# ID: svediakorp-gov2274
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 49,110
# sentences: 1,381
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banko-Utskottets MemorialN:o 81,
13
(Se 129 §. Oförändrad.)
(Se 130 §. Oförändrad.)
Jern för 132 §. «Alla Bankens sedlar
komina tills vidare att utställas å Banko-mynt,
deruti en Riksdaler, enligt
mynt-bestämnings-lagen af den 1 Mars
1830, motsvarar tre åttondedels Riksdeler
silfver Specie, efter den genom
Kongl. Förordningen af den 25 Juni
1830, förändrade 1064 års myntfot;
emellan Banken och Mynt-verket upprättas
samt i begge verken till ömsesidigt
godkännande afslutas,
"19:o.
Fullmäktige skola till ett antal af minst
fyra, en af hvartdera Riks-ståndet,
deltaga i den inventering å Mynt-verket,
som i Januari månad hvarje år
och oftare, der så nödigt pröfvas, anställes,
på sätt Kongl. Majit finnér
godt förordna. Skulle dervid, i hvad
Banken rörer, något finnas att erinra.
må Fullmäktige hos Kongl. Majit
derom göra underdånig anmälan.
20:o.
Fullmäktige böra, i mån af behof och
åtgång af koppar-skiljemynt, sig hos
Kongl. Stats-kontoret anmäla till erhållande
deraf, på det rörelsen ej må
blifva i saknad af dylikt mynt; skolande
Banken, utan deltagande i vinst
eller förlust å sjelfva präglingen, vid
skeende leveranser godtgöra Statsverket
kopparmyntets åsätta värde.
E.
Bankens sedlar och några dermed gemenskap
egande föreskrifter.
21:o.
Mom. 1. Bankens sedlar utställas tills
vidare å Banko-mynt, deruti en Riksdaler,
enligt Mynt-bestämnings-lagen
den 1 Mars 1830, motsvarar tre åttondedels
Riksdaler silfver Specie, efter
den, genom Kongl. Förordningen
den 25 Juni 1830, förändrade 1664
års mynt-fot.
Ii
Banko-Ul&kullet* Mexuiriul, A.o SI.
0(h skola dessa sedlar hallas på förhand
färdiga, för ätt kunna genast
och utan omgång utvexla* till allniiinlieten;
börande de sedlar, sorn till
Bankep åter ingå. för detta ändamål
äfven användas och således icke annullera*,
så vida de ej liro förslitna
eller i afseende pä utseendet och beskaffenheten
för mycket, afvika från
de sedlar, sorn, enligt Rikets Ständers
beslut, böra från Banken utlemna»,
a
435 §. »Från Banken utgifva» tills vidare,
enligt nu antagna formulär, sedlar,
att inlösas med silfver, å följande
bestämda summor, nemligen
å 32 sk. banko, att inlösas — — —
. — 750 Rrdr.rgs.
134 §• “Be större sedlarna eller de.
som lyda å valörerne från och med
16 R:dr 32 sk. till och med 500
R:dr banko, skola i Bankens räkenskaper
upptagas efter stycketal med
nummer och datum, hvarvid dock
alltid iakttages, att sedlar, sorn tid
efter annan i Bankens kassor inkomma
och icke befinnas förslitna, skola
till utvexling åter begagnas, samt att
desamma således icke varda annullerade
och i räkenskaperna afförda förr
än de, i följd af nötning, äro till vidare
gångbarhet bland allmänheten otjenlig».
Bankens smärre sedlar, hvartill räknas
de sorn lyda å mindre valör än
16 R:dr 32 sk., böra deremot icke
efter stycketal, nummer och datum,
utan endast, till antal och summa, dock
hvarje valör särskildt, uti räkenskaperna
upptagas och ador as.«
Morn- 2. De.sa sedlar utgifva», enligt
uu antagna forma lär er. att med silfver
inlösa-, ä följande bestämda summor,
nemligen:
å 32sk.b:ko,att inlösas med j R:dr silfver, motsvarande
1 Ridr rjj!.
» 2 R:dr
3
l
17
3
v
*
* C Ridr 32 sk.
9 l
- *
r>
10
n
5»
s 10 Itali-
, 3 J
17
15
7>
17
y 1« Kali- 32 sk.
«■»
»
25
'17
17
» 33 R:dr 16 sk.
3
50
*
*
” 100 U:dr
371
7i
150
V
IT
t öOO K'.dr
137 *
V)
750
77
Börande sedlarne underskrifva* af
2:ne Bankens tjenstemän samt på förhand
hållas färdiga för att kunna genast
och utan omgång till allmänheten
utvexlas.
Morn. 5. Uti Bankens räkenskaper upptagas
de större sedlarne eller de, som
lyda å valörerne från och med 16
R:dr 32 sk. till och med 500 R:dr
efter stycketal med nummer och datum;
men de smärre sedlarne, hvartill
räknas de som lyda å mindre valör
än 10 R:dr 32 sk., endast till antal
och summa, dock hvarje valör
särskildt; Och iakttages att sedlar,
som tid efter annan i Bankens kassor
inkomma och icke befinnas förslitna,
skola till utvexling åter begagnas samt
att desamma således ej varda annullerade
och i räkenskaperna afförda, förr
än de, i följd af nötning, äro till vidare
gångbarhet bland allmänheten
otj enliga.
Hnnko- i '.'sk&t/ets. Mamorial, .V» SI.
{55 §. ti Alla sedlar, soiuj. frän Banken
utgifva.? skola vara onderskrifna af
2:ne detta Verks tjenstemän.*
(Se U3Ö Oförändrad.)
22: o.
I afseende pä granskningen af förslitna
och bristfälliga sedlar af 3 oell 2
lirclrs valören, äldre sorten, samt 10,
12, 8. 14, och 10 skillingnr, hvilka
till Banken inlevereras eller, hvad
skillings-sedlarne angar, till utbyta företes.
kommer »let att herö af konimissariernes
i Sedel-kontoret urskiljning
och uppmärksamhet att icke, ä
ena sidan, genom för långt sträckt eltergifvenhet,
hvaijehanda svekfulla företag
och försök till enfaldiges förvillande
mätte underlättas och befordras,
eller Banken tillskyndas förlust medelst
dubbel inlösen af en och samma
sedel, men sedel-innehafvarens billiga
anspråk icke eller, å andra sidan, genom
öfverdrifven stränghet vid granskningen
må blifva åsidosatta; Börande
i sådant afseende, såsom allmänna
grunder, gälla och iakttagas:
l:o att en sedel antingen må blifva till
fulla värdet antagen eller ock hel och
hållen kasseras;
2:o att den fjerdedel, nedantill åt höger,
hvarå namnteekningarne befinnas och
hvilken, genom olikheten i det så kallade
lina trycket, utvisar, ensam för
sig. sedelns rätta valör, inlöses, då
denna fjerdedel är fullständig och sammanhängande,
utan att afseende göres
å de stycken af andra sedlar, som
dervid må finnas bifogade;
3:o att, om på denna fjerdedel, antingen
båda namnen eller lina trycket
16
Banko- Utskottets Memorial, N:o 81.
saknas, elier om delar af någotdera
eller af deni alla blifvit från det qvarvarande
skiljda oell icke kunna företes,
sedeln likafullt är antaglig, enligt
sin rätta valör, så vida då det
öfriga af en sådan sedel eller åtminstone
det återstående af dess nedre
hälft är "helt och hållet sammanhängande;
4:o
att deremot sådana hopfogade ofullständiga
bitar, af hvilka ingendera för
sig är inlösningsbar, ej kunna genom
blotta sammanklistringen vinna ett eljest
saknadt värde och på sådan grund
ovilkorligen måste kasseras.
Och bör, vid tillämpningen af dessa stadganden,
för öfrigt ej lemnäs utan uppmärksamhet,
huruvida af en sedels
utseende och beskaffenhet skulle kunna
förmodas, att den antingen med
föresats blifvit stympad, för att på
ett svekfullt sätt bereda vinst genom
dubbel inlösen, eller ock visar sig, att
det ofullständiga skick, hvari den befinnes,
blifvit endast genom tillfälliga
händelser eller nötning förorsakadt; så
att, i förra fallet, ett strängare, men
i det sednare ett lindrigare behandlingssätt
må kunna ega rum. Göras
åter hos Under-styrelsen eller Fullmäktige
ansökningar om ersättning för
sådana sedlar, hvilka genom olyckshändelser
blifvit till den grad stympade
och skadade, att deras infriande
icke kan, enligt ofvanintagna grunder,
medgifvas, så att bifall eller afslag
beror icke af sjelfva sedlarnes
granskning, utan på undersökning och
pröfning af särskilda skäl och omständigheter;
-
Banko-UtskoUels Memorial, S:o 81.
17
(S* 137 §. Oförändrad.)
(Se 138 §. Oförändrad.)
m. Ml R. SI. Frel. 1853 $ 1854.
heter; då skola dylika ansökningar
hvila till en kommande Riksdag och
till Banko-Utskottets afgörande öfverlemnas.
23:o.
Vid inlösning af Bankens i §(133) uppräknade
sedelslag förfares, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 5
Mars 1836.
24:o.
Till befordrande af förslitna sedlars utbyte
i landsorterna mot silfvermynt
af och | R:dr valör samt nya sedlar
å 32 sk. och 2 R:dr består Banken
hädanefter, som hittills, i allmänhet
och i ett för allt, i procent, men,
hvad Götheborgs och Bohus län särskildt
beträffar, «. procent å de summor,
hvilka till utvexling blifva, genom
länens styrelser, emot behörig
säkerhet såsom förskott reqvirerade;
hvaijemte de personer, hvilka erhålla
uppdrag att i landsorterne ombesörja
invexling af förslitna Banko-sedlar,
dels enligt Kongl. Maj:ts, uppå Rikets
Ständers anhållan, i Nåder meddelade
tillåtelse, komma att för vexlingsmedlens
fram- och återsändande
njuta portofrihet, under den kontroll
mot missbruk, som Öfver-post-direktörs-embetet
eger föreskrifva; dels ock
äro berättigade att, sedan till Banken
blifvit återlevereradt minst hälften af
ett erhållet vexlingsförskott, hvilket ej
får öfverstiga 5,000 R:dr, erhålla ytterligare
vexlings-förskott mot presterande
af behörig säkerhet för det befi
Sami. 1 A/d. 34 Haft. 3
18
Banko-1 '/skottets Memorial; X:o SJ.
Jemför 1.39 §: VM Låne-kontoren i
Götheborg och Malmö invexlas gamla
sedlar, frun och med 8 sk. till och
med 3 R:drs valör, mot silfvermynt
af och i R:dr samt nya sedlar å
32 sk. och 2 R:dr, under iakttagande
af de föreskrifter, sorn äro elier varda
meddelade.
På enahanda vilkor, soia äro stadgade
i afseende å vexlings-förskott till
nyssnämnde Låne-kontor, eger L "uic
-
lopp, som ånyo reqvireras; dock eger
Under-styrelsen icke att af sistnämnda
belopp ut assignera mera, än högst
skillnaden emellan det oredovista vexlings-förskottet
och den stadgade högsta
förskotts-summan, ej eiler ätt återstoden
af det reqvirerade ytterligar#
beloppet utgifva förr, än de äldre oredovisade
forskotts-medlen blifvit till
Banken inlevererade.
Vexlings-remisserne komma hädanefter
att direkte från Banken afsända* och
till densamma ingå; egande Fullmäktige
att till den person, som af dem
utses att besörja de med berörde remissers
afsändning och emottagande
förenade göromål, anvisa något lämpligt
arfvode, hvilket Fullmäktige, under
fästadt afseende å göromålen*
mängd, hafva att årligen bestämma.
Den till befrämjande af förslit na
småsedlars utbyte i landsorterne. genom
Kongl. Maj:ts Nådiga bref till
Dess och Rikets Stats-kontor des 22
Maj 1819, vidtagna anstalt kommer
In vidare att fortfara..
2o:o.
Under iakttagande af de föreskrifter,
som äro eller varda meddelade, invexlas
vid Låne-kontoren i Götheborg,
Malmö och 'Wisby ej allenast
gamla sedlar från och med 8 sk. till
och med 3 Rrdrs valör, än äfven förslitna,
sedlar å 32 sk. och 2 R:dr på
färgadt papper, emot nva sedlar å
sistnämnde 2:ne valörer -amf. silfvermynt
af xV och x !■<( .
1/ftka/tJ/i Memorial, AVw 81.
19
kontoret i YVRby att begagna dylikt
förskott tili belopp ‘Af ii.000 R;dr.
F.
o
Algärda', i följd of Rikets Stunders
beslut om förändring af allmänna
räknesättet för penningar, äfvensom
lill utmyntning af silfver och koppar.
26:o.
Vid innevarande Riksdag hafva Ri-.-
ket' Ständer beslutat, bland annat,
alt-, nied fastställande af räkne-enheten
till värdet af en fjerdedels Riksdaler
silfver, enligt Mynt-ordningen den 9
Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande
En Riksdaler Riksgäld eller
32 sk. Banko, skall benämnas Riksdaler
R iksmyntf
att räkne-enheten skall indelas i 100 lika
delar, benämnde Öre, deraf alltså
• hvar och en i värde motsvarar 1
r:st silfver, eller 3 tsq rist Banko,
■eller 5 rss rist Riksgäld, eller nära
en half skilling sistnämnde mynt;
•att, efter det nya' systemets verkställighet,
all offentlig räkenskap skall töras
i två kolumner: Riksdaler Riksmynt
och Öre, med undvikande af alla
brutna tal, så att hvad som endast
uppgår till halft öre eller derunder
uteslutes, men, då det stiger derutöfver,
utföres för ett öre; samt
att det nya räknesättet må träda i verkställighet
från och med början af år
1856.
För den händelse, att Rikets Ständer»
i detta ämne vidtagna beslut varder
T af Kongl. Majit i Nåder gilladt, kom
-
20
Banko- Vink okets Memorial\ N:o 8i.
ma följande silfvermyot, alla af 12-  lödig halt, att präglas, nemi.:
Ett st om
4 R:dr Riksmynt eller 400
öre = 1 R:dr Silfver
= 2 J R:dr Banko
= 4
R:dr Rg».
»
V
77
2
77
77
77
200
» = i
77
77
ii
a
a
— 9
n n
77
77
1
77
77
77
100
Mfe
II
77
77
= § eller 32 sk. »
= 1
n n
n
71
i
ä
Jt
77
77
50
n = i
V
77
= j eller 16 sk. »
— _.
24 sk. »
7f
rt
77
l
¥
77
77
77
25
71 = rV*
77
77
= l eller 8 sk. »
= —
12 sk. n
3»
77
77
l
T*
77
77
77
10
71 = i Q
77
77
= — 3 sk. 21 r. u
— —
4 sk. 9| r.
Och hafva Rikets Ständer härförntan,
för egen del, förordnat:
a) att, vid tillämpningen af det nya räknesättet,
Rikets Ständers Bank
skall utgifva sedlar, att med silfver
inlösas, å nedannäninde valörer
nemi.:
å 1 R:dr Riksmynt, att inlösas med 2 ort 12-lödigt myntadt silfver.
t
5
X
d:o
— — 10
»
d:o
d:o
a
10
V
d:o
— — 20
d:o
d:o
a
50
a
d:o
— — 100
a
d:o
d:o
a
100
»
d:o
— — 200
d:o
d:o
»
500
»
d:o
_ _ 1,000
d:o
d:o
a
1,000
*
d:«
— — 2,000
d:o
d:o
b) att texten å dessa sedlar bör lyda
som följer:
Sveriges Rikes Ständers. Bank inlöser
vid anfordran denna sedel
å Riksdaler 00 Riksmynt med 00
ort 12-lödigt myntadt silfver.
Börande derjemteLagen emotBankosedlars
efterapning och förfalskning
samt den deruti tillika stadgade belöning
för upptäckandet af sådant
brott, å sedeln åberopas;
c) att de högre sedel-valörerne, eller de
från och med 50 Riksdaler Riks
-
Banko-Ut,ikottet* Memorial, N:o St
-
1t
mynt och derutöfver, skola i Bankens
räkenskaper specificeras; hvaremot
sedlarne under 50 R:dr Riksmynt
i räkenskaperne bokföras endast
till antal och summa, dock
hvarje valör särskildt; samt
d) att sedlarne skola vara underskrifna
af 2:ne detta verks tjenstemän;
och öfverlemnas för öfrigt åt Fullmäktige,
att besluta och till efterrättelse
fastställa de förändringar i systemet
för tillverkning af Bankens
sedlar, som i följd häraf blifva erforderliga
samt att vidtaga och af Bankens
medel låta bekosta alla härmed
gemenskap egande åtgärder, under iakttagande,
att, vid bestämmandet af
de nya sedlarnes utseende, format och
öfriga beskaffenhet, Bänkens fördel
och säkerhet, i förening med allmänhetens
beqvämlighet, i möjligaste
måtto befrämjas.
Stockholm den 9 November 1854.
R eservationer:
Emot Utskottets förslag i 26:te punkten:
l:o. Litt. a) angående de nya sedlarnes valörer:
Af hr doktor Björkman, som ansåg, att Utekottet, i sitt förslag till d«
nya sedel-valörerna i Riksmynt, äfven bordt upptaga valören 3 Riksdaler, svarande
emot nuvarande 2R:dr Banko; enär eljest, i den händelse att detta Utskottets
förslag skulle blifva Rikets Ständers beslut, antingen allmänheten, sorn
u
Banko-Ulskoilets Memorial, X:u 81.
väl alltidlömkar att i den daglig* rörelsen få behålla' .sedelmynt, bomme att
sahna erforderligt behof af småsedlar, eller Riksbanken blefve alltför mycket
betungad med lifgifvande af milliontal sadiar af endast 1 R:drs valör.
Med hr doktor Björkman hafva hr biskop Bergman och hr fabrikören
Hesselgren sig förenat.
O 0 *
Af hr fabrikören simberg: »Om det är en sanning, bekräftad både
af erfarenhet och eftertanke, att ju mera'silfver i den allmänna rörelsen cirkulerar,
desto bättre är realisationen betryggad, eller med andra ord ju mindi*
sedlar (skuld-lbrbindelser) Banken har utelöpande, desto mindre behof har dea
af inneliggande valuta; så följer ock deraf, att ett utbyte af silfver mot sedlar,
särdeles i den hvardaglig* omsättningen, måste vara ett af de förnämsta medlen
till förekommande af de skakningar uti Bank- och Mynt-väsendet, de angrepp
på egaude-rätten, hvarpå vår historia har endast alltför många och sorgliga
exempel. I motsats till denna sanning har Högloll. Utskottet nu tillstyrkt
Rikets Ständer att, äfven efter decim al-systemets införande, besluta utgifvand*
af kredit-sedlar lydande å en Riksdaler Riksmynt, hvarigenom minoritetens
mening, att minsta sedel-valören borde blifva 5 R:dr s. m., underkändes. Uti
denna tillstyrkan har jag ej kunnat deltaga.
De skäl, sorn majoriteten för sin mening anfört, äro förnämligast:
a) Sedlarnes större beqvämlighet i allmänna rörelsen och vid remisser.
b) Svårigheten att efter dc smärre sedlarnes indragning kunna åstadkomma
smärre li-qvider: och
c) det brådstörtade i åtgärden att på en gång förändra minsta sedelva
lören
från 1 till 5 Hulr. -
Beträffande fiirst småsedlarnes beqvämlighet, så lärer väl detta skäl vara
af underordnad betydenhet, enär med föga mindre beqvämlighet silfver-styeket
bör kunna begagnas. Konseqvenscn af detta argument vore emellertid, att
koppar-myntet först och främst skulle suppleeras af sedlar, ty detta, såsom af
långt ringare värde än silfver, mäste vara ännu mera obeqvämt. I allt fall,
huru önskvärd beqvämligheten än må vara, får den ej sökas utan för så vidt
den står väl tillsammans med uppfyllandet af Bankens förbindelser.
Penninge-remisser förekomma väl egentligen affärsmän emellan» och köpmän
hafva nog medel att. skiljemyntet förutan, afjemna summorna medelst bokföring
eller anvisningar. Men ett nytt tillfälle för smårliqvider skulle tvifvelsutan
inom kort öppnas genom post-qvittenser, om hvilkas införande fråga reitan
är väckt. Antagas bör väl också, att de beslut, hvilka vid denna Riksdag
äro fattade, rörande Bank-väsendet, skola lända derhän, att Iiqvidcr kunna fullgöras
utan remisser genom de särskilda l^ankernas bemedling. Och intill dess
Banko-( Isko-Hels Memorial, X:a Si.
23
skola de nuvarande smärre sedlarna finnas tillgänglige för små betalningar med
posterna. För icke-ailätsmannen är det bäst att han får kontant och betalar kontant;
och remisser förekomma då endast undantagsvis.
Den förespegläde svårigheten att efter >m "medlarnas indragning kunna erhålla
skiljemynt, torde icke vara förtjent at särdeles uppmärksamhet, om man erinrar.
att rörelsen återfår i silfver, hvad den förlorar i sedlar.:
Hvad det brådstörfade i åtgärden angår, så torde icke böra förbises att,
efter det nya systemets införande, de nuvarande 32 sk. och 2 Iirdrs-sedlarne
ofelbart skola hålla sig i rörelsen, intill dess allmänheten hunnit vänja sig att
dem umbära och gifva företrädet åt den verkliga valutan, silfret. Sådan är erfarenhetens
vittnesbörd beträffande 8, 12 och 16 sk. efter'indragningen.
Slutligen bör i,eke lemnäs oanmärkt, att en lämpligare tidpunkt än deR
närvarande för infriande af Bankens smärre skuld-förbindelser, nemligen 32 sk.
och 2 R:dr Banko, aldrig funnits och neppeligen kan förutses. Den rikliga tillgången
på silfver i Bankens hvalf ger dertill godt tillfälle, utan att någon minskning
i det cirkulerande mvntet, eller anvisningarne på mynt fördenskull erfordras.
Jag tillstyrker sålunda, att minsta sedel-valören må bestämmas till 5 K:dr
Riksmynt.*
Uti denna reservation hafva instämt hr friherre Tersmeden, IV. F.; hr
Falhenstedt. J. A.; hr friherre Manderström. Carl; hr doktor Nordström;
hr konsul Palander; hr brukspatron Indebetou; hr borgmästaren Ekenman;
hr grosshandlaren fVallenberg och Biksdags-fullmäktigen Nils Pehrsson från
Malmöhus län.
2ro. Litt. b) angående texten u de blifvande sedlarne:
Af hr doktor Björlman, som reserverade sig emot Utskottets förslag till
formulärer för de nya sedlarna, enär Utskottet, »fvikande från finans- och
kansli-afdelningens förslag, ansett att orden: 00 Riksdaler Silfver-specic skulle
försvinna och endast det emot sedelns valör svarande myntade silfrcts vigt upptagas,
utan att tillika uttrycka hvad denna i ort-tal utförde vigt utgör i Silfver-specie.
Afdelningen hade föreslagit, alt. vid tillämpningen af det nya räknesättet.
Rikets Ständers Bank skall utgifva sedlar alt med silfver inlösas
å 00 Riksdaler riksmynt, att inlösas med 00 r:dr i Silfver. eller 00 ort 12-  lödigt myntadt silfver.
Häruti instämde hr biskop Bergman.
*
STOCKHOLM, f. d. Schnlt*e’s Boktryckeri, 1854.
Utinko-Ultkvlltli .Memorial, X:v St.
i
\:o **3.
Ank. till Esp.-Utsk. d. 11 Nov. 1854, kl. 8 f. m.
Memorial, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter uti
8:de Artikeln af Banko-Reglementet.
Vid granskning af föreskrifterne i ofvanberörde Artikel af nu gällande
Banko-Reglemente, liar Utskottet ansett åtskilliga förändringar erforderliga, enligt
hvad Utskottet nu går att omförmäla.
Med afseende derå, att tillverkningen af papper särskiljer sig i 2:ne bestämda
hufvud-afdelningar, hvaraf den ena börjar med den osorterade lumpens emottagande
och slutar då papperet, efter limning och torkning, öfverlemnas till färdiggöring;
och således omfattar lumpens sortering, skärning, målning, bykning, kemisk blekning,
finvalsning och beredning till materie, färgämnenas tillredning, pappersmatériens
formning, det formade papperets omläggning, prässning, upphängning, limning och
torkning; och den andra afdelningen omfattar det sä kallade packkammare-arbetet,
hvarunder hvarje ark öfverses, utskottet afskiljes, det goda papperet färdiggöres, falsas,
skäres samt uppbindes i ris och packor, hafva Fullmäktige redan år 1843 på det sätt
fördelat tillsynen öfver de tvänne ofvannämnde hufvud-afdclningarne af papperstillverkningen,
att de, med indragning af vid bruket förut anställde mästarelärling,
valsmästare och lumpsorterare, i stället antagit en Fer/mästare och åt
honom uppdragit tillsymen öfver den förra afdelningen, med hvilken jemväl
blifvit förenad uppsigten öfver de gående vattenverken, samt öfverlemnat tillsynen
öfver den sednare afdelningen åt Pappersmäslaren.
Bih. lill il. St. Brot. IS33 åi ISSI. 6 Sami. 1 Afd. 33 tläfl. 1
2
Bankn-lHskölleti Memorial, JY.-a X'i.
Sorn denna förändring, hvarigenom ökad kontroll å tillverkningen af
så väl sedelpapper, som karta-papper, vunnits, blifvit af Rikets Ständer vid
1847—1848 arens Riksdag godkänd, anser Utskottet Banko-reglementets föreskrifter
uti 222, 223. 226 och 227 §§ böra, i öfverensstämmelse med förenämnde
vid bruket införda och fortfarande iakttagna ordning, förändras, pä sätt
Utskottet, uti punkterna 2, 3, C och 7, här nedan föreslagit.
Sorn föreskrifterna uti 224 och 225 §§ funnits erfordra några förändringar
uti redaktionen, har Utskottet ansett desamma böra uppställas såsom
punkterna 4 och 5 utvisa.
Enär i frågor, angående förhöjningar i bruks-arbetarnes aflöning, ej mindre
inspekterande Fullmäktigen, än Bruksförvaltaren till Fullmäktiges protokoll
afgifva deras utlåtanden, hvilka måste förutsättas hufvudsakligen grunda sig på
Verkmästarens eller Pappersmästarens i ämnet gjorda framställningar, samt sistbemälde
tjenstcmans vidare hörande derutinnan således icke kan erfordras, har
Utskottet hemställt, att åt föreskriften i 228 § måtte gifvas den lydelse, som i
punkt 8 finnes upptagen.
Föreskriften i 231 g om inventering af förråden vid Tumba minst hvart
femte år, har Utskottet, då Riksdagar numera hvart tredje år inträffa, ansett
böra förändras; hvarjemte Utskottet, efter vunnen kännedom derom, att Pappersmestaren
icke deltager i vården af brukets i Stockholm befintliga förråd, funnit
de härpå häntydande uttryck böra från Reglementet uteslutas; och torde, med
iakttagande af dessa förändringar, berörde § komma att lyda på sätt punkt 11
utvisar.
Då den berättelse, som det åligger Förvaltaren att angående bruksdriften
årligen afgifva, måste omfatta så väl Verkmästarens, som Pappersmästarens
detalj, samt någon särskild berättelse af sistbemäide tjensteman således icke är
behöflig, torde, med uteslutande af föreskriften derom, 232 § i Banko Reglementet
få till öfverensstämmelse med punkt 12 här nedan förändras.
Banko-Utskottets Memorial, N:o Si.
3
Efter det Utskottet vid sistförflutna Riksdag, till iakttagande från och med
år 1852, tills vidare fastställt ett uppgjordt förslag till förändrad bokföring och
redovisning vid Tumba Bruk, dock med rättighet för Banko-Fullmäktige att deruti
fiir ett påföljande år vidtaga de förändringar, hvartill omständigheterna kunde
sedan sig visat, huruvida genom berörde bokföring och redovisning må hafva
vunnits det dermed afsedda ändamål af fullständig kontroll å bruksförvaltningen
pä stället, förhållandet derom för Banko-Utskottet vid innevarande Riksdag
anmäla, samt dervid framlägga förslag till instruktion och arbetsordning för så
väl Bruksförvaltaren, som Bruksbetjeningen i öfrigt, uppgjorda i enlighet med
den föreslagna förändrade ordningen.
I anledning häraf hafva Fullmäktige, uti till Utskottet afgifvet memorial,
omforma!t, ätt berörde ordning för bokföringen och redovisningen vid Tumba
redan år 1852 befunnits, såsom särdeles vidlyftig och tidsödande, påkalla åtskilliga
till förenkling ledande ändringar, hvilka ock blifvit af Fullmäktige gillade
och antagna att från och med 1853 års början på försök tjena till efterrättelse,
samt att, ehuru, efter de sålunda vidtagna förändringarne, bokförings- och redovisa
ings-ord ningen vid Tumba Bruk syntes uppfylla det afsedda ändamålet, Fullmäktige
dock ännu icke varit i tillfälle att derom vinna bestämd erfarenhet; vid
hvilket förhållande Fullmäktige hemställt, att med framläggande af förslag till
instruktion och arbets-ordning för bruksförvaltningen på stället; måtte till en kommande
Riksdag få anstå.
Då, efter hvadfsålunda förekommit, det för Utskottet icke återstår annat
o
än att tillse, att bruksförvaltningen ma kunna blifva vid nästinstundande
Riksdag slutligen ordnad, har Utskottet, i sådant afseende, föreslagit den förändrade
uppställning af § 234, som punkt 14 innehåller.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, och då några förändringar uti 221,
229, 230 och 233 §§ icke ansetts nödiga, tillstyrker Utskottet, att föreskrifterna
i Bale Artikeln af Banko-Reglementet ina erhålla följande lydelse:
l:o.
Jtivif. g Si I. Oförändrad.
Vid förvaltningen af Tumba Bruk.
hvilket, enligt § (5), står under Fullmäktiges
öfverinseende, skall, jemte beredand '
4
lianko-Ulikolttts Memorial, N:o SS.
Jcmf. § 22$. Brukets egentliga
förvaltning ändamålsen
liga
användande.
Under Bruksförvaltaren eger Pappersmestaren,
som af Fullmäktige antages
oell entledigas, närmaste tillsynen
öfver pappers-tillverkningen.
af all möjlig besparing i kostnaderna för
brukets drift, tillverkningen af ett sedelpapper,
som i högsta möjliga grad eger
alla de för detsamma erforderliga egenskaper,
vara det förnämsta syftemålet;
dock må äfven andra pappers-sorter, som
med förmån kunna föryttras, der förfärdigas.
2:o.
Brukets egentliga förvaltning besörjes
på stället af en Bruksförvaltare, som
af Fullmäktige tillsättes. Honom åligger
att ansvara för den ekonomiska förvaltningen
och redovisa för alla inkomster
och utgifter af Tumba bruks- och
landtegendom med tillhörigheter; att leda
pappers-tillverkningen, under ansvar att
densamma, och särdeles den af sedelpapper,
blifver fullgjord i noggrann öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter och
fastställda prof, samt att lemna allt erforderligt
vetenskapligt biträde, sä väl i
afseende å färgberedningen och öfriga
kemiska åtgärder, som tillsynen öfver
Brukets machineri, dess underhåll och
ändamålsenliga användande.
Undei Bruksförvaltaren eg a Verkmästaren
och Pappersmästaren, hvilka af
Fullmäktige antagas och entledigas, närmaste
tillsynen Öfver pappers-tillverkningen.
3:o.
Jcmf. §255. Förvaltaren antager Förvaltaren antager och afskedar
och afskedar pappers-arbetarnc, efter pappers-arbefarne, efter af Verkmästaren
Hanko-lltskotteti Memorial, JV.-e 3i.
5
af Pappersmästare» upprättadt förslag,
pröfvar den sistnämndes reqvisitioner
— — -— —- att föra kassa-räkningen
och Brukets öfriga räkenskaper, samt
att — — — — materialier och
effekter.
och Pappersmästaren upprättadt förslag,
pröfvar Verkmästarens reqvisitioner å de
för pappers-tillverkningen nödiga materialier
och redskap samt ombesörjer deras
anskaffande; åliggande det jemväl Förvaltaren
'att föranstalta om upphandling
af öfriga för Bruket behöfliga varor och
effekter, att föra kassa-räkningen och,
med biträde af de tvänne Bokhållarne,
Brukets öfriga räkenskaper, samt att
ansvara och redovisa för Brukets alla
tillhörigheter af inventarier, materialier
och effekter.
Jeilif. § 224. Den af Fullmäktige,
som — — —- — utbetalas.
Kostnaden för denne Fullmäktigs
vivre och logis under vistande ä Tumba,
skall likaledes från Bruks-kassan Förvaltaren
efter räkning godtgöras.
Jcmf § 226. Före slutet af
September månad hvarje år, erhålle
Bruket reqvisition å det sedel- och
annat papper, som för följande ar till
Bankens behof erfordras.
4:o.
Den af Fullmäktige, som har inspektionen
öfver Braket, eger att, såsom
ersättning för besväret dermed och godtgörelse
för dervid förefallande resekostnader,
årligen uppbära 300 R:dr B:ko,
hvilka från Bruks-kassan utbetalas.
Kostnaden | för denne Fullmäktigs
vistande å Tumba skall, likaledes från
Bruks-kassan, Förvaltaren efter räkning
godtgöras..
5:o.
Före slutet af September månad
hvarje år, erhålle Bruket reqvisition å
sedel- och annat papper, som för följande
år till Bankens behof anses erforderligt.
6
liinko-Utskoltets Memorial, N:o SS.
0:0.
Jern/'. §. 226. Till Fullmäktige
a fl eimi as i början af Oktober månad
ett af Förvaltaren och Pappersmästare]!
gemensamt upprättaÖt förslag till aflöning
samt ved och ljus för Brukets
arbetare under — -— — — utan
Fullmäktiges bifall. Hvad beträffar öfriga
Bruks-personalen tillkommande förmoner
af inqvartering m. m. förblifver
det vid nu gällande särskilda stater.
Jamf'. §. 227. Den arbetare, sorn
— — •— — fördelning; men beträdes
någon arbetare med vårdslöshet
och försummelse, gore Pappersmästaren
inom 8 dagar derom anmälan —- —
— — tillkommande aflöning.
Jcmf. g. 228. Af Fullmäktige
hör — — — — förmån; skolande
i alla dylika frågor ej mindre inspekterande
Fullmäktigen, än vederbörande
Till Fullmäktige aile urnas, i början
af Oktober månad, ett af Förvaltaren upprättadt
förslag till aflöning samt öfrige
förmåner för Brukets arbetare under nästpäföljande
år, räknadt från laga flyttningstiden,
den 24 i nämnde månad; och
får icke uti den stat, sorn då fastställes,
någon ändring ske, utan Fullmäktiges
bifall.
7 :o.
Den arbetare, som vid Bruket tjenat
utöfver femton är och derunder sig väl
förhållit samt med skicklighet och drift
i tjensten fortfar, berättigas att erhålla
en löneförhöjning till det belopp, sorn
Fullmäktige för hvarje särskildt fall bestämma.
Ersättning för öfverarbete och
extra godt arbete bestås äfven, efter af
Fullmäktige godkänd beräkning och fördelning;
men befrädes någon arbetare med
vårdslöshet eller försummelse, gore Verkmästaren
eller Pappersmästaren inom 8
dagar derom anmälan hos Förvaltaren,
som eger att för den tid, hvarunder försummelsen
skett, afdraga högst hälften
af den arbetaren eljest tillkommande aflöning.
8:o.
Af Fullmäktige bör såsom allmän
grundsats iakttagas, att så väl vid upprättandet
af den årliga -aflönings-staben,
som vid bestämmandet af öfriga, bruks
-
Banko-Utskottets Memorial, JV.o SI
7
Tjensteman vid Bruket (Förvaltaren
eller Pappersmästaren) höras, samt deras
utlåtanden — — — intagas.
folket tillkommande förmåner, några förhöjningar
icke beviljas i andra fall, än
då desamma antingen icke kunna utan
arbetets afbrott undvikas, eller Bruket
derigenom beredas en, den ökade utgiften
öfverstigande förmån; skolande i alla dy,
lika frågor ej mindre inspekterande Fullmäktigen,
än Förvaltaren höras, saint
deras utlåtanden, jemte skälen för beslutet,
i Fullmäktiges protokoll fullständigt
intagas.
9:o.
Jern/'. §. 229. Oförändrad. För hvarje vecka aflemne Förvalta
ren
till Fullmäktige rapport öfver pappers-tillverkningens
fortgång.
10:o.
Jern/', g. 250. Oförändrad. Alla större upphandlingar för Bru
kets
behof skola antingen i allmänna
tidningarne kungöras samt anbud derå
inbegäras, med uppgift å prisen, så väl
vid leverering i Stockholm, som i händelse
af dess verkställande å Bruket, eller
oek, om sådant är med Brukets fördel
mera förenligt, ske under hand, genom
Bruks-Styrelsens försorg; börande, då denna
sednare åtgärd begagnas, skälen derför i
Fullmäktiges protokoll upptagas.
Anskaffandet af effekter eller varor
af mindre qvantiteter eller obetydligt värde
öfverlemne Fullmäktige åt Bruks-Styrelsen.
För öfrigt iakttages noga, ej mindre
att upphandlingarne rättas efter behofvet,
Uanko-Unbotten Memorial, A:o ti.
Jeilif. §. 25 i. Förråden vid Tumba
böra afFullmäktige inventeras vid hvarje
Förvaltares afgång och deremellan minst
hvart femte år.
Jemte den kontroll, som innefattas
uti Förvaltarens och Pappersmästarens
gemensamma vård öfver Brukets
i Stockholm — — — för detsamma.
Jcmf. §. 252. Sedan bokslutet
_ — — tillstånd m. m.; börande
dervid berättelser af så väl inspekterande
Fullmäktigen,- för förvaltningen
i dess helhet, som af Förvaltaren och
Pappersmästare]), för livard eras detalj,
a (gifvas om bruksdriften under nästför11
titna äret.
Jemf. §. 255. Oförändrad. 1
så att Bruket ej hädanefter belastas med
öfverflödigt förråd af det ena eller andra,
slaget, än äfven att datum af den resolution,
hvarpå någon upphandling eller
utgift sig grundar, antecknas å hvar och
en bland kassa-verifikationerne befintlig
räkning.
liro
Förråden vid Tumba böra af Fullmäktige
inventeras vid hvarje Förvaltares
afgång och deremellan hvart tredje är,
eller det då Lagtima Riksdag infaller.
Jemte den kontroll, som innefattas
uti Förvaltarens värd öfver Brukets i
Stockholm befintliga förråd, tillhör Brukets
Vaktmästare derstädes en redovisande
ansvarighet för detsamma.
12:o.
Sedan bokslutet för det föregående
året blifvit uppgjordt, sammanträda Fullmäktige,
samfäldt eller genom Deputerade,
på Tumba, så väl för att taga
närmare kännedom af förra årets förvaltning,
som ock att tillse byggnaders och
machineriers tillstånd m. m.; börande
dervid berättelser af inspekterande Fullmäktigen
och Förvaltaren afgifvas om
bruksdriften under nästförflutna året.
13:o.
Brukets alla byggnader böra försvarligt
och utan onödig kostnad vid
magf
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o SS.
<1
Jern/'. §. 254. Fullmäktige åligger
att, sedan sig visat, huruvida, genom
den vid Tumba Bruk tills vidare
antagna bokföring och redovisning, må
hafva vunnits det dermed afsedda ändamål
af fullständig kontroll å bruksförvaltningen
på stället, förhållandet
derom för Banko-Utskottet vid nästinstundande
lagtima Riksdag anmäla samt
dervid framlägga förslag till instruktion
och arbetsrordning för så väl bruksförvaltaren,
som bruksbetjeningen i öfrigt,
uppgjorda i enlighet med den
föreslagna förändrade ordningen.
Stockholm den 9 November
magthållas, samt, i afseende på vården
och dispositionen af Brukets rudimaterier
och effekter, den största noggrannhet
iakttagas; men någon nybyggnad eller
större reparation ina ej under perioden
intill nästa Riksdag, utan de mest oundgängliga
behof, af Fullmäktige företagas,
innan de deröfver inhemtat yttrande af
Rikets Ständers till Stats-, Banko- och
Riksgälds-Verkens granskning förordnade
Revisorer och deras tillstyrkande till arbetets
företagande erhållit.
14:o.
Fullmäktige åligger att för BankoUtskottet
vid nästinstundande lagtima
Riksdag anmäla, huruvida, genom den
vid Tumba tills vidare antagna bokföring
och redovisning, må hafva vunnits det
dermed afsedda ändamål af fullständig
o o
kontroll a bruksförvaltningen på stället,
samt dervid framlägga förslag till instruktion
och, arbets-ordning för så väl
Bruksförvaltaren, som Bruksbetjeningen i
öfrigt.
1854.
Bilt. Ull R. St. Brot. I8H3 A 18S4. 6 Sami. i Afå. SS Haft.
i#
Hankn-Vtikoilels Memorial, N:o SS.
Hisö $3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Not. 1854, kl. 1 e. ni.
Memorial, med anmälan angående verkställd omröstning Öfver åtskilliga
frågor.
Sedan Riks-Stånden, enligt Protokolls-utdrag af den 11 och 14 nästlidne
Oktober samt 3, 7 och 9 innevarande månad, gillat de af Utskottet i Memorialerna
N:ris 63 och 74 afgifna förslag till voterings-propositioner, så har Förstärkta
Banko-Utskottet denna dag anställt omröstning öfver nedan upptagne propositioner,
nemligen:
l:o. (Se Banko-Utskottets Memorial N:o 63.)
Den, som, i enlighet med Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade
förslag, anser ett så lydande stadgande böra i utfärdande Banko-Reglemente införas,
nemligen:
»Filial-Banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering, öppnande
af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv, på sätt närmare
bestämmes genom af Kongl Maj:t i Nåder fastställdt Reglemente, FilialBank
ege icke att beräkna högre ränta eller kreditiv-afgift, än som erlägges i
den utlånings- och kreditiv-rörelse, som Riks-Banken genom diskonterna för närvarande
bedrifver», röstar
Ja;
Banko-Vlskoltels Memorial, N:o S3.
11
Den, det icke vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Ridderakapet
och Adelns samt Borgare-Ståndets mening, att följande föreskrift skall i
blifvande Banko-Reglemente intagas, nemligen:
»Filial-Banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering, öppnande
af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv, på sätt närmare
bestämmes genom reglemente, som kommer att till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning och fastställelse öfverlemnas.»
Voteringen har utfallit med 62 Ja och 57 Nej; Och enär Ja således
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ,/ö-propositionen.
2:o. (Se Banko-Utskottets Memorial N:o 74.)
Den, som, lika med Preste- och Borgare-Stånden, anser personalen vid
Banko-fullmäktiges expedition böra utgöras af Banko-Sekreteraren, en Notarie och
en Kanslist, röstar
Ja,
Den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, så kommer, enligt Ridderskapet och Adelns samt Bondeståndets
beslut; sagde personal att utgöras af Banko-Sekreteraren och en Notarie,
som tillika bestrider Kanslist-befattning.
Voteringen har utfallit med 51 Ja och 68 Nej; Och enär Nej således
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-propositionen.
3:o. , (Se Banko-Utskottets Memorial N:o 74.)
Den, som bifaller Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
förslag, att löneinkomsterne för Bankens embets- och tjenstemän samt vaktbetjente
skola fördelas i lön och tjenstgöring s-penningar, röstar
Ja;
12
Banko-Utskottets Memorial, N:o g 3.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, hela löneinkomsten att såsom lön utgå och beräknas.
Voteringen har utfallit med 89 Ja och 30 Nej; Och enär Ja således
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ,/«-propositionen.
4:o (Se Banko-Utskottets Memorial N:o 74.)
Den, som bifaller Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade hemställan,
att de Verkets tjenstemän, som innehafva konstitutorial eller förordnande
och icke på den nya Staten komma i åtnjutande af lön till samma eller
högre belopp än de för närvarande uppbära, må, intill nästa Riksdag, från indragnings-stat
tilläggas nu innehafvande lön, under vilkor, att bemälde tjenstemän
underkasta sig den tjenstgöring, som af Öfver-styrelsen åt dem uppdrages,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslå Rikets Ständer den af Utskottet gjorda framställning.
Voteringen har utfallit med 57 Ja och 62 Nej; Och enär Nej således
vunnit, så hafva Rikets Ständer afslagit Utskottets nyssberörde framställning;
;i ! ' " ‘
hvilket Förstärkta Banko-Utskottet härigenom skolat för Rikets Ständer
anmäla.
SODOliU,
Stockholm den 11 November 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1854.
Banko Utskottets Memorial, M 84-
i
JfS 84.
Ant. till Exp.-Ulsk. d. 14 Nov. 18S4, kl. 12 m.
Memorial, med förslag till föreskrifter, motsvarande 2:dra Artikeln
samt 5:dje Artikeln 1 :sta Afdelningen af BankoReglementet.
Sedan de frågor, i sammanhang med en förändrad reglering af Bankens tjenstemanna-personal
och dess lönevilkor, hvaröfver omröstning skolat verkställas i förstärkt
Banko-Utskott, numera blifvit, på sätt förstärkta Utskottets Memorial J\° 82
Utvisar, slutligen afgjorda, får Utskottet til! Rikets Ständers godkännande härmed
öfverlemna efterföljande förslag till föreskrifter, hvilka motsvara såväl Banko-reglementets
2:dra Artikel, angående Bankoverkets indelning, dess Understyrelse samt
Embets- och tjenstemännens ansvarighet, som äfven reglementets 3:dje Artikels
irsta Afdelning, rörande Banko-statens indelning och löneförmåner, samt i afseende
derå anföra:
Alt föreskriflerne i Irsta, 2:dra, Srte, 6:te och 7:de punkterna af förslaget igenfinnas
uti Rikets Ständers, dels uppå Utskottets framställningar i Betänkandet
M 61 och Memorialet M 74, dels genom de verkställda om
röstningarne
i förstärkt Banko-Utskott, redan fattade beslut, med den till
ökning
i tjenstemanna-personal inom Kassa- och Depositions-afdelningarne,
som är vorden en följd deraf, att Rikets Ständer afslagit Utskottets i
Memorialet J\s 66 gjorda tillstyrkan om anställande af en särskild Kassör
vid Banko-diskontverkel;
att, beträffande 3:dje punkten, som omfattar Understyrelsens samt Embets- och
tjenstemännens ansvarighet, de derom föreslagna, från 32 § i gällande
reglemente afvikande föreskrifter blifvit af Utskottet uppgjorda, med iakttagande
af Rikets Ständers beslut, dels alt nuvarande Kontroll- och Revisions-
samt Boksluts- och Ekonomi-afdelningarne skola sammanföras till
en, under benämning af Revisions- och Ekonomi-afdelningen; hvarigenom
Chefernes antal kommer att förminskas från 7 till 6; dels att en Kommissarie-beställning
i sedelkontoret skall indragas; på grund hvaraf, och
som Utskottet ansett vården af kopparmynts-generalkassan, hvilken för
närvarande besörjes af 3:ne personer, kunna utan äfventyr anförtros åt
Bih. lill R. St. Prot. 1855 & i85 5. 6 Sami. i Afd. 36 Haft. ±
2
Banko-Utskollels Memorial, JYl 84.
2:ne eller åt sedelkontorets Chef och den derstädes anställde biträdande
Kommissarien, föreskrift till öfverensstämmelse härmed blifvit i förevarande
3:dje punkt mom. 2, litt. b) införd; och dels alt, enär utgifning af nya
lån, mot pant af guld och silfver, skall från och med början af nästa år
upphöra och omsättning af förut beviljade dylika lån icke får efter slutet
af Mars månad 1856 beviljas, Fullmägtige blifvit ålagde att, i den mån
nämnde lånerörelse minskas, verkställa indragning af obehöfliga tjenster;
vid hvilket förhållande, och då tjenstemanna-personalens reglering och
successiva-förminskning inom pantlåne-expeditionen nu icke kan på förhand
bestämmas, Utskottet, i afseende å vården af guld- och silfver—
panthvalfvet, funnit lämpligast föreslå, att denna vård bör utöfvas af de
tjenstemän, som dertill af Fullmägtige utses och förordnas; hvarförutan,
som vården af för Bankens räkning uppköpta, ännu icke förfallna och
remitterade, vexlar för närvarande åligger Cchefen och biträdande Kommissarien
i Låne-afdelningen, delta åliggande blifvit uti 3:dje punkten för
dem upptaget; varande för öfrigt uti 32 § endast några smärre förändringar
i redaktionen vidtagne;
att, då Utskottet ansett stadgandet i 33 § vara obestämdt och kunna gifva
anledning lill olika tydningar, nämnde stadgande erhållit den förändrade
uppställning, som 4:de punkten utvisar, samt
att föreskrifterne i 37 och 38 §§ blifvit i 8:de och 9:de punkterna af förslaget
bibehållne oförändrade.
Förslag
till föreskrifter,
A) Angående Banko-verkets indelning, dess Under-styrelse samt Embets- och
Tjenstemännens ansvarighet.
l:o.
Banko-verket är indeladt i följande Afdelningar, Kontor och Expeditioner,
nemligen:
a) en Kassa-afdelning, med derunder lydande 3 expeditions- och 3 vexlingskassor,
till hvilken afdelning hänföres:
Banko-Ulskoitels Memorial, M 84.
3
l:o vården af Bankens behållningar
i ädla metaller;
i sedlar och
i koppparmynt;
2:o kontant inkomst;
3:o kontant utgift;
4:o mynt-förvexling samt
S:o redovisning för afdelningens dagliga verksamhet i berörda hänseenden.
I) en Depositions-afdelning, till hvilken hänföres allt, som tillhör redovisningen
för Allmänna Verks och Inrättningars, bolags och enskildes deponerade penningar
samt, såsom en följd häraf, assignations-rörelsen, äfvensom sådana
medel af depositions-nalur, hvaröfver Banken sjelf förfogar.
c) ett Sedel-kontor, dit allt hänföres, som angår nya sedlars tillverkning samt
obrukbara sedlars inlösning och annullering med all i samband dermed erforderlig
redovisnings- och arbets-åtgärd.
d) en Lane-afdelning, hvilken har till föremål att besörja Bankens utlåningar,
beräkna och uppbära räntorna deraf, föröfrigt redovisa för Bankens tillgångar,
skulder, inkomster och utgifter af alla slag och ombestyra all i samband
dermed erforderlig handläggning, för så vidt den icke tillhör annat
verk eller departement att fullgöra, utreda hvad för en eller annan rörelsegren
vid något tillfälle eller årligen förlorats eller ock för hvardera särskildt
vunnits samt verkställa generel afslutning öfver hela Banko-verket för
hvarje år.
e) ett Låne-kansli, hvilket åligger, för hvad som angår lån mot pant af fastig
het
samt skiftes- och odlings-lån, hufvudsakligen: att granska inkomna lånehandlingar
och, då de befinnas fullständiga och lagligen giltiga, derpå bevilja
lån; att besluta i frågor, rörande låns omsättning och fördelning eller
pants frigifvande från Bankens inlecknings-rätt; samt alt, i afseende på utestående
lån, bevaka, att för dem afgilna förbindelsers innehåll i allo uppfylies,
och att dessa förbindelser ständigt hållas vid lagligen gällande kraft.
/■) en Revisions- och Ekonomi- af delning, som besörjer all behöflig kontroll- och
moträkning samt förrättar granskningen af fullt färdig räkenskap, ej blott
till siffran, utan äfven medelst undersökning örn anordningars och verkställig—
hetsåtgärders enlighet med gifna författningar och föreskrifter, och alltså omfattar:
Kassa-afdelningens, Depositions-afdelningens, Sedel-kontorets, Låneafdelningens
samt Tumba bruksräkenskaper; hvarjemte Bankens ekonomiska
ärenden af Revisions- och Ekonomi-afdelningen ombesörjas.
Hvardera af dessa sex Afdelningar och Kontor står under en af Fulimägtige
omedelbart tillsatt Chef.
Banko-Utskottets Memorial, M 84,
g) Fullmägtiges expedition,
K) Under-styrelsens expedition, och
i) Fiskals-kontoret.
2:o.
1 mom. Bankens Under-styrelse, sorn vid sina sammankomster besörjer den
egentliga förvaltningen af Bunko-vcrket på del hela, utgöres af Cheferno för
Kassa- och Depositions-afdelningarne, Sedel-kontoret, Lane-afdelningen, Lånekansliet
samt Revisions- och Ekonomi-afdelningen.
2 mom. Ordförande-befattningen bos Under-styrelsen tillkommer den bland
Cbeferne, som af Bankens Ofver-slyrelse dertill utses, och vid Ordförandens
frånvaro har den främsta tillstädesvarande ordinarie Chefen att föra ordet.
3 mom. Ledamöternes ordning sins emellan bestämmes af den tur, de inom
Verket ega.
4 morn. Är Chef icke inom Verket tillstädes, eller är han af laga jäf hindrad
att i Under-styrelsen deltaga, inträder hans inom Afdelningen eller Kontoret
varande närmaste man med säte och stämma i Under-styrelsen, såvida denne
är Kommissarie; hvaremot vikarius af lägre tjenstegrad, sorn, jemlikt instruktionen,
Chefs befattning tillfälligtvis förestår, blött har att mål, som Afdelningen
särskildt röra, inför Under-styrelsen anmäla och utreda samt sin
, åsigt dervid tillkännagifva, utan rättighet att i omröstning och beslut deltaga.
5 morn. Under-styrelsen bar att, dels på grund af hållna protokoll, diarier
och antecknings-böcker, dels ock med ledning af de utaf Cheferne, hvar för
sin Afdelning, för tillfället ombesörjda och till Under-styrelsen aflernnade
uppgifter, redogöra för Verkets förvaltning inför Rikets Stärfders Bankoutskott,
vid hvarje Riksdag, och inför Rikets Ständers Revisorer, då de
sammträda, medelst berättelse, som till Bankens Öfver-styfélse aflemnas, i
förra fallet sednast å dagen före Rikets Ständers sammankomst och, i det
sednare, eller vid revisionerna, åtminstone fjorton dagar före Revisorernes
sammanträdande.
6 morn. a) Vid bestämmandet af dagar och tid för Under-styrelsens samman
komster
skall sorgfälligt afses, att hinder och uppehåll för Afdelningarnes
göromål undvikes;
b) Under-styielsens sammankomster skola hållas en gång i hvarje vecka eller
oftare, i händelse målens beskaffenhet eller ärendenas jemna gång sådant
fordra;
c) Då vid dessa sammankomster frågor förekomma af beskaffenhet, att Advokat
fiskalens
muntliga hörande anses nödigt, skall särskild kallelse honom meddelas.
7 morn. a) 1 sammankomsterna skola föredragas och behandlas älla för verk
ställighet,
beredning eller slutligt afgörande Under-styrelsens samfälda åt
-
Banko-Ulskollels Memorial, JU 84.
5
gärd tillhöriga ärenden, som ega gemenskap med Bankens allmänna angelägenheter
och inre förvaltning;
b) Remiss lill vederbörande såväl i afseende på ett måls nödvändiga utredning
på förhand, sorn ock i och för omedelbar verkställighet af sådant, hvaröfver
någon pröfningsåtgärd hos Under-styrelsen icke påkallas eller eger rum,
får besörjas jemväl emellan sammankomsterna af Under-styrelsens sekreterare.
8 mom. Beslut uti till Under-styrelsens behandling hörande ärenden må fattas,
då fyra ledamöter uti sammankomslen deltaga, så framt tre af dem om
beslutet ense äro, men i annat fall tillkallas den femte ledamoten.
9 morn. Ordföranden har att utöfva den allmänna tillsynen öfver göromålen
inom Under-styrelsens expedition; att, i samråd med Sekreteraren, bestämma
om remisser, sorn anses behöfva afgå emellan sammankomsterna; att utsätta
dagar och tider för dessa; att på förhand genomse de handlingar, som
komma att föredragas och icke särskildt angå någon bland de under annan
ordinarie eller tillförordnad Chef eller behörig föredragande ställda afdelningar
samt att, enligt diarium, målen till föredragning uppropa.
10 mom. Uti befordringsmål och alla andra ärenden, som af Ordföranden föredragas,
ege han alt meddela dertill hörande upplysningar; men, i händelse,
efter föregången öfverläggning, skiljaktiga meningar yppas, yttre sig först
yngste ledamoten och de öfrige hvar i sin ordning samt Ordföranden sist.
I mål, som af annan ledamot i Under-styrelsen föredragas, sage han sin
mening först. Vid lika röstantal vare Ordförandens röst afgörande, utom i
frågor, som angå ansvar för tjenstefel eller andra förseelser, då den lindridrigaste
meningen blifver gällande. Ledamot, som vid fattande af ett föregående
beslut, icke delat p!ur aliletens åsigt eller varit hindrad att detsamma
öfvervara, må ej, på sådan grund, undandraga sig att deltaga i de öfverläggningar,
sorn vidare i följd af samma beslut kunna uppstå.
11 mom. Hvarje framställning från någon Chef, i fråga om åtgärder och föranstaltanden,
som specieit i och för dess departement anses behöfliga och
bero på Under-styrelsen att afgöra eller förbereda, bör, så vidt tid och
omständigheter dertill lemna rådrum, vara af honom skriftligen uppfattad;
dock så, alt sådan framställning icke behöfver innehålla mera, än det önskade
resultatet, i hvilket fall motiver och upplysningar, hvarå förslaget sig
stödjer, utvecklas muntligen under öfverläggningen.
12 morn. Till undvikande, så vidt görligt är, af de fler fald iga olägenheter för
Verket och dess tjenstemän, som åtfölja vikariat-förordnanden flere grader
igenom, vare det Under-styrelsen obetaget, att, i fråga om erforderliga
vikariat till sysslor inom bokhållaregrad och derunder, åt vederbörlig Chef
öfverlåta vidtagandet af sådan åtgärd, hvarigenom tjensten för permitterad
person varder nöjaktigt bestridd, jemte rättigheten att, när slik åtgärd anses
6
Banko-Utskottets Memorial, M 84.
lämplig, under ansvar för arbetets behöriga gång, fördela, på sätt bäst finnes,
det arfvodes-belopp, som för hvarje särskildt fall kan, på grund af Bankoreglementet,
varda af Banko-styrelsen medgifvet och som, i annan händelse,
skulle en extra-ordinarie tillfalla; skolande för utbetalningen anmälan göras till
Under-styrelsens protokoll om den fördelning, som i dylikt hänseende blifvit uppgjord
och det en hvar tillfallande arfvodes-belopp derefter af honom utqvitteras.
13 Morn. Under-styrelsens ledamöter, med undantag af Chefen för Kassa-afdel
-
ningen, skola minst en gång i
dagvexlings-kassan, i öfvervaro
special-kassorna, hvarvid minst
böra deruti deltaga.
Jetnför 32 § i mom oförändrad.
Jemför 2 morn.: »Likaledes skola —
• — — sålunda att, enligt nuva
rande
förhållanden:»
o) »De för Kassa-afdelningen, Depositionsafdelningen,
Låne-afdelningen, Lånekansliet,
Kontroll- och Revisions-afdelningen
samt Boksluts- och Ekonomiafdelningen
utsedde Chefer och de biträdande
Kommissarierne i Depositionsafdelningen,
Lånc-kansliet och Låneafdelningen,
med undantag af PantlåneKommissarien,
under en sådan —
— — jernskåp.»
manaden, på obestämd dag, inventera så väl
af denna kassas begge nyckelvårdare, som
två af inventerings-männen på samma gång
o.
Mom. 1. Cheferne skola, i egenskap af
Ledamöter uti Bankens Under-styrelse,
en för alla och alla för en, ansvara
för de beslut och åtgärder, som de
öfvervarit och hvaremot de icke, enligt
protokollet, sig reserverat.
Mom. 2. Likaledes skola Cheferne och
de biträdande Kommissarierne samt
de af Verkets öfrige tjenstemän, som
deltaga i nyckelvården, en för alla och
alla för en, eller der blott tvänne äro
anställde, en för begge och begge för
en, ansvara för de under deras vård
förvarade tillhörigheter sålunda, att
o) De för Kassa-afdelningen, Depositionsafdelningen,
Låne-afdelningen, Lånekansliet
samt Revisions- och Ekonomiafdelningen
utsedde Chefer och de biträdande
Kommissarierne i Depositionsafdelningen,
Låne-afdelningen ocb Lånekansliet,
under sådan ansvarighet hafva
vården af större General-kassan för
dukater och silfvermynt, Magasinen för
utländskt mynt och ädla metaller i
omyntad form samt för färdiga sedlar,
Depositions-hvalfvet och det i Låneafdelningen
befintliga jernskåp;
Banko-Utskottets Memorial, M 84.
7
»Sedel-kontorets Chef och biträdande b)
Kommissarie under gemensamt ansvar
hafva vården af Kopparmyntsgeneral-kassan.
»
»Cheferne för Depositions- och Låneafdelningarne,
Låne-kansliet, Kontrolloch
Revisions- samt Boksluts- och
Ekonomi-afdelningarne, och, med undantag
af Kommissarierne i Sedelkontoret
samt Pantlåne-Kornmissarien,
öfrige biträdande Kommissarier samt
desses vikarier, under enahanda ansvar,
hafva nyckelvården till mindre
General-kassan.»
oförändrad.
»Pantlåne-Kornmissarien och Andre Kamereraren
i Låne-afdelningen, under
gemensam ansvarighet, hafva vården
af guld- och silfver-pant-hvalfvet;
varande likväl — — — uppslå.»
»Chefen och biträdande Kommissarien
i Låne-afdelningen, under gemensamt
ansvar vårda skuldförbindelserna för
lån till Stora Kopparbergs Bergslag
på så kallade kopparsedlar samt för
lån på jern och vågförda effekter med
de lånen tillhörande vågattester.»
»Chefen, en biträdande Kommissarie g)
samt Kamereraren — — -— —
formulären;»
Chefen och biträdande Kommissarien i
Sedel-kontoret, under gemensamt ansvar
hafva vården af Kopparmyntsgeneral-kassan;
c)
Cheferne för Depositions- och Låne
afdelningarne,
Låne-kansliet samt Revisions-
och Ekonomi-afdelningen, äfvensom
de uti förstnämnda 2:ne afdelningar
och i Låne-kansliet biträdande
Kommissarier samt dessas vikarier,
under enahanda ansvar, hafva nyckelvården
till mindre General-kassan;
d) Kassa-afdelningens Chef och Kamererare
hafva nyckelvården till Dagvexlingskassan,
under gemensamt ansvar;
e) De tjenstemän, som dertill af Full
mägtige
utses och förordnas, under
gemensam ansvarighet, hafva vården
af guld- och silfverpant-hvalfvet; varande
likväl Låne-afdelningens Chef,
derest han underlåter att minst en
gäng i hvarje månad, på obestämda
dagar, anställa inventering i pantlånehvalfvet,
ansvarig i sista rummet för
den brist, som kan uppstå;
f) Chefen och biträdande Kommissarien i
Låne-afdelningen, under gemensamt
ansvar, vårda ej allenast skuldförbindelserna
för lån till Stora Kopparbergs
Bergslag på så kallade kopparsedlar
samt för lån på jern och vågförda
effekter med de lånen tillhörande vågattester;
än äfven för Bankens räkning
uppköpta, ännu icke förfallna och remitterade
vexlar;
Chefen, biträdande Kommissarien och
Kamereraren i Sedel-kontoret, under
gemensam ansvarighet, vårda detta
Banko-Dlskotlets Memorial, M 84.
h) »Chefen och de biträdande Kommissarierne
i Låne-kansliet under gemensamt
ansvar vårda fastighets- samt
odiings-lånehandlingarne.»
Jemför 3 morn.: »Cheferne skola — —
som hvar och en af dem, enligt Redovisnings-
och Tjenstgörings-ordningarne
för samma afdelning eller kontor
**— — eller förseelser.»
Jemför 4 morn. oförändradt.
Kontors behållningar i färdigskrifna
sedlar, sedelblanketter, sedelpapper, sedelmakulatur
samt inlösta sedlar af
både äldre och nyare formulären; samt
h) Chefen och de biträdande Kommissarierne
i Låne-kansliet, under gemensamt
ansvar, vårda fastighets- samt
skiftes- och odiings-lånehandlingarne.
Mom. 3. Cheferne skola, hvar för sig,
ansvara för arbetets ordnande samt
göromålens behöriga och oafbrutna
gång, inom hvar sin afdelning eller
kontor, med skyldighet att, för befrämjande
deraf, noga handhafva och
iakttaga de kontroller och den tillsyn,
som hvar och en af dem, enligt Instruktionen
för samma afdelning eller
kontor, eller andra gällande författningar,
åligga; blifvande Chefen i sista
rummet ansvarig för den skada eller
förlust, som kan tillskyndas Banken,
genom de i afdelningen eller kontoret
biträdande Kommissariers eller underordnade
tjenstemäns fel eller förseelser,
i händelse han, genom ett noggrannt
iakttagande af föreskrifna kontroller
och samvetsgrannt uppfyllande af öfriga
embelspligter, kunnat, men underlåtit
att förekomma, rätta eller i tid upptäcka
samma fel eller förseelser.
Mom. 4. Så val Chefer, som biträdande
Kommissarier och tjenstemän skola i
öfrigt, hvar för sig, ansvara för hvad
hvar och en tillhör att verkställa, kontrollera
eller vårda, och då 2:ne eller
flera handlägga samma expedition eller
ärende, skall ansvaret för den skada
, och förlust, som tillskyndas Verket,
dem emellan sålunda fördelas, att den,
som haft första handläggningen, kommer
-
/
Banho LJlshollcls Memorial. M 84.
Jern för 5 mom. »Den som, enligt Tjenstgörings-ordningen
eller vederbörligt förordnande
af Fullmägtige eller Understyrelsen
eller Departements- eller
Kontors-chef, förrättar en annans embete
eller tjenst, står under tiden i
samma ansvar, som ordinarie innehafvaren
deraf; men om någon eljest,
med Departements- eller Kontorschefens
tillstånd, sätter en annan i
sitt ställe, ansvarar lian sjelf för vikariens
åtgärder.
Dessutom är — — skada eller
förlust.»
4:
Jemför 33 §: »De frågor, sorn afse till—
larnpning af Bankens Embels- oell
Tjenstemäns betalnings- eller ersatt—
nings-skyIdighet, få icke, i händelse af
bestridande, afgöras utaf Fullmägtige
eller Under-styrelsen, utan böra, efter
föregången undersökning, öfverlemnas
till vederbörlig domstol.
mer att ersätta en tredjedel och den
eller de kontrollerande två tredjedelar;
börande ersättningen, då de kontrollerande
äro flere, af hvardera med lika
belopp utgöras; men skulle deusainma
icke kunna hos en eller annan af de
ersättningsskyldige uttagas, skola de
öfrige, en för begge och begge för
en, eller en för alla och alla för en,
godtgöra bristen.
Mom. 5. Den som, enligt Instruktionen
eller förordnande af Fullmägtige, Under-styrelsen
eller vederbörande Chef,
förrättar en annans embete eller tjenst,
står under tiden i samma ansvar, som
ordinarie innebafvaren deraf; men om
någon eljest, med Chefens tillstånd,
sätter annan i sitt ställe, ansvarar lian
sjelf för vikariens' åtgärder.
Dessutom är hvar och en Bankens
Einbets- eller Tjensteman, likmätigt
sin ed, vid eget personligt ansvar,
förbunden att i tid upptäcka och tillkännagifva,
om han förmärker något
å färde vara, som kan lända Banken
till skada eller förlust.
Derest Fullmägtige eller Under-styrelsen,
efter föregången undersökning, anse
betalnings- eller ersättnings—skyldighet
böra någon Bankens Embets- eller
Tjensteman åläggas, men denne bestrider
att samma betalnings- eller
ersättnings-skyldighet fullgöra, skall
målet till vederbörlig domstol öfverlemnas.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1851. 6 Sami. 1 Afd. 56 Uäft.
2
Banlco-Utsholtcfs Memorial, JM Hl.
B) Banho-stateng indelning och löneförmåner.
S:o
Tjenslegraderna inom Banko-verket iiro fyra, nemligen:
Första graden: Kommissarier, Banko-sekreteraren och Advokat-fiskalen;
Andra graden: Kamererare, Kassörer och Sekreteraren hos Under-styrelsen
Tredje graden: Bokhallare, Revisorer, Registrator* tillika Aktuarie, samt Notarier
Fjerde graden: Kontorsskrifvare och Kanslister.
Tjenstemänncns antal, inom ofvanberörde tjenstegrader, är följande:
Inom första gradén:
Kommissarier: i Kassa-afdelningen
» i Depositions-afdelningen . . . . ,
o.
» i Sedel-kontoret
. » i Låne-afdelningen
» i Låne-kansliet
4.
» i Revisions- och Ekonotni-afdelningen
i . • . . .
1.
» i Banko-diskonten
2
Banko-sekreterare . . ........
14.
Advokat-fiskal > . . > .
2,
Inom andra graden:
Kamererare: i Kassa-afdelningen
i.
» i Depositions-afdelningen .
3.
» i Sedel-kontorét
» i Låne-afdelningen .......
2
7.
Kassörer ..............
Sekreterare hos Under-styrelsen
Inom tredje graden:
Bokhållare: i Kassa-afdelningen
» i Depositions-afdelningen .....
o
• k k • • JU,
» i Sedel-kontoret
2.
■
» i Låne-afdelningen .......
4.
» i Revisions- och Ekonomi-afdelningen
4.
14.
h
Revisorer i Revisions- och Ekonomi-afdelningen
2.
Registrator, tillika Aktuarie ...... . ...... 1.
Transport 3. 14. 30,
\
Banko-Utskottets Memorial, JU 84. 1 j
Transport S. 14. 30.
Notarie vid Fullrnägliges Expedition .1.
» vid Under-styrelsens Expedition . . * . i . . . . 1.
» i Låne-kansliet 1.
6.
20.
Inom fjerde graden:
Kontorsskrifvare t i Deposilions-afdelningen * ... 3.
» i Sedel-kontoret . . . 3.
» i Låne-afdelningen
i . . 3.
» i Revisions- och Ekonomi-afdelningen 1.
Kanslister: i Under-styrelsens Expedition ......... 1.
» i Låne-kansliet 2.
» i Fiskals-kontoret * i . . . . * . . .. . . . 2.
12.
5.
17.
Sgr 67.
Extr a-ordinarie tjenstemän:
Kassaskrifvare » . .... 6.
Konstidkare:
Tryckeri-föreståndare ... » ......... t.
Förvaltare vid Tumba Bruk . 1.
Förste Sedeltryckare .........
1.
Andre d:o  * . . . . 2.
Ofver-vaktmästare, tillika Brandmästare .
1.
-t
Väkthetjenia g;
Aldre Kammardrängar .
12.
Yngre » ................ 10.
34.
Summa 101.
6:o
Löneförmånerna äro:
å Lone-stai:
Första Tjenstegradcn:
l:o För de 7 äldste Kommissarierne och Banko-Sekreteraren, lön
ä 2,200 R:dr
17,600: — —
2:o För de 7 yngre Kommissarierne och Advokat
Fiskalen,
lön å 2,000 R:dr  16,000:
33,600: •— —
Transport 53,600: —
12 Banko-Ulskotltts Memorial, M 84.
Transport 53,600:
(Åtnjulando dock 2:ne af Koinmissarierne, såsom tjenstgörande i
Banko-diskonten, deras löner på jamina Yerks stat.)
Andra Tjenstegraden:
För 7 Kamererare, 6 Kassörer ock Sekreteraren hos Under-styrel
-
sen, lön, å 1,300 R:dr 21,000:
Tredje Tjenstegraden:
För 14 Bokhållare, 2 Revisorer, Registrator, tillika Aktuarie, samt
5 Notarier, lön ä 1,000 R:dr  20,000:
Fjerde Tjenstegraden:
För 12 Kontorsskrifvare och 3 Kanslister, lön ii 300 R:dr . . . 8,300:
Extra-ordinarie Tjenstemän:
För 6 Kassaskrifvare, arfvode å 600 R:dr  3,600:
Konstidkare:
Trvckeri-föreståndare, lön . .  1,200:
Förvaltare vid Tumba Bruk (uppbär sin lön på
Brukets stat).
Förste Sedeltryckare, lön  400:
2 Sedeltryckare, lön å 130 R:dr  500: ^
Öfver-vaktrnästare, tillika Brandmästare, lön  400:
(jemte fria husrum och nödig vedbrand).
V äkthetjening:
12 Kammardrängar, lön å 330 R:dr  4,200:
10 » lön å 300 »  5,000: y o00-
_96,200:
och å Supplementar-slat:
Tjenstgörings-penningar till
Första Tjenstegraden :
Sexton arfvoden å 400 R:dr  6,400:
(hvaraf likväl Iva utgå på Banko-diskont-verkets stat.)
Andra Tjenstegraden:
Fjorton arfvoden ä 300 R:dr  4,200:
Tredje Tjenstegraden:
Tjugo arfvoden ä 200 R:dr  4,000:
Transport 14,600: — — 96,200:
Banko-Utskottets Memorial, Jtä 84.
13
Transport 14,600: — — 96,200: -— —
Fjerde Tjenste graden :
Sjutton arfvoden, a 100 R:dr  1,700: — —
Öfver-vaklmästare, arfvode  50: — —
Yäkthetjcning:
12 Kammardrängar, med 550 R:dr lön,
arfvoden ä 50 R:dr  600:— —
10 dito med 500 R.dr lön, arfvoden
i 55 R:dr 16 sk  555: 16.— 953. 1(; _ J7„83; JG _
Särskilda Arfvoden och Anslag:
Till Cheferne för Kassa- och Depositions-afdelningarne,
Sedel-kontoret, I.åne-afdelningen,
Låne-kansliet, saint Revisions- och Ekonomi
afdelningen,
arfvoden a 400 R:dr .... 2,400: — —
Till Chefen för Kassa-afdelningen samt Kamereraren
i nämnde afdelning, missräknings-penningar
i egenskap af vårdare utaf dagvexlings
kassan,
å 200 R:dr  400: — —
Till Rantens Brand-chef, såsom ersättning för de
ökade hyreskostnader, han måsle vidkännas
genom nödvändigheten alt bo i Bankens grannskap
200: — —
Till 6 Kassörer, missräknings-penningar, å 500 R:dr 1,800: — —
Till Garde des Medailles  200: — —
Till exlrakt-arbeten, samt lönlöse extra ordinarie
Tjenslemäns uppmuntran  2,500: — —
Till Öfver-vaktmäsfaren i hans egenskap af Brandmästare
250: — — 7,750: —
Summa Brko R:dr 121,255: 16.—
7:o.
Med undantag af de uti Supplementarslat
upptagne anslag till Bankens
Brand-chef samt lill Garde des Medailles,
komma alla för någon tjenst
llih- lill R. Sl. Vrot. 1855 1854. 6 Sami. 1 Afd. 56 Haft. 3
14
Iianko-Ulskollcts Memorial, JK 84.
Jcmför 37 § oförändrad.
Jernför 58 § oförändrad.
Stockholm den 15 November 1854.
utförda tjenstgöringspenningar, arfvoden
och missräknings-penningar att
åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefattningen;
dock med rättighet för
Fullmiigtige, att kunna medgifva den
tjensteman eller vaktbetjent, sorn af
sjukdom hindras från tjenstens bestridande,
att under liden uppbära
de för samma tjenst å Supplementarstat
utgående tjenstgörings-penningar.
8:o.
De å Indragnings-stat uppförde öfvertalige
Tjenstemän kunna icke, emot deras
vilja, tvingas att emottaga någon af
nuvarande tjenstebefattningar, såvida
icke denna befattning, i afseende på
göromålens omfång och beskaffenhet,
motsvarar den, hvarå de ega fullmakt.
9:o.
Ansökningar från personer inom Bankoverket,
rörande arfvoden utöfver fastställd
stat, gratifikationer, eftergifter
eller afskrifningar, lä endast ske hos
Rikets Ständers Banko-Utskott; och
skola ansökningarne till Fullmägtiges
expedition inlemnas sednast å den
dag, Rikets Ständers sammankomst
inträffar, vid påföljd, att de i annat
fall icke varda lill pröfning upptagna.
STOCKHOLM, TBTCKT HOS 3 O It. Ii E C K M A N, 1854.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 85.
i
N:o 85.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Nov. 1834, kl. 5 o. m.
Memorial, med hemställan att b egr tlfn ingshjelps af tjenande
i Rikets Ständers Bank må upphöra.
I fråga om sättet för begrafningshjclps aftjenande och densammas utbetalning,
eger i Rikets Ständers Bank det förhållande rum, att, vid befordran i
Verkets tjenst, innehålles af Tjensteman och Betjent i lägsta grad ett qvartals,
men i hvar och en af de öfriga graderna ett halft års lön; hvilka innehållningar
uppbäras af Banko-Statens Enke- och Pupill-kassa, som är berättigad att
deröfver disponera, mot skyldighet att till alla Bankens Embets- och Tjenstemän
samt Betjentes sterbhus utbetala begrafningshjelp till ett belopp, motsvarande
hälften af den aflidnes vid dödsfallet innehafvande lön.
Jemlikt Banko-Fullmäktiges den 30 Augusti 1773 meddelade, af BankoUtskottet
den 15 Juli 1834 stadfästade resolution, äro emedlertid Bankens
Embets- och Tjenstemän samt Betjente tillerkände den förmån, att af Banken
förskottsvis lyfta eller, såsom det i berörde resolution heter, anticipera ett
qvartals lön, eller hälften af den intjenade begrafningshjelp en; hvilka förskott, i
man af timade dödsfall, återgäldas till Banken af Enke- och Pupill-kassan, som
till den aflidnes sterbhus då tillika utbetalar den återstående hälften af begrafningshjelp
en.
Häraf följer, att, då Tjensteman eller Betjent redan under sin lifstid anticipationsvis
lyftat det qvartals lön, han, vid befordran i lägsta grad, såsom
begrafningshjelp aftjenat, Enke- och Pupill-kassan, enär hans sterbhus, för detta
fall, ändock utbekommer halfva begrafningshjelp en, således åt honom eller hans
sterbhus efterskänker lönen för ett qvartal i lägsta ordinarie tjenstegrad —- ett
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 37 Haft. 1.
*)
Banko Utskottets Memorial. N:o 85.
förhållande, som jemväl eger rum, derest anticipation å lönen ej kommit i fråga,
emedan, i sådan händelse, hela begrafningshjelpen, motsvarande ett halft
års lön, till sterbhuset utbetalas, oaktadt, såsom förut är nämrult, vid befordran
i lägsta grad, endast ett qvartals lön blifvit såsom begrafningshjelp aftjenad.
De förskott, som Banken, i följd af omförmälda antieipations-rätt, utgifvit
oell hvilka ännu icke blifvit af Enke- och Pupill-kassan Banken godtgjor
da,
finnas under titel: »Anticipationer å Banko-Statens löner” upptagna
ibland Bankens fordringar, och utgjorde, enligt 1853 års bokslut, ett belopp af
29,710 R:dr.
Med afseende derå, att denna fordran icke kan realiseras, så länge ifrågavarande
rätt till anticipation å lönerne qvarstår, har hos Fullmäktige det förslag
blifvit väckt, att, i sammanhang med nu förestående reglering af Bänkens
tjenstemanna-personal och dess lönevilkor, måtte beslutas, att anticipation af de
tillökade löner, sorn kunde varda beviljade, ej må tillåtas, och Banken eftergifva
sin hos Enke- och Pupill-kassan egande fordran.
Efter inhemtande af Direktionens öfver Enke- och Pupill-kassan häröfver
afgifna yttrande, hafva Banko-Fullmäktige, uti ett till Utskottet inkommet memorial,
anfört, att, som de, under namn af begrafningshjelps- och nådårsbesparing
förut bestämda innehållningar å Statsverkets Embets- och Tjenstemäns löner, till
följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, nu mera upphört, så att alla,
som i Statens tjenst erhålla ordinarie befattning, ega ifrån och med månaden
näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde eller förordnade, att tillträda och
uppbära dem tillkommande löner, arfvoden eller andra lönings-förmäner, ansågo
Fullmäktige, för deras del, lämpligast, att enahanda ordning äfven i afseende
å Bankons Embets- och Tjenstemän samt Betjente må komma till stånd, och
att således begrafningshjelps aftjenande i Banken borde för framtiden upphöra,
hvarigenom de invecklade förhållanden, som härflyta af den Banko-Staten medgifna
rätt till anticipation å lönerne jemväl skulle försvinna, äfvensom den oegcntlighet
undvikas, att Banken, såsom en del af sitt kapital-öfverskott, upptoge ett
belopp, sorn under närvarande förhållanden icke kunde tillgodogöras. Genom
begrafningshjelpens afskaffande komme Banken visserligen att, i denmånEnkeoch
Pupill-kassans nuvarande delegare med döden afginge, blifva af Kassan ersatt
för hvad desse delegare anticipationsvis å löne; ne lyftat; men som Enkeoch
Pupill-kassan är vorden tillförsäkrad rättigheten att disponera hela beloppet
af intjenad begrafningshjelp och denna förmån skulle, med begrafningshjelpens
uppbärande, för kassan gå alldeles förlorad, emedan, i sådant fall, några
begrafningshjelps-besparingar, deraf kassan kunde hemta afkomst, ej vidare
komme att henne tillfalla, utan kassan fastheldrc, sedan hon till Banken återgäldat
de anticiperade beloppen och till nuvarande delegares sterbhus utbetalt
Banko-Utskottets Memorial, N:o 85.
3
<1 en återstående begrafningshjelp en, mista det deremot svarande kapital, hvarå
kassan för närvarande egde att draga ränta, så funno Fullmäktige sig böra det
väckta förslaget på det sätt understödja, att, under vilkor att begrafningshjelps
aftjenande i Banken från och med början af nästa år ej vidare ifrågakomme,
Bankens balancerade fordran på räkningen »Anticipationer å Banko-Statens löna-»
måtte eftergifvas och afskrifvas, dock med förbindelse för Enke- och Pupill-kassan
att utbetala den begrafningshjelp, som nu varande delegare tillkommer.
Utskottet har, vid pröfning af detta ärende, lika med Banko-Fullmäktige,
ansett begrafningshjelps aftjenande i Banken böra, på sätt i Statens Verk redan
eger rum, för framtiden upphöra.
I fråga dernäst, huruvida Banko-Statens Enke- och Pupill-kassa må behöfva
att fortfarande påräkna den inkomst, hon å intjenad begrafningshjelp hittills
åtnjutit, så har Utskottet af Direktionens öfver nämnda kassa i ämnet afgifna
utlåtande inhemtat, att kassans delegare, efter sednast verkställda lönereglering
i Banken, väl beslutat, att pensionsbeloppet för enkor och barn skall, så
snart tillgångarne det medgifva, från kassan utgå med ‘/gidel af mannens eller
fadrens i lifstiden egande lön enligt 1840 års Stat, men att pensionstagarne
allt härintills icke kunnat undfå mera än 7/24;(lelar af nyssberörde lönebelopp
och att ingen utsigt är för handen, att den felande 24:cle delen kan af Kassan,
under nuvarande omständigheter, utbetalas; hvadan det för Kassan är oundgängligt
att få påräkna räntan af hela den begrafningshjelp, som till Kassans
disposition blifvit öfverlåten, helst årliga öfverskottet i sednaste tiden varit och
synes än vidare blifva så ringa, att hvarje minskning i Kassans inkomster eller
några få dödsfall utöfver vanligheten inom tjenstemanna-personalen skulle tvinga
henne att antingen förminska pensionerne eller tillgripa sitt kapital.
Vid sådant förhållande, och då, enligt hvad förut är utred t. Bankens ifrågavarande,
hos Enke- och Pupill-kassan egande fordran, ehuru upptagen ibland
Bankens kapital-öfverskott eller grundfond, icke är af beskaffenhet att kunna
tillgodogöras så länge Banko-Statens rätt till anticipation å lönerne oförändrad
qvarstår, har Utskottet ansett sig, i enlighet med Fullmäktiges förslag, böra hos
Rikets Ständer tillstyrka,
att, under vilkor att begrafningshjelps aftjenande i Rikets Ständers
Bank från och med början af nästa år, 1855, ej vidare
ifrågakommer, Banko-Statens Enke- och Pupill-kassa må befrias
från skyldigheten att till Banken återgälda hvad sorn, på grund
af nu gällande stadganden, redan är eller intill inneva
rande
års slut kan blifva å lönerne anticiperadt s imt, i följd
deraf, Bankens balancerade fordran på räkningen: Vnticipatio
-
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N--o 86.
lier å Banko-Statens löner» afskrifvas; dock med förbindelse för
Enke- och Pupill-kassan att utbetala den begrafningshjelp, som
tillkommer nu varande delegare.
Stockholm den 13 November 1854.
N:o 86.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Nov. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af ett utaf Magnus Svensson i
Grimslöf gjordt ackortls-anbud.
Uti en till Utskottet ställd ansökning, hvaröfver Banko-Diskont-Direktionen
utlåtande afgifvit, har Magnus Svensson i Grimslöf anhållit, att återstoden af
ett år 1842 af sökandens broder, Nils Svensson i Kull, mot borgen af Anders
Persson i Skulatorp och Eskil Olsson i Sjöby, upptaget lån å 400 R:dr
måtte, enär samtlige gäldenärerne voro utfattige och sålunda saknade alla tillgångar,
få afskrifvas, under vilkor att till Diskont-verket inbetalades 80 R:dr
banko, hvilket belopp sökanden, för att åt sin broder, som för närvarande ginge
»såsom nådehjon, eller snart sagdt lösdrifvare», bereda tillfälle att erhålla ordentlig
tjenst, förklarat sig villig att utgifva så snart denna hans ansökning vunnit
bifall.
Af ofvanberörde utlåtande har Utskottet inhemtat följande:
Efter det gäldenärerne för ifrågavarande lån, vid förfallotiden, blifvit hos
Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län lagsökte, hade låntagaren,
som ålades betalnings-skyldighct, vid anställd utmätning befunnits'sakna tillgång
och vara utfattig.
Innan utslaget afgafs, hade löftesmannen Eskil Olsson blifvit i konkurstillstånd
försatt, och från hans konkursmassa har icke någon utdelning kunnat erhållas.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
5
Andre löftesmannen Anders Persson förnekade sitt namn, i följd hvaraf
målet, i afseende å honom förklarades tvistig! och instämdes till Domstol, hvarest Anders
Persson, genom Utslag år 1847, ålades betalnings-skyldighet; på grund
hvaraf all hans så väl lösa som fasta egendom blifvit utmätt och försåld; men
den sednare befanns vara intecknad utöfver försäljnings-summan, och lösöre-egendomens
försäljning inbringade en behållning af allenast 28 R:dr 16 sk. 4 rst.,
sora i afräkning å lånet är vorden insatt.
Vid sedermera hos gäldenärerne anställde ytterligare utmätnings-försök, hafva
de alla befunnits utan ringaste tillgång, med det enda undantag, att från
låntagaren år 1849 blifvit utmätt en af Kammarskrifvaren Bergqvist utgifven
revers^ å 100 R:dr.
A nyssnämnde revers hafva 25 R:dr banko blifvit afbetalde och för återstoden
har Bergqvist varit bysatt, utan att, något vidare kunnat erhållas, eller
af honom är att förvänta.
På grund af hvad sålunda utredt blifvit och enär. enligt så väl utmätningsbevis,
som särskilde ansökningen bifogade intyg, samtlige gäldenärerne för
ifrågavarande, vid 1849 års revision, såsom osäker fordran, inom linien förda
lån, äro alldeles medellöse och någon vidare godtgörelse af dem icke kan påräknas,
får Utskottet, i enlighet med hvad Banko-Diskont-Direktionen tillstyrkt,
och med fästadt afseende pä Diskont-verkets fördel, hemställa,
att så vida 80 R:dr banko af Magnus Svensson till Diskontverket
inbetalas, inom en månad efter af beslutet erhållen del, åter
stoden
af ifrågavarande lån må få afskrifvas.
Stockholm den 13 November 1854.
6
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
N:o 87.
Xnk. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1854, kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar
af Memorialet N:o 66, angående Diskont-verkens organisation.
Genom Protokolls-utdrag af den 28 och 30 nästlidne Oktober saint den
3 dennes har Utskottet erhållit del af Riks-Ståndens beslut, i anledning af
Memorialet J[l 66, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i Usta Afdelningen
af Banko-Reglementets 4:de Artikel, angående Diskont-verkens organisation;
och får nu, jemte redogörelse för dessa beslut, och de vid åtskilliga förslag
framställde anmärkningar, afgifva det utlåtande och tillstyrka de förändringar, som
deraf ansetts böra föranledas.
Utskottets framställning i Usta punkten, angående sammansättningen af
Direktionen öfver Banko-Diskont-verkct, är bifallen af Borgare-Ståndet, men
afslagen af de öfriga tre Riks-Stånden, hvilka antagit det af Banko-Fullmäktige,
i afseende på Diskont-Direktionens sammansättning afgifna, uti Utskottets
Memorial upptagna förslag.
Det genom 2 ulra punkten af Utskottet framlagda förslag till sammansättning
af Direktionerna öfver Låne-kontoren i orterna, äfvenledes af BorgareStåndet
bifallet, är af de öfriga tre Riks-Stånden jemväl afslaget; och hafva
dessa Stånd antagit de inotj 2:dra punkten svarande momenter af det i en,
Memorialet bifogad, reservation af Herr JVallenberg förordade förslag.
Och som tre Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut;
så äro punkterna l:o och 2:o af Rikets Ständer afslagna; hvaraf föijer,
att 5:dje punkten, angående tiden och sättet för tillämpning af föreskriften
i $:dra punkten förfallit.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
7
Tillstyrkandet i Aide punkten att vid Banko-Diskont-verket må fä anställas
en Kassör, af Borgare-Ståndet bifallet, är deremot af tre Riks-Stånd
af slaget, med förklarande af Preste-Ståndet, att detsamma antoge Diskont-Direktionens
af Banko-Fullmäktige tillstyrkta förslag, rörande föreskrifter i afseende
på liqvider inom Banko-Diskont-verket.
Genom tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut har således Utskottets
framställning blifvit förkastad; hvaremot dessa Riks-stånd, att döma, hvad Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet angår, af de i fråga angående löneregleringen
för tjenstemärinen vid Banko-Diskont-verket meddelade yttranden,
ansett att, i enlighet med Preste-Ståndets bestämdt uttryckta förklarande, vid
Diskont-verket bör fortfarande bibehållas den derstädes nu anställda s. k. Kassakreditiv-kassör,
hvars hufvudsakligaste göromål omnämnas under motiverna
till Utskottets hemställan i 4:de punkten.
Den uti G:le punkten af Utskottet gjorda tillstyrkan, att G:te momentet af
80:de § måtte från blifvande Banko-Reglemente uteslutas, är bifallen af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, återremitterad af Preste-Ståndet
och ufslagen af Bonde-Ståndet.
Sorn detta moment stadgar dels att »alla inbetalningar till Banko-Diskontverket,
med undantag af öfverräntorna, äfvensom de af verket skeende utbetalningar
böra verkställas genom insättning och utassignering på vederbörliga
räkningar i Depositions-afdelningen»; men denna föreskrift icke är fullt tillämplig
sedan det af Fullmäktige och Diskont-Direktionen föreslagna förändrade sätt
för liqvidernas verkställande nu mera blifvit af Rikets Ständer antaget; dels
ock huru öfverräntorna skola betalas och attester förvaras m. m., hvilket allt
utgör föremål för bestämningar i tjenstgörings-ordningen; så och enär återremissen
från Preste-Ståndet förnämligast afser att Utskottet, i händelse frågan
angående särskild Kassör för Diskont-verket komme att förfalla, måtte, om så
erfordrades, kunna förändra sitt förslag, förnyar Utskottet den framställning,
l:o
att 6:te momentet af 80:de § måtte få från Banko-Reglementet
uteslutas.
Sedan, i följd af tre Riks-Stånds beslut, den nuvarande sammansättningen
af Låne-Kontors-Direktionerna är vorden bibehållen; så kommer, på sätt äfven
inom Riks-Stånden blifvit anmärkt, 7:de punkten att förfalla samt 5:te momentet
af 81 § i Reglementet att qvarstå.
Förslaget uti loide punkten om af skaffande af nu brukliga Anmaning sbref
är visserligen afslaget af Bonde-Ståndet; men enär de öfriga Riks-Stånden
detsamma bifallit; så utgör detta ett Rikets Ständers beslut.
Uti loide med 29ide punkterne hade Utskottet afgifvit förslag till före
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
skrifterna i Banko-Reglementets Artikel 4 Afdeln. 1, angående Diskont-verkens
organisation och förvaltning.
Med anledning af de, beträffande de föregående framställningarne, fattade
beslut, hafva Riddcrskapet och Adeln, Preste- och Bonde-Stånden dels låtit
Momenterna 1, 2. 3, 4 och 6 af 16:de punkten samt 1, 2 och 3 jemte första
Afdelningen af 4:de Momentet i 17:de punkten förfalla, dels ock desamma återförvisat,
för at t deras innehåll må sättas i öfverensstämmelse med Ståndens
beslut vid l:sta och 2:dra punkterna och på det att Utskottet vid framläggandet
af förnyadt förslag till sättet för Banko-Diskont-Direktionens samt Låne-KontorsDirektionernas
sammansättning med hvad dermed står i gemenskap, måtte taga
under öfvervägande, huruvida icke någon ändring i nu gällande föreskrifter i
dessa delar utöfver hvad Stånden sjelfve redan, med antagande af BankoFullmäktiges
förslag hvad den förstnämnde Direktionens sammansättning anginge,
borde iakttagas; hvarförutan Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet vid
bifall å 18:de punkten fästat det vilkor, att i 3:dje Momentet, näst efter ordet
»genast», må tilläggas ordet »(/«»; och hafva Riks-Stånden för öfrigt i fråga
om lista Momentet 19:de punkten stadnat i följande beslut, nemligen:
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva funnit för godt att,
så vidt Diskont-verket i Stockholm beträffade, antaga det af Herr Wallenberg,
uti förevarande Memorial bifogad reservation, förordade förslag till redaktion
af Mom. 1, hvaremot den del af samma Morn., som rörde Låne-kontoren, är
vorden af bemälde Riks-Stånd återremitterad.
Preste-Ståndet har, med ogillande af Utskottets förslag, beslutat att endast
den förändring uti 82 § 1 Mom. må ega rum, att sammanträdena vid BankoDiskont-verket
i Stockholm bestämmas så, att pröfningen af handlingar, som
afse diskontering eller lån från fonden för handel och näringar, icke förclröjes
utöfver 2 dagar, samt för enahanda utlåning vid Låne-kontoret i Götheborg
icke utöfver 3 dagar.
Borgare-Ståndet har bifallit 19:de punkten i sin helhet.
Samtlige Riks-Stånden hafva följaktligen gillat förra delen af 19:de punktens
lista Moment, så lydande: »Direktionen öfver hvartdera Diskont-verket
behandlar in pleno alla de frågor och ärenden, som tillhöra Direktionens
handläggning.»
I afseende på Banko-Diskont-verket i Stockholm hafva Riks-Stånden i så
måtto biträdt Utskottets förslag, att pröfningen derstädes af lånc-handlingar, som
afse diskontering eller lån från fonden för handel och näringar, icke må fördröjas
utöfver två dagar.
Beträffande Låne-kontoret i Götheborg, hafva två Stånd eller Preste- och
Borgare-Stånden instämt deruti, att pröfningen af nyssomförmälda låne-handlingar
vid nämnde Låne-kontor ieke må fördröjas utöfver tre dagar; hvaremot
endast
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
9
sistbemälde Riks-Stånd gillat Utskottets framställning i hvad densamma
Låne-kontoret i Malmö. Och har dessutom, genom tre Stånds sammanamand
c mening, den del af Utskottets förslag, som innefattar skyldighet för
Diskont-verken i Stockholm, Götheborg och Malmö, att oftare än en gång i
hvarje vecka pröfva ansökningar om lån mot hypothek af publika papper samt
med omsättningsrätt, blifvit afslagen.
Yid nu upplysta förhållanden och enär inom de Riks-Stånd, hvilka återförvisat
frågan i hvad den rörer Låne-kontoren, åtskilliga Ledamöter yttrat sig
för bifall till Utskottets förslag för så vidt detsamma anginge tiden för pröfning
vid Låne-kontoren af ansökningar om diskontering eller lån från fonden för
handel och näringar; hvaremot andre Ledamöter förmenat rörelsen i de orter,
der Låne-kontor äro inrättade, icke påkalla pröfning af låneansökningar två eller
flera gånger i veckan; så har Utskottet, som, för sin del, icke funnit anledning
vara för handen att framlägga olika förslag, beträffande Låne-kontorén i
Götheborg och Malmö, skolat, på grund af hvad nu anfördt blifvit, — och under
anmälan att, sedan Rikets Ständer förordnat, att Banko-Diskont-Direktionens af
Fullmäktige understödda förslag, rörande föreskrifter i afseende på liqviderinom
Banko-Diskont-verket, skall tjena till efterrättelse samt detta förutsätter behofvet
för Direktionen att städse innehafva ett kontant förskott, Utskottet ansett ett
tillägg behöfvas i Momentet 7 af punkten 3:o här nedan — hemställa, att de föreskrifter,
som skola motsvara 4:de Artikeln l:sta Afdelningen i Banko-reglementet,
måtte få lyda, som följer:
2:o.
(Se punkten 15:o i Memorialet J\d. 66.)
.5:o.
Mom. 1. Banko-Diskont-Direktionen består af åtta Ledamöter,
nemligen fyra Fullmäktige, en af hvartdera Riks-Ståndet, två
Banko-Kommissarier samt två af Fullmäktige, inom eller utom
Banko-verket och dess Öfverstyrelse, för hvarje år valde Ledamöter,
af hvilka sistnämnde den ene bör ega lagkunskap och den
andre kännedom om näringarne och den större rörelsen.
Mom. 2. Af de Fullmäktige, hvilka äro ledamöter i BankoDiskont-Direktionen,
utgår en vid hvart års slut i stadgad ordning.
Det lediga rummet tillsättes af Fullmäktige genom omröstning
per capita, och kan den afgångne dervid ånyo inväljas.
Mom. 3. De två Kommissarierne äfvensom Direktionens begge
öfriga Ledamöter ombytas allt eftersom Fullmäktige pröfva för
verket och det allmänna gagneligt.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 37 Haft. 2
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
Mom. 4. Ledamoten af Ridderskapet och Adeln är Ordförande
i Direktionen. I hans frånvaro föres ordet af den honom efter
stånds-ordningen närmaste Direktören.
Mom. 5. Tjenstemännen vid Banko-Diskont-Verket antagas och
konstitueras af Fullmäktige, efter af Direktionen afgifvet förslag;
och ega Fullmäktige, när så fordras, från tjensten och densamma
åtföljande förmåner, entlediga den, med hvilken Direktionen finner
verket icke vara belåtet.
Mom. 6. Ombudsmännen, Kamereraren och Kassa-kreditiv-kassören
skola för den uppbörd, som kan blifva dem anförtrodd,
ställa af Direktionen godkänd borgen eller annan säkerhet, Ombudsmännen,
hvarför sig, till belopp af 5,000 Rrdr Banko, samt
Kamereraren och Kassa-kreditiv-kassören, hvardera till belopp
af 4,000 R:dr nämnde mynt.
Mom 7. Alla låne-dokumenter, hypotheker och kontanta penningar
förvaras under 3 lås, hvartill 2 af Direktionens Ledamöter
och Kamereraren hafva hvar sin nyckel.
4:o.
Mom. i. Direktionen öfver hvartdera Låne-kontoret består af
fem Ledamöter, nemligen en inom Kontorets distrikt boende, af
hvarje Riks-Stånd, samt ett Banko-ombud.
Mom. 2. Riks-Ståndens Ledamöter äfvensom Suppleanter för
desse Ledamöter, utses af Rikets Ständer, på sätt som vid valen
af Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret iakttages.
Banko-ombudet i hvardera Direktionen förordnas af Fullmäktige.
Mom. 3. Ledamoten af Ridderskapet och Adeln är Ordförande
i Direktionen. I hans frånvaro föres ordet af den honom efter
stånds-ordningen närmaste Direktören.
Mom 4. I händelse antingen någon af de genom Ridderskapet
och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden, hvar för sig, utsedde
Direktörer och Suppleanter vid Låne-kontoren, eller Direktören
jemte en Suppleant af Bonde-Ståndet, eller ock begge Suppleanterne
al sistnämnde Riks-Stånd skulle före nästa Riksdags början
med döden afgå eller sättas ur tillfälle att detta uppdrag bestrida,
förhålles på sätt vid Riksdagen år 1829 blifvit förordnadt,
så att den Låne-Kontors-Direktion, der sådan ledighet uppstått,
derom gör anmälan hos Fullmäktige, derest den afgångne tillhört
Ridderskapet och Adeln, Preste- eller Borgare-Stånden samt hos
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
II
Ståndets Kansli-Direktion, om ledigheten yppats bland BondeStåndets
utsedde Ledamöter, hvarefter med val till ny Suppleant
förhålles på sätt § 2G stadgar.
Mom. 5. Blifvér någon Ledamot af Riks-Stånden för längre tid
än tre veckor hindrad att i Direktionens sammankomster deltaga,
inkallas i Direktionen den för honom utsedde Suppleanten.
Derest Banko-ombudet —(Se punkt 17:o Mom. 4 i Memorialet
Jfs. 66.) — — —- — — — — —- förordnas.
Mom.
6.
(Se
punkt 17:o
Mom.
5
i
d:o.)
Mom.
7.
(Se
punkt 17:o
Mom.
6
i
Mern. J[s. 66.)
Mom.
8.
(Se
punkt 17:o
Mom.
7
i
Mein. J[s. 66.)
Mom.
9.
(Se
punkt 17:o Mom.
8
i
Mern. J[s. 66.)
Mom.
10.
(Se
punkt 17:o
Mom.
9
i
Mern. Jti. 66.)
Mom.
11.
(Se
punkt 17:o
Mom.
10
i
Mern. M 66.)
Mom.
12.
(Se
punkt 17:o
Mom.
11
i
Mern. J[g. 66.)
Mom.
13.
Såväl Fullmäktige i Banken,
, som Rikets Ständers
Revisorer ege att, om anledning dertill förefinnes, anmäla en eller
flere af Läne-kontorens Direktörer att ställas under laga
tilltal af Rikets Ständers Justitie-Ombudsman; och afhålle sig
den eller de sålunda under tilltal ställde Direktörer från all be
fattning
vid Låne-kontoret intilldess målet blifvit, genom laga
kraftvunnet utslag, afgjordt. Börande i thy fall Suppleanter
i de afgångne Direktörernes ställe uti Direktionen inträda. Bankens
Ombud i Direktionen ega Fullmäktige, när så lämpligt
pröfvas, att från dess befattning återkalla.
5:o.
Mom. 1. (Se punkt 18:o Mom. 1 i Memorialet 66.)
Mom. 2. (Se punkt 18:o Mom. 2 i Mern. *Xs. 66.)
Mom. 3. Varder till Ledamot af Låne-Kontors-Direktion någon
vald, som sjelf häftar för skuld eller annan förbindelse till
Låne-kontoret, godtgöre han, efter sitt inträde i Kontorets förvaltning,
denna skuld till fulla beloppet genast då den är förfallen
-— — — (Se i öfrigt punkt 18:o Mom. 3 i Mern. JYs. 66.)
— — — Banko-Diskont-Verket.
6:o.
Mom. 1. Direktionen öfver hvartdera Diskont- Verket behand
-
12
Banko-Utskottets Utlåtande, Nto 87.
lar in pleno alla de frågor och ärenden, som tillhöra Direktionens
handläggning.
På Direktionen ankommer att bestämma dagarne för Direktionens
sammanträde i hvarje vecka, hvarvid iakttages, beträffande
pröfningen af lånehandlingar, som afse diskontering eller lån
från fonden för handel och näringar, att sådan pröfning icke
förd röj es:
vid Banko-Diskont-Verket i Stockholm utöfver Två dagar; vid
Låne-kontoret i Götheborg utöfver Tre dagar;
vid Låne-kontoret i Malmö utöfver Tre dagar;
vid Låne-kontoret i Wisby utöfver Sju dagar, och, beträffande
gräfningen af ansökningar om lån från fonderna till utlåning
dels mot hypolhek af aktier och publika papper, dels med omsättningsrätt,
att sådan pröfning vid samtliga Diskont-Yerken
icke fördröjes utöfver Sju dagar, Sön- och Helgedagar oräknade;
egande Direktionen, derest för räkenskapernas afslutande så
nödigtpröfvas, att, vid hvarje års utgång, för högst två veckor
inställa rörelsen för utlåning med omsättningsrätt.
Mom. 2—4. (Se Mom. 2—4 af punkt 19:o i Memorialet
«4£ 66.) (Se punkterne 20:o till och med 29:o i Memorialet
M 66.)
Utskottet hade i nämnde Memoria] slutligen tillstyrkt, att såsom en 3:dje
afdelning af Banko-Reglementets 4:de Artikel måtte få i Reglementet inflyta åtskilliga
i punkterna 30:o, 31:0 och 32:o upptagna föreskrifter, angående den ordning,
som bör följas vid allmänhetens låne-förhandlingar med Banko-DiskontVerket.
Desse punkter äro bifallna af Borgare-Ståndet, men återremitterade af
öfriga Riks-Stånd, på grund af anmärkningar, de der hufvudsakligen åsyfta, att
visa hurusom berörde föreskrifter äro af egenskap att böra till tjenstgöringsordningen
hänföras.
Med anledning häraf och som det efter införandet af en förändrad ordning,
rörande tiden för pröfning af diskonteringar och lån från fonden för handel
och näringar samt kassa-kreditiv, kan befinnas, att förändring i expeditions-sätt
och handläggning närmare skulle befrämja det ändamål, Utskottet hufvudsakligen
åsyftat att ernå, eller ökad beqvämlighet för allmänheten i sina transaktioner
med Banko-Diskont-Verket; så och efter det Rikets Ständer i åtskilliga delar
frångått de af Utskottet, angående personalens reglering afgifne förslag; har
Utskottet funnit sig föranlåtet tillstyrka,
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 81-
13
7:o
att Utskottets framställning derom, att de uti 30:de, 31:sta och
32:dra punkterna af MemorialetJUs. 66 föreslagna föreskrifter varda
uti Banko-Reglementet intagna, måtte få förfalla.
Deremot och för beredande af nödig verkställighet åt det af Banko-DiskontDirektionen
gjorda, af Banko-Fullmäktige understödda och af Tre Riks-stånd gillade
förslag, i afseende på liqvid er inom Banko-Diskont-Verket, har Utskottet
skolat hemställa,
8:o
det Banko-Diskont-Direktionen må bemyndigas att, i och för Kassa-kreditiv-rörelsens
bedrifvande med kontante medel, från vederbörlig
räkning i Bankens Depositions-afdelning utanordna
ett förskott af 30,000 R:dr Banko, hvilket, stående under enahanda
vård, som låne-dokumenter och hypotheker, under dagens
lopp, i mån af behof, genom assignering förstärkes och, efter
för dagen slutad inlösen af invisningar å Kassa-kreditiv, genom
förnyad assignering eller, derest öfverskott finnes, genom insättning
å räkning i Depositions-afdelningen, återbringas till det bestämda
beloppet af 30,000 R:dr Banko.
I händelse denna hemställan af Rikets Ständer bifalles; så kommer Utskottet
att om beslutet, uti Protokolls-utdrag, Banko-Fullmäktige underrätta. Och
skall Utskottet för öfrigt icke underlåta att till efterrättelse meddela sådana
föreskrifter, i fråga angående Diskonternas kreditiv-rörelse, som må anses ändamålsenliga,
utan äfven anmoda Fullmäktige att, på sätt de lämpligast finna,
lemna allmänheten upplysning om den ordning, som skall iakttagas vid dess
låneförhandlingar med Banko-Diskont-Verket.
Stockholm den 13 November 1854.
Bh. till li St. Prot. 1853 & 1853. G Sami. 1 Afd. 37 Haft.
3
14
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
Reservation:
Emot Punkten 6:0
af Herr Bogeman, J. L. samt Riksdagsfullmäktige Daniel Danielsson från Jönköpings
Län samt Jöns Andersson, Nils Pehrsson och Pehr Nilsson från
Malmöhus Län.
Stockholm, tryckt hos Rudolf Wall, 1854.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 88.
1
mo 88.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Nov. 1834, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af åtskilliga punkter
uti Memorialet N:o 67, med förslag lill ändring af föreskrifterna
i 2:dra afdelningen af Banko-Reglementets 4:de
Artikel.
För de af Riks-Stunden, vid föredragning af Utskoltets ofvanberörda Memorial,
fattade och genom protokolls-utdrag af den 28 och 30 nasti. Oktober samt lia och 3:e
dennes Utskottet delgifna beslut får Utskottet nu redogöra samt dervid tillika afgifva de
yttranden och förslag, hvartill samma beslut och de inom Riks-Slånden framställda anmärkningar
ansetts böra föranleda.
Den af Utskottet i ha punkten gjorda hemställan, angående beloppet af de arfvoden,
som tillkomma Banko-diskont-direktionens Ledamöter, är återremitterad af Ridderskapet
och Adeln; men som öfriga Riks-Stånd bifallit nämnde hemställan och i frågor
af denna beskaffenhet tre Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut;
kan den erhållna återremissen, i denna del, icke föranleda till vidare åtgärd.
Det genom 2: dr a punkten framlagda förslag tilt reglering af Banko-diskontverkets
tjens temanna-p er sonat och dess lönevilkor är af Borgare-Ståndet i alto godkändt;
hvaremot Ridderskapet och Adeln bifallit nämnde punkt med den förändring,
»att dels för Ombudsmannen, Kanslisterne, Kamereraren, Bokhållarne, Registratorn och
»Kontorsskrifvarne skulle såsom lön utgå och beräknas sammanlagda beloppet af hvad
»Utskottet för dem såsom lön och arfvode föreslagit, deri likväl icke inberäknadt det för
»RegistraLorn föreslagna arfvode för trägen tjenstgöring, hvilket ansågs böra utgå i öfver»ensstämmelse
med Utskottets förslag, dels, i stället för den af Utskottet föreslagna
»Kassör med lön, arfvode och missräknings-penningar, utfördes en Kassa-kreditiv-kassör
»med lön af 1,200 R:dr, dels Kassa-skrifvaren, jemte del för honom föreslagna arfvode,
»uteslöts; och dels i stället för 5 Vaktmästare med lön och arfvode, utfördes 2 Vakt»mästare,
hvardera med lön af 400 R:dr, samt 3 Vaktmästare, hvardera med lön af 333
»R:dr 16 sk., hvarjemte Ridderskapet och Adeln beslöt, att ett arfvode af 200 R:dr må
»ställas till Banko-diskont-direktionens disposition, för att tilldelas den Kanslist, som
»kommer att närmast biträda Ombudsmannen och, vikarierande, förrätta hans tjenst»;
Bih. till 11 St. Prot. 1833 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 38 Haft. 1
2
Banko-Vtskoliets Utlåtande, N.o 88.
och hafva Preste- och Bonde-Stånden återremitterat denna punkt, med anledning af åtskilliga
inom dessa Stånd gjorda anmärkningar i den syftning, de af Ridderskapet och
Adeln beslutade ändringar angifva.
Beträffande nu först frågan huruvida löneinkomsterna böra, såsom Utskottet tillstyrkt,
fördelas i lön och arfvode, eller, enligt Ridderskapet och Adelns beslut, till hela
beloppet utgå som lön; har Utskottet skolat anföra, att då, genom Preste-, Borgare- och
Bonde-Ståndens sammanstämmande mening, de af Utskottet i 8:de och 11:te punkterna
föreslagna Aflönings-stater för Låne-kontoren i Götheborg och Malmö blifvit af Rikets
Ständer bifallna och uti samma stater löneinkomsterna i allmänhet äro i lön och arfvode
fördelade; så och enär Rikets Ständer nu mera beslutat, att löneinkomsterne för Bankens
tjenstemän skola fördelas i lön och ijens tgörin g spennin g ar, synes det icke vara lämpligt
alt för tjenstemännen vid Banko-diskont-verket, hvilka- åtnjuta högre löne-förmåner än
deras vederlikar vid Låne-kontoren, tillstyrka närande förändring.
Sedan Rikets Ständer afslagit Utskottets framställning om anställande af särskild
Kassör vid Diskont-verket härstädes; så lärer, i stället för den i förslaget till Aflöningsstat
upptagna Kassör med löneinkomst af 2,100 R:dr, och Kassa-skrifvare, med arfvode af
400 R:dr, böra i staten upptagas en Kassa-kreditiv-kassör med löneinkomst af i.200
R:dr, eller enahanda belopp, efter samma fördelning i lön och arfvode, som är vordet
för Bokhållarne tillstyrkt.
Hvad dernäst angår den af Ridderskapet och Adeln beslutade samt inom Presteoch
Bonde-Stånden ifrågasatta förändring i aflönings-vilkoren för Diskont-verkets 5 Vaktmästare;
har Utskottet, enär denna förändring icke komme att föranleda någon tillökning
i Verkets förvaltnings-kostnad, ansett sig kunna densamma tillstyrka; och får af sådan
anledning, samt under åberopande af hvad Utskottet ofvan anfört, härigenom hemställa,
att 96 § 2:dra mom. af Banko-Reglementet må undfå denna lydelse:
l:o.
Mom. 2. De vid Banko-diskont-verket anställde tjenstemän äro:
I Kansliet:
Ombudsman, lön  1,500:
arfvode  300: j ^qq.
3 Kanslister, lön å 500 .... 1,500:
arfvode å 100 . . . 300: —• — j gQQ.
I Kontoret:
Kamererare, lön  1,500:
arfvode  300: j gQQ.
Kassa-kreditiv-kassör, lön . . . . 1,000:
arfvode. . . 200: j gQQ.
5 Bokhållare, lön å 1,000 . . . 5,000:
arfvode å 200 . . . 1,000: g qqq.
Registrator, lön  1,000: ’
arfvode  200:
d:o för trägen tjenstgöring 300: — — j ^qq,
Transport 14,100:
Banko-Utskottets Utlåtande, JV:o 88. 3
, ■*> Transport 14,100:
2 Kontorsskrifvare, lön k 500 . . 1,000:
arfvode å 100 . 200: — — j £>qq.
Vaktbetjening:
2 Vaktmästare, ion å 350 . 700:
arfvode å50 100: •—- — gQQ.
3 d:o lön å 300.... 900:
arfvode å 33: 16. 100: m m
— 1,000. — — ! 800,
Summa Banko R:dr 17,100: — —
Kommande de under lönerna utförda arfvoden att åtfölja ut
öfvandet
af sjelfva tjenstebefattningen.
På sätt förut är vordet omförmäldt, har Ridderskapet och Adeln beslutat, att ett
arfvode af 200 R:dr må ställas till Banko-diskont-direktionens disposition, för att tilldelas
den Kanslist, »som kommer att närmast biträda Ombudsmannen och, vikarierande, för
rätta
hans tjenst.»
För den händelse särskildt arfvode tillädes en af Kanslisterne i och för hans skyldighet
att biträda Ombudsmannen och alt för honom vikariera, så skulle denne Kanslist
sannolikt såsom vice Ombudsman blifva ansedd och från egentliga Kanslist-göromål, på
sådan grund, befrias. Behofvet af Kanslist-biträde komme på delta sätt ingalunda att
alhjelpas; och Ombudsmannen tvingades att ständigt anlita en och samma Kanslist, eller
den som fått sig särskildt arfvode tillagdt, i och för det biträde i Ombudsmanna-göromålen,
som erfordrades, ehuru denne Kanslist sedermera kunde befinnas dertill mindre lämplig,
än någon af de öfriga Kanslisterne. För öfrigt och då, i det fall att Ombudsmannen är
af förfall hindrad att besörja sin tjenst, tjenstgörings-penningarne eller arfvodet under
Ombudsmannens lön komma att tilldelas vikarien, behölver icke något särskildt arfvode
utöfver stat att afsättas till Ombudsmannens vikarius.
Utskottet får sålunda
2:o.
afstyrka bifall lill det af Ridderskapet och Adeln i omförmälda afseende
beslutade tillägg till aflönings-staten för Banko-diskonl-verket.
Genom 5:dje punkten hade Utskottet tillstyrkt löneförhöjning för nuvarande Ombudsmän,
att utgå intilldess förändrad reglering al Ombudsmanna-göromålen kan vidtagas.
Denna punkt är återremitterad af Presle-Ståtidet, men bifallen af de öfriga tre
Riks-Stånden, dock af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet med det tillägg, alt,
»medan öfvergångs-staten varar, aflöningen bestämmes för Kanslisten hos l:ste Ombuds
»mannen
till 600 R:dr såsom lön och 100 R:dr såsom arfvode, samt för Kanslisten hos
»2:dre Ombudsmannen till 500 R:dr såsom lön.»
Då inom Preste-Ståndet uppmärksamhet jemväl blifvit fästad å angelägenheten
deraf, att Kanslisternes löne-inkomsler måtte under öfvergångsliden olika bestämmas; så
har Utskottet, jemte erinran, att, enär lönen för Kanslisterne är vorden i den nya staten
föreslagen lill 500 R:dr för hvardera, del icke torde vara lämpligt att, intilldess den nya
regleringen varder satt i verket, för Kanslisten hos l:ste Ombudsmannen bestämma högre
belopp såsom lön, än han sedermera skulle ega att åtnjuta, härigenom funnit sig böra
tillstyrka följande tillägg till den, genom tre Stånds beslut, godkända 3:dje punkten i
Memorialet N:o 67, nemligen:
4
Banko-Utskollets Utlåtande, N:o 88.
3:o.
alt löneinkomsterna för nuvarande Kanslister vid Banko-diskonlverket
bestämmas sålunda:
för Kanslisten hos l:e Ombudsmannen, lön 500:
arfvode . 200: ^qq.
för d:o hos 2:e Ombudsmannen, lön . 500:
Summa B:ko R:dr 1,200:
eller enahanda belopp, som i staten upplages för två Kanslister,
och att Kanslisten hos l:e Ombudsmannen må åtnjuta, det förhöjda
arfvodet endast intilldess den förändrade regleringen af tjenstemannapersonalen
vid Banko-diskont-verkets Kansli kan bringas lill verkställighet.
Punkten 7:o, angående arfvodet till Ledamöterna i Direktiorieme Öfver Lönekontoren
i Götheborg och Malmo, utom Banko-ombudet; punkten S.-o, innefattande
aflöning s-staten för Götheborgs Låne-kontor, samt punkten 4 ho, hvilken upplager aflönings-slaten
för Låne-kontorel i Malmö, äro dels återremitterade och dels med förändring
bifallna al Ridderskapet och Adeln; men som de öfriga Riks-Slånden godkänt
nämnde punkter, sådana desamme blifvit af Utskottet foreslagne; kunna Ridderskapet och
Adelns fattade beslut icke föranleda lill vidare åtgärd från Utskottets sida.
Uti sednare afdelningen utaf punkten U2.-o hade Utskottet hemställt, alt vederbörande■
Låne-kontors-direkiioner må på de särskilde tjenstemännen fördela göromulen
pa säll lämpligast synes, samt derefter upprätta och vid nästa Riksdag till BankoUtskottets^
pröfning och fastställelse öfverlemna tjenstgöring s-ordning ar för de särskilda
Låne-kontor en.
Vid delta förslag, bifallet af Preste- och Borgare-Stånden, är inom de öfrige
Riks-Stånden, hvilka återremitterat detsamma, anmärkt, att direktionerne öfver Länekonloren
borde till Banko-fullmäktige inlemna de förslag till tjenstgörings-ordningar, som
Utskottet ansett böra upprättas, på det alt Fullmäktige måtte komma i tillfälle alt dem
pröfva, innan de till Utskottet ingå.
Som Banko-Utskottet, i händelse sådant anses nödigt, är i tillfälle att öfver ifrågavarande
förslag inhemta Banko-fullmäktiges yttrande; så anser Utskottet sig destomindre
kunna frångå sin af två Stånd bifallna hemställan, sorn densamma står i lull
öfverensstämmelse med Rikets Ständers, genom bifall till punkten /no, lättade beslut
hvarigenom Banko-Diskont-direklionen fått sig uppdraget alt uppgöra och till Banko-Utskottets
pröfning och fastställelse vid nästinstundande Riksdag öfverlemna förslag till
Ijenstgörings-ordning för de vid Banko-Diskont-verket anställde tjenstemän.
Utskottets framställning i punkten 17:o, angående förvaltningskostnaderna för
Låne-kontorel i Wisby, är gillad af Preste- och Borgare-Stånden, men återremitterad
af Ridderskapet och Adeln, och har Bonde-Ståndet, med afsteg å denna punkt, såsom sitt
beslut antagit hvad Herr Aminoffs, ./. F., Memorialet bifogade, reservation innehåller.
Som inom det Riks-Stånd, hvilket återförvisat denna framställning, meningarne synas
hafva varit delade derom, huruvida densamma borde bifallas eller förändras lill öfverensstämmelse
med berörde reservation, sami några nva af Utskottet förut icke pröfva de
skäl dervid ej äro anförda; så och dä två Stånd godkänt nämnde punkt, har Utskottet
ansett sig böra
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 88.
4:o.
5
till Rikets Ständers förnyade bepröfvande hänskjuta det förslag till
föreskrift, som innefattas i omförmälde 17:de punkt af Memorialet
N:o 67.
Punkterna 48 och 49 vied förslag till sladganden, motsvarande §§. 99 och 400
i Banko-Reglementet, är o bi fallne af samtlige Riks-Stånden, dopk med den af Ridderska
pet
och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutade förändring, att uti 18:de punkten, i stället
lör ordet »b e/jen ingeti», ordet »vak/betjeningen», och uti 19:de punkten, i stället för ordet
»betjente», ordet »v ak/b et jente» skulle införas; och som denna förändring endast afser
redaktionen af föreskrifterna, får Utskottet
5:o.
till densamma tillstyrka bifall.
Öfriga nu ej omnämnda delar af Memorialet N:o 67 äro gillade af samtliga RiksStånden.
Stockholm den 16 November 1854.
Reservation:
af Herr Aminoff', J. F.
»Sedan Bonde-Ståndet antagit min vid MemorialetN:o 67 afgifna reservation, angående
tjcnslemännens och vaklbeljeningens löneförmåner vid Låne-kontoret uti Wisby —
och Ridderskapet och Adelil återremitterat. 17:de punkten af ifrågavarande Memorial rörande
detta ämne — samt kändt är, att flere ledamöter inom Presle-Slåndet yrkade bifall
till mitt förslag, så hade jag väntat att Utskottet, under sådane förhållanden, bordt
fästa afseende å det gjorda förslaget, och icke, som nu är händelsen, utan några anförde
orsaker, vidblilvit sitt förut yfgifna yttrande.
Utskottet har, med afseende å de ökade göromålen vid Låne-konlorel i Wisby,
föreslagit en förhöjning uti arfvodet för direktörerne, men icke för tjenstemännen, hvilka
också fått ökade göromål, genom tillökning i fonden för kassa-krediliv-rörelsen och genom
öppnande af upp- och alskrifnings-räkning m. m. Visserligen kan man säga, att,
som revisions-omkoslnaderne hädanefter få tagas af banko-vinsten, kan, af det beviljade
anslaget, lönerne för tjenstemännen och betjeningen förbättras; men detta är icke gifvet,
emedan, om hushvra och andra nödvändiga utgifter, som nu ej existera, måste bestridas,
blifva tjenstemännen och betjeningen i andra rummet, samt få åtnöja sig med ingen löneförbättring,
i den händelse att intet öfverskott finnes att tillgå. Mig återstår således, att
önska oell hoppas, det ett blifvande Banko-Utskott skall fästa mer afseende å behofvet, att
öka Ijciistemännens och bcljeningens löneförmåner vid låne-konloret uti Wisby, än hvad
1854 års Banko-Utskott haft lill ögonmärke. Anmärkningsvärd! är, att alla de upplysningar,
Rikets Ständer erhållit från Låne-kontoren uti Götheborg och Malmö, i afseende å
löner och arfvodgn, finnas införde uti Banko-Reglementet; men för Låne-konlorel uti Wisby
äro desamme uteslutne. Orsaken härtill är åtminstone för mig främmande; och på del
6 Banko-Utskottets Memorial, N:o 89.
denna, som jag vill kalla, hemlighet för den stora allmänheten må upphöra, yrkar jag,
att uti nu blifvande Banko-Reglemente må införas, till siffran, aflönings-stalen för tjenstemäunen
och betjeningen vid Låne-kontoret uti Wisby.»
Uti denna reservation har Kontrakts-Prosten Kullman instämt.
X»0 §9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Nov. 1854, kl. 2 e.'m.
Memorial, med förslag till föreskrifter i 3:dje och 4:de Afdelningarne
af Banko-Reglemenlets 3:dje Artikel.
Utskottet, sorn granskat de i nyssnämnde Afdelningar af 3:dje Artikeln i BankoReglementet
under §§. 53—74 upptagna grunder för pensions-beräkning samt allmänna
ordnings-stadganden och straff-bestämmelser, har uti några af dessa §§ funnit ändringar
eller tillägg af nöden, för hvilka Utskottet nu går att redogöra.
Genom 57 § äro Fullmäktige berättigade att på pensions-stat, med åtnjutande
af hela lönen såsom pension, förflytta en tjensteman, som af ohjelpligt sjukdomstillstånd
eller afgjord oförmögenhet är förhindrad att vidare gagna verket, oaktadt han
sig ej om afsked anmält och ehvad de föreskrifna lefnads- och tjenste-åren äro uppnådde
eller icke. Denna Fullmäktiges rättighet, som, enligt §:s innehåll, får begagnas
då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes oundgängligen nödigt,
har synts Utskottet böra erhålla någon utsträckning med hänseende till verkställigheten
af den vid innevarande Riksdag beslutade förändrade organisation af Banko-verket. På
det alt nemligen denna organisations utförande må kunna underlättas och befordras,
torde det vara af vigt, att Fullmäktige under tiden till nästa riksdag kunna från lönestaten
afföra den eller dem af Bankens nuvarande tjenstemän, som tilläfventyrs befinnas
sakna förmåga att öfvertaga och besörja de nya eller tillökade göromålen, och
Utskottet har ansett sig destoheldre höra vid 57 §. föreslå ifrågasatta tillägg, som ett
stadgande i enahanda syftning Vid 1834—1835 årens Riksdag af Rikets Ständer meddelades,
med afseende å genomförandet af den reorganisation af Banken, som då var å bane.
Som, enligt Rikets Ständers beslut, Banko-fiskals-sysslan skall indragas, har från
59 § blifvit uteslutet det för denne tjensteman der upptagna åliggande all biträda vid
de undersökningar, som före utbetalande af hvarje qvartals lönebelopp skola inom verket
ega rum.
Jemlikt 62 § 1 mom. eger extra-ordinarie, som vid sjukdoms-vikariater användes
lili ordinarie tjenstgöring, att, för den tid, han sådan bestrider, åtnjuta ett arfvode,
motsvarande minsta inkomsten i ordinarie tjenstegrad, hvilken inkomst för närvarande
utgör 400 R:dr. Uti den vid innevarande riksdag för Banko-verket fastställda
Banko-Utskottets Memorial, N:o 89.
7
nya aflönings-stat är löneinkomsten i lägsta ordinarie tjenstegrad visserligen förhöjd till
5Ö0 R:dr i lön och 100 R:dr såsom tjenstgörings-penningar ; men Utskottet har icke
funnit skäl att lili det till extra ordinarie, som vid sjukdomsförfall förordnas att förrätta
ordinarie tjenst, nu utgående arfvodes-belopp af 400 R:dr, efter år räknadt, föreslå
nå°nn tillökning, särdeles som detta arfvode ändock torde vara högre än som, under
lika beskaffade förhållanden, i allmänhet beslås extra ordinarie tjensteman i statens verk.
Enär vikariat för innehafvare af sådan tjenstebefattning, som tillsättes utan förslag
eller utom tur, kan komma i fråga att föranstaltas icke allenast af Under-stvrelsen,
ulan äfven af Fullmäktige, hafva de i sista punkten af 1 morn. i 62 § förekommande
orden: »af Under-styrelsen» blifvit från förslaget borttagne.
Benämningen »Boksluts- och Ekonomiafdelningen» i 5 mom. af nyssberörde §.
är, i enlighet med Bikets Ständers förut fattade beslut, förändradt till »Revisionsoch
Ekonomi-afdelningen.»
Då det i 67 § intagna stadgande, angående tjensteman som gör konkurs, efter
Utskottets åsigt, bör ega tillämplighet äfven å den verkets vaktbetjent, hvilken till borgenärers
förnöjande sin egendom afträder, har ett sä beskalfadt tillägg blifvit i § infördt.
I följd häraf och som öfriga nu granskade föreskrifter ansetts böra oförändrade
bibehållas,) (tillstyrker Utskottet, alt de föreskrifter, som komma att motsvara 53—74
§§ af nu gällande Banko-Reglemente, må erhålla följande lydelse:
l:o.
Jemför 53 § i Banko-Reglementet oför- Vid pensionering af Bankens embetsändrad.
och tjenstemän, vaktbetjening och konst
idkare,
tjenar, såsom grund, den för deras
vid afgången innebafvande tjenst eller
befattning i löne-state/i uppförda lön;
dock äro de personer, som på indragningsstaten
åtnjuta personela anslag, berättigade
att undfå pension efter det sammanlagda
beloppet af deras lön på dessa begge
stater, äfvensom pensionerna för de å
sistnämnde stat upptagne öfvertalige tjenstemän
bestämmas efter den lön de åi indragnings-staten
uppbära.
2:o.
Jemför 54 § oförändrad. Den tjensteman, konstidkare eller vakt
betjent,
som uppnått sjuttio års ålder eller
tjenat femtio år, är berättigad att
flyttas på pensions-stat, med åtnjutande
i sin öfriga lifstid af hela lönen såsom
pension.
3:o.
Jemför 55 § oförändrad.
Den tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent,
som uppnått sextiofem års ålder
8
Banko-Utskottets Memorial, N:o S9.
Jemfor 56 § oförändrad.
Jemför 57 §. 1 mom. oförändrad.
och tjenat fyratio år, eger att undfå afsked,
med bibehållande af bela lönen såsom
pension, då genom läkarebetyg behörigen
stvrkes, att lian befinnes uti ett sjukligt
eller försvagadt helsotillstånd.
4:o.
Den tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent,
sorn, efter ådagalagdt välförhållande
i och utom tjensten, sig om afsked
anmäler, är, såvida han fyllt sextio år
och tjenat fyratio år, berättigad att, såsom
pension för lifstiden, åtnjuta trefjerdedelar
af innehafvande lön. Före uppnådda
60 lefnadsår, i förening med 40
tjensteår, kan afskedssökande endast i
händelse al bevislig oförmögenhet till vidare
tjenstgöring pension erhålla. Pensionsbeloppet
bestämmes då efter tjensteåren
allena, medelst afdrag å trefjerdedelars
lön af en fyrationdedel för hvarje
bristande tjensteår. Öfverstiga deremot
tjensteåren 40 och åldersåren 60, ökas
det ofvanbestämda pensions-beloppet med
en fyrationdedel för hvarje öfverst j utande
tjensteår, eller ock med en sextiondedel
för hvarje öfverstigande ålders-år, derest
detta sistnämnde beräkningssätt skulle för
afskedssökanden förmånligare utfalla.
5:o.
Moin. 1. Då sådant för göromålens
säkra och skyndsamma gång finnes oundgängligt
nödigt, kunna Fullmäktige på pensions-stat
förflytta en tjensteman, som af
ohjelpligt sjukdomstillstånd eller afgjord
oförmögenhet är förhindrad att vidare gagna
verket, oaktadt han sig ej om afsked
anmält, samt, i sådana fall, anordna hela
lönen såsom pension, ehvad de föreskrifna
lefnads- och tjenste-åren äro uppnådda
eller icke.
Morn. 2. Med afseende å verkställigheten
af Bankens vid innevarande riksdag
beslutade förändrade organisation,
kunna intill nästa riksdag Fullmäktige,
jemväl
Banko-Utskottets Memorial, N:o 89.
9
Jemför 2 mom. oförändrad.
Jemför 58 § oförändrad.
Jemför 59 §. »Understyrelsen läte —
— — biträdde af Advokal-fiskalen eller
Banko-fiskalen i verkets alla — — —
undersökning».
Jemför 60 § oförändrad.
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 185i. 6
jemväl utan hinder af de allmänna föreskrifterna
om vissa lefnads- och tjenste-år,
på pensions-stat, med åtnjutande af hela lönen
såsom pension, förflytta den eller dem
af verkets nuvarande tjenstemän, som befinnas
sakna förmåga att nya eller tillökade
göromål inom verket öfvertaga och
bestrida.
Mom 3. Skulle åter någon af vaktbetjeningen
före uppnådda, bärofvan föreskrifna
lefnads- och tjensteår finnas al
sjuklighet urståndsatt eller eljest oförmögen
att längre gagna verket, ega Fullmäktige,
att, efter noggrann pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall, honom
på pensions-stat förflytta, med bibehållande
under sin öfriga lifstid af en årlig
pension motsvarande högst tvåtredjedelar
af lönen, och i öfrigt lämpad efter
den afgåendes tjenstetid inom verket, och
under tjenstgöringen derstädes ådagalagda
förhållande, samt större eller mindre förmåga
att kunna till sin bergning sjelf
bidraga.
6:o.
Vid beräkning af tjensteår afses den
såsom ordinarie och extra-ordinarie i ej
mindre Bankens, än annan statens tjenst
använda tid.
7:o.
Cnderstyrelsen läte, före utbetalningen
af hvarje qvartals löne-belopp, genom någre
bland dess ledamöter, biträdde af
Advokat-fiskalen, i verkets alla under samma
styrelse lydande afdelningar och kontor
noga efterse, huru sysslorna under
loppet af nästförflutne 3:ne månader blifvit
bestridda, och anmäle hos Fullmäktige
resultatet af denna undersökning.
8:o.
I händelse en för öfrigt oförvitlig tjensteman
finnes ega mindre fallenhet eller
5ami. 1 Afd. 38 Uäft. 2
10
Banko-Utskottets Memorial, N;o 89.
icke vara tjenlig och passande för den
sjssla, till hvilken han erhållit befordran,
må Understyrelsen, derest verkets och allmänhetens
nöjaktiga betjenande icke genom
frivilligt uppgjorda och af Underslyrelsen
godkända tjenslebyten kan vinnas,
förhållandet hos Fullmäktige anmäla; och
ege Fullmäktige, i sådant fall, att om tjenstgöringen
förordna, på sätt de för verket
nyttigast anse och lämpligast ske kan,
utan förnärmande af någons tour och löningsrätt,
eller förökande af verkets förvaltningskostnad.
9:o.
Jetnför 61 § oförändrad. På det Bankens extra ordinarier måtte
komma i tillfälle alt inhemta närmare kännedom
om de olikartade göromål, som
förekomma i verkets särskilda afdelningar,
samt förvärfva färdighet och vana uti de
derstädes förefallande olikartade förrättningar,
åligge det Underslyrelsen, att, när
så nödigt pröfvas, vid verkets samtlige
afdelningar och kontor så jemka placerin,
garne, att ett både för verket och extra
' ordinarierna sjelfve behöfligt ombyte af
tjenstgöring må kunna vinnas.
10:o.
Jomför 62 § 1 mom. »Blifver någon Mom. 1. Blifver någon tjensteman af
— — — anvisa ett arfvode motsvarande sjukdom hindrad att sin syssla förrätta, och
minsta inkomsten i ordinarie tjenstegrad». göromålens behöriga gång fordrar att föranstalta
om vikariat, ege Understyrelsen
att till sysslans bestridande förordna den
person, som Understyrelsen pröfvar dertill
skicklig, och hvilken frivilligt sig åtager
att emot det arfvode, som för tjenstgöringen
bestås, den förrätta. Skulle ej
någon finnas benägen till ett så beskaffadt
frivilligt åtagande, vare, ulan beräkning af
transportsökande, den äldste oanvände
och för sysslan ' skicklige bland kompetente
sökande till densamma, i händelse
den ledig vore, förbunden att, emot sin
förut innehafvandeaflöning, vikariatet emottaga;
egande Under-styrelsen, att för extra
ordinarie, som användes till ordinarie
Banko-Utskottets Memorial, N:o 89.
11
»Måste vikariat, i anseende till sjukdomsförfall,
af Under-styrelsen föranstaltas
— sig åtaga».
Jemför mom. 2 oförändrad.
Jemför mom. 3 oförändrad.
Jem/or mom. 4 oförändrad.
Jemför 5 moni.: »Om någon af
— ege Chefen för Boksluts- och Ekonomiafdelningen
förordna — — — kammardrängs-lönen».
tjenstgöring, för den tid han sådan bestrider,
anvisa ett arfvode af 400 R:dr
banko, efter år räknadt.
Måste vikariat, i anseende till sjukdomsfall,
föranstaltas för innehafvare af sådan
tjenstebefattning, som tillsättes utan
förslag eller utom tour, ege Fullmäktige
att, etter omständigheterna, förordna om
aflöningen för den, som vikariatet sig
åtager.
Mom. 2. Sökes tjenstledighet för svag
helsås förbättrande, utan egentligt sjukdomsförfall,
eller ock för enskilda angelägenheter,
ankomme det på Fullmäktige
att bestämma, huruvida vikariat må föranstaltas,
eller sökanden sjelf bör bekosta
sin tjensts bestridande under permissionsliden.
Mom. 3. 1 de fall, då någon Tjensteman
söker ledighet i och för tjenstgöring
hos Rikets Ständer, deras Utskott eller Revisorer,
skola tjensterna förrättas genom
tillförordnade vikarier, likasom vid sjukdomsförfall,
dock att ersättningen för den
extra ordinarie, sorn till följd häraf kan
komma att bestrida tjenst i ordinarie grad,
godtgöres icke af Banken, utan af den,
som tjenstledighet erhållit.
Morn. 4. Dä vikariat för någon tjensteman
erfordras, i anseende dertill, att
han sin egendom till borgenärer aflrädt,
eller ock blifvit för skuld i häkte inmanad,
eller under förmyndare ställd, bör hälften
af hans lön användas till tjenstens bestridande
under den lid vikariat i dylika fall,
enligt nedanstående §§ (67—69), kan komma
att fortfara.
Mom. 5. Om någon af Bankens vaktbetjening
blifver af sjukdom hindrad att
sin tjenst bestrida, ege chefen för Revisions-
och Ekonomi-afdelningen förordna
en *extra-ordinarie vaktbetjent att förrätta
kammardrängs-tjenst, emot åtnjutande, för
den tid, vikariatet fortfar, af ett arfvode,
motsvarande lägre kammardrängs-lönen.
Jer/iför 63 § oförändrad.
Skulle, vid den i § (59) föreskrifna
qvartals-undersökning, något finuas efter
-
12
Banko-Utskoltets Memorial, N:o 89.
Jemför 64 § oförändrad.
Jemför 65 § oförändrad.
\
Jemför 66 § oförändrad.
satt, hvarå Understyrelsen ej genast kan
förskaffa rättelse, läte .Fullmäktige, efter
härom gjord anmälan, anbefalla innehållning
af den eller de personers lön, som
till försummelsen äro vållande, intilldess
det efterliggande arbetet blifvit behörigen
fullgjordt.
12:0.
Om någon tjensteman antingen vid
mindre förseelser i tjensten, ej låter sig
rätta af vederbörande förmäns tillsägelse
och varningar, eller ock beträdes med verklig
vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring,
vare förmannen skyldig att förhållandet
anmäla hos den auktoritet, som
det, med afseende å den felakliges i verket
innehafvande grad eller tjenstebefattning,
tillhör att Irågan upplaga; hvilken
auktoritet afgör, huruvida sådan anmälan
bör till åtal genom Fiskals-embetet föranleda
eller ej.
13:o.
Den, som, efter anstäldt åtal, förklaras
skyldig till försummelse eller fel i tjenst,
eller ock med ett ovärdigt uppförande
i allmänna lefvernet blifver beträdd, erhålle
första gången inför protokollet en
allvarsam föreställning, jemte åtvarning att
för framtiden sitt uppförande rätta.
Skulle någon, efter att sålunda hafva
erhållit första varningsgraden, beträdas med
den ena eller andra af förenämnde förseelser,
suspenderas han, efter omständigheterna,
på längre eller kortare tid, med
förlust af större eller mindre del af lönen,
ifrån sin i verket innehafvande tjenstebefattning.
Varder han sedermera till någon så
beskaffad förseelse förvunnen, bafve han
gjort sig tjensten förlustig.
14:o.
Tilltalas någon på en gång för tjenstefel
och annan förseelse, må den bestraff
-
Banko-Vtskotlets Memorial, N:o 89.
13
Jemfor 67 §. »Den tjensteman, sorn till
borgenärers förnöjande — — — tjenstebefattning».
Jemfor 68 § oförändrad.
Jemfor 69 § oförändrad.
Jemför 70 § oförändrad.
ning, som honom då ålägges, icke räknas
för mer än en varningsgrad; men har han
varningsgrad förut undergått, bör dock,
vid bestämmandet af hans ansvar, afseende
fästas derå, att han på dubbelt sätt
sig förbrutit.
15:o.
Den tjensteman eller vaktbetjent, som
till borgenärers förnöjande sin egendom
afträdt, bör genast från tjenstgöring i Banken
afhållas, och skall, om honom icke genom
slutlig dom cessionsförmån tillerkännes,
eller, sednast sex månader efter det
dom i hans konkurs vunnit laga kraft, styrker
sig vara från borgenärernes kraf befriad,
skiljas från sin vid verket innehafvande
tjenstebefattning.
16:o.
Inmanas någon för skuld 2:ne särskilda
gånger i häkte, eller hålles han någon
gång utöfver sex månader bysatt, vare sin
tjenst förlustig.
J7:o.
Om någon kommissarie eller innehafvare
af sådan tjenstebefattning inom verket,
hvarmed uppbörd eller godkännande af andra
verks eller enskilde personers invisningar
å Banken är förenad, varder under
förmynderskap ställd, må det ej tillåtas
honom att tjensten förrätta, så länge hans
omyndighets tillstånd fortfar. Blifver han
icke inom tvänne år från förmyndares inseende
befriad, skiljes han från tjensten.
18:o.
Tjensteman, som öfvertygas om ärerörigt
brott eller annan förseelse i allmänna
lefvernet, af den svåra beskaffenhet, att
verkets trygghet eller anseende ovilkorligen
fordrar hans entledigande, håfve
gjort sig förlustig sin vid verket innehafvande
tjenst.
Pensionstagare, som för brott dömes till
straff, hvilket vanfrägd medför, håfve förlorat
rättigheten att pension vidare uppbära.
V
14
Banko-Utskottets Memorial, N:o 89.
Jemför 71 § oförändrad.
19:o.
Den extra ordinarie, sorn, utan erhållet
tillstånd eller anmäldt laga förfall, uteblifver
från tjenstgöring trenne på hvarandra
följande månader, eller under tvänne på
hvarandra följande qvartal visar märklig
försummelse och undandrager sig behörigt
deltagande i göromålen, anses icke
vidare ämna att söka fortkomst i Bankens
tjenst, och aflores genast från listan öfver
extra ordinarier.
Jemför 72 § oförändrad.
20:o.
Om någon utaf Bankens vaktbetjening
finnes öfverlastad af starka drycker, ovarsamt
umgås med elden eller på hvad annat
sätt som helst felar i tjensten, eller
utom densamma förhåller sig tadelvärd!,
ankomme det på Understyrelsen, att, efter
omständigheterna, antingen genast anmäla
den felaktige till skiljande från tjensten,
eller låta honom förut undergå en eller
flera varningsgrader; hvarvid iakttages, att
den vaktbetjent, som en gång blifvit varnad
inför protokollet och deraf icke låtit
sig rätta, derefter, i förhållande till de af
honom begångna förseelser, ålägges böter
till ett belopp af högst Tio R:dr Banko,
hvilka af hans lön innehållas och tillfalla
räkningen: »Bötesmedel till disposition ål
de fattige».
21:o. F'
Jemför 73 § oförändrad. Belrädes någon Bankens Kommissarie
eller tjensteman vid Fullmäktiges expedition
med sådan förseelse, att han, enligt
ofvan utstakade grunder, anses böra varningsgrad
undergå, sker anmälan derom
hos Fullmäktige; men begås slik förseelse
af annan i Banken anställd tjensteman
eller någon verkets vaktbetjent, tillkomme
det- Understyrelsen att frågan upptaga.
Uti alla så beskaffade mål ege den tilltalade.
om han det äskar, att inkomma
med skriftlig förklaring öfver de emot hallom
gjorda anmärkningar och påståenden,
börande Fiskals-embetet skriftligen afgifva
I
Banko-Utskottets Memorial, N:o 89.
15
dess slutpåståenden i de fall, då strängare
ansvar, än första varningsgraden, är i
22:o.
Jemför 74 § oförändrad. Mom. 1. Uti alla de i denna afdel
ning
uppräknade, Understyrelsens behandling
tillhörande mål, ege den, som med
Understyrelsens beslut ej åtnöjes, att deröfver
hos Fullmäktige anföra besvär, hvilka
skola vara till Fullmäktiges expedition
inlemnade, innan klockan tolf å fjortonde
dagen elter af beslutet bevisligen erhållen
del, den oräknad; hvarom underrättelse
bör meddelas å de exemplar af beslutet,
som i dylika mål utskrifvas.
Moni. 2. Understyrelsens beslut, hvarigenom
någon anses skyldig att varningsgrad
undergå, eller som är af beskaffenhet,
att, i händelse af dess fullgörande,
besvären onyttiga blefve, må ej sättas i
verkställighet förr, än det vunnit laga
kraft, eller är vordet af fullmäktige gilladt;
och skall Understyrelsens beslut, hvarigenom
någon förklaras tjensten förlustig,
Fullmäktiges pröfning underställas.
Mom. 3. Ofver Fullmäktiges beslut i ofvanberörde
mål ega besvär endast rum i det
fall, att någon blifver från tjensten dömd.
Den, som med sådant Fullmäktiges beslut
ej åtnöjes, bör, vid förlust af talan, sitt
missnöje emot beslutet hos Fullmäktige
anmäla, inom fjortonde dagen efter deraf
bevisligen erhållen del, den oräknad; hvarefter
han vare berättigad att hos nästBlifvande
Banko-Utskott eller Revisorer
öfver Banko-verket sin klagan fullfölja,
derest besvären till Fullmäktiges expedition
inlemnas, i förra fallet, sist å den
dag Rikets Ständers sammankomst inträffar,
och i sednare fallet, eller vid Bankorevision,
sist fjorton dagar före Rikets
Ständers Revisorers sammanträde; men
är slikt beslut af Fullmäktige meddeladt
sednare, än fjorton dagar löre utgången
af den sålunda bestämda tiden, böra besvären
till Banko-Utskott eller Revision
omedelbart ingifvas, innan klockan tolf å
fjortonde dagen efter det klaganden af beslutet
erhållit del, den oräknad.
Stockholm den IG November 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Bnnkn-Utskotlcls Utlåtande, M 00.
1
JfS 90.
Ani;, lill Exp.-Utsk. d. U", No v. 1B34, kl. 1 e. ui.
Utlåtande, i anledning af t. f. Bokhållaren J. L. Grceséns ansökning
om eftergift af öfverrånla ä Diskont-lån.
Sedan, vid anställd lagsökning af ett utaf Sven Peller Larsson i Gossebo
hos Banko-diskont-verket den 17 Augusti 1843, mot borgen af Erland Larsson
i Skrufshult och Jonas Petter Svensson i Boda, upptaget lån ä 1,200 R:dr Banko,
så väl låntagaren, som löftesmännen, förnekat sina namn, samt i följd deraf vägrat
att länet infria, så instämdes målet till Handbörds Harads—rätt, som, genom utslag
den 29 September 1843 förpligtade Sven Petter Larsson och Erland l.arsson
att med ed sig från käromålet värja samt betyga, att de hvarken sjelfve undertecknat,
eller genom andre låtit underteckna deras namn å den för omförmälda
lån utgifna förbindelse, hvaremot Jonas Petter Svensson från krafvet befriades, enär
någon bevisning till hans öfvertygande att hafva borgensförbindelsen undertecknat
eller underteckna låtit, icke förekommit; hvarefter och sedan Sven Petter Larsson
och Erland Ifarsson, genom eilagdt vad, målet fullföljt hos Kalmar läns och Ölands
Lagmans-rätt, bemälde Rätt uti dom den 15 December 1846 det öfverklagade
utslaget gillat och fastställt: men Sven Petter Larsson och Erland Ifarsson, hvilka
den ådömda värjemålseden icke . fullgjort och följaktligen blifvit till den yrkade
betalningsskyldigheten förpligtade, vid anställd utmatning, befunnits sakna tillgång
till gäldande af större del af skulden, än 19 R:dr 20 sk. 6 r:st. Banko; så har,
vid detta förhållande, Diskont-verket, genom utverkad stämning hos Stockholms
Rådhus-rätt, vändt sin talan emot t. f. Bokhållaren Johan Lorentz-.Grcesén, i hans
egenskap af ansvarig inlemnare utaf ifrågavarande låne-dokument, hvilken talan
ogillats af nämnde Rätt, äfvensom af Kongl. Svea Ilof-rätt; hvaremot Graesén,
medelst Kongl. Maj:ts nådiga dom den 20 nästlidne Oktober, funnits »icke kunna
»undgå att hälla Diskont-verket skadeslöst för den uppkomna förlusten, och att i
»följd deraf godtgöra Diskont-verket dess, på ifrågavarande reversal grundade, åter»stående
fordran 1,180 R:dr 27 sk. 6 r:st. Banko, med ränta efter fem för hun»drade
från det stämning i målet uttogs den 12 September 1830, till dess be»talning
sker.»
Bih. lill Ii. St. Prol. 1833 A 1831. 6 Sami. I Afd. 59 Häfl.
2
Banko-Utskottets Utlåtande, M 90.
Efter härom vunnen kännedom, har bemälde Grassén, sorn, hvad kapitalbeloppet
angår, den honom ålagda betalnings—skyIdigliet fullgjort, uti en till
Utskottet ingifven ansökning, hvaröfver Diskont-direktionens utlåtande blifvit infordradt,
anhållit, att den ådömda räntan måtte honom eftergifvas, samt till stöd
för denna sin anhållan åberopat, dels att afskrifning af öfverränta å falskt befunnet
lån allt hittills städse blifvit medgrfven, dels ock att Grassén, jemte »egen öfvertygelse
att länet icke är falskt», egt så mycket mera skäl att icke genast vid
anfordran inbetala kapitalet, som Under-rätterna frikänt honom från krafvet och
jemväl Kongl. Maj:ts Nedra Justitia?-Revision skall hafva tillstyrkt nådig stadfästelse
å dessa domslut.
Uti ofvanberörda utlåtande har Diskont-direktionen, i fråga om den sökta
eftergiften, anfört, att Direktionen visserligen tillförene vid flera tillfällen tillstyrkt
afskrifning af öfverränta å lån, som ansvarige inlemnaren lill kapitalet inbetalt;
men att sådant ej skett i annat fall, än der inlemnaren, efter vunnen kännedom
derom, att förfalskningen blifvit lagligen styrkt, kapitalskulden, utan vidare
kraf eller åtgärd, godtgjort, i hvilket fall Direktionen, till följd af lagens allmänna
stadgande, att ränta, der den ej lörskrifven är, endast bör från lagsökningsdageu
beräknas, saknat anledning alt ränta inlemnaren affordra; men att, enär de
skiljaktiga beslut, hvaruti domstolarne uti nu ifrågavarande mål stannat, nogsamt
ådagalägga, att Graesén ej saknat skäl för sin vägran, att, utan föregången pröfning
af domaren, kapitalet erlägga, samt något lidande ej syntes böra honom tillskyndas
derföre, att han, efter det han erhållit ett gynnsamt utslag af första domstolen,
betalning sig undandragit, intilldess frågan blifvit slutligen pröfvad och afgjord,
Direktionen funnit sig ega anledning hemställa om en sådau mildring för
Graesén, att af den honom ådömda ränta måtte eftergifvas den del, som upplupit
under tiden från den dag, den 16 Juni 1831, då Rådhus-rättens beslut meddelades,
intill den dag, den 20 nästlidne Oktober, dä Kongl. Maj:ts dom i målet utföll.
Som de skäl, Diskont-Direktionen anfört, till stöd för den af Direktionen
sålunda gjorda hemställan, synas vara i allo tillämpliga för Groeséns befrielse från
räntas erläggande under liela den tid, frågan om hans förpligtelse att det ifrågavarande
lånet liqvidera, varit på pröfning beroende; så och då, genom Groeséns
fällande till betalning, Diskont-verket återbekommit det utlånade kapitalet, hvilket
eljest, efter all anledning, för blifvit obetaldt; har Utskottet, med fästadt afseende
å hvad i detta mål förekommit, icke tvekat att hos Rikets Ständer tillstyrka,
att eftergift må t. f. Bokhållaren J. L. Grassén förunnas af den
honom ådömda ränta.
Stockholm den 21 November 1834.
STOCKHOLM, TRYCKT II0 S JOU. BECKMAN, 1854.
Banko-Ulskotlels Memorial, M 91.
1
M 91.
/
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Nov. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning öfver åtskilliga föreskrifter
i Banko- och Lag-Utskottens förslag till ny Lag
för enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
Sedan Riks-Stånden, enligt Protokolls-utdrag af den 15, 17 och 18 innevarande
November, fattat beslut i anledning af Banko- och Lag-Utskottens Memorial
N:o 2, med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
beträffande Utskottens Betänkande N:o 1, i fråga om ny lag för enskilda
banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar, har förstärkta Banko-Utskottet nedanstående
dag anställt omröstning öfver följande godkända voterings-propositioner,
nemligen:
l:sta Voteringen:
Den, som vill, att vid den slutliga voteringen, angående lydelsen af Irsta § i
Förslaget till lag för enskilda banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar, till kontraproposition
skall uppställas Preste-Ständets förslag till redaktion, så lydande:
»Enskilde, som vilja förena sig i bolag, för att bedrifva bankrörelse, med rättighet
att utgifva egna tryckta eller graverade kr edit-sedlar, skola hos Konungen sig dertill
anmäla, med bifogande af bolagets grundreglor och utlånings-reglemente. Befinnas
dessa öfverensstämma med denna lag, tredje momentet i Kongl. Kungörelsen
den 14 Januari 1824 samt Lag och Författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till
rörelsens bedrifvande under en tid af högst tio år, efter hvilken tids förlopp ny
tillåtelse, uppå derom gjord ansökning, må beviljas, dock ej öfver tio år för hvarje
gång»
röstar ja;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej; kommer att till kontra-proposition antagas det af Ridderskapet och
Adeln beslutade förslag till redaktion, så lydande: »JEnskilde, som förena sig i bo
Bih.
till B, St. Prot, 1855 <5f 1854. 6 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 1
2
Banko-ViskoHels Memorial, M M.
lag, för att bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller graverade förbindelser, kallade
kredit-sedlar, eller med hvilken annan benämning som helst, skola om Kongl.
Maj:ts nådiga tillstånd dertill sig anmäla samt vid ansökningen bifoga uppgjorda
bolags-feglor och utlåning s-reglemente, efter granskning hvaraf och pröfning tillika,
huruvida bank-inrättningen kan vara för landet nyttig, Kongl. Maj:t fattar sitt
nådiga beslut i fråga om det sökta tillståndet, hvilket icke i något fall beviljas för
längre lid än tio år, och när det meddelas, är förenadt med det vilkor, att hvad
här nedan stadgas varder noggrannt iakttaget.»
Voteringen har utfallit med 45 ja och 74 nej; Och enär nej sålunda vunnit,
hafva Utskotten i hufvudsaken röstat öfver följande proposition:
2:dra Voteringen;
Den, sorn vill, att 1 § uti förslaget till lag för enskilda banker, hvilka utgifva
egna kredit-sedlar, skall hafva denna lydelse: »Enskilda, som vilja förena sig
i bolag, för alt bedrifva bank-rörelse, med rättighet att utgifva egna, tryckta eller
graverade kredit-sedlar, skola hos Konungen sig dertill anmäla, med bifogande af bolagets
grundreglor och utlånings-reglemente. Befinnas dessa öfverensstämma med
denna Lag, samt Lag och Författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till rörelsens
bedrifvande under en tid af högst tio år.»
röstar ja;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att nämnde § skall lyda sålunda:
»Enskilde, som förena sig i bolag, för att bedrifva bank-rörelse med egna tryckta
eller graverade förbindelser, kallade kredit-sedlar, eller med hvilken annan benämning
som helst, skola om Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd dertill sig anmäla samt vid ansökningen
bifoga uppgjorda bolags-reglor och utlåning s-reglemente, efter granskning
hvaraf och pröfning tillika, huruvida bank-inrättningen kan vara för landet nyttig,
Kongl. Maj.t fattar sitt nådiga beslut i fråga om det sökta tillståndet, hvilket icke
i något fall beviljas för längre tid än tio år, och när det meddelas, är förenadt
med det vilkor, alt hvad här nedan stadgas varder noggrannt iakttaget.»
Sedan en sedel blifvit kasserad, har omröstningen utfallit med 50 ja och
68 nej; Och enär Nej således vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med Ve/-propositionen.
3:dje Voteringen:
Den, som godkänner det i 6 § af förslaget till lag för enskilda Banker under
Litt f förekommande momentet, så lydande:
»f) Om sättet för Bank-rörelsens bedrifvande»,
röstar ja,
den, det ej vill, röstar nej;
Banko-Utskottets Memorial, J)G 91.
3
Vinner nej, kommer 6 § att, pä sätt Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
beslutat, i stället för momentet litt f, innehålla tvä momenter, så lydande:
f) Om sältet för utlåningen och om kreditiv-rörelsen, samt
g) Om deposition på tipp- och afskrifning s-räkning.
Omröstningen liar utfallit med 34 ja och 85 nej; Och enär Nej sålunda
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Aty-propositionen.
4:de Voteringen:
Den, som vill, att 2 momentet i 7 § af förslaget till lag för enskilda Ränker
skall hafva denna lydelse:
»Såsom säkerhet för den del af teckning s-summan eller grund-fonden, som ej uti
reda penningar tillskjutet, må begagnas icke allenast guld och silfver, utan äfven
sådana fastighets-inteckningar, allmänna verks och inrättningars räntebärande obligationer,
samt aktier, som för ändamålet af bolaget godkännas, efter pröfning, den
Konungens Befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar, bör öfvervara,
med rättighet och förbindelse att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes»,
röstar ja;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner Nej, kommer det ifrågavarande momentet, att, i öfverensstämmelse med
Preste- och Bonde-Ståndens beslut, lyda sålunda:
»Såsom säkerhet' för den öfriga delen af grund-fonden må begagnas Rikets gällande
mynt, kontrolleradt guld och silfver, fastighets-inteckningar samt allmänna
verks och inrättningars räntebärande obligationer; dock att inteckning ej antages
tilt säkerhet för högre belopp, än den intecknade fastighetens taxeringsvärde för det
i Bankens bolags-reglor bestämda år, ej heller räntebärande obligation för högre belopp
än det, hvartill den, utan särskild ställd borgen, i Rikets Ständers Bank, enligt gällande
Banko-reglemente, belånas. Säkerheten godkännes af dclegarne, efter pröfning,
den Konungens Befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar, bör öfvervara,
med rättighet och förbindelse att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes.»
Voteringen har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 54 ja och 64
nej; Och enär Nej således vtinnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med A7e/-propositionen.
5:te Voteringen:
Den, som vill, att vid den slutliga voteringen, angående lydelsen af 11 § i
förslaget till lag för enskilda Banker, till kontra-proposition uppställes Borgareståndets
förslag, så lydande:
»Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade kredit-sedlar, som
i § 9 mom. 1 omförmälas, till större sammanlagdt belopp, än som motsvaras af:
J:o Bankens hela tecknings-summa eller grund-fond; ock
4
Banko-Utskollets Memorial, Jtä 91.
2:o innehafvande säkerhets-handlingar för beviljade kassa-krediliver, i den märi
de anlitas, hvilka säkerheter böra vara lika beskaffade med de i § 7 mom. 2 för
grundfonden föreskrifna, dock härför icke till större sammanlagdt belopp, än hälften
af grundfonden.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förhållandet
rubbas, åligge det Bank-direktionen, att inom en månad hafva detsamma återställt,
hvaröfver Konungens Befallningshafvande hand hållen;
röstar ja;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition Ridderskapet och Adelns beslut, så lydande
:
»Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade kredit-sedlar, som
i 9 § 1 mom. omförmälas, eller invisningar ä Rikets Ständers Bank till större
sammanlagdt belopp, än som motsvaras af:
l:o Behållningen i enskilda Bankens egna kassor af rikets gångbara mynt i
silfver eller sedlar;
2:o Återstoden af depositionen i Rikets Ständers Bank;
3:o Sådane bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypothek,
som i 7 § nämnas, Bankens egna lånehandlingar sålunda härvid icke inberäknade; och
4:o Innehafvande säkerhets-handlingar för lemnade kassa-kreditiver, i den
mån dessa anlitas, dock härför icke till större belopp, än 50 procent af Bankens
hela grundfond.
Derest, genom vexling eller af annan orsak, det sålunda bestämda förhållande
skulle komma att rubbas, åligge det Banken, att inom en månad hafva detsamma
återställt.»
Sedan en sedel blifvit kasserad, har voteringen utfallit med 33 ja och 85
nej; Och enär Nej sålunda vunnit, hafva Utskotten i hufvudsaken röstat öfver
följande proposition:
6:te Voteringen:
Den, som vill, att 11 § i förslaget till lag för enskilda Banker, skall hafva
följande af Preste- och Bonde-Stånden beslutade lydelse:
»Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade kredit-sedlar, som
i § 9 mom. 1 omförmälas, till större sammanlagdt belopp, än som motsvaras af
Bankens hela tecknings-summa eller grundfond»,
röstar ja;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att nämnde § skall lyda sålunda:
-
Banko Utskottets Memorial, _ls 91.
»Ej må enskild- Bank utgifva sådana tryckta dier graverade kredit-sedlar, som
i 0 § 1 mom. omförmälas, eller invigningar å Rikets Ständers Bank till större
sam munlag dt belopp, än som motsvaras af:
l:o Behållningen i enskilda Bankens egna kassor af rikets gångbara mynt i
silfver eller sedlar;
2:o Återstoden af depositionen i. Rikets Ständers Bank;
3:o Sådane bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypolhek,
som i 7 § nämnas, Bankens egna länehand/ingar sålunda härvid icke inberäk -
nade ; och
4:o Innehaft:ande säkerhets-handlingar för lemnade kassa-kreditiver, i den män
dessa anlitas, dock härför icke till större belopp, än 50 procent af Bankens hela
grundfond.
Derest, genom vexling eller af annan orsak, det sålunda bestämda förhållande
skulle komma att rubbas, åligge det Banken, att inom en månad hafva detsamma
återställt.»
Omröstningen har utfallit med 54 ju och 6o nej; och enär Nej salunda vunnit,
häfva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med .Nej propositionen.
7:de Voteringen:
Den, som vill, att 1 och 3 momenterna af 19 i förslaget till lag för enskilda
Banker skola erhålla följande af Preste- och Bonde-Stånden beslutade lydelse,
eller:
»Mom. i. Derest 'ej enskild Bank, med Rikets metalliska mynt eller sådana
sedlar, som lika med mynt i riket gälla, vid anfordran inlöser sina i § 1 omförmälda
förbindelser; eller ock, derest af enskild Bank utfärdad invisning ä Rikets
Ständers Bank vid uppvisandet derstädes, i anseende till bristande behållning, icke
inlöses, åtnjute borgenären ränta af den enskilda Banken efter åtta för Imndradet
om äret från den dag, då betalning af kreclit-sedel, förbindelse eller invisning vägrad
blifvit, intilldess inlösning åter vidtager; och
Mom. 3. Uti enskild Banks konkurs skall, å Bankens kredit-sedlar och andra
i och för den egentliga bank-rörelsen utgifva förbindelser, ränta efter ätta för
hundradet om äret å de förra, och till det belopp ä de sednare, som i hvarje fall
utfäst blifvit, utgå från den dag, då offentlig stämning beslutes, till dess inlösen
åter vidtager»,
röstar ja;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej. anses Rikets Ständer hafva antagit den af Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet beslutade lydelse, enligt hvilken i
1 momentet orden: »ränta af den enskilda Banken efter ätta för hundradet
om äret» utbytas emot orden: »of den enskilda Banken högsta lagliga ränta», samt i
Bih. lill R. St. Brot. 1853 & 1854. G Sami. 1 Åfd. 40 Haft. 2
6
Banko-Utslcollels Memorial, M 91.
3 momentet orden: »ränta efter åtta för hundradet om året å de förra och
till det belopp å det sednare», utbytas emot orden: »högsta lagliga ränta å de
förra och å de sednare ränta till det belopp», •— — —
Voteringen har utfallit med 38 ja och 61 nej; Och enär Nej således vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-propositionen.
8:de Voteringen:
Den, som vill, att 2 mom. i 23 <§ af förslaget till Lag för enskilda Banker
skall bafva den af Utskotten föreslagna samt af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
lydelse, nemligen:
»Mom. 2. När bolaget vpplöses, eller råkar i konkurs-tillstånd, vill Konungen,
uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som någon den
enskilda Bankens kredit-sedel innehafver, att, vid förlust af all betalningsrult, sedeln
till inlösen i samma Banks hufvud-kontor uppvisa inom Fern år från kltngöre/sens
dalum; börande kungörelsen under hvartdera af de fern åren lvu gånger frän predikstolarne
uppläsas»,
röstar jä;
den, det ej vill, röstar nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, 2 mom. i 23 § att lyda sålunda:
»När bolaget upplöses eller råkar i konkurs-tillstånd, vill Konungen, uppå anmälan
derom, genom allmän kungörelse, förelägga en hvar, sorn någon den enskilda
Bankens kredit-sedel innehafver, att, vid förlust af all betalnings-rätt, sedeln lill
inlösen i samma Banks hufvud-kontcft uppvisa inom Tvä år frän kungörelsens datum;
börande kungörelsen under hvartdera af de tvä åren tvä gånger från predikstolarne
uppläsas.»
Omröstningen har utfallit med 39 ja och 60 nej; Och enär Nej således vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ae/propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Banko-Utskottet skolat för Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 23 November 1834.
STOCKHOLM, TRYCKT UOS JOU. BECKMAN, 18U.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 92.
1
N:o 92.
Ank. till Kxp.-Utsk. d. 27 No v. 1854, kl. 8 e. ra.
Memorialmed anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga betslut öfver
Memorialet N:o 81.
I anledning af Utskottets Memorial N:o 81, med förslag till vissa nya
eller förändrade föreskrifter i 5 Artikeln 1 Afdelningen af Banko-reglementet,
angående Bankens vexlings- och kassa-rörelse; hafva Biks-Stånden, enligt Protokolls-utdrag
af den 18, 20, 21, 24 och 25 dennes stadnat i följande beslut,
nemligen:
Ridderskapet och Adeln har bifallit nämnde förslag, utan annan förändring
än att för momenterna litt. a och b af 26:te punkten följande lydelse
är vorden antagen:
a) att, vid tillämpningen af del nya räknesättet, Rikets Ständers
Rank skall utgifva Sedlar att med Silfver inlösas å nedannumnde
valörer, nemligen:
å § R:dr Riksmynt, att inlösas med 1 { R:dr Silfver Specie, enligt 1830 års myntfot.
K 10
dito
2 i
dito
dito.
» 50j
dito
121
dito
dito.
i 100
dito
25
dito
dito.
å 500
dito
125
dito
dito.
å 1,000
dito
250
dito
dito.
Btt. titt R. St. Brot. 1853 $ 1854. 6 Sami. 1 Afd. 41 Raft.
1
3
Banko- VIskoi leia Memorial, N:o 89.
L) tall texten u dessa Sedlar Lär lyda, som följer:
»Sveriges• Rikes Ständers Bank inlöser vid anfordran denna
St del ä Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler Silfver
Specie, enligt 4 $50 års mynt fot. a
Burande derjemte lagen emot Banko-sedlars efterapning och förfalskning
samt den deruti tillika stadgade belöning för upptäckandet af sådant brott å
Sedeln åberopas.»
Preste-Ståndet bar likaledes bifallit samma förslag med följande förändringar:
l:o.
att vid slutet af lärde punktens l:sta moment, sid. 11, bord®
tilläggas dessa ord:
» / ä en tretioendelväendels dito.»
2:o. att den i 26:te punkten mom. a) sid. 20 lemnade föreskrift rörande
de nya Sedel-valörernas inlösning borde, i olikhet med Utskottets förslag,
bestämmas sålunda:
»å 1 R:dr Riksmynt, att inlösas med 4 R:dr Silfver eller 2 ort 12-15-
digt myntadt Silfver.»
å 5 R:dr dito — — — 14 R;dr Silfver eller 10 ort dito dito.
o. s. v., med iakttagande af behörig evalvation i Riksdaler Silfver för de öfri
ga
af Utskottet föreslagna Sedel-valörerne.
3:o. att, med ogillande af Utskottets förslag i morn. b) af sistberörde
2G:te punkt, till texten å de nya Sedlarne, Kansli- och Finans-afdelningens uti
doktor Björkmans reservation om-förmälda förslag, borde antagas, nemligen: natt
vid tillämpningen af det nya räknesättet, Rikets Ständers Bank skall ut~
gifva Sedlar å 00 Riksdaler Riksmynt, alt inlösas med 00 Riksdaler i
Silfver, eller 00 ort 42-lödigl myntadt Silfver.a
Borgare-Ståndet, sora låtit bero vid hvad Utskottet, pag. 19 och vid
början af pag. 20, uti 2G:te punkten' anfört, har gillat hvad Utskottet i samma
punkt (under momentet a) föreslagit, med uteslutande af valören å 1 R:dr Riksmynt
ibland de Sedlar, som skola af Rikets Ständers Bank utgifvas och i öfrigt
godkänt ifrågavarande Memorial.
Bonde-Ståndet har hi fallit samma Memorial i alla delar.
■Af denna redogörelse inhemtas att Riks-Stånden i följande omständigheter
stadnat i skiljaktiga beslut, nemligen:
l:o huruvida Rikets Ständers Bank skall utgifva Sedlar å En R:dr
Riksmynt och
ISttmko-Utekottets Memorial. X:e 92.
3
2:o huruvida i texten å de Sedlar, sora Rikets Ständers Bank skall
utgifva i Riks ditler Riksmynt bör utsättas det Riksdaler-tal i Silfver, hvarmed
de komma att infrias.
I första frågan har Utskottets framställning bifallits af Preste- och Bonde-Stånden;
hvadan Utskottet inbjuder de öfriga Riks-Stånden att i detta beslut
instämma; men skulle denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antagas,
så får Utskottet, för frågans afgörande uti Förstärkt Banko-Utskott, föreslå
följande voterings-propositien:
Den som anser att, vid tillämpningen af det nya räknesättet, Rikets
Ständers Bank skall utgifva Sedlar å En Riksdaler Riksmynt, röstar
Ja;
Den, det ej gör,
Nej.
Vinner Nej- kommer Banken icke att utgifva Sedlar å nämnde valör.
I den sednare frågan åter hafva Borgare- och Bonde-Stånden bifallit Utskottets
förslag, hvilket deremot är vordet ogilladt af de öfriga Riks-Stånden,
hvilka stadnat i sinsemellan skiljaktiga beslut. Och sorn angeläget är att texten
å de nya Sedi arne varder bestämd; har Utskottet till en början skolat inbjuda
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att instämma med Borgareoeh
Ronde-Stånden, samt får om denna inbjudning icke af någotdera Ståndet
antages, och Ridderskapet och Adeln ej eller finnér för godt att förena sig i
Preste-Ståndets med Utskottets tillstyrkande närmare öfverensstämmande beslut,
föreslå, att frågan må afgöras genom omröstning i Förstärkt Banko-Utskott,
enligt följande Voterings-propositioner:
l:o angående Contra-propositionen:
Den som till Contra-proposition i den blifvande voteringen antager Ridderskapet
och Adelns beslut att texten å de nya sedlarne skall lyda sålunda:
-Sveriges Rikes Ständers Rank inlöser vid anfordran denna sedel å
Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler Silfver-specie enligt 1850 års
mynt-fot.»
Röstar
Ja;
Den, det ej gör,
Nej.
Vinner Nej antages till Contra-proposition Preste-Ståndets beslut, enligt
hvilket nämnde text skall erhålla följande lydelse:
Sveriges Rikes Ständers Bank inlöser vid anfordran denna sedel å
Riksdaler 00 Riksmynt med 60 Riksdaler i Silfver eller 00 ort 12-lödigt
myn tadt Silfver. t>
4
1Banko-Utskottets Memorial, N:o 92.
2:o i hufvudsahen.
Den som anser att, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
texten å de nya sedlarne skall lyda, som följer:
»Sveriges Rikes Sländers Rank inlöser vid anfordran denna sedel a
Riksdaler 00 Riksmynt med 00 ort 12-lödigt myntadt Silfver, v
Röstar
Ja;
Den, det ej gör,
Nej.
Vinner Nej;
1:sta alternativet: Ridderskapet och Adelns beslut;
2:dra alternativet: Preste-ståndets beslut.
Och skall Utskottet åt momentet litt. a) af 26:te punkten gifva den uppställning,
som blifver en följd af det beslut, Rikets Ständer, genom den nu föreslagna
omröstningen, komma att fatta.
Slutligen och med anledning af Preste-Ståndets förklarande att vid slutet
af 15:de punktens i:sta moment eller den föreskrift, som skall motsvara 125
§ i nuvarande Banko-reglemente, borde tillägas dessa ord: »t « en tretiondetvåendels
dito,v får Utskottet meddela följande upplysning.
Med bifall till Rikets sednast församlade Ständers derom gjorda underdåniga
framställning, har Kongl. Maj:t, enligt Nådigt Bref af den 4 Maj 1852,
förordnat att, jemte bibehållandet, af- det redan präglade kopparmyntet å fyra
skillingar banko, ett silfverinynt af enahanda valör eller jhidete R:dr Specie må
utmyntas al lika halt och remedium i finhet, som jemlikt Kongl. Förordningen
angående mynt-foten af den 9 Maj 1835 finnas i allmänhet bestämda och med
remedium i vigt af Tii_:delar öfver eller under pr U. viktualie-vigt samt att tillsvidare,
och intilldess annorlunda kunde varda i Nåder löreskrifvet, utmyntning af
ifrågavarande Silfvermynt icke linge ega rum till större belopp, än som motsvarade
en summa af 40,000 Ridr Banko; hvarefter Kongl. Majit, uppå Bankofullmäktiges,
uti underdåniga skrifvelser af den 5 Augusti 1852 och den 23
Juni 1853 gjorda hemställanden, genom Nådiga Bref af den 28 November 1852
samt den 19 Augusti 1853 anbefallt ytterligare utmyntning af oinförmälde myntsort
till sammanräknadt belopp af 60,000 R:drBanko; hvaremot Banko-fullmäktiges,
hos Kongl. Majit, den 1 Juni innevarande år, gjorda förnyade underdåniga anhållan
om utmyntning af daniels R:dr Silfver Specie stycken icke föranledt nådigt svar.
Vid detta förhållande och då Kongl. Majit sålunda endast vilkorligt bifallit Rikets
Ständers underdåniga anhållan om utmyntning af denna myntsort men ofvanberörde
.föreskrift i Banko-reglementet upptager sådana Sil vermynt, som
vkola utmyntas, i följd af Kongl. Majits meddelade ovilkorliga beslut, ansåg
Utskottet det icke vara lämpligt att bland sistnämnde mynt upptaga det å -yVdel?
Ridr Silfver Specie, hvilket möjligen icke vidare kommer att utmyntas.
För öfrigt och som ifrågavarande 15:de punkt är af de öfriga RiksStånden
bifallen; kan Preste-Ståndets beslut icke föranleda till vidare åtgärd.
Stockholm den 27 November 1854.
Banko- Uhkoitets Memorial, N:o 93.
5
N.o 93.
Ank. till Exp-Utsk. d. 27 No v. 1854, kl. 8 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemnknivg af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, i anledning af Utlåtandet N:o 87.
Enligt Protokolls-utdrag af den 21 och 23 dennes hafva samtlige Riks
stånden
dels godkänt och dels låtit bero vid hvad Utskottet yttrat och tillstyrkt
i Utlåtandet N:o 87, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af
Memorialet N:o 66, angående Diskont-verkens organisation; dock med den af
Preste- och Bonde-Stånden beslutade förändring, beträffande 6:te punkten att
med uteslutande af orden: »vid Låne-kontoret i Malmö utöfver tre dagar,»
de å nästa rad befintliga orden: »vid Låne-kontoret i Wisby utöfver sju dagar»
skulle utbytas mot orden: »vid Låne-kontoren i Malmö och Wisby utöfver
sju dagar.»
Den af Utskottet gjorda och af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gillade hemställan innefattar det förslag till föreskrift at't pröfning af
lanehandlingar, som afse diskontering eller lån från fonden för handel och näringar
icke må vid Låne-kontoret i Malmö fördröjas utöfver tre dagar:
Af sådan anledning inbjuder Utskottet Preste- och Bonde-Stånden att
frångå det fattade beslutet; men skulle denna inbjudning icke af någotdera
Ståndet antagas, tillstyrker Utskottet att frågan må, genom votering i Förstärkt
Banko-Utskott afgöras. efter en sä lydande proposition:
Den som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, anser att pröfning af lånehandlihgar, som afse diskontering eller lån
från fonden för handel och näringar icke får vid Låne-kontoret i Malmö fördröjas
utöfver Tre dagar, röstar
Ja;
den, det ej gör,
Nej.
Vinner Nej-, får. på sätt Preste- och Bonde-Stånden beslutat, sådan
pröfning, vid nämnde Låne-kontor, icke fördröjas utöfver Sju dagar.
I händelse den mening, Nej-propositionen innefattar blifver Rikets Ständers
beslut; hommer föreskriften i 6:te punkten af Memorialet N:o 87 att undfå
den förändrade lydelse, sistbemälde Riks-Stand derut gifvit.
Stockholm den 27 November 1854.
Hanka- VhkbUet* Memorial, .Y:« 04.
N:o 91'.
Ack.till Eip.-Lltk. d. Nov. 1854. B. 8 ».
Memorial, med förslag till samman]emnkning af Riks-Ständcns
skiljaktiga beslut, i anledning af Memorialet N:o 89.
Utskottets, under N:o 89 till Rikets Ständer aflåtEa Memorial med förslag
till föreskrifter i 3:dje och 4:de Afdelningarne af Banko-reglementets 3:dje
Artikel är, enligt Protokolls-titdrag af den 22, 23 och 24 dennes bifallet af
samtliga Riks-Ståndcn, med den af Preste- och Borgare-Stånden beslutade förändring
uti 10 punkten, att arfvodet för Extra Ordinarie tjensteman, som användes
till ordinarie tjenstgöring, för den tid han sådan bestrider, skall utgå
med 500 E:dr Banko, efter år räknadt
Som Ridderskapet och5* Adelil samt Bonde-Ståndet biträdt Utskottets
framställning att nämnde arfvode må bestämmas till 400 R:dr Banko efter år
räknadt; har Utskottet skolat inbjuda öfriga två Riks-Stånd att häruti instämma
samt får, för den händelse att inbjudningen icke af någotdera Ståndet
antages, härigenom tillstyrka att frågan må, genom omröstning i Förstärkt
Banko-Utskott afgöras enligt följande proposition:
Den som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, anser
att arfvodet för Extra Ordinarie tjensteman, som användes till ordinarie tjenstgöring,
skall, för den tid, han^sådan bestrider, utgå med 400 Rdr Banko, efter
år räknadt, röstar
Ja;
den, det ej gör
Nej.
Vinner Nej.; så kommer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, nämnde arfvode att utgå med 500 Rdr Banko, efter år räknadt.
Stockholm den 27 November 1854.
Banko-Utskottets Memorial, Nto 95.
I
7
N:o 95.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorialom kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglementet.
P;i det att allmänheten må erhålla kännedom angående de nya eller förändrade
föreskrifter i blifvande Banko-reglemente, som tillkommit i följd af Rikets
Ständers under innevarande Riksdag fattade beslut; så har Utskottet skolat
hemställa
att, i likhet med hvad tillförene är vordet iakttaget, Rikets
Ständer må, jemte öfverlemnande af det Reglemente för
Rikets Ständers Banks Styrelse och förvaltning, som det,
enligt Instruktionen för Banko-Utskottet, åligger Utskottet
att utfärda, hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla att
Kungl. Majrt i Nåder täcktes om de deruti befintliga stadganden,
för hvilkas tillämpning sådant kan anses erforderligt,
låta till allmänhetens efterrättelse utfärda Nådig Kungörelse.
Stockholm den 28 November 1854.
STOCKHOLM, f- d. ScfinftxVs Boktryckeri, 1854.
Förstärkta Banka-lUskottcls Memorial, N:o 96.
t
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Not. J834, kl. 2 e. iu.
Memoria/, angående verkställd omröstning öfver åtskilliga föreskrifter
i det nya Banko-Reglementet.
Sedan enligt ankomna Protokolls-utdrag af nästlidne dag, dels samtlige
och dels tre Riks-Stånd godkänt de af Utskottet uti Memorialerne N:ris 92 och
98 framlagda förslag till voterings-propositioner, så har Förstärkta Banko-Utskottei
nedanstående dag anställt omröstning öfver samma propositioner, nemligen:
l:o.
Den som anser att, vid tillämpningen af det nya räknesättet, Rikets
Ständers Bank skall utgifva sedlar å En Riksdaler Riksmynt,
röstar ,
Ja;
den, det ej gör,
Nej.
Vinner Nej, kommer Banken icke att utgifva sedlar å nämnde valör.
Omröstningen har utfallit med 69 Ja och 48 Nej, och enär Ja således
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med /a-propositionen.
Bih. till R. St. Prol. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 43 Haft.
2 1 Förstärkta Banko-Utsknllels Memorial, iV.-o 96.
2:o.
Den, som till Iiontra-proposition i den blifvande voteringen antager
Ridderskapet och Adelns beslut att texten å de nya sedlarne skall lyda
sålunda:
* Sveriges Rikes Stunders Bank inlöser vid anfordran denna sedel å
Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler Silfver Specie, enligt 4850 års
myntfot» ,
röstar
Ja; •
den, det ej gör,
Nej.
Vinner Nej, antages till Kontra-proposition Preste-Ståndets beslut, enligt
hviket nämnde text skall erhålla följande lydelse:
»Sveriges Ilikes Ständers Bank inlöser vid anfordran denna sedel ä
Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler i Silfver eller 00 ort Tolflödigt
myntadt Silfver».
Omröstningen har utfallit med 38 Ja och 81 Nej; och enär Nej sålunda
vunnit, har Förstärkta Utskottet röstat öfver en så lydande proposition:
3:o.
Den som anser att, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
texten å de nya sedlarne' skall lyda som följer:
»Sveriges Rikes Ständers Bank inlöser vid anfordran denna sedel a
Riksdaler 00 Riksmynt med 00 ort 12-tödigt myntadt Silfver»,
röstar
Ja,'
den. det ej gör.
Nej.
Vinner Nej, kommer nämnde text att erhålla följande lydelse:
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial, N:o 96. 3
v '
*Sveriges Rikes Ständers Bank inlöser vid anfordran denna sedel å
Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler i Silfver eller 00 ort Tolflödigt
myntadt Silfvern.
Oell enär denna omröstning utfallit med 57 Ja och 62 Nej., samt
Nej således vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nejpropositionen.
4:o.
Den som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, anser att pröfning af lånehandlingar, som afse diskontering eller lån från
fonden för handel och näringar icke får vid Låne-kontoret i Malmö fördröjas
utöfver Tre dagar.
röstar
Ja;
den, det ej gör.
Nej.
Vinner Nej, får, på sätt Preste- och Bonde-Stånden beslutat, sådan
pröfning, vid nämnde Låne-kontor, icke fördröjas utöfver Sju dagar.
Sedan 1 Sedel kasserats, har omröstningen utfallit med 68 Ja och 50
Nej, och enär Ja således vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med
Ja-propositionen.
I
Hvilket Förstärkta Utskottet skolat för Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 30 November 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1834.
Banko-Utskottets Memorial, JK 97.
M 97.
Ank. till Eip.-Utsk. d. i Dec. 1834, kl. l e. m.
Memorial, angående instruktion för Rikets Ständers Bankoutskott
vid nasta Riksdag.
Enligt 9 § i den för Banko-Utskottet nu gällande Instruktion, åligger det Utskottet
att, före Riksdagens slut, med fristadt afseende å de angående Banko-verket
vidtagna författningar, bos Rikets Stander föreslå Instruktionen för Banko-Utskottet
vid nästföljande Riksdag, hvilken Instruktion, sedan den af Rikets Ständer blifvit
pröfvad och fastställd, kommer att tjena till efterrättelse, intilldess Rikets Ständer,
efter Utskottets hörande, någon förändring deruti besluta.
Då, vid den, i följd häraf, verkställda granskning af gällande Instruktion, Utskottet
funnit annan ändring icke påkallas, än att uti det i 2 § för Utskottet upptagna
åliggande att, »så fort sig göra låter, till Rikets Ständer ingå med uppgift
om och huruvida någon def af den sedan 1851 års lör jan upplupna Banko-vinst
erfordras för Bankens konsoliderande», de här förekommande orden: sedan 1851
års början utbytas mot orden: sedan 1854 års början, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande Instruktion, med iakttagande af nyssberörde förändring,
må för nästkommande Banko-Utskott få tjena till efterrättelse.
Stockholm den 1 December 1834.
Bih. lill R. St. Prot. 1853 & 1851. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
1
Register
öfver Banko-Utskottets afgifna Betänkanden, Utlåtanden och Memorial
under Riksdagen i Stockholm åren 1853 och 1854.
A.
Ackords-anbud. Se: Eftergift.
Adelborg, O. Se: dito.
Afskrifning af Bankens fordringar hos Riksgäldskontoret, för letnnade förskott
till utredningen af Götha kanal-bolags och Malmö f. d. Diskontverk
8.
af åtskilliga från Låne-kontoret i Göthebord
utgifna Diskont-lån, äfvensom af
derstädes balancerade öfver-räntor å
dylika lån 12.
af 4 st. från Låne-kontoret i Malmö utgifna
diskont-lån 23.
af 11 från Banken utgifna odlings-lån . 27.
af åtskilliga inom linien förda lån vid
Diskont-verket i Stockholm . . . 53.
Andersdotter, Brita. Se: Eftergift.
Arborelius, O. U. Se: dito.
» E. G. Se: dito.
Asp, Anna Cath., enka, ansökan om hyres-ersätt
ning
22.
B.
Bahr, M. E. Se: Eftergift.
Bankovinst, dess aflemnande från Banken i och för
statens allmänna behof 28r 30.
Begrafnings-hjelps aftjenande i Rikets Ständers Bank,
om upphörande deraf 85.
Berger, B. J., ansökan om understöd och pensions
tillökning
.11.
Berättelse, Banko-fullmäktiges till Utskottet ... 2.
» Utskottets till Rikets Ständer .... 6.
» angående förrättad revision af Banko-di
skont-verkets
räkenskaper och förvaltning
för år 1853
53.
Billmansson, S. O., ansökan att åter varda insatt i
befattningen af Uste bokhållare vid Tumba
bruk
57.
Bolin, A. M. Se: Eftergift.
Borin, J. E. Se: dito.
Byggnad, motion om anskaffande af ny ändamålsenlig
sådan för Rikets Ständers Bank . . 43, 46.
G.
Cedergren, Aurora, ansökan att fortfarande få tillgodonjuta
arfvode såsom form-bindare elev
vid Tumba bruk 39.
D.
Décharge åt Banko-fullmäktige för deras förvaltning 6.
Decimal-systemet, dess tillämpning på rikets mynt . 14, 38, 49, 60, 64, 65.
Deposita, föreskrifter rörande i Banken qvarstående
äldre dylika 7.
Depositions-rörelse, Bankens, förslag till vissa förändrade
föreskrifter ....... 62, 75.
Depositum, beloppet af de medel, Banken får hafva
stående i Hamburg, angående .... 4, 43,
Dihlström, P. C. Se: Eftergift.
Diskont-rörelsen, förslag till förändradt sätt för dess
bedrifvande  66, 87,
Diskont-verkens tjenstemanna-personal och aflönings
stater,
förslag till reglering deraf . . . 67, 88.
Eftergift af Bankens, Banko-diskont-verkets samt
Låne-kontorens fordringar m. m., sökt
af följande personer, nemligen:
Adelborg, 0 70.
Andersdotter, Brita 71.
Arborelius, O. U. 18.
d E. G 18.
Bahr, M. E 10.
Bolin, A. M 72.
Borin, J. E 16.
Grasen, J. L 00.
Julius, J. A 51.
Lindström, M. Y - • • ■ 15-
Maurin, N. P 50.
Persson, Daniels Olof 71.
Petersson, J. N 26.
Pettersson, B 56.
Svensson, Magn. i Grimslöf 86.
4
F. 1
Fernlund, P. 0., ansökan om ersättning: för å
Banko-auktion inköpta panter, hvilka sedermera
befunnits vara af oädel metallkomposition
9, 19.
Filial-bank, försträckning till sådan. Se: Låne-rörelse.
Filial-banks assignation er, motion att dessa må betraktas
lika med de af Låne-kontoren utfärdade
assignationer 20, 31g
G.
Grasen, J. L. Se: Eftergift.
Gratifikation, till vaktmästarne vid Banko-diskont
verket
54.
I.
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver
Banko-diskont-verket, samt Låne-kontoren
80.
» för Rikets Ständers Banko-Utskott vid
nästa Riksdag 9 T.
Julius, J. A. Se: Eftergift.
K.
Kansli-betjening, Utskottets, angående Notarie-arfvode
åt 2 kanslister samt om ökadt kanslibiträde
1.
Kassör, om en dylik tjenstemans anställande vid
Banko-diskonten 66 s. 10, 87 s. 7.
Kommissions-anstalt inom Banken för besörjande af
inbetalningar å fastighets-lån, om bibehållande
deraf  37, 44.
&
Kommissions-befattning, motion att Diskont-verken
måtte öfvertaga dylik befattning med diskont-lån
36.
L.
Lindström, M. V. Se: Eftergift.
Lån, motion om särskilda bestämmelser i afseende
å låns beviljande emot pant af fastigheter inom
Kinne, Kinnefjerdings och Laske härader
35.
t> diskont, motion att Diskont-varken måtte öfvertaga
kommissions-befattning dermed , 36.
» mot pant af fastigheter i köpingar, motion om
dylika låns utgifvande från Rikets Ständers
Bank 68.
Låne-rörelse, Bankens, reglering deraf  34, 48, 55, 59, 63, 83
om fullmäktiges rätt, att öfverflytta medel
från en till annan lånefond . . 34, sid, 9. 48, sid. 3
om upphörande af utlåningen från Banken
mot pant af guld och silfver . » s. 13.
om fastighets lånerörelsens öfverflyttning
till Hypotheks föreningar och
kreditiv-rätt för dessa » s. 28. » s. 4.
om öfverflyttning till Riksgälds-kontoret
af låne-rörelsen i och för skiften
och odlingar » s. 34. » s. 4.
om bildande af upp- och afskrifnings
räkning
i Banken
» $. 41. » s. 5.
om förminskning af fonden för utlåning
med omsättnings-rätt » s. 48. » s. 6.
om förhöjning af fonden till diskontering
och utlåning för handel och
näringar samt till kasakreditiv » s. 35.
6
Lånerörelse, om ersättande af upphörd privat-bank 34 s. 71.
om försträckning till Filial-banker. . » s. 77.
48 s.
10
15
M.
Maurin, N. P. Se: Eftergift.
Metalliska kassan, föreskrifter rörande  43, 47.
Mynt, om öfverlemnande från Banken till Kongl.
myntkabinettet af 125 st. utländska silfvermynt 73.
Mynt och medaljer i guld, om öfverlemnande af 517
st. dylika från Bankens myntkabinett till
Kongl, myntkabinettet 33.
N.
Nyman, P. A., ansökning att för den tid han förestått
stereotyp- och tryckeri föreståndarebefattningen
i Banken, komma i
åtnjutande af den derunder besparade
tryckeri föreståndare lönen .... 13.
0.
Organisation af Banko-verket, förslag dertill .
» af Diskont-verken, » » . . .
P.
Panter, ansökningar om ersättning för å Banko-auktion
inköpta silfverpanter, hvilka sedermera
befunnits vara af oädel metall-komposition .
Penninge-remisser med posterna, föreskrifter till undvikande
af dylika remisser emellan Stockholm
och de orter, der Rikets Ständers
Bank har låne-kontor
Pensions-tillökning för f. d. notarien B. J. Berger
61, 74, 83.
6-6, 67, 87, 88, 93.
9, 19, 40.
32.
11.
7
Pensions-tillökning åt enkan efter aflidne tryckeriföreståndaren
C. A. Broling . 29.
Person, Daniel Olof. Se: Eftergift.
Petersson, J. N. Se: dito.
Petterson, B. Se: dito.
Privat-bank, ersättande af sådan. Se: Lånerörelse.
R.
Reglemente,
Banko,
förändrade
föreskrifter
i Art.
1
•
. 77.
3?
73
33
33
3)
2
.
. 61.
33
33
33
»
33
3
afd.
1 .
. 61.
37
»
33
33
23
33
33
2 .
. 78.
33
3»
33
39
33
23
3—4
. 89,
94.
T)
33
33
3
33
4
afd.
1 .
. 66.
J)
3?
33
»
33
33
33
2 .
. 67,
88.
77
>3
33
33
3)
5
33
1 .
. 81,
92.
3?
33
33
3»
3»
3)
»
2 .
. 62.
33
33
3?
33
33
6
»
1—5
. 34.
V)
23
33
33
»
6—7
. 79.
T)
33
33
33
33
7
.
. 69.
*
33
3»
33
33
8
%
. 82.
om kungörande af åtskilliga förskrifter
deri 95.
Revision af Banko-diskont-verket, om utsträckning
deraf till Rikets Ständers Bank i dess
helhet 52.
Revisorer för Banko-diskont-verket och låne-konto
ren,
om val deraf  5.
s.
Sandberg, .T. ansökan om ersättning för å Bankoauktion
inropade silfverpanter, hvilka
sedermera befunnits vara af oädel
metall-komposition 40.
Sedelmynt. Bankens, motion om förändring deri. . 76
Sedelsystem. nytt sådant. Se: Reglemente, art. 5.
Sedlar, å 10, 12 och 8 sk. banko, samt å 14 och 10
sk. kopparmynt, om preskriptionstid
för deras emottagande i kronans
uppbörd 41, 45.
Skotte, E. angående utbetalande från Bankon till
Skottes sterbhus-delegare af ett ersättningsbelopp
24.
Svensson, Magnus, i Grimslöf. Se: Eftergift.
T.
Tumba Bruk. angående lönevilkoren för läkaren
derstädes 17.
om löneförhöjning åt vaktmästaren J.
E. Forslund 21.
om rättighet för Aurora Cedergren att
fortfarande uppbära arfvode såsom
formbindare-elev 39.
V.
Vexlar, angående det belopp, hvartill dylika må af
Banko-fullmäktige uppköpas ... 4, 43.
Yexlings och kassarörelse, Bankens, förändrade föreskrifter
derom 81.
Yexling—kontor. om inrättande af sådana, för af
hjelpande
af bristen på småmynt 25.
STOCKHOLM, f. d. Schultze’* Boktryckeri, 1855.
BIHAM
TILL
8&m]l<&0 maEWMBIDlHB
PROTOKOLL
VID
Lagtima Bikidagen i stockholm
Åren 1853 oell f§54.
SJETTE SAMEIWCtfEW.
3dii Afdelningen:
Banko- samt Lag-Utskottens gemensamma Memorial,
Utlåtanden och Betänkanden.
'V KU-.V. •• AV;Ufol
Banko- och Lag-Utskollens Betänkande, N:o 1.
1
I£:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i Sept. 18S4, kl. 7 e. m.
Belänkande, i anledning af väckta förslag i fråga om ny lag för
enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
På sätt Banko-Utskottet uti dess afgifna Betänkande N:o 34 förmält, har be
mäida
Utskott, genom remisser från Biks-Stånden, fått emottaga, dels Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af den 16 November 1853, med öfverlemnande af
det utaf särskilde Kommitterade afgifna underdåniga betänkande och förslag i fråga om
ordnande af kredit-väsendet och lån-anstalterna i Riket; dels ock enskilda motioner,
hvilka i enahanda syftning blifvit väckta, inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af
Herr Friherre Raab, Carl Adam; inom Högvördiga Preste-Ståndet af Herr Kontraktsprosten
Ahnqvist och Herr Professoren Agardh; inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herrar
C. C. Hörnstern och A. O. Wallenberg, samt inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmäktige
Lars Larsson från Elfsborgs län, Gustaf Nilsson från Kalmar län,
Ola Svensson frän Malmöhus län och Anders Olofsson från Jemtlands län.
Och har Banko-Utskottet uti nämnde Betänkande, jemte det Utskottet afstyrkt
bifall å de af dessa motioner, uti hvilka yrkats, alt Rikets Ständer mätte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att oktroyer för Privat-banker icke vidare må af Kongl. ,
Maj:t i Nåder meddelas, samt föreslagit de åtgärder, hvilka från Rikets Ständers Banks
sida kunde och borde vidtagas, för den händelse att antingen en eller annan Privatbank
kunde finna sig föranlåten att före eller vid nuvarande oktroy-tiders slut upphöra
eller nya oktroyer icke komme att utfärdas, tillika tillkännagifvit det Utskottet,
som hyste den öfvertygelse, att de uti väckta motioner anmärkta hufvudsakliga olägenheter
af Privat-bankerne kunde afhjelpas genom förändrad lagstiftning för dylika Ränker,
skulle för utarbetande af förslag till en sådan lagstiftning med Lag-Utskottet sammanträda.
I följd häraf, och för behandling jemväl af en utaf Herr Stuart, Carl Gustaf,
i ämnet väckt motion, hvilken Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat till sistnämnde
Utskott, hafva Banko- och Lag-Utskotten mea hvarandra sammanträdt; och få Utskotten
nu närmare redogöra för innehållet af de bland nämnde förslag, hvilka antinBih.
till R. St. Prot. 18S3 & 4SS4. 6 Samt. 2 Afd. 4 Häft. 1
2
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
gen i sin helhet, eller till vissa delar afse sjelfva lagstiftningen för enskilda Banker, och
således icke redan blifvit, på sätt nämndt är, af Banko-Utskottet besvarade, utan utgjort
föremål för de sammansatta Utskottens gemensamma öfverläggningar.
Bemälde Iiommillerade, hvilka ansett, att ifrågavarande lagstiftning lämpligen
borde fördelas uti en af Konung och Ständerne stiftad Lag, innefattande de juridiska
bestämmelserna om de enskilda Bankernes rättsförhållanden och vilkoren för deras uppkomst,
samt en Förordning, deri regiementariska föreskrifter om deras rörelse och förvaltning
intogos, hafva ock afgifvit två särskilda förslag, nemligen l:o till en Lag af
följande innehåll:
§■ 1.
»Bank-rörelse, med rättighet att utgifva tryckta eller graverade kredit-sedlar, må
utaf enskilde personer endast i förening till bolag bedrifvas, efter dertill af Kongl.
Maj:t meddeladt tillstånd.
Sådant tillstånd må beviljas på högst tio år, och kan, såvida ansökning om förlängning
blifvit af bolaget hos Kongl. Maj:t gjord aderton månader innan nämnde tids
utgång, förnyas, dock ej öfver tio år för hvarje gång.
§•2.
Till Bank-bolags stiftande erfordras minst 50 namngifne delegare, under den ansvarighet,
som i denna lag bestämmes.
§. 3.
Rådstufvu-rätten i den stad, der Bankens hufvud-konlor upprättas, vare i alla
mål Bank-bolagets lagliga forum.
Inför denna Rätt skola i hufvudskrift företes och i dess intecknings-protokoll intagas
så väl Kongl. Maj:ts tillstånds-bref, som bolags-reglorna och förteckning på delegarne;
börande kungörelse om det ingångna bolaget och uppgift om delegarne, genom
rättens försorg, i allmänna tidningarne införas.
§• 4.
Vid utlåning ege Banken, att för hela låntiden afdraga högsta lagliga ränta, då
utlåning icke är ställd på längre tid än sex månader. Betaiar låntagaren ej å förfallo-,
dagen, erlägge derefter, till dess betalning sker, ränta efter en half lör hundrade i månaden;
börande lagsökning inom en månad ifrån förfallotiden anställas.
Vid fordringars utsökande njute enskild Bank samma rätt till handräckning,
som för Rikets Ständers Diskonlverk nu är eller framdeles varder beviljad.
§. 5.
Enskild Bank må ej ega annan fastighet, än som för bank-rörelsens bedrifvande
är erforderlig; men vare oförhindrad all inropa pantsatt eller utmätt fastighet, som på
auktion utbjudes, dervid Bankens rätt kan vara i fråga; dock med iakttagande, alt sådan
fastighet åter varder försåld, så snart det utan förlust för Banken ske kan.
Banko- och Lag-Vt sköttens Betänkande, N:o 1.
3
§. 6.
Enskild Bank ege ej att drifva handel med annat än guld och silfver, in- och
utrikes vexlar samt allmänna räntebärande papper.
§• 7.
Delegare i enskild Bank svare, en för alla och alla för en, för uppfyllandet af
Bankens alla förbindelser, på sätt och i den ordning här nedan stadgas.
§. 8.
Derest ej enskild Bank med Rikets metalliska mynt, eller sådana sedlar som
lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser sina kreditsedlar, äfvensom derest
af densamma utfärdad invisning å Rikets Ständers Bank, vid uppvisandet derstädes, i
anseende till bristande behållning, icke inlöses, åtnjute borgenären ränta af den enskilde
Banken efter åtta för hundrade om året, ifrån den dag, då betalning af kreditsedel
eller invisning vägrad blifvit, intilldess inlösning åter vidtager.
Yare det ock, när enskild Bank sålunda brustit i betalning, hvar och en af Bankens
borgenärer obetaget, att väcka fråga om dess försättande i konkurs-tillstånd, derom
anmälan göres hos Konungens Befallningshafvande, sorn genast undersöker Bankens
ställning. Gitter direktionen då ej visa, alt den inträffade oförmågan härrört af en
skyndsamt öfvergående tillfällighet, och att Banken alla . sina borgenärer förnöjå kan,
åligge det Konungens Befallningshafvande att låta inställa hank-rörelsen och öfverlemna
målet till domstol, som beslutar att Banken i konkurs-tillstånd försättes.
När konkurs inträdt, har Ock bolaget förverkat rättigheten att vidare begagna
sig af det erhållna tillståndet till bank-rörelsens bedrifvande.
8. 9.
Uti enskild Banks konkurs ege innehafvare af dess tryckta eller graverade kredit-sedlar
förmånsrätt framför dess andra borgenärer; börande sådana sedlar med först
i massan tillgängliga medel infrias.
§. 10.
Oberoende af den i 8 § enskild Banks borgenärer tillagda rätt, ege innehafvare
af kredit-sedel, som ej inlöses, att genast erhålla qvarstad å en eller flera ledamöters i
direktionen egendom, samt att, sedan en månad förflutit från den dag, kredit-sedels
inlösen vägrad blifvit, lagsöka en eller flera direktionens ledamöter, med samma rätt
att använda utmätnings-tvång, som lag och författningar i allmänhet medgifva.
§■ 11.
Hafva direktionens samtlige ledamöter undergått utmätning, men full tillgång
saknas i deras lösa egendom, kan bristen, under enahanda tvång, penom ny lagsökning
utkräfvas hos den eller dem af delegarne i bolaget, fordrings-egaren för godt
finner.
4
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
§• 12.
Af Bankens delegare, eljer deras arfvingar eller sterbbus-delegare vare ej någon
berättigad att träda från bolaget eller sin lott å annan person öfverlåta, med mindre
bolaget dertill samtycker, och det i § 2 stadgade minsta antal af delegare derigenom icke
understiges.
Äro den, i afgången bolagsmans ställe inträdde, nye delegarens grundfondshandlingar
i föreskrifven ordning pröfvade och å bolagstämma godkände; då är, efter
dess slut, och sedan sex månader förflutit, efter det den skedda förändringen blifvit
hos rätten anmäld och i allmänna tidningarne kungjord, den afgångne delegaren icke
ansvarig för annan bolagets skuld, än den, hvarför han dessförinnan kan hafva blifvit
lagsökt.
\
§. 13.
Den, genom Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, för skuldfordring i allmänhet
bestämda preskriptionstid af tio år, ege ej rum i afseende på enskild Banks kreditsedlar,
ej heller skall bevakning deraf, enligt konkurslagen, erfordras i sådan Banks
konkurs, eller i anledning af årsstämning, som vid bolagets upplösning må utfärdas å
dess borgenärer.
När bolaget utan konkurs upplöses, äfvensom, derest det råkat i konkurs-tillstånd,
- vill Konungen, uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse förelägga en
hvar, som någon den enskilda Bankens kredit-sedel innehafver, att, vid förlust af all
betalningsrätt, sedeln till inlösen i samma Banks hufvud-kontor uppvisa inom två år
från kungörelsens datum; börande kungörelsen under hvartdera af de tvenne åren två
gånger från predikslolarne uppläsas.
En summa, svarande emot det belopp i kredit-sedlar, som inom förenämnda två
år ej blifvit till inlösen uppvisadt, skall af bolaget, innan dess upplösning, anslås till
något allmänligen nyttigt föremål i den ort, der dess bank-rörelse varit bedrifven.
§• 14.
Har direktionen af enskild Bank, eller bolaget, i ett eller annat afseende, afvikit
från de föreskrifter, som i denna Lag, Kongl. Förordningen om enskilda Banker,
Kongl. Maj:ts tillstånds-bref eller fastställda bolags-reglor äro gifna, ankomme på Kongl.
Maj:t att, uppå derom skeende anmälan, genom föreläggande af vite i penningar, tillhålla
Bank-styrelsen, att det felaktiga rätta, eller, uti svårare fall, förklara del till bankrörelsens
bedrifvande meddelade tillstånd förverkadt.
§. 15.
I afseende på enskilda Banker, som ej utgifva egna kredit-sedlar, gälle hvad om
bolag i allmänhet uti lag och författningar nu är eller framdeles varder stadgadt. Der
dylik Bank, på sätt i lagen om aktiebolag säges, sökt och vunnit Kongl. Maj:ts tillstånd
till sin rörelses bedrifvande, må de i 4 § af denna lag bestämda förmåner samma
Bank tillgodokömma,
Banko- och Lag-Vtskottens Betänkande', N.o i.
5
och 2:0 till en så lydande Författning:
§. 1.
Enskilde, sora förena sig till bolag, för att bedrifva bank-rörelse med egna,
tryckta eller graverade, kreditsedlar, skola om vårt Nådiga tillstånd dertill sig anmäla,
samt vid ansökningen bifoga uppgjorda reglor och ullånings-reglemente, efter granskning
hvaraf, och pröfning tillika, huruvida den sökta Bank-inrättningen kan vara för
landet nyttig, Wi vil je fatta Nådigt beslut i fråga om tillstånd dertill, i öfverensstämmelse
med lagen för enskilda Banker och hvad i denna Förordning stadgas.
§• 2.
Till enskildt Bank-bolags stiftande erfordras en tecknings-summa af minst 666,66(1
R:dr 32 sk. Banko, motsvarande 250,000 R:dr silfver-specie, tillskjutna i reda penningar
eller säkerhetshandlingar, på sätt här nedan stadgas.
§. 3.
Enskild Bank eller dess afdelning får endast i stad inrättas.
Delegarne i bolaget böra inom sig utse en ansvarig och efter bolagets godtfinnande
afsättlig direktion, för att, enligt af bolaget gifven instruktion, och under sådan
kontroll af offentlig myndighet, som i denna förordning stadgas, Banken förvalta och i
alla mål för bolaget tala och svara.
§• 5.
Bolags-reglorna, genom hvilka delegarne skola sig inbördes förbinda, böra dess
utom
innefatta öfverenskommelse och stadganden i följande ämnen:
a) om beloppet af tecknings-summan eller grund-fonden och dess fördelning i
lotter, hvilka ej må ställas å mindre belopp än 400 R:dr B:ko;
b) om det belopp i reda penningar, som delegarne vilja tillskjuta, och på
hvad tider;
c) om antalet af direktionens ledamöter, hvilka vid hufvud-kontoret böra vara
minst 5;
d) om tiden och sättet för årlig revision af förvaltningen och revisions-berättelsens
kungörande i allmänna tidningarne;
e) om tiden för den årliga ordinarie bolagsstämman, vilkoren för sammankallande
af extra bolagsstämma och om röst-beräkningen;
f) om sättet för ändring i bolags-reglorna;
g) om sättet för utlåning och om kassakreditiv-rörelse;
h) om deposition på räkning i Banken.
6
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
% 6.
Mom. 1. Såsom säkerhet för den del af tecknings-summan eller grund-fonden,
som ej uti reda penningar tillskjutes, må begagnas icke allenast guld och silfver, utan
äfven sådana aktier eller allmänna verks och inrättningars räntebärande obligationer
eller fastighets-inteckningar, som för ändamålet af bolaget godkännas, efter pröfning,
den Wår Befallningshafvande eller den han i sitt ställe förordnar bör öfvervara, med
rättighet att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes;
Morn. 2. Samma rättighet tillkomme ock Wår Befallningshafvande vid pröfning
af handling, som iniemnas till utbyte emot förut ställd säkerhet, när sådant utbyte,
af en eller annan orsak, blifvit af bolaget medgifvet;
Mom. 3. E n s k 11 d Banks lottbref ina såsom bypothek för grundfond i sadan
Bank icke antagas;
Mom. 4. Ej må insatt grund-fond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar, och icke heller vid dess upplösning i vidsträcktare mån, än att återstoden
fullt, motsvarar beloppet af Bankens utelöpande förbindelser af alla slag;
Morn. 5. Den del af grund-fonden, hvarom i 1 mom. af denna § förmäles, bör
i Landtränteriet, eller annat säkert förvaringsrum, nedläggas uti kassakista-med särskilda
lås, dertill en eller flere af direktionens ledamöter och ett af Wår Befallningshafvande
utsedt allmänt ombud håfve hvar sin nyckel.
§. 7.
Förr än enskild Bank må öppnas och träda i verksamhet, skall inför Wår Befallningshafvande
styrkas:
a) att, på sätt lagen för enskilda Banker stadgar, så väl det af Oss utfärdade
tillstånds-brefvet, som ock bolags-regloröa, blifvit i hufvudskrift förevisade för Rådhus-rätten
i den stad, der Bankens hufvud-kontor är beläget, och i Rättens intecknings-protokoll
intagne, samt att Rätten låtit i allmänna lidningarne införa kungörelse om det ingånsna
bolaget;
b) att uppgift på delegarne i bolaget blifvit till samma Rätt aflemnad och uti
dess intecknings-protokoll intagen, samt i allmänna lidningarne kungjord;
c) att till Banken blifvit inbetald minst hälften af det i rikets mynt uti bolagsreglorna
bestämda tillskott, äfvensom att handlingar, af bolaget efter pröfning godkände,
äro till Banken aflemnade såsom säkerhet för inbetalning af återstoden åsamraa
tillskott inom ett år derefter; öfver fullgörande hvaraf Wår Befallningshafvande ege
hålla tillsyn;
d) alt de hypotheker, som, enligt nästföregående §, skola utgöra säkerhet för
den öfriga delen af grund-fonden, blifvit af bolaget i föreskrifven ordning godkände och
till Banken inlemnade.
§. 8.
Mom. i. Enskild Banks tryckta eller graverade kredit-sedlar eller andra löpande
förbindelser, hvarå ränta icke är utfåst, skola vara ställde tili innehafvaren att
vid anfordran inlösas och må ej lyda å mindre belopp än G R:dr 32 sk. B:ko, motsvarande
2 R:dr 24 sk. silfver;
Banko- och Lag-Utskoltens Betänkande, N:o 1.
7
Mom. 2. Enskild Banks förbindelse, hvarå ränta är utfäst, må icke lyda å
mindre belopp än 333 R:dr 16 sk. B:ko;
Morn. 3. Bevis öfver medel, insatta på räkning uti enskild Bank, skall vara
stäldt till viss person och må icke på annan person öfverlåtas.
§• 9.
Sådana kredit-sedlar eller förbindelser, som i 8 §. 1 mom. omförmälas, skola
utfärdas på blanketter, hvilka, likformigt upprättade och lydande på samma valörer för
alla enskilda Banker, genom Wårt Finans-departement tillhandahållas, emot ersättning
för kostnaden.
In nan de få utgifvas, åligge bolaget hos Wår Befallningshafvande styrka, att
uppgift å de personer, som komma att dem underskrifva, blifvit i allmänna tidningarne
kungjord, börande sådant vid hvarje förändring i detta hänseende iakttagas.
§. 10.
Bank-afdelningen ege ej rätt att utgifva andra egna förbindelser, än till viss person
ställda invisningar på hufvud-kontoret.
§■ 11.
Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade kredit-sedlar eller
förbindelser, som 8 § 1 mom. omförmäler, till större sammanlagdt belopp, än som
motsvaras:
öO af bolagets odisponerade tillgångar i hypotheker, enligt 6 §, tillhörande grundfonden;
de af Banken belånta förbindelser sålunda härvid ej beräknade;
å) af innehafvande säkerhets-handlingar för beviljade kassa-kreditiver i den män
de anlitas, hvilka säkerheter böra vara lika beskaffade med dem i 6 § 1 mom. för
grund-fonden föreskrifne, dock härför icke till större sammanlagdt belopp än hälften af
grund-fonden.
Derest genom vexling eller annan orsak det sålunda bestämda förhållandet rubbas,
åligge det Bank-direktionen, att inom en månad hafva detsamma återställt, hvaröfver
Wår Befallningshafvande handhålle.
§. 12.
Enskild Banks lottbref må icke uti sådan Bank belånas.
§• 13.
Till reserv-fond för inträffande förluster skola afsättas minst fem procent af enskild
Banks årliga vinst, sedan förvaltnings-kostnader och osäkra fordringar blifvit afdragna,
hvarmed fortfares till dess reserv-fonden uppgått till y^del af teckningssumman.
Ärliga utdelningen till lottegarne af behållna vinsten må ej öfverstiga 8 procent
å de i reda penningar tillskjutna medel; börande återstoden användas till reserv-fondens
ökande, intilldess den uppnått förenämnde belopp, hvarefter öfverskottet jemväl
må utdelas.
8
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
§• 14.
Finnes enskild Bank hafva gjort förluster till en tiondedel af dess grundfond,
skall bank-rörelsen genast upphöra och bolaget, efter skedd utredning, upplösas.
§. 15.
Uti den revision, sora 5 § omförmäler, skall ett af Oss förordnadt ombud
deltaga.
§• 16.
Direktionen åligge att genast efter hvarje qvartals slut, i närvaro af Wår Befallningshafvande
eller dess ombud, uppgöra och sedermera ofördröjligen till Oss insända
öfversigt af Bankens ställning, upprättad epligt formulär, som af Wårt Finans-departement
meddelas. Wår Befallningshafvande må derjemte, äfven under tiden mellan qvartals-uppgifterne,
af Direktionen äska upplysningar om Bankens tillstånd. Likaledes
skall Direktionen vara förbunden, att när som helst hålla Bankens räkenskaper och
handlingar tillgängliga för den undersökning, som Wi kunna finna för godt att låta anställa.
Dock få icke i något af dessa fall enskildes förhållanden till Banken för allmänheten
yppas.
§. 17.
I afseende på delegares ansvarighet, bolagets rättighet att afdraga ränta och i
vissa fall beräkna sex procent ränta, äfvensom i fråga om preskriptionstid för inlösen
af enskild Banks kredit-sedlar och bevakning deraf i dess konkurs eller års-proklama,
gälle hvad i lagen för enskilda Banker derom stadgas.
§• 18.
Finner Wår Befallningshafvande vid den pröfning, hvarom i 6 § förmäles, anledning
till anmärkning, och varder rättelse icke genast vidtagen, eller har direktionen
af enskild Bank eller bolaget i ett eller annat hänseende afvikit ifrån de föreskrifter,
som uti lagen för enskilde Banker och denna Förordning äro gifne, eller genom fastställda
bolagsreglor bestämde, åligge det Wår Befallningshafvande alt sådant hos Oss
ofördröjligen anmäla, dä Wi vilje, till rättelses vinnande, vidtaga erforderliga åtgärder,
i öfverensstämmelse med 13 § i ofvanåberopade lag.
I ' < •
§. 19.
Utgifning af enskilda Bankers sedlar, i kraft af denna Förordning, må ej tills
vidare öfverstiga en sammanlagd summa af 10,000,000 R:dr Bauko, fördelad dem emellan,
på sätt Wi finne godt i Nåder besluta; kommande följaktligen maximum för hvarje
enskild Banks sedel-utgifning att i dess oktroy utsättas.»
Herr
Banko- och Lag-UtskoUens Betänkande, N:o 1.
9
Herr Stuart, sora uti sin motion jrkat, att, i den ordning 53 och 87 §§ i Regerings-Formen
stadga, en fullständig lag för enskilda Bankers bildande och rörelse
måtte vid innevarande Riksdag varda stiftad, har, i fråga om de bestämmelser och
sladganden samma lag borde innehålla, hufvudsakligen hänvisat till nyssnämnda, af
kommitterade afgifna förslag, men påyrkat följande förändringar och tillägg deruti,
nemligen:
»f Bank-lagförslaget:
§. 1.
Omredigeras så, att den jemväl kommer att motsvara 1 § i den af Kommittéen
föreslagna särskilda förordning.
§• 2.
I denna § införes den bestämmelse i afseende på tecknings-summans minimibelopp,
som 2 § af nämnde förordning innehåller, dock med uteslutande af orden:
reda penningar. ^
*• 3*
Stadgandet i samma förordnings 3 § bör här tilläggas.
§. 10.
Föreskriften om rättigheten för sedel-innehafvaren att erhålla qvarstad å direktions-ledamöternes
egendom utgår.
§. 15.
Utgår helt och hållet, emedan andra enskilda Banker än de, som äro underkastade
denna lag, icke böra få inrättas.»
samt i Förordningen, hvars flesta bestämmelser motionären ansett, till allmän
säkerhet och utan all olägenhet, böra i Bank-lagen inrymmas:
»§. 5.
Mom. a. hvarje lotts belopp bör ej få understiga 666 R:dr 32 sk.
Morn. b. bör utgå.
Ett nytt moment bör deremot tilläggas angående de orter, der Bankens kreditsedlar
komma att invexlas.
§. 6.
Mom. i. Med uteslutande af orden: »som ej i reda penningar tillskjutas», införes
den föreskrift, att åtminstone en tredjedel al grundfonden bör bestå af Rikets
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 2
10
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Ständers verks eller Hypotheks-föreningarnes obligationer, löpande med minst 4 procent
årlig ränta.
§. 7.
Mom. c. förändras sålunda, att hvad här är , stadgadt i afseende på kontanta
tillskottet, kommer att gälla för de räntebärande obligationer, deraf grundfonden ovilkorligen
bör bestå.
§• 8.
Morn. 4. Med afseende å nu föreslagna förändrade bestämmelser, torde minsta
sedel-valörens belopp kunna, utan betänklighet, nedsättas till 3 R:dr 16 sk. Banko.
Mom. 2. På det att äfven samlade mindre kontanta behållningar må genom
ifrågavarande Banker kunna göras räntebärande och för allmänna rörelsen tillgängliga,
torde Banken få utfärda med ränta löpande hundskrifna förbindelser å minst 133
B.dr 16 sk. Banko.
§. 9.
Orden »genom Wårt Finans-departement» torde böra utbytas emot »genom Styrelsen
för Rikets Ständers Bank».
§• 11.
Mom. b. bör uteslutas, såsom föranledande vidlyftighet och svårighet vid beräknandet
och kontrollerandet af Bankernas sedel-utgifningsrätt, samt dessutom oförenlig
med det föreslagna stadgandet i förordningens 19 §.
§. 16.
Utaf den häruti föreskrifna öfversigt af Bankernas ställning, bör ett exemplar
jemväl insändas till Styrelsen öfver Rikets Ständers Bank; och denna Styrelse dessutom
vara berättigad, att från Bankerna infordra och erhålla äskade upplysningar om deras
rörelse.»
Hvarförutan motionären föreslagit att, i afseende på Bankernas utlånings-rörelse,
ett stadgande borde tilläggas, hvarigenom företrädesrätt till låne-tillgångarne uttryckligen
tillerkändes kassakreditiv-rörelsen och vexel-diskpnteringarne framför lån på namnsäkerhet,
och hvarigenom all omsättning af erhållna diskont- eller andra lån iorbjödes.
Uti de öfriga ofvanomförmälda motionerne har blifvit föreslaget:
af Herr Friherre Raab, att Privat-bankerna i afseende på sin verksamhet måtte
åläggas:
Banko- och Lag-Vtskotiens Betänkande, N:0 1.
11
a) att småningom indraga fonderna för diskontering på namn, för att bespara
dem åt verklig diskonterings-rörelse med vexlar, kredilpapper, anvisningar m. m., på
det att de må blifva förläggare för industrien;
b') att äfven i viss grad och med vissa förbehåll belåna inhemska varuprodukter;
e) att icke allenast inom samma Banks filial- och hufvud-kontor, utan' äfven inom
olika Banker, utbetala lemnade anvisningar för någon annan Privat-bank eller Filialkontor,
eller godtskrifva den person, som invisningen innehar, om han eger räkning
med den Bank, der penningarne skola lyftas;
d) att utvidga depositions-rörelsen och derpå lemna ränta med invisningsrätt;
e) att utvidga kassakreditiv-rörelsen;
/) att låta förfärdiga på ett enda ställe alla blanketter för bank-rörelsens bedrifvande,
hvilka, i mån af reqvisition, stämplas och utvexlas af en derom betrodd, under
Kronans uppsigt stående auktoritet; samt
g') att förvandla sina vexlings-kassor i silfver, i stället för Biks-bankens sedlar,
och att inlösa sina sedlar i silfver-species;
af Herr Prosten Ahnqvist: att Banko-Utskottet, för den händelse Privat-bankerna
kommo att bibehållas, mätte föreslå de förändringar, som funnos nödiga i deras reglementen,
i afseende å dels deras kredit-sedlars mottagning i allmänna uppbörden, dels
dessas minsta valör och sedel-utgilningens begränsning;
af Herr Professoren Agardh: alt Kongl. Maj:t och Rikets Ständer måtte utfärda
en lag för Privatbanks-bolag, enligt hvilken hvarje bolag, som ikläder sig uppfyllandet
af de i samma lag föreskrifna vilkor, erhölle rättighet att när och hvar som helst
idka bank-rörelse; och kunde såsom grundval för en sådan lag läggas det förslag, bemälde
Kommitté i berörda hänseende afgifvit;
af Herr fallenberg: att Kongl. Författningen af den 9 Januari 1846, rörande
enskilda Banker, må såsom allmän författning få gälla till efterrättelse, och att, i följd
deraf, enskilda Banker, må kunna upprättas å andra orter än sådana, hvarest dylika
Banker nu finnas; samt
af Riksdagsfulimäktigen Anders Olofsson från Jemtlands län, att vederbörande'
Privatbanks-direktioner måtte förpligtas, ej allenast att, genom inrättande af
vexlings-kassor, bereda allmänheten tillfälle att i det öfverallt gångbara riksmyntet utbyta
de af dem utgifna sedlar, än ock att hädanefter utgöra vida högre bevillning af
sina behållna inkomster, än som af dem nu erlägges.
Under Utskottens öfverläggningar i förevarande ämne har först uppstått fråga,
huruvida lagstiftningen för enskilda Banker tillkommer Konungen ensam, eller Konungen
och Rikets Ständer gemensamt, om den är af ekonomisk eller af civil-lags natur, en fråga
hvaröfver Utskotten desto heldre ansett sig böra afgifva särskildt yttrande, som Finanskommittéen
dertill gifvit anledning, genom att, på sätt nämndt är, särskilja de af Kommittéen
föreslagna stadganden uti två förslag, ett till lag och ett till författning; samt
formen för Utskottens eget förslag i ämnet är af svaret på nämnde fråga beroende.
Vare sig nu, att man från den ifrågavarande lagstiftningens ändamål och egna,
inre beskaffenhet, eller ifrån förut befintlig, positiv lag vill härleda detta svar, så blifver
det enahanda, eller att lagstiftningen för Privat-bankerna hörer till civil-lagen.
Likasom denna lag i allmänhet har till ändamål, att reglera de rättsförhållanden,
som uppstå man och man emellan; så har lagstiftningen för enskilda Bank-bolag
12
Banko- och Lag-Vtskotlens Betänkande, N:o t.
til! ändamål att reglera de rättsförhållanden, sorn ega rum emelian dessa bolag (dessa
enskilda kollektiva personligheter) å ena, och dylika, eiler andra enskilda personer, å
andra sidan.
Då lagarne om bolags bildande och ansvarighet, om försträckningar, om vanliga
skuldförbindelser och vexlar, om ansvarigheten, för dylika förskrifningar, om hypotheker,
om konkurs, eller, med ett ord, kredit-lagarne i allmänhet äro af civil-lags natur;
så är jemväl Privatbanks-lag, sorn' innehåller bestämmelser just angående kreditväsendet,
af samma natur, hvilken desto mindre kan förändras genom den dessa bolag
tillerkända rättigheten att utgifva tryckta eller graverade kredit-sedlar, som dessa sedlar
ej äro annat än skuldsedlar, eller löpande invisningar på egen kassa; och då dessa
skuldsedlar af enskilda emottagas såsom myntrepresentativer, och såsom sådana cirkulera
i allmänrla rörelsen, är det desto vigtigare, att de lagbestämmelser, som afse att
betrygga emottagare eller innehafvare af samma sedlar emot förluster, varda af båda
Statsmakterna fastställda, som dessa bestämmelser sålunda högst, väsendtligt inverka på
den allmänna rätts-säkerketen.
Väl är det sannt, att Privat-bankerna, lill följd af den vidsträckta affärs-verksamhet
de äro i tillfälle att utveckla, kunna i vidsträcktare mån, än andra enskilda personer,
medverka (i!!, eller möjligtvis motverka det allmänna välstånd, som utgör hufvudändafnålet
för den ekonomiska lagstiftningen och Regeringens ständigt aktgifvande
omsorg, och att Privatbank-lagstiftningen således står i nära beröring äfven med den
ekonomiska; men häraf följer ej, att den förra utgör en del af den sednare, men väl
att de böra sättas i den innerligaste harmoni med hvarandra.
Ett lika nära samband förefinnes emellan civiI-lagen i allmänhet och den ekonomiska
lagen; ty det allmänna välståndet beror ytterst pä de enskilda samhälls-medlemmarnes,
och detta åter i främsta rummet på rätts-säkerheten.
Tiil följd af delta innerliga samband emelian de särskilda lagstiftnings-grenarne,
löpa de stundom in i hvarandra; hvadan det i allmänhet är svårt, om ej omöjligt, att
emellan dem uppdraga och i alla detaljer genomföra en noggrann gräns, och om man
än till vissa delar skulle lyckas i ett slikt bemödande, skulle dock alltid återstå en eller
annan del, om hvars rätta plats inom lagstiftningens system ovisshet skulle ega rum,
och som alltså fortfarande skulle gifva anledning till de menings-slrider, man genom
nämnda försök velat undanrödja.
Det var också utan tvifvel ur nu angifna synpunkt, som Konungen och Rikets
Ständer betraktade frågan om Privatbanks-lagstiftningen, då de genom B § i lagen för
Rikets Ständers Rank af den 1 Mars 1830, bestämde, att såsom lag för enskilda Bankbolag
skulle, jemte Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, gälla hvad »Konungen
och Rikets Ständer framdeles beslutade<>, genom hvilket stadgande frågan således äfven
i den positiva lagen fått sin lösning.
Man har anmärkt, alt, derest lagstiftningen för enskilda Banker vore af civil-lags
natur, den, i likhet med annan sådan lag, borde beredas af Lag-Utskottet ensamt; och
man har af den omständigheten, att så ej skett, velat sluta dertill, att nämnda lagstiftning
ej vore af civil-lags beskaffenhet. Men denna anmärkning torde lika litet kunna
godkännas, som det påståendet, ali frågan icke vore af ekonomisk natur derför, att
den ej blifvit handlagd af Ekonomi-Utskottet. Att Banko-Utskottet vid föregående
Riksmöten deltagit, ocb jemväl vid det innevarande deltager, i beredningen af ifrågavarande
lagstiftning, har naturligtvis sin grund endast deruti,, alt Privat-bankerna utöfva
inflytande på penninge-cirkulationen inom landet, och att, i följd deraf, lagstiftningen för
dessa Banker bör sättas i harmoni med lagstiftningen för Rikets Ständers Bauk. Ett
ärende förändrar ej sin egendomliga natur derför, att det Utskott, som har att samma
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o /.
13
ärende bereda, jemlikt 43 § Riksdags-Ordningen, med annat Utskott sammanträder,
hvadan förevarande fråga icke eller förändrar naturen af civillag derför, alt LagUtskottet
gemensamt med Banko-Ut. kottet densamma handlagt.
1 öfverensstämmelse med den af Utskotten nu uttalade åsigt, har 1 § uti nedan
intagne lagförslag blifvit uppställd; dervid Utskotten icke ansett behöfligt, att, på sätt
Finans-kommiltéen föreslagit, inlaga någon föreskrift derom, att det lill inrällande af enskild
Bank erhållna tillstånd må innan förloppet af den tid, hvarunder detsamma är
gällande, kunna på viss tid förnyas, helst sådan föreskrift ej förefinnes uti nu gällande
lag för Privat-banker, och ej heller bland sladgarne för s. k. Filial-banker.»
I öfpgt hafva Utskotten, vid utarbetandet af sitt förutnämnda förslag till lagstiftning
i ämnet, såsom tillman grundsats iakttagit: alt å ena sidan bereda allmänheten
säkerhet emot förluster på de enskilda Bankernas, såsom medelbara myntrepresentativer,
cirkulerande kreditpapper; men å den andra lemna Bankerna all den frihet i deras
verksamhet, som med nämnda säkerhet kan vara förenlig, på det Bankernas uppkomst
måtte underlättas, och deras ändamål, alt förse landel med dess naturliga behof af rörelsekapital,
icke genom hinderliga lagbestämmelser förfelas.
Då Utskollen ansett, att cn sådan bestämmelse skulle innefattas uti det af
Finans-kommiltéen föreslagna stadgande om ett maximibelopp af 10,000,000 riksdaler
banko, hvarutöfver de härefter uppkommande enskilda Bankernas sedelstock
tills vidare icke skulle få sliga, hafva Utskotten icke tillstyrkt en sådan begränsning.
Det är nemligen gifvet, att, ifall ett dylikt maximibelopp vore faststäldt, så
skulle, sedan detsamma blifvit på de bolag, hvilka först anmälde sig om tillstånd till
bank-rörelses bedrifvande, fördeladt, några enskilda Banker, med rätt till egen sedelutgifning,
icke kunna uppstå, och att stadgandet följaktligen skulle innefatta en monopolisering,
hvaraf lätteligen kunde följa, att just de landsorter, hvilka hade största behof
af rörelsekapital, deraf ginge i mistning, då sedelulgifvande Banker der icke kunde
bildas; och kunna Utskotten destomindre gilla ett dylikt monopol, som Utskotten hysa
den öfvertygelse, att ju flera enskilda Banker som uppkomma, desto hastigare skola
deras kreditsedlar cirkulera, och med desto mindre sedelstock kunna de bedrifva sin
rörelse, helst kroditsedlarnes verkan såsom rörelsemedel icke. endast beror af deras
numeriska storhet, ulan äfven och lika mycket af deras omlopp, så att t. ex. en enda
sedel af 10 R:drs valör, som gör sitt omlopp 100 gånger, verkar, såsom rörelsemedel, lika
mycket som 100 dylika sedlar, hvilka göra samma omlopp endast en gång. Häraf följer
ock att sådane Banker, hvilka företrädesvis drifva egentlig bank-rörelse eller depositionsoch
kreditiv-rörelse, behöfva vida mindre sedelstock än de Banker, som företrädesvis idka
direkt lånerörelse, enär kreditsedlarne uli förstnämnde rörelsegrenar ständigt strömma
ut och in, det förra genom insättningar, det sednare genom uttagningar.
Derför bör ock den naturliga begränsningen af de enskilda Bankernas totala sedelstock
förefinnas i beskaffenheten af Bankernas rörelse och orternas naturliga behof af
rörelsemedel, men icke uti en viss, på förhand i lag bestämd siffra. Man kan dessutom
omöjligen på förhand bestämma, huru stort rörelsekapital en viss ort, till följd af
industriens utveckling, i en framtid kan behöfva; och om någon gång en större sedelstock
skulle i en viss ort komma i omlopp, än behofvet af rörelsekapital derstädes
kräfde, så skulle rörelsen snart afbörda sig detta öfverflöd och detsamma återgå till
den eller de Banker, som utgifvit sedlarne.
Men ehuru Utskotten, på säll nämdt är, anse den egentliga bank-rörelsen hafva
det företrädet framför lånerörelsen, alt den förra kan bedrifvas med mindre sedelstock ;
hafva likväl Utskotten, med afseende derå, att de enskilda Bankerna sjelfva bäst äro i
tillfälle bedöma hvad slags rörelse, som för hvarje ort förnämligast är behöflig, ansett
u
Banko- och Lag-Ulskollens Betänkande, N:o 4.
sladgarnc om sättet för bank-rörelsens bedrifvande icke böra intagas i lagen, utan i
Bankernas bolagsreglor; hvadan ock Utskotten få vördsamt tillstyrka,
att hvad Herr Friherre Raab och Herr Stuart uti deras ofvan-'
nämnde motioner i berörde afseende föreslagit, icke må till någon
åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Att deremot i lagen stadga den begränsning för de enskilda Bankernas sedelutgif
ning,
att densamma alltid måste vara grundad på, eller aldrig kan sträcka sig utöf
ver
af Bankerna anskaffad fullgod säkerhet, samt att detta stadgande är bestämdt oell
tydligt, äfvensom dess efterlefvande lätt kontrolleradt, är af högsta vigt, icke allenast
för allmänhetens betryggande, utan äfven för Bankerna sjelfva, emedan deras sedlar
derigenom vinna ett säkert förtroende; och hafva Utskotten i detta afseende ansett
rigtigast att bestämma, det enskild Bank ej må utgifva kreditsedlar till större sammanlagdt
belopp, än som motsvaras af Bankens hela tecknings-summa eller grundfond.
I fråga åter om de bestämmelser lagen bör innehålla om grundfondens särskilda
beståndsdelar, på det att. densamma må vara af beskaffenhet, att utgöra fullgod
säkerhet, hafva väl yppat sig från Utskottens beslut skiljaktiga meningar, i så måtto,
att man ansett, dels att aktier, såsom varande till sitt värde underkastade synnerlig
fluktuation, icke mätte få antagas till säkerhet för någon del af grundfonden, dels
att inteckning icke finge antagas såsom sådan säkerhet för högre belopp, än som motsvarar
taxeringsvärdet för något visst år, samt räntebärande obligation endast för
ett belopp, som med viss procent understege obligationens kapitalbelopp. .
Men om det å ena sidan ej kan nekas, att aktier i allmänhet hafva ett fluk
tuerande
värde, så är det å den andra lika sannt, att det finnas vissa aktier af så god
beskaffenhet, att de heldre böra antagas till hypothek än, snardt sagdt, hvilka andra
handlingar som helst; och det vore således origtigt att utesluta aktierna från de
handlingar, hvilka kunna såsom grundfonds-handlingar i enskild Bank antagas.
Hvad beträffar inteckningar, så utgör ingalunda den intecknade fastighetens
taxeringsvärde någon säker grund för bedömande deraf, alt inteckning för ett belopp
inom nämnde värde alltid är bättre än en annan inteckning för belopp utöfver
samma värde; och hvad slutligen angår räntebärande obligation, så, ehuru hvarje
sådan handling i och för sig utgör bättre hypothek för ett mindre skuldbelopp,
än för ett större, måste det likväl ytterst bero på en pröfning i hvarje fall, otn en
räntebärande obligation af visst slag, vare sig till hela sitt kapitalbelopp eller viss
del deraf, är bättre såsom säkerhetshandling, än ett annat slags räntebärande obligationer
vid samma tid, emedan värdet jemväl å dessa handlingar fluktuerar.
Då Utskotten sålunda funnit de angifna grunderna, efter hvilka man föreslagit
att på förhand i lag bestämma om hypothekers säkerhetsvärden, vara vanskliga, samt
man genom ett sådant bestämmande kunde lägga hinder i vägen för antagandet af
vissa särdeles goda säkerhetshandlingar, hafva Utskotten i denna del tillagt den granskning
säkerhetshandlingarne böra undergå, innan de i Bankerna såsom sådane antagas,
samt den solidariska ansvarighet Bankernas delegare äro underkastade, all den vigt
de onekligen ega, — en vigt som, dels hvad nämnde ansvarighet angår, är desto
större, som Utskotten, i likhet med Finans-konimitléen och Herr Stuart, föreslagit, att till
Bankbolags stiftande erfordras minst 30 delegare, dels ock jemväl i afseende på nämnde
granskning i någon mån förökats derigenom, att Utskotten föreslagit, att Konungens
Befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar, skall vid ifrågavarande granskning
icke allenast, såsom för närvarande, ega rättighet, utan äfven förbindelse, att
emot säkerhetshandlingarne göra anmärkning, om skäl dertill förefinnas.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, j^:o 1.
15
Det är ej gerna tänkbart, att vid en så beskaffad pröfning, genom hvars mindre
noggrannhet de granskande bolagsmännens hela enskilda förmögenhet kan äfventyras,
och i hvilken en offentlig myndighet derjemte deltager, handlingar af underhaltig säkerhet
skulle kunna blifva godkända.
I sammanhang med hvad i denna del anfördt blifvit, få Utskotten vördsamt hemställa,
att Herr Stuarts yrkande, det föreskrifvas måtte, att åtminstone en tredjedel af grundfonden
bör bestå af Rikets Ständers Verks eller Hypolheks-föreningarnes obligationer,
löpande med minst 4 procent årlig ränta,
ej må af Rikets Ständer bifallas.
Med den norm för Bankernas sedel-utgifningsrätt Utskotten föreslagit, är det särdeles
lätt att kontrollera, det samma rätt ej öfverskrides, enär grundfondens belopp alltid
är med visshet kändt; men Utskotten anse emellertid, att ingen Bank, som ändamålsenligt
förvaltas, någonsin lärer uppdrifva sin sedelutgifning till grundfondens belopp,
särdeles som i detta hänseende den solidariska ansvarigheten bjuder varsamhet.
I afseende på det minsta belopp, hvarå enskild Banks kredit-sedel må lyda, och
i hvilket Herr Stuart uti sin motion yrkat nedsättning till 3 R:dr 16 sk. banko, hafva
Utskotten destomindre haft skäl att afvika från hvad som uti den för nuvarande Privatbanker
gällande Kongl. Förordningen af den 9 Januari 1846 såsom regel är stadgadt,
som Rikets Ständer vid de tillfällen, då denna fråga tillförene hos dem förevarit, ansett
6 R:dr 32 sk. banko böra utgöra nämnde kredit-sedlars minsta valör; och då Utskotten
icke funnit något giltigt skäl att, på sätt Herr Stuart föreslagit, nedsätta det minsta belopp,
hvarå enskild Banks räntebärande förbindelser må lyda, till 133 R:dr 16 sk. banko,
hafva Utskotten jemväl i detta afseende vidblifvit hvad nämnde Kongl. Förordning
stadgar.
Lika med Finans-kommitté en och Herr Stuart hafva Utskotten ansett det böra
föreskrifvas, att de enskilda Bankernas kredit-sedlar skola til! valörer, storlek och färg
vara lika för alla Bankerna, men då dessa sjelfva äro underkastade den förlust, som kan
uppkomma genom sedlarnes förfalskning, så bör, på det att de må kunna deremot, sä
vidt möjligt, sig betrygga, det jemväl stå dem fritt att sjelfva anskaffa sedelblanketterna;
hvadan Utskotten uti sitt förslag i denna del bibehållit hvad som för närvarande gäller,
utan afseende på de yrkanden om förändring derutinnan, som bemälde Kommitté samt
Herr Friherre Raab och Herr Stuart framställt; och då Herr Friherre Raabs förslag, att
nämnde blanketter skulle i mån af reqvisition stämplas och ullemnas af en derom betrodd,
under Kronans uppsigt stående auktoritet, äfven i händelse motionären ej afsett
en beoil/nings-stämpling, i hvilket fall frågan ej skulle tillhöra Banko- och Lag-Utskottens
behandling, likväl komme att för de enskilda Bankerna medföra en kostnad, som,
efter Utskottens förmenande, vore utan gagn, helst, derest förslaget åsyftat förekommande
af förfalskning, den åsätta stämpeln lika väl kunde förfalskas, som blanketternas öfriga
tryck; finna Utskotten, ,
Herr Friherre Raabs berörde hemställan icke böra till något stadgande
af Rikets Ständer föranleda.
Med gillande af Finans-kommittéens, utaf Herr Stuart delade åsigt, och på det
allmänheten småningom må vänjas till punktlighet i liqvider, hafva Utskotten bestämt
tiden, inom hvilken lagsökning för indrifvande af enskild Banks lånefordringar bör ega
rum, till endast en månad efter förfallodagen.
Då den solidariska ansvarigheten bör vara lika för enskild Banks alla delegare,
och de utaf Finans-kommittéen i 10 och 11 §§ af Kommittéens lagförslag intagna stadganden,
angående qvarstad och utmätning å Direktions-ledamöternes egendom, endast
skulle leda till olikhet i ansvarigheten och svårighet att erhålla lämplige direktörer, men
16
Banko- och Lag-Ulskotlens Betänkande, N:o I.
ej till någon ökad säkerhet för allmänheten, hafva Utskotten i denna del afvikit från
Kommittéens förslag; men på det ingen ovisshet om tillämpningen af denna ansvarighet
emot enskild Banks ledamöter må ega rum, hafva Utskotten, med anledning af
nyssnämnde förslag, uti ,en särskild § intagit bestämmelse i afseende på berörde tillämpning;
äfvensom Utskotten funnit sig böra, på grund af Herr Stuarts yrkande, att
andra enskilda Banker än de, hvilka äro underkastade den lag som nu föreslås, icke
måtte få inrättas, hemställa, att ett stadgande må i samma lag intagas derom, att äfven
delegare i andra bolag, som idka bank-rörelse, äro underkastade solidarisk ansvarighet,
1 enlighet med den af Utskotten uttalade grundsats, att de enskilda Bankerna
böra, i afseende på sättet för deras rörelses bedrifvande, lemnäs ali den frihet, som med
allmänhetens säkerhet är förenlig, hafva Utskotten icke föreslagit någon föreskrift om
bildande af reservfond och densammas användande, utan ansett det böra öfverlemnas åt
Bank-bolagen sjelfva, att derom i bolagsreglorna intaga bestämmelser, hvilka icke eller,
enär de medföra trygghet för delegarne sjelfve, lära komma att i några bolagsreglor
saknas; och få Utskotten äfvenledes,, jemlikt den nyss åberopade grundsatsen, hemställa,
att de yrkanden, som blifvit framställda
dels af Herr Stuart, om införande af ett moment i lagen, -angående de orter,
der enskild Banks kredit-sedlar komma att invexlas
dels af Biksdags-fullmäktigen Anders Olofsson från Jemtlands län, om skyldighet
för enskilda Bankerna, att genom inrättande af vexiings-kassor bereda allmänheten
tillfälle att för deras sedlar erhålla riksmynt
dels af Herr Friherre Raab, om åliggande för enskilda Banker, att förvandla sina
vexiings-kassor i silfver, i stället för riksbanks-sedlar, och att inlösa sina sedlar i silfver-specie,
mätte lemnäs utan afseende.
Då de enskilda Banker, om hvilka nu är fråga, i afseende på sin organisation
och förvaltning äro skiljda från Rikets Ständers Bank, hemställa Utskotten, att Herr
Stuarts förslag, om skyldighet för de enskilda Bankerna, att lill Rikets Ständers Bank
insända qvarlals-uppgifler oin deras ställning, äfvensom, vid anfordran, upplysningar om
deras rörelse,
jemväl måtte utan afseende lemnäs.
Slutligen få Utskotten tillkännagifva, att de icke ansett sig tillkomma att afgifva yttranden
i de frågor, sorn blifvit väckta af Herr Prosten Almqvist, angående stadgande om de
enskilda Bankernas kredit-sedlars mottagning i allmänna uppbörden, och af Biksdags-fullmäktigen
Anders Olofsson från Jemtlands län om skyldighet för Bankerna, att hädanefter
utgöra högre bevillning af sina behållna inkomster, än som a'f dem nu erlägges.
För de här förut ej omnämnda speciela fall, i hvilka Utskottens förslag afviker
från de af Finans-kommitléen eller enskilda motionärer framställda, eller från de för närvarande
gällande föreskrifter, anse Utskotten obehöfligt att vidare redogöra, emedan de
dels äro af mindre vigt, dels ock i sig tydligen innefatta sina motiver.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, få Utskotten, som anse, att lagstiftningen för
enskilda Banker, utom s. k. »Filialbanker», om hvilka särskilda stadganden gälla, bör
uti en enda lag förefinnas, och derföre hemställa, att alla för förstnämnde Banker hittills
gällande föreskrifter måtte upphäfvas, och endast för de nu redan oktroyerade Bankerna,
under den återstående oktroytiden, eller intill dess de anmäla sig alt efter den
nya lagen få bedrifva sin rörelse, fortfarande gälla, vördsamt föreslå,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta:
att, med vpphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 14, Januari 1824,
angående inrättande af enskilda Banker eller Diskonter, Kongl.
Kungörelsen
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1. 17
Kungörelsen den 9 Januari 1846 angående enskilde Banker, hvilka
utgifva egna kredit-sedlar, och Kongl. Förordningen den 6 Oktober
1848, angående vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda
Banker, utfärda en så lydande
Lag lör enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
Enskilde, sorn vilja förena sig i bola", för att bedrifva
bank-rörelse, med rättighet att utgifva egna, tryckta
eller graverade kredit-sedlar, skola hos Konungen sig dertill anmäla,
med bifogande af bolagets grund-reglor och utläningsreglemenle.
Befinnas dessa öfverensstämma med denna Lag samt
Lag och Författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till rörelsens
bedrifvande under en tid af högst tio år.
§. 2.
Till Bank-bolags stiftande erfordras minst tretio namngifnc
delegare; äfvensom en ’tecknings-summa eller grundfond
af minst 666,666 Riksdaler 32 skilling ar banko, motsvarande
250,000 Riksdaler silfver.
Vid pröfning af Bolags-reg/orna bestämme Konungen det
högsta belopp, hvarutöfver leeknings-summan e/ får gå.
§. 5.
Enskild Bank eller dess afdelning får endast i stad inrättas.
§• 4.
Bank-bolaget lyder tinder Rådstujvu-rätten i den stad, der
Bankens hufvud-kontor är beläget.
§. 5.
Delegarne i Bolaget böra inom sig utse en ansvarig, och
efter bolagets godtfinnande afsättlig, direktion, för att, enligt
utfärdad instruktion och under sådan kontroll af offentlig myndighet,
sorn i denna Lag stadgas, Banken förvalta samt i alla
mål för bolaget lagligen tala och svara.
§. 6.
Bolags-reglorna, genom hvilka delegarne' skola sig inbördes
förbinda, böra dessutom innefatta öfverenskommelse och stadganden
i följ unde ämnen:
Bth. lill R. St. Prat. 1853 & 1854. 6 Sami. 2 Afd. 1 Hält. o
Banko- och Lag-Utskollens Betänkande, N:o 1.
a) om beloppet af tccknings-summan eller grund-fonden och
dess fördelning i lotter;
b) om antalet af direktionens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret
böra vara minst feni;
c) om tiden och sältet för revisionen, som årligen skall förrättas,
och revisions-berättelsens kungörande i, allmänna lidningarne;
d)
om tiden för ordinarie bolagsstämma, som minst en gång
hvarje ar skall haltas, vi/koren för sammankallande af extra
bolagstämma, så ock om röst-beräkningen;
e) om suttet för ändring i bolags-reg tor na; och
f) gm sättet för bank-rörelsens bedrifvande.
§. 7.
M om. I. Af grund-fonden skota minst 25 procent i Rikets
gällande mynt inbetalas, på sätt i 8 §. litt. c. bestämmes.
Morn. 2. Såsom säkerhet för den del af tecknings-summan
eller grund-fonden, som ej uti reda penningar tillskjutits, må
begagnas icke allenast guld och silfver, utan äfven sådana fasti
ghets-inteck rungar, allmänna verks och inrättningars räntebärande
obligationer, samt aktier, som för ändamålet af bolaget
godkännas, efter pröfning, ilen Konungens Befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe förordnar, bär öfvervara, med rättighet
och förbindelse att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes.
Mom. 5. Samma rättighet tillkomme ock Konungens Beja
lin ings haj van de, eller den hans ställe företräder, vid pröfning
af säkerhets-hand/ing, som in lemnäs till utbyte emot annan handling
eller kontanta medel, när sådant utbyte af en eller annan
orsak blifvit af bolaget beviljadt.
Morn. 4. Enskild Baeks lotlbref må icke såsom hypothek
för grundfond i sådan Bank antagas.
M om. 5. Ej må insatt grund-fond genom utdelning minskas
sä länge Bankens rörelse fortfar och vid rörelsens upphörande
ej i vidsträcktare, mån, än att återstoden fullt motsvarar
beloppet af Bankens utelöpande och gällande förbindelser af
alla slag-.
M om. 6. Hvad lill grund-fonden enligt 2 mom. hörer bör
i Landtränleriet eller å säkert ställe, i den stad, der Bankens
hufvud-kontor är beläget, nedläggas uti kassakista med särskilda
las, hvartill direktionen, samt ett af Konungens Befallningshafvande
utsedt ombud, hafva hvar sin nyckel.
§. 8.
Förr än Banken öppnas och träder i verksamhet, skall inför
Konungens Befallningshafvande styrkas:
Banko- och Lag-Ulskottens Betänkande, N:o 1.
19
a) att inför Rådstufvu-r ätten blifvit i hufva dskrift förevisade
och uti inlecknings-protokol/et ordagrannt intagne så väl
den af Honungen utfärdade, tillstånds-Resolutionen,. sorn ock bolags-reglornc,
samt att rätten, på bolagets bekostnad, låtit i ali-'
manna lidningarne införa kungörelse om del ingångna bolaget;
b) alt uppgift på bolagets delegare blifvit ej allenast aflemnad
till samina rätt och uti inlecknings-protokollet intagen, ulan
ock i allmänna tidning arne kungjord;
c) att till Banken blifvit inbetald minst hälften af det i 7
§. / mom. bestämda tillskott i Rikets gällande mynt, äfvensom
att handlingar, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, liro hos
Banken afle/nnade till säkerhet derför att återstoden af samma
tillskott varder inom ett år i Banken insatt.
d) att hvad, som, enligt nästföregående §., utgör säkerhet
för den öfriga delen af grund-fonden. blifvit till Banken inlem
nadt
och i föreskrifven ordning godkändt.
Då förändring med delegarne i bolaget inträffar, skall uppgift
derom, efter hvarje bolagsstämma, af emnås till Råds tufvu-rätten,
för att i dess intecknings-prolokoll inlagas sannt i allmänna tidningarne
kungöras.
§. 9.
Mom. j. Enskild Banks tryckta eller graverade kreditsedlar,
eller under annan benämning utgifna förbindelser, hvari
ränta ej är utfiist, skola vara ställda till innehafvaren att
vid, anfordran inläsas, och må ej lyda åt mindre belopp än 6
Riksdaler 32 skillingar banko, motsvarande 2 Riksdaler 2i skillingar
silfver.
M örn. 2. Enskild Banks till innehafvaren eller viss man
eller ordres ställda förbindelser, hvari ränta är ulfäst, må ej
lyda å mindre belopp än 333 Riksdaler 16 skillingar banko.
Al om. 3. Depositions-bevis, stät dt lill viss man, skal! innehålla
att öfverlåtelse af detsamma bör, till nya egarens säkerhet,
i Banken anmälas.
§. 10.
Al om. 1. Sådana kredit-sedlar eller förbindelser, som i 9
§ 1 mom. omförmä/as, skola utfärdas på blanketter, hvilka anskaffas
af de enskilde Bunkeme och skola för alla dessa Banker
vara lika till valörer, storlek och färg, på sätt Konungen
närmare bestämmer. '
Mom. 2. Innan sedlarne utgifvas, skall bolaget hos Konungens
Befallningshafvande styrka, all uppgift på de personer,
hvilka komma att sedlarne underskrifva, blifvit i allmänna lidningarne
införd.
Vid ombyte af nämnde personer, styrkes på enahanda sätt,
att ombytet blifvit i allmänna lidningarne kungjordl.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o t.
§• 11.
Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kredit-sedlar, som i § 9 mom. 1 om förmälas, till större sa/nmanlagdt
belopp, än som motsvaras af Bankens hela leckningssumma
eller grundfond.
§. 12.
Vid utlåning ege enskild Bank, då räntan ej är ut fäst högre
än efter jern för hundradet om äret, och utlåningen ej är
ställd på längre tid än sex månader, alt vid lånets ulgifrände
afdraga vänta för hela lånetiden. Beta/ar låntagaren ej å firfallodagen,
er/ägge derefter, tilldess betalning sker, runia efter
en half för hundradet i månaden; börande lagsökning inom en
månad ifrån förfallotiden anställas.
Vid Jordringars utsökande njule enskild Bank samina rätt
till handräckning, som för Bikets Ständers Diskont-verk nu är
eller framdeles varder beviljad.
§• 13.
Enskild Banks lottbref må icke uti sådan Bank belånas.
§• U.
Enskild Bank ege ej drifva handel med annat än guld och
silfver, in- och utrikes vexlar samt allmänna räntebärande papper.
§• 15.
Enskild Bank må ej ega annan fastighet, än som för bankrörelsens
bedrifvande är behöflig, men vare oförhindrad att inropa
pantsatt-eller utmätt, så väl fäst som lös egendom, hvilken
utbjudes på auktion, då Bankens rätt dervid kan vara i fråga;
dock bär sådan egendom, hvarmed Banken enligt 13 § icke eger
drifva handel, åter försäljas så snart del utan förlust för Banken
ske kan.
§. 16.
Eli den revision, sorn i 6 § omförmälcs, ege Konungens Befallningshafvande
eller ett af honom förordnudt ombud deltaga.
§. n.
Efter hvarje qvartals slut skall direktionen, i närvaro af
Konungens Befallningshafvande eller hans ombud, uppgöra och
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 4.
21
sedermera ofördröjligen lill Konungen insända öfversigt af Bankens
sluttning, upprullad enligt formulär, som af Finans-departementet
meddelas. Konungens Befallningshafvande må derjemte,
äfven under tiden mellan qvarta/s-uppgifterne, af direktionen äska
upplysningar om Bankens tillslund. Likaledes skall direktionen
, vara förbunden, att, när som helst, hålla Banketts räkenskaper
och handlingar tillgänglige för dån undersökning, som Konungen
kan finna för godt att låta anställa. Dock (å icke i något af de
i denna eller nästföregående % omför malde fall enskildes förhållanden
till Banken för allmänheten yppas.
§• 48.
Delegare i enskild Bank svaren, en för alla och alla för
en, för uppfyllandet af Bankens alla förbindelser, på sätt och i
den ordning har nedan stadgas.
§. 49.
M om. 4. Derest ej enskild Bank med Rikets metalliska
mynt eller sådana sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid
anfordran inlöser sina i § 4 omför mälda förbindelser; eller ock,
derest af enskild Bank uljcirdad invisning å Rikets Stunders
Bank vid uppvisandet derstädes, i anseende till bristande behållning,
icke inlöses, åtnjute borgenären ränta af den enskilda Banken
efter åtta för hundradet om året från den dag, då betalning
af kredit-sedel, förbindelse eller invisning vägrad blifvit, intilldess
inlösning åter vidtager.
Morn. 2. Vare det ock, när Banken sålunda brustit i betalning,
hvar och en af Bankens borgenärer obetaget alt väcka
fråga om Bankens försättande i konkurstillstånd, derom anmälan
göres hos Konungens Befallningshafvande, sorn genast undersöker
Bankens ställning. Gitter direktionen då ej visa, att den
inträffade oförmågan härrört af en redan öfvergången tillfällighet,
och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan, åligge det
Konungens Befallningshafvande all låta inställa bank-rörelsen och
öfverlemna målet lill domstol.
Mom. 3. Uti enskild Banks konkurs skall, å Bankens kredit-sedlar
och andra i och för den egentliga bank-rörelsen utgiftia
förbindelser, ränta efter åtta får hundradet om året å de
förra, och lill det belopp å de sednare, som i hvarje fall utfäst
blifvit, utgå från den dag, då offentlig stämning beslutes, till dess
inlösen åter vidtager.
§. 20.
För fordran hos bank-bolag skall bolaget i första rummel
sökas.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o ■/.
Ar fordringen genom utslag fastställd, och får borgenär
ej betalning aj bolaget, dä må på grand af samma utslag utmätning
ske hos den af bolagsmännen, borgenären helst vill.
§• 21.
När konkurs inträdt, har bolaget förverkat den till bankrörelses
bedrifvande erhållna tillåtelse. :
§. 22.
Morn. i. Ej må bank-de/egare, hans arfvingar eller sterbhus-delegare
vara berättigade all under bolags-tiden träda från
bolaget eller sin loll å annan person öfverlåta, med mindre bolaget
dertill samttjeker och del i 2 § stadgade minsta antal delegare
derigenom icke understig es.
M o m. 2. Då delegare från bolaget afgår, elter ny delegare
deruti inträder, skall uppgift derom efter hvarje bolagsstämma
af emnås till Bådstufvu-rätten, för alt i dess inleckningsprotokoll
inlagas samt i allmänna tidning arne införas.
%. 23.
Morn. 1. Den genom Kongl. Förordningen den 13 Juni
1800 för skuldfordring i allmänhet bestämda preskriptions-tid af
tio år ege ej runi i afseende på enskild Banks kredit-sedlar; ej
heller skall bevakning deraf, enligt konkurs-lagen, erfordras r
sådan Banks konkurs, elter i anledning af års stämning, som vid
bolagets upplösning må utfärdas å dess borgenärer.
M om. 2. När bolaget upplöses, eller råkar i konkurstillstånd,
vill’ Konungen, uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse
förelägga en hvar, som någon den enskilda Bankens
kredit-sedel innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt, sedeln
till inlösen i samma Banks hufoud-kontor uppvisa inom fem
år från kungörelsens datum; börande kungörelsen under hvartdera
af de fern åren tvä gånger från predikstolarne uppläsas.
§• 24.
Finner Konungens Befallningshafvande vid den pröfning,
hvarom i 7 § förmäles, anledning till anmärkning och varder
rättelse icke vidtagen, eller har Banken i ett eller annat afseende
afvikit ifrån de föreskrifter, som uti denna Lag äro gifna, eller
i fastställde bolags reglor öfverenskomne, åligge det Konungens
Befallningshafvande att sådant anmäla hos Konungen, som då
pröfvar, hvilka medel kunna vara att vidtaga för att tillhålla
bank-styrelsen att del felaktiga rätta, eller huruvida, i svårare
fåll, Banken gjort sig förlustig af det till bank-rörelsens bedrifvande
erhållna tillstånd.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1. 23
§• 25.
I afseende på andra enskilda bolag, som bedrifva bankrörelse,
gulle hvad i 48 § af denna Lag um - delegarnes ansvarighet
stadgadt är.
Stockholm den 29 Augusti 1-854.
Reservationer:
af Heer Grefve Sparre,
af Herr Carleson,
af Herr Arnell, som yttrade: »En Privat-banks-lag bör ej, enligt min åsigt, alltför
mycket ingå i detaljer eller innefatta bestämmelser, som rättast hafva sin plats i
bolags-reglorna. Genom alt gifva slik lag ett sådant omfång, förledes man lätt att,
såsom nu skett, i densamma intaga sladganden, som uteslutande tillböra den ekonomiska
lagstiftningens gebiet. Bland (lera vill jag blott anföra ett enda exempel, nemligen
sedel-valören, hvars bestämmande, under de sammansatta Utskottens diskussion öfver
detta ämne, af tvänne talare erkändes obestridligen tillhöra sistnämnda lagstiftning.
Bedan tillförene hafva Bikets Ständer antagit sladganden härutinnan, hvilka ej vunnit
Konungens fastställelse, och jag får derför reservera mig mot Utskottets nu gjorda försök
att ingå på den ekonomiska lagstiftningens område. Jag kan nemligen ej, i likhet
med de sammansatta Utskottens pluralitet, antaga, att' Konungen, genom godkännandet
af G § i 1830 års lag för Rikets Ständers Bank, afsagt sig all rätt att stifta lag för
enskilda Banker annat än i samråd med Rikets Ständer, ty då den ekonomiska lag
stiftningen,
enligt grundlagen, tillhör de Kungliga prerogativerna, och dylik lag endast
i föreskrifven ordning kan upphäfvas eiler ändras, så skulle ett slikt afhändande af
Konungslig makt ej ega giltighet, äfven om det kunde antagas hafva skett, hvilket jag
på det högsta bestrider.
För öfrigt har jag varit af skiljaktig mening med de sammansatta Utskottens
pluralitet uti följande punkter, nemligen:
§. 7. Beslutet/ alt godkänna aktier såsom säkerhet för gruhdfond anser jag
vådligt, emedan högst få sådana papper lemna samma säkerhet som inteckning i fa
stighet
inom taxerings-vardet.
§. 9. Utom hvad jag, i afseende å denna §, här ofvan anfört, får jag nu tillägga,
alt bestämmandet af 6 R:dr 32 sk. Banko såsom lägsta sedel-valör, enligt milt
förmenande, nära nog omöjliggör bedrifvande af Privatbanks-rörelse. Under öfverläggningen
inom de sammansatta Utskotten har visserligen blifvit anförd t, att allmogen
förlorar på Privat-bankernes sedlar, t. ex. vid krono-uppbörden, men detta skäl, som
gäller emot Privatbanks-sedlar af alla valörer, är minst tillämpligt förssa små sedlar
som 3 R:dr 16 sk. Banko, emedan dessa, såsom oanvändbara vid större penningeremisser,
endast till ringa belopp träffas i rörelsen utom provinsen, ulan till största de
-
24
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
len äro gångbara i Bankernes grannskap, der man ej äfven ty rar att förlora på dem.
Dessutom skulle genom bestämmande af den högre sedel-valören kännbara olägenheter
uppstå af brist pä Riks-bankens småsedlar lill vexling.
§. 11. Örn man ej får anlaga, att sammansatta Utskottens afsigt varit att, så
vidt görligt är, omöjliggöra Privat-banker, är svårt att inse, hvarför dessa Banker blifvit
betagne rättigheten alt utgifva sedlar på sådana säkerhets-handlingar, sorn blifvit
satte för kreditiver och äro af beskaffenhet alt kunna användas som säkerhet för grundfond.
För min del linner jag ingen våda deruti och anser således Utskottens beslut i
denna punkt mindre lämpligt.
§. 23. Ännu obiiligare anser jag att, då tillstånd till bedrifvande af Privatbank-rörelse
ej lemnäs längre än för tio år, bestämma en preskriptionstid af ända till
hälften af denna tid för dessa Bankers sedlar och alt till följe häraf säkerhets-handlingar
för grundfond skola qvarstå hela fem år efter Bankens upphörande. Genom en
kort preskriptionstid skola sedlarna så mycket förr förlora sin kredit och hvar och en
skynda att göra sig af med dem; och enligt min öfvertygelse blefve allmänheten mindre
utsatt för förluster på dessa sedlar, om preskriptionstiden inskränktes till tvänne
år, än om den, enligt Utskottens förslag, utsträcktes lill fem.»
af Herr von Hartmansdorff och Herr Falkenstedt, hvilka instämde med Herr
Arnell.
af Herr von Printz ener enis, i afseende å 7, 23 och 25 §§ af Utskottens lagförslag.
af Herr Domprosten Thomander, som utlät sig: »Emot det beslut, hvarigenom
de förenade Utskotten, med frångående af Afdelningens förslag, hemställt, att den säkerhet,
som fordras lör Privat banks grundfond, skall vara betydligt svagare, än den
som fordras af Filial-bank för, samma ändamål, får jag mig vördsamt reservera. Om
än della beslut skulle vara det fullkomligaste sättet alt ådagalägga den opartiskhet
man ulan tvifvel vill iakttaga emot bägge dessa slags Banker samt att särskildt sörja
för Prival-bankernas kredit och anseende, så torde det dock kunna Utan öfverdrift antagas,
att allmänheten, hvars rätt och fördel härunder är i fråga, icke önskar att man
fordrar mindre säkerhet af de Banker, som röra sig med egna sedlar, än af dem som
röra sig med Rikets mynt och med riksbankens kredit-sedlar. Jag tillstyrker för min
del följande lydelse af § 7 mom. 2:
Såsom säkerhet för den öfriga delen af grundfonden må begagnas
Rikets gällande mynt, kontrolleradt guld och silfver, fastighets-inteckningar
samt allmänna verks och inrättningars räntebärande
obligationer; dock alt inteckning ej antages till säkerhet
för högre belopp än den intecknade faslighetens taxeringsvärde
för det i Bankens bolags-reglor bestämda år, ej heller räntebärande
obligation för högre belopp än det, hvartill den, utan särskild
ställd borgen, i Rikets Ständers Bank, enligt gällande Bankoreglemente,
belånas.»
af Herr von Hoffsten, Herrar Professorerne Agardh och Selander, samt Herr
Doktor Ahr. Nordström, hvilka förenade sig med Herr Domprosten Thomander.
af Herr Riks-arkivarien Nordström, som yttrade: »Då jag icke kunnat biträda
innehållet af Utskottens förslag i flere af de punkter, som nu till Rikets Höglofl. Ständers
-
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
25
ders pröfning öfverlemnas, tror jag mig böra reservationsvis tillkännagifva, uti hvilka
stvcken isynnerhet min åsigt afviker från pluraliletens.
Det, som framför allt bör vara afgjordt i fråga om lagstiftning för Privatbanksrörelsen,
är naturligtvis det ändamål, man dermed önskar vinna ; och då bank-rörelse
är ett lika vigtigt sorn nyttigt medel för penninge-cirkulationens bedrifvande; då grundlagen
i allmänhet förbjuder monopoliers fastställande, och ej heller åt Riks-banken förbehållit
något annat monopolium, än det att utgifva sedlar, som må erkännas som mynt
inom Riket, kan ändamålet med en lagstiftning, rörande Privat-banker, icke blifva att
afgöra, huruvida de få existera, utan egentligen att bestämma den säkerhet, dessa
Banker böra erbjuda allmänheten för de förbindelser, de, i följd af sin rörelse, med
densamma ingå, och hvilken säkerhet i synnerhet på förhand mäste vara gifven, då
en Privat-bank förbehåller sig rättigheten, att i den allmänna rörelsen utsläppa sedlar,
som kunna användas och gagna likasom mynt, efter de aftalandes behag.
Om nu detta är ändamålet med lagstiftningen rörande Privat-banker, — och jag
vågar tro, att ingen sakkunnig skall bestrida, att så är — så följa deraf tvänne vigtiga
slutsatser: den ena, att, oberoende af den personliga ansvarighet, hvartill delegarne
förbindas, synnerlig vigt måste läggas på beskaffenheten af den materiela eller reela
säkerhetsmassa, hvilken skall utgöra den särskilda garantien för en Banks förbindelser
till allmänheten; den andra, .att, så snart dessa vilkor för bank-rörelses öppnande äro
uppfyllda, hvarje stadgande, som på ett af godtycke eller misstroende bestämdt sätt
söker inskränka en Banks naturliga rätt att gifva sin verksamhet den utsträckning, förhållandena
tillåta och tid och omständigheter påkalla, är på en gång både orättvist
och skadligt. Det är icke endast genom en öfverdrifven försigtighet man vårdar en
plantas friska lif eller ingjuter uti nyttiga institutioner den välgörande kraft, hvaraf de
voro mägtiga. 1 båda fallen fordras dertill ock fördomsfri välvilja.
Med ledning af dessa åsigter tillåter jag mig att här nedlägga de i min tanka
mera vigtiga af de anmärkningar, till hvilka förslaget gifver anledning.
Uti 7 § godkännas äfven aktiebref, utan något undantag eller närmare bestämningar,
såsom antaglig säkerhet för den del af grundfonden, som icke inbetalas kontant.
Jag tror, att försigtigheten vid uppställningen af detta moment slumrat. Aktiers
värde beror helt och hållet af den alltid skiftande framgången af det lukrativa företag,
hvari de föreställa andelar, och företagets vinst och framgång beror icke allenast af
affärs-skickligheten hos ledarne, utan ock i ännu högre grad af konjunkturerna. Aktiers
värde kan under en längre tidsföljd alltså blifva mycket fluktuerande och egnar sig
således ej till god säkerhet lör det ändamål, här afses.
Måhända hade ock närmare bestämning rörande det värde, hvartill intecknad
egendom högst borde få såsom säkerhet godkännas, icke varit ändamålsvidrig; åtminstone
hade en sådan bestämning varit mera befogad, än åtskilliga af Utskotten föreslagna
inskränkningar i afseende å sjelfva bank-rörelsen.
Uti 9 § föreslås minimi-valören för Privalbanks-sedlar till 6 R:dr 32 sk. Banko.
Det är mig ej obekant, att Rikets Höglofl. Ständer vid en föregående Riksdag uttryckt
sin önskan om detta minimum, och alt det nu är bestämdt, att detsamma med nästa
års början skall blifva regel. Emot detta höga minimum förekomma, enligt min tanka,
likväl många betänkligheter. Såsom ett skäl derför, så vigtigt det än i sig sjelf skulle
vara, kan ej anföras, att derigenom en större silfvermassa skulle bringas till cirkulation
inom landets allmänna rörelse och sålunda realisationens säkerhet i sin mån befordras;
ty detta ändamål vinnes icke, så länge Riks-banken sjelf för realisationens säkerhet
visar så ringa omsorg, att den allt ännu vill fortfara med utgifvande af sedlar till
Bih. till B. St. Prot. i8SS & IS5i. 6 Samt. 2 A(d. 1 Baft. 4
26
Banko- och Lag Utskottens Betänkande, N:o 1.
och med på 32 sk. Banko. Om deremot Riks-banken sjelf ville höja sina sedlars minimi-valör;
om för nyss sagda ändamål likhet i system gjordes till ovilkorlig regel; om
till och med ett i förhållande tilt Riks-bankens sedlars något högre minimum bestämdes
för Privat-bankernas, så vore deruti åtminstone en grundsats fastställd, som allägsnade
inverkningarne af tillfälliga opinioners godtycken. Men hvad man nu i detta afseende
föreslår har för mycken smak deraf och lägger ett alltför stort band på en Privatbanks
gagnande verksamhet inom sin ort.
Det är uppenbart, att de kurserande sedel-valörerna i väsendtlig mån borde rätta
sig efter de genom de allmännast förefallande omsättningarne bestämda behofven af
lämpliga värdenämnare, med afräkning af de mynt-valörer, som bestå af silfver. Erfarenheten
har visat, att Privat-bankernas nuvarande minimi-sedel-valörer på 3 R:dr
16 sk. Banko äro för nämnda ändamål synnerligen behöfliga. På hvilken giltig grund
skölp de då afskaffas? Är man ej säker på, all Privat-bankerna skola kunna inlösa
dem vid anfordran, om de utgifvas i större mängd och blifva längre tid utelöpande?
Nå väl; då bör man lägga boten, der man fruktar soten, och skärpa säkerhets-vilkoren,
men icke kasta ut barnet med badvattnet, eiler godtyckligt förbjuda hvad som,
noga öfvervägdt, är för den allmänna rörelsen hebölligt och nyttigt. Eller månne den nu
föreslagna säkerheten kan anses blifva större derigenom, att sedlarnes minimi-valör är
högre? En sådan mening synes mig vittna om mindre klar öfverblick af förhållandena.
Ju lifligare och friskare den rörelse är, en Bank naturligen får bedrifva, desto säkrare
och punktligare skall den kunna motsvara sina förbindelser, och rörelsen blir i samma
mån lifligare, som Banken är oförhindrad att fritt motsvara cirkulationens allmännast
återkommande behof.
Sedel-emissionens maximum hafva Utskotten nu uti 11 § begränsat inom grundfondens
fulla belopp, och derigenom gjort den vida inskränktare, än Kongl. Förordningen
af den 9 Januari 1846 medgifver och äfven Finans-kommittéen uti sitt betänkande
föreslagit. Erfarenheten har ådagalaggt, att de i nämnda Höga Förordning fastställda
grunder för sedel-emissionens tillåtna utsträckning icke för det allmänna eller allmänheten
medfört något äfventyr, och redan på denna grund synes det, som hade man
bordt förblifva dervid, och det så mycket heldre, som den nu föreslagna inskränkningen
hvarken är rationel, eller eljest, så vidt jag förmår inse, från sjelfva sakförhållandet
kan få någon giltig förklaring.
Då man eger en värdemassa, som man ej vill föryttra, men ej heller kan i dess
dåvarande form begagna såsom cirkulations- eller betalnings-medel för gifna behof, är
det en naturlig utväg, der ett väl ordnadt bank-väsende finnes, att öfverlemna denna
värdemassa såsom säkerhet åt en Bank och i stället emottaga dess sedlar. Uti emottagarens
hand är nu värdemassan upplöst i mindre, genom sedlarne uttryckta delar, hvilka
kunna sältas i omlopp och i denna form tjena emottagaren till cirkulalions-medel, under
det att den i sin helhet såsom säkerhet står till Bankens förfogande.
Det rationela i frågan är således, att en Bank kan öka sin sedelmassa i samma
förhållande, som den erhåller fullgoda säkerheter, och derigenom blifva allt mera nyttig
för den allmänna rörelsen.
Då emellertid icke hvarje slags värde kan antagas utgöra lika god säkerhet, och
en lagstiftning, rörande sedel-utgifvande enskilde Banker, egentligen har lill ändamål,
att, sä vidt möjligt, försäkra allmänheten om Bankernas förmåga att mot henne fullgöra
sina förbindelser, uppkommer deraf ock giltig grund, att i lag bestämma arten af
de säkerheter, på hvilka en Bank må berättigas att utgifva sedlar; men då man, såsom
Utskotten nu gjort, för sådant ändamål godkänner de säkerheter, hvaraf grundfonden
får bestå, måste man ock följdriktigt medgifva, att äfven de lika beskaffade säkerheter,
Banko- orh Lag-Vtskotlens Betänkande, N:o 4.
27
hvilka Banken erhåller genom den för allmänheten så vigtiga rörelsegren, som omfattar
kreditiven, böra, i den mån de anlitas, få läggas till grund för sedel-utgifning. Min
åsigt är, i följd häraf, att grunderna för enskilda Bankers sedel-emission borde bibehållas
sådana de nu äro, eller åtminstone, utöfver hvad Utskotten föreslagit, utsträckas
äfven till de genom kreditiv-rörelsen inbragta säkerheter af samma beskaffenhet, som
grundfondens, dock endast i den mån de anlitas och med undantag af aktier.
Vidkommande förslaget derom (§ 9), att enskild Bank ej må få utgifva räntebärande
förbindelser på lägre valör, än 333 B:dr 16 sk. Banko, finner jag det icke
vara grundadt på tillfyllestgörande skäl med hänsyn till allmänhetens behof och intresse,
och biträder heldre Herr Stuarts motion, som föreslår denna minimi-valör till 133 R:dr
16 sk. Banko.
Det under 13 § förekommande förslag, att enskild Banks aktiebref ej må belånas
i sådan Bank, finner jag, för min del, vara så mycket mindre grundadt pä goda
skäl, som aktier utan undantag blifvit af Utskotten godkända såsom antagliga säkerheter
för sjelfva grundfonden. Det bör väl få ankomma på Bank-bolagen sjelfva, huruvida
de finna sig kunna belåna aktier; och om något anses nödigt att i ämnet stadga,
synes det till det högsta kunna blifva, att förbjuda belåning af enskild Banks aktiebref
i samma Bank.
Uti 23 § föreslås en preskriptions-tid af fem år, inom hvilken bank-bolag, som
upplöses, bör hålla kassa till inlösen af sina utelöpande sedlar. Denna tid finner jag
vara för lång, hinderlig för bolagsmännen att placera sina penningar i andra företag,
och äfven för dem kostsam, då invexlings-kassan under samma tid ligger räntelös. Tre
års preskriptions-tid, vederbörligen kungjord, torde för ändamålet vara tillräcklig.
Att uti förslaget något annat stadgande ej förekommer rörande enskilda Banker,
som icke utgifva sedlar, än om bolagsmännens solidariska ansvarighet, anser jag vara
en brist. Jag tror ock, att dénna ansvarighet ej behöfde vara uteslutande solidarisk,
utan torde äfven principen för kommandit-boläg på dem kunna tillämpas. Nödigt synes
ock vara, alt hafva bestämdt, huruvida sådana bank-bolag må anses berättigade att
öppna sin bank-rörelse, utan att någon officiel granskning af deras bolags-reglemente
eller sanktion deraf egt ruin. Då man betänker, att skillnaden emellan dessa bankbolag
och de sedel-utgifvande väsendtligen ligger endast deruti, att de förra icke få utgifva
tryckta eller graverade sedlar, men deremot ej äro hindrade att utgifva en
massa handskrifhä sådana, torde den anmärkta omständigheten befinnas förtjena uppmärksamhet.
Jag finner mig, slutligen, ock böra anmärka att, ehuru Finans-kommittéen tydligen
föreslagit ett moment om sedel-utgifvande bank-bolags rätt till förlängning af sin
oktroj för tio år hvarje gång, Utskottens förslag likväl förbigår denna fråga. Det synes
mig alldeles ostridigt, att det för personer, som inträda såsom bolagsmän i en sedel-bank,
under full ansvarighet för risken, är af stor vigt, att på förhand vara förvissade
om, att deras oktroj, vid första periodens slut, kan förlängas, och att Lagen bör
gifva ett bestämdt svar derpå. Utskotten blefvo ock erinrade om angelägenheten häraf
och om förbiseendet af Finans-kommitténs förslag. Men sjelfva denna erinran upptogs
redan så illa, att en ledamot af Utskotten till och med ville motsätta sig att proposition
derpå skulle få göras; och ehuru denna glömska af parlamentarisk ordning naturligtvis
blef tillbakavisad, var det likväl endast genom votering, som beslut kunde tillväga
-
28
Banko- och Lag-Vtskottens Betänkande, N:o 4.
bringas, att förbigåendet af Finans-kommittéens förslag i denna del skulle motiveras.
Mot dessa motiver får jag nedlägga min reservation, med tillägg att jag, för min del,
tror att, uti en lag om enskilda Banker, äfven bör ingå ett moment om deras rätt till
förlängning af sin oktroj.»
af Herr Domprosten Ahlstrand och Herr Prosten Malmstedt, hvilka instämde
med Herr Arnell.
af Herr Kock, som förenade sig uti Herr Riks-arkivarien Nordströms reservation
emot 7 och 25 §§ af Utskottens lag-förslag.
af Herr Ekenman, som instämde uti sistnämnde reservation, utom i hvad den
anginge 7 och 23 §§ af lag-förslaget.
af Herr Palander, som till alla delar förenade sig uti samma reservation.
af Herr Wallenberg, som yttrade: »Emot Lag- och Banko-Utskottens betänkande
om »Låg för enskilda Banker med sedelutgifnings-rätt» får jag mig reservera uti följande
fyra punkter:
l:o. Uti § 8 litt. a. förekommer: »att inför Rådstufvu-rätten blifvit i hufvudskrift
förevisade och uti intecknings-protokollet ordagrannt intagne, så väl den af Konungen
utfärdade tillstånds-resolution, som ock bolags-reglorna.»
Uti § 1 omförmäles ingen tillstånds-resolution. Då utaf här ofvan citerade strof den
slutsats skulle kunna dragas, att Konungen skulle onödigtvis besväras med utfärdandet
af särskild tillstånds-resolution, oaktadt, enligt denna lags både ordalag och andemening,
de af Konungen sanktionerade bolags-reglorna utgöra just sjelfva hufvudvilkoret
för rättighet till sådan bank-rörelses bedrifvande, så anser jag ordalydelsen af bemälde
§ 8 litt. a. böra sålunda förändras:
att inför Rådstufvu-rätten blifvit i hufvudskrift förevisade och uti
intecknings-protokollet ordagrannt intagna de af Konungen sanktionerade
bolags-reglorna, = = == = (o. s. v. i enlighet med
Utskottens förslag).
2:o. Uti § 19 är föreskrifvet att, om enskild Bank råkar i konkurs, dess kredit-sedlar
skola draga »ränta efter åtta för hundradet om året.» Dét torde böra erkännas,
att enskild Ranks iråkade obestånd redan i och för sig sjelf är en så stor olvcka,
att ingen straffbestämmelse behöfs för alt söka förmå sådan enskild Banks' styrelse söka
undvika konkurs, hvadan jag för min del vördsammast föreslår: att denna ränta mätte i
stället bestämmas till sex procent laga ränta.
3:o. Uti § 23 mom. 2 föreslå Utskotten, att preskriptions-tiden å upphörd enskild
Banks kredit-sedlar skulle sättas till fern år. Det torde kunna förutsättas, att, så
länge enskilde Bankers kredit-sedlar endast utgöra ett konventionelt betalningsmedel, hvilket
det ankommer på enhvar att emottaga eller ej, dessa sedlar icke blifva såsom mynt
ansedda och i följd deraf ej heller såsom sådant skrinlaggda för oförutsedda behof och
möjligen någon gång bortglömda. Deremot är det alldeles klart, att det kommer att
medföra stora olägenheter, om under fem år efter Bankens upphörande intet sterbhus
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, i\:o i.
29
kan utredas eller ingen konkurs afslutas, för det alt bland tillgångarne funnits en Bankaktie.
Handels-bolag, som fortgått genom generationer, kunna erhålla årsstämning å sina
borgenärer, men ett bank-bolag, hvars hela verksamhet och tillvaro i lag blifvit begränsad
till tio år, skulle uti ytterligare hälften så lång lid vara utsatt för möjligheterna
af sedel-förfalskning och dermed förknippade förluster, derföre att någon, som icke på
två år hunnit presentera en innehafvande kredit-sedel, möjligen skulle medhinna sådant
på fem år. Sammansatta afdelningen hade föreslagit denna preskriptions-lid lill tvä år,
och i enlighet dermed torde Utskottens förslag förändras.
4:o. § 25 vidrörer saker, hvilka icke tillhöra denna lag, enär detta är en lag
om Banker med sedelutgifnings-rätt, hvadan jag vördsamt föreslår, att samma § 25
måtte af Rikets Ständer afslås, emedan, om den hlefve lag, enskilda kommandit-bolag,
som kunna vilja idka bank-rörelse utan att utgifva, egna kredit-sedlar, blifvit helt och
hållet förbjudna.»
af Riksdags-fullmäktigen Nils Nilsson från Wermlands län, som förenade sig
med Herr Arnell, samt af Riksdags-fullmäktige Olaus Eriksson från Götheborgs och
Bohus län, Peter Mårtensson från Jönköpings län, Nils Andersson från Christianstads
län, Ola Svensson från Malmöhus län och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
län, hvilka instämde med Herr Dom-Prosten Thomander.
f ,
Bih. till B. St. Brot. 1853 & 185i. 8 Sami. 2 Afä. I Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Banko• och Lag-Utskottens Memorial, Nto 2.
1
Uf:o S.
Ank. till Esp.-Utsk. den 8 Nov. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial j med förslag till sammanjemkning af Riks-Ständens
skiljaktiga beslut i anledning af Utskottens Betänkande N:o
tji fråga om ny lag för enskilda Banker hvilka utgifva
egna kredit-sedlar.
Sedan de respektive Riks-Ståndeu i anledning al berörde Betänkande
lättat definitiva beslut, hafva Utskotten genom Protokolls-Utdrag al samina
beslut erhållit del; oell inhemtat: att en del af de stadgandeu, hvilka
Utskotten i Betänkandet föreslagit, blifvit al alla Riks-Stånden gillade; att,
i afseende på en annan del, tre Stånd lättat lika beslut, sorn än öfverensstämma
med Utskottens förslag och än derifrån afvika; samt att i vissa
frågor två Stånd i sina beslut stadnat emot två.
Af det förstnämnda slaget, eller sådana Utskottens förslag, som blifvit
af alla Stunden godkändaj äro, utom de åtskilliga, utaf Utskotten gjorda
hemställanden, att särskilda i ämnet väckta motioner måtte utan afseende
lemnäs eller ej till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda, följande paragrafer
och momenter i Utskottens förslag till lag, nemligen: 2, 3 och 4
§§; momenterna, litt. Uj b, c och d af 6 §; lmomentet, den del af 2 morn.
sorn afser säkerhets-handlingarnes pröfning af Konungens Befallningshafvande
samt 3, 4, 5 och 6 momenterne af 7 §; 8 §; 3 momentet af 9 §; 2
och sista momenterne af 10 §; sista momentet af 12 §; 14, 13 och 16 §§;
18 §; 2 momentet af 19 §; 20, 21 och 22 §§ samt 24 §.
Bland de bestämmelser i Betänkandet, öfver hvilka tre Stånd fattat
sammanstämmande beslutj förekommer först
Bih. till R. St. Prot. 1853—64. 6 Sami. 2 A/d. 2 Jläft. i
2
Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 2.
Ingressen till nämnde lag-förslag: Den innehåller hemställan af Utskotten:
”det Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att, med upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, angående inrättande
af enskilda Banker eller Diskonter, Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846,
angående enskilda Banker, som utgifva egna kredit-sedlar, samt Kongl.
Förordningen den 6 Oktober -1848, angående vissa lag-bestämmelser, med
afseende på enskilda Bankerf den nu ifrågavarande nya lagen bör utfärdas.
Berörde hemställan har blifvit utan förändring antagen af Hederv.
Bonde-Ståndet; och hafva de öfrige Stånden beslutat:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln: ”alt Rikets Ständer böra dels för egen
del besluta, dels hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, nied upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846, angående enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar, och Kongl. Förordningen den 6
Oktober 1848, angående vissa lag-bestämmelser, med afseende på enskilda
Banker, må utfärdas en förordning angående enskilda Banker, hvilka utgifva
egna kredit-sedlar.”
Högv. Preste-Ståndet: alt de i ingressen förekommande orden; ”af
Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, angående inrättande af enskilda
Banker eller Diskonter,” höra utgå, samt
Vällojl. Borgare-Ståndet: att antaga ingressen så lydande: ”Rikets
Ständer besluta för deras del, att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 9 Januari 1846, angående enskilda Banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar,
och Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, angående vissa lagbestämmelser
med afseende på enskilda Banker, utfärda cn lag för enskilda
Banker, hvilka utgifva egna. kredit-sedlar.
Hvad nu angår Höglofl. Ridderskapet och Adelns beslut alt orden:
vRikets Ständer för sin del besluta," borde utbytas emot orden: "Rikets
Ständer, dels för egen del besluta, dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla" så, då de öfrige R.iks-Slånden icke godkänt nämnde redaklionsförändring,
utan lemnat Utskottens förslag i denna del utan anmärkning,
måste ingressens lydelse härutinnan anses vara genom tre Slånds beslut gillad;
och då tre Stånd jemväl äro ense derom ali, Kongl. Kungörelsen den 14
Januari 1824 ej lior i ingressen omnämnas, såsom upphäfven; samt i frågor
af förevarande beskaffenhet tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
kommer följaktligen ingressen att innehålla den af Utskotten
föreslagna, lydelse endast med den förändring att derutinnan
uteslutas orden: "af Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824,
angående inrättande af enskilda Banker eller Diskonter."
Vidale hafva tre Stånd fattat lika beslut angående följande §§ och
momenter i sjelfva lag-förslaget, nemligen:
Banko- och Lag-Utskottens Memorial N:o 2.
S
§ 5,
så lydande:
Delegarne i bolaget böra inom sig utse en ansvarig och efter bolagets
godtfinnande afsättlig direktion, för att, enligt utfärdad instruktion och
under sådan kontroll af offentlig myndighet, som i denna lag stadgas, Banken
förvalta samt i alla mål för bolaget lagligen tala oell svara.”
Då denna § blifvit godkänd af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden;
föranleder Ridderskapet och Adelns beslut, att orden: i denna lag” bor
de
utbytas emot orden ”bär nedan,” ej Lill någon åtgärd.
§ 9-
1 1 momentet af denna § hafva Utskotten föreslagit, att enskild Banks
kredit-sedlar icke må lyda å mindre belopp än 6 R:dr 32 sk. Banko.
Detta beslut diar Bonde-Ståndet godkänt, hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden (af hvilka det förra afslagit inbjudning
från Bonde-Ståndet, alt i dess beslut sig förena, samt BorgareSlåndet,
efter inbjudning, förenat sig med Ridderskapet och Adeln) sammanstämmande
slädnät i det beslut, att den minsta tillåtna sedel-valören skall
vara o Ralr IG sk. Banko, mo/svarande i R:dr 12 sk. silfver; i följd hvaraf
och då delta utgör elt Rikets Ständers beslut, nämnde moment kommer
alt erhålla följande förändrade lydelse:
Enskild Banks tryckta eller graverade kredit-sedlar, eller under annan
benämning utgifna förbindelser , hvari ränta ej är ut fäst, skola vara
■ställda till inneha}varén att vid anfordran inlösas, och nul ej lyda a mindre
belopp än 3 R:dr 16 'sk. Banko, motsvarande 1 Rulr 12 sk. silfver.
2 momentet i förevarande §, hvilket har denna lydelse: "Enskild
Banks lill innehafvared eller viss man eller ordres ställda förbindelser,
hvari ränta är utjäst, mu ej lyda ä mindre belopp än 333 R:dr 10 sk.
Banko/’ är vordet af Ridderskapet och Adeln samt Preste-och Bonde-Stånden
godkändt, hvaremot Borgare-Ståndet beslutat nedsättning af nämnde belopp
"lill 133 R:dr IG sk. Banko; men då Utskottens förslag är vordet af
tre Stånd bifallet, kommer detsamma att bibehållas oförändradt.
§ 12.
Uti denna § har Ridderskapet och Adeln beslutat den förändring,
att, i stället för den öfver»äntå efter en half för hundradet i månaden, som
Utskotten föreslagit, för det fall att betalning vid förfallotiden ej erlägges
4
Banko- och Lag-Utskottet« Memorial, N:o 3.
sådan ränta borde vara lika med den för Banko-diskonten bestämda; men
då öfrige Riks-Slånden i denna del bifallit Utskottens förslag, hvilket således
är ett Rikets Ständers beslut, måste Ridderskapet och Adelns berörde
beslut anses hafva förfallit och denna §, som i öfrigt är af samtlige RiksSlånden
godkänd, behålla den lydelse Utskotten föreslagit.
§ 13.
så lydande: "Enskild banks lottbref må icke uti sådan bank belå
nas,
’J är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden;
i följd hvaraf Preste-Slåndets beslut att ordet "sådan" borde utbytas
emot ordet "samma" förfallit.
§ 17.
Denna § börjar sålunda: "Efter hvarje qvartals slut skall direk
tionen
i närvaro af Konungens Befallningshaf vände eller hans ombud,
uppgöra och sedermera ofördröjligen till Konungen insända öfversigt af
bankens ställning, upprättad enligt formulär, som af Finans-departementét
meddelas. Konungens Befallningshafvande må derjemte, etc.
I stället för nämnda ordalydelse, har Ridderskapet och Adeln beslutat
följande:
”Efter hvarje qvartals slut. skall Direktionen uppgöra öfversigt af
Bankens ställning upprättad enligt formulär, som af Finans-departementet
meddelas, hvilken ölversigt af Konungens Befallningshafvande, efter granskning
of dess öfverensstämmelse med Bankens räkenskaper, till Konungen
insändes. Konungens Befallningshafvande må derjemte” etc.
Men då Utskottens förslag blifvit af öfrige Stånden godkändt, och
således är ett Rikets Ständers beslut, föranleder Ridderskapet och Adelns omförmälda
skiljaktighet ej tili någon åtgärd.
§ 25.
Då Ridderskapet och .Adeln, samt Preste- och Borgare-Stånden enhälligt
heslutat, ätt denna §, som Bonde-Ståndet godkänt, skall ur förslaget
utgå,jkommer densamma ock, i enlighet med detta Rikets Ständers
beslut, att derifrån uteslutas.
Det återstår nu för Utskotten att redogöra för innehållet af de delar
af förslaget, angående hvilka tvä stånd i besluten, stannat emot två
och hvilka beslut, i enlighet med 73 § Riksdagsordningen böra samman
-
Banko- och Lag-Uttkottens Memorial, N:o 2.
5
je lii k as; och få Utskotten i sådant afseende göra inbjudningar och, förden
händelse dessa icke antagas, framställa voterings-propositioner, öfver hvilka
omröstning torde böra, enligt förut antagen praxis, i Förstärkt Banko-Utskott,
ega rum.
De ifrågavarande delarne af förslaget äro:
5 »•
hvilken enligt Utskottens förslag har denna lydelse:
■'Enskilde, som vilja förena sig i bolag, för att bedrifva Bankrörelse,
med rättighet alt utgifva egna tryckta eller graverade kreditsedlar, skola
hos Konungen sig dertill anmäla, med bifogande af bolagets grundreglor
och utlånings-reglemente. Befinnas dessa öfverensstämma med denna
Lag samt Lag och Författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till rörelsens
bedrifvande under en tid af högst tio år.”
Detta förslag har blifvit godkundl al Borgare- och Bonde-stånden;
hvaremot de öfrige Stånden beslutat:
Richler skåpet och Adeln: att förevarande § skulle lyda sålunda:
”Enskilda., som förena sig i bolag, för att bedrifva bankrörelse med
egna tryckta eller graverade förbindelser, kallade kreditsedlar, eller med
hvilken annan benämning som helst skola om Korfgl. Maj:ts nådiga tillstånd
dertill sig anmäla samt vid ansökningen bifoga uppgjorda bolagsreglor
och utlånings-reglemente, efter granskning hvaraf och pröfning tillika,
huruvida Bankinrätlningen kan vara för landet nyttig, Kongl. Maj:t fattar
sitt nådiga beslut i fråga om det sökta tillståndet, hvilket icke i något fall
beviljas för längre tid än tio år och när det meddelas, är förenadt med
det vilkor, att hvad här nedan stadgas varder noggrant iakttaget;"
samt Preste-ståndet, att §:n skulle hafva följande lydelse:
”Enskilde, som vilja förena sig i bolag för alt bedrifva bank-rörelse
med rättighet att utgifna egna tryckta eller graverade kreditsedlar, skola
hos Konungen sig dertill anmäla, med bifogande af bolagets grundreglor
och utlånings-reglemente. Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag,
tredje momentet i Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824 samt lag och
författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse tili rörelsens bedrifvande under en
tid af högst tio år, efter hvilken tids förlopp ny tillåtelse, uppå derom
gjord ansökning må beviljas, dock ej öfver tio år för hvarje gång.”
Då Utskottens förslag blifvit godkändt af Borgare- och Bonde-stånden,
få Utskotten vördsamt
inbjuda Flöglofliga Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga
P reste-Siändet att i förstnämnda två Stånds beslut sig fören
0
Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 2.
Skulle denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antagas; torde
omröstning böra anställas, ocb Utskottens omförmälaa förslag till 1 § dervid
till Ja-proposition antagas; men då den skiljaktighet emellan Ridderskapet
ocb Adelns samt Preste-slåndets beslut förefinnes, att detta sednare
Riks-Stånd, hvilket, genom åberopande af 3 momentet i Kongl. Kungörelsen
af den 14 Januari 1824, afsett alt i likhet med Ridderskapet ocb Adeln
åt Kongl. Maj:t öfverlemna rättigheten att pröfva de enskilda Bankernes
nytta för landet, innan tillstånd för dem att bedrifva sin rörelse meddelas,
jemväl önskar ett tillägg i paragrafens slut om förnyelse af samma
tillstånd efter tio års förlopp; få Utskotten, till undvikande af votering
om kontraproposition,
inbjuda Ridderskapet och Adeln att med Preste-Stundet i
denna del sig förena.
Varder denna inbjudning ej antagen, ocb Preste-Stundet vidblifver
sitt beslut, måste jemväl frågan om, hvilkendera meningen skall utgöra
kontraproposition, genom omröstning afgöras; ocb få Utskotten, för sådant
ändamål, afgifva ett så lydande förslag lill
Voterings-proposition:
Den som vill, alt vid den slutliga voteringen angående
lydelsen af 1 § i förslaget till lag för enskilda Banker, hvilka
utgifva egna kreditsedlar, lill kontra-proposilion skall uppställas
Preste-Slåndets förslag till redaktion, så lydande: Enskilde,
sorn vilja förena sig i bolag, för att bedrifva bankrörelse.
, med rättighet att utgifva egna tryckta eller graverade
kreditsedlar; skola hos Konungen sig dertill anmäla; med
bifogande af bolagets grundreglor och utlånings-regleniente.
Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag, tredje momentet
i Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824 saint Lag
celi Författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till rörelsens
bedrifvande under en lid af högst tio d/\, ejler hvilken lills
förlopp ny tillåtelse> uppå derom gjord ansökningmå beviljas;
dock ej öf ver tio år för hvarje gång;”
röstar
Ja;
Den, det ej vill,
röstar
Nej.
Banko• och Lag-Utskottens Memorial, N:o 3,
7
Vinner nej; kommer att till kontra-proposition antagas
det af Riaderskapet och Adeln beslutade förslag till redaktion,
så lydande: Enskilde, som förena sig i bolag, för att
bedrifva bankrörelse med egna trjckta eller graverade förbindelser,
kallade kreditsedlar, eller med hvilken annan benämning
som helst, skola om Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd
dertill sig anmäla samt vid ansökningen bif oga uppgjorda bolagsreglor
och utlånings-reg/emente, efter granskning hvaraf
och pröfning tillika, huruvida bankinrättningen kan vara för
landet, nyttig, Kongl. Maj:t fattar sitt nådiga beslut i fråga
om det sökta tillståndet, hvilket icke i något fall beviljas för
längre tid än tio år, och när det meddelas, är förenadt med
det vilkor, att hvad här nedan stadgas varder noggrant iakttaget”.
Och föreslå, i följd häraf Utskotten omröstning i huf
vudsaken
efLer denna
V o t er ings - pr o po s it ion:
Den, som vill, att 1 § uti förslaget till lag för enskilda
banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar skall hafva denna
lydelse: ''Enskilda, som vilja förena sig i bolag, för att be
drifva
bankrörelse, med rättighet att utgifva egna, tryckta
elfer graverade kreditsedlar, skola hos Konungen sig dertill
anmäla, med bifogande af bolagets grundreglor och utlånings-reglemenle.
Befinnas desse öfverensstämma med denna
Lag samt Lag och Författningar i öfrigt, meddelas tillåtelse
till rörelsens bedrifvande under en tid af högst tio år1’
röstar
Ja;
Den, det ej vill, '
röstar
Nej.
Vinner nej; anses Rikets Ständer hafva beslutat, att
nämnde <$* skall lyda
(1 alternativet:) pä sätt Preste-Ståndet föreslagit.
(2 alternativet:) på sätt Ridderskapet och Adeln föreslagit.
8 Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 2.
§ 6.
Denna § har blifvit i sin helhet af Borgare- och Bonde-Stånden
godkänd, och, på sätt förut är nämndt, jemväl af öfrige Stånden, utom
momentet Litt. fj
hvilket har denna lydelse:
”f) Om sättet för Bankrörelsens bedrifvandeJ’
i stället för hvilket moment Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
velat införa 2:ne raomenter, så lydande:
"f) Om sättet för utlåningen,” och
”g) om deposition på upp- och afskrifnings-räkning.”
Utskotten inbjuda Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
attj med frånträdande af detta beslut „ antaga Utskottensj
af öfriga Stånden godkända förslag.
Och torde, i händelse inbjudningen ej antages, omröstning böra anställas
öfver följande
V oterings-proposition:
Den, som godkänner det i 6 § af förslaget till lag för
enskilda Banker, under Litt. f förekommande momentet, så
lydande:
”f) Om sättet för Bankrörelsens bedrifvande
röstar
Ja;
Den, det ej vill,
röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer 6 § att, på sätt Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, i stället för momentet
Litt. fj innehålla två momenter, så lydande:
f) Om sättet för utlåningen; och
g) Om deposition på upp- och afskrifnings-räkning.
§ 7.
Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 2. 9
§ 7.
Momentet 2j så lydande:
”Såsom säkerhet för den del af teckningssumman eller
grundfonden, som ej uti reda penningar tillskjutits, må begagnas
icke allenast guld och silfver, utan äfven sådana fastighets-inteckningar,
allmänna verks och inrättningars räntebärande
obligationer, samt aktier, som för ändamålet af bolaget
godkännas, efter pröfning, den Konungens Befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe förordnar, bör öfvervara,
med rättighet och förbindelse, att dervid göra anmärkning,
om skäl förefinnes.”
Detta moment har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
godkändt, med endast den redaktions-förändring, att ordet: ”tillskjutits”
skulle utbytas emot ordet: tillskjutes; hvaremot Preste- och
Bonde-Stånden, såsom sitt beslut, antagit den af Herr Domprosten Thomander
emot Utskottens Betänkande i denna del afgifna reservation, af
följande innehåll:
”Såsom säkerhet för den Öfriga delen af grundfonden må
begagnas rikets gällande mynt, kontrollera dt guld och silfver,
fastighets-inteckningar samt allmänna verks och inrättningars
räntebärande obligationer; dock att inteckning ej antages till
säkerhet för högre belopp, än den intecknade fastighetens
taxeringsvärde för det i Bankens bolagsreglor bestämda år,
ej heller räntebärande obligation för högre belopp än det,
hvartill det, utan särskild ställd borgen, i Rikets Ständers
Bank, enligt gällande Banko-reglemente, belånas;” hvartill
Preste-Ståndet gjort ett tillägg, angående säkerhetens pröfning
af Konungens Befallningshafvande, i öfverensstämmelse
med Utskottens, af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gillade förslag, hvilket, enligt hvad jemväl förut
nämndt är, i hvad det angår sagde pröfning, är att såsom
Rikets Ständers beslut anse.
Med gillande af den utaf Ridderskapet och Adeln beslutade förändringen
af ordet: "tillskjutits” till tillskjutest få Utskotten
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att förena sig liti Ut
skottens sålunda förändrade förslag.
Bih. till R. St. Prof. 1853—1834. 6 Sami 2 Afd. 2 Haft. S
10
Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 2,
Antages ej denna inbjudning, anställes omröstning öfver följande:
V oter in g s-pr oposition:
Den, som vill, att 2 momentet i 7 § af förslaget till lag
för enskilda Banker skall hafva denna lydelse:
”Såsom, säkerhet för den del af tecknings summan eller
grundfonden , som ej uti reda penningar tillskjutes, må begagnas
icke allenast guld och silfver, utan äfven sådana
fastighets-inteckningar , allmänna verks och inrättningars
räntebärande obligationer, samt aktier, som för ändamålet
af bolaget godkännas, efter pröfning, den Konungens Befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe förordnar, bör
öfvervara, med rättighet och förbindelse att dervid göra
anmärkning, om skäl förefinnes,”
röstar
Ja;
Den, det ej vill,
röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer det ifrågavarande momentet, att, i
öfverensstämmelse med Preste- oell Bonde-Ståndens beslut,
lyda sålunda:
Såsom säkerhet för den öfriga delen af grundfonden
må begagnas Rikets gällande mynt, kontrolleradt guld och
silfver, f astighets-inteckningar samt allmänna verks och inrättningars
räntebärande obligationer; dock att inteckning ej
antages till säkerhet för högre belopp, än den intecknade
fastighetens taxeringsvärde for det i Bankens bolagsreglor
/ i , ' 7 O O
bestämda årej heller räntebärande obligation för högre
belopp än det, hvartill det utan särskild stäld borgen i Rikets
Ständers Bank, enligt gällande Banko-reglemente belånas.
Säkerheten godkännes af delegarne, efter pröfning,
den Konungens Befallningshafvande, eller den han i sitt
ställe förordnar, bör öfvervara, med rättighet och förbindelse
att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes.
Banko- och Lag-Utikottens Memorial, N:o I.
Ii
§ 10.
Morn. 1 lyder:
"Sådana kreditsedlar eller förbindelser, sora i 9 § 1 mom.
omförmälas, skola utfärdas på blanketter, hvilka anskaffas af
de enskilda Bankerna och skola för alla dessa Banker vara
lika till valörer, storlek och färg, på sätt Konungen närmare
bestämmer.”
Uti detta moment, hvilket blifvit af Preste- och Bonde-Stånden bifallet,
hafva de öfriga Stånden beslutat den redaktions-förändring, att näst
efter ordet ”valörer” borde tilläggas orden: samt för samma valör vara
af likaj äfvensom att orden: "och färg” borde utgå.
Ehuru berörde tillägg ej uttrycker annan mening, än den Utskotten
i sitt förslag velat uttrycka, eller att endast sedlar af lika valörer ovilkorligen
böra hafva samma storlek, finna likväl Utskotten att den föreslagna
förändrade redaktionen, som är tydligare, bör antagas; och då Utskotten
anse frågan om likheten i färg vara af mindre vigt, helst det blifver
åt Konungen öfverlemnadt att i förevarande fall meddela närmare föreskrifter;
få Utskotten, med frånträdande af sitt förslag, i hvad det afviker
från Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut,
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att instämma i öfriga
Ståndens nyssnämnda beslut.
Om denna inbjudning ej antages, bör omröstning ske efter denna
Voterings-pr oposition:
Den, som vill, att 1 mom. i 10 § af förslag till lag för
enskilda Banker, skall hafva denna lydelse:
"Sådana kreditsedlar eller förbindelser> som i 9 § 1 mom.
omförmälasj, skola utfärdas på blanketter, hvilka anskaffas
af de enskilda Bankerne och skola för alla dessa Banker
vara lika till valörer samt för samma valör vara af lika
storlekj pä sätt Konungen närmare bestämmer
röstar
Ja;
12 Banko- och Lag-Uttkottens Memorial, N:o 8.
Den, det ej vill,
röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande moment att lyda i
enlighet med Utskottens första, af Preste- och Bonde-Stånden
godkända förslag, sålunda:
”Sådana kreditsedlar eller förbindelser, sorn i 9 § 1 mom.
omförmälas, skola utfärdas på blanketterj hvilka anskaffas
af de enskilde B änke me ^ och skola för alla dessa banker
vara lika till valörer„ storlek och färgj pä sätt Konungen
närmare bestämmer ”
§ 11*
som lyder:
”Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kreditsedlarj som i § 9 mom. I omförmälas > till
större sammanlagdt beloppj än sorn. motsvaras af Bankens
hela tecknings summa eller grundfondf
är godkänd af Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet fattat derifrån afvikande och jemväl sins
emellan väsendtligen skiljaktiga beslut.
Ridderskapet och Adeln har nemligen beslutat, att paragrafen skulle
hafva följande lydelse:
"Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kreditsedlar, som i 9 § 1 mom. omförmälas, eller in*
visningar å Rikets Ständers Bank till större sammanlagdt belopp,
än som motsvaras af
l:o Behållningen i enskilda Bankens egna kassor af rikets
gångbara mynt i silfver eller sedlar;
2:o återstoden af depositioner i Rikets Ständers Bank;
3:o Sådana Bolagets odisponerade tillgångar i guld och
silfver samt hypothek, som i 7 § nämnas, Bankens egna
lånehandlingar sålunda härvid icke inberäknade; och
4:o Innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade kassakreditiver
i den mån dessa anlitas, dock härför icke till
större belopp, än 50 procent af Bankens hela grundfond.
Banko- och Lag-TJtskottens Memorial, iV:» 5.
13
Derest genom vexling eller af annan orsak, det sålunda bestämda
förhållande skulle komma att rubbas, åligge det
Banken att inom en månad hafva detsamma återställt."
Borgare-Ståndet åter har beslutat, att förevarande 11 § skulle lyda,
som följer:
”Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kreditsedlar, som i § 9 mom. 1 omförmälas, till större
sammanlagdt belopp, än som motsvaras af
l:o Bankens hela teckningssumma eller grundfond, och
2:o innehafvande säkerhets-handlingar för beviljade
kassa-kreditiver, i den mån de anlitas, hvilka säkerheter böra
vara lika beskaffade med de i § 7 mom. 2 för grundfonden
föreskrifna, dock härför icke till större sammanlagdt belopp,
än hälften af grundfonden.
Derest genom vexling eller annan orsak det sålunda bestämda
förhållandet rubbas, åligge det Bank-direktionen att
inom en månad hafva detsamma återställt, hvaröfver Konungens
Befallningshafvande hand hålle.”
Utskotten få
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet_, att
med de öfriga Stånden sig förena.
Adslås denna inbjudning, torde böra röstas i förstärkt Utskott öfver
följande:
V oter ings-pr oposition:
Den, som vill, att vid den slutliga voteringen, angående
lydelsen af 11 § i förslaget till lag för enskilda Banker, till
kontra-proposition uppställes Borgare-Ståndets förslag, så lydande:
"Ej
må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kreditsedlarj som i § 9 mom. 4 omförmälas, till
större sammanlagdt beloppän som motsvaras af
4:o Bankens hela teckningssumma eller grundfond; och
2:o innehafvande säkerhets-handlingar för beviljade
kassa-kreditiverj i den mån de anlitas} hvilka säkerheter
böra vara lika beskaffade med de i § 7 mom. 2 för grundfonden
föreskrifna_, dock härför icke till större sammanlagdt
beloppj än hälften af grundfonden.
M
Banko- oeh Lag-Utskotten* Memorial, N:o 9.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda
bestämda förhållandet rubbas, åligge det Bank-direktionen,
att inom en månad hafva detsamma återställt, hvaröfver
Konungens Befallningshafvande hand hålle;"
röstar
Ja;
Den, det ej vill,
röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ridderskapet
och Adelns beslut, så lydande:
"Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kredit-sedlar, som i 9 § 1 mom. omförmälas, eller
invisningar å Rikets Ständers Bank till större sammanlagdt
belopp, än som motsvaras af
1:o Behållningen i enskilda Bankens egna kassor af
rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar;
2:o Återstoden af depositionen i Rikets Ständers Bank;
3:o Sådane bolagets odisponerade tillgångar i guld och
silfver samt hypothek, som i 7 f nämnas. Bankens egna
länehandlingar sålunda härvid icke inberäknade; och
4:o Innehafvande säkerhets - handlingar för lemnade
kassa-kreditiver, i den mån dessa anlitas, dock härför icke
till större belopp än 50 procent af Bankens hela grundfond.
Derest, genom vexling eller af annan orsak, det sålunda
bestämda förhållande skulle komma att rubbas, åligge det
Banken, att inom en månad hafva detsamma återställt,“
och vid den slutliga omröstningen öfver denna
V oter ings-pr oposition:
Den, sorn vill, att 11 § i förslaget till lag för enskilda
Banker, skall hafva följande, af Preste- och Bonde-Stånden
beslutade, lydelse:
”Ej må enskild Bank utgifva sådana tryckta eller graverade
kredit-sedlar, som i § 9 mom. 1 omförmälas, till
Banko- och Lag-Utskotten» Memorial, i\F;o 15
större sammanlagdt beloppj än sorn motsvaras af Bankens
hela teckningssumma eller grundfond
röstar
Ja;
Den, det ej vili,
röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat i enlighet
med
(1 alternativet) Borgare-Ståndets
(2 alternativet) Ridderskapets och Adelns
beslut i fråga om paragrafens innehåll.
§ 19-
Uti denna §, som blifvit af Preste- och Bonde-Stånden bifallen,
hafva öfriga Stånden, hvilka jemväl gillat paragrafens 2 moment, beslutat
den förändring i 1 och 3 momenterna, att i stället för att, på sätt Utskotten
föreslagit, enskild Bank skulle betala 8 procent ränta å kredit-sedel,
som ej vid uppvisandet inlöstes, äfvensom enahanda ränta i konkurs, Banken
i dessa fall skall betala högsta lagliga ränta.
Utskotten få
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet att förena
sig i öfriga Ståndens beslut.
samt, för den händelse att denna inbjudning ej antages, uppställa följande:
Voteringsproposition:
Den, som vill, att 1 och 3 momenterna af 19 § i förslaget
till lag för enskilda Banker skola erhålla följande af
Preste- och Bonde-Stånden beslutade lydelse, eller:
16
Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o Z.
"Mom. 1. Derest ej enskild Bank, med Rikets metalliska
mynt eller sådana sedlar, som lika med mynt i riket
gälla, vid anfordran inlöser sina i § 1 omförmälda förbindelser
; eller ock, derest af enskild Bank utfärdad invisning
ä Rikets Ständers Bank vid uppvisandet derstädes, i anseende
till bristande behållning, icke inlöses, åtnjute borgenären
ränta af den enskilda Banken efter åtta för hundradet
om året från den dag, då betalning af kredit-sedel, förbindelse
eller invisning vägrad blifvit, intilldess inlösning åter
vidtager,
och mom. 3. Uti enskild Banks konkurs skall, å Bankens kredit-sedlar
och andra i ock för den egentliga bank-rörelsen
utgifna förbindelser, ränta efter åtta för hundradet om året
å de förra, och till det belopp å de sednare, som i hvarje
fall utfäst blifvit, utgå från den dag, då offentlig stämning
beslutes, till dess inlösen åter vidtagerf‘
röstar
Ja;
Den, det ej vill,
röstar
Nej.
Vinner Nej, anses Rikts Ständer hafva antagit den af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Stånden beslutade lydelse,
enligt hvilken i
1 momentet orden: ”ränta af den enskilda Banken efter
åtta för hundradet om året” utbytas emot orden: af den enskilda
Banken högsta lagliga ränta, samt i
3 momentet orden: ”ränta efter åtta för hundradet om
året å de förra och till det belopp å de sednare,” utbytas
emot orden: högsta lagliga ränta å de förra och å de sednare
ränta till det belopp, . . .
§ 23.
Banka- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 2.'
17
i.» 23. ' i ))■’
Morn. 2, hvilket är af denna lydelse:
”När bolaget upplöses, eller råkar i konkurs-tillstånd,
vill Konungen, uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse
förelägga en hvar, som någon den enskilda Hankens
kreditsedel innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt,
sedeln till inlösen i samma Banks hufvud-kontor uppvisa,
inom fem är från kungörelsens datum; börande kungörelsen
under hvar t der a af de fem åren två gånger från predikstolarna
uppläsas.”
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt detta moment; hvaremot
de öfriga Stånden nedsatt nämnde preskriptions-Lid från 5 år lill två
år, dervid Ridderskapet och Adeln jemväl uttryckligen bestämt, att den i
förslaget omförrnälda kungörelse skulle under hvartdera af de 2 åren två
gånger från predikstolarne kungöras; och det torde få antagas att jemväl
Preste-Ståndet beslutat sistnämnde, bestämmelse; helst Ståndet, såsom det
heter, ”i öfrigt godkänt Utskottens förslag,” hvilket innehåller föreskrift om
kungörandet, två gånger under hvarje af de föreslagna fem åren.
Utskotten fö alltså
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att förena
sig uti öfrige Ståndens beslut.
Men örn denna inbjudning ej antages, kommer omröstning alt verkställas
öfver följande
V ot er ings-pr oposition:
Den, som vill, att 2 mom. i 23 § af förslaget lill Lag
för enskilda Banker skall hafva den af Utskotten föreslagna
samt af Borgare- och Bonde-Stånden godkända lydelse, nemi.:
''Morn. 2. När bolaget upplöses, eller råkar i konkurstillstånd,
vill Konungen, uppå anmälan derom, genom allmun
Bih. till R. St. Prot. 1853—64. G Sami. 2 Afd. 2 Bäft. 3
'Banko- och Lag-Utskottens Memorial, iV:o 2.
x
kungörelse förelägga en hvar., so/n någo/i deri enskilda Bankens
kreditsedel innehafverj att, vid förlust af ali betalningsrättj
sedeln till inlösen i samma Banks hufvud-kontor uppvisa
inom fem år från kungörelsens datum; börande kungörelsen
under hvartdera af de feni åren två gånger frän predikstolarne
uppläsas "
röstar
Ja;
Den, det ej vill,
röstar
Nej.
Vinner Nejj kommer, i enlighet med Ridderskapefc och
Adelns samt Pieste-Slåndets beslut, 2 mom. i 23 § att lyda
sålunda:
"När bolaget upplöses eller råkar i konkurs-tillstånd,
vill Konungen, uppå anmälan dero/rij genom allmän kungörelsej
förelägga en hvar, som någon den enskilda Bankens
kredit-sedel innehafver, alt, vid förlust af ali betalnings-rätt,
sedeln till inlösen i samma Banks hufvud-kontor uppvisa
inom tvä år frän kungörelsens dalum; börande kungörelsen
under hvartdera af de två åren två gånger från predikstolarne
uppläsas
Stockholm den 7 November 1854.
Banko- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 8,
19
Reservationer:
Af Herr Grefve Sparrej E.: ”1 fråga om ingressen lill författningen
hafva Riks-Stånden stadnat i olika beslut, i det Ridderskapet och Adeln
ansett: att Rikets Ständer skulle dels för sin del besluta, dels hos Kongl.
Maj:t' i underdånighet anhålla, alt, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 9 Januari 1846, angående enskilda Banker, hvilka utgifva egna
kredit-sedlar, och Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, angående
vissa lagbestämmelser med afseende å enskilda Banker, må utfärdas cn förordning
.angående enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar. Hedervärda
Bonde-Ståndet åter har antagit Utskottens förslag, det måtte Rikets
Ständer för sin del besluta, att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 14 Januari 1824, angående inrättande af enskilda Banker eller
Diskonter, Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846, angående enskilda Banker,
hvilka utgifva egna kredit-sedlar, och Kongl. Förordningen den 6 Oktober
1848, angående vissa lag-bestämmelser med afseende på enskilda Banker,
skall utfärdas en lag för enskilda Banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar;
hvaremot Preste- och Borgare-Stånden godkänt berörde förslag, med
uteslutande af orden: "med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 14
Januari 1824, angående inrättande al enskilda Banker eller Diskonter.”
Vid sådant förhållande och då Preste- och Borgare-Ståndens beslut,
såsom innefattande andra vilkor för lagens antagande, än dem Bonde-Ståndet
gillat, genom godkännande af Ulskcttens förslag till ingressen, icke är
med sistnämnde Stånds beslut förenligt, samt Ridderskapet och Adeln, som,
lika med Preste- och Borgare-Stånden, ansett orden: ”med upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824,” böra utgå, likväl i så målto skiljt
sig från alla de öfriga Riks-Stånden; all Ridderskapet och Adeln icke ansett
den ifrågavarande lagstiftningen vara af beskaffenhet, alt i afseende å
densamma Rikets Ständer lill alla delar ega beslutande-rätt. anser jag för
min del, 3 Riks-Slånds beslut icke i fråga om ingressen till förl.itlui ngen
sammanstämma och bar således varit af den mening att, derest BondeSlåndet
icke ville med Preste- och Borgare-Stånden sig förena, följande
voterings-proposilion bordt uppställas:
V oterings-proposition:
Den, sorn vill, att till kontra-proposilion vid den slutliga voteringen
•ntages den af Ridderskapet och Adeln beslutade redaktion af ingressen
till författning, angående enskilda Banker, nemligen:
20
Banko- och Lag-Uttkottens Memorial, N:o Z.
”Rikets Ständer dels för siri del besluta, dels hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla att, med upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 9 Januari 1846, angående enskilda Banker,
hvilka utgifva egna kredit-sedlar, och Kongl. Förordningen den
6 Oktober 1848, angående vissa lagbestämmelser med afseende
på enskilda Banker, må utfärdas en Förordning angående
enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar,”
röstar
Ja ;
Den, (let ej vill,
röstar
Nej. i
Vinner Nej, är till kontra-proposition antaget Utskottens, utaf Bonde-Ståndet
godkända förslag, så lydande:
”Rikets Ständer få för sin del besluta, att, med upphäf
vande af Kongl. Kungörelsen den 44 Januari 4824, angående
inrättande af enskilda Banker eller Diskonter, Kongl.
Kungörelsen den 9 Januari 4846, angående enskilda Banker,
hvilka utgifva egna kredit-sedlar, och Kongl. Förordningen
den 6 Oktober 4848, angående vissa lagbestämmelser med afseende
på enskilda Banker, skall utfärdas en lag för enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar
samt för den slutliga omröstningen, denna ...
Foter ings-pr oposition:
Den, som vill, att ingressen till den af Rikets Ständer beslutade
förordning om enskilda Banker, som utgifva egna kredit-sedlar, skall erhålla
följande lydelse:
“Rikets Ständer besluta för deras del, att, med upphäf vande
af Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 4846, angående enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar, och
Kongl. Förordningen den 6 Oktober 4848, angående vissa
lagbestämmelser med afseende pä enskilda Banker, skall utfärdas
- •
Banko- och Lag-VUkotttns Memorial, N:o Z.
21
färdas Lag för enskilda Bankerj hvilka utgifva egna kreditsedlar
"
röstar
Ja;
Den, del ej vill,
röstar
Nej.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit den redaktion af
ingressen, som
Af Herr Friherre Tersmeden, Herr Aminoff, Herr Carleson, Herr
Arnell, Herr Falkenstedt, Herr von Printzencreutz och Herr Kontraktsprosten
Tegnér, hvilka instämde i Herr Grefve Sparres reservation.
Af Herr Professoren Agardh, som anmälde, att Herr Professoren, i fråga
om den 10 § 1 morn., varit af den mening, att Utskotten icke bordt, emot
öflig praxis, frångå sitt af två Riks-Stånd godkända förslag.
Af Herr Riks-arkivarien Nordström, som anmälde reservation hufvudsakligen
i samma syftning, som Herr Grefve Sparre.
(_1 altern.J KicldersKapet ocn Aaein
(2 allern.) Bonde-Ståndet
beslutat.”
IKA. lili R. St. Vrot. 1S5S—54. 6 Sami. Z Afd. Z Haft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
