# ID: svediakorp-gov2273
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,668
# sentences: 2,520
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banko-Ulskoltels Utlåtande, J\fl -48.
i
b) att af denna fond tillhandahållas:
Banko-diskont-verket 2,830,000, hvaraf till kassa—kreditiv 1,000,000:
Låne-kontoret i Götheborg 1,300,000 » » » 300,000:
D:o i Malmö 700,000 » » » 400,000:
D:o i Wisby 130,000 » » » 100,000:
Sgr 3,000,000, hvaraf lill kassa-kreditiv 2,000,000:
med åliggande för vederbörande Direktioner, att till kassa-kreditiv derutöfver anvisa
den del af fonden, som icke erfordras till diskontering och utlåning, dock under
förbehåll att sådan anvisning återlages, derest ansökningar om diskontering dertill
föranleda; -
c) att kassa-kreditiv beviljas jemväl vid hvarldera Diskonlverket (ill högst 20
procent öfver beloppet af de till dylika kreditiv anvisade 2,000,000 R:dr B:ko; samt
d) att om härigenom, vid någoldera Diskontverket, uttagningarne å kreditiven
skulle öfverstiga den för kreditiv-rörelsen vid tillfället använda fond, bristen fylles
af i kassa liggande eller på räkning i Bankens, Depositions-afdelning innestående
behållningar, tillhörande öfriga fonder.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden hafva bifallit denna
af Bonde-Ståndet på den grund återförvisade punkt, att densamma måtte kunna i
sammanhang med 3:e punkten lagas i förnyadt öfvervägande; dock har först
nämnda
Riks-Stånd ansett uppställningen böra sålunda förändras:
a) oförändradt, se ofvan.
b) oförändradt till och med orden: säger 5,000,000, hvaraf till kassa-kreditiv
2,000,000.
c) att kassa-kreditiv beviljas vid hvartdera Diskonlverket till högst 20 procent
öfver beloppet af de till dylika kreditiv anvisade 2,000,000 R:dr.
d) oförändradt, se ofvan.
e) att vederbörande Direktioner åligger, att till kassa-kreditiv derutöfver anvisa
den del af fonden, som icke erfordras till diskontering och utlåning, dock under
förbehåll att sådan anvisning ålertages, derest ansökningar om diskontering dertill
föranleda.
Som tre Stånd i hufvudsaken gillat Utskottets förslag, hvilket sålunda utgör
ett Rikets Ständers beslut; så kan Bonde-Ståndets återremiss, hvilken dessijtom synes
blott afse redaktionen,
icke föranleda till någon åtgärd.
Den af Ridderskapet och Adeln antagne, förändrade uppställning torde hafva
tillkommit för att undanrödja befarad misstydning af stadgandet, i hvad detsamma
angår rättigheten att bevilja kassa-kreditiv lill högst 20 procent öfver beloppet af
de till dylika kreditiv anvisade 2,000,000 R:dr, till följd deraf alt af ordet »jemväl»
i mom. litt. c drages den slutsats, att omförrnälda 20 procent skola beräknas
äfven å de belopp, utöfver 2,000,000 R:dr, som kunna komma att till kassa
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande, 48.
kreditiv användas af återstående delen utaf fonden; men då den summa, hvarå
kreditiv lill högst 20 procent derutöfver få beviljas, är uti nyssberörde moment utförd
med 2,000,000 R:dr, lärer någon tvekan om rätta förståndet af denna föreskrift
icke böra uppstå, med bibehållande af Utskottets redaktions-förslag; hvadan Utskottet
hemställer att detsamma må antagas.
Punkten 56, om maximum för kassa-kreditiv, är väl återremitterad af BondeStåndet;
men som de öfriga tre Riks-Stånden godkänt nämnde punkt,
torde återremissen icke erfordra vidare handläggning.
Punkterna 57, angående förändring af 7:e mom. 209:e §, och 58 motsvarande
187:e och_201:e §§ i Banko-Reglementet, äro gillade af samtlige RiksStånden.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva bifallit, förstnämnda Riksstånd
dock med ändring i redaktionen, men öfriga två Stånd återremitterat 59:e
punkten med förslag till reglementarisk föreskrift, motsvarande dels §§ 187, 196,
201 och 205 i Banko-Reglementet, och dels Utskottets framställningar i 50:e och
55:e punkterna.
Sedan Utskottet ansett sig böra vidblifva de tillstyrkanden, som nyssnämnde
50:e och 55:e punkter innehålla; så och enär den af Ridderskapet och Adeln beslutade
redaktions-förändring är härledd af bemälde Riks-Stånds uppställning af
55:e punkten, hvilken förändrade uppställning Utskottet ansett sig icke kunna förorda,
samt återremisserna endast åsyfta den ändring, sorn blefve erforderlig i händelse
Utskottets förslag i 5:e och 50:e punkterna komme att jemkas eller afslås;
så får Utskottet
tillstyrka, att 59:e punkten må förblifva oförändrad.
Punkterna 60 och 65, innefattande förslag till reglementariska föreskrifter, äro
af samtlige Riks-Stånden godkända.
Stadgarne angående utlåning för handel och näringar, intagne i 66:e punkten,
äro bifallna af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i sin helhet, och af Borgare-Ståndet
med den förändring, att ordet »enskildes», som förekommer i mom. 1
af nämnde punkt, blifvit uteslutet, men af Bonde-Ståndet återremitterade i sammanhang
med 59:e punkten.
Då den friare pröfningsrätt i lånefrågor, som, genom antagande af BorgareStåndets
beslut, skulle tillkomma vederbörande Diskont-direktioner bör lända till
fördel för allmänna rörelsen, utan att medföra något äfventyr för Diskontverken,
har Utskottet funnit nödigt att omförmälde mom. 1. omredigeras, enär, om föreskriften
tillämpades efter ordalagen, enskilda bolags förbindelser skulle kunna frånkännas
belåningsrätt, hvilket aldrig torde hafva varit Rikets Ständers mening. Utskottet
hemställer fördenskull,
alt moment. 1 af 66:e punkten måtte erhålla denna lydelse:
Utlåning
Banko-Utskottets Utlåtande, JH 48.
9
Utlåning från denna fond sker mot lånsökandens förbindelse, åtföljd
af hypothek, sorn bör motsvara minst bela den reverserade lånesumman
och utgöras af löpande förskrifning eller accepterad invisning.
Punkterna 67, 68 och 70 äro återremitterade af Bonde-Ståndet, och 69:e af
Borgare-Ståndet; men som tre Riks-Stånd gillat dessa punkter;
så torde Utskottet endast böra detta förhållande anmäla.
Den vid sid. 70 i betänkandet intagna tabell till jemförelse af låne- och
kreditiv-rörelsens fonder enligt nu gällande Reglemente, samt de af Utskottet då
föreslagna förändringar, är återremitterad af Borgare-Ståndet, på grund af de anmärkningar,
som emot förslaget till reglering af låne- och kreditiv-fonderna blifvit
framställda.
Utskottet får i afseende härå åberopa den tabell, som i slutet af detta utlåtande
förekommer.
Uti 71:a och sista punkten af betänkandet hade Utskottet afgifvit förslag till
föreskrifter, motsvarande 210:e och 211:e §§ af Banko-Reglementet.
Denna punkt är återremitterad af Preste-, Borgare-och Bonde-Stånden; hvaremot
Ridderskapet och Adeln, som återremitterat allenast 2:a punkten af 2:a momentet,
bifallit dels med och dels utan förändringar återstående delar af 71:a punkten,
såsom af nedanstående utredning närmare inhemtas.
I anledning af l:a momentet, som motsvarar l:a och 3:e momenterna at
210:e § i Reglementet, af Ridderskapet och Adeln bifallet, äro inom de öfriga
Riks-Stånden anmärkningar icke framställda; hvadan Utskottet tillstyrker,
att detsamma må godkännas.
Yid 2:a momentet, hvars l.a punkt Ridderskapet och Adeln bifallit med den
förändring, att deruti upptagna summor blifvit, med anledning af Ståndets fattade
beslut att till kreditiv åt hypotheks-föreningar anvisa en million Riksdaler, med
nämnde belopp förminskade, och hvars 2:a punkt Ståndet återremitterat, för att
omredigeras i öfverensstämmelse med nämnde beslut, äro inom de öfriga RiksStånden
åtskilliga anmärkningar framställda, de der afse att någon del af de, genom
förminskning af andra låne- och kreditiv-rörelsegrenar, tillgängliga medel måtte afsättas
såsom fond till sådana Filial-banker, hvilka icke hafva till föremål att ersätta
upphörd Privat-bank, på det att de orter inom Riket, som nu sakna sistnämnde
slags Banker och ej heller ega afdelnings-kontor utaf Riks-banken, måtte komma
i tillfälle att vinna lättnad i penningerörelsen inom orten, genom att derstädes upprätta
Filial-banker, och på det att delta Banksystem må erhålla önskvärd utsträckning.
På grund af dessa anmärkningar har Utskottet trott sig böra i så måtto förändra
det i förra betänkandet i detta hänseende gjorda förslag, att då af den låne
Bih.
till R. St, Prof. 1835 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, Jff 48.
och kreditiv—förlagens förminskning, Utskottet lil) belopp af 2,100,000 R:dr föreslagit
att anvisas till Privat-bankers ersättande, en summa af 800,000 R:dr under
sednare åren varit och till en del ännu ar i rörelsen använd, och sålunda icke
lämpligen är att anse såsom ersättning af en genom Privat-bankers möjliga indragning
inträffande förminskning af rörelse-kapitalet i landet, nämnde 800,000 R:dr
må anslås till förlag åt Filial-banker, hvilka kunna oberoende af Privat-bankers
indragning uppslå.
Häraf följer emellertid att, med bibehållande af 2,300,000 R:dr, såsom det
högsta belopp hvarmed, åtminstone för närvarande, det bestämda maximum för sedelstock
får, i händelse af Privat-bankers upphörande, öfverskridas, Banken till
omförmälde ändamål, eller Privat-bankers ersättning, icke skulle kunna afse mera än
3,800,000 R:dr, nemligen af låne- och kreditiv—förlagens förminskning 1,300,000:
samt utöfver nämnde maximum  2,500,000:
eller tillhopa  3,800,000:
men denna summa torde dock till en början blifva för det afsedda ändamålet tillräcklig.
Uti ingressen till 3:e momentet har Utskottet föreslagit en förändring, - hvarigenom
de uti momentet upptagna föreskrifter blifvit gemensamma för Filial-banker,
som skola ersätta Privat-bank, och för sådane, hvilka eljest kunna bildas.
Vid litt. a af berörde moment är vordet anmärkt, att uppställningen af detsamma
skulle kunna gifva anledning lill den tolkning, att om delegare inbetala
högre belopp af teckningssumman i kontant än 25 procent, försträckningen från
Rikets Ständers Bank komme att i förhållande dertill minskas.
Utskottet anser något förtydligande af desse stadganden icke vara nödigt; och
får Utskottet beträffande litt. b i öfrigt anföra följande:
Som flere af nuvarande Privat-banker hafva afdelnings-konlor, ett och annat
bedrifvande lika stor och större rörelse än hufvud-kontoret, samt det för den enskilde
affärsmannen måste vara of vigt, ali hafva Banken i sitt närmaste grannskap,
håller Utskottet före alt vissa Privat-banker icke kunna med fördel ersättas af en
enda Filial-bank, utan att det deremot för rörelsen skulle blifva af jemförelsevis
vida större nytta, i händelse en sådan Privat-bank, som exempelvis Östgötha, ersattes
af två Filial-banker, en i Linköping och en i Norrköping. Utskottet har för
den skull åt stadgandet gifvit den förändrade uppställning, att flera Filial-banker må
kunna sig emellan fördela den försträckning från Biks-banken, som på grund af en
Privat-banks indragning borde utgifvas.
Då de uti nämnde litt. b förekommande orden: »från omförmälde summa afräkuadt
beloppet af Filial-banks delegares kontanle tillskott», kunna, på sätt inom
Preste-Ståndet blifvit erinradt, vid tillämpning leda dertill, att Filial-bank icke såsom
försträckning från Riks-banken erhölle hela det belopp, sorn, genom Privat-banks
Banko-Utskotlels Utlåtande, JU .48.
11
upphörande, borde till ersättning deraf utgå; så äro nämnde ord från förslaget härnedan
uteslutna.
För sådane Filial-banker, hvilka icke hafva (ill föremål att ersätta upphörd
Privat-bank, torde maximum för försträckning böra bibehållas vid 300,000 R:dr.
Då af redan varande fyra dylika'Filial-banker, allenast en begagnar det högsta belopp,
hvilket hitintills fått såsom försträckning utgifvas; så är det ingalunda osannolikt att
de nu tillgängliga 800,000 R:dr varda tillräckliga för stiftandet af två Filial-banker;
och summan kan fördelas på än flera Filial-banker, i händelse föreslaget tillägg vid
litt. d af Rikets Ständer gillas.
I afseende på litt. c har någon anmärkning icke förekommit; och är denna
del af 3:e momentet af Ridderskapet och Adeln gillad; hvaremot bemälde Riks
stånd
åt litt. d gifvit denna lydelse: »Af försträckningen skola högst två tredjedelar
och minst en tredjedel utgå i form af lån, samt återstoden såsom kreditiv.»
Inom Preste-Ståndet har väl en och annan ledamot yttrat sig i den syftning,
Ridderskapet och Adelns beslut angifver; men åtskillige ledamöter inom så väl
Preste- som Borgare-Ståndet hafva biträdt Utskottets förslag; vid hvilket förhållande,
och som inom Bonde-Ståndet någon anmärkning emot Utskottets ifrågavarande
förslag icke är vorden framställd, samt den tillstyrkta proportionen emellan lån och
kreditiv synes vara lämpligast, har Utskottet vidblifvit nämnde förslag.
Deremot har Utskottet icke kunnat undgå alt biträda en uti Borgare-Ståndet
yttrad mening, att om Filial-bank åtnöjes med försträckning, motsvarande allenast
23 procent af teckningssumman, sådan försträckning rafi, dock ej till högre belopp
än 123,000 R:dr, utgå endast i form af kreditiv.
De ringa tillgångar, Banken för närvarande är i tillfälle att anvisa såsom förlag
till Filial-banker, kunde derigenom blifva tillräckliga för inrättande af flera sådana
Banker.
Ridderskapet och Adeln har bifallit både litt. e och litt. f af 3:e momentet;
varande det förra inom öfriga Riks-Stånd lemnadt utan anmärkning; hvaremot
uti Borgare-Ståndet den erinran skett, att Filial-bankerna borde kostnadsfritt
undfå assignations-blanketter från Riks-banken.
Den låga ränta Filial-bank för kreditiv å Riks-banken erlägger, och den stora
fördel, som med dylik kreditiv-rätt i öfrigt är förenad, utgör ett ganska giltigt skäl
för Riks-bankens befriande från utgifterna för papper till och tryck ä assignationsblanketterna,
och Utskottet kan sålunda ej biträda den ifrågasatta förändringen.
Åt litt. g har Ridderskapet och Adeln gifvit den förändring, att Tre i stället
för Två procent, såsom Utskottet föreslagit, böra erläggas som ränta, jemväl för
den del af försträckningen, hvilken utgår i form af lån.
Uti de Riks-Stånd, som återförvisat denna del af Utskottets betänkande, har
den åsigt äfven sökt göra sig gällande, att räntan för Filial-banks försträckning
12
Banko-Utslcnllets Ullålande, JY2 48.
borde bestämmas till Tre procent ; hvadan Utskottet ansett sig ega skäl föreslå bibehållande
af den föreskrift, mom. litt k af 2U:e § i Reglementet nu innehåller.
Ridderskapet och Adeln har antagit stadgandet i litt. m af sistherörde § i
Reglementet, och sålunda från litt. h uteslutit den del, som angår förbud för
Filial-banker att beräkna högre ränta eller kreditiv-afgift, än som erlägges i den
utlånings- och kreditiv-rörelse, Riks-banken genom Diskonterna för närvarande bedrifver.
Ålskillige ledamöter inom Preste- och Rorgare-Stånden hafva väl äfven talat
för en så beskaffad förändring; men som Prival-bankerna icke taga högre ränta än
5 procent, samt Filial-banker böra kunna med denna ränta åtnöjas, då af försträckningen
73:del får såsom kreditiv begagnas; så har Utskottet, åberopande förut anförda
skäl till stöd för omförmälda förslag, trott sig böra detsamma vidblifva.
Med fästadt afseende å den slrypning i .penningerörelsen inom orten, som
skulle uppslå i händelse Filial-bank voro förbunden, alt på en enda dag återbetala
hela försträckningen, har Utskottet på det säll förändrat föreskriften i litt. i af 3:e
momentet, att Filial-hank må, under sista året för sin tillvaro, skulden till Riksbanken
genom afbetalningar efterhand förminska.
Sorn anmärkning förekommit dervid att Utskottet icke föreslagit, att redan varande
Filial-banker må komma i åtnjutande af de för blifvande Filial-banker föreslagna
fördelar, under förbehåll, att underkasta sig de nya åligganden, som blifvit
föreskrifna; har Utskottet i detta hänseende under 4:e momentet infördt förslag till
stadgande; samt får lill Rikets Ständers hepröfvande öfverlemna följande, i några
nu ej särskildt vidrörda omständigheter, förändrade förslag lill föreskrifter, motsva
rande
210:e och 211 :e <§§ i nu gällande Ranko-Reglemente:
Mom. 1. 1 händelse Privat-bank antingen helt och hållet inställer,
eller ock, i följd af fattadl beslut alt upphöra, i betydlig
mån inskränker sin verksamhet såsom låne-anslalt, åligger det Full
mäktige
att, derest icke å sådan ort enskildt bolag skulle bilda sig
för bedrifvande af bankrörelse med Riks-bankens sedlar, på sätt
nästföljande mornent 3 stadgar, antingen derstädes inrätta en afdelning
af Rikets Ständers Bank, för att, under den förvaltning Fullmäktige
finna godt förordna, och efter af dem meddelad instruktion,
bedrifva låne- och kreditiv-rörelse samt hålla upp- och afskrifningsräkning,
enligt ungefärligen enahanda grunder, som den Privat-bank,
hvilkens rörelse skall ersättas, eller ock, om sådant anses mera
lämpligt, för berörde ändamål och i mån af det genom Privatbanks
indragning minskade rörelse-kapital, anvisa nödiga medel åt
Bankens vederbörande Lånekontor; kommande, vid de inrättande
Bauk-afdelningarnes assignering å Riks-banken, att gälla till efterrättelse,
hvad i afseende å Låne-kontorens enahanda assignering är
eller varder stadgadt.
Banko-Utskollels Utlåtande, M 48.
13
Mom. 2. För det i nästförestående moment uppgifna ändamål
ega Fullmäktige att använda dels af det belopp, hvarmed de till
Riks-baukens lane- och kreditiv-rörelse anvisade förlag blifvit, vid
innevarande Riksdag, förminskadt, en summa af 1,300,000 R:dr;
dels ock utöfver det i (123:e §) af Ranko-Reglementet bestämda
maximum för sedelstock, R:dr 2,300,000; börande dessa medel,
tillsammans 3,800,000 R:dr R:ko, fördelas på de särskilda låneinrättningarne,
i förhållande till det medeltal af utelöpande sedlar,'
efter afdrag af behållningen i Riksmynt, hvartill den eller de Privatbankers
sedel-utgifning, som skall ersättas, uppgått under de tre
år, hvilka förflutit näst före den tid, då sådan eller sådana Privatbanker
bordt göra underdånig anhållan om förlängd oktroj.
Mom. 3. Rolag, som, genom aktie-teckning, i stad bildas, för
alt, ulan rätt lill utgifvande af egna tryckta eller graverade kreditsedlar
elfer andra såsom mynt löpande förbindelser, bedrifva bankrörelse,
vare sig till ersättande af upphörd Privat-bank, eller för att
eljest underlätta allmänna rörelsen i någon ort, samt under namn
af Filial-bank utgöres af minst tretio personer, hvilka, en för alla
och alla för en, ansvara för Filial-bankens förbindelser, undfår försträckning
från Rikets Ständers Bank lill nedan upptagne belopp,
under följande dervid fästade vilkor och förbehåll, nemligen:
a) Af tecknings-summan erlägges minst en fjerdedel, eller 23
procent i Rikets gällande mynt.
För den del af tecknings-summan, som icke utgöres af Rikets
gällande mynt, afgifve delegare til! den af dem gemensamt utsedda
Direktion en till Direktionen eller ordres ställd förbindelse, betalbar
efter sex månaders uppsägning samt åtföljd af bypothek, bestående
af mynladt eller kontrolleradt guld eller silfver, eller publika papper,
beräknade till det värde, hvartill de i Rikets Ständers Bank belånas,
eller inteckningar inom 1830 års taxerings-värde i fastighet å landet
och sjelfegande stadsjord, eller inom två tredjedelar af brandförsäkrings-värdet
å fastighet i stad.
Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne jemte ett af Fullmäktige
utsedt ombud; och skola förbindelserna med åtföljande bypothek,
antingen i länets Landtränteri eller å säkert ställe i stad,
der Direktionen har sitt säte, förvaras i kassakista, hvartill Direktionen
och ett af Fullmäktige utsedt ombud hafva hvar sin nyckel.
b) Försträckning från Riks-banken meddelas på en tid af högst
tio år, till belopp motsvarande den del af tecknings-summan, hvarför
säkerhet blifvit ställd; dock icke någon Filial-bank, sorn skall ersätta
Banko-Utskottets Utlåtande, M 4!?.
upphörd Privatbank tili högre summa, eller der flera Filial-banker
skola ersatta en Privat-bank till sammanräknadt högre summa, än
som motsvarar det medeltal af utelöpande sedlar, efter afdrag af
behållningen i Riksmynt, hvartill den Privat-banks sedelutgifning, som
skall ersättas, uppgått under de tre år, hvilka förflutit näst före
den lid, då sådan Privat-bank bordt göra underdånig anhållan om
förlängd oktroj, samt icke någon annan Filial-bank till högre summa
än 800,000 R:dr Banko.
c) Å försträckningens hela belopp afgifver Filial-banken, genom
dess Direktion, en till Riks-banken eller ordres ställd förbindelse,
uti hvilken, till Riks-bankens säkerhet för samma försträckning, Direktionen
pantförskrifver till enahanda belopp de förbindelser med hypothek,
Filial-bankens delegare aflemnat, samt jemväl underkastar sig
alla de vilkor och förbehåll, som blifvit fästade vid rättigheten för
Filial-bank att försträckning hos Riks-banken begagna.
d) Af försträckningen skola två tredjedelar utgå i form af län
och återstående en tredjedel såsom kreditiv; men åtnöjes Filial-bank
med försträckning, motsvarande 28 procent af tecknings-samman och
ej öfverstigande 128,000 R:dr Banko, må sådan försträckning till
hela beloppet såsom kreditiv utgå.
e) Den del af försträckningen, söm meddelas i form af lån, utgifver
Riks-banken på grund af reqvisition, och skall lånet ovilkorligen
inom Iva år, efter det Filial-bank trädt i verksamhet, vara till
hela beloppet från Riks-banken uttaget.
f) På kreditivet åter eger Filial-bank, att, efter behof, utfärda
assignationer med vilkor att assignationerna, hvartill tryckta blanketter
uppå reqvisition, emot betalning, från Fullmäktige utlemnas,
icke få lyda å andra valörer, än som nu äro eller framdeles kunna
varda för Lånekontoren fastställda; skolande med först afgående post
efter assignationernas utgifvande förteckning å desamma, med uppgift
å deras nummer, dalum och summa, lill Riks-banken insändas.
<7) Filial-bank erlägger lill Riks-banken tre procent ränta såväl
å lånet, som äfven å de summor, hvilka på kreditivet lyftas
h) Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af
kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom af Kongl. Majit i nåder
faststäldt reglemente. Filial-bank ege icke att beräkna högre ränta
eller krediti v—afgift, än som erlägges i den utlånings- och kreditiv—
rörelse, som Riks-banken genom Diskonterna för närvarande bedrifver.
Banko-Utskottets Utlåtande, M 48.
15
i) Filial-bank lemnad försträckning skall till Riks-banketl återbetalas
sednast å' den dag, den för Filial-banken bestämda oktrojtid
tilländagår, med Filial-bank förbehållen rätt, att under sista året af
oktrojtiden å försträckningen göra afbetalningar.
Före oktrojtidens slut skall försträckning i efterföljande fyra fall
till Riks-banken återbetalas, nemligen:
l:o derest Filial-bank skulle derförinnan upphöra, i hvilken händelse
Filial—banken skall de af Riks-banken försträckta medel återbetala
sex månader efter den dag, då Filial-banken med sin utlånings—rörelse
upphör;
2:o derest Fullmäktige, i öfverensstämmelse med (121 §) af
Ranko-reglementet, skulle pröfva Riks-bankens säkerhet sådant fordra,
då Filial-bank skall, efter ett års förutgången uppsägning hos
dess Direktion, försträckningen återgälda med en femtedel årligen
under hvarldera af de derpå följande 5 åren; Filial-banken dock
förbehållet alt, om Direktionen sådant äskar, kunna dessa inbetalningar
återbekomma, när Riks-bankens ställning det medgifver;
3:o derest Filial-banks Direktion underlåter att, inom stadgad tid,
fullgöra föreskrifven ränteliqvid lill Riks-banken, då Filial-banken
skall de af Riks-banken försträckta medel återbetala inom ett år,
efter det Direktionen derom af Fullmäktige erhållit uppsägning; och
4:o af den anledning och i den ordning, momentet litt. I omförmäler.
k) Uti den revision, som årligen bör förrättas öfver Filial-banks
räkenskaper och förvaltning under det förutgångDa året, skall ett af
Fullmäktige utsedt ombud deltaga.
I) Skulle, vid revisionen, mot Filial-banks förvaltning göras någon
anmärkning, som af Fullmäktige godkännes, bör rättelse i anmärkta
hänseendet beredas. Följer ej rättelse, vare Fullmäktige berättigade*
att uppsäga, 'lill större eller mindre del, den Filial-banken lemnade
försträckning till inbetalning inom sex månader.
m) De kostnader, hvilka kunna ifrågakomma för de af Fullmäb*
tige utsedda ombud, såväl i och för granskning och förvar af Filialbanks
säkerhets-handlingar, som för deltagande i de årliga revisio
nerna
af dess räkenskaper och förvaltning, bestridas af Riks-banken.
Mom. 4. De såsom försträckning åt. Filial-banker, som bildas
utan ändamål att ersätta upphörd Privat-bank, vid sednaste Riksdag,
af Riks-bankens medel, afsatta 1,300,000 R:dr Banko, må för enahanda
ändamål fortfarande afses, hvarförutan Fullmäktige lill dylika
Filial-banker ega att af den summa, hvarmed låne- och kreditiv
-
16
Banko-Utskottets Utlåtande, M 48.
rörelsen vid innevarande Riksdag blifvit förminskad, anvisa 800,000
R:dr Banko, med rättighet för Fullmäktige derjemte, att i den mån
dessa medel varda tillgängliga, och intilldess desamma kunna erfordras
till försträckningar åt Filial-banker, dem använda dels i första
rummet till diskontering och utlåning för handel och näringar, samt
lill kassa—kreditiv, efter den fördelning emellan de särskilda Diskontverken
Fullmäktige bestämma, samt dels lill inköp af sådana räntebärande
papper, som i (213 §) af Banko-reglementet omförmälas.
Nuvarande Filial-banker, som vilja underkasta sig de vilkor och
förbehåll förestående moment 3 innefattar, må åtnjuta de fördelar,
hvilka i samma moment äro blifvande Filial-banker tillförsäkrade.
Sorn, i följd af de utaf Utskottet i det föregående tillstyrkta afvikelser från de
af Utskottet i betänkandet JVs 34 gjorda framställningar, förlagen till låne- och
kreditiv-rörelsen blifvit i vissa delar förändrade; får Utskottet här framlägga förnyad
jemförelse af nämnde förlag, enligt nuvarande Banko-reglemente och de här ofvan
afgifna förslag:
Förlaget
Banko-Ulskoltets Ullålande, J\/i 48.
17
Förlaget utgör
Ökning.
Minskning.
eril. nu gällan-
enl. Utskot-
de reglemente j
tets förslag.
till lån på guld och silfver, jern,
1
koppar m. fl. våglörde
effekter § 169
5,500,000
2,000,000
1,500,000
» d:o mot pant af fast
egendom i städer-
na och på landet » 174
6,500,000
6,500,000
-
» d:o för skiften och
odlingar » 180
80,000
80,000
-■
» d:o kreditiv åt Riks-
'
gälds-konloret . . » 181
1,000,000
1,000,000
» d:o åt Kongl. Koin-
merse-kollegium » 182
1,800.000
1,800,000
—
r
» d:o åt Jern-kontoret » 185
600,000
600,000
- .
» d:o åt Fahlu bergslag
samtsparbankerne » 186
500,000
200,000
100,000
» d:o belåning af aktier
och publika papper» 196
500,000
500,000
, k
» d:o utlåning medom-
sättningsrätt. . . » 201
8,000,000
7,400,000
600,000
» d:o diskontering ocb
utlåning för han-
del och näringar » 205
5,000,000
\
■■-.-i ■
- ■
» d:o kassa-kreditiv åt
5,000,000
enskilde personer » 209
1,900,000
)
100,000
» d:o försträckningar åt
Filialbanker, hvil-
ka icke hafva till
föremål att ersätta
upphörd Privat-
bank  »211
1,500,000
2,300,000
800,000
- --
» d:o åtFilial-banker som skola
ersätta upphörd Privat-
bank (oberäknadt det an-
slag af 2,500,000 R:dr,
hvarmed maximum för
sedelstock fåröfverskridas)
1,300,000
1,300,000
Summa B:ko R:dr
28,680,000
28,680,000
2,200,000
2,200,000
Stockholm den 4 Augusti
1854.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afä. 18 Hafi.
3
IS
Banko-Utskottets Utlåtande, Jtä 48.
Reservationer:
Vid 45 punkten, litt. g:
af Herr Professor Agardh, som ansåg detta mom. böra erhålla följande lydelse:
»Ränta beräknas, för hvarje kalendermånad, på det minsta belopp, som räk•ningshafvare
under månaden i Banken haft innestående.»
Häruti bar Riksdags-fullmäktigen Olaus Eriksson instämt.
Vid 71 punkten:
af Herr A. O. Wallenberg: »Gällande Banko-reglemente lorutsäller möjlighet-en af
alt en eller flere Privat-banker med sedel-utgifningsrätt skulle före deras oktrojers
slut af en eller annan orsak upphöra. För att i sådan händelse rörelse-kapitalet
ej skulle/alltför hastigt nedtvingas, voro jemlikt 210 §, 2 morn., 2,500,000 R:dr
afsedda till sådana nya låne-inrättningar, som ersätta upphörd Privat-bank. Nu har
Utskottet till samma ändamål anvisat ytterligare 1,500,000 R:dr af det belopp, hvarmed
förlaget till Bankens låne- och kreditiv-rörelse blifvit vid innevarande Riksdag
förminskadt, och i sådan syftning har 71:o, morn. 2, blifvit uppställd. Då jag icke
sjelf kunnat finna, eller hört uppgifvas någon ny anledning till den förmodan, att
Privat-baukerna skulle före deras oktrojers tilländalöpande upphöra, torde det deremot
med mindre fara för misstag skäligen kunna antagas, att all nödig försigtighet
blifvit iakttagen, om Banko-reglementet hädanefter fått bibehålla den hittills i
detta afseende gällande föreskriften. Då jag biträdt Utskottets tillstyrkan uti de
delar, som afse minskning af åtskilliga låne- och kreditiv-förlag, skedde det under
förutsättning, att de fonder, som blefvo tillgängliga, skulle användas, och ej blott
skrinläggas. Om lämpligaste sättet torde meningarne så mycket lättare förena sig,
som hela skiljaktigheten beslår deruti, att somlige vilja reservera en betydligare del
deraf för sådana Filial-banker, som ersätta upphörd Privat-bank, men andre vilja
alt hela beloppet skall kunna användas lill Filial-banker, som uppkomma utan annan
anledning, än rörelsens kraf. Det torde få anses temligen påtagligt, att hvarje ny
Filial-bank bidrager till att göra Privat-banker med sedelutgilhingsrätt umbärliga,
och följaktligen till det önskvärda målet: ett enda sedelmynt gängse i hela riket.
Men för att vinna målet måste man vilja medlet, hvilket helt enkelt består deruti,
att man främjar nya Filial-bankers uppkomst. Nästlidne Riksdag afsågs för detta
ändamål på försök 1,500,000 R:dr; nu föreslår Utskottet endast 800,000 R:dr,
oaktadt det visat sig att Filial-banker fulleligen motsvara sitt ändamål. På dessa
skäl har jag ansett början af 2:a mom. af 7i:a punkten böra erhålla följande lydelse:
Mom. 2. För det i nästförestående mom. uppgifna ändamål ega Fullmäktige
att använda, utöfver det i (123 §) af Banko-reglementet bestämda maximum för
sedelstock, en summa af 2,500,000 R:dr; börande dessa medel fördelas på de sär
-
Banko-Vtslcollets Utlåtande, M 48.
19
skilda nya låne-inrättningarne i förhållande till det medeltal af utelöpande sedlar efter
afdrag af behållningen i riksmynt (o. s. v. i likhet med hvad Utskottet föreslagit).
Så vida detta vinner bifall skall uti mom. 4 siffran »800,000 R:dr» ändras
till »2,100,000 R:dr».
2:o 1 stället för Utskottets af ett Stånd redan afslagna och af tre Stånd återremitterade,
men nu åter framställda förslag af samma punkt, litt. k. som innehåller
en ytterligare inskränkning af den lagliga räntan, föreslås vördsammast lill samtlige
Riks-Slåndens antagande Ridderskapet och Adelns beslut, i likhet med gällande
Banko-reglemente § 211, litt. m, så lydande:
»Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering, öppnande af
upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv, på sätt närmare bestämmes
genom Reglemente, som kommer att till Kongl. Majrts nådiga pröfning och fastställelse
öfverlemnas.»
Om någon motivering vore af nöden, så torde det vara ett tillräckligt skäl,
att Utskottet nu i sitt sednare betänkande höjdt räntan, som blifvande Filial-banker
skola erlägga till Riks-banken, från två till tre procent på låne-försträckningen.
5:o. Då det är att förmoda, att Bankoreglemente! hädanefter såsom hittills
kommer att vid hvarje Riksdag något , litet ändras, men man i allmänhet ej bör
hvarken gifva nya föreskrifter retroaktiv verkan, eller föranleda varande och blifvande
Filial-banker, att efter hvarje Riksdag söka ändringar i sina oktrojer, anser
jag, såsom hvarken nödigt eller nyttigt, den nu i mom. 4 af Utskottet tillagde
punkten, rörande nuvarande Filial-banker, böra utgå.»
Vid samma punkt, morn. 3, litt. d:
af Herr Professor Agardh, som ansåg sednare afdelningen af detta mom. böra ändras
till:
»men åtnöjes Filial-bank med försträckning, ej öfverstigande 100,000 R:dr,
må sådan försträckning till hela beloppet såsom kreditiv utgå.»
af Herr P. H. Hesselgren: »Emot Utskottets beslut, hvarigenom uti mom. 3,
litt. d, af den paragraf som kommer att motsvara 210 och 211 §§ af nu gällande
Banko-reglemente, blifvit föreslaget alt till Filial-bank, som åtnöjes med försträckning,
motsvarande 25 procent af tecknings-summan och ej öfverstigande 125,000
R:dr, må sådan försträckning till hela beloppet såsom kreditiv utgå, löraulåtes jag
mig reservera.
Det är nemligen att befara, derest ett sådant beslut af Rikets Ständer fattas,
att den åsyftade fördelen endast komme några få personer till godo, i det att på
särskilda orter bolag bilda sig, hvartdera bestående af minst 50 personer, hvilka
genom lika beskaffade reglementen, som det för Filial-banken i Gefle stadfästade,
förskaffa sig rättighet 3It för V3:delar af hvarderas teeknings-summa, erhålla kassakreditiv,
och således kunna absorbera hela försträckningen från Riks-banken, utan
att derför ställa annan säkerhet än sina egna . aktier i Filial-banken.
#
20 Banko-Utskollels Utlåtande, Jtä 48.
Utom den ränteförlust, sorn denna kreditiv-rörelse skulle förorsaka Riks-banken,
derigenom att en högst obetydlig del af kreditivet på en gång användes, under det
assignationerna kunna löpa man och man emellan ute såsom mynt, ehuru Banken
icke kan få räkna ränta å belopput förr än de presenteras, har saken också en
annan sida, alt nemligen stänga denJstora mängden, som eljest af försträckning skulle
komma i åtnjutande, från erhållande deraf till något betydligare belopp.
Vid beslutet uti samma moment, litt. g, der räntan blifvit bestämd till 3 procent
både för lån och kreditiv, har jag ej eller kunnat instämma. Jag föreställer
mig nemligen att om, såsom här ofvan blifvit förutsatt, ett större belopp utlemnas
endast i form af kreditiv, Riks-banken, för att erhålla någon ersättning för krediti
vets tillhandahållande, bordt få beräkna 4 procent å de belopp, som på kreditivet
lyftas, helst det redan visat sig att de större kreditiven i allmänhet lemna en ganska
ringa ränte-inkomst, hvarå såsom exempel må anföras, alt Filial-banken i Gefle, som
under år 1853 haft ett kreditiv på Banken af 100,000 lt:dr Banko, under samma
tid derför såsom ränta erlagt endast 416 R:dr 35 sk. 4 r:st. Banko, under det
att ett så betydligt belopp varit skrinlagdt och undandraget den öfriga lånerörelsen.»
Vid samma punkt, mom. 4, slutet:
af Herr Friherre Tersmeden, W. F.
STOCKHOLM, THYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
I
lianko-Ulskoltcts Utlåtande. A:a 49.
1
i' M:o 49.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Aug. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens återremisser af Utlåtandet
N:o 14, Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och inkomna
motioner, angående decimal-systernets tillämpning på Rikets
mynt.
Uti Utlåtandet N:o 14 hade Utskottet, jemte tillstyrkande att decimalsystemet
må, i afseende å Rikets mynt, tillämpas, afgifvit i öfverensstämmelse
dermed uppgjordt förslag till allmänna räknesättet i handel och vandel samt vid
bokföring, äfvensom till utmyntning af silfver och koppar.
Sedan, på sätt Utskottet, i Memorialet N:o 38, anmält, Ridderskapet och
Adeln, Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet redan den 18 och 22 nästlidne Fe
bruari
ifrågavarande Utlåtande till behandling förehaft, har detsamma den 12
innevarande månad jemväl af Bonde-Ståndet blifvit pröfvadt; Och får, på grund
af inkomna Protokolls-utdrag, Utskottet nu meddela
att Ridderskapet och Adeln återremitterat Utskottets hemställan om
mynt- och räkne-enhetens bestämmande till enahanda värde, men i öfrigt bifallit
Utlåtandet, med de förändringar och tillägg, hvarför här nedan närmare redogöres;
att Preste- och Borgare-Stånden återremitterat Utlåtandet i sin helhet;
samt
/lik. Ull R. St. Pfot. 1853 4 1854. 6 Sami 1 A fp. 19 Hafi 1
o
Kanko-lJlskoltets Utlåtande, A:o iO.
att Bonde-Ståndet godkänt Utskottets tillstyrkande att deciinal-systemet
ma, i afseende å Rikets niynt, tillämpas, meli till förnyad behandling af Utskot
tet
hänvisat Utlåtandets öfriga delar.
Då Utskottets nyssberörde tillstyrkande 0111 decimal-systemets tillämpning
på Rikets mynt blifvit af 2:ne Riks-Stånd, nemligen Ridder,skåpet och Adeln
samt Bonde-Ståndet godkändt, och Borgare-Ståndets återremiss i denna del synes
vara föranledd hufvudsakligast af några ledamöters yrkande, att decimal-systemets
tillämpning på Rikets mynt- och räkne-förhållanden borde ske samtidigt med
nämnde systems antagande för mått-, mål- och vigt-beräkningen, hvarom, vid
den tidpunkt, då förevarande ärende af Borgare-Ståndet behandlades, Nådig Proposition
var från Kongl. Majit att förvänta; så, och enär denna Nådiga Proposition
sedermera till Rikets Ständer ankommit och Rikets Ständer, i anledning
deraf, redan fattat sitt beslut om tiotals-räkningens införande i mått och vigt,
anser Utskottet sig böra förnya den hemställan,
att decimal-systemet må, i afseende å Rikets mynt, tillämpas.
I stället för det af Utskottet för räkne-enheten föreslagna värde af Odels
R:dr silfver, motsvarande 32 sk. Biko eller 1 Ridr R:gs, har inom Preste-, Borgare-
och Bonde-Stånden yrkats, att räkne-enhetens värde måtte bestämmas antingen
till 24 sk. R:gs, jemlikt det af Herr Friherre Wrede vid 1840 års Riksdag
väckta förslag; eller, i enlighet med Herr Wallenberga motion, till 40 sk.
B:ko, eller ock till 50 sk. R:gs, hvarigenom lOÖidelen af enheten komme att
blifva jemnt i skilling, då deremot om ett värde af 24 eller 48 sk. fastställdes
såsom räkne-enhet, dennas lägsta under-afdelningar hvarken motsvarade de hittills
varande minsta eller kunde med dem jemföras, utan att bråktal uppkomme.
Öfver förslagen om räkne-enhetens bestämmande till ett värde af dels 24
sk. R:gs, dels 40 sk. B:ko, hvilka förslag vunnit understöd, det förra inom
Preste-Ståndet och det sednare inom Borgare-Ståndet, samt jemväl hos någre af
Bonde-Ståndets ledamöter, har Utskottet i det återremitterade Utlåtandet redan
sig yttrat, och Utskottet åberopar hvad der är vordet anfördt. Genom räkne
enhetens
fastställande till ett värde af 50 sk. R:gs, hvilket egentligen inom
Bonde-Ståndet blifvit yrkadt, skulle visserligen den fördel vinnas, att nuvarande
under-afdelningar: skilling, 2 styfver och styfver komme, utan någon bråk-reduktion,
att jemnt inpassa i det nya systemet, men denna fördel synes Utskottet
blifva af föga betydenhet i jemförelse med all den oreda, som ofelbart skulle
uppstå derigenom, att sjelfva enheten icke motsvarade något för närvarande allmänt
antaget räknevärde, utan blefve lika med 1 Ridr 2 sk. Rigs, så att icke
Ilanko-Utskollets Utlåtande, N:o 49.
mindre än 4 procent skillnad i värde uppkomma emellan den föreslagna nya
enheten och den nuvarande Riksgälds-riksdalcrn, hvilken, enligt Utskottets öfvertygelse,
lämpligast bör till laglig räkne-enhet antagas.
Med afseende härå, och då såväl Kongl. Maj:t, sorn Rikets Ständer, redan
vid 1844—1845 arens Riksdag, till räkne-enhet för Svenska myntet antagit ett
värde, motsvarande 1 R:dr riksgäld, och Utskottets, i öfverensstämmelse med
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition nu derom afgifna lika beskaffade förslag blifvit
af ett Iiiks-Stånd, eller Ridderskapet och Adeln, gilladt, får, på grund af förut
anförda skäl, Utskottet ånyo tillstyrka,
att räkne-enheten måtte fastställas till ett värde af Rdels
R:dr silfver, motsvarande 32 skillingar banko, eller En R:dr
riksgäld.
Emot Utskottets hemställan, att mynt- och räkne-enheten må till enahanda
värde bestämmas, är vid åt erremissen från Ridderskapet och Adeln anmärkt, att
den nuvarande mynt-enheten, Riksdaler silfver, icke borde, såsom Utskottet syntes
hälla före, utgöra en mångfald af räkne-enheten; att då myntbestämningslagen,
såsom orubblig grund för invexling af Bankens sedlar och för inlösen af
dess öfriga förbindelser, hvilka med Bankosedlar fullgöras, stadgade, att 128 sk.
eller 2f:dels R:dr specie i sådana sedlar eller förbindelser skola gälla lika med
En R:dr silfver, så borde denna R:dr silfver bibehållas; att Kongl. Maj:t, uti
dess Nådiga Proposition, jemväl ansett Riksdaler silfver specie böra hädanefter,
såsom hittills, förblifva rätta och verkliga mätaren af alla värden, och den enhet,
hvilken antages för beräkningar och liqvider i allmänhet, böra deraf utgöra en
viss, i jemnt tal bestämd andel; samt att Utskottets ofvanberörde förslag häntydde
på afsigten af en framtida myntförsämring.
I anledning häraf får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att ändamålet
med decimal-systemets tillämpning på Rikets mynt icke kan anses vara i fullständig
grad vunnet, om ej de blifvande enheterna komma att, så vidt sig göra
låter, passa in i det nya systemet, men att detta ändamål naturligtvis skall i
sin mån förfelas, derest mynt- och räkne-enheterne blifva af olika värden. Utskottet,
som likväl funnit det vara af vigt, att ett silfvermynt, motsvarande en
R:dr specie eller 4 R:dr riksgäld, kommer att fortfarande finnas, har derföre
föreslagit prägling af ett sådant mynt, samt anser förhållandet med Bankens
skyldighet att sina sedlar och andra förbindelser med silfver inlösa blifva alldeles
oförändradt, vare sig mynt-enheten bestämmes till Rdel af den nuvarande,
eller lika med denna, hvadan myntbestämnings-lagen icke lärer innefatta något
4
lianko-Utskottets Utlåtande, N:o 49.
hinder ‘ for antagandet af Utskottets förslag, likasom någon rimlig anledning till
farhåga för framtida myntförsämring ej eller kan vara af samma förslag att hemta.
Och då dessutom inom Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden anmärkning ej blifvit
framställd mot ifrågavarande punkt, hvilken endast för sitt sammanhang med
öfriga delar af Utskottets utlåtande synes hafva blifvit af dessa Riks-Stånd återremitterad,
finnér Utskottet sig föranlåtet att härmed förnya sin hemställan,
att mynt- och räkne-enheten må till enahanda värde bestämmas.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition hade Utskottet
i det återremitterade Utlåtandet föreslagit, att mynt- och rwAvie-enheten måtte
benämnas »Riksdaler Riksmynt»; hvilket förslag Ridderskapet och Adeln i så
måtto gillat, som bemälda Riks-Stånd ansett räAvee-enheten böra erhålla omförmälda
benämning.
Enär Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid 1844—184-5 årens Riksdag
gemensamt beslutat, att den då antagna räkne-enheten, till värde lika med den
af Utskottet nu föreslagna af 1 R:dr riksgäld, skulle benämnas endast Riksdaler,
så torde det tillägg af ordet Riksmynt', som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innefattade, vara föranledt förnämligast deraf, att Kongl. Maj:t ansett en särskild
mynt-enhet, af olika värde med räkne-enheten, böra för framtiden bibehållas.
Men om mynt- och räkne-enheten till samma värde fastställes, erfordras
icke något tillägg till benämningen Riksdaler. Missförstånd eller förvillelse af
denna benämning synes icke kunna uppstå då, på sätt Banko-Utskottet vid ett
föregående tillfälle anfört, beräkning i banko-mynt, hvarmed en förvexling möjligen
torde kunna förutsättas, icke är särdeles gängse bland den större allmänheten,
hvilken redan vant sig vid att med Riksdaler betecknas och förstås R:dr
riksgäld, eller det räknevärde, som motsvaras af den nya enheten, hvars förblandning
med R:dr silfver specie ännu mindre bör kunna befaras. Af dessa
anledningar, och i enlighet med hvad som vid återremissen blifvit yrkadt, hemställer
Utskottet,
att mynt- och räkne-enheten må benämnas »Riksdaler»;
dock torde det stadgande i sammanhang härmed böra meddelas,
att, då i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller
handlingar af hvad slag som helst, hvilka efter viss bestämd
tid utfärdas, benämningen Riksdaler utan tillägg förekommer,
Hanko-lilskoltcts Utlåtande, N:o 49.
så förstås dermed alltid den här ofvan omförmälda Riksdaler,
hvaraf en i värde motsvarar pdels R:dr silfver, enligt MyntOrdningen
den 9 Maj 1835.
Vid Utskottets förslag om enhetens fördelande i 100 lika delar och 100:dedelens
benämning Ore är väl anmärkt, att, för införande af ett rätt ordnadt
decimal-system, fordrades, att enheten skulle delas i 10:de- och icke, såsom Utskottet
hemställt, i 100:de-delar, hvarigenom hela systemet förlorade sin egentliga
karakter och betydelse, samt att, till lättnad vid detsammas tillämpning,
vore nödigt, att ett förmedlande tal å 10 med särskild benämning, t. ex. Tilinge
funnes mellan enheten och dess T^:del; men Utskottet hyser fortfarande den
öfvertygelse, att en enhetens delning i 10:de-delar icke är af verkligt behof påkallad,
blott mynt till värde motsvarande 10:de-delen, efter det nya systemet,
kommer att präglas och blifva i allmänna rörelsen att tillgå, hvilket Utskottet
också föreslagit. Tvärtom håller Utskottet före, att, derest åt enhetens 10:dedel
gåfves särskild benämning — och en dylik fullt lämplig och således värdet
bestämdt angifvande benämning torde icke så lätt kunna utfinnas — skulle sådant
leda mera till förvillelse än fördel vid decimal-systemets tillämpande och dessutom
sannolikt förorsaka, att 3:ne kolumner fortfarande komme att begagnas vid
räkenskapsföring, hvilken dymedelst crhölle en vidlyftighet, som nämnde systems
införande just afser att borttaga. Utskottet tillstyrker alltså,
att, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, enheten
må fördelas i 100 lika delar och 100:de-delen benämnas
Ore.
Utskottets i följande 2:ne punkter afgifna förslag, dels »att, efter det nya
systemets verkställighet, all offentlig räkenskap må föras i två kolumner, riksdaler
Riksmynt och öre, med undvikande af alla brutna tal, så att hvad som understiger
ett halft öre, uteslutes, men, då det stiger till ett halft eller deröfver,
utföres för ett öre,» dels ock »att taxan å allmänna afgifter undergår skälig jemkning
till öfverensstämmelse med det nya mynt-systemet, så att, på sätt i nästförestående
punkt är föreskrifvet, bråktal af öret undvikas,» har Ridderskapet och
Adeln ansett böra sålunda förändras, att slutet af förra punkten erhölle denna
lydelse: »med undvikande af alla brutna tal, så att de, som öfverstiga ett halft
öre, utföras för helt, och de, som ej öfverstiga ett halft öre, uteslutas,* samt att
sednare punkten, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, komme att
lyda som följer: »att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya mynt-systemet, så att bråk, öfver- eller understigande
i öre, undvikas.»
6
Banko-UtskoUets Utlåtande, N:o 40.
•Då likväl den af Utskottet förordade uppställning af förenämnde 2:ne
punkter lärer instämma med hvad som uti utfärdade taxor och påbud å allmänna
utgifter för närvarande i allmänhet tjenar till efterrättelse i afseende å runstycksbräks
beräknande, bar Utskottet ansett sig icke ega skäl att biträda Ridderskapet
och Adelns beslut, utan hemställer,
att ofvanberörde 2:ne punkter måtte gillas, sådana de blifvit
af Utskottet föreslagne, med endast den förändring, att de i
förra punkten förekommande orden: a Riksdaler Riksmynt,”
utbytas mot benämningen: »Riksdaler.»
Med gillande i öfrigt af Utskottets tillstyrkande, att den genom MyntOrdningen
den 9 Maj 1835 bestämda utmynta ingsgrund måtte oförändrad bibehållas,
har llidderskapet och Adeln likväl beslutat det undantag, att minsta silfvermyntet,
eller 10-öre-stycket bör, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag,
utmyntas af 8-lödigt silfver och således bestå af lika delar silfver och koppar;
hvarjemte llidderskapet och Adeln bifallit G:te punkten af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, som innehåller: »att, i sammanhang med beslutet om präglingen
af det föreslagna nya skiljemyntet, hvartill räknas såväl det minsta silfvermyntet
på 10 öre, som de nya kopparmynten, bör, i öfverensstämmelse med
hvad nu är stadgadt, förklaras, att ingen är pligtig i betalning eller vexling på
en gång emottaga mera af detta skiljemynt än 1 R:dr Riksmynt;» Och hafva
dessutom vid Utskottets framställning om bibehållande af nu gällande utmyntningsgrund
anmärkningar blifvit gjorda, dels af en Ledamot inom Preste-Ståndct,
hvilken påyrkat bifall till det af Utskottet afstyrkta förslag om nedsättning af
silfver-innehållet i specie-myntet till likhet med Hamburger Banko samt Danska
och Norrska specier, dels inom Borgare-Ståndet derom, att mynt-silfret måtte
förses med ringare koppar-tillsats, än Mynt-Ordningen bestämmer.
Under åberopande af de skäl, Utskottet, till vederläggning af sistberörde
anmärkningar, tillförene utvecklat, får Utskottet, i anledning af Ridderskapet och
Adelns beslut, fästa uppmärksamhet derå, att, efter hvad upplyst blifvit, mynt af
8-lödigt silfver är utsatt för hastigare förnötning, än det som präglas af 12-lödig
halt, samt, i följd af den större koppar-tillsatsen, under begagnandet i rörelsen
erhåller ett sämre utseende; att det föreslagna 10-öre-stycket, ehuru i värde något
understigande nuvarande Hulr sp., dock icke torde behöfva blifva till
omkretsen mindre och sålunda svårare att handtera än detta, enär 10-öre-stycket
kan utpräglas tunnare; samt att, då Utskottet fortfarande anser sistnämnde mynt
äfven böra blifva 12-lödigt eller af lika linhet med öfriga gångbara silfvermyntsorter,
Utskottet icke kan instämma i Ridderskapet och Adelns mening om be
-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 49.
7
höfligheten af den föreskrift, att ingen skulle vara pligtig i betalning eller vexling
på en gång emottaga mera af ifrågavarande sil iver mynt, än 1 R:dr; och
upprepar Utskottet, pä grund häraf, sin hemställan,
att den, genom Mynt-Ordningen den 9 Maj 1835, bestämda
utmyntningsgrund må oförändrad bibehållas.
Ridderskapet och Adeln har beslutat att, jemte de af Utskottet föreslagna
kopparmynt, äfven ett om i öre Riksmynt borde präglas och, lika med 2- och
1-öre-styckena, utmyntas efter 600 R:dr Riksmynt pr skeppund viktualievigt,
äfvensom inom Preste-Ståndet yttrats den åsigt, att prägling af ^-öre-stycken borde
ega rum; men då, enligt Utskottets, af samtlige Riks-Stånden i liufvudsaken
biträdda förslag, i öre icke skulle i offentlig räkenskap eller i taxor å allmänna
afgifter upptagas, och ett mynt å denna låga valör, utom det att detsammas
prägling kornme att innefatta afvikelse från ett på 10-tals-räkningen grundadt
system, synes ingalunda vara för allmänna rörelsen behöfligt, särdeles vid betraktande
af varu-värdenas stigande, har Utskottet funnit sig desto mindre ega skäl
att nu tillstyrka utmyntning af t-öre-stycken, som något yrkande derom hvarken
inom Borgare- eller Bonde-Stånden blifvit framstäldt.
Då Rikets Ständer ansett det af dem vid innevarande Riksdag antagna
nya mått- och vigt-system böra af hvar och en enskild få i handel och rörelse
användas från och med 1856 års början, eller samma tid, som för tillämpningen
af det nya mynt-systemet är vorden af Utskottet föreslagen, torde det af några
Ledamöter framställda yrkande om ett längre uppskof med sistnämnde systems
införande icke böra till något afseende föranleda, särdeles som berörde yrkande
grundats egentligen derpå, att de båda systemen borde samtidigt bringas till
verkställighet; och får Utskottet, efter att sålunda hafva till besvarande upptagit
de anmärkningar, som vid frågans återremitterande blifvit inom Riks-Stånden
gjorda, till Rikets Ständers pröfning och godkännande härmed afgifva följande:
Förslag
lill allmänna räknesättet i handel och vandel samt vid
bokföring, äfvensom till utmyntning af silfver och koppar:
l:o att, med fastställande af mynt- oeh räkne-enheten
till värdet af en fjerdedels Riksdaler silfver, enligt Mynt
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande, A'.o
Ordningen den 9 Maj 1835, denna mynt- och räkne-cnhet,
motsvarande En Riksdaler riksgäld eller 32 sk. banko, benämnes
Riksdaler;
2:o att mynt- och räkne-enheten indelas i 100 lika
delar, benämnde Öre, deraf alitsa hvar och en i värde motsvarar
lrVtj rst. silfver, eller 3TVir rst. banko, eller 5TVo
rst. riksgäld, eller nära en half skilling sistnämnde mynt;
3:o att, då i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar
eller handlingar af hvad slag som helst, hvilka efter viss
bestämd tid utfärdas, benämningen Riksdaler utan tillägg
förekommer, så förstås dermed alltid den i lista punkten här
ofvan omförmälda Riksdaler, hvaraf en i värde motsvarar \
R:dr silfver, enligt Mynt-Ordningen den 9 Maj 1835;
4:o att, efter det nya systemets verkställighet, ali offentlig
räkenskap föres i två kolumner: Riksdaler och Ore. med
undvikande af alla brutna tal, så att hvad som understiger
ett halft öre uteslutes, men då det stiger till ett halft eller
deröfver, utföres för ett öre;
5:o att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning
till öfverensstämmelse med det nya myntsystemet, så
att, på sätt i nästförestående punkt är föreskrifvet, bråktal
af öret undvikas;
6:o att, vid tillämpningen af det nya räknesättet, följande
mynt af silfver och koppar må präglas, till skrot och
korn, som här nedan bestämmes, nemligen:
A.) S il fv er myn t.
a) Utmyntningen.
2tt
st.
om
4
R:<
»
»
»
2
»
»
»
»
1
»
»
»
»
i
»
»
»
»
1
*
n
a
»
»
1
TU
n
» 200 » = -1
» 100 » = |
» 50 n —
0 25 » =
» 10 » = A
2|
H
•>
3
1
3
1
t»
n » z=z —
R:dr banko s=
» » =
» ol. 32 sk. b:ko =
» el. 16 sk. b:ko =
« el. 8 sk. b:ko =
» 3 sk. 2§ rst. —
R:gs R:dr 4: — —
» » 2:
» » 1: — —
« » — 24 —
» a — 12 —
n » — 4 9§.
b) Skrot
el. 400 öre = 1 R:dr silfv. =
)) )) =2:
)) )) 2=
)) O =
» » —
Banko-LUkntlels Utlåtande, A'.‘» iä.
9
b) Skrot ock Korn:
Alla ofvan uppräknade silfvermynt skola, i enlighet med
Mynt-Ordningen den 9 Maj 1835, innehålla Tre delar fint
silfver mot En del koppar och således vara Tolflödiga, af
hvilken blandning, som benämnes Mynt-silfver skola utmyntas
:
af Två skålpund viktualievigt sådant silfver:
25 st. om 4 R:dr = 25 hela R:dr silfver specie.
eller
50 st. om 2 R:dr — 50 halfva d:o d:o
eller
/ z
100 st. om 1 R:dr — 100 fjerdedels d:o d:o
eller
200 st. om 50 öre = 200 åttondedels d:o d:o >
eller
400 st. om 25 öre = 400 sextondedels d:o d:o
eller
1,000 st. om 10 öre = 1,000 fyrationdedels d:o d:o
Remedium i finhet får, jemlikt nyss åberopade MyntOrdning,
utgöra på hvarje skålpund viktualievigt mynt-silfver
Tre Ett Tusendedels skålpund viktualievigt fint silfver öfver
och lika mycket under den bestämda halten.
Remedium i vigt får utgöra:
på 4 R:dr, deraf 25 — 2 il. vikt.-v. myntsilfv., öfver eli. under pr il.
,, 2 ., ,, 50 = d:o d:o d:o tuVs ,, ,, „ ,,
,, 1 ,, ,, 100 = d:o d:o d:o TT,‘(nj ,, ,, ,, ,,
Ilih. UU It. St. Prot. 1853 & 185i. G Sami. 1 Afd. lä Haft. 2
10 lianko-Ultkottcls Utlåtande, N:o i9.
på 50 Öre-st., deraf 200 = 2 ii. vikt.-v. mvnt-silfv. -n^r öfver eli. under pr H.
„ 25 „ „ 400 = d:o d:o d:o toou ,, ii ,, ,,
„ 10 „ „ 1,000 = d:o d:o d:o jbfa „ „ „ „
B) Kopparmyn t:
a )"U t myn t ningen:
Ett st. af 5 öre utmyntas efter 1,000 Riksdaler pr skeppund
koppar viktualie-vigt och skall i nu gällande mynt motsvara
. . . 1 sk. 7| rst B:ko = 2 sk. 4r rst R:gs.
Ett st. af 2 öre
D:o 600 dito . — ,, )> y — — ,, 1 lil y y
Ett st. af 1 öre
D:o 600 dito . — „ „ - „ = — „ 5J4 „ ,,
Blifvande således af 100 skålpund viktualie-vigt koppar
utmyntade:
5 öre-stycken  5,000 s.t.
2 dito
7,500 ,,
1 öre-stycke  15,000 „
De nya kopparmynten komma, i följd häraf, att i värde
nära motsvara 2|, 1 och i skillingar Riksgäld och blifva,
hvad de sistnämnde 2:ne beträffar, till storleken lika med de
nu präglade mynten af enahanda värde.
b) Legeringen:
Kopparmynten präglas af en legering, bestående af 95
delar koppar, 4 delar tenn och en del zink:
7:o att, i sammanhang med beslutet om präglingen af
det nya koppar-skiljemyntet, det förklarande bör, i öfverensstämmelse
med hvad nu är stadgadt, meddelas, att ingen är
pligtig i betalning eller vexling på en gång emottaga mer
af detta skiljemynt, än En Riksdaler; samt
Banko-Vtskoltels Utlåtande, N:o 49.
11
8:0 att det nya räknesättet må träda i verkställighet
från och med början af år 1856.
Och förnyar Utskottet härförutan det tillstyrkande,
Att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att åtsidan af det nya 10-öre-stycket må förses med
sådan prägel, hvarigenom detsamma med lätthet skiljes från
nuvarande silfvermyntet å ^idels R:dr specie, samt att frånsidan
må komma att upptagas uteslutande af valören;
Skolande Utskottet framdeles till Rikets Ständer inkomma med yttrande,
rörande de förändringar i afseende å Bankens sedel-system, hvilka kunna erfordras
i följd af det beslut, angående mynt- och räkne-enheten samt dess indelning,
som kan varda af Kongl. Majit och Rikets Ständer fattadt.
Stockholm den 4 Aug. 1854.
Reservat ioner:
Emot Utskottets tillstyrkande att räkne-enheten må fastställas till ett
värde af dels Riksdaler silfver, motsvarande 52 sk. Banko, eller En Riksdaler
Riksgäld:
af Herr Professoren Agardh, som åberopade de af honom anförde skäl i den
Utlåtandet Nio 14 vidfogade motion, rörande mynt- och räkne-enhetens bestämmande
till ett belopp, motsvarande 24 sk. riksgäld;
af Herr A. O. IVallenberg: »Emot Utskottets, utan fästadt afseende på åter
remisserne
från 3ine Riks-Stånd, nu förnyade tillstyrkan, att till räkne-enhet
antaga Rdels Ridr specie, får jag mig reservera. Af alla de föreslagna räkneenheterna
medför denna de största olägenheter vid öfvergången, dels emedan man
med decimal-indelningens antagande nödgas bortkasta den välbekanta skillinge!],
dels emedan man hvarken fästat afseende på den nya myntpjesens vigt, eller
lojering, begge i behof af förändring. Att antaga 40 sk. banko kan icke komma
i fråga, då metriska systemet icke vann Rikets Ständers bifall. Att antaga 50
sk. riksgäld medför den största lättnad för den mindre rörelsen, men medför deremot
svårigheter för den större. Då nu mera Rikets Ständer antagit viktualieskålpundet
till vigt-enhet, och man hvarken inom Banko-Utskottet eller Riks
-
12
Banko-lltskotlels Ullålande, N:o 40.
Stånden synes vilja taga den vigtiga frågan om lojeringen i betraktande, förr
än densamma hunnit blifva en trängande nödvändighet, borde det falla liksom
af sig sjelft, att man till mynt- och räkne-enhet antoge ^:dels specie, vägande
TJ„:dels skålpund viktualievigt. Jag föreslår derföre vördsammast Rikets Ständer,
att för sin del besluta,
att räkne-enheten måtte fastställas till ^:dels R:dr silfver
specie, motsvarande ett värde af 24 sk. riksgäld ;
Och enär detta värdebegrepp redan är bekant under namn af Lagdaler
samt den äldre daler-räkningen mer och mer försvinner, torde
den nya mynt- och räkne-enheten böra erhålla namnet
» Daler».
Emot Utskottets förslag att mynt-och räkne-enheten ina benämnas »Riksdaler
»:
af Herr Friherre Tersmeden, Jt . F.•
af Herr Björnstjerna, 0. M. ;
af Herr Friherre Manderström, C. A.;
af Herr von Hofstén, C. A.;
af Herr Doktor Björkman: »Sedan nu mera Rikets Ständer enhälligt, ehuru,
såsom mig synes, något förhastadt, antagit decimal-systemets användande å
Rikets mått, mål och vigt, torde samma systems tillämpning på Rikets mynt
af den nya civilisationens målsmän anses alldeles oundvikligt. Ehuru jag
byklagar, att Svenska allmänheten sålunda beröfvas fördelarne af sin urgamla i
äll handel och vandel så användbara duodecimala penningeräkning och blottställes
för alla af den nya Riksdalers-fördelningen följande obehagligheter, finnér jag
dock nogsamt, att vid sakens nuvarande skick alla af mig vid Högloft. BankoUtskottets
förra Utlåtande anförda skäl mot decimal-systemets tillämpning på
Rikets mynt måste anses underhaltiga, äfvensom att någon bättre decimal-fördelning
af Rikets mynt, än den förr af Högloft. Banko-Utskottet föreslagna och
nu vidhållna omöjligt kan tillvägabringa, så länge Riksgälds-riksdalern skall
blifva enheten. Jag inskränker mig således nu endast till att ogilla, att Högloft.
Utskottet med en rösts pluralitet borttagit det i förra Utlåtandet Riksdalern tilllagde
namnet Riksmynt, samt icke gifvit 10:talet af ören någon särskild benämning;»
af Herr
Banko-Utskottets Utlåtande. N:o 43.
13
af Herr Prosten Gellerstedt;
af Riksdags-fullmäktigen Olaus Eriksson;
» » Hans Pehrsson;
” » Ola Svensson: »Emot Utskottets, genom den förseglade
sedelns öppnande tillkomna, beslut att, utan yrkande vid återremissen från något
af Riks-Stånden, förändra den antagna enhetens benämning från Riksdaler Riksmynt
till blott Riksdaler, får jag reservera mig, med åberopande af samma skäl.
som Utskottet sjelf i Utlåtandet N:o 14, för antagande af förstberörde benämning
anfört; och föreslår jag således, till förekommande af förbländning, villrådighet
eller misstag, att enheten må benämnas Riksdaler Riksmynt.»
Uti denna reservation hafva Riksdags-fullmäktige Nils Andersson och
Carl Nilsson instämt.
Herr Hofpredikanten Hasselrot och v. Talmannen Svartling hafva vid
justeringen af detta Utlåtande anmält, att de icke hos Utskottet tillstädesvarit, då
ärendet hos Utskottet behandlades.
Itiii. lill l{. St. Brot. 1X33 <S 1534. 6 Sami. I Afd. f!) Iläfl
\
•>
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1834.
Banko-lllthollelt Utlåtande. 50.
Ank. till Exp.-Utsk. d. IG Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i avledning af ett utaf förre Handlanden N. P. Maurin
gjordt ackords-anbud.
Förre Handlanden N. P. Maurin, sorn sedan år 1841 hos Banko-Diskont'v
erke t häftat, dels för ett i Maurins namn, mot borgen af Handlanderne i Döderhultsvik
C. J. Bergström och nu mera aflidne S. )Vickman, i Allmänna Diskonten
upptaget lån å 800 R:dr, och dels tor ett af bemälde Bergström, mot
hypothek af Maurins till Bergström eller ordres utgifna revers å 1,000 K:dr, i
Handels-Diskonten. upptaget lån å sistnämnda belopp, har, uti en till Utskottet
jngifven skrift, under förmälan, att lian, oaktadt all ansträngning, icke kunnat
förvärfva det ringaste utöfver hvad som erfordrats till lifsuppehälle för honom
med hustru och sex minderåriga barn, samt att möjlighet -till förkofran vore honom
betagen så länge hans qvarstående förbindelser till Diskont-verket hotade
att för honom och familj göra onyttig den hjelp, som eljest möjligen kunde honom
beskäras, anhållit, att då det emellertid lyckats honom att af några vänner,
som behjerta hans beklagansvärda belägenhet, erhålla det löfte, att de ville åt
honom sammanskjuta en summa af 200 R:dr banko, så framt Maurin, genom
erläggande af detta belopp, kunde vinna befrielse från vidare kraf för Diskontverkets
fordran, så till kapital som räntor, berörde anbud måtte antagas; till
stöd för hvilken anhållan Maurin ytterligare anfört, att hans obestånd endast
härrört från hans för Bergström ingångna förbindelser, och att Maurin icke åtnjutit
någon del af ifrågavarande lån, för hvilka lian, med fullt förtroende tili
Bih. till It. St. Brot. ISS3 & 1SS4. 6 Sami. I Afd. iO Höft. 1
2
Uanko-ltskotlels Utlåtande, X:o SO.
Bergströms redbarhet, lenmat sitt namn; varande sistnämnda uppgift bekräftad
af Bergströms derom år 1841 afgifna 2:ne särskilda, vid ansökningen i bestyrkta
afskrifter fogade, bevis.
I afseende å denna ansökning, har Diskont-direktionen, uti deröfver infordradt
utlåtande, upplyst att, sedan samtlige gäldenärerne, vid lånens förfallotider,
blifvit i konkurs-tillstånd försatte, Diskont-verket såsom utdelningar utur
konkurs-massorna erhållit i afräkning å Banko-Diskont-lånet 605 It:dr 3 sk. 6
rst. samt å Handcls-Diskont-lånet 263 R:dr 41 sk. 6 rst.; att, vid sedermera
år 1848 hos Maurin och Bergström anställde utmätnings-försök, Maurin befunnits
utfattig och Bergström afflyttad från orten; att, efter det Bergström, som förmälts
hafva såsom gardist vistats i Stockholm, år 1849, under benämning kommissionär,
sin egendom till borgenärernes förnöjande ånyo afstått, Diskont-verkets
fordringar blifvit uti hans vid Stockholms Rådhusrätt anhängiga konkurs ytterligare
till betalning fastställde; men att massans tillgångar icke varit tiliräcklige
att betäcka konkurs-omkostnaderna, samt att, vid sådant förhållande, och då anledning
icke vidare förefunnes att å dessa län förvänta någon inbetalning, Rikets
Ständer, vid sistförflutna Riksdag, beslutat att återstoden 194 R:dr 44 sk. 6
rst, af Banko-Diskont-lånet borde jemte upplupen ränta afskrifvas; i följd hvaraf
detta lån också år 1851 blifvit utur räkenskaperne afförd t, så att frågan nu endast
rörde det uti Handels- och Närings-Diskonten upptagna lån, hvars kapitalåterstod
utgjorde 736 R:dr 6 sk. (i rst. banko; och har Direktionen öfver nämnde
Diskont, vid det förhållande, att någon rimlig anledning icke mera nu, än då
afskrifning af ofvanberörde Banko-Diskont-lån beviljades, sig företedde att i laglig
väg kunna indrifva större eller mindre belopp af ifrågavarande Handels-Diskontlåns
återstod, förklarat sig anse det vara med Diskont-verkets fördel öfverensstämmande
att bifall till ansökningen lemnades.
Utskottet, som instämmer uti hvad Diskont-direktionen sålunda yttrat, får,
på grund deraf, tillstyrka,
att Handels- och Närings-Diskontens förenämnda kapitalfordran
736 R:dr 6 sk. 6 rst. banko må, jemte upplupen
ränta, få afskrifvas, under vilkor att förre Handlanden N.
P. Maurin till Handels- och Närings-Diskonten inbetalar
200 R:dr banko, inom 2:ne månader från den dag, han erhåller
del af Rikets Ständers härom fattade beslut.
Stockholm den 15 Augusti 1854.
Hanka-Utskntlels Utlåtande. Y:o XI.
X:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Augusti 1854, kl. 2 e. nt.
Utlåtande, i anledning a.f förre Grosshandlanden J. A. Julius’s ansökning
om eftergift af öfverränta å 2:ne Handels-diskontlän.
Hos Utskottet har f. d. Grosshandlanden här i staden J. A. Julius, uti
ingifven skrift, under åberopande af sin medellöshet och bekymmerfull» näringsomsorger
för en talrik familj, anhållit om eftergift af upplupna öfverräntan å
2:ne hos Handels- och Närings-diskonten härstädes år 1841 upptagna lån.
Diskont-direktionen, hvars utlåtande öfver denna ansökning blifvit infordradt,
har upplyst, att, till säkerhet för ofvanberörde 2:ne af Julius innehafda
lån, det ena å 2,200 R:dr och det andra å 1,100 li:dr, varit hypothiserade
Kramhandlanden J. JV. Molins löpande skuldebref, det ena å 2,284 R:dr och
det andra å 1,100 R:dr, dock utan lorskrifven ränta; att, sedan båda gäldenärerne,
före lånens förfallotid er, ingifvit sina cessions-ansökningar, Diskontverket.
såsom utdelningar utur hufvudgäldenärens afträdda bo, erhållit tillsammans
155 R:dr 22 sk.; att hela den öfriga kapitalskulden blifvit liepviderad af dels
Molins konkursmassa, och dels, efter dennas afslutande, af Molin, genom successiva
afbetalningar, hvilka fortgått tills, efter kapitalskuldens slutbetalande den 12
Juli 1853, i afräkning på den för båda lånen till 1,201 R:dr 30 sk. 3 rst.
banko uppgående öfverräntan, i Juni månad innevarande år influtit det belopp
af 84 R:dr nämnde mynt, hvarmed hypotheket på 2,284 R:dr öfverskjutit, de
derå utgifna lån på 2,200 R:dr; samt att, sedan sökandens konkursmassa i Juli
månad 1845 blifvit afslutad, verkställighet af hans konkursdom är vorden, i
4
Hankn-Utsknltels Utlåtande, N:o öl.
exekutiv väg, sökt och beviljad, utan att, vid de flera tid efter annan verkställda
utmätningsförsök, någon den ringaste inbetalning kunnat hos honom indrifvas.
Efter att sålunda hafva redogjort för förhållandet nied dessa lån, har Direktionen,
i fråga om den sökta eftergiften, anfört, att, då sökanden, under en
lång följd af år, befunnits oförmögen att, utöfver den obetydliga utdelningen ur
konkursen, åstadkomma den ringaste afbetalning å sin kapitalskuld, och således
ganska föga förhoppning sig företedde, att han, vid närmare CO års ålder, med
5 oförsörjda döttrar, numera skulle kunna i större eller mindre mån fullgöra den
återstående ränte-liqviden, samt beträffande hypotheks-utgifvaren, som, enligt hvad
ofvan är vordet upplyst, endast förmått, genom årliga successiva afbetalningar,
kapitalen liqvidera, hvilket åter förklarade anledningen till räntans höga belopp,
förekomme, att denne gäldenärs förbindelser icke vore föreskrifna med ränta, så
att, om äfven detta oaktadt, anspråk derpå kunde göras, deraf koinme att föranledas
en till sin utgång oviss tvist, Direktionen, vid sådant förhållande och i
betraktande tillika af det lyckliga resultat, att verket åtnjutit full liqvid för omförmälde
större kapital-fordringar och derjemte 84 R:dr i afräkning på öfverräntan,
ansåge sig ega grundade skäl att tillstyrka eftergift af återstående öfverränte-beloppet.
Med fästadt afseende ej mindre å sökandens medellösa belägenhet, än
hvad Diskont-direktionen i öfrigt anfört, samt då en betydlig del af öfverräntan
blifvit, på grund af föreskriften i 192 § af 1841 års Banko-reglemente, beräknad
efter 8 procent, har Utskottet skolat hemställa,
att mcrberörde öfverränte-skuld måtte få afskrifvas.
Stockholm den 15 Augusti 1854.
Jianko-I tfkt>i(eis Uttalande, N:o öi.
5
]l:o
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om utsträckning af den ärliga
Banko-diskont-revisionen till Rikets Ständers Bank i dess
helhet.
Uti en inom Borgare-Ståndet vackt, och till Utskottets behandling hänvisad,
motion, har Herr C. C. Hörnstein föreslagit, att, då någon fullständig revision
af Bankens räkenskaper, hvilka icke, i likhet med Stats-verkets, till siffran
granskas i Kongl. Kammar-rätten, svårligen kunde medhinnas under den
korta tid af 2 å 3 veckor, som Rikets Stäuders Revisorer kunde deråt använda,
Rikets Ständer måtte besluta, att de årliga Revisionerna af Banko-diskont-verket,
hvars räkenskaper och förvaltning granskas af åtta Revisorer, två af hvarje Riksstånd,
under en tid af sex veckor, må utsträckas till Banken i sin helhet, och
för sådant ändamål Revisorernes antal ökas till fyra af hvartdera Riks-Ståndet
samt revisions-förrättningen förlängas från sex veckor till två månader; hvarjemte
motionären, som ansett tiden för revisionens början böra framflyttas till den 15
April, yttrat den åsigt, att de sålunda föreslagne Banko-revisorernes berättelser
borde, i likhet med hvad nu egde rum med Diskont-revisorernes, öfverlemnas
till närmare granskning af Rikets Ständers Revisorer öfver Stats-, Banko- och
Riksgälds-verken.
Öfver denna framställning har Utskottet infordrat utlåtande från Bankofullmäktige,
sorn. i anledning deraf, meddelat, att de funno något hinder i
Bankens närvarande organisation icke möta för anställande af en så beskaffad
6
/
Rank')-lH*kotlets Lllrilantle, JY.o St.
årlig granskning af Bankens räkenskaper, som här blifvit ifrågasatt; men att, då,
enligt nu gällande föreskrifter, dessa räkenskaper till siffran granskas för.-t af
Bankens kontroll- och revisions-afdelning, samt derefter, jemte förvaltningen i
sin helhet, icke allenast af Rikets Ständers hvartannat år sammanträdande Revisorer,
utan äfven af Banko-Utskottet, så syntes någon ytterligare granskning af
Bankens räkenskaper icke vara af behof påkallad; hvarför Fullmäktige ansågo
sig ej ega skäl att det derom framställda förslag understödja.
Efter öfvervägande af hvad Fullmäktige sålunda anfort, och då de uppgifter,
hvilka hvarje halft år upprättas öfver förhållandet emellan Bankens metalliska
kassa samt utelöpande sedlar och dispositions-skuld, de öfversigter af Bankens
liela ställning, hvilka efter hvarje års bokslut uppgöras och, likasom halfårsuppgifterna,
tryckas och till allmänheten utdelas, samt de fortgående berättelser
angående Bankens tillstånd, som af Fullmäktige, Rikets Ständers Revisorer och
Banko-Utskott afgifvas, innefatta icke allenast tillfyllestgörande kontroller i afseende
å Bankens styrelse och förvaltning, utan äfven erforderliga upplysningar
för bedömande af Bankens förmåga att uppfylla sina förbindelser, och revisionsberättelserna
dessutom gifva vid handen, att Rikets Ständers Revisorer åt granskningen
af Bankens räkenskaper lemnat noggrann uppmärksamhet, får Utskottet,
med afseende jemväl å den betydliga tillökning i revisions-kostnad, som förslagets
antagande skulle komma att medföra,
afstyrka bifall till Herr Uunisteins ifrågavarande motion.
Stockholm den 15 Augusti 1854.
Hanko-CltkoUfts Berättelse. .Y.o -3.
7
H:o 5S.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 17 Augusti 1854, kl. 12 m.
Berättelse, angående förrättad revision af Banko-diskon t- v erke ts
räkenskaper och förvaltning för är 1855.
Utskottet, som, genom dertill inom sig utsedde ledamöter, granskat Bankodiskont-verkets
förvaltning och räkenskaper för nästlidet år, får härmedelst, till
fortsättning af den uti Rikets Ständers sednast församlade Revisorers berättelse
intagna redovisning för hufvud-resultaten af 1851 och 1852 årens Diskontrörelse,
meddela följande öfversigt af Banko-diskont-verkets rörelse år 1853.
A. Belåning af Aktier och Publika Papper.
Af den till belåning af Aktier och Publika Papper anslagna fond har
Banko-diskontverket under år 1853 haft sig anvisad en summa af 200,001)
R:dr, hvaraf vid årets slut voro utlånade 131,600 R:dr, allt Banko, deruti likväl
icke inberäknade nedan upptagne inom linien förde fordringar.
Under sistlidet år äro af denna fond utgifne 129 st. lån å ett sammanlagdt
belopp af 289,430 R:dr. De för dessa län hypothiserade säkerhets-handlingar
hafva utgjorts af;
Hanka Utskottets berättelse, N:o 33.
Antal
Lånesumma.
Lan.
10,091
st.
Götha Kanal-Aktier
104.
246,430
— —
74
Södertelje d:o
2.
3,700
4
Bruksegares Hypotheks-kassas Obligationer
3.
2^400
— —
6
n
Arméens Aekords-Amorterings-fonds d:o
4.
4,350
— —
37
n
Smålands o. Hallands Hy poth .-förenings d:o
12.
24,450
:
8
Skånska Hypotheks-föreningens d:o . .
3.
4,500
— —
4
V
Östgötha d:o d:o d:o .
1.
3,600
— —
Summa
129.
289.430
— —.
inkomsterna under året, utgörande:
Förskotts-räntor  6,722: 40. —
Öfver-räntor  257: 16. 1. 6,980: g.
hafva, efter afdrag af 2:ne vid 1853 års revision inom linien
förda lån å tillsammans  3.194: 34. 3.
blifvit till Banken levererade med R:dr 3,785: 21. 10.
Såsom osäkra, inom linien afförda lån balanserades vid 1852
års slut  584: 34. 10.
hvilket belopp ökats med ofvanberörde 2:ne lån å .... 3,194: 34. 3.
så att detsamma vid 1853 års slut uppgick till . . . R:dr 3,779: 21. 1.
B. Utlåning med onisuttnings-rätt.
Den, enligt sednaste Banko-reglemente, för utlåning på namn och reverser
med omsättnings-riitt, Banko-diskont-verket tillhandahållna fond af 4.900,000
R:dr B:ko har befunnits så tillräcklig, att beviljade lån kunnat, under större delen
af rewisions-året, utgifvas efter endast en veckas väntnings-tid, samt, från
och med November månad, samma dag de blifvit beviljade.
Vid
Banko-V tskoltets Berättelse, N:o 53.
9
Vid jemförelse med den närmast föregående tiden, företer sig en minsk-»
ning i denna låne-rörelse. Ar 1852 utassignerades nemligen 4,006 st. lån på
sammanräknade 3,095,330 R:dr, hvaremot under revisions-året utgifvits endast
3,927 st. nya lån på tillhopa 2,875,190 R:dr; utvisande Bilagan ]%f:o £ ej
mindre huru sistnämnde belopp varit fördeladt emellan hufvudstaden och de
Banko-diskontens låne-distrikt tillhörande län, än äfven till hvilka näringar och
yrken de personer hört, som åtnjutit låne-biträde.
Inkomsterna under året:
Förskotts-räntor ........
197,534:
2.
—
Öfver-räntor
.
46,711:
43.
5.
Inbetalningar å inom linien förda lån:
Kapital
3,661:
39.
3.
Öfver-räntor
1,005:
13.
8.
4,667:
4.
11.
R:dr
248,913:
2.
4.
hafva, sedan derifrån afgått:
Aflöning
17,910:
—
Omkostnader
8,929:
2.
9.
Lagsöknings- och bevaknings-utgifter .
2,705:
22.
10.
S:gr R:dr
29,544:
25.
7.
jemte beloppet af 20 stycken vid 1853
års revision inom linien förda lån
9,967:
47
3.
39,512:
24.
10.
blifvit till Banken qvartaliter levererade
med
R:dr
209,400:
25.
6.
Vid årets slut utgjorde summan af utestående lån (oberäknadt de inom
linien förde) R:dr 4,787,740: 25. 8. Häraf befunnos vara på lagsökning, konkurser
och andra rättegångar beroende:
Bih. till R. St. Prof. 1SS3 <5i ISSi. 6 Sami. 1 Afd. to Häft. 2
10
Banko-ltskottels Berättelse, N:o 53.
198 st. lån, förfallna före den 31 December 1852 å 92,467: 1. 8.
101 .» d:o under loppet af år 1853 förfallna . . 33,633: 24. —
Summa 299 st. lån å tillsammans R:dr 126,100: 25. 8.
Af sistnämnda belopp utestodo:
i Stockholms stad
54
st.
lån å
tillsammans ....
25,770:
8.
7.
i Stockholms
län
4
d:o
d:o ....
2,471:
25.
8.
i Upsala
d:o
23
»
d:o
d:o ....
11,630:
9.
8.
i Westmanlands
d:o
18
5J
d:o
d:o ....
8,601:
24.
2.
i Södermanlands
d:o
3
7)
d:o
d:o ....
4,092:
—
—
i Kronobergs
d:o
23
V
d:o
d:o ....
5,235.:
16.
—
i 'Jönköpings
d:o
15
d:o
d:o ....
7,320:
—
—
i Kalmar
d:o
41
?>
d:o
d:o ....
16,133:
24.
9.
i Östergöthlands
d:o
19
T)
d:o
d:o . . , .
9,102:
10.
10.
i St. Kopparbergs d:o
59
V)
d:o
d:o ....
17,660:
45.
5.
i Örebro
d:o
15
»
d:o
d:o ....
4,917:
32.
—
i Wermlands
d:o
14
T)
d:o
d:o ....
8,114:
30.
—
i Gefleborgs
d:o
7
T)
d:o
d:o ....
4,057:
30.
7.
i Westerbottens
d:o
1
T)
d:o
d:o ....
120:
—
—
i Jemtlands
d:o
2
Ti
d:o
d:o ....
660:
—
—
i Blekinge
d:o
1
d:o
d:o ....
213:
8.
—
Summa
299
lån.
B:ko R:dr
126,100:
25.
8.
Balansen af inom linien, såsom osäkra afförda kapital-fordringar, uppgående vid
1852 års slut till
R:dr 202,021: 16. —
har under revisions-året ökats med ofvannämnde 20 st. lån å 9,967: 47. 3.
så att densamma vid' 1853 års slut utgjorde . . . R:dr 211,989: 15. 3.
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 53.
SI
Under granskningen af'Diskont-verkets lagsöknings-ärenden, har Utskottet
funnit:
l:o att 22 stycken af de till Ombudsmännen, för indrifning och bevakning
öfverlemnade, under loppet af åren 1842—1852 förfallna lån, hvarå ännu
återstå obetalde 8,249 R:dr 30 sk. 9 r:st Banko, är af den högst osäkra beskaffenhet,
att desamma icke kunna anses innefatta någon egentlig tillgång, och
följaktligen ej eller böra i Verkets kapital-summa inberäknas;
2:o att af de till lagsökning utlemnade, under åren 1823—1843 till
betalning förfallna lån, 45 stycken, hvilkas sammanlagda kapital-belopp uppgått
till 46,190 R:dr, deraf ännu återstå obetalde 28,752 R:dr 34 sk. 1 r:st, äro
af den beskaffenhet, att så väl låntagarne som löftesmännen för lånen i utblottade
omständigheter med döden afgått, och att alla lagliga åtgärder för indrifvande
af de återstående inom linien förda beloppen blifvit vidtagna, så att för
dessa län hvarken någon vidare handläggning kan ifrågakomma, eller någon ytterligare
afbetalning, utöfver hvad som redan tillgodokommit Verket, är att
förvänta;
3:o att någon utsigt ej eller förefinnes att erhålla vidare godtgörelse för
115 stycken andra, från och med 1817 till och med 1S4C till betalning förfallna
lån, å hvilkas sammanräknade kapital-belopp, 80,850 R:drp ännu återstå
oguldna 62,358 R:dr 29 sk. 4 r:st, helst dessa lån endast i det afseende skilja
sig från de uti nästföregående punkt upptagna, att för hvartdera lånet en eller
annan af gäldenärerne väl ännu lefver, men sedan längre tid tillbaka befinnes i
utblottadt tillstånd, är intagen å allmän fattig-försörjnings-inrättning, eller från
Riket afvikit utan att, oaktadt flerfaldiga efterspaningar, hans vistelse-ort kunnat
upptäckas; varande, i afseende å dessa lån, af Banko-diskont-direktionen an lord t,
att deras fortsatta bevakande skulle förorsaka kostnader, utan att tillskynda Verket
någon fördel;
4:o att å 16 st. lån, som utgått emot sedermera falska befunne dokumenter,
och hvilka, efter hvarje måls utredning, vid anfordran, blifvit till kapital-beloppen
liqviderade af de ansvarige inlemnarne, som, enligt Högsta Domaremaktens
i dylik fråga gifna beslut, icke kunna tillförbindas att erlägga annan
ränta, än 5 procent från den dag, då de, efter inträdandet af deras betalningsskyldighet,
för sina förbindelser sökas, upplupne öfver-räntor linnas balanserade
till ett sammanräknad! belopp af 1,280 R:dr 22 sk. 2 r:st, hvarför någon godtgörelse
icke kan erhållas; samt
5:o att å 14 stycken lån, hvilkas kapital-belopp blifvit indrifna hos
gäldenärerne, öfverräntor finnas balanserade med tillsammans 4,003 R:dr 29 sk.
11 r:st., till godtgörande hvaraf all vidare tillgång saknas.
12
Banlio-VIskallets Berättelse, N:o 53.
Med anledning häraf, och sedan Utskottet, uppå framställning af vederbörande,
medgifvit, att de i lista, punkten omförmälde 22 stycken lån må från
kapital-räkningen afföras och å balans-extraktet för inom linien förde lån upptagas,
anser Utskottet sig böra, enligt direktionens öfver Banko-diskont-verket
derom gjorda hemställan, tillstyrka,
att afskrifning må af Rikets Ständer beviljas ej mindre för
återstående beloppen af de uti 2:dra och 3:dje punkterna
upptagne 160 st. lån med tillsammans 91,111 R:dr 15 sk.
5 rst., än äfven för de uti 4:de och 5:te punkterna omnämnde
öfverräntor, tillsammans utgörande 5,284 Ridr 4 sk.
1 rst., allt banko.
C. Diskontering och utlåning för handel och näringar.
Det för diskontering af inrikes vexlar
samt utlåning mot hypothek af enskildes
löpande förskrifningar och accepterade
invisningar anvisade förlag uppgick
vid 1852 års slut till . . Ridr
Sedan häraf blifvit, jemlikt Fullmäktiges
beslut den 30 Juni 1853, till Malmö
Låne-kontor öfverlemnade ....
men nämnde Låne-kontor den 29 Sept.
samma år återbetalt
samt Stockholms stads Spar-bank återbekommit
de under året af Spar-banken
insatte 100,000 Ridr, utgjorde
förlags-kapitalet vid 1853 års slut  1,767,900:
hvilken summa, enligt hvad här nedan
(innes närmare utredt, på följande sätt
balanserades:
\
Diskonterade vexlar  650,453: 42. 9.
Utestående lån, emot reverser med hv
pothek
1,111,630: 14. 3.
1 Depositions-afdelningen inneslående . 5,815: 39.— 1 767 900-
1,850,000:
100,000:
17,900:  82.100:
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 33.
13
Inkomsterna under förlidet år hafva utgjort:
af Vexel-diskonteringen:
Förskotts-räntor
18,428: 8. 9.
Öfver-ränta
1: 5. 6. 18.429: 14. 3.
af Låne-rörelsen:
Förskotts-räntor
52,884: 8.—
Ofver-räntor
325: 24. 4.
Inbetalningar å inom linien förda lån
360: 36. 4.
53,570: 20.
8.
Tillsammans R:dr
71,999: 34.
11.
sedan derutaf blifvit bestridde:
Arfvoden för Vexel-diskonteringen.
1,000:
Omkostnader
232: 22. 1.
1,232: 22.
1.
har behållna, till Banken levererade vin-  sten, uppgått till . ' . . . .
.... R:dr
70,767: 12.
10.
Summan af utestående diskonterade väx-  lar vid 1852 års slut uppgick, enligt
bokslutet för samma år, till
• • »
R;dr
530,608:
47.
1.
Under nästlidet år hafva blifvit diskon-  terade 627 st. vexlar å ett sammanlagdt
belopp af .
1,270.485:
20.
10.
Härå har under året influtit ....
S:gr
1,801,094:
1,150,640:
19.
25.
11.
2.
Och balanserades vid årets slut:
Till inbetalning icke förfallne . . .
Pä utsökning beroende
647,547:
2,906:
10. 9.
32. —
650,453:
42.
9.
Nyssberörde, ännu oliqviderade 2,906 R:dr 32 sk., utgör beloppet af en
år 1851 diskonterad vexel, som, efter föregången protest-behandling, blifvit uti
acceptantens och utställarens, före vexelns förfallotid inträffade konkurser, bevakad.
Under revisions-året har protest egt rum endast för en till inkassering
förfallen vexel å 418 R:dr 32 sk., hvilket belopp, jemte derå upplupen öfverränta,
blifvit af vexeins utgifvare liqvideradt.
14 Banko-Ulskotlels Berdttelie, N:o 53.
Enligt 1852 års bokslut, uppgick summan af då utestående. -
lån till " Ralr 1,282,810: 39. 9.
Under nästlidet år hafva 698 st. lån blifvit beviljade och
utassignerade med tillsammans  2.275,200: — -—
6:gr 3,558,010: 39. 9.
Då derifrån afräknas de under samma tid verkställda inbetalningar
2,446,380: 25. 6.
visar sig, att beloppet af utestående lån vid 1853 års slut
utgjorde R:dr 1,111,630: 14. 3.
Af bifogade tabell. JV:f$ inhemtas i hvad mån de från Handels- och
Närings-diskont-fonden utgifna lån tillgodokommit särskilda näringar och samhällsklasser,
äfvensom huru lånen varit fördelade emellan Stockholms stad och de
till Låne-distriktet hörande län.
Beloppet af pä lagsökning beroende säkra
ansedda lån utgjorde vid 1852 års slut,
för 39 st. lån
Under förlidet år hafva till ombudsmännen
blifvit, för vidtagande af indrifningsåtgärder,
öfverleinnade 13 st. lån å
tillsammans
Efter afdrag af härå under samma tid
verkställde inbetalningar
utgjorde summan af de vid 1853 års
slut på lagsökning beroende lån:
28 st. utestående i Stockholms stad .
12 » 3 i landsorterne
. . . R:dr 74,910: 39. 9.
33,300:
S:gr 108,210: 39. 9.
..... 31,580: 25. 6.
40,843: 14. —
35,787: —- iR 76,630: 14. 3.
Banko-Uiskoltett Berättelse, A’-o 53.
15
Af denna Diskonts inom linien, såsom osäkra, förda kapital-fordringar utestodo
vid 1853 års slut:
i Stockholms stad
i landsorterne .
19,977
10. 7.
. . . 6,270: 19. 10.
Summa R:dr 26,247: 30. 5.
Vid granskning af de till handläggning af Ombudsmännen från Handclsoch
Närings-diskonten utremitterade lagsökningsmål, har Utskottet funnit, att någon
ytterligare godtgörelse ej kan erhållas för 3:ne under åren 1833, 1838 och
1840 utgifna lån å tillsammans 6,600 R:dr, deraf återstå obetalde 3,388 R:dr
19 sk. 8 rst., sedan samtlige för dessa lån ansvarige gäldenärer med döden algått
samt redovisningar för urarfva-målen efter dem till Diskont-verket inkommit,
med anledning hvaraf Utskottet, i öfverensstämmelse med Diskont-direktionens
hemställan, anser sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande 3 stycken lån måtte, till derå återstående
belopp, tillsammans 3,388 R:dr 19 sk. 8 rst. banko, få
utur räkenskaperne afskrifvas.
D. Kdssa-kreditiv-rör elsen.
Den för Kassa-kreditiv-rörelsen vid Stockholms Handels-diskont afsatta
fond af 1,000,000 R:dr, har; under nästlidet år varit begagnad af 283 kreditivtagare,
på tider af 3, 6, 9 och 12 månader. Med inberäknande af på kortare
tider beviljade kreditiv-summor, hvilka, efter deraf verkställd liqvid, ånyo i rörelsen
utlemnats, hafva kassa-kreditiv blifvit anordnade på tillsammans 1,080,500
R:dr, sålunda:
Beviljade:
på 3 månader på G månader på 9 månader på 12 månader
från
den
30
December 1853 . . .
4,500:
34,500:
45,000:
746,000:
*
den
30
Mars 1854 . . .
—
—L
107,200:
V
den
30
Juni 1854 ....
—
—
5,000:
63,900:
y
den
30
September 1854
—
—
2,000:
72,400:
tillsammans
4,500:
34,500:
52,000:
989,500:
1,080,500:
16
Banko^Ulskottels Berättelse, N:o 53.
hvilken summa varit å särskilda näringar
och yrken fördelad, som följer:
91 Jordbrukare
300,100:
43 Bruksegare
226,000:
44 Handlande och Närings-idkare i
landsorterna
141,500:
57 Handlande i Stockholms stad . .
241,900:
25 Närings-idkare i d:o d:o . . .
107,000:
23 Diverse personer
64,000:
Inkomsterna å Kassa-kreditiv-rörelsen under året hafva utgjort:
Inträdes-afgifter  5,234: 18.—
Räntor .
23,314: 9. 5.
Öfverränta  — 20. 11. 28.549: — 4.
Sedan deraf blifvit bestridde:
Arfvoden < 1,450: — —
Omkostnader  204: 8. — 1,654: 8.—
har behållna vinsten å denna rörelse blifvit
till Banken levererad med R:dr 26,894: 40. 4.
Under loppet af år 1853, har å ett vid 1851 års slut obetaldt kassakreditiv,
stort 10,000 R:dr, hvarå år 1852 ingått 125 R:dr 40 sk. 8 rst. ytterligare
influtit 376 R:dr 25 sk. 4 rst., hvarigenom /agsiiknin " s-ha 1 ansen å
ifrågavarande rörelse vid nästlidet års slut förminskats till 9,497 R:dr 30 sk.
banko.
Under
Kankn-Utikolteti Memorial. N:o Si.
17
Under granskningen af Diskont-verkets lagsöbnings-ärenden, har det fästat
Utskottets uppmärksamhet, att lagens föreskrift, det »ej något må på hufvudstolen
äfräknas, förr än räntan gulden är», icke uti Diskont-verket efterkommes,
utan att deremot verkställda afbetalningar å Diskont-skulder afföras j»å kapitalet,
intilldess detsamma blifvit guldet samt att först derefter räntan uträknas och debiteras.
Öfver anledningen till detta förhållande, kommer Utlåtande att från Diskont-direktionen
infordras.
I afseende å styrelsen och förvaltningen af Diskont-verket, får Utskottet
inför Rikets Ständer tillkännagifva, att Direktionerne öfver såväl Banko-diskonten,
som Handels- och Närings-diskonten funnits hafva ställt sig till efterrättelse
gällande föreskrifter, samt att nödig säkerhet och god ordning iakttagits vid vården
af Verkets låne-handlingar, hvarföre Utskottet jemväl låtit meddela Direktionerne
decharge, med frikännelse från allt framtida ansvar för förvaltningen under
den tidrymd, som utgjort föremål för Utskottets granskning.
Stockholm den 15 Augusti 1854.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 17 Aug. 1854, kl. 12 m.
Memorial, vied hemställan om en gratifikation till Baktmästarne
vid Banko-diskont-verket.
Ilos Utskottet hafva Banko-diskont-verkets 6 vaktmästare anhållitr att,
efter den af Utskottet afslutade Diskont-revision, hugnas med någon gratifikation,
11 i h till Ii. Sl. PrtH. IS53 <£ lS5i. G Sami. / Afd. 20 Uäfl. 3
18
Banko-Vhkollets Memorial, .Y:o Si.
motsvarande det arfvode, de hvardera vid de ärliga revisionerna, i och för uppassning
hos Kevisorerne, åtnjutit, och hvilket arfvode af dem blifvit såsom
väsendtlig biförtjenst påräknadt.
Ehuru någon egentlig uppassning hos Utskottet icke tillhör Banko-diskontverkets
vaktmästare, hafva de likväl, under revisionen af Diskont-verkets räkenskaper,
fått i sä måtto vidkännas ökadt, besvär, som deras biträde varit nödigt
vitl inbäring och afliemtning af böcker och verifikationer, hvilka dagligen varit
behöflig» uti Banko-diskonten; vid hvilket förhållande,' och då Banko-diskontens
vaktmästare, vid nästförutgångna 3:ne Riksdagar, för lika beskaffadt besvär, blifvit
tillagde en gratifikation af 40 R:dr, Utskottet finnér sig böra hos Rikets
Ständer tillstyrka.
att enahanda belopp, eller 40 R:dr Banko, tua, såsom gratifikation,
från Banko-diskont-verkets omkostnads-räkning få
utgifvas till lika fördelning emellan Verkets 6 vaktmästare.
Stockholm den 15 Augusti 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 185.4,
Af gg a te d e S s - gg i s k o n t - JF o n d e n utgifne Jhan Är 8 8 33.
Jordbrukare
utom
Bonde-Ståndet
B e r g s b
utom
Bonde-Ståndet
•u
cs-Idkare
i liom
Bonde-Ståndet
Fabtuks-Idkare
1
Handlande
Handtverkare
11 usegare
Summa
Stockholms stad .
_
—
—
—
—
39
86,
100
—
326
991,100
—
27
51,700
—
9
19,000
—
'
401
1,147,900
—
I):o . . .
. . län . .
37
127,300
—
—
—
—
—
—
—
2
10,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
39
137,300
—
Södermanlands . .
. . d:o . .
29
105,400
—
5
16,000
—
—
—
—
11
36,000
—
2
4,000
—
—
—
—
—
—
47
161,400
—
Upsala
. . d:o . .
5
29,500
-
1
1,500
—
—
—
—
8
14,500
—
3
11,000
—
—
—
—
2
3,600
—
19
60,100
—
Westmanlands . .
. . d:o . .
5
14,000
—
3
28,000
—
—
—
—
2
19,boo
—
15
32,500
—
—
—
—
—
—
—
25
93,500
—
Örebro
. . d:o . .
4
23,500
—
13
69,500
—
2
9,500
—
4
9,1
500
—
15
53,800
—
—
—
_
—
—
—
38
165,800
___
Wermlands . . .
1
6,000
—
9
67,500
—
—
-—
—
—
! —
—
5
17,000
—
—
—
—
—
—
15
90,500
....
St. Kopparbergs .
. . d:o . .
5
15,400
—
5
15,400
—
Gefleborgs . . . .
3
10,300
1
5,000
4
15,300
—
W ester-Norrlands
. . d:o . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
'
—
2
10,000
—
—
—
—
—
—
—
2
10,000
—
Westerbottens . .
—
—
—
3
16,000
—
—
—
—
—
_
—
3
16,000
—
—
—
—
—
—
—
6
32,000
—■
Norrbottens . . .
—
—
—
1
2,000
-—
—
—
—
—
—
1
4,000
—
•—
—
—
—
—
—
2
6,000
--
Östergöthlands . .
. . d:o . .
29
115,100
—
2
6,000
—
—
—
—
12
46,600
—
12
35,500
—
—
—
—
—
—
—
55
203,200
....
Jönköpings ....
. . d:o . .
5
14,000
—
1
3,000
—
—
__
—
3
7,000
—
7
19,700
—
—
—
—
—
—
—
16
43,700
—
Kronobergs . . .
1
2,500
—
3
22,500
—
—
—
—
—
—
•—
—
—
.....
—
—
—
—
—
4
25,000
—
Calmar
. . d:o . .
—
—
—
2
20,000
—
—
—
—
1
5,000
—
13
33,400
—
—
—
—
—
—
—
16
58,400
Gottlands ....
. . d:o . .
-—
—-
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
2
2,700
—
—
—
—
—
—
—
2
2,700
....
Malmöhus ....
. . d:o . .
2
7,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
7,000
—
Summa
12G
470,000
—| 43
252,000
—
2
9,500
—
C*
CO
233,700
-
407
1,235,700
-
27
51,700
11
22,600
698
2,275,200
lior till Banko-Utskottets Berättelse, iSSl. A'.o S3.
Banko-Uukollels Memorial, M 33.
t
M 55.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Sept. 18S.5, kl. 12 midd.
Memorial, med anmälan af Riks-Slåndens beslut i anledning af
utlåtandet Jtä 48, öfver gjorda anmärkningar vid åtskilliga
framställningar i betänkandet J\° 34, med förslag lill reglering
af Bankens lane- och kreditiv-rörelse.
Vid föredragning af ofvanberörda utlåtande, JV2 48, hafvor Riks—StAriden,
enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 22, 23 och 26 nästlidne
Augusti, stannat i följande beslut, nemligen:
llidderslapct och Adeln:
»l:o Utskottets vidhållna afstyrkande i 27 punkten lades till handlingarne,
med förklarande, alt Ridderskapet och Adeln vidblef sitt i ämnet förut fattade
beslut;
2:o Den nu af Utskottet föreslagna lydelse af afdelningen Litt. f. i lista
mom. af 45 punkten bifölls, likväl med förbehåll'om deri förändring, som för—
nnledes af det i nämnde moment af Ridderskapet och Adeln beslutade tillägg,
»att Fullmäktige erhålla rättighet att böja räntan till tre procent för medel, som
insättas på viss tid, eller att lyftas viss tid eller uppsägning»; hvarom, likasom i
fråga om afdelningen Litt. g. i samma moment, Ridderskapet och Adeln, med vid —
blifvande af sina förut fattade beslut, lade Utskottets nu afgifna yttranden till handlingarne;
3:o
Hvad Utskottet nu, i afseende på 55 och 59 punkterna samt 1 mom.
af 66 punkten, hemställt och tillstyrkt bifölls, med frånträdande af Ridderskapet
och Adelns derom förut fattade beslut;
4:o I fråga om 71 punkten, blefvo Utskottets nu, i afseende på 2 morn.,
ingressen och afdelningarne Littiris b., d. och h. af 3:dje mom. samt irsta delen
af 4:de mom. afgifna förslag afslagne, med förklarande, att Ridderskapet och
Adeln vidblej sina derom förut fattade beslut; hvaremot Ridderskapet och Adeln,
med frånträdande af förut fattade beslut, biföll hvad Utskottet, i fråga om afdelningarne
Littiris c., e., f. och i. af 5:dje morn., föreslagit, samt jemväl godkände
*å väl den i afdelningen Litt. I. af samma mom. förekommande redaktions-förändring,
som den nu föreslagna 2:dra delen af 4:de mom.
Bih. till R. St. Brot. 1833 & 1834. 6 Sami. 1 Åfd. 21 Haft. i
i
Banko-Utslcoltels Memorial, JY° Sä.
I öfrigt ansågs förevarande utlåtande ej föranleda till annan åtgärd än att
läggas till handlingarna.»
Preste-Ståndet:
»Vid yttrandet, sid. 2, i fråga om underdånig skrifvelse derom, att oktrojer
för Privat-Banker icke vidare må af Kongl. Maj:t meddelas, lät Preste-Ståndet
bero.
Ståndet biföll och godkände:
l:o Utskottets i 5 punkten af betänkandet JVS 34 afgifna och här förnyade
förslag;
2:o Utskottets yttrande i 27 punkten af betänkandet Jtä 54;
5:o hvad Utskottet, med anledning af Rikets Ständers beslut öfver 32
punkten, sid. 4 hemställt, rörande föreskrifterna i 180 §'af Banko-reglementet;
4:o Utskottets hemställan i början af 8 sid. i afseende på ifrågasatt redaktions-förändring
af 53 punkten;
5:o tillstyrkandet 5 sistnämnda sida. i afseende på 59 punkten;
6:o förslaget sid. 9 til! förändrad redaktion af 66 punktens 1 moment, ock
7:o Utskottets, med hänseende till 71 punkten, å sidorna 12—16, i förevarande
utlåtande afgifna, förslag till föreskrifter, motsvarande 210 och 211 §§ i
nu gällande Banko-reglemente.
Beträffande 45 punkten gillade Ståndet hvad Utskottet å 5 sid. i detta utlåtande
yttrat och tillstyrkt, med undantag af Utskottets hemställan, rörande föreskriften
i mom. Litt. g., hvilken hemställan afslogs, och beslöt Ståndet, i öfverensstämmelse
med det i Professor Agardhs reservation framställda förslag, alt nyssberörde
moment bör erhålla denna lydelse: nRänta beräknas, för hvarje kalendermånad,
pä det mi7isla belopp, som räkningshafvare ander månaden i Banken haft
innestdende.»
Öfrige delar af förevarande utlåtande lades till handlingarne, med förklarande,
att Preste-Ståndet vidblifver sina der omförmälda beslut.»
\ Borgare-Ståndet:
»Härvid förekommo följande punkter i betänkandet .32 34, och motsvarande
delar af utlåtandet J\l 48.
l:o 33 och 34 punkterna i betänkande JYi 54, hvilka voro af Borgareståndet
återremitterade.
Förklarades hafva förfallit, i följd af afslaget å 32 punkten.
2:o andra yttrandet å sid. 5 af utlåtandet M 48 bifölls, och vid tredje och
fjerde yltranderna å samma sida lät Ståndet bero.
Bankö-Utskoltels Memorial, JVi äS.
3
3:o Utskottets i SO punkten af betänkandet 34 gjorda och i utlåtandet
»As 48, pag. 6, vidblifna tillstyrkande.
Afslogs.
4:o SS punkten.
Yttrandet pag. 7 i utlåtandet JV2 48 gillades; äfvensom Ståndet lät bero vid
första yttrandet pag. B.
S:o S9 punkten.
Antogs, enligt betänkandet JV2 34, med uteslutande af 4:de momentet, i
följd af det an gående 50 punkten fattade beslut.
6:o 66 punkten, 1 momentet.
Redaktionen pag. 9 i utlåtandet JV2 48 godkändes.
7:o 71 |)unkten, eller förslag till föreskrifter, motsvarande 210 och 211 §§
i nu gällande Banko-reglemente, enligt utlåtandet M 48.
Mom. 1 godkändes.
Mom. 2. En så lydande redaktion antogs: »För det i nästföreslående moment
uppgifna ändamål ega Fullmäktige att använda, utöfver det i (123) § al
Banko-reglementet bestämda maximum af sedelstock, en summa af 2,300,000
R:dr; börande dessa medel fördelas på de särskilda nya låne-inrättningarna, i
förhållande till det medeltal af utelöpande sedlar, efter afdrag af behållningen i
riksmynt, hvartill den eller de Prival-bankers sedcl-utgifning, som skall ersättas,
uppgått under de tre år, hvilka förllutit näst före den tid, då sådan eller sådana
Privat-banker bort göra underdånig anhållan om förlängd oktroj.»
Mom. 3.
Godkändes, endast med den förändring af punkten Litt. h., att dess lydelse
blifver: »Filial-Banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering, öppnande
af upp- och afskrifnings-räkning ' samt beviljande af kreditiv, på sätt närmare
bestämmes genom Reglemente, som kommer att till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och fastställelse öfverlemnas.»
Mom. 4.
Dess lydelse antogs sålunda:
»De, såsom försträckning åt Filial-banker, som bildas utan ändamål att ersätta
upphörd Privat-bank, vid sednaste Riksdag, af Riks-bankens medel afsatt»
1,500,000 R:dr B:ko må, för enahanda ändamål, fortfarande afses, hvarförutan
Fullmäktige till dylika Filial-banker ega att anvisa den summa, hvarmed låneoch
kreditiv-röfelsen, vid innevarande Riksdag blifvit förminskad, utgörande 1,500,000
R:dr B:ko.
Nuvarande Filial-banker, som vilja underkasta sig de vilkor och förbehåll,
förestående moment 3 innefattar, må åtnjuta de fördelar, hvilka i samma moment
äro blifvande Filial-banker tillförsäkrade.»
och 8:o tabellen, pag. 17, i utlåtandet M 48.
4
Banko-Utskottets Memorial, M 55.
Ståndet öfverlemnade till Banko-Utskottet, att i nämnde tabell besörja de
förändringar, som blifva följder af de beslut, Ståndet i denna fråga fattat.
I alla öfriga delar lades utlåtandet JM 48 till handlingarne.»
Bonde-Ständet:
»Ståndet lät bero vid livad Utskottet hemställt i afseende å ingressen samt
punkterna N:ris 51, 55, 55, 56, 67, 68 och 70 al betänkandet JM 54.
Utskottets framställningar biföllos i afseende å 5 punkten, med undantag
deraf, att följande mening skulle från Utskottets, under denna punkt intagne, förslag
utgå: »Dock må icke i något fall öfverllyttning af medel ske till fonderna för
fastighets—belåning eller för utlåning med omsättnings-rätt»; Riks-Ståndens vid 32
punkten fattade beslut; 2:dra och 5:dje momenten under punkten 45 af utlåtandet;
59 punkten, utom 4:de momentet under berörde punkt i betänkandet
54, hvilket moment ansågs böra utgå; 66 punkten; 71 punkten, Usta, 3:dje och
4:de momenten af Utskottets i utlåtandet afgilna förslag till föreskrifter, motsvarande
210 och 211 §§ i nu gällande Banko-reglemente; äfvensom 2:dra momentet
af berörde förslag, så vidt samma moment ej stöde i strid med Ståndet»
förut, fattade beslut; hvarjemte den Utlåtandet bilogarie tabell godkändes, dock så,
att de rättelser deri, som Ståndens beslut i ärendet kunde föranleda, blefva
vidtagna.
Beträffande 27 punkten och de under 45 punkten af utlåtandet upptagne
Usta och 4:dc momenten vidblef Ståndet sina förut i ämnet fattade beslut, hvar
emot
50 punkten afslogs.
Alla öfriga af Utskottet i utlåtandet gjorda anmälanden lades till handlingarne
såsom icke erfordrande någon vidare åtgärd.»
Af förestående protokolls-utdrag, jämförde med de uti utlåtandet JM 48
meddelade upplysningar, om de af Riks-Stånden angående Bankens låne- och kreditiv-rörelse
tillförene fattade beslut, inhemtas:
att 5 punkten i betänkandet JM 54 är vorden gillad af Ridderskapet och
Adeln, samt Preste- och Borgare-Stånden; hvadan Bonde-Ståndets beslut, rörande
denna punkt icke föranleder till vidare åtgärd;
att framställningen i 27 punkten af sistnämnde betänkande jemväl, blifvit
godkänd af tre Riks-Ständ, nemligen Preste-, Borgare- och Boride-Stånden, i följd
hvaraf Ridderskapet och Adelns vid berörda punkt fattade särskilda beslut, angående
kreditiv åt Hypotheks-föreningar, lärer hafva förfallit;
att Utskottets hemställan derom, att föreskrifterna i 180 § af Banko-reglementet,
innefattande bestämmelserna om skiftes- och odiings-lån, må oförändrade
bibehållas, vunnit samtliga Riks-Slånds gillande;
Banko-Utskotlels Memorial, M 55.
5
att 45 punkten, momentet 42 litt. f. är vordet, sädarit detsamma lyder i
utlåtandet JYs 48, bifallet af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden; vid hvilket
förhållande någon åtgärd icke påkallas med anledning af Ridderskapet och Adelns
beslut, »att Fullmäktige erhålla rättighet att höja räntan till tre procent för medel,
som insättas på viss tid, eller att lyftas viss tid efter uppsägning»;
att Litt. g. af samma moment och punkt, innehållande: »ränta godtgöres icke
å medel, som kortare tid än 30 dagar å räkning inneställ» är gilladt af Borga reoch
Bonde-Stånden; men deremot afslaget af Bidderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
hvilket sistnämnda Riks-stånd ansett nyssberörda Litt. g. böra erhålla
denna lydelse: »Ränta beräknas, för hvarje kalender-månad, pä det minsta belopp,
som räkningshafvare under månaden i Banken haft innestående»; med anledning
hvaraf Utskottet får inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, att instämma
i Utskottets af två Riks-Slånd gillade förslag; samt om denna inbjudning
icke af någotdera Riks-Ståndet antages, tillstyrka att frågan må genom votering i
Förstärkt Banko-Utskott afgöras, efter följande propositioner:
a) om kontra-propositionen;
Den som till kontra-proposition i hufvudvoteringen antager Ridderskapet
och Adelns beslut, hvarigenom någon föreskrift i den syftning Litt. g. af 45 punkten
innehåller icke skall i Banko-reglementet införas
röstar Ja;
Den det ej viii, Nej;
vinner Nej; kommer att till kontra-proposition i hufvudvoteringen antagas,
att, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, Litt. g. af 45 punkten skall erhålla
följande lydelse: »Ränta beräknas, för hvarje kalender-månad, på det minsta belopp,
som räkningshafvare under månaden i Banken haft innestående»
b) i hufvudsaken:
Den som anser, att Litt. g. af 45 punkten skall, på sätt Utskottet föreslagit
samt Borgare- och Bonde-Stånden gillat, lyda sålunda:
»Ränta godtgöres icke å medel, som kortare tid än tretio dagar å räkning
innestått.»
, röstar Ja;
Den det ej vill, Nej;
vinner Nej;
l:a alternativet, Ridderskapet och Adelns beslut.
2:a alternativet, Preste-Ståndets beslut.
att Utskottets framställning i 50 punkten angående förminskning af fonden
för utlåning med omsättningsrätt blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt
Bih. lill it. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Åfd. 21 Haft. 2
6
Banko■lllsliotlels Memorial, J\2 55.
Preste-Ståndet; men afslageh af Borgare- och Bonde-Sländen; med föranledande
hvaraf, och som denna fråga icke kan förfalla, Utskottet inbjuder' sistbemälde två
Rus-Stånd att biträda det af de två öfrige Riks-Stånden fattade' beslut, samt får,
för den händelse alt inbjudningen icke skulle af någotdera Ståndet antagas, föreslå
följande voterings-proposition, för frågaiis afgörande i Förstärkt Banko-Utskott:
Den som, enligt Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
gillade förslag, anser följande Stadgande böra i Banko-reglementet införas: »Af
fonden för utlåning med omsättnrngsräft, skola Fullmäktige årligen, frun och med
1855 uti tre på hvarandra följande år, innehålla ett belopp af 200,000 Rtdr,
hvilken innehållning verkställes på sätt och i den ordning, Fullmäktige lämpligast
anse, dock under förbehåll att någon minskning icke sker af den andel utaf fonden,
som. med 100,000 R:dr B:ko, är för Wisby låne-kontor afsatt,
röstar Ja;
Den del ej vill, Nej;
vinner Nej; kommer något så béskaffadt stadgande icke att intagas uti Bankoreglementet.
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet gillat, och Borgare- och
Bonde-Stånden låtit bero vid Utskottets uppställning af 55 punkten; hvadan densamma
är vorden antagen;
alt Borgare- och Bonde-Stånden, till följd af deras afslag å 50 punkten, ansett
4:de momentet af 59 punkten, innefattande förslag til! föreskrift i Bankoreglementet
om ifrågasatt förminskning af fonden för utlåning med omsättningsratt,
böra uteslutas; kommande uteslutningen af nämnde 4:do moment likväl att
bero af det beslut Rikets Ständer fatta, angående nyssberörda 50 punkt, så att
om den deruti gjorda framställning gillas, 59 punktens 4:de moment lärer böra
oförändradt bibehållas; samt
att alla Riks-Stånden antagit moment 1 af 66 punkten med den lydelse,
detsamma erhållit i utlåtandet JVs 48.
Hvad slutligen angår 71 punkten, motsvarande föreskrifterna i 210 och 211
§§ af nu gällande Banko-tfeglemente, om ersättande af upphörd Privat-Bank
samt penninge-rörelsens underlättande i allmänhet; så och enär uppställningen af
åtskilliga momenter uti dentia punkt är beroende af det beslut Rikets Ständer
vidtaga, beträffande Utskottets förslag i 50 punkten, förbehåller sig Utskottet att,
sedan Rikets Ständer fattat nämnde beslut, få till dem inkomma med förslag till
sammanjemnkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, öfver Utskottets framställningar
i omförmälda 71 punkt af betänkatidet 'JY& 34 och utlåtandet M 48.
Stockholm den 1 September 1854.
STOCKHOLM, VrVcKT JOlt. BÉcfc MÄK, 18&4.
Banko-Ulskollets Utlåtande, Jf 56.
1
M 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Sept. 18S4. kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af förre Handlanden B. Petterssons ansökning
om eftergift af öfverrdnta å diskontlån.
Hos Utskottet har förre Handlanden i Figeholm B. Pettersson, uti ingifven
skrift, anhållit om eftergift af upplupna öfverräntan å ett af Handlanden derstädes
J. E. Sandqvist, mot borgen af sökanden och Handlanden i Kalmar S. F. v.
Sydow, hos Banko-Diskonten år 1841 upptaget lån å 800 R:dr banko; varande
till stöd för ansökningen anfördt, att Pettersson, i saknad af annan tillgång till
gäldande af berörde borgen, nödgats med sin hustrus begifvande, till Diskontverket
anvisa en henne donerad årlig ränta af 66 R:dr 52 sk. banko, att bos Consistorium
Academicum i Upsala uppbäras; men att då denna anvisning skett endast
till godtgörande af lånets kapitalbelopp, Petterssons anhållan om eftergift af
den upplupna öfverräntan förtjenade att desto mera behjertas, som hans hustru
och barn under en längre följd af år varit i mistning af det understöd, som med
omförmälda lifstidsränta varit för dem afsedt.
I anledning häraf, bar Direktionen öfver Banko-Diskontverket, uti infordradt
utlåtande, upplyst, att, då lånet vid förfallotiden icke inbetalts, så väl låntagaren,
som löftesmännen för detsamma blifvit lagsökte, men vid anställde utmätningsförsök,
befunnits sakna tillgång; att sedermera från Petterssons tnedgäldenärer icke
kunnat indrifvas mer äri 77 R:dr 17 sk. 8 r:st., hvaraf 45 R:dr 32 sk. utgjort
sammanlagde utdelningarne utur dels Sydows kort efter lånets förfallotid inträffade
konkurs och dels urarfvamålet efter honom, och 31 R:dr 53 sk. 8 r:st. influtit
genom utmätning år 1847 af ett låntagaren Sandqvist tillfallet arf, samt att bvsättning
blifvit å Pettersson yrkad, men påståendet derom eftergifvet, under vilkor
att Diskontverket erhölle laga införsel uti förenämnde, hans hustru tillkommande
lifstidsränta, genom hvars årliga inbetalning till verket, ej allenast återstående
lånekapitalet 722 R:dr 30 sk. 4 r:st. blifvit godtgjordt, utan äfven inbetalts,
i afräkning å den till 341 R:dr 32 sk. 6 r:st. uppgående öfverräntan,
77 R:dr 17 sk. 8 r:st., allt banko; och har Direktionen, jemte meddelande af
omförmälde upplysningar, tillstyrkt ansökningens bifallande, under vilkor att någon
återbäring af hvad som till öfverränte-liqviden af hustru Petterssons lifstidsränta
till Diskontverket influtit, icke må ifrågakomma.
Bih. lill R. St. Prot. 1835 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 1!2 Haft.
2
Banko-Utskottets Utlåtande, M 57.
Vid det förhållande, att de inbetalningar, som i följd af Petterssons borgen
lill Diskontverket ingått, endast kunnat tillvägabringus derigenom, att hans hustru,
för bibehållande af mannens personliga frihet, under 12 års tid afstålt en henne
enskildt tillhörig lifstidsränta, anser Utskottet, med fästadt afseende jemväl å det
vitsord om Petterssons medellöshet, som blifvit ansökningen bilogadt, sig böra
hemställa,
att återstående öfverräntan å ifrågavarande lån må få afskrifvas,
under det vilkor, som derför blifvit af Diskont-Direktionen föreslaget.
Stockholm den 1 September 1854. '
M 57.
Ank. till Exp.-Utsk. <1. 2 Sept. 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af f. d. Bokhållaren S. O. Billmanssons
ansökning alt åter varda insatt uti befattningen af förste
Bokhållare vid Tumba Bruk, eller ock fä uppbara ett årligt
belopp, motsvarande de med nämnde tjenst förenade
löneförmåner.
Uti en till Utskottet ingifven skrift, har f. d. förste Bokhållaren vid Tumba
pappersbruk S. O. Billmansson, under åberopande af innehållet i en bilagd tryckt
promemoria, anhållit, att han, som, enligt Banko-Fullmäktiges beslut den 14 Juli
1853, blifvit från berörde tjenst entledigad, med föreläggande att den 1 påföljde
November från Bruket afflytta, måtte antingen varda i tjensten åter insatt, eller
ock, om sådant icke genast läte sig göra, få uppbära beloppet af de inkomster,
Billmansson vid Tumba åtnjöt, intilldess han kunde blifva med motsvarande löneförmåner
derstädes anställd. Till stöd för denna anhållan är af Billmanson! hufvudsakligen
anfördt, att, sedan han år 1841 blifvit till Bruksskrivare vid Tumba
antagen med en årlig lön af 520 R:dr banko, jemte fri bostad och åtskilliga andra
förmåner, han städse sökt att genom flit och arbetsamhet gagna Bruket och
såmedelst jemväl trygga sin och de sinäs framtid; att han icke kunnat förmoda
annat, än att Brukets Styrelse äfven ansett honom duglig på sin plats, helst han
flera gånger varit förordnad att förestå Förvaltare-befattningen vid Tumba, samt
Fullmäktige år 1851, i sammanhang med den då vidtagna förändring uti bokföringen
och redovisningen vid Bruket, antagit och förordnat honom att tills vidare
Banko-Utskottets Utlåtande, J12 37.
3
rara förste Bokhållare vid Tumba, emot åtnjutande af de derför bestämda löneförmåner;
men alt denna lycka, hvarutöfver Billmansson, under då varande omständigheter,
oj sträckte sina anspråk och genom hvilken han hoppades hafva vunnit
en visserligen knapp, men med iakttagande af hushållsaktighet och sparsamhet
tillräcklig bergning, efter icke fullt två års förlopp för honom förbytts uti de svåraste
bekymmer, då han, uppå derom af t. f. Bruksförvaltaren, Grefve P. A. Sparre
hos Fullmäktige gjord framställning, oförmodadt blifvit skiljd från Brukets tjenst
och derigenom beröfvad den enda utväg, han egde att försörja sig, jemte hustru
och fem minderåriga barn, — ett missöde, desto mera oförskyldt, som Billmansson,
långt ifrån att hafva gjort sig saker till någon underlåtenhet af de pligter
honom ålegat, tvärtom erhållit ganska hedrande vitsord öfver sin tjenstgöring vid
Bruket.
Af de hos Fullmäktige rörande detta ärende hållna protokoll har Utskottet
inhemtat, att de anmärkningar, hvilka blifvit emot Billmansson framställda, hufvudsakligen
innefatta, dels att Billmansson skall hafva visat missaktning och ohörsamhet
emot t. f. Förvaltaren, Grefve Sparre, och dels alt Billmansson, under det
förvaltare-tjensten, i följd af Professor Bagges afgång derifrån deri 50 September
1852, var under början af Oktober månad otillsatt, icke skall hafva hvarken ådagalagt
det nit för Brukets fördelar, som bordt kunna af Billmansson, såsom förste
Bokhållare vid Bruket påräknas, eller fullgjort hvad honom, i egenskap af för
tillfället varande kontrollant å Bruket ålegat.
Den första af dessa anmärkningar har Billmansson bestrid t, och är icke eller
i någon mån till riktigheten styrkt. Beträffande åter den sednare, har tillfälle
att sig deröfver förklara icke varit Billmansson lemnadt, enär Fullmäktige, efter
det Inspekterande Fullmäktigen vid Bruket, med afseende å den missämja, som
emellan Grefve Sparre och Billmansson skall hafva varit rådande, tillkännagifva
sig anse Billmanssons qvarblifvande vid Tumba icke vara med Brukets fördel förenligt,
funnit sig böra, utan Billmanssons vidare hörande, besluta det Billmansson,
som af dem blifvit förordnad att endast tillsvidare förste Bokhållare-tjensten vid
Bruket bestrida, skulle, på sätt ofvan är omförmäldt, från samma tjenst entledigas.
Uti det utlåtande, som öfver ansökningen blifvit från Fullmäktige infordradt,
hafva de, på grund ej mindre af nyssanförda omständighet, angående Billmanssons
antagande att endast tills vidare besörja ifrågavarande tjenst, än äfven af de upplysningar
Inspekterande Fullmäktigen meddelat, afstyrkt bifall å Billmanssons ansökning.
Då, hvad beträffar Billmanssons anhållan att varda i tjenst åter insatt, det
på Fullmäktige ankommer att antaga och förafskeda betjeningen vid Tumba Bruk,
finner Utskottet sig destomindre kunna denna anhållan till bifall förorda, som
Fullmäktige, uppå gifven anledning, för Utskottet anmält, att de anse det icke
vara lämpligt, att Billmansson i egenskap af tjensteman vid Tumba Bruk ånyo
4
Banko-Utskottets Utlåtande, M 57.
anställes; hvaremot Utskottet, i betraktande deraf, att Billmansson under 12 års
tid, dels såsom Bruksskrivare och dels såsom förste Bokhållare, varit anställd i
Brukets tjenst, derunder han på särskilda tider af tillsammans ett år, utan anmärkning,
bestridt Förvaltare-befattningen; att han öfver sin tjenstgöring vid Bruket
erhållit särdeles fördelaktiga, efter beslutet om hans entledigande meddelade
vitsord af' bland andra jemväl Grefve P. A. Sparre, som derförinnan till afskedande
Billmansson anmält, samt att Billmansson har en talrik familj alt försörja,
ansett billigheten tala derför, alt Billmansson för en gång tilldelas något understöd
från Banken.
I fråga om beloppet af detta understöd, så och med afseende derå, att BiII—
månssons entledigande sannolikt varit för honom alldeles oväntadt, och skett så
hastigt, att han, ifrån det beslutet derom honom meddelades, saknat nödigt rådrum
alt förskaffa sig annat försörjningsmedel, har Utskottet, vid det förhållande
att Brukstjenster Vanligen på år tillsättas, ansett lämpligt föreslå, att berörde understöd
bestämmes till ett belopp, motsvarande den förste Bokhållare-tjensten vid
Tumba åtföljande lön och öfriga förmåner för ett år.
Enär nu Billmansson, såsom förste Bokhållare vid Tumba åtnjutit, jemte fria
boningsrum, följande löneförmåner, nemligen:
Lön  800:
Arfvode 100:
900 R.dr B.ko.
Råg 6 T:r.
Spanmål:
Råg
^a^ ^ ” 10 Tunnor.
Ved 9 Famnar.
Talgljus 3 Lispund.
Utfodring för en ko:
Hö  182 Lisp.
Halm )} 282 Lispund.
samt dessa förmåner kunna i rundt tal uppskattas till 1,200 R:dr banko, får
Utskottet hos Rikets Ständer hemställa,
att f. d. förste Bokhållaren vid Tumba 5. 0. Billmansson må för
en gång förunnas ett understöd från Banken af 1,200 R:dr banko,
motsvarande den förste Bokhållare-tjensten vid Tumba åtföljande
lön och öfriga förmåner för ett år.
Stockholm den 1 September 1854.
Banko-Utskottets Utlåtande, Jtfs 58.
5
M 58.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 2 Sept. 1854, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af forre Fabriksidkaren P. C. Dihlstroms
ansökan om afskrifning af skuld lill Banko-Diskontverket.
Uti en till Utskottet ingifven ansökning, har förre Fabriksidkaren P. C.
Dihlström anhållit om eftergift och afskrifning af sina återstående Diskontskulder,
samt till stöd derför anfört, att sedan, genom missgynnande konjunkturer och deraf
föranledda konkurser, alla Dihlströms försök att fortsätta sitt yrke misslyckats,
han numera vore stadd i torftiga omständigheter, saknande utväg för sin egen
och familjs framtida bergning, och att således icke ringaste anledning sig företedde,
det han framdeles skulle kunna i någon mån godtgöra sine fordringsegare;
hvilka förhållanden så väl Ordföranden i Fabriks-Föreningeu härstädes, som Ordföranden
i Direktionen öfver Fabriks-Fattigkassan, uti ansökningen åtföljde intyg,
vitsordat, den sednare med tillägg, att Dihlström från Fattigkassan åtnjöte ett understöd
af 24 R:dr 32 sk. banko årligen.
Direktionen öfver Banko-Diskontverket, hvars yttrande öfver ansökningen
blifvit infordradt, har, uti afgifvet utlåtande, meddelat följande upplysningar:
Vid tidpunkten för Dihlströms konkurs, eller år 1840, häftade Dihlström,
jemte Klädeshandlarne Sprinchorn och Westlind samt Fabrikören Cedervall, hvilka
samtidigt med Dihlström afträdt sina egendomar lill borgenärernes förnöjande, för
fem särskilda förbindelser till Allmänna Diskonten å tillsammans 6,200 R:dr och
elfva förbindelser till Handels- och Närings-Diskonten på tillhopa 17,480 R:dr.
Med hänseende till betydligheten af dessa fordringsposter och förhållandena med
bemälde gäldenärers konkursmassor, hvilka alla skulle hafva lemnat ganska otillfredsställande
resultater, derest tillgångarne skolat i vanlig ordning realiseras, för—
anläts Direktionen att, i likhet med öfrige fordringsegare medgifva gäldenärerne
lättade betalningsvilkor, för att såmedelst, sedan de med sine enskilde borgenärer
träffat ackord, skydda Diskontverket för en eljest sannolikt betydlig förlust. Sedan
Dihlström, till följe häraf, erlagt 25 procent å sina Diskontskulder och iklädt
sig skyldigheten att, jemte sine medgäldenärer successive inbetala återstoden, samt
förlikningsdom i hans konkurs den 10 Juli 1843 fallit, erhöll Diskontverket den
24 i samma månad inteckning för ett belopp af 8,568 R:dr 11 sk. 6 r:st. uti
Dihlströms då egande faslighet å Södermalm, att gälla näst efter den inteckning
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegium uti denna fastighet redan innehade,
6
Banko-Utskollels Utlåtande, JU 58.
i och för Manufaktur-Diskontens fordran. Dä Dihlström icke fullgjorde åtagna
successiva afbetalningar och fråga uppstod att göra Diskontverkets rätt till betalning
på grund af berörde inteckning gällande, ansåg Direktionen med Verkets
fördel närmast förenligt medgifva, att omförniälda till 35,000 R:dr brandförsäkrade
fastighet, hvilken var graverad med inteckningar, egande förmånsrätt framför BankoDiskontverkcts
till belopp af 49,450 R:dr, deraf lill Manufaktur-Diskonten 20,290
R:dr, finge under hand till Stockholms Stadsnämnd försäljas för erbjudne 50,000
R:dr, sedan Kongl. Majit täckts i Nåder bifalla Dihlströms underdåniga ansökning,
att Manufaktur-Diskonten mätte afstå så stor del af sin inteckning, att BankoDiskontverket
kunde af köpeskillingen erhålla 3,500 R:dr. Samtidigt med fastighetens
försäljning åtog sig Dihlström att sina qvarstående Diskontskuldcr liqvidera,
medelst årliga afbetalningar från och med 1847, ehuru han icke förmådde
detta åtagande fullgöra, utan nödgades i slutet af år 1849 ånyo afträda sin egendom
till borgenärernes förnöjande. Genom erhållande af förenämnde 3,500 R:dr,
som utaf Stadsnämnden blifvit med 400 R:dr årligen inbetalda, samt medelst
från Dihlströms medgäldenärer influtna afbetalningar, har Dihlströms skuld till
Banko-Diskontverket förminskats lill 4,057 R:dr 57 sk. 9 r.st., förutom öfver
räntor
2,690 R;dr 17 sk. 11 rist. å till kapitalen fullt liqviderade lån.
Då från nyssnämnda summor afräknas de skulder, i kapital 895 R:dr 17 sk.
3 rist. och i ölverräntor 1,051 R:dr 10 sk. 7 rist., hvarför Dihlström häftar gemensamt
med Westlind, hvilken fortfarande är i tillfälle att å dem göra successiva
albetalningar, återstå:
Tillhörande Allmänna
Diskonten.
Tillhörande Handels-  och Närings-Diskonten.
Summa.
Antal
län.
B:ko lt:dr.
Antal
lån.
B:ko R:dr.
Antal
lån.
B:ko R:dr.
l kapital . • •
1 öfverriintor .
2
2
881: 11. ö.
614: 19. »1
3
4
2,265: 9.—
1,024:55. 5.
5
6
3,144:20. 6.
1,639: 7. 4.
Summa
4
1,495:51. 5.
7
3,287:44. 5.
11
4,783: 27. 10.
Som genom förestående utredning vore ådagalagdt, att det lyckats Direktionen
skydda Diskontverket från någon större förlust å dess hos Dihlström och hans
medgäldenärer år 1840 innehafde betydliga fordringar, hvilka tillkommit på en
tid, då samtlige giildenärerne i det allmänna åtnjöto ostörd kredit, grundad på
större handels- och fäbriksrörelse, har Direktionen, beträffande afskrifning af sist—
berörde qvarstående fordringsbelopp, anfört, alt, då Sprinchorn och Cedervall nu
mera aflidit och deras konkursmassor blifvit alslutade, samt, i fråga om Dihlström
Banko-Ulsliollets Utlåtande, JW S8.
7
kändt vore, att han befinner sig i ganska tryckande omständigheter för sin bergning,
utan att minsta anledning sig företer, det han skall kunna återkomma i den
verksamhet, som skulle sätta honom i tillfälle att förtjena något utöfver hvad
som till lifsuppehälle för honom, hustru och barn erfordras, Direktionen ansett
att, så vida den vid förra Riksdagen gillade grundsats äfven nu skulle göra sig
gällande, att, der all förhoppning försvunnit om framtida liqvid, eftergift för ännu
lefvande gäldenärs skuld må beviljas, denna grundsats syntes i allo vara på Dihlström
tillämplig.
Enär Diskont-Direktionen förklarat sig anse någon förhoppning icke vidare
förefinnas om framtida liqvid af de fordringar, för hvilka Dihlström numera ensam
häftar, och detta förhållande blifvit, genom de upplysningar, Utskottet sär
skildt
sig förskaffat, ytterligare bekräftad t, samt ett vidare balanserande af ifrågavarande
fordringar sålunda icke skulle i någon mån gagna Diskontverket, hemställer
Utskottet,
att afskrifning af dessa fordringar, utgörande i kapital R:dr 3,144:
20. 6. och i öfverräntor å till kapitalen fullt betalda lån R:dr
1,639: 7. 4. Ranko, må af Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 1 September 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Banko-Utskottets Memoria!, N:o 39.
1
M:o 59.
Arik. til! Exp.-Utsk. d. 15 Sept. 1854, kl. l e. m.
Memorial.
Sedan, enligt ankomna Protokolls-utdrag af den 9 och 13 dennes, dels Högv.
Preste-Ståndet antagit Utskottets i Memorialet N:o 55 gjorda inbjudning, med afseende
på 45 punkten, Mom. 1, litt. g i Betänkandet N:o 34 och Utlåtandet N:o 48, samt
dels \ ällofl. Borgare-Ståndet antagit den i nämnde memorial af Utskottet framställda
inbjudning, beträffande 50:de punkten i omförmälde Betänkande och Utlåtande; så
halva de af Utskottet i samma memorial föreslagna voterings-propositioner förfallit och
genom Tre Stånds sammanstämmande beslut blifvit förordnadt, icke allenast att 45:te
punkten, Mom. t, litt. g skall erhålla följande lydelse: »Ränta • godtgöres icke å medel,
sorn kortare lid än trettio dagar i Banken innestått», utan äfven att, enligt förslaget
i
utlåning med omsättningsrält skola Fullmäktige årligen, från och med 1855, uti tre
på hvarandra /oljande år innehålla ett belopp af 200,000 R:dr, hvilken innehållning
verkställes på sätt och i den ordning, Fullmäktige lämpligast anse; dock under förbehåll,
att någon minskning icke sker af den andel utaf fonden, som med 100,000
R:dr Banko är för Wisby Lånekontor afsatt.»
Uti memorialet N:o 55 förbehöll Utskottet sig att, sedan Rikets Ständer fattat
beslut, beträffande Utskottets hemställan i 50 punkten, få till dem inkomma med förslag
till sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets framställningar
i 71 punkten af Betänkandet N:o 34 och Utlåtandet N:o 48.
Med anledning häraf har Utskottet skolat fästa uppmärksamhet derå, att RiksStånden,
i afseende på dispositionen af de medel, som, med sammanräknade 2,100,000
R:dr, blifvit från åtskilliga låne- och kreditiv-rörelse-grenar indragna, stadnat i följande
beslut, nemligen:
Ridderskapet och Adeln har af nämnde medel anslagit 1,000,000:
till Kreditiv åt Hypotheks-Föreningar, samt . 1,100,000:  2 100 000-
till försträckningar åt Filial-Banker, som skola ersätta upphörd
Privat-Bank.
Bih. till B. St. Prot. 1833 & ISSA. 6 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
Banko-Utskottets Memoria!, N:o 39.
Presle-Ståndet har, med bifall lill Utskottets förslag
i 2:a och 4:de mom. af 71 punkten, beslutat
afsätta  1,300,000:
till försträckningar å nyssnämnde slags Filial-Banker,
samt  800,000
till Filial-Banker, som, oberoende af Privat-Bankers
ersättande, kunna uppstå.
Borgare-Ståndet, som beslutat att till sistberörde
föremål anslå
1,500,000
har deremot ännu icke förordnat huru återstoden 600,000
skall användas.
Bonde-Ståndel har anvisat till försträckningar åt
Filial-Banker, som skola ersätta upphörd Privat
Bank
och till dito. åt andra Filial-banker
samt följaktligen, lika med Borgare-Ståndet, lemnat
återstående
oanvända.
Vid sådant förhållande och enär, genom Tre Stånds sammanstämmande beslut,
frågan om kreditiv åt Hypotheks-Föreningar förfallit, hvadan Ridderskapet och Adeln
måste anses icke hafva beslutat om sättet för disposition af 1,000,000 R:dr af de medel,
hvarmed låne- och kreditiv-rörelsen är vorden förminskad, så och innan Utskottet
kan blifva i tillfälle föreslå någon sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut i förevarande
afseende, lärer del för Utskottet vara nödigt känna, huru Ridderskapet och Adeln
samt Borgare- och Bonde-Stånden finna för godt att disponera, Ridderskapet och Adeln
En Million R:dr, samt Borgare-och Bonde-Stånden Sexhundratusen R:dr; i följd hvaraf
Utskottet får anmoda hemälde Riks-Stånd att härutinnan besluta.
Stockholm den 14 September 1854.
700,000: — —
800,000:
600,000: -2,100,000:
: —2,100,000:
:  2,100,000:
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Banko-Utskottets Memorial. M 60.
1
M 00.
Ank. lil! Exp.-Utsk. (leii 20 Sept. 1854, kl. I‘2 ni.
Memorial, med underrättelse om Riks-Ståndens beslut, i anledning
af Utskottets Utlåtanden N:f 14 och 49.
I anledning af Utskottets Utlåtanden N:o 14, öfver Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition och inkomna motioner, angående decimal-systemets tillämpning pa
Rikets mynt, samt N:o 49, med yttrande öfver Riks-Ståndens återremiss af förstnämnde
utlåtande, hafva Riks-Stånden, enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag
af den IS, 19, 23 och 26 nästlidne Augusti, stadnat i följande beslut:
Utskottets hemställanden, att “decimal-systemet ma i afseende å Rikets
mynt tillämpas" samt att “räkne-enheten matte fastställas till ett värde af } R:dr
silfver, motsvarande 32 skill, banko eller ] R:dr riksgäld", äro af samtelige RiksStånden
bifallne.
Beträffande dernäst Utskottets förslag, att “■mynt- och räkne-enheten må
till enahanda värde bestämmas"; så har detta förslag blifvit af Borgare- och Bon«eStånden
gilladt, men af Ridderskapet och Adelil samt Prästeståndet deremot afslaget;
i anledning hvaraf Utskottet får inbjuda sistbemälda två Riks-Stånd att instämma
uti Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, samt för den händelse, att denna
inbjudning icke skulle hvarken af Ridderskapet och Adeln eller Preste-Stårdet antagas,
föreslå följande voterings-pröpositiön för frågans afgörande genom omröstning
i förstärkt Banko-Utskott.
Den som, på sätt Utskottet tillstyrkt samt Borgare- och Bonle-Stånden
beslutat, anser mynt- och räkne-enheten böra till enahanda värde bestämmas,
röstar Ja;
den det ej vill Nej.
Vinner nej, ogilla Rikets Ständer ifrågavarande af Utskottet framställda
förslag.
Vidare hade Utskottet hemställt, att “mynt- och räkne-enheten må benämnas
Riksdaler“ och det stadgande i sammanhang dermed meddelas, att “då i författningar,
aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller handlingar af hvad slag som helst,
hvilka efter viss bestämd tid utfärdas, benämningen Riksdaler utan tillägg förekommer,
så förstås dermed alltid den här ofvan omförmälda Riksdaler, hvaraf en
i värde motsvarar A;dels Riksdaler silfver, enligt Myntordningen den 9 Maj 1835.“
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 24 i täft.
1
2
Banko-Utskottets Memorial, M 60.
Denna af Borgare-Ståndet godkända hemställan är deremot afslageri af Ridderskapet
och Adeln, Preste-Ståndet och Bonde-Ståndet, af det sistnämnda genom
antagandet af Ridderskapet och Adelns inbjudning att i dess beslut sig förena;
och hafva nyssbemälda tre Riks-Stånd sammanstämmande beslutat, att räkne-enheten
skall benämnas Riksdaler Riksmynt; i följd hvaraf Utskottets förslag till ett
särskildt stadgande, innefattande förklaring öfver hvad med benämningen Riksdaler
utan tillägg skulle förstås, komme att förfalla.
Utskottets tillstyrkande att, “i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
enheten må fördelas i 100 lika delar och 100:delen benämnas Öre“ hafva
saintelige Riks-Stånden gillat.
Deremot har Utskottets hemställan, att för utinyntning af det föreslagna
minsta silfvermyntet, eller 10-örestycket, den, genom Mynt-ordningen den 9 Maj
1S35, bestämda utmyntningsgrund måtte oförändrad bibehållas, blifvit gillad af endast
Borgare- och Bonde-Stånden; men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
åter beslutat, att 10-örestycket bör,, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga förslag, utmyntas af 8-lödigt silfver och således bestå af lika delar silfver
och koppar.
Vid sadant förhållande inbjuder Utskottet Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
att, med frånträdande af sina beslut, förena sig med de båda öfriga RiksStånden
om bifall till Utskottets hemställan, och föreslår, i den händelse, att denna
inbjudning icke skulle hvarken af Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet
antagas, omröstning i förstärkt Banko-Utskott, enligt följande voterings-proposition:
Den som, i enlighet med Utskottets, äf Borgare- och Bonde-Stånden gillade
föislag, anser silfvermyntet ä 10 öre böra blifva 12-lödiyt, och alltså innehalla 12
delar fint silfver mot 4 delar koppar, röstar
Ja;
den det icke vill Nej.
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, att 10-örestycket skall, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Sfåndet bifallna
nådiga förslag, utmyntas af S-lödiyt silfver, och således bestå af lika delar fint
silfver och toppar.
Med bifall till hvad Utskottet yttrat, hafva Borgare- och Bonde-Stånden ansett
myntning af J-örestycken icke. böra ega rum; hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Pregte-Ståndet beslutat, att kopparmynt om \ öre Riksmynt bör präglas och,
lika med 2- och l-örest,yckena, utmyntas efter 600 Riksdaler Riksmynt per skeppund
myntmetall viktualievigt.
Derest hvarken Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet skulle frånträda
detta sitt beslut och instämma i de öfriga Riks-Standens, föreslår Utskottet, att
följande omröstning i förstärkt Banko-Utskott, mätte anställas, nemligen:
Den sorn anser frågan om utinyntning af j-örastyck en böra förfalla, röstar
Ja;
den det icke gör Nej.
I
Bart ko-Utskottets Memorial, M 60.
3
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, att kopparmynt om ^-öre Riksmynt bör
präglas oell, lika med 2- och 1-örestyckena, utmyntas efter 600 R:dr Riksmynt per
Skeppund myntmetall viktualievigt.
Den af Utskottet föreslagna rubrik på Författningen, så lydande: “Förslag
till allmänna räknesättet i handel och vandel samt vid bokföring, äfvensom till
utmyntning af silfver och koppar" är godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden, men
har af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet ansetts böra sålunda förändras:
“Förslag till allmänna räknesättet för penningar, äfvensom till utmyntning af silfver
och koppar."
Utskottet får, för det fall att Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet
skulle vidblifva denna sin skiljaktiga mening och icke vilja i de öfriga Riks-Ståndens
beslut sig förena, föreslå denna voterings-proposition för fragans afgörande
genom förstärkt Banko-Utskott, nemligen:
Den som anser rubriken på Författningen böra erhålla den lydelse Utskottet
tillstyrkt, samt Borgare- och Bonde-Stånden antagit; röstar
Ja;
den det icke vill Nej.
Vinner Nej, anse Rikets Ständer rubriken pä Författningen böra lyda på sätt
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat.
Vidkommande slutligen den föreslagna Författningens innehåll, så enär detsamma
till hufvudsakligaste delen är beroende af de beslut Rikets Ständer, i anledning
af ofvanberörde, till deras afgörande genom votering i förstärkt Utskott nu
hemställda, frågor, komma att fatta, förbehåller sig Utskottet att, efter erhållen del
af dessa beslut, fä till Rikets Ständer inkomma med förslag i afseende å innehållet
af den blifvande Författningen.
Stockholm den 19 September 1854.
Stockholm. Tryckt hos A. Cedergren. 1854.
'v» .i.r £ :■'>;« esil *i-l • (\
/
:
.. . ;' !•
\i f. ■ V
. • i*§ • - ■ ' ■
■:
ft; -H1
1 - * :■ «l ,
■
, ! ; i. I..: • . -i-..
< fw, ii ? ->‘fär.-•!'•
tmtjti ?.s»y-töh'> -.'te? ,!tfi
-
M ^
14>V
: , . • ■ •, r4 .. ■ ' ’
1 /:•! {jäht uuntft'Atil Iki i ; fot!: ^ :ft
■ ; ' '
T
.
'
"
'
■
.
,
1 ; • "
.
\
.
?
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
1
M 61.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Sept. 48S4, kl. 4 e. m.
Betänkande, med förslag till en i vissa delar förändrad organisation
af Banko-verket samt reglering af tjenslemannapersonalen
och dess lönevilkor.
Genom 29 § af Banko-reglementet den 21 Augusti 1831 berättigades Bankofullmäktige
att åt 3 personer uppdraga utarbetandet af förslag till en så beskaffad
organisation af Banko-verket samt reglering af dess Ijenstemanna-personal, alt, jemte
åstadkommande af större enkelhet i förvaltningen och räkenskaperna, all möjlig besparing
i verkets förvaltnings-kostnader på del hela samt ökad beqvämlighet för allmänheten
måtte, utan åsidosättande af nödiga kontroller, kunna beredas; och borde
förslaget i fullständigt skick lill Fullmäktige aflemnas före slutet af år 1832, hvarefter
detsamma, i händelse af Fullmäktiges godkännande, finge tills vidare bringas lill
verkställighet, under vilkor likväl, att Bankens nuvarande aflönings-stat icke blefve
öfverskriden. Till följd häraf hade Fullmäktige, under den 18 December förslberörde
år, uppdragit åt Herr Presidenten och Kommendören m. m. Friherre C. D.
Skogman, Banko-kommissarien och Riddaren C. A. Netherwood samt Banko-kommissarien
R. G. Murray att eli sådant förslag uppgöra och i fullständigt skick till
Fullmäktige aflemna före 1852 års utgång; och sedan Kommitterade, efter fulländandet
af berörde uppdrag, uti Memorial till Fullmäktige af den 16 December sistnämnde
år, med öfverlemnande af förslag lill förnyade instruktioner för Banko-verkets
samtliga afdelningar, kontor och expedilioner samt till tjenstemanna-personalens
reglering och denna personals blifvande aflöning, framlagt de åsigter, som hos Kommitterade
gjort sig gällande, samt Under-styrelsen den 5 Maj nästlidet år infordradt
utlåtande deröfver afgifvit, så hafva Fullmäktige, som, vid pröfning af Kommitterades
förslag till förändrad organisalion af kassa- och deposilions-afdelningarne, funnit sig,
uppå de af Under-styrelsen anförda skäl, icke kunna samma förslag biträda, anmodat
bemälde styrelse, att utarbeta nytt förslag lill tjenstgörings-ordningar för kassa- och
depositions-afdelningarne, äfvensom för kontroll- och revisions-afdelningen i dess
samband med de förra, samt lill Utskollet inlemnat alla de upprättade förslagen.
Den hufvudsakligaste förändring i nuvarande organisation af Banko-verket, som
blifvit af Kommitterade tillstyrkt, skulle bestå deruti, att Bankens kassa-rörelse, för
Bill. lill R. St. Prot. 1835 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 1
2
Banko-Ulslcollets Betänkande, M 61.
så vidt den omfattade kontant uppbörd och kontant utgift, komme att, hvad anninge
sjelfva handläggningen af expeditionerna, bedrifvas i omedelbart samband med
depositions-rörelsen uti en för begge gemensam lokal; hvaremot i allt öfrigt det
system, som för del närvarande ligger till grund för Banko-verkets inre styrelse och
förvaltning samt arbets- och redovisningssätt, blifvit af Kommitterade, med iakttagande
endast af åtskilliga förändringar och jemkningar i detaljerna, på det hela lemnadt
orubbadt.
Kommitterade, hvilka ansett sig böra bland de af Rikets Ständer, enligt reglementets
ofvanåberopade <§, med den ifrågasatta förändrade organisationen af Bankoverket
åsyftade ändamål i främsta rummet taga i betraktande på hvad sätt ökad
beqvämlighet för allmänheten vid dess betjenande genom Banken må kunna beredas,
hafva, beträffande insättning eller uttagning af medel på räkning i depositions-afdeiningen,
anmärkt, att den nu stadgade ordningen, särdeles vid insättning af sådane
medel medförde för allmänheten mycken omgång och tidsutdrägt, som det vore af
väsendtlig vigt att i möjligaste måtto kunna förminska. Kommitterade fästa härvid
uppmärksamhet derå, hurusom det nu åligger den, som å räkning i nämnde afdelning
vill insätta penningar, att först infinna sig på förmiddagen kl. före Elfva uti
någon af de i gamla Banko-husets bottenvåning varande expeditions-kassor, för att
mot penningarnes aflcmnande undfå kassörens attest att beloppet blifvit för depositions-afdelningens
räkning insatt; att vidare bos den tjensteman, som förer kontroll-bok
mot expeditions-kassörerne eller så kallad kassa-special låta annotera
kassa-attesten; att derefter begifva sig 2 trappor upp i nya Banko-huset, för att
till den vid luckan i depositions-afdelningen anställda tjensteman aflemna attesten
jemte insältnings-nota i utbyte mot pollett samt slutligen, att ånyo derstädes inställa
sig kl. Vi till 2 på middagen, för att, efter upprop, i sin ordning utbekomma
nämnde afdelnings bevis att beloppet blifvit för viss räkning insatt.
Af hufvudsaklig vigt för den allmänhet, som begagnar depositions-afdelningen,
skulle det följaktligen vara, om en sådan förändring i detta expeditions-sätt kunde
tillvägabringas, att hvarje inlemnad expedition vunne sin fullständiga och afslutade
handläggning, utan att inlemnaren besvärades med bestyret att densamma fortskaffa
från deri ena tjenstemannen och afdelningen till den andra, och utan den tidsutdrägt
och omgång, som deraf vore en nödvändig följd; hvilken förändring, enligt
Kommitterades tanke, kunde ändamålsenligt utföras, så vida kassa-rörelsen, för såvidt
den omfattade kontant uppbörd och kontant utgift, bedrefves i ett sammanhang med
depositions-rörelsen uti en för begge gemensam lokal.
Uttalande den åsigt, alt det obestridligen vore i alla afseenden lämpligast och
för allmänheten beqvämast, om en för kassa- och depositions-rörelsen tjenlig, ge
mensam
lokal kunde pä nedra botten af Banko-husen åstadkommas, hafva Kommitterade
likväl förmält att deremot förekomma binder och svårigheter, som icke stöde
att undanrödja; ty de lokaler å nedra botten, som uti Banko-husen redan finnas,
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
3
voro icke af den beskaffenhet alt, genom förändrad inredning, hvarken det utrymme
kunde vinnas, hvilket oundgängligen erfordrades så väl för en ändamålsenlig placering
af den kassa- och depositions-afdelningarne tillhörande talrika tjenstemannapersonal,
som för den, ofta (ill stort antal på en gång sammanträffande, trafikerande
allmänhetens obehindrade tillträde, elier tillräcklig dager kunde erhållas, förnämligast
och ovilkorligen erforderlig för möjligheten af en fullständig och säker granskning
af inkommande assignationer, hvarpå verkets och tjenstemännens trygghet mot förluster
i så väsendtlig mån berodde. Emot det föreslagna sältet att förskaffa en sådan
lokal, medelst Banko-husens sammanbyggnad, förekomme åter alt, enligt Byggnads-ordningen
för Stockholms stad, det vore förbjudet icke allenast att öfver- eller
igenbygga gator eller gränder, utan äfven att underhålla dylika, redan för handen
varande öfverbyggnader, hvilka, då de till följd deraf blifva allt för bristfälliga, skola
nedrifvas; att någon anledning alltså icke syntes vara till den förmodan, att ett undantag
från författningens föreskrift skulle för nu ifrågasatta fall kunna utverkas, i
synnerhet som Stora Bankogränden, hvilken komnie att igenbyggas, förenade två
mycket besökta platser eller Skeppsbron och Jerntorget; all för öfrigt kostnaden fölen
dylik sammanbyggnad jemte lokalens inredning och erforderliga förändiingar af
angränsande rum och lägenheter, skulle, derest sammanbyggnaden skedde åt Jerntorget,
uppgå till öfver SO,000 R:dr B:ko, och om den verkställes åt Skeppsbro-sidan,
der grundläggnings-arbetet konime att möta större svårigheter och pålning för sådant
ändamål blefve nödvändig, bestiga sig till minst 60,000 R:dr samma mynt; samt
att rifning af alla inre murar i nära en fjerdedel af någotdera Banko-huset icke
kunde undvikas, såsom följd hvaraf de flere bredvid liggande lokaler blefve obegagneliga
och måste utrymmas under en längre tid, ulan tillgång på andra lämpliga lokaler
i deras ställe.
Kommitterade, som af dessa skäl nödgats frångå förslaget om anskaffande på
nedra botten af en gemensam lokal för kassa- och depositions-afdelningarne, hafva
deremot gjort sig förvissade att en passande dylik lokal, tillräckligt rymlig och ljus,
ehuru, i afseende å belägenheten icke erbjudande all önskvärd beqvämlighet åt allmänheten,
skulle kunna erhållas Två trappor upp i nya Banko huset, genom förenande
till ett enda af alla de rum, jemte förstugan dem emellan, som af nuvarande
depositions-afdelningen begagnas, medelst borttagande af der varande skiljemurar
och sammanbyggnad öfver den del af gården, som nu åtskiljer deposilionsafdelningens
stora förmak och expeditions-rummet; samt med anledning häraf framställt
det förslag, att en så beskaffad, gemensam lokal för kassa- och depositionsafdelningarne,
måtte, i öfverensstämmelse med upprättad och förslaget bifogad ritning,
beredas. Med tillgång på en sådan lokal skulle, efter Kommitterades förmenande,
depositions-rörelsen kunna så ordnas, att den, som för viss rökning i nämnde
afdelning penningar insatte, omedelbart af kassören, som dem emottoge, utan omgång
erhölle depositions-beviset, äfvensom alt assignationer, ställda å samma afdel
-
4
Banko-Ulskollels Betänkande, JVs 61.
ning, i kassan emottoges ock sedan de, genom kassörens åtgärd, blifvit af vederbörande
kamererare, i föreskrifven ordning, utan dröjsmål approberade, omedelbarligen
af kassören inlöstes. För vinnande af ett sådant skyndsammare expeditions-sält
hafva Kommitterade tänkt sig, alt uti den nya lokalen, med lemnadt tillräckligt utrymme
för den besökande allmänheten, tjenstemanna-personalens placering skulle sålunda
anordnas, att uppå en, utöfver det öfriga golfvet upphöjd plan, på två sidor
omgifven af hord eller diskar, placerades, närmast allmänheten, uti hvar sin, innanför
disken inredd kassa, tre expeditions-kassörer, hvaraf två för insättningar och en
för utbetalningar, samt bakom, men i näiheten af de två insältnings-kassörerne,
kassa-afdelningens special-förare, för emottagande, omedelbart frän kassörerne, af de
utaf dem qvitterade insättnings-nolor; alt depositions-afdelningens personal på det
sätt fördelades, att de tjenstemän, hvilka insältnings-expedilionernas handläggning ålåge,
finge plats närmast special-föraren, men depositions-afdelningens kamererare, sorn
hade att af utbetalnings-kassören emottaga inkommande assignationer lill approbering,
placerades i närheten af hans kassa, under iakttagande i öfrigt, att placeringen så
verkställdes, alt expeditionerna kunde forlskaffas man ifrån man, i deri ordning hvars
och ens handläggning erfordrade, intilldess expeditionen, i fullt färdigt skick, återginge
till vederbörande kassör, som till inlemnaren utgåfve insättnings—beviset, eller för assignationer
kontant valuta. De tre vexlings-kassorna åter hafva Kommitterade antagit
skola fortfarande förblifva på nedra botten, dock med den förändring, alt den,
förnämligast för kopparskiljemynls-vexlingen alsedda kassa, flyttades till gamla Bankohuset
samt de öfriga två kassorna, hvilka ansetts vara i behof af närmare förbindelse
med den nya lokalen, inrymdes i nya Banko-husets bottenvåning.
Då, med den föreslagna fördelningen af göroinålen, all emottagning och utgifning
af penningar från Banken, som icke utgöres af vexling, (hvilken af särskilde
kassor besörjdes), i Kommitterades tanke skulle, under vanliga förhållanden och med
undantag måhända af den kortare tid vid början af hvarje år, då krono-utskyldernas
insättning påginge, hvarför särskild anstalt i sådant fall måste, för tillfället, tillvägabringas,
kunna medhinnas af tre kassörer, med biträde likväl af nödigt antal kassaskrifvare,
tillstyrka Kommitterade således inrättandet i den nya lokalen af två kassor
för insättning, med en kassör och två kassa-skrifvare i hvarje, samt en kassa uteslutande
för utbetalningar, med en kassör och en kassa-skrifvare.
Kostnaden för förändrad inredning af depositions-afdelningens nuvarande lokal
samt för öfriga erforderliga förändringar skulle, enligt uppgjorda och af Kommitterade
öfverlemnade kostnadsförslag, uppgå till 23,000 B:dr B:ko, hvartill komme anbringande
af en värm-apparat uti dim nya lokalen, beräknad att kosta omkring
6,000 R:dr samma mynt.
Under-styrelsen yttrar sin öfvertygelse vara, att det ändamål, att å ena sidan
i förening med större enkelhet i förvaltningen åstadkomma ökad beqvämlighet för
allmänheten vid dess beröring med Banken, utan alt å den andra nödiga kontroller
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
5
åsidosättas, eller den för Bankens eget betryggande mot svek och förluster erforderliga
säkerhet förringas, icke stöde alt på ett möjligast fullständigt och tillfredsställande
sätt uppnås, med mindre än att tillgång bereddes på en så beskaffad, tillräckligt
rymlig, ljus och beqväm lokal, alt pä nedra bolten deraf kunde inrymmas
åtminstone de verkets afdelningar, med hvilka allmänheten hade den tätaste beröringen,
således icke blott kassa- och deposilions-afdelningarne, ulan ock låne-afdelningen,
tillika med de under kassa-afdelningen hörande större förvaringsrummen, nemligen
magasiner och generalkassor för ädla metaller och sedlar m. m. Det vore, förmenar
Under-styrelsen, ögonskenligt, att Bankens nuvarande lokal, om också måhända tillräcklig
för en förfluten tids enklare bank-rörelse, icke lämpade sig för skötandet, på
ett fullt ändamålsenligt sätt, af Bankens olikartade rörelsegrenar, med den utsträckning
dessa numera erhållit. Endast genom tillgång på en fullt tjenlig lokal skulle,
enligt Under-styrelsens åsigt, äfven med den organisation Bankoverket nu eger, vinnas
en betydligt lättnad och följaktligen ökad enkelhet och beqvämlighet i jemväl åtskilliga
andra grenar af förvaltningen, än den, som afser allmänhetens betjenande vid
insättning eller uttagning af medel på räkning i depositions-afdelningen. Visserligen
måste det medgifvas att, hufvudsakligen i anseende till lokalens olämplighet, allmänheten,
särdeles vid insättning af medel i depositions-afdelningen, nu icke vore i
åtnjutande af all den beqvämlighet och skyndsamhet, som kunde önskas och eljest
läte sig förena med nödiga kontrollers iakttagande, samt att de trafikerandes billiga
anspråk på verket i delta afseende nu icke kunde anses vara i allo uppfyllda, men
Under-styrelsen, som, lika med Kommilterade, ansett hinder af oöfvervinnelig beskaffenhet
möta derför att äfven blott för depositions-afdelningen jemte kassa-afdelningen kunna
på nedra botten i nämnde två hus, vare sig genom deras sammanbyggnad eller på
annat sätt bereda en någorlunda ljus samt för ändamålet i alla erforderliga afseenden
passande och beqväm lokal; har af dessa och (lere andra här nedan antydda orsaker,
förklarat, att den af Kommilterade föreslagna ombyggnad och förändrade inredning
af en för kassa- och depositions-afdelningarne gemensam lokal två tr. upp i nya
Banko-huset, ingalunda kunde blifva båtande hvarken för Banko-verket sjelft eller för
allmänheten.
De anmärkningar, Under-styrelsen, i sådant afseende, framställt, får Utskottet
nu i korthet meddela, samt vid hvarje särskild anmärkning dels omförmäla det hufvudsakliga
af hvad Kommitterade till undanrödjande deraf anfört och dels, för egen
del, afgifva de yttranden och förslag, hvartill anmärkningen ansetts föranleda.
Som enligt förslaget special-kassorna skulle blifva spridda i två olika våningar,
nemligen expeditions-kassorna i depositions-afdelningens lokal 2 tr. upp i nya Bankobuset,
två vexlings-kassor på nedra botten i samma bus samt en vexlings-kassa i
gamla Banko-huset, så uppstode icke allenast ökad svårighet för kassa-chefen att utöfva
den honom åliggande jemna tillsyn och kontroll äfven å vexlings-rörelsen, och
ordnandet af hvad dermed egde samband, ulan ock minskad beqvämlighet för den
6
Banko-Utskottets Betänkande, J\fi 6!.
del af allmänheten, som hade att bekomma kontanta medel hos utbetalnings-kassören,
men i följd af förslaget icke kunde påräkna alt hos honom i och med detsamma
få sitt vexlings-behof fyldt; hvaraf jemväl loide inträffa, att de under närvarande
förhållanden af göromål redan öfverhopade vexlings-kassörerne icke skulle medhinna
de dem åliggande bestyr.
Kommitterade erinra härvid, att någon jemn tillsyn å vexlings-kassorna icke
åligger kassa-chefen, som sålunda, utan hinder af kassornas föreslagna läge, bör
kunna fullgöra den dagliga inspektionen af dessa kassor, samt anföra i fråga om
de trafikerandes minskade beqvämlighet, att förslaget visserligen innehölle, att kassören
egde att till inlemnaren af assignalioner utgifva beloppet i de penningar, som funnes
till hands, men deraf följde ingalunda, alt ju icke de penningesorter verkligen kunna
hos denne kassör vara alt tillgå, hvilka af inlemnaren åslundades, särdeles som
kassören, hvilken måste vara beredd att inlösa assignationer å luiru stort eller huru
ringa belopp som helst, följaktligen äfven mäste vara försedd med penningar å alla
valörer samt dessutom, derest den ena eller andra af dem under expeditionstidens
lopp skulle medtagas, jemväl vore i tillfälle att antingen genom vexling eller förnyad
reqvisition de felande valörerna anskaffa. Häraf vore det alltså klart, att utbetalnings-kassören
ingalunda, såsom Under-styrelsen antydt, skulle blifva urståndsatt
att kunna i och med assignationers inlösen uppfylla allmänhetens vexlingsbehof samt
att någon särdeles stor tillökning i vexlings-kassörernes göromål icke i följd häraf
borde kunna befaras.
Då, på sätt Kommitterade vidare förmält, allmänheten skulle få sitt vexlingsbehof
afbjelpt derigenom, att vexlings-kassorna komme att hållas öppna minst en timme
efter expeditionstidens slut i depositions-afdelningen, så har Utskottet icke kunnat
inse, att någon minskad beqvämlighet för allmänheten i följd af förslaget i denna
del komme att uppstå.
I afseende å fördelningen af göromålen expeditions-kassorna emellan, hafva
Kommitterade föreslagit den förändring, alt i stället att för närvarande för både
låne- och deposilions-afdelningarnes räkning såväl insättningar expedieras, som invisningar
inlösas, i hvar och en af de fyra expeditions-kassorna, skulle en expeditionskassör
(utbetalnings-kassören) icke få befatta sig med annat, än inlösen af alla på
depositions-afdelningen ställda assignationer (äfvensom låne-afdelningens invisningar efter
kl. 12) och de återstående två expeditions-kassörcrne (insättnings-kassörerne) endast
sysselsättas med emottagning af alla insättningar både för låne- och depositionsafdelningarne
(jemte infriande af Zawe-afdelningens invisningar efter kl. 12).
Till följd häraf och då insättningar och uttagningar af kontanta medel i kassorna
naturligtvis icke fortgå i lika proportion sinsemellan året igenom, utan trafiken
i afseende derå visat sig vara så högst ojemn och olika den ena dagen mot den
Banko-UtskoUels Betänkande. M 61.
andra, skulle det, efter Under-styrelsens tanke, ofta inträffa, antingen att insättnings —
kassörerne vore så öfverhopade af större och mindre insättningar, att alla omöjligen
kunde medhinnas, under det att utbetalnings-kassören, utan att få biträda dem. möjligen
för tillfället kunde hafva tid dertill, eller ock ett omvändt förhållande.
Jemte det Kommitterade fästat uppmärksamhet å angelägenheten deraf, dels alt
uppbörd och utbetalning af medel åtskiljas, samt dels å de fördelar med afseende å
expeditionens gång och redogörelsens enkelhet, som derigenom skulle uppstå, hafva
Kommitterade, i anledning af Uuder-styrelsens anmärkning, erinrat att, då för närvarande
vexling af medel oir.besörjes uteslutande af tre kassor, hvilka icke ega att
med insättning eller utbetalning taga befattning, samt deremot de fyra öfriga kassorna
hafva till föremål att uppbära och utbetala medel, utan att annorlunda än i samband
dermed ombesörja vexling, kunde det likväl nu inträffa hvad Under-styrelsen
antagit skola ske med insättnings- och utbetalnings-kassörerne.
Som Utskottet, vid granskning af Kommitterades förslag till instruktion för kassaafdelningen,
funnit något ovilkorligt hinder icke möta derför, att utbetalnings-kassören
äfven emottager insättningar, så har Utskottet ansett förslaget till öfverensstämmelse
härmed böra jemkas, hvarigenom såväl allmänheten skulle, vid vissa tillfällen, kunna
hastigare betjenas, som ock göromålen på expeditions-kassörerne i allmänhet jemnare
fördelas.
I tillämpning af den utaf Kommitterade antagna nödvändighet, att vid handläggning
af expeditionen åtskilja uppbörd och utgift för depositions-afdelnings-räkningen
samt i och för åstadkommande af den dagliga redovisning för depositionsrörelsen
Kommitterade antagit, hafva Kommitterade vidare ansett, att uppå räkningar
i nämnde afdelning utställda assignationer icke borde uti insättnings-kassorna emottagas,
utan mot penningar först utbytas hos utbetalnings-kassören, äfvensom att särskild
irisältnings-förteckning eller reversal erfordrades för hvar och en af de räkningar i
berörde afdelning, hvarå insättning skedde.
Då för det närvarande i depositions-afdeluingen kunna, genom en och samma
nota, och således i en och samma expedition, insättas dels assignationer, mot hvilka
i ett sammanhang utbekommas både kontanta medel (kassa-invisning) och attester
öfver skedd inbetalning å särskilda räkningar, dels håde assignationer och kontant
(kassa-attester) emot erhållande äfven i ett sammanhang, således å en enda expedition,
af depositions-attesler för huru manga särskilda räkningar som helst, skulle,
efter hvad Under-styrelsen anmärkt, enligt den föreslagna nya ordningen, i dylikt fall
den trafikerande först inlemna assignationerna till utbetalnings-kassören, hvilken, efter
vederbörande kamererares approbation deraf, erlade beloppet derför i kontant till
inlemnaren, som vidare, efter pä stället upprättad nota öfver de sålunda utbekomna
kontanta medel, borde ånyo insätta samma, nyss erhållna penningar hos den näst
8
Banko-Utskottets Betänkande, Jtä 6!.
intill placerade utbetalnings-kassören, hvarvid den trafikerande dessutom ålåge, att
jemte sislberörde penningnola bifoga lika många af honom undertecknade insättnings—reversaler,
som de räkningar, hvarå han ville göra insättning, nemligen ett särskildt
reversal för hvarje räkning; och skulle den nuvarande giro-rörelsen medelst
omedelbar öfverföring af medel från den ena räkningen till den andra i depositions-afdelningen,
på grund af direkte dit inlemnade assignationer, således enligt det
nya systemet gå förlorad.
Sedan Iiommilterade, med föranledande häraf, upplyst, dels att antalet af dagsexpeditioner,
der en sådan öfverfiyttning från en till annan räkning förekommer,
numera vore, i förhållande till antalet expeditioner för dagen, ganska ringa, dels att
mycket sällan det fall inträffade, att innehafvaren af en eller flera assignationer vill
hafva jemnt det belopp, hvarå assignaliohen lyder, å räkning i deposilions-afdelningen
insatt, dels alt den, sorn nu begagnade giro-rörelsen, hade, i förra fallet, att först
hos vederbörande kassör aflemna fyllnads- beloppet i kontant, jemte särskild upprättad
penninge-förteckning, mot erhållande af kassa-attest, samt att dermed begifva sig till
kassa-special-föraren, för alt få attesten annoterad; att vidare upprätta nola öfver
assignationerna, jemte kassa-attesten, och före kl. 11 inlemna expeditionen i luckan
i depositions-afdelningen, emot erhållande af pollett, och att sedermera ånyo inställa
sig i depositions-afdelningen kl. '/■> 2 på middagen, för att, efter upprop och stundom
betydligt dröjsmål, bekomma det slutliga beviset att beloppet blifvit öfverfiyttadt på
den i notan uppgifna räkningen; samt t sednare händelsen åter, att sedan, efter
föregången insättning af assignationerna i depositions-afdelningen, deposilions-bevis
och kassa-invisning å öfverskottet på middagen erhållits, begifva sig till kassa-afdelningen,
för att valuta för den sednare utbekomma; hafva Kommilterade, som ansett
den olägenhet, hvilken Under-styrelsen antagit skola uppkomma derigenom, att insättnings-notorna
öfver de från utbetalnings-kassören erhållna penningar skulle på
stället uppgöras, böra alldeles försvinna, emedan insältaren kunde påräkna att bos
utbetalnings-kassören erhålla de för insättning mest lämpliga valörer eller de å högsta
beloppet, samt följaktligen vore oförhindrad att jemväl penninge-förteckningen på förhand
upprätta, tillstyrkt en sådan förändring af deras förslag, att assignationer på
depositions-afdelningen må få begagnas äfven till insättning och i sådant afseende
emottagas uti den af insättnings-kassornn, som finge sin plats närmast intill depositions-afdelningens
kamererare, samt alt insältnings-kassören, efter slutad expedition för
dagen, finge på en gång, emot erhållande af motsvarande belopp i kontant, till utbetalnings-kassan
aflemna samtliga insatta assignationer, hvilka i och för bokföringen
måste upptagas å det sammandrag utbetalnings-kassören åligger att för hvarje dag
upprätta öfver alla för dagen inlemnade assignationer; lillkännagifvande Kommitterade,
att gången för dylika expeditioner för öfrigt skulle blifva densamma sorn för vanliga
insättnings-expedilioner, med den skillnad allenast, alt de af insättnings-kassören emottagna
assignationer, för att icke, då de inkomma till depositions-afdelningens kamererare
-
Banko-Utskottets Betänkande, 61;
9
rerare för approbation, varda förblandade med de, från utbetalnings-kassören i samma
ändamål dit ingångna assignalioner, borde öfverkorsas med rödt i stallet för svart bläck.
Med iakttagande af den förändring Kommitterade sålunda medgifvit och tillstyrkt,
anser Utskottet Under-stvrelsens anmärkning vara i allo undanröjd, och får
Utskottet härvid i öfrigt erinra, att nämnde förändring bör i icke obetydlig mån
leda till jemnare fördelning af göromålen på expeditions-kassörerne och ökad enkelhet
uti expeditionssättet inom kassa-afdelningen.
Med anledning af Under-styrelsens anmärkning, angående dels det förökade besvär
för allmänheten, som skulle uppstå genom upprättandet af flera särskilda reversal
i stället för ett enda, som i dylikt fall nu allenast erfordras, dels den betydliga
tillökning i göromål för kassörerne och special-föraren, som häraf skulle blifva en
följd, hafva Kommitterade fästat uppmärksamhet derå, att det äfven nu, då insättning
sker för flera särskilda räkningar, är nödigt, att insättaren på reversalet uppgifver
räkningarnes benämning och insättningssumman för hvar och en särskild, och att
hela skillnaden häremellan och det af Kommitterade föreslagna sättet således skulle
bestå deruti, att hvad som nu skrifves på ett reversal, fördelas på två eller flera
reversal, allt efter räkningarnes antal, för hvilka insättning sker, med allenast den
tillökning i besvär, att insättaren nödgas skrifva sitt namn under två eller flera
reversal i stället för under ett. För öfrigt medgifva Kommitterade, att kassörernes
göromål i någon mån komme att ökas, men anse tillökningen på det hela icke blifva
så stor, att icke göromålens handläggning skulle kunna af den derför afsedda personal
besörjas, serdeles som någon egentlig förminskning i kassa-afdelningens tjenstemannapersonal
i sjelfva verket icke af Kommitterade föreslagits, enär den kassör,
sorn skulle komma att indragas, blefve ersatt genom ökadt biträde för de qvarvarande
kassörerne af två tillkomna kassaskrifvare, men hvilket tillökade kassaskrifvarebiträde
Under-styrelsen förmenat icke kunna antagas såsom giltigt skäl för kassörspersonalens
minskning, enär kassörerne svårligen skulle kunna ställa sig i ständigt
ansvar för mer än en kassaskrifvare.
Efter hvad Utskottet kunnat inhemta, förekommer det mera sällan, att en och
samma person har på samma gång insättning för flera särskilda räkningar, och Utskottet
kan sålunda icke finna, att Under-styrelsens anmärkning i detta hänseende bör
förringa värdet af Kommitterades förslag.
Hvad Under-styrelsens betänkligheter vid förslaget att hos en kassör anställa två
kassaskrifvare angår, har Utskottet skolat erinra, att då, äfven under nuvarande förhållanden,
det inträffar, att två kassaskrifvare begagnas i en kassa, någon svårighet
för ett dylikt förfaringssätt äfven hädanefter icke synes böra uppstå.
Bi/i. till R. St. Brot. 1835 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
2
10
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
Som, efter det nya förslaget, alla på Depositions-afdelningen ställda assignation
ner skulle emotfagas af Utbetalnings-kassören, hvilken, sedan desamma genom hans
försorg blifvit af vederbörande kamererare approberade, borde verkställa inlösen deraf,
så komme således, på sätt Under-styrelsen vidare anmärkt, en dylik expeditionsinlösen
att grundas nästan helt och hållet på förtroendet till hvar och en af de
personer, som med expeditionens handläggning hade befallning, utan att, om dervid
vårdslöshet eller underslef i ett eller annat hänseende egde rum, någon säker ledning
för uppdagande af rätta förhållandet vore för handen; och då det ifrågasatta
behandlingssättet med inkommande assignationer för öfrigt skulle, äfven utan att
förutsätta möjligheten af brottslighet hos verkets egen betjening, kunna föranleda till
obehagligheter af flerahanda slag, syntes det Under-styrelsen vara af stor vigt, att
alla ingående dokumenler till Depositions-afdelningen, hädanefter såsom hittills, före
deras vidare behandling införas uti diarium; förmenande Under-styrelsen nyttan af
utfärdad kassa-invisning, såsom grund för utbetalning af penningar från kassorna,
alltså vara obestridlig.
Kommitterade hafva fästat uppmärksamhet derå, att ehuru ett s. k. specificerande
diarium öfver handlingar, som till Depositions-afdelningen ingå, under nuvarande
expeditionssätt svårligen kunde undvaras, då expeditionerna, för att erhålla
handläggning, måste genom v aklb etjeningens försorg fortskaffas från den ena till den
andra af flera särskilda tjenstemän, placerade på olika ställen uti från hvarandra
afskiljda rum, vore ett sådant diarium ingalunda af behof påkalladt vid det hand
läggningssätt
af inkommande expeditioner, som Kommitterade föreslagit, enär ingående
assignationer i första hand och under inlemnarens personliga närvaro göras
obrukbara, hvarigenom det icke kunde förutsättas såsom ens möjligt, att något svek
af tjenstemännen sedermera skulle kunna med dylika dokumenter föröfvas. Emot
inlemnaren åter måste, i händelse af uppkommen tvist, hans egen uppsats eller nota
öfver de ingifna dokumcnterna anses innefatta en vida mera bindande bevisning, att de
deruti upptagne, men inga andra dokumenter, åtföljt, än som kunde hemtas ifrån
det diarium, hvilket nu i Depositions-afdelningen föres. Handlingar af betydligt penningevärde
och gällande i hvar mans hand emottagas redan för närvarande uti Diskont-verket,
utan den tidsödande och expeditionens skyndsamhet förlamande kontroll,
som handlingarnes intagande och beskrifvande i särskildt diarium alltid måste medföra,
och utan att hvarken någon oreda eller något svek af tjenstemännen eller någon
förlust för verket veterligen genom saknaden af ett sådant diarium uppstått.
I anledning af hvad Under-styrelsen anfört, för att ådagalägga nyttan att bibehålla
kassa-invisning såsom grund för utbetalning af penningar, eller alt, derest
valuta för en del ingifna assignationer icke blefve utfordrad samma dag dessa inlemnades,
Kassören skulle komma att innehafva ett särskildt, för kontrollanten okändt,
ehuru kassörens uppbörd tillhörande penningebelopp, i hvilket fall den kontroll, chefen
för kassa-afdelningen i detta fall egde att utöfva, förringades, hafva Kommitté
-
Banko-Utskottets Betänkande, Jt? 61,
11
rade invändt, att enär, enligt deras förslag, det vore inlemnarens ovilkorliga rättighet,
att för ingifna assignationer, genast efter det de blifvit approberade, af utbetalnings-kassören
utbekomma valuta, så syntes det Kornmitterade föga sannolikt, att
någon inlemnare skulle vara nog likgiltig orri sitt eget intresse och sin egen säkerhet,
att han, i stället för att begagna sig af nämnde rättighet, skulle, ulan erhållande
af bevis, hvilket kassören bestämdt vore förbjuden att meddela, frånlemna sig assig—
nationerna och icke ens under samma dag penningar derför uttaga. Men äfven
under förutsättning att någon gång så skulle komma att inträffa, blefve förhållandet
dermed alldeles enahanda, som derest, under nuvarande expeditionssätt, någon person,
som icke på stället ville afbida expedition, skulle aflemna, antingen i någon
expeditions-kassa en kassa-invisning, eller i någon vexlingskassa bankosedlar, för
erhållande af för ögonblicket icke tillgängliga sedelvalörer, utan att sedermera, före
expeditions-tidens slut, återkomma för att dem uttaga; i hvilket fall kassören, på
sätt Under-styrelsen erinrat i fråga om assignationernas inlösen, jemväl komme att,
utöfver den egentliga, bokförda kassa-uppbörden, innehafva ett för kontrollanten okändt
penningebelopp. I alla dessa fall kunde dock icke inlemnarens förfarande, efter allmänt
antagna grundsatser, betraktas annorlunda än såsom en handling af enskildt
förtroende till kassören, och om denne skulle ett sådant förtroende svika, vore det
mot honom, men icke emot banken, som inlemnaren hade att vända sin talan.
I afseende på Under-styrelsens yttrade farhåga, att, i följd af de nu brukliga
kassa-attesternas afskaffande, svek skulle kunna föröfvas med de i stället föreslagna
insättnings-reversalerna, medelst förfalskning af kassörens och den annoterandes namnunderskrifter,
erinra Kornmitterade hurusom, enligt deras förslag till tjenstgöringsordning
för Depositions-afdelningen, hvarje af kassören qvitteradt och med ordningsnummer
försedt insättnings- reversal skulle från honom öfverlemnas till special-föraren
för annotation, samt från denne öfvergå till bokhållaren i Depositions-afdelningen,
och sedermera till fortsatt och slutlig behandling inom nämnde afdelning, hvarefter
den färdiga expeditionen afginge till kassören, för att utlemnas till insättaren; hvaraf
allt följde, att någon förfalskning icke rimligen kunde ifrågakomma, utan samtlige
tjenstemännens medverkan till svekets föröfvande.
De anmärkningar, Under-styrelsen i nu anförda delar framställt, synas Utskottet
vara af Kornmitterade vederlagda, och Utskottet bör härvid endast tillägga, att då
samtlige de tjenstemän, som handläggningen af inkommande expeditioner åligger, blifva
placerade uti en gemensam lokal, det ingalunda bör kunna antagas såsom möjligt,
att misstag eller underslef i ett eller annat hänseende skulle kunna oupptäckt ega rum.
Som utlemnandet af depositions-bevis till allmänheten, då polletter icke blifvi
meddelade, enligt förslaget skulle besörjas af den kassör, som emottagit insättningen
12
Banko-Ulskollets Betänkande, tfa 61.
så måste alltså denne kassör i sitt diarium afpricka hvarje dylikt bevis, hvarigenom
han, enligt Under-styrelsens åsigt, klefve beständigt afbruten i sina öfriga göromål,
enär kassaskrifvarnes biträde egentligen endast vore att påräkna vid genomräkningen
af sedlar å mindre valörer, då de ulgjordes af hela bundtar; hvarförutan Understyrelsen
erinrat att, vid utlemnandet till allmänheten af kontanta medel eller depositions-bevis,
expeditions-kassörerne svårligen kunde freda sig från misstag, att icke en
person bekomme något, som tillhörde en annan, då rummet vore fullt roed trafikerande,
som alla fordrade skyndsam expedition.
I afseende å den förra anmärkningen hafva Kommitterade anfört, att någon
afprickning i diarium af hvarje depositions-bevis desto mindre kunde komma i fråga,
som det icke skulle åligga kassören att i diarium bokföra beloppet af hvarje för
insättningssumman äskadt särskildt depositions-bevis, utan allenast hufvudsumman af
hvarje insättnings-reversal, ehvad detsamma innefattade begäran om utfärdandet af
större eller mindre antal depositions-bevis, hvaraf, enligt Kommitterades tanke, skulle
följa, att kassören vid utlemnandet endast hade alt för hvarje expedition verkställa
en afprickning, hvilken åtgärd icke kunde anses medföra afbrott i kassörens göromål,
enär den just skulle komma att utgöra en del af den honom i tjensten åliggande
sysselsättning; och hafva Kommitterade, beträffande den sednare anmärkningen, yttrat
den åsigt, att grundad farhåga för misstag vid expeditionernas utlemnande vore undanröjd,
derest kassören iaktloge, att sedan han uppropat namnet på insättaren, låta
den person, som då gör anspråk på expeditionens utbekommande, styrka sin behörighet
medelst uppgift å insättningssumman samt benämningen å den rakning, för
hvilken insättningen skett.
På sätt Kommitterade ådagalagt, lärer väl hvarken något hinder i kassörernas
göromål och deraf föranledt uppehåll för den trafikerande, eller några misstag af kassören
vid expeditioners utlemnande, böra af den nya ordningen uppstå, och Utskottet
anser sålunda, att Under-styrelsens anmärkningar icke böra till något afseende
föranleda.
Under-styrelsen har vidare anmärkt, dels att då en person inlemnar flera särskilda
reversaler, för ett eller flera af hvilka äskas flera särskilda attester, blefve det,
särdeles under tillopp af en mängd insätlare, i hög grad svårt för insättnings-kassören
att hålla reda derpå, att efter handläggningen i depositions-afdelningen insättaren
verkligen bekomme det antal dökumenter han reqvirerat, samt dels att, om
insättning skett för en räkning, som ännu icke blifvit öppnad och hänförd till sin
vederbörliga klass, oredan skulle ökas, enär sådant upptäcktes först sedan reversalet
blifvit antecknadt både i kassa-diarium och kassa-specialen.
Under tillkännagifvande, att det hvarken varit Kommitterades mening och ej
heller vore behöfligt, att insättnings-kassören skulle hålla reda på, att hvarje inlem
-
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
13
nare erhölle det antal dokumentet1 ban reqvirerat, hafva Kommitterade anfört, att,
enligt förslaget, chefen för deposilions-afdelningen eller biträdande kommissarien derstädes,
som i sista rummet handlägger expeditionerna, äro förpligtade att tillse, det
de hvarje särskild expedition tillhörande, utgående dokumenter äro lill såväl beskaffenhet
som antal riktiga och fullständiga, samt att ombesörja det expeditionerna i
sådant skick från dem aflenmas till insättnings-kassörerne; tilläggande Kommitterade,
att befarad insättning för räkning, som ännu icke vore öppnad, med lätthet stöde
alt rätta, såväl enligt den nya som den nuvarande ordningen.
Med fortsatt iakttagande af samma enkla bruk, som nu i depositions-afdelningen
följes, att nemligen, der flera utgående dokumenter tillhöra en och samma expedition,
dessa sammanföstas, lärer någon oreda lika litet vara alt befara, derest
dessa dokumenter utlemnas genom en kassör, som någon oreda nu förspörjes, då
de ulgifvas genom bokhållaren vid luckan i nämnde afdelning, hvilken tjensteman
icke eller har någon förbindelse att kontrollera och ej heller utöfvar någon kontroll
derå, att de af honom hos afdelningens kommissarier afbemtade expeditioner äro
fullständiga, när de till allmänheten utlemnas.
I händelse hvarje expeditions-kassör erhåller förteckning öfver räkningarne i
depositions-afdelningen, torde i de flesta fall insättning för räkning, som ännu icke
blifvit öppnad, kunua förekommas, hvadan Utskottet anser dessa Under-styrelsens
anmärkningar böra förfalla.
Med anledning af Kommitterades förslag, att alla emellan special-kassan och
mindre general-kassan skeende levereringar i silfvermynt skola bokföras å myntförvexlings-räkningen
och derifrån öfvergå till låne-afdelningens konto, anmärker Understyrelsen,
att expeditionssättet i kassorna, i afseende på silfvermyntet, härigenom
skulle komma att återgå till samma omvägar, som före år 1836, så alt hvarje
gång en eller flere kassörer, i och för kassa-rörelsen, behöfde förstärkning af silfvermynt,
hvilket under sjöfarten ganska ofta skall inträffa flera gånger på dagen,
kunde detsamma icke, såsom för närvarande, af kassören ulbekommas utan skriftlig
reqvisition och deraf följande annotation i allmänna kassaboken; och således en ganska
lämplig befunnen vighetsanstalt uppoffras, till uppehåll för allmänheten.
Kommitterade medgifva, att myntförvexlings-räkningen, enligt deras förslag,
blefve något vidlyftigare än nu, men jemte det Kommitterade hålla före, att genom
förändringen den fördel skulle vinnas, att hela beloppet af den i förenade mindre
general-kassan och dagvexlings-kassan varande behållning i silfvermynt blefve såsom
silfvertillgång bokförd i bankens räkenskaper, i stället för att nu dagvexlings-kassans
hela behållning i dylikt mynt genom myntförvexlings-räkningen alltid är omförd till
sedlar och beloppet deraf sålunda i räkenskapen uteslutet från reela fonden, anse
14
Banko-Vlskotlets Betänkande, M 61.
Komraitterade likväl något hinder icke möta för iakttagande af enahanda förfaringssätt,
äfven efter det nya förslaget, som hittills, hvaraf dock följde, att alla levereringar
till mindre general-kassan i silfvermynt borde till sedlar omföras.
Det hittills begagnade sättet för silfvermyntets bokföring då detsamma från
mindre general kassan uttages, torde äfven hädanefter kunna bibehållas, särdeles om,
såsom Utskottet för sin del tillstyrkt, någon sammanslagning af mindre generalkassan
och dagvexlings-kassan icke ifrågakommer, på sätt i nästföljande punkt närmare
omförmäles.
I afseende å mindre general-kassan och dagvexlings-kassan, hvilka för närvarande,
hvar för sig, hafva olika förrättningar att fullgöra, i det att den förra, eller
mindre general-kassan, med en tillåten maximibehållning af en million R:dr Banko,
och ställd under en gemensam, men i afseende å personerne veckovis omvexlande,
vård af en chef och en biträdande kommissarie, för hvarje morgon förser specialkassorna
med nödiga medel för dagsrörelsen och på middagen emottager kassörernes
öfverbehållningar, samt den sednare, eller dagvexlings-kassan, med en till visst fixeradt
belopp af 150,000 R:dr samma mynt stående, alltid oförändrad, behållning,
under vård af chefen och karnereraren i kassa-afdelningen, besörjer det för special
kassorna,
såväl under pågående expedition, som vid dags-afslutningen, erforderliga
utbyte af olika sedelvalörer, hafva Kommitterade tillstyrkt, att dessa begge kassor
måtte förenas till en enda, med benämning mindre general-kassan, hvilken, uppfyllande
samma åligganden, som de tvenne nyssnämnde, och innehafvande en behållning
af högst en million Riksdaler Banko, skulle, under gemensam ansvarighet, förvaltas
af cheferne för kassa- och depositions-afdelningarne, såsom ständige, samt en
af de tvenne kamererarne i sistnämnde afdelning turvis, såsom ombytlig vårdare,
hvilka skulle innehafva hvar sin till olika lås hörande nyckel till kassans förvarings
ställe,
som borde förläggas till den afsedda nya lokalen, 2:ne trappor upp i nya
bankohuset.
Vid detta förslag har Under-styrelsen erinrat om den stora olägenhet, som
skulle uppstå genom den sammanslagna mindre general-kassans och dagvexlings-kassans
afstånd från de större förvaringsrummen, hvaraf, utom tidsspillan och obeqvämlighet,
skulle kunna vållas vådliga följder både för Banken och kassa-vårdarne; hvarjemte
Under-styrelsen förmält, hurusom en längre tids erfarenhet vitsordat, att den
vid lillvägabringandet af Bankens nuvarande organisation först antagna dagvexlingskassan,
hvilken, Under-styrelsen veterligt, skall vara en för Rikets Ständers Bank
egendomlig anstalt, befunnits i hög grad vara för det med densamma åsyftade ändamål
tjenlig, hvilket ingalunda kunde förutsättas om en så beskaffad mindre generalkassa,
som Kommitterade föreslagit. Del hade, efter Under-styrelsens förmenande,
Banko-Utskottets Betänkande, M 61. 15
visat sig vara ganska klokt och väl beräknadt, då vården af den nuvarande dagvexlings-kassan
uppdrogs åt de de 2:ne tjenstemän, eller kassa-chefen och kassakamereraren,
för hvilka det, med afseende å beskaffenheten af deras innehafvande
befattningar, vore möjligt att oafbrutet och stundligen vara tillreds för skyndsamt
verkställande af allmänhetens, på förhand till tid och önskningar icke beräkneliga*
reqvisitioner af olika myntsorter. Sådant blefve icke, enligt Under-styrelsens förmenande,
förhållandet med de, jemte kassa-chefen föreslagna, öfrige tvenne vårdare af
den nya mindre general-kassan, nemligen chefen för depositions-afdelningen och en
af kamererarne derstädes, hvilka, såsom innehafvande expedilions-tjenster i nämnde
afdelning, måste blifva hindrade frän skötandet af endera befattningen, lill men och
uppehåll för den trafikerande. Förökandet till tre i stället för två, som handhafva
denna vård, skulle, i följd af ifrågavarande kassas mera rörliga beskaffenhet, dessutom
snarare orsaka dröjsmål än skyndsamhet vid denna handläggning. Om mindre
general-kassan, på det af Kommitterade föreslagna sätt, öfvertoge dagvexlings-kassans
funktioner, komme derigenom, utom det alt den med sistberörde kassa afsedda
skyndsamhet vid allmänhetens betjenande motverkades, Bankens egen säkerhet att förringas,
ty i händelse svek skulle förutsättas, underlättades sådant betydligt efter nya
ordningen, då vårdarne af en så stor kassa, som mindre general-kassan, såsom bestämd
till en million R:dr, med obegränsad rätt under dagens lopp till assignering
på de större förvaringsrummen, bestode af endast två chefer såsom ständiga och
tre underordnade tjenstemän såsom ambulaloriska. För närvarande delade de tio
kommissarier, hvilka hafva mindre general-kassavården, det solidariska ansvaret äfven
för de större förvaringsrummen, hvarigenom de alltså hade lika och, gemensamt med
hvartannat, sammanbundet intresse uti att oafbrutet tillse, alt såväl det ena som det
andra af dessa förvaringsrums behållningar blifva oförrvckte; och har Under-styrelsen
dessutom fästat uppmärksamhet derå, att, genom en sådan kassornas sammanslagning,
de göromål för kassa-chefen, som blefve förenade med vården af uämnde
kassa, skulle blifva så betungande, att svårligen någon person, med de dertill erforderliga
och för verkets betryggande i alla afseenden nödvändigt påräkneliga egenskaper
kunde finnas benägen alt åtaga sig ifrågavarande chefs-befattning.
Under erkännande, att mindre general-kassans förläggande 2 trappor upp i nya
Banko-huset skulle i någon mån förorsaka mera besvär vid levereringar från de
större förvaringsrummen, anse likväl Kommitterade detta besvär egentligen komma
att drabba vaktbetjeningen, men icke att medföra någon större obeqvämlighet för
vårdarne. I öfrigt erinra Kommitterade, att levereringar från större förvaringsrummen
till mindre general-kassan mera sällan förekomma; att, till undvikande af våda för
Banken eller de ömsesidiga vårdarne, levererade penningesummor kunde och borde
fortskaffas i lästa kistor eller lådor, samt att något afbrott i depositions-afdelningens
göromål icke vore att emotse, till följd deraf att chefen för afdelningen och
kamererarne derstädes vore kassa-vardare, emedan nämnde vård hufvudsakligen for
-
16
Banko-Utskottets Betänkande, JYs 61.
drade tid endast före expeditionens början på morgonen och efter dess slut på
middagen.
Utskottet instämmer i Under-styrelsens åsigt derom, alt förslaget komme att
medföra väsendlliga olägenheter; och då någon rubbning i del af Kommitterade antagna
sätt för ordnande af kassa- och depositions-rörelsen på det hela icke uppstår
deraf, alt berörde kassor äfven hädanefter bibehållas sådana de för närvarande
äro organiserade, har Utskottet saknat skäl att biträda Kommitterades förslag i
denna del.
Under-styrelsen har slutligen förmält, att den föreslagna förändringen i afseende
å kassa- och depositions-afdelningarnes verksamhet på det hela icke komme
att föranleda hvarken lill större enkelhet i förvaltningen eller lill ökad beqvämlighet
för allmänheten; att den måhända ännu mindre innebure den säkerhet mot svek
och förluster för både Banken och dess einbets- och tjenstemän, sorn i ett sådant
verk vore så högst vigtig att bibehålla; att, hvad räkenskaperna anginge, Understyrelsen
väl icke ville bestrida att ju förslaget, förutsatt att det kunde verkställas,
skulle komma alt bereda större enkelhet i afseende å depositions-afdelningen jemte
revisions-afdelningeu i dess förhållande till den förra, men att deremot en del af
kassa-afdelningens räkenskaper skulle få en ökad vidlyftighet; att, efter afräkning af
nämnde tillökning, den förenkling i räkenskaperna, som på det hela återstode, å andra
sidan flerfaldigt öfvervägdes af de många olägenheter, som förändringen nödvändigt
komme att medföra, samt att för öfrigt förslaget i dess helhet, om det äfven
för någon kortare tid kunde bringas lill verkställighet, icke i sig innefattade garanti
derför, att i längden göromålen, utan både för Banken och allmänheten högst menliga
afbrott, stöde att bibehållas vid den jemna gång, som i ett dylikt penningeverk
vore så nödig.
Kommitterade åter förmena sig hafva genom det föregående ådagalagt, att de
af Under-styrelsen gjorda anmärkningar grunda sig dels på en oriktig uppfattning i
vissa fall af Kommitterades förslag, dels på en måhända nog långt sträckt förkärlek
för det hitintills följda expeditionssättet, hvilket, under den tid af sjutton år, som
detsamma varit begagnadt, genom dess säkra, fastän långsamma gång, tillvunnit sig
hos de förvaltande ett, förtroende, som icke genast kunde vara att påräkna för det
nya föreslagna, ännu icke genom erfarenheten pröfvade och godkända. Allmänhetens
grundade anspråk på ett skyndsammare betjenande genom kassa- och depositionsafdelningarne,
än nuvarande expedilionssätt med sina många omvägar kunde medgifva,
voro dock långt för detta erkända och deras uppfyllande af behof påkalladt.
Genom det framlagda förslaget hade Kommitterade sökt att, såvidt ogynnsamma lokala
förhållanden sådant medgifvit, tillvägabringa de förenklingar, som synts Kommitterade
vara
Banko-Utskottets Betänkande, J\s 61.
17
Vära ländande lill allmänhetens Ökade beqvämlighet och skyndsammare betjenande,
förenliga med bankens säkerhet och nödiga kontrollers iakttagande samt till utförandet
verkställbara. Emellertid medgifva Kommitterade, att, vid öfvergången till den nya
föreslagna ordningen, ändring i en eller annan omständighet kunde finnas erforderlig,
enär det icke vore möjligt att med den noggrannhet och det förutseende uppgöra
ett förslag af ifrågavarande beskaffenhet, att icke, vid detsammas sättande i verket,
enklare och genare methoder i ett och annat fall skola under sjelfva handläggningen
låta sig utfinna.
På grund af de utaf Under-styrelsen anförda erinringar mot Kommitterades förslag
till förändrad ordning för kassa- och depositions-rörelsen, hafva Fullmäktige,
likasom Under-stvrelsen, afstyrkt bifall till omförmälda förslag.
Efter tagen kännedom af så väl Under-styrelsens anmärkningar och Kommitterades
dervid afgifna påminnelser, som de af Kommitterade upprättade förslag till
tjenstgörings-ordningar för kassa- och depositions-afdelningarne, får Utskottet i ämnet
anföra följande:
De nuvarande Banko-husen lemna icke, efter hvad Utskottet kunnat inhemta,
tillfälle till någon ändamålsenligare lokal för kassa- och depositions-afdelningarnes
sammanförande i ett gemensamt rum, än den af Kommitterade föreslagna, tvä trappor
upp i nya Banko-huset belägna. Denna lokal synes emellertid icke i något
hufvudsakligt hänseende blifva för den trafikerande obeqväm; hvaremot afdelningarnes
förläggande uti ett rum obestridligen måste medföra lättnad och tidsbesparing vid
transaktionerna med Banken.
Den ifrågasatta nya lokalen skulle, efter hvad en uppgjord och hos Utskottet
företedd ritning utvisar, blifva 59 alnar i längd och 35'/> alnar i bredd, eller
i,383V-i qvadratalnar samt erhålla dager dels genom de tre, åt Jerntorget, samt de
fem, å hvardera långsidan åt gränderna belintliga fönster, dels genom ytterligare tre
större fönster å lokalens, mot gården blifvande, östra gafvelvägg, hvilken komme att
uppbäras af ett starkt spännverk af smidt och gjutet jern, samt dels genom en, öfver
rummets medelpunkt, å taket anbringad, li alnar lång och 12 alnar bred lanlernin,
uppburen af 4, på undre våningens skiljemurar hvilan le, jernkolonner, hvilka sednare
tillika komme att uppbära taket öfver hela rummet. Under lanterninen, mot hvilken
det inre taket af gips komme att i hvalf-form sluta sig, skulle en särskild nedgång
beredas lill mellan- och botten-våningarne. Ingången för allmänheten skulle blifva
å samma ställe som nu, med den förändring endast, att, för större beqvämlighet, två
dörrar anbringades tätt bredvid hvarandra, och så inrättades, att de lälo öppna sig
åt begge sidor, och sjelfve tillslutade sig medelst fjedrar eller lod. Lokalens uppvärmning
skulle, utan ringaste eldfara, åstadkommas genom ånga, som ifrån en, uti
källare under nya Banko-huset anbringande ångpanna med eldstad leddes dels till
öfra våningen medelst hufvudrör, uppgående genom förstugan å nedra botten, som
Bih, lill R. SL Prat. 1833 & 1834. 6 Sami. I Afd. 23 Haft. 3
18
Banko-Utskottets Betänkande, J\i 61.
sålunda, jemte trappan till den nya lokalen, äfven blefve uppvärmd, samt dels, medelst
från hufvudröret utgående sidorör, till de två å nedra botten i nya Bankohuset,
å Österlånggatan belägna och lill vexlings-kassor afsedda rum.
Enligt upprättadt, till Utskottet öfverlemnadt kostnads-förslag, skulle kostnaden,
såsom Utskottet förut omförmält, för berörde byggnads-arbete, jemte de förändringar,
som i nya Banko-husets bottenvåning blefve erforderliga, äfvensom för anskaffande
af värmnings-apparat, uppgå till ett belopp af omkring 30,000 R:dr B:ko.
Under vilkor, att alla förberedande arbeten särskildt anordnas och på förhand
verkställas, kunde, efter hvad Kommitterade upplyst, sjelfva byggnads-arbetet och inredningen
under en sommar fullbordas.
I betraktande af den slöra enkelhet i så väl expeditionssätt sorn kontroller,
hvilken uppkomme genom antagande af den föreslagna ordningen för kassa- och
depositions-rörelsen, anser Utskottet kostnaden för den oundgängligt erforderliga inredningen,
vara alltför obetydlig, att utgöra något hinder för förslagets antagande.
Det torde dessutom härvid icke böra förbises, att för verket den vinst af Kom
mitterades
förslag uppstode, att tjenstemanna-personalen kunde förminskas och i följd
häraf kostnaderna till den förminskade personalens aflöning besparas.
Då för öfrigt Banken, genom den förändrade reglering på det bela, som nu är
i fråga, komnte att göra en besparing i utgift, snart nog betäckande de kostnader
den ifrågasatta förändrade inredningen medförde; då Banken på sin rörelse årligen
lemnar en behållen vinst, uppgående till omkring 900,000 R:dr, och då de trafikerandes
tidsödande omgångar skulle, genom förslagets antagande, i ganska betydlig
mån förminskas, har Utskottet, med hufvudsakligen fäsladt afseende derå, alt den nya
ordningen i sjelfva verket i sig innebär skärpta kontroller, beträffande kassa- och
depositions-rörelsen, skolat hos Rikets Ständer tillstyrka,
att gemensam lokal för kassa- och depositions-afdelningarne må,
i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och kostnads-förslag, få
beredas genom ombyggnad af den lokal, som depositions-afdelningen
för närvarande begagnar 2 trappor upp i Banko-huset, samt att, vid
expedition och redovisning inom nämnde afdelningar, den af Kommitterade
föreslagna ordning måtte få tjena till efterrättelse, med de
jemkningar och förändringar, hvarå Utskottet dels här ofvan fästat
uppmärksamhet, dels här nedan, vid granskning af förslagen till instruktioner
för kassa- och depositions-afdelningarne särskildt förordat
och dels Fullmäktige, under tillämpning af den nya ordningen,
finna nödigt vidtaga, såsom ledande till ökad enkelhet i redovisning
och göromål.
Enär likväl den nya ordningens bringande till verkställighet förutsätter behofvet
af en gemensam lokal för kassa- och depositions-afdelningarne, hvars beredande
kommer att medtaga någon tid, under hvilken det vore af fördel att kunna, om
Banko-Utskottets Betänkande, JM 61. 19
äfven i någon ringare mån, få de omgångar förminskade, som nu äro förenade med
insättningar å och uttag från räkningar i Bankens depositions-afdelning, har Utskottet,
i sammanhang härmed, öfvervägt det förslag till förändrade tjenstgorings—
ordningar för kassa- och depositions-afdelningarne samt revisions- och ekonomiafdelningen
i dess samband med nämnde afdelningar, som Under-styrelsen, uppå anmodan
af Fullmäktige, upprättat, och hvilka förslag blifvit i åtskilliga delar af Full
mäktige
förändrade.
Enligt sistberörda förslag borde väl nuvarande bokförings- och redovisningssätt,
inom så väl kassa- som depositions-afdelningen, oförändradt bibehållas; men,
beträffande arbets-sättet, skulle inom den förra afdelningen den förändring vidtagas,
att tiden för insättningars inlemnande i kassorna utsträcktes från kl. 11 till kl. 12
f. m., och inom den sednare afdelningen, att det så kallade specificerande diarium
icke ovilkorligen borde föras före de ingångna dokumenternas vidare handläggning;
att tiden för emottagning af ingående dokumenter utsträcktes lill kl. V2 2 e. m.;
att expeditionerna till allmänheten ullemnades i den mån desamma voro färdiga, samt
att följaktligen det nu brukliga uppropet sednare på middagen skulle afskaffas.
Som, genom godkännandet af de utaf Fullmäktige sålunda föreslagna förändringar,
åtskilliga fördelar komma att den trafikerande beredas, har Utskottet ansett sig
böra hemställa,
att det af Fullmäktige framlagda förslag lill förändrade tjenstgörings
ordningar
för kassa- och depositions-afdelningarne samt revisions
och
ekonomi-afdelningen, i dess samband med de förra, måtte tills
vidare och intilldess förstnämnde afdelningar kunna, enligt Kommitterades
förslag i gemensam lokal sammanföras, få tjena till efterrättelse;
och hyser Utskottet den vissa föreställning att, under den tid
som för förändrad inredning af depositions-afdelningens nuvarande
lokal åtgår, någon så beskaffad lokal må inom Banko-husen finnas att
tillgå, hvarest depositions-afdelningens hela tjenstemanna-personal kan
på lämpligt sätt så placeras, att de ingående expeditionerna kunna
från den bokhållare, hvilken det tillhör att af de trafikerande dem
emottaga, utan uppehåll, oafbrutet fortskaffas man ifrån man, i den
ordning hvars och ens handläggning erfordrar, intilldess expeditionen
i fullt färdigt skick återkommer till nämnde bokhållare, hvilken då
har att genast till inlemnaren utgifva de färdiga dokumentema.
Vid redogörelsen för de utvägar i öfrigt, hvarigenom i allmänhet större enkelhet
i förvaltningen och räkenskaperna må kunna befrämjas och i sammanhang der
-
20
Banko-Utskottets Betänkande, Jt/i 61.
med, minskning i embets- och tjenstemanna-personalens antal åstadkommas, hafva
Kommilteradc följt den ordning, hvartill verkets fördelning i särskilda afdelningar och
kontor föranleder, samt vid hvarje af dessa framställt de förändringar, som uti de af
Kommitterade upprättade instruktioner blifvit föreslagna.
Utskottet, som iakttagit enahanda ordning, går nu att yttra sig öfver berörda förslag
till instruktioner, hvaröfver Under-styrelsen och Banko-fullmäktige utlåtande afgifvit,
med tillkännagivande, att Utskottet, vid den sålunda verkställda granskningen,
endast tagit i öfvervägande do hufvudsakliga förändringar, som, beträffande de särskilda
expeditionerna, afdelningarne och kontoren, blifvit framställda.
Banko - Fullmäktiges Expedition.
Denna expedition har hufvudsakligen till föremål att emottaga alla
till Fullmäktige inkommande handlingar och dem derefter vårda; att
till protokoll uppfatta de förhandlingar, hvilka vid sammankomsterna
förekomma; att affärda till vederbörande de expeditioner, som blifva
en följd af de fattade besluten samt all, efter inkomna rapporter,
upprätta nödiga och till lättad öfversigt ledande räkenskaps-sammandrag.
Personalen vid nämnde expedition utgöres af:
Banko-Sekreteraren,
En Notarie och
En Kanslist,
hvarförutan Fullmäktige, jemlikt 216 § i Banko-reglementet, ega att använda ett
arfvode af 300 R:dr årligen, såsom ersättning till den person uti Banken, som, uppå
Banko-sekreterarens hemställan, blifver af Fullmäktige förordnad att vid räkenskapsgöromålen
inom Fullmäktiges expedition honom biträda.
I afseende på sältet för göromålens besörjande vid ifrågavarande expedition,
hafva Kommitterade ansett annan förändring i nu gällande ordnings-stadga för samma
expedition lämpligen icke kunna eller böra ega rum, än att de åligganden, som för
närvarande tillhöra det särskildt antagna räkenskaps-biträdel, hvilket Kommitterade föreslagit
måtte upphöra, öfverflyltas på den hos Fullmäktige anställda Kanslist. Kommitterade
förmäla sig dervid hafva utgått från den åsigt att, enär de för Fullmäktige
erforderliga vigtigare och vidlyftigare utredningar och kalkyler i räkenskapsväg lämpligast
och tillförlitligast stöde att erhålla genom Banko-Sekreterarens eller vederbörande
afdelnings-chefers omedelbara åtgärd, vore det icke ovilkorligen behöflig t att bibehålla
ett särskildt biträde utöfver stat för ombesörjandet hufvudsakligen af de mera enkla
vecko-sammandragen af vissa låne-afdelningens räkenskaper, hvilkas upprättande med
större skäl syntes tillkomma en vid Fullmäktiges expedition ständigt fästad ordinarie
tjensteman, eller Kanslisten, den der icke borde sakna hvarken tid, insigt eller förmåga
att dessa räkenskaps-bestyr nöjaktigt handlägga.
Banko-Utskottets Betänkande, Jt/ 61.
21
Instämmande i Kommitterades förslag om upphörande af det särskilda räken
skaps-biträdet,
har Under-stvrelsen fästat uppmärksamhet derå, all om, med beräk
ning
alt hvarje tjensteman skall blifva helt och hållet upptagen af sin tjenstebefattning,
förbud mot samtidigt innehafvande af annan ordinarie tjenst komme att stadgas,
de vid Fullmäktiges expedition, utom Banko-Sekreteraren, afsedda två tjenstemän,
nemligen en Notarie och en Kanslist, hvardera för sig dock icke skulle komma att
ega full sysselsättning af de göromål, hvilka för en hvar af dem blifvit i Instruktionen
bestämda; hvadan det, efter Under-styrelsens förmenande, torde böra tagas under
närmare pröfning om icke sistnämnde två tjenstebefattningar borde sammanslås till
en samt endera således indragas, helst den del af Kanslistens göromål, som beslår
endast i renskrifning, kunde, åtminstone i betydligare mån, ombesörjas af extra ordinarie
tjenstemän.
Efter Fullmäktiges förmenande, vöre det väl mera sällan händelsen, att tjensteman,
hvilken besitter sådana egenskaper att han, såsom bos Kanslisten fordras, kan
besörja Notariens göromål, derjemte eger nödig kännedom i räkenskaps-föring; men
då Banko-Sekreteraren, under vanliga förhållanden, vore oförhindrad all handlägga
räkenskaps-göromålen, hafva Fullmäktige tillstyrkt, att 216 § må från blifvande
Begleinente uteslutas; hvaremot de ansett sig icke kunna gilla Under-stvrelsens i sammanhang
härmed framställda åsigt, alt Notarie- och Knnslist-befattningarne borde
sammanslås till en, för såvida icke den grundsats skulle göra sig gällande, att all
renskrifning borde besörjas genom extra ordinarie tjenstemän, och att i följd häraf
samtliga, hufvudsakligen i och för renskrifning afsedda ordinarie befattningar varda
indragna.
Då Fullmäktige ansett räkenskaps-biträdet vid deras expedition kunna undvaras;
hemställer Utskottet
att 216 § i Banko-Reglementet må från blifvande Reglemente uteslutas.
Beträffande åter frågan om sammanslagning af Notarie- och Kanslist-befatt—
ningarne; så enär indragning af räkenskaps-biträdet synes hafva skett under förutsättning
att en del af nämnde biträdes göromål kunde på Kanslisten öfverflyttas,
har Utskottet ansett sig icke böra biträda detta förslag.
Utskottet får, i följd häraf, tillstyrka,
att personalen vid Banko-Fullmäktiges expedition må utgöras af:
Banko-Sekreteraren, en Notarie och en Kanslist.
Då med Notarie-tjensten vid Fullmäktiges expedition icke äro förenade några
andra åligganden, än som åtfölja öfriga Notarie-befattningar iuom verket, hafva Kommitterade
hemställt, huruvida icke, enär i allt fall lönevilkoren vid denna befattning
komme alt blifva oförändrade, eller 1,200 R.dr Banko årligen, det kunde finnas
skäligt, att, utan rubbning dock af nuvarande tjenste-innehafvares rätt, nedflytta denne
tjensteman i samma tjenstegrad, som verkets öfrige Notarier.
22
Banko-Utskottets Betänkande, JM 61.
Och ehuru det icke bör förbises, att Notarien vid Fullmäktiges expedition uppflyttades
till den tjenstegrad han nu tillhör, på samma gång som den vid nämnde
expedition anställda Aktuarien, hvilken tillhörde andra graden, indrogs, och dennes
göromål, hvartill hörde att »vid tillfällen, då Banko-Sekreteraren är på kortare tid
hindrad, förrätta hans tjenst», på Notarien öfverflyItades, så och enär likväl Fullmäktige
i Kommitterades förslag instämt, har Utskottet till 3:dje tjenslegraden hänfört
Notarien vid ifrågavarande expedition.
Under-styrelsen och dess expedition.
De verkets afdelningar, hvilka för närvarande besörja den departementala förvaltningen,
hafva Kommitterade ansett böra inskränkas till följande, nemligen:
en Kassa-afdelning,
en Depositions-afdelning,
ett Sedel-kontor,
en Låne-afdelning,
ett Låne-Kansli, samt
en Revisions- och Ekonomi-af delning,
eller tillsammans sex afdelningar, samt alt den nuvarande Boksluts- och Ekonomiafdelningen
skulle upphöra att utgöra en särskild afdelning med särskild chef.
De åligganden, hvilka sistnämnde afdelning nu har att fullgöra, skulle, enligt
Kommitterades tanke, fördelas på sådant sätt, att uppgörandet af Bankens generalhufvudbok,
hvilken helt och hållet grundade sig på låne-afdelningens special-räkenskap,
skulle, jemte hvad med hufvud-afslutningen egde samband, öfverflyttas på en kamererare
i nämnde afdelning och allt hvad som rörde Bankens ekonomiska ärenden, ombesörjas
af chefen för nuvarande kontroll- och revisions-afdelningen, genom hvilken
förändring en chefs-befattning komme att indragas och följaktligen chefernes antal,
nu sju, att förminskas till sex.
Till denna af Kommitterade föreslagna förändring, som Under-styrelsen ansett
vara både verkställbar och ändamålsenlig, samt Fullmäktige biträdt, får Utskottet
härigenom
tillstyrka bifall.
Vidare hafva Kommitterade anfört, att de af skäl, som vid föregående tillfällen
blifvit fullständigt utvecklade, anse Under-styrelsens fortfarande vara af oundgängligt
behof för handläggning af de mångfaldiga, verkets inre angelägenheter rörande frågor,
hvilkas afgörande icke kunna åt cheferne, hvar för sig, öfverlemnas och hvarmed
Fullmäktige icke omedelbarligen kunde taga befattning. Men, i afseende på Understyrelsens
sammansättning, bar den förändring synts Kommitterade böra ega rum,
att chefen för kassa-afdelningen, hvilken, enligt nu gällande föreskrifter, är berättigad
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
23
att i Under-styrelsens sammankomster och öfverläggningar deltaga, men endast i det
fall dertill förbunden, då ärenden förekomma, som angå nämnde afdelning, skulle
upphöra att vara ständig ledamot af Under-styrelsen, likväl med både rättighet och
skyldighet att i öfveriäggniugar och beslut taga del uti sådana frågor, som specielt
rörde kassa-afdelningen. Skälet till denna förändring uppgifva Kommitterade hafva
varit dels att så litet, som möjligt betunga kassa-chefen med göromål, främmande
och hinderliga för hans egentliga befattning, dels att bereda honom tillfälle att under
expeditions-tiden ständigt kunna vara å sin plats tillstädes, för att åt kassa-rörelsen
lemna oafbruten uppmärksamhet, vigtig såväl med afseende å omsorgen för allmänhetens
nöjaktiga och skyndsamma betjenande, som för att genom den personliga tillsynen
fylla den brist i kontroll, som för närvarande förefinnes och icke skall stå att
afhjelpa beträffande den uppbörd, utöfver beloppet af ställd borgen, som kassörerne,
för hvarje dag, intill dess redovisning och leverering på middagen sker, hafva om
händer.
I den af Kommitterade yttrade åsigt om nödvändigheten af Under-stvrelsens
bibehållande, har Under-styrelsen instämt; hvaremot bemälde styrelse förmält sig
icke kunna biträda den angående kassa-chefens deltagande i Under-styrelsen föreslagna
förändring; samt till stöd derför åberopat att, äfven under antagande att den ständiga
tillstädesvaro på sin plats, som Kommitterade förutsatt, icke lärer kunna nämnde
chef såsom ovilkorlig embetspligt lagligen åläggas, skulle den af Kommitterade tillstyrkta
förändring vid verkställigheten åstadkomma åtskilliga olägenheter; hvarförutan
det, enligt Under-styrelsens förmenande, vore med en riktig princip oförenligt, alt
en ledamot i en gemensam styrelse icke, såsom sådan, bade lika rättigheter med de
öfriga iedamöterne af samma styrelse.
Under åberopande af hvad Under-styrelsen sålunda anfört, hafva Fullmäktige
ansett de för kassa-chefens deltagande i Under-styrelsen samt verksamhet och åligganden
i öfrigt nu gällande föreskrifter böra bibehållas oförändrade, så att han allt framgent
varder berättigad att i Under-styrelsens sammankomster och öfverläggningar deltaga.
Biträdande denna åsigt, hemställer Utskottet,
att i § i Instruktionen för Under-styrelsen må erhålla denna lydelse:
Bankens Under-styrelse, som vid sina sammankomster besörjer den
egentliga förvaltningen af Banko-verket på det hela, utgöres af cheferne
för kassa- och depositions-afdelningarne, sedel-kontoret, lånc-afdelningen,
låne—kansliet, samt revisions- och ekonomi-afdelningen.
Likaledes tillstyrker Utskottet, att följande §§ måtte, till ordalagen något jemkade,
sålunda uppställas:
§ 2. Ordförande-befattningen hos Under-styrelsen tillkommer den
bland cheferne, som af Bankens öfver-slyrelse dertill utses och vid
Ordförandens frånvaro har den främsta tillstädesvarande ordinarie
chefen att föra ordek
24
Banko-Utskottets Betänkande, M 6l.
§ 3. Ledamöternes ordning sins emellan beslämmes af den tUr,
de inom verket ega.
§ 4. Är chef icke inom verket tillstädes eller af laga jäf hindrad
alt i Under-styrelsen deltaga, inträder hans inom afdelningen eller
kontoret varande närmaste man med säte och stämma i Understyrelsen,
sävida denne är Kommissarie, hvaremot vikarius af lägre
tjenstegrad, som. jemlikt Instruktionen, chefs-befattning tillfälligtvis
förestår, blott har alt mål, som afdelningen särskildt röra, inför Understyrelsen
anmäla och utreda samt sin åsigt dervid tillkännagifva, utan
rättighet att i omröstning och beslut deltaga.
Kommilterade och Under-styrelsen hafva oförändrad bibehållit föreskriften i 2
§ af nu gällande Ordnings-stadga för Under-styrelsen, hvilken föreskrift är intagen
i 3 § mom. 2 af Banko-Reglementet.
Enligt denna föreskrift skall Under-styrelsen i afgifvande berättelser redogöra för:
a) Vården af de metalliska förråden och sedel-behållningarne samt emotlagna
deposita;
b) Olika sedelvalörers tillverkning, utgifning, inlösning;
c) Depositions-rörelscns gång, utsträckning eller inskränkning för hvardera af
de särskilda klasserna;
d) Låne-rörelsens gång, utsträckning eller inskränkning för hvardera af de olika
låne-slagen; samt
e) Behandlade befordringsmål, ordningsmål eller hvarjehanda andra frågor och
ärenden, som Under-styrelsen anser vara af den egenskap, att särskild uppmärksamhet
bör å dem fästas; och kommer vid Under-styrelsens allmänna berättelse att bifogas
särskilda berättelser af låne-kansliets chef och kommissarier samt af cheferne för
kontroll- och revisions-, samt boksluts- och ekonomi-afdelningarne, rörande vissa
bestämda, dessa afdelningar tillhörande, befattningar.
Angående detta stadgande, införd t i S § af förslaget till Instruktion, hafva
Fullmäktige anfört, att uppräkningen af föremålen för omförmälda berättelser torde
kunna undvikas, utan alt derigenom berättelserna behöfva att förlora i nödig fullständighet,
och att, då det föreskrifves, att Under-styrelsen skall redogöra för verkets
förvaltning, så innefattades uti dessa ord allt hvad som erfordrades, och den
fördel vunnes dessutom, att Under-styrelsen, fri från bindande föreskrifter, kunde
åt sina berättelser gifva den af Banko-reglementets uppställning föranledda ordning
samt derifrån utesluta detaljer, ofta utan egentligt värde för de granskande myndigheter,
till hvilka berättelserna afgifvas.
Fullmäktige yttra derjemte, att de ej heller kunnat inse nyttan och nödvändigheten
deraf, att särskilda berättelser fogas vid Under-styrelsens berättelse, dels af
chefen och biträdande kommissarierne i låne-kansliet samt dels af revisions- och
ekonomi-afdelningen, särdeles som dessa berättelser få innehålla blott uppgifter och
t illhännagifvanden;
Banko Ulskollels Betänkande. JY§ Gi.
tillkännagifvanden; och dä cheferne för berörde afdelningar kunna till införande i
Under-styrelsens berättelse anmäla det, som anses vara af egenskap alt böra deruti
erhålla rum, har Utskottet, i enlighet med Fullmäktiges förslag, skolat tillstyrka, att
5:te § må få följande lydelse:
Under-styrelsen har att, dels på grund af hållna protokoll, iliarier
och anterknings-böcker, dels ock med ledning af de utaf cheferne,
hvar för sin afdelning, för tillfället ombesörjda och lill Under-styrelsen
aflemnade uppgifter, redogöra för verkets förvaltning inför
Rikets Ständers Banko-Utskott, vid hvarje Riksdag, och inför Rikets
Ständers Revisorer, då de sammanträda, medelst berättelse, som till
Bankens Öfver-styrelse aflemnas, i förra fallet sednast å dagen före
Rikets Ständers sammankomst och, i det sednare, eller vid revisionerne,
åtminstone fjorton dagar före Revisorernes sammanträdande.
Första punkten af 6:te § i Kommilterades förslag lyder sålunda: vid bestämmandet
af dagar och tid för Under-styrelsens sammankomster skall sorgfälligt afses,
å ena sidan, att hinder och uppehåll för departements-göromålen möjligast undvikes,
och å den andra, alt behandlingen af de hos Under-styrelsen anhängiga mål och
ärenden icke eftersattes.
Som cheferne för depositions-, kassa- och låne-afdelningarne hafva expeditionsgöromål,
hvilka ingalunda få i och för Under-styrelsens sammankomster uppehållas
eller eftersättas, anser Utskottet det vara lämpligast, att dessa sammankomster i allmänhet
hållas på eftermiddagarne och endast undantagsvis på förmiddagarne, då ärenden
förekomma, hvilka fordra skyndsamt afgörande.
Utskottet, som gillat Kommilterades förslag till uppställning af icke allenast 6
§ i öfrigt, än äfven af de derefter följande bestämmanden, som angå Under-styrelsen,
tillstyrker alltså att nedanupptagne §§ må lyda, som följer:
§ 6.
l:o. Vid bestämmandet af dagar och tid för Under-styrelsens
sammankomster skall sorgfälligt afses att hinder och uppehåll för afdelningarnes
göromål undvikes.
2:o. Under-styrelsens sammankomster skola hållas en gång i
hvarje vecka eller oftare, i händelse målens beskaffenhet eiler ärendenas
jemna gång sådant fordra.
5:o. Då vid dessa sammankomster frågor förekomma af beskaffenhet
att Advokat-tiskaiens mundlliga hörande anses nödigt, skall
särskild kallelse honom meddelas.
/ii/t. till R. St. Prot. 18ö5 & t Sioi. 6 Samt. 1 Afd. 28 Höft.
4
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
§ 7.
l:o. I sammankomsterne skola föredragas och behandlas alla för
verkställighet, beredning eller slutligt afgörande Under-styrelsens samfälda
åtgärd tillhöriga ärenden, som ega gemenskap med Bankens
allmänna angelägenheter och inre förvaltning.
2:o. Remiss lill vederbörande såväl i afseeude på ett måls nödvändiga
utredning på förhand, som ock i och för omedelbar verkställighet
af sådant, hvaröfver någon pröfnings-åtgärd hos Understyrelsen
icke påkallas eller eger rum, får besörjas jemväl emellan
sammankomsterne af Under-styrelsens sekreterare.
§ B.
Beslut uti lill Under-styrelsens behandling hörande ärender må
fattas då fyra ledamöter uti sammankomsten deltaga, så framt tre af
dem om beslutet ense äro; men I annat fall tillkallas den femte
ledamoten.
§ 9-
Ordföranden har att utöfva den allmänna tillsynen öfver göromålen
inom Under-styrelsens expedition; att, i samråd med sekreteraren,
bestämma om remisser, som anses behöfva afgå emellan sammankomsterne;
alt utsätta dagar och lider för dessa; att på förhand
genomse de handlingar, som komma att föredragas och icke särskildt
angå någon bland de under annan ordinarie eller tillförordnad chef
eller behörig föredragande ställda afdelningar samt att enligt diarium
målen till föredragning uppropa.
§ io.
Uti befordringsmål och alia andra ärenden, som af ordföranden
föredragas, ege han att meddela dertill hörande upplysningar; men
i händelse, efter föregången öfverläggning, skiljaktiga meningar yppas,
yttre sig först yngste ledamoten och de öfrige hvar i sin ordning
samt ordföranden sist. I mål, som af annan ledamot i Understyrelsen
föredragas, sage han sin mening först. Vid lika röstantal
vare ordförandens röst afgörande, utom i frågor, som angå ansvar
för tjenstefel eller andra förseelser, då den lindrigaste meningen bIif—
ver gällande. Ledamot, som vid fattande af ett föregående beslut,
icke delat pluralitetens åsigt eller varit hindrad att detsamma öfvervara,
må ej, på sådan grund, undandraga sig att deltaga i de öfverläggningar,
som vidare i följd af samma beslut kunna uppstå.
Banko-Ulskotlels Betänkande, M 61.
27
• § n
Hvarje framställning frän någon chef, i fräga om åtgärder och
föranstaltanden, sorn speciel! i och för dess departement anses behölliga
och bero på Under-styrelsen alt afgöra eller förbereda, bör,
såvidt tid och omständigheter dertill lemna rådrum, vara af honom
skriftligen uppfattad; dock så, att sådan framställning icke behöfver
innehålla mera, än det önskade resultatet, i hvilket fall moliver och
upplysningar, hvarå förslaget sig stödjer, utvecklas mundtligen under
öfverläggningen.
§ 12.
Till undvikande, så vidt görligt är, af de flerfaldiga olägenheter för
verket och dess tjenstemän, som åtfölja vikariat-förordnanden flere
grader igenom, vare det Under-styrelsen obctaget, att, i fråga om
erforderliga vikariat till sysslor inom bokhållaregrad och derunder, åi
vederbörlig chef öfverlåta vidtagandet af sådan åtgärd, hvarigenom
tjensten för permitterad person varder nöjaktigt bestridd, jemte rättigheten
att, när slik åtgärd anses lämplig, under ansvar för arbetets
behöriga gang, fördela, på sätt bäst finnes, det arfvodes-belopp, sorn
för hvarje särskildt fall kan, på grund af Banko-reglementet, varda
af Banko-styrelsen medgifvet och som, i annan händelse, skulle en
extra ordinarie tillfalla; skolande före utbetalningen anmälan göras
till Under-styrelsens protokoll om den fördelning, som i dylikt hänseende
blifvit uppgjord och det en hvar tillfallande arfvodes-belopp
derefter af honom utqvilteras.
Då Utskottet ansett dagvexlings-kassan höra bibehållas, torde det vara nödigt,
att här intaga det stadgande, hvilket återfinnes under mom. 7 af 31 § i nu gällande
Banko-reglemente, till följande lydelse:
§ 13.
Under-styrelsens ledamöter, med undantag af chefen för kassaafdelningen,
skola minst en gång i månaden på obestämd dag inventera
såväl dagvexlings-kassan i öfvervaro af denna kassas begge
nyckelvårdare, som special-kassorna, hvarvid minst två af inventeringsmännen
på samma gång böra deruti deltaga.
Beträffande Under-styrelsens expedition, sorn för närvarande utgöres af
en Sekreterare
två Notarier och
två Kanslister, hafva Kommitterade yttrat: att, utan åsidosättande
af den tydlighet och fullständighet, som vid redogörelsen för Under-styrelsens för
-
28
linnko-Ulskotlcls lielänkande, JVs (il.
handlingar och beslut hör ega ruin, syntes dock en til! större enkelhet och förminskning
i arbete ledande förändring i den för närvarande följda protokolls-föringsmethoden
kunna verkställas. Jemte erinran, att det diarium, sorn nu föres, upplager,
ä ena sidan, hufvudsakliga innehållet af alla inkomna handlingar och inundtligen
gjorda framställningar, och å den andra, de fattade besluten med uppgift om tiden,
då beslutet blifvit expedieradt samt hänvisning till registraluret jemte vederbörande
antecknings- och qvittans-böcker; och att samma föredragna mål dessutom upptagas
i protokoll, som föres af två veckovis alternerande notarier, hvarjemte registraluret
i renskrifvet koncept protokollet bilägges; hafva Kommitterade ansett, att då
ett större antal ärenden, som af Under-styrelsen behandlas, vore af den enkla beskaffenhet,
att besluten kunde med nödig fullständighet uti diarium eller föredragnings-listan
antecknas, skulle såväl dessa ärenden, hvilkas upptagande i protokollet i
sjelfva verket endast innefattade en omskrifning af hvad uti föredragnings-listan förut
lunnes antecknadt, som äfven sådane mål, uti hvilka Under-stvrelsens enhälligt fattade
7 „ O
beslut finnas motiverade och utvecklade i afgifvet utlåtande eller skrifvelse, hvartill
nämnde lista hänvisade, icke annorlunda behöfde i protokollet omförmälas, än medelst
hänvisning till den nummer, hvarunder målet i föredragnings-listan igenfunnes;
i följd hvaraf endast åt ett jemförelsevis mindre antal mål komme att uti protokollet
gifvas en omständligare utredning, föranledd af vidlyftigare mundtliga förhör,
omröstningar, reservationer m. m. eller af sjelfva ämnets beskaffenhet att böra, medelst
utdrag af protokollet, vederbörande delgifvas. Registraturets renskrifning syntes
ock vara ett alldeles öfverflödigt arbete, då de med justerings—påskrift försedda
original-koncepten, hvilka obestridligen måste anses mest tillförlitligt upplysande,
kunde årsvis och i nummerföljd inbindas, för att, likasom protokollet, utgöra bilaga
till diarium, hvilket sålunda, jemte dessa, komme att innefatta fullständig redogörelse
lör alla af Under-styrelsen handlagda ärenden.
Med iakttagande af den utaf Kommitterade föreslagna, förändrade prolokollsförings-method,
hålla Kommitterade före, att de göromål, som nu åligga Understyrelsens
två notarier, blifva så förminskade, att dessa göromål kunna åläggas en
tjensteman att ensam besörja. Kommitterade, som förutsett att denne tjensteman
vid vissa tillfallen, då mera invecklade frågors behandling hos Under-styrelsen kunde
iöranleda till vidlyftigare diskussion och skiljaktiga meningar, skall blifva tillräckligt
sysselsatt med de honom egentligen tillhörande bestyr; hafva likväl, i betraktande
deraf, att, vid andra tillfällen, då ärenden kunde förekomma, som icke behöfde att
i protokollet utredas, men deremot föranledde trägnare sysselsättning för sekreteraren,
medelst författande af mera omfattande utlåtanden, än som han, jemte öfriga
åligganden, kunde hinna att med nödig skyndsamhet fullgöra, ledighet för notarien
skall uppstå att kunna biträda sekreteraren med uppsättning af utlåtanden och skrif—
velser af enklare beskaffenhet, deslobellro ansett ett sådant åliggande böra bland
notariens tjenslepligter upplagas, som det vore af vigt att denne tjensteman, hvilken,
Banko-Utskottets Betänkande, Jfö 61.
29
enligt nu gällande stadgande, vore skyldig att, vid förfall för sekreteraren, bestrida
dennes syssla, intilldess ordentligt vikariat hinner uppgöras, småningom inöfvades i
sekreterare-göromålen, på det att han med dem icke må finnas obekant eller sakna
öfning, då hans skyldighet inträdde att, såsom vikarierande, dem på egen hand besörja.
Med afseende å den förminskning i kanslist-göromålen, hufvudsakligen bestående
af renskrifnings-arbete, som vunnes dels i följd af protokollets ringare omfång
och dels derigenom att registraturet icke vidare komme att renoveras, hafva Kommitterade
funnit dessa göromål kunna af en tjensteman medhinnas.
Under-styrelsen har ansett sig böra understödja Kommitterades förslag, rörande
så väl förändringen i den för närvarande följda protokollsförings-methoden, som
minskningen af tjenstemanna-personalen vid Under-styrelsens expedition, och Fullmäktige
hafva icke heller haft något att erinra vid nämnde förslag.
Instämmande häruti, tillstyrker Utskottet,
att personalen vid Under-styrelsens Expedition må bestå af
1 Sekreterare,
1 Notarie och
1 Kanslist;
hvadan 1 Notarie och 1 Kanslist skulle komma att indragas.
Kassa-Af delningen.
Till denna afdelning hänföres:
l:o Vården af Bankens behållningar i ädla metaller,
i Sedlar och
i Kopparmynt;
2:o Kontant inkomst;
3:o Kontant utgift;
4:o Myntförvexling samt
5:o Redovisning för afdelningens dagliga verksamhet i berörda hänseenden.
Afdelningens behållningar förvaras i följande kassor och magasiner,
nemligen :
A. Större G ener al-Kas san:
a) för fyrdubbla, dubbla och enkla svenska dukater, enligt myntförordningarne
af 1664 och 1833, full vigtiga holländska dukater,
äfvensom svenskt silfvermynt, användbart för både ut- och invexling
samt utprägladt, enligt myntförordningarne af 1830 och
1835 och Kongl. Kungörelsen af den 4 Maj 1852, nemligen:
hela, halfva, fjerdedels, åttondedels, sextondels och trettiotvåendels
Riksdaler Silfver Species.
Banko-Utskottets lielänkande, J\f Cl
B. Större General- Kassan:
b) för svenskt silfvermyul, sorn emottages i Banken, ineu icke derifrån
utgifves, utan i följd af särskildt förordnande, nemligen:
kela, tvåtredjedels, tredjedels, sjettedels, tolftedels och tjugufjerdedels
Riksdalers-stycken, enligt inyntförordningarne af 1664 och 1770
samt tolftedels Riksdalers-stycken, enligt 1850 års myntförordning.
C. Kopparmynts-General- Kassan, för sådant kopparskiljemynt,
sorn dels fortfarande priiglas å Kongl. Mynt-verket i Stockholm, enligt
Kongl. Kungörelserna af den 9 Maj 1855 och den 8 December
1848, nemligen:
4 skill., hvaraf 450 ltrdr = 1 Skepp:d Stapelstadsvigt.
2 »
»
500
»
= 1
»
y»
»
250
»
== 1
»
»
j
Va
Vo r
»
200
»
= 1
»
»
och dels
sådant,
som
utan
särskildt
förordnande
ej utgifves, men
kassorna tills vidare emottages, nemligen:
1 skill.)
/r Ä ( hvaraf I66V3 R:dr = 1 Skepp:d Stapelstadsvigt.
/4 » l
Vo » )
'/i 2 » » 100 » = 1 » »
inlagdt i fjerdingar, innehållande hvardera utmyntnings-värdet af 1
Skepp:d stapelstadsvigt, äfvensom Riksgölds-kontorets kopparskiljemynts-polletter
Q V> och V4 skill., hvilka i Bankens kassor invexlas,
för att till Kongl. Mynt-verket emot bestämdt pris af 19 skill. R:ko
pr skalp, viktualievigt aflemnas, inlagda i fjerdingar till belopp af
I66V3 R:dr B:ko i hvarje.
D. Magasinet för utländskt mynt, upptagande främmande myntslag,
som till Banken ingå, evalvcrade till R:dr, skill., r:st. Svenskt
Silfver Specie.
E. Magasinet för ädla metaller i omyntad form, för guld- och
silfver-plantsar, enligt Kongl. Mynt-verkets bevis öfver innehållet samt
arbetade pjeser af guld och silfver, försedda med kontroll-stämpel,
evalverade: guldet till dukater och l00:delar deraf, samt silfret till
R:dr, skill., r:st. svenskt silfver.
F. Magasinet för färdiga sedlar, för alla de sedel-sorter, som af
Banken fortfarande utgifvas och så länge de äro brukbara användas,
nemligen:
Bnvltn-VmkoUel.t Betänkande, Jfs 61.
3t
å 500, 100, 83% 16%, 10, 6% och 2 R:dr samt 52 skill.
G. Mindre General-Kassan, som får innehalla samma guld- och
silfvermvnts-sorter, som större General-kassorna a och b samt till lifgifvande
användbara sedlar, dock icke till högre sammanlagdt belopp,
än En Million R:dr B:ko. Kopparmynt intages icke i denna kassa.
II. Dagvexlings-Kassan, utgörande en vighets-anstalt, för att
icke stundeligen behöfva anlita de större förvarings-rummen. Uti
denna kassa intages silfver och sedlar af olika sorter, men icke dukater
och kopparskiljemynt. Dess behållning blifver till total-beloppet
uti metalliskt mynt och sedlar tillhopa, oföränderlig sådan densamma
af Bankens Öfver-styrelse bestämmes. Den begagnas endast till utbyten
olika myntsorter emellan för Special-kassorna, dels under på
gående
expedition och dels vid kassörernas dagsafslutningar samt
upptages i allmänna kassa-boken blott summariskt för det bestämda
total—beloppet i Bankomynt, hvaremot dess nyckelvårdare äro förbundna,
att, när som helst, genom specifikation redovisa de mynt- och sedelsorter,
hvaraf omförmälda stående behållning för tillfället utgöres.
I. Fem Special-Kassor, deraf två Expeditions- och tre Vexlingskassor.
Hvardera får från den ena dagen till den följande innehålla
högst Fyra Tusen R:dr B:ko uti dukater, svenskt silfvermynt, bankosedlar
och kopparskiljemynt sammanräknadt.
Under-styrelsen eger att, uppå anmälan af Chefen för kassa-afdelningen,
förordna särskild kassör och kassa-skrifvare, då sådant för
göromålens gång befinnes erforderligt.
1 afseende på denna afdelning, får Utskottet åberopa hvad här ofvan i fråga
om kassa- och depositions-afdelningarnes sammanförande i gemensam lokal samt
kassa- och depositions-rörelsens bedrifvande under tiden intilldess en sådan hunnit
ordnas, är vordet anfördt och tillstyrkt samt nu afgifna förslag till tjenstemannapersonalens
reglerande.
Sedan Utskottet beslutat hos Rikets Ständer föreslå, att alla inbetalningar till
och utbetalningar från Banko-diskont-verket skola verkställas, icke såsom nu sker,
hvad inbetalningar betrufFar, förmedelst beloppets insättning i någondera af Bankens
expeditions-kassor och kassa-attestens utbyte i depositions-afdelningen mot bevis
samt hvad angår utbetalning genom assignation, som insattes i depositions-afdelningen,
hvarest invisning å en Bankens kassa erhålles, utan genom kontanta medel,
hvilka inlemnas till och emottagas af i Banko-diskont-verket anställd kassör; så och
enär härigenom göromålen för Bankens kassörer komma att betydligen förminskas,
32
Banko-Uhkoltets Betänkande, Jtä 61.
emedan, elter hvad utredas kunnat, åtminstone halfva antalet af de kassa-attester,
som nu årligen af Bankens kassor utfärdas, hafva till föremål insättning för diskontverkets
läkning och största delen af infriade assignationer härleda sig från Bankodiskonten
samt derunder lydande Handels- och Närings-diskont; har Utskottet, för sin
del, ansett att i allmänhet de göromål, sorn, efter Kommilterades af Utskottet gillade
förslag, tillkomma expeditions-kassörerne i Banken, skola medhinnas af två kassörer.
För denna åsigt har Utskottet hemlat ytterligare stöd deraf att, under förutsättning,
att Bikets Ständer godkänna det af Utskottet framställda förslag, hvarigenom
åtskilliga räknings-hafvare i Banken skulle förbjudas att der insätta eller uttaga summor
understigande 100 R:dr B:ko, göromålen i Bankens kassor komma att i betydligare
mån minskas.
Emellertid och på det att allmänheten icke ina uppehållas i sina förhandlingar
med Banken, derigenom att understundom expeditions-kassörerne varda af göromål
öfverhopade, liar Utskottet, såsom här ofvan inhemtas, föreslagit, att Under-styrelsen
må berättigas att, uppå anmälan af chefen för kassa-afdelningen, förordna särskild
kassör och kassa-skrilvare, då sådant för göromålens gång befinnes erforderligt.
Härförutan och då det icke sällan torde inträffa, att expeditions-kassörerne äro
af göromål särdeles betungade, under det att deremot vexlings-kassörerne kunna hafva
mera lindrig sysselsättning; tillstyrker Utskottet, att uti instruktionen för kassa-afdelningen
föreskrift må införas derom,
att vexlings-kassörerne skola till uppräkning emottaga penninge-remisser,
som ingå från Riksgälds-kontoret, Ränlerier eller andra samt
att sådana remisser, efter verkställd uppräkning, utbytas mot större
sedlar, på grund af hvilka expeditions-kassören meddelar kassaattest.
Enär den till kassa-chefens biträde anställde bokhållare icke har någon bokföring
att besörja, hafva Kommitterade ansett att, i stället för denna bokhållare—
tjenst, en kontors-skrifvare-tjenst borde inrättas; men som, denne bokhållare oberäknad,
uti kassa-afdelningen skulle finnas endast en bokhållare, samt den ene af
desse måste afses såsom vikarius för kamereraren i nämnde afdelning, att inträda
såsom vårdare af dagvexlings-kassan, då antingen chefen för afdelningen eller kamereraren
af laga förfall är hindrad att tjenstgöra, och en annan bokhållare erfordras,
såsom kassörs-suppleant, har Utskottet, i enlighet med Fullmäktiges förslag, funnit
det vara angeläget alt i kassa-afdelningen anställes två bokhållare, samt får, på grund
häraf, tillstyrka,
att personalen uti kassa-afdelningen måtte bestämmas, som följer:
Kommissarie, tillika chef 1.
Kamererare 1.
Kassörer 5.
Bokhållare
2.
Kommitterade
Banko-Utskottets Betänkande, J\fi 6i.
33
Kommitterade föreslå, att i hvardera af de två kassor, som äro afsedda för
inbetalningar, skola anställas två kassa-skrifvare. Då Utskottet anser en af dessa
kassor i allmänhet kunna undvaras, och då tillgång alltid bör finnas på extra ordi
narie
tjenstemän, användbara såsom kassa-skrifvare-biträden; så torde endast förden
ena af kassorna två kassa-skrifvare böra afses; och Utskottet tillstyrker alltså,
att kassa-skrifvarnes antal må bestämmas till sex.
Någon förändring i den sålunda föreslagna personalen för kassa-afdelningen
synes Utskottet icke vara behöflig under den tid tillämpning af Fullmäktiges förslag
till reglering af göromålen inom kassa- och depositions-afdelningarne eger .rum; förutsatt
likväl att vid diskont-verket anställes särskild kassör, så att utbetalningar och
insättningar för bemälde verks räkning icke ifrågakomma i vidsträcktare mån, än
som erfordras dels för att förse bemälde kassören med nödiga medel för utbetalningens
verkställande och dels i och för den redovisning af influtna medel, honom
åligger att dagligen afgifva.
I afseende på omförmälda redovisning, har Utskottet skolat erinra att, enär
Banko-diskont-verkets kassör i allmänhet icko lärer kunna medhinna alt förr än sednare
på middagen eller kl. omkring 2, i Bankens kassor insätta de öfverskotts-medel,
hvilka skola på verkets räkning i depositions-afdelningen inlevereras; det torde böra
i utfärdande instruktioner för så väl kassa- som depositions-afdelningarne föreskrifvas,
att
ifrågavarande insättningar få, derest sådant erfordras, efter den bestämda
expeditions-tidens utgång, men sednast kl. före 3 e. m., af
lemnas.
Skulle särskild kassör icke varda vid Banko-diskont-verket anställd, så lärer
personalen för kassa-afdelningen böra, i enlighet med Kommitterades förslag, bestäm
-
mas sålunda:
Chef  1.
Kamererare 1.
Kassörer 6.
Bokhållare
i•
Kontors-skrifvare !•
Kassa-skrifvare 8.
i hvilket fall dock suppleant-kassör och kassa-skrifvare icke torde behöfvas.
Depositions-Afdelningen.
Till denna afdelning utaf Banko-verket hänföres:
Allt hvad som tillhörer redovisningen för allmänna verks och inrättningars,
bolags och enskildes deponerade penningar samt, såsom
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 5
34
Banko-Utskottets Betänkande, 61.
en följd häraf, assignations-rörelsen, äfvensom sådana medel af depositions
natur, hvaröfver Banken sjelf förfogar.
Afdelningen håller räkning med hvarje fordrings-egare samt med
kassa-afdelningen, som verkställer penninge-liqviderna.
Summan af alla på depositions-räkningar innestående medel motsvarar
jemt kassa-afdelningens skuld till depositions-afdelningen.
Genom 9 § uti det för afdelningen upprättade förslag till Instruktion stadgas,
hland annat, att i fall pollett blifvit för inlemnad expedition utfärdad, bokhållaren
skall vid upprop kl. Y> till 2 å dagen, mot pollettens återfående, utlemna den färdiga
expeditionen.
Öfver berörde nu brukliga, och till en del af Kommitterade äfven bibehållna,
upprop, har klagan från allmänhetens sida försports, och uti en inom Ridderskapet
och Adeln af Herr Westfelt, Alb., väckt samt till Utskottets handläggning hänvisad
motion har yrkande om förändring i omförmälda afseende blifvit framstäldt.
Utskottet, som funnit hinder icke böra möta för iakttagande af Fullmäktiges
förslag att äfven expeditioner, hvarå pollett öfver emotlagandet blifvit utfärdad, lill
inlemnaren utgifvas i mån som desamma vunnit slutlig handläggning och vederbörande
till utbekommande deraf sig anmäla, får, på sådan grund hemställa
att instructionen må i öfverensstämmelse härmed jemkas.
Under åberopande af hvad Utskottet anfört till stöd för sin ofvan anförda mening
om inskränkning af expedilions-kassörernes antal till två, har Utskottet skolat
tillkännagifva att, efter Utskottets öfvertygelse, två Kamererare och tre kontorsskrifvare
blifva för depositions-afdelningen fullt tillräckliga då Kommiterades förslag kan
sättas i verket.
Utskottet har nemligen inhemtat alt antalet af de, under år 1853, från depositions-afdclningen
utfärdade bevis utgjort
för l:a och 2:a klassernas räkningar . . 25,036
samt för 5:c, 4:e och 5:e klassernas dito . 25,159
Säger 50,195
att antalet af do, under samma år, af depositions-afdelningen infriade assignationer
uppgått:
för l:a och 2:a klassernas räkningar lill . 9,780
samt för 3:o, 4:e och 5:e klassernas dito lill 10,347
Säger 20,1277
samt att antalet af till afdelningen ingångna kassa-invisningar bestigit sig till 7,168 st.
Då nu de för l:a och 2:a klassens räkningar utfärdade deposilions-altester
eller bevis, samt de för räkningarna i nämnde 2 klasser afgifna och i depositions
afdelningen
infriade assignationer lill största delen härleda sig från Banko-Diskont
verket
samt derunder lydande Handels- och Närings-diskont, så komme, genom an
-
jBanko Utskottets Betänkande, JU 6i.
35
ställande vid Diskont-verket af särskild kassör, depositions-afdelningens göromål att
till mera än l/3 förminskas.
Utskottet tillstyrker, i anledning häraf att personalen för depositions-afdelningen
må bestämmas sålunda:
Kommissarier, deraf den ene Chef 2.
Kamererare 2.
Bokhållare 1.
Kontorsskrifvare 3.
Under den tid åter, som det af Fullmäktige upprättade förslag till instruction
för depositions-afdelningen skulle tillämpas, torde för afdelningen följande personal
böra afses, nemligen:
Kommissarier, deraf den ene Chef 2.
Kamererare 2.
Bokhållare 2.
Kontorsskrifvare 4.
varande personalen till nämnde antal ’ utförd under den förutsättning, att särskild
kassör varder vid Banko-Diskontverket anställd; hvarförinnan ytterligare 1 Kamererare
och 1 Kontorsskrifvare erfordras.
Sedel-kontoret.
Till denna afdelning af Banko-verket hänföres allt, som angår nya
sedlars tillverkning samt obrukbara sedlars inlösning och annullering
med all i samband dermed erforderlig redovisnings och arbets-åtgärd.
Föremålen för Sedel-kontorets omsorger blifva alltså:
a. Kontroll öfver tillverkning af papper till högre sedelvalöreme,
från och med I6Y3 B:dr till och med 500 B:dr;
b. Sedeltillverkning eller sedlars tryckning och skrifning;
c. Magazinsvård af:
l:o Sedelpapper af alla slag både brukbart och kasseradt, som till
Sedel-kontoret inkommit.
2:o Sedelblanketter af alla slag, jemte de vid tryckning uppkomna
maculaturer.
3:o Nya tillverkade sedlar, ifrån det de äro bragta i fullfärdigt
skick intilldess de kunnat aflemnas till magazinet för färdiga sediar
under kassa-afdelningens redovisning, jemte de under skrifningen tillkomna
maculaturer.
4:o Inlösta, förslitna sedlar å 10 B:Jr och derunder ifrån och
med deras aflemnande från kassa-afdelningen intilldess de, efter skedd
slutlig granskning och annullering, blifvit förstörda genom brännings
-
36
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
anstalten. (Inkomna sedlar å de högre valörerne från och med SOO
R:dr till och med 16% R:dr, äfvensom transportsedlarne, förvaras
inom kontoret såsom verificationer till sedelräkningarne, intill dess
de kunna allemnas lill Bankens arkiv.)
d. Speciel redogörelse öfver sedelräkningarnes särskilda balancer,
hvilka, tillhopatagne, innefatta Bankens total—skuld både för utelöpande
och i kassa liggande Bank-sedlar samt motsvaras af den
summa, Sedel-kontoret har, såsom sin fordran, påförd kassa-afdelningen.
Med hänsigt till hvarldera af dessa föremål, är Sedel-kontoret i
behof af en derefter lämpad fyrfaldig räkenskap.
a öfver Fullmäktiges tillverknings-ordres samt det, till följd deraf,
inkomna papper;
b öfver sedel-tillverkning och magazinsvård;
c öfver fullt färdiga sedlar, som till kassa-afdelningen blifvit aflemnade,
öfver inlösta sedlar samt, i sammanhang dermed, öfver
Sedel-kontorets förhållande till kassa-afdelningen och
d öfver behandlingen inom kontoret af de från kassa-afdelningen
dit inkomna förslitna sedlar.
I enlighet med Kommitterades, af Under-styrelsen och Fullmäktige gillade förslag;
torde personalen böra bestämmas till:
Kommissarier, hvaraf en tillika Chef 2
Kamererare 1
Bokhållare 2
Kontorsskrifvare  3
Föreståndare för Tryckeriet ... 1
Förste Tryckare 1
Andro Dito 2
hvarigenom komme att indragas en Kommissarie, två Bokhållare och tre Kontorsskrifvare.
Yid indragningen af tre kontors-skrifvaretjenster, hafva Kommitterade fästat det
vilkor, att, vid de tillfällen då större antal förslitna småsedlar till nämnde kontor
ingår, än som kan af de återstående ordinarie kontors-skrifvarne hinna att i stadgad
ordning uppräknas, det må vara chefen tillåtet att af anslaget till extra ordinarie
tjonstemäns uppmuntran disponera erforderligt belopp till de biträden, som för göromålens
ohämmade gång behöfva anlitas.
Då extra ordinarie tjenstemän äro för tillfälliga tjenstebestyr afsedda, och då
bemälde tjenstemän, i mån af ådagalagd flit, kunna tilläggas arfvoden af det til!
deras uppmuntran afsalia anslag; hemställer Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
Fullmäktige yttrat,
att något särskildt stadgande i berörde hänseende icke må meddelas.
Banko-Utskottets Betänkande, JY2 61.
37
Lane- Afdelning en:
Denna afdelning har till föremål att besörja Bankens utlåningar,
beräkna och uppbära räntorna deraf, för öfrigt redovisa för Bankens
tillgångar, skulder, inkomster och utgifter af alla slag och ombestyra
all, i samband dermed erforderlig, handläggning för så vidt den icke
tillhörer annat verk eller departement att fullgöra, utreda hvad för
en eller annan rörelsegren vid något tillfälle eller årligen förlorats
eller ock för hvardera särskildt vunnits, samt verkställa generell afslutning
öfver hela Banko-verket för hvarje år.
Under-styrelsen har väl, lika med Kornmitterade, funnit det vara lämpligt att
den generela afslutningen för hvarje år öfver Bankens rörelse, som nu verkställes af
chefen för boksluts- och ekonomi-afdelningen, inom låne-afdelningen sammanfattas,
äfvensom att hufvudbokens uppgörande rätteligen bör blifva ett tjensteåliggande för
den ena af de tvenne i låne-afdelningen anställda kamererare; men då dessa innehafde
expedilions-tjenster, dervid göromålen alltid påkallade skyndsam handläggning
och understundom voro så öfverhopande, att begge hade full sysselsättning under
hela förmiddagen, samt då boksluts-arbetet måste till större delen verkställas de första
månaderne af året eller den mörka årstiden, under hvilken tid den person, som
upprättade detsamma, jemväl skulle åligga att uppgöra den i § 5 af Lagen för
Rikets Ständers Bank af den i Mars 1830 föreskrifna öfversigt af Bankens hela
ställning, hvadan det vore nödigt att denne person för omförmälda göromål må
kunna använda förmiddagarna; så har Under-styrelsen, uppå dessa med flera skäl,
ansett ett så vidtomfattande arbete, som Bankens general-bokslut, icke kunna annorledes
uppdragas åt en af kamererarne i låne-afdelningen, än med vilkor, att denne
kamererare, under den tid, bokslutet pågår, må erhålla ledighet från utöfningen af
de honom tillhörande löpande expeditions-göromålen, samt hemställt, att, i och för
förrättandet af de sednare, full kamererare-aflöning under några månader vid början
af hvarje år måtte få användas på räkningen: »Obestämda Supplementar-Staten».
De s. k. löpande expeditions-göromålen, som tillhöra kamererarne i låne-afdelningen
hafva betydligen förminskats i följd deraf, att Banken numera icke mot utfärdande
obligationer upptager lån af allmänheten, och nya göromål, medtagande
någon större tid för kamererarne, hafva sedermera icke tillkommit. Den förenkling
och förminskning i göromålen, som inom låne-afdelningen måste uppstå derigenom,
att belåningen af guld ocb silfver skall upphöra, bör göra det möjligt att så ordna
göromålen för kamererarne, att den ene må blifva oförhindrad att, de första måna
derna
af hvarje år, mera uteslutande egna sin tid och uppmärksamhet åt upprättandet
af Bankens bokslut med hvad dertill hörer; och Utskottet kan, vid sådant förhållande
icke understödja den af Under-styrelsen gjorda framställning,
särdeles som de bokhållare inom afdelningen, hvilka det skulle åligga att föra låne
-
38
Banho-Ulskollelt Belänkande, JVs 61.
afdelningen allmänna lane- samt inkomst- och utgiftsbok, torde kunna biträda kamererarne
i de dem tillkommande bestyr.
Beträffande personalens reglerande, så vill det väl synas, som skulle, särdeles
efter upphörandet af lån-rörelsen mot pant af guld och silfver, de göromål, som
belöpa på låno-afdelningens bokhållare, kunna besörjas af tre personer och det oaktadt
för endera af dessa bokhållare lemna tid öfrig att understundom biträda kamererarne;
men enär én del af nämnde låne-rörelse kommer att under mera än två
år fortgå, har Utskottet ansett frågan om förminskning af bokhållarnes antal böra
anstå intill nästa Riksdag; samt får föreslå att personalen nu bestämmes, som följer:
Kommissarier, deraf en chef 2.
Kamererare 2.
Bokhållare 4.
Kontorsskrifvare .... 3.
Härigenom skulle komma att indragas icke allenast den personal, som särskildt
i och för guld och silfverbelåningen är afsedd, bestående af
Kommissarie 1.
Bokhållare 4. samt
Kontorsskrifvare 2. utan äfven oberoende deraf två bokhållare.
Utskottet bör likväl fästa uppmärksamhet derå, alt enär alla mot pant af guld
och silfver till och med slutet af detta år utgifvande lån få omsättas på ytterligare
15 månader, i följd hvaraf denna låne-rörelse icke kommer att slutligen upphöra
förr än under loppet af år 1857, den för ifrågavarande låne-rörelse afsedda tjenstemanna-personal
endast efter hand blifver umbärlig och kan indragas.
Lane-Kansliet.
Denna afdelning åligger, för hvad som angår lån mot pant af fastighet
samt skiftes- och odlings-lån, hufvudsakligen: att granska
inkomna låne-handlingar, och då de befinnas fullständiga och lagligen
giltiga derpå bevilja lån; att besluta i frågor, rörande Iåns
omsättning och fördelning eller pants frigifvande från Bankens inteckningsrätt;
att i afseende å utestående lån, bevaka att lör dem
afgifna förbindelsers innehåll i allo uppfylies och att dessa förbin
delser
ständigt bibehållas vid lagligen gällande kraft, allt under iakttagande
af de bestämmelser, som uti Banko-Reglémentet och öfriga
hithörande författningar äro eller varda meddelade.
Uti den för närvarande gällande ordning för låne-kansliets verksamhet, hafva
Kommitterade föreslagit den förändring, att ett lika behandlingssätt bör ega rum
för alla till Banken inkommande fastighets-låne—handlingar samt att dessa, ehvad de,
— till följd af Rikets Ständers beslut, hvarigenom lånesökande ege att med posten
Banko-Utskottets Betänkande, JYs 61.
39
omedelbarligen till Banken insända sina låne-handlingar, — äro med posten ankomna
eller ej samt utan afseende på deras större eller mindre ofullständighet, böra af
vederbörande kommissarie i låne-kansliet emottagas, för alt genom den bos kommissarierne
anställde kanslist uti låne-diarium införas och sedermera granskas af
referenten, som i ett sammanhang meddelar lån-sökanden eller ombudet de uppkomna
anmärkningarne.
Utskottet instämmer i denna, af Under-styrelsen gillade, åsigt; men finnér, lika
med bemälde styrelse, det icke böra såsom tjenstepligt åläggas koinmissarierne i lånekansliet
att omedelbart af lånsökanden eller hans ombud emottaga handlingar för
låns erhållande, ulan att. bestyret härmed måste utöfvas af en ständigt tillgänglig
tjensteman såsom regislralorn och aktuarien eller den hos kommissarierne anställde
kanslisten.
I fråga om fördelningen kommissarierne emellan af inkommande låne-akter till
förberedande granskning, bar den förändring synts Kommitterade böra ega rum att,
i stället för alt alla akter för erhållande af lån mot pant af fastighet i städerne nu
granskas af en och samma kommissarie, dessa akter, på sätt sorn sker med lånehandlingarna
för lån mot pant af fastighet på landet, emellan kommissarierne lika
fördelas, så att hvar och en kommissarie i sin ordning hade att visst antal akter i
nummerföljd emottaga och granska, utan afseende derå, om akten tillhörde den ena
eller andra klassen.
Detta förslag, hvaruti Under-styrelsen jemväl instämt har Utskottet funnit sig
böra i allo gilla och godkänna.
Då rättigheten att erhålla fördelning af Banko-lån innebure ringa förmån för
låntagaren, hvilken med mindre besvär och föga större kostnad vore i tillfälle att
lika skyndsamt kunna undfå nytt lån, hvilket, i sådana fall, som detta, genast och
utom den vanliga ordningen kunde utgifvas, samt dessutom medförde mycket besvär
och möjligen äfven osäkerhet för Banken; så vore det, enligt Kommitterades åsigt,
nyttigt, alt omförmälda, låntagärne tillerkända rättighet upphäfdes; men enär Banko
reglementet
tillåter lånens fördelning, hafva Kommitterade ansett endast sättet och
vilkoren för fördelnings beviljande kunna utgöra föremål för deras yttrande och i
sådant afseende hållit före, att det icke bör medgifvas låntagare att fördelning af
fastighels-lån erhålla i annan händelse, än att för den ingifna fördelnings-reversen
inteckningen är vorden af domaren ovilkorligen meddelad med förmånsrätt från den
dag, då inteckningen först söktes.
Utskottet gillar äfven detta af Under-styrelsen och Fullmäktige biträdda förslag.
Det af Kommitterade uppgifna sätt till beredande af förenkling i protokollsför
ingen uti låne-kansliet har Utskottet ansett sig böra godkänna.
40
Banko-Ulsholtels Betänkande, JYs Cl.
Beträffande det antal kommissarier, som för ärendenas handläggning i lånekansliet
kunde finnas beböfligt, hafva Kommilterade yttrat att, med afseende å den
förminskning i låne-kansliets göromål, som till följd af vissa anförda förhållanden
inträffat, den, enligt Rikets Ständers heslut vid 1844—1845 årens Riksdag, i lånekansliet
anställde 5:to kommissarie kunde indragas, och antalet af kommissarier i
lane-kansliet återbringas till fyra, såsom det vid sednaste organisation bestämdes.
Som både Under-styrelsen och Fullmäktige- instämt uti delta Kommitlerades
förslag, har Utskottet antagit, att kommissariernes i låne-kansliet antal kan bestämmas
till fyra.
Kommilterade hafva ansett referendarien och notarien böra bibehållas, men
registratorn, som tillika är aktuarie, indragas, och dennes göromål öfverflyltas på
dels referendarien, dels notarien och dels den ena kanslisten; hvilket Kommitlerades
förslag Under-styrelsen biträdt; hvaremot Fullmäktige, under anförande, alt då, på
sätt af den föreslagna Instruktionen för låne-kansliet inhemtades, referendariens åligganden
hufvudsakligen äro sådana, att desamma, särdeles med den förenkling i protokolls-föringen,
som skulle införas, syntes kunna och höra af notarien besörjas,
men det deremot vore mindre i sin ordning att registratorns och aktuariens bestyr
på öfrige tjenstemän öfverflyttades, — förmält sig anse referendarie-sysslan kunna
indragas och göromålen öfverlagas af notarien; men registrators- och akluarie-ljensten
böra fortfarande bibehållas.
Delande den åsigt, som Fullmäktige uttalat, att de, referendarien åliggande, göromål
kunna, med bibehållande af registrators- och aktuarie-befatlningen, på tjenstemännen
inom låne-kansliet lämpligen fördelas; har Utskottet, på grund af hvad sålunda
är vordet anfördt, skolat tillstyrka, att tjenstemanna-personalen inom lånekansliet
må sålunda bestämmas
Kommissarier, deraf en chef
4.
Notarie 1.
Registrator och Aktuarie 1.
Kanslister 2.
hvadan i denna afdelning af Banko-verket komme att indragas en Kommissarie
(utom stat), en Referendarie och en Kanslist.
Revisions- och Ekonomi-afdelning en.
Denna afdelning skall besörja all behöflig kontroll och moträkning
samt förrätta granskningen af fullt färdig räkenskap ej blott till
ziffran, utan äfven medelst undersökning om anordningars och verk
ställighels-åtgärders
enlighet med gifna författningar och föreskrifter,
och omfattar alltså
Kassa
-
Banko-Ulskotlcis Betänkande, JYs 61.
•51
Kassa-afdelningens
Depositions-a fdel ningens
Sedel-kontorets
Låne-afdelningens
samt Tumba Bruks räkenskaper, hvarjemte Bankens ekonomiska ärenden
af revisions'- och ekonomi-afdelningen ombesörjas.
Utom den kontrollerande befattning, denna afdelning utöfvar ä verkets räkenskaper,
skulle ifrån den till upphörande föreslagna boksluts- och ekonomi-afdelningen
öfverflyttas bestyret med allt hvad som angår Bankens ekonomiska ärenden m. rn.
Kontrollen mot kassa-aldelningen, sedel-kontoret, låne-afdelningen och Tumba
Bruk hafva Kommitterade ansett icke erfordra någon förändring, men deremot
funnit revisions- och ekonorni-afdelningens kontrollerande befattning i afseende å
depositions-afdelningen kunna inskränkas dertill, att det utrpnes dels att hvarje räkningshafvares
saldo uti samfälda depositions-boken från den ena dagen till den andra
blifvit riktigt beräknad samt att följaktligen in- och utbetalningarne äro å behöriga
räkningar införda, för hvilket ändarnål Kommitterade föreslagit förandet af en saldokontroll-bok,
och dels att tillhopalagda beloppet af samtliga räkningshafvares, klassvis
sammanförda, behållningar till siffran fullkomligt öfverensstämma med nämnde afdelnings
egande fordran hos kassa-afdelningen, under hvars vård dessa behållningar
finnas, hvilken kontroll vunnes genom upprättandet för hvarje dag af ett sammandrag,
upplagande i debet, depositions-afdelningens fordran hos kassa-afdelningen, och
i kredit, i ordning efter klasserna, vederbörande räkningshafvares behållningar samt
behållningen för hvarje klass; och skulle alltså, efter Kommitterades åsigt, utan
borttagande af någon behöflig kontroll, nuvarande depositions-kontroll-boken, veckosluts-boken
och kontroll-hufvudboken kunna undvaras samt, i följd deraf, indragas
en kamererare- och två bokhållare—tjenster.
För kontrollen mot låne-afdelningon och fpr beredande af års-afslutningen, hafva
Kommitterade funnit två bokhållares biträde tillräckligt och att således den tredje i
dessa göromål deltagande bokhållarens befattning kunna indragas; hvaremot från nuvarande
boksluts- och ekonomi-afdelningen borde öfverflyttas den derstädes anställda
kontorsskrifvare.
Hvad Kommitterades förslag till Instruktion för boksluts- och ekonomi-afdelningen
i förevarande hänseenden innefattar, har Utskottet ansett böra godkännas samt
får hos Rikets Ständer tillstyrka, att personalen för bemälde afdelning må bestämmas
till:
Kommissarie, tillika Chef 1 .... 1.
Bokhållare 3.
Bih. lill R. Sr Pral. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 6
42
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
Revisorer . .
Kontorsskrifvare
2
1
Härigenom skulle indragning ske af 1 Kommissarie eller cbefen för boksluks- och
ekonomi-afdelningen, 1 Kamererare och 3 Bokhållare.
Börande Utskottet fästa uppmärksamhet derå att, intilldess kassa- och depositions-afdelningarne
kunna i gemensam lokal sammanföras och ärendena derstädes
ordnas på sätt Kommitlerade föreslagit och Utskottet här ofvan tillstyrkt, för revisions-
och ekonomi-afdelningen erfordras utöfver förenämnda för densamma bestämda
personal ytterligare en bokhållare eller tillsammans 4 bokhållare.
Till denna afdelning af Banko-verket hänföra Kommitterade dels Konduktören
och dels Bankens vaktbetjening.
Beträffande såväl konduktören, som vaktmästaren, åberopar Utskottet del yttrande,
som här nedan i fråga om löne-inkomsternas bestämmande förekommer.
Hvad åter kammardrängarne angår, har Utskottet skolat anföra följande.
Genom upphörandet af belåningen utaf guld och silfver, skulle den i låneafdelningen
nu anställda, vaktbeljenings-personalen tillhörande, silfvervägare kunna
undvaras; och enligt Kommitterades förslag, borde jemväl indragning ega rum af
den s. k. makulerings-stämplaren i depositions-afdelningen, hvilken äfven tillhör
vak thel jenings-graden.
Öfriga å stat nu uppförda kammardrängar, nemligen 1-4 äldre och 12 yngre,
hafva såväl Kommitterade, som Öfver- och Under-styrelsen ansett böra fortfarande
bibehållas. Vederbörande torde likväl härvid hafva förbisett att, till följd af den
förminskning i göromålen för vaktbetjente, som redan inträffat genom upphörandet
af utgifning af sedlar å ofärgadt papper och som framdeles kommer att uppstå, dels
derigenom att kassa- och depositions-afdelningarne i gemensam lokal sammanföras,
dels att två utaf vexlings-kassorna placeras i en och samma lokal och dels att två
verkets afdelningar sammanslås, vaktbeljenings-personalen på det bela torde kunna
reduceras; och Utskottet har, efter inhemtade upplysningar, kommit till den öfvertygelse
att, silfvervägaren och makulerings-stämplaren oberäknadt, två äldre och två
yngre kammardrängs-tjenster kunna undvaras, hvarigenom, med förminskning af kammardrängarnes
antal till 22, Utskottet blifvit i tillfälle att för dessa föreslå förbättrade
lönevilkor.
Bankens fiskals-embete åligger i allmänhet: l:o alt ej mindre
inför vederbörande exekutorer samt vid lägre och högre doinsäten,
än äfven hos Kongl. Maj:t, å Bankens vägnar, efter lag och sakens
beskaffenhet, talan föra samt verkets bästa iakttaga och bevaka i alla
Banken rörande utsöknings- och rättegångs-ärenden, så ock i de
rättegångs-ärenden, som Bankens pappersbruk Tumba angå;
Fiskals-kontoret.
Banko-Ulskotlels Betänkande, J\i 61.
43
2:o. Att icke allenast utföra do åtal emot verkets embets- och
tjenstemän, sorn kunna varda af Ofver- eller Under-styrelse förordnade,
utan ock sjelfmant uppträda såsom åklagare, derest det skulle
befinnas, att någon af verkets embets- och tjenstemän handlat emot
gifna reglementariska föreskrifter, eller i öfrigt på något sätt förhållit
sig felaktigt eller brottsligt i tjensten, eller derest några oordningar
inom Bankens hus skulle förefalla;
3:o. Att der, vid besörjande af Bankens ekonomiska ärenden,
biträde af fiskals-embetet påfordras, sådant, i hvad på fiskals-embetet
ankomma kan, meddela;
4:o. Att när, antingen af Rikets Ständers Banko-Utskott eller
Revisorer öfver Banko-verket eller af Bankens Öfver- eller Understyrelse,
eller ock af kommissarierne i låne-kansliet, upplysningar eller
utlåtanden från fiskals-embetet äskas, dermed tillhandagå; i följd
hvaraf äfven advokat-fiskalen är pligtig, att vid Öfver- och Understyrelsens
sammanträden, uppå kallelse, sig infinna, då hans mundt
liga
hörande derstädes i någon fråga nödigt anses;
S:o. Att för öfrigt iakttaga allt hvad Öfver-styrelsen kan fiskals
embetet
i och för tjensten anbefalla.
I fråga om Fiskals-kontorets tjenslemanna-personal, hafva Kommitterade anfört,
att, enär de åligganden, sorn tillhöra advokat-fiskalen och Banko-fiskalen, hufvud
sakligén
bestode uti handläggning af bevaknings- och utsöknings-ärenden, hvilka hvarken
vore flera till antalet eller vidlyftigare till beskaffenheten, än alt en fiskal, med
biträde af en kanslist, skulle jemte öfriga göromål kunna medhinna att dem med
erforderlig skyndsamhet besörja, det vore möjligt, utan fara för göromålens obehindrade
gång, att kunna Banko-fiskals-tjensten och tilläfventyrs en kanslist-tjenst indraga,
men att Kommitterade likväl tvekat att en sådan indragning tillstyrka, då det kunde
förutses, fastän icke ännu genom någon erfarenhet ådagaladt, att tillökning i
fiskals-ernbetets göromål skulle uppstå i följd af Rikets Ständers vid sednaste Riksdag
fattade beslut om anmanings-räkningarnes upphörande och de förfallna års-inbelalningarnes
utsökande i laga ordning, hvilken tillökning kunde blifva sådan, att den
lemnade full sysselsättning åt fiskals-kontorets nuvarande personal; hvadan Kommitterade
föreslagit, alt kontorets personal måtte bestämmas såsom nu till 1 Advokatfiskal,
1 Banko-fiskal och 2 Kanslister.
Under-styrelsen har dock ansett Banko-fiskals-tjensten både kunna och böra
indragas, under förutsättning att i fiskals-kontoret anställas lill advokat-fiskalens biträde
2 ordinarie kanslister med juridisk bildning.
Såsom skäl för denna åsigt har Under-styrelsen, bland annat, anfört, att redan
vunnen erfarenhet synts gifva stöd för det antagande, att lagsöknings-ärenderne icke
komma att synnerligen ökas i följd af Rikets Ständers ofvan omförmäida beslut;
44
Banko-Utskottets Betänkande, J\° 61.
alt utlåtanden från Bankens fiskais—enrrhele i fråga om sedel-förfalskning eller sedlars
ulprångling nu, sedan utgifningen af transport-sedlarne och sedlar å ofiirgadt papper
långt för della upphört, mera sällan erfordrades och alt personlig inställelse hos
Ofverstålhållare-embelet och Domstolarne icke olla ifrågakomma; alt advokal-fiskalen
i flera fall kunde begagna kanslist-biträde, jemväl vid expeditioners uppsättning,
saint att vid de tillfällen då en Bankens fiskal i rällegångs- eller andra ärenden
behölde samtidigt vara på mera än ett ställe, intet hinder mötte derför, att bans
plats på ena eller andra stället företräddes af en ordinarie kanslist.
Uti denna Under-styrelsens åsigt hafva Fullmäktige sig förenat och Utskottet,
som ansett de af Under-styrelsen såsom skäl för Banko-fiskals-tjenstens indragning
anförda förhållanden vederlägga hvad Kommitlerade till stöd för samma tjensts bibehållande
andragit, tillstyrker fördenskull:
att personalen inom fiskals-kontoret må heslämmas som följer:
Advokat-fiskal, tillika chef för kontoret ... 1.
Kanslister 2.
hvarvid Utskottet likväl fäster det förbehåll, alt de kanslister, som i fiskals-kontoret
anställas, skola'ega juridisk bildning.
Kommitlerade och Under-styrelsen hafva ansett advokat-fiskalen böra hänföras
till andra tjenstegraden, dervid Under-styrelsen tillika erinrat, att då det ålage advokat-fiskalen,
bland annat, att emottaga remisser dels till utlåtande och dels för
verkställighet från ej mindre Under-styrelsen, än ock Igne-kansliels kommissarier gemensamt,
det lika litet inom Banken, som annorstädes, syntes vara lämpligt och med
god ordning förenligt, att advokat-fiskalen tillhörde samma tjenstegrad, som ledamöterne
i nämnde auktoriteter.
Jemte det Utskottet skolat upplysa, att advokat-fiskalen redan år 1830 uppflyttades
till den tjenstegrad, eller högsta graden, han sedermera oafbrutet tillhört,
har Utskottet funnit så många och talande skäl förekomma för advokat-fiskalens
bibehållande i nämnde tjenstegrad, att Utskottet icke kunnat instämma i hvarken den
af Kommitlerade och Under-styrelsen sålunda yttrade åsigt, eller uti det af Fullmäktige
afgifna förslag, hvarigenom advokat-fiskalen blifvit hänförd till särskild grad,
emellan den ira och den 2:a.
Utskottet torde i detta afseende endast böra lästa uppmärksamhet derå, att
advokat-fiskalen omedelbarligen redovisar inför Rikets Ständers Banko-Utskott och
Revisorer; alt han är Banko-verkets representant vid högre och lägre domstolar samt
både skyldig och berättigad alt uppträda såsom aktor äfven mot Under-slvrelsens
ledamöter, i fall af förseelser .eller underlåtenhet vid fullgörandet af dem åliggande
göromål, samt att, då förbudet att innehafva ordinarie tjenst utom verket äfven skulle
Banko-Utskollels Uelänkandc, JV? (>J.
komma att utsträckas till Advokat-fiskalen, det kan befaras, atl Banken, i händelse
Advokat-fiskalens anseende skulle genom nedflvttning till en lägre tjenstegrad nedsättas
och inkomsterna för honom derefter lämpas, skulle komma alt på platsen
sakna en sjelfständig och fullt skicklig person.
Utskottet tillstyrker alltså, alt Bankens Advokat-fiskal må hädanefter,
såsom hittills, upptagas under Första Tjenslegradenl
Som de af Kommitterade upprättade förslag till instruktioner för Bankens samtliga
afdelningar, kontor och expeditioner, dels i följd, af de under innevarande Riksdag
af Rikets Ständer fattade beslut, angående verkets förvaltning, dels på grund af
de ändringar uti samma instruktioner, som komma att erfordras för den händelse
Rikets Ständer godkänna hvad Utskottet i det föregående hemställt, och dels med
anledning af de erinringar i detalj vid samma instruktioner, som ické allenast af
Under-styrelsen, utan äfven af Fullmäktige blifvit framställda och hvilka Utskottet
ansett sig för närvarande och innan sig visat om och huruvida i tillämpningen al
den nya ordningen ytterligare jemkningar kunna erfordras, icke höra slutligen pröfva,
så har Utskottet skolat hos Rikets Ständer tillstyrka,
att det må åt Fullmäktige uppdragas att ytterligare genomgå och
granska ifrågavarande förslag till instruktioner samt deri vidtaga de
rättelser och förändringar, som kunna erfordras, på det att desamma
i fullständigt skick må kunna vid nästinstundande Riksdag till BankoUtskottets
pröfning och fastställelse öfverlämnäs.
Vid tjenstemanna-personalens reglerande, hafva Kommitterade, såsom allmänt
skäl för denna personals förminskning, utgått från den åsigt att, med undantag af
lägsta tjenste-graden, tjenslemännen i de- tre öfriga graderna icke hädanefter skulle
ega att tillika innehafva annan publik tjenste-befatlning och således kunna mot
lämplig tillökning i aflöning åläggas större qvantum göromål. För kommissarierne
och banko-sekreteraren funnes redan ett sådant förhud stadgadt i 45 § af gällande
Banko-reglemente; hvarförutan samma § i allmänhet innehölle, att vid alla befordringar
inom Banken det vilkor anses fästadt, att den, som innehar syssla vid annat
verk, skall, derest den ena tjenste-befattningen finnes för den andra hinderlig, vara
förbunden atl från endera afgå, enär Fullmäktige sådant äska. Detta sednare stadgandet
kunde likväl, förmena Kommitterade, medföra mycken olägenhet för Banken,
enär Banko-stvrelsen derigenom vöre betagen rättigheten att kunna från vidare befordran
utesluta en tjensteman, som, utom Banken, förut innehade en eller flere
46
Banko-Utskottets Betänkande, Jtä 61.
tjenste-befattningar, äfven om pä förhand med full visshet kunde inses, att Bankens
tjenst komme att lida genom föreningen i en persons hand af dessa befattningar;
ty ehuru korrektivet häremot skulle ligga i Banko-styrelsens rättighet att fordra det
tjenstemannen afginge från någondera befallningen, då den ena funnes för den andra
hinderlig, komme likväl verksamheten af detta korrektiv alt befinnas ringa, när det
besinnades att förmannen, uppå hvars anmälan detta i första hand vore beroende,
skulle af lätt förklarliga skäl i det längsta tveka att vidtaga en åtgärd, som nödgade
den underordnade alt, efter vunnen befordran från måhända en befattning, hvarmed
annan väl kunde förenas, helt och hållet lemna antingen Bankens eller annat verks
tjenst och derigenom underkasta sig missödet att blifva försatt uti en, i ekonomiskt
afseende, möjligen vida sämre ställning, än han före befordran innehade. Förbudet
alt innehafva tjenst utom verket vore ock redan föreskrifvet för Statens reorganiserade
verk, hvadan Kommitterade ansett det så mycket hellre böra jemväl för Bankens
tjenstemän i de högre graderna stadgas, som ledighet från främmande tjenstebestyr
otvifvelaktigt skulle väsendtligen befrämja ordning vid göromålens förrättande
inom Banken, odeladt nit för verket och håg att örn detsamma taga närmare och
vidsträcktare kännedom, än som erhölles endast genom handläggning af de enhvar
'egentligen tillhörande dagliga tjenstebestyr. Bevekelsegrunden för tjenstemännens i
lägsta graden uteslutande från detta förbud hade hos Kommitterade varit, dels dessa
tjenste-befattningars egenskap att i allmänhet, lättare än i de högre graderna, kunna,
utan hinder för göromålen, förenas med befattningar utom verket, dels nyttan för
de yngre tjenstemännen att, genom tjenstgöring i andra verk, förskaffa sig vidsträcktare
erfarenhet i allmänna ärendens behandling, och dels den för lägsta tjenste-graden
föreslagna låga aflöning, hvilken i och för sig icke lemnade innehafvare^ af en
tjenst i denna grad nödiga medel för den äfven mest tarfliga bergning.
1 denna Kommitterades åsigt har Under-rSlyrelsen instämt och således ansett
förbudet att innehafva tjenst utom verket böra för Bankens tjenstemän stadgas; dock
håller Under-styrelsen före, att det ändamål, som med ett sadant förbud åsyftades,
icke kunde fullt ernås med mindre än att förbudet utsträcktes till samtliga tjenslegraderna;
i hvilket afseende Under-styrelsen hufvudsakligen erinrat, att, då förbud
att innehafva tjenst utom verket funnes stadgadt för Statens reorganiserade verk och
sannolikt komme att tillämpas å de embels-verk, som hädanefter varda organiserade,
den för Iggsta gradens tjenstemän ifrågasatta befrielse från detta förbud skulle i en
framtid tillskynda dem ringa eller ingen fordel, hvaremot en sådan befrielse kunde
föranleda dertill alt, särdeles under liden innan alla de publika verken hunnit reorganiseras,
en eller annan med större skicklighet begåfvad tjensteman funne med sitt
intresse förenligt att qvarstadna i den lägsta tjenste-graden inom Banken, under det
han egentligen egnade sin tid och verksamhet åt annat håll och betraktade tjenst—
göringen i Banken fortfarande såsom bisak, hvarigenom en och annan mera framstående
duglighet icke komme Banko-verket till godo. Under-styrelsen, som så
-
Banko Utskottets Betänkande, JYt 61.
47
lunda ansett ofvanomförmäida förbud böra utsträckas till Bankens tjenstemän i lägsta
graden, har dock dervid fästat det uttrvckliga förbehåll att, emot det att full s\sselsattning
påräknas äfven hos bemälde tjenstemän, lönen för dem varder fastställd lill
minst 800 R:dr B:ko årligen; äfvensom Under-styrelsen funnit det af Kommitterade
begagnade uttrycket annan publik tjensle-befattning, böra vid förbudets stadgande,
för undvikande af tvetydighet, förändras till »annan ordinarie tjenste-befattning».
För öfrigt bar Under-styrelsen, i sammanhang härmed, anfört att, då nu gällande
löne-reglering, enligt hvilken embets- och tjenstemännen i allmänhet, livar inom
sin grad, uppenbarligen icke kunde hafva sin tarfliga bergning af de löne-inkomster,
dem i och för tjenstgöringen af Banken bestås, således vore fotad på den grund
eller åtminstone hänvisade derpå, att tjenstemännen hade att genom användande af
deras verksamhet i främmande riktningar förskaffa sig erforderlig fyllnad i och för
nödig utkomst, men detta blefve omöjligt, om, såsom afsigten nu vore, tjenstemannapersonalen
komme att reduceras till det inskränkta antal, som, under beräkning af
full och oafbruten sysselsättning för hvar och en återstående, för göromålens skötande
oundgängligt behöfdes, särdeles då dermed förenades ett allmänt förbud att
tillika innehafva annan ordinarie befattning; så finge Under-styrelsen uttala den åsigt
i allmänhet, beträffande nu ifrågavarande organisation, att de indragningar af embetsoch
tjenste-befaltningar, hvilka, i följd deraf, komme i fråga, billigtvis hvarken kumle
eller borde ske annorledes, än under det oeftergifliga vilkor, att de löne-inkomster
från Banken, som för en hvar återstående embets- och tjensteman, efter hans
grad samt vigten och ansvarigheten af hans befattning, bestämdes, tillräckligt motsvarade
hvad som efter tidens kraf, erfordrades för hans anständiga bergning,
hvarpå han, vid nyssnämnde förhållande, obestridligen måste ega fullt befogade
anspråk.
Nyttan för verket deraf, att tjenstemännen i de högre tjenste-graderna uteslutande
åt detsamma egna sin verksamhet, synes, på sätt Fullmäktige jemväl anmärkt,
vara obestridlig; men detta torde icke vara förhållandet, beträffande lägsta gradens
tjenstemän; och Utskottet får, med åberopande af de skäl, Kommitterade anfört till
stöd för den af dem uttalade åsigt om rättighet för sistbemälde tjenstemän, att
innehafva tjenst utom verket, hemställa att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad Fullmäktige föreslagit, följande föreskrift må i blifvande Banko-reglemente införas,
nemligen:
Tjensteman i kontors-skrifvare-graden må emottaga och bibehålla
annan ordinarie tjensle-befattning, såvida densamma icke är för Bankens
tjenst hinderlig. Öfrige tjenstemän få icke innehafva annan
ordinarie tjenste-befattning.
Som åtskilliga af Bankens tjenstemän hafva fullmakt å tjenst i visst bestämdt
departement och sålunda icke kunna tvingas att tjenstgöra i annat departement, saint
48
Bankn-Ulskollels Betänkande, JVs 61.
andra aler, med fullmakt försedda, icke kunna åläggas nya eller förändrade göromål
ulan atl få tillgodonjuta den förhöjda löne-inkomst, som nu kan varda bestämd;
så och enär de af bemälde tjenstemän, hvilka hafva ordinarie tjenst utom verket,
möjligen finna med sin fördel närmare förenligt att bibehålla sådan tjenst, än alt
ingå på nya staten samt i och med detsamma underkasta sig det förbehåll ofvanherörde
stadgande innefattar; har Utskottet, till undanrödjande af det hinder för regleringens
definitiva verkställighet, som deraf skulle blifva en följd, ansett sig böra föreslå,
att den ordinarie tjensteman i Ranken, som innehar en eller flere
befattningar utom verket, må äfven efter det han tiliträdt lön, enligt
nya staten, bibehålla samma befattningar, under vilkor dels alt, derest
tjenst utom verket skulle vara Tor Rankens tjenst hinderlig, från endera
afgå, när Fullmäktige sådant äska, och dels -att vid befordran
i Banken frånträda ordinarie tjenste-befatlning utom verket.
Med afseende derå, att, genom antagande af Kommitterades förslag till förändrad
organisation, göromålen vid de flesta tjänster inom verket blifva till omfånget
betydligen förökade och vid vissa af dem jemväl till beskaffenheten förändrade, hafva
Kommitlerade, vid beräknandet af den nuvarande Allönings-statens belopp, hvilket,
enligt det förbehåll Rikets Stunder fästat vid den nya organisationens bringande till
verkställighet, icke får öfverskridas, trott sig både kunna och böra uti summan af
aflöningar inberäkna icke allenast de å Löne- och Supplementar-staterna, uti Bankoreglementets
55 uppförda belopp, utan afven sådana för göromålens obehindrad»
gång, på grund af Rikets Ständers och Fullmäktiges särskildt gifna föreskrifter, utöfver
stat utgående årliga arfvodes-anslag och ersättningar, som med aflöning äro af
likartad beskaffenhet; hvadan Kommilterade, såsom disponibel tillgång lör den blifvande
Aflönings-staten, bland annat, upptagit de ersättningar, hvilka äf Rikets Ständer
blifvit beviljade dels åt Bankens ernbets- och tjenstemän i allmänhet för mistad inkomst
af sedelskrifning, i följd af indragning utaf sedlarna å 16 skillingars valör och
derunder, samt dels åt Bankens kommissarier för den minskning i inkomst i och
för granskning, uppräkning och korsning af ornförmälda sedlar, som de särskildt fått
vidkännas; anförande Kommilterade, att ehuru de, vid beräkningen häraf såsom tillgäng,
ingalunda förbisett, att nämnde ersättningar, enligt Rikets Ständers, vid deras
beviljande, fästade vilkor, komme att småningom upphöra, i den mån de personer,
som till åtnjutande deraf äro berättigade, på ett eller annat sätt från tjensterna öfgingo,
syntes det likväl Kommitlerade, då fråga nu vore om en allmän löne-reglering,
destohellre vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande att låta de af
Rikets Ständer redan fastställda ersättnings-beloppen komma Aflönings-staten till
godo, som, utom det alt den Bankens ernbets- och tjenstemän, utan deras egen
förskyllan, frångångna sportel för småsedlarnas skrifning och korsning, uppgående lör
hvar och en af komrnissarierne till omkring 450 R:dr B:ko årligen, sedan mer än
ett
Banko-Utskollels Betänkande, M 61.
49
ett halft sekel tillbaka utgjort en, nära nog med samma säkerhet, som sjelfva lönen
påräknelig inkomst, hvilken vid alla föregående Iöne-regleringar tagits i betraktande,
såsom utgörande en för tjenstemännens nödtorftiga bergning erforderlig fyllnad i lönebeloppen,
Rikets Ständer sjelfve, vid beviljande af ersättningen för småsedlarnes korsning,
stadgat att densamma finge åtnjutas intilldess den dertill berättigade, i följd af
förändring i nu gällande aflönings-stat, undfinge fullt motsvarande förhöjning i
löne-inkomst.
Såsom tillgång hafva Kommitterade alltså beräknat:
Aflöning- ä Löne-stat.
Första Tj enstegraden:
För de 10 äldsta Kommissarierne
och Banko-sekreteraren:
Lön å 2,000 R:dr .... 22,000:
För de 7 yngre Kommissarierne och
Advokat-Fiskalen:
Lön å 1,600 R:dr .... 12,800: gQQ
(Åtnjutande dock 2:ne af Kommissarierne,
såsom tjenstgörande i
Banko-diskonten, deras löner på
samma verks stat), hvarförutan,
för anställande af en femte Kommissarie
i Låne-kansliet, utgår af
obestämda Supplementar-stat B:ko
R:dr 1,600, som här nedan upptagas.
Andr a Tjenst eg r aden:
För 9 Kamererare, 7 Kassörer, Notarien
hos Fullmäktige, Sekreteraren
hos Under-styrelsen, BankoFiskalen
samt Referendarien:
Lön ä 1,200 R:dr .... 24,000.
Tredje Tjenstegraden:
För 22 Bokhållare, 2 Revisorer, 1
Transport: 38,800: — —
Bih. till R. St. Brot. 1833 & 1834. 6 Sami. 1 Åfd. 23 Haft. 7
50 Banko-Ulskoltets Betänkande, M 6i.
Transport: 58,800: —
Registrator, tillika aktuarie, 2 Notarier
hos Under-styrelsen och 1
Notarie i Låne-kansliet:
Lön å 800 R:dr .... 22,400: —
Fjerde Tjenstegraden:
För 18 Kontors-skrifvare och 8 Kanslister
:
Lön å 400 R:dr .... 10,400: —
Extra Ordinarie Tjenstemän:
För 7 Kassa-skrifvare, arfvode k
400 R:dr  2,800: —
Konstidkar e:
För 1 Stereotyperings-föreståndare 1,200:
» 1 Konduktör  450:
» 1 Förste Sedeltryckare . . . 400:
» 2 Andre Sedeltryckare, med lön
å 150 R:dr  300: 2 350- —
(Förvaltaren vid Rankens Pappersbruk,
Tumba, uppbär sin lön å
brukets stat.)
V äkthetjening:
För 1 Vaktmästare, lön ... 400:
» 18 Kammardrängar, äldre, lön
ä 300 R:dr  4,800:
» 12 d:o yngre, lön ä 220 R:dr 2,640: 7,840:
\ Supplcinentar>§tat.
Första Tjens t egraden:
Arfvoden till 7 Departements- och
Kontors-chefer å 200 R:dr . . 1,400:
Chefen för kassa-afdelningen, miss
räknings-penningar
300:
Bankens Brand-Chef, hyres-ersättning 200:
Transport: 1,900:
104,590:
104,590:
Banko-Utskottets Betänkande, JV° 61, 51
Transport: 1,900: 104,590: — —
Pant-Låne-Kommissarien, missräknings-penningar
150: 2 050-
Andra Tjens t e gr aden:
Bankens 7 Kassörer, arfvode för trägen
tjenst å 100 R:dr . . . 700:
samt missräknings-penningar och
ersättning för mistade sportler å
700 R:dr  4,900:
Sekreteraren hos Under-styrelsen, för
trägen tjenst  200:
Kamereraren i kassa-afdelningen, för
trägen tjenst  200:
och missräknings-penningar . . 200: 0 200- —
Tredje Tjenstegraden:
Tio särskilda arfvoden för trägnare
tjenste-befattningar inom denna
grad ä 100 R:dr  1,000: — —
Fjerde Tjenst e gr aden:
Åtta särskilda arfvoden för trägnare
tjenste-befattningar inom denna
grad ä 100 R:dr  800: — —
V äkthetjening:
16 Kammardrängar med högre lön,
arfvode ä 20 R:dr  320:
12 d:o med lägre lön, arfvode å
30 R:dr  360: 680'  -
Särskilda Löner, Anslag: oell Arfvoden.
Garde des Medailles, lön . . . . 200:
Brandmästare: lön 150 R:dr
hyres-ersättning 100 R:dr . . 250:
Transport: 450: 10,730: — — 104,590:
52
Banko-Utskottets Betänkande, Al öl.
Transport: 450: — 10,730:
Till Konduktören eller den som biträder
Ekonomi-chefen vid upphandlingar
100:
Till Extrakt-arbeten samt Extra Ordinarie
Tjenstemäns uppmuntran 1,500:
Till sågning, huggning och uppbäring
af ved  480:
2,530: — —
/Inslag utöfver Stat.
I och för anställande af en Femte
Kommissarie i Låne-kansliet, arfvode
1,600: — —
Tvänne arfvoden lill Bokhållarne i
kassa-afdelningen ä 100 R:dr 200: — —
Räkenskaps-biträdet vid Herrar Fullmäktiges
Expedition .... 300: — —
1 Vaktbetjent vid d:o, arfvode . . 220: — —
1 » för de skyndsammare
expeditionerne i depositions-af
delningen
220: — —
Ersättning till Bankens embets- och
tjenstemän för mistad inkomst af
sedelskrifning, i följd af indragning
utaf sedlarne å 16 sk. valör och
derunder, enligt Höglofl. BankoUtskottets
Protokolls-utdrag den 10
och Herrar Fullmäktiges Resolution
den 24 Augusti 1848, uppgående
nämnde ersättning år
1851 till  5,266: 18. 8.
Ersättning till Bankens Kommissarier
för mistad inkomst för granskningen,
uppräkningen och korsningen
af omlörmälde indragne
sedlar, enligt Höglofl. Banko-Utskottets
Protokolls-utdrag för den
Transport: 7,806: 18. 8.
104,590
13,260.
— 117,850:
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
53
Transport: 7,806: 18. 8. 117,830: — —
19 Maj och Herrar Fullmäktiges
Resolution af den 19 Juni 1831,
uppgående för nämnde år till . . 1,481: 8. 5. g 287- 26 11
Summa R:dr 127,137: 26. 11.
Fullmäktige åter hafva vid beräkning af disponibla tillgångar kommit till ett
belopp af 131,816: 2. —
som med  4,678: 23. 1.
öfverstiger den af Kommilterade antagne tillgång .... 127,137: 26. 11.
Skillnaden uppkommer deraf, dels att Fullmäktige, såsom tillgång upptagit de
från »Bestämda Supplementar-Staten» utgående ljuspenningar, utgörande för nästlidet
år, till ordinarie tjenstemän, konstidkare och vakt
betjente
3,333: 16. —
samt till extra ordinarie tjenslemän .... 931: 42. —
(Uti den i 1833 års öfversigt intagna summa af
4,903 R:dr 10 sk. ingår jemväl beloppet af
ljuspenningar till Öfver-styrelsen R:dr 640)
dels att ersättningen för korsning af de hvita sedlarne,
uppgående, enligt nyssnämnde års bokslut,
till  1,974: 8. —
blifvit utförd till 1,481: 8. 3.
skillnad
dels att Fullmäktige i beräkning tagit ersättningen
till Yaktbeljeningen för mistad inkomst af
hvitstämpling
hvarifrån afräknas
utgörande det belopp, hvarmed den för skrifning
af sedlar beviljade ersättning, af Kommitterade
upptagen till
och i 1833 års bokslut utförd till . . . .
492:
47.
9.
141:
32.
—
o 4,899: 41.
9.
221:
18.
8.
3,266:
18.
8.
3,043:
—
—
understiger denna sednare summa  221: 18. 8.
Utskottet torde till närmare förklarande af skiljaktigheterna emellan nyssomförmälda
ersättnings-summor böra upplysa, att Kommitterade upptagit desamma,
sådana de, enligt Rikets Ständers i ämnet först meddelade beslut, utgjorde, utan
tillägg, hvad ersättningen för sedel-korsning angår af sedermera beviljade dylika ersättningar
och, beträffande sedel-aAn/mn^s-ersättningen, utan afdrag af de besparingar,
sorn inträffat i följd af innehafvares afgång eller befordran.
54
Banko-Olskollets Betänkande, M 61.
Att såsom tillgång beräknats icke allenast beloppet af löneförmånerne å Löneoch
Supplementar-stat, enligt 35 § i Banko-reglementet 117,850: —
utan äfven ljuspenningar  4,265: 10.
samt utöfver stat anvisade  2,540: — 124,655: 10.
anser Utskottet vara fullkomligt riktigt, samt får till utredning af skillnaden emellan
de i Banko-reglementet till löner och arfvoden anvisade 117,850 och den summa,
som, jemlikt 1853 års tryckta öfversigt af Bankens hela ställning, utgått, eller å
Löne-stat  100,820: —
samt å Supplementar-stat  13,255: 40.
tillhopa 114,075: 40.
meddela, att ifrågavarande skillnad, utgörande 3,774 B:dr 8 sk., härledde sig derifrån,
dels att lönerna till två vid Diskont-verket anställde Kommissarier utgå af
nämnde Verks stat med  3,600: —
dels att en numera förafskedud Bokhållare, som icke velat åtaga sig åtskilliga
tillökta skyldigheter, uppburit lön efter gamla staten, med
R:dr 630; hvarigenom 170: —
besparats; samt dels att af arfvodet till en Bokhållare i Depositions
afdelningen
blifvit för '/2 månad innehållne  4: 8.
Sgr 3,774: 8.
Deremot håller Utskottet före, att de åtskillige Emhets- och Tjenstemän samt
Vaklbetjente beviljade ersättningar för mistade inkomster i följd af de s. k. skillingssedlarnes
indragning, icke böra såsom disponibel tillgång beräknas, emedan desamma
efter hand och i den mån nuvarande till ersättning berättigade personer på ett eller
annat sätt afgå, icke vidare komma att belasta omkostnads- staten.
Från ofvanstående af Utskottet antagna tillgångs-summa . . . 124,655: 10.
bör, enligt Utskottets åsigt, afräknas beloppet af de löner, arfvoden
och ljuspenningar, som med  3,836: 32.
120,818: 26.
nu utgå till de i och för belåningen af guld och silfver särskildt anställde tjenstemän
och betjente, nemligen:
1 Kommissarie med lön  1,600: —
Anm. Här utföres lägre Kommissarie-lön, emedan det såsom tillfällighet måste
anses, att Kommissarie med högre lön för närvarande innehar ifrågavarande befattning.
Ljuspenningar  53: 16.
1 Bokhållare, med lön och arfvode  900: —
Ljuspenningar  20: —
2 Kontorsskrifvare med d:o  900: —
Ljuspenningar ä 13: 16  26: 32.
Transport 3,500: —
Éanko-Utskoltels Betänkande, 61. 55
Transport 3,500: —•
samt 1 Silfvervägare med d:o  320: —
Ljuspenningar  16: 32.
Sg7 3,836: 32.
enär nämnde belåning, enligt Rikets Ständers vid denna Riksdag fattade beslut*
kommer att upphöra.
Tillgången skulle sålunda rätteligen utgöra 120,818 R:dr 26 sk. Banko;
härvid likväl icke taget i beräkning, att från Bankens till Diskont-verkets stat kommer
att öfverflyttas en Kassör och en Kassaskrifvare.
Tjenstegraderne inom Banko-verket äro för närvarande fyra, nemligen;
Första graden: Kommissarierne, Banko-sekreteraren och Advokat-fiskalen.
Andra graden: Kamererare, Kassörer, Notarien hos Fullmäktige, Sekreteraren hos
Under-styrelsen, Banko-fiskalen samt Referendarien.
Tredje graden: Bokhållare, Revisorer, Registrator, tillika Aktuarie, samt Notarierne
hos Under-styrelsen och uti Låne-kansliet.
Fjerde graden: Kontorsskrifvare och Kanslister.
Tjenstemännens antal inom ofvanberörde tjenstegrader är följande:
Inom Första graden:
Kassa-afdelningen 1.
Sedel-kontoret 3.
Depositions-afdelningen
2.
Låne-afdelningen 3.
Låne-kansliet 4.
Kontroll- och Revisions-afdelningen 1.
Boksluts- och Ekonomi-afdelningen 1.
Banko-diskonten 2.
Kommissarie
17.
1.
Banko-sekreterare
Advokat-fiskal 1
19.
Inom Andra graden:
Kamererare i Kassa-afdelningen 1.
» i Sedel-kontoret 1.
» i Depositions-afdelningen 4.
» i Låne-afdelningen 2.
» i Kontroll- och Revisions-afdelningen 1.
Transport 9.—19.
56
Banko-Utskottets Betänkande, JYi 61.
Transport
9.
Kassörer i Special-kassorna
7,
Notarie bos Fullmäktige
1.
Sekreterare hos Under-styrelsen
!
Banko-fiskal
1
Referendarie i Låne-kansliet
1
Inom Tredje graden:
Bokhållare i Kassa-afdelningen
» i Sedel-kontoret
. . . . 4.
» i Deposilions-afdelningen ......
. . . . 3.
» i Låne-afdelningen
. . . . 7.
» i Kontroll- och Revisions-afdelningen . .
. . . . 6.
22.
Revisorer i Kontroll- och Revisions-afdelningen
2
Registrator, tillika Aktuarie, i Låne-kansliet
1
Notarier vid Under-styrelsens Expedition . .
2.
» i Låne-kansliet
1.
Inom Fjerde graden:
Kontors-skrifvare i Sedel-kontoret
. . . . 6.
» i Deposilions-afdelningen ....
. . . . 6.
» i Låne-afdelningen
. . . . 5.
» i Boksluts- och Ekonomi-afdelningen
. . . . 1.
18.
Kanslister i Låne-kansliet
. . . . 3.
» i Fiskals-kontoret
. . . . 2.
» i Fullmäktiges Expedition
. . . . 1
» i Understyrelsens Expedition
. . . . 2.
8.
Extraordinarie tjenstemän :
Kassa-skrifvare
Konstidkare :
Stereotyperings-föreståndare
1
Förvaltare vid Bankens Pappersbruk Tumba ....
1.
\
Förste Sedeltryckare
Andre d:o
Transport 106
Vakt
-
Banko-Utskottets Betänkande, M 61.
57
Transport 106.
Väkthet jerling :
Vaktmästare . . 1.
Kammardrängar, äldre 16.
d:o yngre .J12. g9
S:r 133.
Härtill torde kunna läggas de utöfver stat nu anställda, nemligen:
Kommissarie i Låne-kansliet  1.
Räkenskapsbiträde vid Fullmäktiges Expedition  1.
Summa 137.
Enligt Kommitterades förslag, skulle personalen utgöra:
Inom Första graden, inbegripande Bankens Kommissarier och Banko
Sekreteraren
15.
Inom Andra graden, Advokatfiskal, Kamererare, Kassörer, Sekreteraren
bos Understyrelsen och Referendarien i Låne-kansliet 17.
Inom Tredje graden, Banko-fiskalen, Bokhållaren, Revisorer och Notarier 18.
Inom Fjerde graden, Kontorsskrifvare och Kanslister 20. ^
hvarjemte Kommitterade ytterligare upptagit Extraordinarie tjenstemän:
Kassaskrifvare » 8.
Konstidkare :
Tryckeriföreståndare 1.
Förvaltare vid Bankens Pappersbruk Tumba 1.
Konduktör 1.
Förste Sedeltryckare  1.
Andre d:o  2.
6.
Vaktbetjent g:
Vaktmästare
1.
Äldre Kammardrängar 14.
Yngre dito  12. ^
Summa lil.
Den af Banko-fullmäktige uppgjorde beräkning öfver tjenstemannapersonalen
afviker i sä måtto från Kommitterades förslag, att Fullmäktige till särskild grad
hänfört Advokatfiskal, samt indragit Referendarii-sysslan, hvarigenom, med uteslutande
derjemte af den Kamererare, som Kommitterade afselt att i stället för en Kommissarie
tjenstgöra vid Guld- och Silfverbelåningen, tjenstemännens antal inom Andra
Bih. lill R. St. Brot. 1835 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 25 Hafi. 8
58
Banko-Utskottets Betänkande, JYs 61.
graden upptagits lii! 14; att deremot, beträffande Tredje tjenstegraden Fullmäktige
uti Kassa-, Depositions- samt Revisions- och Ekonomi-afdelningarne ökat antalet
med tillsammans 3 Bokhållare, men uti Låne-afdelningen minskat med 1, hvadan
antalet i denna grad utgör 20; alt hvad angår Fjerde tjenstegraden, Kontorsskrifvarnes
antal blifvit förminskadt uti Kassa- och Låne-afdelningarne med tillhopa 3,
men ökadt i Depositions-afdelningen med 1, så att tjenstemännen inom graden
upptagits på det hela till 18 och summan af ordinarie tjenstemän till . . . 68.
Kassaskrifvarne äro beräknade att utgöra 6.
Konslidkarne, hvarifrån Konduktören, såsom ansedd obehöflig, blifvit utesluten, till 5.
samt Vaktbetjeningen, i enlighet med Kommitterades förslag, till 27.
Summa 106.
Utskottet bar ansell sig böra tillstyrka:
alt tjenstegradcrna inom Bankoverket må bestämmas till Fyra, nemligen:
Första graden: Kommissarierna, Banko-Sekreteraren och Advokatfiskalen;
Andra
graden: Kamererare, Kassörer och Sekreteraren hos Understyrelsen
;
Tredje graden: Bokhållare, Revisorer, Registrator tillika Aktuarie
samt Notarierne hos Fullmäktige, Understyrelsen och uti Lånekansliet;
Fjerde graden: Kontorsskrifvare och Kanslister;
att tjenstemännens antal inom ofvanberörde tjenstegrader må blifva
följande:
Inom Första graden:
Kommissarier:
i Kassa-nfdelningen .
1
»
i Depositions-afdelningen
....
2.
»
i Sedel-kontoret .
.
2.
»
i Låne-afdelningen
.
2.
»
i Låne-kansliet
•
4.
»
i Revisions- och Ekonomi-afdelningen
1.
»
i Banko-diskonten
2
14.
Banko-Sekreterare
Advokatfiskal
Inom Andra graden:
Kamererare: i
Kassa-afdelningen
1
» i
Depositions-afdelningen .
.
2.
» i
Sedel-kontoret ,
1
» i
Låne-afdelningen
2.
6.
Transport 6. 16.
Banko-Ulskollets Betänkande, JM 61.
59
Transport
6,
Kassörer i Special-kassorna
. .
.
5.
Sekreterare bos Understyrelsen
1.
Inom Tredje graden:
Bokhållare: i Kassa-afdelningen
2,
» i Depositions-afdelningen
1
» i Sedel-kontoret
2
» i Låne-afdelningen
4.
» i Revisions- och Ekonomi-afdelningen .
3.
12.
Revisorer i Revisions- och Ekonomi-afdelningen
, .
2.
Registrator tillika Aktuarie
1
Notarie: hos Fullmäktige
1
» vid Understyrelsens Expedition ....
1.
» i Låne-kansliet
1
Inom Fjerde graden:
Kontorsskrifvare: i Depositions-afdelningen
3.
» i Sedel-kontoret
3.
» i Låne-afdelningen
3.
» i Revisions- och Ekonomi-afdelningen
1.
10.
Kanslister: hos Fullmäktige
1
» i Underslyrelsens Expedition ....
1.
» i Låne-kansliet
2.
» i Fiskals-kontoret
2
6.
s8
Extraordinarie tjenstemän:
Kassaskrifvare
6.
Konstidhare:
Tryckeriföreståndare
Förvaltare vid Tumba Bruk ........
1
Förste Sedeltryckare
Andre d:o
2.
öfver-vaktmästare och Brandmästare . . . . .
1
Väkthetjening:
Äldre Kammardrängar
12.
Yngre d:o ..........
Summa 96.
60
Banko-Utskottels Betänkande, JVf 61.
samt att Fullmäktige må berättigas att utfärda öppen fullmakt för
ofvanbemälte sextiotvå ordinarie Embels- och Tjenstemän.
Vid aflöningsvilkorens bestämmande, hafva Kommilterade antagit Fyra ordinarie
tjenstegrader, inbegripande:
den Första: Kommissarierne och Banko-Sekreteraren med lön . . . R:dr 2000.
samt tjenstgöringspenningar å supplementar-stat » 400.
den Andra: Advokalliskalen, Kamererare, Kassörer, Sekreteraren hos Understyrelsen
och Referendarien i Lånekansliet med lön R:dr 1500.
samt tjenstgöringspenningar å supploinenlar-stal » 300.
den Tredje: Bankofiskalen, Bokhållare, Revisorer och Notarier, med lön » 1000.
och tjenstgöringspenningar » 200.
samt den Fjerde: Kontorsskrifvare och Kanslister, med lön .... » 500.
och tjenstgöringspenningar å supplementar-stat » 100.
Kommilterade yttra härvid, alt de väl å ena sidan lemnat all uppmärksamhet
åt Rikets Ständers uttryckta förväntan att besparing i Verkets förvaltningskostnader
må genom den nya organisationen tillvägabringa», men att det å andra sidan synts
Kommitterade hufvudsakligen ingå i Bankens sanna intresse, att den tjenstemannakorps,
på förtroendet till hvilkens redlighet, nit och skicklighet, säkerheten för såväl
Banketis som en betydlig del af Statens och många enskildas tillgångar hvilade, icke
borde genom för knapp aflöning försättas i bekymmer för en tarflig och anständig
utkomst, och derigenom möjligen inledas i frestelser, hvilka i ett penningeverk ligga
så nära till hands. Derest Banken för en framtid skulle kunna påräkna att i sin
tjenst erhålla kunniga och dugliga tjenstemän, vore det ock nödvändigt att den blifvande
aflöningen för Bankens tjenstemän bestämdes åtminstone icke lägre, utan
snarare något högre, än den som åtnjötes af deras vederlikar i andra publika verk,
hvilka redan erhållit en, efter förändrade tidsförhållanden lämpad, ny organisation,
emedan i annat fall det kunde befaras, att Banken uti sin tjenst endast skulle erhålla
sådana personer, hvilka, såsom mindre skicklige, måst stå tillbaka vid befordran
uti andra verk, med förmånligare lönevilkor. Samma skäl, som föranledt förhöjning
i aflöning för dessa verks Ijenstemannapersonal, eller tillökade göromål, förbud att
innehafva annan tjenstebefattning samt i allmänhet under de sednare åren betydligen
stegrade lefnadskostnader voro äfven fullt tillämpliga å Bankens tjenstemän, hvilka
dessutom, särdeles i högsta tjenstegraden, vore underkastade ett större pekuniärt
ansvar, än några andra tjenstemän inom hela riket.
För samtliga tjensterna inom hvarje grad, äro af Kommilterade föreslagna
enahanda aflöningsförmåner, dock så att en del skulle utgå från lönestaten såsom
ständig lön, men en annan del från supplementarstaten såsom tjenstgöringspenningar;
förmälande Kommitterade sig, hvad särskildt beträffar den olikhet i löneinkomster,
Banko-Utskottets Betänkande. M 01.
61
som för närvarande eger rum för Bankens Komnrtissarier, i det att de Tio äldste
åtnjuta högre och de Sju yngste lägre lön, hafva så mycket heldre tillstyrkt upphörandet
af denna olikhet, sorn, utom det att någon giltig anledning icke förefunnes
att tilldela olika förmåner åt tjenstemän, hvilka, med afseende å Bankostyrelsens
rättighet alt dem efter godtfinnande till tjenstgöring placera i den ena eller andra
afdelningen, utan undantag samtlige voro underkastade samma tjenstepligter och lika
stort ansvar, det mindre lämpliga förhållande understundom inträffade, att Kommissarie,
tillhörande lägsta lönegraden, hvilken af Fullmäktige utsåges till Chef för någon
af Verkets afdelningar, finge tjena för lägrq lön än biträdande Kommissarie, tillhörande
högsta lönegraden, ehuru den förre, såsom innehafvare af en vigtigare och
ansvarsfullare befattning än den sednare, rätteligen syntes böra endast på sådan
grund och utan afseende å den tillfälliga omständigheten, huruvida han vore äldre
eller yngre inom Kommissariegraden, vara tillförsäkrad att, under hvilka förhållanden
som helst, åtminstone icke vara mindre väl lottad än en, måhända i hans egen afdelning
anställd och sålunda i visst afseende honom underordnad biträdande Kommissarie.
I följd af det utaf Kommitterade afgifna förslag, hvarigenom en del af löneinkomsterna
borde utgå såsom tjenstgöringspenningar från supplementar-stat och i
följd derjemte af förbudet att innehafva tjenst annorstädes, skulle embets- och tjenstemännen
på det hela, enligt hvad Underslyreisen anfört, komma att vidkännas en
verklig försämring i adöningsvilkor, enär de då allmänt blefve underkastade det
missödet att, så snart någon af sjukdoms- eller annat laga förfall vore urståndsatt
att förrätta sin tjenst, han, utom den för sådana händelser alltid oundvikliga pekuniära
uppoffring i öfrigt, nödgades afstå en stor del af den ordinarie aflöning, som
han på förhand beräknat i och för sin och familjs bergning; hvaraf till en början
otvifvelaktigt följde, alt hvarje embets- och tjensteman, vid iråkad sjuklighet, oftast
föranledd af mångårigt, träget arbete i Bankens tjenst, tvingades att, till undvikande
af en alltför kännbar förlust, under den yttersta ansträngning, äfven med försvagade
både själs- och kroppskrafter, söka i det allra längsta qvarhålla sig vid sin plats,
såsom varande af nöden i och för tarflig bergning, då han deremot, i anuat fall,
kunde i tid begagna ledighet till en försvagad helsås förbättring. Att sådant i
längden icke blefve ländande till båtnad för Bankoverket, der det vore af så stor
vigt att på allt sätt befordra och oafbrutet bibehålla all möjlig noggrannhet och reda
vid göromålens handhafvande, måste, efter Understyrelsens förmenande, antagas,
äfven om, genom införande af det föreslagna, hitintills inom Bankoverket såsom
regel okända och åtminstone inom sednast reorganiserade Kronans verk icke antagna
sättet att fördela aflöningen, man ansåge sig nu böra underkänna den för tjenste—
mannapersonalen så dyrbara helgden af eganderätt, sorn i alla tider varit tillerkänd
de ordinarie löneinkomsterna, hvilka oftast utgöra Ijcnstemannens enda egendom.
Hvad särskildt den föreslagna aflöningen för Kommissarierne anginge, erinrar
Understyrelsen hurusom de flesta Kommissariebefattningar, nemligen de Tio med den
62
Banko-Utskottets Betänkande, Jtf 61.
högre lönen, på fullgoda grunder, nemligen i anseende till den, i förhållande till
öfrige tjenster inom Verket, utom all jemförelse, större vigten och ansvarigheten i
allmänhet af Kommissariebcställningarne, såsom tillika varande förtroendeposter, ständigt
varit åtskiljde ifrån den närmaste tjenstegraden (Kamereraregraden) genom tvenne
lönesteg eller grader, hvaremot, enligt Kommitterades förslag, hvarje olika tjenstegrad
skulle, ända till och med den högsta och ansvarsfullaste, eller Kommissariegraden,
komma alt med alldeles lika belopp åtskiljas genom endast ett lönesteg eller
en lönegrad, och att således Kommilterade, i stället alt, medelst fortsatt principenlig
tillämpning af den antagna löneprogressionen, uppflytta den lägre Kommissariegraden
till den högre och på detta sätt sammanföra begge till en och samma lönegrad,
låtit den nya löneprogressionen fortgå endast till och med den lägre Kommissariegraden
och följaktligen i sjelfva verket nedflyttat den högre Kommissarie-lönegraden
till den lägre, och det på sådant sätt alt de äldre Kommissarierne, i afseende å
inkomster i och för tjensten, oaktadt den dryga tillökningen i både ansvar och
arbete för Kommissarierne i allmänhet, på det hela lill och med skulle komma i
en sämre ställning, än de tillförene innehaft.
Under åberopande af hvad Under-styrelsen yttrat till stöd för sitt afstyrkande
af Kommitterades förslag, enligt hvilket löneinkomsterna blifvit fördelade i lön och
tjenstgöringspenningar, fästa Fullmäktige uppmärksamhet derå: att nyssnämnde sätt
för aflöningens utgående otvifvelaktigt skulle leda dertill, att tjenstemannen, ehuru
med försvagade själs- och kroppskrafter samt i följd deraf till tjenstgöring föga användbar,
nödgades att för sin och sin familjs bergning söka i det allra längsta
qvarstå i Verkets tjenst; att Fullmäktige väl, enligt Banko-reglementets föreskrift,
vore berättigade att, då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång funnes
oundgängligen nödigt, på pensionsstat förflytta en tjensteman, som af ohjelpligt sjukdomstillstånd
eller afgjord oförmögenhet vore förhindrad att vidare gagna Verket
samt i sådana fall anordna hela lönen såsom pension, ehvad de föreskrifna iefnadsocb
tjensteåren äro uppnådda eller icke, men att enär, genom förflyttningen på
pensionsstat, tjenstemannen skulle förlora den del af allöningen, som utginge i
tjenstgöringspenningar och sålunda tillskyndades kännbar minskning i inkomster för
sitt och de sinas försörjande, borde det lätteligen inses, alt tvekan mången gång
skulle hos Fullmäktige uppstå att utöfva en rättighet, som på tjenstemannens ekonomiska
ställning för hans återstående lifstid komme att hafva ett så menligt inflytande;
att närmaste följden häraf sannolikt blefve den att Banken, inom en icke
aflägsen framtid, skulle hafva uti den högsta tjenstegraden, med de ansvarsfullaste
befattningarne, personer, saknande den verksamhet, drift och förmåga, som oeftergifligen
fordrades för att kunna till det allmännas båtnad uppfylla de maktpåliggande
göromålen; att äfven under tjenstetiden enahanda ofördelaktiga förhållande skulle för
tjenstemannen inträffa just vid sådana tillfällen, då han företrädesvis vore af hela den
påräknade allöningen bäst i behof, såsom t. ex. vid sjukdomsförfall, då tjenstgörings
-
Banko-UlskoUets Betänkande, M 61.
63
penningarne honom frånginge, utan att sådant komme att leda till någon besparing
i verkets förvaltnings-kostnad, enär desamma skulle den tjenstförrättande tillfalla,
samt att, genom aflöningens bestämmande såsom ständig lön, någon ökad utgift för
Banken icke uppkomme, emedan, enligt redan gällande stadganden, vid sjukdomsvikariater
ordinarie tjenstemännen, hvar i sin grad, äro förbundna att, emot åtnjutande
af förut innehafvande aflöning, vikariat emottaga och endast åt extra ordinarie,
som användes till ordinarie tjenstgöring, anvisas, för den tid han sådan bestrider, ett,
minsta inkomsten i ordinarie tjenstegrad motsvarande, arfvode.
Då således ifrågavarande förslag om löneinkomsternas allmänna fördelning i ständig
lön och tjenstgöringspenningar, efter Fullmäktiges öfvertygelse, hvarken vore förenligt
med Banko-verkets fördel eller öfverensstämmande med billighet mot tjenstemännen,
hafva Fullmäktige biträdt den mening Under-styrelsen härutinnan yttrat
I afseende på Kommitterades förslag att antaga en lönegrad inom högsta tjenstegraden,
anföra Fullmäktige, alt då det högsta målet för befordran, som Bankens
tjenstemän kunde uppnå, utgjordes af kommissariegrad och då, åtminstone i allmänhet,
det måste antagas att de äldsta inom denna grad vore i behof af jemförelsevis högre
inkomster för sin och de sinas bergning i följd af stigande iefnadskoslnader, så vore
det allt skäl att bibehålla två lönegrader inom ifrågavarande tjenstegrad; och enär,
af de 17 kommissarier, som nu äro på ordinarie stat anställda, de 10 äldsta åtnjutit
högre lön alltsedan kommissariernes antal på det hela utgjorde 21, ansågo
Fullmäktige att, då kommissariernes antal nu skulle förminskas till 14, det vore
lämpligt all, enligt den grund, hvilken förut varit gällande, eller att ungefärligen
halfva antalet tillerkändes högre lön, 7 komme i åtnjutande af denna förmån.
Hvad först angår Kommitterades, af Under-styrelsen och Fullmäktige afstyrkta
förslag, att fördela löne-inkornsterna i lön och arfvode, har Utskottet, i betraktande
af den större tillökning Bankens pensions-stat skulle erhålla genom frångående af
nämnde förslag, ansett sig destohellre böra detsamma till bifall förorda, som det är
att befara att, i händelse vid inträffande förfall hela löneinkomsten lillfölle den tjenst—
ledige, de permissionssökandes antal skulle betydligen tillväxa.
Emellertid vill Utskottet ej bestrida, alt ju, under vissa förhållanden, det skulle
kunna leda till orättvisa för tjenstemännen, i händelse han vore nödsakad att frånträda
innehafvande arfvode, såsom lill exempel vid inträffande sjukdomsförfall, och
Utskottet har derföre, jemte tillstyrkande af löneinkomsternas fördelning i allmänhet
i lön och arfvode, bär nedan föreslagit, att Fullmäktige må berättigas, att, tillåta
tjensteman, som af sjukdom är förhindrad att bestrida tjensten, att under tiden fortfarande
uppbära det lönen åtföljande arfvode.
Beträffande åter Kommitterades, af Under-styrelsen vilkorligt biträdda åsigt att
inom högsta tjenstegraden bör finnas endast en lönegrad, får Utskottet, åberopande
hvad Fullmäktige, till stöd för deras motsatta mening i delta fall, anfört, tillkännagifva
alt Utskottet hyser den öfvertygelse, att den redan af alder antagna grundsats, att
Uanko-Utskotlels Betänkande, Jt/i 61.
åtskillige af tjenstemännen, tillhörande högsta graden, böra innehafva högre lön än
de öfriga inom graden, fortfarande bör tillämpas; hvadan ock Utskottet för de sju
äldsta kommissarierne och Banko-sekreteraren tillstyrkt att lönen må bestämmas till
ett belopp, som med 200 R:dr öfversliger den för de öfrige inom denna grad föreslagna,
och att följaktligen löneinkomsterne böra utgöra för de 7 äldsta kommissarierne
och Banko-sekreteraren, lön 2,200 R:dr och tjenstgöringspenningar 400 R:dr, samt
för de 7 yngre kommissarierne och advokat-fiskalen, lön 2000 och tjenstgöringspenningar
400 R:dr.
För öfrige tjenslegrader har Utskottet trott sig böra föreslå enahanda löneinkomster,
efter samma fördelning i lön och arfvode, som Kommitterade antagit, eller för
Andra Tjenstegraden: lön 1,300 R:dr.
tjenstgöringspenningar 300 »
Tredje Tjenstegraden: lön 4,000 »
tjenstgöringspenningar 200 »
Fjerde Tjenstegraden: lön 500 »
tjenstgöringspenningar 100 »
Till verkets kassa-skrifvare utgår för närvarande 400 R:dr såsom arfvode till
dem hvardera årligen, Kommitterade hafva ansett dem böra vid nämnde arfvode
fortfarande bibehållas, hvaremot Under-styrelsen tillstyrkt förhöjning deri lill 600
R:dr Banko, under yttrande att kassa-skrifvarne, fastän extra ordinarie tjenstemän,
nära omöjligt kunde med dessa befattningar förena tjenstgöring i annat verk, och
hafva Fullmäktige uti delta Utskottets tillstyrkande instämt.
Som extra ordinarie tjensteman genast vid antagandet kan varda till kassaskrifvare
anställd och det för dem nu bestämda arfvode måste, i betraktande deraf,
anses vara afpassadt efter det biträde som af kassa-skrifvarne påfordras, har Utskottet
i denna del understödt Kommitterades förslag.
För de å Bankens stat upptagna konstidkare, nemligen tryckeriföreståndaren
och sedeltryckarne, hafva hvarken Kommitterade, Under-styrelsen eller Fullmäktige
tillstyrkt förhöjning i löneinkomster, hvadan desamma blifvit af Utskottet utförde till
enahanda belopp, som för närvarande äro bestämda.
Till konduktören är uti nuvarande stat såsom lön upptaget 450 R:dr, hvarförutan
från supplementarstat utgått till konduktören eller den som biträder ekonomichefen
med upphandlingar, 100 R:dr; varande derjemte genom 220 § i Bankoreglementet
medgifvet, att lill Bankens konduktör må utgå särskildt arfvode, med
40
Banko-Ulskottels Betänkande, M 61.
65
40 R:dr i månaden, då hans biträde vid större byggnadsarbeten och reparationer
erfordras.
Kommitterade föreslå för konduktören, lön 500 R:dr och särskildt anslag från
supplementar-slat 100 R:dr.
Som byggmästare-biträde, der sådant erfordras, kunde erhållas utan att särskild
konduktör på stat uppföres, samt de ekonomien tillhörande bestyr, som åligga
konduktören, syntes kunna lämpligen besörjas af Öfver-vaktmästaren, tillstyrka Fullmäktige,
att konduktörs-befattningen må, vid nuvarande innchafvares afgång, indragas
samt Fullmäktige berättigas att, i och för nödigt konduktörs-biträde, använda ett
årligt arfvode af 300 R:dr Banko.
Då biträde af konduktör endast tillfälligtvis bör ifrågakomma, samt något årligt
arfvode för sådant ändamål icke synes vara beböfligt, har Utskottet ansett sig i så
måtto böra understödja Fullmäktiges berörde förslag, alt Utskottet hemställer,
att konduktörs-befattningen måtte vid nuvarande innehafvares afgång
indragas;
att nuvarande innehafvaren emellertid må åtnjuta den lön, som på
stat finnes för honom utförd, till belopp af 450 R:dr Banko;
att det uti 220 § mom. litt. a intagna stadgande, enligt hvilket
för Bankens konduktör särskildt arfvode af 40 R:dr i månaden är
vordet bestämdt, då hans biträde vid större byggnadsarbeten och
reparationer erfordras, måtte ur blifvande Banko-reglemente uteslutas;
samt
alt Fullmäktige må berättigas att, då biträde af byggnadskunnig
person för Bankens räkning anses behödigt, från obestämda supplemenlar-slaten
anvisa derför nödiga medel.
Kommitterade och Under-styrelsen föreslå för vaktmästaren, lön 400 R:dr och
arfvode 50 R:dr samt för brandmästaren 250 R:dr.
Fullmäktige yttra den åsigt, att brandmästare-befattningen bör med vaktmästaretjenslen
förenas, hvarigenom den fördel vunnes, att enär vaktmästaren hade fria
boningsrum inom Banko-huset, han, i händelse eldfara der inträffade, genast vore
på stället och kunde vidtaga de förfoganden honom såsom brandmästare åligga. Något
hinder för dessa tjensters förenande hos en person borde icke förefinnas, och
svårighet att erhålla lämplig person ej heller möta, i händelse det för brandmästaren
anslagna belopp af 250 R:dr anvisades såsom arfvode åt vaktmästaren; tilläggande
Fullmäktige att, då vaktmästaren utöfvade närmaste tillsynen öfver vaktbetjeningen,
så borde han, för att ej med denna förblandas och lill jemlikbet med densamma
nedsättas, från alla uppassningsbestyr befrias, hvaremot åt honom kunde öfverlätas
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. i!5 Häfl. 9
66
Banko-Ultkollelt Betänkande, M 61.
alt biträda revisions- och ekonomi-ardeiningens chef med upphandlingar samt det
arfvode af 100 R:dr, som nu för sådant ändamål utgår, för verket besparas..
Instämmande uti hvad Fullmäktige sålunda anfört, har Utskottet tillstyrkt, att
Öfver-vaktmästaren måtte tilläggas, jemte fria husrum och nödig vedbrand, lön 400
R:dr, tjenstgörings-penningar SO R:dr, samt arfvode i egenskap af brandmästare
250 R:dr.
Med afseende å den minskning i vaktbetjenings-personalen, Utskottet föreslagit,
anser Utskottet lönen för de äldre kammar-drängarne böra bestämmas till 350 R:dr,
med tjenstgörings-penningar 50 R:dr, och för de yngre till 300 R:dr, med tjenstgörings-penningar
33 R:dr 16 sk.
För dem af kommissarierne, hvilka innehafva chefs-befattningar, äro för de
bestyr utöfver de egentliga tjenstegöromålen, som dessa befattningar åtfölja, särskilda
arfvoden bibehållna, med endast den förhöjning i beloppen från 200 Ridr till 400
R:dr årligen, som Komrnitterade samt Under- och Öfver-styrelse ansett erforderlig,
för att ställa ersättningen i ett någorlunda motsvarigt förhållande till vigten och
ansvarigheten af befattningarne.
Såsom missräknings-penningar utgå för närvarande till chefen för kassa-afdelningen
300 R:dr och till kamereraren i samma afdelning 200 R:dr, i egenskap af
vårdare utaf dagvexlings-kassan.
Utskottet finner väl dessa begge tjenstemän fortfarande böra ega att undfå
någon ersättning för det ansvar, hvilket åligger dem såsom vårdare af nämnde kassa,
men anser denna ersättning kunna, till enahanda belopp för dem hvardera, med 200
R:dr bestämmas, särdeles som de missräkningar, hvilka kunna ifrågakomma, måste
af dem gemensamt ersättas.
Det för närvarande till Bankens brand-chef utgående belopp af 200 R:dr, såsom
ersättning för de ökade hyreskostnader han måste vidkännas geno m nödvändigheten
att bo i Bankens grannskap, har synts böra oförändradt bibehållas.
För Bankens kassörer hafva Komrnitterade föreslagit såsom missräknings-penningar
300 R:dr till dem hvardera, hvilket förslag Utskottet för sin del gillat.
Bänko-Otskoltelt Betänkande, JW 61.
67
Till Gärde des Medailles är såsom lön å supplementar-stat
gående belopp af 200 R:dr Banko årligen.
Då de till extra ordinarie tjenstemän hittills utgående ljuspenningar
torde böra till arfvoden förvandlas, har Utskottet, vid
det förhållande att dessa ljuspenningar, under de sednast förflutna
fem åren i medeltal utgjort
.
ansett sig böra, i likhet med hvad Fullmäktige hemställt, uti
staten upptaga en summa af 2,300 R:dr, att användas till extraktarbeten
samt lönlöse extra ordinarie tjenstemäns uppmuntran,
hvarigenom det nu för berörde ändamål anvisade anslag af . 1,300 » —
endast skulle komma att öfverskridas med  62 » 42 »
Säger 2,500 B:dr. —
Till sågning, huggning och uppbäring af ved utgår nu från supplementar-stat
ett belopp af 480 R:dr, hvaruti Kommilterade och Under-styrelsen föreslagit förhöjning
till 560 R:dr Banko.
Utskottet har, lika med Fullmäktige, ansett denna omkostnad icke utgöra föremål
för lönestaten och får, i öfverensstämmelse härmed, tillstyrka,
att nyssberörde anslag måtte från supplementar-staten uteslutas, samt
Fullmäktige berättigas att låta från räkningen »Obestämda supplementar-staten»
godtgöra omförmälde arbete i mån af den ved~qvantitet,
som under året användes; kommande, i händelse af bifall härtill, den
af Utskottet beräknade disponibla tillgång att minskas med ett belopp
af 480 R:dr, motsvarande det för ifrågavarande ändamål nu anvisade
anslag.
uppfördt nu ut
-
937 R:dr 6 sk.
68 Banho-Ulskollets Betänkande, M 61.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet till Rikets Ständers bepröfvande
hänskjuta följande förslag till:
Aflonings-slat får Banko-verkets Embets- och Tjensteman, Konstidkare
samt Vaktbeljening.
Å Iiiine-stat:
Första Tjenstegraden:
i:o För de 7 äldste kommissaricrne
och Banko-sekreteraren, lön ä 2,200
R:dr
17,600: —
2:o För de 7 yngre kommissarierne
och advokat-fiskalen, lön å 2,000 R:dr 16,000: — 33 600-
(Åtnjutande dock 2:ne af kommissarierne,
såsom tjenstgörande i Bankodiskonten,
deras löner på samma verks
Stat).
Andra Tj enst egr aden:
För 6 kamererare, 5 kassörer och
sekreteraren hos Under-styrelsen, lön
å 1,500
18,000: —
Tredje Tjenstegraden:
För 12 bokhållare, 2 revisorer, registratorn,
tillika aktuarie, Notarien hos
Fullmäktige, Notarien vid Under-styrelsens
expedition och Notarien i låne
kansliet,
lön ä 1,000 R:dr . . . 18,000: —
Fjerde Tjenstegraden:
För 10 kontors-skrifvare och 6 kanslister,
lön å 500 R:dr .... 8,000: —
Extra Or dinar ie Tjenstemän:
För 6 kassa-skrifvare, arfvode å
400 R:dr  2,400: —
Transport: 80,000: —
*
Banko-Utsköttelt Betänkande, M 61. 69
Konst-idkare :
Transport: 80,000: —
Tryckeri-föreståndare, lön ... 1,200: —•
Förvaltare vid Bankens pappersbruk
Tumba (uppbär sin lön på brukets stat)
Förste sedel-tryckare, lön ... 400: —
2 sedel-tryckare, lön å ISO R:dr 300: — ^ qqq.
Öfver-vaktmästare, tillika brandmästare,
lön  400: —
(jemte fria husrum och nödig vedbrand)
Vaktbet jening :
12 kammardrängar, lön å 3S0 . 4,200: —
10 » lön a 300 . 3,000: — w onn*
~ 89.SOO: —
och å Suppleinentar-stat:
Tjenstgörings-penningar till:
Första Tjenstegraden:
Sexton arfvoden ä 400 R:dr . . 6,400: —
(hvaraf likväl två utgå på Banko-diskontverkets
stat)
Andra Tj enst e gr aden:
Tolf arfvoden ä 300 .... 3,600: —
Tredje Tjenstegraden:
Aderton arfvoden å 200 . . . 3,600: —.
Fjerde Tjenstegr aden:
Sexton arfvoden å 100 R:dr . . 1,600: —
Öfver-vaktmästare, arfvode . . . SO: —
V aktbetj ening :
12 kammar-drängar, med 3S0 R:dr
lön, arfvode ä SO R:dr .... 600: —
10 dito med 300 R:dr lön, arfvoden
å 33Vi R:dr
333: 16.
955: i6‘ 16,183: 16.
Transport: 10S,683: 16.
ro
Banko-Otskottet* Betänkande, JU 61,
Särskilda ari voden och anslag:
Transport: 105,683: 16.
Till cheferne för kassa- och depolitions-afdelningarno,
sedel-kontoret,
låne-afdelningen, låne-kansliet samt revisions-
och ekonoini-afdelningen, arfvo
den
å 400 R:dr .
2,400: —
Till chefen för kassa-afdelningen
samt kamereraren i nämnde afdelning,
missräknings-penningar i egenskap af
vårdare utaf dagvexlings-kassan, å 200
R:dr
400: —
Till Rankens brand-chef, såsom ersättning
för de ökade hyreskostnader,
han måste vidkännas genom nödvändigheten
att bo i bankens grannskap 200: —
Till 5 kassörer, missräknings-penningar
å 300 R:dr  1,500: —
Till Garde des Medailles . . . 200: —
Till extrakt-arbeten samt lönlöse
extra ordinarie tjenstemäns uppmuntran 2,500: —
Till öfver-vaktmästaren i hans egenskap
af brandmästare, arfvode . . 250: — 7 450'
Summa B:ko R:dr 113,133: 16.
För den händelse emellertid att Rikets Ständer skulle, med ogillande af Kommitterades
förslag till kassa- och depositions-afdelningarnes sammanförande i gemensam
lokal, förordna att nämnde afdelningar skola organiseras i enlighet med hvad
Fullmäktige föreslagit, komme den sålunda uppgjorda staten, 113,133: 16. alt ökas
med löne-inkomsterna för:
1 bokhållare och 1 kontors-skrifvare
i deposilions-afdelningen, samt 1 bokhållare
i revisions- och ekonomi-afdelningen
eller för tillhopa:
2 bokhållare, lön å 1,000 .
tjenstgörings-penningar å 200 .
1 kontors-skrifvare, lön 500 .
tjenstgörings-penningar 100 .
med ........
2,000: —
400: —
600: —
3,000: —
B:ko R:dr 116,133: 16.
Éanko-Utskoltets Betänkande, M 61.
fi
Skulle åter särskild kassör för Banko-diskont-verket icke varda anställd; så
följer deraf ovilkorligen behofvet af ökadl tjenstemanna-biträde i såväl kassa- som
depositions-afdelningen, utgörande, om Kommilterades förslag till ordnande afkassaoch
depositions-rörelsen antages, 1 kassör och 2 kassa-skrifvare samt 1 kamererare
och 1 kontors-skrifvare i depositions-afdelningen, men om Fullmäktiges enahanda
förslag lägges till grund för organisationen,
1 kassör
samt 1 kamererare och 1
kontors-skrifvare i depositions-afdelningen; kommande
förra fallet staten att ökas
från
113,133: 16.
med
5,300: —
nemi. för:
1 kamererare, lön ,
1,500: —
tjenstgörings-penningar
300: —
1,800: —
1 kassör, lön
1,500: —
tjenstgörings-penningar
300: —
missräknings-penningar
300: —
2,100: —
1 kontors-skrifvare, lön ...
500: —-
tjenstgörings-penningar
100: —
600: —
2 kassa-skrifvare, arfvode å .
400: —
800: —
5,300: —
till , . , .
118,433: 16.
samt i sednare fallet från ,
H6133: 16.
med
4,500: —
Hemb fört
1 kamererare
1,800: —
1 kassör
2,100: —
1 kontors-skrifvare . . . . ,
600: —
Summa 4,500: —
till
120,633: 16.
Utskottet har, ehvad Kommitterades eller Fullmäktiges nyssomförmälda förslag
, förutsatt behofvet af en suppleant-kassör och kassa-skrifvare att inträda i
tjenstgöring då så fordras, med åtnjutande under tjenstgöringstiden af de för kassör
och kassa-skrifvare i stat anvisade löne-inkomster. Detta behof af suppleant-kassör
med kassa-skrifvare skulle, oansedt tillökningen i ordinarie personal, qvarstå i händelse
Fullmäktiges förslag godkännes, men särskild kassör icke kommer att vid diskontverket
anställas, hvaremot under sistnämnde förutsättning behofvet af suppleant-kassör,
med antagande af Kommitterades förslag, förfaller, och ersättes genom det tillökade
kassa-skrifvare-biträde, Kommitterade föreslagit.
72
Banko-Utslcollets Betänkande, JY§ 61.
Med beräkning att disponibla tillgängen utgör  120,818: 26.
hvilket belopp dock bör minskas med löneinkomsterna för en kassör och
kassa-skrifvare, som lill Banko-diskont-verket öfverflyltas, upptagna till 2,400: —
Suger 118,418: 26.
komme besparingen för verket, genom fastställande af Kommitterades
förslag, enligt hvilket staten slutar å 113,133: 16.
att uppgå till  5,286: 10.
förmiuskas, efter Fullmäktiges förslag med  3,000: —
till 2,285: 10.
Om Banko-diskont-verket icke erhåller särskild kassör, komme vinsten eller
besparingen för verket att inskränka sig efter Kommitterades förslag 120,818: 26.
118,433: 16.
till '. . 2^385: 10.
och efter Fullmäktiges  120,818: 26.
120,633: 16.
till  185: 10.
Ehuru, såsom Utskottet förut tillkännagifvit, de till åtskilliga embets- och tjenstemän
samt betjente utgående ersättningar icke böra uti den disponibla tillgången beräknas;
torde likväl den omständighet icke böra förbises, att, enär dessa ersättningar,
utgörande enligt 1853 års hufvudbok, ett sammanräknadt belopp af 7,160 R:dr
40 sk. Banko, under en längre följd af år, eller så länge nuvarande ersättnings
innehafvare i tjenst qvarstå, lill ungefärligen enahanda summa komma att utgå, en
icke obetydlig besparing i utgift skulle genast i och med detsamma den nya re
gleringen
bringas till verkställighet, för Banken inträda.
För öfrigt bar Utskottet skolat tillstyrka:
alt den nya staten må från och med nästa års ingång, i alla de
fall, der sådant ske kan, tillämpas, under följande vilkor, nemligen:
alt de till tjenstemännen och betjeningen för närvarande utgående
dels särskilda anslag och ersättningar för mistad inkomst af sedlars
korsning, skrifning och stämpling, samt dels ljuspenningar må vid tillträdet
af de åt dem nu anvisade löne-inkomsler upphöra, såvida icke
dessa anslag och ersättningar samt ljuspenningar antingen öfverstiga
de nya löne-inkomslcrna eller äro anvisade åt tjenstemän eller betjente,
hvilka icke genom deu nya aflönings-staten undfå tillökning i redan
innehafvande löneinkomst, i hvilka fall antingen öfverskotlet af eller
hela anslaget, ersättningen och ljuspenningarne fortfarande bör lill den
eller dem från räkningen Obestämda Suppleinenlar-staten ulgifvas; att,
under öfvergången från gamla till nya staten, sammanräknade beloppet
af
Banko-Uukoltels Betänkande, JW 61.
73
afdeåde särskilda staterna upptagna löner, arfvoden och anslag, m. m.
icke må af Fullmäktige öfverskridas, samt att i de afdelningar, kontor
eller expeditioner, hvarest göromåien icke blifvit tillökade, de nya löneinkomsterna
ej få till hela beloppet vederbörande tilldelas förr än i mån
som de tjenstemän, genom transport, befordran eller på annat sätt afgå,
hvilkas innehafvande befattningar, i följd af den nya organisationen,
skola indragas; så vida icko de nya lönerna kunna inom nuvarande
tillgångar beredas.
I sammanhang härmed har Utskottet skolat hemställa,
att de verkets tjenstemän, som innehafva konstitutorial eller förordnande
och icke på den nya staten komma i åtnjutande af lön till
samma eller högre belopp, än de för närvarande uppbära, må intill
nästa Riksdag från indragnings-stat tilläggas nu innehafvande lön,
under vilkor att bemälde tjenstemän underkasta sig den tjenstgöring,
som af öfver-styrelsen åt dem uppdrages.
Genom 36 § i nu gällande Banko-Reglemente stadgas, att med undantag af
de uti supplementar-stat upptagna ersättningar till Bankens brand-chef och brandmästare
för ökade hyreskostnader samt lönerna för Bankens Garde des Medailles
och brandmästare, alla å samma stat för någon tjenst utförda arfvoden, anslag eller
ersättningar komma att åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefattningen; hvadan den,
som tjenstgör för innehafvaren, eger att i mån af vikariatets längd njuta del i
arfvodet, anslaget eller ersättningen.
Utskottet har redan i det föregående yttrat den åsigt, att det åt Fullmäktige
må öfverlemnas att kunna tillåta tjensteman, som af sjukdom från tjenstgöring afbålles,
att under tiden uppbära de lönen åtföljande och på supplementar-stat upptagna
tjenstgörings-pcnningar.
Med fästadt afseende härå, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att föreskriften i 36 § af Reglementet må erhålla följande förändrade
uppställning:
Med undantag af de uti supplementar-stat upptagna anslag till Bankens
brand-chef samt till Garde des Medailles, komma alla för någon tjenst utförda
tjenstgörings-penningar, arfvoden och missräknings-penningar att
åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefattningen, dock med rättighet för
Fullmäktige att kunna medgifva den tjensteman eller betjent, som af
sjukdom hindras från tjenstens bestridande, att under tiden uppbära de
för samma tjenst å supplementar-stat utgående tjenstgörings-penningar.
Stockholm den 29 September 1834.
Bih. till R. St. Prot. 1833 <5i 1834. 6 Sami. 1 Afd. 23 Uäft. 10
74
Banko-Utskottets Betänkande, JU 61.
Reservationer:
Emot Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Ständer att Kassa- och Depositionsafdelningarne
mätte tili gemensam lokal sammanföras, i enlighet med det af Kommitterade
uppgjorda förslag:
Af Doktor Björkman: »Uti Höglofl. Banko-Utskottets förordande af Herrar
Kommitterades reorganisations-förslag i afseende på Kassa- och Depositionsafdelningarnes
förändrade expeditionssält och sammanförande i en lokal samt deraf
följande partiela ombyggnad af nya Banko-huset har jag icke kunnat instämma. Då
Herrar Fullmäktige, på de flera och vigtiga skäl, Bankens Under-styrelse anfört, icke
ansett berörde förslag antagligt, utan i stället uttänkt ett annat med nära nog
samma fördelar och mindre kostnader förenadt sätt att lätta och förkorta de trafikerandes
förhandlingar med nämnda expeditioner, hvilket Herrar Fullmäktiges förslag
Höglofl. Banko-Utskottet äfven ansett antagligt under den tid, som erfordras för
nya Banko-husets ombyggande, så har jag trott att Höglofl. Banko-Utskottet hade
för närvarande bordt inskränka sig till att endast förorda de af Herrar Fullmäktige
föreslagna förändringarne, på det att till nästa Biksdag må kunna utrönas, huruvida
icke Herrar Kommitterades mera genomgripande och kostsamma förslag derigenom
gjordes obehöflig!.»
Häruti instämde Riksdags-fullmäktigen Ola Svensson.
Af Herr C. J. Kock samt af v. Talmannen Svartling, som anfört: »Emot
Utskottets tillstyrkande att, ehuru någon för ändamålet fullt lämplig lokal icke i
Banko-huset linnes att tillgå, eller ens kan, äfven med betydliga kostnader, beredas,
sammanföra Kassa- och Depositions-afdelningarne i ett rum, och detta '2:ne trappor
upp, får jag mig reservera, med förklarande, att jag anser de af Under-styrelsen
emot förslaget derom anförde, och af Banko-fullmäktige gillade betänkligheter, icke
vara hvarken af Kommitterade eller af Utskottet nöjaktigt vederlagda.
Bland de nya ordningar, som, enligt Rikets Ständers vid 1834 års Riksdag
fattade beslut om Bankens reorganisation vidtogos, bar den om Kassa-afdelningens
redovisningssätt hittills varit ansedd såsom bland de bäst uttänkta och mot underslef
betryggande. Del är denna ordning man vill förändra genom kassa-attesternas
borttagande. Före år 1834 funnos, utom Vexlings-kassorna, särskilda Vexelbanksoch
särskilda Lånebanks-kassor. Olämpligheten deraf var insedd — kassorna blefvo
gemensamma för Banko-verket — man synes nu vara på väg att återgå till det
ganda, i det man inrättar särskilda kassor för Depositions-afdelningen och med lätt
hand förbigår Låne-afdelningens förhållande till Kassa-afdelningen, samt den rubbning,
som i detta förhållande genom förändringen åstadkommes. Det torde ock ej
heller dröja så lång tid, sorn tills man vunnit erfarenhet om, huruvida den föreslagna
nybyggnaden kan med den derför afsedda kostnad hesörjas, innan man, så väl
för Bankens betryggande, som för att bereda den del af allmänheten, hvilken med
Banko-Vlskollels Betänkande, »M 6L
75
Låne-afdelningen liar beröring, enahanda beqvämlighet, som blifvit för trafikerande i
Depositions-afdelningen tillstyrkt, skall finna nödigt, att låta bygga en annan stor
lokal i gamla Banko-huset, för sammanförande af Låne-afdelningen med särskild
dertill inrättad kassa, eller, för principens vidhållande, särskilde in- och utbetalningskassor.
En sådan åtgärd synes också icke allenast öfverensstämma dermed, att för
Diskont-verket redan blifvit föreslaget anställandet af en särskild kassör, ulan äfven
blifva af behof påkallad, vid det förhållande, att det skäl, som för kassa-altesternas
borttagande vid insättningar i Depositions-afdelningen anförts, eller alt de icke vore
beböfiiga, så vida Kassa- och Depositions-afdelningarno befinnas i samma lokal, då
intet underslef skulle kunna ske, helt och hållet bortfaller i fråga om insättningar
för Låne-afdelningens räkning, enär den som skall insätta penningar för nämnde
afdelnings räkning, nödgas hos kassören i Depositions-afdelningen verkställa penningeinsättningen
och sedan utgå från lokalen, för att i Låne-afdelningen aflemna det
papper, som kommer att ofullständigt motsvara hittills brukliga kassa-attester.
Man har såsom skäl för förändringen uppgifvit allmänhetens beqvämlighet.
Att dermed icke menas den del af allmänheten, sorn begagnar fastighetslån, eller
eljest med Låne-afdelningen har beröring, är redan ådagalagdt, och inses ytterligare
derutaf, att kassornas antal blifvit förminskadt, samt att då hittills icke skrifkunnige
personer kunnat verkställa och jemväl dagligen verkställt insättningar i Banken, i det
de uppgifvit beloppet, sorn skolat insättas, och emot penningarnes aflernnande erhållit
kassa-attest å beloppet, sådant hädanefter blifver omöjligt, då de ovilkorligen skola
författa och med sitt namn (eller bomärke?)' underskrifva det reversal, som kommer
att motsvara kassa-attesterna.
Hvad åter beträffar de trafikerande i Depositipns-afdelningen, synes det af
Under-styrelsen och Fullmäktige framlagda förslag skola medföra all den lättnad och
skyndsamhet uti expeditionssättet, som, med de Banko-verket åliggande funktioner,
kan åstadkommas; — och det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida någon större
lättnad beredes allmänheten genom antagande af det utaf Utskottet godkända förslag.
Hvad som först faller i ögonen är alt, då insättningar skola ske å flera räkningar
i Depositions-afdelningen, det ålägges insättaren att författa lika många reversaler,
sorn antalet af räkningar, å hvilka insättningarne skola ske, utgör. Då så väl hittills,
som äfven enligt Under-styrelsens förslag, de trafikerande kunnat vända sig till
den af kassorna, som varit ledigast och derstädes icke uppehållits längre tid, än
som erfordrats för uppräknandet af de aflemnade penningarne, samt utskrifvandet af
assa-attesterne, hvarå insättarens namn, till hans säkerhet antecknats, skola hädanefter
de trafikerande komma att, under afbidan å deras expeditioner, i massa samlas
hos kassören, hvarvid, dä polletter icke ullemnas, misstag å personer lätteligen
kunna ske vid expeditionernes utlemnande, till förlust antingen för kassören eller
de enskilde. Någon besparing i tid för de trafikerande torde således ej heller
med antagande af Utskottets förslag vinnas, helst det är att emotse, att kas
-
76
Banlco-Utskattets Betänkande, Jt? 61.
sörens befallning med expeditionerne kommer ali erfordra mera lid hädanefter, än
hittills.»
Uti denna reservation hafva instämt Herr Bogeman, J. L., och Riksdagsfullmäktigen
Mauritz Sahlén.
Emot beslutet om Banko-fskals-tjenstens indragning:
Af v. Talmannen A. W. Svartling, som ansett hinder för de med Advokatfiskals-tjensten
förenade göromåls skyndsamma och fullständiga skötande genom Bankofiskals-tjenstens
indragning otvifvelaktigt komma att uppstå.
Emot Utskottets hemställan att de med konstitutorial eller förordnande försedde
tjenstemän må berättigas att innehafvande lön uppbära:
Af Herr Doktor Björkman, Herr Grosshandlaren Wallenberg och Riksdagsfullmäktigen
Nils Andersson.
Emot Utskottets beslut i sednare momentet af sista punkten i Betänkandet:
Af v. Talmannen A. W. Svartling, som ansett Utskottet genom nämnde beslut
hafva frånträdt den redan antagna principen, att tjenstgörings-penningar, arfvoden och
missräknings-penningar böra åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefattningen.
Häruti hafva Herr Biskop Bergman och Herr Fabrikör Hesselgren instämt.
STOCKHOLM, TRTCKT HOS JOIl. BECKMAN, 1834.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 62.
1
Äfrö 63.
Ant. till Exp.-Utsk, den 5 Oktober 1854, kl. 12 m.
Memorialroer/ förslag till vissa förändrade föreskrifter, angående
Bankens depositions-rörelse.
Under- granskningen af de uppgjorda förslagen till reorganisation
af Banko-Verket och reglering af dess tjenstemanna-personal, har Utskottet,
beträffande Kassa- och Depositions-afdelningens göromål, icke kunnat undgå
finna, hurusom ej allenast Statens allmänna verk och kassor, utan äfven
alla under Stockholms stads styrelse hörande embetsverk och kassor samt
åtskilliga andra allmänna inrättningar äfvensom välgörenhets anstalter, konkursmassor
m. fl., hvilka hänföras till 4:de klassens räkningshafvare, begagna
Banken icke blott till förvaringsställe för sina medel, utan fast
heldre såsom kassör, så att Banken i denna egenskap åligger att till insättning
å deras räkningar emottaga och derifrån utassignera huru lågt
belopp som helst, hvilket missbruk gått ända derhän, att understundom
poster å endast några få skillingar, ja till och med blott runstycken blifvit
å depositions-räkning insatta och uttagna.
Utom det att den allmänhet, som med ifrågavarande verk och inrättningar
har beröring, genom skyldigheten att i Banken verkställa insättningar
å dylika ringa belopp, tillskyndas olägenhet och uppehåll, som
synes kunna undvikas, torde det lätteligen inses att göromålen inom Banken
med attesters och invisningars utskrifvande, bokföring och öfrig expedition
på detta sätt skola i väsendtlig mån ökas, påkallande en talrik
tjenstemanna-personal, likasom alt nämnde förhållande måste i sin mån
lägga hinder i vägen för införande af önskvärda förenklingar i göromålen
Bih. till R. St. Brot. 1853—34. 6 Sami. 1 Afd. 26 Bäft. 1
2
Banko~Ut»koitets Memorial, N:o 62.
inom Banken, till besparing i den för delta verk utgående administrationskostnad.
Ett lämpligt sätt för vinnande af förändring uti delta för Banken
ofördelaktiga förhållande synes Utskottet vara, att något minimum bestämmes
för insättning och uttag å räkning i Banken. Då likväl, hvad Statens
allmänna verk och kassor vidkommer, dessa äro pligtige att sina medel
i Banken insätta, hvilket jemväl liillörene ansetts utgöra en fördel för
Banken, emedan derigenom den utelöpande sedelstocken minskas och en
starkare påkänning å metalliska kassan förebygges, samt ofvan förutsatta
förändring dessutom möjligen skulle föranleda behof af tillökade tjenster
inom Statens verk, så torde nyssnämnde verk och kassor böra under enahanda
vilkor, som hittills, bibehållas vid rättigheten att af Depositionsbanken
sig begagna. Deremot, och som de lill 4:de klassen hörande, nästan
uteslutande i hufvudsladen varande räkningshafvare, jemforda med
allmänna verk, inrättningar och stiftelser inom andra delar af riket, redan
åtnjuta synnerlig fördel af tillåtelsen att, utan folii-afgifts erläggande, uti
Banken insätta och derifrån utlaga sina medel, synes en inskränkning i
alseeude å beloppet för dessa insättningars och uttags verkställande kunna
och böra för nämnde räkningshafvare göras, utan att egentlig olägenhet
dem förorsakas, särdeles sorn de sjeltve äro i tillfälle att för hvarje dag uti
Banken på en gång insätta de summor, hvilka uppgå lill.eller öfverstiga det
fastställda minimi-beloppet och således icke behöfva ali från den ena dagen
till den andra innehafva större kassa-hel,ållningar. For bestämmande af
ett minimum vid insättning å räkningar i 5:te klassen, lärer någon betänklighet
icke mota, enär till nämnde klass lian föras medel, tillhöriga
dels alla med beräkning på vinst för den enskilde grumlade stiftelser och
bolagslöreningar, dels alla enskilda peisoner, med undanlag af dem, sora
upplagas i 4:de klassen.
I håga om det lägsta belopp, som 4:de och 5:te klassens räkningshafvare
skulle ega att för hvarje gäng insätta eller utlaga, anser Ulkottet
sig böra fästa uppmärksamhet derå, alt Hikets Siänder vid innevaiande
Kiksdag, i sammanhang med beslutet om upp- och afskrifnings-räknings
öppnande i Banken och Låue-kontoren, foi eskrifvit, att insättningar och
uttag på sådan läkning få ske endast å hela 100:de-lal R:dr banko; och
då Utskottet håller löre, alt detta belopp bör fastställas såsom det Ulin Steij
hvilket å deposilions-räkning i Banken må för hvarje gång insättas eller
utlagas, får Utskottet, med afseende derå alt, i följd af Rikets Siänders
beslut vid sed naste Riksdag, räkningshafvare i 5:ie klassen äro förbjudne
att på Banken utställa invisningar å mindre belopp än 200 Rälr, tillika
uttala sin öfvertygelse, att del ändamål, soia tued nämnde förbud åsyf
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 62.
3
tades, eller att förekomma missbruk af den enskilda assignerings-rörelsen på
Banken, bör, äfven med miniini-beloppets bestämmande till hälften eller
100 R:dr, fullkomligt vinnas, enär det ingalunda kan befaras att invisningar
å denna summa skola komma att såsom mynt löpa i rörelsen, helst
tryckta eller graverade blanketter ej skulle få till dem begagnas, utan dessa
invisningar fortfarande blifva hundskrifna.
På det alt 4:de klassens räkningshafvare må beredas erforderligt
rådrum att, i följd af nu ifrågasatta förändring, ordna sina angelägenheter
med Banken, torde samma förändring, i hvad dessa räkningshafvare angår,
icke böra tillämpas förr än från och med 1857 års början.
Till öfverensstämmelse med hvad yttradt blifvit, har Utskottet här
nedan föreslagit en förändrad uppställning af 141 § i gällande Bankoreglemente;
hvarvid Utskottet tillika, enär, enligt berörde §, till Usta klassens
räkningar skola hänföras äfven ”skuldbaiauserne för ännu utelöpande,
icke 10 år gamla invisningar och insältningsbevis förra Vexel-bankeu och
dess kassor emellan”, men några insättningar eller insältningsbevis af oinförmälda
beskaffenhet nu mera icke finnas utelöpande, ansett nyssberörde
föreskrift böra från §:n uteslutas; äfvensom Utskottet funnit det undanlag
för kassa-kreditiv, sorn förekommer vid omnämnandet af medel, hvilka till
2:dra klassen hänföras, icke böra i utfärdande Reglemente bibehållas, emedan
detta undantag afsett endast kassa-krediti v åt Hypolheks-föreniugar,
men så beskaffade kreditiv icke vidare från Banken meddelas.
Utskottet, som i sammanhang härmed granskat de i Bmko-reglementels
5:le artikel 2:dra afdelning under 140 samt 142—145 §§ angående
Bankens dep rsilions-röi else, upptagna stadganden, deruti ändring eller
tillägg icke funnits vara af nöden, lår alltså tillstyrka, deL en så lydande
§ måtte i blifvande Banko-reglemente få inlagas, nemligen:
Mom. i Fordringsägare hos Deposilior.s-afdelningen
(räkningshafvare) skiljas under fern klasser:
till ilen första höra:
medel, som bero af Bankens egen styrelses disposition
(fria fiån fohi-afgift).
till den andra:
alla varande eller blifvande kont i, tillkomna under egenskap
af kreditiv eller förlag af Bmken vare sig ränlefrilt
eller mot utstakad ränta (fria från folii-afgif1).
Banko-Utskottets Memorial, N:o 62.
till deri tredje:
medel, tillhöriga Staten samt dess allmänna verk eller
kassor, ej egande natur af kreditiv eller förlag från Banken
(fria från folii-afgifl).
till den fjerde:
Alla under Stockholms stads styrelse hörande embetsverks
och kassor samt sådana allmänna inrättningar, välgörenhets-anstaller
och konkurs-massor, som begagna Deposilions-banken
lill förvarings-ställe, samt jern väl sådane enskilde,
som antingen innan folii-algiflen vidtog, behörigen anmält
sig hafva upphört med assigneringen på Banken, eller ock
derefter fortfarande bibehållit eller upptagit ny räkning i
Depositions-afdelningen, men framdeles göra anmälan om
samma räknings upphörande och insätta det mot utelöpande
assignationer svarande belopp (från folii-afgift befriade-; de
sistnämnde likväl ej förr än under året elter det anmälan
om assigneringens upphörande blifvit gjord).
till den femte:
medel tillhöriga så väl alla med beräkning på vinst för
den enskilde grundade Stiftelser och Bolags-föreningar; sorn
oek alla enskilda personer med de bär ofvan gjorda undantag
(underkastade folii-afgifl).
Mom. 2. Före räknings upptagande göres skriftlig anmälan
bos underslyrelsen, som, enligt nyssnämnde grunder,
hänför räkningen till sin behöriga klass.
Mot77. 3. Räkningshafvare vare ovilkorligen förbjudet
att å Banken utställa invisningar å högre sammauräknadt
belopp, än han å räkningen har i behåll.
Mom. 4. Å räkning, tillhörande 4: le eller 5:te klassen,
får icke insättas eller uttagas mindre belopp hvarje gång än
100 R:dr Banko; gällande denna föreskrift, hvad 4:de klassens
räknings-hafvare beträffar, först från och med 1857 års början.
Mom. 5. Vid assignering å Banken må räkningshafvare
af 5:te klassen ej begagna andra än handskrifna invisningar
Stockholm den 28 September 1854.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 62.
5
Reservation.
af Herr Bogeman, J. L.
”Emot Högl. Utskottets förslag, alt, från och med 1857 års början,
insättning eller uttag å räkningar i Banken, hvilka tillhöra 4:de klassen,
ej skulle få ske till mindre belopp hvarje gång än 100 R:dr Banko, får jag
mig reservera, öfverlygad att denna förändring, utan att vara från Bankens
sida at verkligt helio! påkallad eller ledande lill någon egentlig fördel för
densamma, mäste komma att medföra högst betydande olägenheter, kostnader
och möjligen äfven förluster för de under Stockholms stads styrelse
hörande embetsverk och kassor, allmänna inrättningar, välgörenhets-anslalter
m. fl., hvilkas medel hänföras till 4:de klassens räkningar.
För att kunna fatta verkan af den tillstyrkta förändringen bör man
känna, att nästan alla af dessa verk, kassor och inrättningar, de der samtlige
äro till för allmänt nyttiga ändamål och stiftade utan beräkning på
enskild vinning, för närvarande verkställa all sin redovisning medelst
Bankens Depositions-afdelnings attester och genom assignering på Banken,
utan kontant uppbörd eller utgift. Uti detta, den största säkerhet, ordning
och reda medförande redovisningssätt, skulle, genom förslagets antagande, en
högst väsendtlig och lill sina följder vådlig rubbning uppstå, emedan, enligt
detsamma alla poster, understigande 100 R:dr, skulle till ifrågavarande
verk, inrättningar och stiftelser kontant inbetalas och likaledes derifrån
kontant utgifvas. Det synes vara ställdt utom allt tvifvel, att härigenom
komma icke allenast att inträda behof att med dryg kostnad anställa
särskilda med borgen försedda uppbördsmän, med thy åtföljande kontrollanter
vid åtminstone de aldrafleste af dessa verk och stiftelser, utan äfven
att föranledas en osäkerhet och tillfällen till förluster, som med iakttagande
af nu varande redovisningssättet icke varit att befara.
Enda fördelen för Banken skulle blifva möjligheten att kunna indraga
en eller två tjensler derstädes. Jag säger möjligheten, ty Utskottet
har icke kunnat bestämdt påstå om, än mindre hvilken eller hvilka tjenster
skulle genom förändringens införande kunna undvaras. Således, för att
bereda en förmodad, aldeles icke bestämdt afgjord, besparing i Bankens adminislralions-kostnad
af ett eller par tusen Riksdaler årligen, fördrar man att
de verk och inrättningar, hvarom här är fråga, skola vidkännas mångdub
-
6
Banko-Utskottets Memorial, N:o 62.
belt ökade förvaltnings-utgifter och, hvad värre är, utsättas för äfventyr
och förluster, hvilkas inträffande man just sökt och jemväl lyckats i väsendtlig
mån förebygga genom den lemnade tillåtelsen att under nuvarande
vilkor begagna Depositions-hanken.
Någon inskränkning i denna tillåtelse har hitintills veterligen icke
blifvit satt i fråga. Går man tillbaka till 1668 års Banko-ordning finner
man tvärtom deruti uttryckligen påbjudet att ”icke allenast alla Stockholms
stads medel och inkomster (således intet undantag i afseende å beloppet)
böra gå genom Banken och der såsom en kassa förvaras, utan ock alla
penningar, som omyndiga barn tillkomma, och fördenskuld med största
säkerhet böra förvaltas, måga uti denna Vexel-banken, såsom den tryggaste
ort, blifva nedsalta” etc. Likaledes innefatta, efter hvad jag kunnat inhemta,
de för ifrågavarande allmänna inrättningar, välgörenhets-anstalter
och milda Stiftelser af Kongl. Majit tid efter annan utfärdade nådiga Reglementen
bestämd föreskrift derom, att alla deras inkomster skola uti Banken
insättas och utgifterne på Banken assigneras, utan afseende å inkotnsternes
eller utgifternes större eller mindre belopp. För konkursmassor,
hvilkas medel ock hänföras till 4:de klassen, stadgas jemväl i gällande
Konkurs-lag, alt dylika kontanta medel skola, så vidt Borgenärerne ej derom
annorlunda besluta, i Banken eller Landtränterier nedsättas, hvarvid
något minimum för sådan insättning ej eller finnes utsatt. Genom ett
penndrag vill man nu upphäfva hvad Banko-ordning, Kongl. Reglementen
och Konkurs-lag i förevarande afseende föreskrifva; med hvad befogenhet
lemnar jag derhän.
Visserligen invänder man att vederbörande sjelfve äro oförhindrade
att för dagen på en gång i Banken insätta influtna smärre poster, då de
sammanlagda uppgå till eller öfrerstiga det föreslagna minimi-beloppet,
och att derföre större kassa-behållningar från ena dagen till den amira
ej behöfva finnas. Men denna invändning förfaller, då man besinnar dels
att alla insättningar i Banken måste ske löre en viss timma på dagen
(f. n. kl. 11 f. m.) dels att vederbörande kamererare och redogörare, efter
den nya ordningens införande, ovilkorligen skulle hålla kontant kassa för
besörjande af sådana utbetalningar, som ej finge medelst assignation på
Banken liqvideras.
Enligt min öfvertygelse äro samma skäl, sorn af Utskottet blifvit
anförda för bibehålla nde af rättigheten för Steite/is allmänna verk och kassor
ali, under oförändrade vilkor, begagna Depositions-hanken, tillämpliga
Banko-Utskottets Memorial, iV:o 62. 7
äfven i afseende å de verk, inrättningar och stiftelser, som utgöra 4:de
klassens räkningshafvare. Dessa sednare äro nemligen, lika som de förra,
ålagda alt hafva sina medel i Banken insatta; derigenom minskas, likasom
genom insättning i Banken af Statens medel, tryckningen på den metah
liska kassan, hvilket ansetts innefatta en fördel för Banken; och i följd af
förändringen måste, för dessa verk, inrättningar och stiftelser skapas behofvet
af ökade tjenster, alldeles lika med hvad Utskottet anser förhållandet
blifva med statens allmänna verk och kassor.
Men när omständighelerne äro sådane, huru kan väl Utskottet då
ega skäl att i afseende å 4:de klassens räknings-hafvare tillstyrka den ifrågavarande
förändringen? Jo! —säger Utskottet — emedan dessa räkningshafvare
nästan uteslutande finnas i hufvudsladen, och genom tillfället att
begagna Banken såsom forvarings-ställe för sina medel, redan åtnjuta tillräckligt
stora fördelar. Ulan att yttra mig om arten och beskaffenheten
af denna argumentation, anhåller jag blott att få fästa uppmärksamhet
derå, att, om nyssnämnde fördelar skulle af Rikets Ständer anses vara allt
för stora, den lämpligaste utvägen torde vara alt stadga, det 4:de klassens
räkningshafvare skulle för sine räkningar erlägga folii-afgift, så att tillgång
derigenom beredes att kunna aflöna en eller par tjenstemän i Banken, sorn
man anser sig möjligen kunna undvara genom antagandet af Utskottets
förslag.”
Uti denna reservation hafva Herrar K. A, Almgren och P. H.
Hesselgren instämt.
8
Banko-Utskottets Memorial, N:o G3.
JU:o 63.
Ank. till Exp.-Utak. d. 2 Okt. 1854, kl. 2 e. ni.
Memorial, med anledning af Riks-Ståndens beslut öf ver framställningarne
i 7l:a punkten af Utlåtandet N:o 48,
Sedan, i anledning af Utskottets, i Memorialet N:o 59, hos Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden gjorda hemställan, att
förordna angående dispositionen af en del utaf de från låne- och kreditivrörelsen
indragna medel, bemälde Riks-Stånd, jemlikt Utskottet tillhandakomne
Protokolls-utdrag af den 16, 20, 22 och 27 dennes, i ornförmälde
fråga fattat beslut; så har Utskottet, under åberopande af hvad dess Memorial
N:o 55 i detta hänseende innehåller, nu skolat uppgöra förslag till sammanjemkning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver framställningarne
i 71:a punkten af Utlåtandet N:o 48, samt får af sådan orsak anföra
följande.
Nämnde punkt, innefattande förslag till föreskrifter om ersättande af
upphörd Privat-bank samt penninge-rorelsens underlättande i allmänhet}
har, sådan densamma är vorden uppställd i Utlåtandet N:o 48, blifvit af dels
samtlige och dels tre Riks-Stånd gillad, utom i hvad angår punkten Litt. h
af 3 momentet, lydande, som följer: ”Filial-banks rörelse bedrifves medelst
utlåning, vexel-diskontering, öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt
beviljande af kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom af Kongl. Maj:t
i Nåder faststäldt reglemente. Filial-bank ege icke att beräkna högre ränta
eller kreditiv-afgift, än som erlägges i den utlånings- och kreditiv-rörelse,
som Riks-banken genom Diskonterna för närvarande bedrifver;” hvilket
förslag till föreskrift, af Preste- och Bo/?de-Stånden bifallet, är förändradt
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet till denna lydelse:
”Filial
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 63.
9
”Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv, på
sätt närmare bestämmes genom reglemente, som kommer att till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.”
Med anledning häraf får Utskottet inbjuda Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet, att instämma i Utskottets af två Riks-Stånd gillade
förslag tili uppställning af punkten Litt. h af 3:e momentet, och för den
händelse att denna inbjudning icke skulle af någotdera Ståndet antagas,
föreslå att frågan må genom votering i Förstärkt Banko-Utskott afgöras,
efter följande voterings-proposition, nemligen:
Den som, i enlighet med Utskottets, af Preste- och Bonde-Stånden
gillade, förslag, anser ett så lydande stadgande böra i utfärdande Bankoreglemente
införas, nemligen:
”Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv, på
sätt närmare bestämmes genom af Kongl. Majit i Nåder faststäldt reglemente.
Filial-bank ege icke att beräkna högre ränta eller k red i ti v-afgift,
än som erlägges i den utlånings- och kreditiv-rörelse, som Riks-banken genom
Diskonterna för närvarande bedrifver” — röstar
Ja;
den det icke vill,
Nej.
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med
Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets mening, följande föreskrift
skall i blifvande Banko-reglemente intagas, nemligen:
”Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv, på
sätt närmare bestämmes genom reglemente, som kommer att till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.”
Stockholm den 2 Oktober 1854.
Bih. till R. St. Prot. 1853—54. 6 Sami. 1 Afd. 26 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial, N:o 64.
1
X:tt 64>
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Okt. 1854, kl. l e. m
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial, i anledning af verkstäld
omröstning öfver frågor, rörande decirnal-sy stein ets tillämpning
på rikets mynt.
, Sorn, enligt ankomna Protokolls-utdrag af den 27 och 29 nästlidne
September, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit, men Borgare-
och Bonde-Stånden bifallit den af Banko-Utskottet i Memorialet N:o
60, i anledning af Utskottets Utlåtanden N:ris 14 och 49, angående decimal-systemets
tillämpning på rikets mynt, föreslagna Voterings-proposition,
i fråga huruvida mynt- och räkne-enheten bör till enahanda värde bestämmas;
hvaremot öfriga i berörde Memorial framstälde Voterings-propositioner
blifvit, dels af Tre, dels ock af samtliga Riks-Stånden godkända; så
har Banko-Utskottet, förstärkt till det i 73 § Riksdags-ordningen föreskrifna
antal ledamöter, denna dag anställt omröstning öfver de godkända propositionerna,
nemligen!:
l:oi
Den som, i enlighet med Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stån^
den gillade förslag, anser silfvermy ntet å 10 öre böra blifva 12-lödigt, och
alltså innehålla l2 delar fint silfver mot 4 delar koppar, röstar
Ja,
den det icke vill,
Nej.
Bih. till R. St. Prot. 1858—1854. 6 Sami. 1 Afd. it Haft.
2
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial, IS:o 64.
Vinner Neij besluta Rikets Ständer att 10-öre-stycket skall, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts af Ridderskapet och Adeln samt PresteSlåndet
bifallna nådiga förslag, utmyntas af 8-lödigt silfver, och således
bestå af lika delar fint silfver och koppar.
Voteringen har utfallit med 88 Ja och 31 Nej; och enär Ja således
vunnit, hafva Rikets Ständer ansett, att silfvermyntet å 10 öre bör blifva
/U2-lödigtJ och alltså innehålla 12 delar fint silfver mot 4 delar koppar.
2:o.
Den som, i likhet med Borgare- och Boude-Stånden, anser frågan
om utmyntning af ^-öre-stycken böra förfalla, röstar
Ja ;
den det icke gor,
Ne).
Vinner Nejj besluta Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets mening, att kopparmynt om A öre Riksmynt
bör präglas, och, lika med 2- och 1-öre-styckena, utmyntas efter 600
R:dr riksmynt per skeppund myntmetall viktualie-vigt.
Voteringen har utfallit med 61 Ja och 58 Nej; och enär Ja följaktligen
vunnit, hafva Rikets Ständer ansett utmyntning af A-öre-stycken icke
böra ega rum.
3:o.
Den, som anser rubriken på författningen böra erhålla den lydelse,
Utskottet tillstyrkt samt Borgare- och Bonde-Stånden antagit, röstar
Jit;
den det icke vill,
Nej,
Vinner Nejj anse Rikets Ständer rubriken på författningen böra
lyda på sätt Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat.
Voteringen har utfallit med 37 Ja och 82 Nej; och enär Nej
alltså vunnit, hafva Rikets Ständer ansett att rubriken på författningen, i
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial, N:o 64. 8
följd af beslutet om decimal-systemets tillämpning på rikets mynt, bör
erhålla denna lydelse:
”Förslag till allmänna räknesättet för penningar, äfvensom till utmyntning
af silfver och koppar;”
hvilket Förstärkta Banko-Utskottet skolat för Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 3 Oktober 1854.
STOCKHOLM, TEICKT HOS N. MAECUS, 1854.
Ranko-VUkotteU Memorial, IS:o 95.
i
HI:o 63.
A.nk. till Exp.-Utsk. d. 6 Okt. 1854, kl. * e. m.
Memorial, med förslag till samman jemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i fråga om decimal-systemets tillämpning pä
rikets mynt.
Sedan, jemlikt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag af den 27
och 29 nasti. September, Borgare- och Bonde-Slånden godkänt, men Ridderskapet
och Adeln samt Presle-Stålidet deremot afslagitden af Utskottet
i Memorialet N:o 60, föreslagna voterings-proposition i fråga, huruvida
mynt- och ra'Å7ie-enheten må till enahanda värde bestämmas; och denna
fråga, enär 2 Stånd stadnat mot 2, således förfallit; samt enligt Förstärkta
Banko-Utskottets Memorial N:o 64-, genom verkstäld omröstning öfver de i
Memorialet N:o 60 i öfrigt framstälda voterings-propositioner blifvit af Rikets
Ständer beslutadt, dels att rubriken på Författningen, angående decimal-systemets
tillämpning på rikets mynt, skall lyda sålunda: ”Förslag till
allmänna räknesättet för penningar, äfvensom till utmyntning af silfver och
koppar,” dels att, i enlighet med Utskottets i dess Utlåtanden N:ris 14 och
49 afgifna förslag, silfvermyntet å 10 öre bör blifva 12-lödigt och sålunda
innehålla 12 delar fint silfver mot 4 delar koppar, dels ock att utmyntliing
af ^-öre-stycken icke bör ega rum; så får Utskottet, åberopande livad
Memorialet N:o 60 vidare innehåller, nu anmäla, alt de af Riks-Stånden
den 18, 19, 23 och 26 nasti. Augusti, i anledning af Utlåtandet N:o 49,
fattade skiljaktiga beslut, hvarför redogörelse uti sistnämnde Memorial icke
redan blifvit lemnad, innefatta
Bih. Ull R.~St. Prot. 1853—1854. 6 Sami. 1 Afd. 38 Raft.\ 4
s
Banko-lHskottett Memorial, A:* fl
-
ätt 4:de punkten af Utskottets förslag, hvilken punkt af Borgare-Ståndet
gillats, borde förändras, enligt Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndets
beslut, sålunda: ”att, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig
räkenskap föres i två kolumner: Riksdaler Riksmynt och Öre^ med
undvikande af alla brutna tal, så att de, som öfverstiga ett halft öre, utföras
för helt och de, som ej öfverstiga ett halft öre, uteslutas,” samt, jemlikt
Preste-Ståndets beslut på sätt som följer: ”att, efter det nya systemets
verkställighet, all offentlig räkenskap föres i två kolumner: Riksdaler Riksmynt
och Öre, med undvikande af alla brutna tal, så att hvad som endast
uppgår till ett halft öre eller derunder uteslutes, men, då det stiger
derutöfver, utföres för ett öre;”
att 5:te punkten i Utskottets, af Borgare-Ståndet jemväl godkända,
förslag, så lydande: ”att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning
till öfverensstämmelse med det nya systemet, så att, på sätt i nästförestående
punkt är föreskrifvet, bråktal af öret undvikas,” ansetts böra på det
sätt förändras, att framför slutordet ”undvikas” blifvit tillagda, af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, orden: ”der del utan olägenhet ske
kan,” och af Preste-Ståndet orden: ”der sådant utan olägenhet kan ske;”
och att Utskottets tillstyrkande om underdånig framställning till
Kongl. Maj:t, beträffande utseendet och beskaffenheten af prägeln å det
nya 10-öre-stycket, blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit, men af öfriga
3:ne Riks-Stånd deremot gilladt; hvadan omförmälda tillstyrkande
utgör ett Rikets Ständers beslut.
Utskottet, som det enligt 73 § i Riksdags-ordningen åligger att de
skiljaktiga meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och med förslag
deröfver till Rikets Ständer inkomma, lår i föl jd deraf och med iakttagande
af Rikets Ständers i ämnet redan förut fattade beslut, nu lill deras godkännande
öfverlemna följande
Förslag
till allmänna räknesättet för penningaräfvensom till utmyntning
af silfver och kopparj nemi.:
l:o att, med fastställande af räkne-enheten till värdet
af en fjerdedels Riksdaler Silfver, enligt Mynt-ordningen den
9 Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande En Riksdaler
Riksgäld eller 32 sk. Banko, benämnes Riksdaler Riksmynt;
2:o att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnde
Örej deraf alltså hvar och en i värde motsvarar lTVo i"st
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
8
silfver, eller 3 r:st. banko, eller 5 ^ r:st. riksgäld, eller
/ nära en half skilling sistnämnde mynt;
3:o att, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig
räkenskap fores i två kolumner: Riksdaler Riksmynt och
Örej med undvikande af alla brutna tal, så att hvad som
endast uppgår till halft öre eller derunder uteslutes, men,
då det stiger derutöfver, utföres för ett öre;
4:o att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning
till öfverensstämmelse med det nya mynt-systemet, s&
att, på sätt i näst föreslående punkt är föreskrifvet, bråktal
af öret, der sådant ulan olägenhet ske kan, dndvikas;
5:o att, vid tillämpningen af del nya räknesättet, följande
mynt af silfver och koppar må präglas, till skrot och
korn, som här nedan bestämmes, nemligen.
A) S i l fv e r my nt.
a) Utmy ritningen:
Ett st. om 4 R:r Riksm. eller 400 öre = 1 R:r Silfver = 2§ R:dr B:ko == 4 R:dr R:gs.
» » V ^ 55 » 55 ^00 5j — ^55 „ = l j 55 55 2 5) 55
•n » v 1 » » » I®® „ = £ „ „ —r | 55 eli. 32 sk. » 1 „ „
»»»i» » » 50„*=J„ „ = ^?JJJ16W= — 24 sk.
»»»i» v v 55 = ix 55 » = i v r> ® “ —12 sk.
9 i> v iv i> » » 10 55 = to » 55 = — 3„2J r:st 4 s. 9$r.
b) Skrot och korn:
Alla ofvan uppräknade silfvermynt skola, i enlighet med
Mynt-Ordningen den 9 Maj 1835, innehålla 3 delar fint
silfver mot 1 del koppar och således vara tolf-lödiga, af
hvilken blandning, som benämnes Mynt-silfverj skola utmyntas
af tvä skålpund viktualie-vigt sådant silfver:
25 st. oin 4 R:r Riksmynt = 25 hela R:dr Silfver-specie, eller
50 st. » 2 » d:o = 50 halfva R:dr d:o, d:o
100 st. » 1 » d:o = 100 fjerdedels d:o, d:o
200 st. »50 öre = 200 åttondedels d:o, d:o
400 st. »25 öre = 400 sextondedels d:o, d:o
1000 st. » 10 öre = 1000 fyrationdedels d:o, d:o.
1
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Remedium i finhetj får jemlikt åberopade Mynt-ordning,
utgöra på hvarje skålpund viktualie-vigt mynt-silfver Tre
Ett Tusendedels skålpund viktualievigt fint silfver öfver och
lika mycket under den bestämda halten.
Remedium i vigt får utgöra:
pft 4 R:r Riksm. st., deraf 25 = 2 U. vikt.-v. mynt-silf.t17jfoJ öfver eller under per H.
v 2 „ d:o d:o, „ 50 = 2 „ d:o d:o TrÅlt d:o „ d:o „ „
rmro
»
1 „ d:o d:o, „ 100 — 2 „ d:o d:o ^ d:o „ d:o
yy 50 dre st., n 200 = 2 ,, d:o d:o nÄra jj d:o „ ^
yy 2o öre d:o, ,, 400 = 2 „ d:o d.o Tnllo n jj jf
j) 10 öre d:o, „ 1000 = 2 „ d:o d:o d:o „ d:o „ „
allt viktualievigt.
B) Ko 'p p a r m
a) Utmyntningen[•)
Ett st. om 5 öre utmyntas efter 1000 Riksdaler Riksmynt
per Skeppund mynt-metall viktualie-vigt, och skall i nu gällande
mynt motsvara: 1 sk. 1\ r:st Banko = 2 sk. 4j r:st R:gs.
Ett st. om 2 öre
d:o 600 d:o » » HA » » = — 11M » »
Ett st. om 1 öre
d:o 600 d:o » » 3J£ » » = — 5J? » a
Blifvande således af 100 skålpund mynt-metall viktualievigt
utmyntade:
5 öre-stycken
5,000 st.
2 öre-stycken  7,500 »
1 öre-stycken  15,000 #
De nya kopparmynten komma, i följd häraf, att i värde
nära motsvara 2i, 1 och £ skilling Riksgäld, och blifva, hvail
de sistnämnde tvänne beträifar, till storleken lika med de
nu präglade mynten af enahanda valör.
b) legeringen:
Kopparmynten präglas af en legering, bestående af 95
delar koppar, 4 delar tenn och en del zink; hvilken blandning
benämndes Mynt-metall.
7:o
Banko-Utskottets Memorial, N:o 65.
5
7:o att, i sammanhang med beslutet om präglingen af
det nya koppar-skiljemyntet, det förklarande bör, i öfverensstämmelse
med hvad nu är stadgadt, meddelas, att ingen är
pligtig i betalning eller vexling på en gång emottaga mer af
detta skiljemynt än En Riksdaler Riksmynt; samt
8:0 att det nya räknesättet må träda i verkställighet
från och med början af år 1856.
Och torde uti den underdåniga skrifvelsen, med anmälan om Rikets
Ständers i ämnet fattade beslut, tillika böra intagas den, på sätt ofvan
berördt
är, af 3 Riks-Stånd i underdånighet beslutade anhållan,
att åtsidan af det nya 10-öre-stycket må förses med sådan
prägel, hvarigenom detsamma med lätthet skiljes från
nuvarande silfvermyntet å 3b:dels R:dr Specie, samt att frånsidan
må komma att upptagas uteslutande af valören.
Stockholm den 6 Oktober 1854.
Bih. till R. SL Prot. 1853—54. 6 Sami. 1 Afd. 28 Haft.
I
2
ISTOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
1
I¥:o 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Okt. 1854, kl. 6 e. m.
Memorial, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i
U-sta afdelningen af Banko-reglementets Axle artikel, angående
Diskont-verkens organisation.
Under sislförflutna Riksdag beslöto Rikets Ständer, medelst bifall
till 10:de punkten af Utskottets Utlåtande N:o 82, åt Banko-fullmäktige uppdraga
att utarbeta och för Banko-Utskottet vid innevarande Riksmöte framlägga
förslag till reorganisation af Banko-diskont-verket i Stockholm. Sedan,
i anledning häraf, Fullmäktige från Direktionen öfver nämnde verk
infordrat yttrande och förslag till verkets reorganisation, har Diskontdirektionen
upprättat och till Fullmäktige öfverlemnat förslag:
A, till den ordning, som bör följas vid allmänhetens låneförhandlingar
med Banko-diskonl-verket;
B, till reglering af tjenstemanna-personalen vid Banko-diskont-verket
samt till fördelning af göromålen emellan de i kontoret anställde
tjenstemän;
C, till aflöningsstat för Banko-diskont-verkets tjenstemän och vaktbetjente;
D, till reglementariska föreskrifter, motsvarande de i Art. 4 afdelning i
intagne stadgauden, angående Diskont-verkens organisation och förvaltning:
samt
E, till reglementariska föreskrifter, motsvarande Art. 6 afdelning 4 af
Banko-reglementet.
Bih. till R. St. Brot. 1S63—1854. G Sami. i Afd. 29 Baft. 1
%
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Berörde förslag hafva, jemte Fullmäktiges i ämnet afgifna Memorial,
hvaruti de redogjort för deras från Diskont-Direktionens i vissa fall skiljaktiga
Asigter, blifvit till Utskottet ofverlemnade.
Öfver förslaget litt. A har Utskottet här nedan afgifvit yttrande;
rörande de under litt. B och C upptagna, kommer Utskottet att meddela
särskildt Utlåtande, och förslaget litt. E, har legat till grund för de uti
Betänkandet N:o 34 gjorda framställningar, angående förändring af föreskrifterna
i 6 Art. 4 afdelning af Banko-reglementet.
Vid upprättande af förslaget litt. D, deruti, för vinnande af erforderligt
sammanhang, jemväl blifvit införda de föreskrifter, som nu röra
Låne-kontoren särskildt, förmäler Direktionen sig hafva utgått från den
grundsats, att den rörelse, som bedrifves, dels genom diskontering och
utlåning från fonden för handel och näringar, dels ock genom kassa-kreditiv
åt enskilde, eller de rörelsegrenar, sorn tillhöra den såkallade Handels-
och Närings-diskonten bör, för att motsvara sitt ändamål och uppfylla
allmänhetens billiga fordringar, så ordnas att de, som, i den ena eller andra af
dessa rörelsegrenar, Diskont-verket anlita, kunna vara förvissade att blifva betjenade
med all den skyndsamhet, de ega rätt förvänta och naturen af dessa
lånerörelser klöfver, i hvilket afseende Direktionen funnit nödigt, att diskontering
och utlåning från förenämnde fond verkställes flera dagar i hvarje
vecka och att de beviljade låne-beloppen utlemnas samma dag, som pröfningen
af de ingifna, låne-handlingarne egt rum; att uttag från och inbetalning
å kassa-kreditiv kan hvarje söckne-dag ske; att ej mindre beviljade
lån, än äfven uttag å kreditiven må erhållas i kontanta penningar;
samt att, jemväl vid infriandet af de förfallna lånen, tidsödande omvägar
undvikas och dymedelst allmänhetens beqvämlighet främjas.
Beträffande den rörelse, som bedrifves genom fonderna dels för utlåning
emot liypothek af aktier och publika papper samt dels för utlåning
med omsättnings-rätt eller de rörelsegrenar, som tillhöra den så kallade
allmänna Diskonten, så, enär erfarenheten visat, alt den förra fonden till
största delen anlitas i och för belåning af Götha Kanal-aktier, vid hvilket
förhållande utlåningen från densamma ej kan anses gagna verkliga
affärer, samt utlåningen åter med omsättnings-rätt, om hvars olämplighet
på det hela tankarne ej lära kunna vara delade, erhållit en sådan utsträckning,
att densammas besörjande med större skyndsamhet, än redan sker,
icke låter sig förena med erforderlig ordning i räkenskaperne, har Direktionen,
af nämnde skäl, ansett att, under det nuvarande grunder för utlåningen
från berörde fonder förblifva gällande, jemväl den, i afseende på
verkställigheten, hittills vid verket följda ordning bör bibehållas, med allenast
någon till besparing af tid och arbetskraft ledande förenkling i espe
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
3
ditionssättet, dock med rättighet för Direktionen så väl att alla söcknedegar
i veckan emottaga ansökningar om lån från dessa fonder, sorn ock
att de beviljade lånen i kontanta medel utgifva.
För vinnande af det åsyftade ändamålet, att i möjligaste måtto
underlätta och befrämja diskonteringen och utlåningen från fonden för
handel och näringar, har Direktionen ansett nödigt, ej mindre att Direktionens
sammanträden så utsättas, att pröfningen af handlingar, som afse
penninge-försträckningar från nyssnämnda fond, icke fördröjes utöfver två
dagar, sön- och helgedagar oberäknade, utan äfven att en större frihet må
lemnäs Banko-fullmäktige vid val af ledamöter uti Banko-diskont-direktionen,
i hvilket fall ledamöternes antal jemväl skulle kunna inskränkas; varande
af Direktionen i sådant afseende föreslaget:
att antalet ledamöter i Banko-diskont-direktionen hädanefter måtte
inskränkas från åtta till endast sex, deraf fyra, vid hvarje års slut, för det
följande året, af Fullmäktige skulle utses inom eller utom Banko-verket
och dess Öfver-styrelse, under iakttagande, att af de sålunda utsedde,
minst två ega kännedom om handeln och den större rörelsen samt en
lagkunskap;
att, med upphörande af den nu varande åtskillnaden emellan Direktionerne
öfver den så kallade Allmänna Diskonten samt den så kallade
Handels- och Närings-diskonten, hvilka benämningar syntes kunna försvinna,
den på förenämnde sätt sammansatta Direktion skulle tillkomma
att behandla alla Banko-diskont-verket rörande ärender;
att i Direktionen skulle finnas ej allenast Ordförande, utan ock
vice Ordförande, samt desse begge utnämnas af Fullmäktige för hvarje
år; samt
att, till följd af Direktionens förminskning, jemväl antalet af de
ledamöter, som fordras för besluts fattande i Direktionen, skulle bestämmas
till endast fyra, i stället för fem.
Vid behandlingen af detta ärende hos Banko-fullmäktige, har dess
pluralitet ansett nyssherörde, i afseende å Diskont-direktionens sammansättning
föreslagna stadga nden icke vara öfverensstämmande med Grundlagens
föreskrifter, rörande förvaltningen af Rikets Ständers Bank, samt
att således förslaget i denna del icke vore antagligt, utan, med gillande
af den åsigt, att nu varande åtskillnaden emellan Direktionerne öfver den
Allmänna samt den såkallade Handels- och Närings-diskonten borde upphöra,
för sin del i stället föreslagit: att den Direktion, som sålunda skulle
tillkomma att behandla alla Banko-diskont-verket tillhörande ärender,
måtte bestå af åtta ledamöter, nemligen fyra Fullmäktige, en af hvart
Riks-Stånd, valde på sätt och i den ordning 80 § 1 mom. af Banko
-
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
reglementet bestämmer, två JBanko-kommissarier samt två af Fullmäktige
inom eller utom Banko-verket och dess Öfver-styrelse, för hvarje år, utsedde
personer, af hvilka den ene borde ega lagkunskap och den andre
kännedom om handeln och den större rörelsen, samt att i Direktionen
skulle med ordförandeskapet förhållas, såsom hittills egt rum, och för besluts
fattande minst fem ledamöter vara närvarande.
Utskottet har tagit denna fråga under noggrannt öfvervägande; och
dervid funnit något hinder i Grundlagen emot den af Diskont-direktionen
föreslagna förändring i Direktionens sammansättning icke förefinnas. Uti
72 § Regerings-formen är visserligen i allmänhet stadgadt, hurusom Banken
skali förblifva under Rikets Sländers vård; men några speciela föreskrifter
meddelas icke i afseende å sättet för de särskilda fondernas förvaltning.
För närvarande ombesörjas flera grenar af Bankens lånerörelse,
såsom belåning af rnetaller och vågförda effekter, lån mot inteckning i
fast egendom, skiftes- och odiings-lån m. fl., af Bankens Låne-afdelning
och Låne-kansli, och således af personer utom Bankens Öfver-styrelse.
Det torde ock förtjena uppmärksamhet, att Rikets Ständer, då de vid 1830
års Riksdag fattade beslut om en fonds afsältande till utlåning för handel
och näringar, ansågo kännedomen om handeln och den större rörelsen så
erforderlig för en dylik lånerörelses ändamålsenliga besörjande, att de icke
tilltrodde sig kunna öfverlemna förvaltningen af denna, ehuru då jemförelsevis
ringa, fond, åt allmänna eller den såkallade Banko-diskontdirektionen,
med mindre än att denna med sakkunnige ledamöter förstärktes.
I Banko-reglementet infördes alltså det deruti ännu befintliga
stadgande, att ”Direktionen öfver Handels- och Närings-diskonten utgöres
i Stockholm af ledamöterne i Direktionen öfver Banko-diskonten, jemte
högst fyra af Fullmäktige utsedde personer, inom eller utom Öfver-styrelsen,
som ega kännedom om näringarne och den större rörelsen.” Men
hvarken då eller sedermera anvisades tjenstgörings-arfvoden åt de ledamöter,
som borde till deltagande i Handels- och Närings-diskont-direktionen
tillkallas, af hvilken anledning valet af dem troligen blifvit inskränkt inom
Bankens egen Öfver-styrelse, hvaraf den oformlighet inträffat, att Handelsoch
Närings-diskontens Direktion, ehuru subordinerande under Fullmäktige,
utgöres af flere Fullmäktiges ledamöter, än hälften af deras hela antal.
Ehuru Utskottet sålunda hufvudsakligen delar de åsigter, som, i fråga
om Banko-diskonl-direktionens sammansättning, blifvit af Direktionen framställde,
har Utskottet likväl, med afseende på ej mindre Direktionens hädanefter
förekommande tätare sammanträden, än vigten af den vidsträcktare
kännedom, som utaf en Direktion, sammansatt af flera ledamöter kan
påräknas, ansett ledamöternes antal fortfarande böra utgöra älta, hvarige
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
5
noro Banko-fullmäktige också blifva oförhindrade att, derest de så för godt
finna, jemväl hädanefter kunna bland sig utse fyra ledamöter till deltagande
uti Banko-diskont-direktionen.
Med anledning af hvad ofvan anfördt blifvit får Utskottet tillstyrka,
att, i stället för de uti § 76, § 78, punkt. 1, § 79 samt § 80, mom. 1 i
Banko-reglementet intagna föreskrifter, angående sammansättningen af Direktionen
öfver Banko-diskontverket, måtte stadgas följande:
Jemf. § 76. Banko-diskont-direktionen
består af åtta Ledamöter,
nemligen: fyra Fullmäktige, en af
h vartdera Riks-Ståndet, t vänne
Banko-kommissarier, en af Bankens
Fiskaler, samt antingen Banko-sekreteraren,
eller någon Bankens
Tjensteman i Kamereraregraden
samt
§ 78, punkt. i. Direktionen
öfver Handels- och Närings-diskonten
utgöres i Stockholm af
Ledamöterne i Direktionen öfver
Banko-Diskonten, jemte högst fyra
af Fullmäktige utsedde personer,
inom eller utom Öfver-styrelsen,
som ega kännedom om näringarne
och den större rörelsen.
Jemf. § 80, mom. 4. Af de Fullmäktige,
hvilka ära Ledamöter uti
Banko-diskont-direktionen, utgår
en vid hvart års slut i stadgad ordning.
Det lediga rummet tillsättes
af Fullmäktige genom omröstning
per capita, och kan den afgångne
dervid ånyo inväljas.
Jemf. § 79. Enligt Diskont-verkens
organisation, blifver Ledamoten af
Ridderskapet och Adeln Ordförande
i Direktionen, och i hans frånvaro
(öres ordet af den honom efter
l:o.
a) Banko-diskont-direktionen skall
bestå af åtta Ledamöter, nemligen:
sex af Fullmäktige utsedde inom
eller utom Banko-verket och dess
Öfver-styrelse samt två Bankens
Kommissarier.
b) Förstnämnde sex Ledamöter, af
hvilka minst två böra ega kännedom
om näringarne och den
större rörelsen skola af Fullmäktige,
vid hvarje års slut, genom
omröstning per capita, för det
nästföljande året utses, dervid de
förut varande kunna ånyo väljas.
cJ Ibland Direktiönens Ledamöter
nämna Fullmäktige för hvarje år,
på enahanda sätt, som i mom.
(litt. b) sagdt är, en till Ordförande
i Direktionen och en till
6
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
ståuds-ordningen närmaste Direktören.
vice Ordförande, hvilken i den
förres frånvaro, ordet i Direktionen
förer.
Direktionen öfver Banko-diskontverket liar icke uttalat något omdöme,
angående de föreskrifter i 4:de Artikeln af Banko-reglementet, som
angå sammansättningen af Direktionerne öfver Låne-kontoren och deras
verksamhet, och Fullmäktiges pluralitet, som ansett Banko-diskont-direktionen
höra till sin nuvarande organisation hufvudsakligen bibehållas, har
fördenskull ej heller afgifvit något förslag, angående förändring af Lånekontors-direktionerna.
Sedan Utskottet nu beslutat tillstyrka, att Banko-diskont-direktionens
Ledamöter skola af Fullmäktige utses inom eller utom Banko-ver ket
och dess Öfver-styrelse, samt att dessa val sålunda kunna ske helt och hållet
oberoende af det val inom Riks-Stånd, som nu eger rum; så och enär
samma skäl, som tala för en förändring i organisationen och sammansättningen
af Banko-diskont-direktionen, äro tillämpliga äfven å Låne-kontorsdirektionerna,
anser Utskottet deraf följa, att Ledamöterne i sistnämnde
Direktioner jemväl böra af Fullmäktige och utan afseende på Stånd utses,
samt får alltså tillstyrka,
att, med uteslutande af mom. i af 81 §, följande föreskrift
må i Banko-reglementet få införas:
Jemf. Mom. 4 så lydande: ”Riks-Stån
-
2:o.
dens Ledamöter i Direktionerne öfver
Låne-kontoren, äfvensom Suppleanterne
för desse Ledamöter utses
af Rikets Ständer, på sätt som
vid valen af Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-kontoret iakttages.
Morn. 4. Direktionen öfver hvartdera
Låne-kontoret skall bestå af Fyra
Ledamöter, som, utan afseende å
Riks-Stånd, af Fullmäktige vid
hvarje års slut, genom omröstning
utses, dervid de förut varande kunna
ånyo väljas, samt ett Bankoombud,
som jemväl af Fullmäktige
förordnas.
per capita, för det nästföljande året
Banko-ombudet i hvardera Låne-kontors-direktionen
förordnas
af Fullmäktige.’’
Morn. 2. Ibland Direktionens Ledamöter
nämna Fullmäktige för hvarje
år, på enahanda sätt, som i mom.
1 föreskrifves, en till Ordförande
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
7
och en tili vice Ordförande hvilken
i den förres frånvaro ordet i
Direktionen förer.
Enligt momentet 2 af 80 § kunna de två Kommissarierne så val
som Direktionens begge öfriga Ledamöter af Bankens tjenstemän, ombytas
allt efter som Fullmäktige pröfva för verket och det allmänna gagneligt,
och momentet 11 af 81 § innefattar: ”Såväl Fullmäktige i Banken, som
Rikets Ständers Revisorer ega att, om anledning dertill förefinnes, anmäla
en eller flere af Låne-kontorens Direktörer att ställas under laga tilltal
af Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman, och afhåile sig den eller de sålunda
under tilltal ställde Direktörer från all befattning vid Låne-kontoret,
intilldess målet blifvit genom laga kraftvunnet utslag afgjordt. Börande
i thy fall Suppleanter i de afgångna Direktörernes ställe uti Direktionen
inträda. Bankens ombud i Direktionen ega Fullmäktige, när så lämpligt
pröfvas, att från dess befattning återkalla.”
Som rättigheten att när som helst från uppdraget entlediga Direktions-ledamot
torde böra Fullmäktige tillerkännas; har Utskottet, i stället
för berörde föreskrifter, föreslagit de stadganden, hvilka här nedan igenfinnas
under punkterne 16 mom. 3 och 17 mom. 2.
Då Riks-Stånden, hvar för sig, vid innevarande riksmöte redan
utsett Ledamöter i Direktionerne för Låne-kontoren, hemställer Utskottet,
3:o.
att tillämpning af det nu föreslagna nya sättet för utseende
af nämnde ledamöter icke må, före nästinstundande Riksdags
början, i vidsträcktare mån ega rum, än att om någon
eller några af de utsedde ordinarie Ledamöterne samt de för
dem valde Suppleanter skulle från uppdraget afgå, Fullmäktige
berättigas att den eller de sålunda uppkommande ledigheter,
i nu föreslagna ordning, ersätta.
Utskottet instämmer visserligen i den yttrade åsigten om angelägenheten
deraf, att Direktionens sammanträden så utsättas, att pröfningen
af ansökningar, som afse penninge-försträckningar från fonden för
handel och näringar, icke må, beträffande Banko-diskonten i Stockholm,
utöfver två dagar fördröjas; men Utskottet kan ej gilla de skäl, hvilka
8
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
föranledt Direktionen att inskränka denna skyndsammare pröfning till lån
och diskonteringar från nyssnämnde fond allena. Det synes vara otvifvelaktig!,
att för den händelse tillfälle lemnades att oftare än en gång i
hvarje vecka undfå lån från fonden för publika pappers belåning, denna
skulle till större belopp, än nu är fallet, anlitas i och för belåning af obligationer;
och Utskottet kan, under sådan förutsättning, destomindre biträda
Direktionens förslag i denna del, som, efter hvad Utskottet inhemtat,
belåning af obligationer den sednare tiden oftare, än förut, vid Bankodiskonten
härstädes ifrågakommit.
Vidkommande slutligen utlåningen med omsättningsrätt; så enär
denna låne-rörelse begagnas af både handlande och näringsidkare, för
nvilka det måste vara af obestridlig fördel att skyndsamt utbekomma de
låne-biträden, som i och för deras rörelse erfordras, har Utskottet ansett
enahanda ordning böra i afseende på denna låne-rörelse iakttagas.
För Låne-kontoret i Wisby har en utlåningsdag i hvarje vecka
blifvit bibehållen, i den förmodan, att för rörelsen derstädes någon utsträckning
icke skall vara af nöden; hvaremot Utskottet trott det vara nödigt
att vid Låne-kontoren i Götheborg och Malmö utlåning verkställes åtminstone
två dagar i veckan samt fördenskull tillstyrkt, att pröfningen af inkomne
låne-ansökningar ej må uLöfvcr tre dagar fördröjas.
På grund af hvad sålunda är vordet yttradt, har Utskottet föreslagit
det stadgande 19:de punkten, momentet 1, här nedan innehåller.
Sedan, i följd af kassa-kreditiv-rörelsens införande, göromålen för
kamereraren vid Banko-diskontverket blifvit så ökade, alt Direktionen redan
år 1852 funnit nödigt att, med Fullmäktiges begifvande, åt särskild person
öfverlemna bestyren med nämnde rörelse, har Direktionen uti det Memorial,
som åtföljt Direktionens förslag till den ordning> som bör följas vid
allmänhetens låneförhandlingar med Banko-diskontverket, erinrat alt, så
vida berörde förslag antages, omförmälda bestyr framdeles än mindre kunde
med kamererarens befattning förenas, då dels diskontering och utlåning
från fonden för handel och näringar skulle ske flera dagar i veckan, ' dels
beviljade lån i kontanta penningar utgifvas, dels ock liqvider för lån från
berörde fond skulle, med undvikande af omvägen att insätta medlen uti
Depositions-afdelningen, emottagas i kassa-allesler, samt på grund deraf
hemställt, att bestyret med kassa-kreditiv-rörelsen fortfarande må besörjas
af särskild person, benämnd kassa-kreditiv-kassörj hvilken det bland annat
borde åligga: att emottaga ansökningar om kassa-kreditiv; att föra kassa
kreditiv-boken,
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
9
kreditiv-boken; atl approbera å kreditiven utställde invisningar och till
deras innehafvare, emot qvitto å invisningen, utlemna penningar, som, i
mån af behof, från Depositions-afdelningen utassignerades; att emottaga
inbetalningar uti attester från Bankens kassa och derå meddela qvittenser,
att insätta kassa-attesterne uti Depositions-afdelningen, och för hvarje
dag på middagen redovisa ej mindre för dagens utbetalningar, med qvitterade
invisningar, än äfven för emottagne inbetalningar, med Depositionsattest,
samt att, vid kreditiv-terminernas utgång, underskrifva och vederbörande
tillställa ränte-räkningar för kreditiven, och vid slutliqvider till
vederbörande utlemna kreditiv-förbindelserna, med åtföljande säkerhetshandlingar;
varande Direktionens sålunda gjorda hemställan af Fullmäktige
till bifall förordad.
Ehuru, genom antagande af ofvanberörda förslag, nu öfverklagade
olägenheter och besvär för den allmänhet, som med diskontverket har beröring,
komme i väsendtlig mån att afhjelpas, har Utskottet likväl icke
kunnat undgå finna att, med bibehållande af all nödig säkerhet för Diskontverket,
allmänheten kunde blifva med ännu större skyndsamhet betjenad,
derest, i stället för den af Direktionen antagna kreditiv-kassören, anställdes
en kassör för Banko-diskontverket på det hela, hvilken, jemte det han
finge på sig öfverflyttade de för kamereraren nu afsedda bestyr:
aJ att, emot vederbörandes qvittenser, kontant utbetala beloppen af
diskonterade vexlar och alla beviljade lån; samt
b) emottaga liqvid för förfallna vexlar; i öfrigt finge sig ålagdt:
cj att emottaga inbetalningar å kassa-kreditiv samt derå meddela
qvittenser, hvilka af vederbörande bokhållare i kassa-kreditivbokeu antecknas
och med påskrift derom förses;
d) att, i enlighet med å anmälnings-sedlarne upprättade och reviderade
uträkningar öfver det belopp, omsättningssökande eller slutbetalare
af lån har att till verket erlägga, uppbära liqviden samt dervid å hvarje
anmälnings-sedel teckna ordet bet.j, jemte sin chiffer, äfvensom, der så äskas,
meddela qvitto öfver inbetalningen;
e) att, enligt vederbörandes af kamereraren approberade och af bokhållaren
antecknade invisningar å kassa-kreditiv, emot qvitto å invisning,
beleppen deraf utbetala;
Bih. till ft. St. Prot. 1853—54. 6 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 2
10
Banlio-Utskottets Memorial, N:o 66.
fj att å Banko-diskontverkets räkning i Depositions-afdelningen
dagligen insätta det belopp af influtna kontanta medel, som icke i och för
utbetalningar behöft pnvändas;
g) att för den uppbörd, som kan blifva honom anförtrodd, ställa
af Direktionen godkänd borgen, eller annan säkerhet, till enahanda belopp,
som Bankens kassörer eller 4,000 R:dr Banko;
h) att föra en kassa-bok,. upptagande kolumner för de särskilda
Diskont-rörelserna, samt deruti, efter det behållningen från föregående dagen
blifvit införd, genast anteckna, å ena sidan: så väl emoltagna förskott,
eller invisningar på Depositions-afdelningen, som äfven influtna inbetalningar
af hvad beskaffenhet de än må vara, jemte anlydan för hvardera
om ändamålet med densamma, och å den andra sidan: i verkställda utbetalningar,
insättningar å Diskont-verkets räkning i Depositions-afdelningen,
till Direktionen aflemnade kontanta jnedel, samt derefter återstående behållning,
hvilken icke får öfverstiga det belopp, hvarför borgen blifvit
ställd; samt
iJ att hvarje dag på middagen, sedan in- och utbetalningar till Verket
upphört, inlemna till Kommissarierne en af kamereraren bestyrkt summarisk
uppgift öfver kassa-rörelsen för dagen inom hvardera af de särskilda
lånerörelse-grenarne, åtföljd af vederbörligen endosserade-vexlar, qvitterade
invisningar å kassa-kreditiv, qviltenser å ulgifna lån, samt Depositions-attester,
jemte öfriga till den dagliga redovisningen börande verifikationer.
Och skulle kamereraren, i stället för de bestyr med låns utgifvande
och liqviders emottagande., hvarifrån lian nu, genom tillsättande af en kassör
vid Diskont-verket, blefve befriad, åläggas alt till ytterligare kontroll
mot kassören, uti en Kassa-kontroll-bok, anteckna ej mindre alla till kassören
ingående liqvider, genast efter det de af kassören emottagits, än äfven
alla de förhandlingar, som i ett eller annat afseende kunna på kassa-rörelsen
för dagen inverka.
Då, genom anställandet af en kassör vid Banko-diskont-verket, beredes
den fördel, att allmänheten må kunna blifva utan tidsutdrägt expedierad,
samt Diskont-verket, med iakttagande af de utaf Utskottet ofvan antydda
kontroller, icke dervid något äfventyrar, tillstyrker Utskottet,
4:o.
att vid Banko-diskont-verket må få anställas en kassör, hvilken
för den uppbörd, som kan blifva honom anförtrodd, bör
ställa af Direktionen godkänd borgen, eller annan säkerhet,
till belopp af 4,000 R:dr Banko.
Banko-Utskottets Memorial, IV:o 66.
11
Enligt Rikets Ständers, vid sednaste Riksdag, med bifall till Utskottets
Utlåtande N:o 73, fattade beslut, har en kassör blifvit vid Låne-kontoret
i Götheborg anställd. Uti den af Fullmäktige för bemälde tjensteman
den 20 November 1851 utfärdade Instruktion, finnes, bland annat, föreskrifvet,
att kassören för den uppbörd honom anförtros skall ställa borgen,
eller annan af Låne-kontorets Direktion godkänd säkerhet, till belopp
af 5,000 R:dr Banko. På sätt Utskottet derjemte inhemtat, hafva vederbörande
Låne-kontors-direktioner affordrat kamererarne vid Låne-kontoren
uppbörds-säkerhet, ehuru någon föreskrift derom icke förefinnes i nu gällande
reglemente. Då likväl det synes vara med god ordning öfverensstämmande,
att enahanda förfaringssätt alltid må iakttagas, har Utskottet
afgifvit det förslag, punkt. 17, mom. 6 här nedan upptager.
4:de mom. af § 80 i reglementet innefattar i lista punkten förbud
för Ledamöterne i Banko-diskont-direktionen, äfvensom för verkets tjenstemän
eller betjente, att sätta sig i skuld hos Diskont-verket.
2 punkten af samma mom. lyder sålunda:
”Så väl ordinarie, som vikarierande Ledamot af Direktionen, vare
ock förbjudet att deltaga i öfverläggning vid tillfälle, då lån omsättes, för
hvilket han, såsom gäldenär eller löftesman, iklädt sig betalnings-förbindelse.
”
Som, äfven om denna föreskrift icke funnes, hvarje Ledamot i Banko-diskont-direktionen
måste anses pligtig att afhålla sig från deltagande
i Direktionens öfverläggning, angående sådana frågor, hvaruti han sjelf är
jäfvig, hemställer Utskottet,
5:o.
att 2:dra punkten af 4:de mom. i § 80 må från Banko-reglementet
uteslutas.
Uti mom. 6 af sistberörde § stadgas: ”Alla inbetalningar till Banko-diskont-verket,
med undantag af öfverräntorna, äfvensom de af verket
12
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
skeende utbetalningar, böra verkställas genom insättning och utassignering
pä vederbörliga räkningar i Depositions-afdelningen.”
”Öfverräntorna liqvideras kontant till katnereraren, som, inom ^:de dagen
efter penningarnes emottagande, ombesörjer deras insättning på behöriga
räkningar.”
”På alla attester antecknas, hvarifrån de insatte penningarne härröra,
hvarefter dessa attester, jemte anmälnings-sedlarne, aflemnas till de
i Banko-diskont-direktionen deltagande Kommissarierne, som dem öfverkorsa,
samt, efter det de blifvit hos Direktionen företedde, af vederbörande
bokhållare begagnade, desamma förvara.”
Då omförmälde föreskrifter dels för det fall, att Utskottets framställning
om anställande af en kassör vid Banko-diskont-verket bifalles, icke
vidare blifva tillämpliga, dels ock röra den ordning, hvilken inom Verket
skall iakttagas, och således lämpligast böra till tjenstgörings-ordningen hänföras,
tillstyrker Utskottet,
6:0.
att 6:te mom. af § 80 må från reglementet borttagas.
Då, för den händelse att en eller annan af de uti de särskilda Diskont-direktionerne
af Fullmäktige utsedde Ledamöter skulle för längre eller
kortare tid hindras att i Direktionen deltaga, Fullmäktige kunna, vid
erhållen underrättelse derom, utse Suppleanter att i Direktionen inträda,
har Utskottet ansett val af Suppleanter, på förhand, icke böra ifrågakomma
och af sådan anledning genom 17:de punkten, mom. 4 här nedan föreslagit
en förändrad uppställning af sednare punkten i 81:sta §:s 4:de mom.
Momentet 5 af sistberörde § i nu gällande Banko-reglemente lyder,
som följer;
”1 händelse antingen någon af de genom Ridderskapet och Adeln,
Preste- och Borgare-Stånden, hvar för sig, utsedde Direktörer och Supple
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
13
anler vid Låne-kontoren, eller Direktören jemte en Suppleant af BondeStåndet,
eller ock begge Suppleanterne af sistnämnde Riks-Stånd, skulle
före nästa Riksdags början med döden afgå, eller sättas ur tillfälle att detta
uppdrag bestrida, förhålles på sätt vid Riksdagen år 1829 blifvit förordnadt,
så att den Låne-kontors-direktion, der sådan ledighet uppstått, derom
gör anmälan hos Fullmäktige, derest den afgångue tillhört Ridderskapet
och Adeln, Borgare eller Preste-Ståndet, samt bos Ståndets Kansli-direktion,
om ledigheten yppats bland Bonde-Ståndets utsedde Ledamöter;
hvarefter i förstnämnde 2:ne fall förhålles med val till ny Suppleant, på
sätt § 26 stadgar, samt vid ledigheter bland Preste- eller Bonde-Ståndets
Ledamöter, val till ny Suppleant af Ståndets Kansli-direktion verkställas.”
Under förutsättning att Utskottets förslag till förändradt sätt för
val af Ledamöter i Låne-kontors-direktionerne af Rikets Ständer gillas, skulle
stadgandet i omförmälda 5:te moment icke vidare ega tillämplighet; och
Utskottet hemställer alltså,
7:o.
att detsamma må från blifvande Banko-reglemente uteslutas.
Sedan, i följd af Rikets Ständers beslut, angående nödiga åtgärders
vidtagande till förekommande af penninge-remisser med posterna emellan
Stockholm och de orter, hvarest Banken har Låne-kontor, det för vederbörande
Låne-kontors-direktioner torde blifva af nöden att, oberoende af
utlåningens verkställande, assignera på Banken; så är, genom 17:de punkten,
momentet 10 här nedan uppställningen af mom. 8 i 81 § af Bankoreglementet
i vissa delar förändrad.
I följd af Rikets Ständers, med bifall till Utskottets Utlåtande N:o
20, fattade beslut, att de af Filial-banker utfärdade assignationer må, vid
inbetalningar till Låne-kontoren af lån och räntor, betraktas lika med lånekontorens
egna assignationer, lärer åt den föreskrift, som kommer att motsvara
7:de mom. af 81 § få gifvas följande förändrade lydelse.
Jemf. § 8i3 mom. 7. Direktionen 8:o.
emottage icke i inbetalningar af Direktionen emottage icke, vid inkontorens
lån och räntor andra betalningar till Låne-kontoret andra
14 Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
medel, än det i Riket fastställda, medel, än det i Riket fastställda
gångbara mynt samt Låne-konto- gångbara mynt samt Låne-konto
rens
egna assignationer. rens och Filial-bankernes assigna
tioner.
Bland föreskrifter om hvad Direktionen öfver Banko-diskont-verket
har att vid låns beviljande iakttaga, stadgas uti 3:dje mom. af 82 §
följande:
”Blifver uti Banko-diskout-direktionen något lån, hvarom fråga uppstått,
bifallet i anledning af de upplysningar, en Direktionen icke tillhörande
Banko-fullmäktig meddelat, skall, vid ett sådant lån, i protokollet den korta
anteckning göras: ’'Att Direktionen, uppå de af närvarande Banko-full
mäktigen
N. N. gifna upplysningar och med stöd af hans lemnade förord,
lånet beviljat.”
Denna föreskrift, enligt hvilken en Direktionen icke tillhörande
Banko-fullmäktig eger att inverka på Direktionens beslut om låns bevil-»
jande, torde, såsom olämplig,
9:o.
böra från reglementet få utgå.
Angående det genom 84 § i Banko-reglementet Diskont-direktio»
lierne gifna åliggande, att, efter hvarje utlåningsdag, meddela hvarandra
avis om de under samma dag hos hvartdera Verket godkände låntagare,
har Banko-diskont-direktionen hemställt, att detsamma hädanefter måtte i
afseende å de lån, som utgå från fonden för lån med omsättning, inskränkas
till meddelande af underrättelse om de personer från annat låne-distrikt,
hvilka såsom löftesmän eller hypotheks-utgifvare antagits för förbindelser
till nyssnämnde fond.
Då af denna fond ingen får såsom lån på en gång innehafva mera
än 6,000 R:dr, synes adviserings-skyldigheten, utan äfventyr för Diskontverket,
kunna och jemväl böra inskränkas till hvad Banko-diskont-direktionen
föreslagit, särdeles då i betraktande tages, att, så vida en ändamålsenlig
reglering af tjenster och befattningar vid Diskont-verken skall kunna
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
15
åstadkommas, utan förökning i tjenstemännens antal, det måste tillses, att
tidsödande och onödiga tjenstegöromål utbytas emot andra för Diskontverken
mera gagnande. Deremot anser Utskottet Diskont-direktionerna
böra meddela hvarandra underrättelse om beviljade kassa-kreditiv.
Utskottet tillstyrker fördenskull, att ifiågavarande föreskrift må.sålunda
förändras:
10:o.
Jemf. § 84. Samtlige Diskont-direktionerna
skola genast, efter hvarje
utlåningsdag, meddela hvarandra
avis om de under samma dag hos
hvartdera Verket godkände låntagare,
jemte beloppet af de beviljade
lånen, samt tillika underrätta
om handlingar inkommit med borgensförbindelser
af personer, boende
i annat låne-distrikt; dock kommer
detta åliggande, hvad beträffar
Låne-konloret i Wisby, att inskränkas
dertill, alt nämnde kontor
har att endast till Banko-diskont-verket
i Stockholm insända
så beskalfad avis, som nyss är
nämnd.
Diskont-direktionerna skola, hvardera
efter sista sammanträdet i veckan,
lemna hvarandra underrättelse ej
mindre om hvilka personer, som,
under veckan, blifvit för förbindelser
till fonden för handel och
näringar af Direktionen antagne,
än äfven om de personer från annat
låne-distrikt, hvilka såsom löftesmän
eller hypotheks-utgifvare,
antagits för förbindelser till fonden
för utlåning med omsättning;
med uppgift tillika om beloppet
af de förbindelser, hvarför hvardera
personen blifvit godkänd; dock
kommer detta åliggande, hvad beträffar
Låne-kontoret i Wisby, att
inskränkas dertill, att detta kontor
insänder så beskaffad underrättelse
allenast till Diskont-verket i Stockholm.
På samma sätt förhålles, der
kassa-kreditiv af någondera Diskont-direktionen
beviljas.
Uti 87 § 1 mom. stadgas:
”De å så väl Banko-diskontens, som Handels- och Närings-diskon
tens
låne-rörelser inflytande räntor och öfriga vinstmedel få icke utlånas,
utan skola, efter afdrag af utgifterna för Diskont-verkens förvaltning, för
lusterna
och de lån, hvilka vid de årliga revisionerna kunna varda inom
linien lörda, till Banken inlevereras för 2:a och 4:e qvartalen inom dessas
utgång, samt för l:a och 3:e qvartalen genast efter slutet af hvartdera;
16
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
åliggande det vederbörande Direktioner, alt, efter hvarje utlåningsdag, till
Banken insända de kassa-béhållningar, som icke i och för rörelsen ovilkorligen
erfordras.”
Redan under nuvarande förhållanden hafva, vid tillämpning af
detta stadgande, i hvad det rörer tiden för vinstmedlens insändande till
Banken, sådana svårigheter mött, att Fullmäktige/enligt hvad 11 § af Utskottets
Berättelse N:o 6 gilver vid handen, föranlåtits att, uppå förfrågan
af Direktionen öfver Låne-kontoret i Götheborg om rätta förståndet af omförmälda
stadgande, meddela den förklaring, att de till Låne-kontoret inflytande
vinstmedel skola, så nära ske kan, å den i 87 § 1 mom. bestämda
tid till Banken insändas; och då, med antagande af Utskottets uti
punkt. 19, mom. 1 här nedan framställda förslag till föreskrift, motsvarande
1 mom. af 82 §, något uppehåll uti låne-rörelsen hädanefter vid
slutet af l:a halfåret icke kommer att ega rum, och vid slutet af 2:a halfåret
att endast undantagsvis medgifvas, samt deraf skulle följa ytterligare
svårighet för vinstmedlens inlevererande till Banken inom utgången al
2:a och 4:e qvarlalen, torde ifrågavarande föreskrift böra förändras derhän,
att sådan leverering skall verkställas efter slutet af hvarje qvartal.
Beträffande åter föreskriften för vederbörande Direktioner att, efter
hvarje utlåningsdag, till Banken insända de kassa-behållningar, som icke
i och för rörelsen ovilkorligen erfordras, föranlåtes Utskottet fästa uppmärksamhet
derå, att, enligt de, till undvikande af penninge-remisser med
posterna emellan Stockholm och de orter, der Rikets Sländers Bank har
Låne-kontor, af Utskottet uti Memorialet N:o 32 föreslagna och af Rikets
Ständer fastställda föreskrifter, det hädanefter kommer att stå hvar och en
öppet, att i Rikets Ständers Bank samt Låne-konloren i Götheborg, Malmö
och Wisby insätta penningar att lyftas å uppgifven ort, samt alt, i följd
deraf, Direktionerne öfver Låne-kontoren, i osäkerhet om beloppet af de
invisningar, som kunna å vederbörande Låne-kontor utställas, icke äro i
tillfälle att, efter hvarje utlåningsdag, med någon tillförlitlighet bestämma,
huruvida för handen varande kassa-behållning må kunna anses vara öfverflödig
eiler icke. Som Utskottet likväl ansett det icke vara rådligt, att
den i förevarande hänseende nu befintliga föreskrift alldeles borttages, har
Utskottet derifrån uteslutit endast orden: efter hvarje utlåningsdag.'
På dessa skäl tillstyrker Utskottet,
liro.
att föreskriften i § 87 mom. 1 må evhålla denna förändrade
uppställning:
De
Banko-Utskotlets Memorial, N:o 66.
17
De å Diskont-verkens låne-rörelser inflytande räntor och
öfriga vinst-medel få icke utlånas, utan skola, efter afdrag af
utgifterna för Diskont-verkens förvaltning och beloppen af
de lån, hvilka vid de årliga revisionerna kunna varda inom
linien förda, efter utgången af hvarje qvartal, så lort ske kan,
till Banken inlevereras.
Direktionerne öfver Diskont-verken i orterna åligger det
jemväl, att till Banken insända de kassa-behållningar, som
icke i och för rörelsen ovilkorligen erfordras.
88 § af Reglementet innehåller:
”Till upplysning för Direktionen vid nya låns beviljande föres vid
Diskont-verken en med alfabetiskt register försedd matrikel öfver alla utgifna
lån, jemte ett lika beskaffadt register å de personer, som å belånta
åne-dokumenter iklädt sig ansvarighet för betalningen.
Karnereraren ansvarar, under Direktionens tillsyn, för alla räkenskapers
ordentliga förande, dervid han biträdes af Kontors-betjeningen; och
åligger det Kamereraren vid hvartdera Låne-kontoret, att till hvarje sessionsdag
upprätta erforderlig lista öfver de till Kontoret inlemnade nya låneansökningar
samt omsättnings-handlingar, jemte de kontanta medlen.’’
Då dessa föreskrifter endast röra ombesörjandet af åtskilliga inom
Diskont-kontoren förekommande göromål, hvilka skola uti Tjenstgöringsordningen
upptagas, hemställer Utskottet,
12:o.
att 88 § må från Banko-reglementet uteslutas.
<s;<n?,r>nrh .) b
I anledning af en utaf Banko-diskont-direktionen gjord framställning,
om afskaffande för framtiden af de i § 90 af Banko-reglementet nu föreskrifva
anmanings-bref, hafva Fullmäktige, uti afgifvet yttrande, förklarat,
Bih. till R. St. Pro t. 1858—54. 6 Sami. 1 Afd. 29 Baft. 3
18
Banko-lJtskoltets Memorial, N:o 66.
att de ansett sig desto heldre böra understödja denna framställning, som
en sådan åtgärd i allo instämde med Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag
vidtagna beslut, om upphörande af anmanings-räkningar för lån mot
pant af fast egendom; dock att, i hufvudsaklig likhet med hvad som beträffande
nyssberörde lån då stadgades, nu måtte, i sammanhang med anmanings-brefvens
afskaffande för diskont-lån, föreskrifvas, att, vid så väl
utgifning som omsättning af lån, en tryckt promemoria, upptagande lånets
belopp och förfallotid, m. m., borde vederbörande tillhandahållas.
I betraktande deraf, att utskrifning och afsändning af nu brukliga
anmanings-bref icke allenast medtager mycken tid för de tjenstemän, hvilka
det åligger att derom draga försorg, utan äfven förorsakar Diskont-verken
icke obetydliga kostnader, utan att derföre det med dem åsyftade ändamål
kan anses vunnet, enär å Post-konloren åtskilliga anmanings-bref, enligt
hvad kändt är, blifva en längre tid qvarliggande, tinner Utskottet det af
Fullmäktige framställda förslag, hvarigenom anmanings-brefven kunna, utan
mehn för låntagarne, afskaffas, böra till efterrättelse fastställas, och får alltså
tillstyrka, att, i stället för § 90 mom. 1 må i Banko-reglementet intagas
följande föreskrift:
Jemf. 90 mom. 4. En månad före
h varje diskont-låns förfallodag, skall
erinran om lånets inbetalning ske,
medelst till låntagaren afgående
anmanings-bref, deruti till upplysning
för lån- och omsältnings-sökande,
jemväl meddelas formulär
till de borgens- och vittnes-meningar,
som för antagande af diskontreversalen
erlordras; hvilka anmanings-brel
utfärdas vid Banko-diskont-verket
af förste Ombudsmannen,
samt vid Låne-kontorenj af
hvartderas Ombudsman.
Följande uti 91 § intagna föreskrift:
”Förekommer anledning, att någon Diskont-verkets gäldenär sig undanhåller,
så att lagsökning icke kan, genom exekutions-betjening, honom
13:o.
Till upplysning för vederbörande låntagare
hos Diskont-verken, skall vid
så väl utgifning af nytt lån med
omsättnings-rätt, som omsättning
af redan erhållet, honom eller hans
ombud meddelas tryckt promemoria,
upptagande lånets belopp och
förfallotid, jemte formulär till de
borgens- och vittnes-meningar,som
för diskont-reversals antagande erfordras.
Banko-Utskottets Memorial, Nio 66. 19
delgifvas, gore Ombudsmannen härom anmälan hos vederbörande Exekutor,
med påstående, att sådan gäldenär må, genom allmänna tidningarne,
varda kallad att öfver lagsökningen höras.”
torde, såsom tillhörande allmänna författningar angående utsöknings-ärenden,
14».
böra från Banko-reglementet utgå.
Under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i det
föregående föreslagit; får Utskottet hemställa, att föreskrifterna i Bankoreglementets
Art. 4 Afd. 1, angående Diskont-verkens organisation och förvaltning,
må erhålla följande uppställning:
Jemf. $ 75. De fonder, hvilka äro
anslagna för Bankens Diskont-rörelse,
stå under förvaltning af
Banko-diskont-direktionen i Stockholm,
samt Direktionerne öfver
Lånekontoren i orterne. Lånekontoret
i Götheborg — — — —
effekter.
l5:o.
De fonder, som äro anslagna för Bankens
Diskont-rörelse, stå under
förvaltning af Direktionen öfver
Diskontverket i Stockholm, hvilken
benämnesBanko-diskont-direktiou,
samt Direktionerne öfver Diskontverken,
eller de så kallade Lånekontoren
i Götheborg, Malmö och
Wisby.
Låne-kontoret i Götheborg besörjer
äfven utlåning på jern och
andra i Banken belånbara exportabla
effekter.
16:o.
Jemf. § 76. Se ofvan; samt § 78, Morn. I Banko-diskont-direktionen
punkt. i. Se ofvan. skall bestå af åtta Ledamöter,
nemligen sex af Fullmäktige utsedde
inom eller utom Banko
-
20
Banko-Utskottete Mémorial, N:o 66.
Jetnf. 80, morn. 1. Se ofvan.
Jemf. § 80, mom. 2. De t vän ne
Kommissarierne, så väl sorn Direktionens
begge öfrige Ledamöter
af Bankens Tjenstemän, ombytas
allt efter som Fullmäktige pröfva
för verket och det allmänna gagneligt.
Jemf. § 79. Se ofvan
Jemf. § 80, mom.\3. (Oförändradt.)
MiO ' •• t)- i \ A f. '■ -1 t
Jemf. § 80, mom. 8. Kamereraren
vid Banko-diskont-verket skall för
den uppbörd, honom kan blifva
anförtrodd, ställa af Direktionen
verket och dess Öfverstyrelse, samt
två Bankens Kommissarier.
Mom. 2. Förstnämnde sex Ledamöter,
af hvilka minst två böra
ega kännedom om näringarne och
den större rörelsen, skola af Fullmäktige
vid hvarje års slut, genom
omröstning per capita, för det
nästföljande året utses, dervid de
förut varande kunna ånyo väljas.
Mom. 3. Så väl bemälde Ledamöter,
som de två Kommissarier,
hvilka äro Ledamöter i Direktionen,
kunna ombytas allt eftersom
Fullmäktige pröfva sådant vara
för verket och det allmänna gagneligt.
Mom. 4- Ibland Direktionens Ledamöter
nämna Fullmäktige för
hvarje år, på enahanda sätt, som
i mom. 2 sagdt är, en till Ordförande
i Direktionen och en till
vice Ordförande, hvilken i den
förres frånvaro, ordet i Direktionen
förer.
Mom. 5. Tjenstemännen vid Banko-diskont-verket
antagas och konstitueras
af Fullmäktige, efter af
Direktionen afgifvet förslag; och
ega Fullmäktige, när så fordras,
från tjensten och densamma åtföljande
förmåner, entlediga den,
med hvilken Direktionen finner
verket icke vara belåtet.
Mom. 6. Ombudsmännen, Kamereraren
och Kassören vid verket
skola, för den uppbörd, som kan
blifva dem anförtrodd, ställa af
t);' f 44} i ioitt •' ij. & ii S * ii» ii i j-t; ,<'.*1 \\
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
21
godkänd borgen, eller annan säkerhet,
! till belopp af 4000 R:dr
Banko.
Jemf. § 89, mom. 5. Hvardera Ombudsmannen
vid Banko-diskonten
i Stockholm och Låne-kontoret i
Götheborg skall för den uppbörd,
honom anförtros, ställa säkerhet Lill
ett belopp af 5000 R:dr Banko. Ombudsmannen
vid Låne-kontoret i
Malmö lemnar enahanda uppbördssäkerhet,
till belopp af 2000 R:dr
Bauko, samt Ombudsmannen vid
Låne-kontoret i Wisby till belopp
af 1000 R:dr nämnde mynt.
Jemf. § 80, mom. 7. Alla lånedokumenter
och hypotheker förvaras
under 3:ne lås, hvartill 2:ne
af Direktionens Ledamöter till
skiftes samt Kamereraren hafva
hvar sin nyckel.
Jemf. § 77. Direktionen öfver hvart
och ett af Lånekonloren utgöres
af fyra inom kontorets distrikt
boende ledamöter, en af hvarje
Riks-Stånd, tillika med ett Bankoombud.
Jemf. § 78, punkt. 2. Direktionerne
öfver Lånekontoren förvalta de
derstädes till Handels- och Närings-diskonten
anvisade medel.
Jemf. § 81 j mom. 1. Se ofvan.
Direktionen godkänd borgen, eller
annan säkerhet, Ombudsmännen
hvar för sig till belopp af 5000
R:dr Banko, samt Kamereraren och
Kassören, hvardera till belopp af
4000 R:dr nämnde mynt.
Mom. 7. Alla lånedokumenter och
hypotheker förvaras under tre lås,
hvartill två af Direktionens Ledamöter
och Kamereraren hafva hvar
sin nyckel.
17:o.
Mom. 1. Direktionen öfver h vartdera
Låne-kontoret skall bestå af
fyra Ledamöter, som. utan afseende
å Riks-Stånd, af Fullmäktige
vid hvarje års slut, genom omröstning
per capita, för det nästföljande
året utses, dervid de förutvarande
kunna ånyo väljas, samt
ett Banko-ombud, som jemväl af
Fullmäktige förordnas.
Mom. 2. Såväl bemälde ledamöter,
som Banko-ombudet kunna ombytas
allt efter som Fullmäktige
pröfva sådant vara för Lånekontoret
och det allmänna gagneligt.
c
22
Banko-Utskottete Memorial, N:o 66.
Jemf. § 79. Se ofvan.
Jemf. § 81 mom. 4, punkt. 2.
”Blifver någon Ledamot af RiksStånden,
för längre tid än 3:ne
veckor, hindrad att i Direktionens
sammankomster deltaga, inkallas
i Direktionen den för honom utsedde
Suppleanten.”
Jemf. § 81, mom. 6, punkt. 4.
Derest åter Banko-ombudet af
sjukdom eller annat laga förfall
för längre tid än frenne veckor
hindras — — — — — — •—
förordnas.
Jemf. § 81, mom. 2.
Tjenstemännen och betjeningen
antagas och konstitueras af Lånekontors-direktion,
som eger — —
— — — — — belåtet.
Mom. 3. Ibland Direktionens Ledamöter
nämna Fullmäktige för
hvarje år, på enahanda sätt som
i mom. 1 föreskrifves, en till Ordförande
och en till vice Ordförande,
hvilken i den förres frånvaro
ordet i Direktionen förer.
Mom. 4. Blifver Ledamot hindrad
att i Direktionens sammankomster
deltaga, göres derom af Direktionen
anmälan hos Fullmäktige, som,
om så nödigt anses, utse Suppleant
att under tiden i Direktionen inträda.
Derest Banko-Ombudet, af sjukdom
eller annat laga förfall, hindras att
sin tjenst bestrida, må på Fullmäktiges
pröfning ankomma, antingen
Banko-ombudets göromål
skola uppdragas någon af Direktionens
öfrige Ledamöter, som kan
och vill ett slikt uppdrag sig åtaga,
emot åtnjutande under tiden af
skilnaden emellan hans eget arfvode
och de för Banko-ombudet
anslagna löneinkomster, eller ock
annan person må, för tjenstens
bestridande, under tiden förordnas.
Mom. 5- Tjenstemännen och Betjeningen
vid h vartdera Låne-kontoret
antagas och konstitueras af
Låne-kontorets Direktion, som eger
att, när så fordras, från tjensten
och densamma åtföljande förmåner,
entlediga den, med hvilken Direktionen
finner verket icke vara
belåtet.
Banko-Utikottets Memorial, N:o 66.
23
Jemf: § 89, mom. 5. Se ofvan.
Se ofva, npunkt. 3:o. '
Jemf. § 81, mom. 9. (Oförändradt).
Jemf. § 81, mom. 6, punkt. 1. Banko-ombudet
föredrage, såsom Referent,
ärendeoa och besörje bref
vexlingen
— — — — —■
expedition.
Jemf. § 81 mom. 6 punkterna 2 och 3.
Skulle Banko-ombudet någon gång
vara frånvarande, kunna målen då
af annan Ledamot föredragas.
Mom. 6. Ombudsmannen vid hvartdera
Låne-kontoret skall, för den
uppbörd, som kan blifva honom
anförtrodd, ställa af Direktionen
godkänd borgen eller annan säkerhet:
Ombudsmannen vid Låne
kontoret
i Götheborg till belopp
af 5000 R:dr Banko; vid Lånekontoret
i Malmö till belopp af
2000 R:dr Banko, samt vid Låne-kontoret
i Wisby till belopp
af 1000 R:dr nämnde mynt.
Kamereraren vid hvartdera Lånekontoret
skall ställa sådan säkerhet,
till belopp, Direktionen
finner godt bestämma.
Kassören vid Låne-kontoret i Götheborg
ställe enahanda uppbördssäkerhet,
till belopp af 5000 R:dr
Banko.
Moni. 7. Kassakistan förvaras under
tre lås, till hvilka en Direktör,
Banko-ombudet och Kamereraren
hafva hvar sin nyckel.
Mom. 8. Banko-ombudet föredrager
i Direktionen ärendena och besörjer
brefvexlingen mellan Direktionen
och Fullmäktige, i öfverensstämmelse
med Direktionens
beslut; och tillhör det Låne-kontorets
Kamererare, att biträda Banko-ombudet
med ärendenas beredande
till utlåningsdagens expedition.
Skulle Banko-ombudet någon gång
vara frånvarande, kunna målen då
af annan Ledamot föredragas; dock
må Banko-ombudet icke, utan laga
24
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Utan laga förfall eller af Direktionen
erhållet tillstånd, må dock
Banko-ombudet icke från Direktionens
sammankomster uteblifva.
Jemf. § 81 morn. 7. Se ofvan.
Jemf. § 81 mom. 8.
”Direktionen eger rättighet, alt
på Banken utfärda assignationer för
utlåningens verkställande, dock under
vilkor, att assignationerna, hvartill
blanketter, med deri utsatt valör
efter reqvisition, från Fullmäktige
utlemnas, icke må utgifvas å
andra summor, än Ett Hundra
R:dr, Ett Hundra Femtio R:dr,
Fem Hundra R:dr och Ett Tusen
R:dr. Börande härvid för öfrigt
iakttagas: att assignationerna underskrifvas
af minst Två Direktörer
och Banko-ombudet, samt kontrasigneras
af Kamereraren; att
några assignationer ej på förband
förfärdigas till upptagande bland
kassa-behållningen, utan underskrifvas
endast i den mån, lån
blifvit beviljade; att med först afgående
post, efter hvarje ullåningsdag,
förteckning på alla utfärdade
assignationer, innefattande nummer,
datum och summa, till Fullmäktige
insändes, samt att, då inbetalningar
i Kontorets egna assignationer
-
förfall, eller af Direktionen erhållet
tillstånd, från Direktionens sammanträden
uteblifva.
Mom. 9. Direktionen emottage icke,
vid inbetalningar till Låne-kontoret,
andra medel, än det i Riket
fastställda gångbara mynt, samtLåne-kontorens
och Filial-bankernes
assignationer.
Mom, 10. Direktionen eger rättighet,
att på Banken utfärda assignationer,
dock under vilkor, att assignationerna,
hvartill blanketter,med
deri utsatt valör efter reqvisition,
från Fullmäktige utlemnas, icke må
utgifvas å andra summor, än Ett
Hundra R:dr, Ett Hundra Femtio
R:dr, Fem Hundra R:dr och Ett
Tusen R:dr. Börande härvid för
öfrigt iakttagas: att assignationerna
underskrifvas af minst Två Direktörer
och Banko-ombudet, samt kontrasigneras
af Kamereraren; ali
några assignationer ej på förhand
förfärdigas till upptagande bland
kassa-behållningen, utan underskrifvas
endast i den mån, som de
i och för Låne-kontorets rörelse
erfordras; att med först afgående
post, efter assignationernas utgifv&nde,
förteckning på desamma,
innefattande nummer, datum och
summa, till Banken insändes, samt
att, då inbetalningar i Kontorets
egna assignationer ske, desamma genast
öfverkorsas och såsom kontant
leverering till Banken insändas.
Mom. 11.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 56.
25
nationer ske, desamma genast öfverkorsas
och såsom kontant leverering
till Banken insändas.”
Jemf. § 8ij mom. 10.
Moni. 11. Den åt Låne-kontoret i Götheborg
uppdragna belåning af jern
och andra vågförda effekter eger
icke någon gemenskap med Lånekontorets
öfriga funktioner oell räkenskaper,
samt må följaktligen
icke dermed förblandas, utan länder,
i afseende på denna belåning,
till efterrättelse hvad derom särskildt
stadgadt är,
18:o.
Jemf. § 83j punkt. 1. (Oförändrad).
Jemf. § 83; punkt. 2. Fullmäktige,
som icke äro Ledamöter af Diskont-direktionen,
vare det likaledes
förbjudet att, såsom kommissionärer,
taga någon befattning —
— — erhållna lån.
Bih. till R. St. Prof. 1853—1854.
Morn. 1. Ledamöterne i samtlige Diskont-direktionerne
vare det uttryckligen
förbjudet, att, såsom
Kommissionärer taga någon befattning
med Låne-ansökningar hos
det Diskont-verk, i hvars styrelse
de deltaga, ehvad dessa ansökningar
afse nya eller omsättningar af
redan erhållna lån. Åliggande det
såväl ordföranden, som en hvar
Ledamot i Direktionen, att allvarligen
tillse, det denna föreskrift
noggrannt efterföljes och förhållandet,
i annat fall, hos Direktionen
anmäla.
Fullmäktig, som icke är Ledamot
af Diskont-direktionen, vare
det likaledes förbjudet att, såsom
Kommissionär, taga någon befattning
med ansökningar, rörande beviljande
af nya eller omsättning
af förut erhållna lån.
6 Sami. 1 Afd. 89 Haft. 4
26
Jianko- Utskottets Memorial, N:o 66.
Jemf. § 85j punkt. 5. (Oförändrad).
Jemf. § 80_, mom. 4, punkt. 1. Ingen
ordinarie eller vikarierande Ledamot
i Banko-diskont-direktionen
— — — belånas.
Jemf. § 81 j mom. 3. Varder till Ledamot
af Direktionen någon vald,
som —  — — upplaga lån
hos Banko-diskont-verket i Stockholm;
och må hvarken —
— — erhålla lån hos Banko-diskont-verket
i Stockholm.
Finnes förbudet vara öfverträdt,
gore vederbörande Direktion derom
anmälan hos Fullmäktige, hvilka
ombesörja att, i händelse den
felaktige är Ledamot i någon af
förutnämnde Diskont-direktioner,
annan Ledamot i hans ställe skyndsamligen
förordnas och insättes,
samt att, om förbudet blifvit öfverträdt
af någon Fullmäktig, med
honom kommer att förfaras enligt
gällande Ansvarighets-lag.
Mom. 2. Hvarken Ledamot af Banko-diskont-direktionen,
ej eller någon
af Verkets Tjenstemän eller
betjente må sätta sig i skuld hos
Diskont-verket; härifrån dock undantaget,
hvad angår lån på sådane
aktier eller publika papper, hvilka
, enligt Rikets Ständers beslut,
få belånas.
Mom. 3. Varder till Ledamot af Låne-kontors-direktion
någon vald,
som sjelf häftar för skuld eller annan
förbindelse till Låne-kontoret,
godtgöre han, efter sitt inträde i
Kontorets förvaltning, denna skuld
till fulla beloppet genast den är
förfallen, så vidt lian vill vid
nämnde förvaltning qvarblifva; Direktörerne
dock obetaget att innehafva
eller upptaga lån hos Banko-diskont-verket
i Stockholm; och
må hvarken Direktionens Ledamöter
eller Kontorens tjenstemän och
betjening skuldsätta sig hos något
af Låne-kontoren genom egna lån
eller andra förbindelser till betalningsansvar;
egande likväl tjenstemännen
och betjeningen frihet,
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66. 27
att på godkända aktier eller gällande
publika papper, erhålla lån
hos Banko-diskont-verket.
Jemf. <$* 82j mom. 1. punkt. 1. Direktionen
öfver hvartdera Diskontverket
sammanträder in pleno för
ärendenas behandling någon viss
dag i hvarje vecka eller oftare, derest
göromålen sådant fordra, med
undantag allenast för den korta tid
vid hvarje halfårs slut, under hvilken
Verkets låne-operationer, i anseende
till räkenskapernas uppgörande,
oundvikligen måste hvila.
Jemf. $ 82j mom. 1} punkt. 2. Vid
alla Direktionens sammankomster
hör ordentligt protokoll föras.
Jemf. § 80, mom. 5j punkt. 1. För
besluts fattande i Banko-diskontdirektionen
fordras, alt minst 5
Ledamöter af Direktionen äro närvarande.
Jemf. § 81 j mom. 4^ punkt. 1. För
hesluts fattande i Låne-kontorsdirektionen
fordras, att minst 3
Direktörer, Banko-om hudet iuberäknadt,
äro närvarande.
19:o.
Mom. 1. Direktionen öfver hvartdera
Diskont-verket behandlar in pleno
alla de frågor och ärenden, som
tillhöra Direktionens handläggning.
På Direktionen ankommer att
bestämma dagarna för Direktionens
sammanträden i hvarje vecka,
hvarvid iakttages, att pröfning
af låne-handlingar icke fördröjes,
vid Banko-diskont-verket, utöfver
två dagar, vid Låne-kontoren i Götheborg
och Malmö, utöfver tre dagar,
samt vid Låne-kontoret i Wisby
utöfver sju dagar, Sön- och helgedagar
oräknade; egande Direktionen
, derest för räkenskapernes
afslutande så nödigt pröfvas, att,
vid hvarje års utgång, för högst
två veckor inställa rörelsen för utlåning
med omsättningsrätt.
Mom. 2. Vid Direktionens sammanträden
bör protokoll föras.
Mom. 3. För besluts fattande fordras
i Banko-diskont-direktionen,
att minst fem Ledamöter, samt
i Låne-kontors-direktionerne att
minst tre Ledamöter af Direktionen
äro närvarande.
28
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Jemf. § 80morn. 5, punkt. 2. Hvar
och en af öfvervara
Banko-diskon t-direktionens sammankomster
och öfverläggningar;
men utan rättighet att i beslut och
voteringar deltaga.
Jemf. $ 82j moni. 2. Uppstå —
— — — — de flesta rösterna,
per capita beräknade, utfalla för
bifall — — — — — ege Ordföranden
afgörande röst. *■
Jemf. § 84. Se ofvan.
Hvar och en af Fullmäktige är
Öppet lemnadt, att när som helst
öfvervara Diskon t-direktionernes
sammankomster, men utan rättig;-
9 O
het att i beslut och voteringar deltaga.
Mom. 4. Uppstå, vid fråga om låns
beviljande, olika meningar bland
Direktionens Ledamöter, får lånet
ej utgå, derest icke de flesta rösterna
utfalla förbifall till detsamma;
men om, vid andra ärendens behandling,
lika antal röster stadna
emot hvarandra, ege Ordförande
afgörande röst.
20:o.
Diskont-direktionerna skola, hvardera
efter sista sammanträdet i veckan,
lemna hvarandra underrättelse
ej mindre om hvilka personer,
som, under veckan, blifvit för förbindelser
till fonden för handel
och näringar af Direktionen antagne,
än äfven om de personer
från annat Låne-distrikt, hvilka
såsom löftesmän eller hypotheksutgifvare
antagits för förbindelser
till fonden för utlåning med omsättning;
med uppgift tillika om
beloppet af de förbindelser, hvarför
hvardera personen blifvit godkänd;
dock kommer detta åliggande,
hvad beträffar Låne-kontoret
i Wisby, att inskränkas dertill, att
detta Kontor insänder så beskaffad
underrättelse allenast till Diskont-verket
i Stockholm.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
29
På samma sätt förhålles, der kassa-kreditiv
af någondera Diskontdirektionen
beviljas.
Jemf. § 85. Fullmäktige tillställas
hvarje vecka en kort allmän öfversigt
af h vartdera Diskont-verkets
ställning, jemte uppgift ej mindre
på alla vid nästföregående sessions-dag
beviljade, omsatta eller
inbetalda lån, än äfven å beloppet
af de genom Ombudsmännen
indrifna låne-medel eller till deras
åtgärd utlemnade låne-dokumenter.
Anm. Enligt punkt. 62 af Utskottets
Betänkande N:o 34, är
§ 86, angående granskningen af
lånehandlingar, öfverflyttad till
Banko-reglementets 6:te Art. 4:de
Afd.
Jemf. § 87j mom. 1. Se ofvan.
21:o.
Fullmäktige tillställas hvarje vecka
en allmän, i enlighet med godkända
formulär upprättad, öfversigt
af hvartdera Diskont-verkets ställning.
22:o.
Morn. 1. De å Diskont-verkens låne-rörelser
inflytande räntor och
öfriga vinstmedel få icke utlånas,
utan skola, efter afdrag af utgifterna
för Diskont-verkens förvaltning
och beloppen af de lån, hvilka vid
de årliga revisionerna kunna varda
inom linien förda, efter utgången
af hvarje qvartal, så fort ske
kan, till Banken inlevereras. Direktionerne
öfver Diskont-verken i orterna
åligger det jemväl, att till
Banken insända de kassa-behållningar,
som icke i och för rörelsen
ovilkorligen erfordras.
30
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Jemf,§ 87, morn. 2. Diskont-verkens
Direktioner ega icke, att å diskont
detta
Utskott stadgar.
Jemf. $ 89j mom. i. (Oförändrad t.)
Jemf. § 89, morn. 2. Å alla medel,
som ——— -—— upplysning meddelas
ej mindre uti de qvittenser,
som afgifvas, än äfven i utfärdande
anmanings-bref.
Mom. 2. Der ej annorlunda, i afseende
på vissa inom linien förda
lån, finnes vara af Rikets Ständer
särskildt föreskrifvet, ega Diskontverkens
Direktioner icke, att å diskont-lån
efterskänka något af hvad,
enligt gifna föreskrifter och gällande
författningar, hör erläggas,
utan skola alla frågor om antagande
af ackorder, eller beviljande af
eftergifter, underställas nästblifvande
Banko-Utskott till afgörande,
i den ordning, Instruktionen
för detta Utskott stadgar.
Anm. Den i 2:dra momentet omförmälda
särskilda föreskrift har
afseende på berättigandet för Direktionerne
öfver Diskont-verken
i Stockholm och Götheborg
att, under vissa förhållanden,
antaga ackord för åtskilliga, före
utgången af år 1848, inom linien
förda lån (se Banko-Utskottets
vid sed naste riksdag afgifna Utlåtande
N:o 82, punkterna 4
och 7).
23:o.
Mom. 4. De till Ombudsmännen, i
och för indrifning, utlemnade Låne-dokumenter
upptagas i lagsöknings-diarium,
uppställdt enligt antaget
formulär.
Mom. 2. Å alla medel, som ingå till
Ombudsmännen för Diskont-verkens
räkning, utfärdas af Ombudsmannen
qvitto, hvilket, för att såsom
gällande anses, skall vara annoteradt,
hvad Banko-diskont-ver
-
Bmko-UtskotMt Memorial, N:o 06.
31
Jemf. § 89j morn. 3. (Oförändradt.)
Jemf. § 89 „ mom. 4. T vänne eller flera
gånger — — — — till Direktionen
afgifva en i korthet affattad
berättelse, deruti — — lån
förekommit.
ket i Stockholm angår, af någondera
utaf de i Direktionen deltagande
Kommissarier, samt beträffande
Låne-kontoren, af vederbörande
Banko-ombud. Börande om
denna föreskrift upplysning meddelas
uti de qvittenser, sorn af
Ombudsmannen afgifvas.
Mom. 3. Vid granskning af Ombudsmännens
levererings-listor tillses,
att de deruti upptagna af- och
slut-betalningar till tid och belopp
öfverensstämma med den bok, som
föres öfver den verkställda annotationen.
24:o.
Tvänne eller flere gånger om året
skola två af Direktionens Ledamöter
verkställa inventering af de
bos Ombudsmännen befintliga säkerbets-handlingar
samt tillse, huru
de Ombudsmännen tillhörande löpande
ärenden handhafvas. Egande
dessutom Fullmäktige, om och
när så nödigt anses, att åt någon
af Direktionens Ledamöter med
juridiska kunskaper, eller annan i
juridiska värf erfaren person, uppdraga
att, emot särskild, efter uppdragets
vigt och omfattning lämpad
ersättning, med noggrannhet
genomgå och granska Ombudsmännens
åtgärder samt om förloppet
af den verkställda granskningen
till Direktionen afgifva berättelse,
deruti jemväl, vid hvarje
tillfälle, upptages, hvilka af de under
lagsökning då varande lån sy
-
32
Banko-Utskottets Memorial, N;o 66.
Jemf. § 90j morn. 1. Se ofvan.
Anm. Jemlikt 64 punkten af Betänkandet
N:o 34, hafva föreskrifterne
uti § 90, mom. 2, 3
och 4 blifvit förflyttade till Reglementets
6 art. 4 afd.
Jemf. § 92. Fullmäktige ega att
vidtaga sådane rättelser och reglementariska
föreskrifter, som de finna
behöfliga — — — — — —
förordna.
nas böra antingen såsom osäkra
inom linien föras eller ock till afskrifning
anmälas, med fullständiga
upplysningar, rörande de omständigheter,
som i afseende på så
beskaffade lån förekommit.
25:o.
Till upplysning för vederbörande låntagare
hos Diskont-verken, skall
vid så väl utgifning af nytt lån
med omsättnings-rätt, som omsättning
af redan erhållet, honom eller
hans ombud meddelas tryckt promemoria,
upptagande lånets belopp
och förfallotid, jemte formulär till
de borgens- och vittnes-meningar,
som för diskont-reversals antagande
erfordras.
26:o.
Fullmäktige ege att vidtaga sådane
rättelser och meddela de reglementariska
föreskrifter, som finnas behöfliga
till befordrande af större
ordning, säkerhet och kontroll vid
Diskont-verken; och skola Diskontdirektionerne
ställa sig till ovilkorlig
efterrättelse hvad Fullmäktige
i detta hänseende stadga och
förordna.
Jemf.
27:o.
Banko-Utskottets Memorial, N:o GG.
33
Jemf. § 93, mom. 4 (oförändradt).
Jemf. § 93, mom. 2 (oförändradt).
Jemf. § 94, mom. 4 (oförändradt).
Jemf. § 94, mom. 2 ('oförändradt).
Jtih. till R. St. Prot. 1853—54.
27:o.
Mum. 4. Tdl den revision, som Ärligen
förrättas öfver iivärldera Diskonl-vei
ket. aflemnas berättelse ej
mindre al Direktionen, angående
Verkets ställning, än äfven af vederbörande
Ombudsman öfver de
bans behandling tillhörande bevaknings-
och utsöknings-ärender.
Mom. 2. Öfver diskont-verkets lånerörelse
afgifva samtlige Direktioneroe
berättelser till Rikets Ständers
Banko-Utskott och Revisorer
öfver Banko-verket, under iakttagande,
alt dessa berättelser till
Fullmäktige inlemnas, i förra fallet
sednast å dagen före Rikets
Ständers sammankomst, och i sednare
fallet åtminstone fjorton dagar
före Rikets Ständers Revisorers
sammanträdande.
28:o.
Mom. 4. De i nästföregående § mom.
1 omnämnda revisioner taga sin
början den 1 Mars hvarje år, utom
hvad angår Låne-kontoret i Wisby,
der revisions-förrättningen börjar
den 1 Juni.
Mom. 2. I dessa revisioner få, i öfverensstämmelse
med 70 § i Riksdags-Ordningen,
ej andre deltaga,
än sådane af ett Stånds medlemmar,
hvilka kunna för detsamma
vara Riksdagsmän och Ledamöter
af Utskott; ej eller kan någon
Banko-fullmäktig, om ock för tillfället
icke redovisande eller inkomst
uppbärande, å något Riks6
Sami. 1 Afd. SO Uäft. ö
34
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Jemf. § 94, morn. 3 (oförändradt).
Jemf. S 95, mom. 1 (oförändradt).
Jemf. § 95, mom. 2 (oförändradt).
Stånds vägnar till Revisor utses
eller dertill behörig anses.
Mom. 3. Revisorerne kunna icke bevilja
ackorder eller eftergifter af
Diskont-verkets fordringar, utan
skola frågor härom, på sätt i § (87)
mom. (2) för Diskont-verkens Direktioner
stadgadt är, ölverlemnas
lill afgörande af Rikets Ständers
Banko-Utskott.
29:o.
Mom. 1. Fullmäktige böra hvarje år
hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anmälan om förrättande af den
nästpåföljande revisionen af Rikets
Ständers Banko-diskont-verk, på
det att tvänne Revisorer för hvartdera
Riks-Slåndet må blifva till
denna förrättning utsedde och kallade,
enligt de grunder, Rikets
Ständer, hvar för sig, i sådant afseende
utstakat och till Kongl.
Maj:t i underdånighet uppgifvit;
men någon anmälan till Kongl,
Maj:t om Revisorers utväljande eger
ej rum, såvida Fullmäktige, innan
December månads början föregående
arel, fått säker kunskap, att
Riksdag året derefter, under loppet
af de första 3:ne månaderne, kommer
att inlrälfa.
Mom. 2. Fullmäktige förordna ett särskildt
Ombud tilldeltagande ide årliga
revisionerne öfver Låne-kontoren;
och är det Fullmäktige derförutan
förbehållet, att antingen genom
någre af deras egne Ledamöter,
eller genom ombud, när sora helst,
anställa eftersyn vidLåne-kontoren.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
35
På sått ofvnn är vordet tillkännagifvet, skall Utskottet uti särskildt
utlåtande afgifva förslag till reglering af tjenstemanna-personalen vid Diskont-verken
och dess löne-förmåner samt tili föreskrifter uti 2:dra afdelningen
af Banko-reglementets 4:de artikel; hvaremellertid Utskottet, som ansett
det vara en brist i reglementet rörande Diskont-verken, alt föreskrifter
saknas om hvad de trafikerande, vid anlitande af Diskont-verket, hafva att
iakttaga, skolat, för afhjelpande af denna brist, tillstyrka att, såsom en
3:dje afdelning af Banko-reglementets 4:1 e artikel, må, beträffande den
ord'nr)g, som bör följas vid allmänhetens läne-förhandlingar med Bankodiskont-verket,
i reglementet intagas följande föreskrifter:
30:o
Angående diskontering och utlåning från fonden för handel
och näringar.
Ansöknings-handlingar, bestående af anmälnings-sedlar,
jemte vexlar eller reverser med bypothek, emotlagas alla söcknedagar
från klockan 9 förmiddagen till 1 eftermiddagen af
verkets Kamererare.
Sedan dessa ansökningar blifvit å föredragnings-listor
införde och Registratorn å anmälnings-sedlarne verkställt
vederbörlige utstakningar samt afdrags-räntan blifvit uträknad
och kontrollerad, emoltagas handlingarne af Kommissarierne
lill granskning.
Efter föredragning lios Direktionen och verkställd ulåssignering
af de godkände vexlarnes och beviljade lånens belopp,
utlemnas medlen till sökanderne ifrån klockan 12 samma
dag, som pröfning af handlingarne egt rum.
Liqvider, åtföljda af anmälnings-sedlar, emottagas uti
kontanta penningar, vid hvilkas aflemnande, de diskonterade
eller belånade handlingarne återställas.
31:o
Angående kassa-kreditiv åt enskilde personer:
Ansöknings-handlingar utgöras af anmälnings-sedel, kontrakt
jemte en afskrift deraf, åtföljde af den säkerhet, som
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
för kreditiv erbjudes, samt formulär till invisning, som derå
kommer alt utställas.
Ansökningar om kassa-krediliv emottagas af Kamereraren
inom dertill i tidningarne utsatte terminer, minst tolf gånger
om året; och få kreditiven begagnas från och med månaden
näst efter den, då kreditivet blifvit beviljadt.
Sedan de till hvarje termin inkomne ansökningar blifvit
å föredragnings-lista införde och Registralorn å anmälningssedlarne
verkställt vederbörliga utstakningar, allemnas haudlingarne
lill granskning af Kommissarierne.
Efter det inträdes-afgift blifvit för beviljade kassa-kreditiv
erlagd, inlösas derå utställde invisningar af Kassören
alla söcknedagar från klockan 91 till klockan 12 med kontanta
medel. Dertill användes ett från Bankens Depositionsafdelning
utanordnadt under samma vård, som verkets öfrige
säkerhets-handlingar befintligt, förskott af 30,000 R:dr banko,
hvilket förskott, i mån af behof under dagens lopp, genom
assignering förstärkes. Efter för dagen slutad inlösning återbringas
förskottet, genom förnyad assignering eller insättning
å Diskont-verkets räkning i Deposilions-afdelningen till det
bestämda beloppet 30,000 R;dr.
Inbetalningar å kassa-krediti v verkställas medelst kontanta
penningar, vid hvilkas företeende i Diskont-verket,
qvillenser genast erhållas.
32:o
Angående utlåning dels mot liypothek af aktier och publika
papperj dels med omsättning.
Ansöknings-handlingar utgöras af anmälnings-sedel och
revers samt liypothek.
Ansökningar om nya lån emottagas alla söcknedagar,
från klockan 9 till 12, af verkets Kamererare, som genast
och i den ordning desamma inlemnas, förser dem med ordningsnummer,
samt införer dem i föredragnings-lista med
upptagande af N:o, lånesökandens nama och det sökta lånebeloppet.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
37
Ansökningarne tillställas derefter Registratorn, som verkställer
den anteckning, hvartill registret föranleder och inlernnar
ansökningarne lill tle i Direktionen deltagande Kommissarier,
för undergående af förberedande granskning.
De lill utgifning i ordning varande lån införas å en assignerings-lista
och sammanlagda beloppet af dem utassigneras,
för att af kassören, emot vederbörande lånsökandes eller
hans befullmäktigade ombuds qvitto, utgifvas.
Ånsöknings-handlingar, angående omsättning af redan erhållet
eller slutbetalning af lån, utgöras, i förra fallet, af
anmälnings-sedel och revers, samt i det sednare af endast
anmälnings-sedel. Handlingarne emottagas af Registratorn
för den handläggning, som på honom beror, hvarefter de aflemnas
till Bokhållarne lör besörjande af ränte-uträkning och
sedermera till Kassören, som emottager liqvid i kontanta
medel. Kassören öfverlemnar omedelbart derefter handlingarne
till Kamereraren, som, efter att hafva verkställt föreskrifven
anteckning, ingifver omsättnings-handlingarne till
Kommissarierne och utlemnar de infriade reverserne.
Stockholm den 10 Oktober 1854.
Reser va tio ner:
Emot 1 och 2 punkterna:
af v. Talmannen A. W. Svartling:
”Emot Högloft. Utskottets fattade beslut att förändra vissa delar af
4 art. uti nu gällande Banko-reglemente, får jag reservera mig af följande
skäl:
76 § uti nu varande Reglemente innehåller: Banko-diskont-direktionen
Består af åtta Ledamöter, nemligen fyra Fullmäktige, en af hvartdera
Riks-Ståndet etc. Yäl har Utskottet nu beslutat, att Banko-diskont-direktion
skall bestå af samma antal, men deremot medgifvit Fullmäktige att
af dessa åtta, utse sex, äfven utom Banko-verket; detta sednare medgifvande
anser jag stå i strid med 72 § Regerings-formen, som tydligen föreskrifver
följande:
38
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
”Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter, som den hittills varit,
under Riksens Ständers egen garanti och vård, så alt den ostörd må förvaltas
af de Fullmäktige hvarje Stånd dertill förordnar” etc. Mig synes
alltså, att Högloft. Utskottet saknat allt skäl för sitt beslut i denna del; ty
ingen kan väl förneka att Diskont-verket, med alla dess utgreningar för
penninge-rörelsen, icke är en betydlig afdelning af Riks-hanken, och således
bör af Ständernas valde ombud handhafvas. Skulle nu, på sätt Högloft.
Utskottet föreslagit, förvaltningen deraf uppdragas åt möjligen sex personer
utom Banko-verket, så hemställer jag, om icke 72 § uti Regerings-for
men
blir förnärmad; och följderna af ett sådant steg skola snart blifva
både synliga och kännbara i afseende på Diskont-rörelsen; ty massan af
Bankens rörelse-kapitaler skall ganska snart inkräktas af de närboendes
handels-inlressen, och lånebehöfvande uti aflägsnare orter få nöja sig med
nådesmulor.
Emot Högloft. Utskottets beslut, att Banko-fullmäktige skola tillsätta
Direktörer uti Låne-kontoren, får jag äfven reservera mig af följande skäl:
alt då Fullmäktige i Banken ståndsvis inväljas af Rikets Ständer,
det icke osannolikt skulle inträffa, det en mängd intriger vid dessa val
kunde framstå, som möjligen hade till följd splittring inom Stånden, lill
stor skada för ärendenas behandling under riksdagens fortgång; ty bekant är,
att egennyttan ofta är en mäktig häfstång, som vid val af Fullmäktige icke
skulle underlåta göra sig gällande, genom förbehåll att blifva ihågkommen
vid tillsättningen af Direktörs-platserna uti Låne-kontoren; osannolikt blir
eller icke, att så beskaffade löften, äfven med största bearbetning af löftesgifvaren
icke kunna uppfyllas, hvilket åter möjligen kunde ihågkommas och
hämnas vid ett påföljande Fullmäktiges val. Måhända ock obehagliga
schismer kunde framkallas inom Fullmäktige, lill stort men för hela Bankoverket.
Mig synes alltså vara för Fullmäktige lugnast alt undvika detta
bestyr, som möjligen kunde förringa den aktning och det förtroende, som
alltid bör åtfölja den vigtiga befattning de innehafva; bäst torde derföre
vara låta valen, äfven till Direktörer i Låne-kontoren, verkställas af Ständerne
på hittills öfligt sätt.”
Emot 2 punkten, angående sättet för utseende af Ledamöter i Lånekontors-direk
tioner ne.
Af Herr Hofmarskalken Aminoff, J. F., som anförde det lian ansåge
Utskottets beslut, rörande Ledamöternes i Direktionerne öfver Låne-kontoren
val oberoende af stånds-indelningen komma att motverka förslagets
antagande af Rikets Ständer.
Banko-Ut skottets Memorial, N:o 66.
39
Häruti hafva v. Talman A. W. Svartling samt Riksdags-fullmäktige
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län och Ola Svensson från
Malmöhus län instämt.
Af Herr Wallenberg, som instämde i sistberörde reservation med
tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte antaga afdelningens, af Utskottet förkastade,
förslag så lydande:
”Morn. 1. Direktionen öfver livartdera Låne-kontoret består af fem
ledamöter, nemligen en inom kontorets distrikt boende, af hvarje Riks-stånd,
samt ett Banko-ombud.
Mom. 2. Riks-ståndens Ledamöter, äfvensom Suppleanter för desse
Ledamöter, utses af Rikets Ständer, på sätt som vid valen af Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret iakttages.
Banko-ombudet i hvardera Direktionen förordnas af Fullmäktige.
Mom. 3. Ledamoten af Ridderskapet och Adeln är Ordförande i
Direktionen. I haus frånvaro föres ordet af den honom efter Stånds-ordningen
närmaste Direktören.
Mom. 4. I händelse antingen någon af de genom Ridderskapet och
Adeln, Preste- och Borgare-Stånden, hvar för sig, utsedde Direktörer och
Suppleanter vid Låne-kontoren, eller Direktören jemte en Suppleant af
Bonde-Ståndet, eller ock begge Suppleanterne af sistnämnde Riks-stånd,
skulle före nästa Riksdags början med döden afgå, eller sättas ur tillfälle
att detta uppdrag bestrida, förhålles på sätt vid Riksdagen år 1829 blifvit
förordnadt, så att den Låne-kontors-direktion, der sådan ledighet uppstått,
derom gör anmälan hos Fullmäktige, derest den afgångne tillhört
Ridderskapet och Adeln, Borgare- eller Preste-Ståndet, samt hos Ståndets
Kansli-direktion, om ledigheten yppats bland Bonde-Ståndets utsedde Ledamöter;
hvarefter i förstnämnde 2:ne fall förhålles med val till ny Suppleant
på sätt § (26) stadgar, samt vid ledigheter bland Preste-eller Bonde-Ståndets
Ledamöter, val till ny Suppleant af Ståndets Kansli-direktion
verkställas.
Mom. 5. Blifver någon Ledamot af Riks-stånden för längre tid än
3:ne veckor hindrad att i Direktionens sammankomster deltaga, inkallas i
Direktionen den för honom utsedde Suppleanten,
40
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
Mom. 13. Så väl Fullmäktige i Banken, som Rikets Ständers Revisorer
ega att, om anledning dertill förefinnes, anmäla en eller flere af
Låne-kontorens Direktörer att ställas under laga tilltal af Rikets Ständers
Justitiae-ombudsman; och afhålle sig den eller de sålunda under tilltal
ställde Direktörer från all befattning vid Låne-kontoret, intill dess målet
blifvit, genom laga kraftvunnet utslag, afgjordt. Börande i thy fall Suppleanter
i de afgångne Direktörernes ställe uti Direktionen inträda. Bankens
ombud i Direktionen ege Fullmäktige, när så lämpligt pröfvas, att från
dess befattning återkalla.”
Emot 4:de punkten om anställande af särskild Kassör vid Bankodiskont-verket.
Af Herr Bogeman, J. L.\ ”Ehuru jag deltagit i flera af Utskottet tillstyrkta
förändringar i afseende på Banko-diskontens organisation, nödgas
jag dock reservera mig i en fråga af särdeles vigt och genomgripande beskaffenhet,
hvilken, utan att hafva blifvit ifrågasatt i Koinmitterades förslag,
Utskottet tilltrott sig att, med förbigående af den hittills vanliga
praxis att deröfver inhemta Banko-styrelsens eller Diskont-direktionens utlåtande,
afgöra.
Utskottet har nemligen föreslagit, att alla liqvider med Diskontverket,
hvilka nu verkställas genom insättning i Kassa- och Depositionsafdeltångarne,
skola kontant aflemnas till en särskild för detta ändamål
föreslagen ny tjensteman eller så kallad Diskont-kassör. Den hufvudsakligaste
fördel, som härmed åsyftas, skulle bestå uti beredandet af lättnad för
allmänheten uti dess transaktioner med Diskonten. För min del anser jag
denna fördel icke allenast för ganska oviss, utan till och med helt och
hållet förfelad. Deremot förefaller det mig som denna fördel säkrare skulle
vinnas, om det stadgades, att alla liqvider med Banko-diskonten skulle
verkställas på enahanda sätt, som med inbetalningar på Kassa-kreditiven
redan förfares, nemligen att inbetalningarne verkställas i Kassa-afdelningen,
hvars bevis eller attest deröfver, med förbigående af Depositions-afdelningens
handläggning, direkte aflemnas i Banko-diskonten. Genom ett sådant
förfarande skulle allmänheten blifva, med bibehållande af nödiga kontroller,
beredd enahanda, om icke större, lättnad än som kan vinnas genom
Utskottets förslag. Den mångfaldiga art af göromål, som skulle komma att
åligga den nya Diskont-kassören, gör det för honom omöjligt att kunna betjena
allmänheten med den skyndsamhet, som den har skäl att påräkna;
ty lätteligen kan man föreställa sig, att 20 a 30 personer på en gång
samlas
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66. 41
*
samlas omkring denna nya tjensteman, med anhållan dels om hvarjehanda
upplysningar i afseende på omsättningar, vexlar och kreditiv, dels om liqvids
förrättande, hvarvid större och mindre penninge-vexlingar kunna
ifrågakomma och dels om qvittensers erhållande, med mycket mera dylikt,
och det skall då icke kunna betviflas, att icke allt detta skall medföra
längre tidsutdrägt, än de fem minuter, som i allmänhet erfordras för erhållandet
af ett bevis öfver i Kassa-afdelningen gjord inbetalning. Då jag
således icke kan finna, att det åsyftade ändamålet med Utskottets förslag,
en större lättnad för allmänheten, vinnes, kan jag ingalunda med min röst
bidraga till borttagandet af de väl genomförda kontroller, som nu ega rum.
Förvånande skulle det ock i sanning förefalla, om Banko-Diskonten blefve den
enda publika kassan i Stockholm, som icke begagnade sig af den vackra
och säkra Kontroll-inrättning, som finnes att tillgå under dess eget tak.
Ingen enda af hufvudstadens hundradetals allmänna kassor försummar, mig
veterligen, att begagna sig af den säkerhet, som är beredd genom tillåtelsen
att få liqviderna verkställda genom Bankens försorg. I allmänhet äro
ock de allmänna kassornes Kamererare och Kassörer till och med förbjudna
att emottaga kontanta penningar; men dock föreslås nu, att en ny tjenst
skall inrättas, hvarmed en dylik kontant uppbörd är förenad och det inom
sjelfva Bankens murar, der den lättast kan undvikas.
Den föreslagna Diskont-kassören skall äfven verkställa alla Diskontens
utbetalningar. Vådan af att förena uppbörd och utbetalningar i samma
persons hand, har erfarenheten tillräckligen ådagalagt och torde derföre
ett sådant förhållande endast behöfva att omnämnas, för alt olämpligheten
deraf skall falla hvar och en i ögonen.
Likaledes är det påtagligt, att borttagandet af nu befintliga kontroller
skall menligt inverka på Diskontens räkenskaper i allmänhet och
förorsaka en osäkerhet i verkets penninge-förhållanden, som under nuvarande
omständigheter icke kan ifrågakomma.
Slutligen anser jag de göromål, som, enligt Utskottets förslag, komma
att åligga Kassören, vara af så vidt omfattande beskaffenhet, att de svårligen
kunna af en person förrättas. Följden häraf — nya tjensters inrättande,
med åtföljande nya löneanslag — är ej svår att förutse. Nästkommande
Rikets Ständers skola säkerligen komma i erfarenhet deraf, derest
Utskottets förslag nu lyckas vinna gehör hos de närvarande.
Väl har Utskottet, med förutsättande af Rikets Ständers bifall till
inrättande af en kassörs-tjenst i Diskonten, i sitt Betänkande om förändrad
organisation af Banko-verket, föreslagit indragning af några tjenster i depositions-
och kassa-afdelningarne; men härvid erinras, att mitt förslag till
Bih. tili n. St. Pral. 1853—1854. 6 Sami. 1 Af<i. 29 Baft. 6
42
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
liqviders verkställande med Banko-diskonten, medelst insättning i kassaafdelningen
och med uteslutande af genomgåendet af depositions-afdelningen,
ingalunda lägger hinder i vägen för de föreslagne indragningarne i
sistnämnde afdelning. Beträffande åter indragningarne i kassa-afdelningen,
har Utskottet icke varit säkrare på sin sak, än att det föreslagit, att Understyrelsen
må berättigas att förordna särskild kassör och kassa-skrifvare i
samma afdelning, då sådant för göromålens gång befinnes erforderligt.
Om man för öfrigt tager i betraktande svårigheten, för att icke säga
omöjligheten, alt inom Diskontens nuvarande lokal kunna anordna tillräckligt
utrymme för ett obehindradt verkställande af ärendenas gång i det
nya skick, som åsyftas, skall man äfven härutinnan finna ett hinder, hvilket
Utskotlet icke heller varit betänkt på att undanrödja.
Med full öfvertygelse att den föreslagna förändringen i Diskontens
förvaltning, medelst en kassörs anställande derstädes, icke kommer att, på
ofvan anförda skäl, medföra någon fördel för allmänheten, men deremot att
föranleda borttagandet af nödiga och godkända kontroller samt att förorsaka
förökade kostnader, anser jag mig böra söka fästa Riks-Ståndens uppmärksamhet
härå.”
Emot 13 punkten, om anmanings-brefvens afskaffande: af v. Talmannen
A. W. Svartling.
Emot 19 punkten, mom. 1, i hvad detsamma afser låne-ärendens behandling
i den s. k. Allmänna Diskonten samt vid Låne-kontoret i Malmö:
af Herr Bogeman_, /. L.: ”Då Utskottet tillstyrkt förändringar,
hvilka jag anser dels onödiga och dels under nuvarande förhållanden overkställbara,
får jag reservera mig i följande 2:ne punkter:
l:o Rörande liggetiden af lånehandlingar, hörande till omsättningslå
ne-rörelsen. Då sjelfva naturen af denna låne-gren icke fordrar samma
skyndsamhet i behandlingen, som de öfriga lånen, och antalet af Diskontens
tjenstemanna-personal ingalunda är beräknad i öfverensstämmelse med en
så brådskande behandling af denna den ojemförligt vidsträcktaste lånerörelsen,
anser jag det olämpligt alt meddela föreskrifter, som icke kunna,
i brist af tillräckligt antal tjenstemän, efterlefvas; och
2:o I afseende på bestämmelserna af ärendenas behandling i Malmö
Låne-kontor, hvarom jemväl sådana föreskrifter äro stadgade, att de icke
heller gerna kunna under nuvarande förhållanden verkställas. Det är nemligen
kändt, att 3 af de 4 direktörerna derstädes äro boende utom staden
på ett afstånd af ända till 8 mil. Då Riks-Ståndens sålunda redan fattade
beslut likväl måste respekteras, kan jag ej instämma i Utskottets åsigt att
lagstifta i strid dermed.”
Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
43
Af Herr Wallenberga som tillstyrkte antagande af afdelningens så
lydande förslag:
”Morn. 1. Direktionen — — — handläggning.
På Direktionen ankommer att bestämma dagarne för Direktionens
sammanträden i hvarje vecka; dock, hvad Direktionen i Stockholm beträffar,
sålunda, att pröfningen af handlingar, som afse diskontering eller lån
från fonden för handel och näringar, icke fördröjes utöfver två dagar, samt
pröfningen af ansökningar om lån från fonderna till utlåning dels mot hypothek
af aktier och publika papper, dels med omsättning, icke utöfver
sju dagar, sön- och helgedagar oräknade; egande omsättningsrätt.”
Häruti har Herr Friherre Ter smeden, W. F.j instämt.
Af Riksdags-fullmäktigen Nils Andersson från Christianstads län.
Riksdags-fullmäktige Maur. Sahlén_, Carl Nilsson och Daniel Danielsson
ville hafva antecknadt, det de varit hindrade att deltaga i Utskottets
öfverläggningar till detta Betänkande.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Banlio-Vtskottets Memorial, N:o 67.
1
\:o Clt.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 17 Okt. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, med Jörslag lill ändring af föreskrifterne i 2;dra Afdelningen
af Banko-Reglementets 4: de Artikel.
Med föranledande af Utskottets, vid sednaste Riksdag, uti Memorial N:ris 73 och
82 gjorda framställningar om behofvet af Diskont-verkens reorganisation, på det att en
ändamålsenlig fördelning af så väl göromål, som löne-inkomster, mätte åstadkommas, beslöto
Rikets Ständer att åt Raiiko-Fullmäktige uppdraga att låta utarbeta och för BankoUlskottet
vid innevarande Riksdag framlägga förslag, dels till reorganisation af BankoDiskont-verket
i Slockholm, dervid borde iakttagas att närvarande aflönings- och arfvodes-stat
ej varder öfverskriden; dels lill fullständig aflönings- och arfvodes-stat för lånekontoret
i Götheborg, vid uppgörande hvaraf skulle tillses, alt, så vida icke, genom förenkling
af göromålen, någon besparing uti de från låne-kontoret utgående löner och
arfvoden kunde beredas, summan deraf åtminstone ej måtte öfverskridas med mera än
som motsvarade de för en kassörs anställande derstädes anslagna 833 R:dr 16 sk. banko
årligen, äfvensom att i allönings-staten koinme att intagas sådana till tjenstemännen nu
utgående arfvoden, hvilka kunde anses för framtiden erforderliga, så att några ytterligare
arfvoden för särskilda tjenstebestyr icke vidare ifrågakomme; dels ock till förändrad
reglering af tjenstemanna-personalen och dess lönevilkor vid låne-kontoret i Malmö,
under iakttagande dervid, att, sä vidt sig göra läte, nuvarande aflönings- och arfvodesstat
på det hela icke blefve öfverskriden.
I följd af detta uppdrag, hafva Fullmäktige till Utskottet öfverlemnat så väl Direktionens
öfver Diskont-verket i Stockholm infordrade yttrande och förslag i fråga om
detta verks reorganisation, samt ett af Banko-Sekreteraren, enligt Fullmäktiges förordnanr
de, uppgjordl förslag till reglering af tjenstemanna-personalen och dess lönevilkor vid
låne-kontoren i Götheborg och Malmö, tillika med deröfver af låne-kontorens direktioner
afgifna utlåtanden, som ock Fullmäktiges rörande detta ärende till Utskottet ställda
anförande.
Under åberopande af Utskottets, i Memorialet N:o 66 gjorda, förslag till förändring
i sättet för diskont-rörelsens bedrifvande, får Utskottet, i fråga om Diskont-verkens
tjenstemanna-personal och aflönings-slater, efter pröfning af de inkomna förslagen, afgifva
följande yttrande:
Bih. till B. St. Prut. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 30 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
A. ingående Banko-Diskonl-verket i Stockholm.
Banko-Diskont-Direktionen har, i sammanhang med den ifrågaställa förändringen
i Direktionens sammansättning, anfört, att, ehuru Direktionen ansåge det icke tillkomma
sig att uppgöra förslag till reglering af arfvoden för Direktionens ledamöter, Direktionen
likväl ej kunde undgå att fästa uppmärksamhet derå, att de uti mom. 1 punkt. 1 af
96 § i Banko-reglementet upptagna ledamots-arfvoden af endast 250 R:dr B:ko icke
motsvarade beloppet ens af en vaktbetjents aflöning; att, vid jemförelse af förhållandet
emellan banko och silfver specie den tid, då nämnde arfvode först bestämdes, med nuvarande
förhållandet, sig visade, att sagda arfvode, i anseende till myntförsämring, i
verkligheten nedsjunkit vida under hvad det från början utgjort, oaktadt under tiden,
i anseende till dels låne-rörelsens utsträckning i åtskilliga riktningar, dels ock flerfaldiga
i öfrigt, inträdde förändrade förhållanden, direktions-ledamöternes omsorger och verksamhet
alltmera ökats och tagits i anspråk ; saint att, ehvad man jemförde omförmälda
arfvode med viglen och omfånget af den åt Direktionen anförtrodda förvaltning och thy
åtföljande ansvarighet, eller med den godlgörelse ledamöter i direktionerne öfver andra
låne-inrättningar af likartad beskaffenhet, men med mycket inskränktare rörelse, för sin
möda åtnjuta, ett sådant missförhållande sig visade, att detsammas afhjelpande vöre af'
behof påkalladt; och hafva Fullmäktige, med godkännande af de skäl, Direktionen utvecklat
i fråga om otillräckligheten, äfven under närvarande förhållanden, af det arfvode,
som är åt hvarje direktions-ledamot anslaget, hos Utskottet hemställt, att dessa arfvoden
måtte förhöjas till ett belopp, som i lämplig mån motsvarade vigten och omfånget
af den åt Direktionen anförtrodda förvaltning och dermed förenade ansvarighet.
Då, jemlikt den ordning som af Utskottet blifvit föreslagen lill iakttagande vid
allmänhetens låne-förhandlingar med Banko-Diskont-verket, det skulle åligga Direktionen
att, för pröfning af ingifna låne-handlingar, sammanträda så ofta att en dylik pröfning
icke må utöfver 2:ne dagar fördröjas, samt Direktionens göromål derigenom komma att
i väsendtlig mån ökas, har Utskottet ansett en sä trägen tjenstgöring icke rimligen kunna
fordras, utan att en deremot, åtminstone i någon mån, svarande vedergällning bestämmes.
På grund häraf, och som lägre belopp, än 500 R:dr B:ko, icke lärer kunna i
berörde hänseende föreslås, samt någon förstärkning i ledamöternes antal, för behandling
af Handels-diskont-ärender, icke vidare torde ifrågakomma; hemställer Utskottet, att
i blifvande Banko-Reglemente må, i stället för 1 mom. af 96 § i det nu gällande, intagas
följande stadgande:
l:o.
Moni t. Banko-Diskont-direktionens
ledamöter, utom Kommissarierne,
uppbära hvardera i år-'
ligt arfvode 500 R:dr B:ko.
Bankens tvänne Kommissarier,
som äro i Banko-Diskonten tjenstgörande,
åtnjuta på Diskontens
stat deras lön, efter den ålder de
inom kommissarie-graden innehafva.
Jemf. § 96. Mom. I. Banko-Diskonl-Direktionens
ledamöter, utom Kommissarierne,
uppbära hvardera i årligt arfvode
250 R:drB:ko.
Bankens 2:ne Kommissarier, som
innehafva.
Något arfvode eger deremot ej rum
för de ledamöter, hvarmed BankoDiskont-Direktionen
förslärkes i frågor,
rörande Handels- och Närings
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
3
Vid upprättande aF förslaget till reglering af tjenstemanna-personalen vid BankoDiskont-verket
och göromålens fördelning emellan densamma, har Direktionen, utom
tillsättandet af en Kassa-kreditiv-kassör, ansett följande förändringar kunna och böra vidtagas,
nemligen:
att en Bokhållare-syssla till Kontors-skrifvare-tjenst förändras;
att till biträde åt Registratorn, hvilken, i anseende till sina, tid efter annan ökade,
ansvarsfulla göromål, redan under flera år nödsakats begagna en på enskild bekostnad
aflönad medhjelpare, må anställas en Kontors-skrifvare; men deremot det arfvode, som
nu utgår i och för låne-kontorens registratur, besparas, samt att, så vida den föreslagna
inskränkningen i afseende på aviseringen till låne-konloren, rörande de från allmänna'
Diskonten utgifna lån, godkännes, nuvarande 2:ne Advis-skrifvare-tjenster må indragas.
Hvad angår Banko-Diskont-verkets kansli, har Direktionen visserligen funnit det
ofelbart skola leda ej mindre till önskvärd enhet i de Ombudsmännen tillhörande ärenders
behandling, än äfven till underlättande af göromålen på det hela inom kansliet,
derest nuvarande tvänne Ombudsmans-expeditioner sammansloges till en enda, så att
kansliet utgjordes afen Ombudsman, hvilken innehade chefsskapet samt egde sig till biträde
antingen trenne Kanslister, eller ock en vice Ombudsman jemte tvänne Kanslister;
men enär en så beskaffad reglering ej kunde vidtagas förr än, vid inträffande ledighet,
fråga uppstode om tillsättning af någondera Omhudsmans-platsen, har Direktionen ansett
nuvarande reglering af tjenstemanna-personalen inom kansliet böra lills vidare bibehållas;
hemställande dock Direktionen att, så vida förenämnde åsigt gillas, Direktionen, i
händelse af någondera Ombudsmannens afgång, må ega att, för befattningens bestridande,
vidtaga sådan åtgärd, att ofvan uppgifna förändrade organisation af kansliet framdeles
må kunna till verkställighet bringas.
Under förutsättning att de så kallade anmanings-brefven, hvilkas kringbärande till
de låntagare, som vore inom hufvudstaden boende, gifvit verkets vaktbetjening ej ringa
sysselsättning, icke vidare komma att utfärdas, har direktionen föreslagit indragning af
en vaktbetjent.
Såsom grund för beräkningen af disponibla tillgångarne för den afsedda löneregleringen,
har Banko-Diskont-direktionen framlagt nedanstående, på 1851 års räkenskaper
grundade, uppgift å de löner och arfvoden, som till Diskont-verkets tjenstemän
och vaktbetjente nämnde år utgått:
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
Arfvode
Särskilda
arfvoden
Lön.
på
Stat.’
för Vexel-  Diskon-  tering.
för
K reel i ti v-  pÖrelscn.
Samma.
Kontoret:
Kamereraren
1 Bokhållare
1 d:o  ' . .
1 d:0
3 d:o hvardera lön R:dr 700: —
Arfvode på stat . » 100: —
Yexel-disk.-arfvode » 66: 32.
1,000
700
700
700
2,100
—
200
483
250
140
300
16
266
66
66
66
200
32
32
32
32
600
100
—
2,066
1,250
1,116
906
2,600
32
32
32
1 d:o tillförordnad
Registratorn
1 för Låne-kontorcns Registratur . . .
? för Advislistors utskrifning
hvardera å 240 R:dr . . .
Särskildt arfvode för upprättande af li-  stor öfver Diskont-verkets gäldenärer,
fördelade på län, näringar och yrken
Sgr 11,113: 16.
700
—
800
360
480
—
66
32
600
100
—
600
1,666
360
480
66
32
32
Kansliet:
l:ste Ombudsmannen
2:dre d:o .......
1 Kanslist
1 d:o
Sgr 2,300: —
800
600
450
400
50
800
650
450
400
—
Vak tbetjetling:
6 Vaktmästare, hvardera
Lön ... . R:dr 300: —
Arfvode på Stat » 20: —
1,800
120
1,920
Summa B:ko R:dr
9,950
—
3,133
16
733
16
1,450
—
15,333|16
På grund af denna utredning, och då det ålegat Direktionen tillse, att nuvarande
Aflöning*- och Arfvodes-stat för Banko-Diskont-verkets Tjenstemän och Vaktbetjening
icke måtte öfverskridas, har Direktionen ansett sig ieke kunna, för regleringen af
deras lönevilkor, påräkna högre sammanlagdt belopp, än i jemn summa 15,300 R:dr
Banko, hvaraf, enligt Direktionens förslag, de i Kontoret anställde Tjenstemän, till
Banko-Vtskottels Memorial, N:o 67-
5
hvilka, för det närvarande, i löner och arfvoden utgå 11,113 R:dr 16 sk., skulle för
(ramtiden åtnjuta endast 10,900 R:dr, sålunda att deraf ansloges till:
Lön.
Arfvode.
Summa.
Kamereraren
1,500
300
1,800
Kassa-kreditiv-Kassören
1,000
200
1,200
2:ne Bokhållare, hvardera Lön 1,000: —
Arfvode 200: —
2,000
400
2,400
3:ne d:o hvardera Lön 1,000
3,000
3,000
Registratorn
1,000
500
1,500
2:ne Kontorsskrifvare, hvardera Lön 500
1,000
1,000
Sgr 10,900: —
samt Vaklbeljeningcn, till hvilken utgått 1,920 R:dr, ef-  ter indragning af en Vaktmästare, men förhöjning af
40 R:dr i arfvodet för hvardera af de öfrige fem, skulle
erhålla tillsammans
1,500
300
1,800
hvarigenom således å nu befintliga anslag till löner och
arfvoden åt Kontorets Tjenstemän och Vaktbetjeningen
uppkomme en besparing af tillhopa 333 R:dr 16 sk.
Banko; och har Direktionen funnit sig böra af detta
belopp, hvad Kansliet beträffar, tillstyrka förhöjning i
löne-inkomsterne af 150 R:dr för den hos l:ste Om-  budsmannen anställde Kanslist, hvilken, med afseende
å den synnerligen trägna och ansträngande tjenstgöring
honom åligger, sålunda skulle erhålla
samt, med bibehållande af nuvarande lönen för den hos
2:dre Ombudsmannen anställde Kanslist
500
100
600
400
400
utaf den återstående besparingen föreslagit löneförhöjning
af 100 R:dr för l:ste Ombudsmannen och 50 R:dr för
2:dre Ombudsmannen, hvadan lönerne skulle blifva för
Uste Ombudsmannen
900
900
2:dre Ombudsmannen
700
—
—
700
—
Summa
13,500
1,800
—
15,300
—
Härvid har Direktionen likväl förklarat, det Direktionen ansett sig pligtig fästa
uppmärksamhet derå, att de sålunda för Ombudsmännen tillstyrkta löner icke tåla någon
jemförelse med hvad deras vederlikar i andra verk åtnjuta, eller slå i ringaste
förhållande till Ombudsmännens högst maktpåliggande befattningar och desamma åtföljande
trägna och ansvarsfulla göromål, hvilka, alltifrån Ranko-Diskont-verkets inrättande,
i mån af lånerörelsens utvidgning, betydligen ökats, utan att, under tiden, desse
tjenstemän, i likhet med de uti Kontoret anställde, erhållit någon tillökning uti de för
dem bestämda löner af endast 800 R:dr för l:sle Ombudsmannen och 600 R:dr för
2:dre Ombudsmannen, hvilka löner tvärtom, ehuru till siffran oförändrade, likväl, i anseende
lill förändradt myntvärde, i verkligheten nedsjunkit under hvad de först utgjorde.
Vid detta ärendes behandling hos Fullmäktige, hafva de icke funnit något att
erinra emot det af Banko-Diskont-Direktionen uppgjorda Förslag, utan hemställt, ätt
detsamma måtte af Utskottet gillas, med Banko-Diskont-Direktionen förbehållen rättighet
dels att i afseende å den af Direktionen i sammanhang dermed uppgifna fördelning
6
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
af göromålen mellan de i Kontoret anställde tjenstemän framdeles få verkställa de rättelser
och förändringar, sorn kunna finnas vara af omständigheterna påkallade; dels
ock att, vid någondera Ombudsmannens afgång, kunna vidtaga den ändring beträffande
organisationen af Diskont-verkets Kansli, hvarom Direktionen gjort framställning.
Beträffande nu först beräkningen af disponibla tillgångar, har Utskottet skolat
anmärka, att från det af Banko-Diskont-direktionen utförda sammanlagda
beloppet 15,333: 16. —
bör afräknas det arfvode af  140: — —
som, efter den år 1840 beslutade förändring i lönevilkoren för Bokhållarne
vid Banko-Diskont-verket, varit å Indragnings-stat upptaget och
med innehafvarens år 1852 inträffade afgång är vordet för Diskontverket
besparadt.
Till återstoden, utgörande B:dr 15,193: 16. —
har Utskottet deremot ansett böra hänföras:
l:o. Det belopp, hvilket, under innevarande år, blifvit såsom
ljuspenningar utgifvet, eller B:dr 720: — —
enar något dylikt anslag hädanefter icke torde ifrågakomma; samt
2:o. Beloppet af de löne-inkomster, som, enligt det af Utskottet
upprättade förslag till Aflönings-stat för Banko-verkets Tjenstemän, blifvit
tillstyrkt för en Kassör och en Kassa-skrifvare, hvilka befattningar
skulle komma att från Bankens till Banko-Diskont-verkets stat öfverflyttas,
eller
2,500: — —
Summa disponibel tillgång B:dr 18,413: 16. —
Hvad dernäst angår förslaget till reglering af Tjenstemanna-personalen vid Banko-Diskont-verket
och dess lönevilkor; så har Utskottet, vid pröfningen häraf, funnit
sig böra, i betraktande af den tillökning i göromål, som vid Banko-Diskont-verket måste
uppstå i följd af de, under innevarande Biksdag, af Rikets Ständer angående lånerörelsens
reglering fattade beslut, föreslå att lönerna för Tjenstemännen vid BankoDiskont-verket
må bestämmas till enahanda belopp, som deras vederlikar uti Rikets
Ständers Bank åtnjuta.
Till stöd för denna åsigt, torde Utskottet få fästa uppmärksamhet derå, att de
göromål, som åligga Tjenstemännen i Banko-Diskont-verket, redan för det närvarande
äro högst trägna och maktpåliggande; att dessa göromål dessutom städse ökas, i följd
af Banko-Diskont-verkets utsträckta verksamhet, saint att de skäl, som för öfrigt tala för
en förhöjning i Tjenstemännens i allmänhet löneinkomster eller stegrade lefnadskostnader,
äro i förevarande fall fullt tillämpliga.
I afseende å de för de särskilda tjensterna här nedan utförda inkomster, har Utskottet
skolat anföra:
att löneinkomsterna för Ombudsmannen destohellre ansetts böra bestämmas till
enahanda belopp, hvilket Banko-Diskont-Direktionen och Fullmäktige föreslagit för Kamereraren,
som Ombudsmannens ansvar betydligen tillökas genom förening hos en person
af alla de göromål, hvilka nu äro på två Ombudsmän fördelade;
att det stora antal insättningar och utbetalningar, som i Banko-Diskont-verket
ifrågakomma, efter all sannolikhet måste gifva Kassören derstädes den sysselsättning,
att han bör åtnjuta lika inkomster, som varda för Bankens Kassörer anslagna;
Banko-Utskottels Memorial, N:o 67.
7
att, med afseende å det ansvar, samt de trägna och besvärliga göromål, hvilka
äro med Registrators-befattningen förenade, för denne tjensteman, blifvit föreslaget särskildt
arfvode för trägen tjenst;
samt att, för Bokhållare, Kontors-skrifvare och Kanslister, löneinkomsterna äro
utförda till lika belopp för samtliga tjenstemännen inom hvarje tjenstegrad, under förutsättning
att, genom jemnare fördelning af göromålen, den tillökning deruti, som kan
uppstå såsom följd af de vid denna Riksdag, angående lånerörelsen meddelade beslut,
varder besörjd, utan att särskilda arfvoden åt Tjenstemännen anvisas.
Med föranledande af hvad sålunda är vordet anfördt, tillstyrker Utskottet, att,
i stället för 2:dra momentet af 96 §:n följande föreskrift må i blifvande Banko-Reglemente
införas, nemligen:
2:o.
Morn.. 2. De vid Banko-Diskont-verket anställde Tjenste
-
män äro:
I Kansliet:
Ombudsman, lön 1,500
arfvode .... 300
1.800:
3 Kanslister, lön å 500 R:dr . . 1,500
arfvode å 100 R:dr 300
1,800:
I Kontoret:
Kamererare, lön 1,500
arfvode .... 300
1,800:
Kassör, lön 1,500
arfvode
300
missräkningspenningar . 300
2,100:
5 Bokhållare, lön ä 1,000 R:dr . 5,000
arfvode å 200 R:dr 1,000
6,000:
Registrator, lön ...... 1,000
arfvode  200
d:o för trägen tjenstgöring 300
1,500:
2 Kontorsskrilvare, lön å 500 R:dr 1,000
arfvode å 100 R.dr 200
1.200:
Kassaskrifvare, arfvode .
400:
Vaktbetjening:
Vaktmästare, lön å 300 R:dr . 1,500: —
arfvode å 60 R:dr . 300: —
1,800:
Summa B:ko R:dr 18,400: — —
8
Banko-Ulskottels Memorial, N:o 67.
Kommande de under lönerna utförda arfvoden och missräkningspenningar
att åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenste-befatt
-
nmgen.
Med beräkning alt disponibla tillgångar utgöra .... R:dr 18,413: 16. —
skulle den uppgjorda staten, slutande sig å . . . . . . . „ 18,400: — —
komma att med R:dr 13: 16. —
understiga nämnde tillgång.
Såväl Ranko-Diskont-Direktionen' som Fullmäktige hafva, på sätt i det föregående
är vordet anfördt, yttrat den af Utskottet, genom det nu framlagda förslaget till re
ftering
af personalen och dess lönevilkor, gillade åsigt att Ranko-Diskont-verkets Kansli
ör utgöras af allenast en Ombudsman med biträde af tre Kanslister.
Denna förändring kan emellertid icke tillvägabringas förr än nuvarande Ombudsmän
från befaltningarne afgå, enär i stället för andra Ombudsmannen en Kanslisttjenst
skulle komma att tillsättas.
Då således någon tid torde förflyta innan omförmälda förändring kan sättas i
verket; men det icke är med rättvisa oell billighet öfverensstämmande att Ombudsmännen
förblifva i saknad af en löneförhöjning, som med afseende på deras befattningars
ansvarsfulla och mödosamma beskaffenhet långt för detta bordt dem tillkomma, särdeles
som, tvärtemot att någon lättnad i göromål genom den nu ifrågavarande reorganisationen
blifvit dem beredd, de i följd af densamma komme alt få vidkännas en sannolikt
ganska betydlig tillökning i sina åligganden, bar Utskottet tagit under öfvervägande,
huruvida icke för nuvarande Ombudsmän bör, oberoende af den framtida regleringen
af Ranko-Diskont-verkets Kansli, tillstyrkas någon lönförbältring; och enär, efter
hvad redan är vordet anmärkt, Ombudsmännens löneförmåner förblifvit till ziffran oförändrade
sådana desamma vid Diskont-verkets inrättande bestämdes, oansedt under den
sedermera förflutna tiden göromål och ansvar ökats; så och då en förhöjning i deras
inkomster nu kan beredas utan att hvarken den disponibla tillgången eller den uppgjorda
nya staten öfverskrides, på det sätt nemligen alt, som vid den blifvande regleringen
löneförmånerne för Ombudsmannen och en Kanslist skulle uppgå till 2,400 R:dr,
inkomsterna för begge Ombudsmännen inskränkas inom nämnde summa; har Utskottet
skolat hos Rikets Ständer tillstyrka:
3:o.
dels att för nuvarande Ombudsmän löneinkomsterne må bestämmas,
som följer, nemligen:
för l:sta Ombudsmannen, lön . 1,200: — —
arfvode 300: j cjqq.
för2:dra Ombudsmannen, lön . 800:
arfvode 100: qqq.
Summa R:ko R:dr 2,400: — —
dels ock att den förändrade reglering af tjenstemanna-personalen
inom Banko-Diskont-verkets Kansli, som innefattas i ofvanstående
förslag till ordnande af personalen och dess lönevilkor, må vidtaga
då genom 2:dra Ombudsmannens afgång hans tjenst kan till
Kanslist-befattning förändras.
I sam
-
Banko-Utskottet* Memorial, N:o 67.
1 sammanhang hvarmed Utskottet hemställer:
4:o.
att Banko-Diskont-direklionen måtte få sig uppdraget att afgöra
och till Banko-Ulskottets pröfning och fastställelse vid nästinstundande
Biksdag öfverlemna förslag till tjenstgörings-ordning för de
vid Banko-Diskont-verket anställde tjenstemän.
Som för närvarande i Banko-Beglemenlet icke förefinnes något stadgande, angående
hvad som fordras, för alt kunna varda till tjensteman vid Banko-Diskont-verket
antagen, får Utskottet tillstyrka att följande föreskrift må i blifvande Reglemente införas,
nemligen:
5:o.
För att kunna antagas till tjensteman vid Banko-Diskont-verket,
fordras att hafva undergått någon sådan akademisk examen,
som berättigar till inträde uti Konungens Kansli eller rikets Rät
tegångs-
eller Räkenskaps-verk.
Sedan Utskottet uti Betänkandet N:o 61 föreslagit, att i Banko-Reglementet bör
stadgas följande: »Tjensteman i Kontorsskrifvare-grad må emottaga och bibehålla annan
ordinarie tjenstebefattning, såvida densamma icke är för Bankens tjenst hinderlig. Öfrige
tjenstemän få icke innehafva annan ordinarie tjenstebefattning»; så, och under förutsättning
alt Rikets Ständer gilla denna tillstyrkan, har Utskottet skolat föreslå, att
inom. 3 af 96 §. i Reglementet må sålunda förändras:
6:o.
Jemf. § 96, mom. 3. Den Bankens Tjen- Den Bankens Tjensteman, som
steman, som till — — och derige- lill tjenstebefattning vid Banko
nom
finner sig föranlåten alt lemna Diskont-verket redan blifvit eller
sin tjenst i Banken, må lem- hädanefter varder förordnad, och
nade. derigenom kommer att frånträda
tjensj i Banken, må, i händelse
han skulle önska att, vid inträffande
ledighet, i Bankens tjenst
återgå, derstädes tillgodonjuta den
tour- och befordrings-rätt, han i
samma verk innehade, då han det
lemnade.
Ditt. lill B. St. Prot. 1SS3 & 185i. G Sami. 1 Afd. 30 Haft.
2
10
Banko-Utskottels Memorial, N:o 67.
B» Angående Låne-kontoret i Götheborg. ,
9
Då hufvudsakligen enahanda ordning vid hesörjandet af låue-rörelsen, som för
Banko-Diskont-verket, blifvit föreslagen, skulle komma att iakttagas vid Låne-kontoren i
Götheborg och Malmö, så att prpfningen af ingifne lånehandlingar icke finge utöfver
trenne dagar fördröjas, hafva Fullmäktige, i sammanhang med uppgörandet af förslag
till aflönings- och arfvodes-slaler för berörde Låne-kontor, fästat Utskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf, att, i enlighet med hvad Direktionen öfver Götheborgs
Låne-kontor, uti sitt afgifna utlåtande, jemväl erinrat, de för Riks-Ståndens ledamöter
i Låne-kontors-direktionerna nu anvisade arfvoden af allenast 500 R:dr åt hvardera måtte
varda i lämplig mån förhöjde, helst det i annat fall icke torde blifva möjligt att å dessa
orter erhålla tjenliga personer, sorn kunna och vilja ifrågavarande särdeles besvärliga
och ansvarsfulla uppdrag sig åtaga; Och som de skäl, hvilka blifvit anförde för tillökning
i Direktörernes arfvoden, äro fullt tillämpliga, äfven för det af Utskottet tillstyrkta
fall, att ledamöterne uti Direklionerne öfver Låne-kontoren komma att utses af
Fullmäktige, hemställer Utskottet:
7:o.
att ledamöterne i Direklionerne öfver Låne-kontoren i Götheborg
och Malmö, utom Ranko-ombuden, må ega att uppbära hvardera
i årligt arfvode, i ett för allt, 666 R:dr 32 sk. banko.
De från Låne-kontoret i Götheborg nu utgående löner och arfvoden, Bankoombudets
deruti inberäknade, utgöra:
Enligt 97 §. mom 1, litt. A i Banko-reglementet (arfvodet för jernbelåningen,
400 R:dr B:ko, oberäknadt, enär detta arfvode fortfarande lill oförändradt belopp torde
böra utgå i och för bestyret med belåningen af jern samt andra våg
-
förda effekter)
.
6,988: 42. 8.
Missräknings-penningar  200: —
Arfvode för böckernas afslutande
150: — —
D:o för Vexel-diskonteringen
500: — —
D:o för Kassa-kreditiv-rörelsen .
1,666: 32. —
Lön till Husdrängen  200: — —
Arfvode till Vaktmästaren
50: — —
Anslag utöfver stat till Kassören
883: 16. —
Summa B:ko R:dr 10,638: 42. 8.
hvilken summa är sålunda fördelad:
Banko-ombudet:
Arfvode på stat ' . . . . 1,600: — —
Arfvode för Vexel-diskonteringen  133: 16. —
D:o för Kassa-kreditiv-rörelsen .... 300: — — ^ ggg. jg
Transport: 2,033: 16. —
Banko-Utskottets Memoria>, N:o 67.
11
Kamererare!):
Transport: 2,033: 16. —
Lön
800
—
—
Arfvode för Handels-diskont-rörelsen . . .
240
— '
—
d:o för publika pappers-belåningen . .
80
—
—
d:o för Vexel-diskonteringen ....
100
—
—
d:o för Kassa-krediliv-rörelsen ....
250
—
—
Kassören:
Lön :
800
Arfvode
200
—
—
Missräknings-penningar
333
16.
—
l:ste Bokhållaren:
Lön
666
32.
—
Arfvode för Handels-diskont-rörelsen . .
90
—
—
d:o för publika pappers-belåningen . .
30
—
—
d:o för Vexel-diskonteringen . . . .
50
—
—
d:o för böckernas afslutande och upprät-
tande af ex trakter ......
150
—
—
2:dre Bokhållaren:
Lön
666
32.
Arfvode för Handels-diskont-rörelsen . . .
60
—
—
d:o för publika pappers-belåningen . .
20
—
—
d:o för Vexel-diskonteringen . . . .
66
32.
—
d:o för Kassa-kreditiv-rörelsen . . . .
100
—
—
3:dje Bokhållaren:
Arfvode för Kassa-kreditiv-rörelsen . . . .
l:ste Begistratorn:
Lön
666
32.
—
Arfvode för Handels-diskont-rörelsen . .
96
32.
—
d:o för publika pappers-belåningen
30
—
—
d:o för Vexel-diskonteringen . . .
50
—
—
d:o för Kassa-kreditiv-rörelsen . . .
100
—
2:dre Begistratorn:
Lön
600
_
—
Arfvode för Handels-diskont-rörelsen . . .
60
—
—
d:o för publika pappers-belåningen . .
22
10.
8.
d:o för vexel-diskonteringen . . . .
100
—
—
1,470:
1,333: 16. —
986: 32. —
913: 16.
666: 32.
943: 16. —
782: 10. 8.
Transport: 9,128: 42. 8.
12 Banko-Uiskottels Memorial, N:o 67.
Transport: 9,128: 42. 8.
Ombudsmannen:
Lön
800:
Arfvode för Ilandels-diskont-rörelsen . . . 120: •— —
d:o för publika pappers-belåningen . ^ 40: — — %0:
*
Vaktmästaren:
Lön
i 300: —
Arfvode
. 50: — 35Q. — —
Husdrängen :
Lön
200:
Summa 15:ko ll:dr 10,638: 42. 8.
Enär Rikets Ständer förklarat, att nuvarande aflönings- och arfvodes-stat ej finge
pä det bela öfverskridas, har Banko-sekreteraren, uti olvanomlörmälda af honom
uppgjorda förslag lill reglering af Tjenslemanna-personalen vid Låne-konloret i Götheborg
och dess lönevilkör, hemställt, att i berörde alseende måtte, jemte vidtagande af
åtskilliga förändringar uti göromålens fördelning, bestämmas följande:
Banko-ombudet, lön  2,000:
Kamererare!), lön
1,000: — —
arfvode
. 400: — — 1,400:
Kassören, lön  800: — —
arfvode  200: — —
missräknings-penningar  333: 16. — ^ ggg. iq
1 Bokhållare, lön  800: — —
arfvode -. . . . 200: — — j qqq.
1 Bokhallare och Revisor, lön , . . 800: — —.
arfvode
■ 100: — — qqq.
1 Bokhållare, lön  800: — —
Registrator, lön -  800: — —.
arfvode
. 200: — — ^ qqq.
Kontorsskrifvare, lön  366: 32. —
Ombudsman, lön  800: — —
arfvode  100: — —
Kanslist, lön (  366: 32. —
Vaktmästare, lön .... - ' 300: — —
arfvode ••...■•••>. oO: — — 3"i0'
Husdräng  200
Summa B:ko R:dr 10,616
sorn med •
22
32. —
10. 8.
understiger den beräknade tillgången
10,638: 42. 8.
Banko-VtskoUets Memorial, JV:o 67.
13’
varande härvid likväl uppmärksamhet fästad derå, att billigheten fordrade, det nuvavande
innehafvaren af 2:dre Registralors-befattningen, hvilken syssla skulle komma att
utbytas mot en Kontorsskrifvare-tjenst, undfinge löne-skillnaden, intill dess han kunde
vinna befordran, eller på annat sätt afginge; att, då, vid upprättandet af förestående
förslag till Aflöuings-stat, i främsta rummet måste afses, att summan på det hela inskränktes
inom befintliga tillgångar, deraf inträffat icke allenast att, ehuru Banko-Ombudet,
med hänsigt till befattningens vigt och ansvarsfullhet, borde kunna påräkna en
löne-inkomst, försäkrande om anständig bergning, lönen för honom blifvit upptagen till
allenast 2,000 R:dr; utan äfven att inkomslerne för Kainereraren, Ombudsmannen och
2:dre Rokhällaren något understiga dem, som de nu åtnjuta, samt att den tillökning uti
inkomster, sorn skulle tillfalla l:ste Bokhållaren och Registratorn, vore, i betraktande af
de dessa tjenster åtföljande trägna göromål, med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
utan att dock Registratorn, hvars befattning vore högst besvärlig och maktpåliggande,
derigenom kunde anses ersatt för de honom åliggande tjenste-göromål.
Uti häröfver afgifvet utlåtande, har Låne-kontorets Direktion, jeriite förklarande,
att den för kontoret föreslagna tjenstemanna-personal ovilkorligen vore för en noggrann
kontroll och redovisning erforderlig, beträffande frågan om anställande af en Kanslist
till Ombudsmannens biträde, anfört, att Ombudsmannen hvarken hittills kunnat och ännu
mindre, sedan rörelsen vid kontoret blifvit ökad och nya åligganden för honom tillkommit,
hädanefter kunde medhinna att ensam bestrida alla honom tillhörande göromål;
att mycken skada och förlust för kontoret kunde uppkomma deraf, att, vid Ombudsmannens
förfall af sjukdom eller resor i kontorets ärender, någon person icke funnes
att tillgå för öfvertagande af hans befattning, helst erfarenheten visat, ali vid sådana
tillfällen det varit med mycken svårighet förenadt, att i orten kunna finna någon
lagkunnig person, som velat tillfälligtvis besörja en så vidlyftig och ansvarsfull detalj,
hvilken fordrade en längre tids förutgången handläggning för att kunna med nödig säkerhet
skötas; att då'härtill lades, alt Direktionen icke kunde utöfva en sådan kontroll
å Ombudsmannens förfoganden, att misstag och försummelser å hans sida derigenom
förebygdes, men ©tvifvelaktigt vore, att, genom en Kanslists anställande, större säkerhet
härutinnan skulle vinnas, samt att Direktionens ledamöter af Riks-Stånden redan är
1847, med anledning af erhållet afslag å Direktionens anhållan om biträde åt Ombudsmannen,
till protokollet nedlagt sin reservation för all den skada, som i följd deraf
kunde för framtiden uppstå, så torde afseende å hvad sålunda är vordet föreslaget, vid
den nu ifrågavarande reorganisalionen af Låne-kontoret, böra fästas.
Vidkommande dernäst Tjenstemännens löne-förmåner, har Direktionen yttrat, att
Direktionen visserligen ansett sig kunna ingå på 2:dra Registrators-Iöuens förändring till
en Iiontorsskrifvare-lön, under de vilkor för nuvarande innehafvaren af Registratorstjensten,
som blifvit dervid fästade; men att Direktionen likväl härvid finge uttrycka
den önskan, i händelse någon tillökning i den utaf Rikets Ständer fastställda stat skulle
kunna meddelas, dels att arfvodet lör l:ste Registratorn måtte höjas lill 400 R:dr B:ko,
då denna tjenst, som vore mycket trägen och maktpåliggande, medgäfve föga lid för
någon extra förtjenst och svårigheter derför torde uppslå att, vid den nu åldrige innehafvarens
afgång, få densamma ändamålsenligt besörjd, såvida icke löneförmånerne lämpades
efter det dermed förenade arbete och ansvar; och dels att Kanslist-lönen må fastställas
till 400 R:dr, såsom varande det minsta belopp, hvarför en juridiskt bildad person
der på orten torde kunna förmås att åtaga sig en sådan befattning.
Härförulan hafva Direktionens ledamöter af Riks-Stånden, i fråga om BankoOmbudets
löne-inkomsler, uti särskildt anförande till protokollet, yttrat, att. på det sätt
Låne-kontorens Direktioner voro organiserade med fyra af Riks-Stånden tillsatte leda
-
14
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
möter och elt Banko-Ombud, af hvilka de förre gemenligen innehade andra befattningar,
som förhindrade dem alt helt och hållet uppoflra sin tid för Låne-kontorets tjenst,
läge det stor vigt uppå, att Banko-Ombudet lill största delen besörjde de kontroller och
hade den vård om verket, som desse ledamöter icke vore i tillfälle alt utöfva’; att nya
rörelsegrenar och ökade fonder, hvilka på sednare tider vid Låne-kontoren tillkommit,
mer än fördubblat Banko-Ombudens ansvar och tagit deras uppmärksamhet i ökadt anspråk
; att, då Banko-Ombudet icke, lika med de öfrige tjenslemännen vid kontoret,
kunde hemta någon särskild inkomst af diskont-rörelsen, till bidrag för sina lefnadsbehof,
utan egde allenast den åt honom anvisade lön, Direktionens ofvanbemälde ledamöter,
enär en löne-reglering, som skulle ega bestånd för framtiden, nu vore i fråga, funno
det vara af vigt, att hans löne-inkomster förhöjdes till hvad sorn för en familjs tarfliga
utkomst kunde erfordras, samt bestämdes i någorlunda likhet med de löner, som
andra tjenstemän i ungefärligen samma grad med Banko-Ombudet innehade; samt att,
med afseende å lefnadskostnaderne i Götheborg, för en tjensteman af den samhällsställning
Banko-Ombudet innehade, erfordrades minst 3,000 R:dr B:ko för en tarflig bergning
med familj.
Yid granskning af det uppgjorda förslaget till Aflönings-stat för Låne-kontoret i
Götheborg, hafva Fullmäktige, på grund af hvad Låne-kontorets Direktion anfört och i
öfrigt förekommit, funnit vissa tillökningar i Staten vara af rättvisa och behof påkallade,
hvadan Fullmäktige ansett sig böra derom hos Utskottet göra framställning.
I sådant afseende hafva Fullmäktige, i betraktande af så väl vigten af BankoOmbuds-befattningen
vid Lånc-konloret, hvilken ©tvifvelaktigt vore en af de mest ansvarsfulla
tjenster inom hela Banko-verket, som de stegrade lefnadskostnaderne der på
orten, i första rummet ansett den för nämnde befattning föreslagna aflöning af 2,000
R:dr icke vara så beräknad, att den motsvarade hvad som för en familjs anständiga
bergning derstädes påkallades, hvarföre Fullmäktige, under åberopande af de flere ytterligare
skäl, Direktionen anfört till ådagaläggande af behofvet af en billig tillökning i
Banko-Ombudets aflöning, tillstyrkt att densamma måtte till åtminstone 2,500 R:dr B:ko
bestämmas, desloheldre som, i händelse de föreslagna förändringarne i afseende å Diskont-rörelsens
framtida bedrifvande, blefvo af Rikets Ständer gillade till iakttagande äfven
vid Låne-kontoren, Banko-Ombudet komme att få vidkännas högst betydlig tillök- '
ning uti sina redan nu särdeles trägna och maktpåliggande göromål; och hafva Fullmäktige
härförutan, i betraktande af det utmärkta sätt, hvarpå nuvarande innehafvaren
af Banko-Ombuds-befallningen vid Götheborgs Låne-kontor G. E. Ferlin, allt sedan år
1834, till Fullmäktiges synnerliga belåtenhet bestridt denna befattning, hemställt, alt,
såsom välförtjent uppmuntran för Fer/ins långvariga tjenstgöring samt derunder ådagalagda
nit och skicklighet, Ferlin, hvilken inom Banken för närvarande innehade tur i
Kamererare-tjenstegrad, nu måtte uppflyttas i Kommissarie-graden, hvilken han, enligt
Fullmäktiges förmenande, ©tvifvelaktigt redan långt före detta skulle hafva uppnått, derest
han inom det egentliga Banko-verket i tjenstgöring qvarblifvit.
Vidare och enär, enligt hvad Låne-kontorets Direktion upplyst, löne-förmånerne för
l:ste Registrators-tjensten icke voro lämpade efter det dermed förenade arbete och ansvar,
hafva Fullmäktige, i enlighet med Direktionens framställning, ansett arfvodet för
denne tjensteman böra från 200 R:dr till 400 R:dr förhöjas; äfvensom Fullmäktige, för
deras del, gillat Direktionens hemställan om Kanslist-lönens bestämmande till 400R:dr;
samt' då lönen för en tjensteman i lägsta tjenstegrad icke syntes böra understiga sistberörda
belopp, eller 400 R:dr, dertill upptagit Kontors-skrifvarens aflöning.
Utskottet har, vid öfvervägande häraf, skolat, hvad först beträffar löneförmånerne
för Banko-Ombudet i Götheborg, anföra att, enär denna befattning, i afseende på ansvar
Banko-Utskottets Memoria!, N:o 67.
15
och göromål, är att jemföra med de högst lönade befattningarne inom sjelfva Bankoverket;
så synes det ock, som skulle de löne-inkomsler, hvilka blifvit föreslagna för
Bankens Kommissarier eller sammanräknade 2,400 fi:dr, böra för bemälde Banko-Ombud
bestämmas.
I fråga dernäst om den för Låne-kontoret i Götheborg föreslagna tjenstemannapersonal
och dess lönevilkor, har Utskottet funnit det icke vara med rättvisa och billighet
fullkomligt öfverensstämmande, att för Ombudsmannen, hvars befattning erkänts
vara särdeles besvärlig och maktpåliggande, och hvilken tjensteman för närvarande i
sammanräknade löneförmåner åtnjuter 960 B:dr, blifvit ifrågasatt förminskning af 60
R:dr; utan deremot ansett aflöningeu till Ombudsmannen böra utgå med ett belopp i
lön och arfvode af tillhopa 1,000 R:dr.
Utskottet, sorn i öfrigt instämmer uti hvad Fullmäktige föreslagit, får, på grund
häraf, tillstyrka:
8:o
att, i stället för de uti 97 § mom. 1 Litt. A intagna föreskrifter,
må, näst efter orden: »Aflöning s-staten för Låne-koiitoren i
Götheborg och Malmö ur fastställd på sult, sorn föijer, nemligen
i blifvande Banko-Reglemente införas följande:
A. För Låne-kontoret i Götheborg:
Direktörerne, utom Banko-Ombudet, hvardera, arf-
vode å 666 R:dr 32 sk. . .
Banko-Ombudet:
arfvode
Kamereraren, lön
1,000:
arfvode
400:
Kassören, lön
800:
arfvode
200:
missräknings-penningar .
333: 16.—
l:ste Bokhållaren, lön
800:
arfvode . . . .
200:
2:dre d:o lön
800:
arfvode . . . .
100:
3:dje d:o lön
Registratorn, lön
800:
arfvode
400:
Kontorsskrifvare^ lön
Ombudsmannen, lön
800:
arfvode . . . .
200:
Kanslisten, lön
Vaktmästaren, lön
300:
arfvode
50:
Husdrängen, lön . .
200:
1,400:
i
1,333: 16.—
1,000:
900:
800: — —
1,200:
400:
1,000:
400:
350:
Summa B.ko R:dr 14,050:
16
Banko-Utskotleis Memorial, iV.-o 67.
Dessutom må till Låne-kontorets personal, såsom arfvode för
belåning uf jern och andra våg/orda effekter, utgå 400 R:dr Banko.
Varande de till nämnda personal nu utgående arfvoden för Handels- och NäringsDiskontens
lånerörelse, 666 R:dr 32 sk., samt lör diskonteringen af aktier och publika
papper, 222 R:dr 10 sk., 8 r:st. såsom tillgång för den nya staten beräknade.
Enligt den här ofvan framlagda beräkning af disponibla tillgången skulle densamma
utgöra  10,638: 42. 8.
Härtill bör, i enlighet med den åsigt, Utskottet tillförene uttalat, eller
att ljuspenningar hädanefter icke höra utgifvas till de tjenstemän, som
undfå lönetillökning, hänföras det belopp, hvartill nämnde ljuspenningar
årligen uppgått eller  500: — —
S:gr B.ko R:dr 11,138: 42. 8.
Då nu från summan af den föreslagna staten för Götheborgs Låne-kontor 14,050: — •—
afräknas beloppet af Direktörernes arfvoden
. . 2,666: 32. —
skulle de för Ranko-Ombudet samt tjenslemännen och betjeningen utförda
löner och arfvoden uppgå till  11,383: 16.—
Som tillgången utgör allenast  11,138: 42. 8.
koinme visserligen densamma, genom nya staten, att öfverskridas med 244: 21. 4.
men härvid torde icke böra förbises, att Låne-kontorens tjenstemän, det oaktadt, i afseende
på löneförmåner blifva sämre lottade än deras vederlikar i Banko-Diskont-verket.
På sätt här ofvan är vordet upplyst, åtnjuter 2:dre Registratorn, hvars befattning,
vid nuvarande innehafvares afgång, skulle komma att till Kontorsskrifvare-tjenst
förändras, ett sammanräknadt belopp af 782 R.dr 10 sk. 8 r:st., hvarvid han ansetts
böra fortfarande bibehållas, mot skyldighet att besörja de till samma tjenst hörande
göromål, af hvilka en del sedermera skulle öfverflyttas till 3:dje Bokhållaren, som emellertid,
till besparing i Låne-kontorets lörvaltnings-kostnader, skulle undfå allenast 666 R:dr
32 sk. B:ko.
1 öfverensstämmelse härmed, får Utskottet tillstyrka:
9:o
att inriehafvaren af 2:dre Registrators-befattningen må, intilldess
han vinner befordran eller på annat sätt afgår, uppbära de löneinkomster,
han för närvarande innehar, eller 782 R:dr 10 sk. 8 r:st.
B:ko årligen, under förbehåll alt han besörjer alla de till samma
syssla hörande göromål; samt
att under tiden 3:dje Bokhållaren må åtnjuta allenast 666 R:dr
32 sk. årligen, samt den nu i stat upptagna Kontorsskrifvare-tjenst
förblifva obesatt.
Genom besparing af icke allenast löneskillnaden för 3:dje Bokhållaren 133: 16.—
utan äfven Konlorsskrifvare-lönen  400:
skulle den tillfälliga förhöjningen i Låne-kontorets ulgifts-slat endast utgöra 248: 42. 8.
S:gr B:ko 11737782: 10. 8.
Sem nuvarande innehafvaren af Banko-Ombuds-befattningen vid Låne-kontoret i
Götheborg, G. E. Ferlin, alltsedan år 1834 och sålunda under en tid af tjugu år med
nit
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
17
nit och skicklighet bestridt nämnde befattning, hafva Fullmäktige, efter hvad Utskottet
här ofvan andragit, hos Utskottet hemställt, att han måtte uppflyttas i Kommissarie
tjenstegrad; Och enär Banko-Ombudet Ferlin, som, till följd af Banko-Reglementets
föreskrift i B mom. af 97 § den 30 Januari 1849 uppflyttades i Itamereraregrad, enligt
livad Fullmäktige förmält, otvifvelaktigt skulle, derest han qvarblifvit i tjenstgöring
inom det egentliga Banko-verket, långt för detta hafva uppnått Kommissariegraden;
får Utskottet, under åberopande af de skäl, Fullmäktige i öfrigt anfört till stöd för
nämnde hemställan, hos Rikets Ständer tillstyrka
10:o
att Banko-Ombudet Ferlin må till Kommissarie-tjenstegraden
hänföras.
C.
Angående Läne-liontorel i Malmö.
De från Låne-Kontoret i Malmö för närvarande utgående löner och arfvoden,
Banko-Ombudets deruti inbegripne, utgöra:’
Enligt 97 § mom. 1 Litt. B i Banko-Reglementet 4,816:
Missräkningspenningar till Kamereraren  100:
Arfvode till Bokhållaren för böckernas afslulande  66:
d:o till en E. o. Kontorsskrifvare  200:
Arfvoden för kassa-kreditiv-rörelsen
Lön till en Husdräng ....
Arfvode till Låne-Kontorets Vaktmästare
sålunda fördelade:
Banko-Ombudet:
Arfvode
d:o
Kamereraren:
Lön . .
690
133
25
Summa B:ko R:dr 6,031
32.—
32.—
16.—
32.
å stat  1,600: —
för kassa-kreditiv-rörelsen  150: —
Arfvode för kassa-kreditiv-rörelsen , .
Bokhållaren:
Lön
Arfvode för böckernas afslutande
d:o för kassa-kreditiv-rörelsen .
Registratorn:
Lön ...
Arfvode för den tredubbla registreringen
d:o för kassa-kreditiv-rörelsen . .
800:
100:
-—
266:
32.—
. 666:
32. —
66:
32.—
. 233:
16.—
666:
32.—
333:
A6. —
40:
1,750:
1,166: 32.
966: 32.
1,040:
Bih. till B. St. Prot. ISS3 & ISSi. 6 Sami. 1 Afd. 30
Transport 4,923: 16.
iian. 3
18
Banko-Utskoltels Memorial, N:o 67.
Ombudsmannen, lön
Till en E. o. Kontorsskrifvare, arfvode
Vaktmästaren:
Transport 4,923: 16. —
. . . 500:
. . . 200:
Lön
250:
Arfvode
Husdrängen, lön
133! 16. —
Summa B:ko R:dr 6,031: 32.—
Uti det af Banko-Sekreteraren afgifna memorial, med förslag till reglering af
tjenstemanna-personalen och dess lönevilkor vid Låne-Kontoret i Malmö anföros, att
den jemförelsevis mindre rörelse, detta Lane-Kontor bedrifver, medgifvit. att den fåtaliga
tjenstemanna-personalen kunnat, med biträde allenast af en vid Låne-Kontoret
anställd e. 0. Tjensteman, som af Kontorets medel åtnjutit ett årligt anslag af 200
R:dr banko, vederbörligen besörja de densamma åliggande göromål, äfven sedan kredilivrörelsen
vid Låne-Kontoret infördes, hvilken rörelse dock betydligen ökat Kamererare!)»
göromål, serdeles i bans egenskap af Kassör, och Bokhållarens genom åliggandet att
föra kassa-krediliv-boken; hvadan och för den händelse att fonderna för Handels- och
Närings-Diskont- saint kassa-krediliv-rörelserna komma att förhöjas, samt beslut derjemte
fattas angående förstnämnde rörelses bedrifvande på mera ändamålsenligt sätt, än hittills,
del syntes blifva alldeles nödvändigt ali vid Låne-Kontoret tillsattes ytterligare en
Bokhållare, som finge öfvertaga en del af Kamererarens göromål, hvarigenom denne
sednare blefve i tillfälle alt lora Saldo-kontrollbok mot Kassakreditiv-boken samt befriades
från granskning af ränle-ulräkningar, m. m.
Under åberopande deraf att Rikets Ständers beslut angående förändrad reglering
af tjenstemanna-personalen och dess lönevilkor vid Låne-Kontoret i Malmö innehåller,
att nuvarande aflönings- och arfvodes-stal icke må, så viel,t sig göra lalér, öfverskridas,
hvaraf kunde slutas, att Ilikets Ständer sjelfve insett ali den anbefallda regleringen
svårligen skulle kunna inom varande tillgångar verkställas, har, vid förslagets
uppgörande, slaten destoheldre ansetts kunna öfverskridas. som, i motsatt läll, personalen
vid Låne-Kontoret i Malmö, i afseende på lönexilkoren, fortfarande skulle komma
att stå i eli sämre förhållande, än det, hvaruti tjenstemännen vid Låne-Kontoret i
Götheborg redan i flera år sig befunnit.
Del framlagda Förslaget lill ordnande af personalen och dess lönevilkor vid Lönekontoret
i Malmö lyder som följer:
Banko-Ombudet:
Lön
2,000:
Kamererare!):
Lön
Arfvode
Missräknings-penningar
1,000:
200:
200:
1,400:
I :ste Bokhållaren :
Lön .
Arfvode .
800:
200:
:  1,000:
. . 800:
2:dre Bokhållaren:
Lön . . .
Transport: 5,200:
Banko-Utskottels Memorial, N:o 67.
19
Transport: 5,200: — —
Registratorn:
Lön
Arfvode
Ombudsmannen
Lön
Vaktmästaren:
Lön  300: — —
Husdrängen:
Lön
133:16.—
Summa B:ko R:dr: 7,233: 16. —
Hvad de föreslagna tillökningarne uti inkomster särskildt angår, har uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att, som Karnereraren, genom kreditiv-rörelsens införande,
erhållit betydlig tillökning i göromål både såsom Kamererare och Kassör, billigheten
ock syntes lala derför, att löne-inkomsterna för denne tjensteman lämpades efter göromål
och ansvar, samt alt då Ombudsmannen icke, i och för renskrilnings- och dylika
göromål, kunde påräkna något biträde af öfrige tjenstemän vid Låne-kontoret,
och dessutom tillskyndats ökade bestyr af kassa-kreditiv-rörelsen, för honom föreslagits
lönn-förhöjning, af Låne-kontors-direktionen tillförene vid liera tillfällen ifrågasatt och
förordad.
Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö har, efter granskning af omförroäldta
förslag, sig utlåtit, att Direktionen icke kunnat undgå anmärka, hurusom, vid jemförelse
emellan de Ijenstebiträden, hvilka för låne-rörelsen derstädes vore att tillgå, samt den
tjenslemånna-personal Låne-kontoret i Götheborg, uti enahanda afseende, haft och ännu
bade att använda, ett missförhållande så väl i afseende å antal af tjenstemän, som deras
lönevilkor, egde rum, hvilket genom skillnaden uti låne-rörelsens omfång svårligen
torde uppvägas; att följden al ett dylikt förhållande, hvilket efter kassa-kreditiv-rörelsens
införande samt de ökade göromål, som deraf föranledts, blifvit alltmera kännbart,
jemväl vore, att tjenslebefatlningar, hvilka annorstädes larfva hvar sin särskilde innehafvare,
derstädes mäst al en och samma person bestridas; att endast en mer än vanlig
arbetsförmåga hos innehafvarne af Kamererare- och Bokhållare-befattningare hittills för
dem gjort det möjligt alt kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de på dem hopade
göromål, samt att behof af åtminstone ett ytterligare biträde för rörelsens bedrifvande
sålunda förefunnes, hvarom Direktionen jemväl skolat göra framställning, derest icke
förhållandet varit insedt vid upprättandet af ifrågavarande förslag, hvilket Direktionen
således i denna punkt, för sin del, funnit sig böra understödja.
Likaledes har Direktionen ansett sig böra förorda de för Karnereraren, Bokhållaren
och Ombudsmannen föreslagna löne-förbättringar, dock hvad sistnämnde tjensteman
anginge, under hemställan, huruvida icke, i betraktande deraf, att något biträde
af den föreslagne nye Bokhållaren icke syntes vara alt för Ombudsmannen förvänta,
billigheten fordrade, att äfven denne tjensteman erhölle en i förhållande derefter lämpad
förhöjning i lönen, hvilken af Direktionen föreslagits till 700 R:dr B:ko.
800:
200: — r i,ooo:
.... 600:
20 Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
Den minskning uti löne-inkomst, sorn skulle drabba Registratorn, hvars göromål
genom kassa-kreditiv-rörelsen icke obetydligt ökats, har Direktionen deremot förklarat
sig icke kunna tillstyrka, hvarjemte Direktionen hemställt, att lönen för Husdrängen mätte
förhöjas med åtminstone 33 R:dr 16 sk., eller till 166 R:dr 3*2 sk. banko.
Efter inhemlande af Direktionens sålunda afgifna yttrande hafva Fullmäktige,
hvad först beträffar Registralorns aflöning, väl ansett denna böra till 1,000 R:dr bestämmas,
men tillika funnit billigheten fordra, att nuvarande innehafvaren af Regislratorssyssian
må vid egande löne-inkomst af 1,040 R:dr bibehållas; äfvensom Fullmäktige,
såsom lön åt Husdrängen, tillstyrkt 166R:dr3'2 sk; hvaremot den af Direktionen för Ombudsmannen
tillstyrkta löne-förbättring af Fullmäktige ansetts icke vara i lika mån
af nöden.
Efter öfvervägande häraf, och då, hvad särskildtangår arfvodet förBanko-Ombudet
vid Låue-konloret i Malmö, Utskottet håller före, alt detsamma bör kunna bestämmas
till något lägre belopp än som är vordet föreslaget för Ranko-Ombudet i Götheborg,
enär för delta ombud både göromål och ansvar äro af större omfång, än för RankoOmbudet
i Malmö; har Utskottet, hufvudsakligen instämmande i hvad sålunda är vordet
föreslaget, skolat härigenom tillstyrka, all, i stället för den under Litt. R i 1 mom.
af 97 § i Reglementet upptagna Aflönings-stat, må få införas följande:
ll:o
fi. För Låne-kontorct i Malmö:
Direktörerne, utom Ranko-Ombudet, hvardera arf
-
vode å 666 R:dr 32 sk  2,666: 32. —
Banko-Ombudet, arfvode  2,000: — —
Kamereraren, lön  1,000:
arfvode  200: >■
missräkningspenningar 200: ^
l:ste Bokhållaren, lön  800:
arfvode .... 200: ^ qqq,
2:dre Bokhållaren, lön  800:
Registratorn, lön  800: — i—
arfVode —i,ooo:
Ombudsmannen, lön  600:
Vaktmästaren, lön  300:
—
Husdrängen, lön  166: 32.
Summa R:ko R:dr 9,933: 16. —
Efter afdrag från owiförmälde summa . . *  9,933: 16.
af Direktörernes arfvoden  2,666: 32
uppgår Aflönings-staten till  7,266: 22
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
21
Då den här ofvan beräknade tillgången .... 6,031: 32. •—
okas nied beloppet af ljuspenningarne, uppgående årligen
till ungefär  300: — —
skulle tillgången på det hela utgöra  6,331: 32.
samt nu gällande Stat sålunda öfverskridas med 935
hvilket belopp dock minskas med
. 600
till • •
R:dr 335:
så länge Låne-kontoret kan undvara den å Stat uppförda 2:e Bokhållaren och ersätta
hans befattning genom ett årligt anslag af 200 R:dr till extra ordinarie tjenstebiträde.
Som ålskilligeaf tjenslemännen vid Lån-kontoren i Götheborg och Malmö icke genom
den nja Staten komma i åtnjutande af förhöjda löne-inkomster; så hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må besluta
12:o.
alt vid tillämpningen af den nya Staten för Låne-kontoren i Götheborg
och Malmö det vilkor må fästas, alt de tjenstemän, hvilka
icke komma i åtnjutande af löne-inkomster till beloppet öfversligande
hvad de för närvarande åtnjuta, må, intill dess de från
tjensterna afgå, bibehållas vid nu innehafvande ljuspenningar.
Utskottet har i sammanhang härmed skolat hemställa,
att vederbörande Låne-konlors Direktioner må på de särskilde tjenstemännen
fördela göromålen på sätt lämpligast synes, samt derefter
upprätta och vid nästa Riksdag till Banko-Utskottets pröfning
och fastställelse öfverlemna Tjenstgörings-ordningar för de särskilda
Låne-Kontoren.
Uti 2 momentet af Banko-Reglementets 97 § stadgas: »BlilYer någon, hvars bo
stad
är belägen mer än 2 mil från Låne-kontoret, vald till Direktör, erhålle han 66 R:dr
32 sk. banko årligen i resepenningar; men särskilda rese- och equiperings-penningar
för Banko-Ombudet ega ej rum, utan inbegripas under den för honom bestämda aflöning;
och må för öfrigt icke några arfvoden af Låne-kontorens Direktioner beviljas,
utan Fullmäktiges minne och samtycke.
Sedan Utskottet numera hos Rikets Ständer tillstyrkt att ledamöternes i Lånekontorens
Direktioner arfvoden måtte förhöjas från 500 R:dr till 666 R:dr 32 sk. banko
för dem hvardera; anser Utskottet att särskilda resepenningar icke höra utgå till den
eller de af bemälde ledamöter, sorn enligt omförmälda stadgande deraf skulle komma
i åtnjutande; och enär Fullmäktige, genom det förbud, som innefattas i den § 99 motsvarande
och här nedan i 18 punkten upptagna föreskrift, äro förhindrade att öfverskrida
fastställd Stat och sålunda alt tilldela Banko-Ombuden särskilda resepenningar,
hvilket stadgande dessutom allenast såsom motsats till det föregående om resepenningar
till Direktörerne, synes hafva erhållit plats i Banko-Reglementet, har Utskottet, som
uti nämnde punkt upptagit förbudet för Direktionerne att arfvoden utöfver Stat bevilja,
skolat hemställa
2-2
Banko-Ulskotlets Memorial, IV. o (17.
13:0.
att mora. 2 af 97 § må från blifvande Banko-Reglemente uteslutas.
Nuvarande 3:dje mom. af nyssberörde §. innehåller:
»Det särskilda arfvode, hvartdera Låne-kontorets Bokhållare för det närvarande
åtnjuter för böckernas afslutande, må än vidare utgå lill det belopp, nu eger runi;
och förblifver jemväl, i afseende på missraknings-penningar till Läne-konloren, vid hvad
det för närvarande medgifvet är.»
Som ifrågavarande arlvoden blifvit indragna och missräknings-penningarne ali
aflönihgs-staten upptagas, torde
14:o.
omförmälda föreskrift få utur Reglementet utgå.
Deremot lärer 4 mom. af meranäinnde 97 §. få bibehållas, så lydande:
15:ö.
»Så länge inkallad Suppleant bestrider ordinarie Ledamots befattning
i direktionen, åtnjute han det lör den sednare bestämda
arfvode, lämpadt efter den tid, han i verkets styrelse och förvaltning
deltager.»
Som ändring af föreskrifterne i 5 och 6 mom. af 97 §. icke synes vara af
nöden, hemställer Utskottet, att desamma må i blifvande Reglemente införas:
16:o.
Person utom Banko-verket eller extra-ordinarie Tjensteman i
Banken, som förordnas till Banko-ombud, må, efter 8 års tjenstgöring
i nämnde egenskap, vara berättigad lill tour såsom Kontorsskrifvare;
vidare, efter 4 års förlopp, uppflyttas i Bokhållaregraden,
och efter ytterligare 4 års tjenstetid erhålla tour såsom
Kamererare, allt likväl med vilkor,'att Banko-ombudet fullkomligen
motsvarat det honom lemnade förtroende, samt under tiden
icke blifvit från sin befattning återkailadt; egande den af verkets
ordinarie tjenstemän, ät hvilken ett dylikt förordnande meddelas, ali
beräkna sig till godo den tid, han dessförinnan såsom ordinarie
i Banken tjenat, så att, om Banko-ombudet vid utnämningen redan
under 3:ne år i Verket innehaft Kontorsskrifvare- eller Bokhållare-syssla,
endast 1 års tjenstetid, i egenskap af ombud, er
-
Banko-Ulskottels Memorial. N:o f>7 23
' v
ford ras för erhållande af tour i förra fallet inom Bokhållare- och
i det sednare inom Kamererare-graden.
För Banko-ombud, som, vid utnämningen dertill, innehar
eller sedermera får tour i Kamererare-grad, hör tour-heräkning
inom graden på vanligt sätt fortgå; men Ombud* som. på grund
af ansökning, befordras lill syssla inom högsta tjenstegraden,
vare skyldig att densamma genast tillträda.
Banko-ombud, som, ulan eget förvållande, varder entledigad!,
eger att, intill dess han till någon ledig tjenst i Banken vinner
befordran, årligen på Expeklans-slat tillgodonjuta ett belopp,
motsvarande lönen i den grad, han vid entledigandet innehade.
Erhåller någon af Bankens Tjenstemän annan befattning vid
Låne-konloren, än den i nästföreslående moment omförmälda, bibehälle
han den tour i Banken, som tillkommer hans der innehaJvande
lönegrad.
Direktionen öfver Låne-kontorel i Wisby har hos Utskottet hemställt, huruvida
icke någon förhöjning kunde medgifvas uti de till tjenstemännen vid Låne-kontorel
utgående arfvoden, med förklarande derjemte, att Direktionen ansåge de för Direktörerne
vid Kontoret bestämda arfvoden icke motsvara de med deras befallningar förenade
bestyr och åligganden.
Uti Utskottets vid sednasle Riksdag afgifna Memorial N.o 67, med förslag lill
bestämmelser, rörande organisationen af Låne-kontorel i Wisby, yttrade Utskottet sig
anse lämpligast, att Rikets Ständer endast bestämde arfvoden för Låne-kontorets Direktörer,
samt öfverlemnade åt Fullmäktige, att, efter Direktionens hörande, bestämma
allöningen till Bankens Ombud i Direktionen, Tjenstemännen, Vaktbetjeningen samt erforderliga
utgifter för Kontorets förvaltning.
Då de, för denna åsigt, i åberopade Memorial utvecklade skäl fortfarande äro
tillämpliga, har Utskottet, ulan att ingå i bedömande af frågan angående det arfvodes
belopp, som skäligen bör hvardera af de vid Läne-konloret anställde tjenstemän tillkomma,
nu allenast tagit under bepröfvande, huruvida anledning må förefinnas dels alt
tillstyrka någon förhöjning uti de åt Låne-kontorets Direktörer anvisade arfvoden och
dels att bereda någon tillökning i ansiaget på del hela för Låne-kontorets förvaltning.
I delta afseende har hos Utskottet i betraktande kommit, hurusom, till följd af
Rikets Ständers vid innevarande Riksdag fattade beslut, angående förhöjning i löndén
för Kassa-krediliv-rörelse, öppnande af upp- och afskiifnings-räkning samt åtgärders
vidtagande, till förekommande af penniuge-remisser med poslerne emellan Stockholm
och de orter, der Banken har Låne-konlor, göromålen vid Låne-kontorel måste komma
att i betydlig grad ökas; hvadan ock billigheten talar derför att någon lämplig förhöjning
må icke allenast Direktörer, utan äfven Banko-ombud samt tjenstemän och betjente
beredas; Och enär Utskottet inhemtat att derigenom att Revisorer af Låne-konlorens
förvaltning utses utom Låne-kontorets distrikt, revisions-kostnaderna redan
medtagit och framdeles än ytterligare kunna komma all medtaga en icke ringa del af
det anslag, som för Låne-kontorets förvaltning är afsedl; men det icke på Direktionen beror
alt nämnde revisions-kostnader inom något visst mindre belopp inskränka; hvaremot
det vill synas, som skulle, då nämnde kostnader icke lagas i beräkning, de nu bestämd^
24
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
arfvoden till Direktörer och Tjenstemän m. fl. kunna, utan öfverskridande af anslaget,
i någon mån förhöjas; så har Utskottet funnit sig böra hemställa, att föreskriften i 98
§. af Reglementet må sålunda förändras:
17:o.
Förvaltnings-kostnaderna för Låne-kontoret
i Wisby få, i ett för
allt, icke öfverstiga 3,000 R:dr
B:ko.
1 Af denna summa anslås till
hvardera af de fyra utom Bankoombudet
i Direktionen deltagande
ledamöter arfvode i ett för allt ä
250 R:dr — R:dr 1,000; och ega
Fullmäktige alt, efter Direktionens
hörande, bestämma löne-vilkoren
och öfriga förmåner för så väl
Banko-ombudet, som Tjenstemännen
och vaktbetjeningen vid Lånekontoret,
under vilkor och förbehåll,
att det anvisade anslaget för
Låne-kontorets förvaltning, 3,000
R:dr, icke må öfverskridas med
mera än som erfordras till bestridande
af kostnaderne för de årliga
revisionerna af Låne-kontorets
räkenskaper och förvaltning.
De föreskrifter, som skola motsvara §§. 99 och 100 i Banko-Reglementet, torde
få följande uppställning:
18:o.
Uti de för tjenstemännen och betjeningen vid Banko-diskontverket
och Lånekontoren i §§. (96 och 97) upptagna lönebelopp
ega hvarken Fullmäktige eller vederbörande Direktioner att någon
tillökning meddela. Skulle fråga derom uppstå, underställes densamma
Rikets Ständers pröfning och afgörande.
19:o.
Då någon tjensteman eller betjente, som finnes uppförd» antingen
å Banko-Diskont-verkets eller Låne-kontorens stat, elter
ådagalagdt välförhållande i tjensten, ^ nödsakas för ålderdom
eller sjuklighet från Verket afgå, ege han att undfå lämpligt understöd
på Bankens allmänna pensions-stat, efter de beräkningsgrunder,
som för Banko-staten äro gällande, dock så, att om en
person, som varit tjensteman både i Banken och Banko-Diskonten,
från
Jemf. §. 98. Förvaltnings-kostnaderna för
Låne-kontoret i Wisby få, i ett för
allt, icke öfverstiga 3,000 R:dr B:ko.
Af denna summa anslås till de af
Rikets Ständer förordnade Direktörer,
hvardera arfvode å 200 R:dr — R:dr
800, deruti inberäknadt
för Låne-kontorets förvaltning, 3,000
R:dr, jemväl afsedt öfver
skridas.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 67.
25
från begge tjensterna afgår, och till pension finnes berättigad,
pensionen bestämmes i förhållande till den högsta utaf de löner,
som han inom ettdera af dessa begge Verk innehaft.
Stockholm den 19 Oktober 1854.
Reservationer:
Emot Utskottets beslut i 3:dje punkten att tillstyrka förhöjning i löneförmånerne
för 2:dra Ombudsmannen vid Banko-Diskont-verket.
af Herr A. O. VFallenberg.
Emot 17:de punkten:
af Herr Aminoff, J. F., som anfört det han ansåge att Utskottet bordt taga i
öfvervägande frågan om bestämmande af de belopp, hvilka borde Banko-ombudet samt
de vid Wisby Låne-kontor anställde tjenstemän och betjente såsom lön tillkomma, på
det att enahanda förfaringssätt för Låne-kontoret i Wisby, som för de öfrige Lånekontoren,
måtte iakttagas, eller att ifrågavarande Låne-kontors aflönings- och arfvodesstat
varder i Banko-Beglementet intagen; och ville Herr Aminolf, dels under åberopande
af hvad Direktionen öfver Wisby Låne-kontor i dess afgifna berättelse öfver Lånekontorets
förvaltning hemställt, dels på grund deraf, att, till följd af Bikets Ständers
vid innevarande Riksdag fattade beslut, angående förhöjning i fonden för Itassa-kreditiv-rörelse,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt åtgärders vidtagande till förekommande
af penninge-remisser med posterne emellan Stockholm och de orter, der
Banken har Låne-kontor, göromålen vid .Lånekontoret måste komma att i betydligare
grad ökas, hvadan ock billigheten talade derför att någon lämplig förhöjning må icke
allenast Direktörer utan äfven Banko-ombud samt tjenstemän och betjente beredas, för
sin del föreslå, att aflönings-beloppen för Direktörerne, Banko-oipbudet samt tjenstemän
och betjente vid Låne-kontoret måtte sålunda bestämmas:
för 4 Direktörer, tillsammans från 800: — — till 1,000: — —
„ Banko-ombudet
400: — — „ 500:
„ Kamereraren
333: 16. — „ 400: — —
„ Bokhållaren, tillika Registrator .... „ 300: „ 333: 16. —
hvarigenom uppstode^n tillökning af 450 R:dr B:ko.
af Herr P. H. Hesselgren, samt
af vice Talman Svartling och Riksdags-fullmäktige Nils Andersson samt Daniel
Danielsson, hvilka instämt med Herr Aminoff.
„ Ombudsmannen
„ Vaktmästaren .
133: 16.— „ 166: 32.—
50: _ __ 66: 32.—
Summa R:dr 2,016: 32.— 2,466: 32.—
Bih. till B. St. Prat, 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 30 Bäft.
4
26
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 68.
HT«o «§.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Okt. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande öfver väckt motion, att fastigheter i Köpingar må få hos
Banken belånas.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och jemte Protokolls-uldrag den
19 nästl. Augusti till Utskottets behandling hänvisad motion, har vice Talmannen
Svartling förmält, att, sedan, under innevarande Riksdag, den händelse inträffat, att
utur det af Banko-Utskottet uppgjorda och af Rikets Ständer gillade förslag till
föreskrifter, angående belåning i Banken af fast egendom, från lånerätt uteslutits
fastigheter i Köpingar, oaktadt sådana fastigheter kunde erbjuda lika god säkerhet,
som egendomar i stad, finge motionären, med åberopadt stöd af 56 §. Riksdags-Ordningen,
föreslå, det Rikets Ständer måtte besluta, att, uti blifvande Banko-Reglemente,
fastighetsegare i Köpingar måtte lånerätt i Banken tillerkännas.
Jemte upplysning, att 174 §. 3 mom. af nu gällande Banko-Reglemente, som föreskrifver
hvilka egendomar så väl på landet som i rikets städer, med undantag af
Stockholm, må hos Banken belånas, deribland icke upptager fastigheter i Köpingar,
hvarå belåningsrätt väl för sjelfva jorden, så vida den är i mantal satt, men icke, såsom
motionären synes åsyfta, jemväl för hus och byggnader, hittills varit i Banken medgifven,
har Utskottet, vid det förhållande, att Rikets Ständer under innevarande Riksdag,
genom bifall till Utskottets i 28 punkten af Betänkandet N:o 34 gjorda hemställan,
redan beslutat, att föreskrifterna i Banko-Reglementets 174 §. skola i utfärdande Reglemente
oförändrade bibehållas, ansett sig, utan att underkänna billigheten af motionärens
förslag,
nu icke kunna tillstyrka Rikets Ständer, att, i anledning af motionen,
någon åtgärd vidtaga.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
Reservation:
af vice Talmannen Svartling, som, då fastighetsegare i Köpingar icke rättvisligen borde
vara uteslutna från en förmån, hvilken andra fastighetsegare tillkomme, ansåg, till undanrödjande
af detta förhållande, motionen böra hos Rikets Ständer till bifall tillstyrkas.
Banko -Utskottets Memorial, N:o 69.
27
%:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 47 Okt. 1834, kl. 2 e. m.
Memoria/, med förslag lill vissa förändrade föreskrifter i 7:de artikeln
af gällande Banko- Reg lemen te.
Utskottet, som vid Riksdagens början från Banko-Fullmäktige fått emottaga uppgift
å de från Banken utgående, i 7:de artikeln af Banko-Reglementet omförmälda anslag,
äfvensom yttrande, om och hvilka så beskaffade anslag Fullmäktige ansett böra
under tiden till Rikets Ständers nästa sammanträde fortfara, får, efter öfvervägande deraf
samt verkställd granskning af de i berörde artikel under §§. 216—220 intagna föreskrifter,
härmed anföra följande:
Hvad först angår 216 §., enligt hvilken Fullmäktige ega att använda ett arfvode
af 300 R:dr årligen, såsom ersättning till den person i Banken, som, uppå BankoSekreterarens
hemställan, blifver af Fullmäktige förordnad att vid räkenskapsgöromålen
inom Fullmäktiges expedition honom biträda; så har Utskottet i Betänkandet N:o 61,
med förslag liil en i vissa delar förändrad organisation af Banko-verket samt reglering
af tjenstemannapersonalen och dess lönevilkor, uppå anförda skäl, redan tillstyrkt, att
berörde §. mätte från blifvande Banko-Reglemente uteslutas.
Då i afseende å 217 §., upptagande åtskilliga till personer utom Banko-verket
anvisade årliga gratifikationer, icke något förekommit att erinra, anser Utskottet, på
sätt Fullmäktige jemväl hemställt,
denna §. böra oförändrad bibehållas.
Likaledes har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Fullmäktige föreslagit,
funnit annan ändring i 218 §., hvaruti redogöres för de från Banken till vissa välgörenhets-anstalter
utgående bidrag, icke erfordras, än att, enär dessa bidrag redan uppföras
på särskildt konto i Bankens räkenskaper och den härom i §:n meddelade föreskrift
i allt fall tillhör tjenstgörings-ordningen men icke Banko-Reglementet,
den del af 218 §., som angår sättet för bokföring af ifrågavarande
bidrag, må från blifvande Banko-Reglementet utgå.
219 §., uti hvilken till en början uppräknas de anslag, å en sammanräknad
summa af 1,881 R:dr 32 sk., som, jemlikt Rikets Ständers tid efter annan fattade beslut,
blifvit åtskilliga enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-Diskontverket
i Stockholm samt Låne-kontoren i Götheborg och Malmö beviljade, att utgå från
Fullmäktiges s. k. dispositions-räkning, innefattar vidare följande föreskrifter:
»Till bestridande af dessa anslag jemte de utbetalningar som för enahanda ändamål
kunna under innevarande år (1851) i enlighet med hittills gällande föreskrifter,
af Fullmäktige beviljas, må en summa af 2,500 R:dr vid hvarje års utgång, på sätt
hittills skett, från Bankens förvaltnings-kostnads räkning till ofvanberörde dispositions
-
28
Banko-Vtskotlets Memorial, N:o 69.
räkning öfverföras, under iakttagande likväl, att de tillfällen till besparing af det ena
eller andra af nämnda anslag, som möjligen kunna sig yppa, icke försummas.»
»Till pensions-anstalten för enkor och barn efter Tjenstemän och betjente vid
Banko-Diskonten, Låne-kontoren och Tumba bruk utbetalas, vid slutet af hvarje år,
från och med 1852 och tills vidare samt intilldess samma anstalt vunnit full stadga
och säkerhet, de besparingar å meranämnde räkning, som icke äro lill andra föremål
afsedda, till belopp af högst 600 R:dr B:ko årligen.»
»Och kommer, enligt Rikets Ständers vid 1828—1830 årens Riksdag fattade beslut,
En af de Aderton i Svenska Akademien, L. K. W. A., R. N. O., Phil. Mag. A.
M. Strinnholm, att af den på samma dispositions-räkning innestående behållning med
1,050 R:dr i ett för allt, enligt uppgjord öfverenskommelse, godtgöras för de återstående
sex årgångarne af det register för åren 1800—1828, som Strinnholm åtagit sig
att, efter så väl tids- och sak-ordning, som alfabetisk ordning, utur Bankens handlingar
sammanfatta och i fullständigt skick renskrifvet aflemna.
»Af de öfverskott på försålda guld- och sillverpanter, hvilka, enligt 159 §., skola
till ofvanberörde dispositions-räkning öfverföras, ega Fullmäktige att utgifva understöd
åt sådana, i behöfvande omständigheter stadde enkor och barn efter Tjenstemän och
betjente vid Banken och Diskonterne, som icke äro berättigade till erhållande af pension
från dessa inrättningars pensions-kassor.»
Fullmäktige hafva beträffande denna §. anfört: att som Bokhållaren vid BankoDiskont-verket,
A. Montelii entya, Solia Wernander, Vaktmästaren vid Låne-kontoret i
Götheborg Wedbergs enka, Rebecka Klefbäck samt Vaktmästaren vid Banko-Diskontverket
Garléns enka, Catharina Margaretha Sjöberg med döden afgått, så komme den
uppgifna summan 1,881 ll:dr 32 sk. alt med 290 R:dr förminskas till 1,591 R:dr 32
sk., hvilket belopp, enligt Fullmäktiges tanke, borde fortfarande afses till pensioner åt
öfriga i §:n uppräknade personer; att, då under året 1851 någon ny pensionär icke
tillkommit, samt från och med påföljda årets ingång pensions-anstalten för enkor och
barn efter Tjenstemän och betjente vid Banko-Diskonten, Lånokontoren och Tumba
bruk besörjt och framdeles skulle besörja pensioneringen af de personer, hvilka tillförene
undfått anslag från dispositions-räkningen, Fullmäktige ansågo sig böra fästa uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att 2:dra punkten i §:n till öfverensstämmelse
härmed förändrades; att, enär nyssnämnda pensions-anstalt, till hvilken Fullmäktige vid
1852 och 1853 årens slut utbetalat första gången 500 R:dr, och vid sednare tillfället
600 R:dr, ännu icke kunnat vinna full stadga och säkerhet, Fullmäktige tillstyrkte, att
den förmån, som uti 3 punkten blifvit pensions-anstalten förunnad, måtte varda bibehållen;
att alldenstund Sekreteraren Strinnholm icke torde vara i tillfälle att upprätta
återstående delen af det register, hvarför han likmätigt 4:de punkten skulle ega att uppbära
1,050 R.dr, men det syntes vara angeläget, att i Banken funnes tillgång å en
sammanfattning af dess handlingar, uppställd i ungefärlig likhet med det register, bemälde
Strinnholm för åren 1800—1822 af samma handlingar författat, Fullmäktige anhöllo
om bemyndigande alt låta emot ersättning, som pröfvaij^s lämplig, genom Sekreteraren
Strinnholm eller annan person utarbeta fortsättning intill närvarande tid af omförmälda
register och i sådant afseende använda för annat ändamål icke anvisade besparingar
å dispositions-räkningen, samt att Fullmäktige jemväl hemställde, att den genom
sista punkten i 219 §:n dem tillagda rättighet måtte fortfarande få begagnas.
Hvad Fullmäktige sålunda yttrat och föreslagit har Utskottet gillat, hvadan Utskottet,
under iakttagande tillika derai att, enligt Rikets Ständers vid innevarande riksdag
lättade beslut, dels Myntproberaren C. A. Brolings enka S. M. Willberg eger att,
så
Banko-Utskottets Memorial, N:o 69.
29
så länge hon lefver ogift, från Fullmäktiges dispositions-räkning undfå ett årligt understöd
af 133 R:dr 16 sk., dels 159 § skall, jemte öfrige nu varande föreskrifter om belåning
i banken af guld och silfver, från blifvande Banko-reglemente uteslutas, ansett
219 § böra erhålla denna förändrade uppställning:
Mom. 4. Af Fullmäktiges så kallade dispositions-räkning, till
hvilken en summa af 2,500 R:dr vid hvarje års slut, på sätt hittills
skett, från Bankens förvaltnings-kostnads-räkning öfverföres,
skola tills vidare utgå.
l:o följande af Rikets Ständer fastställda årliga anslag, under
de vid hvartdera fästade vilkor, nemligen:
a) till Bokhållaren vid Banko-Diskont-verket G. A. Ou
dars
enka, Annette Rundqvist  200: — —
b) till Vaktmästaren vid Bariko-Diskont-verket Forssboms
enka, Sara Gustafva Hagberg 75: — —
c) tijl Kanslisten vid Banko-Diskont-verket Assessoren
Th. Claessons enka, Vendela Margaretha Malmberg 150: — —
d) lill Kamereraren vid Låne-kontoret i Malmö S. G.
de Marés enka, H. C. Redewegh ....... 333: 16. —
e) till Bokhållaren vid Låne-kontoret i Götheborg J. P.
Anderssons enka, Charlotta Tronell  200: — —
f) till Registratorn vid Låne-kontoret i Malmö H. Gul
landers
enka, Jakobina Christina Nobelius .... 200: — —
g) till Vaktmästaren vid Banko-Diskont-verket Erik Sjöbergs
enka, Catharina Christina Sundgren .... 50: — —
h) till aflidne Bokhållaren vid Banko-Diskont-verket Hans
Abraham Ollers dotter, Hendrika Fredrika .... 66: 32. —
i) lill Banko-ombudet vid Låne-kontoret i Malmö Carl
Adolf Nordströms enka, Clara Sofia Nordström . . 316: 32. —
k) till Slereotyperings- och Tryckeri-förslåndaren i Ban
ken,
Myntproberaren C. A. Brolings enka, S. M.
Willberg 133:16.—
tillsammans B:ko R:dr 1,725: — —
2:o lill understöd åt pensions-anstalten för enka och barn efter
tjenstemän och betjente vid Banko-Diskonten, Låne-kontoren
och Tumba Bruk ett belopp af högst 600 R:dr B:ko, som vid hvarje
års slut utbetalas, intilldess ifrågavarande pensions-anstalt vunnit
full stadga och säkerhet.
Och ega Fullmäktige derjemte att, af de på anslaget till ofvanberörde
dispositions-räkning uppkommande besparingar, utgifva
ersättning för utarbetande af fortsättning intill närvarande tid
af det register öfver Bankens handlingar, som till och med år 1822
blifvit upprättadt.
Mom. 2. Af de å försålda guld- och silfver-panter uppkomna
öfverskott, hvilka, sedan de hållits panlegaren tillhanda under
10 år, efter hvilken tid pantcgaren förlorat all lätt till desamma,
skola till Fullmäktiges dispositions-räkning öfverföras, ega Fullmäktige
att fortfarande utgifva understöd ål sådana i torftiga omBih.
till B. St. Prot. 1333 & iSSi. 6 Sami. i Afd. 30 Itält. 5
30
Banho-Utskoltels Memorial, N:o 60.
ständighcter stadda enkor och barn efter Tjenstemän och betjente
vid Banken och Diskont-verken, som icke äro berättigade till erhållande
af pension från dessa inrättningars pensions-kassor.
Enligt Utskottets i -Betänkande N:o 61 redan afgifna förslag, skulle från blifvande
Bäwko-neglémente uleskilas det uti 220 § morn. litt a) intagna stadgande, hvarigenom
ett särskildt arfvode af 40 B:dr i månaden är vordet anvisadt åt Bankens Konduktör,
då hans biträde vid större byggnadsarbeten och reparationer erfordras; och som,
hvad beträffar de uti samma § under litt. c och d för ordningsnummers och serie-bokstäfvérs
anbringande medelst machintryck omförmälda anslag af dels 40 sk. pr 1,000
stycken sedlar ä valörerne 500, 100, 33j- och 16| R:dr, dels 20 sk. pr 1000 stycken
sedlar å 10 R:drs valör och derunder, Utskottet, vid det förhållande, att annan betalning
för Bankens sedeltryck blifvit den 13 Maj 1852 före nuvarande Tryckeri-föreståndarens
tillsättning af Fullmäktige fastställd, ansett föreskrifternc om nyssberörde anslag
jemväl böra från reglementet borttagas, destoheldre som, med afseende å den vid
innevarande Riksdag beslutade förändring i Bankens sedel-system, Fullmäktige synas böra
ega rätt att i fråga om betalningen för sedel-trycket och hvad dermed har gemenskap
efter omständigheterne förfara; sä har Utskottet, med bibehållande i öfrigt af hvad 220
§ innefattar, skolat tillstyrka, att denna § må lyda som foijer:
Följande tillfälliga, föränderliga anslag, hvilkas årliga belopp
icke kan på förhand bestämmas, må än vidare utgå, nemligen;
a) för hvarje 1000:de annullerade och förslitna sedlar å valörerne
frän och med 10 R:dr till och med 8 sk., som blifvit af Kommis
sarieiätie
granskade, öfverkorsade, uppräknade och förseglade, 42
sk. 8 rst.
b) för hvarje I000:de nya sedlar af de högre valörerne å 500, 100,
33’ och 16|- R:dr.
Kommissarie-underskrifter 1 R:dr 26 sk. 8 rst.
kontrasignation  — 34 sk. 8 rst.
c) för hvarje 1000:de nya sedlar af valörerne under 16| R:dr utöfver
det antal, hvars expedierande kan medhinnas af vederbörande i Sedel-kontoret.
Kommissarie-underskriften 1 R:dr 16. sk.
kbnträsignation  — 32. sk.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
STOCKHOLM, Tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 70.
1
N:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Okt. 1854, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af ett utaf Kapitenen 0. ödelborg gjordt
ackords-anbud.
Uti en till Utskottet inlemnad skrift, liar Kapitenen 0. ödelborg, så
som
af Kongl. Götha Hof-rätt tillförordnad God Man för Löjtnant Michael
Hammarskölds fru, Johanna Hammarsköld, född af Uhr, med föranledande
af hennes högst bekymmersamma ekonomiska omständigheter, anhållit om antagande
af ett ackord af 50 procent å den tredje-del af mannens återstående
skuld till Banko-Diskont-verket, hvilken fru Hammarsköld, genom förbemälde
Kongl. Hof-rätts dom af den 18 Mars 1853, blifvit dömd att betala; till stöd
för hvilken ansökning blifvit anförd*, att, sedan makarne Hammarskölds gäidbundna
bo blifvit till borgenärernes förnöjande afträdt, återstode för fru
Hammarsköld, som, sjelf sjuklig, med fyra oförsörjda barn, icke kunde påräkna
ringaste bidrag till sitt uppehälle af sin, genom svag hälsa" och motgångar
nedtryckte man, — endast fideikommiss-rätten till egendomen Wängsjöberg
i Gottröra socken inom Upsala län, hvars årliga afkastning, efter afdrag
af räntan å ett intecknadt lån, stort 15,000 r:dr banko, jemte andra bestämda
utgifter, icke utgjorde mera än 2,000 r:dr nämnde mynt; att denna årliga
inkomst, sedan nödigt underhåll, sorn, enligt lag, ej kunde fidei-kommissinnehafvaren
förvägras, derifrån afgått, vore den enda tillgåpg, som till kreditorernes
förnöjande funnes, så att, med afseende å sammanräknade skuld-beloppret,
en tid af något öfver 40 år skulle åtgå, innan alla fordrings-egarne kunde
på detta sätt utfå sin rätt, hvilket dock helt och hållet berodde på fru Hammarskölds
lifstid, som efter all anledning icke skulle kunna blifva särdeles lång;
samt att Kapiten Adelborg på egen risk erbjudit ifrågavarande af aila fru
Hammarskölds öfrige kreditorer antagna ackord, för att få fria händer under
arbetet för den fattiga familjens väl och för att, genom en framtida förändring
Bik till K St. Pral. 1853 £ 1854. 6 Sami. 1 Afd. 31 Haft
1
2 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ?0.
»t' fidei—korn missets tor vältning, kunna sätta nämndö familj i tHlfälk* att vinna
någon ekonomisk trygghet.
Direktionen öfver Banko-Diskont-verket har, 1 anledning häraf, uri infordradt
Utlåtande, meddelat, att, då fru Johanna Hammarsköld, genom Kongl.
Götha Hof-rätts ofvan åberopade dom, blifvit befriad från skyldighet att med
sitt fasta gods och sin lott i aftriidda gemensamma boet, ansvara för några
bennes mans, Löjtnanten M. J. Hammarskölds, i följd af ingången borgen,
tillkomna skulder, hennes förbindelse till Banko-Diskont-verket inskränkte sig
till ansvarigheten för en tredjedel af den brist, som kan uppkomma på det .af
Löjtnanten M. J. Hammarsköld år 1850, mot borgen af Kapitenen P. Hammarsköld,
i Banko-diskonten upptagna lån, stort 3,000 r:dr, hvarå, genom ut>-  delningar från Iån-tagarens och löftes-mannens konkurs-massor, influtit tiflwunmans
151 r:dr 3 sk. 5 rst., så att samma låns kapital-återstod flir närvarande
utgör 2,848 r:dr 44 sk. 7 rst., deraf fru Hammarsköld är ålagd betalnings-skyldighet
för ^:del eller 949 r:dr 30 sk 10 r:st., allt banko, samt
att vid de förhållanden, som, i afseende å fru Hammarsköld förefunnos och nu
blifvit framställde, Direktionen ansåge det med Diskont-verkets fördel förenligt,
att tillstyrka antagandet af det utaf Kapiten Adelborg gjorda ackords-anbud.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet i öfvervägande tagit, „och enär
frigan otn fullgörandet i större eller mindre mån af den fru Johanna Hamsmarsköld
ådömde betalnings-skyldighet, är, på sätt ofvan blifvit anfördt, beroende
af hennes lifstid, samt fru Hammarskölds öfrige kreditorer, enligt hvad
för Utskottet företedde handlingar utvisa, vid sådant förhållande för sina fordringar
antagit ackord, har Utskottet, såsom med Diskont-verkets fördel öfverensstämmande,
. velat hemställa,
att, så vida hälften af det belopp, 949 r:dr 30 ak. 10 r:st.
banko, för hvilket ansvarsskyldighet är fru Hammarsköld
ådömd, till Banko-Diskont-verket inbetalas, med 474 rair
39 sk. 5 r:st. nämnde mynt, inom 2:ne månader från don
dag, Kapitenen Adelborg erhåller del af Rikets Ständer
härom fattande beslut, fru Hammarsköld fritages från vidare
betalnings-skyldighet för sin ifrågavarande förbindelse
till Diskont-verket, dock med förbehåll af verkets oförminskade
rätt att af Löjtnanten M. J. Hammarsköld och hiurs
afträddä tillgångar undfå den vidare betalning, som. enligt
den i konkurs-målet gifna dom, Banko-Diskont-verket tillkommer.
Stockholm den 19 Oktober 1854.
/lanio- Utskottets Utlåtande N:o 71.
3
N:0 7i.
Ånk. till Exp.-Utsk. d. 21 Okt. 1854, kL 1 e, nr. •'
Utlåtande, r' anledning af Daniels Olof Perssons och Enkan Brita
Andersdotters ansökan om eftergift af återstående ogulden
öfverränta ä Diskont-lån.
US eö till Direktionen öfver Bamro-Diskont-verket frigifven ansökning,
sot» af berntilda Direktion blifvit, jemte eget Utlåtande, till Utskottet öfverlemn;wl,
hafva Daniels Olof Persson, såsom löftesman för ett af Hård Lars
Larsson i Månstad år 1839 uti Banko-diskonten upptaget lån, stort 120r:dr,
grant andre löftesmannens för samma lån, nu mera aflidne Klockar Per Larssons-
enka .Brila Andersdotter, begge i Carlsarfvet inom Elfdalen, anhållit att,
sedan berörde lån numera blifvit till kapitalet och en del af öfverräntan betaScii.
återstående öfverränte-beloppet måtte varda eftergifvet och afskrifvet, enltr-
gäIdonärerne> såsom numera utblottade på allt, voro oförmögne att något
vidare godtgöra.
Af ofvanberörde Utlåtande har Utskottet inhemtat, att, sedan, till följd
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Stora Kopparbergs län utslag den 13
Ajvril 1840, gäldenäreme blifvit betalningsskyldighet ålagde, samt deras egande
fa&tighetslotter utmätta, så hade genom försäljning deraf till Diskont-verket influtit
81 r:dr 31 sk. 2 r:st banko; att, då år 1848, efter verkställde förnyade
utmätnings-försök, bevis öfver bristande tillgång hos samtlige gäldenärerne erhållits,
Iåne-återstoden. jemlikt Rikets Ständers Revisorers öfver Banko-Diskontvesdvet
år 1850 fattade beslut, blifvit såsom osäker fordran inom linien förd;
samt att, vid ytterligare, år 1853 äskad och anställd, utmätning, låntagaren
vM fortfarande befunnits i saknad af all tillgång, men att hos löftesmannen
Daniel# Olof Persson och enkan efter den andre, under tiden aflidne, löftes
-
4
Banko-Utskottets Utlåtandey N:o 71.
mannen Klockar Per Larsson, blifvit utmätte deras enda återstående tillgångar,
bestående af några egolotter och del i hus, som, enligt ansökningen bilagdt
Auktions-protokoll, blifvit tillsammans försålde för 79 r:dr 47 sk., deraf tili
Diskont-verket influtit r:dr 78: 37. 4. banko, hvarigenom lånets kapital-återstod
är vorden godtgjord och i afräkning a den till 87 r:dr 10 sk. 6 rist banko
upplupna öfverräntan kunnat afföras 40 r:dr 20 sk. 6 r:st nämnde mynt.
Enligt det af Kyrkoherden Strandell och Krono-länsinannen A, £>■
Sandberg å ansökningen meddelade intyg, äro sökanderne i saknad af vidar»
tillgångar, hvilket förhållande äfven blifvit vitsordadt och bestyrkt af Diskontverkets
ombud i Stora Kopparbergs län; och enär någon utsigt således icke
förefinnes, att ifrågavarande ränte-återstod, eller ens någon del deraf skulle
kunna indrifvas, utan iörsöken dertill endast åbringa Diskont-verket ytterligare
kostnader, anser Utskottet sig hafva fullt skäl att, i öfverensstämmelse med
hvad Banko-Diskont-direktionen jemväl tillstyrkt, hos Iiikets Ständer, hemställa.
att den å ifrågavarande lån återstående öfverränta. 46 r:dr
38 sk. banko, måtte eftergifva» och få i räkenskaperne afskrifvas.
Stockholm den 19 Oktober 1854,
Bimko-Utskotlets Utlåtande, If:o 72.
9
N:o 72.
Alik. till Hlp.-Utsk. dt» tt Okt 1854, Id. U a
Utlåtande, i anledning af Rådmannen A. M. Bolins ansökan om
efterg-ift af räntan ä Grosshandlaren J. IVenner ströms skuld
till Banko-Diskont-verket.
I egenskap af utredningsman i aflidne Grosshandlaren J. fVennerströms
sterbhus, har Rådmannen A. M. Bolin hos Utskottet anhållit, att då Wennerström,
som vid sin år 1842 inträffade konkurs, hos Banko-Diskont-verket häftade
för tillhopa 7,900 r:dr, deraf endast 1,600 r:dr utgjorde eget lån, sedermera
beredt sig utväg att göra successiva afbetalningar å skulden, samt, efter
Wennerströms död, Bolin, enligt den förres i lifstiden tillkännagifna önskan, inbetalt
återstoden af Diskont-verkets kapital-fordran med 2,479 r:dr 44 sk. banko,
Utskottet måtte tillåta, att den upplupna efverränta, uppgående till icke mindre
ärr 3,295 r:dr 24 sk. 5 r:st finge eftergifvas, så att sterbhuset kunde få bibehållas
vid sina till 2,617 r:dr 23 sk. 1 r:st banko beräknade tillgångar, de
der voro väl behöflige för den efterlemnade enkan och barnen.
Uti häröfver infordradt Utlåtande, har Banko-Diskont-direktionen upplyst,
att Grosshandlaren Wennerström till Diskont-verket häftat för efterföljande år
1842 utfärdade kapital-förbindelser, nemligen: till Handels- och Närings-diskonten
lör 2:ne emot hypothek af Wennerströms reverser upptagna lån, det ena
af Boktryckaren A. G. Hellsten å 2.500 r:dr och det andra af Tobaks-fabrikören
J. U. Zimmerman å 1,000 r:dr, samt till Allmänna Diskonten för dels
•ett eget, med borgen af bemälde Zimmerman försedt lån å 1,600 r:dr och dels
ett till ofvannämnde Hellsten, mot borgen af Wennerström, jemte Boktryckaren
L.. Öberg, utgifvet lån å 2,800 r:dr; att, sedan samtlige gäldenärerne, vid lånens
förfallotid, till borgenärers förnöjande afträdt sina tillgångar, Diskont-verket,
såsom utdelningar utur Hedstens, Zimmermans och Öbergs konkurs-massor
erhållit sammanräknadt 526 r:dr 26 sk., nemligen af Hedstens 224 r:dr 24
sk., Zimmermans 160 r:dr och Öbergs 142 r:dr 2 sk., utan att något vidare
kunnat i exekutiv väg utlagas hos desse gäldenärer, af hvilka Öberg numera i
utfattigt tillstånd aflidit; att, efter det Wennerströms konkurs den 4 Maj 1847
blifvit slutligen utredd och Diskont-verket sin utdelning derifrån bekommit,
Wennerström, som saknat tillgång att på en gång fullgöra det för verkställighet
af konkurs-domen mot. honom utverkade utslag, medelst åtagna successiva
6
Banko- XI t »Undals Utlålatnki, So o ?t
inbetalningar, sokt uppfylla sina förbindelser, hvilka, genom US dm an Bolin blifvit
till kapitalen slutbetalde den 25 Februari innevarande år, hvadan alltså af
Wennerströms konkurs-massa, honom sjelf och hans sterbhus uppå ofvanbsrörde
kapital-fordringar äro inbetalda tillhopa 7,373 r:dr 22 sk., samt att cfc
oliqviderade öfver-räntorue, hvarför afskrifning söktes, beräknade efter 8 procent
intill den 30 Juni 1845 och sedermera efter 5 procent, utgjorde å Ilandel^-  Dkkont-lånen r:dr 1,711: 46. 2. och å Banko-Diskont-lineo rcdr 1,583: $8.
t., eller tillsammans r:dr 3,295: 24. 5.
I fråga om den sökta afskrifningen, har Banko-Diskont-direktionen, jemte,
erinran att räntornas betydliga belopp härrörde deraf, att Wennerström i
lifstiden icke annorledes, än genom tid efter annan verkställde afbetalningar.
kunnat bereda Diskont-verket godfgörelse för dess fordringar, anfört att Wäiner
ströms ekonomiska ställning under sednare åren förbättrats i följd af ingånget
äktenskap; att sterbhuset sålunda, på bekostnad af hvad hustrun i bo-»»
medfört, nödgats fylla den kapital-fordran Diskont-verket, vid. Wennerström,»
död, hos honom egde med r:dr 2,479: 44 sk. banko; att boet» beräknade b»-  hånning ej motsvarade räntorna å ifrågavarande lån, ibland hvilka endast ert
verre af Wennerström sjelf upptaget, samt att, di sannolikt vore att, derest
donna behållning skulle Diskont-verket odelad tillfalla enkan, jemte tv än nu oförsörjda
döttrar, blefve bragt i fattigdom, Direktionen funnit sig böra hemställa,
att den lindring i liqviden inåtte medgifva?, att om, inom föreiagd lämplig
kort tid, räntan å Wennerströms eget lån. med 507 r:c!r 16 sk. 10 r:st.
eriädes, öfrige å förenämnde lån upplupna ränte-belopp finge eftergifva^ o-eh
afökrifvas.
Enär emellertid de upplnpna öfverräntomc utgöra tillsammans r:dr 3,295:
24. 5, och en betydligare del deraf skulle kunna, med användande af sterbhusets
tillgångar, godtgöras, har Utskottet ansett sig icke kunna i vidsträcktare
mån å ansökningen tillstyrka bifall, än att, med fästadt afseende å de
*f så väl sökanden, som Diskont-direktionen anförda bevekande omständigheter,
samt att då en del af öfverränte-skulden blifvit beräknad efter 8 proodnt
o-ch således till högre belopp, än hvad Diskontens gäldenärer, under i
dfiagt fika förhållanden, numera affordras, Utskottet hemställer,
att halfva beloppet af den å förenämnde 4 lån upplupna
öfverränta må Grosshandlaren J. ]¥enner ströms sterbhusdelegare
eftergifvas, under vilkor, att andra hälften till Banko-Diskont-verket
inbetalas, med 1,647 r:dr 36 sk. 2 rsat
banko, inom sex månader ifrån den dag, Rikets Ständer
härom fattande beslut blifvit sökanden Bolin delgifv&t.
Stockholm den lä Oktober 1854.
B art i o- t1 t* koff vt* MetnwinL IT» TS.
N:o 73.
Aab. till Exp.-Utsk. d. 21 Ofch 18&4, ki. 1 e. m.
Memorial, angående öfverlemnande frän Banken titt B angi. Myntkabinettet
af 425 st. utländska sitfvennyni.
Sedan Under-styrenen hos Banko-fullmäktigo hemställt, att det, efter skedd
lofnÄjiiing, i Banken qvarvarande piaster-förråd, bestående af 2 påsar med diverse-
mynt och delar deraf samt 8 stycken, efter nedsmältning af piastrar, tillkomna
plantsar. matte, i och för framdeles skeende utmyntning, till Kongl.
Mynt-verket aflemnäs, samt Fullmäktige funnit sig, före besluts fattande häröfver,
i)öra lemna Bankens Garde lies Sfedailles, Riks-antiqyarien B. E. Hildebrand
tillfälle att undersöka, huruvida de i berörde påsar förvarade mynt oti nmnrsmatåskt
hänseende egde något värde; så har hos Fullmäktige blifvit anmäklt,
att Riks-antiqvarien Hildebrand, vid den i följd häraf anställde undersökning
och granskning af omförmälde mynt, utvalt dels en hel, 2 halfva, 2 fjerdedel*-,
2 åttondedels- och 2 sextondedels-piastrar af olika slag, dem han ansett böra i
Bankens Mynt-kabinett till förvar inläggas. dels 125 st. å allemnad förteckning
upptagna utländska silfvermynt, hvilka i Kongl. Mynt-kabinettet saknas.
Under tillkänn agifv an de häraf hafva Fullmäktige, med kännedom om d«
jemförelsevis ringa tillgångar, sorn för fullständigande af Kongl. Mynt-kabinettet»
samlingar finnas att disponera, och då, i anseende till åtskilliga uppgifna
■■■ränker, det qvarvarande piaster-förrådet lomme att lemna ett öfverskott i silfver
utöfver den behållning, hvartill nämnde förråd finnes vara i Bankens räkenskaper
bokiordt. hos Utskottet hemställt, att ifrågavarande 125 st. utländska
silf verm v#t må få från Banken till Kongl. Mvnt-kabinettet kostnadsfritt öfverlemna*.
.
Utskottet, soto inhemtat, att nyssberörde mynt icke tillhöra planen för
Bankens Mynt-kabinett, hvilken, på sätt Utskottet tillförene upplyst, afser blott
Svenska mynt; och medaljer samt af utländska allenast de nyaste gångbara mynten.
får. wsfämmanut» uti Fullmäktiges framställning, hos Rikets Ständer tillstyrka,
ätt merannämnde 125 st. utländska mynt må från Banken
täll Kongl. M y n t- k abi nett et aflemna».
Stockholm .dea lil. Oktober 1854.
STOCKHOLM- f. å. Scholtze^ Ituktrwiari, 1854.
Jlankn-Ulskoltels Memorial, N:o 7-i.
1
Äf:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Okt. 1854, kl. 3 e. m.
Memorial, med yttrande och förslag till sammanjemkning af RiksiStåndens
beslut i anledning af Betänkandet N:o 67, angående
förändrad organisation af Banko-verket.
Det af Utskottet i Betänkandet N:o 61 framlagda förslag till en i vissa
delar förändrad organisation af Banko-verket samt reglering af tjenstemannapersonalen
och dess löne-vilkor har föranledt följande, under den 14, 17 och
21 innevarande Oktober af Riks-Stånden fattade beslut, nemligen:
Utskottets tillstyrkan, att gemensam lokal för kassa- och depositionsafdelningarne
må, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag,
, få beredas genom ombyggnad af den lokal, sorn depositions-afdelningen
för närvarande begagnar, är bifallen af Borgare-Ståndet, men afslagen
af öfrige tre Biks-Stånd, hvilka i stället, med anledning af Utskottets
framställning å sid. 19 i Betänkandet, förordnat, att det af Fullmäktige framlagda
förslag till förändrade tjenstgörings-ordningar för kassa- och depositions-afdelningarne
samt revisions- och ekonomi-afdelningen, i dess samband
med de förra, må tills vidare tjena till efterrättelse; dock att Bonde-Ståndet
ansett orden r.tills vidare» icke böra i beslutet inflyta.
Som, i frågor af förevarande beskaffenhet, tre Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut, erfordras härvid icke någon annan åtRih.
lill R. St. Prot. 1SS3 & 1S5i. € Sami. i Afd. 32 Haft. 1
2
Ilanko-Ulskolltls Memorial, tf:o 74.
jrärd, än att då orden: »tills vidare» blott innefatta: »intilldess annorlunda för
o
7
ordnadt. varder», Utskottet skolat hemställa,
att nämnde ord må, i enlighet med Ridderskapet och Adelns
samt Prcste-Ståndets åsigt, i beslutet införas.
Preste- och Borgare-Stånden hafva, med bifall till Utskottets hemställan
(sid. 20) beslutat, att personalen vid Banko-fullmäktiges expedition må utgöras
af: Banko-sekreteraren, en Notarie och en hanslist, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, med afslag härå. ansett sagde personal böra
utgöras af Banko-sekreteraren och en Notarie, sorn tillika bcstruler hanslistbefattning.
Enär Notarie-sysslan blifvit nedflyttad från 2:dra till 3:dje tjenstc-graden,
samt räkenskaps-biträdet vid Fullmäktiges expedition indraget och de nämnde
räkenskaps-biträde åliggande göromål till Kanslister hänvisade, får Utskottet, under
åberopande af hvad i öfrigt för bibehållande af Kanslist-tjensten anförts,
härmed inbjuda sistbemälde två Riks-Stånd, att instämma i de öfriga Ståndens
beslut, samt, för den händelse inbjudningen icke skulle af någotdera Riks-Ståndet
antagas, föreslå, att frågan må afgöras genom omröstning i Förstärkt Bankoutskott,
enligt följande proposition:
Den, som, lika med Preste- och Borgare-Stånden, anser personalen vid
Banko-fullmäktiges expedition böra utgöras af Banko-sekreteraren, en Notarie och
(>n Kanslist, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, så kommer, enligt Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndets
beslut, sagde personal att utgöras af Banko-sekreteraren och en Notarie,
som tillika bestrider Kanslist-befattning.
Do af Utskottet, beträffande Under-styrelsen och dess expedition, gjorda
framställningar äro af samtlige Riks-Stånden bifallna, med allenast den af Rid
-
lianko-bltkoUvU Memorial, A:o 7 i. i
derskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet vidtagna förändring i uppställningen af
4 §:n i Instruktionen för Under-styrelsen (sid. 24), att a första raden efter ordet:
seller» blifvit tillagda orden: »är lian».
Och sorn denna ändring synes innefatta förbättring af redaktionen, hemställer
Utskottet, att nämnde § må erhålla följande lydelse:
År Chef icke inom verket tillstädes, eller är hatt af laga
jäf hindrad — — — — — —• — — — —
— — — — — — — — och beslut deltaga.
Samtlige Riks-Stånden hafva af slagi t Utskottets tillstyrkan (sid. 33), att,
i händelse särskild Kassör varder vid Banko-diskont-verket anstäld, den föreskrift
må i utfärdande instruktion för kassa- och depositions-afdelningarne meddelas, att
insättningar af bemälde Kassör fä, derest sådant erfordras, efter den bestämda
expeditions-lidens utgång, men sednast klockan före o e. m. aflemnas;
hvadan ock detta förslag förfallit; hvarförutan Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet jemväl af slagi t tillstyrkandet (sid. 32), att uti instruktionen för
kassa-afdelningen föreskrift ina införas derom, att Fexlings-kassörerne skola till
uppräkning emottaga penninge-remisser, sorn ingå från Riksgälds-konloret,
Ränter ier eller andra, samt att sådana remisser, efter verkställd uppräkning,
utbytas mot större sedlar, pä grund af hvilka Expedilions-kassören meddelar
kassa-attest; hvilket tillstyrkande öfriga tvä Riks-Stånd deremot bifallit.
Sorn i denna fråga, hvilken är af beskaffenhet att kunna förfalla, två
Stånd stadnat emot två; lärer
någon föreskrift i omförmälda hänseende icke böra meddelas.
Med föranledande af beslutet, att antaga Fullmäktiges förslag till tjenstgörings-ordningar
för kassa- och depositions-afdelningarne, skulle, i enlighet med
Ridderskapet och Adelns samt Preste- och Bonde-Ståndens förordnande, personalen
vid nämnde afdelningar komma att bestämmas sålunda, nemligen:
för Kassa-afdelningen:
Kommissarie, tillika Chef
Kamererare . .
1
1
4 lianko-Ulskotlels Memorial, A'.o 74.
Kassörer
Bokhållare
2
Kassaskrifvare
och för Depositions-afdelningen:
Kommissarier, deraf den ene Chef
•)
Kamererare
2.
Bokhållare
2.
Kontorsskrifvare 4.
Kommande personalen inom berörde afdelningar, att, för den händelse Utskottets
förslag om anställande af särskild Kassör uti Banko-diskont-verket förkastas,
sålunda förändras, att antalet tjenstemän förökas i den förra eller Kassa-nidelningcn
med en Kassor och en Kassaskrifvare; samt i den sednare eller l)epo«‘*'o«.
v-afdelningen med en Kamererare och en Kontorsskrifvare.
livad Utskottet, beträffande Sedel-kontoret, Låne-afdelningen och Lånekansliet
yttrat och föreslagit, är af samtlige Riks-Stånden bifallet, med allenast
det undantag, att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Stånaet, i fråga om Understyrelsens,
af Utskottet icke understödda, framställning (sid. 37), rörande Bankens
general-bokslut, beslutat, att detsamma må uppdragas åt en af Kamererarne i
Låne-afdelningen, med vilkor, att denne Kamererare, under den tid bokslutet
pågår, erhåller ledighet från utöfningen af de honom tillhörande löpande expeditions-göromålen,
samt att, i och för förrättandet af de sednare, full Kamererareaflöning
under några månader vid början af hvarje år får användas på räkningen:
»Obestämda Supplementar-staten».
Ehuru Utskottet fortfarande hyser den öfvertygelse, att göromålen inom
Låne-afdelningen kunna så ordnas, att något hinder för den ene af Kamererarne
att mera uteslutande egna sin uppmärksamhet åt general-bokslutets upprättande
icke bör möta; har Utskottet likväl, med anledning af de skiljaktiga beslut,
hvaruti Riks-Stånden i denna fråga stadnat, velat framlägga följande förslag till
sammanjemkning af samma beslut, nemligen:
att det åt Banko-fullmäktige må öfverlemnas, att, uppå derom
af Under-styrelsen gjord framställning, kunna, intill nästa
Riksdag, der sä nödigt anses, berättiga nämnde Styrelse, att
under några månader vid början af hvarje år förordna någon
Ilanko-lJtskottels Memorial, N:o 7 i.
5
person, att, mot ersättning från räkningen "Obestämda Supplementar-staten-,
vid de löpande expeditions-göromålen biträda
den Kamererare i Låne-afdelningen, som det skall åligga att
upprätta Bankens bokslut.
Genom antagandet af Fullmäktiges förslag till tjenstgörings-ordningar för
Kassa- och Depositions-afdelningarne, samt Revisions- och Ekonomi-afdelningen i
dess samband med de förra, skulle, jemlikt Ridderskapet och Adelns samt Presteoch
Bonde-Ståndens tillika fattade beslut, personalen i sistnämnde afdelning
komma att utgöras af:
Kommissarie, tillika Chef 1.
Bokhållare 4.
Revisorer 2.
Kontorsskrifvare 1.
I sammanhang härmed har Preste-Ståndet beslutat anmoda Utskottet tillse,
huruvida någon ytterligare jemnkning, till följd af nyssnämnde beslut vore af nöden,
såväl med afseende på embetsmanna- som vaktbetjenings-personalen inom ej
mindre ifrågavarande, än öfriga Riks-bankens afdelningar, kontor och expeditioner.
o
Åberopande den förändrade reglering af tjenstemanna-personalen inom Kassa-,
Depositions- samt Revisions- och Ekonomi-afdelningarne, Utskottet här ofvan upptagit,
har Utskottet skolat upplysa, att någon förändring i öfrigt af tjenstemannaeller
vaktbetjenings-personalen icke synes vara erforderlig med föranledande af
Riks-Ståndens afslag å framställningen, att sammanföra Kassa- och Depositionsafdelningarne
i gemensam lokal.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden, som gillat Utskottets
förslag (sid. 58) angående reglering af tjenstemanna-personalen, samt tillstyrkan
(sid. 60) att Fullmäktige må berättigas, att utfärda öppen fullmakt för
62 ordinarie embets- och tjenstemän, hafva dock dervid fästat det vilkor, att
Utskottet må vidtaga de ändringar och den rättelse i afseende på nämnde antal,
som af Riks-Ståndcns beslut föranledas.
På grund häraf får Utskottet tillkännagifva, att antalet ordinarie embetsed!
tjenstemän, till följd af Rikets Ständers nu fattade beslut, utgör, i händelse
f»
lianko-Uttkolleli Memorial, N:o T4.
särskild Kassör i Banko-diskont-verket anställes, sextiofem, men i motsatt fall
sextioåtta; varande dock antalet i begge fallen beroende af det beslut Rikets
Ständer kunna komma att vidtaga angående Kanslist-tjensten vid Fullmäktiges
expedition.
Det af Utskottet upprättade förslag till afiönings-stat för Bankens ordinarie
einbets- och tjenstemän samt vaktbetjeningen (sidd. 68—70) är, beträffande beloppet
af löne-inkomsterna, af samtlige Riks-Stånden bifallet, men Utskottets tillstyrkan,
att en del af dessa inkomster måtte utgå i form af lön och återstoden
såsom tjenstgörings-penningar, har allenast af Borgare- och Bonde-Stånden blifvit
gillad; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, att för
embets- och tjenstemän af alla fyra tjenste-graderne samt vaktbetjeningen må
såsom lön utgå, och beräknas sammanlagda beloppet af hvad Utskottet för dem,
såsom lön och tjenstgörings-penningar, föreslagit.
Vid detta förhållande har Utskottet skolat inbjuda sistbemälde Riks-Stånd,
att instämma i Utskottets förevarande, af Borgare- och Bonde-Stånden biträdda,
hemställan, samt i fall inbjudningen icke af någotdera Riks-Ståndet antages, tillstyrka,
att frågan må i Förstärkt Banko-Utskott afgöras efter följande proposition
:
Den sorn bifaller Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
förslag, att löne-inkomsterna för Bankens embets- och tjenstemän samt vaktbetjente
skola fördelas i lön- och tjenstgörings-penningar, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer, enligt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, hela löne-inkomsten att såsom lön utgå och beräknas.
Hvad Utskottet i öfrigt angående aflönings-staten och dess tillämpning
föreslagit och hemställt, hafva Riks-Stånden gillat, med den förändring, att
arfvodet för hvarje Kassaskrifvare blifvit bestämdt till 600 li:dr, i stället för
400 R:dr.
Iianko-Ulskolteli Utlåtande, ft':n 7 i.
7
Utskottets hemställan (sid. 73) att de Verkets tjenstemän, som innehafva
konstitutorial eller förordnande och icke på den nya Staten komma i åtnjutande
af lön till samma eller högre belopp än de för närvarande uppbära,
må intill nästa Riksdag från Indragnings-stat tilläggas nu innehafvande lön,
under vilkor, alt bemälde tjenstemän underkasta sig den tjenstgöring, sorn af
Öfver-styrelsen åt dem uppdrages, är bifallen af Preste- och Borgare-Stånden,
men afslagen af de öfrige två Stånden.
I anledning häraf får Utskottet inbjuda Ridderskapet och Adeln samt.
Bonde-Ståndet, att biträda de öfrige Riks-Ståndens beslut, samt, om denna inbjudning
icke af någotdera Riks-Ståndet antages, för frågans afgörande i Förstärkt
Banko-Utskott föreslå följande voterings-proposition:
Den som bifaller Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade, här
ofvan upptagne hemställan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, afslå Rikets Ständer den af Utskottet gjorda framställning.
Den förändrade uppställningen af 36 § i nu gällande Banko-reglemente
(sid. 73) är afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, med förklarande
att berörde § borde oförändrad bibehållas; och har Preste-Ståndet
ansett densamma, såsom en följd af Ståndets beslut rörande tjenstgörings-penningarnes
inberäknande under lönerna, hafva förfallit; hvaremot Borgare-Ståndet återremitterat
detta förslag, på grund af en ledamots anmärkning, att då tjenstgöringspenningar
tilldelas för utöfvandet af sjelfva tjenste-befattningen, så vore det olämpligt
att tillåta permitterad tjensteman att tjenstgörings-penningar uppbära.
Utskottet har, med anledning af dessa skiljaktiga beslut, tagit denna fråga
i förnyadt öfvervägande; hvarvid Utskottet, med afseende å de stora utgifter,
som af sjukdom oftast föranledas, ansett att, för den händelse Rikets Ständer
skulle stadna i det beslut, att löne-inkomsterna böra i lön och tjenstgöringspenningar
fördelas, den af Utskottet tillstyrkta föreskrift är af rättvisa och
billighet påkallad, och fördenskull förnyar det förslag, att Banko-reglementets
36 § må erhålla denna lydelse:
8
Hanko-Ulskoltets Memorial, N-0 74.
Med undantag af de uti Supplementar-stat upptagne anslag
till Bankens Brand-chef samt till Garde des medailles, komma
alla för någon tjenst utförda tjenstgörings-penningar, arfvodeu
och missräknings-penningar att åtfölja utöfvandet af sjelfva
tjenste-befattningen; dock med rättighet för Fullmäktige, att
kunna medgifva den tjensteman eller betjent, som af sjukdom
hindras från tjenstens bestridande, att under tiden uppbära
de för samma tjenst å Supplementar-stat utgående tjenstgöringspenningar.
Skulle åter det af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet. fattade
beslut blifva Rikets Ständers, eller att löne-inkomsterna skola till hela beloppet
utgå såsom lön; så hemställer Utskottet, att den föreskrift som kommer att
motsvara 30 § må erhålla följande uppställning:
De uti Supplementar-stat upptagne chefs-arfvoden, missräknings-penningar
samt arfvode till öfvervaktmästaren komma
att åtfölja utöfvandet af befattningen, så att den, som tjenstgör
för innehafvaren, eger att, i män af vikariatets längd, njuta
del i arfvodet eller missräknings-penningarne.
Slutligen bör Utskottet tillkännagifva, dels att i de delar, som nu icke äro
särskildt vidrörde, Utskottets förslag blifvit godkändt, och dels att, sedan Rikets
Ständer i ofvanomförmälde till deras afgörande nu hänskjutna omständigheter
fattat beslut, Utskottet skall, i sammanhang med uppställningen af Bankoreglementet,
för Rikets Ständer framlägga den reglering på det hela af tjensteinanna-personalen
och dess löne-vilkor, som varder af Rikets Ständer antagen.
Stockholm den 24 Oktober 1854.
N:o 75.
banko-Vlskotteti Memorial. l\':n 74.
A:o Vå.
Ank. tili Exp-Utsk. d. 24 Okt. 1854, kl. 8 e. m.
Memorial i anledning af erhållen återremiss af Utskottets Memorial
N:o 62.
Det af Utskottet, under N:o 62 till Rikets Ständer aflåtna Memorial, med
förslag till vissa förändrade föreskrifter angående Bankens depositions-rörelse
är bifallet af Bonde-Ståndet; hvaremot de öfrige Riks-Stånden stadnat i följande
beslut, nemligen:
Ridderskapet och Adeln har afslagit 4:de momentet, lydande, som
följer: »A räkning, tillhörande 4:de eller 5:te klassen, får icke insättas eller
uttagas mindre belopp hvarje gång, än 100 R:dr Banko; gällande denna föreskrift,
hvad 4:de klassens räkningshafvare beträffar först från och med 1857
års början.»
Préste-Ståndet har återremitterat nämnde moment äfvensom i sammanhang
dermed 4:de punkten af Usta momentet, innefattande uppgift-å 4:de klassens
räkningshafvare; och
Borgare-Ståndet har gillat förslaget, med den förändring, att »den uppställde
§:ns 4:de moment ej må hafva tillämpning på de depositioner och
assigneringar, som räknas till 4:de klassen.»
Med undantag af meraberörde 4:de moment, hafva alla öfrige delar af
Memorialet N:o 62, blifvit af dels samtlige och dels tre Riks-Stånd gillade samt
utgöra sålunda Rikets Ständers beslut.
Bih. lill R. SL Prot. 48S3 & iSSi. 6 Sami. 4 Afd. 92 Haft. 2
10
Uanko-Ulskotlets Memorial, N:o 74.
Beträffande 4:de momentet; så enär detsamma, i hvad det angar 4:de
klassens räkningshafvare, är afslaget af två Riks-Stånd;
lärer, ehvad beslut Preste-Ståndet än må fatta, denna fråga,
till följd af tvä Stånds afslag, hafva förfallit.
I afseende åter å den del af samma moment, som hänför sig till öde
klassens räkningshafvare; så har Utskottet, under åberopande af hvad Memorialet
N:o 62 i detta ämne innefattar, skolat tillstyrka, att stadgandet i 4:de momentet
må erhålla denna lydelse:
A räkning, tillhörande 5:te klassen, får icke insättas eller
uttagas mindre belopp hvarje gång än 100 R:dr Banko.
Stockholm den 24 Oktober 1854.
6TOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, €854.
Banko-Uiakotlets Utlåtande, N:o 76.
1
N:o 76.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Not. 1854, kl. 1 e. nu
Utlåtande, i anledning af vackt förslag om förändring i Bankens
sedelmynt.
Uti en inom Ridderskapet och Adeln väckt samt till Utskottet remitterad
motion förmäler sig Grefve Sparre, P. A., hafva utxänkt ett slags Banko-sedlar
af den beskaffenhet, att deras eftergörande blefve allt för kostsamt och fordrade
allt för mycket utrymme, för att efterapningen skulle kunna i hemlighet verkställas;
att kostnaden för papperet till nämnde sedlar, likasom för allt annat
papper, sorn vid Bankens pappers-bruk Tumba nu tillverkas, skulle blifva 25
procent billigare, än för närvarande, samt att motionären vore beredd att inför
Banko-Utskottet uppgifva så väl det sätt, hvarpå Bankens nu brukliga sedlar
kunna eftergöras, sorn grunderne för det af honom uttänkta förslag till nytt sedelmynt;
och har Grefven sedermera lemnats tillfälle att inför Utskottet i detta
ämne vidare sig yttra, hvarvid lian, bland annat, afgifvit förslag å de formar,
sorn tili papperets förfärdigande borde begagnas och i hvilkas tillverknings-sätt
största säkerhet ansåges ligga mot efterapning, äfvensom, då en förbättrad gravyr
å Bankens sed-elmynt syntes vara af behof påkallad, Grefve Sparre föreslagit
att, i sammanhang med papperets förändring, åt honom måtte uppdragas
att utföra nya stämplar för sedlarnes tryckning, i hvilket afseende ritning till
en sedel å 100 rrdrs valör af honom till Utskottet öfverlemnats.
Sedan Utskottet, med anledning häraf, funnit för godt anmoda föreståndaren
för Kongl. Teknologiska institutet hr Öfv er-direktören L. J. Wallmark,
samt herrar professorerne C. Palmstedt och G. E. Pasch att, efter tagen kännedom
af det utaf Grefve Sparre uppgifna sätt för åstadkommande af nytt sedelmynt,
utlåtande deröfver till Utskottet afgifva, så hafva bemälde herrar kornmitterade
hos Utskottet anmält, att Grefven i deras närvaro anställt försök att
Bih. till R. St. Prat. 1853 § 1854. 6 Sami. 1 Afd. 33 Baft.
1
2
Banko-Utskottela Utlåtande, IV: o 76.
lipp form a papper med vatten-märken, som, enligt hans uppgift, skulle bidraga
till förekommande af sedel-myntets förfalskning, men att dessa försök ej gifrit
oell efter kommitterades tanke ej eller kumle gifva ett sådant resultat, att derut
kunde slutas, huruvida de af Grefven föreslagna vatten-stämplar borde iöredragas
framför de hit tills begagnade, eller icke; att Grefven derjemte för kommitterade
tiilkännagifvit. att ett till alla delar genomfördt försök att åstadkomma
sådana Bank-sedlar, sorn lian föreslagit oell hvarå lian till Utskottet allcmnat
prof-ritning, icke kunde af honom utföras, så vida icke honom beviljades ett
till omkostnaders bestridande nödigt anslag, och att för öfrigt något vidare leke
kumle för närvarande å Grefvens sida åtgöras, helst han stöde i begrepp att
företaga cn resa till utrikes ort; vid hvilka förhållanden kommitferade icke varit
i tillfälle att om den uppgifna methoden vinna den kännedom, sorn erfordrades,
för att om densamma fälla något afgörande omdöme.
Utskottet har äfven i detta ämne hört Banko-Fullmäktige, hvilka, i följd
deraf, till Utskottet öfverlemnat så väl förvaltarens af Tumba bruk, som Tryckeri-föreståndarens
i Banken infordrade yttranden, deruti de begge, på anförda
grunder, förklarat att, då det af Grefve Sparre tillstyrkta sedel-mynt, enligt de
uppgifter han i afseende å tillverkningen deraf meddelat, icke kunde anses innebära
ökad säkerhet mot eftcrgöring eller förfalskning, hans förslag icke för t j enade
afseende; hvarjemte Fullmäktige, för egen del, anfört, att, enär förslaget
icke åtföljdes af prof på det papper, soin till de nya sedlarne skulle begagna*,
utan allenast af förenämnde till Utskottet aflemnadc prof-ritning, hvilken dock
icke vöre af beskaffenhet att förändringens större eller mindre ändamålsenlighet
i sin helhet kunde deraf bedömas, samt Grefve Sparre ej eller på annat sätt
visat att förändringen skulle ega det värde oell den användbarhet, lian förmenat
densamma komma att medföra, Fullmäktige, instämmande uti hvad Tumba
Bruksförvaltare och Bankens Tryckeri-föreståndare yttrat, tillstyrkte att ifrågavarande
förslag, i sitt närvarande ofullständiga skick, ej må till vidare åtgärd
föranleda.
På. grund af hvad sålunda förekommit, och då motionären, som redan
vid början af nästlidne vår härifrån afre te till utrikes ort, allt sedermera icke
hos Utskottet sig anmält, för att vidare utveckla och fullständiga sitt förslag .till
sedel-myntets förbättring, har Utskottet ansett sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att någon åtgärd i anledning
af motionen vidtaga.
Stockholm den 0 November 1854.
Banko- Utskottets MemorialS:o 77.
3
Ank. till Eap.-Utsk. dea 7 No v., 1864, kl. 1 c- ra.
Memorial, med forsin" till föreskrifter, motsvarande irsta artikeln
i nu gällande Bankoreglemente.
Sorn. det genom 29 g i Banko-reglementet Fullmäktige lemnade uppdrag
att. lata utarbeta förslag till förändrad organisation af Banko-verket samt reglering
af dess tjenst-emanna-personal, numera är yordet fullgjordt, så bör nämnde
g från blifvande Banko-reglemente uteslutas; och enär Utskottet, vid verkställd
granskning af öfrige föreskrifter i Usta art. af Reglementet, icke funnit
»ågot att i afseende å desamma erinra, hemställer Utskottet, att ifrågavarande
föreskrifter må bibehållas, så lydande:
l:o (motsvarar § 1.)
Rikets Ständers Bank förblifver fortfarande, enligt Regcrings-formens
72 g, under Rikets Ständers garanti och vård, så att den ostörd
må förvaltas efter de ordningar, stadgar och region.caten, hvilka
redan gjorde äro, elier vidare af Rikets Ständer göras kunna.
2:o (motsvarar g 2.)
Öfver-atyrslsen af Banko-verket föres af Rikete Ständers Fullmäktige,
tre lif hvarje Eiks-atånd; och vare alltid å den ort, der Banken
äf.
3:o (motsvarar § 3.)
Mom. 1. År Öfver-styrelsen ej så fulltalig, som för beslutsfattande
erfordras, enligt hvad här nedan föreskrifves, eller äro 2:ne Fullmäktig»
af något Riks-stånd, för längre tid, hindrade att Fullmäktiges
sammankomster bevista, inkalle Ordföranden, så fort eke kan, Sup
-
Banko- Utikottets Memorial, N:o 77.
pleant, enligt den af hvartdera Riks-ståndet utstakade ordning, att,
tinder tiden, i Ofver-styrelsen deltaga.
Mom. 2. Kommer någon Fullmäktig i den författning, att han
icke kan vara Riksdagsman och Ledamot af Utskott, upphör genast
hans Fullmäktigskap och hans rum anses ledigt; skolande vid dylika
fall, eller då eljest någon Fullmäktig ur Styrelsen afgår, Protokollsutdrag
derom, samma dag sådant hos Fullmäktige anmäles, till vederbörande
Stånds KansJi-direktion expedieras, med anmodan, att låta
inkalla Suppleant, som i den afgångne Ledamotens ställe kommer
att i Styrelsen inträda.
Huru de genom dödsfall eller andra förhållanden uppkommande ledigheter
bland Fullmäktige skola mellan Riksdagarne, när så fordras,,
genom nya val ersättas, är uti 69 § Riksdags-ordningen bestämdt.
4:o (motsvarar § 4.)
Fullmäktige äro pligtige, att vid förvaltningen af Banken sorgfälligt
ställa sig till efterrättelse ej mindre Rikets Grundlagar, än äfven
de i afseende på Banko-verket särskildt utfärdade Lagar, Ordningar,
Stadgar och Reglementen; börande Fullmäktige, vid tillträdandet
af deras befattning, lifligen aflägga samt med sine namn underteckna
följande ed: «Jag —, utsedd och förordnad att vara Fullmäktig i
Rikets Ständers Bank, förpligtar mig härmedelst, att, vid denna mig
anförtrodda befattning, ställa mig till noggrann ' efterrättelse så väl
Rikets Grundlagar, som de för Banko-verket gällande Lagar, Ordningar,
Stadgar och Reglementen, samt dolåt och förtegadt hålla
hvad som rörer enskilde personers förhållanden till Banken eller i
öfrigt vid förvaltningen kan förefalla af sådan beskaffenhet, att det,
enligt Rikets Ständers beslut, tyst vara bör; så sannt mig Gud hjelpe
till lif och själ.s
5:o (motsvarar § 5.)
Fullmäktige böra hålla Banko-verket i den jemna och oafbrutna
gång, som med ändamålet af denna inrättning och de af Rikets Ständer
meddelade förordnanden öfverensstämmer, samt i enlighet dermed
vidtaga de åtgärder, hvilka till befrämjande af verkets rätt, säkerhet
och förmån finnas vara af nöden; och åligger det Fullmäktige att
hafva noga tillsyn öfver orAiingens vidmakthållande inom verkets afdelningar.
Utöfningen af nämnde åliggande må Fullmäktige sig emellan
fördela på sätt dem bäst och lämpligast synes; dock äro de, en
för alla och alla för en, ansvarige för den skada och förlust, som, ge
-
Banko- lJUlioUoi* Memorial, iV«i 77.
5
nom en eller flere Fullmäktiges försummelse härutinnan, Banken möjligen
tillskyndas.
Bankens Pappersbruk Tumba förvaltas, utan Under-styrelsens deltagande,
af Fullmäktige samfäldt, under specielt inseende af en deras
Ledamot.
(Jemf. Ansvarighets-Lag. § 2.)
6:o (motsvarar § 6.)
Fullmäktige skola minst en gång hvarje år förrätta inventering i
Bankens alia kassor och öfriga förvaringsrum, -enligt dertill .af vederbörande
uppgjorda, fullständiga och verificerade inventarieförteckningar.
Äfvenledes böra Fullmäktige, samfäldt eller genom deputerade, en
gång om året, anställa besigtning å Bankens hus och inventarier, så
väl i Stockholm, som vid Tumba bruk.
7:o (motsvarar § 7.)
Fullmäktige kunna ej i och för deras befattning vid Banko-verket
emottaga befallningar af någon annan än Rikets Ständer och deras
Banko-Utskott, i de fall detsamma eger att föreskrifter å Rikets Ständers
vägnar meddela. Varande Fullmäktige, förderas befattning, Rikets
Ständer, Banko-Utskottet och de mellan Riksdagarne såmman'
trädande Revisorer allena redo skyldige, och kunna icke derför, utan
efter deras beslut, eller och, mellan Riksdagarne och Revisionerne, af
Rikets Ständers Justitise-Ombudsman, i laga ordning till ansvar ställas.
8:o (motsvarar § 8.)
I den oförmodade händelse, att någon befallning af eho det vara
må, utom Rikets Ständer eller deras Banko-Utskott, blefvé Fullmäktige
gifven, åligger det Fullmäktige, att deremot göra kraftiga föreställningar.
Om befallningens återtagande deraf ej biifver en följd,
vare Fullmäktige, till undvikande af ansvar, icke desto mindre skyldige
att åtlydnad vägra, och i .intet fall befallningen verkställa. Verkställes
den, sådant oaktadt, genom andras åtgärd, vara Fullmäktiges ovilkorliga
pligt, att förhållandet genast tillkännagifva och vederbörliga
protester aflemna: Ridderskapet och Adelns Fullmäktige hos Riddarhus-direktionen;
Preste-Ståndets Fullmäktige hos nämnde Ståhds Kansli-direktion
och Stockholms stads Konsistorium, samt Börgare- och
Bonde-Ståndens Fullmäktige hos hvartdera af dessa Stånds Kanslidirektioner.
Hvad för dylik» fall sålunda blifvit stadgadt, gäller ej
6
Balak»* tlkhaltet» Memorial. JVt» f7.
jsii^na f fiir Fullmäktige samfäldt, utan äfven fur livar neli en personligen.
så att en livar må sig sjelf från ansvar befria kunna, i fäll
hans öfvertygelse hän pluraiitetcns skulle vara skiljaktig.
9:o (motsvarar § 9.)
Fullmäktige, sammanträda en gång i hvarje vecka och oftare, om
ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång sådant fordra. Yppar
sig eldsvåda inom stadens broar, vare en hvar af Fullmäktige, skyldig.
att genast sig i Banken infinna, så vidt han ej genom laga förfall
derifrån hindras.
10:o (motsvarar g 10.)
Vill Fullmäktig resa från staden, gore derom anmälan oell träff»
med Fullmäktige af det Riks-Stånd, han tillhör, sådan öfverenskommelse,
att sammanträdena icke genom hans frånvaro, utan inträffande
af andra oförutsedda omständigheter, förhindras. Fullmäktig, som i
staden vistas, må ej från sammankomst uteblifva, utan att hvarje
gång särskildt hafva laga förfall anmält.
(Jernf. Ansvarigh.-Lagen § G.)
1 l:o (motsvarar g 11.)
Uti sammankomst skola alla Fullmäktiges behandling tillhörande
inål och ärenden föredragas och afgöra?. Beslut får icke af Fullmäktige
tagas, så framt icke två tredjedelar af deras hela antal, och
deribland åtminstone en af hvarje Riks-Stånd, tillstädes äro; gälland*
denna föreskrift jemväl i afseende på sammanträden med Fullmäktig*
1 Rikets Ständers Riksgälds-kontor»
Expeditioner i Fullmäktiges namn må ej utgå, utan till följd af
beslut, fat t ad t i Fullmäktiges sammankomst; Banko-Sekreteraren likväl
hädanefter, som hittills, obetaget, att till vederbörandes utlåtande,
utan föregången anmälan, remittera sådana, emellan Fullmäktiges sammanträden,
inkomna mål, hvilka påtagligen fordra dylik åtgärd.
(Jemf. Ansvarigh.-Lagen § 7.)
12:o (motsvarar g 12.)
Till arén der, hvilka i Banko-verket böra hemliga hållas, skola, enligt
Rikets Ständers, med stöd af 86 § Regeringsformen, jemförd med
2 g 4 mom. af Tryckfrihets-förordningen den 16 Juli 1812, gifna
förklarande, räknas de beslut och åtgärder. Fullmäktige fatta oeh
vidtaga i afseende på den reela fondens vidmakthållande; så attFdl
-
SL&tåu-Utskottet* Memoiial, N:a ¥7.
mäktiges öfverliggningsr och beslut härom, hvilka uti särskildt protokoll
upptagas, ej fä yppas förr än Fullmäktige anse sådant kunna
ske utan skada för Banken.
13:o (motsvarar § 13.)
Skulle, i något fall, Kongl. Majit täckas genom utskickad Embetsman
till Fullmäktige framställa något ärende, för att med dem derom
underhandla, vare det Fullmäktige förbjudet, att i denne Embetsman*
närvaro om beslutet öfverlägga och detsamma fatta.
14:o (motsvarar § 14.)
Fullmäktig, som af en eller annan anledning varit hindrad att något
Fullmäktiges beslut öfvervara, får ej på sådan grund sig undandraga
att deltaga i de öfverläggningar, som vidare, i följd af samma
beslut, kunna uppstå.
15:o (motsvarar § 15.)
Yppas, vid Fullmäktiges öfverläggningar, skiljaktighet i meningarne,
böra Fullmäktige till protokollet afgifva deras röster, hvilka per capita
beräknas. I de läll, då röstcrne äro lika, ege Ordföranden afgörand*
röst, utom i frågor, som angå ansvar för tjenstefel eller andra för-»
veelser, då den lindrigaste meningen blifver gällande. Den, som icka
till protokollet sig yttrat, anses hafva bejakat pluralitetens beslut.
Endast vid fråga om val till sådana förrättningar, hvartill någon bland
Fullmäktige kan blifva utsedd, får röstning med slutna sedlar ega rum.
(Jemf. Ånsvarigh.-Lagen § 7.)
16:o (motsvarar § IG.)
Ingen af Fullmäktige må vara betaget, att, vid underdåniga expoditioner
till Kongl. Majit såväl som vid andra afgående utlåtanden
bifoga sin särskilda mening, så vidt sådana förhållanden, hvilka, er,
ligt Eikets Ständers gifna förklarande, icke böra komma till allmän
kännedom, deruti ej innefattas.
(Jernf. Ansvarigh.-Lagen § 7.)
17:o (motsvarar § 17.)
Uti de Fullmäktiges pröfning tillhörande mål skola Under-styrelsens
Utlåtanden infordras, derest Fullmäktige anse sådant för målets utredning
nödigt.
(Jernf. Ansvarigh.-Lagen § o.) jj5fesi= • .
8
Banko-Utskottets Memorial, N:o 77.
18:o (motsvarar § 18.)
Förekomma under påstående Riksdag sådana frågor, som, i en eller
annan måtto, hafva inflytande på Bankens kredit eller säkerhet, men
hvaröfver bestämda föreskrifter saknas, må beslut derom ej af Fullmäktige
fattas, innan de först rådfört sig med Banko-Utskottet.
19:o (motsvarar § 19.)
Någon Bankens fastighet, med undantag af sådan, som till betäckande
af Bankens deruti intecknade fordian blifvit för dess räkning
inropad, må icke af Fullmäktige afyttras eller verket frånskiljas, utan
Rikets Ständers Banko-Utskotts tillstånd och förordnande.
20:o (motsvarar § 20.)
Så väl till Rikets Ständers Revisorer öfver Stats-, Banko- och
Riksgälds-Verken, när de sammanträda, som till Rikets Ständers
Banko-Utskott vid hvarje Riksdags början, öfverlemne Fullmäktige:
l:o. Af dem författade Berättelser, dels om Bankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i sin helhet samt de hos Fullmäktige förekomna
hufvudsakliga ärenden, jemte öfversigter af Bankens ställning
vid Riksdagens eller Revisionens början, i hvilken berättelse tillika
skall omständligen upptagas och för hvarje år särskildt utredas alla kostnader
för den reela fondens förstärkning; dels ock angående förvaltningen
af Tumba bruk.
2:o. Direktionernes vid Banko-diskonten och Låne-kontoren berättelser
om dessa Diskont-inrättningars rörelse.
3:o. Den af Bankens Under-styrelse afgifna berättelse om den
samma styrelse, äfvensom Departemental-styrelserne, åliggande förvaltning;
och
4:o. Den af Bankens Fiskals-embete författade berättelse om de
till samma embetes befattning hörande ämnen.
21:o (motsvarar § 21.)
Öfver de, inom behörig tid, till Fullmäktige inlemnade besvär, som
af Bankens embets- och tjenstemän eller betjente hos Rikets Ständers
Banko-Utskott eller Revisorer kunna anföras öfver förment lidande
vid befordringar, eller andra dem rörande, af Fullmäktige vidtagna
åtgärder och beslut, böra Fullmäktige, i ett sammanhang, till Rikets
Ständers Revisorer 'eller Banko-Utskott, Utlåtande afgifva.
22:o
\
Banko-Utskottets Memorial, N:o 77. 9
22:o (motsvarar § 22.)
Morn. 1. Fullmäktige låta, vid hvarje Riksdags början, i «tt sammanhang,
meddela Rikets Ständers Banko-Utskott uppgift å de från
Bänken utgående, här nedan i artikeln upptagna anslag, jemte yttrande
om och hvilka så beskaffade anslag, Fullmäktige anse böra under
tidrymden intill Rikets Ständers nästa sammankomst fortfara.
Mom. 2. Hos Rikets Ständers Banko-Utskott anmäle Fullmäktige
jemväl vid hvarje Riksdags början, pä en gång, med bifogade Utlåtanden,
alla inom behörig tid till Fullmäktige inkomne ansökningar
frän personer inom Verket, rörande arlVoden öfver fastställd stat, gratifikationer,
eftergifter eller afskrifningar.
23:o (motsvarar § 23.)
Skulle, emot förmodan, någon Fullmäktig beträdas med förseelse i
den honom anförtrodda, vigtiga befattning med Banko-Verkets förvaltning,
kommer han att af Rikets Ständer, deras Revisorer eller
Justitire-Ombudsman ställas till ansvar inför Kongl. Svea Hofrätt och
dömas, enligt den af Kongl. Majit och Rikets Ständer fastställda Ansvarighets-Lag.
24:o (motsvarar § 24.)
Åt Fullmäktige är uppdraget:
enligt § 50 i Regeringsformen, att. jemte Fullmäktige i Riksgäldskontoret,
med Konungen samråda om utsättandet af annan Riksdagsort.
, då, i anseende till tigtiga hinder, Riksdag ej kan hållas i hufvudstaden;
(Jemf.
Riksd.-Ordn. § 3. Ansvarjgh.-Lagen § 1.)
enligt Regeringsformens 109 §. att, derest Rikets Ständer bestämt
Bevillningens heta belopp, men icke före Riksdagens slut om Bevillningens
fördelning blifvit ense, då, gemensamt med Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret, uppsätta och utfärda ny Bevillnings-Förordning,
på sådan grund, att de i den förut gällande Bevilinings-Förordningen
stadgade Artiklar jemlikt okas eller minskas efter den fastställda Bevillningssummans
förhållande till den, som vid föregående Riksdag blifvit
fördelad;
enligt Regeringsformens 98 §, att, om Justitia;-Ombudsmannen dör
eller sin befattning nedlägger, då, gemensamt med Fullmäktige i Riksgälds--kontoret,
insätta i Embetet den person, Rikets Ständer till hans
Bih. KU R. SL ProL 1853 $ 1854. 6 Sami. 1 Afd. 33 Haft.
8
Banko-Utskottets Memorial, N:o 77.
efterträdare utsedt, samt att, då den person, som Rikets Ständer utsett
att Justitke-Ombudsinannen efterträda, till verklig Justitia-Ombudsman
förordnas eller genom döden afgår, eller rättigheten till efterträdandet
sig afsäger, genast, samfäldt med Riksgälds-kontorets
Fullmäktige, por capita, välja en annan;
enligt 5 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den l Murs
4850, att för hvarje halft år låta, efter faststäldt formulär, uppräfsa,
samt derefter trycka och med allmänna tidningarne utdela uppgift 'öfver
förhållandet emellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och depositions-skuld, jemte obegagnade andelar af kreditivoch
låne-förlag, hvarvid beloppet af de mot återbetalning i silher
utgifna fastig!)ets-lån må approximativt beräknas.
-De öfVersigtor af Bankens hela ställning, sorn jemlikt åberopade §
i Bank-lagen, likaledes skola, efter hvarje'års bokslut, tryckas och
utdelas, böra uppgöras efter fastställdt formulär; Fullmäktige likväl
obetaget; att för framtiden låta uti detsamma iakttaga sådana förändringar,
sorn kunna medföra ökad enkelhet och tydlighet.
1 25:o (motsvarar § 25.)
Fullmägtige af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden ega. enligt
Riksdags-ordningens 21 §, skyldigheten, att vid Riksdags början, till
upplysningars angifvande, hvar för sitt Stind, tillstädesvara vid granskning
af de fullmakter, hvarmed Riksdagsmännen för dessa Stånd skola
inför Justitisé-stats-ministern styrka sin behörighet.
2G:o (motsvarar § 26.)
Skulle, före nästföljande Riksdags början, någon af dem, som blifvit
af Ridderskapet och Adeln utsedde till Direktörer och Suppleanter
vid Låne-kontoren, med döden afgå eller genom laga förfall sätta*
ur stånd, att detta uppdrag bestrida, böra Ridderskapet och Adelns
Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret tillika med Riddarhusdirektionen,
genast efter erhållen underrättelse derom, gå i författning
om nytt val i den afgångne Suppleantens ställe.
Anm ales hds Fullmäktige sådan ledighet bland Preste-Ståndets eller
Bonde-Ståndets Direktörer eller Suppleanter vid Låne-kontoren, åligge
det StårMets Fullmäktige i Banken, att förhållandet till Ståndets
Kansli-direktion inberätta.
Skor hos Fullmäktige anmälan om dylik ledighet bland de af Borgare-Ståndet
valde Direktörer eller” Suppleanter vid Låne-kontoren,
skall den lediga platsen tillsättas genom val af Ståndets Fullmäktig*
Bunke-U/s!;(rftets Memorial, N:o 77.
11
i Banken och lii k sgälds-kon toret, dervid de rösta per capita, och ordet
föres af den främste bland Ståndets Fullmäktige i Banken.
Skulle åter de af Riks-Stånden, i och för granskningen af Lånekontorens
räkenskaper, Tahle Revisorer och Suppleanter mellan Rjksd
agarn e afgå eller af laga förfall hindras att berörde uppdrag utöfva,
ege Ståndets Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret, att, så
framt icke vederbörande Riks-Stånd derom annorlunda förordnat, genom
omröstning per capita, välja annan Revisor oell Suppleant; börande
dervid den främste bland Ståndets Fullmäktige i Banken föra
•ordet,
27:e (motsvarar § 27.)
Fullmäktige i Banken oell Riksgälds-kontoret må. för framtidaupp>sigren
och kontrollen öfver Götha kanals vidmakthållande, gemensamt
utse och välja en person, att, å Bankens och RiksgäJds-kontörets
vägnar, såsom Ledamot deltaga i Götha kanal-direktion, skolande nytt
val dertill hvarje år anställas, hvarvid dock det förut utsedde Ombudet
kan åter inväljas. Bemälde Fullmäktige må ock gemensamt utse
ett Ombud, att, å Bankens och Riksgälds-kontorets vägnar, deltaga i
revisionerna af Kanal-verkets räkenskaper.
2S:o (motsvarar g 28.)
Fullmäktige skola alltid vara beredde pi sådana anstalter, hvarigenom
Bankens redbarheter samt angelägna handlingar och dokumenter
måtte, om aå påfordras, kunna, utan tidsutdrägt, till säker ort inom
riket förflyttas; och böra Fullmäktige, vid slikt förhållande, af Kongl.
Majit utbedja sig råd och upplysningar.
Varande å Carlsborgs fästning för Bankens räkning tillgänglig en
särskild byggnad, hvarest större eller mindre del af Bankens redbarheter
kan, i händelse af behof, förvaras.
I(å grund af Rikets Ständers bifall till Utskottets under Nio 32 aflåfna
Memorial, innefattande föreskrifter till undvikande af penninge-rewisser med port
erne emellan Stockholm och de orter, der Rikets' Ständers Banle har Lånekontor.
får Utskottet tillstyrka att dessa föreskrifter mi i lista art. af Bankoreglementet
införas, nemligen:
29:o.
Mom. L Till undvikande af penninge försändningar med posterna
emelian Stockholm och de orter, hvarest Banken har Låne-kontor,
Banko-Utskottets Memorial, N:o 77.
låta Fullmäktige, så fort ske kan, vidtaga sådane åtgärder,
hvarigenom det må stå hvar och en öppet, att, 1 Fikets
Ständers Bank samt Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och
Wisby insätta penningar att lyftas å uppgifven ort; böran-'
de härvid hufvudsakligen iakttagas:
a) Ofver insättning, som får verkställas å alla summor från
och med 100 R:dr banko, utfärdas anvisning, innehållande
att N. N. Bank (Låne-kontor) af N. N, emottagit 00
R:dr 00 sk. 00 rrst, att hos N. N. Bank (Låne-kontor),
emot qvitto å anvisningen, vid anfordran utbetalas till N. TL-,
eller den han dertill i sitt ställe befullmäktigar.
b) För hvarje anvisning å summor, understigande 2000 R:dr
hetalar insättaren 4 sk., och för summor, uppgående till
2000 R:dr och derutöfver likaledes 4 sk. för hvarje fullt
1000:de-tal R:dr.
c) Anvisning skall med först afgående post adviseras det verk,
hvarå den är ställd, med skyldighet derjemte för Låne-kontoren,
att öfver dem emellan utfärdade anvisningar samtidigt
insända advis till Rikets Ständers Bank.
d) Öfver denna rörelse i sin helhet föres i Rikets Ständers
Bank sammanfattad cch fortgående räkenskap.
e) De penningar, som, för ifrågavarande ändamål, insättas i
Rikets Ständers Bank och derunder lydande Låne-kontor,
få icke under något vilkor i lane- eller kreditiv-rörelse användas.
,
f) Om, vid någotdera Låne-kontoret, det insatta beloppet uppgår
till större summa, än som erfordras för infriande af de
å Kontoret utställde invisningar, åligge det Fullmäktige att
sådana medel derifrån till Rikets Ständers Bank infordra;
med Fullmäktige lemnad rätt att kunna, der så nödigt anses,
tillåta vederbörande Låne-kontors direktion att, vid
afsändning af Rikets Ständers Banks sedlar, desamma makulera
genom derå med trycksvärta anbragta ord: a Inlöst
vid Låne-kontoret i N. N.a
g) Derest i någotdera af Låne-kontoren anvisningar varda
utställda till belopp, öfverstigande det, hvartill de hos Lå
-
Hanlin- Utskottets Memorial, 1\:o 77.
13
ne-kontor gjorda insättningar uppgå, så ega Låne-kontoren,
att för liqvidéns verkställande utgifva assjgnationer å Rikets
Ständers Bank; gällande härvid till efterrättelse hvad sorn i
afseende på Låne-kontorens assignering i öfrigt är eller varder
stadgadt.
h) I händelse de i Rikets Ständers Bank insatta medel skulle,
vid något tillfälle, vara otillräckliga för infriandet af antingen
de å Banken utställda anvisningar, eller de å Låne-kontoren
utfärdade assjgnationer. må Fullmäktige, genom anordning
å Låne-afdelningen, begagna förskott, hvilket genast,
då tillgången sådant medgifver, till Låne-afdelningen återbetalas.
,
t) De föreskrifter och formulärer till anvisningar, advislistor,
räkenskaper m. m., som erfordras i och för denna rörelses
bringande till verkställighet, ega Fullmäktige att meddela
och till efterrättelse fastställa, och förvänta Rikets Ständer
att Fullmäktige iakttaga allt hvad på dem kan ankomma,
för att åt allmänheten bereda den lättnad vid ifrågavarande
transaktioner med Banken och dejunder lydande Lånekontor,
hvarigenom det afsedda ändamålet bäst må kunna
befrämjas.
»
om. 2. A t Fullmäktige uppdrages derjemte, att söka med Privatoch
Filial-banker träffa sådan öfverenskommelse, att penninge-reniisser
emellan de orter, der sådana Banker äro eller
varda inrättade, samt hufvudstaden och de orter, hvarest
Rikets Ständers Bank har Låne-kontor, må kunna i möjligaste
måtto undvikas, och genom anvisningar de särskilda
Bankerna och Låne-kontoren emellan ersättas.
Börande i afseende härå hufvudsakligen iakttagas:
a) Att räkningarne emellan Rikets Ständers Bank samt derunder
lydande Låne-kontor å ena sidan, samt vederbörande
Privat- och Filial-banker å den andra, minst en gång i månaden,
medelst liqvid, uppgöras.
b) Att de öfverskotts-medel, som vid sådan uppgörelse finna*
hos Privat- eller Filial-bank, antingen de tillhöra någon af
dessa Banker eller Rikets Ständers Bank eller derunder ly
-
14
Hanko - Utskotta Mnntmttri. jV.v 77.
dande Låne-kontor. skola, så vida tkpiiden icke k:ui på annat
sätt afslutas, till Rikets Ständers Hank insändas, för att
derstädes på vederbörande» räkning in? ätt as: ecb må Fullmäktige,
-derest de finna sådant lämpligt, berättiga vederbörande
Privat- och Filial-banker att före afsändning till Rikets
Ständers Bank af dess egna sedlar deSainfita på ändamålsenligt
sätt makulera: samt
se) Att till undvikande i allrnänhet af remissar fria Line-koatoreu
till Rikets Ständers Bank af öfve,rskoifs-tiiertel, tillhöra*!
de Privat- eller Filial-bank. sådan Bank må, otti bandet
önskar och Fullmäktige dertill lenena tillstånd; berörde msdol
på Depositions-räkning, jitan ränta, bos Låne-kotifor issätta:
dock vare det Låne-kollfor uttryckligen förbjudet att
för Privat- elfer Filial-bank å Depositions-räkning emottaga
större samma än Privat- elier Filial-bank, i följd al förevarande
rörelse, hur till godt) bos Låse-kontor.
Stockholm den $ November 18'54.
Banko- UkkotMt Mewmial, <V:o fS.
lä
ro
Ank. till SLxp.-Utsk. si. T Nov. 1854. kt. 1 •. nu.
Memorial, med förslag till föreskrifter, motsvarande 5:dje Artikeln,
£:.dra Afdelningen af B a n ko-11 cg lomen le t.
Efter Torkställe! granskning af föreskrift erne i ofvan bbrörde Artikel ock
Afdelning, innefattande grunderna för befordringar inom Banko-verket och
några dermed gemenskap egande staäganden, får Utskottet föreslå, att de
föreskrifter, sorn skola motsvara samma Artikel och Afdelning', ma erhålla följande
förändrade uppställning:
lenifor § eFöre- — —— —
ledighet af Banko-Sékreterare-sysslan
samt Fiskals-tjensterna genom kungörelse
i officiella tidningar» e>«
»Ansökningstiden beräknas för BankoSekreterare-sysslan
och Fiskals-tjensterne
till — — — — kungörande. *
»M
upptager.
l:o.
Före återbesättande af uppkommen ledighet
uti någondera af de i § (34)
uppräknade fyra tjenstegrader, skall
sådant tillkännagifvas, medelst anslag
å vanligt ställe i Banken, och dessutom,
vid ledighet af Banko-Sekreterare
och Advokat-Fiskäls-sysslorn»,
genom kungörelse i officiella tklamgarne.
Ansökningstiden beräknas för nyssfeerörde
sysslor till 56 dagar och för
alla öfriga befattningar till 14 dagar
från ledighetens kungörande.
Af Fullmäktige beror att ny ansökningstid
utsätta i det fall, nästföljande §
upptager.
16
Banko-UUkotteU Memorial, N:o 78.
Jemför § 40. »För kompetente sökande
anses:
a) Till B anko-Sekr eter ar e-befattningen:
Såväl Ordinarie och Extra-Ordinarie
Tjenstemän i Banko-verket, som
personer utom Banken.
b) Till öfriga tjenste-befattningar vid
Fullmäktiges expedition:
Ej mindre Ordinarie Tjenstemännen
inom samtlige graderne, än äfven de
vid Banko-verket anställde Extra-Ordinarier.
c) Till Kommissarie-beslällningarne:
Banko-Sekreteraren, Advokat-Fiskalen
samt Tjenstemännen i 2:dra och
3:dje graderne.
d) Till Fiskals-/Jensterne:
En hvar, som fullgjort hvad författningarne
föreskrifva, i afseende på
dem, som uti Domarevärf må begagnas.
e) Till tjensterne i dra graden:'
Tjenstemännen inom samma eller
nästföljande grad.
f) Till tjensterne i 3:dje graden:
De Tjenstemän, sorn tillhöra samma
eller nästföljande 4:de grad.
g) Till tjensterne i 4:de graden:
Tjenstemän, tillhörande samma grad
samt verkets Kassa-skrifvare och öfrige
Extra-Ordinarie Tjenstemän.»
Jemför § 43: »I händelse icke inom
den i § 39 utsatta anslagstiden kompetent
sökande till ledig tjenst skulle
sig
2:o.
Mom. 4. För kompetente sökande
anses:
a) till B anko-Sekr eter are-sy ss Ian:
en hvar, som aflagt sådan akademisk
examen, hvilken fordras, för att vinna
inträde i Konungens kansli eller Rikets
Rättegångs-verk:
b) lill Mdvokat-F i skals-sy ss lan:
en hvar, som fullgjort hvad författningarne
föreskrifva i afseende å dem,
som uti domarevärf må begagnas.
c) lill Kommissarie-befattning arne:
samtlige ordinarie tjenstemän inom verket,
samt
d) till tjensterne i S:dra, 3:dje och
4:de graderne.
tjenstemännen inom samma och nästföljande
grader samt verkets kassaskrifvare
och öfrige extra-ordinarie
tjenstemän; dock att. för erhållande
af befordran till Kanslist-tjenst vid
Fiskals-kontoret, fordras att hafva undergått
examen för inträdes vinnande
i Rikets Rättegångs-verk, och beträffande
tjensterne vid Fullmäktiges och
Under-styrelsens, Expeditioner, att sökande
aflagt antingen dylik examen
eller examen för inträde i Konungens
Kansli.
Mom. 2. I händelse icke inom den i
förestående § utsatta ansökningstid fullt
skicklig och lämplig sökande skulle sig
anmäla
Bank o- U Is k o tte U Memorial, N:o 78.\
17
sig anmäla, som vore dertill fullt skicklig
och lämplig, ege Fullmäktige, att
bestämma ytterligare ansökningstid,
deruuder, utom eljest kompetente Sökande,
kunna i sådan egenskap sig
anmäla: till Notarie- och lianslistbefattningarne
vid Fullmäktiges Expedition,
personer utom verket; till
Kommissarie-beställningarne, så väl
4:de gradens Tjenstemän och Extraordinarier
inom verket, som derstädes
förut icke anställde personer; samt
lill tjenster inom 2:dra och 3:dje
graderne, personer af eljest icke kompetent
tjenstegrad och verkets Extraordinarier.
a
Jemför § 41. »Af Fullmäktige tillsättas
omedelbart, efter ansökningstidens utgång,
tjensterne vid deras Expedition,
Kommissarie-befattningarne och Adyokat-Fiskals-tjensten,
samt, efter af
Under-styrelsen upprättadt förslag, och
sedan besvärstiden, i de fall, der mer
an en sökande sig anmält, tilländalupit,
öfriga beställningar inom tjenstegraderna.
»
Jemför § 42. Mom. 1. »Till tjensterna
vid Fullmäktiges Expedition, Kommissarie-bestätlningarne
och Fiskals-tjen
sterna
utnämna — —  — —-
bland kompetente sökande, —
anställda.»
Bih. Ulf R. St. Prof. 1853 $ 1854.
anmäla, ega Fullmäktige att ytterligare
ansökningstid bestämma.
3:o.
Kommissarie-,Banko-Sekreterare- ochAdvokat-Fiskals-sysslorne
samt tjensterne
vid Fullmäktiges Expedition tillsättas
af Fullmäktige omedelbart efter
ansökningstidens utgång; men för»
återbesättande af öfrige tjenstebefattningar
upprättar Under-styrelsen förslag,
hvarpå en af de sökande uppföres.
Besvär öfver sådant förslag anföras
i den ordning § (52) föreskrifver.
4:o.
Mom. •/.Till Kommissarie-, Banko-Sekreterare-
och Advokat-Fiskals-sysslorne
samt tjensterne vid Fullmäktiges
Expedition, utnämna Fullmäktige, med
fästadt afseende å verkets fördel samt
vigten och ansvarigheten af hvardera
befattningen, den bland sökande, som
Fullmäktige finna till den lediga platsen
mest skicklig och passande, un
Saml.
1 Afd. 33 Haft. 3
is
Bsx&o-’ Utskottets Msmnrkd, N:a 78.
Jemför § 42. Mom. 3. »Vid sa viii
— — — skall fullt erforderlig skicklighet
till sysslans bestridande, i förening
med ett redligt och anständigt
uppförande utgöra första grunden för
befordran; oell den sökande, som dessa
egenskaper förenar, rare förvissad att
oförkränkt njuts — — —- tjenstegr&d.
e
Jämför § 42. Mom. 2. Oföiändradi
femför § 44. »Till Kommissaric-beställiiiag
eller sådan fortfar.»
der iakttagande derjemte, att Kori»
in issa rier, sorn ega lagkunskap. varda
till tjenstgöring i Lane-kansliet anställda.
Mom. 2. Vid såväl förslags upprättande.
som utnämningar till öfriga i
g (40) uppräknade tjenster, skall jemväl
fullt erforderlig skicklighet, i förening
med ett redligt och ordentligt uppförande,
utgöra första grunden till befordran,
och den sökande, som dessa
egenskaper förenar, vara förvissad std
njuta tillgodo sin tour och anciennitet
inom verket; börande likväl, vid
ledigheter till Kamrerare- och Kas»
sörs-tjensterne.i Kassa-afdelningen, företrädesvis
i betraktande tagas den
pålitlighet och särskilda fallenhet för
verkets och allmänhetens betjenande.,
som dessa befattningar fordra.
Tour och anciennitet räknas från
första fullmakts datum inom hvarje
tjenstegrad.
Si om. 5. Den tjensteman inom lista
graden, som erhåller transport till
Kommissarie-beställning, ege tour till
högre Kommissarie-lön efter första fullmakts
datum inom graden.
5:o.
Till Kommissarie-, Banko-Sekreterare och
Advokat-Fiskal, eller sådan tjenstebefattning
inom verket, hvarmed uppbörd
eller godkännande af andra verks
eller enskilde personers invisningar
på Banken äro förenade, må icka
befordras någon, som gjort sig känd
för oordentlighet i sina enskilda af
-
B»&ko-> l; iskotUU. Mpssmrish A'.'* 78.
19
Jemför § 45. »Till Kommissarie i Bankon.
äfvensom till Banko-Sekreterare
ina ej någon befordras, utan med förbehåll.
att. sedan lian kommit i åtnjutande
af fall lön, och sålunda intjent
begrafningshjelpen, lemna annorstädes
innehafy,ande tjenst; och anses
för öfrigt, vid alla befordringar inom
Banko-verket, det vilkor fästad!, att
den som innehar syssla vid annat verk
skall, derest den ena tjenstebefattningen
finnes för den andra hinderlig,
vara förbunden, att från endera afgå,
enär Fullmäktige sådant äska. Skolande
erinran härom göras uti de till
tjensterne utfärdande anslag.»
•Teeiför g 46, Oförändrad.
fären, ej eller deft. sorn. efter uppnådd
myndig ålder, blifvit under förmyndare
ställd, så länge ett slikt orayndigheLstsiistånd
fortfar.
G:o.
Tjensteman i Kontors-skrifvaregraden må
emottaga och- bibehålla annan ordinarie
tjenste-befattning, såvida densamma
icke Hr för Bankens tjenst
hinderlig. Öfrige tjenstemän få icke
innehafva annan ordinarie 'tjenste-befattning.
7:o.
Skulle Fullmäktige frångå Under-styrelsens
förslag till Kassörs-befattoing samt
Kamererare-sysslan i Kassa-afdélniogen,
vare Under-styrelsen fredad .från
ansvar för de olägenheter, som kunna
uppstå genom dessa tjensters besättande
med andra personer än dem,
för hvilka Under-styrelsen förklarat sig
cga förtroende; dock under förutsättning,
att något å dess sida icke är
vid uppsigten och kontrollen uraktlåtet.
8:o.
Jeaiför | 47. »Vid befordringar till lyss* Vid befordringar till sysslor inom de i
Iof inora de i § 34 uppriUaade fyra § (34) uppräknade fyra tjenategrader,
23
Banko-Utskottets Memorial, N:o 78.
utfärdas öppen fullmakt utlärdas öppen fullmagt för den, sorn
tjensten erhåller, ined tjensten erhåller,
att för en Kommissarie, Kommissarie, som varder till högre lö*
tjenstegräder,
för den, som
det undantag,
en Kassör samt en Bokhållare och 3
Kontorsskrifvare, hvilkas befattningar
»kola indragas, när ärenderna sådant
medgifva, allenast Konstitutorial utfärdas.
Kommissarie, som varder till högre lön
uppflyttad, undfår deri Protokollsutdrag.
»
Jemför J 48. Oförändrad.
Jemför § 49. Oförändrad.
uppflyttad, undfår dera Protokollsutdrag.
9:o.
Då, uti någondera af Banken* Kassor,
Kassa-skrifvarebefattning blifver ledig,
ege vederbörande Kassör, att hos
Under-styrelsen föreslå den bland Bankens
Extra ordinarie tjenstemän, som
han önskar i nämnde befattning anställd;
och anmäle Under-styrelsen ho*
Fullmäktige den af Kassören föreslagna
person, till erhållande af förordnande
derest Under-styrelsen, för dess
del icke har något emot honom att
erinra; varande det Fullmäktige förbehållet.
att, i fall någon Extraordinarie
icke skulle vara att tillgå, med
hvilken Kassören finnér sig belåten,
efter omständigheterne förfara.
10:o.
För att kunna antagas till Extra ordinarie
tjensteman vid Banko-verket
fordras, att hafva undergått någon sådan
Akademisk examen, som, enligt
nu gällande eller framdeles blifvande
författningar, berättigar till inträde uti
Konungens kansli eller Rikets Rättegångs-
eller Räkenskaps-verk.
Fullmäktige ina antaga till Extra Ordi
-
Banka- Utskottet* Memorial, N:o 78.
*1
Jemför § 50. •'Stereotvperings-föreståndare-
och Konduktörs-befattningarne.
hvilkas innehafvare icke inom Bankoverket
åtnjuta någon tour och befordrings-rätt.
tillsättas jemväl af Fullmäktige,
elter af Under-styrelsen upprättadt
förslag.*
Jemför § 51. »Bankens Brandmästare
och vaktbetjening tillsättes af Understyrelsen
medelst Konstitutorial; Fullmäktige
dock obetaget att sjelfve antaga
och förordna vaktbetjenten vid
deras Expedition; och må Under-styrelsen,
i mån af behof, utse och låta
till tjenstgöring anställa Extra vaktbetjening.
De 3:ne Sedeltryckarne tillsättas likaledes
af Under-.styrclsen uppå Stereotyperings-föreståndarens
iörslag. v
Jemför § 52. Oförändrad.
narie tjenstemän de sökande, emot
hvilka, efter det Under-styrelsen öfver
ansökningen sig utlåtit, någon giltig
anmärkning icke eger rum.
11:0.
Tryckeri-föreståndaren, som tillhör andra
tjenstegraden, men icke åtnjuter
någon tour och befordrings-rätt inom
Banko-verket, tillsättes medelst Konstitutorial
af Fullmäktige, efter af Under-styrelsen
upprättadt förslag.
Öfver-vaktmästaren tillsättes jemväl, medelst
Konstitutorial, af Fullmäktige,
efter förslag af bemälde Styrelse.
12:o.
Bankens vakt-betjening tillsättes af Under-styrelsen
medelst Konstitutorial.
Fullmäktige anställa vid deras expedition
en bland Bankens vakt-betjente.
Under-styrelsen må, i mån af behof, uts»
och antaga Extra vakt-betjening.
De tre Sedel-tryckarne tillsättas likaledes
af Under-styrelsen uppå Tryckeri-föreståndarens
förslag.
13:o.
Under-styrelsen vare pligtig, att, samma
dag justering af något dess beslut i
befordringsmål verkställes, låta derom
utfärda anslag.
Den. som anser sig befogad till klagan
öfver någon Under-styrelsens åtgärd i
dylika mål, ege att deröfver hos Fullmäktige
anföra besvär, hvilka, vid talans
förlust, skola till Fullmäktige,in
-
*2
Monk»- Utsifftete Mt mortel, JV;« 78.
lemnäs innan klockan Tolf (12) å Åttonde
(8) dagen efter beslutets' justering,
och derom utfärdadt anslag, des
oräknad.
Den, som ej åtnöjes med Fullmäktiges
beslut i befordringsmål, vare berättigad/ätt
hos näst blifvande Banko-Utskott
eller Revision af Banko-verket
deröfver sig besvära. Skolande, vid
talans förlust, ett sådant missnöje ho»
Fullmäktige anmälas inom 14 dagar
efter det beslutet blifvit anslaget, samt
besvären till Fullmäktiges Expedition
inlemnas, i förra fallet, sist å den dag,
Rikets Ständers sammankomst inträffar,
och i sednare fallet, eller vid
Banko-revision, sist fjorton (14) dagar
före Rikets Ständers Revisorers
sammanträdande, allt före klockan tolf
(12) å dagen.
Men är Fullmäktiges beslut i så beskaffad
t mål meddeladt sednare, än 14
dagar före utgången af den sålunda
bestämda tiden, böra besvären till
Banko-*Utskottet eller Revisorer otn&-  ( delbart ingifvas innan klockan Tolf
(12) å Fjortonde (14:de) dagen efter
det klaganden af Fullmäktiges beslut
erhållit del, den oräknad.
För de afvikdser från nu gällande föreskrifter, ofvanstående förslag innsMtar,
har Utskottet skolat meddela följande redogörelse.
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Utskottets i Betänkandet Nio Cl
derom gjorda framställningar, beslutit dels att Banko-fiskals-sysslan skall, vid
nuvarande innehafvare.? afgång, indragas och dels att Kanslisterne i Bankens
Fiskals-kontor skola ega juridisk bildning, har Utskottet, till öfverensstämmelse
härmed, framlagt förändrade stadganden uti punkten 4:o och punkten 2:o mom.
4 hit. d. Och bör Utskottet, för öfrigt, beträffande uppställningen af nämnde
moment uti punkten 2:o, anmäla, att Utskottet, genom utsträckning å ena sidan
af rättigheten att, vid första anslaget, söka ledig befattning inom l:a, 2:a och
3:e tjenstegraiicriia samt, a amira sidan, af fordringarne' på knnskapsmått såso»
vilkor för competence tili tjensterne vid Fullmäktiges och Under-styrelsens expeditioner'afsett
icke allenast att bereda Banko-styrelsen friare pröfningsrätt la
hön för närvarande eger vid tillsättning af lediga tjenster i allmänhet, etan Siven
att få vid vissa tjenster inom verket anstälde personer med den större
skicklighet, som måste förutsättas, hos den hvilken aflagt högre examen än den
för inträdes vinnande i Banken nu mest vanliga eller kameral-examen. Du
genom den nu beslutade regleringen af tjenstemanna-personalen uti Banken,
denna personal varder till antalet betydligen förminskad; synes det ock blifva
;*i synnerlig vigt att verket må kunna hos nämnde personal påräkna full duglighet
och lämplighet för tjensternes besörjande.
Under förutsättning att Utskottets förslag i denna del gillas; har stadgandet
i 43 §:n blifvit förändradt såsom af Mom. 2 i punkten 2:o inhemtas.
Som föreskriften i 42 § 3 Momentet är vorden sålunda förstådd och
tillämpad att, vid ledighet af t. ex. Kanslist-tjenst, företräde till befordran ansetts
böra tillkomma den till tjenste-ålder äldste bland de sökande, såvida han
egt full skicklighet att bestrida den lediga sysslan; hvaraf inträffat, att sådan
tjensteman, ehuru fullt skicklig att besörja de kanslister hufvudsakligen tillhörande
göromål eller renskrifning, icke kunnat, vid förfall för inom samma expedition
anstäld Notarie, öfvertaga dennes befattning, hvartill extra ordinär!»
tjensteman måst förordnas; så och enär numera vid tillsättning af Kamererare-,
Bokhållare- och Kontorsskrifvare-^ ensi er, det icke kan på förhand beräknas i
hvilken afdelning utaf verket den befordrade kommer att anställas; hvadan hana
lämplighet för någon viss ledig tjenst ej heller bör utgöra grund för hans uppförande
på förslag eller befordran; har Utskottet funnit det vara angeläget att
ifrågavarande föreskrift till uppställningen i så måtto jemnkas, att, utan förnärmande
af någon tjenstemans tour och befordrings-rätt, Banko-styrelsen må
få sig öppet lemnadt att vid så väl förslags upprättande, som utnämningar tiH
lediga tjenster, kunna i främsta rummet afse de sökandes skicklighet och .användbarhet
för verkets tjenst i allmänhet.
Stadgandet 1 punkten 6:o återfinnes i Betänkandet N:o 61, gom i denna
del är vordet af Rikets Ständer gilladt.
*4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 7<9.
Stereotyperings-föreståndaren benämnes numera Tryckeri-föreståndare, och
Konduktörs-befattningen är indragen^ hvadan Reglementets 50 § blifvit ändrad
genom förslaget i punkten ll:o; hvilken punkt jemväl innefattar att Öfvervaktmästaren
tillsättes af Fullmäktige efter Under-styrelsens förslag; förmedelst
hvilket stadgande Utskottet tillika velat utmärka det öfver-vaktmästaren ieke
bör räknas till vaktbetjeningen.
Enligt nu gällande Bankoreglemente, ega Fullmäktige väl att antaga och
förordna, men icke att förafskeda vaktbetjenter vid deras expedition. Som det
»ynes vara lämpligast att åt Fullmäktige förbehålla rättigheten att kunna bland
Bankens ordinarie vaktbetjening anställa vid Fullmäktiges expedition den, som
Fullmäktige anse dertill bäst passande; så är § 51 förändrad till den lydelse,
punkten 12:o innefattar.
Öfver de förslag, som, afvikande från gällande föreskrifter, nu icke blifvit
särskildt vidrörda, torde något yttrande ej påkallas, enär desamma endast
innehålla mindre ändringar i redaktionen.
Stockholm den 6 November 1854.
N:o 79.
/
Banko-Utskottet* Memorial, N:o 79. Si
\
N:o 79.
Ank. tiH Exp.-Utak. d. 7 Nov. 1854, kl. i e. ra.
Memorial, med förslag till de föreskrifter, som skola motsvara
6:le och 7:dc Afdelningarne utaf 6:te Artikeln i Reglementet.
Uti de föreskrifter, sorn 6:te Artikelns 6:te Afdelning, angående Bankens
grundfond eller kapital-öfverskott upptager, har någon förändring ansetts icke
rara erforderlig; hvadan Utskottet hemställer, att dessa föreskrifter må i blifvande
Banko-reglemente införas, så lydande:
l:o (motsvarande § 212.)
Bankens kapital-öfverskott eller grundfond skall, utan beräkning
af Bankens fasta egendom och inventarier, mynt- och medalj-kabinettet
deruti inbegripet, utgöra en summa af tio millioner R:dr banko,
hvadan möjligen inträffande kapital-förminskning under året af
vinsten ersättes.
2:o (motsvarande § 213.)
Banken skall, så vidt sig iöra låter, alltid vara innehafvare af lätt
realisabla förbindelser till belopp af 4,245,000 R:dr, hvilka löpa med
minst 4 procent ränta och äro utgifna af Riksgälds-kontoret eller
andra Verk och Inrättningar, hvilkas obligationer Fullmäktige anse
lemna full säkerhet; börande Fullmäktige, när omständigheterna sådant
medgifva, medelst anskaffande af berörde räntebärande papper,
B/h m R. St. Fröt. 1853 $ 1854. 6 Samt. 1 Afd. 33 Höft.
4
25 Banko- l/hko&ott Memoria!, X.» 70.
ersätta don minskning, sorn genom infriande dier försäljning af obligationer
uppkommer.
Beträffande ater föreskrifterna ,i ofranberiirda Artikels lide Afdelning
om användandet af radan influten och vidare ingående vinst a Bankett/; rörelse;
så och enär Rikets Ständer, på grund af Utskottets i Memomlerna
N:ris 28 och 30 gjorda. framställningar, beslutat i fråga om användandet af
Bankens vid 1853 års slut upplupna, disponibla vinst, samt någon anvisning
på förhand af den vinst, som intill nästa Riksdag inflyter, icke ifrågakoinmit
får Utskottet tillstyrka, att nedanupptagna §§ må erhålla följande lydelse:
3:o (motsvarar § 214.)
Af Bankens vid 1853 års slut upplupna, disponibla vinst 'Kall
ett belopp af 9 00,000 R:dr banko årligen vid slutet af hvari dn a
året 1854, 1855 och 1856 från Banken, i och för Statens allmänna
behof, till Riksgälds-kontoret ailemnas.
4:o.
Jemf. § 215. Det belopp —■ — in- Det belopp af Banko-vinsten, sorn fria
ilyter och icke erfordras till försträck- innevarande års början till nästa Rik-s
ningar
åt Filial-banker, i öfverensstäm- dag inflyter skal!, om sådant anses
inclse med stadgandet i momentet q .för Bankens säkerhet nödigt, i Bånaf
§ 211 här ofvan, skall, om sådant ken reserveras, men i annat fall och
— — upptager. i man densamma inflyter, af Fullmäk
tige
användas tili uppköp af sådana
räntebärande papper, ,§(213) upptager.
Stockholm den 6 November 1854.
/
hemil 1 £».< tii -fU Mmyet Mtl, M/e 80. 27
Å»ik. tili EÄp.-l i^Ui. dea 7 No v. 1854, kl. 1 e. ra.
Memorial, angående Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer
öfver Ranlio-Diskont-verket samt Låne-konloren i orterna.
Sedan vid Revisionen af Banko-Diskont-verkets räkenskaper och förvaltning
för år 1851 det inträffat, att fyra af de uti Revisionen deltagande Ledamöter
tillförene, såsom Ledamöter äf dels Banko-Utskott och dels Revisioner öfver
Banko-verket, aflagt den dem i sådan egenskap föreskrifna ed, hvilken af
bemäldc Ledamöter desto heldre ansetts jemväl hafva inneburit förpligtelse, om
förtigande af enskilde personers förhållanden till Banko-diskonten, som BankoUtskottets
Ledamöter, utan vidare edgång, granska detta verks räkenskaper och
förvaltning; så hafva Diskont-revisorerne. då den uti Instruktionen för Bankoutskott
och Revisorer intagna tysthets-ed ej innebure någon inskränkning till
tid, och då med en rätt uppfattning af edens vigt och värde, icke borde ifrågakomma
att mer än en gång aflägga ed' å samma sak, velat fästa Banko-Utskottets
uppmärksamhet derå, att 1 punkten uti Instruktionen för Revisorerne
öfver Banko-Diskont-verket erfordrade det förtydligande eller tillägg, att föreskriften
om ifrågavarande eds afiäggande afsåge endast dem ibland Revisorerne,
hvilka icke tillförene nämnde eller ock den för Ledamöter af Banko-Utskott
eljer Revisioner öfver Banko-verket föreskrifna tysthets-ed aflagt; och hafva
Rikets Ständers nästlidet år församlade • Revisorer öfver Banko-verket, med instämmande
uti Diskont-Revisorernes sålunda gjorda framställning, densamma till
Rikets Ständers pröfning öfverlemnat.
Det af Revisorerne anmärkta förhållande, att afläggandet af föreskrifven
ed fordras af hvarje uti Diskont-revisionen deltagande Ledamot, utan afseende
ts
Banko- Ulokatt tit Memorial, Nio 80.
derå, hurnvida han tillförene lika beskaffad ed aflagt, är likväl enahanda med
det, som uti Taxerings- och Pröfnings-kommittéer allmänneligen iakttages. Utskottet
har ock de-dotnindre kunnat finna något emot en rätt uppfattning af
edens vigt och värde stridande deruti, att den som utses till Ledamot al revisionen
öfver Banko-Diskont-verket, för hvarje gång han sådan befattning tillträder,
förpligtar sig uali, i öfverensstämmelse. med II i kels St änders heslut,
*nu och framgent tyst och förtegadt hålla hvad sorn rörer enskilde per soiner
s förhållanden till detta verk,* som icke allenast de föreskrifter, hvilka i
berörde hänseende tjena till efterrättelse, kunna vid hvarje Riksdag förändras,
utan äfven de enskildes förhållanden till verket emellan revisionerna undergå
väsendtliga förändringar. Då derjemte i betraktande tages, att samma skäl,
som anföras för undantag från föreskriften om tysthets-eds biläggande af Ledamöter
i Diskont-revision, jemväl måste anses ega tillämplighet i afseende 'å sa
väl Ledamöter uti revision öfver Banko-verket, som Ledaihötier af Banko-Utskott,
samt att, derest sä beskaffade undantag från edgång medgåfvos, mycken
tid, som bättre kunde användas, kornrnc att upptagas af bevisnings företeende i
fråga om förut aflagd ed; finner Utskottet, pä grund af hvad nu anfördt blifvit,
sig böra
afstyrka bifall till Revieorernes omförmälda framställning.
Revisorerne af Banko-diskontens räkenskaper och förvaltning för år 1851
hafva, till undvikande föi framtiden af obehaget för Revisorerne sjelfve att bestämma
beloppet af den ersättning, som må tillkomma den hos dem anställda
kansli- och vakt-betjening, ansett bestämdare föreskrifter i afseende å berörde
arfvoden, än som innefattas uti den för Revisorerne öfver Diskont-verket utfärdade
instruktion, vara af behof påkallade och, på grund deraf, hos Rikets
Ständers Revisorer öfver Banko-verket hemställt, att Banko-Utskottets uppmärksamhet
måtte å detta förhållande fästas.
I anledning häraf, hafva Rikets Ständers år 1853 församlade Revisorer
öfver Banko-verket, jemte det de till Rikets Ständers bepröfvande hänskjutit
denna fråga, tillkännagifvit, att, enär Revisorerne öfver Banko-diskonten bäst
Yore i tillfälle att, efter sig företeende omständigheter, bestämma beloppet af de
arfvoden, sorn borde tillkomma den hos dem anställde kansli- och vakt-betjening,
Revisorerne öfver Banko-verket desto mindre kunde den gjorda framställningen
biträda, som ett af 1848 års Revisorer af Banko-diskonten väckt förslag
i enahanda syftning, vid sistförflutna Riksdag lemnats utåt) afseende.
Ifrågavarande föreskrift, som innefattar bemyndigande för Revisorerne,
att, i mån af arbetets vidd och beskaffenhet, bestämma lämpliga arfvoden åt
Banko- Utikottets Memorial, N:o Sfi.
29
den i och flir Kevisions-förrättningen anställda kansli- och vakt-betjening. förefinnes
jemväl uti Ijistruktionerne för Kevisorerne öfver Stats-, Banko- och
Riksgälds-verken. Att i detta hänseende uppställa bestämdare föreskrifter, synes
Utskottet icke vara lämpligt, enär derigenom Kevisorerne skulle blifva förhindrade
att uti arfvodes-beloppen vidtaga de jemkningar. som, i mån af arbetets
vid»! och beskaffenhet, vid särskilda tillfällen kunde finnas vara af behof
påkallade, oberäknadt. att den hos Kevisorerne anställda kansli- och vakt-betjening
skulle komma i åtnjutande af för dem på förhand bestämda arlvoden,
till beloppen oförändrade, ehvad deras uppdrag blifvit till Kevisorernes belåtenhet
fullgjorda, eller icke.
Utskottet, sorn sålunda delar den af Kevisorerne öfver Banko-verket, angående
den föreslagna förändringen uttalade åsigt, tillstyrker, i öfverensstämmelse
dermed, att förevarande af Diskont-Kevisorerne gjorda framställning
icke må af Kikets Ständer gillas.
Vid den af Utskottet verkställda granskning af Instruktionen för Kikets
Ständers Kevisorer öfver Banko-Diskont-verket samt Låne-kontoren i orterne,
har Utskottet funnit andra förändringar icke erfordras, än att, då tiden, inom
hvilken revisions-arbetet bör vara verkstäldt, blifvit genom l:a punkten bestämd.
uti Banko-diskonten till sex veckor, samt uti Låne-kontoren, utom det
i Wisby, till en månad, men erfarenheten ådagalagt, att Kevisorerne öfver
förstnämnde Diskont-verk, med afseende å vidden och omfånget af låne-rörelse»
derstädes, i allmänhet funnit sig iöranlåtnc att tolka berörde föreskrift sålunda,
att tiden för revisions-arbetet blifvit utsträckt till 1 £ månad, Utskottet anser
föreskriften om tiden lör revisionen böra i enlighet härmed förändras, samt
att stadgandet uti Tule punkten, rörande det traktamente, som under vissa förhållanden
tillkommer Kiksdags-fullmäktig, hvilken blifvit till Kevisor utsedd, bör,
i fråga om beskaffenheten af detta traktamente, förtydligas; och har Utskottet,
med iakttagande häraf, skolat framlägga följande förslag till:
Instruktion för Rikets Stunders Revisorer öfver Ravko-Diskontv
er ket i Stockholm, samt Låne-kontoren i orterna.
§ 1.
Revisorerne sammanträda i hvartdera verket den 1 Mars hvarje år,
eller, om helgedag då infaller, nästföljande söcknedag, med undantag
af hvad angår Låne-kontoret i Wisby, hvarest revisionen börjar dea
JsjMJÄif-/ ml >V'f !*{>.
1 Juni hvarje år. eiler, örn helgedag då infaller, nästföljande söckiiedag:
legitimera sig. genom aflemnandc af fullmakter eller förordnanden.
oell aflägga derefter lifligen följande ed: -Jag N. Ji.. utsedd ock
förordnad att granska Banko-Diskontens (X. N. Låne-kontors) räkcn*
k aper, styrelse och förvaltning, förpligta!’ mig härmedelst, att. i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, nu och framgent tyst
och förtegadt hålla hvad sorn rörer enskilde personers förhållanden till
detta verk: så sanni mig Gud hjelpe till lif och själL —hvilken.ad,
skriftligen författad, jemväl af Rcvisorerne undertecknas. Revision«-  »rhetet bör vara verkstäldt och afslutadt uti Banko-diskonten -inom
eu och en half månad, uti Ldne-kontopen i Götheborg och .Mahn»
inom en månad, samt uti Låne-kontoret i Wisby inom atta dagar.
å 2.
(Se pankt 2 i Kongl. Kungörelsen af den 17 Sept. 1851.)
§ 5.
(Se punkt 3 i dito.)
§ <•
Revisorerne vare förbjudet att ingå i något slags disposition af
Terkets medel, under hvad titel och till hvad Behof det vara må,
utöfver de anordningar, som här nedan i 7:de och 8 §§ omnämna’'.
§ 5-
(Se punkt 5 i ofvanberörde Kongl. Kungörelse.)
§ G. 'gSfT!
(Se punkt 6 i dito.)
§ 7-
Hvarje Revisor bestås skjuts efter 2 hästar till och från revisionsorten
saint traktamente af 4 R:dr banko om dagen, så väl under
sjelfva revisions-förrättningea, sorn under fram- och återresan, efter
beräkning af 8 mil för hvarje rese-dag och med iakttagande att, derest
miltalet icke jemt motsvarar rese-dagarna. må för öfverskottet,
så vida det uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas en dags
traktamente; men skulle revision af Banko-diskontens räkenskaper
inträffa inom en tiu af åtta dagar, efter det Riksdag i Stockholm är
afblåst, samt Riksdags-fullmäktig vara utsedd, att i samina revision
Ist&kitsMsie JSmmommC Nf» $Ö. 31
deltag». åtnjuter sadan Revisor icke ersättning fur rese-lostaaden till
kulVudstadcn. hvaremot honom tillko tuni er det traktamente, som ofvan
sngdt är. från den dag, Riksdagen afblåses, till den, di revisions-iorrättn
ingen tager sin början.
i Se i*mkt 8 i meranämnde Kongl. Kungörelse.)
I händelse Rikets Ständer godkänna detta förslag till instruktion; hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
' att samina instruktion varder, genom Nådig Kungörelse,
till allmän kännedom meddelad.
Stockholm den 5 November 1854.
STOCKHOLM, f. (1. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Banko-Utskottet» Memorial, 1\:o €1.
1
N:o 81.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1854, kl. 10 f. n.
Memorial, med förslag till vissa nya eller förundrade föreskrifter
i 5:le Artikeln t Afd. af Banko-Reglementet, angående
Bankens vexlings- och kassa-rörelse.
Af de uti 5:te Artikeln 1 Afdelningen af Banko-Reglementet under §§
101—139 upptagna stadganden, hvilka, omfattande vexlings- och kassa-rörelsen,
angå
A) Bankens ut- och invexling af silfver, guld och koppar-skiljemynt;
B) Bankens metalliska kassa, samt de utvägar, som till bibehållande och
förstärkning af densamma må begagnas;
C) Bankens sedelstock;
D) Utmyntningen af Bankens silfver och guld samt hvad iakttagas bör till
Bankens förseende med koppar-skiljemynt; och
E) Bankens sedlar och några dermed gemenskap egande föreskrifter,
äro de stadganden, som igenfinnas under litt. B, eller §§ 112—121 förut
granskade af Utskottet, på hvars förslag i Utlåtandet N:o 43 och Memorialet
N:o 47 vissa ändringar och tillägg i sistnämnde' §§ redan blifvit af Rikets
Ständer beslutade.
Efter numera verkställd granskning af öfriga §§ i förevarande Artikel och
Afdelning af Banko-reglementet, har Utskottet uppgjort det förslag till föreskrifter,
att i denna del af Reglementet införas, som här nedan förekommer, och
får beträffande tillstyrkta ändringar och tillägg, härmed afgifva följande yttrande:
Btii till R. St. Prut. 1853 $ 1854. 6 Sami. 1 Afd. 34 Haft.
1
t
B finl; o.- U/si o/h/s Memorial. N:o 81.
I följd af Rikets Ständers vid innevarande Riksdag fattade beslut ,om
decimal-systemets tillämpning pä Rikets mynt samt räkne-enhetens benämnande
af Riksdaler Riksmynt, äro frän 101 § uteslutna de inom parenthes förekommande
ordén: »enligt det af Kongl. Maj:t och Rikets Stunder antagna nya
räknesätt: Riksdaler fyrar., hvilka ord i Reglementet influtit och qvarstått
ålit sedan 1844—1845 arens Riksdag,, då, i afseende å räkne-enhetens indelning
och benämning, annat beslut af Kongl. Majit och Rikets Ständer vid togs.
Enär den genom 103 § lemnade tillåtelse för Låne-kontoren i Götheborg
och Malmö att i lane- och vexlings-rörelse åter utgifva dit ingående Svenskt
silfvermynt, enligt. Utskottet» åsigt, äfven bör gälla för Lån e-kontoret i Wisby,
har tillägg derom blifvit, i nämnde § införd*? hvaremot Utskottet ansett
den i 104 § föreskrift!» i nr edling så väl i Banken, sorn vid Låne-kontoren. i
Götheborg och Malmö, af ej mindre Svenskt silfvermynt, än vissa utländska
silfvermynt-sortcr icke skäligen böra utsträckas till Wisby Låne-kontor; i följd
hvaraf Utskottet åt 105 §', som innefattar närmare föreskrifter, angående sättet
för berörde invexlings besörjande, gifvit den uppställning, att dessa föreskrifter
komina att afse endast förstnämnde 2:ne Låne-kontor.
Genom 110 § ära Fullmäktige berättigade att, efter särskild pröfning för
hvarje fall, kunna, om de finna sådant lämpligt och för Banken fördelaktigt,
från slagskatts erläggande befria den eber dem, som till Banken aflemna silfver
i plants. Enahanda rättighet synes äfven höra Fullmäktige tillerkännas ide
fall, då omyntadt guld Banken till inlösen erbjudes, enär Banken derigenom
kan blifva i tillfälle att, till förstärkning af sitt för närvarande jemförelsevis
ringa förråd af denna metall, få inköpa guld-poster, dem egaren, så vida slagskatt
skall erläggas, nu mången gång torde finna för sig fördelaktigare att på
annat sätt afyttra. '
Som, efter hvad Utskottet inhemtat, Bankens återstående fordran ho»
Mynt-verket för de till ökade myntnings-kostnader, dels i kontant och dels i
aflyst kopparmynt, från Banken lemnade förskott blifvit under nästlidne år slutligen
liqviderad: så liar från förslaget uteslutits den del af 126 §, som innefattar
föreskrift om tiden för berörde förskotts återgäldande.
De uti 132—135 §§ intagna stadganden hafva synts Utskottet lämpligen
böra under en § sammanföras, med någon förändring i redaktionen, på sätt förslaget
gifver vid handen.
Likaledes har 130 g. angående beviljande af vexlings-förskott åt Lånekontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby, erhållit en förändrad redaktion, hvarigenom
dessa förskott få användas till »vexling icke blott af .sådana gamla
sedlar frän och med 8 sk. till och med 3 lt:dr, sorn nu mera icke vidare ut
-
Xlrmortfii. .\:o Sf 3
gifvas fran Banken, utan älven förslitna sedlar å 32 si» och 2 R:dr af nyare
sorten, eller sedlar å färga dt papper.
Sedan, i anledning af Kongl. Majrts Nädiga Proposition, angående decimal-systemets
tillämpning på Rikets mynt, Rikets nu församlade Ständer beslutat.
bland annat, att, med fastställande af räkne-enheten till värdet af en fjerdedel
Kalr silfver, enligt Mynt-ordningen den 9 Maj 1835, denna räkne-ehhet,
motsvarande en riksdaler riksgäld eller 32 sk. banko, skall benämnas Riksdaler
Riksmynt samt räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnde öre; har Utskottet,
under anmälan, att dc här nedan under Litt. I) och E upptagna föreskrifter
uti Banko-reglementet, hvilka afse dels de särskilda sillVermynt-sorterne
och dels sedeiutgifningen med hvad dertill hörer, skulle komma att tillämpas
endast intilldess det nya systemet kan bringas till verkställighet, nu skolat, jemlikt
dess i Memorialet N:o 49 gjorda förbehåll, yttra sig, rörande de förändringar
i afseende å Bankens sedelsystcm, som erfordras för det fall, att Riket#
Ständers omförmälda beslut skulle blifva af Kongl. Majit i Nåder gilladt.
Då emedlertid vidtagandet af i detta afseende behölliga åtgärder, för så
vidt de afse sedlarnes yttre form och utseende, styrka och uthållighet till om-t
lopp samt beqvämlighet för remisser och utbetalningar äfvensom försigtighetsmått
till ökad trygghet mot deras förfalskning och eftergöring, synes destoheldre
böra åt Fullmäktige öfverleinnas, som Fullmäktige torde bäst, blifva i tillfälle
att härutinnan på lämpligaste sätt förordna, efter sakkunnige personer* hörande
samt inhemtande af ytterligare upplysningar, som kunna blifva att tillgå em de
under sednare tiden i främmande länder vidtagna förbättringar i ändamål att
förekomma eller försvåra Bank-sedlars eftergöring eller förfalskning; så håller
Utskottet före, att beslut från Rikets Ständers sida för närvarande påkallas endast
i vissa omständigheter, som angå det blifvande sedelsystemet.
Härvid förekommer först frågan om sedlarnes valörer: i hvilket afseende
Utskottet, för sin del, funnit lämpligast och för rörelsen mest beqvämligt, om
dessa valörer bestämdes å följande belopp, nemligen: å 1, 5, 10, 50, 100, 500,
och 1,000 R:dr Riksmynt.
Vidare anser Utskottet texten å de nya sedlarne böra utgöra föremål för
Rikets Ständers närmare bestämmande.
Den å Bankens sedlar nu brukliga text, som innefattar, att Banken vid
anfordran inlöser sedeln med 00 R:d'r Silfver Specie, enligt 4850 års Mynt-fot,
uttrycker visserligen det belopp i R:dr Silfver innehafvaren eger att för sedeln
af Banken utbekomma, men lemnar honom icke någon säker anvisning å verkliga
värdet af denna valuta, ehuru en sådan anvisning synes vara både nyttig
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 81.
och nödvändig, särdeles sorn den stora allmänheten tvifvelsutan saknar kännedom
om den gällande Mynt-foten och sedel-innehafvaren endast genom kunskap
derom försättes i tillfälle att sjelf kunna kontrollera, att det silfvervärde, han
för sedeln erhåller, verkligen utgör så mycket, som, enligt Mynt-bestämningslagen,
bör honom tillkomma.
Då Rikets Ständer vid innevarande Riksdag beslutat, dels att de, i följd
af decimal-systemets tillämpning på Rikets mynt, blifvande nya silfvermynten
skola, jemlikt gällande Mynt-ordning, vara 12-lödiga och utmyntas efter den
grund, att af 2 skålpund viktualie-vigt mynt-silfver präglas 100 Riksdaler Riksmynt,
och dels att ett skålpund viktualie-vigt skall indelas i 100 lika delar,
benämpde ort; så följer deraf, att En R:dr Riksmynt i värde jemnt motsvarar
2 ort 12-lödigt myntadt silfver. Det är detta värde i silfver, som Utskottet
anser böra å sedeln tydligen uttryckas såsom en förklaring eller ett närmare
bestämmande af hvad med de i texten nu befintliga orden: »1830 års Myntfot»
rätteligen förstås; och Utskottet har derföre trott att texten t. ex. å sedel-valören
1 R:dr Riksmynt bör innehålla, att sedeln vid anfordran inlöses med
två ort 12-lödigt myntadt silfver. Beräkningen i ort synes lämpligast kunna
å samtlige sedel-valörefne begagnas, helst reduktionen deraf till skålpund viktualievigt
är lätt verkställd; och lärer dessutom det å nuvarande sedlar befintliga
så kallade fina trycket, som hänvisar till Kongl. Kungörelsen den 8 Juli 1818,
böra äfven å de nya sedlarne anbringas.
I öfrigt torde andra föreskrifter ej behöfva af Rikets Ständer meddelas,
än dels beträffande sedlarnes bokföring, hvarvid synes böra iakttagas, att sedlar
från och med 50 R:dr Riksmynt och derutöfver varda i räkenskaperne specificerade,
på sätt för närvarande eger rum med sedlarne öfver valören 10 R:dr
banko; och dels i fråga om sedlarnes underskrifvande, hvilket Utskottet anser
fortfarande böra af 2:ne Bankens tjenstemän besörjas.
De föreskrifter, som i förevarande ämne skulle komma att i Banko-Reglementet
inflyta i stället för 131 § i det nu gällande, hvilken § innefattar
stadganden med afseende å det af Kongl. Majit och Rikets Ständer vid 1844
-^-1845 årens Riksdag beslutade räknesätt, äro uti efterföljande förslag upptagna
under en särskild rubrik, benämnd: »Åtgärder i följd af Rikets Ständers
beslut om förändring af allmänna räknesättet för penningar, äfvensom
till utmyntning af silfver och koppar...
Ranko-Utskotlels Memorial, N:o 81.
Förslag
till föreskrifter, att införas i 5:ie Artikeln 1:sta
Afdelningen af Banko-Reglementet.
A.
Jeni för 101 § i 1851 års Banko-reglemente:
»Enligt § 1 i Lagen — —
i Banko-sedlar (enligt det af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer antagna
nya räknesätt: Riksdaler fyra) gälla
lika myntfot.»
(Se 102 §. Oförändrad.)
Jern för 103 §. Det svenska silfver
mynt, som vid. Låne-kontoren i Gö
Bankens ut- och in-vexling af si
guld samt koppar-skiljemynt.
l:o.
Enligt § 1 i Lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830, jemförd
med §§ 1 och 2 i Lagen, angående
myntbestämningen af samma dag, är
Banken ovilkorligen skyldig att, när
så påfordras, dess sedlar med svenskt
silfvermynt af de sorter, hvarå tillgång
finnes, inlösa efter den grund, att 128
skillingar eller 2 | Riksdaler i bankosedlar
gälla lika med en Riksdaler i
silfver, efter den, med afseende å
slag-skattens beräkning i myntet, af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade
1664 års mynt-fot.
f2:o.
De attester, som från Kongl. Mynt-verket
utställas öfver derstädes för Bankens
räkning till myntning levereradt
silfver eller guld, skola af Banken
inlösas med den myntsort, hvarå
de lyda.
3:o.
Det svenska silfvermynt, som vid'Låne|
kontoren i Götheborg, Malmö ock
6
Banko—t inimItelo J|. muida/, ,\. u * t.
iheborg och Malmö kan
tillhandahålla.
(Se 104 §. Oförändrad.)
inga — — fVisby kan inga. ina jemväl derstä
des
i lane- eller vexlings-rörelse åter
utgifva*, efter ofvan stadgade grund;
dock utan någon skyldighet för Lånekontor
en att silf verra)'n t tillhandahålla.
4:o.
Morn. L Så väl i Banken, sorn vid
Låne-kontorcn i Götheborg och Malmö
invexlas, mot Bankens sedlar ej
mindre svenskt silfver-mynt, efter den
i § 101 för utvexlingen deraf fastställda
grund, utan ock, efter de pris,
som Fullmäktige, med ledning af offidela
upplysningar, hafva att bestämma,
följande utländska silfvermynt,
då af någon sort på en gång
erbjudes en mark viktualievigt eller
derutöfver, nemligen:
a) Ilolsteinska, Danska och Korska Spader;
•b)
Engelska kronor*,
<c) Tyska Konventions-specier;
d) Spanska Piastrar eller Amerikanska
Dollars;
e) Franska Fem-francs-stycken;
f) Preussiska Thaler;
g) Ryska Rublar (sedan 1810);
h) Liineburger eller Mecklenburger Zweidrittel-styeken.
Mom. 2. Åt Fullmäktige öfverlemna*
att, uppå derom gjord anhållan och
när de, 'efter särskild pröfning för
hvarje fall, finna sådant med afseende
å förekommande omständigheter, lämpligt
och för Banken fördelaktigt, kunr
£ unno-i Ukatlcls fflixt.M ittt} .Vo 81.
7
»a. i stället lör svenskt silfvcr-mynt,
frän Banken utgifva icke allenast ofvanberördc
utländska silfver-niynts
ort er, einot det vid hvarje tillfälle af
Fullmäktige fastställande utYexlingspris,
utan äfven silfver- och guld-plantsar,
de förra, antingen emot det i
myn t-b cstäinnings-lagen stadgade pris
af 128 skillingar banko för hvarje
Riksdaler i silfver, med tillägg af slagskatten,
f:dels procent, eller ock emot
27 mark 12 skillingar Hamburger
banko, motsvarande 24 R:dr 32 sk.
• svenskt banko för hvarje mark fin
silfver kölnisk vigt. som plantsen, enligt
Hamburger prof, innehåller, och
de sednare efter det vid utvexlingen
gällande pris å dukater, med tillägg
af slag-skatten tedels procent.
5:o.
Jem/or IOo' g.. Skulle vill Fåne-kon- Skulle vid Lane-kontoren i GSlkeborg
torni större q v an t ite t er
och Malmii större qvantiteter silfver
erbjudas till invexling, än som h&n
ske med de tillgångar Låne-kontorens
kassor för tillfället ega, äro dessa kontor
berättigade att för ånvexlingens
verkställande assignera på Banken å
en för sådant ändamål derstädes öppnad
särskild räkning; dock under förbehåll,
att dylika förskott icke få till
förökande af låne-rörelsen vid nämnde
kontor användas, utan böra Banken
vid första lämpliga tillfälle godtgöras.
, 6:o
(««
fUti if. Oförändrad.) Svenska oeh Holländska dukater emot
tagas
i Banken, efter dét pris, hvilket
Fullmäktige, med ledning af pri
-
Bunke-Utskottets Memorial, N:o 81.
(Se 107 §. Oförändrad.)
(Se 108 §. Oförändrad.)
(Se 109 §■ Oförändrad.)
serna 5, guld på utrikes orter, tid efter
annan, bestämma.
Vid bokföring i Banken beräknas Svenska
och Holländska dukater till 5 R:dr
32 sk. banko stycket.
7:o.
Svenska och Holländska dukater må,
så länge sådant finnes för Banken
och allmänna penninge-rörelsen fördelaktigt,
i mån af tillgång och rörelsens
behof, från Banken utvexlas till
det pris, Fullmäktige, vid bestämmande!;
af invexlings-priset, finna skäligt
derå fastställa.
8:o.
Uti Banken emottages ej mindre kontrolleradt
verk-silfver efter ett pris af
1 R:dr 5 sk. 4 r:st banko per lod,
utan äfven kontrolleradt dukat- och
arbets-guld eller annat omyntadt guld,
efter det för tillfället gällande invexlingspris
på dukater, dock ej mindre
partier hvarje gång, än 100 lod silfver,
eller, hvad guldet angår, en qvantitet,
motsvarande 20 dukater.
9:o.
De uti Bankens förråd redan varande
och genom vexling dit ingående Specier
af äldre prägel må af Fullmäktige
till dem, sådant åstunda, kunna utlemnas
efter stycketal emot ett pris.
icke understigande 129 skilljngar banko
för hvarje Specie, dock ej mindre parti
hvarje gång, än som innehälles uti en
påse, eller 500 stycken.
Jemfhr
10:o.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 81.
9
Jern för 110
. Fullmäktige berättigas
aflemna silfver i plants,
fran erläggande af slag-skatt.
(Se lil §. Oförändrad.)
10:o.
Fullmäktige berättigas att, efter särskild
pröfning för hvarje fall kunna, om de
finna sådant lämpligt och för Banken
fördelaktigt, befria den eller dem, som
till Banken aflemna silfver eller eruld
n D
i plants, fran erläggande af slag-skatt,
ll:o.
Det från Stats-verket eller Mynt-verket
inlösta koppar-skiljemynt utgifves och
emottages i Banken för silfver eller
sedlar.
Riksgälds-kontorets koppar-skiljemyntspoletter
invexlas i Bankens kassor och
aflemnas sedermera till Mynt-verket
emot bestämdt pris; skolande skillnaden
emellan detta och prägel-värdet
på‘föras Bankens vinst- och förlust
-
räkning.
B.
Se Banko-Utskottets Utlåtande N:o 43 Bankens metalliska kassa samt de utvägar,
som lill bibehållande och för
-
öda. Memorial N:o 47.)
■ I
stur kilin a af densamma må betram
°
1 o O
nas.
(Se 122 §. Oförändrad.)
Bankens Sedelstock.
12:o.
Såsom sedelstock anses och beräknas:
a) alia utelöpande Banko-sedlar samtinvisningar
och insättnings-bevis;
b) alla på räkningar i Depositions-afdelningen
innestående medel;
c) alla obegagnade andelar $f låne- och
Bih. till R. SL Prot. 1853 $ 1854. 6 Sami. 1 Afd. 34 Höft.
10
Jltmko-(Usko Ilek Memorial, N:o SI.
(Sc 133 Q.G>E»wlfadi)i
(Se 124 §. Oförändrad.)
krediti v-förlagcn, beräknade i enlighet
med Bankens räkenskaper.
Härifrån afräknas:
i:o. Kreditivet till Riksgälds-kontoret på
en million R:dr;
2:o. utlemnade förskott till invexling af
förslitna sedlar, saint
3:o.. otydliga sedlar, som blifvit af Låneafdeln
in gen infriade,
13:o,
Maximum för den del af sedelstocken,
beräknad enligt förestående §, sorn ieke
motsvaras af Bankens metalliska kassa,
fastställes till ett belopp af tjugu
millioner riksdaler banko; egande dock
Fullmäktige att derutöfver öka sedelstocken
på sätt i § (210) morn. (2)
här nedan vidare förmäles.
D,
Avgående ulmynt'ningen af Bankens
silfver och guld samt hvad iakttagas■
bör till Bankens förseende med
koppav-ski/jcnnjnt.
14:o,
Fullmäktige ega att, efter hand och i
mån af behof, låta uppmynta Bankens
silfver-förråd, så att icke något
afbrott i utvexlingens jemna gång må
inträffa, eller hinder möta att med
Svenskt gångbart silfvermynt förskottsvis
infria Mynt-verkets attester, på sätt
i § (102) är vordet stadgadt; egande
Fullmäktige att vid myntningen, efter
eget ompröfvande, använda det
Bankens silfver, myntadt eller omyntadt.
som dertill anses för Banken förmånligast.
\
Ranku~ Ultk-aUett -Memorial-, N:o Si
-
ll
e 125 §. Oförändrad.)
Fullmäktige Inte jemväl föranstalta,
att Bankens behållningar i guld varda,
i mån af behof, till dukater utmyntade.
15:o.
Mom. I. De särskilda sflfvermynten
skola utmyntas, som följer:
1 å en Riksdaler silfver,
J å cn half dito,
1 å en fjerd odels dito,
f å en åttondedels dito. samt
t å en sextondedels dito.
Morn. 9. I afseende på dukat ers utmyntning
gälla följande stadganden:
•att en Svensk dukat skall innehålla åttatio
tiotusende-dels skålpund fint guld,
hvarigenom ett skålpund viktualievigt
sådant guld alltså kommer att utmyntas
till .125 dukater, i stället för
att tillförene deraf blifvit präglade
12o Tootm dukater,
att åttatio delar fint guld för dessa dukater
lojeras med 2 delar koppar, så
att en dukat kommer att väga tuvuö
skålpund = 82 korn viktualievigt;
■att remedium i halten blifver Ttf55 skålpund
viktualievigt guld öfver eller under
den lagliga halten på hvarje skålpund
dukater;
att remedium i vigten blifver rmö öfver
eller under den, som egentligen följer
af utmyntnings-grunden och den bestämda
finheten; samt
att myntskatt äfven för dukater skall
ega rum och utgöra tu procent af
It
Banko- Utskottets MemorialN:o 81.
Jemför 126 §. Bankens silfver — —
—■ — utgifva.
Bankens hos Mynt-verket egande återstående
fordran för de af Banken tillökade
myntnings-kostnader, dels i
kontant; och dels i aflyst koppar-mynt
meddelade förskott, utgörande 18,000
R:dr., skall med 4--del, eller 6,000
R:dr, vid slutet af innevarande år
(1851) samt hvartdera af åren 1852
och 1853, utaf Mynt-verket till Banken
återbetalas.
(S® 127 §. Oförändrad.)
(Se 128 §. Oförändrad.)
det som myntas, utom skedare-Iön,
i fall detj till förmyntning aflemnade
guldet är af lägre halt, än som för dukaten
är bestämdt.
16:o.
Bankens silfver och guld skall i räkning
Mynt-verket påföras till intrinseka
värdet, efter gällande mynt-fot,
och bör inom möjligast korta tid i
mynt återlevereras; ankommande det
på Fullmäktige att successive, i mån
af sådan skeende återleverering, nya
qvantiteter utgifva.
17:o.
När silfver och guld linnes å Mynt-verket
för Bankens räkning innestående
till större belopp, än som kan medhinnas
till uppmyntning inom en tid
af sex veckor, foranstalte Fullmäktige
att öfverskottet genast varder till
Banken ailemnadt i plantsar, hvilkas
halt och värde af Mynt-verket attesteras,
under iakttagande derjemte att
hvarje plants, till behörig kontroll och
säkerhet, blifver med en Mynt-verkets
stämpel försedd.
18:o.]
Fullmäktige ega att, för hvarje qvartal,
utaf Mynt-verket erhålla en tabellarisk
öfversigt, som fullständigt redovisar
för allt det af sistnämnde verk
från Banken eller för densammas räkning
emottagna silfver och guld ; Och
skall, vid hvarje års utgång, räkning
