# ID: svediakorp-gov2279
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,072
# sentences: 3,001
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


immi;
TIM.
3 & bium® a iMM-MåaiDMS
PROTOKOLL
VID
La^inait Etiksdaffen i Ntockholni
Aren 1856, 1857 neli 1858.
TIONDE SAMLINGEN.
jsu 4 Tdclnin^en:
Expeditions- UIsko i tets Förslag till liikets Ständers underdåniga
Skrifvelse)' till Kongl. Majit, m. m.
ii« irna».
Expeditions- U Isko Hets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 1. I
Uppläst och godkändt hos Kidd. oell Adelil den to Dec. lttäfi.
Prpsle Stå ridet den lo — —
Borgare-Ståndet den to — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Stiinders underdåniga Skrifoelse tili Kongl. Majit, angående
Riksdag skostnader nan bestridande genom Riksgälds-Kontoret.
(Stals-Ulskoltels Memorial N:o 8).
S. A. K.
Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet anmäla sitt fattade beslut, att sådane
af nuvarande Riksdag föranledde utgifter, som i anseende lill deras föremål eller beskaffenhet
och i likhet med hvad under Rikets Ständers sednasle sammanvaro egt rum,
dels redan blifvit, dels framdeles, under Riksdagens lopp, varda af Eders Kongl. Majit i Nåder
godkända och å Stals-Kontoret anvisade, skola, elter erhållna reqvisitioner och anställd
granskning af derför aflemnade verifikations-handlingar, sistnämnda Embetsverk af
Riksgälds-Kontoret godlgöras : framhärdande &c.
Stockholm den 13 December 1856.
Bi/i. till B. St. Prat. 4856 & 4857. 10 Sami. 4 Jfd.
1
9
Expeditions-Utslcottefs Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 2.
HJ:o f.
Upplnst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Dec. 1836.
Presle-Slåndel den 3 Jan. 1857.
Borgare-Ståndet den 3 — —
Iiondc-Slåndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående medels anvisande
lill vestra och södra jernvägs-slambanornas fortsättande.
(Stats-Utskoltets Utlåtande Nio 16).
S. A. K.
Enligt hvad E. K. M:t för Rikets Ständer tillkännagifva i Dess under den 28
sistlidne November aflåtna Nådiga Proposition, angående utförandet af de större jernvägsanläggningar,
som utaf allmänna medel böra bekostas, skulle den vid 1856 års slut återstående
behållningen utaf den summa, 5,000,000 R:dr B:ko eller 7,500,000 R:dr Riksmynt,
som under nästlidne Riksdag anvisades för påbörjande af tvänne jernvägs-stambanor, den
ena eller den s. k. vestra, utgående från Götheborg, och den andra, eller den södra,
från Malmö, endast kunna beräknas utgöra omkring 400,000 R:dr sistnämnde mynt.
Då denna behållning icke torde komma att lemna erforderlig tillgång för de å
dessa stambanor pågående arbetens oafbrutna fortsättande intill dess Rikets Ständer, efter
föregången granskning och pröfning af de angående Svenska jernvägarnes riktning och
utförande under innevarande Riksdag framställda förslag, blifva i tillfälle att bestämma
och anvisa de summor, som kunna komma att anslås lill utgående för statens jernvägsbyggnader
under loppet af år 1857, hafva Rikets Ständer, på det att icke omförmälda,
för statens räkning företagna, jernvägs-arbelen må behöfva afbrvtas under den tid, som
erfordras för behandlingen och afgörandet af de Rikets Ständer underställda frågor om
Svenska jernbanornas utförande och sträckningar, funnit sig böra, i afräkning å de särskilda
anslag, som under nuvarande Riksdag kunna för statens jernvägs-bvggnader varda
beviljade, anvisa en summa af Femhundratusen (500,000) R:dr R:mt för att, efter 1857
års ingång, i mån af behof, från Riksgälds-Kontoret utgå till E. K. Mits Nådiga disposition
och fördelning för fortsättandet och fullföljandet af arbetena på vestra och södra
stambanorna, enligt de för dem redan fastställda riktningar, eller för den förra banan
Exp c (lil io tis- Utsi; o 11 e ts Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 3. 3
genom Skaraborgs län emot Götha Kanal, och för den sednare genom Malmöhus län emot
Finja-sjön.
Hvilket Rikets Ständer fa i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 3 Januari 1857.
ÄT:O SI.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. t!157.
Presle-Ståndel den 10 — —
Borgare-Ständel den 14 — —
Bonde-Slåndel den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående godkände Jorslug
lill ändringar i Rikets Grundlagar.
(Konst.-Utskottets Memorial N:is 2 och 4).
S. A. K.
Efter det Rikets Ständer lill pröfning förehafl åtskilliga vid sistlidne Riksdag väckta
och lill afgörande vid innevarande Riksmöte lagligen beredda förslag till ändringar i Rikets
Grundlagar, hafva Rikets Ständer samfäldt godkänt de sålunda föreslagna törändringarne
i 35 § Regerings-Formen, angående förtroende-svsslor; i 52 § Regerings-Formen
och 24 § Riksdags-Ordningen, angående tillförordnande af Bonde-Slåndets Sekreterare: i
56 och 81 §§ Regerings-Formen samt 29 § 1 mom. Riksdags-Ordningen, angående behandlingen
af frågor om ändring i Grundlagarne; i 69 § Regerings-Formen, angående behandlingen
af Stats-l)tskollets betänkande!! i vissa frågor; i 11 och 14 §§ Riksdagsordningen,
angående städernas representalions-rält; i 11 och 15 §§ Riksdags-Ordningen,
angående förrättande af Riksdagsmanna-val för Bonde-Ståndet, och i 68 § Riksdags-Ordningen,
angående liden för Revisionerna af Stats-verkels, Bankens och Riksgälds-Kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning, samt tillägg i 98 § Regerings-Formen och 63 § 4 mom.
Riksdags-Ordningen, angående Suppleant för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman, och vid
46 § Riksdags-Ordningen, angående sammanträde af Riks-Stånden för gemensamma öfverläggningar,
äfvensom, i sammanhang dermed, ändring i 110 § Regerings-Formen samt
48 och 78 §§ Riksdags-Ordningen; genom hvilka förändringar omförmälde Grundlags §§
och mom. komme att erhålla följande lydelse, nemligen:
4
Exp e ili lions-U Is kol tets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 3.
Re" et *ings-Fo) 'men.
§ 35.
Stats-RAdets Ledamöter, Presidenter och Chefer för Collegier eller i dessas ställe
inrättade verk, Justitie-Canzlcre», Cheferna för Tullstyrelsen och för Postverket, Expeditions-Chefer
i Stats-Departenienten, Öfver-Slåt hålla ren, Under-Ståthållaren och PolitieMästaren,
i Hufvudsladen, Landshöfdingar, Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler af alla
grader, General-Adjutanter, Ölver-Adjulanler, Slabs-Adjutanler, Kommendanter i Fäslningarne,
Ofverslar för Regementena, Sekund-Cheferna för Gardes-Regemenlena till häst och
iöl och för Lif-Regemenlets Corpser samt Cheferna för öfrige särskildt för sig bestående
Militära Corpser eller Bataljoner, Cheferna för Artilleriet, Fortifikations-, Fältmätnings- och
Sjömätnings-väsendet, Ministrar, Sändebud och Agenter för handeln hos främmande makter,
samt de Embels- och Tjenstemän, som uti Konungens Kabinett för utrikes brefvexlingen
och vid beskickningarne nvltjas, hafva förtroende-sysslor, hvarifrån Konungen må
dem entlediga, när han pröfvar Rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre dock sådana
beslut i Siats-Rådet, hvars Ledamöter vare skyldige all deremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig dertill skäl ega.
§ 52.
Landtmarskalk och Talmän för Borgare- och Bonde-Stånden ulnämne Konungen.
Erke-Biskop vare alltid Talman för Prestc-Ståndet.
§ 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers Plena väckas, må ej till ett omedelbart
afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Utskott, som ege, att
dem utreda och deröfver sig yttra, på sätt i Riksdags-Ordningcn föreskrifves.
(Det öfriga af denna § skulle utgå).
§ 69.
Då Stats-Utskottets förslag rörande antingen Statens reglerande eller Bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad lill Riksgälds-Kontorets utgifter och inkomster
hörer, eller grunderna för Riksgälds-Kontorets styrelse och förvaltning, till pröfning hos
Riks-Stånden förehafves, galle hvad angående behandlingen af Utskottets afgifna förslag
lili Riksdags-Ordningen stadgas; och skall saken afgöras efter tre Stånds beslut. Förena
sig icke minst tre Stånd uti sammanstämmande beslut; då skall Stats-Utskoltet förökas
med så mångå Ledamöter af Riks-Stånden, i vanlig ordning valde, alt de blifva Iretio af
hvarje Stånd. Detta särskilda Utskotts Ledamöter röste sedermera samfäldt, med slutna
sedlar, till ovilkorlig! antagande eller förkastande af hvad Stats-Utskoltet tillstyrkt, blott
I de frågor, hvarom Riks-Stånden varit af skiljaktiga tankar; kommande de fleste sålunda
röstandes mening att gälla såsom Riksens Ständers beslut. Till undvikande af paria vota
skall, vid omröstningen, förr än sedlarne uppräknas, en ibland dem utlagas och förseglad
afläggas. Befinnas, vid de öfrigas uppsummerande, rösterna lika delade, må denna
gedel öppnas och gifva utslaget. Är pluralilelen redan vunnen, bör den aflagda sedeln
ouppbrulen genast förstöras.
Expedilions-Utskoltets Förslag till anderd.. Skrifvelse l\:o 5.
§ 81.
Denna Regerings-Form samt Rikets öfriga Grundlagar kunna icke ändras eller
upphäfvas, ulan genom Konungens och alla Riks-Ståndens sammanstämmande beslut. Ej
mä frågor derom uti Ståndens Plena väckas, utan anmälas de hos Riksens Ständers vid
hvarje Riksdag valda Konstilutions-Utskott. Detta Utskott, hvars pligt det vara skall att
Grundlagarne granska, eger rätt att hos Riksens Ständer föreslå de ändringar deruti,
som det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa. Tillstyrker Konstitutions-Ulskotlet,
antingen sjelfmant eller uppå derom af Riksdagsman vackt fråga, ändring
i Grundlag, varde Utskottets yttrande vid samma Riksdag öfverlemnadt till Riksens
Ständer. Göras i deras Plena icke några anmärkningar emot Konstitutions-Utskoltets
yttrande, hvile detsamma såsom eli Riksens Ständers utlåtande, hvaröfver försl vid nästa
Riksdag, och då endast med Ja eller Nej, skall kunna beslutas, och galle då föreskriften
i 75 § Riksdags-Ordningen. Besluta åter samtlige Riks-Stånden, att förslaget skall förkastas,
vare del genast förfallet. Aro Riks-Stånden i sådant hänseende sins emellan af
skiljaktiga meningar, eller göras i Riks-Slåndens Plena emot Utskottets yttrande anmärkningar,
som åsyfta förändring i förslaget, blifve de, hvilka hvarje Riks-Stånd särskildt
förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Konslitutions-Ulskottet hänvisade. Utskottet
åligge då, att samtlige Riks-Ståndens tankar till ett helt utlåtande i möjligaste målto
sammanjemka, och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte lill samtliga RiksStåndens
behandlande anmäla. Förena sig derefter samtliga Riks-Stånden om ett enahanda
utlåtande, hvile detsamma till slutligt antagande eller förkastande vid nästa Riksdag,
på säll ofvan föreskrifvet är, derest icke samma utlåtande innehåller, ali förslaget
bör förkastas, i hvilken händelse det genast förfalle. Blifva åter något Stånds tankar
skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar; varde Konstitutions-Ulskottel,
genom val af Riks-Ståndens Plena, lill slutlig jemkning förstärkt till
ett antal al tjugu personer af hvarje Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning, skiljaklighelerna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåtandet hvile sedan till Riksens
Ständers afgörande, som ofvan sagdt är, derest icke utlåtandet innehåller förkastande
af förslaget, som då genast förfalle. Blifva å nästa Riksdag alla Riks-Stånden om ändringen
ense, öfverlemne de förslaget derom lill Konungen, genom deras Talmän, med
begäran, alt Konungen ville Sitt bifall dertill gifva. Konungen inhemte hela Stats-Rådels
tankar deröfver, tage sedan Sitt beslut och meddele Riksens Ständer å Rikssalen Sitt samtycke,
eller ock de orsaker, för hvilka Han icke samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i Grundlagarne, höre
Ilan Stals-Rådet och öfverlemne sedan sin Proposition, jemte Stats-Rådels tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast, utan att om denna Proposition förut öfverlägga, uppdrage
Konstitutions-Utskollel, att sitt utlåtande derom afgifva till Riksens Ständer, hvilka
då kunna derom öfverlägga. Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile förslaget
till nästa Riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta. Alstyrker Utskottet
Konungens Proposition, då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Proposition
afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta;
gällande i della fall tre Stånds mening och, om två Stånd stadna emot två, deras
som beslutet uppskjutit. Men icke må under någon förevändning Riksens Ständer förrän
å nästa Riksdag Propositionen till bifall upptaga. Samtycka då alla Riks-Stånden till
Konungens förslag, begäre de dag, alt på Rikssalen få Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Antaga icke Riks-Stånden samfäldt Konungens Proposition, vare den afslagen, och
6 Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:0 5.
aflemne Riksens Ständer sitt afslag med skälen dertill skriftligen lill Konungen genom
deras Talmän.
Om vid Riksdag, då hvilande Grundlagsfrågor skola slutligen afgöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej ega runi utan Konungens och alla fyra Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut.
§ 98.
Elektorerne böra, vid samma tillfälle, då de Justilie-Ombudsmannen utse, och på
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna embetsman erfordras, att
honom efterträda, i fall lian, innan den nästföljande Riksdagen, skulle med döden afgå,
samt ali utöfva embetel under den tid Juslitie-Ömbudsmannen kan vara af svår sjukdom
eller annat laga förfall derifrån hindrad.
1 händelse Justitie-Ombudsmannen vid samma Riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, skola Riksens Ständer i
Embetet genast insätta den man, som de lill hans efterträdare utsett. Skulle Justitieombudsmannens
utsedde efterträdare, under påstående Riksdag, afsäga sig det erhållna
förtroendet, eller i Justilie-Ombudsmans-Embetet insättas, eller med döden afgå, utväljes,
pä ofvan stadgade säll, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa
fall emellan Riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt härutinnan, genom deras Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Knntoret, ulöfvas.
§ 110.
Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
dess gerningar och yttranden uti Riks-Stånden, dessas gemensamma sammanträden elier
något Riksens Ständers Utskott, utan att det Stånd, till hvilket han hörer, sådant tillåtit
genom eli uttryckligt beslut, deruti fem sjeltedelar af Ståndets vid omröstningen in Pleno
tillslädesvarande Ledamöter instämt. Ej eller skall någon Riksdagsman kunna förvisas
från den ort, der Riksdag hålles. Skulle någon enskild Man eller någon Corps, Militär
eller Civil, eller ock någon Menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift
eller med anledning af befallning, försöka att våldföra Riksens Ständer eller deras Utskott
eller någon enskild Riksdagsman, eller störa friheten i deras ölVerläggningar och beslut,
vare sådant ansedl som förräderi, och aukomme på Riksens Ständer att slika förbrytelser
i laga ordning beifra låta.
Riksdags- Ordningen.
§ 11.
Med de i andra § omförmälda föreskrifter förstås bestämmandet af skyldigheten
för vederbörande Korporationer eller Embetsman, all, ulan vidare påminnelse och utan
annan anledning, än vid Lagtima Riksdag, sista Riksdags-beslutet, och vid Urtima Riksdag,
sjelfva kallelsen, besörja, det valen till Riksdagsmän, der sådana val ega rum, i laglig
ordning och, vid ansvar, med all skyndsamhet verkställas; tillhörande det Dom-kapitlen,
att för Presterskapet, Stockholms Magistrat, att för samma Stad, samt Landshöfdingarne,
hvar i sitt län, att för de öfriga städerna och menige allmogen om sådana valförrättningar,
å embetets vägnar, föranstalta, med särskild föreskrift från Landshöfdin
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skri/velse N:o 3.
7
garne, att samma dag, då i kyrkorna Riksdagskallelsen kungöres, skall socknestämma till
nästföljande söndag, för Elektorsval af allmogen, utlysas. Skulle uti en eller flera kyrkor
af ett pastorat gudstjenst saknas å den söndag, då kungörelsen borde uppläsas, åligge
det Preslerskapef, att genast genom kronobetjente i pastoratet besörja, det nästa dag ett
exemplar af kungörelsen skyndsamt cirkulerar från by till by, uti sådana lörsamlingar
eller kapeli-lag, med förständigande, att deras ledamöter hafva att nästföljande söndag
sig vid Moderkyrkan infinna lill Elektorsval, i händelse gudstjenst icke samma söndag bör
hållas i egen kyrka, då valet derstädes må för socknen eller kapell-laget förrättas.
(Sisla punkten af mom. 1 och hela mom. 2 utgå).
§ 14.
l:o Inom rikets städer ege borgare, öfrige idkare af yrken, som till borgerliga
näringar räknas, egare af hus eller tomt samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt,
af jord under stadens domvärjo, alla dessa så framt de äro i staden bosatte,
äfvensom stadens Magislratspersoner, alt bland sig välja Riksdagsfullmäktige. Stockholm
sände tio och Götheborg tre egna Fullmäktige; städerna af första klassen hvardera två;
de af andra klassen, med rätt att ställa två, hvardera minst en; och städerna af tredje
klassen hvardera en Fullmäktig. Städerna af de öfriga klasserna ega alt sända hvardera
en Fullmäktig; dock med rättighet alt förena sig två, högst tre, om en person, hvilken
likväl måste vara till Riksdagsman vald för den af dessa städer, der han sjelf val-rätt
eger. Riksdagsfullmäktig för stad af tredje klassen må jemväl kunna tillika antaga fullmakt
för en annan stad af lägre klass.
2:o Valen skola ske inför vederbörande Magistrat, efter det å hvarje ort öfliga
val-sätt, deruti likväl ändring kan ega rum, då antingen någon stads val-berättigade innevånare,
eller ock en eller flera klasser bland dem, om sådan ändring öfverenskomma
och Konungen, efter vederbörandes hörande, finner skäl densamma fastställa; börande, i
fråga om sådan ändring, de val-berättigades röster, der valen dittills omedelbart förrättats,
beräknas efter hvad hvar och en af de väljande lill staden eller dess allmänna behof
skattar. Efter denna grund beräknas ock vid Riksdagsmanna-val rösterna, der det
omedelbara val-sättet är öfligt,' så vida icke annan beräkningsgrund på nu föreskrifvet
säll anlages. Annorlunda, än genom ordentlig omröstning med slutna sedlar af de valberättigade
eller af deras utsedde Elektorer, må Riksdags-fullmäklig icke kallas.
3:o För städerna må ingen till Riksdagsman utses, som icke minst tre år före
den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålvst, varit, enligt l:a momentet af denna §, valberättigad
i staden; och beräknas denna tid från tjenste- eller borgare-eds utläggande eller
från det utöfningeu af yrke börjat eller egande- och besitlnings-rält till hus, tomt eller
jord i staden blifvit lörvärfvad. Val-rätt eller val-barhel tillkomme ej:
a) den egare af hus och tomt, eller den egare och innehafvare af stadsjord, som
Frälseman är eller till Presle-Slåndet hörer;
b) gemenskapen vid Rikets Landt- och Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
verks och korporationers vaktbetjening, eller andre, som med desse jemförlige
eller ringare äro;
c) dem, som äro i annans tjenst eller ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike, som försörja sig med tillfälligt arbete;
d) dem, hvilka endast för sjelfförsörjning ega något vrke utöfva.
(De nuvarande mom. 5 och 6 skulle oförändrade bibehållas såsom mom. 4 och 5).
8
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 3.
§ 15.
Allmogen i hvart härad väljc inom sig elter hemmantalet, inför domhafvande!!,
till riksdagsman af Bonde-Ståndet, en, inom häradet boende oell besuten, hemmansegare,
hvilken icke tillförene hört lill annat Riks-Slånd, eller någon ordinarie beställning i rikets
tjenst eller fullmakt derå innehaft. Ilvad om hemmansegare nu är sagdt, gälle ock
om sådan krouohemmans-åbo, som med stadgad åborätt hemmanet innehafver. Vilja flera
härader, hörande till samma domsaga, förena sig om en, inom dennas område boende och
besuten Fullmäktig, vare sådant dem obelaget. Skulle någon domsaga innehålla färre
än etthundrade valberättigade hela hemman, må den kunna, med ett eller flera inom annan
domsaga belägna härader, om gemensam Fullmäktig sig förena.
Till förrättande af valen för alla häraderna inom en domsaga, skola Elektorerna
på samma dag och ställe sammanträda.
§ 24.
Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare, sorn' der före protokollen och ansvare
för vården af ingifne handlingar, hos Ridderskapet och Adeln Riddarhus-Sekreteraren och
hos Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden de personer, hvarom de sjelfve öfverenskomma.
Hvarje Sekreterare tillhör, att allt det, som förefaller och beslutes, ordentligen och noggrant
uppteckna och för Ståndet justera, samt, då antingen hela Ståndet eller någon ledamot
in pleno det fordrar, protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt alla protokoll, jemte
utdragen deraf, underskrifva. Så väl Ståndens som Utskottens Sekreterare, jemte den
under riksdagar biträdande nödiga betjeningen i Ståndens kanslier samt Rikets Ständers
Utskott, njule samma säkerhet med riksdagsmän, och erhålie vid riksdagens slut en efter
göromåfens vigt och mängd lämpad vedergällning af statsmedlen, hvilken af Slats-Ulskottet,
efter öfverläggning med Landtmarskalken och Talmännen, föreslås och, i sammanhang
med den öfriga Stals-regleringen, af Riksens Ständer bestämmes. Till nämnde betjening,
hvilken af Stånden sjelfva tillsättes, räknas hos Ridderskapet och Adeln fyra Kanslister,
i Preste-Ståndet en Notarie och två Kanslister, i Borgare-Ståndet sammaledes, och i BondeStåndet
två Notarier och fyra Kanslister, i hvartdera af Utskotten, för hvarje division,
en Kanslist, hvilken, jemte Sekrelerarne, förordnes af Utskotten sjelfva, med det undantag,
som i 35 § finnes stadgadt. Skulle i något Utskott en talrikare betjening oundgängligen
tarfvas, anmäle Utskottet sådant hos Ståndens Plena, hvilka derom förordne.
(Mom. 2 utgår).
§ 29.
l:o Konstilulions-Utskoltet, som utgöres af tjugufyra ledamöter, tillkommer att,
i den ordning Regerings-Formen föreskrifver, granska Rikets Grundlagar, samt upptaga
frågor och till Plena afgifva förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar deraf;
hvaröfver Ståndens ledamöter vare obetaget, att in Pleno yttra sina tankar, men hvilka
förslag Riksens Ständer ej förr, än å den nästföljande riksdagen, må slutligen antaga. Ofverlemnar
Konungen åt Riksnes Ständer någon Proposition rörande Grundlagar, uppdrage
Ständerna genast, ulan att förut derom öfverlägga, åt Konstitulions-Utskottet, att dess utlåtande
afgifva; och förhålles dermed som i Regerings-Formens 81 § stadgadt är. Då
Utskottet icke funnit skäl att gilla och till Riksens Ständers pröfning öfverlemna något förslag
till ändriug eller förklaring al Grundlagarne, samt Utskottet af en Riksdagsman emot
tagit,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 5. 9
tagit, vare Utskottet skyldigt, om förtallaren det yrkar, alt meddela honom sitt yttrande,
med tillstånd att detsamma, jemte förslaget, genom trycket allmänt göra, då han, för det
sistnämndas innehåll, sjelf, i egenskap af författare, må enligt Tryckfrihetslagen ansvara.
(Mom. 2 och 3 oförändrade).
§ 46.
T.o. Ståndens Plena böra, då de angå allmänna Riksdagsmål, så ofta sig göra
later, hos alla Stånden på samma tid hållas. Skulle ett Stånd tarfva flera Plena, än de
öfriga, vare det Ståndet obetaget att, innan slutet af ett Plenum, utsätta dag till det
nästföljande; börande Ståndets Landtmarskalk eller Talman de andra Talmännen i tid
derom underrätta, samt med dem om timman öfverenskomma, hvilken så bestämmas bör,
att Utskottens vanliga sammanträden icke derigenom hindras. Ständernas gemensamma
Utskott må ej sammanträda på samma tid, då i ett eller flera eller alla Stånd Plenum
hålles. Ej skall till Plenum för påföljande sednare anslås, än kl. 6 e. m., eller till Utskott
sednare, än kl. 8 e. m. den föregående dagen. Landtmarskalk eller Talman håfve
ej makt att,' utan Ståndets samtycke, åtskilja ett Plenum.
2:o. Stånden vare medgifvet att på ett rum till gemensam öfverläggning rörande
allmän, vid Riksdagen under handläggning varande fråga sammanträda, likväl utan rättighet
att der besluta; och före dervid Landlmarskalken ordet. Önskar ett Stånd sådant
sammanträde, vardén öfriga Stånden derom och om föremålet för den äskade öfverläggningen
underrättade. Riträder något Stånd denna önskan, skall sammanträde af alla
Stånden ske. Landtmarskalk och Talmännen öfverenskomme om tid och stalie för sammanträdet,
och varde kallelse af Landtmarskalkeu utfärdad. Med anslag till sådant sammanträde
förhållcs såsom om anslag till Ståndens Plena sagdt är.
§ 48.
Föredraguings-ämnen i Riks-Ståndens Plena äro dessa och inga andra: l:o Ko
nungens
Proposition, som å Rikssalen, eller sedermera under Riksdagens lopp, blifvit till
Stånden eller Siats-Utskottet öfverlemnade; 2:o Mål, som genom Protokolls-utdrag eller
Deputalioner från Med-Stånden kommuniceras; 3:o Utskottens Betänkanden och Förslag;
4:o Motioner gjorda i Plena af någon vid Riksdagen då närvarande Ståndets ledamot.
§ 63, mom. 4.
4:o. Eleklorerne böra, vid samma tillfälle, då Juslitie-Ombudsmannen utses, och på
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna embetsman erfordras, för
ali honom efterträda, i läll han, innan nästföljande Riksdag, skulle med döden afgå, samt
att utöfva embetet under den tid Justitie-Ombudsmaunen kan vara af svår sjukdom eller
annat laga förfall derifrån hindrad.
1 händelse Justitie-Ombudsmannen, vid samma Riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, skola Riksens Ständer
i embetet genast insätta den man, som de till hans efterträdare utsett. Skulle Justitieombudsmannens
utsedde efterträdare, under påstående Riksdag, afsäga sig det erhållna
förtroendet, eller i Justitie-Ombudsmaus-embetet insättas, eller med döden afgå, utväljes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig man i hans ställe.
liih. till B. St. Prot. 4856 & 4857. 40 Sami. 4 Afd. 2
10
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 3.
Inträffar något af dessa fall emellan Riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt härutinnan
genom deras Fullmäktige i Ranken och Riksgälds-kontorel utöfväs.
§ 68.
Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna om Revisorer, att, enligt af Riksens Ständer utfärdad
instruktion, öfverse och granska Stats-verkets, Bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning; likväl, hvad Stals-verket angår, utan rättighet att meddela föreskrifter
eller förändringar besluta. Dessa Revisorer skola vara sex af hvarje Riks-Stånd,
och böra på Konungens kallelse, hvarje år sammanträda. Revisions-förrältningen skall
alltid taga sin början den 15 Augusti och omfatta de för år afslutade räkenskaper, hvilka
af föregående Revisorer icke granskade blifvit. Ej må någon Revision öfverskrida en tid
aftvå månader. Med Revisorernes röstberäkning föthålles enligt de uti 66 § utstakade
grunder.
§ 78.
Ej må Riksdagsman någon tid kunna under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas
för dess gerningar och yttranden uti Riks-Stånden, dessas gemensamma sammanträden
eller något Riksens Ständers Utskott, utan att det Stånd, till hvilket han hörer, sådant
tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjet tedelar af Ståndets vid omröstningen
in Pleno tillstädesvarande ledamöter instämt. Tage sig dock ingen häraf anledning
till frikallelse från det författare-ansvar, som Regerings-Formens 84 § och 2 mom. i 29 §
af denna Riksdags-Ordning utsätta. Men öfverfaller någon inom Stånd, Utskott eller Ståndens
gemensamma sammanträde den andre med hugg och slag, eller nyttjar emot honom
vapen, håfve den angripande förverkat lifvet; och må han, utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd,
till behörig domstol öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman för någon grof
missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas förrän, efter anställd ransakning, Domaren
sådant skäligt pröfvat, så vida han ej å bar gerning funnen varder. Gälle likväl, om
han, efter domstolens kallelse, sig ej inställer, hvad allmänna Lagen i thy fall stadgar.
Ej må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller för skuld insättas; vare dock
hans egendom ej från laga utmätning frikallad. Icke eller kan någon Riksdagsman från
annan ort, medan han för Riksdagens skull sig å riksdagsorten uppehåller, utan i ofvanförmälda
svårare fall, dragas derstädes för Rätta, med mindre han sökes för gäld, som
han under den tiden sig der åsamkat. Ingen vare tillåtet, att ifrån dem, som till Riksdagen
från landsorterna auländt, utom husbondens lof och minne, till krigstjenst värfva
något tjenstehjon.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, alt ifrågavarande
förändringar i Grundlagarne måtte vinna E. K. Mits Nådiga bifall samt sedermera
varda i vanlig ordning kungjorda.
Dessutom och i händelse den ändring i städernas representalions-rätt, som innefattas
i ofvanupptagua lydelse af II och 14 §§ Riksdags-Ordningen, ej skulle af E. K.
Mit i Nåder gillas, hafva Rikets Ständer, i ändamål att i afseende på Stockholm må
Expedit iöns-lils ko lie is Förslag lill under d. Skrifvelse N.-o 4.
11
gälla livad angående riksdagsmannaval för de öfriga släderne är stadgadt, för sin del godkänt
följande förändrade lydelse af
Riksdags- Ordaingens
§ 14. '
l:o. Rikets städer ega att sända Riksdagsfullmäktige af stadens Borgare eller
Magistrats-personer. Stockholm sande tio och Götheborg tre egna Fullmäktige; städerna
af första klassen hvardera två; de af andra klassen, med rätt att ställa två, hvardera
minst en; och städerna af tredje klassen hvardera en Fullmäktig. Städerna af de öfriga
klasserna ega att sända hvardera en Fullmäktig; dock med rättighet att förena sig två,
högst tre, om en person, hvilken likväl måste vara till Riksdagsman vald för en al dessa
städer, der han sjelf Magistrats-person eller Borgare är. Riksdagsfullmäktig för stad af
tredje klassen må jemväl kunna tillika antaga fullmakt för en annan stad af lägre klass.
(Mom. 2, 3, 4 och 5 komme alt blifva lika med nuvarande mom. 3, 4, 5 och 6).
Anhållande Rikets Ständer att, derest ofvan omförmälda förändrade representationsrätt
för städerna i allmänhet ej skulle af E. K. M:l i Nåder godkännas, denna nu sednast
anlörda förändring mätte vinna E. K. Mits Nådiga stadfästelse.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 14 Januari 1857.
]%[:0 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Jan. 1837.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ständet den 7 — —
Bonde-Ståndet den lo — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl. Majus
Nådiga Proposition om ändring i 85 § Regerings-Formen ni.rn.
(Konst.-Utskottets Memorial N:o 2).
S. A. K.
Medelst Nådig Proposition af den 6 Juni 1854 har E. K. M:t föreslagit ändring i
85 § Regerings-Fortnen, i afseende på Tryckfribets-Förordningens egenskap af Grundlag,
12 Expeditions- Uiskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 5.
äfvensom, i sammanhang dermed, uti åtskilliga §§ i Regerings-Formen och Riksdagsordningen.
Rikets Ständer hafva, i den ordning 81 § Regerings-Formen innehåller, pröfvat
detta nådiga förslag; men enär Rikets Ständer hysa den öfvertygelse, att möjliga förbättringar,
hvilka sedan allmänna meningen derom hunnit blifva stadgad, kunna anses
erforderliga lili fullkomnandet af de i afseende på tryckfriheten, denna för Svenska folket
så dyrbara och vigtiga rättighet, nu gällande stadganden, jemväl i samma ordning, som
för hvarje ändring i öfriga Grundlagsbud är föreskrifven, lämpligen kunna och böra vinnas,
hafva Rikets Ständer häraf funnit sig förhindrade att till högstberörda nådiga förslag
lemna bifall; hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 10 Januari 1857.
Hisö 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 18S7,
Preste-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i anledning af den gerum
Rikets Sliinders Revisorer år '1855 verkställda granskning
af de under Kommers-kollegii förvaltning ställda fonder.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19).
S. A. K.
Efter tagen kännedom af Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorers berättelse
om granskningen af de under E. K. M:ts och Rikets Kommers-kollegium ställda fonders
och medels förvallriing, samt af bemälde Rollegii öfver denna berättelse afgifna utlåtande,
hafva Rikets Ständer funnit hvad härvid förekommit icke påkalla någon Rikets Ständers
åtgärd i vidsträcktare mån, än här nedan i underdånighet omförmäles.
l:o. Under åberopande af E. K. M:ts, efter derom af Rikets Ständer väckt fråga,
genom Nådigt Bref till Stals-kontoret af den 8 September 1848 meddelade föreskrift, att, sedan
nya formulärer för de förvaltande verkens räkenskaper blifvit uppgjorda och fäst
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 5.
13
ställda, skulle fastighets- och invenlarie-värden icke vidare i dessa räkenskaper ingå; och
då, i afseende på räkenskaperna för Manufaktur-d/skonten, något hinder icke syntes möta
emot vidtagandet af en dylik förändring, hvarigenom dessa räkenskaper komme att lemna
en riktigare öfversigt af fondens ställning, hafva Revisorerne hemställt, att det nya bokförings-sättet,
enligt hvilket värdet af Manufaktur-diskontfondens fasta egendom och inventarier
skulle ur densammas redovisningar uteslutas och i särskild räkenskap uppföras,
måtte, så snart ske kunde, bringas till verkställighet. Till den sålunda föreslagna förändrade
bokföringen har Kommers-kollegium ansett någon grundad anledning icke förekomma,
enär det af Revisorerne åberopade Kongl. Bref endast skulle alse sådana förvaltande
verk, hvilkas räkenskaper inginge i riks-bokslulet och deruti upptagandet af värden, som
icke kunde räknas till rörliga tillgångar, skalle försvåra öfversigten af förvaltningen i
det hela: ett förhållande, hvilket Kollegium ansåg icke kunna ega runi i afseende på
Manufaktur-diskontfondens räkenskaper, der värdena å ifrågavarande fastighet och inventarier
hade sina särskilda konti och jemväl i kapital-sluten voro särskildt upptagna, så
att någon otydlighet eller ovisshet om hvad lill de rörliga tillgångarne rätteligen borde
hänföras icke syntes kunna uppstå; men enär manufaktur-fonden, med hvars medel den
fasta egendom, hvarom nu är fråga, i början af 1770-talet från enskild man inköptes,
tillkommit genom beviljade och af allmänna medel utgångna bidrag, måste följakteligen
denna egendom vara alt anse såsom en Statens tillhörighet; och då andra, Slaten tillhörande,
åt allmänna verk lill begagnande upplåtna, fastigheters värden numera icke upptagas
och redovisas i dessa verks hufvudböcker eller år liga räkenskaper, samt hvad i afseende
på sådana värdens bokförande är stadgadt synes jemväl böra tillämpas å nu ifrågavarande
egendom och der befintliga, det allmänna likaledes tillhöriga, inventarier, h elst
den omständigheten, att räkenskaperna för de under Kommers-kollegii förvaltning stäHda
medel icke ingå i riks-hufvudboken, ingalunda utgör en giltig anledning till särskildt
undantag för detta embetsverk från ett rörande Statens egendomar meddeladt allmänt
stadgande, hafva Rikets Ständer funnit sig böra bifalla Revisorernes berörda hemställan,
att, med tillämpning, så snart ske kan, af det i afseende på andra dylika fastigheter numera
stadgade bokföringssätt, värdet af nieranämnda, åt Kommers-kollegium till begagnande
upplåtna fasta egendom och inventarier må ur den årliga redovisningen för Manufaktur-diskontfonden
uteslutas och i särskild räkenskap uppföras.
2:o. Den af Revisorerne gjorda framställning, att värdet af det i gamla U11—
diskontfondens räkenskaper upptagna ull-magasinshuset i Norrköping, jemte de i samma
räkenskaper bokförda inventarier, måtte, på samma sätt, som blifvit föreslaget i fråga om
det af Kommers-kollegium begagnade hus samt dertill hörande inventarier, uteslutas ur
ull-diskontfondens allmänna redovisning och uppföras i särskild räkenskap, har äfven blifvit
af bemälde Kollegium afstyrkt i sammanhang med dess yttrande angående ifrågasatt
förändrad bokföring af sistnämnde hus; men som det, rörande fastighets- och inventarievärdens
redovisande i Stats-verkets räkenskaper, af Rikets Ständer föreslagna och af E.
K. M:t föreskrifua samt numera allmänt tillämpade bokföringssätt, till vinnande af likstämmighet
i redovisningariie för enahanda föremål, jemväl synes böra iakttagas i afseende
på det, bland gamla ull-diskontfondens tillgångar, i dess räkenskaper upptagna hus,
äfvensom der bokförda inventarier, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att värdet
af ull-magasinshuset i Norrköping, jemte berörde inventarier, må, i stället för att på hittills
iakttaget sätt bokföras, hädanefter upptagas i den särskilda räkenskap, hvaruti det
hus, som af Kommers-kollegium nu begagnas, komme att redovisas.
3:o. Under erinran om det af 1847 års Stats-revisorer gjorda förslag, att de nu
i skiljda räkenskaper upptagna gamla och nya ull-diskontfonderue måtte sammanföras,
och då det syntes mindre nödvändigt och ändamålsenligt att under den oegeutliga benäm
1
-
14 Eccpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 5.
ningen diskont, fortfarande bibehålla en särskild bokföring och redovisning för gamla
ull-diskont-fonden, särdeles om denna fond befriades från utbetalningen af det Direktören
L. Hofman Bang för meddelande af biträde, råd och upplysningar i fårskötseln tillkommande
arfvode och resekostnads-ersättning, samt fondens fästa egendom, ull-magasinshuset
i Norrköping, jemte dertill hörande inventarier, icke vidare komme att i den årliga
räkenskapen för samma fond upptagas, hafva Rikets Ständers sednast församlade Revisorer
tillstyrkt, alt gamla och nya ull-diskont-fonderne måtte under benämning ull-diskontfond
sammanslås samt i gemensam räkenskap upptagas och redovisas; hvarjemte Revisorerne
hemställt, att det årliga bidrag af 1,200 R:dr, som genom Kongl. Brefvet den 9
November 1836 blifvit utaf manufaktur-medlen an visadt till gamla ull-diskont-fonden, måtte till
den tiva öfverflvttas, samt ali ull-magasinshuset mätte lill sistnämnde fond öfverlåtas, så
länge detsammas nuvarande bestämmelse komme att fortfara; och har Kommers-kollegium,
under åberopande af hvad Kollegium i utlåtandet öfver 1847 års Revisions-berättelse rörande
samma fråga anfört, eller att någon synnerlig lättnad hvarken för redogöranden
eller den granskande väl icke vore att vinna genom dessa fonders sammanförande, men
att något egentligt hinder deremot icke mötte, ansett ej eller för närvarande någon betänklighet
förekomma emot bifall till det härom nu förnyade förslag, helst dess verkställighet
i någon mån underlättades genom den förenkling i räkenskapen, som uppkomme
efter särskilda medels anvisande till béstridande af nämnde utgifter för Direktören Hofman
Bångs befattning, hvilka utgifter, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, E. K. M:t, genom
Nådigt Bref af den 18 Mars sistlidne år, anvisat att utgå af Riks-statens Sjette Hufvudtitels
anslag till befrämjande af jordbruk och landtmanna-näringar.
Instämmande i Revisorernes yttrade åsigt, att, under nuvarande förhållanden, en
särskild bokföring och redovisning för den gamla ull-diskont-fonden samt dess inkomster
och utgifter icke vidare behöfves, och enär, på sätt Revisorerne jemväl yttrat, den nya,
likasom den gamla, ull-diskont-fo'ndens ändamål är den inhemska ull-kulturens befrämjande,
samt de'n nya fonden för sin verksamhet i detta hänseende tager i anspråk så väl
ull-magasins-inrättningen, som de vid ull-kontoret anställde tjenstemäns biträde, hafva
Rikets Ständer, som, lika med Revisorerne, finna det i sin ordning, att, i händelse härvid
förefallande utgifter skulle med något mindre belopp komma att öfverstiga gamla ulldiskont-fondens
nu egande inkomster, bristerna ersättas utaf den nya fondens vinstmedel,
i stället för att anvisas till utgående af andra allmänna medel, för sin del beslutat, det
gamla och nya ull-diskont-fonderne må sammanslås samt under benämning »Ull-diskontfond»
i en gemensam räkenskap upptagas och redovisas, äfvensom att det, enligt Kongl.
Brefvet den 9 November 1836, utaf manufaktur-medlen anvisade årliga bidrag till gamla ulldiskont-fonden
må ingå till den sammanslagna fonden, samt att ull-magasinshuset i Norrköping
må till samma fond öfverlåtas med besittningsrätt så länge detta magasins nuvarande
bestämmelse kommer att fortfara.
4:o. Under förutsättning af de båda ull-diskont-fondernes sammanlöring hafva Revisorerne,
såsom en dermed sammanhängande fråga, hemställt, att den i räkenskapen för
gamla ull-diskont-fonden balancerade skuld för erhållna förskotler från Manufaktur-diskonten
måtte med det belopp, hvartill denna skuld, då förandet af nämnde räkenskap kommer
att upphöra, finnes balaneerad, afskrifvas i 'så väl Ull- som Manufaktur-diskontens
räkenskaper, helst för samma skulds gäldande icke funnes annan tillgång, än ull-magasinshuset
i Norrköping. Emot lämpligheten, för det närvarande, af denna afskrifning har
Kommers-kollegium erinrat, att derest sagde egendoms begagnande för dess nuvarande
bestämmelse framdeles komme att upphöra, funnes, genom densammas realiserande, en
tillgång som till ifrågavarande skulds betalning kunde och borde användas; men enär de
medel, som, vid det af Kommers-Kollegium förutsatta fall, genom försäljning af nämnde
Expeditions-Utsköllets Förslag till anderd. Skrifvelse N:0 6.
15
magasinshus kunna komma att inflyta, måste, derest de då pröfvas böra anvisas till Manufaktur-diskonten,
såsom godtgörelse för dess bidrag till bestridda kostnader lör ullproduktionens
befrämjande eller såsom tillökning af diskontens låne-rörelse, vara bärtill
disponibla, oaktadt verkställigheten af den ifrågasatta afskrifningen, och då Kommers-kollegium
vitsordat Revisorernes uppgift, att gamla ull-diskont-fonden, för omförmälda skulds
gäldande, icke eger annan tillgång, än della hus, hafva Rikets Ständer, som anse ändamålslöst
att, i afvaktan å framdeles möjligen inträffande förändrade förhållanden, årligen
i räkenskaperna in- och utbalancera tvänne, under samma embetsverk ställda, fonders
sig emellan egande skulder och fordringar, funnit sig böra bifalla Revisorernes hemställan
om afskrifning i både Ull- och Manufaktur-diskonternes räkenskaper af den gamla ulldiskont-fondens
kapital- och räute-skuld för de, till samma fonds utgifter, från Manufakturdiskonten
lemnade förskolter.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Slockholm den 21 Januari 1857.
]%T:o C».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 18S7.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning aj Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående försäljning af J. d. Landshöfdinge-residens-tomlerne
i staden Piteå med å dem befintliga
byggnader.
(Stals-Ulskoltets Utlåtande N:o 20).
S. A. K.
Sedan E. K. M:t under den 29 April 1851 i nåder beslutat, att Landshöfdingeresidenset
i Norrbottens län skulle från Piteå förflyttas till Luleå, så snart tomt och för
ändamålet erforderliga byggnader hunnit i sistnämnda stad anskaffas, hvaremedlertid det
såsom bostad för Landshöfdingen utdömda residenshuset i Piteå blifvit, till bortrödjande
16 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 6.
från platsen, försåldt för cn summa af 206 R:dr 19 sk. 6 rst. B:ko, som tillflutit det under
Riks-statens 7:de Hufvud-titel uppförda anslag till byggnader och reparationer i landsorterne,
så har, uppå E. K. M:ts Befallningshafvandes i länet den 29 November 1855 hos E.
K. M:t gjorda underdåniga hemställan att, då, med afseende å de nya Läns-residens-byggnadernes
i Luleå nära förestående fullbordan, flyttningen af Läns-styrelsen till nämnda
stad kunde med full visshet antagas ega rum under Juni månad påföljande året, de återstående
bvggnaderne vid Piteå residens, såsom efter Läns-styrelsens förflyttning icke vidare
för E. K. M:t och Kronan behöfliga, måtte, tillika med dertill hörande tomter N:ris
61, 62 och 63 i qvarteret Stadsvapnet, hvilka med åbyggnader blifvit inköpta åren 1842
och 1843, dels för ett af Rikets Ständer särskildt anvisadt belopp af 6.000 R.dr och dels
för en af allmänna byggnads-anslaget för landsorterne bekostad summa af 158 R:dr 22 sk.
4 rst B:ko, få, genom E. K. M:ts Befallningshafvandes försorg, å behörigen kungjord offentlig
auktion till den högstbjudande försäljas, E. K. M:t, i anledning häraf och sedan
Läns-styrelsens förflyttning till Luleå numera gått i fullbordan, täckts, genom aflåten
Proposition lill Rikets Ständer af den 30 Oktober förlidet år och i öfverensstämmelse med
hvad Ofver-Intendents-Embetet uti underdånigt utlåtande hemställt, nådigst föreslå, det Rikets
Ständer ville' för sin del medgifva, att ofvannämnda tomter i Piteå med derå ännu
befintliga byggnader finge på offentlig auktion försäljas samt den inflytande köpeskillingen
tilläggas Stats-anslaget å 7:de Hufvud-titeln för byggnader och reparationer i landsorterne,
hvilket i allmänhet hårdt anlitade anslag redan måst för omförmälda byggnadsföretag i
Luleå, hvartill å samma Hufvud-titels besparingar blifvit anvisade 20,000 R:dr, tillskjuta
eli belopp af 12,749 R:dr 40 sk. B:ko.
Elter öfvervägande häraf, hvarvid jemväl förekommit, huruledes tillförene sådana
medel, som genom försäljning af Kronan tillhöriga hus och tomter i landsorterne influtit,
enligt Rikets Ständers medgifvande, ingått till 7:de Hufvud-titelns anslag för byggnader
och reparationer i landsorterne, hafva Rikets Ständer, med afseende å de uti högstberörda
Proposition anförda förhållanden, funnit skäligt bifalla hvad E. K. M:t uti förevarande hänseende
behagat i Nåder föreslå.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
, Stockholm den 21 Januari 1857.
N:o 7.
Expeditions-Ulskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 7.
17
HT:o *.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1857.
Preste-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrijvelse, i anledning aj Kongl. Majlis
Nådiga Proposition, angående utbyte af Krono-länsmansboställena
Melby och Näsby emot Krono-skattehemmanet Bredinge
på Öland.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21).
S. A. K.
Genom Nådig Proposition af den 30 Oktober sistlidet år bär E. K. M:t täckts delgifva
Rikets Ständer en af Länsmannen i Gräsgårds härad af Olands Södra Mot L. P.
Marmolin till E. K. M:ts Befallningshafvande i Calmar län ingifven, samt af Landshöfdinge-embetet
derstädes i underdånighet anmäld och förordad ansökning, att de af bemälde
Länsman innehafvande tjenste-bohemman, £ mantal N:o 2, Melby i Segerstads socken
och -fe mantal N:o 8, Näsby i As socken, hvilka hemman, såsom belägna på 1| mils
afstånd från hvarandra och aflägse från både Landshöfdinge-residenset och ortens Tingsställe,
hvarken kunde i sambruk skötas eller med fördel för tjensten af boställs-hafvaren
bebos, måtte få utbytas emot det bättre belägna krono-skattehemmanet mantal N:o 9,
Bredinge i Kastlösa socken, hvilket Marmolin för sådant ändamål inköpt; i afseende å
hvilken fråga hufvudsakligen, jemte beskaffenheten, af de ifrågavarande hemmanens utskylder
och ålagda rotering, är vordet utredt: att, enligt jordeboken, hemmanet Näsby N:o 8,
bestode af £ mantal, hvaraf blifvit till skatte försålda, den 20 Januari 1829, mantal
och den 31 December 1850 likaledes mantal, samt genom E. K. M:ts Befallningshafvandes
utslag den 17 Juli 1823, ^ mantal anslagits till bohemman åt Länsmannen i
Gräsgårds härad; att hemmanet Melby N:o 2, bestode af ^ mantal, deraf £ mantal blifvit
den 15 Oktober 1828 till skatte såldt och det öfriga £ mantal genom E. K. M:ts och
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 3
18
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 7.
Rikets Kammar-koilegii utslag den 28 Juli 1817, anslaget till bobeminan åt bemälde tjensteman;
att hemmanet. N:o 9 Bredinge utgjorde $ mantal, som den 27 Februari 1811
blifvit till skatte försåldt; att Länsmans-bohemmanen Melby och Näsby lillsammanstagna
vore till mantalet alldeles lika med det lill vederlag föreslagna skattehemmanet Bredinge
och att, ehuru förstnämnda båda hemman hade icke obetydligt större egoryind än Bredinge,
nemligen 22 tunnland 14,443 kappland uppskattad jord, öfvervigten i detta hänseende dock
till större delen tilikomme afrösningsjorden, hvaremot sistberörda hemman vore vida bättre
i anseende till jordens större bördighet, hade ungefärligen lika årligt utsäde, med de 2:ne
andra och underhölle större antal kreatur; utvisande för öfrigt hemmanens taxeringsvärden,
enligt 1852 års taxeringslängd, att sistnämnda hemman öfverstege med icke mindre
än 629 R:dr sammanräknade taxeringsvärdet af de 2:ne nuvarande bohemmanen; samt
slutligen att intetdera af dessa begge hemman vore så beläget, att Länsmannen i Gräsgårds
härad kunde der beqvämligen hafva sin bostad, och icke eller så inkomstgifvande,
att derå kunde af jordens afkastning bekostas och underhållas åbyggnader af den storlek
och beskaffenhet, som boslällsbafvarens billiga anspråk påkallade, hvaremot Bredinge skulle
vara synnerligen väl beläget till bostad för Länsmannen och försedt med byggnader, tillräckliga
för hans behof; — vid hvilket förhållande, och då ifrågaställa byte skulle bereda
Kronan ej blott ett för berörde Länsmanstjenst i flera hänseenden mera lämpligt bohemman,
utan äfven ett i jord- och åbyggnader fullgodt, om icke bättre, vederlag för
nuvarande bohemman, Kammar-kollegium, uti afgifvet utlåtande, underdånigst hemställt,
att, sedan sökanden Marmolin styrkt så väl sin egande-rätt till mantal N:o 9 Bredinge,
som detsammas gravationsfria beskaffenhet samt handlingarne derom till E. K. M:ts
Befallningshafvande ademnat, det föreslagna bytet måtte få gå i verkställighet och sistnämnda
hemman alltså blifva krono- och bohemman för Länsmannen i Gräsgårds härad
samt mantal Melby N:o 2 och ^ mantal Näsby N:o 8 deremot krono-skatte, genom
hvilket byte någon förändring med de trenne hemmansdelarnes räntor, kronotionde, rotering,
utmarksskatt samt öfriga utskylder och besvär icke komme att ega rum; — och
har E. K. M:t, med afseende å hvad sålunda förekommit, i Nåder föreslagit, det Rikets
Ständer måtte för sin del medgifva, att ofvan omförmälda, till bohemman åt Länsmannen
i Gräsgårds härad af Ölands södra Mot anslagna £ mantal N:o 2 Melby och mantal
N:o 8 Näsby finge, under de af Kammar-kollegium uppgifna vilkor, utbytas emot krono
skattehemmanet
mantal Bredinge N:o 9.
Efter pröfning häraf, samt enär upplyst och utredt blifvit, att de nuvarande 2:ne
bohemmanen för Länsmannen i Gräsgårds härad äro, i anseende till sin belägenhet, för
ändamålet oljenliga, men att deremot hemmanet Bredinge är till boställe för Länsmannen
särdeles väl beläget, äfvensom, med hänsigt lill jordens bördighet och åbyggnadernes beskaffenhet,
fullt jemförligt med, om icke bättre, än förstnämnda 2:ne hemman; så och
med afseende jemväl derå, att ifrågavarande hemmansbyte blifvit af Kammar-kollegium och
vederbörande myndigheter i orten sammanstämmande förordadt, hafva Rikets Ständer till
det föreslagna utbytet af Kronolänsmans-boställena Melby och Näsby emot Kronoskattehemmanet
Bredinge, under de af Kammar-kollegium uppgifna vilkor, lemnat bifall.
Hvilket, till svar å E. K. M:ts Nådiga Proposition härutinnan, Rikets Ständer
underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Januari 1857.
Expeditions-U/skolids Förslag lill underd. Skrifvelse N.o 8.
19
I;o 8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1857.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Slåndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
liikels Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående dispositionen af sex holmar
i Götheborgs och Bohus läns skärgård.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22).
S. A. K.
Sedan, i följd af Rikets Ständers vid 1844 och 1845 årens Riksdag, enligt Nådig
framställning, meddelta beslut och E. K. M:ts derå grundade Nådiga Bref af den 10 Mars
1845, E. K. M:ts och Rikets Kammar-Kollegium den 25 April samma år till allmän efterrättelse
och kännedom kungjort att 116, i Kollegii Kungörelse uppräknade, Kronoholmar
i Götheborgs och Bohus län finge, utan afgift till Kronan, tillsvidare upplåtas till
fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk undersåte, har E. K. M:l godtfunnit, uti
Nådig Proposition af den 30 Oktober förlidet år, lemna Rikets Ständer kännedom derom,
att nyssbemälda Kollegium, med anledning af E. K. M:ts Befallningshafvandes i ofvanuämnde
län, under behandlingen af detta mål, gjorda hemställan, att alla andra med de
förberörda jemförliga holmar måtte blifva fria förklarade, derest de ej innehölle större
jordrymd, uti underdånig Skrifvelse den 7 September 1855 föreslagit, att så beskaffad
åtgärd måtte ega rum i afseende å följande till Götheborgs och Bohus läns skärgård
hörande sex holmar, nemligen: l:o Rossholmen, 2:o Lilla Fiskholmen, 3:o Käften med
Kullen och Ragnildsskär, 4:o Vadboskären, i Tanums socken och härad, hvilka varit utarrenderade
emot en gemensam ränta af 16 sk. och derefter, vid skattläggning den 10
Juni 1853, ansetts böra med detta räntebelopp samfäldt beläggas; 5:o Rågön i Qville
socken och härad, hvilken, hittills upplåten till enskildt begagnande emot 8 sk. årligen,
vid enahanda beskattnings-förrällning den 8 Juni 1853 blifvit upptagen till en motsvarande
årlig ränta; samt 6:o Hålön i Thorsby socken och Inlands Södra Härad, hvilken
icke i jordboken antecknade holme E. K. M:ts Befallningshafvande, efter undersökning,
20 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JS.-o 8.
genom Utslag den 18 April 1853, och Kammar-Kollegium, vid pröfning af detta Utslag,
förklarat vara af Krono-natur och böra i sådan egenskap uti jordeboken antecknas, sedan
genom undersökningen blifvit utrönt, alt samma holme ligger ytterst i skärgården,
1| mil från fasta landet, samt kunde uppskattas till en årlig afgift af högst 1 R:dr 16
sk. B:ko; — och har E. K. M:t, med afseende å hvad upplyst blifvit, angående ifrågavarande
sex kronoholmars beskaffenhet samt den ringa inkomst, som genom deras utarrenderande
eller skatte-försäljning kunde Kronan tillskyndas, i öfverensstämmelse med Kammar-Kollegii
underdåniga hemställan, Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer måtte medgifva
alt ofvanomförmäida sex kronoholmar finge, på sätt genom förut åberopade Kongl.
Bref af den 10 Mars 1845 blifvit angående åtskilliga andra dylika lägenheter i Nåder
förordnadt, tillsvidare upplåtas till fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk undersåte,
utan någon afgifts erläggande till Kronan, samt under iakttagande att sådanL i jordeboken
behörigen antecknas.
Vid förehafvande af delta ärende hafva Rikets Ständer, i afseende på anledningen
till del vid 1844 och 1845 årens riksmöte medgifna fria upplåtandet af ofvanberörda betvdliga
antal kronoholmar, inhemtat, att, sedan fråga uppstått om samma bolmars försäljning
till skatte, men E. K. M:t, vid ärendets slutliga pröfning, funnit, att den ifrågaställa
försäljningen icke allenast kunde blifva särdeles skadlig, om ej helt och hållet förstörande
för en mängd persouer, hvilka ensamt af fiske hade sin bergning, och således
åstadkomma ett ondt, vida öfvervägande den ringa inkomst, som genom de obetydliga
grundränle- och köpeskillings-beloppen Kronan tillskyudades, vid hvilket förhållande försäljningen
ej heller syntes med Statens värdighet öfverensstämmande, utan ock möjligen
i en framtid medföra förlust för Kronan, i den händelse att flera eller färre af
holmarne komme att för kust-försvaret, lots-staten eller tullverket behöfvas och i sådant
fäll böra från den enskilde egaren återköpas, samt E. K. M:t, i öfverensstämmelse härmed,
till Rikets Ständer aflåtil Nådig framställning, så hade Rikets Ständer hos E. K.
M:t i underdånighet anmält, att som upplyst och ulredt vore, det omförmälda holmars
och skars försäljning till skatte kunde för Statsverket medföra endast en högst obetydlig
inkomst, men en dylik åtgärd deremot otvifvelaktig! komme att för ortens medellöse
fiskare i väsendtlig mån försvåra idkandet af deras enda näringsfång, helst de blifvande
egarne sannolikt ej torde åt andra medgifva rättighet till fiske invid holmarne eller till
upplag af fiskredskap derstädes, hvartill komme att, såsom jemväl Nådigst blifvit antydt,
samma holmar möjligen kunde i en framtid blifva för det allmänna erforderliga, Rikets
Ständer bi folio att desamma finge, utan afgift till Kronan, tillsvidare upplåtas, de utarrenderade
vid arrendetidens slut och de öfriga genast, till fritt och allmänt begagnande
af hvarje Svensk undersåte.
Och som enahanda skäl och omständigheter, hvilka föranledde till detta Rikets
Ständers beslut, i fråga om oflanämnda kronoholmars disposition, nu förekomma i afseende
å de holmar, hvilkas upplåtande till fritt och allmänt begagnande E. K. M:t behagat
i Nåder föreslå, hafva Rikets Ständer äfven till denna Nådiga framställning lemna!, bifall.
Till besvarande af E. K. Mits Nådiga Proposition få Rikets Ständer härom i underdånighet
göra anmälan; framhärdande Rikets Ständer, med &c.
Slockholm den 21 Januari 1857.
Expeditions-Utskotiels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 9.
21
IVo 9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1837.
Preste-Slåndct den 14 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj-.ls
Nådiga Proposition, angående upplåtande af mark å Kronoparken
Råda-ås i Skaraborgs län för en vattenledning till
staden Lidköping.
(Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 23).
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 30 Oktober sistlidet år har E. K. M. behagat gifva
Rikets Ständer tillkänna, hurusom E. K. M:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län till
E. K. M:ls Nådiga pröfning öfverlemna! en af Lidköpings stads innevånare gjord underdånig
ansökning, det E. K. M:t mätte i Nåder tillåta nämnde stad att från kullen å Kronoparken
Råda-ås till staden anlägga vattenledning och att för sådant ändamål få använda
så stor rymd af samma park, som för anläggningen kunde finnas erforderlig, hvarvid
E. K. M.ts Befallningshafvande för egen del underdånigst yttrat, att ifrågavarande företag
i flera hänseenden vore af stor vigt för staden Lidköping, hvilken saknade tillgång på
godt dricksvatten, samt att upplåtandet af den för vattenledningen erforderliga obetydliga
mark icke kunde anses medföra någon förlust, enär för berörda ledning komme att användas
endast ett ringa, genom källsprång dränkt område, der vatten-reservoiren borde
anläggas, äfvensom anbringandet af lednings-rören ej skulle föranleda någon märkbar
olägenhet för skötseln af parken; hvarefter, i afseende å utförandet af detta företag,
E. K. M:ts Befallningshafvande insändt en uppgjord plankarta med dertill hörande Protokoll,
tillika med andra handlingar, hvilka utvisade, att vatten-reservoiren, med beräkning
att kunna uppfånga flera källådrors vatten och dermed förse rörledningen, erfordrade
ett omfång af 18£ kappland; att rörledningen, så vidt den skulle dragas genom
22
Ecepedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 9.
den egentliga Krono-parkens jord, komme att upptaga 2§ kappland för rörstockarnes nedläggande,
äfvensom för samma ändamål å Krono-parkens väg från Skogvaktare-bostället
Askeslätt 14£ kappland, samt ytterligare under fortgången genom detta boställes mark
12£ kappland, eller tillsammans ett tunnland 16 kappland af kronans mark; varande för
öfrigt, hvad skogvaktare-bostället Askeslätt beträffade, genom samma handlingar upplyst,
att den tillämnade rör-nedläggningen öfver en del af dess egor, hvarest rörstoekarne
komme att ligga på 2£ alnars djup, icke kunde tillskynda innehafvaren af bostället något
mehn; — och som E. K. M:t, efter inhemtande af Dess och Rikets Kammar-Kollegii
underdåniga yttrande i ämnet, funnit godt ofvanberörda ansökning på det sätt i Nåder
bifalla, att staden Lidköping skulle vara oförhindrad att, i enlighet med omförmälda, af
Ingeniören J. A. Ahlin uppgjorda förslag, anlägga ifrågavarande vattenledning från Kronoparken
Råda-ås genom Skogvaktare-bostället Askeslätts egor samt för ändamålet tills vidare
begagna den, enligt samma förslag, erforderliga mark af Krono-parken, har E. K.
M:t, i följd deraf, Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att
denna del af Kronoparken Råda-ås finge till staden Lidköping Öfverlåtas, att för vattenledningen
allt framgent begagnas, med förbehåll likväl alt, derest vattenledningen antingen
blefve ofullbordad eller ock upphörde att nyttjas, den afstådda marken genast skulle
af staden afträdas och till Krono-parken åter utläggas.
Enär Lidköpings samhälle, enligt hvad E. K. M:ts Befallningshafvande i Skaraborgs
län vitsordat, och hvilket de i detta ämne Rikets Ständers Stats-Utskott delgifne handlingar
vidare ådagalägga, är i behof af en sådan anläggning, hvarigenom bristen på
drickbart vatten i nämnde stad må kunna afhjelpas, samt afståendet af den Kronans
mark, som för ifrågavarande ändamål funnits behöflig, innebär en ringa uppoffring tor
det allmänna, hafva, med afseende å de uti den Nådiga Propositionen i öfrigt utredda
förhållanden, Rikets Ständer medgifvit, att den del af Krono-parken Råda-ås, som för den
tillämnade vattenledningen erfordras, må lill staden Lidköping öfverlåtas på det sätt
och under de vilkor, E. If. M.t uti högslberörde Nådiga Proposition behagat föreslå
; — och få Rikets Ständer detta sitt beslut sålunda i underdånighet anmäla, framhärdande
etc.
Stockholm den 21 Januari 1857,
JExpedit iöns-Utskottets Förslag lill under d. Skrifvelse N:0 10.
23
H:o 10.
#
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Jan. 48S7.
Presle-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksdagens förlängande
en månad.
S. A. K.
Då mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återstå alt af
Rikets Ständer under innevarande Riksdag handläggas, få, i öfverensstämmelse med föreskriften
i 109 § Regeriugs-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen, Rikets Ständer, med
underdånig anmälan om detta förhållande, hos E. K. M:t äska, att Riksdagen måtte fortfara
ytterligare en månad, räknad från och med den 5 nästkommande Februari.
Rikets Ständer framhärda Atc.
Stockholm den 28 Januari 1857.
24
Expeditions-Utsko Itets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 11.
11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Jan. 4837.
Presle-Slåndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högsta Domstolens Ledamöter.
S. A. K.
Att den, i öfverensstämmelse med 103 § Regerings-Formen och 64 § Riksdagsordningen,
valda Nämnd medelst omröstning förklarat Högsta Domstolens samtlige ledamöter
vara förljente att i sitt vigtiga kall bibehållas, få Rikets Ständer härigenom hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Januari 1857.
N:o 12
Iixp cdilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 12.
25
Wto 12.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1857.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Slåndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Ständers Förordnande för ^Jrofes sorén m. m. P. E. Bergfalk
att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsman.
Wi efterskrifne Sveriges Rikets Ständer etc. etc. etc., som härstädes å Lagtima
Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, jemlikt hvad 96 och 97 §§ Regeringsformen
samt 63 § Riksdags-ordningen stadga och förmå, Wäre Elektorer i laglig ordning
utsett Professoren vid Kongl. Universitetet i Upsala, Riddaren af K. M:ts Nordstjerneorden,
Juris Utriusque Doktorn och Filosofie Magistern Pehr Erik Bergfalk att bekläda
Juslitie-Onibudsmans-Einbetet; så vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, Pehr
Erik Bergfalk, att vara Wår Justitie-Ombudsman, hvarvid honom åligger att ställa sig
till efterrättelse Rikets grundlagar och laga stadgar, jemte den särskilda Instruktion, som
under den 1 Mars 1830 blifvit för Justitie-Ombudsmanncn utfärdad; och kommer han
att åtnjuta de lönevilkor och öfriga förmåner, som Wi för detta Embete anslagit. Till
yttermera visso bafve Wi detta underskrilvit och med Wara insegel bekräftat, som skedde
i Slockholm den 4 Februari 1857.
Bih. lill 11. St. Prat. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd.
4
26
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N;o i5.
HT:0 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1837.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —•
Rikets Ständers Förordnande för llev is iöns-Sekreteraren m. m. J. A.
Södergren al| vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans
Suppleant.
Wi efterskrifne Sveriges Rikets Stander etc. etc. etc., som härstädes å Lagtima
Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, vid anslälldt val i öfverensstämmelse
med 98 § Regerings-formen och 63 § Riksdags-ordningen, Wäre Elektorer utsett Revisions-Sekreteraren,
Riddaren af K M:ls Nordstjerne-orden, Johan August Södergren att,
i den ordning berörde grundlags-§§ stadga, Wår Justitie-Ombudsman efterträda; så vilje
Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, Johan August Södergren, att i sådant fall
inträda i utöfningen af Justitie-Ombudsmans-Embetet; och har han under tiden att ställa
sig till efterrättelse hvad den för Jus'itie-Ombudsmannen den 1 Mars 1830 utfärdade
Instruktion i 25 § stadgar och förmår. Till yttermera visso håfve Wi detta underskrifva
och med Wära insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 4 Februari 1857.
Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o 14.
27
\:0 14.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 51 Jan. 1857.
Preste-Ståndet den 31 — —•
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Stunders underdåniga Skrif reise, angående val af Justitieombudsman
och dess Suppleant.
S. A. K.
Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla, att Professoren vid Upsala
Universitet, Riddaren af E. K. M:ts Nordstjerne-orden, Juris Utriusque Doktorn och Filosofie
Magistern Pehr Erik Bergfalk blifvit utsedd att vara Rikets Ständers Justitieombudsman,
samt Revisions-Sekreteraren, Riddaren af E. K. M:ts Nordstjerne-orden,
Johan August Södergren att vara Justitie-Ombudsmannens Suppleant; framhärdande Rikets
Ständer &c.
Stockholm den 4 Februari 1857.
28
Expeditions-Utskoltets Förslag till under d. Siad [veise N:o 15.
Mö 15.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1857.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning i traktamente
ät Magistrats-personer och Borgare vid besigtnings
rn. fl. förrättningar för Kronans räkning.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utskottets Bet:de N:o 7).
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad deruppå, hurusom städernes Magistrats-personer
och Borgare, hvilka hafva att biträda vid syner, värderingar, besigtningar
och inventeringar m. ni. för Kronans räkning, jemlikt E. K. M:ts Nådiga Kungörelse
al den 2 Maj 1849, härför åtnjuta traktamente endast af En riksdaler bauko för
dagen, ehuru dessa förrättningar, jemte det de medförde betydligt besvär, äfvensom
kostnad för anskaffande af föda utom eget hem samt för skjuls, vore ej allenast af mycken
vigt i anseende till värdet af de inventerade förråden och af de varor, hvilka till
besigtning förekomma, utan ock förenade med stort ansvar, enär, bland annat, uti 15
§ af E. K. M:ts Nådiga Förordning den 20 December 1825 om besigtningar och öfverbesigtningar
för landt- och sjöförsvarets behof stadgades, att om Besigtningsmän underlåta
att med den noggrannhet, som vederbör, undersöka det levererade godset, det skulle
åligga Advokat-Fiskalen i det Verk, för hvars räkning varan blifvit levererad, alt inför
domstol lagligen tilltala Besigtningsmännen, så alt Kronan må för all uppkommen förlust
åtnjuta full ersättning af dem bland Besigtningsmännen, som varan godkänt.
Med anledning häraf, och vid det förhållande att ofvanbemälde förrättnings-män
icke åtnjuta aflöning af staten, samt att. denna således icke kan skäligen göra anspråk
på deras biträde utan att derför lemna nöjaktig ersättning, få Rikets Ständer, som ansett
förberörda arfvode böra förhöjas, för att kunna någorlunda motsvara de uppoffringar
af tid, möda och kostnader, hvilka med ifrågavarande förrättningar äro förenade,
underdånigst anhålla, det E. K. M:t behagade i Nåder förordna, att Magistrats-personer
och Borgare, hvilkas biträde för K. M:ls och Kronans räkning vid syner, värderingar
Ewp e dil io n s- Ut skotte ts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o i 6.
29
inventeringar tn. m. påkallas, ränteri-inventeringar och brandsyner å Kronans hus likväl
undantagna, må derför, ehvad förrättningen varar längre eller kortare tid, under en
eller flera dagar, uppbära i traktamente Tre (3) Riksdaler Riksmynt för hvarje dag.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 4 Februari 1857.
Hr:o 16-
IJppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 18S7.
Preste-Ståndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Bikels Ständers underdåniga Skrif velse, angående beredande af Gudstjenst-
och Skole-lokaler f ör Garnisons-församlingarne i
Stockholm.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bel:de N:o 8).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit framställdt, huruledes för de i Stockholm förlagda
Garnisons-trupper vore behöfligt att erhålla lokaler så väl för gemensam Gudstjenst, som
ock till Skola, der minderåriga personer, tillhörande garnisons-församlingarne, kunde erhålla
gemensam undervisning; hvilket behof, så vidt det afsåge Kyrka för ifrågavarande
församlingar, vore vitsordadt af så väl Kongl. Hof-konsistorium som Garnisons-Befälen,
samt ådagalades deraf, att bemälda församlingar af närmare 4,000 personer för närvarande
icke hafva annan lokal att för sin Gudsljenst tillgå, än en hyrd läktare i Hedvig
Eleonora kyrka, med högst tvåhundra platser, hvadan en person af garnisons-församlingarne
ej mer än tre å fyra gånger om året kunde påräkna tillträde till den söndagliga
Högmesso-Gudstjensten; att, utom det Hedvig Eleonora församling, innefattande en folkmängd
af omkring 15,000 personer, sjelf hade behof af allt det utrymme, dess Kyrka
kunde lemna, samt religions-vården inom denna församling ingalunda kunde anses befordrad
genom den omvexlande verksamheten af ett talrikt främmande presterskap, vore de
åt Regements-församlingarne upplålna platser ej blott af alltför inskränkt utrymme, utan
ock belägne i Kyrkans mera aflägsna delar, hvarigenom för dervarande åhörare försvårades
uppfattningen af det från altare och predikstol förkunnade ordet; att svårigheter
30
Exp editions- UIsko itc ts Förs/tig till underd. Skrifvelse N:0 46.
icke sällan mötte för ordnande af Nattvardsgångarne inom de olika församlingarne på
sådana sätt och tider, sorn för församlings-medlemmarne voro de tjenligaste, samt att
Hedvig Eleonorae församling vore oförhindrad att när som helst uppsäga de om platsernas
upplåtande i dess kyrka på obestämd tid afsiutade kontrakt, med undantag af hvad
anginge Svea Artilleri-Regemente, hvilket möjligen torde kunna göra särskilda anspråk
gällande.
I fråga åter örn Skolan, så förekomme att, som den förmån af förhöjd tjenstårsberäkning,
hvilken varit tillagd lärarne vid Garnisons-Regementenas nuvarande tre Skolor
och utgjort en icke oväsendtlig fyllnad i lärarnes inskränkta kontanta aflöning, blifvit
genom Kongl. Brefvet den 6 Oktober 1852 a Iska flad, hade sådant haft och komme
att framgent hafva lill följd, att sökande med erforderlig skicklighet vid lärare-ledigheter
saknades, så länge nämnda förlorade förmån ej blefve med ökad penningelön ersatt;
att, med anledning häraf, förslag blifvit uppgjordt att förena de nuvarande Regementsskolorua
till en enda, fördelad i två klasser med två lärare, hvilkas aflöning, jemte
öfriga för Skolans underhåll nödiga kostnader, skulle bestridas genom de medel, som för
nuvarande lärares aflönande och Skole-kostnader vore att tillgå; men att hinder för
verkställigheten af förslaget uppstått genom brist på ändamålsenlig lokal, samt att, då
en hos Stockholms stads nämnd gjord framställning om bidrag från hufvudstadens folkskole-medel
för bristens afhjelpande blifvit afslagen, statens mellankomst ansetts såsom
enda återstående utvägen för genomförande af den anlvdda organisations-planen, som
skulle på en gång för framtiden betrygga ifrågavarande gagneiiga Garnisons-skolors bestånd
och medföra den fördel att, medelst sammanslående af de åt spridda håll använde
tillgåugarne, en utvidgad och ändamålsenligare Skol-inrättning kunde åstadkommas.
Efter öfvervägande af dessa ämnen, och med afseende å vigteu deraf, att tjenliga
lokaler må vara att tillgå så väl för Gudstjensts hållande med Garnisons-församlingarne
i hufvudstaden, som för gemensam skol-undervisning för dessa församlingars
barn, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t läcktes låta närmare
undersöka förhållandet, till utredande deraf, huru ifrågavarande behof må, vare sig
med begagnande af redan befintliga lokaler eller annorledes, kunna lämpligen afhjelpas,
samt derefter uti Nådig Proposition till Rikets Ständer göra den framställning, som tilläfventyrs
kan derför blifva af nöden.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Februari 1857.
Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse N:o 11. 31
Äf:0 t?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 18H7.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående skyldighet Jur
boslälls-innchajvare att deltaga i Fjerdingsmans aflöning.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 10).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, hurusom Fjerdingsmans-befattningen
utgör ett menighels-bestyr, hvadan besväret dermed desto hellre synes höra, likasom
andra för kommunen gemensamma åligganden, tillhöra alla dess jord- och lästighets-innehafvare,
som Fjerdingsmans-inrättningen åsyftar upprätthållande af ordning och säkerhet
inom kommunen lill alla dess medlemmars skydd och fördel, och då härtill kommer, att,
anligt Rikets Ständers vid 1840—1841 årens Riksdag fattade beslut, det dittills i Riksstaten
lill Fjerdingsinans-löner uppförda belopp af omkring 8,000 R:dr dels redan blifvit,
dels skall, i mån af löne-innehafvarnes afgång, blifva till statsverket indraget, hafva Rikets
Ständer i detta förhållande funnit ett ytterligare skäl lör en allmännare utsträckning
af ifrågavarande onus, hvilket, inom socknar, der flera eller mera betydande boställen
äro belägna, för närvarande måste tyngre än billigt är drabba öfrige dertill pligtige.
Rikets Ständer få alltså, med anmälan, att de för sin del medgifvit, att äfven boställs-innehafvare
böra, der Fjerdingsmans-befattningen af viss med lön försedd person
bestrides, uti Fjerdingsmannens aflönande, lika med andra i sådant afseende förbundne,
deltaga, hos E. K. M:t underdånigst anhålla om Nådigt bifall härtill, samt alt en härmed
öfverensstämmande ändring må ega rum i E. K. M:ts Nådiga Kungörelse, röraude
skyldigheten lill deltagande i Fjerdingsmans-bestvret, af den 9 Augusti 1851; framhärdande
Rikets Ständer &c.
Stockholm den 4 Februari 1857.
32
Expeditions- U isko Itets Förslag lill tinder d. Skrifvelse N:o 18.
Xlit 18.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1837.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den <4 Febr. —
Rikets Ständers un d er dån ig a£ Skrifvelse, angående undersökning i afseende
på rättigheten till laxfisket i hafvet utanför Listers
härad af Blekinge län.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Ulsk:s Bel:de N:o 13).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmäldt, alt, ehuru den allmänna rättigheten till
fiske i öppna hafvet vöre inskränkt endast genom de i 8 och 9 §§ af l Kap. uliE. K. M:ts
Nådiga Fiskcri-Stadga den 29 Juni 1852 meddella föreskrifter, hade, det oaktadt, Kongl.
Kungörelsen den 22 December 1834, hvarigenom, af den orsak att fiske af lax i öppna
hafvet utanför Listers härad af Blekinge län ansåges göra intrång i Kronans utarrenderade
lax-fiske uppe i Mörrums ström, stadgats, att allt sådant fiskande en mil utål hafvet
från den af ålder bestämda linien emellan det så kallade Listers hufvud och Sternö
udde skulle vara förbudet, uti förekomna åtal blifvit tillämpad; i hvilket förhållande funnes
anledning till klagan, enär någon Kronans rätt till sådan inskränkning i den allmänna
fiskeri-rältigheten icke skall kunnat uppgifvas, samt berörda påbud, åt hvars fortvaro
de åberopade föreskrifterne icke gåfve stöd, skall haft till följd ej mindre att, vid
anställda rättegångar uli ifrågavarande hänseende, flera oriktiga uppgifter af vittnen afgifvits,
i anseende lill svårigheten att med säkerhet bestämma en mils afstånd från stranden
ut i hafvet, än äfven att en tredjedel af Mellby församlings innevånare, eller emellan
1,300 och 1,400 personer, som uteslutande hade sitt uppehälle af fiske, hindrades att,
under den tid laxar nalkades stränderna, fånga desamma och nödsakades, för fiskets idkande,
att med erforderlig redskap i små farkoster begifva sig långt ut i hafvet, derigenom
olyckshändelser inträffat, som tillskyndat befolkningen svåra lidanden.
I betraktande häraf, och som ej allenast den person, hvilken har offentligt uppdrag
att tillhandagå med råd i frågor om fiskodling, samt i sådan egenskap, uppå anmodan
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse No 19.
33
modan af Blekinge läns Hushålls-sällskap, särskildt, undersökt ifrågavarande lax-fiske,
meddelat, att, om ofvannämnde förbud borttoges, samma fiske skulle lida föga deraf
och vinsten för ortens befolkning deremot blifva betydligt större, än den fördel för staten,
som af förbudet kan uppkomma, utan ock vederbörande presterskap inlvgat, alt /kjeller
nära J:del af Melby sockens befolkning bade sitt uppehälle af fiske, och att, näst
sill-fisket, som de sednare åren slagit mindre väl ut, laxfångsten vore den förnämsta
inkomst-källan för samma sockens fiskare, fä Rikets Ständer, med afseende å dessa omständigheter,
i underdånighet anhålla, alt E. K. M:t täcktes i Nåder förordna om anställande
af undersökning, huruvida ifrågavarande strnnd-egare genom utfärdandet af Kongl.
Kungörelsen den 22 December 1834 blifvit förnärmade i sin urgamla rätt till fiske i hafvet
och derefter vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Rikets Ständer framhärda <5tc.
Stockholm den 4 Februari 1857.
IV;© 19.
Uppläst och godkåndt hos Ridd. och Adelö den 18 Febr. 18!>7.
Preste-Ståndét den 18 -— —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — •—
Rikets Stunders Förordnande Jör Revisions-Sekreter aj'en m. m. J. A.
Södergren att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsman.
Wi efterskrilne Sveriges Rikets Ständer &c. &c. &c., som härstädes å Lagtima
Riksdag äro församlade, gore veterligl: alt, sedan den vid innevarande Riksdag utsedde
Justi!ie-Ombudsman det erhållna förtroendet sig afsagl, så och i följd af föreskrifterne i
98 § Regerings-Formen och 63 § 4 morn. Riksdags-Ordningen, insatte Wi härmedelst
i bemälda Embete Justilie-Ombudsmannens i behörig ordning valde efterträdare, RevisionsSekreteraren,
Riddaren af K. M:ls Nordsljerne-orden Johan August Södergren; och vilje
Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, Johan August Södergren, att vara Wår Juslitie-Ombudsman,
hvarvid honom åligger att ställa sig till efterrättelse Rikets grundlag
och laga stadgar, jemte den för Justitie-Ombudsmannen den 1 Mars 1830 särskildt utfar
Bih.
till K- St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 5
34 Expeditions- Utsko t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 20.
dadé Instruktion; kommande han att åtnjuta de lönevilkor och öfriga förmåner, som Wi
för delta Embete anslagit. Till yttermera visso håfve Wi detta underskrifva och med
Wåra insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 18 Februari 1857.
N:o 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Febr. 1857.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Revisions-Sekreteraren
m. m. J. A. Södergrens insättande i Juslitie-Ombudsmans-Embetet.
S. A. K.
Sedan Professoren och Riddaren af E. K. M:ts Nordstjerne-orden P. E. Bergfalk,
hvilken, enligt hvad under den 4 i denna månad är vordet i underdånighet tillkännagifvet,
vid innevarande Riksdag blifvit till Rikets Ständers Justitie-Ombudsman utsedd,
det erhållna förtroendet sig afsagt, så har, i följd af föreskrifterne i 98 § RegeringsFormen
och 63 § 4 mom. Riksdags-Ordningen, hans utsedde efterträdare, Revisions-Sekreteraren
och Riddaren af E. K. M:ts Nordstjerne-orden Johan August Södergren blifvit i
Justitie-Ombudsmans-Embetet insatt; hvilket Rikets Stäuder få härigenom hos E. K. M:t
i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 18 Februari 1857.
Expeditions-Usko!tels Förslag till undera. Skrifvelse N:o 21
35
,\:o 31.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Fehr. 1857.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om tillägg hll 9 § i Rong!.
Förordningen den 16 November 1849^ angående iakttagelser
i afseende a passagerare-ångfartygs byggnad m. in.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 23).
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet liar blifvit fästad deruppå, att, ehuru genom E.
K. M:ts Nådiga Förordning den 16 November 1849, § 9, är stadgadt hvad, till allmänhetens
betryggande mot olyckshändelser, bör i afseende å passagerare-ångfartygs byggnad,
utrustning och begagnande iakttagas, särskilda föreskrifter, i enahanda syftning, likväl
erfordrades för sådana tillfällen af ångfartygs användande till bogsering, dels att, vid
möte med dylikt lältgående fartyg, det förra, om det fores mot vinden, i anseende till
derigenom uppkomna motståndet af master och tackling å de åtföljande larlvgeti, saknar
tillräcklig drifkraft att bibehålla dessa vid sådan fart, alt de vika i samma rigtning sorn
ångfartyget, hvilket äfven sålunda hindrades att vika för ett mötande fartyg, dels ock att
bogserande ångfartyg sammanträffar med annat ångfartyg vid sund, der farvattnet vore så
trångt eller grundt, att de icke ulan fara för ombordläggning kunde gå förbi hvarandra,
i hvilket fall den i berörda § gifna föreskrift derom, alt det fartyg, som ej ännu gått in
i sundet, skall genast stadna sin ångmachin till dess det andra passerat, svårligen, om
icke omöjligen, skulle kunna efterkommas, enär ett ångfartyg, sorn har t. ex. två eller
tre större fartyg att bogsera, vid inträdande i så beskaffad farled icke kunde stadna machinen,
ulan all de efterföljande fartygen, hvilka bibehålla sin fart, skulle genom sammanstötning
kunna åstadkomma skada, äfvensom, då fartygens fart afstadnade, desamma
lätteligen kunde komma på grund.
Och som, vid öfvervägande häraf, Rikets Ständer funnit, den sålunda förekomna
framställningen vara välgrundad, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt E. K. M:t
36 jExpeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 22.
läcktes utfärda ett tillägg till 9 § i Kongl. Förordningen den 16 November 1849, innefattande
föreskrifter om hvad, till betryggande mot olyckshändelser, iakttagas bör, dä,
under de här ofvan anmärkta omständigheter, ångfartyg mötas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Februari 1857.
N:o 33.
Uppläst oeh godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Febr. 1887.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i Kongl.
Stadgan den 13 April 1808, om jagt och djurfång, sami
i Kongl. Kungörelsen den 23 Oktober 1851.
(Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Bet:de N:o 41)
S. A. K.
Sedan erfarenheten visat, att tillgången på nyttigt villebråd med hvarje år förminskas, i följd
af det obetänksamma sätt, hvarmed jagten derpå öfvas, äfven under det vildas parnings- och
fortplantningstid, då djuren äro lättast åtkomliga, men dödandet al ett enda djur på samina
gång förstör uppkomsten af en talrik afvel, hvilken efter kort tid skulle antingen
erbjudit föremål för nyttig jagt eller i sin ordning bidragit till villebrådets förökande,
hafva Rikets Ständer, i betraktande häraf, funnit de till villebrådets fredande utgifna lagstadganden
vara i vissa delar bristfälliga och icke uppfylla sitt ändamål, samt för den
skull larfva förändring, i det att de på åtskilliga ställen i Kongl. Stadgan den 13 April
1808, angående jagt och djurfång, förekommande bestämmelser om böter för villebråds
fällande, gifvit domare anledniug till tvekan, huruvida berörda böter böra utgå särskildt
för hvarje dödadt djur eller endast för hvarje gång åtal sker, hvilken sistnämnda
tolkning, som torde vara allmännast vederlagen, Rikets Ständer anse alltför lindrig att
afskräcka ifrån lagens öfverträdaude; att de i Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851
Expeditions- Utsko t tets Förslag till underd. Skrifvelse A: o 22. 37
för köpare af fridlyst vildt sladgade böter, uppgående till endast hälften af hvad som för
villebrådets fällande är loreskrifvet, visat sig otillräckliga, hvadan dessa böter torde böra
till sistnämnde belopp böjas; alt böterna efter Jagt-Stadgan, hvilka nu utgå lill lika fördelning
emellan åklagaren och jaglkassan, icke tillräckligen uppmuntrat vederbörandes
nit alt vaka öfver författningens efterlefnad, hvadan nämnde böter torde bora odelade tillfalla
åklagaren ; att hären, såsom obestridligen varande ett nyttigt villebråd, äfven bör, i likhet
med de till lilla jagten hänförda andra djurslag, fredas under parnings- och fortplantnings-liden,
och således jagt å hare förbjudas från den 15 Mars till den I Juli, samt
att den i 4 Art. 5 § Jagt-Stadgan förekommande tillåtelse alt till rofdjurs förföljande
under förbuden jagttid begagna så kallad har-hund eller stöfvare föranleder lill förstöring
af fogelbon och dödande af späda ungar, utom annat missbruk, hvadan nämnda tillåtelse
synes böra ulur författningen utgå; hvaremot och dä jagt under förbuden tid är att hänföra
lill öfverträdelse af polis-författning, samt oloflig jagt å annans mark, ehuru visserligen
innefattande ingrepp i annans eganderätt, dock icke kan hänföras till så beskaffadt
tillgrepp, som med vanfrejd är förenadt, den i Jagt-Stadgan föreskrift!» grund för ådömda
bölers förvandling, eller lill fängelse vid vatten och bröd, synes mindre lämplig, i
betraktande deraf att denna bestraffning är af det allmänna tänkesättet i viss mån stämplad
såsom vanhederlig, och alltså befaras kan att bibehållande af nämnda straffart för
förvandling af böter för öfverträdelse af jagtlagarne mer motverkar än befrämjar dessa
lagars efterlefnad, vid hvilka förhållanden Rikets Ständer ock anse lämpligt att de på
grund af Jagt-Stadgan ådömda böter må, vid bristiyide tillgång, lill enkelf fängelse
förvandlas.
Med afseende på hvad ofvan blifvit anfördt, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit täcktes i Nåder vidtaga erforderliga åtgärder, att 1808 års
Jagt-Stadga samt Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851 må uti de af Rikets Ständer
antydda omständigheter varda öfversedda och ändrade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Februari 1857.
38
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 23.
IV o 23.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 18 Febr. 18S7.
Preste-Ståndet den 18 — —-
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
»
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af Kongl. Maj:Is
Nådiga Proposition, angående ändringar, i stadgandena om
inrättningen af Allmänna Bevärings-manskapet.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Kisk. Bet:de N:o 1.)
S. A. K.
Med anledning af hvad genom Kongl. Kungörelsen om ulskrifningssättet och inriiltningen
af Allmänna Beväringsmanskapet den 27 Oktober 1812, efler dertill medelst
Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1849 gjorda tillägg, stadgas i 1, 8 och 11 §§ om tiden
för beväringspligtens vidlagande och den Sider, hvarinom lejd karl må i stället
för den till utskrifning förbundne antagas, äfvensom ordningen beväringsklasserna emellan,
efler hvilken deras uppbådande till tjenstgöring eger rum i mån af ökad ålder, har E.
K. M:t täckts under den 18 November sistlidet år till Bikets Ständer aflåta Nådig Proposition,
hvari meddelats, att erfarenheten ådagalagt hurusom den Svenske ynglingen,
uppfödd under inflytelsen af ett hårdt och kroppens utveckling fördröjande klimat, i allmänhet
det år, då han, efter nu gällande stadganden, inträdde i beväringsåldern, eller det
tjugulörsta, icke egde den kroppssladga och de krafter, sorn oundgängligen erfordrades
lör alt kunna utstå ett fälttågs mångfalidiga mödor, umbäranden och ansträngningar; alf,
till följd häraf, en icke obetydlig del af beväringsmanskapets första ålders-klass mäste
vid bevärings-mönslringarne ställas på tillvext, samt alt det dessutom kunde antagas att
en betydlig del af beväringsmanskapet, ehuru icke vid mönstringen ställd på tillvext
eller förbättring, ulan approberad, icke destomindre saknade den för krigstjenst erforderliga
styrka och kroppssladga; hvadan blott ett ringare antal af det påräknade beväringsmanskapet
komtnc att lemna verkligt bistånd vid landels försvar: ett förhållande,
som vore lika olycksbringande för de beväringsskyldige sjelfve, som för slaten.
Expeditris-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 23. 39
E. Ii. M:t hade, i öfverensstämmelse med inhemtade underdåniga yttranden från
så väl Sundhels-kollegium, som åtskilliga andra i ämnet hörda dels civile och dels militäre
embetsmvndigheter, funnit enda utvägen att förekomma delta menliga förhållande vara
alt framflytta beväringsåldcrn; men ehuru, från militärisk synpunkt betraktadt samt med
afseende på behofvet af hela krigsmagtens fulla tjenstbarhet, det vore fördelaktigast om
denna förändring finge omfatta 2:ne år, ville E. K. M:t likväl, då en så lång utsträckning
måhända skulle alltför mycket störande ingripa i landets bestående ekonomiska förhållanden
och folkets vanor, nu endast föreslå denna frauiflyltning till ett år.
De fördelar, E. K. M:t funnit deraf uppkomma, voro: att fäderneslandet kunde uti
första beväriugs-klasseu påräkna ett betydligt större antal vapenföre försvarare och att
de heväringsskvldige sjelive undginge det besvär och den kostnad, som årligen för dem
måste uppstå deraf, att de nödgades inställa sig vid bevärings-möustring, för att der möjligen
ställas på lillvext eller förbättring såsom uudermäliga och kroppssvaga, med skyldighet
dock att åter inställa sig vid ett följande års mönstring; hvartill komme att den
ifrågasatta förändringen skulle medföra för Staten en betydlig inskränkning uti de med
sjukvården i falt förenade kostnader, i den män härens leder förstärktes af mera härdadt
och till kroppsbyggnaden kraftigare manskap.
På grund häraf har E. K. Mits i Nåder föreslagit Rikets Ständer, att skyldigheten
att till Rikets försvar ingå i allmänna beväringen må för hvarje Svensk man vidtaga
först med året näst efter det, hvarunder den heväringsskvldige fyllt tjuguett, och fortfara
till och med det år, hvarunder han uppnått tjugusex år, dock med den utsträckning, att
allt det Rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som vid utbrott af krig är å sjömanshusen
eller i magistratens rullor inskrifvet, skall vara skyldigt att, med befrielse från vapenöfning
i fredstid, när Rikets försvar det påkallar, tjenstgöra vid K. M:ts Flotta från och
med året efter fyllda tjuguett år till och med året, då trettioelt år fylles, hvilken utsträckning
af beväringspliglen, i likhet med hvad förut varit stadgadt, likväl icke må tillämpas
hvarken på det manskap, som efter krigets utbrott förhvres eller på Sjökapitener och
Styrmän, ej heller på Machinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag.
Derjemte har E. K. M:t Nådigst tillkännagifvil Sig hafva funnit, att de, hvilka
låta sig legas till bevärings-skyldighetens fullgörande, bestodo till en stor del af personer,
som, till följd af bristande omtanke eller arbetsdrift, ej lyckats på annat sätt
bereda sig utkomst; att legokarlarne i allmänhet, både till duglighet och pålitlighet i tjensten
samt uppförande i öfrigt, voro betydligt underlägsne de ynglingar, som personligen
fullgöra sin beväringspligt; alt bland de legokarlar, som förut varit i krigstjenst, utgjordes
största antalet af f. d. soldater vid värfvade arméen, hvilka utljenal sin kapitulalionstid
och sedermera, dels af bristande håg för krigsyrket icke velat, dels i anseende till
oduglighet derför icke fått förnya kapitulationen; således i båda fallen vore olämplige att
öfvertaga andras beväringspligt; samt att dessutom i afseende på många lego-karlar det
förhållande inträffade, att, när de tagit lega närmare slutet af deri medgifna lego-åldern,
en alltför lång tid förflutit, sedan de sjelfve blifvit vapenöfvade, så att de hunnit längesedan
glömma den färdighet i vapen och militärisk tjenstgöring, hvilken de såsom beväringsynglingar
inhemtat, samt dessutom måste blifva nog gamla innan deras legotid
tilländalöper.
I anseende härtill och då, så vidt möjligt vore, det måste förekommas, alt den
medgifna legnings-rätten verkade till förminskning af de fördelar, som af bevärings-inrättningen
skäligen borde kunna väntas, har E. K. M:t, som ansett att ofvanantydda
menliga förhållande kunde, åtminstone i någon mån, afhjelpas genom stadgande att legokarl
ej finge godkännas vid högre ålder än 34 år, eller vid högre än 37 är, i fäll han
förut varit i krigstjenst, i Nåder föresiagit, att till lego-karlar må kunna få antagas äf
-
-40
Expeditions- Utskottets Förslag till tinderd. Skrifvelse N:o 23.
veil de, som tillhöra Årets femte bcviiringsklass, men ingen lego-karl godkännas vid högre
Alder än fyllda trettiofyra Ar, sA framt lian icke förut varit anställd i krigstjenst, dä en
sAdan karl kunde godkännas intill fyllda trettiosju Ar.
Rikets Ständer hafva tagit detta vigtiga ärende uti behörigt öfvervägande, samt
funnit, huruledes sednaste tiders politiska förhAllanden och den ställning Sverige dervid
intagit ovedersägligeu innebära en anledning för Statsmakterna alf egna uppmärksamheten
åt försvarsverket; oell da ett af de förnämsta medlen härvid otvifvelaktig! ligger i
Allmänna Beväringens ordnande på ett sådant säll, att del bistånd, som af densamma i
farans stund bör kunna påräknas, blilver i möjligaste målto verksamt, inse och erkänna
Rikets Ständer den faderlig» vård och omtanke, ej mindre för fäderneslandets försvar, än
äfven om den för detta ändamål beväpnade ynglingens väl, som röjer sig uti E. K. Mils
Nådiga förslag om beväringsålderns framflyttande ett år.
De i den Nådiga Propositionen anförda omständigheter torde också ställa utom
tvifvel att den ljuguettårige ynglingen i allmänhet i vårt land icke vunnit den härdighet,
sorn för krigslifvet, med åtföljande mödor och umbäranden, erfordras, samt att följaktligen
ynglingarne icke vid denna Alder böra gå i fält mot fienden.
Men å andra sidan möta för det af E. K. M:t föreslagna framflyttande af bevärings
åldern,
hvarigenom de i fredstid vanliga vapenöfningarne skulle fullgöras vid tjugutvå Ars
ålder, stora svårigheter.
Att för landets försvar kunna förfoga om ungdomskrafter och rörlighets-förmågan
hos den manliga befolkningen samt använda denna såsom krigare, innan densamma genom
fredliga yrken eller giftermål och bosättning med så starka band fastades vid hemmet,
alt den ogerna skiljdes derifrån, var otvifvelaktig! utsigten med nu gällande stadgande,
alt bevärings-skyidighelen skulle vid fyllda tjugu års Alder inträda.
Förhållandena halva icke sedan år 1812, då allmänna bevärings-manskapet först
organiserades, undergått någon märklig förändring, aldraminsl inom det Riks-Slånd, hvilket
onekligen lemnar det största antalet personer lill fäderneslandets försvar. Allmogens
söner ingå, då deras ekonomiska ställning det tillåter, ofta redan vid 21 års ålder
äktenskap oell tillträda eget jordbruk. Ynglingen, om han är förståndig och eftertänksam,
önskar också sjelf att, ju förr desto hellre, fullgöra sin vapenöfning, på det han
icke deraf må uppehållas i valet af yrke, enär det i allmänhet är svårare att före än
efter densamma erhålla stadig sysselsättning. Vid uppnådd myndig ålder, och ännu mera
vid 25 år, anförtros mannen, synnerligas! på landet, både kommunala och enskilda uppdrag.
Efter hvad Rikets Ständer vilja antaga, är ock allmänna meningen bland allmogen,
att deras söner borde först halva undangjort den föreskrifna vapenöfningen, innan
de nedsätta sig i eget hem eller antaga stadigare sysselsättning. Den Nådigst föreslagna
framflyttningen skulle dessutom medföra, att bcväringsskyldigheten först vid fyllda tjugusex
års ålder upphörde, hvarigenom sista, eller femte beväringsklassen skulle komma att
i sig upptaga flere redan bosatte personer, hvilka, efter uppnådd tjugufem års ålder,
möjligtvis erhållit vigliga medborgerliga uppdrag.
Alt allt sådant skulle mäktigt ingripa i nu bestående förhållanden och samhällsvanor,
hvilka med det nya lagstadgandet, der det antoges, på en gång komme att förändras,
hafva Rikets Ständer icke kunnat förbise; och det är i betraktande häraf, som
Rikets Ständer tillsett om icke det af E. K. M:t afsedda ändamål, anskaffande af vapenfört
manskap för krigstjenst, skulle kunna förenas med nu gällande stadganden om vapenöfningarnes
fullgörande i fredstid.
En utväg härtill hafva Rikets Ständer trott sig finna deruti att, med bibehållande
af nu gällande stadganden angående beväringsåldern, åt K. M:t öfverlemnas att i krigstid
-
Exp c dit in n s -lils k o lie ts Förslag Ull under d. Skrifvelse N:o 23.
41
tid uppbåda den eller de bevärings-klasser, K. M:l nödigt pröfvar, ulan iakttagande af
den nu stadgade ordning att första klassen först uppbådas. För ilen händelse att alla klasserna
måste kallas till tjenstgöring, blefve väl en icke obetydlig del af den yngsta mindre
härdig, men, oberäknadt alt den öfriga delen af denna klass torde innehafva nödig kroppsstyrka
för krigstjenst, så erfordras till garnisons-tjenst eller lill tjenstgöring å fäsluingarne
manskap, hvilket bör kunna fullgöra sina åligganden, utan att behöfva ega fullt
utvecklade kroppskrafter: hvarförutan ej heller bör förbises ali hos soldalen, med afseende
å de olika vapnen, eller grenarne af tjcnslgöringen, erfordras icke allenast fvsisk
stvika, utan äfven den smidighet och rörlighet, det ungdomsfriska mod och den läraktighet,
som företrädesvis äro alt finna hos ynglingen, men mera sällan hos den mognade, af
lifvets omsorger tyngde och med eti visst yrke sysselsatte mannen.
Såsom en följd af hvad nu blifvit i underdånighet an förd t, angående hindren för
bifall till E. K. M:ts Nådiga Proposition örn beväringsålderns framflyttande, hafva Rikets
Ständer ansett den af E. K. M:t, under förutsättning deraf, föreslagna tillåtelse, att inom
femte bevärings-klassen taga lego-karl, icke böra ega rum.
Beträffande åter den i den Nådiga Propositionen föreslagna inskränkning i åldern
för lego-karl, så finnes redan i 1812 års kungörelse den grundtanke angifven, att hvar
och en yngling inom den utsatta åldern borde sjelf utgå till fäderneslandets försvar; och
dä den deri medgifna rättigheten att för sig sälta lego-karl icke under något vilkor bör
erhålla den utsträckning, att ändamålet med bevärings-skyldighelen i någon män förfelas,
samt de olägenheter, hvilka, enligt den Nådiga Propositionen, visat sig inom beväringen
vara en följd deraf, att lego-karl får tagas emellan 25 och 37 års ålder samt derutöfver
intill 40 ars ålder hvad sädane beträffar, som förut varit i krigstjenst, redan länge varit
öfverklagade, hafva Rikets Ständer funnit sig böra antaga hvad E. K. M:t tili förekommande
deraf i Nåder föreslagit.
1 fråga om de Icgo-karlar, som för bevärings-skvldige af landt-kiassen skola antagas,
anse Rikets Ständer icke heller någon synnerlig svårighet af den föreslagna inskränkningen
uppslå: men då, hvad angår sjö-beväringen, hinder torde möta för de beväringspliglige
att erhålla lego-karlar, om sädane bland sjöfolk ej linge antagas efter fyllda
37 är, helst dessa icke förr än efter 30 år befrias från sin egen bevärings-pligt, samt de af
E. K. M:t, till stöd för dess Nådiga Proposition, anförda omständigheter i fråga om de
personer öfver 37 år, som varit i krigstjenst och vilja mot lega åtaga sig annans bevärings-pligt,
icke torde ega rum i fråga om sjöfolk, som i allmänhet ännu vid 40 eller 45
år är fullt användbart samt icke kan anses, tili sedligheten underlägset det yngre sjöfolket,
så hafva Rikets Ständer trott det undantag för desse, som genom det i Kongl. Kungörelsen
den 13 Februari 1849 gjorda tillägg blifvit medgifvet, böra bibehållas.
Då likväl den i E. K. M:ts Nådiga Proposition förekommande ordställning icke
medgifver ett sådant undantag, hafva Rikets Ständer ansett nödigt, att stadgande derom
i författningen intages.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anförd!, få Rikets Ständer, lill svar i ämnet, underdånigst
tillkännagifva, det Rikets Ständer'funnit sig vara förhindrade att den Nådiga
Propositionen bifalla, men deremot för sin del beslutat att, med uppgifvande af 8 § och 11
§ 1 mom. i Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812, jemte de deri genom Kongl. Kungörelsen
den 13 Februari 1849 gjorda tillägg, berörde 8 § och 11 § 1 mom. skola erhålla
följande förändrade lydelse:
§ 8.
Den, som till utskrifning förbunden är, eger riittighet ali i sitt ställe sälta annan
duglig karl, den han sjelf anskaffar och bos vederbörande Landshöfding inställer, för att;
Bih. lill R. Sl. Pral. 1856 & 1881. 10 Sami. '1 AJd. 6
42
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 24.
händelse han godkännes, varda antecknad. En sadan ersällnings-karl, sorn ej får legas
utom länet och bör vara af god frejd, hvarom sä väl Pastors i församlingen, sorn Kronofogdens,
men i stad Borgmästarens, heris skall upples, ina icke lagas inom de för allmänna
beväringen bestämda åldrar, ulan endast bland de medborgare, som äro emellan
tjugufem och trettiofyra års ålder samt äfven emellan trettiofyra och trettiosju är, sä framt
desse sednare varit i krigstjenst och således deruti ega en redan lör värfvad öfning.
Det, jemlikt t §, till vidsträcktare beväringspligt förbundna sjöfolk af handelsflottan
ege äfven räll alt annan karl lill fullgörande af beväringspliglen lega, med vilkor
all ersätlnings-karlen redan fullgjort sin beväringspligt, är välfrejdad, samt duglig sjöman
och icke öfver fyratio år.
§ 11.
Till vapenöfning vill Kongl. Majit i fredstid uppbå la endast dem al beväringsmanskapet,
sorn hörn lill första klassen; men, när Rikets försvar del påkallar, skola, på
Kongl. Majlis derom gifna Kådiga befallning, ovägerligen utgå, antingen alla beväringsklassenie,
eller den elier de klasser, Kongl. Majit pröfvar nödigt uppbåda, vare sig fran
hela Riket eller endast från vissa landsorter, ulan afseende på huruvida, eller till huru
stor del, beväringen inom Rikets öfriga landskap kallas lill vapen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 21 Februari 1857.
34.
Uppläst och godkändt hos Ridd, och Adeln den 26 Fehr. 1837.
Preste-Slandel den 28 — — •
Borgare-Ständel den 28 — —
Bonde-Ståndel den 28 — —
Rikets Ständers Förordnande för Häradshöfdingen, Assessoren G.
Lagers t röle alt vara Rikets Stunders Justitie-Ombudsmans
Suppleant.
Wi efterskrifne Sveriges Rikets Ständer etc. etc. etc., som härstädes å Lagtima
Riksdag äro församlade, gore veterlig!: all, sedan, vid anställd! val i öfverensstämmelse
med 98 § Regerings-formen och (53 § Riksdags-ordningen, Ware Elektorer utsett Häradshöfdingen
i Luggude Domsaga, Assessoren Gerhard Lagerstråle, ali, i den ordning
Expcditions-Utskottcts Förslag lill t/ndehl. Skrifvelse N:n 25. 43
berörde grundlags-§§ stadga, Wår Juslitie-Oinbudsman efterträda; sä vilje Wi, i kraft
häraf, hafva förordna! honom, Gerhard Lagerstråle, att i sådant fall inträda i utöfningen
af Juslilie-Ombudsmans-Einbetet; och har han under tiden att ställa sig till elIerr:i11else
hvad den för Jus'ilie-Ombudsinannen den 1 Mars 1830 utfärdade Instruktion i 25 §
stadgar och förmår. Till yttermera visso håfve Wi detta undesrskrifvit och med Wära
insegel bekräftat, sorn skedde i Stockholm den 28 Februari 1857.
i\:0 25.
Uppläst oell godliändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 18S7.
Preste-Siåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af Rikets
Ständers Justilie-Ombudsmans Suppleant.
S. A. Iv.
Vid anställd! val lill Rikets Ständers Justilie-Ombudsmans Suppleant efter Revisions-Sekreleraren
och Riddaren af E. K. M:ls Nordstjerneorden J. A. Södergren, som
i Juslitie-Ombudsniaiis-Embetet blifvit insatt, har Häradshöfdingen i Luggude Domsaga,
Assessoren Gerhard Lagerstråle, blifvit härtill utsedd, hvilket Rikets Ständer få härmedelst
i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 28 Februari 1857.
44 Expeditions-Utskottets Förslag till linderö. Skrifvelse N:o 26.
lif:O SO.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1837.
Presle-Slåndct
Borgare-Slå ndet
Bonde-Slåndet
den
26
den
28
den
28
den
28
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, ang ii en de förhöjning uti del
i vissa klasser af nu gällande liese-reglcn,ienle bestämda
dagtraktamente.
(Stais- samt Allm. Besvis o. Ekon.-Utsk:s Otilde N:o 2).
S. A. K.
Enär det dagtraktamente, sorn, enligt E. K. Mils förnyade Nådiga Rese-Rrglemente
af den 31 Oktober 1851, beslås, i 7:de klassen med 1 R:dr 40 sk., i Side med 1
R:dr 16 sk., i vhde med 1 R:dr, jemte skjuts-ersättning lör 2 hästar, samt i 10:de klassen
med 40 sk., i 11: t e med 32 sk. oell i 12:le med 24 sk., jemte godtgörelse förskjuts
efter en häst, är, i förhållande till de efter berörda Reglementes utfärdande betvdligt
stegrade pris pä de oundgängligaste lefnadsförnödenheler, alltför ringa, hafva Rikets
Ständer ansett en förhöjning i dagtraktamentet tor nämnde klasser vara af billighet påkallad;
vid bestämmande hvaraf Rikets Ständer, sorn tillika funnit tillökningen bora jemförelsevis
höjas i den man traktamentena nu äro ringare, för sin del bevilja! en förhöjning
med 16 skillingar banko eller 50 öre riksmynt, i dagtraktamentet för en hvar
af de uti 7, 8, 9, 10, 11 och 12 klasserna af nu gällande Rese-Rcgleincnle omförmälda
embets- och tjenstemän samt öfrige personer.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, att E. K. M:t
läcktes låta detta Rikets Ständers sålunda fattade beslut, lill vederbörandes efterrättelse,
allmängöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 28 Februari 1857.
Expeditions- Utuko lids Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 27. 45
IV:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1857.
» Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder för hejl
ordnande af grunddikning å boställs)urd.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Ulsk:s Bel:de N:o 32).
S. A. Iv.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit att, dä grund-diknings allmänna införande
skulle tillskynda Svenska landtbruket stor nylla, denna uppfinnings tillämpning
på derlill tjenlig mark ä de öfver hela riket kringspridda mångfaldiga boställen skulle,
jemte del dessa boställens värde derigenom förhöjdes och innehafvarncs utkomst förbättrades,
sannolikt tillika medföra den stora fördel, att den vigliga förändringen i jordens
brukningssätt blefve hastigare och allmännare öfver hela riket känd och tillämpad, än
under andra förhållanden, då allmänheten sålunda egde tillfälle att, genom jemförelse!’
mellan den grunddikade boställsjorden och sadan jord. som häfdades med öppna diken,
utröna det nya dikningssättets företräde framför det gamla.
Med anledning häraf, och sorn det icke undfallit Rikets Ständer att allmänna lagen,
i 6 Kap. 2 och 3 §§ Bvggninga-Balken, för närvarande torde hindra öppna dikens
å ett boställe utbytande mot täckta, få Rikets Ständer bos E. K. M:f i underdånighet
anhålla, del E. K. M:t läcktes i Nåder vidtaga sådana, åtgärder, hvarigenom de binder,
som i följd af nyssberörda lagstadganden mola för täckla dikens anläggande å boställsjord
i stället för öppna, må varda undanröjda, samt grunddikningens skyndsamma och
allmänna införande å boställsjorden på lämpligaste sätt befordras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Februari 1857.
46
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 28.
Iso 28.
Uppläs! och godkändi hos Ridd. och Addri den 26 Fehr. 1857.
Preste-Slåndel den 28 — —
liorgarc-Slåndct den 28 — —
Bonde-Siandet den 28 — —
Fikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetande aj sammandrag
af administrativa m. fl. författningar.
(Allni. Besvrs o. Ekon.-Ulsk:s Bet:de N:o 34).
S. A. K.
Rikets Strinder-, sorn ansett en ändamålsenlig samling af de intill denna lid utkoinna,
ännu gällande adminislraliva, kamerala och ekonomiska författningar och stadgar vara
af beholvet högeligen påkallad, få i underdånighet anhålla, del E. K. M:t ville, genom
någon eller någre dertill utsedde skicklige personer, låta utarbeta och till allmän kännedom
sprida ett i möjligaste måtto fullständigt, sammandrag af sådana gällande författningar,
hvilka afse berörda delar af slaCs-förvaltningen.
Rikets Ständer framhärda <5ic.
Stockholm den 28 Februari 1857.
Expodilions-Ulskottels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 29. 47
\:u 20.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Addri den 7 Mars 18S7.
Prest e-Sl andel den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 —■. —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående tillägg vid 28 §
Regerlngs-Furmen.
(Konst.-l'lsk:s Mein. N:o 3).
S. A. K.
Efter alt hafva lill pröfning före haft eli, viri sistlidne Riksdag väckt och lill afgörande
vid nu pågående Riksmöte lagligen beredt förslag, rörande lilla gg lill 28 § Regerings-Forrnen,
i fråga örn naturalisation af utländsk man, hafva Rikets Ständer samfäldt
godkiindl berörde förslag, enligt hvilket nämnde grundiags-§ skulle erhålla följande
lidelse :
Regerings-Funnen,
§ 28.
l:o. Konungen eger alt i Stals-Rådet utnämna och befordra infödde Svenske män
till alla de Embeten och Tjenster inom Riket, högre och lägre, hvilka äro af deri egenskap,
ali Konungen fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbörande förut med förslag
hafva inkommit, der sådana hittills egt rum. Konungen vare likväl obetaget, att, efter
vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning, till lärare-befattningar vid Universileterna,
de theologiska liirare-ljenslerna likväl undantagna, såsom ock lill lärare och
andra beställningar vid andra Inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom
till Läkare-befallningar, kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt förtjenst,
de der ilen rena Evangeliska läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna uli militära
embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men icke lill Kommendanter i fästtiingarnc.
Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst
*
48
Expeditions-Ulskötlets Förslag till underd. Skrifvelse X:o 30.
och skicklighet, men icke på deras börd. Till civile Embetsman inom Riket och till Domare
må sådane man endast namnas, som äro af den rena Evangeliska lärlin. Hvarje
Departements-Chef skall föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån Embeten och Tjenstår, vid de Verk
och Stater, som under Departementet höra.
2:o. Konungen eger att genom naturalisation till Svensk medborgare upptaga
utländsk man i den ordning och under de vilkor, som uti särskild derom af Konung och
Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas. Sålunda naturaliserad utländning njule samma
rättigheter och förmåner, som infödd Svensk man, dock utan alt kunna till Ledamot af
Slals-Rådet utnämnas.
Hvilket Rikets Ständer lä i underdånighet anmäla, med anhållan, alt ifrågavarande
grundlags-förändring måtte vinna E. Ii. M:ls Nådiga bifall och sedermera varda i vanlig
ordning kungjord.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 11 Mars 1857.
jfto m
IJppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 18S7.
Preste-Slåndel den 11 — —
Borgare Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet deri lt — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Propositioner om ändring i 39, 40 m. fl. §§ i
Regerings-formen ock 4, 6 m. fl. §§ i Riksdags-Ordningen,
sami om f örändring i och tillägg till Riks-akten.
(Konst.-Utsk.s Meni. N:is 3 och 5).
S. A. K.
Eli Nådig Proposition af den I 1 Augusti 1854 har E. K. M:t fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att, vid antagandet af Regerings-Formen den G Juni 1809, då
här icke fanns någon annan medlem af Konungahuset på manslinie)!, än den regerande
Konungen, i nämnde grundlag blifvit stadgadt, alt vid de tillfällen, då Konungen af resa
utrikes
Happe ditio ns- Uts k otte ts Förslag till anderd. Skri/velse N:o 30.
49
utrikes eller af sjukdom vore hindrad sjelf värda regerings-ärendena, skulle Riks-styrelsen
under liden uiöfvas af Stals-Rådet, som jemväl borde föra regeringen intill dess
Rikets Ständer derom vidare förordnat, i fall, vid Konungens frånfälle, Hans efterträdare
vore omyndig, samt derest Konungahuset skulle på manliga sidan utslockna; och
sedan föreningen emellan Sverige och Norrige år 1814 försiggått, hade i Riks-akleu den
6 Augusti 1815, med anledning af stadgandeno i Svenska Regerings-Formen och de dermed
sammanstämmande eller dit hänvisande föreskrifterne i Norriges Grundlag, blifvit
bestämdt, bland annat, huru Stats-Rådet borde vara sammansatt vid de tillfällen, då gemensam
styrelse för de förenade rikena i berörde fall erfordrades; men emellertid hade,
sedan Sverige erhållit thronföljare, hvars ålder öfversteg den, sorn i 41 § RegeringsFormen
är för Konungs myndigblifvande fastställd, Rikets Ständer vid 1812 års Riksdag,
äfvensom sedermera vid 1818 års Riksmöte, öfverlemnat och uppdragit åt bemälde thronföljare
personligen, att, vid tillfälle af Konungens sjukdom, förestå Riks-styrelsen, och
hade lika beslut blifvit lut lade al Norriges Stort hing i hvad samma rike angick. Efter
E. K. M:ts thronbestigning hade likväl all verkan af dessa särskilda beslut upphört.
Ett annat förhållande, än som vid Grundlagens stiftande egt rum, hade dock nu lyckli
gen
inträdt, då inom Konungahuset en längre tid funnits Prinsar, som hunnit ofvannämnda
ålder, och den glädjande förhoppning kunde hysas, att detta förhållande äfven för
framtiden skulle fortfara. Med Grundlagens anda syntes då vara mest. öfverensstämmande,
att, vid ofvan omförmälda fall, Thronföljare», derest han uppnått sagde ålder,
eller eljest annan till denna ålder hunnen Prins af Konungahuset, emotloge rikenas styrelse
i Konungens ställe. Försl om sådan Prins ej funnes, borde Riks-styrelsen öfverlemnas
ät en af flere personer sammansatt regering; men dervid syntes det åter kunna
leda till flere olägenheter, om den koinme ali bestå af så stort antal medlemmar, som
hittills, eller tjugu. E. K. M;t hade derföre varit betänkt derpå, att i Sveriges Grundlagar
och i Riks-aktcn föreslå förändring i öfverensstämmelse härmed; men då fråga om
ändring i Riks-akten behandlades olika i båda rikena, så alt i Sverige, enligt 3 § i 1815
års Riksdags-beslut, en sådan fråga kunde vid samma Riksdag, då den väcktes, till afgörande
förekomma, hvaremot i Norrige, der Riks-akten vore Grundlag, dylik fråga,
väckt å ett lagtima Storlhing, först å det nästföljande afgöres, hade E. K. M:t, som lill
Norriges lagtima Storlhing framställt Nådigt förslag i detta ämne, velat i Nåder meddela
della förslag till Rikets Ständers kännedom, med lillkännagifvande, att E. K. M:t ville
till Rikets Ständer vid nästa, nu pågående, Riksdag afgifva enahanda Proposition för behandling
efter den i lag stadgade ordning’; och under förutsättning, att detta förslag till
förändringar i Riks-akten blefve af båda rikenas National-representationer antaget, hvaraf
blefve en följd, att Sveriges Grundlagar i de delar, som rörde delta ämne, måste undergå
förändring, har E. K. M:l föreslagit, alt Rikets Ständer mätte, för sådant fall,
godkänna den i Högst berörda Nådiga Proposition omförmälda förändrade lydelse af åtskilliga
§§ i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit vid sistlidne Riksdag i Nåder tillkänna
gifvet,
har E. K. M:t ock, medelst Nådig Proposition af den 9 December nästlidne år,
löreslagit Rikets nu församlade Ständer att antaga den Förordning, angående förändring i
och tillägg till Riks-akten, som i samma Nådiga Proposition innefattas.
Enligt delta Nådiga förslag skulle antalet af Interims-regeringens Ledamöter, för
närvarande bestämdt till tjugu, blifva inskränkt lill åtta, nemligen från Sverige de båda
Stats-Ministrarne jemte två Stals-Råd, samt från Norrige dess Stats-Miuister och de
liih. till 11. St. Pro t. 1856 & i 851. 10 Sami. 1 A jd.
7
50
Exped i tio ns-U/.v kolt e ts Förslag till under d. Skrifvelse No 30.
(vänne Stals-Råd, som äro i Slockholm, samt ytterligare eli ordinarie eller särskildt tillförordnad!
Stals-Råd; de Slals-Rad, som salunda borde blifva medlemmar af fnlerimsregering,
skulle dertill kallas af Konungen eller i annat fall utväljas, i Sverige af SlatsRadet
neli i Norrige af den dervarande Regering; föreskri fl en, det Inlerims-regeringen
skulle hafva sitt säte i Slockholm, komme. all gälla, der ej sådana hinder mola, som
göra det antingen omöjligt eller vådligt; i händelse af förfall för den Slals-Minisler,
hvilken det lillkomme alt i Inlerims-regeringen föra ordel, skulle sådant tillhöra den
främsle närvarande Regerings-ledamoten från del rike, hvartill den hindrade hörer; då
ärenden förekomma, sorn angå del ena riket särskildt, skulle ordet föras af den främste
bland dess närvarande Regerings-ledamöler, och beslut skulle ej få fattas, der icke minst
två ledamöter från hvarldera riket vore tillstädes.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer funnit hvad i det Nådiga förslaget
förekommer, angående inskränkning i antalet af Inlerims-regeringens ledamöter, angående
sältet för dessas utväljande, samt angående Inlerims-regeringens samlingsort,
Ordförande-befattningens utöfning och det för ärenders afgörande erforderliga antal ledamöter,
vara beliöfligl och lämpligt; men då samma Nådiga förslag i öfriga delar icke
synts Rikets Ständer ega all den fullständighet och tydlighet, hvilka Rikets Ständer ansett
erforderliga, på det någon tvekan om föreskrifternas rälla förstånd måtte i möjligaste
mån undvikas, särdeles i ett ärende af den ovanliga vigt som della, der frågan rörer
ändring i sjelfva förbunds-förfaltningen emellan tvänne riken, en handling, som bör
vara beräknad alt ega bestånd äfven i en aflägsnare framtid, då nya slagteri höra, icke
blott i den häldvunna tillämpningen, utan ock i sjelfva lagbudens egna klarhet och säkerhet,
finna i alla delar den visshet örn ursprungliga meningen af vilkoren lör de båda
folkens politiska förening, som äfven i sin mån mäste bidraga att aflägsna hvarje på
styrkan af de inre och yttre föreningsbanden menligt inverkande meningsstrid; si hafva
Rikets Ständer, vid sådana förhållanden, funnit sig icke böra lemna bifall till E. K. Mits
ifrågavarande Nådiga framställning, och liar, i följd häraf, den genom E. K. Mils Nådiga
Proposition af den 1,1 Augusti 1854 väckta fråga om ändring i åtskilliga Grundlags-§§
förfallit.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande &c.
Slockholm den 11 Mars 1857.
Exp edilions- Uts kölle ts Förslug till underd. Skrifreise N:o 31.
51
Äf:0 31.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1857.
Presle-Ståndet den 7 -— —
Borgare Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den il — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till da na-arf efter enkan Ulrika Sofa Ekedal,
Jodd Nordenberg.
(Slals-Ulskts Ulltde K*o 28).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har Skenninge stads Borgerskap anhållit, alt det dana-arf,
som fallit efter en uti nämnde stad afliden enka, Ulrika Sofia Ekedal, fodd Nordenberg,
mätte lå tillfalla stadens fattigvård; i hvilket afseende blifvit ådagalagd!, dels alt, sedan
enkan Ekedal, sorn, enligt vederbörligt intyg, under de sednare åren af sin lefnad erhållit
understöd från omförmälda fattigvård, den 27 November 1851 allidit, någon arfvinge
eller henne och hennes man, Stadsläkaren Johan Fredrik Ekedal, icke inom natt och år
efter del kungörelse om begge makarnes död blifvit i allmänna tidningarne införd, eller
sedermera, hos Rådslufvu-Rälten sig anmält, dels ock att den behållen qvarlålenskapen
efter enkan Ekedal, vid skedd utredning af hoel, utgjorde 399 R:dr 21 sk. 3 rst. B:ko,
hvilket belopp ännu hos den för henne i lifstiden tillförordnade gode man inneslode.
1 betraktande af hvad härom sålunda förekommit, och då Rikets Ständer tillförene
vid särskilda I ill lallen medgifvit att Kronans anspråk å sådana mindre belopp, som hafva
egenskapen af dana-arf, finge eftergilvas lill förmån för välgörenhets- eller andra allmänt
nvltiga inrättningar inom de orter, hvarest arlsmedlen fallit, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt för sin del medgifva, alt den Kronan tillkommande rätt till ifrågavarande qvarlåtenskap
efter enkan Ekedal må till Skenninge stads fattigvård öfverlåtas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1857.
52
Expeditions- U/skottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:0 52.
Uppläst och godkändt hus Ridd. oell Adeln deri 7 Mars 1857.
Preste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet deri 7 — —
llonde-Slåndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående utbetalning aj det
för ombyggande af Långebro vid Christianstad under sednasle
Riksdag beviljade stats-bidrag.
(Stats-Utsk:s Ellide Nio 32).
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, nied bifall lill E. K. Mits derom gjorda
Nådiga framställning, anvisat för ombyggandet, enligt uppgjord plan och koslnads-förslag,
af den öfver Helgeä invid Christianstad anlagda s. k. Långebro elt statsbidrag af 100,000
R:dr B:ko, alt, med 00,660 R:dr 32 sk. såsom lån och med 33.333 R:dr 10 sk. såsom
anslag ulan återbelalnings-skyldighet, utgå från Rikets Ständers Riksgälds-kontor, under
de i afseende på dylika stats-bidrag då stadgade allmänna vilkor och förbehåll, och således,
bland annat, med iakttagande att detta arbetsförelag sednast under loppet af år
18o6 påbörjades, vid äfventyr att hvad som blifvit anvisadt kömme alt till Rikets Ständers
disposition reserveras, så har E. K. M:t, genom Nådig Proposition af den 9 Decem1-  ber nämnde år täckts gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom tvist uppstått rörande
skyldigheten att bygga och underhålla omförmälda bro, och de bvggnads-skyldige socknarnes
fullmäktige icke kunnat förena sig om statsbidragets emottagande, med ovilkorlig
skyldighet att, utan afseende å denna tvist, sednast under nästlidna års lopp påbörja
brobyggnaden; att E. K. M:t. som icke lemnnt Nådigt bifall till sökt anstånd med byggnads-arbetets
företagande, derefter under den 18 April 1856, Nådigst förklarat innebal-'
värne af de jemförelsevis färre hemmanen, eller 536T7/ff mantal, hvilka velat på de bestämda
vilkoren brobyggnaden utföra, berättigade att, i fall de sig derom förenade, emot
tillgodonjutande af ej mindre siats-bidraget än de brobyggnads-skyldiges tillskott, öfvertaga
bvggnads-arbetets utförande, under vilkor, bland annat, alt delta förelag sagde år
påbörjades; alt, med anledning häraf, vid ett i medlet af derpåföljde November månad
inför E. K. Mits Befallningshafvande i Christianstads län hållet sammanträde, innehafvare
Expedit iöns- Uts leo Hets Förslag lill under d. Skrifvelse N:o 32.
53
af omkring 560 hemman med brobvggnads-åliggande beslutat att öfvertaga utförandet af
brons ombyggnad, emot åtnjutande af ej mindre det beviljade stals-bidraget, än hvad
öfrige bygguads-skyldige kunde förpligtas tillskjuta, så vida E. K. A'l:t i Nåder bifölle en
genom då utsedde Kommitterade gjord underdånig ansökning, dels om tillåtelse till bropenningars
uppbärande med det belopp, hvilket, sedan sig visat huru högt byggnädskostnaderne
komme att stiga, blefve af E. K. M:t bestämdt, och dels om Nådig framställning
till Rikets Ständer, för att erhålla Rikets Ständers medgifvande alt, fastän brobyggnads-arbelet
icke före 1856 års slut hunnit påbörjas, stals-bidraget ändock finge bibehållas;
att E. K. M:ts Befallningshafvande denna ansökning i underdånighet öfverlemna!,
med yttrande: att, i anseende till den uppstådda vidlyftiga tvisten om skyldigheten
att bygga och underhålla Långebro, hvarken de byggnads-skvidiges slutliga antal eller
beloppet af de tillskott, hvilkas utgörande komme ali dem åligga, kunde för närvarande
beräknas: all, vid sådant förhållande, brobvggnads-arbetets verkställande medförde icke
obetydligt äfventyr för dem, som detsamma öfvertagit; att omförmäida tvist varit egentliga
osaken dertill, att dessa icke kunnat bringa brobyggnaden till utförande inom den, s.4-  som vilkor för stats-bidragets utbekommande, bestämda tidpunkt: och alt derjemte härvid
borde tagas i betraktande ej allenast den stora fördelen för allmänheten af detta
byggnads-arbetes snara verkställande, utan äfven den oreda, som säkerligen skulle uppkomma,
derest den nuvarande gamla och förfallna bron rasade, innan frågan om byggnads-skvldigheten
blifvit afgjord; hvadan E. K. M:ts Befallningshafvande ansåge sig böra
i underdånighet tillstyrka Nådigt bifall till sökandernes underdåniga framställningar; samt
slutligen alt E. K. M:l i Nåder tillförsäkrat vederbörande att, på siitt jemväl Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader förordat, komma i åtnjutande af den sökta rättigheten
till bropenningar, sedan förslag till taxa för den tillämnade nya brons begagnande
inkommit och, efter vederbörandes hörande, blifvit af E. K. M:t i Nåder pröfvadt. Och
har E. K. M:t täckts, jemte meddelande häraf, i Nåder föreslå Rikets Ständer, att del
under sistförfluten Riksdag för nybyggandet af Långebro beviljade statsbidrag måtte, för
dermed afsedt ändamål, få blifva i Riksgälds-kontoret inneslående samt på terminer,
hvilka E. K. M:t kunde finna för godt Nadigsl fastställa, utbetalas, så vida konlraktshandlingarne
angående detta byggnadsföretag inkommc och detsamma påbörjades före den
1 September innevarande Ar.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i behörigt, öfvervägande och dervid funnit,
dels alt E. R. M:t nu endast ifrågaställt medgifvande! lör ett särskildt fall af någon
jemkning i den meddelade allmänna tidsbestämmelsen för påbörjandet af arbetsföretag, till
hvilkas utförande statsbidrag under sednaste Riksdag anvisades, dels ock att emot denna
tidsbestämmelses iakttagande vid ofvannämnda hrobyggnads-arbele sådana, af behörigen
vitsordade förhållanden förorsakade hinder förekommit, som vid nu förevarande frågas
afgörande icke bordt lemnäs ulan afseende, hafva, i betraktande häraf och på i öfrigt
enahanda skäl, som föranledde Rikets sednast församlade Ständer att, för byggandet af en
ny bro öfver Helgeå vid Christianstad, bevilja det dertill då anvisade slats-bidrag af Etthundralusen
R:dr B:ko, pröfva! skäligt bifalla, alt detta slats-bidrag, under oförändrad
tillämpning af de vid delsammas beviljande i allt öfrigt stadgade vilkor och förbehåll, må,
oaktadt arbetet icke före sistlidet års slut företagits, från Riksgälds-kontoret ulbekommas,
så vida kontraktet, jemte dertill hörande handlingar, angående ifrågavarande brobyggnad,
vederbörligen aflemnas och arbetet påbörjas före den l nästkommande September.
Hvilket, såsom svar i anledning af E. K. M:ls högstberörda Nådiga Proposition,
Rikets Ständer (å hos E. K. M:l i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda Nc.
Stockholm den 11 Mars 1857.
54
Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse N:o 33.
i\Ts« »i3.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 18S7.
Presie-Slåridet den 7 — —
Borgare-?!andel den 7 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anvisandet af
medel, för ar 1857, lill Na/ionul-Musei-kyggnaden.
(Slals-Ulsk:s Ellide N:o 34.)
S. A. K.
Sedan Chefen för National-musei-bvggnaden den 30 Augusti förlidet år hos E. K.
M:t i underdånighet anmäl!, att den, lör samina byggnads uppförande, af Rikets Ständer
beviljade anslags-summa, 500,000 R.dr B:ko, i det närmaste åtgått, samt derjemte, med
tillkännagifvande, att de utgifter, som ytterligare för delta byggnadsföretag erfordras
kunde, med afseende å de till en ovanligt hög grad uppjagade prisen å malerialier och
dagsverken, antagas komma alt uppgå lill ungefärligen enahanda belopp, eller 750,000
R:dr R-.mt, hemställ!, alt denna summa, som under hvilka förhållanden som helst icke
skulle komma alt öfverskridas, måtte för Musei-byggnaden anvisas, har E. K. M:t uti
Dess till Rikets Ständers aflåtna Nådiga Proposition, angående statsverkets tillstånd och
behof, föreslagit, att af de, enligt byggnads-chefens beräkning, för Musei-byggnadens fullbordande
erforderliga medel, en summa af 000,000 R:dr måtte vid innevarande Riksdag
anvisas för att med 150,000 R:dr utgå under hvartdera af åren 1857, 1858, 1859 och
1800.
Vid handläggning af detta ärende hafva Rikets Ständer inhemlat, att af den förut
beviljade anslagssumman, sista återstoden, 12,000 R:dr redan i September månad nästlidet
år uttagits, och då angeläget är att arbetet å denna byggnad icke må för bristande
medel afbrytas, utan kunna, enligt uppgjord arbetsplan, med det snaraste fullbordas,
hafva Rikets Ständer utan att ingå i hufvudsakligt bedömande, till hvad belopp anslag
för ifrågavarande föremål i sin helhet kan anses böra vid stats-regleringens uppgörande
bestämmas, funnit skäligt ali, intill dess Rikets Ständer blifva i tillfälle alt. rörande de i
delta hänseende Nådigst äskade statsmedel för följande tre år, fatta definitivt beslut, nu
lill omförmälda bvggnads-företag för innevarande år anvisa en summa af Ellbundrafemlio
tusen (150.000) Il:dr R:mt, att från Riksgiilds-konloret utgå.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer .framhärda &c.
Slockholm den 11 Mars 1857.
Expeditions-UIskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 34.
55
V:o 34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 18S7.
Preste-Ståridct den 7 — —
Borgare Ståndet den 7 — —
Bonde-Slåndet den 11 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående Jörklar ing af i 0
Kap. I § ..ArJda-Balken.
(Lag-Ulsk:s Bel:de N:o 11.)
S. A. K.
Till Rikets Ständers kännedom har kommit alt, i fråga, huruvida qvinna må antagas
såsom gilligt vittne, angående testamente, den skiljaktighet i lagskipningen egt runi,
all, då i 1 § 1(5 Kap. Arfda-Balken, som bestämmer de formela vilkoren tor eli testamentes
laglighet, i detta afseende föreskrifves, att vid testamentes upprättande »två gode
män» böra vittna, att samma testamente är gjordt med sundt och fullt förstånd och af
fri vilja, detta stadgande stundom blifvit så först åd t, alt blott män kumm begagnas såsom
vittnen, angående testamentens behöriga tillkomst, och att följaktligen hvad qvinna
i egenskap af vittne derom bekräftar ej må gälla, under det å andra sidan den åsigt
sökt göra sig gällande, att en sådan tolkning, som den nyssnämnda, ej kan förenas med
Lagens i 10 §:n af Rällegångs-Balkens 17 Kap. gjorda förklarande, alt qvinna må ej mindre
än man vittne bära, samt att lagsliflaren, som i detta Kap. angifvit de allmänna
grunderna för bevisning, destomindre kunnat hafva för afsigt alt genom del först åberopade
stadgandet göra någon inskränkning, som han tillagt qvinnans vittnesmål lika bevisningskraft
som mans och hans fordran i omförmälda hänseende blott är fullständig
bevisning om verkligheten af ett för hvarje vittnesgild person uppfattiigt förhållande, — i
öfverensstämmelse hvarmed jemväl E. K. Mits Högsta Domstol, åtminstone i sednare tider,
skall hafva ansett qvinna vara gilligt vittne om testamente.
Denna sednare mening har synts Rikets Ständer vara den rälta, enär, vid all
lagtolkning, uppmärksamheten företrädesvis bör fästas vid de allmänna grundsatser, som
i lagen uttalas, och de särskilda buden derföre måste så tydas, alt de icke komma i
strid emot berörda grundsatser, så framt icke sa beskaffad afvikelse derifrån blifvit gjord,
att den allmänna regeln dermed ej kan stå tillsammans, men hvilket, enligt Rikets Ständers
öfvertygelse, i förevarande fall ej inträffat.
56
Expeditions-Utskotlels Förslag lill anderd. Skrifvelse N;o 35.
Då emellertid de åberopade orden föranledt olika meningar och beslut inom lagskipningen,
samt till förekommande deraf, äfvensom för undanrödjande af den tolkning
efter boksl,afven, som understundom gjort sig gällande, lagstiftarens mellankomst blifvit
behöflig, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat en författning, hvarigenom förklaras,
alt det i 16 Kap. 1 § Ärlda-Balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen
den 27 April 1810, förekommande stadgande, alt testamente bör bevittnas af »två gode
män», icke innefattar någon, med afseende å bevisning om testamente, gjord inskränkning
i lagens allmänna bud att qvinna må ej mindre än man vittne bära.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i'underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer &c.
Stockholm den 11 Mars 1857.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Mars 18S7.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af det
från Rolehällarnc eller Soldalerne vid indelta Infanteriet
utgående bidrag lill soldat-beklädnadens anskaffande och underhåll.
(Slats-Ulsk:s UtJ:de N:o 30).
S. A. K.
Jemte framställning, huruledes, efter åtskilliga förändringar i sättet för soldatbeklädnadens
ombesörjande vid de indelta Infanteri-regementena, de roterings-skvldige
vunnit den lättnad i beklädnads-besväret, att de, i stället för alt ursprungligen hvart
tredje år nödgas anskaffa ny släpmuiidering och, vid några regementen, tillika hvart
tolfte år bidraga till ny lifmundering, nu voro befriade från all annan beklädnads-skyldighet,
än att, såsom årligt bidrag, erlägga en åttondedel af enkel soldatmunderings värde
efter riks-markegång, har E- K. M:t, uti Nådig Proposition af den 28 näsllidue Oktober
täckts
Expeditious-Vtskottets Forsla<j till underd. Skrifvelse N-o 35. 57
täckis föreslå Rikets Ständer alt detta frän rotehållarne eller, vid vissa Regementen, från
soldaternc utgående kontanta bidrag till beklädnaden måtte upphöra, samt ett deremot
svarande stats-anslag anvisas att, jemte det förut å 4:de Hulvud-titeln till »lifmundering
för indelta Infanteriet» upptagna belopp, för ändamålet användas, hvarigenom rotehållarne
skulle befrias icke allenast från en kontant utgift, hvilken i medeltal, efter de sista
tio årens riksmarkegångs-pris å soldat-munderingen, utgjort 3 R:dr 18 sk. 6 r:st. R:ko
årligen för hvarje rote, utan äfven från det dermed i sammanhang stående besväret alt
genom ombud deltaga i Beklädnads-direktionernas göromål jemte granskningen af dessa
Direktioners redogörelser, samt sålunda en i ena och andra afseendet för rotehållarne
önskvärd lättnad dem beredas.
I fråga om den beräknings-grund, som borde följas vid bestämmandet af det statsanslag,
som erfordrades, i händelse beklädnads-bidragets sålunda föreslagna upphörande
af Rikets Ständer bifölles, har E. K. M:t ansett, ali härtill måste antagas Regementenas
och korpserhas nummerstyrka efter plan, enär den ifrågavarande förmånen borde
tillgodokomma ej mindre de effektiva rolenumren, för hvilka beklädnads-bidraget erlägges,
än de vakanla, för hvilka delta bidrag innefattas i vakans-afgiften. E. K. M:t
funne dock något anslag icke erforderligt för rotenumren vid Jemtlands Fältjägarekorps,
emedan rotehållarne i Jemtland icke för närvarande vidkändes någon afgift för
manskapets beklädande, utan denna afgift, till följd af den nyligen fastställda roteringen
derstädes, i stället utginge från den då jemväl bildade Jemtlands rolerings-kassa, med
kapital-fond af Jemtlands gamla, till rotehållarne ölverlemnade reServ-medels-kassa, uppkommen
genom dit anslagna räntor från Medelpad och försedd med årliga inkomster,
ursprungligen utaf heminans-räntor, afrads-penningar och augménts-räntor, sorn tillförene,
enligt det äldre Indelnings-verkel, voro till understöd för rustningen eller roteringen anvisade,
eller numera utål ett deremot svarande kontant stats-anslag. som lill roleringskassan
inginge. Likaledes har E. K. M:t funnit något anslag icke erfordras för de vid
Skånska Inlänteri-Regemenlena under en tid af 50 år, frän och med 1816, emot en afgift
af sex tunnor spanmål för hvarje nummer, vakanla 385 rotar, af det skäl, att vid
upphörandet af mötes-passevolans-afgiften, någon nedsättning i deras vakans-afgill icke
blifvit dem medgifven; dock öfverlemnade E. K. M:t lill Rikets Ständers vidare pröfning,
huruvida den för öfrige rotehållare föreslagna förmånen af beklädnads-bidragets upphörande
eller ersättning derför äfven må ifrågavarande 385 vakanta rotar tillkomma.
Antalet al rotar, som, i enlighet med E. K. M:ls Nådiga förslag, skulle komma
i åtnjutande af ifrågavarande lindring, blefve alltså följande:
vid Esta Lif-Grenadier-Regementet ...... 1,244 rotar.
» Uplands Regemente  1,200 »
» Skaraborgs dito  1,200 »
» Södermanlands dito  1,200 »
» Kronobergs dito 1,100 »
» Jönköpings dito 1,100 »
» Dal-Regementet 1,197 »
» Elfsborgs Regemente  1,200 »
» Westgölha-Dals dito  1,200 »
» Bohus läns dito  904 »
» Westmanlands dito  1,200 »
» Norrbottens Fältjägare-korps ...... 483 »
Transport 13,228 rotar.
Bill. till B. St. Fröt. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 xlfd. 8
58 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 35.
Transport 13,228 rotar.
o Westerbottens Fältjägare-korps  460 »
» Kalmar Regemente 1,100 »
» Nerikes dito  766 »
» Wermlands dito  908 »
» Norra Skånska dito  799 »
» Södra Skånska dito  797 »
Tillhopa 18,058 rotar.
Beträffande Helsinge Regemente, hvilket, vid det förhållande, att de roteringsskyldige,
på grund al' Knekte-kontraktet, icke lemna något bidrag till beklädnaden, för
delta ändamål endast åtnjuter hälften af det beklädnads-bidrag, som för de öfriga Regementena
bestås, har E. K. M:t, enär mycken svårighet härigenom uppstått för Regementets
Beklädnads-Direktion att underhålla tvännc munderingar för Regementet i det skick,
som vederbör, i Nåder föreslagit Rikets Ständer, att Helsinge Regemente måtte i berörda
afseende försättas i samma ställning, som alla öfriga rolhålls-regementen, samt anslaget
således älven utsträckas lill detta Regementes 1,200 rotar; och ehuru å det på 4:de
Hufvud-liteln uppförda anslag, 71,000 R:dr B:ko, till lifmunderingen för indelta Infanteriet,
årligen uppkomme besparingar, hvilka till större eller mindre del skulle kunna beläcka
ifrågavarande utgift för Helsinge Regemente, likväl och då dessa besparingar, enligt
Rikets Ständers medgifvande, användas dels till beklädnads-slilnings-ersällning för de
kommenderingar ur indelta Arméen, hvilkas underhåll af 4:de Hufvud-liteln bekostas, dels
för tillfällig anskaffning af heklädnads-förnödenheler för indelta arméen, då medel dertill
ej finnas anvisade å Krigs-koilegii Intendents-afdelniugs stal, har E. K. M:t begärt all,
i sammanhang med nu ifrågaställa förändring med beklädnads-afgiften, anslag för berörda
ändamål äfven för Helsinge Regemente måtte af Rikets Ständer beviljas.
Den nya stals-utgiften för ofvannämnda  18,058 rotar,
samt vid Helsinge Regemente  1,200 »
eller tillhopa 19,258 rotar,
efter befunna medeltalet af rotehållarnes beklädnads-bidrag, 3 R:dr 18 sk. 6 rist. B:ko
årligen för hvarje nummer, skulle uppgå till 65,196 R:dr 17 sk. B:ko eller 97,794 R:dr
53 öre Ruut; och då nuvarande anslag till lifmunderingen utgjorde 71,000 Ridr Biko
eller 106,500 Ridr Runt, blefve alltså det sammanlagda anslaget, som erfordrades för underhållet
af så väl lif- som släpmunderingen, 136,196 Ridr 17 sk. B:ko, motsvarande
204,294 Ridr 53 öre Runi, eller i rund summa 204,500 Ridr Riml, hvilket sistnämnda
belopp E. K. Mit i Nåder äskat måtte af Rikets Ständer upplöras å 4:de Hufvud-liteln
bland anslagen för materielen, under benämning: "till lif- och släp-munderingar vid rothålls-regementena;”
hvaremot det nuvarande anslaget till "lifmundering för indelta Infanteriet"
skulle försvinna.
Från det nya stats-anslaget med sagda benämning skulle sedermera, efter hvad i
den Nådiga Propositionen vidare omförmäles, utbetalas ej allenast till regementenas och
korpsernas beklädnads-fonder hela den nu dels af Kronan och dels af rotehållarne bestridda
beklädnads-afgiften, utan äfven till aflönings-fonder, musik-kassor, med de flera
ändamål, hvarför afgift ifrån vakanta rotar finnes anslagen, ersättning för den milis kade
vakans-afgift, som af denna förändring blefve en följd; och har E. K. Mit, vidkommande
lista Lif-Grenadier-Regementet samt Kronobergs, Jönköpings och Kalmar Regementen, der
beklädnads-bidraget nu erlägges af soldaterna, som i ställeL åtnjuta högre förmåner af
roten, ansett det böra lemnäs rotehållare öppet att, sedan denna afgift för soldalerne
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 35.
59
upphört, iif soldatens lönelörmåner ärligen innehålla ett emot beklädnads-afgiften efter
årets riksmarkegångs-pris svarande belopp, så länge dessa förmåner för soldaten utgå
enligt de uti nu vanliga kontrakt bestämda grunder.
Om den af Eders Kongl. Majit nu föreslagna förändringen i afseende å beklädnadsafgiften
äfven af Rikets Ständer för deras del gillades, blefve häraf äfven en följd, att
sammansättningen af rothålls-regementenas och korpsernas Beklädnads-direktioner förändrades,
bland annat, så, att rotehållarnes ombud blefvo uteslutna från antalet af ledamöterna,
likasom rotehållarnes åliggande alt deltaga i granskningen af Direktionernas
redogörelser komme alt upphöra.
Slutligen har Eders Kongl. Majit i Nåder förklarat att, för den händelse Rikets
Ständer jemväl för sin del skulle bilalla den af Eders Kongl. Majit sålunda föreslagna,
för rotehållarne afsedda, lindring i roterings-besväret, denna lindring endast kunde komma
att, fortfara så länge ett, det upphörda beklädnads-bidraget från rotehållarne motsvarande,
statsanslag af Rikets Ständer anvisades, eller, om della anslag, i följd af inträffande
stegring aT prisen på beklädnads-förnödenheter, skulle befinnas otillräckligt, nödigt anslag
för beklädnadens anskaffning och underhåll af Rikets Ständer Eders Kongl. Majit till
handa
hölles.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och hvad först angår det
af Eders Kongl. Mxijit uli Dess Nådiga Proposition framställda förslag, att det hittills
och under de sednast förflutna tio åren i medeltal med 3 Ridr 18 sk. 6 rist. banko,
motsvarande 5 Ridr 8 öre Riksmynt, årligen för hvarje nummer af rotehållarne vid vissa
uppgifna indelta infanteri-regementen erlagda kontanta bidrag till soldat-beklädnaden mätte
upphöra och ett deremot svarande statsanslag anvisas; så enär, med anledning af ofta
upprepad klagan öfver tyngden af roterings-besväret, Rikets Ständer vid åtskilliga till
fällen
yttrat den önskan, att all den lindring derutinnan, som möjligen kuude åstadkommas,
måtte de roterings-skyldige beredas, och Eders Kongl. Majit fuunit Stats-verkets
nuvarande tillgångar medgifva, att, utom de skattskvldige redan tillförene i sådant afseende
förunnade eftergifter, ytterligare lindring i detta besvär må kunna vederbörande
förunnas, hafva Rikets Ständer ansett sig böra antaga ett förslag, alsedt alt främja en
länge önskad och till beiiofvet insedd jemnare och mera allmän fördelning af roteringsbördan
samt en särskild lindring för den enskilde rotehållaren, hvadan Rikets Ständer,
med bifall till Eders Kongl. Majits ofvanberörda Nådiga framställning om befrielse för
vederbörande rotehållare att erlägga beklädnads-bidrag för de i den Nådiga Propositionen
uppräknade 18,058 rotarne vid åtskilliga deruti uppgifna indelta infanteri-regementen och
korpser, äfvensom för de vid Helsinge regemente varande 1,200 rotar, eller för tillsammans
19,258 rotar, anvisat det af Eders Kongl. Majit i stället äskade erforderliga årsanslag
för underhållet af så väl lif- som släpmunderingen, utgörande, sammanlagdt med
nuvarande anslaget till lilmunderingen, i rund summa 204,500 Ridr Riksmynt.
Hvad dernäst vidkommer frågan om rotenumreu vid ^Jemtlands Fältjägare-korps, i
sammanhang hvarmed Rikets Ständer till behandling förehaft en vid innevarande Riksdag
gjord enskild framställning, alt rotehållarne vid såväl denna, som Jemtlands Hästjägarekorps,
måtte befrias från deni åliggande skyldighet att"bidraga till beklädnadens och sadelmunderingens
anskaffning och underhåll, hafva Rikets Ständer tagit kännedom oinjuppkomsten
af rustnings- och roteringsverket i Jemtland samt delåtgärder, som af Kongl.
Majit och Rikets Ständer till beredande af lättnad i detta besvär tid elter annan blifvit
vidtagna, och väl funnit att lindring åstadkommits i den roteringsbörda, som af ålder
varit Jemtland ålagd, men deraf dock icke följa, alt rotehållarne i Jemtland, hvarest endast
§tdels mantal eller 5j tunnland skatt äro beräknade till hvarje rote, draga ett lindrigare
rolerings-besvär än öfriga landskaps innevånare, och således ej heller, alt de
60 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 35.
bordt uteslutas frän åtnjutande af den förmån, •sorn för rotehållare vid andra indelta regementen
oell korpser nu blifvit af Eders Kongl. Majit i nåder föreslagen. De särskilda
omständigheter, som förekommit vid uppgörande af förslag till den inom Jemtland verkställda
rotering, bestyrka ock att rotehållarne derstädes ingalunda äro mindre betungade.
Rikets Ständer halva nemligen genom särskilda beslut uttryckligen förklarat, att jordens värde och
förmåga att draga rotcrings- och rustningsbördan ensamt borde tjena till måttstock för
det antal indelt manskap, som i Jemtland skulle underhållas, samt alt roteringen i berörda
provins borde jernnäs lill likhet med roteringen i det ötriga Sverige; och vid den
för Jemtland sist föreslagna rotering behagade Eders Kongl. Majit, som hufvudsakligen
gillade Rikets Ständers åsigt, äfven i Nåder förordna, att densamma skulle, om möjligt,
uppgöras i enlighet med dessa allmänna grunder. Efter hvad Rikets Ständer inhemta!,
visade sig likväl, vid den af vederbörande embels-mvndigheter i sådant afseende verkställda
undersökning, att, om, vid uppgörandet al den nya roteringen i Jemtland, den af
Rikets Ständer framställda hufvudgrund tillämpades, en högst betydlig minskning i nummerstvrkan
skulle uppkomma; men då Eders Kongl. Majit ansåg en sådan minskning
icke förenlig med fordringarne för landets försvar, biel' det nödvändigt, såvida den för
orten erforderliga truppstyrkan skulle kuuna bibehållas, alt särskilda medel lill understöd
för de- roterings-skyldige anvisades, hvarföre Eders Kongl. Majit vid Riksdagen åren
1850 och 1851, då frågan om den nya roteringen pröfvades, fann godt i Nåder äska
vissa anslag att för ifrågavarande ändamål utgå, hvilka också af Rikets Ständer beviljades,
i sammanhang hvarmed rotehållarne, såsom ytterligare bidrag till roteringeus understödjande,
erhöllo dispositionsrätt öfver den under Krigs-kollegii förvaltning dittills
stående sä kallade reservmedels-kassan, som med en kapital behållning af 38,000 Ridr
banko lill Direktionen öfver Jemtlands nva roterings-kassa öfverlemnades; varande detta
oaktadt, och på sätt Eders Kongl. Majlis Belallningshafvandes femårs-berättelser utvisa,
rotehållarnes utgift för rustning och rotering, i förhållande till hemmanens uppskaltningsvärde,
betydligare i Jemtland än, t. ex., i hvartdera af Wesler-Norrlands, Örebro och
Wermlands län.
Från den nyssnämnda fonden eller så kallade reservmedels-kassan utbetalas nu
visserligen legan, årliga kontanta lönen och servisen till manskapet, äfvensom rotehållarnes
bidrag till beklädnaden, till ett sammaulagdt belopp af 12 Ridr 32 sk. banko; då
likväl uti instruktionen för länets roterings-kommission den 21 Maj 1846 blifvit i Nåder
föreskrifvet, att räntorna af berörda kassa komme att, såsom understöd för rustningens
och roteringeus utgörande, bibehållas, följer deraf, att rotehållarne åtnjuta i ersättning
för denna ökade roteringsbörda så mycket mindre, som beklädnads-bidragets belopp utgör,
och att de utbetalningar, som från kassan verkställas, i sjelfva verket, fastän medelbart,
drabba rotehållarne. [Inder sådana förhållanden, och då rotehållarne i Jemtland i öfrigt
hafva samma skyldigheter att fullgöra som andra, hvilka hafva rotering sig ålagd, synes
det Rikets Ständer vara både billigt och rättvist, att desse förstnämnde komma i åtnjutande
af enahanda förmån, som Eders Kongl. Majit i Nåder föreslagit och här ofvan
blifvit ät rotehållarne inom andra provinser beviljad, hvadan Rikets Ständer, lör sin del,
beslutat, att jemväl det bidrag, som för rotehållarnes räkning nu utgår från roteringskassan
i Jemtland lill beklädnaden för de vid Jemtlands iläst- och Fälljägare-korpser
varande 725 rust- och rotehålls-nummer, må upphöra, hvarjemte Rikets Ständer i stället
anvisat, ett belopp af 3,683 Ridr Riksmynt, utgörande, enligt den i Eders Kongl. Majlis
Nådiga Proposition föreslagna beräkning af 5 Ridr 8 öre för hvarje rote, det årliga anslag,
som erfordras såsom ersättning tor ifrågavarande bidrag, eller i rund summa 3,700
Ridr samma mynt, hvilket sistnämnda belopp alltså tillägges det af Eders Kongl. Majit
äskade och af Rikets Ständer nu bifallna årsanslaget för lifmunderingen 204,500 Ridr.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 35.
61
Beträffande åter den af Eders Kongl. -Majit till Rikets Ständers pröfning hänskjutna
fråga, huruvida den för rotehållarne vid de Skånska indelta infanteri-regementena föreslagna
förmånen af beklädnads-bidragets upphörande eller ersättning derför jemväl borde
utsträckas till de vid berörda regementen varande vakanta rotar, så förekommer härvid,
alt Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af den 21 November 1817, jemte fastställande af
grunderne för den från extra till ordinarie då lörbytta roteringen i Skåne, derom stadgat,
bland annat, att Malmöhus och Christianstads län skulle indelas Lill 1,985 ständiga
rotar, deraf 1,600 effektiva och 385 vakanta, hvilka sistnämnda rotar, numera utgörande
183 vid norra och 202 vid södra regementet, förblefvo vakanla under en tid al 50 år,
räknadt från år 1816, och borde erlägga en årlig vakans-afgift af 6 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn; alt at så väl nyssberörda Nådiga Bref, som åtskilliga rörande
denna rotering meddelta Nådiga Resolutioner inhemtas, det vederbörande rotehållare
varit särdeles angelägne alt komma i åtnjutande af den nu bestämda vakans-friheten;
äfvensom att, bland de efter denna tid och under sednast hållna Riksdagar gjorda framställningar
om lindring i roterings-beSvärel, en stor del afsell, att sådan lindring skulle
beredas på det sätt, att vederbörande tillätos bestrida sin rustnings- och roleringsskyldighet
medelst erläggande af vakans-afgift.
I betraktande häraf och då det alltså med temlig visshet kan antagas, att innehafvare
af Skånska Infanteri-regementenas vakanta rotar, i afseende å roteringen, i allmänhet
äro bättre lottade än öfriga rotehållare vid samma regementen, hafva Rikets
Ständer funnit skäl icke vara för handen, att ifrågavarande förmån dem nu bevilja,
helst endast 9 år återstå af den tid, som blifvit bestämd för dessa vakansers utgörande, samt
Eders Kongl. Majit ej ansett rubbning af nuvarande förhållanden böra ega rum eller
statsanslag för dessa rotar erforderligt; och hafva Rikets Ständer för den skull icke
funnit någon förändring i afseende å beklädnads-bidragets utgörande af ofvannämnda 385
vakanta rotar böra vidtagas.
Till följd af hvad Rikets Ständer nu beslutat om ökade utgifter för Stats-verket
till bekostande af soldat-beklädnaden, vilja Rikets Ständer, jemte det att nuvarande, å
Riks-stalens 4:de Hufvud-litel upptagna, årliga anslag, 71,000 R:dr banko, lill ”lifmundcring
för indelta infanteriet” kommer att försvinna, i stället låta å samma Hufvud-litel,
bland anslagen för materielen, uppföra ett belopp, stort Tvåhundra Åttatusen Tvåhundra
Riksdaler Riksmynt, alt årligen utgå under benämning: "till lif-och släp-munderingar vid
rothålls-regemenlena.”
Slutligen och då Eders Kongl. Majit uttryckligen förklarat, att den sålanda för
rotehållarne afsedda lindring i rolerings-besväret endast kan komma alt fortfara så länge
Rikets Ständer vilja anvisa ett det upphörda bcklädnads-bidraget från rotehållarne motsvarande
statsanslag eller, i händelse della, till följd af inträffad stegring af prisen på
beklädnads-förnödenheler, skulle befinnas otillräckligt, nödiga anslags-medel för beklädnadens
anskaffning och underhåll af Rikets Ständer Eders Kongl. Majit tillhandahållas,
hafva Rikets Ständer, för sin del, medgifvil det af Eders Kongl. Majit sålunda gjorda
förbehåll; äfvensom Rikets Ständer gillat hvad Eders Kongl. Majit i öfrigt, beträffande
det nva anslagets användande, i Dess Nådiga Proposition behagat yttra och föreslå.
Hvilket, såsom svar, i anledning af Högstbernrda Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få bos Eders Kongl. Majit i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda 4c.
Stockholm den 18 Mars 1857.
62 Expeditions-Ulskollets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 36.
Art 36.
UppI.ist och godkändi hos Ridd. och Adelil den 14 Mars 1857.
Preste-Ståndel den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndcl den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kungl. Maj:Is
Nådiga Proposition, i fråga orri beräknings-grunden för
Sa/peler-hjelpens utgörande inom. en del af Södermanlands
län.
(Slats-Ulsk:s Ullide N:o 33. Lill. A).
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 30 Oktober sistlidet år har E. K. M:t täckts gifva
Rikets Ständer tillkänna, hurusom, efter det under behandlingen af vädfct fråga om Nådig
förklaring i afseende å sättet för Salpeter-hjelpens utgörande inom Kalmar, Jönköpings
och Kronobergs län, tillika blifvit upplyst, att nämnde ränta inom Åkers, Daga och Selebo
härader samt Barfva socken i Rekarne härad af Södermanlands län skulle, på helt mantal,
utgöras med J stafrum ved, som liqviderades efter markegång, E. K. M:t anbefallt
Dess och Rikets Kammar-kollegium att, sedan orsaken till detta beräkningssätt blifvit
närmare undersökt, inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida, beträdande denna
utskvlds beräknande inom sistberörda län, sådane omständigheter förefunnos, som till någon
förändring deri kunde föranleda; hvaruppå bemälda Kollegium, i vttrande den 15 November
1853, underdånigst framställt en utredning af äldre förhållanden med Salpelerhj
el pen och derom hufvudsakligen förmält, att densamma väl inbegrepes i hemmantalsränta!),
men icke allestädes i riket utginge, utan ursprungligen utgjord medelst uaturaprestationer
i och för salpeter-sjudning, blifvit, hvad beträffade förberörda härader, genom
Kougl. Brefvet den 18 Oktober 1622 förvandlad till penningar, att med en mark
eller åtta öre silfvermynt hvarje helt mantal debiteras, men från och med år 1634, utan
känd orsak, erlagts med J stafrum ved, försl in natura, sedermera efter kronovärdi derå,
med nyssnämnda kontanta belopp, så efter ett såsom ständigt faslstiilldt markegångspris
och slutligen, i följd af Kongl. Förklaringen och Påbudet den 15 December 1756, efter
årlig pris-sättning samt att Salpeter-hjelpen efter enahanda beräkning utgått inom Barfva
Expeditions- UIsko Itets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 36.
63
socken i Ösler-Rekarnes härad; innefattande, efter Rollegii åsigt, omständigheterna här i
lika, om ej högre grad, än för Småland och Oland, anledning till den förändring ined
Salpeter-hjelpens utgörande, att den borde få betalas med penningar efter en gång fastställdt
pris af en mark eller åtta öre silfvermynt, lika med 4 skillingar banko för hvarje
mantal skatte och krono i Akers, Daga och Selebo härader samt Barfva socken i
Södermanlands län, helst afgiflens förvandling till J stafrum ved icke kunde härledas
från någon i behörig ordning meddelad föreskrift, ulan syntes hafva uppkommit antingen
genom missbruk eller ock derigenom att nyssnämnda vedqvanlitet, den lid förändringen
skedde, gällde lika med lorberörda penninge-afgift, men alt nu, dä värdena lill den grad
förändrats, att ett stafrum ved i Södermanlands län, enligt 1853 års markegångs-taxa,
gällde 5 R:dr 24 sk. B:ko eller icke mindre än 22 gånger sitt kronovärdi och hvarje
hemman i denna ort följaktligen finge betala i Salpeter—hjelp 1 R:dr 40 sk. i stället för
blott 4 sk. banko, allt skäl lörefunnes att i detta afseende åter införa den ursprungliga
skatt-skvldighetcn, vid verkställandet hvaraf likväl ersättningar till indelnings-hafvarc och
andra ränte-tagare samt anslag af slats-medel för delta ändamål i fråga koin me; — och
hade, sedan E. K. M:t, med föranledande häraf, låtit förständiga Kammar-kollegium och
Slats-konloret att upprätta specificerade uppgifter, som utvisade beloppet i medeltal för
sednast förflutna tio år af den Salpeler-hjelp, som utgår till de särskilda tjenstemän,
verk och inrättningar, hvilka häraf hafva inkomst, äfvensom den skillnad, som för hvar
och en af dem skulle uppkomma, derest den ifrågaställa förändringen i afseende å Salpeter-hjelpens
beräkning inom förenämnda orter af Södermanlands län komme all ega
rum, bemälde Embetsverk, uti skrifvelse den 28 Mars nästlidet år, i underdånighet aflemna!
en sådan uppgift, utvisande, att skillnaden emellan hittills beräknad Salpeler-hjelp i
medeltal lör åren 1844—1853 och samma utskvlds till penningar å 4 sk. banko för hvarje
mantal föreslagna belopp skulle, sedan derifrån blifvit undanlagnc de Landtstals-ljenstemäns
indelningar, om hvilkas indragning lill Kronan i utbyte emot kontanta löneanslag,
E. K. M:l under den 22 November 1855 i Nåder förordnat, utgöra:
för Akers Styckebruk, till hvilket Salpeler-hjelpen af hemmanet N:o 1 Barksäter i Barfva
socken är anslagen R:dr — 20. 4.
för Södermanlands Regemente
,, 23: 32. ll|.
för Fjerdingsmännen i tolf socknar  ,, 6: 13. 2j-.
för Häradshöfdingen i ofvannämnda härader, hvilken uppbär räntan
af Häradshöfdinge-boställct Norrby i Akers socken .... ,,2: 26. —
och för Borgmästaren i Mariefred, såsom innehafvare af räntan utaf
hemmanet Svansta N:o L i Hernebo sockn  ,, 1: 33. 4.
eller tillsammans R:dr 34: 29. 9|J.
Enligt hvad uti den aflåtna Propositionen vidare Nådigst meddelas, hade, på grund
af Kainmar-koilegii underdåniga utlåtande i frågan om Salpeter-hjelpens utgörande inom
Åkers, Daga och Selebo härader samt Barfva socken uti (jsler-Rekarne härad af Södermanlands
län, E. K. M:l, för Sin del, funnit skäligt ali, i öfverensstämmelse med E. K.
M:ts och Rikets Ständers i afseende på denna räntas utgörande inom de Småländska
länen fattade beslut, Salpeter-hjelpen jemväl inom förenämnda delar af Södermanlands län
finge erläggas med penningar efter kronovärdi, på sätt i allmänhet inom Riket eger rum;
och då för tillvägabringande af en sådan förändring erfordrades, alt nöjaktiga anslag beviljades
till godtgörande af den genom samma förändring uppkommande minskning uti
stadgade och vid löne-reglering beräknade inkomster, föreslog E. K. M:t i Nåder, dels
att ett årligt anslag af 23 R:dr 32 sk. lif- r:st. banko eller 35 R:dr 53 öre Riksmynt,
motsvarande den genom förändringen uppkommande minskning uti de för Södermanlands
64 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N.-o 36.
Regemente vid 1833 års löne-reglering afsedda indelta lönings-anslag, målle af Rikets
Ständer å Riks-statens 4:de Hulvud-tilel uppföras oell der tilläggas förut varande anslaget
i penningar; dels äfven att, till ersättning för ännu i tjenst varande Fjerdingsman,
måtte på Allmänna Indragnings-staten anvisas ett emot Ilvars och ens förlust svarande
belopp, hvilket vid innehafvarnes afgång borde indragas och upphöra; hvaremot, enär
innehafvare!) af Akers Styckebruk, äfvensom Borgmästaren i Mariefred, åt hvilken räntan
af hemmanet Svansta N:o 1 i Hernebo socken är på lön anslagen, icke vore berättigade
att uttaga de dem tillkommande hemmans-räntor efter andra grunder än som för utgörandet
af Kronans behållna räntor liro i allmänhet stadgade, E. K. M:t ansåge någon ersättning
(ill dessa indelnings-hafvare för minskad inkomst genom förändrad ordning för
Salpeter-hjelpens erläggande icke böra ifrågakomma, lika litel som för innehafvare!) af
häradshöfdingebostället Norrby i Åkers socken, till hvilken räntan af detta boställe vore
anslagen.
Rikets Ständer hafva tagit under pröfning detta ärende; och dä Rikets Ständers
vid sisi Förflutna riksmöte meddelta beslut i afseende å Salpeter-hjelpens utgörande inom
de Småländska länen hufvudsakligen grundade sig pä det skäl, ali det förut iakttagna
sättet för denna räntas debiterande efter markegång härrört af en från äldre tider tillbaka
uppkommen oriktig tillämpning al gällande uppbörds-förfatlningar, samt, enligt hvad
numera upplyst och utredt blifvit, enahanda förhållande inträffat med Salpeter-hjelpens
utgörande inom ofvannämnda trakter af Södermanlands län, hafva Rikets Ständer ansett
det vara med billigheten öfverensstämmande all äfven i sistnämnda hänseende rättelse
må till de skattskyldiges fördel beredas, på sätt E. K. M:t uti den Nådiga Propositionen
behagat föreslå, hvadan Rikets Ständer, för sin del, medgifva det Salpeter-hjelpen inom
Akers, Daga och Selebo härader äfvensom Barfva socken i Rekarne härad af Södermanlands
län må från och med nästkommande år 1858 beräknas och erläggas med penningar
efter kronovärdi, i likhet med hvad inom öfriga delar af Riket eger rum, hvarjemte
Rikets Ständer, dels till godtgörande af den genom en sådan förändring uppkommande
minskning uti de för Södermanlands Regemente påräknade lönings-anslag, anvisat ett årligt
belopp af 23 R:dr 32 sk. lii} r.st. banko, eller 35 R:dr 53 öre Riksmynt, att uppföras
å 4:de Hufvud-titeln och der tilläggas förutvarande anslag i penningar, dels ock
beslutat att å Allmänna Indragnings-staten uppföra 6 R:dr 13 sk. 2] rist. banko, eller
9 R:dr 41 öre Riksmynt, utgörande, enligt de af Kongl. Kammar-kollegium meddelta specificerade
uppgifter, beloppet af den ersättning, sorn skulle tillkomma i tjenst varande
Fjerdingsman; börande dock sistnämnda anslag, i mån af nuvarande indelningshafvares
afgång, indragas och upphöra.
Hvilket allt, lill svar i ämnet, Rikets Ständer fa hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Stäuder framhärda &c.
Stockholm den 18 Mars 1857.
Nio 37.
Expeditions-Utskollels Förslug tilt underd. Skrifvelse M:o 37. 65
No 3?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Mars 1857.
Preste-Slåndet den 14 —
Borgare-Ståndet den 14 —
Bonde-Ståndet den 18 —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående förändring i sättet
för utgörande af de under ordinarie räntan inbegripna
boskaps-penningarne.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 33, Litt. B).
S. A. K.
Enär det inora Philipstads Bergslag samt Grythytte och Hellefors socknar ännu
bibehållua sättet för utgörandet af de under ordinarie räntan inbegripna boskaps-penningarne
efter kreaturens antal och efter utsädet icke öfverensstäinmer med de lill förenkling
i uppbörds-väsendet syftande beskatlningsgrunder, sora under sednare lider blifvit
allmänt tillämpade, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande, huruvida icke den förändring
i berörda hänseende lämpligen kunde beredas, alt, då boskaps-penningarne, sora i
öfriga delar af Riket alltsedan år 1642 utgjorts nied 2 daler silfvermynt för ett helt mantal,
numera efter skatte-förenklingens verkställande ingå uli den för hvarje heraman bestämda
penninge-räntan, samma afgift äfven inora förstnämnda ort blelve på enahanda
sätt utgjord. Härvid lörekommer väl, i fråga om den beräknings-gruud, som för de så
kallade hyttorna och bergstorpeu skulle i detta hänseende iakttagas, alt en år 1645 anlagen
beräkning, enligt hvilken 1 hytta skulle utgöra lika mycket sora 4 hela hemman,
befunnits för bergsmännen alltför betungande och derföre redan det följande året upphört;
inett äfven andra jemlÖrelse-grunder hafva varit härutinnan antagna, så att, exempelvis,
64 lispund osmunds-jern i skatt ansetts motsvara eli helt hemman eller jordeboksmantal,
och under den tid, eller åren 1800 lill och med 1830, sorn Salpeter-gärden utgjordes,
en hytta i Philipstads bergslag beräknats lika med ett hemman, samt ett så kalladt
bergstorp, med 4 lispund osmunds-jern i skatt, ansetts lika tued T16- mantal. 1 betraktande
häraf och då det således icke bör mota svårighet alt för boskaps-penningarnes
utgående af hyttor och bergstorp uppgöra en lämplig och billig beräkningsgrund, få Ri
Bih.
till R. St. Brot. 1856 & 1857. 10 Samt. 1 Afd. 9
66 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 58.
kels Ständer, jemte anmälan all de, för sin del, medgifva, det boskaps-penningarne inom
Pliilipslads bergslag saini Grythytte och Hellefors socknar hädanefter må erläggas efter
samma grunder, som inom öfriga delar af Riket, underdånigst anhålla, ali E. K. M.t täcktes
i Nåder vidtaga de åtgärder, som lill verkställandet af ifrågavarande förändring må
finnas erforderliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 18 Mars 1857.
lV:o 3§.
tJpplSsl och godkändt bos Ridd. och Adeln den 14 Mars 1837.
Prestc-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående inskränkning i den
lid, för hvilken manlals-peuningar erläggas.
(Stals-Utsk:s Uthde N:o 33, Litt. D.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet å den skiljaktighet, som förefinnes
emellan grunderna för utgörandet af den med manlals-penningar benämnda afgift, hvilken
erlägges af inantals-skrifna personer från fvllda 17 lill och med 63 år, och för beviIIningen
efter första artikeln, som utgår från fyllda 18 och upphör med fyllda 60 år; och
då undanrödjandet af denna skiljaktighet, medelst jemkning i förstberörda beräkningsgrund,
skulle, utan alt medföra någon betydlig minskning i Statens inkomster, bereda
väsentlig lättnad och större enkelhet vid mantals-längdernas uppgörande samt afgiflens
debitering och redovisning, hvarjemte härvid förekommer den omständighet, att de fleste
personer före 18 och efter 60 års ålder äro mindre arbetsföre, hafva Rikets Ständer, för
sin del, beslutat, alt mantals-penningarne hädanefter böra beräknas från fyllda 18 år och
i de fall, då, enligt hittills gällande stadganden, befrielse derifrån efter 63 års ålder tillgodonjutes,
upphöra med fyllda 60 år; viljande Rikets Ständer, vid beräkningen af Statsverkets
inkomster, taga i betraktande den förlust, uppskattad lill omkring 30,000 R:dr
R:mt årligen, som genom ifrågavarande förändring komine alt tillskyndas stals-verket.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:l i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Slockholm deu 18 Mars 1857.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 39.
67
H:o 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Mars 1887.
Presle-Ståndet den 14 — —•
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ls Nådiga Proposition om rättighet för Svensk man
alt i två eller flere inrikes städer samtidigt drifva handel.
(Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s Bet:de N:o 2.)
S. A. K.
Medelst Nådig Proposition af den 11 November sistlidet år har E. K. M:t liickls
gifva Rikets Ständer tillkänna, alt sedan E. K. M:ls och Rikets Kommers-kollegium gjort
underdånig framställning, alt för den, som i någon stad, efter derstädes vunnet burskap,
idkar handel, tillfälle måtte beredas lill vinnande af rättighet att samtidigt utöfva enahanda
näring i en eller flera af Rikets öfriga städer, i hvilket afseende Kollegium föreslagit
förändrad lydelse af § 1 litt. b, § 15 mom. 1, § 24 mom. 1 och § 26 i HandelsOrdningen
af den 22 December 1846; så och efter det Högsta Domstolen, hvars utlåtande
öfver delta förslag blifvit i Nåder infordrad!, förklarat detsamma, så vidt det
kunde anses utgöra föremål för bemälde Domstols granskning, ej till anmärkning föranleda,
hade E. K. M:t, vid Nådig pröfning af detta ärende, väl funnit skäl förekomma lill
förslagets godkännande, men sorn den ifrågaställa vidsträcktare handelsfriheten vore väsentligen
afvikande från den grundsats, hvilken hittills varit i lagstiftningen om inrikes
handeln antagen och tillämpad, ville E. K. M:l, innan ärendet lill slutlig handläggning
företoges, öfver meranämnda förslag inhemta Rikets Ständers underdåniga yttrande.
Rikets Ständer hafva, af sådan anledning, tagit berörde förslag i öfvervägande;
men dervid hafva, hufvudsakligen med afseende å kommunal-förhållandenas ändamålsenliga
ordnande, sådana betänkligheter mött, som förhindrat Rikets Ständer att detsamma
godkänna; hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande &c.
Stockholm den 18 Mars 1857.
68
Expeditions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 40.
No 40.
Upplåst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Mars 1857.
Presle-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Slåndet den 18 — —
llikets Stunders underdåniga Skrifvelse, om lindring i 5 § och upp
häfvande
af 4 § i 3 Kap. Handels-Balken.
(Lag- samt Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 3).
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit, fästad derå, hurusom det i 3 Kap. 4 §
Handels-Balken stadgade förbud alt på en gång idka köpenskap och handtverk i samma
stad medförde olägenheter, som påkallade dess uppgifvande. Detta stadgande lämpade sig
för olika tolkning, enär det. ansages innebära, jemte förbud att ega burskap i samma
stad både på handel och handtverk, tillika ett hinder för handtverkaren att hålla till
salu någon annan vara, än den han sjelf tillverkat, och, äfven om denna sistnämnda föreskrift
icke skulle kunna anses i stadgandet innefattad, så funnos andra, som ulan all
tvetydighet hetogo handtverkaren en sådan rättighet, hvadan, då hall, i följd af ifrågavarande
föreskrift, vore utesluten från rättighet att med handtverket förena burskap på
handel, han icke kunde vinna tillstånd alt. försälja annat, än hvad han å sin verkstad
åstadkommit, och således icke egde rätt alt från utrikes ort införskrifva varor af samma
beskaffenhet, som hans egen tillverkning, för att såmedelst öka sitt lager och förse allmänhetens
behof af den tillverkning, hvarmed lian sysselsatte sig. I manga yrken vöre
det också lämpligt, att idkarne sattes i tillfälle alt sjelfve utan kostnad eller uppoffring
utbilda sin insigt och sin smak genom behandling af den utländska konst (litens alster.
En annan olägenhet af oinförmälda stadgande företedde sig deri, att meningarne voro
delade om vissa yrken borde till handtverk hänföras eller icke, hvaraf äfven föranleddes
olika tillämpning i fråga om deras utöfvande i förening med handelsyrket; och har ifrågavarande
förbuds upphörande alltså blifvit hos Rikets Ständer föreslaget.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och utgående från den åsigt, att de band,
som hvila på näringarne, böra lossas i den män förhållandena sådant medgifva, hafva
Rikets Ständer för sin del beslutat, dels att 3 § i 3 Kap. Handels-Balken må erhålla följande
förändrade lydelse:
Expeditions-Ulskotlcls Förslag till underd. Skrifvelse N:o 4/.
69
”Ej må någor vara Borgare i tvänne släder tillika. Varder någor ther med funnen,
böle femtio daler. Vill någor bruka flere handtverk än ctl; eller idka både köpenskap
och handtverk, söke ther lof till”,
och dels att 4 § af nämnde Kapitel och Balk skall upphöra alt vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 18 Mars 1857.
IV O 41.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 14 Mars US*.
Prcste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, angående ytterligare anslag
för Statens Agronomer.
(Stals-L'tsk:s Ulhde N:o 37).
S. A. K.
Sedan, uti underdånigt Memorial af den 14 Juni sistlidet år, Landtbruks-Akademien
fästat E. K. M:ls Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att de i Statens
tjenst antagne Agronomer, genom stadigvarande anställning och aflöning med åtminstone
lika belopp, sorn af enskilda föreningar dem erbjödes, kunde förmås att i dessa befattningar
qvarstadna, och Akademien i sådant afseende dels hemställt, alt för alla i Statens
tjenst nu varande Agronomer, af hvilka för närvarande endast tvänne åtnjuta ett arfvode
af 1,500 R:dr R:mt om året, men de öfrige blott 900 R:dr samina mvnt, aflöningen
mätte höjas till förstnämnda belopp, dels ock, då erfarenheten visat, att desse Agronomer,
särdeles de, hvilkas sysselsättning omfattade odlings-, vattenlednings-, ängsvattnings-
och grunddiknings-företag, oaktadt all ansträngning, icke kunnat medhinna att
utföra alla uppdrag, hvarom de anlitats, i underdånighet gjort framställning om antagande
af ytterligare tre Agronomer af nyssnämnde kathegori, äfvensom af ytterligare? tre Agronom-elever,
har E. K. M:t, uti dess till Rikets Ständer aflålna Nådiga Proposition om
Stats-verkets tillstånd och behof, föreslagit ej mindre alt till arfvodes-förhöjuing åt tväunc
70
Expcditions-Utskotlcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 41.
Agronomer, sorn biträda vid odlings-företag, valtcn-afledningar, grund-dikning ocb ängsvallningar
samt för närvarande i arfvode endast åtnjuta 000 R:dr, måtte beviljas 600
R:dr för hvardera eller tillhopa 1,*200 R:dr R:mt, än äfven följande belopp anvisas, nemligen:
till arfvode åt Irenne Agronomer, å 1,500 R:dr  4,500: —
» stipendier åt Irenne clever, å 450 R:dr  1,350: —
samt till rese-stipendier och traktamenten  3,600: —
eller tillsammans R:ml R;dr 9,450: —
Vid pröfning af delta ärende hafva Rikets Ständer inhemta!, att de i Riket för
landtbruket i allmänhet anställde Agronomer varit i hög grad anlitade, så att, ehuru de
ådagalagt mycken verksamhet samt arbets-tiden varit utsträckt så långt som möjligt,
det likväl inträffat, icke allenast alt flere enskilde reqvirenter, ulan jemväl några län
helt och hållet kommit att sakna deras biträde, hvadan Rikets Ständer funnit verksamma
åtgärder böra vidtagas, hvarigenom det kan blifva möjligt äfven för allmogen och den
mindre jordbrukaren att erhålla de råd och upplysningar samt den ledning, som så väl
behöfvas vid en mängd till jordbruket hörande nyare förbättringar och vigtiga anordningar.
Rikets Ständer hafva således ansett flera Agronomer böra anställas och dervid tillses,
det ej mindre desse, än de här förut befintlige, erhålla stadigvarande anställning och
en emot lefnadsbehofven någorlunda svarande aflöning, hvarförutan Staten icke skäligen
kan begära, alt bemäldc personer, hvilka, för att kunna motsvara anspråken på duglighet
och skicklighet i sitt yrke, måste ega en både mångsidig och grundlig bildning, skola
qvarsladna vid en så ansträngande tjenstgöring. Isynnerhet mäste della blifva af vigt,
sedan erfarenheten visat, alt skicklige, härstädes bildade Agronomer och elever mottagit
anställning å andra orter, der en säkrare utkomst och framtida bergning kunnat påräknas.
Af dessa skäl hafva Rikets Ständer bifallit, att årliga aflöningen för de, tili biträde
vid odlings-företag, vattcn-afledningar, grund-dikning och ängs-vattning m. m., i
Statens tjenst anställde Agronomer må fastställas lill 1,500 R:dr R:mt för hvardera, och
att för detta ändamål å Riks-slalens sjette Hufvud-titels under-afdelning Jordbruket,
Hattdeln och Näringarna uppföres dels de nuvarande, dels de af E. K. M:t föreslagna
Irenne nya aOöningarne, med tillsammans 9,000 R:dr R:mt, dock med vilkor att en af
desse Agronomer företrädesvis användes till biträde åt jordbrukare inom Wester- och
Norrbottens län.
Vidkommande dernäst E. K. M:ts Nådiga framställning om antagande af ytterligare
Irenne elever, så ock på det mindre svårighet må uppslå att, vid inträffande ledighet,
erhålla skicklige och lämplige personer för öfvertagande af Statens Agronom-befattningar,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt att till stipendier åt 3:ne elever anvisa ett
belopp af 1,350 R:dr R:ml, alt ined 450 R:dr för deni hvardera årligen utgå. äfvensom
Rikets Ständer beviljat den summa af 3,600 R:dr samma mynt, hvilken E. K. M:t till
resepenningar och traktamenten äskat.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Mars 1857.
Expeditions-Utskottcts Förslag till anderd. Skri/velse N:o 4'£.
71
1:0 13
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Mars 18S7.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga dels om undersökning,
angående Biskopurnes löne-inkomster och dels
om Biskops-prebendenas förseende med särskilda Kyrkoherdar,
m. m.
(Allm, Besv:s o. Ekon.-Ulsk:s
S. A. K.
Vid öfvervägande af framställningar, som hos Rikets Ständer skett, dels oin undersökning
af Erke-Biskopens och Biskoparnes löne-inkomster, och dels att deras nu å
lönerna innehafvande prebende-pastorat måtte kunna med egna Pastorer förses, äfvensom
det svagast aflönta presterskapet vinna någon lön-förbättring, hafva Rikets Ständer,
med ledning af tillgängliga uppgifter i ämnet, ansett Biskoparne i allmänhet vara, äfven
om nuvarande höga spanmäls-pris ej lagas i beräkning, så högt aflöuade, att, om deras
samtliga löne-tillgångar sammanläggas och deraf sedermera tilldelas hvarje Biskop ett belopp,
svarande mot den aflöning andra embetsmän af jemförlig värdighet åtnjuta, ett betydligt
öfverskott derefter skall uppkomma, att användas för andra angelägna ändamål;
hvadan och då nämnde uppgifter tillika gifva anledning dertill, att ifrågavarande inkomster
äro högst ojemnt fördelade, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att,
sedan fullständig undersökning egt ruin, till utrönande af Erke-Biskopens och Biskoparnes
samtliga löneförmåner, E. K. M:t läcktes låta upprätta och till Rikets Ständer vid
nästinstundande riksdag afgifva förslag, hvilket, jemte det deri upptages en tillräcklig och
jemnare fördelad aflöning, äfven utvisar den tillgång, som genom en sådan reglering möjligen
kan uppkomma; hemställande, såsom en följd häraf, Rikets Ständer underdånigst, att,
i den händelse Biskops-ledighet uppslår, innan omförmälda reglering mediiunnits, E. K.
M:t vid utnämningen till Biskops-embete ville i Nåder fästa det vilkor, att den utnämnde
må vara underkastad den förändring i iönevilkor, som af berörda reglering kan blifva
en följd.
72 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 43.
Vidkommande derefter della ärende i öfrigt, så inse Rikets Ständer vigten deraf,
att Biskoparne icke må vara skiljda från det kyrkliga lif, som tillhör deras befattningar;
men då Biskoparne, hvilka, hvar inom sitt stift, det åligger att vaka öfver bildandet af
ett upplyst och nitiskt presterskap och öfver själavårdens behöriga handhafvande i försanilingarne,
derigenom och utan all behöfva sysselsätta sig med pasloralvården inom någon
viss församling hafva tillfälle lill en vidtomfattande presterlig verksamhet, med hvilken,
oin den skall vederbörligen bestridas, Biskopen svårligen kan förena ett närmare
deltagande i prebende-pastoratens skötande, sorn ock följaktligen i allmänhet lärer hvila
på de såsom biträden åt Biskoparne anställde prestmän; alltså och under förutsättning
att, vid den ifrågaställa regleringen af Biskoparnes inkomster, tillgång skall yppas att
bereda aflöning åt särskilda Kyrkoherdar vid de nämnda pastoraten, samt jemväl öfverskott
derutöfver möjligen blifva att tillgå, fä Rikets Ständer, under anmälan af sin önskan,
ali Biskoparnes prebende-paslorat i sådan egenskap må komma att upphöra, hos
E. K. M:t i underdånighet begära, att uti det förslag lill Biskops-lönernas reglering, om
hvars afgifvande vid nästa riksdag Rikets Ständer nu anhållit, aflöning för särskilda Kyrkoherdar
i nämnda pastorat må upptagas, äfvensom alt derefter tilläfventyrs återstående
öfvcrskoltsmedel af de åt Biskoparne nu anslagna inkomster i samma förslag afses lill
förbättring af del svagast aflönade lägre presterskapets inkomster.
Rikets Ständer framhärda 4c.
Stockholm den 18 Mars 1857.
Nio 43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Mars 1857.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
lionde-Ståndct den 21 — —
Rike/s Ständers underdåniga Skrifvelse, angående berättelsers afgifvande
om fortgången af de med Stuts-bidrag understödda
arbetsförslag.
(Stats-Ulsk:s Utl.-de N:o 39, 14:o).
S. A. K.
Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att, till upplvsning
för Rikets hädanefter sammanträdande Ständer vid behandlingen och pröfuiugen
af
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse N:o 44.
73
af förekommande frågor om anslag eller lån för arbets-företag, en fullständig berättelse
om fortgången eller verkställigheten af alla med bidrag utaf allmänna medel understödda
arbeten, som vid Rikets Ständers näst föregångna sammanträde icke voro fullbordade,
måtte, genom Styrelsens för allmänna väg- och vatten-byggnader försorg, vid början af
hvarje Riksdag varda afgifven och genom trycket offentliggjord.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Mars 1857.
%:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Mars 1857.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående för andr adt sätt för
utbetalningen af de för Statens jernvägs-byggnader ans lagné
medel.
(Stats-Utsk:s Utkde N:o 39, 15:o).
S. A. K.
Uti afgifven berättelse om den år 1855 verkställda granskning af Riksgälds-kontorets
räkenskaper och förvaltning hafva Rikets Ständers Revisorer, bland annat, yttrat
den åsigt, att, derest de för anläggningen af stam-jernbauor anslagna och till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade medel blefve från detta verk direkte reqvirerade och
till Landt-ränterierne öfversände, skulle desamma för dermed afsedda utgifter kunna
med mindre omgång och inom kortare tid vara att tillgå, än genom det hittills iakttagna
förfaringssättet, enligt hvilket sagde medel af Riksgälds-kontoret tillhandahållas Statskontoret,
för att på de tider och till de belopp, som genom Chefens för Statens jernvägsbyggnader
till sistnämnda Embetsverk ingående reqvisitiouer bestämmas, kunna varda till
vederbörande Landt-ränterier afsända, i ändamål att sedermera, i mån af behof, utlem
Bih.
till 11 St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 10
74 Expeditions-Uts/cottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 45.
nas till kassörerne vid jern vägs-arbetena; hvarjemte Revisorerne erinrat, hurusom, så
länge de hufvudsakligaste jernvägs-arbelena utfördes i närheten al Gölheborg oell Malmö,
samt de betyd ligaste utbelalningarne följaktligen före (olle derstädes, den till undvikande af
penningars försändande med posterne numera beredda utväg att i Rikets Ständers Bank
för Låne-kontorens räkning insätta de summor, som i nämnde städer skola utbetalas,
syntes kunna begagnas vid ifrågavarande medels öfversändande, hvarigenom både besparing
i försändnings-kostnaden och säkerhet emot poströfverier komme att beredas.
Delande dessa af Revisorerne yttrade åsigter och med derjemte fästadt afseende å
betydligheten af de summor, som hädanefter sannolikt komma att för Statens jernvägsbvgguader
inom skiljda delar af Riket användas, samt å den sålunda ökade vigten och
angelägenheten deraf, att de med Revisorernes framställning åsyftade ändamål, så vidt
omständigheterne medgifva, befrämjas, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att en med
sagde framställning öfverensstämmande förändring i den hittills iakttagna ordningen vid
reqvirerandet, utbetalningen och öfversändandet af de till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisade medel för ofvannämnde jernvägs-bvggnader måtte för framtiden vidtagas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Mars 1857.
Hfso 4Uj».
Uppläst och god k än dt hos Ridd. och Adeln den 21 Mars 1887,
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående f örklaring af Kongl,
Kungörelsen den i7 Juli 4847, rörande ularrendering af
Kungsgårdar, m. m.
(Stats- samt Allm. Besvis o. Ekon.-Utsk:s Cthde N:o 9).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga förekommit ej mindre derom, att de genom Kongl,
Kungörelsen den 17 Juli 1847* angående åtskilliga förändrade föreskrifter, till iakttagande
Exp editions-(Jtskolteis Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 45. 75
vid utarrendering af Kungs- och Kungs-ladugårdar samt andra krono-lägenheter, hvaraf
arrenden till slats-verket ingå, ineddelta sladganden måtte vinna tillämpning jemväl i del
fall, att borlförlänad Kungsgård, Kungsladu-gård eller annan Kronolägenhet skall efter
forlänings-tidens slut för stats-verkets räkning på arrende upplåtas, än oek alt tydligare
blefve bestämdt, huruvida den åt innehafvare af landtstats-boslälle, som vöre till statsverket
indraget, i berörda Kungörelse tillerkända options-rätt till arrendet af samma boställe
bör, vid första utarrenderingen efter skedd indragning, företrädesvis tillhöra boställs-innehafvaren,
såsom löntagare, eller den, som genom enskildt arrende-kontrakt innehade
och brukade bostället.
Vid öfvervägande häraf, och som, enligt hvad uti inledningen till nämnda Kongl.
Kungörelse tillkännagifves, afsigteii med de derigenom stadgade förändringar, rörande
utarrendering af Kronans lägenheter, varit, A ena sidan, att vid arrende-auktioner inskränka
en obegränsad tällan för arrende-anbuden och dessas deraf orsakade stegring till en
ofta öfverdrifven höjd, samt å andra sidan att Kronan försäkrades om den högsta inkomst,
som al dessa lägenheter kunde i både god och ond tid erhållas, utan att lägenheternas
ändamålsenliga bruk och skötsel blefve äfventyr underkastade eller arrendatorns rättmätiga
anspråk på skälig andel i afkomsten lemnades ur sigte; samt dessa ömsesidiga fördelar
ansetts vinnas, dels genom bestämmande af ett maximi- och minimi-belopp, dels
genom föreskriften derom att förre innehafvare!), derest han väl brukat lägenheten, egde,
då densamma ånyo utarrenderas, optionsrätt att, emot maximi-beloppets erläggande, bibehålla
arrendet, hafva Rikets Ständer funnit att, vid utarrendering af Kronans lägenheter,
den åsigt att sisla innehafvaren, så vidt han lägenheten väl brukat och för öfrigt fullgjort
föreskrifna vilkor, bör vid arrendet bibehållas, vara med författningens anda och mening
öfverensstämmande, samt meromförmälda Kongl. Kungörelse alltså tillämplig i det fall,
att till enskild person förlänad Kungsgård, hemman och lägenhet skola, efter forläningstidens
slut, på arrende utbjudas, äfvensom att med innehafvare af lill stats-verkel indraget
boställe bör förstås den, som bostället sednast brukat och häfdal.
Rikets Ständer hafva fördenskull, med tillämpning af 77 § Regerings-formen, beslutat,
dels att, vid utarrendering af Kronans lill enskilde personer förlänade lägenheter,
Kongl. Kungörelsen af den 17 Juli 1847 skall tillämpas, dels ock att med innehafvare
af till stats-verket indraget boställe skall förstås den, som vid detsammas utarrendering
för Kronans räkning bostället brukar och haldar.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 21 Mars 1857.
76 Expeditions-Uiskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 4-6.
No 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 18S7,
Preste-Ståndet den 28 -— —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inteckning af aftal
om nyttjande-rätt till fastighet i stad.
(Lag-Utsk:s Bet:de N:o 14).
S. A. K.
För behandling af väckt fråga derom, att åt dem, som träffa aftal om nyttjanderätt
till hus och jord i stad för någon längre tid, mätte genom aftalels intecknande beredas
en säkerhet för dess bestånd, som de för närvarande ej ega, enär, enligt 15 § i
Jorda-Balkeus 16 Kap., köp bryter legostämma i stad, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande
detta ämne, jemte dermed gemenskap egande omständigheter, hvarvid inhemta
ts, att berörda lagrum ursprungligen omfattat både stad och land, hvadan äfven besittning
af arrenderad jord å landet tillförene, vid försäljning, biet beroende af nye egarens
uppsägnings-rätt, men att denna osäkerhet, såsom befunnen skadlig för jordbruket, lörauledt
till Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, hvarigenom i afseende på städsel och
lega af jord på landet bestämdes, att längsta tid för arrende-kontrakts bestånd ej må
sträckas utölver 50 år, äfvensom att dylikt kontrakt skall vid Härads-rätt inléeknas och
derefter icke kan genom ombyte i egande-rätteu brytas eller af sednare tillkommen inteckning
rubbas.
Härmed anvisades således ett medel, genom hvilket en förut saknad säkerhet för
arrenden åfjord å landet kunde erhållas; och detta medel, eller arrende-kontraktets intecknande,
hviiade på antagandet att, då arrendator redan genom kontraktet lörvärfvat
en rätt i den upplåtna jorden, fordrades endast att denna rätt offentliggjordes, för att få
densamma gällande jemväl emot tredje man.
Samma grundsats har ock sedermera, genom Kongl. Förordningen den 9 November
1844, blifvit utsträckt lill lifstids-städja och undanlags-aftal sami all annan afhandling om
nvttjande-rätl till fastighet å landet; och medelst Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845,
har slutligen närmare och fullständigare meddelats föreskrifter för de händelser, då öfverlåtelse
af egande-rätt och upplåtelse af nyttjande-rätt eller särskilda upplåtelser af
nvttjande-rätt till samma jord å landet kunde komma i strid. Så har blifvit stadgadt,
bland annat: att om särskilda upplåtelser skett, den njuter företräde, för hvilken först
E xp e dilion s -Utskott); ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 46. 77
sökes inteckning; att om inteckning för särskilda upplåtelser vid samma ting sökes, den
äldsta upplåtelsen skull gälla; att om, innan lagfart sökes af den, som egande-rätt till
jord förvärfvat, inteckning blifvit sökt i jorden af den, till hvilken förre egaren upplåtit
nyttjande-rätten, öfveriåtelsen al egande-rätten icke lägger hinder i vägen för inteckningen,
utan må nye egaren, för hvad han förlorar, hålla sig till sin fångesman; samt att
om vid samma ting lagfart och inteckning sökes, inteckniugs-sökanden skall vika för den,
som egande-rätt förvärfvat.
Då innehafvare af nvttjande-rätt till jord å landet således blifvit beredd en möjlighet
att förskaffa sig säkerhet för nyttjande-rättens bestånd, har deremot, på sätt ofvan
är anmärkt, den som förvärfvar nyttjande-rätt till stads-fastighet ej någon utväg i sådant hänseende.
Behofvet deraf blifver emellertid allt större, ju mer industri och näringar förkofras.
Närings-i4karen kan nu ej våga i en hyrd stads-lägenhet nedlägga den kostnad,
som för hans rörelses ändamålsenliga bedrifvande är af nöden, enär hans beräkningar
kunna omintetgöras af fastighetens försäljning; hvartill kommer att hotelse derom understundom
begagnats för hyrans stegring, derpå hyresgästen hellre ingått, än att nödgas
flytta sin rörelse från en lägenhet, hvarest den idkats med fördel.
Men om än rättvisa och billighet påkalla för hyresgästen ett skydd i omförmälda
hänseende, kun likväl detta skydd ej utsträckas till lika tid, som i fråga om arrende af
jord å landet. Jordbruket är nemligen alltid att betrakta såsom brukarens näringsfång,
hvartill begagnandet af ett byrdt hus i stad ej kan hänföras, och dessutom skulle alltför
långa hyres-aftal om hus och gård i stad kunna motverka de förbättringar och bygguadslöretag,
hvilka omständigheterna tilläfventyrs kräfva. Ej heller synes det lämpligt att
hyres-aftal må ställas på hvad tid som helst, men hyresgästen endast berättigas att för
kortare tid lå aftalet genom inteckning betryggadt, emedan lagen ej bör tillåta andra aftal,
än sådana, hvilka den kan och bör skydda, hvadan tidsbestämmelserna för aftalet
och skyddet böra sig emellan öfverensstämma.
I följd häraf och med afseende å de på frågan för öfrigt inverkande förhållanden,
hafva Rikets Ständer ansett att afhandling om nyttjande-rätt till hus och gård i stad ej
må gälla utöfver tio år, ändock den för längre lid blifvit ställd. Och är dervid ej lemnadt
obemärkt att, då lagen för närvarande uti 10 § af Jorda-Balkens 16 kap. berättigar
konlrahenterne att bestämma den tid för lega, hvarom de åsämjas, detta berättigande
likväl är förenadt med föreskriften alt köp bryter lego-stämma; att således någon säkerhet
för lego-aftalels bestånd ej förefinnes ; samt att denna osäkerhet gjort behofvet af en tidsbestämmelse
i förevarande hänseende öfverflödigt.
Hvad angående tiden för nyltjande-rätts-aftal nu blifvit i underdånighet yttrad t,
har dock ej afseende på sådan stadsjord, som ej hörer till tomt, utan utgör en särskild
besittning. Densamma är i denna del hänförlig till jord å landet, då nemligen på båda
ställen jordbruk är hufvudsak; och synes derföre enahanda lagstiftning härutinnan böra
gälla lör nvttjande-rätt af nyssnämnda stadsjord och af landt-egendom.
Då inteckning för nyttjande-rätt af stads-fastighet bör medföra samma verkan,
som i dylikt afseende för landet är vordet stadgadt genom ofvan åberopade Kongl. Förordningar,
hafva Rikets Ständer ansett tillräckligt, att uti den författning, som kan komma
att af nu ifrågavarande anledning utfärdas, endast hänvises till berörda stadganden, helst
i båda fällen samma grundsatser gälla, samt enheten i så väl lagstiftning som lagskipning
säkrast genom hänvisningen bibehålles.
Inseende behofvet af ett stadgande, angående dels den tid, då föreskrift om ifrågavarande
intecknings-förmån bör träda i verksamhet, dels ock samma föreskrifts inverkan
på dessförinnan ingångna nyttjande-rätts-aftal, hafva Rikets Ständer funnit detta inflytande
ej böra blifva ovilkorligt, enär, enligt allmän regel, ny lag ej må gifvas tillbaka
-
78
Ecepeditions-Utskolteis Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 46.
verkande kraft, samt aftalen blifvit afslutade under det rättigheten att genom inteckning
betrygga desamma ej varit medgifven, oell en innehafvare af nylljande-rätt till stadsfastighet
följaktligen ej genom något emot tredje man gällande aftal kunnat inskränka
egarens fria disposilions-rätt lill fastigheten. Och då Kongl. Förordningen den 9 November
1844, som föreskrifver, att lifstids-städja och vissa nyttjande-rätts-aftal om fastighet å
landet skola, på sätt om arrende-aftal sagdt är, inteeknas, för att ega bestånd emot
egande- och intecknings-rätt, som tillkommer annan lin den, som upplåter eller lika med
honom förbunden är, derjemte förklarat ali denna föreskrift äfven bör tillämpas pa äldre
aftal, måste, vid betraktande häraf, icke förbises att så väl lifstids-städja, som nvssberörda
nyttjande-rätts-aftal ej, enligt förut gällande lag, voro ställda i beroende af eganderättens
ombyte eller af sednare intecknings-rätt, så att förordningen blott bestämde ett
vilkor för betryggande af den rätt, innehafvare af lifstids-städja eller nylljande-rätt förut
egde; oell detta vilkor var: intecknande. Annat är åter förhållandet i förevarande fäll,
der hyresman i stad är helt och hållet beroende af den hyrda egendomens försäljning
och således ej kan inskränka egares disposilions-rätt. Detta förhållande kan ej emot egares
vilja förändras.
På nu anförda grunder hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning af
följande innehåll:
Med ändring af dels stadgandet i 10 § 16 kap. Jorda-Balken, angående tid för legostämma
i stad; dels samma kapitels i 15 § gifna föreskrift, att i stad brvter köp legostämma,
dels ock den i påföljande 16 § förekommande bestämmelse, att om någon
leger hus oell gård i stad till tvänne, den, som först legde, skall det hus och gård behålla,
varder förordnadt, som följer:
§ 1.
Afhandling angående nyttjande-rätt till hus och gård i stad må hos den Rätt, derunder
det hus och gård lyder, inteeknas, på sätt och med den verkan, som angående
inteckning af sådan afhandling om jord å landet finnes stadgadt. Afhandling om nyttjande-rätt
till hus och gård i stad må dock ej gälla utöfver tio år, ändock alt-den på
längre tid ställd är.
§ 2.
Lag samma vare om nvtljaude-rätt lill del i hus eller gård i stad, så ock till
jord, som till hus och tomt hörer.
§ 3.
Om intecknande af aftal angående nyttjande-rätt till stadsjord, som till tomt ej
hörer, så ock om inteckningens verkan vare ock lag, som ofvan sägs; dock galle i afseende
på tiden för aftalets bestånd hvad i sådant afseende för arrende-kontrakter angående
jord å landet stadgadt är.
§ 4.
Hvad sålunda förordnadt blifvit, skall träda i verksamhet med början af nästkommande
år 1858. Nyttjande-rätts-alhandling, som dessförinnan upprättad är, må dock
ej, utan medgifvande af fastighets-egaren, inteeknas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Sländer framhärda &c.
Stockholm den 28 Mars 1857.
Expcdilions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 47.
79
3*0 4?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Mars 1837.
Presle-Ständet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bondc-Slåndet den 21 ■— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående befrämjande af
skogsplantering ä de så kallade Svältorna i Elfsborgs län.
(Allin. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Belide Nio 54).
S. A. K.
Sedan lins Rikets Ständer blifvit anmäldt att, ehuru skogsplantering på de inom
Gäseneds och Kullings härader af Elfsborgs län belägna skoglösa ulmarker, de så kallade
Svältorna, skulle medföra stort gagn, samt lill befordrande af ett sådant företag dels
hvarje hemman i de socknar, hvilka uti Svältorna ega del, fått för sig afsatt ett stycke
utmark till planterings-hage, dels ock premier blifvit ulfästade, dessa jemte åtskilliga, i
berörda afseende, af länets styrelse tid efter annan vidtagna åtgärder likväl allt hittills
förfelat ändamålet, enär ortens befolkning hitintills icke synts allmännare hafva uppfattat
frågans vigt eller hafva egt förmåga att besörja uppförandet af kostsamma stenmurar
omkring de till plantering afsalia utmarks-tegarna, sedan dessa blifvit med skogsfrön besådda;
så och då de sålunda förekomna uppgilterne gifva anledning dertill, att sådana
särskilda omständigheter vid ifrågavarande skogsodlings-företag äro för handen, som dervid
kunna föranleda större kostnader, än vanligt, men Rikets Ständer icke funnit sig i
tillfälle att bedöma hvilka åtgärder, utöfver de i Kongl. Cirkuläret den 30 Oktober 1850
stadgade premier, må, utan att någon obehöflig uppoffring å Statens sida eger rum, för
nödig uppmuntran af nämnda företag böra vidtagas; fördenskull få Rikets Ständer i underdånighet
fästa E. K. Mits Nådiga uppmärksamhet på förhållandet, med underdånig
hemställan, det E K. Mit täcktes, efter ärendets utredning, taga i Nådigt öfvervägande
om och hvilka åtgärder må, för befrämjande af skogens återvext å ifrågavarande utmarks
delar,
vara erforderliga och lämpliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Mars 1857.
80 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 48.
i\':0 48.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Mars 1857.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om förvärfvande
för Statens räkning af f örra Allmänningen Trenningshult
m. m.
(Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Bel:de N:o 55.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att inom Gäseneds härad af Elfsborgs län
för tjugu år sedan funnits en kronopark, vid namn Trenningshult, af 1,200 tunnlands
vidd, hvilken, enär densamma var den enda inom häradet, hvarifrån invånarne kunde
förses med timmer till sitt byggnads-behof, förklarats genom Kongl. Maj:ts Nådiga beslut
af den 10 Mars 1832 höra förblifva under allmän vård och förvaltning, med vilkor, att
kostnaderne för skogens uppmätning, indelning till trakthuggning och framtida bevakning
skulle af häradet bestridas. Sedan likväl, vid de i anledning häraf hållna sammanträden,
sex socknar afsagt sig delaktighet uti allmänningen för att ej behöfva deltaga i berörde
kostnader, hvilkas bestridande ensamt af de öfriga socknarne ansetts alltför betungande,
hade, uppå en af sådan anledning gjord underdånig ansökning, allmänningens fördelning
på hemmanen blifvit medgifven. Följden häraf hade varit, att skogen inom få år blifvit
nedhuggen, och då ifrågavarande allmänning yore flere mil aflägsen från de hemman,
på hvilka den blifvit delad, samt alltså icke kunde af dessas egare till bete begagnas,
vore det sannolikt, att densamma kunde med ringa kostnad till Kronan återvinnas, då
jemväl borde inköpas ett på allmänningen beläget \ mantal kronoskatte Tvenningen,
för att användas till skogvaktare-boställe; varande af Öfverjägaren inom länet intygadt
dels att, ehuru meranämnde allmännings-skog fordom varit ymnigt bevuxen med det
yppersta byggnads-limmer i länet, skulle, derest svedje-bränningen inom de kalhuggna
afverknings-markerne komme att vidare utsträckas, deraf ovilkorligen följa, att all åter
vext
-
Expeditions-Ulskoltels Förslår/ till wulerd. Skrifvelse N:o 49.
81
växt tillintetgjordes och att den angränsande kronoparken Weden omsider jemväl torde
blifva offer för eldens härjningar; dels att Trenningshult, i anseende till dess frånskilda
läge, »behöflighet för mulbete, kända förmåga att framalstra byggnads-ämnen samt lätthet
att bevakas, vore företrädesvis lämplig att till skogsplantering användas; dels oek att de
sannolika kostnaderna för Trenningshulls försättande i skogbördigt skick ansågcs, obcräknadt
iniösniiigs-summan, komma att uppgå liil omkring 2,500 R:dr B:ko.
Med hänseende Lill hvad sålunda förekommit, fä Rikets Ständer underdånigst anhålla,
all, sedan ulredt blifvit, dels om och på hvad vilkor ifrågavarande mark skulle
kunna af Staten ålerbekommas, dels huruvida densamma kan med fördel lill skogsplantering
användas, Ii. K, M:l, efter sig företeende omständigheter, läcktes laga i Nådigt öfvervägande,
om inlösen deraf för skogsplanterings-kassans räkning ina linnas böra ske
eller, derest kassans tillgångar sådan inlösen ej medgifva, Nådig framställning i ämnet
till Rikets näst sammanträdande Ständer allåtas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Mars 1857.
ft.o 4S>.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adelil den 21 Mars 1837.
Prcsle-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet deri 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Stunders underdåniga Skri/velse, angående ändring i föreskri/ten
rörande brej-befurdring medelst lösväska.
(Allin. Besvis o. Ekon.-Utsk:s Betide N:o 56).
S. A. K.
Rikets Ständer hafva tagit i betraktande, att, då det till samtlige Postförvaltare i
Riket den 11 Maj 1832 alldina Cirkulär stadgar, att för lösväska skall af ”en korrespondent”
till Postförvaltare erläggas i årligt arfvode från 4 R:dr till och med 12 R dr B:ko,
allt efter brefvexlingens iner 'eller mindre betydlighet samt med afseende å väskans emottagande
och alsändande en eller liera gånger i veckan, Postförvaltare således, med
Bih. lill 11. St. Vrot. 4856 A 4851. 40 Sami. 4 Afd. 11
82
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 50.
tillämpning häraf, eger vägra korrespondenter alt få sina bref befordrade med annans lösväska,
ehuru väskans egare sådant medgifver; hvaraf aler föijer alt personer å landet
icke kunna, utan mot erläggande al den med lösväskas hållande förenade, lör en mindre '
brefvexling högst kännbara afgifl, få bref sig tillsända.
Som Rikets Sländer funnit det vara af vigt, alt denna olägenhet, hvilken slår i
strid med de i öfrigt genom postväsendets bättre ordnande och framför allt genom elektriska
lelegraf-inrättningen åt korrespondenter beredda lättnader, må på tjenligasle sätt
afhjelpas, samt Rikets Ständer tillika ansell, alt för närvarande och intill dess brefbefordringen
å landet kan blifva ordnad på eli med lidens fordringar mera öfverensstämmande
sätt, lämpligast vore om, med’ bibehållande af rättigheten för Postförvaltare att
tillgodoräkna sig arfvode för lösväska i förhållande till det deraf föranledda besvär, dock
inom stadgadt maximum, ofvanberörda Cirkulär så förändrades, alt en lösväska finge af
flera korrespondenter eller en menighet mot gemensam afgift begagnas; fördenskull få
Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om sådan förändring af föreskriften
i mejbemälda Cirkulär, att det må varda medgifvet flera korrespondenter eller en hel
socken att sig örn en lösväska förena, mot afgifter, sorn i samma Cirkulär blifvit stadgade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Mars 1857.
f&T:« «SO.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Mars 18S7.
Presle-Ståndet den 2t — —
Borgare-Ståndet den 21 — —•
Bonde-Ståndet den 21 — —
[{ikels Ständers under dä nig a Skrifvelse, angående föreskrifters meddelande
vid vägning af span mål.
(Allm. Besvis c. Ekon.-Clsk:s Belrde N:o 61).
S. A. K.
Med kännedom derom, att, sedan Sverige börjat uppträda såsom spanmåls-producent
på verldsmarknaden och under vanliga år försända icke obetydligt spanmål så väl
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Sk?'ifvelse N:o 5i.
83
till England som Holland, den större spanmålshandel inom landet lämpat sig efter det
pä denna marknad antagna bruk alt priset, på spanmål bestämmes efter vigten och icke,
såsom hittills varit vanligt, efter spanmålens rymd, dock att, enär likväl spanmål, till
följd af sin natur, lättare miites än väges, rymden i alla länder blifvit den måttstock,
hvarmed myckenheten bestämmes, under det varans beskaffenhet deremot utrönes genom
vigten, hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet på det, i afseende härå, hos Rikets
Ständer anmälda förhållande, huruledes, och för att vid försäljning med lätthet kunna
inhemta viglen, numera äfven här i Riket, särdeles då handeln alser större partier, vanligen
begagnas ett mindre mått af gifven storlek, hvilket, jemte ilylld spanmål, väges
med derefter afpassade vigter, då resultatet af vägningen lemnar beslämnings-grund för
viglen af en tunna ; men alt de vigter, hvarmed denna vägning verkställes, hvarken äro
förfärdigade eller justerade i Sverige eller ens svenska, utan lör allmänheten okända, äfvensom
endast undantagsvis svenska vigten blifvit å dem utsatt, hvadan osäkerhet och
obestämdhet vore rådande vid spanmåls vägning, samt tvister om vigten såmedelst lätteligen
kunde emellan säljare och köpare uppkomma.
Med anledning häraf, och då noggranna föreskrifter äro, likasom i afseende å
mätning af spanmål, äfven angående vägning deraf erforderliga, särdeles som den olika
hastighet, hvarmed måttet ifylies, samt fysiska och atmosferiska förhållanden icke obetydligt
inverka på vigten, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes
genom allmän författning i Nåder stadga, huru vid spanmåls vägning bör tillgå, samt
föreskrifva, att inga andra än svenska och i Sverige justerade vigter må vid denna vägning
få begagnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 21 Mars 1857.
si.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1857.
Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående reglering af utgifterne
under Riks-Slalens Forsla Hufvud-T Hel.
(Stats-Utsk:s Utkde N:o 40).
S. A. K.
I afseende å utgifterne under Riks-Statens Första Hufvud-Titef, omfattande Kongl.
Hof- och Slotts-Staterne, samt vid sistliden Riksdag fastställde till ett sammanräknadt belopp
84
Expeditions-Ulshottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 51.
af 780,840 R:dr Banko, motsvarande 1,171,260 R:dr R:mt, har E. K. M:t i Dess aflåtna
Nådiga proposition om stats-verkets tillstånd oell behof föreslagit följande förändringar,
nemligen:
l:o. Alt, enär, till följd af U.K. H. Hertigens af Östergöthland snart förestående
förmälning, kostnaden för Dess hofhållning kunde antagas uppgå lill ett årligt belopp af
150.000 R:dr R:mt, deruti inbegripne 18,000 R:dr såsom handpenningar för H. K. Höghets
blifvande Gemål, men häraf eller i rundt tal 44.000 R:dr, börde, enligt den delningsgrund,
som, med afseende å de förenade Konungarikena Sveriges och Norriges olika folkmängd,
blifvit antagen, belöpa sig på sistnämnda Rike. Svenska stats-verkets bidrag till
omförmälda hofhållning måtte under benämning: »Deras Kongl. Högheter Hertigen och
Hertiginnan af Östergöthland» uppföras å Riks-Staten med del återstående beloppet 106,000
R:dr R:mt; hvaremot det hittills varande anslaget för »Deras Kongl. Högheler Arffurslarne»
20,000 R:dr B:'ko eller 30.000 R:dr Runt, deraf någon andel icke längre klefve
för H. K. H. Prins Oscar erforderlig, ansetts kunna för »Deras Kongl. Högheter Hertigen
af Dalarne och Prinsessan Eugenie» bestämmas lill 20,000 R:dr och således minskas
med 10,000 R:dr sistnämnde mynt.
Med hänsigt lill de ökade lefnadsköslnader, som för H. K. H. Hertigen af Östergöthland
måste blifva en följd af Dess förestående' förmälning, hafva Rikets Ständer beviljat
den af E. K. M:t i berörda afseende äskade summa, 106,000 R:dr Runt årligen,
äfvensom Rikets Ständer bilällil, alt, med upphörande af det i nu gällande Riks-Slat för
Deras Kongl. Högheter Arffurstarne uppförda anslag af 20,000 R:dr B:ko eller 30,000
R:dr Runi, en årlig summa af 20,000 R:dr sistnämnde mynt anvisas all utgå med 10,000
R:dr lill H. K. H. Hertigen af Dalarne och med samma belopp, såsom handpenningar,
till H. K. H. Prinsessan Eugenie.
2:o. Att det å denna Hufvud-Tilel med 11,230 R:dr B:ko, eiler 16,845 R:dr Ruut
uppförda anslag för »Polis-, lys- och renhållningen vid Kongl. Slottet oell Arfprinsens
Palats,» måtte tillökas med 5.655 R:dr Runt.
Då Rikets Ständer inhemlal, ali det lill omförmälda ändamål nu utgående anslag,
till följd af de i sednare lider betydligt förhöjda arbetslöner samt stegrade pris å olja
och lefnads-förnödenheler, befunnits otillräckligt och, enligt en af vederbörande Embetsmyndighet
uppgjord beräkning, under närvarande förhållanden erfordra den af E. K. M:t
äskade förhöjning, hafva Rikets Ständer densamma beviljat.
3:o. Alt anslaget lill »ved och kol för de Kongl. Hofven», upptaget i nu gällande
Riks-Sla,t till 25.210 Rulr B: k o, eller 37,815 R:dr Runt, måtte förhöjas med 12,185 R;dr
sistnämnde mvnt.
Med hänseende till den betydliga stegring i priset å ved med öfver 50 procent
och å kol med niira 100 procent, som egt rum sedan år 1819, från hvilken tid ifrågavarande
anslag med oförändrad! belopp utgått, hafva Rikets Ständer bifallit, att detsamma
må med det af E. K. M:t i Nåder äskade belopp förhöjas.
4:o. Alt, enär anslaget till »reparationer å Stockholms Slott med flere för de
Kongl. Hofven upplälne byggnader», hvilket alltifrån år 1818 utgjort 32,000 Rulr B:ko
årligen, deraf 25,000 Rulr alselts lill underhåll af Kongl. Slottet med f. d. Oxensljernsko
huset och vaktslallen derinvid, 2,000 Rulr för Hofstallet och återstående 5.000 Rulr för
H. K. H. Arffurslens Palats, jemte åtskilliga andra till en del ganska belvdliga byggnader,
visat sig vara, svnnerligast vid de pris-stegringar å materialier och dagsverken,
som de sednare åren inträffat, sä otillräckligt, att de angelägnaste arbeten måst år ifrån
år uppskjutas och ingen utsigt företedde sig ens lill amorterande småningom af den derför
erforderliga kostnad, detta anslag, motsvarande 48,000 R:dr Runt, mätte ökas med
15.000 R:dr samma mynt.
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 51.
85
inseende angelägenheten af alt anslaget tili underhåll af Kongl. Residens-Slottet
och öfriga för den Kongl. Hofhållningen upplålne byggnader bestämmes så högt, att tillgångar
ej må saknas för att genast, så snart behof af reparation visar sig, iståndsätta
det bristfälliga, hafva Rikets Ständer medgifvil, att berörde anslag må ökas med det
äskade beloppet, 15,000 R:dr Runt.
5:o. Att Anslaget till »Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Kongl. Slottet
och Arfprinsens Palats», nu utgörande 5,800 R:dr B:ko årligen, eller 8,700 R:dr R:mt,
mätte, ined afseende å inträffade prisstegringar, tillökas med 1,300 R:dr sistnämnde mynt;
hvilket Rikets Ständer bifallit, enär enahanda förhållanden, som föranledt förut omförinälde
förhöjning af anslaget för polis-, lys- och renhållningen vid Kongl. Slottet och Arffnrstens
Palats, äfven i afseende ä nu ifrågavarande anslag förekomma.
I följd af hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, och då uti öfriga denna HufvudTitel
tillhörande anslag någon förändring icke. funnits böra ega rum, hafva Riks-Statens
Första Hufvud-Tilels anslags-summor alltså blifvit fastställde alt, från'och med år 1858
och intill dess nästa stals-reglering vidtager, utgå på följande säll, nemligen:
Kongl. Ilo/- och Slolls-Staterne.
Kongl. Hoj siats-anslagen:
Kongl. Maj:ls Hofhållning R:dr Runt 630,000.
H. K. II. Kronprinsens Hofhållning „ „ 150,000.
H. K. 11. Kronprinsessans handpenningar „ „ 27,000.
H. K. H. Hertigen af Östergöthland „ „ 106,000.
Deruti inbegripne handpenningar för H. K. Höghets blifvande
Gemål.
H. K. H. Hertigen af Dalarne „ „ 10,000.
H. K. H. Prinsessan Eugentes handpenningar „ „ 10,000.
Hennes Maj t Enke-Drottningens Hofhållning „ „ 120,000.
Möblers underhållande å Kongl. Slotten  „ „ 12,000.
Kongl. Hofslallets utfodring „ n 45,000.
Polis-, lvs- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprinsens
Palats „ „ 22,500.
Rosersbergs Slott „ v 3,000.
Ved och kol lör de Kongl. Hofven „ „ 50,000.
S:gr R:dr Runt 1,185,500.
Kongl. Slotten.
Reparationer å Stockholms Slolt med flere för de Kongl.
Hofven upplåtne byggnader R:dr R:mt 63,000.
Brandväsendet och yttre lyshålluingen vid Kongl. Slottet
och Arfprinsens Palats „ „ 10,000.
Drottningholms och Svartsjö Slott . .
„ „ 24,600.
Gripsholms Slott „ „ 2,550.
Ulriksdals Slolt „ „ 8,250.
Haga Lustslott och Park „ „ 4,500.
Strömsholms Slolt  „ „ 3,000.
S:gr Rulr Runt 115,900.
Summa R:dr R:ml 1,301,400.
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N.-o 52.
För öfrigt liar E. K. M:t äskat, alt, af de för tillfälliga hellof afsedda tillgångar,
måtte anvisas, dels för inredande af den våning, sorn Deras Kongl. Högtider Hertigen
oell Hertiginnan al Östergöthland komma all i Hans Kongl. Höghets Palats heho, jemte
anskaffande af nödiga möbler dertill oell inventarier för Deras Kongl. Ilögheters bosättning,
ett anslag för en gång af 150,000 K:dr. och dels för innevarande år, hvarunder
den höga förmälningen skulle ega runi och H. K. H. Prins Oscar finge af Sitt hittills varande
anslag uppbära 10,000 R:dr, eli fvllnadsbelopp i hofhållnings-koslnaden, beräknadt
till 90,000 K:dr, eller tillsammans 240,000 R:dr R:ml; och hafva Rikets Ständer lunnil
skäligt bevilja det begärda anslaget att med 150,000 R:dr Runt från Riksgälds kontoret
utgå, dock med förbehåll dels all en specifik räkning öfver reparalions-koslnaden framdeles
afgifves och varder för Rikets Ständers Revisorer tillgänglig, dels ock att förteckning
å inventarierue, hvilka blifva Statens egendom, upprättas och till vederbörande Embetsverk
aflemnas; äfvensom Rikets Ständer bifallit, all, derest den höga förmälningen kommer
att innevarande är ega runi, det ät II. K. H. Prins Oscar för samma år äskade
fyllnads-anslag, 96,000 R:dr Runt, likaledes må från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande &c.
Slockholm den 28 Mars 1857.
X:o 52.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Mars i8ö7.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en a/slutad Traktat
om upphörande aj Oresundska luffen m. m.
(Stals-Utsk:s Utlide N:o 48).
S. A. Iv.
Medelst Kådig Proposition af den 20 innevarande månad, har E. K. M.t täckts
gifva Rikets Ständer tillkänna, att under den 14 i samma månad en Traktat blifvit afslutad
emellan Daumark, å ena, samt Sverige och Norrige, jemte Österrike, Belgien.
Expedilions-UtskoHels Förslag till anderd. Skrifvelse JS:o 52.
87
Frankrike, England, Hannover, Mecklenburg-Schwerin, Oldenburg, Nederländerna, Preussen,
Ryssland sami de fria Hansestiiderne Lubeck, Bremen oell Hamburg, å andra sidan, i
hvilken Traktat de hufvudsakligåste bestämmelserna vore följande:
H. M. Konungen af Danmark förbinder sig:
«) all icke uppbära nägra tull-umgälder, läst-, fyr- eller båk-afgifler, eller afgifler
för sjömärkens underhåll, eller andra umgälder af hvad beskaffenhet de vara må,
beräknade efter skepp eller last, för fartyg, sorn genom Öresund eller Bellerna begifva
sig frän Nordsjön lill Östersjön eller tvärtom, vare sig att dessa fartvg endast färdas
genom Danska farvattnen, eller till följd af uie a sjön inträffade förhållanden eiler i handels-angelägenheler
föranlåtas all der ankra eller inlöpa: skolande hädanefter, under hvad
förevändning som helst, icke något fartyg vid färden genom Sundet eller Bellerna kunna
uppehållas eller hindras;
b) alt hvarken af de utaf omförmälde fartyg, som, lastade eller i barlast, inlöpa
i eller utlöpa ur Danska hamnar, ehvad de der sysselsatt sig med handels-förelag eller
ej, och icke heller för deras last, uppbära någon som helst af de utgifter, hvilka för
dessa fartyg eller deras last bordt i Öresund eller Bellerna erläggas, på grund af de i
sådant afseende hittills gällande Traktater mellan Danmark och fremmande stater; varande
härvid uttryckligen förklaradl, att de afgifter, som sålunda ej vidare få uppbäras i
Sundet eller Bellerna eller i Danska hamnarne, icke skola kunna indirekte återinföras
genom en för sådant ändamål gjord förhöjning af nuvarande hamn- eller lull-a(gifter eller
genom införande lör samma ändamål af nya sjöfarts- eller tull-afgifter, eller på hvad annat
sätt det vara må;
c) att bibehålla och i bästa skick underhålla alla fyrar och håkar, som nu finnas
vid inloppet i eller i granskapet al Konungariket Danmarks hamnar, redder, floder eller
kanaler eller utmed dess kuster, samt de bojar, prickar och sjömärken, som nu finnas och
tjena till underlättande af sjöfarten i Kattegatt, Sundet och Bellerna, äfvensom alt, i sjöfartens
allmänna intresse, vidtaga de åtgärder, som kunna finnas behöfliga i afseende å
förändring af formen eller läget af dessa fyrar, håkar, bojar och sjömärken, eller tillökning
i deras antal, dock alltid utan att derigenom någon utgift må fremmande fartyg
tillskyndas;
d) alt fortfarande vaka öfver lotsväsendet, hvilket del i Kattegatt, Sundet och Belterna
alltid skall stå fartygs-befälhafvarne fritt alt anlita eller icke; skolande lots-afgifterne
vara lika för Danska och för utländska, fartyg och ej kunna affordras andra fartyg
än dem, som sjelfmant begagna! lots;
c) att. medgifva hvarje enskild person, Dansk eller utländsk, rättighet alt i Sundet
och Bellerna fritt förlägga fartyg, i ändamål alt med bogsering biträda de handels
fartyg,
som deraf vilja sig begagna;
f) att till varor, som föras å alla de vägar eller kanaler, hvilka för närvarande
sammanbinda eller framdeles kunna komma att sammanbinda Nordsjön och Elben med
Östersjön, utsträcka den befrielse från afgifter, hvaraf på några af dessa vägar vissa i
Traktaten uppräknade inhemska eller fremmande handelsvaror äro i åtnjutande: samt att,
i händelse ytterligare på någon väg andra produkter skulle komma i åtnjutande af
en likartad frihet från afgifter, låta nämnde frihet åtnjutas på alla ofvan omförmälda
vägar;
(f) alt på alla dessa vägar eller kanaler till en likformig och efter vigt beräknad
taxa af högst Sexton skillingar Danskt riksmynt för Femhundra Danska skålpund nedsätta
afgiflen för de varor, som nu äro dermed belagde, utan att denna taxa må kunna
höjas genom någon anuan under hvad benämning som helst.
88 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Siri frelse N.-o 52.
Ofvan upptagna förbindelser skola ega gällande kraft frän och med den 1 instundande
April.
Såsom skadestånd oell ersättning för de af H. M. Konungen af Danmark sålunda
gjorda < uppoffringar och förpligtelser, förbinda sig de i Traktaten deltagande Magier att
lill Danmark betala i ett för allt en summa af tillsammans 30,476,325 R:dr Danskt R:mt,
lill fördelning på bemälde Magier i förhållande lill mängden af varor som från deras
hamnar exporterats och, med passerande af sunden, importerats till Östersjön eller ex
porterats på samma väg frän Östersjön, för alt importeras i deras hamnar, samt med
antagande af fartygens nationalitet såsom grund vid fördelning af ersättning för fyr- och
båk-afgiflerne; enligt hvilka grunder det belopp, Sverige bör erlägga, utgör 1,590,503
R:dr nämnde mynt.
Hvar och en Stat skall vara ansvarig endast för den del af ersättnings-suinman,
sorn på samma Stat sig belöner.
1 afseende å liqviden är stadgadt :
a) att ersätluings-summorna skola kunna betalas under loppet af tjugu år medelst
fyratio hallårliga inbetalningar lill lika belopp, innefattande så väl amortering af
kapitalet, som ränta å hvad af kapitalet återstår o beta I <11 ;
b) att en särskild konvention skall afslulas emellan H. M. Konungen af Danmark
och hvar och en af de i Traktaten deltagande Magier, i ändamål att bestämma dels sättet
och stället för verkställande af de samma Magt åliggande inbetalningar, samt kursen för
det Danska myntets förvandling till fremmande mynt, dels ock huruvida liqviden skall ske
antingen medelst fyratio halfarliga afbclalningar, eller genom hela ersättnings-beloppets
inbetalning på en gång eller inom kortare tid.än tjugu är.
Slutligen stadgas, alt verkställigheten .af de ömsesidiga förbindelser, som i Traktaten
innehållas, skall bero af uppfyllandet utaf de formaliteter och förpligtelser, hvilka
vissa af de kontraherande Maglerne, enligt gällande konstitutionella lagar, hafva att
iakttaga.
I sammanhang härmed har E. K. M:t behagat meddela Rikets Ständer, alt sorn,
genom en den 7 April 1842 emellan Sverige och Norrige, å ena, samt Danmark å andra
sidan, afslutad konvention, de förenade rikena åtagit sig att, mot viss årlig ersättning af
Danska stals-verkel, underhålla Ivrar och håkar på Svenska och Norrska kuslerne, för
alt tjena till ledning och lättnad vid färden genom Öresund och inseglingen i Kattegatt,
hade i nu afslutade allmänna Traktat blifvit intagen en särskild punkt, af innehåll att
definitiv öfverenskommelse borde af H. M. Konungen af Danmark träffas med Svenska
och Norrska Regcringarne i afseende på framtida underhållet af nämnde Ivrar och håkar.
Till följd häraf bade, under förutsättning att en allmän Traktat knmme alt afslulas om
afskaflände af alla afgifler å segelfarten genom Öresund och Bellerna, ett provisoriskt
aftal i ämnet blifvit trä (fädt mellan E. K. M:ts Fullmäktig i Köpenhamn och Kongl. Danska
Regeringens ombud samt af E. K. M:t godkändi, enligt hvilket den årliga ersättningen
af 10,000 R:dr Hamb. B:ko, som Sverige nu uppbär af Danmark, bör kapilaliseras
efter enahanda grunder, som blifvit följda vid bestämmandet af lösnings-summan för
Sundska tullen.
Efter
Expeditions-U tskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 52. 89
Efter behörigen granskad uträkning uppginge del Sverige sålunda tillkommande
kapital-belopp lill 811,307 il:dr Danskt R:mt, hvadan, om ifrån den summa, som Sverige,
enligt den allmänna traktaten, bör utbetala för afskaffandel af Öresuudska tullen, utgörande
i Danskt Runt 1,590,503:
afdrages nyssnämnde Sverige tillkommande ersättning Tor fyrars och bäkars
underhåll med  311,307:
så blefve del belopp, som till Danmark bör utbetalas, Danskt R:mt . . . 1,279,196:
motsvarande i jemnad summa
2,558,400
R:dr Svenskt R:mt.
Beträdande sältet för betalningen af denna summa, så enär under nuvarande tidpunkt
och då Rikets kredit torde komma alt på utländska orter anlitas i anledning af de
betydliga allmänna arbeten, sorn föreslå, det sannolikt icke läte sig göra ali, mot billigare
vilkor än 4 procent ränta, erhålla eli lån för att dermed betala lösnings-summnn
på en gång, har E. K. M:t ansett lämpligast, alt i den speciela konvention, som, jemlikt
den allmänna traktaten, borde i afseende å I i(j v i da! ions-sä 11 et afslulas mellan Sverige och
Danmark, det bestämdes, alt ersättningen skall utgå under loppet af tjugu är medelst
fyratio hatfårliga inbetalningar, under förutsättning all räntan icke beräknas högre än lill
fyra procent, men med Sverige förbehållen rättighet alt, i händelse omständigheterna det
medgifva, inom kortare tidrymd få liqvidera del återstående beloppet; och hade alltså E.
K. M:t gifvit Sin Fullmägtig i Köpenhamn härmed öfverensstämmande föreskrifter.
Enligt det stadgande i traktaten, att de blifvande fyratio afbelalningarne skola
hvarje gång utgöra lika stort belopp, komine, efter verkställd uträkning och med iakttagande,
alt under tiden beloppet af räntan, anlagen (ill fyra procent, efter hand minskas,
deu summa, som halfärsvis i tjugu år biir af Sverige till Danmark betalas, att utgöra
93,524 R:dr Svenskt Ruut, som skulle första gången erläggas den 1 Oktober innevarande
är.
1 fråga om medel till de utbetalningar, sorn sålunda förestå lill belopp af 187,048
R:dr Runi årligen, lill dess hela lösniugs-summan blifvit gulden, hade E. K. M:t varit
betänkt på möjligheten ali å Handels- och Sjöfarls-fonden anvisa dessa utgifter, hvilka afse
att, jemte utplånande af sista spåret efter fordna liders stridigheter emellan grannländerna,
för all framtid befria Sveriges handel och sjöfart från eli tryckande band, samt tillika
bereda lindring i afgillerna för Sveriges transito-handel genom Konungens af Danmark
besittningar; och då det visat sig, alt Handels- och Sjöfarls-londens tillgångar kunde medgifva
ali, under de närmast följande åren eller intill den med år 1858 inträdande nya
statsreglcrings-periods slut, från nämnde fond verkställa de half Arliga inbetalningarne
å lösniugs-summan för Sundska tullen, funne E. K. M:t följaktligen icke nödigt att af
Rikets Ständer äska beviljande vid denna Riksdag af särskildt anslag lill de betalningar,
som under nämnde tidrymd böra erläggas.
Då emellertid traktaten icke allenast medförde minskning i statsverkets påräknade
ordinarie inkomster genom upphörandet af de bland dessa upptagne och lill 40.000
R:dr Runt beräknade så kallade Danska fyrings-medlen eller Danmarks bidrag till underhållet
af Svenska fyrar och håkar i Öresund och Kattegatt, utan äfven inncbure förbindelse
till en på längre tid utsträckt betainings-skyldighel, för hvars fullgörande, i fall
omständigheterna icke skulle tillåta, att utgiften fortfarande anvisas å Handels- och Sjöfarts-fonden,
andra tillgångar tilläfventyrs måste framdeles anslås, hade E. K. M:t funnit
Sig böra till Rikets Ständer i Nåder öfverlemna alt genom deras godkännande bekräfta
de förbindelser i afseende å godlgörelse till Danmark för Öresunds-lullen, som E. K. Al:t
genom ifrågavarande traktat Sig och Riket iklädt.
Bilt. till R. St. Prot. 1855 & 1857. 10 Sand. 1 ;1fd. 12
90 Expcditions-Ulskollets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 52.
Slutligen och dä traktatens bestämmelser, angående tullens upphörande borde träda
i kraft från och nied den 1 instundande April, ville E. K. M:t fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, ali Rikets Ständers beslut i ämnet lättas så skyndsamt
sig göra later och, om möjligt, före nyssnämnde dag, i hvilket fall de olägenheter
lör Svenska sjöfarten undvekes, hvilka måste följa af den Danmark medgifna rätt alt efter
berörde lid och lill dess de förbindelser, som i den allmänna traktatens Art. 7 och 8
omförmälas, blifvit uppfyllde, provisoriskt, medelst fordrande af borgen, bibehålla de afgifter,
som enligt traktaten blifvit afskaffade.
Efter tagen kännedom af hvad sålunda blifvit Rikets Ständer i Nåder meddeladl,
hafva, vid betraktande af det sätt, hvarpå den lör fäderneslandet maktpåliggande frågan
om Öresunds-tullens afsUiffände blifvit löst genom den afslulade traktaten med Konungariket
Danmark, Rikets Ständer funnit de åtgärder, hvilka E. K. M:l vidtagit för Svenska
handelns och sjöfartens befriande för framliden från erläggande af nämnda tull, påkalla
nationens lifligaste erkänsla. De stora och dag från dag mera kännbara olägenheter för
Svenska handeln, som Öresunds-tullen medför, hafva sedan längre tid tillbaka framkallat
en allmän önskan, ali desamma mätte komma att upphöra och vår bandel och sjöfart befrias
från denna börda, hvilken måhända varit mindre tryckande genom erläggandet af
de stadgade afgiflerne till Danska Kronan, ehuru betydliga dessa afgifter varit, än genom
den dermed förenade tidspillan samt häraf föranledda förluster och obehag. Från dessa
olägenheter har nationen, genom den uti ifrågavarande traktat bestämda lösning, blifvit
för framtiden befriad, utan störande af de vänskapliga förhållandena till grannriket Danmark
och på vilkor, som, med hänseende till det vunna resultatet, icke kunna annat än
anses för Sverige förmånliga, och fördelarne, om än i första rummel tillfallande sjöfarten,
skola obestridligen sträcka sina verkningar till hela landet, genom minskade import-priser,
lättad export och sålunda ökad liflighet i varu-omsättuingen.
Rikets Ständer hafva alltså funnit sig böra, jemte betygande af sin underdåniga
tacksamhet för de åtgärder, E. K M:t med ospard omtanka för fosterlandets väl vidtagit
till beredande af omförmälda frågas lösning, samt sin tillfredsställelse öfver det önskvärda
och vigliga mål, som derigenom vunnits, godkänna och bekräfta de förbindelser i afseende
å godtgörelse till Danmark för Öresunds-tullen, hvilka E. K. M.t genom ifrågavarande
traktat Sig och Riket iklädt, med förklarande tillika, alt Rikets Ständer äfven för sin del
anse ändamålsenligt, ali under loppet af den tid, som med nästa slalsreglerings-period
tilländagår, de belöpande halfårliga ulbelalningarnc af lösnings-summan från Handels- och
Sjöfarts-fonden verkställas.
Rikets Ständer framhärda 4c.
Stockholm den 30 Mars 1857.
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 53- 91
A O 53.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 April 1887.
Prcste-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 ■— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående grunderne för
val af Revisorer lill granskning af Banko-Diskontens räkenskaper.
(Banko-Utsk:s Mern. N:o 11).
S. A. K.
Till följe af föreskriften i nu gällande Reglemente för Banko-Verkels styrelse och
förvaltning, alt de grunder, Riks-slåtiden, hvart för sig, utstakat i alseende å val al Revisorer
för granskning af Banko-Diskontens räkenskaper, skola till E. K. M:t i underdånighet
uppgifvas, på det alt två Revisorer för hvartdera Riks-stnndet ina blifva till
ifrågavarande förrättning utsedde och kallade, få Rikets Ständer, beträffande den revision
som för innevarande och följande år intill nästa Lagtima Riksdag kommer att ega rum,
underdånigst anmäla, att Ridderskapel och Adeln beslutat, det Riddarhus-Direktionen har
ali hvarje Ar för berörde ändamål välja (vänne bemälde Riks-stånd tillhörande Revisorer
och en Suppleant; Presle-ståndet, att vederbörande Dom-Kapitel, enligt särskilda föreskrifter,
meddelade uti cirkulär, som lill dem utgår, och enligt stadgad ordning Rikets
stift emellan, komma att föranstalta om val af Revisorer och Suppleanter för sistbemiilda
Riks-stånd och Borgare-ståndet, alt till den revision, som omfattar räkenskaperna för innevarande
år och begynner den 1 Mars 1858, skall väljas en Revisor af Stockholms
stad samt den andre Revisorn utses af en bland städerna Norrköping och Gefle, eller
första Bergsbruks-dislriklet, efter skeende lottning inför Stockholms Magistrat och Borgerskaps
äldste, samt alt till revisionen för år 1858, som börjar den 1 Mars 1859, skall
den ene Revisorn väljas af staden Upsala och lottning anställas inför ofvanbemälde Magistrat
och äldste emellan släderne Nyköping, Fahlun, Örebro och Carlstad, samt Fahlu
bergslag, för alt bestämma hvarifrån den andre Revisorn till samma revision skall sändas;
samt alt Bonde ståndet genom val utsett Revisorer och Suppleanter för omförmalde förrättningar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 April 1857.
92
Expeditions-V tskotlcts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 54.
Xo 54.
Uppläst och godkämit hos Ridd. och Adeln den 6 April 1857.
Presle-Ståndet den 8 — —
Borgare-Slåndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijveise, angående ändring i ansvarsbestämmelsen
för uraktlåtenhet att Öppna dam-lucka.
(Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 22).
S. A. K.
Vid öfvervägande af väckt fråga om skärpning af ansvars-påföijden för underlåtenhet,
all i räll lid öppna dam-lucka, der vallen kan åker eller äng skada, för hvilket
fall allmänna lagen i Byggninga-Balkens 20 Kap. 6 g stadgar skadans ersättande, jemte
höler af Ire daler för första gången sådant försummas och sex daler för hvarje gång
derefter, har hos Rikets Ständer i betraktande kommit, alt den åbragta skadan mången
gång ej kan lill fullo ådagaläggas, äfvensom Rikets Sländer ansett botes-påföljden vara
alltför obetydlig för alt motverka den frestelse lill öfverträdelse af lagens föreskrift härutinnan,
som ligger i den fördel, hvilken dymedelst kan vinnas, saini, i följd deraf funnit
ansvaret böra förhöjas, för alt i någon mån gifva kraft åt lagen i förevarande hänseende.
Och hafva Rikets Sländer fördenskull pröfvat skäligt, för sin del, besluta en
förfall liing, hvarigenom, med ändring af 20 Kap. 0 § Byggninga-Balken, stadgas, ali den
som underlåter honom åliggande skyldighet i afseende på dam-luckas öppnande å lid,
sorn genom lag och författningar bestämmes, skall böla första gången tjugu daler och
sedan hvarje gäng dubbelt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 8 April 1857.
Expeditions-U/sko Hets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 55. 93
IV o SS.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 6 April 1837.
Presle-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den ( — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tiden Jör revisionsskilling
s nedsättande.
(Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 24.)
S. A. K.
Enligt 30 Kap. 1 § Rättegångs-Balken åligger det den, som söka vill, alt Konungen
må pröfva Hot-rätts dom och utslag, sorn i hufvudsaken fallit, att gifva det skriftligen
tillkänna i Hof-rälten innan klockan tolf å sjunde dagen, den oräknad, då utslaget
föll, samt att tillika insätta Tvåhundra daler eller så mycket i guld eller silfver, som
deremot svarar; men då de flesta af rättsökande ärn bosalie på orter, så aflägsna från
Hof-rälten, alt de svårligen medhinna att inom behörig lid anskaffa penningar och gifva
sina i Hof-rälten begagnade ombud nödiga föreskrifter, hvartill kommer, det part kan
hafva behöflig! att rådfråga sig med sakkunniga personer, innan han beslutar att i underdånighet
klaga, hafva Rikets Ständer ansett den sålunda utsatta tiden för missnöjes anmälande
och rcvisions-skillings nedsättande vara i allmänhet alltför kort samt, i sistnämnda
fall, stundom alldeles otillräcklig; i betraktande hvaraf Rikets Ständer, som jemväl
funnit den utaf Lagberedningen föreslagna tidsbestämmelsen af tjugu dagar för revisions-skillings
nedsättande vara lämplig, för sin del, beslutat, del skall 1 § 1 mom. af
30 Kap. Rättegångs-Balken erhålla följande förändrade lydelse: Hvar som söka vill, att
Konungen må pröfva Hof-rätts dom och utslag, som i hufvudsaken fallit, gifve det skriftliga
tillkänna i Hof-rätten innan klockan tolf å tjugonde dagen, den oräknad, då utslaget,
föll, och sätte der tillika in Tuhundrade daler eller så myckel i guld eller silfver, som
deremot svarar.
Hvilket sålunda latlade beslut Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 April 1857.
94
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N:o 56.
56
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 April 18S7.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om beredande aj religions
och
sedlig hels-vård åt den vid större arbeten använda per
sonal.
(Allm. Besvts o. Ekon.-Ulsk:s Bct:de N:o 30 o. Mera. N:o 62).
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit lästat å angelägenheten deraf, att verksamma
åtgärder ofördröjligen vidtagas för att bereda nödig religions- och sedlighets-vård
åt den talrika personal, sorn användes vid de mångfaldiga arbetsföretag af större omfattning,
fivilka redan föregå och ytterligare äro att förvänta här i landet. Till förekommande
deraf, alt ej af denna arbels-personal bildas en lös befolkning, vådlig för ordningen
inom samhället, är det, enligt Rikets Ständer lanke, af synnerlig vigt ej mindre att
tillfälle till ständig rcligions-vård för denna personal beredes, äfvensom att tillsyn hålles
deröfver, att prestbetyg af vederbörlig fullständighet vid dylike arbetares antagande aflemnas
eller ock sedermera ofördröjligen anskaffas, ulan ock, måhända i främsta rummet,
att arbelsbefälet, äfven emellan arbets-tiderne, egnar omsorgsfull tillsyn åt manskapet
och vakar öfver iakttagande af ordning och sedlighet samt jemväl i öfrigt beträffande
delta manskap iakttager samma åligganden, som tillkomma befälet i afseende å mi
litär-trupp,
då denna befinnes samlad, och hvartill, hland annat, hörer deri för det religiösa
sinnets väckande och underhållande hos manskapet gagnelig» pliigseden, att detta
dageligon, vid tjenslgöringens början och slut, samlas till förrättande af morgon- och
afton-andakt. Då emellertid Rikets Ständer sakna nödig kännedom om förhållandena, för
att mera specielt kunna uppgifva de åtgärder, som uti ofvan oinförmälda hänseenden kunna
vara erforderliga och lämpliga, samt hvilka åtgärder för öfrigt torde böra blifva olika
för olika orter, för att lämpas efter de särskilda förhållandena på hvarje ställe, få Rikets
Stander, under åberopande af de allmänna åsigter i denna fråga, hvilka sålunda blifvit
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 57.
95
uttalade, underdånigt anhålla, alt lämpliga föreskrifter må meddelas för beredande af
religions- och srdlighets-vård åt den personal, som användes vid de arbeten af större omfång,
hvilka utföras antingen af Staten eller af enskilda bolag med bidrag af stats-medel.
Rikets Ständer framhärda &e.
Slockholm den 8 April 1857.
\:o ÄJT.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 April 1837.
Preste-Ståndet den 8 — •—
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikels Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om Krigs-Hnfrullens
indragning.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Betrde N:o 67).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att Krigs-Hofrätten mätte alldeles
upphöra och i stället en ny afdelning i Hofrätterne bildas för alt utgöra andra instansen
i militär-mål, vid öfvervägande hvaraf i betraktande kommit, hurusom Rikets
Ständer tillförene yttrat den åsigt, att särskilda domstolar för särskilda medborgare-klasser,
inrättningar eller yrken, desto hellre borde afskaflas, som de vore ej allenast öfverflödiga
och i följd deraf för Staten onyttigt betungande, utan äfven menliga för lagskipningens
jemna och säkra gång; och hafva, i öfverensstämmelse med denna grundsats,
de flesta dylika domstolar numera blifvit indragne. Rikets Ständer hafva derföre ansett
det vara följdriktigt, alt jemväl ifrågavarande, särskilda öfverdomstol för pröfning och afgörande
af frågor, rörande krigsmäns fel och förbrytelser m. m., må komma ali upphöra,
hvarom förslag vid flera förflutna Riksmöten varit hos Rikels Ständer väckta samt
underdånig framställning blifvit under den 19 December 1840 från Rikets då församlade
Ständer till Kongl. Majit adalen. Om det ock må vara nödigt, att flere män af yrket
deltaga i handläggningen af ifrågavarande mål uti första domstolen, der undersökningen
96
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 58.
i målet eger rum oell hvarest, i anseende härtill, en mera speciel sakkännedom hos domstolens
fleste ledamöter må erfordras, så synes deremot dvlika måls handläggning i andra
instansen, som hufvudsakligen har till föremål att tillse, huruvida gällande lagbud blifvit
riktigt tillämpade, kunna utan någon olägenhet försiggå i Hof-rälterue, likasom tredje instansen
för upptagande al dessa mål utgöres af Högsta Domstolen; hvaremot det synes
vara mindre lämpligt, att en sådan pröfning af Under-rätts beslut verkställes af en domstol,
hvilken, såsom Krigs-HolVällen, bland sina ledamöter blott har en lagfaren person.
Då Rikets Ständer således tro, att ifrågavarande mål lämpligen kunna och böra
till Hof-riitterne öfverflyttas, men det ringa antal ärenden, som härigenom komme att
tillfalla hvardera Hofrätten, ej torde medföra någon så betydlig tillökning i göromål, att
bildandet af särskilda afdelningar för handläggning af dessa mål, hvilket skulle medföra
betydlig kostnad, må, på sätt hos Rikets Ständer blifvit ifrågasatt, anses erforderligt,
samt del torde blifva behörigen sörjdt derför, ali tillräcklig sakkännedom ej må, vid
meranämnde måls pröfning i Holrälterne, komma alt saknas, om dervid förfares på enahanda
säll, som i 20 § Regerings-Formen är för sådana måls behandling i Högsta Domstolen
föreskrilvet, nemligen att två mililärpersoner skola målen öfvervara, få Rikets
Ständer underdånigst anhålla, det E. K. M:l täcktes, efter ärendets utredning, laga i Nådigt
öfvervägande, huruvida ej Krigs-Hofrätlen må kunna indragas och de mål, sorn nu
tillhöra denna domstol, på de öfriga Hofrälterne öfverflyttas, med iakttagande af hvad,
på sätt ofvan är nämndt, för dylika måls behandling i E. K. M:ts Högsta Domstol är
föreskrifvet.
Rikets Ständer framhärda Ä'c.
Slockholm den 8 April 1857.
N:o 5S.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 April 1857.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående del Rikets Ständer
meddelade Förslag till Jönnjad Förordning, rörande
Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och sjöfart.
(Bev.-Utsk.s Bet:de N:o 6).
S. A. K.
Jemte framställning af de tidigare förfoganden, som efter föreningen emellan Sverige
och Norrige blifvit vidtagne, med afseende å brödrafolkens ömsesidiga handels- och
sjöfarts
-
Expeditions-Utskottets Förslag till utiderd. Skrifvelse N:o 58.
97
sjöfarls-förhållanden, har E. K. M:l, genom Nådig Skrifvelse af den 9 December nästlidel
år, gifvit Rikets Ständer tillkänna, hurusom E. K. M:l, med föranledande ej mindre
af Norrska Storthingets arén 18.)L och 1854 fattade särskilda beslut, än äfven af Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 29 Juli sistnämnde är, funnit godt i Näder uppdraga
ät en af Svenske och Norrske miin bestående Kommitté att, eller ämnets omständliga
utredning, till E. K. M:t afgifva underdånigt utlåtande, angående de förändringar och
tillägg i nu befintliga sladganden, soia kunde anses nyttiga och ändamålsenliga alt vidtaga
för beredande af alla verkställbara ytterligare lättnader i Sveriges och Norriges ömsesidiga
handel och sjöfart; äfvensom huruledes denna Kommitté, hvilken den 5 Mais
sistlidet år inkommit med underdånigt betänkande i ämnet och förslag till förnvad Förordning,
väl ansett handels-förhållandena emellan Rikena böra fortfarande ordnas efter
samma grundsatser som hittills, men dock föreslagit vissa modifikationer, hvilkas beskaffenhet
är i E. K. M:Is Nådiga Skrifvelse närmare omförmäld; och har E. K. M.t, ehuru
Kommitléeus förslag att med hel tull vid införsel från ena lill andra Riket belägga några
få varu-arliklar, hvilka for närvarande draga endast half tull, innefattade en åtgärd, som
i visst afseende kunde komma att minska varuförselu mellan båda länderna, ändock, i
betraktande af de vigtiga ekonomiska och linanciela skäl, som föranlåtit Kommittén! att
sådant tillstyrka, och då de öfriga af Kommittéen föreslagna förändringar i nu gällande
bestämmelser otvifvelaktig! skulle i väsentlig mån underlätta handels- och sjofarls-lörbindelserna
emellan brödrafolken, funnit det af Kommilléen utarbetade förslag till förnyad
förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och sjöfall, vara i sin
helhet antagligt, samt lill Rikets Ständers pröfning öfverlemna!, samma förslag, hvilket
vunnit E. K. Al:ls Norrska Regerings enhälliga förord och jemväl komme ali till Norrska
Storthingets bepröfvande hänskjutas.
Della förslag, utgörande resultatet af ett mångårigt arbete, hvaråt båda Rikenas
Regeringar och Folkombud egttal synnerlig uppmärksamhet och hvari tvännc eller en
tioårig mellantid för detta ändamål utsedda Kommittéer af Svenske och Norrske män
nedlagt omisskäuliga bemödanden all, så vidt hvarldera Rikets i flera hänseenden olika
inre förhållanden ansågos medgifva, emellan brödrafolken tillvägabringa en friare handelsgemenskap
och närmare anslutning, hafva Rikets Ständer tagit i noggrann t öfvervägande
och, på de skäl E. K. M:ts Högslberörda Nådiga Skrifvelse samt Kommitléeus betänkande
innehålla, äfven för sin del i dess helhet antagit omförmälda förslag till förnvad Förordning,
angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfarts-IÖrhällandcu.
Hvilket Rikets Ständer fä i underdånighet anmäla; framhärdande &e.
Stockholm den 8 April 1857.
Bih. till R. St. Prot. i856 & i857. 10 Sami. 1 Afd.
13
98 EcrpedilionsrUtskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 59.
&:o 5».
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 6 April 1857.
Prcsle-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet deri 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
liikels Ständers underdåniga Skrifvelse, t anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående upplåtelse af vissa delar af
Jönköpings /. d. fuslnings-omräde lill Jönköpings stads
disposition för ny tomt-reglering derstädes.
(Slats-Utsk:s Ulhde N:o 44).
S. A. K.
lili Nådig Proposition af den 21 November nåsllidet år, ilar E. K. M:t täckts
gifva Rikets Ständer tillkänna, att, sedan Magistraten i Jönkoping, å stadens vägnar, i
sammanhang med förslag till ny tomt-reglering efter den är 1854 staden Öfvorgångna
eldsvåda, hos E. K. M:l i underdånighet anhållit att, för underlättande af denna reglering
och synnerligen för alt utan alltför betungande kostnad för staden förskaffa Ijenliga
byggnads-lomler åt dem, som genom berörda reglering förlorade sina gamla tomter, till
ersättning hvarför staden för närvarande icke kunde anvisa annan än den söderut från
staden emellan Munksjön och Rocksjön belägna mark af sank och lör bebyggande högst
otjenlig beskaffenhet, upplåtelse måtte staden beredas af det emellan vestra förstaden och
Lillsjön liggande, Kronan tillhöriga f. d. fästnings-,området, så vidt det icke vöre för allmänt
ändamål behöflig!, E. K. M:t, som under den 2 Augusti 1854 i Nåder gillat och
stadfästa! en uppgjord plan för reglerande af stadens tomter, gator och torg ut. m., i
anledning af ofvanberörda underdåniga ansökning infordrat utlåtanden från vederbörande
embelsmyndigheter. hvilka, vid afgilvande deraf, dels upplyst, icke allenast att belägenheten
gjorde stadens utvidgande och förläggning på den gamla fäslningsmarken i högsta
grad ändamålsenlig och för invånarne önskvärd, ulan äfven att för Kronan anledning icke
lorefunnes alt längre bibehålla den gamla borgen, hvars islåndsällande skuile föranleda
en kostnad, som af ändamålet icke motsvarades; att på sjelfva borgen för närvarande
funnes länsfängelset, boningshus för en vaktmästare, ett stenhus, innehållande Landtmäleri-kontor
och Arkiv, samt ett större trähus, begagnadt till spanmåls-magasin, äfven
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 59.
99
sorn att utrymme på f. d. fästnings-området icke saknades för uppförande derstädes af
både Läns-cellfängelsc och nvlt Landshöfdinge-residenshus, jemte tillhörande byggnader,
m. m., dels oek tillslvrkt, alt det emellan vestra förstaden och Lillsjön belägna f. d.
fästnings-området, å hvilket Kronans egande byggnader icke borde i deras nuvarande
skick bibehållas, mätte till Jönköpings stad upplåtas och öfverlemnas mot vissa vilkor,
och deribland, ätt staden skulle, efter verkställd rasering och planering, tili Kronan upplåta
oell aflemna, jemte något qvarter för Kronans framtida behof, så väl en för cellfängelse
tillräcklig tomt, som lämplig plats, med nödigt utrymme deromkring, lill Landshöfdinge-residens;
hvarefter, uppå siirskilda, i embets-yltranden gjorda underdåniga framställningar,
rörande Ijenligaste lokalen för nytt residenshus och fängelse-bvggnad, E. K.
M:t under den 15 Mars 1856 i Naclér förordna!, att sistnämnda byggnad skulle förläggas
på den plats, som å en ärendet tillhörande karta funnes utmärkt, och alt, i följd
deraf, för denna byggnad, med hvad i öfrigt för fängelset erfordrades, skulle, bland annat,
användas den mark, som inom den å kartan med N:o 8 betecknade qvadrat tillhörde
Kronan. Då emellertid af vederbörande myndighet tillika i underdånighet vore
hemstäldl, alt den mark, som på kartan utmärktes under qvadraten N:o 9, mätte antingen
lemnäs obebvgd eller ock förbehållas för sådauc byggnader, som fordrade afskildt.
läge från hus med eldstäder, så att några olägenheter för det nya fängelset af
granskape! derintill ej uppkomme, och sedan en del af den f. d. fästningen tillhörande
marken emellan vestra förstaden och Lillsjön blifvit genom Kongl. Brefvet den 13 December
1850 åt Jönköpings stad upplåten i och för anläggning af promenad-platser, med
vilkor att, i händelse Kronan, för något ändamål, komme i behof af den upplåtna marken,
densamma, med undantag af den plats, som vore afsedd för ett skolhus med dertill
i öfrigt bestämdt nödigt utrymme, efter sex månaders uppsägning skulle återställas,
och Kronan således ännu både egde oell kunde disponera hela fästnings-området mellan
vestra förstaden och Lillsjön, utom skolhusplatsen, hvilken, lill följd af Kongl. Maj:ls och
Rikets Ständers beslut, vore under full eganderält åt staden upplåten; så hade E. K.
M:t, vid öfvervägande af hvad i detta mål iorekommit och med afseende å Kronans behof
af bvggnadsplatser för ofvanuppgifna ändamål, i Nåder förklarat att, för den händelse
uppförandet af nytt Landshöfdinge-residensiius i Jönköping skulle af omständigheterna
påkallas samt beslut derom blifva folladt, E. K. M:t ansåge den å kattan utmärkta
och för en sådan anläggning lämplig ansedda mark af gamla fästnings-området
böra till detta ändamål för Kronans räkning bibehållas, dock alt denna mark. så vidt
den, jemlikt Kongl. Brefvet den 13 December 1850, blifvit till stadens disposition tillsvidare
öfverlemnad i och för anläggning af promenad-platser, finge under de i samma
Kongl. Bref bestämda vilkor fortfarande dertill begagnas, intill dess Kronans behof af
inarkens användande inträdde; hvaremot E. K. M:t Nådigst föreslagit Rikets Ständer,
all det öfriga, Kronan tillhöriga fästnings-området måtte upplåtas till Jönköpings stads
framlida disposition för tomtregleringen, på sätt densamma vidare kunde komma att af
E. K. M:t i Nåder bestämmas, dock med följande undantag och förbehåll:
l:o att för Kronans räkning finge disponeras ej allenast den del af fästningsområdet,
som redan till följd af E. K. M:ts den 15 Mars 1856 fattade Nådiga beslut
blifvit bestämd för den nya fängelse-byggnaden, utan äfven den mark, som å kartan
finnes utmärkt under qvadraten N:o 9;
2:o att Kronan erhölle ersättning af staden för hvad som mäste betalas för den
mark, hvilken lill redan bestämd areal komme att för fängelse-byggnadens räkning från
enskild person inköpas, och hvilket ersiiltnings-bclopp borde tillgodokomma den fond,
som köpeskillingen tillsvidare förskjutit;
100 Éxpcditions-Ftskottcls Forsing lill underd. Skrifvelse N:0 59.
3:o alt å fäslnings-området ytterligare förbeliölles Kronan lämplig plats för en
span måls-magasins-byggnad, i släilet för deri förut befintliga, sä framt, efter den nuvarande
magasins-byggnadejts borttagande, annan sädan skulle finnas at nöden, neli likaledes
plats för en byggnad att tjena till Landtmäleri-kontor och Läns-arkiv, derest icke
nödiga rum dertill kunde pä annat sätt beredas;
4:n all, med afseende ä den föreslagna jernvägens sträckning lil! Jönköping, nödigt
utrymme för den blifvande bangården Kronan löibehölles, så vidt densamma komme
att inom fäslnings-området förläggas;
5:o att de Kronan tillhöriga byggnader, som nu pä fiistnings-området finnas,
borde, innan deras borttagande medgålves, efter skäligt värde Kronan ersättas;
6:o alt staden derjemte förklarades skyldig att bålla vederbörande löntagare
skadeslöse för den minskning i aflönings-inkomster, de kunde komma all vidkännas i
följd af upplåtande lill staden af sådant fäslnings-omräde, hvaraf dylika inkomster bär
flutit;
samt
7:o att den till redan beslutade eller möjligen snart förestående byggnader för
Kronans räkning bcliöfliga sten skulle vid fästningsmurarnes rasering undantagas och särskildt
uppläggas, lill de qvantilcler, som af vederbörande myndigheter komme alt bestäm
mas.
Rikets Ständer hafva tagit della ärende i öfvervägande; och som de uti E. K. M:ts
Nådiga Proposition anförda omständigheter innefatta tillfyllest”örande skäl för upplåtelse
åt Jönköpings stad af vissa delar utaf förra fästningens område, samt icke heller något
förekommit alt erinra i afseende å de för denna upplåtelse Nådigst uppgifna vilkor,
hafva Rikets Ständer lemnat bifall till hvad E. K. M:l i detta hänseende täckts i Nåder
föreslå.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:l i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda Äc.
Slockholm den 8 April 1857.
Exveditions-Utskottets Förslag till underd. S/cri/velse I\:o 60.
101
.%:o CO.
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den 6 April 1857.
Prcste-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ständet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning a f Ii ongl.
Majlis Nådiga Proposition, angående utbyte af Militieboställena
N:ro 1 Steglinge och N:ro 8 Plöninge emot
skatteköp/a delar i krono hemmanen Vestra, och Ostra Klappe
i Malmöhus län.
(Stats-Uisk:s Bet:de N:o 45).
S. A. K.
E. K. M:t, sorn lill pröfning förehafl nedannämnda ärende, har under den ‘21
November sistlidet år funnit godt att derulinnaii lill Rikets Ständer i Nåder aflåta Proposition,
af hvilket Nådiga meddelande, jemte mottagna handlingar i målet, Rikets Ständer
hufvudsakligen inhemta!, huruledes Styrelsen för Höganäs stenkolsverk, med tillstyrkan
af Chefen för Skånska Hussar-regementel, hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, alt
stenkolsverket, som under arrende intill midfustan år 187(5 innehade indragna Trumpetarebostället,
$ mantal N:o t Steglinge och indragna Korporals-boslället, {- mantal N:o 8
Plöninge, begge vid nämnda regemente och med en sammanräknad areal af 110 tunneland
9 kappeland, belägna i Wäsby socken och Luggude härad af Malmöhus län, mätte
få tillbyta sig eganderätten till dessa intill slenkolsgrufvan närbelägna boställen emot
stenkolsverket tillhörande kronoskatle-hemmaneii, | mantal N:o l Vestra Klappe i samma
socken och ’¥ mantal N:o l Östra Klappe i Allerums socken af nämnda härad, hvilka
hemmansdelar tillsammans innehölle 110 tunneland 24 kappeland och således 6 tunneland
15 kappeland mera än de båda boställena samt dessutom uppgåfvos hafva bättre jord och
utmärkt vacker skog; dervid, såsom vilkor för bytet, vöre föreslaget, alt. de citera, roleringsi-
och arbets-skyldigheter, som ålåge Klappe-hemrnanen, skulle öfverflytlas på boställena,
hvaremot arrende-rätten till dessa sednare borde öfvergå på Klappe-hemmanen,
med skyldighet för Styrelsen ali dels förse dem med sådana byggnader, som boställs-ordningen
föreskrefve, dels ock under återstående arrende-åren eika arrendc-afgiften med 30
102 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse .\:o 60,
tunnor korn årligen, hvarjemte stenkolsverkets Styrelse förklarat sig villig att fullgöra
vissa af Regementets Boslälls-Direktion yrkade förbindelser i afseende på Klappe-hemmanens
bebyggande och stängsel m. m.
Det sökta utbytet hade dock blifvit best ridt, dels utaf aflidne åboen å N:o 1 Vestra
Klappe, Anders Larssons arfvingar, nemligen hans aflidna tvänne syskons barn, som, med
antydande att besittningsrätten lill hemmanet kunde anses dem förvarad, erinrat alt, ehuru
stenkolsverkets Styrelse genom köp lått egande-rätten till nämnde hemman, sådant likväl
icke skett på andra vilkor än skaltebrefvet tydligen stadgade, eller ali skalle-rätlen icke
finge från grufvan oell dess drift skiljas, dels oek af delegarne i rolarne N:ris 83 oell
84 vid Luggude kompani af Norra Skånska Infanteri-regementet, hvilka rotehållare a risö
go ett ökadt besvär skola genom bytet dem tillskyndas deraf all Steglinge oell Plöninge
äro en mil längre bort belägna än Klappe-hemnianeu; öfver hvilka invändningar
Krigs- och Kammar-kollegierne sig i underdånighet yttrat, med anförande att, på grund
al åberopade föreskrifter, sorn egde tillämpning för .bedömande af bemälde arfvingars
framställda anspråk, Kollegierne ansågo, att först när det fall inträffade, all Vestra Klappe
hemman hlefve från grufvan och dess drift skiljdt, någon rätt för Anders Larssons arfvingar
inträdde alt å hemmanet göra anspråk, lill det afseende detsamma vid pröfning i
laga ordning kunde finnas förtjena : i följd hvaraf oell då fråga i detta mål icke vore att
från grufvan oell dess drill skilja hemmanet, ulan endast alt utbyta detsamma emot ett
annat hemman, som mäste det förra i godhet motsvara, samt de rättigheter oell skyldigheter,
som i ett eller annat hänseende för den ena eller andra varit, med Vestra Klappe
förenade, efter bytet komme att det andra åtfölja, Kollegierne funnit hvad arfvingarne
anfört icke utgöra något hinder lör bytet eller i lietta mål förtjena vidare uppmärksamhet,
äfvensom att Kollegierne ansett det för rote-dclegarnes invändning lörebragta skäl
vara af underordnad beskaffenhet i jemförelse med de fördelar ej mindre för Skånska
Hussar-regementel äu för stenkolsverket, sorn med hemmansbylet åsyftades.
Vidare och sedan, uppå bemälda Kollegiers underdåniga hemställan, E. K. M:t i
Nåder förordnat om anställande af laga skattevärdering å de till utbyte mot hvarandra
ifrågasatte fastigheten^, till utrönande af deras rätta och verkliga beskaffenhet och förmåner,
hade, efter verkställighet häraf, Kollegierne under den 7 Maj 1855 i ämnet af
gifvil
slutligt utlåtande, deruti, enär numera fullständigt ulredt blifvit, all kronan och
Skånska Hussar-regementel. icke utur någon synpunkt kunde på ifrågavarande byle något
förlora, ulan skulle fä fullt genfullo, eller ali vederlags-hemmanen innefattade fullkomlig
ersättning lör byleshemmanen, samt, efter hvad redan vöre anfördt, hvarken den
fordna åboen å | mantal N:o 1 Vestra Klappe Anders Larssons arfvingar emot bytet
framställda protest, eller inleressenlernas i rolarne N:ris 83 och 84 vid Luggude kompani
af Norra Skånska Infanteri-regementet gjorda bestridande af de nuvarande boställenas
insättande i samma rotar något afseende lörljenade, Kollegierne underdåiiigsl tillstyrkt,
det Styrelsen för Höganäs stenkolsverk måtte i Nåder tillåtas att lå tillbyta sig N:o t
Steglinge och N:o 8 Plöninge mot dess egande andelar uti N:o 1 Vestra Klappe och
N:o 1 Ostra Klappe, med iakttagande af följande omständigheter och förbehåll, nemligen:
att de delar af Vestra Klappe N:o I, eller | mantal, oell af Östra Klappe N:o 1,
eller j-Jj mantal, som af annan egare än Höganäs stenkolsverk innehafvas, blelVe alldeles
oförändrade och i afseende å den del af sistnämnda hemman, elier T'ff mantal Ostra
Klappe, som nu eges af Höganäs stenkolsverk och är lill vederlag uppgifven, den förändring
vidlnges, all, dess natur al skatte förvandlades lill f. d. 3:dje Korporals-boställe i
stället för ^ af Plöninge ock, till skillnad från öfriga delen af Östra Klappe, egen nummer
samina hemmansdel åsattcs :
Expeditions-UIskottets Förslöf] till underd. Skrifvelse N:o 60.
103
alt, beträffande olrika hemmansdelar i Wäsby socken, borde, för att bibehålla
socken-summan oell indelningsverket orubbade, de förändringar ega rum : all vederlagslirmmancl
mantal N:o l Vestra Klappe blelVe , deraf -jj mantal, med ränta af6 H:dr
43 sk. 6 rist., f. d. Trumpetare-boställe, i stället för N:o 1 Steglinge med enahanda mantal
och raula, oell mantal, med ränta af 3 R:dr 4 r:st., f. d. 3:dje Korporals-boslälle, i
stället för lika stort mantal och ränta af | mantal N:o 8 Plöninge; att f mantal N:o
1 Steglinge, med ränta af 6 R:dr 43 sk. 6 rist , blefve skatte, med minskad! mant al 3nj
och ränta 4 Kalr 37 sk. 6 r:st: alt -j mantal N:o 8 Plöninge, med ränta af 4 R:dr 7
sk. 6 r:sl., likaledes blefve skatte, med mantal och ränta 2 R:dr 20 sk. 8 r:sl; Och
alt de blifvande mililite-boställena i Vestra Klappe åsatles egna nummer;
alt den tionde, 3 kappar råg, 15 kappar korn och (3 kappar bafra, som nu är
åsatt | mantal N:o 1 Vestra Klappe, fördelades emellan de blifvande nya nii Ii t iaj-br»st ä I lena,
så all f. d. Trumpetare-bostället påfördes 2 kappar råg, 10 kappar korn, 4 kappar bafra,
och f. d. Korporals-bostället 1 kappe råg, 5 kappar korn, 2 kappar bafra ;
att jordeboken för ifrågavarande hemman skulle i öfverensstämmelse härmed rättas
och förändringar vidtagas i Skånska Hussar-regemenlels indelningsverk;
att då, enligt roteringsverket flir Norra Skånska Infanteri-regementet och Luggude
kompani, J mantal N:o 1 Ostra Klappe för | roledel tillhör rolen N:o 83 och | mantal
Vestra Klappe för roledel roten N:o 84, nödiga förändringar i dessa rotars sammansättning
skulle införas, med skyldighet för stenkolsverket, i egenskap af egare till Steglinge
och Plöninge, att ansvara för alla, jemlikt kontrakt och gällande författningar,
med roleringen förenade åligganden i fråga om nuvarande och blifvande soldaters aflöning,
jemte torpens bebyggande och uppodlande;
att alla onera, af hvad slag sorn helst, sorn vederlags-summan, | mantal N:o 1
Vestra Klappe och mantal N:o I Ostra Klappe hittills vidlåda!, å byteshemmanen 3*2”
mantal N:o 1 Steglinge och 352 mantal N:o 8 Plöninge öfverflyllades;
alt, då stenkolsverkets Styrelse förbundit sig alt vid arrende-rättens öfverflyltande
å de nya militise-boställena förse dem med sådana byggnader, som boslälls-ordningen
föreskrefve, och dessutom under återstående arrende-åren öka arrende-afgiflen med trettio
tunnor korn årligen, dervid Bosläils-Direktionen gjort del af Styrelsen godkända tillägg,
alt Styrelsen skulle, i afseende å bebyggandet af de nya mililise-boslällena i Klappe, jemte
stängsel m. in., fullgöra en. genast eller bytets beviljande, blifvande laga syns föreskrifter,
allt ulan anspråk på någon ersättning vid aflriidet, och ali, i stället för nuvarande
kontrakt, sådana utfärdades, som Reglementet för Bostiills-Direktionerna den 19 Juli 1832
med dervid Ibgadt formulär bestämmer, dessa åtaganden skulle lill efterlefnad fastställas
från och med det år, då bytet komme till verkställighet;
alt Styrelsen förpliglades att vid aflevereringeh afsina begge nu egande hemmansdelar
uti Vestra och- Ostra Klappe behörigen styrka, det dessa hemmansdelar icke äro
med någon inteckning behäftade;
att, till reda och ordning för framtiden, å kartan öfver bytes- och vederlagshemmanen,
i enlighet med General-Landtmäteri-konlorets meddelade beskrifning, skillnads-!
inier skulle uppdragas, utmärkande hemmanens egor, hvart för sig, hvarefter renovation
af kartan borde af Landtmätaren verkställas; samt slutligen
att i Skånska Hussar-regemenlels aflöningsverk uppskaltuingsvärdena å Steglinge
och Plöninge blefve å N:ris 3 och 4 Vestra Klappe och N:o 2 Ostra Klappe öfverflyttade.
— Och har E. K. M:l, som för Sin del bifallit hvad Krigs- och Kammar-kollegierne i
detta inål hemställt, Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer mätte, lör deras del, jemväl
medgifva, all ifrågavarande boställs- och hemmansbyte, under de af Kullegierne dervid
föreslagna vilkor och iakttagande», må ega rum.
104 ExpeditioJis-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse lS:o 61.
Som, genom hvad sålunda förekommit och handlingarne i della mål vidare innehålla,
ulredl och upplyst blifvit, alt det föreslagna ulbvlet af militise-boslällena Steglinge
och Plöninge mot andelar i krono-hcmmaneu Östra och Vestra Klappe icke kan i något
hänseende medföra förlust för kronan, men deremot, enligt hvad Styrelsen för Höganäs
stenkolsverk samt Boslälls-Direklioneu vid Skånska Hussnr-regementet intygat, kommer
alt lända så väl stenkolsverket som bemälda Regemente lill ömsesidig fördel; så och då
Rikets Ständer tillika ansett de mot samma hemmansbyte framställda, här ofvan anförda
bestridanden icke förtjena annat afseende, än att det bör vara arfvingarne efter förre
åboen Anders Larsson obetaget att i laga ordning väcka och utföra den talan, livart ili
de, med hänsigt till den påstådda besittningsrätten lill hemmanet N:o 1 Vestra Klappe,
må finna sig befogade, hafva Rikets Ständer pröfva! skäligt att det af E. K. M:l föreslagna
ulbvlet af indragna militiae-boställnia N:o 1 Steglinge och JV:o 8 Plöninge, emot
Höganäs stenkolsverks egande andelar i kronoskatle-hemmanen N:o l Vestra Klappe och
N:o L Östra Klappe, under de af Kollegierne uppgifna vilkor, bifalla; — dock kommer
detta beslut ej alt inverka på den rätt, som, med hänsigt till hemmanet Vestra Klappe,
kan varda arfvingarne efter förre åboen Anders Larsson i laga ordning tillerkänd.
Och fä Rikets Ständer härom, till svar å högstberörda Nådiga Proposition, i underdånighet
göra anmälan; framhärdande Rikets Ständer &e.
Stockholm den 8 April 1857.
Xio til.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 15 April 1857.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, i anledning af år 1855
verkställd revision af Statsverkets m. jl. fonders förvaltning.
(Slats-Utsk:s Utlåtanden N:is 18 och 46.)
S. A. K.
1 anledning af hvad Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer, rörande då
verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel beslående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1852 och 1855, i afgilven berättelse anmält
samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter, såsom förklaringar deröfver, hos
E. K. M. uuderdånigst andragit, fä Rikets Ständer i nedannämnde ämnen, hvilka blifvit
Upp
-
Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 61.
105
upptagne särskildt för hvarje dermed befattning egande embetsverk och myndighet, följande
i underdånighet anföra:
Stnls-h onloret.
Revisorerne hafva fästat uppmärksamhet å det förhållande, all en uti Rikshufvudboken
intagen summa 471,570 R:dr 14 sk. 3 r:sl . , utgörande medel, sorn tillhöra statsregleringen,
jemväl innefattade lån och /Urs/rott lill ett sammanlagdi belopp af 113,312
R:dr 28 sk. 6 r:st.; och som Revisorerne ansett det ledande till enkelhet i räkenskaperna,
om nämnda lån och förskott, hvilka uti Kikshtifvudboken finnas intagna i en särskild
general-räkning, kunde komma alt derifrån utgå, utan ali något, i händelse af möjligen
blifvande ersättningar, derigenom äfvenlyrades, hafva Revisorerne låtit utreda förhållandet
med nämnde poster, och i sammanhang dermed föreslagit de åtgärder, som här nedan
0 in förmälas:
Lån frun f. d.
b ro byggnads-ho In g återstod .... 3,910 R:dr.
Sedan intressenterna i nämnde bolag, jemlikt
Kongl. Brefvet, den 23 Mars 1825, falt sig faeviljadl.
ifrågavarande lån lill belopp af 12,000 R:dr, emot 4
procent ränta och 2 procent årlig kapilal-afbelalning,
biel', genom Kongl. Brefvet den 15 Februari 1841, i
Nåder medgifvel, alt den af lånet dä utestående summan
finge ränlefrill innehafvas och kapitalet återgäldas
med 500 R:dr årligen. DA säkerliets-handlingarne för
della län förvaras i Kongl. Räntc-kammaren samt de
årliga afbelalningarne dit ingå och tillgndoföras nuvarande
6:te Hufvud-titelns besparingsfond för jordbruket,
handeln oell näringarne, hafva Revisorerne hemställt,
alt beloppet uti den nya Riks-hufvudboken, som egde
en särskild general-räkning för Ståts-kontoret, kunde
till denna räkning ölverföras och der balanseras, samt
alt ifrågavarande lane återstod alltså finge uti den så
kallade förskotts-räkningen afskrifvas 3,910: — —
Till innehafvare)) of Allequia fläradshöfdingeboslulle
på Gottland, återstående . . . 1,362: 24.
I anledning af numera aflidne Häradshöfdingen
1 Gottlands norra härad P. J. Odmans derom gjorda
underdåniga ansökning, har Kongl. Maj:I, jemlikt Nådigt
Brel den 23 Januari 1836, med afseende å sökandens
(vänne närmaste företrädares i tjernsten iråkade
obestånd och då lill följd häraf deras sterbhus saknat
all tillgång ali godtgöra de betydliga husröle-brisler,
sorn under deras tjenstetid tillkommit å ifrågavarande
Häradshöfdinge-boställc, samt enär sökanden ulan något
sitt förvållande fått emottaga samma boställe i ett
högst förfallet tillstånd så till åbyggnad sorn häfd,
ehuru han, enligt författningarna, varit berättigad ali.
Transp 3,910: — — '
Bill. till fl. St. Prol. i853 & 1857. 40 Sarnl. 4 /lfd. 14
106
Expeditions- U Isko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o 61.
Transp. 3,910: -—
detsamma i tulli laga ständ tillträda, bifallit alt sökanden
utaf tillgångarne ä 9:de Hufvud-tileln erliölle ett
ränlefrilt län af 5,000 Hulr, samt ali denna summa,
hvara under de första fem åren någon afbetalning icke
komme att ega rum, finge efter nämnde lids förlopp,
med 3b0 R:dr hvarje år af sökanden eller, i händelse
lian med döden afginge eller till annan tjenst befordrades,
innan länet blifvit lill fullo inbelaldt, af hans efterträdare
i tjernsten återgäldas.
Enlig! hvad Rcvisorcrne anfört, verkställas inbelalningarne
å delta län årligen till Gottlands läns
Landt ränteri; och dä enahanda åtgärd, sorn den med
föregående län föreslagna, syntes för bokföringen af
della län kunna verkställas i den nya Riks-hufvudbokens
general-räkning med E. K. M:ts Befallningshafvande i
nämnde län, hafva Revisorerne af sådan anledning ansett
äfven del sednare lånebeloppet kunna ur lörskotlsräkningen
afskrifvas  1,362: 24.
Förskott till liqvid och redrfvisaing of f d.
9:de Hnfvv d-titelns medel.
Till disposition af E. K. M Is Bo fall ning skrifvande,
i Jemtlands län, återstod 153 Hulr 16 sk.
Uti Nådigt Bref af den 9 Maj 1827 hade Kongl.
Majit anbefallt Slals-konlorel. ali af nämnde Hufvudtilels
tillgångar lill Kongl. Majlis bemälde Befallningshafvande
låta utbetala 1,000 Hulr, för alt användas lill
understöd ät sådana af angränsande läns invånare, till
eli antal af 15 eller 20 hushåll, hvilka ville till Jemtland
inflytta för alt bosätta sig ä ölVerloppsmarken, och,
på K. M:ls Befällning.ihafvandes reqvisition, anordnades
nämnda summa den 22 påföljande November af Statskontoret
å länets ränteri, med förbehåll af redovisning.
Af delta förskott, 1,000 R dr, blelvo, under loppet af
följande tolf år, använde 846 R:dr 32 sk., så alt vid
1839 års utgång, enligt till Kammar-iällen afgifven
räkning, en behållning återstod af 153 R:dr 16 sk.
/ Enär della belopp ännu vid 1853 års slut i
den från länet inkomna redogörelsen, såsom ej använd!,
balanserades; och detsamma numera syntes för ändamålet
icke erforderligt, borde, enligt Revisorernes
lanke, beloppet, som förut blifvit i lans-räkenskapen
alfördt, åter uppdebileras och till Kongl. Ränle-kammaren
levereras, för att 6:le Hufvud-litelns besparingsfond
för jordbruket, handeln och näringarne tilfgodoföras.
5,272: 24
Transport 5,272: 24
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 61. 107
Transport 5,272: 24. -
hvarigenom det från försko! Is-räkningen komme att
försvinna
153: 16. —
Till disposition af E. K. M:U Befallningshafvande.
i Norrbottens län återstod . . 735 R;dr.
I afseende hära upplysa Revisorerne, att Kongl.
Majit, genom Nådigt Bref till Ståts-kontoret af den 9
December 1827, behagat förordna, alt den lill inköp
af hemmanet Krok i Norrbottens län, för anläggandet
af Haparanda köping, bestämda köpesumma, 4,000
Ridr, skulle förskottsvis af 9:de Hufvud-lilelns medel
utbetalas, för att framdeles samma litel behörigen ersättas
genom de vid tomters försäljning i den tillämnade
köpingen inflytande medel. I följd deraf hade
denna summa sedermera den 27 Mars 1828, eller reqvisition
af Kongl. Majlis beinälde Befallningshafvande,
blifvit anordnad af Stals-kontorel å Kongl. Räntekammaren,
hvarifrån medlen lill Länet remitterades.
För dessa medel hafva årliga redovisningar blifvit till
Kammar-rätten afgifne, af hvilka Revisorerne inhemta!,
ali intill 1853 års slut en summa af 3,265 Ridr
genom försäljning af tomter influtit och blifvit ersatt,
så att vid samma tid del ännu utestående beloppet
utgjorde 735 Ridr; och då fiir detta sistnämnda belopp
Slaten egde motsvarande värde i ännu osålda
tomter i Haparanda, ausåge Revisorerne ifrågavarande
balanspost kunna i Riks-hufvudhoken afskrifvas, dock
under förbehåll alt den vid skeende försäljning af
tomter inflytande köpeskilling lill Norrbottens läns
ränteri eller Kongl. Rätile-kammaren inlevererades och
upploges såsom besparingsmedel för 6:1 e Hulvud-litelns
underafdelning: jordbruket, handeln och näringarne . 735: — — ggg. je
Af öfriga Hufvud-tillarne samt till Berthelem//-fonden
:
Elaf del rid 1844 och 1845 <irs Riksdag
beviljade anslag för uppmuntran och befrämjande af
boskaps skötseln i riket 28,845 Ridr sk. / rist.
Revisorerne hafva anfört hurusom, enligt E.
K. Mils Nådiga Bref af den K) Juni I846, Statskontoret
erhållit befallning all fran Riksgälds-konloret
reqvirera det utaf Rikets Ständer vid nämnde riksdag
för ofvanberörde ändamål beviljade anslag 70.009
Transport 6,160; 40. —
108 Exped i ti ons- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 61.
Transport (i, 100: 40.
Ridr, lör ali, i nian af behof och uppå skeende inqvisition,
Förste Hofstallmästare» m. ni. Braunerhjelm, A
komniitlerades för organisation af stainholländerier
vagnar, tillhandahållas: och hade under den 30 i samina
manad, uppå heinälde Förste Hofslallmiislares reqvisition,
hela beloppet, efter det medlen från Riksgälds-kontoret
levererats, blifvit af Stats-kontore! lill
hans disposition anordnad!. Den första redovisningen
för dessa 70,000 R:dr, eller 1848 års till Kammarrätten
ingifna redogörelse, utvisade, all för ändamålet
ej åtgått större belopp lin 48,873 R:dr 3 sk. 3 rist,
hvadan i redogörelsen ulbalanserades en behållning af
21,12(5 R:dr 44 sk. 9 rist, hvilken, såsom det ville
synas, då icke var för organisationen behöflig. I
1849 års redogörelse balanserades en kapital-behållning
i räntebärande obligationer, 21,000 Ridr, samt
kontant 1,565 Hulr 8 sk., eller tillhopa 22,565 Ridr
8 sk.; och följande årens redogörelser visade icke
heller behofvet af hela anslagets lyftning på en gång,
enär räntebärande obligationer derunder ytterligare
blifvit inköpta, hvilkas värde, tillsammans med de
förut nämnda obligationerna, vid 1853 års slut utgjorde
28,750 Rnlr: hvarförutom, vid samma tid, en kontant
behållning lörefuiinits af 95 Ridr 8 sk. 7 rist.
Enär ifrågavarande anslag skolat i män af behof
utgå, hade hvad för ändamålet ej erfordrats, enligt
Rcvisorernes yttrade tanke, bordt ålerlevereras och
öfverlemnas lill Riksgälds-konlorel, för all derifrån,
så vidi vidare behof deraf gjordes, uppå förnyad reqvisition,
åter i vanlig ordning utbetalas; och, jemte
det Rcvisorcrne derföre ansett, alt det nu befintliga
öfverskotta! borde lill Riksgälds-konlorel ålerlemnas,
hafva Revisorerna hemställt, alt summan linge i Rikshufvudboken
afskrifvas, helst densamma, om en dylik
återleverering ej föreskrifves, i allt fall uti särskild
redogörelse årligen redovisades  28,845: 8. 7.
Till f. d. Dir ek Uonen för Riddarholrns-fci/rkans
iståndsätta udo, återstående 114 Ridr 47 sk. 11 rist.
Uti Nådigt Bref af den 2 Februari 1847 hade
E. K. Mit gilvit Slats-konlorel tillkänna, att, sedan
reparations-arbelena A Riddarbolms-kvrkan blifvit iullhordade,
E. K. Mit, i sammanhang med fattadl beslut
angående framtida vårdande af och tillsyn å kyrkan
genom dels Riksmarskalks-embetet, dels Öfver-intendenls-cmbelet,
förordnat att, efter del en summa af
Transport 28,845: 8. 7. 6,100: 40.
Expeditions-Utskottets Förslag till under<1. Skrifvelse N:o 61.
109
Transport: 28,845: 8. 7. 6,160: 40. —
50 R.dr utaf ilen lili belopp af 390 R:dr 4 sk. 4 r:s(.,
hos Stals-kontoret inneslående behållningen A de för
försåld takkoppar influtna medel blifvit utbetald såsom
ersättning lill den person, hvilken best ridt Sekreteraregöromåleu
bos Direktionen för nämnde kyrkas istandsättande,
återstoden deraf skulle genom Direktionens
försorg öfverlemnas till Riksmarskalks-embetel; hvarjemte
E. K. M:t anbefallt Stals-kontoret all beloppe',
på skeende reqvisition, utbetala. Summan hade derefter
den 13 April samma år blifvit anordnad lill disposition
af Direktionen, sorn sedermera lill Riksmarskalks-embetel
öfverlemna! hvad detta Embete, enligt
det Nådiga beslutet, egde deraf erhålla
Då alilså, genom hngstberörda Nådiga Bref, dis-,
positionen af ifrågavarande medel vore uppdragen åt
Riksmarskalks-embelel, som derför årligen till Kammar-rälten
afgåfve redovisning, halva Revisorerne
hemställt, att den i Riks-hufvudboken ännu balanserade
resten, 114 R:dr 47 sk. 11 r:sl, måtte der få
afskrifvas  114: 47. 11.
Till rese- och trakliinients-kostnads-ers(ill?iing
åt Häradshöfdingen 11. Linck . . 106 Rdr28sk.
Med stöd af Kongl. Brefvet den 13 Mars 1850
hade Slats-kontorel den 10 påföljande April af Riksstatens
Andra Hufvud-tilels anslag till rese- och traktaments-penningar
anordnat ett belopp af 106 R:dr
28 sk., såsom ersättning lill e. o. Notarien i E. K.
M:ls och Rikets Svea Hofrätt, vice Häradshöfdingen
H. Linck, hvilken, i egenskap af särskild ordförande
i Eskilstuna Rådstufvu-rätl, förrättat undersökning angående
de mot Borgmästaren Hallström gjorda angifvelser
om fel i embelet. Medlen anordnades förskottsvis
till dess sig visat, om ersättning kunde varda
Statsverket tillerkänd, och blefvo således såsom förskott
i räkenskaperna balanserade.
Genom E. K. M:ts Nådiga Utslag den 23 Juni
1851 blef Hallström dömd alt ersätta slals-.verkel ifrågavarande
förskott och, enligt hvad Revisorerne inherntat,
berodde indrifningen deraf på Kammar-rättens
Advokatfiskals-embeles åtgärd.
Då, efter hvad jemväl upplyst blilvit, den vid
Hallströms hos E. K. M:t i underdånighet anförda besvär
fogade attest öfver medlens deponerande i Södermanlands
län ränteri, blifvit för verkställighet af E.
Transport: 28,960: 8. 6. 6,160: 40. —
110
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 61.
Transport: 28,960: 8. 6
K. M:Is Nådiga Utslag, till E. K. M:ts Befallningshafvande
i nämnde län öfversänd och följaktligen ersättning
för ifrågavarande förskott icke kunde uteblifva,
hafva Revisorerne hemställt, alt beloppet, 106 R:dr
28sk., må i Riks-hufvudboken afskrifvas samt att medlen,
efter deras indrifning, lill Kongl. Ränte-kammaren
levereras och i dess räkenskaper upptagas bland extra
medel och uppbörder  106: 28. —
Till Höganäs Slenkolsgrufve-bolag 2,441 R:dr 32 sk.
I afseende å detta belopp hafva Revisorerne anmält,
alt Kongl. Maj:l år 1824 den 25 Februari aflåtit
Nådig befallning till Stats-kontoret att i och för den
resa lill England, som den vid Höganäs stenkolsverk
anställde Direktören Stawford då komme ali företaga,
låta, emot qvitto af En af Rikets Herrar, Grefve De
la Gardie, förskottsvis utbetala en summa af 200 Pund
Sterl., att återgäldas af det blifvande nya grufve-bolaget.
Genom Stals-koulorels försorg hade dem 17
påföljande Mars en vexel å berörde belopp anskaffats
och kostnaden derför blifvit, efter då gällande kurs,
12 R:dr 10 sk., anordnad af extra ulgiftsmedlen och
utbetald nied 2,441 R:dr 32 sk. banko.
Enär likväl den uti högslberörda Kongl. Bref förbehållna
återbetalningen af dessa medel uleblef och
Direktionen för stenkols-verket, af Stats-kontoret anmodad
ali om förskottets liqviderande med det snaraste
föranstalta, uti skrifvelse den 29 Oktober 1828,
undandragit sig denna erslilluings-skyldighel, hvilken
förmenades icke. åligga Direktionen, anmälde Statskontoret
den 13 Maj näst påföl jande, år hos Kongl.
Majit i underdånighet detta förhållande och meddelades
i anledning deraf den 27 påföljande Juni till Statskontorets
efterrättelse den Nådiga föreskrift, att, i
händelse jemväl del gamla bolaget för bedrifvande af
Höganäs stenkolsverk skulle vägra att till Stals-verket
återbetala ifrågavarande lörskolt, som egentligen för
nämnde bolags räkning blifvit i Nåder beviljadt, ehuru
under den, på Herr Grefve De la Gardies framställning
i ämnet grundade förutsättning, att ersättningsskyldigheten
skulle ingå bland vilknren för stenkolsverkets
öfverlemnande lill nya bolaget, Stals-konlorel
borde, genom sill Advokalfiskals-embeles åtgärd,
söka i laglig väg förpligta vederbörande alt lenina
stats-verket ersättning för merberörda utgift. Herr
Transport: 29,066: 36. 6
6,160: 40.
6,160: 40.
Expe(lilions-Lits/'nitets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 61. lil
Transport 29,066: 36. 6. 6,160: 40. —
Grefve De la Gardie, som, nied anledning af denna
Nådiga föreskrift, af Slats-kontoret anmodats ombesörja.
all förskoltel blefve af Höganäs gamla grufvebolag
lill Kongl. Ränte kammaren inbetald t. hade derpå
lemnat det svar, ali gamla bolaget, sorn dåmera vore
upplöst, redan är 1827 sökt och vunnit årsproklama,
utan all någon bevakning af ifrågavarande fordringsanspråk
dervid skett, samt alt detta bolag dessutom,
pa (lere skäl och förnämligast i stöd af Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref den 25 Februari 1824, troll sig ega välgrundad
anledning att undandraga sig betalningen,
hvilken, enligt hvad Kongl. Majit i Nåder loreskrifvit,
borde af nya bolaget erläggas. Då emellertid Statskontorets
Advokatfiskals-embetes mot det nya bolaget
framställda ersältnings-anspråk blifvit, efter sakens
fullföljande hos Kongl. Majlis och Rikets Svea Hofrätt,
genom Ilofrällens dom den 2 Mars 1835 ogi||adt,
men i anledning af Herr Grefve De la Gardies inlör
Stockholms Kämners-rätls protokoll den 17 Maj 1833
gjorda förklarande, del såväl Herr Grefven, som alla
de öfriga delegarne i gamla bolaget voro villige att
godtgöra förskottet, ehuru icke i egenskap af delegare i
gamla, utan såsom ingångna intressenter i det nva
bolaget, i förhållande till deras aktier, Advokat-fiskalsembelel
derefter i laga ordning väckt påslående om
verkställighet af Herr Grefvens omförmälda förklarande,
så hade den å Herr Grelven belöpande, af domstolen
lill gäldande fastställda summan, 14 R:dr 39 sk. 9 rist.,
jemte ranta derå från den 12 Januari 1836, 2 R:dr
6 sk., blifvit den 2 Augusti 1838 inlevererad med tillsammans
16 R:dr 45 sk. 9 rist; och fanns detta belopp
i samma års Ränlekammare-hufvudbok bland
statsverkets inkomster upplaget under titeln: Ersättningar.
Stals-konloret hade derefter, i underdånig
skrifvelse lill Kongl. Majit den 18 April 1839, afgifvit
utförlig berättelse om ärendets gång; och dä dess
Advokat-fiskal, på hvars åtgärd bevakningen af statsverkets
ifrågavarande fordran de sednare åren ankommit,
låtit Svea Hofrätts dom af den 2 Mars 1835
vinna laga kraft, hvarigenom ersättnings-anspråket
emot nya bolaget förlorades, och icke ställt sig till
efterrättelse Kongl. Maj:ls Nådiga Kungörelse den 16
Maj 1827, rörande dylika måls fullföljande eller nedläggande,
hemställde Stals-kontoret i underdånighet,
huruvida icke Kongl. Majit skulle anse nödigt infordra
Justilie-kanslers-embelels underdåniga yttrande, om
och hvad ytterligare åtgärd vore ali i detta mål vid
Transporl:
29,066: 36. 6. 6,160: 40. —
112
Expeditions-UIskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 61.
Transport: 29,066: 36. 6
taga i afseende på stats-verkets ersättning lör återstoden
af förskottet, eller ont densamma borde afskrifvas,
hvarom, i sådan händelse, Kongl. Maj:ts Nådiga
förordnande afva klädes.
Enär, såvidt Revisorerne kunnat inhemta, någon
vidare åtgärd i denna fråga sedermera ej blifvit vidtagen,
oell då anledning ej förefunnes alt numera, elter
så lång tids förlopp, någon ersättning vore att'
förvänta, hafva Revisorerne hemställt, alt del balanserade
beloppet linge i räkenskaperna alskrifvas . . 2,441:32. —
Till utgifvande af framlidne Presidenten Friherre
af Ti b nlls sammandrag rörande förvaltningen
vid krigsväsendet till lands, återstående 1,790 R:dr.
Enligt de i Krigs-koilegium upprättade och lill
Kammar-rätten afgifna redogörelser, hade af del ursprungliga
förskottet, som ulgjorde 2,300 R.dr, ett
belopp af 510 R:dr intill 1853 års slut bITvit redovisad!,
hvilket influtit lör försålda exemplar af nämnde
sammandrag, så alt vid samma lid 1,790 R:dr
voro oredovisade, motsvarande värdet af de hos Krigskollegium
qvarvarande 716 exemplar å 2 R:dr 24 sk.
stycket.
Som redovisning för försäljningen årligen lemnades
lill Kammar-rätlcn samt lörsäljnings-medlen lill
Kongl. Ränte-kammaren levererades, hafva Revisorerne
ansett, all summan, 1,790 R:dr, ulan olägenhet,
kunde i Riks-hulvudboken alskrifvas och de årligen
inflytande lörsäljnings-medlen åter debiteras bland 4:de
Hufvud-tilelns besparingar  1,790: — —
Till den s. k. Barthelemy-/anden 73,853 R:dr 16 sk.
Beträffande dessa medel hafva Revisorerne upplyst,
ull, i enlighet med Kongl. Brefven den 13 Februari
1821 och den 7 April 1830, (vänne summor i
Riks-hufvudboken balanseras, den ena å 73,053 R:dr
16 sk., utbetald till åtskilliga frikadellers af de tre
ofrälse stånden underhåll vid Krigs.-Akademien å Carlberg
från år 1821 till år 1829, och den andra å 800
R:dr, pension lill framlidne General-löjtnanten de Suremain;
och var, i afseende å nämnde försko!Is-belopp,
genom Kongl. Maj:ts ofvan försl åberopade Nådiga
Bref förordnad!, att den pensions-afgifl al 7,500 R:dr,
som ditintills å den s. k. Barthelemv-fonden varit an
Transport:
33,298: 20. 6.
6,160: 40.
6,160: 40.
Exnedilions- Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o 61. 113
Transport: 33,298: 20. 6. 6,160: 40. —
visad för underhållet, af de vid Krigs-Akademicn befintliga
lrikadetter af de tre ofrälse stånden, men
hvartill samina loud dä saknade all tillgång, skulle,
från 1821 Ars början oell så länge fonden icke vore
i stånd att bestrida denna utgift, förskjutas afdeå dåvarande
3:dje 11 ufvud-t i teln anslagna medel lill oförutsedda
militära behof, emot framtida ersättning af Bartheleinv-fonden.
Berörde pensions-afgift hade derefter under
påföljande är på enahanda sätt utgått, hvarföre
Hikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag uti underdånig
skrifvelse anhållit all, då hvarken för dessa
förskott eller för de 800 R:dr, som år 1824 jemväl, i
anseende lill yppad brist i Barlhelemy-fondens tillgångar,
lill f. d. General-löjtnanten de Suremain förskjutits,
någon ersättning af samma fond då ännu blifvit
leornad, de förskjutna summorna mätte godtgöras så
snart Barlhelemv-fonden det medgåfve, samt beloppen
emellertid uli förskotls-konlo i riks-hufvudboken upptagas;
och biel denna underdåniga anhållan, jemlikt
högstberörda Nådiga Bref af den 7 April 1830,
af Kongl. Majit bifallen samt Stals-kontoret i Nader
anbeläldt alt låta beloppen i räkenskaperna balanseras.
Då sedermera, vid 1844—1845 årens Riksdag,
E. K. M:t uti aflålen Nådig Proposition till Rikets
Ständer föreslagit, alt, med upphäfvande af deras år
1812 fattade beslut om kolonien S:l Barthelemvs och
blifvande ultramarinska besittningars öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts särskilda förvaltning, kolonien måtte
återställas under moderlandets allmänna drätsel, samt
alt åt Kongl. Majit mätte uppdragas alt, sa snart
tillfälle dertill kunde yppa sig, lill någon främmande
makt afträda kolonien på de för Svenska stals-verket
fördelaktigaste vilkor, sorn stöde att erhållas, hade
jemväl Nådig framställning aöåtits, bland annat derom,
att Rikets Ständer mätte låta afskrifva slats-verkets
ofvanberörde fordran hos Barlhelemv-fonden, helst kolonien
i allt fall då saknade tillgångar lill dess gäldande;
men uti underdånig skrifvelse den 19 Mars
1845 lörklarade Rikets Ständer, som i öfrigt hiföllo
den Nådiga Propositionen, att de ansågo afskt ifningsfrågan
lämpligast böra anstå intill dess sig visat, om
och på hvad vilkor del föreslagna aflrädandet af kolonien
kunde lillvägabringas, i följd hvaraf ofvannämnda
förskott skulle tills vidare i slats-verkets läkenskaper
balanseras.
Transport: 33,298: 20. 6. (5,160: 40. —
Bih. till R. St Prat. 1856 ii 1857. 10 Sami. 1 4fd. 15
114
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 01.
Transport: 33,298: 20. 6. 6,160: 40. —
Enär inkomsterna af kolonien, under en längre
följd af är, understigit det för utgifternas bestridande
erforderliga belopp samt anledning saknades att, genom
en förändring härutinnan, ifrågavarande förskott
en gång kunde komma alt stals-verket godlgöras,
hafva Revisorerne hemställt, alt dessa förskott, tillsammans
73,853 R:dr 16 sk., måtte i räkenskaperna
afskrifvas, helst om, genom koloniens afträdande, några
tillgångar skulle uppslå, dessa i allt fall komme
slats-verket tillgodo * 73,853: 16. — jqy .jg g
Summa B:ko R:dr 113.312: 28. 6.
Hvad Revisorerne sålunda i afseende å redovisningen för omförmälde låne- och
förskotts-medel hemställt och föreslagit, anse Rikets Ständer leda lill enkelhet och reda
i räkenskaperna. Beträffande särskildt det lill Höganäs stenko,Is-grulVebolag ulgifna förskott,
hafva Rikets Ständer, i afseende på hvad Revisorerne anfört rörande statsverkets,
lill följd af uraktlåten bevakning, förlorade ersällnings-anspråk för nämnde fordran, erhållit
den ytterligare upplysning, ali, enligt Juslitie-kanslers-embelets förordnande, åtal
blifvit inför Kongl. Maj:ls och Rikets Svea Hofrätt anställd! emot dåvarande Advokatfiskal»
i Stals-kontorel, G. Sandeberg, såsom vållande lill ofvannämndc förlust af statsverkets
belalnings-rält; att Hofrätten, genom utslag den 31 Augusti 1842, med åläggande
af böter för åsidosatt Ijenslepligl, frikänt Sandeberg från den yrkade ersättningsskyldigheten,
; samt alt E K. M:l, uppå Advokat-fiskalens i Svea Hofrätt häröfver underdånigsl
anförda besvär, medelst Nådigt Utslag den 15 April 1845, förklarat att, ehuru
Sandeberg, i afseende på fullföljden af E. K M:ts och Kronans emot Höganäs nya stenkolsverks
bolag instämda, genom Svea Hofrätts dom den 2 Mars 1835 ogillade talan,
icke st ii 111 sig till efte^rät telse föreskriften uti Kongl. Kungörelsen den 16 Maj 1827,
utan, elier eget godtfinnande, låtit samma dom vinna laga kraft, E. K. M:l likväl fann,
med hänsigt till beskaffenheten af berörde talan och de omständigheter, som dervid sig
företett, såvidt bedömande deraf nu kunde ega rum, icke skäl att det yrkade ersättnings-ansvaret
Sandeberg ålägga.
Enär således Revisorernes yttrade åsigt, ali någon godlgnrelse för slals-verkel af
nämnde fordran icke vidare vore att förvänta, är genom denna utgång af saken bekräftad,
samt Rikets Ständer funnit öfriga, bär ofvan omförmälda frågor vara fullständigt
utredda, få, i öfverensstämmelse med hvad jemväl Stals-kontorel uti dess i ämnet afgiliia
utlåtande undrrdänigst tillstyrkt, Rikets Ständer, med bifall till ofvan anförda, af
Revisorerne framställda förslag lill en förändrad redovisning för oflanämnde. lane och
förskotts-medel, hos E. K. M:t undrrdänigst anhålla om meddelande af de Nådiga föreskrifter,
som lör ifrågavarande åtgärders verkställande finnas erforderliga.
I afseende å de under revisions-åren skedda anordningar på öfverskolten å statsverkets
inkomster, hafva Revisorerne, sorn ej funnit anledning lill anmärkning emot beskaffenheten
af dessa utgifter, de der egt rum till föremål, för hvilka statsanslag saknats,
Expcditions-Ulshottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 61.
115
i allmänhet erinrat, hurusom tiel syntes Revisorerne mindre lämpligt, alt dylika utgifter
anordnades ä en sä beskaffad titel, som den ifrågavarande, enär, i den händelse att
slals-inkomslerna under ett år ej kommc att uppgå till deras i Riks-stalen påräknade
belopp, anvisningar skett å icke befintliga tillgångar, hvadan Revisorerne hemställt, att,
med undantag af sådana poster, som kunde hänföras till rubriken restitutioner, för
hvilka ett särskildt anslag funnes å 7:de- hufvud-titeln uppfördt, öfriga utgifter af om förmälda
beskaffenhet borde anordnas under förskotts-litel, för alt framdeles ersättas, efter
föregången anmälan hos Rikets Ständer; — och har, i anledning af denna framställning
Ståls-kontoret, uti sin underdåniga förklaring, meddelat åtskilliga upplysningar angående
ofvanberörde utgiftsposter, samt tillika föreslagit sådana åtgärder, hvarigenom en del af
dessa, på öfverskotlen hittills anvisade utgifter kunde öfverllyltas på hulvud-titlarne medelst
uppförande derå af motsvarande anslags-bclopp.
Rikets Ständer, som anse, att de sålunda föreslagna åtgärdena skulle medföra
reda och enkelhet vid förvaltningen af statsmedlen, få, uppå de skäl, Revisorerne anfort
i afseende å olämpligheten af de hittills vanliga anvisningarne på öfverskotlen å
statsverket inkomster, och med anmälan, att Rikets Ständer vid Riks-stalens uppgörande
sko a tillse, att de fleste sådane utgifter, sorn de sednare åren blifvit på nyssnämnde
sii l beslridde, må kunna å hufvud-titlarne beräknas och upptagas, i underdånighet
anhålla, att, om E. K. M:t icke destomindre skulle framdeles finna nödigt att tillfälligtvis
anvisa statsmedel lill sådana behof, hvilka ej blifvit af Rikets Ständer förutsedda,
och dertill anslag således ej beviljats, dessa utgifter, derest de ej kunna bestridas
med de för dylika tillfälliga hellof egentligen afsedda besparingarne å Riks-slatens hufvudlitlar,
hädanefter må under förskotlslilel anordnas samt vid påföljande Riksmöte för
Rikets Ständer tillkännagifvas, dä, efter föregången pröfning, Rikets Ständer blefve i tillfälle
att i anledning af de gjorda anvisningarne besluta.
Uti f. d. allmänna Magnsins-fondens räkenskaper har, enligt hvad Revisorerne
om förmält, under mångå är fortfarande balanserats en skuld lill Rikets Ständers Bank,
under revisious-åren till belopp af 880,003 R:dr, utgörande den ännu oguldna återstoden
al medel, sorn för längre lid tillbaka f. d. allmänna Magasins-direkliönen genom begagnande
af erhållen k red i ti v-rii It i Banken Ivftat i och lör undsättningar åt behöfvande i
missvextår. A denna skuld, sorn år 1823 utgjort 2.258,455 R:dr 32 sk. L rist., men
vid slutet af 1843 nedgått lill 925,00!) R:dr, hade under de följande åren, sednast 1851,
afbetalningar lid efter annan egt rum med tillhopa 45,000 R:dr, så att vid 1853 års
utgång den återstående skulden utgjorde förstnämnde belopp 880,000 R:dr. Vid samma
tid hade fondens tillgångar och fordringar, efter alräkning af viirdel utaf inventarier,
uppgått till ett. sammanlagdt belopp al 16,396 R:dr 2 sk. I r:st., deraf 1,151 R:dr 21
sk. kontant behållning, hvilken efter revisinns-ären ökats lill 1,573 R:dr 31) sk. och vore
den enda tillgång, förutom möjligen inflytande belopp af fondens fordringar, sorn till liqviderande
af ofvannämnde skuld till Banken kunde användas. Vid sådant förhållande
och då ifrågavarande skuld, i enlighet, med Rikets Ständers beslut, redan blifvit i Bankens
räkenskaper förd inom linien, hafva Revisorerne funnit sig föranlälne till den, al
Siats-kontoret uti dess underdåniga förklaring biträdda, hemställan, att förenämnde belopp,
880,000 R;dr. finge äfven i statsverkets räkenskaper töras inom linien.
å Beträffande denna fråga hafva Rikets Ständer inhemta), alt det af Revisorerne
omlörmälda belopp, 880,000 R;dr, egentligen utgör Ivaline särskilda skulder, al hvilka
116 Expeditions-Utskottots Forsing till unden!. Skrifvelse N:o 61.
elen ena, tillkommen genom magasins inrättningen under åren 1812—1823 beviljad invisnings-riilt
hos Rikets Ständers Bank för behöfvandes undsättning i missväxtår, jemlikt
Rikets Ständers beslut vid 1828—1830 årens Riksdag, biel' uti 1820 års Bankoräkenskaper
lord inom linien lill belopp al 1,800,000 R dr, hvarefter denna summa genom
gjorda inbetalningar vid 1853 års slut nedgått till 800,000 R:dr; samt all den andra
skulden, som uppkommit gemm begagnad! kreditiv lill uppköp af mvntbara metaller,
likaledes forts inom linien vid 1829 års bokslut, då denna skuld utgjorde 302.213 R:dr
40 sk., hvilket belopp sedermera genom efterhand skedda afbrtalniugar nedgått lill 80,000
Rull’; oell hafva Rikels Ständer lunnil skäligt bifalla, ali, vid nästskeende bokslut, de
ännu återstående oguldna beloppen af ofvannämnda f. d. Allmänna Magasins-londeus 2:ne
skulder lill Rikels Ständers Bank må uti statsverkets räkenskaper föras ironi linien; hv ilket
Rikets Ständer härmed få hos E. Ii. M l i underdånighet anmäla.
Mynt-verket.
Revisorerue hafva förnvat de vid flere föregående siats-revisioner framställda erinringar
i afseende ä den mindre ändamålsenliga method, sorn iakttagits vid Mynt-verkets
räkenskaper, hvilka icke öfverensslämde med öfriga stats-iäkenskaper oell i uppställningen
älven skiljde sig från de labellariska redogöi nisenia i Ofver-direk törens för Mvntoch
Kontroll-verken afgifna underdåniga berättelse, hvarföre summorna ej kunnat utan
särskilda omslut kontrolleras. Ej heller hade af räkenskaperna kunnat utrönas, huru
in vek el. hvarje större detalj inom verket kostat, i följd hvaraf Revisorerue varit urståndsätta
ali bedöma verkets gång i dess särskilda delar.
Rikets Ständer tro sig kunna antaga, alt, vid uppgörandet af de formulärer för
samtlige de förvaltande verkens redogörelser, sorn till följd af riks-hufvudbokens förändrade
uppställning äro föreskrifna. och med hvilkas utarbetande, enligt hvad Rikels
Ständer inhemta), en dertill af E. K. M:t i Nåder förordnad tjensteman från bo jan af
sisllidne ar varit sysselsatt, tillbörligt afseende fästes dera, all Myntverkets räkenskaper
inrättas, såvidt sådant finnes lämpligt och möjligt, i öfverensstämmelse med öfriga stalsredogörelser.
Hvad åter beträffar det anmärkta förhållandet, all kostnaden för de olika
Holarne af verkets rörelse icke kunnat på grund af räkenskaperna bedömas, finna Rikets
Ständer, lika med Revisorerue, det vara af vigt för Rikels Ständer alt erhålla, såvidt
möjligt är, fullständiga upplysningar om de särskilda delarne af Myntverkets förvaltning,
så all, exempelvis, kostnaderna för ulmynlning af de olika myntsorterna i guld, silfver
o. s. v. åtminstone efter approximativ beräkning uppgifvas; men då del. icke synes nödigt,
att dylika uppgifter för hvarje är uti räkenskaperna införas, utan samma ändamål
enligt Rikels Ständers lanke, lämpligare skulle vinnas derigenom, att Olver-direktören liir
Mynt- och Kontroll-verken erhölle Nådig befallning alt uti den underdåniga berättelse,
som till E. K. M:t tore hvarje stats-revision algilves, meddela så fullständiga uppgifter i
omförmälda hänseenden, sorn kunna åstadkommas, fä Rikets Ständer alltså underdanigst
anhålla, alt, i öfverensstämmelse härmed, nödiga åtgärder matte varda al E. K. M.l
vidtagna.
Kontrollverket.
Revisorerue hafva omförmält en vid granskning i Kammar-rätten af 1853 års
räkning öfver Konlrollstämplings-uppbörden i Stockholms stad förekommen och vid Revi
-
i
Ejpedil/ons-Utskottets Förslag till undrrd. Skrifvelse N:o 61.
117
sorernes summ,intrade annu på Hammar-rättens pröfning beroende anmärkning dera, att
någon afgift för gulddragare- och guldslagarc-arbrten lika litet under nvssnämnde. som
under föregående år blifvit debiterad och redovisad, ehuru, jemlikt Kominers-kollegii
kungörelse den 9 Augusti 1758, grundad på Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse den 18
nästlörulgångna Juli, dylika tillverkningar skola konlrollsliimplas oell afgift derför betalas;
och halva Rikets Siänder i afseende å denna fråga inhemta!, att, sedan under målets
behandling upplyst blifvit, dels, vidkommande guldslagare-arbeten, att dessa genom
E. K. Mils Nådiga Bref den 2 November 1847 och Kominers-kollegii derpå grundade
kungörelse den 2.4 i samma månad, äro från probering och kontrollslämpling fritagne,
och dels, hvad beträffar gulddragare-arbeten, all några sådana tillverkningar, beslående
hufvudsakligen af s. k. grosstråd, allt ifrån är 1819 icke blifvit lill kontrollverket inlemnade,
ifrågavarande anmärkning, jemlikt Kammar-rättens resolution den 8 Oktober sistlidna
år, lunnits icke lill någon åtgärd föranleda.
Uti den underdåniga förklaring, som Öfver-direktören för mi nt- och kontrollverken
i anledning af Revisorernes berättelse afgifvit, är uti detta ämne, bland annat, anfördi,
alt probering och stämpling af grosstråd eller sådan grof silfvertråd, hvaraf den mer än
hårfina tråden till galoner och dylikt utdrages, vore fullkomligt onödig, enär gulddragaren
icke ulan stor förlust för sig sjelf kunde ens försöka alt draga så fin Iråd af annat,
än i det närmaste alldeles rent silfver, eller ock af ren och mjuk koppar, i hvilket sistnämnde
hänseende jemväl anmärkts, all oäkta gulddragare-arbeten af förgylld koppar,
lika litel, sorn andra koppar-arbeten, varit underkastade någon kontroll-behandling; alt
denna konlrollering äfven vore onyttig, emedan stämpling af råämnet icke bevisade del
ringaste om beskaflenheten af den färdiga varan, derå icke något spår af stämpeln möjligen
kunde finnas; att ofvanberörde 1758 års kungörelse icke kunde handhafvas, enär
endast tillverkaren sjelf kände, huru mvckel af denna vara, han tor sitt behof ärligen
använde; samt att nämnde författning, som på nära 40 års tid icke varit tillämpad, ursprungligen
tillkommit för alt bereda kontrollverket en tillökning i sina då knappa inkomster,
men hvaraf detta verk, sedan stämpel-afgiften för guld- och sil i vern i'beten år
1818 blifvit, förhöjd lill sitt nuvarande belopp, icke vidare bade hellof.
Pä grund af dessa upplysningar och då, med afseende å utgången af omlörmälda
anmärkningsmål, det synes föga sannolikt, att någon tillämpning af oftanämnde 1758 års
kungörelse vidare kan ifrågakomma, anse Rikets Ständer alt, derest icke andra, flir Rikets
Ständer okända omständigheter skulle föranleda lill en motsatt åsigt, samma författning,
hvilken, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, tillförene gifvil anledning lill tlvlika
anmärkningar med enahanda påföljd, som den nu af Kammar-rätten ogillade, borde formligen
upphäfvas; hvilket, på det förhållandet härmed må komma alt i vederbörlig ordning
utredas, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Post-verket..
Å de lill Post-verket influtna, uti räkenskaperna i särskildt konto redovisade
assurans-afgifter för rekommenderade bref, af hvilka medel ersättningar utbetalts för de
genom förluster af dvlika bref mislade penningar, uppgående år 1852 till 3,784 Ridr
39 sk. 9 rist och år 1853 lill 5,782 Ridr 15 sk. 3 rist. hafva, enligt hvad Revisorerne
funnit, betydliga behållningar uppstått, hvilka år ifrån år tillväxt, så alt desamma, utgörande
vid 1852 års början 45,561 Ridr 7 sk. 10 rist. uppgått vid 1853 år ingång lill
69.688 Ridr ,26 sk. I rist. och vid samma års slut lill 94,765 Ridr 30 sk.; i anledning
hvaraf, och med hänsigt lill de under sednare åren ofta förekommande poströfverierna,
Revisorerne hemställt, att de å ifrågavarande afgifter uppkommande öfverskott, för sä
118 Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 64.
vidt de ansågos icke behöfva för blifvande ersättningar reserveras, mätte användas till
post transport enias betryggande.
I öfverensstämmelse med hvad Revisorerne sålunda yttrat, anse Rikets Ständer
det vara af vigt, att åtgärder till befordrande af postföringens säkerhet vidtagas, och
alt Postverkets för andra utgifter icke påräknade tillgångar i tramsta rummet användas
för delta ändamål; men då äfven andra oförutsedda, ehuru angelägna hellof kunna yppa
sig, till hvilkas afhjelpande ifrågavarande öfverskottsmedel behöfde anlitas, hafva Rikets
Ständer funnit icke vara lämpligt, att samma medel blifva till något visst föremål ovilkorligen
anvisade, hvarföre Rikets Ständer endast i så måtto instämma uti Revisorernes
förevarande framställning, alt Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om
meddelande af den Nådiga föreskrift, att de å oinförmälda assurans-afgifter redan befintliga
och framdeles uppkommande öfverskott, i den mån de icke för blifvande ersättningar
behöfva påräknas, företrädesvis användas för vidtagande af sådana åtgärder, som
lända lill postföringens betryggande.
Kri"s-kollegiitrn.
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att, enligt den vid uppställningen af Krigskollegii
hufvudbok iakttagna grundsats, densamma innehåller särskilda kon ti för hvart
och ett af Rikets Ständer beviljadt anslag, med samma benämningar, hvarunder anslagen
uti Riks-staten förekomma, hvilka kooti i allmänhet redovisade endast lör de af
dessa anslag bestridda utgifter, men icke upploge de kostnader, som derutöfver för etiahande
ändamål blifvit anvisade å andra anslag eller särskilda kassor, så att t. ex. det
konto, hvilket benämndes Lifgardet, till Häst, endast innefattade redogörelse för det å
4:de Hufvud-liteln uppförda anslag till samma regemente, ehuru utgifter till ganska betydliga
belopp för regementets behof utannrdnals från åtskilliga andra uppgifna anslag. Till
följd häraf, och då i allmänhet utgifterna icke vore uti hufvudbokens kooti specificerade,
ulan vanligen sammanförda under en enda gemensam rubrik, lemnnde hufvudboken således
icke kännedom 0111 samtliga utgifterna för meranämnde regemente, utan måste man,
för alt vinna en sådan, genomgå en betydlig del af verifikations-haiidlingarne till Kollegii
räkenskaper. Enär enahanda förhållande inträffade äfven med flertalet af öfriga anslagskonti.
och Revisorerne följaktligen icke kunnat af Kolleen hulvudhöeker vinna upplysning
0111 kostnaden i sin helhet för något af de föremål, som tillhörde Kollegii redovisning,
hafva Revisorerne, till afhjelpande af denna olägenhet, framställt del förslag, alt hufvudboken,
förutom den redovisning, densamma nu innehåller, jemväl på eli ställe skulle redogöra
för samtliga kostnaderne till de särskilda föremål, som tillhöra Krigs-kollegii förvaltning.
med uppgift derjemte, till huru stor del utgifterna för hvarje föremål frän det
ena eller andra anslaget utgått.
Af Krigs-kollegii underdåniga förklaring hafva Rikets Ständer inhemta!, att hvad
Revisorerne uti oinförmälda hänseende äskat, kail i sammanhang roed det årliga bokslutet
åstadkommas, ine 11 all likväl delta, från den egentliga redovisningen afskiljda statistiska
arbete komme alt medföra så betydligen ökadl besvär och behof af lid för Kollegii
Boksluls-kontor, alt. för ifrågavarande uppgifters utarbetande och sammanläggande med
hufvudboken, oundvikligen erfordrades, all ett arfvode, motsvarande afiöningen för en
tjensteman inom lägsta Ijenstegraden, blefve slälldt lill Krigs-kollegii disposition.
Då meddelandet af sådana uppgifter, som här blifvit ifrågaställa, rörande
kostnaderna för de särskilda föremål, hvilka ingå uti redogörelserna från Krigs-kollegiutn
skulle för Rikets Ständer och deras Revisorer i betydlig mån underlätta granskningen
och bedömandet af den vigliga och omfattande förvaltning, som tillhör delta embetsverk,
Expcditions-Vtskollels Förslag lill underd. Skrifvelse IS:o 61.
119
få Rikets Ständer, som ämna alt framdeles, i sammanhang med statsregleringen, taga i
betraktande, huruvida någon särskild godlgörelse för ifrågavarande arbete må vara af
behofvet påkallad, underdånigst anhålla, det E. K. M:l täcktes i nåder anbefalla vederbörande
föranstalta derom, alt, i sammanhang med de årliga boksluten, sädane uppgifter
varda meddelade, som linnas erforderliga, för alt Krigs-kollegii hufvudböcker må lenina
upplysning örn samtliga koslnaderne tili hvart och eli af de särskilda föremål, för hvilka
Kollegium afgifver redogiirelse, och huru dessa kostnader på de å 4:de H ufvud-1 i t el n uppförde
anslag varit fördelade och utgått.
Enär någon upplysning om beskaffenheten eller beloppet af de särskilda utgifter,
för hvilka de i Krigs-kollegii räkenskaper under benämningen: ”kontant behållning, reserverad
till vidare anordnande”, upptagne medel, blifvit i hvarje läll reserverade, icke kunnat af
räkenskaperna inhemtas, men en, om ock endast approximativ beräkning af samma utgifter
vid hufvudbokens afslulande, mäste hafva blifvit uppgjord för alt kunna bestämma
de summor, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 26 Oktober 1850, bordt för nämnde ändamål
innehållas, hafva Revisorerne hemställt, all, bland verifikationerna lill de konli,
der dylika behållningar förekomma, äfven mätte bilögas särskilda beräkningar öfver de utgifter,
för hvilka de innehållna medlen äro afsedda all användas. — Och sorn Rikets
Ständer af den underdåniga förklaringen inhemlal, all hinder icke möler för åvägabringandet
af en sådan fullständig redovisning, fa Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, ali föreskrift om iakttagande af hvad i detta hänseende blifvit af Revisorerne
föreslaget mätte vara vederbörande i nåder meddelad.
Enär de lill E. K. M:t och Kronan numera indragna räntor af f. d. öfversle-indelningen
vid det upplösta Adelsfane-regemenlet, äfvensom ölVerskollel å indelningsräntorna
vid Bohus läns regementes södra elfer rust hälls-bataljon, jemlikt Slals-konlorels derom
meddelade föreskrifter, blifvit, på sätt räkenskaperna utvisade, från vederbörande Laudtränlerier
insända direkte till Krigs-kollegium, ulan all, såsom Kongl. Kungörelsen deri
15 Oktober 1828 innehåller, försl ingå lill Slals-konloret, hafva Revisorerne gjort hemställan
om rättelse härutinnan, så alt medlen, sedan de i vanlig ordning inlevererats lill
Slats-knnlorel, af detsamma blefve lill Krigs-kollegium anordnade; och är af Slats-konlorel
i anledning häraf i underdånighet anlördt, all, ehuru genom den omnämnda åtgärden
Krigs-kollegium kommit i tillfälle all öfver medlen förfoga pa del sätt och lill de ändamål,
E. K. M:t i nåder bestämt, Stals kontoret likväl, derest sådant i nåder anbefalldes,
skulle föranstalta om ali dessa räntor blefve insända lill Räntekammaren, för att sedermera,
genom anordning derå, Krigs-kollegium lillgodokomma.
Då Rikets Ständer anse den för uppbörden af statsmedel i allmänhet iakttagna
ordning, alt desamma först böra uti Slals-kassan inflyta för all derifrån till vederbörande
verks och myndigheters disposition anordnas, älven böra i nu förevarande fall tjena
till efterrättelse, få Rikets Ständer underdanigst anhålla, alt E. K. JVl:t läcktes meddela
vederbörande nådig föreskrift om verkställande af den rättelse, hvarom Revisorerne i
afseende å uppbörden af ofvanberörda indelningsräntor gjort framställning.
1*20 Expeditions- U Isko Hels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 6f
Med .'inledning af den, enligt Revisorernes åsigt, orikliga tillämpning, som eller
hvad räkenskaperna utvisade, egt rum i afseende å stadgandet uti 1 § 8 inom. af Kongl.
Majlis Nådiga Reglemente den 11 Augusti 1812, angående uppbörd och redovisning af
spanmål, proviant och furage,persedlar vid Kronans magasin och sjukhus samt under sjöexpeditioner
om skeppsbord, hafva Revisorerne vttral, att en Nådig förklaring vore af
behofvet påkallad, rörande rätta förståndet af samma stadgande, som är af följande
lydelse:
»Då den här bestådda afskrifningen blifvit uppbördsmannen lill godo beräknad,
svare han derefter för all å uppbörden uppkommande brist, sedan likväl persedlar, hvilka
vid räkenskaps-slutet utfallit med öfverskott, blifvit qvitiade efter värdet mot dem, hvarå
brist uppstått. Skulle uppbördsmaunens redogörelse utfalla med öfverskott, som af vederbörande
Ekonomi-administration godkännes och fastställes, inlösas de till Kongl. Majit
och kronan efter medelpriset af upphandlingen; hvaremot det skall vara en uppbördsman
ovilkorligen förbudet att om öfverskotlen al sin uppbörd in natura disponera.»
Vid granskningen af Carlsborgs fästnings räkenskaper hade Revisorerne funnit, det
förenämnda stadgande så blifvit tillämpadl, att uppbördsmannen, när hans redovisning utfallit
med öfverskott å vissa artiklar, och sedan å andra persedlar uppkommen brist
blifvit deremot qvittad, erhållit godlgörelse af Kronan för alli derefter befintligt öfverskott,
äfven om detsamma uppgått till högre belopp, än den medgifna afskrifnings-proccnten.
Likaledes hade, efter hvad räkenskaperna för hegge revisions-åren utvisade, de
vid straff- oell arbets fängelserna å Norrmalm och Långholmen då anställde redogörare,
utöfver dem tillkommande afskrilnings-procent å ullevererade artiklar för fangarnes räkning,
lillgndofört sig ersättning för inlrällade öfverskott, hvilken ersättning ofta uppgått
lill högst betydliga belopp.
Enligt" Revisorernes åsigt, hade meningen med del anförda stadgandet uti 1812
års reglemente icke kunnat vara någon annan, än alt, med afseende å de förluster, som
i de liesta fall måste uppkomma vid ulminulering af varor, hvilka blifvit i större qvantiteler
till magasinerna inlevererade, uppbördsmäunen skulle vara försäkrade om en billig
ersättning, ungefärligen svarande emot den minskning, som för de särskilda varupersedlarne
kunde antagas verkligen uppkomma, hvilken ock derför blifvit fastställd till
olika belopp för olika varor; och att således de bestämda procent-beloppen borde anses
såsom maxima, utöfver hvilka någon vidare ersättning till uppbördsmannen icke skulle
ifrågakomma; och åberopades jemväl, lill stöd för denna tolkning, följande stadgande uti
lil § af Kongl. Majlis den 11 Juni 1841 utfärdade Nådiga Reglemente för Dess Flotta,
i afseende å hushållningen uch redovisningen under sjö-expeditioner: ”Lagliga proviantöfverskolt
äro de, som tillkommit genom behållna afgångs-procenter och böra provianluppbördsmännen,
i liqvid med Kronan, lillgodokomma, sedan bristerna, hvarmed räkningen
sig slutar, blifvit, Kronan godlgjorda.»
Enär nemligen sislberörda författning icke upphäfde eller förändrade, utan endast
närmare utvecklade och förklarade samt, med hänsigt till hushållningen under sjö-expeditioner,
tilläde mera detaljerade föreskrifter lill de uti 1812 års reglemente förekommande
allmänna stadgande!), hvilka ännu vore gällande för uppbörden så väl vid förråder
lill lands, som om skeppsbord, syntes häraf löija, att med de uti samma reglemente omförmälde
»öfverskott» ursprungligen afsetls endast de, som genom afskrifning tillkommit.
Men då det emellertid visat sig, att en vidsträcktare tydning af ifrågavarande stadgande
varit antagen i alseende å uppbörden och redovisningen vid Carlsborg samt fängelserna
å Norrmalm och Långholmen, och samma förhållande måhända egt ruui vid andra Kronans
-
Expeditions-Utskottets Förs/nu till anderd. Skrifvelse N:n 61.
121
nans magasiner, hade Revisorerne (minil sig föranlätne hemställa, del Rikets Ständer
mätte hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om utfärdande af den Nådiga förklaring,
alt stadgandet uti 1 § 8 morn. af 1812 års afskrifnings-reglemente hör vid uppbördsförvaltningen
å Kronans magasiner och sjukhus tillämpas och förslås pä samma sätt, sorn
genom 111 § af 1841. års reglemente är i afseende a sjö-expeditioner föreskrifva!.
I anledning häraf har Krigs-kollegium. uti sin underdåniga förklaring, dels alltväl,
alt det af Revisorerne, pä grund af Carlsborgs fäslnings-byggnads räkenskaper, anmärkta
förhållande icke skulle utgöra eli undantag frän allmänt anlagen praxis, utan
tvärtom öfverensstämma med hvad hittills gemenligen iakttagits ej blott vid landt- och
sjö-försvarets, ulan jemväl vid öfriga publika magasin och förråder och dels. till stöd för
sin, Irån Revisorernas åsigt skiljaktiga tolkning af berörde § och mom. uti 1812 års afskrifnings-reglemenle,
anfört, bland annat, alt 1812 års ännu gällande afskrifningsreglemente
uti 1 § 8 moni. bestämdt tillerkände magasins-uppbördsmän ersättning för de
vid räkenskaps-siu el å proviant- och fourage-arliklar befintliga öfverskott, som af vederbörande
ekonomi-administration godkännas och fastställas, ulan afseende derå, alt samma
öfverskott å en eller annan artikel öfverstiger den uppbördsmamien liiikommnnde afskrifirngs-procenl;
alt. ett dylikt förhållande med öfverskott lätteligen kunde inträffa derigenom,
att leverantörer, för att undvika risken af undermål eller brist vid leveransens
tullgörande, lemnade större eller mindre öfverskott å den levererade varan, ehuru uppbördsmannen,
della oaktadt, endast hade att redovisa den bestämda betalda qvanlilelen;
alt eli sådant förhållande med öfverskott deremot icke kunde cga rum vid proviantering
under sjö-expeditioner, emedan proviant-ariiklarne då till bestämda qvantileter aflemnades
till fartyget frän Ktönans magasin och jemväl lill bestämda belopp under de strängaste
kontroller dagligen utminuterades; alt vederbörande proviant-uppbördsmän vid sjöexpeditioner
komma i åtnjutande af en vida större afskrifnings-förmån, än uppbördsman
vid Kronans magasin och sjukhus, dels derigenom, alt de äro berättigade icke allenast
lill lull afskrilnings-procent å utminuterade proviant-artiklar, utan jemväl lill hälften al
belöpande dylik procent A proviant, som allemnas lill annat fartyg eiler vid sjö-expeditionens
slut öfverblifvit och återlcvereras till Kronans magasin, dels ock derigenom, att
1812 års reglemente tillerkänner uppbördsmamien till sjös en större afskrifnings- eller
utminuterings-proeent å vissa proviant-artiklar, än som till iands bestås; att den vederbörande
uppbördsmän och redogörare vid Kronans magasin och sjukhus, genom 1 § 8
mom. i 1812 års afskrifnings-reglemente, utan annat vilkor, än ekonomi-administrationens
godkännande, tillförsäkrade rättighet lill ersättning för alla å uppbörden enligt redogörelsen
befintliga öfverskott destomindre syntes med skäl kunna eller böra inskränkas,
som desse tjenstemän, jemlikt samma Nådiga författning, voro förpligtade att ovilkorligen
ansvara för all å uppbörden uppkommande brist; samt ali, derest den ifrågaställa
förändringen i nu gällande föreskrifter skulle hafva till följd allmän tillämpning af
1841 års åberopade reglemente för sjö-expeditioner i afseende ä uppbördsmäns rätt lill
ersättning för öfverskott å proviant- oell fourage-persedlar. detta sannolikt skulle medföra
förlust för Slaten, om afskrifnings-proceuterna vid magasinen förhöjdes till likhet
med hvad om skeppsbord beslås, men deremot innebära en, efter Krigs-kollegii åsigt, ej
på billighet och rättvisa grundad inskränkning i magasins-uppbördsmännens rättigheter
och fördelar, i händelse den lägre procenten bibehölles, ehuru godlgörclsen för alla befintliga
öfverskott koinme att inskränkas.
Deremot har Styrelsen olver Fängelser och Arbels-inräilningar i Riket i underdånighet
anfört, alt Styrelsen härutinnan hyste enahanda åsigt, sorn Rikets Ständers Revisorer;
hvadan Styrelsen ock i underdånig skrifvelse den 21 Februari sistlidet år, hos
Bilt. till II. St. Vrot. 1866 & 1851. 10 Sami. 1 rlfd. 16
122
Expeditions-Utskottets Förstäf] till underd. Skrifvelse N:o 61.
E. K. M:l. hemställt, alt nyssnämnde § uti 1841 Ars reglemente mätte i afseende å fångvård
ens förråder få tillämpas.
Beträffande den af beinälde Styrelse sålunda, i enahanda syftning, som Revisorernes
förevarande framställning, väckta Iråga, hafva Rikets Ständer inhemta!, alt, vid
afgifvande af sitt utlåtande i anledning af flere vid granskning i Rammar-rätten af Styrelsens
hufvudbok förekomne anmärkningar beträffande lagligheten af sådane öfverskott,
som vederbörande redogörare, utöfver den fastställda afskrifnings-procenten, sig tillgodoberäknat,
Styrelsen, i saknad af någon uttrycklig föreskrift, som inskränkte redogörarnes
ifrågavarande förmån inom den bestämda alskrifnings-procenten, och då den motsatta
åsigten hemlade stöd af ett mångårigt, utan klander lemnadt förfaringssätt vid redovisningen,
funnit sig föranlåten yttra den mening, att de gjorda anmärkningarne borde
förfalla, men att Styrelsen, i betraktande deraf, alt högstberörde Nådiga Reglemente,
angående afskrifnings-procenten, icke torde afse att i någon väsentlig mån bereda redogöraren
inkomst, utan blott ersättning för den minskning af uppbörden, som genom
mätning m. m. kunde uppkomma, ansett sig böra hos E. K. M:t göra underdånig hemställan,
all den afskrifnings-procenl, som uti de för fångvården fastställda stater blifvit i
Nåder medgifven, måtte hädanefter få beräknas och utgå i öfverensstämmelse med föreskrifterna
uti reglementet af den 11 Augusti 1812, jemlörde med lil § uti reglemente!
den 11 Juni 1841.
Lii det underdåniga utlåtande, sorn Kammar-rätten, i anledning af bemälde Styrelses
nu anförda underdåniga hemställan, på Nådig befallning afgifvit, har Kammarrätten
hufvudsakligen anfört, att då de persedlar och varor, som uti allmänna magasin
förvarades, uteslutande vore Kronans egendom, följaktligen den för tillsyn derå anställde
uppbördsman icke kunde tillerkännas laglig befogenhet alt för sig behålla eller beräkna
sig tillgodo någon del af dessa, endast åt honom till förvaltning anförtrodda varor och
persedlar, i annan eller vidsträcktare mån, än som af förrådets egare, Kronan, vore uttryckligen
medgifvet; att då 1812 Ars reglemente medgäfve redogörare att åtnjuta afskrifnings-procent,
i följd hvaraf han, vid yppad brist i förrådet, egde beräkna beloppet
af samma procent såsom en tillgång, samt denna författning sålunda noga utsatt
den punkt, vid hvilken redogörarens ersältnings-skyldighet skulle vidtaga, i händelse af
inträffande brist, så vore intet skäl för handen, att ej stadgandet angående afskrifningsprocenl
likaledes åsyftat alt utstaka gränsen för den förmån”, som vid öfverskott i förrådet
borde redogöraren tillkomma; och ansåge Kammar-rätten, på dessa och öfriga anförda
skäl, att 1812 års afskrifnings-regleincnte, fastän ej med så bestämda ordalag, som
lil § uti Reglementet för flottans sjö-expeditioner, redan innefattade den dermed öfverensstämmande
föreskrift, Ilvars utfärdande såsom förklaring blifvit ifrågaställd.
Rikets Ständer, som i afseende å förevarande ämne dela den åsigt, hvilken såväl
Rikets Ständers Revisorer, som Styrelsen öfver Fängelser och Årbets-inrätlningar i riket
och Kammar-rätten sammanstämmande uttalat, att nemligen oftanämnde stadgande uti
1812 års afskrifnings-reglemente icke bordt tillämpas på annat säll, än 1841 års Kongl.
Reglemente för sjö-expeditioner föreskrifver, Gona emellertid det förhållande, alt en motsatt
tillämpning, enligt hvad såväl Krigs-kollegium, som Styrelsen öfver Fängelser och
Arhets-inrättningar anfört, under en följd af år ulan anmärkning egt rum vid de flesta
Kronans magasin och förråder, tydligen ådagalägga behofvet deraf, att en Nådig förklaring
af meranäinnde stadgande, i öfverensstämmelse med ofvan anförda åsigt, varder utfärdad;
hvadan och då, med anledning af Krigs-kollegii yttrade mening, alt nu ilrågaställda
förändring i uppbörds-redovisningen vid Kronans magasin skulle innebära en på
billighet och rättvisa ej grundad inskränkning i inagasins-uppbördsmannens rättigheter
och fördelar, endast torde behöfva erinras, att om någon väsentlig minskning af nämn
-
Expeditions-Utskottets Forsing tili underd. Skrifvelse iV.-o 64.
123
de förmåner derigenom skulle uppstå, det icke bör möta svårighet att bereda uppbördsniäntien
ersättning för denna förlust genom en förändrad löne-reglering, hvilket, äfven
om någon uppoffring för statsverket deraf biefve en följd, vore vida lämpligare, än alt
bibehålla den hittills iakttagna tillämpningen af ifrågavarande stadgande, hvilket kunde
synas innebära ett godkännande å Statens sida af en så beskaffad förvaltning, hvarigenom
uppbördsmannen årligen redovisar och lillgodoför sig behållningar, de der svårligen
kunna hafva uppkommit annorlunda, än pä Statens eller ock enskilde af uppbörds-lörvaltningen
beroende personers bekostnad, Rikets Ständer, i betraktande af hvad sålunda
förekommit, funnit sig böra hos E. K. M.t i underdånighet anhålla om utlärdande af den
Nådiga förklaring, att stadgandet uti 1 § 8 mom. af 1812 års afskrifnings-reglemenle
bör vid uppbörds-lörvaltningen å Kronans magasin och sjukhus tillämpas och förslås på
samma sätt, som genom lil § af 1841 års reglemente är i afseende å sjö-expeditioner
föreskrifvel.
t&zsrrjter t» . . . .
Uti Krigs-kollegii, med anledning af Revisorernes nyss omförmälda anmärkning
afgifun underdåniga förklaring är, bland annat, äfven upplysning meddelad rörande orsaken
till det betydliga öfverskott å a/tikeln hö, som uppbördsmannen vid Carlsborgs krono-magasin
fått sig tillgodo beräkna, hvilket öfverskott, enligt den underdåniga förklaringen,
skall hafva härrört deraf, att allt hö för Carlsborgs fästnings behof, efter gammalt
i orten gängse bruk, levererats med beräkning af 25 skålpund på lispundet, ehuru
uppbördsmannen från förrådet utlemna! och uti sin redogörelse debiterat nämnde artikel
endast efter 20 skålpund på lispundet. Ifrågavarande, enligt Rikets Ständers åsigt, emot
begreppet af en rätt ordnad förvaltning helt och hållet stridande uppbördssätt har visserligen,
enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, äfven varit föremål för anmärkning hos
Krigs-kollegium, som, med anledning af en dylik anmärkning vid 1854 års redogörelse,
under den 17 Juli sistlidet år förständiga! vederbörande, att vid derefter skeende auktioner
lill upphandling af hö för fästnings-byggnadens behof ej må tillkännagifvas eller
föreskrifvas, att samma vara skall levereras med 25 skålpund på lispundet eller i så kallad
fast vigt; men enär ett sådant tillkännagifvande eller föreskrift sannolikt ej tillförene
egt rum, och förbudet deremot i allt fall icke utgör hinder för det anmärkta missbrukets
fortfarande, hafva Rikets Ständer ansett andra åtgärder böra till förekommande
deraf vidtagas. iMed afseende å de förändrade grunder för mått och vigt, hvilka, jemlikt
Kongl. Stadgan den 31 Januari 1855, efter några års förlopp skola allmänt tillämpas,
synes det likväl icke lämpligt, alt någon bestämd beräkningsgrund i detta hänseende
föreskrifves, utan anse Rikets Ständer lör nu ifrågavarande ändamål endast erfordras del
stadgande, att vid utlemnande från Kronans förråder och magasiner af så väl hö, som
andra varor och artiklar, äfvensom vid dessa varors redovisning, bör iakttagas samma
beräkningsgrund i afseende å vigt och mått, hvarefter varorna blifvit upphandlade och
till Kronans magasin levererade, hvadan Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, alt Nådig föreskrift, i öfverensstämmelse härmed, måtte varda vederbörande lill
iakttagande meddelad.
Amiralitets-Krigsmuns-kassan.
Under omförmälande hurusom Revisorerne atisågo nödigt, alt Rikets Ständer, för
att tillförlitligt kunna bedöma till hvilket belopp stats-anslag för Amiralilets-Krigsmans
-
124
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 64.
kassans upprii 1.1 hållande erfordrades, jemväl egde kännedom om dclegarnes bidrag, hafva
Revisorerne liemslällt, alt en summarisk uppgift å alla kassans inkomster och utgifter
hädanefter måtte räkenskaperna bilogas.
I anledning häraf har Krigsmans-kassans Direktion vid det afgifna underdåniga
utlåtandet bifogat uppgjorda utdrag al räkenskaperna olver alla kassans inkomster och
utgifter för åren 1852 och 1853; och ehuru Direktionen dervid i underdånighet framställt
den mening, all Rikets Ständers Revisorer icke skulle, på grund al dvlika räkenskaps-utgifter.
kunna utreda eller' tillförlitligt bedöma kassans större eller mindre behof
af statsanslag, linna likväl Rikets Ständer, enär nämnde uppgifter dock synas blifva lill
någon ledning för ett sådant bedömande, sig böra hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
det Nådig föreskrift mätte varda vederbörande meddelad, att, jemte de utdrag af
kapital-räkningarne öfver Amiralitets-Krigsmans-kassans pensions- och gralial-fonder,
hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 31 Juli 1845, lill Rikets Ständers Revisorer skola öfverlemnas.
äfven ,summariska uppgifter öfver samma lönders alla inkomster och utgifter
böra till hvarje stals-revision uppgöras och Revisorerne meddelas.
Styre-Isen öfver Fängelser och Ar/jets-inriitfninyar.
.Med anledning af de förhållanden, sorn Fångvårds-slvrelsrn uti sitt underdåniga
Utlåtande anfört såsom försvårande möjligheten alt förskaffa arbete åt fångarna, hafva
Rikets Ständer, då genom beredande af lättade tillfällen dertill dels en större sedlighet
bland längarne ulan tvifvel skulle befrämjas, dels arbetet kunde med mindre förlust för
Slaten hedrifvas, samt lör öfrigt de förhallanden, hvarunder de i berörde utlåtande åberopade
Kongl. Brefven den 22 December 184(5 och den 12 Juni 1852 tillkommit, numera
i väsentlig mån förändrats, funnit sig böra undrrdånigst hemställa, huruvida icke omständigheterna
må medgifva vidtagandet af en sådan ändring af de uti Uögstberörde Nådiga
Bref meddelade föreskrifter, hvarigenom en större frihet lii! arbete för fångarne
berudes.
Af den anledning, att konto för ”byggnader och reparationer” i Styrelsens hufvudböcker
innefattade gemensam redovisning för hvad af förslags-anslaget till fångars
vård och underhåll lill berörde föremål utgått, och för den andel, af reservalions-anslaget
å Tule hufvud-tilcln lill byggnader och reparationer i landsorten, som för läns- och
krono-fängelsernas underhåll med 4,000 R:dr årligen lill Styrelsen utbetalades, samt alt,
i följd deraf, det icke kunnat utrönas, huruvida behållningar ä detta sednare anslag uppkommit.
eller om, i händelse åter brist deruti uppställ, densamma blifvit betäckt af derå
möjligen befintliga reservationer från föregående år eller af förslags-anslaget till fångars
vaid och underhåll, hafva Revisorerne anmärkt detta förhållande, samt, enär genom ett
sådant bokförings-sält anslaget å Tule hufvud-tileln, emot Rikets åren 1850 och 1851
församlade Ständers beslut, fått naturen af förslags-anslag, yrkat, alt nämnde anslag till
läns- och krono-häklenas underhåll hädanefter ma i räkenskaperna särskildt redovisas.
1 anledning häraf har Styrelsen i den underdåniga förklaringen, bland annat, anfört,
all ehuru byggnads- och reparalions-koslnadernc för läns- och krono-häklena redovisas
i Styrelsens hufvudböcker å samma konto, hvari enahanda kostnader för de öfriga
Expeditions-Utskottets Forsing lill undmi. Skrifvelse JV:o 64.
125
fängelserna i riket äro upptagna, särskilda summor dock fini nos för hvardera af dessa
slags fängelser utförda, hvadan kostnaden för läns- och krono-fängelsernas i landsorten
underhäll kunde i del närmaste lika läll inhemlas, sorn om eli särskildt konto härför
upptagits, äfvensom att. ifrågavarande anslag alltifrån 1843 icke något år befunnits för
ändamålet tillräckligt, hvadan ej heller några reservationer derå kunnat uppkomma; men
då de för Revisorernes framställning anförda skäl, della oaktadt, svnas ega ful! giltighet,
få, i öfverensstämmelse dermed, Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t
täcktes meddela vederbörande Nådig föreskrift derom, att de medel, som för läns- och
krono-häkleuas underhåll årligen lill Fångvårds-styrelsen utbetalas, hädanefter höra till
särskild redovisning i räkenskaperna upplagas.
L lin ens Lnn ds b ii eker.
Af Revisorerne är anmärkt alt, ehuru E. K. M:l, år 1850, i sammanhang med fastställandet
al nytt formulär för landsböckerna, förordnat, alt vederbörande skulle åt de i
dessa räkenskaper förekommande äldre balanser egna den utredning och handläggning,
hvarigenom desamma måtte blifva till slut befordrade, qvarstodo dock i flera län, enligt
landsböckerna bifogade special-räkningar, äldre poster, en del till högst ringa belopp,
så att. exempelvis inom Götheborgs och Bohus län, under litel: ”öfverlevereringar” en
mängd dylika poster från aldre år balanserades, deraf de flesta å blott runstycks- och
sl illing tal, al hvilket förhållande Revisorerne hemlat anledning till den framställning,
alt sådana äldre balansposter^ hvilka ej öfverstiga ett visst mindre belopp, borde efter
någon bestämd tid, t. ex 10 år, få i räkenskaperna afskrifvas.
I afseende å denna Hevisorernes framställning hafva Rikets Ständer väl funnit,
att, hvad beträffar sådana balansposter, som tillkommit i följd af bristande redogöielse
och således utgöra statsverkets fordringar bos uppbördsinännen, någon viss lid för dessa
fordringars afförande ur räkenskaperne icke lämpligen synes böra fastställas, ulan att
det, såsom hittills, bör ankomma pä vederbörande att i hvarje fall, efter speciel granskning,
anmäla till afskrifning de fordrings-belopp, för hvilka någon godlgörelse icke kan
vara för statsverket alt påräkna; men vidkommande de af Revisorerne exempelvis omförmälda
så kallade öfverlevereringar, eger ett motsatt förhållande rum med dessa balansposter,
hvilka i allmänhet tillkommit sålunda, alt redogörarno vid krnuouppbördens insändande,
aflemnal densamma i runda summor, hvarigenom inträffat, all det levererade
beloppet i någon mån öfverstigil uppbördens verkliga belopp, varande således dessa balansposter
uppbördsmännens fordringar hos statsverket; och då Rikets Ständer, lika med
Revisorerne, anse lämpligt, alt ifrågavarande balansposter, som vanligen utgöra mindre
belopp, elter någon viss lid blefve ur räkenskaperna afförda, få Rikets Ständer underdånigst
anhålla, det E. K. M:t täcktes i Nåder meddela sådana föreskrifter, hvarigenom
dylika äldre balansposter må kunna, efter någon lämplig kortare tid, ur Kronans räkenskaper
utgå.
Landtbruks-Akademien, Ultuna Landtbruks-Institut. Allmänna Institutet för
döfstumma och blinda.
Med afseende derå, att Landlbruks-akademiens räkenskaper icke undergå granskning
i Kammar-rätten, hafva Revisorerne funnit sig föranlåtne inhemta upplysning om
126 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 61.
denna Akademis uppkomst och beskaffenheten af de medel, hvilka till dess inrällande
och underhåll blifvit anvisade, samt på grund af hvad härvid förekommit, funnit det
vara uppenbart, att de medel, som blifvit använda till Akademiens grundläggning och
underhåll, lill väsentlig del utgjorts af statsmedel, hvarföre och då denna Akademi vore
att betrakta såsom en af Mikels allmänna inrättningar, Revisorerne ansett det vara principenligt
oeh med god ordning öfverensstämmande, all årliga redogörelsen lör dess inkomster
och utgifter, i likhet med hvad som eger rum vid andra allmänna verks och inrättningars
räkenskaper, hädanefter blefvc till granskning i Kammar-rätten allemnad.
Vid afgifvande af infordra dt underdånigt utlåtande i anledning af denna framställning
har Landtbruks-Akademien, jemte öfverlemnande af sin Förvaltnings-kommitlés betänkande
i ämnet, deruti Kommittéen, på anförda skäl, uttalat en från Reviso^ernes åsigt helt och hållet
skiljaktig mening, nemligen att omförmälda, till Landlbruks-Akademiens grundläggning använda
medel icke i någon mån kunde anses utgöra statsmedel, för egen del, med instämmande
uti Förvaltnings-kommitléens yttrande, såsom ytterligare skäl för samma åsigt underdånigst
anfört, att då uti Landlbruks-Akademiens räkenskaper inginge, bland annat, redovisningen
för inkomster och utgifter vid skötseln af Akademiens jord eller det så kallade experimental-fältet,
hvarigenom en del af räkenskapen omfattade Iandtmanna-industri, och ehuru
det vore kändt af hvar och en, som befattat, sig med landtbruk, att dervid dagligen förefölle
smärre utgifter af den natur, att de. icke kunde veriliceras, lika litet som detta
kunde ske vid alla smärre försäljningar af landt brukets produkter, vågade Akademien
likväl ej göra sig förvissad, att icke denna oundvikligen uppkommande brist på verifikationer
skulle anses såsom fei i räkenskapen och blifva föremål för anmärkningar af
Kammar-rättens Revisorer, samt Akademien sålunda invecklas i tvister af lika onyttig
som tidsödande beskaffenhet; hvadan Akademien hemställde, alt, enär tillämpningen i
detta fall af det i Kammar-rätten vanliga gransknings-sält skulle göra ulöfvandet. af den
ifrågavarande rörelsen omöjligt, det sätt för granskningen af Akademiens räkenskaper,
hvilket, på grund af Rikets Ständers derom gjorda underdåniga framställning, E. K. M:t
uti Dess Nådiga Skrifvelse den l Augusti 1845 fastställt, mätte äfven framgent få
fortfara.
Utan att ingå i bedömande, huruvida de till Landtbruks-Akademiens grundläggning
ursprungligen använda tillgångar egentligen böra anses såsom statsmedel eller icke,
finna Rikets Ständer, enär Akademien otvifvelaktig! mäste betraktas såsom en af Rikets
allmänna inrättningar, och obestridligt är, att denna inrättning sedermera blifvit med
statsmedel understödd, dessa omständigheter innefatta tillräckligt, skäl för den åsigt, att
Akademiens räkenskaper icke borde vara undandragna den granskning, sorn för alla andra
allmänna verk och inrättningar är löreskrifven. Då Rikets Ständer sålunda härutinnan
instämma med Revisorerne, hafva Rikets Ständer likväl icke förbisett giltigheten
af Landtbruks-Akademiens gjorda erinran, att vid en förvaltning, sådan som denna Akademis,
hvilken icke har ekonomisk vinst till omedelbart föremål, en alltför speciel granskning
skulle kunna medföra väsentliga olägenheter; men Rikets Ständer föreställa sig, afl
det med Revisnrernes framställning åsyftade ändamål, öfverensstämmelse med den i
allmänhet iakttagne ordning, torde kunna vinnas, utan att nödvändigt medföra de deraf
befarade menliga följder. Rikets Ständer få derföre underdånigst anhålla, det E. K. M:t,
jemte meddelande af Nådig befallning, att Landtbruks-Akademiens räkenskaper hädanefter
skola lill Kammar-rätten för behörig granskning öfverlemnas, täcktes tillika i Nåder
föreskrifva, att denna granskning bör hufvudsakligen afse siffran och det formela af
räkenskaps-förhållandena, men icke utsträckas till bedömande af den ekonomiska förvaltningen.
Expeditions-Ulskoltels Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 64.
127
1 sammanhang härmed oell då räkenskaperna för Ultuna Landlbruks-Institut oell
Allmänna Institutet för döfstumma och blinda icke heller undergå granskning i Kammarrätten,
men sådant, enligt Rikets Ständers lanke, desto hellre bör ske, som dessa inrättningar
äro i åtnjutande af stals-anslag, få Rikets Ständer underdånigst hemställa, att
Nådig föreskrift härom jemväl måtte meddelas; och som enahanda förhållanden med hänsigt
till förvaltningen, hvilka här ofvan, beträffande Landtbruks-Akademien, äro omförinälda,
jemväl ega rum vid Ultuna Landlbruks-Institut, få Rikets Ständer äfven för della
Institut i underdånighet föreslå samma förbehåll i afseende ä granskningens omfattning.
Vetrclundervisningms Normalskola.
Då Revisorerne funnit, att denna skolas räkenskaper icke blifvit granskade i
Kammar-rätten, ehuru en del af de tillgångar, sorn för skolan disponeras, utgöres af
statsmedel, halva Revisorerne hemställt, alt den årliga redogörelsen för skolans inkomster
och utgifter hädanefter borde, likasom öfriga allmänna verks och inrättningars räkenskaper,
undergå revision i bemälde embetsverk ; och som Normal-skolans Direktion
uti sitt underdåniga utlåtande förklarat sig icke halva något att emot detta Revisorernes
förslag erinra, få Rikets Ständer underdänigst anhålla, att E. K. M:t läcktes en
sådan revision i Nåder anbefalla.
Eapensrnedels-jåi kning arne.
Med anledning af Revisorernes gjorda erinran, att åtskilliga embetsverk, på sätt
expensmedcls-räkningarne utvisade, uppköpt betydligt större antal Stats-kalendrar, än som
vid jemförelse med hvad uti andra embetsverk iakttagits, syntes vara behöfligt, och då,
efter hvad Rikets Ständer inhemlal, äfven i afseende å antalet tidningar, som af de särskilda
embetsverken hållas, samma olikhet eger rum, utan alt dessa förhållanden blifvit
genom särskilda stadgande!) bestämda, hafva Rikets Ständer ansett lämpligt oell ändamålsenligt,
att sådana bestämda föreskrifter blefve för framliden meddelade, angående det
antal Stats-kalendrar samt hvilka tidningar och huru många exemplar deraf, som vid
hvarje embetsverk må utaf expcns-medlen bekostas; hvadan Rikets Ständer underdånigst
anhålla, det E. K. M:t läcktes i Nåder vidtaga den åtgärd, sorn, för åstadkommandet af
ifrågavarande bestämmelser, må finnas lämplig.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1857.
128 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N-.o 62.
i\ o #3.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om anslag till upprätthållande
af den Arméens Pensionskassa åliggande pen
-
sionering.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.j
Uppläst och godköndt hos Hidd. och Adeln den 22 April 1857.
Preste-Slåndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
S. A. K.
Sedan Direktionen för Arméens Pensions-kassa, efter det nämnda kassas räkenskaper
för år 1855 blilvil afslutade, uti underdånig skrifvelse den 8 nästlidne Januari anmält:
att nyssnämnda års bokslut utvisade, det pensions-kassans utgifter öfverstigit dess inkomster
med 4(5,123 R:dr 39 sk. 10 r:st. b.ko eller med 10,123 R:dr 39 sk. 10 rist.
b:ko utöfver det för samma år af Rikets Ständer till betäckande af så beskaffad brist
anvisade anslag af 36,000 R:dr; ali, då, vid pensions-regleringen i Mars månad sistlidet
år, pensions-ulgiften stigit med omkring 10,000 R:dr sedan föregående årets reglering,
följaktligen och med antagande af lika inkomster, bristen för Ar 1856 skulle komma att
uppgå (ill omkring 57,000 R:dr b:ko, Direktionen, enär afgång och tillkomst bland pensiouärerne
efter Mars månad sistlidet år varit i det närmaste lika, ansett ifrågavarande
anslag behöfva till sistnämnda summa förhöjas, oaktadt Direktionen icke tagit i betraktande
det inflytande E. K. M:ts till Rikets Ständer gjorda framställning om förhöjning af
löner och pensioner för arméens befäl möjligen kunde komma att medföra på afgången
bland pensions-kassans i tjenst varande delegare, af hvilka många dels redan uppnått,
dels voro nära att uppnå den för pensions erhållande bestämda ålder och tjenstetid ; alt,
då Rikets Ständer vid förra riksdagen för ifrågavarande ändamål anslagit endast 36,000
R:dr b:ko, dervid jemväl tagits i beräkning den förhöjning i vederlaget för rust hål Is-a fgiflerna,
som, efter verkställd undersökning, skulle tillfalla Wadstena krigsmanshus-kassa
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 62. 129
och således äfven till en del komma arméens pensions-kassa till godo, hvilken ytterligare
inkomst lor åren 1852, 1853 och 1854, beräknad alt uppgå til! 7,920 R:dr ärligen,
af Rikets Ständer anvisades att betäcka den då kända, till 20,234 R:dr 45 sk. 2 r:st.
samma mynt belöpande brist för äret 1852, utöfver dåvarande fyllnads-anslaget 22,000
R:dr, men att någon sådan förhöjning ännu icke kommit pensions-kassun tillgodo; att
deremot sedermera, enligt afsiutade räkenskaper, enahanda brist för år 1853 befunnits
utgöra 15,539 R:dr 2 sk. 6 r:st. och för år 1854 14,134 R:dr 4 sk. 6 r.st, allt banko,
för hvilka brister några medel icke blifvit anvisade, enär Rikets Ständer, ehuru antagande
alt behofvet under närmaste framtiden kunde blifva enahanda, som det under år
1852 varit, likväl förordnat, alt anslaget först efter den nya stalsregléringens början med
år 1855 skulle till det förhöjda beloppet utgå; och alt bristen utöfver de beviljade ärliga
fyllnads-anslagen således utgjorde för åren 1852, 1853 och 1854 tillhopa 49,908 R:dr 4
sk. 2 r:st. och, inberäknadt enahanda brist lör är 1855, 60,031 R.dr 44 sk. b:ko, hvilken
summa likväl komme att minskas med det belopp, hvarmed pensions-kassans andel
uti ofvanomlörmälda förhöjning af vederlaget för rusthålls-afgiflerna kunde komma att,
elter verkställd utredning, för dessa fyra år uppgå, samt Direktionen af dessa skäl i underdånighet
anhållit, att E. K. M:t mätte hos Rikets Ständer göra Nådig framställning dels
om anvisande af erforderliga medel lör betäckande så viii af den för åren 1852—1855
uppkomna brist af 60,031 R.dr 44 sk. b:ko, sedan derifrån algått den pensions-kassan
tillkommande förhöjning af vederlaget för ruslhålls-afgiflerna för samma ar, som ock af
den för åren 1856 och 1857 utöfver de för hvarldera af dessa Irenne ar vid förra riksdagen
beviljade 36,000 R.dr b:ko möjligen uppkommande brist, dels ock al! ifrågavarande
statsbidrag fortfarande mätte al Rikets Ständer beviljas, dock med den förändring,' att
detsamma antingen bestämdes att utgå såsom förslags-anslag elier ock förhöjdes till det
belopp, hvarmed pensions-kassans utgifter för år 1856 beräknats öfverstiga inkomsterna,
eller till 57,000 R:dr samma mynt; så har E. K. 51:1, sedan pensions-kassans Direktion
jemväl fästat uppmärksamhet å det för pensions-anstalten menliga förhållande, som uppkommit
af det vid ifrågavarande anslag hittills fästade vilkor, att behofvet deraf med alslutade
räkenskaper skall styrkas, innan beloppet lill pensions-kassan utbetalas, hvarigenom
inträffat, alt medlen utbekommils först inpå andra året efter det års slut, för hvars
utgifter de skola användas, och pensions-kassan, i följd deraf, nödgats att under liden anskaffa
medlen antingen genom upplåning eller genom indragning af ulgifna lån, uti en
den 17 i samma månad afbiten Nådig proposition, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på denna för arméen vigliga angelägenhet, samt föreslagit de åtgärder, som för denna
frågas orönande ansetts af behofvet pakallade; i hvilket afseende E. K. M:t, med erinran
om förhållandet med de af Rikets Ständer vid de sist förflutna riksdagarne beviljade bidrag
till arméens pensions-kassa och med upplysning i hvad mån dessa bidrag, med iakttagande
af de utaf Rikets Ständer dervid fästade vilkor, kunnat för det åsyftade ändamålet
användas, på grund af hvad sålunda förekommit och vid öfvervägande af hvad Direktionen
öfver arméens pensions-kassa anmält, angående kassans behof af understöd från statsverket
i och för pensioneringens upprätthållande, samt dä skäligen icke kunde ifrågasättas,
hvarken alt de för särskilda pensions-klasserna nu bestämda pensions belopp skulle
förminskas, helst E. K. M:t, uti Dess Nådiga proposition om statsverkets tillstånd och
beliof, framställt den af flere orsaker påkallade nödvändigheten af pensionernas förhöjning,
ej heller att, för möjligheten att bibehålla nuvarande pensions-stater, arméens
befäl skulle med ökade afgifler lill pensions-kassan betungas, i Nåder föreslagit Rikets
Sländer, att, till förmån för arméens pensionering enligt nu fastställda grunder, bevilja
följande anslag eller kreditiv, nemligen:
Bilt. till R. St. Prat. 1856 it 4857. 40 Sami. 4 J/d. 17
130 Expeditions-Utskottets Förslag till uruterd. Skrifvelse N:o 62.
l:o. Anslag lill fyllande af den i pensions-kassans inkomster för ar 1852 utöfver
kreditiv-summan yppade och redan vid sistforöutna riksdag anmälda brist 20,234 R:dr 45
sk. 2 rist. b:ko, för sa vidt berörde belopp ieke betäekes genom de af Rikets Ständer
derför päräknade medel, nemligen arméens pensions-kassa för arén 1852, 1853 oell 1854
tillkommande andel i del af Rikets Ständer jemväl beslutade förböjda vederlaget för de
till statsverket indragna rusthålls-afgiflerna ; i följd hvaraf oell med antagande all denna
pensions-kassans andel, utgörande 15,166 R:dr 10 sk. 11 rist. b:ko, uppå skeende reqvisition
frän Riksgälds-konloret, utfaller, endast skillnaden emellan ofvannämnde Ivänne
summor, eller 5,068 Ridr 34 sk. 3 rist. b:ko, motsvarande 7,603 Ridt 7 öre riksmynt,
behöfde anvisas;
2:o. Anslag lill betäckande af de i samma kassas inkomster för firén 1853 och
1854 utöfver kreditiv-summan uppkomna brister, för del förra året 15,539 Ridr 2 sk. 6
rist. biko eller 23,308 Ridr 58 öre riksmynt, oell för del sednare 14,134 Ridr 4 sk. (i
rist. biko eller 21,201 Ridr 14 Öre Rimt, således tillhopa för begge åren 29,673 Ridr
7 sk. biko eller 44,509 Ridr 72 öre Riml;
3:o. Anslag till ersättande af enahanda för år 1855 nu kända brist, 10,123
Ridr 39 sk. 10 rist. biko, eller 15,185 Ridr 74i öre Runi, hvaremot det för samma
är Arméens Pensions-kassa framdeles möjligen tillkommande förhöjda vederlag för rusthålls-afgilierna
borde lill Riksgälds-konloret affemnas;
4:o. Tillökning för åren 1856 och 1857 med 21,000 Ridr Biko eller 31,500
Ridr Runt årligen i det vid förra Riksdagen åt pensions-kassan årligen under Irenne år
beviljade kreditiv 36,000 Ridr Biko, att i mån af behof anlitas, med skyldighet för pensions-kassan,
alt lill Riksgälds-konloret afstå nyssnämnda för hvartdera af dessa år belöpande
vederlags-förhöjning; och
5:o. Med samma skyldighet, för åren 1858, 1859 och 1860, eli nytt kreditiv af
57,000 Ridr Biko eller 85,500 Ridr Runt årligen, att pä Riksgälds-konloret anvisas,
derest icke Rikets Ständer skulle finna lämpligare att låta nuvarande statsbidraget 36,000
Ridr Biko eller 54.000 Ridr Runt blifva oförändradi, dock med den skillnad, att detsamma
bestämmes såsom förslags-anslag.
Slutligen oell i anledning af de genom Direktionen öfver pensions-kassan anmälda
olägenheter för pensions-inrätluiugen, som uppkomme från det vid de beviljade statsbidragen
hittills fästade vilkor, att behofvel deraf skall med afslutade räkenskaper styrkas,
innan medlen få lill pensions-kassan utbetalas, har E. K. Mit begärt, det Rikets
Ständer måtte medgifva, att de anslag, som för åren från och med år 1856 antingen
redan blifvit beviljade eller kunde komma all beviljas, mätte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Direktionen anhållit, hädanefter fa utbetalas i början af det år,
hvars utgifter anslaget vore alsedt alt betacka, eller åtminstone qvartalsvis under samma
år, allt med förbindelse för Direktionen alt, så snart årets räkenskaper blifvit afslutade,
hos Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-konloret behörigen ådagalägga, om liela anslaget
eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöflig!, samt dä, i händelse det
erhållna beloppet icke Algått, öfverskottel återlemna.
Genom den i högstberörda Nådiga Proposition lemnade utredning öfver förhållandet
med Arméens Pensions-kassa, hafva Rikets Ständer funnit ådagalagdl, att nämnda
kassa under nuvarande förhållanden icke kan uppfylla sin bestämmelse att pensionera
Arméens äldre befäl, så vida icke verksamma åtgärder vidtagas till densammas understödjande:
men om, å ena sidan, Slaten i viss mån är skyldig tillse, att del med pensions-kassan
afsedda ändamål icke förfelas, och statsverket i sådant afseende redan mäst
vidkännas icke obetydliga uppoffringar, hafva Rikets Ständer, A andra sidan, ansett Slaten
Expeditinns-Utskotlets Förslag till underd. Skri/velse. ,\:0 62.
131
afven vara berättigad att. vid medels anvisande tor, ifrågavarande pensionering, bestämma
Sädana vilkor, sorn, åtminstone i någon mån, må anses kunna bidraga till betryggande
af kassans fortfarande verksamhet oell bestånd.
Ett förhållande, siiri ofta loranlcdt till anmärkningar och pä hvilket jemväl Rikets
Ständers sednast församlade Revisorer fästat särskild uppmärksamhet, enär det ansetts
ega menligt inflytande på kassans tillgångar, är den rättighet, som blifvit militäre embetsmål)
medgifven, att, på samma gång de uppbära lön för civil tjenst eller åtnjuta
underhåll Irån Allmänna Indragnings-staten, äfven uppbära pension från Arméens Pensionskassa
Om, hvad som älven vinner strid af det för berörda kassa gällande reglemente, pensioneringen
hufvudsakligen bör afse att lemna eli tarfligt underhåll ål den ur tjenst afgångne
embets- och tjensle-mannen, så att denne i en mera framskriden ålder, dä krafterna
aftaga, icke råkar i nöd och bekymmer för sitt lifsuppehälle, mäste en dylik tillåtelse
vara mindre lämplig. Annu mera betänkligt förekommer detta förhållande, då erfarenheten
visar, att enahanda förmån jemväl förunnas de militärer, som, efter erhållen
pension ur Arméens Pensions-kassa. antingen erhållit höga och väl lönade civila Ijenster
eller ock, efter afskedstagande^ från sistnämnda beställningar, med betydliga pensioner
på Rikets Allmänna Jndragnings-slat förflyttas och hvilka således minst kunna anses varå
i behof af understöd från en pensions-anstalt, Ilvars tillgångar allt mer och mer blifva
otillräckliga lör dermed afsedda ändamål. Rikets Ständer, som jemväl erfarit, ali dylik
förmån icke är medgifven delegare i Civil-slatens pensions-inrättning, hafva derföre
trott någon åtgärd böra vidtagas till afhjelpande af det missförhållande, som sålunda eger
rum i afseende å Arméens pensionering och som onekligen ofördelaktigt inverkar på
pensions-kassans ställning, hvadan, såsom vilkor för beviljandet af de bidrag, hvilka nu
blifvit af E. K. M:t för Arméens Pensions-kassa ifrågasatte, Rikets Ständer, för sin del,
beslutat, alt delegare i Arméens Pensions-kassa, sorn hädanefter erhåller civil elier annan
tjenst med aflöning på Rikets stat, elier uppföres på Allmänna Indragnings-staten,
eller på annat sätt af Staten pensioneras, icke är berättigad att, så länge han innehar
sådana aflönings- eller pensions-förmåner, sorn årligen uppgå till Tre Tusen R:dr Runt,
åtnjuta den honom i Arméens Pensions-kassa tillkommande pension; deras rätt likväl
oförkränkt, hvilka redan innehafva pension i nämnde kassa och. såsom nu anställde i
civil tjenst, framdeles kunna tillträda pension å Allmänna Indragnings-staten.
Hvad derefter vidkommer E. K. Mös Nådiga framställning om anvisande af medel
till betäckande af den i Arméens Pensions-kassa befintliga brist, för åren 1852—1855,
och hvarom vidare förmäles uti 1, 2 och 3 mom. af högstberörda Nådiga proposition;
så hafva Rikets Ständer, under nyss anförda förbehåll, funnit sig böra bifalla hvad E.
K. M:t så i ena sorn andra hänseendet behagat äska och föreslå, likasom Rikets Stun
der,
i öfverensstämmelse med E. K. M:ls i 4 mom. gjorda begäran, medgifvit, att för
åren 1856 och 1857 en årlig tillökning af 21,000 R:dr B:ko eller 31,500 R:dr Runt må
ega rum i det vid förra Riksdagen åt pensions-kassan årligen under Irenne år beviljade
kreditiv af 36,000 R:dr B:ko, alt i mån af behof anlitas, nied skyldighet för pensionskassan
att till Riksgälds-kontoret afstå det pensions-kassan för hvartdera al dessa år tillkommande
förhöjda vederlag lör de till statsverket indragna rusthålls-afgiflerna.
Beträffande dernäst E. K. Mils alternativt framställda förslag, alt lör nästa statsreglerings-period,
eller åren 1858, 1859 och 1860, antingen ett nytt kreditiv af 57,000
R:dr B:ko, motsvarande 85,500 R:dr Runt måtte å Riksgälds-kontoret anvisas, eller,
derest sådant icke funnes lämpligt, det nuvarande statsbidraget, 36,000 R:dr B:kn eller
54,000 R:dr R:mt, biefve oförändradi, med den skillnad likväl, att detsamma skulle erhålla
egenskapen af förslags-anslag, hafva Rikets Stander, då, enligt uppgjorda kalkyler,
kassans utgifter beräknats komma alt uppgå till förstnämnda belopp, lunnit det först
132 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 63.
framställda alternativet företrädesvis böra antagas, hvadan Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
härmed, för pensioneringens upprätthållande under åren 1858, 1859 och 18(50.
för hvartdera al berörde år å Riksgälds-kontoret anvisat ett kreditiv af 57,000 R:dr B.ko
eller 85,500 R:dr Runt, med skyldighet för pensions kassan ali lill Riksgälds-kontoret
afstå det kassan för hvartdera af dessa tre år tillkommande förhöjda vederlag för de lill
statsverket indragna rnsthålls-afgifterna.
Slutligen och dä det visat sig, att olägenheter för pensions-inrällningen uppkommit
af den utaf Rikets Ständer förut meddelade, föreskrift, att statsbidragen icke få lill
kassan utbetalas, förr än behofvet deraf blifvit med afslutade räkenskaper stvrkt, hafva
Rikets Ständer i sä måtto biträd!. E. K. M:ts i berörda hänseende, gjorda Nådiga framställning,
ali Rikets Ständer medgifva, att de anslag, som för åren från och med 185(5
redan blifvit beviljade eller nu komma ali beviljas, må fä, så vidt de ej förut iiro utbetalda,
f/viirln/svis utbetalas, dock med förbindelse för kassans Direktion ali, så snart
det. årets räkenskaper, för hvilket anslaget är afsedt, hunnit afslutas, hos Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller huru stor del deraf varit.
för ändamålet behöflig!, samt atl, i händelse det Ivflade beloppet icke åtgått, öfverskottet
då återlemna.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Slockholm den 25 April 1857.
]%:o <13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 April 1857.
Preste-Slåndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Eikels Ständers underdåniga skrifvelse, om medels anvisande för
fortsättningen af arbetena a vestra och söd< a jernväg rstambanorna
under innevarande dr.
(Stals-Ulsk:s Utlåtande N:o 55.)
S. A. K.
Medelst Skrifvelse lill Rikets Ständers Stats-Ulskott af den 20 nästlidne Mars
bar E. K. M:t i Nåder tiilkännagifvit, alt Chefen för Statens jern vägs-bygg nadcrOlVer sten
Expeditions- U/s/in/tets Forsing till underd. Skrifvelse N.o 65
133
m. m. N. Ericson, vid afgifvandel af sin berättelse om de å vestra och södra stambanorna
intill 1856 Ars slut verkställda arbeten, aflemna! förslag til! fortsättning under
innevarande Ar af arbetena a dessa banor: varande uti detta förslag arbetena upptagna
alt fortgå å vestra stambanan på en längd af 17 J. mil emellan Götheborg och Gotha
kanal, samt erfordra en beräknad kostnad af . . . . B:ko R.dr 2,268,007: 24. 10.
och å södra stambanan på sträckan mellan Malmö och Sjunnerup i
norra delen af Malmöhus län, hvarför kostnaden beräknats lill B:ko
R:dr
. 1.059.259: 45. 8.
Då från dessa kostnads-summor, tillhopa .... B: k o R.dr 3,327,267: 22. 6.
afräknades dels de vid slutet af sistlidne Ar befintliga kassa-behållningar
och öfriga smärre tillgångar, uppgående till 413,934: 6. 6.
dels ock det af Rikets Ständer redan förskottsvis
anvisade belopp B:ko R:dr 333.333: 16. — 747,267: 22. 6.
komme under delta år att ytterligare erfordras .... B:ko R:dr 2,580,000: — —
hvilken summa borde utgå vid följande terminer, nemligen:
den
1 Maj, för vestra
stambanan .
. B:ko R:dr 500,000:
„ södra
. ., ,. 400,000:
900,000: —
deu
1 Juli, „ vestra
. ,. „ 600,000:
,, södra
55 ...
. .. „ 400.000:
1.000.000: —
den
1 September, för
vestra stambanan .
. ,/ „ 300 000:
södra „
. 200,000:
500,000: —
den
1 November, „
vestra ,.
. „ „ 150.000:
W
södra „
. „ „ 30,000:
1.80.000: —
Summa B:ko R:dr 2,580,000: — —•
Derjemte hade Öfverste Ericson, under anmälan alt högst betydliga utgifter nu
förestode, enär redan 2,300 man private arbetare inställt sig vid vestra och 600 man
vid södra stambanan, samt. auktioner blifvit ullvsta för uppförandet på entreprnnd af sex
stationshus och ett stort antal banvaktare-slugor m. m., hvarförutan uppköp a! ett större
parti inaterialier och inslrumental-effekter påginge, i underdånighet anhållit, att, till förekommande
af ett skadligt, afbrott i arbetena å dessa håda stambanor, åtminstone det anslag
af 900,000 R:dr B:ko, sorn, enligt det af honom uppgjorda förslag, borde utgå den
l instundande Maj, måtte med säkerhet vara alf vid denna tid till Arhets-chefcns disposition
påräkna.
Efter omförinälandet af Chefens för Statens jernvägs-bvggnader sålunda i underdånighet
gjorda anmälan om behofvet af ytterligare medel till de redan påbörjade jernvägsarbetenas
fullföljande, har E. Ii. M:t, sorn meddelat Sin Nådiga stadfästelse å den uppgjorda
planen till berörde arbetens fortsättning under innevarande år, fäslat SlalsCtskotlets
uppmärksamhet på angelägenheten deraf, alt ofvannämnda belopp, 2,580,000
R:dr B:ko eller 3,870,000 R:dr Runt, oberoende af de. beslut Rikets Ständer för öfrigt
kunde komma ali fatta i anledning af E. K. M:ts under den 28 sistlidne November aflåtna
Nådiga Proposition, angående större jernvägs-anläggningars utförande, varder alt
tillgå vid de af bemälde Chef föreslagna terminer, på det att afbrott i årets arbeten å
vestra och södra stambanorna måtte förckommas.
134
Expeditions- U Iskot tels Förslag till anderd.
Rikets Sländer hafva tagit denna fråga i öfvervägande, och då, enligt hvad E. K.
M:t behagat i Nåder tillkännagifva, ulom de 500,000 R:dr R:mt, hvilka Rikets Ständer
redan, i afräkning å de särskilda anslag, sorn under denna Riksdag kunna för Statens
jernvägs-bvggnader varda beviljade, anvisat för fortsättningen af arbetena å vestra och
södra stambanorna, enligt de för dem fastställda riktningar, ytterligare anvisning af medel
ofördröjligen erlordras, på det att arbetena A ofvannämnde, till följd af Rikets sednast
församlade Ständers fattade beslut, af Staten företagna jernvägs-anläggningar mätte under
innevarande år kunna oafbrutet fortgå, samt det onekligen för dessa arbetens ändamålsenliga
bedrifvande måste i flera hänseenden vara af synnerlig vigt, att beloppet af de
anslags-summor, som under detta år få lill arbetenas fortsättande användas, varder
utan vidare tidsutdrägt bestämdt och anvisadt, helst dessförinnan hvarken alla erforderliga
förberedande åtgärder för arbetsplanens utförande kunna vidtagas, eller dertill nödvändiga
effekter och materialier anskaffas, hafva Rikets Ständer funnit skäligt att, i ytterligare
afräkning å de anslag lill Statens jernvägs-bvggnader, som under nu pågående
Riksdag kunna komma att beviljas, anvisa följande anslags-summor att, i män af behof,
under loppet af innevarande år frän Riksgälds-konloret utgå för fortsättningen och fullföljandet
af arbetena å vestra stambanan, genom Skaraborgs län, emot Götha kanal,
och å södra stambanan, genom Malmöhus län, emot Finja-sjön, nemligen:
efter Maj månads ingång .... Runt R-.dr 1.350,000: —
efter Juli månads ingång . . . . „ „ 1,500,000: —
efter September månads ingång . . „ „ 750,000: —
och efter November månads ingång . . „ „ 270,000: —
eller tillsammans R:mt R:dr 3,870,000: —
af hvilken summa må användas för vestra stambanan Två Millioner Trehundra Tjugufem
Tusen R:dr och lör södra stambanan En Million Femhundra Fyratiofem Tusen
R:dr R:mt.
Hvilket Rikets Ständer fä i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 25 April 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 64. 135
%:o 04.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 22 April 1857.
Presle-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ständet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
/likets Stunders underdåniga Skri/velse, i Jråga om anläggande aj
en elektrisk undervatlens-lelegraf emellan Skåne och on
Rugen.
(Stats- samt Allm. Besv:s o. Ekon-Utsk:s Ellide N:o 11).
S. A. K.
Jemte framställning om behofvet deraf, alt de inom Riket anlagda elektriska
lelegraf-ledningarne, som redan egde betydlig utsträckning och antagligen koinme att ytterligare
utvidgas, erhiille en ny förbindelse med öfriga Europeiska telegraf-systemer,
med hvilka de hittills hade samband endast genom de Danska telegraf-linierne samt den
emellan Skåne och Seland befintliga undervattens-telegraf, anlagd på Sveriges och Danmarks
gemensamma bekostnad samt med åtagande af Sverige alt, så framt från dess sida
beslöles alt verkställa eller tillåta någon direkt telegraf-förbindelse med en utanför Danmark
liggande punkt i Östersjön, söder om norra spetsen al Hertigdöme! Kurland, då,
innan en sådan tillåtelse gåfves, återbetala bela del belopp af omkring 42,000 R:dr
R:mt, hvarmed Kongl. Danska Regeringen i berörda utgift deltagit, har hos Rikets Ständer
blifvit föreslaget, att, till afhjelpande af nämnda behof, en direkt telegraf emellan
Sverige och Tyska Öslersjö-kusten måtte inrättas, särdeles som afslåndet från Skåne lill
ön Rugens norra udde endast utgjorde omkring 12 tyska mil, samt det möjligen kunde
motses all denna telegraf-ledning blefve al Kongl. Preussiska statsverket, på eget bekostande,
fortsatt öfver Rugen lill staden Stralsund, der Europeiska telegraf-nätet, genom
utgrening från Berlin, vidtoge, hvarförutan till stöd för förslaget tillika förekomme, alt,
efter hvad förhållandet med inkomsten af telegraferne under Öresund och å det Danska
landtområdet lät förmoda, den utgift, som erfordrades för anläggningen af ifrågavarande
telegraf och, derest denna komme alt utgöras af tre trådar, svutes kunna beräknas till
13G
Expeditions-Visko t tels Förslug lill underd. Skrifvelse N:o 64.
högst 25,000 R:dr R:mt för hvarje tysk mil, vore alt anse blott såsom ett förskott, hvilket
inom få år ersattes, hvarefter anläggningen lemnade riklig vinst.
A den sålunda väckta frågan om utvidgande af ofvan omlörmälda enda förbindelse
emelian Svenska telegraf-verket och de öfriga Europeiska telegrat-inrättningarne,
likasom a de vigtiga och allmänt insedda fördelarne af väl ordnade elektriska telegrafer
hafva Rikets Ständer fästat behörig uppmärksamhet samt dervid inhemta!, huruledes det
betydliga antal af depecher frän både Sverige och Norrige, som uteslutande på de Danska
telegraf-linierna måste till utlandet befordras och detta i den ordning de ankomma, hittills
vållat alltför stor tidsutdrägt med depechernas förskaffande, hvarjemte mindre säkerhet
i afseende på deras innehåll blifvit en följd af depechernas nu erforderliga omskrifning
flera gånger. Dessa olägenheter skulle kunna i icke ringa mån undvikas, derest en
uridervallens-lelegraf emellan Skåne och någon lämplig Preussisk ort vid Östersjön anla<les
oell sattes i förbindelse med elektriska telegraf-verket i Berlin. Enligt de meddelanden,
Rikets Ständer erhållit, åtgår nu vanligen för afsändande af en enskild depeche
till Paris och för erhållande al svar derå nära eli dygn, hvaremot sådant skulle kunna
ske på endast några timmar, i händelse telegraferingen kunde verkställas öfver Berlin.
Men utom den betydliga vinst i lid, en sådan lelegraf-linie medförde, vunnes äfven en
icke ringa fördel derigenom, alt. telegraf-förbindelsen emellan Sverige och det öfriga
Europa blefve oberoende af de omständigheter, hvilka den Danska telegraf-linien öfver
Bällerue kan vara underkastad. Rikets Ständer hafva derföre ansell det vara särdeles
önskvärdl, att den föreslagna undervaltens-telegrafen måtte, så *'ort sig göra låter, varda
anlagd. Dock som, för vinnande af detta mål, flera förberedande åtgärder, de der icke
äro af Rikets Ständer beroende, måste föregå, såsom underhandlingar med främmande
inakle", inlösen af Danmarks andel i Öresundska telegrafen, uppgörande af koslnadsförslagen
för anläggningen af den nu ilrågasliillda 111. m., få Rikets Ständer, utan att
för närvarande anvisa några allmänna medel till förelagets utförande, nu i underdånighet
endast anhålla, alt E. K. M:t täcktes laga det gjorda förslaget 0111 anläggande af en
elektrisk undervallens-lelegraf emellan Skåne oell ön Rugen i Nådigt öfvervägande, samt
derefter vidtaga de åtgärder, hvilka, med anledning deraf, E. K. M:t kan i Nåder finna
lämpliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm deri 25 April 1857.
N:o
Expeditions-Utskottets Förslår/ till unrlerd Skrifvelse N:o G5. 137
Uppirist och god Ii andt hos Itidd. och Adeln den 22 April 1857.
Preslé-Sländct den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
il i kris S/Unders under dan i'* a Skrifvelse, i anledning aj väck/ fråga
om Styrelse- och Förraltnings-rerkens reorganisation.
(Allin. Besvts o. Ekon-Utsk:s Bet:de N:o 09).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar i betraktande kommit, hurusom behofvc! af en ändarnftIsen
Iigare och enklare organisation af Stats-förvaltningen och Styrelse-verken allt ifrån
början af vårt. nyaste statsskick utgjort föremål för uppmärksamhet å sfi väl representationens
sorn Regeringens sida. De förslag, som i anledning deraf blifvit utarbetade,
hafva legat till grund för den år 1840 antagna förändring af Stats-Rådets sammansättning,
hvarigenom den så kallade Departemental-stvrelsen infördes, bland hvars iiufvudsakligaste
syftemål var att ställa Deparlemenls-cheferne i spetsen hvar och en för sin
förvaltningsgren, för alt kunna med närmare uppmärksamhet följa alla dithörande angelägenheter
samt öfvervaka verkställigheten af meddelade föreskrifter. Del. synes ock då,
till närmare utveckling af det antagna systemet, fordras, att de Regeringen underordnade
förvaltnings-myndigheterna erhålla en derefter lämpad organisation. En förändring
uti arbetsordningen inom dessa verk, hvarigenom den ofta öfverklagade långsamhefcn uti
ärendenas handläggning kunde blifva undanröjd och nödig skyndsamhet, uti förvaltningsbeslyrens
behandling befordras, synes likaledes erforderlig. Att, under tiden efter införandet
af Stats-Rådets ofvan omförmälda nya organisation, behofvet af en dvlik förändring
ej heller undfallit E. R. M:ls uppmärksamhet, synes af de Nådiga meddelanden
i detta hänseende Rikets Ständer vid 1844 års Riksdag erhållit. De regleringar inom
cmbetsverken, som sedermera blifvit verkställda eller ifrågakommit, hafva likväl egentligen
varit inskränkta till blott jemkningar uti personal- och löne-slalerne, och sålunda
bar hufvudfrågan, eller beredandet af förändring uti sjelfva organisalions-syslcniet och
Bih. till R. St. Prof. 1856 $L 1857. 10 Sami. 1 A(d. 18
138 Expeditions-Utskottets Förslag lill vnderd. Skrifvelse N:o 65.
ändamSlsenligaste sättet för dess tillvägabringande, ännu icke vunnit lösning. Behofvet
af en sädan lösning, redan tillräckligen påkalladt af ämnets stora vigt, har dock blifvit
ännu mera oafvisligl nu, dä, i följd af sednare tiders stegring af alla lefnadskostnader,
en betydligare förbättring af Statens tjenslemäns aflöning synes blifva oundgänglig, samt
det säledes är af ytterligare angelägenhet alt noga tillse, huruvida icke, genom förenkling
uti förvaltningen, embels- och tjenstemanna-personalen mä kunna inskränkas sä, att,
utan alltför mycket ökad tunga för Staten, hvar och en kan tilldelas tillräcklig vedergällning
för sin möda.
Rikets Ständer äro emellertid icke i tillfälle att ingå i närmare utredning om beskaffenheten
af de organisations-förändringar, som kunna vara erforderliga och lämpliga,
samt ännu mindre att derför uppgöra fullständiga förslag. Dock har del icke undfallit
Rikets Ständers uppmärksamhet att, för så vidt Iråga kunde blifva om en förändring,
åsyftande att införa en uti åtskilliga andra länder bruklig så kallad Minister-styrelse,
hvarigenom förvaltnings-ärendena blefve afgjorda af Deparlements-cheferne, och Departementen
säledes organiserade med Byråer endast för ärendenas beredande, en dylik förändring
hvarken vore öfverensstämmande med våra grundlagar eller i öfrigt förenlig med
den säkerhet, att äreuda behörigen handläggas, som är afsedd derigenom, att denna
handläggning iir öfverlemnad åt embets- och tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro
för sina åtgärder i laga ordning ansvarige. En dylik organisation skulle ock möta ett
väsentligt hinder uti ärendenas mängd samt olämpligheten af att åt Departements-cheferne
öfverlemna en vidsträckt, med redovisnings- och ansvars-skyldighet förenad medels-förvaltning.
Deremot torde det ofvan antydda ändamålet kunna vinnas derigenom, alt de
behöflig» förvaltnings-verken, måhända med ett eller annat undantag, såsom särskilda
afdelningar förenades med Departementen under Departements-chefernes högsta chefskap
och inseende. Behandlingen af dithörande ärenden och rättigheten att derutinnan besluta
borde likväl då, under behörig ansvars-skyldighet, tillhöra der anställde embels- och
tjenstemän, antingen kollektivt, der ärendenas vigt och beskaffenhet funnes böra dertill
föranleda, eller, då fråga endast vöre om verkställighets-åtgärdcr eller mindre vigtiga
ärenden, af vederbörande afdelnings-chefer, allt efter hvad vid uppgörandet af förslag till
till den nya organisationen kunde finnas lämpligast. Enahanda trygghet vid ärendenas
handläggning, som med de nuvarande formerna är afsedd och hvarvid det allmänna tänkesättet
med skäl fäster mycken vigt, skulle sålunda ändock vinnas. För vidtagandet af
en dylik förändring synes dock tillika erfordras, alt åtskilliga sådana frågor, angående
tillämpningen af gällande författningar i beskaltnings-ärenden eller utgörandet af allmänna
onera, som ännu handläggas och genom utslag afgöras af vissa kollegier, blefve skiljda
ifrån de departemental förvaltnings-afdelningarne. Till den del desamma icke ansåges
böra blifva föremål för behandling vid allmänna domstolarne, på lika sätt som ålskillige
år 1828 dit öfverflyttade ärenden, hvarvid likväl i mångå och tilläfventyrs de flesta fall
betänklighet torde möta, skulle de måhända kunna öfverlemnas till afgörande af den redan
befintliga kamerala öfverdomstolen, Kammar-rätten, sorn sålunda komme ali. behandla
alla frågor om tillämpning af beskaltnings-förfatlningarne och utgörande af allmänna
onera.
Enligt hvad redan blifvit yllradt, afser emellertid hvad Rikets Ständer sålunda i
underdånighet anfört hvarken att, i sakens nuvarande outredda skick, uttala någon bestämd
åsigt om sättet lör de ifrågasatta förändringarne, eller att derom framställa förslag;
men Rikets Ständer hafva trott sig böra dermed antyda de anledningar, som förekommit,
att, vid ärendets utredning af sakkunnige personer, det åsyftade ändamålet
skulle kunna vinnas. Härtill kommer dock ytterligare att, då frågan om behofvet af en
ändauiålsenligare organisation af styrelse-verken och formerna för deras verksamhet en
Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 66. 139
längre lid varit föremål för uppmärksamhet både inom och utom representationen, det,
äfven under förutsättning af möjligheten att, vid densammas fullständiga utredning och
pröfning, någon väsentlig förändring uti det nuvarande systemet finnes icke kunna
åstadkommas, i alla händelser synes vara af vigt, alt denna maktpåliggande fråga bringas
till slutligt afgörande. Endast derigenom blifver det ock möjligt att undanrödja de
betänkligheter, hvilka eljest, hädanefter såsom hittills, torde återkomma vid behandlingen
af förslag till nya löne-anvisningar för de till stats-förvaltningens olika grenar hörande
embcts- och tjenste-män.
Med afseende å allt detta få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, det
E. K. M:t läcktes förordna en kommitté af sakkunnige personer, för att afgifva yttrande
och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelse-verkens och förvallnings-mvndigheternas
organisation skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarpå den så kallade Departemental-styrelsen hvilar, beredde en
dylik organisations närmare samband med Stats-departemenlen, äfvensom möjligaste enkelhet
i ärendenas behandling, i förening med nödig säkerhet; samt att E. K. M:t derefter
ville, vid nästa Riksdag, med delgifvande af nämnda förslag, framställa den Nådiga
Proposition i ämnet, som kan finnas af behofvet påkallad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 April 1857.
mo m
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 22 April 1887.
Preste-Ståndet den 22 — —-
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående slapelrätls beviljande
för sladcn IVads len a.
(Allm. Bcsv:s o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 72).
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom handelsrörelsen i staden Wadstena,
sedan en hamn af utmärkt beskaffenhet derstädes vore anlagd, under de derefter
förflutna åren betydligt uppblomstrat och visat sig vara i stigande, medelst utskeppning
hufvudsakligen af säd, plankor och jern, som, till större delen, afgått lill utrikes ort,
140
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Siri frelse N:o 66.
dels direkte efter klarering i Götheborg, dels ock efter omlastning på andra fartyg derstädes
eller vid Mein, hvarmed dryga kostnader varit förenade. 1 planen för anläggningen
af Götha kanal hade ingått uppförandet af en stad vid Motala med stapelfrihet, men
rörelsen hade, särdeles sedan hamnen vid Wadstena blifvit fullbordad, dragit sig till
sistnämnda stad, hvilken, belägen i en af de folkrikaste orter midt i landel, särdeles egnade
sig alt ej blott för den närmaste trakten, som inom några lä mils afstånd räknade
50,000 invånare, ulan ock för en del af det öfriga Östergöthland samt de kring sjön
Wcttern belägna trakter af Westergöthland och Nerike, blifva en medelpunkt så väl för
afsätlningen af produkter, lämpliga för export, som lör anskaffandet af (ie förnödenheter,
som infördes till landel, utan att man i ena eller andra afseende! skulle komma alt lida
af de dryga kostnader, mellanhandel!) öfver andra städer medförde.
Pä grund häraf, och dä i öfrigt den i äldre lider af dåvarande förhållanden föranledda
skillnad emellan sådana Rikets städer, sorn egde och sådana som icke egde
rätt alt idka utrikes handel, numera, sedan handelsfriheten börjat mer och mer göra sig
gällande, vore af högst ringa betydelse, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att för
staden Wadstena borde utverkas sta pels ta ds-r;i 11 ig heter, emot de åtaganden, sorn derför
kunde borgerskapel föreskrifvas.
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande, och då ådagalagdt
blifvit, att staden Wadstena med dess utmärkta hamn är en för orten och angränsande
trakter särdeles vigtig handelsplats, så väl för export af Östergöthlands betydliga och
ständigt tillvexande spanmåls-produktion jemte andra varu-artiklar, som ock för import
af förnödenhetsvaror från utrikes ort, samt de förbindelser, stadens borgerskap för ifrågavarande
förmåns erhållande sig iklädt, tillkännagifva detsammas allmänna önskan att
af denna förmån komma i åtnjutande; så och då alla hinder, som anses kunna inverka
hämmande på handel och öfriga näringar, böra, så vidt möjligt är, undanrödjas, få Rikets
Ständer hos E. K. M:t underdånigst anhålla, att stapelstadsrätt måtte beviljas Wadstena,
mot vilkor, att staden ej allenast på egen bekostnad uppför och håller Kongl. Maj:t
och Kronan tillhanda tullhus, vågbod och andra för en tullkammare erforderliga byggnader,
utan ock åtager sig alt vidkännas de bidrag till nödige Ijenstemäns aflönandc, sorn i allmänhet
åligga stapelstäderne, eller i likartade fall blifvit vissa städer ålagde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 April 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N\o 67. 141
Kl:o C».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 April 1857.
Preste-Slåndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Stunders underdåniga Skri/velse, angående beviljande aj
stapelrätt för staden Falkenberg.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 73).
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer förekommit fråga derom, att staden Falkenberg, som, till
mehn för sig och nästgränsande orter, saknade slapelrält, måtte af en sådan rättighet
komma i åtnjutande, hafva, till stöd härför, följande förhållanden blifvit framställda: att
nemligen Falkenberg, med läge vid ett utaf Hallands större vattendrag, Etra elfven, på
blott 1,500 alnars afstånd från dess utlopp i hafvet, vore närmaste staden intill 24 af
Hallands läns socknar, eller omkring |:del af länet, jemte angränsande delar al Westergöthland
och Småland, hvadan en betydlig befolkning såmedelst komme i lillhälle att med
största möjliga fördel afyttra sina produkter och, jemförelsevis, (ill lika billigt pris, som
under enahanda förhållanden annorstädes i Sverige, erhålla sådana förnödenheter, som
måste till Riket införas; att odlingarne i Halland under de sednaste åren varit jemförelsevis
större än i någon annan af Rikets södra provinser, så att spamnåls-exporten
borde inom ej långt aflägsen tid blifva betydlig, helst redan under nuvarande för sjöfarten
Irån Falkenberg mindre gynnande omständigheter utförsel af råg och potäter
egde rum; att, då större och bättre skogar i vestra Småland och Kinds härad af Elfsborgs
län, äfvensom i Halland, lågo närmare eller ej längre aflägse från Falkenberg, än
från Halmstad, hvarest en ansenlig handel med trävaror utgjorde föremål för sjöfarten,
skulle, om hamnen i Falkenberg försattes i sådant skick, att den betryggade för de ofta
inträffade sjö-skadorna, en betydligare handel med förädlade skogsprodukter snart derstädes
uppstå: att i Falkenberg redan funnes anställd en Tullkammare-löreståndare, äfvensom
flere af Tull-statens lägre tjenstemän och betjening vore i staden eller nära der
-
142
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.o 68.
intill stationerade; samt att staden Stoge sig fullgöra de skyldigheter, som för erhållande
af stapelstads-rätten kunde föreskrifvas.
Efter öfvervägande af detta ärende, och då staden Falkenberg ej mindre på grund
af hvad sålunda uppgifvits, än äfven, derest den vid staden belägna, i Kaltegat utfallande
Etra ån skulle blifva upprensad, hvarom fråga lärer vara väckt, synes i en framtid blifva
af stor betydenhet och mycket gagn för afsättningen af ortens och angränsande trakters
produkter, samt beviljandet af den sökta stapelrätten dessutom skulle medföra den stora
förmån, att befolkningen kunde så väl afyttra sina produkter, som erhålla åtskilliga lifsförnödenheter
till betydligt billigare pris än hittills, få Rikets Ständer, under den åsigt,
att alla sådana hinder, som kunna inverka hämmande på handel och öfriga uäringar,
böra, så vidt möjligt är, undanrödjas, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att stapelstadsrätt
måtte beviljas Falkenberg, emot vilkor att ej allenast tullhus, våghus och andra
för en tullkammare erforderliga byggnader varda, i den mån sådane ej redan förefinnas ,
på stadens bekostnad uppförda och Kongl. Maj:t och Kronan tillhandahållna, utan ock alt.
staden åtager sig de bidrag till nödige tjenstemäns aflönande, hvilka i allmänhet åligga
stapelstäderne, eller i likartade fall blifvit vissa städer ålagde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 25 April 1857.
mo m.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Maj 18S7.
Presle-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 6 — -—
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående preskriptions-tid
vid förestående allmän jordeboks-granskning.
(Stats-Ulsk:s IJthde N:o 49.)
* ' i '
S. A. K.
Sedan, i sammanhang med pröfningen af det utaf E. K. M:ts och Rikets Kammarkollegium,
på Nådig befallning, afgifna förslag till formulär för de nya jordeböoker, som,
i öfverensstämmelse med E. K. M:ts Nådiga Kungörelse den 11 Maj 1855, angående de
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 68.
143
uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning oell förenkling, borde för Rikets
samtliga län upprättas, fråga hos E. K. M:t uppstått, huru vidt granskningen af de nya
jordeböckerna lämpligen kunde utsträckas, har E. K. M:l täckts till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition i delta ämne och derom hufvudsakligen meddela : att, med anledning
af gjord underdånig framställning om behofvet af jordeböckernas granskning för a Ihjelpande
af deruti befintliga felaktigheter och brister, E. K. M:t, som ansett denna fråga,
hvarpå mångå enskilda rättsförhållanden berodde, böra med nödig varsamhet, på behörigt
sätt samt utan öfverflödiga och vidlyftiga omgångar behandlas, under den 24 Maj 1833
i Nåder anbefallt Kammar-kollegium alt i underdånighet föreslå huru och på hvad sätt,
i öfverensstämmelse med gällande författningar samt under behörigt afseende å Kronans
och enskildes rätt, men med åstadkommande af minsta möjliga rubbning i beslående förhållanden
för de sednare, äfvensom minsta omgång och besvär för vederbörande Embetsmän,
arbetet med rättelse af jordeböckerne lämpligen kunde elter hand utföras; alt Rikets
vid 1834 och 1835 årens Riksdag församlade Ständer hos E. K. M:t i underdånigbet
begärt, att den anbefallda jordeboks-granskningen icke måtte medföra någon till återbetalning
ledande efterräkning eller den ringaste rubbning uti eganderätts-förhållanden:
att Kammar-kollegium, uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, val ansett sig icke
kunna till denna anhållan tillstyrka Nådigt bifall, men, med afseende å de kännbara lidanden
och olägenheter, som för enskilde skulle uppkomma genom förändring af förhållanden,
hvilka under en längre tidsföljd fått oklandrade fortfara, äfvensom genom de
rättegångar, som härom komme alt uppslå, framställt nyttan och nödvändigheten deraf,
att granskningen afsåge endast någon bestämd förfluten tid, samt alt derefter de för afgifvande
af förslag rörande beskattnings-väsendels samt uppbörds- och redogörelse-verkets
förenkling i Nåder tillförordnade kommitterade, i underdånigt betänkande, yttrat, hurusom,
derest, för upprättande af ny jordebok, undersökning skulle för hvarje hemman
verkställas så fullständigt, att de nu antecknade förhållandenas riktighet genom jemförelse
med alla tillgängliga jordeböcker för den förflutna tiden pröfvades, sådant komme att
icke allenast medföra så vidlyftigt och tidsödande arbete, att det nya jordeboks-verkets
fullbordande först vid en ganska aflägsen tidpunkt vöre att emotse, utan ock otvifvelaktig!
föranleda en högst betydlig mängd tvister om förändring uti nuvarande, på jordeboken
grundade förhållanden, och hvilka tvister således skulle inverka på både statens
och enskildes häldvunna rättigheter, utan att det måhända ens alltid, i sakuad af erforderliga
handlingar, blefve möjligt att dem fullständigt utreda och med full rättvisa afgöra,
derförulan en dylik utsträckning af undersökningen icke instämde med Kongl. Rrefvet
den 24 Maj 1833 eller med Rikets Ständers förbemälda underdåniga framställning, hvadan
Kommitterade funne behofvet påkalla bestämmande af viss tid, hvarutöfver undersökningen
ej borde sträckas tillbaka, dervid jemväl nödigt vore, att i detta hänseende antaga
sådan tidpunkt, då jordeböcker blifvit upprättade, dock att, i uppgifvet särskildt fall,
undersökning äfven i äldre jordeböcker borde ega rum; hvarjemte Kommitterade-föreslagit
att, då mångfaldiga förhållanden kunde förekomma, deruti rubbning efter längre
tids förlopp skulle medföra lidande och osäkerhet för enskilde, den hemställda gransknings-preskriplionen
måtte få, utan undantag, omfatta alla anmärkningar i sådana omständigheter,
som af jordeboken berodde, men deremot ansett någon sådan inskränkning
icke skäligen kunna ifrågakomma uti de enskildes anmärkningsrätt, alt begagnas i den
ordning, derom föreskrefves.
Med anledning af hvad härutinnan förekommit rörande angelägenheten att bestämma
en viss tid, hvarutöfver, vid de nya jordeböckernas granskning, undersökning uti
eller jemförelse med äldre jordeböcker icke måtte ega rum, har E. K. M:t uti högstberörda
Nådiga Proposition föreslagit, det Rikets Ständer, för sin del, måtte bifalla med
-
144 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 68.
delandel af del allmänna stadgande, att vid den i och för de nva jordeböckernas granskning
skeende jemförelse emellan dessa och jordeböckerne lör äldre år, de jordeböcker,
som upprättats år 1793 i Östergöthlands, år 1797 i Stockholms och år 1795 i Rikets
öfriga län, skulle blifva de äldsta, till hvilka jemförelse!) utsträcktes, samt att följaktligen
ingen förändring af sådana förhållanden, som uti sistnämnda och sedermera upprättade
jordeböcker oförändradt och ulan anmärkning iakttagits, mätte ifrågakomma, utan
allt sådant, å Kronans sida, vara såsom laga kraflvunnet att anse ; dock att, i händelse
skiljaktigheter emellan anteckningarne uti förenäumda jordeböcker, i allmänhet utgörande
fyra för hvarje län, skulle förefinnas, oell dessa anteckningar sålunda icke kunna genom
ifrågavarande preskription befästas, undersökning för utrönande af rätta förbållandet finge
äfven i äldre jordeböcker företagas; äfvensom hvad uti omförinälda hänseende blefve
förordnadt icke komine att verka någon förändring af hvad författningarne, rörande efterräkning
af alldeles icke eller till för ringa belopp debiterade räntor och andra utskylder,
förmådde och föreskrelve, hvaremot E. K. M:l ansett del böra vara enskild egendoms-innehafvare
obetaget att, utan inskränkning till någon viss lid, i hvad hans rätt
rörde, emot den upprättade jordeboken uti den för öfrigt stadgade ordning besvär anföra.
Vid öfvervägande af detta ämne hafva Rikets Ständer dels ansett det vara af synnerlig
vigt, att Statens anspråk emot enskilde, åsyftande riittelse uti de i jordeböckerna
befintliga anteckningar, ej må lill obegränsad tid utsträckas, utan att dessa anspråk böra,
till betryggande af enskildes eganderält, inom en viss bestämd tid göras gällande, dels
äfven funnit billigt och ändamålsenligt, att enskild egendoms innehafvare må, utan inskränkning
till någon tid, i hvad hans rätt rörer, uti jordeboks-anteokningarne söka rättelse;
dock att uttrycket »enskild egendoms innehafvare», sorn kan gilva anledning till den
tolkning, alt ifrågavarande rättighet ej borde tillkomma andra än enskilde personer,
ehuru dermed måste alses jemväl allmänna verk och inrättningar samt kyrkor och fromma
stiftelser, i öfverensstämmelse med denna åsigt varder utbytt emot: »annan jordinnehafvare
än Kronan.»
r följd häraf har hvad E. K. M:t uti förevarande Nådiga Proposition täckts föreslå,
blifvit med nämnda förändring, af Rikets Ständer gilladt och bifallet; hvilket Rikets
Ständer få till svar i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 6 Maj 1857.
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:n 69.
145
Uppläst och godkändi hos Kidd. oell Adeln den 2 Maj 1837.
Prcsle-Slåndct den 4 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif reise, i fråga om eftergift af en
Ofverste I. af Ekenstam i lifstiden ådömd ersättning, till
följd af Tull-kassören G. E. Bergvalls balans.
(Slats-Ulskits Ellide Nio 50J.
S. A. K.
Sedan Tull-inspektoren, f. d. Öfversten Israel af Ekenstam, sorn i förut innehafd
egenskap af tillförordnad Chef för vestra tull-distriktet, genom E. ti. Mits Nådiga Utslag
den 27 Augusti 1852 förklarats skyldig alt af den efter Tull-kassören och Konfiskationsinspekloren
i Götheborg, G. E. Bergvalls afvikande yppade uppbörds-brisl, ersätta ett belopp
af 1,182 R:dr 14 sk. 5 rist Biko, hos E. K. Mit i underdånighet anhållit att af
Nåd varda från denna ersättnings-skvldighet befriad, äfvensom, efter det bemälde Öfverste
den 6 Mars sistlidet år, före pröfningen af den gjorda ansökningen, med diiden algått,
hans 2:ne efterlefvande döttrar, Margaretha Göthilda af Ekenstam, enka efter Öfverste-Iöjtnanten
Carl de Mottoni e Palacios, samt ogifta Edla Helena af Ekenstam, den sistnämnda
genom lagligen nämnd förmyndare, uti en till E. K. Mit ingifven skrift underdånigst sökt
befrielse från ersättandet af ifrågavarande balans-medel, har E. K. Mit under den 16
derpålöljde December till Rikets Ständer aflålil Nådig Proposition rörande detta ärende,
hvarutinnan förekommit, bland annat, ali Öfversten al Ekenstam, eller erhållet Nådigt
förordnande, lörestått Chefs-embetet för vestra Tull-distriktet under den tid, då ifrågavarande
balans uppkommit, och all, sedan Tull-kassören och Konfiskations-inspektoren
Bergvall den 13 April 1842 från Riket afvikit samt en uppbörds-brist, stor 10,229 Ridr
14 sk. 7 rist., efter honom vppats, hvaraf likväl sedermera största delen blifvit, meddelst
användande af befintliga tillgångar, betäckt, E. K. Mits och Rikets Kammar-rätt,
genom utslag i balans-målet den 6 Juni 1851, på den grund att Öfversten af Ekenstam
Bih. till B. St. Pro t. 1856 & 1857. 10 Sami. t Afd. 19
146 Expeditions-Ulskollcts Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 69.
genom uraktlåtande af sin embelspligt att å Bergvall, såsom underlydande uppbördsman,
utöfva kontroll i afseende på redovisningen af influtna medel, vållat, det denne kommit
i tillfälle alt ifrågavarande balans sig åsamka, förpligta t. meranämnde Ofverste att den
inträffade uppbörds-brislen, i uppgifna ännu oguldna särskilda poster, med sammanlagda
1,188 R:dr 21 sk. 5 r st. B.ko ersätta; hvarefter E. K. M:ts Högste Domstol, uppå deröfver
anförda underdåniga besvär, genom ofvanberörda utslag den 27 Augusti 1852 fastställt
Kammar-rättens beslut, endast med den förändring, ali Öfversten af Ekenstam,
på uppgifna grunder, befriats från ersättande af 6 R:dr 7 sk., som utgjort ett oguldet
belopp å Konfiskations-kontorets uppbörds-konto öfver Tull-statens enskilda pensions-inrättnings
medel, så att å liela balansen återstode alt utaf Öfversten af Ekenstam ersättas:
Tullmedel, tillhörande Konfiskations-kontorets uppbörd . . . B:dr 1,097:'30. 5.
Manufaktur-fondens medel dito dito 4: 10. 2.
Tull-statens pensions-medel, tillhörande kassa-uppbörden . . . „ 80: 21. 10.
eller tillsammans R:dr 1,182: 14. 5.
Varande af E. K. M:t i Nåder förklarad!, det E. K. M:t icke ansett skill förekomma
till eftergift af förberörde uti balansen inbegripne 80 R:dr 21 sk. 10 r:st. B:ko,
tillhöriga Tull-statens pensions-kassa, ej heller af den på det öfriga beloppet åklagaren
i målet tillkommande provision, hvaremot E. K. M:t, enär, efter hvad handlingarne åda
galade,
Öfversten af Ekenslams sterbhusdelegare skulle, genom utkräfvande jemväl af det
härefter å balansen återstående belopp, nödsakas att till borgenärer afträda all boets
egendom, i Nåder föreslagit Rikets Ständer alt befria bemäldc Öfversles efterlefvande
döttrar från den honom i lifstiden ådömde ersättning, utom hvad anginge ofvanberörde
pensionskasse-medel och åklagare-provision.
Och sorn Rikets Ständer, med afseende ä de härvid förekomna ömmande omständigheter
och förhållanden, funnit skäligt lill E. K. M:ls sålunda gjorda Nådiga framställning
lemna bifall, få Rikets Ständer delta sitt beslut, såsom svar i ämnet, härme
delst
hos E. Ii. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer &c.
Slockholm den 6 Maj 1857.
Expeditions- U Iskot tets
lill underd. Skrifvelse N:o 70. 147
JU: O m
IJppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Maj 18S7.
Presle-Ståndet den 4 —• —
Borgare-Ståndet den <> — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående försäljning af
tomtplatsen ejler Kronans nedbrunna spamndls-mugasinshus
i staden Carlshamn.
(Stats-Utsk:s
S. A. K.
Sedan E. K. M:ls och Rikets Stals-konlnr hos E. K. M:t i underdånighet väckt
fråga om försäljning af den Kronan tillhöriga, i Carlshamns nja stad, emellan Portgatan
och vestra Strandgatan belägna tomt, hvarå ett efter fordna regala bränvinsbränneriinrältningen
bibehållet spanmåls-magasinshus genom vådeld nedbrunnit, samt bendikla Embetsverk,
i della afseende, underdånigst upplyst, bland annat, att, söm intägten in natura
af Kronans ränte-spanmål i Carlshamn under några af de sista tio åren icke öfverstigit
15 tunnor årligen, behof ej visat sig vara för handen alt derstädes uppföra nytt Kronomagasin,
helst den spamnåls-tillgång, hvilken erfordras för de i Carlshamn förlagda kommenderingar
ur Mariu-regementet och från Bålsmanshållet, äfvensom lör några invalider,
belöpte sig endast till omkring 70 tunnor årligen och anskaffades genom upphandling,
samt fiir ötrigl, om, efter förändrade förhållanden, räntesäd ifrån om kringliggande härader
skulle någon gång in natura utgöras, hvad deraf utöfver behofvet älcrstode borde
kunna till antagliga pris genast å auktion föryttras; att för Kronans nyssberörda inskränkta
spanmålsförråd i Carlshamn för närvarande hyres lokal emot årlig afgift af 80
R;dr B:ko, samt alt, uppå Magistratens i Carlshamn anmälan om den vanprvdnad, qvarlefvorna
efter den nedbrunna magasins-bvggnaden för staden medförde och de olägenheter,
som af dem befarades, vederbörande Embetsmyndighet beslutat så väl rifning af
de lill bvggnadeti hörande, stenmurar, hvilka vid hållen auktion ej kunnat förvttras, som
ock platsens jemnande och förseende med laggild stängsel; så har E. K. M:t, uti allåten
Nådig Proposition af den 16 December sistlidet år, enär således för närvarande icke före
-
148
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd, Skrifvelse N:o 71.
funnes beliof att åter uppföra eli spanmåls-magasin i Carlshamn för Kronans räkning och
det syntes vara utan allt ändamål att för vården af en onyttig tomtplats, innehållande
368 qvadratfamnar, bekosta stängsel i alltid laggildt skick, i Nåder föreslagit Rikets Ständer
att, efter föregången värdering, merbcmälda nied Niris 10 och II pä Carlshamns
år 1831 upprättade slads-karla betecknade magasinstomt, utgörande en del af de tom
ter,
sorn Kronan i äldre lider inköpt för f. d. Kronobränneri-inrätlningen i Carlshamn,
finge, jemte tillhörande stängsel, genom offentlig auktion till den mestbjudande försäljas.
Efter tagen kännedom af de till frågan hörande handlingar, hafva Rikets Ständer,
vid pröfningen af delta ärende, funnit skäligt all, med afseende å förekomna förhållanden,
till E. K. Mits Nådiga framställning lenina bifall; derom, till svar ä den Nådiga Propo
siljonen,
Rikets Ständer få härigenom göra underdånig anmälan; framhärdande Rikets
Ständer &c.
Stockholm den 6 Maj 1857.
il o ?f.
Uppläst ocfi godkändi hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 1857.
Prestc-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
llikcis Ständers underdåniga Skrifvelse, med anledning af i/rrigasllilld
(flergijl af beskattningen a t ack jern s-til iver k n ingen
o c k s lang jet •// s-s in idet.
(Sta t s-Lil sk :s Hilldén N:o 33, Litt. C. och N:o 58.)
S. A. K.
Sedan Fullmäktige i Jern-kontoret, med åberopande af Bruks-socieletens uppdrag,
hos E. K. M:t gjort underdånig framställning, bland annat, derom, att tillverkningen af
stångjern äfvensom den del af lackjerns-blåsningen, hvilken utom bergslag bedrifves,
hädanefter mätte befrias från hammarskatts- och tioode-tackjerns-afgifier och icke beskattas
till högre belopp eller efter andra grunder än öfriga fabriks-näringar, samt denna
underdåniga framställning, efter det så viii Bergs-kollegium den 13 Mars 1854, som
Expedition s- U/s kotte ts Förslag till under d. Skrifvelse N:o ?■/.
149
K arn mac-kollegium och Stats-kontoret den 22 November 1855 infordrade underdåniga
ullåtanden afgifvit, blifvit under den 19 April 1856 inför E. K. M:t underdånigst anmäld,
dervid E. K. M:l, som under den 8 näslförulgångne Mars i Nåder anbefallt Bergskollegium
att inkomma med underdånigt yttrande och förslag så väl rörande ifrågasatt
utsträckning af de för jernhandteringens bedrifvande genom Kongl. Kungörelsen den 27
April 1846 beviljade friheter, som ock i afseende på frågan, att de jernhandteringen till
Staten och kommunen åliggande utskvlder skulle ställas i samma förhållande, sorn för
fabriker i allmänhet, till sislbemälda Kollegium ärendet ånyo öfverlemnat, för att vid
fullgörandet af detta särskilda Nådiga uppdrag tagas i öfvervägande, med anledning hvaraf
Kollegium ock under den 30 Maj nast lidet år i ämnet sig ytterligare utlåtit ; så har E.
K. M:t, vid afgifvande lill Rikets nu församlade Ständer af Sin Nådiga Proposition, angående
stats-verkets tillstånd och behof, lili slutlig pröfning fö re haft delta ärende, hvarefter,
jemte samma Nådiga Proposition, blifvit till Rikets Ständers Slats-Utskolt ölverlemnade
alla till målet hörande handlingar; och har, med afseende å hvad så väl Brukssocictetens
fullmäktige, som Bergs-kollegium samt Kammar-kollegium och Stats-kontoret
underdånigst anfört, E. K. M:t förklarat sig anse den Svenska jernhandteringens i allmänhet
missgynnande ställning skäligen föranleda dertill, att all ordinarie beskattning å
denna för Sverige naturliga och nödvändiga näringsgren blefve upphäfd. Då emellertid,
hvad anginge tackjerns-lillverkningen, den del af denna handtering, som inom bergsagerne
bcdrifves, vöre med särskilda privilegier gynnad och omhägnad, fann E. K. M:t
ej skäl att, så länge dessa privilegier och friheter bibehöllos, ifrågaställa någon ytterligare
nedsättning i beskattningen af denna näringsgren, än hvad redan blifvit genom
Kongl. Kungörelsen den 14 November 1854 i Nåder beviljadt; hvaremot för tackjernslillverkningen
utom bergslag befrielse från den tryckande ordinarie skatten numera svntes
vara både af billigheten och behofvet påkallad, hvadan E. K. M:t i Nåder föreslagit,
det Rikets Ständer mätte för sin del medgifva en dylik befrielse. Vidkommande åter
stångjerns-tillverkningen, ansåge E. K. M:t, lika med Fullmäktige i Jern-konloret samt
Bergs-kollegium, den derå lagda ordinarie skatt böra helt och hållet borttagas, hvilken
åtgiird, såsom Kollegium äfven erinrat, vore särskildt påkallad af den rubbning i stångjerns-tillverkningens
hittills åtnjutna förmåner, som uppkommit genom den år 1855 ineddelta
Nådiga tillåtelse till rå-ämnets, eller tackjernets utförande ur landet; och föreslog
alltså E. K. M.t i Nåder, att hammarskalten mätte helt och hållet upphäfvas och stångjerns-tillverkningen
hädanefter, i likhet med annan varu-förädling, endast beskattas genom
årlig bevillnings-laxering, dervid något minimi-belopp för uppskattningen af behållna
vinsten icke heller vidare syntes böra, mera än för annan industri, fastställas.
Hvad sålunda i denna fråga förekommit hafva Rikets Ständer tagit i noggrann!
öfvervägande, men för sin del, funnit de i den Nådiga Propositionen åberopade, af Fullmäktige
i Jern-konloret äfvensom af Bergs-kollegium omförmälda omständigheter och förhållanden
icke innefatta något öfvertvgande bevis derom, alt Svenska jernhandteringens
ställning för närvarande skulle vara så missgynnande, att afskaffandet af all ordinarie
beskattning å denna näringsgren vore af behofvet påkallad. 1 motsats dertill hafva Rikets
Ständer trott de sednare årens erfarenhet ådagalägga, alt de lör ifrågavarande
handtering ofördelaktiga omständigheter, som uti Bergs-kollegii vid föregående tillfällen
afgifna underdåniga utlåtanden blifvit åberopade såsom stöd för Kollegii yrkande om berörda
beskattnings upphörande, och hvilka äfven vid sednaste Riksmöte föranledde Ri
kets
Ständer att medgifva en betydlig nedsättning af tiondetackjerns-skatlen, numera, i
afseende å så väl tillverkningens belopp, som de för Svenskt jern gällande pris, äro i
väsentlig mån förändrade, hvilket gifver anledning till den förhoppning, ali en gynnsammare
framtid för denna handtering torde vara alt emotse. Rikets Ständer hafva neni
-
150 Expeditions-V/si odals För släp till under d. Skrifvelse N:o 7i.
ligen af Bergs-kollegii underdåniga berättelser om förhållandet med bergsbandleringen inhemtat,
att tackjerns-tillverkningen stigit under år 1854 från 747,208 skeppund till
749,253 skeppund och år 1855 lill 963,593 skeppund, och att stångjerns-tillverkningen,
som är 1854 nedgick ifrån 718,570 lill 643,373 skeppund, år 1855 åter uppgick till
794,969 skeppund, äfvensom att skeppnings-priset på våg- och stångjern, enligt samma
berättelser, under år 1854 utgjort 16 å 17 R:dr och år 1855 19 å 20 R:dr per skeppund;
och om äfven det mäste medgifvas alt, såsom Bergs-kollegium i underdånighet
erinrat, prisen å kol, ved och arbetslöner under berörda 2:ne år icke obetydligt stigit,
så är det dock å andra sidan eli allmänt kändt förhållande, att bruks-egendomarnes försäljningsvärde
under de sednare åren uppgått till vida högre belopp än lörr, hvilken
omständighet, tillika med de högre prisen å jernverkens produkter, torde tillfyllest ådagalägga,
att denna handtering måste lemna sina idkare en sådan behållning, att de jemförelsevis
lindriga afgifter, sorn ii ro densamma ålagda, icke böra, åtminstone under närvarande
förhållanden, finnas särdeles betungande.
Hvad särskildt angår E. Ii. M:ls Nådiga framställning om tackjerns-liondens
upphörande för alla utom bergslag belägna hvttor och masugnar, så förekommer dervid,
dels att denna skatt numera, jemlikt Rikets Ständers beslut vid sednaste Riksdag och
E. K. Mits i öfverensstämmelse dermed utfärdade Nådiga Kungörelse den 14 November
1854, utgår med endast hälften af det belopp, densamma före Ar 1845 utgjorde, och
dels att ytterligare en väsentlig förmån blifvit tillverkarnc af denna vara beredd genom den,
enligt Kongl. Kungörelsen den 19 December 1855, medgifna tillåtelsen till utförsel af tackjern,
hvilken mäste i betydlig mån befordra utvecklingen af denna näringsgren; och
hafva Rikets Ständer, i betraktande af dessa omständigheter, icke funnit skäl att till
högstberörda Nådiga framställning lemna bifall.
Beträffande derefter stångjerns-tillverkningen och den deraf utgående hammat'-  skatten, så ehuru Rikets Ständers nu yttrade åsigt, att jernhandteringens allmänna ställning
för närvarande ingalunda är sä ofördelaktig, alt afskaffandet af all ordinarie beskattning
derå af bebofvet påkallas, med allt skäl gäller äfven i afseende å stångjernstillverkningen,
hafva Rikets Ständer likväl icke förbisett, att samma omständighet, hvilken
här ofvan blifvit anförd såsom en väsentlig förmån för tackjerns-producenterne,
nemligen tillåtelsen till utförsel al tackjern, måste hafva en alldeles motsatt verkan pä
den näring, lör hvars bedrifvande taekiernel är ett oumbärligt rå-ämne. Enär således
det icke kan förnekas, att, på sätt Bergs-kollegium jemväl erinrat, den inhemska jernförädlaren
skulle genom nyssnämnda förändring komma till den utländska i ett alltför
missgynnande förhållande, om ej någon ersättning blefve honom beredd, hafva Rikets
Ständer ansett med billigheten öfverensstämmande, att en nedsättning af hammarskallen
utaf denna anledning varder mcdgifven; hvarvid dock ej heller undgått Rikets Ständers
uppmärksamhet att, ehuru de särskilda privilegier och förmåner, hvarmed jernlillverkningen
sedan äldre lider varit omhägnad, blifvit, tid efter annan till väsentlig del upphäfva,
samt E. K. M:t, i anledning af Rikets Sliinders vid 1840—1841 och 1844—1845
årens Riksdagar gjorda underdåniga framställningar, åsyftande jernhandteringens befrämjande
medelst en mera utsträckt frihet i yrkets bedrifvande, genom Dess Nådiga Förordning
den 27 April 1846 meddelat förnyade och med nyssnämnda åsigt närmare öfverensstämmande
stadganden angående stångjerns-smidel och den gröfre jernförädlingen, så
förefinnas likväl ännu i delta hänseende åtskilliga inskränkningar och förhud, hvilka, om
ock ländande till fördel för vissa producenter, dock torde på denna näring i dess helhet
utöfva ett menligt inflytande; af hvilka stadganden isynnerhet det, som uti 2 § af högstberörda
Nådiga Förordning finnes meddeladt derom, att ny stångjernshärd eller annan
verkstad för tackjerns nedsmältning och beredande till smidbart jern, eller för stål
-
Expeditions- UIsko t. tels Förslag till underd. Skri/velse N:o 7 'I.
151
beredning eller annan jernfiirädling, icke får i andra orter lin de egentliga taekjernsbergslagerna,
utan särskild undersökning oell E. K. M:ls Nådiga pröfning anläggas pä
mindre afstånd än 2 mil från förut privilegieradt jernverk eller så kalladt ädlare verk,
synes medföra en alltför stor inskränkning i den frihet, sorn bör tillkomma hvarje industriidkare,
hvadan upphäfvandet af delta stadgande vore företrädesvis önskligt och behöfligt;
och då det med allt skäl bör kunna ifrågasättas, alt de privilegierade bruks
idkarnc,
på samma gång sorn en lindring i utskvlder dem beredes, äfven å sin sida afstå
från någon del af sina särskilda rättigheter och förmåner, få Rikets Ständer, på
grund af hvad nu blifvit anförd t, i underdånighet förklara sig icke hafva funnit skäl all
till E. K. M:ls Nådiga framställning om hammarskattens upphörande lemna bifall i vidsträcktare
män, än att Rikets Ständer velat, för sin del, medgifva, att hammarskatten
må från och med nästkommande år tillsvidare nedsättas lill hälften af det belopp, hvarmed
densamma hittills utgått, dock med förbehåll att ofvan anförda stadgande uti 2 §:n
af högstberörda 1846 års Nådiga Förordning varder från samma tid till all kraft och
verkan upphäfdt.
Vidkommande åter den af E. K. M:t, i sammanhang med frågan om hammarskattens
upphörande, Nådigst gjorda framställning, att, vid hädanefter skeende bevillningstaxering
för slångjerns-tillverkningeu, något minimi-belopp för uppskattning af behållna
vinsten icke vidare borde, mera än för annan industri, fastställas, hafva Rikets Ständer
ansett lämpligt att denna del af ärendet framdeles till särskild pröfning företaga.
Jemte det ärende, hvarom Rikets Ständers beslut nu blifvit i underdånighet anmäldt,
hafva Rikets Ständer till handläggning förehaft en, för den händelse att E. K. Mits
Nådiga framställning om hammar-skattens upphörande icke skulle vinna Rikets Ständers
bifall, hos Rikets Ständer gjord hemställan, alt nu gällande stadgande om minimi-afgift å
hammarskatt måtte upphäfvas och denna skatt utan undantag få utgå enligt den derför i
öfrigt föreskriliia allmänna grund : och som en, så vidt möjligt är, utsträckt frihet i afseende
å jern-tillverkningens bedrifvande bör medgifvas hvarje dess idkare, samt åläggandet
af en högre beskattning för den ringare tillverkningen synes destomindre öfverensstämma
med billigheten, som denna beskattning, äfven då den utgår efter samma
grunder, måste tyngre drabba den mindre betydliga produktionen, få Rikets Ständer hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla, att hvad uti Kongl. Kungörelsen den 27 April 1846,
angående hammar-skattens utgörande, finnes stadgadt om viss årlig minimi-afgift i hammar-skatt
måtte helt och hållet upphäfvas och denna afgift hädanefter äfven för stångjerns-härdar
eller smält-verkstäder med ringare årlig tillverkning än 400 skeppund, lå
utgå i mån af lillverknings-beloppet.
Rikets Ständer framhärda åc.
Stockholm den 9 Maj 1857.
152
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 72.
\:o Vi.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 1897.
Presle-Ståndct deri 9 — —
Borgare-Slåndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående grunden Jor utgörandet
af de till Bätsmans-indelningen i Blekinge län anslagne
s. k. öfvers kolls- och reserv-räntor.
(Stats-Ulsk:s Ellide N:o 59.)
S. A. K.
I fråga om utgörandet af de till Båtsmans-indelningen i Blekinge lån anslagne öfverskotts-
och reserv-räntor, hvarom E. K. M:t täckts, medelst Nådig Proposition af den
20 nästlidne Mars, göra åtskilliga framställningar, har förekommit, att väl från äldre
tider klagan förts öfver ruslnings-besvärets tyngd inom Blekinge, men alt denna klagan
icke egentligen afsett antalet af de 1,500 båtsmän, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 1
Augusti 1683 och kontraktet den 27 April 1685, det åligger Blekinge län alt utrusta,
helst länet för delta besvär åtnjuter frihet från jordeboks- och hemmantals ränta, utan
hufvudsakligen åsyftat det olika och ojemna sätt, hvarpå rustningen utgöres. Hemmanen
hafva nemligen från början deltagit i båtsmanshållel i mån af deras grundräntor, men
för öfrigt efter deras vid indelnings-tiden befunna beskaffenhet, så att bättre hemman
rusta för lägre, men sämre hemman för högre ruslniugs-dalertal af hemmanens räntor,
hvilket dalertal omvexlar emellan 16 och 21. Då emellertid endast lör ett mindre antal
hemman räntorna jemnt motsvara rustnings-dalertalen, hafva för de öfriga hemmanen så
beskaffade liqvider inträffat, alt, der räntan öfverstigit rustnings-dalerlalel, hemmanet
presterat båtsmän endast för detta dalertal, men kontant erlagt ränte-öfverskottet till
uppbördsmannen, hvaremot, om räntan varit mindre än rustnings-dalertalet, hemmanet af
uppbördsmannen bekommit eli, skillnaden emellan grundräntan och rustnings-dalertalet
jemnt motsvarande tillskott. Detta sätt att liqvidera öfverskotts- och lillskotts-räntorna fortfor
intill sednare tider, utan annan förändring, än att räntorna efter 1776 års mynl-evalvation
utgingo
Exp edil io n s - U is k olle ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 12.
153
ulgingo med Irenne daler på riksdaler!); men då kostnaden lör en båtsmans utrustning
och underhåll vid indelningsliden uppgick till omkring 24 daler och räntan således från
början nära motsvarade rustnings-kostnaden, hvarföre del ock var jordegaren likgiltigt,
om han, i stället att betala öfverskotts-ränta, utgjorde denna ränta motsvarande effektiv
rustning, har likväl sedermera, i följd af tid efter annan inträffade myntförsämringar, räntornas
värde betydligt sjunkit och derigenom både större och tillika ganska ojemn tunga
uppstått för de hemman, som måste bestrida den utöfver deras bestämda ruslnings-dalertal
belöpande ruslniugs-koslnad, ulan annan ersättning, än det kontanta bidrag, sorn de lillskottsgifvande
hemmanen erlade.
Sedan, i anledning häraf, vid flere Riksdagar framställningar egt rum så viii af
Kongl. Majit, som af Rikets Ständer, förordnade Kongl. Majit, uppå Rikets Ständers underdåniga
anhållan, genom Nådigt Bref den 14 Juli 1835, att Öfverskotls-räntorna i
Blekinge skulle, till riinte-tagarnes förmän, utgöras med förvandling eller ärlig markegång
å de till båtsinans-rustningen eller 1685 års kontrakt hörande prestationer, dock
först efter K) års förlopp, från 1834 års början räknadt, lill förekommande af en alltför
våldsam rubbning i eganderälten, men att deremot öfVerskolls-ränlcgilVare, hvilka, hellre
än att räntorna sålunda liqvidera, önskade i effektiv rustning deltaga med närbelägna
rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande rustnings-tillskotl, skulle cga ali derom göra
ansökning, äfvensom egare af sådana ränlegifvande hemman, sorn vid skallläggniugs-tiden
latt sig elter närvarande lörliållandcn för höga räntor åsätta, lå söka räntans nedsättning
lill likhet med andra räntc-betplande hemman inom viss af Kongl. Maj is Befallningshafvande
i liinet bestämd och kungjord lid; och till betäckande af den brist, som genom
en sådan ränte-nedsällning skulle uppkomma för tillskotls-räntetagare af gamla båtsmansindelniiigeii,
blelvo, jemte Kronans behållna indelnings-, öfverskolls- eller reserv-räntor,
anvisade vakans-afgillerna lör de i Blekinge, vid den länd öfvergångne extra roleringsjemkning,
tillkomna nya ordinarie rotar eller rusthåll, med föreskrift tillika, alt de häraf
uppkomna anslag skulle lills vidare helt och hållet och i framliden, så vidt de erfordrades,
disponeras och förräntas till understöd för Blekingska bålsmanshållct, samt derföre
på jemväl stadgadt säll inom länet förvaltas.
Vidkommande åter de så kallade reserv-räntorna, hafva Rikets Ständer inhemta!,
alt, vid indelnings-verkets uppgörande, de mindre räntor, sorn ulgingo af åtskilliga små
lägenheter, såsom utjordar, ängar, fisken, holmar, qvarnar, o. s. v., och hvilka icke lämpade
sig för indelning lill någon effektiv rustning, i följd deraf blifvit från bälsmans-indelningen
uteslutne, men i stället, under namn af reserv-räntor, anslagna, i likhet med de så
kallade öfverskotls-räntorna, till betäckande af den brist, som uppknmme för sådana indelta
hemman, hvilkas grundränta understeg det för dem bestämda ruslnings-dalertal.
Dessa räntor fastställdes genom Kongl. Brefvet den 22 April 1696 för bela provinsen till
ett sammanlagdi belopp af 500 daler 27 öre 3^ penningar, motsvarande 166 R:dr 45
sk. 6i rist. Banko; men sedan, under den följande tiden, vid liera tillfällen särskilda
beslut blifvit meddelade om förändrad disposition af en del af ifrågavarande räntor, utgöra
de återstående reserv-räntorna för närvarande blott 47 R:dr 3 sk. 2 rist. Uti en
den 10 Januari 1851 alläten Nådig Proposition gaf E. K. M:t llikels då församlade Ständer
tillkänna, hurusom, då det vid 1834'—1835 års Riksmöte beslutade förändrade siittet
för öfverskolts-ränlornas utgörande med år 1844 trädde i verkställighet, tvekan uppstått,
huruvida samma beslut borde tillämpas jemväl å de så kallade reserv-räntorna; och ehuru
E. K. M:t väl ansett skill förelinnas lill den slutsats, alt Konungs och Ständers gemensamma
afsigt, varit, alt de nu ifrågavarande reserv-räntorna skulle med förvandling efter
markegång utgå, helst den af båda Statsmakterna uttalade grundsats, dels att rustningsBih.
lill H. St. Fröt. 4856 & 4857. 40 Saini. 4 Afd. 20
154 Eccpedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 12.
besväret i provinsen skulle blifva lika för alla egare af jord och lägenheter af samma
natur, och dels att indelningen borde till sina bufvudgrunder återföras, i annat fall förfelades,
bade E. K. M:t likväl, enär något bestämdt förklarande angående sätte! för reserv-räntornas
utgörande eller grunden, hvarefter de vid skeende förvandling borde beräknas,
icke innefattades i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 29 December
1834, velat i della hänseende inhemta Rikets Ständers tanke, samt alltså föreslagit, det
Rikets Ständer mätte förklara, att de till fyllnad för den gamla båtsmans-indelningen i
Blekinge anslagna reserv-räntor skulle, i likhet med öfverskotts-ränlorna, utgöras med
förvandling efter markegång å den verkliga ruslnings-koslnaden, äfvensom att vid en så
beskaffad förvandling samma medel-beräkningsgrund för reserv-räntorna borde följas, som
vid den nya båtsmans-indelningen blifvit antagen, eller 20 daler silfvermynt för hvarje
båtsman; i sammanhang hvarmed E. K. M:t för Rikets Ständer tillkännagifva att E. K.
M:l, som under dea 11 December 1845, med uppskjutande tills vidare af hufvudsaklig!
beslut i målet, förordnat, att reserv-räntorna emellertid skulle utgå efter samma grund,
som förut, sedermera vid ärendets slutliga pröfning den 5 Juni 1849 funnit skäligt föreskrifva,
att den ifrågaställa förändringen med reserv-räntornas beräkning då genast
borde försiggå och i mån deraf belöpande afgifter tills vidare de belalnings-skyldige påföras
med laga efterräkning, men att, intill dess Rikets Ständer i ämnet beslutat och E.
K. Mit framdeles derom vidare i Nåder förordnade, samma afgifter icke skulle uttagas,
utan räntornas belopp under tiden endast enligt dittills följd grund uppbäras. Hvad E.
K. M:t sålunda föreslagit blef af Rikets Ständer hufvudsakligen bifallet, dock med den
förändring, att reserv-räntornas utgörande efter markegång å rustnings-preslationerna
icke borde vidtaga förr, än 10 år förflutit från år 1849, dä E. K. M:ts Nådiga beslut
om den högre debiteringen meddelades; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhöllo,
det behöriga undersökningar måtte varda kostnadsfritt för de skattskyldige anstälde,
för utrönande dels huruvida de smärre lägenheter, från hvilka reserv-räntor
utgå, kunde ulan förmedling utgöra de dem åsätta räntor efter den förhöjda beräkningen,
hvarefter det borde ankomma på lägenheternas innehafvare alt, på grund af den verkställda
undersökningen, i behörig ordning söka den förmedling, hvartill de dervid förekomna
förhållanden kunde föranleda, och dels till vinnande af upplysning, huruvida några
öfverskolts- och andra räntor, hvilka från början tillhört den gamla båtsmans-indelningen,
sedermera på ett eller annat sätt densamma frångått, och nu mera äro anslagna till den
nva indelningen, på det ali nödiga befunna rättelser i nämnde hänseende måtte varda i
behörig ordning vidtagne.
Uti den vid innevarande riksmöte till Rikets Ständer i delta ämne afgifna Nådiga
Proposition har E. K. M:t i Nåder meddelat, att. då de af E. K. M:t med Rikets Ständer
rörande öfverskolts-räntorna fattade beslut skulle sältas i verkställighet, E. K. Mits
Befallningshalvande i länet framställt åtskilliga svårigheter i afseende på lillvägahringandet
af den räntegifvarne under vissa förhållanden tillförsäkrade ränte-nedsätlning eller
förmedling, äfvensom, sedan det förändrade sä tet för nämnde räntors liqviderande med år
1844 tagit sin början, hos räntegifvarne inom provinsen, der grundräntors förvandling
efter markegång dittills ej egt rum, missnöje, yppats öfver de nya grunderna lör räntornas
debitering, samt den derigenom mångdubblade och i samma mån lill nedsättning af
hemmans-värdena verkande rustningsbördan, hvilken dessutom, i följd af det för olika
rusthäll betydligt vexlande ruslnings-dalerlal, visat sig hårdare trycka det ena räntegifvande
hemmanet, än del andra; och hade E. K. M:t af åtskilliga räntegifvares så väl
häröfver, sorn i fråga om hindren för yrkad förmedling af deras hemman, i underdånighet
anfiirda klagomål föranlåtits att, under den 15 Mars 1853, i Nåder anbefalla Dess
förbemälde Befallningshafvande, dels att inkomma nied underdånigt utlåtande och förslag,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 72.
155
huru en större jemnhet i beräkningen af öfverskotls- och tillskotts-ränlorna, vid deras
årliga förvandling efter inarkegångs-värdet, lämpligen skulle, till undanrödjande i möjligaste
måtto af anledning till klagan i detta afseende, likasom till lättnad i debiteringen,
kunna beredas, dels ock alt genom utfärdad kungörelse förelägga öfverskotts-räntegifvarne
i länet att inom slutet af nyssnämnde år bos E. K. M:ls Befallningshafvande sig anmäla
lill erhållande af den ränteförmedling, hvartill befogenhet kunde förefinnas.
I anledning häraf hade E. K. M:ls Befallningshafvande inkommit med åtskilliga
framställningar i ämnet, öfver hvilka Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium
fåll sig i underdånighet yttra ; men, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hade
E. K. M:t funnit det af Dess Befallningshafvande föreslagna, ganska invecklade förfaringssätt
för tillvägabringande af' ränte-nedsättning för öfverskotts-räntegifvandc hemman inom
länet i nära nog enahanda mån, som användandet härvid af det i författningarne föreskrifna
sätt för ränte-förmcdlingars åstadkommande, förete så betydande svårigheter i
verkställigheten och blifva förenad med sådan tidsutdrägt och kostnad, jemte det ändamålet,
undanrödjandet af ojemnheten vid räntornas utgörande, icke med någon säkerhet
visade sig kunna derigenom ernås, alt E. K. M:t destomera ansett betänkligt att samma
förslag gilla, som det vore att förutse, det uppskattningen af hemmans-värdena, sedan
den blifvit företagen, kornme att föranleda till en ganska stor mängd anmärkningar och
långvariga tvister, samt att, om äfven en större jemnhet i rustnings-bördan skulle genom
de uppgifna åtgärderna kunna öfverskotts-räntegifvare beredas, deras klagomål dock icke
derföre skulle upphöra, emedan dessa i sjelfva verket grundade sig på den i följd af
Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 öfverskotts-räntegifvarne ålagde mångdubblade beskattning
och deraf vållade nedsättning i deras hemmans-värdeu. Den rubbning i sekelgamla
förhålla riden, hvilken i omförmälda målto för öfverskotts-räntegifvarne i Blekinge
egt rum, hade E. K. M:t ock ansett sä mycket hellre förtjena att behjertas, som, utom
det alt hemmans-räntorna inom provinsen af ålder utan förvandling utgått efter kronovärdi,
den sedan indelnings-verkets införande efter hand inträffade försämring i öfverskolts-räntornas
värde hade lill orsak allmänna förhållanden, dem det icke berodde af
öfverskotts-räntegifvarne att ändra eller förekomma. I betraktande af allt detta har E.
K. M:t alltså föreslagit Rikets Ständer att, jemte det tillskotts-räntelagarne i Blekinge
fortfarande hibehöllos vid den, genom Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 dem tillerkända
rättighet att tillskotts-ränlorna med förvandling efter årlig markegång utbekomma, öfverskotts-räntegifvarne
i nämnde län måtte förunnas alt från och med det år, med hvilket
nästa stats-reglering vidtager, åter utgöra öfverskotts-räntorna ulan förvandling efter
samma grund, som intill år 1844 var gällande, nemligen med 16 sk. B:ko eller 50 öre
R:ml årligen för hvarje daler, hvaraf öfverskotts-räntan består, samt att, till betäckande
dels af skillnaden emellan det belopp, ifrågavarande räntor, sammanräknade, efter berörde
grund komma att utgöra, och den summa, hvartill desamma, förvandlade efter
markegång, skulle uppgå, hvilken skillnad efter 3 R:dr B:ko eller 4 R:dr 50 öre R:mt
för hvarje daler af den summa, 3,494 daler 4 öre silfvermvnt, hvartill merberörda räntor,
enligt ett öfver dem utur 1756 års indelnings verk för Blekinge gjordt sammandrag,
belöpa, uppginge lill 15,723 R:dr 56 öre R:ml, dels ock af den brist, hvilken, i följd
deraf att tillskotts-ränlorna, som sammanräknade uppginge till 3,743 daler 20 öre silfvermvnt,
enligt hvad ett öfver dem upprättadt sammandrag utvisade, sålunda med 248
daler 16 öre öfverslego öfverskolts-räntornas summa, kunde yppas i tillgångarne för
tillskotts-räntornas utgörande, måtte på Riks-slatens femte Hufvud-litel uppföras ett förslags-anslag
till belopp af 16,000 R:dr Runt att, i mån af behof, till ofvan omförmälda
ändamål användas, under vilkor deremot, ej mindre alt bland stats-inkomslerna komme
att ingå så väl de af vissa hemman och lägenheter i Blekinge utgående så kallade reserv
-
156 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 72.
räntor, för sä vidt de ej till bätsmans-rusIningens upprätthållande kunde erfordras, sorn
äfven vakans-afgiflerna för de derstädes tillkomna omkring 30 nya bätsmans-rotar eller
rusthåll, lin oek att till Rikets Ständers Riksgälds-konlor öfverlemnades den af nvssberörde
afgifter under den förflutna liden inom länet samlade och der jemväl förvaltade
fond, uppgifven alt vid utgången af uppbördsåret 1854 öfverstiga 38,000 R:dr R:ko och
nu sannolikt uppgående till mera än 40,000 R:dr samina mviil, då således Slaten deruti,
för nästinstundande slatsreglcrings-period, komme att ega mer än tillräcklig tillgång för
den, i följd af hvad E. K. M:t sålunda föreslagit, erforderliga nya utgift, äfvensom dess
uppoffring för framtiden ej heller kunde anses blifva af någon större betydenhet, särdeles
om besparingen af de utan tvifvel ganska dryga kostnaderna för tillvägabringande af den
ifrågaställa hemmans- och ränfe-förmedlingen jemväl härvid loges i beräkning; och linsåge
E. K. M:t, i händelse detta förslag af Rikets Ständer bifölles, all fråga om bestämmande
af lika da lerin I för hvarje rusthåll samt om förmedling af ränte-betalande hemman
derigenom förfalla, äfvensom billigheten fordra, att jemväl Blekingska reserv-räntorna,
hvilka, såsom förut berördi är, skulle från och med år 1850 utgöras med förvandling
efter årlig markegång, finge fortfarande erläggas såsom hittills, nemligen med 16 sk. B:ko
eller 50 öre R:mt för hvarje ränte-daler.
Hvad sålunda och i öfrigt i denna fråga förekommit hafva Rikets Ständer tagit i
öfvervägande och dervid väl funnit, att det af E. K. M:t nu i Nåder framställda förslag
till slutligt afgörande af den sedan lång tid tillbaka afhandlade frågan om jeinkningar i
Blekingska båtsmans-indelningen innefattar en väsentlig afvikelse från de af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer åren 1834—1835 i della afseende beslutade och fastställda grunder,
enär genom 1835 års Kongl. Bref samtlige ränte-tagare voro försäkrade om den af båda
Siats-makterna till deras förmån medgifna förändring i öfverskotls-ränlornaå utgörande
efter årlig markegång i stället för efter kronovärdi, men ränte-gifvarne åter ålades alt
utgöra ifrågavarande utskylder efter nyssnämnde förändrade grund samt, såsom ersättning
härför, tillerkändes förmånen af ränte-nedsättning eller förmedling för de hemman, som
deraf funnos vara i behof; hvaremot E. K. M:t nu behagat, föreslå, alt ränte-gifvarne
hädanefter skulle på samma sätt, som skett före år 1844, då omförmälde förändring sattes
i verket, fä utgöra öfverskotls-räntorna efter krono-värdi utan förvandling, samt alt
ränte-tagarnc skulle genom stals-medel hållas skadeslöse lör den förlust, som härigenom
dem tillskyndades. Rikets Ständer anse emellertid sådana omständigheter vara förenade
med de vid 1834—1835 års Riksdag i detta hänseende beslutade åtgärder, att Rikets
Ständer, i likhet med livad E. K. M:t i Nåder föreslagit, funnit de ränte-gifvande hemmanen
böra åter inträda i samma rättigheter med afseende å öfverskotls-räntornas utgörande,
som allt ifrån indelnings-verkets införande ända till år 1844 varit dem tillerkända.
De i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden ådagalägga ock, alt den genom 1835
års Kongl. Bref ränte-gifvarne vilkorligen tillförsäkrade förmån af en ränte-nedsättning
elier förmedling ännu ej kunnat komma lill verkställighet samt måste medföra väsentliga
svårigheter och betydliga kostnader; och i allt fall skulle, enligt Rikets Ständers lanke,
grundade anledningar till missnöje ändock förefinnas, enär endast en del af hemmanen
kunde komma i åtnjutande af ränte-nedsättning, men deremot alla mäste vidkännas förökade
afgifter till följd af den förändrade grunden för räntornas utgörande. I betraktande
häraf och då de hemmans-innehafvare, som åtnjuta tillskotts-räntor, enligt Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers föregående beslut, äro berättigade afl framgent uppbära dessa
räntor efter årlig markegång, hafva Rikets Ständer funnit den af E. K. M:t föreslagnc
utväg lill frågans slutliga lösning, hvarigenom all anledning till klagan och missnöje för
de skaltskyldige undanrödjes och förändringen kan utan uppskof vidtaga, böra bifallas,
fastän en årlig utgift för stats-verket dermed måste blifva förenad.
Éxpedilions-UtskoUets Förslag till lindard. Skrifvelse Nto 72.
157
Beträffande åter beloppet af denna utgift, hafva Rikets Ständer inhemtat, att den
af vakans-afgiflcn för nvroterad jord inom Blekinge samlade särskilda fond, hvilken, enligt
den Kongl. Propositionen, skulle, jemte de årligen inflytande vakans-afgifterna äfvensom
reserv-räntorna, lill slals-verket ingå såsom ersättning för dess ärliga utgift, enligt
räkenskaperna vid 1855 års slut utgjorde 41,252 R:dr 31 sk. 7 r:st., och alt berörde
vakans-afgifter under de fem åren 1851—1855 uppgått i medeltal till 2,408 R:dr 33
sk. lf r:st. årligen. Om nu reserv-räntorna, i anseende till deras ringa belopp, härvid
ej tagas i beräkning, utgöres således stats-verkets ersättning för ifrågavarande utgift af
dels sistnämnde belopp 2,408 R:dr 33 sk. 1 i r:st. och dels räntan å förstnämnde fond,
som efter fem procent skulle utgöra omkring 2,000 R:dr, tillsammans 4,408 R:dr 33 sk.
1$ r:st. B:ko eller i rundt tal 6,000 R:dr R:mt; och då del erforderliga stats-anslaget är
af E. K. M:t beräknadt till 16,000 R:dr, kan således antagas, att stats-verkets årliga
uppoffring på det liela ej komme att utgöra mer, än omkring 9,400 R:dr R:mt, dervid
dock äfven bör lagas i betraktande, att de säkerligen ganska betydliga kostnaderna för
tillvägabringande af den ifrågaställde hemmans- och ränte- förmedlingen härigenom blifvit
för stats-verket inbesparade.
Rikets Ständer hafva alltså, i öfverensstämmelse med hvad E. K: M:t behagat i
Nåder föreslå, dels medgifvit, att öfverskolts-räntegifvarne i Blekinge län. från och med
nästkommande år, må utgöra dessa räntor utan förvandling efter samma grunder, som
före. år 1844 voro gällande, äfvensom all reserv-räntorna fortfarande må på enahanda
sätt erläggas, dels oek, lill betäckande af den brist, som i följd af denna förändring
måste uppstå vid liqviderande af de så kallade tillskotts-räntorna, hvilka ränte-lagarne
äro berättigade alt efter ärlig markegång uppbära, beviljat och till utgående å Riksstat
e n s femte Hufvud-titel anvisat ett (örslags-anslag af 16,000 R:dr R:mt, under vilkor,
att de uti E. K. Mils Nådiga Proposition omförmälda, till ersättning härför afsedda medel
komma att lill stats-verket och Riksgälds-kontorel, på sätt i Nåder föreslaget blifvit,
inflyta.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla ; framhärdande &c,
Stockholm den 9 Maj 1857.
158 Expeditions-Utskotlets Förslag lill un (lerd. Skrifvelse N:o 73.
\:o 73.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 1857.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ständet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers Förordnanden för Riks-Arkivarien, Riddaren af
Kongl. Nordstjerne-orden, Juris Utriusque Doktorn Johan
Jakob Nordström; Lektorn och Riddaren af Kongl.
Nordstjerne-orden Jonas Lundstedt; Assessorn i Kongl.
Svea Hoj-rätt Grefve Erik Sparre; Kongl. Vice Ribliothekarien,
En af de Aderton i Svenska Akademien,
Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden Johan Erik Ryd
qvist;
Riks-An tiq v ar ien, Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Rror Emil Hilclebrand samt Professorn, En af
de Aderton i Svenska Akademien, Riddaren af Kongl.
Nordstjerne-orden Lars Magnus Enberg, all vara Ledamöter
i Kommittéen för Tryckfrihetens vård.
Wi efterskrifne Sveriges Rikets Ständer &c. &o. &c. gore vetterlig!: att, sedan,
enligt 108 § Regerings-formen och 65 § Riksdags-ordningen, Wi, genom utsedde Elektorer,
valt de män, som, jemte Wår Justitie-Ombudsman, böra vårda tryckfriheten, och
dertill i laglig ordning blifvit kallad N. N., vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom,
N. N., att vara LedamoL i Kommitléen för Tryckfrihetens vård; och eger han alt,
i utöfningen af denna befattning, ställa sig Tryckfrihets-förordningen samt Rikets öfrige
grundlagar till efterrättelse, och för öfrigt noga iakttaga hvad, i öfverensstämmelse dermed,
befrämjar allmän upplysning, under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso håfve Wi detta förordnande underskrifva och med Wära insegel
bekräftat.
Stockholm den 9 Maj 1857.
Expeditions-U Iskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 74. 159
\T:o
Uppläst och godkändt hos Ridd. octi Adeln den 16 Maj 1857.
Preste-Ståndet den 16 — t—
Borgare-Ståndet den 16 — —•
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ajskrifning af
en Landtbrukaren C. Th. Skårman, i egenskap af arrendator
utaf indragna profossboställe! Bryntesgården Lindärfva.
, ådömd arrendeskillnads-ersättning.
(Stals-Utskis Ulbde N:o (iO).
S. A. K.
lius Rikets Ständer liar blifvit omförmäldt, hurusom, vid den inför E. K. Mils
och Rikels Kammar-kollegium lill den 5 Juni 1846 utlysta auktion, till utarrenderande
på 24 år af det dittills å arrende upplåtna profossboställe! Bryntesgården Lindärfva i
Kinnefjerdings härad af Skaraborgs län, sedan vederbörande skaltläggningsmän, efter
hållen undersökning och med afseende å boställets öppna åkerjord, föreslagit det årliga
arrende-beloppet till 30 tunnor afrads-spanmål, Landtbrukaren Claes Th. Skårman genom
ombud och utan att i fullmakten för detsamma hafva utsatt den arrende-summa, som han
högst ville erbjuda, gjort anbud å arrendet med det jemförelsevis särdeles höga beloppet
al 96 tunnor 16 kappar spanmål, i öfverensstämmelse med hvilket af Kammarkollegium
antagna anbud arrende-kontrakt blifvit utfärdadt för Skårman, som midfaslan
år 1847 jemväl lillträdt arrendet; hvarefter Skårman nödsakats alt med stor förlust utgifva
det bestämda arrendet under de första fem åren, men då lian efter nämnda tids
förlopp icke kunde ställa ny godkänd borgen, vore arrende-rätten Skårman fråndömd,
äfvensom honom ålagdl, att till statsverket årligen erlägga skillnaden emellan det af honom
utlastade arrende-beloppet samt det, som vid en blifvande auktion kunde erhållas, och
hvilket sedermera befunnits uppgå till 66 tunnor spanmål, så att skillnaden utgjorde 30
tunnor 16 kappar spanmål, med godtgörande hvaraf Skårman alltså vore för lång tid betungad,
derest icke, såsom jemte berörda anmälan föreslagits, denna ersät t nings-skyldighet
honom eftergåfves.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft delta ärende och dervid väl funnit
åläggandet för Landtbrukaren Skårman att under återstående arrende-tiden utgifva årlig
1(50
Exp editions-UtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse N:o l4.
ersättning tili statsverket för deri förlust, detsamma genom hans förvållande tillskyndats,
vara med rättvisa förenligt, enär beslutet härom blifvit i laga ordning meddeladt samt
grundat sig på gällande författningar och det afslulade arrende-kontraktets imtchAll ; men •—
sedan Rikets Ständer vid flera föregående tillfällen, uti liknande fall, föranlåtits ali eftergifva
statsverkets lagliga anspråk, när deras fullföljande ansetts stridande emot billighetens
fordringar—nu tillika tagit i öfvervägande de härutinnan förekomna bevekande omständigheter,
dels att, kort efter del Landtbrukaren Skårman emot ett ulfästadt arrendebelopp,
som, efter hvad vederbörande i orten upplyst, var, i förhållande till hemmanets
godhet och beskaffenhet, alltför öfverdrifvet, inropade ifrågavarande arrende, en ny författning,
nemligen Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, utfärdades, angående sättet för
krono-egendornars utarrendering, åsyftande all förekomma en sådan arrendenas uppstegring,
hvarigenom, lill förlust för Slaten, arrendatorn blefve oförmögen att arrendevilkoren,
i förening med lägenhetens behöriga bruk och skötsel, i föreskri fren ordning
fullgöra och att således, om arrende-auktionen inträffat något sednare, ett så högt arrende-anbud,
som del af Skårman gjorda, säkerligen ej kunnat komma att afgifvas, dels
ock att Skårman sedermera blifvit från samma arrende skiljd, hvadan del. följaktligen
numera ej är för honom möjligt att genom uppodlingar och förbättringar af bostället
förskaffa sig någon godlgörelsc lör de menliga följderna af det förhastade arrende-anbudet;
hvarjemte Rikets Ständer ej heller lemnat utan uppmärksamhet, huruledes, i afseende
på förhållandet med ifrågavarande boställe, Kronofogden i orten afgifvit det intyg
alt årliga arrendet deraf under nedannämnda år utgjort följande belopp:
för åren 1813—1840, 21 tunnor 6 kappar afrads-spanmål och kontant G7 R:dr B:ko,
„ år 1841 ... 4 „ 16 „ \
” ’ io«n' or ” 1o ” enahanda spanmål,
„ åren 1843—1846, 25 „ 8 „ ( 1 ’
„ „ 1847—1852, 96 „ 16 „ 1
äfvensom att sistnämnda arrende-belopp, hvilket, om ändring och rättelse ej mellankommer,
enligt kontraktet fortfar lill midfastan år 1871, vore, i förhållande till hemmanets
mantal, egovälde och förmåner, så utomordentligt högt, att det ej kunde hafva tillkommit
annorlunda än genom missförstånd eller en så beskaffad förhastad och obegränsad
täflan, som genom 1847 års Kongl. Kungörelse blifvit för framliden förekommen.
Då nu detta arrende likväl blifvit af Landtbrukaren Skårman till bela beloppet
erlagt för hvart och eli. af åren 1847—1852, och Skårman, sedan han den 19 November
sistnämnda år dömts arrendet förlustig, äfven för de följande åren, åtminstone till och
med år 1855, enligt hvad af tillgängliga räkenskaper inhemtats, lill statsverket inbetalt
skillnaden emellan ofvanberörda 96 tunnor 16 kappar och del af nuvarande arrendatorn
erlagda arrende, samt således redan lått vidkännas betydlig uppoffring i följd af ifrågavarande
arreude-anbud, hafva Rikets Ständer ansett ulkräfvandel för hela den återstående
tiden till och med år 1871 af ifrågavarande arrende-skillnad, med afseende å ofvan anförda
förhållanden, skäligen kunna eftergifvas, hvadan Rikets Ständer, för sin del, medgifvit,
att Landtbrukaren C. Th. Skårman må från och med innevarande arrende-år och
allt framgent befrias frän den honom enligt Kinnefjerdings Härads-rätts utslag deri 19
November 1852 åliggande skyldighet alt ersätta statsverket skillnaden emellan det genom
arrende-kontrakt med Skårman af den 2 Juli 1846 af profossboställe Lindärfva N:o 3
Bryntesgården betingade årliga arrende, 96 tunnor 16 kappar spanmål, och del mindre
belopp, som under återstående arrendetiden kan erhållas.
Och få Rikets Ständer det sålunda fattade beslutet hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 20 Maj 1857.
N;o
Expedilions-Utskottels För sia <j till lindard. Skrifvelse N:o 75. 161
IiT:o W».
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 16 Maj 1SS7.
Presle-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet deri 16 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Ilikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående upp/å leise uj
kronojord invid staden Eskilstuna lill hamn anläggningar
m. rn.
C Stats-Ulskts
S. A. K.
Enligt hvad E. K. M:t god t flin ni t i Nådig Proposition den 10 fdrlidne Januari
Rikets Ständer meddela, har Fabriksidkare!! Munktell hos E. K. M:t i underdånighet anhållit,
alt, för utvidgande af den honom tillhörande mekaniska verkstad i Eskilstuna, ett
stycke mark, utgörande, enligt behörigen upprättad karta med beskrifning, tre tunnland
tjugusju kappland, måtte från det så kallade Norrhagsgärdet under Eskilstuna Kungsladugård,
inom Klosters socken och Öster Rekarne härad af Södermanlands län, få emot
den afgift, som kunde komma att bestämmas, till sökanden öfverlätas, på det han sålunda
måtte vinna ej hlott erforderligt utrymme för den, i följd af ökadt förtroende, alltmer
anlitade verkstaden, utan ock en högst behöflig plats till anläggning af en hamnbrvgga
för inlastande å fartyg af de tyngre lokomotiver, som Munktell hade för afsigt
att för de större jernbanorna i Riket leverera och för hvilkas transporterande sjöledes
tillfälle kommc att beredas, när den under byggnad varande och med anslag af allmänna
medel understödda kanal-anläggningen emellan Mälaren och Eskilstuna, lill hvars bekostande
Munktell i väsentlig man bidragit, vunne fullbordan; hvilken anhållan vederbörande
Kronofogde och Häradsskrifvare, äfvensom ej mindre E. K. M:ts Befallningshafvande
i länet, än ock E. K. Mits och Rikets Kammar-kollegium i underdånighet tillstyrkt
och förordat, enär, genom bifall derå, sökanden skulle försättas i tillfälle att åt sin mekaniska
verkstad gifva en utvidgning, som blefve för det allmänna gagnelig, hvarjemte
nuvarande arrendatorn af Kungsladugården, Rådmannen P. G. Schotte samtyckt till afträdande
af del ifrågasatta jordstycket utaf Kungsladugårdens mark; och då Eskilstuna
Bih. till B. St. Pro t. 1858 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 21
162
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 75.
stads Magistrat, på den grund att stadens innevånare beslutat hos Rikets Ständer begära
upplåtelse af samma jordrymd, ansett sig icke kuuna ansökningen understödja, hade der•einot
Borgmästaren, uti skiljaktigt yttrande, anfört: att för den omförmälda utvidgningen
af sökandens vrrkstad erfordrades, såsom ett oundgängligt vilkor, alt verkstadens egare
jemväl innehade hamnplats, i likhet med andra dylika anläggningar inom Riket, emedan
i annat fall och derest de machiner, som vid verkstaden komine att förfärdigas eller
islåndsättas, skulle ut- och inlastas vid stadens blifvande hamn på vestra sidan af ån,
dessa effekter mäste emellan verkstaden och hamnbrvggan, med dryga kostnader, landvågen
forslas öfver alla de vid Carl Gustafs stad befintliga broar och den dam, som på
Kronans och stadens bekostnad underhålles; alt dessa broar härigenom komme att hastigt
förslitas och möjligen icke ens skulle bära tyngden af de grofsta lokomoliver och ångmaehiner,
som uti verkstaden förfärdigas; samt att en hamnanläggning, såsom nu vore
anIvdt, på östra sidan af den Eskilstuna geiiomflytande ån kunde, till följd af stadens
läge, blifva fördelaktig endast för Munktell, hvars verkstad vore på denna sidan belägen,
och lör egarne af de fyra mindre gårdar, hvilka nu derstädes befinnas, men i öfrigt icke
lända lill stadens gagn och bästa, såvida ej den redan är 1829 åt staden upplåtna, men
allt hittills i ringa män bebygda jord på östra sidan af ån skulle i en framtid mer bebyggas
samt handeln och rörelsen inom denna del af staden vinna betydligare tillvext, i
hvilken händelse det åter vore stadens invånare öppet att söka upplåtelse af en annan
hamnplats nedanom det af Munktell nu i underdånighet begärda jordstycke.
Med fäsladt afseende å hvad vederbörande i denna fråga underdånigst yttrat, äfvensom
å den gagneliga verksamhet, Fabriksidkare)! Munktell vid dess mekaniska verkstad
redan ådagalagt för stål- och jern-manufakturens fullkomnande, samt då för en ytterligare
utveckling af denna industriela verksamhet erfordrades egen hamnplats jemte
ökadt jordområde, har E. K. M:t i Nåder föreslagit Rikets Ständer, alt, för deras del,
medgifva, det, ofvan omförmälda jordstycke, utgörande tre tunnland tjugusju kappland af
Eskilstuna Kungsladugårds mark, finge emot årlig afgäld till Kongl. Majit och Kronan, i
enlighet med föreskriften uti 2 kap. 4 5 M' Kongl. Förordningen den 19 December 1827,
åt Munktell och hans rätts-innehafvare för alltid upplåtas.
Härjemte har vid innevarande riksdag förekommit enskild framställning derom,
huruledes Eskilstuna stads invånare af den tillämnade kanal-anläggningen från nämnda
stad till Mälaren, lill hvilken Rikets Ständer lemnat statsbidrag, väntade sig stora fördelar
för stadens handel och industri, men att dessa fördelar skulle fördröjas i sin utveckling,
så framt uppmärksamheten icke i tid fästades på hvad som borde göras lill deras
befrämjande, i hvilket afseende anläggande af en hamn borde, i främsta rummel, utgöra
föremål för omtanke, hvadan ock blifvit hemstäldt, det Rikets Ständer, med afseende på
behofvet för Eskilstuna stad af en tjenlig hamn med upplagsplats, jemte nödigt utrymme
för magasiner och andra för den blifvande sjöfarten nödiga byggnader, beräknadt icke
blott för det närvarande utan äfven för den närmaste framtiden, måtte för detta ändamål
åt staden upplåta, dels, utan ersättning, tolf tunnland nio och lem tiondedels kappland
jord af Gredby kronohemmans och Carl Gustafs stads egor och dels, emot årlig afgäld
till Kronan, fjorton tunnland tretio och sju tiondedels kappland af Eskilstuna Kungsladugårds
mark, hvilka områden voro belägna, det förra å vestra och det sednare å östra
sidan om Eskilstuna-ån, med sådan sträckning, som af tillgängliga kartor och andra
handlingar närmare inhemtades.
Rikets Ständer, som ofvanberörda frågor i ett sammanhang till pröfning upptagit,
samt ej funnit skäl alt till den sednare, så vidt den rörcr jord, öster om ån. för en
hamnanläggning, att af staden egas, fästa afseende, hafva deremot och då de uti E. K.
Mits Nådiga Proposition anförda omständigheter desto hellre innefatta grundade skäl för
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 76.
163
Rikets Ständer att bevilja den deruti ifrågaställa upplåtelse af 3 tunnland 27 kappland,
öster om Eskilstuna-ån, som densamma, ulan att medföra någon egentlig uppoffring för
stats-verkel, skulle bereda Fabriks-idkaren Munktell tillfälle att ytterligare utvidga den
industriel» verksamhet, sorn redan visat sig vara af väsentligt gagn för det allmänna,
lenina!, bifall till hvad E. K. M:t i berörda hänseende behagat föreslå.
Vidkommande åter den särskilda hemställan, alt äfven 12 tunnland 9,5 kappland,
vester om Eskilstuna-ån, mätte varda för uppgifvet ändamål lill staden upplåtna, så ehuru
en hamnanläggning vid Eskilstuna, med afseende på den lillämnade kanal leden från staden
till Mälaren, synes vara af behofvet påkallad, och en sådan anläggning, för alt blifva
gagnelig och ändamålsenlig, efter Rikets Ständers åsigt, bör ske på vestra sidan af ån,
der sjelfva staden är belägen, hafva Rikets Ständer likväl, då denna fråga ej blifvit, genom
utlåtande at vederbörande administrativa myndigheter fullständigt utredd, för närvarande
ej kunnat framställningen härutinnan i vidsträcktare mån bitalia, än alt Rikets Ständer
velat, för att förekomma eli för staden måhända menligt dröjsmål med denna frågas afgörande,
och under förutsättning att, sedan behörig undersökning oell utredning egt rum,
något hinder derför icke möter, för sin del medgifva, att så stor del af ifrågavarande,
vester om Eskilstuna-ån belägna jordrymd, som för den ifrågaställa Immn-anläggningen
vid Eskilstuna finnes erforderlig, må till staden upplåtas i den ordning och under de
vilkor, E. K. M:t kan finna lämpligt i Nåder föreskrifva.
Hvad i förberörd» ämnen sålunda blifvit beslutadt, få Rikets Ständer hos E. K.
M:l i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 20 Maj 1857.
\:o 70.
Uppläst oeti godkändt hos Ridd. och Adeln den tfi Maj 1557.
Prcsle-Ståndct deri \ G — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den so — —
fl ikels Sländers underdåniga Skrifvelse, angående afsöndring aj jord
från åtskilliga kronolägenheter, för utvidgning och rötning
af vattendraget invid staden Köping.
(Stats-Utsk:s
S. A. K.
Uti en den 5 December förlidet år »flåten Nådig Proposition har E. K. M:t täckts
meddela Rikets Ständer, hurusom Direktionen för de rensnings-arbeten i Köpings å, till
164
E.rpeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 76.
hvilkas ulfö rande Rikets sednast församlade Ständer beviljat ett statsbidrag, dels såsom
anslag oell dels såsom lån, af tillsammans 40,000 R:dr 11: k o, hos E. K. M:l framställt
den af E. K. M:ls Befallningshafvande i Westmanlands län jemväl förordade underdåniga
anhållan att, som Köpings stads innevånare, för att öka gagnet för staden och orten af
ofvannämnda arbeten, hvartill plan blifvit af E. K. M:l i Nåder fastställd, beslutat att til
lika
utvidga ån, såsom å en ingifven karta vore utmärkt, från liamn-bassinen lill slutet
af det område, staden från Ulfve egendom till laslage-plals inköpt, dels för ali minska
olägenheterna för segelfarten af den udde, sorn åns krökning bildar, dels oek för alt
ernå den vallenbredd utmed nämnde lastageplats, att fartyg der skulle kunna obehindradt
mötas, men för vinnande af delta ändamål erfordrades, enligt törbemälda af Kommissionslandtmätaren
G. E. Lindell upprättade karta med beskrifning, en areal af 7 tunnland
13* kappland mark af de till Ofver-direktörcn J. E. Hörstadius utarrenderade kronolägenheterna
Hushagen, Köpings-ön oell Bvslälten, nyssnämnda område, nemligen 5 tunnland
14^ kappland af Hushagen, 1 tunnland 8 kappland af Köpings-ön oell 23 kappland
af Bysliillen, måtte från Kronan till Köpings stad afträdas emot årlig afgilt, motsvarande
det arran de, sorn belöper sig på det till afsöndring ifrågasatta jordområdet i förhållande
till arrendet al hela lägenheterna, hvilken afgift staden vore villig att lill Strömsholms
Stuteri-inrättning, dit arrendet ingår, årligen erlägga; och sedan ej mindre Styrelsen lör
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, än äfven E. K. Mits och Rikets Kammat-kollegium
häröfver afgifvit underdåniga yttranden, dervid, jemte förmälan, dels att afgilten för de
till afsöndring ifrågakomma jordstycken i förhållande till arrendet för hela lägenheterna,
befunnits skola utgöra, för Hushagen 1 kappe råg, l kappe korn, 1 tunna 23 kappar
hafra, 79 lispund 2 skålpund hö, 13 lispund 4 skålpund halm och i penningar 7 sk. 11
r:st. banko, samt för Köpings-ön och Byslätten ’ kappe råg, \ kappe korn, 20 kappar
hafra, 28 lispund 11 skålpund hö, 4 lispund 15 skålpund halm oeh 2 sk. 10 r.st. banko
i penningar, dels ock att Öfver-direklören Hörstadius, i ämnet hörd, förklarat sig villig
att afträda ifrågavarande mark emot erhållande af nyssnämnda afgift samt under förbindelse
å sin sida att lill Strömsholms Stuteri-inrättning oafkortad! utgöra arrendet, Kollegium
i underdånighet tillstyrkt Nådigt bifall till omförmälda jordafsöndringar, har E.
K. M:l, i anledning häraf, Nådigst föreslagit Rikets Ständer att medgifva ifrågavarande
jordafsöndringar emot den årliga afgäld, som Kammar-kollegium uträknat och arrendatorn
antagit, ali tillfalla honom eller hans rätts-iunehafvare under hans arrendetid intill midfastan
år 1874, men derefter Kronan.
Då, enligt hvad Rikets Ständer rörande delta ärende inhemta!, den ifrågaställa
utvidgningen af Köpings å bör komma att för segelfarlen till och invid nämnda stad medföra
väsentliga fördelar, samt upplyst är, att de lill della ändamål erforderliga jordafsöndringar
från ofvannämnde Irenne kronolägenheter blifvit af dessas arrendator medgifna
på vilkor, som betrygga Strömsholms Stuteri-inrättning vid ett oförminskad! åtnjutande
af det för lägenheterne ulfästade arrende, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla
hvad E. K. M:t i förevarande hänseende täckts Nådigst föreslå; och få Rikets Ständer,
till svar i ämnet, detta sitt beslut hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 20 Maj 1857.
Empe di tio n s- Utskott? Is Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 77.
165
.Vo 77.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Maj 1857.
Preste-Slåndet den 16 — —
Borgare-St andel den 16 — —
Bonde-Slåndet den 20 — —
Bi hels Silin ders underdåniga Skrifvelse, angående undersökning af
Bong/, och Hvilfeldlska gymnasii-gödsels tillstånd ock förvaltning,
m. m.
(Allm. Besv.:s o. Ekon.-Ulsk:s Bel:de N;o 83).
S. A. K.
I afseende på den utaf Enkefru Margarelha Hvitfeldt, genom donation af Ivänite
inom Bohus lån belägna säterier, Sundsby och Äbv, tillhopa 6 mantal, jemte tiliiggande
140 hemman, dels skalle, dels frälse, år 1664 bildade och samma år med Kongl. Maj:ts
Nådiga fastställelse försedda stiftelse till slipendii-lnnd, hvaraf åtskilliga vid Götheborgs
stifts gymnasium studerande ynglingar åtnjuta fritt underhäll, har hos Rikets Ständer
blifvit oinförmäldt, huruledes dessa gymnasii-hemmans åboer, i följd af nämnda testamente,
vore att anse såsom ett slags fidei-kommissarier lill hemmanen och befriade från
all annan tunga, än utgörandet al den obetydliga grundräntan och nödiga dagsverken till
skötsel af förberörda säterier, samt numera och intill år 1875 lill gvmnasii-kassan i
Götheborg erlade viss årlig spanmåls-skatl, deruti den högt uppdrifna dagsverks-skylriigbeten
blifvit förvandlad för att på sådant sätt. under tiden utgå, men att åboernes belägenhet,
hufvudsakligen genom osäkerheten af besittningsrätt samt deras med testamentets
syftning föga öfverensstämmande behandling föranledt till klagan, som antydde sådana
brister i sjelfva institutionen och måhända äfven i förvaltningen, hvilkas afhjelpande borde
synnerligen befordras.
Detta ämne har äfven tillförene utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning, dervid,
bland annat, förekommit: att Rikets år 1844 församlade Ständer, uppå gjord framställning
om tillstånd för åboerne å Kongl, och Hvitfeldlska Gymnasii-hemmanen att,
mot vissa vilkor, förvärfva egande-rält till hemmanen, förklarat, att ehuru en tryggad
besittningsrätt till hemmanen sannolikt skulle för innehafvarne utgöra en verksam anled
-
166 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 77.
ning att St jördens skötsel och odling egna större omsorg än af en vanlig åbo vore att
påräkna, kunde likväl frågan härom, i anseende till bristande utredning, då icke till någon
åtgärd föranleda; att Bonde-Ståndet vid Riksdagen år 1848 hos E. K. M:t framställt
den underdåniga önskan, alt åboerne å slipendii-inrättningens hemman måtte, emot skyldighet
alt allt framgent till slipendii-tönden årligen utgöra så väl den gamla grundskatten,
som ock en sednare tillkommen så kallad korn-skalt, samt att erlägga lämplig löseskilling,
undlå egande-rätt lill samma hemman, hvilket förslag, i mer eller mindre män
afslyrkl af öfrige deröfver hörda embelsmyndigheler, deremot understöddes af Kammarkollegium,
som, på uppgifna skäl, ansett skatleförsäljningen både kunna, utan hinder af
testamentet, ega runi och lör så väl stipendii-inrätlningen som hemmans-åboerne blifva
förmånlig; att Rikets Ständer, under nyssnämnda Riksdag, med anledning af förekomna
anmärkningar emot förvaltningen af ifrågavarande stipenriii-fond, hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, det instruktion för slipendii-inrättningens styrelse och reglemente för
utlåningen af inrättningens medel mätte utfärdas; hvarefter förslag lill dylik instruktion
äfvensom underdåniga yttranden deröfver lära blifvit af vederbörande i underdånighet afgifna;
samt alt, likaledes vid samma Riksdag, och pä grund af anförda förhållanden, Rikets
Ständer hos E. K. M:t underdånigst begärt, att undersökning måtte anställas, till
utredande af Kongl, och Hvi.lfeldlska slipendii-inrättningens samt åboernes ömsesidiga förhållanden;
och har, efter hvad derom hos Rikets Ständer nu blifvit upplyst, E. K. M:t
funnit godt, sedan Juslitie-kanslers-embetet i afseende härå sig underdånigst vltrat, meddela
Kammar-kollegium Nådig befallning alt uppgöra förslag lill cu sådan förändring i de
för stipendii-hemmanens förvaltning och upplåtande gällande föreskrifter, alt derigenom,
utan melin för stipendii-kassan, hemmans-åboernes bästa, så vidt rättvist och billigt vore,
må kunna befrämjas, — hvilket ärende, deruti åtskilliga myndigheter, jemte slipendiikuralorerne,
lemnat embets-utlåtanden, nu ånyo vore på bemälda Kollegii handläggning
beroende.
Af hvad sålunda blifvit inhemtadt synes att behofvet af åtgärder till förbättrande
af de ifrågavarande Gymnasii-hemmans-åboernes ställning blifvit af båda statsmakterna insedt
och erkändl; — med anledning hvaraf och enär de befintliga olägenhelerne torde i
väsentlig mån kunna afhjelpas, pä samina gång som slipendii-inrättningens fördel befrämjades,
om ifrågavarande hemman på lämpliga vilkor under egande-rätt åt åbocrne
upplåtas, Rikets Ständer få hos E. K. J!:t i underdånighet anhålla, alt, för så vidt sådant
ej redan skett, fullständig undersökning måtte anställas, lill utredande af Kongl, och
Hvitleldtska slipendii-inrättningens samt åboernes ömsesidiga förhållanden och att, i händelse
deraf befinnes, alt åboerne icke få tillgodonjuta de rättigheter, hvilka genom Hvitfeldlska
testamentet och gällande stadgar blifvit deni tillförsäkrade, E. K. Majit täcktes i
Nåder vidtaga sådana åtgärder, alt åboerne skyndsamligen må blifva försatta i den belägenhet,
som med rättvisa och billighet öfverensslämmer, samt att E. K. M:t jemväl täcktes
i Nåder tillse, huruvida och i hvad utsträckning försäljning lill skatte af HvitfeldIska
stipendii-hemmanen lämpligen skulle kunna åstadkommas.
Rikets Ständer framhärda <5ic.
Stockholm den 20 Maj 1857.
Expeditions-Utskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 78.
167
\:o 18.
Uppläst och godliändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 1857.
Prestc-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
[likeds Sländers underdåniga Skrifvelse, angående viss tid, inom hvilken
den i 15 Kap. 4 § Gif(erm å Is-Ilai ken omför mälda stamning
eller lysning ej må utfärdas.
(Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 9 och Utl:de N:o 30.)
S. A. K.
Bland de orsaker, som enligt gällande lag föranleda till skillnad i äktenskap, är
äfven den, att den ena makan af ondska och motvilja öfvergifver och förlöper den andra,
samt far utrikes i det uppsåt, att ej mera blifva och bo med den ölvergifna. Detta för
hållande
afses uti 4 § af Giftermåls-Balkens 13 Kap., i hvilket lagrum föreskrifves, bland
annat, att, då den öfvergifna makan önskar äktenskaps-skillnad, skall anmälan göras hos
domaren, som, derest den förlupna makans vistelse-ort i främmande land är bekant,
meddelar stämning å den utrikes vistande, men i motsatt fall låter lysa efter denne i
häradets eller stadens kyrkor samt i de närmaste socknar derintill, med föreläggande att
sig infinna inom natt och Ar, under påföljd alt, vid den stämdes eller efterlystes uteblifvande
å »föresattan lid», då till skillnad dömes; varande i 11 Kap. 4 § RätlegångsBalken
den, som stämmes utom Riket, ålagdl att inom en lid af sex månader efter erhållen
del af stämningen sig inställa.
Hvad lagen sålunda stadgat rörande förcnäinnda tidsbestämmelser och äfventyret
alt desamma ej iakttaga, bar synts Rikets Ständer kunna medföra betänkliga löljder,
särdeles då kändt är, hvarest den make, som öfvergifvit den andra och begifvit sig ut
rikes,
sig uppehåller. Om då den iifvergifna, genast eller öfvergifvandet uttager stämning,
så kan, i anseende lill nuvarande snabba kommunikationer, stämningen skyndsamt
delgifvas, och inom den korta tiden al något öfver sex månader äktenskapet vara upplöst.
Erfarenheten lärer emellertid, att alltför mycken lätthet alt upplösa äktenskap le
der
lill ett obetänksamt ingående deraf. Dessutom tillhör det lagstiftaren, om lian än
bör bereda en utväg till äktenskaps-skillnad för makar, hvilkas sammanlefnad blott är en
168 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 78.
källa till ömsesidig bitterhet och hvilka omöjligen kunna (örenas, att härvid gå lill väga
med den varsamhet, alt icke nycken, den tillfälliga missämjan eller lättsinnets förvillelser
gifvas för stort ulrvinme. Tiden bör derföre få utöfva sitt inflytande pä de tilläfventyrs
blott tillfälligtvis väckta lidelserna och alltså en längre besinning städse fordras innan
ett band brvtes af den vigt och betydelse, som det, hvilket lörenar makar. Till
en sådan besinning lemnar dock lagen, hvad ifrågavarande fall angår, ej nog rådrum.
Den inedgifver nemligen den maka, som blifvit öfvergifven, att, genast efter öfvergifvaudet,
begära domarens stämning eller lysning å den andra; och den underlättar derigenom
tillställningar af makar, som blifvit oense. Oenigheten kan likväl möjligen hafva mindre
djupa röt ta r; och någon tids besinningj skulle tilläfventyrs mången gång vara nog för
makarnes återförening, något sorn svårligen slår att vänta, sedan deras förhållande, genom
stämning eller lysning, blifvit allmängjordt samt den ena offentligen upptriidt såsom
den andras anklagare och dymedelst ökadt de anledningar som åtskilja dem.
Och sorn, vid dessa förhållanden, behofvet påkallar att i lagen inlägges den återhållande
kraft, som den i omförmälda hänseende nu saknar, samt det för sådant ändamål
skulle, enligt Rikets Ständers åsigt, göra tillfyllest, om det stadgas, att hvarken stämning
eller lysning må utfärdas förr, än sex månader efter öfvergifvandet, hafva, i öfverensstämmelse
härmed, Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning, af innehåll:
Då skillnad i äktenskap hos domaren sökes af den anledning, som i 13 Kap. 4
§ Giftermåls-Balken sägs, må domaren ej utfärda stämning å eller lysning efter den förlupna
makan förr än utredt blifvit, alt sex månader förflutit från det samma maka begat
sig till utrikes ort.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Juni 1857.
A:o 99.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 1857.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Slåndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 4 mom.
40 § af Kongl. Förordningen den 43 Juli 4855, angående
fattigvården i Riket.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 88).
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet derå, att i 1 mom. af 10 § i Kongl.
Förordningen den 13 Juli 1853, angående fattigvården i Riket, finnes föreskrifvet, att
der
Expeditions-Utskottets Förslöf) till underd. Skrifvelse N:o 80. 169
der omnämnda årliga afgift ej får öfverstiga åtta skiliingar för mans- och fyra skiIlingar
för qvinsperson. Då likväl de folkklasser, hvilka isynnerhet ligga fattigvården lill last,
böra skäligen bidraga lill dennas upprätthållande, samt i anseende till den under sed
nare
åren inträffade minskning i penningens värde samtidigt med stegring i arbets- och
tjenstehjons-löncrne den mindre bemedlade synes ej skola genom berörda afgifls förhöjande
ända lill dubbla beloppen i sjelfva verket blifva svårare betungad, än hvad för få
år tillbaka var förhållandet och vid sednaste författnings utfärdande i ämnet afsågs, få
Rikets Ständer hos E. K. M:l i underdånighet anhålla, att ifrågavarande moment mätte
varda sålunda förändradt, alt omförmälda personela afgift må kunna bestämmas till högst
femtio öre riksmynt för man och tjugufem öre för qvinna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Juni 1857.
ÄT:o 80.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 1837.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — •—
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående gjordt anbud aj
eli utländskt amorterings-lån till Svenska Stals-verkel.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 63).
S. A. K.
Under åberopande af det i E. K. M:ts Nådiga Proposition, angående utförandet af
de större jernvägs-anläggningar, som af allmänna medel böra bekostas, framställda förslag,
alt tillgångar till dessa företag måtte medelst upplåning anskaffas, har, genom Nådig
Skrifvelse af den 15 sistlidne Maj, eli hos E. Ii. M:t anmäldt låne-anbud blifvit Rikets
Ständer meddeladt för den åtgärd, hvartill detsamma kunde finnas föranleda; varande
detta anbud iugifvet af Herman Heine från Hamburg, som dervid skriftligen anmält,
att Nordtyska Banken i nämnde stad och H. J. Merck & Komp. derstädes erbjöde
Bih. till 11. St. Pro t. 1856 & 1857. 10 Sami. I Afd. 22
170
E.xpeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N-.o 81.
sig att lemna Svenska Stats-verket elt län å Femton millioner Mark Hamburger Banko,
beräknade efter 27 Mark 12 sk. per mark finsilfver, Kölnisk vigt, eller ä omkring Tjugu
millioner Riksdaler] Riksmynt, hvilket lån skulle, efter afdrag af 2,} procent provision,
utgå inom loppet af tre år fran den dag, kontrakt derom alslöles, i 36 lika delar, en
för hvarje månad, samt återgäldas med 4-1 procent ränta och 1 procent amortering årligen,
under åtskilliga vilkor och förbehåll i öfrigt.
Rikets Ständer halva tagit detta anbud i öfvervägande, men då frågorna om anslag
lill Statens jernvägs-bvggnader och anskaffning al dertill erforderliga tillgångar ännu
icke blifvit af Rikets Ständer åtgjorde, saint kännedomen om de i delta anbud äskade
låuevilkor icke är tillräcklig för att sätta Rikets Ständer i tillfälle att bedöma, huruvida
icke det lån, sorn för Svenska Slals-verkels räkning kan komma att upptagas, möjligen
skulle kunna erhållas mot fördelaktigare vilkor, än dem nu ifrågavarande anbud innefattar,
hafva Rikets Ständer icke funnit skäligt detsamma antaga; hvilket, i anledning af
Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer lä i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den G Juli 1857.
A':O @1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 1857.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
t
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upplåtelse aj jord
till Strömsholms Kanal-Bolags disposition.
(S(ats-Utsk:s Uthde N:o 24 och Mern. N:o 65).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att, i anseende lili den obetydliga båtfart,
som i början bedrefs å Strömsholms gamla kanal, saknaden af utrymme för slussverkets
behof varit mindre känbar, men att, sedan kanalen med dithörande 26 slussar blifvit af
nya bolaget ombyggd till sådana dimensioner, som den betydligt utvidgade och sannolikt
Expeditions-Utskollets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 81.\ 171
efter kanalens fullbordande än mer stigande varu-trafiken kräfde, samt bolaget bade sig
ålagdt alt i all framtid underhålla denna vackra och vigliga, med stora uppoffringar at
enskilda och al Staten anlagda kanal-bvggnad, måste detta åliggande blifva omöjligt att
fullgöra, så vida ej kanal-verket, i likhet med andra dylika större så väl in- sorn ut
ländska
anläggningar, komme i besittning af tjenlig! belägen jordrvmd, särdeles vid dess
ändpunkter, till anläggning af magasiner, skjul, bostäder åt uppbördsman och vaktbetjening
m, m.; och som erforderligt område för ifrågavarande oumbärliga anläggning,
hvad beträffade kanalens södra ändpunkt, redan vore utsedt och lagdt å karla, samt utgjordes
af en stenbunden, för odling alldeles otjenlig udde, belägen dels å Strömholtns
kungsgård, dels å Länsmans-bostället Horns egor, med en areal, å det förra stället, af
15,4 kappland och å det senare af 4 tunnland 9,(i kappland, eller tillsammans 4 tunnland
25 kappland, hvilken egovidd Kronan ansåges kunna utan ringaste skada afstå lill kanalverket,
hvilket vore villigt att till nuvarande innehafvare!) af bostället erlägga den ersättning,
sorn möjligen kunde ifrågakomma, är det tillika vordet hemställd!, alt Rikets Ständer
måtte för sin del medgifva, att den mark, till högst 5 tunnlands vidd,fmed ofvan
uppgifna belägenhet, som kanal-verket till upplagsplats, magasiner och bostäder kunde
behöfva, linge till kanal-verkets fria disposition för berörda ändamål såsom bolagets egendom
upplåtas.
Till närmare utredande af förberörda antydda förhållanden är vidare hos Rikets
Ständer upplyst, att kanal-bolaget, jemlikt Kongl. Maj:ts den 28 April 1842 Nådigst ut
färdade
privilegium, icke varit förpligtadt utsträcka kanal-verkets södra ändpunkt längre
än till gamla slussverkets slutpunkt på Strömsholms kungsgårds egor vid sjön Freden;
att sedan bolaget, med E. K. Mats Nådiga gillande, låtit, der väg-öfvergångar öfver den
8 mil långa segel- och kanal-leden voro behöfljga, uppföra rörliga i stället för fästa
broar, denna för den betydliga kanal-rörelsen så vigtiga och välgörande åtgärd likvijl
komme att sakna åsyftad verkan, derest icke den lästa bro, som förenar Borgås udde
med fasta landet i Rytterns socken och ligger emellan sjön Freden samt Hammarviken
af sjön Mälaren, så förändras, att ångbåtar äfven under denna bro kunde framkomma,
hvartill åter de brohållnings-skvldige, som af kanal-farten icke hade något gagn, ej kunde
förpligtas, utan 'mäste alltså bolaget åtaga sig ali underhålla Borgås-sunds-bron i nvssberörda
skick och att således utsträcka kanaj-verkets södra ändpunkt lill östra sidan af
Hammarviken; att då ingen större kommunikations-anslalt kunde uppfylla sitt ändamål
ulan att vara försedt med upplagsplatser pä lämpliga ställen och förnämligast vid ändpunkterna,
äfven egaren till merberörda kanal och dervid inrättade jernväg, vare sig
Kronan eller enskildt bolag, derstädes måste ega tillräckligt utrymme för egna tjenstemän
och betjente, magasiner m. m., hvadan Strömsholms kanal-verk, antingen det finge sin
södra ändpunkt vid nordvestra sidan af sjön Freden eller vid östra sidan af Hammarviken,
måste, för rörelsens och eget behof, förskaffa sig dylikt utrymme; samt att den
mark, sorn härvid kunde komma i fråga till begagnande, vore af krono-natur och således
endast med E. K. M:ts och Rikets Ständers samfällda medgifvande linge till kanalbolaget
upplåtas, samt sednast år 1859, eller innan Rikets Ständers nästföljande sammanträde
inträffade, för kanal-bolaget måste vara tillgänglig, enär ombvggnads-arbetet samma
år skulle vara fullbordadt; hvarförutan Rikets Ständer varit i tillfälle inhemta, dels
alt, sedan Direktionen för Strömsholms kanal-bolag år 1855 hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit att, för omförmälda behof, få förvärfva eganderätt till den jordrvmd, hvarom
nu är fråga, Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader, som, tillika med
Kammar-kollegium och öfriga i ämnet hörda Embetsmyndigheter, den sökta jordafsöndringeu
tiilstyrkt, dervid underdånigst yttrat den åsigt att, om kanal-bolaget sattes i tillfälle
att erbjuda upplagsplatser och magasiner för de varor, som fördes å kanalen, den tällan,
172
Ecepcditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 82.
som härigenom uppkomme emellan bolaget och de vid kanalens ändpunkter bosatte faktorer,
otvifvelaktig! skulle orsaka nedsättning i de trafikerandes omkostnader och dymedelst
bidraga till ökande af rörelsen å kanalen samt göra farleden mera gagnelig för det
ändamål, som med densammas förbättring och ombyggnad vore afsedt; dels ock att
erinringar emot den ifrågaställda upplåtelsen blifvit gjorda af Köpings stads Magistrat och
Borgerskaps Äldste, hvilka hufvudsakligen anfört att behof af ytterligare lastage-plats icke
förefunnes, enär å en år 1788 åt släderne Westerås och Köping Nådigst upplåten plats
fiän Strömsholms Kungsladugårds egor vid Borgås udde redan länge varit inrättade faktorier,
våg och magasiner, till upplag för vidare transport af de varor, som å kanalen
for t ska flas, utan att någon klagan hitintills af de trafikerande försports öfver otillräckligheten
af denna plats, samt att, om en ytterligare lastageplats framdeles skulle, i följd
af ökad trafik, erfordras, Ijenligt utrymme derför funnes utmed stränderne af sjön Freden
och Hammarviken.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, och, då upplyst blifvit, att den
af bolaget begärda jordrymd är för ändamålet lämpligare än den hittills begagnade upplagsplatsen,
samt det för öfrigt, på sätt Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
jemväl erinrat, måste lända den allmänna rörelsen till fördel, att kanal-bolaget, utan
att göras beroende af de vilkor, som vid en öfverenskommelse med släderne kunna ifrågaställas,
sättes i tillfälle att tillhandahålla de trafikerande upplagsplatser och magasiner,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt, för sin del, medgifva, alt merberörda jordrymd, femton
och fyra tiondedels kappland af Strömsholms kungsgårds samt fvra tunnland nio och
sex liondedels kappland af länsmansbostället, Horns egor, må åt Strömsholms kanal-verk
till inrättande af upplagsplats, magasiner och bostäder, upplåtas, emot de vilkor, E. K.
Majit kan lhina lämpligt i Nåder bestämma.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 6 Juli 1857.
AT:o 82.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juli 1857.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afsöndring åfjord
från Hyltmäslare-boställel Sandby, atl användas till ny
kyrkogård för Sandby församling.
(Stats-Ulsk:s Utfde Nio G7).
S. A. K.
Rikets Ständer, som fått emottaga E. K. Mits den 27 förlidne Mars aflåtna Nådiga
Proposition rörande nedannämnda angelägenhet, hafva derom såmedelst inhemtat, att,
Exp editions- Uts kottets Förslag lill. underd. Skri/velse N:o 82. 173
sedan, i anledning af väckt fråga om utbytande af Sandby församlings i vestra Göinge
härad al Christianstads län nuvarande kyrkogård emot jord från Ryttmästare-bostället vid
Skånska Hussar-Regemenlet, Kungsgården Sandby, hvilken jord i stället skulle till ny
kyrkogård användas, iandtmäteri-förrällning, till uppmätande och taxerande af så väl den
jord, sorn utgör gamla kyrkogården, sorn den, hvilken ansåges kunna deremot utbytas,
den 9 Oktober 1856 försiggått, samt, efter det Konsislorii-ombudet äfvensom socknemäuuen
dervid framställt önskan att, emot ersättning efter taxering, af gamla kyrkogården,
få lill ny kyrkogård använda jord å Kungsgårdens åker, kallad lilla ladugårdstoften,
men Arrendatorn af bostället, lika med indelnings-hafvareu, ett sådant af kronoombudet
tillstyrkt utbyte beslridt, hvaruti Regements-ombudet instämt, dock utan att
kunna förneka det. föreslagna lägels tjenlighet för ändamålet, genom förrättningen blifvit
utrönt, ej mindre att nuvarande kyrkogården vore otillräcklig för att derå låta uppföra
ny kyrka och svårligen skulle kunna utvidgas, än ock alt den ifrågakomna nya platsen,
i anseende lill både jordmån och läge, blefve särdeles lämplig till kyrkogård, hvadan denna
plats utmättes till en rymd af 12,600 qvadrataluar, enligt den öfver begge kyrkogårdsplatserne
och deras omgifning upprättade karta; så hade, uppå vederbörande Kyrkoherdes
anhållan, alt Sandby församlings derefter vid sockenstämma fattade beslut om nv
Kyrkas uppbyggande och ny kyrkogårds anläggande på den vid landtmäteri-förrättningen
sålunda utstakade planen måtte E. K. M:ts Nådiga pröfning underställas, LandshöfdingeEmbetet
i Christianstads län och Biskops-Embetel i Lund hos E. K. M:t i underdånighet
hemställt, alt den ofvannämnda planen måtte lill kyrkogård för Sandby socken få begagnas,
emot den ersättning till Kungsgården, som i vederbörlig ordning kunde varda bestämd;
--- och vore, uppå Nådig befallning, underdånigt utlåtande häröfver afgifvet af
Krigs- oell Kammar-kollegierne, hvilka väl ansett, att, då en lill kyrkogård begagnad
plats icke må förr än 50 år efter upphörandet af denna dess egenskap för annat ändamål
användas, Sandby nuvarande kyrkogård, i följd deraf, icke kunde anslås till vederlag
för jord af Sandby kungsgård, men deremot och på grund af hvad i ärendet förekommit,
samt ulan afseende på det bestridande, som vid landtmäteri-förrättningen af boställets
Arrendator och Regements-ombudet uttalats, underdånigst tillstyrkt, att E. K. M:t
måtte i Nåder tillåta, att den vid samma förrättning utstakade rymd af 12,600 qvadratalnar,
eller 28-| kappland, måtte från Kungsgården få afsöndras för alt till kyrkogård
användas, emot det att församlingen till Kungsgårdens innehafvare utbetalte den årliga
afgäld, som kunde varda bestämd i den ordning, Kongl. Förordningen den 19 December
1827 förmår; — i anledning hvaraf E. K. M:t i Nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva,
det den ifrågavarande jordafsöndringen från Ryltmästare-bostället vid Skånska
Hussar-regementet Sandby kungsgård, lill anläggande af ny kyrkogård för Sandby församling,
finge ega runi på det af Krigs- och Kammar-kollegierne föreslagna vilkor.
Till hvad E. K. M:t sålunda funnit godt i Nåder föreslå, hafva Rikets Ständer,
efter tagen kännedom om de till delta mål hörande handlingar, ansett sig, med afseende
å de uti den Nådiga Propositionen anförda förhållanden, böra lemna bifall; hvarom, till
svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom göra underdånig anmälan.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 Juli 1857.
174 Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 85.
Vo 83.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den * Juli ts&7.
Preste-Slåndet den 4 — —
Rorgare-Slåndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 6 ■— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afsöndring af
jord frun f. d. Sergeants-bostället Lerdals Slom, för utvidgande
aj Lerdals f örsamlings kyrkogård.
(Stats-Ulsk:s Uti. N:o 68).
S. A. K.
Genom a flåten Nådig Proposition af den 27 förlidne Mars har E. K. M:t läckts
meddela Rikets Ständer alt, sedan Lerdals socknemän hos E. K. M:ls Befallningshafvande
i Elfsborgs ian anhållit alt, till utvidgande af församlingens kyrkogård, få inhägna en
vederbörligen uppmätt areal af 10j kappland jord från f. d. Sergeants-bostället vid
Vestgöthe Dahls regemente, Lerdals Stom N:o 1, om mantal, i Lerdals socken och
Wahlbo härad, samt vederbörande Boställs-direktion och Regements-chef äfvensom boställets
Arrendator blifvit häröfver hörda och för sin del lemnal medgifvande till den
ifrågakomna jordrymdens afsöndring frän bostället emot skälig ersättning, som af Direktionen
föreslagits alt till innehafvaren af bostället årligen utgöras med 16 kappar råg in
natura, hade detta ärende blifvit hos E. K. M:t i underdånighet anmäldt af E. K. M:ts
Befallningshafvande, som vid berörda förhållanden och enär den begärda tillökningen lill
Lerdals sockens Kyrkogård vore af behofvet påkallad samt den ifrågaställa obetydliga
förminskningen i bostället Stomens ego-område fullt ersattes genom den föreslagna afgälden,
ansåge sig ega skäl att, med vilkor af omförmälda ersättning, underdånigst tillstyrka
Nådigt bifall till ansökningen; hvarefter, uppå erhållen Nådig remiss, Krigs- och
Kammar-kollegierne afgifvil gemensamt underdånigt utlåtande i delta ämne och likaledes
förordat jordafsöndringen för det afsedda ändamålet, dock med vilkor, dels att godtgörelsen
för den afsöndrade jorden icke, enligt sökandernes åstundan, efter Kongl. Förordningen
om jords afstående för allmänt behof af den 20 November 1845, finge bestämmas
uti viss löseskilling, utan deremot, så väl i anseende till olämpligheten deraf, att med
Expeditions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 84. 175
innehafvandet af boslälls-arrendet förena förvaltningen och inkomsten af ett penningekapital,
sorn äfven för att bibehålla ersättningen oberoende af penningens omskiftande
värde, borde af E. K. M:ts Befallningshafvande, enligt Kongl. Förordningen den 19 December
1827, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning m. m., fastställas
till viss afgäld i spanmål, att af församlingen till innehafvare!) af bostället årligen utgöras
med penningar efter medel-markegång, och dels alt församlingen skulle besörja och
bekosta den till afsöndring ifrågakomna jordens aflättande på karta och beskrifning af
behörig landtmätare, derest sådant icke redan skett. Och har E. K. M:t, i betraktande
al hvad såluifda i ämnet förekommit, nu i Nåder föreslagit Rikets Ständer alt medgifva
den ifrägaställda jordafsöndringen från omförmälda boställe Lerdals Stom, för den af
socktiemännen nödig ansedda utvidgningen af Lerdals församlings kyrkogård, emot viss
afgäld i spanmål, ali, på siitt Krigs- och Kammar-kollegierne tillstyrkt, af E. K. Mits
Befallningshafvande fastställas och af församlingen till vederbörande boslälls-innehafvare
med penningar efter medel-markegång utgöras, samt i öfrigt med skyldighet för församlingen
att öfver meranämnda jordrymd anskaffa vederbörligen upprättad karta jemte beskrifning,
att bland boställets handlingar förvaras.
Efter lagen kännedom af de till denna fråga börande handlingar, hafva Rikets
Ständer, med afseende å de uti E. K. Mits Nådiga Proposition anförda förhållanden, funnit
skiiligt bifalla hvad E. K. Mit i berörda hänseende behagat i Nåder föreslå.
Hvilket, till besvarande af den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos FL K.
Mit i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 6 Juli 1857.
il:O §4.
Uppläst oell godktindt hos Ridd. oell Adeln den 3 Juli i8S7.
Presle-Slåndet den 4 — —
Borgare-Ståndet deri 4 — —
Bonde-Slåndet den 6 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående upplåtande till Upsala
Luns Hushållningssällskap af en Kronan tillhörig,
vid Upsala stad belägen jordrymd.
(Stats-Utskis Ulli de Nio 69).
S. A. K.
Sedan K. K. Mit under den 12 Januari 1855, för anläggning af en större trädskola
vid Upsala, till Upsala Läns llushållnings-Säliskap anvisat 3,000 Ridr Biko, alt
med ena hälften under nyssnämnda år och med den andra hälften under år 1856 utgå,
emot förbindelse för Sällskapet, att efter 3idje årets förlopp till enskilde jordegare för
176
Expeditions-fJtshotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 84.
utplantering gratis utdela alla träd och buskar, hvilkas försäljning ej för underhållskostnaden
erfordrades, och alt vid trädskolan lenina folkskolelärare-elever tillfälle alt
vinna nödig insigt i grundcrne för träds oell buskars plantering och skötsel,[samt E. K.
M:t derjemte i Nåder förordnat, att företagets utförande skulle ställas under öfverinseende
och kontroll af Landlbraks-Akademiens Förvallnings-koinmilté; så har, enligt hvad
E. K. M:t behagat medelst Nådig Proposition af den 27 förlidne Mars Rikets Ständer
tillkännagifva, bemälda Hushållnings-sällskap lill E. K. M:t i underdånighet inberättat,
alt trädskolan blifvit anlagd pä en intill Upsala Akademis botaniska trädgård gränsande
plats af 4 tunnland 7 kappland, hvilken efter aftal nied deni, sorn före laga" skiftet å Upsala
stads donationsjord samma plats innehade, af Hushållnings-Sällskapet på arrende öfvertagits;
att planteringar derå redan blifvit verkställda; samt att vid nvssberörda, nu
under afslutning varande, laga skifte ifrågavarande jordrymd blifvit, såsom en bifogad
karla och beskrifning utvisade, Kronan tillerkänd, i likhet med ytterligare 53 tunnland
17,15 kappland, hvilka sednare dock, i enlighet med hvad ett oå nämnda beskrifning
tecknadl intyg upplyste, vore, såsom belägna mot kronoparken Asen, från förstberörda
plats helt och hållet afskiljda; hvarjemte Sällskapet, i ändamål att förekomma platsens
ularrendering på auktion, hvarigenom trädskolans framlida bestånd kunde äfventyras, och
till vinnande af tryggad besittning derå, underdånigst anhållit, att förenämnda 4 tunnland
7 kappland jord finge af Sällskapet kostnadsfritt, eller, om delta icke kunde beviljas, mot
en lindrig afgift till Kronan, begagnas, så länge en trädskola, i enlighet med de derför
gifna Nådiga föreskrifter, af Sällskapet der underhölles och vårdades; hvaröfver Kammarkollegium
sig i underdånighet utlåtit och dels upplyst, att ifrågavarande 4 tunnland 7
kappland utgöra en del al den Slotts-staten i Upsala förr anslagna löningsjord, sorn blifvit
från Slottsfogden, Öfverste-löjtnanten Nordencreutz’ år 1850 aflidna enka till Kronan indragen
och, jemlikt § 77 Regerings-formen samt Kongl. Kungörelsen den 3 December
1810, bort för slals-verkels räkning på 30 år utarrenderas, men hvilken ularrendering
hittills förhindrats af det å Upsala stadsjord pågående laga skifte, hvarföre Kollegium åt
E. K. Mits Befallningshafvande i länet uppdragit alt, intill dess detta hinder upphört,
låta berörda indragna slottsjord för ett år i sender på de för Kronan förmånligaste vilkor
utarrendera, dels ock i underdånighet hemställt, alt, så vida det icke ansåges åligga
Hushållnings-sällskapet att, för det anslag detsamma till inrättande af trädskola erhållit,
äfven och genom egen försorg anskaffa lokal dertill, utan E. K. M:l funne lämpligt att,
genom Statens mellankomst, sådan lokal Sällskapet bereddes, Nådig Proposition måtte till
Rikets Ständer aflåtas om anslående dertill af mcranämnda 4 tunnland 7 kappland jord,
så länge trädskolan af Sällskapet på ändamålsenligt sätt uppehälles, samt att, då en dylik
jordupplålelse, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 September 1854, blifvit
åt Upsala Central-hospilal beviljad utan afgift, enahanda vilkor måtte för nu förevarande
tall tillämpas, om det ifrågavarande ändamålet ansåges lika allmännyttigt; — i öfverensstämmelse
hvarmed E. K. M:t, genom högstberörda Proposition, i Nåder föreslagit
Rikets Ständer, alt för deras del medgifva, det ifrågavarande. Kronan tillhöriga jordrvmd,
4 tunnland 7 kappland, (inge ål Upsala Läns Hushållnings-sällskap upplåtas till
afgiftsfritt begagnande, så länge en trädskola, i enlighet med föreskrifterne i Kongl. Brefvet
den 12 Januari 1855, af Hushållnings-sällskapet der uppehälles och vårdas.
Till hvad E. K. M:t sålunda Nådigst föreslagit, hafva Rikets Ständer,' efter lagen
kännedom af handlingarne i della ärende, ansett sig böra lemna bifall; och få Rikets
Ständer delta beslut, såsom svar å den Nådiga Propositionen, hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande Rikets Ständer &e.
Stockholm den 6 Juli 1857.
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 85. 177
f%T:o m.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juli 18S7.
Preste-Ståndet den A — —
Borgare-Ståndet den A — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. MajUs
Nådiga Proposition, angående ulbetalning af innehållen och
lill Slals-verket indragen aflöning för de under krigs-åren
ISOG—1810 fangne ogifta officerare, under- officer ar e m. fl.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 75).
S. A. K.
Sedan, med stöd af Krigs-kollegii och Stats-kontorels på Kongl. Brefvet den 11
November 1808 grundade Cirkulär af den 21 och 22 i samma månad, åtskilliga personer
hos E. K. M:t i underdånighet anhållit att utbekomma dé löne-belopp, som blifvit
under sökandernes eller deras anhöriges fångenskap hos Rikets fiender åren 1806—1810
innehållne och lill stats-verket indragne, hvarjemte (lere bland sökanderne yrkat, dels alt
ränta derå under den sedermera förflutna tiden linge beräknas, dels att de innehållna
indelta lönernc måtte utbetalas efter 1855 års markegång å heminans-räntorne och kronotionde!!,
så har, efter det Stats-kontoret häröfver sig underdånigst yttrat, E. K. M:t
godtfunnit att under den 13 förlidne Mars lill Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition
rörande della ämne, samt i afseende derå hufvudsakligen meddelat: att, uppå Krigs-kollegii
underdåniga hemställan, huru förhållas borde med användandet af löner, hvilkas innehafvare
under sisla Pommerska kriget råkat i Fransk fångenskap, Kongl. Maj:t den 1 Mars
1808 förklarat Sig vilja, beträffande de i Frankrike fångne officerares och under-officerares
löner vid samtliga regementen och korpser, samtycka att dermed borde tillgå på
enahanda sätt, som i Kongl. Brefvet den 21 Mars 1743 blifvit förordnadt rörande lönerne
för de officerare och under-officerare, hvilka under det då förda krig råkat i Rysk fångenskap;
att derefter och i anledning af Slats-kontorets underdåniga förfrågan huru förhållas
horde med löner och inqvarterings-penningar för fångne officerare, under-officerare
Bih. till 11. St. Pral. 185S & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 23
178 Expeditions-Vtskoltels Förslag till underd. S/erifvelse N:o 85.
och civile betjente, Kongl. Maj:t den 11 November är 1808 till svar meddelat, alt omförmälda
förordnande äfven borde tjena till efterrättelse i afseende pä lönerne för de officerare,
under-officerare och civile betjente, hvilka under det för handen varande kriget
folio i Rysk eller Dansk fångenskap, så att för de fångne, som slodo på indelt eller
värfvad stat och hade hustrur eller oförsörjda barn, lönen lill fullo borde utgå, hvaraf
ena hälften skulle lill de fångne utremitleras och den andra hälften komma deras hemmavarande
hustrur och barn till understöd, helst de, som uti de fångnes ställe blifvit tillsatte,
tjenade med sina förra löner, men till de ogifta endast halfva lönen under iängenskapstiden
utremitleras och den andra hälften, uti Rikets dåvarande penninge-behof,
komma Staten till hjelp: dock att hvad som af lönen innehölles, skulle, så snart möjligen
ske kunde, efter inträffad fred och när riket komme i bättre tillstånd, dem tillgodokommaj
att, i fråga om återbetalning af sålunda innehållna och till stats-verkets understöd
indragna halfva löner, Kongl. Maj:t, vid pröfning häraf den 20 November 1810, väl funnit
rättigheten till utfående af dessa löne-delar icke kunna vederbörande bestridas; men
då fångne ogifte officerares halfva löner alltsedan år 1743 blifvit stats-verket besparade,
och stats-verkets utblottade tillstånd icke mera för tillfället än förut tilläte någon utbetalning
deraf, ansåg Sig Kongl. Maj:t icke heller kunna bifalla, att desamma då linge
utgå: dock ville Kongl. Maj:t i Nåder försäkra alla de officerare eller under-officerare,
som under det sist öfverståndna krig råkat i fångenskap, att deras innehållna löner, dä
Statens tillgångar det medgåfve, skulle dem godtgöras; samt att, då ytterligare framställningar
om dylik återbetalning sedermera förekommit, Kongl. Maj:t under den 2 April
1811 Nådigst förklarat, att de dea 11 November 1808 gillia Nådiga föreskrifter borde
härutinnan fortfarande lända till efterrättelse; — varande af Stats-kontoret i ämnet underdånigst
anfördt, bland annat, alt vid pröfningen af de nu förnyade anspråken på utbekommande
af en del utaf de innehållna löne-medlen, sedan nära ett halft århundrade
förflutit från det innehållningarne egt rum, först torde böra i allmänhet tagas i betraktande,
huruvida alla de, sorn egt fordringar-af ifrågavarande art, och icke blott sökanderne,
må anses hafva rättigheten ännu öppen att för samma fordringar, när de blifvit
styrkta, erhålla godlgörelse, samt alt beskaffenheten af dessa fordringar och sättet huru
de uppstått, nemligen såsom ett slags tvångslån, tillräckligen undanröjde allt anspråk på
fordrings-egarnes skyldighet att iakttaga preskriplions-förlättniugarnes föreskrifter i fråga
om fordringars utsökande hos stats-verket, enär liden för återgäldandet berodde på statsverkets
förmåga i detta hänseende, hvarigenom fordrings-anspråkens giltighet äfven förblifva
orubbad under all den tid, som förllutit från fordringarues tillkomst.
På grund af den i Kongl. Brefvet den 11 November 1808 och dermed sammanstämmande
Nådiga beslut af den 20 November 1810 och den 2 April 1811- gifna
försäkran, har E. K. M:t, under antagande, alt stats-verkets nuvarande tillstånd icke utgör
hinijer för de i ofvanberörda förhållande grundade fordringarues liqviderande,
ansett åtgärd böra vidtagas till beredande af den ullofvade ersättningen i de fäll, alt anspråket
derå varder behörigen styrkt, samt i sådant afseende behagat i Nåder föreslå,
att en summa af Fjorton Tusen Fyrahundra Riksdaler Banko eller Tjuguelt Tusen Sexhundra
Riksdaler Riksmynt, nära motsvarande hvad, enligt från Stats-kontoret lemnad
upplysning, till stats-verket under åren 1809—1812 influtit under litel: ”fångne ogifte
officerares levererade halfva löner”, må på förslag uppföras å Allmänna Indragningsslatcn
till E. K. M:ts Nådiga disposition, af hvilken summa Stats-kontoret skulle ega
att, efter pröfning af ej mindre nu gjorda än framdeles vidare skeende ansökningar,
stats-verkets meromförmäida skulder godtgöra; hvarjemte E. K. M:t ansett ali så väl
de, som nu icke till beloppet uppgifvit sin fordran, som ock de, hvilka framdeles vilja
styrka sin rätt till utbekommande af under krigsåren 1800—1810 för fångne ogifte
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 85.
179
officerare m. 11. innehållen aflöning på stat, böra ega att, inom utgången af det kalenderår,
sorn förflyter näst eller det, hvarunder E. K. M:t med Rikets Ständer beslutat om
ersällningarnes utbetalande, hos Stats-kontoret anmäla och bestyrka sina fordringar; dock
alt hvad som lill återgäldande godkännes borde utgå, icke med ränta eller efter markegång,
men lill de belopp, hvarmed innehållningarue egt rum.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva äfven Rikets Ständer, för sin del, funnit
ifrågavarande slags fordringar vara af den beskaffenhet, att Staten måste anse sig förbunden
alt desamma godtgöra i de fall, der vederbörandes anspråk varder behörigen
styrkt; hvaremot, beträffande de af en del lordringsegare väckta yrkanden, dels att, med
ränta å fordringarne vinna ersättning för medlens mistning under den förflutna tiden,
dels att de innehållna indelta lönerne mätte utbetalas efter 1855 års markegång å hemmans-räntorna
och kronotionde», Rikets Ständer, vid det förhållande att Staten i dessa
fall ej iklädt sig någon förbindelse, ansett, lika med E. K. M:t, att hvad som till återgäldande
godkännes, bör utgå till enahanda belopp och efter samma beräkning, hvarefter
löne-innehållningarne egt rum, och fördenskull, såsom E. K. M:t jemväl i Nåder
föreslagit, en summa, motsvarande det belopp, hvartill dessa innehållningar enligt räkenskaperne
uppgått, böra för ifrågavarande ändamål afsättas.
Hvad åter angår den af E. K. M:t ifrågaställa preskriptionstid för utbekommande
af omförmälda lordringar, eller utgången af året efter de't, då beslut om deras godtgörande
blifvit fattadt, hafva Rikets Ständer ansett denna tid lämpligen kunna något utsträckas.
1 öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer beslutat att, för godgörandet
af innehållen och lill stals-verket indragen aflöning lör de under krigsåren 1806—1810
fångne ogifte officerare och under-officerare med flere, en summa af Tjuguett Tusen
sexhundra Riksdaler Riksmynt på förslag skall å Allmänna Indragnings-staten uppföras
tili E. K. M:ts Nådiga disposition, att användas till gäldande af sådana fordringar al
nämnda beskaffenhet, hvilka inom utgången af nästa slatsreglerings-period, eller slutet af
år 1860, i behörig ordning anmälas och styrkas.
Hvilket, till svar å den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos E. K, M:l
i underdånighet anmäla; framhärdande Ilikets Ständer &c.
Stockholm den 6 Juli 1857.
180
Expeditions-Utshottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 86.
H:o Sfi.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 3 Juli 1857.
1’resle-StAndet deri 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den för Rikets
Stunders Bank Jas/s tallda nya Expedilions-Taxans utfärdande
genom allmän kungörelse.
(Banko-Ulsk:s Meni. N:o 36).
S. A. K.
Med ändring af de i afseende pä lösen för expeditioner vid Rikets Ständers Bank,
jemte dertill hörande lånc-inrättningar, hittills gällande, i utfärdad Taxa den 10 Juni
1841 upptagna och uti 5 § af Kongl. Förordningen den 30 November 1855, angäende
cxpeditions-löscn äberopade särskilda föreskrifter, hafva Rikets Ständer funnit skäligt antaga
och fastställa följande taxa å expedilions-lösen i Rikets Ständers Bank, Banko-diskont-verket
och Låne-kontoren :
Riksmynt.
R:dr. öre.
För protokolls-utdrag, ehvad det innefattar beslut eller icke, första arket . . 2: —
hvarje af de öfriga  — 75.
,, afskrift eller utdrag af resolutioner, href, böcker, räkenskaper eller andra
handlingar af hvad beskaffenhet de vara inä, med vidimation, första arket 1: —
hvarje af de öfriga — 75.
,, bevis, diarii- eller öfver ingifvande al handling — 50.
,, bevis öfver återstoden å fastighets-, odlings- eller andra Ian, grundade på
reviderade uträkningar 3: —
,, annat bevis, tecknadt å företedd handling 1: —
,, „ „ då del särskildt utlärdas 1: 50.
,, vidimation at afskrifven handling, för hvarje ark — 25.
Skolande för öfrigt de allmänna föreskrifter och ansvars-bcslämmelser, som E.
K. M:ls den 30 November 1855 i Nåder utfärdade Taxa å expeditions-lösen i Rikets
Ecvpcdilions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 87.
181
Hof- och Öfver-räller samt. offentliga verk innefattar, äfven för cxpeditions-hafvande i
Rikets Ständers Rank gälla till efterrättelse.
Och fä, under tillkännagifvande häraf, Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, alt den af Rikets Ständer sålunda fastställda Taxa å expedilions-lösen
må varda genom allmän Kungörelse utfärdad all lill efterrättelse gälla, intill dess Rikets
Ständer annorlunda besluta och derom lius E. K. M:t göra underdånig anmälan.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 Juli 1857.
N:0
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 3 Juli 18S7.
Presle-Slåndet den 4 — —
Borgare-Ståndet deri 4 — —
Bonde-Stäudel den 6 — —
Rikets Ständers under (lii niga Skr ij velse, i anledning uf Kongl. Majds
Nödiga Proposition om antagande af en J lii fällning, angående
sammanläggning aj straff.
(Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 34).
S. A. K.
Genom en under den 2 December sisllidne år adalen Nådig Proposition bär E.
K. M:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, då fri hels-st r.i ff redan nu finnas i lag
för liera förbrytelser stadgade och tillämpningen af denna straff-art kunde antagas komma
all än vidare utslrackas, i den mån reformen af broltmåls-lagstiftningen fortgår, E. K.
M:t funnit föreskrifter erfordras, huru förfaras bör, då någon antingen på en gång döines
för flera med sådana straff belagda brott, eller ock någon, innan han undergått honom
redan ådömdt frihets-straff, ånyo beträdes med förbrytelse af beskaffenhet, att dvlikt
straff jemväl derå bör följa, — i hvilka fall, om nemligen den för hvarldera brottet stadgade
bestraffning fullt ådömdes, lätt kunde inträffa, alt sammanlagda strafftiden komme
att öfverskrida hvad med rättvisa och billighet vore förenligt. Och som det vore af stor
vigt att förekomma en sådan mot lagens syftning och ändamål stridande tillämpning deraf,
182 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 87.
samt följaktligen en gräns syntes böra bestämmas, utöfver hvilken, dä sammanläggning
af frihets-straff ifrågakommer, strafftiden ej må utsträckas, pröfvade, på grund häraf och
dä, med anledning af dc förändringar, som i strafflagen på sednare tider egt rum, en
revision jemväl af föreskrifterne angående sammanläggning af andra straff ansetts af behofvel
påkallad, samt alla i detta ämne gällande stadganden lämpligen borde, till lättnad
vid lag-tillämpningen, i en författning sammanföras, K. K. M:t skäligt i Nåder föreslå
Rikets Ständer, del antagas måtte en så lydande författning, angående sammanläggning
af straff:
»Med upphäfvande af 11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 stadgas
som följer:
§ 1
Har någon föröfval flera brottsliga handlingar, och stå de ej till hvarandra i det
sammanhang, att de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse, ulan äro, hvar
för sig, till särskilda brott att hänföra; då skall han för hvarje brott, ändå att de af
samma slag äro, till särskildt ansvar dömas, der ej för vissa fall annorlunda i lag stadgadt
är.
§ 2.
Då någon antingen, på sätt i 1 § sägs, för flera brottsliga handlingar eller ock
genom en och samma gerning gjort sig, enligt lag, till flera särskilda straff skyldig,
skall, i afseende å straffens sammanläggning, iakttagas:
l:o. Att, om någon iir lill dödsstraff förfallen, i nämnda bestraffning jemväl anses
inbegripna böter eller frihets-straff, hvartill han kan hafva gjort sig skyldig;
2:o. Att med straff-arbete på lifstid ej eller må förenas annat frihels-slrafl eller
böter;
3:o. Att, i de fall, då någon är för flera brott på viss tid skyldig till straffarbete
eller fängelse med eliel1 utan arbete, eller tili olika sådana straff, må, vid förening
af straffen, tiden för del af dem, som längst är, ej öfverskridas med mera än två år.
Varder till följd häraf strafftiden kortare, än om de särskilda straffen skolat hvar för sig
verkställas, bör, i händelse straff-arlerne äro olika, afkorlningen ske å den lindrigaste
af dem ;
4:o alt, vid förening af fängelse vid vatten och bröd med annat frihets-straff på
viss lid, hvartdera straffet skall utan minskning ådömas. Förekomma till sammanläggning
särskilda fängelse-straff vid valten och bröd, då skola de högsta penninge-belopp,
som mot hvartdera fängelse-straffet svara, sammanräknas och straffet derefter bestämmas;
5:o att, om någon på en gång är förfallen dels till fängelse vid vatten och bröd
och dels lill sådana böter, som vid bristande tillgång skola lill dylikt fängelse förvand
las,
bötes-straffet bör, ändå att tillgång till böterna finnes, lill fängelse vid valten och
bröd förändras; och skall vid straffens sammanläggning fängelse-tiden bestämmas efter
summan af böterna tillhopa med det penninge-belopp, som emot straffet för det urbota
brottet högst svarar; dock att, i fall för böternes förvandling annan grund än dessas belopp
är siirskildt stadgad, samma grund äfven må vid sammanläggningen följas;
6:o all, då någon, som till högsta fängelse-straff, vid vatten och bröd, eller till
annat frihets-straff på minst två år skyldig är, tillika gjort sig förfallen lill vitén eller
sådana böter, som, der de ej gäldas, böra med enkelt fängelse enligt Utsökniugs-Balken
aftjenas, all fråga om ulgifvandc eller förvandling af nämnda vitén och böter kommer
att förfalla.
Exp e ilitia ns- Ut sko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 87.
183
§ 3.
Hvild i 2 § stadgas om sammanläggning al straff, som omedelbart ådömas, skall
ock giilla till efterrättelse vid förening af olika slags straff, livartill ådömda böter blifvit,
i brist af tillgäng, förvandlade, äfvensom då förvandlings-straff skall sammanläggas med
straff lör urbota brott.
Skola böter, som enligt särskilda författningar blifvit ådömda, efter olika grunder
förvandlas till fängelse med arbete; då må liden för sammanlagda straffet ej öfverskrida
den lid, som skolat ådömas om förvandlingen skett endast efter den af författningarne,
sorn lill svåraste förvandlings-slraffet föranleder.
§ 4.
De bär ofvan meddelade föreskrifter komma att tjena till efterrättelse ej blott då
någon på en gång för (lera brott lagföres, ulan äfven då någon, som lill straff dömes,
förut blifvit ålagd annan icke verkställd bestraffning; börande domaren alltid utsätta de
särskilda straff, sorn å hvarje brott bordt följa, samt derefter, i händelse någon förändring
af straffen, lill följd af hvad 2 och 3 §§ innehålla, skall ega rum, derom meddela
erforderliga bestämmelser.
Förekomma (ill verkställighet på en gång flera utslag, hvarigenom samma person
blifvit lill straff dömd, och äro straffen a/ beskaffenhet, att de ej, emot gällande före
skrifter,
kunna jemte hvarandra fullt verkställas; åligger Konungens Befallningshafvande
att om förhållandet göra anmälan hos vederbörande Ilof-rätt, som förordnar, huru straffen
sammanläggas böra.
§ 5.
Nu kan så hända, alt någon, sedan han blifvit till straff för ett brott dömd,
varder öfverlvgad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall han så dömas, som hade
han på en gång varit för båda brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afräknadt
hvad lian af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.
§ 6.
Har någon, sedan lian blifvit till straff dömd, men innan han det lill fullo undergått,
föröfvat nytt brott; då bör straffet för delta brott, med iakttagande af ofvan stadgade
grunder, förenas med hvad af del förra straffet återstod, då det nya brottet begicks;
och kommer på sammanlagda straffet alt afräknas* hvad af sagda återstod kan vara verkslälldt
efter det nya brottets föröfvande.»
Vid öfvervägande af detta ämne hafva Rikets Ständer insett, att den i Svenska
brollmåls-lagstiflniugen numera utsträckta tillämpningen af frihets-straftet medfört behof
af andra bestämmelser i nu ifrågavarande syftning, än de, som förefinnas, hvilka, hufvudsakligen
innefattade i 11 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och i
Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827, ej hafva afseende å det frihels-straff, hvartill omedelbart
dömas kan; hvadan, om någon gjort sig skyldig till flera brott, och hvartdera af
dem medför frihels-straff under vissa år, han således måste undergå samma straff helt
och hållet, hvilken obegränsade tillämpning af frihels-straff dock icke låter förena sig med
184
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JS:o 88.
den anlagna grundsatsen alt större eller mindre brottslighet bestämmes, icke egentligen af
förbrytelsernes antal, ulan af deras beskaffenhet. Genom det af E. K M:t i Nåder föreslagna
stadgande, att, då ,någon för flera brott är skyldig till frihets-straff på viss lid,
må, vid förening af straffen, tiden för det af dem, som längst är, ej öfverskridas med
mera än tvä år, synas emellertid rättvisans fordringar att, i den mån det låter sig göra,
straff bör lämpas efter brott, vara tillbörligen afsedda.
Öfriga i det Nådiga förslaget gifna föreskrifter för sammanläggning af straff, då
antingen någon på en gång tilltalas för flera brott, eller flera utslag, hvarigenom någon
blifvit ådömd straff, på en gång förekomma till verkställighet, öfverensstämma dels med
nyssberörda stadgande, dels ock med hvad redan gäller och med de grundsatser, som uttalas
uti den af Rikets sednast församlade Ständer beslutade och sedermera af E. K. M:t
gillade samt till efterrättelse utfärdade lag om stöld och rån; äfvensom och då gällande
lagstiftning icke angifver någon allmän regel, när brottsliga handlingar böra hvar för sig
betraktas såsom särskild förbrytelse, hvilket verkat till osäkerhet i lagskipningen, den
härutinnan nödiga bestämmelsen blifvit i l § af det Nådiga förslaget framstäld.
Vid sådant förhållande och då Rikets Ständer likaledes funnit hvad förslaget i öfrigt
innehåller vara ändamålsenligt, ledande till reda och säkerhet i lagens tillämpning
samt innefatta bestämmelser, hvilka för närvarande ej finnas med full tydlighet och fullständighet
uttryckta, hafva, på grund häraf, Rikets Ständer till E. K. M:ls högstberörda
Nådiga Proposition lemnat bifall.
Hvilket, till svar derå, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 Juli 1857.
IT: O 88.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ö Joli 18X7.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i sältet
för utgörande af presterskapets aflöning.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 93).
S. A. K.
Sedan vid innevarande Riksdag förekommit åtskilliga framställningar, med förslag
lill mer eller mindre genomgripande förändringar i presterskapets aflönaude, har hos
Rikets
Expedilions-Ut&kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 88. 185
Rikets Ständer, under behandlingen af denna angelägenhet, den mening gjort sig gällande,
att presterskapets aflöningssätt är i flera afseenden mindre lämpligt, samt af beskaffenhet
all löntagare och löngifvare emellan leda lill tvister af störande inverkan pä det
förtroende och den sämja, som bör räda emellan lärare oell ähörare, hvadan Rikets
Ständer funnit det vara ett angeläget föremål för lagstiftarens omsorg, att i möjligaste
målto söka afhjelpa det nuvarande aflönings-sättets mest framstående olägenheter. Till
dessa kan, bland annat, hänföras: att tcrtial-tionden på de flesta ställen icke är till beloppet
bestämd, utan utgår efter grunder, som göra denna i sig sjelf dryga afgäld ännu
mera tryckande samt föranleder dess stigande i samma mån, som ett förbällradt jordbruk
ökar produktionen, och hvarigenom således denna vigliga näringsgrens förkofran
motarbetas; att qvicktionden, i följd af den uti den enskilda hushållningen ingripande
kontroll, som afgiftcns ordentliga utgörande påkallar, måste betraktas såsom en för närvarande
tidsförhållanden olämplig afgäld; alt de så kallade jura stolas, påsk-penuingarne,
matskollcu, offren, med flera dylika afgifter, i vissa fall, genom sin dryghet och i andra
genom sin obestämdhet och sitt beroende af godtycket icke sällan alstra obelåtenhet
och motvilja; att den ömsesidiga rättigheten och skyldigheten för löntagare och löngifvare
alt omedelbart emottaga och aflemna löne-bidragen lätteligen föranleda och ofta föranled
t tvister och rättegångar; alt lönebidragen från många församlingar utgå lill personer,
hvilka innehafva embeten eller tjenster af sådan beskaffenhet, att de hindra dem
att sjelfve besörja religions- och pastoral-vården inom församiingarne, hvarigenom dessa
lida och utsigtcrna lill framtida bergning för del obefordrade presterskapet försvåras; samt
att en del löntagares inkomster äro öfver höfva» stora, under det alt andras, särdeles
komministrars och kapell-predikanters, icke ens lemna tillfälle till den torftigaste bergning;
— hvilka olägenheter torde, jemte andra förhållanden, i väsentlig mån bidraga
lill den alltmer tilltagande bristen på personer, som egna sig ät det pres'erliga kallet.
De åtgärder, som tid efter annan blifvit vidtagna för tillvägabringande af konventioner,
angående presl-rättigheler, hafva visserligen i sin mån verkat fördelaktigt, men
syftemålet att för en längre framtid på eli tillfyllestgörande och med hänsigt till
hela riket, ändamålsenligt sätt ordna presterskapets aflöning, anse Rikets Ständer ingalunda
kunna på denna väg uppnås, äfven om tiden för konventionernas bestånd skulle ytterligare
utsträckas, eller om, i enlighet med Rikets Ständers vid 11847 och 1848 årens
riksdag hos E. K. M:l gjorda underdåniga framställning, sådana konventioner ovilkorligen
och således älven emot löngifvarnes bestridande skulle bringas till verkställighet.
Ökade anspråk och deraf följande stridigheter skulle alltid kunna uppkomma vid förnyandet
af så beskaffade konventioner, och del förhållande, som i främsta rummet bör undanrödjas,
eller tvånget för presten alt omedelbart af församlingsboerne uppbära sina
inkomster, komme dessutom att qvarstå. Möjligheten alt genom en löne-jemkning, der
sådan ulan olägenhet kunde ske, bereda någon förbättring i del svagast aflönade presterskapets
vilkor blefvc jemväl afskuren.
En fullständig utredning af presterskapets inkomster, och uppgörande af ett derpå
grundadt förslag till allmän löne-reglering är således, enligt Rikets Ständers åsigt, den
enda åtgärd, som numera lämpligen kan vidtagas för alt befordra en tillfredsställande
lösning af frågan om presterskapets aflöning och åstadkommandet derutinnan af en sådan
förändring, som del allmänt insedda och jemväl från presterskapets sida i (lera hänseenden
erkända behofvel oafvisligen påkallar, med syftning nemligen att derigenom måtte
beredas åt presterskapets samtliga medlemmar mera sjelfständighet och anständig bergning,
samt åt lärare och åhörare sinsemellan trefnad, endrägt och förtroende; — dock
att, vid sådant ordnande för framtiden af denna samhällsvigtiga fråga, de presterskapet
Bill. till 11. St. Pro t. 1856 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 24
180
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 88.
lagligen eller genom häfdvunnen vana tillhörande inkomster icke finge till främmande
ändamål förryckas.
Vidare hafva Rikets Ständer funnit: att någon vidsträcktare ularrcndering af
presterskapets boställen, än hvad beträffar sådana dertill anslagna särskilda hemman och
lägenheter, hvilka icke lämpligen kunna i förening med boställena brukas, ej bör ega
rum, enär för prosten, lika så väl som för hvarje annan å landet bosatt person, är af
icke ringa vigt alt sjelf vara försedd med de jordbruks-alster, som eljest mången gång
endast med största svårighet eller till höga pris kunna till fyllandet af de dagliga lefnadsbehofven
erhållas, jemte det att fortskaffnings-medel iiro för honom behöfligare än
för mången annan och således icke må blifva beroende af närboendes beredvillighet eller
af stegrade fnderpris, hvarförutan skötandet af ett mindre landtbruk hvarken kan vara
oförenligt med eller särdeles hinderligt för den andliga verksamheten: samt att, ehuru
en sådan allmän ny indelning af pastoraten, att desamma bringas till ömsesidig jemlikbet
i folkmängd, omfång m. m., vore i flera hänseenden nyttig och önskvärd, deremot likväl
mola så mänga och stora hinder i de traditionel förhållandena, alt denna frågas
ställande i sammanhang med den örn presterskapets aflöning ofelbart skulle till en alltför
aflägsen framtid undanskjuta den sednare; lärande reglering al pastorat, der den
ifrågasattes, lämpligast få, såsom hittills, bero af pröfning vid hvarje särskildt lall.
Efter alt sålunda hafva uttalat sin öfvertygelse vara, all, vid en blifvande lönereglering,
de presterskapel på det hela lagligen eller genom häfdvunnen vana tillhörande
inkomster icke må förminskas eller till annat ändamål användas; ali presl-boställena,
för så vidt de af innehafvarne bebos och af dem med fördel kunna brukas, icke böra
utarrenderas; samt alt någon ny allmän ombildning af pastoraten icke bör för närvarande
ifrågasättas, få Rikets Ständer i underdånighet antyda den riktning, i hvilken ordnandet
af presterskapets aflöning bör, enligt Rikets Ständers åsigt, verkställas, och i sådant
hänseende uppgifva följande grunder, nemligen: att presterskapets inkomster fördelas
emellan det ordinarie presterskapct sålunda, alt hvarje tjenstgörande ordinarie prestman
får anständig bergning; att presterskapets inkomster, utan att ingå till slats-verket,
böra i annan ordning än omedelbart ur den enskilde medborgarens händer komma presterskapet
lill godo; att all tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-tionde, utbytes
emot en gång för alla bestämda afgifler; att påsk-penningar, jura stol®, matskott, offer,
dagsverken med flera smärre extra ordinarie afgilter, utbytas emot vissa lill beloppet
bestämda ulskylder, att utgå icke allenast af lästighets-egare, utan äfven af församlingarnes
öfriga innevånare, och uppbäras på enahanda sätt, som om tionden bestämmes;
att de boställen, som afses alt af löntagaren bebos och brukas, beräknas till en deras
verkliga värde motsvarande inkomst; alt i allmänhet presterskapel tillhörig jord, som
icke kan i förening med bostads-boställe brukas, utarrenderas enligt samma grunder, som
för de till Staten eller Boställs-direktioner indragna boställen följas, och inkomsten användas
för presterskapets aflöning; all pastoraten, antingen för hela riket eller stifts-vis,
hänföras till tre klasser, med några få lönegrader inom hvarje klass, så väl klasserna
som Iöne-graderna inom desamma lämpade efter pastoratens storlek, folkmängd, besvärlighet
m. m., och att detta äfven må gälla för komminislralurer; att prebende icke må
såsom lön beräknas åt någon, som genom innehafvande embete eller tjenst är förhindrad
att sjelf hafva sin stadiga bostad inom församlingen och sköta desss pasloralvård; att
lönerne för det ordinatie preslerskapet så beräknas, att det extra ordinarie, såsom hittills,
aflönas af det ordinarie, men alt dervid tillika bestämmes minimum af det aflöningsbelopp,
som, förutom bostad och fri föda, bitr vice Pastorer och Adjunkter tillerkännas,
och särskildt afseende fästes derå, alt på en del ställen och orter inga ordinarie Kom
-
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 88. 187
ministrar finnas; att lönerne beräknas uti en eller flera af de ränte-persedlar, sorn enligt
grunderna för ränle-förenklingen äro för hvarje län bestämda, och utgå elter tio-årig
medel-markegång, dock att aldrig mer än en mindre del må beräknas i penningar; samt
ali löne-regleringen sålunda uppgöres, att den må kunna vinna tillämpning i män af varande
tjenste-innehafvares afgång och gällande konventioners tilländalöpande eller upphäfvande.
Med stöd af hvad underdånigst anfördt blifvit, och under hänsigt särskildt till vigten
och angelägenheten deraf, att, i afvaktan på ett fullständigt undanrödjande af alla de
olägenheter, sorn äro förenade med presterskapets nuvarande aflöningssätt, åtgärder genast
torde höra vidtagas till förekommande så väl af de tvister och misshälligheter,
hvilka icke kunna undvikas, der, efter hvad tillåtet är, räkning på åkern till utrönande
af lerlial-tiondens belopp eger rum, sorn äfven af den i vissa delar af landet ännu Ibrtlarande,
för den allmänna gudstjensten i hög grad störande plägseden, att, genom så
kallade offer, i kyrkorne verkställa insamlingar lill presterskapets och kyrkobetjeningens
förmån, äfvensom till afhjelpande, åtminstone i någon mån, af den vanlottade ställning,
hvari det lägre presterskapet sig befinner, till följd af missförhållandet emellan deras inkomster
och lefnads-kostnader, lä Rikets Ständer hos E. K. M:l i underdånighet anhålla,
dels att en Kommitté af sakkunnige män måtte i Nåder tillsättas, för att, med hufvudsaklig
ledning af ofvanangifna grunder, så skyndsamt som möjligt uppgöra förslag till
allmänt ordnande af presterskapets aflöning, samt att berörda förslag derefter målte varda
Rikets ständer i Nåder meddeladt, dels ock att samtliga Konsistorierna i Riket måtte i
Nåder anbefallas, alt under tiden söka, genom tillfälliga öfverenskommelse^ åvägabringande,
så bereda, att all tionde-räkning på åkern må upphöra, att de af offren härflytande
inkomster må på annai sätt komma vederbörande tillgodo, sami att så väl kapellpredikanter
och Komministrar, som vice Pastorer och Adjunkter, de båda sednare uteslutande
genom bidrag frän presterskapets sida, må blifva försatte i en, med hänsigt till
deras bergning, mera tryggad ställning.
1 sammanhang med detta ärende hafva Rikets Ständer till öfverläggning förehaft
väckt fråga i hvad mån nuvarande stadganden om nådår för enkor och barn efter prestmän
må kunna undergå förändring. Del önskliga deruti, att ett ledigt prestembete må
så fort som möjligt blifva öfverlagd af dess blifvande ordinarie innehafvare, har dervid,
å ena sjdan, blifvit laget i öfvervägande; men å andra sidan hafva Rikets Ständer nogsamt
insett de svårigheter, som möta, dels derigenom att det sterbhus, som frångår pastoratet,
bör ega fardag å bostället, hvilket således ej skulle få af en tillträdande Pastor
genast disponeras, dels ock uti det för sådana sterbhus gemenligen stora behof af den
hjelp, som med nåd-åren afses, hvilket behof således borde genom andra åtgärder, i sammanhang
med nåd-årens afskaffande, alhjelpas; hvartill slutligen älven kommer alt, i
händelse Kyrkoherde-ledigheten inträffar mot slutet af tjensteåret, tjenste» ändock icke
kan, efter nu gällande föreskrifter om predikoprof och val m. tn., blifva återbesatt förr
än långt in i det följande tjensteåret. Af dessa skäl hafva Rikets Ständer trott bestämmelserna
om nåd-är ej för närvarande kunna helt och hållet afskaffas, hvaremot lika stora
svårigheter ej synas möta för borttagandet af de så kallade extra nåd-åren. Dock som
Rikets Ständer jemväl hafva sig bekant, att E. K. M:t den 26 Mars 1846 täckts i Nåder
förordna en Kommitté, med åliggande att utarbeta förslag lill bildande af en sådan
pensions-inrättning för enkor och barn efter de till ecklesiastik- och skol-slaterne hörande
einbets- och tjenstemän, att derigenom alla extra nåd-år måtte kunna upphöra,
samt att bemälda Kommitté med underdånigt utlåtande i ämnet till E. K. M:t inkommit,
få Rikets Ständer, sorn, vid detta förhållande, icke funnit sig böra något underdånigt
188 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:b 89.
förslag i samma fråga framställa, nu hos E. K. M:t underdånigst anhålla om Nådig
framställning huru och i hvad mån de så kallade extra nåd-åren må kunna borttagas
och ersättning derför beredas åt prestmans enkor och barn.
Ilikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 6 Juli 1857.
Uppläst oell godkändi hos Kidd. och Adeln den 3 Juli 18S7.
Presle-Slåndct den i — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående skyddande af landels
fornlämningar.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utskrs Bet:de N:o 63).
S. A. K.
En allmännare erfarenhet har 'vitsordat, hvad hos Rikets Ständer äfven blifvit
anfördi, att, ehuru hvarje bildadl land borde älska sina minnen, och Sverige, i detta
hänseende egde en för andra länder afundsvärd rikedom all vårda, del likväl ej sältan
inträffat, att de dyrbara fornlemningar, hvilka prydde vårt fädernesland, undergått sådan
förstörelse, som, der icke egennytta eller okynne densamma föranledt, syntes hafva sitt
ursprung dels i allmänhetens bristande kännedom om forntida minnesmärkens betydelse
och vigten af deras bevarande, dels ock i bristfälligheten utaf de i delta ämne gällande
författningar, i hvilket sistnämnda afseende särskildt förekomme, att icke alla de i Kongl.
Förordningen den 17 April 1828 gifna föreskrifter vore fullt verkställbar, äfvensom att
de stadgade förbuden, utan tillika bestämdt ansvar eller med alltför obetydliga bötesbelopp,
saknade erforderlig kraft. Ofullständigheten af ifrågavarande stadganden röjde
sig, till exempel, derutinnan, all fästa fornlemningars kringgräfning eller höljande med
jord, utan att de för öfrigt förändrades eller skadadas, blifvit med tystnad förbigånget,
de i vårt land talrikast förekommande lösa fornlemningar af jern icke omnämnda, likaså
Expeditions-Vtskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 89.
189
litet, sorn de af heil, glas, med flera beståndsdelar, hvilka för kännedomen af Sveriges
forntida förhållanden synas, lika upplysande, som de i författningen omförmälda fornsaker
af sten och träd, hvilka dock jemväl syntes böra närmare till art och beskaffenhet
bestämmas. Afven i afseende å erforderligheten af noggranna och fullständiga förteckningars
upprättande öfver sådana minnesmärken, som böra från rubbning och åverkan
fredas, sältet för anmälandet, besigtningen och hembjudningen af jordfynd, felande
ansvar å olofligt köp deraf, tjenlighelen af ny inventering utaf kyrkornas antiqviteter,
behofvet af författningens, om ock endast i lämpligt utdrag, oftare skeende kungörande
å tjenlig;» årstider, med flere omständigheter, hvilka med della ärende ega sammanhang,
hafva anmärkningar hos Rikets Ständer blifvit framställda, jemte förslag till vinnande af
nödiga rättelser, så ock alt vid landtmäteri-skiften, när dervid fornlemningar förekomme
af den vigt, att de borde bibehållas, den plats, der de stöde, skulle från skifte undantagas
och såsom samfäld tillhörighet anses, hvartill skäl förefunnes i den uti Svenska
lagstiftningen från äldre tider uttryckta grundsats, det den enskilde icke egde öfver
fornlemningar förfoga, utan tillhörde de det allmänna; äfvensom det vid nu förestående
jernvägs-arbeten syntes böra varda förbjudet, alt, annat än i högsta nödfall, rubba fornlemningar
af värde. Deremot finge jordegaren, sedan förteckning öfver dylika fasta
fornlemningar upprättats och desamma blifvit för åverkan och rubbning allmänneligen
fridlysta, åtnjuta fördelen af alt i ganska många fall, der de å bördig jord befintliga
minnesmärken ansåges vara af mera vanlig och obetydlig art och sålunda med skäl
kunna uteslutas ur antalet af de fredade, draga nytta af sin mark och en hvar vara
i tryggad kunskap om gränsen för sin befogenhet i förevarande afseende»).
Rikets Ständer, som anse angeläget vara, att åt landels minnen måtte beredas
det fullständigare skydd, hvaraf de, enligt ofvan uppgifna förhållanden, för närvarande
befunnits vara i saknad, få alltså, jemväl i ändamål af fornforskningens befrämjande, men
utan att för egen del något förslag till speciela, mera tillfvlleslgörande föreskrifter i
detta grannlaga ämne underdånigsl framställa, härmed i underdånighet anhålla, det E. K.
M:t läcktes i Nåder utfärda ny författning till skyddande af landels fornlemningar, med
stadgande af tjenliga ansvars- och vites-bestämmelser för förstöring af desamma, samt
låta upprätta och sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga
de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga, och der Rikets Ständers
medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i ämnet aflåta Nådig Proposition.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 6 Juli 1857,
190 Expeditions-IJ/skoLids Förslag lill unden/. Skrifvelse N:o 90.
\:n »o.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juli 1837.
Prcste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Slåndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående eli Grundlagsiindrings-Jörslag
rörande Riks-slyre/scns förande i vissa
Jall in. in.
(Konst.-Ulsk:s Meni. N:o 22).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer lior framställning blifvit gjord derom, alt, sedan Rikets
Ständer såsom livilande till slutligt afgörande vid nästa Riksdag antagit det gruudlagsändrings-förslag,
att, i stället för Slats-rädet, skall, då Konungen är sjuk eller vistas
utrikes, Thronföljaren, om lian uppnått IS år, lora Riks-styrelsen, samt, då Tlironföljaren
är omyndig ejler hindrad, eller då Thronföljare ej finnes, Inlerims-regering, så
sammansatt, sorn i Riks-akten till bestämmande af de genom föreningen mellan Sverige
oell Norrige uppkomna konstilutionela förhållanden är stadgadt, styra Riket vid de tillfällen,
då mellantids-styrelse måste finnas; så borde, i sammanhang med detta grundlagsändrings-förslag,
antagas en ändring uti 7 § af nämnde Riks-akt, så att sista inom. af
denna § komme att erhålla följande lydelse: ”Vid alla de tillfällen då, efter Sveriges
och Norriges Grundlagar, Rikets styrelse föres af Inlerims-regering, skola begge Rikenas
Stals-råd, till lika antal och efter ofvan anförda grunder, sammanträda”, samt tillika i
Norrige åt Thronföljaren tilldelas samma åliggande, sorn i Sverige.
Det hade visserligen varit önskvärdi, att i sammanhang härmed kunnat beredas
en vidsträcktare förändring i Riks-akten, omfattande en förbättrad organisation af Interims-regeriogen;
men Rikets Ständer hafva ansett denna sednare fråga icke böra med
den förevarande sättas i oskiljaktigt samband, helst frågan om Interims-regeringens organisation
är af vida mera invecklad beskaffenhet och derföre underkastad äfveulyret alt
genom uppkommande menings-skiljaktigbeter lätteligen förfalla. Behofvet af Interimsregeringens
verksamhet blifver ock genom denna hvilaude grundlags-ändringen mera
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 90.
191
sällan förekommande; oell afhjelpandet af bristfälligheterne uli Inlerims-regeringens sammansättning
upphör derigenom att vara af sä stor vigt som förut.
Vid sädant förhållande och då Riks-aklen, såsom en emellan begge Rikena ingån
gen
öfverenskommelse, icke kan af det ena Riket, utan det andras samtycke, ändras,
men fråga om dylik ändring behandlas olika i begge Rikena, så att den i Sverige, enligt
3 § i 1815 års Riksdags-besiut, kan vid samma Riksdag väckas och afgöras, men i
Norrige erfordras tvänne efter hvarannan följande Slorthings beslut, hvadan det för förändringens
samtidiga införande i båda rikena är nödigt all, redan vid innevarande års
Stortliing ändringsförslaget till behandling förekommer, hvaremot det i Sverige först vid
nästa Riksdag behöfver väckas, få Rikets Ständer, för ilen åtgärd E. K. M:t i Nåder
kan finna nödig för genomförandet af ofvan omförmälda, af Rikets Ständer till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag antagna grundlags-ändrings-förslag, underdånigst
anmäla, att detta förslag är af följande lydelse, nemligen uti
//egerings-Fonn en.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele Han Stats-rådet in pleno
denna sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar. Resluter
Konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte Sig ej med Rikets styrelse
eller utöfve den Konungsliga makten, så länge Han utom Sina Riken vistas, ulan föres
Riks-styrelsen under Hans frånvaro af den till thronföljden närmast berättigade Prins,
om Han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Ilan styre såsom Regent med all Konungslig
makt och myndighet, enligt denna Regerings-Form; dock må han ej Adeligt ständ och
värdighet förläna, eller lill Grefligt och Friherrligt stånd upphöja, eller Riddarevärdighel
utdela; äfvensom alla lediga förtroendesysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem,
som Regenlen dertill förordnar.
Finnes ej Prins, som efter hvad nu bestämdt är, eger att Riks-styrelsen öfvertaga,
eller är Han af sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norrige derifrån
hindrad, då skall en Inlerims-regering så sammansatt, sorn i liiks-akten lill bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norrige uppkomne konstitutionela förhållanden
är stadgadt, tillträda Riks-styrelsen, hvilken den eger att föra med samma makt,
som Regent. Inlerims-regering afträde Styrelsen, då den af Regent kan öfverlagas.
Inträffar det fäll, att Styrelse skall af Regent eller Inlerims-regering öfvertagas,
föres den, till dess sådant kan ske, af Stats-rådet med samma makt, som Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre lid än Tolf månader ur Riket blifver,
derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Hanjicke Regerings-ärendena vårdar, förhålles med
Riks-styrelsen, som i föregående § bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton år. Lag samma vare för den till Thronföljden
närmast berättigade Prins. Dör Konung innan Thronföljaren denna ålder uppnått,
192
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 90.
fores styrelsen af Interims-regering, enligt 39 §, i Konungens namn intill dess Riksens
Stander sammankomma, och den Förmyndare-styrelse Riksens Ständer, jemte Norriges
Slorlbing, i enlighet med Riks-akten, förordna, Riks-styrelsen tillträdt.
§ 42.
Skulle den olycka lima, att hela Konungahuset, inom hvilket Arfsrälten till Riket
räknas, pä manliga sidan ulgingc, skall, intill dess nytt Konungahus blifvit utkoradl. och
den valde Konungen Regeringen tillträdt, styrelsen föras af Regering, pä sätt i § 39 sägs.
§ 43.
Gär Konungen i Fält, eller till atlägsnarc inrikes orter eller till Konungariket
Norrige reser, förordne Tre Ledamöter af Slats-rädet, under den ordförande, som Han,
antingen ibland Prinsar af sitt Hus eller ibland Stats-rädets Ledamöter, särskildt nämner,
att föra Regeringen i de mai, Konungen föreskrifver. Med de mål, Konungen då Sjelf
afgör, lorhålles på det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende på Regenten, då Riks-styrelsen
af Honom ulöfvas.
§ 51.
I de fall, då Konungen, eller Regenten eller Regeringen sammankallar Riksens
Ständer, iästslälles tiden lill Riksdagens begynnelse eller tretionde och inom femtionde
dagen från den, då Kallelsen blifvit uti Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§ 91.
I den händelse 39 § omtalar, all Konungen efter företagen resa utöfver Tolf månader
ur Riket blifver, sammankalle Regenten eller Regeringen, genom öppet Påbud,
Riksens Ständer till allmän Riksdag, och läte Kallelsen inom Femton dagar eiler berörde
tids förlopp uti Hufudstadens Kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga delar af Riket
kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit, men Han ändock icke till Riket
återkommit, tage Riksens Ständer, jemte Norriges Storthing, i öfverensstämmelse med
Riks-akten, den författning om Rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna.
§ 93.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärde Regeringen Kallelse
å Rikets Ständer, hvilken kallelse inom Femton dagar efter Konungens död skall i Hufvudstadens
Kyrkor och vidare i Riket kungöras. Riksens ,Ständer ege, gemensamt med
Norriges Storthing, i den ordning Riks-akten bestämmer, att utan afseende på något den
aflidne Konungens Testamente, angående Riks-stvrelsen, förordna en eller flere Förmyndare,
som, intill dess Konungen myndig blifver, Regeringen i Dess namn, efter denna
Grundlag, må utöfva.
§ 94.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, alt den Konunga-Ält, hvilken Arfsrälten
till Riket uppdragen vore, på manliga sidan utginge, kalle Regeringen inom den i föregående
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 90. 193
gående § stadgade tid elter den siste Konungens död, Riksens Ständer till allmän Riksdag.
Riksens Ständer skola då, gemensamt med Norriges Stortbing, på sätt Riks-akten
stadgar, eli nytt Konungahus utkora, med bibehållande af denna Regerings-Form.
§ 93.
Örn emot förmodan Regenten eller Regeringen underläte att i de fall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer geuast sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarbus-Dircktionen, Dom-Capillen i Riket, Magistraten i Hufvudstaden samt
Landshöfdingarne i Länen, att, genom offentliga Kungörelser, underrättelse härom meddela,
på det val af Riksdagsmän, der sådane val ega rum, genast må kunna anställas,
och Riksens Ständer sammankomma, att deras och Rikets rätt iakttaga och skydda.
Sådan Riksdag öppnas å Femtionde dagen efter den, då Regenten eller Regeringen sist
bordt kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
lliksdags- Ordningen.
§ 4.
I händelse Konungen, efter företagen resa, utöfver Tolf månader ur Riket hlifver,
sammankalle Regenten eller Regeringen, genom öppet Påbud, Riksens Ständer till Allmän
Riksdag, och läte kallelsen, inom Femton dagar efter berörde tids förlopp, uti Hufvudstadens
Kyrkor, samt skyndsamligen i de öfriga delar af Riket, kungöra.
§ 6.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utförde Regeringen, i den
omyndige Konungens namn, kallelse å Riksens Sländfer, hvilken kallelse, inom Femtou
dagar efter Konungens död, skall i Hufvudstadens Kyrkor och sedan vidare i Riket
kungöras.
5 7.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konunga-Ätt, hvilken arfs-rätlen
till Riket varit uppdragen, på manliga sidan utginge, kalle likaledes Regeringen, inom
den här ofvan stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksens Ständer lill allmän
Riksdag.
S 9.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Regeringen sammankallar Riksens
Ständer, fastställes tiden till Riksdagens begynnelse efter Tretionde och inom Femtionde
dagen från den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 25
194
Ewpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 90.
§ 10.
Om, emot förmodan, i de fall föregående 4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens Ständer
ej genast sammankallas, åligge del ovilkorligen Riddarhus-Direktionen, Dom-Capitlen i
Riket, Magistraten i Hufvudsladen samt Landshöfdingarne i Länen, att, genom offentliga
kungöranden ifrån Predikstolarne, underrättelse härom låta meddela, på det Riksens
Ständer må sammankomma, att deras samt Rikets räll iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnas å Femtionde dagen efter den, då Regenten eller Regeringen sist bordt
kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
§ 11-
l:o. — — — — — — — — — — — — — — — —
2:o. Om liden för de Riksdagar, till hvilka Konungen Ständerna kallar, lärer
Konungen i Nåder Hofrätlerna förständiga. Om liden åter för sådane Riksdagar, till
hvilka Regenten eller Regeringen, eller ock, enligt Regerings-Formens 95 §, de i densamma
uämnde vederbörande kalla, åligge det dem att Hofrätterna underrätta.
§ 23.
l:o. Samma dag, då Riksdagens öppnande kungöres, utnämne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapet och Adeln, samt till Talman för Preste-Slåndet Ärkebiskopen,
eller, om han är sjuk eller frånvarande, eller hans Embete ledigt, någon annan af
Biskoparne. Sedan Borgare- och Bonde-Stånden, hvart för sig, på behörigt sätt blifvit
constituerade, begäre de hos Konungen, medelst Deputalioner, deras Talmän, hvilka
Konungen då förordne. Enär Landtmarskalk eller Talmän under Riksdagen af sjuklighet
eller andra anmälda laga förfall hindras att föra ordet, företrädes deras ställen, hos
Ridderskapet och Adeln af den främste närvarande Ledamoten, enligt Riddarhus-Ordnin
gen,
och i de öfriga Stånden af vice Talmän, hvilka likaledes, vid Riksdagens början af
Konungen utnämnes. Under det Borgare- och Bonde-Stånden samlas. Och innan deras
Talmän förordnade äro, föres tillsvidare ordet: hos Borgare-Ståndet af Hufvudstadens
förste Fullmäktig, och i Bonde-Ståndet af den närvarande Ledamot, som de flesta Riksmöten
bevistat. Då, i händelse af underlåten kallelse af Regenten eller Regeringen, de
i 10 § nämnde vederbörande till Riksdag kalla, ege Ridderskapet och Adeln att nämna
Landtmarskalk, och Borgare- och Bonde-Stånden, hvart för sig, sina Talmän.
2:o. — — — — — — — — — — — — — — — —
3:o. — — — — — — — — — — — — — — — —
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7 §§ omförmäla, Regenten eller Regeringen
låte genom en Härold, under hittills ölliga ceremonier, utlysa dagen, då Ständerna,
efter förrättad Gudstjenst, må sammankomma på Rikssalen. Gudsljensten, hvartill alla
Stånden bör enhälligt infinna sig, förrättes af en Biskop i Stadens Storkyrka. Efter dess
slut, uppträde å Rikssalen först Bonde-Ståndet, vidare Borgare-Ståndet och sist PresteStandet,
alla, livart för sig, anförde af deras Talmän. Ridderskapet och Adeln, anförde
af Landtmarskalken, vare Konungen följaktige, och intage samtlige Stånden de dem an
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 90.
195
vista ställen. För Konungen skall längst fram i salen slå en Thron, omkring hvilken
Kron-Prinsen och de öfrige Kongl. Prinsarne hafva sina platser. Dernäst intage, framför
alla andra, de tvänne Stats-Ministrarne deras rum, och förhålles i öfrigt enligt det Ceremoniel
Konungen låter för tillfället utfärda. Härefter före Konungen sjelf, elier, der
Konungen är frånvarande, eller Han så för godt finner, Stats-Ministern för Utrikes ärendena
ordet till Riksens Ständer, och låte dem afhöra berättelsen om hvad sedan sista
Riksdag uti Rikets Styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken och Talmannen träde sedermera
inför Konungen och framföre i Ståndens namn, deras underdåniga vördnad. När
Konungen lemnar Rikssalen, beledsagas Han af Ridderskapet och Adelil, hvarefter de
öfriga Stånden i ofvan föreskrifna ordning afträda.
§ 41.
Siats-Rådets oell Högste Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom Juslitie-Canlzleren
oell Justitie-Onibudsmaiinen kunna ej säle och stämma i sitt Stånds Plena förnekas,
enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda Ordningar stadga, dertill berättigade äro;
dock för Stals-Råds-Ledamol det fall undanlaget, då honom enligt Regerings-Formen
uppdraget är att vara medlem af Regering. I Utskott eller val till Utskolts-ledaniöler
må icke någon af förenämnda personer deltaga. Ej må någon, af hvilken Riksens Ständer
kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna
göromål och embets-åtgärder kan förekomma; börande för öfrigt och i allmänhet iakttagas,
att i mål, som personligen röra eu Ledamot af något Riks-Ståud, må han väl i
Plena eller Utskott öfverläggningarne, men ej besluten, öfvervara.
§ 61.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, ege Riksens Ständer, att
dagen före den, som, i enlighet med Riks-aktcn, blifvit till valdag bestämd, i Ståndens
särskilda Plena, genom allmän omröstning, välja, till en Nämnd, Sexton personer för
hvarje Stånd, med uppdrag alt, vid förefallande skiljaktigheter emellan Riks-Stånden,
bestämma valet. Å den utsatta valdagen skride hvarje Stånd särskildt till val af Konung
eller Thronföljare. Förena sig alla Stånden om en och samma Person, vare Han ansedd
såsom af Sveriges Rikes Ständer utkorad. Äro Ståndens röster delade emellan flere,
afgöre Nämnden; dock må ej hos densamma komma under omröstning andre, än de,
som flesta rösterna i hvarje Stånd erhållit; och må ej något Stånd flere än en Candidat
framställa. Ledamöter af Nämnden må ej uteslutas från utöfningen af deras Riksdagsmanna-rätt
i Stånden, men träde tillsammans dagen efter den, då valet i Stånden för
rätladt
är, och skiljes ej åt förr, än de flesta rösterna om en person sig förenat. Omröstningen
ibland Nämnden skall ske per Capita och med slutna sedlar. Hvar och en
af Nämnden uppgifve, ibland de af Stånden föreslagne, den han anser böra utköras.
Falla dervid rösterna, till mer än hälften af de röstandes antal, på En Man, vare han
behörigen vald. Äro åter rösterna så delade, att en sådan lull pluralitet icke eger rum,
auställes, enligt det i 53 § beskrifna voterings-sätt, ny omröstning, till antagande af
den, som flesta rösterna erhållit, och, om han ej antages, af den, om hvilken, näst
efter honom, de fleste af Nämnden sig förenat. Inträffar den händelse, att Två eller
Tre Personer undfå de flesta och lika många röster, auställes först särskild votering,
enligt sistnämnde §, öfver den ordning, hvarutinnan om dessa personer bör röstas; och
skall sedan, vid hvarje ny omröstning, på enahanda sätt en voteringssedel afläggas,
intill dess en bestämd pluralitet är gifven.
196 Expcditiona-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 90.
Hafva Riksens Ständer och Norriges Storlhings val inträffat pä samma Person,
vare Han lagligen uthorad till Konung eller Thronföljare. Skulle åter hvartdera Riket
hafva valt en olika Person, (örhäiles på sätt i Riks-akten stadgas.
§ 62.
Skola Riksens Ständer, gemensamt med Norriges Storthing, jemlikt Riks-akten,
tillsätta Förmyndare för en omyndig Konung, sammanträde Riksens Ständer sist dagen
efter den, då Riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit, och utvälje, genom allmän omröstning,
i deras särskilda Plena, till en Nämnd, Sexton personer för hvarje Ständ, hvilka
röste per Capita om de af Plena till antalet bestämda Förmyndare, som skola vara antingen
En, Tre eller Fem. Hvarje Ledamot af Nämnden uppteckne å en sluten Vallista
de Män, dem han anser förtroendet värdige, och så många, att de med en person
öfverstiga det af Ständerna utsatta antal. Af dem, som dervid kommit i åtanka, ställes,
på sätt i 53 § stadgas, först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då
Nämndens pluralitet gifve Utslaget. På samma sätt fortfares med den, som näst honom
af de flesta blifvit kallad, och så vidare, till dess det föreskrifna antalet af Förmyndare
varder uppfvlldt; kunnande Nämnden ej åtskiljas förr, än valet gjordt och fulländadt är;
och gälle detta val såsom Riksens Ständers beslut. Nu händer, att Riks-stånden ej inom
Tre dagar, sedan de å Rikssalen afhört den i 26 § omförmälda berättelse, åsämjas om
Förmyndarnes antal; förordue då genast, genom sina Elektorer, till ett Utskott, Sexton
af hvarje Stånd, att medelst votering per Capita, jemlikt 53 §, denna fråga, med samma
kraft och verkan som Riksens Ständers beslut, inom Två dagar afgöra; skolande sedermera
den utsedde Nämnden likaledes inom Två dagar hafva Valet förrättat.
Aro Riksens Ständer och Norriges Storthing ense, vare då Förmyndare den eller
de, som utsedde blilvit, och tillträde Styrelsen så fort ske kan. Skulle åter valet i
hvartdera Riket hafva utfallit olika, förhålles på sätt i Riks-akten stadgas.
Successions- Ordningen.
§ 2.
Dör Konung i Sverige, utan att lenina Manliga Bröstarfvingar, men Hans efterlemnade
Drottning sig i välsignadt lilslånd befinner, föres Regeringen på sätt och med
vilkor, 41 och 93 §§ af Regerings-Formen föreskrifva, til des Riksens Ständer, å den
tid Regerings-Formen utstakar, hunnit sammankomma, då dem tilhör, at, gemensamt
med Norriges Storthing, i den ordning Riks-akten till bestämmande af de genom föreningen
emellan Sverige och Norrige upkomna konstitulionela förhållanden stadgar, om
Regeringens förande förordna. Biifver Drottningens lifsfrugt af mankön, förordne då
Riksens Ständer Förmyndare för den omyndige Konungen, på sätt i 93 § af RegeringsFormen
stadgadt är. Biifver Drottningens lifsfrugt af Qvinnokön, träde den af Allen,
som efter förstfödslorält den aflidne Konungen i Arf-följden, på sätt 1 § utstakar, närmast
är, såsom Konung till Regeringen.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 91. 197
§ 9.
Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset, inom hvilket arfsrätten til Riket
räknas, antingen på manliga sidan utginge, eller, genom uraktlåtande af hvad denna
Successions-ordning uttryckligen föreskrifver, förlorat Successions-rätt, vare Thronell
ledig till nytt val, och utkores da, på sätt i 61 § Riksdags-ordningen föreskrifves,
ett nytt Konungahus.
Anm. I händelse E. K. M:t skulle bifalla den af Rikets nu församlade Ständer
godkända ändring i 11 § Riksdags-ordningen, kommer det här
ofvan intagne 2:dra momentet af nämnde § att ur förslaget utgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Juli 1857.
X:O 91.
IJppläst och godkämit hos Ridd. och Adeln den 18 Juli 1*57.
Preste-Ståndct den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrad lydelse
af 4 § i 1 Kap. Gijlennåls-Balken.
(Lag-Utsk:s Bel:de N:o 8 och Utkdc N:o 39).
S. A. K.
Då uti Giftermåls-Balkens 1 Kap., hvars 2 och 3 §§ angifva hvem, som giftoman
vara skall, genom påföljande 4 § förklaras, att, derest tvist om giltomanna-rält uppstår,
eller om rätt giftoman ej är dertill fallen eller välviljande, skall domaren förordna
som han, efter bästa förstånd och samvete, skäligt pröfvar, h*r, enligt hvad Rikets Stän
der
inhemta!, sådan betydelse af detta sistnämnda lagrum ifrågakommit, att ordet »fallen»
ansetts kunna tolkas så, att derunder ock vore att hänföra den händelse, då rätt gifto
-
198 Expeditions-0Iskoliets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 92.
man, genom vistelse å okänd ort, satt sig ur stånd alt giftomanna-rätten utöfva; äfvensom
oell då, jemlikt 3 §:n, förmyndare är giftoman, då fränder ej finnas, samt domaren,
vid anmälan af behof, åligger att tillsätta förmyndare, dessa föreskrifter skola föranledt
lill den åsigt, att domaren alltid bör till giftomanna-rättens utöfning förordna förmyndare,
då rätt giftoman ej är i tillfälle att begagna sin rätt, eller då qvinna, som ämnar
ingå äktenskap, ej Ilar kända fränder. Enär likväl ordet »fallen», i den ordning det
förekommer, uppenbarligen eger en annan, mera inskränkt betydelse än den förenämnda,
och förmyndare ej kan utöfva giftomanna-rätt, följaktligen icke eller af domaren förordnas
för sådant ändamål, så länge fränder finnas, samt lagstiftningen i förevarande hänseende
alltså saknar nödig fullständighet och tydlighet, hafva Rikets Ständer, som funnit
denna brist kunna afhjelpas genom antagande af Lag-beredningens i enahanda syftning
framställda förslag, hvari med bestämdhet urskiljas de olika förhållanden, för hvilkas lösning
hittills måst sökas ledning i ofvannämnda 4:de §, alltså, för sin del, beslutat, det
skall, i öfverensstämmelse med berörda förslag, 4 § i 1 Kap. Giftermåls-Balken erhålla
följande förändrade lydelse:
Ar det tvifvelaktigt af hvem giftomanna-rätt utöfvas må; pröfve del Rätten, då
anmälan derom sker. Vill man jäfva giftoman, förthy alt han ej skicklig är, eller af
annat skäl; varde ock det jiif hos Rätten anmäldt: gillas det, vare giftoman den, som
närmast deri jäfvade är, efter tby i 2 och 3 §§ skils: samma lag vare, der rätt giftoman
ej är i tillstånd att giftomanna-rätten utöfva. Finnes ej veterlig giftoman; då
skall Rätten giftoman nämna.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:l i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Juli 1857.
Nio 99.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juli 1887.
Presle-Ståndet den 18 — —
Rorgare-Ståndel den 18 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående stiftande af en
lag emot misshandling af djur.
(Lag-Ulsk:s Bet:de. N:o 37).
S. A. K.
Då grymhet i behandling af kreatur ej allenast vittnar om ett omenskligt sinne,
hvaraf, om det lemnäs otygladt, vådliga utbrott kunna befaras, utan äfven sårar den
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 93. 199
bättre bos menniskan inneboende känslan och är oförenlig med mildare seder, måste
sådan grymhet betraktas såsom en brottslig yttring af menniskans frihet och följaktligen
upptagas bland straffbara handlingar.
Hysande dessa åsigter, hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet derå, huruledes
dagliga erfarenheten vitsordar, att här i landet förefinnes behof af lag i berörda
hänseende, helst hvad i allmänna lagen härom för närvarande stadgas och uti 22 Kap.
Byggninga-Balken innefattas, rörande ansvar å den, som »sargar annans fi»■>, uppenbarligen
endast har till mål att förekomma skada å det annan tillhörer, enär ansvar icke
ifrågasattes i det fall att skada ej skett.
Denna, såsom Rikets Ständer förutsätta, jemväl af allmänna tänkesättet insedda
brist i lagstiftningen, hafva Rikets Ständer alltså funnit böra undanrödjas genom stad
gande
af straff för sådana fall, då de djur, hvilka i hemmet vårdas och med hus- eller
hemdjur kunna benämnas, varda på ett oförnuftigt och känslan upprörande sätt behandlade.
På grund häraf hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt, för sin del, besluta en Författning
så lydande:
Med ändring af straffbestämmelsen i 22 Kap. 2 § Byggninga-Balken, stadgas,
som följer:
Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar grymhet; straffes
med böter från och med Fem till och med Etthundra Riksdaler Riksmynt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer &c.
Slockholm den 22 Juli 1857.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juli 1857.
Preste-Slåndet den lt — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upphof vande af bördsrätten
i stad samt ändring aj lagstiftningen angående teslamenls-rällen
och gåfva af Jast egendom.
(Lag-Ulsk:s Bet:den N:o 12, 13 och 32).
S. A. K.
Med tillkännagifvande att, ehuru E. K. M:t funnit skäligt vägra Sitt samtycke
till ett af Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 29 Mars 1854, framslälldt förslag
200 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 93.
om uppltäivande af nu gällande föreskrifter i fråga em rättigheten att i börd lösa försåld,
borlskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven faslighet i stad, E. K. M:t likväl
delade Rikets Ständers åsigt om olämpligheten af den nu i lag med g i foa börds-rätlen i
stad, har E. K. M:l, genom Nådig Proposition af den 28 Oktober sisllidne år, täckts föreslå
Rikets Ständer att antaga en författning af följande innehåll:
”Allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla, angående rättighet att i börd
lösa såld, borlskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad, varder härigenom
till all kraft och verkan upphäfdl; kommande dock lösningsrätt lill försåld fastighet
för viderboende eller nabo ej ali ega rum i de fall, då säljare och köpare äro med
hvarannan i det skvldskaps-förhällande, som i G Kap. 1 § Jorda-Balken förmäles; och
blifva de i 7 Kap. 1 § och 9 Kap. 3 § nyssnämnda balk meddelade bestämmelser i afseende
å tiden, inom hvilken viderboende och nabo ega att såld eller pantsatt faslighet
i stad lösa, sålunda ändrade, att viderboende eller nabo, i de fall, då han till lösen är
berättigad, åligger alt sin talan derom i laga ordning instämma, då lösnings-anspråket
angår hus eller tomt, derom köp egt rum, sist inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet
å köpet meddelades, och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller tomt,
sist inom lika tid ifrån det egarens rätt, att det pantsatta återlösa, lilländagick.”
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer funnit sig böra antaga det
Nådiga förslaget i hvad detsamma innefattar upphäfvande af börds-rätten i stad, hvilken
rätts olämplighet redan blifvit af båda statsmakterna erkänd, äfvensom den i samma förslag
uttryckta åsigt, att viderboendes och nabos lösningsrätt ej bör inträda, derest fastighet
försäljes till någon af dem, som till säljaren är i den skyldskap, att han eger
börda fastigheten, blifvit af Rikets Ständer biträdd, enär, utan en dylik inskränkning, viderboende
och nabo vunne en större rätt, än de nu ega, äfvensom obilligt vöre, om
denna rätt finge begagnas till rubbande af sådana emellan närskylde träffade aftal, vid
hvilka skyldskaps-förhållandet och den välvilja, som deri har sin grund, kan hafva inverkat.
Emellertid har, vid granskningen af det Nådiga förslaget, förekommit, alt viderboendes
och nabos rätt alt lösa pantsatt fastighet der ej synes blifvit i någon mån gjord
beroende af det skvldskaps-förhållande lill pantgifvare:!, i hvilket den står, för hvilken
panten uppbjudes, enär den i förslaget omförmälda inskränkning i berörde lösnings-rätt
endast gäller försåld fastighet. Annau rätt torde likväl ej böra komma i fråga i ena,
än i andra fallet, och då i 1 Kap. 1 § Jorda-Balken såsom särskilda laga fång upptagas
köp och pant, hafva Rikets Ständer ansett förslaget böra i della hänseende så förändras,
att det eger tillämplighet i båda fallen.
I sammanhang med denna fråga hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft gjorda
framställningar om ändring i lagstiftningen angående testaments-rätten samt gåfva af fast
egendom, i hvilket afseende förekommit, att, då gällande lag, i 17 Kap. 1 och 4 §§
Ärfda-Balken, efter landsrätt förbjuder testamente af arfvejord å landet, men tillåter
hvar och en att borttestamentera aflinge-jord, jemte ärfda och förvärfda lösören, utan
annat vilkor, än det som i sistnämnda § blifvit gjordt till förmån för testamenlsgifvares
barn, hvilka vid hans frånfälle ej kunna sig sjelfva föda eller hunnit att uppfostras, be
stämmes
deremot, genom 5 § i åberopade Kap , jemförd med Kongl. Förordningen den
19 Augusti 1762, testaments-rätten efter stadsrätt sålunda, att den, som har baru och
bröstarfviugar, ej eger af ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orörligt gods gifva i testamente
mer
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 95. 201
mer än hvar sjette penning; att den, sorn ej iiar harn, men annan inländsk arfvinge,
må i testamente gifva hälften at sin ärfda stadsfastighet, men ali den aflade, jemte
ärtda och förvärfda lösören, samt att den, sorn hvarken har bröst-arfvingar eller inländska
arftagare, kan bortgifva alltsammans. Från dessa allmänna föreskrifter ega likväl
två undantag rum. Jemlikt Ridderskapet och Adelns privilegier kan nemligen frälseman
efter landsrätt förfoga öfver aflinge tomt, hus och jord i stad, hvaremot de, som lil!
Preste-Ståndet höra, likmätigt sist anförda §, måste iakttaga hvad efter stadsrätt gäller,
derest de vilja göra testamente om den egendom, hvari de njuta giftorätt. Häraf följer
således, att ärfd fastighet å landet aldrig kan blifva föremål för testamente, men väl
dylik fastighet i stad; alt, då en oinskränkt dispositionsrätt är lemnad öfver affinge-jord
å landet, såvida icke jorden är förvärfvad i äktenskap af personer, hvilka höra till
Preste-Ståndet, kan deremot den, som förvärfva!- fastighet i stad, blott till en ringa del
genom testamente afhända sina barn och bröst-arfvingar samma fastighet, derest lian ej
är frälseman; att, då de lyda under landsrätt, som å landet bo, samt under stadsrätt
de, sorn i stad bosatte äro, ega de förre, med undantag af sådane, som höra till Preste
Ståndet,
obegränsad frihet att förfoga 0111 sin lösa egendom, ehvar den nu finnes, hvaremot
för de sednare friheten i detta hänseende är betydligen inskränkt, så framt de ej
äro frälsemän, hvilka i detta läll lyda under landsrätt; så att teslaments-rätten är beroende
dels af egendomens belägenhet, dels af egarens åtkomst och dels af det ständ, hvartill
egaren hörer.
Af hvad sålunda blifvit anfördt rörande den lagstiftning, som uti ifrågavarande
hänseende är gällande, visar sig nogsamt dess invecklade beskaffenhet och huru svårfattlig
den är, särdeles efter den förändring, sorn år 1844 skedde uti giftorätts- och
arfs-lagarne, hvarvid det skäl förföll, som förut till en del legat till grund för olikheten
i testameuts-rätlen. Lagen företer således numera ingen giltig anledning till denna olikhet,
såsom häntydande på en lagstiftning, hvars grundsatser ej äro förenliga med en
nyare tids rälts-åsigter och hvilken alltså svnes böra till öfverensstämmelse med dessa
förändras.
Härvid förekommer, att de flesta bildade folks lagar förbehålla åt barn och bröstarfvingar
en viss lott af föräldrars egendom, och denna åsigt har äfven hos oss gjort
sig gällande i stadsrätten, ehuru i mera utsträckt grad. Alt den ej blifvit i landsrätten
tillämpad, har sin förklaringsgrund deri, alt arfviugarne egt en ovilkorlig rätt till arfvejord
och att, då 1734 års lag stiftades, säkerligen den mesta jorden var arfvejord,
äfvensom lösegendomen å landet den tiden ej heller var af så stor betydenhet. Men
dessa förhållanden hafva sedermera väsentligen förändrat sig, så att troligen större
delen af Sveriges jord nu är aflinge, hvarjemte industrien i högst betydlig mån ökat
värdet af den rörliga egendom å landet, hvaröfver egaren kan oinskränkt förfoga. En
följd häraf har blifvit, att måhända flertalet af dem, som ega testaments-rätt efter landsrätt,
kan, i uppenbar strid mot lagstiftarens mening, beröfva sina barn allt, samt att
den fordna föreställningen om arfvejord förlorat sitt stöd i verkligheten och af sådan
anledning väsentligen försvagats.
Deremot synes teslaments-rätten öfver egendom eller stadsrätt vara alltför inskränkt,
hvadan flerfaldiga framställningar 0111 utvidgning af denna rätt egt rum. Att den blefve
lika med den nuvarande å landet, hafva Rikets Ständer likväl ansett betänkligt, emedan
i släderne vanligen den ärfda fastigheten är af mindre betydenhet i förhållande till den
öfriga egendomen, och att lemna fri dispositions-rätt Öfver denna vore att handla i strid
mot den erkända grundsats, som hemtar sin styrka från förhållandet emellan föräldrar
och barn
Bi/i.
till It. St. Prot. 1856 & 1857. 70 Sami. 7 Afd. 26
202 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 93.
För att princip-enligt samt lika för landet och städerne ordna teslamenls-räLten
hafva Rikets Ständer alltså ansett den grundsats vara den lämpligaste, som af Lag
kommittéen
och Lag-beredningen blifvit omfattad, enligt hvilken friheten att bort-testamentera
egendom skulle vara oinskränkt, utom i den händelse att testator efterlemnar
barn eller bröst-arfvingar, i hvilket fall lian blott skulle ega att förordna om hälften deraf.
En sådan inskränkning lill förmån för bröst-arfvinge anse Rikets Ständer deremot
ej böra ifrågakomma, derest någon under sin lifstid vill bortgifva sin fasta egendom,
eller vid sådan gåfva, sorn omförmäles i Jorda-Balkens 8 Kap., utan endast att, om
någon genom gåfva afhändt sig sin fasta egendom, vare sig i stad eller å landet, skal)
gåfvotagaren understödja gifvaren samt hans efterlemnade ouppfostrade eller oförsörjda
barn, derest de komma i nöd, med gifvaren och hans arfvingar leornad rätt att gåfvan
återkalla, derest gåfvotagaren gjort gifvaren märklig orätt och skada, utom i det lall alt
gåfvan är gifven för möda, arbete och gjord tjenst. Rikets Ständer hafva härvid tagit i
betraktande, alt barn icke har någon rätt till föräldrars egendom förr än dessa aflidit;
att något klander följaktligen icke kan komma i fråga förr än sig visat, att barnet öfverlefver
föräldrarne; att dess rätt att återkalla gåfva då blefve beroende derpå, huruvida
det kunde ådagaläggas, att gåfvan utgjort mer än hälften af den förmögenhet föräldrarne
vid bortgifvandet egt, en bevisning, som svårligen skulle kunna åstadkommas; att, då
klander eller återvinning endast kunde ega rum i det fall, att bortgifven faslighet fortfarande
vore i gåfvotagarens eller hans arfvinges hand, utvägar alltid skulle finnas att
hindra hvarje försök i sådant hänseende, samt all, om den, som bortgifver fastighet, dä
vore barnlös, men sedermera blefve med barn välsignad, fråga kunde uppstå om de sednares
rätt. Af dessa anledningar hafva Rikets Ständer funnit dispositions-rättcn öfver
fastighet, när frågan är om gåfva, ej böra förenas med andra modifikationer, än de
ofvan oinförmälda, hvilka dels äro grundade på 2 § i 8 Kap. Jorda-Balken, som, vid
tillåtelsen att bortgifva afiingejord och till en del äfven stadsfastighet, gör det tillägg, att
gåfva kan återkallas, om gåfvotagaren gjort gifvaren märklig orätt och skada, så framt
gåfvotagaren ännu innehar gåfvan och den ej är gifven för möda och arbete; samt dels,
hvad beträffar den underhålls-skyldighel Rikets Ständer ansett gåfvotagaren böra åläggas,
i händelse gifvaren kommer i nöd eller efterlemnar barn, som fordrar uppfostran elier
sig ej nära kan, äro af billighet påkallade.
Då Rikets Ständer funnit arfvejord höra, lika med annan egendom, få afhändas
genom testamente eller gåfva till hvem suni helst, hafva Rikets Ständer ansett bördeman
böra i sådant fäll ega samma rätt, som derest a Ilia lidande t skett genom försäljning,
äfvensom Rikets Ständer funnit nödigt föreskrifva, att med faslighet, som man erhåller
genom testamente, skall lagfaras, för bevarande af bördemans rätt, emedan han ej erhåller
del af testamentet, så framt han icke är arfvinge, hvarförutan lagfart äfven i öfrigt
är af vigt, hvadan Lag-beredningen ock föreslagit, alt med hvarje fång af fastighet
bör lagfaras.
Af den utvidgning i testaments-rätten, Rikets Ständer funnit böra ega runi, följer
att den vederlags-räll, som omförmäles i 17 kap. 2 § Arfda-Balken, sådan den lyder i
Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, jemförd med 5:te punkten i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, komme alt upphöra, emedan grunden för denna vederlags-rätt försvinner,
så snart rättigheten att genom testamente förordna om arfvejord medgifves och
bröst-arfvinge tillerkännes en bestämd del, en laglott, i testators qvarlåtenskap, utan
afseende å dennes åtkomst.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva Rikets
Ständer, för sin del, beslutat:
l:o en Författning af följande innehåll:
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 93.
203
Allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla, angående rättighet alt i börd
lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad, varder
härigenom till all kraft och verkan upphäfdt; kommande dock lösningsrätt tili försåld
eller panlevis uppbuden fastighet för viderboende eller nabo ej att ega rum i de iall,
då säljare och köpare eller pantgifvare och pantinnehafvare äro med hvarannan i det
skyldskaps-förhållande, som i 6 kap. 1 § Jorda-Balken sägs ; och blifva de i 7 kap. I
§ och 9 kap. 3 § nämnde Balk meddelade bestämmelser i afseende å tiden, inom hvilken
viderboende och nabo ega att såld eller pantsatt fastighet i stad lösa, sålunda ändrade,
att viderboende eiler nabo, i de fall, då han till lösen är berättigad, åligger att sin
talan derom i laga ordning instämma, då lösuings-auspråket angår hus eller tomt, derom
köp egt rum, sist inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet å köpet meddelades,
och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller tomt, sist inom lika tid ifrån det
egarens rätt att det pantsatta återlösa tilländagåtl.
2:o följande
För fattning,
angående hvad i testamente gifvas må; så ock om gåfva af fast egendom.
Med upphäfvande af 17 kap. 1 och 2 §§ Arfda-Balken, sistnämnda lagrum sådant
det lyder i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, 3, 4 och 5 §8 i samma kapitel,
Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, angående en utvidgad teslamonls-rätt efter
stads-rätt, 5 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, samt 8 kap. JordaBalken,
varder, angående hvad i testamente gifvas må samt i afseeude på gåfva af fast
egendom, stadgadt som följer:
Om hvad genom testamente gifvas må.
§ I
Ej
må någon genom testamente bortgifva eller annorledes förordna om mer än
hälften af sin qvarlåtenskap, der bröst-arfvinge lefver efter. Andra hälften falle bröstarfvinge
lill: den hälft kallas brösl-arfvinges lag-lott.
Finnes ej bröst-arfvinge, då må man om all sin egendom förordna.
§ 2.
Är efter testaments-gifvare omyndigt barn, och kan det ej af sitt arf eller annan
tillgång njuta underhåll och uppfostran; då skall af egendom, som i testamente gifven
är, så mycket aftagas, som Rätten pröfvar barnet, efter stånd och vilkor, nödigt hafva,
till dess "det kan sig sjelft nära, dock ej för längre lid, än till dess barnet fyllt tjuguett
år. Är barn efter testaments-gifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftad! eller litet
vetande, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta tillräckligt underhåll; då
skall ock al egendom, som i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll nödigt
pröfvas, så länge behofvet fortfar.
Nu bar man genom testamente anslagit viss årlig inkomst till omyndigt barns
underhåll och uppfostran eller lill underhåll för ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt
eller litet vetande barn: kan ej sådant barn af eget arf eller annan tillgång njuta under
-
204 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 93.
häll eller uppfostran, må det testamente gälla för lid, som här ofvan sägs, ändå att
annan brösl-arfvinges laglott dermed belastas skulle.
Om gåfva af fast egendom.
§ 3.
Har någon genom gåfva fast egendom sig afhändt och kommer han i nöd, så att
han sig ej försörja kan; vare då gåfvotagaren skyldig alt, efter thy som han förmår, till
gifvarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga. Åsämjas de ej; pröfve Rätten huru
mycket gåfvotagaren bestå skall. Ej må dock det bidrag sättas högre, än till hälften af den
gifna egendomens behållna afkomst.
M
Dör
gifvaren och lemnar efter sig barn, som enligt 2 § är berätligadt till understöd
af egendom, som i testamente gifven är, och linues ej sådan egendom, hvaraf det
understöd lagas kan; då vare ock gåfvotagaren skyldig att dertill bidraga, såsom om
försörjning för gifvare i 3 § stadgadt iir.
§ 5.
Har gåfvotagaren gjort gifvaren märklig orätt eller skada; ståndc gifvaren fritt
gåfvan alt återkalla och håfve lid att talan derom till Rätten instämma inom natt och
år sedan han veta fick, att den orätt eller skada honom af gåfvotagaren gjord var. Dör
gifvaren och har ej den tid försutit, eller sin rätt till talan eftergifvit; då må. hans arfvingar
sådan talan föra inom nall och år sedan han dog.
§ 6.
Är gåfva för arbete eller gjord tjenst gifven; gånge då ej åter. Ej eller må, i
thy fall, gåfvotagaren bindas till den skyldighet, som i 3 och 4 §§ sägs.
§ 7.
Pröfvas gåfva förverkad vara, och liar gåfvotagaren densamma sig afhändt ; då
må den ej tagas åter; men gåfvotagaren gälde dess värde till gifvaren eller hans
arfvingar.
Gemensamma bestämmelser.
§ 8-
Jord å landet, som, der den såld blifvit, varit börd underkastad, må ock, oin
den genom gåfva eller testamente bortgifven är, i börd lösas.
Expedit iöns-Utskottets Förslag lill undercl. Skrifvelse N:o 93.
205
§ 9-
Har någon i fall, nu sagdt är, hördes-anspråk väckt, och kunna ej parterne å den
till anspråkets fullföljd förelagda dag om viss börde-skilling sämjas, läte Rätten jorden
i laga ordning värdera.
§ io.
Ar genom parternes åsämjande eller genom laga värdering bestämdt hvad för
börde-skilling anses skall, sälle då bördemannen den börde-skilling hos Rätten in å första
rättegångsdagen af del Ting, som näst efter en månad infaller. Sker ej det, håfve sin
talan förlorat.
§ 11.
I allt öfrigt kommer, i afseende på börd af jord, som genom testamente eller
gåfva öfverlälen är, all lända till efterrättelse hvad som angående börd af såld jord
redan stadgadt finnes.
§ 12.
Hvad genom denna författning blifvit stadgadt, har ej tillämpning i fråga om
testamente eller gåfva af den, hvilken aflidit, innan författningen lill efterrättelse gällande
blef.
3:o en Förordning af detta innehåll:
Hvar, som fast egendom genom testamente fått häfver, skall med det fång lagfara,
på sätt om köp, skifte och gåfva sagdt är; dock må uppbud ej meddelas, innan
testamentet vunnit laga kraft, eller slåndande blifvit;
samt 4:o följande af samtliga Riks-slånden bifallna Författning:
Sedan Ridderskapet och Adeln alsagl sig sin särskilda i 12 § af dess Privilegier
den 16 Oktober 1723 bekräftade dispositions-rält öfver aflinge-fastighet i stad, samt öfrige
Riks-stånd bifallit, att denna rätt upphöra må, varder densamma härmed upphäfd;
kommande förthy hvad allmän lag i berörda hänseende innehåller alt jemväl för Ridderskapet
och Adelil lända till efterrättelse.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla samt de sålunda af Rikets
Ständer beslutade författningar härmedelst lill E. K. M:ts Nådiga sanktion öfverlemna;
framhärdande &c.
Stockholm den 22 Juli 1857.
206
Expeditions-U/skoite/s Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 94.
ÄT*© 94-
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juli 1887.
Presle-Slåndet den 18 — —
Borgare-Slåndet den 18 — —
Bonde-Slåndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i afseende å förhållanden,
rörande arbetsfolk, sorn utgår för vinnande af arbetsförtjenst.
(Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk:s Bel:de N:o 94).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit framsläldt, huruledes, då, såsom numera allt oftare
inträffade, personer ur arbets-klasserne, för erhållande af arbetsförtjenst, ulvandrade, dels
från en till annan ort inom riket, del* till Norrige, utan att laglig afflyttning dervid
egde rum, fattigvården uti det sålunda lemnade samhället häral ej sällan tillskyndades
uppoffringar Så väl för den utvandrade sjelf, derest denne, antingen å främmande orten
iråkade långvarigare sjukdom eller afled, eller utan arbetsförmåga till hemorten återvände,
som ock för hans i hemmet qvarlemnade hustru och barn, i de fall att dessa ej från
bortavarande husfader erhålla nödigt bidrag till uppehälle; hvarjemte och med särskild
anledning af de på sednare lider från Norrige anmälda kraf å godtgörelse af betydliga
kostnader för skötsel och läkarevård ål Svenskar, som i Norrige blifvit mottagna i arbete,
men derunder insjuknat, Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad på obilligheten
deraf, alt, sedan orten försl fått vidkännas mångfaldiga besvär och olägenheter
genom arbetsföra personers oftast olofliga afvikande lill Norrige, den sedermera betungas
med betalning för sjukdom, som inträffat under tjernsten derstädes, samt slutligen
måste emottaga ofärdiga och orkeslösa arbetare till försörjning på lifstiden, efter det de
uti ett annat land och lill dess nytta offrat sina bästa krafter, — hvilka förhållanden ej
eller egde motsvarighet i Norrige, enär arbetsföra personer aldrig begåfvo sig derifrån
till Sverige för att der söka arbetsförtjenst.
1 afseende på förevarande fråga om den ansvarighet för ofvanbemälde utvandrades
fattigvård, som må deras hemort åligga, hafva, hvad särskildt rörer förhållandet till
Norrige, Rikets Ständer funnit, hurusom Kongl. Förordningen den 15 Februari 1855, angående
ersättning för understöd, som i eli af de förenade rikena Sverige och Norrige
Expedilions-Ulskotlets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 94.
207
lemnäs nödlidande personer från detandra riket, visserligen bestämmer ali fattigvårds-samhälle,
som efter der gällande stadgar om fattigvården, föranlåles lenina tillfälligt understöd At
någon till detta samhälle i fattigvårds-hänseende icke hörande person fran det andra riket
eller bekosta sådan persons begrafning, utan alt godtgörelse derför kan Aläggas enskild
person eller annat fattigvårds-samhälle inom det rike, der understödet lemnats, är
berättigad t att undfå ersättning; och innehåller Förordningen i öfrigt närmare bestämmelser
om vilkoren och sältet för sådan ersättnings utbekommande, hvilka vilkor, derest
de noggrant iakttagas, kunna i någon män förekomma så väl obehöriga ersätlnings-anspråk,
som dylika ersättningars vexande lill allt för stort belopp; dcrförutan de Svenska
fatligvårds-samhällena genom omförmälda Författning hafva sig tillförsäkrad rättigheten
alt tillse, huruvida det Norrska samhälle, som fordrar ersättning för vård om derstädes
vistande Svenskar, verkligen är enligt de i författningen stadgade grunder lill sådan ersättning
berättigadl. Men förberörda öfverklagade missförhållanden äro dock af beskaffenhet
att, oansedt de nu nämnda omständigheterne, böra behjertas, särdeles som del
klandrade sedan längre tid tillbaka blifvit till verkligheten bestyrkt genom en dylik klagan
jemväl af Svenska kommuner utefter Norrska gränsen, hvilka i fattigvårds-hänseende blifvit
betungade af ersättningar för personer, som till Norrige utvandrat och derstädes längre
eller kortare tid vistats. Genom Kongl. Förordningen angående fattigvården i riket
den 13 Juli 1853, som stadgar mantalsskrifningen såsom grund för bestämmandet af
försörjnings-orten, Ilar fördelen blifvit lagd å Norriges sida, enär, enligt delta rikes fattiglagstiftning,
tre års stadig vistelse å en ort erfordras, för att hjelpbehöfvande person
skall komma att tillhöra dess fattigvård, och, såsom följd häraf, anspråk på ersättning
ytterst sällan kunna förekomma frän Svenska sidan, då deremot så väl talrika som dryga
ersättningar till Norrige utgå. Uti behofvel. af arbetsfolk i Norrige och uti de högre
arbetslöner, som derstädes meddelas, ligger ock en stor lockelse för en mängd Svenskar
att der söka arbetsförtjenst, och sådant hvarken kan eller bör förhindras; men verksammare
kontroller synas vara at nöden för all i någon mån förebygga, hvad som icke
lärer vara sällsynt, att nemligen arbets-kraften begagnas så länge den är obruten, men
deremot ersättning sökes och erhålies, vare sig från Svensk kommun eller från Svenska
staten, för omkostnader vid äfven tillfälliga sjukdomsfall, som under arbetstiden inträffa,
likasom ock att personer, sorn under en lång följd af år inom Norrige vistats, hänvisas
lill Svensk kommuns fattigvård, då de icke längre kunna i Norrige genom arbete vinna
sitt uppehälle. Pä grund häraf och dä det för båda rikena är önskligt, att hvarje anledning
(ill missnöje, särdeles i en fråga, som så nära rörer kommunerna, må undanrödjas,
lå Rikets Ständer, som förmoda att detta syfte skulle kunna vinnas dels genom en
revision af ofvanherörda Författning af den 15 Februari 1855, dels genom en ny iuternationel
öfverenskommelse, i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes låta undersöka
orsakerne till det missförhållande, som i fråga om fattiges försörjning eger rum de förenade
rikena emellan, och derefter bereda en sådan internationel lagstiftning, att dessa
missförhållanden undanrödjas eller förminskas.
Beträffande derefter de antydda olägenhelerne af ifrågavarande utvandringar, då de
inskränkas inom riket, synes från del allmännas sida endast böra vidtagas sådana åtgärder,
hvarigenom de utvandrade arbelarne uppmuntras till sparsamhet, möjligheten för dera
ali göra besparingar underlättas, och, så vidt ske kan, fattigvården i arbetarens hemort
sättes i tillfälle att, så framt han lemnar sin familj ulan understöd, af hans arbetsförtjenst
utbekomma den ersättning för utgifvet underhåll till hans familj, sorn, enligt 7
§ 2 mom. Falligvärds-förordningen, bör från hans arbets-förtjeust utgå; hvilka åtgärder
åter ej kunna afse andra arbetare än dem, som vid större, för Kronans räkning företagna,
arbeten användas.
208 Expeditions-Utskotlels Förslag till undercl. Skrifvelse N:o 95.
I förutnämnda hänseende synes det framför allt vara angeläget, att tillfälle beredes
ifrågavarande arbetsmanskap att få sina besparade medel genom försorg af de vid
Slateus arbeten anställda tjenstemän förvarade, med rättighet att i mån af behof desamma
åter uttaga. Detta är af vigt ej allenast med afseende på svårigheten för arbetaren
att sjelf förvara medlen, utan ock för att aflägsna den frestelse att onödigt utgifva dem,
hvilken är för handen så länge arbetaren bar medlen under egen förvaltning. Derjemte
vore det önskvärd! alt någon, om ock låg, ränta å de innestående penningarne kunde
arbetaren tilldelas, lör att uppmuntra honom lill sparsamhet och ordentlighet. Besvär
för vederbörande tjenstemän och måhända jemväl någon uppoffring å Statens sida kunna
lör verkställigheten häraf uppkomma, men ä'0 af underordnad vigt, i förhållande till det
gagn. som förväntas; och torde saken kunna, med förutsättande af närmare föreskrifter
om utförandet, lillvägabringas på det sätt, att arbelarnes besparade penningar emollagas
till förvar och redovisas särskildt, utan inblandning i redovisningen af Statens för arbetet
anslagna medel.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer hos E. K.
M:t i underdånighet anhålla, det tillfälle må beredas de vid Statens arbeten anställde
arbetare ätt få sina besparade medel ställda under allmän vård, så vidt möjligt är, mot
någon billig ränta.
Rikets Stäuder framhärda &e.
Stockholm den 22 Juli 1857.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juli 1857.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers Förordnande för Häradshöfdingen, Assessoren G.
Lagerstråle att vara Rikets Ständers Juslilie-Ombudsntan.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., som härstädes å Lagtima
Riksdag äro församlade, gore velerligt: att, sedan den vid innevarande Riksdag utsedde
Juslitie-Ombudsmau det erhållna förtroendet sig afsagt, så oell i följd af föreskriflerne i
98 §
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 96. 209
98 § Regerings-formen och 63 § 4 mom. Riksdags-ordningen, insatte WI härmedelst i
bemälda embete Juslitie-ombudsmannens i behörig ordning valde efterträdare, Häradshöfdingen
i Luggude domsaga, Assessoren Gerhard Lagerstråle; och vilje WI, i kraft
häraf, hafva förordnat honom, Gerhard Lagerstråle, att vara Wår Juslitie-ombudsman,
hvarvid honom åligger att ställa sig till efterrättelse Rikets grundlag och laga stadgar,
jemte den för Juslitie-ombudsmannen den 1 Mars 1830 särskildt utfärdade instruktion;
kommande han att åtnjuta de lönevilkor och öfrige förmåner, som WI för delta embete
anslagit. Till yttermera visso bafve WI detta underskrifvit och med Wära insegel bekräftat,
som skedde i Stockholm den 22 Juli 1857.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln deri 20 Juli 1857.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet deri 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Häradshöfdingen,
Assessoren G. Lagerstråles insättande i Justitie-Ombudsmans-embelel.
S. A. K.
Sedan Rikets Ständers vid innevarande Riksdag utsedde Justitie-ombudsman,
Riddaren af E. K. Mits Nordstjerne-orden, Johan August Södergren, i följd af sin utnämn
ng till Justitie-räd, förstbemälda uppdrag sig afsagt, så har, i följd af föreskrifterne
i 98 § Regerings-formen och 63 § 4 mom. Riksdags-ordningen, hans utsedde efterträdare,
Häradshöfdingen i Luggude härad, Assessoren Gerhard Lagerstråle, blifvit i Justitieombudsmans-emhetet
insatt; hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M. i underdånighet
anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 22 Juli 1857,
Bih. till 11. St. Prof. 1856 & i857. 40 Sami. 4 A fä.
27
210 Expeditions- C(sköttel» Förslag till underd. Skrifvelse N:o 97.
»t
Oppläst och godkändi hos Hidd. och Adeln den i» Äng. 1857.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Slön ders underdåniga Skrifvelse, angående anslag för gratifikationer
dt Under-officerare m. //.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 80).
S. A. K.
Uti E. K. M:Is vid nu pågående Riksdag aflåtna Nådiga Proposition nin Statsverkets
tillstånd och behof har, i sammanhang med frågan om reglering af ulgiflernc
under Riks-slatens 2:dra. 3:dje, 4:de. 5:te, (j:te, 7:de och 8:de Hufvud-lillar, i Nåder
hlitvil åskndl, all den af E. K. M. föreslagna löneförbättring lör embelå- och tjensteman
m. fl., tillhörande stater och korpser, hvilkas aflönings-anslag åro å nämnde hufvudlitlar
uppförda, mätte l'å beräknas och utgå äfven för innevarande år samt härtill erforderliga
medel af Rikets Ständer anvisas med tillsammans 2,171,983 R:dr 94 öre
Riksmynt.
Rikets Ständer, som ännu icke fattat definitivt beslut rörande denna fråga i dess helhet.
hafva likväl, med afseende ä den bekymmersamma belägenhet, hvaruti, till följd al
lie höga prisen a lifsförnödenheler, den åtskilliga stater vid Arméen och Flottan tillhörande
personal, enligt Rikets Ständer meddelade upplysningar, sig befinner, funnit sig
böra särskildt laga i betraktande lämpligaste sältet att ål denna personal bereda en
snar hjelp, hvarvid, enär lillgängarne, sa vidt de för närvarande kunna beräknas, icke
medgifva anvisandet af hela del belopp E. K. M. äskat eller lill likhet med den aflöningslörbaliring,
som för de följande åren är af E. K M:l föreslagen, Rikets Ständer, som,
lill utgående under nästa slatsreglerings-period, bifallit den löneförhöjning E. K. M:l i
Nåder föreslagil för Under-officerare och deras vederlikar vid Garnisons-regementena, vid
Artilleriets Tvg- och Handtverks-stater, samt vid Flottan och Marin-regemenlet, äfvensom
för personalen vid Flottans Handtverks-, Timmermans- och Machinisl-staler, utan
annan förändring, äu att aflöningen för samtelige Sergeanterne vid Artilleriet blifvit be
-
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 97. 211
stämd till 500 R:dr Riksmynt och för samtelige Förste Konstaplarne, tillsammans 94,
till 120 R:dr R:mt hvardera, att för de tre förste Konstaplarne vid Tygstaten och för
lika många vid Artilleri-batteriet i Norrland aflöningen blifvit förhöjd till 120 R:dr R:mt
för hvardera, samt alt, utan någon tillökning i det antal Under-officerare Flottans stat
för närvarande upplager, nuvarande grader och löneklasser, äfvensom personalens antal
inom hvardera blifvit oförändradt bibebållne, utom att Under-styrmännens, Under-konstnplarnes
och Undcr-skepparnes löner fördelats i 2:ne klasser, så att af desse löntagare 17
Uoder-stvrmän, 36 Under-konstaplar och 28 Under-skeppare erhålla lön i den högre,
samt 17 Under-styrmän, 36 Under-konstaplar och 29 Under-skeppare i den lägre löncklassen,
funnit skäligt bevilja en summa, motsvarande tre fjerdedelar af de utaf Rikets
Ständer sålunda bestämda nya aflönings-belopp, att utgå för det antal personer, hvilket
nu gällande stater för Under-officerarne och deras vederlikar vid nämnde korpser upptaga,
samt ett, efter ungefär enahanda grund beräknadt, bidrag lill fördelning emellan
nuvarande personal vid Flottans Handtverks-, Timmermans- och Machinist-staler.
Då de härtill erforderliga belopp, enligt verkställda uträkningar, utgöra för Underbefäl
m. fl. vid
Svea Lif-Garde
R:int R:dr 4,673: 25.
Andra Lif-Gardet
„ 4,341: 75.
Lil-Gardet lill Häst
« 3,846: —
Artilleriet: Regementena R:ml R:ar 26,580: —
Tyg-staterna. „ 9,395: 25.
Fyrverkare-korpsen . . . „ „ 547: 50. ^ -99. 75
Kronprinsens Hussar-regemente R:mt R:dr 5,851: 12^.
Ingeniör-korpsen • » » 3,105: 58,339: 87£.
Flottans Underofficers-korps
„ 54.405: 75.
Marin-regementet  „ „ 5,424: 82£. 59 830:57.',
S:gr Runt R:dr 118,170:45.
Flottans Handtverks-, Timmermans- och Machinist-slater (i rundt tal) . . 63,000: —
Artilleri-batteriet i Norrland  513: —
Tillsammans: R:mt R:dr 181.683:45;
så hafva Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat och till E. K. M:ls disposition ställt
dels en summa af 118,170 R:dr 45 öre, alt, efter ofvan angifna grund, såsom gratifikationer
tilldelas i tjenst varande Under-officerare och deras vederlikar vid Garnisonsregementena,
vid Artilleriets Tyg- och Handtverks-slaler samt vid Flottan och Marinregementet.
dels en summa af 63,000 R:dr, att likaledes gralifikalionsvis för della år
fördelas mellan nuvarande personalen vid Flottans Handtverks-, Timmermans och Maehinist-slater,
äfvensom Rikets Ständer medgifvil, ali eli belopp af 513 R:dr, allt Riksmvnl,
må på enahanda sätt till Underbefäl m. fl. vid Artilleri-batteriet i Norrland fa utgå af
Norrbottens Häsljägare-sqvadrons-fond.
Hvilket Rikets Ständer fa i underdånighet anmäla, framhärdande &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
212 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 98.
.l o 98.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 15 Aug, 1857.
Preste-Slåndel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bondeståndet deri 22 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadl anslag
till beredande af tillfälle för Officerare aj Arméen all ingå
i utländsk krigstjenst.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76).
S. A. K.
I betraktande deraf att beläl ur arméen genom utländsk krigstjenst och derunder
vidgad erfarenhet förvärfvar ökad praktisk bildning, icke blott lill stort gagn för arméens
tjenstbarhet, utan desto vigtigare ju mera ett långvarigt fredslugn föranleder brist på
krigsvane officerare, samt enär rese-stipendier finnas anslagne för Officerare vid Flottan,
hvilka i utländsk tjenst låta sig anställas, äfvensom bidrag af allmänna medel blifvit beviljade
för att sälta medborgare at andra samhällsklasser i tillfälle att utomlands inhemta
insigter i de till deras yrken hörande ämnen, hafva Rikets Ständer ansett angeläget vara
att jemväl åt Officerare af arméen, tillhörande de olika hufvudvapnen, Infanteriet, Kavalleriet
och Artilleriet, medelst understöd från Statens sida beredes förmånen att genom
inträdande i utländsk krigstjenst, derföre nuvarande politiska förhållanden icke eller utgöra
något hinder, förvärfva sig praktisk erfarenhet i krigare-vrket; — och Rikets Ständer
balva fördenskull funnit skäligt, för hvartdera af nästkommande tre år, ä Riksgälds-kontoret
anvisa ett anslag af Nio Tusen Riksdaler Riksmynt, för att, slälldt lili E. K. M:ts
disposition, användas lill understöd åt Officerare af arméens särskilda hufvudvapen, hvilka
inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande med Sverige slående makt,
hvars armée lill större eller mindre del befinner sig på krigsfot, med rättighet för
E. K- M:t, att, hvad af anslaget inom ett år kan komma alt besparas, få ett följande år
för ändamålet disponera.
Med underdånig anmälan härom, framhärda Rikets Ständer, &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:0 99. 213
\ o nn.
Uppläst och godkiindt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Prestc-Siåndet den 19 — ■»—
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående indragning till kronan af den
till s. k. krono-kalkugnen å Gottland, anslagna räntered.
(Slals-Utskotlets Utlåtande N:o 77.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som fått emottaga E. K. M:ts Nådiga Proposition af den 13 förlidne
Februari, med framställning derom, att den ränteved, som är anslagen lör Wisby
s. k. krono-kalkugn i Gottlands län, måtte till kronan, emot ersättning, indragas, hafva,
för pröfning häraf, fästat uppmärksamhet äfven å förhållandet under äldre lider med allmogens
å Gottland skyldighet att berörda räntered leverera, i hvilket afseende de till
ärendet hörande handlingar jemte förekomna särskilda upplysningar hufvudsakligen ådagalägga:
att åtskilliga närbelägna socknar hall sig ålagdt alt till det sedermera nedrifna
Wisborgs slolt och lill derinvid befintliga 2:ne kronan tillhöriga kalkugnar leverera, af
den i hemmans-ränlorna ingående ved, så mycket som för behofvet erfordrades; alt ena
kalkugnen derefter blifvit nedlagd samt den andra utarrenderad, med rättighet för arrendatorn
att lill ett pris af 5 marker silfvermynt, under liden förliöjdt till 1 daler 8 öre
nämnda mynt för hvarje kast, få sig tillösa allmogens skalleved, och hvilka arrenden,
tid efter annan förnyade, fortfarit från år 1695 intill Ar 1758, emot en omvexlande årlig
afgäld af minst 365 och högst 451 daler silfvermynt; alt, sedan vid laga värdering upplystes,
att den sålunda levererade och af arrendatorn inlösta vedru årligen uppgått till 3 ä
400 kaster, mer och mindre, eftersom skogarne kunnat tåla, skattebref å kalkugnen, med
hvad dertill lyder, den 27 Juni 1758 blifvit för dåvarande arrendatorn utfärdadt, emot
erlagd lösen af 1,200 daler silfvermynt och 150 daler ärlig ränta; att så väl under arrendetiden
som derefter och sednast år 1763 räntegifvarne utan framgång yrkat befrielse
214 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 99.
från kalkugns-vedens utgörande, hvarmed, vid sislberörda tillfälle, Kammar-kollegium funnit
destohellre böra fortfara, som kalkugns-egaren dåmera fogat sig efter allmogens begäran
alt tor hvarje kast sådan ved betala 2 daler silfvermynt; samt att, i en räntegifvarnc
och kalkugns-egaren emellan uppkommen tvist om betalningen för veden, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande genom utslag den 12 December 1797, bland annat, ålagt kalkugnsegaren
att den till kalkugnens bruk och drift af allmogen behörigen levererade ved efter
gångbart pris eller jemlikt markegång betala, hvarefter Kammar-kollegium, uppå ömsesidiga
besvär i målet, den 18 April 1799, meddelat utslag och dervid, dels, enär skatteköpet
jemte föregången värdering grundats på förbehåll af vanlig kalkugns- och kronoved,
emot betalning af 1 daler 8 öre silfvermynt kasten, frikänt kalkugns-egaren från
högre betalning lör veden än med detta belopp, utgörande, efter beräkning af 2 daler
silfvermynt Riksdalern, 20 sk. kasten, dels förklarat att allmogen eller räntegifvarne, då
veden in natura behörigen levereras, böra ifrån allt vidare kraf eller penninge-utgift för
samma ränte-persedel vara befriade och få den i sina skatteböcker, ulan afseende på
markegångens högre eller mindre belopp, qvitterad; dock hade en Kollegii ledamot yttrat
den särskilda mening, att, då hvarken Kongl. Brefvet, den 1 Juni 1758 eller det i
följd deraf utfärdade skattebrefvet gåfve någon anledning dertill att Kongl. Maj:t och kronan
för alltid i och med kalkugnen för ett så ringa pris afhändl sig en så betydlig del
af sin ränteved, och Kongl. Maj:t och kronan, sedan veden dämera stigit till 5 å 6 gånger
högre, om än de af delegarne i kalkugnen erbjudna 20 sk. antoges, på ett. enda år
skulle komma att vidkännas en förlust, vida större än hela den summa, kronan i eli för
allt i köpeskillingen för meranämnda kalkugn erhållit, så hade K. M:ts Befallningshafvande
rätteligen förklarat innehafvarne af kalkugnen skyldige att efter den grund, som
tillförene innan kalkugnen till skatte försåldes och äfven vid skattevärderingen blifvit följd,
betala de dem, såsom en förmån, till kalkugnen beviljade 400 kaster ved in natura, efter
årlig markegång, och att, således lill Advokat-Fiskalen borde öfverlemnas att i laglig ordning
utfordra Kongl. Maj:ts och kronans rätt, för den tid efterräkning, uppbörds-förfaltningarne
likmätigt, kunde ega rum.
Det allmännas fördel synes i denna fråga ej hafva varit, bevakad med den omtanka,
som bordt förväntas. I afseende å vilkoret) för den år 1758 verkställda skaIte
försäljning
af Wisby krono-kalkugn kan nemligen med skäl erinras, att, då den årliga
arrende-summan för samma lägenhet vid denna lid utgjorde 396 daler silfvermynt, den
öfverenskomna köpeskillingen 1,200 daler med tillägg af 150 daler årlig ränta varit allt
för
låg, — och förblifver det anmärkningsvärdi, ali Kammar-kollegium ytterligare kunnat
tillerkänna kalkugns-egarne den förmån, som innefattades uti rättigheten ali för all
framtid tillösa sig krono-skatleved emot ett så lågt pris, som 1 daler 8 öre silfvermynt
för hvarje kast, då en dylik rättighet ej blifvit dem genom skatteköpet uttryckligen medgifven
och dessutom kalkugns-egarne sjelfve redan år 1764 erbjudit sig att för veden
erlägga en till 2 daler silfvermynt förhöjd löseskilling; derförulan ej eller kunnat inhemtas,
huruvida Kollegii Advokal-Fiskals-embele, sorn erhållit del af meranämnda utslag,
detsamma öfverklagat, dertill likväl den vid målets algörande hos Kollegium yppade meniugs-skiljaktighet
bordt utgöra ökad anledning.
Beträffande åter don myckenhet ved, som räntegifvarne voro skyldige att till kalkugnen
leverera, förekommer, att på den tid, då begge kalkugnarne ännu egde bestånd,
3 å 400 kaster årligen blifvit från sju nästgränsande socknar levererade i män af behofvet
och ”efter som skogarne kunde tåla.” Då samtlige dessa socknar icke voro skattlagda
till större ved-ränta än 578j- kast, måste således bestämmelsen att årligen leverera
3 å 400 kast hafva afsell båda ugnarne, enär i annat fall den bestämda qvantiteten ej
kunnat utgå, hvadan större ved-qvantitet än 200 kast ej bordt för den återstående kalk
-
Expeditions-Utskottets Förslag; till underd. Skrifvelse N:o 99. 215
ugnen medgifvas; — men eller del Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 12 Oktober
1784 förordnat, alt högst sex kalkbränningar om året skulle vid Wisby kalkugn få verkställas,
samt sedermera profbränning blifvit anställd till utrönande af ved-åtgången, som
dervid befunnits uppgå lill omkring 70 kast för hvarje bränning, hade Kammar-kollegium,
uti skrifvelse till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af den 3 November 1802, förordnat,
att ved skulle levereras i mån af behofvet. för kalkugnens drift, med högst 400 kast
årligen, deraf likväl under deu sedermera förflutna tiden aldrig mer än omkring 270 kast
årligen till kalkugnen levererats, hvarvid, åtminstone under de 30 eller 40 sednaste åren,
det förfarande iakttagits, att kalkugns-veden ulgålt af vissa bestämda hemman och hvarje
år lill lika stor myckenhet.
Af E. K. Mits nu i ärendet a flå I na Nådiga Proposition, hafva Rikets Ständer inhemta!,
hurusom, efter det Bonde-Ståndets Fullmäktige från Gottlands län vid 1847—1848
årens riksdag i underdånighet anhållit, alt ifrågavarande genom skogarnes medtagna skick
mera än förr betungande ved-leverering måtte upphöra eller elter förändrad beräkningsgrund
ersätlas, samt egaren af Wisby krono-kalkugn, Handlanden Johan Hägg, förklarat
sig benägen att, emot ersättning af värdet utaf 400 kast ved årligen, åt kronan afstå
disposilions-rätten till den kalkugnen anslagna ränte-vedeu, E. K. Maj:l genom Nådigt
Bref den 5 Oklober 1849 förklarat, alt det sålunda utlastade vilkorel ej kunde antagas,
samt följaktligen funnit den af särskilda Kommillerade väckta fråga om inlösande till kronan af
disposilions-rätten öfver samma ränte-ved böra för del då närvarande förfalla, älvensoin
den af Bonde-Ståndets lörbemälde Fullmäktige gjorda underdåniga framställningen blef
ulan alseende lemnad; hvarefter E. K. M:ts Befallningshafvande i Gottlands län år 1855
underdånigst anmält, att ålskillige hemmans skyldighet att lemna ränte-ved till Wisby
kalkugn försvårade verkställigheten inom länet af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj samma
år om de i ordinarie räntan ingående persedlars omsällning och förenkling. — Jemte
en, af sådan anledning, den 23 November sistnämnda år meddelad Nådig föreskrift, huru
med ifrågavarande kalkugns-veds utgörande tillsvidare borde förhållas, hade E. K. M:t
i Nåder anbefallt Kammar-kollegium alt ytterligare låta höra egaren af Wisby kalkugn,
huruvida han, vid numera förändrade förhållanden, kunde vilja frånsäga sig dispositionsrätten
lill deu för kalkugnen anslagna ränte-ved, emot åtnjutande af ersättning på en
gång eller årligen till ett vedens värde ungefärligen motsvarande belopp, eller ock, emot
skäligt pris, hvilket af honom borde uppgifvas, kalkugnen till kronan försälja; — i förklaring
hvaröfver ofvanbemälde Hägg, som fortfarande egde kalkugnen, afslagit alternativet
att emot ersättning i penningar afstå rättigheten till ränte-veden, samt, hvad åter beträffade
försäljning lill kronan af sjelfva kalkugnen, uppgifvit nettobehållningen deraf i
medeltal till en rund summa af 5,000 R:dr B:ko årligen, sorn, efter lern för hundra,
motsvarade eli kapital af 100,000 R:dr Banko; men då en sådan köpeskilling möjligen
kunde anses för dryg, vore Hägg benägen att genast till kronan afstå kalkugnen, med
allt hvad egande-rätten dertill kunde omfatta, emot det han antingen på en gång erhöll
80,000 R:dr Banko eller ock honom och hans arfvingar eller andra lagliga rätts-innehafvare
tillförsäkrades att under 50 är af Stals-knssan årligen erhålla 4,500 R:dr Banko.
Denna köpeskilling af antingen 80,000 R:dr på en gång eller 225,000 Il:dr
Banko, fördelade på 50 år, hade E. h‘. M:ts Befallningshafvande, i ämnet hörd, ansett
alltför dryg, under förmälan all Hägg till de årliga bevillnings-laxeringarne icke ens uppgifvit
behållningen af hela sin rörelse på långt när vara så betydlig; äfvensom och då,
enligt 1854 års taxerings-längder, Hägg angifvit kalkugnens värde till blott 3,000 R:dr,
samt Taxerings-kommittéen förhöjt detsamma från 6,000 R:dr, hvartill det förut varit upptaget,
lill allenast 10,000 R:dr B:ko, Kammar-kollegium, i algifvet utlåtande, funnit Häggs
uu gjorda försäljnings-anbud icke kunna antagas; — varande för öfrigt af så väl E. K.
216 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 99.
M:ls Befallningshafvande sorn Kammar-kollegium föreslagen déti ytterligare utväg för slaten
att göra sig oberoende af kalkugns-egarnes rättighet lill ränte-ved, så att riinte-persedlarnes
förenkling för vissa hemman deraf ej uppehölles, att nemligen genom kronans
försorg årligen inköpa och kalkugns-egaren tillhandahålla det belopp af ved, inom det
fastställda maximum, sorn han för tillverkningen hvarje år uppgåfve sig behöfva; dock
borde, enligt E. K. Mils Befalltiingshafvandes mening, denna utväg begagnas på det sätt,
att, då ved-leveransen till kalkugnen småningom antagit arten af ett vissa bestämda hemmans
åliggande och under .en längre lid af samma hemman utgjorts, egarne af dessa
hemman blefve hörde, huruvida de ville, för att i likhet med öfriga ved-ränlegifvare få
med penningar lösa ränte-veden efter ett för alltid bestämdt pris af 2 B:dr 22 sk. banko,
förbinda sig att, derest så påfordrades, emot gångbart pris, som vid årliga markegångssältningarne
bestämdes, till kronan försälja och vid kalkugnen leverera en emot nuvarande
ränte-veden svarande myckenhet.
Emot detta sistnämnda förslag hade åter Kammar-kollegium erinrat, ali, , om äu i
sednare lider blifvit brukligt alt från alltid samma hemman årligen anordna räntered till
Wisby kalkugn till belopp af 264 J- kast, och ehuruväl E. K. Mits högstberörda Nådiga
föreskrift den 23 November 1855 innefattade, att emellan alla de lör leverering af kalkugnsved
afsedda hemman skulle, intilldess annorlunda förordnades, iakttagas den ordning,
som hittills varit följd, denna ränteved dock icke är på hemmanen till framtida utgörande
i behörig ordning indelad. Och enär det stöde kalkugns-egaren öppet att uppdrifva sin
tillverkning så, att den motsvarade ett vedbehof af 400 kast, måste Kronan då äfven
tillhandahålla honom det öfverskjutande beloppet af ränteved från andra än de hittills
vedlevererande hemmanen. Men att nu, antingen blott för dessa hemman eller ock derutöfver
för så många, som erfordrades för att fylla sistnämnda belopp ränteved, göra åtnjutandet
af ränterförenklingens fördelar beroende af ett åtagande att efter gångbart pris
leverera ved till kalkugnen, ansåge Kollegium mindre lämpligt och billigt, emedan de,
äfven utan något sådant vilkor, borde, lika med andra hemman, komma i åtnjutande
deraf. Kollegium trodde deremot årlig upphandling af ved, för Kronans räkning, att vid
kalkugnen levereras lill ett egarens rätt och behof motsvarande belopp, vara ett lämpligt
medel att befria hemmanen från ifrågavarande ved-leverering och få ränteförenklingen på
Gottland allmänt införd, hvilken upphandling dock, efter Kollegii åsigt, icke borde fortfara
längre, än tilldess möjligen i en framtid Kronan kunde få för skäligt pris inköpa
kalkugnen, som genast derelter borde å offentlig auktion försäljas, utan rättighet till veds
erhållande af Kronan; — och beräknade Kollegium del till veduppköpen erforderliga statsanslag
sålunda, att, då medelbeloppen af markegångsprisen för de tio åren 1846 till och
med 1855 å en kast furu- eller tallved i Gottlands län utgjort 2 R:dr 43 sk. 2 r:st.
banko och kalkugns-egaren för hvarje kast ränteved erlägger betalning med 20 sk. banko,
skulle 2 R:dr 23 sk. 2 r:st., eller i jemnt tal 2 R:dr 24 sk. samma mynt kunna antagas
såsom Kronans årliga utgift å en kast honom tillhandahållen ved, hvilken utgift, om kalkugns-egaren
uttoge sin rätt till 400 kast årligen, för Kronan uppginge till 1,000 R:dr
banko. Kollegium tillstyrkte alltså i underdånighet, att af Rikets Ständer måtte äskas ett
förslags-anslag å sistnämuda summa, alt ställas till E. K. M:ts Befäilningshafvandes i Gottlands
län disposition för ifrågavarande ändamål, emot behörig redovisning; kunnande
denna summa komma antingen ali öfverskridas, då vedprisen äro högre, hvartill markegångsprisets
jemna stigande från 2 R:dr år 1846 till 4 R:dr, som det utgjorde år 1855,
gåfve anledning, eller ock icke lill fullo utgå, i den mån kalkugns-egaren ej behöfde
hela vedbeloppet, dock blefve Statsverkets uppoffring icke så betydlig, enär ersättning till
en del erhölles i de 2 R:dr 22 sk. banko, utgörande medelmarkegångs-värdet för åren
1834-1853,
Expeditions-Utskottets Första" lill underd. Skrifvelse !S:0 99. 217
1834—1853, hvarefter hvarje kast ved, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855,
skall af räntegifvarne lösas. Och hade Kollegium slutligen hemställt, att, om ett sådant
anslag beviljades och tillika tillätes, att kalkugnen vid gynnande tillfälle finge, på sätt
ofvan är näniudl, för Kronans räkning inköpas oell åter försäljas, till E. K. M:ls Befallningshafvande»
omtanke och ansvar mätte öfverlemnas, dels att föranstalta om vedens
upphandling årligen å öppen auktion vid de tider och pä det sätt, som till minsta utgift
för Statsverket kunde föranleda, dels ock alt iakttaga tillfället, då ifrågavarande kalkugn
kunde med minsta kostnad inköpas, samt derom till E. K. M:ts Nådiga pröfning och beslut
göra underdånig anmälan.
Med afseende å hvad E. K. Mits Befallningshafvande i Gottlands Län och Kammarkollegium
sålunda i underdånighet anfört, har E. K. M:t, som ansett frågan om meranämnda
kalkugns inköpande för Kronans räkning böra för närvarande förfalla, i betraktande
af do vcrilevererande hemmanens billiga anspråk på lika rätt med öfriga hemman
å Gottland afl åtnjuta ränteförenklingens förmåner, i Nåder föreslagit Rikets Ständer, alt
å Riksstatens 7:de Hufvud—titel uppföra ett förslagsanslag af Ett Tusen R:dr bauko om
året, ali af E. K. M:ls Befallningshafvande i Gottlands Län i mån al behof disponeras
för inköp å ofientlig auktion, till leverans vid kalkugnen, af det ved-belopp, hvilket för
samma ugn, inom det fastställda maximum af 400 kast, hvarje år användes, intilldess
Statsverket kan blifva i tillfälle pä skäliga vilkor inköpa kalkugnen, för att sedermera
åter afyttra densamma, ulan vidare rättighet för en blifvande egare att af Kronan erhålla
ved.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer funnit med billigheten öfverensstämma,
att ofvanberörda vedlevererande hemman på ön Gottland må, i likhet med andra
hemman inom Riket, utan vidare uppskof komma i'åtnjutande af ränteförenklingens fördelar
och således för framtiden befrias från att sin riiuleved in natura utgöra, samt den
af E. K. M:t föreslagna utväg lill undanrödjande af del hinder, som härför uppstått, i
följd af hemmanens åliggande att tillhandahålla ved till Wisby kalkugn, vara lämplig och
ändamålsenlig, jemte det den af Handlanden Hägg för afståendet af oftanämnda kalkugn
begärda ersättning förekommit Rikets Ständer alltför öfverdrifven för alt förtjena afseende.
Hvad här ofvan blilvit i underdånighet anfördt, rörande denna frågas behandling
i äldre lider, ådagalägger ock tillfyllest, att egarne af kalkugnen, alltsedan densamma
till skatte försåldes, i följd af dem dervid medgifna vilkor, varit i åtnjutande af vida
större fördelar, än de bordt erhålla, om Kronans riilt blifvit behörigen bevakad, men
anledning saknas ej heller dertill, atf åtgärder ännu skulle kunna vidtagas för återvinnande
till någon del af hvad i detta afseende blifvit å Kronans sida försummadl. Hvad sålunda
angår den af kalkugnsegaren uppgifna beräkningsgrund för den af honom äskade ersättningssumman,
eller rättigheten alt årligen uppbära 400 kast ränleved, förekommer, på
sätt ofvan är omlörmäldt, att detta belopp endast utgör ett maximum, men att under en
lång följd af år en vida mindre qvantitet blifvit till kalkugnen erlagd och detta med visst
belopp från hvarje hemman; vid hvilket förhållande kalkugnsegaren sannolikt icke skulle,
j händelse af derom väckt påstående, lyckas att få någon vidsträcktare vedlevereringsskyldighet
samma hemman ålagd, än som hitintills under eti lång tid egt rum, och hvaraf
älven borde följa, alt Kronan, om den ölvertager delta åliggande, icke heller skulle kunna
till en vidsträcktare skyldighet förbindas. Men härförutan hafva Rikets Ständer jemväl
funnit tvifvelaktigt, huruvida kalkugnsegarens ifrågavarande rättighet att af ofvannämnda
hemman uppbära ränleved i allmänhet ar så ovilkorlig, som hitintills antagits. Någon
dylik förmån har, såsom förut är nämndt, icke blifvit uti 1758 års skattebref medgifven,
och om Kammar-kollegii utslag af den 18 April 1799 äfven ansåges i delta hänseende
Bih. lili Ii. St. Prat. 1856 & 1857. 10 Sami. I Jjd. 28
218 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 99.
vara afgörande — så vida nemligen detsamma emot Kronan vunnit laga kraft, — torde
det dock böra antagas, alt denna rättighet ej kunnat genom nämnda utslag tillerkännas
kalkugnsegarne i vidsträcktare mån, än densamma tillkom Kronan, då denna var egare
af kalkugnen; och i detta afseende innehåller instrumentet öfv,er den är 1751 förrättade
skattevärdering, jemte öfriga tillgängliga äldre handlingar rörande detta ärende, så vidt
Rikets Ständer kunnat inhemta, icke något annat stadgande, än alt allmogen i omgifvande
socknar var skyldig ali lill kalkugnen leverera ved i mån af behofvet och ”efter som
skogarne tåla kunna”, hvaraf vill synas som kalkugnsegarens rättighet till dylik ränteved
numera, då skogarne på Gottland äro i hög grad medtagna, kunde lagligen ifrågasättas.
För närvarande och då frågan, från denna synpunkt, ej ännu utgjort föremål för undersökning
eller utlåtande af vederbörande embelsmyndigheler, äro Rikets Ständer väl icke
i tillfälle att derom algilva något bestämdt omdöme, men hafva dock ansett de nu anförda
omständigheterna utgöra tillräcklig anledning för Rikets Ständer att derå i underdånighet
fästa E. K. M:ts Nådiga uppmärksamhet.
På dessa skäl hafva Rikets Ständer velat, i anledning af E. K. M:ts förevarande
Nådiga framställning, för deri uppgifna ändamål, bevilja, till uppförande å Riks-slatens
sjunde Hufvud-litel, elt förslagsanslag å Elt Tusen Fem Hundra Riksdaler Riksmynt, och
få derjemfe, med afseende å hvad i ämnet förekommit, i underdånighet anhålla, att, derest
E. K. M:t skulle finna omständigheterna dertill föranleda, E. K. M:t täcktes i Nåder anbefalla
vederbörande embecsmyndigheler, att, efter utredning af alla de förhållanden, som
kunna på denna fråga inverka, afgifva underdånigt utlåtande, huruvida egaren af Wisby
f. d. Krono-kalkugn må anses, på grund af gällande beslut, ovilkorligen och jemväl utan
afseende pä skogarnes tillstånd, berättigad till erhållande af den qvantitet ränteved, som
hitintills blifvit lill samma kalkugn årligen levererad, eller om skäl må förefinnas alt i
laga ordning söka åstadkomma någon ändring i nuvarande förhållanden.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 100.
219
Ms© 100.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Preste-Slandet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Slåndet den aa — —
Rikets S/änders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition, angående uppförande af en hufvudsakligen
för Postverket afsedd byggnad å kronans intill
operahuset i Stockholm gränsande tomt.
(Stats-Utskollels Utlåtande N:o 82.)
S. A. K.
Jemte erinran, hurusom tid efler annan förslag blifvit uppgjorda och vid begge
de senasle riksdagarne Nådiga framställningar lill Rikets Ständer aflålna, angående bebyggande
af kronans öster om Kongl, operahuset i Stockholm belägna tomt-, hvilka framställningar
Rikets Ständer dock funnit sig ej kunna bifalla, har E. K. M:t, uti en lill
Rikets Sländer den 24 förlidue Mars »flåten Proposition, behagat i Nåder meddela, att
sedan General-Post-Styrelsen hos E. K. M:t. i underdånighet förnyat sin tillförene gjorda
anmälan om behofvet af ökadt utrymme för Stockholms Post-kontor och dervid yttrat,
att om också genom förändrade anordningar i det nuvarande Posthuset de mest känbara
olägenheterna af denna lokals otillräcklighet, skulle kunna för en tid afhjelpas, del likväl
vore för vinnande af full ändamålsenlighet nödvändigt, alt Posthuset vore beläget på en
fri plats, central så vidt det låle sig göra, åtminstone för den del af hufvudstaden, som
är mest bebodd och har största rörelsen; all å nedra bolten borde finnas utrymme för
alla sådana afdelningar af Post-konloret, med hvilka allmänheten egentligen har beröring;
alt tillräcklig gårdsplats borde beredas jemte utrymme till nödiga vagnshus och stall för
postforslingen inom hufvudstaden och till de första stationerna derutom; samt att det nuvarande
Posthuset, huru än detta äfven med betydlig penninge-uppoffring förändrades, ej
kunde på tillfredsställande sätt uppfylla de fordringar, General-Post-Slyrelsen sålunda uppställt,
hvarföre Styrelsen ansett det förmånligare att sälja berörda hus och i stället upp
-
220
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i00.
föra en ny byggnad, till hvars anläggande Styrelsen irol! sig finna lämplig plats pä kronans
ofvanberörda tomt invid operahuset; så hade E. K. M:l funnit detta förslag påkalla
desto mera uppmärksamhet, sorn det, bättre än de förra, förenade afseendet å båda de
väsentligaste fördelar, hvilka borde vid ett offentligt bvggnads-arbele, svnnerligast i hufvudstaden,
efterslräfvas, nemligen på samma gång, uppfyllandet af ett vigtigt stats-behof
och tillfredsställandet af skönhets-sinnets fordringar.
Af de särskilda utlåtanden, som sedermera blifvit af sa väl Ofver-Intendenls-Embetet
sorn General-Post-Slvrelsen i ämnet afgifna och hvaraf, jemte öfriga till målet hörande
handlingar, Rikets Ständer erhållit del, inhemlas, bland annai: att nämnda Styrelse,
till stöd för sin åsigt att det föreslagna läget vore för ett Posthus tillräckligt centralt,
anfört att Stockholms Post-kontor ej vore inrätladt endast för de stora, mest i staden
inom broarne inrymda bandels-kontoren, ulan äfven dels för embets-myndigheter, af
hvilka de på Riddarholmen och vid Mvnt-torget befintliga icke skulle genom Post-kontorets
flyttning lida någon väsentlig olägenhet, men de på Norrmalm, Ladugårdslandet,
Skeppsholmen och Kungsholmen förlagda vinna på denna flyttning, dels ock för stadens
invånare i allmänhet, hvilka numera ganska mycket begagnade de på serskilda ställen
anbragta bref-lådor och endast undantagsvis samt för inlemnande och uttagande af rekommenderade
bref behöfde infinna sig på Post-kontoret, äfvensom General-Post-Stvrelsen erinrat
ali staden mest utvidgade sig åt trakterna norr om strömmen, och att Post-kontorets
föreslagna läge vöre särdeles passande för resande och utländniugar, hvilka alltmera
söka sig bostad på Norrmalm; att Öfver-Intendents-Embetet, då någon annan större tomtplats
med centralt och på alla sidor fritt läge icke stöde till E. K. M:ts och kronans förfogande,
jemväl funnit omförmälda plats vara den enda, sorn för närvarande kunde till
Posthus ifrågakomma ; att bemälda embets-myndigheter ansett de farhågor, som möjligen
kunde uppstå för Post-verkets förflyttande till denna plats, i anseende till närheten til!
Kongl. Theatern och en deraf uppkommande större eldfarlighet, kunna förebyggas genom
vidtagande af särskilda anordningar för betryggande mot eldfara, i hvilket afseende det
nya huset borde jemväl å sidan invid operahuset blifva i höjd och hufvudlinie med detta
öfverensstämmande; att särskilda förslag förekommit rörande användandet af det utrymme
i den nya byggnaden, som för Post-verket tillsvidare blefve öfverflödigt, i det tali att
platsen för bebyggandet utvidgades; samt att General-Post-Stvrelsen uppgifvit, huruledes
nuvarande tomten med derå föreslagna byggnaden kunde för det antydda ändamålet göras
tillräckliga.
Kostnaden för hela ifrågavarande byggnadsföretag vore af Ofver-Inlendenls-Embetet
approximativt beräknad till 450,000 R:dr banko; och, enligt hvad E. K. M:t behagat
i Nåder anföra, erbjöde sig lill denna kostnads fyllande ett ganska väsentligt bidrag
deruti, att Post-verket, som under de senare åren förräntat uppkomna, för tillfället obehöfliga
öfverskott på sin ångfartygs-byggnads-fond, pä assurans-afgifter och andra inneslående
medel, hufvudsakligen på sådant sätt vunnit en odisponerad behållning, uppgående
vid 1856 års slut lill 204,944 R:dr banko, hvaraf, med jemväl fäsladl afseende å de
under bvggnadsliden. efter hittills vunnen erfarenhet, ytterligare på räknelig» öfverskott,
E. K. M:l, i enlighet med General-Post-Styrelsens förslag, ansett 200,000 R:dr banko
kunna till Posthus-byggnaden användas; och om det nuvarande Posthuset, när det för ändamålet
ej längre behöfdes, finge försäljas, kunde, med hänseende till dess fördelaktiga
läge inom den egentliga staden och nära hanni, antagas alt en köpeskilling af 100,000
R:dr samma mynt skulle derigenom inflyta; men ytterligare bidrag, medelst anvisande af
stats-medel, ansåge E. K. M:l vid innevarande riksdag, dä det allmännas tillgångar redan
vore i betydlig mån anlitade för åtskilliga andra vigtiga behof, icke böra ifrågasättas.
Expeditions-Utskotlets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 100.
221
E. K. M:l, som hufvudsakligen godkänt det framställda förslaget om Postliusets
förläggande på tomten öster om operahuset, har, med afseende å de omständigheter,
hvilka härvid förekommit, funnit lämpligt att byggnadsföretaget, med anläggning efter en
plan, som åsyftar tomtens bebyggande på alla sidor och lill den bestämda höjden, likväl
icke må till en början fullföljas längre än Post-verkets behof af embets- och boställsrum
fordrar och påriikneliga tillgångar medgifva, under iakttagande, alt de mest synliga fasaderna,
nemligen i söder åt Norrström och i öster ät fortsättningen af Carl XIil:s torg,
böra i första rummet utföras; och har E. K. M:t, för tillvägabringandet af della byggnadsföretag,
hvarigenom icke allenast det med hvarje år allt mer och mer framträdande
beholVet af ett lulli ändamålsenligt Posthus skulle blifva på ett tillfredsställande sätt afhulpet,
utan ock en bland Stockholms vackraste platser, hvars nuvarande vanprvdliga
skick icke kunde undgå alt väcka en störande uppmärksamhet, skulle värdigt bebyggas
och en ganska betydlig försköning sålunda för hulvudstaden åstadkommas, i Nåder äskat
Rikets Ständers medgifvande, alt stadens nuvarande Posthus vid Post-verkets flyttning
derifrån finge försäljas och köpeskillingen derför, jemte Verkets tillgängliga öfverskott,
användas till betäckande af kostnaderna för den nya Posthus-byggnaden.
Efter noggrant öfvervägande af hvad härvid förekommit, hafva Rikets Ständer,
ehuru erkännande den Nådiga omtanke lör hufvudstadens försköning, sorn föranledt E.
K. M:t alt vid innevarande liksom vid 2:ne föregående riKsmöten lill Rikets Ständer aflåta
framställningar om bebvggande på ett värdigt och passande sätt af en bland de till belägenheten
mest utmärkta platser derstädes, hvars försättande i ett ändamålsenligt skick äfven,
enligt Rikets Ständers tanke, vore ganska önskvärd!, likväl funnit åtskilliga betänkligheter
möta emot antagandet af det förslag, E. K. M:t nu täckts i berörda hänseeude
afgifva.
Hvad närmast angår det medgifvande, E. K. M:t af Rikets Ständer äskat i afseende
å sältet för kostnadernes bestridande till den ifrågaställa nya Posthus-bvggnaden,
skulle Rikets Ständer väl, under förutsättning att det af General-Post-Styrelsen framställda
behofvet af ny och rymligare lokal för Post-verket för närvarande vore alldeles oafvislig!,
och ej kunde tåla vidare uppskof, ansett sig kunna begagna den föreslagna utvägen
till medlens anskaffande. Men då Post-verkets under en längre lid samlade behållningar,
som till andra ahgelägna utgifter för delta Verk torde blifva behöfliga, icke böra,
så vidt sådant möjligen kan undvikas, til! så betydligt belopp användas för ett ändamål,
som ej omedelbart kammer kommunikationsväsendet till godo, i öfverensstämmelse med
hvilken åsigt Rikets Ständer tillförene under innevarande riksdag hos E. K. M:l i underdånighet
anhållit att Post-verkets behållning å assurans-afgifterna måtte företrädesvis användas
till postföringens betryggande, hafva Rikets Ständer följaktligen, med anledning af
den Nådiga framställningen, ej kunnat undgå alt taga i öfvervägande huruvida behofvet
af nvlt Posthus för närvarande är så oundgängligt, att ej den hittills begagnade lokalen
kunde tillsvidare bibehållas. I detta afseende har väl General-Post-Styrelsen, enligt hvad
E. K. M:ls Nådiga Proposition innehåller, ådagalagt att det bristande utrymmet i den
nuvarande lokalen medför åtskilliga olägenheter, och alt densamma sannolikt inom en
icke aflägsen tid blir helt och hållet otillräcklig; men då en del af de anmärkta olägenheterna,
såsom exempelvis att utrymme svårligen kan å husets nedra botten beredas för
alla de afdelningar af Post-verket, med hvilka allmänheten egentligen har beröring, synes
vara af mindre betydenhet, samt för öfrigt General-Post-Styrelsen medgifvit, att de
mest känbara olägenheterna skulle, genom förändrade anordningar i det nuvarande Posthuset,
kunna för en lid afhjelpas, hvilket ock, enligt Rikets Ständers tanke, borde kunna
ske derigenom att General-Post-Direklörens embels-våning finge, emot lämplig hyresersättniug,
till Post-verkets behof användas, hafva Rikets Ständer, i betraktande af nu i
222 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 101.
underdånighet anförda omständigheter, ansett det kunna antagas, alt anskaffandet af
nytt Posthus åtminstone för den närmaste framtiden icke är nödvändigt. Och som, jemte
delta förhållande, hvilket innefattar det väsentligaste hindret för Rikets Ständer ali för
närvarande bifalla E. K. M:ls nu framställda Nådiga förslag, tillika i afseende på denna
fråga förekommit, dels att det nuvarande Posthuset, i anseende till granskapet med Rikets
Ständers bank, Börsen och de flesta af embetsverken, och såsom beläget i slädens
och affärslifvels medelpunkt, har så stora fördelar, att dess flyttning till en annan stadsdel
vore mindre lämplig, och dels att de föreslagna anordningarne och försigtighetsmåtten
till förekommande af den större eldfarligheten i närheten af Kongl. Theatern ej kunna,
enligt Rikets Ständers tanke, blifva i detta hänseende fullt betryggande, hafva Rikets
Ständer, på dessa skäl, funnit sig icke kunna lemna bifall till hvad E. K. M.t uli förevarande
Nådiga Proposition behagat föreslå. Hvarom, lill svar i ämnet, Rikets Sländer
få hos E. Ii. M:t härmedelst göra underdånig anmälan; framhärdande Rikets Ständer &c.
Slockholm den 22 Augusti 1857.
KO 101.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 13 Äng. 1837.
Presle-Slåndet den 19 — —
Borga re-Slåndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets S/änders underdåniga Skrifvelse, angående statsbidrag Jör
ny tomtreglering och nya byggnaders uppförande inom den
sistlidet år af brunna delen af staden Eksjö.
(Stats-Ulskollels Utlåtande N:o 83).
S. A. K.
Efter den eldsvåda, som i Novcpibcr månad sistlidet år öfvergick södra delen af
staden Eksjö och förstörde 49 gårdar derslädes, har, enligt hvad E. K. M:t behagat, genom
Nådig Proposition af den 20 sisilidne Mars, Rikets Ständer tillkännagifva, nämnde
Expeditiojis-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 101. 223
stads magistrat, till följd af erhållet uppdrag, underställt E. K. M:(s Nådiga fastställelse
ett i vederbörlig ordning uppgjordt förslag till ny tomlreglering inom den afbrunna stadsdelen,
saint derjemte i underdånighet anhållit att, då kostnaden för denna tomtreglering
uppskattats lill 99,408 R:dr 29 öre R.mt, hvaraf endast eli belopp al 6,765 R:dr 40 öre
kunde påräknas blifva staden godlgjordt, och då omförmälda lilla samhälle saknade utväg
till tomtregleringens verkställande, E. K. M:t måtte lill Rikets Ständer aflåta Nådig
Proposilion om beviljande för den nya tomtregleringen af ett statsbidrag af 99,408 R:dr
29 öre, af hvilken summa 0,765 Rulr 46 öre skulle utgå såsom lån och det öfriga såsom
anslag utan ålerbelalnings-skyldighet: varande dessutom al Magistraten i underdånighet
anmäldt, bland annat, att genom det ersättningsbelopp, 83,702 R:dr 28 sk. banko,
sorn för den uppbrunna fasta egendomen medgifvits, i medeltal icke. större godtgörelse
än 3,600 R:dr R-.mt erhållits för hvar och en af de 35 brandförsäkrade gårdarne; alt
den af eldsvådan uppkomna skadan kunde beräknas till minst 200,000 R:dr sistnämnda
mynt utöfver den ersättning, som tomternas egare bade att för brandlörsäkrad fast och
lös egendom uppbära; samt alt, derest understöd af allmänna medel icke erhölles, måste
den nedbrunna stadsdelen, ä nya byggnadsplanen utlagd till 57 tomter, och för hvars
bebyggande kostnaden beräknats till minst 650,000 R:dr, under en lång följd af år, till
skada för både staden och kringliggande landsort, förblifva obebygd, enär de fleste tomtegarne
saknade tillgångar till nya byggnaders uppförande, hvadan Magistraten, å stadens
invånares vägnar, tillika anhölle om Nådig framställning till Rikets Ständer, angående ett
byggnadslån å 450,000 R:dr Runt, med rättighet för låntagarne ali, i anseende till bristen
å legel och isynnerhet ä kalk, få bebygga de nyindclade tomterna med trädhus,
utom rådhuset, hvilket antingen borde uppföras af slen eller, om del bvggdes af träd,
förses med tegelbeklädnad.
Jemte Nådigt gillande af det inlemnade tomtreglerings-IÖrslaget, har E. K. M:t,
med hänsigt till de känbara förluster, som genom ofvannämnda eldsvåda tillskyndats
en stor del af Eksjö innevånare, samt de ansenliga kostnader, som för den nya tomtregleringen
och den nedbrunna stadsdelens återuppbyggande erfordrades, uti högslberörda
Proposition, Nådigst föreslagit: att Rikets Ständer, för åstadkommande af gatu- och tomtreglering
inom den sednast albrända delen al staden Eksjö, enligt den af E. K. M:t fastställda
plan, mätte bevilja nämnda stad dels ett anslag ulan återbelalningsskyldighet af 30,000
R:dr, dels ock, emot gemensam ansvarsskyldighet af stadens invånare, ett amorteringslån å
30.000 li:dr, allt Riksmynt, under enahanda vilkor, som fastställdes för de under sistförfluten
Riksdag lill tomt-regleringarne uti Orebro och Jönköping beviljade lönebidrag;
och att Eksjö stad dessutom måtte för den afbrända stadsdelens återuppbyggande erhålla
ett län af 250,000 R:dr samma mynt, emot de för dylika lån vid senaste Riksdag stadgade
vilkor och förbindelser i afseende på ej mindre lånemedlens lyftning och användande,
än deras återbetalning, äfvensom räntans beräkning, dock utan förbehåll af skyldighet för
tomtegare, som begagnade låne-understöd af dessa medel, alt uppföra byggnader af sten
eller annat icke eldfarlig! ämne; — i sammanhang hvarmed E. K. M:t tillika i Nåder
äskat, att Rikets Ständer måtte anvisa godtgörelse för ett, med E. K. M:ts Nådiga tillåtelse,
från Jönköpings läns landtränteri utanordnadt förskott å 1,000 R:dr b:ko, till lindrande
af närmaste behofven för de i följd af eldsvådan nödlidande inom meranämnda
stad, för' hvilket förskott behörig redovisning redan vore till E. K. M:t algifveu.
Då, vid pröfning häraf, hos Rikets Ständer i betraktande kommit, huruledes, med
anledning af de större eldsvådor, som i sednare lider öfvergåtl åtskilliga bland Rikets
släder, särskilda bidrag af allmänna medel, dels med och dels utan återbetalnings-skyldighet,
beviljats för utförande af föreslagna nya lomlregleringar inom de dervid ödelagda
stadsdelarne; och då likaledes förslag till en förändrad reglering af tomterna inom den
224 Expediiions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o '10i.
del af staden Eksjö, som någon tid efter innevarande Riksdags början afbrunnit, blifvit
uppgjordt och af E. K. M:t i Nåder gilladt, samt verkställigheten af denna tomlreglering,
hvarigenom den återuppbyggda stadsdelens invånare komma att betryggas mot så
vidsträckt ödeläggelse vid framdeles inträffande eldsvådor, som vid den der senast
utbrutna, och del uu betrvckta samhällets framlida förkofran samt utvidgade och leidel
allmänna gagnande verksamhet befrämjas, enligt hvad E. K. Mits Befallningshafvande
i länet jemväl vitsordat, är förenad med ganska betydliga kostnader, hafva Rikets Ständer,
som lika med E. K. Mit anse de vid beviljandet af fåne-understöden för t omt-regleringarne
inom de afbrända delarne af städerna Lidköping, Orebro och Jönköping, under sednasle
(vänne Riksdagar stadgade vilkor äfven böra iakttagas för det tomlreglerings-lån,
hvarom nu är fråga, funnit skäligt alt, för åstadkommande af en sådan reglering af
gatorna och tomterna inom den i November månad sistlidet år afbrända delen af staden
Eksjö, som öfverensstämmer med den af E. K. Mit för denna reglerings utförande
fastställda plan, bevilja, dels ett anslag ulan återbelalnings-skvldighel å Trettio Tusen
R:dr Runt och dels ett amorteringslån å samma belopp, eller likaledes Trettio Tusen R:dr,
samt att i alseende på utbekommandet och återbetalningen af detta lån föreskrifva följande
vilkor:
a) för nyssnämnda lånesumma, jemte derå upplöpande ränta, skall stadens Drätselförvaltning,
efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och ä
dess vägnar afgifva en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd skuldförbindelse, hvilken
bör innefatta de af Rikets Ständer för lånets användande och återbetalning stadgade
vilkor;
b) hvad utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget före slutet af innevarande
år 1857, får derefter icke utbekommas;
c) det i Riksgälds-kontoret Ivftade låne-beloppet får, ulan ränta och kapital-afbetalning,
innehafves lill 1860 års slut, hvarefter och intilldess länet är till fullo godlgjordt,
sex procent å dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas,
deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt
ölverskoltet utgör kapital-afbelaining;
d) den uti näst ofvanstående punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-inbetalning
bör af Drätsel-förvaltningen vid hvarje års slut verkställas : dock må, derest denna
inbetalnings belopp före den 16 Januari näslpåföljande år lill Riksgälds-kontoret inkommer,
samma betalning anses vara inom behörig tid fullgjord; hvadan, i sådant fall, den sedan
nyssnämnda månads böljan å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
Bland de, vid 1850 och 1851 årens Riksdag, af Rikets Ständer fastställda allmänna
bestämmelser och vilkor, i afseende på användandet och återbetalningen af derefter
sökta och erhållna län i och för nedbrunna städers återuppbyggande stadgades äfven,
att låne-understöd i anledning af städer öfvergångna eldsvådor i allmänhet endast borde
meddelas åt de tomtegare, som uppförde byggnader af sten eller annat icke eldfariigl
ämne, dock att i orter, der lokala förhållanden påkallade uppförandet af andra byggnader,
lån äfven för sådant ändamål borde lå beviljas, samt alt för de lån, hvilka erhölles lill
uppbyggande af vanliga trädhus, den årliga afbetalningssumman och räntan skulle särskildt
bestämmas till ett jemförelsevis högre belopp, än för lån lill byggnader af sten eller annat
icke eldfarligt ämne. Rikets Ständer hafva således, vid lastställandet af berörda vilkor
och bestämmelser, antagit, alt sådana låneunderstöd, som det, hvarom nu är fråga, kunde
erhållas för trädbyggnaders uppförande; och då E. K. Mits vederbörande Befallningshafvande
vitsordat det af Eksjö Magistrat uppgifna förhållande, alt, i anseende till den i
stadens
Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N:o JOE
225
stadens granska)) saknade tillgäng på de lör stenhus och andra dylika byggnader erforderliga
materialier samt denna stads aflägsenhet från hamn- eller lastage-plals, sådana
hus oell byggnader icke ulan alltför dryg kostnad skulle kunna der uppföras, äfven om
det blefvc möjligt att anskaffa hela den qvantitet af byggnadsämnen, som härtill skulle
erfordras, synas de ofvan antydda lokala förhållanden, hvilka medgåfvos böra föranleda
undantag från det allmänna stadgandet om lånemedlens uteslutande användande till stenbyggnaders
uppförande, förekomma i afseende å det af staden Eksjö begärda byggnadslån;
hvadan Rikets Ständer ansett nyssnämnda, vid de under senaste och nästföregående Riksdag
beviljade enahanda låne-underslöd åt släderne Lidköping, Orebro och Jönköping iakttagna
stadgande, angående lans meddelande endast lör uppbyggande af hus utaf slen eller
annat icke eldfarligt ämne, icke böra tillämpas i fråga om detta lån.
Beträffande åter den af E. K. M:t föreslagna lånesummans belopp, så enär vid
förevarande såsom vid andra likartade fäll låne-understödet synes böra lämpas efter den
timade eldsvådans omfattning och kostnaderne för de derigenom ödelagda tomternas ändamålsenliga
bebyggande, hafva Rikets Ständer, jemväl med särskildt afseende å den mindre
kostnad, som är förenad med uppförandet af trädhus än med stenbyggnader, pröfvat delta
låns belopp lämpligen kunna och böra något under den äskade summan nedsättas.
I öfverensstämmelse härmed halva Rikets Ständer, för återuppbyggande af den vid
meranämnda eldsvåda nedbrunna del af staden Eksjö, beviljat denna stad eli lån å Två
Hundra Tusen Riksdaler Riksmynt, emot nedanstående vilkor och iakttaganden, nemligen:
a) den beviljade lånesumman får i Riksgälds-kontoret lyftas af den myndighet, som
har förvallningsbestvret med stadens drätsel sig uppdraget, och hvilken myndighet skall
ombesörja lånemedlens fördelning emellan vederbörande tomtegare; börande vid denna
fördelning iakttagas: att låne-underslödens belopp icke i något fäll få öfverstiga trefjerdedelar
af brandförsäkringssumman lör stenhus och hälften af försäkrings-beloppet för andra
hus; samt att för öfrigt låne-summorna lämpas efter de nya byggnadernes i kostnadsförslagen
beräknade värden och de sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd;
b) på grund af dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag skall drätsel-förvaltningen,
å stadens vägnar, för hela låne-summan afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller
Ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för lånets användande
och återbetalning stadgade vilkor. Efter denna förbindelses aflemnande lill och godkännande
af Fullmäktige, eger drätsel-förvaltningen utbekomma låne-medlen, i den mån desamma,
enligt derom hos förvaltningen gjorda och bifallna ansökningar, skola vederbörande
tillhandahållas;
c) hvad af sagde medel före slutet af år 1861 ej kunnat till behörige låusökande
ullemnas, får derefter af dräldel-förvaltningen icke ulgifvas;
d) det i Riksgälds-kontoret Ivilade och på föreskrifvet sätt begagnade lånebeloppet
må, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas intill 1861 års utgång; hvarefter och
intilldess länet är till fullo godtgjordt, för erhållna låne understöd till uppförande af byggnader
utaf sten eller annat icke eldfarligt ämne, sex procent af sådant låns ursprungliga
belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för hundra
å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskoltet utgör kapital-afbetalning,
och för lån till uppförande af vanligt trädhus sju procent utaf den ursprungliga
lånesumman, af hvilka 7 procent det belopp, som, efter godtgörandet af fyra och en half
procent årlig ränta å del dessförinnan icke liqviderade lånebeloppet, återstår, anses utgöra
afbetalning å detsamma;
e) den uti ofvanstående punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-inbetalning
bör af drätsel-förvaltningen vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest denna inbe
Bih.
till 11. St. Prut. 4856 & 4857. 40 Sami 4 Afd. 29
226 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 10F
talnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande är lill Riksgäids-kontoret inkommer,
samma inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sädant fall, den
sedan nvssnämnda månads början å kapital-afbelalniiigs-beloppet ytterligare upplupna ränta
ellergifves;
f) iöre den 1 Juli 1862 bör drälsei-fölrvaltningen, medelst insända handlingar,
inför Riksgäids-kontoret styrka, att de byggnader, lör hvilkas uppförande understöd utaf
ifrågavarande lån meddelats, blifvit inom föreskrifveu tid fullbordade och hos städernas
allmänna brandstodsbolag eller annan i stadgad ordning bildad och med vederbörligen
faststäldl Reglemente lörsedd brandförsäkrings-inrältning emot brandskada försäkrade;
g) från Riksgäids-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande icke
stvrkes på det i nästföregående punkt stadgade sätt, böra inom den der bestämda tid
vara till kontoret återställda, hvarjemte drätsel-förvaltningen för det belopp, som skall af
nyssberörda anledning återbetalas, bör godtgöra Riksgäids-kontoret fern procent årlig ränta
från slutet af året näst elter det, derunder samma belopp blifvit af kontoret utbetaldt.
Vidkommande slutligen den af E. K. M:t i Nåder äskade godtgörelse för det belopp
af 1,000 R:dr banko, som i anledning af den sistlidet år i Eksjö utbrutna vådeld
blifvit till derigenom nödlidande förskottsvis utbetaldt från Jönköpings läns landtränteri,
så enär, enligt hvad E. K. M:t Nådigst tillkännagifva, behörig redovisning redan aflemnats
för denna lill lindrande af de närmaste behofven efter branden använda förskotlssumma,
hafva Rikets Ständer medgifvit att ifrågavarande förskotls-belopp, Eli Tusen Fem
hundra Riksdaler Riksmynt, må genom Riksgäids-kontoret i vanlig ordning nämnda landtränterie
ersättas. ,
Under behandlingen af detta ärende hafva Rikets Ständer, med afseende å de vid
alla Riksdagar förekommande frågor om byggnadshjelp ål brandskadade städers invånare,
funnit någon lämplig åtgärd böra vidtagas för att framdeles kunna minska behofvet af
Statsverkets anlitande om låne-understöd vid hvarje tillfälle, då en stad varit af betydligare
eldsvåda hemsökt. För sådant ändamål och på det att de brandskadade städernas
invånare måtte, ulan statens mellankomst, kunna uppföra sina nedbrunna byggnader, få
Rikets Ständer, enär genom lid efter annan inrättade brandförsäkrings-anslalter tillfällen
blifvit för husegare beredda att med i allmänhet löga känbara uppoffringar erhålla ersättning
för de genom brandskador förorsakade förluster, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
att då städernas invånare synas i väsentlig män kunna minska de svåraste följderna
af timade brandskador äfvensom behofvet att anlita staten om erhållande af lånemedel
för de nedbrunna sladsdelarnes bebyggande, derest vederbörande uti de för sådant ändamål
bildade inrättningar till ett verkliga värdet närmare motsvarande belopp än hittills
vanligen skett, brandförsäkra sina egendomar, E. K. M:t täcktes på lämpligt sätt låta
dertill uppmana husegarne inom Rikets städer, samt tillika låta erinra dem, att de icke
kunna påräkna att utaf-allmänna medel allt framgent erhålla enahanda byggnadslån, som
under senare tider elier större eldsvådor blifvit deraf hemsökta städer tilldelade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till tinderd. Skrifvelse N:o 102. 227
i\:0 109.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Presle-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Slåndet den 22 ■— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, anledning af väckt fråga
om vissa friheter och förmåner för de till komministrars
och kapell-predikanters aflöning i sednare tider anslagna
hemman och lägenheter.
LJ
(Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 84).
S. A. K.
Med anledning deraf att, ehuru, jemlikt presterskapets privilegier och åtskilliga
äldre stadgandet), alla preslgårdar och stommar, som presterskapet sjelfva bruka, äro
befriade från kronotionde och alla Kronans besvär, en sådan förmån likväl icke åtnjutes
af de i senare lider tillkomna boställen för Kyrkoherdar, Komministrar och Kapellpredikanter,
enär nemligen de, efter Konung Garl XI:s reduktion, till prestgårdar anslagna
hemman och lägenheter ansetts i allmänhet ej kunna från kronotionde och andra ulskylder
fritagas, hvilket förhållande jemväl inträffade med de pastors- och komministersboställen,
sorn i sednare lider af församlingarne blifvit inköpta och dervid voro med ränta
och kronotionde belagda, har hos Rikets Ständer framställning förekommit derom, att
alla för presterskapets aflöning i sednare lider tillkomna, anslagna eller inköpta, hemman
och lägenheter, af hvad jordnatur som helst, äfvensom alla hädanefter tillkommande
preslgårdar, vare sig för Kyrkoherdar, Komministrar eller Kapell-predikanter, måtte förunnas
samma friheter och förmåner, som alla af ålder varande dylika boställen enligt
förlä tillingarne tillkomma.
Rikets Ständer, som funnit den sålunda antydda skattefriheten, såsom varande för
kyrkoherdarne mindre behöflig, icke böra till de för dessa tjenstemäns aflöning afsedda
hemman och lägenheter utsträckas, hafva deremot, med kännedom, hurusom det lägre
presterskapet åtnjuter i allmänhet ringa och olla otillräckliga löneinkomster, ansett Statsverkets
uppoffring genom afslåeudet af ifrågavarande räntor och kronotionde, från Kom
-
228 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 102.
ministrars oell Kapell-predikanters aflöningshemman, icke vara af någon betydenhet, i
förhållande till det vigtiga. ändamål, som derigenom skulle befordras: en mera betryggad
ställning för en stor del af religionslärarne inom riket. Då emellertid denna fråga saknar
närmare utredning i afseende på ej allenast antalet och beskaffenheten af ifrågavarande
boställshemman och lägenheter inom hela Riket, utan äfven beloppet af deraf utgående
räntor, tionde och andra afgifter, samt öfriga förhållanden, som på frågans bedömande
kunna inverka, få Rikets Ständer, för att kunna noggrant pröfva lämpligheten af
den väckta frågan, att i sednare tider lill presterskapet anslagna eller inköpta hemman
och lägenheter, hvilka användas till aflöning åt Komministrar och Kapell-predikanter, må,
till underlättande af en förbättrad lönereglering för dessa tjenstemän, erhålla samma
frihet från utgörande af räntor, kronotionde och andra afgifter, som de af ålder varande
prestboställe!! enligt förfaltningarne åtnjuta, i underdånighet anhålla, det E. K. M:t antingen
måtte åt den Kommitté, som, med anledning af Rikets Ständers särskilda underdåniga
hemställan, torde blifva af E. K. M:t utsedd för att afgifva underdånigt förslag
till allmänt ordnande af presterskapets aflöning, i Nåder uppdraga, att vid uppgörande af
samma förslag jemväl taga denna fråga i öfvervägande, eiler ock liiektes på annat sätt
förordna om en fullständig utredning af detta ärende; samt alt E, K. M:t derefter behagade
till Rikets Ständer aflåta den Nådiga framställning i ämnet, hvartill anledning må
kunna förefinnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till linderd. Skrifvelse N:o '103. 229
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Preste-Slåndet " den 19 — —
Rorgare-Slåndet den 19 — —
Bonde-Slåndet- den 82 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående befrielse från
kronotiondes utgörande af en del Komministers-boställen i
Stockholms län, sorn efter J850 års jordransakning blifvit
med denna utskyld belugde.
(Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 85.)
S. A. K.
Sedan E. K. M:ts Befallningshafvande i Sfockholms län forordnat om tionde-sättning
å de komministers-boställen, hvilka vid deri inom länet år 1850 förrättade jordransakning
befunnits icke hafva sig åsatt krono-tionde, men ansågos, jemlikt de i detta
hänseende gällande författningar, böra sådan tionde utgöra, samt, i följd af denna under
Kammar-kollegii pröfning dragna och genom dess utslag gillade åtgärd, berörda boställen
blifvit ålagda alt, jemväl med efterräkning för de 3:ne sislförflulna uppbördsåren, till
kronan utbetala hvardera 1, 2 å 3 tunnor krono-tionde-spanmål årligen, så har hos Rikets
Ständer framställning förekommit derom, att ifrågavarande boställen eller åtminstone
deras nuvarande innehafvare måtte från erläggande af denna nya utskyld varda befriade.
1 afseende å denna sak hafva Rikets Ständer af tillgängliga handlingar vidare inhemtat:
att de utaf E. Ii. Mits Befallningshafvande rörande omförmälda boställen meddeldta
och af Kammar-kollegium fastställda särskilda utslag hufvudsakligen grundat sig derpå
all, då kapellans-boslällen, enligt åberopade äldre författningar, icke voro befriade från
krono tionde, men dessa boställen vid 1850 års jord-ransakning befunnits ej hafva sådan
afgift erlagt, borde de följaktligen i behörig ordning krono-tionde åsättas; alt boställsinnehafvarne,
deribland åtskilliga äfven hos E. K. M:t i underdånighet anmält missnöje i
ämnet, å sin sida erinrat, att dessa boställen, hvilka vid den i Stockholms län redan på
230
Expeditions-Utskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 103.
1730-talel verkställde tionde-sättning dermed ej blifvit belagde, numera, på grund af
Kongl. Försäkran den 4 April 1789 samt Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium den 1
Februari 1825, borde vara derifrån befriade; att. Kammar-kollegium emot detta klagandernes
påstående i underdånighet genmält-, dels att 1789 års Kongl. Försäkran endast
förklarat fastställda tionde-sättningar för orubbliga, dels att ett förslag till ständig tiondesättning
visserligen vore för denna ort upprättadl, men aldrig blifvit i behörig ordning
faststäldt, utan endast tillsvidare fält eflerlcfvas, dels ock att högstberörda Kongl. Bref,
i tillämpning af 1789 års Nådiga föreskrift, innehölle alt sådana hemman, som vid ständiga
tionde-sättningar blifvit förbigångna, skola fortfarande vara från krono-tinnde fritagna,
så vida ej vid tionde-sättningens fastställande förbehåll derom blifvit gjordt, hvadan
och enär ifrågavarande boställen, enligt Kongl. Resolutionen den 20 December 1697,
bordt draga krono-lionde, oell tionde-sättningen lör orten ej blifvit fastställd, Kollegium
ansett sig oförhindradt att om krono-liondes åsättande derå förordna; alt förslag till
tionde-sättning för alla härader af Stockholms län, med undantag af Färentuna härad
eller Svartsjö län, redan under åren 1726—1730 blifvit upprätladt och ifrågavarande
tionde-längder i December månad 1740 af Kongl. Majlis Befallningshafvande till Kammarkollegium
insände; att denna tionde-sättning alltifrån nämnde tid gällt och ännu gäller
till efterrättelse för alla de hemman och lägenheter, hvilka dervid lått sig krono-tionde
åsatt; samt alt fastställelse af de för särskilda orter uppgjorda tionde-sättningar i allmänhet
blifvit af E. K. M:t, uppå anmälan af Kammar-kollegium eller af E. K. M:ts Befallningshafvande,
meddelad.
Då nu ifrågavarande ständiga tionde-sättningar för Stockholms län kunnat, ehuru
saknande formel fastställelse, under en så lång Fdsföljd tillämpas och lända till efterrättelse
för så väl tiondegifvarne som kronan, och då de skallskyldige säkerligen icke skulle
lyckas undandraga sig att utgöra berörda afgift, pä den grund att tionde-sättningen ej
blifvit fastställd, hafva Rikets Ständer ansett denna omständighet deslomindre utgöra skäl
för att ålägga ifrågavarande komministers-boställen en ny beskattning, hvarifrån de, om
fastslällelsen egt rum, obestridligt varit befriade, som komministrarne i Stockholms län
derigenom i sjelfva verket skulle på ett ganska känbar! sätt lä vidkännas följderna af en
uraktlåtenhet, hvilken icke i något afseende kan dem tillskrifvas. Härtill kommer vidare
att K. M:L uti Nådiga Brefv et den 1 Februari 1825 dels förklarat Sig anse det icke vara
med billighet och grunderna för åsätta beskattningar förenligt, att uti de orter, hvilka
långt före detta ständig tionde-sättning undergått, hemman och lägenheter, som dervid
icke blifvit upptagne, nu skulle sådan tionde påföras, i motsats hvartill K. M:t omförmält
de orter, der ingen ständig tionde-sättning ar införd, samt all den af Kammar-kollegium
åberopade fastslällelsen uti samma Kongl. Bref återfinnes endast sålunda, alt K.
M:t funnit att, der ständig tionde-sättning orten öfvergålt, numera någon krono-tinnde
icke kan åsätlas de vid tionde-sättningens verkställande befintliga skalllagda hemman och
lägenheter, som dervid icke fått sig tionde pålörd, så vida icke vid tionde-sättningens
fastställande uttryckligt förbehåll och undantag i afseende på dem blifvit gjordt, att de
framdeles skulle med sådan tionde beläggas, utan borde endast sådana hemman och lägenheter,
som tillkommit och blifvit skattlagde sedan tionde-sättningen för orten skett
och hvilka således icke kunde under ortens allmänna tionde-sättning anses vara inbegripne,
numera komma i fråga alt dylik tionde åsätlas; — i betraktande hvaraf och då
Stockholms län ej lärer kunna hänföras lill de orter, der ingen tionde-sättning är införd,
samt ifrågavarande komministers-boställen, enligt hvad handlingarne upplysa, icke äro så*
dana hemman och lägenheter, som tillkommit och blifvit skattlagde sedan tionde-sättningen
för orten skett, Rikets Ständer ansett sig, med afseende å innehållet al gällande för
-
Expedition s- Uts k o Hels Förslug till underd. Skrifvelse N-.o ‘103. 231
fattningar, ej sakna skal att medgifva befrielse för ifrågavarande komministers-boställen
från krono-tiondes erläggande.
I öfrigt och äfven 0111 förfatlningarne i detta hänseende innehölle en så bestämd
och tydlig föreskrift, lili den af Kammar-kollegium antagna syftning, alt någon tvekan om
dess tillämplighet i förevarande fall icke kunde uppstå, förekomma likväl från billighetens
synpunkt, särdeles bevekande skäl lör omförmälda medgifvande. Komministrarnes löneförmåner
iiro nemligen i allmänhet så ringa och ofta otillräckliga, att åläggandet af en ny
beskattning å deras boställen måste blifva verkligen betungande, särdeles som genom en
nu verkställd tionde-sättning, dervid alla å hemmanen gjorda odlingar och förbättringar
skola tagas i beräkning, dessa boställen, på sätt klagandernc jemväl ådagalagt, blefve belastade
med en tionde-afgift, till jemförelsevis vida högre belopp än alla öfriga hemman
och lägenheter i samma ort, hvilka för mer än hundra år tillbaka fingo sin tionde, efter
dåvarande förhållanden, åsatt.
På grund af hvad nu blifvit i underdånighet anförd!, hafva Rikets Ständer medgifvit,
att de komministers boställen i Stockholms län, hvilka, i anledning af 1850 års
jord-ransakning, genom E. K. Mils Befallningshafvandes i länet eller E. K. M:ts och Rikets
Kammar-kollegii laga kraftvunna utslag, krono-lionde ansetts böra åsättas, må från
denna afgifls utgörande helt och hållet befrias, samt att de boslällshafvare, hvilka för ett
eller liera år redan erlagt omförmälda utskyld, må för allt hvad sålunda blifvit af dem
utbelaldl af statsverket erhålla restitution. Och få Rikets Ständer, med anmälan härom,
i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes Nådig åtgärd för verkställande af detta
Rikets Ständers beslut vidtaga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
232 Expeditions-Utskottets Fiirst a g till underd. Skrifvelse N;o 104.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Atig. 1857.
Preste-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
[iikels Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga derom, all de
räntegifvare, hvilkas räntor liro till Sala silfververk anslagna,
må komma i åtnjutande af de med skatteJörenklingen
åsyftade förmåner.
(Stats-Ulskottels Utlåtande N:o 86).
S. A. K.
Efter det Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad å det förhållande, att de
genom E. K. Mits särskilda Nådiga kungörelser af den 11 Maj 1855 för skalleförenklingen
stadgade grunder, enligt den tolkning af dessa kungörelser, som blifvit antagen, ej
kunna tillämpas på de till Sala silfververk anslagna räntor af det s. k. Salbergs län,
hvadan de skattskyldige i denna ort måste fortfarande vara underkastade uppsägning af
räntorna in natura med tilla deraf härflytaude olägenheter, hafva Rikets Ständer vunnit
kännedom derom, att de af E. K. M:t, för afgifvande af förslag tilljjbeskaltnings-väsendets
samt uppbörds och redogörelseverkets förenklande, i Nåder utsedde Kommitterade
framställt fråga om indragning till Stats-verket af de utaf Sala silfververk disponerade
räntor och ulskvlder, samt uti sitt den 30 April 1847 afgifna underdåniga betänkande i
sådant afseende anfört: alt för Sala Bergslag uti krono-räkenskaperna ^affördes åtskilliga
räntor, som i äldre tider blifvit lill Silfververket donerade, äfvensom grufvedrängshjelpen
af Salbergs län samt dagsverkspenningarne af de lill verket arrenderade sex så kallade
nedra socknarne i nämnda län, om hvilka alla förmåners framtida tillgodonjutaude, till
Konst-statens och hyttverkens underhållande, silfververket genom Kongl. Transporten den
9 September 1741, § 6, och det utaf Kammar kollegium den 20 September 1743 utfärdade
perpetuela arrende-kontrakt blifvit försäkradt; hvarförutan silfververket, emot ettårligt
arrende af 6,715 daler silfvermyut, innehar rättigheten att disponera räntepersedlarne af
ofvan
-
Exf editions- Ut sko t tets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 104. 233
ofvannämnda sex socknar, elier Sala, Möklinta, Norrby, Kihla, Kumla och Tärna, nied
undantag endast af grufvedrängs-hjelpeu samt jordeboks- och mantals-dagsverkena, hvilka
inbegripas uti anslaget lill konst-statens och hyttornas underhåll; att, hvad beträffade de
af dessa räntor, som äro påförda åt silfververket donerade hemman, hvilka med full
egande-rätt inuehafvas, det, efter Kommitterades åsigt, vore lämpligast 0111 samma räntor
blefvo i jordeboken förda inom kolumn och ifrån räkenskaperna uteslutna; hvaremot vidkommande
alla andra räntor, som af vederbörande hemmans-egare skola till silfververket
utgöras, Kommitterade ansett, det borde, så vidt ske kan, sådan öfverenskommelse med
silfververket beredas, hvarigenom de kunde till Statens disposition återgå och med deras
förenkling förfaras på lika sätt, som i allmänhet blefve förordnad!, samt följaktligen
nämnda hemmansegare i delta afseende komma i åtnjutande af enahanda fördelar, som de
öfrige; ali, i fråga om de af ofvanberörda räntor, som äro silfververket donerade lill
konst-statens underhåll och under anordningstitel afförda, Kommitterade trott ändamålsenligast
vara, om dermed kunde förfaras på lika sätt, som angående vissa andra räntor
blifvit föreslaget, eller att öfverenskommelse träffades om deras afstående emot skälig
kapital-ersättning; att, hvad åter anginge de öfriga, som silfververket under arrende åt
njuter,
dervid förekomme det särskilta förhållande, att, sedan, i anledning af Rikets Ständers
dels vid 1810 års Riksdag och dels under den 4 Oktober 1823 derom gjorda underdåniga
framställningar, fråga uppstått om vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom
silfververket, utan dylika betydliga understöd af Staten, skulle i framtiden kunna underhållas,
så hade, jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 10 September 1829,
blifvit beslutadt, att, på sätt bergslaget, i ämnet bordt, sig åtagit, getiom afsättande af
viss andel af silfververkets afkastning, efter då tillika stadgade grunder, en fond borde
bildas och i jordegendom nedläggas, hvarefter, sedan denna fond vunnit sådan tillväxt,
att deraf erhölles en årlig afkastning af 1,100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften
korn, som bergslaget, efter beräkning af 6 R:dr 32 sk. såsom medelmarkegångspris per
tunna, ansett ungefärligen motsvara bergslagets vinst utaf 1743 års arrende-kontrakt angående
ifrågavarande räntor, det skulle afgöras, huruvida nämnda räntor, öfver hvilka
hittills varande dispositionsrätten emellertid komme alt fortfara, borde af silfververket få
behållas, emot lösen efter markegång, eller till Kronan afträdas; att, under dylika omständigheter,
någon kapital-ersättning derför icke kunde ifrågakomma, hvaremot, enär,
enligt del aftal med silfververkets delegare, som ligger till grund för berörda beslut,
vore förutsatt, det Staten egde rätt att, derest så lämpligt funnes, återtaga dispositionsrätten
öfver de under arrendet inbegripna räntorne, så snart den fond, som borde bildas,
lemnade silfververket en behållning af 1,100 tunnor spanmål, Staten icke kunde bestridas
rättigheten att verkställa berörda indragning, om i stället, intilldess fonden genom årliga
afsättningarne och ränte-inkomsterna vunnit den derför nödiga tillväxt, silfververket tilldelades
omförmälda spanmålsqvautitet eller ersättning derför efter årlig markegång, med
afdrag likväl af det till Statsverket utgående arrende, helst denna ersättning, vid öfverenskommelsens
ingående, antagits motsvara fördelen af ränte-dispositionen; samt att, för
att icke till en obestämd och aflägsen framtid uppskjuta verkställigheten af omförmälda
indragning och emellertid låta innchafvarne af de hemman, hvarifrån räntorna utgå, fortfarande
vidkännas alla dermed förenade olägenheter, Kommitterade så mycket hellre ansett
skäl vara för handen att en sådan åtgärd vidtaga, sorn de ifrågavarande räntornas markegängsvärde
kunde antagas fullt motsvara värdet af nyssnämnda spanmålsqvautitet; i
sammanhang hvarmed Kommitterade särskildt i underdånighet upplyst, att, jemlikt 6 punkten
i förutnämnda af Kammar-kollegium utfärdade kontrakt, äfven mantalspenningarne af de
sex nedre socknarne ”till vidare öfverenskommelse framdeles” äro bergslaget under arBih.
till II. St. Prol. 1856 & 4857. 40 Saini. 4 Afä. 30
234 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:0 404.
rende upplåtna och på jeni viii uppgifvet sätt utgå, med undantag af mantalspenningarne
utaf de Upsala Akademi förlänia hemmans åboer, med barn och tjenstefolk, såsom varande
Akademien anslagna; och borde, elier Kommitterades åsigt, sådan förändring i afseende
på denna utskyld tillvägabringas, att densamma finge, såsom i andra delar af Riket
eger rum, med faslsläld! kontant belopp utgöras; — hvilket Kommitterades förslag angående
Statsverkets återvinnande af nvssberörda räntor och utskylder E. K. M:t, vid ärendets
föredragning den 3 April 1852, enär Sala silfververks delegare, som tillika med Kammaroch
Bergs-kollegierne blifvit deröfver hörda, förklarat sig icke vilja frånträda den disposition
i dessa hänseenden, som genom särskilda Kongl, beslut blifvit delegårne tillförsäkrad,
funnit för närvarande icke till någon åtgärd föranleda.
Ehuru således E. K. M:t, genom högstberörda Nådiga beslut, förklarat den väckta
frågan om indragning till Statsverket af de till Sala silfververk anslagna räntor böra, i
anseende lill bergslags-intressenlernes bestridande, för del då närvarande förfalla, hafva
Rikets Ständer likväl ansett, att, sedan de al E. K. M:t och Rikets Ständer beslutade
grunder för en allmän skatteförenkling genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 numera
kommit till verkställighet, vid hvilket förhållande billigt iir att räntegifvarne inom
det s. k. Salbergs län må komma i åtnjutande af samma förmåner, som de skatlskyldige
inom öfriga delar af Riket, utgången af ofvannämnda fråga icke innefattar något hinder
för att ånyo söka åvägabringa en sådan öfverenskommelse med Sala silfververks delegare,
hvarigenom de kunna af Kronan bekomma fullt motsvarande ersättning för värdet at ifrågavarande
räntor, emot det att de skattskyldige förklaras berättigade att samma räntor,
efter i allmänhet stadgade grunder, hädanefter till Kronan utgöra. Rikets Ständer kunna
destomindre föreställa sig, alt bergslags-intressenterne, vid numera lörändrade förhållanden,
skola motsätta sig en sådan reglering, som dermed ingalunda kan afses att tillskynda
bergslaget någon förlust eller minskning af de förmåner, de för närvarande åtnjuta,
ulan endast ali geuom Statens mellankomst bereda de skaltskyldige en lindring;
och är härvid jemväl alt erinra, huruledes, och enligt den af ofvanbemälde Kommitterade
yttrade åsigt, Staten, på grund af det med silfververkels delegare, jemlikt Rikels Ständers
underdåniga skrifvelse den 10 September 1829, träffade aftal, torde vara lagligen
berättigad att, emot tillhandahållande åt bergslaget af årliga värdet utaf den spanmålsqvantitet,
som motsvarar skilnaden emellan 1,100 tunnor spanmåi och den bildade ränteersättningsfondens
afkastning, när som helst återtaga dispositionsrätten öfver de under
arrendet inbegripna räntorna. Då emellertid, för åstadkommande af en förändring i nu
bestående förhållanden, det svnes nödvändigt icke allenast att bergslags-intressenterne
varda ytterligare i ämnet hörde, utan jemväl, under förutsättning alt något hinder å
bergslagets sida ej vidare möter, att vederbörande embetsmyndigheler erhålla tillfälle att
afgifva yttrande i fråga om sättet och ordningen för samma förändrings verkställande,
hvartill Rikets Ständer, i frågans ännu outredda skick, ej kunnat uppgöra förslag, få Rikets
Ständer, jemte tillkännagifvandé, alt de, för sin del, anse med billigheten öfverensstämmande,
alt de räntegifvare, hvilkas räntor äro anslagna till Sala silfververk, må
komma i åtnjutande af ränteförenklingens förmåner, underdånigst anhålla, det E. K. M:t
täcktes i Nåder vidtaga sådana förberedande åtgärder, som för detta ändamål finnas erforderliga,
samt derefter till Rikets Ständer aflåta Nådig framställning i ämnet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 105. 235
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Presle-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Slåndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtskilliga inom
Götheborgs och Bohus Län belägna Kronoholmars afgifIsfria
upplåtelse lill allmänt begagnande.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88).
S. A. K.
Jemte Nådigt meddelande, alt, enligt hvad Kammar-kollegium i underdånighet anmält,
vid den inom Götheborgs och Bohus län åren 1850 och 1851 förrättade jordransakning,
fråga uppstått om användande af nedannämnde, uti Tanums socken och härad
belägna holmar och skär, för hvilka vid en den 19 November 1819 verkställd skattläggning
blifvit stadgade räntor till ett sammanräknadt belopp af trettiotvå skillingar banko,
nemligen:
l:o Killingen, af omkring 3 tunnlands rymd, blotta berg, men med sommarbete i
bergsskrefvorna för 8 får och med åsatt ränta af 12 sk.;
2:o Stora Snåret, 8 tunnland, likaledes blotta berg, med sommarbete för 4 får
och åsatt ränta af 10 sk. 8 r:st.;
3:o Snärten eller Snartekalfven, omkring 1 tunnland, utan bete, med åsatt ränta
af 2 sk.;
4:o Ardöfsholmarne, 3 stycken, med åsatt ränta af 1 sk. 6 rist.; varande vid alla
dessa holmar något ostronfiske;
5:o Ulliken ; \
6:o Tistholmen;
7:o Gullskär;
tio stycken så kallade ”småskär”, liggande under vattnet
eller ock derofvan obetydligt synlige, med åsatt ränta
af 3 sk. 4 rist.;
8:o Klåttegrund;
9:o Klåtteholmen;
10:o Persclång fluerne
236 Expe ditio ns- UIs kotte ts Förslag till underd. Skrifvelse N.-o K) b.
llio Åhlékråks-skäret;
12:o Ljunghufvud; i
13:o Lilla och stora Tevanger ; I
14:o Tvelhufvarne 5 f tio slvckcn så kallade ”utomskärsholmar”, lika
15:o 4 svarta Fluerne; smed de »iist ofvan omförmälde och med åsatt
16:o Busungen; (ränta af 2 sk. 6 rist.
17:o Stora Gullskär;
18:o Gullskärs-fliierne;
19:o Ornekälsgruud;
alt egarne af hemmanet Lindö, hvilka, emot räntans utgörande till Kronan, begagnat
dessa holmar alltifrån del Kammar-kollegium, genom utslag den 6 Mars 1827, rättigheten
dertill, ehuru blott för tio års tid, medgifvil, hos E. K. Mits Befallningshafvande i länet
hegart att blifva vid samma rättighet bibebållne. hvilken begäran E. K. Mits Befallningshafvande
dock ej kunnat bifalla; samt alt, med anledning af den i nyssberörda Utslag
innefattade föreskrift om holmarnes framtida utarrenderande, genom auktion åt den högstbjudande,
fråga uppstått om liden och vilkoret) för sådan ularrendering, har E. K. M:t
behagat, uti Proposition af den 12 förlid ne Maj, enär ofvan uppräknade holmar och skär
vore af lika beskaffenhet med de lägenheter, hvilka, enligt E. K. Mils och Rikets Ständers
beslut samt Kammar-kollegii på grund deraf den 25 April 1845 och den 13 Mars
innevarande år utfärdade kungörelser, blifvit tillsvidare, utan erläggande till Kronan af
någon afgift, upplälne lill fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk undersåte, i
Nåder föreslå Rikets Ständer att, på enahanda skäl och lika sätt, jemväl ofvan uppräknade
kronoholmar, genom hvilkas ularrendering eller skalteförsäljning blott en ytterst
ringa inkomst kunde Kronan tillskyndas, måtte få tillsvidare upplåtas till fritt och allmänt
begagnande af hvarje Svensk undersåte utan någon afgifts erläggande till Kronan,
men under iakttagande att förhållandet blefve i jordeboken behörigen antecknadt.
[likets Ständer, som vid innevarande Riksdag, uppå E. K. Mits derom gjorda
Nådiga framställning, medgifvit att dylika Kronolägenheter med de nu ifrågavarande finge
på omförmälda sätt till begagnande upplåtas, hafva, i öfverensstämmelse härmed, lemnat
bifall till hvad E. K. Mit i högstberörda Proposition behagat i Nåder föreslå.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer fä hos E. K. Mit i underdånighet an
mäla
; framhärdande Rikets Ständer &c.
Slockholm den 22 Augusti 1857.
E xp e d itio ns- UIs kott e ts Förslag till undercl. Skrifvelse N:o 106.
237
H:o 106.
IJpplast och godkändi hos Ridd. och Adeln den 13 Aug. 18S7.
Preste-Slåndel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående godtgörelse till
indelningshafvare för sådana grundräntor, som lill följd
af qvarn ars nedläggande af skrifvas.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 89).
S. A. IL
Uti en till Rikets Ständer aflåten Proposition af den 30 Oktober 1856 tiar E. K.
M:t i Nåder erinrat, hurusom, i sammanhang med en af Rikets senast församlade Ständer
framställd underdånig anhållan alt, sedan den om förändradl beskatlningssätl för mjöloeh
såg-qvarnar väckta fråga blifvit genom vederbörande embetsverk fullständigt utredd,
E. K. M:t täcktes vid en kommande Riksdag i Nåder aflåta Proposition dels om skattlagde
eller skattläggning underkastade såg- och tullmjöl-qvarnars befrielse från grundräntor och
dessas utbytande emot bevillning, dels om vederlag af Statsverket för de till åtskilliga
ändamål nu anvisade dylika räntor, Rikets Ständer jemväl i underdånighet yttrat den
önskan, akt, då billigheten fordrade, meri förfaltningarne icke uttryckligen medgåfvo befrielse
från grundränta lör sådana qvarn- och såg-verk, som mäste nedläggas, genom
allmän författning måtte, intilldess qvarn räntornas upphörande kunde tillvägabringas, varda
i Nåder stadgadt, att nedlagda såg- och mjöl-qvarnar, derest grundräntan derå icke är
uti hemmansränta inbegripen eller till visst ändamål anvisad och så framt, vid undersökning
på stället, af vederbörlig Härads-rält i Krono-ombuds närvaro, sig visar att qvarn
eller såg är ödelagd och ej vidare kan bibehållas, må utaf Rammar-kollegium från grundräntas
utgörande befrias, sedan E. K. Mits Befallningshafvande sig derom yttrat.
Efter det Kammar-kollegium, hvars utlåtande i omförmälda ämne E. K. M:l i Nåder
infordrat, uti underdånig skrifvelse den 7 näsllidne Mars, med anmälan, att Rikets
Ständers anhållan, så vidt dermed afsåges grundräntornas afskaffande för qvarnar i allmänhet,
föranledde till vidlyftiga förberedande åtgärder, hvilka ännu icke hunnit slutas,
afgifvit underdånigt yttrande endast öfver senare delen af Rikets Ständers underdåniga
framställning eller frågan om nedlagda såg- och mjöl-qvarnars befrielse från grundräntors
238 Expeditions-Uiskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 406.
utgörande, hade, vid ärendets föredragning E. K. M:t, i Öfverensstämmelse med den af
bemälda Kollegium yttrade åsigt, funnit att, om det i allmänhet vore rättvist att en qvarn
finge, med befrielse från grundräntas utgörande, nedläggas, när egaren icke ansåge densammas
bibehållande fördelaktigt, della anspråk icke borde förringas eller åsidosättas med
anledning af det tillfälliga förhållande, att qvarnräntan vore antingen uti ett hemmans
ränta inbegripen eller ock till visst ändamål anvisad, emedan i förra fallet hemmansräntan,
om den pröfvades icke utan tillskott af qvarnräntan kunna ega bestånd, borde i
förhållande dertill nedsättas och i senare fallet, för del behof, till hvilket qvarnräntan
fordom blifvit anvisad, annan Statens tillgång borde anslås, på sätt jemväl, enligt E. K.
M:ts i särskilda frågor meddelade beslut, tillförene skett; och då E. K. M:t fördenskull
ansett det allmänna stadgande, som, angående afskrifning af grundränta å nedlagd mjöleller
såg-qvarn, vore af behofvet påkalladt, böra, utöfver hvad Rikets Ständers ofvanberörda
underdåniga begäran åsyftade, innefatta jemväl sådana qvarnar, hvilkas räntor äro
antingen uti hemmansräntor inbegripna eller till vissa ändamål anvisade, men upphörandet
af dvlika indelta qvarnräntor skulle för vederbörande indelningshafvare medföra en förlust,
hvilken billigtvis icke utan ersättning kunde dem ådragas, har E. K. M:t, innan
Dess Nådiga författning i ämnet utfärdades, behagat i Nåder föreslå Rikets Stäuder, att
sådana indelningshafvare, som till följd af qvarnars nedläggning och derpå grundad ränteafskrifning
skulle gå i mistning af de hittills bestämda qvarnräntor, måtte för denna förlust,
tillförsäkras godtgörelse af statsmedlen, till belopp, motsvarande den upphörda räntan,
enligt det i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgade beräkningssätl för grundräntors
utgörande, men att, enär så beskaffade godtgörelsers belopp ej kunde på förhand
beräknas, desamma måtte under nästa statsreglerings-period förskottsvis utgifvas af de
under Stats-kontorels förvaltning befintliga medel, emot ersättning, som vid derpåföljande
Riksdag komme att anvisas.
Rikets Ständer, som ej funnit anledning till någon erinran i afseende å hvad E. K.
M:t uti detta ämne behagat i Nåder föreslå, hafva alltså förevarande Nådiga Proposition
bifallit; — med anmälan hvarom, Rikets Ständer framhärda &c.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 107. 239
K«0 löt.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1SI57.
Preste-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —-
Bonde-Siåndet den 22 — —
Bikels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förvandling af en
inom Färentuna härad af Stockholms Län utgående skallelitel
under namn af tegelved.
(Stals-Utskollels Utlåtande N:o 91.)
S. A. K.
Rikets Sländer, som fått emottaga E. K. M:ls den 23 sisllidne Maj, med tiedannämnda
syftemål, aflåtna Nådiga Proposition, hafva deraf inhemta), hurusom, med anledning
af vederbörande Häradsskrifvares hos E. K. M:ts Befallningshafvande i Stockholms
län gjorda förfrågan, E. K. M:ls Befallningshafvande hos E. K. M:t i underdånighet hemställ),
huru en af skalle- och krono-jord inom Färentuna härad af berörda län utgående,
men i jordeboken icke upplagen skatte,-titel, benämnd iegelved, skulle för framtiden beräknas
och utgöras, enär den, enligt Läns-styrelsens förmenande, icke vore af grundräntenalur
och, enligt Kongl. Kungörelsen den II Maj 1855, beträffande de uti ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling, endast grundräntorna eller de vid
skattläggning bestämda jordeboks- och hemmantals-räntorna skola förenklas; hvaröfver
Kammar-kollegium sig underdånigst utlåtit och upplyst, att på den tid, då byggniugshjelpen
ännu allmänt levererades i persedlar, K. M:ls Befallningshafvande i Stockholms
län genom Resolution den 10 Augusti 1664, hvilken likväl syntes hafva varit K. W:t
underställd, tillåtit Kronans bönder och allmoge i Färentuna härad att framgent betala
byggningshjelpen i penningar efter kronovärde, nio marker eller två daler åtta öre silfverin
ynt af mantalet, dock så att samma bönder dessförutan skulle föra hvardera fyra
lass tegelved och sand till K. M:ts tegelbruk der på orten och eljest hvad till djurgårdssRingning
och annan nödtorft behöfdes; att i 1683 års kronoräkenskaper, de, äldsta bibehållna,
i hvilka tegelved förekomme, den upptagits att af hvarje mantal utgå med ett
stafrum, hvarå, likasom å fyra lass ved, kronovärdet var 16 öre sillVermynt; att vid
240 Eccpeditions-Utskotlels Förslag till unden!. Skid frelse N.-o '101.
1738 års Riksdag allmogen i Färentuna härad beklagat sig öfver den palaga af stafrum
eller legelved, sorn den hade alt, jemle andra krono-ullagor, årligen utgöra, och hos
K. M:t anhållit om befrielse derifrån, men att Kammar-kollegium, i underdånigt yttrande
deröfver, tillkännagifvit, att, sedan Kronans tegelbruk i orten blifvit nedlagda, tegelveden
erlagts i penningar efter förvandling med en daler silfvermynt af hvarje mantal, som
tillsammans med kronovärdet å byggnadshjelpen utgjorde blott tre daler ålle öre silfvermynt;
på grund hvaraf och då således Färentuna häradsboer, emot öfriga hemmansegare
i Stockholms län, hvilka öfverallt erlade byggningshjelpen med dubbla kronovärdiet, fyra
daler sexton öre silfvermynt, åtnjöto en verklig lindring i detta afseende, Kollegium afstyrkte
bifall lill omfönnälda begäran, hvarpå sedermera icke veterligen följt något Nådigt
beslut; alt, när i medlet af 1700-talet ständig markegång å räntepersedlarne infördes,
denna, sorn för Stockholms län var fastställd lill en daler tjugufem öre silfvermynt å ett
stafrum ved, äfven blifvit tillämpad på tegelveden, som då med sistnämnda summa af
hvarje mantal löstes; men att år 1756 den ständiga markegången åter blifvit upphäfd
och ersatt af årlig markegångssättning, hvarefter tegelveden hittills utgått efter årliga
markegångspriset å ett. stafrum ved för hvarje helt mantal; att medelmarkegångspriset
å detina, enligt hvad ofvan är utredt, rätteligen i byggnadshjelpen ingående räntepersedel,
beräknad, enligt 1664 års Resolution, till lyra lass på mantalet, uppstigit för de sista
tio åren till sju R:dr trettiofem sk. fyra r:st., och att, med tillägg af kronovärdiet af den
i jordeboken upptagna byggningshjelpen, trettiosex skillingar, således skulle af hvarje mantal
skatte och krono i Färentuna härad i byggningshjelp utgöras för år 1856 ett värde
af åtta Riksdaler tjugutre skillingar fyra runstycken banko, under det denna ränte-titel i
det öfriga Riket endast med dubbla kronovärdiet, en R:dr tjugufyra sk. samma mynt erlägges,
i öfverensstämmelse med Kongl. Förklaringen den 8 Januari 1748, som i 6 §,
till iakttagande öfverallt, innehåller, att byggningshjelpen i de orter, hvarest förvandling
derå eger rum, ej bör högre förvandlas än till allerum lantum eller dubbelt emot Kronovärdiet.
Då på grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium underdånigst
hemställt, E. K. M:t för Sin del ansett nyssnämnda i Kongl. Förordningen den 8
Januari 1748 inedgifna förmån böra äfven hemmansegarne i Färentuna härad tillgodokomma,
och tegelveden derstädes följaktligen böra utgöras, efter förvandling, med sexton
skillingar banko eller femtio öre riksmynt för hvarje mantal, men en sådan åtgärd innefattade
en förändring i den för berörda härad hittills gällande beskattning, har E. K. M:t
nu i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte ifrågavarande förändring medgifva.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande, och, vid det upplysta förhållande
att byggningshjelpen inom Färentuna härad, med inberäknande af värdet å den
s. k. tegelveden, uppgår till vida högre belopp, än hvarmed denna ränle-titel inom det
öfriga Riket utgöres, väl funnit med billigheten öfverensstämmande att någon nedsättning
i denna utskyld må varda de skattskyldige i nämnda härad medgifven, men, beträffande
grunderna för bestämmandet af denna nedsättning, icke kunnat till alla delar instämma
uti hvad Kammar-kollegium i detta afseende tillstyrkt och E. K. M:t i Nåder föreslagit.
Då nemligen byggningshjelpen, hvilken utskyld i det öfriga Riket icke, på sätt Kammarkollegium
anfört, utgår med samma belopp, utan efter flera olika grunder, så att beloppen
i särskilda orter utgöra 36 eller 42 sk., 1och R:dr banko, likväl inom
Stockholms län, med undantag af Färentuna härad, i allmänhet utgår med 1 R:dr 24 sk.
banko, skulle de skaltskyldige inom nämnda härad, af hvilka byggningshjelpen, jemte den
deruti inbegripna tegelveden, för närvarande utgöres till ett belopp i medeltal af ej mindre
än 8 R:dr 23 sk. 4 r:st. banko, erhålla en större eftergift än skäligt vore, om de,
enligt
Eiepeditions-Ulskoltets Förslag till unden!. Skri/velse N:o 4(i!. 241
enligt hvad don Nådiga Propositionen innehåller, finge erlägga bvggningshjelpen med 3G
sk. och tegelveden med 16 sk., eller tillsammans 1 Ii:dr 4 sk. banko, och således för
hvarje mantal 20 sk. mindre än hvad i öfriga delar af länet under denna litel utgöres.
Det genom Kongl. Förklaringen den 8 Januari 1748 meddelta stadgande, att byggningsbjelpcn
ej bör högre förvandlas än till dubbla kronovärdiet kan för öfrigt, enligt Rikets
Ständers lanke, destomindre utgöra hinder för alt i detta läll bestämma tegelveden till
36 sk. i stället för 16 sk., hvarigenom bvggningshjelpen skulle- uppgå lill samma belopp
för ett mantal i Färentuna härad och i öfriga delar af länet, som lindringen för de skattskyldige
i allt fall blir ganska betydlig och dertill kommer, att då Ii. M:ts Befallningshafvandes
beslut om utgörandet af den s. k. tegelveden år 1664 meddelades, dermed
säkerligen ej åsyftades tillökning eller minskning uti den tillförene utgående skatten, ulan
ansågs delta besvär förmodligen motsvara den lindring, de skattskyldige på samma gång
erböllo genom tillåtelsen alt framgent betala bvggningshjelpen i penningar efter kronovärde;
— och skulle Statsverkets förlust i följd af ifrågavarande förändring komma att,
elter hvad derom blifvit upplyst, utgöra omkring 900 R:dr banko.
Rikets Ständer hafva fördenskull funnit sig böra på det sätt bifalla förevarande
Nådiga Proposition, alt Rikets Ständer medgifvit, det bvggningshjelpen inom Färentuna
härad må erläggas med samma belopp, hvarmed den inom öfriga orter i Stockholms län
i allmänhet utgår, eller med En Riksdaler tjugofyra skillingar bauko för hvarje mantal.
Hvilket beslut Rikets. Ständer, för besvarande af E. K, M:ts Nådiga framställning
i ämnet, få härigenom i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Sih. lill R. St. Prat. 4856 & 4857. 40 Sami. 4 JJd.
31
242 Expeditions-Utskottets förslag till under d. Skrifvelse N:o i OS.
108.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Presle-Ståndet deri 19 — —
Borgare-Ständet den 19 — —
Bondc-Slåndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i stadgandet
om den minsta enheten, hvartill, vid räntepersed
larnes
omsättning och förenkling, hvarje persedelslag må
uti jordaboken uppföras.
(Stats-Utskottets Ullålande N:o 92).
S. A. K.
Sedan, i öfverensstämmelse med llikels åren 1850—1851 församlade Ständers, forsin
del, fattade beslut, i afseende på de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
oell förenkling, E. K. M:t, med bestämmande af minsta enheten för hvarje elter
ränte-förenklingen qvarstående persedel, i Nåder stadgat, alt hvad i persedel-tal, efter helt
hemman beräknadt, funnes upptaget lill ringare belopp än sadan enhet, skulle efter den
för smäpersedlarne bestämda grund förvandlas och tilläggas penninge-räntan, hvilken jemväl
borde lör hvarje helt mantal jernnäs till fullt skill ingial, på det sätt att till och med
sex runstycken uteslötos, men högre runslvcklal beräknades lill lull skilling, — men,
uppå vederbörande räntegilvares och E. K. Ahls Befallningshalvandes i flera län, af Kammar-kollegium
biträdda anmärkning, att den åsyftade förvandlings-ålgärden borde ega rum
icke allenast för hvarje helt mantal, utan äfven för hemman af mindre mantal, E. K.
Al:t, genom Nådig Kungörelse den 11 Maj 1855, rörande olvanomförmälda persedel-om
sättning
och förenkling, uti 5 § till allmän efterrättelse meddelat den al Rikets Ständer
vid sednaste Riksmöte godkända bestämmelse, att, till undvikande, så vidt. ske kunde, af
bråktal i räntorna, föreskrefves lör hvarje persedelslag en enhet såsom den minsta, hvartill
samma persedel i jordeboken må uppföras för helt mantal och för de mindre hemman,
utjordar och andra lägenheter, hvilka i jordeboken upptagas under särskild nummer
eller med särskildt åsatt ränta; — så har vid innevarande Riksdag, i framställning af
Fullmäktige utaf Bonde-ståndet inom Gefleborgs och Westerbottens län, fråga blifvit väckt
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 108. 243
derom, alt stadgandet om minsta enheten för persedel-räntorna måtte, i likhet med hvad
vid 1850—1851 årens Riksmöte beslutades, hädanefter tillämpas endast för helt mantal
och att de mindre hemmansdelarnes räntor således skulle få uträknas och bestämmas
endast efter deras förhållande till helt mantal.
Rikets Ständer, som, med anledning af hvad sålunda i denna fråga förekommit,
sökt upplysning om orsaken dertill, att den genom 5 § af Kongl. Kungörelsen den 11
Maj 1855, i afseende å minsta enheten för ränte-persedlarne, meddelta föreskrift, gifvit
anledning lill missnöje och anmärkningar inom de norra delarne af Riket, under det att
samma bestämmelse inom öfriga orter af Riket blifvit allmänt tillämpad, utan att någon
erinran deremot veterligen blifvit hvarken i ett eller annat afseende framställd, hafva
dervid erfarit, att detta förhållande sannolikt härieder sig från de olika beskattningsgrunder,
som af ålder varit gällande för Norrland och för det öfriga Riket. Då nemligen
inom öfriga delar af Sverige de vid skattläggningarne hemman och lägenheter åsätta räntor
i allmänhet blifvit särskildt uträknade för hvarje för sig bestående lägenhet eller besuten
hemmansdel, och detina derefter blifvit med sin särskilda nummer och ränta i
jordeboken upptagen, sä har deremot i Norrland, med undantag likväl af provinsen Gestrikland,
enligt hvad orternas s. k. undervisningar utvisa, det förfarande städse iakttagits,
att räntan blifvit uträknad och bestämd lör helt mantal och sedan i förhållande dertill
uträknats för mindre hemmansdelar. Detta förhållande bör äfven, enligt Rikets Ständers
tanke, tydligen leda derhän, att tillämpningen af oftanämnda stadgande blifver enkel och
ändamålsenlig i de förra orterna, men deremot i de sednare medför en större inveckling
af räkenskaperna och större besvär för tjenstemännen än nödigt vore, enär, i de fall att
gamla räntan varit bestämd för helt mantal, äfven den nya räntan vid förvandlingen lämpligast
borde efter samma grund uträknas. I afseende å provinsen Helsingland har ock
nyssnämnda grundsats blifvit uti 1855 ars Kongl. Kungörelse undantagsvis antagen och
fastställd, derigenom att icke allenast, såsom i alla öfriga orter, hufvudpersedlarnes antal
och beskaffenhet blifvit bestämde, utan jemväl beloppet af hvarje persedel för hell mantal,
med tillägg att de skola utgöras i förhållande derefter af mindre hemmantal; hvilket,
enligt hvad Rikets Ständer inhemtal, lärer härleda sig deraf, att vid det, före sistlidna
Riksmöte, med deputerade af räntcgifvarne uti Helsinglands fögderi inför E. K. M:ts Befallningshafvande
hållna sammanträde, ombuden föreslagit denna grund lör ränteförenklingens
genomförande derstädes, då deremot, räntegifvarne inom de öfriga norra länen
underlåtit alt i detta afseende föreslå någon särskild föreskrift. Dä emellertid ett undantag
från del. allmänna stadgandet redan är uti sjelfva författningen medgilvet och ofvan
anförda omständigheter gifva vid handen alt en utsträckning deraf äfven till öfriga delar*
af Norrland, med undantag af Gestrikland, vöre lämplig och ändamålsenlig, få Rikets
Ständer hos R. K. M:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af den Nådiga Förklaring,
att det uti 5 § af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående de uti ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling, meddelta stadgande, rörande den minsta
enheten för ränte-persedlarne, må i alla de orter, hvarest den gamla räntan varit fastställd
till visst belopp för helt mantal och i förhållande dertill för mindre hemmansdelar,
sålunda tillämpas, att äfven den nya räntan må på enahanda sätt derstädes uträknas och
bestämmas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
244 Eccpeditions-UlskoHels Förslag till underd. Skrifvelse N:o /00.
H:» lOH.
IJppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lä Äng. 1887.
Preste-Ståndel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 1'i — —
Rikets Siänders underdåniga Skrifvelse, i anledning af v eick l fråga
att forsellöns-ersätlning för runle-spanmål, som ej kan lill
leverering in natura uppsägas, må omedelbart tillhandahållas
vederbörande räntetagare.
(Stats-Ulskottels Utlåtande N:o 93).
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang med deras angående skatleförenklingens
verkställande fattade beslut, stadgat, att innehafvare af indelta anslag utaf
hemmansränlor och kronö-lionde skola, för upphörande af så väl deras hittills åtnjutna
optionsrätt alt dessa anslag in natura utfordra, som rättigheten att, då lösen för räntorna
och tionden med penningar eger rum, al räntegifvarne uppbära forsel-lou, hållas
skadeslöse på det sätt, att de af Statsverket årligen erhålla ersättning med samma belopp,
hvarmed forsel-Iönen för närvarande författningsenligt lillgodonjules, så har, vid
innevarande Riksdag, fråga blifvit väckt om ändring i anordnandet af berörda ersättning,
hvilken nu endast å landtränteri får lyftas, hvarigenom förbemälde ränte- och tiondetagare
tillskyndas både kostnad och besvär, enär för utbekommande af försel-lönen, som
för hvar och en af dem i allmänhet utgör ganska ringa belopp, de nödgas sjelfve eller
genom befullmäktigad! ombud infinna sig å det ofta långt aflägsna landtränteriet. Och
som Rikets Ständer föreställt sig att della förhållande kunde antingen såmedelst att ifrågavarande
medel blefve af E. K. M:ts Befallningshafvande öfverlemnade till Kronofogdarne,
hvilka derefter egde att desamma på kronouppbörds-stämmorua vederbörande tillhandahålla,
eller annorlunda afhjelpas, utan att för uppbörds- eller redogörelse-verket i öfrigt
medföra någon olägenhet, få Rikets Ständer, jemte anmälan om hvad i denna fråga sålunda
förekommit, i underdånighet anhålla, att E. K. M:t, derest ej hinder derför skulle
anses möta, täcktes vidtaga den Nådiga åtgärd, som till vinnande af nu uppgifna ändamål
må finnas erforderlig.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o HO.
245
Ms© lil*.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1837.
Presle-Slåndet den 19 — —
Borgare-Slamiet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående den så kallade
liurhus-afgiflen.
(Bevillnings-Ulskottels Betänkande N:o 12).
S. A. K.
Lili Nådig Proposition af den 10 sistlidne Januari, har, under åberopande af hvad
genom Kongl. Kungörelsen den 20 December 1854 blifvit i enlighet med Rikets Ständers
vid sednaste Riksdag fattade beslut, i Nåder förordnad!, angående sättet och vilkoren lör
utgörande, användande och redovisande af den utaf Rikets Ständer fastställda årliga afgift.
lill veneriska smittans hämmande och botande, E. K. M:t läckts gifva Rikets Ständer
tillkänna, hurusom dels Serafimer-ordens-gillet, för att ådagalägga i hvad mån ifrågava
rande
afgift fortfarande må vara för lasarettens och kurhusens underhållande behöflig,
lill E. K. M:t i underdånighet, öfverlemna! uppgjordt sammandrag af inkomna summariska
räkningar och revisions-berälteiser, angående kurhus-medlens belopp samt länslasarettens
och kurhusens öfriga inkomster och utgifter under år 1854, för hvilket år sålunda
befunnits, att kurhus-afgiften utgjort 175,820 R:dr 44 sk. 4 r:st. och öfrige inkomster
101,932 R:dr 14 sk. 1 rist., samt att utgifterna uppgått till 254,922 R:drl8sk. 10 rist.,
allt banko, hvarjemte Ordens-gillet, då häraf visade sig, att nämnda sjukvårds-inrättningar
utan kurhus-afgiften icke kunde ega bestånd, samt denna afgift vöre bestämd att
utgå endast till och med det år, hvarunder innevarande Riksdag slutar, i underdånighet
hemställt, att Nådig Proposition om samma afgifts fortfarande måtte till Rikets Ständer aflåtas,
dels ock E. K. M:fs Befallningshafvande i Stockholms län äfvensom Direktionen öfver
del i Fahlun inrättade lasarett och kurhus, hvilken sjukvårds-aristalt, sorn vore den
enda inom Stora Kopparbergs län befintliga, saknade nödigt utrymme för det nuvarande
246 Expeditions-Flsk otte t;. Förslag till underd. Skrifvelse N:o HO.
sjukantalet, uppå anmälda förhållanden rörande sjukvården inom dessa tvänne län grundat
tillika gjorda underdåniga framställningar derom, att kurhus-afgiften må kunna derstädes
förhöjas; — med afseende å hvilket allt E. K. M:t i Nåder föreslagit, att ifrågavarande
kurhus-afgift jemväl under nästa statsregierings:period må utgå på sätt och lill
de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförflulna Riksdag bestämda och i öfverensstämmelse
dermed genom E. K. M:ts Nådiga Kungörelse den 20 December 1854 påbudna;
dock att, beträffande Stockholms och Stora Kopparbergs län, det måtte lemnäs
vederbörande öppet att, derest behofvet sådant oundgängligen fordrar, samt hvad särskildt
sistnämnda län angår, utvidgning af länets sjukhus verkställes, höja meranämnda
afgift till högst åtta skillingar banko eller tjugofem öre Riksmynt för hvarje mantalsskrifven
person.
Efter öfvervägande häraf, och då Rikets Ständer ansett én förhöjning af nu bestämda
kurhus-afgiften icke blott, såsom E. K. Mits Nåd. Proposition innehåller, inom
Stockholms och Stora Kopparbergs län, utan också inom öfriga länen kunna under tiden
intill slutet al nästkommande Riksdag blifva af behofvet påkallad, helst den dertill
hufvudsakligen verkande orsak, nemligen stegrade pris å lifsförnödenheter m. m., icke
lärer inskränka sig till några vissa delar af Riket, hafva Rikets Ständer beslutat att,
till veneriska smittans hämmande och botande, bevilja en kurhus-afgift, att fortfarande
lill och med det år, då nästa Riksdag slutas, årligen utgöras af hvarje mantalsskrifven
person, för Stockholms stad med högst femtio öre och minst tre öre, samt inom öfriga
delar af Riket med minst tre öre och högst tjugofem öre, under i öfrigt enahanda vilkor,
som vid sistförflutna Riksdag blefvo bestämda och uti Kongl. Kungörelsen den 20 December
1854 innehållas.
Hvilket, till besvarande af den Nådiga Propositionen i delta ämne, Rikets Ständer
få härigenom hos E. K. Mit underdånigst anmäla; framhärdande Rikets Ständer, &c.
Slockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions- U/sko Hels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 'N I. 247
N:0 lil.
Uppläst och godkiindt hos Ridd. och Adeln den 13 Äng. 1837.
Preste-St andel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med anledning af de utaf
Rikets Ständer vidtagna åtgärder, till undvikande af penninge-remisser
med posterne emellan Slockholm och de orter,
der Banken har Låne-konlor. *
(Banko-Utskottets Memorial N:o 39.)
S. A. K.
Sedan, i följd al' Rikets Ständers vid sisi(orflutna Riksdag fattade beslut, en särskild
anvisnings-rörelse till vidtagande med den 1 Oktober 1855, blifvit föranstaltad, i
ändamål alt derigenom lemna en hvar tillfälle alt i Rikets Ständers Bank samt dess Lånekontor
i Götheborg, Malmö och Wisby insätta penningar, Lill lyftning å uppgifven ort,
hafva Rikets nu församlade Ständer, efter inhemtande huru och med hvilket resultat denna
anstalt under liden varit begagnad, pröfvat skäligt, rörande delta ämne, besluta följande
föreskrifter, nemligen:
Till undvikande af penninge-försändningar med posterna emellan Stockholm och de
orter, hvarest Banken har Låne-kontor, ege en hvar att i Rikets Ständers Bank samt
Låne-konloren i Götheborg, Malmö och Wisby insätta penningar, alt lyftas å uppgifven
ort; börande härvid hufvudsakligen iakttagas:
a) Öfver insättning, som får verkställas å alla summor från och med Ett Hundra
R:dr R:mt, utfärdas anvisning, innehållande att N. N. Bauk (Låne-kontor) af N. N. emottagit
00 R:dr 00 öre, att hos N. N. Bank (Låne-.konlor) emot qvitto å anvisningen, vid
anfordran, utbetalas till N. N. eller den han dertill i sitt ställe befullmäktigad
b) För hvarje anvisning å summor, understigande Två Tusen R:dr Riksmynt, betalar
insättaren tio öre, och för summor, uppgående lill Två Tusen R:dr och derutöfver,
likaledes tio öre för hvarje fullt tusental Riksdaler. Från afgifls erläggande befrias allmänna
verk, inrättningar och myndigheter, som ega fribrefsrätt.
248
Exp a d ilion s - Uts kotte Is Förslag till lindard. Skrifvelse N:o ill.
c) Anvisningen skall med först afgående post adviseras det verk, hvarå den är
siälld, nied skyldighet derjemte för Låne-kontoren, att öfver deni emellan utfärdade an
visningar
samtidigt insända advis till Rikets Ständers Bank.
d) Öfver denna rörelse i sin helhet föres i Rikets Ständers Bank sammanfattad och
fortgående räkenskap.
e) De penningar, sorn för ifrågavarande ändamål insättas i Rikets Ständers Bank
och derunder lydande Låne-konlor, få icke, under något vilkor, i lane- elier kreditiv
rörelse
användas.
f) Om, vid någotdera Låne-kontoret, det insatta beloppet uppgår lill större summa,
än sorn erfordras för infriande af de å kontoret utställda invisningar, åligge det
Fullmäktige alt sådana medel derifrån lill Rikets Ständers Bank infordra; med Fullmäktige
leuinad rätt att kunna, der så nödigt anses, tillåta vederbörande Låne-kontors Direktion
att, vid afsändning af Rikets Ständers Banks sedlar, desamma makulera genom
derå med trycksvärta anbragta ord: ”inlöst vid Låne-kontoret i N. N."
g) Derest å någotdera af Låne-kontoren anvisningar varda utställda till belopp,
öfversligande det, hvartill de hos Låne-kontor gjorda insättningar uppgå, så ega Lånekontoren
att, för liqvidens verkställande, utgifva assignalioner å Rikets Ständers Bank;
gällande härvid till efterrättelse hvad som i afseende på Låne-kontorens assignering i
öfrigt är eller varder stadgadt.
h) 1 händelse de i Rikets Ständers Bank insalta medel skulle, vid något tillfälle,
vara otillräckliga för infriandet af antingen de i Banken utställda anvisningar eller de af
Låne-kontoren utfärdade assignalioner, må Fullmäktige, genom anordning å Låne-afdelningen,
begagna förskott, hvilket genast, då tillgången sådant medgifver, till Låne-afdelningen
återbetalas.
Och som Rikets Ständer tillika ansett det vid ifrågavarande affärs-rörelse anmärkta
missförhållande, att insättningsmedel hopats på endera anvisnings-orten, medan å en
annan insättningar lill ringa belopp egt runi, lämpligen kunna undanrödjas, 0111 denna
rörelse jemväl anlitades af allmänna verk, inrättningar och myndigheter, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes i Nåder anbefalla de i Stockholm och
städerne, hvarest Rikets Ständers Bank har Låne-kontor, befintliga allmänna verk och
inrättningar samt myndigheter, sorn ega fribrefsrält, att, derest sådant utan olägenhet kan
ske, vid penninge-försändningar dessa orter emellan, begagna de af Banken eller dess
Låne-konlor utfärdade anvisningar, hvilka komma att, utan särskild afgift, hållas ofvanbemälda
verk, inrättningar och myndigheter tillhanda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.o 112.
249
Itt
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 15 Ang. 1857.
Preste-Ståndet den 19 — •—•
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förklaring af 26
kap. 2 § Byggninga-balken samt ändring af samma kapitels
3 §.
(Lag- samt. Allni. Besv. o. Ekon.-Utskottets Bet. N:o 26).
S. A. K.
Uti underdånig skrifvelse den 4 Augusti 1854 anhöllo Rikets då församlade Ständer,
att E. K. M:t läcktes, i afseende på den i 26 kap. 2 § Byggninga-balkeu bestämda byggnads-
och underliålls-skyldighet i fråga om de bus, hvilka det, enligt samma lagrum,
åligger socknemän att Kyrkoherde färdiga antvarda, utfärda den förklaring, ”alt innehafvare
af kvrkoherde-bohl skall noga vårda och underhålla berörde hus genom skyndsamt
och omsorgsfullt iståndsättande, på egen bekostnad, af alla tid efter annan uppkommande
mindre Bristfälligheter å tak, takrännor, skorstenar, knut- och bräd-fodring, dess anstrykning,
eller å annan beklädnad, å murar, väggar, spislar och kakelugnar, golf, dörrar,
fönster, trappor och annat innanrede, hvilket allt ständigt bör i godt stånd hållas, men
att om, oaktadt af innehafvare vederbörligen fullgjord underhalls-skyldighel, byggnad genom
ålder och bruk befinnes så bristfällig, alt den icke vidare kan för det afsedda ändamålet
användas, eller om genom vådeld, storm eller annan olyckshändelse, som innehafvaren
icke kunnat afvärja, byggnaden till sina väsentliga delar blifvit så skadad, att
ombyggnad icke kan undvikas, eller om taket derå är så felaktigt, att nytt mäste påläggas,
eller huset för sitt bestånd förses med ny beklädnad, eller ock nya golf eller ny
takpanel deri inläggas, tillkommer socknemännen alt sådant bekosta”.
1 anledning af denna underdåniga framställning har E. K. M:t, genom Nådig skrifvelse
af den 14 Oktober 1856, förklarat, att, ”då de bestämmelser, hvilka nu i 26 kap.
Bih. till 11 St. Prol. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 32
250 Expeditions-Utskottets För sing till underd. Skrifvelse N.-o fl 2.
2 § Bvggninga-balken förefiiinas i afseende ä Kyrkoherdens och församlingens ömsesidiga
skyldigheter vid underhållandet af de så kallade laga husen å prestebord, innefattade endast
de allmänna grander, efter hvilka en sådan skyldighet skulle mätas, hvaremot Rikets
Ständers förslag åsyftade ett omständligt uppräknande af alla de fall, hvilka vid
tillämpning af dessa grunder kunde uppkomma; men samma förslag, i stället för ali afhjelpa
de brister, det gällande stadgandet nu må hafva, och deråt bereda ökad tydlighet,
skulle gifva anledning till större stridigheter än nu, då, om ej sådana stundom uteblifva,
dock i allmänhet billighet och ömsesidiga medgifvande:) ligga till grund för hvad som beslut.
es
lagförklaring af hvad nu vöre stadgadt, i flera delar måste, på sätt anmärkt blifvit, anses
innefatta en verklig förändring af den gällande lagen, och följaktligen ej kunde såsom
förklaring af lag med verkan äfven på förhållanden, som uppstått före utfärdandet, antagas,
bade E. K. M:t i Nåder funnit Sig föranlåten vägra sanktion å ifrågavarande
förslag”.
Flera vid nu pågående Riksdag gjorda framställningar hafva emellertid ådagalagt
behöfligheten af att berörde lagsladgande närmare förklaras; och då Rikets Ständer anse
det vara otvifvelaktig!, att, sedan de sju laga husen, hvilka det tillkommer allmogen att
å prestebohl bygga, blifvit ”färdige med tak och allt inrede” till Pastor öfverlemnade, det
åligger honom att på egen bekostnad dem vidmagthåila, hvaraf följer, att socknemännens
åliggande att bygga och bättra icke inträder, förr än busen, oaktadt innehafvare!) fullgjort
sin underhålls-skvldighet, befinnas bell och hållet eller till sina väsentliga delar så
bristfälliga, alt de ”tarfva mycken och ansenlig förbättring’’, men erfarenheten dock visat,
att lagbudet icke alltid i öfverensstämmelse med dess rälla mening förstås och tillämpas,
hvilket mången gäng grundlagt osämja mellan Pastor och församling, så och för att i
möjligaste måtto söka undanrödja anledningen härtill, hafva Rikets Ständer ansett andra
och tydligare ordalag böra väljas för bestämmandet af Pastors och församlingens ömsesidiga
skyldigheter uti nu ifrågavarande fall, hvadan och enär det omständligare uppräknande,
som förekom i det vid sednaste Riksdag framställda förslag, af E. K. M:t icke
funnits lämpligt, Rikets Ständer trott sig böra tillse, om icke, med bibehållande af de
allmänna grunder, som i 26 kap. 2 g Bvggninga-balken finnas uttryckta i afseende å
Kyrkoherdes och församlings ömsesidiga skyldigheter vid de så kallade laga husens underhållande,
kunde öfver berörde lagsladgande meddelas en förklaring, hvarigenom tillämpningen
deraf komme att bringas i mera öfverensstämmelse med rälta meningen.
Rikets Ständer få alltså underdånigst anhålla, alt, genom utfärdande af en författning
angående underhållet af de hus, som, enligt 26 kap. 2 § Byggninga balken, af socknemärmen
skola Kyrkoherden färdiga antvardas, mätte förklaras: att vården och underhållet
af dessa hus tili aila deras särskilda delar åligger Kyrkoherden, samt att socknemännens
skyldighet i berörde hänseende icke vidtager förr än husen, genom ålder och
bruk, eller genom vådeld, storm, husets sättning, eller annan tillfällighet, som innehafvareu
bevisligen icke kunnat förekomma, befinnas så bristfälliga, att ny- eller ombyggnad
eller annan hela huset eller dess väsentligare beståndsdelar omfattande större förbättring
är af nöden.
I sammanhang härmed och då, vid sidan af de slads-invånare, som i staden ega
hus eller grund eller borgerlig näring idka, småningom uppstått andra samhällsklasser,
hvilka, dels i följd deraf, att de idka industri och fabriks-näring, som, ehuru med borgerliga
yrken fullt jemförligä, dock icke blifvit dit hänförde, dels såsom Statens embetsoeh
tjenstemän eller annorledes blifvit tillerkände rättighet, att deltaga i öfveriäggningar
och beslut rörande flera stads-kommunens angelägenheter, synnerligast de kyrkliga, f'å
Rikets Ständer hos E. K. M:l i underdånighet anhålla om utfärdande af en författning,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JV.-o 113. 251
hvarigenom, med ändring af hvad 26 kap. 3 § Bvggninga-balken innehåller angående
dem, som i Stad skola hus och gård för Prest hygga och förbättra, malte stadgas: att.
alla, sorn å socknestämma rösträtt ega, skola i sådan byggnads- och underhålls-skyldighct
deltaga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
lii kels Slim ders underdåniga Skrifvelse, angående omarbetning af
Kongl. Instruktionen f ör Förmyndare-kammaren i. Stockholm.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Bet. N:o 90).
S. A. K.
Enär i den för Förmyndare-kammaren i Stockholm under den 9 April 1856 utfärdade
nya Instruktion, hvaruti räntan på sådana omyndige tillhörande medel, sorn borde
slå under Förmyndare-kammarens vård och förvaltning, blifvit, likasom tillförene, bestämd
till procent, eller efter den räntefot, som framdeles kunde varda fastställd, tillika
blifvit stadgadt, att, derest genom testamente eller annat förordnande vore föreskrifva,
att omyndig tillfallne penningar skola genom särskild persons försorg för visst bestämdt
ändamål göras fruktbärande, utan att ingå i Förmyndare-kammarens allmänna fond, eller
om för omyndigs, frånvarande eller okänd arfvinges räkning blifvit aflemnade lane- eller
säkerhcts-handlingar, löpande med annan räntefot, än ofvannämnda i allmänhet bestämda,
då skulle Förmyndare-kammaren dessa medel och handlingar särskildt bokföra, och veder
-
252 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o -115.
börande njuta den inflytande åtkomsten, dock alt, derest, räntan ej understege 4| procent,
derifrån törst skulle afdragas | procent af kapital-värdet, eller, 0111 detta ej kunde
till beloppet utrönas, 2f procent å åtkomsten, såsom ersättning lör Förmyndare-kammarens
förvallnings-koslnader; så liar i afseende härå hos Rikets Ständer blifvit anmärkt,
att de fall, då arfsmedel skola under Förmyndare-kammarens vard oell förvaltning insättas,
vore, med undantag af dem, dä insättningen skedde till följd af domstols beslut
eller på den grund att duglige förmyndare eller kuratorer ej funnes alt tillgå, icke närmare
bestämda, ehuru sådant på ränte-béloppet kunde ega någon inflytelse, i ty att medlen
af förmyndare eller kurator mot högre ränta kunde utsättas, än den Förmyndare-kammaren
gåfve. Detta förhållande, i sig sjelf icke utan vigt, blefve likväl numera af mindre
betydenhet genom den nya föreskriften, att af alla arfsmedel, rörande hvilka endast
låne- och säkerhets-handlingar lill förvar i Förmyndare-kammaren inlemnades, skulle Jprocent
af kapital-värdet eller 2 4 procent å afkomslen afdragas till att ersätta förvallningskostnaderne,
ehuru hela förvaltningen här endast bestode uti inregistrering och förvar,
äfvensom medel, hvilka genom testamente eller annat förordnande tillfallit omyndig med
det uttryckliga vilkor, att de icke finge till Förmyndare-kammaren ingå, utan skulle på
annat sätt eller för visst bestämdt ändamål göras fruktbara, likafullt kornme att vidkännas
enahanda afdrag. Allt detta innebure en beskattning, lagd på ofrälse omyndiges eller
frånvarande arfvingars, under Förmyndare-kammarens i Stockholm tillsyn stående egendom,
och syntes så mycket mera anmärkningsvärdi, som föreskriften om låne- och säkerhets-handlingarnes
inlemnande vore ovilkorlig, och således ingen, sorn hörde lill nämnde
kategori, kunde undgå densamma, hans arf måtte vara stort eller så litet, alt räntan
derå, odelad, ej ens försloge till hans nödtorftiga underhåll och uppfostran. Nitiske förmyndare
skulle hädanefter mindre än tillförene hafva anledning att sjelfve söka förränta
sina pupillers arfsmedel till högre procent, än Förmyndare-kammaren lemnade; och då
tillförene enkling eller enka, som ville bibehålla boet orubbadt, kunde vinna ändamålet
genom att afgifva förskrifning å barnens andel deri, och mot kostnaden för deras underhåll
och uppfostran i många lall qvitta räntan, måste nu förval tili ngs-procent erläggas å
den förskrifna summan, af hvilket allt kunde föranledas, att stora arfsmedels-belopp
kontant till Förmyndare-kammaren inbetalades och det sålunda blefve för denna svårt att
fruktbärande placera medlen. Vore anledningen till denna beskattning att genom ökade
inkomster öka beloppet af de öfverskottsmedel, som från Förmyndare-kammaren komma
Allmänna Barnhuset till godo, så syntes densamma ytterligare anmärkningsvärd i anseende
dertill, att den icke drabbade omyndige af frälse stånd, ehuru något skäl icke vore
för handen, hvarföre medlemmar af detta stånd i Stockholm mindre än ofrälse personer
borde bidraga lill Barnhusets upprätthållande, hvartill ytterligare komme, att ifrågavarande
beskattning tillkommit sedan det gagn, Stockholms kommun tillförene af Allmänna Barnhuset
hemtat, blifvit genom det sednaste Reglementet för detsamma, af den 28 December
1850, i betydlig mån minskadt.
Vidare har emot den nya Instruktionen för Förmyndare-kammaren blifvit anmärkt,
alt då, enligt den äldre Instruktionen af den 12 December 1764, den i Förmyndarekammaren
bildade grund- eller reserv-fond, som för närvarande utgör 50,000 R:dr R:mt,
borde orubbadt hållas räntebärande och tjena till betryggande af Förmyndare-kammarens
förbindelser, densamma nu belastats med att ersätta förluster, som af vederbörande embets-
och tjenstemän icke borde eller icke kunde godtgöras, hvilken föreskrift icke vore
gagnelig för verket, emedan, derest grund-fonden finge orubbadt vexa ännu någon tid,
den kunde uppnå sådan styrka, att Förmvndare-kammaren, genom densammas anlitande,
i händelse allmänna ränte-folen komme att sjunka, aldrig komme i förlägenhet för sina
Expeditions-Utskottets Förslöf/ till underd. Skid frelse N:o 414. 253
förbindelsers uppfyllande, samt möjligen kunde, till gagn för de omyndige, hvilkas medel
den förvaltade, höja räntan å dessa.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, få Rikets Ständer underdånigst anhålla,
det läektes E. K. M:t lata den år 1850 utfärdade Instruktionen för Förmyndarekammaren
i Slockholm, efter vederbörandes hörande, undergå den omarbetning eller förändring,
hvartill omständigheterna och billighetens kraf kunna föranleda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Wto 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Aug. 1857.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upp häfvande af 4 och 2
mom. i 40 § af Fabriks- och Handtverks-ordningen den
22 December 4846.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Bet. N:o 102).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit upplyst, att, sedanjStockholms Handtverks-förenings
Fullmäktige, vid det förhållande, att den i 40 § 1 mom. af Fabriks- och Handtverksordningen
den 22 December 1846 förekommande föreskrift, som ålägger fabriks- eller
handtverks-idkare att hos Fabriks- eller llandlverks-förening anmäla, när arbetare hos
dem i tjenst anställas eller derifrån afflytta, vore omöjlig alt kontrollera och derföre ej
heller uppfyllde det dermed åsyftade ändamål, hos E. K. M:t i underdånighet anhållit om
befrielse från skyldigheten ali emottaga och anteckna ifrågavarande anmälningar; så har
E. K. M:l, genom Nådigt Bref af den 22 Mars 1850, undantagsvis för Stockholms Stad
förordnat, att anmälningar om handtverks- eller fabriks-arbetares anställning å verkstad
254 Expediti o ris- lils k o tt e Is Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 1-14.
eller fabrik och afflyttning fran tjenst derefter skulle, vid stadgadt vile, verkställas hos
Öfver-Ståthållare-Embetet för Polis-ärenden, nied iakttagande, för de lall, då arbelare erhölle
sin bostad hos handtverks- och fabriks-idkaren, att Ofver-Slåthållare-Enibetels kungörelser
den 1 Maj 1817 och 27 Mars 1802, angående anmälan af de till hufvudstaden
ankommande resande samt af hyres- och tjenste-folk, jemte andra personer, vid ombyte
af boningsställen eller tjensler, behörigen efterlefdes.
Med anledning häraf och då, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit uppgifvet, omförmälda
föreskrift jemväl i öfriga städer i allmänhet ansetts icke leda till ändamålet,
samt Rikeis Ständer likaledes föreställa sig, att så väl den i Kongl. Resolutionen den 22
Mars 1850 för Fabriks- och Handtverks-föreningen i Stockholm stadgade anmälningsskyldighet,
som ock det i 2 mom. af 40 § föreskrifna åliggande för fabriks- eller handtverks-arbetare,
hvilken ej inom fyra dagar efter afgång från innehafd tjenst kunnat förskaffa
sig arbete, att sådant tillika med stället, der lian bor, hos stadens polis-myndighet
anmäla, äro umbärliga med afseende å hvad stadgadt är, ej mindre särskildt för Slockholm
i ofvan åberopade kungörelser, än äfven i allmänhet dels uti 12 § af Kongl. Förordningen
den 10 Januari 1844, rörande inskränkning och ordnande af gesäll-vandringen,
dels uti 2 § af Tjenstebjons-stadgan den 23 November 1833 och dels uti 52 § af samma
stadga, sådan deuna § lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 Maj 1846, få Rikets Ständer
underdånigst anhålla om upphäfvande af lista och 2:dra momenten i 40 § af Fabriksoch
Handtverks-ordningen den 22 December sistnämnde år.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1857.
Expeditions-Utskntlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 115. 255
Uppläst och godkändi hos Kidd. och Adeln den S Sepl. 18S7.
Preste-Slåndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Slåndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Ii. M:ls
Nådiga Proposition, angående inrättande uf ett Landtbruksinstitut
i Skane.
(Stats-Ulskottets Utlåtanden N:ris 53 och 96).
S. A. K.
lil i en den 26 niisllidne Februari adalen Nådig Proposition, har E. K. M:t täckts
gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom, sedan det år 1855 församlade sjunde allmänna
Svenska Landtbruksmöte! i underdånighet anhållit, att, ulom Landtbruks-institutet vid
Ultuna, ett högre Landtbruks-läroverk för 40 å 50 elever mätte ytterligare inrättas,
lielst i södra delen al Riket, Landlbruks-akademien, hvars underdåniga utlåtande häröfver
blifvit infordradl, tillstyrkt att, i enlighet med berörda hemställan, eli nytt Landtbruks-instilut
måtte inrättas i södra delen af Riket och medel för delta ändamål af Rikets
Ständer äskas, samt i afseende å sältet lör tillvägabringa lide af en sådan inrättning
framställt den åsigt, att läroverket borde, i likhet med Ultuna Landtbruks-institut, förläggas
på en för ändamålet anslagen Kungsgård, så vida dylik, dertill tjenlig lägenhet
genast funnes disponibel, oell icke, i afvakta» derå, Läroverkets inrättande kommealtpå
obestämd lid uppskjutas, men att, om någon kungsgård icke vore att erhålla, et: tillräckligt
stor och i öfrigt lämplig egendom skulle lör ändamålet af Staten inköpas.
Efter erhållen Nådig befallning att, i samråd med Läns-slyrelsen i Christianstad,
undersöka och i underdånighet sig utlåta, huruvida någon för högre Landtbruks-läroverk
passande egendom, vare sig Kronan tillhörig eller genom köp disponibel, kunde vara att
tillgå, samt att i sådant fall afgifva fullständigt förslag i afseende på de åtgärder och
256 Exp e di tio n s- Uts k otte /s Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 115.
kostnader, som erfordrades för ett sådant läroverks inrättande och underhållande derstädes,
hade E. K. M:ts Befallningshafvande i Malmöhus län underdånigst anmält, att, sedan
E. K. M:t förklarat en af E. K. M:ts Befallningshafvande för någon tid tillbaka gjord
underdånig framställning om upplåtelse af en del egor under Dahlby och Flyinge kungsgårdar,
för inrättande af eli för provinsen Skåne särdeles behöfligt högre Landtbruksläroverk,
icke kunna i Nåder bifallas, några andra lediga eller ledigblifvande kungsgårdar
eller Statens egendomar för tillfället ej funnes inom nämnda provins att tillgå,
emedan de alla voro till särskilda ändamål anslagna, äfvensom de försök, hvilka blifvit
gjorda att för längre tid komma i besittning af passande boställsjord likaledes fruktlöst
aflupit; att ej någon lämplig egendom kunde, på antagliga försäljuings-vilkor, genom köp
erhållas; att emellertid Skånska Hushålls-föreningen, som representerade provinsens landtbrukare,
efter utveckling af de skäl, som skulle göra den Landshöfdingen i Malmöhus
län på lön anslagna Alnarps Kungsgård, om 10| mantal, särdeles lämplig för anläggandet
af ett högre Landtbruks-läroverk, gjort framställning att denna Kungsgård, i stället
för att vid den tid, då nuvarande arrendet derå vid midfastan år 1862 upphörde, ånyo
borlarrenderas, måtte, emot en efter omständigheterna lämpad arrende-afgift, till inrättande
af ett högre Landtbruks-läroverk upplåtas; att bemälde kommilterade på förhand
med Arrendatorn af Alnarps kungsgård träffat en å deras sida vilkorlig öfverenskommelse,
hvarigenom arrendatorn förbundit sig alt, så vida formligt kontrakt derom blefve
före den 15 April innevarande år med honom afslutadt, vid midfastan år 1858 till ett
blifvande Landtbruks-institut afstå arrendet med underlydande, jemte gröda, foder och
byggnader, emot en afträdes-summa af 30,000j R:dr Banko; och att samma kommitterade
derefter hos E. K. M:ts Befallningshafvande föreslagit kungsgårdens upplåtande till Landtbruks-institut
för alltid, eller så länge dylik, inrättning derstädes koinme att finnas, emot
det alt Institutets Styrelse, som borde ega att uppbära den för befrielse från arbetsskyldighetens
utgörande af de fordom hofveri-skyldige hemmanen utgående afgäld, i ett
för allt till indelningshafvare!! erlade ett ärligt arrende af 1,600 tunnor spanmål, j råg,
y korn och j- hafra, äfvensom att 40 till 50 tunnland af den med löfträd bevuxna hårdvallsängen,
kallad Alnarps-skogen, efter år 1862 arrendet fråntoges och förbehölles indelningshafvare!!
lill begagnande. — Och yttrade E. K. M:ts Befallningshafvande vidare,
att Alnarps Kungsgård, som är belägen vid jernvägen mellan Malmö och Lund, på ungefär
lika långt afstånd från begge dessa städer, och, med fullt tillräcklig areal och jordmån
af olika slag, erbjöde förmåner, hvilka sällan på ett och samma ställe funnos förenade,
vore till inrättande af ett högre Landtbruks-läroverk särdeles lämplig, hvadan E.
K. M:Is Befallningshafvande, från allmän synpunkt, funne skäligt att understödja det
härom väckta förslaget. Hvad åter anginge nuvarande och blifvande i udel ni ngsha Ivares
härvid ifrågakommande räll, ansåge E. K. M:ts Befallningshafvande del för säkert kunna
antagas, att om Kungsgården blefve genom ny auktion utbjuden på arrende, midfastan
1862, arrende-afgiften skulle blifva väsentligen uppstegrad utöfver den nuvarande, sorn
ansetts billig, och äfven utöfver hvad Hushålls-föreningen nu erbjudit; men då Landshöfdingen
i Malmöhus län borde kunna anse sig belåten med hvad nämnda förening föreslagit,
och Kungsgårdens afträdande skulle ske för befordrande af en för hela södra
Sverige och synnerligen Skåne så vigtig fråga, sorn ett högre Landtbruks-läroverks inrättande,
borde icke heller, enligt Läns-styrelsens åsigt, från iodelnings-innehafvarens
sida hinder läggas för förslagets bringande lill verkställighet, hvarföre E. K. M:ts Befallningshafvande,
äfven i afseende på vilkoren för Kungsgårdens ifrågaställa upplåtande, i
den gjorda framställningen instämde, under tilläggande af åtskilliga bestämmelser, att
dervid iakttagas.
Här
-
Expeditions- lits ko tifts Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o '115. 257
Härefter hade Kammar-kollegium .i ämnet sig underdånigst utlåtit och upplyst, att,
till följd af Kongl. Brefvet den 14 Juni 1831, Alnarps Kungsgård blifvit utarrenderad pä
30 år, räknade från miofastan 1832 till samma tid 1862, medelst kontrakt, enligt hvilket
arrendatorn årligen skall till indelningshafvaren erlägga, för åtnjutande af arbetsskyldighelen
från arbetshemmanen, 400 tunnor korn efter årlig markegång oell för sjelfva
Kungsgården 1,000 tunnor, !, råg, korn och 1 bafra, hvaraf hälften enligt årlig mar
kegång
betalas oell hälften in natura levereras, och att genom Kongl. Brefvet den 24
Februari 1837, angående regleringen af lönevilkoren vid Landshöfdinge-tjensterna i "Riket,
lönen för Landshöfdingen i Malmöhus län blifvit bestämd till 6,000 B:dr b:ko, efter följande
beräkning:
jord lill residenset B:ko K:dr 44: 21, 4.
den uti arrende-kontraktet bestämda afgäldeu
för arbets-skvldigheten till Alnarp, 400 tunnor
korn, å 4 R:dr 16 sk  „ „ 1,733: 16. —
arrende-afgiften för Kungsgården, 1,000 tunnor,
å 6 R:dr för råg, 4 R:dr 16 sk. för korn och
2 R:dr 16 sk. lör bafra ,, „ 4,222: 10. 8.
B:ko R:dr 6,000:
dervid, bland annat, jemväl är vordet stadgadt, att Alnarp städse bör utarrenderas på 30
år och Landshöfdingen uppbära arrendet, och att, om, vid framdeles skeende ny utarrendering
af Alnarp, arrende-beloppet ej uppginge lill eller öfverslege hvad i kalkylen påräknats,
på Nådig pröfning korame att bero, om, med föranledande af öfriga lönevilkorens
beräknade belopp vid tjenste», i förra fallet tillökning och i det sednare minskning i
lönevilkoren borde stadgas; och hade Kollegium, i afseende pä Kungsgårdens disponerande
lör det nu ifrågavarande ändamålet och de för sådan disposition föreslagna vilkor, tillika
anmält, del Kollegium ansäge något hinder icke möta för Kungsgårdens användande för
inrättning af Landlbruks-iustitut från och med slutet, af nuvarande arrendetid, utan sådant
i underdånighet tillstyrkt, samt angående förslaget i öfrigt hufvudsakligen anfört
följande:
Att, såsom skiil för utbrytande och öfverlemnande tili Landshöfdingens begagnande
al 40 till 50 tunnland utaf s. k. Atnarps-skogen väl blifvit andraget, det Landshöfdingen,
om han, som ej hade något sommarställe eller ens trädgård, vid Alnarp åt sig uppförde
en sommar-bostad, dil han på \ limma kunde på jernväg färdas från residenset, sålunda
skulle blifva i tillfälle att utöfva tillsyn öfver Landlbruks-instiluteis förvaltning; men att,
enär dc Landshöfdingen, enligt 1837 års Kongl. Bref, upplåtna 4 tunnland af Malmö
stadsjord syntes vara tillräckliga till det afsedda ändamålet, och det inseende, Landshöfdingen
kunde komma att hafva öfver det blifvande Institutets förvaltning, icke behöfde
blifva dagligt eller fordra hans bosättning på stället, Kollegium icke kunde tillstyrka det
ifrågavarande afdraget från Kungsgårdens ego-område, utan ansåge densamma böra oslyckad
till Landtbruks-institutet upplåtas.
Vidkommande det föreslagna blifvande arrendet för Kungsgården hade Kollegium
fästat uppmärksamhet derpå, att, med hänsigt till ofvanåberopade stadgandet i 1837 Ars
Kongl. Bref, Landshöfdingen icke kunde anses ovilkorligen berättigad att, efter nytt arrende
af Alnarps Kungsgård, hela inkomsten deraf åtnjuta, utan vore sådant af E. K.
M:ts Nådiga pröfning beroende, hvarföre Kollegium, då, till följd af det i nvssberörda
Nådiga Bref antagna låga värde å arrende-spanmålen, Landshöfdingen redan med nuvarande
inkomst af Kungsgården och efter medium af markegångs-prisen för åren 1834—1853
Bill. till II. St. Prot. 1856 & 1857. 10 Sami. I -4fd. 33
258 Expedilions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o Hö.
hade större inkomst af Kungsgården än den beräknare, samt öfverskottet skulle blifva än högre
elter det föreslagna nya arrendet, underdånigst hemställt, om ej det i 1837 Ars Kongl.
Bref af Kungsgården för Landshöfdingens aflöning beräknade belopp af 5,955 R:dr 26 sk.
8 r:st. banko finge af Landtbruks-instilutels styrelse till Landshöfdingen erläggas oell
Kungsgården deremot ostvckad af styrelsen emottagas och begagnas, så framt icke E. K.
M:t skulle, finna den lör Landshöfdingen år 1837 fastställda lön af 6,000 R:dr numera
vara för låg och förthy böra förhöjas, i hvilken händelse styrelsens afgift jemväl borde
ökas; dock kunde, enligt Kollegii lanke, hvad i förenämnda hänseenden blifvit yltradt
icke gälla för nuvarande Landshöfding, sorn sjelf borde ega bestämma de vilkor, hvarunder
han ville för sin tjenstetid från Kungsgården afstå.
Jemte förmälan att, enligt Kongl. Brefven den 8 September 1854 och den 2 Augusti
1855, afl5j-|- mantal arbetshemman under Alnarps Kungsgård skola, emot upphörande
af arbets-skyldighelen, erläggas, efter dem emellan uppgjord fördelning, saminanlagdt
388 tunnor 8 kappar korn; alt delta belopp korn skall med penningar efter blifvande
markegångspris, titan förhöjning af försel-lön, till Statsverket betalas; att indelningshafvaren
deremot skall bekomma ett motsvarande, å stat uppfördt anslag af oindelt spanmål,
hälften råg och hälften korn; samt att förvandling härtill skall efter medeltal af
markegåiigsprisen under de 20 åren 1834—1853 verkställas och böljan härmed ske vid
utgången af nuvarande arrende år 1862, hade Kollegium derjemte i underdånighet förklarat,
det Kollegium icke funnit något vara att anmärka deremot, att, berörda spanmålsbelopp,
motsvarande, enligt uppgifna föryandliugs-grunden, 158 tunnor 2 kappar råg och
158 tunnor 2 kappar korn, finge från Statsverket af Institutets styrelse uppbäras, för
alt till Institutets fördel användas, men hemställde tillika, dels att denna uppbörd icke
matte ske in natura, utan med penningar efter faststäldt tioårigt medelpris, och dels att
spanmåls-värdet måtte, till undvikande af dubbla licjvider, blifva inräknadl i det års-anslag,
som kunde komma alt Institutet i öfrigt af Statsverket beviljas; varande emot det af E.
K. M;ts Befallningshafvande föreslagna sätt för liqviderande, dels in natura, dels i kontant,
af del arrende, 1,600 tunnor, sorn, enligt Kollegii tanke, endast till nuvarande Lands
höfding
borde ulga, icke något från Kollegii sida erinradt.
Efter hvad den Nådiga Propositionen vidare innehåller, komme koslnaderne för
ifrågavarande läroverk att utgöras af 2 slag: organisations-kostnader, eller sådana, som
ifrågakomma vid läroverkets första ordnande och hvilka för en gång borde utgå, samt.
underhålls-kostnader, eller de, som lill årliga aflöningar m. m. erfordrades; och skulle,
i enlighet med ett af E. K. M:ts Befallningshafvande, i samråd med edarne personer,
uppgjordt kostnads-lörslag, följande anslag för en gång för ändamålet behöfva anvisas,
nemligen:
afträdes-summa till nuvarande arrendator, deruti inberäknad ersättning för öfverbyggnad,
höst-utsäde och vårfoder . .* . .
R:dr R:mt 45,000: •— -—
Till byggnad af boningshus, mejeri och ladugård, stall, smedja,
verkstäder och laboratorium, sädesmagasin och tegelbruk „ „ 145,000: — —
Till inventarier:
för gårdsbruket, kreatur m. m R:dr R:mt 45,000: — —
husgeråd och inre inventarier  „ „ 20,000: — —
utsäde och förlag  „ „ 10,000:  75,000: — -
Summa B:dr R:mt 265,000: — —
Transport R:dr R:mt 265,000: — —
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 115. 259
Transport R:dr R:mt 265,000: — —
Om härifrån afdroges för befintliga hus samt
för beräknad minskning i byggnadskoSt
naden
genom leglets brännande på stället R:dr R:mt 20,000: — —
samt 2| års underhålls-anslag, som beräknats
kunna få till organisationen användas „ , 45,000: — — 65,000:
skulle återstoden, eller R:dr R:mt 200,000: — —
blifva det belopp, som för Institutets första ordnande erfordrades och hvilken summa E.
K. M:ts Befallningshafvande ansett biira utgå med ena hälften år 1858 oell med den andra
hälften år 1859.
Det årliga anslaget till löner för föreståndare och lärare, till underhåll för elever
och lärlingar samt till b i b I i o t h e k och samlingar hade E. K. M:ts Befallningshafvande föreslagit
till enahanda belopp, som i dessa hänseenden användes vid Ultuna, eller 18,000
R:dr Riksmynt, emot erhållande af hvilket anslag läroverket skulle tillförbindas alt emot
taga
24 fri-lärlingar och 28 elever, hvaribland 4 icke betalande.
På grund af hvad sålunda förekommit och då behofvet af ännu ett högre Landlbruks-läroverks
inrättande både blifvit af Landtbruks-akademien vitsordadl och äfven syntes
vara allmänt crkändt, har E. K. M:t, med godkännande af ofvanberörda framställning,
i Nåder föreslagit, att Alnarps Kungsgård med underlydande måtte från midfastan 1862,
då nuvarande arrende af Kungsgården upphör, upplåtas till begagnande för ett högre landtbruks-läroverk,
hvarest till undervisning borde emottagas 24 fri-lärlingar och minst 28
elever, hvaribland 4 icke betalande, samt att så väl organisationen som styrelsen af della
läroverk måtte få uppdragas åt en Direktion, beslående af Landshöfdingen i Malmöhus
län, såsom Ordförande, samt af fem fastighets-iunehafvare inom nämnda län, eller äfven,
om så ske kan, från närmast angränsande län, såsom Ledamöter; hvarjemte E. K. M:l,
i aFseende härå, ansett följande vilkor och bestämmelser böra stadgas:
l:o att läroverkets styrelse i årligt arrende för Kungsgården skall erlägga 1,600
tunnor spanmål, råg, korn och 's hafra, deraf 100 tunnor af hvardera sädesslaget
skola lill Landshöfdingen i Malmöhus län årligen levereras i Malmö stad på de lider, som
af honom bestämmas, samt återstoden, 1,300 tunnor, hvarje år lösas efter de 10 förutgångna
årens, af Kammar-kollegium för Kronans räkning fastställda medelpris, af hvilken
lösen Landshöfdingen, som för närvarande har sig på lön anslagne 1,400 tunnor, skulle
ega att uppbära hvad som motsvarar 1,100 tunnor, med en fjerdedel i slutet af hvarje
qvartal, men återstoden, eller lösen för 200 tunnor, £ råg, J- korn och f hafra, borde
ingå lill Statsverket och reserveras till E. K. M:ts disposition, dels til! godtgörelsé åt
nuvarande Landshöfdingen af den minskning i inkomst, sorn tilläfventyrs kunde för honom
uppkomma i följd af det sålunda föreslagna förändrade sättet för den honom tillkommande
arrende-spanmålens utgörande, och dels till förbättring i allmänhet af Landshöfdinge-aflöningarne,
der sådan förbättring kunde finnas erforderlig;
2:o att läroverks-styrelsen deremot skulle egä att af Statsverket efter 10 års me
delpris
uppbära samt disponera den afgäld, som för befrielse från den fordna arbetsskvldighetens
utgörande åligger de förr under Kungsgården hofveri-skyldige hemmanen,
enligt Kongl. Brefven den 8 September 1854 och den 2 Augusti 1855; samt
3:o alt, då det ifrågaställa undanlaget af mark å Kungsgårdens område till Lands
höfdingens
i Malmöhus län disposition icke syntes vara af väsentligt inflytande på beloppet
af den arrende-afgift, som kunde för Kungsgården erhållas, och det å andra sidan
kunde vara af vigt, att Landshöfdingen, som förmält sig ämna å nämnda mark åt sig
uppföra sommarbostad, sålunda egde tillfälle alt på stället utöfva en närmare tillsyn öfver
260 Expeditions-Utskottets förslag till underd. Skrifvelse N:o II5.
läroverkets gång och förvaltning, lill Landshöfdingens i Malmö disposition afgiflsfritt må
till begagnande upplåtas 40 tunnland af den sfi kallade Alnarps-skogen.
Ehuru något anslag af statsmedel för läroverkets inrättande eller bedrifvande icke
komme att under nästkommande statsreglerings-period blifva behöflig!, derest Kungsgården
först vid nuvarande arrendetids slut, eller midfastan 1862, till ändamålet upplåles. — i
hvilket fall läroverket borde vara ordnadt och bringadt i verksamhet hösten 1864, så
framt Rikets näst sammanträdande Ständer dertill anvisade medel, — har E. K. M:t likväl
ansett Sig nu böra göra Nådig framställning i ämnet till Rikets Ständer, på det alt erforderliga
förberedande åtgärder måtte hinna vidtagas, sedan Rikets Ständer i ämnet fätlat.
beslut, samt på det all Rikets Ständer, derest de, för sin del, skulle finna läroverkets
bringande till stånd före nyssnämnda tid vara af vigt, jemväl måtte blifva i tillfälle att.
taga under öfvervägande, huruvida medel nu kunna beredas, dels lill inlösande af Kungsgårdens
nuvarande innehafvares arrenderätt för liden från den 14 Mars 1858, med i sådant
afseende fordrade 45,000 R:dr, dels lill byggnader och inventarier för läroverkets
räkning, enligt uppgjordt förslag, 155,000 R:dr, och dels till det från och med ar 1858
för läroverket erforderliga årliga anslag 18,000 R:dr, hvilket likväl, i den mån Kungsgården
kunde till högre afkastning uppdrifvas, framdeles måhända kunde till beloppet
nedsättas; och skulle, i lall förstnämnda t.vänne anslag med tillsammans 200,000 R:dr
nu af Rikets Ständer beviljades, att. utgå till hälften under år 1858 och till andra hälften
1859, läroverket vara bringadt i verksamhet sednast hösten år 1860.
Vid öfvervägande af denna angelägenhet hafva Rikets Ständer, efter hvad utredt
blifvit rörande beskaffenheten af Kungsgården Alnarp, lika med E. K. M:t funnit lämpligt
att denna Kungsgård till Landtbruks-institut användes, i följd hvaraf Rikets Ständer ock
ingått i pröfning af frågorne om liden och de vilkor, hvarunder en sådan öfverlåtelse
må ega rum.
Hvad först angår tiden för egendomens upplåtande till Institut, så har både af
Landtbruks-akademien samt vid Landlbruks-möten och under ärendets behandling hos Ri
kets
Ständer erinrats om bristen på nödiga Landtbruks-läroverk, om omöjligheten lör de
i landet, redan befintliga undervisniugs-anstaiter för jordbruket att. emottaga alla sökande,
sorn der önskat inträde, samt om angelägenheten deraf att denna brist så skyndsamt som
möjligt måtte afhjelpas. Att derföre åtgärder i sådan syftning ofördröjligen vidtagas, synes
vara af vigt, och således endast böra komma i betraktande, huruvida det kan vara
skäl för Staten att underkasta sig de uppoffringar, som äro nödvändiga för att genast
erhålla dispositionen öfver den till Landtbruks-institut föreslagna, nu utarrenderade egendomen
och om fördelarne deraf någorlunda motsvara utgifterne. Den af nuvarande arrendatorn,
för Kungsgårdens afträdande midfastan 1858, fordrade summa utgör, pä sätt
af E. K, Mits Nådiga Proposition inhemtats, 45,000 Ridr; men dä, enligt Rikets Ständers
Stats-Ulskott meddelad uppgift, största delen deraf är beräknad såsom ersättning för
arrendatorn tillhöriga byggnader, för jordens böst-körning, för utsäde, samt för ett betydligt
parti föder, och endast omkring 6,000 R:dr utgöra egentlig aflrädessumma, blifver
detta belopp obetydligt, i jemförelse med den stora fördelen att Institutet derigenom lyra
år förr kan träda i verksamhet, samt att Institutets styrelse får emottaga en väl häfdad
jord, i stället för en utsugen, hvilket möjligen skulle kunna inträffa, i fall egendomen
först vid arrendetidens slut år 1862 skulle till Landtbruks-institut öfverlåtas; — vid hvilka
förhållanden Rikets Ständer ausell att Kungsgården Alnarp redan år 1858 må till Landtbruks-inslilul
upplåtas, samt följaktligen att. de medel, som erfordras till inlösande af
Kungsgårdens nuvarande innehafvares arrende-rätt för tiden frän den 14 Mars nämnda
år, böra anvisas.
Expeditions- Utskottets Förslag till. underd. Skrifvelse N:o 115.
261
Vidkommande derefter det ifrågaställa utbrytandet och öfverlemnande! lill Landshöfdingen.
» begagnande af 40 tunnland utaf s. k. Alnarps-skogen, hafva Rikets Ständer
fäslat uppmärksamhet derå, alt egendomen är utarrenderad i följd af derom meddelad
föreskrift, och alt Landshöfdingen icke vid nuvarande arrendets utgång eger anspråk att
densamma tillträda, hvarken till det hela eller till någon del: hvadan Rikets Ständer, lika
med Kammar-kollegium och på de af Kollegium anförda skäl, funnit berörda undantag
icke böra medgifvas, utan Kungsgården ostyckad till Institutet öfverlemna.», helst eljest
vid nuvarande Landshöfdingen» afgång invecklade förhållanden kunna uppslå, beträffande
den honom eller hans rätls-innehafvare tillkommande ersättning för de kostnader, som å
jorden blifvit nedlagda.
Enligt det om arrende af nämnda Kungsgård den 28 November 1831 afslutade
kontrakt skall arrendatorn för åtnjutande af arbels-skvldighelen utaf vissa uppgifna hemman
till indelningshafvare!! årligen i Februari månad erlägga 400 tunnor korn, efter årlig
markegång, samt dessutom för sjelfva Kungsgården 1,000 tunnor spanmäl, på sätt
derom af Kaminar-kollegium blifvit närmare upplyst. Då någon rubbning i den nuvarande
Landshöfdingen», i fråga om löne-förmåner, genom berörda arrende-kontrakt tillförsäkrade
rätt icke ulan dennes medgifvande kan ega rum, hafva endast några föga
väsentliga förändringar härutinnan kunnat hos Rikets Ständer ifrågakomma. J sådant
afseende har det synts Rikets Ständer mindre lämpligt, att Institutets styrelse erhåller befallning
med uppbörden af den från de under Kungsgården lydande hemman, emot arbetsskyldighetens
upphörande, utgående spanmål, och denna i stället böra till Statsverket inflyta;
dock att, som, i följd af åtskilliga emellan arrendatorn och de hofveri-sk viri ige
hemmans-intiehafvarne träffade öfverenskommelse!!, sådan indragning ej kan verkställas
löre nuvarande arrendetidens utgång, Statsverket först från och med år 1862 må ega
uppbära den härför belöpande afgäiden. För öfrigt och enär Rikets Ständer inhemta!,
att den del af arrendet, sorn ej in natura erlägges, redan för närvarande, på grund af
derom emellan vederbörande särskildt träffadt aftal, utgår efter medelmarkegåug, i stället
för årsmarkegång, såsom Kammar-kollegii kontrakt innehåller, och detta sätt dessutom
numera lärer vara antaget för de flesta arrenden, förekommer icke hinder deremot alt
äfven för kommande åren denna del af Landshöfdingen» aflöning må efter medclmarkegång
utgå.
Beträffande sedermera de för Institutets forsta ordnande erforderliga kostnader
samt den anslags-summa, sorn för Institutets framtida underhåll må vara behöflig, innehåller
visserligen E. K. M:ls Nådiga Proposition alt. i enlighet med uppgjordl kostnadsförslag,
för förstnämnda ändamål elt belopp af 200,000 R:dr skulle för en gång behöfva
af Rikels Ständer anvisas. Men då en at Skånska Hushålls-IÖreningeus Ledamöter, som
biträdt vid nämnda förslags uppgörande och i denna fråga således bör ega sak-kännedom,
hos Rikets Ständers Stals-Utskott förmält, alt denna summa, pä grund af sedermera uppgjorda
kalkyler, skulle kunna minskas med 25,000 R:dr, och således endast 175,000 R:dr
erfordrades för Institutets organisation, hafva Rikets Ständer, under antagande af riktigheten
utaf nu sednast uppgjorda beräkning, ansett högre anslag än till sistnämnda belopp
icke böra såsom organisalions-kostnader beviljas.
I afseende åter å det årliga anslag af 18,000 R:dr, sorn blifvit Nådigst ifrågasläldt
till aflöning åt Institutets föreståndare och lärare, till underhåll för elever och lärlingar
samt till bibliothek och samlingar, och hvilket anslag blifvit upptaget till enahanda belopp,
som Styrelsen för Ultuna Landlbruks-inslitut för samma ändamål uppbär; så synes, med
afseende å nuvarande höga pris å så väl födoämnen sorn arbets-löner, denna summa icke
vara för högt beräknad, — och kunde det dessutom måhända menligt inverka på Lisli
-
262 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N;o Ilo.
tutets organisation och pä deraf förväntade fördelar för den vigtigaste af landets modernäringar,
jordbruket, om någon nedsättning i det äskade anslaget skulle ega rum.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer, i fråga om Kungsgården Alnarps
användande till Landtbruks-instilut, fattat följande beslut:
l:o Under förutsättning att den emellan Skånska Hushålls-föreningen och nuvarande
arrendatorn af Alnarp träffade öfverenskommelse om arrendets öfverlåtande träder i verkställighet,
öfverlämnäs Kungsgården Alnarp med utjordar och tillhörigheter, utan någon
jord-afsöndring, till användande lör Landtbruks-institut, på nedanstående vilkor:
a) Institutets organisation och inseendet öfver detsamma ombesörjes af en Styrelse,
sorn af E. K. M:t tillsättes, och enligt de föreskrifter, som af E. K. M:t bestämmas.
b) Kungsgården emottages midfasta)) år 1858 af Institutets Styrelse, så vida In
stitutet
kan bringas i verksamhet med den anslags-summa, Rikets Ständer här nedan för
detta ändamål anvisa.
c) För Aren 1858—1862 inträder Institutet i nuvarande arrendatorns rättigheter
och skyldigheter; uppbär alltså afkomsteti af de hofveri-skyldiga hemmanen, 400 tunnor
korn, och utbetalar till Landshöfdingen i Malmöhus län 1,400 tunnor spanmål (333 J
tunnor råg, 733 £ tunnor korn och 3331, tunnor bafra) med de förändringar i afseende
på 1 iqvida tio ns-sä 11 et. i Kongl. Kammar-kollegii kontrakt, hvarom öfverenskommelse blifvit
träffad emellan Landshöfdingen och arrendatorn. Från och med år 1862, då Statsverket
kommer att uppbära afkaslningen af de hofveri-skyldiga hemmanen, erlägger Institutet
till Landshöfdingen i Malmöhus län i årligt arrende Étt Tusen Två Hundra (1,200) tunnor
spanmål, j råg, j korn och £ bafra, hvaraf Fern Hundra (500) tunnor, -j- råg,
| korn och bafra, in natura levereras i Malmö, å de tider, som al Landshöfdingen
bestämmas, och Sju Hundra (700) tunnor lösas efter näslförulgångna tio årens medélmarkegångspris,
sådant det af Kammar-kollegium för E. K. M:ls och Kronans räkning
fastsliilies, med en fjerdedel vid slutet af hvarje qvartal under arrende-året.
d) Till inlösen af arrendet, byggnader, inventarier, husgeråd m. m. bevilja Rikets
Ständer en summa af Ett Hundra Sjutiofem Tusen (175,000) Riksdaler Riksmynt, alf.
utgå, 100,000 R:dr under loppet af år 1858 och 75,000 R:dr år 1859 å de tider, som
af Styrelsen bestämmas.
e) I årligt stats-anslag erhåller Institutet^ Aderton Tusen (18,000) Riksdaler Riksmynt,
att utgå från och med början af Ar 1858, emot förbindelse att från och med slutet
af år 1860 emottaga och underhålla 24 fri-lärliiigar och minst 28 elever, bland hvilka 4
fri-elever.
2:o Statsverket uppbär från och med år 1862 den afgäld, som för befrielse från
den fordna arbels-skyldighelens utgörande åligger de förr under Kungsgården Alnarp
hofveri-skyldiga hemmanen, uppgående efter denna tid lill 388 tunnor 8 kappar korn,
förvandlade efter 20-årig medelmarkegång till hälften råg och hälften korn.
3:o Landshöfdingen i Malmöhus län erhåller i lön för åren 1858—1862 afkomsten
af Alnarp, enligt nu gällande kontrakt, 1,400 tunnor spanmål, samt, efter år 1862:
a) arrendet af Alnarps Kungsgård, utgörande, enligt 1:sta punkten mom. c, 1,200
tunnor spanmål, £ råg, j korn och J- hafra ;
b) från Statsverket utaf afkomsten från de hofveri-skyldiga hemmanen 200 tunnor,
| råg och 4- korn, alt lösas efter tio års medelmarkegångspris, eller tillsammans
1,400 tunnor spanmål;
c) de här ofvan intagna bestämmelser, rörande Landshöfdingens löne-förmåner afse
endast den tid nuvarande Landshöfdingen fortfarande innehar embetet.
4:o Återstoden af den i 2:dra punkten omnämnda inkomst från hofveri-skyldiga
hemman under Alnarps Kungsgård ställes till E. K. M:ts disposition, för att använ
-
Expeditions-Utskottets Förs tag till under d. Skrifvelse Nio 446. 263
das lill förbättring af sådana landshöfdinge-löner, sorn E. K. M:t finner deraf vara
i behof.
Hvilket, lill besvarande af högslberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer få bos
E. Ii. M:t i underdånighet anmäla ; framhärdande Pikets Ständer &c.
Stockholm den 12 September 1857.
nr»o ite.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ä Sept. 1837.
Presle-Ståridet den 9 — —
Rorgare-Ståndet den 9 — —
Ronde-Slåndet den 12 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse\ angående ersättning åt jordegare
inom 2:ne byar af Leksands socken för skada genom
vatten- ofv er sv ä m n ing.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 105).
S. A. K.
Under anhållan, att Rikets nu församlade Ständer mätte behjerta den nödställda
belägenhet, hvaruti åtta redan förut fattige jordegare i Gärde och Mjellgens byar inom
Leksands socken af Stora Kopparbergs län äro försatte derigenom, att vårflöd-vattnet i
den s. k. Långlokan, på förstnämnda bys egor, under Maj månad 1851 genombrutit en
af naturen bildad och af byamännen omsorgsfullt vidmakthållen fördämning samt öfversvämma!
och förstört en del af deras jord jemte dervarande hägnader, har, i afseende
härå, blifvit hos Rikets Ständer framstäldt och genom företedda handlingar ådagalagdt,
bland annat, att, enligt det af Kronofogden och en annan i orten bosatt tjensteman, jemte
2:ne nämndemän, upprättade besigtnings- och värderings-instrument, arealen af den skattlagda
jord och slog, som vid ifrågavarande tillfälle öfversvämmades och bortsköljdes eller
264 Expeditions- (Ils ko t tels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 116.
förstördes, utgjorde 1 tunnland 8,ira kappland, eller 28,235 kappland reducerad åker neli
11 ,879 kappland reducerad slog; att förlusten genom den skadade eller förderfvade jorden
och hägnaden värderats till 604 R:dr 20 sk., hvartill borde läggas kostnaden för den
förstörda dammens återuppbyggande, hvilken kostnad uppgick lill 676 Ridr 31 sk. 6 rist.,
allt Riksgälds; att, enär ofvanbemälde jordegare, i anseende till de knappa omständigheter,
deruti de befunne sig, vore i stort behof af ersättning lör deras lidna förlust, helst
de, utan afseende deiå, mäste fortfarande utgöra de lör den förlorade jorden belöpande
krouo-utskylder, hvarigenom således beloppet af deras förlust, i fall den icke blefve ersatt,
koinme att årligen ökas, E. K. Mits Befallningshafvande i länet funnit sig föranlåten
ingå till R. K. Mit med underdånig anhållan, att, derest icke en visserligen behöflig ersättning
för de med dammbyggnadens islåndsättande förenade kostnader skulle jemväl i
Nåder beviljas, åtminstone ett understöd, motsvarande förlusten af den genom vattuflödet
förlorade skalllagda jorden jemte hägnader m. m., matte dem tillerkännas medelst ett
anslag af 400 Ridr banko, hvilken anslags-summa, då i närheten icke funnes någon till
uppodling tjenlig jord, genom hvars odlande ersättning kunde beredas, E. K. Mits Befallningshafvande
ausäge böia såsom gåfva tilldelas merbemälde ålla jordegare, i förhållande
till den skada en hvar af dem lidit; samt att, sedan Stats-kontoret blifvit häröfver
hördt och sig underdånigst utlåtit, E. K. Mit genom Nådigt Bref den 15 Juli 1852 förklarat
något understöd eller bidrag af allmänna medel i så beskaffadt fall som delta icke
kunna ega rum.
Då den för Rikets Ständer nu anmälda olyckshändelse, hvarigenom en ej blott för
tillfället utan äfven framgent kännbar skada och förlust förorsakats några obemedlade
jordegare, synts Rikets Ständer, med afseende å det vid besigtning») utredda samt afE.
K. M.'ls Befallningshafvande vitsordade förhållandet att desse jordegare, oaktadt de förlorat
en del af sin skattskyldiga jord, måste fortfarande med oförminskadt belopp utgöra
de samma jord påförda utskvlder, påkalla deltagande från del allmännas sida till någon
lindring i följderna af denna olyckshändelse, hafva Rikets Ständer funnit skäligt tillerkänna
oftabemälde åtta jordegare eli understöd af det belopp, E. Ii. Mits Befallningshafvande
föreslagit, eller Sex Hundra Riksdaler Riksmynt, för alt dem emellan fördelas i
förhållande till den skada hvar och en af dem genom ifrågavarande vatluflöde lidit, och
hvilket belopp alltså i vanlig ordning varder från Riksgälds-konloret utbetaldt.
Med underdånig anmälan härom, framhärda Rikets Ständer &c.
Stockholm den 12 September 1857.
Nio
Expedilions-Ulskntlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 447.
265
i\:0 II7.
Uppläst och godkäntil hos Ridd. och Adeln den 5 Sept. 1857.
Presle-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om ändring uti
Kongl. Brefven den 9 Februari 4802 och den 47 Augusti
4804, rörande besutenhet å hemman i Dalarne.
(Lag- och Ekon.-Utskottets Bet. N:o 28).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit anfördt, hurusom genom Kongl. Brefven den 9 Februari
1802 och den 17 Augusti 1804 är vordet stadgadt, dels att till en så kallad besutenhet,
hvarmed (örstodes de lotter, i hvilka jorden vid storskiften inom Stora Kopparbergs
län skola indelas, erfordrades i öfre Dal-laget och Säthers fögderi alt derå kunde
födas en häst, tre kor, sex geller och två eller tre får, samt i de öfriga socknarne af
länet en häst, fyra kor, sex getter och får till ofvannämnda antal, dels ock att, om
flere genom arf, köp, giftermål eller annan laglig åtkomst tillfälligt sammankomne obesutne
delar icke sammansmält till en besutenhet inom en tid af högst tjugu år, räknadt
från den dag, storskiftet blifvit af landtmätarne fulländad!, innehafvarne af dylika obesutenbeler,
som vid storskiftet blifvit bestämde alt utgöra en besutenhet, då horde lotta om
besittningen af det hela, sedan likväl mälismän förut pröfva! hvad lösen den afträdande
skulle erhålla j ined stöd af hvilka stadganden anspråk på obesutna hemmansdelars utlösande
numera äfven voro framställda och en stor mängd jordegare jemväl blifvit dömde
alt afträda sin jord, hvarmedelst de jemte familjer, sedan den obetydliga löseskillingen
snart blifvit förtärd till underhåll, fallit fattigvården till last, ulan utväg alt förvärfva
egen jord eller bostad, enär vid storskiften ieke afsattes någon jord, hvaraf kunde bildas
sådana smärre besittningar, som, enligt Kongl. Förordningen den 19 December 1827, benämnas
jordafsöndringar; — och då inom de fleste socknar de så kallade besutenheter
BHi. lill li. St. Prat. 4856 & 4857. 40 Sami. 4 Afd. 34
266 Exp erli tio ns-Etsk otte Is Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 447.
för det närvarande icke uppginge till tredjedelen af de hushåll, sora inom socknen funnos,
skulle alltså, om rättighet att emot lösen tillvinna sig hvarje obesuten hemmansdel fortfore,
de utfattiges antal i dessa socknar ökas i utomordentligt hög grad, hvadan berörda
stadganden i afseende på besutenhet syntes böra i någon mån ändras, helst den utveckling
jordbruket i sednare tider vunnit beredde en vida högre afkastning af jorden, än
förut, och den mängd binäringar, som redan uppkommit och än vidare vore att eniolse,
gåfvo innevånarne flere tillfällen till lättad utkomst.
De egna förhållanden,fStora Kopparbergs län i så många afseenden företer hafva
föranlåtit Ilikets Ständer att, oberoende af frågan om förändring i lagstiftningen om jordstyckning
i allmänhet, till särskild granskning företaga nvssberörda framställning, synnerligast
som föreskrifterne rörande besutenhet för Stora Kopparbergs län innefattas i en
lagstiftning, hvilken uppkommit och utvecklat sig på audra grunder, än de som härutinnan
lör Rikets öfriga provinser gälla; och är hos Rikets Ständer, under pröfningen af
detta ärende, i betraktande taget hufvudsakligen följande:
Inom Stora Kopparbergs län förekommer benämningen Öfra Dal-laget, eller ÖfverDalarne,
för den trakt, hvari den egentliga Dal-allmogen bor, hvilken trakt äler indelas
i Öster- och Wester-Dalarne; och utgöres länet i öfrigt af Kopparbergs, Näsgårds läns
samt Vestra bergslags fögderier.
Emellan folkets bildning, lynne, seder, konst- och näringsflit samt välmåga, icke
allenast uti de särskilda hufvuddelarne af detta vidsträckta län, utan äfven i socknar, sorn
gränsa intill hvarandra, äro skiljaktigheterne märkbara och mångfaldiga.
Länet eger många näringsgrenar, som gifva en lika mångfaldig riktning åt den
enskilda idogheten, och omfattar icke några större jordagods, utan hvarje jordbrukare,
med få undantag, är sjelfständig egare af en skalie-hemmansdel, huru ringa den ock må
vara. — Jordens fria styckning har genom århundraden fortgått, och denna genom sin
ålder häfdvunna sed har i Dal-allmogens begrepp öfvergått till en rättighet, egendomlig
lör deras familjelif och alltid med värma omfattad, emedan den lemnat hvarje arfvinge,
hans loll må hafva varit så liten som helst, i full besittning af dess andel i fäderne
jorden.
Men det säll, hvarpå Dal-allmogen varit van att skifta sin ärfda jord, skulle
bidraga att öka svårigheten för dess innehafvare att deraf lifnära sig. Det var nemligen
ända intill storskiftens vidtagande en nästan allmän sed alt ärld jordbesittning, innefattande
flera spridda egor, delades bland arfvingar sålunda, alt hvar och en erhöll sin del
af hvarje cga, hvarigenom uppkommo tegar, hvilka, i anseende till obetydligt areal-innehall
och oformlighet, icke kunde på ett med klokhet och hushållning förenligt sätt brukas.
Statens rätt att utbekomma de å jorden belöpande utskylder hade vid sådant förhållande
kunnat älventyras, derest icke det blifvit stadgadt, alt alla jordegare i socknen gemensamt
måste ansvara för gäldandet af hela del jordlägenheterna derstädes vid de fordna
skattlägguingarne åsätta skattebelopp efter det hemmantal, hvartill då befintliga jordegendomar
blilvit satta; — och får detta hemmantal icke, emot Kongl. Resolutionen den 21
Oktober 1682, förhöjas genom någon ny skattläggning å andra uppodlingar än dem, som
blifvit gjorda inom de ifrån sooknarnes skattemark till krono-allmänningar a fvi 11 ra de
trakter.
Sedan Nådiga föreskrifter, i ändamål att begränsa hemmans-klvfningen, under sistförflutna
århundradet meddelats, men ulan framgång, samt Landshöfdingen i länet, uti
afgilvet underdånigt Betänkande om landthushållningens upphjelpande derstädes, föreslagit,
bland annat, att egorna skulle storskiltas och vissa vilkor för besutenheten bestämmas,
hade genom högstberörda Kongl. Bref den 9 Februari 1802 och den 17 Augusti 1804
storskiftesverket inom ifrågavarande län blifvit grundad! samt vilkoren för besutenhet bestämda,
ätvensom derjemte föreskrifvits ofvanomlörmälda lottning för utlösen af obesuten
-
Expeditions-UIskotlelsvFörslar] till underd. Skrifvelse N:o ill.
207
heter vid förflutna högst tjugo Sr ifrån storskiftes fulländande; och borde E. K. M:ts
Befallningshafvande efter denna tids förlopp göra sig underrättad hvilka obesutna hemmansdelar
dä ännu ej blifvit förenade samt besörja om verkställigheten deraf för dem
som under tiden ej vunnit sädan förbättring genom odling, alt de hvar för si" kunde utgöra
en besutenhet.
Storskiften hade derefter oafbrutet fortgå!t, men stor olikhet likväl förekommit
vid bestämmande al hvad till en besutenhet skulle inom olika socknar fordras, enär för
utrönande häraf, och sedan socknens inego-område blifvit uppmätt, och graderadt, uträknades
huru manga tunnland reducerad jord erfordrades för framfödande af det i Författningen
för besutenhet bestämda antal kreatur, och efter denna uträkning indelades socknen
i besutenheter, hvilken indelning alltså uppgjordes efter lokala förhållanden, tillgång
på egor, eller invånarnes behof.
Genom storskiftena hafva vunnits och vinnas, allteftersom de hinna att fullbordas,
den af allmogen öfverallt inom länet numera insedda stora fördel, att de spridda egorna
sammandragas till färre och formligare skiften, men dessa egodelningar hafva deremot
icke uppnått det med dem tillika åsyftade ändamål genom regleringen af obesulenheter,
hvarom E. K. M.ts Befallningshafvande uti Memorial af den 12 December 1842 äfven
gjort underdånig anmälan.
Tjugu år hafva numera förflutit sedan åtskilliga storskiftes-förrättningar kommo
lill stånd. Så länge ännu penningc-tillgången hos Dal-allmogen var knapp, kunde E. E.
M:ts Befallningshafvande icke åstadkomma den föreskri/na besulenhels-regleringen, ulan
har tid efter annan genom Kongl. Bref, rörande särskilda socknar, den bestämda tiden
för regleringen blifvit förlängd ; och i nyssnämnda Memorial ansåg E. K. M:ts Befallningshafvande
det tvifvelaktigt om regleringen någonsin kunde, i enlighet med nu befintliga
stadganden, gå i fullbordan, då sådant motverkades icke allenast af brist på erforderliga
lösningsmedel, utan äfven af befolkningens ständiga tillväxt och behofvel af flere jordlägenheter
lör tillkommande nva hushålls bosättning; hvarjemte yttrades, alt då vid hållna
undersökningar få obesutne lägenheter funnits förenade eller genom odlingar bragta till
besutenheter, hade E. K. M:ts Befallningshafvande ansett betänkligt att under sådana
omständigheter den i 1804 års Kongl. Bref föreskrilna lottning verkställa, helst derigenom
många jordegare, som ditintills med sparsamhet och ansträngda arbeten hos andra
kunnat åt sig och de sina förvärfva lifvets oumbärligaste förnödenheter, skulle hafva blifvit
husvilla eller inhyseshjon, utan annat vederlag för den dem aftvungna egendomen,
än den måhända öfver sina tillgångar förut gäldbundne grannens skuldsedel. Ofta skulle
då hafva inträffat, att utgifvaren af en sådan förbindelse ej kunnat inlösa densamma, och
vid den tvungna försäljningen, sorn han i sådant fall måste underkasta sig, skulle icke
sällan den förenade fastigheten knappt hafva lemnat full godtgörelse af löseskillingen, så
att begge hushållen, med uppoffring af mer eller mindre af sina tillgångar, genom lott
ningsåtgärden
kommit att skiljas från den jord, hvars besittning dessförinnan likväl grun
dat
möjligheten för dem att i fädernebygden fortlefva samt uppfylla Statens och samhällets
fordringar. Till afbjelpandc af dessa olägenheter och för att hringa verkställighet åt samt
befordra uppnåendet af ändamålet med storskiftesverket i Dalarne har E. K. M:ts Befallningshafvande
föreslagit åtskilliga stadganden, genom hvilkas behöriga handhafvande samma
mål skulle kunna vinnas, — öfver hvilket förslag, äfvensom öfver en af Rikets Ständer
vid 1850—51 årens Riksdag i underdånig skrifvelse gjord hemställan, att lagfart å obesutne
hemmansdelar må beviljas, underdånigt utlåtande blifvit i Nåder infordradt från
Kammar-kollegium, som lärer dermed ännu icke inkommit.
Onder tiden har likväl ett af de för lösningsrättens ulöfvande förut befintliga hinder,
eller bristande tillgång på medel, försvunnit eller åtminstone förringats. Genom den
268 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 117.
liflighet, sorn, i följd af underlättade kommunikationer och andra dertill verkande omständigheter,
uppkommit i handeln med Dalarnes skogs-produkter, är penningetillgången
bland Dal-allmogen blefven ymnigare. Stegrade pris A åkerbruks- och ladugårds-alster
hafva gifvit jorden ett högre värde, som utgör en alltför frestande uppmaning för den bemedlade
alt lill sig lösa obesutenheter. De af E. K. M:ls Befallningshafvande här ofvan
antydda betänkliga följder af en sådan, emot jordegarens vilja, verkställd lösning hafva
dock icke utebiifvit, synnerligast inom det egentliga Dalarne, der hemmans-klyfningen
mest ohejdadt fortgår och hvarest icke finnes tillgång på sådana odlingslägenheter, hvilka
kunna såsom jord-afsöndringar förvärfvas af det hushåll, hvilket blifvit utlöst från sin
lilla skattejord.
Vid sådant förhållande och då, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, det nuvarande
antalet af besutenheter inom det så kallade Dal-laget icke i någon mån motsvarar de
bofasta hushållens, hafva Rikets Ständer tagit i betraktande, huruvida icke de nu bestämda
vilkoren för besutenhet kunde förändras. Dervid förekommer, att den utveckling och de
framsteg, jordbruket i sednare tider gjort, synas medföra möjlighet för en arbetsam och
omtänksam jordbrukare att bereda sig utkomst på en mindre jordareal, än sorn vid bestämmande
af grunderna för storskiftesverket dertill ansågs erforderlig; hvadan, och som,
med afseende jemväl å Dal-allmogens vana att utvandra till andra provinser för att der
söka arbete, för besutenhet i denna landsort torde erfordras mindre jord ärr i öfriga provinser
och af detta skäl ett drag-kreatur, som skall framfödas äfven under den tid husbonden
är borta på arbete, torde vara mindre nödvändigt, helst vid förefallande behof
han alltid kan påräkna att af grannen erhålla biträde vid körslor, samt, elter de upplysningar
Rikets Ständer sökt förskaffa sig, någon större rubbning af storskiftesverket icke
torde föranledas deraf, att vilkoren för besutenhet nedsättas till hälften, Rikets Ständer
få i underdånighet anhålla, att E. K. M:t täcktes genom utfärdande författning, med ändring
af hvad i Kongl. Brefven den 9 Februari 1802 och 17 Augusti 1804 är vordet
stadgadt, i Nåder förordna, dels att å cn besutenhet i öfra Dal-laget och Säthers fögderi,
jemte Svärdsjö socken, bör kunna födas minst två kor och fyra får eller getter, dels ock,
alt de jordbesittningar, som vid de verkställda storskiftena icke uppgått till besutenhet
och finnas å Kartan utmärkte, icke, emot egarens vilja, äro lösen underkastade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 September 1857.
Expedilioiis-Utskoltcts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 418.
269
118.
Uppläst och god kändt hos Ridd. och Adeln den 5 Sept. 1857.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i afseende å minderåriga
personers arbetstid, vid fabriker och handtverk.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Bet. N:o 103).
S. A. K.
Uppå en vid innevarande Riksdag förekommen framställning derom, att, ehuru,
jemlikt Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852, fabriksidkare, som lill arbete nattetid
emellan klockan 9 på aftonen och klockan 5 på morgonen använder arbetare under 18
års ålder, gör sig förfallen till böter, samt i Fabriks- och llandtverks-ordningen den 22
December 1846 åtskilliga föreskrifter finnas intagna till betryggande, af minderåriga arbetares
rätt och bästa i enhanda hänseende, de missbruk, som lagstiftningen härigenom
velat förekomma, likväl fortfarande egde rum, hafva Rikets Ständer tagit detta ämne under
behörigt öfvervägande ocb dervid funnit, att, om än fabriks- och handtverks-idkare
i allmänhet icke kunna anses för närvarande taga sina arbetares krafter i anspråk utöfver
billigheten, anledning dock icke saknas för den farhåga, alt, i anseende till tidens
riktning åt industriel verksamhet, hvilken säkerligen genom den lättnad i kommunikationerna,
som numera nästan allmänt så väl inom som utom landet beredes, efter hand
blifver mer och mer vidt omfattande, vådliga följder kunna uppkomma, derest de barn
eller yngre personer, hvilkas krafter egnas åt arbete vid åtskilliga på helsan och kroppens
utveckling inverkande fabriker och inrättningar, genom uppkommande konkurrens
emellan iuduslri-idkarne, eller förespeglingen om stor arbetsförtjenst, eller ock af tryckande
behof skulle bringas derhän, alt deras fysiska utbildning genom ett för länge ihållande
arbete blefve helt och hållet förbisedd.
Väl föreskrifves uti 36 § af omförmälda Fabriks- och Handtverks-ordning, alt fabriks-
och handtverks-idkare skall vid de hos honom anställde arbetares behandling och
sysselsättning fästa behörigt afseende å deras helsa och arbetsförmåga, men eflerlefuadeu
270 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o -IIS.
af denna föreskrift torde svårligen kunna kontrolleras. Rikets Ständer hafva derföre ansett
nödigt, att, till förekommande deraf, att ifrågavarande fabriks- och handtverks-arbetare
ej mätte i en framtid blifva bragte i den bär ofvan antydda belägenhet, viss arbetstid
bör föreskrifvas för barn och yngre personer, anställde vid spinnerier, väfverier, samt
cigarr- och tändsticks-fabriker, jemte andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa
med dem jemförliga fabriker och inrättningar, och att, derest arbetstiden för personer
emellan 12 till och med 15 år bestämdes till 8 timmar om dagen samt från 15 till och
med 18 år lill 10 timmar dagligen, tillräcklig lid för kroppens och helsans vårdande
skulle återstå; men arbetstiden för personer utöfver sistnämnda ålder skulle icke lämpligen
kunna begränsas, helst en hvar då vanligen eger förmåga att inse huru länge ett
försatt arbete kan vara nyttigt eller skadligt.
I anledning häraf få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att,
såsom tillägg till Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852, ett stadgande mätte i Nåder utfärdas,
hvarigenom arbetstiden vid spinnerier, väfverier samt cigarr- och tändsticks-fabriker,
äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa med dem jemförliga
fabriker och inrättningar för barn och yngre personer emellan tolf till och med femton
år, bestämdes lill åtta timmar om dagen samt från femton till och med aderion år lill
tio limmar dagligen; äfvensom att E. K. M:t ville, efter vederbörandes hörande, nådigst
meddela nödiga föreskrifter, så att berörda stadgande vunne efterföljd.
Rikets Ständer framhärda &e.
Slockholm den 12 September 1857.
Expeditions- U/sko Hels Förslag till under d. Skrifvelse N:o 1-19.
271
i\:0 ItU.
Uppläst och godkändl hos Kidd. och Adeln den 5 Sept. 1857.
Presle-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. M:ts Nådiga
Proposition, angående eftergift af åtskilliga cmbetsoch
tjenstemän ådö/ndl ersättningsansvar i följd af LänsBokhuUaren
Caspar Långlots bedrägliga förhållande.
(Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 79).
S. A. K.
Jemte erinran om det i Kongl. Kungörelsen den 25 Juni 1830, angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften, förekommande stadgande,
att utflvtlningsunderstöden, till summan bestämda, böra af E. K. M:ts Befallningshafvande
i den mån utllv tillingarne ske, eller ock förskottsvis emot borgen eller intecknings-säkerhet,
i Landt-ränterierna lyftas, samt att E. K. M:ts Befallningshafvande skola häröfver
hålla noggrann kontroll och inom den 15 Januari påföljande år tili Siats-kontoret insända
verificeradt reqvisitions-förslag å den ersättning, sorn tillkommer Landt-ränterierna för de
under föregående året förskjutna ulflyttnings-understöd, hvarefter Stats-kontoret meddelar
ersättning af dertill i Riks-staten anslagna medel, emot redovisning i Lands-boken, har
E. K. M-1, uti en den 16 December 1856 aflåten Proposition, täckts i Nåder meddela
Rikets Ständer, hurusom en vid Lands-kontoret i Götheborgs och Bobus län år 1834 anställd
extra ordinarie tjensteman, Caspar Langlet, sedermera befordrad till Lands-kontorist
och derefter till Läns-bokhållare, falt sig från början af år 1836 utaf dåvarande Landskamererare!)
0. W. Holmgren anförtrodt att utskrifva anordningar å dylika understöd
för utflyttningar och för sådant ändamål innehaft den från General-landtmäleri-kontoret
hvarje år ankomna förteckning å de anslagna beloppen, men från och med Augusti månad
1837 bcredt sig tillfälle att åtkomma medel ur Landt-ränteriet sålunda, att han utskrifva
anordningar å understöd dels (lera gånger, tid efter annan, för en och samma
utflyttning, och dels ställda till personer, åt hvilka understöd icke varit anslaget, hvar
-
272 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i 19.
efter och sedan dessa anordningar blifvit af Läns-styrelsen underskrifna, Langlet emot
falska qvittenser, dem han antingen sjelf skrifvit eller låtit andra teckna, uppburit dylika
anordningars belopp och användt dessa sig till godo, med hvilket brottsliga tilltag han
forllaril till och med Juni månad 1848 och derunder tillegna t sig 17,841 R:dr 11 sk.
10 r:st. banko genom oriktiga, från Lands-kontoret expedierade anordningar, under Landskamereraren
Holmgrens tjenstetid, till ett belopp af . . . B:ko R:dr 7,980: 15. 8.
under t. f. Lands-kamereraren, Läns-bokhållaren Arnoidsons
tjenstetid  „ „ 1,787: 32. —
under den tid Kronofogden Anders Samuel Pettersson var,
till följd af E. K. M:ts Nådiga Förordnanden den 16 Januari
och den 27 Mars 1844, tjenstförrättande Landskamererare,
i hvilken egenskap han fortfor till Oktober
månad 1848
„ „ 6,163: 3. 6.
och under Langlets egen tjenstetid, såsom t. 1. Lands-ka
mererare
„ „ 1,910: 8. 8.
Bauko R:dr 17,841: 11. 10.
varande bemälde Holmgren, Arnoldson och Langlet med döden afgångne, Arnoldson förr
än bedrägeriet upptäcktes och de båda öfrige i cessions-tillstånd.
Ofvannämnda anordningar voro derjemte underskrifna:
af f. d. Landshöfdingen, General-Majoren G. Edenhjeim, för belopp under Holmgrens
tjenstetid af B:ko R:dr 3,332: 13. 4.
och under Arnoidsons tjenstetid .... „ „ 809: — —
af General-Löjtnanten, Herr Grefve Carl Gustaf Löwenhjelm, som
varit Landshöfding i Götheborgs och Bobus län från den 19 Juni
1843 till den 27 April 1847, för belopp, under Holmgrens tjenstetid,
af
B:ko R:dr 450: — —
under Petterssons tjenstetid  „ „ 3,149: 4. —
„ Langlets „ .... „ „ 250: — ■—
af nuvarande Landshöfdingen, f. d. Stats-Rådet 0. J. Fåhraeus, till belopp,
under Petterssons tjenstetid, af . . . B:ko R:dr 300: — —
„ Langlets „ af . ■ ■ „ „ 966: 32. —
af Lagmannen Carl Engelblom, hvilken under hela ifrågavarande tid
varit Lands-sckreterare i Länet, lill belopp, under Holmgrens tjenstetid,
af B-.ko R:dr 4,198: 2. 4.
under Arnoidsons tjenstetid af ... „ „ 887: 32. -—
„ Petterssons „ af ... „ „ 2,630: 31. 6.
„ Langlets „ af . . . ,, „ 993: 24. JL
samt af vice Häradshöfdingen J. Bundssen, i egenskap af tjenstförrättande
Lands-sekreterare, till belopp, under Arnoidsons tjenstetid,
af B:ko R:dr 91: — —
under Petterssons tjenstetid af  „ „ 83: 16. —
Summa B:ko R:dr 17,841: 11. 10.
Sedan Langlet i lifstiden blifvit, genom Utslag af Götha Hof-Rätt den 12 April
1849 samt af Kammar-rätten den 7 September samma år, dömd alt, bland annat, godtgöra
kronan ifrågavarande förlust med ränta, men det visat sig, alt till gäldande af hvad
sålunda blifvit ådömdt ringa tillgång förefunnes i Langlets till borgenärer afträdda egendom,
4,141: 13. 4.
3,849: 4. —
1,266: 32. —
8,409: 42. 6.
174: 16. —
Expedilions-Utskqltets Förslag lill unclerd. Skrifvelse N:0 I 19. 273
dom, hade hos Kammar-rätten af dess Advokat-fiskals-embele åtal är 1850 blifvit anstäldt,
ej mindre emot Lands-kamereraren Holmgren, Kronofogden Pettersson, GeneralMajoren
Edenhjelm, General-Löjtnanten, Herr Grefve Löwenhjelm, Landshöfdingen, f. d.
Stats-Rådet Fähraeus, Lagmannen Engelblom och vice Häradshöfdingen Kundssen, än ock
emot Landt-räntmäslaren Lars Arfvidsson, som låtit Langlet uppbära ulflyttningsmedlen,
samt emot åtskillige tjenstemän i Slats-konloret och i Kammar-rättens Ofver-revisions-departement,
såsom, hvar i sin mån, genom åsidosatta Ijéuslepligtcr vållande till den förlust,
som genom Langlels bedrägliga förfarande Kronan tillskyndats, hvarjemte, beträffande
Stats-kontorets President och Ledamöter, Advokat-fiskals-embetel hemställde, att,
med afseende å hvad dem i målet till last lage, förhållandet matte af Kammar-rätten
anmälas hos Justitiae-canzlers-embelel, till den åtgärd, samma Embete kunde finna sig
befogadt att vidtaga; och hade sådan anmälan under den 25 Februari 1850 egt runi.
I fråga om nedannämnde, sålunda af Advokat-fiskals-embetet tilltalade personer,
hade Kammar-rätten den 2 Maj 1853 meddelat Utslag, innefattande, det Kammar-rätten,
på anförda skäl: a) jemte ådömande af böter, lörpligtade t. f. Lands-kamereraren, Kronofogden
Pettersson att i främsta rummet ersätta hvad under hans tjenstetid Langlet af
Kronans medel sig bedrägligen tillegna t och i sådant afseende till K. M: t och Kronan
betala 6,163 R:dr 3 sk. 6 rist. banko, efter afdrag af hvad, till godtgörelse för detta
belopp, utaf Langleis efterlemnade tillgångar kunde inflyta; b) funné Herr General-Löjtnanten,
Grefve Löwenhjelm höra af de belopp, hvarå af honom oriktiga anordningar blifvit
utfärdade, gälda hvad utaf den eller de Landskontors-föreståndare, sorn anordningarne
kontrasignera!, lagligen icke utkräfvas eller af annan orsak ej godlgöras kunde; i följd
hvaraf Kammar-rätten pröfvade rättvist döma bemälde Herr General-löjtnant att i ofvannämnda
ordning till K. M:t och Kronan utgifva ersättning med 3,849 R:dr 4 sk. banko;
samt c) ålade Lagmannen Engelblom att godtgöra K. M:t och Kronan 8,409 R:dr 42 sk.
6 r:st. banko, att betalas i den mån dessa medel icke kunde af de Landskontors-föreslåndare,
som i anordnings-åtgärderne deltagit, lagligen .utkräfvas eller ock desse personer
saknade tillgång att samma medel gälda.
Hos E. K. M:t, som genom Nådigt Utslag den 8 September 1854 underkänt de
besvär, hvilka olver detta Kammar-rättens Utslag blifvit i underdånighet anförda af, bland
andra, uyssbemälda 3:ne deri till namnen uppgifna embets- och tjenstemän, hade. dessa,
hvar för sig, jemväl framställt underdånig ansökning att ådömda ersättnings-skyidigheten
måtte, med afseende å förekomna omständigheter, af nåd eftergifvas; vid profningiaf
hvilka ansökningar E. K. M:t, då, enligt hvad upplyst blifvit, Lagmannen Engelblom
kunde, genom omsorgen och ansvaret för de till Lands-kansliet hörande mångfaldiga göromål,
anses i väsentlig män ursägtad för det han vid de tillfällen, honom, i egenskap
af Lands-sekreterare, ålegat att, gemensamt med vederbörande Lands-kamererare, utöfva
Landshöfdinge-embetet, försummat sin i förfatlningarne stadgade pligt att åt de på Landskontorets
åtgärd beroende mål, i hvilka Lands-kamereraren, med ^skyldighet till målens
föredragning och utarbetande, hade afgörande-rätt enligt Kongl. Brefvet den 26 Märs
1746, egna en noggrannare uppmärksamhet, hvilken dessutom försvårades derigenom, att
deltagandet i oe kamerala målens behandling endast tillfälligtvis, när Landshöfding ej var
tillstädes, ålegat Lands-sekreteraren, samt med afseende tillika å Lagmannen Engelbloms
långvariga och nitiska verksamhet i Statens tjenst, behagat i Nåder föreslå Rikets Ständer
att betria Engelblom från den honom ådömda ersättnings-skyidigheten för ifrågavarande,
Kronan tillskyndade förlust, likväl med iakttagande att det åklagaren i målet tillkommande
provisions-belopp icke skulle i denna eftergift inbegripas. — Derjemte och vid det
förhållande, att General-löjtnanten, Herr Grefve Löwenhjelm, i sin förra egenskap af
Bih. till It. St. Prot. IS5G & 1857. 10 Sami. I Ajd. 35
274 Ewpcdilions-UtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 110.
Landshöfding uti Götheborgs och Bohus Ian, endast i andra rummet varit pligtig kontrollera
riktigheten af de anordningar, han pä föredragning af vederbörande Lands-kamerPrare
beslutat och efter dennes kontrasignation undertecknat, men hvilkas öfverensstämmelse
med behöriga reqvisitioner det ålegat Lands-kamereraren i första hand alt tillse;
samt att Kronofogden Pettersson, fastän lian, i egenskap af tillförordnad Lands-kamererare,
försummat denna tillsyn och derigenom vållat, att Läns-bokhållaren Langlets bedrägliga
förfarande kunnat utan anmärkning bedrifvas, likväl, enligt vederbörandes intyg,
lör öfrigt nitiskt och val fullgjort sina många och vigtiga tjenstepligter, hvilka tillfälligtvis
under denna tid varit genom hopade göromål mer än vanligt betungande, har E. K.
M:t till Rikets Ständer öfverlemna!, huruvida icke anledning kunde förefrnnas att eftergifva
den Herr Grefve Löwenhjelm och Kronofogden Pettersson ådömda ersättnihgS-skyldighet,
med undantag, äfven för dem, af hvad anginge åklagare-provisionen, och med
förklarande, i händelse af sådan eftergift för Pettersson, alt för de honom i första rummet
till ersättning ådömda medel jemväl den ansvarighet, som i andra rummet skulle,
enligt Kammar-rättens och E. K. M:ts Utslag, drabba de med Pettersson i Ulflyttningsmedlens
oriktiga anordnande delaktiga personer, koinme alt. förfalla.
Förutom hvad E. K. Mils Nådiga Proposition sålunda och i öfrigt innehåller,
hafva Rikets Ständer af bändlingarne i målet inhemlat, att Kammar-rätten genom ofvanberörda
Utslag den 2 Maj 1853, i anledning af det utaf Advokat-fiskals-embetel emot
åtskilliga tjenstemän dels i Stats-kont.orel och dels i Kammar-rätten anställda åtal, fällt
de förra lill böter, men funnit någon ersältnings-skyldighet icke kunna dem ådömas,
hvaremot de sednare blifvit från allt ansvar frikända; hvarjemte upplysning vunnits derom,
att å Langlets balance blifvit af lillgångarne i hans konkursmassa inbetaldt ett belopp
af 627 R:dr 34 sk. 8 r:st. banko; att Lands-kamereraren Holmgrens konkurs ännu
icke är utredd, och att, i händelse förevarande Nådiga Proposition af Rikets Ständer biföiles,
Statsverkets derigenom uppkommande förlust skulle utgöra 12,331 R:dr 43 sk. 6
rist. banko, hvilken stimma dock komme alt minskas med hvad från Holmgrens konkursmassa
kan till gäldande af det honom ådömda ersättnings-belopp, 7,980 R:dr 15 sk. 8
r:st banko, framdeles inflyta.
Genom bifallandet af den utaf ofvanbemälde embets- och tjenstemän sökta och af
E. K. M:t i Nåder förordade eftergift af dem ådömda ersältnings-skyldighet skulle visser
ligen
Statsverket komma att vidkännas en ej obetydlig uppoffring; men dä, uti frågor af
likartad beskaffenhet med den nu förevarande, Rikets Ständer vid föregående Riksmöten,
när mildrande omständigheter ansetts föranleda till ett skonsammare bedömande af de
förseelser, hvarför vederbörande embets- och tjenstemän blifvit till ersättnings-ansvar
dömde, funnit sig böra efterskänka Statsverkets anspråk på vida betydligare belopp än
de nu ifrågavarande; så och ehuru Rikets Ständer fullt inse vigten deraf, alt de angå
ende
kontrollen af Statsmedlens behöriga förvaltning gällande ansvärs-hestämmelser med
tillbörlig stränghet iakttagas, hafva Rikets Ständer dock funnit det ej kunna förnekas, att
de uti E. K. M:ts Nådiga Proposition anförda förhållanden innefatta, fran billighetens
synpunkt, ganska bevekande skäl för att i detta fall medgifva någon eftergift af Kronans
anspråk, helst då härvid tages i betraktande, att de nu till ansvar fällda embets- och
tjenstemännén, hvilka genom bristande tillsyn vållat alt Langlets brottsliga förfarande
kunnat under en så låug tid fortsättas och undgå upptäckt, i detta hänseende icke varit
de enda felaktige, utan att jemväl vederbörande tjenstemän i Statskontoret gjort sig
skyldige till en likartad försumlighet i sina gransknings-åljggunden, ehuru något ersättningsansvar
lagligen icke kunnat dem ådömas. Med afseende hära och enär, enligt hvad den
Nådiga Propositionen innehåller, oflauämnde embets- och tjenstemän, äfven om Statens
rätt efterskänkes, dock ej skulle befrias från utgifvande af den del, eller 12 procent, af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 120. 275
ifrågavarande belopp, soto tillkommer allmänna åklagaren, och således i allt fall få vidkännas
någon påföljd för hvad i denna sak legat dem till last, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt lemna bifall till hvad E. K. M:t uli förevarande Nådiga Proposition behagat,
föreslå, samt tillika, i afseende på den Herr General-löjtnanten Grefve Löwenhjelm och
Krouo-fogden Pettersson ådömda ersättnings-skyldigheten, bevilja eftergift deraf, med det
vilkor och särskilda förklarande, hvarunder E. K. M:t densamma ifrågaställt.
Till besvarande af E. K. M:ts Nådiga framställningar i ämnet lå Rikets Ständer
sitt sålunda fattade beslut hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; och framhärda Rikets
Ständer &c.
Stockholm den 12 September 1857.
iVo 190
Uppläst och godkändi bos Ridd. och Adeln den ti Sept. i«57.
Preste-Ståndel den 9 — —
Rorgare-Ståndct den 9 — —
Ronde-Slåndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i lagstiftningen
rörande jurd-ajsöndring.
(Lag- samt Allm. Dcsv.- o. Ekon.-Utskottets Rel. N:o 27).
S. A. K.
Efter pröfning af åtskilliga vid innevarande Riksdag framställda förslag, åsyftande
ni obegränsad jord-afsöndring, eller frihet att från hemman på viss lid eller för alltid
afsöndra, jord, utan att likväl den afsöndrade delen derigenom upphör att vara en del af
hemmanet, hafva Rikets Ständer ansett vissa förändringar i den härom nu gällande lagstiftningen,
vara nödvändiga. Det är nemligen bär, sorn arbetarens sträfvande att förvärfva
sig ett egel hem egentligen kommer i fråga, enär hans tillgångar i allmänhet
276 Éxp editions- Uits ko Hets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 120.
icke medgifva förvärfvande! af en hemmansdel, hvadan beredande af tillfälle för den arbetande
klassen att. förskaffa sig egel. hem icke allenast är i Stats-ekonomiskt hänseende
gagneligt, ulan äfven befordrande moraliteten inom denna, måhända den talrikaste samliäl,
Is-klassen. Och ehuru, enligt Rikets Ständers åsigt, jord-afsöndring icke bör lemnäs
fullkomligt fri, eller tillåtas till större andel af hemmanet än nu är medgifvet, enär sådant
skulle kunna lända lill hemmanens alltför stora försvagande, synes utvidgning af de
nu i berörda hänseende medgifna rättigheter Oöra ega rum.
Beträffande således först afsöndringar på viss tid af högst femtio år, torde den
genom Kongl. Kungörelsen den 20 November 1829 medgifna rätt att afsöndra lägenheter
af minst ett hallt tunnlands vidd inom en half mil från studer samt köpingar kunna utsträckas
så att sistberörda inskränkning upphäfves. Då vid ifrågavarande afsöndringar af
jord på viss tid meningen icke kan vara alt arbetaren skall lefva af afkastningen af sin
lilla jordbesittning, utan endast att lian skall ega ett hem, men såsom försörjningsmedel
hufvudsakligen påräkna sitt arbete, blifver det. icke lämpligt alt utsträcka minimum utöfver
hvad sålunda stadgats för städernas granskap, eller att föreskrifter meddelas om
beskaffenheten af den jord, som må på viss tid upplåtas, allenast att en sådan lägenhet,
bildas af en enda ego-figur.
Hvad åter angår afsöndringar under full egande-rätt, hafva Rikets Ständer funnit
det genom Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 införda stadgande, alf. för sådan afsöndring
erfordras besutenhet, mindre lämpligt. Berörda stadgande måste i väsentlig
mån försvåra om ej i de flesta fäll omöjliggöra den genom medgifvande!, af sådana afsöndringar
afsedda utväg för en arbetare att icke allenast för sig utan äfven för sin
hustru och barn förvärfva ett eget hem; och då meningen med sådana afsöndringar ej är
att innehafvaren skall lefva af lägenhetens afkastning, står berörda stadgande icke i öfverensstämmelse
med sjelfva institutionens anda ; — och hafva Rikets Ständer föreställt sig
att sådana afsöndringar böra tillåtas till minst tre tunnland i de fem norra och två tunnland
i de södra länen utan att besutenhet derå erfordras.
De jordafsöndringar, som härigenom medgåfvos under full egande-rätt, afse ej allenast
att, synnerligast åt jordbruket, skaffa sjeifständiga arbetare med stadiga bostäder,
utan ock att bidraga till landels uppodling. Derföre måste dessa jordtorp i allmänhet
vara så beskaffade, att de kunna med någon fördel för egaren brukas. Alt tillåta det
sådana afsöndringar finge bestå af flere än en ego-figur, skulle icke svara emot ett sådant
ändamål och i allt fäll gifva fyrfaldiga anledningar till att kringgå författningens
föreskrift. De i 1827 års Författning meddelade föreskrifter, att dylik lägenhet skall till
sina gränser noga bestämmas i en enda formlig, till afhägnad beqväm samt från hemmanets
åbyggnad afskiljd lott, böra således bibehållas.
Slutligen har jemväl en förändring af det i Kongl. Kungörelsen den 14 November
1829 förekommande förbud, att lill sistnämnda jord-afsöndring må användas odal-åker
eller äng, synts Rikets Ständer vara- af behofvet påkallad. Det inträffar icke sällan i
slättbygder, alt ett hemman icke har andra till afsöndring lämpliga egor än odal-åker
elier äng, under det åter i skogsbygden ofia nog elt slycke'af odal-åkern eller ängen
ligger afskiljdt och till afsöndring vida lägligare än annan hemmanet tillhörande inrösningsjord,
som egaren, i stället, för den del af odal jorden, han med fördel anser sig kunna
afsöndra, må ämna uppodla. Olägenheterna af det. nuvarande ovilkorfiga förbudet skulle
deremot kunna förekommas derigenom, att afsöndring af odal-åker eller äng medgifves,
der tillgång på annan jord ej finnes, eller den ifrågavarande lägenheten ligger afskiljd
från hemmanets öfriga odal-egor.
Med afseende derå, att, enligt Rikets Ständers mening, besutenhet hädanefter icke
skulle erfordras för jordafsöndring, och då de i lag stadgade vilkor för sådan afsöndrings
Expeditions- U/sko /.tets Förslag till anderd. Skrifvelse N:0 '120.
277
laglighet äro af den beskaffenhet, alt hvar och en sjelf kan förvissa sig om lagligheten,
blelve den genom Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 stadgade föregående undersökning
öfverflödig, i följd hvaraf berörda Förordning, så vidt den angår jordafsöudringar,
skulle kunna upphäfvas.
På grund af hvad sålunda är vordet i underd. yttradt, få Rikets Ständer hos E. K.
M:t underdånigst anhålla, att de rörande jordafsöudringar i Kongl. Förorduingarne den
13 Juli 1853 och den 20 Juli 1855 meddelade föreskrifter måtte upphäfvas, samt att,
med återupplifvande i öfrigt af hvad 2 Kapitlet af Kongl. Förordningen den 19 December
1827, med de deruti genom Kongl. Kungörelserne den 14 November 1829 och den 29
Januari 1831 skedda förändringar, åt Förordningens 3 § mätte gifvas denna förändrade
lydelse:
3 §. Lägenhet, som från hemman för alltid under full egande-rält afsöndras,
efter hvad i 1 § tillåtet är, skall i Gefleborgs, Wester-norrlands, Jemtlands, Wester
bottens
och Norrbottens Län innehålla minst tre samt i öfriga delar af Riket minst två
tunnland jord. Sådan lägenhet skall till sina gränser noga bestämmas i en enda formlig,
till afhägnad beqväm samt från hemmanets egen åbyggnad afskiljd lott; och må dylik afsöndring
icke ske af odal-Aker eller äng, derest icke stvrkes, att till hemmanet eller hemmansdelen,
hvarifrån lägenhet skall skiljas, endast odal-egor lyda, eller den ifrågavarande
lägenheten ligger afskiljd från hemmanets eller hemmansdelens öfriga odal-egor och belinnes
i öfrigt vara till afsöndring tjenlig.
Under besittning på lifstid eller på viss lid, som dock ej får sträcka sig öfver
femtio år, må jemväl upplåtas minst ett halft tunnland jord i en lott.
Rikets Ständer framhärda &o.
Stockholm den 12 September 1857.
278 Expcditions-UlskaUets Förslag lill underd. Skrifvelse JS:o 121.
VO 131.
U|>|>läsl oell godkändl hos Ridd. och Adeln den 3 Sept. 1857.
1’rcste-Ståndet den 9 — —
Horgarc-Slåndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Silin ders underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af Universitetets
ratt att med vederbörlig stads-styreise deltaga i
handläggning af ekonomi- och polili-mål.
(Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Utsk. Bet. N;o 87 och Utlåt. N:o 105).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att, jemte den särskilda domsrätt, som
tillförene varit åt em betsmyndigheterna inom Rikets Universiteter uppdragen, hafva dessa
myndigheter från äldre tider äfven blifvit tillförsäkrade att sjellve eller genom vissa deputerade,
som af medleminarne inom de akademiska institutionerna kunde utses, deltaga
i behandlingen af ekonomi- och politi-mål, hvilka röra universitets-städernas innevånare
i allmänhet; och ehuru omförmälda domsrätt numera upphört och de särskilda mantalsoch
skatt-skrifningarne samt beviliniugs-taxeringarne för akademiska personer äfven blifvit
afskaffade, fortfore dock universiteternas medlemmar genom sina närmaste styresmän eller
valde deputerade att gemensamt med städernas magistrater handlägga ärenden af förutnämnda
beskaffenhet. Då de tvistigheter, hvilka uppslå rörande ekonomi- och politi-frågor
numera, efter den akademiska jurisdiklionens afskaffande, tillhöra stads-myndigheternas
pröfning, vore det ej längre lämpligt, att universiteterna deltoge i städernas administration,
hvarföre, och till undanrödjande af den oreda och de förvecklingar, som i omförmälda
afseende nu egde rum, samt på det enhet och sammanhang vid behandlingen af
administrativa mål inom universitets-Städerna mätte åstadkommas, tillika är vordet vrkadt,
att Rikets Ständer måtte hos E. K. lVJ:t i underdånighet begära, att alla de författningar
och påbud, hvarigenom embets-myndigheler vid universiteterna blifvit tillerkända rättighet
alt meri stads-myndigheterna deltaga i handläggningen af ekonomi- och polili-mål, som
röra städernas innevånare, kunde uppbäfvas, samt de stadgar och föreskrifter, som för
Expedit)orts- (J/skottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 124. 279
behandlingen af dvlika mål i allmänhet äro gällande, jemväl inom universitets-städerne
vinna tillämpning.
Efter hvad, i sammanhang härmed, genom företedda handlingar kommit till Rikets
Ständers kännedom, har H. K. U. Kronprinsen, i egenskap af universiteternas Canzler,
uti memorial af den 4 April 1851, rörande denna fråga underdånigst yttrat, att, såsom
en följd af den akademiska jurisdiklionens upphörande skulle ock den rätt att deltaga i
universitets-stadens ekonomi- och polili-förvaltning, hvilken, så vidt densamma angår universitels-slalen
och borgerskapet. gemensamt, hvarldera universitetet i sin ort eger, likaså
numera kunna upphöra till de delar, som uti jurisdiktions-förhållnndet. hafva sin grund,
men att, som frågan härom ej egde sådant samband med den om den egentliga jurisdiktionen,
att den ena ej utan den andra skulle kunna afgöras, H. K. H. ansåge densamma,
sedan de derom från universitelerna infordrade närmare upplysningar inkommit,
böra blifva föremål för särskild underdånig framställning; — hvarefter Rikets Ständer i
underdånig skrifvelse af den 28 Augusti berörda år, hos E. K. M:t anhållit, att den akademiska
jurisdiktionen, med undanlag af diseiplinär-mvndigheten, måtte, så snart sig göra
läte, upphäfvas och förhållandet med universit.elerne i omförmälda hänseende i öfrigt bringas
till öfverensstämmelse med allmän lag. Och har E. K. M:t, under den 31 Mars
1852, jemte afgörandet af frågan om den akademiska jurisdiklionens upphörande, behagat,
vid föredragning af 11. K. 11. Canzlerns ofvannämnda underdåniga memorial, i Nåder besluta,
att den deri omförmälda, nu ånyo väckta frågans slutliga pröfning skulle tillsvidare
uppskjutas, enär samma fråga då icke varit erforderligen beredd samt fl. K. H. Canzlern
förmält sig ämna alt, efter inhändigande af närmare upplysningar, inkomma med särskild
underdånig framställning i ämnet; varande, Rikets Ständer veterligen, under den sedermera
förflutna tiden icke något härvid åtgjord!.
Under dessa förhållanden få Rikets Ständer hos E. K. M:l i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes låta vidtaga nödiga åtgärder för beredande af denna frågas slutliga
afgörande.
Rikets Ständer framhärda Äe.
Slockholm den 12 September 1857.
280 Expeditions-Uukoltels Förslag till anderd. Skrifvelse N.-o 122.
Alio 122.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln ilen 5 Sept. t«S7.
Prcsle-Stå odet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Rondc-Ständet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder för beredande
af s. k. Iransilo-ruU emellan Konungarikena Sverige
och Norrige.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Bet. N:o 106).
S. A. K.
Med anledning af den under loppet af innevarande Riksdag inträffade händelse, att
Konungariket Norriges Storthing förkastat det, af E. K. M:t i Nåder framlagda förslag
till mellan-rikslag i afseende å Sveriges och Norriges handel, har hos Rikets Ständer
fråga blifvit vackt derom, att Rikets Ständer skulle till E. K. M:t ingå med den underdåniga
begäran, det E. K. M:t malte täckas före Norrska Slor-thiugels åtskiljande göra
transilo-rätten, oberoende af och skiljd från mellan-rikslagens öfriga stadganden, till föremål
för särskild förnyad Nådig framställning lill Stor-thinget; och är i sådant afseende
anfördt, hurusom i hvad anginge transito-rätt emellan de begge Rikena förekommit: att,
sedan den Kommité, som E. K. M:t, uppå Rikets Ständers underdåniga anhållan, år 1845
i Nåder förordnat tili öfverseende af Kongl. Förordningen den 25 Januari 1825, angående
Sveriges och Norriges ömsesidiga sjöfarts-förhållanden, bland annat, jemväl hemställt
och tillstvrkt, att lill Norrige sjöledes från fremmande länder införda varor skulle
transito kunna förås till Sverige, likasom lill Sverige införda varor transito till Norrige,
någon ändring uti mellan-rikslagen, i denna del, likväl och på grund af väsentliga skiljaktigheter
emellan de derom från så väl Svenska sorn Norrska sidan afgifna förslag, ansetts
då icke kunna eller böra företagas; alt, då Östersunds stads handlande i underdånighet
sökt Nådig tillåtelse att öfver Trondhiem och Levanger kunna utifrån införskrifva
varor och desamma utan derstädes erlagd lull under behörig kontroll och förpassning
derifrån lill Jemtland transito införa samt vid Svensk gränse-tullkammare behörigen förtulla,
Exp edilians- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 122. 281
tulla, E. K. M:t genom Nådig Resolution den 29 Augusti 1851 förklarat Nådigt bifall
härtill icke kunna lemnäs, enär ändring i de om utländska varors landväga försändning
emellan Sverige och Norrige gällande stadganden ansetts icke kunna för del dåvarande
frän norrska sidan medgifvas; att, för vinnande af den ifrågavarande rättigheten, hvilken
ej vore förvägrad flere lill hvarandra gränsande, men i politiskt hänseende fullkomligt
åtskiljda Stater i Europa, Rikets Ständer vid 1853 och 1854 årens Riksdag hos E. K.
M:t gjort underdånig hemställan om en härmed öfverensstämmande ändring uti mellanrikslagen
rörande trausilo-handeln, så att allmän tillåtelse att från det ena Riket till det
andra transito införa oförtullade utländska varor måtte beviljas, men hvilken anhållan ej
kunnat till någon åtgärd föranleda, i anseende dertill att Nådig framställning i ämnet lill
Norrska Storthinget icke före detsammas upplösning och åtskiljande år 1854 af E. K.
M:l medhunnits; att frågan om transito-rätten sedermera upptagits af den Kommitté, sorn
blifvit nedsatt för utarbetande af förslag till mellan-rikslag; samt slutligen att, ehuru E.
K. M:ts Nådiga framställning om antagande af berörda förslag blifvit af Norrska Storthinget
afslaget, efter det samma förslag redan var af Rikets Ständer godkändt, utvisade
dock den inom Storthinget vid detta tillfälle hållna öfverläggning, att transito-rätten icke
utgjort bevekelsegrund för förkastandet, utan att snarare meningen inom Storthinget,
varit odelad derom, alt transito-rätten bordt och skolat bifallas, derest särskild framställning
blifvit gjord och frågan derom icke varit inblandad i ett lagförslag, som, för andra
bestämmelsers skull, af Storthinget ansetts icke böra bifallas och antagas.
Rikets Ständer halva tagit detta ärende i öfvervägande; och då nyssnämnda rättighet,
enligt hvilken det skulle vara tillåtet att föra oförtullade utländska varor, såsom
transito-gods, från det ena af de förenade Rikena till det andra, otvifvelaktig! skulle bereda
tillfälle för åtskilliga orter inom Sverige att för billigare pris, än för närvarande,
bekomma en del förnödenheter af nämnda slag, på grund hvaraf ock så väl de år 1846
som förlidet år sammanträdda ofvanbemälde kommitterade underdåuigst tillstyrkt en sådan
rättighets beviljande, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t behagade
för den ifrågavarande transito-rättens tiilvägabringande i Nåder vidtaga de åtgärder, som
kunna finnas ändamålsenliga.
Rikets Ständer franihärda &c.
Stockholm den 12 September 1857.
Bih, lill R. St. Pral. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd.
36
282 Expeditions- U isko Itets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 12o.
J%Ti«& ISSI.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 5 Sep!. 1857.
Preste-Slåndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Siåndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i ,fråga om beviljande, för
myntverkets behof, af elt ränlejrilt lån fran Rikets Stän
ders
Bank.
(Banko-Utskottets Utlåtande N:o 41).
S. A. K.
Hos E. K. M:t har Öfver-direktören för mynt- och kontroll-verken, i sammanhang
med afgilVen embets-berätlelse, angående de under sednare hälften af näsllidet år
vid nämnda verk utförda arbeten m. m., gjort underdånig framställning om företagande
af åtskilliga bvggnads-arbeten, förbättringar af machiner m. m., hvilka åtgärder funnits
dels oundgängligen nödiga, dels oek i allmänhet af behofvet påkallade, för att bringa
myntverket i fullkomligare och mot tidens fordringar bättre svarande skick, än för närvarande:
och som för dessa åtgärders verkställande, enligt uppgjorda beräkningar, erfordrades
en summa af 158,340 R:dr, men myntverkets tillgångar, hvilka den 1 Januari
1850 ulgjorde 65,086 R:dr, under de sednare åren minskats, så att de den 1 Januari
innevarande år uppgingo till endast 38,445 R:dr, allt banko, och någon ytterligare nedsättning
af samma tillgångar icke kunde ega rum utan verklig fara för omöjlighet att
fullgöra de myntnings-skyldigheter, verket ålåge, har Öfver-direktören i underdånighet
anhållit, att, enär under dessa med (lera uppgifna förhållanden utförandet af ofvanberörda
för myntverket högst behöfliga åtgärder till största delen skulle blifva beroende af en
oviss framtid, i fall koslnaderne borde bestridas af verkets egna inkomster, utan något
förskott, men hvarje uppskol vore en bestämd misshushållning och, utom andra olägenheter,
medförde fortfarandet af större myntnings-koslnader, än vederborde, E. K. M:t
mätte täckas hos Rikets Ständer göra Nådig Proposition om beviljande af ett anslag af
315,333 R:dr 16 sk. banko, eller 50,000 R:dr Riksmynt, eller ock, i fall detta skulle anses
mindre lämpligt, af ett ränte fritt lån å samma summa från Rikets Ständers Bank,
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 125. 283
hvilken ensam skördade vinsten af myntverkets förluster på silfver-myntningen, att, i mån
af behof, utgå under innevarande och nästkommande år, saint att afbetalas i den mån
myntverkets disponibla tillgångar komme att utgöra mera än 60,000 R:dr Riksmynt;
hvarjemte Ofver-direktören vltrat den förhoppning alt, sedan myntverket blifvit försatt i
godt skick, den uppgifna summan skulle kunna genom vinsten på koppar-utmyntuingen
återbetalas inom icke särdeles många år.
Med tillkännagifvande af hvad sålunda förekommit och hvaröfver Stats-kontoret vore
hördt, har E. K. 51:1, uti lill Rikets Ständer afbiten Nådig Proposition af den 23 förlidne
Maj, enär behofvet af förbättrade anstalter vid myntverket vore oundgängligt, så vida
delta verk skall kunna behörigen uppfylla de betydligt ökade anspråk på utmvntning af
så väl silfver som koppar, hvilka af Rikets Ständers Bank blifvit framställda, föreslagit,
att, för beredande af tillgång att bestrida ofvanomförmälda, för myntverkets försättande
i förbältradt skick erforderliga utgifter, malte al de under Bankens förvaltning slående
medel beviljas nämnda veik ett ränlefritt lån af 50,0.00 R:dr Riksmynt, ali, i mån af
behof, utgå under innevarande och nästkommande år, samt med ålerbelalnings-skyldighet
i den mån myntverkets disponibla tillgångar komme att öfverstiga 60,000 R:dr samma
mynt.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer i minnet återkallat, hurusom
vid 1S28—1830 årens Riksdag, i fiiljd af den då beslutade realisationen, Rikets
Ständer, tili underlättande af utvägarne för myntverket alt anskaffa erforderlig tillgång
på rudimaterier till myntningens jemna och oafbrutna fortsättning, äfvensom till bestridande
af de härigenom föranledda betydliga kostnader, funno skäligt berättiga Banko-fullmäktige
att af Bankens medel liil myntverket utgifva ett förskott af 40,000 R:dr banko, hvilket
ock af myntverket uppbars, men sedermera är vordet till Banken återbetaldt; och då af
E. I\. M:ls Nådiga Proposition sig visar alt myntverket nu är i behof af särskildt anslag
eller låne-understöd för verkställande af den ökade silfver- och koppar-myntning, som af
Rikets Ständers vid sednasle Riksdag vidtagna beslut om del nya räknesättet blifver en
följd, jemte andra anstalter, som äro af noden för att sätta myntverket i förbättradt skick,
så bör Banken vid detta likasom vid föregående tillfälle skäligen tillhandagå myntverket
med det biträde, som för ändamålet påkallas. Rikets Ständer hafva fördenskull ansett
att ett ränlefritt län lill ofvanuppgifna belopp må myntverket från Banken beviljas, att
utgå på sätt i Nåder äskadl blifvit, men deremot funnit det lör återbetalningen föreslagna
vilkor vara nog obestämdt och böra lämpligen på det sätt förändras, att återbetalningen
skall verkställas under 10 på hvarandra följande år med T’ff:del årligen, samt med året
1860 vidtaga.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer beslutat, att myntverket må af Bankens
medel undfå ett ränlefritt lån å Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt, att i mån al behof
utgå under innevarande och nästkommande år, med vilkor att lånet lill Banken återbetalas
under tio på hvarandra följande år med en tiondedel årligen, räknadt från och med
1860 års början.
Till besvarande af E. K. M:ls Nådiga framställning i ämnet få Rikets Ständer
sitt härutinnan sålunda fattade beslut hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; och framhärda
Rikets Ständer &c.
Stockholm den 12 September 1857.
284 Expeditions-l] Iskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 124.
X: o 124.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln deri 12 Sepl. 1857.
Presle-Slåndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående f öreslagna jernvägsslamliniers
utförande och dertill erforderliga medels anvisande.
(Stats-Utsk. Utlåt. m. 111. N:ris 62, 97, 101 och 114 samt Förstärkta
Stals Utsk. Mein. N:o 113).
S. A. K.
Uti E. K. M:ts, i fråga om erforderliga större jernvägs-anläggningars utförande
på allmän bekostnad, vid denria Riksdag under den 28 näsllidne November alldina Nådiga
Proposition bar blifvit tillkännagifvet, att, ehuru det visserligen ålåge Styrelsen för allmänna
väg- och vallen-byggnader alt laga omedelbar befattning med sådana allmänna arbeten,
hvilka belt och hållet på Statens bekostnad verkställdes, hade E. K. M:t likväl,
då flera större jernvägs-förelag komme att samtidigt utföras, funnit detta embetsverk,
med sin fåtaliga personal, svårligen kunna i nämnde hänseende utsträcka sin verksamhet
utöfver granskningen och kontrollen å de allmänna arbeten, sorn väl blefve med statsbidrag
understödda, men af bolag eller menigheter utfördes; hvadan, och då det vore
angeläget att enahanda ordning, hushållning och byggnadssätt iakltoges för de begge
jernvägs-anläggningar, hvartill direkta stats-anslag under sednasle Riksdag beviljats, samt
det för sådant ändamål syntes synnerligen vigtig!, alt alla hulVudsakliga anordningar till
begge företagen ulginge från en och samma befälhafvare, hvilken hos sig förenade de
för denna befattning erforderliga egenskaper, E. K. M:t, med ett förtroende, sorn af erfarenheten
under förut utförda, vidt omfattande allmänna arbeten blifvit rältfärdigadt, i
Nåder uppdragit åt Öfversten vid Kongl. Flottans mekaniska korps m. m. N. Ericson
högsta ledningen och administrationen af omförmälda 2:ne jernvägs-förelag. Derjemte
hade eu af sakkunnige personer sammansatt Kommitté fått sig uppdraget att, efter före
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N-.o 124. 285
gående topografiska oell siats-ekonomiska undersökningar, uppgöra och utarbeta elt sådant
förslag till stam-jernbanornas riktning, anläggningssätl och beskaffenhet, alt E. K. M:t
derpå kunde grunda sin framställning till Rikets nu församlade Sländer, angående verkställigheten
af de större jernvägs-anläggningar, som utaf allmänna medel borde bekostas.
1 det af bemälde Kommitté, till fullgörande al dess erhållna uppdrag, afgifna betänkande
och förslag äro, efter framställning af de bufvudgrunder, på hvilka ordnandet
af det för Sverige i politiskt, militäriskt och stats-ekonomiskt hänseende mosi gagnande
jern vägs-sys tern, enligt Kommitléens åsigler, borde hvila, såsom stambanor förordade
(oljande 5 jernvägs-linier, jemte nödiga sammanbindnings-banor mellan dem, nemligen:
a) Vestra stam banan, hvilken skulle ledas från Stockholm vesterin genom Upland,
Westmanland, Nerike och Westergöthland till Götheborg;
b) Norra stambanan, sorn vid Giresta, i närheten af Örsunds-å, skulle utgå från
den vestra till Upsala och derifrån till Gelle, hvarest detina bana, vester om staden,
skulle sammanfalla med Gefle-Dala-jernvägen;
c) Nordvestra stambanan, hvilken skulle vid Svartå bruk i Nerike skilja sig från
den vestra banan och genom Wermland framdragas till Norrska gränsen;
d) Ostra stambanan, utgående fråu Stockholm genom Södermanland, Östergötland
oell nordöstra delarne af Småland till den Ij mil sydost från Jönköping belägna Tenhultsjön.
Mellan Tenhult och Jönköping skulle en bland stats-banorna ingående bibana anläggas,
och den östra stambanan lorlsiitlas till Göta-ström, hvarest den skulle förena
sig med
e) Södra stambanan, hvilken bana vid Falköping skulle utgå från den vestra
stambanan samt genom Småland och Skåne ledas till Malmö, så att från Falköping södra
stambanan skulle framgå öfver Glaskulla, Wimla och Gigaryd till Axamo, hvarifrån, i
sammanhang med denna banas anläggning, en utgrening deraf till Jönköping borde företagas
och utföras, såsom tillhörande stats-banorna.
Jemte dessa 5 stambanor samt de 2:ne utgrenings-bärtorna från Tenhult och Axamo
till Jönköping, skulle, enligt Kommitléens förslag, nedanniimnde 3:ne sammanbindningsbanor
bland stats-banorna upptagas, nemligen :
l:o en från östra stambanan i Södermanland vid Kambol, mil söder om Malmköping
utgående föreniugs-banä mellan denna och den vestra stambanan, hvarmed sagde
förenings-bana, sedan den framförts öfver Eskilstuna-ån vid Hyndevad och öfver Mälaren
vid Qvieksund, skulle sammanträffa vid Wendle i Westmanland;
2ro en dylik bana, utgående från Katrineholm vid östra stambanan, hvarifrån densamma,
öfver Hansta i Westra Wingåkers socken samt Konsta och Gällersta, skulle ledas
lörbi Attersta qvarnar till vestra stambanan vid Orebro; och
3:o en snmmanbindnings-bana mellan nyssnämnde stad och Wettern, hvilken skulle
från Örebro anläggas antingen rakt fram lill Tomta eller till Hallsberg och derifrån till
Askersund.
Sammanräknade längden af alla utaf Kommittéen föreslagna stambanor och dertill
hörande sammanbindnings-banor utgjorde 162f mil och hela beloppet af deras, i medeltal
till 700.000 R:dr beräknade, anläggningskostnad, 115,861,997 R:dr R:mt. Utaf denna
summa hade likväl redan vid sislförllutna Riksdag för då beslutade stambanors företagande
anvisats 7,500,000 R:dr; och om tillika afräknades kostnaden, omkring 4,500.000 R:dr,
för den af enskildt bolag nära färdigbyggda jernbanan mellan Örebro och Köping, skulle
följaktligen den erforderliga summan för anläggandet af ännu återstående statsbanor utgöra
omkring 103,000,000 R:dr R:ml.
Enligt hvad E. K. M:t i förevarande Nådiga Proposition jemväl för Rikets Ständer
tillkännagifva, liar Chefen för Statens jern vägs-byggnad er, Öfverste Ericson, efter erhållet
286 Ea p e d ili o ns- L/s kotte Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 124.
tillfälle ali yttra sig angående sättet och ordningen för utförandet af de utaf nämnde
Kommitté föreslagna stambanor, samt 0111 dithörande frågor i afseende på erforderliga
medels tillhandahållande och anskaffningen af ingeniörer, arbetsmanskap, materiel in. in.,
härom till Chefen för Kongl. Civil-Departementel aflemna t sitt betänkande, deruti bemälde
Öfverste äfven framställt sina åsigler rörande stambanornas antal och riktning samt redogjort
tor skälen till sina, i vissa hänseenden, från Kommiitéens alvikande förslag; varande
af Öfverste Ericson föreslaget: ali vestra stambanan mätte anläggas söd^r om Mälaren
genom Södermanland, förbi Katrineholm, och genom södra delen af Nerike lill
Hjulö vid gränsen al Skaraborgs län; att norra stambanan mätte till Upsala ledas öster
om Siglunafjärden samt vidare fortsättas från Upsala i vestlig riktning lill Sala och
derifrån emot norr till någon punkt på Gefle-Dala-jernvägen; alt denna stambana vid
Sala mätte jemväl utgrenas åt vester och dragas lill Frövi på Köping-Hult-banan; att
nordvestra stambanan mätte i närheten af Porla utgå frän den vestra och sedermera, på
sätt Kommittéen föreslagit, framdragas öfver Christinehamn, förbi Carlstad, till Arvika
och Norrska gränsen; att de från Stockholm utgående jernbanorna måtte erhålla eu gemensam
bangård, och att, för sådant ändamål och vinnande af härmed åsyftade andra
lördelar för jernvägs-kommunikationen med och inom hufvudstaden, den södra banan
mätte komma alt ledas lill Tegelbacken vid Röda bodarne, å hvars andra sida bangården
borde bildas, (rån hvilken jernvägen sedermera skulle föras iram till närheten af Solna
kvrka, der den komme att sluta sig till den utstakade linien i riktningen mot Upsala.
Enligt en öfver stambanornas längd och anläggnings-koslnad af Ölverste Ericson
uppgjord och i hans betänkande intagen tablå, skulle de 5 stambanorna, med iakttagande
af de utaf honom förordade förändringar i Kommiitéens förslag, erhålla en längd af 148|
mil samt komma att kosta 112,450,000 R:dr R:ml, hvilken kostnads-suuima, genom tillägg
af anläggnings-kostnaden lör den utål honom jemväl föreslagna 5 mil långa sammanbindnings-banan
mellan Örebro och Askersund, skulle komma alt ökas lill 115,700,000 R:dr
sagde mynt; varande härvid kostnaden för jernbane-anläggningen genom Stockholm beräknad
lill 3,000.000 R:dr samt kostnaderna för bangårdar och reparations-verkstäder i
Stockholm, Götheborg och Malmö upptagna till 1,125,000 R:dr.
Sedan E. K. M:t lör Rikets Ständer omförmält Jernvägs-Kommittéens och Öfverste
Ericsons uppgjorda förslag till de jernvägs-anläggningar, som på Statens bekostnad och
för dess räkning borde ullöras, har E. K. M:I uppgifvit nedanstående af E. K. M:t godkända
och antagna hufvudgrunder för det till Rikets Ständers pröfning öfverlemnade stambane-svstem,
hvilka grunder hufvudsakligen öfverensstämma med hvad Kommittéen i sådant
hänseende yttrat och föreslagit, nemligen: de stambanor, sorn på Statens bekostnad
byggas, böra framdragas förnämligast genom de orter, hvilka, i anseende till sin aflägsenhet
från vatten-kommunikationer, af dessa icke kunna draga fördel. Följaktligen bör
en stambana blott undantagsvis i en längre sträckning framgå parallell med en närbelägen
segelled, men deremot korsa eller beröra densamma vid sådana punkter, der den inre
rörelsen antingen redan hefinnes eller kan motses blifva för vissa orter koncentrerad.
DA ett med stambanorna afsedt vigligt ändamål jemväl är alt underlätta förbindelsen
med fremmande länder äfvensom kommunikationen mellan betydligare handeis-plalser
inom Riket, bör, till beredande af besparing så väl i byggnads-kostnad, som i tid och
transport-kostnader, alståndet mellan stambanornas ändpunkter i möjligaste män förkortas;
dock under iakttagande, såvida sådant ulan längre omvägar kan ske, att stambanorna
jemväl beröra de punkter, som, i följd af ett för inre rörelsen gynsamt läge eller större
produktion, mest äro i behof af kommunikationer och väl belägna för bibanors anslutande;
hvaraf följer, att en stambana icke oeftergifligen bör framgå kortaste vägen mellan dess
ändpunkter, utan äfven afse rörelsens befrämjande så väl inom mellanliggande trakter,
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 124.
287
som mellan dem och ändpunkterna. Eri stambana bör underlätla transporten af trupper
och krigs-materiel och möjliggöra armée-aldelningars skyndsamma förflyttning lill de i
strategiskt hänseende vigtigasle orterna, hvilka således böra af stambanorna genomskäras
eller beröras. Som stambanornas anläggning kommer att medföra högst betydliga kostnader
och det med skäl kan befaras att — om än å vissa af nämnde banor en liflig
trafik redan första tiden efter deras öppnande är att motse, genom hvilken kostnaden för
desammas underhåll och administration kan fullkomligen beläckas och tillika möjligtvis
ett öfverskott uppstå, — ett motsatt förhållande likväl torde å vissa andra banor, åtminstone
i början, uppkomma; så bör ej mindre antalet än utsträckningen af stambanorna
för närvarande inskränkas till hvad behofvet oundgängligen fördrar; hvaremot åt framtiden
bör öfverlemnas alt besörja utvidgandet af delta stambane-syslem när en högre
uppdrifven produktion sådant påkallar och landels derigenom ökade hjelpkällor medgifva
större uppoffringar af Slaten för kommunikationernas ytterligare förbättring.
Med tillämpning af dessa hufvudgrunder, och då Stockholm, dels såsom Rikets
hufvudstad och dels genom dess både i militäriskt och kommerciel!, hänseende vigliga belägenhet,
utgjorde den utgångspunkt, som vid ett systematiskt jernvägsnäts utstakande
måste företrädesvis lagas i betraktande, samt alltså i främsta rummet borde tillses huru
denna punkt, utan åsidosättande af mellanliggande fruktbara provinsers anspråk på och
behof af underlättade kommunikationer, kunde på det mest ändamålsenliga sätt sammanbindas
med Malmö, såsom gränsort i söder, med Götheborg, såsom gränsort och rikets
vigt igaste handelsplats vid vestra kusten, med Norriges hufvudstad och slutligen med Upsala
samt ne både norr och vester om denna stad belägna trakter — har E. K. M:t, med
afseende jemväl å för öfrigt anförda skäl och förhållanden, föreslagit Rikets Ständer att
följande jernvägslinier måtte i nedan angifna riktningar anläggas och anses såsom stambanor,
hvilka genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad skola utföras
samt komma att utgöra allmän tillhörighet och stå under Statens tillsyn och förvaltning,
nemligen :
l:o Den linie, som, under benämning af Vestra stambanan, skall sammanbinda
hufvudsladen med Götheborg, och från hvilken utgreningar genom särskilda stambanor
skola leda lill så väl Norrige som de södra orterna, skulle gå Irån Stockholm, öfver Södertelje,
Katrineholm, Hallsberg, Wiby, Djulö, Sköfde, Falköping och Alingsås, till Götheborg;
utgörande denna banas längd 43£ mil
samt dess beräknade anläggnings kostnad .... R:dr R:mt 34,850,000,
hvartill kommer den för vestra och norra stambanorna
gemensamma kostnaden för dessa begge banors förening
i Stockholm, enligt approximativ beräkning . „ „ 3,000,000,
samt för anläggning af reparations-verkstäder i nämnde
stad  „ „ 400,000.
2:o Nordvestra stambanan skulle utgå från någon
punkt på vestra stambanan, mellan Porla och Hjulö,
i vestra .Nerike samt i den riktning, sorn, efter noggrannare
undersökningar, finnes fördelaktigast, ledas
öfver Christinehamn, Carlstad och Arvika till
Norrska gränsen vid Magnor I9| ,, „ „ 15,200,000.
3:o Södra stambanan skulle vid Falköping utgå från
den vestra stambanan och, med en bibana lill Jönköping,
sträcka sig öfver Göla-ström, Agghult och
Lund till Malmö 311 „ „ „ 20,400,000.
Transport 93|- mil, R:dr R:ml 73,850,000.
288 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. S/crifvelse N.-o
Transport 93f4:o
Ostra stambanan skulle utgå frän den vestra vid
Katrineholm och sträcka sig olver Norrköping, Linköping
och Tenhult till Göta-ström vid södra stambanan
samt erhålla en utgrening från Tenhult till
Jönköping  25
5:o Norra stambanan skulle anläggas från Stockholm
öfver Upsala till Sala lif
hvilken bana framdeles skulle fortsättas från sistnämnde
stad i både vestlig och nordlig riktning.
6:o En sammanbindniugs-bana mellan Orebro och Askersund
5
Tillsammans, utom förenämnda utgreningar från Sala, 135$- mil, R:dr R:mt 103,350,000.
I afseende pä den sålunda uppgifna våglängden och kostnads-summan har E. K.
M:t likväl anmärkt: ali. omkring 11 mil utaf vestra och södra stambanorna redan vore
under arbete och till en del fullbordade, och alt utaf de beräknade kostnaderna Rikets
Ständer förut anvisat 7,500,000 R;dr, samt all, enär en del af de föreslagna stambanorna
allenast blifvit preliminärt undersökt, nu meddelade uppgifter å dessa banors längd och
kostnad möjligen kunde komma att undergå någon förändring.
Jemte det E- K. M:t erinrat, hurusom en alltför lång utsträckning af arbetstiden
skulle dels öka de med ifrågavarande företag förenade kostnader, dels fördröja den tid,
då rikets innevånare komme i åtnjutande af de förmåner, jernvägs-anläggningarne medföra,
har E. K. M:t förklarat Sig anse med landets sanna fördel öfverensstämmande, att
de stats-jernbanor, hvilkas utförande E. K. M:t och Rikets Ständer besluta, varda fullbordade
så skyndsamt som tillgången på ingeniörer, arbetare och materialier medgåfve.
Under åberopande af den hittills vid jern vägs-arbetet vunna erfarenhet, har E. K. M:t
ansett kunna antagas, att ej allenast den väglängd af 135$ mil, sorn ofvan uppgifvits,
utan äfven dm norra stambanans deruti icke inberäknade fortsättning åt norr och vester,
kunde inom en lid af 13 år fullbordas, så vida arbetet finge samtidigt företagas och fortsättas
å flera särskilda ställen, hvilket dessutom af andra omständigheter påkallades. Genom
samtidigt arbete å särskilda punkter af en jernbana, komme för öfrigt de fördelar,
jernvägs-rörelsen medförde, flera trakter till godo, enär dessa, lill följd deraf, erhölle
förbindelse med andra för deras rörelse vigtiga orter; penningar och arbetsförtjenst fördelades
jemnare; lättare tillgång på arbetare och dragare bereddes: materialier och redskap
för arbetena samt föda och husrum för arbetare-personalen erhölles med mindre
svårighet och ulan särdeles stegrade priser. I anseende till den korta sommaren kunde
åtskilliga svårare arbeten och isynnerhet murnings-arbeten, såsom viadukter, broar och
kulvertar, icke på en trång lokal forts k vädas utöfver en viss grad, hvarföre dessa arbeten
måste i god tid, om än på vidt ålskiljda ställen, företagas, för all medhinnas inom den
tidrymd, sorn för hela jernvägs-systemets fulländande vore afsedd.
Ehuru de vid innevarande Riksdag af E. K. M:t äskade anslag visserligen i allmänhet
icke skulle komma att utgå förr än nästa statsreglerings-period inträd t, eller under
åren 1858 — 1860, vore likväl den i förevarande Nådiga Proposition intagna arbetsplan
för byggandet af de stambanor, sorn E. K. M:t ansåg böra för Statens räkning anläggas,
uppgjord under förutsättning, att, utom hvad under sagde statsreglerings-period
borde utgå, ett särskildt anslag för innevarande års arbeten skulle beviljas, emedan arbetena
å Statens stambanor mäste redan under detta år företagas i en vidsträcktare skala,
för
mil, R:dr R:mt 73,850,000.
, „ „ 17,600,000.
„ , , 8,650,000,
„ * » 3,250.000.
Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o 124.
289
för alt inom utsålt, tiel kunna medhinnas och på det icke ändamålslösa kostnader skulle
för Statsverket uppstå genom arbetets inställande under sistnämnde år, hvilket eljest blefve
nödvändigt, enär den vid årets början återstående behållningen utaf sednaste Riksdags
anslag lör vestra och södra stambanorna endast kunde beräknas lill 400,000 R:dr R:mt.
Enligt omförmälda af Ofverste Ericson uppgjorda och af kostnadsförslag åtföljda
arbetsplan, skulle för 1858—1860 årens jern vägs-arbeten erfordras en summa af 23,500,000
R:dr R:mt; och har E. K. M:t, för att blifva satt i tillfälle att låta med all erforderlig
kraft företaga de arbeten, hvilka enligt samma plan böra under de 4 åren 1857—1860,
eller före nästa statsreglerings-periods slut vara utförda, äskat att Rikets Ständer för sådant
ändamål måtte till E. K. Mits disposition anvisa följande summor, om hvilkas anskaffande
i den ordning E. K. Mits, på Rikets Ständers begäran, utfärdade kungörelse
af den 3 Februari 1855 stadgar, eller genom upplåning mot utgifvande af fonderade statsobligationer,
fullmäktige i Riksgälds-kontoret borde erhålla föreskrift, nemligen:
l:o för innevarande år 1857 ett belopp af 7,755,000 R:dr Rimt, att utgå med
1,500,000 R:dr under lia, med 2,300,000 Ridr under 2:a, med 3,000,000 Ridr under
3:dje och med återstoden, eller 955,000 Ridr, under 4:de qvartalet af detta år;
2:o för nästa statsreglerings-period, eller åren 1858 — 1860, tillsammans 23,500,000
Ridr Rimt, med rättighet lör E. K. Mil att bestämma huru stort belopp deraf, inom ett
maximum af 9,000,000 Ridr, borde under hvartdera af ifrågavarande 3 år utgå;
3:o för samma statsreglerings-period ett särskildt kreditiv af 5,000,000 Ridr, för
att, i händelse omständigheterna det medgåfve, kunna påskynda de återstående arbetenas
utförande i sådana delar af landel, der stambanornas hufvudriktning blifvit genom E. R.
Mits och Rikets Ständers beslut afgjord, hvarigenom det kunde blifva möjligt all, före
1860 års utgång, bland annat fortsätta arbetet å södra stambanan från Finja sjön ett
stycke in uti Småland, samt å nordvestra stambanan mellan Arvika och Norrska glänsell.
Dock som, enligt den sålunda för Rikets Ständer framlagda arbetsplan, vissa bestämda
penninge-belopp vore afsedda alt under åren 1857—1860 användas för byggandet
af särskilda ban-delar, men förhållandena kunde göra afvikelser från samma plan nödvändiga,
hvarigenom ett arbete kunde komma att kosta mindre och ett annat deremot mer
än påräknadt blifvit; så bär E. K. M;t funnit nödigt förbehålla Sig rättighet att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nu framlagda plan, efter behof bestämma medlens fördelande
å de särskilta stambane-arbetena, helst högst betydliga utgifter, såsom för administrationen,
anskaffandet af den rörliga materieien och de dervid nödiga anordningar m. m.
vore för byggnads-företaget i dess helhet gemensamma.
I fråga om bestämmandet och anvisandet af hvad årligen komme att erfordras för
ränte- och amorlissements-utgifter, i anledning af de till Statens jeruvägs-byggnader upplånla
medel, har E. K. Mit yttrat, alt, enär det anslag, som för hvarje år skulle till
dessa arbetens utförande användas, endast efter hand skulle under årets lopp utgå, syntes
i allmänhet kunna antagas, att under första året, då upplåningen skedde, räntan icke
behöfde beräknas för mer än 6 månader. Följaktligen skulle, om räntan, tillika med amortissemenls-beloppel,
fastställdes till 6 procent af det upplånla kapitalel, och om hela anslaget
för åren 1858—1860 sålunda fördelades, att på hvart och ett af de 2:ne första åren belöpte i
rund summa 7,800,000 Ridr och på del sisla året 7,900,000 Ridr, ränte- och amortissementsulgilterna
för nu ifrågavarande anslags-summor under nästa statsreglerings-period blifva:
å 1857 års anslag 7,755,000 Ridr under 3£ år Ridr Runt 1,528,550.
„ 1858 „ . 7,800,000 „ „ 2*
, „ 1,170,000.
„ 1859 „ „ 7,800,000 „ „ U „  „ „ 702,000.
„ 1860 „ „ 7,900,000 , , * „ . . . . . „ „ 237,000.
Summa Ridr Rimt 3,637,550;
Bih. till B. St. Prat. 1856 & 1857. 10 Sami. 1 Afd. 37
290 Expeilitions-Utskotlels Förslöf/ till linderö. Skrifvelse N:o 424-.
Och hade såsom tillgång för dessa utgifters bestridande, vid uppgörandet af den lill Rikets
nu församlade Ständer utaf E. K; M:t framlagda statsreglering, afsetts de årliga
öfverskotlsmerilen, uppgående lill 1,210,500 R:dr sagde mynt, och således för 3:ne år till
en sammanlagd summa af 3,631,500 R:dr, hvilken summa, med den obetydliga skilnaden
af endast 6,050 R:dr, motsvarade del nu beräknade behofvet; varande likväl, i ovisshet
huruvida omständigheterna komme alt göra ofvan omförmälda särskilda krediti vs anlitande
möjligt eller lämpligt, någon ränte- och amortisseinenls-utgilt för samma kreditiv härvid
icke beräknad.
Beträffande den för utförande af jernvägs-byggnaderna erforderliga arbetskraft, har
E. K. M:t förklarat Sig anse nödvändigt att, på sätt både Jernvägs-kominiltéen och Chefen
för Statens jernvägs-bvggnader tillstyrkt samt hittills viri större arbels-företags verkställande
skett, komnienderingar ur arméen jemväl begagnades för dessa arbeten, hvilka
så mycket mindre kunde anses lör arméens ändamål fremmande, sorn desamma i väsentlig
mån åsyftade att underlätta landels försvar; hvarjemte E. Ii. M:t i Nåder yttrat, att
om, såsom Chefen för jernvägs-byggnaderna anlagil, hälften af den för oftanärhnda byggnader
årligen behöftiga arbetsstyrka, utgörande omkriug 10,000 man, kunde påräknas
komma alt beslå utaf private arbetare, hvilka skulle erhållas från Stockholms-trakteii,
Upland, Södermanland, Westergöthland, Småland och Skåne, borde härigenom någon anmärkningsvärd
minskning i den för de särskilda orterna nödiga arbetare-personal icke
förorsakas, och en sådan olägenhet syntes äfven, nied hänsigt till komnienderingar ur
arméen, kunna i sin man förekommas derigenom, att icke ett alltför stort antal trupper
kommenderades från någon särskild provins och minst från deri, hvars private arbetare
i större mängd låtit anställa sig vid jernvägs-företagen inom orten; hvaremot, i närheten
af städerna, soldater svnles uteslutande böra begagnas, emedan erfarenheten visat, att
ordning och arbetsamhet bland en större, i städernas grannskap förlagd, privat arbetsstyrka
endast med svårighet kunde vidmakthållas.
I afseende på inkomsterna och utgifterna för trafiken på de delar af stambanorna,
som redan vore eller löre 1860 års slut blelve till allmänt begagnande öppnade, har E.
K. M:t tillkännagifva; alt särskild redovisning lör dessa medel komme att ega rum;
hvarjemte E. K. M:t förordat lämpligheten deraf, att, ifall någon nello-behållning af passagerare-
och gods-trafiken å Statens jernbanor skulle under sagde tidrymd uppstå, densamma
finge ingå till byggnads-lönden, samt alt deremot, i händelse någon brist skulle
uppkomma, den blelve af samma fond fylld.
Slutligen och enär, i anseende till den större utsträckning de genom Jernvägskommittéens
försorg, lill fullgörande af dess uppdrag, anställda undersökningar erhållit,
den för detta ändamål af Rikets sednast församlade Ständer anslagna summa, 60,000 R:dr
Banko, icke befunnits tillräcklig, utan Stats-kontorel måst för nämnde undersökningars
fortsättande, enligt E. K. Mits Nådiga befallning, utaf om händer hafde medel förskjuta
17,000 R:dr samma mynt, hvilket förskott dock ej skulle komma att till fullo åtgå, har
E. K. M:t föreslagit, att, sedan Kommittéen afgifvit redovisning lör de lill dess disposition
ställda medel och till Slats-kontorét äterlcvercrat den då befintliga behållningen,
Stals-kontoret måtte för sin fordran hos Kommittéen utbekomma ersättning af Riksgäldskontoret.
Hvad sålunda och i öfrigt rörande detta särdeles vigtiga ämne förekommit, hafva
Rikets Ständer tagit i noggrant öfvervägande och dervid, beträffande först frågan om antagande
af ett visst system, omfattande alla de jcrnvägs-anläggningar, sorn uteslutande
Expeditions- U tsko ttets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i24. 291
på Statens bekostnad skulle utloras, funnit, dels att sådant vore alltför tidigt, enär undersökningarne
i afseende på flera utaf de jemvägslinier, som skulle ingå i det föreslagna
systemet, ännu icke hunnit företagas, än mindre afslutas, samt alt det vore särdeles betänkligt,
alt, då fråga är om företag, hvilka komme att medföra högst betydliga utgifter
för det allmänna, i afseende på sältet och ordningen för dessa företags framlida utförande
fastställa ett system, hvars ändamålsenlighet, och antaglighet sä mycket mindre kunna
med full tillförsigt bedömas, som dess detaljer icke liro utredda; och dels att en utaf
Rikets nu församlade Ständer lill iakttagande under en längre tidsföljd meddelad fastställelse
å ett särskildt jernvägs-system, för utförande hvaraf flera Riksdagars sammanstämmande
beslut erfordrades, ingalunda skulle kunna anses betrygga delsammas fortsätta
tillämpning och fullföljande, enär kommande Ständer i allt fall vore oförhindrade att vid
anvisandet af de anslags-summor, hvaraf jernvägs-anläggningarnes fortgång och fulländning
helt och hållet berodde, meddela sådana nya eller förändrade bestämmelser och föreskrifter,
att derefter skeende jernvägs-arbet.en komme alt i väsentlig män afvika fran
hvad härom vid föregångna Riksdagar blifvit beslutadt.
Rikets Ständer hafva således, oberoende af frågan om ett sådant allmänt system,
tagit i betraktande hvilka jernvägs-anläggningar under närmaste statsreglerings-period
företrädesvis böra på allmän bekostnad företagas eller fortsättas samt i afseende härå
fattat följande beslut:
l:o Med inberäkuing af de för bangården i Götheborg samt dertill hörande byggnader
afsedda summor, upplager den af E. K M:l godkända arbetsplanen för Vestra
stambanan under innevarande samt påföljande 3:ne är. eller intill dess nästa lagtima
Riksdags statsreglering vidtager, ett sammanlagdt belopp af . R:dr R:mt 13,754,000,
nemligen:
för nyssnämnde bangård R:dr R:mt 465,000,
„ banans anläggande genom Skaraborgs län till
och förbi Göta kanal  „ „ 7,610,000,
„ samma banas påbörjande från Slockholm samt
fortsättande förbi Södertelje mot Katrineholm . „ „ 5,679,000,
Summa R:dr R:mt 13,754,000.
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit,
för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje
mot Katrineholm, anvisat, till utgående under innevarande samt nästkommande
3:ne år, eller under liden lill 1860 års slut, en sammanräknad anslags-summa al'5.679,000
R:dr, och för fullföljande af samma banas anläggning genom Westergöthland till och förbi
Göta kanal 7,610,000 R:dr, äfvensom för fullbordande af bangården jemte verkstäderna
i Götheborg 465,000 R:dr, eller tillsammans Tretton millioner sjuhundra femtiofyra tusen
R:dr R:mt.
2:o För Noi'ra stambanan upplager den arbetsplan, sorn E. K. M:t för Rikets
Ständer framlagt, dels under innevarande år, till förberedande åtgärder samt börjandet
af arbetena mellan Stockholm och Upsala, och dels under åren 1858, 1859 och 1860
till banans fullbordande samt öppnande för trafiken mellan nämnde städer, ett sammanl.
jgdt belopp af 4,800,000 R:dr, och, enligt åberopade arbetsplanen, skulle under åren
1858, 1859 och 1860 för Nordvestra stambanans påbörjande mellan den vestra banan
och Christinehamn samt mellan Arvika och riksgränsen erfordras en samman räknad anslags-summa
af 1,566,000 Riksdaler, äfvensom för påbörjande af sammanbindnings-banan
emellan Orebro och Askersund i arbetsplanen för åren 1858—1860 finnes upplaget ett
belopp af 660,000 R:dr; men Rikets Ständer hafva ausett sig icke böra bevilja dessa belopp
292 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 12A.
3:o Å Södra stan)hajian borde, enligt den uppgjorda arbetsplanen, under innevarande
och nästkommande 3:ne är följande arbeten utföras, nemligen :
jernvägen frän Lund fortsättas och fullbordas lill norra ändan
af Finja-sjön, belägen på eli afstånd af 8J mil från Malmö,
hvartill skulle erfordras en anslags-summa af R:dr R:int 4,365,000.
den från vestra stambanan vid Falköping utgående, eller norra
ändan af södra jernvägs-linien, påbörjas och fortsältes förbi
Jönköping åt den inre delen af Småland, med användande af
ett påräknadl anslag af  „ „ 3,750,000.
hvarjemte bangårdarne vid Malmö och Lund skulle fullbordas
med en derför uppgifven kostnad af  „ „ 260,000.
Summa R:dr R:mt 8,375,000;
och hafva Rikets Ständer anvisat för den lill Lund redan färdiga södra stambanans fort
sättning
till norra ändan af Finja-sjön 4,365,000 R:dr; till påbörjande och grundläggning
af sådana arbeten å Södra stambanans norra del från Falköping till Jönköping, som fordra
en längre lid för deras fulländning 1,300,000 R:dr, samt för fullbordande af bangården
och verkstäderna i Malmö, äfvensom återstående bangårds-arbeten vid Lund 260,000
R:dr, eller tillsammans Fem millioner niohundra tjugufem tusen R:dr R:mt.
4:o Såsom en följd af Rikets Ständers beslut alt icke anvisa medel för någon
från hufvudsladen norrut gående jernväg, hafva Rikets Ständer jemväl ansett E. K. M:ts
Nådiga framställning om anslag till en för Noria och Vestra stambanorna gemensam bangård
i hufvudsladen icke böra bifallas; men enär för påbörjande och fortsättning af arbetena
å den del utaf Vestra stambanan, som s all utgå frän Stockholm öfver Södertelje
mot Katrineholm, anslag blifvit beviijadt, hvarmedelst åtminstone den hufvudsladen närmast
belägna ban-delen bör kunna fullbordas innan nästa lagtima Riksdag inträffar, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra anvisa medel för anläggning af en ban- eller stalions-gård
i södra delen af hufvudsladen, pä det saknaden deraf icke mätte hindra den färdiga bandelens
öppnande och begaguande för allmänna trafiken under liden, äfvensom Rikets
Ständer beviljat anslag för en reparations-verkslads inrättande härstädes. Då likväl under
nästa statsreglerings-period jernvägs-arbeten komma att företagas allenast på en enda
från hufvudstaden utgående stambana, föreställa sig Rikets Ständer, att eli mindre belopp,
än det, som i Öfverste Ericsons kostnads-förslag blifvit med 200,000 R:dr Runt
upplaget för reparations-verkstäders inrättande i Slockholm under nämnda lid, bör blifva
för behofvet tillräckligt, äfvensom en betydlig minskning i de kostnader, statsverket mäste
vidkännas för bangårdeus anläggning, skulle uppkomma, derest Stockholms stad utan anspråk
pä ersättning uppläle den lör bangårds-anläggningen derstädes nödiga jord; men,
ehuru Rikets Ständer förmoda, alt nämnda stad ingalunda skall undandraga sig att, för
erhållande af den för stadens framtida rörelse och förkofran vigtiga förbättring i dess
kommuuikations-väsende, som genom jernvägen beredes, göra enahanda uppoffringar, hvartill
andra städer i Riket för samma ändamål förklarat sig beredvilliga, hafva Rikets Ständer
dock, vid bestämmandet af den för bangårds-anläggningen inom hufvudstaden erforderliga
anslags-summa, funnit sig icke kunna taga i beräkning något bestämdt bidrag i
sagde hänseende från denna kommuns sida. Emellertid hafva Rikets Ständer trott att,
vid nu antydda förhållanden, eli, belopp af 321,000 R:dr, hvarigenom den vid innevarande
Riksdag för Statens jernvägs-byggnader anvisade summa, 19,679.000 R:dr, blefve jemnad
till 20 millioner, böra under tidon intill nästa Riksdag blifva tillräckligt för anläggningen
af så väl bangården, som reparalions-verksfaden; och hafva Rikets Ständer alltså för anläggning
af en bangård å Södermalm och en reparatious-verkslad här i hufvudstaden anvisat
en gemensam anslags-summa af Trehundra tjuguelt tusen Riksdaler Riksmynt.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 124. 293
Enligt hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, komma för Statens jernvägs-byggnader
samt dermed förenade utgifter följande anslags-summor under innevarande samt påföljande
3:ne år, eller intill 1860 års slut, att utgå och användas, nemligen:
för vestra stambanan  R:dr R:mt 13,754,000.
„ södra stambanan  „ „ 5,925,000.
„ anläggning af bangård och reparations-verkstad i Stockholm „ „ 321,000.
Summa R:dr R:mt 20,000,OUO,
från hvilken summa dock bör afdragas den vid innevarande års
början återstående behållning utaf del vid sednaste riksdag
beviljade anslag för vestra och södra stambanornas påbörjande,
hvilken behållning, enligt hvad E. K. M:ts Nådiga Proposition
innehåller, utgjorde  „ „ 400,000;
hvadan sammanräknade beloppet af de nya anslags-summor,
som komma att för Statens jernvägs-byggnader under åren
1857—1860 utbetalas, egentligen uppgår till R:dr R:ml 19,600,000;
hvaruti dock äro inbegripne de enligt Rikets Ständers underdåniga skrivelser af den 3
sistlidne Januari och af den 20 nästiidne April anvisade summor, nemligen, enligt den
förra skrifvelsen, 500,000 R:dr, och enligt den sednare 3,870,000 R:dr, eller tillsammans
4,370,000 R:dr sagde mynt, i afräkning å innevarande års anslag för fortsättningen och
fullföljandet af vestra och södra stambanorna.
1 afseende på sättet och ordningen för dessa medels utbetalning och förvaltning
skola Rikets Ständer framdeles meddela närmare föreskrifter, men öfverlemna åt E. K.
M:t att, vid jcrnvägs-arbetenas utförande, med afseende å ytterligare upplysta förhållanden,
närmare bestämma de orter, som hvarje statsbana eller ban-del, hvartill anslag är
beviljadt, skall genomgå och de ställen den bör anlöpa ; äfvensom och då högst betydliga
utgifter, såsom fiir administration, anskaffandet af den rörliga malerielen och de dervid
nödiga anordningar m. m. äro för byggnadsföretaget i dess helhet gemensamma, och då
ett arbete kan komma alt kosta mera, ett annat mindre, än som påräknas, Rikets Ständer
medgifvit, att E. K. M:t må ega all, lill en början, för ändamål, gemensamma för
olika stambanor, anordna medel utan omedelbart skeende fördelning mellan särskilda banor
samt alt använda det öfverskott, som kan finnas uppkomma å ett stambane-arbete,
till alt fylla den brist, sorn å eli annat möjligen kan uppstå; anhållande Rikets Ständer
i underdånighet alt vid alla Statens jernvägs-byggnader ett och samma redovisnings- och
räkenskapsförings-sätt malle iakttagas, samt ali räkenskaperna dervid varda så uppställda,
att de utvisa huru myckel hvarje fullbordad särskild jernväg eller bana med dertill hörande
materiel kostat.
Vidkommande redovisningen för inkomsterna och utgifterna, äfvensom netlobcbållningen
å de under tiden intill nästa riksdags statsreglering vidtager lör allmänna trafiken
upplåtna delar af Statens jernvägar, hafva Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af E. K. M:t i afseende på dessa medels användande och redovisande
yttrade åsigter, beslutat, att inkomsterna och utgilterna å hvar och en före nästa riksdag
färdig och för allmänna trafiken upplåten del af Statens jernbanor skola särskildt redovisas,
samt all den behållning, som, intilldess Rikets Ständer blifva i lillfälle derom besluta,
kan å en eller annan sådan ban-del uppkomma, må i första rummet användas till
bestridande af underhålls-koslnaderna för rörelsen å andra ban-delar, hvarest dessa kostnader
icke af gods- och passagerare-afgifterna beläckas, och alt hvad derefter möjligen
återstår, må såsom förskott ingå till fonden för jernvägs-bygguaderna; hvaremot, under
294 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 424.
tiden de inkomsterna öfverstigande utgifter för rörelsen å Statens jernvägar må likaledes
förskottsvis af sagde fond bestridas.
Beträffande åter det af E. K. M:t, under instundande statsreglerings-period, äskade
särskilta kreditiv å 5,000,000 R:dr R:mt, på det att de återstående jernvägs-arbetena
måtte, derest omständigheterna medgifva, inom vissa delar af landet kunna påskyndas,
hafva Rikets Ständer funnit; sig icke kunna biträda E. K. M:ts härom gjorda framställning.
Efter en noggran jemförelse af de föreslagna särskilda stambanornas vigt för
både hela riket och de orter, der desamma skola anläggas, och efter sorgfälligt öfvervägande
af alla i sådant hänseende förekommande omständigheter och förhållanden, hafva
Rikets Ständer beviljat de till beloppen bestämda anslags-summor, som här ofvan finnas
uppgifna. Skulle nu, utöfver dessa stora anslag, för enahanda föremål ytterligare en
betydlig summa anvisas, komme det af Rikets Ständer afsedda förhållandet mellan nämnda
apslags-belopp alt rubbas och de beviljade beloppens egenskap af bestämda anslag att
upphöra. För öfrigt torde, utan behof af det ifrågasatta särskilta kredilivets anvisande,
erforderlig tillgång för vissa jernvägs-arhelens tillfälliga påskyndande kunna vinnas geuom
de besparingar, som måste uppkomma på anslagen för innevarande års arbeten,
hvilkas utförande, sedan Rikets Ständers beslut, blifvit fattade och expedierade, svårligen
torde kunna till alla delar medhinnas. Rikets Ständer hafva derföre ansett sig ej böra
lemna bifall lill det för jernvägs-arbetena, utöfver dertill beviljade bestämda stats-auslag,
utaf E. K. M:t äskade särskilta kreditiv.
Då verkställigheten af de jernvägs-arheten, som nu komma att fiir Statens räkning
utföras, påkallar användandet af en ganska betydlig arbetskraft, måste, vid bestämmandet
af dessa arbetens utsträckning och sammandragandet af den för dem erforderliga arbetsstyrka,
med den sorgfälligaste omtanke tillses, att icke landets hufvudnäringar samt den
under sednasle åren upplifvadc och i alla riktningar framätgående industrien komma alt
derigenom sakna tillgång på den för näringarnes oafbrutna utveckling och förkofran oundvikliga
arbetare-personal. Rikets Ständer hafva också, vid pröfoingeu af de ifrågaställa
jernvägs-anläggningarne, halt sin uppmärksamhet fästad på den inverkan, arbetena skulle
i sagde hänseende komma alt utöfva; men, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, bör, vid
det förhållande, att de nu förestående jernvägs-arbetena varda fördelade på flera från
hvarandra afskiljda ställen, desammas inflytande på tillgängen af påräknade arbets-biträden
och således äfven på arbets- och dagsverks-kostnadernas belopp sannolikt icke blifva så
märkbart, som man ansell sig ega skäl befara; och detta inflytande skal! otvifvelaktig! i
väsentlig mån förminskas genom hufvudsakligt användande af arbets-kommenderingar ur
indelta arméen, i öfverensstämmelse med hvad såväl Jernvägs-kommittéen sorn Ofverste
Ericson förutsatt. Rikets Ständer instämma således till alla delar i de härom uti E. K.
M:ls Nådiga Proposition utvecklade åsigter och få derföre, till svar å hvad högstberörde
Proposition i afseende på den för verkställandet af Statens jernvägs-byggnader erforderliga
arbetskraft innehåller, förklara, del Rikets Ständer Unna ändamålsenligt, alt kommenderiugar
ur indelta arméen, sä vidt med de afslulade knekte-kontrakten öfverensstämmer,
varda vid ifrågavarande arbeten använda, emot åtnjutande dervid af skälig ersättning för
såväl gemenskapen som befälet och under tillämpning af hvad i Kongl. Kungörelsen den
25 Januari 1842 är stadgadt rörande den, vid deruti uppgilna fall, rotehållarne tillkom
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 4214. 295
mande ersättning, äfvensom det härvid manskapet saint dess efterlemnade enkor och barn
tillerkända understöd.
Enligt hvad Jernvägs-kommittéen i sitt underdåniga betänkande uppgifvit, hafva
kostnaderna för de af Kommillcen eller genom dess föranstaltande verkställda topografiska
undersökningar samt uppgjorda planer och förslag uppgått lill 72,000 R:dr Bauko, hvilken
koslnads-summa således medtagit hela det under sednaste riksdag, med hänsigt till föreslående
jernvägs-anläggningar, beviljade särskilta anslag af 60,000 R:dr för undersökningar
och utredningar i slals-ekonomiskl och topografiskt afseende samt utarbetande af
förslag till sådana vägars riktningar, anläggningssätt och beskaffenhet m. m.; varande
hvad derutöfver för bestridande af ofvan uppgifna kostnader erfordrats, utbelaldt utaf det
belopp, 17,000 R:dr, allt banko, som, enligt E. K. M:ts Kådiga föreskrift, blifvit af Statskontoret
förskjutet för omförmälda undersökningars fortsättande och utaf hvilket förskott
en behållning af omkring 5,000 R:dr således skulle återstå.
Vid sådant förhållande hafva Rikets Ständer bifallit, att, i öfverensstämmelse med
hvad E. K. M:t föreslagit, Slals-kontoret må utaf Riksgälds-kontoret erhålla ersättning
för sin fordran för den af ofvanbemälde Kommitté utbekomma förskolts-sumina, som icke,
genom aflemnandet af den, enligt Kommitléens afgifna redovisning, återstående behållning,
blifvit Stals-kontoret godtgjord.
Med afseende å angelägenheten deraf, att, innan några andra jernvägs-arbelen
varda lör Statens räkning företagna än de, för hvilka anslag under denna riksdag beviljats,
noggranna och fullständiga icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska,
landets industri och rörelse isynnerhet omfattande, undersökningar blifva anställda,
hafva Rikets Ständer till E. K. M:ls Nådiga disposition anvisat ett särskildt anslag af
Etthundra femtio tusen R:dr R:mt för bestridande af de kostnader, som äro förenade med
sådana undersökningars anställande i alla nu uppgifna hänseenden, dervid upplysningar
böra inhemtas af ej mindre vederbörande embelsmyndigheter, än Hushållnings-sällskaperna
inom de län, genom hvilka Statens jernvägar komma att anläggas.
Beträffande anskaffningen af de medel, som för utförande af Statens jernvägsanläggningar
erfordras, så hafva Rikets Ständer redan vid sistlidne Riksdag beslutat att,
genom upplåning emot fonderade statsobligationer, anskaffa de medel, hvilka utöfver befintliga
och disponibla tillgångar erfordrades för sådana jernvägs-anläggningar samt således
uttalat och tillämpat åsigten angående Statens skuldsättning för ali äfven inom detta
land kunna åstadkomma den förbättring i kommunikalions-väsendet, hvars allmänt efterlängtade
snara erhållande utgör ett gemensamt behof ej allenast för de närings-idkande
samhällsklasserna, utan äfven för konsumenterna af dessas produktion. Denna åsigt har
äfven af Rikets nu församlade Ständer måst biträdas, såvida de jernvägsanlägguingar,
som genom Statens försorg böra ullöras, skola kunna samtidigt företagas i den utsträck
-
296 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i24.
nili";, sorn Rikets Ständer beslutat, sami de stora tillgängar anskaffas, hvilka dertill
ovilkorligen erfordras. Men ehuru Rikets Ständer följaktligen ansett sig böra vidblifva
den under sednaste Riksdag antagna grundsats, att genom upplåning emot stats-obligationer,
å innehafvarens sida icke uppsägbara, anskaffa de medel, som för verkställande
af Statens jernvägsaniäggningar varda anvisade, hafva Rikets Ständer dock, till löljd af
numera förändrade förhållanden, funnit andra föreskrifter angående denna upplånings
verkställighet nödvändiga, såvida de högst betydliga anslagssummor skola blifva att tillgå,
som, enligt den beslutade arbetsplanen, erfordras under detta och nästföljande 3:ne
år, samt anskaffningen af dessa medel skall kunna ske utan rubbning af den nuvarande
allmänna penninge-ställningen inom landets särskilda delar.
Enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut skulle upplåningen af de till
jernvägs-anläggningarne anvisade medel verkställas genom ett inhemskt fond-system, eller
emot fonderade, inom Riket utgifna, räntebärande obligationer, lydande å Svenskt
mynt. Med den begränsning ifrågavarande upplåning härigenom erhållit, måste densamma
följaktligen inskränka sig till de kontanta behållningar eller kapilaler, som inom landet
finnas att tillgå. Men i samma mån som landels näringar utvidgas och en större
drift samt en allmännare företagsamhetsanda uppenbara sig uti industriens särskilda grenar,
i samma mån ökas naturligtvis det för alla näringsidkare gemensamma beholvet af
förlagskapitaler. Härigenom kommer således den enskilda industrien att under sin utveckling
och förkofran medtaga allt större och större belopp utaf de kontanta tillgångar,
som för allmänna rörelsen äro åtkomliga.
Uppträder nu tillika Staten såsom låntagare och söker att i utbyte emot sina
räntebärande förbindelser komma i besittning af en stor del utaf de befintliga kapitalbehållningarne,
mäste den återstående delen deraf, under vanliga förhållanden, blifva
otillräcklig för att tillfredsställa och uppfylla allmänna rörelsens stigande fordringar. Genom
den i sådant fall uppkommande samtidiga täflan att erhålla de disponibla kapitalerna,
framkallas naturligtvis hos dessas egare anspråk på lörhöjd ränte-afkaslning, hvilka anspråk
såväl Staten som den enskilde lånsökanden i behofvets stund alltid måste underkasta
sig.' Följaktligen föranleder denna täflan, isynnerhet under mindre gynsamma penninge-förhållanden,
en naturlig stegring af den ränta, som lör upplånla kapilaler måste
erläggas.
Då tili, enligt hvad erfarenheten öfverallt bekräftat, en hög eller det vanliga beloppet
öfverstigande räntefot, såvida icke räntans ökande härleder sig från tillfälliga snart
öfvergående orsaker, har ett menligt eller förlamande inflytande på den induslriela verksamheten,
så synes Slaten, derest icke tidsomständigheternas kraf sådant ovilkorligen
fordrar, sorgfälligt böra undvika att genom sina låne-operalioner draga till sig och sålunda
förminska de för landets näringar nödvändiga kapital-tillgångarne, framför allt vid
sådana tillfällen, dä kapitalerna genom andra förhållanden blifva minskade eller undanhållna
allmänna rörelsen. Rikets Sländer hafva derföre funnit betänkligt att, i sammanhang
med en beslutad, under åratal fortgående, upplåning, som skulle omfatta eli Riksbankens
hela utelöpande sedelstock nära motsvarande belopp, föreskrifva, att denna upplåning
skall uteslutande verkställas inom landet. Härvid kan visserligen med skäl erinras,
att de upplånta medlen återigen komma alt utlemnas i allmänna rörelsen, samt alt ge
nom
de för dem utgifna stats obligationer ett ytterligare, i många fall användbart, liqvidations-medel
erhål les. Att dessa omständigheter i väsentlig mån motverka följderna af
en till förestående utgifters bestridande anställd upplåning, är obestridligt. Men i allt
fäll måste en af Slaten företagen, i förhållande till det allmänna rörelse-kapitalet, ganska
Stor upplåning utöfva en märkbar inverkan på penninge-slälluingen, isynnerhet inom de
delar
Expeditions-Utskottets Förslöf] till underd. Skrifvelse N:o 424. 297
delar af landel, dit de upplånta penningarne icke, eller fiirst efter en längre omgång,
återkomma. Vanan vid de uilemnade obligationernas begagnande i liqvider man och man
emellan sprider sig, efter hvad erfarenheten visat, långsamt, och deras allmännare gångbarhet
är icke all med säkerhet motse förr, än kännedomen om desamma och deras användbarhet
i sagde hänseende hunnit utbreda sig inom de samhällsklasser, mellan hvilka
de flesta aifärs-lörhållandena förefinnas, samt dessa papper vunnit en omedelbar afsättlighet
lill ett allmänt bekant pris.
En särskild anledning för Rikets Ständer att medgifva, det upplåningen för statens
jernvägs-anläggningar äfven må verkställas utom riket, hemta Rikets Ständer dessutom
fran den omständigheten, alt en stor del utaf de utgifter, för hvilkas bestridande upplåningen
företoges, åtgår lill inköp af sådana, för jernvägarnes byggande eller begagnande
erforderliga, materialier och effekter, sorn, med afseende å deras pris och beskaffenhet,
åtminstone lör närvarande anses företrädesvis böra från annat land anskaffas, samt alt
följaktligen Statens utrikes skeende skuldsättning, så vidt den föranledes af dessa utgifter,
motsvaras af värdet å de varor, som för del allmännas räkning varda till riket införda.
En med frågan om upplåningens verkställande utom riket sammanhängande och
af Rikets Ständers beslut derom hufvudsakligen beroende bestämmelse är stadgandet angående
den myntsort, deruti de upplånta medlen skola återbetalas samt
liqvideras. Vid sednaste Riksdag stadgades, att de fonderade slats-öbligationer, som, till
följd af Rikets då församlade Ständers beslut, komme alt ulgifvas, skulle lyda å Svenskt
mynt, samt att deras valörer skulle utsättas i både Riksdaler Riksmynt och Riksdaler
Silfverspecie; men något allmänt, för hela den upplåning, hvarom nu är fråga, gällande
stadgande uti förevarande hänseende hafva Rikets Ständer ansett så mycket mindre lämpligt,
som obligationernas utfärdande å den myntsort, hvilken allmänt begagnas för penninge-trarisakfionerna
inom det land, hvarest den hufvudsakligaste delen af hvart och
ett län påräknas kunna erhållas, onekligen måste derstädes underlätta dessa obligationers
gångbarhet och sålunda befrämja upplåningens framgång, hvadan Rikets Ständer åt
sine Fullmäktige i Riksgälds-konloret Öfverlemna!, alt för de lån, som upplagas utom riket,
utfärda obligationerna å den myntsort, som Fullmäktige pröfva lämpligast och ändamålsenligast
för upplåningens verkställande på de för Svenska Staten, såsom låntagare,
mest förmånliga vilkor.
Enligt de under sednaste riksdag fastställda lånevilkor, skulle räntan för de fonderade
statsobligationerna icke få utgå med högre belopp, än 4 procent å den i obligationerna
förskrifna lånesumma: men under den, efter Rikets Ständers sednaste sammanvaro,
af Riksgälds kontoret företagna upplåning emot ionderade slals-obligalioner, har
visat sig, alt den för dem bestämda ränta icke tillfredsställt iångifvarnes anspråk, ehuru
den kontanta penninge-tillgången inom landet under de sednare åren varit större än vanligt.
Såsom kändt är, har detta förhållande likväl undergått en märkbar och på den
allmänna räntan inverkande förändring. Till följd häraf har också, åtminstone på de
handelsplatser, hvarifrån de för näringarne behöfliga förFags-kapitaler företrädesvis bernias,
penningeräntan i allmänhet uppgått till högre belopp, än då Rikets Ständer sednast voro
församlade. Vid sådant förevetande och med afseende å resultatet af den hittills, emot
ouppsägbara 4 procent, obligationer, af Riksgäids-kontoret försökta upplåning, synes en
förändring af nu gällande bestämmelser, rörande räntefoten för de fonderade stats-obligationerna,
vara ett oeftergiflig! vilkor för möjligheten alt inom riket, under nuvarande
penninge-förhållanden, upplåna någon betydligare del utaf de för jernvägs-anläggningarne
erforderliga medel, såvida icke sagde bestämmelse får kringgås genom medgifvande! af
en obegränsad kapital-rabatt.
Bih. till R. St. Brot. 4856 & 4857. 40 Sami. 4 ylfd. 38
298 Expeditions- U Iskot tels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 124.
I anseende till det inflytande, sorn politiska förhållanden samt mångfaldiga andra
omständigheter alltid utöfva ä penninge-tillgången och den allmänna räntefoten pa de
ställen, hvarest de liesta statslån upptagas, kunna de under en kommande lid för upplåningens
framgång erforderliga ränte-vilkor ingalunda pa förhand med tillförlitlighet beräknas
och uppgifvas. Emellertid torde dock kunna anlagas, alt för en stal, hvars finanser
befinna sig i en så fördelaktig ställning sorn Sveriges, de län, om hvilkas upptagande
är fråga, skola erhållas emot den billigaste ränta, emot hvilken en dvlik upplåning under
nuvarande förhållanden kan verkställas.
Svårigheten eller rättare sagdt omöjligheten att förutse huru beskaffad flen allmänna
penninge-siällningen inom och utom landet kommer att blifva under mellantiden
intill Rikets Ständers nästa sammankomst, liar, jemte åtskilliga andra omständigheter,
hvilka härvid ej heller fa förbises, hos Rikets Ständer vackt flerfaldig» betänkligheter i
fråga om lämpligheten och ändamålsenligheten deraf, att Rikets nu församlade Ständer
skuile bestämma en viss ränta, som vid den förestående upplåningen emot fonderade statsobligationer
icke linge under sagde lid öfverskrdas. Genom en sådan ränte-bestämmelse
skulle, derest densamma inskränktes till det belopp, som räntefoten för dessa obligationer
under gynsämma penninge-förhållanden anses böra utgöra, hela upplåningen vid motsatta
förhållanden möjligen kunna tillintetgöras; i hvilket fall arbetena å de jernvägar, som
genom Statens försorg och pä dess bekostnad skola anläggas, måste antingen inställas
eller bedrifvas på ett sätt, som hvarken öfverensslämmer med derom fattade beslut eller
uppfyller tidens, i afseende på dessa företags o lör dröj da utförande, allmänt uttalade kraf.
Att deremot fastställa den ränta, hvarom nu är fråga, till ett sa högt belopp, att man
kan vara fullt förvissad alt, oberoende af penninge-ställuingens vexlingar, erhålla de medel,
som i upplåningsväg måste anskaffas, kunde åter komma alt för statsverket föranleda
en större ränte-utgift, än detsamma eljest beböft vidkännas. Ett beslut, hvarigenom ett
sådant högre belopp laslställdes, kunde dessutom lätteligen, isynnerhet, bland långifvare,
som icke egde närmare kännedom om landels finansiela ställning, tydas såsom ett uttryck
af representationens misstroende till Svenska Statens kredit; hvilket äter säkerligen skulle
uppmuntra till ökade anspråk å länglfvarnes sida och måhända gifva anledning dertill,
alt det belopp, som vid räntans bestämmande afselia såsom eli, maximum, Lomme att af
långffvarue vid framställandet af deras anspråk betraktas och begagnas såsom ett minimum.
Inom landet skulle möjligtvis bestämmandet på förhand af en räntefot, betydligt,
öfverstigande räntan ä de lån, som i sednare tider för Statens räkning upptagits, föranleda
den allmänna penninge-räntans fortfarande stegring samt deraf motsedda menliga
följder för industrien och naringarne. Efter noggrant öfvervägande af nu anförda samt
öfriga härvid förekommande förhållanden, hafva Rikets Ständer således funnit sig ej heller
i afseende på räntefoten för de fonderade obligationer, som genom Riksgälds,-kontoret
komma ali, å Rikets Ständers vägnar utgifvas, böra meddela någon närmare bestämmelse,
utan äfven i detta hänseende öfverlemna åt Fullmäktige att söka befordra upplåningen till
verkställighet pä de fördelaktigaste vilkor, sorn lör del allmänna kunna beredas.
Vid behandlingen al frågan om det årliga belopp, som bör anvisas till de upptagna
lånens amortering, jemte ränta, hafva Rikets Ständer icke kunnat underlåta taga i betraktande
det ånsei,diga kapital, som för ofvan uppgifna ändamål mäste genom upplåning
anskaffas, och den lid, sorn erfordras innan Statens, jernvägs-anläggningar blifva fulländade
och behofvet al vidare upplåning lör verkställigheten deraf upphör. Med derjemte fästadt
afseende å den omständigheten, alt under den närmaste framtiden någon betydligare inkomst
för Staten genom trafiken . å dess jernvägar icke är att med säkerhet påräkna,
hafva Rikets Ständer ansell, att lil! ränle-liqvider och lånens amortering hör anvisas eli
årligt anslag, som motsvarar ej allenast den för hvarje laus liela belopp utgående ränta,
