156. 399
ll:o Tullbetjeningen. som vid fartygs visiterande och expedierande har befattning,
bör pii det nogaste tillse, alt hvad om kartering af Skepps- och Lasthandlingar
förordnad!, är, varder behörigen iakttaget, lill hvilken ända den eger att, då omständigheterna
sådant kräfva, fordra borgen för skepps-dokumenternas behöriga kartering.
12:o Alla Arrende- och hyres-kontrakter å landet skola, vid den i 14 §:s 1 mom.
stadgade påföljd, vid hvarje mautais-skrifning uppvisas, och, derest de då befinnas icke
vara skrifne på eller belagde med så hög karta-sigillata, Författningen utsätter, med behörig
fyllnads-karta förses, hvarå Mantals- eller Häradsskrifvare!! eger tillsyn, dock med
det undantag, i fråga om Kontrakter, som i 8 § omnärnnes.
13:o De exemplar af Hyres-kontrakter i städerna, som husegare innehafva, skrifvas
på eller beläggas med stämpladt papper i förhållande till den betingade hyrans belopp,
vid den i 14 § 1 mom. utstakade påföljd; och vare husegaren skyldig kontraktet
vid hvarje mantals-skrifning uppvisa.
§ 12.
Allmän tillsyn å Författningens efter lefnad.
l:o Fiskaler, Krono-åklagare och karta-sigillata-ombudsmän skola vaka öfver denna
Författnings efterlefnad, och öfverträdelser deraf lagligen åtala.
2:o Dervid ega de att njuta Kongl. Maj:ts Nådiga hägn och beskydd till godo,
samt skyndsam och kraftig handräckning hos Domare och öfrige Einbetsmän.
3:o Finnas desse betjente ej härutinnan fullgöra sina pligter, läte Justitie-kanslers-embetet
med dem efter lag och omständigheter förfara.
4:o Tid, alt emot Domare eller Expedilionshafvande anställa åtal för underlåten
eller felaktig kartering i de fall, Kongl. Girkulär-brefvet al den 11 Februari 1847 omförmäler,
skall i hvarje fall beräknas lill två år från den dag, då reuoveradt protokoll
till Hofrätten inkommit.
5:o Då vederbörande Prestman, på sätt vidare föreskrifves, allemnat förteckning
å de inom pastoratet under förflutna året förefallne lysningar till äktenskaps ingående,
vare han frän åtal för einbets-förseelser härutinnan fri, såvida detsamma ej anställes
inom två år från den dag, då förteckning till Kammar-rätten inkommit; och böra alltid
de anmärkningar, sorn rörande lysnings-sedlars karterande emot Prestman göras, honom
till förklaring kommuniceras genom vederbörande Konsistorium, som eger att densamma
med eget utlåtande i ämnet beledsaga.
§ 13.
Domstol i mål, rörande stämplade pappers-afgiflen.
l:o Öfverträdelse af denna författning pröfvas och afdömes i den Rätt eller det
Embetsverk, der försnillningen elier förseelsen gjord eller upptäckt är; men eger Verket
eller Embetsmannen ingen domsrätt, förvises målet till Härads- eller Rådslufvu-rätt.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Konsistorierne äro äfven behörige att döma öfver
de lörbrvtelser, som emot denna Författning hos dem förekomma.
2:o Felar den. som sjelf Domare är, i hvad honom uti sådan egenskap åligger,
hörer målet lill den Öfver-domstol, under hvilken lian lyder.
400 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o '156.
3:o Vill någon tilltala Karta-sigillata-försäljningsmän för af dem begångue fel i
och lör denna befattning, anmäle sådant tillika hos den myndighet, som Försäljningsmannen
förordnat.
§ 14.
Ansvar för öfverträdelse af denna Förfällning.
l:o Nid de tillfällen, då Embetsman eller enskilde personer ega ratt att till Embetsverk,
Domare eller Embetsman insända förseglade handlingar, som med stämpladt
papper böra vara försedda, åligger det insändaren att, på säll 11 § 3 mom. stadgar, sådant
fullgöra vid ansvar af böter, motsvarande tjugufem procent af det felande eller undanhållna
karle-beloppet, dock ej under 5 R:dr, samt skyldighet alt ersätta hvad som
brister i karteringen.
2:o Domare, Embets- och Tjenstemän i Kollegier eller andre verk, Landtmätare,
Notarii Publici, likasom hvar och en annan, hvilken vid handlingars emottagande och utfärdande
i och för tjenstebefattning, antingen underlåter att tillse, det de ingifne handlingarne
äro rikligt karterade, eller att de för öfrigt derom gifne föreskrifter äro iaktlagne,
eller utlemna:- sådane handlingar okarterade, sorn karteras böra, eller deni med för
ringa karta förser, eller ock eftersätter den honom, genom denna Författning, i allmänhet
eller isynnerhet uppdragna tillsyn, vare för hvarje gång han, i följd af åtal, blifvit
till förbrytelsen förvunnen, förfallen lill böter, motsvarande femtio procent af det undanhållna
karte-beloppet, dock ej under 10 R:dr, och ersätte dessutom den Kongl. Maj:t och
Kronan tillskyndade förlust.
3:o Vederbörande Presterskap åligger del äfven, vid ansvar af ersätlnings-skyldighet
samt böter lill ett belopp af 10 R:dr, att tillse, det stämplade pappers-beloppet svarar
emot samtliga lysnings-sedlarnes fastställda karterings-belopp.
4:o Allt underslef med stämpladt papper eller vid stämpling deraf, uppbärande af
högre betalning, än utsatt är, förfalskning eller annan grof förbrytelse åtalas vid laga
Domstol och straffas efter allmän lag.
5:o Underlåter utgifvare af tidningar eller af sådana periodiska skrifter och brochurer,
som på ofvannämnde sätt få åtnjuta portofrihet, eller boktryckare, hvad om slämplingen
stadgadt är, ersatte Kongl. Maj:t och Kronan den härigenom uppkomna förlust,
och bote dessutom Tjugufem procent af den undansnillade stämpel-afgiflen, dock ej under
Sjuttiofem Riksdaler. Kan ej skiljas, hvilken dertill vållande varit, dele då ansvaret.
6:o Rokbandlare eller annan enskild utdelare af tidning, brochur eller periodisk
skrift, som, enligt 10 §, bordt vara stämplad, men likväl blifvit undandragen denna beskattning,
vare förfallen, hvarje gång han om en sådan förbrytelse öfverbevises, till böter,
svarande emot Tjugufem procent af den undansnillade slämpel-afgiften, dock ej under
20 R:dr. Varder Postförvaltare förvunnen till dylik öfverträdelse af Författningen,
böle dubbelt. Utom dessa böter, åligger det tillika förbrytaren, eller, om de äro flere,
dem gemensamt, att, en för alla och alla för en, ersätta Kongl. Maj:t och Kronan det
undansnillade afgifts-beloppet.
7:o Agent för utländskt försäkrings-bolag vare ansvarig för behörig kartering af
försäkrings-handling, som af honom ullemnas. Reträdes han med underlåtenhet i detta
hänseende, skall han böla Tjugufem procent af den undansnillade afgiften, dock ej under
Femtio R:dr R:mt, samt ersätta Kongl. Majlis och Kronans förlust.
8:o
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136. 401
8.0 Underslef, förfalskning och annan grof förbrytelse i afseende pl stämpling af
tidningar iitalas och straffas enligt ofvanstående 4:de moment.
§15.
Om fördelning af böter och om åklagares rätt till desamma.
Den, som åtalar underslef mot eller öfverträdelse af denna Författning, erhåller, då
åtalet rörer af vederbörande Presterskap uraktlåten tillsyn å karteringen af lysniugs-sedlar,
två tredjedelar och, i alla andra fall, hälften af bötes-belopp; hvarförutan honom alltid
tillkommer hälften af den undansnillade eller för ringa erlagda karte-sigillate- eller stämpel-afgiften.
Återstoden af denna afgift, äfvensom af böterne, tillfaller Kongl. Maj:t och
Kronan.
§ 16.
Anskaffning och försändning af stärnpladt papper.
l:o Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor skall alltid hafva i beredskap tillräckligt
stärnpladt papper af alla de särskilda slag och värden, hvilka efter denna Författning
erfordras, på det att försändningen deraf må genast kunna expedieras på reqvisilioner
af försäljningsmännen och kontoren. Äfvensom Kollegier, Konsistorier, Embets-verk och
Embetsman erhålla i föreskrifven ordning, efter reqvisition hos Stals-kontoret i Stockholm,
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i landsorterne, det för utöfningen af deras
embeten erforderliga stämplade papper, hvarvid likväl dylika reqvisitioner icke, hvarken
i afseende å valörer eller qvantiteter, må utsträckas utöfver hvad som erfordras för
sådana handlingar, hvilka till reqvirerande Embets-verken eller Embets-männen ingifvas
eller af dem utfärdas; skolande vederbörande Embels-myndigheter, då reqvisitioner af deras
tjenstemän afgifvas, bestyrka, huruvida hvad som reqvireras, efter nämnde grunder,
kan anses erforderligt; och på det stärnpladt papper till erforderlig myckenhet ej må saknas
i landsorterne, skola, uppå Lands-konlorens anmälan, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
så tidigt hos Stats-kontoret reqvirera ytterligare förråd deraf, att tjenligt tillfälle
till papperets afsändande, helst sjöledes, må kunna begagnas, vid äfventyr, att den högre
kostnad, som genom en uteblifven tidig reqvisition åsladkommes, Kronan ersätta; men,
om icke desto mindre någon gång, af oförutsedda orsaker, en större ålgång af stämpladl
papper af en eller annan valör skulle inträffa, och behof deraf så hastigt uppstå,
alt sjölägenhet ej hinner afbidas, så må, när Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sådant
begära, afsändning med kronoskjuts verkställas genom Stats-kontorets försorg, hvilket
dervid författar två reversaler, hvaruti stämplade pappers-sorlerna specificeras. Af dessa
reversaler förblifver det ena i Landt-ränteriet, lill verifikation af årsräkningen, men det
andra, qvilteradt och i Lands-konloret annoteradt, insändes till Stats-kontoret, för att
tillställas Karte-sigillate-kassören.
I landsorterne och i hvarje Läns ränteri kommer stärnpladt papper, under lika
tillsyn och kontroll, som för Kronans uppbörd i allmänhet föreskrifves, Samt under vård
emot all skada, alt hållas i beredskap och lill den ändan af Stats-kontoret dilsändas; börande,
i afseende på vården af nämnde, stämplade papper, iakttagas hvad 5:te punkten, i
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 51
402 Expeditions-Utskollets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 136.
den af Stats-konloret, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, utfärdade Kungörelse af den
14 Mars 1832 stadgar.
Den, sorn vill låta nied karta-sigillata-slämpel förse egna vexel-blanketter, anmäle
sig derom skriftligen hos Stats-kontoret, med bifogande af uppgift om antalet och
valören af samma blanketter, hvarefter Slels-kontoret, genom remiss till Karte—sigillateförsäljuings-koutoret
i Stockholm, meddelar föreskrift, att sedan blanketterna derstädes
blifvit annoterade och förteckning å dem upprättad samt beloppet af valörerna är vordet
hos Karte-sigillate-försäljningsmannen deponeradt, denne eger alt blankelterne, åtföljde af
förteckningen, till Rikets Ständers Bank aflemna, för att derstädes i vanlig ordning stämplas;
börande, sedan stämplingen med möjligaste skyndsamhet blifvit besörjd, blanketterna
återställas till Karte-sigillale-försäljnings-kontoret, för att till egaren utlemnas.
2:o Stämpling af tidningar verkställes, i Stockholm uti Rikets Ständers Riksgäldskontor,
i hvilket afseende det för tidningarne bestämda papper skall, jemte attest öfver
stämpel-afgiftens insättning i Banken för Riksgälds-kontorels räkning, dit aflemnas; egande
Redaktörerne, att, i den mån papperet hinner stämplas, men sednast efter fjorton dagar,
detsamma återfå. På enahanda sätt förhålies med stämpling af i Stockholm utkommande
periodiska skrifter och brochyrer, för hvilka, i den ordning 10 § 3 mom. bestämmer,
porto-frihet blifvit särskildt sökt och beviljad.
När tidningar eller periodiska skrifter och brochyrer, för hvilka åstundas portofrihet,
utgifvas i landsorterne i de städer, der Läne-residenser äro, inlemnas papperet
lill Lands-kontoret, under hvars inseende och ansvar stämplingen verkställes, hvarför
kontoret, såsom ersättning för besvär, tryckbållar, färg och arbetslön lill stämplare, godtgör
sig af influtne medel ett arfvode af 50 öre för hvarje ris papper. Der åter Landshöfdinge-residenser
icke äro, besörjes stämplingen af Magistraterne, emot enahanda arfvode;
men i begge fallen bör stämpel-afgiften i Landt-ränleriet nedsättas och, innan
stämplingen får företagas, qvitteradt reversal till vederbörande aflemnas.
Begär Boktryckare eller Redaktör, att en redan tryckt tidning, annan periodisk
skrift eller brochyr må med stämpel förses, sker sådant i ofvanskrifne ordning.
§ 17.
Försäljning af stämpladi papper.
l:o Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsman erhålla, mot redovisningsskyldighet
och borgen, lika med hvar och en annan, som på kredit emoltager slämpladt
papper, samt med rättighet till provision, på sätt i 18 § stadgas, det för utöfningen af
deras embete erforderliga stämplade papper.
I Stockholm eger Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor att bestämma behofvel
af och förordna om ett eller flere Karle-sigillate-försäljnings-kontor, hvilka alla söcknedagar
böra vara öppna från klockan Nio förmiddagen till klockan Ett eftermiddagen och
vidare från klockan Fyra till klockan Sex eftermiddagen.
I alla öfriga städer antaga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nödige försäljningsmän
med enahanda förbindelse.
Å landel förordna jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erforderligt antal försäljningsmän,
hvilke ovilkorligen böra vid de ting, der sådant ej, enligt särskildt åtagande,
ombesörjes af Domaren, allmänheten stämpladt papper tillhandahålla; åliggande det derförutan,
hädanefter som hittills, Härads-skrifvare eller den manlals-skrifningen förrättar, alt
vid nyssnämnde tillfälle, under samma rcdovisnings-skyldighet och med enahanda rättig
-
Exp edition s- Lits k o (tels förslag till underd .^Skrifvelse N:o i 56. 403
heter, som andre Karte-sigillate-försäljningsmän, vara försedd med stämpladt papper till
erforderligt belopp.
2:o Hvar och en, som på kredit emottager stämpladt papper, bör för det sålunda
undfångna karte-beloppet ställa behörigen pröfvad och godkänd borgen af en eller flere,
såsom för egen skuld, af hvilken borgens-skrift bestyrkt afskrift till Slats-kontoret insändes.
På reqvisition hos Lauds-konloret skola försälj ningsmän nen genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg, kostnadsfritt och skyndsamt erhålla sig tillsändt erforderligt
stämpladt papper, för hvilket dem åligger att i Riinteriet insätta eller lill Kronofogden i
orten afleverera den inflytande betalningen, månadtiigen eller qvartaliter, allt efter försäljningens
större eller mindre belopp; och må under året mera stämpladt papper dem
icke tilldelas, än som jemnt svarar emot beloppet af de efter hand levererade försäljn
ings-medlen.
Den 3L December hvarje år bör allt osåldt stämpladt papper hos desse försälj -  ningsmän inventeras; Kongl. Majlis Befallningshafvande likväl obetaget att, när som helst,
af förekommande skäl och omständigheter, inventering anställa och redovisning affordra,
hvarvid tillses, att behållningen, sammanlagd af osålda kartor och kontanta medel, icke
öfverstiger summan af försäljningsmannens uppbörds-borgen.
Till verkställande af inventering kunna, genom af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
skriftligen meddeladt förordnande, som vid invenlerings-tilifället uppvises och derefter räkenskaperne
bilägges, en eller tvänne i orten boende män utses, hvilka då skola uppräkna
och bestyrka huru mycket papper är i behåll; inventarie-instrumentel bör, såsom verifikation,
bifogas försäljningsmannens årsräkning, hvilken, jemte qvitlenserne å gjorda
penninge-levereringar, insändes till Lands-kontoret den 15 derpåföljande Januari, vid vite
af 25 öre för hvarje överskjutande dag. Till denna lid bör äfven all återstod för försålde
kartor ofelbart vara i Ränteriel eller hos Kronofogden i orten levererad, vid äfventyr
för uraktlåtenhet deraf, att försäljnings-maunen anses såsom hade han försålt allt det
stämplade papper, han emottagit; i följd hvaraf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låter
genast lagligen indrifva det häremot svarande penninge-belopp, med laga ränta, och förordnar
i stället annan försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse bör det vid inventeringen befunna karte-beloppet balanceras
till upptagande i näst afgifvande räkning.
3:o Hvar och en, som är skyldig alt hålla allmänheten tillhanda kartor, bör tillställas
ett exemplar af denna författning, till egen och andras efterrättelse; och då en
köpare fordrar upplysning om det karte-belopp, som erfordras för en viss handling, skall
den, som kartan försäljer, åligga att en sådan upplysning meddela, utan att derför ega
att någon särskild vedergällning fordra eller emottaga.
§ 18.
För sä Ijn ing s-pr o v isi o n.
l:o Vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpladt papper, vare
sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen af innehafvande embete eller
tjenst, ege den redovisande att, såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto
m. m. beräkna sig till godo, i Stockholm, fyra och, i landsorterne, fem procent af
det försålda eller använda karte-beloppet.
404 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
2:o Hädanefter, såsom hittills, erlägges för stämplade vexel-blarikelter icke någon
betalning utöfver stämpel-beloppet; men för ostämplade vexel-blanketter, hvilka af allmänheten
begäras och erhållas, skall erläggas lika belopp, som i 19 § för makuleradt stämpladt
papper bestämmes, eller 3 öre.
§ 19-
Utbyte uf makuleradt stiimpladl papper.
l:o Utbyte af makuleradt stämpladl papper tillätes, när det är synbart, att missskrifning
eller annan orsak vållat kartans obrukbarhet, samt det blad, hvarå stämpeln är
salt, finnes ostympadt; härvid skall likväl för papperet betalas tre öre.
Samma stadgande gälle äfven rörande kartor, hvarmed skuldsedlar vid inteckningar,
lil! Iåns erhållande ur Banken eller publika kassor, varit belagda, då med vederbörandes
betyg styrkes, alt ansökningarne derom blifvit afslagne.
2:o Påtecknade beläggnings-kartor och underskrifna expeditioner må dock icke
till utbyte emottagas, innan orsaken lill deras obrukbarhel blifvit behörigen styrkt, och
intygadt är, alt lösen för dem icke erhållits, samt att de icke varit för ändamålet begagnade;
äfvenså må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter det makulerade kartor i
Lands-kontoret undergått granskning, förordna ej mindre om det utbyte af dylikt stämpladt
papper, som författningsenligt finnes böra ega rum, än ock om detsammas afförande
i räkenskaperne, vid hvilka de makulerade karlorne skola biläggas, för alt åtfölja till
Kammar-rätten; börande emellertid karlorne i försäljnings-männens räkningar under
stämplade pappers-behällningen upptagas; hvarjemte det makulerade stämplade papper, som
af redogörare och försäljningsmän ‘inom hufvudsladen emottages, skall i Stats-kontoret
granskas och jemte den general-räkning, som af Stats-konloret upprättas, till Kammarrätten
öfverlemnas; och böra dessförinnan de makulerade karlorne vara af vederbörande
myndigheter märkte, på det de icke må kunna till inlösen åter företes, för hvilket ändamål
en stämpel med ordet “maku!erad“ i upphöjda bokstäfver skall uti hvarje län anskaffas
och i trycksvärta å hvarje karte-stämpel så anbringas af Lands-kontoret, ali samma
märke icke kan borttagas, utan att kartan derigenom blifver tili vidare utbyte enligt
stadgade grunder oanvändbar.
§ 20.
Uppbörd och redovisning af Karte-sigUlate-medlen.
l:o Lands-kontoren i Riket skall det åligga alt bålla en noga och uppmärksam
tillsyn öfver hvad i 17 §, angående kartors försäljning, stadgadt är, samt till den ändan
föra ordentlig anteckningsbok, ej mindre öfver in- och utleverering af stämpladt papper i
Landt-ränterierne, än med Räntmästare och hvarje försäljningsman inom länet, öfver
hvad han utfått och betalt, samt emottaga och i Ränteriet förvara borgens-skrifter af dem,
som lill försäljning emottaga stämpladt papper; och skall Lands-kamereraren ansvara för
den förlust, Kongl. Maj:t och Kronan tillskyndas kan, derest han, antingen vid vederbörandes
underlåtenhet alt penningarne i råttan tid leverera, ej genast hos Kongl. Maj:ls
Befallningshafvande skriftligen sökt handräckning lill deras utbekommande, eller försummar
att om inventeringarnes förrättande och redogörelsernes infordrande i rättan tid dra
-
Expeditions-Utskotlels Förs luff till underd, Skidfvetse N:o '136. 405
ga försorg, eller oek till Karte-sigillale-försäljningsman utlemnat oell förtrott mera slämpladt
papper från Landt-ränleriets förråd, än sorn svarar mot dennes uppbördsborgen.
Stals-konloret åligger att iakttaga oell bevaka kronans rätt i afseende å del stämplade
papper, sorn till försäljningsman oell redogörare i Stockholm utlemnas.
2:o I afseende på lysnings-sedlar iakttages: att alla lysnings-sedlar till äktenskap,
jemte de, såsom bevis, dervid aflemnade debet-sedlar eller bestyrkte afskrifler deraf,
böra af vederbörande Kyrkoherdar oell Presterskap noga förvaras, och karte-beloppet
sammanslås i en eller Dera kartor, utgörande samfällda summan af alla särskilda lysningssedlarne,
på hvilka, i sådant fall, hvars och ens belopp antecknas; att de sammanslagne
bartome eller lysnings-sedlarne, i fäll de äro skrifna på karta, samt debet-sedlarne ingifvas
innan Januari månads slut det påföljande året, i Slockholm till Konsislorierne, men
i de öfriga släderne och på landet lill Kontrakts-prostarne; att derjemte dessa handlingar
böra vara åtföljde af en in duplo upprättad och af pastor eller den, hans tjenst förrättar,
underskrifven förteckning, utvisande ej allenast alla under det förQutna året inom
församlingen förefallna äktenskaps-lysniugar, utan ock tydligen den bevillning, brudgummen
under det förflutna året eller 2:dra artikeln erlagt; att vidare de till Konsislorierne
eller Kontrakts-prostarne inlemnade förleckningarne böra af dem med de åtföljande debet-sedlarne
noga jemlöras och med underskrift besannas, hvarefter det ena exemplaret
af förteckningen, jemte debet-sedlarne, återställes Pastor, för att förvaras, men det audra
insändes, jemte 2:ne af Konsistorium eller Kontrakts-prostarne uppiättade förteckningar, i
Stockholm till Kongl. Maj:ls och Rikets Kammar-rätt inom Mars månads slut, och i landsorterne
till Lands-konloren före påföljande Maj månads utgång, vid vite af 5 Riksdaler
för den, sådant försummar, och emot recepisse å duplett-förteckningen, som genast ålerstälies;
och att ytterligare Lands-kontoren författa ett sammandrag öfver sistnämnde förteckningar,
med utförande af karte-beloppens summa för hvarje kontrakt, samt med bifogande
af alla från Prosterierne inkomne förteckningar; och skola dessa handlingar med
Lands-boks-räkenskaperne insändas samt lill Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätts
granskning öfverlemnas.
3:o För hvarje halft år skola Lands-konloren, inom Juli månad af det löpande
och Januari månad af det påföljande året, till Stats-konloret insända förslag öfver uppbörd
och försäljning af stämpladt papper i hvarje län.
Inom den 31 Januari årligen skall Landl-ränteriels räkning öfver karte-sigillateuppbörden
för det nästförflutna året vara till Lands-konloret inlemnad, åtföljd af alla till
debet- och kredit-posterne hörande verifikationer, vid vite af 25 öre för hvarje öfverskjutande
dag; och bör Lands-kontorets General-räkning för det föregående året, jemte Landtränteri-
och försäljnings-räkningarne, samtidigt med Ränteri-räkningen, direkte till Kammar-rätten
insändas vid 25 öre böter för hvarje dag, sorn derutöfver, under en månads
tid, med nämnde insändande fördröjes; åliggande det vederbörande att å ifrågavarande
räkningars afgifvande inom nu stadgade tid hålla noga tillsyn, samt, i sådant afseende,
der så påfordras, särskilda vitén utsätta; hvaremot, då hvad här anbefalles blifvit fullgjordt
samt Kongl. Maj:ts och Kronans rätt såmedelst bevakad, Lands-kontoren och Landtränimästarne
ega att hvardera undfå två procent af hvad inom året i Kronans kassa uti
stämpladt-pappers-afgilt influtit samt Kongl. Maj:t och Kronan tillkommer. Karte-sigillateförsäljningsmännens
och redogörarnes i hufvudstaden, äfvensom Karte-sigillate-kassörens
redogörelser skola, försäljnings-männens och redogörarnes inom den 31 Januari och Karte-sigillate-kassörens
inom påföljande Februari månads utgång, vid den påföljd, som för
Landt-ränteriets redogörelse är stadgad, öfverlemnas till Stats-konloret, som, efter emottagande!
deraf, låter öfver dem upprätta särskild General-räkning, hvilken sedermera,
40(5 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 157.
tillika med samma redogörelser, vid förutnämnde lid jemväl bör till Kammar-rätten öfverlemnas.
4:o Stämplade-pappers-förrådet skall, lika med den öfriga ränteri-uppbörden, inventeras
de sista dagarne i Juni och December månader, samt instrumenten deröfver åtfölja
de halfårs-förslag, som, enligt nästföregående 3:dje punkt, böra till Stats-kontoret
insändas.
5:o Allmänna tillsynen öfver karte-sigillate-medlens indrifvande oell redovisande i
behörig ordning åligger, i Stockholm Slals-kontoret, och i Landsorterna, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, hvilka myndigheter i sådant afseende böra genom vitens föreläggande
eller andra lämpliga åtgärders vidtagande tillhålla försumlige redogörare eller tjenstemän
att sina skyldigheter fullgöra; egande den, som med Kongl. Majlis Befallningshafnandes
beslut i dylika ärenden icke nöjes, att deruti hos Kammar-rätten i vanlig ordning
söka ändring. Sådana mål åter, som angå brist hos redogörare eller försäljningsman
å honom anförtrodt slämpladt papper, böra handläggas på säll oell i den ordning,
som uti 11 § af Kongl. Instruktionen för Kammar-rätten den 15 Oktober 1831 dr för
balansmål stadgad.
(5:o Inflytande medel för tidningars, andra periodiska skrifters och brochyrers
stämpling levereras till Rikets Ständers Riksgälds-kontor, dit redogörelsen i behörig ordning
insändes.
%:o 13*.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1857.
Presle-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Förordnande för Häradshöfdingen C. Wester att vara Rikets Ständers
Juslitie-ombudsmans Suppleant.
S. A. K.
Vi efterskrifue Sveriges Rikes Ständer etc. etc. etc., som härstädes å Lagtima
Riksdag äro församlade, gore veterlig!: att, sedan, vid anstäldt val i öfverensstämmelse
med 98 § Regerings-formen och 63 § Riksdags-ordningen, Väre Elektorer utsett Härads
-
Eacp edit/o n s- (Jts k o t tels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 138. 407
höfdingen i Listers domsaga Carl Wester att, i deti ordning berörde grundlags-paragrafer
stadga, Vår Justitie-ombudsman efterträda; så vilje Vi, i kraft häraf, hafva förordnat
honom, Carl Wester, att i sådant fall inträda i utöfningen af Justilie-ombudsmans-embelet;
och har han under tiden att ställa sig till efterrättelse hvad deri för Justilie-ombudsmannen
den 1 Mars 1830 utfärdade Instruktion i 25 § stadgar och förmår. Till yttermera visso
håfve Vi delta underskrifva och med Våra insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den
24 Oktober 1857.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1887.
Preste-slåndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af Rikets
Ständers Justilie-oinbudsmans Suppleant.
S. A. K.
Vid anstäldt val till Rikets Ständers Juslitie-ombudsmans Suppleant efter Häradshöfdingen,
Assessoren G. Lagerstråle, som i Justilie-ombudsmans-embetel blifvit insatt,
har Häradshöfdingen i Listers domsaga Carl Wester blifvit härtill utsedd, hvilket Rikets
Ständer få härmedelst i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 24 Oktober 1857.
408 Expedition s -Utskottet s Förslag till under d. Skrifvelse N:o 139.
\:o ISO.
Upplåsl och godkändi hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 18S7.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning i
Kronans lösningspris för inom Riket tillverkad salpeter, till likhet nied
priset å utländsk vara.
(Stats-LJtsk:ts Utl:de N:o 123.)
S. A. K.
Då, under behandling af en vid innevarande riksdag förekommen fråga rörande
salpeter-näringen, Rikets Ständer erfarit, alt bland den del af den jordbrukande befolkningen,
sorn idkar denna näring, allmänt gjort sig gällande den föreställning, att varan icke
i någon händelse kan af Staten betalas högre än lill det fastställda inlösnings-priset, hafva
Rikets Ständer ansett lämpligt, att någon åtgärd koninie att vidtagas, hvarigenom denna
oriktiga uppfattning blefve undanröjd; och få Rikets Ständer, i sådant afseende, underdånigst
anhålla, att E. K. M:l täcktes uti Nådig Kungörelse till vederbörandes kännedom
låta meddela, att om priset för utländsk salpeter öfversliger det gällande inlösnings-priset,
i sådant fall äfven inhemsk salpeter med motsvarande förhöjning i priset af Kronan
inköpes, i den mån denna vara för Statens behof erfordras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Oktober 1857.
N:o 140
Expeditions-1] Isko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 440
409
$:<> 140.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 21 Okt. 18K7.
Preste-slåndet deri 24 — —
Borgare-slåndet den 24 — —
Bonde-slåndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om kostnads-ersättning
lill militäre, civile och ccklesiastike tjenstemän för en del resor
i tjenste-ärenden.
(Stats- samt Allmän. Besvärs- o. Ekon.-Utskis. Uti:de N:o 18.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att skjuts-ersättning enligt rese-reglementet
måtte indelta arméens Ofver- och Under-befäl samt civil-stat tilldelas för sådana resor
i tjenste-ärenden, som icke orsakats af föreskrifven tillsyn å de underlydande, nemligen
vid följande tillfällen: de syner och ekonomiska besigtuingar, som anbefallas uti E. K.
Mits förnyade Nådiga militie-boställs-ordning af den 23 Januari 1836; soldat-torp-sjner;
landtmäteri-förrätlningar; skogs- och jord-ransakningar; rättegångar om jord, tillhörande
boställen eller soldat-torp; samt alla andra sammankomster, dit ombud, efter reqvisition
af Embetsmyndigheter eller eljest, för bevakande af regementets rätt och fördel varder
beordradt, hvilka nu uppräknade förrättningar skulle utgöra omkring hälften af de befattningar,
hvarigenom befälets resor påkallas; — vid öfvervägande hvaraf Rikets Ständer
visserligen funnit det vara ganska betungande för indelta arméens befäl alt af egna
medel nödgas bestrida utgifterna för resor icke allenast i och för den egentliga tjenstgöringen,
utan ock för förrättningar, hvilka icke stå i omedelbart sammanhang dermed
eller äro deraf föranledda; men då dera embels- och tjenstemanna-klasser likaväl som
den indelta arméens befäl hafva sig ålagd t, alt utan ersättning företaga resor i tjensteärenden,
och billigheten fordrar att deras måhända icke mindre grundade anspråk ej lemnäs
utan afseende, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t läcktes, efter
ärendets behöriga utredning, lill Rikets Ständer, vid deras nästa sammankomst, göra
Bih. lill R. St. Fröt. 1856 & 1857. 40 Sami. 4 Afd. 52
410 Eiepeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 144.
Nådig framställning, dels om och i hvilka fall ersättning må tillerkännas militäre, civile
oell ecklesiastike tjenstemän för resor vid förrättningar inom deras tjensle-distrikter, dels
ock om de kontroll-föreskrifter, som i berörda hänseenden kunna finnas erforderliga.
Rikets Ständer framhärda ele.
Slockholm den 24 Oktober 1857.
%io 141.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1857.
Preste-ståndet den 24 —- —
Rorgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, angående förtydligande af
Rong!. Kungörelsen den 41 Augusti 1854, i fråga om ersättning lill
Nämndemän och Fjerdingsman för extra förrättningar.
(Stats- samt Allin. Besvärs- o. Ekon.-Utsk:s Uti. N:o 27.)
S. A. K.
Enär de uti Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854 meddelade föreskrifter derom,
att Nämndemän, vid sådana boställs- och torp-syner samt andra extra förrättningar,
för hvilka de dittills icke varit till någon ersättning berättigade, ega tillgodonjuta skjutsersättning
enligt gällande rese-regiemente för den i och för förrättningen tiliryggalagda
väglängd, sorn öfverskjöte en half mil, från Nämndemannens hemvist räknadt, äfvensom
att de i allmänhet för dem åliggande syner och öfriga extra förrättningar finge beräkna
dagtraktamente efter rese-reglementet, skola orsakat villrådighet vid tillämpningen, i det
att de sålunda omförmälda “andra extra förrättningar" icke blifvit närmare uppgifna,
hvaraf ock skall inträffat, att Nämndemän för biträde vid urtima ting, indrifvande af
Krono-utskylder och hemmans-räntor samt värderingar icke erhållit någon ersättning,
ehuru nyssberörda förrättningar, lika med boställs- och torp-syner, icke lämpligen kunde
hänföras till annan benämning än “extra", Ilar, med anledning häraf, hos Rikets Stan
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o i42.
411
der blifvit föreslaget, det mätte ifrågavarande Kongl. Kungörelse erhålla sådant förtydligande,
att med orden “andra extra förrättningar'1 skall förstås all annan, utom ordinarie
ting och väg-svner, redan förekommande eller möjligen framdeles blifvande förrättning,
der Nämndemäns eller Fjerdingsmans ijenste-biträde äskas.
Och som det synes vara med billighet öfverensstämmande, att Nämndemän och
Fjerdingsman undfå rese- och traktaments-ersätlning för deras inställelse vid dem åliggande
extra förrättningar, men Rikets Ständer icke äro i tillfälle att med erforderlig
noggrannhet antyda alla de förrättningar, hvilka äro till extra hänförliga, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, att E. K. M:t täcktes, efter ärendets behöriga utredning,
till Rikets näst sammanträdande Ständer göra nådig framställning om och i hvilka fäll
rese- och traktaments-ersättning må tillerkännas Nämndemän och Fjerdingsman för extra
förrättningar i Kronans ärenden.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Oktober 1857.
t\:o 14».
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1857.
Presle-ståndet den 24 —■ —
Borgare-ståndet den 84 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning aj Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition, angående ■understöd af allmänna medel för uppehållande
af gästgif veri vid Malmagens by i Jemtlands län.
(Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekou.-Utsk:s Uti:de N:o 28.)
S. A. K.
Sedan den under sednare liden påbörjade väg-auläggning från Långå by i Hede
tingslag af Herjeådalen till riks-gränsen mot Norrige, i sträckning åt staden Rörås, numera
blifvit fulländad, har E. K. M:ts Befallningshafvande i Jemtlands län, under förmälan,
hurusom nyttan af denna kommunikations-linie i väsentlig mån berodde på vägens
ständiga hållande i godt skick och på anordnandet af ändamålsenliga skjutsniugs-anstalter
412 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 142.
derinvid, men att de åtgärder, hvarpå E. K. M:ts Befallningshafvande, för uppfyllande af
dessa kraf, varit betänkt, hindrades af lokala förhållanden i förening med det mindre
goda ekonomiska tillstånd, hvaruti ortens fåtaliga och i flera hänseenden vanlottade innevånare
sig befunne, hos E. K. M:t i underdånighet hemställt, att som underhållet af ifrågavarande
väg, utgörande i längd 7f mil, hvaraf 3 mil från Funnäsdalens gästgifvaregård till
riksgränsen ginge öfver kala obebodda fjelltrakler, vore särdeles tryckande för Hede
tingslags-boer, E. K. M:t mätte, till lindrande af den tunga, hvilken det utöfver gamla
väghållnings-skvldigheten för 5§ mil tillökta väg-underhållet komme att dem förorsaka, i
nåder tillåta bemälde tingslags-boer alt, intilldess möjligen framdeles inträdande fördelaktigare
förhållanden kunde göra sådant öfverflödigt, eller åtminstone under en tid af
tio år, för färder emellan Funnäsdalen och Norrska gränsen, i likhet med hvad som egde
rum för resor öfver Norrska fjell-rvggen på vägen emellan Östersund och Troudhjem, få
af vägfarande uppbära afgifler enligt ett af E. K. M:ls Befallningshafvande uppgjordl förslag
till taxa; hvarjemte E. K. M:ts Befallningshafvande, i fråga om skjuts-regleringen, i
underdånighet anfört, bland annat, att, före tillkomsten af den nya körvägen emellan
Långå och Norrska gränsen, på samma sträckning voro inrättade två skjuts-stationer
för resandes fortskaffande vintertiden och vid andra årstider, då de färdades ridande, nemligen
i Tännäs kyrkoby och Funnäsdalen, från hvilket sistnämnda ställe till närmaste
skjuts-ombyte i Norrige, Skolgaarden eller Bräcken, afslåndet utgjorde 4-J- mil; alt fråga
hos vederbörande myndighet i Norrige varit utan framgång väckt om icke skjulsningsbeslyret
vid Skolgaarden kunde förflyttas till en närmare Svenska gränsen belägen by;
att, vid undersökning inför Härads-rätten, tingslags-boerne förklarat det vara oundgängligt,
att ett nytt gästgifveri inrättades på vägen emellan Funnäsdalen och Skolgaarden, dertill
lägenhet ansågs kunna beredas vid Malmagens hemman på ett afstånd af 2 mil från
Funnäsdalen och 2-J- mil från Skolgaarden, men att de icke förmådde bekosta ordnandet
och upprätthållandet af detta gästgifveri, samt att behofvet af denna anstalt vitsordades
af Härads-rätten, som jemväl ansåg,en af vederbörande föreslagen ersättning för skjutsningen
från Malmagen samt ett ifrågastäldt. årligt stats-anslag utgöra lämpligaste medlen
för ändamålets ernående; vid hvilka med flera uppgifna förhållanden E. K. M:ts Befallningshafvande
underdånigst anhållit, att för upprätthållandet af ett ständigt gästgifveri i
Malmagen måtte anvisas ett årligt anslag af 200 R:dr banko, att från och med innevarande
år utgå i enahanda ordning, som genom Kongl. Brefvet den 17 Mars 1841 blifvit
stadgadt i fråga om öfriga så kallade gästgifvare-löner i Herjeådalen, äfvensom att skjutslegan
vid gästgifvaregården Malmagen finge beräknas och uppbäras efter 40 sk. banko
för hvarje mil.
Efter del E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegium öfver E. K. M:ts Befallningshafvandes
berörda framställning afgifvit inlordradt underdånigt utlåtande och till densamma
i så väl ena som andra afseende! tillstyrkt nådigt bifall, har E. E. M:t, uti till Rikets
nu församlade Ständer allåten nådig proposition af den 23 Maj delta är behagat tillkännagifva,
ali E. K. M:t tagit detta ärende i öfvervägande och dervid, enär, jemlikt
hvad E. K. M:ts Befallningshafvande upplyst och vitsordat, ifrågavarande nya väg löpte
genom föga bebodda trakter, samt de menigheler, hvilka det ålåge att vägen underhålla,
i allmänhet befunne sig i sådana omständigheter, att de voro i behof af det understöd,
som genom de föreslagna vägafgifternas tillgodonjutande kunde dem beredas, funnit skäligt
i Nåder tillåta, att af dem, som för resor till eller ifrån Norrige begagnade vägen emellan
Funnäsdalen och Skolgaarden, vägafgifter mätte af Hede tingslagsboer uppbäras till de
uti det insända taxe-förslagel upptagna belopp, samt alltså å samma förslag meddelat
nådig fastställelse för tiden till slutet af år 1866; alt, beträffande E. K. Mits Befallningshafvandes
underdåniga hemställan att, för upprätthållande af ett ständigt gästgifveri vid
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse IS:o lå2. 413
Malmagen måtte beviljas ett årligt anslag af 200 R:dr banko, äfvensom att legan förden
derifrån utgående skjuts finge beräknas till 40 sk. samma mynt milen för hvarje häst;
så enär ett skjuts-ombytes-slälle på ifrågavarande öfver fjellen gående 4£ mil långa väg
emellan Funnäsdalens och Skotgaardens skjuts-stationer vore oundgängligen nödigt, samt
ådagalagdt blifvit, alt åboerne å nämnde hemman icke förmådde att, ulan bidrag, gästgifveri-hållningen
och skjutsningen ensam bestrida, men ortens i allmänhet mindre bemedlade
innevånare icke skäligen borde helt och hållet betungas med den härtill ertorderliga
utgift, E. K. M:t funnit sig böra medgifva att, så snart gästgifveri för resandes
fortskaffande och herbergerande blifvit vid Malmagen inrätladt, legan för den derifrån utgående
skjuts dels till Skotgaarden och dels lill Funnäsdalen må uppbäras med fyratio
skillingar banko milen (ör hvarje häst; hvarjemte E. K. M:t uti högstberörda Nådiga proposition
föreslagit Rikets Ständer, att från och med nästkommande år anvisa ett årligt
anslag af två hundra riksdaler banko eller tre hundra riksdaler riksmynt, såsom understöd
för upphällandet af ifrågavarande gästgifveri.
1 betraktande af hvad rörande detta ämne sålunda blifvit i Nåder framstäldt,
hafva Rikets Ständer pröfva!, skäligt att, för uppehållande af ett gästgifveri i Malmagens
by i Jemtlands län, anvisa ett anslag att årligen utgå med tre hundra riksdaler riksmynt,
med vilkor alt detta anslag skall upphöra om och när förändrade omständigheter
göra detsamma umbärlig!.
Hvilket, lill svar å E. K. M:ts Nådiga Froposition, Rikets Ständer få härigenom
f underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer.
Stockholm den 24 Oktober 1857.
414
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 143.
A:o 143.
Uppläst och godkänd! hos Kidd. och Adeln den 21 Okl. 1837.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder till ordnande
af skjulsnings-besväret.
(Allm. Besvärs- o. Ekon.-Ulsk:s Beltde N:o 110.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva, vid innevarande riksdag, förekommit framställningar,
hvilka i likhet med hvad under åtskilliga förulgångna riksmöten, i fråga om skjuts-väsendet,
varit förhållandet, hufvudsakligen egt till syftning, att jordbruket mätte helt och
hållet befrias från skjutsnings-besväret, eller, derest detta icke kunde åvägabringas, lättnad
i samma besvär beredas.
Under den, med anledning häraf, hos Rikets Ständer förehafda utredning af tillkomsten
och beskaffenheten af berörda åliggande, hvilket, efter hvad allmänt torde vara
insedt, uti så väl stats-ekonomiskl som moraliskt hänseende medfört menliga följder, har
blifvit utrönt, alt ifrågavarande besvär redan i äldre tider och allthittills varit föremål
för befogade och allvarsamma klagomål från de skjuts-skyldiges sida, äfvensom att, sedan
skjutslegan vid en och annan tidsperiod samt lill följd af försämrade myntvärden blifvit
förhöjd, åtgärder år 1844 vidtagits för entreprenaders lillvägabringande.
Geuoin dcuua åtgärd har otvifvelaktig! en icke ringa fördel vunnits. Vid några,
om ock ganska få, gästgifveriet der skjutsen af entreprenör utgöres för den stadgade
skjutslegan, utan bidrag af de skjuts-skyldige, har denna reglering uppfyllt det ändamål,
hvartill, efter Rikets Ständers mening, all sådan reglering bör syfta, nemligen de skjutsnings-skyldiges
fullständiga befrielse från detta onus. På öfriga ställen, hvilka utgöra det
öfvervägande flertalet, der bidrag lemnäs af de skjuts-skyldige, äro desse åtminstone befriade
från denna för sedligheten och för landtbrukets ostörda förkofran menliga naturaservitut,
hvilken icke i penningar ens kan uppskattas, och det har blifvit möjligt att till
Exp a d ilio ns- fj Isko Hets härslag lill underd. Skri fralse N:o i 43. 415
ett visst penninge-belopp beräkna den börda, som ännu återstår, ehuruväl den stigande
trafiken år från år bidrager alt föröka denna börda, så länge kostnaden icke af trafiken
sjelf återgäldas.
Hvad särskildt rörer förhållandet med skjulsnings-besväret under året 1855, hafva,
i vederbörlig ordning, Rikets Ständer lillhandakommit upplysningar, bland annat, derom:
att entreprenader blifvit, åvägabragta vid de Hesla gästgilverier i städerna och vid 529
bland rikets 1,387 gästgifvare-gårdar å landet; alt i två städer och vid 3(5 landtgästgifverier,
der skjuls-skyldige iiro befriade från alla bidrag, enär entreprenören åtnöjts med den
ersättning, skjutslega!) lernnar, hvaremot, i öfrige släderne, entreprenörerne till folie större
eller mindre bidrag, stundom af stadsjord, stundom i kontant ersättning; att vid de
laridtgästgifverier, der de skjuts-skyldige bekosta bidrag till entreprenad, utgöras dessa bidrag
på ett eller annat ställe af hö eller spanmål, men i allmänhet af kontanta penningar,
med minst 75 öre och högst 480 R:dr riksmynt på hvarje hemman; att summan af de
bidrag, som af skjuts-skyldige lemnades, uppgick, i städerna, till 117,401 R:dr och på
landet till 391,558 R:dr riksmynt; att, likasom bidragen af de skjuts-skyldige på särskilda
orter och vid särskilda gästgilverier inom samma ort äro sinsemellan ganska olika,
så befinnes äfven den största olikhet ega rum i afseende på den ersättning, en entreprenör
erhåller för hvarje mil, som han med en häst skjutsat, då härvid, förutom skjutslega!),
Ingés i beräkning de bidrag, som af de skjuls-skyldige utgöras; att denna ersättning för
en häst per mil vexlar emellan 72 öre och 4 R:dr 20 öre riksmynt; ali medelvärdet af
en mils skjuts med en bäst utgjorde, för hela riket, ä landet 1,21 och i städerna 1,46
R:dr riksmynt; samt att åtskilliga E. K. M:ts Befallningshafvande uppgifvit alt förnyade
entreprenader sannolikt icke skulle kunna lillvägabringas ulan betydligen förhöjda bidrag
af de skjuts-skyldige.
Rikets Ständer, Sorn tagit förevarande fråga i sorgfälligt öfvervägande, hafva dervid
funnit skäl för biträdande af den åsigt, att jordbruket bör, så snart sig göra låter,
från skjulsnings-besväret fullkomligen befrias. Beträffande lämpligaste utvägen härtill
hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet derå, att, dä vid de gästgilverier —och dessa
utgöra ännu flertalet inom riket — der skjutsen utgöres in natura, saknas ali ledning
för ett omdöme om hvad skjutsen verkligen kostar, deremot genom förhållandet, der entreprenader
ega rum, till fullo blifvit ådagalagdt, att den blott i få fall har kunnat åstadkommas
för den lega af 24 skillingar banko eller 75 öre riksmynt, som nu för detta
fäll är beviljad. Jemte det alt en allmän förhöjning af sä väl denna som af den ännu
ringare lega, hvilken beslås, der icke entreprenader finnas, är af behofvet påkallad, synes
det, för att åtminstone i en framtid kunna bringa denna vigliga angelägenhet till
önskvärdt slut, vara af högsta vigt alt fortgå på den sedan år 1840 beträdda banan och
medelst entreprenaders befrämjande befordra frågans lösning genom den enskilda företagsamheten.
Skulle ock det önskade målet — att befria jordbruket frän skjutsnings-beSväret,
på samma gång sou) resandes fortkomst och beqvämlighet ej lemnäs å sido, — icke
kunna på detta sätt tillfullo uppnås, så synes dock endast på denna väg nödvändig er
farenhet
och behöfliga upplysningar kunna vinnas för frågans vidare utredning.
Då således, enligt Rikets Ständers tanke, det närmaste syftemålet bör vara att,
jemte skjutslegans lämpliga förhöjning i allmänhet, kraftigare än hittills befordra skjutsnings-besvärets
öfvertagande på entreprenad, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos
E. K. M:t i underdånighet föreslå utvägar till undanrödjande, så vidt möjligt är, af de
orsaker, hvilka hittills dels hindrat entreprenaders uppkomst, dels bidragit att göra dem
för de skjuts-skvldige betungande. Deribland må först nämnas det jemförelsevis med be -  hofvet öfverdrifna häst-antal, hvilket entreprenör blifvit förpligtad att ät resande tillhandahålla.
Då afseende så uteslutande fästes vid resandes skyndsamma fortkomst, att eutre
-
416 Expeditions-Ulskottels Förslag till undmi. Skrifvelse N:o 143.
prcnör genast eller inom en Ijerdedels limma mäste halva i beredskap eli mångdubbelt
större häst-antal, än det, som vanligen utgår, och han således blott sällan genom skjuts
får förtjenst, måste entreprenaderna blifva dels ganska dyra, dels omöjliga att åstadkomma.
Vidare förekommer den nuvarande skjuts-legans alltför ringa belopp, hvilket tydligen
ådagalägges af de mer eller mindre betydliga bidrag, hvilka till entreprenadernas uppehållande
måste af de skjuts-skyldige utgöras, och som, fördelade per mil, för hvilka en
skjutshäst blifvit begagnad, uppå för landlskjuts till 46 öre och för stads-skjuls till 57*
öre milen. En förhöjning i skjuls-Iegan är fördenskull nödvändig, så vida entreprenader
skola mera allmäut kunna komma till stånd. Afven rättvisan och billigheten tala för en
sådan åtgärd. Af den hos Rikets Ständer åstadkomna utredning rörande skjutsnings-besväret
har det visat sig, alt legan borde utgöra full ersättning för nämnde besvär. Efter
år 1819 halva emellertid dagsverks-prisen stigit så betydligt, att markegängs-priset
å ett öke-dagsverke, som åren 1815—1819, under hvilket sistnämnda år legan ieke allenast
för gästgifveri-, håll- och reserv-skjuts, utan jemväl för kungs- och krono-skjuts,
blifvit bestämd till 20 skillingar banko i stad och 16 skiilingar samma mynt å landet
milen för hvarje häst, i medeltal utgjorde 1 R:dr 46f sk. riksgäld, under åren 1852—
1856 i medeltal uppgått till 3 R:dr 2?- sk. samma mynt. En sådan förhöjning af legan,
alt berörda besvär derigenom blefve fullt godtgjordt, skulle dock, om den finge af de skjulsskvldige
uppbäras, otvifvelaktigl verka derhän, alt skjutsnings-bestyret blefve än mera
fästadt vid jorden. Med bästa vilja alt befria de skjuts-skyldige från all tunga af skjut
sen,
måste likväl tillse, att icke trafiken genom allt för högt stegrade kostnader komure
att hämmas, hvilket, derest legan vid hvarje gästgifveri uteslutande finge bero af entreprenörs
anbud, skulle i ganska många och måhäuda de flesta fall inträffa. Del är derför
nödigt alt söka så ordna saken, att hvarken legan eller bidragen af de skjuts-skyldige
uppgå till ett obegränsadt belopp, och en utväg all vinna detta ändamål erbjuder sig om
E. K. M:t täcktes, efter verkställd auktion, med afseende å för handen varande omständigheter,
förhöja legan, eller ock tilläfventyrs hellre, om E. K. Mils Befallningshafvande
erhölle rätt att bevilja sådan förhöjning, likväl under vilkor att entreprenören till de
skjuts-skyldiges förmån afstår ett belopp, motsvarande den vinst han derigenom erhåller.
Såmedelst blefve del till oell med möjligt att göra legan och de skjuts-skyldiges bidrag
så beroende af hvarandra, ali högre lega erhölles endast der högre bidrag al de skjutsskyldige
erfordrades, hvarigenom det komme att ligga lika mycket i det skjuts-skyldiges
som i de resandes intresse att tillse, det entreprenörens anspråk icke blefve alltför högt
uppdrifua.
Såsom här ofvan blifvit anfördt, har under ärendets behandling vunnits den upplysning,
att skjuts-ersättningen för hvarje häst per mil utgår till helt olika belopp, och
någon utväg att ulan skjutsandes eller resandes obilliga betungande bibehålla eller jemna
legan till lika belopp per mil för alla orter inom riket lärer svårligen under sådana förhållanden
kunna upptänkas. För den hårdt betungade dal-allmogen, som af egna medel
måste bekosta omkring 85 öre lör hvarje mil, som resande genom detta landskap med
en häst färdas, vore det ingen lindring om än skjutsen betalades med 1 R:dr 25 öre
milen, då deremot i rikets medlersla landskap derigenom uppkomme ett öfverskott af 15
å 20 öre milen. Samma skiljaktighet förefinnes jemväl uti detta hänseende vid olika
skjuts-lag inom samma ort.
Helt och hållet lokala hinder för entreprenaders ingående saknas ej heller. Flera
gäslgifvaregårdar, särdeles vid mindre vägar, äro så belägna att någon konkurrens vid
entreprenad-auktionerne svårligen kan uppslå, och mångenstädes är en gästgifvaregårds
läge sådant, alt knappast någon, utom gästgifvaren sjelf, kan öfvertaga skjuts-skyldigheten.
Exp editions-U ts k otte ts Förslag till underd. Skrifvelse N.-o '145. 417
len. I sådana sällsynta fall, der hvarken gästgifveriet kan indragas eller lill annat tjenligt
ställe förflyttas, torde statens mellankomst finnas nödig, på satt å ett eller annat
ställe vid riksgränsen redan skett.
Då det torde vara att emotse att, i händelse den förhöjning i tegan,h’som pRikets
Ständer ansett böra ega rum, vinner E. K. M:ts Nådiga bifall och entreprenader således
mera allmänt blifva tillvägabragta, diligenser med reguliera turer komma att å åtskilliga
orter inrättas, kan det förhållande inträda, att en entreprenör, som dessförinnan uti kontrakt.
lörbundit sig att tillhandahålla ett visst antal hästar, blefve nödsakad all fortfarande
fullgöra detta åliggande, ehuru skjutsuingen, i följd af nämnda omständighet, minskades.
En ännu mycket större förminskning i rörelsen mäste uppkomma vid de gästgifveriet
der jernväg kommer att gå förbi, utan att station på stället inrättas. Detta skulle tvifvelsutan
jemväl bidraga till försvårandet af entreprenaders ingående, och enda sältet att
afhjelpa detta hinder vore, enligt Rikets Ständers, förmenande, att föreskrifva, det entreprenör
må kunna erhålla nedsättning i det bestämda häst-antalet i den mån diligens-inrättning
eller ångvagn fyller behofvet för de resandes fortkomst.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit underdånigst yttradt, få Rikets Ständer
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla:
dels att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelserna den 18 Augusti 1819 och den
4 Maj 1852, stadgas måtte, att legati för gästgifveri-, håll-och reserv-skjuls vid gästgifvaregårdar,
der den icke i följd af särskilda förhållanden är eller varder annorlunda bestämd,
skall under alla lider af året utgöras, i stad, med en riksdaler och å lundel med
åttatio öre riksmynt milen för hvarje häst, samt att legan för kungs och krono-skjuts
skall, jemväl under alla tider af året, erläggas med åttatio öre riksmynt milen för hvarje
häst;
dels ock alt följande förändringar och tillägg i Kongl. Cirkulär-brefvetfden 2 Augusti
1844 mätte i nåder föreskrifva^.
l:o Till åstadkommande af friare täflan vid entreprenad-auktion bör Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillse, dels huruvida för entreprenör, sorn icke sjelf är gästgifvare,
tillfälle må kunna beredas att vid gästgifvaregården erhålla nödigt utrymme för hästar
och formän, dels ock huruvida icke skjuts-stationer må kunna med eller utan förening
med gästgifveri till annat tjenlig!, ställe förflyttas; äfvensom på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfning må vara beroende att, om anledning dertill förefinnes, låta flera gästgifveriet-
på en gång till samma entreprenör eller btflag utbjudas.
2:o Genom den i mom. 2 af högstberörda Nådiga Cirkulär-bref anbefallda under
sökning
bör af nästföregående års dagböcker utredas:
a) Det antal hästar, som dagligen i medeltal vid stationen utgått;
Och må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke till högre än delta medeltal bestämma
det antal hästar, som entreprenör bör inom kortare tid än en timma efter anfordran
ål resande tillhandahålla, hvarjemte vid de stationer, der betydligen olika hästantal
under olika årstider utgår, bestämmelse bör efter nämnda grund meddelas, särskildt
för vinter- och särskildt för sommarmånaderne.
b) Det antal mil, hvartill ali från gästgifveriet Utgjord skjuts efter en häst under
ett års lid sig belöper; hvaraf beräknas den tillökning i årlig inkomst, som för entreprenör
uppkommer genom en förhöjning i skjuts-legan af ett eller flera öre per mil för en
häst.
3:o Entreprenör tillförbindes att af det bidrag af de skjuls-skvldige, sorn möjligen
vid auktionen betingas, afstå så stor summa, som genom en blifvande förhöjning i skjutslegan
utöfver den, hvartill han vid auktionen berättigas, kan komma att godlgöras.
Bih. lill H. St. Prot. 4856 dt 4857. 40 Sami. 4 Åfd. 53
418 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 145.
Beloppet af denna summa, beriiknadt såsom ofvan (2:o b.) är sagdt, dock jemnadt
till närmast mindre tiotal riksdaler riksmynt, tillkännagifves löre utropet vid auklionstilifället,
der ock sjelfva beräkningen bör vara lill spekulanters kännedom framlagd.
4:o Med ändring i hvad Kongl. Cirkulär-brefvet af år 1844 ifiom. 3 i afseende
på skjuts-lega vid ^entreprenad stadgar, lemnäs vid utrop rättighet alt uppbära i siad 1
R:dr 20 öre och å landet 1 B:dr Riksmynt milen. 1 händelse af två eller flera anbud,
fälles utrops-summan med 10 öre och om åter mer än ett anbud erhålles, ytterligare med
10 öre till beloppet af den skjuts-lega, som i allmänhet varder stadgad, hvarunder någon
nedsättning ej må ske.
5:o Sedan auktions-protokollet inkommit, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, med ledning deraf, genom skjuts-legans lämpliga förhöjning utöfver 1 R:dr 20 öre i
stad och 1 R:dr på landet,
a) befria de skjuts-skvldige från det vid auktionen betingade bidrag eller sänka
det under 10 R:dr Riksmynt per hemman, om sådant kan ske, utan att legan öfversliger,
på landet 1 R:dr 10 öre;
b) sänka de skjuts-skyldiges bidrag lill mellan 10 och 20 R:dr per hemman, så
framt skjuts-legan för delta ändamål icke behöfver höjas utöfver 1 R:dr 20 öre;
c) sänka samma bidrag tili 20 R:dr Riksmynt eller mera per hemman, dock så
alt. legan icke må höjas öfver 1 R:dr 50 öre;
d) befria de skjuts-skyldige i stad från det vid auktionen betingade bidrag eller
sänka det till så ringa belopp som möjligt, med vilkor att legan icke öfversliger 1 R:dr
30 öre;
e) sänka de skjuts-skvldiges bidrag i stad till mellan £ och hälften af det vid
auktionen fordrade, om en skjuts-lega af högst 1 R:dr 40 öre dertill är tillräcklig;
f) eller till hälften eller derunder, dock så alt legan icke må höjas utöfver 1
R:dr 50 öre.
6:o I det fall, att på landet skjuts-skvldiges bidrag, äfven om legan skulle höjas
till 1 R:dr 50 öre per mil, ändock komme att öfverstiga 20 R:dr per hemman, må Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillse om ej skjuts-stationen, utan betydliga hinder för trafiken,
må kunna indragas. Kan del ej ske, aumäles saken hos Kongl. Maj:t, på hvars Nådiga
ompröfning det ankommer om skjuts-legan ytterligare må höjas, om möjligen understöd
kan lemnäs af tilläfventyrs befintliga stats-medel, eller någon annan utväg till olägenheternas
afhjelpande vidtagas.
7:o Om i stad, oaktadt sådan förhöjning, som ofvan, morn. 5. f., omförmäles, det
bidrag, som lill entreprenad af skjuts-skvldige fordras, skulle öfverstiga hvad de anse sig
kunna utgöra, aumäles likaledes förhållandet hos Kongl. Maj:t, som, elier omständigheterna
i hvarje särskildt fall, medgifver den lindring, som, efter vederbörandes hörande, kan
anses erforderlig och utan hinder för trafiken kan ega rum.
8:o Vid stationer, der skjutsuingen för det närvarande är upplåten på entreprenad
* med bidrag al de skjuls-skvldige, må entreprenören uppbära, utöfver den nuvarande, förhöjd
lega, så framt han medgifver, att minst i af den derigenom uppkommande behållningen.
beräknad som här ofvan (2. b.) sägs, kommer de skjuts-skvldige till godo i afräkning
å af dem betingadt bidrag.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmer den höjda legans belopp, med iakttagande
deraf, att det i intet fall blifver högre, än som erfordras för att från alla bidrag
befria de skjuts-skyldige och ej heller öfversliger i stad 1 R:dr 20 öre och på landet
1 R:dr riksmynt.
9:o Der forvagnar, som göra reguiiera turer, inrättas eller der jernväg framgår
och skjutsuingen i följd deraf minskas, eger Kongl. Maj:Is Befallningshafvande, uppå anhållan af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 144. 419
entreprenör, nedsätta förut föreskrifvet häst-antal i den män forvagns- eller jernvägs-inrätlningen
fyller behofvet för resandes fortkomst.
10:o Der mellan en landsorts skjuts-skyldige innevånare öfverenskommelse blifvit
träffad att gemensamt utgöra de bidrag, som till bestridande af entreprenad-kostnaderne
fordras, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att till nedsättandet af det belopp, hvarmed
detta bidrag af ortens hemman bestrides, vid de särskilda gästgifverierna, efter sig
företeende omständigheter, böja skjuts-legan inom de ofvan stadgade, gränser, dock med
iakttagande deraf, att den vid ingen station höjes utöfver hvad som erfordras för att
befria de skjuts-skyldige från allt bidrag till denna stations entreprenad.
Sorn emellertid de åtgärder, Rikets Ständer bär ofvan underdånigst föreslagit,
endast kunna leda derhän, att afhjelpa de mest tryckande olägenheterna af skjutsningsbesväret,
och då för den mera genomgripande reglering af ärendet, som Rikets Ständer
anse vara Önsklig, erfordras en ytterligare utredning i ämnet, hvarvid af erfarenheten
om de nu hemställda åtgärdernas verkan ledning torde i någon mån kunna vinnas, få
Rikets Ständer vidare hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att en kommitté må förordnas
att, efter det upplysningar från de olika länens i frågan intresserade medlemmar
blifvit infordrade, utreda och föreslå, huruvida och på hvad sätt. skjutsnings-besväret må
kunna från jordbruket skiljas samt denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på
lämpligaste sätt ordnas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1857.
$:« 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den '28 Okt. 1857.
Presle-slåndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den 4 Nov. —.
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående Bergs-kollegii
indragning.
(Stats-Ulsk:ts Utl:de N:o 122.)
S. A. K.
I betrakande af den minskning i Bergs-kollegii göromål, hvilken under den sednare
tiden egt runi och ofelbart komme att än vidare tilltaga i samma mån som eu af om
-
420 Expeditions-Utskoltets Förslag■ till underd. Skrijvetse N:o 144.
ständigheterna påkallad mera utsträckt frihet vid jernhandteringens bedrifvande varder
medgifven, hvarigenom det blelve mindre lämpligt att, för besörjandet af den återstående
delen utaf dessa göromål, bibehålla ett särskildt Embetsverk, har É. K. M:t uti Dess
vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition angående Stats-verkets tillstånd och
behof, föreslagit, att Bergs-kollegium må indragas; ali dess nuvarande göromål öfverflytlas
lill Kommerse-kollegium; alt lönerne för den eller dem bland Bergs-kollegii personal,
sorn icke komme att i Kommerse-kollegium för bergs-ärendenas skötande användas, å
Allmänna Indragnings-staten uppföras; att, i följd af denna förändring, Bergslags-staterne
i orterne jemväl blifva Kommerse-kollegium underordnade, samt att den personal, som,
lör bergs-ärendenas kollegiala behandling hos sistnämnda Kollegium, dit öfverflvltas, varder
inskränkt lill en föredragande Ledamot, en Sekreterare, som tillika skulle vara den
lörres suppleant, en Aktuarie och Registrator, en Kanslist och en Vaktmästare; hvarförutan
anslag fortfarande skulle erfordras för bibliotliek och tidskrifter, för vården af vetenskapliga
samlingar samt till arfvoden för extra tjenste-biträden; och kunde genom indragning
af Bergs-kollegii öfriga Ijenslebefattuingar, tillgång beredas till löne-förhöjning
icke allenast för den återstående i Kommerse-kollegium ingående personalen , utan jemväl
åt de 9 Bergmästarne och Al 3 af de antagne 6 extra Grufve-ingeniörerne. För
lillvägabringande af en sådan öfverflvttning till Kommerse-kollegium utaf de Bergs-kollegium
tillhörande göromål och med tillämpning i öfrigt af de för andra Statens Embetsverk
antagne grunder, har ny stat för Kommerse-kollegium och Bergslags-staterne i orterne
blifvit al E. K. M:t föreslagen, och har E. K. M:t tillika gifvit tillkänna, att, om
de Kommerse-kollegium redan åliggande göromål skola behörigen skötas, någon personalförminskning
utöfver deu, hvilken skedde den 12 Juli 1855, dä Kollegii stat omreglerades,
icke kunde ega rum.
Rikets Stander, som angående den föreslagna nya slaten och dermed närmast
sammanhang egande frågor skola i aflåtande underdånig skrifvelse rörande regleringen af
Riks-statens sjette Hufvud-titels anslags-summor i allmänhet sitt beslut anmäla, hafva likväl,
innan sådant kan ske, trott sig böra på förhand sig yttra beträffande den ifrågasatta
indragningen af Bergs-kollegium och dess göromåls öfverflvttning till Kommerse-kollegium,
på det de förberedande åtgärder, som härför möjligen erfordras, må i behörig tid kunna
ega rum; och då Rikets Ständer äfven för sin del icke anse lämpligt, att Bergs-kollegium
bibehålies såsom särskildt Embetsverk för handläggning af de ärenden, som numera detsamma
tillhöra, hafva Rikets Sländer bifallit E. K. M:ts nådiga förslag, alt bemälda Kollegium
må indragas och dess göromål till Kommerse-kollegium öfverflytlas, saint i följd
deraf Bergslags-staterne i orterna sistnämnda Embets-verk underordnas; hvarjemte då,
efter den nya regleringen, de i Bergs-kollegii vård nu befintliga mineralogiska samlingar
icke torde blifva för Embets-verket behöfliga, Rikets Ständer få i underdånighet hemställa,
huruvida ej dessa samlingar, sorn tilan tvifvel innehålla åtskilliga för vetenskapen
dyrbara'föremål, lämpligen må lill Vetenskaps-akademien eller någon annan vetenskaplig
inrättning ölverlemnas, för att der vårdas, hvarefter nu utgående arfvodes-anslag för
samlingarnes vård, 300 R:dr årligen, skulle kunna statsverket besparas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 4 November 1857.
[ Expeditions-U Is kollett Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 145. 421
\ to 145.
Uppläst och godkäudt hos Ridd. och Adeln deri «8 Okt. 1887.
Preste-slSndet den 31 — —
Borgare-slåtidcl den 31 — —
Bonde-ståndet deri 4 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslående af f.
d. Projuss-bostället vid fVestgötha regemente, Backabo N:o 5 Thorbjörnsgården
lill boställe åt en särskild Länsman i vestra distriktet af
Gudhems härad och Skaraborgs län.
(Stats-Ulskis. Utlide N:o 121.)
S. A. K.
Sedan E. K. Mits Befallningshafvande i Skaraborgs Ilin uli memorial den 24 Juli
1855, under förutsättning af framlida nådigt bifall till dess underdåniga framställning om
Gudhems härads fördelning i tvä länsmans-distrikt, hos E. K. M:t i underdånighet hemställt,
att lill Rikets Ständer måtte göras nådig proposition om anslående af det till kronan
indragna profoss-boslällel vid Westgölha regemente £ mantal Backabo Thorbjörnsgården
i Thorbjörnslorps socken, såsom boställe för Länsmannen i det nya distriktet, och
E. K. M:t, efter del Dess och Rikets Kammar-kollegium och Slats-konlor upplyst, att
ifrågavarande boställe, såsom helt bestående af mantal, deraf ^ mantal, enligt kontrakt
af den 4 Mars 1847, redan vore för Stats-verkets räkning utarrenderadt till den 14 Mars
1871, blifvit lill kronan indraget icke för alltid, utan endast på en lid af 25 år, räknade
från 1846 års början till 1870 års slut, då, i händelse af Westgötha regementes organisation
lill kavalleri, hemmanet i sin helhet kunde komma att för sådant ändamål såsom
boställe erfordras, enligt Nådigt Bref af den 26 Oktober 1855, vid nämnda förhållande
funnit E. K. Mits Befallningshafvandes framställning icke kunna till någon åtgärd
föranleda; så har E. K. M:t, uli en den 27 nästlidne Mars atlålen proposition, täckts, jemte
tillkännagifvaude häraf, i Nåder meddela Rikets Ständer, hurusom E. K. Mits Befallningshafvande
sedermera, under förlidna året, med förmenande att en möjligen inträffande ny
organisation af Westgötha regemente såsom kavalleri icke skulle kunna inverka på dis
-
422 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o i45.
positionen af samma boställe, alternativt i underdånighet hemställt, antingen att E. K.
M:t, som förklarat sig vilja (ill Rikets Ständer göra Nådig proposition om anvisande af
lön för en särskild Länsman inom vestra distriktet af Gudhems härad, måtte täckas i
nåder föreslå, att ofvannämnda hemman må, mot förminskning i Länsmannens lön, motsvarande
den årsafkastning, hvartill hemmannet blifvit uppskaltadl, lill boställe åt samme
Länsman anvisas, eller ock, alt, derest bostället skulle anses blifva föremål för användande
vid Westgötha regemente, i händelse af regementets möjligen inträffande uppsättning
till kavalleri, E. K. M:t behagade förestå hemmanets användande lill boställe för Länsmannen
i förenämnda distrikt, med sådant vid upplåtelsen fästadt förbehåll, att, 0111 detsamma
i framtiden skulle blifva för regementet behöfhgt, det då borde till regementets
disposition afträdas; hvarjemte och enär L mantal af ifrågavarande hemman redan den 14
Mars nästlidet år blifvit ledigt samt, i afbidan på åtgärder för ularrendering under längre
tid, endast för detta år utarrenderadt, E. K. M:ts Befallningshafvande, under förutsättning
af nådigt afseende å dess sålunda gjorda underdåniga framställning, tillika förnyat
den hemställan, att, i afvaklan af Rikets Ständers beslut, Länsmannen måtte få begagna
nämnda hemmansdel, mot godtgörande af uppskattade afkaslnings-beloppet, 80 R:dr
banko.
Af det Rikets Ständer delgifna utlåtande, hvarmed Kammar-kollegium och Statskontoret
den 17 September förlidet år till E. K. M:t i underdånighet inkommit, inhemtas,
hurusom, efter framställningar, lill upplysning om så väl den Westgötha regemente
tillagda dispositionen af ifrågavarande jemte flera boställen, som ock åborätten å dessa
hemman samt deras slutligen skeende ularrendering, i hvilka sednare hänseenden förekomma,
att af Backabo vore J-:dels mantal utarrenderadt intill midfastan år 187J, äfvensom
det |:dels mantal, hvilket nu vore åboledigt, jemte återstående j:dels mantal, när dervarande
åbo afginge, jemväl skulle på arrende upplåtas, bemälda Embets-myndigheter, på
grund af det derjemte utredda förhållandet, att boställe Backabo, enligt eli på nådigst
fastställda grunder upprättadt och i Kongl. Resolutionen den 21 December 1833 åberopadt
försläg till nämnda regementes organisation till kavalleri, med tilldelning af boställen
ål personalen, icke för sådant möjligen inträffande fall vore vid regementet påräknadt,
ansett sig böra i underdånighet tillstyrka ej allenast att Nådig proposition måtte till Rikets
Ständer aflåtas om ifrågavarande | mantal Backabos anslående till boställe för Länsmannen
i det ena distriktet af Gudhems härad, emot minskning i lönen af uppskaltadl
afkastnings-belopp, 80 R:dr banko för hvarldera ^:dels mantalet, utan ock att, i afbidan
på frågans slutliga afgörande, E. K. M:l läckres tillåta, att Länsmannen emellertid finge
begagna nu åbolediga och lill ularrendering ifrågakomma ^:dels mantal af bostället, emot
inleverering till Stats-verkel al uppskatlnings-beloppet, 80R:dr banko; —Och hade Krigskollegium,
hvars underdåniga yttrande i frågan derefter blifvit infordradt, med instämmande
i öfrigt uli Kammar-kollegii och Stals-koutorets ullålande, förklarat sig biträda
E. K. M:ts Belallningshafvandes underdåniga framställning, under det vilkor att, derest
omförmälda boställe i framtiden skulle blifva för Westgötha regemente behöflig!, detsamma
då borde lill regementets disposition vid laga fardag afträdas.
Med en anledning af hvad härutinnan förekommit har E. K. M:t behagat i Nåder
föreslå Rikets Ständer, att, derest Rikets Sländer samtyckte till anvisande af lön på stat
för en särskild Länsman i vestra distriktet af Gudhems härad, på sätt. uti E. K. Mits under
den 30 Oktober förlidet år lill Rikets Ständer addina Nådiga Proposition, angående
Slals-verkels tillstånd och behol blifvit äskadt, till boställe åt samma Länsman måtte anslås
ifrågavarande inom distriktet belägna hemman J mantal Backabo N:o 5 Thorbjörnsgården,
emot minskning i lönen af uppskattade afkaslnings-beloppet, 120 R:dr riksmynt
för hvarldera ^:dels mantal, att räkna från tillträdestiden; dock ,med förbehåll, i
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146. 423
enlighet, med Krigs-kollegii underdåniga hemställan, alt, för den händelse hlemmanel skulle
profvas framdeles blifva för Weslgölha Regemente behöflig!, detsamma då borde till Regementets
disposition vid laga fardag afträdas; varande emellertid och i afbidan på Rikets
Ständers beslut i anledning af denna Nådiga framställning, enligt vederbörande em
betsmyndigheters
tillstyrkan, af E. K. M:t i nåder inedgifvet, att nu åbolediga {-:dels mantal
af berörda hemman må af Länsmannen få begagnas emot inleverering årligen till
Slats-verket af uppskattade afkastnings beloppet, 120 riksdaler riksmynt.
Och som Rikets Ständer funnit skäligt lemna bifall lill hvad E. K. M.l i berörda
hänseende behagat i nåder föreslå, varder, till svar å den nådiga propositionen, delta Rikets
Ständers beslut härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäldt.
Rikets Ständer framhärda ric.
Stockholm den 4 November 1857.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och A deln den 28 Okt. 18S7.
Presle-ståndel den 31 — —
Rorgare-ståndet den at — —
Bonde-ståndet den 4 Nov. —
llihets Stunders underdåniga Skrifvelse, i (inledning af Kongl. Majils
Nådiga Proposition, angående användandet af influtna medel för ett
exporteradl och i Tripoli flir saidi parti krut.
(Slats-Utsk:s Uti. N:o 126.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. M:t behagat, genom nådig proposition af den 12 nästlidne Maj,
meddela Rikets Ständer, hade Krigs-kollegium hos E. Ii. M:l i underdånighet anmält, att
betalning för ett år 1822 exporteradl och till Paschan i Tripoli Jussuf Caramanli försåldt.
parti krut, tillsammans utgörande 2,050 centner, hvaraf 1,000 centner tillhörde E.
K. M:t och Kronan samt återstående 1,050 centner egdes af enskilde personer, sistlidet
424 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 146.
år till Utrikes Departementet ingått i vexlar med 45,796 R:dr 17 sk., deri, efter del uppgifna
kostnader blifvit aldragna, Kronans andel utgjort 22,078 li:dr 22 sk. banko, å
hvilken sedermera till Krigs-kollegiurn inbetalda summa utgått en f. d. General-konsuln
Adolf Hahr, af förekommen anledning, nådigsl tillerkänd ersättning af 1,951 R:dr 10 sk.
6 r:sl bauko, hvarefter återstoden, eller 20,127 ll:dr 11 sk. 6. r:st samma mynt blifvit
i Rikets Sländers bank innestående oell i Krigs-kollegii räkenskaper upplagen utan sammanblandning
med öfriga influtna krut-försäljningsmedel.
Vid underdånig föredragning af denna underdåniga anmälan och Krigs-kollegii i
sammanhang dermed gjorda underdåniga anhållan om nådig föreskrift i afseende på dispositionen
af förberörda 20,127 R:dr 11 sk. 6 rist banko, hade E. K. Mils nådiga uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, att uti ansökningar, som ännu vore under förberedande
handläggning, anhållan blifvit hos E. K. M:t i underdånighet framställd, dels af Magistraten
i staden Christianstad derom alt 3:ne kronan tillhöriga krut-kapeller, hvilka, till fara för
staden, äro belägna, 2:ne inom dess södra del och det 3:djc vid norra delen, måtte till
annan, mer lämplig och mindre faraväckande plats förflyttas, hvarvid staden medgifvit,
all af dess mark å den så kallade Stavercdsbacken finge till kronan utan ersättning upplåtas
10,000 qvadral-alnär förde nya krul-kapellcrna och likaledes utan godlgörclse jord
å stadens upplandningar öster om Blekedammen, för anläggning af väg åt krut-kapellerna
lill uppgifven areal, dels ock af Borgerskapets Äldste i staden Landskrona, äfvensom
särskildt af ett större antal bland stadens innevånare, att del i vestra tornet af dervarande
f. d. citadell inlagda krulförråd mätte blifva från detta genom närbelägenheten för
staden vådliga förvaringsrum flylladt samt i sådant ändamål eli nytt kruthus å någon
plats på längre afstånd från staden uppfördt; samt alt de häröfver hörda embets-myndigheler
vä! funnit berörda framställningar vara af Nådigt afseende förtjenla, men att, beträffande
kostnaderna för verkställande af de sålunda ifrågakomma förändringarne med
kronans krut-upplag, hvilka kostnader blifvit ungefärligen beräknade alt å förstnämnda
ort komma att uppgå lill 18,000 Ridr och å den sednare till 14,000 R:dr, allt bauko,
Krigs-kollegiurn upplyst, alt Kollegium för närvarande saknade medel, hvarmed dessa
utgifter skulle kunna beläckas, och ansåge sig, för flera kommande år, ej heller hafva
att någon tillgång dertill påräkna; hvarjemte, i Iråga om krutförrådets flyttning från
Landskrona, (fel ansetts böra komma ali åligga denna stad, likasom Christianstad, att
anskaffa lämplig plats för nytt kruthus, enär kronan icke egde någon sådan ali dertill
anvisa.
1 betraktande af dessa omständigheter och då förenämnde krut-upplag, genom
närheten till behodda stadsdelar, blottställa innevånarne derstädes för en ständigt hotande
fara, samt alltså åtgärder från kronans sida till deras betryggande häremot, medelst den
ifrågaställa förflyttningen af förråden till mera aflägsna platser, syntes böra vidtagas, har
E. K. Mit, som ansett, sedan riksdagen så långt framskridit, något särskildt anslag hos
Rikets Ständer härtill icke böra äskas, nu i nåder föreslagit, det Rikets Ständer måtte
medgifva, att lill detta för städerna Christianstad och Landskrona högst angelägna ändamål
linge användas berörda krut-försäljningsmedel, 20,127 Ridr 11 sk. 6 rist banko.
Då, såsom en följd af de beslutade samt med år 1859 vidtagande förändringarne
i krut-tillverkningen och handeln med denna vara, den icke vidare kommer att hållas allmänheten
från Kronans förråder tillhanda, samt således inskränktare utrymme kommer
att erfordras för förvaringen af det Kronan tillhöriga krut, hafva, vid öfvervägande af
detta ärende, Rikets Ständer ansett det ifrågaställa uppförandet af nya krut-kapeller för
Kronan icke böra medtaga den derför beräknade kostnads-summa af tillsammans 32,000
Ridr banko, helst af vederbörande sladsinnevånare, hvilka tillskyndas väsentligaste gagnet
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 447. 425
af krutförrådens förflyttande, med skäl bör kunna påräknas bidrag genom upplåtande
af mark för nya kruthus. Under förutsättning att några vidare statsmedel än dem E.
Ii. M:t nu föreslagit, icke komma att af Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål äskas,
samt med erkännande af den fara, hvarför städerna Christianstad och Landskrona genom
krul-kapellernas nuvarande belägenhet äro utsatta, hafva Rikets Ständer alltså, med bifall
lill den Nådiga Propositionen, velat till E. K. M:ts Nådiga disposition ställa ifrågavarande
krutförsäljningsmedel, Tjugu Tusen Ett Hundra Tjugusju riksdaler ellofva skillingar
sex runstycken banko, för att användas till förflyttning af nämnda krul-kapeller till andra
lämpliga ställen, med vilkor att staden Landskrona, i likhet med hvad staden Christianstad
sig åtagit, jemväl upplåter mark för nytt kruthus.
Och få Rikets Ständer härom, till besvarande af E. R. M:ts förevarande Nådiga
framställning, i underdånighet göra anmälan: framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 November 1857.
lifs o 141.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okl. 18S7.
Preste-ståndel den 3t — —.
Borgare-ståndet den 51 — —
Bonde-ståndet den i Nov. —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition om beviljandet af en gratifikation, till vedergällning
ät Kapitenen A. Hahr i och flir utgifvandet aj hans general-karta öfver
Sverige.
(Stats-Utsk:s Utl:de N:o 127.)
S. A. K.
Uti aflåten Nådig Proposition har E. K. M:t behagat, under den 11 November 1856,
gifva Rikets Ständer tillkänna, att, uppå en af Kapitenen i Arméen A. Hahr gjord underdånig
ansökning om understöd af allmänna medel för att blifva försatt i tillfälle att
från trycket utgifva, dels en general-karta öfver Sverige, upptagande allt hvad i geografi^.
till R. St. Prat. 4856 & 4857. 40 Sami. 4 Afd. 54
426 Expeditions-UIskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o '147.
fisk t hänseende kunde anses vara af vigt, äfvensom landets adminislativa, juridiska och
ecklesiastika indelningar, dels ock en särskildt utarbetad socken-statistik olver alla rikets
län, E. K. M:l, sedan chefen för Topografiska korpsen i ämnet sig yttrat, under den 11
April 1853 Nådigst beviljat inlösen för Statens räkning af 300 exemplar utaf berörda karta
jemte dithörande socken-statistik efter ett pris af 16 R:dr 32 sk. banko exemplaret för hela
kartan i 10 blad och 3 Hsdr 16 sk. samma mynt exemplaret för socken-statistiken, samt.
att nyssnämnda antal exemplar af de hittills utkomna fyra första bladen af ifrågavarande
karta, omfattande åtskilliga af rikets medlersta landskap, efter hand blifvit för statens
medel till bestämdt pris inlöst och derefter utdeladt bland högre embels-myndigbeter och
förvaltningsverk i Stockholm, Ofver-domstolar, Landshöfdinge-Embeten, General-befälhafvare
och Rcgements-chefer, Konsistorier, högre läroverk samt publika skolor i Riket.
Som emellertid, enligt hvad chefen för Topografiska korpsen i underdånighet yttrat,
berörda under utgifning varande general-karta, med afseende å den noggr&nhet och
omsorg, hvarmed den utarbetas, komme att i geografiskt hänseende blifva den bästa och
fullständigaste hittills utgilua general-karta öfver Sverige, samt arbetet i sin helhet utgjorde
ett nyttigt och behöfligt bidrag till geografisk och statistisk kännedom om fäderneslandet,
har É. K. M:t, vid sådant förhållande, ansett Kapitenen Hahr vara förtjent af
någon särskild uppmuntran för sitt merberörda allmännyttiga arbete, hvilket erfordrade
betydliga kostnader, hvarför motsvarande godtgörelse genom afsättning i bokhandeln icke
kunde påräknas; hvadan E. K. M:l i Nåder föreslagit Rikets Ständer att bevilja Kapitenen
Hahr en särskild gralifikatious-vedergällning af Tre Tusen riksdaler riksmynt, med
rättighet, för honom att deraf uppbära hälften genast och den andra hälften så snart verkets
3:dje häfte, eller 5:le och 6:te bladen, utkommit.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, på de i den Nådiga Propositionen
auförda skäl och med bifall till E. K. M:ts Nådiga framställning, beviljat den föreslagna
summan, att. från Riksgälds-kontoret. utgå.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 November 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i 48.
427
I¥:o 14§.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1887.
Preste-slåndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — —■
Bonde-ståndet den il Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl. Majus
Nådiga Proposition, angående afsöndring af jord från J. d. Hautboistbosliillet
Ingeshult vid Elfsborgs regemente lill plats för en folkskola
i Seglora församling af Elfsborgs län.
(Stats-Utsk:s Ull. N:o 132.)
S. A. K.
Sedan tili en al E. Ii. M:ls Befallningshafvande i Elfsborgs län förordad och insänd
sami al' vederbörandes tillstyrkande yttranden åtföljd skrift, Seglora församlings skolstyrelse
i underdånighet, anhållit, det E. K. M:t täcktes i nåder tillåta, att, till plats för
uppförande af en folkskola i nämnda församling, från f. d. Hautboist-boslällel vid Elfsborgs
regemente Ingeshult N:o 1 om £:dels mantal i Seglora socken och Marks Härad
af Elfsborgs län finge afsöndras en på boställets utmark omkring 300 alnar från ladugärds-husen
belägen plan, hvaröfver karta och beskrifning blifvit af Kommissions-Iandlmälaren
P. H. Öhrvall år 1854 upprättad; och då Krigs- och Iiammar-kollegierne, uti
häröfver afgilvet underdånigt utlåtande, anfört, all som ifrågavarande mark, innehållande
i areal 6^ kappland, bestode af till större delen i dagen liggande berghällar med deremellan
befintliga iner och mindre grunda jordfläckar, uppfyllda med sten och rör,
samt skattläggnings-männen, med afseende derå alt något icke kunde skördas å denna
mark, funnit någon afgäld icke böra densamma Asältas, Kollegierne, vid sådant förhållanCu
och enär berörda afsöndring icke medförde någon skada för bostället eller förringade
dess värde, underdånigst hemställde att Skol-styrelsens underdåniga ansökning mätte i Nåder
bifallas; så har E. K. M:t, genom Nådig Proposition af den 24 sistlidne Juli, efter
hvad härutinnan förekommit och upplyst blifvit, läckts föreslå Rikets Ständer alt medgifva,
del måtte från f. d. Hautboist-boslällel Ingeshult ifrågavarande jordrymd om 6{^
428
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 149.
kappland lill Seglora socken i angifvet ändamål samt utan afgäld upplåtas; — och som
Rikets Ständer, med afseende å de uti högstberörda Proposition sålunda anförda förhållanden,
lemnat bifall till hvad E. K. M:t i förevarande hänseende behagat i Nåder föreslå,
få Rikets Ständer till svar i ämnet härom i underdånighet göra anmälan.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
*!:o 14».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1887.
Preste-ståndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den i Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:Is
Nådiga Proposition, angående öfverlåtelse på Jerlåsa församling af
Kronans räll till dana-arf efter Serafia Lindskog.
(Stats-Utsk:ts Uti:de N:o 133.)
S. A. K.
Uti aflålen Proposition al den 10 förlidne Juli har E. K. M:l behagat i Nåder
meddela Rikets Ständer, alt, sedan Serafia Lindskog, hvilken, såsom fader- och moderlös,
blifvit vid sju års ålder upptagen af sin fadermoder i Jerlåsa församling inom Upsala
län, oafbrutet tillhört deuna församling i tjugu år och derstädes ogift aflidit den 27 Juni
1851, utan alt någon hennes arfvinge då varit känd eller sedermera, till följd af tillkännagifvanden
derom i allmänna lidningarne, sig anmält; samt Hagunda Härads-rält linder
den 30 nästlidne Mars förordnat, att Lindskogs qvarlåtenskap, som, enligt hennes förmyndares
då afgifna redovisning, uppgått, med tillagda räntor, till Ett Tusen Tjuguen
R:dr 23 sk.“7 r:st banko, borde E. Ii. M:t och Kronan tillfalla: så hade Jerlåsa församling
hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, alt på sig få öfverlåten kronans rätt till
ifrågavarande dana-arf, för att deraf bilda eu fond, hvars ränta skulle årligen användas
till befrämjande al fattiga barns skolgång. Och vore denna underdåniga anhållan Imf
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 149. 429
vudsakligen grundad deruppå, ali Jerlåsa socken, inom hvilken den aflidna från barndomen
vislats och samlat sin lilla förmögenhet, består af endast 17 oförmedlade mantal,
spridda och sönderstvekade i små delar öfver en vidsträckt och ofruktbar skogsbygd, som
numera äfven är lill stor del uthuggen; alt af de 874 innevånarne omkring fdelar äro
fattige backstugusittare och inhyseshjon; samt att de, tili följd häraf, för den öfriga delen
af församlingen ovanligt stora och tryckande utgifterna för fattigvården visat sig icke
vara tillräckliga för att bereda nödigt understöd åt sådana föräldrar, som hvarken hafva
tillfälle att sjelfve undervisa sina barn eller tillgångar att förse dem med kläder och föda
för begagnande af socknens med dryga kostnader inrättade och underhållna skola; hvarförutan
E. K. Mits Befallningshafvande i Upsala län, med vitsordande deraf, att församlingen
består af endast 17 oförmedlade manlal, som, med få undantag, i små delar brukas
af mindre bemedlade landtbönder, sami att öfriga innevånare utgöras af fattiga torpare
och backstugusittare, —- uli afgifvet underdånigt utlåtande understödt ifrågavarande
ansökning, dock med vilkor, att dana-arfs-inedlen för all framtid skulle, under skol-styrelsens
ansvar och förvaltning, blifva en stående fond, och att räntan deraf blefve använd
till fattiga barns understödjande med kläder och föda under deras skolgång.
Med afseende å hvad icke blott församlingen utan ock vederbörande läns-styrelse
i målet anfört, har E. K. M:t i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med livad tillförene vid flera tillfällen egt rum, måtte medgifva, det kronans rätt till Seralia
Lindskogs qvarlåtenskap må ölverlåtas på Jerlåsa församling, med de förbehåll, som
E. K. Mits Befallningshafvande uppgifvit.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer funnit skäligt E. K. Mits
derutinnan gjorda Nådiga framställning bifalla; och få Rikets Ständer, såsom svar derå,
detta sitt beslut hos E. K. Mit i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
430 Expeditions-(Jtskottet.' Förslag till underd. Skrifvelse N:o 150.
£30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2ii Okt. 1887.
Preste-ståndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den 4 No v. —
Fikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående Jörändradt säll
för utgörandet af krono-tionde, anslagen lill Kyrkoherdarne i Nöbbelöfs
och Oltorps pastorater i Malmöhus län.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 134.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit tramstäldt, hurusom Kyrkoherdarne i Oltarps och
Nöbbelöfs pastoraler i Malmöhus län, del sednare innefattande Nöbbelöfs och Felestads
socknar, i äldre tider erhållit anslag af den från församlingen utgående kronotionde,
hvilken Kyrkoherdarne allthitintilis uppburit på samina sätt som deni tillkommande terlialtionde,
eller efter räkning på marken med hvar 15:de kärfve, men att, enär dessa anslag
af tionde ursprungligen blifvit paslorerne förlänta lill en behöflig förbättring af deras
då för tiden ringa löne-inkomsler, och församlingarne deremot, sedan landet blifvit
uppodladt oell befolkningen ökats, numera lemnade sina själasörjare en tillräcklig inkomst,
ifrågavarande förläningar af kronans spanmål ej vidare vöre för vederbörande Kyrkoherdar
befintliga, utan kunde till Statsverket återgå, destohellre som tiondens utgörande
efter räkning på marken vore särdeles betungande för församlingsboerne. hvilka äfven
syntes hafva skäliga anspråk alt fä utgöra kronotionde!) efter samma grunder som tiondegifvare
inom öfriga delar af riket.
Till utredande af ämnet är derjemte vordet upplyst, dels att, genom eli af Konung
Christian III i Danmark den 9 Maj 1555 utfärdadl Nådigt Bref, en del kronans
tionde icke allenast uti ofvan-omförmälda församlingar, utan äfven i Hera andra socknar i
Torne, Froste, Willands m. II. härader blifvit vederbörande pastorer anslagen till Förbättring
af deras inkomster, hvilken kronotionde allt sedermera till dem utgått, dels ock att,
uti uppkommen tvist om sättet för denria tiondes utgörande i Nöbbelöfs församling, Kain
-
Expeditions-Utskottels Förslog till underd. Skrifvelse N:o 454. 431
mar-koUegiuni genom utslag den 1 Mars 1796, med Åberopande af 1638 ars tionde-stadga,
4 § i 1723 ars Presterskapets piivilegier m. fl. författningar, Irirklarat alt. kyrkoherden
egde bibehålla “den i förfaltningarne grundade oell hittills öfvade rättighet att den honom
anslagna kronans andel al tionden efter räkning pä åkern uppbära11.
Då, vid nu anförda förhållanden, den antydda förändringen i sältet för oftanäinnda
kronotiondes utgörande, hvilken förändring Rikets Ständer för sin del ansett vara
med billigheten öfverensstämmande, likviil ej torde kunna, i strid med presterskapets
privilegier oell öfriga gällande förfällningar, på administrativ väg vinnas; men deremot
genom den vid innevarande riksdag viiekta frågan om ett allmänt ordnande af presterskapets
aflöning tillfälle torde kunna beredas lill en sådan jemkning af nuvarande förhållanden,
hvarigenom församlingsboerne uti ofvannämnda socknar klefve berättigade att utgöra
den till paslorerne anslagna kronotionde efter i allmänhet stadgade grunder, få Rikets
Ständer hos E. K. M:t i underdånighet hemställa, att. deu kommitté för afgifvande
af förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning, om hvars tillsättande Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse af den 6 näsliidne Juli anhållit, jemväl måtte erhålla
Nådigt uppdrag att taga denua fråga i öfvervägande samt i underdånighet föreslå de åtgärder,
som till del åsyftade ändamålet må finnas ledande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
Ms© 151.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1857.
Preste-slåndet £den 31 — —
Borgare-ståndet den|si — —
Bonde-ståndet den 4 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse'[angående tillstånd, att till
Häradshojdinge-bosliille använda f. d. Ryltmästare-boslället Hörrum, m. m.
(Stats-Utsk:s Utl:de N:o 137.)
S/A. K.
Vid det förhållande alt genom bildandet af en domsaga utaf Wäne, Bjerke och
Flundre Härader i Elfsborgs län, hvartill förut hörde jemväl 2:ne andra härader, uemli
-
432 Expedit iöns-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 151.
gen Ahle och Wettle, inkomsterna för domhafvanden derstädes blifvit sä förminskade, att
de ej utgjorde iner än 2,200 R.dr banko, men hvaraf hälften alginge lill utgifter i och
för tjernsten, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, det mätte, lör beredandet af någon
lön-tillökning ät bemälde Domhafvande, till boställe åt honom anslås eli till statsverket
indraget f. d. Stabs-ryllmästare-boställe vid Adelsläne-regementet Hörrum N:o 1 om
mantal i Tunhems socken och Wäne härad, i stället för hans nuvarande, inom Wättle
härad och således i annan domsaga belägna boställe Torgerdstorp, hvilket hemman åter
lämpligen skulle kunna användas till boställe ål Domhafvanden i Kullings. Wättle och
Ahle härader, hvars nu innehafvande boställe befunnes i Åhs härad: och är härvid
åberopädl, det E. K. M:ts Befallningshafvande i berörda län, uti underdånig skrifvelse af
den 5 November 1853, med öfverlemnande af nuvarande Märadshöfdingens i förstnämnda
3:ne härader underd. ansökning om kontant löne-förhöjning, vitsordat att inkomsterna af
ifrågavarande domsaga icke vore tillräckliga för domarens lefnadsbehof, men ansett denna
olägenhet böra afhjelpas på annat sätt än genom kontant stats-anslag, i hvilket afseende
E. K. M:ts Befallningshafvande hemställt, huruvida icke, då genom Kullings härads förenande
med Ahle och Wättle härader denna såmedelst bildade domsagan blifvit en af de
bästa i länet, ett utbyte emellan denna samt Wäne, Bjerke och Flundre häraders domsaga
kunde ega rum, så att Ahle härad förenades med den sistnämnda och Bjerke härad
aler med den förra domsagan, genom hvilken äfven i geografiskt hänseende lämpliga indelning
borde uppkomma ett någorlunda jemnt förhållande i anseende lill både folkmängd,
göromål och inkomster, hvarjemte, i afseende på boställen åt vederbörande Domhafvande,
E. K. M.ts Befallningshafvande föreslagit, att J mantal Hörrum N:o 1, hvilket vore för
stals-verkets räkning till och med år 1867 utarrenderadt mot 52 tunnor 4 kappar spanmål,
hälften råg och hälften korn, måtte anslås till boställe för Häradshöfdingen i Wäne,
Flundre och Ahle häraders domsaga, men Torgerdstorp såsom boställe åt Häradshöfdingen
i Bjerke, Kullings och Wättle häraders domsaga anvisas.
Elter det till Rikets Ständers kännedom jemväl kommit, att E. K. M:t, under den
9 Maj 1854, omförmälda underdåniga ansökning om löne-förbättring i nåder afslagit, med
förklarande att E. K. M:t framdeles vid reglering af domsagorna i länet ville nådigst tillse
att till sökandens innehafvande Domare-befattning erhölles förbättrade löne-vilkor, hafva
Rikets Ständer de nu väckta frågorna i öfvervägande tagit; och få Rikets Ständer,
med afseende å hvad E. K. M:ts Befallningshafvande i ämnet redan anfört, härigenom i
underdånighet förklara, ali, derest E. K. M;t, efter föregången utredning af förhållandena,
skulle finna att hemmanet Hörrum N:o 1 bör såsom löne-förbättring anslås till boställe
åt Domhafvanden i Wäne, Flundre och Bjerke eller Ahle härader, i stället för
hans nuvarande boställe Torgerdstorp, Rikets Ständer för deras del icke hafva något alt
erinra mot ett sådant användande af hemmanet Hörrum N:o 1.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
N:o 152
Expp,<lilions-U(skottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 452. 433
Wto 15».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1857.
Presle-slåndet den 31 — —
Borgare ståndet den 31 — —
Bonde-slåndet den 4 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af hängt.
MajUs Nådiga Proposition, angående Län ds höjdin g a me Friherre R. F.
von hr cerner s, Grefve G. E. Frölichs och Grej ve P. A. Lewenhaupht bibehållande
vid deras rätt lill framtida pension från Arméens Pensionskassa.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 138.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva, uti Nådig Proposition fran E. K. M:l af den 22 sistlidne
Juni, fått emottaga Nådigt meddelande derom, att, sedan E. K. M:f, vid underdånig anmälan
af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de af Rikets Ständer beviljade
bidrag till upprätthållande af pensioneringen från Arméens Pensions-kassa, i öfverensstämmelse
med det vilkor Rikets Ständer härvid tillika lastat och hvilket äfven af Arméens
sednast församlade Fullmäktige blifvit antaget, under den 12 Maj innevarande år i
Nåder förordnat, alt delegare i Arméens Pensious-kassa, som hädanefter erhåller civil el
ler annau tjenst med aflöning pä Rikets stat eller uppföres på Allmänna indrägnings-staten
eller pä annat sätt af staten pensioneras, icke är berättigad att, så länge han innebar
sådana aflönings- och pensions-förmåner, som årligen uppgå till 3,000 R:dr Riksmynt, åtnjuta
den honom i Arméens Pensions-kassa tillkommande pension, deras rätt likväl oförkränkt,
hvilka redan innehafva pension i nämnda kassa och, såsom nu anställde i civil
tjenst, framdeles kunna tillträda pension å Allmänna Indragnings-staten; så hade Landshöfdingen
i Upsala län, Friherre R. F. von Kraemer, Landshöfdingen i Södermanlands län,
Grefve G. E. Frölich och Landshöfdingen i Hallands län, Grefve P. A. Lewenhaupt, hvilka
alla äro delegare i Arméens Pensions-kassa, men såsom utnämnde till Landshöfdingar
Bih. lill R. St. Fröt. 4856 & 4851. 40 Samt. 4 AJd. 55
434 Expeditions-Ulslioltets Förslag• till underd. Skrifvelse N:o 152.
redan innan”1848 års reglemente för Pensions-kassan i Nåder utfärdades, ännu icke,
ehuru fullå rige, till träd t pension från nämnda kassa, hos E. K. M:t i underdånighet anhållit,
all i händelse, med tillämpning af det vid ofvanberörda bidrags beviljande af Rikets
Ständer fästade vilkor, deras rätt lill pension från Arméens Pensions-kassa icke
syntes fullt bevarad, E. K. M:t måtte genom Nådig framställning till Rikets Ständer bereda
dem säkerhet för det pensions-belopp från Arméens Pensions-kassa, hvartill de ansågo
sig berättigade vid afskedstagande!.
E. K. M:t, som, med anledning häraf, i betraktande tagit, alt bemälde 3:ue före
år 1848 utnämnde Landshöfdingar enligt gällande pensions-reglemente varit och äro ovilkorligen
förbundne att lill pensions-kassan kontribuera för att vid afgång från innehafvande
Landshöfdinge-beställningar komma i åtnjutande af pension från kassan i den
klass, de tillhört såsom militärer, hvaremot delegare, som derefter eller efter utfärdandet
af 1848 års pensions-reglemente befordrades till Landshöfdinge-beställningar, kunnat,
jemte landshöfdinge-lönen, uppbära pension under enahanda vilkor, som kassans öfriga
pensions-berätligade delegare vid afskedstagande! tillkomme,—alt dessa tre Landshöfdingar
således redan befunnit sig i en ofördelaktigare ställning än de efter år 1848 utnämnde,
i kassan delegande Landshöfdingar, enär de förre icke kunnat förvänta pension fråu
Arméens Pensions-kassa förr än efter afskedet från Landshöfdinge-beställningarne, — och
att, i fall denna förväntade pensions-rätt skulle sökanderne betagas till följd af vilkoret
för bidragets beviljande åt Pensions-kassan, oaktadt de fortfarande vore förbundne att
betala pensions-afgifter intill afskedet, deras ställning blefve ytterligare försämrad i jemförelse
med flere yngre Landshöfdingar, hvilka redan åtnjuta pension och således upphört
alt betala afgifter till kassan, har nu, genom högstberörda proposition, vid dessa
förhållanden, hehagat i nåder föreslå Rikets Ständer alt meddela en sådan af rättvisa påkallad
förklaring af det vid bidragets beviljande åt Arméens Pensions-kassa fästade vilkor,
hvarigenom ofvannämnde 3:ne Landshöfdingar, hvilka äro de ende, för hvilka det
nu framställda förhållandet inträffar, kunde vid deras pensions-rätt i nämnda kassa varda
bibehållne.
På grund af hvad E. K. M:t sålunda i nåder behagat anföra, samt då bemälde
3:ne Landshöfdingar uti föregående reglementen för Arméeus Pensions-kassa blifvit tillförsäkrade
pensions-rätt, hafva Rikets Ständer funnit skäligt, med bifall till hvad E. K.
M:t i nåder föreslagit, förklara, att ofvannämnda 3:ne Landshöfdingar, ehuru de icke ännu
tillträdt pension från Arméens Pensions-kassa, likväl må anses vara bibehållne vid deras
rätt att vid afskedet från Landshöfdinge-beställningen kunna, jemte dem enligt författning
garne tillkommande pension å Allmänna Indragnings-staten, åtnjuta pension äfven från
Arméens Pensions-kassa.
Hvilket, såsom svar å E. K. M:ts förevarande Nådiga framställning, Rikets Ständer
få i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 November 1857.
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 153. 435
\:o 153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1837.
Preste-slåndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den 4 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inventering aj
Jlottans mäteriat-Jörråd i Carlskrona.
(Stats-Utsk:s Uti:de N:o 139.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer har framställning blifvit gjord om nödvändigheten
utaf att genom anställande inventering, ju förr desto heldre, vinna en närmare
kännedom om verkliga beskaffenheten af Flottans stora och dyrbara förråder i
Carlskrona, hvilka, enligt hvad Rikets Ständer särskildt inbemtat, bestå af inventarii-förråden
för fartygen, samt material-, ammunitions-, beklädnads-, sjukhus-, proviant- och virkcsför,
råden. Denna framställning antyder huruledes misstroende yppat sig, det ifrågavarande
förråden icke skola alldeles oförryckt bibehållas och användas till sina ändamål, hvilket
misstroende svårligen torde kunna häfvas annorlunda än att medelst inventering utreda
rätta och verkliga förhållandet. En sådan åtgärd skulle likväl hafva till följd, att
brister, om sådana finnas i förråderna, i tid varda upptäckta och afhulpna, äfvensom att
möjligen förekommande missbruk blifva undanröjda. Med afseende härå och då det derjemte
med grunderna i Sveriges stals-skick öfverensstämmer, att noggrann kontroll utöfvas
öfver vården och förvaltningen af Statens tillhörigheter, men här ä andra sidan förekommer,
att, efter hvad upplyst, blifvit, de fleste af ifrågavarande förråder, eller inventarii-,
ammunitions-, beklädnads-, sjukhus- och virkes-förråden, för icke längesedan undergått
inventering, saint att, hvad proviant-förrådet angår, detsamma är ständig förändring underkastadt,
hafva Rikets Ständer beslutat, det Flottans material-förråd i Carlskrona nu endast
bör blifva föremål för inventering. Och då Rikets Ständer härmed i underdånighet
anhålla, det E. K. M:t i Nåder täcktes låta verkställa denna inventering, genom dertill
af E. K. M:l förordnade lämplige personer, försedda med instruktion af E. K. M:t, huru
436 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 154.
vid förrättningen tillgå bör; hafva Rikets Ständer skolat tillika i underdånighet anmäla,
det Rikets Ständer, för bestridande af omkostnaderna vid inventeringeu, ställt till K. K.
M:ts Nådiga disposition ett förslags-anslag af Femtusen Riksdaler Riksmvnt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
•fc:© 154.
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1887.
Preste-slåndet den 31 — —-
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den 4 iVov. —
/likets Ständers underdåniga Skrif velse, angående den skatteköpta
torplägenheter åliggande dagsverksskyldighet till kungsgårdar och
boställen.
(Stats-Utsk.s Uthde N:o 140.)
S. A. K.
Enär vid Hjelmshult kungsgård i Malmöhus län funnes åtskilliga med arbelsskyidighet
betungade skatteköpta torplägenheter, hvilkas innehafvare icke fått tillgodonjuta den
öfrige dagsverks-skvldige vid samma egendom genom E. K. M:ls och Rikets Ständers beslut
medgifna förmån att med en viss afgift i spanmål afbörda sig detta besvär; och då berörda
skatteköpta torplägenheter sannolikt vore likartade med de s. k. gatehusen under Löfvestads
kungsgård, hvilka kommit i åtnjutande af nyssnämnda förmån, samt det tillika vore
att förmoda, att sä beskaffade lägenheter funnes äfven under andra boställen, har hos
Rikets Ständer blifvit framstäldl del förslag, att alla med dagsverks-skyldighct belastade
skatteköpta torplägenheter under så val Hjelmshult som andra till boställen anslagna
kungsgårdar mätte ställas i enahanda förhållande med de s. k. hofveri-hpmmanen, och således
få genom en viss spanmåls-afgifts erläggande afbörda sig detta åliggande, så framt
de icke kunde derifrån belt och hållet befrias.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 154.
437
I afseende härå har vidare förekommit, hurusom, i sammanhang med det vid sednaste
riksmöte fattade beslut, angående hofveri-skvldighetens upphörande pä vissa vilkor
och emot afgäld från de hofveri-skvldiga hemmanen, Rikets Ständer, beträffande de s.
k. gatehusen under Löfvestads kungsgård, till E. K. M:t i underdånighet hemställde, att
utredas måtte huruvida dessa gatehus vore af samma beskaffenhet med de till kungsgården
arbets-skyldige hemman, på det i sådant fall omförmälda reglering af arbets-skyldigheten
måtte äfven till de förra utsträckas; — och hade, sedan galehus-männen, i frågan
hörde, velat för framtiden undandraga sig all arbels-skyldighet, Kammar-kollegium, genom
utslag den 8 Oktober 1856, förklarat dem icke kunna från dagsverks- och brefbäriugs-skvldighet
under Löfvestads kungsgård befrias, men ansett gatehusens skyldigheter
böra, likasom hemmanens, utbytas; i hvilket afseende förslag till kontrakt, enligt af Kammar-kollegium
angifna och af E. K. M:t i Nåder godkända grunder, nyligen blifvit upprättade
och vederbörande tillställde.
Då nu det synes med billigheten öfverensstämmande, all ofvanomförmälda skatteköpta
torplägenheter, såvida de äro af enahanda beskaffenhet med nämnda gatehus och
öfriga dagsverks-skvldiga hemman, äfven må komma i åtnjutande af de fördelar, som med
ifrågavarande reglering af arbets-skyldighelen afses; men denna fråga ännu saknar behörig
utredning, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det undersökning
om förhållandet med omförmälda skatteköpta torplägenheter mätte blifva anställd
och att enahanda åtgärder, som, rörande de s. k. gatehusen, egt rum, i den mån de
härvid äro tillämpliga, må varda vidtagna äfven i afseende å förstnämnda lägenheter.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 4 November 1857.
438
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 455.
\:o 155.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1837.
Preste-slåndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den 4 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om. anslag till bestridande af koslnaderne för Sveriges
deltagande i en blifvande exposition i Paris af race-djur och
landlmanna-produkter.
(Stats-Ölsk:s Uti. N:o 141.)
S. A. K.
E. K. M:t har behagat uti en den 3 sistlidne April aflåten Nådig Proposition gifva
Rikets Ständer tillkänna, att sedan, i anledning af offieielt meddelande i början af år
1856, att Kejserliga Franska Regeringen hade för afsigt att. så väi nämnda år, som det
nu innevarande, i Paris föranstalta en allmän exposition at race-djur samt landtmannaprodukter
och redskap, Landtbruks-akademiens förvaltnings-kommitté erhållit nådig föreskrift
att göra underdånig framställning i afseende å de åtgärder, hvilka i och för Sveriges
deltagande i dessa expositioner kunde vara att vidtaga, men bemäida kommitté i
underdånighet anmält alt tiden vore alltför otillräcklig lil! nödiga förberedelser för expositions-artiklars
utsändande samma år, hade under sistnämnda år något vidare deltagande
i denna exposition från Sveriges sida icke egt rum, än att, uppå särskild framställning
al Kejserliga Franska Regeringen, E. K. M:t i Nåder förordnade en Svensk Kommissarie,
att med anbefallda åligganden 1856 års exposition öfvervara; deremot, beträffande 1857
års exposition, E. K. M:t, för att underlätta Svenska landtbrukarnes deltagande deri,
under den 7 Maj förlidet år i Nåder uppdragit åt vissa särskildt utsedda Kommitterade,
att, efter vederbörligt kungörande, emottaga anmälanden och lemna nödiga upplysningar
angående expositions-artiklar, äfvensom, der så påfordrades, sjelfve träda i verksamhet,
ej mindre lör att föranleda eller tillvägabringa goda artiklars utställande, än ock att, så
vida ett tillräckligt antal mot ändamålet svarande landlbruks-arliklar blefve till utsläll
-
Expeditions-Utskottats Förstat/ ti/l underd. Skrifvelse N:o 155.
439
ning anmälda, föranstalta om doras utsändande oell hemförande på Svenska statens bekostnad
till och från någon fransk hamu, — hvilka Kommitterade under den 21 nästlidne
Januari med åtskilliga i oell för fullständigt utförande af nämnda uppdrag nödiga hemställanden
till E. K. M:t i underdånighet inkommit, hvaremellertid från Kejserliga Franska
Regeringen officiel underrättelse ingått, att den ifrågavarande, till den 1 förlidne
Juni utsatta expositionen i Paris af race-djur oell landtmanna-produkter icke komme att
ega rum innevarande år.
Då del likväl vore att antaga, det en dylik exposition, som den nu inställda,
komme att inträffa under något af de nästföljande åren, har E. K. M:t nu i Nåder föreslagit
Rikets Ständer, att på deras Riksgälds-kontor, såsom kreditiv, anvisa en summa
af Femtio Tusen R:dr banko, att af E. K. M:t, i mån af behof, användas till bestridande
af omkostnaderne för sammanbringandet och afsändandet till Frankrike, återhemtningen
derifrån och vården i expositions-lokalen af de bidrag, som från Sverige lill denna exposition
aflemnas, samt för transporten från Paris till svensk hamn af de utländska djur,
landtmanna-redskap och produkter, som för svensk räkning å expositionen uppköpas, äfvensom
att af denna summa måtte få beläckas de mindre betydliga utgifter, hvilka för
den innevarande år tillämnade, men inställda expositionen egt rum.
Med anledning af denna Nådiga framställning och i anseende lill den fördel, som
af ett deltagande å Sveriges sida uti ifrågavarande exposition är att förvänta för boskapsskötseln
och åkerbruket i Riket, dels genom införandet af förädlade race-djur och förbättrad
landtmanna-redskap, dels genom en större afsättning af landels produkter, hafva
Rikets Ständer väl funnit att, i likhet med hvad vid iörra riksdagen beviljades i afseende
å bestridandet af koslnaderne för öfversändandet af Sveriges bidrag lill industri- och
konst-expositionen i Paris år 1855, statsmedel böra anslås för underlättandet af Svenska
landtbrukares deltagande i den nu afsedda expositionen; men som de Kommitterade, åt
hvilka É. K. M:t i Nåder uppdragit anordnandet af expositions-arliklarne, ansett en summa
af 25,000 R:dr banko, deri dock ej inbegripna fraklumgälder, vara för ändamålet
tillräcklig, är Rikets Ständers bifall till E. K. Mits Nådiga Proposition lemnadt på det sätt,
att Rikets Ständer, för bestridande af redan gjorda eller framdeles skeende kostnader för
Sveriges deltagande i den tillämnade expositionen i Paris af kreatur samt landtmannaprodukter
och redskap, till E. K. Mits Nådiga disposition ä Riksgälds-kontoret anvisat en
kreditiv-summa al Femtio Tusen riksdaler riksmynt, alt, i mån af behof och emot redovisning,
lyftas; — och anse sig Rikets Ständer härvid böra ultrvcka den underdåniga
önskan, att, för vinnande af lindring i fraktomkostnaderne, Kronans fartyg finge, så vidt
lämpligen ske kan, för transporten af expositions-arliklarne begagnas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857,
440 Expedition*- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 156.
mo 15©.
UpplSsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1837.
Preste-ståndet den 31 — —
Rorgare-ståndet den SI — —
lionde-ståndcl den 1 Nov, —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning aj Kongl. Majus
Nådiga Proposition, angående antagande af en Förordning om verkställighet
af dornar och utslag, meddelade af Norrsk Rätt, m. m.
(Lag-lJtsk:ts Bet:de. N:o 45.)
S. A. K.
E. K. M.t, sorn ansett lagbestämmelser erfordras, rörande verkställighet af domar
och utslag, meddelade af Norrsk Rätt, och om det biträde, som i andra afscendel) bör
lemnäs rätts-skipningen i Norrige, har täckts i sådant afseende till Rikets nu församlade
Ständer aflåta Nådig Proposition, hvaruti Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad
derå, att, genom de af Kongl. Maj:t under den 11 September 1818 för Norrige och den
1 Juni 1810 för Sverige utfärdade Förordningar, väl vöre meddelade föreskrifter, huru
förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i
elt af de förenade Rikena och sedermera till det andra afvika, mea att deremot stadgande
helt och hållet saknades, i fråga om verkställighet i Sverige och Norrige af beslut, meddelade
utaf Embetsmyndighet i det andra landet, och hvarigenom antingen någon kallas att inställa
sig inför Embelsmyndighelen eller ock betalning af skuld eller böter blifvit ålagd. Och
är vidare i nåder omförmäldl, hurusom Rikets Ständer, uti skrifvelse den 13 Augusti 1851,
med erinran om de ömsesidiga olägenheter, som häraf för de båda Rikenas innebyggare
förorsakas, i underdånighet hemställt, det åtgärder måtte vidtagas till beredande deraf,
att frågorna ej mindre om skyldigheten för hvarldera Rikets innebyggare, äfvensom för
person, hvilken uppehåller sig i ettdera af dessa Riken, att hörsamma kallelse, utfärdad af
Embetsmyndighet i det andra, än ock om den exekutiva kraften a( ömsesidiga domar och
utslag, tillhörande den enskilda eller allmänna rättens område, blefve behörigen ordnade.
Till följd häraf och dä E. K. M:t, lika med Rikets Ständer, ansåge del vara af vigt all
ända
-
Ej p c di tion s- Vis k nite is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 156. 441
ändamålsenliga föreskrifter i omfiirinälda afseende» varda, lill undanrödjande af de nu
genom saknaden deraf framkallade olägenheter, intagna i båda de förenade rikenas lagar,
hade E. K. M:l åt en kommillé, sammansatt af Svenske oell Norrske män, i Nader uppdragit
ali uppgöra förslag lill stadgande» i de af Rikets Ständer omnämnda ämnen samt
i sammanhang dermed upptaga och utreda frågan nili de ändringar och tillägg, som kunde
anses erforderliga i de föreskrifter, sorn genom Kongl. Förordningarna den l 1 September
1818 oell den l Juni 1819 redan äro meddelade; — oell sedan bemälde KonimiIterade,
till fullgörande häraf, utarbetat oell till E. K. M:t öfverlemna! underdåniga förslag
till särskilda författningar för hvarldera riket om verkställighet af beslut, utfärdade
af Embetsmyndighet i del andra riket, neli om del biträde, som i öfrigt inom hvarldera
af Brödrarikena bör det andras rättskipning lemnäs, samt dessa förslag, efter undergången
granskning, blifvit af E. K. M:t, i Nåder godkända; ville E. K. M:t, sorn beslutat till
Norriges St ort lii ng aflåta Nådig Proposition om antagande af Komuiilterades lör nämnda
rike föreslagna författning, nu, under förutsättning alt denna Proposition vinner Slorthingels
bifall och med öfverlemnande af kommitlerades underdåniga Betänkande, i Nåder
föreslå Rikets Ständer alt, i öfverensstämmelse dermed, må, såsom för Sverige gällande
lag, antagas följande
Förordning
om verkställighet af domar och utslag, meddelade af Norrsk Rätt, och om det biträde,
som i andra afseende» bör lemnäs rättskipningen i Norrige.
§ I
Domar
och utslag (Kjendelser), meddelade af Norrsk Räll, må, sSvidt de stadga
annat än straff, i Sverige bringas lill verkställighet genom utmätning. Till de från
verkställighet undantagna straff räknas icke böter, der tillgång lill deras gäldande finnes.
Lika med Norrsk Rätlsdom anses förlikning, afslutad inför Norrsk Förlikningskommission
eller domstol, åtagande af böter i följd af Norrsk embeUmyndighets föreläggande
och Norrska Regeringens Finans-departements utslag i tullmai.
§ 2.
Om utmätning af böter förordne vederbörande Konungens Befallningshafvande på
begäran af Norrsk Amtman. Uti öfriga fall må utmätning sökas omedelbart hos vederbörande
kronofogde eller magistrat.
§ 3.
Den handling, på grund af hvilken utmätning sökes, skall vara försedd med
Norrsk Amtmans intyg derom, alt densamma är utfärdad i den form, som för exekutionen
erfordras, och derjemte:
i fråga 0111 utmätning af böter, alt domen, utslaget eller åtagandet eger laga kraft
(upaaankelig Retskraft);
i fråga om utmätning på grund af förlikning, att förlikningen enligt Norrsk lag
medförer exekution och
Bih. till B. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 56
442
Eccpeditions-UlskoUets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 156.
i hvarje annat fall, antingen att domen eller utslaget eger laga kraft (upaankelig
Retskraft), eller att handlingen eljest enligt Norrsk lag medförer exekution.
§ 4.
Å dom eller utslag, som enligt Amtmannens bevis eger laga kraft, må utmätning
genast beviljas oeb fullbordas. Innehåller beviset icke intyg om Jaga kraft, men att domen
eller utslaget likväl, enligt Norrsk lag, medförer exekution, må utmätning ej ske
förr, än tre månader förflutit från den dag, domen eller utslaget gäldenären kungjordes
(forkyndtes). Kan denne ej visa, att han uttagit stämning till högre Rätt om ändring
af samma dom eller utslag, gånge utmätningen då för sig. Visar han sedermera, att han
inom eller elter nämnde tid sådan stämning uttagit,' förblifve utmätningen, så vidt den
då verkställd är, ståudande till dess saken i den högre Rätten aldömd varder. Tappar
den, som utmätningen sökte, gånge det utmätta åter. Vinner han, och är domen icke
meddelad af Höieste Ret, förblifve det utmätta ytterligare i qvarstad till dess tre månader
förflutit från den dag, öfver-rättens dom gäldenären kungjordes (forkyndtes). Förmår
denne då ej visa, att han saken till Höieste Ret instämt, gånge utmätningen utan
uppehåll till fullbordan, der sökanden företett Öfver-rättens dom så slvrkt, som i 3 §
sägs.
Om utmätning af böter pä grund af åtagande vare lag, som om utmätning å laga
kraft egande domar och utslag är sagdt.
§ 5.
Å förlikning, som angår penningars utgörande, må, der gäldenären ej visar, alt
han uttagit stämning till Norrsk Öiver-rätt om förlikningens upphäfvande, utmätning genast
ske, men till godsets försäljning ej skridas förr, än sex månader från förlikningens afslutande
tilländagålt. Är utmätning företagen, men gäldenären sedan visar, att han inom
sagde tid sådan stämning uttagit, förblifve utmätningen ståndande, och gälle i thy fall
hvad i 4 § om utmätning å domar, som öfverklagas, sagdt är.
Der förlikning angår annat, än penningars utgörande, må utmätning ej ske förr,
än sex månader frän förlikningens afslutande förflutit. Visas då eller sedermera, att
stämning till Öfver-rätt om förlikningens upphäfvande är inom nämnde tid uttagen, för
falle
all verkställighet.
Stämning om upphäfvande af förlikning vare utan verkan, der den sednare än sex
månader från afslulaudet uttagen är.
§ 6.
Kungörande (Forkyndelse) i Norrige af dom eller utslag, hvarå verkställighet i
Sverige sökes, skall vara bestyrkt af ortens stämuingsmän (slaevnevidner). Sker kungörandet
i Sverige, bör domslutet genom stads- eller krono-beljenl med vittne, eller genom
Iva nämndemän, tillställas den, hvilken domen lyder å.
8 7.
Hafva ett år och sex veckor förflutit från den dag, å hvilken dom eller utslag är
afsagd!, deruti penningars eller böters ulgifvande föreskrilves, må utmätning på grund
Expeditiotis- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 456. 443
deraf ej ske, med mindre domen eller utslaget blifvit genom nytt beslut åter försatt i
exekutiv kraft.
Lag samma vare om Norrska Finans-departementets utslag i lulima], åtagande af
böter samt förlikning: och räknas tiden från den dag, utslaget gafs eller åtagandet skedde,
men i fråga om förlikning från den dag, som till dess fullgörande finnes utsatt. Aro
i samma förliknings-handling särskilda dagar för särskilda fuiigöranden bestämda, räknas
tiden från en hvar af dem.
§ 8.
Är gäldenärs bo tagel under offentlig skiftes-behandling i Norrige, förfaller den
genom denna förordning medgifna rätt tili utmätning.
§ 9-
Är någon i Norrige fälld lil! böter, som, till följd af bristande tillgång till deras
gäldande, med motsvarande fängelse skola aftjenas, och finnes lian i Sverige, då bör lian,
på vederbörandes begäran, utlevereras i öfverensstämmelse med de uti Kongl. Förordningen
den 1 Juni 1819 gifna föreskrifter.
Lag samma vare, der någon, som för förbrytelse varit till Norrsk domstol instämd,
sig ej inställt, och Rätten förordnat, alt han hemtas skall.
§ io.
Der någon i Norrige lill Svensk domstol skall instämmas, vare laga stämningstid
i allmänhet tre månader; men två månader, der stämning skall honom delgifvas i ett
Arnt, som med sina gränser möter det län, hvarest domstolen finnes, och sex månader,
då stämning skall någon delgifvas i Nordlanden eller Finmarkens eller domstolen finnes
på Gottland eller i Norrbotten eller Westerbotten, utan afseende på närmare eller fjermare
afstånd emellan orterna.
Stämningen skall vara kungjord antingen genom de lör stället antagna stämningsman
(staevnevidner), hvilkas egenskap såsom sådane då bör genom intyg af Notarius
Publicus vara bestyrkt, eller genom Notarius Publicus.
De härifrån afvikande stadganden i Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819 varda
härigenom upphäfda.
§ 11.
Ej må vid Svensk Domstol sak mot Norrsk man upptagas i andra fall, än der
Domstolen vore behörig om svaranden varit svensk: dock kan Norrman, som någon tid
i Sverige sig uppehåller, under denna sin vistelse derstädes, för gäld eller annan lörbindelse
sökas vid Domstolen i orten.
Såsom vittne må ej någon instämmas från Norrige till Svensk Domstol.
§ 12.
I brottmål af ringare beskaffenhet, der den iustämde sig ej inställt och i Norrige
sig uppehåller, pröfve domaren, huruvida genom förhör med den tilltalade vid dom
-
444
Expeditions-Utslotlets Förslag till anderd. Skrifvelse JS:o i 56.
stol i Norrige, eller annorledes, tillräcklig upplysning i målet vinnas kan. Finnes det; då
må hemtning ej beslutas.
§. 13.
Vid Svensk domstol må i brottmål, som af Norrsk Rätt skola afdömas. förhör med
parter anställas; åliggande det. Konungens Befallningshafvande ali ej mindre derom, än om
förhör med vittnen i sådana mål, på begäran af Norrsk Amtman, föranstalta.
§ 14.
Å handling, på grund hvaraf någon vill utmätning i Norrige söka, skall Konungens
Befallningshafvande i det län, der handlingen är utfärdad, pa begäran, eller löre1'unna
omständigheter meddela intyg, alt densamma är uilärdad i den form, som för exekution
erfordras, samt alt och från hvilken dag del deruti upptagna beslut vunnit egenskapen
att medföra ovilkorlig exekution i öfverensstämmelse med hvad i Svensk lag är stadgadt
om beslut, som eger laga kraft.
Om expeditions-lösen och afgift för stämplad) papper vare lag samma.
A bötes-dom, som af Konungens Befallningshafvande till utmätning i Norrige öfversäudes,
skall enahanda intyg om form och laga kraft at honom meddelas.
§ 15.
Vid utmätning af böter efter Norrsk Amtmans begäran ege annan ersättning till
förrättningsmännen ej rum, än för skjuts- och dagtraktamente såsom för extra förrättningar
i Statens ärenden.
Lag samma vare, då, på Norrsk Amtmans begäran, stämning delgifves eller förhör
med parter eller vittnen i brottmål anslälles vid urtima ting, som för sådant ändamål
särskildt blifvit utsatt.
Om godtgörelse lill vittnen i brottmål galle hvad lag i Sverige stadgar.
Till de här nämnda ersättningar åt förrättningsmän och vittnen förskjutas af vederbörande
Landtränteri nödiga medel, hvilka godtgöras Svenska statsverket i den ordning,
som i Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819 är stadgad.
§ 16
Förestående sladganden träda i kraft från den dag, Kongl. Majit bestämmer, sedan
en motsvarande lag i Norrige blifvit antagen.
Vid anställd granskning af ifrågavarande lagförslag hafva Rikets Ständer funnit
detsamma vara byggdl på grundsatser, som dels inom den internalionela rätten äro erkända,
dels för de förenade Rikena redan vunnit tillämpning genom Kongl Föroidningarneden
11 September 1818 och den 1 Juni 1819, äfvensom all de svåiigheter, som möll lill
följd af olikheterne i de begge Rikenas rältegängs-ordningar, blifvit i förslaget på ett
tillfredsställande sätt löste. L i der d< n al E. K. Ä :I i Mader gjor da föi utsättning ali en
med nu ifrågaställa öfverensstämmande lag varder i Norrige anlagen, hafva Rikets
Ständer alltså pröfva! skäligt all lill E. K. Mils ofvanherörde Nådiga Proposition lemna
bifall; hvilket Rikets Ständer härigenom få i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets
Ständer etc.
Slockholm den 4 November 1857.
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 157. 445
Mio 15?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 18S7.
Preste-slåndel den 31 — —
Borgare-ståndet den 31 — -—
Bonde-ståndet den 4 Not. —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Förordningen om Sockenstämmor i riket.
(Allm. Besvärs- och Ekon.- Utsk:s Bet. N:ris 95 och 118.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i afseende å beräkningen af rösträtten å sockenstämma
blifvit anmärkt att, vid den lid, dä uti 5 § 3 mom. al Kongl. Förordningen om sockenstämmor
i Riket den 29 Augusti 1843 infördes det stadgande, alt i stad röstas för fastighetsvärde
af 2,000 R:dr samt för 10 R:dr bevillning efter 2:dra artikeln, erlades bevillning
för inkomst af embete och tjenst med 3 procent och af rörelse med 5 procent,
men enligt nu gällande Bevillnings-stadga erlägger löntagaren 1 procent och näringsidkaren
2£ procent bevillning. På Sockenstämma i stad hade således faslighels-egaren, under
det att hans, likasom rörelse-idkarens bevillning, blifvit till hälften nedsatt, dubbelt
större rösträtt än rörelse-idkaren och tre gånger större än embetsman nen, emot hvad
honom genom sockenstämmo-förordningen, jemförd med då gällande Bevillnings-stadga,
var tillförsäkradt. Dessutom hade, då i Sockenstämmo-förordningens 5 § 2 mom. stadgas,
all rösträtt, utom för hemman å landet och faslighet i stad, icke eger rum för ett
bevillnintis-belopp, understigande 2 R:dr 24 sk., genom sednaste Bevillnings Förordning
rösträtt på sockenstämma förlorats af alla dem, hvilka tillförene erlagl en bevillning af
2 R:dr 24 sk., men numera, lill följd af bevilluingens nedsättning, fåll en lägre bevillning
sig påförd. Nu vore i 10 § af Kongl. Förordningen angående fattigvården i riket
den 13 Juli 1853 stadgadt, alt hvad som för fattigvårdens behof erfordras utöfver afkastiiingeu
af fattigvårdens kapitaler och fastigheter samt öfrige diverse inkomster och den
personela afgiften, fy lies genom tillskott efter de grunder, sorn för rösträtt äro stadgade
uti 5 § af Förordningen oin sockenstämmor i Riket; och komme sålunda, genom bevill
-
446 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 157.
ningens nedsättning, fastighet att draga dubbelt sä stor fattigskatt som tillförene, hvarförutan
alla de, som, i följd af nedsatt bevillning, förlorat sin rösträtt på sockenstämma,
med detsamma ock blifvit befriade från fattigskatten och följaktligen, med bibehållande
af samma inkomster som tillförene, vunnit en dubbel skallenedsättnings-förmån.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, och då Rikets Ständer trott de anmärkta
missförhållandena lämpligast kunna afhjelpas genom nedsättning af det bevillningsbelopp,
som för närvarande erfordras för rösträtt, i förhållande till hemmantal eller fastighetsvärde,
samt det tillika, för vinnande af enkelhet och redighet vid röstberäkningen,
synes ändamålsenligt att densamma sker efter jemna summor i Riksmynt, äfvensom
att de olika beräkningssätlen för stad och för landel finnas i samma moment angifne, få
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att. 2 och 3 mom. i 5 § af Kongl. Förordningen
om sockenstämmor i Riket den 29 Augusti 1843, jemförd med Kongl. Kungörelsen den
22 April 1853, mätte erhålla följande förändrade lydelse.
2 mom. Rösträttighet beräknas efter hemmantal, der det finnes åsatt, sålunda,
att, då hemman är förmedladt, rösträttigheten beräknas efter förmedlade hemmantalet, såvida
ej annorlunda är särskildt stadgadt, eller fråga förekommer om afgift, som efter
oförmedlade hemmantalet utgår, i hvilket fall rösträ11igheten skall efter sistnämnde hemmantal
utöfvas. I andra fall än för hemmantal bestämmes rösträttigheten på grund af
den bevillning enligt 2:dra artikeln, som lill Staten erlägges. För ett bevillnings—belopp
af 2 R:dr Riksmynt, hvarunder ingen rösträtt, utom för hemman å landet och faslighet
i stad, eger rum, beräknas lika röst med hemman; af 4 till 6 R:dr lika med ^ hemman;
al .6 till 8 R:dr lika med rsT hemman; al 8 R:dr lika med | hemman, och så vidare i
samma proportion af högre bevillnings-bclopp enligt 2:dra artikeln. För fastighetsvärde
i stad af 4,000 R:dr Riksmynt röstas lika som för 8 R:dr bevillning efter 2:dra Artikeln.
3 mom. Den rösträtt, som på nämnde grund af bevillning tillkommer socknens
innevånare, skall hvarje år vid den sockenstämma, som i Maj eller Juni månad hållas
bör, bestämmas och på landet i motsvarande hemmantal utsättas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
Expeditions- Utskotta ta Förslag till underd. Skrifvelse N:o 158. 447
i\:o 15$.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 4 Nov. 1857.
Presle-ståndet den 4 — —
Borgare-slåndet den 4 — —
Konde-slåndet den 4 — —
Rikels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående statsbidrag
för beredande af en förbättrad kommunikationsled emellan det inre af
Jemtland samt Norrige.
(Slals-Ulsk:s Ull. N:o 144.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition af den 23 nästlidue April liar E. K. M:t behagat föreslå
Rikets Ständer att bevilja erforderligt statsbidrag för erhållande af en kortare och
bättre kommunikationsled, än den nu begagnade, från inre delarne af Jemtland till Norrska
gränsen, hvilken fråga, deri jemväl enskilda Iramslällningar med enahanda syftning
vid innevarande Riksdag förekommit, Rikets Ständer, med afseende å den föreslagna kommunikationsledens
beskaffenhet samt det dertill äskade statsbidragets betydlighet, funnit
sig böra särskildt behandla och pröfva.
Utaf de handlingar, sorn för Rikets Ständer varit tillgängliga angående denna angelägenhet
och hvad dermed eger gemenskap, hafva Rikets Ständer inhemtat, bland annat,
ali sedan i anseende till det menliga inflytande, som de långa, besvärliga och kostsamma
landtransporterna i Jemtland utöfva på den industriela utvecklingen inom detta vidsträckta
och från hafvet äfvensom från den större rörelsen afskiljda landskap, ifrågastäldt blifvit,
alt en ny kommunikationsled måtte tillvägabrixigas mellan staden Östersund och Norrska
gränsen, hvarifrån denna kommunikationsled skulle fortsättas till Vserdalsörens lastageplats
vid Nordsjön, E. K. M:ls Befallningshafvande i Jemtlands Län hos E. K. M:t
gjort underdånig framställning om behofvet och nyttan af en förbättring i det nuvarande
kommunikatiohs-sättet emellan nyssnämnda orter samt derjemte i underdånighet anhållit,
det undersökning på allmän bekostnad mätte varda anställd samt plan och kostnadsförslag
uppgjorda rörande lämpligaste sättet att, emellan desamma, med begagnande
448 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 158.
af de emellan Ostersund och Norrska gränsen liggande sjöar, nemligen Storsjön, Äckesjön,
Lithen, Kallsjön och Anjan, åstadkomma en ny kommunikationsled; samt vederbörande
Regerings-deparlement i Norrige, uppå Nådigst gifven anledning, i underdånighet
anmält sig hafva vidtagit anstalter lör verkställandet af förberedande undersökningar
i afseende å kommunikationsledens fortsättande inom Norrige, emellan riksgränsen
och Nordsjön; så hade, till följd af erhållen Nådig befallning, Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader låtit nödiga mätningar verkställas samt en deruppå grundad, af karta
och kostnadsberäkningar åtföljd arbetsplan rörande detta företag uppgöras af Chefen för
norra väg- och vatlen-byggnads-distriktel, Majoren F. W. Leijonancker, hvilken i sammanhang
med den afgifna och utaf nämnda styrelse gillade arbetsplanen tillika och i anseende
till de fördelar, som för både Jemtland och derintill gränsande provinser skulle
beredas om en förbättrad kommunikationsled kunde lillvägabriugas ej allenast mellan Östersund
och Norrige, utan äfven mellan Ostersund och den på vägen lill Sundsvall, invid
östra ändan af Refsundsjön, belägna gästgifvaregården Bräcke, utsträckt sitt förslag ända
till nämnda gästgifvaregård, mellan hvilken och Sundsvall kommunikationslinie!) förmodades
äfven kunna framdeles ordnas elter samma system, som läge till grund för det nu
ifrågavarande förslaget.
Med hänsigt till verkställigheten af den föreslagna förbättringen af kommunikationen
mellan det inre af Jemtland samt halskuslerna och densammas inverkan på trafiken
samt den ekonomiska ställningen inom denna provins, har förbrmälde Distrikt-chef dels
upplyst alt detta landskap, af natureu gvnuadt med fruktbar jordmån, vore genomskuret af
flera nästan sammanhängande sjöar, hvilka underlättade kommunikations-tillfällena med
både provinsens särskilda delar och tillgränsande orter, dels ock, jemte uppgift att afslåndet
emellan de. begge håfven, Nordsjön och Bottniska viken, koinme ali genom den
nya kommunikationsleden minskas fran 40£ lill omkring 37 mil, hvaraf 16 skulle utgöra
sjöväg, yttrat den åsigt att ehuru genom deri föreslagna, hufvudsakligen sjöledes skeende
kommunikationen, med t liv åtföljande ringa fraktkostnader, en stor del af Jemtlands handelsrörelse
komme att framdeles ledas åt Norrige, borde dock genom den lifligare trafik,
sorn, lill löljd af de lättade kommunikationerna, mäste uppkomma, äfven handelsberöringeu
emellan Jemtland samt dess hufvudsakliga handels- och stapel-ort Sundsvall blifva
betydligare än för närvarande, helst om transportleden mellan Bräcke och nvssnämnda
stad likaledes efter enahanda system förbättrades. För sammanbindningen af de sjöar,
genom hvilka den riva kommunikalions-linien skulle ledas, hade väl fråga uppställ, om kanalanläggningar
mellan Storsjön och Äckesjön samt sistnämnda sjö och Lillien, älvensöm om
anläggandet af jernvägar mellan Lillien, Kallsjön och Anjan, meri i anseende till der förekommande
ofördelaktiga lokala förhallanden samt de betydliga kostnader och olägenheter,
som anläggningen af kanalen mellan dessa sjöar skulle medföra, och då trafiken,
åtminstone under den närmaste framliden, icke torde komma alt motsvara koslnatls-beloppet
för jernvägar, syntes det Distrikt-chefen vara rikligast och ändamålsenligast alt lill
en början vanliga landsvägar anlades mellan sjöarne, å hvilka sednare trafiken borde bedrifvas
med seglande bålar eller med ångbåtar jemte lastpråmar; och vore koslnaderne
för väganläggningarne mellan alla ofvannämnda sjöar och uppförandet af brvggor med
laslkranar vid desamma, äfvensom för der erforderliga muddringar beräknade till ett
sammanlagdt belopp af 163,548 R:dr banko.
Lii sednast äfgifna underdåniga femårs-berätlelse hade E. K. M:ls Befallningshafvande
närmare vitsordat det stora behofvet af underlättade kommunikationer inom Jemtland,
från hvars hulvudort Ostersund afslåndet till den närmaste stapel-orten Sundsvall
utgjorde icke mindre än 18| och till Levanger i Norrige 23f mil. De många hinder
och
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 158. 449
och oskäliga kostnader, som en befolkning af 55,000 innevånare, spridda på en yta af
mer än 400 qvadralmil, dagligen måste vidkännas, såväl vid afyttrandet af egna produkter,
som vid anskaffningen från andra orter af oundgängliga förnödenhets-effekter,
påkallade nemligen högt alla lämpliga åtgärder, för att i möjligaste måtto undanrödja
sådana olägenheter, som städse uppkommo af en lång och besvärlig land-transport; och
om än Jemtlands län i sednare tider blifvit hugnadt med rika bidrag tor omläggning af
gamla och upptagande af nya vägar, hvarigenom stora fördelar vunnits, återstode likväl
mycket att i detta hänseende önska. Genom anläggningen af den nu föreslagna kortare
och vida mindre kostsamma kommunikationsleden trän Östersund lill Veerdalsören skulle
Jemtland uti icke ringa män betryggas emot de stora bekymmer, som inträffade missväxter
der medförde, enär i sådant läll behofven af lefnadsförnödenheter med fördel kunde
fyllas från nyssnämnda kuslort, dit sjöfarten, i motsats med förhållandet vid Öslersjöbamnarne,
vore öppen under nästan liela året och således äfven under största delen af
vintern; och när lullförhållandena med Norrige blefve reglerade på ett mera tidsenligt
sätt, så att oförlullade utländska varor linge fran Norrige transito införas och först vid
gränsen behöfde underkastas tullbehandling, komme ofelbart den nya vägiinien att utöfva
ett stort och välgörande inflytande på Jemtland, likasom på dertill angränsande orter.
I förmodan att Svenska och Norrska Statsverken skulle komma att bestrida alla
de beräknade kostnaderne för anläggandet och förbättrandet af de till hela kommunikationslinie»
hörande vägar samt lastbryggornas uppförande och de erforderliga muddringsarbelenas
verkställande inom hvardera statens område, hade för ombesörjande af varutrafiken
å ifrågavarande kommunikationsled bildat sig eli bolag, hvars till 200,000 R:dr
bestämda aktieleckningssumma voie afsedd att uteslutande användas till anskaffning och
tillhandahållande emot bestämd taxa af äng- och segelbåtar i vattendragen samt magasiner
vid omlastningsplatserna, äfvensom bostäder för den till transporternas besörjande
erforderliga personal m. m., och hvilket bolags direktion, uti en af E. K. Mits Befallningshafvande
förordad ansökning, underdånigst anhållit, att E. K. M:t täcktes hos Rikets
Ständer göra framställning om beviljandet af anslag utan ät erbetalningsskyldighet till ett
belopp, fullt motsvarande ofvan omförmälda kostnader för anläggandet af nja och förbättringen
af gamla vägar, för uppförande af bryggor med laslkranar vid alla stationer
och för vattendragens muddring, der sådan erfordras, till hvilken underdåniga anhållan
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, med någon jemkning i anslagssumman,
tillstyrkt nådigt bifall.
Efter det Ii. K. M:t i Sin vid denna riksdags början aflåtna Nådiga Proposition
om statsverkets tillstånd och behof förklarat Sig anse öppnandet af en lättare kommunikationsled
från det inre af Jemtland till hamn i Norrige vara ett företag, hvilket synnerligen
förljenle att med allmänna medel understödjas, har E. K. M:t, i betraktande af de
stora och vigliga fördelar, som måste uppkomma af den genom sagde kommunikationsled
lättade förbindelsen mellan nordliga kusterna af Nordsjön och Östersjön samt mellan de
i dessa trakter belägna Svenska och Norrska landskaper, genom nu förevarande särskilda
Proposition i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer, under förutsättning af samma transportleds
samtidiga fortsättning och fullbordande inom Norrige till lämplig punkt vid Nordsjön,
måtte för de mellan Bräcke och Norrska gränsen erforderliga arbeten bevilja ett
den beräknade koslnadssumman motsvarande statsanslag utan återbetalnings-skyldighet. å
163,000 R:dr banko, att utgå till ofvanbemälda bolag, under vilkor, att bolaget dels besörjde
arbetets verkställande enligt den af Majoren Leijonancker uppgjorda plan och inom
den tid, som af E. K. M:t kunde varda bestämd, dels åtoge sig att för trafikens behof
anskaffa ång- och segelbåtar i sjöarne samt stationshus och magasiner vid omlastningsBih.
lill II. St. Prot. 4856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 57
450 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 158.
ställena, äfvensom att för framtiden underhålla transportleden i fullständigt skick emot
rättighet att efter den i sådant afseende af E. K. M:t fastställda taxa uppbära afgifter
för trafiken på linien.
Beträffande utsigterne för transportledens fortsättande inom Norrige, har af förhandlingarne
hos det nyligen upplösta Storthinget visat sig, att, sedan vid anställd undersökning
befunnits fördelaktigast och ändamälsenligast, alt den ifrågasatta vägen anlades
från sjön Anjan längs efter Skjaervandet och insöen till någ#n punkt mellan Suul och
Kongstueu på nuvarande vägen från Ostersund till Vserdalsören, Storthinget, med anledning
af Norrska Regeringens derom gjorda framställning, redan under nästlid ne Maj månad
beslutat att, för anläggningen at en ny landsväg från Aadalslien vid Carl Johansvägen
i Vuku socken af norra Trondhjems Ami till riksgränsen, i riktning mot Anjan,
äfvensom till inköp af erforderlig grund m. m. för en gästgifvaregård (Fjeldstue) vid
denna väg, bevilja en anslagssumma af 58,500 speciedaler eller 19,500 speciedaler årligen
under nästa budget-termin, hvarvid dock stadgats, att väganläggningeu icke bör påbörjas
förr än man gjort sig förvissad alt kommunikations-linien på Svenska sidan från
riksgränsen till Anjan och, så vidt det lör trafiken erfordrades, på och mellau Anjan,
Kallsjön, Lithen, Ackesjön och Storsjön samtidigt blefve tillvägabragt.
Vid pröfning af detta ärende har hos Rikets Ständer i betraktande kommit, hurusom
Jemtland, vid besörjandet af sina transporter från och till andra orter, saknar den
stora lättnad och de fördelar, som öppna hafvet och dess vikar samt dermed sammanbundna
större sjöar och segelbara vattendrag bereda för Rikets nästan alia öfriga landskaper,
hvilka äro belägna antingen utmed hafskusterna eller vid och omkring dessa sjöar
och vattendrag. 1 deri mån den särdeles under sednare årtionden starka folkökningen
inom oftanämnda provins fortgår och det samtidigt framkallade uäringslifvel äfvensom den
märkbart tilltagande rörelsen utvecklar sig och förkofras, måste behofvet allt mer och
mer låta känna sig af en mindre besvärlig och kostsam kommunikation med andra
orter, än deri nuvarande, hvars menliga inverkan på provinsens hela befolkning och
alla industriela förhållanden af de embetsmän och myndigheter, som härom sig vtirat,
sammanstämmande vitsordats och öfverklagats. Det årliga från hvarje hemman i tio års
tid utgående bidrag af 6 R:dr riksmynt, hvarmed, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat,
provinsens innevånare genom sina ombud vid det inför E. Ii. M:ts Befallningshafvande
under innevarande års sommar hållna “landsting*1 åtagit sig att understödja bolaget för
trafikens besörjande på den nya kommunikationsled, hvarom nu är fråga, utgör dessutom
ett ojäfaktigt bevis på den allmänt rådande öfverlygelsen om behofvet och nyttan för denna
landsort af sagde kommunikationsleds oförd röj liga erhållande och begagnande. Oaktadt
alltsedan 1840 och 1841 årens riksdag betydliga och mångfaldiga understöd utaf allmänna
medel erhållits för kommunikationernas förbättrande och vallenaftappningar samt andra
förberedande odlingsföretag inom Rikets »grdliga provinser och isynnerhet inom Jemtland,
hafva dock dessa vidsträckta och för riket vigtiga provinsers skäliga anspråk alt
fortfarande huguas med dylika understöd ingalunda blifvit af Rikets Ständer förbisedda,
särdeles vid ett riksmöte, då vida större statsbidrag än någonsin förut beviljats för kommunikations-väscndets
tidsenliga förbättring inom rikets medlersta och sydliga landskaper.
Derjemte har den omständigheten, att ett af Svensk Embetsmyndighet väckt och af E.
K. M:t i Nåder understödt förslag om förbättrad och ändainålsenligare kommunikation
mellan en af Sveriges största provinser och Norrige blifvit af norrska representationen
godkändt och genom dertill beviijadt statsanslag beredt til! verkställighet inom sistnämnda
rike, utgjort en ökad anledning för Rikets Ständer att anvisa erforderliga medel för
samma förslags utförande äfven inom Sverige, helst dermed åsyftas att tillvägabringa en
Expeditions-Uiskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i58. 451
icke blott uti industriel och merkantilt, utan äfven i politiskt och militäriskt hänseende
gagnande förbättring i kommunikationerna mellan dessa begge Rikens nordliga delar.
Rikets Ständer hafva fördenskull, och då, med afseende å de uppgifna förhållandena,
ej heller något varit att erinra emot det föreslagna statsanslagets belopp, funnit
skäligt att, med bifall till E. K. M:ts derom aflåtna Nådiga Proposition och under förutsättning
att de för åstadkommande af en ny kommunikationsled från de inre delarne af
Jemtland till lämplig hamnplats vid Nordsjön erforderliga arbeten inom Norrige varda
samtidigt företagna och fullbordade, bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa
ett statsanslag utan återbetalningsskyldighet å Två Hundra Fyratiofvra Tusen femhundra
riksdaler riksmynt för utförande af arbetena å denna kommunikationsled, mellan
gästgifvaregården Bräcke och Norrska gränsen, enligt Distrikt-chefen, Majoren F. W.
Leijonanckers derför uppgjorda plan, samt att tillåta, det sagde anslagssumma må till det
bolag, som bildat sig för ombesörjande af trafiken å ifrågavarande kommunikationslinie,
få utbetalas under tillämpning af de allmänna föreskrifter, som i afseende på statsbidrag
lill vattenkommunikationer och väganläggningar varda vid innevarande riksdag meddelade,
och under vilkor derjemte, att bemälda bolag åtager och förbinder sig att, emot åtnjutandet
af detta statsbidrag, inom den tid, som af E. K. M:t kan varda i Nåder bestämd, i
öfverensstämmelse med åberopade plan, fullborda kommunikationsleden mellan sistnämnda
punkter; börande bolaget tillika förbinda sig att, inom behörig lid, anskaffa ej allenast
de för trafiken behöfliga äng- och segelbåtar, så att transporterna företrädesvis och isynnerhet
på de större sjöarne kunna bedrifvas med ångkraft, utan äfven stationshus och
magasiner vid omlastningsställena. Dessutom bör det åligga bolaget att framgent i fullständigt
skick underhålla denna kommunikationslinie med dertill hörande transportmateriel
och byggnader, emot rättighet att uppbära de afgifter, som för trafiken på samma linie
skola utgöras enligt den i sådant afseende af E. K. M:t fastställda och då gällande taxa.
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 November 1857.
452 Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 159.
Äf;o 15».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Nov. 1857.
Presle-slåndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående undersökning i fråga
om ändring uti 1773 års skatlläggnings-melhod för VVesterbottens
och Norrbottens län.
(Stats-Utskrs Ull. N:o 145.)
S. A. K.
I anseende till den härda beskattning nyhemman inom Westerbottens och Norrbottens
län skola få vidkännas genom tillämpning af 12 § uti den för dessa län gällande skaltläggnings-method
af den 23 Augusti 1773, som föreskrifver, att när ett hemman eger
8 tunnlands utsäde och 50 till 60 parmar eller vinterlass hö, jemte mulbete, skog och
fiskvatten till husbehof, skall detsamma anses för ett mantal, med beräkning af 20 daler
silfvermynt på mantalet och i förhållande derefter om räntan stiger högre eller mindre,
har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget att, med ändring i berörde §, egorna och förmånerna
för ett helt mantal måtte få beräknas lill 60 å 80 daler; varande till bevis för
behofvet af denna förändring anfördi: att, med beräkning af vanliga afkastningen i goda
år utaf hufvudsädet i orten, korn, till 4:de kornet och af parmen hö till 48 Lispund, enligt
skattläggningsmethoden skulle på ett helt mantal belöpa 32 tunnor korn och 2,880
lispund hö; att, om denna ringa fodertillgång fördelades på stall och ladugård, det visade
sig, att å ett hemman om ett mantal endast kunde utfodras 2:ne hästar, 10 kor och
6 får; att af åkergrödan, 32 tunnor, nätt och jemt 11 personer kunde på mantalet underhållas
i anseende till del ringa bidrag, som till deras underhåll vore att från ladugården
påräkna; att etter samma beskattningsgrunder erfordrades för £ mantal åkerjord allenast
för ett tunnlands utsäde, eller, med de vilkor Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium af den
19 December 1829 bestämmer, 2:ne tunnlaud, hvaraf det ena tunnlandet måste hållas i
Expedifions-Ctskottels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o i 59. 453
träde och det andra afkastade i bästa fal! 4 tunnor korn, samt i afkastning af ängarne
7,]- parmar eller 360 Lispund hö, deraf underhåll kunde påräknas för ej stort iner än en
person samt vinterföda med tillhjelp af halmfodret för 2:ne kor och ett fårkreatur; att,
då Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 tillåter att hemman få utan föregången undersökning
klyfvas till £ mantal, men Kongl. Förordningen den 19 December 1827 stadgar,
att för besutenhet å hemmansdel erfordras sådan afkastning deraf i vanliga år, att åboen
kan påräkna bergning och utgöra utskvlderna, hvartill ansetts oundgängligt så goda
egor af åker, äng och betesmark ali, med begagnande af tillgängliga odlingslägenheter,
ett. hushåll af t re arbetsföra personer kan underhållas, samt en häst eller ett par oxar,
2 å 3 kor och 5 får eller getter kunna födas, en samtida tillämpning af dessa författningar
i Westerbottens och Norrbottens län ej kunde ega rum, enär Jr mantal, skattlagdt
efter 1773 års skaltläggnings-melhod, ej gåfve den afkastning 1827 års Förordning bestämmer
såsom vilkor för besutenhet; samt att de menliga följderna af nämnda method
redan visat sig i (lera hemmans iråkade ödesmål och sannolikt skulle blifva ännu mera
olycksbringande, sedan skogarne upphört att lemna tillgång till bestridande af ett hemmans
alla utskylder och åboens derå lefnadskostnader.
På grund af hvad sålunda förekommit, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t ville i Nåder föranstalta om behörig undersökning i förevarande ämne,
samt, om dervid skulle befinnas att egorna och förmånerna för ett mantal i Westerbottens
och Norrbottens län böra, med afseende å de för dessa Län egendomliga förhållanden
och vid jemförelse med skattläggnings-metboderna för andra Rikets län,' upptagas
högre än 1773 års skattläggnings-method nu bestämmer, uti Nådig Proposition lill Rikets
Ständer föreslå den förändring i nämnda method, som af omständigheterna kan finnas erforderlig.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1857.
454
Expeditions-Utskottets Förslag ti 11 underd. Skrifvelse N:o 460.
160.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 4 Nov. 18S7.
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en ändring i Kongl.
Stadgan om skiftesverket i riket af den 4 Maj 4827.
(Lag- samt Allm. Besvärs o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 37.)
S. A. K.
Vid innevarande riksmöte har fråga förekommit derom, huruvida icke den, jemlikt
2 kap. 6 § i Kongl. Stadgan om skiftesverket i riket af den 4 Maj 1827, Gode männen
vid landtmäteri-förrättningar nu tillkommande ersättning vore för låg och derföre
borde bestämmas till högre belopp; och ehuru en sådan förhöjning kommer alt öka de
redan dryga kostnader, jordegare för skiften och landtmäteri-förrättningar få vidkännas,
hvarigenom framgången af det för landet nyttiga skiftesverket måhända i någon män försvåras,
hafva likväl Rikets Ständer vid det förhållande, att lefnadskostnaderna under de
sistförflutna åren blifvit betydligt stegrade och att, såsom följd deraf, arbetslönerna nära
nog fördubblats, ansett det vara angeläget att. tillse, det godmans-befattning vid så vigtiga
tillfällen som landtmäteri-förrättningar icke kommer att för den enskilde medföra
så stor uppoffring att befaras kan, det den kunnige och erfarne landtbrukaren, som icke
eger hvarken tid eller tillfälle att, med förlust för sig sjelf, åtaga sig dylika befattningar,
skall betrakta dem såsom ett besvär af så betungande beskaffenhet, att han på allt sätt
söker att detsamma sig undandraga, hvarigenom de menligaste följder för jordegarne inom
ett. skifteslag skulle kunna uppstå; och Rikets Ständer hafva derföre pröfvat skäligt,
för sin del, besluta, det skola Gode män vid landtmäteri-förrättningar njuta, under förrätningen
samt nödige rese-dagar dit och derifrån, hvardera Tre riksdaler riksmynt om dagen,
underhållet inberäknade jemte skjuts efter en häst.
Hvilket Rikets Stäuder fä hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; och framhärda
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 November 1857.
Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 161. 455
\:o 101.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Nov. 1857.
Preste-slåndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrijvelse, angående ändringar /.
Handels-ordtiingen aj den 22 December 1846, m. m.
(Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk:s Bet. N:o 99 och Uti. N:o 119.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af hvad uti E. K. M:ts under den 22 December 1846 i
Nåder utfärdade Handels-ordning stadgas rörande qvintius rätt att drifva handelsrörelse,
vid innevarande riksdag blifvit ifrågastäldt alt enahanda rättighet härtill, som vore mannen
medgifven, måtte, utan särskild inskränkning, jemväl tillerkännas qvinnan, hafva Rikets
Ständer, under förehafd pröfning af denna framställning, funnit, hurusom den ifrån
äldre tider rådande åsigt, att qvinna ej i likhet med man skulle ega förmåga att genom arbete
sig försörja, mer och mer blifvit undanröjd och numera, temligen allmänt, den mening
gjort sig gällande, att qvinna, vid viss ålder, må sjelf ega råda öfver sig och gods sitt.
Genom den uti högslberörda, nu gällande Handels-ordning qvinna förunnade rätt,
att under vissa vilkor och inskränkningar idka bandel, synas de betänkligheter, lagsliftarne
kunnat hysa i afseende å medgifvandet för henne att såmedelst sig försörja, lill en
del blifvit häfda; och torde af erfarenheten vara bekräftadt, att berörda rätt i allmänhet
val begagnats samt ej medfört några olägenheter.
Ehuru det måste medgifvas att qvinrians uppfostran merändels varit vänd åt verksamheten
inom det husliga lifvet, kan dock ej bestridas, att uppfostringsväsendet i sednare
tider blifvit betydligt förbätlradt samt mera vidtomfattande, så att detsamma ulan tvifvel,
derest qvinnans rätt att drifva handelsrörelse blefve fullt erkänd, skulle inom kort
erhålla den för henne i delta hänseende nödvändiga praktiska riktning.
456 Expeditions-Utskottets Förs la <j till under d. Skrifvelse N:o 161.
I anledning häraf och då det synes med tidsandan och billigheten öfverensstämmande,
att en rättvis omtanka egnas åt de samhällsmedlemmars försörjning och utkomst,
hvilkas arbetsförmåga hittills varit inskränkt inom en oftast mindre lönande verkningskrets,
få Rikets Ständer hos E. K. M:l i underdånighet anhålla, det E. K. M:t behagade
till 4 § Handels-ordningen i Nåder utfärda ett tillägg i eli 2:dra mom. af följande lydelse:
”under de vilkor, som i 1 § morn. a) omförmälas, vare qvinna jemväl berättigad
att idka all annan minuthandel”.
Vidare är i afseende på föreskrilterne i Handels-ordningens 25 § hos Rikets
Ständer anfördl, att, sedan derigenom blifvit stadgadt, att på tre mils eller längre afstånd
från stad vore en hvar berättigad att, efter anmälan hos E. K. M:ts Befallningshafvande,
på landet idka loflig handel, endast med vilkor att den, som sig dertill anmälde, hade de
egenskaper, som i allmänhet erfordrades för behörighet lill handels idkande, vore derefter,
jemlikt Kongl. Kungörelserne den 18 Januari 1850 och den 7 Februari 1852, socken-nämnd
förbehållet alt öfver ansökning om tillstånd lill idkande af handel på landet höras i hvad
anginge sökandens behörighet samt huruvida dels det ställe, hvarest handel skulle öppnas,
vore beläget på stadgadt afstånd från stad, dels den sökta handelsrättigheten vore
för orten behöflig och nyttig, hvaremot åt Länsslvrelserne uteslutande ölverlemnats att
efter sig företeende omständigheter bifalla eller afstå ansökningen. Och är härutinnan
den rättelse yrkad, att, likasom det berodde på församlingen om den ville antaga en eller
flera slags sockenhandtverkare eller icke, församlingen skulle i sockenstämma ega bestämma
om landthandel, hvars egentliga syftemål vore att förse med nödvändighetsvaror, linge
inom socken ega runi eller ej.
Uti den sålunda väckta frågan om hvem det bör tillkomma att bedöma, huruvida
rättighet till landthandel bör beviljas eller icke, hafva Rikets Ständer funnit alt, med
afseende på ämnets beskaffenhet, det bör vara af hvarje församling beroende, huruvida
landlhandelsrörelse inom socknen må få öppnas eller icke; och då Rikets Ständer derjemte
ansett det böra lemnäs församlingens fleste medlemmar öppet att yttra sig öfver ansökning
om rättighet till landthandel idkande, samt att sådana frågor derföre böra till
sockenstämmas och ej till sockennämnds behandling häuskjutas, få Rikets Ständer hos E.
K. M:t i underdånighet framställa den anhållan, att 25 § i Handels-ordningen må erhålla
följande förändrade lydelse:
"Vill någon å landet idka handel i öppen salubod, på sätt i § 4 mom. 2 samt §
6 mom. 1 och 2 säges, gore derom skriftlig anmälan hos Vår Befallningshafvande i Länet,
med Uppgift å stället, der handelsrörelsen är ämnad ali ulöfvas, samt företeende af
de betyg, sorn till styrkande af sökandens behörighet, jemlikt nämnda §§, erfordras; och
åligge det derefter Vår Befallningshafvande att genom delgifvande af ansökningshandlingarne
lemna sockenstämman i den församling, der handeln skulle komma a|t idkas, tillfälle
att inom en månads tid yttra sig såväl i fråga om sökandens behörighet som rörande
behofvet och nyttan för orten af den sökta handelsrättighetens beviljande. Elter
nämnda tids förlopp bör, i fall sockenstämma å ansökningen tillstyrkt bifall, Vår Befallningshafvande
densamma ofördröjligen till pröfning företaga och, derest laga hinder emot
bifall lill ansökningen icke förekomma, för sådan närings utöfvande å uppgifvet ställe vederbörligt
tillståndsbevis utfärda.”
”Den, som erhåller rättighet, att å landet idka handel i öppen salubod, på sätt i
§ 4 mom. 2 samt § 6 mom. 1 och 2 omlörmäles, skall vara bosatt samt mantals- och
skattskrifven å den ort, der handelsrörelsen af honom idkas; och må dylik handel ej af
samma person samtidigt idkas på två eller flera särskilda ställen.”
Och
Expeditions-Ulli kottets Förslag lill underd. Skri/velse N:o 162. 457
Oell torde E. K. M:t, efter pröfning af de ändringar i Handels-ordningen, soin nu
i underdånighet föreslagits, täckas i Nåder lala uti en enda författning sammanföra de
stadgande!], sorn i ämnet blifva gällande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 4 November 1857.
102.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Nov. 18S7.
Presle-ståndel den 2 Uec. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-slåndel den 2 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrif velse, angående upphörande af
ansvars-bestiinimelser för öfver-as signe ring å Rikets Ständers Rank.
(Banko-Utsk:s Utlide N:o 38 och Mern. N:o 49.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, huruvida numera borde lämpligen
vara med ansvar förenadt, alt uti Rikets Ständers Bank förete invisning å någon räkning,
der motsvarande behållning ej öfver en natt innestått; i hvilket afseende genom
133 § af nu gällande Banko-reglemente stadgades, att räkningshafvaren såmedelst och jemte
det invisningen icke anlages lill inlösen, gjort sig förfallen att böta tre tor hundrade
af hvad utöfver behållningen från föregående dag anvisadt blifvit; alt då ett sådant förhållande
med någons invisningar inträffade tre särskilda gånger, sålunda, att emellan
hvarje, gång räkningen kunnat genom penninge-insättning förstärkas, samt följaktligen å
3 särskilda dagar, skall, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 19 Augusti 1789,
invisningshafvaren vara, utom bötes-ansvaret, underkastad den påföljd, att hans invisningar
icke vidare hos Banken gälla, dock med rättighet alt på en gång anvisa och utbekomma
hvad å hans räkning vid tillfället, elter afdrag af bötes-beloppet, kan finnas i be
Bih.
till 11. St. Prat. 1856 &1857. 10 Sami. 1 Afd. 58
458
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse'N;o i62.
håll; samt atl. han, i detta fall, för all framtid förverkat rättigheter) till räknings öppnande
under annan litel, ensam eller samfäldt med andra.
Vid sålunda påkallad granskning af dessa ansvars-bestämmelser har förekommit,
att desamma, sedan längre lid tillbaka meddelade, egde lill ändamål alt förhindra missbruk
af deri enskilda personer tillförene medgifna rättighet alt på Banken utfärda å mindre
summor ställda, tryckta eller graverade invisningar, hvilka, genom att cirkulera man
och man emellan och sålunda bibehålla sig i rörelsen, anlogo den med detta slags kreditpapper
icke någonsin afsedda egenskap af mynt-representativ. Omförmälda assigneringsrält
biel' väl vid 1850—1851 årens riksdag inskränkt och begränsad förmedelst förbudet
för räkningshafvare, tillhörande 5:le klassen, alt på Banken utställa andra än handskrifna
invisningar, eller å lägre belopp än 200 R:dr banko, hvilket belopp af Rikets sednast
församlade Ständer nedsaltes lill lö()R:dr samma mynt. Men ehuru härigenom möjligheten af
ifrågavarande invisningars cirkulerande såsom mynt i allmänna rörelsen tillintetgjordes
och de förut rättvist öfverklagade missbruken af enskilda assignerings-rättcn å Banken
undanröjdes, skedde likväl hvarken då eller sedermera någon ändring i det för öfverassignering
stadgade ansvar. Alt emellertid, sedan sjelfva anledningen till de i detta
hänseende meddelade straffbestämmelser bortfallit, än vidare desamma bibehålla för assigneringen
på Banken, har synts Rikets Ständer icke vara lämpligt eller behofligt, desto
mindre som, beträffande assignering å enskilda personers kassa-kredil/v samt upp- och af
skrifnings-räkning
vid Diskont-verken, några inskränkningar eller ansvars-bestämmelser, likartade
med dem, som i ofvanberörda § af Banko-reglementet förekomma, aldrig funnits,
men, det oaktadt, missbruk eller olägenhet för det allmänna icke af denna assignering
försports.
I betraktande häraf och då den rubbning i förtroendet tili enskild persons kredit,
som kan uppstå deraf alt haus invisningar å Banken för bristande behållning icke godkännas
till inlösen, innebär en tillräckligt sträng påföljd för assignering å Banken utöfver
derstädes egande behållning, hafva Rikets Ständer ansett meranämnda föreskrifter,
under nuvarande rörändradc förhållanden, icke vidare böra tillämpas, samt, i följd deraf,
Banko-reglementets 133 § ej heller böra i blifvande Reglemente inflyta.
Med anmälan om detta beslut få Rikets Ständer fördenskull hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, det E. K. M:t läcktes i Nåder till all kraft och verkan upphäfva de
i gällande författningar stadgade ansvars-bestämmelser för den, sorn å sin räkning i Banken
utställer invisning till högre belopp, än han öfver en natt baft å räkningen i behåll.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 December 1857.
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skri frelse N:o 163.
459
Nso 163.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adelö den 28 Nov. 18S7.
Preste-ståndet deri ä Dec. —
Borgare-ståndet den 9 — —
Bonde-ståndet den lo — —
Mikels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den medicinska undervisningens
lämpliga ordnande rn. rn.
(Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:s Bet. N:ris 97 och IdA;.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om ett äudamålsenligare ordnande af
den medicinska undervisningen i riket, i hvilket afseende Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att berörde undervisning för närvarande meddelas vid Irenne läroverk,
nemligen del. Carolinska medico-chirurgiska Institut i hufvudstaden, samt de medicinska
Fakulteterne vid universiteten i Upsala och Lund, af hvilka det förstnämnda visserligen
vore, med hänseende till så väl lärarnes antal, som tillgången å materiela hjelpmedel,
det fullständigaste, men likväl äfven det i behof af ännu (lera lärare-platser för att blifva
ett mot lidens och vetenskapens fordringar fullt svarande undervisningsverk för läkare;
att denna den medicinska undervisningens fördelning på flera läroverk visserligen vore
af vigt, lill förekommande al ensidighet och för undervisningens fullkomnande genom täflan
emellan flera lärare i samma vetenskap, hvarigenom ock med mera säkerhet kunde
påräknas, alt om, af en eller annan orsak, vid någotdera af läroverken en undervisningsgren
vore mindre väl upprätthållen, densamma likväl, genom de öfrige lärarnes i samma
aarne verksamhet, icke helt och hållet råkade i förfall; men att så, som lärokurserne vid
dessa särskilda undervisningsverk nu vore ordnade, blefve den medicinska kursen onödigtvis
och utan verklig vinst i vetenskapligt hänseende i hög grad förlängd och fördyrad,
hvaraf till icke ringa del föranleddes den brist på läkare, som vid tjensters besättande
den sednare tiden försports; att således en äudamålsenligare samverkan mellan des
-
460 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 163.
sa läroverk borde tillvägabringas för vinnande af deras gemensamma syftemål: en så fullständig
läkare-bildning som möjligt; sam Tat t äfven de materiela hjelpmedlen skulle så väl
i hufvudstaden kunna i ännu högre grad, än hittills skett, tillgodogöras för den medicinska
undervisningen, som ock i universitets-städerne, ehuru fder i betydligt ringare mån
för handen, kunna genom att rätt begagnas under en lämplig period af den medicinska
lärokursen blifva af större nytta för undervisningen.
Rikets Ständer, som anse det vara af vigt, att det antydda ändamålet i möjligaste
mån ernås, men icke äro i tillfälle att föreslå sättet härför, få alltså i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t måtte täckas genom en kommitté af sakkunnige män låta uppgöra
förslag till den medicinska undervisningens ordnande samt, eller nådig pröfning deraf,
vidtaga de åtgärder, som för vinnande af detta ändamål finnas lämpligast.
I sammanhang härmed och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, de läkare,
som genomgått lärokursen vid Carolinska Institutet, icke äro tillerkände enahanda kompetens
till läkare-tjensler, som de, hvilka vid universiteten blifvit examinerade, få Rikets
Ständer, enär den vid bemälda Institut meddelade undervisning måste anses icke allenast
motsvarande, utan ock i flera delar fullständigare, än den, som vid universitetens Medicinska
Fakulteter kan åstadkommas, i underdånighet hemställa, att de läkare, hvilka genomgått
alla vid institutet föreskrifna examina, mätte tillerkännas lika befordrings-rätt
med dem, som, efter aflagd Medicine Licentiat-examen vid ettdera universitetet, under
gått
den så kallade operations-examen och erhållit Chirurgiae Magisters-diplom.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 December 1857.
Expeditions-Utskoltets Förslog till underd. Skrifvelse IS:o 164. 461
lif: O 164-
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Ådeln den 28 Nov. 18S7.
Presle-slåndet den 2 Dec. —
Borgare-slåndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående lul/bevi/lnmgen
och dermed sammanhang egande ämnen.
(Bev.-Ulsk:s Bet. N:ris 10, 16,17, 23, 24, 26, 27 och 29 samt Först. Bev.-Utsk:s Mern.
N:ris 21 och 28.)
S. A. K.
Under den 13 sistlidne Februari har E. K. M:t till Rikets Ständer aflåtit Nådig
Proposition om förändringar i lagstiftningen angående tull- och andra dermed förenade
afgifter. De Svenska ledamöterna af den kommitté, som utarbetat förslag lill förnyad
förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfarts-förhållanden,
hade derjemte, då den betydliga skiljaktigheten mellan Rikenas lull-tarifer utgjorde väsentligt
hinder för tillvägabringandet af den friare handeisgeinenskap länderna emellan,
som ur flera synpunkter vore särdeles önskvärd, af denna anledning och i afsigt att småningom
bereda väg för det ömsesidiga varubytets fullkomliga Ingifvande samt aflägsna
de olägenheler, som uppkomma genom betydligt skiljaktiga tullsatser, särskildt: utarbetat
förslag lill sådana förändringar i den Svenska tull-lagstiftningen, sorn, under iakttagande
af de grundsatser, hvarpå denna lagstiftning härstädes ansetts böra hvila, och de särskilda
förhållanden, hvilka i vissa afseenden förekomma, skulle i möjligaste målto närma
densamma lill den Norrska. I följd af det inre sammanhang, som en systematisk lagstiftning
kräfde, hade Kommitterades förslag, ehuru närmast föranledt af omförmälda skäl,
erhållit den utsträckning, att icke allenast tull-larifen i sin helhet, jemte de reglementariska
föreskrifter, som vid dess tillämpning skola tjena till efterrättelse, utan äfven andra
i tull-lagstiftningen ingående frågor blifvit föremål för Kommitterades behandling.
Detta Kommitterades förslag, med Kommerse-kollegii och General-tullstyrelsens deröfver
afgifua underdåniga utlåtanden, bar, jemte i ämnet gjorda framställningar af åt
-
462 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o '164.
skilliga fabriks- och slöjdidkare, varit föremål för Nådig pröfning, då E. K. M:t beslutat
aflåtandet till Rikets Ständer af högstberörda Nådiga Proposition, innefattande hvad E. K.
M:t, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med Kommitterades förslag, ansett vara af behofvet
påkalladt för beredandet af lättnad i den utrikes handelns nuvarande pålagor samt
förenkling i deras beräkning och uppbörd.
Härvid förekommer i första rummet den vigtiga förändring, sorn afser att i sjelfva
tull-satserna upptaga vissa nu särskildt lill staten och städerna vid sidan af tull-umgälderna
utgående afgifler, och att för dessa bereda lämplig och billig godtgörelse af
lullmedlen. Fördelarne icke blott af enkelhet och lätthet vid tull-behandlingen, ulan ännu
mera af handelns frihet all, oberoende af skiljaktiga ort-afgifter, direkte söka de hamnar,
som för varu-omsättningen bäst lämpa sig, äro omisskänliga, då, utom den statsekonomiska
vinst, som härigenom uppkommer och i mån af rörelsens utveckling blifver af ökad betydelse,
samt alltid ytterst inverkar på förbrukningen, denna förändring utgör ett nära
nog oundgängligt vilkor för möjligheten att i beskattningen å varubytet med utlandet
göra gällande det system, som i tull-lagstiftningen hyllas.
De särskilda afgifler, som sålunda blifvit af E. K. M:t föreslagne att i lullsatserne
innefattas, äro: afgiften till handels- och sjöfarts-fonden för varor, som införas, samt
den under olika benämningar och efter olika grunder särskilda stapelstäder för in- och
utförda varor beviljade tolag. Hvad beträffar de flera andra på utländska handeln lagda
afgifter till städerna, har E. K. M:t anbefallt Kommerse-kollegium att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med förslag till dessa afgifters upphörande eller utgående efter
sådana grunder, sorn med tull-lagstiftningen närmare öfverensstämma, så att frågan derom
nu icke utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning.
I afseende åter å förstnämnda afgifter, har, i fråga om den föreslagna förändringen,
hvad angår afgiften till handels- oell sjöfarts-fonden, ingenting varit alt erinra.
Beträffande åter beräkningen af den ersättning för tolags-inkomsterne, hvilken
skulle stapelstäderna tillfalla, så dela Rikets Ständer den af E. K. M:t uttalade åsigt, enligt
hvilken rättvisa och billighet kräfva, al t den verkliga inkomst, hvarje stad af tolagen
uppburit, varder till sitt fulla belopp ersatt; äfvensom att en tillökning i denna tolagser
sättning
bör tillgodokomma hvarje stapelstad, i mån af rörelsens till vext derstädes, med
fem procent af stadens stigande tulluppbörd, samt att, med iakttagande af de särskilda
omständigheter, som i afseende å städerna Sundsvall och Haparanda, föranleda till en
från 1855 års förhållande hemtad grund för bestämmandet af tolags-ersättuingen till
dessa städer, nämnde ersättning i allmänhet bör, med utjemnande till närmaste hundratal,
bestämmas att utgå efter medelbeloppet af hvarje stads samtliga tolags-iukomster och
tull-uppbörd för åren 1853, 1854 och 1855; men den i Statsråds-prolokollet anmärkta
oegentlighet, som med obetingadi godkännande af E. K. M:ts förslag skulle förknippas,
alt en eller annan siad, der rörelsen kunde komma att aftaga, ändock blefve vid sin nuvarande
inkomst bibehållen, intilldess Kongl. Maj:t och Rikets Ständer annorlunda förordnade,
har svnls Rikets Ständer både kunna och böra i sammanhang med förevarande
tolags-reglering förebvggas, sä att den alltid ömtåliga frågan om rubbning af samma
reglering må i möjligaste mån för framtiden undvikas. Det må väl kunna antagas, att
med den vidgade närings- och handelsfrihet, sorn mer och mer sprider lif och verksamhet
i alla delar af riket, någon sådan återgång i en eller annan stads handels-rörelse ej
skall annat än undantagsvis inträffa, att skäl förefunnes till nedsättning eller upphörande
af den fastställda tolags-ersättningens belopp; men der åter någon dylik anledning förekommer,
och samma stad följaktligen, om tolags-regleringen icke försiggått, skulle hafva
lidit minskning i sin af rörelsen beroende inkomst, der synes också statsverket med allt
fog kunna fordra lindring i sina under andra förhållanden åtagna förbindelser, helst
Expedit iöns-lits kottets Förslag till underd. Skrifvelse. IS: o 164.
463
Statsverket mäste till andra stader, dit rörelsen under tiden antagligen dragit sig, utgifva
en derefter ökad lolags-e: sättning.
För att småningom utjemna det under tidernas lopp uppkomna alltför stora missförhållande
emellan olika staders tolags-inkomster, samt deras handels-verksamhct och den
deraf beroende tull-inkomst, som tillflvter statskassan, har den tillökade tolags-ersältning,
som i mån af rörelsens tillvext borde utgå, ansetts böra bestämmas lill lika procent för
samtliga städerne; hvartill vidare hemtals stöd af lagstiftningens rätt och pligt att efter
samma grund för alla städer bestämma den ytterligare beskattning å varu-trafiken, som
skäligen må deni medgifvas. Ett likartad! förfaringssätt vid beräknandet af minskad lolags-ersättuing
vid rörelsens aflagande skulle deremot innebära hvarken rättvisa emot städerna
eller el.t billigt aktgifvande på statens fördel.
I betraktande häraf hafva Rikets Ständer funnit sig böra såvida afvika från E.
K. M:ts förslag, att, under det, å ena sidan, i enlighet med samma förslag, stadgas, att
hvarje stad skall för den tull-uppbörd, som öfverstiger medel-beloppet af samma stads likabeskaffade
uppbörd under åren 1853—1855, undfå tillökning i sin tolags-ersältning med
5 procent af öfverstigande tull-beloppet, hafva Rikets Ständer ansett å andra sidan böra
bestämmas, all, vid en under nämnde medel-belopp fallande tull-uppbord , afdrag å statens
tolags-ersältning skall iakttagas och beräknas efter samma procent-förhållande, som egt
rum emellan stadens lull- och tolags-uppbörd under omförmalda åren 1853—1855, endast
med jemkning häri till närmaste fjerdedels procent; varande ledning för dessa procentbestämmelser
berntsd från tabeller, upprättade i Kommerse-kollegium.
Till följd häraf blifver det ock nödvändigt alt vidtaga någon ändring i det af E.
K. M:t föreslagna stadgande, alt den lill visst belopp bestämda tolagen skulle af tullmedlen
utgå qvartalsvis, och den på en stigande tull-uppbörd beroende tillökning efter hvarje
års slut och sedan tull-uppbörden blifvit till beloppet bekant; men dä ordningen för tolags-ersättningens
aflemnande till städerne lämpligast torde kunna och böra i administrativ
väg bestämmas, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat, alt tolags-ersältningen skall
af tullmedlen qvartalsvis utbetalas, på det sätt och i den ordning, E. K. M:t vidare
förordnar,
På gruud af hvad sålunda blifvit anfördi och E. K. Mits förslag i öfrigt innehåller,
hafva Rikets Ständer i förevarande ämne fattat följande beslut:
alt så väl den till 10 procent å tull-beloppet för alla inkommande varor bestämda
afgift till den så kallade Handels- och Sjöfarts-fonden, som den under benämningen af tolag,
efter olika grunder, lill städerna nu utgående afgift må såsom särskilda beskallningstitlar
upphöra, mot godtgörelse af tullmedlen, samt innefattas i den tullsats, sorn för varors
in- eller utförsel genom taxan bestämmes;
att nyssberörda godtgörelse till Handels- och Sjöfarts-fonden må af inflytande tullmedel
qvartaliter från och med den tid, då den nya tulltaxan vidtager, till Ronvoy-kommissariatet
utbetalas, med årligen minst Sjuhundra Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt;
att då tull-inkomsterna i brutto öfverstiga Femton Millioner Riksdaler Riksmynt,
eller del belopp, hvarå den föreslagna minimi-summan utgör fem procent, Handels- och
Sjöfarts-fonden skall jemväl pä överskjutande tull-beloppet alltid erhålla fem procent, så
alt, när brutto-tulluppbörden uppgår lill exempel till 15,100,000 R:dr, ersättnings-auslaget
ökas lill 755,000 R:dr, och så vidare;
alt med upphörande, på sätt redan är nämndt, af den nu till städerna såsom särskild
afgift ingående tolag, derunder inbegripen så väl ordinarie, stads- och allmän tolag,
som den i vissa städer särskildt utgående inqvarlerings-tolagen, fattigvårds-tolagen och öfverflöds-afgiften,
hvilka umgälder, der de hittills såsom tolag utgått, jemväl skulle komma
464 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 'tGå.
ali upphöra och i tull-satserna inbegripas, följande siapelsläder må från och med deu
blifvande nya tull-laxans tillämpning, af tull-medlen undfå årlig godlgörelse:
Med tillökning af
Med minskning
5 procent å den
för hvad
stadens
Med
tull-uppbörd, som
tull-uppbörd un-
R:dr R:mt.
i hva:je stad öf-
derstiger
vidstå
verstiger.
ende bele
pp efter
B:dr Bunt.
lo Ij ande
irocent.
Calmar
8,700
270,500
3,25 proc.
Carlshamn
6,900
114,300
«,
Carlskrona
12,700
77,100
16,50
Christianstad
2,900
50,900
5,50
Gefle
13,000
119,900
10,75
Götheborg
303,600
3,570,700
8,50
Halmstad
5,400
78,500
7,
Haparanda
3,700
79.200 *)
4,75
Helsingborg
8,500
143,700
6,
Hernösand
3,300
26,700
12,25
Hudiksvall
900
15,500
6,
Kongelf
30
200
12,50
Landskrona
15,600
342,600
4,50
Luleå
400
13,400
3,
Malmö
14,000
385,200
3,75
Marstrand
(iOO
2,800
21,50
Norrköping
44,600
467,100
9,50
Nyköping
1,700
4,300
40,50
ii
Piteå
1,700
26.000
6,50
Stockholm
335,300
3,244,500
10,25
Strömstad
1,000
12,400
7,75
Sundsvall
3,500
38,100
9,25
Söderhamn
1,700
10.900
15,75
Söderköping
2,600
28,200
9,25
ii
Uddevalla
1,800
43.200
4,
Umeå :
2,500
59.600
4,25
11
Warberg
5,500
38.900
14,
Westervik
3,000
54,200
5,50
Wisby . . . .
2,900
48.200
6,
ii
Ystad
7,700
160,900
4,75
ii
att utgå qvartalsvis, på det sätt och i den ordning E. K. M:t vidare förordnar;
att hvad angår redan befintliga, men till uppbärande af tolag nu icke berättigade
stapelstäder, äfvensom ytterligare blifvande stapelstäder, E. K. M:t må ega alt, om anledning
dertill vid pröfning af hvarje särskildt fall förekommer, i stället för tolag bevilja
sådan stapelstad ett anslag af tull-medlen, motsvarande fem procent af stadens årliga tulluppbörd;
-
*) 1855 års tulluppbörd
att
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i64. 465
alt denna lolags-ersätlning icke må utan samtycke af Kongl. Majit och Rikets
Sliinder förändras; samt
alt det förändrade säll, hvarigenom städerna komma i åtnjutande af den fordna
tolagen, ej skall medföra någon rubbning i den städerna tillförsäkrade dispositionsrätt
öfver deras tolagsmedel och icke heller föranleda lill förändring uti hittills gällande stadganden,
angående lolagens användande och stapelstädernas pligt att hvart tredje år lill
Kommers-kollegium insända bestyrkta uppgifter öfver beloppet och användandet af de under
näslföregångne tre år influtna tolagsmedlen.
Uti tulltaxans uppställning och formela beskaffenhet har E. K. M:t, med godkännande
af Kommitterades förslag, ansett förändringar böra vidtagas, dels derutinnan att
de vid införsel tullfria varor, som nu ii ro å en särskild förteckning upptagna, skulle, med
iakttagande af behörig alfabetisk ordning, införas uti införsels-larilen, dels ock alt den
i taxan förekommande kolumnen för varors tullvärden borde derifrån uteslutas; och som
dessa förändringar leda lill förenkling, samt lullvärdes-kolumnens bibehållande blefve
utan] allt ändamål, derest tolagen hell och hållet upphör såsom särskild afgift, och öfrige
till städerna ingående utgifter, som nu beräknas efter tullvärdet, varda ordnade eller
annan lämpligare grund, äfvensom nederlagsafgiflen samt böter i konfiskationsmål varda
bestämda att annorlunda utgå, så hafva Rikets Ständer godkänt omförmälda förändringar
i tulltaxans uppställning, nemligen :*de vid införsel tullfria varornas upplagande i sjelfva
taxan, samt lullvärdes-kolumnens uteslutande ur taxan, äfvensom alt böter i konfiskationsmål
må beräknas efter^den värdesumma, hvartill i beslag tagna varor vid stadgad
besigtning och värdering uppskattas; kommande Rikets Ständer alt här nedan, i sammanhang
inedjöulllaxe-underrätlelserne, sig yttra i fråga 0111 förändrad grund för uederlags-rekognilionens
utgörande.
A. Injörselstarifen.
Enär Rikets Ständer funnit såväl afgiflen till Handels- och Sjöfartsfonden, som
den till städerna nu utgående tolag, böra såsom särskilda beskal Iningstitlar upphöra och
hädanefter i stället inbegripas i tull-afgiften, har häraf blifvit en följd att de särskilda
lullbestämmelserne upptagits med beräkning af den gpnom nämnde tillägg föranledda förhöjning
i afgiftsbeloppcn; och få i afseende å dessa Rikets Ständer underdånigis anmäla
de förändringar, som funnits böra ega rum i nu gällande stadgande!).
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 59
466 Exp ed i! io n s- U/s lottets Förslag till underd. Skrifiielse N:o 164.
I Kommitleradrs förslag lill redaktion för den tullfrihet Åtnjutande artikeln oarbetad!
Beil, förekommer icke någon annan hufvudsaklig förändring i hvad nu derom stadgadt
är, lill all i rubriken blifvit tillagdt: "Tangerrf-sh ilvor eller sA kallade Klaviaturer.”
Jemte del rättelse häraf lill ”Tangent-skifvor lill sä kallade Klaviaturer” iakttagits,
hafva Rikets Ständer, enär upplyst blifvit, att Ren, sorn icke undergalt vidare förarbetning,
än alt det blifvit sAgadl i skifver för vissa behof, såsom knifshult och dylikt, hittills
ansetts böra tull behandlas såsom arbetad! Ren, funnit ett stadgande, hvarigenom sågadi
Ren inhegripps under de slag, som åtnjuta tullfrihet, böra i denna rubrik införas.
Beträffande artikeln Bränvin och Sprit innefattar E. K. M:ls, angående tuIIbev ilIningen,
atlalna .Nådiga Proposition i nära ölverenslämmelse med särskilde Kommillerades
underdåniga Betänkande, det förslag, alt, med upphälvande af nu stadgadt förbud mot införsel
af vissa slag bränvin och sprit, de efter olika lillverkningsämnen och under olika
namn i gällande taxa upptagna särskilda slagen matte sammanlöias under en rubrik och
med följande Iullsatser :
af till och med 10 graders styrka:
pA lat eller faslager 1 skålpund, 20 öre,
på buteljer eller krus 1 kanna, 1 R:dr 10 öre,
för hvarje överskjutande grad ökas inlörselslullen med 5 procent.
Instämmande i de skäl som i Kommillerades Betänkande och E. K. M:ts Proposition
blifvit anlörda emot bibehållandet al införselsförbud för något slags bränvin och spri t,
hafva Rikets Ständer funnit den inhemska bränvinstillverkniiigen icke kunna hemia någon
verklig och berättigad lorrie! af en sådan afvikelse fran det antagna friare tullsystemet,
icke heller nykterhet och sedlighet derigenom beföidras; men ali för Statskassan vore
en gifven betydlig förlust dermed förknippad.
Frågan åter om vilkoren för inlörseln har, i följd af Rikets Ständers i underdånig
skrifvelse den 19 sisllidne September anmälda beslut, angående inhemska bränvinslillverkningen,
undergått en väsentlig förändring, sedan E. K. M:ls Proposition alldis, i
det skatten blifvit förhöjd med nära 20 -g, och mäste, genom den enkla redskapens antagna
forhöjda afverkniiigsiörmåga, med sill fulla belopp träffa allt del bränvin, som här i
landet tillverkas; äfvensom en vetenskapligt riktig och i tillämpning läll iakttagen förändrad
grund för bestämmandet af sprildrvckers styrka blifvit införd, hvilka bada förändringar
kräfva afseende äfven vid lull-lagsiillningen.
Rikets Ständer hafva utgått från det antagande, alt lull-afgiflen å bränvin och sprit,
alla slag, bör höjas efter samma förhållande till den nu bestämda lillverknings-akalten,
som förut egde rum emellan då varande tillverknings- och lull-afgifler; oell för alt åt
starigandena härom gifva fullt tillförlitlig iioggranhel, på samma gång lullbeslämnielserna
ordnades med afseende å den alltid xtlersl vigliga angelägenheten, all de i tillämpningen
blefvo läll och säkert verkställbara, halva vetenskapligt och praktiskt sakkunnige
män blifvit i ämnet hörde.
Redan vid flera föregående Riksdagar hafva Rikets Ständer antagit, att den lörra
rymdlörfullni.ngen af sprit borde utbytas emot vigtfortulliiing. emedan Röjstocken, som
tjen a lie till bestämmande af rymdmåttet pä fäslager, visat sig otili (Vi r I i 11 i g ; och då, pä Rikets
Ständers begäran, E. K. M:l den 16 Januari 1S56 ut fä idat författning om vigtlörlullningens
införande för spritdrycker på fäslager, bör tils träck lii lige» deraf älven till
spritdrycker pä buteljer eller krus icke mola någon svårighet.
Det är emellertid en bekant sak, alt sprit blir lättare, ju starkare den är, så att
en viss och lika afgift för hvarje procent sprilstvrka per skålpund skulle, gynna den Starkare.
Dä man icke vill beskatta det valten, som i större eller mindre män förekommer
uti sprildrvckerne, utan den alkohol, sorn deri innehalies, måste man alltså söka att få
Expe(lilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 16&. 467
denna alkohol till beloppet noggrant bestämd, och denna uppgift är, efter hvad Rikets
Ständer inhemta!, icke blott vetenskapligt löst, ulan också i andra länder praktiskt tillämpad,
med ledning af upprallade tabeller, för hvilkas användande med fullkomlig säkerhet
och enkelhet endast erfordras att känna den ifrågakommande spritdryckens alkohols-procent
och vigt. Då man på delta säll finner huru många skålpund alkohol eli för fortullning
undersökt kärl innehåller, så uppnås ock säkrast ändamålet alt rättvist lull besk atta varan,
genom ali bestämma tull-satsen per skålpund alkohol, och detta ulan afseende å beskaffenheten
af det karl, Iivari spritdrycken förekommer.
Nu skulle, enligt det förhållande som emellan tillverknings- och tull-afgiflerne för
närvarande eger rum, den förhöjda lillverknings-skalten rätteligen föranleda lill en lullafgift
af omkring 43^ öre per skålpund alkohol; men då en sådan tullsats icke vore
lämplig, och Rikets Ständer ansett sig hellre böra något höja än minska lull-algiften utöfver
förhållandet emellan närvarande lull- och lillverkniiigs-skalt, hafva Rikets Ständer
funnit lull-algiften böra bestämmas till 45 öre för skålpund alkohol, hvilket motsvarar 2
R:dr 20 öre per kanna alkohol, eller 1 R:dr 10 öre per kanna bränvin af 50 procent
styrka, och således öfverstiger den nya tijlverkniugs-skallen med 50 öre kannan af sislnämde
styrka.
Rikets Ständer, sorn anhålla all E. K. M:l, till ledning för tull-taxans tillämpning,
täckes anbefalla utarbetandet och tillhandahållandet vid tullkamrar och för allmänheten
af den ganska enkla tabell, enligt hvilken alkoholens qvantitet lätt ulrönes och bestämmes,
hafva för ifrågavarande artikel antagit följande redaktion och lullbeslämmelse:
Hrunvin och Sprit, idla slag — 1 skålpund alkohol 45 öre; hvarjemte, nied afseende,
å de missbruk vid fortullning af bränvin och sprit, som genom tillsatser af fremmande
ämnen och dessas inverkan på profvaren möjligen skulle kunna lill mehn för Statsverket
ulöfvas, Rikets Ständer, sorn inhemta!, att bränvin och sprit, hvars relativa vigt till
en lika volvm valten utmärkes af profvaren och bestämmer alkohol-halten, kan genom
tillsatser af ämnen, sorn i briinvinet äro lösliga, men icke alltid genom lukt eller smak
lätt. förrådas, göras relativt tvngre, dervid profvaren nedsjunker mindre djupt och följaktligen
ahgifver en lägre alkohol-hall. än den verkliga, luntiil, lill hämmande af del
befarade missbruket, i tulltaxan böhl tilläggas en så lydande:
Anmärkning: Finnes varan försatt med socker eller annat fremmande ämne, hvari
genom
alkohol-halten angifves oriktigt å profvaren, erlägges lull såsom för likör.
I nu gällande tullbestämmelser för artikeln Böcker hafva K initierade, utom tullsatsernas
utbyte mot lämpliga belopp i öretal, icke föreslagit annan förändring än ali till
böcker, på fremmande språk tryckta, för hvilka tullfrihet eger rum, tillägg blifvit gjordt
”för Lexica, deri något fremmande språk ingär.”
Jemte det Rikets Ständer funnit inlörsel-lull i allmänhet böra bibehållas för Böcker,
å utrikes ort trvckta på svenska språket, hafva Rikets Ständer likväl ansett i afseende
å ett af Sveriges granländer, Finland, ett särskildt förhållande förefinnas. Till följd af
den gemensamhet i språk, sorn eger rum emellan en del al della lands litteratur och
Sveriges egen, uppkommer nemligen genom nu gällande och föreslagna lull-beslaminelser
för artikeln Böcker i sjelfva verket en undanlags-lagstiflning, med hänseende tid nämnde
land, alldenstund alla öfriga länders litteratur är vid införsel härstädes tullfri, men den
pä Svenska språket författade Finska litteraturen deremot belagd med lull. Derest den i
allmänhet stadgade lull-afgifl på svenska böcker bibehalles, kan nämnde missförhållande
undanrödja* endast genom en i lull-'axan intagen, den förra upphäfvandé, undantagsbestämmelse
för sådane hit hänförlige arbeten, som äro i Finland författade oell tryckte;
och hafva Rikets St,änder funnit en sådan bestämmelse desto hellre böra ega rum. sorn
det vore önskvärdi, om spridandet här i landel af Finska litteraturens alster kunde be
-
468 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 164.
fordras, men sa dont alllid måste molverkas genom en derå lagd lull-afgift, såväl lill
liiljd af sjelfva afgifts-beloppel. som genom den deraf föranledda (ull-behandlingen.
Visserligen äro Svenska bocker i Finland belagda med lull; men då del icke Ivckals
alt bereda den ömsesidiga tullfrihet, om utverkande hvaraf i ministeriel väg, derest sä
ske kunde, Rikets Ständer vid 1847—1848 arens riksdag lill E. K. M:I afbito underdånig
skrifvelse, har denna omständighet synts icke böra föranleda (ill fortsatt bibehållande
af ett stadgande, hvarigenom, ulan motsvarande förmän, landet i litterärt afseende
tillskyndas en förlust.
Rikets Ständer halva alltså funnit under rubriken Böcker böra införas eli sä lydande
stadgande: ”på Svenska språket i Finland tryckta och af Finska undersäter författade
böcker — fria;”
varande bilagde taxe-förslag för artikeln Böcker i öfrigt upprätladt i öfverensstämmelse
med E. K. M:ls proposition.
Vid införsel af Fisk, sallad eller inlagd, med undantag af Anjovis, Sardeller och
Thunfisk, samt torr eller rökl, eger sedan den 26 September I8Ö5 tullfrihet rum, och har
E. K. M:t godkänt Kommillerades hemställan, att denna tull-frihet å ifrågavarande artiklar,
sorn utgjorde oundgängliga och lör den fattigare befolkningen isynnerhet hufvudsakliga
födoämnen, äfven framgent må bibehållas.
Med I a stadt afseende å den betydliga statsinkomst, sorn äfven med en i förhållande
till varupriset ytterst lag lull beska 11 ni ng iir alt af denna stora import-artikel hemta, och
i betraktande af den föga känbara, i detaljhandeln all betydelse saknande pris-stegring å
dessa varor, som en sådan låg lull-algift medför, hafva Rikets Ständer likväl ansett, att
en de nuvarande afgiflerna motsvarande lull å ifrågavarande, artiklar bör i tulltaxan
qvarstå; hvadan de tullsalser, hvilka af Kommers-kollegium och General-lull-slvrrlsen
blifvit föreslaglie, med beräkning af 3 centner per lunna och nedsättning i nu stadgade
nfgifler till närmast motsvarande lämpliga belopp i riksmynt, blifvit artikeln Fisk åsatte,
pä sätt bilagde förslag utvisar.
Af Kommilterade hade för Gryn, alla slag, utom af spanmål, blifvit föreslagen en
införsels-afgift af 5 öre skålpundet, men E. K. M:t har ansell, tullen å denna artikel,
äfvensom å rismjöl, böra i nära likhet med hvad nu provisoriskt eger rum, bestämmas
till 4 öre skålpundet.
Det förhållande alt Risgryn numera kan anses hafva blifvit en förnödeuhets-vara
för den större allmänheten, har synts Rikets Ständer böra föranleda till en lindrigare
tull-beskattning å detta än å de öfriga slagen gryn, hvilka i allmänhet hufvudsakligen af
de mera bemedlade klasserne förbrukas; och då tullfrihet blifvit för råvaran Ris eller
Paddv medgifven, samt en tull al 2 öre skålpundet, torde finnas fullt tillräcklig såsom
skydd förden inhemska tillverkningen af risgryn, hafva Rikets Ständer ansett nämnde tullsats
böra bestämmas å risgryn, äfvensom å den härmed närmast jemförliga artikeln rismjöl.
Artikeln Guano inbegripes nu under "spillning-affall och span," till följd hvaraf någon
särskild uppgift rörande införsels-qvantiteten deraf i Tull-specialcrne icke förekommer.
Enär likväl en sådan uppgift för Landlbruks-slatistiken är af synnerlig vigt, hafva Rikets
Ständer af denna anledning ansett artikeln Guano böra särskildt i luförseis-tarifen upptagas,
dock, såsom hittills, tullfri.
För Gummi, alla slag, ej specificerade, har, såsom ett för näringarne och i medicinen
behöflig!, ämne, af E. K. M:l föreslagits lulllrihet, samt för Harts införsels-tull af
1 öre skålpundet; men då, efter hvad Kommers-kollegium och General-lull-stvrelsen erinrat,
åtminstone vissa slag af dessa artiklar äro till utseendet så lika, alt tullfrihet lör
den ena möjligen kunde gifva anledning lill villrådighet och tvister vid tullbehandlingen, hafva
Rikets Ständer ansell enahanda lullbeslämmelse för dessa båda artiklar böra antagas, samt att
Expeditions-Utskottets förslag till underd. Skrifvelse N:o 164. 469
införsels-tullen såväl för Gummi, aila slag, ej speciiiceradl, som för Haris, må bestämmas
till 1 öre skålpundet.
Kommitterades lull-laxe-förslag upptager för artikeln oberedda Hudar och Skinn, ej
hänförliga till pelsverk, följande lullbeslämmelser: för torra, osaltade och obeslrukna
4 öre, lör torra, saltade och hestrukna 3 öre och för våtsallade och andra slag 2 öre
införsels-tull per skålpund; men E. K. M:!, som, vid beräkningen af Stals-verkets inkomster
af tull-medlen, afselt en, utöfver hvad Kommitterades förslag innehåller, utsträckt, nedsättning
af lull-afgifterne för allmänna förbi uknings-artiklar, har, enär förevarande artikel
i sådant hänseende företrädesvis förljenade uppmärksamhet, föreslagit ytterligare nedsättning
för oberedda, lill pelsverk ej hänförliga, Hudar och Skinn, lill 2: 50 öre för torra
osaltade och obeslrukna, lill 2 öre för torra, saltade och beslrukna samt till 1: 25 öre
för våtsallade och andra slag per skålpund.
Ifrågavarande artikels egenskap alt utgöra såväl råämnet för en inom landet vidt
utspridd handtering, sorn materialet lör en af de lör alla samhällsklasser mest oumbörliga
förbruknings-artiklar, gör det under aila omständigheter af vigt, alt vid tull-lagslifningcn
söka, så vidt ske kan, underlätta införseln deraf, men särdeles Iramslår bebofvel af cn
sådan åtgärd i närvarande tidpunkt, då del förhållande, att tillgången å varan icke motsvarar
den öfverallt stigande förbrukningen, förorsakat en alltjemt fortgående stegring
i varupriset.
En fullkomlig tullfrihet å alla slag oberedda hudar och skinn, i likhet med hvad
i de Hesla andra länder eger rum, vöre derföre, i Rikets Ständers lanke, synnerligen
önskvärd; men tå härigenom möjligen den beräknade tull-intraden torde icke till fullo
ingå, hafva Rikets Ständer ansett frågan om en ytterligare lindring i tull-beskattningen å
denna artikel böra inskränkas dertill att, med afseende pä de skiljda slagens beskaffenhet
och användning samt den införsel deraf, som företrädesvis bör befordras, lullbeslämmelserna
lör artikeln oberedda, ej lill pelsverk hänförliga, hudar och skinn fastställas lör:
torra: osaltade och obeslrukna . . : Centner 2 R:dr 50 öre.
saltade eller beslrukna ” 1 ” 25 ”
våtsallade och andra slag Fria.
Åt Kommitterades lull-laxe-förslag, hvilket för alla slag, så väl gjutet, sorn smidt
eller valsadt Jern, innefattar en betydlig nedsättning i nu stadgade införsels-afgifter, har
E. K. M:t ansett böra gifvas den ytterligare utsträckning i samma riktning, alt fullkomlig
tullfrihet medgåfves för gjutet: "Tack-och Barlasl-jern samt kasserade Kanoner, Bomber,
Mörsare och Kulör.” för "smidt eller valsadt: Stång-, Platt- och Band-, under 12 luins bredd,
Jernvägs-skenor, Bull-, Galler- och Sänksmide, rundt eller kantigt, Knipp- och fyrkant-,
Skär- och Klipp-jern samt smalts) veken", äfvensom lör "förtente Plåtar”, samt atlinförselslullen
å oförtente plätar, hvilken af Kommillerade föreslagits lill 1 R:dr, bestämdes till 50 öre
R:mt per centner.
Fördelen lör hela landet af en lättad tillgång å den i så vidsträckt mån för alla
dess vigligasle nät ingar, handtverk och slöjder behöfliga och vid en stigande industriel
utveckling allt mer använda artikeln jern, hafva Kikets Ständer funnit lika litet kunna
bestridas, som det nu mera lärer ifrågasättas, att den egna jernhandteringen deraf skulle
lida någon menlig inverkan. Rikets Ständer hafva alltså antagit E. K. M:ts omförmälde
förslag, i hvad det alser lack- och barlastjern, jemte kasserade kanoner, bomber, mörsare
och kulor, stång-, band- och platt- med flera uppräknade slag äinnes-jern samt smältstycken
äfvensom förlenta plåtar; men tillika funnit af enahanda skäl tullfrihet vid införsel äfven
böra medgifvas lör ofnrtenla jernplålar. Någon menlig inverkan på afsättning^'! af de
här i landet utaf det lör della ändamål särdeles Ijenliga Svenska jernet tillverkade plåtar
torde icke häraf kunna befaras, och sedan full restitution af erlagd tull för införda
470 Expeditions-Utskottels Förslag till anderd. Skri/veke j\t:o 164.
materialier till nya fartygs byggnad blifvit medgifven, kan i allt fall den med tull belagda
införseln af jernplåtar antagligen icke blifva af någon betydenhet.
Då upplyst blifvit, att skiljaktig tullbehandling af den under rubriken ”ali annan spik
samt allt annat manufaktur- och handtverks-smide, ej specificerad!”, hänförliga artikeln
Skostift egt rum och tvistigheler i delta afseende förekommit, hafva Rikets Ständer ansett
alt, till undvikande af vidare missförstånd härom, ifrågavarande artikel bör i nämnde rubrik
särskildt inlagas.
I Kommjtlerades af E. K. M:t gillade förslag till lull-beslämmelser rörande artikeln
Kläder nya, gång-, hafva Rikets Ständer ansett endast den förändring böra ega runi, all
ordet ”fransar" i 2:a morn. utbyttes mot "Snörmakeri-arbeten”, hvarigenom en större omfattning
gifvits åt denna bestämmelse.
För hoppar, Smidd, valsad eller gjuten: ”plåtar och andra ämnen för bearbetning”
samt "bleck och spik lill fartygs förhydning” upplager Kommitlerades af E. K. M:t
gillade förslag införsels-tull af 3 R:dr för plåtar och 75 öre för bleck och spik per
centner.
Införseln af dessa artiklar, hvilken år 1855 utgjordes endast afl Sk^f. plåtar och 12
Sk^if. bleck och spik, är i allmänhet icke af någon betydenhet och torde, da koppar utgör en
hufvudsaklig exportartikel, uteslutande afse sådana tillfälliga behof, hvilkas fyllande det
icke kan vara skäl alt genom lullbeskattning fördvra. Rikets Ständer hafva derföre,
helst genom den medgifna restitutionen af lull, erlagd för materialier till byggnad af nya
fartyg, afgiflen af förevarande artiklar förlorar all betydelse såsom tullinkomst, funnit
koppar: smidd, valsad eller gjuten: "plåtar och andra ämnen för bearbetning” samt ”bleck
och spik till fartygs förhydning” böra vid införsel åtnjuta tullfrihet.
I samband med artikeln Ljus hafva äfven artiklarne Talg och Stearin funnits
böra till pröfning företagas.
Kommitlerades förslag lill tullbestämmelser vid införsel af dessa artiklar innefattar
för Talg tullfrihet, för Stearin 8 öre och för ljus: Talg- och Palmitin- 6 öre, Stearin- 12
öre och andra slag 25 öre införsels-tull per skålpund. Häruti har E. K. M:t ansett den
ändring böra ske, att, i nära likhet med de lullafgifter, som nu provisoriskt utgå för
Stearin och talg samt stearinljus, Iull-saIsen skulle bestämmas a stearin till 4 öre, å
talgljus till 3 öre och å stearinljus lill 6 öre skålpundet, äfvensom tull-afgiften å andra
slag ljus nedsättas till 15 öre skålpundet.
Hvad först beträffar talg, så, då denna artikel utgör en oumbärlig förnödenhets-vara
för alla samhällsklasser och ett råämne för husflilens och vigtiga fabriksnäringars bearbetning,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra instämma i E. K. M:ts förslag, alt deri för talg
sedan den 26 September 1855 provisoriskt gällande tullfrihet må bibehållas.
Vidkommande artiklarne stearin och ljus: talg- och palmitin samt stearin-, så hafva
Rikets Ständer vid pröfning af de omförmälda skiljaktiga förslag till tullbestämmelser
för dessa artiklar, sorn af Kommillerade och E. K. M:t blifvit framställde, ansell de .tullsatser,
sorn af Kommillerade föreslagits, vara vida högre än beskaffenheten af den fabrikation,
hvars skyddande de afse, kan med nöjaktig trygghet för denna tillverknings bestånd och
fördelaktiga beskrifvande anses kräfva, hvaremot de af E. K. M:l föreslagna lull-afgiller
utur nämnde synpunkt betraktade, funnits nog låga; och hafva derföre Rikets Ständer, som,
livad särskildt palmilin-ljus beträffar, anse afseende böra fästas vid den omständighet, alt,
i motsats tili de öfriga nämnde slagen, en tull-afgift å råvaran för fabrikationen häraf,
Palmolja, blifvit bibehållen, funnit lull-afgifterne å stearin och ljus böra bestämmas så
sorn bilagdu förslag utvisar.
I öfverensstämmelse med hvad för alla slag enkla, oarbelade Metaller blifvit föreslagit,
anse Rikets Ständer ock tullfrihet vid införsel böra medgifvas för sammansatta
Eccpfidiliöiis-Utskoltcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 464. 471
metaller, oarbelade, Lnlun och Trådband derunder ihBegripné, derå lull af 2 R:dr per
centner finnes uppförd i Könfmitterådes af E. K. M:t gillade förslag. Införseln af dehlia
artikel iir för närvarande ulan betydenhet; men för de behof, sorn utöfver deti egna
produktionen af detta råämne förefinnas eller uppstå, kan det icke vara annat än fördelaktigt
att bereda tillgång till möjligen bästa pris; och dä Rikets Ständer, af skäl, soUi
bär nedan vidare omförmelas, funnit sig böra medgifva tullfrihet för redskap och mächinerier,
klöfver också eli billigt afseende å de inhemska mnchin-verksädérna, att de, vid
en sådan täflan med utlandet, befrias från afgiller för erforderliga råämnen.
Rikets Ständer, som vid förslaget till tullbestämmelser i ölrigl lör artikeln sammansatta
metaller icke hall något alt erinra, hafva allisa fastställt lull-besläinmelser för artikeln
Metaller sammansätta pä säll bifogade förslag utvisar.
Kommitterades förslag lill tull-bestämmelser för artikeln fela Oljor innefattar, å
Bom-, Hamp-, Kokosnöt-, Fatm- och Spermaceti-, inlörsels-lull af 2 öre och, å andra till
Apolheksvaror ej hänförliga eller eljest icke specificerade slag, införsells-tull af 3 öre
skålpundet.
E. K. M:l har ansett den förändring häri böra ske, att, i öfverensstämmelse med
hvad på grund af Kongl. Kungörelsen den 12 December 1856 för närvarande provisoriskt
eger ruin, alla slagen under gemensam rubrik åsättas, införsels-tull af 2 öre skålpundet.
Den väsentliga skiljaktighet emellan de ifrågavarande bada slagen feta oljor förefinnes
emellertid, att, under det de förra, eller de specificerade slagen, i allmänhet icke
inom landet beredas, de sednare deremot, förnämligast rot- och lin-olja, utgöra föremål
för en belvdlig tillverkning vid dyrbara inhemska fabriks-anläggningar, hvilkas bestånd, i
täflan med den utländska varan, enligt de upplysningar Rikets Ständer inhemta!, icke
loide med full säkerhet kunna anses genom den lägre tull-satsen betryggadt. Rikets
Ständer hafva derföre funnit sig böra instämma i Kommitterades olvenberörda förslag om
särskiljandet i likhet med hvad i nu gällande tull-taxa eger rum, af de båda olika slagen
och bestämmandet af en något högre tull-sals lör de ej specificerade feta oljorna, på sätit
forslaget närmare utvisar.
Med bifall lill de förändringar i nu gällande beslätnmelser för införseln af arti
keln
Papper, hvilka i Kommillerades af E. K. M:l godkända förslag innefattas, hafva
Rikets Ständer funnit sä kallad Jtsphhlt-fitt, hvilken artikel utgör eli nyuppfunnet material
till förbvdning af tak och väggar, böra i likhet med förhydningspapper vid införsel åtnjuta
I u I I-fri lief, och bestämmelsen härom i tull-taxan intagas genom arlikletis hänvis
ning
i nolen lill "papper: förhydnings- och press-”.
För arliklarne Plommon, Brundier och Sviskon äfvensom Bussin upptager Kommillerades
af E. K. M:t godkända förslag en nedsättning i nu stadgade sammänräkuade
utgifter, till närmast lägre belopp i Riksmynt eller 5 öre skålpundet.
Den häraf uppkommande förlust i tull-inkomst, hvilken beräknats för båda artiklarne
uppgå till 5,738 R:dr 36 sk. Banko, Skulle emellertid kunna undvikas, örn lullsalsrn
i stället bestämdes till närmaste högre örelär, och då Rikets Ständer anse en sådan
ringa förhöjning i algiflen kunna ulan olägenhet stadgas för artiklar af ifrågavarande beskaffenhet,
har införsels-tullen, så väl å plommon, bruneller och Sviskon, som å russin,
blifvit bestämd lill 6 öre skålpundet.
I afseende på lullbestämmelserna för Redskap och Machinerier ej specificerade elléi’
delar deråt, derå iiilörsels-lullen, enligt nu gällande taxa, utgår med 5 procént af värdet,
innefattar Kommitterades af E. K. M:l godkända förslag ingen annan förändring, än alt
åtskilliga nu i lull-laxan specificerade och lull elter vigt eller annan grund åsalle artiklar,
nemligen Deglar, Formar lör sockerbruken samt pappers- och tryckformar, kardor och
472 Expeditions- Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse IS:o 464.
Kardläder, Saxar: öfverskärare-samt lill klippning af plåtar och bleck, äfvensom skrubblor,
blifvit lill lika tull-behandling med redskap och machinerier hänvisade.
Då uu en mer eller mindre betydlig nedsättning ifrågakommit för de flesta sådana
artiklar, som utgöra föremål för fabriks-induslri och för hvilkas åstadkommande machinerier
erfordras, mäste det, vid den härigenom för Svenska fabiiks-induslriens alster utvidgade
täflan med utländska fabrikater, i främsta rummet vara af synnerlig vigt, att icke
anläggningen och underhållet af sjelfva de inrättningar der fabrikaten åstadkommas, betungas
genom en utöfver hvad förhållandet är i de länder, med hvilka nämnde täflan
hufvudsakligen måste underhållas, med tuij-umgiilder förhöjd kostnad; och ehuru den tull,
som nu å redskap och machinerier utgår, väl icke kan anses hög, mäste den dock i sin
mån bidraga till ali förhöja priset å den Svenska fäbriks-industriens tillverkningar. Avskaffandet
af denna tull samtidigt med den föreslagna nedsättningen i tullen *å alla de
fabrikater, för hvilkas åstadkommande machiner äro behöflige, är derföre i Mikels Ständers
tanke lika billigt, som en sådan åtgärd torde kunna anses utan olägenhet verkställbar.
De machin-verkstäder och mekaniska inrättningar här i landel, der gröfre machinerier
tillverkas, hafva nätt den utveckling, alt de väl kunna anses oberoende af tull-lagstiftningen
i afseende på sina tillverkningar, helst derest tull-frihet, såsom ifrågaställdt blifvit,
medgifves för alla af dem använda rudiinalerier, och hvad beträffar den föga ut bildade
tillverkning af finare machinerier, sorn härstädes kan bedrifvas, så torde fördelen af tullfrihet
tor delar af machiner, med hvilkas sammansättning dessa verkstäder äro till stor
del sysselsatta eller hvaraf de för reparationers verkställande äro i behof, fullt uppväga
det i allt fall kraftlösa skydd, som den nuvarande tull-bestämmelsen innebär.
Den förlust i tull-inkomst, som en sådan tull-frihet skulle medföra, är visserligen
icke utan betydenhet, då den, beräknadt eller li 55 års införsel af machinerier' lill ett
värde af 893,213 R:dr, kan uppskattas lill omkring 44,600 R:dr Banko, men lärer, i
jemförelse med det vigliga ändamål som afses, icke behöfva lagas i betraktande, helst,
geuom bibehållande af lull å vissa större artiklar, denna förlust blifvcr mer än ersatt.
På dessa skäl och då det jemväl måste vara en för landet önskvärd fördel, alt
såväl landtmän, sorn andra närings-idkare, kunna i så vidsträckt mån som möjligt tillegna
sig sådana redskap och mindre machiner, som lör jordbrukets och näringarnes behof
och stigande utveckling finnas erforderliga alt frän utlandet införa, men ett särskiljande
i taxan af olika slag machinerier och redskap vore med särdeles svårighet förenadt,
hafva Rikets Ständer funnit redskap och machinerier, ej specificerade, eller delar deraf,
böra vid införsel vara tull-fria, samt att
Deglar,
Formar af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken, äfvensom Tryck- och
Pappers-formar;
Kardor och Kardläder;
Saxar: Öfverskärare- och saxar till klippning af plåtar och bleck ; äfvensom
Skrubblor, i taxan hänvisas lill redskap och machinerier, samt följaktligen åtnjuta
tull-frihet.
För A'ok- och Bergsalt hafva Kommillerade i sitt lull-taxe-förslag bibehållit de nu
stadgade afgiflerne, lämpade efter den Irån mått lill vigt förändrade qvanlilelen för tullberäkningen,
eller för kok-salt 20 öre och för berg-salt 12 öre per centner, men derjemte,
med förordande af salt-importens fullkomliga Ingifvande, till E. K. M:ls JNädiga
pröfning och afgörande hänskjulit, huruvida den stora uppoffring af inkomst, som härmed
vore förenad och hvilken al Kommit terade ansetts kunna under vanliga förhållanden beräknas
till omkring 125,000 R:dr Banko årligen, kunde, med hänsigt till statsbehofvens
kraf, samtidigt med öfriga ifrågaställde eftergifter i tull-beskattningen göras.
E. K. M:t
Expcditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 104. 473
E. K. M:I, som, under förutsättning alt de utöfver Kommitlerades förslag något
förhöjda utgifter å arliklarne Kaffe oell Tobak, hvilka af E. K. M:t föreslagits, blefve
antagne, ansett salt-tullens alskaffande med fullkomlig trygghet för stals-iukomsten kunna
medgifvas, har, med afseende på den ifrågavarande artikelns egenskap att utgöra en
bland de oundgängligasle förnödenhets-varor för alla samhälls-klasser, isynnerhet de fattigare,
och ett vllerst behöflig! råämne vid icke blott vissa fabriks-näringar, ulan ännu
mera vid jordbruket och ladugårds-skölseln samt fiskerierna, föreslagit att kok-och bergsalt
skall vid införsel åtnjuta tull-frihet.
Mot bifall till detta E. K. M:ts Nådiga förslag hafva Rikets Ständer likväl funnit
åtskilliga betänkligheter mola. Salt-tullen, hvilken, ehuru låg, dock inbringar en betydlig
inkomst, utgår i Rikets Ständers tanke nied så ringa lunga och så fullkomligen omärkbar!
af den stora förbrukande allmänheten, att det ur denna synpunkt icke kan anses af
något verkligt behof påkalladL alt afskaffa densamma.
Med afseende pä dels den skiljaktighet, som vanligen eger rum i tyngden af de
öfre och nedre lagren i en salt-last, dels de betydande olägenheter och kostnader, som
med uppvägningen af en vara utaf denna beskaffenhet skulle blifva förenade, har det likväl
synts Rikets Ständer mindre ändamålsenligt att bestämma qvanlitelen för tull-beräkningen
af kok-salt efter vigt, och har derföre rymdmåttet blifvit såsom beräknings-grand
antaget.
En tull-sats af 10 öre per kubikfot motsvarar i det närmaste såväl nu gällande
tull å kok-salt per lunna, som den af Kommitlérade, per centner föreslagna; och då
Berg-salt, deraf införseln är af jemförelsevis ringa betydenhet, samt Glauber-salt, derå
samma lull som för kok-salt blifvit af Konmitlerade föreslagen, synas lämpligen kunna
inbegripas under en och samma tull-bestämmelse, har alltså införsels-tullen å sall, oraffineradl,
kok-, Berg- och Glauber-, vallen fritt, blifvit fastställd (ill 10 öre per kubikfot.
De af E. K. M:t föreslagna tull-bestämmelser för artikeln Socker hafva Rikets Ständer
bifallit, men ansett inlörsels-lullen för Sirap, alla slag, böra bestämmas till 4 öre
per skålpund i stället för 6 öre, som det Nådiga förslaget upptager.
1 fråga om artikeln Sten innefattar Kommitlerades af E. K. M:t godkända förslag
icke någon annan förändring i nu gällande tull-bestämmelser, än alt tull-satsen å arbetad,
ej specificerad, sten blifvit upptagen lill närmast motsvarande belopp i riksmynt,
eller Z öre skalpundet.
Denna lull-algift torde dock i (lera fall, särdeles då större pjeser, såsom graf-monumenter
och dylikt- ifrågakomma till införsel, kunna anses alltför betungande, hvarföre
Rikets Ständer funnit införsels-afgilten å Sten, arbetad, ej specificerad, böra bestämmas
lill 1 öre skålpundet.
Enligt de for i frågavarande artikel föreslagne bestämmelser skulle Takskiffer anses
vara belagd med den arbe'ad, ospecificerad Slen åsätta lull-algift; men då detta nyttiga
byggnads-malerial, i den händelse införsel deraf skulle finnas behöflig, icke synes
böra utgöra föremål, lör I ul i-beska 11 ni ng, halva Rikets Ständer medgi fvit, all Takskiffer
må vid införsel vara tull-fri och i sådant afseende specificeras bland de öfriga slag slen,
för hvilka t ul I- fr i hel är stadgad.
Då arbeten af Stuck kunna med afseende på beskaffenheten anses närmast jemförliga
med slenarhelen, men tull-taxan icke upplager någon särskild föreskrift rörande tullbehandlingen
af förstnämnde artikel hvilket, enligt hvad Rikets Ständer inliemlat, föranledi
villrådighet vid förtullningen af denna vara, har arikeln Sluck-arbeten blifvit i nolen
till tull-taxan införd med hänvisning i afseende på tull-behandlingen till slen, ej specificerad,
arbetad.
Bi/i. till R. St. Prof. 1856—4858. 40 Sami. 4 A/d. 60
474 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 464.
De för artikeln Strumpor oell andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade
arbeten, ej specificerade, af Kommilterade förestagne och af E. K. M:l godktinda
tull-bestämmelser hafva Rikets Ständer bifallit utom hvad beträffar rubriken strumpor,
andra slag, hvarå inlörsels-tullen blifvit fastställd till 1 R:dr 50 öre per skålpund under
år 1858, till l R:dr 25 öre under år 18;»9 saint lill I R:dr skålpundet frän början al
år 1860; och har vid artikeln Fan/ar, som nu är hänvisad lill lika tullbehandling med
Strumpor, i taxan införts samma tull-bestämmelser som för Strumpor.
1 afseende pä artikeln Tobak, oarbetad, hafva Kommilterade föreslagit nedsättning
i införsels-tullen å blad Irån 7 sk. II rsl, hvartill den med tilläggs-afgiflen för närvarande
uppgår, till 6 sk. 4, til rsl eller 20 öre och ä stjelk från 4 sk. 6 rst till närmast
lägre öretal eller 14 öre skålpundet. För arbetad Tobak är endast i afseende på
Cigarrer, derå algiften blifvit nedsatt från 1 R:dr 14 sk. 5 rsl Banko till 1 R:dr 50
öre Riksmynt, skålpundet, någon hufvudsakligare förändring föreslagen; och har E. K.
M:l, med godkännande af della förslag i öfrigt, ansell inlörsels-tullen å tobaks-sljelk
böra höjas till samma belopp, som den för blad föreslagna, eller till 20 öre skålpundet,
och de båda slagen i en rubrik sammanföras.
Rikets Ständer, som, lika med E. K. M:t, funnit enahanda tull böra bestämmas för
tobaksblad och stjelk, hafva dock ansett införsels-tullen hära böra höjas till 22 öre skålpundet,
äfvensom å Cigarrer lill 1 R:dr 80 öre per skålpund, samt lör malen tobak eller snus
till 55 öre, för spunnen eller Negerhead till 35 öre och för Stänger och Karotter till
60 öre per skålpund.
För Jern- och Ståltråd, derför sammanlagda afgifts-beloppet nu utgör 5 sk. 6 rst
per skålpundet, hafva Kommilterade föreslagit nedsättning till 2 sk. 6, 72 rst eller 8
öre, sorn ungefärligen motsvarar del belopp, hvarefter varan nu får med Kommet-s-kollegii
särskilda tillstånd, lör vissa behof införtullas.
Af ståltråd eger någon tillverkning icke härstädes rum, och hvad beträffar den
jerntråd, sorn på vissa orter inom landet ästadkmnmes, lärer afsällningen deraf icke kunna
anses i någon mån lida genom en lättad införsel af den utländska varan, hvadan
Rikets Ständer, då förevarande artikel utgör ett nyttigt och i flera industrigrenar auvändt
material, samt tull-inkomsten deraf icke är af någon större betydenhet, helst all jerntråd,
som inkommit för lelegral-inrallningar, hittills befriats från lull, funnit jern- och
ståltråd böra vid införsel vara tull-fri.
Af enahanda skill hafva jemväl Koppar- och annan ej specificerad metall-tråd, an
dra
slag ätr förgvlld, försilfrad eller pläternd, för hvilken artikel af E. K. M:l föreslagits
införsels-tull af 20 öre skålpundet, funnits böra vid införsel åtnjuta lull-IVihet.
Vid Kommillerades af E. K. M:t godkända förslag lill lull-beslammelser för artikeln
Trävaror vid införsel, hafva Rikets Ständer icke haft annat alt erinra, än att,
då. enligt hvad upplyst blifvit, genom miss-skrifning artikeln Stäfver, bigg- och bolten,
alla slag, hvilken i nu gällande tulltaxa är upptagen i förteckningen öfver de vid införsel
tull-fria varor, kommit att i förslaget uteslutas, rättelse häraf iakttagits.
De af Kommilterade föreslagna förändringar i nu för artikeln Fä/noder gällande
tull-bestämmelser, hvilka förändringar af E. K. M:t blifvit godkände nied undanlag endast
i afseende på silkrsfelb och plys, .alla slag, hvarå E. K. M:t ansett lull-algiflen
böra bestämmas lill 1 R:dr 50 öre Riksmynt, samt artikeln specificeras såväl under helsom
half-sidenviilnader, hafva Rikets Ständer bilällil, utom hvad beträffar rubrikerne Helsiden,
andra slag, Guld och Silfvertyg derunder inbegripne, för hvilka, under åren 1858
Och 1859, införsels-tullen blifvit bestämd lill 7 K:dr 50 öre per skålpund; Halfsiden,
andra slag, hvilka för nämnde bada år fåll sig åsatt en införsels-tull af 3 R:dr 75 öre skålpundet,
och Bomullsvälnader, andra slag, i afseende hvarå, lör samma år, inlörsels-tullen blifvit
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 164.
475
bestämd, för oblekta och olargnde till 50 öre, för blekta eller färgade till 80 öre, samt
för tryckta eller pressade lill 1 R:dr per skålpund, hvaremot de af E. K. M:t föreslagna
tull-bestämmelserna beträffande dessa rubriker blifvit antagne ali gälla från början af år
181)0, saint ylleväfnader, andra slag, hvarå införsels-tullen blifvit böjd till l^R:dr 50 öre
per skålpund.
Knmmillerades förslag lill tull-bestämmelser för artikeln Bond upplager för de
specificerade slagen, silkes-sammels-, siden- och halfsiden-, samma införsels-afgifler, som
för motsvarande slag vålnader blifvit föreslagne, eller för silkes-sammels- 4 R:dr 50 öre,
för siden- 6 R:dr och för halfsiden- 3 R:dr, samt för andra slag, derå algifien nu utgår
med 37 sk. 8 rist Banko, nedsättning häri till 75 öre Runt, hvilket af E. K. M:t gil*,
lade förslag Rikets Ständer jemväl bifallit, utom hvad angår rubriken Sidenband, hvarå
införsels-tullen blifvit bestämd alt utgå under år 1858 med 7 R:dr 50 öre, under år
1859 med 6 Ridr 75 öre skålpundet, samt från början af år 1800 med det af E. K. Mit
föreslagna belopp.
B. Utfiirsels-tarifen.
För Ben, andra slag än Elfen- och Hvalfisk-, oarbelade, krossade samt förmalde
eller så kalladt Benmjöl, derå utlörsels-afgiflerna nu utgöra 3 sk. Ii rst. Lispundet, bar
E. K. Mil, i enlighet med Knmmillerades hemställan, föreslagit tullfrihet vid utförsel.
Rikets Ständer dela de af Kommitlerade uttalade äsigler, rörande orättvisan af
utförsels-tull i allmänhet, såsom obestridligen utgörande en producenterne af exporlarlikIjir
ålagd beskattning utöfver hvad producenter af andra varor i män af sin rörelse till
Statsverket betala, och anse följaktligen, all sådana ännu qvarstående tull-afg.ifter, hvilkas
bibehållande icke påkallas af förhållanden utaf öfvervägande vigt för landels eller dess
näringars ekonomi, böra upphöra. Hvad särskildt beträffar den nu förevarande artikeln,
sorn innefattar Ivaline olika slag, nemligen oarbelade Ben eller sjelfva råvaran och krossade
eller förmälde Ben, så kalladt Benmjöl, utgörande den lorm, hvarunder benen såsom
gödningsämnen användas, hafva Rikets Ständer funnit det vara af synnerlig vigt, alt
icke verksamheten vid de lill åstadkommande af sistnämnde vara äfven i större utsträckning,
än det egna behofvel. alser, under sednare tid i flera delar af landet gjorda anläggningar
inskränkes genom en underlättad utförsel af råvaran, men också, å andra sidan,
att, ehuru önskvärd! bibehållandet inom landet äfven af den förarbeiade artikeln Benmjöl
kunde vara, giltigt skäl likväl icke förefinnes ali tullheskalla utförseln deraf; hvadan
Rikets Ständer ansett, att en, den nu stadgade motsvarande, ullörsels-tull af 50 öre
per Centner må oarbelade Ben, andra slag än Elfen- och Hvalfisk-, esalias, samt att krossade
och förmalda Ben eller sä kalladt. Benmjöl må vid utförsel vara tullfria.
Kommitterades af E. K. M:t godkända förslag rörande utförsels-algjften å vissa
slag Jern samt Jernskrot innefattar, alt för Jern, gjutet:
Tack- och Barlast-; Kanoner, stycken, Nickhakar och Mörsare, oslämplade och
oborrade; Hällar öfver 1.] tunis tjocklek samt Lod och Lödjor öfver 1 Skeppunds vigt
stycket; samt Hällar af 1^ tunis tjocklek och derunder till och med 1 tunis, Lod och
476 Expeditions-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o i64.
Lörijor lill vigter af 1 Skeppunds vigt och derunder lill -]■ Skeppund, utförsels-tullen måtte
beslämmas lill 50 öre; för söndersågade Kanoner och Mörsare, samt kasserade Kulor
och Bomber, till 25 öre; för smidt eller valsadl Jern: smältstycken, så väl ”omvällda”,
som "andra slag” till 12 öre, samt för jernskrot, gjutet, smidt eiler valsadl, lill 25 öre,
allt per centner.
I afseende härå har hos Rikets Ständer blifvit an förd t, all, enär den vara, som
benämnes omvällde smältstycken, i allmänhet användes för så grannlaga ändamål, att en
omsorgsfullare och koslbarare tillverkning erfordrades än för del mesta stångjern, och
det vid sådant förhållande väl ej kunde vara rimligt alt hänföra sådane smältstveken till
en lägre klass af den förädlade varan, derföre att Konsumenten föredroge att erhålla riem
uti kortare stycken och gröfre dimensioner, än hvartill ståhgjernet vanligtvis räckes, ifrågavarande
artikel alltså med allt fog syntes böra tullbehandlas lika med stångjern, helst
riktigheten af en sådan princip för tull-lagstiftningen i förevarande ämne redan blifvit erkänd,
såväl derigenom ali i nu gällande tull-taxa omvällde smältstveken särskildt blifvit
upptagne med nedsättning till hälften af den för andra slag stadgade afgift, som deruti
att, innan denna bestämmelse egde rum, utförseln af artikeln fatt, på grund af E. K. M:ls
särskildta Nådiga tillstånd, verkställas mot erläggande al samma afgift som var för stångjern
bestämd; och har på grund häraf blifvit vrkadt att, sedan stångjern blifvit från utförsels-tull
befriad), samma förmån mätte tillerkännas omvällde smältstycken; hvarjemte,
i sammanhang härmed, föreslagits, att för slängjernsändar, som i flera fall med mera fördel
för tillverkaren kunde exporteras, än för utsträckning under hammaren här i landet
omsmältas, men derå den för jernskrot nu stadgade utförsels-tull mätte erläggas, tullfrihet
jemväl mätte blifva medgifven.
Giltigheten af de anförde skälen att från tull befria omvällde. smält-slvcken, hvaraf
utförseln år 1855 utgjorde 10,747 Skeppund stapelstadsvigt, hvaremot den af andra
slag uppgått till endast 189 Skeppund, har synts Rikets Ständer icke kunna bestridas,
och då, hvad beträffar andra slag smältstycken, hvilkas qvarhållande inom landet för vidare
förädling vore önskvärd!, utförsel endast tillfälligtvis af mindre partier lärer kunna
ifrågakomma, samt den derå föreslagna tull, 12 öre per centner, väl kan anses betunga,
men icke i någon väsentligare mån motverka en sadan utförsel, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra medgifva, att smältstycken, alla slag, må vid utförsel vara tullfria.
Likaså och då något särskildt giltigt skäl icke. synes förefinnas att med utförselstull
belägga jernskrot, gjutet, smidt eller valsadl, samt den betänklighet, att i annat fall
sönderslaget tackjern skulle kunna såsom gjutet jernskrot utföras, icke torde vid närmare
begrundande förtjena afseende, hafva Rikets Ständer, med tillämpning af ofvananfördä
grundsats rörande utförsels-tullar i allmänhet, ansett tullfrihet vid utförsel böra medgilVäs
såväl för jernskrot, gjutet, smidt eller valsadl, stångjernsändar derunder inbegripne, som
äfven för den hit. hänförliga artikeln söndersågade kanoner och mörsare, samt kasserade
kulor och bomber.
Beträffande tack- och barlasljern, kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
oslämplade och oborrade, hällar olver ett tunis tjocklek, jemte lod och lödjar till vigter
af större tyngd än 1 centner, hafva Rikets Ständer bifallit E. K. Mits förslag att åsätta
dessa artiklar en, den nu stadgade motsvarande, utförsels-tull af 50 öre per centner.
I enlighet med Kommitlerades hemställan har E. K. M:t för Lumpor föreslagit
tull-frihet vid utförsel; men under nuvarande förhållande, då en alltmera känbar brist
på denna vara i de Hesta länder uppkommit, och en stigande efterfrågan naturligen häraf
föranledes, har det synts Rikets Ständer angeläget att söka, åtminstone så vidi genom
den nu stadgade tull-bestämmelsen eger rum, å den inhemska pappers-lillverkningen bevara
den tillgång af artikeln, som inom landet förfinnes; hvadan Rikets Ständer ansett
Expeditions-[Jtskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 164. 477
en, nu stadgade afgifler motsvarande, utförsels-tull, af 2 R:dr per Centner böra lumpor
åsättas.
För Mahn, rå och osmält, i införsels larifen ej specificerad, hvilken artikel nu
är till utförsel förbuden, hafva Rommitterade föreslagit att, nied delta förbuds upphäfvande,
utförsels-tullen bestämmes till 25 öre per Centner.
Vid öfvervägande af delta utaf E. K. M.t godkända förslag hafva Rikets Ständer
väl ansett förbudet alt utföra rå och osmält, i inlorsels-tarifen ej specificerad, Malm
böra upphöra, men alt i stallet utförsels-tull af 50 öre per Centner bör denna artikel
åsältas.
I alseende på artikeln Trävaror vid utförsel hafva Rommitterade föreslagit att
”virke, oarbetad!, sågadt eller tillhugget: Alm, Ask, Bok, Björk, Ek och andra ej specifierade
sådane trädslag, som vexa inom landel”; ”furu- och grantimmer: olillliugget eller
sågblockar och tillhugget, ej specifieradt, af 10 tunis eller större diameter i jilländati"; ”Bandstakar”;
”Bräder och plankor, sågade af Ek och Ask"; ”Enträd och Enstafrar"; "Gevärstbcksainneu”;
"Handspaksämnen”; ”Läkler. huggue eller täljde" och "sågade”; ”Ribbor, längre
eller kortare"; "Stäfver: lagg- och botten-, alia slag”, samt "ved alla stag", hvilka artiklar
nu äro med uIförs**Is-I ull belagde, må från sådan lull befrias; alt utförsels-tullen å
furu- och grantimmer af mindre än 10 tums diameter i lilländan och å master, bogspröt
och spiror samt pumpträd, oborrade, bestämmes Iill 20 öre per stycke, samt alt nu stadgade
ut lörsels-algifter å sparrar al furu och gran af mindre tjocklek än 8 turn midi på, och å
årträd eller ämnen till åror utbytas mot ungefärligen motsvarande belopp i riksmynt, eller
för sparrar 20 öre slycke! och för årlräd 15 öre paret.
Härvid har af E. R. M:t föreslagits den förändring, alt, jemte det telegraf-stolpar
specificerades med samma tull-beslämrtlelse, sorn för master, bogspröt och spiror, skulle
å läkler, huggne eller täljde, af enahanda skäl, som ansetts böra föranleda till qvarslåendet
af utförsels-tull å vissa slags sparrar och andra af omogen skog tillverkade trävaror,
bibehållas en, den nu stadgade motsvarande, utlörsels-afgill af 30 öre tolften.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer ansett en något ytterligare utsträckning
böra gifvas åt den, i E. R. M:ls förslag, i afseende på tull-bestäminelserne
lör trävaror iakttagna grundsats, all genom stadgandet af utförsels-tull å sådana slag deribland,
sorn tillverkas af omogen skog. söka motverka dennas öfverhandtagande sköfling,
hvadan Rikets Ständer beslutat, alf för virke, oarbetädl, sågadt eller tillhugget: Alm, Ask,
Bok, Björk, Ek och andra ej specificerade sådana trädslag, sorn vexa inom landet, utförsels-tull
må utgöra 10 R:dr för 100 R.drs värde; alt Bandslakar af furu och gran skola
lull behandlas såsom läkler, huggne eller täljde;
a 11 ullor.sels-lullen å Ciktor, huggne eller täljde, bestämmes lill 50 öre per tolft,
samt alt vid utförsel af ved bör erläggas lull, för Björkved 2 R:dr 25 öre, för Bok- oell
Ekved 3 R:dr och lör alla andra slag 1 R:dr per famn af 8 fots längd, 6 fots höjd och
3 fots bredd.
Beträffande öfrige, här ofvan icke omförmälda. i In- och Utförsels-tariferne förekommande
artiklar, i afseende på hvilka mer eller mindre betydande förändringar i redaktionen
eller tull afuifts-beslämmelseriia blifvit af E. R. M:t löreslagne, hafva Rikets
478 Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 164.
Ständer, sorn godkänt de allmänna grunder, hvarpå det af E. K. M:l afgift». förslag till
förnyad Tull-taxa hvilar, samt under granskningen af detta förslag icke funnit något att
anmärka vid de för dessa artiklar ifrågasatta förändringar, desamma bifallit.
C. Tarifen för Kredit-upplaget och Transito-afgiften.
Sedan Rikets Ständer beslutat antaga viglen alkohol lill grund för bestämmande
af lull-afgiften å Bränvin och Sprit, har Iransilo-afgiften för Genever, Cognac, Rlium
och Arrac blifvit fastställd till RO öre per centner alkohol, såsom motsvarande 2 procent
af den stadgade införsels-tullen, samt minimi-qvantiteten för upplaget af hvartdera utaf
dessa bränvins-slag tijl 5 centner alkohol.
Med afseende å nyttan och lämpligheten deraf, alt, i likhet med hvad för andra
handels-artiklar af större betydenhet eger rum, upplagsrält äfven medgifves för Sirap
samt Topp-, Kondi- och Kaksocker, hafva Rikets Ständer ansett tiden nu vara inne
att afskaffa den inskränkning i delta hänseende, hvilken, när förbudet mot införsel af
raffinad-socker och sirap upphörde, såsom en öfvergångs-ålgärd stadgades och sedermera
förblifvit gällande. Genom denna inskränkning urståndsälles handeln alt under den lid
af året, då sjöfarten är hämmad, uppehålla täflan med den inhemska socker-tillverkningen,
hvadan, och då erfarenheten visat, alt en sådan täflan under öfriga tider afåret utöfva!
ett för lörbrukarne förmånligt inflytande på raffinad-socker-priset, ulan alt den inhemska
soeker-fabrkat.oneus bestånd derigenom äfventyrals, samt någon anledning ej torde
vara all befara, det icke denna fabrikation jemväl för framtiden bör kunna uthälla
täflan med den utländska tillverkningen, äfven om, genom upplagsrält för den sistnämnda,
denna täflan skulle utsträckas lill den del af året, då, lill följd af nuvarande upplagsförbud,
förtullning af varan i mån af behof icke kan ega rum, Rikets Ständer alitsa funnit
i Kredit-upplags-tarifen vid rubriken Socker, krossadt Lump- och Havaniia-lerres, böra
tilläggas Topp-, Kandi- och Kak-, samt arlikeln Sirap i samma larif upplages med minirai-qvantilel
af 18 centner och traiisito-afgift af 15 öre per centner.
Beträffande rubriken Tobak hafva Rikets Ständer ansett de särskilda arliklarne
Blad och Stjelk böra sammanföras i en rubrik med mitiinti-qvautilet af 12 centner och
transilo-afgifl af 15 öre per centner samt rubriken “knaster41 förändras till "karfvad”
i likhet med den i införsels-tanten förekommande rubrik.
Hvad slutligen beträffar Underrättclsernc tilt Tull-taxan, så hafva Rikets Ständer
bifallit, all 1 och 2 §§ må, lill följd af de nya mynt- och vipl-beslämmelserne samt i
enlighet med E. K, M:ts framställning, erhålla den förändrade lydelse, som bifogade förslag
utvisar.
I Iråga om de bestämmelser, som i nuvarande 3 och 4 §§ i n nela 11 as, hade Kommitlerade
föreslagit, att varor, som med fremmande fartyg in- eller utföras, icke skulle
i Sverige vara underkastade andra eller högre algifler, än om de med Svenska farlvg
in- eller ullördes, samt att last-penningar borde utgöras till lika belopp af Svenska och
fremmande fartyg, i sammanhang hvarmed Kommitterade jemväl hemställt, alt den tillökning
till dubbelt belopp, hvarmed fyr- och båk-afgiflerne nu utginge af oprivilegierade
nationers fartyg, finge bortfalla; till stöd för hvilket förslag blifvit af Kommitterade huf
-
Expeditions- Utskottets Förslag till lindard. Skrifvelse N:o 164. 479
vudsakligen anfördt, att, till loljd af traktater eller särskilda afhandling,ir, nästan .illa
fremmande makter, med hvilka Sverige stöde i händels-gemenskap, ålnjöte s. k. reciprocilels-fdrrn.
in, eller att deras fartyg och de med deni in- och utförde varor i Sverige
behandlades lika med svenska fartyg eller som om värorne blifvit med sådaue in- och
utförde; att likväl Frankrike utgjorde ett särskildt undanlag härifrån, hvaraf äfven följt,
alt Sverige besöktes af ett jemförelsevis högst ringa antal franska fartyg; att Kommitterade
ansåge upphäfvandel af detta hinder för en lilligård handels-lörbindelse med nämnde land
synnerligen önskvärd!, särdeles söm en betydligare afsättning af svenska såväl metallsom
trävarueffekler i Frankrike torde kunna påräknas, sedan i detta land en icke oväsentlig
lindring blifvit beviljad liufvhdsakligen för jérn-bflekler; att derjemte sedan längre
lid qvarslnde eli påbud all salt icke finge hil införas med Danska fartyg, hvaraf följt
ali, när sådant skedde, ofrihets-tillökningen blifvit tillämpad på en nations fartyg, sorn i
alla andra fall tillhörde de mest gynnade; alt fördelen för svenska stals-kasSan af den
nu för ofria fartyg utgående förhöjda tull-afgift, jetflie den s. k. extra licént-afgifien
för jern-elfekter, som med ofria fartyg utfördes, icke Vöre af någon betydelse i jemförelse
med de hinder och den osäkerhet i den hilliga handeln, sorn af dessa och likartade undanlags-förhallanden
vållades; alt uppoffringen i afseende å last-penningar blefve mer äh
ersatt, derest franska fartyg i förökadt antal kunde besöka Sverige och derifrån utföra
landels produkter, Samt att den föreslagna förändringen skulle bereda en icke r i ilga lättnad
i lullkammare-göromålen, i det att afgifts-beräkningen icke berodde eller behöfde
uppehållas af en förutgående granskning, huruvida deii utländske skepparen medhade de
dokumenlbr, sorn efter olika bestämmelser för nästan hvarje nation nu vörö föréskrilna
och hvilkas kontrollerande från svenska tull-aukloriteternes sida, derest afgiften
till svenska statskassan blefve för alla nationers fartyg densamma, syntes temligén öfver
flödig,
helst allt hvad dervid behöfde iakttagas Vore ali. erhålla en tillförlitlig grund för
Skepps-umgäldernas beräkning, hvilken vore gifven i det allmänna stadgande, att det utländska
fartyget, derest det ej redan vore försedt med svenskt matare-bref, mäste, föb
erhållande deraf, härstädes undergå Öiätuing.
Häremot hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen uti deras öfver Kommittérades
töll-faxelörslag afgilna underdåniga utlåtande erinrat, att, hvad beträffade förbudet
för Danska fartyg att till Sverige införa salt, detsamma syntes böra bibehållas så
länge, på grund af traktaten den 30 NoVeirtber 1826, nämnde Vara icke finge i Svenska
fartyg till Danmark inkomma, och all, hvad anginge öfriga nationers fartyg, hvilka ännu
härstädes saknade enahanda rättigheter, som inhemska, sådana rättigheter städse förunnats
och otvifvelaktig! äfven framdeles kömöte att tillerkännas alla de nationel, som i
sina hamnar ål svenska fartyg medgåfvo enahanda förmåner. Detta hade hittills i afseende
å franska fartyg uteslutande förhindrats af de undantags-afgifler, med hvilka alla
till Frankrike i fremmande fartyg införda varor vörö belagda, i motsats lill deli lindring
af 10 procent, sorn införseln under Iransk flagga åtnjöte.
För Sveriges export och frakt-rörelse innebure denna skilnad i afgiffer éin storrö
olägenhet, än den förhöjning i afgifter, sorn erlades för de jemförelsevis lä laster, hvilka!
afsképpades härifrån i franska fartyg; och hade bemäldc embetsverk i betraktande häraf,
och då det möjligen blefve lättare att åt svenska fartyg i Frankrike framdeles utverka
lika tull-behandling med inhemska, om en motsvarande förmån samtidigt tillerkändes frans
Ska fartyg i Sverige, än om densamma dessförinnan obetingadt tnedgäfves, tillstyrkt, att
Kommitlerades förslag i denna del icke måtte bilallas.
Ehuru E. K. &l:t ansett ifrågavarande inskränkningar i det hela mera skada än
gagna Sveriges egen handel och sjöfart, Ilar E. K. M:t likväl, endast under den förutsättning,
euibelsverken anfört, funnit dessa inskränkningar böra lills vidare bibehållas,
480 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 164.
och alltså föreslagit, alt 3 och 4 §§ af nu gällande taxe-underrättelser måtte lemnäs
utan annan förändring, än att i den sednare läsietals-afgifterna, nu bestämda till 12 och
36 sk. Banko, utfördes lill 40 öre och t R:dr 20 öre Riksmynt.
Vigter) al de skäl, sora al Rommitterade blifvit för deras förslag i förevarande, afseende
anlörde, kan, i Rikets Ständers tanke, icke underkännas. Det torde väl, hvad
Frankrike beträffar, vara möjligt, alt underhandlingar örn borttagandet af de undantagsbestämmelser,
sorn derstädes mot Svenska fartyg nu tillämpas, skulle kunna främjas genom
ett samtidigt erbjudande för delta lands fartyg, när de hit ankomma, af fullkomlig
jemlik het. i behandling och rättigheter med landels egna; men del är å andra sidan icke
helier oantagligt, alt en pä förhand visad benägenhet att gynna och befordra franska
skeppsfarten i Sveriges ,hamnar skulle, till ernåendet af berörda önskvärda mål, lika eller,
kanske ännu mera verksamt bidraga. Och då i allt fäll det synes vara med landets
sanna bästa mera öfverensstämmande att begagna den förmån, som står att vinna medelst
underlättandet för franska fartyg att hit införa detta lands produkter samt alt här
ilrän
afhemta svenska exportartiklar, deraf billigare kostnad för de förra och utvidgad
afsättning lör de sednare skulle blifva en följd, än att uppoffra en sådan lörman i oviss
förhoppning alt genom denna försakelse kunna framdeles bereda en änuu större fördel,
hafva Rikets Ständer ansett, att, i enlighet med del af Kommillerade i ämnet afgiliia förslag,
3 och 4 §§ i tulllaxe-underrätlelserna böra erhålla den lydelse som bilagde taxe-förslag
utvisar.
Det i afseende å tull-behandlingen af inkommande varor, som skola efter viss
procent af värdet lörlullas, derom nuvarande 5 § innehåller föreskrift, af E. K. M:l, i
enlighet med Komrnitterades hemställan, föreslagna förändrade stadgande, hafva Rikets
Ständer bifallit.
Nuvarande § 6 har blifvit såsom mom. 2 i § 5 intagen, samt §§ 7 och 8 i nu
gällande taxe-underrättelser utan förändring bibehållen under 6 och 7 §§ i bilagde taxeförslag.
Uti nuvarande § 9, hvilken motsvaras af den 8 § i det hosföljande förslaget
till taxe-underrättelser, halva, i öfverensstämmelse med E. R. M:ts förslag, orden “sakkunnige
handlande eller labrikanler" blifvit utbytte mot orden ”sakkunnige personer”, samt
de föreskrifter, som afse till införsel förbjudna varor, uteslutits.
1 stället för nuvarande 10 och 11 §§, i hvilka dels stadgas, hvad vid varors
tull-angifning och förtulluing iakttagas bör, dels hänvisas lill hvad i andra författningar
finnes härom vidare föreskrifvel, innefattar Komrnitterades, af E. K. M:t gillade, förslag
endast en hänvisning lill tullförfallningarnes innehall, hvilken förändring Rikets Ständer
ock ansett ändamålsenlig.
Beträffande § 12 i gällande tulllaxe-underrättelser, innehållande föreskiifierne
rörande kredil-upplagsrälten, så hafva, uti föreskrifterna härom, äfvensom angående nederlags-rätten,
Kommillerade föreslagit väsentliga förändringar, åsyftande på en gäng förenkling
af de olika upplags-rättjghetcrne och beredandet af större lättnader för handeln med
och förädlingen af de stora sä k alinde kassa-artiklar, för hvilka den hufvudsakliga tullinkomsten
inflyter. Under antagande, att lör Iransilo-upplaget de föreskrifter, sorn innefattas
i Kongl. Kungörelsen den 21 Mars 1854, blelve olörändradt bibehällne, hafva Kommillerade,
i afseende ä neder|ags-rättigheten, hemställt, all denna måtte omfatta den nu
varande kreditupplags- och nederlags-rörelsen, samt för ordnandet deraf föreslagit följande
grunder:
l:o alt nede.rlags-rällighet må beviljas alla de stapelstäder, som hittills egt kredit-upplags-rätt
eller antingen allmän eller för särskilda varor beviljad nederlagsrätt.
2:o
Expediti otis-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o -164.
481
2:o alt alla med lull belagde varor, ulan undantag, må å nederlag kunna uppläggas:
_
3:o ali liden tor nederlags-rällens begagnande inskränkes från 5 lill 3 är;
4:o all nederlags-rekognilionen, nu bestämd lill \ procent ä lull-värdcl. för de va
ror,
som i nedenags-magasin uppläggas eller deri Trän för re-exporl utlagas, beräknas vid
säväl inkommandel som utgåendet med 1 procent å den lör varu-qvantilelen belöpande
tull-afgifl;
5:o att då godsegare på en gång inbekommer oell på nederlag angifver af
Bränvin .• minst 10,000 t(.
Kaffe  „ 20,000 „
Bomullsgarn
„ 10,000 ,(
Ullgarn  ,, 5,000 „
Hudar och Skinn  „ 10,000 „
Socker  ,, 20.000 „
The  „ 2,000 „
Tobaksblad och sljelk
„ 15,000 „
saint Vin på faslager  ,, 12,000 „
till och med hälften af dessa qvanlileter, på gods-egares i angifnings inlaga derom gjorda
begäran, må genast efter varu-undersökningen lill hans fria disposition utlrmnas, och all,
då, äfven efter sålunda skedd ullagning. den å nederlag qvarliggande qvanlileieri af berörde
varu-slag öfversliger eller uppgår lil) de bestämda minimi-qvanlilelerne, fortsatt uttagning
af högst hälften må medgifvas. Härvid skulle likväl iakttagas:
n) att anställd med tull-afgiflernas liqviderande för hvad på sådant sätt till fri
disposition ullemnas, må på högst 3:ne månader från angifningsdagen beviljas;
b) att ny ullagning ej medgifves förr än tull-afgiflerne för nästföregående ullag
ning
äro behörigen erlagde;
c) all de qvarliggande varu-qvantilelerne pröfvas utgöra full säkerhet för umgälderne
lill Kronan, och att, hvad särskildt bränvin, vin och tobaks-sljelkar angår, varudisponenlen,
utom den qvarliggande panten, skall, lill betryggande af Kronans räll, aflemna
af lulllörvaltiTingen godkänd säkerhet för hvad vid varu-pantens l'örsä'jning kan
brista i full betalning af lullumgälder, försäljnings-koslnadcr och möjligen ili agakoinmande
böter, samt slutligen
r/) alt, derest tull-afgiflerne icke inom den bestämda anstånds-liden äro inbetaide,
skall den till säkerhet qvarliggande varu-qvanlitelen, till så stort belopp, som erfordras
för betäckande af tull-afgifier, försäljnings-kostnader och böter, af tullkammaren genast
å ofrenilig auktion försäljas.
Enligt hvad vederbörande Slalsråds-prolokoll upplyser, är della förslag föremål
för behandling i sammanhang med det af E. K. M:l till utarbetande anbefallda förslag lill
en allmän tull-författning, som kommer all, E K. M:ts pröfning underställas; och hafva
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen med afseende härå hemställt, alt gällande
föreskrifter rörande ifrågavarande ämne måtte bibehållas oförändrade, intill dess den allmänna
t ul I-för fa 11 n i n f» en hunne blifva fullständigt utarbetad och, elter föregången pröf
ning,
af E. K. M:l godkänd.
Af dessa skäl har E. K. M:t väl ännu icke till pröfning förehaft Knmmillerades
förslag, men emellertid, under förutsättning att frågan om de särskilda upplagen kommer
att framdeles särskildt behandlas, föreslagit att nu gällande § (2 mä ur tuil-laxe-underrättelserne
uteslutas.
Bill. lill li. St. Prof.. 4856 & 4857. 10 Sami. 1 Afd. 61
482 Expeditions-Ulsko t tets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 164.
De grunder Kommitterade föreslagit i afseende å nederlag-rättens ordnande, nederlags-afgiflens
bestämmande, anstånd med erläggandet af lull-umgälderne för vissa artiklar
samt vilknren lör tillgodonjulande af ett sådant anstånd, hafva Rikets Ständer lunnit
sig böra i allmänhet biträda. Endast den afvikelse härifrån torde, enligt Rikets 'Ständers
tanke, lämpligen böra ega rum, all bränvin ieke upplages ibland de artiklar, hvilkas införsel
underlättas genom anstånd med lull-afgiltens erläggande.
Då emellertid frågan 0111 upplags-rätlighelernas ordnande utgör föremål för be
handling
i sammanhang med utarbetandet af en allmän tull-författning, hvilken, enligt
hvad Rikets Ständer inhemta!, skulle komma all i ett bell omfatta Je flera 1111 i särskilda
förordningar oell reglementen spridda föreskrifter, angående tull-väsende!, vore del visserligen
icke lämpligt, ali åt de ifrågavarande uppiags-sladgandena gifva formen af en i
och för sig afslulad författning, och i lull-taxe-underrättelserne synas icke heller dessa
stadgande!! hafva sin rälta plats.
Rikets Ständer anse sig vid della förhållande endast höra i underdånighet anmäla,
alt Rikets Ständer för sin del godkänna de af Kommit terade föreslagna, bär förut
omlörmälda allmänna grunder för nederlags- oell kredit-upplags-rällighelernas ordnande,
med den förändring, alt bränvin undantages från de artiklar, för hvilka anstånd med belöpande
lull-afgifters erläggande må ega rum; samt anhålla all E. K. Mit läcktes, hufvudsakligen
pä omlörmälda grunder, och så vidt deras tillämpning må finnas med behöriga
(ull-kontroller förenlig, lala utfärda författning i ämnet;'men dä en sådan, särdeles
i betraktande af mångfalden utaf de ämnen, som vid ordnandet af en allmän lull-lörfaltning
ifrågakomma, möjligen icke torde hinna att expedieras före början al instundande
slalsreglerings-period, hafva Rikets Ständer, på säll Kommers-kollegium och General-lulIstvrelsen
jemväl hemställt, ansett nu gällande stadgande!! under liden böra tillämpas,
dock med de löi ändringar i larifen för kredit-upplaget och transito- afgiften, som här ofvan
blifvit omlörmälda eller af de nya nimi- oell mått-bestämmelserna föranledts; hvadan
12 § af nu gällande tull-laxe-underrällelser, upplagen under § 11 i förslaget, deruti
Jönkoping, som genom E. K. M:ls Nådiga Bref den 19 Oktober 1855 fått sig tillagd
kredil-upplags-räll, blifvit upplagen bland de städer, som deraf äro i åtnjutande, samt
larifen för kredit-upplaget oell Iransilo-afgiflen, sådan denna tulif finnes bär bilagri, blifvit
af Rikets Ständer godkände. alt lända lill efterrättelse, intill dess E. K. M:t annorlunda
förordnar. .
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer lunnit angeläget att undanrödja den
förveckling, som vid öfvergången till den nya tull-lagstiftningen skulle uppkomma derigenom,
all kredit-upplags-gods skall fört ullas eller den tull-beräkning, som var gällande då upplaget
skedde, och ali således det gods, som innevarande år blifvit på kredit-upplag inlaget
oell under nästföljande år derifrån förlullas, rätteligen bonin, jemte nu gällande t lill—
afgift er, draga de till Handels- och Sjölärls-londen samt lill slädei na, under namn af tolag,
nu utgående särskilda utgifter. Dessa utgifter komma' dock, enligt Rikets Ständers beslut,
alt med innevarande är i allmänhet såsom särskilda beskalInings-liliar upphöra, och
skulle samtidig! dermed äfven en motsvarande förenkling af uppbörds-väsendet inträda.
Alt uppskjuta denna förenkling endast för uppbörden af lilläggs-afgiflerne lör kredil-upplags-gods,
vore visserligen icke lämpligt; att på lull-kamrarne öfverflytta lolags-uppböiden
för detta gods, blefve också förenadt med kostnader oell olägenheter af mångfaldig art,
oell skulle i sådant fall leverering lill städerna samt Handels-oeh Sjölails-löuden af de
sålunda uppburna särskilda afgiflerne icke kunna ifrågakomma under annat vilkor, än alt
eli motsvarande afdrag iaktloges å del årliga anslag, som blifvit läslställdt alt, såsom
godlgörelse för de särskilda afgiflerne, af tull-medlen utgå. Alf åter för dessa och dvlika
svårigheters skull befria kredil-upplags-godset från de särskilda lilläggs-afgifterne,
Expeditions-Ulskolle/s Förslag till underd. Skrifvelse N:o 164.
483
skulle föranleda en sannolikt icke »betydlig uppoffring för stals-kassan, sorn är förbunden
alt Idr dessa alnider lemna Handels- oell Sjöfarls-fonden samt släderne godIRörelse. Då
emellertid de ifrågavarande afgifterne för sådant gods, som fatt pä kredit-upplag intagas,
i allmänhet blifvit i de nu af Rikets Ständer fastställda tull-salsernc lillagde förut stadgade
lull-nfgifler, synes, utan någon synnerlig förlust för stats-verket, det undanlag från
de i allmänhet stadgade grunder för förlullning af kredit-upplags-gods kunna medgifvas,
alt de från och med nästkommande år inträdande lull-afgilterne tillämpades älven pä sådant
gods, som, derförinnan å kredit-upplag intaget, blefve lill förtullning anmäldt; men då
ett ovilkorlig! stadgande härom möjligen kunde i något särskildt fall föranleda högre utgift
för gods-egaren, än hvartill han, enligt nu gällande föreskrifter, olika för olika
släder, vore förbunden, synes det tillika böra löreskrifvas, att den lull-afgift sorn påföres
innevarande år intaget kredit-upplags-gods, icke må i något läll öfverstiga hvad enligt
nu gällande föreskrifter skolat för samma gods i lull, med lilläggs-afgifler, erläggas.
Ilikets Ständer hafva alltså för sin del beslutat, alt, med förtullning under nästkommande
år fran kredit-upplag af gods, som inunevarande år blifvit i sådant upplag
inlaget, lull—afgiften beräknas efter den nya tull-taxan, likväl med iakttagande deraf, att
högre belopp icke må uppbäras, än hvartill tullen, jemte de särskilda iilläggs-afgjfterne,
enligt nu gällande bestämmelser, skolat i hvarje särskildt lall uppgå ; anhållande Rikets
Ständer underdånigst, att E. K. M:t täcktes om verkställigheten häraf i Nåder meddela
erforderliga föreskrifter.
Pa salt af E. K. M:l blifvit föreslaget, har nuvarande § 13 erhållit den lydelse,
som § 12 i bilagde förslag till taxe-underrältelser ulvisar.
Till löljd af den utaf Kommitlerade ifrågaställa indelning af ruhrikerne under
artikeln Socker, hade Kommitlerade i silt förslag uteslutit nuvarande § 14, angående
förläringssället vid tull-behandling af hvilt socker, som angifves för rå-socker; men, i
öfverensstämmelse med det af E. K. M:t i afseende på lull-beslämmelserne för berörde
artikel algifna förslag, bar E. K. M:t ansett elt ifrågavarande § motsvarande stadgande
böra bibehållas.
Dä Rikets Ständer bilällil, hvad E. K. M:t rörande lull-bestämmelserne för socker
föreslagit, halva Rikets Ständer jemväl godkänt ifrågavarande, dermed samband egande
föreskrift, sådan den finnes införd i § 9 af bilagde förslag till underrättelser, i hvilken
ordnings-nummer bland paragraferne Rikets Ständer ansett detta stadgande, såsom fikar
t a d t med det i § 8 förekommande, lämpligen böra intagas.
Jemte del Kommitlerade i nuvarande § 15 inlört den föreskrift, alt någon lullreslitulion
icke medgifves för varor, tillverkade af utländskt rå-ämne, som lill Norrige
a (sandas, hvilket stadgande öfverensslämde med en af hufvudgrunderna lör del uppgjorda
förslaget till mellanrikslag, hade, såsom en följd af bestämmelserne i Kommitlerades förslag
lill tull-taxa, blifvit i stället för nu stadgade luil-restilulioner, löreslagne följande
tull-bestämmelser i afseende på de artiklar, för hvilka tull-reslitulion skulle medgilvas,
och dessa restilulioners belopp, nemligen:
1 //. ralfineradt socker, alla slag 9 öre.
I ,, Tobak, arbetad, alla slag 12 ,,
1 ,, Bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32 eller deröfver, efter Engelsk beräkning
12 ,,
1 ,, Läder, alla slag, boredt af utländska hudar 4 „
Med godkännande af delta förslag i öfrigt har E. K. M:l ansell t ull-rest i t u t iöns—
beloppet för raffinerad! socker böra bestämmas lill 10 öre skålpundet och för läder till
2 R:dr 50 öre centnern.
484 Expeditions- U/skottets Förslag till underd. SI rijvelse N:o 164.
I följd af ofvanotnförmiilda beslut örn nedsättning lill 1 R:dr 25 öre af den utaf
E. K. M:l till 2 R:dr per centner för oberedd,i, torra, saltade eller beslrukna hudar och
skinn antagne tullsats, saint om fullkomlig tull frihet för våtsaltade och andra slag hudar,
synes någon t u!!—rest il ut ion för läder af utländskt råämne icke vidare vara behöflig! eller
böra medgifvas, helst en kontroll i afseende på riklig angifning af det slag oberedda hudar,
hvaraf det utförda lädret blifvit berådt, icke utan förändring af de i allmänhet stadgade
vilkoret) för I ull-fest i tu tion kan med behörig säkerhet hanrlhafvas.
Till förekommande af möjliga missbruk vid restilutions-IÖrmånens tillgodonjutande,
hafva Rikets Ständer ansett att dels i 2 mom. bör elter ordet ”råämne” tilläggas ”för
hvilket full införsels-tull blifvit erlngd”, dels 4 moni., som stadgar att utförseln bör verificeras
ant/nrjen genom intyg af Konsul eller annan vederbörande embels-nivndigbet å
lossnings-orten, eiler genom attest af vederbörande tull-ljensteman om godsets bevakning
lill öppen sjö, bör sålunda förändras, alt utförseln skall ovilkorligen verificeras genom
vederbörligt intyg från lossningsorten, men alt restilutions-beloppct utbetalas efter företeendet
al attest om godsets bevakning lill öppen sjö mot borgen, som, sedan utförseln
blifvit veiificerad, ålerslälles.
Vid hvad E K. M:t i öfrigt i detta ämne föreslagit hafva Rikets Ständer icke
funnit något alt erinra, hvadan det förslag som förekommer under lo § i bilagde laxe
underrätlelser,
blifvit af Rikets Ständer antaget.
Lii delia förslag finnes, bland annat, i öfverensstämmelse med E. K. Mils Propo
sition,
föreskrifvet, alt den i allmänhet medgilna tull-restitulionen icke skulle ega rum
vid utförsel lill Norrige.
Denna föreskrift föranleddes af de förändringar i sladgandena, angående jani handeln
emellan Sverige och Norrige, sorn innefattades i förslaget till ny mellanrikslag. Nu
har väl detta förslag för närvarande icke blifvit i Norrige anlaget: men, efter hvad Rikets
Ständer inhemta!, har icke heller derstädes någon t ul i-rest il ut ion blifvit m.edgifven
lör de artiklar, som här äro i fråga, och så länge någon annan åtgärd icke i Norrige
vidtages, vore del, enligt Rikets Ständers lanke, ur flera skäl önskvärd! att härstädes
undvika särskilda förfoganden, genom hvilka, i förening med den rikena emellan redan,
enligt gällande stadganden, ömsesidigt medgifna tull-lindring, tillförene öfverklagade förvecklingar
kunde komma alt fortfara. Rikets Ständer hafva derföre, oaktadt förslaget
till liv mellanrikslag icke blifvit i Norrige godkänd!, ansett sig böra bibehålla ifrågavarande
stadgande, men tå tillika hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, alt, för den händelse
I u I l-rest i I u t ion vid utförsel frän Norrige lill Sverige blelve medgifven för en eller
annan af de artiklar, sorn härstädes i allmänhet åtnjuta (ull-restitution, E. K. M:t täck
tes
utsträcka denna förmån jemväl till den sjöväga utförsel, som härifrån till Norrige
eger ruin.
16 § af gällande taxe-underrältelser är oförändrad bibehållen under § 14 i det
bilagda förslaget.
I 11 §, motsvarande den 15 i hosföljande förslag till taxe-underrältelser, hafva
på sätt E. K. M:l föreslagit, lörändringnr egt rum, dels rörande en minskning i de deruti
bestämde provisions-qvantiteler, som, alsedda lör förbrukning om skeppsbord under
den lid eli fartyg lossar eller lastar, äro befriade från lull, dels om uteslutande af det i
5 morn. förekommande stadgande, som rörer till införsel förbudne varor.
I öfverensstämmelse med E. K. M:ls liirsiag har 18 § i gällande luil-laxe-underrätlelserne.
såsom numera saknande hufvudsaklig tillämpning, blifvit utesluten.
§ i», angående den skeppare och besättningar å krafvelfarlvg tillkommande föring,
är bibehållen under § 16 i bitogade förslag, utan annan förändring, än ali, pä sätt
Exp c, dillo ns- Uis kollats Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 164. 485
E. K. M:t föreslagit, de i Bankomynt bestämda föringsbelopp blifvit i nya myntslaget
utförde med den jemkning i vissa fall, sorn för erhållandet af fullt örelal erfordrats.
Den i enlighet med Kommillerades hemställan af E. K. M:t föreslagna förändring
i 20 §, alt orden i §:s Irsta afdelning: 'Tullkammaren later sedermera försälja hvad forskämdt
är”, lill undvikande af misstydning, ulbvtas mot orden: ' Tullkammaren försäljer sedermera
hvad lörskämdt är’’, hafva Rikets Ständer bifallit, hvilket blifvit i 17 g af bifogade
förslag lill taxe-underrätlelser irfkltagel.
Till fö'jd af Rikets Ständers bifall till E. K. M:ls förslag, all såväl afgillen till
Handels- och sjofärls-fönden, som den städerne tillkommande tolag skola upphöra och inbegripas
i lull-afgiflerne, hafva 21 och 22 §§ i gällande taxe-underrätlelser, sorn inne,latta
stadganden för utgörandet af dessa afgitter, blifvit uteslutne.
Nuvarande 23 § har, i öfverensstämmelse med E. K. M:ts förslag, erhållit den
lydelse, som 18 § i bilagde förslag utvisar.
Nuvarande 24 g har af E. K. M:t, i sammanhang med förslaget om oförändradi.
bibehållande af 3 och 4 §§ rörande lörhöjning i afgillettie å varor, som inkomma eller
utföras med oprivilegierade fartvg, ansetts böra qvarstå, men da Rikets Ständer funnit sig
böra bifalla Kommillerades förslag om lika behandling i della afseende lör alla nationers
fartyg, har jemväl, i enlighet med hvad Kommitterade föreslagit, ifrågavarande 24 § funnits
böra ur författningen utgå.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, att bilagde
Förslag lill Tull-taxa, jemte underrättelser om hvad vid taxans verkställighet iakttagas
bör, måtte vinna nådig fastställelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 2 December 1857.
486
Försina* lill Tull-taxa,
Turi f fiir tii för sr is- tu flen.
Agat, oarbetad
arbetad, oinfaltad
infattad med Guld eller Silfver, väges med infattningen
oell förlullas såsom den;
med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
Alabaster, oarbetad
arbetad, ej specificerad
Alun, alla slag ,
Ambra
Angelika
Anis
Antimonium, spiesglans och regulus •
Apelsiner
Apolheksvaror, alla i Taxan ej specificerade, enkla eller sammansatta,
till införsel af Apothekare eller dem, som erhållit
Sundhets-kollegii tillstånd att med sådane varor idka
handel, eller efter Sundhets-kollegii, Velenskaps-akademiens
eller vederbörande Universilels-fakultets hörande, af
vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga ändamål,
eller ock, efter Kommers-kollegii pröfning, af näringsidkare,
som styrka sig hafva behof af dylika varor för åstadkommande
af sina tillverkningar
Arsenik, lill införsel af Apothekare och, efter erhållet tillstånd,
af Kommers-kollegium, för fahriks-inrällningar ....
Qvantitet för
Tu Ii beräk-  ningen.
1 ii för sels(ii 11
Riksmynt.
11: dr
|öre.
Fri.
1 skalp.
i
50
Fri.
60
Fri.
Fri.
Fri.
1 skålp.
—
7
1 skålp.
—
3
1 skålp.
6
Fria.
1 skålp.
-
2
Affall; se spillning.
vid Klädesberedning; se Stoff.
Aiguilletter; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten;
-
Argentan eller Nysilfver; hänföres under metaller,
sammansatta.
Architektoniska arbeten; se Bildhuggeri-arbeten
Arrac; se bränvin.
Förslag till Tull-taxa.
487
Aska, rå, af träd uller andra vegetabilier
poll- vallad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad eller calcinera
d
Askar och Dosor lullbehandlas lika med del ämne, arbetad),
hvaraf de hufvudsakligen beslå:
af sammansalla eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen
Assa förlida (Dyfvelsträck)
Balsam, Kopaive-, Peruviansk och annan nativ (Flaskornas vigt
inbegripen)
Band:
Silkessammet-
Siden-:
under Ar 1858 . . .
under år 1859
från 18(50 års början
Halfsiden
Anm. Ingen skillnad i tull-afgiften göres om uti halfsidenband
silket utgör blott en ringa beståndsdel.
Baad:
Andra slag, derunder inbegripna sådana, äfven af Silke,
hvari Cautschuk, Gulla percha eller likartade ämnen
•>'gå .
Bark, alla ej specificerade slag
Bast och Bastrep
Bastmattor
Beck oell Beckolja
Ben:
oarbetad!, alla slag, derunder inbegripna Tangentskifvor till
så kallade Klaviaturer, klufvel, spjelkadt och sägadt Ben
samt förmalda Ben eller s. k. Benmjöl
arbetad!:
Elfen- och Hvalrosslärider
andra slag
B en svart, Benkol eller Bister . ........
Berberisrötter
Bernsten, rå och oarbetad
arbetad, oinfaltnd
inlätlad med Guld eller Silfver, väges med infattningen
och förtullas såsom den;
Qvantitet för
Tullberiik
-
1 skalp.
L skalp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skölp.
1 skålp.
I skölp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skalp.
1 Centner.
I skålp.
Införsels tull.
ltiksmvnt.
R:dr |öre.
Fri.
Fri.
30
10
15
50
50
75
Fri.
Fria.
Fria.
Fria.
Fria.
1
Fria.
Fri.
1
75
50
40
l1 50
50
Aska, Tenn- och bly-; se Tenn-aska
Aska, Koppar-; se Kopparskrot.
Asphalt-filt; hiinföres under Papper: Förhydnings-
och Press-.
Auripigment; hänföres under färger, ej specificerade.
Balsam, Riga-; se Rigabalsam.
Barometrar; se instrumenter, Optiska m. fl.
Benspån; hänföies under Spillning.
488
Förslag till Tull-laxa.
slag, som utgöra Konsl
-
med andr.i ämnen, t u 11 behn nd las sii sam Bijoutcrivaror.
Bijouteriiiuror af annat ämne än Guld och Silfver, enkla eller
sammansatta, säsom Armband, Bröstnålar, Kedjor, Kors,
Ringar, Sigiller, Spännen, LJrhakar lil. ni
Bildar och BUdhuggcri-arbeten, alla
närs-arbeten .
andra slag och Architektoniska arbeten, ej specificerade
Bill i liupnr
Biscuit, arbeten deraf
Bteckslagure-arbeten, ej specificerade:
olackerade .......
lackerade .
Blod, Kreaturs-, alla slag
Blud^ tor
Blommor, naturliga
konstgjorda
delar af konstgjorda blommor
Blomsterlökar
Bly:
oarbetad!, i tackor eller rullar
arbetad!, ej specificerad!:
omäladt oell olackeradt
måladt eller iaekeradt
Bl garts
Blyertspennor
Timmermans-
andra slag
Bly socker
Blår: Hamp- och Lin-
Bläck, Skrif-
Bläckpul/ver eller Substans
Boksla/s-stämplnr samt Boktryck eller Stilar
forslit na och obrukbara eller Slilskrot
Bok- och ho p p nr trye ks närta
Botus, hvit och röd samt Terra Sigillata
Bomull
Borax
Boraxsyradt Natron eller Tincnl
Qvantitet för
T u llberiik
-
mngen.
Införsels-tull
Riksmynt.
ll:dr
öre.
1
skälp.
1
—
Fria.
1
skälp.
-
25
t na
1
skälp.
~~
18
1
skälp.
—
25
1
skälp.
—
40
,—
Fri.
—,—
Fria.
Bria.
1
skälp.
22
50
1
skälp.
7
50
Fria.
Fritt.
1
skälp.
5
1
skalp.
20
Fri.
1
skälp.
15
L
skälp.
—
50
1
skälp.
—
3
Fria.
1
kanna
—
50
1
skälp.
—
15
1
skälp.
—
10
Fria.
1
skälp.
10
Fri.
Fri.
1
skälp.
—
4
Fritt.
Bister; se Bensvart.
Blauholtz; hänföres till Färgträd.
Blomster, torkade; hänföras till Apotheksvaror.
Blonder; se Spetsar.
Blyglete: se Glete,
v
Bokbindare-cloth; hänföres till Väfnader, Bomulls
Bokguld;
se Guld.
Boksilfver, se Silfver.
Bokspån; hänföres under Spillning.
B urs/bindare
-
Förslag lill T ull-taxa.
489
Qvantitet för
Tu 11 berak
-
Införsels-tull.
Riksmynt.
Bor stbindare-ar beten:
med in fa Ilning' af opoleradt eiler mäladt träd eiler jern
med infattning af poleradt eller lackeradt träd ....
med infattning af ben, horn eller andra ämnen ....
Bouillon do pocke
Broderade arbeten draga lika lull med det tyg, hvarå broderiet
är aubragt, med följande tillägg:
af 20 procent för broderadt alngods, såsom Gardinstvgcr,
Klädnings-tyger m. m.
af 50 procent för fullfärdiga broderade persedlar eller delar
deraf, såsom shavlar och dukar, kragar, remsor,
slöjor, manehetter, färdiggjorda eller i väder tillklippta
klädningar m. m., samt
af 100 procent för med Guld eller Silfver broderade tyger
eller persedlar.
Broderduk, Marle och Stramalj:
af Silke ,
af Silke med tillsats af annat material
af Ull .... f
af Papper
andra slag, enkla eller blandade
Anm. Påbörjade eller halffärdiga tapitseriarbeten förtullas lika
med duken, hvarå de äro anbragte, med tillägg af 20 procent.
Brodermönster
Brunsten
Bränvin och Sprit, alla slag
Anm. Finnes varan försatt med socker eller annat fremmande
ämne, hvarigenom alkohol-halten angifves oriktigt å profvaren,
erlägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Buskar
Böcker:
på fremmande språk trycka; Lexica, deri något tremmande
språk ingår, samt Not- och Rilböcker . . .
på Svenska språket tryckta Biblar, gilna lill Svenska Bibelsällskapet
lt:dr
öre.
1
skålp.
—
25
1
skölp.
—
50
1
skålp.
1
—
skålp.
skålp.
skålp.
skölp.
skålp.
1 skålp.
1 tt. alkoh
Fri.
25
18
20
Fri.
—| 45
Fritt.
Fria.
Fria.
Fria.
Borst; hänföres till hår, andra
Bresilja; hänföres under färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
Bouteljer; se Glas.
Britannia-metall; hänföres under Metaller,
sammansatta.
Bih. lill II. St. Brot. 1856 & 4857. 40 Sami. 4 Afd
Bronz; hänföres under Metaller, sammansatta.
Bruneller; se Plommon.
Brynstenar; se Sten.
Bäfvergäll; hänföres under Apotheksvaror.
Bär; se Frugter och Bär.
62
490
Förslag (Hl Tull-taxa.
frän ulrikcs ort återkommande, i Sverige (ryckla, då de
reklameras af Författaren eller Förläggaren, eller då
två Besigtningsman, af hvilka minst den ene bör vara
Boktryckare, intyga alt böckerna äro i Sverige trycka
på Svenska språket i Finland tryckta och af Finske un
dersålcr
författade
andra på Svenska språket tryckta:
oinbunrina eller häftade
inbundna
med inbundet, rent. eller linieradt papper draga lika tull
sorn papperet, med tillägg af 50 procent
Bönor:
Cacao
alla slag
Caffe
brändt och alla
växter
Carnfer, oraffinerad och raffinerad .
Cand, Cand knopp och Cassia Lignea
'Japris
Carcasscr och Carcassband
Cardemummor
Casi anier
Cautschuk:
oarbetadt
arbeten deraf, ej specificerade och som ei äro hänförliga
till Redskap och Macbinericr eller delar deraf
Caviar
Chinabark:
omalen
malen, till införsel af Apothekare
Chinarol .
Chlorkalk
Chocolad
Cic or i pro t ».
Qvantitet för
Tu il berak
ningen.
1 skålp.
1 skålp.
Caffe-surrogat användbara brända
1
1
H
1
1
1
skålp.
skålp.
skölp,
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skölp,
skölp.
skölp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skölp.
t i! förse Is- tull
Riksmynt.
R:dr löre.
Fria.
Fria.
15
20
Fria.
10
10
15
25
30
25
50
40
6
Fri.
50
60
12
20
3
4
30
2
Calmus; liänföres under Apotheksvaror.
Camelhår; hänföres under Hår.
Cantarider; hänföres under Apotheksvaror.
Cantiller; se Gulddragare- och Snörmakare
arbeten.
Carmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
Carott; se Tobak.
Cassia fistula; hänföres under Apot heksvaror.
Chagrin-skinn; hänföres under Hudar och skinn.
Champignoner; hänföras under Svampar, ätbara.
Cheniller; hänföras under Gulddragare- och
Snörmakare-arbeten.
Chlorsyradt Kali; hänföres under Salt, medicinskt.
Chromsyradt Kali; hänföres under färger, ej
specificerade.
Chrystall-arbeten; hänföras under Glas, ej
specificerade.
Chrystalli Tatari; se Vinsten.
Förslag lill Tull-taxa.
491
Cider, tullbehaiidlas lika med Vin.
Cimcnt
Citroner
Citronsaft
Citronsalt, eller Crystalliccrad Citronsyra
Citronskal, torra
Cobolt-malm oell metall
Coeffurer
Confilurer
Conseroer, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade ätbara
varor
Coratter, äkta oarbetade
arbetade, oinfattade
infattade med Guld eller Silfver, vägas med infattningen
och fört ullas såsom den}
infattade med andra ämnen tullbehaiidlas såsom Bijouteri-arbeten.
Carlander
Corinter .
Cubeber
Dadlar
Deg/ar, hänföras till Redskap och Machinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter,
ej specificerade, tullbehandlas lika med det ämne, arbetad!,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Dividvi eller Libidvi (Garfskidor)
Dref
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars
längd sönderhugget tågvirke
Dricka:
Porter
01 och andra slag
Qvantitet för
Tullberäk
-
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kanna
1 kanna
Inlorsels-tull
Riksmynt.
1 skålp.
—
0
1 kanna.
—
16
1 skalp.
—
35
1 skålp.
—
6
Fri.
1 slycke
3
—
1 skålp.
—
40
1 skålp.
—
50
Fria.
1 skålp.
1
50
Ii:dr |öre'
I
Fritt.
5
9
15
15
Fria.
Fritt.
Fritt.
40
20
Cinders; se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras
under Instrumenter, Mathemathiska etc.
Cochenille; se färger och Färgningsämnen.
Cognac; hänföres under Bränvin.
Cokes; se Stenkol.
Coinpasser; hänföras under Instrumenter, Navigations-
etc.
Copal; hänföres under Gummi, alla slag ej
specificerade.
Cremortartari; hänföres under Vinsten.
Curcuma, Gurkmeja; hänföres under Färger
och Färgningsämnen, ej specificerade.
Desman; se Muscus.
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
492
Förslag till Tull-taxa.
Dun, alla slag
Emalj, i massa
Enbär
Etuis, med eller ulan tillbehör, al sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen
Fartyg och Båtar, utländska med tillbehör
Fenk o l
Fernissa
Fikon
Filar och Baspar
Fingerborgar och Springar, af andra ämnen, än Guld och
Silfver
Fisk:
färsk
saltad eller inlagd:
Anehovis, Sardelller och Thonfisk . . . . .
Lax
Sill
Strömming
all annan
torr eller rökt:
Gräsidor eller Sey
Lax och ål
Längor och Torsk med derunder inbegripne Rolseher.
samt Klipp-, Stock- och Platt- eller Bredfisk . . .
andra slag
Fiskskinn, oberedda eller beredda
Fjedrar, ej specificerade, förlullas lika med det ämne, arbetad!,
hvaraf de beslå.
Fjäder, ospritad
sprilad
Fjäll, Hvalfisk-, eller Ossa Sepise
Qvan tild för
Tu 11 beräk-  ningen.
Införsels-tull.
Riksmynt.
R:dr
öre.
,—
Fritt.
—r—
Fri.
Fria.
1 skalp.
—
75
Fria.
1 skålp.
—
7
1 skålp.
—
10
1 skålp.
—
7
| 1 skålp.
—
12
1 skålp.
—
40
Fri.
1 skålp.
—
25
1 centner
1
10
i centner
—
25
1 centner
—
25
1 centner
—
75
1 centner
1
25
1 centner
6
—
1 centner
1
50
1 centner
2
50
Frin-
Fri.
1 skålp.
-
15
Fria.
Dyfvelsträck; se Assa foetida:
Ekollon; sc Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos; hänföres under Apotlieksvaror.
Enbärsolja; hänföres under Oljor, feta, ej specificerade.
Essencer; se Oljor, flygtiga.
Estamper; se Kopparstick.
Etuis, derunder förut inbegripne Penningebörsar,
återfinnas under Portföljer.
Fabriksvaror, ej specificerade; sej (Slöjdvaror.
Fayence; se Porslin/»'/'
Filtrerstenar; hänföras under Sten. arbetad,
ej specificerad.
Fiskben; se Ben.
Fjedrar, Ur-; hänföras till delar af Ur, ej
specificerade..
Forsing till Tull-taxa.
493
Flaskfoder iörtullas lika med del ämne, arbeudt, hvaraf de
beslå.
Amu. Flaskorna, med deras innehåll, förtullas särskildt.
Flints len
Flintor, huggna, ulom Agal
Flyttsaker:
Reseförnödenheler, af egaren sjelf medförda, då de af ve
derbörande Tullkammare eller Tull-InspekI ion finnas ej
öfverstiga hans behof under resan
inkomna för sädane Svenske undersålers räkning, som varit
å ulrikes ort bosalie, så frami de vid införseln finnas
gamla och brukade sami, på särskild anmälan hos General-tuilslvrelsen,
pröfvas ej öfverstiga egarens behof .
ötrige inkommande gamla och brukade husgeråds- eller andra
lösörepersedlar (hvilkas införsel, äfven såsom nya, cj
genom denna Taxa är i allmänhet medgifven tullfritt, eiler
emot lägre tull än högst 10 procent af värde!, dä sådan
förlullningsgrund bör tillämpas) när de vid införseln,
nå särskild anmälan hos Tullkammare eller Tull-distriktschefer,
vid 300 R:dr Riksmvnls värde eller derunder saint
hos General-lull-slyrelsen då värdet öfverskjuler 300 R:dr
Riksmynt, pröfvas icke öfverstiga egarens behof
Fläsk
Fnöske, be red l
Fog/ar, lefvande
singlade, hänföras under Kött.
Folier, Tenn- eller Stanniol
Formar, af jernbleck eller annat amne för Sockerbruken, äfvensom
Tryck- och Pappersformar, hänföras till Redskap
och Machinerier.
Fosfor _.
Frvgler och Bär, ej specificerade:
friska
inlagde i Bränvin eller Allika .
torra
Frö:
Kanarie-
andra slag
Qvantitet tollin försel s-tull.
Tu libe lii k- I
ningen. j Riksmynt.
|R:dr 10 Oj
I Riksmynt.)
R:dr
Fri.
Fria.
Fria.
Fria.
10
Fritt.
Frill.
Fria.
1 skalp.
—
15
1 skålp.
15
1 centner
-
50
1 skålp.
30
1 skålp.
6
1 skålp
?
4
Fria.
Flottholz; hänföres under Korkbark.
F. ogor, Spanska; hänföras under Apotheksvaror.
'
Flädermos och saft; hänföras under Apotheksvaror.
F!ätoj- till Hattar; Be Hattflätor.
Fogol-lim; hänföres under lim, andra slag.
Foglar, preparerade till Naturalie-samlingar,
hänföras till Naturalier.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Frugter, insyltade; hänföras under Confiturer.
494
Förslag till Tull-taxa.
Fyrverkeri-arbeten
Färger och Fiirgningsämnen:
Blyhvitt, Zinkhvitt och Cremzerhvitt
Cocheoille
indigo
Spanskgröna
Alim. Nämnda färger, med olja eller annorledes beredda,
må införas mot den för råämnet stadgade tull.
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger i
musslor, glas o. s. v
Anm. Afdrag i vigten göres ej för lådan, glaset, musslan
eller annat tillbehör
Färgmossa, alla slag
Färgträd, helt eller oraspadt, alla slag, samt andra till färgning
användbara, oberedda voxter och vexldelar, i Taxan
ej specificerade
Gallmeja
Galläpplen
Gardiner, Rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad, målade
eller tryckta
Garn:
Bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobinen
ofärgadt
färgadl, alla slag
Anm. I händelse hos vederbörande Tulltjensteman villrådighet
uppstår, huruvida icke en under benämning af dubbleradt
bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till bomullstråd
hänföras, åligger godsegaren, såsom vilkor för tillgodonjutande
af de för dubbleradt bomullsgarn stadgade lägre
tull-umgulder, med sakkunnige personers, efter besigtning å
godset, afgifna betyg styrka, att varan utgör garn af sistnämnda
beskaffenhet.
Kamel- och Ull-, alla slag:
ofärgadt
färga dt
Qvantitet för
T n II beräk-  ningen.
InfÖrsels-tulI.
Riksmynt.
1 skålp.
R:dr
öre.
25
1 skålp.
5
1 skålp.
—
35
1 skålp.
—
9
1 skålp.
—
8
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Fria.
Fri.
Fritt.
Fri.
Fria.
35
40
12
20
15
20
Fällar; hänföras under Hudar och Skinn, Pelsverk.
Gallangarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gallipat; hänföres under Hartz.
Gallonei; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Garfskidor; se Dividvi.
Gaude; hänföres till Färger, ej specificerade.
Förslag till Tull-taxa.
495
Linne:
nförgådt och oblekt
färgad!, eller blekt
Segel- och Bind- .
Anni. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika
garnsorter, hvilka hvar för sig draga olika tull, beräknas
införsels-tullen, utan hänsigt till den större eller mindre
andel hvarmed den ena eller andra garnsorten deri ingår,
efter den högre afgifts-bestämmelsen.
Gevär:
Dubbelbössor
Enkla bössor
Pistoler .
Delar af gevär förlullas lika med del ätnne,jarbelad(, hvaraf
de bestå
Gips
Gipsarbeten, ej specificerade
Gipssten
Glas:
Bunkar, Burkar, Buteljer och Flaskor
Bunkar, Buteljer och Flaskor, på hvilka varor inkomma
och sorn icke, enligt särskildt stadgande i Taxan, inbegripas
uti vigten för tullberäkningen
Fönster-, alla slag,
Kemiska
Ljusk ron-
Optiska, lösa och oinfattade
Patent- och Glas-takpannor
Spegel-:
rå och oslipade eller s. k. Glasämnen
slipade, ofolierade
folierade
Ur-
Andra slag, karoliner och pressade
eller slipade Flaskor derunder inbegripne
Qvantitet fiii
Tullberäk
-
nföisels tull
Riksmynt.
R:dr
öre.
1 skålp.
25
1 skålp.
—
40
1 skålp.
10
1 stycke
4
1 stycke
t
—
1 par
—
Frill.
1 skålp.
—
25
Fri.
'
1 Centner
—
75
Fria.
1 skålp.
4
Fria.
1 skålp.
—
12
1 skålp.
—
25
Fria.
1 skålp.
—
3
1 skålp.
—
8
1 skålp.
—
18
I skålp.
—
40
1 skålp.
—
20
Gelatine; se Lim.
Gelé; hänföres till Confiturer.
Genever; hänföres till Bränvin.
Gentianarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gjutstenar; se sten.
Glasögon, Lorgnetter och andra monterade
optiska glas; se instrumonter, Mathematiska,
Optiska etc.
496
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet föi
In loi selstull.
Tullbetäk-
niugen.
Hiksm ynt.
R:dr
öre.
Glasflusser:
60
oslipade samt slipade, men oinfaltade
1 skAlp.
—
infattade med Guld eller Silfver, vägas med infattnin-
gen och fort ullas såsom den.
infattade med andra ämnen tullbehandlas såsom Bijou-
terivaror.
Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgör varuembal-
1 skalp.
—
20
Glasgalla
Fri.
Gtasskärf eller Krusglas . . ....
Fritt.
Glete eller Glitt, alla slag
1 skalp.
—
*
Fria.
Granaliippelskat
Fria
Grifflar af sten .... . . ...
Fria.
Gryn, utom af Spanmål:
Ris-, äfvensom Rismjöl
1 skålp.
—
2
andra slag
1 skålp.
4
Griis, ej specificerad t
Fritt.
Gräsmat tor oell Gräsrep
Fria.
Grönsaker, friska ,
L Centner.
,50
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torkade
1 skålp.
—
6
Guano
Fritt.
Guld, oarbetad!
Fritt.
arbeladt
1 ort
50
bok-, äkta
1 ort
4
oäkta
l ort
1
Anin. Vigten för pappersbladen, emellan hvilka guldet lig-
ger, inberäknas.
Musiv-, Fudor- eiler Unsen-
l ort
2
Gulddragare-ar beten af Guld eller Silfver:
Cautiller oell Paillelter:
äkta eller halfäkla
1 ort
6
oäkta
1 ort
2
Fransar, Galoner, Gramaner, Snören och andra ej spe-
cificerade:
Glaubersalt; se Salt.
Glycyrrhiza; se Lakritsrot.
Grains d’Avignon; hänföres till Färger, ej
specificerade.
Gramanor; se. Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Granatäpplen; se Frugter och Bär, ej specificerade.
Gryn af Spanmål; se Spanmål.
Guitarrer; se Instrumenter, Musikaliska.
Guld, Spinn-, se Tråd.
Guldtyg; hänföras under Väfnader, Siden-.
äkta
Forsing lill Tull-taxa.
497
Qvantitet för
T u libe räk-
Införsels-tull.
ningen.
H i k sm;
nt.
Gulddragare-ar beten af Guld eller Silfver:
Hulr
öre.
äkta eller lialfäkta
1 ort
—
16
oäkta
1 ort
—
8
Gummi, alla slag, ej specificeradt
1 skalp.
—
1
Gutta ■percha, oarbetad eller i skifvor utvalsad
Fri.
arbeten deraf, ej specificerade, och sorn ej äro hänförliga
lill Redskap och Machinerier eller delar deraf . . .
1 skölp.
—
50
Hagel*
1 skölp.
—
3
Hahn
Fri.
Halsduksvalkar
1 skölp.
11 —
Hampa, ohäcklad och häcklad
Fri.
Handskur, alla slag
I skölp.
3
—
Handskskinn, tillskurna till handskar
1 skölp.
1
50
Harts
1 skölp.
—
1
Hattar:
af strä
1 slvcke
1
50
af siden eller annan väfnad samt i allmänhet monterade
fruntimmershattar
l slvcke
4
—
af ull, här eller silke
l slvcke
2
—
af läder, fiskben, papper, spän eller rötter m. m. . .
1 stycke
—
40
Hattflätor, af halm eller strå, samt öfriga halmarbelen, ej spe-
1 skölp.
1
50
cificerade
Hatt/oder och Kullar af siden eller annan väfnad, i förening
1 skölp.
50
med annat, material
1
Hatt/armar och Haltslommar, med eller ulan styfning, lullbe-
handlas lika med del ämne, arbetad!, hvartill de närmast
kunna hänföras
Hot/ung
1 skölp.
—
4
Horn:
oarbeladl eller raspadt
Fritt.
arbetad!:
Fria.
skifvor till lvktor, m. m
1 skölp.
20
knappar med eller utan fernissning
1 skölp.
—
40
andra slag
1 skölp.
1
—
Gummi Elasticum; hänföres under Cautschuk.
Gummi Gutta; hänföres under Färger, ej specificerade.
Gördelmakare-arbeten; hänföras under Metaller,
sammansatta, arbetade.
Hammarfilt; tullbehandlas såsom Filtar af Ylle.
Handtverkeri-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harpoes; tullbehandlas såsom Hartz.
63
Bih. lill B. St. Troi. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Jfd.
498
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet föi
Tull beräk-
InfÖrsels-tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Hudar oell Skinti:
ej häriförliga "till pelsverk:
oberedda:
torra, osaltade oeh obestrukna
1 centner
2
50
saltade eller bestrukna
1 centner
1
25
våtsallade och andra slag
--—:—
Fria.
beredda:
Sulläder oeh Bindsule-läder samt hvilgarfvade (alunera-  de), äfvensom sämskade Hudar oeh Skinn ....
1 skålp.
25
Pergaments-, färgade, pressade och tryekla skinn, saf-  fian, alla slag, äfvensom finare skinn för tillverkning
af handskar samt Etuis-arbeten
1 skålp.
—
75
andra slag, derunder inbegripna lackerade hudar och skinn
1 skålp.
—
40
Pelsverk:
beredda och oberedda:
Get , Ren- och Skjälskinn
1 skålp.
—
10
Får- och Lammskinn:
grå Krimska samt äkta svarta Kalmuck- ....
1 skålp.
—
40
andra slag
1 skålp.
—
15
Björn-, Jerl- eller Filfras-, Kanin-, Lo-, Räf-, Sjupp-
och Vargskinn
1 skålp.
—
25
andra slag
1 skålp.
1
—
Pelsverk, hopsydda, äfvensom fullfärdiga persedlar med
pelsverk till öfvertyg, såsom Skinnpelsar, Muffar, Boas
m. in., förtullas lika med pelsverkel, hvaraf de bestå,
med tillägg af 50 procent.
Humle
Fri.
Hummer
Fri.
Hvalraf eller Spermaceti
Fri.
Hår; Häst- eller Tagel
1 skålp.
~
8
andra slag, ej specificerade
Fria.
Hår- och Tagel-arbeten, med eller ulan infattning och lås
1 skålp.
4
—
Häck tor, Hakar och Hg skjör
1 skålp.
—
50
Hängslen och delar deraf:
af siden eller halfsiden
2
25
andra slag
1 skålp.
—
75
Anm. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag i vigten:
Hö
.
Fritt.
Ingefära-.
torr
1 skålp.
—
7
svltad
1 skålp.
—
40
Husblås; se Lim.
Hållrot; hänföres under Apotheksvaror.
Indigo; se Färger.
Förslag till Tull-taxa.
499
Qvantitet för
Tu II be räkningen.
Instrumenter:
Fältskärs-, Mathematiska, Optiska, Fysiska och Navigations-,
med eller ulan fodral:
alla slag, monterade opliska glas, Barometrar och
Therniometrar derunder inbegripna
Musikaliska:
Fleuler, Klarineller och Oboer
Guilarrer och Lulor
V;oler
Violonceller och Contrabaser
Waldbom och Trompetter
Posl— och Signalhorn
Trummor och Pukor
Klaver och Pos liv
Harpor
Fortepiano: tafel-samt slående s. k. Kabinelts-flvglar .
flvgel
-
Speldosor
Anni. Utgöres infattningen af Guld, Silfver eller Sköldpadd
tullbehandlas hela dosan såsom arbeten af nämnde slag.
Orgelverk
Ej specificerade lori ullas lika med sådana bland ofvanupp
räknade, hvarmed de närmast kunna jetnföras.
Anm. Särskildt inkommande tillbehör förtullas efter 15 af värdet
Inventarier, Skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga lill husgerådssaker
eller beklädnads-persedlar
brukade å förolyckade eller sjöskadade utländska fartyg.
Ister, Svin- eller GåsJern:
gjutet:
Tack-
och barlast- samt kasserade Kanoner, Bomber,
Mörsare och Kulor
Bomber och Kulor, champlunerade lill visst mått och
renfilade, Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
stämplade och borrade samt finare och gröfre Lavetter
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade
och oborrade samt Hällar, Lod och Lödjor
Införsels-tull.
Riksmynt.
R:dr öre
)R:dr 100
iRiksmynt.!
1 centtie
1 centner
1 skålp.
—
40
1 stycke
75
l stycke
2
—
1 stycke
1
—
1 stycke
4
50
1 stycke
3
—
1 stycke
1
—
1 slycke
3
—
1 slycke
7
50
1 slycke
15
—
l slycke
60
—
l stycke
120
—
1 skålp.
1
50
)R:dr 100|
IRiksmynt.f
15
—
5 -
Fria.
Fritt.
Fria.
25
50
Insekter; hänföras under Naturalier.
Instrumenter, Handtverks-; se Verktyg, ej
specificerade.
Ipecacuanha; hänföres under Apotheksvaror.
Jalappa; hänföres under Apotheksvaror.
Jern, gjutgods till Machin erler eller delar
deraf; se Redskap.
500
Förslöf] till Tull-laxa.
Qvantitet fö
Införsels
-tull.
Tullberäk-
i ningen.
1
Riksmynt.
Jern:
R:dr
öre.
Grytor, Pannor, Killiar, Kakelugnar, Gallerverk samt
dertill aplerade stolpar och ledstänger, äfvensom Sluss-
portar
1 centner
i
—
Gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
gröfre, såsom Mortlar, Strykjern, Pressjern, Axlar
och Tappar, Balanser m. in
1 skålp.
3
finare, såsom Basreliefs, Blomstervaser, Bvsler, Frugt-
skålar, Korgar, Lampor, Ljusstakar, Medailloner, Pap-
pershåliare, Presenlerbrickor, Rökelsekar, Urslällnin-
gar m. m., med eller ulan målning och lackering .
1 skålp.
—
25
Knappar, olackerade eller lackerade
1 skålp.
(>
Smidt eller valsadt;
Ankare
1 centner
i
—
Kell ingar  . .
1 centner
—
75
Draggar, Armbullar, Hammare, Boderjern, Skeppsknän
och Smedjestäd
1 centner
i
—
Stång-, Platt- och Band-, Jernvägs-skenor, Bult-, Gal-
ler- och Sänksmide, rundt eller kantigt, Knipp- och
Fyrkant- samt Skär- och Klippjern, äfvensom Smält-
stycken
Fria
Plåtar, fiirtente och oförlente
Fria.
Spik, af 2 tums längd och deröfver
1 centner
1
50
all annan spik, äfvensom Skoslift, samt allt annat Ma-
nufaktur- och handtverkssmide. ej specificerad!:
poleradt eller lackeradl
1 skålp.
—
25
andra slag, med eller utan bestrykning
1 skålp.
—
15
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
Fritt.
Jord, Polér-
Fri.
Juveler, oinfaltade och infattade
—
Fria.
Jäst, komprimerad
Fri.
Ii ak el, alla slag
1 skålp.
—1
0
Kalk, osläckt och släckt
Fri.
Fri.
Kardborrar eller Stråkardor
Fria.
hardor och Ii ar dl tider hänföras till redskap och Machinerier,
ej specificerade, eller delar deraf.
Kartor
Fria.
Jern, gjutgods finare: såsom Nålar, Kors,
Ringar, Kedjor m. m.; se Bijouteri-varor.
Jern, plätoradt; hänföres under Metaller, sammansatta.
Jerntråd; se Tråd.
Jufter; hänföres under Hudar och Skinn, beredda,
andra slag.
Karduan; se Hudar och Skinn.
Förslag till Tull-taxa.
501
Qvantitet för
Införsels- lull.
Tullberäk-  ningen .
Riksmynt.
(100 li:dr\
(Riksmynt. 1
R.dr
öre.
Kemiskt tekniska preparater, ej specificerade, . .
5
för Medicinska behof, hänföras lill Apolheksvaror, ej spe-
cificerade.
Kimrök
1 skåip.
—
6
KU, alla slag
Fritt.
Kläder, ej specificerade:
Nya gäng-, äfvensom nya husbålls-persedlar, såsom: Duklvg,
Handdukar, Lakan, Örngott m. m., omärkta eller märk-
ta, förtullas med 50 procent förhöjning i den lull, som
är bestämd lör tygel, hvaraf klädes- eller husbålls-per-
sedeln hufvudsakligen består.
Allin. För Kläder, Gång-, tages öfvertyget till grund för
tullberäkningen; men uppstår svårighet att bestämma huf-
vudbeståndsdelen, tages till beräkningsgrund det material,
som drager högsta tullafgift.
För Kläder eller delar deraf, som äro försedda med Guld-
eller Silfverbroderier eller Galoner eller med Snörnia-
keriarbelen, Spelsar eller Blonder, förhöjes tullafgiften
med 100 procent i den för tvget bestämda.
För oljade eller fernissade Kläder beräknas tullafgiften ef-
ter hvad för tvget är bestämdt, ulan förhöjning.
Kläder, som utgöras al kuutne eller stickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, såsom llufvor, Tröjor,
Underkläder m. m., äfven om dessa äro färdigsydda,
försedda med knappar och band o. s. v., förtullas, utan
förhöjning, efter hvad för art. Strumpor och Strump-
slolsarbelen är bestämdt.
Gäng-, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro syn-
•
bart. brukade eller af egarne sjelfve medförda, pröfvas
icke öfverstiga deras personliga behof
Fria.
Knallhat/ur
1 skålp.
-
60
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
Fri.
Knappar, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificera-
de ämnen
1 skålp.
—
60
Allin. Då knappar,af glas, horn, metall, perlemor eller sten-
kol icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade,
än att öglan är olikartad, böra de förtullas på sätt Taxan
stadgar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva knapparne
äro förfärdigade.
1
Kedjor till innanverk i Ur; se Ur, delar deraf.| Klöfvar; hänföras under Horn, oarbetadt.
Klinker; hänföres under Tegel, alla slag.
502
Förslag lill Tull-taxa.
Qvantitet för
Tull beräk-  ningen.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Knifvar:
Rak-, med eller utan fodral
i
skalp.
—
50
Penn-
i
skålp.
1
12
Tälj-, Sjömans-, eller gröfre arbets-
i
skålp.
—
15
Bords- och andra slag, ej specificerade, samt Gafflar: med
skaft af Silfver, Pläter, Ebenholtz, Elfenben ....
i
skålp.
1
—
med skaft af andra ämnen
i
skålp.
—
25
Kal, Träd-
Fria.
Koppar:
Rå- eller Gårad
Fri.
Smidd, valsad eller gjuten:
Plåtar och andra ämnen för bearbetning
Fria.
Bleck och Spik lill farljgs förhydning
—
Fria.
Andra hellärdiga arbeten, opolerade
i
skålp.
—
20
polerade
i
skålp.
—
50
Kopparnickel
Fri.
Kopparskrot eller gammal Koppar, endast användbar till om-
smältning samt Kopparaska
Fri.
Kopparstick, Estamper och Lith o gr a fiska arbeten, som utgö-
ra tillbehör lill Irvckta verk
Fria.
andra slag, oinfattade
i
skålp.
—
18
infattade; se tafvelramar.
Korgar och Korg ma kar e-ar beten:
af oskalade qvislar och spån
i
skålp.
—
4
af skalade, men okluliia qvistar
i
skålp.
—
25
af klufvet vide eller strå, rör och andra finare slag .
i
skålp.
1
12
Korkar, skurna, utan beslag, äfvensom Korksulor ....
i
skålp.
—
15
med beslag
i
skålp.
—
50
Korkbark :
Fri.
Kort, Spel-
i
gross
18
—
Anm, Om hvad i afseende å korten vidare är att iakttaga,
innan de till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kreatur, alla slag
Fria.
Krita, hvit och Krilsten, omalen
Fri.
malen
i
centner
—
20
röd och svart
i
skålp.
—
2
Pastell-
i
skålö.
10
Krokar, lill fiske
1 skåip.
—
15
Kolsyradt Natron; se Soda. Koppartråd; se Tråd.
Kopparrök; hänföres under Vitriol, andra slag. Korf; hänföres under Metwurst.
Koppartryeksvärta; se Boksvärta. Kransögon; hänföras under Apotheksvaror.
Förslag till Tull-taxa.
503
Qvantitet för
luiorsels-lull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Krukmakare-arbeten, ej specificerade:
oglacerade oell omålade . . .
1 skålp.
3
glacerade eller målade, äfvensom Terra Colla och Terra-
lilh
1 skålp.
—
10
Burkar och Krus, på hvilka varor inkomma, och som
icke, enligt särskildt stadgande i Taxan, inbegripas
uli viglcn för tullberäkningen
Krut, intill slutet af år 1858
Fria.
Förb.
från och med år 1859
1 skålp.
5
Kummin
1 centner
1
50
Kuppar, alla slag
1 skålp.
1
15
Kött, alla slag
Lack
1 skålp.
Fritt.
40
Lackerade arbeten, ej specificerade
1 skålp.
1
—
Lackinus
1 skålp.
4
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp,
3
Lakrits
1 skålp.
8
Lakritsrot eller Glycyrrhiza
1 skålp.
3
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt, hvar-  af de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande Glaskupor förtullas särskildt efter hvad för
glas, andra slag, är bestämdt.
Leksaker eller Nurnberg er kr am-.
af träd eller sammansatta ämnen, med eller utan betsning
målning eller lackering
1 skålp.
1
50
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå.
Lera
Fri.
Likör
l kanna.
3
Lim:
llusblås och Gelatine
1 skålp.
—
75
andra slag
1 skålp.
—
6
Lin, ohäckladt och häckladt
Fritt.
Kratz; se Tester.
Laeca Gummi; hänföres under Gummi, alla
slag.
Lackerade arbeten af Bleck; se Bleckslagarearbeten.
af Bly; se Bly, arbetadt.
af Läder; se Läder-arbeten,
af Papp; se Papp-arbeten,
af Tenn; se Tenn,.arbetadt.
Lackerade arbeten af Träd; se Träd, arbetadt,
ej specificeradt.
af Zink; se Zink, arbetadt.
Lahn, oäkta: se Metaller, sammansätta,
Lampvekar; se Yekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta
Lerpipor;
hänföras under Piphufvuden.
50 4
Förslag tilt Tull-taxa.
Ljus:
Palmiliu-
Stearin- och Margarin .
andra slag
Ljuskronor eller delar deråt, ej specificerade, fiirlullas lika
nied det ämne, arbetadt, hvaraf de hulvudsakligen bestå
och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
Luktvatten, alla slag (Flaskornas vigt inbegripen) ....
Lumpor
Lunta
Luder nr beton, ej specificerade, fört ullas med 50 procent förhöjning
ä tullen för del läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen
beslår.
Läster lill Skoarbeten
Lök, alla slag, ej specificerade
Magnetsten, oinfattad
Mais
Mahn, alla slag, ej specificerad
Malmslufjer
Mandel
Marienglas
Marmor, oarbetad eller i block
arbetad, tullbehandlas såsom Bildhuggeri-arbelen, eller
såsom Sten, arbetad.
Masker
Mattor af Strå eller Rötter
Medaljer, alla slag
Qvantitet för
Tu llberiikningen.
Införsels-tull
Riksmynt.
R:dr
öre.
1 skålp.
—
4
1 skålp.
—
5
1 skålp.
—
8
1 skålp.
■"1
15
1 skålp.
40
Fria.
_
Fri.
Fria.
1 skålp.
—i
2
Fri.
Fri.
Fri.
Fria.
1 skålp.
-1
12
Fritt.
Fri.
1 stycke
15
1 skålp.
—
3
Fria.
Limoner, friska; hänföras under Citroner.
salta; hänföras under Frugter, inlagda.
Limonsaft; hänföres under Citronsaft.
Linser; se Spanm&l.
Lithografier; se Kopparstick.
Litzari; hänföres till Färger, andra slag, ej
specificerade.
Läder; se Hudar och Skinn, beredda.
Machinerier, ej specificerade; se Redskap.
Magnesia; hänföres under Apotheksvaror.
Magnetsten, infattad; se instrumenter, Fysiska
Manna; hänföres under Apotheksvaror.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Marcasit; hänföres under Wismut.
Marle; se Brodérduk.
Mastix; tullbehanlas såsom Gummi.
Mattor, Bast-; se Bastmattor.
Golf-; se Väfnader.
Mattor, Gräs-; se. Gräsmattor.
Mercurius; se Qvieksilver.
Messing; hänföres under metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metaller
Färsing lill Tull-taxa.
505
Metaller, sammansatta:
Marin-melall elior annan komposition i form af bleck och
spik, till förhydning af fartyg
andra slag:
oarbctade, Latun och Trådband derunder inbegripna .
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pressade, oäkta
Lahn och Melallduk derunder inbegripna: förgyllda,
försillrade eller plälerade
andra slag .
Skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt, endast.
tjenlig till omsmältning
MetWilrsl
Mineralier för NaluraiieSamlingar
Mjöd
Mjöl, ej speéificeradl, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under spanmål eller hänföras tili medicinalier ....
Munlack
Musika/ier
Muskött, torr, och Muskollljlomma
Muskus eller Desman
Musslor, friska
insvltade eller saltade
Mynt, Guld-, Silfver- och Koppar
Målniaijar och Ritningar, oinfaliade .
Nattsäckar och Kappsäckar
Naturalier till vetenskapliga samlingar
NcijUhor
Qvantitet för
Tuilberäkningen.
Införsels-tull.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Fri.
Fria.
1 skål p.
75
1 skålp.
40
'
Frill.
1 skålp.
—
10
Fria.
1 kanna
—
25
1 skålp.
12
1 skålp.
(»0
Fria.
1 skålp.
—
40
Fri.
Fria.
1 kanna
—
| 40
Fritt.
bria.
1 skålp.
—
| 40
Fria
1 skålp.
| 18
Metronomer eller musikaliska taktmätare; hänföras
till instrumenter, Mathematiska.
Mikroskoper; hänföras till Instrumenter, Optiska.
Mjöl af ' Spanmål; se Spanmål.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten, arbetad
Muffar; se Hudar och Skinn, Pelsverk, persedlar
deraf.
Mullbärssaft; hänföres under Apotheksvaror.
Murklor; se Svampar, ätbara.
Mursten; hänföres under Tegel, alla slag.
Muskött; insyltad; tullbehandlas såsom Confiturer
Myntkoppar;
hänföres under koppar.
Bih. lill B. St. Brot. 1856 & 1857
Myrrha; hänföres under Apotheksvaror.
Målningar, infattade; se Tafvelramar.
Mössor och Kasketter; tullbehandlas såsom
Kläder, ej specificerade.
Natron, kolsyradt; se Soda.
Negerhead; se Tobak.
Nickel; se Kopparnickel.
Nicht eller Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
Nys- eller Prustrot; hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
10 Sami. 1 Af cl.
64
505
Förslag till Tu 11-1 ax a.
Nålar, af annat ämne än Guld och Silfver och ej ' hänförliga
lill Bijoulerivaror
Näfver
Nät, alla slag, frirlullas lika med det garn, hvaraf de äro gjorda,
med tillägg af 50 procent.
Nötter:
Kokos-
Hassel-. Val- och andra slag
Oliver
Ojar:
Feta:
Born-, Hamp-, Kokosnöt-, Palm- och Spprmaceli
alidra
till Apotheksvaror ej hänförliga, eller eljest
icke specificerade slag
Flygliga eller Essencer, ej specificerade (Flaskornas
vigt deri inbegripen)
Oljrkaltor
Ost, alla slag
Popp
Papp och Pappers-urbetcn, alla slag:
olackerade
lackerade, arbeten af Papier mache derunder inbegripna
Papper:
Förhvdiiings- och Press- ♦...;.
Kardus-, färgad! Omslags-, Tobaks-, Maculatur-, Tryeklimmadt
och olimmad!, Kort-, Concept-, Tapet- och Po
lér-papper
Skrif- och alla andra slag hvilt, ej specificerade
Post-, aila slag
Färgad!, pressadt, glaceradt, tryckt, figurerad!, försilfradt
eller förgvldl
Papperstapeter och Border
Paraplyer och Parasa/ler:
af siden eller halfsiden, ulan afseende i sednare fallet på
silkets större eller mindre qvantitet
andra slag
l^van lite t loi
Tull beriili-  li ingen.
Ji i» Forse Is-lul 1.
1 ISiksinynt
R:dr
öre.
1 skålp.
40
Fri.
1 stycke
5
1 skålp.
—
3
1 skålp.
—
10
1 skålp.
—
2
1 skålp.
—
3
1 skålp.
Fria.
25
Fri.
1 skålp.
—
2
1 skålp.
40
1 skalp.
65
Fritt.
1 skålp.
_
6
1 skålp.
—
12
1 skålp.
—
15
1 skålp.
—
18
1 skålp.
40
1 slycke
1
50
1 slycke
i
50
Olein; hänföres under Tran.
Olja, Terpentin-, se Terpentin-olja.
Vitriol-; se Svafvelsyra.
Ornamenter, Architektoniska; se Bildhuggeriarbeten.
Ossa Sepias; se Fjäll, Hvalfisk.
Ostron; hänföras under Musslor.
Paddy; se Ris.
Pailletter; se Gulddragare-arbeten.
Paradiskorn; hänföras under Apotheksvaror.
Pastellkritor; se Krita.
Förslag lill Tull-taxa.
507
Paraplyer och Parasoller:
Delar deraf:
Ställningar
Öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med det
väihadsslng, hvaraf de äro gjorda, med tillägg af
10 procent.
Fodraler:
af läder, lösa eller påsätta
af tyger, lösa, lörlullas lika med väfnaden, hvaraf
de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pennor, Skrif-, alla slag
/liim. Askars och Kartors vigt inbegripen.
Penslar
Peppar, alla slag
Perlemor, oarbetad
arbetad, oinfatlad
infattad med Guld och Silfver, väges med infattningen
och fort ullas såsom den.
infattad med andra ämnen; se Bijouterivaror.
Perter, äkta, oinfuttade eller infattade
oäkta: Glas-
andra slag
infattade med andra ämnen än Guld och Silfver;
se Bijouteri',iror.
Perukmakare-arbeten
Pitnpslen
Piphufonden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
andra slag
Plantor
Platina, oarbetad eller arbetad
Plommon, Brunella- och Sviskon
Plymer:
Struts- och andra slag
Pomada
Qvan Ii tet för
Tu II beräk-  ningen.
lnlorsels-tu! 1
Riksmynt.
K:dr
öre.
1 skålp.
—
25
1 skålp.
—
50
1 skålp.
—
25
1 dussin
30
1 skölp.
■—
11
Fri.
1 skålp.
1
50
Fria.
1 skålp.
—
40
1 skölp.
2
—
1 skålp.
G
Fri.
1 skålp.
1
1 skölp.
—
40
Fria.
Fri.
1 skålp.
—
6
1 skålp.
15
1 skålp.
1
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Pennor, Blyerts-; se Blyertspennor.
Pergamentsskinn; se Hudar och Skinn.
Persikokärnor; hänföras under Apotheksvaror.
Pinsbach; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pipor, Tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacier; hänföras under Frugter och Bär, ej
specificerade, torra.
Pistoler; se Gevär.
Platåer; se Dekorationer;
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Porfyr; hänföres till Sten, ej specificerad.
508
J^örslag lill Tull-lnxa.
Porneranser
Pomeransknopp ar och Skal
Porslin:
oiikla, Slen eller Fayence:
hvill eller enfärgad!, men ouiåladl:
Talrickar
andra pjeser
infiladt eller Iryckt:
Talrickar
andra pjeser
äkta:
hvilt eller enfärgadt
idrgyldt eller mhladt i figurer eller nied blommor
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för pharjnaceufiska
eller vetenskapliga behof må, sedan beskaffenheten och qyantiteten
blifvit hos Sundhets-kollegium, Vetenskaps-akademien
eller vederbörande Univcrsitets-fakultet uppgifna och
godkända, af Apothekare och Vetenskapsmän införas .
Port följer, Penningebiirsuv, Ridik g ler och k'askor:
af hel- eller halfsiden ,
andra slag
Potates
Potatesmjöl
Pozzo/ana
Qvicksilfver
Redskap och Machinerier, eller delar deraf, ej specificerade .
Rigabulsam
Ris, oskalad eller Paddg
Russin .
Russinstjelkar
Qviinlilwt föi
Tull hera lini
u gen.
Inlorsels-tull.
Riksmynt.
1 skalp.
1 skalp.
1 skalp.
1 s
1 skalp.
1 skäl p.
1 skalp.
1 skäln.
1 skalp.,
1 skalp.
1 skalp.
1 skalp.
;J
1 skalp.
R:dr
Fritt.
2
ore.
G
7
5
10
10
18
20
40
50
Fri.
Fritt.
Fri.,
15
Fria.
-1
iyY *
10
vn.
G
Fria.
Portemonnaier; se Portföljer.
Porter; se Dricka.
Pottaska; se Aska.
Puder, tullbchandlas såsom Mjöl, ej specificeradt,
af vegetabilier.
Qvarnstenar; se Sten.
Qvercitron; hänföres till Färger, ej specificerade.
Raspar; se Filar.
Rhabarber; hänföres under Apotheksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Risgryn; se Gryn, ej af Spanmål.
Rismjöl; se Gryn, ej af Spanmål.
Rosmarin; hänföres under Apotheksvaror.
Rotting; se Rör.
Rumm; se Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor; hänföras under
Apotheksvaror.
Rödfärg, hänföres under Färger, ej specificerade.
Rör af Jern eller annan Metall, äfvensom
Tegelrör; hänföras till Redskap och Machinerier.
Forsin" till Tul!-tnxa.
509
=
Qvantitet flit
T«i 11 bi-rä ti-
Införsels-tull.
ri i ngoii.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Rör:
Bambu- och Spanska
1 skfllp.
—
6
Rollingar, Vass- och andra slag
1 skålp.
—
1
Riiiler, ätbara, alla slag
2
Fria.
Sadelmakare-arbeten: ej specificerade;
med likta lorgylda, lorsilfrade eller pliilerade beslag .
1 skålp.
—
75
andra slag
1 skålp.
—
50
Saffran
1 skålp.
2
—
Salmiak
1 skalp.
—
B
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad:
inlill slutet al' Sr 1858
1 skålp.
—
15
fran och med ar 1859
Fri.
Chili.sk
Fri.
Sälnetersura och Skedvatten.
Salt:
1 skålp.
—
5
oraffineradl:
Kok-, Berg- och Glauber-, valtenCri11
1 kubikfot
—
10
raffinerad! ........
1 skålp.
—
B
medicinskt . . .
1 skålp.
—
3
Saltsyra
1 skålp.
Fri.
1
Sand
Surrar:
Ofverskärare- samt saxar lill klippning af plåtar och bleck:
hänföras lill Redskap och Machinérier.
Skräddare-, Trädgårds- och LII-
1 skålp.
—
15
andra slag: opolerade .1
1 skålp.
—
25
polerade
1 skalp.
—
50
Segel:
Införselstullen bestämmes efter den ft vjifnaden, hvaraf de
beslå.
Senap:
omalen
1 skålp.
—
B
malen och preparerad
i skålp.
—
25
Sassafras; hänföres under Apotheksvaror.
Schellack; se Gummi.
Segel, bergude från fremmande, förolyckade
fartyg, se Inventarier.
Segelduk; se Väfnader.
Sejdergarn; se Garn, Segel-, och Bind-.
Senetsblad; hänföras under Apotheksvaror.
Schawlar och Schawletter; se Väfnader.
Rothe; se Färger, ej specificerade.
Rötter för Apothekares behof, ej specificerade;
hänföras under Apotheksvaror.
Sablar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturn!; se Blysocker.
Saffian; se Hudar och Skinn, beredda.
Sagogryn; se Gryn, utom af Spanmål.
Sandarak; se Gummi.
Sandel; se Färger ej specificerade.
510
Fiirslng till Tull-taxa.
Qvnnlitet för
lii försets
tull.
Tu IIberäk-
ningen.
Riksmynt.
Serpentinslen: oarbetad
R:dr
Fri.
öre.
arbetad; se Sten, arbetad.
Siktar och Såll
1 skalp.
—
25
Silfver, oarbeladt
arbetadl, lörgyldl eller oförgvldl
1 ort
Fritt.
7
Bok-, akta oell oäkta
Musiv-, Mälare-, Puder- eller Unsen
Fritt.
Fritt.
Silke, rått, o färga dt
fargadt
1 skölp.
Fritt.
1
50
Sirup, alla slag
1 skölp.
4
Skafgräs
Fritt.
Skorna kar e-ar beten:
af siden
1 skölp.
3
—
af andra Ivger samt af SafBans-, Karduans-, färgade, press-
sade och tryckta Skinn
1 skölp.
2
Beeksöms- och s. k. Sjöslbllar
1 par
—
50
andra slag
1 skalp.
1
25
Skrifta/tor, alla slag
Fria.
Skrubb/or, alla slag; hänföras till Redskap och Machinerier.
Sköldpadd, oarbetad
Fri.
arbetad
1 skölp.
5
—
Slöjdvaror eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufakturva-  ror, i Taxan ej nämnde, fort ullas lika med det ämne, ar-  betad!, hvaraf de hufvudsakligeu beslå, eller, om detta ej
kan bestämdt urskiljas
Smergel
Smink och Smink flor
(100 R:drf
20
jRiksmynt. 1
1 skölp.
Fri.
-|
65
Fritt.
Snörmakare-nrbeleti, såsom Fransar, Galoner, Gramaner,
•
Aiguilletler, Snoddar, Snören m. D. ej specificerade:
a t hel- oell halfsiden
1 skölp.
4
—
andra slag 1
1 skalp.
1
50
Siktduk: af Metall; se Metaller, sammansatta,
andra slag, arbetade.
af annat än Metall; se Väfnader.
Silfverglitt; se Glete.
Sjökort; se Kartor.
Skedvatten; se Salpetersyra
Skeppsinventarier; se Inventarier och 12 § i
Taxe-underrättelserna.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar och Skinn.
Skinn, Fisk-; se Fiskskinn.
Skjälspäck; se Tran.
Slipstenar; se Sten.
Snickare-arbeten; se Trädvaror, arbetade, ej
specificerade.
Snus; se Tobak.
Snäckor; se .Naturalier.
Snören; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Tarm-; se Strängar, andra slag.
Förslag till Tull-taxa.
511
Socker:
raffineradt, alla slag, sösorn Topp-, Kandi- och Kak- samt
krossadt eller pulveriseradl socker, iilVensom HuvanaTerres
och dermed till sockerhallen lika slag . . .
andra slag
Soda eller kotsyradt Natron
Soja och Såser
Solfjädrar
Span mål, alla slag, malen eller omalen
Speglar och Larn petter
Spetsar, Uddar och blonder:
Silkes- och Linne-
andra slag
Spillning, Jjfall oell Spån, ej specificerade
Spänn halsdukar, äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden
af andra Ivger
af läder
Sleatön
Sten:
Cornwalls-, Eldfast, Gjutslenar samt Mergel- och Skiffersten
lill Stentryck, Takskiffer, Qvarnslenar, Bryn-,
Olje- och Slipstenar samt all annan, ej specificerad,
oarbetad eller i block
all annan, arbetad, ej specificerad
Stenkol, Stenkolsstybb elier Cinders samt Coakes eller afsvaf
lade
Stenkol
Slonkols-arbelen, oinfattade eller infattade med annat ämne
än Guld och Silfver; se Bijouterivaror,
infattade i Guld och Silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
Stojft, ofärgad eller färgad, till begagnande vid tapet-tillverkning
Qvantitet för
Till Ilie läk-  ningen .
In Törsels-tull.
Riksmynt.
R:dr
öre.
1 skälp.
13
1 skölp.
—
8
Fri.
1 kanna.
1
50
1 skalp.
3
Fri.
—
1 skölp.
—
25
1 skölp.
G
—
1 skalp.
2
Fri.
1 skölp.
5
1 skölp.
1
50
1 sk a 1p.
—
75
1 skölp.
5
Fri.
1 skölp.
l
Fria
1 centner
25
Fri.
Solfjäderspapper; se Papper, färgadt m. m.
Spanska Flugor; hänföras under Apotheksvaror.
Speldosor; se Instrumenter, Musikaliska.
Spermaceti-olja; se Oljor, feta.
Spiauter; se Zink.
Spiesglans; se Antimonium.
Spiritus Vini och annan Sprit; se Bränvin.
Spiritus Vitriol; se Svafvelsyra.
Spån; se Spillning.
Späck; se Tran.
Stanniol; se Folier. ,
Sticktyg eller Piqué; se Väfnader, BomullsStilar;
se Boktryck.
512
Forsing till Tull-taxa.
Qvanlilet för
Införsels
■tull.
Tulllicriik-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Strumpor och amira på Strumpstol eller genom stickning till-
verkade arbeten, ej specificerade:
Helsiden- eller halfsiden-
1 skålp.
4
50
andra slag
under år 1858
1 skålp.
1
50
under år 1859
1 skålp.
1
25
frän 1880 års början
1 skålp.
1
—
Slrumpslickor
1 skålp.
—
25
Strängar:
af Metall
—
20
andra slag
1 skalp.
1
—
Stål, alla slag
Fritt.
^tå/arbeten, ej specificerade
1 skålp.
—
50
Stärkelse, alla slag
1 skalp.
_
6
Svaj ve.l:
Sicilianskt
Fritt.
andra slag
1 skålp.
—
1
Svafvelblomma
1 skålp.
—
2
Svafvelsyra
1 skalp.
—
1
Svampar:
atbara och andra slag
1 skålp.
—
50
Sågblad
1 skålp.
—
15
Sopa
1 skålp.
—
3
Säckar, nva, lomma: Inför.selslullen bestämmes elter den lör
vålnaden, med 10 procents förhöjning.
med varor fyllda, såsom emballage
Fria.
Sängkläder beläggas med den lullafgift, som är bestämd för
vålnaden, hvaraf öfvert vgel består.
tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro synbart
brukade eller, af egarne sjrllve medförda, pröfvas
icke öfverstiga deras personliga behof
Fria.
Storax; hänföres under Apotheksvaror.
Stramajl; se Broderduk.
Strutsfjädrar; se Plymer.
Stuck-arbeten; tullbehandlas såsom Sten, arbetad,
ej specificerad.
Stråkardor; se Kardborrar.
Ståltråd; so Tråd.
Substans; se Bleckpulfver.
Succat; se Confiturer.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, Bok- oell Koppartryck-; se Boksvärta
Synålar; se Nålar. ,
Syringar; se Fingerborgar.
Såser; se Soja.
Tafvelramar
Förslag till Tull-taxa.
513
Tafve Iratnar förtullas lika nied det ämne, arbeladt, hvaraf de
bestå, ulan afdrag i vigten för taflan, derå anbragt
glas m. in.
Anm. Skulle sådane ramar inkomma, sorn böra tullbehandlas
efter värde, får före tullbehandlingen målningen eller ritningen
uttagas samt tullfritt disponeras.
Talg
To mannder
Tegel, alla slag
Tenlilcar
Tenn, oarbetadt samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet
arbetad!, nytt:
olackeradt och omåladi
iackeradt eller måladt , .
Tenn- och Blyaska
Jerpentin ......
Texpert tin-o tja och Terpentinspiritus
Terra Sigillala
, ..
Tester eller Bratz
Thé
Tjära, Tjär bunna och Vraktjära
Tobak:
oarbetad:
Blad och Stjelk .
arbetad:
Cigarrer
Karfvad ......
Malen eller Snus
Spunnen eller Negerhead
Slänger och Karotter .
Tonkabönor
Tran och Späck, alla slag . .
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
1 n förse Is-  Riksiny
lull.
Ilt.
K:dr
öre.
Fri.
1 skålp.
_
4
Frill.
1 skålp.
-
Fritt.
30
1 skålp.
25
1 skålp.
Fri.
40
1 skålp.
■ —
2
1 skålp.
Fri.
4
Fri.
1 skålp.
Fria.
50
l skålp.
—
22
1 skålp.
1
80
1 skålp.
—
50
1 skålp.
—
55
1 skålp.
—
35
1 skålp.
—
60
Fria
1 skålp.
-
1 1
Tagel; se Tiar.
Talgljus; Se Ljus.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Taskböcker; se Portföljer.
Tennfolier; se Folier.
Terra Cotta, Terralitk, arbeten deraf;
Krukmakare-aibeten.
Theriak; liänföres under Apotlieksvaror.
Thermometrar; se Instrumenter, Fysiska m. fl.
Tincal; se Boraxsyradt Natron.
Bilt. lill B. St. Prat. 1856 & 1857
Tobakspipor af Lera eller Porslin; se Piphufvuden,
andra slag.
Tomback; hänföres under metaller, sammansatta.
Trapp; behandlas såsom Lera.
Trikot ) _
Trikotage j 86 Stl’UmP°r m'
Trummor och Trumpeter; se Instrumenter,
Musikaliska.
Tryffel; se Svampar, ätbara.
. 10 Sunil. I Afd. 65
514
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet fö
Tu liberti ti-
Införsels-tull.
mligen.
Riksmynt.
R:dr |öre.
Fri.
Trud:
1 ort
12
Jern- oell Stål- * » • •
Fri.
Koppar- och annan ej specificerad Metall-,
förgvlld, försilfrad eller plälerad
1 skålp.
1 25
andra slag «
Fri.
1 skålp.
40
Linne-:
oblekt  ........
1 skålp.
40
blekt eller färgad
1 skålp.
—
50
Träd, friska, alla slag
Fria.
Trädvuror:
Virke, oarbetadl, alla slag
Bandslakar
Bjelkar och Sparrar, alla slag
Bräder och Plankor, sågade, alla slag
Enträd oell Enstalrar
Gevärslocksäinnen
Handspakar oell Handspaksäinnen
Lister och Läkler, alla slag
.
Fritt.
I
' Fria.
Master, Bogspröt, Spiror och Pumpträd, alla slag . . .
Ribbor, alla slag
Stäfver, Lagg- och Botten, alla slag .......
Tunnband
Ved, alla slag
Afträd
• .
Fanérskifvor draga hälften af den lull, som är bestämd
för Snickare-arbeten af samina Trädslag.
Svarfvare-arbelen, ej specificerade, med eller ulan bets-  ning, målning eller lackering ........
1 skålp.
1
Alla mer eller mindre arbetade Trädvaror, ej specificerade,
derunder inbegripne Snickare- och Slolmakare-arbe-  ten:
af Furu eller Gran, med eller utan betsning, mål-  ning, eller lackering
1 skålp.
3
af Alm, Ask, Björk, Bok, Ek, Valnöt och andra inhem-  ska Trädslag, med eller utan betsning, målning
eller lackering, eller med fanering al nämnde
trädslag
1 skålp.
10
Tråd, Jern-, Stål- och Messings- till Instru-, Trädfrugter; se Frugter och Bär.
raenter; se Strängar. |
Forsing lill Tull-taxa.
515
Qvantitet för
Inforsels-lull.
Tullberäk-
—
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Trädvaror:
af Mahogny, Jacaranda och andra utländska Träd-
slag, massiva eller dermed fanerade, försedda med
äkla eller oäkta förgyllning
1 skålp.
—
15
Amu. Är arbetet sammansatt af flera trädslag, sker förtull-
ningen efter det slag deribland, som drager högsta tullaf-
gift.
Möbler, försedda med stoppning, men utan öfvertyg, för-
tullas eller ofvanstående bestämmelser, ulan förhöjning.
försedda med stoppning och öfvertyg, förtullas eller
nämnda bestämmelser, med 50 procents förhöj-
ning.
Tvål:
parfumerad
1 skålp.
—
50
andra slag .
1 skålp.
—
8
Tåi/virke, nvlt
1 skålp.
—
3
Fri.
Ur:
Fick-:
med Guldboett
1 stycke
4
—
med boett af andra malerialier
1 stycke
1
—
Boötler, lösa, förtullas såsom det ämne, arbetadl, hvaraf
de beslå.
Skepps-kronomctrar
1 stycke
20
—
Vägg- och Studsare i foder:
af Bronz eller annan metall, äfvensom af Alabaster el-
ler Porslin
1 skålp.
—
75
af träd eller andra slag
1 skålp.
—
40
Urfoder, lösa, Lod till {Jr, äfvensom Tornur eller delar
deraf, förtullas lika med det ämne, arbeladt, hvaraf de
beslå
Lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej specifi-
cerade,
1 skålp.
3
—
Urband och Urkedjor af annat ämne än Guld och Silfver
hänföras till Bijouterivaror.
Fadd:
Silkes- .
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skölp.
—
25
Tusch; hänföres till Färger, ej specificerade. Tälgsten; se Sten, ej specificerad.
Tuanego; se Zink. Urglas; se Glas.
Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
516
Förslag lill Tull-taxa.
Vagnar och Ahdon:
Tvåhjuliga samt Droskor, Trillor och Slädar
öfriga slag
synbart brukade, som af resande medföras eller som bl i f
vit ur riket bevisligen utförda
Vanilj .....
Vantar:
Hel- eller halfsiden
andra slag:
under är 1858
under är 1859
från 1860 ärs början
öfverkladda med skinn, tullbehandlas lika med Handskar.
Vatton, mineral-
Vax, alia slag
.
Vekar, Lamp- och Ljus- .............
Verktyg; för slöjderna och Handlverkerierna, ej specificerade.
Vin, alla slag:
på (äslager ,
på buteljer ................
Vindraf', torr
Vindrvfvor
Vinsten, rå eller renad
. .
Vinstenssalt
Visitkort
Vismut
Vi triol:
grön .
.
andra slag
under åren 1858 och 1859
från 1860 års början
Väfnader:
Helsideu:
Felb och Plys
Sammet-
Anm. Då hela ytan utgöres af Silke, bör väfnaden, ehuru
frånsidan utvisar bomull, tullbehandlas såsom helsiden.
Andra slag, Guld- och Silfvertyg derunder inbegripna:
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
Införsels-tull.
Riksmynt.
R:dr
öre.
1 Slycke
37
50
1 stycke
100
—
i f ...
Fria.
1 skålp.
5
50
1 skålp.
4
50
1 skålp.
1
50
1 skålp.
1
25
1 skålp.
1
—
1 kanna
Fritt.
15
1 skålp.
—
70
|R:dr 100\
fRiksmynt.f
5
—
1 skålp.
—
14
1 kanna
1
75
Fri.
1 skålp.
—
20
1 skålp.
—
3
1 skålp.
—
14
1 skålp.
25
1 skålp.
—
14
1 skålp.
.
1
1 skålp.
j
3
1 skålp.
1
50
1 skålp.
4
50
1 skålp.
7
50
1 skålp.
6
—
Violrot; hänföres under Apotheksvaror.
Viol-sirop; hänföres under Sirop.
Vitriol-olja; se Svafvelsyra.
Vagnmakare-arbeten, ej specificerade; hänföras
under Slöjdvaror, ej specificerade.
Valnötter; se Nötter.
Vatten, Lukt-; se Luktvatten.
Wau; hänföres under Färger, ej specificerade.
Vax-ljus; se Ljus.
Vicker; hänföres under Spanmål.
Förslag till Tull-laxa.
517
—__  —
Qvantitet för
Införsels
tuli
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:d r
öre.
Väfnader:
Halfsiden:
Felb och Plvs
1 skalp.
i
50
Andra slag:
under åren 1858 och 1859
1 skålp.
3
75
från 1860 års början
1 skålp.
3
—
Bomulls-:
Felb och Plvs, äfvensom Fillar och Parkum .
1 skålp.
40
Gaze, Halflinon, Musslin, Nettelduk, Dimitvoch Batist
1 skålp.
1
—
Segelduk
1 skölp.
6
Tyll
1 skålp.
2
25
Andra slag:
under åren 1858 och 1859:
oblekta och ofärgade
1 skålp.
—
50
blekta eller färgade
1 skålp.
■ —
80
trycka eller pressade
1 skålp.
1
—
från 1860 års början:
oblekta och ofärgade
1 skålp.
—
40
blekta eller lärgade
1 skålp.
olif
70
tryckta eller pressade
1 skålp.
i: : —
90
Bomulls- med blandning till större eller mindre del af Lin
eller Hampa:
Bolstervar
1 skålp.
> n —
40
Damast
1 skölp.
—
90
Dräll
1 skålp.
65
Andra slag tullbehandlas såsom lika beskaffade tyger af
bomull allena.
Ylle-: af ull allena eller blandade till större eller mindre
del med bomull, lin, eller andra ämnen, utom Silke:
Filtar och MaLtor
1 skålp.
—
40
Pressduk
1 skålp.
—
12
Andra slag
1 skålp.
1
50
Linne- och Hamp-:
Blaggarn, Buldan, Kanfas och Sadelgjordsväf ....
1 skålp.
—
15
Bolstervar
1 skålp.
—
40
Batist, Flor, Kammarduk och Linön
1 skålp.
3
—
Lärft, alla slag, äfvensom Damast
1 skålp.
1
—
Mattväfnad af Hampa, eller af Hampa i förening med
annat i Taxan ej specifieeradt ämne
1 skålp.
—
18
Segelduk och Tältduk
1 skålp.
—
8
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
518
Förslag lill Tull-taxa.
QvanlitM frii
Tu! 1 beräk-  ningen.
1 ii försets
•tull.
Riksmynt
R:dr
öre.
Väfnader:
Andra slag, Drällsväfnader derunder inbegripne . .
1 skålp.
—
65
Hår och Tagel
1 skålp.
50
Vaxade och lackerade:
Maldor
1 skålp.
—
10
andra slag
1 skålp.
—
25
Vatlenläta eller dubbla väfnader, sammansatta genom upp-
lösning af Cautschuk, Gutta Percha m. m
1 skålp.
—
75
Ympvax
Fritt.
Zink, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
Fri.
arbetad:
omålad och olackerad
.
1 skålp.
—
7
målad eller lackerad
.
1 skålp.
—
20
förgvlld, försilfrad^eller pläterad
1 skålp.
—
75
Zinkblende
Fritt.
Angmachiner och Ångpannor
Fria.
4.(19
Fria.
Attika, alla slag
1 kanna.
—
25
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i denna
Införsels-larif upptagne bestämmelser:
råämnen
Fria.
mer eller mindre arbetade
flOO R:dr\
(Riksmynt. 1
20
—
Zaffer; hänföres under Färger, ej specificerade. Ängsskära; hänföres under Färger, ej specifiZitverrot;
hänföres under Apotheksvaror. cerade.
Öl; se Dricka.
Förslug' till Tull-taxa.
Tarif för WJIförsels-lutlen
519
Qvantitet foi
Tullberäk-  ningen .
Utförselstull.
Riksmynt.
Bert, andra slag än Elfen* och Hvalfisk-, oarbetade . . .
Jern:
1 centner
R:dr
öre.
50
gjutet:
Tack- och Barlast-, Kanoner, Stycken, Nickhakar och
Mörsare, oslämplade och oborrade, Hällar öfver 1 tunis
tjocklek, jemte Lod och Lödjor lill vigler af större
50
Koppar:
rå
1 centner
5
gårad samt Kopparskrot, alla slag, äfvensom Kopparaska
1 centner
—
60
Lumpor
1 centnei
2
—
Mahn, rå och osmält, i Införsels-tarifen ej specificerad . .
l centnei
—
50
Trädnaror:
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: Alm, Ask, Bok,
Björk, Ek och andra ej specificerade sådana trädslag,
sorn vexa inom landet
Furu- och Grantimmer af mindre än 10 tunis diameter i
lilländan, äfvensom Master, Bogspröt, Spiror och Tele-  grafstolpar samt Pumpträd, oborrade
Il00 R:dri
'Riksmynt. |
1 st veke
10
ti 5 1
20
Bandslakar af furu och gran tullbehandlas såsom Läkter,
huggnc eller täljde.
Läkter, huggne eller täljde
1 tolft
0
50
Sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 8 tum
midtpå
1 slycke
20
Anm. Sparrar af furu och gran kunna utföras håde liksidiga
och platta. Dimensionen af deras tjocklek bestämmes ef-  ter fjerdedelen af deras total-omfång midtpå, så att t. ex.
en Sparre, som på två motsatta sidor innehåller 10 tums
tjocklek och på de öfriga endast 6 tums, kommer att vid
tullklareringen behandlas lika med en, hvars alla fyra si-  dor tvärtöfver innehålla hvardera 8 tum.
Ved:
Björk-
1 famn
UUe. Ofl
l! .t t. 'tb C
i
2
25
Bok- och Ek
1 famn
3
—
alla andra slag
1 famn
1
—
Anm. Famnen beräknas till 8 fots längd, 6 fots höjd och
3 fots bredd.
Arträd eller ämnen till åror
1 par
nJl1-:' t
Fria.
15
Alla andra varor än de i denna Tarif upptagne . . .
c™ o* &
520
Förslag till Tull-taxa.
Tarif för MLredil-upplaget och TrattsHo-afgifien.
Minimi- qvantitet
för Kreditupplaget.
15 centner
centn. alkob.
cent», alkoh.
cerlin, alkoli.
centn. alkoh.
7 centner
10 centner
4 centner
10 centner
14 centner
120 centner
60 centner
14 centner
50 skålp.
100 skålp.
centner
centner
20 centner
15 centner
centner
centner
3 centner
3 centner
9 centner
10 centner
20 centnér
8 centner
centner
centner
centner
60
10
20
20
20
nceti
Anis .....
Bränvin:
Geniever
Conjac .
Ramm . .
Arrac
Cacao . „
Caffe ....
Cand och Cassia Lig
Corin ler .
Fenkol . . .
Fisk.-
saltad, Sill , . .
torr, Gråsidor eller Sey
Färger:
Blyhvitt
Cochenille . . .
Indigo ......
Garn, bomulls-:
ofårgadt ......
fårgadt, Turkiskt rödt .
Gryn, utom af spanmål .
Ingefära, torr
Kummin ",
Ljus, talg-
vax-, gula ....
hvita och Spermaceti
Mandel
Olja, Born- eller af Oliver
Hamp- . ...
Peppar, alla slag . . .
Plommon, Cathrin- och Sviskon
Pommeransknoppar och skal
Russin
Qvantitet för
Transito-afgiftens
beräkning.
Transito
afgift.
Riksmynt.
R:dr
öre
1 centner
—
15
1 centn. alkoh.
90
1 centn. alkoh.
90
1 centn. alkoh.
90
1 centn. alkoh.
90
1 centner
50
1 centner
40
1 centner
80
1 centner
25
1 centner
-■
25
1 centner
i
5
1 centner
I
10
1 centner
25
1 skålp.
10
1 skålp.
5
1 centner
80
1 centner
3
20
1 centner
—
15
1 centner
—
25
1 centner
■ —-
10
1 centner
—
35
1 centner
1
—
1 centner
1
50
1 centner
—
25
1 centner
—
25
1 centner
—
15
1 centner
—
25
1 centner
—
15
1 centner
—
15
1 centner
—
15
Salt,
'Förslag till Tull-taxa.
521 '
Minimi-qvantitet
Qvantitet för
Transito-
för Kredit-
Transito-afgif-
afgift.
upplaget.
tens beräkning.
Riksmynt.
R:dr
öre.
600 kubikfot
Salt, kok-
1 kubikfot
—
1
18 centner
1 centner
—
15
Suckar:
18 centner
Mascovad, elier brunt och gult, or-
d:nårl Terres- och Tetes- samt
hvilt Pudersocker
1 centner
—
15
12 centner
Krossad! Lump- och Havanna-lerres-
saint Topp-, Kandi- och Kak-
1 centner
—
25
1£ centner
The
1 centner
2
—
Tobak-.
12 centner
Blad och Stjelk
1 centner
—
15
2 centner
Karfvad
1 centner
2
—
12 centner
Fin, på faslager ........
1 centner
—
35
100 kannor
på buteljer
1 kanna
—
5
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 10 Sa?nl. 1 Afd.
66
522
Fört/lag til, Tull-taxa.
Underrättelser
om hvarf virf Ta jeans verkställighet iakttagas hör.
§ 1-
Hvad vid tullklarering af brutet öretal ej liinner till halft öre uleslulés, och räknas
deremot för ett öre hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver ett halft.
Med de i taxan förekommande vigt-bestämmelser förstås viktualievigt, enligt Kongl.
Maj:ls nådiga Stadga den 31 Januari 1855.
§ 3.
Varor, som med främmande fartyg in- eller utföras, äro i Sverige icke underkastade
andra eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg in- eller utföras.
§ 4.
Lastpenningar till Kongl. Majit och kronan utgöras till lika belopp af Svenska
som af främmande fartyg med 40 öre för hvarje läst, beräknadt efter Svenskt mätarebref
samt betalas hvarje gäng både vid inkommande och utgående; dock om ett fartyg,
under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas
dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid fiimyadt inkommande, endast
när fartyget innehar last, samt större eller mindre del deraf lossar; och må i detta
hänseende jemväl såsom barlastade anses: Fartyg af 8 lästers dräglighet och derunder,
som innehafver gods, icke uppgående lill mer än hälften af dess dräglighet; Fartyg af
öfver 8 till och med 50 lästers drägtighet, som innehafver gods icke öfver 4 läster; Fartyg
af olver 50 lill och med 100 lästers drägtighet, som innehafver gods icke öfver 6
läster; samt fartyg af öfver 100 lästers drägtighet, som innehafver gods icke öfver 8 läster;
hvaremot, dä fartyg innehafver gods till större lästetal i förhållande lill drägligheten,
än hvad sålunda nu bestämdt är, detsamma biir anses såsom lastadl, samt hel afgift
erlägga.
Forsing till Tull-taxa.
523
Ä inkommande varor som, enligt, laxan, förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af assurans, frakt och annan dera använd
kostnad intilldess de till lossningsorlen anländt. Godsegarens uppgift skall, sä vidt
ske kan, styrkas af faktura och connoissement. Företes icke dessa handlingar, vare Tull
kammaren
pligtig, likasom den i allt fall är berättigad, att genom tillkallade 2:ne sakkunnige
personer låta besigtiga varan och A angifnings-inlagan anteckna antingen deras
godkännande al det uppgifna värdet eller den tillökning deri, sorn de anse skäligen böra
göras. Vill godsegaren icke verkställa förtullning efter det af BesigtniugsrtVännen varan
Asalia värde, skall skriftligt bevis derom ä angifnings-inlagan tecknas och varan derefter,
sä lort sig göra later samt sist inom en månad från angilningen. genom Tullkammaren å
offentlig auktion försäljas. Sedan t ull-a fgi fl en, beräknad efter försäljnihgs-beloppet, derest
della öfversliger godsegarens värde-uppgift, tilen alltid minst efter denna sednare, blifvit,
jemte auktions-kostnaderne, afdragne, skall behållna auklions-summan godsegaren tillställas.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handels
gods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§ 6.
På vederbörande Fabriks- och Handtverks-föreningar ankommer, att utse en eller
flere personer i hvarje stapelstad, som ega alt tillse, det de lill hvarje förenings yrke
hörande varor blifva efter rikliga värden och benämningar fötlullade, och öfvervara alla
slämplingar i packhusen; dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra tull-behandlingens
företagande och fortgång.
§ 7.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna till utrikes
ort tullfritt åter utföras.
§ 8.
Vid uppkommande tvist om en varas rälta art och benämning må General-tullstyrelsen,
dess instruktion likmätigt, ega att, sedan, der så erfordras, sakkunnige personer
hörde blifvit, afgöra frågan: kunnande besvär öfver General-tullstyrelsens i dylika
frågor fattade beslut bos Kongl. Maj:l i underdånighet anföras endast af godsegaren.
§ 9.
Af hvilt socker, hvilket icke är angifvet såsom raffinerad! eller annat under samma
tullbeslämning hänförligt slag, skall underkastas besigtning af sakkunnige och ojäfvigé
personer i Tullkammare-eller Packhus-inspektions-löreslåndares närvaro. Yppas dervid
olika meningar oiil varans rälta beskaffenhet, hänskjutés frågan till Generai-luilslyrelsen,
då prof å sockret jemväl bör insändas.
524
Förslag till Tull-taxa.
§ 10.
Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och journalisering,
huru förhållas skall med varors undersökning, förtullning och utleinuande m.
in., derom lander lill efterrättelse hvad i särskilda författningar stadgas.
§ 11.
Till handelns underlättande kommer så kalladt kredit-upplag eller anstånd med lullafgiflernes
betalning för alla i larifen i sådant afseende utmärkta varor, till der bestämda
minimi-qvantiteler, ali tilis vidare ega rum uti städerna: Stockholm, Götheborg, Norrköping,
Gefle, Carlskrona, Malmö, Calmar, Wisby, Westervik, Uddevalla, Landskrona,
Christianstad, Carlshamn, Ystad, Halmstad, Helsingborg och Jönköping, under iakttagande af
följande vilkor:
att varorne uppläggas under Tullkammarens, jemte egarens, lås och vård;
att egare af dessa varor få, emot utgörande af hela tullen, om de inom landet
försäljas, men endast mot transito-tull, då de bevisligen åter införas, från kredit-upplaget
utlaga större eller mindre partier, dock icke under hälften af det minsta, som får uppläggas;
att
kredit-upplaget icke får sträckas utöfver ett. år ifrån den dag, godset lill uppläggande
angifvits; börande detsamma inom nämnde lid antingen åter utföras, eller tillfullo
lörtullas efter den t ul 1 berak ning, som var gällande, då upplaget skedde, vid påföljd,
att godset, i annat fall, för egarens räkning å auktion försäljes, då belöpande införselstull
och omkostnader å auktions-summan först afdragas, och återstoden tillställes godsegaren;
att
gods må kunna transporteras från en stads kredit-upplag lill en annans, dock
med kredit-tidens beräkning ifrån den dag, godset först till uppläggning angafs;
att varor må kunna afgiftsfrilt öfverflyttas lill kredit-upplag, från nederlag, med
beräkning af kredit-tiden från angifningen till kredit-upplaget;
att varor må, efter anmälan hos General-tullstyrelsen, öfverflyttas från kreditupplaget
på nederlag, emot erläggande af så väl transito-afgift, som inkommande rekognition;
samt
att genom kredit-upplaget någon förändring icke sker i den nederlags-frihet, som
Kongl. Maj:t redan i Nåder förunnat vissa städer eller framdeles i Nåder förunnar
andra.
§ 12-
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan
fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför General tullstyrelsen styrkt blifvit,
få tillgodonjuta restitution af erlagda införsels-afgifter för de malerialier och skepps-förnödenheter,
dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets byggnad,
tackling och utredning använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
De skeppsförnödenheler, hvarmed eli Svenskt, från utrikes ort återvändande fartyg
under resan blifvit försedl, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i samma
fartygs bruk.
Förslag till Tull-taxa.
525
§ 13.
Vid utförsel sjöledes frän stapelstad af följande, utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor, beviljas rest i t u t ion svis af tullmedlen:
för 1 skålpund raffinerad! socker, alla slag 10 öre,
” l skålpund tobak, arbetad, alla slag 12 öre.
" 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i linhet. af N:o 32 eller deröfver efter
Engelsk beräkning 12 öre.
hvarvid för öfrigt iakttages:
l:o att hvad socker- och tobaks-fabrikat samt bomullsväfnader angår, minst 100
skålpund af samma vara skola till export angifvas och på en gång afsändas;
2:o alt vid angifnings-inlagan alltid skall bilögas tillverkarens, under edelig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är Svensk tillverkning
och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd, äfvensom om
bomullsväfnad, alt den är tillverkad af utrikes spunnet garn i linhet af N:o 32 eller deröfver
efter Engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammare-journalen
ii den tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:o att varan, då den är stämpling underkastad, bör vara med behörig tillverknings-stämpe]
försedd; och
4:o ali utförseln verificeras, antingen genom intyg af Svensk Konsul eller vice
Konsul å lossningsorten, eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan vederbörande
embetsmyndighet, alt varan derstädes blifvit lossad; egande afsändareu all, efter
företeende af vederbörande lullbevaknings-ljenstemans attest om godsets bevakning till
öppen sjö, i den mening som 30 § af gällande Nederiags-forordning löreskrifver, utfå
tull-restitulionen mot vederhäftig borgen, hvilken ålerslälles, sedan utförseln blifvit, på
sätt ofvan stadgas, verilicerad.
Den bär ofvan medgifna tull-reslitutionen eger icke runi vid utförsel till Norrige.
§ 14.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller tili innemtande
af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjötull-kammare finnes, må
derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga förfriskningar och anställa nödiga reparationer
samt jemväl, under iakttagande af hvad Seglations-ordningen föreskrifver och
eller behörig märkrullas afgifvande, lossa större eller mindre del af sin last och intaga
fyllnad deri, utan att erlägga tull eller annan afgift för mera, än som lossas eller lastas;
men för fartyget belöpande skepps-umgälder skola, med iakttagande af hvad ofvanstående
4 § löreskrifver, betalas, då lossning eller lastning eger rum. Dock må, under fart
från en till annan utländsk ort, fartyg, utan sådana umgälders erläggande, kunna lossa så
stor del af innehafvaude laddning, sorn icke öfverstiger Ijerdedelen al fartygets last drägtighet,
för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar må tjena lill grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af sin laddning,
må i annan Svensk hamn, der, enligt Seglations-ordningen, lastning, får rga rum,
intaga fyllnad deri. Få hvart och ett ställe erlägges tull tor hvad lastadl blifvit.
Då lossning eller lastning på liera ställen egt rum, erläggas dock, i öfverensstämmelse
med nyss åberopade 4 §, skepps-umgälder endast ä första lossnings- eller
lastnings-stället, derom bevis på passet meddelas.
526
Förslag till Tull-taxa.
§ 15.
Skeppare vare skyldig alf, på sätt Seglalions-ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, lill mängd och beskaffenhet, vid den påföljd tor
jura k lä fen het deraf, som berörde Förordning bestämmer; och må det förråd, sorn för besättningens
behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt, befrias från tull och andra
afgifler i utlastnings-orten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvanliteter
vin, bränvin, kaffe och risgryn, nemligen:
för fartyg, kommande, från Östersjön, eller till någon hamn i Halland samt Götheborgs
och bohus län fran Nordsjö-orter samt Holland, England och Franska Festersjöllamnar:
2 kannor vin, 1 kanna bränvin, 2 skålpund kaffe och 3 skålpund risgryn,
räknadt på hvarje person al besättningens och passagerarnes antal; samt
för fartyg, kommande från orter utom Östersjön, med undanlag af nyssnämnde
fart till Halland och Bohus lim: 3 kannor vin, 2 kannor bränvin, 4 skålpund kaffe och
6 skålpund risgryn, på enahanda sätt. beräknadt.
Härvid bör lör öfrigt iakttagas, att vin och bränvin icke mot hvarlannat utbytas;
så att den, sorn har mindre af den ena, ej får för sådan brist njuta ersättning i den
andra varan, äfvensom alt hvad af dessa och öfriga nämnde proviant-artiklar öfverstiger
en Skeppares ofvanföre bestämda förråd i utlastnings-orten, skall ovilkorligen förlullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisions-artiklar öfverblifvit, må, vid återkomsten, tullfritt disponeras.
Hvad af det öfriga medgilna provisions-förrädet icke under vistandet i Svensk
hamn ombord användes, må, derest det ej lill qvarblifvande förtullas, med fartyget åter
utföras.
§ 16.
På del skeppare och besättningar å Svenska krafvel-fartyg, större eller mindre,
må komma lill säkert åtnjutande af den fering, som uti Kongl. Maj:ls är 1748 utfärdade
Reglemente dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare och besättning vid den
tullkammare, der lossning sker, af den lull, som för larlvgets medbragta last inflvler,
mot behörigt qvitto, erhålla dess loring, utgörande vid fart Irån Östersjön, för en Skeppare
2 R:dr, för en Styrman 88 öre och för de öfriga af besättningen, såväl som gossar,
hvardera 60 öre; från de vid Nordsjön, Kanalen och Atlantiska hafvet belägna Europeiska
orter, för en Skeppare 10 R:dr 78 öre, för en Styrman 5 R:dr 38 öre och
lör del öfriga skeppsfolket, hvarje person 4 R:dr 32 öre, samt från Medelhafvet, Levanten
och andra aflägsnare orter, för Skeppare 13R:dr 50 öre, för Styrmannen 6 R:dr 75
öre och lör hvardera af den öfriga besättningen 5 R:dr 38 öre, men då tull-beloppet för
medförda varor icke uppgår lill minst 75 R:dr, bestås skeppare och besättning ej någon
föring, från hvilken förmån äfven inhemska på klink bygdå samt utländska fartyg äi'o
uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Veslersjöhamnar,
njule föring, såsom från iMedelhalvel, när tullen för de derifrån i Svenskt farlvg
medbragta varor stiger tili en fjerdedel af t ullbeloppet för de varor, som annorstädes
blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast, den mindre föringen.
Förslag lill Tull-taxa.
527
§ 17.
För gods, sorn under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, såvida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser godsegaren
en sålunda forskiimd vara icke kunna draga den i Införsels-tarifen utsatta tull,
må lian äska laga besittning å godset, hvilken dä skall af Magistratsperson, med biträde
af två sakkunnige och ojäfvige. män, verkställas i närvaro af vederbörande Tullkammareföreståndare,
som eger att, under tjenslemaona-ansvarighet, för bevakande af Kronans
rätt, besigtnings-ålgärden kontrollera. Befinnes godset hafva under transporten undergått
förskämning, skola Besigtningsmännen ej allenast härom utfärda intyg, utan jemväl, eller
granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda vara i oskadad!
skick. Derest fog tili anmärkning emot förrättningen icke förekommer, antecknar Tullkammare-föreståndaren
sitt godkännande å besiglnings-instrumenlef, sorn icke edsvurne
besigtningsman äro pliglige att, der så äskas, med ed fästa. Tullkammaren försäljer sedermera,
eller föregången kungörelse, på öppen auktion, i behörig ordning, hvad förskämdt
är, hvarvid, under iakttagande alt godset, såsom å nederlag befintligt eller olörtulladl,
försäljas, införsels-tullen för det, som enligt larifen förtullas efter värdet, beräknas
efter fastställd tullproceut å auktionspriset samt för annat gods emot tarif-bestämmelsen
minskas i samma män, sorn auklions-priset understiger del vid besigtning^ för oskadad
enahanda vara bestiimda värde; kommande behållna auktions-summau att, sedan belöpande
tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet af
bevisningen om varans förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom
angifnings-inlagan, jemlikt 30 § af gällande Seglationsordning, bör vara lill Tullkammaren
afiemnad, ansvare för lull-afgifternas fulla erläggande, derest han icke genom
skriftlig anmälan hos Tullkammaren, inom samma tid, afslår sin rätt till den skadade varan,
som då, medelst offentligt utrop, för Kronans räkning, genom Tullkammaren försäljes.
Beträffande förtullningeu af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån komna,
fartyg skall iakttagas:
l:o alt, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, att varorna icke kunna,
för befordrande till deslinations-orten, åter intagas, eller om dessa till större eller
mindre del linnas så sjöskadade, att de till vidare försändning icke, ulan äfventyr, kunna
användas, godsegaren eller dess ombud må ega alt godset i den stapelstad, dit det beqvämligast
må kunna förås eller, om dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport, å
landel i slrandningsorten, efter föregången kungörelse, genom offentlig auktion, i vederbörlig
ordning, låta försälja;
2:o att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör anställas,
då strandängen skett inom stads område, af Magistratsperson, och i annat fall af Kronofogden
i orten eller annan behörig kronobetjent, med biträde af två sakkunnige och
ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande Tullkammare-föreståndare, som eger alt,
under Ijenstemanna-ansvarighet, för bevakande af Kronans rätt, besigtnings-ålgärden kontrollera
och, om log till anmärkning icke förekommer, å besigtnings-instrumenlet, som
ej edsvurne besigtningsmän äro pliglige alt, der så äskas, med ed fästa, anteckna sitt
godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter derom
af Kongl Maj:ts Befallningshafvande i länet utfärdad kungörelse; dock om någon vara
befinnes så skadad alt, ulan äfventyr af dess förderfvande, något, längre uppskof med försäljningen
icke kan ega rum, eller om varans värde icke slår i något afpassadt förhållande
till bevaknings- och magasinerings-kosluaderne under ett sådant längre uppskof, må
528
Förslag till Tull-taxa.
försäljningen, sä snart kungörelse derom i strandnings-ortens och närmaste stads kyrkor
blifvit uppläst, verkställas; börande i besigtnings-inslrumentet, vid slik händelse, meddelas
intyg om behofvet af eller skälet lill en skyndsammare försäljning, äfvensom om hindren
för godsets försändande, i försäljnings-ändamål, lill stad;
4:o att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning eller
som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola, såsom fullgoda varor, enligt tulltaxan
törluilas, hvaremot meri lullberäkningen för de öfrige må förhållas såsom i 1 mom.
af denna § stadgas;
5:o ali, änskönt godset såsom oförtuIla(11 försäljes och det är inroparen öppet
lemnadl, att detsamma antingen tili inrikes förbrukning disponera eller inom stadgad preskriptionstid
reexportera, det skall ankomma på säljaren all, medelst en gemensam inlaga,
som inom fjorton dagar efter auklions-förrätlningen bör, med bifogande af auktiöns-protokollel,
ingi Ivas och särskildt upplaga hvad till ålerulförsel ämnadt är, å Tullkammaren angifva
hela det varuparti, som forsåIdt blifvit, och alt belöpande afgilter för detsamma inom
den i Seglations-ordningeu föreskrifna tid inbetala, vid påföljd, som i sagde författning
jemväl stadgas.
§ 18-
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handels-förhållanden lände till efterrättelse
hvad derom är eller varder stadgadt.
N:o 165
Expedilions-UtskotteIs Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 165. 529
\:o 165.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 12 Dec. 1887.
Presle-slåndet den 12 •— —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående ändring uli och tillägg
till 4 liup. 2 § Bxjggninga-Balken.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:ts Bet:de N:o 14 och Uti. N:o 40.)
S. A. K.
Hos Rikets Stander har, i anledning af gjord framställning om behofvet af ändring
i nu gällande lag-bestämmelser om dikning och om deltagande i kostnaden derför,
i betraktande kommit, huruledes den jord-egare, som vill företaga odling af kärr, måsse
eller sidländt mark, utan alt å egna egor hafva aflopp för vattnets aftappning, ofta kati
för verkställande af sådana arbeten möta hinder deraf, att för vattnets afledning öfver
andras egor erfordras dikning af större omfång, än den, hvaruti angränsande jord-egare,
enligt 5 Kap. 2 och 3 §§ Byggninga-Balken, jern forde med 4 Kap. 2 § samma Balk, äro
skyldige att deltaga, och i afseende hvarå genom sistnämnda lagrum blifvit stadgadt, bland
annat, alt afloppsdike bör läggas af oskift mark, två och en half eller två alnar bredt,
en aln djupt och en aln på botten, allt som nödigt är och lägenhet dertill finnes. Erfarenheten
svnes jemväl hafva fullkomligen ådagalagt, alt de sålunda föreskrifna afloppsoeh
flod-diken, i anseende lill deras ringa bredd och djup, allt efter som ett bättre ordnadt
åkerbruk i landel fält insteg, blifvit för sitt ändamål otillräcklige.
För all undanrödja berörda hinder emot införande af ett fördelaktigare landtbruk, samt
efter inhemlande, dels deraf, alt Landtbraks-akadeinien hos E. K. M:t. i underdånighet
anhållit om utarbetande af förbättrad lagstiftning rörande detta ämne, och ansett nödvändigt
alt odlings-fällen kunna aldikas till minst fyra fots djup, jemte det afloppsdikens beskaffenhet
i öfrigt derefter lämpades sålunda, alt bredden i dagen minst motsvarar tvänne
gånger dikets djup, med tillägg af bottnens bredd, hvilken åter väl borde bestämmas
efter myckenheten af del valten, sorn skall affdras, men uli intet fall understiga en fot,
Bi/i. lill R. Sl. Prut. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 A]d. 07
530 Expeditions-Utskottets Förslag• till underd. Skri/ve/se N.-o 166.
dels ock att, E. K. M:t, under den 7 näsliidne Juli i Nåder befallt alt ärendet skulle anslå
i afvaklan på Rikets Ständers beslut uti nu förevarande angelägenhet, hafva Rikets
Ständer pröfvat skäligt att, för sin del, besluta, det 4:de Kap. 2 § Bvggninga-Balken
skall erhålla följande lydelse: Aflopps-dike bör läggas af oskift mark, fyra och en half
alu bredt, två alnar djupt och en half aln på bollen, eller mera, allt sorn nödigt är och
lägenhet dertill finnes; och den sin åker dervid får, njute en aln tili ren utom bvamål.
Samma lag vare, der väg eller gärdesgård åker möler. Går väg eller dike vid ängsvall,
der gifves ingen tillökning. Tarfvar dike läggas emellan grannars åkrar, då gånge halft
dike å hvarderas åker. Vid ändan för åker, dike hvar af sill.
Hvilket Rikets Ständer lä hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 December 1857.
lilo f««.
Uppläst och godkändi hos Kidd. och Adela den t 'i Dec. 1R57.
I*i esle ståndet den lä — —
Borgare ståndet den lä — —
Bnnde-slåndel den 14 — —
Rikets Stunders im.ilerddniuti Skri/ie/se, / (inledning: »J longi, J/nj:ts
Äiithga Proposition om on/agnnde oj en JmJuttning, (ingående straffarbetes
ock Jungelsc-sti affs iH-rksluliunde i enrum.
(Lag-Uisktis Boliden N:is 35 och 4S.)
S. A. K.
Lili afbiten Nådig Proposition af den l(> Deemlnr sistlidet år liar E. K. ,M:t fä
stat Rikets Ständers uppmärksamhet dera. ali, i samma man brollmals-lagsliflningens
förbättrande fortgår uli den såsom ändamålsenlig numera allmänt erkända riglning, alt
de tillförene brukliga kropps- och skam-straffen ulbvlas mot frihels-sfrnff, hvilka icke allenast
böra vara tillräckligt allval liga för alt afskräcka fran hroll, ultin deijemle skola
afse den brottsliges förbättring eller åtminstone hans räddning undan den ytterligare för
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 166. 531
härdelse och försämring i sedligl hänseende, som erfarenheten visat vara en oundviklig
följd af fångars gemenskap med hvarandra under straff-tiden, i samma mån framstår ock
behofvet att genom lag ordna sättet för frihets-straffens verkställighet; vid hvilket förhållande
och ehuru en fullständig lagstiftning i detta ämne, omfattande alla frihets-slraff,
icke torde böra ifrågakomma, innan reformen af sjelfva brotlmåls-lagen hunnit så långt
genomföras, att derigenom blifvit bestämdt om eller hvilka bland de flera olika slags fängelse-straff,
som i nu gällande lag finnas upptagna, skola för framtiden såsom särskilda
straff-arter bibehållas, samt slrafi-inröllningarne kunnat derefter lämpas, E. K. M;t likväl,
sedan de nya efter cell-systemet bygdå läns-fängelserna kommit så nära sin fullbordan
olver hela Riket, att de, tillika med åtskilliga andra efter samma system uppförda nya
krono-häkten, lemna utrymme för en mera allmän tillämpning af det så kallade ensamhets
fängelset, funnit angeläget alt genom särskild lag bestämma, ej mindre i huru vidsträckt
mån så beskaffadt fängelse må vid ådömd bestraffnings verkställighet användas
och i hvad förhållande det bör anses slå till de fri hets-st ra ff, som i gcinensamhels-fängelser
undergås, än äfven om sältet för ensamhets-fängelsets verkställande i öfrigt och
den behandling (ängarne derunder skola vara underkastade.
I afseende härå äro af E. K. M:t tillika i Nåder framställda, hufvudsakligen följande
åsigler:
Sedan ensamhets-fängelset redan visat sig medföra fördelaktig verkan, (ill ernående
af straffets dubbla ändamål, borde väl icke. någon tvekan uppslå om dess begagnande i
så vidsträckt omfattning, som lämpligen kan ske; men möjligheten af dess tillämpning
på alla straff-fångar betingades, å ena sidan, af utrymmet i straff-anstalterna och, å den
andra, af fångarnes förmåga all utan äfventyr för både själs- och kropps-krafter på längre
tid uthärda straffet, hvilket äter måste vara i väsentlig mån beroende af den strängare
eller lindrigare behandling, de i öfrigt äro underkastade.
Då brotlmåls-lagen i sina straff-bestämmelser skiljer emellan svårare och lindrigare
arter af frihets-slraff, vore ock nödigt alt vid straffens verkställande broltslingnrnes
behandling derefter lämpas och skillnad alltså göres emellan sva ra it, och lindrigare ensamhets-fängelse.
Det förra, afsedt all endast begagnas å sådana gröfre brottslingar, sorn
blifvit dömda lill slraff-ai bele eller till del deremot svarande, i vara äldre lagar upptagna
straffet af arbete å fästning eller tukthus, gjorde fängen underkastad hela den stränghet i
behandling, som cell-svslemel erfordrar, men påkallade äfven, lill följd af denna stränghet,
ä lagstiftningens sida den försigtighet, all icke i tillämpningen utsträckas utöfver hvad
mensklighrlen bjuder och med säkerhet kan antagas sta tillsammans med långens förmåga
all uthärda straffet. Af sadan anledning och i betraktande af sä väl en i sistnämnda
hänseende vunnen erfarenhet, som del paräkneliga ulrvmmel i straff-anstalterna under den
närmaste framliden, svnles ensamhets-fängelse af den nu nämnda svårare arlen icke böra,
åtminstone del närvarande, tillämpas da den ädömda straff-liden öfverskjuler två är. Enär
emellertid cell-siraffet, med den här afscdda strängheten utfördl, mäste, der icke endast
en kortare strafftid ifrågakomma, for de Hesta fångar betraktas såsom innebärande en
skärpning i bestraffningen, hvilken skulle leda till orättvisa och rubba sjelfva slraff-svslemels
sammanhang, om »likhelon i straff-sättet icke uljemnades genom en motsvarande
afkortning pd del adomda straffet, vore en sadan afkortning behöflig, och hvilken, elier
jemförelse med hvad Lag-beredningen tillförene föreslagit och i åtskilliga andra länder
blifvit antaget lämpligen skulle kunna bestämmas lill en fjerdedel af den straff tid, som
nfversliger tre mannder, hvaraf foljde all intet svarare ensamhets-fängelse skulle komma
att räcka längre än högst något öfver aderton mannder, der ej Kongl. Majit funnit skäligt
alt af Nåd förvandla eli annat ådömdt straff lill fängelse i cell.
532 JUxpedifionsrUtskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:,o 166.
Nödvändigheten af vissa inskränkningar i til'amp»iogeo förekomme deremot icke
vara lika gällande i fråga om ensamhets-fängelsets lindrigare ari, alt användas ä sädana
förbrytare, sam gjörl sig skyldiga lill eli mindre strängt fängelse-straff, ehvad del för öfrigt
blifvit deni ä dömd t såsom urbota bestraffning eller såsom forvandliogs-slralf. Om än,
nied afseende ä fängelsernas inrättning och utrymmet derstädes, föreskrillen om hvarje
sadan {änges förvarande i särskildt rum merändels ej kunde verkställas annorlunda, än
alt denill begagnas de för det svårare ensamhets-fängelset egentliga ämnade cellerna, så
innebure dock, med den större frihet inom fängelset, sorn är dessa längar medgifvrn, i
anseende till sysselsättning, beqvämlighet och rättigheten ali emottaga besök, eli så beskaffad!
ensamhets-fängelse i sjelfva verket ingenting annat än fangens utskiljande fran
gemenskapen med andra brottslingar; och då ett sådant afskiljande åtminstone för de
Hesla langar al ifrågavarande slag mäste anses snarare sorn en förmån än en skärpning i
straffet, kunde någon afkortning deraf lika litel vara af nöden, sorn nian, under sntlana
förhållanden, af farhåga för en menlig verkan af straff-sättet pä fångens helsa, behöfde
inskränka dess tillämpning inom någon \ iss lid.
I ölvcrenstiimmelse med dessa grunder, har E. K. M:l läckts, genom den Nödiga
Propositionen, hiresia Mikels Ständer anlagande. al följande författning, angående straffarbetes
otili fängelse-straffs verkställande i enrum:
§ 1.
Den, som lill straff-arbete på två är eller kortare lid dömd är, skall, der så ske
kan, under straff-liden hallas i enrum eller så kallad cell.
§ 2.
Straff-arbete, sorn endast omfattar en lid af högst tre månader, skall oafkortad!
verkställas ulan afseende derpå, ali den dömde under tiden hålles i enrum. Ar sådant
arbete för längre tid ädömdl, varde, då detsamma, jemlikt 1 §, verks,l.älles i enrum, från
den del af ådömda straff-liden, som öfverskjuler tre månader, en fjerdedel aldragen.
Uppkommer i sådant afdrag brutet månads-lal; varde fjerdrdels månad lill 7 dagar räknad.
Skall aldrag i dagatal ske och uppkommer i afdraga! brutet tal, varde för del tal
bel dag å straff liden afräknad.
Under straff-liden skall fången sysselsättas med det arbete, hvarpå tillgång kari
finnas. Ej må kali förskaffa sig eller emottaga underhall, beklädnad eller annat utöfver
hvad honom vid straff-inrättningen beslås. Utan vederbörandes tillstånd må han ej heller
emottaga eller afsända bref eller bud från eller lill annan person inom eller utom fängelset eller
emottaga besök af annan än fångvaktare, vid fängelset anställd läkare eller prest samt
de personer, sorn öfver fängelset hafva uppsigt eller der, lill följd al innehafvaude tjenste-beialtning,
ega tillträde.
§ 3.
Ar någon, enligt 1 §, till fullgörande af ådömdt straff-arbete i enrum insatt, och
varder han, innan det straff lu II bord a rl t är, för annat brott, begånget före eller efter bestraffningens
början, dömd lill ytterligare straff-arbete under lid som. sammanlagd med
den förut ådömda, ej öfverstiger två år; varde jemväl sednare straffet i enrum verkstäldl,
under iakttagande af enahanda afdrag å straff-tiden, som skulle hafva egt rum
om båda straffen varit samtidigt ådömda. Öfverskjuler den sammanlagda straff-tiden två
Esep o /lil i o n s- U/x kottets Färsing lill un derd. Skrifvelse l\:o i66. 533
år, då skull fången, innan han i annat långelse insälles, i enrum utsitta den lid, sorn
mot del försl ådömda slraffel svarar.
§ 4.
Hvad här ofvan angående straff-arbete sagdt är, vare oek tillämpligt, då någon
är lill arbete å fästning eller tukthus dömd. Förordnar Konungen all någon, i stället
för annat ådömdl straff, må under viss lid undergå fängelse i rell; galle oek i afseende
å sådan fänge hvad i 2 § 2 moni. föreskrifvet iii, der ej Konungen annorlunda bestämmer.
§ 5.
Fängelse å fästning eller tukthus utan arbete, äfvensom enkelt fängelse med eller
ulan arbete skall ock, ehvad straffet blifvit omedelbart lör brott eller såsom lörvandlingsstraff,
i stället för ådömda böter, »lagdt, på sådant säll veikslällas, alt fängen, så vidt
ske kan, förvaras i särskildt rum, skiljd fran andra fångar.
§ 6.
I fall sorn i 5 § säges, Hjule fången ej afdrag i den ådömda fängelse-liden. Vill
och kan lian förskaffa sig bättre underhåll eller större beqvämlighet än i fängelset allmänneligen
beslås; vare det tillätet, sa vidt ordningen eller säkerheten inom fängelset
derigenom ej störes.
Fangens maka, föräldrar, barn eller syskon må honom i fängelset besöka; likväl
skall anmälan derom förut ske hos fängelsets styresman, som eger all för besöken bestämma
lämplig lid samt, der han sa nödigt aktar, förordna ali under besöken någon af
fängbel,eningen bör vara tillstädes.
Af andra än nu nämnda personer och dem, som i 2 § 2 mom. omlörmälas, eger
fången ej ulan tillstånd emottaga besök. Ej heller må han ulan lof af fängelsets styresman
emottaga eller afsända bref; dock all, der brefvet rörer enskilda angelägenheter, sådant
lof ej vägras må, så framt brefvet ej finnes innehålla något, hvaraf ordningen eller
säkerheten inom fängelset kan älvenlyras.
Fänge, som ej lill arbete dömd är. vare berättigad att med tjenlig!, arbete sig sysselsätta,
om han sjelf sådant sig förskaffar; egande dock fängelsets styresman tillse, att
denna rätt cj lill brottsliga företag missbrukas.
§7.
1 Iråga om hvad ytterligare i afseende å ensamhets-fångars vård, arbete och behandling
skall iakttagas, samt hvad i öfrigt till ordning vid ensamhets-fängelse och tillsvn
derå hörer, gälle hvad derom redan är eller framdeles kan blifva föreskrifvet.
Vid pröfning af delta ärende hafva Rikets Ständer funnit» att den grundsats,
hvarpå E. K- M:ls nu afgilna Nådiga förslag är bygdt, att nemligen cellfängelset företrädesvis
bör vid verkställighet af frihels-slraffet, under den lid, hvarom nu är fråga,
användas, redan blifvit godkänd al Rikets Ständer, som för ändamålet ock anvisat nödiga
tillgångar för cellfängelsers uppförande lill den utsträckning, ali, efter hvad upplyst
blifvit, något hinder numera icke lärer, under vanliga förhållanden, möta för grundsatsens
tillämpning i allmänhet; ali vunnen erfarenhet angående omförmälda bestraffnings
-
534 Expeditions-Utskottets Förslag till tinderd. Skrifvelse N:o 167.
sätt tillfyllest bekräftat dess ändamålsenlighet eller företräde framför våra äldre frihetsstraff;
att tidpunkten desto hellre måste anses vara inne alt i lagstiftningen förverkliga
grundsatsen, som frihets-slraffel allt mer och mer vunnit och kommer att viuna en utsträckt
tillämpning; samt att E. K. M:ts Nådiga förslag synes angifva hvad som hufvudsakligen
bör utmärka de särskilda sätten för cellfängelse-straffets användande, och följaktligen
tillhör lagstiftningen.
Och som, i betraktande häraf, Rikets Ständer högslberörda Nådiga Proposition
bifallit, få, till svar i ämnet, Rikets Ständer sitt härutinnan sålunda fattade beslut hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 14 December 1857.
N:o 167.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den l'< Dec. 18S7.
Prestc-slåndet den Ig — —
Borgare-ståndet den 11 — —
Bonde-slåndel den 14 — —
Rikets S/unders underdånig a Skrijreise, angående d/gärd lill förändr
ing af nungs- uc/i Reon o-s k ju Isen s u Igni unde.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s. Bel:de N:n 123 )
S. A. K.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till E. K. M:t framställ den underdåniga
anhållan, alt en Kommitté mätte forordnas all, eller riri uppl v s ingar lian de olika länens
i frågan intresserade medlemmar blifvit infordrade, utreda och föreslå huruvida oell
på hvad sätt skjulsnings-besväret må kunna från jordbruket skiljas samt denna vigliga
angelägenhet för öfrigt i framtiden pä lämpligaste säll ordnas, sa Ilar hos Rikets Ständer
jemväl i betraktande kommit, huruledes den vissa hennilä» ålagda Kungs- och Kronoskjutsnings-skvldighelen
är eli jordbruket ganska trvckaude onus samt dessutom högst
Exp edit i o ns- Uts holte Is Förslag till undercl. Skrifvelse N:o 168. 535
alika drabbar särskilda orter; — och sorn det fördenskull är önskvärd!; alt en förändring
i nyssberörda prestations utgörande kunde åstadkommas, få, för sådant ändamål, Rikets
Ständer bos E. K. M:t nu i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes i Nåder förordna,
att ofvannämnda Kommitté må i sammanhang med öfriga frågor, rörande skjulsningsbesvärel,
jemväl taga den om Kungs- och Krono-skjutsens utgörande under öfvervägande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 14 December 1857.
ft:o 1«§.
Upplflst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Dec. 18S7.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Stunders underdåniga S/ai/oe/se, angående minskning i ZaediUret
för mnnufaklurerncs och fabriliviiies understödjande.
(Banko-litsk:s. Betiden Niis 37, 14:o, 48 och 57.)
S. A. K.
Ingående från den åsigt, all anvisandet på Riks-banken af beslämda lånp- ellrr
krediti v-lnrlng all anlilas uteslutande af vissa samhällsklasser, om älven på den lid, då
denna bank var den enda allmänna lånf-inrätlning i landel, lill äfvenlyrs lämpligt och
för industriens belrämjande nödvändigt, dock, vid numera inträdda förändrade förhållanden
icke öfvcreusstämmer med en riklig bank-förvaltning eiler är af behofvet päkalladt och
mäste blifva det ännu mindre i samma män, sorn, genom bank-inräPningars bildande och
spridande öfver landel, tillfället alt der erhålla läne-bidrag för en hvar underlällas, hafva
Rikets Ständer, i ändamål tillika alt af Riks bankens medel bereda erforderliga tillgångar
till Filial-bankers förläggande, ansell någon förminskning böra ega ruin i det för inanufaklurernes
och fabrikernrs understöd anvisade krediliv-belopp, och hafva derföre i
afseende härå fallat följande beslut:
536 E<rpédHions-iltshollels körs/ay till underd. Skrifvelse N:o 469.
Såsom kreditiv lill m a nufak lurer ries oell fabrikernes understöd iir anvisadt eli belopp
af 2,700.000 Riksdaler Riksmynt.
Della kreditiv, som dock under livartdera året 1858. 1859 oell 1860 kommer att
förminskas med 150,000 R:dr R:mt, hålles intill nästa Riksdag Konmierse-kollegium tillhanda
mot enahanda vilkor, sorn varit stadgade för de hittills i BatikeU< för berörda ändamål
anvisade låne-understöd, samt under förbehåll:
l:o att Banken för hela det belopp, som å kredilivet kan varda uttaget, eger sä
kerhet
i Manufaktur-diskontens alla fordringar samt egna behållna tillgångar;
2:o att, i händelse Fullmäktige, med afseende å Bankens ställning, finna sig nödsakade
att uppsäga kredilivet eller någon del deraf, Kommerse-kollegium då skall, efter nio
månaders förlopp och sedan derom sex veckor förut blifvit tillsagdt, till Banken återbetala
hvad som derå är vordet lyftadl; och
3:o att, för de å kredilivet uttagna summor, Banken eger att beräkna tre procent
årlig ränta, som, enligt deröfver uppgjorda liqvider, vid hvarje halft års slut till Banken
inbetalas, vid äfventyr att, i annat fäll, kredilivet anses uppsagdt.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 14 December 1857.
N:o 169.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Dec. 1857.
Preste-slåndet den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet deri 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående återstoden af den för
afskedade folkskole-iiirares pensionering i Riksgulds-hontörel ufsätta
tillgång.
(Slats-Utsk:s Ull. N:o 151.)
S. A. K.
Enligt Rikets Ständers vid 1850 och 1851 årens Riksdag fattade beslut har, utaf
besparingarne å de under föregångna Riksdagar beviljade anslag för folkundervisningens
befrämjande, en summa af 80,000 R:dr banko blifvit i Riksgälds-kötitoret afsatt, lör att
bereda
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 169.
537
bereda tillgång för afskedade folkskole-lärares pensionerande; och då under mellantiden intill
sistförfiulna Riksdag någon del af denna tillgång icke kunnat i stadgad ordning för dermed
afsedt ändamål disponeras, medgåfvo Rikets sednast församlade Ständer att samma medel
finge under den tid, nu gällande stats-reglering omfattade, fortfarande hållas E. K. M:t
tillhanda på det att — derest löre innevarande Riksdag sådana åtgärder i ett eller annat
Stift blefve vidtagne, till följd hvaraf en fond, genom folkskole-lärares oell församlingars
bidrag inom hvarje särskildt Stift bildades för de förres pensionering samt ställdes under
förvaltning af en utål folkskole-lärarne stifts-vis utsedd samt under stifts-stvrelsens öfverinseende
och kontroll slående direction, och såvida pä vissa allmänna grunder byggda
reglementen för dessa pensions-inrätlningar blefve upprättade samt fastställda — E.
K. M:t då skulle ega att, med beräknande af omförmälda summas billiga fördelning mellan
Rikets samtliga Stift, utaf densamma, såsom grund-fond, tilldela hvarje sålunda tillkommen
pensions-anstalt ett. proportionerligt bidrag för en gång; hvarjemte Rikets Ständer,
för vinnande af det med sagde medels anvisande åsyftade ändamål, medelst underdånig
Skrifvelse af deri 19 Juli 1854 anhöllo att, i fall hinder skulle förekomma emot tillämpning
af de vid förstnämnda Riksdag fastställda vilkor och förbehåll för ifrågavarande anslags-summas
användande, eller om dessa i ett eller annat afseende skulle befinnas mindre
ändamålsenliga, E. K. M:t, i sådan händelse, mätte, efter vederbörandes hörande, i Nåder
afgifva förslag lill Rikets nu församlade Ständer, med hänsigt lill de förändrade grunder,
sorn kunde erfordras för ett framlida ordnande af denna vigtiga angelägenhet samt ett
syltesenligt användande af dertill disponibla medel.
Sedan ett nied de af Rikets Ständer uttalade grundsatser öfverensstämmande förslag
till allmänna grunder för stiftsvis inrättade pensions-anstalter för folkskolelärare
blifvit af utsedde Kommitté rade uppgjordt och af E. K. M:t Nådigst fastställdt samt Domkapitlen,
genom Nådigt Circulär-bref al den 23 Februari 1851», erhållit befallning att i
ämnet höra såväl församlingarna som folkskole-lärarne och, i händelse deras yttranden
dertill föranledde, foga anstalt om vederbörliga Reglementens upprättande samt underställa
dessa E. K. M:ls Nådiga pröfning, sä har E. K. M:t, genom Nådig Skrifvelse af den 20
sisllidne Februari, jemte meddelande af hvad Dom-kapitlen rörande detta ärende underdånigst
anmält, tillika läckts gifva Rikets Ständer tillkänna, att E. K. M:t funnit frågan
om inrättande af pensions-anstalter för folkskole-lärare inom Upsala, Skara, Stregnäs,
Westerås, Wexiö, Lunds, Götheborgs, Carlstads och Wisby stift, med anledning af de
fleste vederbörandes vägran att i sådana anstalter ingå, för det närvarande böra förfalla;
att, då blott ett ringa antal af folkskole-lärare inom Calmar stift velat i peosions-inrältningen
deltaga och då det der upprättade Reglemente innehölle stadganden, som stöde i
strid emot de allmänna grunderna, detta reglemente icke blifvit i Nåder faststäldl; att
deremot och med afseende dels ä det större autal skol-distrikter och lärare inom Linköpings
och Hernösands stift, som förmält sig vilja i der föreslagna pensions-inrätlningar
deltaga, dels ock å hvad dessa Stills Konsistorier anfört rörande sannolikheten af en större
framtida utsträckning af pensions-inrätlningarne inom amma stift, E. K. M:t funnit godt
att. med ändring i vissa delar, i Nader fastställa derför upprättade Reglementen; samt
att, efter det en fördelning af ofvannämnda anslags-summa, med ledniug af Konsistoriernes
sisllidne år afgifna berättelser angående folk-undervisningen, blifvit uppgjord, E. K.
M:t utaf demia summa tillagt pensions-inrätlningarne för Linköpings och Hernösands stifts
folkskole-lärare de belopp, som motsvarade antalet af hvarldera stillets vederbörligen
examinerade folkskole-lärare, vid jemförelse med folkskole-lärarnes antal inom hela Riket,
och hvilka belopp utgjorde för Linköpings stift 7,540 R:dr banko och för Hernösands
stift 4,500 R:dr samma mynt. Dessutom bar E. K. M:t, uti högstberörda Nådiga Skrifvelse
förklarat, att då de af Konsistorierna i de öfriga stiften afgifna yttranden angående
Bill. lill B. St. Prat. 1856-1857. 10 Sami. 1 Afd. ' 68
538 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 169.
vidtagna åtgärder tor dylika pensions-,-installers tillvägabringande äfven derstädes, föranledde
till dét antagande, ali pensions-inrällningar sannolikt skulle kunna bringas till ständ
inom flera still, om tillfälle Immades lorsamlingarne alt, eller erbållen kännedom om de
för dylika inrättningar inom Linköpings och Hernösands stift fastställda reglementen, taga
frågan i ytterligare öfvervägande och del tillika medgåfves, dels att folkskole lärare och
församlingar inom två eller flera, till hvarandra närbelägna stift skulle, om de så önskade,
få under enahanda vilkor bilda en gemensam pensions-inrällnjng, dels ock att merbemälde
lärare finge, derest de så lör godt lunne, ät samma styrelse, som skulle ombesörja förvaltningen
af pen sions-in rälln i ogen för dem sjelfva, uppdraga befattningen med vårdandet
af en utaf denna inrättning oberoende och med särskildt af E. K. M:l gilladL reglemente
försedd anstalt för pensionerandet af deras enkor och oförsörjda barn, hade E. K. M:t
funnit sig böra löreslä Rikets Ständer, att det utaf ofvannämnda anslags-summa, 80,000
R:dr banko, ännu återstående odisponerade beloppet, utgörande 67,960 R:dr samma mynt,
eller 101,940 R:dr riksmynt, mätte äfven under nästinstundande stals-reglerings-period
lå i Riksgälds-konloret innestå, för att af E. K. M:l, i öfverensstämmelse med de grunder,
E. K, M:t sålunda Nådigst angifvil och för öfrigt på enahanda vilkor, som förut varit
stadgade, disponeras till inrättande af pensions-anslaller för folkskole-lärare.
Rikets Ständer hafva tagit denna Nådiga framställning i behörigt öfvervägande;
och då genom den af E. K. M:t föreslagna utsträckning af de pensions-inrällningar, för
hvilkas åstadkommande den tillgång, hvarom nu är fråga, blifvit af Rikets Stander anvisad,
sådana inrättningar möjligen torde kunna inom flera stift tillvägabringas, och det
med denna tillgångs anvisande afsmida ändamål alltså i vidsträcktare män än hittills befrämjas,
hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. M:t Nådigst föreslagit i afseende å ej
mindre E. K. M:ls fortfarande dispositions-rätt öfver återstoden af ifrågavarande medel,
än en utvidgad omfattning al de pensions-anslaller, som kunna komma i åtnjutande af
de, enligt hittills gällande fördelnings-grund, för dem belöpande andelar utaf dessa medel.
1 sammanhang härmed hafva Rikets Ständer förordnat att den § i Riksgälds-kontorets
reglemente, som handlar om den för folkskole-lärares pensionerande afsalia summa,
skall erhålla följande, af Rikets Ständers nu i ämnet fattade beslut föranledda förändrade
lydelse :
§ (motsvarande 159 § i 1854 års reglemente).
1 afseende på disponerandet och användandet af återstoden utaf den summa, 80.000
B:dr banko, sorn uppkommit genom besparingar å de vid förgångna riksdagar beviljade
anslag för folkskole-underyisningens befrämjande, och lill följd af Rikets åren 1850 och
1851 församlade Ständers beslut blifvit i Riksgälds-konloret afsatt för beredande af tillgång
lill afskedade folkskole-lärares pensionerande, hafva Rikets Ständer medgilVil och
beslutat, att denna återstod, utgörande Etthundra ett lusen Niohundra fyratio riksdaler riksmynt,
må under den lid, nuvarande riksdags slats-reglering kommer all omfatta, fortfarande
hållas Kongl. M:t tillhanda, på del alt — derest inom de still, hvarest så beskaffade
pensions-inrällningar förut icke blifvit l i 11 väga brag I e, sådana åtgärder före nästa
riksdag varda vidtagna, lill följd hvaraf en gemensam fond, genom folkskole-lärarnes och
församlingarnas bidrag, inom särskilda eller lill hvarandra närbelägna still bildas för dessa
lärares pensionering, och samma fond ställes under förvaltning af en utaf folkskole-lärarne
utsedd och under vederbörande slifls-stvrelsers öfverinseende och kontroll stående
Direktion, samt derest på vissa allmänna grunder byggda reglementen för sagde inrättningar
varda upprättade och i Nåder fastställda — Kongl. M:l då må ega all, med beräknande
af omlörmälda, ännu återstående anslags-summas billiga fördelning mellan alla
de stift, sorn för närvarande sakna sådana inrättningar, utaf denna summa, såsom grundfond,
tilldela hvarje hädanefter tillkommen dylik pensions-anstail eli proportionerlig! bi
-
i
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse IV:o 470. 539
drag för en gång: börande della bidrags belopp således af Riksgälds-konloret utbetalas i
den ordning och på det sått, Kongl. Majt föreskrifva!'.
Hvilket alli, lill svar i ämnet, Rikets Ständer få bos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande Rikets Ständer ole.
Slockholm den 14 December I8f>7.
ItfsO
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 12 Dec. 1857.
Preste-slåndet den 12 -— —
Rorgare-slåndcl den 12 —• —
Bonde-slåndel den 14 —• —
Rikets Ständers underdåniga, Skrifvelse, angående lösen för den ål
Korpm alerne vid indelta armeen och Soldater ne vid Södermanlands Regemente
anslagna ajläsnings-spanmal.
(Slals-Ulsk:s Ull. N:o 153.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition aT den 21 November 1856 har E. K. M:t behagat meddela
Rikets Ständer, all, sedan Chefen lör Södermanlands Regemente, med anledning af den
genom Kongl, Kungörelsen den 11 Maj 1855 beslutade lörändiing i sältet för utgörande
af den åt korporalen och soldater vid nämnde Regemente anslagna Kronoiionde-spatimäl,
underdånigst hemställt, ali för de korporalen neli soldater, sorn eli eller annat ar kunde
önska alt fa in natura emottaga sin aflönings-spanmål, utgörande lör kotpnralerne
fem tunnor och lör snldalerne en lunna hvardera ärligen, sådan måtte på Kronans bekostnad
för året uppköpas och deni tillhandahållas, så bade Krigs- och Kanimar-kollegierne,
hvilkas underdåniga utlåtande häröfver blifvit infordrad), på anförda skäl, afslvrkt
Nådigt bifall till berörde hemställan, men tillika fiislat E. K. M:ls höga uppmärksamhet
(lerpå, all, om soldalerne vid Södermanlands Regemente och korporalerne vid indelta
erméen, bland hvilka sistnämnde alla af samma vapen i förevarande afseende ål
-
540 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/velse N:o 170.
njöte enahanda vilkor, skulle för sitt spanmåls-anslag, i likhet med andra ränte-tagare,
uppbära ersättning i penningar efter markegångs-priset för tio år, del vore sannolikt, att
denna ersättning sällan eller aldrig komme att stå i motsvarande förhållande till spanmålsprisen
för året, enär, såsom exempel hvad särskildt anginge Nyköpings län, för året
1855, skillnaden emellan års- och medel-prisen å en tunna Kronotionde, hälften råg och
hälften korn, utgjorde omkring 4j R:dr Banko, hvarmed det förra priset öfverslege det
sednare. Då det likväl för korporaler och soldater vore af yttersta vigt, att den lösen,
de erhålla lör sin spanmål, ungefärligen motsvarar sädens värde, *å alt de i ulbvte deremot
kunde förskaffa sig antingen spanmål till samma belopp, som de hittills undfått in
natura, eller ock andra förnödenheter, hvilka vanligen rättade sitt värde efter spanmå
lens,
hade Kollegierne i underdånighet hemställt, huruvida icke E. K. M:t skulle i Nåder
anse skäligt att soldaterne vid Södermanlands Regemente och korporalerne vid hela indelta
arméen berättigades alt af Statsverket utbekomma ersättning för deras hittills in natura
erhållna spanmåls-anslag efter hvarje års markegångs-pris, och delta meri tillägg af forsellön,
emedan, fastän de saknat uppsägningsrätl, spanmålen dock blifvit till dem atlemnad
och således för deras räkning forslats; hvarjemte Kollegierne förmält, alt ett förskott af
stals-medel nu och under vissa år torde dertill erfordras, men att stats-verket framdeles
under andra år erhoile ersättning härför, emedan under loppet af tio år summan af hvarje
års markegångs-pris sammanfölle med summan af medelmarkegångs-prisen för samina
tio år, och hvad Stats-verket, dä års-markegången vore högre än medelpriset, komme
att förskjuta, skulle ett annat år, då ett motsatt förhållande inträffade, komma att detsamma
besparas
Uti del underdåniga utlåtande, som Stals-konloret härefter, på Nådig befallning
afgifvit i ämnet, hade delta Embetsverk instämt i Krigs- och Kammar-kollegiernes underdåniga
afstvrkan af Nådigt bifall till Regement s-chefens förslag, med förklarande derjemte,
all, så framt vid tillämpningen af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående
sättet för grund-räntors och Kronotiondes utgörande från och med samma, år, jemväl på den
spanmål, som är korporaler och soldater vid indelta arméen anvisad, det skulle kunna
förekommas, att icke någon, om än tillfällig, förminskning i denna års-aflöning må uppstå,
en sådan förskotts-åtgärd som den Kollegierne för manskapets jemna uppehälle i
underdånighet föreslagit, icke torde kunna undvikas. Och hade Stats-kontoret lör öfrigt,
med öfverlemnande af ett sammandrag af alla Länens för år 1855 salta olika markegångs-pris
å 1 tunna Kronotionde, hälften råg och hälften korn, samt af Länens på markegångarne
för åren 1846 med 1855. grundade medel-markegångs-pris, utvisande att skillnaden
1855 emellan orternas markegångs-pris och del årets medel-markegång utgjorde
på det hela per medium 3 R:dr 9 sk. 8-pk- rst. för tunnan sådan Kronotionde, i underdånighet
upplyst att för Södermanlands Regementes 1,200 soldater, med 1 tunna spanmål
hvardera, samt 48 korporaler med 5 tunnor hvardera, tunnetalet utgjorde 1,440, som,
efter afdrag, jemlikt särskille förordnanden, af 2:ne strukna öfvermålskappar på tunnan,
med tillsammans 80 tunnor, lemuade en återstod af 1,360 tunnor, för hvilka pris-skillnaden
eller nyssnämnda medelvärde belöpte, med tillägg af lorsel-lönen, till omkring
4,807 R:dr 10 sk. 8 rst., äfvensom ali för hela indelta arméens korporals-tunnor, till
antalet 5,533, med tillägg af de 1,200 kneekte-tunnorna vid Södermanlands Regemente
och efter afdrag af öfvermåls-kapparne, 374 tunnor, tillhopa utgörande 6,359 tunnor,
pris-skillnaden, efter enahanda medelvärde beräknad, med tillägg af forsel-lönen, uppginge
till omkring 22,477 R:dr banko, så att det ifrågaställa förskottet af Stats-verket, äfven
med något års högre markegångs-skilinad, icke torde komma att öfverstiga 30,000 R;dr
banko.
Expeditions-lits kottets Förslag till linder d. Skrifvelse N:o 170. 541
Virf öfvervägande af delta ärende hade E. K. M:t, med afseende å de af Kollegierne
gjorda anmärkningar emot Regements-chelens förslag, rörande uppköp och forsling
af spanmål för Kronans räkning lill de korporaler och soldater, som elt eller annai år
kunde önska alt denna sin aflöning in natura utbekomma, ansett detta förslag böra förlalla.
Beträffande åter Kollegiernes framställning derom, att soldaterne vid Södermanlands
Regemente och korporalerne vid indelta arméen skulle berättigas att för sitt hittills
in natura åtnjutna spanmåls-auslag utbekomma ersättning efter årligt markegångspris
och ali Stals-verket skulle förskjuta •skillnaden de år, under hvilka medel-markegångS-prisct
understege det för året gällande, men deremot erhåjla öfversköttet då medel-markegången
vore högre än det årliga markegångs-priset, så hade E. K. M:t väl icke
ansett Sig kunna lemna bifall till denna Kollegiernes framställning, enär en sådan åt.
nämnde korporaler och soldater för all framtid lemnad rättighet skulle medföra ett väsentligt
undantag från de i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 gifna allmänna föreskrifter
angående sättet för grund-ränlors och Kronoliondes utgörande; men då E. K.
M:t funnit det vara al högsta billighet, påkalladt, att, hvad angår korporalerne, desse löntagare
i sin underordnade ställning måtte få tillgodonjuta samma rätt, som blifvit embelsoch
tjenstemän bevarad, eller att, då de varit antagne före utfärdandet af Kongl. Circulär-Brefvet
den 12 April 1853, och om de sjelfve sådant önskade, fä för sin tjenstetid
uppbära löne-spanmålen efter det årliga markegångs-priset, med tillägg af vanlig forsellön,
och detta så mycket hellre, som genom den betydliga skillnaden emellan sednaste
årens markegångs-pris och det för samma tid på lio-årig markegång grundade medelpris
i annat fall komme alt, åtminstone för tillfället, tillskyndas de ifrågavarande persorierne
en förlust, hvilken blelve för dpm måhända i ännu högre grad än för andra löntagare
tryckande, hade E. K. M:l, med afseende jemväl å hvad Kollegierne anfört, pröfva!
skäligt i JNåder förklara, alt korporalerne vid hela indelta arméen, så vidt de före
den 12 April 1853 blifvit antagne eller utnämnde, skola, derest de icke skulle vilja genast
underkasta sig att nu och framdeles uppbära sin lönings-spanmål efter årligt medelmarkegångs-pris,
vara berättigade ali för dem tilldelad lönings-spanmål, som icke vidare
in natura uppbäres, af stals-verket utbekomma ersättning efter års-markegångs-priset i
den ort, hvarifrån spanmålen hittills utgått, med tillägg af försel-lön derå.
För verkställigheten häraf hade E. K. M:t, jemte befallning till Stats-kontorel alt,
uppå vederbörlig reqvisition, förskjuta de dertill nödiga medlen, för öfrigt i Nåder
förordnat:
l:o att dessa korporalers spanmåls-ersällning skall beräknas efter markegångspriset
i den ort, hvarifrån spanmålen hittills in natura utgått, utan afseende på medel-prisen
;
2:o all, sedan till regementena ingått lösen efter medel-markegången för denna
spanmål, vederbörande regements-skrifvare skola ingifva uträkning på skillnaden deremellan
.och ortens markegångs-pris till Chefs-embelena, som, då detta sednare öfverst iger
den uppburna spanmåls-lösen, böra reqvirera skillnads-beloppet hos Krigs-kollegium,
hvarest vid årets slut liqvid uppgöres öfver förhållandet i detta afseende inom hela indelta
arméen, hvilken liqvid bör ligga Lill grund för Stals-kontorels anordning å ersätt
ning
lill Krigs-kollegium; och
3:o alt deremot, om ortens års-markegångs-pris understiger den efter medel
markegångs-priset
uppburna lösen, vederbörande Chefs-embelen skola till Krigs-kollegium
låta inleverera skillnaden, hvarefter Kollegium godlgör Stats-verkel samma belopp uti dess
liqvid med Stats-kontorel..
Beträffande derefter den vid Södermanlands Regemente tili knecklen utgående en
tunna kronotionde spanmål, så förekomme väl dervid, ali berörda spanmåls-tunna en
-
542
Exp editions-Öls k otti' Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 170.
ligt 1686 års kneckle-kontrakt vore beviljad roten till understöd för knecktens underhåll;
men då karlen hittills omedelbarligen oell utan rotens mellankomst fått densamma in natura
uppbära, samt manskapet vid. Södermanlands Regemente, vid sådant förhållande och
enligt hvad här ofvan blifvit utredl, skulle för år 1855 få vidkännas en för hvar och en
af dem betydlig minskning i sin aflöning, i händelse de måste emottaga lösen för spåndalen
efter medel-markegångs-pris, enär rotehållarne icke torde, på grund af nu med
manskapet gällande öfverenskommelser, anse sig förbundne eller kunna förpliglas att lemna
dem ersättning för hvad genom det nya sättet för spanmåls-prisets beräkning skulle
lörloras, bade E. K. M:t, lill förekommande af den betydliga förlust, som för manskapet
skulle uppkomma derigenom all års-markegångs-priset i Nyköpings Län vore 4 R:dr 27
sk. 7 rst. högre än medel-priset, jemväl i Nåder anbefallt Stats-konloret alt äfvenledes
förskjuta hvad som för är 1855 kunde erfordras lill betäckande af den sålunda belöpande
skillnaden i värdet för en lunna spanmål efter ortens års-markegångs-pris och de tio
årens medel-markegång, spanmäls-lunnan beräknad lill det kappe-antal, som hittills för
manskapet utgått, af hvilken förmån samtliga manskapet vid Södermanlands Regemente
torde komma i åtnjutande, samt vid anordningen och utbetalningen af pris-skillnaden i
öfrigt förfära på sätt uti 2:dra punkten här olvanföre angående korporalers ersättning
finnes bestämdt.
Med lillkännagifvande af hvad sålunda i ämnet förekommit, har E. K. M:t, uti
högslberörda Nådiga Proposition, lill Rikets Ständer öfvcrlemnal att förordna om afskrifning
eller ersättning för den utgift, suni härigenom i och för ifrågavarande såväl korporaler
som soldater kan uppslå för statsverket under är 1855; hvarjemte E. K. M:t föreslagit
Rikets Sländer ali, lill betäckande af den under år 1S56 och påföljande år möjligen
uppkommande pris-skillnad för korporalernes spanmål, antingen på stat uppföra ett
derför afpassadl förslags-anslag eller ock medgifva alt för de år, då sådan utgift för slaten
kan ifrågakomma, densamma får bestridas utaf öfverskotten på Slals-verkets inkomster.
Detta ärende hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft, och dervid, på de i den
Nådiga Propositionen anförda skäl, velat medgifva, att korporalerne vid indelta arméen
så vidt de före den 12 April 1853 blifvit antagne eller utnämnde, må berättigas alt af
Slals-verket utbekomma ersättning för deras aflönings-spanmäl efter års-markegångs-priset
i den ort, hvarifrån spanmålen hittills ulgatl, med tillägg af forsel-lön derå, på sätt och
under vilkor, som E. K. M:l i Nåder föreslagit.
Hvad åter angår soldalerne vid Södermanlands Regemente; så, och då E. K. M:t
uli Dess ofvan anförda Nådiga Proposition, på den grund att soldalerne vid nämnda Regemente
lör år 1855 finge vidkännas en för hvar och en af deni betydlig minskning i
siu aflöning, i händelse de mäste emottaga lösen för spanmålen elter medel-markegångspris,
enär role-hållarne, i följd af nu gällande ölverenskommelser med manskapet, icke
torde anse sig förbundne eller kunna förpliglas ali lemna dem ersättning för hvad genom
det nva sältet för spanmåls-pi isels beräkning skulle förloras, och della förhållande allt
framgent de år, då års-markegången blilver högre än medel-priset, kominer alt fortfara,
enär d Ila lägre värde för en lunna spanmål icke af de nu tjenande soldalerne vid kontraktens
upprättande med rotarne kunnat lagas i beräkning, samt förhållandet med soldalerne vid Södermanlands
Regemente i della fall alltså hufvudsakligen är likartad! med korporalernes vid indelta
arméen, hafva Rikets Ständer ansell billigheten jemväl fordra, att alla nu tjenande
soldater vid Södermanlands Regemente, så länge de i tjenst qvarblifva, komma i åtnjutande
af samma förman i afseende å beräknings-sällel lor den deni hittills anvisade tiondespanmål,
sorn koi | o .derne vid indelta arméen; men på det att enkelhet oell reda i
Kronans räkenskaper för framtiden mä vinnas, bör denna förmån tillkomma endast de
Expeditiuns-Utskottels Förslag lil! andrid. Skrifvelse N:o 111. 543
soldater, som blifsit antagne intill deri dag E. K. M:ls Nådiga beslut härom varder meddeladt,
enär de, sorn derefter antagas, med kännedom derom alt en sådan förmån dem ej
tillkomme, vid upprättandet af konlrakier med role-bällarne kunna taga sådant i beräkning;
lill följd hvaraf Rikets Ständer medgifvil, att äfven de soldater vid Södermanlands
Regemente, som liro eller blifva antagna intill den tid E. K .Vlds Nådiga beslut i ämnet
kommer att kungöras, må, så länge de i tjenst qvarblifva oell under de vilkor, som i
öfrigt för korporalerne vid indelta arméen nu blifvit bestämda, erhålla lösen för deras så
kallade kneckte-lunnor efter års-markegång jemte ersättning för forsel-lön.
Härvid hafva Rikets Ständer, jemte tillåtelse ali de förskotler, Slats-verket i berörda
afseende» fält eller får vidkännas för åren 1855 oell 1856, må i liqviderna emellan
Stats- och Riksgiilds-verken det sednare lill ersättande påföras, tillika beslutat att,
för betäckande af de för åren 1857, 1858 och 1856 belöpande, kostnader, låta å Riksslatens
9:de Hufvud-titel uppföra ett förslags-anslag al Trettio Tusen riksdaler riksmvnt
årligen, alt i mån af behof utgå till E. K. Viris Nådiga disposition under åren 1858,
1859 och 1860.
Hvilket allt, såsom svar å E. K. Mrts Nådiga framställning i förevarande ämne,
Rikets Ständer lä härigenom hos E. K. Mrt i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 December 1857.
X:0 191.
Uppläst och godkäridt hos Ridd. och Adeln den 12 Dec. 1857.
Prest e-sl 3 udel den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —,
Bonde-ståndet den 14 — —
Dikets Ständers underdåniga Skrif reise, i fråga arn inqvarleringspenningar
ål en del Hegemants-skrifrare vid indelta arméen.
(Stals-litskrs Uti. N:o 154 )
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom, genom E. K. Mrts Nådiga Cirkulär-Bref
den 2 Februari 18.13, angående löne-regleringeu för indelta arméen, de vid
544 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 111.
densamma anställde regements-skrifvare fått sig tillerkänd rättighet att å de till dem
under lönerna anvisade boställen, på Militie-boställs-kassans bekostnad, erhålla karakters-hus,
sedan alla andra vid Regementena lill bostäder upplåtna boställen, der karaklers-hus
borde finnas, med sådana blifvit försedda; att medelst Kongl. Förordningen den
21 April 1837, hvaruti inqvarterings-penningar, till beloppet, bestämdes för de lön-tagare,
som vore berättigade till boställen, men icke fått dem tillträda, eller de som lil 11 rädt
boställen, hvilka vore i saknad af karakters-hus, tillika stadgades att fördelen för Regements-skrifvare
att erhålla inqvarterings-penningar, hvilka för hvardera af dem borde utgöra
60 R:dr Banko, skulle vidtaga när rättigheten för dem att erhålla karakters-hus på deras
boställen inträdde; samt att E. K. M:t genom Nådigt Bref den 10 Juli 1844 förordnat
att, i anseende till bristande tillgångar, all nybyggnad å arméens boställen, som af militie-boslälls-kassan
borde bestridas, skulle tillsvidare inställas. I följd häraf hade vederbörande
Regements-skrifvare allt hittills ej kommit i åtnjutande af bostads-ersättning; vid
hvilket förhållande, och på det atL desse tjenstemän icke måtte än vidare gå i mistning
af berörda förmån, är vordet föreslaget, det Rikets Ständer, då Militie-boställs-kassan
för närvarande torde sakna tillgång till bestridande af den sålunda ifrågasatta utbetalningen,
måtte anvisa medel till den utgift, som erfordrades för att lemna de 22 Regementsskrifvare,
som vore i saknad af karakters-hus å de till dem anvisade boställen eller de
som ännu ej fåll för deni alsedda boställen tillträda, inqvarterings-penningar lill fastställda
beloppet af 60 R:dr Banko årligen för hvarje.
Med afseende å hvad härutinnan förekommit, och då en tidrymd af snart 25 år
förflutit sedan Regemenls-skrifvarne genom högstberörda Nådiga Circulär-bref af den 2 Februari
1833 fått sig utlofvad fri bostad å dem anvisade boställen eller det derför sedermera
till 60 R:dr Banko årligen bestämda vederlag uti inqvarterings-penningar, hafva
Rikets Ständer funnit det vara med rättvisa och billighet Öfverensstämmande alt de Regements-skrifvare.
som sakna karakters-hus å sina innehafvande boställen och de som
äro berättigade till boställen, men ännu ej fått dem tillträda, komma i åtnjutande af de
för dem bestämda inqvarterings-penningar, helst Regemenls-skrifvarnes boställen redan
före detta hade bordt vara i tur att med karakters-hus förses, derest, såsom genom ofvanåberopade
Nådiga Circulär-Bref förordnades, minst 20,000 R:dr Banko sedermera årligen
användts lill nybyggnad af felande karakters-hus; men då Rikets Ständer, i sammanhang
med regleringen af utgifterna under Riks-slalens 4:de Hufvud-titei, befriat Militie
Boställs-kassan
fran det. bidrag af 6,466 R:dr 32 sk. Banko, som från nämnde kassa
hittills utgått till aflöning åt tjenstemännen i Krigs-kollegium, hafva Rikets Ständer ansett
några särskilda medel icke lör närvarande böra anvisas till ifrågakomna utgift, hvilken
numera skäligen bör kunna från militie-boställs-kassan bestridas. Och fä Rikets Ständer
alltså till E. K. Mits Nådiga pröfning öfverlemna, huruvida icke, i anseende till militieboställs-kassans
numera förbättrade ställning, förbemälde Regements-skrifvare må från
nämnde kassa årligen utbekomma den för deni bestämda inqvarterings-ersältning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 December 1857.
N:o 172.
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 172.
545
\:o 172.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 12 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse•, angående fyllnad och
tillökning i ersättning s-anslag en till Wadstena Krigsmanshus-Kassa
och Amiralitets-Krigsmans-Kassan för indragna
rusthålls- och en per mille afgifterne.
(Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 155.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som fått emottaga E. K. M:ts, rörande nedanomförmälda ämne,
den 10 nästlidne Juli aflåtna Nåd. Proposition, hafva deraf inhämtat, som följer:
Då, med hufvudsakligt bifall till E. K. M:ts Nåd. Proposition den 15 November
1850, angående särskilda, till förvaltande Verk anvisade inkomsters utbytande mot
stats-anslag, Rikets Ständer, enligt underdånig Skrifvelse i ämnet den 13 Augusti 1851,
beslutade, att bland andra åtgärder till beredande af enhet och större ordning vid uppbörden
af skatte-bidragen samt lättnad och bättre kontroll vid deras redovisning, Wadstena
Krigsmanshus-kassa borde afträda sin rätt till uppbärande af de kassan förut
anslagna afgifter vid af- och tillträden af rusthåll, enligt Kongl. Förordningen den 9
Maj 1826 samt vid köp af annan fast egendom, enligt Kongl. Kungörelsen den 23
Januari 1811, men deremot skulle för dessa inkomster, af hvilka den förra benämndes
rusthålls-afgift och den sednare, efter sitt beräkningssätt, en-per-mille-afgift, undfå kontanta
årliga ersättnings-anslag af 42,000 R:dr banko för rusthålls-afgiften och 26,100
R:dr samma mynt för en-per-mille-afgiften, äfvensom att Amiralitets-Krigsmans-kassan,
emot afträdande af sin rätt till uppbärande af enahanda rusthålls-afgifter, hvilka tillförene
dit ingått från Blekinge Län och södra Möre härad af Kalmar Län, torde undfå
ett kontant årligt ersättnings-anslag af 9,633 R:dr 16 sk. banko, voro dessa bestämmelser,
som år 1852 trädde i verket, förenade med uttryckligt förklarande, att, så framt
nämnda kassors styrelser kunde framdeles ådagalägga, det, genom fortfarande af omförmälda
afgifter, högre inkomst skulle för kassorna halva uppkommit, en derefter lämpad
förhöjning i de beviljade anslagen, som till beloppen grundade sig på medeltal af
Bih. till 11. St. Prut. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 69
546
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 172.
kassornas ifrågavarande inkomster under de 5 åren 1844—1848, borde vid blifvande
riksmöten ega rum.
Sedan E. K. M:t, med anledning häraf, under den 18 April 1854 öfverlemnat
till Rikets då församlade Ständer att, på grund af inkomna framställningar i ämnet
från Krigs-kollegium, som förvaltar Wadstena Krigsmanshus-kassa, och från Direktionen
öfver Amiralitets-Krigsmans-kassan, anvisa de kassorna tillkommande förhöjningar
i de år 1851 beviljade ersättnings-anslagen, meddelade Rikets Ständer, i underdånig
Skrifvelse den 10 November 1854, det beslut att ifrågavarande två kassor skulle för
åren 1852, 1853 och 1854 tillgodonjuta skillnaden emellan de till ersättning för kassornas
förra inkomster af rusthålls- och en-per-mille-afgifter anvisade anslag och de
högre belopp, hvartill samma inkomster, om de fortfarande till kassorna ingått, kunde
vederbörligen styrkas hafva varit dem behållne, samt att de medel, hvilka sålunda leonline
att till kassorna utgå, borde från Riksgälds-kontoret utbetalas; men sjelfva ersättnings-anslagen
ingingo med oförändrade belopp i de summor, hvilka på Riks-Statens
Nionde Hufvud-Titel, enligt Rikets Ständers Skrifvelse den 25 Oktober i 854, anvisades
och finnas uppförde, nemligen 144,766 R:dr 32 sk. Banko för Wadstena Krigsmanshus-kassa
och 21,366 R:dr 32 sk. samma mynt för Amiralitets-Krigsmans-kassan.
Uti underdånig Skrifvelse den 27 Januari innevarande år hade Krigs-kollegium
anmält att, för åstadkommande af den äskade bevisningen angående det belopp,
hvartill Wadstena Krigsmanshus-kassas omförmälda inkomster, om de fortfarande dit
ingått, skulle varit kassan behållna, måst, särskildt för hvardera afgiften och för hvarje
af åren 1852, 1853 och 1854, införskaffas från Rikets samtliga Läns-styrelser, från 100
domsagor med derunder lydande 344 härader eller större socknar och från 83 städer
fullständiga uppgifter å beloppen af den Charta Sigillata, hvarmed, i vederlag för rusthålls-
och en-per-mille-afgifterna, handlingar rörande förändring i eganderätt till kavalleri-rustliåll
och all annan fast egendom blifvit, enligt Kongl. Kungörelsen den 21 November
1851, angående stämplade pappers-afgiften, belagde; att dessa vidlyftiga handlingar,
vid granskning och sammanräkning för hvardera afgiften särskildt, visat att,
efter iakttagna afdrag för uppbords-provision och remisslage, som skulle hafva drabbat
kassan, om afgifterne fortfarande dit ingått, rusthålls-afgiften, eller den i vederlag derför
erlagda charta sigillata, utgjort för Statsreglerings-perioden 1852, 1853 och 1854, i
medeltal för hvartdera året 50,625 R:dr 32 sk. 8f r:st. och en-per-mille-afgiften, efter
dylikt medeltal, 38,073 R:dr 41 sk. 3| r:st. årligen; uppgående sålunda de öfverskott,
som utöfver ersättnings-anslagens . belopp uppkommit och borde Krigsmanshus-kassan
tillkomma, till 8,425 R:dr 32 sk. 8! r:st. för rusthålls-afgiften och till 11,973 R:dr 41
sk. 3i r:st. för en-per-mille-afgiften årligen, eller för alla 3 åren i rusthålls-afgift till
25,277 R:dr 2 sk. 2 rist. och i en-per-mille-afgift till 35,921 R:dr 27 sk. 10 rist., tillsammans
61,198 Ridr 30 sk. banko, som Krigsmanshus-kassan följaktligen egde att,
enligt Rikets Ständers beslut den 10 November 1854, utbekomma. Då likväl den särskilda
utredning, som till bestämmande af fyllnads-beloppen blifvit vid förra Riksdagen
äskad och numera af Krigs-kollegium åstadkommen, varit förknippad med stor omgång
och flera svårigheter samt jemväl måste till sin större eller mindre tillförlitlighet bero
af den noggranhet och omsorg, hvarmed de till rättelse härvid erforderliga uppgifter å
stämplade papperet meddelades af vederbörande, helst när ytterligare förveckling i någon
mån uppstode derigenom, att rusthålls-afträdes-afgiften, som i äldre Författningar
vore Krigsmanshus-kassan tillförsäkrad efter beräkning af en procent å köpe- eller
transport-summan, numera blifvit i charta-sigillata-förordningen den 21 November 1854
nedsatt till en-per-mille af samma summa, hade Krigs-kollegium, som följaktligen ansett
det hittills vidtagna beräkningssätt för ifrågavarande kassas godtgörelse ingalunda
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 172.
547
leda till åsyftad enkelhet och lätthet i förvaltningen, utan fastmer till tidsutdrägt och
andra olägenheter, underdånigst hemställt, om icke, likasom vid Stats-regleringame medeltalet
af fem års inkomster vanligen lägges till grund för års-anslagens beräkning,
äfven Stats-ersättnings-anslagen för ifrågavarande afgifter kunde för det närvarande
lämpligen bestämmas efter medeltals-beräkning för de fem sednaste år, hvilkas resultater
i sådant afseende voro kända, nemligen:
Rusthålls-afgift. En-per-millc-afgit‘t.
1850, då beloppen utgjort
54,894: 30. 3. 31,929: 21. 5.
1851, „ „ „  57,726: 40. 11. 32,846: 44. 1.
1852, „ „ „  50,795: 4. 1. 37,124: 8. 3.
1853, „ „ „  57,639: 15. 6. 39,364: 8. 9.
1854, „ „ „  49,968: 40. 10. 39,017: 16. 11.
tillsammans B:ko R:dr 271,024: 35. 7. 180,282: 3. 5.
När härifrån afginge i uppbörds-provision 4 procent
å rusthålls-afgiften, enligt Kongl Förordningen
den 9 Maj 1826, och 1 procent å en-per-mille
afgiften,
enligt Kongl. Brefvet den 4 Juni 1811 . 10,840: 47. 6. 1,802: 39. 5.
återstode B:ko R:dr 260,183: 36. T 178,479: 12. —
hvaraf, efter ytterligare afdragen * procent remisslage,
enligt Kongl. Brefvet den 10 September 1823 325: 11. — 223: 4. 9.
tillgodokomme Krigsmanshus-kassan .... R:dr 259,858: 25. 1. 178,256: 7. 3.
så att medeltalet för de fem åren blefve .... 51,971: 33. 10. 35,651: 11. —
eller i runda tal  52,000: — — 35,600: — —
och hade Krigs-kollegium i underdånighet anhållit om Nådig framställning till Rikets
Ständer beträffande dels fyllnad till sistnämnda belopp i ersättnings-anslagen för åren
1855, 1856 och 1857, dels anslagens höjande till samma belopp under nästa Statsreglerings-period.
Amiralitets-Krigsmans-kassans Direktion åter, hvars uppbörd af rusthålls-afgift
varit, på sätt ofvan är nämndt, inskränkt till de fyra häraderna i Blekinge Län och
ett härad i Kalmar Län, hade följaktligen med vida större lätthet och hastighet än Krigskollegium
kunnat erhålla och sammanställa uppgifterna öfver afgiftens belopp i stämpladt
papper, hvadan Direktionen yttrat belåtenhet med det hittills gällande sättet för utgörandet
af kassans ifrågavarande inkomst, men hade tillika, på gifna anledningar, i särskilda skrifvelser
den 16 Juni 1856 och den 20 nästlidne Maj, uppgifvit och med bilagor styrkt,
att rusthålls-afgiften under de fem år, som förflutit efter dess förvandling till stämpladt
papper, skulle inom nämnda fem härader utgjort, enligt förut gällande grunder för beräkningen:
år
1852  B:ko R:dr 14,041: 8. —
,, 1853
„ „ 15,699:
„ 1854  o  „ „ 17,817: 39. —
„ 1855, då ofvanberörda nedsättning i rusthålls-afträdes-afgifter vidtog
och denna afgift följaktligen måst i beräkningen upptagas till
tiodubbla beloppet för sådana afhandlingar om rusthåll, å hvilka
den nya författningen om stämpladt papper var tillämplig . . . 16,569: 3. —
samt år 1856, med iakttagande af samma beräkningssätt  24,599: 23, —
tillsammans B:ko R:dr 88,726: 25. —
548
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 172.
hvilken summa genom afdrag af 4 procents uppbörds-provision . . . 3,549: 3. —
nedginge till B:ko R:dr 85,177: 22. —
och, efter ytterligare minskning med '/8 procent härå, såsom remisslage 106: 22. 1.
tillgodokomme Amiralitets-Krigsmans-kassan med återstående B:ko R:dr 85,070: 47. 1.
Medeltalet tor de fem åren blefve sålunda 17,014: 9. 7.
eller i rundt tal  17,000: — —
För denna kassa, som redan år 1855 genom Stats-kontoret utbekommit tillägg
till det för rusthålls-afgiften anvisade ersättnings-anslag:
för år 1852 med B:ko R:dr 3,829: 16. 3.
„ „ 1853
„ „ 5,418: 41. 8.
och 1854
„ 7,450: 18. 6.
eller tillsammans B:ko R:dr 16,698: 28. 5.
hade Direktionen ansett dylik ersättningsfyilnad jemväl för de följande åren vara desto
mera af behofvet påkallad, som brist derförutan skulle ovilkorligen uppstå i pensionsfonden,
oberäknadt ett stort antal afskeds-sökande, hvilka afbida pensions-tillgångar.
Vid föredragning af detta ärende hade E. K. M:t, lika med Krigs-kollegium, funnit
den utredning, som, till följd af Rikets Ständers beslut i ämnet den 10 November
1854, skulle för hvarje år genom infordrande och sammanställning af siffer-uppgifter
från Rikets samtlige Läns-styrelser, härader och städer åstadkommas för bestämmande
af de båda Krigsmans-kassornas ersättnings-anspråk, vara i längden alltför mycket stridande
mot den år 1851 afsedda enkelheten och tidsvinsten vid uppbörd och redovisning
af kassornas ifrågavarande inkomster; hvarförutan en dylik utredning blefve väsendtligen
försvårad och möjligen osäker i samma mån som längre tid förflöte ifrån afgifternas
upphörande i deras ursprungliga form, synnerligast om den redan beträdda banan
att förändra grunderna för det motsvarande stämpel-papperets beräkning komrne att tid
efter annan fullföljas och medföra nya rubbningar i förhållandet mellan dessa chartebelopp
och kassornas tillförsäkrade rättigheter.
Till förekommande af dessa olägenheter och på det kassornas styrelser måtte
sättas i tillfälle att på förhand och till beloppet noga beräkna sina tillgångar samt
derefter lämpa sin hushållning, har E. K. M:t nu behagat i Nåder föreslå Rikets Ständer
att besluta utbetalning från Riksgälds-kontoret af de belopp, hvarmed, för hvarje
år af nu löpande Stats-reglerings-period, de på Riks-staten uppförda ersättnings-anslagen
för rusthålls- och en-per-mille-afgifter understiga ofvanstående medeltals-beräkning,
och sålunda för hvartdera året:
till Wadstena Krigsmanshus-kassa:
fyllnad i rusthålls-afgifter. . (52,000: — — 42,200: ) .... 9,800: — —
„ i en-per-mille-afgifter (35,600: — — 26,100: — —) .... 9,500: — —
tillsammans B:ko R:dr 19,300: — —
och till Amiralitets-Krigsmans-kassan:
fyllnad i rusthålls-afgifter (17,000
9,633: 16. —) . . B:ko R:dr 7,366: 32. —
äfvensom att för nästa Stats-reglerings-period fastställa de årliga ersättnings-anslagen
för dessa afgifter till de sednaste medeltals-beloppen, i följd hvaraf kassornas anslag,
att efter stadgade grunder och' hittills iakttagen ordning fördelas, skulle under nyssnämnda
period utgöra:
ExpeAitions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 172.
549
för Wadstena Krigsmanshus-kassa:
så kallade “äldre medel“:
Hemmansräntor och kronotionde, förslags-anslag, R:dr R:mt 48,300
rusthålls-afgifter  78,000
öfriga indragna inkomster j . . 4,200
130,500:
“nyare medel":
En-per-mille-afgift  53,400:
öfriga indragna inkomster  1,000: ^ ^qq.
centonal-ersättning  61,200: —
tillsammans R:mt R:dr 246,100: — —
för Amiralitets-Krigsmans-kassan:
Rusthålls-afgifter Runt R:dr 25,500:
öfriga indragna inkomster 4,100: — —- 29 600-
utgörande, med tillägg af kassans äldre anslag,  13,500: — —
ett sammanlagdt belopp af Riksmynt R:dr 43,100: — —
och skulle, i händelse af bifall till hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit, det förhöjda
vederlag för rusthålls-afgifter, som under ifrågavarande tid skulle från Wadstena
Krigsmanslius-kassa utgå till Arméens Pensions-kassa, i stället komma att, jemlikt
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 25 April och E. K. M:ts Nådiga Bref den
12 Maj innevarande år, tillgodoföras Riksgälds-kontoret.
Detta ärende hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit, hvarvid, uppå de af
Krigs-kollegium anförda och af E. K. M:t åberopade skäl, Rikets Ständer velat, med
bifall till hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, medgifva utbetalning från Riksgälds-kontoret
af de belopp, hvarmed för hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857 de å Riksstaten
uppförda ersättnings-anslagen för rusthålls- och en-per-mille-afgifterna understiga
medeltals-beräkningen, eller
till Wadstena Krigsmanshus-kassa:
för rusthålls-afgifter B:ko R:dr 9,800: — —
„ en-per-mille-afgifter  „ „ 9,500: —:
tillsammans B:ko R:dr 19,300:
och till Amiralitets-Krigsmans-kassan:
för rusthålls-afgifter B:ko R:dr 7,366: 32. —
allt årligen; hvarjemte Rikets Ständer beslutat att för den tid, nästa Stats-regleringsperiod
omfattar, eller åren 1858, 1859 och 1860, låta å Riks-statens 9:de HufvudTitel,
efter enahanda beräknings-grunder, uppföra kassornas hela Stats-anslag, sålunda:
för Wadstena Krigsmanshus-kassa Runt R:dr 246,100: — —
och för Amiralitets-Krigsmans-kassan  „ „ 43,100: — —
kommande, på sätt E. K. M:t Nådigst föreslagit, det förhöjda vederlaget för rusthållsafgifter,
som från Wadstena Krigsmanshus-kassa skulle utgå till Arméens Pensionskassa,
att i stället tillgodoföras Riksgälds-kontoret.
I öfrigt, och då sättet för beräkningen af meranämnde ersättningar synes vara särdeles
olämpligt, i anseende till de många olägenheter, som dermed äro förenade, få Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes, efter föregående utredning, uti
550
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 173.
Nådig Proposition till nästkommande Ständer, föreslå de åtgärder, som till afhjelpande
af dessa olägenheter kunna finnas erforderliga.
Till besvarande af den Nådiga Propositionen, få Rikets Ständer härom i underdånighet
göra anmälan; och framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 14 December 1857.
N:o 173.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 14 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majds Nådiga Proposition med Förordning om egors fredande
mot skada af annans hemdjur och om stängselskyldighet.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 38.)
S. A. K.
Efter det, vid sistförflutna Riksdag, i fråga om jords fredande emot skada af
kreatur, den åsigt gjort sig gällande, att hvarje jord-egare skulle ansvara för vården af
sina kreatur, eller gälda den skada, som de å andras egor göra; dock med förbehåll att
angränsande egare eller delegare i samma byalag må, om de fleste, hvilka ega mer än
hälften af den jord, som vore i fråga, det önskade, fortfara med den nuvarande stängselskyldighetens
fullgörande, hade Rikets Ständer uti härom den 17 November 1854 till
E. K. M:t afgifven Skrifvelse underdånigst anfört, att nu gällande Stängsel-författningar,
hvilka ålägga den odlade jordens egare att medelst stängsel sjelfva freda sig mot skada
af annans kreatur, icke allenast voro, jemte det de verkade till en betydlig skogsförödelse,
i hög grad hinderliga, särdeles i slättbyggderne, för ett ändamålsenligt ordnande
af jordbruket och boskaps-skötseln, utan äfven måste betraktas till sin grund
oförenliga med en utbildad eganderätts och ett längre framskridet odlingstillstånds kraf;
att Rikets Ständer, för sin del, ausågo en helt och hållet förändrad grund för egofriden
höra antagas i lagstiftningen, hvilken dock, med afseende å landets omvexlande be~
Expcditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 173. 551
skaffenhet, icke borde från rättigheten att bibehålla stängsel-skyldigheten enligt äldre
forfattningarne utesluta de orter, som föreningsvis kunde vilja sådant besluta ; i anseende
hvartill Rikets Ständer i underdånighet anhöllo örn utfärdande af en ny Stängselförordning,
byggd på ofvanomförmälda grundsats; — emot hvilken framställning likväl
Bonde-ståndet, som densamma icke biträdt, medelst särskild underdånig Skrifvelse yttrat
betänkligheter, grundade på farhåga för de svårigheter, som, särdeles i skogiga och bergiga
trakter skulle möta att annorlunda än medelst hägnad freda egor mot skada af
kreatur, och för det lidande, som, i händelse en del jord-egare tillätos att undandraga
sig stängsel-skyldigheten, skulle tillskyndas de öfriga; med anledning hvaraf Bondeståndet
i underdånighet anhållit, att E. K. M:t täcktes, med stängsel-skyldighetens bibehållande,
låta uppgöra och till Rikets Ständer aflåta förslag till de förändringar i
Stängsel-författningarne, som kunde finnas af nöden.
E. K. M:t, som med anledning häraf, och efter Hushållnings-sällskapens i länen
tillika med vederbörande embets-myndigheters hörande, låtit upprätta förslag till författning
i detta vigtiga och granlaga ämne, har täckts, i afseende derå, till Rikets nu
församlade Ständer aflåta Nådig Proposition, med tillkännagifvande, det E. K. M:t funnit
betänkligt, att genom bifall till Rikets Ständers ofvanomförmälda förslag låta all
stängsel, såsom medel för egofridens upprätthållande, bero endast af öfverenskommelse,
enär E. K. M:t befarade, att derigenom skulle åstadkommas en alltför våldsam och
äfventyrlig rubbning af ett uråldrigt rättstillstånd, som i landets beskaffenhet haft sin
grund och hvaruti en så genomgripande förändring icke på något sätt blifvit förberedd.
Men ehuru E. K. M:t till följd häraf ansåg stängsel-vitsordet icke kunna såsom regel
för närvarande upphäfvas och att jord-egares befrielse från hägnads-skyldigheten i stället
borde tillsvidare ankomma på derom träffad förening, fann E. K. M:t häruti ej hinder
för att lägga grundsatsen af hvarje kreaturs-egares skyldighet att ansvara för den skada,
som af hans kreatur å annans egor förorsakas, till grund för egofriden och att åt denna
grundsats gifva all den tillämpning, som med stängsel-vitsordets bibehållande står tillsammans,
helst detta vitsord, betraktadt blott såsom medel för nämnda skyldighets fullgörande,
härigenom får ett helt och hållet förändradt ändamål, hvilket icke allenast
lemnar rum för ordnande af jord-egarens och kreaturs-egarens ömsesidiga skyldigheter på
ett med sakens natur och rättvisan mera öfverensstämmande sätt, än hittills kunnat med
nu gällande grunder ske, utan äfven såsom en naturlig följd förer med sig hägnads-skyldiglietens
fördelning efter den i flera hänseenden fördelaktigare liälften-delningen. Och då en
stängsel-lagstiftning enligt dessa åsigter vore bäst lämpad, åtminstone efter nuvarande
förhållanden, samt derigenom äfven vunnes lämpligaste utvägen att förena de i ämnet
uttalade mångfaldigt olika meningar, ville E. K. M:t till antagande af Rikets Ständer i
Nåder framställa ett lag-förslag, som, i öfverensstämmelse härmed, hufvudsakligen vore
upprättadt på de grunder, att hvarje kreaturs-egare väl är skyldig taga sådan vård om
sina kreatur, att de icke olofligen inkomma på annans egor, men att, då fråga mellan
jord-egare, som genom rågång eller lagligen gällande skifte äro från hvarandra skiljda,
uppstår om hägnads upprättande till ömsesidigt skydd mot kreatur, den sidan, som
stänga vill, dertill eger vitsord, med undantag för vissa i förslaget närmare bestämda
fall; samt att hvardera sidan skall i allmänhet till hälften i hägnaden deltaga; hvarjemte
närmare bestämmelser rörande åtskilliga särskilda fall upptagits i detta Nådiga
Lag-förslag, som egde följande lydelse:
552
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 173.
För slag
tili
Förordning om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet.
Med upphäfvande af hvad i Lag och Författningar angående stängselskyldighet
och egors fredande emot skada af annans hemdjur hittills stadgadt varit, utom i de
delar här nedan annorlunda sägs, varder förordnadt som följer:
§ 1-
Hvar som hemdjur eger, vare pligtig att, medelst hägnad eller vallning eller på
annat sätt, om dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma på annans egor.
I afseende på rättighet för delegare i mark, som i tegskifte eller samfällighet
ligger, att der utsläppa kreatur, galle hvad derom stadgadt är.
§2-
Aro egor skilj da genom rågång eller genom skifte, som faststäldt är eller laga
kraftvunnet; och yrkas å ena sidan, att stängsel i egoskillnaden skall, till ömsesidigt
skydd emot skada af hemdjur, gemensamt hållas; håfve, med undantag af de fall, som
i 4, 7, 8 och 9 §§ sägas, den sidan vitsord, som stänga vill.
§ 3.
Då stängsel-vitsord enligt föregående § begagnas, skola de, som i egoskillnaden
hvarandra möta, taga del i stängseln till hälften hvardera, utom i det fall, som i 5 §
omförmäles; och må förthy äldre hägnadsdelningar eller beslut, hvarigenom hägnadsskyldighet
efter förra författningar blifvit bestämd, ej ligga i vägen för hägnads-skyldighetens
bestämmande enligt nu stadgade grunder, då fråga derom väckes.
§ 4.
Den, som med åker, äng eller plantering möter skog, utmark eller beteshage håfve
såsom hittills ej stängsel-vitsord. Fordras å andra sidan stängsel, tage hvardera del
deri till hälften.
§ 5.
Utgöras egor, emellan hvilka stängas skall, af skog, utmark eller beteshage å
båda sidor, och finnes ena sidan af stängseln märkligen betungas, utan motsvarande
nytta; då må, der den sidan ej sjelf stängseln fordrar, dess stängselskyldighet, efter ty
som domaren skäligt pröfvar, nedsättas under hvad i 3 § stadgadt är.
Finnes emellan egor, som nu sagde äro, ej stängsel; då skall, så länge det förhållande
fortfar, den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete upplåten, der
ej annorlunda aftaladt är.
§ 6.
Expeditions-Utskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 173.
553
§ 6.
Hägnads-skyldigheten bestämmes efter de mötande egornas beskaffenhet å den
tid deltagande i stängseln äskas. Komma egorna å någondera sidan sedermera i förändradt
bruk, varde hägnads-skyldigheten derefter lämpad; ej må dock, der den varit
utgjord eller bestämd efter 3 §, någon nedsättning enligt 5 § kunna påyrkas eller
ytterligare nedsättning fordras i den hägnads-skyldighet, som redan efter 5 § bestämd
blifvit.
§ 7.
Den, som med egor möter krono-park eller annan skog eller mark, som under
Kronans omedelbara vård står och icke till nyttjande åt enskild person eller viss menighet
blifvit upplåten, bafve ej rätt att af Kronan fordra deltagande i stängsel der
Kronan ej sjelf fordrar, att stängas skall.
Allmänning, som till delegarnes begagnande öfverlåten är, skall, ändå att den
under allmän vård eller uppsigt står, lika med enskild mark anses.
§ 8.
Egare af utjord eller urfjell håfve ej stängsel-vitsord, der ej dylik jord möter,
eller annan jord, som möter, förut tagit i stängsel del. Fordras stängsel af granne, som
med afseende å egornes beskaffenhet stängselvitsord eger, eller har grannen förut i stängseln
deltagit och yrkar utjordens eller urfjellens egare, att dermed fortfaras skall; gånge
med hvarderas deltagande i stängseln, som förut är sagdt.
§ 9.
Innehafvare af lägenhet, som ej sjelfständig är, i thy att den under annan fast
egendom lyder, håfve ej, ändå att den derifrån för alltid afsöndrad är, rätt att af egaren
till den egendom fordra deltagande i stängsel, der ej sådant deltagande förut egt rum
eller aftaladt finnes. Vill den andra stänga och äro de mötande egorna af den beskaffenhet,
att stängselvitsord å hans sida eger rum, eller är han skyldig att i stängseln
deltaga utan att genom aftal bestämdt blifvit, huru stor lott han taga skall, gälle ock
om hvarderas hägnads-skyldighet hvad ofvan stadgadt är.
§ 10-
Har till följd af begagnadt stängselvitsord enligt denna Författning hägnadsskyldighet
efter viss grund blifvit utgjord eller bestämd; då skola jord-egarne efter
enahanda grund i hägnadens underhåll för framtiden deltaga, till dess dem emellan
annorlunda öfverenskommes eller, i händelse, med afseende å förändradt bruk af egorna,
ändring i hägnads-skyldigheten på ena sidan yrkas, frågan derom blifvit afgjord.
§ 11.
Den, som med annan i tegskifte ligger, håfve ej rätt, om han något af sin lott
Bih. lill IL St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 70
554 Fxpcdilions-Ulsliottets Förslöf/ till underd. Skrifvelse N:o 173.
inhägna vill, att af grannen fordra deltagande i stängseln. Tarfvas för gemensamt gagn
hägnad emellan egor, som i tegskifte eller samfällighet ligga, eller skall för sådana egor
hägnads-skyldighet utgöras i rågång emot andra egor; tagen då alla grannarne i bylaget
eller samfälliglieten del i stängseln efter thy, som de hafva i egorna del.
§ 12-
Stängsel skall i egoskillnaden sättas. Går egoskillnaden i eif, å, eller annat
vatten, som ej utan stängsel fred gör; då skall hvar sin del af stängseln på sin egen
sida hålla; och tagen begge sidorna likaledes lott i den stängsel, som deremellan öfver
vattnet sättes. Lag samma, vare, der egor genom allmän farväg åtskiljas. Finnes i
dessa fall lämpligare att hela hägnaden å ena sidan satt varder; då må det ske, och
njute den å hvilkens sida den sättes, om han deraf mehn lider, skäligt skadestånd af
den andra. Går egoskillnaden öfver berg eller annorstädes, der hägnad ej uppföras
kan; varde stängseln satt å annat ställe, som närmast är och tjenligt pröfvas, emot
skadestånd, som sagdt är.
§ 13.
Yid fördelning af hägnad skall afseende göras på olika beskaffenhet af den mark,
hvarå hägnaden upprättas, så att, der större svårighet i denna del möter, skälig minskning
i hägnadens längd deremot beräknas; och varde det genom uppskattning afgjordt,
innan delningen sker.
§ 14.
För hägnads-skyldighetens fullgörande ansvaren alltid de, som i egoskillnaden
hvarandra möta, och tage vid fördelning af hägnaden hvardera sidan sin andel i en
sträckning, der ej annorlunda åsämjes. Sker sådan förändring i eganderätten till den
jord, för hvilken stänges, att å endera sidan jorden styckas, eller förut styckad jord
sammanlägges; och tarfvas till följd deraf ny delning af redan upprättad hägnad eller
fordras sådan ny delning af annan orsak, som till förändrad grund för hägnads-skyldigheten
föranleder, varde ock en hvar, så vidt ske kan, bibehållen vid den sträcka
han förut haft, eller njute, der han något af sin förra hägnad emot annan sämre utbyta
måste, ersättning för skillnaden i värde. Ej håfve dock den, som vid ny delning
af redan upprättad hägnad njuter minskning i den hägnads-skyldighet honom
förut ålegat, rätt att för det hägnads-belopp, från hvars underhållande han befrias,
fordra betalning af den, som dermed för framtiden utöfver sin förra hägnads-skyldighet
belastas.
§ 15-
Der led eller grind öfver väg tarfvas, hålle den ledet eller grinden, som annan
stängsel å samma ställe hålla skulle; varde ock, då led eller grind emot annan stängsel,
vid fördelning deraf, går i beräkning, afseende gjordt, såsom i 13 § sägs, å större
kostnad för ledet eller grinden. Eger någon rätt till enskild väg eller fädrift öfver annans
egor, hålle han ensam derför led eller grind.
Expedilions-Ulskoltels Förslag lill undercl. Skrifvelse N:o 173.
555
§ 16.
Kunna de hägnadsskyldige, då ny stängsel uppföras skall, ej åsämjas hvilken del
af stängsellinien hvardera taga må; varde det genom lottning bestämdt.
Kommer tvist upp om bestämmande af skadestånd efter 12 § om uppskattning af
hägnad efter 13 § eller om ersättning för högre värde af hägnad, som emot annan afstås
efter 14 §; kallen då de hägnadsskyldige två af Nämnden eller andre ojäfvige
män att syn och värdering hålla; och tage sedan den, som saken fullfölja vill, stämning
till Rätten.
§ 17-
Hägnad, som någon skyldig är att hålla, skall om våren i fredgildt stånd vara
den Femtonde dag i Maj månad, der ej annorlunda för viss ort öfverenskommet eller
stadgadt finnes; och varde hägnaden underhållen så länge på hösten, som käle ej i
marken är.
Ilar, då tid att stänga är inne, tvist om uppskattning af hägnaden ännu ej blifvit
afgjord; stänge, intill dess sådant sker, en hvar så stor sträcka af hägnaden, som, oberoende
af dess uppskattning, emot hans hägnadsskyldighet svarar. Ar tvist om nedsättning
i hägnadsskyldigheten efter 5 §, hålle, till dess frågan derom hinner afgöras,
hvardera sidan hälften af hägnaden; och njute i dessa fall den sedermera ersättning,
som finnes hafva stängt mera än honom rätteligen ålegat.
§ 13.
Om de sätt, hvarpå hägnad upprättas må, så ock om hägnaders höjd och öfriga
beskaffenhet, gälle hvad derom särskildt är stadgadt.
§ 19-
Komma angränsande jordegare öfverens, att stängsel emellan deras egor, eller
viss del deraf, ej upprättas eller hållas skall, ändå att stängsel efter 2 § kunnat äskas,
eller att hägnaden ej må fordras så tät, att den mot mindre hemdjur, såsom får, getter,
svin och fjäderfä, fred gör; upprätten då derom i vittnens närvaro skriftlig förening
med de vilkor i afseende å hemdjurs vård, som öfverenskomne äro, och låten föreningen
intagas i protokollet hos den eller de domstolar, under hvilka den jord lyder, hvarom
aftalet slutet är. Sedan galle föreningen äfven mot framtida egare eller innehafvare
af samma jord; dock vare ej någon deraf hindrad att sina egor särskildt instänga, om
han stängseln ensam hålla vill.
Rättighet att ingå i förening, som nu sagd är, tillkomme jemväl innehafvare af
sådan jord, som tillhör Kronan eller allmän inrättning, då den under ständig besittningsrätt
upplåten är. Har förening blifvit ingången för boställe eller under viss tid
upplåten lägenhet, som Kronan eller allmän inrättning tillhör, vare den ej gällande mot
sednare innehafvare, med mindre föreningen blifvit godkänd af den embetsmyndighet,
som öfver bostället eller lägenheten närmaste tillsyn eger.
Förening, som på grund af denna § upprättad är, må ej ega gällande kraft utöfver
10 år, sedan den i Rättens protokoll blifvit intagen; jordegarne dock obetaget att
den förnya för högst 10 år hvarje gång.
556
Expedilions-TJtskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 173.
§ 20.
I fråga huruvida stängsel emelian egor skall för gemensamt gagn upprättas eller
hållas inom bylag eller samfällighet, som i 11 § sägs, galle deras mening, som största
lott i bylaget eller samfälligheten ega. Lag samma vare, der fråga uppkommer om begagnande
af stängselvitsord emot egare af jord, som till bylaget eller samfälligheten
gränsar eller om ingående med honom i sådan förening, som i 19 § omförmäles.
Aro de delegare i bylaget eller samfälligheten, som i nämnde frågor i olika beslut
stanna, å ömse sidor liklottiga, vare deras mening gällande, . som anse stängsel ej
böra ega rum.
Har fråga om samfäldt begagnande af stängselvitsord mot angränsande jordegare
genom flertalets beslut, som nu sagdt är, förfallit; varén dock de, som öfverröstade
blifvit, deraf ej hindrade att påyrka stängseln, der de vilja öfrige delegarnes andelar
deri öfvertaga.
§ 21.
Släpper någon med uppsåt olofligen kreatur på annans egor, bote från och med
tio till och med tvåhundra Riksdaler.
Missbrukar man betesrätt å samfäld mark, vare bot från och med Fem till och
med Etthundra Riksdaler.
Den, som genom försummelse å den vård om egna eller andras kreatur honom
åligger, eller på annat sätt vållar att kreatur olofligen på annans egor inkommer, bote
från och med Fem till och med Femtio Riksdaler.
Bryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnad eller grind, bote från och
med Fem till och med Etthundra Riksdaler och ansvare derjemte, efter thy ofvan är
sagdt, om kreatur derigenom olofligen på annans egor inkommer.
I alla dessa fall vare ock skyldighet att skadan ersätta.
§ 22.
Försummar den, som hägnadsskyldig är, att å tid, som i 17 § sägs, hafva sin
hägnad i gildt stånd och bättrar han ej skyndsamt derå befunnen brist, då han derom
tillsagd varder; stånde sjelf den skada, som å hans egor genom försummelsen vållas och
ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan, emot hvilkens egor lian
pligtig var att hägnaden hålla. Bättrar han ej utan dröjsmål efter skedd tillsägelse;
och vill granne, som af försummelsen lida kan, bristen sjelf bota eller bota låta; kalle
då två ojäfvige män att syn hålla; och njute, sedan bristen af dem vitsordad är, utmätning
för kostnaden, då lian liter Kronofogde eller Magistrat derom till. Nöjes den,
sorn hägnaden hålla skall, ej deråt, instämme sin talan till Rätten inom tre månader
efter utmätningen.
Komma, genom den liägnadsskyldiges underlåtenhet att hägnad göra eller bättra,
hans egna kreatur på annans egor in, vare, ändå att han ej om bristen å hägnaden
tillsagd var, lag som i 21 § 3 och 5 mörn. skiljs.
§ 23.
A tid, då grannar ej pligtige äro att hägnad i fredgildt skick hafva; vare den,
som kreatur utsläpper, sjelf ansvarig för den ofred de å annans egor göra.
Expcditions-UIskallets Förslår/ lill underd. Skrifvelse N:o 173. 557
Eger någon okynnes eller otamdt kreatur, det gild gärdesgård bryter eller Höger
öfver, tage ock om det kreatur, ändå att det å stängda egor utsläppes, sådan vård, att
det ej å annans egor ofred gör.
§ 24.-
Den, som af annans kreatur skada lidit, låte den af två ojäfvige män synas
neli värderas.
§ 25.
Finner någon å sina egor annans kreatur, sorn dit olofligen inkommit; då må han
det intaga. Yet han hvilken det kreatur eger; låte honom eller i hans frånvaro den,
som i hans ställe satt är, derom straxt tillsägas. Yet den, som intog, ej kreaturets
egare; lyse det genast upp för sina grannar; veta ej heller de egaren; lyse då upp för
socknemän vid kyrkan å nästa helgedag.
Den, som kreatur intagit, vare skyldig att det underhålla och vårda,^ och nyttje
det ej innan så tillsagdt eller lyst är, som ofvan sägs. Sedan håfve han våld kreaturet
bruka och nyttja, men ej illa medfara.
§ 26.
Egare af kreatur, som efter 25 § intaget är, håfve ej, utom i de fall, som i 27
och 28 §§ sägs, rätt att det återfå, innan han antingen i lösen derför utgifver det
värde, hvartill skadan mäten är efter 24 §, så ock det belopp, hvartill kostnaden för
kreaturets underhåll och vård af ojäfvige män uppskattas, med afdrag af den nytta,
han, som intog, under tiden haft af kreaturet, om han det brukat; eller ock för sådan
lösen full pant eller borgen ställer. Nöjes kreaturets egare ej åt värdering af skada
eller uppskattning af kostnads-belopp, eller vill han af annat skäl vinna åter hvad han
i lösen gifvit; instämme saken till Rätten, inom tre månader sedan kreaturet utlöstes.
§ 27.
Kan den, som kreatur intog, ej med värdering efter 24 § visa hvad skada det
gjort och har han ej heller med dess egare om skadans värde sig förenat; vare skyldig
att kreaturet utgifva utan annan lösen än det kostnadsbelopp, som i 26 § omtalas.
§ 28.
"Har den, som kreatur intog, underlåtit att tillsäga eller lysa efter 25 §; gifve
då utan lösen kreaturet ut, och gälde till egaren skadestånd för det denne af kreaturet
i saknad varit.
§ 29,
1 de fall, som i 27 och 28 §§ sagde äro, staude den, som kreatur intog, fritt
att efter stämning utsöka hvad i lösen honom tillkomma kan, men ej guldet blef då
kreaturet utgafs; likasom ock den, som förmenar sig hafva lidit skada af annans krea.“
tur, men det icke intagit, må hos domaren sitt ersättnings-anspråk anhängiggöra,
558
Expeditions-UtslioUets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 173.
§ 30.
Har någons kreatur på annans egor olofligen inkommit, oell ligger vållande dertill
ej den till last, som kreaturet tillhör; njute ändå den, som det å sine egor funnit,
der lian ej, enligt 22 §, bör skadan sjelf stånda, sin rätt, efter hvad förut är sagdt,
emot kreaturets egare; och denne söke sitt skadestånd af den, som vållande var att
kreaturet inkom.
§ 3L
Nu kominer den, som intaget kreatur eger, och bjuder lösen efter thy i 26 och
27 §§ stadgadt är: vill han, som kreaturet intog, det ej utgifva, sätte då den andre
det belopp i penningar, hvartill lösen uppgår, eller ock full pant eller borgen derför hos
någon af hans grannar, eller hos kronobetjent i orten eller någon af Nämnden; och
krafve derefter sitt kreatur ut. Vägras det honom ändå, eller vill den, som kreatur
intog, det ej utan lösen utgifva i det fall, som i 28 § sägs; lite egaren kronobetjent
till, och tage han kreaturet ut hos den, som det intog: vare ock denne skyldig att gälda
den kostnad och skada, som af hans vägran kom.
§ 32.
Löser ej egare intaget kreatur ut inom fjorton dagar sedan han derom tillsagd
blef; håfve den, som intog, rätt att, utan annan anmaning, låta kreaturet å offentlig
auktion säljas, och njute ur köpeskillingen sin lösen fullt ut.
§ 33.
Varder egare af intaget kreatur ej känd inom fjorton dagar sedan lysning efter
25 § skett; late den, som kreaturet intog, så lysa, som om hittadt kreatur stadgadt
finnes, och gånge sedan som i thy fall i lag skiljs. Vill han hellre förfara så som i 32
§ sagdt är; håfve der våld till.
§ 34.
Uppkommer tvist om den, som kreatur intagit, det å sina egor funnit, och gitter
han ej med vittnen, andra skäl eller ed sin visa att han det kreatur der tog; gälde
skadestånd till den, som kreaturet eger.
“v
Lag_ samma vare, der den, som intog, pröfvas, till följd af sådan försummelse
som i 22 § sägs, böra sjelf stånda den skada, kreaturet å hans egor gjort.
§ 35.
Alla frågor om hägnadsskyldighet skola upptagas vid allmän Under-rätt i orten
och fullföljas i den ordning, som för tvistemål stadgad är.
Åtal för inträffad ofred af kreatur må ej af annan än målsegare anställas. Har
ofred skett å mark, som står under Kronans omedelbara vård eller å allmänning, som
under allmän uppsigt ställd är; då må talan föras af allmän åklagare, eller af den, som
öfver marken har tillsyn.
Expeditions-Ulfikottels Förslag till underd. Skrifvelse .\:o 173.
559
§ 36.
De i denna Författning stadgade böter beräknas i Riksmynt. Saknar den bötfällde
tillgång till böterne, skola desamma förvandlas till fängelse vid vatten och bröd,
motsvarande en tredjedel af ådömda beloppet.
§ 37.
Denna Författning skall lända till efterrättelse från och med nästkommande års
början, efter hvilken tid alla vitén och andra ansvarsbestämmelser för ofred af kreatur
å annans egor, som kunna finnas stadgade genom särskilda af Konungen meddelade beslut
eller af domstol eller annan embetsmyndighet utfärdade vitesförbud, upphört att
vara gällande.
Rikets Ständer, som derjemte erhållit del af Stats-Rådets och Högsta Domstolens
i ämnet förda Protokoll, hafva åt detta ärende egnat noggran pröfning; och sedan
så väl de till stöd för det Nådiga lagförslaget angifna hufvudgrunder, som de särskilda
lag-paragraferna, hvilka skola bereda dessa hufvudgrunders tillämpning, härvid blifvit
granskade och godkände, samt Rikets Ständer funnit, att det Nådiga förslaget, å ena
sidan, går ett mera utveckladt åkerbruks billiga fordringar till mötes, men, å andra sidan,
icke lemnat ur sigte, utan fasthellre på ett tillfredsställande sätt löst de svårigheter,
som alltid förefinnas vid införandet af en ny lagstiftning, den der gör väsentliga
förändringar i medborgares förut bestående ekonomiska förhållanden, hafva Rikets Ständer
pröfvat skäligt att E. K. M:ts ifrågavarande Nådiga Proposition bifalla.
Och få Rikets Ständer, såsom svar i ämnet, härom i underdånighet göra anmälan;
framhärdande Rikets Ständer, &c.
Stockholm den 15 December 1857.
560
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 174.
iYso IT4.
Uppliist oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om utbetalningen
af återstoden utaf anslaget får Eskilstuna kanals anläggning.
(Stats-Uskottets Utlåtande N:o 156.!
S. A. K.
Sedan, för anläggandet af en kanal från Eskilstuna till Mälaren, under sistförflutna
Riksdag beviljats ett anslag af 100,000 R:dr Banko, med föreskrift att detsamma
borde af Riksgälds-kontoret utbetalas med en femtedel, eller 20,000 R:dr nämnda mynt,
årligen under loppet af fem år, dock att 10,000 R:dr först vid arbetets fullbordan, hvarmed
icke finge dröja utöfver Juli månad 1860, skulle utfalla; så, och efter det, på grund
häraf samt jemlikt de i Kongl. Brefvet den 5 September 1855 närmare stadgade tidsbestämmelser,
Direktionen för Eskilstuna kanalbolag redan utbekommit tre-femtedelar af
anslagssumman, eller hvad för åren 1855, 1856 och 1857 belöpte, har hos Rikets nu
församlade Ständer, vid det motsedda förhållande att ifrågavarande kanals anläggning,
så framt några oförutsedda hinder eller inträffande olyckshändelser icke mellankomma,
skall kunna fullbordas åtminstone ett år före den bestämda arbetstidens utgång, framställning
förekommit derom, att, med afseende å den förlägenhet, deri kanal-bolaget,
som med kontanta medel måste bestrida alla arbetskostnaderne, skulle försättas, om
bolaget blefve nödsakadt under ett års tid vänta på den för dessa kostnaders liqviderande
påräknade andel utaf stats-anslaget, Rikets Ständer måtte medgifva, att hela det
i Riksgälds-kontoret innestående anslags-beloppet finge utbekommas så snart kanalanläggningen
blifvit såsom fullbordad vederbörligen godkänd, äfven för den händelse, att
sådant komme att ske under år 1858; med anledning af hvilken hemställan tillika blifvit
upplyst, att vid ej mindre beslutandet än tillämpningen af de under flera föregående
Riksdagar meddelade allmänna stadganden angående vilkoren, sättet och tiden för utbetalning
af beviljade stats-bidrag till hamn- och kanal-byggnader samt andra kommunikations
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N-o 175.
561
nikations-väsendet tillhörande föremål, den grundsats gjort sig gällande, att någon del
af hvarje sådant i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet beviljadt bidrag
bör innehållas intilldess det dermed understödda arbetet blifvit fullbordadt samt afsynadt
och godkändt; men att, så snart detta skett och så vida den för arbetets utförande
bestämda tid icke öfverskridits, vederbörande bolag eller menighet, genom hvars
försorg arbetet blifvit verkstäldt, ansetts böra utbekomma hela återstoden af anslagssumman.
I öfverensstämmelse med denna grundsats och då det måste vara önskvärdt, att
den kommunikationsled, för hvars åstadkommande det stats-anslag, hvarom nu är fråga,
blifvit af Rikets Ständer beviljadt, ju förr desto hellre varder fullbordad och öppnad
för allmänna trafiken, hafva Rikets Ständer lemnat bifall dertill, att hela det i Riksgälds-kontoret
innestående beloppet utaf anslaget för kanal-ledningen från Eskilstuna
till Mälaren må af detta verk utbetalas så snart nämnde kanal blifvit färdig och arbetet
å densamma, efter afsyning, såsom fullbordadt vederbörligen godkändt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer, &c.
Stockholm den 15 December 1857.
\:ö 175»
Uppliist och godkändt hos Kidd. och Adeln den 15 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om jords friköpande
från grundskatt, m. rn.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 161.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer äro, i afseende på grundskatterne, framställda
de förslag: a) att dessa skattebördor måtte successivt och sednast inom 40 år kapitaliseras,
medelst erläggande lösen till Staten; b) att all jord, med hänsigt till dess skattskyldighet,
borde hänföras till en och samma kathegori, nemligen den mest gynnade,
Bili. litt R. St. Prut. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 A/d. 71
562 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 175.
som nu finnes; att den privilegierade, mest gynnade jordens alla skatter efter medelmarkegångspris
uträknades i penningar och fastställdes för helt hemman till en summa,
som kallades grundskatt; att jord-egare, hvars egendom vore belastad med större skatt
än grundskattens sålunda bestämda belopp, berättigades att friköpa jorden från det
öfverskjutande skatte-beloppet genom inbetalning af deremot svarande kapital, under de
vilkor, bland andra, att denna kapitalisering skulle verkställas efter 5 procent och att
jord-egare, som ville detta belopp infria, borde årligen erlägga 6 procent af kapitalet,
deraf 5 procent såsom ränta, och 1 procent till kapitalets amortering, hvartill således
skulle åtgå en tid af 40 år; c) att egare af kronoskattejord måtte berättigas lösa jorden
till frälse natur, emot erläggande af en löse—skilling, utgörande tjugu gånger det belopp,
hvartill hemmanets grundskatt, efter medium af de tio sista årens markegångspris, årligen
uppginge, och hvilken löse-skilling borde till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för
att emot pant i fast egendom utlånas, i ändamål att inflytande räntan blefve Statsverket
oförryckt tillhandahållen; och d) att, då grundskatten endast vore att anse såsom ränta
å en på jorden hvilande ouppsägbar skuld till Staten, samt, genon\ jord-egaren lemnad
rättighet att medelst kapital-afbetalningar minska berörda skuld, ej allenast hans egen
ställning i betydlig mån skulle förbättras, utan äfven en önskvärd jemnlikhet i rättigheter
och skyldigheter emellan all jord-egendom i landet beredas, full frihet måtte lemnäs
att till frälse köpa all skattejord, sålunda att, jemte skatten eller den årliga räntan,
afbetalningar till Kronan å den vid jorden häftande kapital-skulden finge göras, dock
ej till mindre belopp än en procent derå, hvarigenom skatten eller den årliga räntan
småningom minskades och slutligen, då hela kapitalet blifvit till Kronan inbetaldt, alldeles
försvunne; och borde af de genom berörda lösen inflytande medel bildas en fond, som,
ställd under Rikets Ständers kontroll, allt framgent skulle bibehållas vid sitt ursprungliga
kapital, hvaraf räntan, i stället för den förut af jorden utgående grundskatten,
kunde dels användas till befordrande af sådana produktiva företag, som erbjöde säker
afkastning, dels, insatta i bank-rörelsen, befordra lättnad för handeln, manufakturerna
och andra industri-grenar.
Vid öfvervägande af dessa förslag hafva Rikets Ständer ej kunnat förbise, att
då de i ämnet tillförene hos Rikets Ständer gjorda framställningar icke vid något Riksmöte
rönt ett gynsamt emottagande, men samma fråga städse återkommit och synes tillvinna
sig allt större uppmärksamhet, detta förhållande häntyder på en allmän och fast
grundad Öfvertygelse hos den skattskyldige jordens egare om olämpligheten af det nuvarande
beskattningssättet. Ehuru grundskatterna i allmänhet numera icke kunna anses
vara så betungande, att de bilda ett hinder för jordbrukets framsteg och förkofran, utgör
likväl den ojemna fördelningen af dessa skatter en lätt förklarlig anledning till sålunda
fortfarande missbelåtenhet hos de skattskyldige; och, efter hvad Kommitterade för
uppbörds- och redogörelse-verkets förenklande uti sitt den 30 April 1847 afgifna underdåniga
Betänkande upplyst rörande denna ojemnhet i ränte-beloppen, hvilka för ett
skattehemman omvexlade emellan 8 R:dr och 183 R:dr, synes det visserligen vara önskvärdt,
om ett mera billigt och ändamålsenligt sätt för jordens beskattning kunde införas.
I sådant afseende har väl ofta blifvit framstäldt, att ifrågavarande ändamål skulle
kunna vinnas genom en så beskaffad skattejemkning, hvarigenom de jord-egendomar,
som nu hafva lägre ränte-belopp sig åsätta, skulle påläggas en tillökning i skatt, emot
skälig ersättning för den derigenom uppkommande minskning i egendomens värde, hvaremot
de högst beskattade skulle erhålla nedsättning i grundräntan, emot erläggande af
en kapital-ersättning, motsvarande värdet af den efterskänkta räntan; men utom alla
de svårigheter, sora skulle möta vid verkställandet af en dylik liqvidation, hvaribland
utfinnandet af en rättvis grund för skatternas jemlika fördelning å samtliga jord
-
Expedilions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 175. 563
egendomar ej skulle blifva den minsta, så ligger det i sakens natur, att, äfven om en
sådan fullt rättvis fördelning af alla skatter å jorden kunde för närvarande åstadkommas,
skulle likväl, till följd af olika bördighet och odlings-tillfällen, dessa sednares mer eller
mindre kloka begagnande, nya eller lättade utvägar till afsättning, med flera omständigheter,
som verka på egendomars afkastning och värde, inom en icke aflägsen tidrymd
åter hafva uppstått ganska betydliga missförhållanden i skatte-beloppen vid jemförelse
mellan särskilda egendomar; i betraktande hvaraf Rikets Ständer instämma i den af
förbemälde Kommitterade yttrade åsigt, att det icke låter sig göra att med fix skatt å
jord-egendom åstadkomma dess ständigt fortfarande jeinlika förhållande till hvarje
skattdragandes inkomster, som likväl utgör rätta grunden för all beskattning. Om således
de stä dse upprepade klagomålen öfver grundskatternes oj emna fördelning och de
vid hvarje Riksmöte i detta hänseende förnyade framställningar skulle förtjena behjertande,
torde något annat sätt att för framtiden afhjelpa dessa olägenheter — så framt
icke Staten skulle helt och hållet efterskänka denna inkomst — ej finnas, än att medgifva
de skattskyldige rättighet att, genom erläggande till Staten af räntornas efter vissa
grunder bestämda kapital-värde, friköpa jorden från grundskatt, eller, med andra ord,
grundskatternes kapitalisering.
Af de emot detta förslag vid föregående tillfällen framställda anmärkningar, har
den, som hämtats från Statens financiela förhållanden, i främsta rummet tilldragit sig
uppmärksamhet, i det den åsyftade att framhålla omöjligheten för Staten att undvara
grundskatterna, som utgöra icke allenast en till beloppet betydlig, utan äfven den under
alla omständigheter säkraste af dess inkomstkällor, då deremot de indirekta skatterna
kunna, till följd af tillfälliga förhållanden, vara underkastade betydliga omvexlingar.
Härvid synes dock åtskilligt vara att erinra. Då nemligen Statsverkets ordinarie inkomster,
på hvilka statsregleringen tillförene hufvudsakligen grundade sig, under sednare
tider, i anseende til! de städse växande statsbehofven, blifvit mer och mer otillräckliga,
har deraf blifvit en följd, att de extra ordinarie inkomsterna fått en allt större betydelse
och numera måste anses såsom den hufvudsakligaste af Statens inkomstkällor; utgörande
de ordinarie inkomsterne, enligt nu gällande Riks-stat, ej fullt 33 j- procent af
hela budgeten, hvaraf de ännu vid 1835 års Riksmöte uppgått till omkring 50 procent.
Erfarenheten har dessutom visat, att grundskatterna just till följd af det ojemna sätt,
hvarpå de å den skattskyldiga jorden äro fördelade, ej kunnat bibehållas vid sitt ursprungliga
belopp, och nästan vid hvarje Riksmöte hafva Rikets Ständer, i anledning
af derom gjorda framställningar, funnit sig föranlåtne att för sin del efterskänka en eller
annan af de skattebördor, som ansetts mest betungande. Sammanlagda beloppet af den
minskning uti de ordinarie inkomsterna, som från införandet af nuvarande statsskick
uppkommit genom sådana skatte-nedsättningar, utgör för närvarande nära en million
R:dr Banko årligen.
Så länge de från äldre tider bibehållna invecklade grunderna för beskattningsväsendet
ännu icke hade undergått någon väsentlig förenkling, skulle likväl utförandet
af en i jordbeskattningen så genomgripande förändring, som grundskatternas inlösning,
hafva medfört en alltför häftig rubbning i de af ålder befintliga förhållanden; men sedan,
i följd af de vid sednaste Riksmöten i detta ämne fattade beslut, räntepersedlarne blifvit
reducerade från ett antal af flera hundra till endast sju inom hela Riket, och då hvarje
hemmans grundränta vid skatteförenklingens genomförande kommer att särskildt uträknas
och fastställas till ett visst belopp, skola otvifvelaktigt de sålunda redan verkställda åtgärderna
i väsentlig mån underlätta utförandet af grundskatternas kapitalisering.
Emellertid och då, för denna frågas slutliga afgörande hos Rikets Ständer, nödigt
är att ett fullständigt förslag uppgöres, innefattande icke allenast de allmänna grunderna
564 Expeditions-Utskottets Förslag till undmi. Skrifvelse N:o 176.
för dessa skatters inlösning, utan äfven en framställning af de särskilda åtgärder, som
för verkställandet må finnas erforderliga, men Rikets Ständer icke varit i tillfälle att
åt denna fråga egna den tid och det arbete, som för uppgörande af ett dylikt förslag
skulle erfordras, samt för öfrigt någon verkställighet häraf ej kan ifrågakomma förr än
efter nästa Riksmöte, enär de rörande skatte-förenklingen meddelta beslut åtminstone
icke före nämnda tid torde hafva vunnit allmän tillämpning, få Rikets Ständer, jemte
anmälan om ofvanbemälda framställningar i ändamål att bereda den skattskyldiga jordens
egare rättighet att friköpa jorden från grundskatt, emot erläggande på en gång
eller under loppet af flera år af ett kontant belopp, motsvarande dessa skatters, efter
vissa grunder bestämda kapital-värde, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E.
K. M:t täcktes i Nåder vidtaga de åtgärder, som för en fullständig utredning af denna
vigtiga fråga må finnas lämpliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 December 1857.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdånig a Skrifvelse, angående en fyr-anläggning
å Gottska Sandön m. fl. åtgärders vidtagande för
förbättringar i Fyr-, Båk- och Lols-väsendet.
(Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk. Uti. N:o 15 o. Mern. N:o 32.)
S. A. K.
Genom aflåten Nådig Proposition af den 22 nästlidne Juni har E. K. M:t behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom uti ett af Lots-direktören den 26 förut
gångne
Januari afgifvet Betänkande, hvilket, sedan Förvaltningen af Sjö-ärendena sig
deröfver yttrat, varit föremål för E. K. Mits Nådiga pröfning, fråga väckts derom, att,
i öfverensstämmelse med serskildt uppgjorda förslag, Rikets Fyr- och Båk-väsende skulle,
till sjöfartens ytterligare betryggande, utvidgas, antingen så fullständigt, att i det när
-
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 176. 565
mäste Rikets hela vidsträckta kust komme att belysas af fyrar och vid flera utomskärs
eller till sjös belägna grund fyr-skepp förläggas, samt dessutom åtskilliga nödiga ansedda
hamn- och inomskärs-fyrar anbringas, kännings-båkar och stenkummel uppföras,
och ett vida större antal bojar och konprickar än det hittills bestämda utläggas, för
hvilket allt kostnaden förslagsvis beräknats till en summa af 1,156,000 R:dr Riksmynt,
jemte det att för dessa nya anstalters framtida vidmagthållande upptagits en ökad årlig
utgift af 118,000 R:dr samma mynt, —- eller ock i något inskränktare mån, så att
af hvad omförmälda förslag innehölle endast det, som kunde antagas blifva af allmännaste
gagn och deraf behofvet redan vore genom erfarenhet vitsordadt, komme till utförande,
hvarigenom anläggnings-kostnaden nedsattes till 598,000 R:dr och den ökade
årliga underhålls-utgiften till 55,000 R:dr, allt Riksmynt; af hvilka förslag Förvaltningen
af Sjö-ärendena ansett det förra, såsom föranledande större kostnader, än att till
deras bestridande anslag kunde blifva att påräkna, vid sådant förhållande ej vara antagligt,
men deremot understödt det sednare, med några jemkningar, hvilka beräknats
skola till 538,325 R:dr Riksmynt nedsätta det för en gång behöfliga anslaget samt till
36,345 R:dr samma mynt tillökningen i de ständiga utgifterna för fyrings-verket. Då
emellertid, efter hvad hos E. K. M:t tillika anmält blifvit, intetdera af de sålunda
ifrågaställa förslagen till utvidgadt Fyr- och Båk-system skulle kunna utföras, utan
att anslag dertill af Rikets Ständer beviljades, hade E. K. M:t väl, i betraktande deraf,
att Riksdagen så långt framskridit och de för Rikets Ständer tillgängliga medel redan
tagits i anspråk för många likaledes vigtiga Stats-behof, icke funnit lämpligt att
nu af Rikets Ständer äska anvisning af nödiga medel till genomförande af något utaf
berörde förslag i dess helhet; men som de under sistförflutna tiden i närheten af Gottska
Sandön timade talrika strandningar allt mer påtagligt ådagalagt angelägenheten af
fyr-inrättning derstädes, hvarom ock Kongl. Stor-Britaniska Regeringen i ministeriel väg
nyligen hos E. K. M:t gjort hemställan, hade E. K. M:t ej kunnat undgå att serskildt
påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet för detta i alla de omförmälda förslagen såsom
särdeles vigtigt framställda behof. I afseende härpå hade E. K. M:t för öfrigt funnit
förekomma, att sedan, under så väl 1840 och 1841 som 1850 och 1851 årens Riksdagar,
Rikets då församlade Ständer till E. K. M:t ingått med underdåniga framställningar
om en fyr-anläggnings tillvägabringande på Gottska Sandön, samt af sådan anledning
nödiga undersökningar på stället blifvit anbefallda och egt rum, dervid sig visat,
att en dylik inrättning af den lysningskraft, att de på två till tre sjömils afstånd från
nämnda ö i nordostlig riktning belägna farliga undervattens-grunden Kopparstenarne,
hvarest fyr-fartyg ansetts icke kunna utläggas, folie inom fyrens lysningsvidd, otvifvelaktigt
skulle lända till sjöfartens ytterligare betryggande i farvattnen deromkring, särdeles
för fartyg, kommande från Finska Viken, E. K. M:t uti Nådig Skrifvelse af den
27 April 1854 meddelat Rikets då församlade Ständer hvad i ämnet förelupit och derjemte
tillkännagifvit, att den ifrågakomna fyr-anläggningen borde, för undvikande af
all förvexling med andra fyrar och för att kunna fullt motsvara ändamålet att tjena
till varning för ofvanberörda svåra grund, bestå af tvänne särskilda bredvid hvarandra
uppförda samt med lentille-apparat och stillastående sken inrättade fyr-torn af trä, i
enlighet med derom genom Förvaltningens af Sjö-ärendena försorg uppgjordt förslag,
deri kostnaden beräknats till 80,000 R:dr banko, hvartill dock tillgångar då saknades;
men att Rikets Ständer, uti härå den 8 November samma år afgifvet svar, underdånigst
förmält sig ej hafva kunnat bevilja serskilda medel för ifrågavarande fyr-byggnader,
utan deremot anhållit, att så snart nödiga tillgångar för uppförande af de 2:ne fyrarne
å Gottska Sandön kunde af Lots- och Fyrings-medlen beredas, denna fyr-anläggning
måtte bringas till verkställighet; i anledning hvaraf Förvaltningen af Sjö-ärendena
566 Expeditions-VIskottets Förslag till underd. Skrifvelse X:o 176.
blifvit under den 7 påföljde December i Nåder förständigad, att, innan andra nya fyrbyggnads-företag
ifrågasattes och så snart Lots- och Fyrings-medlen möjligen lemnade
tillgång till ifrågavarande fyr-anläggning, med anmälan derom till E. K. M:t i underdånighet
inkomma. En sådan anmälan hade dock hittills uteblifvit och kunde, efter
ali sannolikhet, icke heller framdeles vara att förvänta, emedan merberörda medel funnits
knappt vara tillräckliga för de redan befintliga fyr- och båk-inrättningarnes vidmakthållande;
hvaremot vederbörande nu ifrågasatt serskildt anslag för fyr-anläggning
a Gottska Sandön och dervid, i anseende till osäkerhet af byggnads-grunden, som bestode
af flygsand, i underdånighet hemställt om sådan förändring i det om fyr-anläggningen
derstädes förut afgifna förslag, att fyrtornens stommar komma att utgöras af
jern, hvarigenom den väsentliga fördel bereddes, att tornen icke allenast vunne säkrare
sammanhållighet, utan ock, i händelse af behof, kunde nedtagas och å annat ställe,
ånyo uppföras, hvilken förändring likväl antagits komma att till 130,000 It:dr Riksmynt
förhöja byggnads-kostnaden.
Af dessa förhållanden har E. K. M:t funnit Sig föranlåten nu i Nåder begära,
det Rikets Ständer måtte, såsom extra anslag, bevilja den summa af 130,000 R:dr
Riksmynt, hvilken, efter hvad här ofvan blifvit nämndt, beräknats blifva erforderlig för
att å Gottska Sandön tillvägabringa en fyr-inrättning i enlighet med det af Lots-direktören
sednast afgifna och utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena förordade förslag.
Rikets Ständer, som jemväl erhållit del af förberörda underdåniga förslag och
utlåtande, hafva denna E. K. M:ts Nådiga framställning i öfvervägande tagit, hvarvid
förekommit, att behofvet af en fyr-anläggning på Gottska Sandön länge varit insedt
och jemväl af Rikets Ständer erkändt, men att lots- och fyrings-medlen icke lemnat
och ej heller under nästa Stats-reglerings-period kunnat lemna tillgång till bestridande
af kostnaden för en sådan anläggning, hvadan och då, efter hvad Rikets Ständer inhemtat,
ej heller från Handels- och Sjöfarts-fonden kunna påräknas medel till ifrågavarande
fyr-anläggning, alldenstund fondens tillgångar blifvit för en följd af år och till
högst betydligt belopp tagna i anspråk för andra utgifter, som för densammas egentliga
bestämmelse icke heller äro främmande, Rikets Ständer funnit sig böra för bringandet
till verkställighet af denna fyr-anläggning anvisa särskilda medel, hvilka, med hänsigt
till tiden då arbetet kan förväntas blifva fullbordadt, böra utgå under de begge första
åren af den Stats-reglering, som vid innevarande Riksdag kommer att fastställas. Dock
anse Rikets Ständer Stats-verket för oftanämnde fyr-anläggnings framtida underhåll
icke böra betungas med några särskilda utgifter, emedan erforderliga medel till bestridande
af underhålls-kostnaderne synas skola, genom en förändrad reglering af fyr- och
båk-afgifterna, kunna beredas.
En summa af Ett Hundra Trettio Tusen Riksdaler Riksmynt är alltså, för uppförande
af 2:ne fyrar på Gottska Sandön, utaf Rikets Ständer beviljad, att med Sextiofem
Tusen Riksdaler årligen under åren 1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret utgå,
med vilkor att för denna fyr-inrättnings framtida underhåll Stats-verket icke varder
med några särskilda utgifter utöfver tillgångarne från fyr- och båk-medlen betungadt.
Enär, under det sjöfarten på Rikets nordliga farvatten de sednare åren vore
högst betydligt utvidgad, dervid likväl alltmer förmärkts behofvet att denna för de
norrländska provinserna lika nödvändiga som för hela Riket fördelaktiga rörelse blefve
underlättad genom förbättrande af såväl fyr- och inseglings-märken som äfven lotsinrättningen
utefter berörda, för sjöfarande högst farliga kuster, hafva hos Rikets Ständer
förslag i sådan syftning blifvit framställda, dels derom, att nya fyrar måtte anläggas
vid inloppen till Skellefteå, Hernösand, Sundsvall och Hudiksvall, nemligen å Bjurö
Klubb, Hernö Klubb, Brämön och Agön, samt vid vestra mynningen af Öregrunds
-
Expeditions-Ulskollefs Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 176.
567
grepen, å derstädes belägna grundet Björn, äfvensom att ett fyrskepp blefve förlagdt
vid de i Bottniska Viken befintliga tvänne farliga undervattens-grund, som benämnas
Finngrunden; dels att åtskilliga uppgifna grund uti farleden emellan Haparanda och
Stockholm måtte utmärkas genom bojar eller andra sjömärken, dels ock att lotspersonalen
måtte å vissa större stationer tillökas och, emot något utvidgade skyldigheter, i
allmänhet erhålla högre aflöning, att på förändradt sätt utgå.
I afseende på de sålunda väckta frågorne har förekommit: att, enligt Lots-direktörens
ofvanomförmälda, mest omfattande förslag, skulle anbringas på
Bjurö klubb ett fyrtorn af sten eller af jern och trä,
hvarför kostnaden blifvit approximativt beräknad
till R:dr R:mt
Hernö klubb, ett dito af dito eller af dito dito  „ „
Brämön, en fyr, anbringad i boningshusets vägg .... „ „
Agön, en dito dito i dito dito
„
Björn, en dito dito i dito dito .... „ „
och å Finngrunden, (ost-om) ett fartyg
(vest-om) ett dito
„ „ 120,000: — —
(i reserv) ett dito '
bland hvilka platser endast Agön och Björn blifvit ur det senare förslaget uteslutne;
att Lots-direktören såväl i ena som andra förslaget underdånigst hemställt om uppförande
af känningsbåkar med flera sjömärken å antydda ställen; att Förvaltningen af
Sjö-ärendena, i sitt underdåniga Utlåtande öfver dessa förslag, yttrat den åsigt, att
fyr-inrättningar å Bjurö och Hernö klubb samt å klippan Björn, denna sistnämnda likväl
med alternativ af påbyggnad utaf Eggegrunds fyr, vore att hänföra till de nödvändigaste
bland de föreslagna anläggningarne, äfvensom Förvaltningen funnit att nyttan
och behofvet af tvänne fyr-fartyg vid Finngrunden icke kunde ifrågasättas, om än tvekan
uppstode emot tillstyrkande af deras utläggning, i anseende till dermed förenade
kostnad och äfventyret af fartygens fastfrysande under de tider, höst och vår, då de å
sina stationer synnerligast behöfdes; samt att nämnde Embetsverk, som ansett alla af
Lots-direktören föreslagna sjömärken vara af nytta och vigt, väsentligen för kust- och
inomskärs-seglingen, tillika erinrat, att, enär för en sålunda underlättad och tryggad
segling gjordes mindre behof än hittills af lotsars biträde, hvarigenom desses inkomster
minskades, billig omtanka om lotspersonalens bergning påkallade ej blott förhöjning i
lotstaxorna, utan äfven förbättring i samma personals lönevilkor i allmänhet.
Vid pröfning af förevarande angelägenheter, i hvad de angå nya fyrars uppfö
rande
vid Bjurö klubb, Hernö klubb och Björn, hafva Rikets Ständer, med afseende
å hvad ej mindre Lots-direktören än Förvaltningen af Sjö-ärendena i ämnet yttrat,
funnit sådana inrättningar vara mest af behofvet påkallade samt i främsta rummet böra
förekomma å nämnda platser, och hvarför anläggnings-kostnaden blifvit af nyssbemälda
Embetsmyndigheter approximativt beräknad till en summa af 89,000 R:dr Riksmynt.
Då likväl, efter hvad Rikets Ständer inhemtat och här ofvan blifvit anfördt rörande
lots- och fyrings-medlen, derå saknas tillgångar till bestridande af dessa kostnader, samt
anläggningen af ifrågavarande fyrar alltså beror deraf att särskildt anslag för ändamålet
anvisas, hafva Rikets Ständer, för uppförande af trenne o fyrar, en på Bjurö klubb, en
på Hernö klubb och en på Björn, beviljat en summa af Åttatio nio tusen Riksdaler Riksmynt,
att med Fyratio fyra tusen Fem hundra Riksdaler årligen under åren 1858 och
1859 från Riksgälds-kontoret utgå.
Beträffande vidare den föreslagna fyr-inrättningen på Agön; så och då upplyst
blifvit, att denna ö, med sträckning långt ut i hafvet, sålunda egde en utmärkt lämplighet
33,500:
40,000:
15,500:
6,500:
15,500:
568 Expeditions-Utsliottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 176.
för dylik anläggning, hvilken, ehuru synnerligast erforderlig för alla, som måste anlöpa
Hudiksvall, derjemte blefve af särdeles nytta för sjöfarten i allmänhet på Bottniska viken,
hafva Rikets Ständer, som, med ledning af de utaf Lots-direktören gjorda beräkningar
öfver kostnaderne för inrättande af mindre fyrar af trä, antagit att en ändamålsenlig
fyr på ifrågavarande ställe komme att kosta omkring 15,000 R:dr, pröfvat skäligt
att för uppförandet af en fyr på Agön bevilja och ställa till E. K. M:ts Nådiga disposition
ett förslagsanslag af Femton tusen Riksdaler Riksmynt.
I afseende på en fyrs anläggning å Brännön har hos Rikets Ständer blifvit anfördt:
att i Sverige funnes för närvarande knappast någon hamn med en relativt så
liflig handelsrörelse som Sundsvall, till hvilken plats omkring 300 fartyg under loppet
af året inlöpte; samt att, då de norra sjöstädernas hamnar ofta måste anlitas sent på
året i och för fyllandet af de nordliga orternes spanmålsbehof, och alltså borde vid inloppen
förses med fyr-inrättningar, en sådan inrättning i främsta rummet borde vidtagas
på Brämön, såsom varande det enda inseglingsmärket till Sundsvall, helst derigenom
skulle åt segelfarten i Bottniska viken lemnäs en ganska betydlig ledning. Dessa åberopade
omständigheter hafva synts Rikets Ständer antyda, att en fyr-anläggning i denna
trakt vore bland dem, hvarmed icke längre bör anstå; men då en ledfyr, försedd med
omgående lentille-apparat af 4:de ordningen, samt med rödt sken, hvilken af Lotsdirektören
blifvit föreslagen och i kostnadsförslaget upptagen till 15,500 R:dr, icke,
enligt de upplysningar, som kommit Rikets Ständer tillhanda, motsvarade behofvet, utan
ett fyrtorn af sten eller af jern och trä, sådant det, enligt Rikets Ständers beslut, skulle
komma att på Hernö klubb uppföras och hvarför kostnaden beräknats till 40,000 R:dr,
erfordras, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja ett anslag af Fyratio tusen Riksdaler
Riksmynt, att af E. K. M:t disponeras för uppförande af en fyr å Brämön eller
annat ställe i trakten deraf, som af E. K. M:t dertill finnes lämpligt.
I frågan om utläggande af fyrskepp på de så kallade Finngrunden har Rikets
Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå, att dessa begge grund, på en sjömils afstånd
från hvarandra och belägna i Bottenhafvet, voro för sjöfarten högst farliga, särdeles
som, i anseende till grundens belägenhet i öppna sjön, någon räddning för de derstädes
förolyckade fartygen icke vore möjlig; att alla norrifrån kommande sjöfarande
måste, under nuvarande förhållanden, följa kusten till dess de fingo sigte af fyren Storjungfrun,
för att derefter på en betydlig krokväg undvika Finngrunden; samt att den
tidsförlust, som härigenom uppkomme, skulle kunna genom utläggning af ett fyrskepp
undvikas; — i betraktande hvaraf, och då Lots-direktören ansett Finngrunden endast
genom utläggande derstädes af fyrskepp kunna bestämdt och tjenligt utmärkas för sjöfarande,
äfvensom Förvaltningen af Sjö-ärendena, jemte medgifvande af behofvet och
nyttan utaf denna åtgärd, hemställt att, i händelse densamma, oaktadt dermed förenade
stora kostnader, blefve vidtagen, till en början endast ett fyrskepp måtte få anskaffas,
Rikets Ständer ansett meranämnda 2:ne grund böra, till sjöfartens betryggande, med
sådant kännemärke förses. Och som Rikets Ständer icke varit i tillfälle att uppgöra
något tillförlitligt förslag öfver kostnaden härför, hafva Rikets Ständer, med ledning af
Lots-direktörens framställda beräkning i frågan, velat för anskaffande och utläggande
af ett fyrskepp på Finngrunden anvisa och till E. K. M:ts disposition ställa ett förslagsanslag
af Sjuttio tusen Riksdaler Riksmynt.
De nu bestämda summor för fyrars uppförande å Agön och på Brämön eller i
trakten deraf, äfvensom för anskaffande och utläggande af ett fyrskepp på Finngrunden,
komma att under den tid nu skeende statsreglering omfattar från Riksgälds-kontoret
utgå, hvarjemte Rikets Ständer vid beviljandet af såväl berörda medel, som anslagen
för
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 176. 569
för fyr-anläggningar å Bjurö klubb, Hernö klubb och å Björn, fästat det vilkor, att för
alla de nu omförmälda fyr-inrättningarnes framtida underhåll Statsverket icke varder
med några serskilda utgifter utöfver tillgångarne från fyr- och båkmedlen betungadt.
Vidkommande de till inrättande föreslagna sjömärken uti de norra farvattnen;
så och enär sådana för befrämjande af sjöfartens säkerhet och beqvämlighet i allmänhet
äro nödvändiga, väsentligen för kust- och inomskärs-seglingen och af Lots-direktören
i hans sednare af Förvaltningen af Sjö-ärendena i denna del förordade förslag
upptagna till en kostnad af 16,325 R:dr Riksmynt, hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt
att till sjömärkens anbringande, företrädesvis i farvattnen norr om Stockholm, bevilja
och till E. oK. Mits disposition ställa ett anslag af Sexton tusen Riksdaler Riksmynt,
att med Atta tusen Riksdaler årligen under åren 1858 och 1859 från Riksgäldskontoret
utgå.
Hvad slutligen angår Lotsväsendet, hafva Rikets Ständer ansett detsamma vara
behäftadt med flera bristfälligheter och deribland företrädesvis att lotsbefattningen mångenstädes
är förenad med jordbruk. Då vid åtskilliga hemman fästades skyldigheten
att uppehålla lotsningen inom vissa distrikter, emot befrielse från utgörande af flera den
skattskyldiga jorden åliggande onera och besvär, berättigades tillika ett lotshemmans
egare eller innehafvare att sjelf besörja lotsningen, om han dertill vore lämplig. I följd
af sin dubbla egenskap af jordbrukare och lots är han ofta i frestelse att åsidosätta
lotsningens mödosamma, farliga och svagt vedergällda åligganden för att verkställa de
för hemmanets brukande nödiga samt tillika lugna och mera vinstgifvande arbeten. Vidare
äro, såsom ock Förvaltningen af Sjö-ärendena antydt, lotspersonalens lönevilkor för
små och lots-taxorna för låga, dels med afseende på lotsarnes svåra och ofta lifsfarliga
sysselsättning, dels ock med hänsigt till den stegring af arbetslönerna i allmänhet, som
i sednare åren inträffat, hvarjemte må anmärkas, såsom ej fullt billigt eller uppmuntrande
för den nitiske och oförskräckte lotsen, att han ej ensam eller åtminstone till
större delen får behålla de penningar, som betalts för den lotsning han verkställt, utan
att dessa skola, i följd deraf att uppassnings-skyldigheten måste gå i tur, inflyta till en
gemensam kassa till fördelning emellan stationens alla lotsar, ehvad de gjort sig deraf
mer eller mindre förtjente.
Då Rikets Ständer likväl sakna tillfälle och erforderliga speciela insigter till uppgörande
af något förslag huru lotsväsendet borde regleras för att på ett önskvärdt sätt
uppfylla det dermed åsyftade ändamål, få Rikets Ständer nu i underdånighet endast
anhålla, att E. K. M:t täcktes låta, med afseende på det ofvan anförda, vidtaga sådana
åtgärder, som till lotsinrättningens förbättrande verksammast kunna leda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 December 1857.
Hih. lill B. St. Prot. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd.
72
570 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 177.
HJiO 177.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ett utländskt
lån får underlättande af penninge-ställningen och rörelsen
inom landet.
(Banko-Utskottets Utlåtande N:o 66.)
S. A. K.
I Nådig Proposition af den 14 December 1857 har E. K. M:t, på deri anförde
»kai, föreslagit:
l:o att Rikets Ständer, för att bereda en af behofvet påkallad tillfällig förökning
i förlags-kapital för handel och näringar, måtte bemyndiga sina Fullmäktige i Banken
att, med E. K. M:ts Nådiga garanti och under den form, som för ändamålet kan finnas
mest lämplig, å utrikes ort skyndsamt upptaga lån eller bereda kreditiv till belopp, motsvarande
Tre millioner Riksdaler silfver, hvilket lån eller kreditiv skulle till fullo vara
liqvideradt sednast inom slutet af år 1860; och ville E. K. M:t, i händelse denna åt
gärd
blefve af Rikets Ständer beslutad, härvid lemna all den bemedling och medverkan,
som på E. K. M:t kunde ankomma;
2:o att, på det den härigenom beredda tillökning i landets rörelse-medel och kapital
så skyndsamt som möjligt måtte komma näringarne och den allmänna rörelsen till
godo, Riks-banken, så snart på fullt säker hand och med E. K. M:ts garanti, aftal om
lånet eller kreditivet blifvit träffadt, må, efter behof och enligt Fullmäktiges bepröfvande,
genast utgifva ett motsvarande belopp i sedlar, hvarefter, likaledes i mån af behof,
genom försäljning af vexlar eller indragning af silfver, den metalliska kassan skulle beredas
en mot den ökade sedel-utgifningen svarande förstärkning;
3:o att af den sålunda beredda tillgången måtte bildas en särskild diskonteringsoch
utlånings-fond, och att, jemte ränta för de i denna fond beviljade lån, skulle erläggas
en provision till det belopp, som Banko-fullmäktige, efter sig företeende omständigheter
och behof, finna skäligt bestämma och som vid lånens meddelande förskottsvis
skulle afdragas;
Expedihons-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 177.
571
4:o att den föreslagna nya fondens tillgångar måtte till utlåning fördelas mellan
Bankens olika låne-distrikter, på det sätt som Fullmäktige, under ett samvetsgrant afvägande
af de olika orternas och näringarnas hilliga anspråk och behof, kunna finna för
ändamålet tjenligast, samt
5:o att utlåningen af omförmälda medel, hvilka, i den ordning, som af Fullmäktige
närmare blefve bestämd, ovilkorligen skulle dragas ur rörelsen inom den tid, då
Banken skall återgälda sin för detta ändamål ådragna skuld, må, under Fullmäktiges
tillsyn och kontroll samt enligt af dem meddelade föreskrifter, utan hinder af de bestämmelser,
som äro gällande för andra delar af Bankens lånerörelse, besörjas af vederbörande
Diskont-direktioner, hvilka, i den mån Fullmäktige kunde finna sådant erforderligt,
skulle förstärkas med personer, kända för redbarhet och kunskap om ortens rörelse-
och affärs-förhållanden;
Öfverlemnande E. K. M:t slutligen åt Rikets Ständer, såsom Bankens högsta styrelse,
att, i kraft af 72 § Regerings-Formen, meddela de närmare bestämmelser, som
för öfrigt må kunna för förslagets genomförande, vare sig i afseende å upp- eller utlåning,
finnas nödiga.
Yid öfvervägande af hvad sålunda blifvit i Nåder framställdt, hafva Rikets Ständer,
som funnit frågan, huruvida det föreslagna lånet eller kreditivet bör beredas eller
ej, företrädesvis påkalla största skyndsamhet samt kunna pröfvas och afgöras oberoende
af de närmare bestämmelser, som, med afseende å sättet och vilkoren för utlåningen,
kunna blifva af nöden, ansett sig nu till en början böra i underdånighet sig yttra endast
öfver den del af E. K. M:ts Nådiga Proposition, som i de tvänne första punkterne af
förslaget innefattas.
De i den Nådiga Propositionen omförmälda förhållanden innebära äfven, enligt
Rikets Ständers öfvertygelse, talande skäl för nödvändigheten att vidtaga verksamma
åtgärder, för att söka afböja de olyckor, hvaraf samhället hotas. Den nästan fullkomliga
upplösning af alla på förtroende grundade affärs-förbindelser, som inträffat å den
stora utländska handelsplats, der Sverige företrädesvis verkställer sina för varubytet
mellan eget land och utlandet nödiga liqvider, har förorsakat, att högst betydliga belopp
af de vexlar, hvilka, om ej förtroendet blifvit dem undandraget, skolat såsom allmänt
gångbart bytesmedel tjena att, under minst ett fjerde dels år, bemedla de för både import-
och export-handeln erforderliga liqvider, på en gång förlorat allt sitt värde och
nu måste ersättas med det metalliska myntet, eller den dermed lika gällande Bankosedeln;
och då på samma gång den Svenska industrien gått förlustig det förlag, hon af
ålder varit van att söka och erhålla på den utländska penninge-marknaden, och detta
just under en tidpunkt, då förlaget som bäst behöfdes för att befrämja produktionen för
det stundande årets skeppning, har härigenom uppstått en så stark efterfrågan på penningar,
att den icke inom landet kan fyllas. Då sålunda en allmän förlägenhet här inträdt,
och denna redan förorsakat våldsamma rubbningar i näringslifvet, inåste verkningarne
deraf, om ej skyndsam och kraftig hjelp mellankommer, icke ensamt träffa vissa
individer eller folk-klasser, utan efter hand, i större eller mindre mån, sträcka sig till
samhällets alla delar samt genom näringarnes aftynande och förfall, genom en förlamad
industri, hämmad produktion, arbetslöshet och deraf härflytande menliga följder, sprida
och rotfästa ett ondt, hvars botande försvåras i samma mån, som hjelpen fördröjes.
Att förebygga och undanrödja detta onda, att icke blott i möjligaste måtto afvärja ögonblickets
öfverhängande fara och söka återställa det rubbade förtroendet, utan äfven genom
nödiga förlag bereda näringarne i deras särskilda grenar det bistånd, hvaraf de, i
brist på erforderliga rörelse-medel, äro i så oundgängligt behof, för att kunna återvinna
det lif, den verksamhet och ändamålsenliga utveckling, som utgör ett oeftergifligt vilkor
572 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 177.
för det allmännas väl, lärer, vid den utsträckning penninge-förlägenheten nu uppnått,
icke utan Statens medverkan blifva möjligt; och Rikets Ständer dela således E. K. M:ts
i detta hänseende uttalade åsigt.
Men ehuru Rikets Ständer sålunda anse det allmännas mellankomst vid detta
utomordentliga tillfälle vara af tvingande nödvändighet påkallad, synes det Rikets Ständer
likväl vara lämpligare, att det ifrågasatta lånet eller kreditivet upptages af E. K.
M:t för Statens räkning, än af Banken. Då förslaget uttryckligen innebär, att större
sedel-utgifning från Banken ej skulle få ega rum, än som motsvarade det erhållna lånets
eller kx-editivets belopp, och att metalliska kassan alltid skulle förstärkas med så
mycket, som i sedlar utlemnades, är det visserligen tydligt, att åtgärden, sådan den af
E. K. M:t blifvit tillstyrkt, icke bör kunna leda till något äfventyr för Banken, emedan
denna för de utgifna sedlarne skulle till sin fria disposition ega en fullt motsvarande
tillgång i metallisk valuta; men det bör härvid ej förbises, att ett af Rikets
Ständer under närvarande omständigheter vidtaget beslut att skuldsätta Banken på utrikes
ort möjligen kunde hos en eller annan väcka den föreställning, att någon fara
för Bankens realisations-förmåga vore å färde, och sålunda skapa ett misstroende, som,
oförtjent till sin grund, men betänkligt till sina följder, ej ens i den mest aflägsna mån
bör få vinna insteg eller tillvaro. Utvägen att, till metalliska kassans förstärkande,
utom landet upptaga lån eller kreditiv till belopp af högst Tre millioner R:dr silfver,
har, enligt Rikets Ständers vid föregående Riksdagar meddelade förordnande, som äfven
vid innevarande Riksmöte bibehållits oförändradt, blifvit medgifven endast för de fall,
att Bankens säkerhet det kräfver. Ett sådant fall är lyckligtvis nu icke för handen,
och enär det till penninge-ställningens och allmänna rörelsens underlättande nu behöfliga
lån eller kreditiv kan på annan väg än genom Banken beredas, bör, enligt Rikets
Ständers tanke, Banken undvika att vidtaga en åtgärd, som blifvit afsedd att anlitas
endast till betryggande af realisationens bestånd. Det synes ock vara otvifvelaktigt,
att ifrågavarande låne-operation, verkställd af E. K. M:t, skall med större skyndsamhet,
som här är af så mycken vigt, kunna bringas till önskadt mål, än om den inledes
och verkställes af Banko-fullmäktige; och i förra fallet skulle äfven förebyggas, att
Fullmäktige i Rikets Ständers båda penningeverk komme att uppträda i täflan med
hvarandra om anskaffande å utrikes ort af medel till ökadt förlag åt näringarne och
rörelsen i landet — en täflan, som tilläfventyrs kunde motverka ändamålet och jemväl
försvåra tillfället för Riksgälds-kontoret att erhålla det till Statens jernvägs-byggnader
för närvarande erforderliga låne-understöd.
Deremot finna Rikets Ständer hinder ej möta, att, sedan aftal om lånet eller
kreditivet blifvit af E. K. M:t träffadt, Banko-styrelsen indrager detsamma och besörjer
liqviden derför, äfvensom att, i öfverensstämmelse med E. K. M:ts förslag, de erhållna
medlen genom utlåning från Banken användas till handelns och näringarnes understödjande,
i afseende hvarå Rikets Ständer skola särskildt i undei-dånighet sig yttra rörande
de närmare bestämmelser, som må finnas vara af nöden. Då emellertid meranämnda
lån eller kreditiv icke erfordras för Bankens hufvud-ändamål eller realisationens upprätthållande,
utan komme att upptagas för Statens räkning och derefter ställas till
Banko-fullmäktiges förfogande, har det synts Rikets Ständer vara i sin ordning och
äfven ledande till att ytterligare stärka förtroendet till Banken, om denna af Staten
hålles skadeslös för de förluster, som i förevarande afseende tilläfventyrs kunna uppstå.
Rikets Ständer hafva alltså för sin del beslutat, att ett lån eller kreditiv, till
belopp motsvarande Tre millioner Riksdaler silfver, skall å utrikes ort skyndsamt upptagas,
i ändamål att genom utlåning från Rikets Ständers Bank bereda en af behofvet
påkallad tillfällig förökning i förlags-kapitalet för handel och näringar, hvilket lån eller
Expeditions- V(sko(tels Förslag (ill underd. Skrifvelse N:o 178. 573
kreditiv bör vara till fullo liqvideradt sednast inom slutet af år 1860; Och få Rikets
Ständer, i berörde afseende, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att E. K. M:t
täcktes under den form, som för ändamålet kan finnas mest lämplig, och på de vilkor,
som kunna betingas, för Svenska Statens räkning upptaga ifrågavarande lån eller kreditiv
samt ställa detsamma till Fullmäktiges i Rikets Ständers Bank disposition, att af
dem användas och inom ofvan uppgifna tid liqvideras i enlighet med de föreskrifter,
som af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag varda meddelade; skolande, så snart
på fullt säker hand aftal om lånet eller kreditivet blifvit träffadt, Rikets Ständers
Bank, efter behof och enligt Fullmäktiges bepröfvande, genast utgifva ett motsvarande
belopp i sedlar, hvarefter genom lånets eller kreditivets indragning, på sätt Fullmäktige
finna lämpligast, den metalliska kassan skall beredas en mot den ökade sedel-utgifningen
svarande förstärkning, allt under vilkor, att Banken för härvid tilläfventyrs uppkommande
förluster varder af Staten till fullo godtgjord.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 December 1857.
i\:0 178.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 4 Jan. 1858.
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljandet af
Stals-bidrag får en kommunikations-led mellan Åsa-sjön i
Kronobergs Lån samt städerna Wexiö och Carlshamn.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 163.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva ansett sig böra särskildt behandla frågan om det i E. K.
M:ts Nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och behof, föreslagna bidrag
af allmänna medel för anläggandet af kanaler mellan Åsa och Helga sjöarne samt Salen
och Asnen, jemte flera mindre sjöar, äfvensom en jernväg från Almundsryd till
Carlshamn, rörande hvilken kommunikations-leds sträckning, längd och anläggnings
-
574
Expedilmns-Utskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 178.
kostnader samt de sjöar och vattendrag, som derigenom skulle komma att sammanbindas,
cheferne i medlersta och södra väg- och vatten-byggnads-distrikten lemnat,
bland annat, följande uppgifter.
Från den inom Åsa och Tolgs socknar af Norrviddinge härad och Kronobergs
Län belägna Asa-sjön borde, enligt bemälde Distrikt-chefers förslag, kanaler anläggas
till den söder om samma sjö liggande Tolg-sjön och derifrån, med fortsatt sydlig riktning,
till Helga- och Bergunda-sjöarne samt från sistnämnda sjö till vestra Wexsjön.
Vidare borde kanal-anläggningar verkställas mellan Bergunda-sj ön och de vester om
densamma belägna Bergqvara-, Kråk- och Gemla-sjöarne, äfvensom mellan Öija och
Granholms-åarne samt Salen. Från Salen borde kommunikations-leden fortsättas mot
söder dels genom kanaler och dels genom begagnande af Husby-ån till Asnen samt
från södra ändan af denna sjö till Gröviksgöl och Trästenshult-sjön samt Hönshyttefjorden,
vid hvilken den föreslagna jernvägens utgångspunkt Almundsryd är belägen.
Jernvägen borde i fortsatt sydlig riktning följa Mörrums-ån i dess dalgång förbi Mariebergs
bruk, men derefter ledas sydost mot Mie-ån, i närheten af Strömma fabrik, samt
vidare till stranden af Östersjön vid Carlshamn.
Längden af denna kommunikations-led skulle komma att utgöra omkring 13i
mil, deraf något mer än 3i mil belöpte på jernvägs-linien; och voro kostnaderne be
räknade
:
för de föreslagna kanal-anläggningarne samt andra dermed sammanhängande vatten-kommunikations-arbeten
till R:dr R:mt 1,050,000: — —
och för jernvägs-anläggningen, efter beräkning af 368,929 R:dr
för hvarje mil, till  1,301,500:
Summa R:dr R:mt 2,351,500: — —
varande härvid förutsatt att ångbogserings-fartyg endast skulle komma att begagnas på
kanal-linierne mellan Asa-sjön och Wexiö samt Salen och Almundsryd, hvarföre kanalen
och slussarne å kommunikations-leden mellan Bergunda-sjön och Salen i kostnadsförslaget
blifvit upptagna till mindre dimensioner.
Enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit upplyst, till ådagaläggande af den sålunda
föreslagna kommunikations-ledens vigt för det allmänna och behöflighet för en
stor del af provinsen Småland, skulle det omedelbara gagnet af denna, med hänsigt till
beskaffenheten af det inre Smålands naturprodukter, särdeles ändamålsenliga kommunikations-anstalt,
komma att sprida sig till ej mindre än 49 socknar inom 5 härader af
Kronobergs Län, jemte städerna Wexiö och Carlshamn samt sydligaste delen af Vestra
härad i Jönköpings Län, äfvensom Asarums och Jemshögs socknar i Blekinge, hvilka
socknar och städer, de förra innefattande nära 1,600 hela mantal, år 1850 egde en
folkmängd af omkring 92,000 personer. De produkter, som från denna vidsträckta
landsort kunde afsättas och genom underlättade transporter tillhandahållas den allmänna
varu-marknaden, vore hufvudsakligen skogs-effekter, spanmål och viktualier, jemte ull
och lin samt väfnader och andra alster af allmogens hus-slöjder, äfvensom jern-, tegeloch
pappers-brukens tillverkningar. Hela ortens förnämsta afsättnings-plats vore Carlshamn,
dit betydliga qvantiteter af trävaror och spanmål forslades, och dernäst Wexiö,
med en stark tillförsel af kringliggande landsbygds produkter; men utvecklingen af
landsortens produktions-förmåga hindrades af de svårigheter och kostnader, som voro
förenade med varu-forsiingen till afsättnings-ställena. Med denna forsling, såsom binäring
betraktad, hade, sedan under de sistförflutna åren fördelarne af åkerbrukets förbättring
blifvit alltmer insedda, det förändrade förhållande inträffat, att forsel-lönerne
mer än fördubblats. I händelse af dessa kostnaders fortfarande ökning och derest varu
-
Expeditions- Vis h o ite ts Förslag till underd. Skri/velse N:o 178.
575
transporterne härigenom ytterligare försvårades, måste industrien och rörelsen inom orten
hämmas samt dervarande näringar aftyna, hvaremot, om billiga transport-kostnader bereddes
genom kanal- och jernvägs-anläggningar, både landtmanna-näringen och allmänna
industrien skulle förkofras samt nya fabriker och ändamålsenlig vård om skogarne vara
att för framtiden motse, deraf åter följde, att gods-trafiken skulle tillväxa på den nya
kommunikations-leden. Och då, efter antaglig beräkning, hela kostnaden för fortskaffande,
sjöledes och å jernväg, af ett skeppund gods från Åsa till Carlshamn koinme att
utgöra 1 R:dr 60 öre R:mt, eller med mer än 5 R:dr understiga nuvarande forlönen 6
R:dr 32 sk. för effekters transporterande på hjuldon mellan dessa ställen, kunde skogsprodukter
jemte flera andra varor, hvilkas värde icke medgåfve att en så hög fraktkostnad
för dem erlades, och derföre nu icke utgjorde föremål för transporterna, framdeles
med fördel forslas från de inre delarne af Småland till Carlshamn eller Östersjökusten.
Sedan Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader uti sitt före innevarande
Riksdags början afgifna underdåniga General-förslag angående de arbeten, som Styrelsen
ansåg böra med stats-bidrag understödjas, ånyo upptagit den transport-led, hvarom nu
är fråga, med anmälan dervid, huruledes, i anseende till jernbanans längd och den beräknade
mängden af de produkter, som skulle derpå transporteras, nödvändigt blefve att
den ursprungligen för hästkraft föreslagna jernvägen anlades för ångkrafts begagnande,
dock med de mindre dimensioner, som vid anläggningen af Norbergs samt Barkens och
Wessmans-jernvägarne iakttagits, så har, då Styrelsen tillika underdånigst yttrat, att
beredandet af sagde kommunikation vore i högsta grad förtjent af E. K. M:ts Nådiga
uppmärksamhet, samt att Styrelsen ansett sig i general-förslaget böra upptaga för densamma
ett stats-bidrag af 900,000 R:dr B:ko, hvaraf 350,000 R:dr såsom anslag utan
återbetalnings-skyldighet för kanal-anläggningen och 550,000 R:dr såsom lån för jernvägsbyggnaden,
E. K. M:t, i öfverensstämmelse med denna tillstyrkan, uti Dess till Rikets
Ständer aflåtna Nådiga Proposition om Statsverkets behof, behagat föreslå för ifrågavarande
kanals och jernbanas anläggning ett anslag af ... . R:dr Ruut 525,000:
och ett lån af  „ „ 825,000:
eller tillsammans R:dr R:mt 1,350,000:
deraf dock, enligt E. K. Mits yttrade förmodan, endast det såsom lån föreslagna beloppet
skulle behöfva utgå under instundande statsreglerings-period.
Med anledning af E. K. Mits härom framställda Nådiga Förslag har hos Rikets
Ständer blifvit hemstäldt, att, då jernvägs-anläggningen mellan Carlshamn och Almundsryd
skulle kunna verkställas under åren 1858, 1859 och 1860, men denna anläggning
icke komme att medföra den för orten påräknade nytta samt bereda erforderlig inkomst,
såvida icke segel-leden från sistnämnda ställe till sjön Salen, eller åtminstone till Asnell,
blefve samtidigt öppnad för trafiken, Rikets Ständer måtte medgifva, att, utom
låne-understödet, äfven hälften af den summa, 337,500 R:dr Rimt, som anläggandet af
kanalen emellan Salen och Almundsryd antagits komma att högst kosta, finge, i händelse
det finnes behöfligt, under samma statsreglerings-period uppbäras i afräkning å det
utan återbetalnings-skyldighet föreslagna stats-bidraget, — och vore det äfven för kanalbyggnads-arbetenas
utförande angeläget och af särdeles vigt, att transporten emellan
Carlshamn och sistnämnda sjö kunde så snart som möjligt begagnas, emedan derigenom
forslingen af kalk och alunskiffer m. fl. erforderliga materialier till de 9 slussar och andra
byggnader, som skola uppföras på andra sidan denna sjö, komme att betydligt
underlättas.
Efter inhemtande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit i afseende på Statens
576
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 178.
sökta medverkan för åstadkommande af en länge påtänkt och af ortens invånare önskad
kommunikation emellan ofvanuppräknade sjöar, samt denna kommunikations utsträckning
till kusten af Östersjön, hafva Rikets Ständer detta ämne i behörigt öfvervägande tagit
och dervid funnit, hurusom nästan alla de Rikets län, hvilka icke äro belägna invid
hafskusterna, tid efter annan blifvit dermed sammanbundna genom vatten-kommunikationer,
hvilkas anläggnings-kostnader till allra största delen äro utaf allmänna medel
bestridda, Inom Rikets medlersta och sydliga delar är numera Kronobergs län det enda
inuti landet liggande Höfdingedöme, som saknar en dylik kommunikations-led för sina
produkters transporterande till de vid hafskusten befintliga handels- och stapel-orter.
För detta län borde derföre en efter lokala förhållanden och beskaffenheten af ortens
hufvudsakligaste effekter lämpad utfarts-väg beredas medelst beviljande af dertill erforderligt
bidrag från det allmännas sida, helst den genom ett sådant bidrag åstadkomna
transport-led synes skola medföra väsentligt gagn icke endast för den vidsträckta landsort,
hvars rörelse och industriela verksamhet derigenom ofelbart komma att i märkbar
mån upplifvas och förökas, utan äfven för åtskilliga andra orter genom dit underlättad
tillförsel af en mängd förnödenhetsvaror, likasom för hela landet genom det ökade antalet
och beloppet af de för Rikets export-handel tillgängliga och användbara artiklar.
I fråga om medels anvisande för oftanämnde kommunikations-företags utförande, hafva
Rikets Ständer fästat uppmärksamhet å följande förhållanden: Det vidsträckta län, midtigenom
hvilket den föreslagna 10 mils långa segel-leden skulle beredas, eger, med undantag
af de spridda och från hvarandra afskiljda större eller mindre sjöarne, för närvarande
icke något annat kommunikations-medel, än de vanliga landsvägarne; och om
äfven den på Statens bekostnad under anläggning varande jernvägs-stambanan emellan
Malmö och Jönköping genomgår en del af detta län, lära likväl de från banan aflägsna
orter, som omgifva nu ifrågavarande kommunikations-led, icke komma att åtnjuta någon
omedelbar fördel af sagde jernvägs-anläggning, med mindre de genom längre och kostsammare
bibanor erhålla förbindelser med stambanan. Derjemte borde ej heller den omständighet
härvid förbises, att samma orters allmännaste och betydligaste afsättningsartiklar
utgöras af skogs-produkter, hvilkas transporterande på jernbana under en längre
vägsträcka icke kan ske utan att en alltför stor del af deras i närheten af produktionsorten
egande värde medtages genom frakt-kostnaden. Då invånarne inom Kronobergs
län, hvars folkmängd för närvarande lärer öfverstiga 145,000 personer, af ålder gjort sig
allmänt kända för synnerlig idoghet och en ihärdig arbetsamhet, skall beredandet af
hittills saknade afsättnings-tillfällen utan tvifvel framgent komma att utöfva ett högst
välgörande inflytande på denna befolknings ekonomiska ställning samt framkalla både i
enskildt och allmänt hänseende gagnande näringar; hvarjemte jordbruket derstädes sannolikt
skall komma att i flerfaldiga riktningar vinna en önskvärd förkofran. I betraktande
af nu antydda förhållanden, och då en jernbana mellan den ifrågaställa vatten-kommunikationens
södra ändpunkt och Carlshamn bör, i förhållande till sin längd och anläggnings-kostnad,
blifva ganska fördelaktig både för den allmänna rörelsen och för de enskilda
intressenterne i detta företag, samt utförandet deraf är ett oeftergifligt vilkor för
vinnandet af de med vatten-kommunikationen åsyftade ändamål, hafva Rikets Ständer
ansett sig ega tillfyllestgörande skäl att, för kanal- och jernvägs-anläggningen mellan
Asa-sjön och nyssnämnda stad, jemte dertill hörande arbeten, bevilja det stats-bidrag,
som erfordras för hela detta företags utförande i öfverensstämmelse med derför uppgjorda
och af E. K. M:t i Nåder fastställda arbets-planer.
Beträffande beloppet af ifrågavarande stats-bidrag, hvilket, såsom E. K. M:t Nådigst
föreslagit, bör erhållas dels utan och dels med återbetalnings-skyldighet, hafva
Rikets
Expeditions-Utskollets Förslag till underd■ Skrifvelse N:o 17S.
577
Rikets Ständer, lika med E. K. M:t, ansett att hälften utaf den summa, 1,050,000 R:dr
R:mt, hvartill anläggnings- jemte de öfriga kostnaderne för hela vatten-kommunikationsleden
upptagits i den öfver dessa kostnader sednast uppgjorda beräkning, och således
ett belopp af 525,000 R:dr sagde mynt bör beviljas, att utgå i egenskap af anslag utan
återbetalnings-skyldighet; dock med vilkor att, till undvikande af omlastningar, samtliga
kanal-sträckorna och alla slussarne, vid sin anläggning, erhålla sådana dimensioner, att
för den der motsedda trafiken lämpliga ångfartyg kunna på hela kommunikations-leden
begagnas. Rikets Ständer, som ej heller funnit något att erinra emot beloppet af det utaf
E. K. M:t till 825,000 R:dr samma mynt föreslagna låne-understödet, hvilket belopp
något understiger två tredjedelar af den summa, 1,301,500 R:dr R:mt, som kostnadsförslaget
för jernvägs-anläggningen med dertill hörande transport-materiel och byggnader
upptager, hafva alltså äfven ansett samma belopp böra beviljas såsom lån för denna
jernvägs-anläggnings verkställande.
Vidkommande tiden för anslags-summans lyftning, så, och med afseende å hvad
ofvan är anfördt om vigten deraf, att vatten-kommunikationen emellan jernvägens norra
slutpunkt och sjön Salen må samtidigt med jernbanans öppnande för allmänna trafiken
jemväl kunna begagnas, hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att, i afräkning
å anslaget för kanal- och sluss-anläggningarne å kommunikations-linien mellan Asa-sjön
och Almundsryd, ett belopp af 170,000 R:dr R:mt likaledes må, i mån af arbetets fortgång,
få under åren 1858, 1859 och 1860 utbekommas, med förbehåll, att segel-leden
emellan Salen och Almundsryd är färdig till begagnande så snart jernvägen mellan sistnämnda
ställe och Carlshamn kan för allmänna trafiken upplåtas.
Hvad för öfrigt angår de vilkor och förbindelser samt andra iakttagelser, att af
Rikets Ständer föreskrifvas med hänsigt till det stats-bidrag, som för ifrågavarande
företag varder beviljadt, hafva Rikets Ständer funnit, att i detta hänseende hufvudsakligen
enahanda stadganden kunna och böra meddelas, som de, hvilka vid sednaste
Riksdag beslötos och sedermera tillämpats i afseende på det då beviljade lånet för
Gefle-Dala-jernvägens anläggning, dock att räntan för de medel, som i egenskap af
understöd varda anvisade till det företag, hvarom nu är fråga, bör fastställas till ett
belopp, som öfverensstämmer med de vanliga ränte-vilkoren för andra till kommunikations-anstalternas
förbättring från Riksgälds-kontoret under sednare åren utbekomna lån.
Rikets Ständer hafva fördenskull och i enlighet med nu yttrade åsigter pröfvat
skäligt att, för beredande af föreslagen kommunikations-led medelst kanal- och slussanläggningar
af de dimensioner, att för trafiken lämpliga ångbåtar kunna begagnas, från
Asa-sjön inom Norrviddinge härad af Kronobergs län genom Helga och Bergunda m. fl.
sjöar till Wexiö samt genom sjöarne Salen och Asnen till Almundsryd i närheten af
Mörrums-å, inom Kinnevalds härad af samma län, äfvensom för anläggningen af en till
begagnande med lokomotiv afsedd jernväg mellan sistnämnda ställe och Carlshamn, bevilja
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet
å 525,000 R:dr, och ett lån å 825,000 R:dr, eller tillsammans En million
Tre hundra femtio tusen Riksdaler Riksmynt; i afseende å hvilket stats-anslags och låns
utbekommande och användande, jemte dermed förenade vilkor och åligganden, Rikets
Ständer jemväl meddelat nedanstående beslut och stadganden.
l:o. Alla för nämnda vatten-kommunikations- och jernvägs-anläggnings åstadkommande
och begagnande erforderliga arbeten skola, mot åtnjutande af dertill beviljadt
stats-bidrag, utföras och bekostas genom det för detta ändamål bildade särskilda bolag;
börande samma bolag åtaga och förbinda sig att ej allenast, i öfverensstämmelse med
den arbets-plan, som varder af E. K. M:t fastställd, och under iakttagande af de för
Hill. lill It. St. Fröt. 1S56—1858. 10 Sami. 1 A/d. 73
578 ExpedUions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 17S.
arbetenas utförande för öfrigt meddelade föreskrifter, fullborda, utan oek sedermera för
allmänna trafiken öppna och underhålla denna vatten-kommunikations-led och jernväg
efter deras hela längd.
2:o. Bolagsmännen skola genom skeende aktie-teckning förbinda sig att utaf
egna medel tillskjuta hvad utöfver det beviljade stats-bidraget erfordras för fullbordandet
af ej mindre nämnda vattenkommunikationsled med dertill hörande kanal- och slussbyggnader,
än jernvägsanläggningen samt anskaffningen af ali för jernvägens begagnande
erforderlig materiel; och skall aktieteckningssumman utgöra En million Fern hundra tusen
Riksdaler Riksmynt. Dock som en tredjedel af det sålunda tecknade beloppet är
allenast afsedd till Statsverkets betryggande för detta företags utförande samt de dertill
anvisade och utbetalda statsmedlens återbekommande i motsatt fall, så behöfva aktieegarne,
derest sagde kommunikationsled och jernväg, genom deras försorg, varda på föreskrifvet
sätt och inom stadgad tid fullbordade, icke erlägga denna tredjedel af teckningssumman;
kommande följaktligen aktie-egarnes ansvarighet för densamma att försvinna
efter företagets fullbordande och godkännande vid derå skeende afsyning, hvarefter
kanalsträckorna och slussarne samt jernvägen, med hvad dertill hörer, böra utgöra
säkerhet för ifrågavarande lån. De handlingar, som innefatta aktie-egarnes förbindelser
att fullgöra den, på grund af aktieteckningen, dem åliggande inbetalningsskyldighet å
deras aktier, böra deponeras och förvaras hos E. K. M:ts Befallningshafvande i Kronobergs
län.
3:o. Bolaget bör vara bildadt och arbetet å kommunikationsleden påbörjadt före
den 1 Oktober 1858; skolande de vid denna anläggning erforderliga arbeten sedermera
oafbrutet fortgå och utföras, så att densamma varder fullbordad och för allmänna trafiken
upplåten inom förloppet af den tid, E. K. M:t vid bolagets oktroj erande kommer
att i Nåder bestämma; och eger Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader att,
genom serskildt af E. K. M:t, på Styrelsens förslag, förordnade sakkunnige män utöfva
tillsyn derå, att arbetena varda i öfverensstämmelse med vederbörligen fastställda planer
utförda, samt att vid verkställigheten godkända arbetsmetoder följas och fullgoda
materialier användas.
4:o. Innan större eller mindre del af ofvanomförmälda anslags- och låne-summor
får lyftas, bör bolaget, genom sin Direktion, hafva till Riksgälds-kontoret aflemnat
eller der företett:
a) för hela lånesumman, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets vägnar, utfärdad
skuldförbindelse, som af Fullmäktige i nyssnämnda verk godkännes och antages;
b) utaf bolaget, genom Direktionen, ingånget samt af E. K. M:t i Nåder antaget
kontrakt om utförandet af kanal- och sluss-byggnaderna samt jernvägen, jemte alla för
deras och den öfriga vatten-kommunikationens begagnande nödvändiga arbeten, äfvensom
anskaffandet af den å jernvägen erforderliga transport-materiel, i den ordning och
inom den tid arbetsplanen bestämmer;
c) bevis, att aktieteckningen, äfvensom den i ofvanstående 2:dra punkt stadgade
deposition af deruti omförmälda handlingar, skett för ett belopp, som åtminstone motsvarar
hälften af den föreskrifna teckningssumman;
d) bevis angående behörig verkställighet af minst 10 procents inbetalning å alla,
enligt punkten litt. c., tecknade aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt och sedermera,
i öfverensstämmelse med arbetsplanen, fortsatt; samt
f) serskild, likaledes å bolagets vägnar, utfärdad förbindelse, innefattande åtagande
att, under all framtid och utan något ytterligare bidrag af allmänna medel, vid
-
Expeditions-Ulskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 178. 579
makthålla hela denna kommunikationsled, med allt hvad dertill hörer, i sådant skick,
att den kan för allmänna trafiken begagnas.
5:o. Skulle bolaget genom sin Direktion åtaga och förbinda sig att vid samma
tid, som jernvägen öppnas för allmänna trafiken, hafva fullbordat kanal- och slussanläggningarne
jemte öfriga vid kommunikationsleden emellan Salen och Almundsryd
erforderliga arbeten, må, efter iakttagande af ofvanstående härvid tillämpliga vilkor och
i mån af dessa arbetens fortgång, Ett hundra Sjuttio tusen Riksdaler Riksmynt utaf
den utan återbetalningsskyldighet beviljade anslagssumman från Riksgälds-kontoret utbekommas
under år 1858 och derpå följande 2:ne år; men den öfriga anslagssummans
utbetalning kommer icke att verkställas förr än efter 1860 års utgång.
6:o. Utbetalningsterminerne för lånemedlen böra lämpas efter antalet af de för
jernvägs-anläggningens verkställande bestämda år, så att under hvarje arbetsårs lopp
motsvarande andel af lånesumman får lyftas; dock bör, förrän något utöfver lånets halfva
belopp utbetalas, på förut stadgadt sätt vara styrkt, att hela aktiesumman är tecknad
samt aktie-egarnes förbindelser i afseende på denna summas utgörande blifvit vederbörligen
deponerade.
7:o. Detta lån får, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas under den för
arbetets utförande afsedda tid, men efter dess förlopp skall å hela den utbekomna lånesumman,
inom slutet af hvarje år, inbetalas fem procent, hvaraf, för hvad af lånet
dessförinnan icke godtgjorts, beräknas fyra procent årlig ränta, och återstoden utgör kapital-afbetalning.
Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning
erlagdt, bör derför af bolaget utgöras fem procent årlig ränta intilldess samma belopp
vederbörligen inbetalas.
8:o. För den händelse att den för oftanämnda kommunikationsled och jernvägsanläggning
fastställda arbetsplanen icke skulle följas och derifrån, utan vederbörligen
sökt och erhållen tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt rättad, eller
i fall arbetena icke skulle i stadgad ordning fortsättas samt inom derför bestämd tid
fullbordas, eger E. K. M:t låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade statsbidraget
samt återfordra hvad deraf utbekommits, att, på en gång eller successivt, till
Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, E. K. M:t finner för godt i Nåder bestämma.
Skulle åter detta företag under arbetstiden öfvergifvas, eller någon del af kommunikationsleden,
efter fullbordandet, icke så underhållas, att den framgent kan begagnas, eller
om betalningsskyldigheten för det erhållna lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras,
komma kanal- och slussverks-anläggningarne, äfvensom jernvägen, att hemfalla till Staten,
utan rättighet för aktie-egarne, att, till större eller mindre del, utaf det allmänna
erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som dessförinnan blifvit af dem
utgjorda.
9:o. Under byggnadsåren skall bolagets Direktion, inom den tid och till den
Embetsmyndighet E. K. M:t behagar i Nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse om
arbetenas fortgång under det nästföregångna året; börande ej mindre förvaltningen af
bolagets angelägenheter, än de afslutade räkenskaperne, vid årligen anställande revisioner,
granskas; uti hvilka revisioner Staten bör ega att genom ett af E. K. M:t utsedt
ombud deltaga, intilldess det af allmänna medel erhållna låne-understödet blifvit återbetaldt.
10:o. I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande upplåten,
skall bolaget vara skyldigt att, emot den ersättning, som E. K. M:t, efter veder
börandes
hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa trupper och all
männa
posten samt ombesörja alla andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande
personal- och varu-transporter. Derjemte skall det åligga bolaget, att,
580 Expeditioris-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 178.
utan ersättning, medgifva anbringande längs efter jernvägen af elektriska telegraf-linier
med hvad dertill hörer.
ll:o. Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt gällande,
af E. K. M:t, efter dertill utaf bolaget afgifvet förslag, i Nåder fastställd taxa, hvilken
i allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då företeende förhållanden.
12:o. Skulle behållna inkomsten af trafiken på kanalerna och jernvägen, efter
afdrag af årliga inbetalningen å det af Staten erhållna lån, öfverstiga sex procent å det
belopp, aktie-egarne tillskjutit, ankommer på E. K. M:t, att, utom begagnande af den i
näst ofvanstående punkt E. K. M:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt
taxor utgående afgifterne, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall till underhålls-
eller ombyggnads-fond afsättas.
13:o. Bolaget är berättigadt:
a) att efter gällande lag och författningar till sig lösa och med eganderätt besitta
enskilda personer och korporationerjtillhörig jord, som för kanal- och sluss- samt
jernvägs-anläggningarne erfordras, hvilken jord dock ej får för bolagets skuld intecknas;
b) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse af sådan för jernvägsanläggningen
erforderlig, Kronan tillhörig, jord, som står under dess omedelbara disposition;
dock bör, när fråga är om boställsjord, eller annan åt enskild person med
åborätt eller annorledes upplåten Kronojord, ersättning derför af bolaget lemnäs, i enlighet
med hvad om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är stadgadt i Kongl.
Förordningen den 20 November 1845; skolande denna Förordnings 27 § jemväl lända
till efterrättelse i afseende på de utskylder till E. K. M:t och Kronan, som förut kunna
åligga den jord, hvilken bolaget kommer att till sig lösa;
c) att för kanal- och sluss- samt jernvägs-anläggningarne kostnadsfritt begagna
sådana, å Kronans egor belägna, kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;
d) att, för samma anläggningars verkställande och underhåll, under de i författningarne
föreskrifna vilkor, inrätta och, på sätt tjenligast finnes, drifva erforderliga verkstäder
till förfärdigande af gjutgods, smiden, verktyg,^redskap och allehanda nödiga materialier;
e)
att, på skeende!!underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda uppgifter å
behofvet, få, under kontroller, som då komma att i Nåder föreskrifvas, till Riket tullfritt
införa de machinerier, vagnar och verktyg, hvilka vid slussbyggnads- och jernvägsarbetet
erfordras, jemte sådana för jernvägen behöfliga skenor (rails), lokomotiver, stående
machiner och vändplaner (turn-plates), som ej af inhemsk tillverkning kunna erhållas
emot lika billigt pris och med samma godhet;
f) att för jernvägens anläggning erhålla arbetsbiträde af Krono-arbetskorpsen, i
mån af tillgång och uppå;de vilkor, sorn vid sådant arbetsbiträdes användande vanligen
bestämmas;
g) att för enahanda ändamål jemväl få begagna manskap af arméen, så vidt aftal
med vederbörande om frivilligt arbetsbiträde kan träffas och trupperne icke äro af
militär-tjenstgöring eller arbete för Kronans räkning upptagna.
14:o. Bolaget skall i alla rättsförhållanden, som kunna uppstå emellan detsamma
och Svenska Kronan eller enskilde medborgare, lyda under Svensk domstol och vara
underkastadt Svensk lag.
15:o. I fråga om begagnande och underhållande af ej mindre kanalerne och slussarne
än jernvägen med hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden,
som E. K. M:t kan finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig efterrättelse;
varande bolaget och dess biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och full
-
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 179.
581
göra hvad, med hänsigt till den Staten tillkommande vård öfver kommunikationsleden
och tillsyn öfver trafiken derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
Hvilket allt, såsom svar å den Nådiga framställningen i ämnet, Rikets Ständer
få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Januari 1858.
IUio 179.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Dec. 1857.
Preste-Ståndet den 4 Jan. 1858.
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsei anledning af Kongl.
Maj:ts Kådiga Proposition, angående pension för OfverJägmästaren
A. H. Kasten.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 168.)
S. A. K.
Efter det Öfver-Jägmästaren i Upsala län, A. H. Kasten, hos E. K. M:t i underdånighet
sökt rättighet att, vid afskedstagande, undfå en löne-inkomsten motsvarande
årlig pension af 1,000 R:dr Banko, har E. K. M:t, uti Nådig Proposition den 23 nästlidne
Maj och på grund af hvad vid denna utaf vederbörande Embetsmyndigheter understödda
anhållan förekommit, täckts föreslå Rikets Ständer, att för sin del medgifva,
det bemälde Kasten må, när han erhåller afsked, för återstående lifstid uppföras å Allmänna
Indragnings-staten till den sökta årliga pensionen af 1,000 R:dr Banko.
I afseende härå har emellertid till Rikets Ständers kännedom kommit, att ÖfverJägmästaren
Kasten numera afiidit; och då, vid sådant förhållande, Rikets Ständer funnit
frågan om pension för honom hafva förfallit, få Rikets Ständer, såsom svar i ämnet,
nu endast härom i underdånighet göra anmälan.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Januari 1858.
582 Expedilions-Ulskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse N.ris 180 & 181.
HT: O 180.
(Se Skrifvelse-fårslaget N:o 207 samt Expeditions-Utskottets
Memorial N:o 9.J
\:« 181.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Jan. 1858.
Preste-Ständet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ytterligare lån
får pågående jernvags-anldggning mellan sjoarne Wessman
och Barken inom Stora Kopparbergs Län.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 175.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer beviljat ett lån å 133,333 R:dr 16 sk.
banko åt det bolag, som bildade sig för anläggandet af en jernväg mellan sjöarne
Wessman och Barken inom Grangärdes och Norrbärkes socknar af Stora Kopparbergs
Län, så hade, enligt hvad E. K. M:t genom Skrifvelse till Rikets Ständer af den 11
November sistlidet år i Nåder tillkännagifva, denna jernvägs-anläggning under samma
år blifvit påbörjad; men i anseende till den stora kostnad, som skulle vara förenad
med legning och underhåll af hästar, samt det betydligt ökade beloppet af de varor,
som 1 å jernvägen komme att forslas, hade det för ifrågavarande företag bildade bolag
funnit sig föranlåtet att, i stället för en till begagnande med hästkraft afsedd jernväg
af 3 fots spårvidd, anlägga en lokomotiv-bana med spårvidd af 4 fot, hvilket förän
-
Expediliom-TJtsholtels Fardag lill underd. Skrifvelse N:o 181. 583
drade byggnads-sfttt, jemte de under sednare åren stegrade dagsverks- och materialpris,
ökat anläggnings-kostnaden, som för hästbanan beräknats till 189,700 R:dr B:ko,
men uti vederbörandes omarbetade förslag måst upptagas till ej mindre än 437,000
R:dr samma mynt; hvarföre det af Rikets Ständer beviljade låne-understöd, som vid
dess anvisande kunde anses för dermed afsedt ändamål tillfyllestgörande, sedermera befunnits
alldeles otillräckligt; vid hvilket förhållande bolagets Direktion i underdånighet
anhållit, att E. K. M:t, med hänsigt till omförmälda jernvägs-byggnads allmänna vigt
och nytta, täcktes hos Rikets Ständer göra Nådig framställning derom, att ett ytterligare
lån å 133,333 R:dr 16 sk. B:ko måtte för samma anläggning beviljas emot erläggande
af 3 procent årlig ränta och kapitalets afbetalning genom detsammas amortering
med 2 procent årligen; varande medelst högstberörda Nådiga Skrifvelse detta
ärende öfverlemnadt till Rikets Ständer, på det att de måtte komma i tillfälle pröfva,
huruvida, i anseende till nu uppgifna omständigheter, ytterligare så beskaffadt statsbidrag,
som vid sednaste Riksdag beviljades, må för ofvannämnda jernvägs-anläggning
anvisas.
För ernående af bifall till det sålunda sökta lånet har derjemte å enskild väg
hos Rikets Ständer blifvit anfördt, att, under det en flerstädes vunnen, ofta dyrköpt
erfarenhet visat, att transporterna på jern banor, derå rörelsen bedrifves genom hästkraft,
blefvo med hvarje år besvärligare och kostsammare samt vid trafikens alltmer ökade
tillväxt otillräckliga, vore under de sednaste åren inom denna ort, der nu ifrågavarande
jernväg skulle anläggas, kostnaderne för hästars lega och underhåll nära fördubblade,
under det att mängden och vigten af de effekter, som framforslades i den för jernvägen
bestämda riktning, sådant oaktadt, till följd af nya jernbruks-anläggningar och ökad
produktion vid flera äldre bruk samt rörelsens
60,000 till omkring 75,000 Skeppund årligen; att med ali sannolikhet kunde antagas,
att sedan ombyggnaden af Strömsholms kanal blifvit fullbordad samt sj öarne Barken
och Wessman sammanbundna genom den nu pågående jernvägs-anläggningen, sagde
effekters belopp skulle vid alltmera minskade vinter-forslor komma att än vidare förökas;
samt att det för aktie-egarne skulle vara omöjligt att, under den bestämda anläggningstiden
af endast 2:ne år, för detta företag tillskjuta den nödvändiga fyllnadssumman,
öfverstigande 300,000 R:dr B:ko, helst detta belopp skulle utgöras inom en
landsort, hvars hufvudnärings bedrifvande erfordrade ett högst betydligt förlags-kapital.
Jemte erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer funnit en jernvägsanläggning
emellan sjön Wessman och de genom Strömsholms kanal med Mälaren sammanbundna
sjöarne Norra ocb Södra Barken böra med stats-bidrag understödjas, i anseende
till de stora fördelar denna utsträckning af kommunikations-leden komme att
tillskynda den högst betydliga rörelsen och särdeles Miga verksamheten inom den ort,
der ifrågavarande företag skulle utföras och hvarest transporterna af produkter och förnödenhets-artiklar
ditintills måst på ett besvärligt och tidsödande sätt verkställas, har,
under behandlingen af ärendet, förekommit, hvad handlingarne ock vitsorda, att den
uppgjorda arbets-planen för verkställigheten af den förändrade jernvägs-anläggningen
blifvit genom Kongl. Brefvet den- 28 Februari 1856 i Nåder fastställd, hvarefter emellan
ofvanbemälda Direktion, å jernvägs-bolagets, samt Styrelsen för allmänna väg- och
vatten-byggnader, å Kronans vägnar, afslöts ett, den 19 Augusti samma år, af E. K.
M:t Nådigst godkändt kontrakt, enligt hvilket arbetet å jernvägen skulle börjas under
året, så snart ske kunde, och utföras i noggran öfverensstämmelse med den fastställda
planen jemte kostnads-förslaget samt fullbordas inom den 1 Juli 1858, utan att anspråk
på ytterligare bidrag af allmänna medel dertill finge framgent väckas, hvadan bolaget
skulle genom egna tillskott utgöra hvad utöfver det beviljade stats-bidraget kunde er
-
584 Expeditions-Ulskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 181.
fordras; att, efter derför afgifven och af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkänd
skuldförbindelse, hela lånesumman från detta verk utbekommits vid de af E. K. M:t i
Nåder bestämda utbetalnings-terminer; samt att, i afseende på arbetets fortgång, vederbörande
Distrikt-chef, under den 26 sistlidne Augusti, intygat, att denna jernvägsbyggnad
kunde anses till hälften fullbordad i hvad anginge de arbeten, som berodde
af lokalen samt att den dessförinnan utbetalade kostnads-summan skulle utgöra 329,314
R:dr 70 öre Riksmynt.
I betraktande af de omständigheter och förhållanden, som föranledt ofvanbemälda
aktie-bolag att, ehuru stats-bidrag vid sednaste Riksdag endast beviljades för en jernväg
med begagnande af hästkraft, företaga anläggningen af en lokomotiv-bana mellan
meranämnda 2:ne sjöar Wessman och Barken, hafva Rikets Ständer ansett, att bolaget
egt goda skäl till denna förändring, hvarigenom den ifrågaställda jernvägs-förbindelsen
bör komma att uppfylla den framdeles motsedda ökade rörelsens behof; och då bolaget
åtagit sig att utföra och fullborda sagde kommunikations-företag på ett ändamålsenligare
och äfven för det allmänna nyttigare sätt, än det som afsågs vid samma företags
understödjande med stats-bidrag, oaktadt de kostnader, som för företagets verkställighet
då beräknades, genom den vidtagna förändringen mer än fördubblats, saknas alltså icke
skälig anledning att bevilja bolaget ett ytterligare, isynnerhet under nuvarande penninge-förhållanden
högst nödvändigt understöd utaf allmänna medel, helst härvid ej
heller bordt förbises den omständigheten, att, om ock det förut erhållna låne-understödet
ökades med det föreslagna beloppet, hela den sammanlagda lånesumman ändock
icke komme att uppgå till två tredjedelar af det belopp, som det vid 2:ne Riksdagar
för en vatten-kommunikation mellan samma sjöar ifrågaställda stats-bidrag utan återbetalnings-skyldighet
utgjorde. Hvad åter beträffar låne-vilkoren, hafva Rikets Ständer
ansett räntan efter 3 procent, såsom numera alltför låg, böra till 4 procent förhöjas,
samt det årliga ränte- och kapital-amorterings-beloppet lämpligen böra beräknas
från låne-summans utbetalningsdag, men att, med iakttagande häraf, för öfrigt enahanda
vilkor, som stadgades för det till oftanämnde jernvägs anläggande under sednaste
Riksdag beviljade lån, kunna för det nya låne-understödet föreskrifvas.
Rikets Ständer hafva fördenskull, för fortsättningen och fullbordandet af arbetena
å den pågående anläggningen af en till begagnande med lokomotiv afsedd jernbana
mellan sjöarne Norra Barken och Wessman inom Stora Kopparbergs Län, beviljat
Wessman-Barkens jernvägs-aktie-bolag ett nytt lån å Två hundra Tusen Riksdaler
Riksmynt, emot vilkor att bemälda bolag genom derför af dess Direktion afgifven och
utaf Fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkänd skuldförbindelse åtager sig att återbetala
detta lån genom erläggande, före hvarje års slut, af sex procent utaf hela den utbekomna
låne-summan, dervid fyra procent årlig ränta kommer att beräknas å det obetalda
kapitalet samt återstoden anses utgöra kapital-afbetalning; börande, derest det
sålunda årligen förfallna inbetalnings-beloppet icke varder i stadgad ordning erlagdt,
dessutom utgöras ränta å detta belopp efter fem procent för år räknadt, intilldess detsamma
blifvit vederbörligen inbetaldt; och skall för fullgörande af dessa betalningsvilkor
jemväl ställas sådan säkerhet, som af förrbemälde Fullmäktige godkännes och
antages.
Till besvarande af den i ämnet mottagna Nådiga Skrifvelsen, få Rikets Ständer
detta sitt beslut hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; och framhärda Rikets Ständer
&c.
Stockholm den 7 Januari 1858.
Expeditions-Ulskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 182.
585
N:o 182.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Jan. 1858.
Preste-Ståudet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående åtgärder till behöjvandes
undsättning i missvextår.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 177.)
S. A. K.
Genom en den 30 Oktober 1856 aflåten Nådig Proposition, angående åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår, bar E. K. M:t behagat, uti detta vigtiga
ämne, meddela Rikets Ständer, att, ehuru Sverige under de nästföregångna åren i allmänhet
haft att glädja sig åt så goda skördar, att ett i vissa orter uppkommet öfverskott
af spanmål föranledt betydlig utförsel deraf, hade, enär denna spanmåls-utförsel
varit gynnad af de, till följd af krig och andra förhållanden, ovanligt uppdrifna priserne
inom Europas flesta länder, och den härigenom stegrade utskeppningen, i förening med
bränvins-bränningen uti de sädesrikare landsorterna, så höjt spanmåls-priserna inom
landet, att andra af missvext eller felslagen skörd hemsökta trakters innevånare icke
kunnat på den inhemska marknaden förse sig med erforderligt bröd- och utsädes-korn,
jemväl införsel af samma vara till icke ringa myckenhet egt rum, och staten någon
gång måst mellankomma till afhjelpande af behof, sorn den åt andra håll riktade enskilda
företagsamheten icke fyllt eller förekommit. Således hade, under åren 1854 och
1855 samt den del af år 1856, som förflutit före högstberörda Nådiga Propositions aflåtande,
utaf undsättnings-medlen utanordnats ett sammanräknadt, utan återbetalningsskyldighet
beviljadt, belopp af 21,408 R:dr 16 sk. banko; hvarjemte, i öfverensstämmelse
med E. K. M:ts, vid hvarje särskildt fall, meddelade Nådiga föreskrifter, andra
undsättningar, i egenskap af låne-understöd, blifvit genom Stats-kontoret utlemnade till
sådana Län, som deraf varit i behof. För dessa utbetalningars verkställande hade de
till nyssnämnda embetsverk influtna tullmedel för importerad utländsk spanmål samt
Bilt. till II. St. Prot. 1856-1858. 10 Samt. 1 Afd. 74
586 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 182.
återbetalda undsättnings-lån lemnat full tillgång, hvadan för sådant ändamål någon del
af de i Riksgälds-kontoret innestående undsättnings-medlen icke behöft utreqvireras.
Deremot hade under tiden och intill den 15 Juli förlidet år kunnat utaf tull-afgifter
och låne-återbetalningar dit ytterligare levereras dylika medel, till ett sammanräknadt
belopp af 566,666 R:dr 32 sk. banko, hvarigenom den dels i Rikets Ständers Bank,
dels i Riksgälds-kontoret innestående undsättnings-fonden å sistnämnda dag uppgått till
1,103,040 R:dr 36 sk. 9 r:st. banko, utom 1855 års spanmåls-tullmedel, utgörande
15,091 R:dr 3 sk. banko.
Beträffande deremot enahanda tull-inkomst för den sedermera förflutna tiden,
lemnades det Nådiga tillkännagivande, att, sedan E. K. M:t under den 26 September
1855 i Nåder förordnat, att, bland annat, spanmål af alla slag, omalen och malen,
finge intill utgången af Maj månad 1856 tullfritt i Riket införas, och den 11 April
sistnämnda år i Nåder utsträckt denna tillåtelse till samma års slut; så och enär E. K.
M:t hade för afsigt att föreslå bibehållande af tullfriheten för nämnda vara, vore några
tullmedel för spanmåls-införseln under den kommande tiden icke att påräkna, utan
skulle hädanefter undsättnings-fonden endast komma att förstärkas genom återbetalningarne
för de i vissa orter ännu utestående undsättnings-lånen. Vid sådant förhållande,
och då det syntes icke öfverensstämma med nödig omtanka och försigtighet, att af de
nuvarande tillgångarne aflemna någon del, såsom vid förra Riksdagen under andra förhållanden
skedde, till ändamål, främmande för de samlade medlens ursprungliga bestämmelse,
har E. K. M:t, med afseende både å det gagn, som undsättnings-medlen
åstadkommit genom afhjelpandet af tillfällig förlägenhet, och å den i sednare tider allmänt
ådagalagda noggranheten vid återbetalningen af deraf erhållna lån, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte till E. K. M:ts fortfarande disposition, för behöfvandes undsättning
vid inträffande missvext eller felslagen skörd, öfverlemna så väl den i Rikets
Ständers Bank och Riksgälds-kontor innestående behållning af de till sagde ändamål
förut anvisade tull-afgifter och andra medel, som hvad genom återbetalningar å utgifna
undsättningslån kunde inflyta. Derjemte och fastän blott en mindre del af de till undsättningar
utan återbetalnings-skyldighet anvisade medel under de sednare åren blifvit
anlitad, har E. K. M:t i Nåder yttrat, att denna omständighet, som måste tillskrifvas
särskilda tillfälliga förhållanden, ej kunde anses utgöra en tillförlitlig grund för antagandet
att nöden under den närmaste framtiden ej skall inställa sig med kraf på vida
större uppoffringar från statens sida; hvarföre och då det alltså syntes nödvändigt, att
jemväl för framtiden anvisa ett visst belopp, som vid förekommande behof kunde af
E. K. M:t till nödlidande, utan återbetalnings-skyldighet, utlemnas, E. K. M:t tillika
föreslagit, att af de undsättnings-medel, som ställdes till E. K. M:ts förfogande, en
summa af högst 150,000 R:dr Riksmynt, eller enahanda belopp, som i sådant afseende
under sednaste Riksdag anvisades, måtte, under den tid Rikets nu församlade Ständers
stats-reglering blifver gällande, få begagnas till undsättningar utan återbetalnings-skyldighet
åt de behöfvande, som sakna tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete och af egna
tillgångar icke kunna återgälda dem tilldelade undsättningar.
Af Stats-kontorets, angående nu ifrågavarande medels belopp och användande,
afgifna och i E. K. M:ts Nådiga Proposition åberopade berättelse hafva Rikets Ständer
tagit kännedom, och deraf, jemte infordrade uppgifter i ämnet, inhemtat, bland annat,
att undsättnings-fonden, som vid slutet af år 1853 utgjorde B:ko R:dr 2,104,008: 29. 2.
deremot vid slutet af 1857 års förra hälft bestod af  1,376,422: 31. 6.
och således under tiden förminskats med  727,585: 45. 8.
hvilken minskning egentligen föranledts deraf, att, enligt Rikets sednast församlade
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 182. 587
Ständers beslut, en summa af 700,000 R:dr B:ko blifvit utaf dessa medel anvisad för
andra stats-utgifter; att under nyssnämnda tid, och i följd af felslagna skördar eller
missvexter samt hagelskador, hade såsom understöd beviljats, med återbetalnings
skyldighet,
291,597 R:dr 43 sk. 2 r:st. och, utan sådan skyldighet, 37,875 R:dr, eller
tillhopa 329,472 R:dr 43 sk. 2 r.st.; samt att de till följd af missvexter eller hagel
skador
beviljade och utestående lån, derå skeende afbetalningar bereda tillgång till nya
undsättningar, utgjorde vid slutet af 1857 års förra hälft 475,596 R:dr 20 sk. 1 r:st. B:ko.
Då erfarenheten ådagalagt, att de af Rikets Ständer under 1847 och 1848 årens
samt följande Riksdagar vidtagna beslut och meddelta stadganden, angående sättet och
vilkoren för undsättningar vid inträffande missvexter eller felslagna skördar, samt dertill
afsedda medels användande och tillhandahållande, varit ändamålsenliga, hafva Rikets
Ständer ansett enahanda beslut och föreskrifter äfven under nu inträdande statsregleringsperiod
böra bibehållas och fortfarande tillämpas vid undsättnings-väsendet samt dermed
gemenskap egande frågors behandling; hvadan, och med anledning af hvad E. K. M:t
Nådigst yttrat till stöd för Sin Nådiga framställning, angående bestämmandet af det
belopp, som må i egenskap af understöd utan återbetalnings-skyldighet utgå till de mest
nödlidande samhälls-klasserna, Rikets Ständer pröfvat skäligt, att, i öfverensstämmelse
med hvad E. K. M:t härom i Nåder föreslagit, fatta följande beslut:
l:o.- För behöfvandes undsättning vid inträffande missvext eller felslagen skörd
eger E. K. M:t att fortfarande disponera:
a) den i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor innestående behållning utaf
de för enahanda ändamål förut anvisade tull-afgifter och andra medel, samt
b) hvad genom återbetalningar å meddelta undsättnings-lån kan inflyta.
2:o. Utaf de till E. K. M:ts förfogande sålunda ställda undsättnings-medel må
en summa af högst Ett hundra femtio tusen Riksdaler Riksmynt, under den tid innevarande
Riksdags stats-reglering kommer att omfatta, få begagnas till undsättningar utan
återbetalnings-skyldighet åt sådane behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa
sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de undsättnings-bidrag,
hvilka dem tilldelas; börande dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner,
som tillförbinda sig att så använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa
personer beredes sysselsättning och möjlighet att genom eget arbete förtjena sitt
uppehälle;
3:o. ofvan omförmälda tillgångar må för öfrigt användas endast till räntefria
låne-understöd med bestämda återbetalnings-terminer och mot vederbörande större eller
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af E. K. M:t godkänd
säkerhet;
4:o. så vidt omständigheterna medgifva, skola tillfällen för de behöfvande beredas
att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbets-företag; samt
5:o. de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk att det sålunda emottagna beloppet,
vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål E. K. M:t tillhandahålla.
Rikets Ständer, som sålunda hafva i underdånighet besvarat E. K. M:ts förevarande
Nådiga framställningar, få om hvad dervid förekommit i underdånighet göra
denna anmälan; och framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 16 Januari 1858.
588
Expeditions-UtskoUels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 1S3.
\:o 183.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Jan. 1858,
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om förhöjning
af anslagen till manskapets beklädnad vid Svea och Götha
Artilleri-regementen.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 183.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som fått emottaga E. K. M:ts, i fråga om förhöjning af anslagen
till manskapets beklädnad vid Svea och Götha Artilleri-regementen, under den 6 Juni
sistlidet år aflåtna Nådiga Skrifvelse, hafva deraf inhemtat, att, efter det innevarande
Riksdag redan tagit sin början, Batteri- och Kompani-cheferne vid förstnämnda regemente
äfvensom Chefen för det i Hernösand förlagda, samma regemente tillhörande 14:de
sex-pundiga batteriet, med anledning hufvudsakligen af den under de sednare åren inträffade
betydliga pris-stegring å beklädnads-materialier, arbetslöner m. m., i underdånighet
anhållit, att förhöjning i anslagen till manskapets beklädnad måtte beviljas och
från 1857 års början utgå med 4,800 R:dr för regementets på hufvudstationen förlagde
Sex batterier, med 1,350 R:dr för regementets 3:ne Depöt-kompanier, med 366 R:dr
32 sk. för regementets Tygstats-kompani, tillhopa utgörande 6,516 R:dr 32 sk., och
dessutom med 229 R:dr 46 sk. 2 r:st., allt banko, årligen, för Artilleri-batteriet i Hernösand,
äfvensom att Chefen för detta batteri tillika, bland annat, i underdånighet begärt,
dels att de derstädes anvärfda 43 Artillerister måtte förses med en ny beklädnadspersedel,
nemligen ylletröjor, hvartill kostnaden för första uppsättningen beräknats till
114 R:dr 32 sk. och årliga underhålls-kostnaden till 36 R:dr 32 sk. Banko, och dels att
ett årligt anslag af 200 R:dr samma mynt måtte Batteri-chefen medgifvas till underhåll
af ständig tjenstehäst; uppgående den ifrågasatta ökade kostnaden för sistberörda batteri
till 466 R:dr 30 sk. 2 r:st. årligen, och 114 R:dr 32 sk. för en gång, allt Banko.
Sedan Krigs-kollegium, till följd af erhållen Nådig befallning, inkommit med fullständig
utredning af detta ärende, hade E. K. M:t vid frågans pröfning ansett den,
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 183.
589
hufvudsakligen för beklädnadens underhåll, af passevolantörerne vid Svea Artilleriregemente
och dertill hörande 14:de sex-pundiga batteriet i Hernösand äskade och af
Krigs-kollegium tillstyrkta förhöjning i passevolans-anslagen, till följd af ökade pris ä
materialier och arbetslöner, vara af behofvet oundvikligen påkallad; men då, enligt hvad
Krigs-kollegium tillika i underdånighet upplyst, tillgångar saknades för bestridande af
de genom en sådan förhöjning uppkommande kostnader, fann E. K. M:t nödigt att hos
Rikets Ständer framställa behofvet af de härtill erforderliga anslag, dels 6,516 R:dr 32
sk. Banko eller 9,775 R:dr R:mt årligen för de sex batterierna, äfvensom för Depötkompanierna
och Tygstats-kompaniet af Svea Artilleri-regemente, dels 466 R:dr 30
sk. 2 r:st. Banko eller 699 R:dr 94 öre R:mt årligen, och 114 R:dr 32 sk. Banko eller
172 R:dr R:mt, för en gång, för 14:de sex-pundiga batteriet i Hernösand, hvilka kostnader
dock, hvad beträffar sistnämnda batteri, skulle kunna, med Rikets Ständers medgifvande,
lämpligen utgå från Norrbottens Hästjägare-sqvadrons-fond, som förut bekostat
utgifterna för nämnda batteri, — allt att beräknas från 1857 års början, — hvarförutan
och då passevolantörerne vid Götha Artilleri-regemente med 1856 års utgång uppsagt
passevolans-kontraktet med Kronan om beklädnadens underhåll för manskapet, samt
E. K. M:t, efter inhemtande af Krigs-kollegii utlåtande i ämnet, genom Nådigt beslut
af den 6 Februari förlidet år ansett passevolantörerne böra tillkomma ett för ändamålet
förhöjdt belopp af 3,608 R:dr 29 sk. 3 r:st. Banko, E. K. M:t, ehuru slutligt yttrande
från bemälde passevolantörer dittills icke till E. K. M:t inkommit, funnit sig böra, utan
att längre uppskjuta anmälandet af denna anslagsfråga, jemväl framställa behofvet af ett
förhöjdt beklädnads-anslag i omförmälda hänseende för Götha Artilleri-regemente med
3,608 R:dr 29 sk. 3 r:st. B:ko, eller 5,412 R:dr 91 öre Runt, hvartill likaledes tillgång
hos Krigs-kollegium saknades.
Med öfverlemnande af handlingarne i dessa ärenden till Rikets Ständers Statsutskott,
på det att de framställda frågorna måtte komma under Rikets Ständers bepröfvande,
har, i öfverensstämmelse med hvad uti Propositionen till Rikets Ständer,
angående Statsverkets tillstånd och behof, blifvit i Nåder föreslaget i fråga om ökade
beklädnads-anslag för manskapet vid Lif-gardes-regementena, Kronprinsens Hussarregemente
och Sappör-kompaniet, E. K. M:t, med antagande att den för Artilleribatteriet
i Hernösand ifrågaställda utgiften komme att utgå från Norrbottens Hästjägaresqvadrons-fond,
ansett här ofvan nämnda öfriga anslags-belopp, nemligen:
för Svea Artilleri-regemente R'.dr R:mt 9,775: —
och för Götha d:o
„ „ 5,412: 91.
eller tillhopa R:dr R:mt 15,187: 91.
lämpligen kunna från och med innevarande år uppföras på ordinarie stat och i sådant
afseende tilläggas anslaget på 4:de Ilufvud-titeln till Krigs-kollegii departementer eller
afdelningar, för Intendents-afdelningens behof; hvaremot det till samma belopp likaledes
behöfliga anslaget för år 1857 kunde anvisas att utgå såsom extra anslag.
Af de i den Nådiga Skrifvelsen omförmälda handlingar hafva Rikets Ständer
tagit kännedom; och som ostridigt är, att ökade utgifter för underhållandet af manskapets
beklädnad vid ifrågavarande regementen måst uppstå till följd af de under sednare
åren stegrade priserne å de till denna beklädnad erforderliga förnödenheter, samt
de äskade förhöjningarne af beklädnads-anslagen grunda sig på behörigen verkställda
uträkningar, så enär Rikets Ständer vid innevarande Riksdag redan beviljat tillökningar
i beklädnads-anslagen för en del andra värfvade regementen, att bland extra anslag
uppföras, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, funnit sig böra på det sätt
bifalla E. K. M:ts Nådiga framställning, att Rikets Ständer, dels för nu inträdande
590 Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 184.
statsreglerings-period till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat de begärda anslagstillökningarne
för manskapets beklädnad vid Svea och Götha Artilleri-regementen med
Nio tusen sju hundra sjuttiofem Riksdaler för det förra och Fem tusen fyra hundra tolf
Riksdaler nittioett öre för det sednare regementet, eller tillsammans Femton tusen ett
hundra åttatiosju Riksdaler nittioett öre årligen, dels särskildt för år 1857 beviljat enahanda
belopp, att för nämnda ändamål likaledes från Riksgälds-kontoret utgå, dels ock
medgifvit, att de erforderliga anslags-beloppen för Artilleri-batteriet i Norrland, nemligen
för en gång Ett hundra sjutiotvå Riksdaler och lör hvartdera af åren 1858, 1859 och
1860 Sex hundra nittionio Riksdaler nittiofyra öre, allt Riksmynt, få af Norrbottens
Hästjägare-sqvadrons-fond utbetalas.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla;
och framhärda Rikets Ständer &c.
Stockholm den 16 Januari 1858.
X.o 1S4.
Uppläst och godkäudt hos Ridd. och Adeln den 9 Jan. 1858.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
May.ts Nådiga Proposition, angående eftergift, till förmån
för Misterhults sockens fattigvård, af Kronans rätt till
dana-arf efter Lena Hansdotter i Sundsholm.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 184.
S. A. K.
Sedan Inhysesmannen Peter Persson Fröman i Sundsholm, under Ekerum i Misterhults
socken af Calmar län, och hans hustru Lena Hansdotter, hvilka begge i lifstiden
åtnjutit tillfälligt understöd af socknens fattigvård, aflidit, samt, enligt Tuna läns
Härads-rätts den 29 Juli 1840 gifna beslut, Lena Hansdotters till namn och vistelseort
okända syster eller andra möjligen lefvande arfvingar blifvit, genom kungörelse, som
Expedilians-Utskottets Förslår) till underd. Skrifvelse N:o 184
591
nämnda år tre gånger infördes i allmänna tidningarne, anmanade att, inom den i Kongl.
Förordningen den 30 Maj 1835 stadgade tid, bevaka sin rätt till Lena Hansdotters qvarlåtenskap,
hvilken emellertid, jemlikt Härads-rättens tillika gifna förordnande, sattes
under enskild mans vård och den 5 April 1841, enligt då aflemnad redogörelse, uppgick
till en behållen summa af 110 R:dr 18 sk. 3 r:st. Banko; men någon arfvinge, enligt
vederbörande domares intyg, icke inom föreskrifven tid framställt anspråk på berörda
medel, har Misterhults församling, genom sin kyrkoherde, hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, att Lena Hansdotters qvarlåtenskap, som följaktligen vore att hänföra till
egenskap af dana-arf, måtte, med derå upplupen ränta, tilldelas församlingens fattigvård,
hvilken, hufvudsakligen till följd af en härjande sjukdom för några år sedan, måste för
närvarande lemna vård och underhåll åt icke mindre- än Ett hundra värnlösa barn; —•
Och efter det E. K. M:ts Befallningshafvande i Calmar län, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
med afseende derå att Lena Hansdotter i lifstiden legat socknens fattigvård i
viss mån till last, och att hennes qvarlåtenskap vore till beloppet obetydlig, förordat
den underdåniga ansökningen, har E. K. M:t, uti aflåten Nådig Proposition af den 9
Oktober förlidet år, behagat föreslå Rikets Ständer att Kronans rätt till ifrågavarande
dana-arf måtte, till förmån för Misterhults församlings fattigvård, eftergifvas.
Med afseende å de härutinnan sålunda förekomna omständigheter, och då Rikets
Ständer vid flera föregående tillfällen, under likartade förhållanden, funnit godt efterskänka
Kronans rätt till dana-arf, hafva Rikets Ständer jemväl ansett sig böra till E.
K. M:ts nu ifrågavarande Nådiga framställning lemna bifall; — hvarom Rikets Ständer
få i underdånighet göra anmälan, — framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 16 Januari 1858.
592 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 185.
Uppläst och godkändt hos Bidd. och Adeln den 9 Jan. 1858.
Preste-Stflndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kungl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående betackande af de
kostnader, som får skatteför enkling ens och det nya jordeboks-verkets
fortgång erfordras.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 185.)
S. A. K.
Uti aflåten Nådig Proposition af den 30 Oktober 1856 har E. K. M:t behagat
meddela Rikets Ständer, att, sedan Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med E. K. Maj:ts Nådiga förslag rörande de till ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling, under den 14 Oktober 1854 meddelat beslut i detta ämne
och i sammanhang dermed förordnat, att nya jordeböcker, upptagande nya penningeräntan
och nya persedel-räntan, med hvarje persedels vid förenklingen beräknade värde,
skulle upprättas så skyndsamt ske kunde; att i den mån hvarje läns jordebok blefve
färdig, den, efter hufvudsaklig granskning, skulle tjena till efterrättelse för länet, samt
att Kammar-kollegium skulle meddela stadfästelse på fördelningen och beloppet af den
ränta, hvilken för hvarje hemman eller lägenhet borde i jordeboken antecknas, så hade
E. K. M:t under den 11 Maj 1855, icke blott i Nådig Kungörelse, rörande räntepersedlarnes
omsättning och förenkling, upptagit ofvannämnda bestämmelser angående jordeböckers
uppgörande, utan ock anbefallt Kammar-kollegium att, enär de hinder, som dittills
mött för uppgörande af formulär till sådana jordeböcker dåmera blifvit genom författningar
om så väl ränte-förenklingen, som ny mått-, vigt- och mynt-beräkning undanröjda,
inkomma med underdånigt förslag till nytt jordeboks-formulär och till de föreskrifter,
som i afseende på de nya jordeböckernas upprättande och framtida tillämpning ansåges
erforderliga.
Med
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 185. 593
Med ledning af dessa förslag, som Kammar-kollegium under den 14 Mars 1856
afgifvit, hade E. K. M:t den 16 päföljde Maj i ämnet meddelat Nådigt beslut, i enlighet
hvarmed Kollegium den 27 Oktober samma år utfärdat kungörelse om de nya jordeböckernas
upprättande, åtföljd af formulärer icke blott dertill, utan ock till förvandlingsuträkningar
för omsättning och förenkling af räntor m. m.; hvarjemte tiden bestämdes
för uträkningarnes och jordeböckernas uppgörande af Häradsskrifvarne samt granskning
i Landskontoren, för att derefter i Kammar-kollegium undergå slutlig pröfning.
Då det emellertid var att förutse, att alla dessa, för både allmän och enskild
rätt vigtiga och gagneliga, men tillika mödosamma och vidtomfattande arbeten icke
kunde med erforderlig både skyndsamhet och noggranhet utföras af de tjenstemän, hvilka
ansvaret derför åligger, utan anlitande af skickliga och pålitliga personers biträde, förklarade
E. K. M:t i Nåder det ankomma på de särskilda länens styrelser att hos E. K.
M:t i underdånighet anmäla hvad de, hvar för sitt län, ansåge oundgängligt till aflöning
af biträden, såväl åt Häradsskrifvare vid arbetet med förvandlings-uträkningarnes
upprättande, som åt Lands-kamererarne vid dessa uträkningars och jordeböckernas
granskning.
Af de för sådana utgifter afsedda medel, nemligen det vid sistlidne Riksdag anvisade
förslags-anslag af högst 40,000 R:dr Banko till bestridande af kostnaderne för
skatteförenklingens verkställande, hade likväl redan måst utgå, för åstadkommande af
åtskilliga uppgifna uträkningar, utarbetande af prof-jordebok m. m., samt inköp af papper,
tillsammans 23,036 R:dr 32 sk., så att å nämnda anslag för närvarande funnes en
behållning af 16,963 R:dr 16 sk. Banko.
Vid beräkning åter af de kostnader, som för skatteförenklingens och jordeboksverkets
genomförande återstå, visade det sig först att de, såsom förberedelser till jordeböckers
uppgörande föreskrifna förvandlings-uträkningarne måste blifva utförligare än
de uträkningar, hvilka förut egt rum på grund af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855,
samt följaktligen blott undantagsvis och i vissa delar kunnat läggas till grund för de
nya; hvadan och enär dessa, enligt vederbörliga uppgifter och vitsord, erfordrat vida mera
tid och möda än de förra, godtgörelsen, som för 1855 års uträkningar uppgick till
15,066 R:dr 32 sk. Banko, syntes icke kunna för de nu ifrågavarande förvandlingarne,
hvilka omfatta Rikets samtliga län, beräknas till mindre än en sammanlagd summa af
omkring 30,000 R:dr Banko, eller 45,000 R:dr Riksmynt.
Den granskning, som förvandlings-uträkningarne borde i landskontoren undergå
och hvarför ersättning till Lands-kamererarne, med afseende å deras behof af biträden,
berodde af vederbörande läns-styrelsers underdåniga anmälan, syntes komma att utgöra
tillsyn deröfver att allmänna eller särskildt för hvarje län gällande föreskrifter och förhållanden
blifvit vid uträkningarne iakttagna; och kunde ersättningen härför, ehuru den
blefve bestämd genom sättet, hvarpå denna tillsyn varit utöfvad, skäligen antagas i medeltal
skola utgöra 200 R:dr Runt uti hvarje af Rikets 24 län, och alltså ett sammanlagdt
belopp af 4,800 R:dr samma mynt.
Pröfningen hos Kammar-kollegium komme i första rummet att innefatta en kontroll
deröfver att alla hemman och lägenheter voro rigtigt upptagna, äfvensom att alla
till jordeboks- och hemmantals-räntan samt kronotionden hittills hörande persedlar för
hvarje hemman eller lägenhet blifvit till myckenhet och kronovärde rätt utsatta i förvandlings-uträkningen,
och påkallade således en jemförelse icke blott, enligt Kongl.
Kungörelsen den 23 Maj sistlidet år, med äldre jordeböcker, utan äfven med indelningsverk
och mönster-rullor, hvarpå följde granskningen af alla de vidlyftiga beräkningar
och förvandlingar, sorn grundlägga bestämmandet af hvarje hemmans och lägenhets framUih.
till ii. St. hot. 1850—1858. lil Sami. 1 Afd. 75
594
Expeditions-Utskottels Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 185.
tida räntor, innan dessa, särskildt för hvarje hemman och lägenhet, kunde af Kollegium
på föreskrifvet sätt fastställas; och komme härtill, att, när vid granskningen upptäcktes
någon skiljaktighet mellan de särskilda uppgifterna om hittills varande förhållanden
eller någon, efter den granskandes åsigt, origtig beräkning, Kammar-kollegii beslut deröfver
skulle skriftligen meddelas och åtfölja uträkningarne, när de fögderivis återsändas
till E. K. M:ts Befallningshafvande.
Det härpå följande uppgörandet af sjelfva jordeböckerna vore i § 4 af Kongl.
Instruktionen för Iläradsskrifvarne den 10 November 1855 upptaget såsom en deras
tjenstepligt, för hvars fullgörande särskild godtgörelse icke ifrågakomme; hvaremot sådan
åt Lands-kamererarne för biträde vid jordeböckernas granskning berodde, såsom
ofvan blifvit omförmäldt, af vederbörande Läns-styrelsers anmälan och af sjelfva granskningens
iner eller mindre omfattande beskaffenhet; skolande denna ersättning, sammanräknad
för hela Riket, kunna skäligen antagas till samma belopp, som för Landskontorens
granskning af förvandlings-uträkningarne blifvit uppgifvet, eller 4,800 Riksdaler
Riksmynt.
Slutligen vid jordeböckernas pröfning i Kammar-kollegium förekomme hufvudsakligast
att tillse öfverensstämmelsen med förvandlings-uträkningarne och rigtigheten af
hvad i dessa icke förekommit, nemligen oförmedlade mantalet, rustnings- och roteringsskyldigheten
samt åtskilliga anteckningar, hvilka frågors behandling blefve hufvudsakligen
enahanda som beträffande granskningen af förvandlings-uträkningar redan är omförmäld.
Med anledning af Kammar-kollegii underdåniga framställning, i utlåtande af den
14 Mars 1856, om en för ifrågavarande arbeten nödig ansedd tillökning i Kollegii personal,
hade E. K. M:t, den 16 påföljde Maj, förklarat Sig vilja taga denna fråga i öfvervägande
på förnyad anmälan af Kollegium, när personal-tillökningen komme att erfordras;
hvarefter Kollegium, den 11 September förlidet år, i underdånighet ånyo anfört,
att arbetena i Kollegium med granskning såväl af förvandlings-uträkningarne, som af
jordeboken i alla öfriga delar, blefvo vidlyftiga, besvärliga och långvariga, utan att bestämmas
kunde, när slutet deraf vore att motse, och att för detta arbete, som af de
tre provins-kontoren omöjligen kunde medhinnas, ett särskildt kontor, under benämning
af Jordeboks-kontoret, måste, på jemväl föreslaget sätt, inrättas, för att vid den tid,
förvandlings-uträkningarne börja från orterna till Kollegium inkomma, eller den 1 nästinstundande
Februari, träda i verksamhet, hvarefter en tillökning i antalet af Kollegii
ledamöter och Kansli-tjenstemän samt vaktbetjening jemväl blefve behöflig.
Yid pröfning af detta förslag hade E. K. M:t väl, lika med Kammar-kollegium,
funnit både de förberedande arbetena till nya jordeböckers upprättande och sjelfva dessa
böckers granskning vara af en sådan omfattning och besvärlighet, att dessa göromål
omöjligen kunde af Kollegii ordinarie embete- och tjenstemän, jemte deras öfriga åligganden,
medhinnas, helst när arbetet, enligt gifna föreskrifter, borde ske med den största
skyndsamhet, som läte sig med erforderlig noggranhet förena. E. K. M:t ansåge
dock att den för jordeboks-verket nödiga tillökning af Kollegii personal kunde, med afseende
jemväl på svårigheten att för detta arbete finna så många skickliga, pålitliga
och i alla afseenden användbara personer, väsentligen inskränkas, så mycket hellre, som
kostnaden härför i allt fall blefve ganska betydlig.
I öfverensstämmelse med Kollegii förslag fann E. K. M:t nödigt, att, med afseende
å göromålens fördelning i provins-kontor, vid jordeboks-kontoret anställdes tre
Kamererare såsom chefer för hvar sin afdelning af verket, hvaremot. E. K. M:t ansåge
att antalet af dessas biträden kunde inskränkas från tre till 2:ne för hvardera, eller
tillhopa sex underordnade tjenstemän, hvilka, med afseende på hufvudsakliga beskaffen
-
Expeditions-UIskottets Förslag lill undmi. Skrifvelse N'o 185: 595
heten af deras göromål, lämpligen kunde benämnas Revisorer, dock icke med högre aflöning,
än som åtföljer Kammarskrifvare-graden i Kollegium. Och då Kamererarne, under
hvilkas tillsyn och ansvar, hvar för sin afdelning, ärendena i kontoret utarbetas, vore
bäst i tillfälle att med full sak-kännedom i Kollegium föredraga de till deras pröfning
hörande frågor, hvarigenom äfven inbesparades en vidlyftig skriftvexling mellan kontoret
och Kollegium, ansåge E. K. M:t flera extra ledamöter icke erfordras än en, hvilken
skulle blifva chef för jordeboks-kontoret och, jemte skyldighet att öfvervara jordeboksärendenas
föredragning och deltaga i besluten derom, få till åliggande att ordna arbetena
inom hela kontoret och tillse, att de blefve efter lika plan eller tillämpning af författningarne
handlagde; för hvilket ändamål, och då behofvet af förhållningsreglor och
upplysningar blefve störst vid arbetets början i kontoret, denne chef borde samtidigt
med den öfriga kontors-personalen förordnas. När målen hunnit så utarbetas, att förekommande
frågor borde Kammar-kollegii pröfning underställas, komme för dessa ärendens
handläggning att bildas en särskild Division, bestående af jordeboks-kontorets chef,
den föredragande Kamereraren och, enligt Presidentens förordnande, antingen en af Kollegii
öfrige ledamöter, eller en af de öfrige jordeboks-kamererarne, hvilken Division, på
Kollegii vägnar, meddelade beslut.
Den af Kollegium, för jordeboks-arbetets bedrifvande ifrågasatta anställning af
tillförordnade Notarier, Kanslister och Vaktbetjening, hade E. K. M:t destomindre funnit
nödigt att på förhand bestämma, som jordeboks-arbetets inverkan på göromålen i
Kollegii kansli icke kunde annorlunda, än på grund af någon tids erfarenhet, bedömas,
och jordeboks-kontoret, hvars verksamhet vore af beskaffenhet att blott sällan påkalla
budskickningar utom verket eller annat vaktmästare-biträde, borde i sådant afseende
kunna betjenas af de sex ordinarie vaktmästare, hvilka, utom möjligen antagne extra,
finnas vid Kollegium anställde; dock ville E. K. M:t hafva Sig förbehållet att, i den
mån jordeboks-arbetet framdeles befunnes, i ena eller andra hänseendet, framkalla behof
af särskildt afiönade biträden, derom, på underdånig framställning, af Kammar-kollegium,
förordna, för hvilket ändamål nödiga medel borde till E. K. M:ts disposition
anvisas.
Kostnaden för den omförmälda förstärkningen af Kollegii personal kunde för åren
1858, 1859 och 1860 sålunda beräknas:
1 tillförordnad Ledamot och Chef för jordeboks-kontoret skulle i årligt arfvode
uppbära enahanda belopp, som till lön för yngre Kammar-råd är i E. K. M:ts Nådiga
Proposition den 30 Oktober 1856 angående Statsverkets tillstånd och behof föreslaget,
nemligen R:mt R:dr 4,500: —
3 tillförordnade Kamererare i jordeboks-kontoret, med
arfvoden, motsvarande Kamererare-lönen, enligt samma förslag
k 3,500 R:dr  „ „ 10,500: —
6 tillförordnade Revisorer, med arfvoden, motsvarande
föreslagna Kammarskrifvare-lönen, å 1,000 R:dr  „ „ 6,000: —
så att års-arfvodena blefve tillsammans R:mt R:dr 21,000: —•
och skulle under år 1858, då arbetet organiseras den 1 Februari och en månads arfvo
-
den följaktligen afdragas, utgå . . . .
år 1859
„ „ 21,000: -
samt år 1860
„ „ 21,000: -
tillsammans R:mt R:dr 61,250: —
hvartill komme 10,000 R:dr, som borde ställas till E. K. M:ts disposition, för att, i
596
Expeditions-TJtskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 185.
mån af behof, användas till arfvoden för biträden i Kollegii kansli och för ökad vaktbetjening.
Deremot, då anställning i jordeboks-kontoret eller såsom Chef derför icke borde
utgöra hinder för befordran inom andra, på ordinarie stat uppförda embetsverk och
korpser, utan fastmera, om jordeboks-arbetet med nit och skicklighet fullgjordes, innefatta
en merit, som berättigade till uppmuntran och fortkomst, men den af Kammarkollegium
ifrågaställda rätt för hvarje vid detta kontor förordnad tjensteman att allt
framgent, med eller utan sysselsättning, uppbära enahanda aflöning, skulle vid det tillfälliga
om än långvariga jordeboks-arbetets slut belasta Statsverket med pensionering
af en mängd tjenstemän, som möjligen, ehuru fullt arbetsföre, kunde finna sin fördel vid
att icke vidare söka någon fast anställning; hade E. K. M:t icke pröfvat skäligt att
bifalla Kammar-kollegii förslag om expektans-arfvoden efter jordeboks-arbetets slut; likasom
den af Kollegium ifrågaställda pensionsrätt af allmänna Enke- och Pupill-fonden
för enkor och barn efter ifrågavarande för ett tillfälligt uppdrag förordnade embets- och
tjenstemän icke läte sig förena med de stadgade grunderna för denna fonds förvaltning.
Efter ofvanstående beräkning af de utgifter, som intill 1860 års slut skulle för
jordeboks-arbetet förestå, komme de att uppgå till följande summor:
Vedergällning till Häradsskrifvarne för biträden, vid uppgörande af förvandlingsuträkningarne,
äfvensom till Lands-kamererarne för dessa uträkningars och sjelfva jorde
böckernas
granskning, omkring R:mt R:dr 55,000: —
arfvoden för Kammar-kollegii jordeboks-kontor och dess Chef „ „ 61,250: —
afsatta medel, att användas till arfvoden för biträden i Kollegii
kansli m. m  „ „ 10,000: —
tillsammans Runt R:dr 126,250: —
När härifrån afdroges nuvarande behållning på anslaget
till skatteförenklingens verkställighet, ofvanberörda 16,963 R:dr
16 sk. Banko, eller Runt R:dr 25,445: —
så återstode behofvet, under åren 1858, 1859 och 1860, af ytterligare
R:mt R:dr 100,805: —
och då, för utförandet af ifrågavarande vigtiga arbeten, hvilka blifvit nödiga till följd
af E. K. M:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut, icke några medel nu funnes
tillgängliga, hade E. K. M:t ansett Sig böra för Rikets Ständer framlägga det yppade
behofvet, och alltså i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte, till betäckande
af kostnaderne för skatteförenklingens och det nya jordeboks-verkets fortgång intill 1860
års slut, anvisa till E. K. M:ts disposition ett extra anslag af 100,000 R:dr Riksmynt,
att, efter behof, utgå under åren 1858, 1859 och 1860.
Rikets Ständer, som tagit denna Nådiga framställning i behörigt öfvervägande,
hafva ansett det vara af synnerlig vigt, att de åtgärder, som erfordras för verkställigheten
af E. K. M:ts och Rikets Ständers i skatteförenklings-frågan meddelta beslut, varda
med all skyndsamhet utförda, på det att de härmed åsyftade fördelar såväl för de skattskyldige,
som i afseende å uppbörds- och redogörelse-verket måtte utan alltför lång
tidsutdrägt komma till stånd; och under förutsättning, att arbetet med de nya jordeböckernas
upprättande kail, med de förändringar, E. K. M:t i Nåder vidtagit uti det af
Kammar-kollegium uppgjorda förslag, hinna att med erforderlig noggranhet och skyndsamhet
verkställas, hafva Rikets Ständer äfven funnit dessa förändringar ändamålsenliga,
såsom ledande till större enkelhet vid göromål ens behandling och jemväl till besparing
för Statsverket. I följd häraf hafva Rikets Ständer beviljat det af E. K. M:t för
ifrågavarande ändamål äskade anslag, Ett hundra tusen Riksdaler Riksmynt, och anvi
-
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 186.
597
sat detsamma till utgående från Rikets Ständers Riksgälds-kontor under åren 1858,
1859 och 1860, på sätt E. K. M:t i Nåder föreslagit.
Rikets Ständer få, till svar å den Nådiga Propositionen, härom i underdånighet
göra anmälan; och framhärda Rikets Ständer, &c.
Stockholm den 16 Januari 1858.
mo is©.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 9 Jan. 1858.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om eftergift af
det f. d. Landshöfdingen m. rn. G. Edenhjelm ådömda
ersåtlnings-ansvar för Kronans förlust genom Läns-bokhållaren
C. Langlets bedrägliga förhållande.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 191.)
S. A. K.
Af hvad E. K. M:t behagat, uti Nådig Proposition den 16 December 1856, meddela,
i fråga om eftergift af det f. d. Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län, Generallöjtnanten
m. m. Herr Grefve Carl Gustaf Löwenhielm, med flera embets- och tjenstemän,
ådömda ersättnings-ansvar för Kronans förlust till följd af Läns-bokhallaren i nämnda
län Casper Langlets bedrägliga förhållande, hafva Rikets Ständer inhemtat, att numera
aflidne Langlet, hvilken fått sig af vederbörande Lands-kamererare anförtrodt att utskrifva
anordningar å de utaf allmänna medel utgående understöd för utflyttningar i följd af
laga skiften inom länet och för sådant ändamål innehaft den från General-Iandtmäterikontoret
hvarje år ankomna förteckning å de anslagna beloppen,- hade från och med
598
Expedilions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 186.
Augusti månad 1837 till och med Juni månad 1848 beredt sig tillfälle att åtkomma
medel ur Landt-ränteriet sålunda, att lian utskrifvit anordningar å dylika understöd
dels flera gånger, tid efter annan, för en och samma utflyttning och dels till personer,
åt hvilka understöd icke varit anslaget, hvarefter och sedan dessa anordningar blifvit af
Läns-styrelsen underskrifna, Langlet emot falska qvittenser uppburit och sig till godo
användt de oriktiga anordningarnes belopp; äfvensom att General-majoren Gillis Edenhjelm,
hvilken varit dels tillförordnad och dels ordinarie Landshöfding i länet från den
22 November 1834 till den 19 Juni 1843, underskrifvit anordningar af ifrågavarande
slag för belopp, under Lands-kamereraren Holmgrens tjenstetid af B:ko R:dr 3,332: 13. 4.
och under Läns-bokhållaren Arnoldsons tjenstgöring, såsom
tillförordnad Lands-kamererare „ „ 809: — —
tillsammans B:ko R:dr 4,141: 13. 4.
varande bemälde Holmgren, Arnoldson och Langlet med döden afgångne, Arnoldson förr än
Langlets bedrägeri upptäcktes och de båda öfriga i cessions-tillstånd; — och hade, uppå
underdånig ansökning af General-löjtnanten Herr Grefve Löwenhielm, samt i anseende
dertill, att han i sin förra egenskap af Landshöfding i Götheborgs och Bohus län, endast
i andra rummet varit pligtig att kontrollera riktigheten af de anordningar han, på
föredragning af vederbörande Lands-kamererare, beslutat, och efter dennes kontrasignation
undertecknat, men hvilkas öfverensstämmelse med behöriga reqvisitioner det ålegat
Lands-kamereraren i första hand att tillse, E. K. M:t funnit skäligt att, genom högstberörda
Nådiga Proposition, till Rikets Ständer öfverlemna, huruvida icke anledning förekomme
att eftergifva den Herr Grefve Löwenhielm i målet ådömda ersättnings-skyldighet,
med undantag af åklagarens provision.
Sedan, vid detta förhållande, och då Kammar-rätten, hvarest åtal emot Generalmajoren
Edenhjelm blifvit anstäldt för vållandet till en del af den förlust, som genom
Langlets bedrägliga förfarande tillskyndats Kronan, i Utslag, som derefter vunnit E. K. M:ts
Nådiga fastställelse, på anförda skäl, förklarat General-majoren Edenhjelm icke kunna
undgå att af de belopp, hvarå oriktiga anordningar blifvit af honom utfärdade, gälda
hvad utaf den eller de Lands-kontors-föreståndare, som anordningarne kontrasignerat,
lagligen icke utkräfvas eller af annan orsak ej godtgöras kunde, samt i följd deraf dömt
honom att i sådan ordning till Kronan utgifva ersättning med 4,141 R:dr 13 sk. 4 r:st.
Banko, General-majoren, uti en till E. K. M:t den 15 Augusti förlidet år ingifven skrift,
underdånigst anhållit om Nådig framställning till Rikets Ständer, att äfven Generalmajoren
måtte från den honom ålagda betalnings-skyldighet befrias, så har, enär för
ifrågavarande eftergift förekomme hufvudsakligen enahanda skäl, som legat till grund för
E. K. M:ts ofvannämnda framställning i hvad angick Herr Grefve Löwenhielm, E. K. M:t
täckts genom aflåten särskild skrifvelse af den 28 i samma månad, till Rikets Ständer
i Nåder öfverlemna, huruvida icke anledning förefunnes att efterskänka jemväl den General-majoren
Edenhjelm ådömda ersättnings-skyldighet, dock med iakttagande, att det
åklagaren i målet tillkommande provisions-belopp icke borde i denna eftergift inbegripas.
Och som Rikets nu församlade Ständer bifallit E. K. M:ts Nådig framställning
om eftergift af f. d. Landshöfdingen, Herr Grefve Löwenhielm ådömd ersättnings-skyldighet,
i anledning af f. d. Läns-bokhållaren Casper Langlets bedrägliga förhållande; så
och då enahanda omständigheter, hvilka föranledde Rikets Ständers beslut, angående
Grefve Löwenhielms befrielse från berörda ersättnings-ansvar, enligt hvad E. K. M:t nu
behagat i Nåder meddela, äfven förekomma i afseende å f. d. Landshöfdingen, Generalmajoren
Gillis Edenhielm, hafva Rikets Ständer velat medgifva, att äfven General
-
