# ID: svediakorp-gov2272
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 127,252
# sentences: 3,040
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
S&milQB Ml&"8Q&Q0>nQ8
PROTOKOLL
VID
lagtima Rik§ik|eift I Stockholm
Åren 185S och 1854.
SJETTE SAMIilWGEM.
läi Afdelningen:
Banko-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Banko-Ulskollets Memorial Jti 1.
JVS 1.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 15 Dec. 1835, kl. 2 e. m.
Banko-Utskottets Memorial, med, hemställan att få använda arfvoden till
Två Notarier och Två Kanslister.
Som de två Kanslister Utskottet, likmätigt 24 § 1 mom. i Riksdagsordningen, eger
att antaga, blifvit anställde såsom Notarier på Utskottets afdeiningar, samt i och för biträde
vid öfriga inom Utskottet förefallande Kanslist-göromål erfordras Två Kanslister; så har
Utskottet skolat hemställa
att från och med den S:te dennes få använda Två Notarie- och Två Kanslist-arfvoden.
Stockholm den 13 December 1835.
Å Höglofl. Ridderskapet och Adelns k Högvördiga Preste-Ståndets Ledamöters
Ledamöters vägnar: vägnar:
W. F. TERSMEDEN. P. GENBERG.
Å Vällofl. Borgareståndets Ledamöters vägnar: k Hedervärda Bondeståndets Ledamöters vägnar:
K. A. ALMGREN. O. ERICSSON.
C. O. Ossbahr.
M 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. IS Dec. 1853, kl. 2 e. m.
Banko-Utskottets Memorial, med öfverlemnande af Banko-Fullmägtiges till
Utskottet afgifna berättelse.
Den berättelse om Bankens tillstånd och rörelse i sin helhet, samt om förvaltningen
af Tumba bruk, Banko-fullmägtige, till åtlydnad af 20 § i Banko-reglementet under
den 21 Augusti 1831, till Utskottet afgilvit, varder härjemte, med anledning af 2 § uti
den för Utskottet gällande Instruktion, Rikets Ständer meddelad.
Som någon, utredning angående Bankens tillgångar och skulder vid närvarande tidpunkt
icke kan lemnäs, enär räkenskaperna först med årets utgång afslutas; så är det ej
eller för Utskottet möjligt att i vidsträktare mohn fullgöra det genom åberopade föreskrift
i Instruktionen Utskottet tillika gifna åliggande att härvid bifoga öfriga upplysningar, till
befordrande af én fullständig kännedom om Bankens ställning vid Riksdagens början», än
genom redogörelse för Sedel- och Depositions-skuldens samt metalliska kassans ställning
den dag, rapport derom sednast ingått, eller för den 10 innevarande månad.
Bih. till R. St. Prot. 1833, 1834. 6 Samt. 1 Åfd. 1 Haft. 1
2 Banko-Utskollels Memorial, JK 2. \
Nämnde dag var förhällandet i berörde afseende följande:
Sedelskuld:
Utelöpande sedlar  R:dr 27,050,197: 15. 9.
Utelöpande lnvisningar och insättningsbevis:
Emellan Depositions-och Kassa-afdelningarne » 5,755: 1. 10.
» Låne- och Kassa-afdelningarne » 15,682: 17. 9.
Oannoterade insättningsbevis för Läne-af
delningen
» 2* 28- 9 27,047,659: 14. 1.
Depositions-skuld:
Behållning, tillhörande allmänna verk och
inrättningar samt bolag och enskilda Dukater
personer
221. R:dr 4,656,554: 20. 4.
Summa Sedel- och Depositions-skuld 221. R:dr 51,704,195: 54. 5.
Obegagnade andelar af Greditiv- och Låne-förlag tillhörande:
Depositions-afdelningen
4.117,477: 9. 10.
Låne-afdelningen, approximativ » 1,800.000: — —
Summa R:dr 57,621,670: 44. 5.
Afdrags-poster enligt Banko-reglementets 122 § » 1,084,545: 55. 4.
Summa R:dr 56,557,127: 10. 11.
Skillnad häremellan och maximibeloppet af Sedelstock .... » 851,851: 47. 5.
Summa R:dr 57,568.959: 10. 2.
Bankens Guld- och Silfver-txllgång:
Dukater. B:dr Silfver.
Myntadt, gångbart, i kassa liggande  52,012: 726,752: — —
Utländskt mynt
, 760,197: 15. —
Ornyntadt  6,728^: 5,552,578: 56. 7.
Hos Kongl. Myntet innestående .........  52,884: 25. 8.
Hos Handelshusen i Hamburg samt uti oremitterade
vexlar  : 1,580,614: 6. —
Summa 58,128 6,452,806: 55. 5.
Guldtillgången efter afdrag af dukat-skulden 221 duk. belöpande sig
till 57,9 0 7 30/100 utgör å 102 sk. Silfver  80.555: - 7.
Summa R:dr Silfver 6,515,559: 55. 10
motsvarande enligt myntbestämningsgrunden .... B:ko R:dr 17,568,959: 10. 2.
Jemlikt Banko-reglementets 125 § får Sedelstocken derutöfver högst
utgöra  20,000.000: — —
Summa B:ko R:dr 57,568,959: 10. 2.
Stockholm den 15 December 1855.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. RECKMAN, 1853.
Berättelse till Rikets Höglofl. Ständers Banko-utskott, angående Rikets
Ständers Banks förvaltning; Gifven i Stockholm den 15 November
1855.
Rikets Ständers åren 1881 och 1883 lörsainlade Herrar Revisorer hafva tillstyrkt, att
full decharge måtte Banko-fullmägtige tilldelas för Bankens förvaltning intill 1832 års utgång,
äfvensom för de beslut och åtgärder, Fullmägtige till den 13 sistlidne September vidtagit
och hvarför redovisning innefattas i Fullmägtiges protokoll.
Då bemalde Herrar Revisorer uti de af dem, angående den verkställda granskningen,
afgifna berättelser upptagit det hufvudsakliga af hvad under ofvanberörde tidrymd förekommit,
hafva Fullmägtige uti den berättelse, de nu, med anledning af 20 § i Banko
reglementet
af den 21 Augusti 1831, aflemna, ansett sig endast böra, med åberopande af
förstnämnde berättelser vid omförmälandet af sådana ärenden, som föranledt till fortsatt
redovisning, fästa uppmärksamhet å de efter den 13 nyssberörde September behandlade
vigtigare ärenden.
§ 1.
De inom Ofver-styrelsens personal inträffade förändringar äro omnämnde Öfver-styrelsenS
uti Herrar Revisorers berättelser af 1831 och 1833 § 1. personal.
§ 2.
Till Fullmägtige äro inlemnade följande till Höglofl. utskottet ställda be- Berättelser till
rättelser, hvilka härjemte bifogas, nemligen;- utskottet.
l;o af Direktionerna öfver Banko- samt Handels- och NäringS-diskonterna i
Stockholm, Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby, om dessa Diskont-inrätt
ningars
rörelse;
2:o af Bankens Under-styrelse, angående den samma styrelse äfvensom Departemental-styrelsen
åliggande förvaltning, samt
3:o af Bankens Fiskals-embete, angående de till samma embetes befattning
hörande ämnen.
.. ... § 3-
Ofver förment lidande vid befordringar eller andra Bankens embets- och Besvär icke ettitjenstemän
eiler betjente rörande, af Fullmägtige vidtagna åtgärder och beslut äro förde,
besvär icke anförda.
SM
Inom
den i 22 § 2 mom. al reglementet bestämda tid, äro följande till Ansökningar af
Höglofl. utskottet ställda ansökningar till Fullmägtige ingifna, nemligen: personer inom
l:o af Advokat-fiskalen i Banken, Protokolls-sekreteraren N. A. Hörlin, om er- verket,
sättning för utredningen af de Banko-diskont-verket tillhörande, inom linien förda lån;
2:o af f. d. Kamereraren i Banken och Förvaltaren vid Tumba bruk C. Möller,
om lörhöjd pension;
Banko-Fulimägliges Berättelse. 1
2
Banko-Fullmägtige s Berättelse.
Halfårs-uppgif
tern».
3:o af f. d. Notarien i Banken B. J. Berger, om d:o;
4:o af Bokhållaren i Banken C. G. Almgren, om gratifikation;
Sto af Bankens äldre och yngre Kammardrängar, om löntillökning, samt
6:0 af Sillvervägaren i Banken. A. Sundén, om ersättning för mistad inkomst
af hvitstämpling, till följd af 16-, 12- oell 8-skillings-sedlarnes indragning;
Och skola Fullmägtige, efter vederbörandes hörande, med utlåtande öfver
dessa ansökningar till Högloft, utskottet inkomma.
§ 5-
De uppgifter öfver Bankens metalliska kassa samt utelöpande sedlar och
depositions-skuld, jemte obegagnade andelar al kreditiv- och låne-förlag, som, enligt
S § i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd med 24 § i
Banko-reglementet, skola för hvarje halft 5r upprättas samt derefter tryckas och
nied allmänna tidningarne utdelas, äro från och med den sista December 1851 uppgjorda
i enlighet med det vid Höglo!!. Banko-utskottets memorial M 47 af den 15
Juni sistberörda år lögade, af Rikets Ständer gillade formulär.
Då det åligger Fullmägtige att uti denna berättelse redovisa för Bankens
ställning vid riksdagens början, få de här framlägga en, efter nämnde formulär inrättad
uppgift för den 29 nästlidne Oktober.
Sedelskuld :
Utelöpande sedlar
6) Utelöpande invisningar och insättningsbevis
emellan depositions- och kassaafdelningarne
. . . 2,363: 38. 7.
Låne- och kassa- d:o . 1,419: 31. 10.
Depositionsskuld:
Behållning, tillhörande allmänna verk och
inrättningar samt bolag och enskilde
personer
D:o i Guld, 190 Dukater å 5 R:dr 52 sk.
25,628,807: 3. 11.
3,785: 22. 8. 25,652,590: 26. 4.
8,721,452: 15. —
1,076: 32. —
8,722,828: 47. —
Obegagnade andelar af kreditiv- och låne-förlag:
Tillhörande Depositions-afdelningen, nemligen:
af kreditivet för jernbelåning i Götheborg 818,900: — —
d:o till Riksgälds-kontoret . . . 1,000,000: — —
d:o till Kongl. Kommers-kollegium 292,266: 24. —
d:o till Jern-kontoret .... 193,600: — —
af fonden för utlåning genom allmänna
diskonten, dels mot namn och reverser
och dels mot pant af aktier och publika
papper:
i Stockholm  130,526: 45. 7.
i Götheborg . ... . . . . . . 136,864: 26. 7.
i Malmö
45,533: 16. —
af fonden för utlåning och diskontering
genom handel- och närings-diskonten:
i Stockholm
93,539: 6. 10.
i Götheborg  136,075: — —
Transport 2,847,305: 23. — 31,355,149: 25. 4.
\
Banko-Fullmägliges Berättelse.
3
Transport 2,847,503: 25. --
31,555,119: 25. 4.
i Malmö
.
58,900: — —
i Wisby
100: — —
af fonden för kassa-kreditiv åt enskilde:
i Stockholm
506,324: 43. 2.
i Götheborg
115,000: — —
i Malmö
74,600: — —
i Wisby
5,200: — —
af fonden för kreditivet till Filial-bankerna:
i Gelle
. •
92,700: — —
i Christianstad
i Blekinge
55,000: — —
i Skaraborgs län .......
60,000: — —
Sgr
5,855,050:
20. 2.
Tillhörande Läne-afdelpingen, nemligen:
af fonden för belåning af guld och silfver,
jern m. m
1,482,388: 59. 2.
af fonden för belåning af fast egendom i
städerna och på landet
42,277: 14. 1.
af fonden för lån till skiften och odlingar
11,455: 17. 10.
af fonden för lån till Fahlu Bergslag och
kreditiv till Sparbankerna
189,434: .36. —
af fonden för lånet till Filial-bankerna:
i Gelle
43,000: — —
i Christianstad
85,000: — —
i Blekinge
14,000: — —
i Skaraborgs län
240,000: — —
Sgr
2,109,374: 11. 1.
Summa
37,297,724:
8. 7.
Härifrån afgår jemlikt stadgandet i 122 §
af Banko-reglementet;
Riksgälds-kontorets kreditiv
1,000,000; — —
Vexlings-förskott till landsorterna . . .
78,145: 30. —
Inlösta otydliga transportsedlar ....
8,874: 45. 4.
» sedlar af nyare slagpt
5,200: — —
1,090,218:
27. 4.
Summa Sedelstock 56,207,505: 29. 5.
Skillnad häremellan och maximibeloppet
af sedelstock, beräknad enligt 123 § i
Banko-reglementet
766,809: 36. 1.
Summa Banko R:dr 36,974,315: 17. 4.
Hankens Guld- och Silfver-lillg&nc):
Dukater. Silfver R:dr.
Mvntadt, gångbart, i kassa liggande, 30.940. 709,282:
Utländskt mynt (dier evalvation) — 1,067.181: 47.11.
Omyntadt
6,728 ™-. 3,222,713: 16. 7.
Hos Kongl. Myntet  1,260. 33,751: 13. 3.
Pä utrikes ort innestående • • — 1,229,715:
Summa Guld- och Silfver-tillgång 38,928f^. 6,282,645: 29.11.
Transport 6^282,645: 29. 11.
4
Banko- Fullmägtiges Berättelse.
Transport 6,282,643: 29. 11.
Dukatsumman 38,928^ motsvarar å 102
sk. silfver  82,722: 50. 7. ,
Silfver-tillgång alltså på det hela . . . 6,563,568: 12. 6.
Motsvarande enligt myntbestämnings' grunden  16,974,313: 17. 4.
Likmätigt Banko-reglementets 125 § får sedelstocken, derutöfver
högst utgöra  20,000,060: — —
Summa Banko R:dr 56,974,513: 17. 4.
Till upplysning för öfrigt angående Bankens tillstånd åberopa Fullmägtige
dels de efter hvarje års bokslut upprättade öfversigler af Bankens hela ställning
för åren 1831 och 1832, och dels de sifferuppgifter, hvilka här nedan förekomma,
angående metalliska kassan samt låne- och kreditiv-rörelsen.
§ 6-
Förvaring af red- Med anledning af 9 § i 18.33 års Revisionsberättelse, få Fullmägtige till
barheterna,
kännagifva, att, enär Banko-reglementets 28 § icke förutsätter, att någon del af
Bankens reöbarheler skall å Carlsborgs fästning i den derstädes för Bankens räk
ning
tillgängliga särskilda byggnad städse förvaras; har ej eller hos Fullmägtige
fråga uppstått, angående ditsändande af någon större eller mindre del af dessa redbarheter,
en åtgärd, som, på sätt reglementet angifver, endast, i händelse af behof,
bör vidtagas.
§ *■
Reorganisation af Sedan Fullmägtige, med begagnande af den genom 29 § i Banko-regltmentet
Bankoverket, jern lemnade rättighet, låtit utarbeta förslag till förändrad organisation af Bankoverket
samt reglering af dess tjenstemanna-personal; så komma Fullmägtige, efter
verkställd pröfning af nämnda förslag, att, uti särskildt memorial till Höglofl. utskottet,
i förevarande ämne afgifva yttrande.
§ 8-
Angående Vid sednaste riksdag behagade Rikets Ständer åt Fullmägtige uppdraga att
Diskontverken, låta upprätta och för Rikets Ständer framlägga förslag till såväl reorganisation af
Banko-diskont-verket, som reglering af tjenstemanna-personalen och dess löoevjlkor
vid Lånekontoren i Götheborg och Malmö.
Sedan, i anledning häraf, Fullmägtige från Direktionen öfver Banko-diskontverket
infordrat förslag till detta verks reorganisation samt låtit uppgöra förslag till
reglering af tjenstemanna-personalen vid omförmälda Lånekontor, hvaröfver Direktionerna
derstädes sig utlåtit; skola Fullmägtige i ett sammanhang afgifva det in
fordrade
yttrandet, samt dervid tillika fästa uppmärksamhet å de i Banko-reglementets
4:de artikel befintliga stadganden, hvilka i ett eller annat hänseende må
kunna erfordra rättelse eller förändring.
§ »•
Metalliska kas- För metalliska kassans förändringar till och med den 24 nästlidne September
sans förändringar.är redovisning meddelad uti innevarande års Revisions-berättelse § 29, enligt hvilken
denna kassa nämnde dag utgjorde ..... R:dr Silfver 3,943,932: 41. 8.
Under den sedermera förflutna tiden till och med den 12 dennes
har kassan ökats med  461,739: 22. 9.
och utgjorde således sistberörde dag R:dr Silfver 6,407,692: 16. 3.
nemligen;
Bankn-Fullmägtiges Berättelse.
5
Dukater.
R:dr Silfver.
50,200.
708,282:
—
—
—
760,197:
13.
—
6.728t™.
5,222,713:
16.
7.
1,662.
35,731:
51.
5.
—
492,300:
15.
—
—
1,088,549:
56.
—
38,390 ^j.
6,523,796:
13.
10.
81,896:
—
7.
Myntadt, gångbart, i kassa liggande  50,200
Utländskt mynt, elter evalvation
Omyntadt, efter prof och uträkning ....
Hos Kongl. Myntet innestående  1,662
På utrikes ort innestående
Oremitterade vexlar
Summa Guld- och Silfver-tillgång 58,390
Dukatsumman motsvarar å 102 sk. silfver
Summa R:dr Silfver 6,407,692: 16. 3.
§ *0.
Enligt 1835 års Revisions-berättelse § 50, uppgick Bankens tillgång i ut- Bankens tillgång
ländskt mynt, efter förvandling i R:dr Silfver, den 29 sistför- i utländskt mynt,
Dutne Oktober till
. 1,067,181: 47. 11.
Denna tillgång är genom ytterligare försäljning af spanska pia
strar
till bokföringsvärde af  506,984: 52. 11.
förminskad till
R:dr Silfver 760,197: 13. —
Berörde försäljning har egt rum til! ett pris per piaster af dels 126, dels
130, samt dels 150.1 sk. Banko, hvarigenom, vid jemförelse med det värde, hvartill
piastrarna uti Bankens räkenskaper bokföras, en vinst för Banken uppkommit
af 63,393 R:dr 24 sk. 4 r:st. Banko.
Om härvid jemväl i betraktande tages, icke allenast att, i händelse Banken
skulle nödsakas att, till om-myntning i Svenskt silfvermynt, använda tillgången i
Spanska piastrar en icke obetydlig förlust tillskyndas Banken, utan äfven, att Banken
genom försäljning af piastrarna kommit i tillfälle att köpa vexlar till 127 sk:s
kurs; torde fördelen att under sådana förhållanden realisera piasterförrådet vara
obestridlig.
§ 11-
För beloppet af det silfver i omyntad form, som under de sednare åren är Försäljningen af
vordet försåldt, redovisas uti Herrar Revisorers berättelser, och Fullmägtige anse silfver i omynsig
blott böra anmäla, att ifrågavarande försäljning till hufvudsaklig del skett för tad form
att
derigenom infria af Finska Banken invexlade och derifrån hitsända Svenska
bankosedlar.
§ 12.
Bankens, genom vexelhandel bildade behållning utgjorde, enligt 34 § i Uppköp och för
1833
års Revisionsberättelse R:dr Silfver 1,032,086: 33. — säljning af
Vexlar äro sedermera till och med den 9 inne- vexlar.
varande November köpta till belopp af . . . » » 497,709: 31. —
Summa R:dr Silfver 1,329,796: 16. —
Häraf innestodo hos Handelshusen Sal. Heine och Peter Siemsen
<Si Comp. i Hamburg .... Silfver R:dr 492,300: 13. —
hvadan beloppet af oremitterade vexlar då
uppgick till
1,037,296: 3. — * ä29 ?96. 16 _
Omförmälda hos Handelshusen i Hamburg innestående behållning kommer
att redan före sjöfartens slut detta år i silfver indragas och största delen af de
oremitterade vexlarna utgöras af papper, dragna å 90 dagar, hvilka sålunda först
under nästa år till betalning förfalla.
6
Banko-Fullmägtige s Berättelse.
Då reglementets 116 § bestämmer, alt Ranken icke får hafva i Hamburg
stående högre belopp, än En Million Riksdaler Hamburger Banko, skola Fullmägtige
icke underlåta att, när förhållandena sådant fordra, vidtaga nödiga åtgärder till förminskning
af den framdeles uppkommande tillgången å utrikes ort; så vida icke
Rikets Höglofl. Ständer skulle, anse lämpligt att, med förändring af berörde föreskrift
i reglementet, berättiga Fullmägtige att, intilldess årstiden medgifver indragning
af silfver sjöledes, låta hela det belopp qvarstå i Hamburg, som kan bildas
genom redan verkställda och ytterligare möjligen ifrågakommande vexelköp. Börande
Fullmägtige härvid tillkännagifva att de, med lastadt afseende å de förluster,
som för landet skulle uppstå af kursens fall, icke tveka att för Bankens räkning
fortsätta vexelköpen i händelse omständigheterna dertill föranleda, oansedt beloppet
af uppköpta, ehuru ännu icke till betalning förfallna vexlar redan öfverstiger En
Million Riksdaler Hamburger Banko.
Det under innevarande år till och med denna dag indragna och i Banken
bokförda silfver har, efter 27 12 sk. Hamburger Banko per finsilfver Köl
nisk
vigt, uppgått till
. Hamb. Banko 1,634,946: 50. —
Enligt Kongl. Myntverkets, efter verkställd vägning och probering,
öfver samma silfver utfärdade attester, skulle deraf kunna
utmyntas R:dr Silfver 1,610,015; 6. 9.
skillnaden R:dr Silfver 24,953: 23. 10.
utgöres af:
-l:o. Myntskatt, |;dels procent 11,410: 52. 6.
2:o. Skillnaden emellan R:dr Hamb. Ranko och
R:dr Svenskt Silfver-specie  15,182: 39. 4.
3:o. Det i och för proberingen å Kongl. Myntverket
från hvarje plants tagna ife vic.-
vigt, utgörande ungefär  540: — — 24 933.. 25. 10.
Kostnaderna för indragning af detta silfver, hafva
uppgått till  Banko R:dr 29,376: 35. —
nemligen:
Provision, Assurans, Courtage, Spesar i Lubeck m. m. 22,460: 16. —
Frakt  5,627: 21. —
Packhusafgift eller s. k. dragarepenningar . . . 37: 44. —
Proberare-afgift utom ofvanberörde ife v. v. af
hvarje plants  1,106: 32. —
Transport till och ifrån Kongl. Myntet .... 143: 18. — gg 3yg. 3g_
Om detta belopp, ökadt med förestående skillnads
snmina
Silfver R:dr 24,935: 25. 10. eller
66,489: 16. 6.
tiTl B a n k 0 Rör 95,865: 2. 6.
fördelas på de Silfver R:dr 1,510,013: 6. 2., hvartill det inkomna silfret kan utmyntas
i Svenska specier; så belöper på hvarje sådan R:dr Specie något öfver
Tre sk. banko, utgörande häraf myntskatten ensam för sig 113 r:st. banko för
hvarje Rör Silfver.
Anser mari åter att, då sannolikt en jemförelsevis obetydligare andel af det
indragna silfret kommer att användas till utmyntning och det öfriga att efter Hamburger
prof och vigt försäljas till inköpspriset 27 n# 12 sk. Hamb, B:ko per n#
Banko-Fullmägtiges Berättelse.
t
finsilfver Kölnisk vigt, såsom kostnader icke böra upptagas hvarken myntskatt eller
skillnaden emellan Hamburger Banko och Svenskt Silfver-specie; så utgör kostnaden
för hvarje R:dr Silfver 11 r:st. Banko.
Som det Hamburger Banko, hvilket blifvit indraget i omyntadt silfver, är
tillkommet hufvudsakligen genom köp al vexlar under 128 sk., borde visserligen
kurs-skillnaden minska kostnaderna; men som uti den till silfver nu förvandlade
fordran å utrikes ort ingår dels raula af Handelshusen i Hamburg, dels ränta och
amortissement å Bankens egande, i utländskt mynt ställda obligationer, samt dels
från föregående år innestående behållning; kan någon tillförlitlig utredning härutinnan
icke lemnäs. För det fall, att vinsten å uppköp och försäljning af vexlar,
efter afdrag af utgifterna derför, jemväl tages i beräkning; så visar det sig, att på
det hela Banken, genom detta sätt alt förstärka den metalliska kassan, beredes en
icke obetydlig vinst; till bestyrkande hvaraf Fullmägtige åberopa den utredning,
som förefinnes i 1835 års Revisionsberättelse § 54 angående inkomst och utgift
under åren 1831 och 1852 i och för vexelhandeln.
§ *3-
Angående förändringarne -med Bankens Sedelstock inhemtas upplysning af de Sedelstockens
derom för hvarje vecka ingående rapporter, af hvilka Fullmägtige, till fortsättning förändringar,
af redogörelsen härom i 1855 års Revisionsberättelse § 35, meddela följande utdrag:
Nov. 5 B:ko Bör 25,766,327: 50. 1.
»12  „ » 25,872,786: 47. 6.
§ 14
I fråga om utmyntningen af Bankens Silfver, åberopa Fullmägtige de uti Angående utRevisionsberättelserna
meddelade upplysningar, med tillkännagifvande, att uttag af myntningen af
myntadt silfver för export till utrikes ort icke egt rum i vidsträcktare mån, än i Silfver,
och för liqvid af hit införda produkter från Storfurstendömet Finland; hvadan ock
Banken städse varit i tillfälle att vid vexling tillhandahålla de silfvermyntsorter,
som enligt 125 § i reglementet skola utmyntas.
Bankens tillgång uti Silfvermynt, som både in- och utvexlas, utgjorde den
12 dennes:
Hela Rör  115,700:
k d:o  70,050:
k d:o  92,700:
| d:o  308,250:
jV d;o  87.150:
3*2 d:o  300: — —
Summa Silfver Rör 672,150: — —
Och lärer från Kongl. Myntverket ofördröjligen vara att hitförvänta en del
af det belopp uti Silfvermynt af ^ Rör Sp. valör, hvilket, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga beslut, kommer att ytterligare utmyntas.
§ 13.
Under åberopande af livad Fullmägtige, i anledning af Herrar Revisorers Angående Sedelyttrande
i 32 § al 1851 års berättelse, anfört och med hänvisning derjemte till myntet,
innevarande års Revisionsberättelse § 43, angående tillsättning af Tryckeriföreståndare-befattningen
i Banken, böra Fullmägtige tillkännagifva, att de icke lemnat
8
Banko-Fullmägtiges Berättelse.
Äldre deposita.
Inom linien förda
fordringar.
Låne- och Kreditiv-rörelsen.
utan uppmärksamhet frågan om införande af ett förbättradt Sedelmynt, när förändring
af det nuvarande anses vara af behof påkallad.
§ 16.
Med hänvisning till 31 § i 1835 års Revisionsberättelse, deruti upplysning
meddelas angående åtskilliga äldre i Banken qvarstående deposita; få Fullmägtige
anmäla, alt som innehållet uti de af berörde deposita, hvilka inför Fullmägtige
öppnades, icke är af det värde lör egarne, att de kunna finna med sio fördel förenligt,
att för desammas utbekommande erlägga den för depositionen belöpande afgift,
så torde någon annan åtgärd härutinnan ej återstå, än att till den eller dem,
som styrka sig vara egare af omförmälda deposita, desamma, kostnadsfritt, uppå
skeende anmälan, utlemna.
§ löfbland
Bankens ibom linien förda fordringar hos Riksgälds-kontoret- förekomma,
jemte andra, följande, nemligen:
för begagnadt förskott till utredningen af Götha Kanal-bolags f. d. Diskontverk
911,511: 21. 2.
för d:o d:o af Malmö f. d. Diskontverk 428,800: 40. 11.
Som utredningen af dessa f. d. Diskontverk är vorden verkställd samt någon
inbetalning å Bankens ifrågavarande fordringar icke lärer kunna ifrågakomma, hvadan
ock desamma vid nästlidne riksdag uteslötos från den § i Banko-reglementet,
som upptager Bankens hos Statsverket och Riksgälds-kontoret ägande, inom linien
förda fordringar; så torde något hinder för afskrifning utur räkenskaperna af ofvanberörde
summor icke möta.
§ 18-
Uti Låne- och Kreditiv-rörelsen utestodo den 29 nästlidne Oktober följande
belopp, nemligen:
Förlag.
Utestående.
Obegagnadt.
Mot pant af guld och silf-1
ver
536,595
—
—
i
» d:o af jern m. m. i}
Stockholm . . . .
3,500,000
—
—
681,018
8
10
2,559,668
39
2
» d:o af d:o i GötheborgJ
122,720
—
—
J
», d:o af faslighet på lan-
det
5,425,512
18
8
1
» d:o af d:o i städerna
6,300,000
840,495
19
7
» d:o af d:o och åter-
—
—
' 42,277
14
1
betalningsskyldighet i
silfver, approximativt
191,714
45
8
J
Uti lån till skiften och od-
lingar ......
80,000
—
68,346
30
2
11,455
17
10
Af Kongl. Kommersekolle-
gii kreditiv ....
1,800,000
—
—
1,307,735
24
292,266
24
—
» Jernkontorets d:o . , .
600,000
—
—
406,400
—
193,600
—
» Fahlu Bergslags d:o .1
» Sparbankernas d:o . .1
500,000
—
—
'60,545
30,000
12
—
1 189,454
56
-
Transport |12,780,000| —| —| 9,691,279[ 121111 3,088,720|3ä| ij
Banko-1'allmägliges Berättelse.
9
Förlag.
Utestående.
Obegagnadt.
Transport
Af Filialbankens i Gefle
12,780,000
9,691,279
12
11
5,088,720
55
1
kreditiv
100,000
7,500
92,700
» d:o i Christianstad d:o .
60,000
—
300
59,700
—
» d:o i Blekinge d:o . .
» d:o i Skaraborgs läns
36,000
3.000
55,000
—
kreditiv .' . . . .
Vid Banko-diskont-verket:
60,000
60,000
Uti allmänna rörelsen . .
» Handels- och Närings-
4,900,000
4,894,704
14
J5
5,295
55
4
diskont-rörelsen . .
1,767,900
—
1,756,515
57
3
51,586
10
9
» kassa-kreditiv-rörelsen
» publika pappersbelå-
1,000,000
489,657
50
510,562
18
—
ningen
Vid Lånekontoret i Göthe-  borg:
200,000
145,694
54
3
56,505
15
9
Uti allmänna rörelsen . .
» Handels- och Närings-
2,000,000
—
1,999,945
7
6
56
40
6
diskont-rörelsen . .
800,000
—
716,010
25
6
85,989
24
6
» kassa-kreditiv-rörelsen
» publika pappersbelå-
500,000
—
520,890
179,110
—
ningen
Vid Lånekontoret i Malmö:
250,000
102,258
40
5
147,761
7
7
Uti allmänna rörelsen . .
» Handels- och Närings-
1,000,000
—
—
999,995
59
—
4
9
—
diskont-rörelsen . .
582,100
—
—
581,000
—
—
1,100
—
—
» kassa-kreditiv-rörelsen
» publika pappersbelå-
350,000
—
—
267,190
82,810
—
ningen
Vid Lånekontoret i Wisby:
50,000
500
49,500
Uti allmänna rörelsen . .
» Handels- och Närings-
100,000
—
—
99,810
—
190
—
—
diskont-rörelsen .
50,000
—
—
43,550
—
6,450
—
» kassa-kreditiv-rörelsen
Af lånet till Filialbanken
50,000
—
—
28,290
21,710
—
—
i Gefle
» d:o till d:o i Christian-
400,000
—
—
555,000
45,000
—-
stad
240,000
—
155,000
85,000
—
» d:o till d:o i Blekinge
» d:o till d:o i Skaraborgs
144,000
150,000
14,000
_
—
län
» kreditivet till Riksgälds-
240,000
—-
240,OOC
—
—
kontoret
1,000.001
—
—
1,000,00C
—
—
Summa B:ko lCdr 128,460,0001 — | — 122,565,6471471 6| 5,894,552| —| 6
Banko-Fullmägliges Berättelse.
10
Banko-Fullmägtiges Berättelse.
§ 19.
Ölvcrflytining af Genom ISO § i reglementet äro Fullmägtige berättigade att, i händelse
medel från cn någon del af de fonder, hvilka blifvit anvisade för belåning af aktier och publika
lil1 lane* papper eller af guld och silfver samt jern, koppar rn. fl. vågförda effekter finnes
obegagnad, under en tid af högst tre n.änader, öfverlemna de icke använda medlen
till den af dessa låne-rörelsegrenar, som deraf kan vara i behof.
Då, under förutsättning alt nu gällande stadganden i fråga om tiden för
begagnande af lån, ulgifna från ofvanberörde fonder bibehållas oförändrade, den i
åberopade reglemenls § bestämda tid synes vara allt för kort; hafva Fullmägtige
härå velat fästa Höglofl. utskottets uppmärksamhet, för att, i sammanhang med
lånerörelsens reglering på det hela, tagas under öfvervägande.
§ 20.
Belåningen af Sorn vid verkställd granskning af förfallna guld- och silfver-panter före
guld
och^silfver. kommit, att i Banken blifvit till belåning antagna matskedar af oädel metall-komposition,
ehuru desamma, genom deruti inlödde kontrollstämplade silfverklar samt
försilfring, liknade kontrolleradt silfver, hafva Fullmägtige uti särskildt memorial
till Höglofl. utskottet föreslagit, att belåning af arbetadt guld och silfver, såsom
olämplig för en Riksbank, måtte få upphöra, eller att åtminstone minimum för lån
i denna rörelse förhöjes till 100 K:dr.
§ 21.
-Fördelningen af Angående fördelningen af diskont-fonderna de särskilda Låne-inrättningarne
Diskont-fonderna, emellan, innefattar 1835 års Revisionsberättelse nödiga upplysningar, och någon förändring
i den deruti omförmälda fördelning har sedermera, på sätt af § 18 här
ofvan inhemtas, icke kommit i fråga.
§ 22.
Tiden för inbe- Öfver den i sistnämnde Revisionsberättelse, § 79, upptagna anmärkning vid
tätning af Kassa- Fullmägtiges beslut angående tiden, inom hvilken beviljadt krediliv skall återbekreditiv.
lalas, komma Fullmägtige att sig förklara, sedan Direktionen öfver Handels- och
Närings-diskonten i Stockholm med infordradt yttrande i ämnet till Fullmägtige
inkommit.
§ 23.
Försträckningar- Under åberopande af hvad 80 § i 1833 års Revisionsberättelse innefattar
ne till Filial- beträffande de åt Filialbanker meddelade försträckningar, få Fullmägtige upplysa,
banker. dels alt Filialbanken i Gefle, inom den föreskrifna tiden af ett år efter det Filialbanken
trädt i verksamhet, uttagit den del af försträckningen, som utgått i form
af lån eller R:dr 400,000: — —
samt dels att öfriga Filialbanker i afräkning å det hvar och en tillkommande
lån, uppå reqvisition, erhållit:
Filialbanken i Christianstad . .
R:dr 183,000:
» i Rlekinge
» 130,000:
» i Skaraborgs län  » 30,000: — —
Summa R:ko R:dr 763,000: — —
Banko-Fullmägliges Éerällelse.
11
§ 24.
räntebärande obligationer
uppgår till B:ko
Bankens tillgång i
5,953,234: 21. 4., nemligen:
Riksgäldskontorets 2,816,000
Arméens ackords-amortéringsfonds  1,544,400
Skånska Hypotheks-föreningens  880,000
Östgötha d:o
800,000
d:o d:o å utländskt mynt .... 466,240
Smålands och Hallands d:o d:o  246,894
R:dr Bankens tillgån
i obligationer.
Sgr 8,985,234
21. 4.
21. 4.
Detta belopp öfverskjuter med  1,708.254: 21. 4,
den summa  4,245,000: — —
8,985,254: 21. 4.
hvaraf Banken, enligt Reglementets 213 §, alltid skall vara innehafvare.
§ 25.
Bankens behållna vinst har utgjort för år 1831 . . . 965,092: 21. 2.
»' » 1852 . . . 985,685: 19. 5.
hvartill kommer återstående vinst från år 1850
811,184: 41. 1.
855,000: —
Angående bc~
bållne vinstmedlen.
Sgr B:ko R:dr 2,759,960: 33. 6.
Häraf äro anvisade till försträckningar St Filialbanker, likmätigt
föreskriften ii mom. litt. Q af Banko-reglementets 211 §,
sammanräknade 855.000 B:dr, nemligen:
till Filialbanken i Christianstad  300,000:
» d;o i Blekinge  180,000:
» d:o i Skaraborgs län  573,000:
hvarförutan, och enär till uppköp af det belopp obligationer,
sorn enligt förestående 24 § öfverskjuter
den i Banko-reglementets 215 § upptagna summa
vinstmedel blifvit använda nämnde belopp . . .1,708,254:21.4.
jemväl bör med tillhopa  2,563,254: 21; 4.
frånräknas ofvanberörda vinst, då återstoden B:ko R:dr 196,726: 12. 2. utvisar den
oanvända delen af samma vinst.
Angående Tumba Bruk.
§ 26.
Som Herrar Revisorers berättelser innefatta sammandrag af Brukets räkenskaper,
för den efter sednaste Riksdag förflutna tid, samt någon fullständig uppgift
angående Brukets räkenskaps-förhållanden under innevarande år icke kan före årets
utgång meddelas; måste Fullmägtige inskränka sig dertill att åberopa nämnde
berättelse.
§ 27.
Det speciella inseendet öfver Tumba Bruk besörjes fortfarande af C. C.
Hörnstein.
12
Banko-Fullmägligcs Berättelse.
§ 28.
Sedan erfarenhet vunnits derom, huruvida den förändrade bokföringen vid
Bruket må finnas ändamålsenlig, skola Fullmägtige fullgöra det genom 254 § i
Banko-reglementet dera lemnade uppdrag att framlägga förslag till instruktion
och arbetsordning för såväl Bruksförvaltaren, som bruksbetjeningen i öfrigt.
Stockholm den IS November 18S5.
På Riddersliapets och Adelns vägnar:
A. G. GYLDENSTOLPE. C. D. SKOGMAN.
På Preste-Ständets vägnar:
- Josef WALLIN. Ann. Z. PETTERSSON. F. W. ÖFVERSTRÖM.
På Borgare-Slåndets vägnar:
Frans SCHARTAU. C. D. ARFWEDSON.
På Bonde-Ståndets vägnar:
M. PEHRSSON. Erik MALMIN.
C. O. Ossbahr
-
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1883.
Banko-Utskottets Memorial, jV.-o 3.
i
N:o 3.
Ank. till Exp. Utsk. d. 24 Dec. 1833, kl. 1 e. m.
Memorial, med återiemnande af Herr P. Westérstrands motion,
Dti en inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, samt, jemte Protokolls-Utdrag
af den 17 dennes, till Banko-Utskottet remitterad motion, har Herr Westerstrand, Pehr,
fästat uppmärksamhet på angelägenheten deraf att åtgärder vidtagas, hvarigenom de operationer,
som föregå silfver-utmyntningen, varda ändamålsenligare ordnade på det att felaktigt
silfvermynts spridande i rörelsen sålunda må förekommas.
Som Kongl. Myntverket, på hvilket ifrågavarande åtgärder allena bero, lyder under
Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor, har Utskottet ansett sig icke kunna taga någon
befattning med omförmälde motion, hvilken, i följd häraf och med stöd af 44 § 3 mom.
uti Riksdags-Ordningen,
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln återlemnas.
Stockholm den 22 December 1853.
Bih. till fl. St. ProU 18S8—18S4. 6 Sami. 1 Afd. Z Bäft,
%
Banko-Utskottet» Memorial, N:o 4.
N:o 4.
Ank. till Exp. Utsk. d. 24 Dec. 1853, kl. 1 e. m.
Memorial, med hemställan om rättighet för Banken, att, under innevarande
vinter, hafva å utrikes ort stående ett belopp af högst Två
millioner R:dr Hamb. Banko.
Uti den redogörelse Banko-fullmägtige, i 12 § af deras till Utskottet afgifna och
Memorialet N:o 2 bilagda berättelse, meddelat, angående uppköp och försäljning af vexlar
för Bankens räkning, omförmäles dels att Bankens hos vederbörande handelshus i Hamburg
innestående behållning, som den 9 nästlidne November utgjorde 492,500 R:dr 18
sk. Hamb. Banko, komme att redan före sjöfartens slut detta år i silfver indragas och
dels att beloppet af oremitterade vexlar, uppgående nämnde dag till 1,037,296 R:dr 3 sk.
Hamb. Banko, till största delen först under nästa år till betalning förfaller; hvarförutan
Fullmägtige anfört, att då Banko-reglementets 116 § bestämmer, att Banken icke får hafva
i Hamburg stående högre belopp än en million R:dr Hamburger Banko, Fullmägtige icke
skola underlåta, att, när förhållandena sådant fordra, vidtaga nödiga åtgärder till förminskning
af den framdeles uppkommande tillgången å utrikes ort, så vida icke Rikets Ständer
skulle anse lämpligt, att, med förändring af berörde föreskrift i Banko-reglementet, berättiga
Fullmägtige, att, intilldess årstiden medgifver indragning af silfver sjöledes, låta hela
det belopp qvarstå i Hamburg, som kan bildas genom redan verkställda och .ytterligare
möjligen ifrågakommande vexelköp; tillkännagifvande Fullmägtige härvid, att de, med fästadt
afseende å de förluster, sorn för landet skulle uppstå af kursens fall, icke tveka att för
Bankens räkning fortsätta vexelköpen, i händelse omständigheterna dertill föranleda, oansedt
beloppet af uppköpta, ehuru icke till betalning förfallne vexlar, då redan öfversteg
en million R:dr Hamb. Banko.
Nyssberörda 116 § i Reglementet innefattar rättighet för Fullmägtige, att, för Bankens
räkning, hafva i Hamburg stående ett belopp af 500,000 R:dr Hamb. Banko, samt
tillåtelse derjemte, ”att under vintermånaderne, utöfver nämnde belopp emottaga silfver
eller Hamb. Banko, som tillgodokommit Banken i följd af uppköpta och liqviderade vexlar,
dock under vilkor dels att sammanräknade summan af allt det silfver, hvilket finnes
för Bankens räkning i Hamburg nedsatt, ej får öfverstiga en million R:dr Hamb. Banko,
och dels att Fullmägtige, när årstiden sådant medgifver, sjöledes låta till Banken indraga
det silfver eller Hamb. Banko, som öfverskjuter 500,OCK) R:dr nämnde mynt.” Om med
detta stadgande jemföres föreskriften i 113 § af samma Reglemente, enligt hvilken, såsom
Bankens metalliska kassa anses och beräknas, bland annat, under moment. Litt. g, ”det silfver
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
3
eller Hamb. Banko, som geno m vexelköp blifvit hos något eller några kända och säkra handelshus
i Hamburg för Bankens räkning nedsatt samt det silfver eller Hamb. Banko, hvilket är
under transport frånutrikesort till Banken,” och, under moment. Litt. h, ”beloppet af de uppköpta
vexlar, hvilka icke-till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering till Bankens antagna
Bankir-hus i Hamburg afsända; så skulle det vä! kunna synas, som hade Rikets Ständer,
genom dessa Reglements-föreskrifter, velat stadga att uppköp af vexlar för Bankens räkning
icke får ega rum, då sammanräknade beloppet af den hos handelshusen i Hamburg
innestående behållning samt till betalning ej förfallna vexlar uppgår till eo million R:dr
Hamburger Banko. Men af Fullmägtiges ofvan intagna yttrande inhemtas emellertid, att
de på det sätt tolka berörde föreskrifter, att Banken, under vintermånaderna må, utöfver
summan af uppköpta, oremitterade vexlar, hafva i Hamburg stående en million R:dr Hamb.
Banko; hvadan ock Fullmägtige fortsatt vexelköpen, ehuru, enligt den tydning, hvartill
Reglementets uppställning kan gifva anledning, maximum redan var uppnådt vid den tid,
då Fullmägtige afgåfvo berättelsen till Utskottet.
Som vid granskning af de Reglementets föreskrifter, i allmänhet, hvilka afse metalliska
kassans bibehållande och förstärkning, Utskottet lämpligast torde blifva i tillfälle att
yttra sig om rätta förståndet af meranämnda Reglements-stadganden, har Utskottet, hvilket
destoheldre anser detta yttrande nu kunna lemnäs å sido, som den åtgärd, Fullmägtige,
på grund af deras uppfattning af Reglementet, vidtagit, synes hafva varit med Bankens
och det allmännas fördel öfverensstämmande, funnit sig böra taga under ompröfning,
huruvida vexelköpen för Bankens räkning skola, om tillfälle dertill sig erbjuder, under
för handen varande förhållanden, än vidare fortsättas samt huruvida den blifvande behållningen
å utrikes ort må derstädes innestå, intilldess antingen försäljning af vexlar kan ifrågakomma
eller årstiden medgifver indragning af silfver. För den åsigt, att, oberoende af
de förslag, hvartill omförmälde granskning samt inkommande motioner kunna föranleda, nu
taga i öfvervägande frågan om lämpligheten af fortsatta vexelköp, har Utskottet hemtat
stöd dels deraf, att, efter hvad Utskottet erfarit, vexelköpen oafbrutet fortgått, så att,
ehuru efter den 9 nästlidne November indragning af silfver skett till belopp af 489,359
R:dr 42 sk. Hamb. Banko, behållningen likväl den 21 innevarande December utgjorde:
hos Handelshusen i Hamburg  229,305: 31 sk.
och uti oremitterade vexlar  1,143,262: 3
eller tillhopa Hamburger Banko 1,372,567: 37 sk!
dels och af den omständighet, att Utskottet befarar, det Fullmägtige, i saknad af tillåtelse
att få i Hamburg hafva stående ett belopp, öfverstigande en million R:dr Hamb. Banko,
skola inställa vexelköpen, samt, på sätt de i berättelsen antydt, till förminskning af blifvande
behållning å utrikes ort utöfver berörde summa, begagna utvägar, ledande till förluster,
som kunna och böra undvikas.
Den af åtskilliga Hypotheks-föreningar verkställda indragning af utrikes kontraherade
lån har väl i någon mån framkallat det öfverskott af vexlar, som kommit Ranken
till godo; men egentliga orsaken till detta för landet lyckliga förhållande torde dock få
tillskrifvas den särdeles gynsamma konjunktur icke allenast för afsättning af landets förnämsta
exportartiklar, jern, koppar och trävaror, utan äfven för frakter utom landet, som
innevarande år varit rådande. Huruvida Banken alltid och till obegränsadt belopp bör,
mot utgifvande af nya förbindelser, upptaga det öfverskott handeln lemnar, och derigenom
uppstegra rörelsekapitalet, är ett ämne, hvaröfver Utskottet sannolikt kommer i tillfälle att
uttala sitt omdöme, då fråga uppstår alt reglera Bankens sedelutgifning för den kommande
tiden; och Utskottet inskränker sig alltså till det yttrande, att, enligt Utskottets öfvertygelse,
det icke kan antagas, att rörelsekapitalet i landet skall blifva för högt uppdrifvet,
i händelse Banken tillegnar sig det ännu befintliga öfverskottet.
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 4.
I denna öfvertygelse har Utskottet skolat framlägga de skäl, hvarpå Utskottet grundat
sitt här nedan gjorda förslag om berättigande för Fullmägtige, att under närvarande
omständigheter, utöfver Banko-reglementets föreskrifter, utsträcka vexelköpen för Bankens
räkning.
Att befrämja export-intresset och frakthandeln torde i allmänhet vara af fördel för
landet. Då numera sjöfarten under innevarande vinter och med denna tillfället att införa
utländska öfverflödsvaror, i det närmaste upphört, skall, i följd af den fördelaktiga konjunktur,
som för exporthandeln redan varit och för frakthandeln fortfar att vara rådande,,
kursfall ovilkorligen inträda, derest icke, genom Bankens mellankomst, uppköp sker af de
vexlar, hvilka ej erfordras i och för liqvid af utländsk skuld, tillkommen antingen genom
utrikes upptagna lån eller import af varor; ty det lärer väl svårligen kunna bestridas, att,
under sådana förhållanden, som de närvarande, Banken är den enda, hvilken eger förr
måga att åt kursen gifva nödig stadga. Erfarenheten har dessutom visat, att inträffande
kursfall antingen gifva, eljest icke sökt anledning till öfverdrifna reqvisitioner från utrikes
ort, medtagande den af gynsamma förhållanden skapade och till betäckande af redan befintlig
utländsk skuld så väl behöfliga tillgången, eller ock föranleda till andra svindlande
spekulationer, förr eller sednare slutande med spekulanternes undergång, .till skada för
både den enskilde och det allmänna.
Men ehuru Banken sålunda, efter Utskottets förmenande, bör, genom vexelköp,
tillgodogöra det öfverskott handeln nu lemnat och lemnar, fordrar dock omtankan för
Bankens fredande från förlust, att Fullmägtige, vid köpet af vexlar, hålla sig inom den
kurs, att Banken, då det icke får för gifvet antagas, att det köpta beloppet kan medelst
trassering eller försäljning af vexlar realiseras, är i tillfälle att betäcka kostnaden för detr
sammas indragning i metallisk valuta.
Den säkerhet Bankens i Hamburg antagna bankir-hus erbjuda, samt den uti Reglementets
115 § 3 mom. Fullmägtige lemnade rättighet att bestämma hos hvilket eller
hvilka handelshus i nämnde stad depositioner för Bankens räkning få ega rum, torde undanrödja
all tvekan om våda för Banken, att under innevarande vinter hafva i Hamburg
stående ett större belopp, än det i 116 8 af Reglementet bestämda af en million R:dr
Hamburger Banko.
Med fästadt afseende å hvad nu anfördt blifvit och enär Banken å den genom vexelköp
förvärfvade behållningen åtnjuter ränta, bidragande till ytterligare förstärkning af Bankens
metalliska valuta; får Utskottet hos Rikets Ständer hemställa,
det Banko-fullmägtige må berättigas, att, utöfver den i Reglementets 116
§ bestämda summa af en million R:dr Hamburger Banko, uppköpa vexlar
inom ett belopp af högst en million R:dr samma mynt, samt att följaktligen,
under innevarande vinter, hafva i Hamburg stående sammanräknade
Två millioner R:dr Hamburger Banko; med förbehåll, att när årstiden
nästa är sådant medgifver, sjöledes, låta till Banken indraga det
silfver eller Hamburger Banko, som öfverskjuter 500,000 R:dr meranämnde
mynt.
Stockholm den 22 December 1853.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1853.
Banko-Utskottets Memorial, A: o 5.
N;o S.
Aok. till Exp.-Utsb. d. 4 Jao. lSä4, kl. 2 6. m.
Memorialom val af Revisorer och Suppleanter för
granskning af Diskont-verkens räkenskaper.
Under åberopande af hvad 15 § i 1853 års revisions-berättelse innefattar,
att vid den revision af Banko-diskontverkets räkenskaper oeh förvaltning, som den
1 Mars samma år tog sin början, den ene af de för Borgare-ståndet utsedde ledamöter
sig icke inställde, samt att den i hans ställe valde ledamot först en månad
derefter, eller den 1 påföljde April, inträdde i revisionen, har Utskottet ansett sig
böra framlägga de af revisorerne öfver Banko-diskontverket, i den afgifna berättelsen,
meddelade upplysningar, beträffande sättet och ordningen för utseende af revisorer
att för nämnde Riks-stånd i omförmälda förrättning deltaga.
Sedan Fullmägiige, till åtlydnad af föreskriften i 95 § jaf gällande Bankoreglemente,
den 2 December 1852, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, att
granskningen af Banko-diskontverkets samt Handels- och Närings-diskontens härstädes
räkenskaper och förvaltning för år 1852 komme att taga sin början den 1
Mars 1853 och derjemte underdånigst anhållit, att två revisorer af hvartdera Riksståndet
måtte blifva till nämnde revisions-fönätlning utsedde och kallade, enligt de
grunder Riks-stånden, hvar för sig, i sådant afseende utstakat och till Kongl. Majit
i. underdånighet uppgifvit , hade Kongl. Finans-departementet anmodat Ofver-ståthållarc-embetet
att låta, genom Stockholms stads Magistrat, anställa lottning till utrönande
af hvilka tvänne ibland följande, jemlikt Borgare-ståndets den 15 Januari
1851 fattade beslut, till Revisors-val lika berättigade tredje klassens städer och nedannämnde
bergsbruks-distrikt det tillkomme att hvardera utse en revisor, nemligen:
Nyköping, Fahlun, Örebro, Jönköping, Carlstad, Bergsbrukens tredje- valdistrikt:
samt Fahlu bergslag.
Med anledning häraf anmälde Öfver-ståthållare-embetet, uti skrifvelse af
den 18 Januari 1853, för Kongl. Finans-departemeniet, att, vid den inför Stockholms
stads Magistrat, den 14 i samma månad, i föreskrifvem ordning anställde lottning,,
blifvit till väljande af Borgare-ståndets revisorer utsedde staden Jönköping, samt
bergsbrukens tredje valdistrikt, hvarefter Kongl. Fri ans-departementet, uti skrifvelse
af den 1 påföljde Februari, på Kongl. Majrts nådiga befallning, anmodade Kongl.
Bergs-kollegium alt nödiga åtgärder i afseende på verkställigheten af sistberörde
val skyndsammeligen vidtaga.
Utan afvaktan hära, hade emellertid brmälde Kongl. Kollegium den 24 förutgangne
Januari, enligt utfärdad och genom Konungens Befallningshafvandes i Wermlands
län försorg uti alla socknar inom länet från predikslolarne uppläst kungörelse,
kallat valberättigade bruks- och bergveiks-egare inom tredje valdistriktet, att den
17 Februari inför Magistraten i Carlstad sina röster till utväljande af en revisor
° Bilt. lill R St. riol. 1653 £f 1654. 6 Sami. 1 Afd. 3 Höft
2
Eutin o - 11 inka thels Memorial, N:o 5.
Efter det nämnde val försiggått, dervid Kanslirådet och Riddaren G. Myhrman,
som är boende här i Stockholm, blifvit till revisor utsedd, men bemäide Kansliråd,
efter derom erhållen underrättelse, hos Konungens Befallningshafvande i Wermlands
län styrkt sig vara af sjuklighet förhindrad att ett sådant förtroende sig åtaga, samt
detta förhållande blifvit af Konungens bemäide Befallningshafvande, i skrifvelse af
den 25 Februari, till Kongl. Bergs-kollegium inberättadt, hade Kongl. Kollegium, uti
ytterligare skrifvelse af den 2 Mars anmodat Konungens Befallningshafvande i Wermlands
län att, så fort ske kunde, låta utgå kungörelse om de valberättigade bruksegarnes
kallande till sammanträde inför Magistraten i Carlstad, tisdagen den 22 i sistnämnde
månad, för utseende af annan person till deltagande å Borgare-ståndets
vägnar i då pågående, redan den 1 Mars började revision, samt att om utgången af
valet Magistraten i Carlstad underrätta.
I betraktande af de omvägar, som i förevarande fall erfordrats för att utse
revisor för Borgare-ståndet, och hvilka förauledt att revisorerne under större delen
af den för förrättningen bestatnda tid af sex veckor saknat biträde af en ledamot,
liar Utskottet härå skalat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet; och torde Riksstånden
icke underlåta att, hvar för sig, der så påfördras, vidtaga sådane förändringar
i grunderna för revisorers utseende, hvarigenom de omvägar och den tidsutdrägt,
som med förnyade val, under vissa förhållanden, äro förenade, må undvikas, och
hvartill i främsta rummet synes höra, att samtliga Riks-stånden hädanefter valja
suppleanter, att, vid förfall för do utsedde revisorerne, deras ställe företräda.
I sammanhang härmed och på grund af föreskriften i 94 § af Bariko-reglcmentet
under den 21 Augusti ISSI, enligt hvilken revisionerne af Banko-drskontverkets
samt låne-kontorens i Götheborg och Malmö räkenskaper taga sin början
den 1 Mars samt af låne-kontorets i Wisby räkenskaper den 1 Juni hvarje år, får
Utskottet, beträffande först granskningen af Banko-diskont verkets . räkenskaper, sorn
för nästlidet år, på sätt förut varit vanligt, kommer att verkställas af Utskottet,
härigenom tillstyrka,
att i och för granskningen af nämnde verks förvaltning och räkenskaper
för detta och följande år intill nästa riksdag, grunderna för val af revisorer
och suppleanter må bestämmas, samt dessa grunder för Kongl.
Majit i underdånighet uppgifvas, på det att 2:nc revisorer för hvartdera
Riks-ståndct må blifva till berörde förrättningar utsedde och kallade.
I fråga åter angående revisionerne af låne-konlerens förvaltning och räkenskaper
för 1853 och följande åren intill nästa riksdag, hemställer Utskottet,
att för hvartdera låric-kontoret en revisor och en suppleant malte, enligt
de af Rikets Ständer vid 1823 års riksdag fastställda reglementariska
föreskrifter lör låuc-kontorcn i Götheborg och Malmö, samt de uti
Banko-Utskottets rid sednast® riksdag afgifna memorial ST:t> 67, rörande
lånc-kontoret i Wisby, intagna bestämmelser, morn hvarje Riks-slåud, i
och för berörde revisions-förrättningar, utses.
Stockholm den 2 Januari 1854.
STOCKHOLM, f. d. Schult^e s Boktryckeri 1854.
Banko-Utskottets Berättelse.
4
1
M:o 6.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 13 Jan. 1834, kl. a e. tn.
Berättelse, angående Rikets Ständers Banks styrelse och förvaltning.
Till åtlydnad af föreskrifterna uti 32 §. Riksdags-Ordningen samt 4 §. af den för
Utskottet gällande Instruktion, får Utskottet härigenom till Rikets Ständer afgifva berättelse
angående den af Utskottet verkställda undersökning och granskning af BankoVerkets
tillstånd samt huru detsamma under tidrymden från den 15 November 1850,
till och med hvilken dag decharge är vorden Ranko-Fullmäktige meddelad, till den 16 i
samma månad nästlidet år, styrdt och förvaltadt blifvit.
Vid denna undersökning och granskning har Utskottet icke allenast med synnerlig
uppmärksamhet följt de Tullmäktiges åtgärder, som afse silfverutvexlingens fortgång
ocn bestånd, i hvilket afseende Utskottet läst de hos Fullmäktige, under omförmälae
tidrymd, hållna protokoll, innefattande de åtgärder och beslut, Fullmäktige fattat och
vidtagit angående den reela fondens vidmakthållande och förstärkning; utan äfven tagit
kännedom af dels de utaf Rikets Ständers åren 1851 och 1853 församlade Revisorer
afgifua och från samtlige Riks-Stånden till Utskottet hänvisade berättelser rörande
granskningen af Rankens och Tumba bruks räkenskaper för åren 1849 med 1852, dels
Fullmäktiges till Utskottet ställda och jemte Memorialet N:o 2 till Rikets Ständer öfverlemnade
berättelse, angående Bankens förvaltning, dels de särskilda berättelser.
Direktionerna öfver Banko-Diskontverket, Handels- och Närings-Diskonten i Stockholm
samt Lånekontoren i Götheborg, Malmö och Wisby, äfvensom Under-styrelsen och Bankens
Fiskals-emhete till Utskottet aflemnat, samt dels slutligen Fullmäktiges, Understyrelsens
och Kommissariernes i Lånekansliet protokoll för den tid, Revisorernes berättelser
icke omfatta.
Enär ofvanåberopade berättelser af Revisorerne och Fullmäktige redogöra såväl
för de hos Fullmäktige förekomna hufvudsakliga ärenden, som ock angående Bankens
och derunder lydande Låne-inrättningars ställning, har Utskottet endast upptagit sådana
frågor, der antingen fortsatt redovisning eller särskildt utlåtande från Utskottets sida
erfordras.
De här nedan afhandlade ämnen upptagas i den af Banko-reglementets och berättelsernas
uppställning föranledda ordning.
Bih. till R. St. Prot. 18S3 & iSSi. 6 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1
2
Banko-VlskoUets Berättelse.
§• 1.
(1851 års Revisions-Berättelse §. 2. 1853 års Revisions-Berällelse §. “3.)
Inventering af Uti ofvanberörde §§. af Revisions-berältelserna omförmälas de af
hassor octi of- ]{ev|sorerne oc|, Full mäktige anställde inventeringar af Bankens samtliga
riga forva- . . » o o
ringsrum. Kassor och omgå lorvaringsrum.
Enahanda inventering har ock, på sätt hitintills varit brukligt, blifvit af Utskottet
verkställd, hvarvid någon anmärkning icke förekommit.
§. 2.
(1851 års Rev.-Ber. §. 5. 1853 års Rev.-Ber. §. 9. Fullmäktiges Ber. §. 6.)
Förflyttning Banko-reglementets 28 §. lyder sålunda:
1 af Batikens »Fullmäktige skola alltid vara beredde på sådane anstalter, hvarige
redbarheter.
norn Bankens redbarheter samt angelägna handlingar och dokumenter
måtte, om så påfordras, kunna, utan tidsutdrägt, till säker ort inom Riket förflyttas;
och böra Fullmäktige, vid slikt förhållande, af Kongl. Maj:t utbedja sig råd och upplysningar.
Varande å Carlsborgs fästning för Bankens räkning tillgänglig en särskild byggnad,
hvarest större eller mindre del af Bankens redbarheter kan, i händelse af behof,
förvaras.»
Uti 1851 års Revisions-berättelse omnämnes att återstoden af Bankens andel i
kostnaden för berörde byggnad blifvit utbetald med 24,000 R:dr B.ko, och uti 1853
års enahanda berättelse anmäla Revisorerne att, efter hvad af Fullmäktiges protokoll
kunnat inhemtas, fråga hos dem icke uppstått om förflyttning till Carlsborgs fästning
af någon del af Bankens redbarheter, för att förvaras i den derstädes, enligt 28 §. i
Reglementet, för Bankens räkning, tillgängliga särskilda byggnad.
I anledning häraf hafva Fullmäktige tillkännagifvit, att, enär ofvanberörde Reglementes
§. icke förutsätter att någon del af Bankens redbarbeter skall å Carlsborgs
fästning i den derstädes för Bankens räkning tillgängliga särskilda byggnad städse förvaras,
fråga ej heller hos Fullmäktige uppstått, angående ditsändande af någon större
eller mindre tiel af dessa redbarheter; en åtgärd som, på sätt Reglementet angifver,
endast i händelse af behof bör vidtagas*
Med gillande af Fullmäktiges tydning af Reglementets 28 §., vill Utskottet, vid
granskning af Reglementets föreskrifter, tillse huruvida ändring af samma §. bör
tillstyrkas.
§. 3.
(1851 års Rev.-Ber. §. 6. 1853 års Rev.-Ber. §. 11.)
Tillämpning Sorn någon tillämpning af den upprättade förändrade tjenslgörings
af
tjenstgö- ordningen för Bankens Fiskals-kontor icke äynes böra ifrågakomma förr
g en ftr Fiskais- Utskottet varit i tillfälle pröfva det förslag till Bankens reorganisation
Kontoret. på det liela, Utskottet bar att från Fullmäktige införvänta; lärer något
Banko-Utskottets Berättelse.
3
vidare yttrande i anledning af 1853 års Revisions-berättelses 11 §. för närvarande ej
erfordras.
§. 4.
(1853 års Rev.-Ber. §. 12.)
Förflyttning på Deh af Fullmäktige vidtagna åtgärd att på Rankens Pensions-Stat försioiisstatU~
^tta Bokhållaren i Sedel-Kontoret J. W. Schröder, oaktadt han sig ej
om afsked anmält, samt åt honom anordna hela lönen såsom pension,
fastän föreskrifna lefnads- och tjensteår icke voro uppnådda, anser Utskottet böra, såsom
öfverensstämmande med föreskriften i Reglementets 57 §:s 1 morn., af Rikets Ständer
godkännas. 1
§. 5.
(1853 års Rev.-Ber. §. 13.)
Angående den \ anledning af den utaf Rikets Ständers Revisorer för granskning af
i\föer WDis^wnL Banko-Diskont-Verkets räkenskaper och förvaltning för år 1851 gjorda
Verket före- framställning om det förtydligande eller tillägg till Instruktionen för Re
skrifna
tyst- visorerne öfver nämnde Verk, att föreskriften angående tysthetseds af
hetsed.
läggande endast må afse dem bland Revisorerne, hvilka icke tillförene
nämnde eller ock den för Ledamöter af Banko-Utskott eller Revisioner öfver RankoVerket
föreskrifna tysthetsed aflagt, — får Utskottet anmäla, att det framdeles skall taga
samma framställning i behörigt öfvervägande.
§. 6.
(1853 års Rev.-Ber. §. 14.)
Om ändring af Rikets Ständers bemälde Revisorer hafva likaledes, i afseende å den
^SAe^unkten ersaBn'ng’ sorn bör tillkomma den hos dem anställda Kansli- och Vaktaf
Jnstruktio- betjening, ansett bestämdare föreskrifter, än som innefattas uti den för
nen för Bevisa- Revisorerne nu gällande Instruktion, vara af behof påkallade.
reme öfver Äfven denna framställning skall af Utskottet framdeles företagas till
Banko-0 iskant- behandling.
r of fiol»
§• 7-
(1853 års Rev.-Ber. §. 15.)
...... I afseende på den af Revisorerne för granskning af Ranko-Diskont
*rundernaSför
Verkets räkenskaper och förvaltning för år 1852, med föranledande deraf,
utseende af Re- att den ene för Borgare-Ståndet till deltagande i Revisionen utsedde Levisorer
öfver damot icke kunnat sig infinna, förr än två tredjedelar af den för reviBanko-Diskont-
sionsförrättningen bestämda tid gått till ända, gjorda framställning om
förändring i grunderna för Revisorers utseende, får Utskottet åberopa
det i ämnet afgifna Memorial N:o 5.
4
Banko-Utskottets Berättelse.
§. 8.
(1853 års Rev.-Ber. §. 16.)
Angående inte- Vid sednaste Riksdag beslöto Rikets Ständer, enligt Utskottets Utlå-*
tätning en af F. ian(jen N:is 30 och 35, att Kommendanten ä Carlsborgs Fästning F.
oc’h°MStJlBer- Bergenstråhles oell f. d. Handlanden il/. •/. Bergelins Sterbhusdelegares
gelins Diskont- återstående skulder till Bånko-Diskonten finge afskrifvas, med vilkor att
skulder. stadgade inbetalningar å Lånen, inom viss tid, verkställdes. Då ej mindre
Kommendanten Bergenstråhle, än äfven Bergelins Sterbhusdelegare försummade att,
före den bestämda tidens utgång, deras betalningsskyldighet fullgöra, liten Banko-DiskontDirektionen,
del oaktadt, uppå gjorda ansökningar, heviljat omlormälda eftergifter, under
vilkor att sökanderne, hvar för sig, till Banko-Diskont-Verket erlade de af Rikets
Ständer föréskrifna summor, tillika med ränta derå, beräknad från de dagar, då de
förra, enligt Rikets Ständers beslut, sednast bordt gäldas, hafva Revisorerne denna Direktionens
åtgärd, såsom innefattande en utsträckning af Rikets Ständers i ämnet fat-,
tade beslut, till Rikets Ständers bedömande bänskjulit.
Ehuru Diskont-Direktionen icke egt rättighet att, på sätt som skett, tillämpa Rikets
Ständers beslut; likväl och som den vidtagna åtgärden otvifvelaktigt ledt till DiskontVerkets
fördel, hemställer Utskottet,
att densamma icke må till någon påföljd föranleda.
för indrifningen
uj' BankoDiskont-Verkels
inom linien förda
lån.
vernes framställning
. §. 9.
(1853 års Revisions-Berättelse §. 17.)
.Sorn det, jemlikt §. 5 i den för Utskottet gällande Instruktion, tillkommer
Utskottet att, rörande sådana administrativa, ekonomiska, eller
räkenskapsärenden, hvilka endast afse tillämpning af redan utaf Rikets
Ständer gifna sladganden, med Rikets Ständers rätt besluta och förordna,
torde något särskildt yttrande här icke erfordras :  e :-~
angående
godtgörelsen för
års slut vid Banko-Dlskoutverket inom linien förda lån
indrifningen
anledning af Revisoaf
de till och med 1848
§. 10.
AförSosäker°di- Efter det Direktionen öfver Låne-Kontoret i Götheborg, genom Ri
'
skönt fordran, kets Ständers bifall till Utskottets vid sednaste Riksdag afgifna Utlåtande
N:o 82, blifvit berättigad att för åtskilliga, på räkningen osäkra fordringar, afförda lån,
efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall, ackord antaga, om och när
sådant erbjudes, eller genom ändamålsenliga åtgärder kan tillvägabringas, samt LåneKontorets
ombudsman den 4 Maj 1852 hos Direktionen anmält att, genom hans bemedling,
sådant ackordsanbud å 50 procent af återstående kapitalet för ett af Ofverjägmästaren
A. R. E. Kjellson, mot borgen af Fänricken J. IF. Muhl. och Landtbrukaren
S. H. Rohde år 1831 hos Låne-Kontoret upptaget lån å 1,570 R:dr Banko, hvarå
återstod^ 1,148 R:dr 33 sk. 7 r:st. samma mynt, blilvit erbjudet, för alt från olägenheten
af vidare kraf freda den ende nu qvarlefvande gäldenären för detta lån, Fänricken
Muhl, som med hustru och barn befunne sig i utblottad ställning; så har Direktionen,
Banko-Utskottets Berättelse.
5
då någon utsigt för lånets framlida betalande icke förefanns, ansett det varer af fördel
för Låne-Kontoret att begagna det tillfälle, som såmedelst blifvit yppadt för utfående
af halfva återstående kapitalbeloppet å ifrågavarande lån, och sålunda antagit det framställda
ackordsanbudet, till följd hvaraf, sedan 50 procent af omiörmälda kapitalbelopp
blifvit med 574 R:dr 16 sk. 10 r:st Banko till Låne-Kontoret inbetalda, berörde lån
blifvit utur räkenskaperne afskrifvet; hvilken af Direktionen vidtagna åtgärd Utskottet
anser vara med Rikets Ständers beslut öfverensstämmande.
§. 11.
(1853 års Rev.-Ber. §. 20.)
Tiden för di- Då den förklaring, Fullmäktige, uppå Direktionens öfver Låne-Konskontyinstens
toret i Götheborg gjorda framställning, meddelat öfver rätta förståndet af
frånLäneiion stadgandet * 87 §.' 1 morn. afsednaste Banko-reglemente, att de till Låne
toret
i‘Gutke- Kontoret inflytande vinstmedel skola, så nära ske kan, å den i berörde
borg. §. och mom. bestämda tid till Banken insändas, varit föranledd deraf,
att berörde stadgande icke kunnat, utan förändring i den för Låne-Kontoret anbefallda
ordning för bokföring och redovisning, i allo tillämpas, torde något vidare utlåtande i
anledning häraf nu icke erfordras.
§. 12.
(1851 års Rev.-Ber. §. 11. 1853 års Rev.-Ber. §. 21.)
Utredningen af Rikets Ständers sednast församlade Revisorer hafva, angående f. d.
förre Ombuds- Ombudsmannens vid Låne-Kontoret i Götheborg V. M. Stenbergs numera
mannen vid Gö- afslutade balans, anmält, att den del af Stenbergs propriebalans, hvarför
theborgs Ldhe- Låne-Kontoret icke erhållit godtgörelse, utgör 198 R:dr 29 sk. 2 r:st.
Kontor. U. M. T> . 00 > o
Stenbergs, lian ko.
balans. Härvid hafva_ Revisorerne likväl icke beräknat de Låne-Kontorets
fordringar bos Stenberg, hvilka grunda sig dels derpå, att Stenberg vid indrifningen
af åtskilliga lån låtit komma sig till last en eller annan försummelse, och dels på
den ansvarighet, han, i egenskap af inlemnare af låne-ansökningar, iklädt sig för rigtigheten
af lånedokumenter, hvilka sedermera befunnits vara falska} utgörande dessa fordringar
för närvarande, i kapital och räntor, en summa af . . R:dr 8,245: 8. 5.
så att, med tillägg af ofvanstående balans-fordran  » 198: 29. 2.
hela beloppet af Låne-Kontorets fordringar hos Stenberg uppgår till
Banko R:dr 8,443: 37. 7.
Om afskrifning af denna summa har hos Utskottet framställning blifvit gjord, hvilken
Utskottet kommer att framdeles taga i öfvervägande.
§. 13.
(1851 års Rev.-Ber. §. 16.)
Arfvoden för Beträffande den af Revisorerne vid omförmälande af de arfvoden,
Vexel-diskonte- Fullmäktige i och för Yexel-diskonterings- samt Kassa-kreditiv-rörelserna,
sa'-krediUv-rö- aren 4849 och 1850, beviljat tjenstemännen vid Handels- och NäringsrolsernaiStoek-
Diskonten i Stockholm samt Låne-Kontoret i Götheborg, — yttrade
6
Banko-Utskottets Berättelse.
holm och Guthe- tvekan, huruvida den för sednare året medgifna förhöjning i berörda
horg. arfvoden må kunna af Fullmäktige tagas i beräkning vid ifrågakommande
reorganisation af Aflönings-Staterna för dessa Verk, får Utskottet åberopa Fullmäktiges
deröfver afgifna, vid Revisions-Berättelsen sid. 64 fogade förklaring, hvilken Utskottet
för sin del anser vara nöjaktig. ,
§. 14.
(1851 års Rev.-Ber. §. 18. 1853 års Rev.-Ber. §§. 25 och 27.)
IAngående Sedan Låne-Konlorel i Wisby med November månad år 1851 trädt
Läne-Kontoret i verksamhet, har nämnde Låne-Kontors räkenskaper och förvaltning år
i Wisby. 1853 undergått granskning af Rikets Ständers dertill utsedde Revisorer,
som förmält att, vid berörde revisionsförrättning, någon ledamot af Borgare-Ståndet
icke kommit tillstädes, hvilken omständighet Revisorerne likväl icke ansett innefatta
hinder för förrättningens fortgång och afslutande.
Den af Revisorerne för Låne-Kontorets förvaltning, Direktionen meddelade decharge
är vorden af Fullmäktige godkänd, under -vilkor, att ett räntebelopp af 2 R.dr
44 sk. 4 rst. b:co, som vid revisionsförrättningen befunnits böra, med rättande af
anmärkt missräkning, Kontoret ytterligare tillkomma, af vederbörande godtgjordes LåneKontoret.
Af Direktionens till Utskottet afgifna Berättelse visar sig, att de lill Låne-Kontoret,
vid dess inrättande, öfverlemnade, 11 st. under lagsökning varande lån på en
sammanräknad summa af 2,905 R:dr blifvit till fullo indrifna; att ett af de till LåneKontoret
hänvisade, inom linien förda, lån lill kapitalet inbetalts med 58 R:dr 17 sk.
7 rst.; att af de innestående öfvérräntorna influtit 126 R:dr 32 sk.; att af de vid LåneKontoret
till och med slutet af nästlidet år till lagsökning utgifna lån ett belopp af
allenast 160 R:dr var på indrifning beroende, samt att, oaktadt utgifterna för LåneKontorets
organisation, Direktionen likväl kunnat af det till förvaltningskostnader anvisade
anslag, 3,000 R:dr b:ko för år räknadt, bespara 289 R:dr 25 sk., i följd hufvudsakligen
deraf, att lokal och till större delen jenjväl eldning kostnadsfritt erhållils.
§. 15.
Iiassa-behällningen
hos
(1853 års Rev.-Ber. § 26.)
®en Fullmäktige, uppå framställning af Direktionen öfver LåneLfåne-Bontoret
Kontoret i Wisby, medgifna jemkning i Direktionens åliggande, att, enligt
i Wisby. föreskriften i 87 §. l:sta mom. af Banko-Reglementet, »efter hvarje utlå
ningsdag,
till Ranken insända de kassabehållningar, som icke i och för rörelsen ovilkorligen
erfordras», att det belopp af Låne-Kontorets kassa-kreditiv-fond, som under December
månad 1852 förföll till betalning och lill Låne-Konloret ingick, skulle vid
Kontoret få qvarblifva och på det sätt, Direktionen ansåge vara för Låne-Konloret
mest säkert och ändamålsenligt, derstädes förvaras, intilldess medlen för det afsedda
ändamålet åter erfordrades, hafva Revisorerne, ehuru den vidtagna åtgärden icke öfverensstämde
med Reglementets föreskrift, dock ansett, såsom af lokala förhållanden påkallad,
ej böra lill anmärkning föranleda.
Banko-Utskottets Berättelse.
7
Utskottet, som instämmer uti detta Revisorernes yttrande, vill vid granskningen af
föreskrifterna i Reglementets 4:de Art. tillse, huruvida berörde föreskrift, till följd af
de vid de särskilda Låne-Konloren sig företeende olika förhållanden, må kunna påkalla
förändring eller tillägg.
§. 16.
(1851 års Rev.-Ber. §. 19. 1853 års Rev.-Ber. §. 29. Fullmäktiges Ber. §. 9.)
Metalliska Af förestående Berättelser inhemtas, att Bän
gsson*/öran-
Jieta|iiska Kassa, som den 9 November 1850,
' "n(JI' på det hela, uppgick till  Silfver R:dr 4,685,251: 6. 1.
under den sedermera förflutna tiden till och med den 12 näst
lidne
November effektivt ökats med  1,722,441: 10. 4.
så alt densamma sistnämnde dag utgjorde .....'. Silfver R:dr 6,407,692: 16. 5.
Den tillvext, Kassan sålunda vunnit, har, på sätt 18 §. här nedan närmai^e angifver,
uppkommit genom dels köp af vexlar, dels ränta å Bankens behållningar på
utrikes ort samt dels ränta å och utlottning af Bankens egande, å utländskt mynt
ställda obligationer, utgifna af Östgötha samt Smålands och Hallands HypotheksFöreningar.
Bankens tillgång i guld, utvisande den 9 November 1850, Dukater 73,396/^0-  och den 12 i samma månad 1853  ,  » 38,53913s°(r
företer sålunda en minskning af Dukater 34,857^^
Som Metalliska Kassan den 7 innevarande Januari utgjorde ett belopp i R:dr
Silfver af 6,707,651: 44. 1., så har efter den 12 nästlidne November en ytterligare
ökning uppkommit af 299,959: 27. 8., föranledd af de ännu fortgående vexelköpen.
BankcrVtskottets Berättelse.
§•
(1851 års Rev.-Ber. §. 20. 1853 års Rev.-
Bankens tillgång
{utländskt Bankens tillgång i utländskt mynt utgjorde den 15 November 1850, i
mynt.
Antal Påsar
Piastrar om
1,1541- i
hvarje.
Antal Piastrar.
Under den sedermera förflutna tiden liar något inköp
af ifrågavarande mynt icke egt rum, hvaremot, uppå gjorde
ansökningar, följande partier piastrar blifvit försålda:
Är 1851:
I följd af Fullmäktiges Resolution den 21 Augusti och den
1 September, å 124 sk. per st
9
10,389
Är 1853:
d:o d:o den 1 September, å 126 sk. per st
10
10,000
d:o d:o den 26 September, å 126 sk. per st. ... .
44
50,790f
d:o d:o den 13 Oktober, å 126 sk. per st
13
15,006|
d:o d:o den 20 Oktober, å 126 sk. per st
87
100,427
d:o d:o den 27 Oktober, å 126 sk. per st
135
155,835
d:o d:o den 3 November, å 130 sk. per st
130
150,063j-
d:o d:o den 7 November, å 130£ sk. per st
105
121,205
Summa
533
613,716f
eller en summa af  574,759: 18. 2.
/
så att tillgången i utländskt mynt, evalveradt
till R:dr Silfver, den 15 Nov.
1853 utgjorde
760,197: 15. —
Eanko-Vtskottets Berättelse.
17.
Ber. §. 30. Fullm:s Ber. §. 10.)
Riksdaler Silfver förvandla^
1,334,956: 33. a.
Försäljningssumma i
R:dr Banko.
Bokföringsvärdet.
Utöfver det sednare
värdet influtet belopp,
eller vinst.
R:dr Silfver.
R:dr Banko.
26,838
12
9,728
18
9
25,942
18
895
42
26,250
_
9,432
13
2
25,152
35
1
1,097
12
11
133,325
24
—
47,560
45
4
126,829
8
10
6,496
15
2
39,391
30
14,052
4
8
37,472
12
5
1,919
17
7
263,620
42
—
94,040
46
—
250,775
42
8
12,844
47
4
409,066
42
—
145,925
30
—
389,134
47
10
19,931
42
2
406,421
25
4
140,521
9
6
374,723
9
4
31,698
16
—
329,526
4
6
113,497
42
9
302,661
2
—
26,865
2
6
1,634,440
35
10
574,759
18
2
1,532,691
32
2
101,749
3
8
10 Banko-Utskott els Berättelse.
Utskottet har egnat sorgfällig uppmärksamhet åt granskningen af de Fullmäktiges
protokoll, hvilka innefatta upplysning om de af Fullmäktige, vid de särskilda prisbestämningarne
följda grunder, samt, i anledning af de utaf Fullmäktige i detta hänseende
vidtagna förfoganden, ansett sig icke böra uttala något annat omdöme, än alt
det, efter Utskottets öfvertygelse, skulle hafva varit med Bankens fördel öfverensstämmande,
i händelse Fullmäktige, begagnande den dåvarande fördelaktiga konjunkturen
för realiserande af Spanska Piastrar, antagit det hos dem, den 16 sistlidne November
gjorda anbud att till ett pris af 132 sk. Banko per Piaster inköpa 300,000 st. dylika
Piastrar.
§• 18.
(1851 års Rev.-Ber. §. 24. 1853 års Rev.-Ber. §. 34. Fullm:s Ber. §. 12.)
Uppköp och för- Angående uppköp och försäljning af vexlar, för Bankons räkning,
f"ljnV'lar red°görelse visserligen meddelad uti förestående berättelser, men Ut
aj
vex a i. sk0ttet anser sig dock böra här framlägga efi mera sammanfattad upp
gift
i dessa hänseenden:
issi.
i 8 SS.
18SÖ.
Behållning vid årets ingång . .
Ränta å utrikes innestående medel
Dito och kapital-afbetalning å
obligationer, ställda i utländskt
mynt
Uppköpta vexlar
190,767
4,513
12,993
619,221
i
40
16
11
—
550,484
8,686
16,753
487,059
23
—
798,241
14
1
,
—
16
23
—
13,080
2,641,002
43
—
S.gr Silfv. R:dr
827,495
20
—
1,062,983
16
—
3,452,324
11
74,069
1,083
201,857
1"
263,884
857
36
Stämpel och porto, m. m. . .
Indraget silfver
14
41
2,029,729
9,283
16
S:gr Silfv. R:dr
277,010
43
—
264,742
2
—
2,039,012
22
—
1 Behållning -
550,484
23
—
798,241
14
1,413,311
37
Som Conto-Curanter, för år 1853, från Bankens hus i Hamburg ännu ej inkommit,
så har för nämnde år hvarken ränta ^Her stämpel och porto kunnat upptagas.
Banko-Utskottets Berättelse.
11
Af förestående utredning visar det sig: alt sammanräknade beloppet af de under
ofvanberörda tre år uppköpta vexlar uppgått till Hamburger Banko
^ R:dr 3,747,283: 31. —
alt vexlar under samma år blifvit sålde till en summa af . . » 337,954: 31. —
samt att det indragna silfret utgjort i R:dr Silfv. Spec. 2,231,586: 47. —
§. 19.
(1851 års Rev.-Ber. §. 32, 1853 års Rev.-Ber. §. 43 och Fullm:s Ber. §. 15.)
Fråsan om I anledning af den uti 1851 års Revisions-Berättelse uttalade förjorbättring
af hoppning att Fullmäktige måtte, så fort ske kan, taga under närmare
nuvarande Se- bepröfvande frågan om förbättring af Bankens nuvarande Sedelmynt,
de! myn t. hafva Fullmäktige, uti ett, samma berättelse bilagdt, memorial, sidd. 64
och 65, väl fästat uppmärksamhet å de kostnader för Banken och de olägenheter för
Allmänheten, som skulle härflyta af Sedelmyntets förändring; men deremot icke yttrat sig
öfver den af Revisorerna vidrörda fråga om förbättring af nuvarande Sedelmynt.
Som emellertid Utskottet, vid läsningen af Fullmäktiges protokoll, erfarit att
Fullmäktige icke underlåtit att förskaffa sig nödiga upplysningar, beträffande sättet för
Sedelmyntets förbättring, samt att denna vigtiga fråga fortfarande utgör ett af föremålen
för Fullmäktiges öfverläggningar; synes någon vidare åtgärd i förevarande afseende
ej erfordras.
§• 20.
(1851 års Rev.-Ber. §. 33,)
Om ersättning Revisorerne hafva anmält, att sedan numera aflidne Kommissarien G.
för inrättande A. Brakel år 1844, i egenskap af då varande Chef för Sedelkontoret,
jlrin^n^Ban' utan Banko-Styrelsen erhållet uppdrag, föranstaltat om infö
ras
Sedel- rande i nämnde Kontor af en Kontrabok, i ändamål att dermed konkontor.
trollera räkningarne öfver Bankens utelöpande sedlar å 16§- R:dr och
derutöfver, samt berörde konlrabokföring, som under åren 1844—1847 verkställts utan
någon tillökning i Se‘delkontorets tjenstemanna-personal, sedermera blifvit af så väl
Fullmäktige som Banko-Utskottet gillad och till iakttagande anbefalld, Fullmäktige, i
anledning af Kommissarien Brakels derom gjorda framställning och i enlighet med Under-Styrelsens
afgifna tillstyrkande, den 30 April 1851 beviljat Kommissarien Brakel
ett belopp af 1,200 R:dr Banko såsom vedergällning för den af honom, under förenämnda
tid, i Sedelkontoret sålunda inrättade Kontra-bokföring; hvarjemte Revisorerne
förklarat sig anse omförmälda ersättningsfråga lämpligen hafva bordt till RankoUtskottets
bepröfvande hänskjutas.
Uti häröfver afgifven förklaring, hafva Fullmäktige anfört, att, som hvarken
Banko-Reglementet eller den för Utskottet gällande Instruktion föranleda dertill, alt
Fullmäktige böra till Utskottets pröfning hänskjuta de förvaltningsfrågor af en eller annan
beskaffenhet, som kunna under Riksdagarne' förekomma, Fullmäktige ansett sig
destomindre ega anledning att åt förevarande fråga gifva en sådan behandling, som
Fullmäktige, till förekommande af hinder och afbrott i göromålens jemna och orubbade
gång, vid flera tillfällen, varit nödsakade att anvisa arfvoden utöfver stat och särskilda
ersättningar för olikartade samt i Reglementet och Tjenstgörings-Ordningar icke förutsedda
tjenstebestyr.
12
Banko-litskottets Berättelse.
Ehuru Utskottet delar den af Revisoreme uttalade åsigt, att berörde ersättningsfråga
lämpligen bordt till Banko-Utskottets bepröfvande hänskjulas; likväl och som
Fullmäktige icke varit af Banko-Reglementets föreskrifter förhindrade att densamma
omedelbart afgöra, hemställer Utskottet,
att vid den af Fullmäktige afgifna förklaring må få bero.
§. 21.
(1851 års Rev.-Ber. §. 34 och 1853 års Rev.-Ber. §. 44.)
Utsöknings- Till fortsättning af den uti sistnämnde Revisions-berättelse förekom
mälet
mot mande redogörelse för utsökningsmål^ emot Gravören J. E. Åkerbergs
/ E'lierbell konkursmassa, har Utskottet skolat meddela, att det Öfverståthållarekonkursmassa.
Embetets Utslag af den 28 Juni 1853, hvarigenom nämnde konkursmassa
förpligtats alt till Banken återbetala 8,705 R:dr Banko jemte ränta derå från lyftningsdagcn
till betalning följer, icke kunnat, i anseende till Sysslomannens, Skräddaremästaren
J. Malmlöfs, bortresa från staden, förr än i derpåföijde September månad till verkställighet
bringas; att enligt ett af vederbörande exekulionsbetjente, under den 13 i sistberörde
månad meddeladt intyg, grundadt å bemälde Sysslomans derom afgilna förklarande,
Gravören Åkerbergs konkursmassa icke eger någon tillgång till gäldande af ofvannämnde,
massan till återbetalning med ränta ålagde 8,705 R:dr Banko; att dom
ännu ej är vorden meddelad i Grosshandlaren J. L. Strindbergs och Garfveri-idkaren L.
Westerbergs konkursmål, samt att Bankens Fiskals-embete fortfarande lärer vidtaga nödiga
åtgärder för indrifvandet af Bankens ifrågavarande fordran.
§. 22.
(1851 års Rev.-Ber. §. 39. 1853 års Rev.-Ber. §. 49.)
Folii-af gifter
för enskildes Uti förstnämnde berättelse anföres, att Folii-afgiften för enskildes
■/7 v.viifn ftvinws— • • • • n •
räkningar. assignenngs-räluungar uppgått:
år 1849 till R:dr 3,924:
och » 1850 »
», 2,040:  5,964;
samt uti 1853 års berättelse, ali uti afgifter för enskildes assignering
å Deposilions-Afdelningen influtit:
sednare halfåret 1851 R:dr 20: — —
hela året 1852
» 1,544: — —
förra halfåret 1853
» 508: — — 2,072:
S:gr 8,036: — —
Enär uti denna uppställning 1851 års förra hälft blifvit utesluten, har Utskottet
upprättat nedanstående sammandrag, utvisande att, oansedt nämnde uteslutning, de
uti Revisions-berättelserna upptagna belopp äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande
:
Banko-Utskottets Berättelse.
Folii-Af gifter.
13
1851 års
Rev.-Ber.
1853 års
Rev.-Ber.
år 1849
» 1850
» 1851 förra halfåret .
» sednare dito . .
» 1852
» 1853 förra' halfåret.
Debiterade.
Influtne.
På konkurs-  utredning
beroende.
3,924:
2,040:
1,564:
508:
3,080:
2,016:
20:
1,544:
508:
844:
24:
8,036:
7,168:
868:
= 8,036:
§. 23.
(1853 års Rev.-Ber. §. 51 och Fullm:s Ber. §. 16.)
Äldre Deposita. Beträffande åtskilliga äldre i Banken qvarstående och inför Fullmäktige
öppnade deposita, åberopar Utskottet det i ämnet afgifna, härvid fogade Memorial
N:o 7.
§• 24.
(Banko-Fullm:s Ber. §. 17.)
Afskrifning af Till den af Fullmäktige gjorda framställning om afskrifning utur rä
inom
linien ba- kenskaperna af Bankens inom linien balanserade fordringar hos Riks1
anserade for- gälds-Konloret för lemnade förskott till utredningen af Götha Kanalbo
drmgar.
jUgS oci, Malmö f. d. Diskontverk, har Utskottet tillstyrkt bifall uti här
vid
fogade Memorial N:o 8.
•
§. 25.
(1853 års Rev. Ber. §. 56 och Fullm. Ber. §. 19.)
Öfver fly ttning Vid upprättandet af förslag lill reglering af Bankens Lane- och Kre
ij/'
medel från ditiv-rörelse, skall Utskottet taga i öfvervägande hvad Fullmäktige anfört,
en till annan ; fråga om den tid, hvarunder disponibla medel uti endera af fonderna
lånefond. för belåning af aktier och publika papper samt för utlåning mot pant af
14
Banko-Utskottets Berättelse.
guld, silfver, jern, koppar m. m. kunna, enligt nu gällande föreskrifter, i den andra
fonden begagnas; hvilket Utskottet skolat för Rikets Ständer tillkännagifva.
§. 26.
(1851 års Rev.-Ber. §. 50.)
Liqvid uf fa- Öfver den af Revisorerne gjorda framställning, angående sättet för
stighetslån mot liqvid af fastighetslån mot återbetalning i Silfver, då desamma före utsatt
återbetalning i termin, på en gång till återstående kapitalet inbetalas, hafva Fullmäktige
Silfver. gjg ytlåfjt ; Jet berättelsen bifogade utlåtande till Rikets Ständer, sidorna
65 och 66; Och enär berörde framställning afser ändring af en Reglementets föreskrift,
hvilken framdeles förekommer till granskning; har Utskottet ansett sig böra tills
vidare uppskjuta pröfningen af förevarande ämne.
§. 27.
(1851 års Rev.-Ber. §. 53 och 1853'års Rev.-Ber. §. 61.)
Anstalten för Sorn den i Ranken inrättade särskilda anstalt för besörjande af de
läne.-commissio- med fastighets-låns erhållande, omsättning och återbetalning lörenade gönersbesörjande.
r0II)§[ oc|, bestyr, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut skulle
allenast, intill nästa (innevarande) Riksdal/ fortfara; så kommer Utskottet, efter vunnen
kännedom -derom, huruvida berörde anstalt uppfyller det dermed afsedda ändamål, att
för Rikets Ständer anmäla om denna anstalt må för framtiden bibehållas.
§• 28.
(1851 års Rev.-Ber. §. 67 och 1853 års Rev.-Ber. §. 78.)
Kassa-Breditiv- Uti förstnämnde berättelse uttala Revisorerne den åsigt att, såvida det
fondens fördel- med Kassa-Kreditiv-fondens fördelning på flera terminer under året åsyfning
på f era tatje ändamål alt underlätta allmänna rörelsen icke förfelades, Fullmäktiges
åtgärd att lämpa Krediliv-afgiften efter tiden för Kreditivets begagnande
varit lämplig och af omsländigheterne påkallad; hvadan ock Revisorerne, under
förutsättning att för Kreditiv-fondens fördelning i fyra ungefärligen lika stora delar
längre öfvergångslid än ett år ej må påkallas, gillat Fullmäktiges berörde åtgärd.
Sednast församlade Revisorer hafva deremot endast anmält att vid Låne-Kontören
i Götheborg och Malmö den för hvartdera Kontoret afsalia Kassa-Kreditiv-fond blifvit
fördelad på fyra särskilda förfallotider under året, i ungefärligen lika stora delar, men
att vid Banko-Diskont-Verket någon så beskaffad jemnare fördelning icke kunnat åstadkommas,
oansedt Fullmäktige» tillåtit att äfven under år 1853 Krediliv-afgiften må lämpas
efter tiden för Kreditivens begagnande.
Jemte tillkännagifvande dels att nämnde fond numera är vid sistbemälde Verk sålunda
fördelad att till betalning förfalla:
första terminen .... 129,200:
andra d:o .... 86,400:
tredje d:o .... 106,400:
fjerde d:o ... . 678,000:  1,000,000:
Banko-Utskottets Berättelse.
15
samt dels att Fullmäktige, till Åstadkommande af en jemnare fördelning å de särskilda
terminerna, jemväl för år 1854 medgifvit att Kreditiv-afgiften må på enahanda sätt som
de föregående åren beräknas; har Utskottet skolat förklara att, ehuru, enligt'Utskottets öfvertygelse,
det afsedda ändamålet bordt kunna uppnås lika snart vid Banko-DiskontVerket,
som vid Låne-Koutoren, Utskottet likväl anser det icke vara ändamålsenligt att
taga denna fråga i närmare bepröfvande förr än i samband med Kreditiv-fondens reglering
till nästa Riksdag; hvadan något vidare yttrande i detta hänseende icke torde
erfordras.
§. 29.
(1853 års Rev.-Ber. §. 79 och Fullm. Ber. §. 22.)
Förändring i Sedan Fullmäktige sig förklarat öfver den af Revisorerne gjorda anlett
för inbe- - märkning mot Fullmäktiges beslut, hvarigenom de hos Handels- och Nätätning
af rings-Diskonten härstädes upptagna Kreditiv skola inbetalas 15 dagar
assa ne i a. ^re förfallotiden, i stället för att kreditiv-tagare, enligt förut gällande ordning,
egde att först å sista söknedagen af den bestämda kreditiv-tiden sin skuld till Banken erlägga,
utan rätt att å sådana insättningar, som verkställas 15 dagar före förfallotiden, beräkna
sig ränta tillgodo; har Utskottet, efter öfvervägande af hvad härvid förekommit, med
gillande af den utaf Revisorerne yttrade åsigt, i stöd af föreskriften i 5 §. af den för
Utskottet gällande Instruktion, undanröjt Fullmäktiges omförmäldte beslut samt förordnat,
att, tillsvidare och intilldess annorlunda kan varda stadgadt, den ordning i afseende
på Kreditivs inbetalning bör iakttagas som före beslutets fattande tjenade till
efterrättelse.
Angående Tumba Pappersbruk.
§. 30.
(1851 års Rev.-Ber. §. 74.)
Om upphand- Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorer hafva fästat uppmärk
lingar
för samhet derå, alt, oaktadt genom 235 §. i 1848 års Banko-Reglemente
Brukets behof, oförändrad bibehållen i nu gällande Reglemente, den föreskrift, i fråga om
större upphandlingar för Tumba Bruks behof, vore gifven att, derest sådana upphandlingar
verkställdes under hand och icke medelst kungörande i tidningarne samt anbuds inbegärande,
skälen dertill skulle i Fullmäktiges protokoll upptagas, denna föreskrift likväl icke blifvit
iakttagen.
Med anledning häraf är af Fullmäktige, uti afgifven förklaring, anfördt, att, som
Reglementet innefattade det stadgande, att upphandlingarne borde rättas efter behofvet,
så att Bruket ej må belastas med öfverflödigt förråd af det ena eller andra slaget, förekomme
större upphandlingar hufvudsakligen endast af Lin, Lump och Blånor, hvilka
rudimaterier skola vara af en för ändamålet särskild beskaffenhet, och sålunda, efter
Fullmäktiges förmenande, svårligen kunde utan förlust för Bruket upphandlas i den
ordning, Reglementet för större upphandlingar i allmänhet bjuder, samt att erfarenheten
ock understundom gifvit vid handen, att rudimaterier erhåiias både af bättre egenskap
och pris, då uppköpet sker under hand, än då sådant verkställes förmedelst infordrade
16
Banko-Utikotlets Berdllelte.
anbud; men alt Fullmäktige icke skulle underlåta att, vid ifrågakommande större upphandlingar
för Tumba Bruks behof, uti protokollet redogöra för orsakerna till det dervid
begagnade sätt.
Då någon anmärkning i berörde hänseende icke vidare förekommit, samt Fullmäktige
under de sednare åren, enligt hvad Utskottet af de hos Fullmäktige hållna
protokoll inhemtat, vid större upphandlingar för Brukets behof, icke allenast infordrat
anbud, utan äfven, der uppköp skett under hand, i protokollet upptagit skälen derför;
anser Utskottet ofvanberörae anmärkning
icke böra till någon åtgärd föranleda.
§. 31,
(1853 års Rev.-Ber. §. 88.)
rationelaf ne- Revisorernc hafva, angående reparationen af nedra Verkhuset och
dra Verkhuset, detsammas förseende med nytt måchineri, anmält, alt åtskilliga förändringar
och tillägg vidtagits uti det af Banko-Utskottet vid sednaste Riksdag för iståndsättande
af nämnde Verkhus godkända kostnads- och arbets-förslag.
Då Revisorernc icke ingått i bedömande om lämpligheten af de vidtagna afvikelserna
från berörda förslag, utan endast i afseende derå yttrat, att väl nedra Verkhuset
derigenom vunnit i användbarhet, men att qvarnen blott tidtals, då ymnigare
vatten tillströmmar, torde kunna hållas i gång; vill Utskottet, efter på stället tagen
kännedom om ifrågavarande reparationsarbete samt beskaffenheten af omförmälda förändringar,
ingå i vidare pröfning af denna fråga; och skall Utskottet dervid icke underlåta
att jemväl öfverväga så väl Revisorcrnes framställning om blekanstaltens anläggande
i en särskild byggnad utanför det egentliga Verkhuset, som den af dem gjorda
erinran, beträffande bykrummets friläggande; hvaremellertid Utskottet, med afseende å
hvad Revisorerne sålunda anmält, velat uttala den åsigt, att detsamma, såsom icke
egentligen innefattande någon anmärkning emot Fullmäktige, ej eller bör på omdömet
om Fullmäktiges förvaltning hafva någon inverkan.
§. 32.
y
Angående Sorn Rikets Ständer, vid beviljande under 1840—1841 årens Riksdag
Sparbanken vid af ett anslag, stort 33 R:dr 16 sk. b:ko årligen, till den för bruksarbeTumba.
tärne vid Tumba inrättade Sparbank, fästat det vilkor, dels att hvad af
anslaget icke medtoges till betäckande af ränteförlust skulle årligen utlånas för Sparbankens
räkning för att, efter särskildt meddeladt förordnande, användas till en PensionsInrättning
för arbetarne, eller något dylikt ändamål, dels att Sparbanken borde förblifva
under den Bruket inspekterande Banko-Fullmäktigens tillsyn och kontroll, samt
dels att Förvaltaren utan anspråk på ersättning skulle så väl åtaga sig vård och ansvar
i afseende å alla Sparbanken tillflytande medel, som ock utlåningen besörja, bar Utskottet
icke kunnat oanmärkt lemna, att ifrågavarande Sparbanks räkenskaper, säkerhetshandlingar
och kontanta medel, som varit under Professoren Bagges vård, af honom
icke blifvit, hvarken vid hans afgång från förvaltaretjensten den 30 September 1852,
eller vid den under påföijde November månad vid Bruket anställda inventering till
vederbörande aflemnade, eller ens vid inventeringen omnämnde, samt att, sedan vid den
inventering, som i September månad 1853 vid Bruket hållits, uppmärksamhet å förhållandet
med Sparbanken blifvit fästad, och Fullmäktige, i anledning deraf, den 6
Oktober
Banko-Ulskottets Berättelse.
17
Oktober samma år, vid föredragning af det vid sistberörde inventering hållna protokoll,
förständigat Professoren Bagge, att till Fullmäktiges sammanträde den 13 i sistnämnde
månad omförmälde handlingar och kontanta medel afleverera, han först, efter begärdt
och erhållet anstånd, den 1 nästlidne November, eller 13 månader efter det han”lemnade
förvaltaretjensten, detta åliggande fullgjort. Berörde räkenskaper, säkerhetshandlingar
och kontanta medel äro sedermera tillställde nuvarande Förvaltaren Magister
Samzelius, hvilken för desamma iklädt sig enahanda ansvar, som för Brukets kassa.
Decharge. Sorn Banko-Fullmäktige, vid fullgörandet af det dem anförtrodda
uppdrag, iakttagit de för Bankens styrelse och förvaltning gifna föreskrifter, tillstyrker
Utskottet,
att Fullmäktige måtte undfå decharge för de af dem, från den 15
November 1850 till och med samma dag år 1853 vidtagna beslut
och åtgärder.
Stockholm den 12 Januari 1854.
Bih. till R. St. Prot. IS33 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 4 Häft.
3
18
Banko-Utskotlels Memorial, N:o 7.
Nio 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan. 1834, kl. 2 e. m.
Memorial, angående i Banken qvarstående äldre déposita.
Uppå Banko-Utskottets hemställan, uti Memorial N:o 13, af den 28 Februari
1851, beslöto Rikets sednast församlade Ständer, i afseende ä 6 särskilda, i Banken
(jvarslående äldre deposita, för hvilka, i saknad af kännedom af egarne, någon depositionsafgift
ej kunnat utbekommas, att, medelst kungörelse i Post- och Inrikes-Tidningar, beskrifning
å berörde deposita skulle lemnäs, med anmaning till den eller dem, som innehade
depositionsbevis derå, eller eljest kunde styrka sin eganderätt till det nedsalta godset, alt
inom ett år från den dag, kungörelsen blifvit första gången i tidningarne införd, den
upplupna afgiften erlägga och depositum återtaga; och att, i händelse något eller några
af dessa deposita, hvaribland ett, enligt påskrift, tillhörde den för längre tid sedan
upplösta General-Tull-Arrende-Socieleten, icke skulle inom den salunda bestämda tiden
uttagas, sistnämnde depositum borde afgiftsfritt erbjudas Kongl. General-Tull-Styrelsen
samt dit aflemnas och öppnas i närvaro af ett, utaf Banko-Fullmäktige utsedt ombud,
som skulle åligga alt möjlige rättsinnéhafvares anspråk dervid bevaka, hvaremot Fullmäktige
berättigades alt låta öppna öfriga tilläfventyrs qvarvarande deposita och, i fall
deras innehåll föranledde till någon upplysning om egarne, dem derom underrätta, antingen
genom kungörelse i tidningarne, eller på annat lämpligt sätt.
Till åtlydnad af Rikets Ständers beslut, hafva ifrågavarande deposita blifvit kungjorde,
utan att, inom den stadgade tiden, någon till utbekommande deraf sig anmält,
vid hvilket förhållande f. d. General-Tull-Arrende-Societetens depositum erbjudits
Kongl. Generai-Tull-Styrelsen, som ock emotlagit detsamma, hvilket derefter i föreskrifven
ordning öppnats och, enligt bos Fullmäktige gjord anmälan, befunnits
innehålla allenast åtskilliga, förenämnde Societet tillhöriga, numera värdelösa handlingar,
de der blifvit lill Kongl. General-Tull-Styrelsen öfverlemnade. Och äro öfriga
fem deposita inför Banko-Fullmäktige öppnade, hvarvid desamma befunnits innehålla:
Depositum $i:o 4: ett af Herr Friherre Claes II. Rålamb den 1 Februari 1811 för
Sofia Magdalena Westerberg utfärdadt gåfvobref å 20,000 R:dr B.ko;
» N:o 5: ett af Fru Fredrika Charlotta Sturtzenbecker, född Marks von Wurtemberg,
den 29 November 1815 lill Johanna Wilhelmina Bomans förmån
upprältadt testamentarisk t förordnande;
Banko-Vtskoltets Memorial, N:o 7.
19
Depositum N:o 6: diverse handlingar, innefattande utredning af åtskilliga sterbhus, räkningar,
m. m.;
» N:o 17: 700 st. af Porla Brunns Intressenter till Öfver-Direktören Gustaf
Strömstedt utfärdade aklie-bref, hvartdera å 50 R:dr Banko; samt
» N:o 380: 5 st. lottsedlar till Kongl. Svenska Nummer-Lotteriets l,092:dra
dragning den 20 December 1837.
Sedan, i anledning häraf, Fullmäktige, uti den af dem lill Utskottet afgifna och
vid Memorialet N:o 2 fogade berättelse, under §. 16, hemställt huruvida, då innehållet
uti de af berörde deposita, hvilka inför Fullmäktige blifvit öppnade, icke vöre af det
värde för egarne, att de kunde finna med sin fördel förenligt att för desammas utbekommande
erlägga den för depositionen belöpande afgift, någon annan åtgärd härvid vore
att iakttaga, än att till den eller dem, som styrka sig vara egare af omförmälda deposita,
desamma kostnadsfritt, uppå skeende anmälan, utlemna; så, och då Utskottet
iör sin del anser lämpligast vara, att Banken befrias från vidare förvaring af ofvanbe
rörde,
äldre, qvarstående deposita, för hvilka någon afgift icke synes vara att påräkna,
anser Utskottet sig böra hemställa,
att medelst kungörelse, som införes i Post- och Inrikes-Tidningar,
beskrifning må lemnäs å samtliga ofvan omförmälda deposita, med
anmaning till den eller dem, som innehafva depositionsbevis derå eller
eljest kunna styrka sin eganderätt till det nedsatta godset, att
inom ett år från den dag, kungörelsen blifvit första gången i
tidningarne införd, sig hos Banko-Fullmäktige anmäla och depositum
kostnadsfritt återtaga, med erinran att Banken efter förloppet
af nämnde tid icke vidare ansvarar för vården af det ifrågavarande
godset.
Stockholm den 12 Jannuari 1854.
20
Banko-Utskottels Memorial, N:o 8.
M:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Jan. 18S4, kl. 2 e. in.
Memorial, angående afskrifning af Bankens fordringar hos
Riksgälds-Kontoret för lenmade förskott till utredningen
af Götha Kanalbolags och Malmö J. d. Diskontverk.
Banko-Fullmäktige hafva, uti 17 §. af elen till Utskottet afgifna berättelse, anmält,
att bland Bankens inom linien förda fordringar bos Riksgälds-Kontoret förekomma
följande, nemligen:
för begagnadt förskott till utredningen af Götha Kanalbolags f. d. Diskontverk
R:dr 911,511: 21. ±
för dito dito af Malmö f. d. Diskontverk . • » 428,800: 40. 11.
samt hemställt att dessa summor mätte få utur räkenskaperna afskrifvas.
Sedan, i afseende härå, Utskottet inhemtat, att utredningen af ofvanberörde
f. d. Diskontverk med 1848 års utgång upphört, att, i följd häraf, de föreskrifter, Reglementet
för Rikets Ständers Riksgälds-Konlor angående ifrågavarande utredning då innefattade,
sedermera blifvit derifrån uteslutne, samt att Rikets sednast församlade Ständer,
med bifall till Ranko-Utskottets hemställan uti Memorialet N:o 77, förordnat, att
från den 149 §. i 1848 års Ranko-Reglemente motsvarande föreskrift i nu gällande
Reglemente, upptagande Bankens fordringar hos Staten, borde utgå omförmälde, för
utredningen af Götha Kanalbolags och Malmö f. d. Diskontverk balanserade summor;
så och enär, vid sådant förhållande, någon inbetalning å Bankens meranämnde fordringar
icke lärer vara ali påräkna, får Utskottet härigenom tillstyrka,
att Bankens inom linien förda fordringar hos Riksgälds-Kontoret
för begagnade förskott till utredningen af Götha Kanalbolags och
Malmö f. d. Diskontverk, utgörande den förra R:dr 911,511: 21. 2.
och den sednare  - • » 428,800: 40. 11.
mätte få utur Bankens räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den 12 Januari 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Banko-Utdottels Utlåtande, N:o 9.
1
N:o 9.
Ank till Exp. Ctsk. elen 25 Januari 185-4 kl. 12 ni.
Utlåtande öfver en af Guld- och Silfver-arbetaren P. G.
Fernlund gjord ansökning om ersättning för ä Bankoauktion
inköpta panter, hvilka sedermera befunnits vara
af oädel metallkomposition.
Uti två särskilda till Banko-Fullmägtige ingifna skrifter har Guld- och
Silfver-arbetaren P. G. Fernlund, under förmälan, att lian skall å Banko-auktion
den 8 Juni nästlidet år, i stället för påräknadt och till försäljning utbjudet
silfver, erhållit fyra partier, med riktiga kontroll-stämplar försedt, men
endast försilfradt gods af oädel metall, och med bifogande af ej mindre utdrag
af protokollet, hållet i Kongl. Kontroll-verket den 1 Juli nyssnämnda år, än
äfven utdrag af protokollet, hållet i Stockholms Rådstufvu-rätt den 7 Juli och
18 Augusti samma år, anhållit att, för bestyrkande deraf, att de uppgifna partierna
af oädel metallkomposition verkligen äro desamma, som han vid ofvanberörde
auktion inropat, honom måtte tillåtas, att inför bemälde Rådstufvu-rätt
med liflig ed fästa sin derom gjorda uppgift, och, efter det full bevisning om
förhållandet sålunda vunnits, honom mätte beviljas ersättning för hvad han, i
och för inlösen af berörde partier, till Banken inbetalt.
Sedan Bankens Fiskals-embete, till hvars utlåtande ofvanberörde ansökning
hänvisades, inför Fullmägtiges protokoll fått emottaga nämnde fyra, uppå
Fernlunds begäran, från Kontroll-verket insända partier, nemligen:
l:o) 4 st. matskedar och 4 st. gafflar af 37 lods vigt, som, enligt dervid
fogade nota och etiketter, skola blifvit den 9 Oktober 1846 till Banken ingifna
af J. W. Grönlund, såsom pant för ett lån å B:ko Rdr 37, hvilket blifvit
sednast den 6 Oktober 1851, under N:o 21,865, omsatt;
2:o) 12 st. matskedar af 62J lods vigt, sorn, enligt dervid fogade nota och
etikett, skola blifvit den 24 Oktober 1846 till Banken ingifna af kaptens-enkan
A. Elmgren, såsom pant för ett lån å B:ko Rdr 62, hvilket blifvit sednast
den 20 Oktober 1851, under N:o 22,116, omsatt;
Bih. till It. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 1
Banko-Utskottets Utlåtande, 2V:o 9.
3:o) 11 st. matskedar af 66J lods vigt, som, enligt dervid fogade nota
och etiketter, skola blifvit den 30 November 1846 till Banken ingifna af A.
Edeberg, såsom pant för ett lån å B:ko Rdr 66, hvilket blifvit sednast den
28 November 1851, under N:o 22,823, omsatt; samt
4:o) 6 st. matskedar och 1 st. ragout-sked af 49-J lods vigt, som, enligt
dervid fogade nota och etikett, skola blifvit den 15 December 1846 till Banken
ingifna af A. Elmstedt, såsom pant för ett lån å B:ko Rdr 49, hvilket
blifvit sednast den 12 December 1851, under N:o 23,111, omsatt; hvilka partier
af tillsammans 33 matskedar, 4 gafflar och 1 ragoutsked om 215^ lods
vigt, enligt hvad Kongl. Kontrollverket anmält, utgöra de nu ifrågavarande
pjeser af oädel metall; så har bemälda Embete anfört, hurusom af de inlemnade
handlingarne inhemtats:
att, enligt från Banken utfärdad, qvitterad räkning, Fernlund å Bankoauktionen
den 8 Juni 1853 för 1,268 Rdr 26 sk. b:ko inropat 27 st. särskilda
silfverpanter, deribland jemväl befunnits panterna N:is 21,865 af 37
lods vigt, 22,116 af 62* lods vigt, 22,823 af 661. lods vigt och 23,111 af
49 ■§ lods vigt, för hvilka fyra sistnämnde panter, af tillsammans 215^ lods
vigt, Fernlund betalt 254 Rdr 26 sk. 7 rst b:ko; att, enligt förenämnde Utdrag
af Kontrollverkets protokoll den 1 Juli 1853, Fernlund då till pröfning
aflemnat ofvanupptagne 4 partier, under uppgift, att desamma blifvit af honom
å Banko-auktion den 8 nästförutgångne Juni inköpta, såsom varande af silfver,
men mistänktes vara af oädel metall, och att Kontroll-verket, vid anställd
undersökning, funnit samtlige pjeserna icke vara förfärdigade af silfver, utan af
oädel komposition, liknande nysilfver, men försedda med inlödda, vederbörligen
kontrollerade silfverbitar; samt att, enligt ofvanberörde utdrag af Stockholms
Rådstufvu-rätts protokoll för den 7 Juli och den 18 Augusti sistberörde år,
vaktmästarne P. Björkman och P. Rydberg, Silfverarbetare-gesällcn österberg
samt Guld- och Silfver-arbetaren Laurén, de der för dödsfalls skull blifvit vid
Rådstufv ur ätten, såsom vittnen, hörde, efter aflagd ed, berättat:
Björkman och Rydberg, sammanstämmande, att de, som vid Banko-auktion
den 8 Juni biträdt, väl, i anseende till den mängd persedlar, som till
försäljning förekommit, och den skyndsamhet, hvarmed förevisningen då, likasom
vid andra dylika auktioner, skett, ej fästat sådan uppmärksamhet å de
särkilda persedlarne, att de kunde bestämdt intyga, huruvida nu ifrågavarande
gafflar och skedar verkligen blifvit å sagde auktion sålde, men dock tyckte
sig vilja igenkänna ragout-skeden, såsom en af de skeder, nämnde dag till försäljning
förekommit; Osterberg, att vittnet en dag i sistlidne Juli månad, anmodad
af Fernlund att putsa ett parti silfver, som Fernlund å Banko-auktion sig
lianko-Utskottets Utlåtande, N:o 0.
3
tillhandlat, låtit hem till sig från Fernlund hemta samma parti, bestående af 33
skedar, 4 gafflar och en ragout-sked, men att. då vittnet börjat arbeta på några af
nämnde persedlar, vittnet funnit dem ovanligt hårda, hvilket gifvit vittnet anledning
att företaga en närmare undersökning deraf, hvarvid vittnet funnit dem icke
vara förfärdigade af silfver, och att, efter det vittnet derom underrättat Fernlund,
denne genast återtagit persedlarne, hvilka vittnet igenkänt vara dem, som nu äro i
fråga; samt Laurén, att vittnet, närvarande vid Banko-auktion den 8 Juni, kort derefter,
hemma hos Fernlund sett nu ifrågavarande 33 skedar, 4 gafflar och 1
ragout-sked, samt vore, för sin del, fullt öfvertygad derom, att dessa effekter
voro desamma, som Fernlund å berörde auktion inropat, och å hvilka vittnet
jemväl, vid auktionstillfället, gjort anbud, ehuru lägre än Fernlunds, men att,
som å dessa effekter icke befanns något utmärkande eller ovanligt kännemärke,
vittnet dock ej ville på sin aflagda vittnesed bestämdt taga det förhållande,
hvarom vittnet sålunda förmält sig vara fullt öfvertygad.
Efter upptagande af handlingarnes innehåll, har Fiskals-embetet anfört: att
som memorialet bifogade officiella intyg skola utvisa, att enligt, den i Låneafdelningen
förda nummerlista öfver lån mot pant af guld och silfver, de af
Fernlund inropade panterna N:is 21,865, 22,116, 22,823 och 23,111 verkligen
blifvit i Banken belånade å de tider och i de namn, förr berörde notor
gifva vid handén, eller N:o 21,865 den 9 Oktober 1846 uti J. W. Grönlunds
namn, N:o 22,116 den 24 Oktober samma år i A. Elmgrens namn, N:o 22,823
den 20 November samma år i A. Edebergs namn och N:o 23,111 den 15
December samma år i A. Elmstedts namn, så att något tvifvel ej eger rum
derom, att de notor och etiketter, som finnas bifogade de nu ifrågavarande
partierna, äro desamma, som varit vidhäftade omförmälde fyra panter, samt att,
enär härtill komme, att, redan vid verkställd uppvägning och granskning af de
under lista qvartalet nästlidne år förfallna guld- och silfver-panter, som den 8
Juni skulle å Banko-auktion försäljas, sig yppat att en pant, innehållande 12
st. matskedar af 71-| lods vigt, som den 22 December 1846, under N:o
13,831, blifvit uti J. Walgrens namn hos Banken belånad, varit af origtig beskaffenhet
i så måtto, att dessa skedar bestodo af någon oädel metall-komposition,
hvarå anbragts i hvardera pjosen en silfverbit, försedd med kontrollstämpel;
att likaledes, vid verkställd granskning af de under 2:dra qvartalet nästlidne
år förfallna guld- och silfver-panter, som den 7 September skulle å Bankoauktion
försäljas, ibland dessa panter upptäcktes två, den ena innehållande
tvä matskedar] och en ragout-sked om 23 lods vigt, den 5 Januari 1847 under
N:o 14,141 uti C. M. Palmgrens namn, och den andra, innehållande 10
matskedar, om 58 lods vigt, den 28 Januari samma år under N:o 14,783 uti
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 9.
J. Wennerlunds namn, hos Banken belånade, hvilka begge panter bestått af
pjeser. förfärdigade af sådan oädel metall, som de till förstnämnde pant hörande
matskedar och, lika med dessa, försedda med kontrollstämplar, anbringade
å inlödda silfverbitar; att, vid jemförelse af de till dessa tre panter hörande
pjeser, nied deni, sorn nu äro i fråga, de sednare finnas omisskänneligen
vara af samma tillverkning, som de förra, samt att äfven, vid jemförelse af de
vid nyssbemälda tre panter fogade notor med de notor, som äro vidhäftade
ifrågavarande fyra partier, de sednare notorna visa sig vara skrifna med samma
handstil, som de förra, så funne Fiskals-embetet fullkomlig moralisk visshet
vara vunnen och mera än half laga bevisning vara förekommen derom, att
nyssberörda fyra partier befunnits ibland de silfverpanter, som blifvit å Bankoauktion
den 8 Juni nästlidet år utbjudna och af Fernlund inropade; men ansåge
dock, enär det, emot 17 Kap. 34 § Rättegåiigs-balken, ej kan käranden
tillåtas att sin utsago med ed fästa, der ej eden honom af svaranden bjudes,
det vara tvifvelaktigt, huruvida Banken, derest Fernlund nödsakas att i domstolsväg
sitt ersättnings-anspråk utföra, kan tillförbindas att den sökta ersättningen
till honom utgifva; till följd hvaraf och ehuru Fiskals-embetet, vid sådant
förhållande, samt med afseende jemväl å Fernlunds goda fräjd, funne det
icke skäligen böra honom förvägras att få, på sätt han begärt, med sjelf sins
ed fylla det bristande i bevisningen, likväl sorn, i den händelse ersättningstalan
emot en eller annan af Bankens tjenstemän borde anställas för hvad
Banken komrae att till Fernlund utbetala, edens anförtroende åt honom kunde
ega väsendtligt inflytande å utgången af en sådan å Bankens vägnar anställd
ersättningstalan och möjligen inverka på tredje mans rätt, vågade Fiskals-embetet
icke annorlunda än vilkorligen, eller för det fall, att så beskaffad ersättningstalan
icke ifrågakomme, tillstyrka bifall till den af Fernlund gjorda ansökning,
så att, i thy fall, Fernlund, emot det att han till Banken afstär of
vanberörde
fyra panter, gods af oädel metall, må äga att af Banken återbe
komma
det belopp, 254 R:dr 20 sk. 7 r:st. B:ko, som han, genom företedd
q vitterad räkning, styrkt sig hafva till Banken erlagt för de å Banko-auktion
den 8 Juni nästlidet år, såsom varande af silfver, utbjudne och af honom inropade
panterne N:is 21,805, 22,116, 22,823 och 23,111, savilia Fernlund,
inför laga domstol, med ed sin intygar: att de af honom å Banko-auktionen
den 8 Juni 1853 inropade panterne, Niis 21,865, 22,116, 22,823 och 23,111,
innehållit de nu ifrågavarande vid Kongl. Kontroll-verket, uppå Fernlunds begäran,
undersökta och från bemälde verk till Banken insända 33 st. matskedar,
4 st. gafflar och 1 st. ragout-sked, af tillhopa 21ö£ lods vigt.
Banko-V t skot tets Utlåtande, N:o 9.
5
Under tillkännagivande, det Fullmägtige hyste den åsigt, att, i betraktande
icke allenast af den förvillande likhet ifrågavarande, med behörig kontrollstämpel
försedda, pjeser ega med dylika af silfver samt i följd deraf svårigheten
att kunna upptäcka det begångna sveket, om hvilket till sin beskaffenhet
förut okända svek kunskap vunnits först långt efter det pjesernas belåning i
Banken egt rum, än äfven af den omständighet, att nu gällande Tjenstgöringsordning
för den afdelning af Banken, hvilken det åligger att belåna guld och
silfver, eller Låne-afdelningen, icke innefattar bestämd föreskrift om hvad vederbörande
tjenstemän hafva att iakttaga för att göra sig förvissade att sådan
pant, som, under uppgift att vara af guld eller silfver, Banken till belåning
erbjudes, i verkligheten består af denna metall, någon ersättnings-påföljd icke
skäligen kunde åläggas de Bankens tjenstemän, hvilka med belåningen af de
nu ifrågavarande pjeserne haft befattning; hafva Fullmägtige, instämmande uti
de af Fiskals-embetet anförda skäl, till bifall förordat Fernlunds gjorda ansökning,
under vilkor och förbehåll, bemälde Embetes hemställan upptager.
Utskottet har i anledning häraf skolat till en början anmäla, dels att, sedan
Fullmägtige underställt Utskottets pröfning och skärskådande ett af dem
den 10 November nästlidet år fattadt beslut, enligt hvilket de från ersättning
befriat Banko-kommissarien L. G. Wiblingen, för det han den 22 December
1846 till beläning i Banken antagit 12 st. matskedar till vigt af 71^ lod.
hvilka, vid verkställd uppvägning och granskning af de förfallna guld- och silfverpanter,
som skulle ä Banko-auktion försäljas, befunnits vara af oriktig beskaffenhet
i så måtto, att desamma bestått af någon oädel metall-komposition,
hvarå anbragts en silfverbit, försedd med kontrollstämpel, Utskottet, efter noggrannt
öfvervägande af hvad dervid förekommit, ansett sig böra gilla Fullmägtiges
omförmäldta beslut, med förständigande likväl för Fullmägtige, att till Utskottet
afgifva förslag till nödig ansedd ändring af Tjenstgörings-ordningen för
Bankens Låne-afdelning; saint dels att, enär de pjeser, guld- och silfver-arbetaren
Fernlund uppgifvit sig hafva å Banko-auktion inköpt, synbarligen voro af
enahanda tillverkning, som nästberörde 12 st. matskedar, ersättningstalan, för
den händelse bemälde Fernlund, efter derom erhållet tillstånd, med ed sin fyller
bevisningen derom, att samma pjeser verkligen blifvit å Bankens auktion
försålda, mot en eller annan af de Bankens tjenstemän, hvilka med belåning
af dessa pjeser haft befattning, icke, enligt Utskottets öfvertygelse, bör ifrågakomma;
hvadan ock Utskottet godkänt Fullmägtiges härutinnan uttalade åsigt.
Hvad nu beträffar den af Fernlund gjorda och af såväl Fullmägtige sorn
Bankens Fiskals-embete förordade ansökning, så och enär af den utredning
utaf detta mål, hvilken här ofvan förekommer, det torde kunna med skäl an
-
6
Banho-Utskottets Utlåtande, N:o 9.
tagas, att Fernlunds uppgift är med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
liar Utskottet velat lios Rikets Ständer
tillstyrka bifall till guld- oell silfver-arbetaren P. G. Fernlunds
ansökning, så att han, emot det att lian till Banken
afstår ofvanberörde fyra panter, gods af oädel metall, må
ega att af Banken återbekomma det belopp. 254 R:dr 2G
sk. 7 rist. b:ko, sorn lian, genom företedd qvitterad räkning,
styrkt sig hafva till Banken erlagt för de å Banko-auktion
den 8 Juni nästlidet år, såsom varande af silfver, utbjudne
och af honom inropade panterna Niis 2.1,865, 22,116,
22,823 och 23,111, såvida Fernlund, inför laga Domstol,
med ed sin intygar: att de af honom å Banko-auktionen den
8 Juni 1853 inropade panterna Niis 21,865, 22,116, 22,823
och 23,111, innehållit donu ifrågavarande, vid Kongl. Kontrollverket,
uppå Fernlunds begäran, undersökta och från
bemäldte verk till Banken insända, 33 st. matskedar, 4 st.
galliar och 1 st. ragout-sked, af tillhopa 215^ lods vigt.
Då det torde leda till förvillelse, angående Bankens verkliga ställning, att
Banken, såsom fordran, balanserar summor, hvilka, efter all sannolikhet, icke
någonsin komma att Banken tillflyta, så vore det visserligen lämpligast att genast
utur räkenskaperne afskrifva de belopp, Banken redan utbetalt eller vidare
kan komma att utbetala i och för falska panter af ofvanomförmälde beskaffenhet;
men enär det ingalunda är otänkbart, att den eller de, som begått eller
främjat det föröfvade sveket, kunna varda upptäckte och till ansvar fällde,
hvarigenom, och för den händelse de skulle ega tillgång till skadans ersättande,
Banken kunde återbekomma de utgifna summorna; har Utskottet velat hemställa,
att de förluster, som för Banken redan uppstått och än vidare
kunna ifrågakomma, i och för panter af ifrågavarande
beskaffenhet, mätte fä inom linien i Bankens räkenskaper
upptagas.
Stockholm den 24 Januari 1854.
Banko-Vtskoltets Memorial, N:o 10.
7
\:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Jan. 1854, kl. 12 m.
Utlåtande iifver ett af Handlanden M. E. Bahr gjordt
ackord s-an hud.
Direktionen öfver Rikets Ständers Lånekontor i Wisby har till Utskottet
öfverlemnat ett från Handlanden derstädes M. E. Bahr inkommet skriftligt erbjudande,
att till Lånekontoret inbetala 500 R:dr banko, under vilkor, att Handlanden
IV. A. Reinecke frikallas från all vidare betalnings-skyldighet för det af
förre Handlanden G. N. Hederstedt, emot Reineckcs borgen, hos Banko-Diskontverket
upptagna, den 14 Januari 1837 till betalning förfallna och sedermera
såsom osäkert, inom linien förda samt på Lånekontoret öfverlåtna, lån, stort
1,600 R:dr, hvarå i kapital återstå 941 R:dr 22 sk. banko; hvarvid Direktionen,
med biläggande af ett Utdrag utur Lagsöknings-diariet i hvad det rörer
omförmäldte lån, för sin del, tillstyrkt antagande af det gjorda anbudet, helst
Handlanden Bahr vore för fullgörandet deraf vederhäftig samt all anledning
saknades att i framtiden kunna i laglig väg något vidare hos Reinecke utbekomma.
Af berörde Diarii-utdrag Inar Utskottet inhemtat, dels, angående fordringsanspråket
emot Hederstedt, i hvars konkurs inställelsedagen inträffade den 19
Februari 1838, att behöriga handlingar för krafvets bevakande blifvit den 23
Januari sistnämnda år från Stockholm med posten afsände till Borgmästaren i ,
Wisby, som uti skrifvelse af den 1 Juni samma år anmält, att, i anseende till
den från årets början under flera månader afbrutna kommunikationen mellan
fasta landet och Gottland, handlingarne ej förr än den 14 Maj, och sålunda
nära trenne månader efter inställelsedagen, honom tillhandakommit, samt att
Kongl. Maj:t, uppå Diskontverkets framställda underdåniga ansökning om återställande
af försuten tid, uti Nådigt Utslag den 25 Juli 1840, förklarat att,
som ansökningen icke inkommit inom den i 72 § Konkurslagen den 12 Mars
1830 föreskrifna tid af En månad efter inställelsedagen uti Hederstedts konkurs,
Kongl. Majit funne något afseende icke kunna å samma ansökning fastas;
8
Banko-Utikotteti Memorial, N:o 11.
hvarigenom alltså vidare rätt till betalning af Hederstedt eller hans konkursmassa
gått för Diskontverket förlorad; och dels, vidkommande Reinecke, att
han, innan länet till lagsökning utremitterades, gjort konkurs, hvaruti Diskontverket
såsom utdelning bekommit 218 R:dr 42 sk. banko, samt att Reinecke,
vid hos honom sedermera anställda särskilda utmätningsförsök, befunnits fortfarande
sakna all tillgång till skuldens gäldande.
Då, enligt hvad sålunda är vordet upplyst, anledning icke förefinnes att
på annat sätt erhålla någon godtgörelse för ofvanberörda osäkra fordran, tillstyrker
Utskottet,
att, såvida Handlanden M. E. Bahr sednast den 1 Juli innevarande
år till Lånekontoret i Wisby inbetalar en summa
af 500 R:dr banko, ifrågavarande låns återstående kapitalbelopp
jemte öfverräntan må få afskrifvas.
Stockholm den 24 Januari 1854.
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Jan. 1854, kl. 12 m.
Memorial, i anledning af f. d. Notarien B. J. Bergers ansökning
om understöd och pensions tillökning.
Hos Utskottet har f. d. Notarien i Rikets Ständers Bank B. J. Berger,
uti en till Banko-Fullmägtige ingifven skrift, anhållit, att han, som den 17 December
1835, utan föregången ansökning samt före uppnådda lefnads- och
tjenste-år, förflyttats på Bankens pensions-stat, med åtnjutande under sin öfriga
lifstid af lönen, 600 R:dr banko, såsom pension, mätte, i anseende till sin
nödställda belägenhet, tilldelas något understöd från Banken, samt, likasom nu
mera på Pensions-stat förflyttade Kamererare!! A. W. Wäsström, hugnas med
Banko-Utskottets Memorial, N:o 11.
20 procent förhöjning af innehafvande pension, hvilken således skulle komma
att utgöra 720 R:dr banko årligen. I anledning af hvilken anhållan UnderStyrelsen,
uti infordradt utlåtande, bland annat, förmält, att Berger väl icke
kan ega laglig rättighet att undfå högre pension, än den honom redan år 1835
beviljade; men att, enär Berger, i händelse sednaste reorganisation af Bankoverket,
som till en del provisoriskt sattes i verkställighet från och med den
L April 1836, inträffat tidigare, än sorn skett, kunnat få fortfarande åtnjuta de.
löneförmåner, hvartill den för honom utfärdade fullmagt berättigade, eller 720
R:dr banko årligen, samt dertill komme att Berger, som städse ordentligen
uppfyllt sina tjensteåligganden i Banken, oell endast genom iråkad sjukdom
blifvit, jemte en ålderstigen hustru och ett sjukligt barn, försatt i den mest
tryckande fattigd.om, vid nu upphunnen 67 års ålder icke lärer kunna sjelf i
ringaste mån genom arbete bidraga till sitt och sin familjs uppehälle, UnderStyrelsen
till Fullmägtiges behjertande öfverlemnat, huruvida icke de skulle
vilja hos Utskottet förorda, att Berger finge, under sin öfriga lifstid, i Banken
årligen uppbära fyllnaden i den aflöning, honom tillkom, innan han på pensionsstat
förflyttades, eller 720 R:dr, med 120 R:dr banko; och hafva Fullmägtige
yttrat, att de, med afseende å Bergers stora fattigdom, jemte öfriga i detta
mål förekomna ömmande omständigheter, ansett sig böra i så måtto understödja
Bergers gjorda ansökning, att de tillstyrkt, det Berger må, utöfver den
honom beviljade pension af 600 R:dr, under sin återstående lifstid, från Banken
undfå en årlig nådegåfva af 120 R:dr banko.
Med fästadt afseende å hvad sålunda anfördt och hemstäldt blifvit, samt
då det synes var med billighet öfverensstämmande, att en tjensteman, som,
efter att hafva, under mångårig tjenstgöring, sina åligganden med nit och
skicklighet bestridt, utan eget förvållande och endast till följd af ohjelpligt
sjukdomstillstånd, förflyttas på Pensions-stat, försättes i den ställning, att
hån, vid en tilltagande ålder, då någon biförtjenst för honom icke vidare kan
vara att påräkna, må kunna nödtorftigt försörja sig och de sina, tillstyrker
Utskottet,
att förre Notarien Berger må under sin öfriga lifstid från
Banken undfå ett årligt understöd af 120 Rdr b:ko, motsvarande
skillnaden emellan den Berger förut tillerkända
löneinkomst och den pension, han på Bankens Stat nu
åtnjuter.
Stockholm den 24 Januari 1854.
Bih. lill R. St. Prat. 1853 * 1853. 6 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos Rudolf Wall, 1854.
Banko-Utskottels Utlåtande, /V.-o 1 2.
1
j$:o IS.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 4 Febr. 1834, kl. 4 e. ra.
Utlåtande, ifråga om afskrifning af åtskilliga från Lönekontoret i
Götheborg utgifna Diskontlån, äfvensom , af derstädes balanserade
Ofverräntor å dylika lån.
Hos Utskottet har Direktionen öfver Rikets Ständers Lånekontor i Götheborg
hemställt, att ej mindre 16 stycken i Lånekontorets böcker balanserade lån, till
hvilkas gäldande numera, efter det så väl låntagare, som löftesmän, antingen för flera
är sedan i konkurstillstånd aflidit, eller blifvit försatte i så utblottade omständigheter,
all någon vidare betalning af dem icke är att förvänta, all tillgång saknas, måtte till
återstående kapital R:dr 10,170: 26 sk., än äfven sammanräknade beloppet R:dr 1,639:
10. 10. af upplupna Ofverräntor å andra 3 stycken lån, för hvilka, efter kapitalbeloppens
indrifning, ytterligare liqvid icke är att vinna, få utur räkenskaperna afskrifvas.
Utaf de för hvarje , särskildt lån meddelade upplysningar, bär Utskottet inhemtat:
u) angående 6 st. lån å tillsammans ll;dr 7,668: 29. 8., att såväl låntagare, som
löftesmän, i utfattigt tillstånd, allidit; samt
b) beträffande öfriga 10 stycken lån å tillhopa R:dr 2,501: 44 sk. 4 rst., att,
ehuru för hvarldera lånet en eller annan af gäldenärerne ännu lefver, samtlige
desse gäldenärer, inalles 13 personer, likvijl, sedan flera år tillbaka, befinna sig
i utfattig belägenhet; att af dem en begifvit sig till okänd ort, så alt besked
icke kunnat erhållas, om han ännu lefver eller är död, en är ofärdig och oförmögen
lill arbete, en blind, 82 år gammal, fyra åtnjuta fattigunderstöd af de
socknar, der de äro boende, samt de öfriga sex fortfarande äro i det utblottade
tillstånd, att någon utsigt icke förefinnes att numera kunna hos dem uttaga
någon del af Lånekontorets fordringar; äfvensom att samtliga ofvanbe
rörda
län, med undantag allenast af ett bland de under litt. a) upptagna, blif
vit
under åyen 1837—1847, såsom osäkra, inom linien förda.
Då en fortfarande bevakning af så beskaffade fordringar endast skulle tillskynda
Lånekontoret kostnader, finner Utskottet sig böra tillstyrka,
att följande 16 stycken lån måtte till deras nuvarande kapital-återstod,
utgörande å
Bih. till R. St. Prot, 1853 & 1854'. 6 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o / 2
)»
N:o
1226 W. Malm,
förfallet
1837
21.
11.
15
1227 C.
C. Malm,
55
15
1,784:
13.
—
9988 G.
Andersson,
• 5
1842
110
—
—
11
10111 L.
Nyberg,
55
1843 .
5 * 11
256
27.
6.
4002 G. W. v. Schwerin
55
1842
165
37.
4.
4479 C.
Sundler,
5 5
1831
/
495
25.
11.
= 7,668: 29. 8.
N:o
47 S. Johansson,
förfallet
1830 .
.... R:dr
156
32.
4.
11
8134 A.
Andersson,
5 5
1838
280
—
—
11
5111 C.
Ohman,
55
1839
298
28.
—
1J
9025 J.
F. Lundström,
55
1» 2
400
—■
—
11
9122 B.
Svensson,
5 5
11
146
32.
—
»2
6071 N. Olsson,
55
1843
240
—
—
11
6789 N.
Olsson,
55
11 •
• * 11
360
—
—
1»
7857 A.
Wåhlin,
5 5
51
• 11
240
—
—
51
10839 A.
M. Hasselberg
5 5
11 •
300
—
—
11
8969 A. Färm,
55
1845
80
—
—
= 2,501: 44. 4.
fä med tillsammans
B:ko R:dr 10,170: 26. —
utur räkenskaperna afskrifvas.
Och som, vid verkställd granskning af ofvan omförmälda Öfverränte-balans,
befunnits, att, sedan så väl låntagare som löftesmän, för 2:ne lån med döden
afgått och utdelningar utur konkurs- och urarfva-målen efter dem erhållits, hvarigenom
kapitalen blifvit fullt guldne, någon godtgörelse hvarken nu eller framdeles
kan påräknas för återstående öfverränlorna R:dr 1,619: 7 sk. 8 rst., samt
att skillnaden emellan delta och det till afskrifning hemställda belopp, eller R:dr 20:
3 sk. 2 rst, utgör öfverräntan å ett, emot sedermera falskt befunnet reversal, utgånget
lån, hvilket, efter målets utredning, blifvit vid anfordran till kapital-beloppet fullt betaldt
af lånedokumentets inlemnare, som, enligt Kongl. Maj:ts i dylika frågor gifna Nådiga
beslut, icke är förpligtad att vidkännas annan ränta än 5 procent å kapitalet från
den dag, han blifvit för sin förbindelse sökt, får Utskottet, vid sådant förhållande, hos
Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att de för berörde 3 stycken lån med en sammanräknad summa af R:dr
1,639: 10 sk. 10 rst. Banko, balanserade öfverräntor måtte få från räkenskaperna
afföras.
Stockholm den 3 Februari 1854.
Banko-Utskotlelg Utlåtande. N:o 43.
3
M:o IS.
Ank. till Exp.-Utsk. d. l Febr. 18S4, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af P. A. Nymans ansökning all, för den tid
han förestått Stereolyperings- och Tryckeri-föreståndarebefattningen
i Banken, komma i åtnjutande af den derunder
besparade Tryckeri-föreståndare-lönen.
Uti en till Utskottet ingifven skrift har f. d. Förste Tryckaren i Rikets Ständers
Bank P. A. Nyman anfört, alt han, som år 1831 antogs lill Förste Tryckare vid Bankens
Sedeltryckeri, vid åtskilliga tillfällen under föreståndarens för nämnde Tryckerioch
Stereotyperings-aristalt, G. A. Brolings frånvaro erhållit uppdrag att omförmälde
befattning föreslå, samt att han, efter Brolings år 1851 timade död, väl blifvit förordnad
att, på Brolings Enkas ansvar, bestrida ofvannämnde Föreståndarebefattning, hvarmed
han fortfarit intill den 1 Oktober 1852, då samma tjenst af annan person tillträddes,
men under denna tid af lj år icke åtnjutit annan aflöning än det honom, såsom
Förste Tryckare, tillkommande 400 R:dr Banko, hvaremot Tryckeri-Föreslåndare-lönen,
1,200 R:dr för år besparats; vid hvilket förhållande han begärt alt, enär det honom
lemnade vigtiga och magtpåliggande uppdrag blifvit, utan anmärkning eller känd missbelåtenhet
från Banko-Styrelsens sida, fullgjordt, honom måtte tillerkännas den sålunda,
efter Nymans förmenande, för 15 månader besparade Föreståndarelönen.
Utskottet har i afseende härå inhemtat, alt sedan efter Slereotvperings-Föreståndaren
Brolings död hans enka, den 28 Augusti 1851, hos Fullmäktige anhållit att, intilldess
Stereotyperings- och Tryckeri-Föreståndare-befattningen hunne blifva återbesatt,
tryckningen af Bankens sedlar m. m. äfvensom stämplingen af Karta-Sigillata-papperet
måtte, under ledning, tillsyn och vård af Förste Tryckaren P. A. Nyman, få på Enkan
Brolings ansvar fortgå, samt Nyman, inför Fullmäktige förekallad och underrättad om
innehållet af nyssberörde ansökning, förklarat det han åtoge sig fullgörandet af hvad
sorn, enligt densamma, skulle på honom ankomma, Fullmäktige samma dag ansett sig
böra denna ansökning bifalla och i följd deraf tillåta alt de för Bankens räkning erforderliga
sedeltrycknings-arbeten, äfvensom stämplingen af Karta-Sigillata-papperet, finge,
under Nymans tillsyn, ledning och vård samt1 på Enkan Brolings ansvar, tills vidare
fortgå, med iakttagande af enahanda vilkor och kontroller som dittills varit gällande;
samt att, då fråga dervid icke uppstått om användande af den för Tryckeri-Föreståndare-befattningen
anslagna lön, samma lön lör tiden från och med den 1 September
1851 till och med den 30 September 1852, då befattningen af Fullmäktige återbesattes,
blifvit för verket besparad.
4
Banlco-Utskottets Utlåtande, N:o 13.
Öfver ifrågavarande ansökning har Utskottet infordrat utlåtande af Banko-Fullmäktige,
som i anledning deraf förmält, att de visserligen funne de med Tryckeri-Föreståndare-befattningen
förenade göromål, under den tid Nyman samma befattning förestått,
hafva blifvit af honom utan anmärkning utförde, så att det af aflidne Stereotyperings-Föreståndären
Brolings enka ingångna ansvar för göromålens besörjande ej behöft
påkallas; men enär det hvarken vore antagligt att Nyman, då han, uppå enkan Brolings
derom gjorda förslag, förklarade sig villig att Tryckeri-Föreståndare-befattningen
bestrida, skulle hafva underlåtit att förbehålla sig den nu begärda lönen, i händelse han
förutsatt sådant såsom vilkor för sitt åtagande och icke ansett sig derför böra påräkna
godtgörelse af Brolings sterbhus; samt det ej heller syntes skäligt att hela TryckeriFöreståndare-lönen
skulle tilldelas Nyman, enär det verkliga ansvaret för tjenstens skötande
icke honom, utan annan person, ålegat, så ansågo Fullmäktige sig icke höra i
vidsträcktare mån understödja Nymans först nu framställda ansökning, än genom tillstyrkande
att Nyman, i likhet med hvad som i allmänhet bestås en tjensteman vid förordnande
att bestrida tjenst i högre tjenstegrad, måtte för den tid han, på grund af
Fullmäktiges förordnände, Stereotyperings- och Tryckeri-Föreståndare-befattningen förrättat,
af Bankens medel tilläggas en gratifikation, motsvarande hälften af Föreståndare-lönen,
eller 600 B:dr Banko, efter år räknadt.
Utskottet, som instämmer uti hvad sålunda blifvit äf Banko-Fullmäktige vltradt
och föreslaget, får, på grund deraf, hos Rikets Ständer hemställa,
att Nyman, för den tid han, i följd af Fullmäktiges förordnande den 28
Augusti 1851, Stereotyperings- och Tryckeri-Föreståndare-befattningen i Banken
bestridt eller från och med den 1 September 1851 till och med den
30 September 1852, må af Bankens medel tilläggas ett arfvode af 650 R:dr
banko, motsvarande hälften af den för Tretton månader besparade Stereotypcrings-
och Tryckeri-Föreståndare-lönen.
Stockholm den 3 Februari 1854.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ii.
5
I:o 14.
Ani;, till Exp.-Utsk. d. i Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, öfver Kongl. Majus Nådiga Pt oposition och inkovme motioner
angående Decimalsystemets tillämpning pä rikets
mynt.
Jemte Protokollsuldrag af den JO, 14 och 17 December nästlidet år har Utskottet
från samtlige Riks-Stånden emottagit römiss af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer
aflåtna Nådiga Proposition af den 6 i samma månad, angående decimalsystemets tilllämpning
på Rikets mynt, införd i l:a Sami. 1 Afd. af Rihang till Riks-Ståndens Protokoll
och lydande, som följer:
»Då Rikets \id sednaste Riksdag församlade Ständer, uti underdånig Skrifvelse
af den 28 Augusti 1851, anhållit att ett enklare system för Rikets mynt, grundadt på
decimalindelningens konseqventa och vetenskapliga tillämpning, måtte utarbetas och
vid denna Riksdag föreläggas Rikets Ständer; så har Kongl. Majit tagit denna vid flera
föregående tillfällen väckta fråga ånyo uti öfvervägande.
Redan vid 1844 och 1845 årens Riksdag gjorde Rikets Ständer, uti underdånig
Skrifvelse den 15 Februari sistnämnde år, hos Kongl. Majit framställning derom, att
Svenska myntets räkneenhet måtte fastställas lill {- Ridr i silfver, i enlighet med det
skrot och korn, som Myntordningen af den 9 Maj 1835 bestämmer, och att denna
räkneenhet, svarande emot 1 Ridr riksgäld elier 32 sk. banko, skulle benämnas Riksdaler
och indelas i 48 skillingar samt hvarje skilling i 4 styfver, och lemnade Kongl.
Majit härtill Sitt nådiga bifall, hvarom Rikets Ständer, uti Skrifvelse den 8 Maj 1845
underrättades, med förklarande derjemte, att Kongl. Majit, sedan de för det nya myntsystemets
fullständiga ordnande och tillämpning i afseende å allmänna räkenskapers
förändring, utskylders debitering, vexelkursens noterande, böters beräkning m. m.,
nödiga upplysningar hunnit inhemtas, ville i Nåder förordna om tiden och sältet för
det nya myntsystemets hringande till verkställighet.
Vid meddelandet af Nådigt samtycke till Rikets Ständers förberörde underdåniga
framställning, undföll del icke Kongl. Majlis uppmärksamhet, hurusom, bland de liera
förslag till ett ordnadt myntsystem, som tid efter annan blifvit väckte, de, hvilka afsett
decimalräkningens införande, rättvisligen tillvunnit sig många anhängare, och att, af
åtskilliga härvid uppgifna allernaliver, räkneenhelens indelning i etthundradedelar erbjöd
väsendtliga fördelar så väl med hänsigt till enkelhet och lättnad vid räkenskapsföring,
som ock i anseende till delta systems öfverensstämmelse med bruket inom de flesta
civiliserade länder; men Kongl. Majit trodde sig, det oaktadt, böra lemna företräde åt
6
Banko-Vtskotlets tillåtande, N:o Ii.
Rikets Ständers förslag, enär detsamma, i afseende på verkställigheten, syntes vara
förenadt med ett, jemförelsevis till fördelarne af förändringen ringare mätt af kostnader
och besvär, än införandet' af den från förra räknesättet mera afvikande tio och
hundratalsräkningen. Då emellertid de utlåtanden, angående sättet (ör det vid
1844—1845 årens Riksmöte antagna myntsystemets tillämpning i afseende pä allmänna
räkenskapers förändring m. rn., hvilka sedermera från vederbörande embetsverk och
myndigheter till Kongl. Maj:t inkommit, utvecklade sädane förhållanden, på grund
hvaraf det kunde antagas, alt decimalräkningens införande hvarken skulle åstadkomma
betydligare kostnader eller förete andra och större svårigheter, än som måste uppkomma
vid tillämpningen af förstnämnde myntsystem, samt myntenhetens indelning i
100:delar äfven stöde i samband med det på tiotalsräkningen grundade nya systemet
för mått, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer redan år 1823 för sin del antagit, aflat
Kongl. Maj:t under den 20 December 1847 lill Rikets då församlade Ständer en Nådig
Proposition, deruti Kongl. Maj:t, jemte förklarande det Kongl. Maj:t ansåge lämpligare,
att förändringen af systemet för Rikets mynt verkställdes efter decimalräkningen, i
öfverensstämmelse härmed framställde de förslag, som Kongl. Maj:t länn ändamålsenliga,
för alt åt del nya räknesättet gifva större fullkomlighet.
I anseende till inträffad skiljaktighet uti Riks-Slåndens beslut, förföll likväl
frågan vid den då pågående Riksdagen; men deremot anmälde uti ofvanberörde underdåniga
Skrifvelse den 28 Augusti 1851 Rikets sednast församlade Ständer, hurusom de,
genom decimalsystemets införande uti Rikets mynt, uppkommande fördelar voro, i
Rikets Ständers tanka, af den mest betydande vigt, ej blott för lättnad i alla räkenskaper,
utan hufvudsakligen derför, att, då de theoreliska kunskaper, som kunde bibringas
den större allmänheten, alltid måste blifva af obetydlig omfattning, borde, för
att dessa ej skulle vara utan gagn, alla medel vidtagas, att äfven för de mindre kunniga
underlätta tillämpningen af de praktiska vetenskapernas resultater, hvilken fördel
i hög grad befordrades genom den enkelhet decimalsystemets användande tilläte vid all
sådan praktisk tillämpning, deri räkning förekomma; och anhöllo Rikets Ständer, under
uttryckande af sin öfvertygelse om nyttan att, i afseende på ej mindre Rikets mynt,
än mått, mål och vigt, införa ett enklare system, grundadl på docimal-indelningens
konseqventa och vetenskapliga tillämpning, det Kongl. Majit läcktes låta utarbeta och
vid nästpåföljande Riksdag i Nåder förelägga Rikets Ständer ett fullständigt förslag i
berörde afseende. ,
Kongl. Majit förbiser ingalunda de svårigheter, som vid införande af ett nytt
räknesätt uti Rikets mynt måste möta, och de olägenheter, som i början af en sådan
förändring måste deraf blifva en följd. När myntenheten, hittills delad uti 48 delar
och hvardera af dessa åter uti 12 mindre, skall delas uti 100 delar, kunna icke dessa
nya minsta delar af-enheten jemt motsvara en eller flera af de hittills varande minsta,
eller med dem jemföras utan att bråktal uppkommer. Antages det nya eller decimalsystemet,
måste derföre alla i skillingar och runstycken, eller med afseende derå beräknade
skatter, afgifter, pålagor och taxor, aflöuingar, reglementen och stadganden
förändras och rättas till öfverensstämmelse med nya räknesättet, hvilket medför ej
allenast mycket besvär, utan ock, måhända, vid öfvergången, misstroende och missnöje
hos många. Men som dessa olägenheter äro förbigående och, en gång öfvervunne, ej
mera återkomma, hvaremot de verkliga fördelarne af enkelhet, redighet och naturlighet,
en gång vunne, sedermera förblifva alltjemt qvarstående och bidragande i sin mån till
bildningens och civilisationens framsteg under kommande tider, så tvekar Kongl. Maj:t
cj att nu, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers underdåniga anhållan, framlägga
förslag till förändrade stadganden i afseende på myntenheten och dess underafdelningar„
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 14.
7
Åsyftas en dylik förändring uti myntet, bör den införas i sammanhang med den för
-
ändring uti skatteväsendet, som blir en följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
beslut rörande detta, så många förhållanden omfattande ämne. Tidpunkten är derföre
inne, då ett afgörande beslut äfven i afseende på myntenbeten bör tagas.
Emellertid finner Kongl. Maj:t det vara af synnerlig vigt alt undanrödja hvarje
anledning lill den föreställning, att någon den ringaste rubbning uti sjelfva myntfoten
skulle vid detta tillfälle ifrågakomma eller kunna deraf blifva en följd. En riksdaler
Sillverspecie, sådan sorn den till skrot och korn är bestämd genom Kongl. Förordningarne
den 25 Juni 1830 och 9 Maj 1835, bör hädanefter såsom hitintills förblifva rätta
och verkliga mätaren af alla värden, och den enhet, hvilken antages för beräkningar
och liqvider i allmänhet, bör deraf utgöra en viss, i jemnt tal bestämd andel. I likhet
med hvad Rikets Ständer år 1845 hemställt och Kongl. Maj:t vid föregående tillfällen
förklarat, anser Kongl. Maj:t fortfarande att | Riksdaler Sillverspecie, hvilken, nu kallad
en Riksdaler Riksgäld, utgör, ehuru ej den lagliga likväl den vanligaste enheten vid
värdeberäkningarne i den dagliga bandel och vandel, som eger rum på torg och marknader,
i bodar och mindre penningeliqvider, helst bland allmogen, vara den storhet,
som är lämpligast att antaga till laglig räkne-enhet. Dock torde Vid benämningen
Riksdaler böra lögas något tillägg, till åtskillnad från de (lera Riksdalrar, som, under namn
Specie, Ranko och Riksgäld, lör det närvarande förekomma.
Kongl. Maj:t föreslår derföre:
l:o alt med fastställande af allmänna räkne-enheten till värdet af {• Riksdaler
Silfver, enligt Myntordningen d. 9 Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande 1 Riksdaler
Riksgäld, eller 32 skiilingar Banko, benämnes Riksdaler Riksmynt, till skillnad
éj blott frän den nuvarande räkne-enheten, Riksdaler Banko, utan ock från den ursprungliga
mynt-enheten Riksdaler Silfver;
2:o att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnda öre, deraf alltså hvar
öch en i värde motsvarar l^Vk rst. i Silfver, eller 3,-% rst. Banko,eller 5T788ff rst. Riksgäld,
eller nära J skilling sistnämnde mynt;
3:o alt, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig räkning må föras i
2:ne kolumner Riksdaler Riksmynt och Öre, hvarvid, när så erfordras, jemte öretalet
kan utsättas deraf uppkommande bråk;
4:o att Taxor ä allmänna afgifter undergå skälig jemkning, till öfverensstämmelse
med det nya mynt-systemet, så att bråk, öfver- eller understigande £ öre, undvikes;
5:o att då, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt af Silfver
och Koppar präglas, skrot och korn må bestämmas sålunda:
de lem största fortfarande oförändradt utmyntas enligt Myntordningen af den 9 Maj
1835, så att mynten förblifva tolflödiga eller innehålla 3 delar fint silfver emot en del
koppar, silfret till den i nämnde Förordning bestämda vigt, under förbehåll af deri
tillika utsatta remedia.
Det minsta silfvermyntet, eller det å 10 öre, har Kongl. Maj:t deremot ansett
böra, för alt vara beqvämligen handterligt, erhålla enahanda storlek, som det nu gällande
A) att af Silfver mynten, nemligen:
Ett st. af 1 R:dr Silfv., som är lita med 4 R:dr [liksm. = 400 Öre = 2JR:drR:co
= 4 R:dr Rgs.
T » )! — ~
— 9
— ~ r> r>
silfvermynt å R:dr Specie, och med afseende å den större kostnad, som åtföljer
8
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o t 4.
dess tillverkning, föreslagit, att detsamma må innehålla endast åttalödigt silfver eller
bestå af lika delar silfver och koppar, samt således våga T'u-^ skålpund eller 0,95 ort
och innehålla 0,123 ort lint silfver med remedium i vigt af öfver eller under per
skålpund viktualievigt.
B) ätt af Kopparmynten:
1 st. af 10 öre utmyntas efter 800 Hulr Riksmynt per Skeppund Koppar viktualievigt
och skall i nu gällande mynt motsvara 3 sk. 2? rst. Banko =: 4 sk. 9§ rst. 15
us.
1 st. af 5 öre d:o d:o 800 d:o = 1 sk. 7-j rst. Banko 2 sk. 44 rst. Rgs.
1 „ „ 2 .. d:o d:o 000 d:o == 7*f •• » = 1Uil „ „
1 „ ,, 1 „ d:o d:o 500 d:o = 3|i ,. ,, = 5^-. „ .,
1 „ „ \ ., d:o d:o 500 d.o = 1 „ „
blifvande således af 100 it. viktualievigt koppar utmyntade:
10-örestycken  2000 st.
5-öres tycken  4000 „
2-örestyekeu . . . •. . .
7500 „
1-örestycken  12500 „
}-örestycken
25000 ,,
och komme sålunda de nya kopparmynten all i värde nära motsvara 5, 2|, 1, J, och |
skilling Riksgäld, men till storleken biifva något olika med de nu präglade.
6:o alt i sammanhang ined heslutet om präglingen af det föreslagna nya skiljemyntet,
hvartill räknas sä väl det minsta silfvermyntet på 10 öre, som de nya kopparmynten,
hör, i öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, förklaras, att ingen är
pligtig i betalning eller vexling på en gång emottaga mera af detta skiljemynt, än 1
R:dr Riksmynt; och slutligen:
7:o alt det nya räknesättet må (räda i verkställighet under loppet af år 1855,
från och med den dag, som af Kongl. Maj:t, genom minst sex månader förut utfärdad
kungörelse bestämmes, och inom hvilken tidpunkt Kongl. Maj:t ville låta vidtaga alla
de förberedande åtgärder för detta ändamål, som af Kongl. Maj:t bero, och hvarförinnan
de för Bankens sedlar erforderliga nya lormulärer äfven borde hinna förfärdigas.»
Vid remiss af ifrågavarande Nådiga Proposition äro yttranden afgifna:
l:o. Hos Ridder skåpet och yl deln:
af Herr Westerstrand, som, bland annat, anfört, alt då enhetens benämning R:dr Riksmynt
vore något trög att utsäga, borde denna benämning hellie blifva den utsägbarare,
Riksmyntdaly', hvarigenom äfven vunnes analogi med våra grannars, Danskarnes,
benämning af Rihsban/esdaler; att den föreslagna decimala, elier rättare centesimala,
beräkningen af Riksdalerns fördelning i 100 öre väl klefve på papperet både vig och
lätt att använda, men torde i den allmänna rörelsen, mundtligen begagnad, medföra
någon svårighet, synnerligen för den enfaldige, som ej nog redigt lärer taga sig
ut med högre tal af öre; att, såsom exempel härå, kunde åberopas förhållandet i Frankrike,
der myntenheten Franc är fördelad i 100 Centimer, meri der man likväl mundlligen
häller sig vid den gamla beräkningen af Sous, 20 st. på en Franc, och der man
högst sällan hör någon säga 60 Centimer, utan nästan alltid 12 Sous o. s. v., hvilket beräkningssätt,
som stundom utsträcktes ända derhän att man, utöfver 20, räknade Sous ända
till 40, svarande mot 2 francs, medförde den olägenhet, att det, med bibehållandet af
deciinalsyslemet, ej i skrift kunde begagnas; att ändamålet i delta afseende, skulle hos
oss fullkomligt vinnas, om emellan R:dr och Ore infördes en mellanvalör, utgörande
en
Banko-Utskollels Utlåtande, N:o 14.
9
en tiondedel af R':dr, hvilken valör sjntes lämpligen kunna benämnas Tiling; att härigenom
erhålles den enkla, mycket användbara och verkligen decimala fördelningen af
1 Riksmyntdaler i 10 Tilingar och 1 Tiling i 10 Ore; alt på skillnaden emellan två
och tre kolumner i skrifna räkningar afseende ej torde böra fästas, samt att då emellan
det nu gångbara fyraskillingsstycket i koppar och det föreslagna kopparmyntstycket på
10 öre (en Tiling) skillnaden vore ganska ringa, och man dessutom, enligt förslaget,
skulle få ett Tioörestycke af till hälften silfver och till hälften koppar, det syntes som
skulle det särskilda Tioörestycket kunna från kopparmyntningen uteslutas, helst det,
likasom fyraskillings-stycket, icke allenast skulle blifva både tungt och ovigt för rörelsen,
ulan lill och med vore för densamma öfverflödigt.
af Herr Bråkenhjelm, som, i -ändamål att i någon mån förekomma de olägenheter,
hvilka antagligen skola uppstå till följd deraf, att åtminstone den lägsta af de
föreslagna myntenheterna icke i hela tal fullt träffade in med nu brukliga enheter i penningeräkningen,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla att, i händelse de nya myntenheterna blifva antagna, 'å en eller tvänne sidor i
de små almanakorna måtte införas en tabell, utvisande huru mycket de nya enheterna
från och med 1 till och med 100 motsvaras i hela tal af de gamla skillingarne och
runstycken, med de remedia, som kunna vara lämpliga, så att t. ex. en half af den
nya lägsta myntsorten antages för ett helt och hvad som understege värdet af en half
blefve för noll antaget.
2:o. Hos Borgareslandet:
af Herr Hasselrot, hvilken, under erinran, bland annat, att i den Kongl. Propositionen
icke funnes enhet i system eller ens decimal-indelningen konsequent tillämpad, då,
enligt densamma, två myntsorter skulle bibehållas och det gångbara myntet påtryckas
en prägel, som hvarken öfverensstämde med det värde, det i handel och vandel redan
antagit och som det, enligt förslaget, skulle erhålla, och ej heller stöde tillsammans
med en konsequent decimal-indelning, föreslagit,
att Riksdaler Riksgäld blefve mynt- och räkne-enhet, under namn af Riksdaler;
att R:dr Specie må präglas till 4, och en half Specie till 2 R:dr;
att Riksdalerns underafdelningar blefve desamma, Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit;
att dessa underafdelningar må utpräglas till 50 ören, 25 ören och 10 ören, samt
att prägeln tydligt utsättes och icke i bråk.
af Herr Berger, hvilken, i afseende på Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, framställt
följande anmärkningar: att förslaget icke vore fullt öfverensstämmande med Rikets
Ständers vid sednaste Riksmöte, ingalunda "afsigtslöst yttrade önskan, att Kongl.
Majit mätte . täckas låta utarbeta och vid nästa Riksdag förelägga Rikets Ständer ett
fullständigt, på decimal-indelningens konsequenta och vetenskapliga tillämpning grundadt
förslag till ett enklare system i afseende på Rikets mynt, mått, mål och vigt; att
han väl insåge de fördelar, som skulle blifva följden af ett decimal-system, grundadt
till och med på den nu föreslagna myntenheten, men dock trodde att detta system icke
skulle blifva så varaktigt, att icke en förändring deri, i afseende på mynlenhelen, snart
skulle af behofvet påkallas; att myntenheten ej borde vara någon tillfällighet, utan
bygga® på vetenskapliga grunder; att antagande af myntenheten till 40 sk. Ranko, hvars1
tiondel utgör 6 sk. Riksgäld, skulle bereda en lättare öfvergång till decimal-systemet,
än Riksdalerns, eller 48 skillingars, fördelning i 10 delar; att en vetenskaplig grund
för myntenhetens bestämmande till 40 sk. Ranko derjemte funnes deruti, att det nya
Dih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 4 Afd,. 6 Uäft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 14.
Silfvermynlet, beslående af 80 delar silfver och 20 delar koppar, som skulle representera
enhelen, utgjorde, i enlighet med det förslag, han vid sednaste Riksdag afgif
vit,
jemnt eller af samma vigt-enhet, så att 100 Silfver R:dr koinme att väga
jemt 1 mark efter det nya vigtsystemet, hvarigenom ett vetenskapligt samband inträdde
mellan mynt och vigt; att Kongl, Majlis förslag börjat med att dela myntenheten i
100-delar och ej i 10-delar, oaktadt sjelfva karaktären på ett decimal-system vore indelning
i 10-delar, hvilka sedermera, men först der behofvet så kräfver, sönderfalla i
nya 10-delar, samt att benämningen R:dr Riksmynt, såsom olämplig och tung att utsäga,
hellre kunde utbytas emot Riksdaler ensamt, eller något annat.
Af Herr fVallenberg, som, befarande att decimal-systemets anhängare, genom
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, blifvit bragle i den bedrölliga nödvändighet att motsätta
sig det deri afgifna förslag, för alt icke bidraga till den villervalla, som icke
kunde uteblifva i följd deraf, att nämnde förslag afvikit från decimal-indelningens konsequenta
genomförande, uttalat de åsigter: att ett fullständigt genomförande af decimalsystemet
uti så väl mynt, som mått, mål och vigt, innehure en öfvervägande fördel
derutinnan, att ett dylikt system, i följd af dess natur, måste blifva allt framgent beståndande,
eller utan behof af ytterligare förändringar; alt sådant deremot icke vore
förhållandet med den af Kongl. Maj:t nu föreslagna myntindelnings-förändring, hvilken
fasthellre angifvits såsom en öfvergungs-åtgärd; alt han icke heller kunde fullt gilla
att uti den Kongl. Propositionen, i fråga om myntenhetens bestämmande och tillämpning
af decimal-systemet, så stor vigt blifvit lagd på bibehållande af 1830 års myntfot,
eller den så kallade tolflödighelen, i hvilket afseende förtjenade anmärkas, huruledes
uti den Svenska myntfoten mera koppar ingår, än uti något annat lands, och alt
man längesedan kommit till den åsigt, att myn tels verliliga värde bör uppskattas efter
dess silfver-innehåll; att den i Kongl. Maj:ts Proposition föreslagna räkne-enhet betydligt
försvårade all öfvergång och, bland andra, hade den stora olägenhet, att dess
underafdelningar träffade mer eller mindre ojemnt in med de gamla myntvärdena; att
deremot det vid föregående Riksdag väckta förslag om antagande af -40 sk. Banko såsom
myntenhet ovedersägligen skulle medföra stor lättnad vid öfvergången till det nya
myntsystemet och ega den fördel, att alla nu gällande sedlar och silfvermynt blefve
jemna multipler af denna enhet, hvarigenom undvekes behofvet att hafva två slags silfvermynt,
ett tolflödigt och ett åttalödigt, om hvilket sistnämnde myntslag hans förut
uttalade mening, rörande det tolflödiga, gällde i ännu högre grad; att han måste, beklaga
att den föreslagna myntenheten icke år 1830 blifvit sådan, att den motsvarade En R:dr
Hamburger Banko eller angränsande länders mynt; att då reformer i afseende på myntets
indelning skola ske, äfven myntfoten borde reformeras så, alt myntenhetens vigt
komrne ali slå i eli decimalt förhållande till. vigtenheten; samt att, ehuru det uti 1830
års ännu gällande Lag angående Myntbestämningen visserligen heter, att den är grundad
på myntbestämnings-lagen af år 1664, man likväl vid jemförelse skulle finna, att en
Silfverspecie nu innehåller 4 ass finsilfver mindre, och att efter år 1830 kopparlegeringen
varit vida större än någonsin förut, enär den uppgår ända till 25 procent.
Af Herr Stolpe, som yttrat, dels alt ändamålet med det för den nya räkne-enhelen
föreslagna namnet Riksdaler Riksmynt lättare kunnat vinnas genom den enklare
benämningen Daler, för hvars återupplifvande, oaktadt den gamla daler-räkningen ännu
ej allestädes upphört, någon fruktan ej borde hysas, enär den nya Dalem, ulan tillägg
af de gamla benämningarne »Silfver»- eller »Kopparmynt,» temligen lätt skiljes derifrån
och snart torde uttränga räkningen i dessa gamla Dalersorter; dels ali då den Kongl.
Propositionen icke upploge förslag å något mellantal emellan den föreslagna räkne-enheten
och dess enda underafdelning, emellan del högsta och lägsta, men i daglig handel
Banko-Utskottets Utlåtande, A':o 14.
II
och vandel likväl behöfdes en hvila för tanken i mynträkningen, genom en räkneenhet,
sorn kan mångfaldiga sig, utan att komma till 60, 70 eller 80 enheter, en
sådan förmedling, enligt Herr Stolpes åsigt, lätteligen skulle kunna uppnås derigenom,
att emellan den högsta och lägsta enheten, emellan daler och öre, inskötes en afdelning,
som skulle kunna kallas Mark och motsvarade 10 öre.
af Herr Hörnstein, som erinrat, att det vore oegentligt och obehöfligt att i
silfver prägla hela Specie R:dr och endast underafdeiningar deraf, sedan man antagit
en mynt-enhet af annan beskaffenhet; att valören i Riksgäld eller Banko borde uttalas
af prägeln, såsom vigaste och säkraste sättet för allmänheten att känna myntets värde
och att icke missledas; att skada för den enskilde, för landets anseende och kredit
samt förlust för Banken skulle uppkomma derigenom att, såsom i den Kongl. Propositionen
föreslagits, det minsta silfvermyntet blefve endast åttalödigt och följaktligen
underhaltigt, ty de enskilde måste, likasom Banken, emottaga dem efter prägelvärdet,
men lemnade såsom verklig valuta, t. ex. på Myntet, blefve de reducerade till sitt
silfvervärde och skillnaden en gifven förlust för innehafvaren; alt i flera andra länder
Staten bekostade utmyntningen och att i Sverige, så mycket borde uppoffras på dess
Myntverk, att intet silfvermynt behöfde slås underhaltigt; att den föreslagna myntenheten
af 1 R.dr Riksgäld ej i någon enda underafdelning instämmer med nu gällande
mynt, hvaremot om mynt-enheten bestämdes till 40 sk. Banko, den bringades till
öfverensstämmelse dermed; samt att enär differensen emellan 1 R:dr Riksgäld eller
1 R:dr Banko å ena och en mynt-enhet af 40 sk. å andra sidan utgjorde 12 sk. riksgäld,
öfver eller under, så skulle, om för tillfället enheten 40 sk. kallades för Daler
Riksmynt och 10-delen deraf, eller 4 sk. Banko, för Mark, skillnaden blifva sagde
12 sk. eller 2 Mark emellan Riksdaler Riksgäld och Ranko, hvarjemte, då kändt vöre,
att 10 Mark utgjorde 1 Daler Riksmynt och att hvarje Mark vore lika med 4 sk. banko,
evalvationen blefve ganska lätt.
af Herr Rinman, som uttalat den öfvertygelse, att det hade varit önskvärdt att
i den Kongl. Propositionen de fel blifvit rättade, som 1830 års Ständer begingo, då
de i Myntbestämningslagen icke beräknade Silfver-Specien till fullkomlig likhet med 1
R:dr Hamburger Banko, hvilket haft till följd alt den Svenska Specien, ehuru bättre
än den Norska Specie-Riksdalern, som är lika med 1 R:dr Hamburger Banko, icke är
gångbar i Hamburg, utan måste nedsmältas, då deremot den Norska användes i rörelsen
, hvarföre och då skillnaden dem emellan vore så ringa, att den ungefärligen
endast motsvarade myntskatten, Herr Rinman ansett en rättelse härutinnan lätt verkställbar
och högst angelägen.
3: o) Hos B o tide-Slåndel:
af förre Talmannen Nils Pehrsson, som yrkat bibehållande af nuvarande myntsystem,
hufvudsakligen af skäl: att utom kostnaderna för ett nytt myntsystems införande,
hvilka troligen komme att uppgå till icke ringa belopp, alla räkenskaper, afhandlingar
m. m. måste undergå förändring samt präglingen af de nya mynten jemväl
i sin mån bidraga att öka dessa kostnader; att villervalla i städerna och synnerligast
på landet skulle uppstå i följd af förändringen, då ännu på många orter alla afhandfingar
äro uppgjorda i Riksdaler, eller oftare Daler, och aer såväl köpare som säljare
alltid taga lör gifvet att det är Riksgäld som menas; att folket svårligen öfvergifver
gamla bruk för nya, derest icke dessa hafva den fördel med sig, att de äro lältfattligare,
samt att Decimalsystemets införande komme att medföra mycket besvär och
måhända obelåtenhet hos massan af folket, isynnerhet beträffande förändringen af de
12
Banko-Ulskotlets Utlåtande, N:o Ii.
små mynten; hvarförutan förre Talmannen uttryckt den önskan, att, sorn Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition innehölle, att Silfver-Riksdalern skulle blifva af lika halt och storlek
som den hittills varit, och då kändt vore att denna Silfver-Riksdaler eger ett högre
värde än Hamburger Riksdalern samt Norska och Danska Specier, och till följe deraf
utgår ur landet och nedsmältes, präglingen hädanefter må verkställas så, att den
Svenska Specien finge samma halt och blefve lika god med Danska, Norska Specier
eller Hamburger Riksdalern.
af David Andersson från Hallands Län, hvilken hemställt att Utskottet måtte
uppskjuta handläggningen af den Kongl. Propositionen, intilldess frågan angående
Decimalsystemets tillämpning jemväl på mått, mål och vigt förekomme till behandling.
Vidare har Utskottet, genom remiss från Ridderskapet och Adeln samt BorgareSlåndet,
fått emottaga följande, i förevarande ämne väckta motioner, nemligen:
l:o) af Herr Stjernsvärd, G. AI., hvilken, instämmande för öfrigt i Kongl.
Maj:ts nu afgiliia Nådiga Proposition, endast i afseende pä präglingen gjort den anmärkning,
att, sedan nuvarande Riksgälds-Riksdaler blifvit antagen tili mynt-enhet
under namn af Riksdaler Riksmynt, med sin underafdelning af öre, präglingen af
andra räkne-enheter, såsom öfverafdelningarne 1 R:dr Specie, ^ R:dr Specie samt
bråkpräglingarne mellan R:dr Riksmynt och Öre af k R:dr Riksmynt, \ R.dr Riksmynt
och T<0- R:dr Riksmynt, blefve oegentlig och, i anseende till mångfalden af benämningar,
ledande till förveckling och vidlyftighet i räkenskaper, hvarföre motionären föreslagit,
alt präglingen måtte bestämmas till följande slags mynt, nemligen:
af guld:
lill 40 R:dr, 20 R:dr och 10 R:dr Riksmynt;
af silfver:
till 5 R.dr, 2 R:dr och 1 R:dr Riksmynt, samt 50 öre, 25 öre och 10 öre;
af koppar:
till 10 öre, 5 öre, 2 öre och 1 öre;
2:o) af Herr Lefrén, J. P., som, antagande den af Kongl. Maj:t föreslagna
myntenhet och dess indelning efter tiofaldsräkningen, likväl ansett benämningen Riksdaler
Riksmynt vara nog lång, och lätteligen kunna leda till förblandning med de flere
slags Riksdaler, som, under namn af Silfver, Banko och Riksgäld, för det närvarande
i räkning förekomma, och derföre för nämnde enhet föreslagit namnet Riksmark;
hvarjemte Herr Lefrén, dels, enär det i den Kongl. Propositionen förekommande nya
silIVer-myntstycket, i värde ^ af mvnt-enheten, borde, såsom varande sjelfva ledaren
eller Undervisaren om den nya indelningsgrunden, erhålla särskildt namn, såsom sådant
tillstyrkt ordet Penning eller Tiling, i enlighet hvarmed det nya myntsystemet skulle
erhålla följande enkla form:
1 Riksmark = 10 penningar =100 ören,
1 penning = 10 ören,
dels i afseende på koppärmynts-präglingen, för erhållande af beqvämare myntstycken,
enklare ulmyntningsgrund, lättare bokföring vid myntverket och förminskning i myntningskostnaden,
föreslagit kopparutmyntningen efter följande system:
5-Örestycken (å 250 Riksmark på 100 '//.) vägande 0,02 '//.,
2-Örestycken (ä 150 Riksmark på 100 f/i) » 0,01333 //.,
1-Örestycken (å 150 Riksmark på 100 f/i) » 0,oo6S6 //.,
•f-Örestyckcu (ä 150 Riksmark på 100 f/i) » 0,00.333 f/.,
äfvensom, att vid det nya kopparskiljemyntets prägling mätte antagas den i Frankrike
nu begagnade legering af 95 delar koppar, 4 delar tenn och 1 del zink, hvarigenom
Vunnes den fördel, att myntet blefve hårdare, tydligare till prägeln, mindre blottstäldt
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o H.
13
för ergning och vackrare till utseendet; och har motionären, med öfverlemnande af så
väl åtskilliga profmynt, slagna af sålunda förstärkt koppar, som ock af Öfver-Direktörens
vid Kongl. Myntverket yttrande öfver den nu föreslagna legeringsmethoden, hemställt,
att Rikets nu församlade Ständer mätte l:o) bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Mynt-enheten samt dess tiodelning och hundradelning; 2:o) i afseende på
utmyntningen af örestycken i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta
verkställa densamma i enlighet med ofvanstående förslag; och 3:o) i afseende på kopparmyntets
legering med tenn och zink, för sin del antaga förenämnde grunder; vid
hvilken af Herr Lefrén väckta motion Herr Friherre Stjernstedt, A. W., framställt den
erinran, att, med afseende å det förhållande mellan värdena af öre och penning, som
egde rum den tid dessa myntsorter voro i bruk, borde, i motsats till Herr Lefréns
förslag, den lill Riksdalern närmaste y^del benämnas öre, och afdelningen, T1¥ derunder,
penning.
Uti det åberopade, af Ofver-Direktören vid Kongl. Mynt- och Kontroll-verken
till Herr Lefrén afgifne yttrandet anföres, att legeringen af 95 delar koppar, 4 delar
tenn och 1 del zink vore betydligt hårdare än vanlig koppar, eller lika hård, som
12-iödigt silfver,' hvarför skiljemynt deraf måste mycket längre motstå nötning och
bibehålla sin prägel tydlig, än det af ren koppar; att Ofver-Direktören ansåge sådant
mynt kunna, utan prägeln^ förnötning och otydlighet så att det behöfver ompräglas,
hållas i omlopp åtminstone dubbelt så lång tid, som för öfrigt lika beskaffad! mynt af
bara koppar; att utom denna hufvudsakliga fördel, legeringen hade den mindre att icke
eller åtminstone i långt ringare grad gifva från sig den egna, obehagliga erglukt, som
vid behandling af kopparmynt med bara händer vore sä märkbar; att han likväl icke
kunde uppgifva huruvida legeringen bättre bibehölle sin färg och sitt metalliska utseende
under omloppet, alldenstund endast en längre tids erfarenhet derom skulle kunna gifva
utslag; att, hvad material-kostnaden beträffade, legeringen med nuvarande metallpriser
Liefve i det närmaste lika dyr eller åtminstone icke dyrare än endast koppar, ty tenn
vore väl af högre värde än koppar, men zink gällde deremot knappt tredjedelen af
kopparens pris, hvadan en liten, men icke afsevärd vinst torde uppstå; att deremot
myntningskoslnaderne biefve större om legeringen anlages, än om endast koppar myntas,
samt att förhöjningen i tillverkningskostnaden kunde uppskattas till 20 procent.
Eemälde Öfver-Direktör har sedermera uti särskilda till Utskottet inlemnade
skrifter uppgjort beräkning öfver kostnaderne för ommyntning af det nu gångbara
kopparmyntet, enligt hvilken, med antagande af Kongl. Maj:ts förslag till utmyntningsgrund,
en brist eller förlust komme att för Kongl. Myntverket uppstå; hvaremot,
om Hr Lefréns förslag godkännes, vinst på ommyntningen vore för Myntverket att
påräkna.
3:o) af Herr A. O. Wallenberg, hvilken ansett Sveriges nuvarande myntsystem
böra bringas, till sitt korn, i närmare öfverensstämmelse med andra civiliserade nationers
bruk och, till sin vigt, med den i hela den vetenskapliga verlden antagna och
erkända grammvigten, och med hänseende dertill framställt följande förslag till myntsys
tern :
1 §•
»Det Svenska silfvermynt, som hädanefter präglas, skall innehålla 8 delar fint
silfver emot 2 delar koppar. Denna blandning kallas Myntsilfver.
14 Banko-Utskottets Utlåtande, A':o i k.
2 §.
1 st. prägladt Myntsilfyer, vägande 10 gramm, skall vara mynt-enheten och kallas
Daler — 10 Mark == 100 Öre.
( 3 §.
Af silfvermynt präglas: dalerstycken, fem-markstycken, två-markstycken och
markstycken.
4 §.
Allt silfvermynt blifver af enahanda korn, samt vigt i förhållande till mvntenhetens,
på det sätt, att 2 fem-markstycken, lika så väl som 5 två-markstycken, eller
10 markstycken böra väga lika med 1 dalerstycke.
5 §.
Remedium i finhet får utgöra, såsom hitintills, 3 på tusendet öfver eller under
den bestämda halten. Remedium i vigt får utgöra: på dalerstycken och 5-markstycken,
7 på tusendet och på 2-markstycken och markstycken, 10 pä tusendet, öfver eller under.
0 §.
Af koppar utmyntas skiljemynt sålunda, att 50 fem-öresstycken eller 100 tvåöresstycken
eiler 200 öresstycken väga 1000 gramm.
7 §.
Enär kopparmyntet icke innebär motsvarande valuta, utan måste anses såsom
skiljemynt, vare ingen pligtig att i liqvid emottaga mera än En Daler i kopparmynt
8 §.
Det i rörelsen befintliga silfver- och kopparmynt emottages fortfarande i ali
Kronans uppbörd sålunda:
1 Specie Riksdaler för 32 mark,
i * „ „ 16 „
in n » 8 „
in n v 4 „
T*G n n n % n
3V n n _ n 4 n
Kopparmyntet å 2 skillingar för 5 öre
1 skilling „ 3 „
i n n 2 „
in n 4 „
9 §.
Enär den nya mynt-enheten, daler, motsvarar 40 skillingar Ranko, efter hittills
brukliga räknesätt, kommer Rikets Ständers Rank att fortfarande i liqvid emottaga dess
sedlar, utställda å Riksdaler Ranko, efter en bestämd kurs af 40 skillingar r= 1 daler.
10 §.
Det redan slagna, i Ranken befintliga silfvermynt kommer att fortfarande utlemnas
i rörelsen, intilldess det blifvit förslitet.»
Banko-Ulskollels Utlåtande, N:o 44.
15
4:o) af Herr von Hartmansdorff.A., som anfört, det han ansåge borttagandet
af beräkningen efter lt:dr Banko medföra litet eller intet gagn, men deremot åtskilliga
olägenheter, såsom alt alla belopp af skaller, taxeringsvärden, anslag och löner, allmänna
och enskilda kontrakt och räkenskaper behöfde onaskrifvas; att summorna hlefve
skenhart större, hvilket utan tvifvel skulle föranleda misstag och förluster, kanske äfven
högljudt missnöje, ehuru obefogadt, deröfver att skatter, statsanslag och löner blifvit
höjda, emedan siffrorna förekomme större; att nuvarande B:dr Banko åtminstone vore
lika med ett i verkligheten befintligt utländskt mynt, nemligen den Bhenska Gulden,
som är gångbar i Holland och Rhenländerna, då deremot 1 R:dr Riksmynt endast blefve
i det närmaste lika med 1 Liibsk eller Hamburger Mark kurant, som ej finnes präglad
i verkligheten; alt Svenska Specie-Riksdalern emedlertid i sjelfva verket vore bättre än
Hamburger Banko, enär den innehölle 530,887 ass finsilfver, men 1 R:dr Hamburger
Banko endast 525,911 ass, eller 4,976 mindre än vår; att denna skillnad vore för oss
i dubbelt hänseende ofördelaktig, ty dels utpräglades myntet till större innehåll af finsilfver
än som funnes i 1 R:dr Hamburger Banko, utan att det i allmänhet räknades oss
tillgodo, dels bidroge skillnaden dertill, att man i Hamburg nedsmälter våra SpecieRiksdalrar
så snart de ditkomma; hvaraf inträffade att de sällan återvända hit, och
alt nya ständigt måste präglas, till förlust för myntverket både i arbetskostnad och
genom den koppar, hvarmed finsilfver uppblandas; och att om Svenska Specie-Riksdalrar,
såsom de Norska, Danska och Holsteinska, vore lika med de Hamburgska, så
blefve det jemväl lika med ett i verldshandel kändt och beräknadt mynt, och, såsom
de Danska, förmodligen osmälta samt gångbara äfven i Hamburg och Lubeck; hvadan
motionären föreslagit, alt, antingen mynt-enheten förändras eller ej, silfverhalten i Rikets
Specie-mynl måtte nedsättas till fullkomlig likhet med Hamburger Banko, Holsteinska,
Danska och Norska Specier; att hvad. åter beträffade tiotals-räkningens införande, i
stället för det i Sverige från uräldsla tider brukliga tolftalet, motionären nödgades nu,
såsom tillförene, bestrida densamma, både ur praktiska och historiska skäl, ehuru den
håde vore af Rikets Ständer begärd och af Konungen föreslagen, ty om tiotals-systemet
vore beqvämligare för de stora eller vetenskapliga beräkningarna, så vore deremot
tolftals-räkningen beqvämligare och fallligare för allmänheten; och allmogen, tjenstehjon,
och fattigt folk i allmänhet, som icke räkna på papper, ulan i hufvudet, skulle af den
genom det nya räknesättet förorsakade, ovanliga bråkräkning högeligen besväras, derpå
göra misstag och förluster, samt öfver dem desto mera harmas, som något gagn af det
nya påfundet ej kunde af den stora mängden inses; att, derest likväl tiotals-räkningen
skulle införas och enligt den Kongl. Propositionen hal/oren präglas, sä borde äfven
della minsta mynt hädanefter, likasom runstycken hittills, räknas; att under sednare
åren man räknat, men icke präglat enkla runstycken; att om halfören erhölles i rörelsen,
så måste de jemväl inlagas i räkenskaper och för dem öppnas en tredje kolumn, eller
rättare den gamla runstyckskolumnen bibehållas; att öret, antingen 96 eller 100 dylika
penningar komme alt utgöra Riksdalerns enda underafdelning, borde nämnas Jfjrk
eller något dylikt, på det att vårt gamla öres värde och namn ej måtte i framtiden
med det nya örets förvexlas; samt att det nya räknesättet borde träda i verkställighet,
icke tinder lappet utan med början af något visst år, lill förekommande af nödvändigheten
att för samma år göra 2:ne bokslut, ett för liden då den gamla och ett för återstoden
då den nya penningeräkningen gällde.
Härförutan har inom Utskottet Professoren J. M. Agardh väckt en så lydande
motion:
»Under öfverläggningarne inom Utskott och Stånd rörande decimalsyslemets
tillämpning, ha meningarne egentligen varit delade emellan hvad man borde antaga
16
Banko-Utskottets Utlåtande, Ar;o Ii.
sorn enhet, hvarvid hufvudsakligen 2:ne åsigter gjort sig gällande, den ena, som uttalat
sig för den af Kongl. Majit föreslagna \ Ridr silfver, den andra, som uttalat sig
för den af Baron Wrede redan vid 1840 års Riksdag föreslagna ^ R:dr silfver eller
24 sk. R:gs. Den förra har af Kongl. Majit blifvit föreslagen att läggas till grund
för det nya systemet, emedan Rikets Ständer vid 1845 års Riksdag sjeifve härom
gjort hemställan, och emedan Kongl. Majit vid föregående tillfällen sjelf förklarat sig
härför. Går man likväl tillbaka till 1845 års Riksdagshandlingar, så finner man, att
Rikets Ständer vid denna Riksdag förkastade, genom Sine Stånds sammanstämmande
beslut, decimal-systemets tillämpning på Rikets mynt, och bibehöllo i stället den gamla
indelningen, för hvilken 1 Ridr Rigs skulle vara enhet. Det enda Stånd, som antog
den af Banko-Utskoltct föreslagna decimal-indelningen, eller Ridderskapet och Adeln,
antog äfven, under benämningen Krona, 24 sk. Rigs till enhet. Att då införa någon ny
enhet, när man i öfrigt ville bibehålla hela den gamla indelningen, skulle vara alt alldeles
onödigtvis förändra, — att förändra utan att åsyfta någon fördel med förändringen,
eller att göra förändringen sjelf till ändamål. Helt annat blir naturligtvis förhållandet
om man vill antaga en ny indelningsgrund, och det derigenom blir nödvändigt
ali införa ett nytt begrepp och i sammanhang dermed äfven en ny benämning för att
uttrycka detta begrepp. Då reducerar sig frågan till att afgöra huruvida det nya begreppet
och den nya benämningen böra fästas vid den högre enheten eiler vid den
lägre. Svar på denna fråga får jag, om jag undersöker hvilkendera af de nya begreppen
och dermed förenade nya benämningarne åstadkommer den största rubbningen i
bestående förhållanden. Skulle det vid en sådan undersökning kunna ådagaläggas alt,
när en gång räknas med den högre enheten, så räknas 10 gånger med den lägre, och
tillika att de, som hufvudsakligen räkna med den högre enheten, tillhöra den mera upplysta
och bildade delen af folket, då deremot de, som räkna företrädesvis med den
lägre, tillhöra den mindre upplysta delen, de tjenande och arbetande klasserna, eller
de som ha minst lätt alt inlära sig det nya, så synes svaret på frågan böra blifva, att
det är den högre enheten, som bör förändras, och icke den lägre. Då man sålunda
har att välja mellan 2ine förslag, hvaraf man i det ena, med bibehållande al en af
våra gamla Riksdalrar, föreslår en ny benämning, nemligen Öre för dess 100-del, men
i det andra 100-delen i det aldranärmaste motsvarar en allmänt gängse och bruklig
enhet Styfver, och man lägger den nya benämningen till 100 gånger denna styfver,
hvilken man föreslår att kalla Krona, så synes mig, af ofvananlörde allmänna grunder,
företrädet böra lemnäs åt detta sednare förslag. Den nya enheten är dessutom
alldeles icke någon ny enhet, emedan den är lika med den i allmänna lagen förekommande
Dalem, och skulle sålunda, om man så önskar, kunna kallas Lagda/er. Om
sålunda äfven inga andra, än dessa allmänna grunder, talade till fördel för 24 skillingar
framför Riksdalern Rigs såsom enhet i det nva systemet, så borde dessa, i min
tanke, vara ensamt tillräckliga att fälla utslaget till förmån för den förra. Men för
denna tala dessutom flera andra, icke oväsendtliga omständigheter.
lio. Hvarje mynt är grundadt på vigten af en ädel metall. Återstår således
att tillse, i hvad förhållande de båda föreslagna enheterna stå till den allmännast begagnade
vigtenheten. Det befinnes då, alt vigten af det myntsilfver, hvars värde är
lika med 24 sk. Rigs, är precist en hundradel af 1 mark viktualievigt myntsilfver, då
deremot Riksdalern Rigs är af denna vigt. Den nya räkne-enheten passar således,
efter det nya systemet, in med vigtenheten och motsvarar sålunda bättre än den föreslagna
Riksdalern den af Rikets Ständer uttryckta önskan om decimal-indelningens konseqventa
och vetenskapliga tillämpning. Skulle man vilja låna namnet för den nya
enheten
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o Ii.
17
enheten från denna omständighet, så ligger delta nära tillhands. Silfvermyntmarken
delas, som man vet, i 100 ort; hvarje ort blifver således lika med den nya räkneenheten
för myntet, eller 24 sk. R:gs. Ville man nu genom en särskild tillsats utmärka,
att det vid orten såsom mynt är värdet och icke vigten, som man hufvudsakligen
fäster sig vid, sä skulle man kunna kalla den nya mynt-enheten Riksort. Man
vunne härigenom en annan fördel, den nemligen att man fick en benämning, som ännu
finnes i vår grannstat Danmark, och, som jag tror, äfven i Norrige, och som uttrycker
fullkomligt samma värde. En Riksort är nemligen lika med 24 Danska skillingar,
hvilka åter äro lika med 24 Svenska skillingar R:gs.
2:o. När 24-skillingen antages till enhet, kunna alla de gamla silfvermynten
oförändrade bibehållas, hvarigenom man både undviker den kostnad, som är förenad
med en ommyntning af de nyss i rörelsen utlemnade 6 sk. R:gs, och tillika undviker
det af Kongl. Maj:t föreslagna nya myntet på 10 öre, eller 4 sk. 9| r:st R:gs, som
både lill sin halt och sin valör är så olika med de nu gångbara. Af kopparmynten
fick man ett mindre än hvad Kongl. Maj:t föreslagit, och sluppe både det stora kopparmyntet
på 10 öre, och tillika ett mynt på hälften af den lägsta enheten, eller halföret,
"hvilket ingalunda passar in i systemet. Erfarenheten i sednare tider har ådagalagt
att de större kopparmynten ej för allmänheten äro begärliga, utan utbytas gerna
mot smärre silfvermynt. Antages 24-skillingen till enhet, borde följande mynt af silfver
och koppar präglas:
A. Silfvermynt.
Ett st. af 1 R.dr silfver = 8 Riksort = 800 styfver = 2| R:drfi:ko = 4 R:dr R:gs.
Ett d:o af | „ „ = 1 „ = 100 „ = * „ „ = 24 sk. „
Ett d:o af ^ „ = 50 „ = ,, „ = 12 „ „
Ett d:o al ^ „ „ = % „ — 25 ,, — -jkj- „ „ — 6 „ „
1 förbigående kan nämnas att, så länge man vill bibehålla den nuvarande lägsta
sedelvalören å 32 sk. Ranko, präglingen af halfva och fjerdedels specier kan anses
vara obehöflig, enär det visat sig att dessa i rörelsen sällan förekomma och gerna
utbytas mot sedlar.
B. Kopparmynt.
Ett st. ä 10 styfver = 9J- af nuvarande styfver;
Ett d:o „ 5 „ ~ 4f „ „ ,,
Ett d:o „ 2 „ = l|f„ „ „
Ett d:o „ 1 „ = |-f „ „ ,,
3:0 Den nya räkne-enheten, eller Riksorten, förvandlas med lätthet i alla de
gamla förut brukliga räkne-enheterna. Genom multiplikation med 3 får jag Riksda
lern
Banko;.genom multiplikation med 2 R:dr Riksgäld; genom division med 3 får jag
den nu bland allmogen i' södra Sverige brukliga Dalem silfvermynt, Och genom divi
sion
med 9, den i Norra Sverige ännu gängse Dalem kopparmynt.
Bih. till B. St. Prot. 18S3 & 1S5i. 6 Sami. t Afd. 6 Haft.
3
18
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ii.
Då Kongl. Maj:ts ofvanberörda Nådiga Proposition innefattar upplysning angående
det skick, hvaruti frågan om införande af en bestämd räkne-enhet för närvarande
sig befinner; synes vidare utredning af denna del utaf förevarande ämne icke vara erforderlig;
och Utskottet, hvilket sålunda genast öfvergår till pröfning af de särskilda
förslag, som åberopade Nådiga Proposition, de i anledning deraf inom Riks-Stånden afgifna
yttranden samt väckta motioner innehålla, får, beträffande först decimal-systemets
tillämpning på Rikets mynt, tillkännagifva att, efter Utskottets åsigt, fördelarne af nämnde
system äro så öfvervägande, alt all tvekan om detsammas företräde torde böra lemnäs
å sido.
Vid sådant förhållande och under åberopande af de flerfaldiga skäl, hvilka till
stöd för decimal-systemets antagande blifvit utvecklade af icke allenast Rikets Ständer
sjelfva uti den af dem till Kongl. Maj:t, under den 28 Augusti 1851, i ämnet aflåtna
underdåniga skrifvelse, utan äfven i Kongl. Majlis Nådiga Proposition, har Utskottet
ansett sig böra hemställa, att Rikets Ständer, med bifall till samma Nådiga Proposition,
i denna del, må besluta,
att decimal-systemet skall i afseende på Rikets mynt tillämpas.
Hvad dernäst angår räkne-enheten, så har Kongl. Maj:t yttrat att, i likhet med
hvad Rikets Ständer år 1845 hemställt och Kongl. Maj:t vid föregående tillfällen förklarat,
Kongl. Maj:t fortfarande i Nåder ansett ^ R:dr silfver-specie, hvilken nu, kallad
en Riksdaler Riksgäld, utgör, ehuru ej den lagliga, likväl den vanligaste enheten vid
värdeberäkningarne i den dagliga bandel och vandel, som eger rum på torg och marknader,
i bodar och mindre penningeliqvider, helst bland allmogen, vara den storhet,
som är lämpligast att antaga till laglig räkne-enhet.
Dagliga erfarenheten vitsordar att Riksgälds-Riksdalern såsom enhet i den allmänna
rörelsen hufvudsakligen förekommer. Nämnde enhet är följaktligen både känd
och erkänd af alla folk-klasser inom landet, hvilket är af synnerlig fördel vid decimalsystemets
tillämpning å myntet, enär, vid öfvergången från det gamla till det nya räknesättet,
allmänheten ganska snart torde inlära sig det sednare, då så väl enheten, som
hundradelen deraf, hvilken komme att i det närmaste motsvara två styfver Riksgäld,
äro af alla väl bekanta värden.
I händelse deremot till räkne-enhet antoges ett värde lika med 40 sk. Ranko
eller 1 R:dr 12 sk. Riksgäld, skulle, utan tvifvel, åtminstone den mindre bildade delen
af allmänheten komma att, en längre tid efter det förändringen blifvit införd, förvilla
sig vid förvandlingar från det nya till det gamla myntet, eller tvertom, hvilken
omständighet, ensam för sig, utgör för Utskottet tillräcklig anledning att icke biträda
detta förslag, mot hvilket dessutom förekommer, att flera af de nuvarande silfvermyntvalörerne
måste ommyntas, medförande betydliga kostnader.
Att tili räkne-enhet fastställa ett värde af ^ ll:dr silfver, eller blott hälften af
det, som utöfver ett halft sekel varit den allmännast begagnade mätaren af varu- och
arbetsvärden, är ej heller lämpligt, särdeles som en så låg räkne-enhet skulle, åtminstone
i större räkenskaper, högst betydligt öka sifferantalet.
Utskottet får, uppå ofvan anförda skäl, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition tillstyrka,
att räkne-enheten må fastställas till ett värde af ^ R:dr silfver, motsvarande
32 sk. Ranko, eller En R:dr Riksgäld.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:0 ti.
19
Som Kongl. Maj:t uti den Nådiga Propositionen föreslagit att af silfver skola
utmyntas, jemte andra, ett st. af En R:dr silfver-specie; så följer deraf att Kongl.
Maj:t i Nåder ansett att en särskild mynt-enhet bör för framtiden bibehållas.
Med fästadt afseendp å de anmärkningar, som häremot blifvit framställde och i
öfverensstämmelse med den åsigt, Banko-Utskottet vid föregående Riksdagar uttalat,
att fördelarne af ett nytt mynt-system i någon mån förfelades, derest icke samma enhet
fastställes för mynt- och räkne-\ärdet, hemställer Utskottet,
att mynt- och rä^«e-enheten må till enahanda värde bestämmas.
Angående enhetens benämning har Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit: »Riksdaler
Riksmynt», hvaremot inom Riks-stånden följande benämningar blifvit förordade, nemligen:
»Riksdaler», »Riksmyntsdaler», »Daler,i> Wåler Riksmynt» eller »Riksmark».
Antagandet af namnet Riksdaler, utan tillägg, skulle, likasom en ny benämning,
sannolikt förorsaka förblandningar och misstag, ledande till förlust för den enskilde;
hvadan Utskottet funnit Kongl. Majits förslag till benämning desto heldre böra godkännas,
som densamma uttrycker det värde eller Riksdaler Riksgäld, den nya enheten
komme att motsvara.
Utskottet föreslår alltså,
att mynt- och räfoze-enheten må benämnas: »Riksdaler Riksmynt#.
Kongl. Majit bär i Nåder antagit att enheten bör indelas i 100 lika delar; hvarvid
af åtskillige ledamöter inom Riks-stånden är vordet anmärkt, att som decimal-systemet
förutsätter enhetens fördelning i tiondedelar, så borde ock enheten utgöras af
10 Penning, Mark eller Tiling och hvarje Penning, Mark eller Tiling af 10 Oren
eller Fyrkar.
Enär det torde vara obestridligt att flere olika benämningar för allmänheten försvåra
uppfattningen af det ifrågavarande nya systemet, bär Utskottet icke kunnat instämma
i den yttrade meningen om behofvet deraf att enheten fördelas i 10:de-delar.
Om, såsom föreslaget är, ett särskildt mynt, motsvarande 10:de-delen af enhetens värde,
utpräglas, torde för rörelsen all den lättnad vara åtstadkommen, som kan fordras; och
det lärer väl icke kunna anses mera obeqvämt att uttrycka t. ex. 10 ören, än en
penning, eller 75 ören, än 7 penning och 5 ören. Som för öfrigt obehöflig vidlyftighet
i räkenskap härigenom skulle kunna föranledas, tillstyrker Utskottet,
att, i enlighet med Kongl. Majits Nådiga Proposition, enheten må fördelas i
100 lika delar, samt att 100:de-delen benämnes Öre.
Uti punkten 3:o föreslår Kongl. Majit, »att* efter det nya systemets verkställighet,
all offentlig räkning må föras i 2:ne kolumner Riksdaler Riksmynt och öre; hvarvid,
när så erfordras, jemte öretalet kan utsättas deraf uppkommande bråk».
Upptagandet i räkenskap af bråktal utaf öret innebär en afvikelse från det nya
systemet, och Utskottet hyser den åsigt, att dylika bråktal böra undvikas.
20
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 14.
Uti Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer, vid innevarande riksdag, aflåtna Nådiga
Proposition angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,
införd under N:o 8 i l:sta sami. lista afdeln. af Bihang lill Riks-ståndens protokoll,
förekommer väl det stadgande, att hvad som i penninge-räntan af runstycken
öfverstiger £ skilling anses för hel, och hvad som understiger eller endast uppgår lill
half skilling uteslutes; men som, i detta hänseende, vanligen iakttages, att bråktal, understigande
hälften, uteslutes och att deremot sådant tal, som uppgår till eller öfverskjuter
hälften, för helt räknas, har Utskottet ansett följande förändrade uppställning
böra gifvas åt omförmälde 3:e punkt, nemligen:
att, efter det nya systemets verkställighet, ali offentlig räkenskap må föras
i två kolumner: »Riksdaler Riksmynt» och »Öre,-» med undvikande af alla
brutna tal, så att hvad som understiger ett halft öre uteslutes, men då det
stiger till ett halft eller deröfver, utföres för ett öre.
Under åberopande af hvad Utskottet i afseende på 3:e punkten i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition anfört, hemställer Utskottet att punkten 4:o i samma Nådiga Proposition
må undfå följande lydelse:
att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya mynt-systemet, så att, på sätt i nästförestående punkt är föreski-ifvet,
bråktal af öret undvikas.
Den mening har väl blifvit yttrad att prägling af silfvermynt till värde af % R:dr
Riksmynt icke vidare borde ifrågakomma; men ehuru det visat sig att myntet af £ R:dr
siifver-specie hitintills ej varit begärligt; torde skäl icke vara för handen att alldeles
inställa präglingen af ett mynt, hvilket, i händelse silfvermynt framdeles skulle komma
att i och för mindre liqvider allmännare begagnas, bör för rörelsen blifva särdeles
lämpligt.
Utskottet får sålunda afstyrka bifall till nämnde förslag.
Likaledes hemställer Utskottet, att den af Herr Stjernsvärd ifrågasatta utmyntning
af ett silfvermynt om 5 R.dr Riksmynt
må lemnäs utan afseende;
enär ett mynt af detta värde skulle,, i anseende till sin storlek, blifva för rörelsen obeqvämt
och följaktligen icke komma att från Banken utvexlas i annat ändamål än i och
för utförsel eiler nedsmältning.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o iå.
21
Sistbemälde motionär anser att af guld bör präglas mynt till värde af 40 R:dr,
20 R:dr och 10 R:dr Riksmynt.
Då guld härstädes är att betrakta såsom en handelsvara, fluktuerande i pris,
lärer denna metall ej heller kunna, i form af mynt, inom Riket begagnas, och då Banken
hvarken har eller bör hafva lill åliggande alt tillhandahålla guld, samt för liqvider
å utrikes ort den nu gällande grunden för utprägling deraf torde vara mest ändamålsenlig;
har Utskottet
icke kunnat förorda denna framställning.
Uti Silfverinyntets skrot och korn är den förändring föreslagen, dels att silfverinnehållet
i specie-myntet måtte nedsättas till fullkomlig likhet med Hamburger Banko,
Holsteinska, Danska och Norska Specier, dels att silfverhalten må förhöjas från 75 till
80 å 90 procent, samt dels att silfvermyntet af lägsta valören må utmyntas af 8-lödigt
silfver.
Beträffande först frågan om förminskning af silfver-innehållet uti det nuvarande
specie-myntet, får Utskottet meddela följande upplysningar:
Under åren 1850—1853 äro för Bankens räkning utmyntade:
af hela R:dr silfver-specie ungefär R:dr silfver-specie 320,000: — —
af sextondedels d:o d:o „ „ „ „ 200,000: — —
af tretiotvåendels d:o d:o „ „ „ „ 30,000: — —
hvaremot af öfriga silfvermynisorter någon utmyntning under ifrågavarande 4 år icke
egt rum.
Vid jemnförelse af behållningarne utaf myntadt silfver i Bankens större Generalkassa
vid början af åren 1850 och 1854 med det under förstberörde 4 år utmyntade
silfver, visar det sig att Banken utvexlat i nytt mynt
af hela R:dr silfver-specie ungefär R:dr Silfver 263,000: — —
af halfva d:o d:o „ „ „ 15.000: — —
af ljerdedels d:o d:o „ „ „ 3,000: — —
af åttondedels d:o d:o „ „ „ 220,000: —- —
af sextondedels d:o d:o „ „ „ 298,000: — —
af tretiotvåendels d:o d:o „ „ „ 30,000: — —
Då det med tillförlitlighet torde kunna antagas att endast de två högsta va
lörerne
från Banken utvexlas i och för liqvider å utrikes ort, skulle det belopp i myn
tadt
silfver, hvilket af utlänningen upptagits, utgöra högst 278,000 R:dr silfver-specie;
men som, efter hvad af Tullspecialerna för nämnde år kunnat inhemtas, det icke är anledning
beräkna högre utförsel af myntadt silfver, än omkring 170,000 R:dr silfverspecie,
hvaraf en del sannolikt från utrikes ort hit återgått, torde den förlust, Staten,
i detta hänseende, lidit, vara alltför obetydlig, att böra föranleda myntförsämring, hvilket
förslaget, i sjelfva verket, i sig innebär. Det ändamål, som åsyftas, eller att förekomma
myntets nedsmältning å utrikes ort, lärer i alla fall icke kunna på denna väg
ernås, emedan icke allenast Svenska, utan äfven Danska och Norska, Specier i Hamburg
nedsmältas.
Som Utskottet, angående förändring i utmynlnings-grunden för silfver, af ett från
Öfver-Direktören vid Kongl. Mynt- och Kontroll-verken infordradt yttrande, vunnit den
upplysning att nedsättning i kopparhalten icke kan göras, utan att något litet af hårdheten
eller uthålligheten mot nötning, på samma gång, förloras; så och då den minskade
22 ,, Banko-Utskottets Utlåtande, N:o H.
utgift för koppar, som genom förändringen uppkom me, möjligen icke motsvarar förlusten
af myntets hastigare förnötning; saknar Utskottet anledning att biträda ett förslag,
hvilket skulle förorsaka rubbning i det enkla och lätt uttryckta förhållande,
hvaruti den föreslagna mynt- och räkne-enheten nu står till mynt-silfvermarken, särdeles
innan ännu är kändt hvilken wg7-enhet Kongl. Maj:t, för sin del, kan finna
godt antaga.
Det torde för öfrigt icke höra förbises, att, i fall finheten i myntet ökas, detsamma,
på sätt erfarenheten ådagalagt, blefve begärligare till nedsmältning inom landet,
än nu är händelsen, ty närvarande mynlsilfver kan ej, utan tillsats af finsilfver, hvarå
tillgång på flera orter ofta saknas, till kontroll- eller verk-silfver förvandlas, hvaremot
myntsilfver af högre finhet, än kontrollsilfver, lätt förändras till detta sednares lödighet
genom tillsats af koppar.
Hvad slutligen angår förändringen uti det minsta silfvermyntets halt, bör Utskottet
anmäla, att då silfvermynt af 8-lödigt silfver hastigare undergår förnötning,
hvarigenom prägeln hlifver otydlig, Utskottet anser lämpligast, att äfven för detta mynt
bibehålies den 12-lödiga halten. Häraf lärer likväl, enligt Utskottets förmenande, ingalunda
böra följa att myntet å 10 öre, ehuru af något lägre värde, än äV:dels R:dr
specie-stycket, som nu utmyntas, skall blifva till omkretsen mindre och sålunda mera
svårhandterligt, än sistberörda mynt, enär förminskning af det värde, som motsvarar
skillnaden emellan dessa hegge mynt, torde kunna på annat sätt åstadkommas.
Med anledning derjemte af de betydliga kostnader, som äro förenade med ommyntning
af det nu gångbara silfvermyntet, hemställer Utskottet,
att den genom Mynt-Ordningen af den 9 Maj 1835 bestämda
utmyntningsgrund må oförändrad bibehållas.
Men äfven om, emot hvad Utskottet föreställt sig, silfvermyntet af 10 öre
skulle blifva till omkretsen något mindre än myntet af *V:dels R:dr silfver-specie, torde,
till förebyggande af misstag, dessa mynt böra genom prägeln från hvarandra särskiljas;
på grund hvaraf Utskottet tillstyrker, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla,
att åtsidan af nämnde Tio-öres-stycke förses med sådan prägel,
hvarigenom detsamma med lätthet skiljes från silfvermyntet af
iV:dels R:dr Specie, samt att- frånsidan må komma att upplagas
uteslutande af valören.
Beträffande kopparmyntningen har Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit utmyntning
af ett om 10 öre, ett om 5 öre, ett om 2 öre, ett om 1 öre och ett om 1 öre
Riksmynt.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o /4.
23
Kopparmyntet af 10 öre anser Utskottet kunna undvaras, då silfvermynt till
enahanda värde präglas. Erfarenheten har nemligen ådagalagt att allmänheten hellre
tillvexlar sig silfvermyntet af »V R:dr Specie, än kopparmyntet af samma värde, eller
4 sk. Banko, hvilket torde härflyta deraf, att större kopparmynt, i allmänhet, icke äro
i rörelsen användbara.
Utskottet, som här ofvan tillstyrkt, att i offentlig räkenskap samt i taxor å allmänna
afgifter halft öre icke må upptagas, finner det således vara destomindre nödigt
att ett kopparmynt af omförmälde valör utpräglas, som detsamma icke medför någon
nytta för rörelsen, hvarest skiljemynt af detta ringa värde, ehuru för närvarande utmyntadt
och sålunda tillgängligt, mera sällan lärer förekomma.
Utskottet har derföre skolat hemställa,
att endast följande kopparmynt må utpräglas, nemligen:
ett om 5 öre Riksmynt,
ett om 2 d:o d:o, samt
ett om 1 d:o d:o.
Kongl. Maj:t har till grund för utmyntningen af koppar antagit, att 5-öresstycket
skulle utmyntas efter 800 R:dr Riksmynt per Skeppund koppar viktualie-vigt;
2-öres-stycket efter 600 R:dr d:o d:o, samt 1-öres-stycket efter 500 R:dr d:o d:o.
Sorn emedlertid förhållandet emellan de särskilda mynten lämpligare utfaller
genom gillande af Herr Lefréns förslag till utmyntnings-grund, enligt hvilket, med bibehållande
al 2-öres-stycket efter Kongl. 'Maj:ts Nådiga Proposition, 5- och 1-öresstyckena
blefve till storleken något mindre än de af Kongl. Maj:t föreslagna, har
Utskottet, med hemtadt stöd af de upplysningar, Öfver-Direktören vid Kongl. Myntoch
Kontroll-verken lemnat, beträffande ommyntnings-kostnaden, funnit sig böra tillstyrka,
att 5-öres-slycket utmyntas efter 1,000 R:dr Riksmynt per Skeppund
viktualie-vigt;
2-öres-stycket efter 600 R:dr d:o d:o; samt
1-öres-stycket efter 600 R:dr d:o d:o.
Uppå de af såväl Herr Lefrén i hans här ofvan anförda motion, som ÖfverDirektören
vid Kongl. Mynt- och Kontroll-verken, i det af honom afgifna yttrande,
utvecklade skäl och omständigheter, föreslår Utskottet,
att kopparmyntet må präglas af en legering, bestående af 95
delar koppar, 4 delar tenn och 1 del zink.
24
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ii.
I anledning af deif utaf Herr von Hartmansdorff framställda anmärkning, att
det nja räknesättets införande under loppet af ett år skulle föranleda två bokslut för
samma år; och enär Kongl. Majt i Nåder ansett att det nja räknesättet kunde redan
under loppet af år 1855 träda i verkställighet, i följd hvaraf något hinder ej heller
torde möta för detsammas tillämpning efter utgången af nämnde år, har Utskottet trott
sig böra tillstjrka,
att det nja mjntsystemet må tillämpas från och med början af
år 1856.
Under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet sålunda hemställt
och föreslagit, har Utskottet härigenom skolat underställa Rikets Ständers bepröfvande
följande förslag till allmänna räknesättet i handel och. vandel samt vid bokföring,
äfvensom till utmynlning af silfver och koppar, nemligen:
l:o) Att, med fastställande af mynt- och räkne-enheten till värdet af en fjerdedel
Riksdaler Silfver, enligt Mynt-Ordningen den 9 Maj 1835, denna mynt- och räkneenhet,
motsvarande en Riksdaler Riksgäld eller trettiotvå skillingar Banko, benämnes
Riksdaler Riksmynt, till skillnad ej blott från den nuvarande räkne-enheten Riksdaler
Banko, utan ock från den ursprungliga mynt-enheten Riksdaler Silfver;
2:o) Att mynt- och räkne-enheten indelas i etthundra lika delar, benämnde öre,
deraf alltså hvar och en i värde motsvarar iffo rst. Silfver eller rst. Banko
eller rst. Riksgäld, eller nära en half skilling sistnämnde mynt;
3:o) Att, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig räkenskap må föras
i två kolumner, Riksdaler Riksmynt och Öre, med undvikande af alla brutna tal, så
att hvad som understiger ett halft öre uteslutes, men då det stiger till ett halft eller
deröfver, utföres för ett öre;
4:o) Att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet, så att, på sätt i nästförestående punkt är föreskrifvet,
bråktal af öret undvikas;
5:o) Att, med tillämpningen af det nya räknesättet, följande mynt af silfver
och koppar må präglas, till skrot och korn, som här nedan bestämmes, nemligen:
A. Silfvermynl:
a. Utmyntningcn:
Ett st. ora Fyra R:dr Riksmynt eller 400 Öre = 1 R:dr Silfver = 2^R:drB:co —4 R:dr Rgs.
— '
_ l
11 — 9
— rr » » — A'3‘» ” —A ” »
55
55
55
Två
55
55
55
200
55
55
55
En
55
55
55
100
■
99
i
T
99
59
50
59
55
55
1
T
55
55
59
25
99
55
55
1
T T)
55
55
55
10
= f „ eli. 32sk.B:co = 1 „
_ i
= |” „ = | „ eli. 16 „ „ =— „ 24 sk. Rgs.
= TV» » ' li „ eli. 8 „ „ — r> 12 „ „
» = — „3sk.2|rst.„ = — „ 4sk.9|rst.„
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 44. 25
b. Skrot och Korn:
Alla ofvanuppräknade Siifvermynt skola, i enlighet med Kongl. Mynt-Ordningen
af den 9 Maj 1835, innehålla Tre delar fint silfver mot En del koppar och således
vara Tolfiödiga, af hvilken blandning, som benämnes Mynlsilfver, skola utmyntas:
af Tvä skäl pund viktualievigt sådant silfver:
25
sl.
om
Fyra R:dr
Riksmynt =
25
hela R:dr Silfver-Specie
eller
50
st.
om
Två
R:dr
dito
-
50
halfva d:o
d:o
eller
100
?t.
om
En
R:dr
di,to
==
100
fjerdedels d:o
d:o
eller
200
st.
om
50
Öre
dito
—
200
åttondedels d:o
d:o -
eller
400
st.
om
25
Öre
dito
=
400
sextondedels d:o
d:o
eller
,000
st.
om
10
Öre
dito
=
1,000
fyrationdedels d:o
d:o.
Remedium i finhet får, jemlikt nyssåberopade Kongl. Mynt-Ordning, utgöra på
hvarje il. viktualie-vigt mynlsilfver Tre Ett-tusendedels skålpund, viktualie-vigt fint silfver
öfver och lika mycket under den beslämda halten.
Remedium i vigt får utgöra:
på 4 R:dr Riksmynt-st., deraf 25 — 2 /ti viktualie-vigt mynt-silfver, n?<r* öfver eller
under per skålpund;
på 2 SI: dr d:o d:o, deraf 50 = 2. il. viktualie-vigt mynt-silfver, töVö öfver eller .under
per skålpund;
på 3 R:dr d;o d.o, deraf 100 — 2 il. viktualie-vigt mynt-silfver, -n/oö öfver eller
under per skålpund;
på 50-Öre-stycken, deraf 200 = 2 il. viktualie-vigt mynt-silfver, toVö öfver eller
under per skålpund;
på 25-Öre-stycken, deraf 400 = 2 il. viktualie-vigt mynt-silfver, tM<t öfver eller
under per skålpund; samt
på 10 Öre-stycken, deraf 1,000 — 2 il. viktualie-vigt mynt-silfver, tM» öfver eller
under per skålpund, allt viktualie-vigt.
B. Kopparmynt,
a. Utmynta ingen:
Ett st. af 5 Öre utmyntas efter 1,000 R:dr Riksmynt per skeppund koppar viktualievigt
och skall i nu gällande mynt motsvara 1 sk. 71 rst. B:ko = 2 sk. 4-f rst. R:gs,
Ett st. af 2 Öre d:o 600 d:o 7M „ ■ „ = 11M „ „
Ett st. af 1 Öre d:o 600 d:o 3H „ .« = 5M „ „
Blifvande således af 100 il. viktualievigt koppar utmyntade:
5-Öre-stycken ...... 5,000 st.
2-Öre-styck en
7,500 „
1-Öre-stycken  15,000 „
Bih. till B. St. Prot, 4853 & 4854. 6 Samt. 4 Afd. 6 Häft. 4
26
Banko-Vlskotlets Utlåtande, N:o Ii.
De nya kopparmynten komma i följd häraf att i värde nära motsvara 2|-, 1
och ^ skillingar Riksgäld, och blifva, hvad de sistnämnde 2:ne beträffar, till storleken
lika med de nu präglade mynten af enahanda värde. 1
b. Leg ering en :
Kopparmynten präglas af en legering, bestående af 95 delar koppar, 4 delar
tenn och en del zink;
6:o) att, i sammanhang med beslutet om präglingen af det nya kopparskiljemyntet,
det förklarande bör, i öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, meddelas,
att ingen är pligtig i betalning eller vexling på en gång emottaga mer af detta skiljemynt,
än en Riksdaler Riksmynt;
7:o) att det nya räknesättet må träda i verkställighet från och med början af
år 1856.
Och skall Utskottet icke underlåta att lill Rikets Ständer inkomma med förslag
lill de förändringar i afseende på Rankens sedelsystem, hvilka kunna erfordras såsom
följd af det beslut, angående mynt- och räkne-enheten samt dess indelning, som kan
varda af Kongl. Majit och Rikets Ständer fatladt.
Stockholm den 3 Februari 18o4.
Reservationer'.
af Herr Bogeman, C. A.: »Frånvarande, på permission, då Höglofl. Utskottet
fattade beslut att tillstyrka antagandet af Kongl- Maj:ts Nådiga Proposition om decimalsyslemels
tillämpning på Rikets mynt, har jag, i sak, endast att åberopa min redan
vid 1847 och 1848 årens Riksdag afgifna reservation, intagen vid Banko-Utskottets
Betänkande N:o 24.»
af Herr von Kraemer, A. R.: »Emot Utskottets beslut i förevarande Betänkande
får jag mig reservera i nedanstående tvänne punkter.
För det första har Utskottet beslutat att, med upphäfvande af den gamla myntenheten
: Riksdaler Silfver eller Riksdaler Species, mynt- och räkne-enheten hädanefter
skulle blifva densamma, eller: ^ R:dr Silfver.
Detta, som vid första påseendet tyckes leda till enhet, torde dock vid närmare
betraktande befinnas vara ett söndringsförslag. I en lid, då såväl regeringar, som folk
tyckas sträfva att, så mycket som möjligt, återförena Nordens beslögtade folkslag,
synes det mig nemligen så mycket mera underligt, att man kunnat föreslå afskaffandet
af en urgammal Svensk mynt-enhet, då man besinnar, att denna tillika är en gemensam
mynt-enhet för alla de Skandinaviska länderna, och ej blott för dessa, kan man
säga, utan för hela Norden.
Som bekant äro nemligen Norska, Danska och Holsteinska Spccien samt Riksdalern
Hamburger Banko alldeles lika, och den Svenska Specien skiljer sig från alla
Banko-Utskoltets Utlåtande, N:o Ii.
27
dessa med endast en obetydlighet (4,976 ass finsilfver eller ungefär 1 sk. bankos
högre värde).
När man tillika betänker, hurusom en sådan nedsättning af mynt-enheten i utlandets
ögon skulle få ett starkt tycke af en myntförsämring, in. fl. skäl, som
ligga nära till hands; men hvilka den korthet, som tillhör en reservation, ej tillåter
att nu anföra, så vågar jag hemställa:
att den Svenska mynt-enheten måtte bibehållas oförändrad sådan
den förut varit, eller lill 1 R.dr Silfver.
Härvid vill jag endast, såsom ett tillägg, foga en hemställan om icke, dels till
undvikande af hvarje påstådd förblandning rcikne-enheten: Riksdalern (jag har nemligen
här nedan hemställt, att sådant måtte blifva dess namn, i olikhet med Utskottet, som
föreslagit den dubbla benämningen: Riksdaler Riksmynt), dels till vinnande af fördelen
att äfven för
att den till sitt värde oförändrade mynt-enheten hädanefter skulle
benämnas icke en R:dr Silfver eller en R:dr Species, utan mera
enkelt, endast: en Species.
Species är visserligen från början endast ett tilläggsord, uttryckande ungefär
detsamma som: klingande mynt; men under tidernas lopp har denna betydelse blifvit
så glömd, att ordet nu öfvergått till ett verkligt särskildt saknamn, och torde man aldrig
i dagligt tal få höra nämnas en Riksdaler species, utan endast en eller flere
specier. .
Lika är förhållandet i vårt brödrarike Norrige, der, ehuru myntet egentligen heter
en speciedaler, det aldrig benämnes annorlunda än: en specie.
Vidare har Utskottet för den nya räkne-enheten antagit namnet Riksdaler
Riksmynt.
Jag anser denna benämning vara en uppenbar tavtologi, eller ett lika fult som
onödigt upprepande af alldeles samma sak i tvänne liktydiga ord, och får jag derföre
vördsammast föreslå, det Rikets Höglofliga Ständer ville för sin del besluta, att, i likhet
med de aldra flesta andra länders räkne-enheter
det svenska myntets räkne-enhet skall erhålla endast ett namn
och att detta skall blifva: Riksdaler utan något som helst
tillägg.
Herr Bogeman C. A. instämde i Hr v Kraemers mening, att svenska myntets
räkneenhet mätte erhålla endast ett namn och kallas Riksdaler.
af Herr Björnstjerna O. M.
»Mot Utskottets beslut att afstyrka ali förändring i den fastställda lödigheten
för silfvermyntet får jag reservera mig.
Silfrets upblandning med större mängd koppar än som erfordras att gifva det
tillräcklig hållbarhet medför följande olägenheter:
l:o Myntets tyngd och storlek ökas utan att värdet förhöjes, hvarigenom den
egenskap, att inom mindre omfång innesluta större värde, som gör den ädla metallen
företrädesvis tjenlig till mynt, delvis går förlorad.
2:o Utseendet blifver mindre vackert, enär silfret måste förlora dess hvithet i
samma mån det uppblandas med den mörkare kopparen.
3:o Kostnaden ökas onödigtvis genom öfverflödig koppar, enär myntets värde i
rörelsen icke derigenom höjes, utan endast bestämmes efter silfverhalten.
4:o Nedsmältning af det präglade silfvermyntet blifver mera vinstgifvande i
samma förhållande koppar lill större mängd deruti ingår, då det påtagligen måste vara
förmånligare att till smältning begagna sådant mynt som medför 25 procent koppav
28
Banko-Vlskoltets Utlåtande, N:o ii.
till skänks, än sådant som gifver blott 10 procent koppar på köpet utöfver silfvervärdet.
Förutom den koppar, som sålunda går förlorad, Olifver utmyntningskoslnaden
kanske mångdubblad genom det premium för uppsmältning myntet i sig innehåller.
Om det sålunda lärer vara obestridligt, att silfrets lojering med öfverflödig koppar
måste medföra ökad kostnad, samt olägenheter af flere slag, återstår att undersöka
hvilken blandning för myntsilfret kan anses förmånligast. Erfarenheten torde härvid
gifva den säkraste ledning, och deraf inhemtas: alt i intet af Europas mer betydande
länder uppblandas silfret så mycket sorn hos oss, med undantag af Preussen,
der samma lojering, som i Sverige är antagen, eller den 12-lödiga, innehållande 75
procent silfver och 25 procent koppar; all deremot silfvermyntet i England, Frankrike,
Belgien, Holland, Norrige, Bayern, Spanien, Portugal, Sardinien, Kyrkostaten,
Grekland och Nord-Amerikas Förenta Stater är 14-Iödigt eller något derutöfver, äfvensom
det Svenska af äldre prägel; i Ryssland är det i det närmaste ii-lofligt, innehållande
13 lod 16 grän, i Österrike, Sachsen och Neapel 13 lod 6 grän finsilfver per
mark mvntsilfyer.
Täger man i betraktande den stora mängd sillvermynt, sorn är i omlopp i de
länder, der den högre silfverhalten är antagen, i jemförelse med det ringa belopp, sorn
i Sverige och Preussen är utelöpande, der för det mesta pappersmynt begagnas, äfvensom
alt de flesta länder alltjemt förbättrat sitt mynt, sä att det nu innehåller vida
mindre koppar äli förr, torde man komma till den öfvertygelse, alt den lojering, sorn
brukas i alla de länder, der en stor myckenhet sillvermynt är i rörelsen, bör ega företrädet
framför den, som endast är antagen i Sverige och Preussen, der jemförelsevis ganska
litet silfver begagnas, och att således den 12-lödiga lojeringen icke torde vara den
bästa.
Det enda antagliga skäl för silfvermyntets uppblandning med ända till 25 procent
koppar lärer vara alt det derigenom erhåller ökad hårdhet och sålunda bättre
motstår nötning; men då det visat sig alt ett vida finkornigare mynt blifvit i nästan
alla civiliserade länder antaget, torde kunna förutsättas, att ett sådant erbjuder fullt
tillräcklig hållbarhet. Då derjemte myntsilfret i det stora flertalet af dessa länder är
14-Iödigt, eller i det närmaste af denna halt, torde deraf följa, att en sådan lojering
blifvit af erfarenheten godkänd. Inom Utskottet har jag derföre yrkat, alt det silfvermynt
som i Sverige hädanefter kommer att präglas, mätte erhålla en lödighet mera
öfverensstämmande med den, som i de Hesla andra länder blifvit godkänd. Myntet
skulle derigenom blifva lättare, vackrare, mindre kostsamt och mera fredadt för
smältning.
Med Utskottets majoritet har jag äfven varit af olika tanke deruti: att jag ansett
det minsta föreslagna silfvermyntet, eller 10-örestycket, blifva allt för litet, om
det utpräglas efter samma grunder, som det större silfvermyntet, i hvilken händelse
detsamma skulle blifva -jf mindre än den nuvarande R:dr specie, hvarjemte en sådan
utmyntning skulle medföra ej ringa förlust för myntverket, utan att bereda några
motsvarande fördelar. Af dessa skäl har jag ansett att 10-örestycket borde utpräglas,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, af 8-lödigt silfver, och erhålla
samma storlek sora det nuvarande minsta silfvermyntet, samt i anseende tilt dess
Danko-Utskollels Utlåtande, A':o H.
29
underhaltiga beskaffenhet anses endast såsom skiljemynt och i likhet med detta behandlas.
Detta silfver-skiljemynt blefve likafullt ganska godt, i jemförelse med dylikt
i andra länder, så att man ej behöfde befara att det genom slitning skulle förlora
färgen. De gamla Svenska TV R:dr specie voro af 8-Iödigt silfver och bibehöllo
sitt utseende; ganska väl; ll:dr specie voro preglade af G-lödigt, och *1 öre-styckena
af endast 3-lödigt silfver. Den Norska 8-scb.. den nya Preussiska Groschen, den Danska
tV -specien och de Hannoveranska 5 och 10 Groschen-styckeria äro 8-lödiga. Norska
2- och 4-scbillingar och Danska 2-schiilingar äro 4-iödiga. I Österrike, Bayern, Sachsen,
Wurtemberg och Hannover utpräglas ännu mera underhaltigt mynt, ända till 2- och
1-lödigt, som till följd af dess stora kopparhalt blifver kopparfärgadt och ergigt, hvilket
deremot icke är händelsen med det 8-lödiga silfver-skiljemyntet.»
af Herr Doktor Björkman: »Att vederbörande embetsverk och myndigheter uti underdåniga
utlåtanden förmått ådagalägga, det hvarken betydligare kostnader eller större
svårigheter skulle möta vid införandet i räkenskaperna af myntenheten, indelad i 100 delar,
än vid tillämpandet af det år 1845 nådigst fastställda myntsystemet med 1 R:dr Rgs, delad i
48 skilliiigar oell hvarje skilling i 4 styfver, är för mig lätt begripligt, ty deeimairäkningen är
kär för aila räkenskapsmän. Svårt är deremot att inse, huru all den oreda, allt det trassel
och obehag skall öfvervinnas, som i landels dagliga handel och vandel måste uppstå,
om man antager ett decimalsystem, deruti ingen enda af de nya lägre myntsorterna
svarar jemt i värde emot de nu gängse. Men ännu svårare är för mig alt Patta, huru
genom denna nyhet svenska nationens framsteg uti civilisation och bildning skall i ringaste
mån befrämjas; huru nemligen den enkla fördelningen af en Riksdaler uti 48,
24, 12 o. s. v. skall bibringa folket mindre själsodling, än Riksdalerns beräkning i 100,
10 och 5 delar. Andra civiliserade nationers biidningshistoria bevisar åtminstone icke
demiä sals. Mig vill del synas, att penningeräkuingen i decimaler, en gång inlärd,
måhända genom räkenmachiner med kulör, sedan skall fordra mindre tankeöfning, mindre
räknekonst och mindre hufvudräkning, och således snarare befrämja menige maris
tanklöshet, än dess förståndsodling. Hvad som dock härvid är en obestridlig sanning,
är det, alt om ett splitternytt räknesyslem skall tillämpas pä Rikets mynt, så mäste alla
enligt gamla systemet utförda skatter, afgifter, taxor och aflöningar, samt aila hittills
bland allmänheten gängse räkneböcker, räntetaheller och hjelpredör förändras och omstöpas
till de flestas missnöje, förvillelse och misstroende. Om nemligen Svenska Riksdalerns
nuvarande, uti handel och vandel så lätt användbara fördelning i skillingar och
styfrar skall upphöra, och de nu gångbara 48-deiarne förvandlas till 100 nya ören,
10 sk. till 33J- eller 34, 12 sk. till 25, 8 sk. till 16|- eller 17 ören o. s. v., samt nuvarande
runstycke eller. 1*4 styfver skola svära emot del nya öret eller minsta
Riksdalersdelen, hvilken missbelåtenhet, hvilken förvirring, hvilken oreda skall icke uppslå
och länge bibehålla sig bland af nationen?! Alt alla svårigheter härvid skola
i tidernas längd öfvervinnas, inser jag nogsamt, men till föga eller ingen annan nytta,
än någon större beqvämlighet i ,bokföring, en beqvämlighet, sorn dock blifver obetydlig,
om icke äfven 10-delen af de 100 ören får sin särskilda benämning och kolumn i
räkenskaperna.
Jag har således icke kunnat instämma i Höglofl. Banko-Utskottets beslut, att
hos Rikets Stander förorda Kongl. Maj:ts, med frångående af det den 8 Maj 1845
Nådigst sanktionerade myntsystem, denna Riksdag förnyade Nådiga Proposition angående
decimalsyslemets tillämpning på Rikets mynt. Den föreslagna reformen är, efter
mitt förmenande, icke af något verkligt behof påkallad och medför icke någon allmänt
30
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o i t.
insedd och erkänd förbättring af det närvarande; men åstadkommer deremot en allt
för stor rubbning i flerfaldiga sekelsgamla förhållanden. Om någon verklig fördel med
det så ofta ifrågasatta decimalsystemets tillämpning på Rikets mynt skall af nationen
vinnas, så måste något sådant system uppfinnas, deruti de nya decimalerna jemnt motsvara
de gamla minsta räkneenheterna, runstycket eller styfvern; men icke ett sådant
uppgöras, der den nya minsta enheten blifver §f större än gamla riksgälds-styfvern och
4|f större än gamla riksgälds-runstycket. Kunde en deeimal-indelning införas, uti
hvilken en af de minsta nu gällande räknedelarne alldeles oförändrad toges till 100-del
af nya myntenheten, Riksdalern, så' att 100 nuvarande halfskillingar eller styfrar utgjorde
en ny Riksdaler med värde af nuvarande 1 R:dr 2 sk. eller 25 sk. R:gs, enligt
Herr Riskop Agardhs reservation vid Höglofl. Ranko-Utskottets Utlåtande N:o 47 vid
Riksdagen 1848, så vore reformen möjligen fördelaktig och lätt antaglig. Man lade då
vid reduktion helt enkelt 2 sk. eller 1 sk. till den gamla Riksdalern för att få den nya;
och det nya systemet egde då fullkomligt sammanhang med det gamla samt infördes
småningom utan bråk och hufvndbryderi. Nu synes mig, för att nyttja samme värde
Reservants ord, att det nya Jorslaget jemnt utletat den svåraste och mest invecklade,
ulvugen, och gått förbi, den enklaste, hvilken gör nästan ingen rubbning i det närvarande.
Till de skäl, som ytterligare afrådt mig från bifall till ifrågavarande förslag,
hörer äfven den öfverlygelsen, alt decimal-syslemets tillämpning på Rikets mått,'mål
och vigt bör först införas, innan man antager ett sådant system i Rikets mynt; dels
emedan myntenhetens fördelning i 100 eljest passar så illa tillsammans med måttets,
målets och vigtens småfördelningar i 6, 8, 32 o. s. v. och dels emedan myntenheten
bör stå uti ett bestämdt förhållande till vigtenheten och denna åter till måttenheten.
Men att en sådan förändring i beräkningen af Rikets mått, mål och vigt denna Riksdag
skulle binna tillbörligen utarbetas och antagas, ehuru än Kongl. Majit derom lofvat
meddela Nådig Proposition, synes mig vara en omöjlighet; såvida nemligen något
allmännare erkändt, vetenskapligt system, hvartill 1823 års förslag numera ej torde
kunna räknas, dervid skall tillämpas. Att åter införa decimal-systemer i mått, mål och
vigt utan behörigt sammanhang dem emellan, och utan någon af Europas vetenskapsmän
enhälligt erkänd^ tillförlitlig mått- och vigtenhet, vore alt tillintetgöra de sköna
förhoppningar, man så länge hyst, om en för alla bildade nationer gemensam och oföränderlig
enhet vid alla sådana fördelningar och beräkningar. Må man heldre ännu
vänta några decennier för att vinna fullständiga, mogna och allmänt erkända samt nyttiga
reformer, än att tillvägabringa oreda och villervalla genom delvis företagna, mindre
nödiga förändringar, som sedan behöfva utbytas emot bättre. Detta uppskof synes
mig så mycket mera tillbörligt, som Europas största handelsstat, England, nu lärer
förehafva samma frågor, och resultatet af der försiggående vetenskapliga, praktiska och
sannolikt grundliga utredning af ämnet bör kunna blifva upplysande och gagneligt för
alla andra nationer.
Äfven vid beräkningen af den Nådigst föreslagna förenklingen af Skatteväsendet
i Riket synes mig tidpunkten icke vara inne för myntenhetens förändring, förrän
frågan om nya mått- och vigt-enheten först är afgjord. Först då man i Jordeböckerna
kan införa decimal-beräkningen af skattepersedlarne, är väl der behöfligt att införa decimal-räkningen
i penningar. Den enda interims-reform i Rikets mynt jag således
kan förorda, är den af Rikets Ständer år 1845 gillade och samma år af Kongl. Majit
Nådigst fastställde samt redan i landet af bruket allmänt antagna. Jag åberopar vi-1
dare såsom skäl för dessa mina åsigler de utförligare och sakrikare reservationer, som
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o Ii.
31
under 1848 års Riksdag afgåfvos vid Höglofl. Banko-Utskottets Utlåtande N:ris 24 och
47 af Herr Bogeman C. A., Herr Åkerman Fr., Herr Biskop Heurlin, Herr Biskop
Agardh, Herr Doktor Sandberg, Herr P. J. Lagergren med flera.»
af Herr Domprosten Doktor Thomander. »Jag reserverar mig emot Höglofliga
Utskottets betänkande i så måtto som jag, derest för närvarande något hör i saken
tillgöras, ger företrädet i första rummet åt, Herr Waljenbergs förslag och dernäst åt
det af Herr Professor Agardh förordade.» Uti denna reservation har Riksdags-Fullmäktigen
Daniel Danielsson från Jönköpings län instämt.»
af Herr 0. Wijh. »Alla reformer böra, efter min tanke, gå derpå ut, att alstra
utaf sig sådana fördelar, som gagna i väsendtlig mån så väl det allmänna som den enskilde,
och af sådan halt anser jag ej förevarande fråga om deciinal-systemets införande
uti Rikets mynt vara; ty hvarken biir Staten eller individen rikare el[er fattigare om
vi dividera med 12 eller 10; det säkra är, att vid det förrå är nationen vand och
uppfostrad, till det senare skall den inläras. Jag har väl hört vidt och bredt ordas
om hurusom decimal-systemets antagande skulle vara ett steg framåt på civilisationens
bana och hört uppräknas hvilka nationer som häfva ett sådant. Jag är dock så stoll
att tro det Sverige står uti bildning framom flere af dem, och jag frågar om man ej
med skäl kan säga att England står framom dem allesammans uti alla afseenden, ehuru
de ännu räkna med Pound, Shillings och Pence? Massan af folket i vårt land, som
benämnas menige man, skall med största motvilja se en förändring uti del räknesätt de
ärft af förfädren, och en villervalla skall uppslå på våra torg och marknader, åtföljd
af högst omilda yttranden öfver dem, som vållat denna räkneförändring. Den nuvarande
divisorn kan delas med 2, 3, 4 och 6, som gör att menige man räknar dermed
lätt i hufvudet, då Tian deremot endast kan delas med 2 och 5, och i en fråga af
denna beskaffenhet anser jag att man bör ha afseende på massan af folket och hvad
som för dem faller sig lättast. Den högre bildningen nyttjar ju nn decimal-systemet
uti sina vetenskapliga beräkningar, och dermed får hvar och en, som vill förstå dem,
söka göra sig bekant: ingen trugas dertill. Hufvudsyftet med decimal-svstemels införande
tyckes vara att slippa den 3:e kolumnen uti alla räkenskaper, och detta vinnes
enklast och lättast genom en författning, som stadgar alt hvad som ej uppgår till
mer än 6 rst. bortfaller, men hvad som stiger derutöfver beräknas till hel skilling,
alldeles som nu tillgår uti tulluppbörden, der denna reform för flera år sedan
infördes.
Af en reform, som den ifrågavarande, hvilken ej har annat för sig än nyhetens
behag, kan jag ej låta hänföra mig till att med min röst vålla utgifter och kostnader
för dess befordrande till verkställighet, kommande att uppgå till hundratusentals riksdalers
belopp, hvilka kunna bättre användas tili produktiva föremål.»
af Herr A. O. Wallenberg: »Emot Utskottets i beslut att tillstyrka Rikets
Ständer antaga till räkne-enhet \ Riksdaler Specie, eller en sä kallad Riksdaler Riksgäld,
med bibehållande af 1830 års Specie-Riksdaler såsom mynt-enhet, får jag reservera
mig, emedan jag ogillar, att fortfarande ega en räkne-enhet och en annan myntenhet.
Då derjemte alla öfriga nuvarande silfvermynt, till valören utpräglade efter
tudelningssystemet, skola bibehållas, kommer detta aldrig att leda till införande af
tiotalsräkning.
32
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o Ii.
Emot fördelningen af den antagna enheten i 100 delar, i stället för 10, reserverar
jag mig, enär man derigenom söker införa ett centesimalsyslein, som förhindrar
en redig uppfattning af decimalsystemets enkelhet.
Utskottet, som behandlat hela frågan såsom en smaksak, har icke velat stödja
mynt- och räkne-enheten på viglen, såsom i tvänne sinsemellan olika framställningar
blifvit föreslaget, utan ansett densamma icke beroende af någonting annat än ett tillfälligt
värdebegrepp, tillstyrker 1 R:dr Rgs till räkne-enhet, emedan sådant skulle
bereda allmänheten »en lättnad i öfvergången från det äldre lill det nyare räknesättet.»
Men Utskottet alstyrker antagandet af 40 sk. banko till räkne-enhet på den grund, att
allmänheten skulle förvilla sig »vid förvandlingen från det nva myntet till det gamla
eller tvärtom.» Utskottet, som vitsordar, att Riksdalern »är den å torg och marknader,
i bodar och mindre penningeliqvider vanligaste», har icke dragit i betänkande att
undanrödja »skillingen», hvilken likväl kan antagas förekomma hundrade gånger för en
i jemförelse med Riksdalern uti så beskaffade mindre liqvider. Riksdalern, delad i
100 delar, har icke någon decimal-jemförelse med skillingen förr än vid sjelfva hufvudenheten,
som är = 48 skillingar. Tiondedelen deraf är lika med 4 skillingar 9 och f
runstvcken rgs, då deremot den föreslagna tiondedelen af 40 skillingar blefve lika med
4 skillingar banko eller 6 skillingar riksgäld , hvilket värdebegrepp jag fortfarande anser
så välbekant' för den större allmänheten, att, om detta system antoges, deraf skulle
uppkomma en ganska beqväm lägre räkne-enhet. Endast den omständighet, att ett
nytt myntstycke å 4 skillingar 9f runstycken måste sättas i omlopp med bibehållande
af förutvarande mynt å hela skillingar, fördelade uti 4 styfver, kommer att föranleda
så många små förtretligheter, att jag härutinnan motser en anledning (dl ovilja, hvilken
icke träffar, såsom med rätta, det sätt, hvarpå decimalsvstemet. tillämpas, utan dess
värre den obestridligt förträffliga tiotalsräkningen sjelf.
Jag har redan upptagit det ena af de 2:ne argumenter Utskottet uppställt emot
mitt vördsamma förslag, och får, med afseende på det andra, eiler att »de nuvarande
silfvermynt-valörerne måste nied betydliga kostnader ommyntas», endast erinra, att jag
aldrig föreslagit en så beskaffad ommyntning. Tvärtom har jag uti §. 10 af mitt
förslag yrkat, att nu singel silfvermynt fortfarande skulle utlemiias intilldess det
blifvit förslitet. Det är ock alldeles klart, att en så beskaffad ommyntning vore fullkomligt
onödig med antagandet af ett system, deruti sjelfva mynt- och räkne-enhetens
närmaste underafdelning går jemt upp uti alla de silfvermynt, hvilka sedan år 1830
blifvit präglade.
Den föreslagna och af Utskottet tillstyrkta reformen är så beskaffad, att den
möjligen kan anses tillfyllestgörande för räkenskapsföraren; men enär det icke är detta,
som Rikets Ständer uti sin underdåniga skrifvelse af den 28 Augusti 1851 hafva begärt,
ulan ett så beskaffadt, på vetenskapliga grunder uppfördt och konseqvent tillämpadt
decimalsystem, sorn kunde skänka den mindre kunnige alla de lättnader och fördelar
tiotalsräkningen, rätt tillämpad, erbjuder, så anser jag endast antagandet af ifrågasatta
förslag komma att aflägsna den önskvärda reformens slutliga genomförande.
Denna åsigt får ett ytterligare stöd deraf, alt Utskottet icke funnit anledning tillstyrka
någon förändring uti löjeringen, oaktadt det är både bevisligl och bevisadt, all den
nuvarande lojeringen med 25 % koppar föranleder en gagnlös förlust för Slaten och
en onödig ökad tyngd af myntet, utan att i ringaste mån öka dess värde. Till den
erfarenhet andra länder vunnit och begagnat, kan nu läggas den vigtiga, alt man i
Holland vid under sistförllutna 3:ne år verkställd ommyntning, funnit sig, på grund af
noggranna
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 14.
33
noggranna rön, böra stadna vid en bjering af 5|- % koppar. Häraf torde få antagas,
att hvarje- ändring i räkne-enheten, utan att grunda densamma på en efter annan
bjering fastställd mvnt-enhet, icke blir af särdeles varaktighet, och med stöd af den
sanning, som blifvit i den Kongl. Propositionen åberopad, »det hvarje mindre förändring
i dessa hänseenden medför samma olägenheter och besvär, som en genomgripande
reform, utan att skänka dennas fördelar», vågar jag för min ringa del ej
antaga ifrågaställa förslag, utan anhåller vördsamt få fästa uppmärksamheten på min
i ämnet väckta motion, hvilken innehåller ett förslag till ett nytt myntsystem, som
icke är eller gör anspråk på att vara någon egen uppfinning,'utan helt enkelt det
verldsbekanta metriska systemet, konseqvent tillämpadt på vårt mynt.
Slutligen mäste jag beklaga, alt Utskottet i sittoBetäukande med tystnad förbigått
Öfver-Direktörens vid Kongl. Myntverket, Herr Åkermans, förslag att framdeles
slå allt skiljemynt efter enahanda prägelvärde, hvilket förslag har sina ostridiga fördelar
framför det i samma riktning af Utskottet tillstyrkta.»
Med Herr Wallenberg hafva Herr P. H. Hesselgren och Herr Fristedt sig
förenat.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 6 Haft.
5
STOCKHOLM, trjckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Banko-Utsi; otte ti Utlåtande, N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande öfver ett af Handlanden M. W. Lindström gjordt
ackords-anbud.
Uti en till Utskottet inlemnad ansökning, hvaröfver direktionen af
Banko- samt Handels- och Närings-diskonterna Utlåtande afgifvit, har handlanden
i Norrköping M. IV. Lindström anhållit, att de å tvänne af numera
aflidne konsuln och handlanden Carl Söderström år 1839 upptagne lån, det
ena i Banko-diskonten å 1,600 r:dr, emot borgen af Lindström, och det andra
i Handels- och Närings-diskonten å 4,000 r:dr, emot handlanden J. 0.
Skogs af Lindström accepterade invisning, upplupna öfverräntor måtte eftergifvas
, under vilkor , att återstående kapital-beloppen, utgörande å förstberörda
lån 898 r:dr, samt å det sistnämnda 2,245 r:dr, eller tillhopa 3,143 r:dr, allt
banko, på det sätt liqviderades, att hela kapital-återstoden å det förra, jemte
245 r:dr af det sednare, med tillsammans 1,143 r:dr banko kontant inbetaides
fjorton dagar efter erhållen del af Rikets Ständers bifall till ansökningen, samt
att af återstående 2.000 r:dr banko 500 r:dr nämnde mynt årligen erlades den
1 Februari, under hvartdera af åren 1855, 1856, 1857 och 1858; för fullgörandet
af hvilka inbetalningar apothekaren C. F. Asker och fabrikören Erik
Enberg i Norrköping skriftligen utfästat sig att utfärda deras förbindelse till
Handels- och Närings-diskonten.
Genom ofvanberörde Utlåtande är vordet upplyst, att, sedan samtlige gäl—
denärerne för ifrågavarande två lån blifvit, före lånens förfallotid, i konkurs-tillstånd
försatte, Söderströms och Lindströms konkursmassor såsom utdelningar
lemnat de å lånen nu afförda belopp; men att deremot från Skogs massa någon
utdelning icke tillfallit oprioriterade borgenärer, likasom att någon sådan ej
eller skall vara att förvänta från nu mera aflidne Söderströms urarfvabo, samt
Bih. till R. St. Fröt. 1853 § 1854. 6 Sami. 1 Afd. 7 Haft. i
2
Bariko-Utsliottets Utlåtande, N:o 15.
att, vid tid efter annan sökt verkställighet af konkurs-domarne, enligt inkomna
utmätnings-bevis, någon tillgång icke hos någon af gäldenärerne funnits.
Vid sådant förhållande och då Direktionen derjemte förklarat sig anse
föga om ens någon förhoppning förefinnas, att annorlunda, än genom antagande
af nu gjorda erbjudande, kunna få merberörde, sedan år 1845 inom linien
förda kapital-fordringar godtgjorda, anser Utskottet sig ega skid att, såsom med
Diskontverkets fördel öfverensstämmande, tillstyrka,
att räntan å ifrågavarande 2:ne lån må eftergifvas och afskrifvas,
under vilkor, att, inom fjorton dagar efter det beslutet härom blifvit
handlanden M. IV. Lindström delgifvet, till Diskontverket kontant
inbetalas ej mindre fulla kapital-återstoden 889 r:dr af Bankodiskont-lånet,
än äfven 245 r:dr banko i afräkning å lånet från
Handels- och Närings-diskonten, samt att, inom lika tid, till godtgörande
af sistnämnde Diskonts derefter återstående kapital-fordran,
till Diskontverket aflemnas en af apothekaren C. F. siskar och fabrikören
Erik Enberg, en för begge och begge för en, utgifven
förbindelse, att till Handels- och Närings-diskonten, eller ordres, betala
femhundra riksdaler den 1 Februari 1855, femhundra riksdaler
den 1 Februari 1856 , femhundra riksdaler den 1 Februari 1857,
samt femhundra riksdaler, allt banko, den 1 Februari 1858.
Stockholm den 16 Februari 1854.
Bank*-Utskottets Utlåtande., N:o IS.
3
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om afskrifning af ett i Banko-Diskonlverket
af nu mera aflidne Gårdsegaren J. E. Borin upptaget lån.
Sedan förre gårdsegaren i Enköping J. E. Borin, som, mot borgen af
gårdsegarne P. Pettersson och 0. Herlin, i Banko-diskonten undfått ett den
15 Januari 1842 till betalning förfallet lån, stort 240 r:dr banko, den 30 September
1849 aflidit, samt enkan Borins ooh förmyndarens för Borins omyndiga
barn, gårdsegaren yl. Berggrens ansökning om urarfva-förmån blifvit, ge
nom
Rådhus-rättens i Enköping uti urarfva-målet gifna dom, afslagen, har, jemte
omförmälande såväl häraf, som att uppå framställdt yrkande om utmätning af
Diskont-verkets fordran hos enkan Borin och förmyndaren, fordringsbéloppet blifvit,
i anseende till saknad tillgång hos enkan Borin, utmätt hos Berggren, bemälde Berggren,
uti en till Utskottet ingifven skrift, anhållit ej mindre att det från Diskontverkets
sida mot honom framställda kraf måtte varda eftergifvet och nedlagdt,
än äfven att denna Diskont-verkets fordran, till hvars gäldande Borins enka
icke egde någon tillgång, mätte få afskrifva®.
Uti häröfver infordradt Utlåtande, har Direktionen öfver Banko-diskontverket
dels, angående beskaffenheten af denna Diskont-verkets fordran, upplyst,
att, vid uteblifven liqvid för ifrågavarande lån, ej mindre låntagaren än äfven
löftesmännen blifvit lagsökte, men befunnits sakna annan tillgång, än att hos
Herlin, hvars såväl fasta, som lösa egendom blifvit för annan skuld å auktion
försåld, i mät tagits det belopp, som af auktionsmedlen, efter liqviderandet af
förmånsrätt-egande fordringar, återstod, hvarigenom Diskont-verket erhållit i afräkning
å lånet den 25 November 1842 insatte lil r:dr 24 sk.; att Borin under
tiden gjort konkurs, som, enligt derför afgifven redovisning, icke lemnat
den ringaste utdelning ät oprioriterade fordringsegare; men att från Borins urarfvabo
såsom utdelning erhållits å länet ytterligare insatte 14 r:dr 14 sk.; att
Herlin, vid mot honom år 1837 äskad utmätnings åtgärd, befunnits hafva från
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 16.
orten afvikit, utan att hans vistelseort sedermera kunnat utrönas,, samt att Pettersson,
enligt från Konungens Befallningshafvande tid efter annan meddelade
utmätningsbevis, fortfarande saknade all tillgång; och dels, vidkommande Berggrens
förevarande ansökning, tillkännagifvit, att, sedan Berggren öfver den hos
honom gjorda utmätning hos Konungens Befallningshafvande anfört besvär, som
blifvit till förklaring af Diskont-verkets ombudsman utställde, bemälde ombudsman,
efter vunnen kännedom derom, att försummelsen att inom föreskrifveii tid
förrätta bouppteckning efter Borin, till följd hvaraf ansökningen om urarfva-förmån
för Borins enka och omyndiga barn är vorden genom omförmälda dom
afslagen, icke ligger Berggren såsom barnens förmyndare till last, enär han, sedan
Borin den 30 September 1840 aflidit, blifvit först den 20 Januari 1850
eller efter förloppet af den tid, inom hvilken bouppteckningen bordt vara förrättad,
till förmyndare förordnad, samt bouppteckning derefter skett den 31 i
samma månad och urarfva-ansökningen för myndlingarne den 18 nästpåföljde
Februari af Berggren till Rådhus-rätten ingifvits, icke funnit fog att fullfölja påståendet
om godtgörelse af Berggrén för Diskont-verkets ifrågavarande fordran.
Vid nu upplysta förhållande saint då Banko-diskont-direktionen derjemte
förmält, att Direktionen äfven utan särskild ansökning, ämnat att, vid till
stundande
Diskont-revision, till afskrifning anmäla merherörde län, såsom varande
bland dem af Banko-diskontens äldre osäkra fordringar, för hvilka någon
ytterligare godtgörelse icke rimligen är att påräkna, linner Utskottet sig cga
skäl hemställa,
att ifrågavarande lån, hvarå i kapital återstå 114 r:dr 10 sk. banko,
måtte eftergifvas och få i räkenskaperna afskrifvas..
Stockholm den IG Februari 1854..
Banko- Utskottets Memorialf N:o 17..
5>
N: o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial,, i fråga cm lönevilkoren för Läkaren vid Tumba Bruk.
Sedan vikarierande distrikt-läkaren inom Botkyrka och Salems församlingar,
Medicine-doktor N. G. Bjellberg, hvilken bestrider läkarevården vid Tumba
bruk, uti en till Banko-fullmäktige ingifven skrift, under förmälan, bland annat,
att den från bruket anslagna löneinkomst af 400 r:dr årligen knappast vore
tillräcklig till anskaffande af föda och skötsel åt den häst, läkaren, i och för
resorna till bruket, nödgades underhålla, framställt begäran om en sådan
förhöjning i läkare-arfvodet, att detta komme att icke allenast betäcka de med
resorna till Tumba förknippade omkostnader, utan äfven lemna skälig ersättning
för den stora tidspillan, som åtföljde utöfningen af sjelfva befattningen, der
apothekarens tjenst vore med läkarens förenad; samt läkare-distriktets medlemmar,
vid sammanträde den 8 Oktober nästlidet år, jemväl klagat öfver den
Tumba bruk tillkommande förmån af läkarens personliga besök derstädes 2:ne
gånger i veckan, såsom förnärmande deras egen rätt till läkare-biträde, hvilket
pä dessa dagar vore dem betaget, äfvensom, med afseende derå, att ortens innevånare
i allmänhet på sednaste tiden höjt läkare-arfvodena med omkring 50
procent, ansett tillökning i arfvodet från Tumba äfven böra medgifvas;' så och
efter det Tumba bruksförvaltare, uti infordradt utlåtande, yttrat den åsigt, att
läkarens omförmälda åliggande i sjelfva verket både för honom och grann arne
medförde större olägenheter, än det gagnade bruket, emedan det ofta inträffade,
att läkaren vid de föreskrifna besöken ej beliöfde anlitas, hvaremot han
dessemellan måste efterskickas, hvilket hädanefter såsom hittills borde kunna ske
utan särskild kostnad för bruket, då skjutsen besörjdes med brukets hästar,
hvaraf alltid någon borde linnas att tillgå för tillfälliga behof; hafva Fullmäktige,
med öfverlemnande af de detta ärende rörande handlingar, uti ett till Utskottet
ingifvet memorial, anfört, att, då Rikets Ständer, med gillande af Banko-Utskottets,
vid 1840—1841 årens riksdag, uti Memorialet N:o 197 gjorda
6
Banko- Utskottets MemorialN:o 17.
hemställan bifallit, »att ett årligt arfvode af 250 r:dr banko finge anslås för
den läkare, som vid Tumba bruk besörjer hälsovården och har tillsyn öfver
brukets förråd af läkemedel, med förbindelse för honom, att, så ofta det kan
erfordras, efter kallelse, sig vid bruket inställa, under bekostande af egen skjuts;
samt att, i händelse hinder för Fullmäktige skulle uppstå att emot detta arfvode
erhålla en skicklig och pålitlig läkare, Fullmäktige då egde att, för detta
ändamål, disponera högst 400 r:dr nämnde mynt; i hvilket fall det skulle åligga
den mot sådan högre aflöning antagne läkaren, att, utom hvad ofvan nämndt
är, jemväl opåkallad 2:ne gånger i veckan inställa sig vid bruket», samt
Fullmäktige allt sedermera funnit sig föranlåtne att för läkare-vårdens besörjande
vid Tumba bruk anvisa det medgifna högre arfvodet af 400 r:dr b:ko, hvilket
hittills till läkaren utgått under de för åtnjutande deraf bestämda vilkor;
men den omständighet, att de läkare, som, på grund af Rikets Ständers ofvanberörde
beslut, varit vid Tumba anställda, endast under jemförelsevis kortare
tider med befattningen fortfarit, syntes ådagalägga, att aflöningsvilkoren icke voro
för tjcnstens innehafvare nog fördelaktige med afseende ä den läkaren nu
åliggande skyldighet att minst 2:ne gånger i veckan med bekostande af egen
skjuts vid bruket sig inställa, Fullmäktige, enär, under förutsättning af läkarens
befrielse från nämnde skyldighet, .svårighet icke torde möta att emot det hittills
medgifna arfvodet af 400 r:dr årligen erhålla en skicklig och passande läkare,
ansett sig, i enlighet med bruksförvaltarens förslag, böra hemställa, att,
med bibehållande af nuvarande årliga arfvode 400 r:dr banko för besörjande
af läkarevården vid Tumba, jemte tillsynen öfver brukets förråd af läkemedel,
läkaren må befrias från skyldigheten att, under bekostande af egen skjuts, 2:ne
gånger i veckan opåkallad besöka bruket, och honom deremot åläggas att, så
ofta sådant erfordras, efter kallelse och med begagnande af brukets skjuts, der
sig infinna.
Enär erfarenheten ådagalagt, att de för tillgodonjutandet af läkare-arfvodet
bestämda vilkor försvårat möjligheten att för längre tid Aid bruket fästa
någon skicklig och . pålitlig läkare, samt härvid i betraktande tages, att utaf
dessa vilkor, det ena af läkarens opåkallade inställelse 2:ne gånger f veckan, enligt
hvad upplyst blifvit, icke för personalen A id Tumba medförde någon egentlig
fördel och således, utan tvekan kunde, såsom endast verkande missbelåtenhet
i örten, efter gifvas, samt det andra, eller åliggandet för läkaren att verkställa
dessa opåkallad® besök med bekostande af egen skjuts, desto hclldre komme
att, dorert nyssnämnda vilkor eftergåfvos, af sig sjelf bortfalla, som för läkarens
hemtande till sjukbesök, när sådana påkallats å andra dagar, än de å hvilka
läkaren varit förbunden att sig sjelfmant inställa, i allt fall måst begagnas brukets
hästar; anser Utskottet Fullmäktiges ofvanbcrörde hemställan vara på giltiga
skäl grundad, och får alltså tillstyrka,
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 18.
7
att, med bibehållande af nn varande årliga arfvode 400 r:dr banko
för besörjande af läkarevården vid Tumba, jemte tillsynen öfver brukets
förråd af läkemedel, läkaren befrias från skyldigheten att, under
bekostande af egen skjuts, 2:ne gånger i veckan opåkallad besöka
bruket; hvaremot honom skall åligga att, så ofta sådant erfordras,
efter kallelse och med begagnande af brukets skjuts der sig
infinna.
Stockholm den 24 Februari 1854.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande 'öfver ansökningar af prosten 0. U. Arborelius och handlanden
E. G. Arborelius om eftergift af öfverränlor å Diskont-län.
Till Utskottet hafva ansökningar blifvit irigifne, dels af prosten 0. U. Arborelius
om eftergift och afskrifning af upplupna öfverräntan å ett af honom,
mot borgen af handlanden E. G. Arborelius och hemmansegaren Didrik Veström,
i Banko-diskonten upptaget lån å 800 r:dr och dels af handlanden E.
G. Arborelius om eftergift af upplupna öfverräntor å ej mindre förenämnda lån,
än äfven å de af sistbemälde sökande upptagna, nemligen i Banko-diskonten
ett å 1,600 r:dr och ett å 500 r:dr, för hvilka, jemte prosten Arborelius, såsom
löftesmän häfta bruksidkaren F. Göthe för det å 1,600 r:dr och hemmansegaren
Didrik Veström för det å 500 r:dr, samt i Handels- och Närings-diskonten
ett å 2,600 r:dr, till säkerhet hvarför blifvit hypothiserad prosten Arbor
elii skuldsedel å enahanda summa, med borgen af hemmansegaren Didrik
Veström; varande till stöd för berörde ansökningar anfördt, af prosten Arbo
-
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 18.
relins, att af de i hans konkurs bevakade fordringar endast Diskontverkets blifvit
till kapitalet godtgjord; att hans öfrige borgenärer afsagd sig deras r;intefordringar
samt att det med dem träffade ackord medtoge så stor del af hans löneinkomster,
att han nu, vid 63 års ålder, med hustru och fem minderåriga
barn, af hvilka det yngsta endast frenne månader gammalt, knappast kunde
uppehålla sig och de sina; samt af handlanden Arborelius, att dä han, med
yttersta ansträngning och efter medgifvande af öfrige fordringsegare, i första
rummet godtgjort sä väl Banko-diskontens som Handels- och Närings-diskontens
kapitalfordringar, utkräfvandet af de derå upplupna räntor skulle betaga honom
möjligheten att fortsätta sin verksamhet, äfvensom hoppet att i en framtid kunna,
om än i ringa man,, godtgöra de större förluster, sorn hans, utan eget förvållande,
iråkade obestånd tillskyndat hans öfrige borgenärer.
Af de för Utskottet tillgängliga handlingar är vordet upplyst, att de räntor,
för hvilka eftergift sökes, utgöra:
för Banko-diskontlånet å 800 R:dr ....... R:dr 109: 16. —
a 33 å 1,600 R:dr
. t> 155: 6. 10.
a 33 å 500 R:dr ....... 35 51: —- —
samt för länet i Handels- och Närings-diskonten å 2,600 R:dr 33 355: 16. —-
eller tillsammans ........... B:ko R:dr 670: 38. 10.
och att samtlige ofvan omförmälde gäldenärcr blifvit i konkurs-tillstånd försatte,
innan genom lagsökning kunnat indrifvas Diskontverkens ifrågavarande, under
åren 1849 och 1850 till betalning förfallna fordringar, hvilka genom handlanden
Arborelius, som med sina öfrige borgenärer skall hafva träffat ackord, blifvit
till kapitalen fullt betalda, dels den 19 April och dels den 26 Maj 1852.
Då de ansökningarne bifogade sysskmianna-bevis styrka, att ingendera af
förutnämnde gäldenärers konkursmassor lemnat tillgång till godtgörande af icke
förmånsrätt egande fordringar; men handlanden Arborelius visat sig angeläget
vara att i verksamhet åter inträda, samt sjelfmant, så snart hans förmåga dertill
sträckte sig, godtgjort Banko-diskontens samt Handels- och Närings-diskontens
fordringar till fulla kapital-beloppen, hafva direktionerna öfver nämnde verk,
uti infordradt Utlåtande, å ansökningarne tillstyrkt bifall.
Vid nu upplysta förhållande samt med fästadt afseende jemväl å de af
ej mindre Landshöfdinge-embetet i Stora Kopparbergs län, än domaren och kronofogden
i orten afgifna och till Utskottet öfverlemnade intyg, att det obestånd,
handlanden E. G. Arborelius iråkat, icke varit en följd af misshushållning eller
bristande omvårdnad och tillsyn i förvaltningen af hans angelägenheter, utan
fast heldre finge sökas uti ofördelaktiga konjunkturer och oförutsedda förluster;
att han med arbetsamhet och omtanka, genom anställda odlingar och jernhand
teringens
-
Ranbo-Utskottets Memorial, N:o 19.
9
teringens utvidgning åt allmogen inom Elfdahls socken beredt ökade och förbättrade
näringstillfällen, samt att lians verksamhet, sådan den kommit till länsstyrelsens
kännedom, och hvarmed han ännu efter förmåga och tillgång fortfore,
på näringarne och folkets bergnings-förmåga inom nämnde socken öfvat ett gagnande
inflytande; finnér Utskottet sig ega skäl hemställa,
att de å ofvan upptagna fyra lån upplupna räntor, tillsammans utgörande
670 r.dr 38 sk. 10 r:st banko, måtte eftergifvas och få
afskrifvas.
Stockholm den 24 Februari 1854.
Res tr nation:
afEiksdags-fullmäktigen Dan. Danielsson från Jönköpings län: Oaktadt
alla de ömmande skäl, som tala för förenämnde afskrifning, anser jag icke med
mitt riksdagsmanna-kall förenligt att tillstyrka afskrifningar af lån eller räntor,
hvilka Banken eger utsigt att utbekomma. Jag anser mig icke värdigt att eftergifva
något af statens eller Bankens medel. Dessutom blefve det ett högst
vådligt prejudikat om Höglofl. Utskottet ens börjar beträda den banan att tillstyrka
afskrifningar på så nya lån, som ifrågavarande. Jag reserverar mig mot
tillstyrkandet.
N:o 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr. 1854, kL 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återrcmiss af Utlälandet N:o 9.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9, öfver en af guld- och silfverarbetaren
P. G. Fernlund gjord ansökning om ersättning för å Banko-auktion inköpte
Bih. till R. St. Brot. 1S53 £ 1854. 6 Sami. 1 Afd. 7 Haft. *
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 20.
panter, hvilka sedermera befunnits vara af oädel metall-komposition, är, enligt
Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag, under den 8 dennes, bifallet af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden, hvaremot Bondeståndet,
likmätigt protokolls-utdrag af samma dag-, nämnde Utlåtande återremitterat.
Som emedlertid, i frågor af förevarande beskaffenhet, tre Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut ; anser Utskottet,, under åberopande
af 49 § 3 mom. i Riksdagsordningen, Bonde-ståndets återremiss
icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 24 Februari 1854.
N:o 20*
*
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr, 1854, kl. 1' e. nr..
Ullätande, i anledning af väckt fråga deromr att Filialbanksassignationer
må betraktas lika med de af Låne-kontoren
utfärdade assignationer.
Uti en inom Preste-ståndet väckt och till Utskottet hänvisad motion har
professoren ,/. M. Agardh anfört att, då de vid förra riksdagen bildade Filialbanker
kunde betraktas såsom under-afdelningar af Rikets Ständers bank, borde
deras på Riksbanken utställda assignationer, hvartill de af denna erhålla blanketter,
lika med dem, sorn af låne-kontoren utfärdas, äfven behandlas på samma
sätt, sorn de af låne-kontoren utfärdade assignationer; men att enär detta
likväl för närvarande ej vöre fallet, emedan Filialbankernas assignationer icke
emottagas i Bankens låné-kontor vid omsättning eller inbetalning af lån derstädes,
professoren finge föreslå följande tillägg till mom. litt. i uti 21.1g af nu
gällande Banko-reglemente: »dessa assignationer böra betraktas lika med de af
Banko- U/skuttets Utlåtande, N:o 20.
11
Iåne-kontoren utfärdade och sålunda af låne-kontoren vid omsättning eller inbetalning
af lån emottagas.ff
Banko-fullmäktige, till hvilkas utlåtande ifrågavarande motion blifvit öfverlemnad,
hafva yttrat, att då Filialbank, enligt 211 § mom. litt. k i Bankoreglementet,
endast erlägger 3 procent för de belopp, som lyftas å dess i Rikets
Ständers bank egande kreditiv, och sålunda åtnjuter den förmån, att ränta
å de på kreditivet dragna medel icke beräknas förr, än från och med den dag
assignation i Riksbanken till inlösen företes; så och enär den af motionären föreslagna
tillåtelse, hvilken, såsom blifvande af fördel egentligen för Filialbanker
inom eller i närheten af de orter, hvarest låne-kontor linnas inrättade, följaktligen
komme att gagna olika för olika Filialbanker, skulle icke allenast leda
dertill, att ifrågavarande assignationer i stället att, såsom meningen varit, så
fort som möjligt ingå till Riksbanken, blefve under jemförelsevis längre tid löpande
i rörelsen, hvarigenom den obetydliga räntevinst Riksbanken å omförmälda
kreditiv för närvarande erhåller, än vidare skulle förminskas, utan äfven
ytterligare underlätta den, enligt Fullmäktiges åsigt, i så hög grad skadliga utvägen
att kunna använda ett vid ena låne-inrättningen upptaget lån till omedelbar
omsättning eller liqviderande af förfallen skuld vid den andra, utan att
dessa inrättningars Styrelser om dylika företag egde kännedom, ansågo Fullmäktige
sig böra å motionen afstyrka bifall.
Utskottet har, vid öfvervägande af det gjorda förslaget, icke kunnat instämma
i de af Fullmäktige för detsammas afstyrkande anförda skäl.
Emottagandet i låne-kontoren af Filialbanks-assignationer förutsätter ingalunda
att dessa assignationer skola erhålla längre omloppstid än nu är händelsen.
Tvärtom torde det kunna antagas' att, då vederbörande låne-kontor
icke böra utgifva andra medel än det i riket fastställda gångbara mynt, samt
egna assignationer, Filialbanks-assignationer, hvilka följaktligen måste från lånekontoren
till Banken insändas, skyndsammare komme att ingå till Banken, hvarigenom
omloppstiden förminskades.
Den af Fullmäktige befarade lättade möjlighet att upptaga lån hos en,
för att betala skuld hos annan låne-inrättning, synes ej heller vara förtjent af
uppmärksamhet. Vinglaren, vet nog att, under alla förhållanden, finna medel
för anlitande af de låne-anstalter, som stå honom till buds och för affärsmannen
böra svårigheter och oformligheter i rörelsen undanrödjas.
På grund häraf och enär i betraktande af de kontroller, hvarunder assigneringen
på Rikets Ständers bank af vederbörande Filialbanker verkställes,
öfverassignering icke kan antagas komma i fråga samt för allmänna rörelsen
fördel skulle beredas derigenom att Filialbanks-assignationer finge i Bankens
låne-kontor emottagas, hemställer Utskottet,
12
Ti ani; o-UlWeotfets Utlåtande, N:o 21.
att de af Filialbanker utfärdade assignationer må vid inbetalningar
till låne-kontoren af lån och räntor betraktas lika med låne-kontorens
egna assignationer.
Skolande Utskottet, r händelse af bifall härtill, framdeles föreslå den förändring
eller det tillägg i de reglementariska föreskrifterne för Iåne-kontorens förvaltning,
som i följd häraf kommer att erfordras.
Stockholm den 24 Februari 1854»
R eser ration:
af hr Mannerskantz,, C. yl.: Jag reserverar mig deremot, att Utskottet
i särskildt betänkande besvarar denna motion, hvilken, då den angår en af de
flere till Bankens och landets sedelrörelse hörande vigtiga frågor, deröfver det
åligger Utskottet, att utlåtande framdeles till Riksens Ständer afgifva, efter min
åsigt, hade bordt i ett sammanhang med dessa frågor af Utskottet behandlas
och Riksens Ständers pröfning underställas.
Uti denna reservation hafva instämt: Herrar Bogeman, C. A. samt ti.
A. Almgren och J. F. Ekenman.
N:o 21.
Ank. till Exp-Utsk. den 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vaktmästaren vid Tumba, J. F. Forslunds
ansökning om löneförhöjning.
Den för besörjande af Tumba bruks angelägenheter i Stockholm antagne
vaktmästare, ./. F. Forslund, har, uti en till Banko-fullmäktige ingifven skrift,
Bcnho-Utehoitets Utlåtande, N:o 31.
13
under åberopande af dervid bifogade tjenstebetyg, anhållit att, med afseende å
den betydliga tiflökmhg: i göromål, som uppstått sedan han år 1841 emottog
berörde tjenst, hvarmed följde en kontant uppbörd af ända till 70,000 r:dr om
året, och då andre bokhållaren vid Tumba, hvilken nu mera jemväl bestrider
den derstädes förut anställde vaktmästarens åligganden, åtnjuter, utom andra
förmåner, 500 r:dr i årlig lön, ehuru hans göromål hvarken skulle vara mera
ansvarsfulla eller mödosamma, än de, som med vaktmästare-tjensten i Stockholm
äro förenade, Forslund kunde beviljas skälig förhöjning uti innehafvande lönevfkor,
utgörande endast 280 r:dr i kontant lön. jemte 2 lispund talgljus oell 3
famnar ved ärligen.
I häröfver afgifvet Utlåtande, har brukets förvaltare, docenten ./. Samzelius,
med vitsordande, att den tjenst, Forslund innehar, är mycket tidsödande
samt påkallar stor ordentlighet och noggrannhet, äfvensom att, så vidt förvaltaren
under sin tjenstetid varit i tillfälle bedöma, Forslund på ett berömvärdt
sätt fullgjort sina åligganden, föreslagit, att, med bibehållande af nuvarande anslag
i ljus och ved, lönen måtte, frän och med detta års början, förhöjas till
400 r:dr, efter är räknadt; och hafva Fullmäktige, med afseende å det ansvar,
som åtföljer ifrågavarande tjenst, hvars innehafvare, enligt den för honom utfärdade
instruktion, är pligtig, bland annat, att verkställa alla utbetalningar, hvilka
honom af Bruks-styrelsen uppdragas, vid handlingarnes öfverlemnande till Utskottet.
uti afgifvet Memorial, hemställt, att lönevilkoren för brukets vaktmästare
i Stockholm måtte, i öfverensstämmelse med bruks-förvaltarens förslag, bestämmas.
Efter öfvervägande af hvad till stöd för den gjorda ansökningen sålunda
förekommit, och då löne-vilkoren för ifrågavarande vaktmästare-tj enst icke kunna
anses motsvara de dermed förenade åligganden, samt Bankens egen vaktmästare,
förutom fria husrum och nödig vedbrand, åtnjuter en årlig löne-inkomst rf
400 r:dr b:ko, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att årliga lönen för Tumba bruks vaktmästare i Stockholm må, från
och med innevarande års. början, från 280 r:dr till 400 r:dr banko
förhöjas-, med bibehållande af de nämnde vaktmästare anslagne 2 lispund
talgljus och 3 famnar ved årligen.
Stockholm den 24 Februari 1054.
14
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 22.
IN:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1854, kl. 1 e. ro.
Utlåtande, i anledning af enkan Anna Catharina Asps ansökning
om hyre s-ersättning.
Uti en till Banko-fullmäktige ingifven, till Utskottet ställd ansökning, har
enkan Anna Catharina Asp anhållit att, enär hennes man, vaktmästaren i Banken
Johan Abraham Asp den 21 Juli nästlidet år med döden afgått, och således
endast 9 dagar felats, för att enkan skulle vara berättigad till åtnjutande
af ett halft års hyresbelopp, henne måtte beviljas en liyres-ersättning af 66
r:dr 32 sk. banko; varande till stöd för berörde ansökning anfördt, att, genom
vaktmästaren Asps sjukdom under de fem månader, som närmast föregingo
hans dödsdag, tillgångarne i boet blifvit helt och hållet medtagne, samt att
Asp uti 33 års tid tjenat Banko-verket.
Då numera aflidne vaktmästaren Asp, hvilken den 30 Juni 1838 befordrades
till vaktmästare i Banken, i denna egenskap, jemlikt 35 § af Bankoreglementet,
åtnjutit, utom lön på stat, fria husrum och nödig vedbrand, samt
hans enka, till följd af mannens inträffade död, den 1 sistl. Oktober mäst lemna
den bostad inom Bankohuset, som varit af henne och hennes man i lifsti
den
hyresfritt begagnad, har Utskottet, med afseende å den fattigdom, hvaruti,
efter hvad Under-styrelsen upplyst, enkan Asp med fem oförsörjda barn sig befinner,
velat, på sätt Fullmäktige tillstyrkt, hos Rikets Ständer hemställa,
att ett understöd af 66 r:dr 32 sk. banko måtte enkan Anna Catharina
Asp för en gång af Bankens medel beviljas.
Stockholm den 24 Februari 1854.
Banko-Utskottet» Utlåtande, N:o 23.
15
N:o 23,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om afskrifning af i stycken från Läne-kontoret
i Malmö utgifna diskontlån.
Rikets Ständers år 1852 församlade Revisorer för granskning af Malmö
Lånekontors räkenskaper och förvaltning hafva hemställt, att följande fyra till
Lånekontorets osäkra fordringar hänförda lån, uppgående till ett sammanlagdt
återstående kapitalbelopp af 774 r:dr 40 sk. 3 rst. mätte, då för dem icke
kunde vara att förvänta någon godtgörelse, få utur räkenskaperne afskrifva*,-  nemligen
Lånet C. Wewentzow, förfallet 1826, hvarå i kapital återstå R:dr 189: 36. —
5, dito „ „ ., 266: 40. —
„ N. Pettersson 1832, „ „ 150: — —
„ Lars Andersson 1835, . „ „ 168: 12. 3.
I anledning häraf har Utskottet från Direktionen öfver Lånekontoret infordrat
utlåtande rörande närmare beskaffenheten af dessa lån; och som Utskottet
deraf inhemtat, att, med undantag allenast af ene löftesmannen lör sistnämnda
lån, Ola Jönsson i Westra Karaby, hvilken ännu möjligen lefver, ehuru
någon upplysning om hans vistelseort icke kunnat vinnas, efter det han för
liera år sedan, medellös, från orten afvikit, samtlige öfrige för lånen ansvarige
gäldenärer i utfattigt tillstånd aflidit, finnér Utskottet sig böra hemställa,
att ofvan omförmälda 4 stycken lån måtte till deras återstående belopp,
r:dr 774: 40 sk. 3 rst. banko få utur Lånekontorets räkenskaper
afskrifvas.
Stockholm den 24 Februari 1854.
16
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
N:o 2$.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om uigifvande från Banken
af 10,000 R:dr till aflidne Kapitenen E. Skottes sterbhus-dclegare.
Från Bonde-ståndet har till Utskottets behandling blifvit, genom protokolls-utdrag
af den 4 sistlidne Januari, remitterad en af Riksdagsfullmäktigen
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län väckt motion, hvaruti han, —med
åberopande af Banko-utskottets vid sednaste riksdag under N:o 51 afgifna Utlåtande
i anledning af en utaf Riksdagsfullmäktigen ,/. SJ. Zetterberg dä väckt
motion om utgifvande från Banken af ett belopp, stort 20,002 r:dr, jemte ränta
från den 14 Mars 1844, till aflidne kapitenen Erik Skottes sterbhus-delegare,
såsom ersättning flir den förlust, som, ■enligt motionärens förmenande,
skall blifvit dem tillskyndad genom förvållande af de tjenstemän, hvilka år 1809,
vid försäljning å Banko-auktion af säteriet Eketorp, ^ mantal, säteri-ladugården
Samuelsås, i mantal, och frälsehemmanet Sadelmakarekrogen, ^ mantal, utgjort
Bankens kommissariat, — yrkat, att, då Utskottet, genom detta Utlåtande, refter
den mest noggranna utredning af förhållandena, såsom någon godtgörelse åt
kapiten Skottes sterbhus-delegare för den betydliga förlust, de oförskyldt fått
vidkännas, och med afseende å Bankens medverkan till första försäljningen,*
tillstyrkt, att ett belopp af 10,000 r:dr skulle till bemälde sterbhus-delegare utbetalas;
men detta Utskottets tillstyrkande icke lyckats vinna Rikets Ständers
bifall, utan frågan genom 2:ne Stånds afslag vid sista riksdagen förfallit, samt
motionären funnit sig af rättvisa och billighet manad att densamma ånyo upptaga,
en sådan godtgörelse, sorn den af Utskottet vid sednaste riksdag tillstyrkta,
på de uti Utlåtandet N:o 51 utvecklade grunder, måtte, med 10,000 r:dr
banko, utaf Bankens medel kapitenen Skottes sterbhus-delegare tilldelas.
Den fullständiga utredning detta ärende, genom ofvan åberopade, af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-ståndet afslagna, Utlåtande erhållit, medgifver
Utskottet, att, så vidt sådant i detta mål varit möjligt, i korthet framställa förhållandet
med förevarande ersättnings-fråga.
Säterierne
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24. 17
i
Säterierne Norra och Södra Lisma samt frälsehemmanet Upsala, med
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen voro tillsammans ett fideikommiss
sedan är 1791. Uti Norra och Södra Lisma samt Upsala hade Banken panträtt
sedan 1751 för ett lån, stort 9,000 daler kopparmynt; och då, år 1807,
hvarken föreskrifven kapital- och ränte-betalning erlades, eller återstående skulden,
i kapital omkring 290 r:dr banko specie, godvilligt betaides, måste panten,
på grund af gällande författningar, å Banko-auktion försäljas. Uppå anhållan
af egendomens dåvarande innehafvare, under-stallmästaren, friherre Anders Cederström,
medgaf Bankens kommissariat, att Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen,
hvilka af domhafvanden, lagmannen Erland Junbeck jemväl blifvit
uti värderings-instrumentet intagne och i ett sammanhang med Bankens pant,
efter Banko-mcthod. uppskattade samt uppgåfvos vara i sambruk med Bankens
pant, fingo med denna uti ett köp och under samma utrop försäljas. Före
auktionen tillkännagafs likväl uttryckligen, att Banken frånsade sig förbindelsen
att stånda hemul för sistnämnde trenne fastigheter, uti hvilka Banken icke hade
panträtt, och om hvilka nu endast är fråga. Hela egendomen inropades afförbemälde
under-stallmästares broder, hr friherre Jacob Cederström. Uti det af
kommissariatet den 20 Maj 1809 utfärdade köpebref upptogs anledningen dertill,
att sistnämnde fastigheter kommit att, jemte den förpantade egendomen, å
auktion försäljas, med följande dervid gjorda ordagranna förklarande: »Utfä
stande
sig Banken att, likmätigt innehållet af Kongl, förordningen den 30 Maj
1781, stånda laga hemul för denna egendom, sä vidt den vant till Banken
förpantad, och hvarå, i anseende till dermed verkställd lagfart, vederbörande
domhafvande behagade för köparen, dåvarande löjtnanten friherre Cederström
laga fasta utfärda.»
Svartlösa Härads-rätt beviljade häruppå nyssberörde dag, den 20 Maj
1809, i enlighet med kommissariatets sålunda gifna anmodan, fasta å den del
af egendomen, som varit för Bankens räkning lagfaren, eller Norra och Södra
Lisma jemte Frälsehemmanet Upsala, hvarjemte Sotholms Ilärads-rätt samma
dag, uppå anhållan af friherre ■/. Cederström, meddelade honom laga uppbud,
l:sta gången, å fastigheterne Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, hvilka
derefter, genom ytterligare, hvart elter annat, lagfarna köp, öfverlåtits till
öfversten, hr friherre Carl Otto Mörner, förre juveleraren Friberg och kaptenen
Erik Skotte, hvilken sistnämnde för dessa fastigheter erlagt 20,002 r:dr
banko. Genom testamente öfverlemnade kapten Skotte, vid sin död 1831,
egendomen till sina 2:ne söner och hushållerskan Blom. Sedan understallmästaren,
friherre Cederström år 1832 aflidit, och hans son, friherre Anders Cederström
på Beatelund, under åberopande af det utaf understallmästaren, friher
-
Bih. till R. Prot. 1853 # 1854. 6 Sami. 1 Afd 7 Haft.
3
18
Banko-Utskottets Utlåtande} N:o 24.
re Ceder ströms fader, kaptenen, friherre A. Cederström och hans hustru Hedvig
Antoinette von Menius upprättade samt af deras arfvingar och sterbhusdelegare,
genom arfförening den 14 September 1793 godkända testamentariska
förordnande, att, bland annan deras fasta egendom, Säterien Norra och Södra
Lisma, med underlydande lägenheter, såsom Samuelsås och Eketorps säteri samt
frälsehemmanen Upsala Och Sadelmakarekrogen med tillhörigheter, skulle i everldeliga
tider förblifva lindoi fideikommiss-natur, med vilkor att aldrig kunna abalieneras,
förbytas, förminskas eiler graveras, framställt yrkande att komma i besittning
af de till Banken icke förpantade eller med någon inteckning besvärade
fastigheterna Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, förklarade Kongl.
Majit., genom dom den 30 Maj 1843, med bifall härtill, kapten Skottes sterbhusdelegare
skyldige att till friherre Anders Cederström på Beatelund, midfastan
den 14 Mars 1844, dessa fastigheter utan lösen eller ersättning afträda,
derest sådant icke förut skett. Skottes sterbhusdelegare anställde derefter hemulstalan
emot föregående egare, hvilka, genom Stockholms Kämners-rätts laga
kraftvunna dom den 14 Maj 1844, förpligtades att till sterbhusdelegarne återbetala
de 20,002 r:dr banko, Skotte i lifstiden såsom köpeskilling för fastigheterna
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen till Fribergs konkursmassa
erlagt; men då hvarken Friberg eller Mörner eller J. Cederström, enligt hvad
styrkt blifvit, egde tillgång till gäldande af hvad dem sålunda ålagts, instämdes
af kapten Skottes sterbhusdelegare Banken år 1846 till Kongl. Svea Hofrätt,
med yrkande om Bankens förpligtande att till fidio ersätta sterbhusdelegarne
all den skada och förlust, som i följd af ofvanbcrörde förhållanden uppkommit;
i anledning hvaraf Kongl, llof-rätten, med ogillande af käromålet, pröfvaderättvist
att Banken från all ersättningsskyldighet befria. Elter det Skottes sterbhusdelegare,
kammarskrifvaren Conrad Erik Skotte, underlöjtnanten Ebbe Ckristian
Skotte och ekonomi-direktören Johan Godlund, den sistnämnde i egenskap
af syssloman i aflidne jungfru Carolina Christina Bloms gäidhundna bo,
målet hos Kongl. Majit i underdånighet fullföljt, samt dervid sökt visa att Bankens
kommissariat, medelst dess åtgärder, varit vållande till den förlust, bemälde
sterbhusdelegare fått vidkännas, hade Kongl. Majit, uti dom den 7 Mars
1849, i öfverensstämmelse med den af Högsta Domstolens liesta ledamöter yttrade
mening, funnit, att hvarken den omständighet, att, vid den för Bankens
räkning verkställda värderingen, omförmähla fastigheter blifvit i ett sammanhang
med Bankens pant värderade, och att desamma uti den om Bankoauktionen
utfärdade kungörelse jemväl vore upptagna, utan något urskiljande i
afseende å den särskilda anledningen till deras försäljande, kunnat köparen om
rätta förhållandet härmed missleda, eller auktionsåtgärden bordt gifva köparen,
lika litet som vederbörande Ilärads-rätt anledning att antaga, det vidare uppysning
om säljarens åtkomst till dessa fastigheter icke erfordrades, innan å dem
Banko-Utskottets Utlåtande>, N:o 24.
1»
fasta söktes och meddelades, hvadan underlåtenheten af en sådan upplysnings
påkallande samt Härads-rättens förfarande att fästebrefvet ändock utfärda, men
icke kommissariernes ofvan omförmälda tillgörande måste anses hafva vållat,,
att de sednare köparne och deribland slutligen kaptenen Skotte förlitat sig på
behörigheten af de med fastigheterna förefallna särskilda försäljningarna; i följd
hvaraf och då, i förevarande fall, kommissarierne icke varit att betrakta annorlunda,
än såsom ombud för säljaren, samt deraf, att de 4 första momenterne i
4 § af Kongl, resolutionen den 30 April 1689 endast handla om bortauktionerande
af Bankens panter, följde att stadgandet i o:te eller sista momentet af
samma §, att Banken skall vara vederredo hemula hvar och en allt hvad sorn
under auktion sälje», icke afsåge annan försäljning, än af sådana panter, hvarföre
ock nämnda stadgande, fastän kommissarierne i salubrefvet, der de iklädt
sig hemul, så vidt den sålda egendomen varit till Banken förpantad, ej uttryckligen
förbehållit sig befrielse från sådan förbindelse i fråga om Eketorp, Samuelsås
och Sadelmakarekrogen, icke kunde, i detta mål tillämpas, pröfvade Kongl.
Maj:t rättvist att fastställa Hof-rättens dom.
Dä Banken sålunda blifvit från ali hemuls-skyldighet frikänd, och någon
rättighet till ersättning från Banken, i följd deraf, icke förefinnes; så och enär
de skäl, hvarpå Utskottet vid föregående riksdag grundat dess då gjorda framställning
om beviljande af någon ersättning åt kapten Skottes sterbhusdelegare
för den lidna förlusten icke blifvit af Rikets Ständer gillade, samt det jemväl
torde vara att befara, att beviljandet af en sådan ersättning möjligen komme
att framkalla likartade anspråk på statens eller det allmännas deltagande till
godtgörande af enskilda förluster, tillstyrker Utskottet,
att nu föreslagna ersättning icke må varda af Rikets Ständer beviljad.
.
Stockholm den 24 Februari 1854.
Emot detta beslut hafva reservationer blifvit anmälde af hr Bogeman,
(7. A. och hr doktor A. Nordström.
STOCKHOLM, f. d. Schultze's Boktryckeri 1854.
Banko-Utsk' litt* Utlåtande, .A? 25.
I
.T2 2a.
Anli. lil! Eip.-Utsk. <S. 3 Slars 18J54. kl. 12 ro.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om inrättandet af Vex
lings-kontor
i hvarje län, för af hjelpande af bristen på
småmynt.
Uti en hos Höglodige Riddcrskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad,
motion har Friherre Raab, Carl Adam, med afseende å den förlägenhet i
allmänna' rörelsen, som skall hafva uppstått genom brist på småmynt och ytterligare
ökats i samma mån„ som Riks- och Pri.vat-Bankernas småsedlar blifvit, de
förra invexlade mot silfver och de sednare indragne, samt då, enligt motionärens
förmenande, i hela riket, utom Stockholm, Götheborg och Malmö, inga Vexlingskontor
finnas genom Banko-styrelsens försorg ordnade, ehuru nyttan och behofvet
deraf vore obestridliga, föreslagit, att Riks-Banken måtte åläggas ombestyra nödige
Vexlings-konlor efter länens omfång, 2, 3 eller 4 i hvarje Ian.
I anledning häraf får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, alt, till befordrande
af utbyte i landsorterne af förslitna Bankosedlar från och med 3 B.dr till
och med 8 sk. mot silfvermynt af */,« och V8 R:drs valör samt nya sedlar å
32 sk. och 2 R:dr, Banken, jemlikt 138 § af sednaste Banko-reglemente, meddelar
förskott icke allenast till Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisbv.
utan äfven till vederbörligen antagne serskilde vexlingsförrättare inom länen, under
iakttagande att totala förskottsbeloppet, som af något län på en gång begagnas,
icke får öfverstiga SOOO R:ur B:ko. För öfrigt och enär genom Kongl.
Maj:ts nådiga bref till Kongl. Stats-kontoret den 22 Maj 1819. i fråga om vidtagande
af åtgärder til! befrämjande af förslitne smärre Bankosedlars in vexling:
och nyas kringspridande i landsorterna, blifvit bland annai förordnadt, »att nva
smärre Bankosedlar böra från Kongl. Stats-kontoret vid de till orterna skeende
remisser utspridas», samt att »det åligger Konungens Befallningshafvande att genom
successiv omvexling, med biträde af Kongl. Stats-kontoret, ständigt uti Landtränteriet
hålla tillgängliga för allmänheten Ett å Två Tusen R:dr i nya Bankosedlar,
att emot gamla och förslitna utbytas», torde det af motionären uppgifna
behof af anstalter för utvexling i landsorterne af silfvermynt och småsedlar redan
vara till väsendtlig del afhulpet; Och då detta behof dessutom, i mån af silfver—
Bih. till R. St. Prat. 1855 & 1854. 6 Sami. i Afd. 8 Hafi. i
o
Banko-Utskottets Utlåtande, J\l 26.
myntets spridande i rörelsen oell förökningen samt underlättandet af kommunikations-medlen
inom landet, synes komma att än vidare förminskas; så och i betraktande
tillika deraf, att, i händelse Banken, utöfver sitt åliggande att befordra
förslitna sedlars utbyte i landsorterna, skulle föranstalta äfven om utvexling derstädes
af nya sedlar och silfvermynt mot sedlar af högre valörer — hvilket bestyr
uti andra länder, hvad det metalliska myntet angår, i allmänhet utgör föremal
lör enskilde personers, eller s. k. vexlares omtanke — Banken desto snarare
torde komma att äfventyra förluster, som för berörde ändamål skulle från Banken
påkallas förskottssummor till högre belopp, än som för bristfälliga sedlars utbyte
nu meddelas; har Utskottet, i öfverensstämmelse med den af Baukofullmäktige,
uti infordradt utlåtande yttrade åsigt, ansett sig böra hemställa,
att någon åtgärd icke må i anledning af motionen vidtagas.
Stockholm den 2 Mars 1854.
M 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars 1854, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af f. d. Handlanden J. N. Peterssons
ansökning om eftergift af öfverrdnta å 2:ne Handelsdiskont-ldn.
Sedan Rikets Ständer, vid sednasle riksdag,' med bifall till Utskottets, under
N:o 16 afgifua, utlåtande öfver f. d. Handlanden J. N. Peterssons ansökning
om eftergift af upplupna öfverräntan å 2:ne hos Rikets Ständers Lånekontor i
Götheborg upptagna och år 1845 till betalning förfallna Haudels-diskont-lån,
beslutat, att af denna öfverränta, utgörande tillsammans 4,415 R.dr 29 sk. 2 rst.
B:ko, halfva beloppet finge Petersson eftergifvas, med vilkor, att han till Lånekontoret
inbetalade andra hälften inom 1852 års utgång, samt Direktionen öfver
Lånekoutoret, vid innevarande Riksdags början, hos Utskottet anmält, alt någon
inbetalning i anledning af detta beslut icke tiH kontoret ingått; så har bemälde
Petersson, uti en till Utskottet inlemnad skrift, under förmälan, det han knappast
kunde förvärfva hvad som erfordrades för den tariligaste lifsbergning, än nfiiidre
egde förmåga att fl Diskontverkels fordran åstadkomma större eller mindre afbetalning,
anhållit om befrielse från skyldigheten att ifrågavarande öfverränteskuld
gälda.
Beträffande ofvanberörde lån, hvaraf det ena å 10,000 R:dr utgått till förra
Grosshandelsbolaget Paul Alelin & Son, nyot. hypothek af Peterssons revers, försedd
llunko-Ulshollrls Ullålande. As 27.
3
med borgen af Handlanden Simson Koch, och det andra å 7000 R:dr, upplaget
af Petersson, mot hypothek af Landtbrukaren J. P. Wedelius revers, med borgen
af Paul Melin & Son, får Utskottet, med åberopande af de upplysningar förenämnde
utlåtande N:o 16 derom innehåller, och hvaribland jemväl förekommer,
att, genom Peterssons nithilia bemödanden, återstoden af kapitalet, utgörande
5,059 R.dr 4 sk. 6 rst., blifvit, efter afslutandet af redovisningarne för samtlige
gäldenärernes konkursmassor, Lönekontoret godtgjord, tillkännagifva, att, eldigt
det utlåtande som från Direktionen öfver Lånekontoret blifvit i anledning af förevarande
ansökning infordradt, år 1852 till kontoret influtit en icke påräknad utdelning
utur urarfva-boel efter aflidne Grosshandlaren Paul Melin af 322 R:dr
10 sk. 5 rst., hvarigenom summan af oguldna öfverräntan minskats till 4,093
R:dr 18 sk. 9 rst., allt banko; Och har bemälde Direktion, vid det förhållande,
att öfrige nu qvarlefvande gäldenärerne för besagde lån, nemligen J. R. Melin,
eller andre bolagsmannen i handelsbolaget Paul Melin & Son, hvilken, efter er
hållen
lejd till riket återkommit, och förre Landtbrukaren Wedelin, befinna sig,
utan några tillgångar, i saknad af det nödvändigaste, samt att utsigterna för
Petersson att, med en talrik familj, sig uppehålla, sedan år 1851 betydligen försämrats,
till ansökningen tillstyrkt bifall.
Det skäl, som af Utskottet vid föregående riksdag blifvit, emot ett obetingadt
bifall till ansökningen anfördt, eller att icke, genom för långt sträckt efterlåtenhet,
gifva anledning till obetänksamheten att ingå äfventyrliga borgensförbindelser,
föranlåter Utskottet att ej eller till den nu gjorda ansökningen i vidsträcktare
mån tillstyrka bifall, än att Utskottet, för att åt Petersson bereda en
möjlighet att, genom omtanka och sparsamhet, tillgodogöra sig den fördel, honom
vid sednaste riksdag förunnades, hos Rikets Ständer hemställer,
att halfva beloppet af den å förenämnde 2:ne lån oguldna öfverränta
må f. d. Handlanden Petersson eftergifvas, under vilkor, att han.
till Lånekontoret inbetalar andra hälften inom 1855 års utgång.
Stockholm den 2 Mars 1854.
M 27.
Arik. lill Eip.-lItäU. <1. 5 Mars 18S4, lil., te m.
Memorial, med hemställan om afskrifning af 11 från Banken
utgifna odlingslån.
Rankeus Fiskals-embete har, uti dess till Utskottet afgifna berättelse, angående
af bcmälda embete handlagda ärenden, hemställt att åtskilliga, såsom osäkra,
k
Banko-Utskottets Utlåtande, JYt li7,
mom linien förda och af Fiskals-embetet i två serskilda klasser upptagna odlingsiän
mlitte till återstående belopp fä afskrifvås, nemligen:
I: st a Klass ed: Lån för hvilka någon ytterligare godlgörelse ej kan erhållas:
N:o 908 P. O. Hallander, Namndeman,
» 1100. J. Ahlenius, Häradsskrifvare, och
» 1055. A. J. Lindqvist, Handlande;
2:dra klassen: Län, för hvilka godlgörelse ej rimligen är att påräkna:
N:o
410.
Jöns Jonsson i Skörsemo,
))
926.
Olof Eriksson i Ödeborgs stom.
))
978.
Olof Pehrsson i Stomperud,
))
810.
J. Johansson, Regementsskrifvare,
»
951.
Johannes Larsson i Karson,
»
1126.
Lars Jönsson i Norra Hult,
»
1147.
L. W. Dassau, Landtbrukare, och
))
1087.
J. Bergelin, Apothekare.
Utskottet har i anledning häraf infordrat utlåtande af Banko-Fullmäktige,
hvilka, efter Kommissarierues i Läne-Kansliet hörande, meddelat följande upplysningar:
l:o
angående lånet N:o 968: alt lagsökning anställdes redan den 11 September
1827 för indrifvande af lånets hela primitiva belopp 669 R:dr,
jemte ränta; hvarpå sedermera influtit 62 R:dr 6 sk.; att låntagaren,
Nämndemannen P. O. Hallander gjort cession och allidit före utredningen
af hans massa, som ej lemnat ringaste godlgörelse; att af löftes—
männen den ene, Hökaren A. Holmgren, som jemväl afträd t sin egendom
till borgenärer, allidit år 1851, såsom Fång-gevaldiger, i största fattigdom,
och att den andre, Landtbrukaren D. Ii. Björnberg, som för begånget
dråp varit dömd till arbete å Malmö fästning, allidit år 1844,
utan att efterlemna några tillgångar;
2:o angående lånet N:o 1100, att lagsökningen började den 11 Mars 1853
för hela primitiva lånesumman 2400 R:dr med ränta; att derå sedermera
till Banken ingått tillsammans 1273 R:dr 44 sk. 11 rst.; att låntagaren,
Häradsskrifvare!) J. Ahlenius, var död redan vid lagsökningstiden och att,
genom bevakning och utredning i hans konkurs, en del af nämnde afbetalning
erhållits, samt att återstoden deraf inllutit medelst de hos löf—
tesmännen, Krono-länsmannen C. Torén och Hemmansägaren N. Törnstrand
gjorda utmätningar, hvarefter desse personer äro, den förre år
1837 och den sistnämnde år f858, med döden afgångne uti ytterst
torftiga omständigheter.
Hanko-Ulskuttets Utlåtande, JY3 27.
5
3:o angående Länet N:o 1055: att låntagaren, Handlanden A. J. Lindqvist
och löftesrnännen, Prosten P. E. Lundén och Kapitenen C. Sundler, blifvit
år 1833 lagsökte för hela lånesumman 1,968 R:dr tillika med ränta;
att ifrån Lundéns konkursmassa samt år 1845 atlidne Sundlers urarfva
bo tid efter annan å skulden blifvit godtgjorde 1,504 R:dr 26 sk. 3
r:st.; att låntagaren redan var vid lagsökningstiden från orten afviken,
utan att hafva derstädes qvarlemnat tillgång och år 1843 aflidit såsom
dräng å Torpet Svansta i Elfsborgs län, samt att Lundén år 1851 jemväl
med döden afgått. och tillgångarne uti urarfvaboet efter honom ej
varit tillräcklige ens till betäckande af kostnaderne för hans sista sjukdom
och begrafning;
4:o angående Lånet N:o 410: att lagsökning blifvit år 1822 anställd för
indrifvande af hela lånesumman 1000 R:dr jemte ränta; deraf hos låntagaren
Jöns Jonsson genom utmätning uttagits tillhopa 450 R:dr; alt,
vid mot honom sedan år 1826 tid efter annan verkställde förnyade utmätningsförsök,
han fortfarande befunnits i medellös belägenhet och
vistas han för det närvarande, enligt sed naste undersökningsbevis af den
11 Mars 1853, i ulblottadt tillstånd, hos sin mag, mjölnaren Cronberg,
hvilken af barmhertighet lemnar honom nödigt lifsuppehälle; att ene löftesmannen
Ola Jönsson i Ysane förnekat sitt namn å borgensförbindelsen
och, efter fullgjord värjemålsed, blifvit, på grund deraf, från krafvet
friad; att den andre löftesrnännen, Nils Jonsson i Lörby, redan innan
lagsökningen hann med honom kommuniceras, från orten afvikit, hvarefter
hans bo försattes i konkurstillstånd, och har han sedermera för
bedrägligt förhållande blifvit insatt å Christianstads fästning, der han,
enligt vederbörande preslerskaps intyg, i utfattigt tillstånd aflidit den 18
Augusti 1839;
5:o angående lånet N:o 926: att låntagaren Olof Eriksson och löftesrnännen,
Bönderne Jon Amundsson i Ödeborgs slom och Lars Johansson i
Lundebyn, blifvit år 1827 lagsökte för hela lånebeloppet, 300 R:dr
med ränta; att desse tre personer befunnits, vid verkställande af Konungens
Befallningshafvandes utslag i målet, sakna all tillgång; att låntagaren, hvilken
redan år 1859 åtnjöt sitt lifsuppehälle af Ödeborgs sockens fattigvård,
befann sig, enligt sednaste undersökningsbevis af den 20 April 1852, i
så utfattig belägenhet, alt han icke ägde ens det nödvändiga för dagligt
lifsuppehälle, samt att löftesrnännen, hvilka varit för Bankens räkning
inmanade i bysättningshäkte, men sedermera derifrån frigifne, enligt inkomna
bevis, i fattigdom aflidit, Lars Johansson år 1838 och Jon
Amundsson är 1848;
6
Banko-Utskottets Ullålande, Jtf 27.
6:0 angående lånet N:o 978: att lagsökning år 1827 blifvit företagen till
indrifvande af lånekapitalets dåvarande återstod 248 R:dr, jemte ränta:
hvarefter derå influtit 203 R:dr 6 sk.; att låntagaren Olof Persson,
jemlikt sednaste undersökningsbevis af den 5 April förlidet år, befinnes
i alldeles utblottad belägenhet samt numera är så gammal och orkeslös,
att han ej kan med arbete sig försörja; att, enligt vederbörande presterskaps
betyg, begge löftesmännen, Bönderue Jan Olof Aronsson i Hult
och Anders Aronsson i Ryd, allidit, den förre år 1847 och den sistnämnde
år 1839, i utfattigt tillstånd, hvadan också Rikets Ständer, vid
sednaste Riksdag, uppå derom då gjord hemställan, bifallit afskrifning af
ett annat inom linien fördt odlingslån, för hvilket desse två personer
häftat;
7:o angående lånet N:o 810: att lagsökning är vorden år 1828 anställd för
lånets dåvarande återstod 676 R:dr 21 sk., tillika med ränta, hvarpå
sedermera influtit 86 R:dr 7 sk. 1 r:st.; att låntagaren, Regementsskrifvaren
J. Johansson, som, efter det Konungens Befallningshafvande genom
utslag förpligtat honom att fordringsbeloppet gälda, befanns, \id anstäldt
utmätningsförsök, i saknad af all tillgång, år 1833 i häkte aflidit, utan
att efterlemna större tillgång än 7 R:dr 42 sk 8 r:st; alt löftesmännen
Smes Jan Jansson och Jon Anders Eriksson, begge i Ofver-Nora,
förnekat deras namnteckningar och, efter pflagd värjemålsed, blifvit från
krafvel befriade; att de tre personer, hvilka bevittnat skuldebrefvet,
Expeditionsfogden L. J. Forssberg samt Bönderue Hemmings Jan Jansson
i Öfver-Nora och Jannesses And. Andersson i Svinö derefter väl blifvit
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Dom ålagde att gälda Bankens ifrågavarande
fordran och att, på grund deraf, ofvannämnde å lånet verkställde
inbetalning är vorden hos dem uttagen; men att, enligt vederbörandes
intyg, af dessa tre personer Forssberg aflidit år 1842 och Hemmings
Jan Jansson år 1860, utan att efterlemna några tillgångar till återstående
skuldens godtgörande, samt att Jannesses And. Andersson fortfar
att befinna sig i utblottad ställning, derom sednaste undersökningsbevis
är ulfärdadt den 31 Mars 1863;
8:o angående lånet N:o 961: att lagsökning för indrifvande af derå återstående
967 R:dr 43 sk. 8 r:st., jemte ränta, blifvit år 1834 anställd;
att sedermera ifrån ene löftesmannens, Löjtnanten A. M. Enemans, konkursmassa
ingått 663 R:dr 32 sk. 9 r:st.; att låntagaren Johannes
Larsson till en början förnekade skulden, men genom Kongl. Maj:ts
Nådiga Dom af den 24 Maj 1841 ålades att betala densamma; att vid
år 1838 gjordt utmätningsförsök hans tillgångar ej ens förslogo att
godtgöra kostnadcrne dervid; att den andre löftesmännen Koopvaerdie
-
Uaiiko-Uhknltels Ullålande, M 27.
Kaptenen E. Björnlund, vid hos honom anställdt dylikt försök, jemväl
befunnits sakna all tillgång samt att, vid de sedermera tid efter annan
och sednast år 1833 mot låntagaren och löftesmännen förordnade enahanda
utmätningsförsök, de samtelige varit alldeles oförmögne att gälda
större eller mindre del af skuldens återstod; uppgående kostnaderne
allenast för de 2:ne sednaste utmätningsförsöken till 11 R:dr 14 sk.;
9:o angående lånet N:o 1126: att lagsökning år 1833 ågått låntagaren Lars
Jansson och hans löftesmän, Bönderne Lars Andersson i Fläskerud och
Jan Jansson i Godås, för då återstående lånebeloppet 316 R:dr 45 sk.
4 r:st., med ränta; att desse personer, vid utmätningsförsöket, ej ens
egde tillgång till godtgörande af kostnaderne dervid; att vid sednare
försök de fortfarande befunnits i alldeles medellös belägenhet; att, enligt
de i April månad nästlidet år utfärdade bevis, såväl angående sednaste
undersökningen, som serskildt af Presterskapets de alla äro öfver 60 år
gamla och så orkeslöse, att de ej med arbete kunna sig försörja; äfvensom
att kostnaderne för de sednare 2:ne undersökningame uppgå till
11 R:dr 46 sk. 3 r:st.;
10:o angående lånet N:o 1117: att låntagaren, Landtbrukaren L. W. Dassau
och hans löftesmän, Erland Andersson i Lien och Cornelius Torstensson
i Ellelien år 1836 lagsöktes för hela primitiva Iånesumman 1500 R:dr
jemte ränta; att de då befunnos vara i saknad af all tillgång; att låntagaren
sedermera aflidit och Bankens fordran bevakats i urarfvamålet
efter honom, men att massan icke kunnat någon tillgång för oprioriterade
borgenärer; att Erland Andersson, som för ifrågavarande fordran
någon tid varit bysatt, år 1843 med döden afgått i alldeles utblottade
omständigheter; att Cornelius Torstensson, vid skeende undersökningar,
fortfarande befunnits i armod, samt att ett, den 22 Mars nästlidet år
afgifvet, brestbetyg upplyser, att denne, hvilken är född 1784, numera
har lull försörjning af Fattigvården, såsom nådehjon, och
ll:o angående lånet N:o 1087: att lagsökning år 1834 anställts för indrifvande
af då återstående kapital 2,994 R:dr 19 sk. 7 r:st., jemte ränta;
att låntagaren, Apothekaren J. Bergelin, redan då var i konkurstillstånd
försatt; att, enligt ett af sysslomannen i haus massa utfärdadt bevis,
oprioriterade borgenärer ej ägt alt derifrån bekomma någon utdelning;
att Bergelin år 1856 från Riket afvikit och år 1837 aflidit å hospitalet
i New-Orleans; att Rikets Ständer vid detta förhållande redan beviljat
afskrifning för ett af honom hos Banko-Diskont-Verket upptaget
lån; att löftesmännen, Bönderne Christer Nilsson och Joh. Samuelsson,
jemlikt verkställda utmätningsförsök, redan i April och Maj månader
nästlidet år, befunnits i utblottadt tillstånd samt att kostnaderne för
8
Bavko-Uiskotlets Utlåtande, JY1 27.
hos dem anställde undersökningar uppgått lill 16 R:dr 19 sk. 6 r:st.
allt banko.
Vid öfvervägande häraf och som, hvad först angår lånen N:ris 968, 1100
och 1055, både låntagare och löftesmän numera äro - aflidne och de efter dem
uppkomne konkursmassor utredde samt följaktligen ringaste tillgång till gäldande
af skulden icke är att förvänta, lärer det vara ostridigt att dessa 3 lån kunna
och böra lill nu återstående belopp afskrifvas.
Beträffande dernäst lånen N:ris 410, 926, 978, 810, 1147 och 1087, så
och ehuru låntagarne för de 3 förstnämnde lånen samt begge löftesmännen för
det sednasle lånet, äfvensom ena löftesmännen för lånet N:o 1147 och ena vittnet,
som blifvit ålagdt betalningsskyldighet för lånet N:o 810, ännu lefva; likväl
och sorn, enligt inkomna bevis, alla dessa personer skola vara stadde i så medellösa
omständigheter, att de icke äga någon tillgång till gäldande af Bankens fordran
och hvarje förnyad undersökning härom endast medför ytterligare utgifter för
Banken, uppgående till 5 å 6 R:dr banko för hvarje gång sådan anställes, samt
då boen efter de aflidne gäldenärerne numera jemväl äro utredde, anser Utskottet
vidare afbetalning å ifrågavarande 6 lån icke vara att emotse.
Vidkommande slutligen lånen N:ris 951 och 1126, så inträffar väl med dem,
att såväl låntagare som löftesmän ännu lefva, men enär alla hos dem, tid efter
annan, ifrån år 1835, anställde undersökningar oförändradt vitsordat det förhållande,
att de samtlige befinna sig utan ringaste tillgång, äfvensom att de, såsom
gamla och orkeslöse, icke vidare kunna med arbete sig försörja, finner Ulskottet
anledning icke vara för handen, det större eller mindre del af dessa lån kan
komma att ingå, hvadan lånens bibehållande endast skulle förorsaka förökade kostnader
för anställande af ytterligare utmätningsförsök.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet, i enlighet med hvad ej
mindre Fiskals-embetet och Kommissarierne i Lånekansiiet, än äfven Bankofullmäktige
tillstyrkt, hos Rikets Ständer hemställa,
att ifrågavarande 11 st. inom linien förda odlingslån må till nu återstående
belopp få i Bankens räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den 2 Mars 1854.
Banko-UlskoMets Memorial, JH £8.
9
\
JV2 28.
Ånk. till Exp.-Ulsk. d. 5 Mars 1834, kl. 12 m.
Memorial med uppgift om och huruvida någon del af den sedan
1851 års början upplupna Banko-vinst erfordras för
Bankens konsoliderande.
Den med allmänna tidningarne utdelade öfversigt af Bankens hela ställning,
sammanfattad efter 1852 års bokslut, utvisar att Bankens tillgångar och fordringar
utöfver dess skulder utgjorde vid nämnde års slut, grundfonden 10,000,000
R:dr oberäknade, följande poster, nemligen:
Enligt en af vederbörande inom Banken uppgjord för—
slags-beräkning af Bankens Inkomster och Utgifter för år 1855,
skulle behållna vinsten för sistnämnde år kunna antagas till . 999,042: 40. 5.
Af denna summa äro, likmätigt föreskriften i 211 g, mom. litt. q af Bankoreglementet,
under den 21 Augusti 1851, till försträckningar åt Filial-banker
anvisade 1,000,000 R:dr; hvadan återstoden 2,759,003 R:dr 25 sk. 11 rst. utgör
den andel af Bankens från 1851 års början upplupna,, behållna vinst, som
icke är disponerad.
Utskottet torde likväl härvid böra anmärka, att, enär vinsten för år 1853
möjligen kan komma att understiga den förslagsvis uppgjorda beräkningen, lämpligast
synes vara att den behållna disponibla vinstsumman till rundt tal af
2,700,000 R:dr jemna*.
Genom realisation af 1,616,892 R:dr 10 sk, 8 rst. i Obligationer, som
Banken för närvarande eger, utöfver de 4,245,000 R:dr, som uti Banko-reglementets
213 § omnämnas, och genom utsläppning af det belopp 526,878 R:dr
11 sk. 9 rst., hvilket enligt uppgiften öfver Bankens metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och Depositions-skuld, jemte obegagnade andelar af kreditiv och
låneförlag den 51 December 1853, utgör skillnaden emellan sedelstocken och
maximibeloppet för densamma, beräknadt jemlikt 123 § i Banko-reglementet,
Bih. till R. St. Brot. 1855 & 1854. 6 Samt. 1 Afd. 8 Haft. 2
återstående vinst från år 1850
vinst år 1851 . . . . .
d:o » 1852
B:ko 811,184: 41. i.
» 965,092: 21. g.
» 985,683: 19. 5.
Tillsammans B:ko R:dr 2,759,960: 35. 6.
Summa B:ko R.dr 3,759,003: 25.11.
10
Banko-Utskoltels Memorial, M 28.
skulle visserligen en summa af omkring 2,000,000 R:dr kunna under loppet af
detta år från Banken aflemnas, utan att det fastställda maximum för sedelstock
derigenom öfverskridos, men Utskottet finnér sig dock böra vidhålla den af föregående
Banko-Utskott uttalade och af Rikets Ständer gillade åsigt, att upplupna
behållna Banko-vinsten endast successive och i den män ny Banko-vinst inflyter*
må Banken afhändus.
Sedan Utskottet sålunda redogjort icke allenast för beloppet af Bankens behållna
vinst, utan äfven för den del af samma vinst, som är disponibel, har Utskottet,
till af åtlydnad föreskriften i sista punkten af 2 § i den för Utskottet gällande
instruktion, skolat för Rikets Ständer uppgifva om och huruvida någon del
af den, sedan 1851 års början upplupna, Banko-vinst erfordras för Bankens konsoliderande.
Utskottet får, i sådant afseende, lill en början i minnet återföra hurusom
Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af Banko-Utskottets Memorial JM
12 af den 20 Februari 1851, beslöto, att af Bankens, sedan 1848 års början
upplupna, behållna vinst en del borde i och för Bankens konsoliderande reserveras;
Såsom skäl härför anförde Utskottet, att Bankens ställning ’
betydligen försämrats, i det att metalliska kassan nedgått från Silfv. R:dr 8,250,220: 14.
till d:o d:o 4,571,494: 17.
eller med silfver R:dr 5,678,725: 45.
att uttagen af silfver fortforo; alt genom lånefondernas anlitande beloppet af utelöpande
sedlar vore i stigande, under det att sedlar ingingo för uttagande af silfver;
att vid sådana förhållanden nödig försigtighet och omtanka för Bankens bestånd
fordrade, alt Banken icke, förmedelst utsläppning af sedlar, befrämjade metalliska
kassans förminskning, samt att Banken, genom reservation för dess vigtigaste
ändamål, eller myntvärdets upprätthållande af någon del utaf den behållna
vinsten, borde vinna ökad styrka att motstå verkningarne af ofördelaktiga handelsförhållanden.
Att dessa skäl nu icke äro tillämpliga, torde det tillåtas Utskottet att ådagalägga.
Metalliska kassan har under tiden från 1851 års början ganska betydligt
ökats och utgör för närvarande omkring 7,000,000 R:dr Silfver.
l)e mindre uttag af silfver, som ifrågakomma, härleda sig hufvudsakligen från
den fortsatta invexlingen af Bankens sedlar å 16, 12 och 8 sk. Banko samt 14
och 10 sk. kopparmynt, hvaremot tillfället till ytterligare vexelköp ökar den metalliska
kassan. Åtskilliga låne- och kreditiv-fonder äro jemförelsevis föga anlitade,
i följd hvaraf ock obegagnade andelen af låne- och kreditiv-förlag uppgår
till 5,000,000 R:dr. På Depositions-räkning innestår en ungefärligen lika stor
Banko-Utskollels Memorial, JM 28. 11
summa och utelöpande sedelstocken öfverstiger metalliska kassan, i sedlar förvandlad,
med allenast Tio millioner R:dr.
I betraktande af den fördelaktiga ställning, hvari Banken sålunda för närvarande
sig befinner, anser Utskottet någon del af Bankens behållna vinst icke erfordras
för Bankens konsoliderande. — Vid öfvervägande åter af frågan derom,
huruvida nämnde vinst, till större eller mindre del, bör utöfver den tillförsträckningar
åt Filial-Banker redan afsatta 1,000,000 R:dr, i Banken reserveras, i och
för utsträckning af lane- och kreditiv-rörelsen i en eller annan riktning, har Utskottet
tagit kännedom af följande inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet
remitterade motioner, hvilka innefatta förslag angående sättet för den upplupna
vinstens användande, nemligen:
af Prosten Berlin, som anser att den del af den besparade vinsten, hvilken
icke anslås för statsverkets behof, i främsta rummet må till förstärkning af kassakreditiv-fonden
användas;
af Herr J. Öhrström, hvilken föreslår, alt uppkommande Bankovinst reserveras
och göres fruktbärande för att derigenom bilda lånetillgångar inom landet
för hypotheks-föreningar, samt
af Riksdags-fullmägtigen Lars Larsson från Elfsborgs Län, som hemställer
att Bankens varande och blifvande räntevinst må reserveras och disponeras till
upphjelpande och befordrande af Filial-Banker i de rikets provinser, der en mera
betydande penninge-rörelse gör dessa Bankers inrättande nödvändigt.
Utskottet skall, vid upprättandet af förslag till reglering af Bankens låneoch
kreditiv-rörelse, icke underlåta, att söka så ordna de för nämnde rörelse tillgänglige
fonder, att desamtna bäst må motsvara allmänhetens billiga fordringar på
låne- och kreditiv-understöd, och förbehåller sig, alt dervid få afgifva vidare yttrande
öfver deri del af omförmälda motioner, hvilken icke är vorden genom detta
memorial besvarad. Men Utskottet mäste här tillkännagifva, att någon ytterligare
reservation af Bankens upplupna vinst, till förökning af låne- och kreditiv-rörelseu,
utöfver den million, som deraf redan på förhand blifvit disponerad till inrättande
af Filial-Banker, så mycket mindre, under närvarande förhållande, kan af Utskottet
tillstyrkas, som, vid betraktande af den allmänna penningeställningen i landet,
några ökade lånetillgångar, genom ytterligare reservation af Bankens vinstmedel, ej
synas vara erforderliga, då deremot, genom vinstens aflemnande i och för statens
behof, många allmännyttiga företag böra i vidsträcktare mån kunna befrämjas.
Under förutsättning, dels att disponibla andelen af vinsten först vid slutet
af innevarande och nästpåföljande 2 år med Vs hvartdera året från Banken aflemnas,
och dels att någon anvisning icke sker å den vinstbehållning, som under
nyssberörda 3 år kan uppstå, samt med antagande, att sistnämnde behållning
kommer att utgöra omkring 3,000,000 R:dr; skulle Banken alltså jemte grundfonden,
iO,000,000 R:dr, samt den till försträckningar åt Filial-banker af be
-
t
12
Banko-Utskottets Memorial, JM 28.
■ Ina vinsten afsatta 1,000,000 R:dr fortfarande kunna disponera ett kapitaliverskott
eller en tillgång utöfver skuld till belopp af 14,000,000 R:dr; och Ut.
kottet tillstyrker fördenskull
att af Rankens vid 1853 års slut upplupna, disponibla vinst ett
belopp af 900,000 R:dr banko årligen må vid slutet af hvartdera
åren 1854, 1855 och 1856 från Ranken, i och för statens allmänna
behof, till Riksgälds-kontoret aflemnas.
Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat den del af en utaf Prosten
’mqvist inom Preste-Ståndet väckt och till Utskottet hänvisad motion, deruti
Istyrkes att Banko-vinsten måtte till mer eller mindre del användas för att in—
öra och garantera ett väl ordnadt fond-system, enär, för den händelse Rikets
änder bifalla Utskottets ofvanupptagna hemställan, det torde tillkomma Stats,
skottet att hos Rikets Ständer afgifva förslag angående sättet för användande
de medel, som från Ranken till Riksgälds-kontoret aflemnas.
Stockholm den 2 Mars 1854.
Reservationer:
af Herr Aminoff, J. F. »Inom Utskottet hafva så skiljaktiga meningar yppats
gående beloppet af den Ranko-vinst, som för hvartdera af åren 1854, 1855 och
56 borde till Stats-verkets behof öfverlemnas, att jag ej kan undgå, att i ett
nmanhang uppräkna desamma. En del af ledamöterne hafva ansett det hela
:ko-vinsten för de sistförllutna fyra åren borde dertill användas med 900,000
■r årligen; en annan del af ledamöterne hafva velat bestämma beloppet tilt
),000 R.dr årligen; och några inskränkte detsamma till blott 450,000 R:dr
hgen — hvaremot jag föreslagit samma belopp, som Rikets Ständer vid sista
dag bestämde, eller 700,000 R:dr årligen; men detta mitt förslag blef vid hufvuderingen
i Utskottet genom 18 Ja emot 17 Nej underkändt, i följd hvaraf hela
ko-vinsten, enligt Utskottets beslut, kommer att till Stats-verket öfverlemnas;
då detta beslut strider emot de åsigter, jag hyser i denna fråga, så anser
mig deremot böra aflemna min reservation.
Min öfvertygelse i denna vigliga angelägenhet grundar sig egentligen'derpå,
jag tror det någon del af den årliga Ranko-vinsten bör reserveras till grundens
förstärkande och derigenom till myntvärdets upprätthållande, särdeles som,
den åsigt Utskottets majoritet gjort gällande att fråntaga Ranken hela dess
■nist, skall, elter mitt förmenande, i framtiden leda till en ny realisation och så.
des myntförsämring.
B mko-UlskoUets Memorial, M 2S.
13
De mänga realisationer Riksbanken, tid efter annan, undergätt, hafva, efter
mitt omdöme, härrört af en oriktig behandling af detta Ständernas vigtiga verk;
och enda säkra medlet att trygga Banken mot en ytterligare realisation vore att
Banken finge reservera hela sin årliga vinst, intilldess Banken kunde utan fara för
eget bestånd, och utan skada för det allmänna motstå ali slags påtryckning, hvarefter
en del af vinst-medlen kunde ölverlemnas till Statens behof och återstoden
reserveras för Bankens egen räkning. — Men ett sådant förslag lärer numera få
räknas till de så kallade fromma önskningarne.
Om Rikets Ständer, efter den sista realisationen år 1830, hade beslutat,
att Banko-vinsten skolat användas till Bankens konsoliderande, så hade dess grundfond
nu uppgått till minst 50 millioner Riksdaler banko, och fördelarne deraf
hade varit mångfaldiga, af hvilka jag blott vill uppräkna några få, nemligen:
Att räntan i Banken på derstädes erhållna lån kunnat betydligen nedsättas,
att denna nedsättning hade framkallat räntans'1 nedgående i allmänhet;
Att inga Privat-banker behöfts inrättas, emedan Riksbanken då haft tillräckliga
medel att sjelf organisera flere andra än de nuvarande Låne-kontoren i landsorterna,
eller de i Götheborg, Malmö och Wisby; att de af Riksbanken sålunda
inrättade Låne-kontor bordt kunna lemna allmänheten fullt ut lika stora fördelar
som Privat-bankerne och de i sednare tider uppkomne Filial-banker;
Att, om Hypotheks-föreningarne ansetts af behofvet påkallade, dessa hade
kunnat erhålla sina lån från Riksbanken, hvarigenom ränta och kapital-afbetalning
kommit Banken till godo samt stannat inom riket, och ej, som nu är händelsen,
gått ur landet att fylla utlänningens ficka;
Att jordbruk, bergsbruk, handel och näringar kunnat erhålla betydliga understöd
från Riksbanken och mot fördelaktiga vilkor; samt
Att Banken genom sin större årliga inkomst kunnat inköpa goda räntebärande
obligationer, hvilka uti behofvets stund varit att realisera.
Anmärkningsvärd! är, att då folkmängden uti Sverige, efter sednaste realisation
betydligt ökat sig, samt jordbruk, bergsbruk, handel och näringar gått framåt,
vår Riksbank, år 1854, likväl befinner sig nästan på samma ståndpunkt, som år
1830, ehuru penningetillgången bordt i samma proportion förökas, så framt man
velat undvika missförhållanden och tillskapandet af konstlade tillgångar. Måtte
Ständerne en gång hörja att rätta detta deras misstag, genom att årligen reservera
någon del af Banko-vinsten till Bankens förstärkning, så att de icke må erfara
ofördelaktiga verkningar, som växa dem öfver hufvudet.
Jag medgifver gerna att Banko-vinsten blifvit af Ständerne använd till nyttiga
och för riket nödvändiga behof. Men anslagen dertill hade kunnat erhållas
på annan väg, intill dess Riksbanken vunnit nödig styrka, samt då, utan fara
för eget bestånd, kommit i tillfälle att kraftigt understödja det allmänna.
14
Banko-Utskollcls Memorial, JM 28.
Vid sista Riksdagen voro utsigterne för myntvärdets upprätthållande nedslående.
— Också iakttog man då nödig försigtighet i afseende å Bankovinstens
användande; — hvarföre icke bibehålla denna försigtighet framgent, som aldrig
kan skada utan tvärtom gagna?
Det är verkligen för tidigt att af de 5:ne sistförflutna årens lyckliga konjunkturer
bygga något bestämdt säkert för framtiden, synnerligen under nuvarande
politiska förhållanden, hvilkas utgång ej af någon kan på förhand beräknas och
bestämmas.
Då jag i vissa delar förenar mig uti de mot Utskottets betänkande afgifne
reservationer, anser jag icke behödigt att upprepa hvad desamma innehålla, emedan
Rikets Ständer vid behandlingen af detta ärende cj lära underlåta att taga
kännedom af alla de deremot gjorda erinringar för att, efter en noggrann pröfning
af de olika meningarne, fatta sitt beslut. En vigtig omständighet kan jag
likväl ej lemna oanmärkt,, den, nemligen, att Utskottet, vid beräkningen af Bankovinsten,
upptagit äfven de för år 1850 till Bankens fördel reserverade medel,
samt således beräknat Bankovinsten till  3,759,000.
Men då från denna summa bör afdragas vinsten för år 1850 med 811,000.
återstår såsom behållning 2,948,000.
hvarifrån vidare afgår de vid förlidet års slut till Filial-Bankerne
lemnade försträckningar  780,000.
så att egentliga öfverskottet blifver  2,168,000.
Då nu vinsten för år 1853 icke är till beloppet bestämd och möjligen kan
komma att understiga den förslagsvis beräknade summan, anser jag, alt Utskottet
bordt föreslå Ständerne, att af Bankovinsten till statsverkets behof endast bör aflemnas
en summa af 2,100,000 Riksdaler Banko, alt med V3:del, eller 700,000
R:dr B:ko vid slutet af hvartdera åren 1854, 1855 och 1856 utgå.»
af Doctor Björkman: »Rikets Ständers Bank kan liknas vid en Statens bikupa,
som vid vissa tider kan och bör skattas. Men skattas den då för nära,
så förmår den ej vidare rätt förkofra sig och gagna. Såsom depositions- och
vexelbank är Riksbanken för närvarande stark nog för att kunna umbära allt
hvad den under sednare åren samlat; icke så i egenskap af Lånebank, Riksbankens
för samhället mest indrägtiga och fruktbärande afdelning. Såsom Lånebank
skall Riksbanken, enligt gällande Banko-ordning, biträda lånbehöfvande med understöd,
och sålunda till befordrande af handelns och alla nyttiga näringars uppkomst
och förkofran förebygga ocker och obilliga intressens beräknande enskilde emellan;
och för detta vigtiga ändamål behöfver Riksbanken ännu ytterligare konsolideras.
Detta Riksbankens åliggande okas nemligen i samma mån landets utveckling uti
industrielt afseende fortgår, och derföre böra dess lånefonder fortfarande tillbörligen
förstärkas. En sådan förstärkning är ock under denna Riksdag af liera mo
-
Bunko-Ulskollels Memorial, J\i 28.
15
tionärer yrkad. Låneanslag och kreditiver St nya Filialbanker, kreditiver åt Hvpotheksföreningarne,
ökade kassakreditiver St enskilde och nuvarande privatbankers
upphörande äro tidens högljudda fordringar. NSgon slags minskning deremot af
andra hittills anslagna fonder, öfver (27 millioner, för bankens alla lane- och kredilivrörelses
grenar är ännu icke ifrågasatt och torde ej kunna blifva betydlig.
Men huru skola berörde tidens billiga kraf kunna tillfredsställas, om nu Bankens
hela upplupna vinst afstäs för att fylla Statens extra behof?! Skattas bikupan,
Banken, sä nära, sä emotser jag, i stället för dess tillbörliga tillväxt i riksgagnelig
verksamhet, dess ovedersägligen inträffande oförmåga att uppfylla alla industriens
och näringarnes rättmätiga anspråk; ätminstone såvida det bestämda maximum
för sedelstock, som icke motsvaras af metallisk kassa, skall bibehållas och utländskt
lån undvikas.
Att flera Bankens nuvarande låneoperationer äro för en Riksbank opassande
medgifver jag gerna, men bästa sältet att förbättra det felaktiga i dess hittills
stadgade, olikartade lane- och kreditiv-rörelser är att på ett för delägarne nöjaktigt
och för Riksbanken betryggande sätt befrämja uppkomsten af filialbanker,
som röra sig .endast med Riksmynt och att kraftigt understödja hypotheksföreningarnes
till jordägares förmän syftande låneoperationer. Men för dessa vigtiga ändamål
erfordras för närvarande Riksbankens alla möjliga krafter och tillgångar.
Vid slutliga pröfningen, säger sednaste finanskommittéen, af företrädet mellan
enskilde Banker, som utgifva egna sedlar, och sådana, som drifva sin rörelse med
Rikets Ständers Banks sedlar, höra sorgfälligt öfvervägas å ena sidan fördelarne
att hafva endast ett sedelmynt inom landet löpande och att en ökad vinst tillskyndas
Riksbanken genom förlag åt filialbanker, å andra sidan de svårigheter, som äro
förenade med nödvändigheten att vidtaga särskilda åtgärder till förstärkning af
Riksbankens metalliska kassa i följd af den större sedelutgifning, som nämnde förlag
skulle förorsaka. Så vida icke destoflera, och större, filialbankers samtidiga
uppkomst ifrågasattes, skulle, synes mig, till en icke ringa del berörde svårigheter
snart kunna öfvervinnas, om Riksbanken finge behålla hela sin nu upplupna
vinst.
Men, säger man, Staten behöfver för närvarande nödvändigt allt hvad Riksbauken
samlat. Jag. tror icke detta. Om de många anspråken på sådana extra
anslag, som till nästa Riksdag kunna umbäras, för tillfället nedtystas, så förmodar
jag, att alla Statens ovilkorliga behof skola kunna fyllas med någon del af
Bankovinsten i förening med Riksgälds-Kontorets tillgångar och kredit samt ,den
vanliga Allmänna Bevillningen.
Svenska Statsverkets tillstånd, yttrar omförmälde finans-kommitté, är för det
närvarande högst förmånligt. Långt ifrån att besväras af skuld eller brist för de
årliga utgifternas bestridande, eger det ett samladt förlag, hvarigenom de kostsamma
åtgärder kunna undvikas, som i andra länder måste vidtagas för fullgörandet
16
Banko-UtskoUels Memorial, JYl 28.
af skattkammarens betalningar under väntan på det löpande årets inkomster. Det
vore således endast i utomordentliga fall, som Ståtens behof kunde påkalla Riksbankens
anlitande; och säkerhet deremot finnes i första rummet i en upplyst Regerings
omvårdnad.
Må således med anledning af ett nu inträffadt utomordentligare behof någon
del af den såsom upplupen af H. Banko-Utskottet beriiknade disponibla Bankovinsten,
till exempel 600,000 årligen, in summa 1,800,000 under 5:ne år, utgå
såsom en Statens nödhjelp; och resten, omkring en million, anslås, likasom förliden
Riksdag, till ett bättre ordnande och behöfligt förstärkande af Riksbankens
operationer såsom Lånebank.»
af Professor Agardh: »Jag bar med Utskottets majoritet delat den åsigt, att
Bankens hela disponibla vinst kunde i närvarande stund öfverlemnas till Statsverket
i och för fyllande af dess behof; något annat eller något derutöfver har jag
deremot icke ansett mig hvarken böra eller kunna föreslå för Rikets Ständer att
afstå. Jag har inom Utskottet påyrkat nödvändigheten att, genom en på säkra
data grundad utredning, för Ständerna klart framlägga beloppet af denna disponibla
vinst. Genom Utskottets sväfvande och sig sjelf motsägande framställning i
denna punkt vilseleder man i stället för att upplysa.
Af följande enkla utredning skall, som jag .hoppas, det varda klart, a(!t Stän
derna,
genom bifall tili Utskottets förslag, afhända Banken 900,000 R:dr utöfver
hvad Banken vid 1853 års slut kunde afstå. För att ådagalägga detta, antager
jag, att man med Bankens disponibla vinst ej kan förstå något annat, än den del
af Bankens kapitalöfverskott, som Banken kan disponera eller undvara, utan att
brista i de af Ständerna för Banken föreskrifna åligganden, eller, med andra ord,
den del af Bankens kapitalöfverskott, som icke redan af Ständerna för andra ändamål
är disponerad. För att sålunda få kännedom om beloppet af denna disponibla
vinst, måste man i Bankoreglementet efterse hvilka dessa Bankens åligganden
äro. Man finnér då att, likmätigt nu gällande Banko-reglemente, Banken har följande
åliggande, nemligen: att enligt § 169 mot pant af guld, silfver, jern m. m.
tillhandahålla allmänheten ett belopp af i . 3,500,000.
enligt § 174 mot pant af fast egendom  6,500,000.
» § 180 för skiften och odlingar  80,000.
» § 182 tillhandahålla Kommers-Kollegium  1,800,000.
n § 183 dito Jernkontoret  600,000.
» § 186 dito Fahlu Bergslag m. m  300,000.
» § 201 utlåning mot namn och reverser
8,000,000.
» § 196 till beläning af aktier och publike papper .... 500,000.
» § 205 utlåning genom Handels- och Närings-Diskonterne . 3,000,000.
» § 209 kassakreditiv åt enskilde  1,900,000.
Transport B:ko R:dr 26,180,000.
Banko-Utskollcls Memorial, M 28.
17
Transport B:ko R:dr 26,180,000.
enligt g 211 försträckningar åt Filial-Banker  1,500,000.
» § 213 innehafva latt realisabla räntebärande förbindelser. . 4,245,000.
Summa B:ko R:dr 31,925,000.
För att kunna fullgöra dessa Banken af Ständerna pålagda åligganden, uppgående,
'sorn man ser, till ett belopp af 31,925,000 R:dr, har Banken enligt §
123 fått sig beviljad rättigheten, att utöfver metalliska kassan utgifva sedlar till ett belopp
of 20,000,000 R:dr. För fullgörande af återstående delen afsina åligganden eller
förbindelser, uppgående till ett belopp af 11,925,000 R:dr, måste Banken använda
en emot detta belopp svarande del af sitt kapitalöfverskott, Häraf synes således
tydligen att 11,925,000 R:dr af Bankens kapitalöfverskott redan af Ständerna
äro anvisade eller disponerade för Bankens egna ändamål, och alt sålunda Bankens
nu disponibla vinst endast är den delen af Bankens kapitalöfverskott, som
utgör skillnaden mellan hela kapitalöfverskottet och dessa 11,925,000 R:dr. Nu
utgör, enligt Utskottets utredning, Bankens hela kapitalöfverskott, grundfonden inberäknad,
15,759,000 R:dr; således är Bankens disponibla vinst lika med skillnaden
mellan 13,759,000 R:dr och 11,925,000 R:dr, eller lika med 1,834,000
R:dr, och ej såsom Utskottet uppgifver 2,759,000 R:dr.
Det finnes en annan och ginare utväg, att komma till kännedom om Bankens
disponibla vinst, hvilken icke, såsom den föregående, förutsätter kännedomen
af den till följe af det ännu icke uppgjorda bokslutet för år 1853 ej fullt bekanta
vinsten för detta år. Bankens odisponerade kapitalöfverskott eller disponibla
vinst kan nemligen endast sökas på 2:ne ställen, nemligen i beloppet af de
obligationer, Banken utöfver det i 2I5:de §:n föreskrifna normala innehar, samt
i skillnaden mellan den efter 122 § beräknade sedelstocken och dess maximibelopp.
Genom att räkna antalet af Bankens obligationer får jag veta det ena beloppet;
genom de såkallade halfårsuppgifterna, hvilka inom en månad efter halfårets
utgång böra vara utgifna, får jag veta det andra; genom bådas addering
får jag veta beloppet af Bankens disponibla vinst. För att visa huru man äfven
på denna väg kommer till samma resultat, som här ofvan, vill jag gå äfven denna
väg; Summan af de obligationer Banken utöfver de i § 2i3 omnämnde innehar
utgör enligt Utskottets uppgift  1,616,892.
Enligt halfårsuppgiften för den 51 December 1853 utgör skillnaden
mellan den beräknade sedelstocken och dess maximum . . . 526,878.
Summa B:ko R:dr 2,143,770.
Vid halfårsuppgiften bör likväl anmärkas, att under rubriken »obegagnade
andelar af kreditiv- och låneförlag» är den till Filial—
bankerne anvisade fond endast upptagen till det belopp, den vid
Bill. lill R. St. Prot. 1853 & 1851. 6 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 3
18
Banko-Ulskollds memorial, Jtä 28.
ärets slut utgjorde, eller 1,280,000 R:dr och ej till livad den nor- '
malt borde vara och nu i sjelfva verket är, eller 1,.500,000 R:dr.
Häri genom ökas de obegagnade kreditiv- och låneförlagen med
220,000 R:dr, hvarigenom skillnaden mellan den beräknade sedelstocken
och dess maximum minskas med denna summa. Fråndrages
sålunda dessa 220,000 R:dr från 2,143,770 R:dr, så får jag Bankens
disponibla vinst lika med ' R:dr 1,923,770.
Denna summa stämmer med den förra så nära öfverens, som man kan vänta
af den ännu icke säkert kända vinsten för år 1833, samt af den osäkerhet, som
alltid vidlåder beräkningen af sedelstocken i halfårs-uppgifterna.
Mot den af mig här ofvan uppgjorda beräkning har väl en och annan ledamot
inom Utskottet invändt, att de i 213:de §, rörande Bankens skyldighet att
innehafva obligationer till ett belopp af 4,245,000 R:dr, förekommande orden »så
vidt sig göra låter», skulle kunna afse en rättighet för Banken, att lill Statsverket
bortskänka en del af dessa obligationer. Omfånget af en redan vidlyftig reservation
tillåter mig ej att ingå i en fullständig vederläggning af ett sådant påstående,
äfven om de, som framkastat detsamma, haft mera allvar dermed än jag
tror de sjelfva medgifva sig vilja inrymma deri. Att denna föreskrift är för Banken
lika, om ej mera, bindande än de öfriga, och att orden »så vidt sig göra
låter» endast afse Bankens förmåga att förskaffa sig räntebärande obligationer,
hvilka på den tid dessa ord inflöto i reglementet ej voro så allmänt tillgängliga
som nu, anser jag kan tagas för gifvet. För den som tviflar härpå, måste jag
för närvarande nöja mig med, alt hänvisa till 4:de § i lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830, jemförd med § 220 i 1840 års reglemente, samt §
226 i reglementet för år 1844. Häraf tror jag man skall finna, att detta åliggande
ingår som ett hufvudmoment i grunderna för Bankens soliditet.
Men, skall man helt säkert fråga, huru har nu Utskottet kunnat komma till
en disponibel vinst af 2,700,000 R:dr? Jo derigenom, att Utskottet antager,
att af Bankens hela vinst, uppgående till 3,700,000 R:dr, endast den för Filial—
bankerne vid förra riksdagen anvisade millionen är disponerad, och att sålunda
den återstående delen 2,700,000 R:dr är disponibel. En sådan slutsats är riktig,
så framt ej någon del af denna vinst redan före förlidne riksdag varit disponerad;
den är deremot oriktig, om detta varit förhållandet, och att det varit sådant
är hvad som af föregående utredning är uppenbart. För att nu ådagalägga
huru Utskottet några räder längre ned i betänkandet motsäger sig sjelf, och sjelf
nödgas erkänna, att beloppet af den disponibla vinsten ej är sådant, som Utskottet
i början uppgifvit, så vill jag anföra följande Utskottets uttryck: Genom realisation
af 1,616,892 R:dr 10 sk. 8 r:st., som Banken för närvarande eger utöfver
de 4,245,000 R:dr, som uti Banko-reglementets 213 g omnämnas, och
Banko-Ulslioltels Memorial, JYi 28.
19
genom utsläppning af det belopp 526,878 R:dr 11 sk. 9 rst., som likmätigt —
skulle visserligen en summa af omkring 2,000,000 ll:dr kunna under loppet af
delta år frun Banken aflemnas, utan att det fastställda maximum för sedelstock
derigenom öfverskrides, men Utskottet etc.
Här har ju Utskottet ej kunnat uppbringa den disponibla vinsten till högre
belopp än 2,000,000 R:dr? Hvar hafva de återstående 700,000 R:dr, hvilka i
början af betänkandet uppgifvas äfven vara disponibla, tagit vägen?
Jag liar ansett denna utredning nödig, på det att Ständerna må blifva satta
i kännedom om, att de, genom bifall till Utskottets’ beslut, verkligen afhända
Banken 900,000 R:dr utöfver hvad Banken i närvarande stund kan undvara, och
jag skulle för min del önska, att Banko-Utskottet finge sig ålagd förbindelsen,
att utreda huru stor del af Bankens kapitalöfver skott är bundet i och för fullgörande
af Bankens egna förbindelser, på det man en gång måtte komma på det
klara i denna punkt, och en gång få rättade de misstag, hvilka gå tillbaka ända
till år 1844.
Mot Utskottets målning af Bankens lysande ställning kunde visserligen mycket
vara att erinra; jag har likväl afhållit mig ifrån alt i Utskottet deltaga i den
lifliga strid, som förts rörande hvad som med Bankens konsoliderande bör förstås,
i den öfvertygelse att, nar man ej åt Banken kan lyckas bibehålla, hvad man på
siffran kan visa den ej närvarande stund kan gifva bort, man ännu mindre skulle
lyckas i försöket, att för dess räkning reservera något , af hvad man sjelf medger
den kan disponera. Jag vill för min del blott anmärka, att så i sjelfva dagen
ligger ej frågan om Bankens konsoliderande, att man genast kan besvara den,
efter att med Utskottet hafva gjort en fransysk visit i Bankens silfverhvalf. Skulle
det nemligen befinnas, att Banken för detta ovanliga förråd af silfvertackor endast
har att tacka utländska, genom svenska medborgare indragna lån, hvilka klingande
valutor man tillsvidare utbytt mot Bankens sedlar, med förbehåll att få byta om,
när lånet skall återbetalas, så kan man ej så omedelbart, som Utskottet gjort, af
Bankens silfverförråd sluta till dess ställning. Om denna, enligt Utskottets för
menande,
rika och solida bank känna vi nemligen, att han ej förmår uppfylla
sina i sin egenskap af Låne-bank åtagna förbindelser, att pä drägliga vilkor, emot
fullgod säkerhet, biträda länbehöfvande med understöd. Ligga ej på Utskottets bord
en mängd motioner rörande förökade lånetillgångar? Halva ej i landet enskilda
Banker på (lera ställen uppstått, mot hvilka en temligen allman klagan, skälig eller
oskälig, hörer ej hit alt afgöra, försports och förspörjes? Ar det till följe af ett
öfvermått i soliditet eller till följe af dess motsats, som Banken ej förmår biträda
låribehöfvande, eller ersätta Privat-bankerne? Yore Banken ej inblandad med
Statsverket, och Utskottet til! följe häraf nödgades, likasom kräftan, gå baklänges,
d. v. s. börja med mom. C, pag. 5 i Reglementet, för att sedan komma till B
20
Bunko-Utskollets Memorial, JU 2il.
och A, så borde Banken, i min tanka, nu innehålla icke allenast den inflytande
vinsten, utan äfven i sedlar realisera den redan influtna och lägga dessa i det
skrin, hvarom flera gånger i Utskottet blifvit taladt, för att åter öppna detta
skrin när Privat-bankerne upphöra. Att detta nu kan göras, utan att någon sä
kallad strvpning deraf skulle blifva en följd, kan hvar och en sjelf inhemta af följande
öfversigt af landets sedelstock för de sista 10 åren:
Bankens utelö-
Privat-bankernes
Summa sedel-
Bankens metalliska
pande sedlar.
utelöpande sedlar.
stock.
kassa.
R:dr B:ko
R:dr B:ko
R:dr B:ko
lt:dr B:ko
1844 .
. . 20,112,000
5,968,000
24,080,000
8,817,000.
1845 .
. . 24,100,000
4,088,000
28,188,000
15,272,000.
1846 .
. . 25,977,000
3,861,000
29,838,000
15,702,000.
1847 .
. . 29,002,000
5,990,000
34,992,000
22,000,000.
1848 .
. . 26,147,000
6,811,000
32,958,000
15,667,000.
1849 .
. . 22,805.000
7,019,000
29,824,000
12,892,000.
1850 .
. . 22,362,000
6,875,000
29,237,000
12,197,000.
1851 .
. . 22,576,000
7,337,000
29,913,000
12,935,000.
1852 .
. . 22,586,000
7,403,000
29,989,000
12,989,000.
1853 .
. . 27,596,000
8,568,000
35,964,000
17,850,000.
Anm.
Privat-bankernes
utelöpande sedlar
äro minskade
med deras behåll
ningar i Riksmynt.
Häraf synes salunda att landets sedelstock för närvarande är den största,
den någonsin varit, och att man sålunda, utan alt åstadkomma strypning, gerna
kunde skrinlägga 4 å 9,000,000, hvilka vid upphörande af Privat-bankernes oktroj
åter kunde utsläppas, förutsatt nemligen, att man anser det önskvärdt, att
Riksbanken öfvertager dessa Bankers rörelse. En sådan indragning vore dessutom
en helsosam kapson på sedelstocken, hvilken utan densamma snart skall plundra
Banken på sitt silfver. Sedelstocken var vid 1847 års slut nära 33,000,000,
eller nära lika med den nuvarande; lill följe deraf att man ej lade några band
på densamma, sammansmälte metalliska kassan under det följande året från
22,000,000 till 13,600,000 R:dr. Träder nu derjemte, som är alt förmoda,
Riksgälds-kontoret upp som låntagare, och derigenom väcker till lif en betydlig,
men till större delen död sedelmassa, så inträffar lätt hvad man i England kallar
en run på Banken. Min mening kan ingalunda vara, att Banken i behofvets
stund icke skall bispringa staten, men lian gör detta vida kraftigare genom att
bevilja staten ett starkt kreditiv, hvarigenom statens låneoperationer betydligen
kunna underlättas, och staten sålunda kan negotiera sina lån mot vida billigare
ränta än utan ett sådant kreditiv. Derigenom att man på förhand lägger embargo
icke allenast på alla Bankens öfverskott utan på äfven något derutöfver, för
-
Iian k o - Ul s ko lie U Memorial, JYi 2!’.
21
svagar raan Banken och sätter den ur stånd, att i nödens stund gifva staten ett
kraftigt handtag. På grund af hvad jag i första delen af denna min reservation
utredt, kommer jag, .ehuru på annan väg, till samma resultat, som minoriteter!
inom Utskottet, att nemligen Banken ej kan till statsverket afstå mera än 1,800,000
B:dr. Deremot anser jag det tern ligen likgiltigt om de nu öfverlemnas genast
eller med en tredjedel vid slutet af hvartdera åren 1854, 1855 och 1856. i
öfrigt instämmer jag hufvudsakligen i de af Doktor Björkman i dess reservation
uttalade åsigter.
af Herr Indebetou, C. G. Mot det beslut, hvaruti Utskottets majoritet med
m öfvervägande röst stadnat, att tillstyrka Rikets Ständer, att till statens allmänna
behof aflemna hela den nu upplupna disponibla Banko-vinsten med 900,000 R:dr
årligen vid slutet af hvartdera åren 1854, 1855 och 1856, nödgas jag mig reservera.
Derjemte bestrider jag det i Betänkandet såsom skäl för en sådan tillstyrkan
förekommande yttrande, »att icke någon del af den nu upplupna disponibla
»Banko-vinsten erfordras för Bankens konsoliderande».
Utskottets majoritet har utgått från den åsigt att med »Bankens konsoliderande»
icke skulle förstås annat än Bankens förmåga att upprätthålla sedelmyntets
värde. En sådan tydning öfverensstämmer likväl icke med Banko-ordningen af år
4668, hvilken utgör grundvalen, hvarpå de föreskrifter stödja sig, som ännu äro
gällande för vår Riks-bank.
Åliggandet att »bibehålla det inländska myntet vid dess rätta valör» är visserligen
Bankens första pligt, men icke derföre dess enda. Banko-verket har äfven
andra förbindelser att fullgöra, och brister Banken i förmåga att uppfylla
dessa förbindelser, så är detta ett osvikligt tecken, att Banken behöfver konsolideras.
Enligt åberopade 1668 års Banko-Ordning och nu gällande Banko-Reglemente
är det Banko-verkets föremål i 2:dra rummet att »befordra handelns och alla
»nyttiga näringars uppkomst och förkofran». Detta åliggande har Banken sökt pä
sådant sätt fullgöra, att lånefonder blifvit anvisade till understöd för handel och
näringar, och det utgör en hufvudsaklig del af Banko-styrelsens omsorger att tillse,
det dessa lånefonder må vara för sina ändamål tillräckliga. Att handel och näringar
under sednare åren inom vårt land märkligt tilltagit, är en glädjande erfarenhet.
Det är ock klart, att de fonder, som tillförene erfordrats för en mera
inskränkt rörelse, icke kunna vara tillräckliga, sedan rörelsen blifvit utvidgad. -—
Om derföre Banken skall kunna fullgöra sitt åliggande att befordra handelns och
näringarnes förkofran, så måste de dertill anvisade fonder förökas i samma mån,
som rörelsen utvidgas. I annat fall blir Banken urståndsatt att understödja handeln
och näringarne i lika förhållande som tillförene, och en sådan inskränkning
i understöd kan icke bidraga till handelns och näringarnes förkofran.
Då det således är ostridigt, alt itanken behöfver ökade fonder för alt kunna
uppfylla sina förbindelser, och då förökad fond icke kan på annat sätt åstadkom
-
22
Banko-Utskollets Memorial, As 2!t.
mas, än medelst bibehållandet af någon del af den influtna räntevinsten, så blir
det häraf en följd, alt någon del af den nu upplupna disponibla Bankovinsten erfordras
för Banhem konsoliderande.
Det gifves dessutom en serskild anledning att befara, det Banken inom kort
tid kan komma i behof af ökade fonder. — Vi hafva oss nemligen bekant, att
de för nuvarande Privatbanker beviljade oktrojer tilländalöpa för sex ibland dem
under loppet af år 1836, och för de öfriga 2:ne det påföljande året. , Således
lära alla dessa enskilda banker komma att upphöra innan nästkommande Riksdag
kan vara tilländalupen. Denna omstiindighet har gifvit anledning till förordnande
af en särskild komité, som borde afgifva förslag till åtgärder att förekomma den
stockning i allmänna penninge-rörelsen samt i handel och näringar, hvilken skulle
- blifva en följd af Privatbankernas upphörande.
De förslag, hvilka nämnde komité i sådant afseende uppgifvit, äro 3:ne. Ett
af dem består deruti att »förnya nuvarande Privatbankers oktrojer, eller meddela
sådana åt andra sedelutgifvande enskilda Banker»; de båda andra utgå derpå att
»fylla behofvet genom motsvarande utgifning af sedlar och lån ifrån Rikets Ständers
Bank», antingen genom nya afdelningar af densamma i landsorterna, eller
ock genom befrämjandet af uppkomsten i större skala än hitintills af Filial-Banker.
Den förstnämnda utvägen vöre utan tvifvel den enklaste, men deremot möter
det inkast, att man icke för närvarande kan med visshet afgöra, huruvida nya
Privatbanker skola uppstå i stället för de nuvarande, äfven om sådant kommer
att tillåtas. Detta beror naturligtvis på de vilkor, som blifva fästade vid en dylik
tillåtelse.
Om någon fördel skall uppkomma för delegare uti enskilda Banker, måste
dessa tillerkännas rätt till sedelutgifning. Men mången anser denna rättighet
skadlig och äfventyrlig, till och med stridande mot vära grundlagar, och det kan
derföre vara fråga underkastadt, om sedelutgifningsrätt fortfarande kommer att
meddelas enskilda Banker. Men äfven om så skulle komma att ske, kan dessa
sedlars valör bestämmas så hög, att de icke blifva i den allmänna rörelsen serdeles
användbara. Det saknas icke skäl till en sådan farhåga.
Båda de nu antydda fallen kunna utgöra hinder för uppkomsten af nya Pri—
vat-banker, och andra hinder kunna äfven gifvas. Man kan derföre icke med
visshet antaga, att nya enskilda banker skola uppstå i stället för de nuvarande,
och försigtigheten bjuder alltså att vara betänkt äfven på andra utvägar att förekomma
en för landet olycklig stockning i den allmänna rörelsen.
Men då den af Kongl. Maj:t förordnade Finans-komitén icke kunnat i sådant
afseende uppgifva andra förslag, än att »fylla behofvet genom utgifning af
sedlar och lån ifrån Rikets Ständers Bank», antingen genom nya afdelningar eller
medelst Filial-banker, så synes det vara Banko-Ulskottets åliggande alt öfverväga,
huruledes fond till en sådan förökad sedelutgifning skall kunna tillvägabringas,
Banlco-Ulskollcts Memorial, JYi 20.
23
och att tillse, det Banken ej beröfvas möjligheten att bilda en sådan fond derigenom
att till statens behof allemnas hela den Bankovinst, hvaraf åtminstone
någon del för nämnda ändamål torde blifva behöflig.
I sammanhang med frågan om 13ankovinstens aflemnande till Statsverket lärer
det således vara angeläget att göra sig reda för, huruvida och på hvad sätt
nödig fond till Privat-bankernas ersättande må kunna af Riksbanken åstadkommas.
Af den utredning, hvilken i Finans-komiténs underdåniga betänkande innehålles,
visar det sig, att ett kapital af 7,400,000 R:dr B:ko skulle erfordras för
att ersätta de i allmänna rörelsen utelöpande privatbanks-sedlarne. I Bankoreglementets
210 § förekommer åter det stadgande, att Banko-Styrelsen, i händelse
Privatbankerna skulle upphöra, eger att utgifva 2’A millioner R:dr samma
mynt utöfver det belopp, som för sedelstocken eljest är bestämdt såsom maximum.
Man finner likväl att denna tillåtelse är otillräcklig för ändamålet, och att
Banken icke derigenom blir satt i tillfälle att ersätta de enskilda bankerna. Banken
har dock redan tagit ett steg i detta hänseende genom den tillåtelse för
Filialbankers bildande, sorn sistlidne Riksdag föreslogs och af Ständerna beslutades,
och hvilken innefattas i 211 § af nu gällande Bankoreglementet. En fond af
IV2 million R:dr Banko blef för detta ändamål anvisad, och om denna fond sammanräknas
med den summa af 2'A millioner, hvarmed sedelstocken får ökas, i
händelse af Privatbankernas upphörande, så uppkommer ett belopp af 4 millioner
R:dr, som af Banken kan disponeras till ersättande af privatbanks-sedlarne.
Men äfven detta belopp är otillräckligt. En tillökning kan emedlertid vinnas
genom den räntevinst, som under innevarande och näst påföljande 2:ne år till
Banken inflyter, och hvilken med sannolikhet kan beräknas till 800,000 R:dr årligen,
eller till en sammanräknad summa af 2,400,000 R:dr för de 3:ne år, som
förflyta innan nuvarande privatbanker komma att upphöra. Om denna summa
tillägges de 4 millioner R:dr, hvilka Banken, enligt hvad förut blifvit visadt, kan
disponera till ifrågavarande ändamål, så finner man, att hela det belopp, hvilket
Banken möjligen kan använda till privatbankernas ersättande, uppgår till 6,400,000
R:dr. Men dertill skulle erfordras 7,400,000 R:dr, enligt Finans-komiténs utredning.
— Alltså uppstår en brist af 1 million R:dr.
För alt fylla denna brist, anser jag, alt af den nu upplupna disponibla Bankovinsten
en motsvarande summa eller en million Riksdaler Banko bör för Banken
reserveras, och att följaktligen endast återstoden af vinstmedlen må till Statsverket
aflemnas.
Uti förut åberopade Banko-Ordning, äfvensom i ingressen till nu gällande
Banko-Reglemente uppgifves Bankoverkets föremål i 3:dje rummet vara, att af sin
besparda vinst bereda en »nödhjelpskassa, hvaröfver Rikets Ständer ega att till
Kongl. Maj:ts och fäderneslandets heder och nytta samt allmänt gagneliga ändamål
disponera.» Häraf har man velat hemta skäl för yrkandet att den nu dispo
-
24
Banko-Ulshottels Memorial, JVI 2JI.
nibla Bankovinsten borde, med afseende på närvarande politiska förhållanden, till
bela sitt belopp för statens allmänna behof allemnas. Mig synes deremot denna
föreskrift leda till ett alldeles motsatt resultat.
Om man än ville förbise den omständigheten, att nyssnämnde Bankoverkets
föremål är ställdt i 3:dje och sisla rummet, då deremot befrämjandet af handelns
och näringarnes förkofran i 2:dra rummet omförmäles, så torde del i allt fall
medgifvas, att Statsverkets ställning för närvarande lyckligtvis icke är sådan, att
de yttersta och sista tillgångar ne nu behöfva tillgripas. Deremot kan det visserligen
inträffa, och nuvarande politiska förvecklingar kunna leda derhän, att staten
förr eller sednare kommer i behof af en nödhjelpskassn. Det är således både försigtigt,
och eldigt med föreskrifterna för Bankens förvaltning, alt en sådan nöd
hjelpskassa
beredes. — Men detta sker ej derigenom, att man nu aflåter hela
Bankens besparade räntevinst. Tvärtom är det nödigt att reservera någon del af
vinstmedlen, för att derigenom bilda en kassa, som må kunna till statsverket aflemnas,
då behofvet af understöd blir mera oafvisligt än nu.
Ej eller må det lemnäs oanmärkt, att då uppoffringar för Statens allmänna
fördel erfordras, kunna dessa af de skattdragande med mera lätthet bäras, om
handel och näringar så understödjas, alt de befinna sig i en god och florerande
ställning. Det är derföre angeläget att icke undandraga näringarne det understöd,
som för dem kan vara nödvändigt, och det kan ej vara fördelaktigt att,
med åsidosättande af deras behof, anvisa till Statsverkets utgifter sådana tillgångar,
som för näringarnes förkofran varit erforderliga.
Den nu disponibla Bankovinsten är beräknad till 2,739,000 R:dr; men då
uppgiften för sista året icke kan vara annat än approximativ, och då det är sannolikt,
alt vinstmedlen för är 1833 komma att något öfverstiga det uppgifna beloppet,
så torde summan af disponibla vinstmedel, efter verkställdt bokslut för
sista året, närma sig 2,800,000 R:dr. Om häraf en million reserveras, kan det
återstående beloppet, eller 1,800,000 R:dr till Statsverket aflemnas. — Af skäl,
som i Utskottets memorial uppgifvas, bör likväl detta aflemnande ske successivt
under loppet af de 5:ne år, som förflyta intill nästa Riksdag.
Jag föreslår derföre
att af Bankens nu disponibla vinst ett belopp af 600,000 l{:dr
Banko ärligen må, vid slutet af hvartdera åren 1854, 1855 och
1856, frän Banken för Statens Allmänna behof till lliksgälds-kon
toret
aflemnas.
Uti denna reservation hafva till alla delar instämt: Vice Talmannen A. V.
Svartling, Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län, Petter Mårtensson från
Jönköpings Län, Nils Andersson från Christianstads Län, Hans Pehrsson från Gefleborgs
Län, Carl Nilsson från Östergöthlands Län, Dan. Danielsson från Jönkö
-
Banko-Utskottets Memorial, M 28.
25
pings Län, Anders Andersson från Wermlands Län och Jöns Andersson från Malmöhus
Län.
af Kongl. Hof-Predikanten Hasselrot. »Under det jag i afseende på motiveringen
af behofvet att, för Bankens åliggande att motsvara de utvidgade näringarnes
ökade kraf af understöd m. m., åt Banken reservera en del af Bankens disponibla
vinst, i allo instämmer med Herr Indebetou i dess afgifne reservation,
måste jag dock i så måtto skilja mig från honom, att jag anser det endast 450,000
R:dr årligen intill nästa riksdag böra för statens behof åt Riksgälds-kontoret aflemnas;
enär enligt den af Professor Agardh framställde, och, så vidt jag funnit,
ovederlagde beräkning, Bankens behållne disponible vinst endast uppgår till
1.800.000 R:dr, hvilken summa åter skulle hel och hållen enligt Herr Indebetous
reservation till Riksgälds-kontoret ademnas, hvarigenom den så af mig som honom
såsom nödig afsedde besparing af Banko-vinsten icke skulle uppkomma».
af Domprosten Thomander. »Jemte det jag hufvudsakligen instämmer i Herr
Indebetous reservation, bör jag särskildt fästa uppmärksamheten på omöjligheten
att i erforderlig mån bispringa landets industri, så framt hela Banko-vinsten äfven
vid denna riksdag användes till anslag. Man förespeglade vid sista riksdag, hurusom
den då afstådda Banko-vinsten akulle komma att till industriens npphjelpande
anvisas. Denna förhoppning slog icke bättre ut, än att åtminstone hälften af samma
vinst blef industrien undandragen».
af Herr Hesselgren, P. H. »Instämmande uti de af Herr Indebetou uttalade
motiver, har jag likväl endast i afseende å beloppet velat tillstyrka 450,000 R:dr
banko, att utgå årligen, under loppet af åren 1854, 1855 och 1856».
af Herr Fridstedt, C. G. »I den af Herr Indebetou gjorda reservation angående
Banko-vinstens fördelning, får jag mig förena; likväl skiljer jag mig från Herr
Indebetou deri. att jag för min del, i likhet med Herr Aminoff, anser det
700.000 R:dr banko för hvarje af de kommande 3:ne åren, eller tillsammans
2.100.000 R:dr banko, bör af den närvarande Banko-vinsten till Statsverket öfverlemnas,
samt det öfverskjutande beräknade beloppet för Bankens räkning reserveras».
af Herr Wallenberg, A. O. »I likhet med Professor Agardh anser jag att
Banko Utskottet beräknat den så kallade Banko-vinsten för högt.
Mpd afseende derå att Rikets Ständers Bank har flera skyldigheter mot det
allmänna än den, att upprätthålla pappersmyntets värde, om ock denna är den
vigtigaste förpligtelsen. instämmer jag med Herr Indebetou.
Men jag har egentligen begärt att få afgifva särskild reservation mot det
fattade beslutet, för att få tillkännagifva, det jag icke kan dela den inom Utskottet
nog allmänt rådande mening, att Banko-vinsten gagnar mera hvarheldst den
stannar blott icke i banken. Ingen torde väl på allvar vilja påstå, det Riksbaner.
lill tt. St. Prol. 1835 & 1854. « Samt. 1 Afd. 8 häfl. 4
2«
Banko U/skottets Memorial, JVs 28.
ken skulle kunna blifva alltför miigtigt ingripande uti landels penn ingerörelse, om
den komme i tillfälle alt utvidga sin rörelse med circa en million R:dr banko mera
än hittills. Lika litet torde det anses med sunda statsekonomiska principer öfverensstämmande
att, såsom någon gång tillförene skett, anlita Bankens vinstmedel
till försvarsverkets behof. Återstår sålunda endast att pröfva, huruvida det kan
vara lämpligt att ständigt öfverlemna Banko-vinsten till statens så kallade »allmänna
behof», under förutsättning att densamma hel och hållen, eller lill någon
del, på den vägen skulle komma åtskilliga produktiva företag tillgodo. Men hufvudändamålet
med Bank-inrättningar är att mångdubbla de i omlopp varande penningars
verksamhet. Ett land med 40 millioner R:dr i omlopp varande mynt eller
goda mynt-representativer skulle kunna med tillhjelp af goda och tillräckligt mänga
Bank-inrättningar utveckla en industriel kraft, som, utan sådana, ej skulle kunna
kallas till lif med ett tiofaldt högre belopp af den så kallade penningestocken.
Detta är en allmänt erkänd sats, och då jag anser våra Bank-inrättningar vara
alltför fåtalige och till följe deraf ofullkomlige, torde det näppeligen låta sig göra
att uppgifva något företag, hvartill Banko-vinsten skulle kunna afses, i produktivitet
och allmänt gagn jemförligt med en väl ordnad Bank-rörelse. På dessa skäl
hade jag önskat att blott hälften af Banko-vinsten eller högst 1,350,000 R:dr
banko skulle till Statsverket öfverlemnas, men den andra hältten reserveras lör
Bankens ändamål — Bank-rörelsens utvidgande och bringande i system».
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, 18S4.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29
1
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Mars 1854, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förhöjd pension åt
Enkan efter aflidne Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren
C. A. Broling.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har till Utskottets behandling blifvit, genom
protokolls-utdrag af den 31 December nästlidet år, remitterad en af Herr G.
F. Ekholm väckt motion, hvaruti föreslås att, enär Bankens förre Stereotyperings-
och Tryckeri-föreståndare, Myntproberaren C. A. Broling, hvilken under
år 1852 med döden afgick, efterlemnande enka och sju oförsörjda barn,
torde, vid betraktande af den gagneliga verksamhet och de utmärkta egenskaper
i öfrigt, han i Bankens tjenst ådagalagt, med skäl kunna sättas i jemnbredd
med första gradens tjenstemän inom detta verk, hans enka, som åtnjuter pen -
sion i likhet med enkor efter tjenstemän inom andra graden, måtte af Bankens
medel tilläggas pension till enahanda belopp, som enkor efter tjenstemän, tillhörande
förstnämnde grad.
Jemte tillkännagifvande, dels att Myntproberaren Brolings enka, S. M.
Broling, född Willberg, i Banko-Statens Enke- och Pupillkassa eger pensionsrätt
i likhet med enka efter tjensteman i andra eller Kamererare-graden och
dels att, då Broling i lifstiden, i afseende på delaktighet i nämnde kassa, till
hörde
omförmälde tjenstegrad, någon uppflyttning för enkan till högre pensionsrum
icke kan komma i fråga i denna Banko-Staten enskildt tillhöriga kassa;
har Utskottet, i anledning af den väckta motionen, skolat anföra följande:
De synnerliga förtjenster Myntproberaren Broling i lifstiden i Bankens
tjenst ådagalade genom de af honom uppfunna och införda vigtiga förbättringar
af Bankens sedelmynt, jemte det utmärkta sätt i öfrigt, hvarpå han förestod den
honom anförtrodda ansvarsfulla befattning, föranledde Rikets Ständer att tillägga
honom samma lön, som bestämdes för högsta tjenstegraden; men som den Broling
sålunda förunnade personela lönetillökning, motsvarande skillnaden emellan
Kamererare- och Kommissarielön, icke uppfördes på ordinarie Stat, kunde han
Bih. till R. St. Brot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
2
Banko-V t skot tets Memorial, N:o 30.
ej för sin efterlemnade enka bereda den pensionsrätt, hvilken enkor efter tjenstemän
i Kommissarie-graden åtnjuta.
Då nu den sjuklighet, som alltför tidigt afbröt Brolings verksamhet, i väsendtligare
mån torde hafva tillkommit under utöfningen af hans i Banken
innehafda och på ett högst berömvärdt sätt besörjda tjenstebefattning, synes
billigheten tala derför, att något särskildt årligt understöd lemnäs enkan Broling,
och Utskottet tillstyrker fördenskull,
att Myntproberaren Brolings enka S. M. Willberg må, så
länge hon lefver ogift, från Banko-Fullmäktiges s. k. Dispositions-räkning
undfå ett årligt understöd af 133 R:dr 16 sk.,
motsvarande skillnaden emellan den pension, hvartill hon är
berättigad eller 400 R:dr och den, som blifvit bestämd för
Banken Kommissarier i lägsta lönegraden eller 533 R:dr 16
sk., allt Banko.
Stockholm den 14 Mars 1854.
N:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Mars 1854, kl. 7 e m.
Memorial, angående Riks-ståndens skiljaktiga beslut, i anledning
af Utskottets Memorial N:o 28, med uppgift om och
huruvida någon del af den sedan 1851 års början upplupna
Bankovinst erfordras för Bankens konsoliderande.
Ofvanberörde Memorial, deruti Utskottet tillstyrkt, att af Bankens vid 1853
års slut upplupna, disponibla, vinst ett belopp af 900,000 R:dr Banko årligen
må vid slutet af hvartdera året 1854, 1855 och 1856 från Banken, i och för
Statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret aflemnas, är,enligt till Utskottet
ankomna protokolls-utdrag af den 16 och 18 innevarande Mars, bifallet af
Rulderskapet och Adeln samt Presteståndet; hvaremot Borgare- och Bonde
-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 31.
3
.stånden beslutat, att af Bankens vid 1853 års slut disponibla vinst ett belopp
af 600,000 R:dr Banko årligen må, vid slutet af hvartdera åren 1854, 1855
och 1856, från Banken för Statens allmänna behof till Riksgälds-kontoret
aflemnas.
Vid detta förhållande får Utskottet inbjuda Borgare- och Bonde-stånden
att biträda det af de öfriga två Riks-stånden fattade beslut samt, för den händelse
att denna inbjudning icke skulle af någotdera Riks-ståndet antagas, hemställa,
att frågan må genom omröstning i förstärkt Banko-Utskott afgöras, enligt
följande voterings-proposition:
Den, som anser att af Bankens vid 1853 års slut upplupna, disponibla,
vinst ett belopp af 900,000 R:dr Banko årligen må, vid slutet af hvartdera året
1854, 1855 och 1856 från Banken, i och för Statens allmänna behof, till
Riksgälds-kontoret aflemnas,
röstar Ja;
den, som det ej anser, röstar Nej:
vinner Nej; så besluta Rikets Ständer, att af Bankens vid 1853 års slut disponibla
vinst ett belopp af 600,000 R:dr Banko årligen må, vid slutet af hvartdera
året 1854, 1855 och 1856 från Banken för Statens allmänna behof till
Riksgälds-kontoret aflemnas.
Stockholm den 30 Mars 1854.
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Mars 1854, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 20.
Ifrågavarande Utlåtande, deruti Utskottet hemställt, att de af Filial-banker
utfärdade assignationer må vid inbetalningar till Låne-kontoren af lån och
räntor betraktas lika med Låne-kontorens egna assignationer, har, jemlikt till
Utskottet ankomna protokolls-utdrag af den 8, 11 och 15 i denna månad,
bifallits af Preste,- Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 31.
Adeln detta Utlåtande återremitterat; men som, i frågor af denna beskaffenhet,
tre Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut; får Utskottet,
med åberopande af 49 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, anmäla, att
Ridderskapet och Adelns återremiss icke kan till vidare åtgärd, från Utskottets
sida, föranleda.
Stockholm den 30 Mars 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos Rudolf Wall, 1854.
Rttnko-UltkolUI* Utmnrinl, ,Y.-e kl.
1
IV:© 32.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 April 1854, kl, 1 «. m.
Memoria/, innefattande föreskrifter till undvikande af yenningeremisser
med posterna emellan Stockholm och de orter, der
Rikets Ständers Bank har Låne-Ixontor, m. m.
Uti motioner, väckta inom Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre
Hermelin, Fredrik, och inom Borgare-Ståndet af Herr K. A. Almgren, samt till
Utskottets behandling remitterade, har förslag blifvit framstäldt derom att, till
undvikande af remisser i kontant emellan Stockholm och de orter, hvarest LåneKontor
eller Filial-Banker äro inrättade, hvar och en må berättigas att i Rikets
Ständers Bank, Låne-Kontoren eller Filial-Bankerna deponera penningar, mot anvisning
att lyftas på deruti uppgifvet ställe.
Fördelarne häraf skulle, efter Herr Friherre Hermelins förmenande, blifva
flerfaldiga. För affärsmän och andre komme vid större penningesummors afsändning
att beredas väsendtlig lättnad. Den skada och förlust som tillskyndas
både den enskilde och det allmänna, genom de allt mer tilltagande poströfverierna,
förminskades, och upptäckten af begångna bref- och post-stölder kunde,
genom försöket af obehörig person att begagna tillgripen anvisning, underlättas.
Härförutan hafva vid remissen af Herr Almgrens motion två ledamöter
uti Borgare-Ståndet fästat uppmärksamhet å de flere fördelar, som antagande af
det väckta förslaget skulle medföra.
Utskottet, som, vid pröfning häraf, funnit något hinder från Bankens sida
icke böra möta för ordnande af den föreslagna rörelsen, hvars ändamålsenlighet
llih. lill R. St. Prol. 1SS3 & 1S54. 6 Sami. 1 Afd. 10 Haft- 1
ISanliii-Vlskotlels MtrmnriuK K:o <12.
i och för sig synes vara uppenbar, inser väl att syftemålet icke fullständigt kan
vinnas, utan att från Statens sida genom anlitande af såväl Landt-Ränterierna
som Statens förvaltande verk, nödiga åtgärder i nämnde afseende vidtagas; men
då det endast tillkommer Utskottet att förevarande angelägenhet behandla så vidt
den genom Rikets Ständers Bank och dess Låne-Kontor kan befrämjas, har Utskottet
skolat hemställa att i Banko-reglementet följande föreskrifter må få på
lämpligt ställe införas, nemligen:
1 :o.
Till undvikande af penninge-försändningar med posterna
emellan Stockholm och de orter, hvarest Banken har LåneKontor,
låta Fullmäktige, så fort ske kan, vidtaga sådane
åtgärder, hvarigenom det må stå hvar och en öppet, att i
Rikets Ständers Bank samt Låne-Kontoren i Götheborg,
Malmö och Wisby insätta penningar att lyftas å uppgifven
ort, börande härvid hufvudsakligen iakttagas:
a) Öfver insättning, som får verkställas å alla summor
från och med 100 R:dr b:ko, utfärdas anvisning, innehållande
att N. N. Bank (Låne-Kontor) af N. N. emottagit 00
R:dr 00 sk. 00 rst., att hos N. N. Bank (Låne-Kontor),
emot qvitto å anvisningen, vid anfordran utbetalas till N. N..
eller den han dertill i sitt ställe befullmäktigar.
b) För hvarje anvisning å summor understigande 2000
R:dr betalar insättaren 4 sk., och för summor uppgående till
2000 R:dr och derutöfver likaledes 4 sk. för hvarje fullt
1000:detal R:dr.
c) Anvisning skall med först afgående post adviseras
det verk, hvarå den är ställd; med skyldighet derjemte för
Låne-Kontoren, att öfver dem emellan utfärdade anvisningar
samtidigt insända advis till Rikets Ständers Bank.
il) Öfver denna rörelse i sin helhet föres i Rikets Ständers
Bank sammanfattad och fortgående räkenskap.
e) De penningar, som, för ifrågavarande ändamål, insättas
i Rikets Ständers Bank och derunder lydande LåneKontor,
få icke under något vilkor i låne- eller kreditiv-rörelse
användas.
lianko-llskoticts Memorial, N:o 32.
f) Om, vid någotdera Låne-Kontoret, det insatta beloppet
uppgår till större summa, än sorn erfordras för infriande
af de å Kontoret utställde invisningar, åligge det
Fullmäktige att sådane medel derifrån till Ilikets Ständers
Bank infordra; med Fullmäktige lemnad rätt att kunna, der
så nödigt anses, tillåta vederbörande Låne-Kontors direktion
att, vid afsändning af Rikets Ständers Banks sedlar, desamma
makulera genom derå med trycksvärta anbragta ord:
»Inlöst vid Låne-liontoret i N. N.»
g) Derest å någotdera af Låne-Ivontoren anvisningar
varda utställda till belopp, öfverstigande det, hvartill de hos
Läne-Kontor gjorda insättningar uppgå; så ega Låne-Kontoren,
att för liqvidens verkställande utgifva assignationer å
Rikets Ständers Bank; gällande härvid till efterrättelse hvad
som i afseende på Låne-Ivontorens assignering i öfrigt atelier
varder stadgadt.
h) I händelse de i Rikets Ständers Bank insatte medel
skulle, vid något tillfälle, vara otillräckliga för infriandet af
antingen de å Banken utställda anvisningar, eller Låne-Kontoren
utfärdade assignationer, må Fullmäktige, genom anordning
å Låne-Afdelningen, begagna förskott, hvilket genast,
då tillgången sådant medgifver, till Låne-Afdelningen
återbetalas.
i) De föreskrifter och formulärer till anvisningar, advislistor,
räkenskaper m. m., som erfordras i och för denna
rörelses bringande till verkställighet, ega Fullmäktige att
meddela och till efterrättelse fastställa, och förvänta Rikets
Ständer, att Fullmäktige iakttaga allt hvad på dem kan ankomma,
för att åt allmänheten bereda den lättnad vid ifråga
'
o
varande transaktioner med Banken och derunder lydande
Låne-Kontor, hvarigenom det afsedda ändamålet bäst må
kunna befrämjas.
2:o.
Ät Fullmäktige uppdrages derjemte, att söka med Privatoch
Filial-Banker träffa sådan öfverenskommelse, att penningeremisser
emellan de orter, der sådane Banker äro eller
varda inrättade, samt hufvudstaden och de orter, hvarest Ri*
i
lianko-Ultkollelt Memorial, N:e 32.
tets Ständers Bank har Låne-Kontor, må kunna i möjligast»
måtto undvikas, och genom anvisningar de särskilda Bankerna
och Låne-Ivontorcn emellan ersättas.
Börande i afseende härå hufvudsakligen iakttagas:
a) att räkningarne emellan Rikets Ständers Bank samt
derunder lydande Låne-Kontor å ena sidan, samt vederbörande
Privat- och Filial-Banker å den andra, minst en
gång i månaden, medelst liqvid, uppgöras.
b) att de öfverskottsmedel, som vid sådan uppgörelse
finnas hos Privat- eller Filial-Bank, antingen de tillhöra någon
af dessa Banker eller Rikets Ständers Bank eller derunder
lydande Låne-Kontor, skola, såvida liqvidcn icke kan
på annat sätt afslutas, till Rikets Ständers Bank insändas,
för att derstädes på vederbörandes räkning insättas; och må
Fullmäktige derest de finna sådant lämpligt, berättiga vederbörande
Privat- och Filial-Banker att före afsändning till
Rikets Ständers Bank af dess egna sedlar desamma på ändamålsenligt
sätt makulera; samt
c) att till undvikande i allmänhet af remisser från
Låne-Kontoren till Rikets Ständers Bank af öfverskotts-medel,
tillhörande Privat- eller Filial-Bank, sådan Bank må, om han
det önskar och Fullmäktige dertill lemna tillstånd, berörde
medel på depositions-räkning, utan ränta, hos Låne-Kontor
insätta; dock vare det Låne-Kontor uttryckligen förbjudet att
för Privat- eller Filial-Bank å depositions-räkning emottaga
större summa än Privat- eller Filial-Bank, i följd af förevarande
rörelse, har till godo hos Låne-Kontor.
Stockholm den 6 April 1854.
Reservation.
Af Herr A. 0. JVallenberg: Då Utskottet beslutat tillstyrka Rikets Ständer
att, till förekommande af de faror och förluster, hvilka äro förknippade med pennin
-
Ilariko-ll skottets Memorial, N:o 32.
gars försändande från en ort tili en annan uti bank-sedlar, genom Riks-Banken
och dess Låne-Kontor öppna tillfälle för allmänheten, att å en ort erhålla ett
å annan ort betalbart papper, hvilket borde så inrättas att, äfven i händelse
detsamma förkomme, intet missbruk dermed kunde eg a rum, så har jag till alla
delar instämt med Utskottets majoritet, hvad sjelfva saken angår. Men då jag
städse hyst den åsigt, att hvad nytt, som införes, eller gammalt, som förändras,
bör göras så ändamålsenligt som möjligt, har jag icke, i afseende på siitlet för
denna vexelrörelses tillämpning, kunnat dela deras åsigt, som förmenat att det
mest affärsmässiga vore svårfattligare än det mindre affärsmässiga.
Utskottet har hyst fruktan för att dessa invisningar skulle, om de gjordes
löpande, länge förblifva uti rörelsen. Detta hindras väl af Utskottets förslag,
men ej att de kunna skrinläggas till förefallande behof. Då man besinnar, att
dylika papper aldrig tillkomma annat än på grund af redan insatta bankosedlar,
hvilka lika länge äro ur rörelsen, som invisningen är utelöpande, så är det gåtolikt
i hvad mån någon olägenhet skulle kunna för Riks-Banken uppkomma om
med dess egna invisningars förvexling till sedlar skulle någon gång fördröjas.
Men det är icke den enskilde likgiltigt om han får ett papper, som han
utan tidspillan, hvilken alltid i dylika fall är ränte-förlust, kan genast tillgodogöra
i någon liqvid, eller 0111 han skall ovilkorligen sjelf eller genom befullmäktigad!
ombud å viss bankdag inställa sig, måhända uti tvenne repriser med
uågra timmars mellanskof, för att erhålla banksedlar för det obeqväma papperet.
Allt detta kunde undvikas genom det enkla stadgandet, att invisningarne skulle
utställas till »viss man eller ordre», med rättighet att öfverlåtas på annor man
eller ordre, och skyldighet för siste, på detta sätt namngifne, innehafvaren att
sjelf utqvittera beloppet å ort och tid, soln vederbör. Om denna åsigt af Rikets
Ständer gillas, erfordras endast den förändring uti Utskottets förslag Litt.
a., att i stället för »emot qvitto å anvisningen vid anfordran utbetalas till N.
N. eller den han dertill i sitt ställe befullmäktigar», skulle inflyta: >•vid anfordran
utbetalas till N. N. eller ordre, med rättighet att 'öfverlåtas från man
till man och skyldighet för siste namngifne innehafvaren att sjelf utqvittera
beloppet.*
Uti denna reservation har Herr C. IV. Palander instämt.
Ilik. till II. St. Prot. 1833 & 1831. 6 Sami. I Afd. 10 Häft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, liiS-J.
Banko-Ulskottets Memorial, N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Maj 1854, kl. 12 m.
Memorial, i fr aga om öfverlemnande frän Bankens Mynt-kabinett
till Kongl. Mynt-kabinettet af 517 st. Mynt och Medaljer
af guld.
Banko-fullmäktige hafva till Utskottets pröfning och bifall hänskjutit en
af Bankens Garde des medailles, Riks-antiqvarien B. E. Hildebrand hos fullmäktige
skriftligen gjord framställning, det fullmäktige mätte hos Rikets Ständer
tillstyrka, att 517 st. i Bankens mynt-kabinett förvarade utländska mynt och
medaljer af guld. tillsammans innehållande 820 dukater, må få öfverlemnas till
Kongl, mynt-kabinettet, hvilket de ursprungligen tillhört och hvarest deras förvarande
för vetenskapen, äfvensom för samlingarnes fullständighet och anseende,
skulle medföra den största fördelen ; varande af Riks-antiqvarien, till stöd
för denna framställning anfördt, ej mindre, att lian, vid närmare granskning af
berörde mynt och medaljer, hvilka skola blifvit på 1780:talct i Banken pantsatta
och derefter icke återlöste, kommit till full öfvertygelse derom, att de äro
desamma, som vid förenämnde tidpunkt olofligcn tillgripits utur Drottning Lovisa
Ulrikas, redan år 1762 af staten inköpta mynt-kabinett, hvilket, sedan det
blifvit statens egendom, fortfarande qvarstadnade hos bemäld» Drottning, för att
af henne vidare förökas, och efter Drottningens död ända till år 1794 vid Drottningholm
förvarades; än äfven att omförmälda mynt och medaljer icke tillhörde
planen för Bankens mynt-kabinett, hvilken endast afsägc Svenska mynt och medaljer,
samt af utländska blott de nyaste gångbara mynten, som för jemförelse
borde vara att tillgå vid förekommande frågor om förändring af Rikets mynt;
men att Kongl, mvnt-kabinettet, som borde innehålla mynt och medaljer från
Bih. lill K 31. Prat. 1853 $ 1854. 6 Sami 1 Afd. tl Iliif'.
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 33.
atla länder och tider, genom den omnämnda stölden tillskyndats en förlust, hvilken
i vetenskapligt afseende vore högst beklaglig och numera icke kunde genom
nya inköp ersättas, äfven om de för ökandet af statens samlingar anslagna medel
dertill lemnade tillgång.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har ofvanomförmälda tillgrepp löranlcdt
en noggrann undersökning åren 1791 och 1793 af dertill utsedde inventcringsniän,
hvilkas protokoller upptaga de bristande guldmynten, med hänvisning till
den katalog, som framlidne kansli-rådet Berch öfver samlingen upprättat; oell
är det med ledning af dessa protokoller, sorn riks-antiqvarien Hildebrand bland
de 517 st. utländska mynt och medaljer, präglade under 14:de, 16:de, 17:de
och början af 18:de århundradet, hvilka, enligt Rikets Ständers beslut vid 1840
års riksdag, från Bankens general-kassa åhördes till förökande af Bankens
mynt-kabinett, funnit 501 st. till typer, årtal, m. m. fullkomligt öfverensstämmande
med de i nämnde katalog beskrifna, vid undersökningen saknade. En
sådan öfverensstämmelse kan icke vara tillfällig, helst merberörda mynt och medaljer
äro tOl större delen så sällsynta, att det icke är troligt att af dem två
lika exemplar funnits här i landet; och vidkommande de återstående IG mynten,
hvilka icke i omnämnda katalog återfunnits, förmodas desamma hafva blifvit
inköpta, sedan katalogen upprättats, utan att deri hafva blifvit antecknade.
Dä det sålunda icke lärer kunna betvifla*, att de mynt peli medaljer,
som från den Kongl, samlingen förkommit, äro desamma, som i Banken blifvit
pantsatte, samt de skäl, som till stöd för myntens återställande till Kongl,
mynt-kabinettet blifvit anförda, synas förtjena all uppmärksamhet, har Utskottet,
i betraktande deraf, ansett sig böra, i öfverensstämmelse med hvad fullmäktige
hemställt, hos Rikets Ständer tillstyrka,
att ifrågavarande 517 st. utländska mynt och medaljer, tillsammans
innehållande 820 dukater, må få från Banken till Kongl, mynt-kabinettet
öfverlemnas;
kommande, i händelse af bifall härtill, metalliska värdet af Bankens mynt-kabinett,
upptaget i Bankens räkenskaper bland inom linien förda tillgångar, att, efter
beräkning af 5 r:dr 32 sk. banko för hvarje dukat, minskas med ett 820
dukater motsvarande belopp af 4,640 r:dr 32 sk. banko.
Stockholm den 8 Maj 1854.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
1
M:o 34.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 18 Maj 18S4, kl. 7 e. m.
Betänkande, med förslag till reglering af Batikens lane- och kre
ditiv-rurelse.
Jemlikt sista punkten i 5:te §. af den för Utskottet gällande instruktion, åligger
det Utskottet att, så vidt ske kan, i ett sammanhang behandla alla frågor, som angå
Bankens lånerörelse.
För fullgörande af denna föreskrift har Utskottet, vid granskning al de stadganden,
som innefattas i 6:te artikeln 1, 2, 3, 4 och 5 afdelningarne af Banko-regle
mentet
den 21 Augusti 1851, tagit i behörigt öfvervägande de från Riks-stånden till
Utskottets yttrande hänvisade motioner, hvilka antingen afse ändring af ett eller annat
af berörde stadganden eller upptaga förslag, som med dem stå i omedelbar beröring,
och för hvilka motioner Utskottet här nedan kommer att närmare redogöra.
Genom remiss från samtlige Riks-stånden har Utskottet derjemte fått emottaga
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer af den 16 November 1853, med öf
verlemnande
af det utaf särskilde kommitterade afgifna underdåniga betänkande och
förslag, i fråga om ordnande af kredit-väsendet och låne-anstalterna i riket.
Ilögstberörda Nådiga skrifvelse innehåller, att, sedan Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 28 Juni 1848, — under förmälan, hurusom de i riket inrättade enskilda
Banker, uti deras närvarande skick, icke lemnade de för rättigheten till idkande
af en så vidsträckt penninge-rörelse nödiga garantier, och att, i följd häraf, oktrojer för
inrättande af dylika Banker icke vidare borde beviljas, men att Rikets Ständer likväl
icke förbisett nödvändigheten deraf, att, till bedrifvande af den penninge-rörelse, Privatbankerna
utöfvat, andra för ändamålet mer lämpliga åtgärder vidtogos, på det omförmälda
Bankers verksamhet, då de för dem meddelade oktrojer löpa tillända, måtte, utan
men för det allmänna, kunna upphöra, — anhållit, dels att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
förslag om åtgärders vidtagande, hvarigenom penninge-rörelsen i landet på säkrare
och mer bestående grunder måtte kunna så ordnas, att, vid de stadgade oktrojtidernas
slut, Privat-bankerna, utan olägenhet för det allmänna, kunde upphöra, dels ock
alt under tiden oktrojer för nya Privat-banker icke måtte meddelas; sä hade Kongl.
Maj: t, då af Privat-bankernas oktrojtid numera endast återstode några få år, ansett ti
Bih.
till B. St. Brot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Afd. 42 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
den vara inne att bereda ett sådant ordnande af Rikets penninge-väsende, att allmänna
rörelsens ostörda och oafbrutna gång må blifva fullt betryggad för en längre framtid;
att härvid hos Kongl. Maj:t i Nådigt öfvervägande kommit, hurusom Rikets sednast församlade
Ständer väl anslagit en summa af 1,500,000 R:dr banko till bildande af så
kallade Filial-banker, hvilka skulle förena Riks-bankens säkerhet med de enskilde Ränkernas
verksamhet, och att inom flera af Rikets provinser jemväl uppstått dylika Filialbanker,
för hvilka reglementen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder fastställde; men att,
då härigenom endast vore åstadkommet, att sådane låne-anstalter inrättats på orter, der
enskilda Banker ej funnos, så qvarstode oförminskadt det ofvanomförmälda behofvet af
särskilda anstalter och åtgärder till förekommande af den stockning i allmänna penninge-rörelsen,
samt i handel och näringar, som Privat-bankernas upphörande ovilkorligen
måste föranleda, så framt icke deras verksamhet blefve öfverflyttad på andra inrättningar,
hvilka i sig innebure trygghet för de allmänna kredit-förhållandena och åt
dem kunde gifva riktning, säkerhet och stadga, samt inom sig egde eller på naturlig
väg åt sig beredde de af ett utvidgadt jordbruk, stigande industri och tilltagande folkmängd
påkallade hjelpkällor, de der för det allmännas förkofran och ökade välstånd
icke borde saknas; att jemte de åtgärder, hvilka af förenämnda behof påfordrades, uppmärksamhet
jemväl måste egnas den betydliga inverkan på penninge-rörelsen, som vore
en följd af hypotheks-föreningarnes operationer med utomlands upptagna lån, hvilka
bringat uti rörelsen ganska ansenliga kapitaler, som småningom på bestämda tider skola
återgäldas och utur Riket utgå, utan afseende på en mera eller mindre förmånlig konjunktur;
samt att inverkningarne af de låne-tiilgångar, som de i Riket befintliga kassor
af flerfaldiga slag hafva att erbjuda, ej eller borde förbises.
1 betraktande af dessa omständigheter, och enär Kongl. Maj:t funnit nödigt, att
uti denna vigtiga och inflytelserika fråga inhemta insigtsfull och upplyste mäns på erfarenhet
och sakkännedom grundade mening, hade Kongl. Maj:t uppdragit åt en kommitté,
att, efter mogen pröfning af alla med detta ämne sammanhang egande förhållanden,
till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt betänkande och förslag till sådant
ordnande af kredit-förhållandena och låne-anstalterna i Riket, som, med fästadt afseende
å Rikets Ständers genom grundlagarne förvarade rätt, att besluta om förvaltningen
af Rikets Ständers Bank, uppgåfve de tjenligaste ulvägarne att befordra penningecirkulationen
och att bidraga till näringarnes utveckling på ett med rikets närvarande
ställning samt nationens lynne och verkliga behof öfverensstämmande sätt, äfvensom
till framtidens betryggande emot de hvälfningar i penninge-väsendet, hvaraf riket
i förra tider rönt kännbara olägenheter; och då Kongl. Maj: t nu öfverlemnade ett tryckt
exemplar af kommittéens, i följd häraf, den 8 April 1853 afgifna underdåniga betänkande,
ansåge Kongl. Maj:t Sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att Rikets Ständers Banks verksamhet måtte sä ordnas, att all den lättnad
för allmänna rörelsen beredes, som med dess betydliga tillgångar kunde, åstadkommas;
att Kongl. Maj:t likväl nogsamt funne, att dessa tillgångar, hvilka i första rummet
skola afse betryggandet och upprätthållandet af myntvärdet, icke kunde vara eller
blifva tillräckliga att bemedla större förlagskapitaler för näringarne, hvilkas årliga tillvext
erfordrade alltjemt ökade rörelsemcdel, och alt det vore pä enskildes samlade kapitaler
och gemensamma kredit, som hufvudsakligen anstalter lör sådant ändamål måste
grundas, om de skola blifva tillfyllestgörande; samt att Kongl. Maj.t emellertid ville
afvakta de beslut, som i omförmälde hänseende varda af Rikets Ständer vidtagne, innan
Kongl. Maj:t till slutligt afgörande företoge dessa på rikets penningeslällning i så hög
grad inverkande frågor, hvilka utgjorde föremål för Kongl. Maj.ts ständiga omsorg och
noggranna pröfning.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
3
Med anledning af denna Nådiga skrifvelse och finans-kommittéens, uti dervid
fogade underdåniga betänkande, yttrade åsigter i frågan angående de åtgärder, hvilka
höra vidtagas till förekommande af den stockning i allmänna penninge-rörelsen, samt i
handel och näringar, som skulle uppstå i händelse nuvarande Prival-banker vid oktrojtidernas
slut upphöra, har Utskottet, före upprättandet af förslag till reglering af Bankens
låne- och kreditiv-rörelse intill nästa riksdag, till behandling förehaft följande i
detta ämne väckta och till Utskottet öfverlemnade motioner, nemligen:
af Herr Friherre C. A. Raab, som föreslagit, att Rikets Ständer måtte förkasta
det Filialbanks-system, hvilket vid sistförflutna riksdag antogs och som af Kongl. Maj:t
blifvit i Nåder sanktioneradt; att nämnde system måtte upphöra vid nuvarande oktrojtids
utgång, men deremot Privatbanks-systemet än vidare, efter slutad oktrojtid, fortfara,
med följande förpligtelser i afseende å Privat-bankernas verksamhet, nemligen :
«) att småningom indraga fonderna för diskontering på namn, för att bespara
dem åt verklig diskonterings-rörelse med vexlar, kreditpapper, anvisningar m. m., på
det alt de må blifva förläggare för industrien;
b) att äfven i viss grad och med vissa förbehåll belåna inhemska varuprodukter;
c) att icke allenast inom samma Banks fdial- och hufvud-kontor, utan äfven inom
olika Banker utbetala lemnade anvisningar för någon annan Privat-bank eller Filial-kontor,
eller godtskrifva den person, som invisningen innehar, om han eger räkning med
den Bank, der penningarne skola lyftas;
(T) att utvidga depositions-rörelsen, och derpå lemna ränta med invisnings-rätt;
e) att utvidga kassa-kreditiv-rörelsen;
f) att låta förfärdiga på ett enda ställe alla blanketter för bank-rörelsens bedrifvande,
hvilka, i mån af reqvisition, stämplas och utvexlas af en derom betrodd un
der
Kronans uppsigt stående auktoritet; samt
g~) att förvandla sina vexlings-kassor i silfver, i stället för Riks-bankens sedlar,
och att inlösa sina sedlar i silfver-species;
af Herr Prosten Almqvist: att, då Rikets Ständers Bank, enligt 210 §. i Bankoreglementet,
åtagit sig skyldigheten att ersätta upphörd Privat-bank, för att förekomma
den stockning i allmänna rörelsen, som måste inträda när sådan Bank inställer sin verksamhet,
antingen genom egna afdelnings-kontor eller vid sednaste riksdag beslutade Filialbanker,
Banko-Utskottet, vid det förhållande, att flera Privat-bankers oktrojer gå till
ända innan nästa riksdag, mätte meddela Rikets Ständer, antingen Privat-bankerna, som
ej fördra något förlag af Riks-banken, böra bibehållas och i detta fall föreslå de förändringar,
som finnas nödige i deras reglementen, i afseende å dels deras kredit-sedlars
mottagning i allmänna uppbörden, dels dessas minsta valör och sedelutgifningens
begränsning, eller ock Filialbanks-svstemet må vidhållas och i detta fall tillräckliga fonder
anvisas, motsvarande Privat-bankernas sedelstock, efter afdrag af deras behållningar
1 rikets mynt, samt äfven föreslå de förändringar i Filial-bankernas reglementen, som,
efter hvad erfarenheten visat, kunde finnas vara af nöden, så att icke den ena gynnas
mera än den andra, hvarvid äfven torde böra föreskrifvas, att några oktrojer icke må
utfärdas för andra orter, än sådana, der Privat-bank förut funnits;
af Herr Professoren Agardh:
d) att af Bankens låne-förlag i den så kallade diskont-rörelsen måtte indragas
-fe årligen pro rata i Banko-diskonten samt Låne-kontoren i Götheborg och Malmö,
dervid borde iakttagas, att kassa-kreditiv-fonden indrages i sisla rummet, samt att den
sålunda indragna sedelstocken må i allmänna rörelsen åter utsläppas derigenom, att
Banken för densamma uppköpte räntebärande obligationer; och
4
Banko-Vtskotlets Betänkande, N:o 34.
b) alt Kongl. Maj:t och Rikets Ständer måtte utfärda en lag för Privat-bankbolag,
enligt hvilken hvarje bolag, sorn ikläder sig uppfyllandet af de i samma lag föreskrifna
vilkor, erhölle rättighet att när och hvar som helst idka bankrörelse; och kunde
såsom grundval för en sådan lag läggas det förslag, finans-kommittéen i berörde hänseende
afgifvit;
af Herr C. C. Hörnstein, som, jemte anförande af åtskilliga ibland de orsaker, hvilka,
efter hans förmenande, föranleda dertill, alt Privat-bankerna böra lemna företrädet
åt Filial-banker, föreslagit, att Rikets Ständer måtte icke allenast vidhålla, utan än vidare
utveckla det vid sednaste Riksdag antagna Filial-banks-systemet, och dertill anslå
alla de tillgångar, som för sådant ändamål kunna af Rikets Ständers Banks medel
disponeras;
af Herr A. O. Wallenberg, som tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte »antingen,
med frånträdande af deras underdåniga skrifvelse af år 1848, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:ts Nådiga Författning af den 9 Januari 1846, rörande
enskilda banker, må såsom allmän författning få gälla till efterrättelse, och att, i
följd deraf, enskilda banker må kunna upprättas å andra orter än sådane, hvarest dylika
banker nu finnas, eller ock, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers tillförene uttalade
åsigt om Privat-bankernas förkastlighet, i underdånighet anhålla, det hvarken nya
enskilda banker med egen sedelutgifningsrält må hädanefter oklrojeras eller de nu befintliga
erhålla någon förlängning ä deras innehafvande oktrojer;»
af Riksdags full mäktigen Lars Larsson från Elfsborgs län:
att Privat-bankerne måtte indragas och ersättas af Filial-banker;
af Riksdagsfullmäktige!] Gustaf Nilsson från Kalmar län:
alt några vidare oklrojer för Privat-banker ej må meddelas, utan Privat-bankerna,
efter de nuvarande oktrojernas utgång, upphöra, samt Rikets Ständers Bank, genom inrättande
af flere Filial-kontor, utvidgas till en mot Privat-bankernas svarande penningerörelse;
af
Riksdagsfullmäktigen Ola Svensson från Malmöhus län:
att Rikets Ständers Bank, i den mån nuvarande oktrojer för Privat-bankerna
upphöfa, måtte å sådana ställen i landsorterna ombesörja inrättandet af bank-afdelnin
gar,
som utgifva endast riksmynt; samt
af Riksdagsfullmäktigen Anders Olofsson från Jemtlands län:
att alla Privat-banker, vid nuvarande oktrojers utgång, måtte upphöra ;
alt ett större antal Filial-kontor, af Rikets Ständers Bank försedda med tillräckliga
rörelse-kapital, må i de förras ställe inrättas å de orter, hvarest behofvet deraf visat
sig vara mest framstående; samt
att, derest icke dessa tvänne förslag ansågos kunna bifallas, vederbörande Privatbanks-direktioner
matte förpligtas ej allenast att, genom inrättande af vexlings-kassor,
bereda allmänheten tillfälle, att i det öfver allt gångbara riksmyntet utbyta de af dem
utgifna sedlar, än ock alt hädanefter utgöra vida högre bevillning af sina behållna inkomster,
än som af dem nu erlägges.
Af finans-kommittéens underdåniga betänkande, i hvad det rörer frågan om nuvarande
Privat-bankers ersättande, i händelse de, vid oktrojtidernes slut, skulle upphöra,
inheinlas, att kommittéen, beträffande de 3:ne olika utvägar, sorn i delta hänseende kunde
ifrågakomma, nemligen:
l:o alt fylla behofvet, genom motsvarande utgifning af sedlar och lån ifrån Rikets
Ständers Bank, eller utvidgade eller nya afdelningar af densamma i landsorterna;
2:o att förnya nuvarande Privat-bankers oktrojer, eller meddela sådana ät andra
scdclutgifvande enskilda banker, eller
Banko-Vtskottels Betänkande, N:o 34.
3:o att i större skala befrämja uppkomsten af icke sedelutgifvande så kallade
Filial-banker, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdag i denna
del beslöts,
anfört, bland annat, följande:
»Den första utvägen att ersätta upphörde sedelutgifvande banker, genom lån-afdelningar
af Rikets Ständers Bank, skulle vara för allmänna rörelsen mindre förmånligt,
för banken skadligt.»
»Det ligger nemligen i sakens natur, att allmänna låne-inrältningar, som äro föga
egnade att handhafva annan utlåning än emot real-säkerhet, och mäste förvaltas i öfverensstämmelse
med bestämda reglementariska föreskrifter och af dertill ståndsvis valde
ombud, med biträde af offentlige tjenstemän, ej kunna lemna samma lättnader
vid försträckningar, som enskilda banker, hvilkas styrelser handla fritt och bättre
förstå att bedöma de mångfaldiga förhållanden, hvaraf personlig kredit beror. Delta
hafva Rikets Ständer jemväl förut erkänt, då de, i underdånig skrifvelse af den 23 November
1823, hos Kongl. 31 aj:t anmälde deras åsigt, att förlägenheten i allmänna rörelsen
skulle kunna minskas, genom upprättande af enskilda bolag, till bestridande af
en sammansatt upplåning och utlåning, hvilka, oberoende af Rikets Ständers penningeverk,
skulle förena de kapital-egandes och kapital-behöfvandes intressen och småningom
göra den vidsträckta utlåning umbärlig, som hittills varit för allmän räkning bedrifven;
hvadan Rikets Ständer ansågo diskont-rörelsen heldre böra öfverlemnas åt den enskilda
omtanken, än utgöra föremål för stats-förvaltningens omsorg. Rikets Ständer afgåfvo
ock förslag till den författning om enskilda banker eller diskonter, som Kongl. Maj:t,
med gillande af deras åsigt, elen 14 Januari 1824 utfärdade och hvilken ännu tjenar
till efterlefnad. För Rikets Ständers Bank skulle utvidgade utlåningar genom afdelnin
•
Do
gar i de orter, der upphörda Privat-banker haft sitt säte, och en dermed förenad större
utgifning af dess sedlar förorsaka, vid myntvärdets upprätthållande, svårigheter och förluster,
som vida öfvervägde räntevinsten af den (illökta låne-rörelsen. På dessa skäl afstyrker
kommiltéen alt denna utväg till Privat-bankernas ersättande må vidtagas.»
»Om företrädet emellan de två andra utvägarne, bibehållande af sedelutgifvande enskilda
banker eller inrättning aj sådana utan egen sedelutgifning äro meningarne
mycket delade.»
»Oaktadt de många, lill en del välgrundade, inkast emot sedelutgifvande enskilda
banker, som ofta blifvit framställda, synas de dock, i vissa hänseenden, ega företräde
för enskilda eller så kallade Filial-banker, sorn röra sig med förlag af Rikets Ständers
Bank och följaktligen med dess sedlar. Härvid förutsätter kommittéen emellertid, dels
alt större säkerhet och bestämdare begränsning för enskilda bankers sedelutgifning lillvägabringas,
dels alt de med skäl ölverklagade olägenheter vid dessa sedlars omlopp
varda undanröjda, så vidt sig göra låter.»
»Enskilda banker, som utgifva egna sedlar, fordra ej något bidrag af Rikets
Ständers Bank, och genom fortsatt tillåtelse att stifta sådana bank-inrättningar skulla
den bekymmerfull omsorgen undvikas, att anskaffa erforderligt förlag åt Filial-banker,
lill ett belopp någorlunda svarande emot det af nuvarande Privat-bankers i allmänna rörelsen
spridda sedlar, efter afdrag af deras kassa-behållningar i rikets mynt. Sistnämnde
belopp har, i medeltal för de fem sistförflutna åren, utgjort 7,243,000 R:dr, och det
är klart, alt en sådan utgifning af nya sedlar ifrån Rikets Ständers Bank icke borde
ega rum utom i förening med särskilda åtgärder till förstärkning af dess metalliska
kassa. Då enskilda banker måste vid anfordran inlösa sina sedlar med rikets mynt,
och i följd deraf ständigt i sina kassor hafva förråd af sådant, så kunna deras sedlar
icke trycka på Riks-Bankens metalliska kassa i samina mån, som dess egna sedlar.»
6
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
»Åliggandet för enskild bank att vid anfordran nied rikets mynt infria sina sedlar,
utgör för öfrigt det säkraste bandet å deras styrelser, att vid utlåningar och sedelutgifningar
iakttaga all nödig varsamhet.»
Utskottet delar hufvudsakligen de åsigter finans-kommitléen, i fråga om Privatbankers
ersättande genom afdelningar af Rikets Ständers Bank, yttrat.
I afseende å företrädet emellan Privat-, eller sedelutgifvande enskilde banker, och
Filial-, eller icke sedelutgifvande banker, torde det deremot ännu vara för tidigt att fälla
något afgörande omdöme. Efter sednaste riksdag, då för sistnämnde slags banker grundstadgar
fastställdes, har endast den erfarenhet kunnat vinnas, alt personer äro benägna
för bildande af dylika banker. Om och med hvad fördel sådana kunna ersätta Privatbankerna
är en fråga, som först, efter det Filial-bankerna kommit i tillfälle att vidare utveckla
sin verksamhet, kan med säkerhet besvaras. Utskottet anser sig således, oberoende
häraf, böra taga under öfvervägande det af åtskilliga motionärer framställda yrkande,
att nuvarande Privat-banker måtte, vid oktroj-tidernas slut, upphöra och ersättas
genom bank-inrättningar, som antingen hell och hållet, eller till större eller mindre del
förläggas af Rikets Ständers Rank.
Härvid måste Utskottet naturligtvis i främsta rummet undersöka, huruvida Rikets
Ständers Bank åt sin sedel-ansvarighet kan gifva den för Privat-bankernas ersättande
nödiga utsträckning.
Omförmälda bankers utelöpande sedlar, efter afdrag af inneliggande kassa i riksmynt,
beräknades vid nästlidet års slut till nära 8,400,000 R:dr B:ko.
Utöfver det genom Banko-reglementet bestämda maximun för den del af sedelstocken,
som saknar motsvarighet i metallisk valuta, eller 20,000,000 R:dr, får, enligt nu
gällande föreskrifter, icke användas mera än 2,500,000 R:dr, hvilken summa är för ändamålet
otillräcklig. Vidare utsträckning af Bankens ansvarighet synes ock vara ganska
betänklig. Den åsigt har blifvit yttrad, att Banken kunde genom indragning af låneoch
kreditiv-förlag eller bibehållande af vinstmedel ersätta den förminskning af landets
rörelse-kapital, sorn blefve en följd af Privat-bankernas upphörande; och hvad indragning
af lime- och krediliv-förlagen angår, så medgifver Utskottet, att med den del af
dessa förlag, hvilken icke varit upptagen och sålunda, då den utgifves, måste betraktas
såsom tillökning i rörelse-kapitalet, Privat-banker kunna ersättas; men vinstmedlens användande
för detta ändamål leder deremot lill förminskning af nämnde rörelse-kapital.
För Banken lärer således icke återstå annan utväg för anskaffande af det belopp, som
erfordras i och för Privat-bankernas fullständiga ersättande, än alt upptaga utländskt lån
— en utväg, som Utskottet ej vågar förorda.
Af dessa skäl får Utskottet
afstyrka bifall å det af flere motionärer framställda förslag, att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att oktrojer för Privat-banker icke vidare må af Kongl. Majit i
Nåder meddelas.
Emedlertid har Utskottet, vid det förhållande, att antingen en eller annan Privatbank
kan finna sig föranlåten att, före eller vid nuvarande oktroj tiders slut, upphöra,
eller nya oktrojer icke komma att utfärdas, ansett sig pligtigt att, i sammanhang med
granskningen af de föreskrifter i 5:te ald. 6:te art. af Banko-reglementet, som angå
ersättning af upphörd Privat-bank, taga i bepröfvande de i förevarande ämne väckta
motioner och de åtgärder, hvilka från Bankens sida kunna och böra härutinnan vidtagas;
åberopande Utskottet i sådant afseende det yttrande och förslag, som här nedan
i punkten 71:o förekomma.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34. 7
I sammanhang härmed får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet, som hyser den
öfvertygelse, att de uti väckta motioner anmärkta hufvudsakliga olägenheter af Privatbankerna
kunna afhjelpas genom förändrad lagstiftning för dylika banker, är betänkt
att, för behandling af nyssomförmälda fråga, begära sammanträde med Höglofliga Lagutskottet.
Åt de af Utskottet bär nedan uppgjorda föreskrifter har Utskottet sökt gifva
den uppställning, att de, i händelse af llikets Ständers godkännande, kunna omedelbart
och utan den föregående fastställelse, hvarom 8 §. i den för Utskottet gällande instruktion
handlar, i blifvande Banko-reglemente införas.
Genom detta äfven vid de nästföregående två riksdagarne begagnade sätt att
behandla alla frågor, som angå Bankens låne- och kreditiv-rörelse, vinnes, utom tid,
jemväl den fördel, att nya eller förändrade föreskrifter kunna, der så nödigt pröfvas,
genast meddelas vederbörande till efterrättelse.
Öfver de i 6:te och 7:de afd. af 6:te artikeln befintliga stadganden, angående
dels Bankens grundfond eller kapilal-öfverskott och dels användandei af redan influten
och vidare ingående vinst å Bankens rörelse, skall Utskottet särskildt utlåtande
afgifva.
Angående förhållandet med Bankens låne- och kreditiv-rörelse den 31 December
1853 och den 29 nästlid ne April får Utskottet meddela nedanstående:
(se tabellen N:o 1.)
Första afdelningen af 6:te artikeln uti Reglementet angår Bankens mllåningar
till Staten och allmänna Inrättningar.»
Enär vid granskning af de uti nämnde afdelning, under §§. 146—148, upptagna
föreskrifter, anledning till förändring icke förekommit samt förslag i denna syftning ej
heller är vordet väckt; har Utskottet skolat hemställa, att omförmälde föreskrifter må i
blifvande Reglemente bibehållas, så lydande:
l:o.
Sedan de af Riksgälds-kontoret, för liqviden af Svenska Statsverkets
vid 1830 års slut återstående skuld af 4,400,000 R:dr
till Banken, för derifrån förskjutna medel till 1808—1809 årens
krigskostnader, utfärdade 440 stycken räntebärande förbindelser
blifvit, enligt Rikets Ständers vid 1840—1841 årens Riksdag fattade
beslut, under den 30 September 1841, utbytta mot 968 st. nya
4-procent obligationer å 4,000 R;dr hvardera, eller å tillsammans
8
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
3,872,000 R:dr banko, hvartill berörda skuld, genom de derå
under åren 1835—1840 af Riksgälds-kontoret verkställda afbetalningar,
blifvit minskad; så kommer, jemlikt berörda förbindelsers
innehåll, 22 st. obligationer å tillhopa 88,000 R:dr alt årligen
infrias, jemte erläggande af ränta ä 4 procent, enligt obligationerna
vidfogade .räntekuponer; skolande, för den händelse Banken
behöfver att afyttra berörda obligationer, den del deraf, som
- icke blifvit af Riksgälds-kontoret infriad, nämnde kontor till inlösen
hembjudas, förr än obligationerna varda af Banken å annan
man öfverlåtna.
2:0.
Följande Bankens fordringar bos Staten, nemligen:
a) För af Riksgälds-kontoret begagnadt kreditiv emot ränta till
1823 års slut R:dr 4,014,852: 16. 3.
b) För inlösen af Riksgälds-kontorets kreditsedlar
och koppar-skiljemynts-poletter,
efter afdrag af de sednares metalliska
värde
. 3,693,165: 25. 2.
c) För den af f. d. Allmänna Magasins-inrättningen
begagnade invisningsrätt, mot
ränta, åren 1812 till och med 1823 . 800,000: — —
d) För lyftadt kreditiv af f. d. Allmänna
Magasins-inrättningen till det belopp
denna fordran eftersista bok slutet utgjorde,
komma fortfarande alt uti Bankens räkenskaper inom linien balanseras
; och skola emedlertid i Bankens vård förblifva följande,
till densamma utfärdade skuldförbindelser, nemligen:
Riksgälds-kontorets af den 17 Mars 1792 å 600,000: — —
Stals-kontorets af den 7 September 1812 å 400,000: — —
och Riksgälds-kontorets af den 28 September
1815 å
1,000,000: — —
hvilka förbindelsers belopp är inbegripet uti Riksgälds-kontorets här
ofvan under Litt. A upptagna kreditiv-skuld.
Hvad som efter innevarande års början kan varda afbetaldt
å de i denna §. uppräknade fordringar, kommer att upptagas
bland Bankens vinst för året.
3:o.
Bankens hos Södertelje kanal-bolag återstående fordran af 100,000
R:dr för år 1815 lemnadt låne-biträde, kommer än ytterligare
att inom linien balanseras. •
Under titel: »Allmänna bestämmelser,» innefattar Andra afdelningen af ofvanberörde
artikel följande stadganden, nemligen:
Uti §. 149: »Rikets Ständers Bank utlånar penningar och meddelar kreditiver,
på sätt bär nedan säges, men Fullmäktige åligger, då de linna sådant för Bankens säkerhet
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 4.
9
kerhet nödigt och med dess fördel öfverensstämmande att vägra nya lån och kreditiver,
äfven när intet är att anmärka mot den erbjudna säkerheten.»
Detta Fullmäktiges åliggande är närmare bestämdt genom Reglementets 121 §.,
som angår sättet och ordningen för minskning och indragning af låne- och kreditivrörelsen.
Utskottet anser för den skull, att, till undvikande af misstydning, uti förutnämnde
§., bör hänvisas till den Reglements-föreskrift, hvilken kommer att motsvara 121 §.,
samt tillstyrker alltså, att 149 §. må erhålla denna förändrade uppställning:
4:o.
Rikets Ständers Rank utlånar penningar och meddelar kreditiver
på sätt här nedan säges; dock åligger det Fullmäktige, att, då de
finna sådant för Rankens säkerhet nödigt, vidtaga de i 121 §.,
anvisade utvägar för låne- och kreditiv-rörelsens förminskning och
indragning.
Uti §. 150: »För hvarje gren af den låne- och kreditiv-rörelse, som bedrifves genom
Ranken och Diskonterne, bestämmes ett maximum. Finnes någon del af de fonder,
hvilka blifvit anvisade för belåning af aktier och publika papper eller af guld och silfver
samt jern, koppar, m. fl. vågförde effekter obegagnade, ega Fullmäktige att, under
en tid af högst tre månader, öfverlemna de icke använde medlen till den af dessa lånerörelsegrenar,
som deraf kan vara i behof, med förbindelse för Fullmäktige att, i händelse
berörde medel före nämnde tid varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga,
desamma efter hand och så fort ske kan återtaga.»
Fullmäktige hafva, i anledning af detta stadgande, uti 19 §. af den till Utskottet
aflemnade berättelse anfört, att, då, under förutsättning att nu gällande föreskrifter
i fråga om tiden för begagnande af lån, utgifne från ofvanberörde fonder, bibehållas
oförändrade, den i åberopade reglements §. bestämda tid af Ire månader synes vara
allt för kort, Fullmäktige velat härå fästa Utskottets uppmärksamhet, för att, i sammanhang
med låne-rörelsens reglering på det hela, tagas under öfvervägande.
Med fästadt afseende å hvad Fullmäktige anfört och med anledning af de utaf
Utskottet i detta betänkande afgifna förslag lill förändrad reglering af åtskillige för
låne- och kreditiv-rörelsen anvisade fonder, anser Utskottet det vara angeläget, att den
rättighet till öfverflyttning af medel från en till annan lånerörelse, ofvanberörde föreskrift
innefattar, må erhålla någon utsträckning; hvadan Utskottet hemställer, att samma
föreskrift måtte undfå denna lydelse:
5:o.
För hvarje gren, af den låne- och kreditiv-rörelse, som bedrifves
genom Ranken och Diskonterne, bestämmes en viss fond. fiefin
nes
någon del af dessa fonder obegagnad, ega Fullmäktige alt
Bih. till B. St. Prot. 1833 & I8S4. 6 Samt. 1 Afd. 4S Haft. " 2
10
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
under en Ird af högst set månader öfverlemna de icke använde
medlen till den eller de låne-rörelsegrenar, som deräf kunna vara
i behof, med förbindelse för Fullmäktige att, i händelse berörda
medel före nämnda tid varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga,
desamma efter hand och så fort ske kan återtaga.
Dock niä icke i något fall Öfverflyttning al medel ske (ill fonderna
för fastighets-belåning eller för utlåning med omsättningsrätt.
Som, beträffande föreskrifterna i 151, 152 och 153 §§., fråga om förändring
deraf icke uppstått och ej heller synes vara af nöden; hemställer Utskottet att desamma
må bibehållas så lydande:.
6:o.
Lånen utgifvas ej annorlunda, än å fullt Riksdalertal, utom hvad
angår lånen mot pant af fast egendom i städerna och på landet,
hvilka lån, utöfver minimi- och under maximi-beloppet, utgifvas
endast å följande slutsummor, nemligen: 16f R:dr, 33 j R:dr,
50 lLdr, 66f R:dr, 83 j R:dr och 100 R:dr.
7:o.
Ranken emottager af sina gäldenärer. när de det åstunda, i afräkning
å deras skuld, albetalningar utöfver hvad i förbindelserna
blifvit utfäst; dock under vilkor att, der sådan öfverbefäl ning
särskildt för sig verkställes', den sker å fullt Riksdalertal och ej
till ringare belopp än tio Riksdaler Ranko.
8:o.
Det i allmänna lagen intagna förbud mot beräkning af ränta på
ränta iakllagcs äfven i afseende på Rankens fordringar.
De angående belåningen nf guld och silfver till efterrättelse gällande föreskrifter
innefattas uti §§. 154—159, lydande som följer:
Af Rankens Låne-Afdelning utgifvas lån mot pant af guld och silfver, arbeladt
eller oarbetadt, som är försedt med Svensk kontrollstämpel, Svenska och Holländska
dukater samt guld- och silfver-meduljer, dock ej något lån till mindre belopp än tio
Riksdaler Ranko.
För lån mot ofvanberörde pant utställer gäldenären ej någon skuldförbindelse,
utan undfår ett bevis eller så kallad pantsedel, gällande uti innehafvarens hand för utlösen
af panten eller omsättning af lånet, såvida det namn eller den chiffer, som, enligt
Rankens böcker, tillhör samma pantsedel, tillika kan af honom uppgifvas.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
11
Utlåningsvärdet är bestämdt till En Riksdaler Banko för eli lod kontrolleradt
silfver, och Feni Riksdaler Banko för en dukat i guld; andra halter, t. ex medalj-silfver
och kontrolleradt arbetsguld, belånas i lika förhållande, enligt evalvation efter balten.
De sålunda bestämda lånebeloppen utgå oafkortade och utan allt afdrag å fullt Riksdalertal;
en hvar likväl obetaget, att på sin pant kunna undfå ringare lån, om han så för
godt finner.
Räntan förblifver Fyra procent årligen och beräknas från den dag lånet utgått,
till dess Ranken blifvit för detsamma godlgjord.
Lånetiden bestämmes alltid till 12 månader; låntagaren dock obetaget att dessförinnan
sitt lån infria. Efter förfallodagen blifver det under en tid af 3:ne månader
pantegaren öppet lemnadt att antingen panten utlösa, eller det erhållna lånet, mot erläggande
af den derå upplupna ränta, för en tid af 12 månader omsätta; skolande, till
upplysning för vederbörande låntagare, kungörelser införas uti Post- och Inrikes- Tidningar
samt Stockholms Dagblad, trenne uti hvarje månad, nemligen så väl den månad,
uti hvilken lånen förfalla, som äfven de 2:ne nästpåfoljande mänaderne, med erinran
att sednast inom femtonde månaden från pantsedlarnes utgifningsdagar sina panter infria
eller lånen omsätta, vid påföljd af lösningsrättens förlust.
De panter, för hvilka ullösen eller omsättning försummas, blifva till försäljning
utbjudna å öppen auktion, sorn, i närvaro af någon utaf Fullmäktige, anställes inom
Bankohuset; och hvarvid iaktlages, att panterna för Bankens räkning inropas, så. vida
anbud derå icke sker till myntvärdet.
Skulle, sedan Bankens fordran i kapital, ränta och omkostnader blifvit godfgjord,
öfverskott uppstå, bör detsamma hållas pantegaren tillhanda under en tid af 10 år,
efter hvilkas förlopp han förlorat all vidare rätt till nämnda öfverskott, som då kommer
att öfverföras på Fullmäktiges dispositions-räkning.
Sedan, — med anledning af de förluster, som tillskyndats Banken deraf, att pjeser
af oädel metall-komposition, åt hvilka, genom deruti inlödda, konlrollstätnplade silfverbilar
samt försilfring gifvits utseende af kontrolleradt verksilfver, blifvit derstädes
belånade, — Fullmäktige förständiga! Bankens Under-Styrelse alt föreslå nödiga åtgärder
till förekommande af falska panters belåning i Banken samt bemälde Styrelse, på grund
häraf, bland annat, anlört att, enär bedrägeriernas mångfaldighet och den allt mer och
mer stegrade färdigheten att dem utöfva, i följd af städse skeende nya uppfinningar, icke
kunna ens anas, långt mindre förutses, och vid en lånerörelse, sådan sorn den ifrågavarande,
såvida den skall kunna skötas på ett sätt, som någorlunda motsvarar ändamålet,
tid och utrymme icke medgifva alt hvarenda inlemnad persedel underkastas en så fullständig
kemisk och analytisk behandling, som erfordras för att densammas äkthet
och halt vetenskapligt skulle kunna alldeles ofelbart bestämmas, hvilken behandling dessutom
icke torde stå tillsammans med vederbörande lånsökandes anspråk att antingen
skyndsamt erhålla län på de såsom pant erbjudne persedlarne i det skick de blifvit
inlemnade, eller ock, derest lån icke kan erhållas, återbekomma persedlarne i samma
skick, — Under-Styrelsen änsåge sig icke kunna föreslå något sådant ändamålsenligt
sätt, hvarigenom absolut skulle kunna förekommas, att vid belåning i Banken af guld
och silfver falska eiler oriktiga panter lill äfventyrs må blifva antagna eller hvarigenom
Banken ovilkorligen för framtiden blefve betryggad mot förluster i detta afseende; så
hafva Fullmäktige hos Utskottet hemställt, att belåningen i Banken af arbetadt guld och
silfver måtte få upphöra.
Fullmäktige hafva, i sådant ändamål, fästat Utskottets uppmärksamhet derå, dels
att nämnde belåning ingalunda är förenlig med en Riksbanks verksamhet, utan rätteligen
utgör föremål för s. k. assistans-inrättningar, och alt, då denna belåning endast
12
Banko-Vlikolféts Betänkande, N:o 34.
är att betrakta såsom en undsättnings;- eller välgörenhets-anstall för de fattigare folkklasserna
inom hufvudstaden och i dess grannskap, Stockholms stad eger en dylik inrättning,
hvarest personer af alla klasser kunna, mot pant af guld eller silfver, erhålla lån,
dels att ifrågavarande lånerörelse icke är för Banken lämplig, enär Banken, i följd af
den hvarje pantsedel-innehafvare tillförsäkrade rätt att kunna lånet oupphörligen omsätta,
saknar tillfälle att, i händelse af behof, lånesumman återbekomma, samt dels att
i och för denna lånerörelse, som gifver full sysselsättning ät flere tjenstemän, Banken
tillskyndas så betydliga utgifter, att det deruti använda kapital lemnar ringa afkomst.
Utskottet har tagit detta förslag i behörigt öfvervägande; och då det vore önskvärd!
att åt Bankens verksamhet, såsom låne-anstalt, må gifvas den riktning, att näringar
och industri bereddes verkliga fördelar; har Utskottet ansett ali sådan lånerörelse
böra från Banken afskiljas, som borttager de tillgängliga lorlagskapitalerna till föremål,
alldeles fremmande för en Riksbanks utlåning.
Att den lånerörelse, hvarom nu är fråga och som upptager en summa af 300,000
R:dr, å 400,000 R:dr, hvilken, afsedd för annan låne- eller kreditiv-rörelse, sannolikt
skulle för handel och näringar vara af särdeles gagn, icke är fördelaktig för Banken
och ej heller, åtminstone i allmänhet, synes medföra nytta för den enskilde, skall Utskottet
söka alt ådagalägga.
Den ränta af 4 procent, Banken i denna rörelse beräknar, har under de sednast
förflutna åren uppgått till 12,000 ä 13,000 R:dr årligen. Förvaltningskostnaderna, särskildt
för låne-rörelsen mot pant af guld och silfver, utgöra omkring 5,000 R:dr hvarje
år, hvilka, i händelse denna låne-rörelse skulle för framtiden bibehållas, än ytterligare
komme att ökas, genom nödvändigheten alt anlita sakkunnig person för de till belåning
inlemnande pjesernas granskning, i och för undvikande af eljest möjliga förluster. Bankens
behållning på denna rörelse kan sålunda icke uppskattas till mera än 2 procent å
det deruti fästade kapital.
Som nu gällande Reglemente ovilkorligen berättigar pantsedels innehafvare, att,
medelst omsättning, behålla lånet huru länge som helst, har, efter hvad erfarenheten
gifvit vid handen, sådan omsättning för en del panter egt rum ända till tjugu ä tretio
år, — en rättighet, som väl kan synas vara af fördel för den mindre bemedlade, men
ofta leder endast lill hans förlust och skada, alldenstund, genom de stadgade inbetalningarnes
fullgörande, honom åbringas en visserligen för hvarje gång mindre kännbar,
men i längden ganska tryckande utgift, med minskad förhoppning att kunna återlösa
panten, hvilken, då medel till räntans fortsatta erläggande omsider saknas och omsättningsrätten
således går förlorad, på Bankens auktion försäljes till ett pris, mången gång
understigande det, hvartill han, ulan att hafva blifvit belastad med någon ränteutgift,
kunnat genast, i behofvets stund, panten afyttra.
Denna skildring är icke, i något hänseende, öfverdrifven, hvilket bäst visar sig
deraf dels, att ett större antal förfallna guld- och silfverpanter å auktion i Banken,
fyra gånger årligen, försäljas, och dels att en stor del af dessa panter inropas till jemförelsevis
ganska lågt pris af personer, som icke äro innehafvare af pantsedlarne å de
försålda panterna.
Förevarande låneinrättning medför jemväl ett annat ondt, det nemligen, att genom
densamma stulet gods af guld eller silfver lätt kan undandöljas; ty enär lånsökanden
ej behöfver, i och för låns erhållande, uppgifva sitt namn och styrka sin behörighet
att lån å den erbjudna panten upplaga, kan någon kontroll öfver åtkomsten till det
pantsatta godset icke utöfvas.
Med anledning af hvad sålundp anfördt blifvit, anser Utskottet sig ega allt skäl
att instämma uti den af Fullmäktige yttrade åsigt, att lånerörelsen mot pant af guld
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 54.
13
och silfver bör upphöra. På det att emedlertid en så beskaffad förändring ej må leda
till förlust för den enskilde, har Utskottet, i betraktande deraf, att pantsedel tillförsäkrar
innehafvaren att få lånet omsätta, funnit det stadgande böra meddelas, att alla,
som vid tiden för lånerörelsens upphörande redan erhållit lån, må berättigas alt på 12
månader lånet omsätta, med respil-tid af 3 månader derutöfver; hvarigenom slutlig
liqvid af ett näst före förändringens vidtagande erhållet lån icke skulle ifrågakomma
förr än två och ett halft år derefter.
Då dessutom svårighet icke bör möta, att hos så väl välgörenhets-inrättningar,
hvilka utlåna penningar, t. ex. spar-banken, som hos enskilde personer, på billiga vilkor,
undfå lån mot pant af guld och silfver; tillstyrker Utskottet dels
9:o
att utlåningen från Banken mot pant af guld och silfver må med
innevarande års slut upphöra; och,dels,
i händelse af bifall härtill,
10:o
att föreskrifterna i 154 med 159 §§. af Banko-reglementet må
från blifvande reglemente uteslutas, samt genom utdrag af Utskottets
protokoll Banko-Fullmäktige delgifvas, med tillkännagivande:
att desamma fortfarande komma att intill utgången af detta år
tjena till efterrättelse; att utgifningen af nya lån mot pant af
guld och silfver derefter upphör; alt pantsedlarne för de lån,
hvilka från och med början af år 1855 omsättas, undfå den lydelse,
att det ovilkorligen skall åligga pantsedel-innehafvaren att,
utan rätt lill lånets vidare omsättning, vid påföljd af lösningsrättens
förlust, del omsatta lånet inom 15 månader från den dag,
då omsättning blifvit beviljad, lånet infria; att omsättning sålunda
icke får efter slutet af Mars månad 185G beviljas; samt att
Fullmäktige skola, i den mån låne-rörelsen minskas, verkställa
indragning af obehöfliga tjenster.
Utskottet har härvid bordt anmäla, att det, beträdande dispositionen af de i
sednare punkten af Reglementets 159 §. omförmälda auktions-öfverskott, kommer att
afgifva yttrande och förslag i sammanhang med upprättandet af Reglementets 7 artikel,
rörande »anordningar utom stat.»
På gifven anledning af ett från Banko-Fullmäktige i ämnet inkommet förslag,
har Utskottet öfvervägt frågan, huruvida i Reglementet må införas något stadgande,
som berättigar till belåning af oarbetadt guld och silfver; dock som Banken inköper
både guld och silfver samt det icke bör kunna antagas, att egare af dessa, under alla
förhållanden, lätt säljbara metaller skola hnna med sin fördel öfverensstämmande att
derå upptaga lån samt belasta sig med ränte-utgift,
11 :o
afstyrker Utskottet omförmälda förslag.
14
Banko-Vtslcoltets Betänkande, N:o 3i.
Angående belåningen af jern, koppar och andra vågjforda effekter, uppräknade
i 160 §. af reglementet.
Då benämningen »bultjern» äfven omfattar »sänksmide eller rundt bultjern;» då
bandjern skiljer sig uti »smidt» och »valsadt,» olika i värde; då »gallerjern» numera icke
särskildt förekommer; då jernplåtar öro antingen smidda eller valsade, med olika pris;
då s. k. smältstycken eller ämnen för valsjern vågittras oell sålunda torde böra tilläggas
belåningsrätt; då namnet »bomeras» icke begagnas ; då valsad koppar äfven bör få belånas;
samt då »extra kopparbleck» och »blindmynt» ej vågföras; har Utskottet skolat
tillstyrka, att föreskriften i oinförmälda 160 §. må erhålla följande lydelse:
Jemf. §. 160. Ä stångjern, bergsmansjern,
bultjern, sänksmide eller rundt
bultjern, bandjern, skärjern, gallerjern,
knippjern, saltpanneplåtar, jernplåtar, bomeras
eller plogäinnen, skyfflar, jernankare,
ankarkedjor och kjelIingar, storspik, småspik,
förtent jernbleck, garfstål, brännstål,
arco eller gjulmessing, latunmessing, messingstråd,
garkoppar, smidd koppar, extra
kopparbleck, blindmynt, kopparspik, alun
och Svenskt bly utgilväs lån, ej mindre vid
Bankens Låne-afdelning i Slockholm, än
vid Låne-kontoret i Götheborg, efter den
fördelning, att utlåningen mot pant af dylika
effekter, stående på vågarne inom
detta Låne-kontors distrikt, besörjes derstädes,
men för öfriga delen af riket i Slockholm.
12:0.
Åstå ngjern, bergsmansjern, bultjern,
smidt bandjern, valsadt bandjern,
skärjern, knippjern, saltpanneplåtar,
smidda jernplåtar, valsade
jernplåtar, plogämnen, skyfflar,
jernankare, ankarkedjor och
keltingar, smältstycken eller ämnen
för valsjern, storspik, småspik,
förtent jernbleck, garfstål, brännstål,
arco eller gjutmessing, latunmessing,
messingstråd, garkoppar,
smidd koppar, valsad kop
Ear,
kopparspik, alun och Svenskt,
ly utgifvas län så väl vid Bankens
Låne-Afdelning i Stockholm,
sorn vid Låne-konloret i Götheborg,
efter den fördelning, alt utlåningen
mot pant af omlormälde
effekter, stående på vågarne inom
nämnde Låne-kontors distrikt,
besörjes derstädes, men för öfriga
delen af riket i Stockholm.
Sorn fråga om förändring af föreskrifterna i 161, 162, 163, 164 och 165 §§.
af Reglementet icke förekommit; tillstyrker Utskottet, att dessa §§. mätte, så lydande,
fä i utfärdande Reglemente införas, nemligen:
13:o.
Lånen utgifvas till högst trefjerdedelar af pantens försäljningsvärde,
enligt mäklare-attest eller eljest kända förhållanden; och Fullmäktige
bestämma i Juni och December månad hvarje år belånings-priset
för påföljande halfår.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
15
14: a.
Räntan förblifver fyra procent årligen, och betalningstiden utsattes
för belåning af vågförda effekter å Stockholms och Götheborgs
vågar till den 15 November, och för lån mot dylik pant, liggande
å andra vågar inom riket, till slutet af Oktober månad, året näst
efter det, då lånen blifvit upptagna.
15:0.
Då Fullmäktige, vid fastställandet för en ny låne-period af belånings-priseu
å jern och andra vågförda effekter, finna skäl alt
nedsätta berörde pris under det förut gällande, skall uti summa
kungörelse, som derom utfärdas och i allmänna lidningarne införes,
alla efter de högre belånings-prisen li;ån Banken och Lånekonloren
i Götheborg utgifna dylika lån med detsamma uppsägas
till betalning sex veckor efter den dag, då de nya belånings-prisen
vidtaga; dock så, alt låntagarne än vidare må få behålla lånen,
om de inbetala skillnaden emellan hvad, efter de gamla och
nya belånings-prisen å de pantsatta effekterna kan få lånas, utan
rättighet att dervid erhålla någon motsvarande relax af desamma.
På Fullmäktiges pröfning ankommer äfven, huruvida deremellan,
vid inträffande större fall af försäljnings-prisen, en dylik åtgärd,
till Bankens betryggande, bör vidtagas; skolande uti formulären
till skuldförbindelserna inflyta, att uppsägningen kommer alt ske
genom tidningarne.
16:o.
Effekter, upplagda på extra vågar eller lastage-platser, de der icke
äro med vederbörliga privilegier och ansvarige embetsmål! försedda,
få ej till belåning antagas.
Vid belåning af jern och andra effekter, liggande annorstädes, än
å Stockholms och Götheborgs vågar, skall uti våg-attesterna vara
uttryckligen uppgifvet, huruvida panterna finnas antingen i sjelfva
våghuset eller å andra särskilda förvaringsstälien.
17:o.
Hvarje halfår, före den tid, då belånings-prisen å effekter för en
ny låne-period fastställas, skall uppgift meddelas Fullmäktige öfver
nvantiteterna af sådana effekter, som å hvar och en våg utom
Stockholm finnas såsom Bankens pant förvarade; hvarefter Fullmäktige,
enligt sig föréleende anledningar, bestämma, om inventering
eller besigtning öfver panternas behöriga vårdande bör,
genom särskildt utsedt ombud, å flera eller färre vägar verkställas.
Fullmäktige ega derjemte att, så ofta och på det sätt, Fullmäktige
finna lämpligast och för Bankens säkerhet nödigt, låta anställa in
-
16
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
venteringar i Stockholms jern- och metall-våg å det derstädes förvarade,
för Bankens räkning pantsatta, jern samt öfriga exportabla
effekter.
På det att föreskrifterna i 166 §. må erhålla en bestämd form, hemställer Utskottet,
att desamma undfå denna uppställning:
Jemf. §. '166.
»Ilvad för öfrigt, i afseende å belåningen
af de i §. 160 uppräknade effekter, är
vordet stadgadt, ej mindre i allmänhet, än
ock särskildt för Stockholm och Götheborg,
kommer än vidare att tjena till efterrättelse,
dock med följande förändringar, nemligen:
a) att intet slag af vågförda effekter
hädanefter må i Banken eller Götheborgs
Låne-konlor belånas, som icke under loppet
af de näst före belåningen förflutna tio
åren undergått uppvägning samt dervid blifvit,
enligt författningarne, till sin fullgoda
beskaffenhet granskadt och pröfvadt, hvarom
våg-attesten skall innehålla bestämdt intyg;
b) att egare till belånta effekter å
Stockholms eller Götheborgs vågar äro fritagna
från åliggandet att, vid reqvisition lill
erhållande af våg-attest, specihcera panten,
till stämplar, dimensioner, stång- och
stycketal, äfvensom från skyldigheten att
dylik specifikation, jemte våg-attesten, till
Banken eller Låne-konloret aflemna.
c) att alla hos Banken eller Lånekontoret
nu befintliga eller framdeles ingifvande
våg-attester öfver effekter, liggande
å Stockholms och Götheborgs vågar, skola,
-så vidt de deremot utgifna län icke under
liden varda inbetalda, inom tolf månader
från deras utgifningsdag, på det sätt förnyas,
att ett ytterligare, genom låntagarens
försorg, anskafifadt bevis af våg-betjeningen
derom, att panten finnes i behåll och att
derför ansvaras, tillställes Banken eller Låne-kontoret;
börande således skuldförbindelserna
för belåning af dylika effekter i
Stockholm och Götheborg jemväl innefatta
åliggandet för låntagaren att, vid påföljd
af lånets utsökning, berörde föreskrift
iakttaga;
18:o.
Mom. 1. 1 afseende på belåningen
af de i ('160) §:n uppräknade
effekter gäller för öfrigt till
efterrättelse:
a.) Våg-attesterna skola innefatta
bestämdt intyg derom, att de
effekter, sorn belånas under loppet
af de näst före belåningen
förflutna tio åren undergått uppvägning
samt dervid blifvit, enligt
författningarne, till sin fullgoda
beskaffenhet granskade och
pröfvade.
b.) Uti attester från Stockholms
och Götheborgs vågar upptages
panten allenast till namn,
sort och vigt; men uti attester
från öfriga vågar jemväl till stämplar,
dimensioner, stång- eller
stycketal.
c.) Då lån sökes på effekter,
förvarade i bunkar eller lådor, såsom
brännstål, jernplåtar och spik,
skall våg-attesten innehålla, att
desamma undergått en med gällande
föreskrifter öfverensstämmande
besigtning.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
17
d) att Direktionen öfver Låne-kontoret
i Götheborg befrias från skyldigheten att till
Banken insända sådana förteckningar, redogörelser
och extrakt, som uti 5 och 7 §§.
af 1823 års reglementariska stadganden för
jernbelåningen derstädes blifvit föreskrifna;
alt den åtgärd, som Bankens Låne-afdelning
enligt förstnämnde §. tillhört, likaledes
upphör; att deremot till Direktionens disposition
förenämnde belåning anvisas och å
räkning i Depositions-Afdelningen insättes
ett kreditiv af En million R:dr Banko; att
förstärkning af detta kreditiv får, uppå Direktionens
derom afgifvande reqvisition, meddelas
i män af behof, så vidt det för ifrågavarande
belåning på det hela anvisade
förlag dertill lemnar tillgång, samt under vilkor
tillika, att det belopp, sorn sålunda utöfver
den bestämda kreditiv-summan från
Banken utgifvits, till densamma, ofördröjligen
och då låne-rörelsen det medgifver, af
Låne-kontoret återgäldas; samt att de för
jern-belåningen inflytande räntor efter hvarje
qvartals slut till Banken inbetalas; egande
Fullmäktige att meddela de för verkställigheten
häraf erforderliga närmare föreskrifter.
d.J Våg-attester öfver effekter,
liggande å Stockholms och Götheborgs
vågar, skola, så vidt de
derå utgifna lån icke under tiden
varda inbetaide, inom Tolf månader
från deras utgifnings-dag
på det sätt förnyas, att ett ytterligare,
genom låntagarens försorg,
anskaffadt bevis af våg-betjeningen,
derom att panten finnes i behåll
och att derför ansvaras, tillställes
Banken eller Låne-kontoret;
och böra således skuldförbindelserna
för belåning af dylika
effekter jemväl innefatta åliggandet
för låntagaren att, vid påföljd
af lånets utsökning, berörde föreskrift
iakttaga.
e.) Angående
Bih. till B. St. Brot. 1S53 & 4854. B Sami. 4
sättet och ordningen
för lånens utgifning, relaxering
eller frigifvande, slutbetalning,
bevakning i konkurs- och
års-proklama, utsökning m. m. innefatta
tjenstgörings-reglementen
och allmänna författningar nödiga
föreskrifter.
Mom. 2. Till Götheborgs Låne-kontors
disposition är i och
för denna iåne-rörelse af den dertill
anslagna fond afsatt ett kreditiv
af Sexhundra Tusen R:dr
Banko. Förstärkning af detta kreditiv
får, uppå Direktionens derom
afgifvande reqvisition, meddelas i
mån af behof, såvida om förmälde
fond dertill lemnar tillgång samt
under vilkor tillika att det belopp,
som sålunda utöfver den
bestämda kreditiv-summan från
Banken utgått, till densamma oförAfd.
42 Haft. 3
18
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
dröjligen, och då låne-rörelsen det
med "ifver, af Låne-konloret återgäldas.
Yid assigneringen på detta kreditiv
iakttages hvad angående Låne-kontorets
assignering i öfrigt är
stadgadt.
De i denna låne-rörelse inflytande
räntor skola efter hvarje qvartals
slut till Banken inbetalas.
Anm. 7. Det under mom. 1 lit. c. införda
stadgande grundar sig på Ilikets
Ständers beslut vid 1828—1830 årens
riksdag. (Se Banko-Utskottets Mern.
N:o 79.)
Anin. 2. Sorn tjenstgörings-ordningarna hafva
till föremål att utstaka de bestämmande!],
hvilka omförmälas i början
af 166 §:n mom. lil. d.; har redaktionen
blifvit förändrad, såsom al
mom. 2 här ofvan inhemtas.
Anm. 3. Med fästadt afseende derå, dels
alt Utskottet föreslagit förminskning
af förlaget för belåning af jern, koppar
m. fl. vågförda effekter samt
tackjern lill Två millioner B:dr, och
dels att beloppet af utestående lån i
om förmälde låne-rörelse vid Låne-kontoret
i Götheborg, under de sednare
tio åren, mera sällan uppgått till
600,000 R:dr; har Utskottet till
nämnde summa nedsatt det ät bemälde
Låne-kontor anvisade kreditiv.
Med allenast den förändring uti Mom. 1 af 167 §., att orden: »på säll 4 §.,
/ morn. af Kongl. Maj:Is den 77 Maj 1814 utfärdade Nådiga Förordning, angående
jernvräkeriel i Riket, föres kr ifv er,» utbytas mot orden: »i enlighet med gällande författningar,
» hemställer Utskottet, att 167 och 168 §§. må bibehållas, af denna lydelse:
19:o.
Morn. I. Tackjern, som, i enlighet med gällande författningar,
är behörigen stämpladt och märkt samt upplagdt antingen
å Stockholms tackjernsvåg, å vågen i Götheborg, eller öfriga inom
riket befintliga jernvägar, hvilka äro försedda med vågmästare samt
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
19
stå under tillsyn och ansvarighet af städernas magistrater, men ingalunda
sådant tackjern, sorn förvaras i enskilde personers utom
stadens våg befintliga bodar, må jemväl, mot aflemnande af behörig
våg-attest, belånas af Banken i Stockholm och af Låne-kontoret
i Götheborg, enligt den för hvardera utstakade distriktsfördelning.
Mom. 2. Låne-beloppet, som före slutet af hvarje år fastställes
till grund för det nästföljande årets utlåning, bestämmes
af Fullmäktige, med afseende å konjunktur och öfriga omständigheter,
till högst två tredjedelar af det pris, som årligen för hvarje
bergslags särskilda tillverkningar, såsom lösen för Kronans tiondetackjern,
af vederbörande embetsverk fastställes.
Morn. 3. Räntan beräknas till fyra procent efter år, och lånen
beviljas på högst nio månaders tid, med förbindelse för låntagaren
att, om så fordras, äfven dessförinnan, efter sex veckors
uppsägning, lånet återgälda. Omsättning af dessa lån eger icke
rum, utan skola desamma vid förfallotiden ovilkorligen (ill fulla beloppet
inbetalas.
Mom. 4. Våg-attesten bör bestämdt innehålla den bergslags
namn och den hyttas stämpel, hvarest tackjernet är tillverkadt,
dess vigt samt antalet af galtar eller stycken. Attest öfver tackjern,
liggande å vågen i Götheborg eller å någon af de öfriga vågarne
i riket, utom Stockholm, undertecknas på enahanda sätt, som
för stångjerns och andra vågförda effekters belåning finnes stadgadt;
hvaremot attest öfver tackjern, liggande å Stockholms våg,
bör vara underskrifven af inspektoren vid vågen, tillika med 2:ne
af Stockholms stads styrelse och på dess ansvar utsedde embetsoch
tjenstemän, hvilka intyga, att den i attesten uppgifna tackjernspost
oförryckt skall för Bankens räkning å vågen qvarhållas.
Morn. 5. Innehafvare af så beskaffad, å honom ställd eller
behörigen transporterad våg-attest, som i nästförestående mom.
är föreskrifven, skall, vid tackjerns belånande, jemte afgifvande
af skuldförbindelse till Banken eller Låne-kontoret, enligt särskilda
tryckta blanketter, samma attest, genom åtecknad transport, å
Banken eller Låne-kontoret öfverlåta.
Mom. 6. I afseende på relaxationer till större eller mindre
del af belånadt tackjern, lånens successiva afbetalning, pantens
försäljning vid uteblifven liqvid m. m., skola de för belåningen
af stångjern och öfriga vågeffekter gällande författningar
och föreskrifter tjena till efterrättelse.
• 20:o.
Stamp-, skrot- och klot-jern är från belåningsrälten undantaget.
Enligt §. 169 är Bankens förlag för lån mot pant af silfver och guld, jern, koppar
och andra vågförda effekter samt tackjern bestämdt till ett sammanräknadt belopp
af 3,500,000 R:dir B:ko.
Vid fastställandet af detta förlags-kapital till nämnde belopp, beräknades all lånerörelsen
mot pant af gt/ld och silfver skulle deraf upptaga 500,000 B:dr. Sedan Utskot
-
20
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
tet numera beslutat tillstyrka, att denna låne-rörelse måtte upphöra, i händelse af bifall
hvartill det deruti nu nedlagda kapital komme att efter hand ingå till Banken; så skulle, till
följd häraf, ifrågavarande förlag kunna förminskas med 500,000 R:dr.
För bedömande åter af frågan derom, huruvida återstoden af förlaget, Tre millioner
R:dr, må vara erforderlig för bedrifvande af låne-rörelsen mot pant af jern, koppar
m. 11. vågförda effekter samt tackjern, har Utskottet tagit kännedom af de angående
besagde låne-rörelse till Banko-fullmäktige inlemnade rapporter samt deraf inhemtat dels
att, under den tid som förflutit sedan förlags-kapilalet vid 1844—1845 årens riksdag
bestämdes till visst belopp, summan af utestående lån högst utgjort:
1845 i Stockholm och Götheborg tillsammans omkring . R:dr
1846 . . . .’
1847
»
1848
1849
1850
»
185
1852
185
samt 1854 intill närvarande tid  »
dels att denna större utlåning endast ifrågakommit de tider af året då skeppningen varit
afbruten, samt dels att, i allmänhet, utlåningen uppgått till allenast omkring En
million R:dr.
Som det sålunda visat sig alt utestående beloppet under de sednast förflutna tio
åren aldrig öfverstigit Två millioner R:dr, och då svårighet icke bör för fullmäktige möta
att, om vid något tillfälle denna låne-rörelse skulle behöfva större kapital, än det dertill
afsatta, från andra lånefonder anvisa nödig förstärknin
föranlåtet att föreslå nedsättning af meranämde förlag.
Och får, pä nu anförda skäl, tillstyrka
1,100,000
1.396.000
1.450.000
1.469.000
1.665.000
1.930.000
1.761.000
1.924.000
1.658.000
1.525.000
har Utskottet funnit sig
21:0.
att ofvanberörde §. må undfå följande lydelse:
Bankens förlag för lån mot pant af jern, koppar och andra
vågförda effekter samt tackjern bestämmes till ett sammanräknadt
belopp af Två millioner R:dr B:ko.
Vid afgifvande af förslag angående dispositionen af de sålunda indragna 1,500,000
R:dr, skall Utskottet tillse att desamma endast efterhand må lill annan låne-rörelse anvisas,
så att någon brist i förlags-kapilal icke uppstår under liden innan slutlig liqvid
af lånen mot pant af guld och silfver kan vara att förvänta.
I fråga om utlåning mot pant af låne-ban(co-obli(jationer stadgas uti 170 §. af
Reglementet:
»Obligationer af Låne-banken, härledande sig från dess före år 1830 gjorda upplåningar,
få icke i Banken belånas.
För de lån, hvilka mot berörde pant utestå oliqviderade, erlägges fortfarande 5
procent ränta årligen; och så snart banko-lånet med obetald ränta uppgått till lika belopp
med obligationen och dess upplupna ränta, skall i allmänna lidningarne derom tre
särskilda gånger tillkännagifvas samt med upptagande af såväl obligationens, som lånets
nummer, summa och namn, utsättas en preskriptionstid af ett år, inom hvars förlopp
Banko-Utskollels Betänkande, N:o 34.
21
låntagaren, så Framt han önskar att obligationen vidare begagna, eger att tiil liqvid sig
infinna, vid påföljd att Bankens skuld i annat fall mot dess fordran qvittas samt obligationen,
såsom fullt infriad, afskrifves och dödas. Egande Fullmäktige att äfven hädanefter
låta infria låne-banko-obligationer, då sådant af innehafvarne äskas.»
Det utestående beloppet af lån mot pant af nämnde obligationer utgjorde den
30 nästlidne April 16,691 ll:dr 17 sk. 4 rst., och sammanräknade summan af låne
banko-obligationer
uppgick vid nästlidet års slut till  481,059: 35. 4.
hvaraf mot 4 proc. med ränta på ränta  30: 3. 6.
» 4£ proc. med enkel ränta  172,893: 38. 4.
» 4 » »
176,058: 12. 3.
varens sida, i så måtto att lånet lemnats Banken under uttryckligt förbehåll att medlen
aldrig få derifrån uttagas: torde Banken ej heller böra begagna sig af obligationernas
uppsägning, ehuru Banken på denna sin skuld får vidkännas högre ränta, än han erhåller
på en del af de fonder, han utlånar.
Något förslag till förändring af ifrågavarande föreskrift bar icke inkommit; och
Utskottet hemstiiller alltså
Reglementets 171 §. innefattar föreskriflerne angående sättet och vilkoren för
återbetalning 'af de lån, hvilka blifvit från Banken utgifne mot inteckning i fast egendom
och förbindelse att liqvideras på 33^ år med 2 procent årligen i silfver utaf lånekapitalets
primitiva belopp.
Under åberopande af hvad 50 §. i Rikets Ständers år 1851 församlade revisorers
berättelse innehåller, och med afseende derå att låntagarne icke kunna åläggas annan
betalnings-skyldighet än hvartill de i förbindelserna sig utfäst; har Utskottet skolat
hemställa, att 1 mom. af 171 §. må erhålla följande förändrade, redaktion.
och
*  löZ,U/ /: 2U. ,5. 4s, ft5c,; 35 4
Då största delen af dessa låne-banko-obligationer äro ounDsäcbara från lånsif
22:o.
att densamma må till sin nuvarande lydelse bibehållas.
Jemnf. §. 171. Mom. I. »De lån,
hvilka blifvit från Banken utgifna mot inteckning
i fast egendom och förbindelse att
liqvideras på 33j- år med 2 procent årligen
i silfver utaf låne-kapitalets primitiva belopp,
inbetalas efter hitintills gällande grunder;
kommande alltså, i händelse ett dylikt lån
lill sitt återstående belopp, på en gång, före
utsatt termin varder liqvideradt, de derå redan
förut i föreskrifven ordning och lill ofvanberörde
procent verkställda årsbetalningar
att evalveras till banko-sedlar efter mynt
-
vit från Banken utgifna mot inteckning
i fast egendom och förbindelse
att liqvideras på 33?,- år
med 2 procent årligen i silfver
utaf låne-kapitalets primitiva belopp,
inbetalas antingen i enlighet
med skuldförbindelsernas innehåll,
eller efter de i Kongl. Kungörelsen
af den 6 Mars 1830 stadgade
grunder, sålunda att, i händelse
ett dylikt lån till sitt återstå
-
23:o. -  Morn. 1. De lån, hvilka fclif
-
22
Banko-Ulslcollets Betänkande, N:o 34.
bestämningsgrunden, och alt derutaf för hvarje
förflutet år beräknas 4 procent ränta samt
det öfriga minska kapital-skulden, hvarefter
blifvande återstod bestämmer den summa, som
för länets slutliga liqviderande erfordras.»
Utskottet tillstyrker derjemte, att Mom.
ändrade.
ende belopp, på en gång, före
utsatt termin varder liqvideradt,
det sätt för uträkningen begagnas,
som för gäldenären fördelaktigast
utfaller.
.2 och 3 af 171 §. må bibehållas oför
-
24:o.
Morn. 2. De gäldenärer, som hos Banken häfta för lån mot återbetalnings-skyldighet
i silfver, må äfven hädanefter begagna den
i 4 §. 4 mom. af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 20 Januari
1824 dem medgifna rättighet, att i afbetalning å dessa lån
uti ränterierna, för Bankens räkning, insätta Svenskt silfvermynt
eller kontrolleradi verk-silfver, under dervid förut gjorda förbehåll:
alt Banken fritages från all kostnad för de silfver-remisser, som
med vanlig ränteri-post kunna till Banken afsändas, och att, derest
från något län en sådan remiss icke skulle afgå inom ett år från
den tid, silfret blifvit för Bankens räkning inlemnadt, detsamma
bör, portofritt för Banken, med vanlig fripost afsändas.
Moni. 3. 1 afseende på dessa läns anmaning vid uteblif
ven
års-inbelalning samt utsökning efter skedd anmaning, gäller
till efterrättelse hvad derom nu är stadgadt.
Som föreskrifterne i 172 §. fortfarande äro tillämpliga i afseende på åtskilliga
äldre lån; torde denna §. böra bibehållas så lydande:
Morn. 4. Bankens egande, i banko-sedlar ställda samt i
fast egendom intecknade fordringar, härunder dock icke inbegripna
sådana till vissa städer, domkapitel och kyrkor, på särskilda
vilkor, utgifna, nedan om förmälda lån, för hvilka inbetalning till
större eller mindre del blifvit lemnad, komma att i förut fastställd
ordning liqvideras, nemligen: fästighelslånen mot fyra 'procent
ränta, medelst inbetalning af 6 för hundrade årligen, räknadt på
kapital-återstoden vid 1814 års slut, utaf de lån, som före den
tiden utgått, och på primitiva kapitalet af de sedermera utgifna
eller i omsättnings- eller transport-väg beviljade, samt fastighetslånen
mot fem procent ränta, genom inbetalning af 7 för hundrade
årligen, likaledes räknadt å kapital-återstoden vid 1814 års
slut, utaf de före denna lid utgifna och å primitiva kapitalet å
de sedermera i omsättnings- eller transport-väg beviljade.
Mom. 2. Någon transport-rättighet på annan pant eger
icke rum, utan böra de å lånen inflytande kapital-afbetalningar,
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
23
ehvad de utgöra högre eller ringare belopp, ovilkorligen inga till
allmänna låne-fonden, att enligt nedan stadgade grunder användas.
Af de i 173 §. uppräknade låne-biträden till städer och korporationer, är lånet
till Uddevalla stad betaldt. Vid hvilket förhållande samma §. torde undfå denna lydelse :
26:o.
Jern/. §. 773 Mom. 7. (oförändradt.)
D.o
Mom. 2. (d:o).
D:o Mom. 3. »De till städer och korporationer
redan utgifna lån, nemligen: till
Uddevalla stad, enligt beslut vid 1812 års
rikkdag, R:dr 25,000: &c. (i öfrigt oförändradt).
Mom. 7. Någon utlåning från
Banken till städer eller korporationer
eger hädanefter ej rum.
Morn. 2. I afseende på lånebiträden
till släder och korporationer
mot enskildes ansvars-förbindelser,
ehvad inteckning till
större eller mindre del blifvit lemnad,
skall, med afvikelse frän
hvad angående fastighets-lån i allmänhet
stadgadt är, fortfarande
iakttagas, att, i fall betalning ej
inom behörig tid varder verkställd,
icke hela lånet, utan endast del
belopp, hvilket för äret bordt inbetalas,
må såsom förfallet anses
och indrifvas.
Mom. 3. De till släder och
korporationer redan utgifna lån,
nemligen: till Kalmar Domkapitel,
enligt beslut vid 1818 års riksdag
.... 25,000: — —
till reparation af
Kalmar Domkyrka
enligt beslut
vid 1828—
1830 årens riksdag
.... 16,666; 32. —
till Landskrona
stads kyrka enligt
beslut vid
samma riksdag 12,000: — —
till S:t Petri kyrka
i Malmö, end:o
d:o
8,000: —
ligt
skola till deras återstående belopp
liqvideras, enligt lydelsen af de
för hvart och ett utaf dessa lån
utgifna skuldförbindelser.
24
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Innan Utskottet yttrar sig angående de föreskrifter i Reglementet, som angå
fastighets-lånerörelsen, har Utskottet ansett sig böra lill besvarande upptaga ej mindre
de af Herr Professoren Agardh och Herr J. F. Ekenman gjorda och till Utskottet
remitterade motioner, i hvad de afse dels successiv indragning af denna låne-rörelse
och medlens öfverlemrtande till Hy p o t h eks- fö re n i n ga r n e såsom kreditiv, dels ock öfverflyttping
till nämnde föreningar af samma rörelse, utan äfven det alternativa förslaget
i Herr Ekenmans motion samt de af Herr Friherre A. C. Raab och Riksdagsfullmäktigen
G. Hult man frän Orebro län, väckta frågor i enahanda syftning som nämnde
alternativa förslag, eller att, oberoende af fastighets-lånerörelsens skiljande från Banken,
Hypotheks-föreningarna må i Rikets Ständers Bank undfå kreditivrätt.
Till undvikande af den större vidlyftighet, som skulle uppstå genom referering
af de motiver, hvilka till grund för de särskilda förslagen blifvit anförde, får Utskottet
allenast framlägga dessa förslag, nemligen:
af Herr Professor Agardh:
a) att af Bankens landfastighets-lånefond, uppgående till 5,650,000 R:dr, måx
fördelas 4,650,000 R:dr, i mån som de inflyta, i form af kreditiv och mot 4 procent
ränta, på de nuvarande och blifvande Hypotheks-föreningarne, i förhållande lill bevillnings-taxeringsvärdet
af det landfastighets-område, föreningen omfattar, mot det alt
hvarje förening, som söker och erhåller sådant kreditiv, tillförbinder sig att, för det
erhållna beloppet, inom sitt område inrätta ett vexlings-kontor i hvarje betydligare stad;
F) att den återstående ena millionen må fördelas på städerne Stockholm, Götheborg
och Malmö, till en början i den proportion, att Stockholm erhåller 500,000 R:dr,
Götheborg 300,000 R:dr samt Malmö de återstående 200,000 R:dr;
c) att på dessa 3:ne platser, såsom Rikets förnämsta penninge-marknader, Hypotheks-föreningarne
böra samfäldt inrätta vexlings-kontor, med förbindelse att in-och
utvexla samtlige Hypotheks-föreningars obligationer;
d) alt i händelse någon Hypolheks-förening belastar något af dessa 3:ne sistnämnde
kontor med sina obligationer till större belopp, än som motsvarar föreningens
andel i kontorets vexlingssumma, beräknad efter bevillnings-taxeringsvärdet, och kontorets
invexlingsförmåga deraf hämmas, sådan förening må varda förpligtad, att inom en
kortare tid, t. ex. 3 månader, invexla sina i kontoret innestående obligationer; inträffar
detta fall i något af de öfriga vexlingskontoren, må det åligga den förening, hvarunder
kontoret lyder, att inom 3:ne månader åter hafva öppnat invexlingen;
Motionärens anmärkning: Dessa stadganden kunna vara nödvändiga för de föreningar,
hvilka antingen ej förslå att i början begränsa utsläppningen af sina obligationer
till 4 procent, eller för häftigt draga in sina utländska förbindelser.
e) att för de erhållna kreditiven hvarje Hypotheks-förening må utställa säkerhet,
som af Rikets Ständers Bank godkännes;
f) att vexlings-kontoren endast må hafva skyldighet och rättighet att in- och utvexla
obligationer, löpande med 4 procent ränta;
Motionärens anmärkning: En högre ränta på föreningens obligationer bere
der
föreningarne inga särdeles fördelar, och af en lägre drager allmänheten
ej så stor nytta. Skulle likväl en ränta efter 3 procent anses fördelaktigare,
så kan man äfven fastställa en sådan ränta.
<7) att dessa obligationer cj må utgifvas på andra valörer, än 125 R:dr, 250,375,
500, 625, 750, 875 och 1,000 R:dr, samt att räntan för en dag hör på kuponen vara utsatt;
Motionärens anmärkning: Räntan på 125 R:dr Banko är 1 sk. Rgs för hvarje dag,
' pä 250 R:dr 2 sk., på 375 R:dr 3 sk. 0. s. v. Genom delta stadgande underlättas
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
25
lättas ränteberäkningen för så väl kontoren, som allmänheten. Fastställes
räntefoten till 3 procent, böra obligationerna vara ställda på valörer af 250,
500, 750 och 1,000 R:dr, på hvilka summor räntan för en dag uppgår till
1, 2, 3 och 4 sk. Banko.
A) att det må åligga hvarje förening alt öfvertaga Bankens nuvarande fastighetslån
inom föreningens område, på samma vilkor, som låntagare nu i Banken åtnjuter, så
framt låntagaren sjelf önskar det.
Efter den af motionären uppgifna grund för beloppet af det kreditiv, hvarje
förening skulle erhålla' eller bevillnings-taxeringsvärdet, komme, enligt Landshöfdingarnes
sednaste 3-års-berättelser, på hvarje län att belöpa sig en kreditiv-rätt af:
för Upsala län  272,000 R:dr B:ko
» Stockholms d:o *  344,000
» Skaraborgs d:o  304,000
» Kronobergs d:o  132,000
» Jönköpings d:o  164,000
» Westmanlands d:o  226,000
» Östergöthlands d:o  394,000
» Södermanlands d:o 210,000
» Elfsborgs d:o r  252,000
» Kalmar d:o  230,000
» St. Kopparbergs d:o
90,000
» Örebro d:o  202,000
» Wermlands d:o
. 308,000
» Gefleborgs d:o  150,000
» Wester-Norrlands d:o
120,000
» Westerbottens d:o
50,000
» Gottlands d:o  54,000
n Malmöhus d:o  404,000
» Christianstads d:o . . .'  204,000
» Blekinge d:o  146,000
» Hallands d:o 118,000
» Bohus d:o 210.000
» Jemtlands d:o
. 28,000
» Norrbottens d:o  38,000
Summa 4,650,000 R:dr B:ko
Skånska llypotheks-föreningen, innefattande Malmöhus och Christianstads
län, skulle sålunda erhålla
Småländska, innefattande Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Blekinge,
Hallands och Skaraborgs län
Östergöthlands, innefattande Linköpings län .
/Vermlands, innefattande Wermlands län
Nerikes, innefattande Orebro län
Bohuslänska, innefattande Elfsborgs och Bohus län
Mätare-provinsernas, innefattande Södermanlands, Uplands och
Westmanlands län
Hypotheks-löreningarne gemensamt för Stockholm, Götheborg och
Malmö
R:dr 606,000: —
1,094,000
394.000
308.000
202.000
462,000
708,000: —
. 1,000,000: -r
Summa
R:dr 4,774,000: —
Bih. till B. St. Prot. 4833 & 18Si. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
4
26
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
af Herr J. F. Ekenman:
1:0 att Riks-bankens fastighets-Iånefond, approximativt fördelad emellan Rikets särskilda
provinser, i förhållande till Bankens nuvarande låne-rörelse inom hvarje, må öfverflytta»
på Hypotheks-föreningar, i den mån sådana redan finnas eller framdeles uppstå,
och torde dervid, med förbigående af detalj-bestämmelser, följande hufvudsakliga
vilkor fästas:
a) att öfverflyttningen må ske utan förnärmande af nuvarande låntagare
tillförsäkrad rätt i afseende på räntefot och sältet för återbetalningen
af kapitalet;
å) att Hypotheks-föreningarne må af Riks-banken åtnjuta ränte-decort
af en half procent å öfvertagna fond-andelen, till ersättning för
förvallnings-omkoslnader och förlust af ränta på förfallna, men
icke å förfallodagen liqviderade räntor;
c) att hvarje Hypotheks-lörening må, utöfver sin andeli låne-fonden,
erhålla kreditiv-rätt på Riks-banken till belopp, motsvarande tjugu
procent utaf berörde andel;
d) att Hypotheks-föreningarne nedsätta minimum af sina utlåningar
till 500 R:dr Banko;
e) att å hvad som lyftes af erhållna kreditiv-summan 4 procent oafkortad
ränta beräknas;
/) att såsom hypothok för lånebeloppet, Förening öfverlemne till
Riks-banken egna fyra-procent-obiigationer, betalningsbara efter
årlig amortering, genom ullottning af vissa procent;
(/) att det må vara Förening obetaget alt öka den obligations-serie,
som genom ullottning skall amortera den öfvertagna fond-andelen,
till högst fyra gånger denna andel;
h) att, såsom hypothek för kreditiv-beloppet, obligationer böra aflemnas,
bärande 4 procent ränta och betalbara efter 6 månaders
uppsägning; samt
t) att Riks-bankens öfverstyrelse må ega genom ombud deltaga i revision
af Hypolheks-förenings förvaltning och, om denna befunnits
afvikande från faststäldt reglemente, eller med Banken afslutäde
kontrakts-föreskrifter, så att derigenom Bankens fordringar till
större eller mindre del äfventyra», uppsäga fordringsbeloppen till
successiv inbetalning C, 12 och 18 månader derefter;
2:o att, derest förestående förslag icke hlefve bifallet, Rikets Ständer måtte tilllåta,
det En million Riksdaler Banko af Bankens medel må varda afsatt såsom kreditiv
fond
för Hypotheks-föreningar alt, intill nästa riksdag, emellan de redan oktrojerade
fördelas, i förhållande till hvarderas låne-rörelse, dock icke till högre belopp för någon än
300,000 R:dr Banko, samt med vilkor:
a) att före lyftning å den summa, som beviljas, Hypolheks-förening
må till Riks-banken aflemna motsvarigt belopp af sina med 4
procent ränta löpande, efter 6 månaders uppsägning betalbara
obligationer;
b~) alt samma räntefot må beräknas för de å kredilivet dragna
summor;
c) att lyftning å kreditiv icke må ske till lägre belopp än Ett Tusen
Riksdaler och endast mot handskrifven assignation;
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
27
d) att, om Bankens säkerhet det fordrar, dess Öfverstyrelse må ega
att kreditivet till större eller mindre del uppsäga ,ti 11 inbetalning
efter sex månader;
samt af Friherre Raab och Riksdags-fullmäktigen Hvitman:
att 1,200,000 R:dr Banko må å Rikets Ständers Rank anslås till kreditiv åt de
i Riket inrättade och med behörigen sanktionerade reglementen försedda Hypotheksföreningar,
tinder följande .vilkor:
l:o att 300,000 R:dr må vara det maximi-belopp, som skall kunna
någon förening såsom kreditiv beviljas;
2:o att före lyftningen å beviljadt kreditiv Hypolheks-förening skall
ställa Banken fullgod, af Banko-fullmäktige godkänd, säkerhet för
hela kreditivet;
3:o att utassignering och insättning å kreditiv icke må ske lill lägre
belopp än 1,000 B:dr Banko, och derutöfver endast å jemna 1000-tal;
4:o att till utassignering begagnas handskrifna assignationer;
5:o att för de å kreditiv dragne summor Banken beräknar 4 procent
ränta; samt
6:o alt Banko-fullmäktige må ega alt kreditiven till större eller mindre
del uppsäga, derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra; börande
i dylikt fall det till inbetalning uppsagda beloppet vara Banken
godtgjordt sednast inom 9 månader derefter.
Till upplysning i och för denna frågas behandling, har Utskottet från vederbörande
infordrat och får här framlägga förteckning öfver antalet och återstående kapi
talbeloppet
i fulla Riksdaler af de vid 1852 års slut inom hvarje län utestående lån
mot pant af fast egendom på landet, och återbelalnings-skyldighet i sedlar, med särskild
klassificering för lån, som primitivt utgått å 200, 300, 400 och 500 R:dr samt öfver 500 R:dr.
(Se Tab. N:o 2).
Herr Professor Agardhs och Herr Ekenmans motioner förutsätta, att utlåningen
mot pant af fast egendom på landet skulle upphöra och de ingående afbetalningarne
öfverlemnas till Hypotheks-föreningar, för att af dem utlånas på de vilkor, som för
dessa föreningars lånerörelse är eller varder fastställd.
Genom bifall härtill komme Banken visserligen att befrias från en låne-rörelse,
som är för Banken fremmande och vunne besparing i förvaltningskostnad, utan att lida
någon förminskning i den afkomst, det i denna lånegren nedlagda kapital lemnar;
men då af ofvanstående förteckning inhemtas, att antalet af lån å 200 R:dr och deröfver
till 500 R:dr vid 1852 års slut utgjorde 2,577 st., och då Hypotheks-föreningarne
icke torde kunna till ens 500 R:dr nedsätta minimum för sin utlåning, skulle, genom
denna åtgärd, större delen af de mindre jordegarne uteslutas från möjligheten alt begagna
detta för dem högst fördelaktiga låne-hiträde, och tvingas alt mera, än nu är
fallet, anlita låne-understöd, som, i anseende till de dermed förenade återbelalningsvilkor,
öka i stället att minska deras skuldsättning.
Dessa lån äro ock för fastighetsegare i allmänhet förmånligare än de lånebiträden,
sorn erhållas af Hypotheks-föreningar; och i händelse sålunda denna fråga betraktas
endast från synpunkten af den enskildes fördel, synes det Utskottet alt öfverflyttningen
till nämnde föreningar af Bankens fastighets-lånerörelse skulle mera skada,
än gagna.
Det är väl sant, att jemförelsevis lill hela antalet af fastighetsegare inom Riket
högst få kunna komma i åtnjutande af låne-understöd i denna väg; men nämnde om
-
28
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
ständighet torde icke utgöra tillräckligt skäl för vidtagandet af ett förfogande, hvilket
komme att för åtminstone flertalet af dessa göra det omöjligt att belåna sin fastighet
på de billiga vilkor, Banken, utan uppoffring, kan lemna.
Utskottet har i det föregående medgifvit, att den lånerörelse, hvarom nu är fråga,
icke lämpar sig för en Riks-bank, som, med hufvudsakligt föremål att upprätthålla
myntvärdet, följaktligen bör afse att de utlånade medlen hastigt kunna indragas, i fall
penninge-ställningen sådant fordrar. Härvid får dock ej lemnäs utan uppmärksamhet,
dels att om förminskning af sedelstock genom indragning af låne-rörelse erfordras, svårighet
icke möter att verkställa innehållning af de årligen ingående kapital-afbelalningarne,
och dels att, enär Bankens ifrågavarande fordringar äro till största delen grundade
på säkerheten i jordegendom inom ett vanligen ganska lågt taxeringsvärde och salunda
innebära fullkomlig säkerhet, desamma, om behofvet det kräfver, kunna användas såsom
hypothek för af Banken upptagande lån.
Huruvida förändringen må komina att leda till någon vinst för det allmänna eller
särskildt för jordbruket, torde vara ganska tvifvelaktigt. Enda följden af förändringen
kunde lätteligen blifva ytterligare utsträckning af Hypotheks-föreningarnes utlåning, en
åtgärd, om hvars gagnelighet meningarne åtminstone ännu synas vara delade. Afböjandet
af ytterligare utländsk skuldsättning från Hypotheks-föreningarnes sida för framtiden
och större förminskning af redan varande dylik skuld torde väl svårligen häraf vara
att emotse, och i och med detsamma förfelades ock en af de förnämsta orsakerna för
åvägabringandet af en i de enskilda förhållandena mäktigt ingripande förändring.
Hvad särskildt frågan om krediten för Hypotheks-föreningar beträffar, har Utskottet
skolat anföra, att, då framställning i denria syftning vid förra riksdagen af Rikets
Ständer förkastades; då Banken för det närvarande icke är i tillfälle att till sådana
kreditiv afsätta nödigt kapital; då Hypotbeks-föreningarne, genom den åt deras obligationer
tillerkända belåningsrätt i såväl Banken och derunder lydande Låne-kontor i
Götheborg och Malmö, som Rikets Ständers Riksgälds-kontor, har utväg att få på kortare
tid obligationer nu belåuta och såmedelst bereda sig penningar för tillfälliga behof;
samt då svårighet för Hypotheks-föreningarne icke bör möta att försälja sina obligationer
i mån som medel erfordras för utlånings-rörelsens bedrifvande; så har Utskottet,
uppå dessa med de flera skäl, som skulle kunna anföras mot lämpligheten deraf, att
Banken förmedelst kreditiv understödjer Hypotheks-föreningar och med dem likartade
låne-inrättningar, skolat
27:o
afstyrka bifall till Herr Friherre A. C. Raabs, Herr Professor
Agardhs, Herr J. F. Ekenmans och Riksdags-fullmäkligen G.
Hulimans ofvanberörde motioner.
Beträffande föreskrifterna i reglementets 174 §., angående utlåningen mot pant
af fast egendom i Städerna och på Landet, har annan förändring icke blifvit föreslagen,
än att 1852 års taxeringsvärde måtte, i stället för 1846 års enahanda värde, läggas
till grund för låne-suminans bestämmande. Enär likväl, med afseende å de i sednare
åren högt uppdrifna taxerings-värdena å en del fastigheter, det icke synes vara
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
29
skäl att vidtaga en förändring, som skulle leda till förminskning af säkerheten för de
lån, Banken i denna rörelse utgifver, har Utskottet icke kunnat biträda detta af Riksdags-fullmäktigen
Anders Andersson från Skaraborgs län inom Bonde-Ståndet väckta
förslag: och som Utskottet ej har något att erinra vid öfriga stadganden i omförmälda
§., får det härigenom hemställa, att densamma må erhålla följande lydelse:
28:o.
Mom. b. Cirkulations-kapitalet mot inteckning i fast egendom
bestämmes till en summa af 6,500,000 R:dr Banko, deruti
inberäknadt beloppet af de från Banken utgifna, ännu oguldna
lån, mot återbetalnings-skyldighet i silfver, hvilka följaktligen, i
mån som de inflyta, till denna låne-fond ingå.
Mom. 2. Vid denna belåning gälla följande hufvudsakliga
bestämmelser:
a) hvar och en i Sverige bosatt och under Svenska lagarne
lydande medborgare är berättigad att af lånefonden erhålla delaktighet,
då den erbjudna panten finnes med författningarne enlig
och innebär den för Banken nödiga säkerhet.
b) Det bestämda cirkulations-kapitalet af 6,500,000 R:dr
fördelas sålunda, att 5,650,000 R:dr hållas tillhanda för inteckningar
i egendom å landet och 850,000 R:dr för inteckningar uti
bus och jord i Städerna utom Stockholm.
c) Grunden för låne-summans bestämmande förblifver 1846
års taxerings-värde, enligt behörigen styrkta utdrag af vederbörande
taxerings-längder; och må, efter pröfning i hvarje särskildt
fall, hälften af delta värde kunna såsom lån meddelas, mot pant
af fast egendom på landet samt stadsjord, men allenast en tredjedel
af samma värde mot pant af hus i städerna utom Stockholm;
dock under iakttagande, att maximi-summan för låntagare ej i
något fall får öfverskridas. .
Är pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning, egande
förmånsrätt framför det sökta lånet, afdrages beloppet af samma
inteckning jemte 3 års ränta derå från den del af taxerings-värdet,
hvarutöfver lån icke får meddelas.
d) Afdenna fond må högst 6000 R:dr till en låntagare utgifvas,
samt mindre lån än 200 R:dr ej beviljas.
Till innehafvare af förut i Banken belånad fastighets-pant utgifves
ej såsom nytt lån större summa, än hvad som utgör skillnaden
emellan dess redan innehafvande lån och nämnde maximibelopp
af 6000 R:dr.
1 afseende på lån, som af bolagsmän samfäldt sökas, gäller
det stadgande, att den bolagsman, som förut enskildt häftar för
lån till ringare belopp än 6000 R:dr, kan för sin andel i bolaget
erhålla så mycket som fordras till fyllnad i denna summa, eller,
om han åtagit sig delaktighet uti ett bolagets gemensamma lån,
derjemte ega sin enskilda lånerätt öppen för hvad utöfver hans andel
i sådant lån belöper; samt att för öfrigt i de fall, då intressenter
antingen redan häfta för fulla låne-beloppet, elfer icke kunna
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
styrka sig vara frie från förmynderskap, uppbörd ni. m., eller på
annat sätt brista i erforderliga prestanda, afdrag sker på dessas
andelar, utan inskränkning af de öfrigas lånerätt.
e) Å lånen beräknas 4 procent ränta.
f) Årliga inbetalnings-skyldighelen utgör 6 för 100 om
äret af lånets primitiva summa, och fortfar oafkortad till dess allt
är liqvideradt; åliggande det dock Bankens Kommissarier, att derförutan,
vid omsättningar af beviljade lån, infordra en större inbetalning,
derest det skulle befinnas, att den pantsatta egendomen
betydligt fallit i värde. Upplupen ränta och förskjutna låne-påkoslnader
godtgöras vid hvarje skeende betalning, och hvad deraf
sedan öfrigt är, minskar kapital-skulden.
Mom. 3. Såsom pant antagas:
a) på landet: frälse-, berustade och andra skalte-säterier, råoch
rörs- samt andra frälse-hemman och lägenheter, frälse-skatlehemman
och lägenheter, bergs-frälse-bemman och lägenheter, kronoskatte-rusthåll
och andra krono-skatte-hemman och lägenheter samt
jernbruk, belägna på egen säteri-, frälse- eller skatte-grund och försedda
med egna underlydande hemman, äfvensom de så kallade
hyttor i bergslagen, hvilka, ehuru ej upptagna under vanligt hemmantal,
ega tillydande jord; kommande jordens betydlighet och
värde vid sådana jernbruk, hyttor och lägenheter alt blifva enda
grunden för deras iåne-rältighet.
b) i Rikets släder, med undanlag af Stockholm: hus och
byggnader, som blifvit försäkrade antingen i Städernas Allmänna
Bran dslods-b o lag, eller i Skånska Brand)orsäkrings-inrättning en,
eller i Götheborgs tiga Brandstods-förening, samt tomter, arf och
egna åkrar och vretar i och utom städerna, dock under iakttagande,
vid belåningen af hus och byggnader, af de särskilda föreskrifter,
hvilka linnas intagna uti Usta afdelningen 29:de punkten
af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 13 Maj 1830.
På stenhus, som hädanefter i rikets städer, utom Stockholm
och Götheborg, uppföras och förses med brandbotten, stentrappor
och stengolf i förstugorna, meddelas företrädesvis lån, enligt
de grunder i öfrigt, hvilka äro stadgade i afseende på lån mot
pant af fast egendom i städerna.
Mom. 4. Vid omsättning på ny egares namn af sådana äldre
Banko-lån mot pant af fastigheter i städerna, hvilka, enligt
Rikets Ständers Banko-Utskotts protokolls-utdrag af den 26 Januari
1830, fått bibehållas, sedan styrkt blifvit, att panterna äro
försäkrade antingen uti allmänna brandstods-bolaget. Skånska
brandförsäkrings-inrättningen eller Götheborgs nya brandstods-förening,
skall särskild borgensförbindelse, utan afseende å brandförsäkringen,
men för del fall, då panten vid utmätning ej uppgår
till Bankens fordran, aflemnas för det belopp, som af den nye
egaren får öfvertagas.
Mom. 5. I afseende på låne-handlingarnes pröfning och beskaffenhet,
samt hvad för öfrigt med lånens utgifvande gemenskap
eger, länder till efterrättelse hvad hittills stadgadt finnes; Fullmäk
-
Banko-Utskottets Betänkande, No 34.
31
tige dock förbehållet att föreskrifva sådana jemkningar, sorn kunna
af behofvet påkallas. Fullmäktige tillse, att granskning aflånehandlingar,
som till Banken blifvit inlemnade eller inlemnas, så tidigt af
vederbörande Kommissarier verkslälles, att antingen lånet, i händelse
tillgångarne det medgifva, kan utbetalas, eller anmärkningar, i fall
sådana förekomma, meddelas lånsökanden eller hans ombud inom 14
dagar efter lånehandlingarnes inlemnande, derest icke sjukdom
eller annat förfall skulle göra sådant omöjligt; börande å qvittenserna
öfver ränte- och kapital-afbetalningar antecknas ej mindre
beloppet af de lånepåkostnader, Banken förskjutit och som genom
då skedd betalning blifvit godtgjorda, än äfven, enligt läne-afdelningens
böcker, lånets återstående oguldna kapitalbelopp, efter
nästföregående inbetalning.
Morn. 6. I afseende på Bankens lånefordringar mot pant af
hus i städerna, utom Slockholm, bör årligen infordras, så väl
upplysning från vederbörande Magistrater, huruvida de löftesmän,
hvilka för lånen iklädt sig ansvarighet. lefva och fortfara att vara
vederhäftige, som underrättelse angående brandförsäkrings-afgiflernas
fortsatta inbetalning, på sätt uti ofvan åberopade punkt af
1830 års Kongl. Kungörelse (innes, såsom vilkor lör husegares
låne-rätlighet, föreskrifvet.
Hvad dernäst angår 175, 176, 177 och 178 §§. i Reglementet, så och jemte
det Ulskdltet skolat tillstyrka
29:o
alt mom. 3 af 176 §., angående uppsägning af fastighetslånen
hos de gäldenärer, som icke afsäga sig rättigheten att erhålla
anmanings-räkning, måtte, såsom varande ett öfvergångs-stadgande,
hvilket numera icke erfordras, få från blifvande Reglemente uteslutas;
hemställer
Utskottet, ali de öfrige §§. må, tillika med Irsta och 2:dra mom. af nyssnämnde
176 §., i besagda Reglemente inflyta, under särskilda momeuter i den §., hvilken
kommer att motsvara 174 §., uppställda sålunda:
30:0
Mom. 7. Vid omsättning af lån iakttages, att förändring i
det fastställda årliga afbetalningsbeloppet icke får ega rum till
följd deraf, att panten till annan egare öfvergått.
Mom. 8. Då hos Banken sökes att få lån genom fördelning
omsätta, hvarmed förstås, att, när en pant, hvarå lån från
Banken är vordet meddeladt, genom försäljning eller på annat
sätt, öfvergått till särskilde egare, desse hos Banken begära, att
hvar för sig få den på hvars och ens hemmanslott belöpande
andel af lånet fördelad och på eget namn omsatt, iakttages, att
den del af panten, som genom fördelningen frånskiljes, ingått i
ursprungliga lånesumman för minst så mycket, som det minimi
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
belopp, hvilket får såsom lån mot pant af faslighet från Banken
utgå; skolande sökanden med behöriga handlingar styrka, att
Banken uti den eller de fråndelade och hvar för sig intecknade
fastighets-lotterna eger lika och icke sämre förmånsrätt, än Banken
förut i den odelade panten innehaft.
Mom. 9. Anmaningsräkning utfärdas hädanefter icke till
den som i Banken undfått lån mot pant af fast egendom och
återbetalnipgs-skyldighet i sedlai*, men underlåtit att å lånets
årsdag ränte- och kapital-afbelalningen fullgöra; skolande sådan
ränte- och kapital-afbetalning af honom erläggas inom tre månader
från nämnde årsdag, vid det för underlåtenhet häraf stadgade
äfventyr; dock höra de verkställande vid tillämpningen häraf icke
förbise, att ändamålet är att tvinga tröge gäldenärer till ordentlighet,
men ingalunda att skada den, som antingen några dagar
efter den utfästa tiden 'eller ock med för ringa belopp erlagt
föreskrifven årsinbetalning.
Mom. 10. Till upplysning för låntagaren skall, vid såväl
utgifning af nytt lån, som omsättning af redan erhållet, honom
eller hans ombud meddelas en tryckt promemoria, upptagande lånets
nummer, tiden då det utgått, lånets belopp, årliga inbetalningssumman
samt underrättelse om den påföljd, som drabbar
låntagaren, derest lian underlåter att, inom stadgad tid, ränteoch
kapital-afbetalningen verkställa; och skola enahanda upplysningar
meddelas i de qvittenser, som utfärdas öfverN fullgjord
betalning.
Morn. 11. När stadgad inbetalning å för Bankens räkning
intecknad fordran utöfver tre månader uteblifver, bör den förfallna
inbetalningen i laga ordning utsökas och indrifvas. Men
skulle, efter pröfning af förekommande omständigheter, Bankens
säkerhet anses sådant fordra, eller gäldenären blifvit det föregående
året lagsökt för års-inbetalningen; så må Konungens Belällningshafvandes
handräckning anlitas för hela det återstående lånets
indrifning, genom den intecknade fastighetens utmätning och
försäljning, på sätt lag och författningar i allmänhet föreskrifva;
dock må Bankens Kommissarier, i händelse den utmätta fastigheten
vid en eller två auktioner icke uppgår till Bankens hela fordran,
då kunna bestämma hvarest ytterligare skeende auktion
skall förrättas, antingen å länets Landskansli eller å tingsstället i
det härad eller tingslag, der egendomen är belägen; och är det
Konungcus Befallningshafvande ålagdt, alt, då handräckning till
fastighets utmätning af Banken äskas, sådan handräckning skyndsamt
meddela; alt tillse, det Bankens säkerhet varder i allo iakttagen,
samt att, i enlighet med Kongl. Kungörelsen den 22 December
1818, vid dylika exekutiva försäljningar, likaledes vid
ansvar tillse, icke allenast att egendomen ej bortgår under Bankens
fordran, om hvars belopp till auklionsdagen tidig uppgift
dessförinnan bör, på anfordran, från Banken meddelas, utan ock
att salubref icke utfärdas förr, än med bevis från Banken styr
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
33
kes, att nämnde fordran blifvit till fullo liqviderad, eller angående
lånets omsättning på köparens namn mea Banken öfverenskommits;
äfvensom Konungens Befallningshafvande bör, i de läll, då
en å Bankens fastighets-pant utlyst exekutiv-auktion, af en eller
annan anledning, varder inställd, med näst derefter afgående post
till Banken insända utdrag af det vid tillfället å Lands-kansliet
deröfver förda protokoll.
Mom. 12. I händelse tre eller flera auktioner å fastighetspant
varda förgäfves anställda, skall från Konungens vederbörande
Befallningshafvande upplysning införskaffas, huruvida sådant härleder
sig från fastighetens ofördelaktiga beskaffenhet eller från särskilda
förhållanden i orten; hvarefter, såvida anledning förekommer
att full betalning för Bankens fordran ej kan utur panten
utgå, utan att särskild lättnad i köpeskillings-liqviden varder en
blifvande köpare beviljad, Fullmäktige ega att bestämma huru i
thy fall vidare skall förhållas.
Likaledes tillstyrker Utskottet:
31:o
alt 179 §., angående belåning af in tecknade och pä Banken transporterade
skuldebref, må bibehållas oförändrad, så lydande:
Utaf den för belåning af fastigheter, så i städerna, som på
landet, enligt §. 174 afsatta fond, utgifvas jemväl lån mot pant
• af till viss man eller ordres ställd skuldförbindelse, lydande å bestämd
summa och till betalning förfallen efter föreskrifven uppsägningstid,
samt behörigen inlecknad uti sådan fastighet, som i
Banken får belånas, och försedd med transport, antingen på innehafvaren
eller på Rikets Ständers Bank; dock med iakttagande af
de föreskrifter, rörande grunden för låne-summans belopp in. m.,
som i allmänhet skola följas vid låns meddelande mot inteckning
i fast egendom, äfvensom under öfriga, här nedan stadgade vilkor,
nemligen:
a.) Vid låne-beloppets bestämmande iakttages, att afdrag sker
ej mindre för en summa, motsvarande den lagsöknings-kostnad,
som för Bankens säkerhet jemväl skall vid fastighetslåns sökande
intecknas, än äfven för den ränteskillnad, hvilken kan uppkomma,
då uti den såsom hypothek aflemnade förbindelsen lägre ränta än
4 procent är förskrifven.
b.) Det särskilda skuldebref, lånsökandeu har att, jemte hypotheket,
aflemna, skall innefatta alla de vilkor och förbehåll, som
äro stadgade uti de skuldförbindelser, hvilka till Banken afgifvas
för lån mot pant af fast egendom.
c.) Lånsökanden, hvilken alltid bör. vara samma person, som
hypotheks-utgifvaren, skall hos vederbörlig domstol i staden eller
å landet hafva anmält, det han mot hypothek af en inför domstolen
företedd förbindelse ernar upptaga lån i Rikets Ständers
Bih. till B. St. Prot. 4833 & 4834. 6 Sami. 4 Afd. 42 Baft. 5
34 ,
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Bank, hvilken anmälan bör vara uti intecknings-protokollet antecknad
samt bevis deröfver låne-handlingarne bifogas.
Likmätigt 180 §. i Reglementet, åligger det Banken, att inom ett belopp af
80,000 R:dr banko utgifva s. k. Skijtes- och Odli/igs-lån.
Dessa lån tillkomma personer, som, lill följd af äldre skiftes-författningar, efter
1823 gjort eller, på grund af sedermera gällande skiftes-stadgar, nödgats och än vidare
nödsakas göra utflyttningar från byar och hemman samt i förening dermed inrätta
nya bostäder.
Angående betalnings-viikoren och Bankens säkerhet för ifrågavarande lån, som
utgifvas inom ett maximum af 2000 R:dr och ett minimum af 200 Il:dr, stadgas
bland annat:
att 2 procent årlig ränta beräknas från lånens ut-assignering;
att återbetalningen af kapitalet tager sin början efter tre är från lånens utgifningsdag
och verkställas sedermera med en femtedel årligen, på det alt hela lånet må
vid åttonde årets slut vara inbetaldt, samt att till säkerhet för låne-summan utfärdas skuldebref,
antingen försedt med borgen eller åt följ dt af inteckning uti lån-sökanden tillhörig
egendom.
Med afseende derå att denna låne-rörelse vore för Bankens verksamhet mera
fremmande, tillstyrkte Banko-Utskottet vid sednaste riksdag, att densamma mätte Banken
frånskiljas; men Rikets Ständer behagade icke då att till Utskottets förslag lemna bifall.
Utskottet har sådant oansedt, vid granskning af reglementets föreskrifter i denna
del, tagit i öfvervägande, huruvida icke skälmå förefinnas att förnya den af föregående
Banko-Ulskolt gjorda framställning.
Härvid har Utskottet ej kunnat undgå att instämma uti den förut yttrade åsigten,
att denna låne-rörelse, hvilken är att betrakta såsom en nödhjelps-anstalt för högst
få personer inom samhället, ingalunda lämpar sig för en Riks-bank, som förnämligast
bör afse att den låne-rörelse, han bedrifver, är fotad på sådana grunder, att det derför
använda kapital kan, utan omgång, blifva tillgängligt, i fall omständigheterna sådant fordra.
Detta är icke förhållandet med låne-rörelsen för skiften och odlingar, hvilket
ganska lätt inses vid betraktande af de föreskrifna återbetalnings-vilkoren. I delta Betänkande
har Utskottet tillförene uttalat den förhoppning, att Rikets Ständer, genom bifall
till de af Utskottet framlagda förslag, täcktes befria Banken från åtminstone någon del
af den låne-rörelse, hvilken tillkommit under tider, då låne-inrättningar saknades, som
hade till föremål att bispringa sådana lån-behöfvande, hvarom nu är fråga. Utskottet tvekar
sålunda destomindre att fortsätta den en gång beträdda banan, att söka från Banken afskilja
för densamma olämplig låne-rörelse, som endast derigenom åt Bankens verksamhet
kan gifvas en för sä väl honom sjelf, som den allmänhet, hvilken med honom har
beröring, i alla afseenden nyttig och fördelaktig riktning.
På grund af hvad Utskottet nu anfört och enär Riksgälds-konloret bedrifver en
med denna likartad rörelse, som, genom erhållande utsträckning, bör bereda gagn åt
den enskilde och det allmänna; tillstyrker Utskottet,
32:o
att låne-rörelsen i och för skiften och odlingar må till Riksgäldskontoret
öfverflyttas, för att derstädes besörjas i enlighet med de
grunder, som redan äro eller framdeles kunna varda af Rikets
Ständer meddelade.
Banko-Ulskoitels Betänkande, N:o 34.
35
Om Rikets Ständer härtill
33:o
lemna bifall; så torde
180 §. i Banko-Reglementet få utgå; hvarförutan
och som det i och för omförmälda låne-rörelse använda kapital lemnat ringa afkomst,
enär räntan utgör endast 2 procent samt lill en del medtages för lösen af de från vederbörande
Konungens Befallningshafvande och Hushållningssällskap under fribrefs-rätt
till Banken ingående låne-ansöknings-handlingar och till postporto för återskickade,
icke antagliga, dylika handlingar m. m., Utskottet hemställer, att Rikets Ständer, i sammanhang
med beslutet om öfverflyttningen till Biksgälds-kontoret af meranämnde lånerörelse,
ville förordna,
34:o
att de förbindelser, med tillhörande handlingar, hvarå lån utgifvits,
skola, på Riksgälds-konloret transporterade, dit aflemnas tillika
med skillnaden emellan utestående låne-beloppet och derå upplupen
ränta till den dag aflemnandet verkställes samt den summa
af 80,000 R:dr Banko, hvilken nu är, såsom förlag, till nämnde
låne-rörelse afsatt; börande denna förminskning af Bankens tillgångar
ersättas af inflytande vinstmedel, och Riksgälds-kontoret
sålunda fritagas från skyldigheten att någon större eller mindre
del af omförmälda summa till Banken återbetala.
Uti 3:e afdelningen af 6:e artikeln uppräknas de från Banken till åtskilliga verk
och inrättningar utgående lane-understud medelst kreditiv.
»För liqviden af Slatsfyllnads-summan och för bestridande af öfriga Riksgäldskontoret
ålagda utbetalningar, eger detta verk, enligt Banko-reglementets 181 §., att
i Banken räntefritt begagna kreditiv, till belopp af högst En million Riksdaler Banko,
från den 1 September det ena året till den sista Juni det nästpåföljande, då de å kreditivet
lyftade summor alltid ovilkorligen skola vara till Banken liqviderade.»
»Fullmäktige ega skyldighet att, då Bankens ställning sådant fordrar, detta kreditiv
uppsäga, dock ej förr än i sista rummet och sedan andra utvägar blifvit begagnade.
»
»Sådan uppsägning leder till den påföljd, att kredilivet månadtligen till den sista
påföljande Juni indrages till så stor andel, som motsvarar antalet af de för kreditivrättighetens
begagnande till sistnämnde dag återstående fulla månader.»
»Genom en, inom Ridderskapet och Adeln väckt, samt till Utskottet remitterad
motion, har Herr Stuart, C. G., föreslagit, att det för Riksgälds-kontorets utgifter i ofvanupptagna
reglemenls-§. å Banken anvisade kreditiv hädanefter måtte upphöra, mot
rättighet för Biksgälds-kontoret att inom ett belopp af högst 500,000 R:dr, under de
för dylika lån i allmänhet föreskrifna vilkor, få i Banken belåna sina egna eller andra
36
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
verks och inrättningars, enligt härom gällande stadganden, derstädes belänbara obligationer.
»
Som ifrågavarande för Riksgälds-kontorel afsedda, och under sednare åren icke
begagnade kreditiv, enligt nu gällande och i Reglementets 122 §. intagna föreskrift,
från sedelskulden afräknas, ehvad kreditivet för tillfället är användt eller icke, så inverkar
detsamma ej eller på det för sedelstocken bestämda maximum. Anledningen till
denna föreskrift återfinnes deruti, att lyftning af kreditivet ansetts icke böra ifrågakomma
å andra lider under de Tio månader af året, detsamma får disponeras, än då bevillningsmedel
till ett lyftningen motsvarande belopp äro antingen under uppbörd eller
remiss från uppbördsmännen.
Det af Herr Stuart väckta förslag förutsätter deremot, alt Riksgälds-kontoret
skulle, när som helst under året, vara berättigadt att upptaga lån i Ranken inom ett
belopp af högst 500,000 R:dr, genom bifall hvartill Ranken blefve nödsakad att städse
hålla i beredskap nämnde summa, hvilken icke, likasom det tillfälligt atsatta kreditivet,
kunde frånräknas sedelstocken, utan måste deruti inbegripas, hvaraf åter följde att,
derest icke maximum för sedelstocken till motsvarigt belopp förhöjes, tillgång för lånebiträdet
åt Riksgälds-kontoret borde beredas förmedelst indragning från annat låne- eller
kreditiv-förlag af tillräcklig summa, en åtgärd, som Utskottet nu ej är i tillfälle att föreslå.
Det torde dessutom icke vara lämpligt att under närvarande förhållanden minska
den kreditiv-rätt, som en längre följd af år varit för Riksgälds-kontoret afsedd, och
Utskottet får, på dessa förenade skäl,
35:o
afstyrka bifall till Herr Stuarts motion samt
hemställa,
36:o
att stadgandet i 181 §. af Reglementet må oförändradt bibehållas.
Jemlikt 182 §. i Reglementet är till manufakturernas och fabrikernas understöd
anvisadt ett kreditiv af 1,800,000 R:dr, att hållas Kongl. Kommerse-kollegium tillhanda
mot vilkor, som i nämnde §. upptagas.
Af de till Fullmäktige, för hvarje vecka, inlemnade uppgifter öfver förhållandet
med de i Depositions-afdelningen innestående medel, har Utskottet visserligen inhemtat,
att omförmälde kreditiv icke varit till fulla beloppet anlitadt; men som läbriks-tillverk
ningarne
äro i stigande, hvilket föranleder behofvet af ökade förlag, anser Utskottet
skäl icke vara för handen, alt tillstyrka någon nedsättning i det för ifrågavarande allmännyttiga
företag afsatta kreditiv-understödet, samt föreslår alltså,
37:o
att berörde kreditiv må fortfarande och intill nästa riksdag få till
oförändradt belopp och på enahanda vilkor, som hitintills, hållas
Kongl. Kommerse-kollegium tillhanda.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
37
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr af Geijerstam, Carl, uti motion, som blifvit
hänvisad lill Utskottets behandling, föreslagit, att det vid 1817—1818 årens riksdag
Jern-köntoret beviljade, samt i 183 §. af nu gällande Banko-reglemente omförmälda
kreditiv å Banken, stort 600,000 R:dr, må, på vilkor, såsom hittills, få begagnas till
och med nästkommande riksdag; och som, enligt de för hvarje år afgifna berättelser,
angående verkställd granskning af räkenskaperna öfver berörda kreditiv, detsamma är
vordet användt i öfverensstämmelse med föreskrifterna i sist åberopade Reglements-Stadgande,
samt Utskottet derjemte erfarit, att kreditivet är af nytta för jernhandteringen i
riket, tillstyrker Utskottet,
38:o.
att 183 §. i Banko-Reglementet måtte förblifva oförändrad.
Uti den, genom 184 §. i reglementet, Fahlu bergslag medgifna kreditiv-eller lånerältighet
å så kallade kopparsedlar, till ett belopp af högst 3,000 skeppund råkoppar,
är någon förändring icke föreslagen; hvadan Utskottet hemställer, att denna, i ringa mån
begagnade, rättighet fortfarande må Kopparbergs bergslag förunnas, och att således
39:o.
184 §. i reglementet malte få qvarstå.
Banko-reglementets 185 §. innefattar rättighet för Spar-bankerne i riket att undfå
kreditiv i Rikets Ständers Bank.
Under förutsättning att den högre kreditiv-rätt, som blifvit Stockholms och Götheborgs
Spar-banker förunnad, endast kan hafva sin grund i den större fond, hvarmed
dessa sparbanker antagas röra sig, har Herr Professor Agardh, uti en inom PresteStåndet
väckt motion, föreslagit, att, som Christianstads Sparbanks-fond, enligt 1’852 års
revisions-berättelse, uppgått till mera än 700,000 R:dr eller i det närmaste till lika belopp,
som den i Götheborg, Christianstads Sparbank jemväl måtte få åtnjuta enahanda
kreditiv-rätt i Banken, som Götheborgs Sparbank, eller 20,000 R:dr B:ko.
Beträffande Sparbankernas kreditiv-rätt, torde Utskottet böra upplysa, alt för närvarande
endast följande Spar-banker begagna kreditiv i Banken, nemligen:
Stockholms, till belopp af  50,000:
Malmö  10,000:
Christianstads  1-0,000: — —
samt att Stockholms Spar-Bank först mot slutet af nästlidet år fått sig beviljadt nämnde
kreditiv, hvilket sedermera blott tillfälligtvis varit till någon del anlitadt.
Om, å ena sidan, det icke bör förnekas, att den Spar-bankerna förunnade förmån
al kreditiv-rätt i Banken måste för dem vara af synnerlig fördel vid tillfällen, då
uttag af medel ske till högre belopp, än insättningar, och då således vederbörande kunna,
utan uppsägning af utgifna lån, fylla skillnaden medelst lyftning å kreditivet till motsvarande
belopp; torde, å andra sidan, det icke böra förbises, att en alltför hög kreditiv-rätt
kan föranleda Spar-bank till låne-transaktioner, hvilka möjligen aflägsna Sparbanken
från dess egentliga ändamål.
Då, efter hvad Utskottet af företedt sammandrag utaf Christianstads Spar-Banks
räkenskaper för år 1852 inhemtat, insättningar och uttag hos nämnde Spar-Bank åtminstone
i allmänhet synas hafva företett den ringare skiljaktighet, att ett kreditiv å
10,000 R:dr bör anses vara tillräckligt; får Utskottet härigenom
38
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
40:o.
afstyrka bifall till Professor Agardhs ofvanberörda förslag.
Bemälde motionär bar derjemte hemställt, dels att Spar-banken i Lund måtte,
ehuru icke med af Kongl. Majit i Nåder stadfästade stadgar försedd, undfå kreditiv i
Banken, och dels att detta kreditiv må bestämmas till belopp af 15,000 R:dr Banko.
Sorn vid rättigheten att erhålla kreditiv det förbehåll blifvit fästadt, alt de Sparbanker,
som häraf vilja sig begagna, äro med af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästade
stadgar försedda; så och enär undantag härifrån skulle kunna föranleda en icke beräknad
utsträckning af denna kreditiv-rätt, anser Utskottet sig böra hemställa,
41:o.
att den väckta frågan må få förfalla.
Någon ändring i föreskrifterna, beträffande Spar-bankernas kreditiv-rätt, är i öfrigt
icke föreslagen; i följd hvaraf och enär, sedan tillfälle numera förefinnes för Wisby
Spar-bank att vid Lands-kontoret i nämnde stad undfå kreditiv, i händelse af behof,
stadgandet om nedsättning uti Landt-Ränteriet i Wisby af 5000 R:dr såsom kreditiv till
sistbesagde Spar-bank icke vidare erfordras, Utskottet tillstyrker,
42:o.
att den 185 §. motsvarande föreskrift må undfå följande lydelse:
Den, Sparbankerne i riket förunnade, kreditiv-rättighet i Ban*
ken, till belopp af högst 50,000 R:dr B:ko för Stockholms, 20,000
R:dr B:ko för Götheborgs och 10,000 R:dr B:ko för en hvar af
de öfriga Spar-bankerne, som dertill sig anmäler, kommer att till
nästa riksdag fortfara, mot fyra procent årlig ränta för de af
kreditiven uttagna summor, samt under förbehåll, att de Sparbanker,
som häraf vilja sig begagna, äro med af Kongl. Majit i Nåder
stadfästade stadgar försedda, äfvensom att hvad å kreditiven lyftes
skall återbetalas inom en tid af högst tolf månader, och att
derför ställes säkerhet af goda fordrings-dokument, som, till ett
belopp af minst hälften, i värde öfverstiga den uttagna lånesumman.
Uireklionerne af Låne-kontoren utgifva hvardera för sitt distrikt
ifrågavarande kreditiv-låu till Spar-bankerne, och göra derom
anmälan hos Fullmäktige, som anordna beloppet till insättning
genom Låne-afdelningen, på vederbörande Låne-kontors räkning, i
Depositions-afdelningen.
Å invisningar, som af någotdera Låne-kontoret för dessa kreditiv-lån
utställas, skall vara tecknadt N. N. Spar-bank.
Utskottet har härvid till behandling förehaft en inom Ridderskapet och Adeln
väckt samt till Utskottet öfverlemnad motion af Herr Grefve Hamilton, Jacob Essen,
som föreslår:
l:o att ett kassa-kreditiv på Rikets Ständers Bank af högst 50,000 R:dr B:ko
måtte beviljas] Stockholms Allmänna Barnhus under enahanda vilkor, som för Sparbankernas
kreditiv-rätt äro fastställda, samt
Banko-Utskottels Betänkande, N:o 34.
39
2:o att ett lika beskaffaclt kreditiv, till belopp af högst 100,000 R:dr, matte på
samma vilkor varda Stockholms stads Justitie-kollegium förunnadt.
Då ett bifall till ifrågavarande motion otvifvelaktig! skulle framkalla grundade
anspråk på enahanda fördel för inrättningar af likartad beskaffenhet med Stockholms
Allmänna Barnhus och Stockholms Stads Justitie-Kollegium, men Banken icke är i tillfälle
att meddela kreditiv ät alla sådana inrättningar, då Stockholms Allmänna Barnhus
redan från Banken åtnjuter ett understöd af 3000 R:dr årligen; får Utskottet
43:o.
afstyrka bifall till Herr Grefve Hamiltons ofvanberörde motion.
I händelse Fahlu bergslag till hela beloppet begagnade den kreditiv- eller lånerättighet
å 3,000 S/eH råkoppar, hvarvid bergslaget ansetts höra fortfarande bibehållas;
skulle visserligen den genom 186 §. i reglementet till kreditiv för såväl nämnde bergslag,
som Spar-bankerne i riket, afsatta fond af 300,000 R:dr vara otillräcklig, enär bergslagets
kreditiv-rätt, efter ett beiåningspris af allenast 90 R:dr pr SMé., uppgår till 270,000
R:dr, och de redan anvisade Sparbanks-kreditiven utgöra 70,000 R:dr eller tillhopa
340,000 R:dr; men som Fahlu bergslag, under de sednast förflutna tio åren, aldrig vid
något tillfälle anlitat kreditiv-rätten till högre belopp än omkring 105,000 R:dr, hvaremot
i allmänhet föga mer än 20,000 R:dr varit, i denna lånegren utestående; och som alltintill
slutet af näsllidet år, då Stockholms Spar-bank lill kreditiv å 50,000 R:dr sig anmälde,
å hvilket kreditiv lyftning sällan ifrågakommer, endast 20,000 ä 30,000 R:dr utgått
i kreditiv till Spar-banker, samt anledning ingalunda är för banden, alt summan af
kreditiv till nämnde Banker skall uppgå lill 100,000 Ralr, anser Utskottet, med fästadt
afseende derjemte å angelägenheten att Bankens låne- och kreditiv-rörelse så ordnas, att
de för densamma afsatta medel må komma allmänna rörelsen till godo och lemna Banken
största möjliga afkomst, sig böra tillstyrka, att, med förminskning af förlaget, enligt
186 §., från 300,000 R:dr till 200,000 R:dr, omförmälde §. måtte undfå följande
lydelse:
44:o.
För de i §§. omnämnde kreditiv (till Fahlu bergslag samt
till Spar-bankerne) få Fullmäktige disponera en summa af tillhopa
200,000 R:dr Banko.
Den motsägelse, som kan .anses ligga deruti, att förlaget lill en rörelse, hvilken
eger all upplaga utöfver 300,000 R:dr, fastställes till allenast 200,000 R:dr, bortfaller, då
i betraktande tages, alt, genom den föreskrift örte punkten här ofvan innefattar, Fullmäktige
blifvit bemyndigade att för tillfälliga behof anvisa förstärkning åt nämnde förlag,
genom anlitande af obegagnade andelar i andra fonder.
De iuom Riks-Slånden väckta samt tiil Utskottets behandling hänvisade motioner
och de från vederbörande Diskont-verks samt Låne-kontors direktioner till Utskottet
afgifna berättelser, hvilka innefatta förslag till förstärkning af åtskilliga utaf de för
låne- och kreditiv-rörelse anvisade förlag, har gilvit Utskottet anledning laga under öfvervägande,
huru och på hvad sätt de stegrade fordringarne på Bankens verksamhet såsom
låne-anstalt må kunna tillfredsställas, utan att, genom sedelstockens förökande, realisationen
skall något äfventyra. Utskottet bar härvid kommit till den öfvertygelse, att
lämpligaste sältet för vinnande af berörde ändamål torde blifva, i händelse Banken öpp
-
40
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
nar upp- och afskrifnings-räkning och derigenom upplager ofruktbara kapital, hvilka
derefter i låne- och krediliv-väg ålergifvas allmänna rörelsen.
Förslag i denna syftning har ock till Utskottet inkommit.
Utom det att Herr K. A. Almgren, uti en inom Borgare-Ståndet framlagd motion,
bland annat, gjort hemställan derom, »att i Banken införes så kallad upp- och afskrifnings-räkning,
i enlighet med livad i alla Privat-banker är brukligt,» hvilken hemställan
blifvit af flere ledamöter uti bemälda Biks-Stånd biträdd, hafva Banko-fullmäktige,
uti ett till Utskottet afgifvet memorial, jemte annat, yttrat, att hos Fullmäktige fråga
väl blifvit väckt om öppnande i Banken af upp- och afskrifnings-räkning, med ändamål
att de medel, som derå komma att mot lägre ränta emottagas, skulle i fonden för handel
och näringar användas; men att, sedan hos Fullmäktige blifvit upplyst, att motion i
enahanda syftning är vorden vid innevarande riksdag väckt, Fullmäktige icke ansett nödigt
att med någon vidare framställning i delta ämne till Utskottet ingå.
Redan uti Banko-ordningen af 1668 stadgas, att Banken skall upplåna fruktlöst
liggande kapitaler. 1 hvad mån Banken fullgjort detta åliggande, under tiden för
sin tillvaro, torde icke nu vara föremål för närmare undersökning. Det bör vara till
fyllest
att här upplysa, att, sedan Banken, genom reserverande vid 1840—1841 samt
1844—1845 årens riksdagar af influten behållen vinst, bildat egna förlags-kapital för
bedrifvande af handels- och närings-diskonternas rörelse, och sedan vid sistomförmälde
riksdag det stadgande från reglementet uteslutits, hvarigenom Banken berättigades att
af allmänheten upplåna medel, någon så beskaffad rörelse icke kommit i fråga.
Att den löne- och diskonterings- samt kassa-kreditiv-rörelse, som bedrifves genom
handels- och närings-diskonlcrna, är i behof af förstärkta fonder, skall Utskottet i det
följande närmare ådagalägga, samt inskränker sig nu till behandling af frågan, om sältet
huru en sådan förstärkning må, utan tillökning i Bankens ansvarighet, kunna
åstadkommas.
Som de å deposilions-räkning i Banken innestående medel kunna, när som helst,
till utelöpande sedlar förvandlas; så föreskrifver Banko-reglementet att dessa medel
skola, till hela beloppet, såsom sedelstock anses och beräknas.
Det har emellertid visat sig att, äfven under den mest ogynnsamma konjunktur,
någon del af samma depositions-medel qvarstått i Banken; och det skulle således icke
leda till ökning af Bankens ansvarighet, i händelse på något mindre belopp af deposilions-medlen
grundades förlag för låne- och kreditiv-rörelse; men då det möjligen kunde
anses mindre lämpligt, alt Banken utlånar penningar, derstädes insatta utan förbindelse
för Banken att derå godtgöra insällarne ränta; håller Utskottet före, att Banken bör
ikläda sig dylik ränte-godtgörelse. Härigenom uppstode för Banken både rättighet och
skyldighet att hålla sig skadeslös för ränte-utgiften, och Banken kunde då med allt skäl
använda de af enskilde insatta medel uti den rörelse, som vore mest gagnande både
för Banken och det allmänna.
Det återstår sålunda alt pröfva, huruvida det må vara ej mindre för Banken än
äfven för den enskilde gagneligt, ali Banken, genom att öppna .s. k. upp- och afskrifnings-räkning,
bereder sig sjelf tillfälle till en utsträckt låne-rörelse samt den enskilde
möjligheten att, emot någon, om än ringa, ränta, kunna i Banken insätta eljest ofruktbara
kapital.
Hvad första frågan beträffar, så vill Utskottet visserligen icke bestrida, att utlåning
af de hos Banken på depositions-räkning insalta medel föranleder ökning af den
utelöpande sedelstocken samt i och med detsamma starkare tryckning på den reela valutan
vid tider, då, genom undervigt i handeln eller af andra orsaker, nämnde valuta
måste
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
41
måste användas till ligvider med ulländningen; likväl och som det bör kunna antagas, att
räntas erläggande för medel, som i Banken insättas, skall icke allenast betydligt höja
summan, på det hela af deponerade medel, utan äfven mera fästa desamma i Banken;
synes den förutsättning icke vara öfverdrifven, att Banken skulle utöfver det belopp,
hvilket nu i allmänhet i Banken innestår på deposilions-räkning, kunna beräkna en insatt
summa, tillräcklig att förstärka låne- och kreditiv-förlagen samt lemnande en afkomst,
vida öfverstigande ränte-utgiften och omkostnaderna.
Under sådana förhållanden och enär Bankens styrelse alltid måste hafva rättighet
att, i fall allmänna penninge-ställningen i landet skulle sådant ovilkorligen fordra,
reglera den på insättningarne grundade låne-rörelse samt att jemka räntan efter insättningarnes
belopp, anser Utskottet bildandet af upp- och afskrifnings-räkning i Banken
böra leda till Bankens fördel.
I fråga deremot, huruvida den föreslagna åtgärden må vara af gagn för den enskilde
; så lärer väl någon tvekan i detta hänseende icke kunna uppstå. Saknaden för
enskilde af tillfället att kunna göra kapitaler fruktbärande under den tid, desamma ofta
måste hvila i och för framtida, men förutsedda liqvider, har sannolikt varit förnämsta
anledningen lill den mera allmänt uttalade önskan om enskilda Bankers inrättande. Det
kan ej heller klandras, att missnöje försports deröfver, att Banken icke åt den enskilde
beredt detta tillfälle att förkofra sig samt genom öppnandet af upp- och afskrifningsräkning
manat till omtanka, beredande både enskild och allmän nytta.
I afseende på de särskilda vilkor, Utskottet ansett böra fästas vid rättigheten
att insätta medel pä upp- och afskrifnings-räkning, får Utskottet anföra följande:
Till en början och innan erfarenhet vunnits om summan af de medel, som på
upp- och afskrifnings-räkning ingå, torde försigtigheten fordra, att rättigheten att öppna
dylik räkning inskränkes till enskilde personer.
Minimum för insättning, af Utskottet föreslaget till 100 R:dr, kan väl synas vara
nog lågt; men Utskottet anser, att om denna rörelse skall blifva af nytta för den enskilde
i allmänhet, måste minimum bestämmas till detta belopp. Att härigenom förvaltnings-bcstyren
kunna komma att blifva betydliga, bör icke utgöra något hinder för
bifall lill förslaget; ty kostnaderna lära väl ändock aldrig komma att öfverstiga fördelarne.
Då det icke är lämpligt, alt genom denna rörelse skapa ett nytt slags sedelmynt;
har Utskottet funnit de föreskrifter, som innefattas i l:a momentet litt. b. och c. angående
insällnings-bevis och invisningar böra meddelas.
Såsom ledande lill både fördel för allmänheten och enkelhet vid bokföringen,
har Utskottet antagit alt invisningar skola vid uppvisandet eller å vista infrias. Någon
svårighet för Banken och Låne-kontoren att fullgöra detta åliggande är icke alt befara,
då i betraktande tages, att utlåning ej sker af alla de å upp- och afskrifnings-räkning
ingående medel, samt att penningar dagligen inflyta i afräkning å och till liqvid af utgifna
lån, hvilka penningar kunna till i frågakommande ultagningar användas.
Summan, som på räkning får vara innestående, är af Utskottet inskränkt till
50,000 R.dr, emedan Utskottet befarar att, i annat fall, medel till större belopp insättas,
än som kan af Banken med fördel begagnas. Då rättigheten att på deposil-räkning,
Bih. lill B. St. Pröt. 1853 & 185i. 6 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 6
42
Banko-Utskotlets Belänkande, N:o 3i.
utan ränta, insätta penningar bibehålles; saknas icke tillfälle ali kunna hafva summor
af hvilken storlek som helst i Banken innestående.
Som det ingalunda är otänkbart att, under vissa lider, penningar komma alt ingå
på räkning till vida högre belopp, än Fullmäktige kunna i utlåning använda; så torde
det böra åt Fullmäktige öfverlemnas att nedsätta räntan under 2 procent, hvilken Utskottet
antagit såsom den högsta, hufvudsakligen af den anledning, dels att Banken icke
kan påräkna större inkomst, genom användande i utlåning af en del utaf de på detta
sätt upplånade medlen, och dels att, om Banken skulle gifva högre ränta än 2 procent,
svårighet torde möta för åtskilliga enskilda bolag och stiftelser alt i allmänna rörelsen
hålla i omlopp sina Tre-procent-obligationer.
Enär Banken icke kan genast tillgodogöra sig ränta å insatta medel, har Utskottet
antagit, att, enligt litt. g., ränta ej bör godtgöras å medel, som kortare tid, än 30
dagar, i Banken inneslålt. Det utgör alltid för insätlare en fördel att få afgiftsfritt i
Banken inlemna penningar och derstädes hafva dem i förvar intilldess de erfordras till
liqvid; och Utskottet anser sålunda, att detta stadgande, af bestämd nytta för Banken,
ej bör förringa värdet af rättigheten alt hålla upp- och afskrifnings-räkning.
I händelse tiden för utgifning af kassa-kreditiv så ordnas, att sådane kreditiv
en eller två gånger i hvarje månad lill betalning förfalla, hvilket bestämmande på BankoFullmäktiges
pröfning beror; så torde upplånade medel lämpligen kunna i denna rörelse
användas. För öfrigt bör Utskottet, beträffande mom. 2, upplysa, dels att, då det
är sannolikt, att upp- och afskrifnings-räkning hufvudsakligen kommer att i Banken begagnas,
Fullmäktige måste vara bemyndigade att till utlåning genom Låne-kontoren hänvisa
medel, upplånade härstädes, och dels alt utlåning af hela det belopp, som å uppoch
afskrifnings-räkning ingått, förutsätter behofvet af särskild anvisning utaf medel,
hvilket undvikes genom åliggandet för Fullmäktige att bibehålla i kassa det för skeende
uttag erforderliga belopp.
Till närmare förklaring af stadgandet i 3 momentet, får Utskottet meddela, att,
om uttagningarne öfverstiga den oanvända summan af de på upp- och afskrifnings-räkning
inllutne penningar, så följer väl deraf, alt bristen måste fyllas af de i låne- och
kreditiv-rörelsen influtna och inflytande medel; men på det att nämnde rörelse mätte
återbekomma det derifrån dragna belopp, böra Fullmäktige genast vidtaga nödig åtgärd
för försäljning af obligationer inom den summa, som blifvit till sådane förvandlad af
upplånade medel, Fullmäktige naturligtvis obetaget att dervid försälja de af Banken in
nenafvande
obligationer, hvilka för tillfället äro mest eftersökta, dessa må för öfrigt
vara inköpte för upplånade eller för andra medel.
Med anledning af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet tillstyrka, att på
lämpligt ställe i Banko-reglementet följande föreskrifter måtte lä införas, nemligen:
45:o.
Mom. /. Uti såväl Bikets Ständer Bank, som derunder ly
■dande
Låne-konlor i Götheborg, Malmö och Wisby, öppnas upp
och
afskrifnings-räkning, hvarå enskilde personer ega att penningar
insätta, under följande vilkor, nemligen:
a. Insättningar och uttag få endast ske å hela 100:tal Riksdaler Banko.
b. Å insättning meddelas qvitto, hvilket icke kan å annan öfverlåtas.
c. För uttag begagnas handskrifven invisning, ställd ä viss man, utan
ordres.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34,
43
d. Invisning är betalbar vid uppvisandet, under förutsättning att å
räkningen finnes behållning, motsvarande invisningens belopp.
e. A räkning får icke på en gång vara innestående utöfver 50,000
R.dr Banko,
f. För insättningar beräknas högst två procent ränta; med rättighet
för Fullmäktige att, efter sig företeende omständigheter, räntan
nedsätta, dock icke under en procent; och skall allmänheten, genom
kungörelse i allmänna tidningarne, om räntefotens förändring
underrättas.
g. Ränta godtgöres icke å medel, som kortare tid än tretio dagar å
räkning innestått.
Mom. 2. De medel, som inflyta på upp- och afskrifningsräkning,
få af Fullmäktige användas, dels i första rummet till diskontering
och utlåning för handel och näringar samt till kassakreditiv,
efter den fördelning emellan de särskilda Diskont-verken
Fullmäktige bestämma, samt dels, i händelse Bankens ställning och
öfrige omständigheter dertill föranleda, till inköp af räntebärande
obligationer; dock alltid under iakttagande, att af de upplånade medlen
i kassa eller på räkning bibehålles det belopp, som för skeende
uttagningar må anses erforderligt.
Mom. 3. Skulle vid något tillfälle ultagningarne öfverskrida
det i kassa eller på räkning varande belopp, skall bristen fyllas
genom försäljning af de för upplånade medel inköpte obligationer
samt genom de i låne- och kreditiv-rörelsen influtna och infly
tande
medel.
Morn. 4. Fullmäktige bemyndigas att till efterrättelse fastställa
de föreskrifter, som i och fö.r verkställigheten erfordras, samt
att anvisa oundvikligen nödiga arfvoden för ökadt tjenstemannabilräde.
Under förutsättning alt Rikets Ständer gilla Utskottets ofvanupplagna förslag om
öppnande i Ranken af upp- och afskrifnings-räkning, hemställer Utskottet, alt stadgandet
i 206 §. af regementet, angående Spar-bankernes rätt att mot ränta insätta medel,
må, näst efter ofvanberörda föreskrifter om upp- och afskrifnings-räkning, pä lämpligt
ställe i blifvande reglemente införas, af följande lydelse:
46:o.
Spar-bankerne i riket tillåtas,
att, mot tre procent ränta, insätta
kapital hos Banken, att återbetalas
efter sex veckors uppsägning;
dock må Stockholms Spar-bank
ej kunna ega utöfver 100,000
lt:dr, Götheborgs Spar-bånk icke
utöfver 20,000 R:dr och de öfrige
Spar-bankerne icke någon utöfver
10,000 R:dr sålunda mot
ränta innestående. Insättningarne
från Spar-bankerne få ske i
Jemf. §. 206. Spar-bankerne i riket tillåtas,
att, mot tre procent ränta, insätta
kapital hos Banken, att återbetalas
efter sex veckors uppsägning;
dock må Stockholms Spar-bank ej
kunna ega utöfver 100,000 R:dr, Götheborgs
Spar-bank icke utöfver 20,000
R:dr och de öfriga Spar-bankerne
icke någon utöfver 10,000 R:dr sålunda
mot ränta innestående. Insättningarne
från Spar-bankerne få ske i
Stockholm, i Götheborg och i Malmö,
44
Banko-Vtskotlets Betänkande, N:o 34.
allt efter de distrikt, som för hvartdera
Låne-konloret äro anvisade.
De sålunda af Spar-bankerne insatte
medel ingå och användas till utlåning
genom Handels- och Näringsdiskonten
i Stockholm samt Lånekontoren
i Götheborg och Malmö, utan
att inberäknas i nämnde Diskont-och
Låne-kontors bestämda belopp.
Låne-kontoren återbetala dessa medel
i den mån de, efter föregången
uppsägning, förfalla, samtadvisera derom
Bankens Låne-afdelning, som då
genast låter insätta beloppet å hvarje
Låne-kontors räkning i Depositionsafdelningen.
Å invisningar, som af någotdera
Låne-kontoret i sådant afseende utställas,
skall vara lecknadt N. N.
Spar-bank.
Stockholm, i Götheborg, i Malmö
och i Wisby, allt efter de distrikt,
som för hvartdera Låne-kontoret
äro anvisade.
De sålunda af Spar-bankerne
insatta medel ingå och användas
till diskontering och utlåning för
handel och näringar samt lill kassa-kreditiv
åt enskilde vid BankoDiskont-verket
samt Låne-kontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby,
utan att inberäknas i nämnde
Diskont-verks och Låne-kontors
bestämda belopp.
Låne-kontoren återbetala dessa
medel i den mån de, efter föregången
uppsägning, förfalla, samt
advisera derom Bankens låne-afdelning,
som då genast låter insätta
beloppet å hvarje Lånekontors
räkning i Depositions-afdelningen.
Å invisningar, som af någotdera
Låne-kontoret i sådant afseende
utställas, skall vara tecknadt
N. N. Sparbank.
Som direktionen öfver härvarande Diskont-verk, uti ett till Banko-fullmäktige inlemnadt
memorial, afgifvit förslag såväl till åtskilliga förändringar i de uti 6 Artikelns
4 Afdelning befintliga föreskrifter, som ock till annan redaktion af §§. i samma afdelning,
samt detta förslag blifvit af Fullmäktige biträdt; så har Utskottet, i sammanhang
med granskningen af reglementet i omförmälde del, tagit under pröfning hvad icke allenast
direktionen och Fullmäktige, än äfven enskilde motionärer föreslagit och tillstyrkt;
hvarvid Utskottet först i den ordning, uppställningen al nuvarande reglemente angifvet-,
granskat förslagen till ändrade föreskrifter.
Uti 188 §. stadgas: »Räntan för utgifvande lån förblifver fem procent, efter år
räknadt, hvilken, vid lånets ulassignerande, för hela låne-liden afdrages.»
Riksdags-fullmäkligen Peter Gablielsson från Kronobergs län har uti en till Utskottet
inkommen motion föreslagit, alt räntan å lån från allmänna diskonten eller fonden
för utlåning med omsättningsrätt, måtte nedsättas från fem lill fyra procent.
Jemte det Utskottet skolat upplysa, att lör all rörelse, som genom Diskont-verken
bedrifves, räntan är bestämd lill fem procent, med undantag allenast hvad angår diskontering
af inrikes vexlar, i hvilken rörelse, till befordrande af dylika vexlars uppkomst,
räntan för närvarande utgör fyra procent; får Utskottet, i anledning af det väckta förförslaget,
tillkännagifva, att som i den utlåning, hvarest ränte-nedsättning är vorden yrkad,
största förlusterna uppkomma, samt räntan af fem procent för lån mot borgen
med omsättningsrätt i allmänhet är ganska låg; anser Utskottet sig böra
Banko-Utskottets Betänkande,^ N:o 34. 45
47:o.
afstyrka bifall till Peter Gabrielssons ifrågavarande motion.
Under anförande, att föreskriften i 191 §. af reglementet om skyldighet för lånsökande,
som icke äro af direktionen för vederhäftighet kände, att vara försedde med
officiela intyg angående vederhäftigheten, måste föranleda kostnader och tidspillan för
den enskilde, som tvingas att ofta på aflägsen ort förskaffa sig de för Iåne-ansökningens
upptagande lill pröfning nödiga intyg, utan att för Diskont-verken bereda någon
större fördel, än som kunde vinnas derigenom, att Diskont-verken berättigades att uteslutande
på grund af enskild persons intyg bevilja de sökta lånen; föreslog Banko-Utskottet
vid sednasle riksdag det tillägg uti omförmälda stadgande, hvarigenom Diskontverken
skulle berättigas att antaga låne-ansökningar, i afseende på vederhäftigheten bestyrkta
af enskild person, för hvilken direktionen hyser fullt förtroende.
Ehuru detta förslag då icke af Rikets Ständer godkändes; likväl och som de
till stöd för detsamma anförda skäl fortfarande synas vara i allo tillämpliga; tillstyrker
Utskottet,
48:o.
att föreskriften i 191 §. 1 mom. må erhålla denna förändrade uppställning:
Hvarje
reversal, ehvad det ulgifves för nytt lån eller omsättning
af redan erhållet, skall, derest de derå, såsom lån-tagare eller
löftesmän, tecknade personers vederhäftighet ej är af direktionen
känd, vara försedt antingen med officielt intyg af Läns-styrelsen
eller å landet af domhafvanden i orten eller i stad af magistraten
eller borgmästaren, den sednare å embetets vägnar, eller ock med
af enskild man, för hvilken direktionen hyser fullt förtroende, utfärdadt
bevis, om hvardera personens vederhäftighet för det sökta
lånet och, i fall personen förut för låne- eller borgens-förbindelse
till någotdera Diskont-verket häftar, jemväl för beloppet af sådan
äldre förbindelse.
Öfver ett af Diskont-direktionen väckt och af Fullmäktige vilkorligen bilrädt
förslag, att afskaffa nu brukliga anmaningsbref för lån genom Diskont-verken, skall Utskottet
framdeles till Rikets Ständer inkomma med yttrande.
Om den sålunda ifrågasatta förändringen gillas; så följer deraf, att föreskriften
i §. 194 af Reglementet, så lydande; »Anmaningsbref till låntagare utfärdas på sätt
och i den ordning §. 90 utsätter; men derest anmaning i ett eller annat lall skulle
uteblifva, må någon invändning i anledning deraf mot Diskont-verkets kraf icke göras,
eller något afseende derå fästas», skall från blifvande Reglemente uteslutas.
Öm åter anmaningsbref anses böra för framtiden bibehållas; så torde omförmälde
föreskrift lämpligen kunna lill Reglementets 4:de artikel förflyttas.
46
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Sedan Låne-kontor numera är vordet i Wisby för Gottlands län inrättadt; så
kommer stadgandet i 195 §. att från Reglementet uteslutas.
Detta stadgande lyder sålunda:
»I anseende till den under vissa delar af året hämmade, och alltid, i afseende
å tiden för posternas framkomst, osäkra postförbindelsen mellan fasta landet och Gottland,
äro följande förmåner beviljade Diskont-verkets gäldenärer på denna ö:
l:o. De, hvilkas lån förfalla under de fyra första månaderna af året, bibehållas
vid omsättningsrätt, ehuru föreskrifna respit-månader under tiden tilländagått, så vida
omsättningen fullgöres före den 16 påföljande Maj månad.
2:o. Den som, under förstberörda fyra månader, å Post-kontoret i Wisby, under
öppen rekommendation, ingifver till sitt ombud i Stockholm stäldt bref, med de
för Iåns slutbetalning eller omsättning nödiga handlingar och medel, jemte till och med
åttonde dagen från inlemnandet beräknad öfverränta, samt derefter till Lands-kansliet i
Wisby inlemnar en duplett af det erhållna poslbeviset, vare befriad, i förra fallet, eller
vid slutbetalning af lån, från erläggande af all ytterligare ränta, och i det sednare,
eller då omsättning sökes, från erläggande af mer än 5 procent ränta å lånets, efter
den på förutnämnda sätt gjorda afbetalningen, återstående belopp; börande omförmälda
lill Lands-kansliet i Wisby ingifna poslbevis, jemte specificerad förteckning öfver desamma,
efter det kommunikationen blifvit åter öppnad, med först afgående post, från
Landshöfdinge-Embelet till Diskont-verket i Stockholm öfversändas, för att tjena till
vederbörlig kontroll.
3:o. Lån, hvilka under November och December månader varda lånsökande på
Gottland beviljade, skola, så vida lånsökande det åstunda, genast utassigneras.»
Jemlikt 199 §. får ej någon häfta i lånerörelsen mot hypothek af aktier och
publika papper, för mera såsom läntagare, än sammanräknadt 20,000 R:dr B:ko, och ej
heller för större belopp i borgensförbindelser, än denna summa.
Beträffande borgensförbindelser, synes detta maximum väl vara tillräckligt stort;
men i afseende på låntagare torde maximum kunna förhöjas, särdeles som, med undantag
af Götha kanal-aktierna, vid hvilkas belåning dock borgen erfordras, alla öfriga
hypothek, hvilka ega belåiiingsrätt, mäste anses innefatta full säkerhet för derå meddelade
lån, samt dertill kommer, att Banken bör lossa på de band, hvilka hitintills föranledt
dertill, att denna lånerörelse föga anlitats för annat än belåning af berörde aktier.
Utskottet tillstyrker fördenskull, att ifrågavarande föreskrift må sålunda förändras:
49:o.
1 denna lånefond får ej någon häfta för högre belepp, än
50,000 R:dr såsom låntagare och 20,000 R:dr allt Banko i borgensförbindelser.
Om förhöjning i den genom 201 §. i Reglementet för utlåningen på namn och
reverser bestämda fond på det hela, stor Åtta millioner R:dr, har motion väl icke blifvit
vackt; men uti den å Wisby Lånekontor anslagna andel af denna fond, har ej mindre
Direktionen öfver nämnde Lånekontor tillstyrkt en förhöjning al 40,000 å 50,000
R:dr, än äfven Herr Lektor Söderberg samt Herr P. H. Lindström uti motioner, som
till Utskottets behandling blifvit hänvisade, afgifvit enahanda förslag; hvaremot angående
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
47
successiv förminskning af denna lånerörelse liera motioner (ill Utskottet inkommit,
nemligen :
af Herr Professor Agardh, som i den uti ingressen till delta Betänkande redan
omförmälda motion föreslagit, att af Bankens låneförlager i den så kallade diskontrörelsen
indrages -jU- årligen pro rata i Banko-Diskonten samt Låne-kontoren i Götheborg
och Malmö;
af Herr Prosten Ahnqvist, som till Utskottets öfvervägande hemställt, huruvida
icke, då utlåningen på namn och reverser ej synes vara förenlig med en på reel valuta
baserad Banks rörelse, utan bättre förvaltas af Bankerne i landsorten, de der säkrare
kunna bedöma de förhållanden, hvarpå personlig kredit beror, denna lånerörelse så
småningom borde indragas och de deruti nu använda millionerna, i mån som de ingå,
anslås till förlag åt Filial-Bank eller till ersättning för upphörd Privat-Bank; samt
af Herr K. A. Ahngren, hvilken föreslagit, att fonden för utlåning på namn
och reverser må successivt minskas ifrån Atta millioner till Fem millioner, genom indragning
af en half lill tvåtredjedels million årligen.
Herr Professor Agardhs ofvanberörde motion särskiljer sig i så målto från öfriga
förslag angående indragning af Diskont-rörelsen, som denna innebär att samtlige de
fonder, som äro afsedda till utlåning genom Diskont-Verken, skulle indragas samt
denna låne- och kreditiv-rörelse hänvisas till enskilda Bank-bolag.
Närmaste följden af den föreslagna åtgärden blefve förluster för Banken och den enskilde.
Det lider nemligen intet tvifvel att, i händelse Diskonternas lånerörelse minskades
så betydligt, som Motionären tillstyrkt, utan att på samma gång tillfälle bereddes vederbörande
att kunna på annat håll upplåna medel för liqviderande af skuld till Diskonterne,
många af de derifrån utgifva lån skulle blifva obetalda; ty vid granskning
af Diskonternas lånförhandlingar är det ganska lätt att finna, hurusom, beträffande lånen
i Handels-Diskonten, de flesta af dem äro stående under flera år, och, vidkommande
åter lånen från Banko-Diskonten, alt många af dem vid andra, tredje eller fjerde
omsättningen godtgöras förmedelst nya lån från samma fond.
Visserligen vore det önskvärdt om detta tillfälle för befrämjande af improduktiv
skuldsättning förminskades; men Utskottet befarar, alt alltför våldsamma ocn omstörtande
skakningar komme alt snarare förvärra, än afhjelpa det onda.
Utskottet hyser väl den åsigt, att utlåningen med omsättningsrätt borde småningom
indragas, för att öfverflyttas till annan låne- eller kreditiv-rörelse, exempelvis
kassa-kreditiv-rörelsen, hvarigenom allmänheten försattes i nödvändighet alt företrädesvis
begagna sig af det lånebiträde, hvilket, rätt skött, bör leda tili förkofran; dock fäster
Utskottet dervid det vilkor, att en sådan förminskning sker med den försigtighet,
att den ej må skada hvarken lån-inrättningen eller dess gäldenärer.
I händelse Rikets Ständer, med bifall till hvad Utskottet här nedan föreslår,
täcktes förordna att lånerörelsen med omsättningsrätt minskades med 200,000 R:dr årligen
och att sättet för denna förminskning finge på Fullmäktiges ompröfning bero; så
håller Utskottet före, att densamma icke bör leda till märkbar förlust för någon, särdeles
om den på denna väg verkställda indragning sålunda användes, att den hufvudsakligen
må komma den allmänhet till godo, hvilken kan anses hafva gått i mistning
af delta tillfälle för låns erhållande.
Som, hvad särskildt angår Wisby Låne-konlor, den åt detsamma afsatta andel
endast uppgår till 100,000 R:dr, hvilken, efter hvad uppgifvet blifvit, skall vara alltför
otillräcklig; har Utskottet trott att nämnde Låne-kontor bör bibehållas vid omförmälda
summa.
48
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34,
Jemte anmälan, att för närvarande vid Banko-Diskont-Verket i Stockholm finnes
ett odisponeradt belopp uti ifrågavarande lånerörelse af omkring 180,000 R:dr B:ko,
tillstyrker Utskottet,
50:o.
att af fonden för utlåning med omsältningsrätt Fullmäktige skola
årligen, från och med 1855 uti 3 på hvarandra följande år, innehålla
ett belopp af 200,000 R:dr, hvilken innehållning verkställes
på sätt och i den ordning, Fullmäktige lämpligast anse, dock under
förbehåll att någon minskning icke sker af den andel utaf
fonden, som, med 100,000 U:dr B:ko, är för Wisby Låne-kontor
afsatt.
Uti lånetid och afbetalnings-belopp, hvarom 203 §. handlar, är af Riksdagsfullmäktigen
Magnus Månsson från Östergöthlands län den förändring ifrågasatt, att
den besutna allmogen må i Banko-diskonten och Låne-kontoren erhålla lån på ett års
tid och med rätt att desamma, under stadgade vilkor, en gång om året omsätta.
Förslag i motsatt syftning, afgifvet af Herr K. A. Almgren, alser »förändrade
omsättnings-terminer, så i hänseende till tid, som andel af det ursprungliga lånekapitalet».
1 fråga angående omsättnings-terminens utsträckning till ett år, med bibehållande
af 4- afbetalning utaf ursprungliga lånesumman, äro motioner vid de sednare riksda
garne
väckte och af Rikets Ständer afslagne. Utskottet torde i detta hänseende endast
behöfva fästa uppmärksamhet derå, att en så beskaffad förändring skulle för vederbörande
Direktioner försvåra möjligheten att pröfva säkerheten och sannolikt afhålla
mången auktoritet från utfärdandet af vederhäftighets-betyg. Inskränkning i omsätlnings-terminer
och förhöjning i afbetalnings-beloppet skulle åter föranleda en rubbning,
som icke kunde aflöpa utan betydligare förluster för verket; och Utskottet får, på dessa
grunder,
51:o.
afstyrka de i förevarande ämne väckta motioner.
Utskottet, som bär nedan, i sammanhang med frågan om fonden för kassakreditiv
åt enskilde, kommer att yttra sig angående fonden för diskontering och utlåning
till handel och näringar, förbigår nu 205 §., upptagande beloppet och fördelningen
af denna sistnämnda fond.
Herr K. A. Almgren har, uti förut omförmäld motion, jemte annat, hemställt,
att diskontering af inrikes vexlar och dermed jemförliga diskont-papper måtte på allt
sätt underlättas, hvartill hörer, att sådane, som äro domicilierade antingen i hufvudstaden
eller i annan stad, der Låne-kontor finnes, må kunna diskonteras i Bankens
låneverk, äfven å annan ort, än der sista öfverlåtaren har sitt hemvist, hvarigenom
allenast denna anstalt kan komma rörelsen i allmänhet till godo, så snart uppenbart
är
Banko-Utskottets Betänkande, IY:o 34.
49
är att dokumentet är grundadt på verkliga affärer, i hvilket hänseende den fullkomligaste
frihet i pröfningen bör anses vara Diskont-styrelsen medgifven.
Utskottet vill icke bestrida, att detta förslag, i princip, är riktigt, och att det vore
önskvärdt om åt föreskrifterne kunde gifvas den utsträckning, detsamma innebär; men
Utskottet anser sig icke böra nämnde förslag biträda, enär en så beskaffad förändring
komme att föranleda inveckling i räkenskaperna och tillökning i förvaltnings-bestyr,
hvaraf följderna ej kunna på förband beräknas.
Utskottet får sålunda, med afstyrkande af motionen i denna del, föreslå,
52:o.
att stadgandet i 207 §. mom. 1, litt. a., 2:a och 3:e punkterna
må bibehållas, sä lydande: Är acceptanten icke bosatt ä diskon
terings-orten,
skall i accepten uppgifvas namnet på en derstädes
boende person, hos hvilken betalningen vid förfallotiden tillhanda
hålles.
I sådant fall erfordras jemväl att sista öfverlåtaren (en
dossenten)
har sitt hemvist å diskonterings-orten.
Uti nvssåberopade §. och mom. litt. /. stadgas: »Högsta tillåtna skuldsättningsbeioppet
under alla de förhållanden, uti hvilka någon, vare sig i egenskap af låntagare,
vexel- eller hypotheks-utgifvare, acceptant, endossent eller löftesman, kan blifva hos Diskont-verket
häftande, deruti ej inbegripet hvad han må vara skyldig till Banko-diskontverket
samt i och för kreditiv, får icke öfverstiga 50,000 R:dr Banko.
Såväl Diskont-direktionen, som Banko-fullmäktige, hafva tillstyrkt borttagandet af
denna föreskrift; och Utskottet delar den åsigt, att dylika inskränkningar i allmänhet
mera skada, än gagna. Om denna låne-rörelse skall blifva af fördel för handeln, bör
maximum åtminstone förhöjas. Att helt och hållet borttaga all begränsning kunde möjligen
leda derhän, att någre större och solidare affärsmän upptoge hela det tillgängliga
kapitalet.
Deremot och då utsträckning af bestämmelsen om ett maximum till endossent i
så måtto synes vara olämpligt, som derigenom vexlars diskontering möjligen skulle i någon
mån kunna förhindras samt föga vigt dessutom bör fästas dervid, om endossent,
såsom sådan, står i större eller mindre betalningsansvar, enär vid pröfning af diskonterings-ansökningar,
åtminstone i de flesta fall, vexel-utgifvares och acceptants säkerhet
i främsta rummet skärskådas; har Utskottet ansett att föT endossent (öfverlåtare) maximum
icke må bestämmas; tillstyrkande Utskottet, att ifrågavarande föreskrift må sålunda
förändras:
53:o
Högsta tillåtna skuldsättnings-beloppet under alla de förhållanden,
uti hvilka någon, vare sig i egenskap af vexel- eller hypotheksutgifvare,
låntagare, acceptant eller löftesman, kan blifva häftande,
deruti ej inbegripet hvad han må vara skyldig i och för kassaBih.
till R. St. Prot. 1833 & 1834. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 7
50
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
kreditiv samt till fonderna för utlåning, dels mot hypothek af aktier
oell publika papper, dels ock med omsättnings-rält, får icke
öfverstiga 80,000 R:dr B:ko.
Beträffande föreskrifterne om utlåning; för handel och näringar, intagna i 208
§., har Herr K. A. Almgren uti meranämnde motion hemställt, alt, vid alla belåningar
i Handels- och Närings-diskonten, papper, som utgå från verkliga affärer, uteslutande
böra antagas, så att de många ackommodations-lån, under en mer eller mindre väl
bemantlad omsättnings-rätt, som nu ega rum, i strid med Handels- och Närings-diskontens
syftning, må varda undertryckta och upphöra, till förmån för det sannskyldiga
affärslifvet.
Då en fullt tillämplig samt med de lån-sökandes rättvisa fordringar och de dem
genom Diskont-verken åsyftade fördelar förenlig föreskrift svårligen lärer kunna uppgöras
i den af Herr Almgren föreslagna riktning, enär, lill följd af det långa betalningsanstånd,
som nu, vid försäljning af varor och fabrikater, lemnäs, låne-ansökning, grundad
på verklig alfar, ofta får utseendet af att vara omsättning af äldre lån; så får
Utskottet, med uttryckande af den förhoppning, alt vederbörande Diskont-direktioner icke
skola underlåta alt tillse, att handel och näringar företrädesvis må bispringas, härigenom
hemställa, /
54:o.
att någon föreskrift i den af Herr Almgren angifna syftning icke
må i Reglementet införas.
Uti fonden för kassa-kreditiv-rörelsen, på det hela utgörande 1,900,000 R:dr, är
förhöjning yrkad dels af Herr K. A. Almgren med 1,600,000 R.dr eller till 3,500,000
R:dr och dels af Herr L. Billström med minst 600,000 R:dr till 2,500,000 R:dr; hvarförutan
för de särskilda Låne-kontoren tillökning är föreslagen, för Götheborgs Lånekontor,
af dervarande Direktion;
för Malmö Låne-kontor, af såväl Direktionen öfver Låne-kontorct, som Herr Prosten
Berlin och Herr L. Billström; samt
för Wisby Låne-kontor af icke allenast dess Direktion, utan äfven Herr Lektor Söderberg
och Herr P. H. Lindström.
Af de berättelser, Direklionerne öfver Diskont-verken lill Utskottet inlemnat, och
af de motioner, som, i detta ämne, blifvit till Utskottet hänvisade, inhemtas, att kassakreditiv-fonden
vid de särskilda Diskont-verken varit alltför otillräcklig att kunna tillfredsställa
kreditiv-sökandes anspråk på ifrågavarande för affärsmannen högst nyttiga
låne-understöd.
Utskottet anser sig sålunda pligtig! att söka bereda utväg för vinnande af det
så allmänt eftersökta målet alt, genom förstärkning af fonden eller vidtagandet af andra
åtgärder, utvidga tillfället till erhållande af kassa-kreditiv.
I sådant afseende har Utskottet, vid det förhållande, att det skulle leda till förlust
för Banken, att från andra fonder öfverflytta medel till kassa-krcditiv-fonden, hvilken
lemnar ringare afkomst än de öfriga, till en början tagit under öfvervägande de af
Direktionen öfver Låne-kontoret i Götheborg samt af Herr Prosten Berlin framlagda
förslag, att kassa-kreditiv till ett visst bestämdt belopp utöfver den derför nu anslagna
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 54.
51
fond må få beviljas och fonden derigenom göras mera användbar till nytta för näringarne
och till vinst för Banken.
Direktionen öfver Götheborgs Låne-kontor, med en kassa-krediliv-fond af 500,000
R:dr, har upplyst, alt beloppet af utassigneringar å kreditiven varit högst under år
1850, då det i sammanlagdt 57 dagar på olika tider stigit öfver 400,000 R:dr, hvaremot
detta förhållande icke inträffat mer än en enda gång år 1851 och för allenast en dag;
att åren 1852 och 1853 den högst uttagna summan uppgått för det förra till 383,450
R:dr och för det sednare till 343,830 R:dr, samt att medelbeloppet af utestående kassakreditiv
för de nu ifrågavarande åren utgjort i jemna tal:
År 1850
...... 356,000:
,,1851
323,000:
„ 1852
309,000:
„ 1853 till den 31 Oktober  296,000:
så att följaktligen medelbeloppet af de å kassa-kreditiv innestående medel under dessa
år uppgått:
År 1850  till 144,000:
„ 1851
177,000:
,,1852  „ 191,000:
„ 1853 till den 31 Oktober „ 204,000:
Herr Prosten Berlin åter har till stöd för den uttalade äsigten anfört hufvudsakligen,
att, till följd af kassa-kreditiv-rörelsens natur, och det satt, hvarpå den är ordnad,
hela fonden icke kan vara på en gång uttagen; att vid Låne-kontoret i Malmö,
en femårig erfarenhet ådagalagt, att, af en fond på 350,000 ll:dr, 70,000 R:dr å 90,000
R:dr vanligen äro oanvända; att denna behållning aldrig nedgått under 60,000 R:dr,
samt att sålunda, utan allt äfventyr, kunnat, på en fond af 350,000 R:dr, beviljas
kreditiv till sammanräknadt belopp af 420,000 R:dr.
Efter hvad af de från Låne-kontoren i Malmö och Wisby till Banko-fullmäktige
inlemnade rapporter kunnat inhemtas, har förhållandet varit följande:
vid Låne-kontoret i Malmö, med en kreditiv-fond af 350,000, har medeltalet af utestående
kassa-kreditiv utgjort:
År 1850
„ 1851
„ 1852
„ 1853
högsta utestående kreditiv-summan har uppgått:
År 1850 till
„ 1851
,,1852
„ 1853
hvadan minimum af oanvänöt kreditiv-belopp varit:
År 1850
„ 1851
,,1852
„ 1853 .....
Vid Låne-kontoret i IFisbij, med en kreditiv-fond af 50,000 R:dr, har medeltalet
af utestående kassa-kreditiv utgjort år 1852 R:dr 32,300 och år 1853 R:dr 31,950,
högsta utestående beloppet uppgått det förra året till 44,650 R:dr med en oanvänd
minimi-summa af 5,350 R.dr, samt det sednare äret till 42,820 R:dr med ett minimum
af 7,180 R:dr.
R:dr 237,270: —
249,680: —
240,050: —
5)
233,590: —
R:dr 287,660: —
280,940: —
280,020: —
5?
267,190: —
Rdr
62,340: —
69,060: —
69,980: —
>9
82,810: —
52
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
Hos Handels- och Närings -1) is leon len i Stockholm med en krediliv-fond af
1,000,000 R:dr liar denna rörelse lemnat följande resultat:
I medeltal ute- Högsta utestående Minimum af innestå
stående.
Iielopp. ende kreditiv-fond.
är 1850 566,220:  778,120:  221,880:
„ 1851 537,960:  675,530:  324,470:
„ 1852 539,470:  666,860:  333,140:
„ 1853 506,290:  643,400:  356,600:
Den utredning, Utskottet i det föregående lemnat, gifver vid handen, dels att i
allmänhet å kassa-krediliven innestått utöfver 20 procent, och dels att med hvarje år
beloppet af innestående medel betydligen stigit, en naturlig följd deraf, att allmänheten
förvärfvat sig vana vid ett rätt begagnande af dessa låneunderstöd. Utskottet hyser
ock den säkra öfvertygelse, att, i händelse vederbörande Direktioner icke, på sätt de
sednare åren egt rum, nödsakats att nedsätta de sölvia kreditiven, för att derigenom
bereda tillgång för flera kreditiv-sökande, summan af innestående medel varit högre
än den nu visat sig. Del torde under sådana förhållanden icke böra befaras, att, om
kreditiv vid hvarldera verket beviljas till 20 procent utöfver den anvisade fonden, uttagen
å kreditiven skola vid något tillfälle öfverskjuta fondens belopp, särdeles om detta
något höjes; emedan det synes vara gifvet, att ju större fonden är, desto större bör
ock den del deraf blifva, sorn aldrig lyftes.
Någon våda för Banken af en så beskaffad åtgärd är icke att antaga. Om äfven
det för en eller annan dag vid ett eller annat af Diskont-verken skulle inträffa, att
uttagningarne å kreditiven öfverstego den afsatta fondens belopp, kan bristen med lätthet
fyllas af i kassa liggande eller på räkning i Bankens Depositions-afdelning innestående
behållningar, tillhörande öfriga lånerörelse-grenar, och någon särskild reservfond
för detta ändamål är sålunda icke erforderlig.
Att åtgärden skall medföra nytta för den enskilde och ökad vinst för Banken, är
uppenbart; ty tillfället till erhållande af låne-underslöd medelst kreditiv kommer på
detta sätt att utvidgas, och Banken beredes större ränte-inkomst å de i och för kassakreditiv-rörelsen
anvisade fonder.
Hvad dernäst angar frågan om fondens förhöjning, i sammanhang hvarmed Utskottet
till behandling förehaft de af Direktionerne öfver Diskont-verken framställda
förslag om tillökning af den, enligt 205 §. i Banko-reglementet bestämda fond för
diskontering och utlåning till handel och näringar, får Utskottet anföra:
Sistnämnde fond, för närvarande sålunda fördelad, att Handels- och Näringsdiskonten
i
Slockholm innehar R:dr 1,767,900:
Götheborgs Låne-kontor
800,000:
Malmö d:o  „ 382,100:
Wisby d:o
. . „ 50,000:
utgör tillsammans R:dr 3,000,000:
och den till kassa-kreditiv afsatta „ 1.900,000:
tillhopa B:ko R:dr 4,900,000: — —
I
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34. 53
Om della belopp med R:dr 100,000:
höjes till R:dr 5,000,000:
om af denna summa minst
. 2,000,000: — —
R:dr B:ko afses i oell för kassa-kreditiv åt enskilda;
om vidare dylika kreditiv få beviljas till 20 procent utöfver 2,000,000 R:dr.
samt
om slutligen dessa fonder till en sammanslås, med rättighet för Fullmäktige att
lill kassa-kreditiv anvisa den del af ofvanberörde 3,000,000 R:dr, som icke upptages
till diskontering och utlåning; så och under förutsättning derjemte, att upp- och
afskrifnings-räkning lår i Banken öppnas, samt att de derå inflytande medel i denna
låne- och kreditiv-rörelse användas; torde nödig förstärkning af denna fond vara beredd
och den fruktan undanröjd, att Banken skall sakna utväg att tillfredsställa lånesökandes
anspråk på låne- och kreditiv-understöd.
På grund ai hvad nu anfördt blifvit, får Utskottet tillstyrka,
55:o.
a. att fonden till diskontering och utlåning för handel och näringar samt till
kassa-kreditiv bestämmes "till 5,000,000 R:dr B:ko;
b. att af denna fond tillhandahållas:
Banko-Diskont-Verket . . 2,850,000,-hvaraf till Kassa-kreditiv 1,000,000:
Låne-kontoret i Götheborg 1.300.000, „ „ 500,000:
D:o i Malmö 700,000, „ „ 400,000:
D.o i Wisby 150,000,  100,000;
s:gr 5,000,000, hvaraf till Kassa-kreditiv 2,000,000:
med åliggande för vederbörande Direktioner alt till kassa-kreditiv derutöfver
anvisa den del af fonden, som icke erfordras till diskontering och utlåning,
dock under förbehåll att sådan anvisning återtages, derest ansökningar
om diskontering dertill föranleda;
c. att kassa-kreditiv beviljas jemväl vid hvartdera Diskont-verket till högst 20
procent öfver beloppet af de till dylika kreditiv anvisade 2,000,000 R:dr
B:ko; samt
d. att om härigenom, vid någotdera Diskont-verket, uttagningarne å kreditiven
skulle öfverstiga den för kreditiv-rörelsen vid tillfället använda fond, bristen
(ylles af i kassa liggande eller på räkning i Bankens Depositions-afdelning
innestående behållningar, tillhörande öfriga fonder.
Kreditiv meddelas icke någon, enligt nu gällande och i 4:de mom. af 209 §.
intagna föreskrifter, till högre belopp, än 10,000 R:dr eller å lägre summa, än 1,000
R:dr, allt Banko; börande i öfrigt kreditiv-beloppet lämpas efter beskaffenheten och omfånget
af den rörelse krediliv-sökanden bedrifver.
Herr K. A. Ahngren har föreslagit förhöjning af maximum för kreditiv till
20,000 R:dr; och som orsaken hvarför maximum för kreditiv bestämdes till nuvarande
låga belopp af 10,000 R:dr, förnämligast torde hafva haft sin grund deri, att fonden för
54
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
kreditiv-rörelsen då var inskränkt inom en lägre summa; men efter det numera, enligt
Utskottets framställningar, tillgångarne för beviljande af kreditiv sannolikt komma att
betydligen höjas; får Utskottet, som anser sistnämnde maximum vara alltför lågt,
tillstyrka,
56 :o.
att kreditiv må kunna meddelas lill belopp af högst 20,000 R:dr
Banko.
Momentet 7 af 209 §. innehåller: »Kreditiven skola enligt deras egentliga bestämmelse
användas, och få sålunda icke begagnas såsom stående län, vid äfventyr att, i
motsatt fall, varda till hela beloppet eller någon del till inbetalning inom en månad
derefter uppsagda.»
Denna .föreskrift gifver anledning till olika tolkning vid de särskilda Diskontverken
och synes innefatta nog sträng påföljd för en kanske ofta förmodad öfverträdelse
af densamma.
Skulle det befinnas alt kreditiv-hafvare under större delen af kreditiv-tiden oafbrutet
haft kreditivet utestående; så må vederbörande Diskont-direktion kunna för ett
kommande år från rätt till kreditiv sådan gäldenär utesluta; men dertill torde ock äfventyret
för honom både böra och kunna inskränkas.
Utskottet har, i följd häraf, skolat hemställa om följande'förändring af nämnde
föreskrift:
57:o.
Kreditiven skola enligt deras egentliga bestämmelse användas och
få sålunda ej begagnas såsom stående lån, vid äfventyr för kreditiv-hafvaren
att vid ett kommande kreditiv-år varda från kreditivrätt
utesluten.
Under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i det föregående föreslagit;
får Utskottet hemställa, att stadgandena i 6 Art. 4 Afd. af Banko-reglementet
må erhålla följande uppställning:
58:o.
Bankens Diskont-rörelse bedrifves
genom Diskont-verket eller
Låne-kontoret i Götheborg för provinserna
Westergöthland, Dahlsland,
Bohus län och Halland; Diskont-verket
eller Låne-kontoret i
Malmö, för provinserna Skåne och
Blekinge; Diskont-verket eller Låne-kontoret
i Wisby, för ön Gottland,
samt Diskont-verket i Stockholm
eller Banko-Diskont-verket,
för rikets alla öfriga provinser.
Jern/. §. 187. »Bankens Diskont-rörelse omfattar,
under iakttagande af nedan
stadgade föreskrifter,
l:o belåning af vissa aktier och publika
papper.
2:o utlåning på namn och reverser.
3:o utlåning för handel och näringar.»
samt §. 201. »Fonden för denna rörelse (utlåning
med omsättnings-rätt) bestämmes
till åtta millioner riksdaler, hvaraf
tillhandahålles 4,900,000 R:drB:ko
för Banko-Diskontverket i Stockholm
Banko-Vlskottets Betänkande, N:o 3 i
55
lill utlåning för rikets samtliga provinser,
med undantag af dem, som
ega beiånings-rätt i Låne-kontoren, enligthvad
här nedan stadgas; 2,000,000
R:dr lill Låne-konloret i Götheborg,
till utlåning för provinserne Westergöthland,
Dahlsland, Bohus län och
Halland; 1,000,000R:dr förLåne-kontoret
i Malmö, till utlåning för provinserna
Skåne och Blekinge, samt
100,000 R:dr, allt Banko, för Lånekontoret
i Wisby, lill utlåning på
Gottland; dock vare det Fullmäktige
förbehållet att, efter sig företeende
omständigheter, kunna nämnde summor
inom de särskilda Diskont-verken
annorlunda fördela.
59:o.
Jemf. §. 187. Se ofvan.
» §. 205. »Fonden för diskontering och
utlåning bestämmes till 3,000,000 R:dr
B:ko, hvaraf tillhandahållas 1,850,000
ll:dr för hufvud-kontoret i Stockholm,
800.000 R:dr för Låne-kontoret i Götheborg,
300,000 R:dr för Låne-kontoret
i Malmö samt 50,000 R:dr för
Låne-kontoret i Wisby; Fullmäktige
likväl förbehållet att, efter sig företeende
omständigheter, kunna dessa
proportioner jemka och förändra.»
» §. 209. Mom. 2. Fonden för den
na
rörelse (kassa-kreditiv) är bestämd
till 1,900,000 R:dr, hvaraf 1,000,000
R:dr tillhandahållas Handels- och Närings-diskonlen
i Stockholm, 500,000
R:dr Låne-konloret i Götheborg,
350.000 Låne-kontoret i Malmö samt
50.000 R:dr Låne-kontoret i Wisby;
egande Fullmäktige dock att,
efter sig företeende omständigheter,
dessa belopp inom de särskilda Diskont-verken
förändra.»
» §. 196. »För de aktier och publika
papper, hvilka, enligt nedanstående §.,
få i diskontväg såsom hypothek an
-
Mom. 4. För Bankens diskontrörelse
äro anslagna följande fonder:
l:o till diskontering och utlåning
för handel och näringar samt till
kassa-kreditiv ål enskilde personer,
5,000,000 R:dr B:ko.
2:o till utlåning mot hypothek af
aktier och pu.blikapapper, 500,000
R.dr B;ko.
3:o lill utlåning med omsättningsrätt,
8,000,000 R:dr B:ko.
Morn. 2. Dessa fonder antagas
böra i allmänhet, i afseende
på diskont-rörelsen för de särskilda
låne-distrikten, sålunda fördelas,
att derutaf tillhandahållas:
af fonden till diskontering och
utlåning för handel och näringar
samt till kassa-kreditiv ål
enskilda personer:
Banko-Diskont-
verket.
2,850,000
hvaraf till
kassa-kreditiv
1,000,000
Låne-kontoret i
Götheborg
1,300,000
hvaraf till
kassa-kreditiv
500,000
56
Banko-Utskotlels Betänkande, N:o 3i.
tagas, är fonden bestämd till 500,000
R:dr B:ko.
I afseende på dispositionen af denna
fond gäller såsom allmän grund,
att vid pass två tredjedelar afses för
hufvud-kontoret i Stockholm, ^:del för
Låne-kontoret i Götheborg och -j^tdel
för Låne-kontoret i Malmö; Fullmäktige
dock förbehållet att, efter sig
företeende omständigheter, kunna dessa
proportioner förändra.»
samt §. 201. Se ofvan.
Låne-kontoret i
Malmö . . . 700,000:
hvaraf till . .
kassa-kreditiv 400,000:
d:o i Wisby . . 150,000:
hvaraf till . .
kassa-kreditiv 100,000: — —
(Se punkt 55:o ofvan.)
Af fonden till utlåning mot hypothek
af aktier och publikapapper:
Banko-Diskont
verket
. . . 200,000: — —
Låne-kontoret i
Götheborg . . 250,000:
d:o i Malmö. . 50,000:
Af fonden för utlåning med oin
-
Banko-Diskont
verket
. . . 4,900,000:
Låne-kontoret i
Götheborg . . 2,000,000:
d:o i Malmö . 1,000,000:
d:o i Wisby . 100,000
Fullmäktige dock öppet lemnadt
att, efter sig företeende omständigheter,
förordna om annan fördelning,
de särskilde Diskontverken
emellan, af hvardera fondens
belopp, än den sålunda i allmänhet
antagna.
Morn. 3. Af fonden till diskontering
m. m. 5,000,000 R:dr
skall lill kassa-kreditiv åt enskilde
användas ett belopp af2,000,000
R:dr, med åliggande för vederbörande
direktioner, att till kassakreditiv
derutöfver anvisa den del
af fonden, som icke erfordras till
diskontering och utlåning; dock under
förbehåll, att sådan anvisning
återtages, derest ansökningar om
diskontering dertill föranleda.
Kassa-kreditiver beviljas jemväl
vid hvartdera Diskont-verket
till högst tjugu procent öfver beloppet
af de till dylika kreditiv,
anvisade 2,000,000 R:dr B:ko.
Skulle härigenom, vid någotdera
Diskont-verket, uttagningarne
å kredi
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
57
Jemf. §. 207. Mom. 1. Litt. C. »Räntan,
hvilken förskottsvis afdrages, utgör fyra
procent.»
§. 188. Mom. 1. »Räntan för utgifvande
lån förblifver fem procent, efter
år räknadt, hvilken, vid lånetsulassignerande,
för hela lånetiden afdrages.»
Jemf. §. 209. Mom. 9, oförändradt.
Jemf. §. 188. Mom. 2. »För de lån, som
ej sednast fjorton dagar efter förfallotiden
blifvit inbetalda, eller genom omsättning
liqviderade, i de fall, der sådan
får ega rum, beräknas från förfallodagen
sex procent ränta, utan bevillnings-afdrag.
»
Jemf. §. 192, oförändrad.
Bih. till B. St. Brot. 4853 & 1854. 6 Samt. i Afd. 42 lläft.
å krediliven öfverstiga den för
kreditiv-rörelsen vid tillfället använda
fond, fvlles bristen af i
kassa liggande eller på räkning i
Bankens Depositions-afdelning innestående
behållningar, tillhörande
öfriga fonder.
(Se punkt. 55:o ofvan).
Morn. 4. Af fonden för utlåning
med omsättnings-rätt skola
Fullmäktige årligen från och med
1855, i tre på hvarandra följande
år, innehålla ett belopp af
200.000 R:dr, hvilken innehållni
n g verkställes på sätt och i den
ordning, Fullmäktige lämpligast
anse, dock under förbehåll, att
någon minskning icke sker af
den andel utaf fonden, söm, med
100.000 R:dr B:ko, är för Wisby
Låne-kontor afsatt.
(Se punkt. 50:o ofvan.)
60: o.
Mom. 4. Räntan å penningeförsträckningar
från Diskont-verken
förblifver, vid diskontering
fyra procent och vid utlåning fem
procent, samt afdrages vid det beviljade
beloppets utgifvande.
Mom. 2. För de summor som
å kassa-krediliv lyftas eller insättas,
beräknas fem procent ränta.
Morn. 3. För de län, som ej
inbetalas inom 14 dagar efter förfallodagen,
denne oräknad, eller
liqvideras genom omsättning, der
sådan får ega rum, samt för de
kassa-kreditiv, som icke betalas
vid kreditiv-tidens utgång, beräknas
från förfallodagen sex procent
ränta, utan bevillningsafdrag.
61:o.
Mom. 4. Svensk medborgare,
som är bosatt eller vistas utrikes,
får icke såsom låntagare eller löftesman
antagas.
58
Banko-Utskottets Betänkande, A’.-o 34.
Jemf. §. 189. Mom. 1, p. l:o. »Ingen eger
anmäla sig till låns erhållande vid annat
Diskont-verk, än det, inom hvars
distrikt han är mantalsskrifven; varande
det ledamöterne i direktionerne
vid Låne-konloren dock obetaget, att,
på sätt i §. 81, Morn. 3. nämndt är,
upptaga och innehafva lån hos Banko-Diskout-verket
i Stockholm.»
Jemf. §. 189. Mom. 2. »Invisnings-hafvare,
förskrifnings- eller vexel-utgifvare,
acceptant, endossent eller löftesman
må äfven kunna antagas från
andre låne-distrikt, än det, inom hvilket
de äro bosatte; dock under noga
iakttagande att en och samma persons
ansvarighet vid Diskont-verken
i intet fall må sammanräknadt öfverskrida
det maximi-belopp, som i afseende
på hvarje låne-rörelse särskildt
är bestämdt.»
Anm.
67:o.
Anm. Då, genom punkterne 69:o, mom. 4.
och 70:o, mom. 7, högsta tillåtna
skuldsällnings-beloppet är vordet till
zilfran bestämdt, så har sednare delen
af 189 §. 2 mom. blifvit utesluten.
Jemf. §. 191. Mom. 1. »Alla reversal,
ehvad de utgifvas för nja lån eller
omsättning af redan erhållna, skola
ovilkorligen, så vidt icke låntagare eller
löftesmän äro af direktionen för
vederhäftighet kände, vara försedde
med officiela intjg derom, utfärdade
af antingen Läns-styrelsen eller dom
-
31 örn. 2. Ingen ”eger anmäla
sig till låns erhållande vid annat
af förenämnde Diskont-verk, än
det inom hvars låne-distrikt han
är mantalsskrifven, med de undantag
dock för ledamöter i direktionerne
vid Låne-kontoren och
dervarande tjenstemän, som (81)
§. innehåller.
Mom. 3. Vexel- eller förskrifnings-utgifvare,
invisnings-hafvare,
acceptant, endossent eller löftesman
må äfven kunna antagas
från annat Låne-distrikt, än det,
inom hvilket han är bosatt.
Hänvisningen i 2 mom. afser den
§. uti 4:de Art. af Banko-reglementet,
som innefattar rättigheten
för ledamöterne i Låne-kontorsdirektionerne
samt tjenstemännen
derstädes, att upptaga och innehafva
lån hos Banko-Diskont-verket
i Stockholm.
62*.o.
Mom. 1. Hvarje reversal, ehvad
det utgifves för nytt lån eller omsättning
af redan erhållet, skall,
derest de derå såsom låntagare
eller löftesmän tecknade personers
vederhäftighet ej är af direktionen
känd, vara försedt med antingen
officielt intyg af Läns-styrelsen
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
59
hafyanden i orten eller magistraten,
eller, å embelets vägnar, af borgmästaren
i den stad, der de äro boende.
Skulle lånsökande eller hans löftesmän
förut häfta för förbindelser till
Diskont-verken, måste, så framt lånet
skall kunna beviljas, vederhäftighets-betyget
innehålla, att lånsökanden
och hans löftesmän, hvar för sig,
ega fullkomlig säkerhet, ej mindre för
det lån, som sökes, än för beloppet
af deras förut lill Diskont-verken ingångna
förbindelser.»
Jemf. §. 208. Mom. 5, oförändradt.
Jemf. §. 191. Mom. 2. Då låntagare eller
löftesmän &c. oförändradt i öfrigt.
/
Jemf. §. 190. Mom. 1. »En hvar, som något
låne-dokument till ena eller andra
Diskont-verket inlemnar, skall derå
teckna sin ansvarighet för handlingens
riktighet. Skolande ej mindre
nya ansökningar än omsältnings-handlingar,
hvilka till Låne-kontoren ingifvas,
vara inlemnade sednast å andra
söknedagen före den, då Direktionens
sammankomst inträffar.»
eller, å landet, af domhafvanden
i orten, eller, i stad, af magistraten
eller borgmästaren, den sednare
å embelets vägnar, eller ock
med af enskild man, för hvilken
Direktionen hyser fullt förtroende,
utfärdadt bevis om hvardera personens
vederhäftighet för det sökta
lånet, och, i fall personen förut
för låne- eller borgens-förbindelse
till någotdera Diskont-verket
häftar, jemväl för beloppet af
sådan äldre förbindelse.
(Se punkten 48:o ofvan.)
I öfrigt åligger det Direktionen
att, med afseende å hvarje sökt
' lånebelopp, pröfva antagligheten
af de derför erbjudna låne-handlingar,
samt med uppmärksamhet
och noggranhet tillse, att verkets
säkerhet genom desamma betryggas;
och må Direktionen icke underlåta
att, för vinnande af detta
ändamål, förskaffa sig alla de upplysningar,
som kunna inverka på
omdömet om lånsökandes ställning
och förmåga att i allo uppfylla ingångna
förbindelser.
Mom. 2. Då låntagare eller
hypotheks-utgifvare eller löftesmän
icke sjelfve kunna skrifva
eller icke hafva för Direktionen
känd namnteckning, skall underskrifternas
erkännande eller egenhändighet
alltid vara bestyrkt af
två trovärdige män och således
jemväl, i händelse domaren namnteckningens
riktighet intygat, .innan
person densamma tillika bevittna.
Mom. 3. En hvar, som något
låne-dokument till ena eller
andra Diskont-verket inlemnar,
skall derå teckna sin ansvarighet
för handlingens riktighet.
GO
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Jemf. §. 86 (oföräitdrad).
Jemf. §. 190. Mom. 2 (oförändradt).
Anm. Sednare punkten af l:a inom. 190 §.
är utesluten, emedan densamma innefattar
en föreskrift, sorn tillhör
tjenstgörings-ordningen för Lånekontoren.
Jemf. §. ‘t93. Inkomma ansökningar å större
sammantaget belopp, än hvartdera Diskont-verkets
tillgångar för tillfället
medgifva, beviljas lånen, med det undantag
allenast, nedanstående §. 195
innehåller, i den ordning, anmälan
derom inkommit; och får icke något
lån utgå till annan eller mindre
summa, än den, hvarå reversalet lyder.
Sådana i öfrigt goda reversal etc.
oförändradt.
Anm. Den åberopade 195 §. afser åtskilliga
innevånarne ä ön Gottland förunnade
förmåner.
Men, ehuru Direktionen således
eger att af hvarje låne-dokuinents
inlemnare fordra ersättning
för hvad som ulgifves å ett
dokument, hvilket sedermera styrkes
vara falskt, bör likväl Direktionen
icke af förtroende till inlemnaren,
hvem han än må vara,
underlåta att sorgfälligt iakttaga
den egna granskning af ingifna
låne-handlingar, hvarigenom både
förlust för Verket och andra personers
oförskylda lidande säkrast
förekommes.
Mom. 4. För lyftning af annan
persons diskont-lån, erfordras
lån-sökandens fullmakt, hvilken,
efter dennes eget godtfinnande, må
ställas, antingen å innehafvaren,
eller å viss man, eller ock å viss
man eller den han dertill i sitt
ställe förordnar.
Anm. Det uti 2:a momentet tillagda ordet
»hypotheks-utgifvaren» har afseende
på utlåningen från fonden till handel
och näringar.
63:o.
Mom. 1. Ej må något lån utgå
till annan eller mindre summa,
än den hvarå reversalet lyder.
Mom. 2. Inlemnas till någotdera
Diskont-verket ansökningar
om lån från ena eller andra fonden
å större sammanlagdt belopp,
än fondens tillgångar vid verket
för tillfället medgifva, beviljas lånen
i den ordning, anmälan derom
ingått.
Sådana i öfrigt goda reversal,
som, i anseende till bristande tillgång,
icke kunna genast belånas,
komma att, efter sökandens eget
godtfinnande, antingen återlemnas,
eller ock vid Diskont-verket förvaras,
intilldess verket blifver i
\
Banko-Utskbttets Betänkande, N:o 34.
61
Ailm. Denna föreskrift saknar motsvarighet
i nu gällande Banko-reglemente,
men införes här för vinnande af fullständighet.
Jern/. §. 200.
»I händelse hos Diskont-verken belänte
aktier och publika papper icke
godvilligt infrias, förfares dermed på
sätt i Banko-ordningen är vordet föreskrifvet,
i afseende på förfallna lösa
panter hos Låne-Banken.»
./(‘inf. §. 90. Mom. 2. »Ulehlifver utöfver
stadgad tid inbetalning af lånet eller
omsättning deraf, i de fall der sådan
är medgifven, åligge det Diskontverkens
Ombudsmän, hvar för sitt
distrikt, att, utan uppehåll, lagsöka
antingen låntagaren eller löftesmännen
eller alla gemensamt, efter hvad
omständigheterna uti hvarje särskildt
fall kunna fordra.»
198 §. Dessa lån (belåning af aktier
och publika papper) utgifvas hädanefter
som hittills å högst sex månader,
utan omsättningsrätt samt icke
å mindre belopp än 100 R:dr, eller
annorlunda än ä jemna 10:tal R:dr
derutöfver. Och skola de låne-dokument,
som ef vid förfa Höliden infrias,
skyndsamligen till lagsökning
ullemnas.
samt 208 §. Mom. 6. Vid uteblifven liqvid
å förfallotiden böra låne-dokumenterna
genast till lagsökning utlemnas.
Jemf. §. 90. Mom. 3. Diskont-verken Olifver
det hädanefter, såsom hittills, obetaget,
att, när sådant för deras säkerhet
nödigt pröfvas, genast efter
förfallodagen göra sin rätt genom lagsökning
gällande.
tillfälle att i nyssnämnde ordning
lån derå meddela.
64:o.
Mom. 1. Derest vexel, som
blifvit af någotdera Diskont-verket
lill diskontering anlagen, ej å
förfallodagen infrias, vidtage Direktionen
genast alla nödiga åtgärder
till beloppets utbekommande.
I händelse aktier och publika
papper, som Diskont-verket antagit
såsom hypothek, icke godvilligt
infrias, förfares dermed på
sätt i Banko-ordningen är föreskrifvet,
i afseende på förfallna
lösa panter hos Låne-afdelningen.
Uteblifver utöfver förfallodagen
betalning af lån från fonden till
diskontering och utlåning för handel
och näringar, eller uteblifver,
efter förfallodagen, utöfver den
i §. (se nedan punkten 69:o)
medgifna anslåndslid, betalning
eller omsättning af lån med ornsatlningsrätt,
eller underlåter någon
att, inom föreskrifven tid, inbetala
hvad å beviljadt kassa-kreditiv
blifvit lyftadt, låte Direktionen,
utan uppehåll, beloppet utsöka;
och vare Direktionen obetaget
alt, när sådant för Verkets
säkerhet nödigt pröfvas, genast
efter förfallodagen göra Verkets
rätt genom lagsökning gällande,
jemväl i afseende på lån, hvarför
omsättning eljest är medgifven.
62
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3i.
Jemf. §. 189. Mom. 1. Punkten 2 oförändrad.
Jemf. §. 489. Morn. 1. sista eller 5:e punkten,
hvarifrån uteslutits följande mening:
men återstoden af hans förut
egande lån afriiknas alltid å det
maximi-be lopp, han såsom lån från
Diskont-verken får innehafva.
Jemf. §. 90. Mom. 4. Diskont-verkens Direktioner
eller deras Ombudsman ega
att, utan uppehåll, af såväl Öfverstålhållare-Embetet
i Stockholm, som
samtlige Konungens Befallningshafvande
och öfriga exekutorer, uppå
skeende anmodan, erhålla erforderlig
laga handräckning i alla de utsökningsmål,
sorn af Diskont-verkens utlåningar
härröra, och att de inllytande
medlen skyndsamt bekomma.
Anm. ■/. Då Tjenstgörings-ordningen har
till föremål alt bestämma så väl göromålens
fördelning på de särskilda
tjenslemännen, som sättet för behandlingen
af nämnde göromål; torde häraf
tillräckligen förklaras anledningen
till de gjorda uteslutningarne från 90
§:n 2:a och 4:e momenten.
Anm. 2. Det från 3:e punkten i 189 §. 1
mom. borttagna stadgandet återfinnes
i de föreskrifter punkterne 67:o och
69:o mom. 4 och 70:o mom. 7 här
nedan innefattar.
Mom. 2. Varder någon låntagare
beträdd att hafva sökt och
undfått lån vid flera än ett Diskont-verk,
böra de till honom
utgifna lån vid förfallodagen ovilkorligen
indrifvas, utan beviljande
af någon omsättning; och må
honom, i sådan händelse, på ett
års tid icke tillåtas att lån i någotdera
Diskont-verket upptaga
eller derstädes kunna såsom löftesman
för andras lån godkännas.
Dock må låntagare, som, efter
att vid ett Diskont-verk hafva lån
erhållit, till annat låne-distrikt
afflyttat och vid dervarande Diskont-verk
lån upptager, vid omsättnings-rätten
bibehållas.
Mom. 3. Diskont-verken ega,
uppå anmodan, att af så väl Ofverslåthållare-Embetet
i Stockholm
, som samtlige Konungens
Befallningshafvande och öfrige
exekutorer, skyndsamligen erhålla
erforderlig laga handräckning
i alla de utsökningsmål, som
af Diskont-verkens utlåningar härröra,
med åliggande för bemälde
myndigheter att, efter skuldens
indrifvande, de influtna medlen
skyndsamt till Diskont-verken insända.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
63
Jemf. 201 §. Morn. ■/. litt. d. »Diskonte- Diskontering och Utlåning för handel
ring sker företrädesvis framför belåning.
»
Jemf. §. 207. Mom. •/. litt. a. »Vexel, som
är dragen af inom Riket bosatt Svensk
undersåte på annan inländsk man och
utställd i enlighet med den i Lagen
för inrikes vexlar den 20 Maj 1835
stadgade form, diskonteras i Handelsoch
Närings-diskonlen i Stockholm
samt Låne-kontoren, under följande
vilkor, nemligen:
a) den till diskontering erbjudna vexeln
skall, ställd i Svenskt mynt på högst
6 månader, vara accepterad.
Jemf. fortsättningen och slutet af litt. a.
(oförändradt.)
Jemf. §. 207. Mom. 1 litt. b. (oförändradt.)
Jemf. §. 207. Mom. 1 litt. e. (oförändradt.)
Anm. t. §. 207. Mom. 2, så lydande: »Åt
Fullmäktige öfverlemnas, att, med iakttagande
af de i Mom. 1 stadgade
grunder för diskontering af inrikes
vexlar, lill efterrättelse fastställa sådane
jemkningar eller förändringar i
detalj-föreskrifterne angående samma
diskontering, som kunna finnas behöflige»,
anser Utskottet lämpligen böra
inrymmas under stadgandet i 92 §.
Banko-reglementet, hvarigenom Fullmäktige
i allmänhet berättigas att vidtaga
sådane rättelser och reglementariska
föreskrifter, som leda till befordrande
af större ordning, säkerhet
och kontroll vid Diskont-verken, i förening
med ökad beqvämlighet för
allmänheten.
och näringar samt kassa-kreditiv
CJ
åt enskilda personer.
65:o.
Mom. 1. Diskontering sker
företrädesvis framför utlåning.
Mom. 2. Diskontering tillåles
allenast af vexel, som är ställd
i Svenskt mynt på högst sex månader,
dragen af inom Riket bosatt
Svensk undersåte på annan
inländsk man samt inrättad i enlighet
med den i Lagen för inri
D
i _ O
kes vexlar den 23 Augusti 1851
stadgade form och behörigen accepterad.
Morn. 3. Är acceptanten icke
bosatt å diskonterings-orten, skall i
accepten uppgifvas namnet på en
derstädes boende person, hos hvilken
betalningen vid förfallotiden
tillhandahålles. I sådant fall erfordras
jemväl att sista öfverlåtaren
(endossenten) har sitt hemvist
å diskonterings-orten.
Mom. 4. Diskontering å kortare
lid, än Tretio dagar, är icke
medgifven.
Mom. 5. Vexel å lägre belopp
än 166 R:dr 32 sk. Banko antages
ej till diskontering.
64
Banko-Utskoltels Belänkande, N:o 34.
Anin. 2. Den från 208 §. 3 Mom. verkställda
uteslutning har,(i enlighet med
Direktionens öfver Diskont-verket förslag,
skett (ör att lemna vederbörande
friare bänder vid pröfningen af inkommande
låne-ansökningar. Nuvarande
föreskrift lärer hafva föranledt,
alt nämnde Direktion understundom
nödgats afslå dylika ansökningar, grundade
på verkliga affärer.
Jenif. §. 208. Moin. 5. »För erhållande af
lån erfordras, jemte lånsökandens förbindelse,
hypolhek, som bör motsvara
hela den reverserade låne-summan
och utgöras af enskildes, samtidigt
med lånet eller några dagar före eller
efter detsamma, förfallande, löpande
lorskrifningar och accepterade invisningar.
»
Jemf. § 208. Mom. 2. »Lånen meddelas
på sex eller mindre antal månader
och utan omsättning».
Jemf. §• 208. Mom. 4. »Mindre lån än å
1000 R:dr Banko få ej utgifvas.»
Jemf. §. 207. Morn. 4 litt. f. »Högsta tillåtna
skuldsältnings-beloppet under
alla de förhållanden, uti hvilka någon,
vare sig i egenskap af låntagare,
vexel- eller hypotheks-utgifvare,
acceptant, endossent eller löftesman,
kan blifva hos Diskont-verket häftande,
deruti ej inbegripet hvad han
må vara skyldig till Banko-diskontverket
samt i och för kreditiv, får
icke öfverstiga 50,000 R:dr B:ko.»
samt §. 208. Morn. 4. I afseende på högsta
tillåtna skuldsättnings-beloppet gäller
till efterrättelse hvad derom i
nästföregående §. Mom. litt. J'. är
stadgadt.
Jemf. §. 209.
66:0.
Morn. 4. Utlåning från denna
fond sker mot lån-sökandens förbindelse,
åtföljd af hypolhek. som
bör motsvara minst hela den reverserade
låne-summan och utgöras
af enskildes löpande förskrifning
eller accepterade invisning.
Moni. 2. Lånen från denna
fond meddelas på sex eller mindre
antal månader och utan omsättning.
Morn. 5. Mindre lån än å
1000 R:dr Banko får ej från denna
fond utgifvas.
67:o.
Högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet
under alla de förhållanden,
uti hvilka någon, vare sig
i egenskap af vexel- eller hypotheks-utgifvare,
låntagare, acceptant
elier löftesman, kan blifva häftande,
deruti ej inbegripet hvad
han må vara skyldig i och för
kassa-kreditiv samt till fonderna
för utlåning dels mot hypolhek af
aktier och publika papper dels
ock med omsättningsrätt, får icke
öfverstiga 80,000 R:dr Banko.
(Se punkt. 53 ofvan). ,
68:o. Mom. 1.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
65
68:0
Jemf. §. 209. Morn. 1 (oförändradt.)
Jeml'. §. 209. Moni. 3. (oförändradt.)
Jemf. §. 209. Mom. 4, oförändradt, utom i
afseende på maximum, som der upptages
lill 10,000 R:dr (se punkten
56:0 ofvan.)
Jemf. §. 209. Mom. 5. Utassigneringar och
afbetalningar få, i mån af behof, verkställas
; dock aldrig på mindre summa
hvarje gång än 50 R:dr och deröfver
endast pä jemna 10-tal R:dr.
Jemf. §. 209. Mom. 6 (oförändradt).
Jemf. §. 209. Mom. 7. Kreditiven - - - -  vid äfventyr att, i motsatt fall, varda
till hela beloppet, eller någon del, till
inbetalning inom en månad derefter
uppsagde:
Se ofvan punkt. 57:o.
Jemf. §. 209. Moni. 8 (oförändradt).
Bih. lill R. St. Prat. 1833 & 1834.
Mom. •/. Med kassa-kreditiv
förstås rättigheten att, inom visst
bestämdt maximum, kunna af
Banken undfå låne-understöd för
tillfälligt begagnande, på sådant
sätt, att ränta påföres för hvad af
det medgifna beloppet tid efter
annan lyftes, men enahanda ränta
återgodtgöreskrediliv-hafvaren för
derå efter hand skeende återbetalningar.
Morn. 2. Mot säkerhet, som
af vederbörande Direktion pröfvas
och godkännes, beviljas kreditiv
på högst ett år, räknadt från
den dag, kreditiv-rättighet blifvit
förunnad, med vilkor att, såsom
inträdes-algift, erlägges en half procent
af kreditivets hela belopp.
Morn. 3. Kreditiv meddelas
icke någon till högre belopp än
20,000 fi:dr eller å lägre summa än
1000 R:dr, allt Banko; börande,
i öfrigt, kreditiv-beloppet lämpas
efter beskaffenheten och omfånget
af den rörelse, krediti v-sökanden
bedrifver.
Mom. i. Utassigneringar och
afbetalningar få, i mån af behof,
verkställas; dock aldrig på mindre
summa hvarje gång, än 100
R:dr, och deröfver endast på hela
10-tal R:dr.
Mom. 5. För utassigneringar
få allenast handskrifna assignationer
begagnas.
Mom. 6. Kreditiven skola, enligt
deras egentliga bestämmelse,
användas och få sålunda ej begagnas
såsom stående lån, vid äfventyr
för kreditiv-hafvaren att vid
ett kommande kreditiv-år varda
från krediliv-rätt utesluten.
Mom. 7. I händelse Bankens
säkerhet sådant fordrar, kunna
9
6 Sami. 4 Afd. 42 Häft.
66
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
Anm. 1) §. 209. Morn. 9 är flyttadt till
punkt. 60:o Mom. 2 här ofvan.
Anm. 2) §. 209. Mom. 10. »Fullmäktige
låta, efter del vederbörande Direktioner
i ämnet hörde blifvit, i enlighet
med ofvan utstakade grunder, upprätta
de föreskrifter, hvilka kunna
erfordras, för att lill verkställighet
bringa ifrågavarande kreditiv-rörelse;
börande Fullmäktige, vid fastställandet
af nämnde föreskrifter, tillse, att
kreditivens begagnande för kreditivtagarne
så underlättas, att det med
denna rörelse afsedda ändamål i möjligaste
måtto befrämjas.»
Som det uppdrag, Fullmäktige genom
förra delen af 209 §:ns 10 mom.
erhållit, numera är fullgjordt; så torde
ifrågavarande del böra uteslutas.
Hvad äter sednare delen af momentet
angår, skall Utskottet, i sammanhang
med granskningen af 4:de
Artikelns föreskrifter, yttra sig om
bibehållandet af det stadgande densamma
innefattar och hvilket rätteligen
tillhör nämnde artikel.
kreditiven uppsägas till inbetalning
inom Tre månader, i den
ordning (§. 121 Mom. litt. a)
bestämmer.
Anm. Den i Mom. 4 föreslagna förhöjning
från 50 R:dr till 100 R.dr af minimum
för utassignering och afbetalning
afser förenkling i göromål,
af behof påkallad, i följd af den
utsträckning, rörelsen genom Utskottets
nu gjorda framställning
kommer att erhålla.
Jemf. §. 197. Oförändrad, med det undantag,
att namnen å åtskilliga redan
varande Hypotheks-föreningar uppräknas,
hvilken uppräkning uteslutits för
att undvika vidlyftighet i uppställ'
ningen.
Utlåning mot hypolhek af aktier
och publika papper.
69 :o.
Mom. -/. Såsom hypolhek må
antagas och belånas:
l:o till högst Nittio procent af kapital-beloppet:
Obligationer
med 4 procent
ränta och deröfver, utfärdade af
Riksgälds-kontoret, Arméens ackords-amorterings-fond,
Stockholms
stads Drätsel-kommission,
Götheborgs stad, Götha kanalbolag,
Rruksegares Hypotheks^
kassa samt alla redan varande
Banko-Ulskottets Betänkande, N:o 34.
67
Jemf. 5. 198 punkt. 1. Dessa lån utgifva*
hädanefter, som hittills, å högst sex
månader, utan omsättningsrätt, samt
icke å mindre belopp än Etthundra
R:dr eller annorlunda än å jemna
tiotal R:dr derutöfver.
Jemf. §. 199. I denna lånerörelse får ej
någon häfta för mera, såsom låntagare,
än sammanräknadt 20,000 R:dr
Banko, ej eller för större belopp i
borgensförbindelser, än denna summa.
Svenska Hjrpotheks-föreningar'och
de enahanda föreningar, hvilka
hädanefter på likartade grunder
kunna bildas och som blifva af
Kongl. Maj:t i nåder stadfästade
samt af Fullmäktige finnas innebära
nödig säkerhet. |
2:o till högst Sjuttiofem procent af
kapital-beloppet:
Ofvanberörde obligationer med
lägre ränta än 4 procent.
Fullmäktige obetaget att, i händelse
omständigheterna skulle dertill
föranleda, nedsätta belåningsvärdet
å de i l:a och 2:a punkterna
omförmälda obligationer.
3:o mot tillika ställd antaglig borgen
för den brist i Verkets fordran,
som vid hypothekens användande
möjligen skulle kunna
uppkomma:
a. Aktier i Hjelmare kanal- och
slussverks-bolag till 50 procent af
aktie-kapitalet;
b. Aktier i Södertelje kanal- och
slussverks-bolag till 50 procent af
del ursprungligen tecknade kapitalet,
belöpande sig till 10 procent
af den summa, nuvarande aktier
upptaga; och
c. Aktier 4 Götha kanal-bolag, af
' första klassen, till Tjugofem procent
å primitiva aktie-kapitalet.
Mom. 2. Lån från denna fond
utgifvas å högst sex månader.
Mom. 3. Lånen utgifvas icke
å mindre belopp än 100 R:dr eller
annorlunda än å hela 10-tal
R:dr derutöfver.
Mom. 4. I denna lånefond får
ej någon häfta för högre belopp
än 50,000 R:dr såsom låntagare
och 20,000 R:dr, allt Banko, i borgensförbindelser.
(se punkt. 49:o ofvan.)
68
Banko-Vlskottets Betänkande, N:o 3i.
Jemf. §. 202. Moni. 2. »Enskildes reverser
kunna, såsom hittills, i Banko-Diskonten
eller Låne-Kontoren hypothiseras,
då de äro af löpande egenskap, saint
betraktas, då fråga är om beräkning
af den högsta summa, för hvilken
någon persons namn till denna fond
får häfla, lika med en kaution pä
utgifvarens namn.»
(se Mom. 7 nedan.)
Jemf. §. 203. Mom. 2 (oförändradt).
Jemf. §. 203. Mom. 1. »Lån af denna fond
utgifvas ej till mindre belopp än 100
R:dr och de derutöfver ej annorlunda
än å 10-tal R:dr.»
Jemf. §. 203. Mom. 3 (oförändradt).
Jemf. §. 204. Mom. 1. Tvänne så kallade
respitmånader till omsättning efter förfallodagen
bibehållas endast för de
lån, som varit upptagna på 6 månader,
men för de lån, som varit utgifna
på kortare lid, får, vid omsättning
deraf, ej mer än en respit-månad
begagnas.
Jemf. §. 204. Mom. 2 (oförändradt).
Utlåning med omsuttningsrätt.
70:o.
Mom. 1. Utlåning från denna
fond sker mot lånsökandens förbindelse,
försedd med borgen eller
åtföljd af hypothek, bestående
af enskildes skuldsedlar af löpande
egenskap.
Mom. 2. Lånetiden får ej öfverstiga
sex månader, men lånen
må, såsom hittills, omsättas, dock
på högst sex månader hvarje gång.
Morn. 3. Lån utgifvas ej å
mindre belopp än 100 R:dr Banko,
eller annorlunda än å hela
10-tal R:dr derutöfver.
Mom. A. Vid omsättning på
jemna sex månader fordras minst
en femtedels afbetalning efter ursprungliga
kapitalet, samt i förhållande
derefter vid kortare omsättningstider,
lill och med tre
månader, då afbetalningen blifver
minst en tiondedel; och får ingen
inbetalning till ringare, än
detta sistnämnda belopp, ega rum,
oaktadt omsättning skulle sökas
på kortare tid, än tre månader.
Mom. 5. För omsättning af
lån efter förfallodagen bibehållas
två så kallade respit-månader för
de lån, som varit upptagna på sex
månader, samt en respit-månad för
de lån, som varit upptagna på
kortare tid.
Morn. 6. Skulle, vid omsättning
af diskontlån, någon felaktighet
på det inlemnade reversalet
förefinnas, får ett sådant dokument
mot ett nytt fullständigt
reversal utbytas, likväl under vilkor,
alt den föreskrifna inbetal
-
Banko-Vlskotlets Betänkande, N:o 54.
69
ningen blifvit vid första dokumentets
inlemnande verkställd, samt
alt Diskont-verkets säkerhet i öfrigt
är behörigen förvarad; börande
det nya dokumentet i fullständigt
skick inlemnas inom den
vanliga respit-tiden, derest lånet
varit taget å sex månader samt
det felaktiga reversalet blifvit inom
den första respit-månaden ingifvet
och ogilladt.
Är åter första dokumentet inlemnadt
och afslaget under loppet
af den andra respit-månaden
eller under den enda respil-månaden,
som för lån å kortare tid,
än sex månader, eger rum, måste
det nya fullständiga dokumentet
ovilkorligen inom en månad derefter
ingifvas, såvida lånsökanden
skall kunna vid omsättningsrätten
varda bibehållen.
Mom. 7. Till denna lånefond
får ej någon häfta för högre belopp
än 6000 R:dr såsom låntagare
ocb 6000 R:dr såsom löftesman.
Och skall, vid beräkning
häraf, hypothiserad enskild skuldförbindelse
anses lika med borgen
af densammas utgifvare.
Jemf. §. 202. Mom. 1. Af denna fond må
ingen såsom låntagare på samma gäng
innehafva större belopp än sammanräknadt
6000 R:dr, äfvensom icke eller
någon såsom borgesman får uti fonden
sammanräknadt häfta för mera
än nyssnämnda summa.
Blifvande alltså det högsta betalningsansvar,
någon får ikläda sig till
denna lånefond, tillhopa beräknad för
Banko-Diskonten i Stockholm samt
Låne-Kontoren, 12,000 R:dr.
Jemf. §. 202. Mom. 2 sednare punkten. Se
ofvan.
För de förändringar af och uteslutningar från äldre föreskrifter, hvarom särskildt
yttrande icke nu afgifvits, torde någon redogörelse destomindre erfordras, som desamma,
utan att verka till ändring i sak, endast tillkommit för alt åt stadgarne gifva
bättre och lättfattligare uppställning.
70
Banko-Ulskottets Betänkande, N:o 34.
Till jemförelse af låne- och krediliv-rörelsens fonder, enligt nu gällande reglemente
samt de af Utskottet föreslagna förändringar, får Utskottet meddela följande
uppställning:
lill lån på guld och silfver, jern,
med flera vågförda effekter
» d:o mot pant af fäst egendom
i städerna och på landet . .
i) d:o för skiften och odlingar .
» kreditiv åt Riksgälds-Kontoret
» d:o åt Kongl. Kommerse
Kollegium
» d:o ät Jern^Kontoret . .
» d:o åt Fahlu Bergslag samt
Sparbankerne ....
» belåning af aktier och publika
papper .
» utlåning med omsällningsrält .
» diskontering och. utlåning för
handel och näringar . . .
b kassa-kreditiv åt enskilde, personer
b försträckningar åt filial-banker,
hvilka icke hafva till föremål
att ersätta upphörd privatbank
koppar
§. 169.
§■ 174
§. 180.
§. 181.
§. 182.
§. 183.
§. 186.
§. 196.
§. 201.
§. 205.
§. 209.
§• 211.
Summa B:ko
Förlaget utgör*:
enligt nu gällande
Reglemente.
3.500.000
6.500.000
80,000
1,000,000
1.800.000
600,000
300.000
500.000
8,000,000
3,000,000
1,900,000
1,500,000
28,680,000
enligt
Utskottets
förslag.
2,000,000
6.500.000
1,000,000
1.800.000
600,000
200,000
500,000
7,400,000
> 5,000,000
1,500,000
26,500,000
Okn
100,000
100,000
Minskning.
1,500,000
80,000
100,000
600,000
2,280,000
Som Utskottet tillstyrkt, att den till skiftes- och odlings-lån afsatta fond 80,000
R:dr skall lill Riksgälds-Kontoret aflemnas; så anser Utskottet alt dessa . 80,000
R:dr icke böra för lånerörelsen i Banken för (närvarande afses.
Minskningen utgör således K:dr 2,200,000
hvarifrån afdrages »ökningen»  B 100,000
då återstoden motsvarar del belopp af R:dr 2,100,000
som Utskottet här nedan hemställer att Rikets Ständer må anvisa
för att ersätta upphörd privatbank.
Skillnaden emellan minskning R:dr 2,280.000
och ökning
100,000
utgörande
B:dr 2,180,000
visar skillnaden emellan låne- och kreditivrörelsen,
enligt nuvarande Reglemente
samt enligt Utskottets förslag
R:dr 28,680.000
26,500,000 2,180,000.
Likmätigt den uti ingressen till detta betänkande åberopade tabell öfver låneoch
kreditiv-rörelsen den 30 näsllidne April, uppgår summan af de anvisade förlagen
till B:dr 28,580,000
» 100,000 28,680,000
och understiger således med
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
71
låne- och kreditiv-förlagen enligt nuvarande Reglemente. Omförmälde
100,000 R:dr bestå af:
dels de Skaraborgs läns filialbank beviljade, men ännu
icke uttagna R:dr 60,000
och dels de å anslaget till försträckningar åt filialbanker
oanvända  » 40,000 100,000.
1 händelse Rikets Ständer bifalla att såsom ersättning för upphörda privatbanker
får användas det belopp af tillhopa
R:dr 4,600,000
Utskottet här nedan beräknat; skulle, med tillägg af ofvanupptagne . „ 26,500,000
Bankens låne- och kreditiv-rörelse på det hela, likmätigt nu gjorda framställningar,
kunna komma alt uppgå till B.ko R:dr 31,100,000
i hvilket fall dock maximum för den del af sedelstocken, som saknar motsvarighet i
metallisk valuta, komme att förhöjas från 20,000,000 R.dr, som densamma nu utgör,
till högst 22,500,000.
Utskottet öfvergår nu lill redogörelse för granskningen af de i 6:te artikeln 5:te
afdeln. af Reglementet, under §§. 210 och 211 intagna föreskrifter, angående ersättande
af upphörd Privat-bank och penninge-rörelsens underlättande i allmänhet; i sammanhang
med hvilken granskning Utskottet, på sätt i början af detta Betänkande förmäles,
med anledning af de der anförda motioner, tagit i öfvervägande frågan om de
åtgärder, som kunna och böra af Rikets Ständers Bank vidtagas, i fall en eller annan
Privat-bank skulle före, eller vid nuvarande oktrojtids slut upphöra, eller nya okfrojer
icke vidare komme att för dylika banker utfärdas.
1 detta afseende anser Utskottet sig först böra upplysa, att Privat-bankernes
oktrojer tilländagå på följande tider, nemligen för Skånska Privat-banken den 1 Aprii,
för Östgötha, Smålands och Wermlands den 1 Juli, för Örebro den 1 December och
för Stoi a Kopparbergs den 31 December, a|lt 1857, hvarjemte i de för Gölheborgsoch
Mälare-provinsernas Privat-Banker utfärdade oktrojer, för den förra af den 12 och
för den sednare af den 19 Januari 1847 stadgas, att den på 10 år beviljade oktrojtiden
skall beräknas från den dag, då hvardera Banken komme att öppnas, hvilket för
bägge lärer under loppet af samma år hafva egt rum; varande samtlige Privat-banker
ålagda alt, så vida de vilja fortsätta bank-rörelsen, derom göra underdånig anhållan,
minst 18 månader före den gällande oktrojlidens slut.
Till Privat-bankers ersättande antingen genom Filial-banker, inrättande af särskilda
afdelningar utaf Rikets Ständers Bank, eller genom Bankens nuvarande Lånekontor,
äro Fullmäktige, enligt 210 §. 2 mom. i Reglementet, redan berättigade alt,
utöfver det fastställda maximum för sedelstock, använda 2,500,000 R:dr. Enligt den
här ofvan intagna jemförelse-tabell mellan låne-och krediliv-rörelsen, efter Banko-reglementet
och det af Utskottet afgifna förslag, skulle af de till nämnde rörelse anvisade
förlag förminskas:
fonden för lån pä guld och silfver, jern, koppar med flera vågförda
effekter, med
. . . R:dr 1,500,000:
förlaget lill kreditiv åt Fahlu Bergslag och Spar-bankerne i
riket „ 100,000:
fonden för utlåning med omsältningsrätt „ 600,000:
S:gr R.dr 2,200,000: — —
men deremot fonden för diskontering och utlåning för handel
och näringar samt till kassa-kreditiv för enskilde, ökas
med R:dr 100,000:
72
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
hvadan alltså i Bankens låne- och kreditiv-förlag uppkomme en
minskning på det hela af .  B:ko B:dr 2,100,000: — —
Under förutsättning, alt Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet, angående låneoch
kreditiv-fondernas belopp, sålunda föreslagit, har Utskottet ansett de derigenom beredda
tillgångar, hvilka, i den mån de blifva tillgängliga, kunna från Banken utgifvas,
utan tillökning i sedelansvarigheten, böra användas till Privat-bankers ersättande; i följd
hvaraf, med tillägg af de härtill förut anvisade 2,500,000 R:dr, Rikets Ständers Bank
skulle för nu ifrågavarande ändamål hafva att intill nästa riksdag disponera 4>600,000
R:dr; — en summa, som visserligen föga öfverstiger hälften af samtlige Privat-bankers vid
1853 års slut utelöpande sedlar, efter afdrag af deras behållningar i rikets mynt, men som,
efter Utskottets tanke, bör, åtminstone till väsendtlig del, blifva tillräcklig att till den
tidpunkt, då Rikets Ständer ånyo sammanträda, ersätta den minskning i rörelse-kapitalet,
som af Privat-bankers då redan tilläfventyrs inträffade indragning må hafva uppkommit.
Då emedlertid ofvanberörda 2,100,000 R:dr för närvarande äro till Bankens
låne- och kreditiv-rörelse anvisade, har Utskottet bordt undersöka, huruvida dessa medel,
till större eller mindre del, må intill dess de kunna Varda för ändamålet behöfliga,
lämpligast användas; i hvilket afseende Utskottet skolat fästa uppmärksamhet derå, att
af den lill indragning å fonden för lån å guld och silfver samt jern, koppar m. m.,
föreslagna summa 1,500,000 R:dr, ett belopp af omkring 300,000 R:dr är fästadt i guldoch
silfver-låne-rörelsen, hvilken, enligt Utskottets framställning, skulle upphöra, dock
så att det utestående beloppet endast småningom under en tid af högst 2-| år komme
alt till Banken ingå; att deremot återstoden eller omkring 1,200,000 R:dr likasom de
100.000 R:dr, hvarmed förlaget till kreditiv åt Fahlu Bergslag och Spar-bankerne
borde förminskas, i Banken innestått och innestå obegagnade; samt att de 600,000
R:dr, som skulle indragas från fonden för utlåning med omsättning, komme, jemlikt
Utskottets förslag, att till Banken efterhand ingå med 200,000 R:dr årligen.
Som häraf sig visar, att utaf omförmälde 2,100,000 R:dr, en summa af omkring
1.300.000 R:dr hittills icke varit i rörelsen upptagen, samt det, särdeles under närvarande
förhållanden, då Bankens utelöpande sedelstock är jemförelsevis högst betydlig,
synes vara betänkligt alt, medelst berörde medels uttvingande i rörelsen, föranleda ytterligare
tillökning af nämnde sedelstock, bar Utskottet ansett sig icke böra afgifva något
förslag, beträffande dessa medels användande intill dess de för Privat-bankers ersättning
kunna blifva *af nöden; hvaremot och då återstoden redan utgör en del af rörelse-kapitalet,
uti hvilket fluktuationer böra, så vidt ske kan, undvikas, Utskottet tillstyrkt,
alt högst 800,000 R:dr må, i den mån denna summa varder disponibel, och
intill dess densamma kan erfordras för att ersätta Privat-banker, användas'på enahanda
sätt, som de medel, hvilka ingå på upp- och afskrifnings-räkning.
De föreskrifter, hvilka vid sednaste riksdag i fråga om Filial-bankers inrättande
meddelades, afsågo både sådane Filial-banker, som kunde bildas för Privat-bankers ersättande,
och sådana, som kunde uppstå utan detta ändamål. För sistnämnde slags
Banker anvisades, såsom försträckning från Rikets Ständers Bank, en summa af tillsammans
1,500,000 R;dr. Då härmed hufvudsakligen åsyftades att utröna, huruvida personer
kunde finnas benägne att, under då stadgade vilkor, bilda dylika Bankbolag, samt
erfarenhet derom vunnits genom de sedermera i städerna Gefle och Christianstad samt
i Carlskrona för Blekinge och i Mariestad för Skaraborgs län stiftade Filial-banker, åt
hvilka såsom försträckning från Rikets Ständers Bank redan anvisats 1,460,000 R:dr,
så synes något ytterligare anslag till Filial-banker, som, utan ändamål att ersätta upphörd
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
73
börd Privat-bank kunna uppstå, ej böra ifrågakomma. Vid detta förhållande har Utskottet
ansett de föreskrifter i fråga om Filial-bankers inrättande, som vid innevarande
riksdag kunna varda beslutade, böra uppgöras med afseende å sådane Filial-banker,
hvilka hafva till föremål att ersätta Privat-banker; desto heldre, som, i händelse af
dessas upphörande, det torde vara sannolikt, att de Privat-bankernes grundfonder tillhöriga,
derigenom ledigblifna säkerhetshandlingar, komma att åtminstone till någon del
användas för bildande af Filial-banker; och får Utskottet, i öfverensstämmelse med
denna åsigt, nu anmäla de förändringar i hithörande föreskrifter, som Utskottet, vid
den anställda granskningen, funnit vara af nöden.
Uti 210 §. 1 mom. stadgas, att, då Privat-bank. efter fattadt beslut att upphöra,
inställer sin verksamhet såsom låneanstalt, åligger det Fullmäktige, alt, så vida icke å
den ort, der sådan Privat-bank funnits, Filial-banks-bolag skulle sig bilda för lånerörelses
bedrifvande, antingen å nämnde ort inrätta en afdelning af Rikets Ständers
Bank, för att under den förvaltning, Fullmäktige finna godt förordna, och enligt af dem
meddelad instruktion, bedrifva låne- och kreditiv-rörelse samt hålla upp- och afskrifnings-räkning
på ungefärligen enahanda grunder, sorn den Privat-bank, hvilkens rörelse
skall ersättas, eller ock, om sådant anses mera lämpligt, för berörda ändamål och i
mån af det genom Privat-banks indragning minskade rörelse-kapital, anvisa nödiga medel
åt Bankens vederbörande Låne-kontor.
Ehuru Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Finans-kommitléen yttrat, anser
den till ersättande af upphörd Privat-bank här föreskrifna alternativa utväg alt i orterna
inrätta Aldelningar af Rikets Ständers Bank i allmänhet vara mindre tjenlig, då
derigenom icke torde kunna för rörelsen påräknas den lättnad och de fördelar, som
enskilda Bank-bolag äro i tillfälle att bereda, har Utskottet likväl, enär det icke lärer
kunna med säkerhet antagas att, i händelse af Privat-banks upphörande, enskildt bolag
ovilkorligen kommer att i stället på orten bilda sig för bank-rörelses bedrifvande, funnit
det vara angeläget att omförmälda utväg, såsom en af nödig omtanke och försigtighet
påkallad åtgärd, i utfärdande Banko-reglemente bibehålies. Deremot synes den
nuvarande reglements-föreskriften om tiden, då Rikets Ständers Bank bör vidtaga åtgärder
för ersättande af Privat-banks rörelse, vara nog inskränkt. Enligt berörde föreskrift
inträder nemligen skyldigheten för Rikets Ständers Bank att meddela sådan
ersättning först då Privat-bank, efter fattadt beslut att upphöra, inställer sin verksamhet
såsom låne-anstalt; men då det synes vara sannolikt, att Privat-bankerne, innan
de för dem utfärdade oktrojer löpa tili ända, måste vara betänkte på förminskning af
deras utlåning och sedelutgifning, samt del utan tvifvel skulle för de orter, der en sådan
förminskning af Privat-bankernes utlåning och sedelutgifning komme att ega rum,
medföra särdeles kännbara olägenheter om icke genom andra låne-inrättningar rörelsen
derstädes underlättades, har Utskottet ansett de uti ifrågavarande mom. föreskrifna åtgärder
böra vidtagas icke allenast för det fall, att Privat-Bank helt och hållet inställer, utan
ock då Privat-bank i betydlig mån inskränker sin verksamhet såsom låne-anstalt.
Då det i Moni. d. af sistomförmälde §. intagna stadgande, att »Filial-bank oktrojeras
på högst 10 år», synes utgöra föremål för Kongl. Maj:ts, men icke för Rikets
Ständers beslut, torde i förevarande afseende annan föreskrift icke lämpligen böra i
Banko-reglementet inflyta, än ait försträckning från Rikets Ständers Bank åt Filialbank
ej beviljas på längre än nyosnämade lid.
I sammanhang härmed, och enär gällande Banko-reglemente icke innefattar föreskrift
om återbetalning af Filial-bank beviljad försträckning, vare sig vid oktrojtidens
slut, eller i händelse Filial-bank dessförinnan skulle upphöra, har Utskottet ansett beBih.
till B. St. Prot. 4853 & 1354. 6 Samt. I Afd. 42 Häft. 10
74
Banko-lllskoltels Betänkande, N:o 34.
stämningar härom böra i blifvande Banko-reglemente inflyta, samt, i öfverensstämmelse
med hvad redan bildade Filial-bankers lill Rikets Ständers Bank afgifna förbindelser
innehålla, föreslagit, att försträckningen skall återgäldas i förra fallet å den dag oktrojtiden
tilländagå!- och i det sednare C månader efter den dag, då Filial-bank med sin
utlånings-rörelse upphör.
Som, enligt Utskottets åsigt, endast sådana Filial-banker, hvilka skola ersätta
upphörd Privat-bank, böra undfå försträckning af Rikets Ständers Bank; så torde det
genom Mom. litt. e. bestämda maximum icke böra bibehållas. Försträckningens
belopp mäste jemkas efter den sedelutgifning, som skall ersättas, sålunda, att om denna,
efter afdrag ai' kassan i riksmynt, uppgått t. ex. till En million R:dr, och delegarne i
Filial-bank å ett tecknadt kapital på nämnda summa kontant tillskjuta 25 procent eller
250,000 R:dr, försträckning må från Rikets Ständers Bank kunna erhållas lill belopp
af högst 750,000 R:dr.
Efter hvad Utskottet inhemtat, lärer en eller annan af nuvarande Filial-banker,
med stöd af de för dem utfärdade Reglementen, beräkna dels högre ränta än 5 proc.,
dels större kreditjv-afgift, än den i Rikets Ständers Bank bestämda och hos Privalbankerne
i allmänhet vanliga af | proc. å kreditivets hela belopp. Men då det är af
vigt, att allmänna rörelsen varder genom Filial-bankerne i möjligaste måtto underlättad,
torde det böra stadgas, alt dessa Banker hvarken få taga större kreditiv-afgift, än den
nyssnämnda, elier högre ränta än Riks-banken. Diskonternas utlånings-rörelse erhåller
nemligen 5 procent, hvarigenom verklig fördel för rörelsen i de orter, der Filial-banker
utöfva sin verksamhet, komme att beredas på samma gång. som sådant sannolikt skulle
bidraga lill dessa låne-inrältningars ökade anlitande, och således till gagn för dem sjelfve.
På det att emellertid Filial-bankerne må kunna lättare blifva i tillfälle att på dessa,
för allmänheten mera billiga, vilkor besörja sin låne- och krediliv-rörelse, samt då nu
gällande föreskrift, ali af den försträckning, Filial-bank från Riks-banken erhåller, skola
fyra femtedelar utgå i form af lån och en femtedel såsom kreditiv, möjligen torde, såsom
mindre fördelaktig för Filial-banker, i någon mån kunna motverka sädanas uppkomst,
anser Utskottet nämnde Banker böra beredas förmånen af minskad ränte-utgift till Riksbanken,
dels derigenom, att räntan å den del af försträckningen, som utgår i form af
Jån, nedsättes till 2 procent och dels derigenom att, af försträckningen, en större andel må
lemnäs såsom kreditiv, emedan, dä ränta ä de på kreditivet dragna medel icke beräknas
förr än från och med den dag assignationerne i Riks-banken till inlösning företes,
besparing i ränte-utgift genom deras omloppstid för Filial-bankerne sålunda uppslår.
Med afseende härå har Utskottet funnit sig böra tillstyrka, att af försträckningen två
tredjedelar skola utgå’ såsom län och en tredjedel i form af kreditiv, samt att endast
2 procent ränta bör å lånet erläggas.
Den för lånets uttagande från Riks-banken nu föf-eskrifna tid af ett år, efter
det Filial-bank trädt i verksamhet, har äfven synts Utskottet böra erhålla någon utsträckning,
då sannolikt är alt, i händelse icke förlängda oktrojer varda Privat-bankerne
meddelade, dessa småningom komma att indraga sin rörelse; hvadan de Filial-banker,
som i deras ställe kunna uppkomma, torde böra ega frihet att, under längre tid än ett
år, från Riks-banken uttaga lånesumman, helst svårigheter för medlens användande i
rörelsen eljest sannolikt skulle till förlust för Filial-bank uppstå; och har Utskottet, i
betraktande deraf, att Kongl. Förordningen den G Oktober 1848 stadgar en prmskriptions-tid
af 2 år, inom hvilken, vid enskild Banks upphörande, dess kredit-sedlar
skola till inlösen företes, ansett enahanda tid eller 2 år böra lämpligen bestämmas för
uttagande från Riks-banken af Filial-bank medgifvet låne-understöd.
Banko-TJtskoltets Betänkande, N:o 34.
75
I anledning af Fullmäktiges derom gjorda framställningar har Utskottet, med stöd
af 5 §. i den för Utskottet gällande instruktion, redan beslutat den förklaring dels af
morn. b, c och n af 211 §., att kostnader för de af Fullmäktige utsedde ombud så -väl
i och för granskning och förvar af Filial-bankernes säkerhets-handlingar, som ock för
deltagande i de årliga revisionerne af Filial-bankernes räkenskaper och förvaltning, höra
af Riks-Banken bestridas; dels ock af mom. litt. i uti samma §., att vederbörande Filialbanker
åligger alt, efter räkning, godtgöra kostnaderne för papper till samt tryckning
och skärning af Filial-banks assignationer å Riks-Banken; hvadan föreskrifter i öfverensstämmelse
härmed torde böra i Banko-reglementet intagas.
Med åberopande af hvad anfördt blifvit, och då Utskottet ansett öfriga nu granskade
reglements-stadganden böra med endast några förändringar i redaktionen bibehållas
oförändrade, hemställer Utskottet, att, i stället för 210 och 211 §§. af gällande
Banko-reglemente, måtte i det utfärdande intagas följande föreskrifter:
Jern/. §. 210. Mom. 1. »Då Privat-bank,
efter fattadt beslut att upphöra, inställer
sin verksamhet såsom låne-anstalt,
åligger det Fullmäktige alt, så
vida icke å den ort, der sådan Privatbank
funnits, enskildt bolag skulle bilda
sig för bedrifvande af lånerörelse
med Biks-Bankens sedlar, på sätt nästföljande
§. stadgar, antingen å nämnde
ort inrätta en afdelning af Rikets
Ständers Bank, för att, under den
förvaltning, Fullmäktige finna godt
förordna, och enligt af dem meddelad
instruktion, bedrifva låne- och
kreditiv-rörelse samt hålla upp- och
afskrifnings-räkning på ungefärligen
enahanda grunder, som den Privatbank,
hvilkens rörelse skall ersättas,
eller ock, om sådant anses mera lämpligt,
för berörde ändamål och i mån
af det, genom Privat-Banks indragning
minskade rörelse-kapital, anvisa nödiga
medel åt Bankens vederbörande
Låne-kontor, under de i följande momenter
intagna förbehåll.»
Jemf. §• 210. Mom. 3. »Vid assignering
på Banken gäller till efterrättelse hvad
i afseende å Låne-kontorens enahanda
assignering är eller varder stadgadt.
»
71:o.
Morn. •/. 1 händelse Privat
bank
antingen helt och hållet inställer,
eller ock, i följd af fattadt
beslut att upphöra, i betydlig mån
inskränker sin verksamhet såsom
låne-anstalt, åligger det Fullmäktige
att, derest icke å sådan ort
enskildt bolag skulle bilda sig för
bedrifvande af bankrörelse med
Riks-Bankens sedlar, på sätt nästföljande
mom. 3 stadgar, antingen
derstädes inrätta en afdelning
af Rikets Ständers Bank, för att,
under den förvaltning, Fullmäktige
finna godt förordna, och enligt
af dem meddelad instruktion,
bedrifva låne- och kreditiv-rörelse
samt hålla upp- och afskrifningsräkning,
enligt ungefärligen enahanda
grunder, som den Privatbank,
hvilkens rörelse skall ersättas,
eller ock, om sådant anses
mera lämpligt, för berörda ändamål
och i mån af det genom Privat-banks
indragning minskade rörelsekapital,
anvisa nödiga medel
åt Bankens vederbörande Lånekontor;
kommande vid de inrättande
Bank-afdelningarnes assignering
å Riks-Banken att gälla till
efterrättelse hvad i afseende å
Låne-kontorens enahanda assignering
är eller varder stadgadt.
76
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Jemf. §. 210. Mom. 2. »Utöfver det i 123
§. bestämda maximum för sedelstock
hafva Fullmäktige att i ofvan berörda
hänseende . använda 2,500,000 R:dr,
hvilka fördelas på de särskilda Låneinrättningarne,
i förhållande till medeltalet
under sednast förflutna 3:ne
åren af den eller de Privat-bankers
sedel-utgifning, som skall ersättas»;
sami §. 211. Mom. p. första punkten: »I
händelse nuvarande Privat-banker
komma att upphöra, äro, jemlikt 210
§., 2 mom. här ofvan, 2,500,000 R:dr
afsedde att ersätta den minskning i
rörelsekapitalet, som deraf skulle
blifva en följd, vare sig att denna ersättning
sker förmedelst inrättande af
nja afdelnings-kontor utaf Riks-Banken,
eller genom anvisande af nödiga
medel till redan varande Låne-kontor,
eller i och för bildande af Filialbanker.
»
Jemf. §. 211. »Bolag,.sorn i stad bildas, för
att, utan rätt lill utgifvande af egna
tryckta eller graverade kredit-sedlar
eller andra såsom mynt löpande för
-
Mom. 2. För det i nästförestående
mom. uppgifna ändamål
ega Fullmäktige att använda, dels
det belopp, hvarmed de till RiksBankens
låne- och kreditiv-rörelse
anvisade förlag blifvit vid innevarande
riksdag förminskadt, eller
2.100.000 R:dr, i den mån detta
belopp varder för ofvannämnde ändamål
tillgängligt; dels ock, utöfver
det i (123 §.) af Ranko-reglementet
bestämda maximum för sedel-slock,
en summa af 2,500,000
R:dr; börande dessa medel, tillsammans
4,600,000 R:dr, fördelas
på de särskilda låne-inrättningarne
i förhållande till det medeltal
af utelöpande sedlar, efter afdrag
af behållningen i riksmynt,
hvartill den eller de Privat-bänkers
sedelutgifning, som skall ersättas,
uppgått under de tre år,
hvilka förflutit näst före den tid,
då sådan eiler sådana Privat-banker
bordt göra underdånig anhållan
om förlängd oktroj.
Den del af ofvanberörde
2.100.000 R:dr, som hittills varit
använd för belåning af guld och
silfver samt för utlåning med omsättningsrält,
bör till belopp af
högst 800,000 R:dr, i den mån
dessa medel varda tillgänglige och
intilldess desamma i och för Privat-baukers
ersättande kunna erfordras,
af Fullmäktige användas
dels i första rummet till diskontering
och utlåning för handel och
näringar samt till kassa-kreditiv,
efter den fördelning emellan de
särskilda Diskont-verken, Fullmäktige
bestämma, samt dels till inköp
af sådana räntebärande papper,
som i (213 §.) af Bankoreglementet
omiförmälas.
Morn. 3. Bolag, sorn, genom
aktieteckning, i stad bildas, för
att, ulan rätt till utgifvande af egna
tryckta eller graverade kredit
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
77
bindelser, bedrifva batik-rörelse, vare
sig till ersättande af upphörd Privatbank,
eller för att eljest underlätta
allmänna rörelsen i någon ort, erhåller
försträckning från Rikets Ständers
Bank till nedan upptagna belopp,
under följande dervid fästade vilkor
och förbehåll, nemligen :
a) Sådant bolag skall, under namn af
Filial-bank, bildas genom aktieteckning
och utgöras af minst trettio personer,
hvilka, en för alla och alla för
en, ansvara för Filial-bankens förbindelser.
b) af leckningssumman erlägges minst
en fjerdedel eller 25 procent i rikets
gällande mynt.
För återstående tre fjerdedel ar eller
75 procent afgifve delegare till den
af dem gemensamt utsedda direktion
en till direktionen eller ordres ställd
förbindelse, betalbar efter sex måna.
ders uppsägning samt åtföljd af hypolhek,
bestående af myntadt eller
kontrolleradt guld eller silfver eller
publika papper, beräknade till det
värde, hvartill de i Rikets Ständers
Bank -belånas, eller inteckningar inom
1850 års taxerings-värde i fastighet
å landet eller inom två tredjedelar
af brand försäkrings-Värdet å fastighet
i stad.
c) Säkerheten pröfvas och godkännes af
delegarne, jemte ett af Fullmäktige
utsedt ombud; skolande förbindelserne
med åtföljande hypothek antingen
i länets Landt-ränteri eller å säkert
Ställe i stad, der direktionen har sitt
säte, förvaras i kassakista, hvartill direktionen
och ett af Fullmäktige ulsedt
ombud hafva hvar sin nyckel.»
Jemf. §. 211. Litt. d. »Filial-bank oktrojeras
på högst tio år.»
Litt. c. »Från Rikets Ständers Bank undfår
Filial-bank försträckning, till be
-
sedlar, eller andra såsom mynt
löpande förbindelser, bedrifva
bank-rörelse, i ändamål att ersätta
Privat-bank, samt under
namn af Fi/tal-Éank, utgöres af
minst trettio personer, hvilka, en
för alla och alla för en, ansvara
för Filial-bankens förbindelser,
undfår försträckning från Rikets
Ständers Bank till nedan upptagna
belopp,-under följande dervid
fästade vilkor och förbehåll, nemligen
:
a) Af teckningssumman erlägges
minst en fjerdedel eller 25 proc.
i rikets gällande mynt.
För den del af tecknings-summan,
som icke utgöres af rikets
gällande mynt, afgifve delegare
till den af dem gemensamt utsedda
direktion en till direktionen
eller ordres ställd förbindelse, betalbar
efter sex månaders uppsägning
samt åtföljd af hypothek,
bestående af myntadt eiler kontroileradt
guld eller silfver, eller
publika papper, beräknade till det
värde, hvartill de i Rikets Ständers
Bank belånas, eller inteckningar
inom 1850 års taxeringsvärde
i fastighet å landet och sjelfegande
stads-jord eller inom tvåtredjedelar
af brandförsäkringsvärdet
å fastighet i stad.
Säkerheten pröfvas och godkäniiés
af delegarne jemte ett af
Fullmäktige Utsedt ombud; och
skola förbindelserne med åtföljande
hypothek antingen i länets
Landt-ranteri eller å säkert ställe
i stad, der direktionen har sitt säte,
förvaras i kassa-kista, hvartill
direktionen och ett af Fullmäktige
utsedt ombud hafva hvar
sin nyckel.
b) Försträckning från Riks-Banken
meddelas på en tid af högst tio
år, till belopp, motsvarande den
del af tecknings-summan, hvarför
78
Banko-Utskotlels Betänkande, N:o 34.
lopp, motsvarande den del af leckningssumman,
hvarför säkerhet blifvit
af delegarne ställd; dock ej någon
Filial-Bank till högre summa än Femhundra
Tusen Riksdaler Banko.»
Jern/. §. 211. Mom. f. oförundradt.
Jemf. §. 211. g. »Af denna försträckning
skola fyra femtedelar utgå i form af
lån och återstående en femtedel såsom
kreditiv.»
„ §. 211. h. »Den del af försträck
ningen,
som meddelas i form af lån,
utgitver Riks-banken i mån af reqvisition,
och skall ovilkorligen inom ett
år, efter det Filial-bank trädt i verksamhet,
vara till hela beloppet från
Riks-banken uttagen.»
„ §, 211. i, oförändradt.
säkerhet blifvit ställd; dock icke
någon Filial-bank till högre summa
än sorn motsvarar det medeltal
af utelöpande sedlar, efter afdrag
af behållningen i riksmynt,
hvartill den Privat-banks sedelutgifning,
som skall ersättas, uppgått
under de tre år, hvilka förflutit
näst före den tid, då sådan
Privat-bank bordt göra undérdånig
anhållan om förlängd oktroj;
från omförmälde summa afräknadt
beloppet af Filial-banks-delegarnes
kontanta tillskott.
c.) k försträckningens hela belopp afgifver
Filial-bankens direktion en
till Riks-Banken ställd förbindelse,
uti hvilken, till Riks-Bankens
säkerhet för samma försträckning,
direktionen pantförskrifver till enahanda
belopp de förbindelser med
hypolhek, Filial-bankens delegare
till direktionen aflemnal, samt jemväl
underkastar sig alla de vilkor
och förbehåll, som blifvit fästade
vid rättigheten för Filial-bank alt
försträckning hos Riks-Banken begagna.
d.) Af försträckningen skola två tredjedelar
utgå i form af lån och
återstående en tredjedel såsom
kreditiv.
e.) Den del af försträckningen, som
meddelas i form af lån, utgifver
Riks-Banken i mån af reqvisition,
och skall lånet ovilkorligen inom
två år, elter det Filial-bank trädt
i verksamhet, vara till hela beloppet
från Riks-banken uttaget.
f) På kreditivet åter eger Filialbank
att, i mån af behof, utfärda
assignationer, med vilkor, att assignationerne,
hvartill tryckta blanketter,
efter reqvisition, emot betalning,
från Fullmäktige utlemnas,
icke få lyda å andra valörer,
än som nu äro eller framder
les kunna varda för Låne-kontoren
fastställda; skolande med först
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
79
Jern/ §. 211. litt. k. »Filial-bank erlägger
till Riks-banken tre procent ränta såväl
å lånet, som äfven å de summor,
hvilka på kreditiv et lyftas.»
„ §. 211. litt. m. »Filial-banks rörelse
bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning
samt beviljande af
kreditiv, på sätt närmare bestämmes
genom reglemente, som kommer att
till Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning och
fastställelse öfverlemnas.»
Nytt stadgande. Se moliverne bär ofvan.
Nytt stadgande. Se moliverna här ofvan.
,temf. §. 211. Mom. t. l:o. »Derest Riksbankens
säkerhet skulle sådant fordra,
då det åligger Filial-bank, att försträckningen,
efter ett års förutgången
uppsägning, återgälda med en
femtedel årligen under hvartdera af
de följande fem åren; dock vare det
Fullmäktige förbjudet, att denna rätt
till uppsägning begagna förr, än Fullmäktige
vidtagit de i Mom. litt. a.)
och t>.) af 121 §. föreskrifna åtgärder;
kommande hvad af försträckningen,
på grund häraf, kan varda till
Riks-banken inbetaldt, att till Filial
-
afgående post efter assignationernes
utgifvande förteckning å desamma,
med uppgift å deras nummer,
datum och summa, till Riksbanken
insändas.
g.) Filial-bank erlägger till Riks-banken
två procent ränta å lånet samt
tre procent ränta å de summor,
hvilka på kreditivet lyftas.
h.) Filial-banks rörelse bedrifves medelst
utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnmgs-räkning,
samt beviljande af
kreditiv, på sätt närmare bestämmes
genom af Kongl. Maj:t i
Nåder fastsläldt reglemente. Filial-bank
ege icke att beräkna högre
ränta eller kreditiv-afgift, än
som erlägges i den utlånings- och
kreditiv-rörelse, som Riks-banken
genom Diskonterne för närvarande
bedrifver.
i.) Filial-bank lemnad försträckning
skall till Riks-Banken återbetalas
å den dag, den för Filial-banken
bestämda oktrojlid tilländagå!-,
samt redan innan oktrojtidens slut
i efterföljande 4 fall, nemligen:
l:o. Derest Filial-Banken skulle derförinnan
upphöra, i hvilken händelse
Filial-Banken skall de af
Riks-banken försträckta medel återbelala
6 månader efter den dag,
då Filial-Banken med sin utlänings-rörelse
upphör;
2:o derst Fullmäktige, i öfverensstämmelse
med (121 §.) af Bankoreglementet,
skulle pröfva Riks-bankens
säkerhet sådant fordra, dä
Filial-bank skall, efter ett års förutgången
uppsägning hos dess Direktion,
försträckningen återgälda
med en femtedel årligen under
hvartdera af de derpå följande 5
åren; Filial-banken dock förbehållet
att, om Direktionen sådant
äskar, kunna dessa inbetalningar
återbekomma, när Riks-bankens
ställning det medgifver';
80
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
banken återlemnas, när Riks-bankens
ställning det inedgifver, och Filialbankens
Direktion sådant äskar.»
Jent/. §. 211. Mom. I. 2:o. »Om Filialbankens
Direktion underlåter, att inom
stadgad tid fullgöra föreskrifven ränteliqvid,
i hvilken händelse Fullmäktige
ega, att försträckningen till betalning
inom ett ur uppsäga.»
„ §. 211. Mom. I. 3:o oförändradt.
„ §. 211. Mom. litt. n., oför Undra dl.
Mom. o., ojörllndradl.
Nytt stadgande. Se motiverna här ofvan.
Jemf. §. 211. Mom. p. sednare punkten:
»Till sådana Filial-Banker, sorn, ulan
ändamål att ersätta upphörd Privatbank,
kunna bildas, ega Fullmäktige
att använda ett belopp af 1,500,000
R:dr, hvilket, i fall flera djlika Banker
skulle samtidigt uppstå, dem emellan
fördelas, efter Fullmäktiges bepröfva
n de.»
samt
3:o derest Filial-bankens Direktion underlåter
att, inom stadgad lid,
fullgöra föreskrifven ränteliqvid
lill Riks-banken, da Filial-banken
skall de af Riks-banken försträckta
medel återbetala inom ett
år, efter det Direktionen derom
af Fullmäktige erhållit uppsägning;
och
4:o af den anledning och i den ordning
mom. litt. /.) omförmäler.
k.) Uti den revision, som årligen bör
förrättas öfver Filial-banks räkenskaper
och förvaltning under
del förutgångna året, skall ett af
Fullmäktige utsedl Ombud deltaga.
I.) Skulle vid revisionen emot Filialbankens
förvaltning göras någon
anmärkning, som af Fullmäktige
godkännes, bör rättelse i anmärkte
hänseendet beredas. Föijer ej
rättelse, vare Fullmäktige berättigade
alt uppsäga till större eller
mindre del den Filial-banken lemnade
försträckning till inbetalning
inom sex månader.
in.) De kostnader, hvilka kunna ifrå■
gakomma för de af Fullmäktige
utsedda ombud så väl i och för
granskning och förvar af Filialbanks
säkerhets-handlingar, som
för deltagande i de årliga revisionerne
af dess räkenskaper och
förvaltning, bestridas af Riksbanken.
Mom. 4. Såsom försträckning
åt de Filial-banker, som, utan ändamål
att ersätta upphörd Privat-bank,
redan blifvit bildade,
är af Riks-bankens medel afsatt
ett belopp af 1,500,000 R:dr.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 54.
81
samt Mom. q.): »Nämnde belopp af 1,500,000
R:dr bildas dels af de 500,000 R.dr,
hvarmed fonden för belåning af publika
papper blifvit förminskad, dels
af äldre odisponerade vinstmedel, samt
dels af den från och med detta års
början till och med 1853 års slut inflytande
behållna vinst, under iakttagande,
att det bestämda maximum
för sedelstock härigenom icke öfverskrides;
kommande de från fonden
för publika pappers belåning anvisade
500,000 R:dr, att härtill begagnas,
intilldess desamma erfordras i och för
Filial-banker.»
Stockholm den 18 Maj 1854.
Meservationer
emot Utskottets uti Ingressen till Betänkandet intagna beslut att afstyrka
bifall å det af flere motionärer framställda förslug, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla att Ok~
trojer för Privat-banker icke vidare må af Kongl. Majit i Nåder
meddelas:
af Herr von Printzencreutz, B. IV.;
af Herr Biskop Genberg;
af Herr Professor Agardh'. Inledningen till Utskottets betänkande återkallar i
minnet, hurusom Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 28 Juni 1848, för Kongl.
Majit uttalat den öfvertygelse, att de i riket inrättade enskilda banker i sitt nuvarande
skick icke lemna de för rättigheten lill idkande af en så vidsträckt penningerörelse nödiga
garantier; till följe hvaraf och med fästadl afseende på nödvändigheten, alt, till bedrifvande
af den verksamhet Privat-bankerne utöfvat, andra för ändamålet mera lämpliga
åtgärder klefve vidtagna, Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, dels
att Kongl. Majit mätte täckas låta utarbeta förslag till åtgärders vidtagande, hvarigenom
penningerörelsen i landet på säkrare och mer bestående grunder kunde så ordnas, att
vid de stadgade oktroj-tidernas slut Privat-bankerne, utan olägenhet för det allmänna,
kunde upphöra, dels ock, att oktrojer för nya Privat-banker under tiden icke måtte meddelas.
Vid påföljande Riksdag gjorde sig samma åsigt gällande, då Rikets Ständer, i
ändamål alt ersätta upphörda Privat-banker eller eljest underlätta allmänna rörelsen i någon
ort, anvisade tillgångar för inrättande af Filial-banker under Riks-banken, och med
den befogenhet 72 §. Regerings-Formen innebär, meddelade i sådant afseende erforderliga
föreskrifter. Sedan Kongl. Majit, »då tiden syntes vara inne att bereda ett sådant ordnande
af rikets penningeväsende, att allmänna rörelsens ostörda och oafbrutna gång
klefve för en längre framtid fullt betryggad», genom serskilda Kommitterade låtit utarbeta
förslag till ordnande af kreditväsendet och låneanstalterna i riket, samt vid öfverBih.
till B. St. Brot. 18S3 & I85i. 6 Sami. i Afd. 13 Haft. 11
82
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
lemnande af samma förslag, uti nådig skrifvelse den 16 November 1853, fastat Rikets
Ständers uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att Riks-bankeus verksamhet varder så
ordnad, att all den lättnad för allmänna rörelsen beredes, som med dess betydliga tillgångar
kan åstadkommas, så synes Utskottet, vid behandlingen af de frågor, som genom
remissen af nämnde skrifvelse och i flera enskilda motioner blifvit väckta, hafva bordt
bestämdt uttala sina åsigter, rörande desamma, bestämdt uttala, huruvida Utskottet tillstyrker
Rikets Ständer att fortfara i sitt vid 1848 års Riksdag i delta ärende efter längre
tids erfarenhet och mogen pröfning fattade beslut, hvilket numera eger hela vigten af
tvenne Riksdagars sammanstämmande mening, eller huruvida Utskottet anser Rikets Ständer
böra frångå detsamma. Då Utskottet »afstyrker bifall å det af flere motionärer framställda
förslag, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt
oktrojer för Prival-banker icke vidare må af Kongl. Majit i Nåder meddelas», så synes
denna hemställan i och för sig, genom sjelfva sin obestämdhet, visserligen kunna lemna
rum äfven för den meningen, att en sådan anhållan, numera, är mindre behöflig, då Rikets
Ständer om Privat-bankernes upphörande redan förut uttalat sin önskan; men om
detta afstyrkande sammanhålles med den föregående motiveringen och med det längre
fram uttalade löftet om en förändrad lagstiftning för »dylika banker»,, så framgår deraf
den alldeles motsatta meningen, alt Rikets Ständer, af Riks-bankens förespeglade oförmåga
att ersätta Prival-bankerne, må finna sig föranlåtna att frångå sitt förra beslut. Mot
detta motiv för Utskottets mening måste jag anmäla min reservation, och det så mycket
heldre, som jag om Bankens förmåga i nämnde afseende icke hyser samma misströstan.
At denna, på ordnandet af landets penningerörelse så väsendtligen inverkande fråga, synes
mig Utskottet hafva bordt skänka en närmare och mera bestämd utredning, än den
sorn kan ligga i Utskottets blotta förmodan, »att vidare utsträckning af Bankens ansvarighet
än lill 2,500,000 Ridr utöfver förut bestämda maximum af sedelstock — synes
vara ganska betänklig». Denna betänklighet, som leder sitt upphof från en ganska aktningsvärd
omvårdnad om Bankens metalliska kassa, står icke rätt väl tillsammans med
den obekymrade tryggheten att låta det bero af enskilda bank-bolag alt i allmänna rörelsen
uttvinga millioner sedlar, som, med afräkning af deras inneliggande behållning i
riksmynt, på Bankens metalliska kassa obestridligen utöfva en i det aldra närmaste lika
stark tryckning, som Bankens egna sedlar. Den står icke heller rätt väl tillsammans
med Rikets Ständers vid 1844 års Riksdag fattade beslut alt utöfver sedelstockens maximum,
på sätt det då bestämdes, för Privat-bankernes ersättande anvisa 5,000,000 Bidr,
eller ett belopp som öfversteg Privat-bankernes då utelöpande sedlar.
Att Banken utan ringaste fara kan öfvertaga Privat-bankernes hela rörelse, är min
fasta öfvertygelse, och i följande mera detaljerade utredning vill jag närmare redogöra
för grunderna till densamma. Denna fråga synes enligt min uppfattning kunna reducera
sig till att undersöka i hvad mån Banken, med bibehållande af nu för densamme gällande
grundstadgar, utöfver sin nuvarande sedelansvarighet kan ikläda sig en förökad motsvarande
Privat-bankernes vid förlidet års slut utelöpande sedelstock. För detta ändamål
kan det ej vara ur vägen att i minnet återkalla den vid 1844 års Riksdag rörande Banken
gjorda väsendtliga förändring, hvarigenom sedelstocken, ifrån att stå till metalliska
kassan i ett visst förhållande, tilläts med ett bestämdt maximum, eller 20,000,000 Ridr,
öfverskjuta den metalliska kassan. Delta sednare maximum erhöll man på del sätt, att
man å ena sidan beräknade Bankens dåvarande sedelstock-ansvarighet, jemte del belopp hvarmed
denna genom den då föreslagna tillökningen i lånefonderna kunde ökas, och å den
andra Bankens metalliska kassa. Skillnaden mellan dessa båda summor fann man då utgöra
20,535,705 Ridr 41 sk. 6 rst. (Banko-Utskottets Utlåtande N;0 44, jtag. 54),
hvilken man i rundt tal satte lika med 20,000,000 R.dr. Dessutom beslöto Ständerna
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
83
alt, säsom redan är nämndt, lill Privat-bankernas ersättande anvisa 5,000,000 R:dr, med
hvilka 5 millioner sedelstocken utöfver det fastställda maximum fick ökas (§. 224 mom.
4 i 4844 års Bank-reglemente). Då varande Banko-Utskott hade för detta ändamål
endast föreslagit 4,000,000 R:dr, hvilket förslag likväl blott af Bonde-Ståndet godkändes';
af de öfriga Stånden afslog Borgare-Ståndet helt och hållet denna framställning; PresteStåndet
höjde summan till hvad som slutligen hlef Ständernas beslut, eller 5,000,000
R:dr, samt Ridderskapet och Adeln till 7,000,000 R:dr (Banko-Utskottets Utlåtande N:o N
55, pag. 47). Vid 1847 års Riksdag reducerades denna till Privat-bankernas ersättande
anvisade fond till 2,500,000 R:dr, hvilket föranleddes af dåvarande Banko-Utskotts, af
Ständerna ogillade, förslag att alldeles indraga denna fond, af den anledning, »att den
sedan föregående Riksdag meddelade nya oktrojtiden för Privat-bankerne icke intill nästa
Riksdag gick till ända». Man ser sålunda alt Ständerna till Privat-bankernas ersättande
ursprungligen afsatt en fond dubbelt så stor som den för detta ändamål nu afsedda. Tror
man sig likväl nu, då Bankens metalliska kassa är nära 20,000,000 R:dr, för detta ändamål
icke kunna anvisa större belopp än det redan anslagna, hvilket endast är hälften
af det man ansåg sig kunna anvisa, då denna kassa endast uppgick till 8,000,000 R:dr,
så skall det dock visa sig, att man äfven med detta mindre extra tillskott kan ersätta
dessa banker, utan att öfverskrida sedelstockens, vid 1844 års Riksdag fastställda, maximum.
En blick på här vidfogade ur Bankens räkenskaper till större delen bemtade tablå
skall ådagalägga detta:
4.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Depositions-medel.
Obegagnade Krediliv
och LånefÖrlag.
Privat-bankCrnas ute-  löpande sedlar.
Bankens utelöpande
sedlar.
Summa sedelstock.
Metalliska kassan.
Skillnaden mellan Ban-  kens och Privat-banker-  nas utelöpande sedlar å
ena sidan, samt metalli-  ska kassan & den andra.
1844. .
3,400,000
2,400,000
4,000,000
20,100,000
24,100,000
8,800,000
15,300,000
1845. .
4,500,000
3,700,000
4,100,000
24,100,000
28,200,000
13,300,000
14,900,000
1846. .
4,700,000
3,700,000
3,900,000
26,000,000
29,900,000
15,700,000
14,200,000
1847. .
6,000,000
5,400,000
6,000,000
29,000,000
35,000,000
22,000,000
13,000,000
1848. .
4,200,000
4,800,000
6,800,000
26,100,000
32,900,000
15,700,000
17,200,000
1849. .
5,000,000
5,000,000
7,000,000
22,800,000
39,800,000
12,900,000
16,900,000
1850. .
5,300,000
3,800,000
6,900,000
22,400,000
29,300,000
12,200,000
17,100,000
1851. .
5,300,000
3,900,000
7,300,000
22,600,000
29,900,000
12,900,000
17,000,000
1852. .
5,100,000
3,600,000
7,400,000
22,600,000
30,000,000
13,000,000
17,000,000
1853. .
5,200,000
5,600,000
8,400,000
27,600,000
36,000,000
17,900,000
18,100,000
84
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Man ser af denna tablå, att i Bankens kreditiv- och lånefonder legat obegagnade,
hvarje år, flera millioner. Lägger man nu lill de i 2:dra kolumnen anförda summor,
de 2,500,000 R:dr, hvilka i och för upphörda Privat-bankers ersättande äro anvisade,
så finner man alt hvarje års obegagnade kreditiv- och lånelörlag, tillsammans med dessa
2,500,000 R:dr, de 6 första åren öfverskjuta, de 4 sista något understiga, Privat-bankerncs
utelöpande sedelstock. Vid sistlidet års slut uppgick skillnaden till 300,000 R:dr.
Således kan Banken i det aldra närmaste endast genom all till fullo anlita de för låneoch
krediliv-rörelsen redan anvisade fonder, ersätta Privat-bankernes utelöpande sedlar.
Men Banken kan dessutom, ulan att den utelöpande sedelstocken, deu enda som
trycker på metalliska kassan, med 20,000,000 R:dr öfverskjuter denna kassa, utsläppa
alla i lista kolumnen upptagna deposilions-medel. Använder jag sålunda endast ett så
stort belopp af depositions-medlen, som del minsta hvartill de uppgått sedan år 1844,
eller 3,400,000 Ridr, så behöfver man, såsom af tablåen synes, ej ens anlita de till
Privat-bankernes ersättande särskildt anslagna 2,500,000 15:dr. Ja, tager man skillnaden
mellan 20,000,000 och de i kolumnen 7 uppförde summor, så får man det belopp
hvarmed Banken, älven om den under de föregående åren öfvertagil Privat-bankernes
sammanlagda rörelse, ännu kunnat öka sin utelöpande sedelstock, utan att öfverskrida
del för densamme fastställda maximum. Man har väl mot della förslag om depositionsmedlens
användande invändt, all dessa medel ej böra eller kunna användas lill Privatbankers
ersättande, emedan de när som helst kunna af deponenlen uttagas. Dä jag lik
väl
för Prival-banks-sedlarnes ersättande ej tagit i anspråk så stort belopp af depositionsmedlen
som det minsta hvartill de uppgått, ej allenast sedan 1844, utan alltsedan realisationen,
så är väl ingen den ringaste sannolikhet för alt depositionerna hädanefter skola
uttagas till eli sådant belopp, som en sådan invändning förutsätter. Men äfven antaget,
att i detta hänseende hädanefter skulle inträffa, hvad hittills aldrig inträffat, så kan frågas
under hvilka förhållanden ett sådant läll skulle inträffa? Tydligen endast i det fall,,
att Bankens metalliska kastja sjunkit nära lill eller under sitt minimum, 2,500,000 R:dr
silfver; men i sådant fall åligger det Fullmäktige ali, oberoende af huruvida depositions
medlen
uttagas eller icke, vidtaga alldeles samma 'åtgärd, som den ofvananförde invänd
ningen
förutsätter skola blifva en följd af depositions-medlens användande lill Privatbankernes
ersättande, nemligen att minska utlåningen såväl i de nya för Privat-bankernes
ersättande inrättade bankerne som i de öfriga lånerörelse-grenarne. Således
synes mig ingen den ringaste betänklighet kunna vara för handen att lill Privat-bankernes
ersättande använda Bankens deposilions-medel. Då för den vida större delen af
dessa medel ingen folii-algilt erlägges, och Banken i och för skötande af sin deposilionsrörelse
nödgas aflöna en stor tjenstemanna-kloss, synes dessutom ingenting vara naturligare
än alt Banken, genom att använda en del af medlen i sin lånerörelse, holle sig
skadeslös för sina omkostnader.
Men, skall man fråga, äfven om Banken kan ersätta Privat-bankerne, bär han
göra det? Utskottet påslår det visserligen »änuu vara för tidigt att fälla något afgörande
omdöme om företrädet emellan sedelutgifvande och icke sedelutgilvande enskilda Banker»,
men om de sednare måtte det väl, redan från deras första begynnelse, vara bekant, att
de icke utgifva egna sedlar; och att de bidraga lill att i allmänna rörelsen sprida Riksbankens
sedlar, lärer lika litet kunna belviflas, som alt de derigenom, så vidt deras
verksamhet sträcker sig, befria allmänheten från de länge öfverklagade olägenheterna af
ett sedelmynt, som har en slags laglig tillvaro, utan alt dock i något fall utgöra lagligt
betalningsmedel. Och om de förra, eller de sedelutgifvande Bankerne, torde äfven, ur de
vexlande och länge stridiga meningarne, hafva framgått vissa allmänt erkända satser,
som förmodligen inbegripas under de af Utskottet omnämnda, ehuru icke närmare au
-
Banko-Utskotlels Betänkande, N:o 34.
85
tydda »hufvudsakliga olägenheter», hvarmed nämnde banker medgifvas vara behäftade.
Utan att kunna ingå i en utförligare utredning af della företräde, vill jag för min del
blott, anmärka, att ett banksystem med privilegierade sedelulgifvande banker lider af det
stora och väsendtliga fel, att i detta systern ingen sporre finnes nedlagd för bankerne,
att uppsamla och för allmänheten fruklbargöra det öfverfiödiga rörelse-kapitalet. En
sedelulgifvande bank finner det med sin fördel vida mera öfverensstämmande, att utvidga
sin rörelse endast genom utgifvande af nya sedlar, hvilka kosta banken ingenting,
än .att göra det genom upplåning af allmänhetens ofruktbart liggande smärre kapitaler.
Ett sådant system går på bredden, i stället lör på djupet. Det alstrar slöseri och misshushållning,
ty en lör tillfället obehöflig penningsumma, hvarföre jag ej genom insättning
i en Bank kan erhålla ränta tills jag åter behöfver den, bortslösas läll på onödiga utgifter.
Ingen egentlig bankrörelse kan i ett sådant system uppstå, endast en vidt utgrenad
låne-rörelse. Bankväsendets uppgift, alt med minsta möjliga rörelse-kapital åstadkomma
liqviderna inom landet, kan ej meri ett sådant, system lösas; det söker tvärtom
åstadkomma dessa liqvider med största möjliga sedelstock. Det är sålunda det mest kostsamma
af alla banksystemer, och af denna orsak för ett fattigt land icke att anbefalla.
En blick på tablåen ådagalägger i någon mån hvad jag här anlydt. Pnivat-bankerne
hafva, sorn man här ser, en gifven tendens alt oupphörligen öka sin sedelmassa, och de öka
den mest när rörelsen deraf är minst i behof, d. v. s. när rörelse-kapitalet lill följe af
metalliska kassans till vext uppnått sitt maximum. När sålunda Banken under förlidne
år, när rörelse-kapitalet med öfver 5,000,000 B:dr öfversteg de sisla 10 årens medium,
minskade sin utlåning med 2,000,000 R:dr, (obegagnade lånelorlag uppgingo vid 1852
års slut till 3,600,000 R:dr, vid slutet af år 1853 till 5,600,000 R:dr), ökade Privatbankerne
sin med 1,000.000 R:dr; när Banken af samma anledning år 1847 minskade
utlåningen med 1,700,000 R:dr, ökade Privat-bankerne sin med 2,100,000 R:dr. När
åter år 1850 rörelse-kapitalet var 1 million rinder dessa sista 10 årens medium och Riksbanken
till följe häraf ökade sin utlåning med 1,200,000 R;dr, hade Privat-bankerne
ingen förmåga att göra detsamma, utan minskade tverlom sin med 100,000 R:dr. Näringarne
och industrien kunna sålunda af ett sådant syslem i längden ej draga någon
särdeles nytta. Privat-bankerne hafva visserligen ökat och öka landels produktiva krafter,
men genom en af dem sjelfva framkallad oerhörd konsumtion förtära de dem genast.
I bredd med delta system har också gått och skall alltjemt gå en oerhörd utländsk skuldsättning,
för att kunna tillfredsställa det njulningsbegär sjelfva banksystemet till stor del
framkallat. Har man icke mod alt göra bankrörelsen liksom all annan rörelse fri, och
genom denna frihet framkalla den konkurrens, som ensamt förmår upphäfva systemets
brister, må man då åtminstone indela vårt land i Privalbanks-terrilorier, och göra hvarje
territorium skattskyldigt under en monopoliserad sedel-utgifvande Bank; denna Bank
skall i längden mera skada än gagna det område den är salt att ultin medtäflare oinskränkt
beherrska. Af lablåen visar sig att Privat-bankerne på 10 år med öfver 100
procent ökat sin sedelstock.
Huru annorlunda skulle icke bank-svslemet gestalta sig, om man låter Rikets
Ständers Bank utan intrång vara i besittning af sin i Grundlagen tillerkända rätt lill
uteslutande sedel-ulgifning, och drager omkring den ett nät af filial-afdelningar, med
krediliv-rätt på Banken. Dessa filial-afdelningar kunna ej utvidga sin rörelse utan genom
af allmänheten upplånta medel; allmänhetens fördelar sammanfalla sålunda i ett sådant
system med Bankernes. När de upplånta medlen under en ofördelaktig penning-konjunktur
åter utfordras, behöfva ej Bankerne sätta sina kunder i förlägenhet, emedan de i
delta fall draga på sina kreditiv i Riks-banken. Rörelse-kapitalet får sålunda i ett sådant
system en helt annan stadga än i det nuvarande.
8f>
Banko-Utskottets Betänkande, A’:o 34.
På grund af hvad jag hiir ofvan anfört, vågar jag för min del tillstyrka Rikets
Ständer att vidblifva sitt, vid i848 års riksdag fattade, beslut om Prival-bunkernes
upphörande vid oklrojtidens slut.
Med Herr Professor Agardh hafva instämt: Herr Doktor Björkman, Herr Doktor
Nordström, Herr Kongl. Hofpredikanten Hasselroth, Herr Prosten Gellerstedt, vice Talman
Svartling samt Riksdags-fullmäktige Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län,
Petter Mårtensson från Jönköpings län, Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands län,
Hans Persson från Gefleborgs län, Ola Svensson från Malmöhus län och Jöns Andersson
från Malmöhus län.
af Herr Doktor Thomander: »Höglofl. Banko-Utskottets beslut att på egen hand
och utan sammanträde med annat Utskott företaga den väckta frågan om en underdånig
hemställan rörande Privat-bankers fortfarande, liar jag icke kunnat biträda, och bör således
anföra grunderna för min afvikande mening.
När Rikets Ständer 1848 ingingo med en underdånig hemställan att ytterligare
oktrojer för Privat-banker icke måtte varda meddelade, var detta ärende förberedt af
Lag- och Ekonomi-Utskott i gemensam behandling. Grundlagarna ha sedan den tiden
icke undergått någon sådan lörändring hvaraf nu skulle följa, att Banko-Utskottet inträder
i Lag- och Ekonomi-Utskottens befattningar. Man har åberopat att frågan omförmäles
i Finans-kommiléens betänkande och att denna handling blifvit af Riks-stånden till
Banko-Utskottet remitterad. I detta högtvärderade Betänkande förekomma många andra
goda saker, hvilka Banko-Utskottet icke på grund af bemälde remiss lär vilja anse sig
befogadt att ensamt taga om hand. Siirskildt erinrar man sig härvid kommittéens förslag
till Privat-bank-lag, i afseende hvarpå Höglofl. Utskottet vet sig böra med Lagutskottet
sammanträda.
Det är just i sammanhang med sistnämnde lagförslag som, efter mitt förmenande,
frågan om fortfarandet af Privat-banker hade bordt företagas. Först genom en sådan
lag, i fall den voteras, blir det bestämdt hvad med Privat-bank egentligen bör förstås;
Intill dess vet man icke hvad man till- eller afstyrker när man till- eller afstyrker
Prival-bauker. Också har det sin stora svårighet att afgöra, huruvida Höglofl. Utskottet
tillstyrkt, eller afstvrkt Privat-banker genom sitt ofvanstående Utlåtande. Annu svårare
är det att säga hvad det. är för Privat-banker Utskottet skulle vilja alstvrka Rikets Ständer
att afstyrka. Det högsta, man kan sluta sig till, lär vara, att Utskottet icke vill
hafva förordat sådana Privat-banker som vi nu hafva, ulan snarare sådana, som vore
fritagne från de fel och olägenheter, hvarmed de nuvarande anses behäftade. Det vore
i sådant fall att förorda något som icke är till och hvarom man ännu icke föreslagit, än
mindre beslutat, huru det skulle se ut i fall det finge vara till o. s. v.
Om Banko-Utskottet vill, men de sammansatta Utskotten icke vilja, Privat-banker
eller om det enkla Utskottet menar ett slags banker, men de sammansatta mena ett annat;
så förmärker man till hvilken oreda det kan leda att den ena delen af frågan från
den andra lösryckes. Nu återstår troligen ingen bättre utväg än att afslå Höglofl. Utskottets
tillstyrkande eller huru denna del af Utlåtandet rätteligen bör benämnas.»
af Herr Grosshandlaren Wallenberg, hvars reservation förekommer här nedan vid
punkten 71.
Vid 5 och 45 punkterna:
af Herr Professor Agardh: »Enligt §. 121 i nu gällande Banko-reglemente åligger
det Fullmäktige att, när större uttag af silfver från Banken ega rum, minska och
till och med helt och hållet inställa Bankens låne- och kreditiv-rörelse. Huru ofördelaktigt tillgripandet
af en sådan för Banken, i dess egenskap af mynt-värdets upprätthållare, måhända
nödvändig åtgärd måste inverka på landets näringar och industri, och huru var
-
Banko-Vlskottets Belänkande, A':o 34.
87
samt dess styrelse således hör gå tillväga, för att ej onödigtvis framkalla vidtagandet af
densamma, synes mig ligga i temligen öppen dag. Uttag af silfver från Banken kan endast
ske mot Bankens sedlar; ju större sedel-belopp Banken har i rörelsen utelöpande,
ju större silfver-utlagningar kunna följaktligen ega rum. Jag har sålunda icke kunnat
biträda de af Utskottet beslutade förändringar i nu gällande stadgande!), hvaraf närmaste
följden blir en förökning i Bankens utelöpande sedelstock, förändringar sä mycket mindre
påkallade i närvarande tidpunkt, som landets sedelstock är den största den sedan realisationen
varit. De förändringar i Reglementet, mot hvilka jag af ofvanuppgifna skäl hufvudsakligen
anhåller få reservera mig, innefattas i de två nämnde puukterua. I korthet
vill jag redogöra för verkan af hvardera på den utelöpande sedelstocken.
a.) Genom den i 5:te punkten ålagda skyldigheten eller medgilna rättigheten för
Fullmäktige, att utlåna de i en låne-rörelsegren icke använda medlen i en annan, kan sedelstocken
ökas högst betydligt. Enligt 1852 års bokslut utgjorde de vid detta års slut
obegagnade andelarne af låne- och kreditiv-förlagen ett belopp af 3,592,000 R:dr; enligt
sisla halfårs-nppgiften utgjorde desamma vid 1853 års slut 5,644,000 R:dr. Om ifrån
dessa belopp drages den del af de enligt Utskottets förslag minskade låne- och kreditivfonderna,
eller 1,300,000 R:dr (pag. ), som icke få utsläppas i allmänna rörelsen, utan
såsom ersättning för upphörd Privat-bank, så återstår dock för år 1852 ett belopp af
2.292.000 R:dr, samt för år 1853 ett dylikt af 4,344,000 R:dr, hvarmed sedelstocken
skulle kunna komma att ökas. För min del har jag ansett det tillfylleslgörande att förändra
paragrafeu, på sätt Fullmäktige föreslagit.
b.) Öppnande af upp- och afskrifnings-räkning mot ränta i Banken och Lånekontoren
skall hafva till närmaste följd att åtminstone alla enskilde, som nu hafva medel
innestående i Banken på depositions-räkniug, och derföre erlägga folii-afgift, skola öfverflytta
dessa medel pä upp- och afskrifnings-räkning, då de genom denna öfverflvtlning
icke allenast blifva befriade från erläggande af folii-afgifleu, utan äfven erhålla ränta på
penningarne. Ilit kunna alla fordrings-egarne hos Depositions-afdelningen tillhörande 5:te
klassen af de i reglementets §. 141 upptagna 5 klasser räknas, ty om äfven en del af
dessa medel nu tillhöra bolag och associationer, hvilka, enligt Utskottets förslag, äro uteslutne
från rättigheten till upp- och afskrifnings-räkning, så skola dessa snart, när sådana
fördelar erhållas, insättas i enskild mans namn. De i denna klass insatta medel
utgjorde är 1847 1,645,000 R:dr, år 1852 570,000 R:dr samt vid slutet af år 1853
859.000 R:dr. När Banken för medlen hädanefter skall betala ränta, så måste den å
sin sida utlåna dem, hvarigenom den utelöpande sedelstocken ökas med det sålunda utlånla
beloppet.
Genom Ständernas bifall lill Utskottets förslag i dessa båda punkter skulle sålunda
den utelöpande sedelstocken komma alt ökas med (lera millioner. Då vi för närvarande
befinna oss i en öfvergångs-period med vårt Bank-väsende, då frågan huruvida Banken
skall öfvertaga äfven Prival-bankernas rörelse ännu är oafgjord, synes mig dessutom alla
förändringar, som kunna hafva en förökning af Bankens utelöpande sedelstock till följd,
vara okloka, såsom onödigtvis försvårande Bankens öfverlagande af Prival-bankernas rörelse,
i händelse ett sådant öfvertagande skulle ifrågakomma.
Mot beslutet ali i Banken och Låne-kontoren öppna upp- och afskrifningsräkning
mot ränta, får jag dessutom af flera andra skäl resei'vera mig:
a.) En sådan rörelse är en Bankier-rörelse, men ingen rörelse för en sedelutgifvande
Stats-bank. Ingen gren af Bank-rörelsen fordrar ett sådant aktgifvande på vexlingarne
i penninge-marknaden, ingen ett noggrannare följande af penninge-rörelsen i alla
dess rigtningar än denna; ingen fordrar således för Bank-styrelsen en större och af föreskrifter
mera obunden magt att efter omständigheterne handla än denna; ingen kan så
-
88
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
lunda vara mera oförenlig med vår Bank-stvrelses af föreskrifter kringgärdade verkningskrets
— liknande den spårväg lokomotivet mekaniskt måste följa. Det finnes, så vidt
jag känner, ingen sedel-utgifvande Stats-bank, som drifver en rörelse, sådan som denna,
och säkerligen gifves det ingen Bank i verlden, som har sig ålagd skyldigheten, att under
hvilken penninge-konjunktur som hälst betala ränta för insatta medel. I både Englands-banken
och den Fransyska är det tillåtet hvar och en att öppna en löpande räkning
med Banken, motsvarande hvad vi kalla upp- och afskrifnings-räkning, men ingendera
Banken lemnar för de på denna räkning insatte medel någon ränta, ehuru båda äro
berättigade alt efter behag utlåna dem.
b.) För ingen Bank synes öppnandet af en sådan räkning vara mera oförmånligt
än för Rikets Ständers Bank. Banken bar nemligen under de 10 sisla åren innehaft
deponerade medel, lör hvilka Banken ej erlägger någon ränta, lill ett medelbelopp af
4,900,000 R:dr, och under intet af dessa 10 år har summan af deponerade medel nedgått
till lägre belopp än 3,400,000 R:dr, som det utgjorde år 1844. Finner Banken sig
sålunda behöfva utvidga sin Iåne-rörelse, synes ingenting vara naturligare, än alt den i
första hand utlånar dessa ofruktbart liggande fonder. Utskottet anser del visserligen
mindre lämpligt att Banken utlånar medel, lör hvilka den ej erlägger någon ränta. Hvari
detta mindre lämpliga skulle bestå, derom har Utskottet likväl underlåtit att lemna någon
upplysning. För deponenten är det fullkomligen likgiltigt huru depositions-tagaren
använder hans medel, endast han återfår dem i samma myntsort hvarå deposilions-beviset
lyder.
c.) Det synes vara ett nog häftigt språng att, ifrån att icke tillåta enskilde att i lånekontoren,
mot folii-afgifts erläggande, insätta medel på depositions-räkuing, med ens tillåta
dem att der öppna löpande räkning, och erhålla ränta för de på denna räkning insatte
medel. De förnämsta handelshusen i Götheborg hafva upp-och afskrifnings-räkning eller,
som man der kallar det, Giro-räkning med dervarande Privat-bank, och betala derför en
viss årlig afgift. Privat-bankens inkomst på denna räkning uppgick enligt utdrag af sista
revisions-berältelsen, infördt i AJlonbladel N:o 96, till 2,854 R:dr 8 sk. Banko;
insättningar och ullagningar på denna räkning uppgingo under sistlidne år, de förre till
16,388,829 R:dr 12 sk., de sednare till 16,318,184 R:dr 47 sk. Dessa på Giro-räkning
i Privat-banken insatte medel skola naturligtvis genast öfverllytlas på låne-kontorets uppoch
afskrifnings-räkning, och sjelfva Privat-banken skall säkerligen finna del med sin fördel
öfverensstämmande, att, i summor af 50,000 ll:dr och i sina Direktörers namn, på
denna räkning i Låne-kontoret insätta hela sin riksmynt-kassa, och derföre låta betala
sig ränta af Banken. Utom de utgifter Banken och Låne-kontoren i och för denna rörelses
bedrifvande få vidkännas, kommer densamma att betydligen försvåra om ej omöjliggöra
den kontroll Banken på Låne-kontoren bör utöfva.
d.) Handeln och industrien skola icke draga någon fördel af de på detta sätt förökade
låne-förlagen. Del är nemligen hufvudsakligen i den goda tiden, d. v. s. då Bankens
metalliska kassa är stark och rörelse-kapitalet i förhållande derefter stort, som medel
på denna räkning skola inflyta. När metalliska kassan åter börjar aftaga, skall
man återfordra medlen, och Banken skall nödgas uppsäga och indrifva dem af de respektive
låntagarne. Handeln och industrien skola sålunda erbjudas försträckningar, när de
minst deraf äro i behof, men beröfvas dem när de som bäst skulle behöfva dem. I närvarande
ögonblick finnas medel oanvända i alla Bankens lånc-fonder. Nu skulle sålunda,
om Banken hade öppnat en sådan räkning, medel ytterligare strömma in, och Banken
skulle ej hafva annan utväg, för att hålla sig skadeslös för räntan, äu att prässa ut dem
genom
Banko-Utskoltets Betänkande, N;o 34.
89
genom uppköp af obligationer. Den skulle erbjuda rörelsen ett extra låne-förlag i en
tidpunkt, då medel finnas tillgänglige i alla de ordinarie låneförlagen.
e.) Jag vill ingalunda förneka alt öppnandet af upp- och afskrifnings-räkning i
banken och lånekontoren skall blifva fördelaktigt för de större affärsmännen i Stockholm,
Götheborg och Malmö, och det hade varit önskligt om vårt banksystem varit så ordnadt,
att med denna fördel kunnat förenas både bankens, näringarnes och industriens. Sådant
förhållandet likväl nu är, vore redan ett stort steg taget, och del största, som i min
tanka för närvarande kan tagas, om mekaniken i banken så förenklades, att affärsmannen
genast kunde bli expedierad, utan ali behöfva för uppgörande af den enklaste liqvid
använda en half förmiddag. Såsom det nu är ställdt nödgas hvar och en som har penningar
på deposilions-räkning i banken först på en gifven tid presentera depositionsbeviset,
och sedan Ater infinna sig några timmar derefter för alt lyfta penningarna. För
en bank, som anser sig kunna för allmänna rörelsens underlättande bereda tillfälle till
upp- och afskrifnings-räkning mot ränta, synes det ej kunna stöta på några oöfvervinnerliga
svårigheter, att för dem, som hafva penningar på depositions-räkuing och derföre
erlägga folii-afgift, bereda den lättnad i deras transaktioner med banken, att de med en
enda gång kunna bli expedierade under hela den tid på dagen banken hålles öppen.
En sådan förenkling synes både af billighet och klokhet vara högeligen påkallad.»
Uti denna del af Herr Professor Agardhs reservation hafva sig förenat: Herr
Doktor Björkman, Herr Kongl. Hofpredikanten Hasselroth samt Riksdagsfullmäktige
Olaus Eri/cssoti, Petter Mårtensson> Mauritz Sahlén, Hans Persson och Jöns Andersson.
Vid 2i yunk tena
af Herr Björnstjerna, O. M.: »I beslutet att nedsätta fonden för belåning af
jern, koppar och andra vågförda effekter, ända till 2,000,000, har jag ej kunnat instämma.
Visserligen har, allt sedan 1844 års slut, vid intet tillfälle fullt denna summa varit
derå utlånad; derförinuau var likväl ifrågavarande fond understundom till vida högre belopp
anlitad, så att t. ex. vid 1843 års slut deraf utestodo 2,661,000 R:dr, samt vid
slutet af år 1842, 2,739,000 R:dr. — Med afseende å nödvändigheten att icke beröfva
den för landet högst vigtiga bruksrörelsen någon af de förmåner, hvaraf den hitintills varit
i åtnjutande, isynnerhet vid en tidpunkt då den öfvertygelse allt mer synes göra sig
gällande, att, för densammas bestånd och förkofran, lindring i de bördor, den hittills burit,
äro af behofvet påkallade, och dä derjemte krig mellan flere af Europas stormakter hotar
handelsförhållanderne med brytningar, hvars vidd svårligen lärer kunna förutses, har jag
icke ansett det välbetänkt att nedsätta lånefonden till ett belopp som måhända skall göra
den otillräcklig för behofvet. Någon förminskning af densamma tror jag likväl utan fara
kunna verkställas och vara behöflig, isynnerhet ifall Utskottets förslag om upphörandet af
belåning å guld- och silfver-panter godkännes, och får med anledning dera! tillstyrka att
bemälde fond må bestämmas till 2,500,000 R:dr.»
Häruti hafva instämt: Herr Friherre Tersmeden, kV. F., Herr Friherre Manderström,
C. A., Herr Mannerskantz, C. A:, Herr von Printzencreutz, B. IV., Herr Dömprosten
Ahlstrand, Herr Kontraktsprosten Malmstedt, Herr Fabrikör Almgren, Herr
Kommerserådet Wijk, Herr Konsul Palander, Herr Brukspatron Indebetou och v. Talman
Svartling.
Bih. till B. St. Prot. 1833 & 4834. 6 Sami. 4 Afd. 42 fl tift. 12
90
Banko-Utskoltets Betänkande, N:o 3i.
Vid 27 punkten:
af Herr Mannerskantz, C. A.: »Vid Utskottets nu afgifna vigtiga Betänkande
finner jag mig föranläten alt i trenne hufvudsabliga afseende!) framställa åtskilliga anmärkningar:
l:o
Då Utskottet icke ansett sig böra tillstyrka bifall lill de motioner, som blifvit
väckta om beviljande af kreditiv för Hypotheks-förcningarne i Rikets Ständers Bank, måste
jag i afseende härå anmärka, att Utskottet, efter min förmening, hade bordt annorlunda
förfara, och icke förvägra Hypotheks-föreningarne den för dem begärda kredilivrätten.
Som jag uppfattar Rikets Ständers Banks bestämmelse, borde densamma, näst efter dess
förnämsta åliggande, att upprätthålla myntvärdet, hufvudsakligen göra till föremål för sin
verksamhet, icke att sjelf direkte utlemna försträckningar lill den industri-idkande allmänheten,
utan att genom kreditiv understödja alla sådana större enskilda penninge-änstaller,
som äro inrättade i ändamål att på ett för landets industriella verksamhet förmånligt sätt
bispringa de särskilda näringarne med efter deras olikartade hehofver lämpade olika slags
låneförlag. Och då Ilypolheks-föreningarne äro inrättningar, som hafva till ändamål, alt
med, för otidiga uppsägningar säkra, lån, på längre tider och med viss årlig amortering,
understödja landets hufvudnäring jordbruket, på det för denna näring mest fördelaktiga
lånesätt — tror jag dessa föreningar, som derjemte ega fullkomlig säkerhet, att erbjuda
för det understöd, som åt dem kan lemnäs, framför mångå andra inrättningar, som äro
gynnade med lån eller kreditiv från Banken, vara behöriga alt af Banken understödjas.
— Emot dessa föreningar invändes visserligen att de, med uteslutande af alla mindre
jordegare, äro bildade ensamt till fördel för de större jordegarne, och alt de derföre
böra hjelpa sig sjelfva och icke skäligen kunna hafva anspråk på något slags allmänt
understöd. — Men ehuru jag för min del tror, att Hypotheks-föreningarne, så väl i landets
allmänna, som i deras eget enskilda intresse, ju förr dess heldre både borde och
kunde upphöra, att från sig utestänga de mindre jordegarne, mäste jag dock anmärka,
att om fråga blott vore att rättvisligen emellan landets större intressen fördela det understöd
Riks-Banken har alt erbjuda, del väl icke kunde anses obilligt, att medelbarligen
genom Hypotheks-föreningarne lemna de större jordegarne ett kreditiv äfen million R:dr,
då de mindre jordegarne redan förut hafva uteslutande ål sig från Banken anvisad en
lånefond af flere millioner lt:dr. — Det iir likväl icke för att jemnl utmäta Bankens lånetillgångar
emellan några större eller mindre enskilda intressen, som derpå göra anspråk,
ulan af det för mig ensamt giltiga skälet alt landels allmänna nytta derigenom skulle
befordras, som jag anser kreditiv böra åt Hypotheks-IÖreningarne beviljas. — Man klagar
med rätta öfver den bristande tillgång å hopsamlade kapitaler, som inom vårt land förefinnes.
Men en af de förnämsta orsakerna till denna brist svnes mig vara, alt inga anstalter
bär finnas, sorn uppfånga och genast göra fruktbärande alla mindre besparingar, i
den män desamma bildas och innan de lätt åter hinna förskingras. För de minsta besparingarnes
hopsamlande linnas visserligen Sparbanker mångenstädes inrättade, men der
dessa banker, med vissa fastställda maximibelopp för insatsernas storlek, sluta sin verksamhet,
borde andra anstalter vidtaga. — Under den öfverklagade bristen å samlade kapitaler
i landet, borde ock vara angeläget, att icke låta ligga oanvända och ofruktbara
sådana redan bildade kapitaler, sorn lätt skulle kunna i allmänna rörelsen utsläppas och
användas, om deras innehafvare kunde vara säkra om deras återfående, när helst de
sjelfva önskade hafva dem tillbaka. — Väl organiserade, kring landet utspridda depositions-banker
utgöra ett förträffligt medel både till insamling af alla mindre besparingar, och
lill användning af i kassa liggande ofruktbara kapitaler — och sådana Banker skola derföre
af mig förordas så ofta tillfälle dertill erbjuder sig, — men äfven Hypolheks-före
-
Banko-Utskollets Betänkande, A\-o 3i.
91
ningarne kunna göra samma tjenst, för del nyss anförda dubbla ändamålets vinnande,
om de räntebärande obligationer, som de i rörelsen utsläppa, när som helst kunna af
innehafvarne fa realiseras. För att i större skala kunna sjelfve verksamt ombesörja en
sådan erforderlig lätthet sid omsättningen af deras obligationer, behöfva Hypotheks-föreningarne
de kreditiv i Riks-Banken, som för dem önskas, oell hvilka de, under nuvarande
organisation af vårt Bankväsende, bär i landet ieke på annat ställe kunna erhålla;
men, om de få sådaue kreditiv, skola de säkerligen kunna inom landet hopsamla flere
millioners låneförlag, som de eljest skulle vara nödsakade att ifrån utlandet indraga. —
Jag delar visserligen ieke de farhågor, som mången hyser för följderue af den stora utländska
skuldsättning, som landet, under de begge sista decennierne, genom Hvpotheksföreningarnes
upplåning, har åsamkat sig, ty jag finner naturligt, att de, som behöfva
kapitaler, uppsöka dem der de kunna få deni för bästa priset, och att, så länge räntan
är högre i vårt land än i andra länder, främmande kapitaler derföre här måste erhålla
användning, och jag tror, att .fastän de indragna kapitalerne ej synbarligen ligga hopade
såsom metallisk valuta i Riksbankens hvalf, de dock finnas qvar i landet och på ett
fruktbart sätt der äro kringspridda, sami att landet framdeles, när den ännu alltjemt pågående
låneindragningen upphör, skall vara i tillfälle alt småningom afbörda sig sin
skuld; men jag kan likväl icke förneka att det ju icke måste vara bättre om inom landet
med samma fördel kunde erhållas, åtminstone en del af de kapitaler, som nu i
stället hämtas ifrån utlandet — och jag tror, att möjlighet härtill skulle beredas genom
Hypotheks-föreningarne beviljad krediliv-rätt å Riksbanken. Genom att erhålla kreditiv
i Riksbanken, skulle Hypotheks-föreningarne äfven kunna undgå att från utlandet i förskott
på en gång indraga alltför stora kapitaler, och derigenom ej behöfva att tidtals
bedrifva en för dem sjelfva mindre passande och för landet skadlig diskont-rörelse, samt
jemväl sättas i tillfälle ali en och annan gång kunna begagna en gynnande konjunktur
för alt inlösa någon del af dess utländska skuld. — På alla dessa och flere skäl instämde
jag med majoriteten inom Utskottets Kansli- och Finans-afdelning, örn dess beslut
alt förorda de för Hypotheks-föreningarne sökta kreditiven, med det vilkor, att föreningarne
förbundo sig att, i förhållande lill den krediliv-rätt, de åtnjöto, sätta i omlopp
ett bestämdt minimi-belopp af i inländskt mynt ställda obligationer af föreskrifven
beskaffenhet. Lika med afdelningens majoritet trodde jag likväl, att då det ur flere
synpunkter måste anses nyttigt både fiir Rikets Ständers Bank och för den i Banken
låntagande jordbrukande allmänheten, att Riksbankens belåning af landtfastigheter till
Hypotheks-föreningarne öfverflvttades — borde äfven det vilkor göras för kreditivens beviljande
åt Hypotheks-föreningarne, att desse sednare derigenom skulle blifva skyldige
att elier vissa bestämda grunder och emot ömsesidigt betingade förmåner successive öfvertaga
Riksbankens utlåning på fastigheter, samt att, i följe deraf, inom sig upptaga äfven
hittills uteslutne mindre fastighets-egare. Men då afdelningens i nu angifna syftning
affaltade förslag af Utskottets majoritet Klef förkastadt, torde numera vara för sent att
söka arbeta för dess antagande i sin helhet, och jag har derföre här blott velat anföra
detsaminas innehåll, samt inskränker mig nu till att endast i allmänhet förorda, att den
för Hypotheks-föreningarne sökta krediliv-rätt måtte blifva dem beviljad.
2:o I afseende på Utskottets förslag 0111 upp- och afskrifhings-rörelsens införande
vid Riksbanken är jag visserligen med Utskottet öfverens derom, alt en utvidgning af
Riksbankens verksamhet med denna nya rörelsegren skulle vara både nyttig och nödvändig
så väl för Riksbanken sjelf som för den allmänna penningerörelsen i landet; men
jag tror, för min del, att de åsyftade fördelarne både säkrare, fortare och i mera betydlig
mån hade vunnits, om Utskottet hade gifvit en större utsträckning åt sitt förslag,
så att detsamma hade omfattat icke blott en mindre trångt begränsad upp- och afskrif
-
92
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3 i.
nings-rörelse, än den, som Utskottet nu föreslår att införa, utan jemväl öfriga delar af
en vidsträckt och väl ordnad depositions-rörelse'. Utskottets förslag medgifver rättigheten
att, emot en ränta af högst 2 procent, å upp- och afskrifnings-räkriing i banken insätta
penningar endast åt enskilda personer och för summor, som ej öfverstiga 50,000
R:dr B:ko. Jag anser deremot att en dylik rättighet att öppna upp- och afskrifningsräkning
i banken — d. v. s. att å lider, då banken är öppen, fä der insätta och åter lyfta
penningar när helst insällarne behaga, emot dem emellan och banken betingad ömsesidig
lag ränta, borde lemnäs icke blott ät enskilda personer, utan äfven åt hvarjehanda slags korporationer
samt penningeverk och inrättningar, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
med undantag endast för statens egna kassor; samt att, då något maximum för insättningarnes
belopp behöfde stadgas, detsamma åtminstone borde bestämmas vida högre än Utskottet
har föreslagit, — och jag tror derjemte, att, på samma gång som Riks-Banken,
på sätt nyss är nämndt, skulle emottaga insättningar på upp- och afskrifnings-räkning,
borde der äfven få göras depositioner, af större eller mindre penninge-summor, att återlyflas
antingen vid viss öfverenskommen förfallotid eller elter betingad kortare elier längre
uppsägningstid, med högre eller lägre ränta, allt efter insättningarnes belopp och de vilkor
eller olika tidsförhållanden, hvarunder de blifvit gjorda. Emot denna min åsigt har
hufvudsakligen blifvit invändt, att, då fråga vore om en för Banken hittills främmande
rörelse, man borde gå försigtigt tillväga och till en början åtminstone icke göra densamma
alltför vidsträckt och omfattande. Men ehuru jag icke underkänner vigten af
den anförda invändningen, anser jag dock, alt, just för att undvika mångfaldiga kostnader
och olägenheter för Riks-Banken sjelf, borde den nya rörelse, man der vill införa,
genast erhålla den utsträckning jag förordar, emedan svårigheten att vid anfordran
emot ränta hålla enskilda affärsmän tillhanda deras å upp- och afskrifnings-räkning gjorda
insatser, som säkerligen mycket ofta komme att omsättas, betydligt skulle lindras,
om Banken samtidigt erhöile rätt, att t. ex. af hufvudstadens manga större kassor, eller
för större sterbhus- eller konkurs-massor, eller af sådana enskilde personer, som hade
kapitaler att disponera, på bestämd kortare tid få emottaga medel, hvilka kunde beräknas
blifva mera stadigt i Banken inneslående eller som icke kunde få lyftas annat än
på förut bestämda tider. Att Banken derigenom skulle få betala ränta på en och annan
million, som hittills utan ränta varit i banken inneslående, kan visserligen anföras
såsom en olägenhet; men, till afhjolpande deraf hade jag föreslagit, att Riks-Banken
skulle begagna närvarande fördelaktiga konjunkturer, för alt, genom inköp af i utländskt
mynt ställda svenska hypolheks-förenings-obligalioner, inlösa ett par millioner af landets
nu egande skuld lill utlandet, hvilken åtgärd, utom det alt den i många andra alseenden
hade varit för landet i allmänhet mycket gagnelig, äfven skulle medfört den fördelen,
att Ranken, genom den för obligalionerne utfallande räntan, hade skaffat sig ersättning
för den ränta, som Banken åtagit sig att för framtiden betala, å ett par millioner,
hittills räntelösa äldre depositioner, hvilka det icke hade varit nyttigt att åtminstone
under nuvarande förhållanden på annat salt i rörelsen utsläppa. Genom att tillåta
emottagning i Riks-Banken af alla slags pcnninge-depositioner både af större och mindre
summor, och på längre eiler kortare tider, Samt af hvilken insättare som helst, hade
man äfven till stort gagn för landet gjort fruktbara en mängd kapitaler, som nu ligga
döda och overksamma, samt lemnat Biks-Banken tillfälle att uppfylla en af de hufvudfunktioner,
som borde tillböra hvarje bank, men som den sjelf så väl sorn nästan alla
andra banker här i landet hittills allt för mycket har försummat, nemligen att uppträda
såsom medlare emellan dem, som vilja å ena sidan läna ut, och å den andra läna
upp, för att derigenom kraftigt befordra både lätthet och säkerhet, då kapilalerne skola
omsättas, och förhindra eljest ofta förekommande, för ena eller andra parten mindre lag
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 3A.
93
liga, omsättningar af densamma. Jag vill i allmänhet icke att Riks-Banken, genom någon
ökning af sina egna låne-fonder, skall utsträcka sin utlånings-verksamhet utöfver
de gränser, hvarinom densamma hittills har rört sig, emedan jag tror, såsom jag ock
förut har nämnt, det vara vida nyttigare, om enskilda personer och enskilda bolag få
befatta sig med att genom hank-inrättningar eller på annat sätt hopsamla och utlåna
kapitaler, än att sådant skall ske af staten sjelf och för dess räkning. Men då jag
anser den för landets materiella utveckling i hög grad gagneliga depositions-rörelsen icke
kunna med fördel drifvas, om icke insättningar och ålerultagningar få göras i för insättarne
närbelägna bank-inrättningar, och då jag tror att del i flera afseenden skulle
vara för Riks-Banken skadligt, med den styrelse och organisation, som denna bank nu
eger, om bredvid densamma skulle i hufvudstaden uppkomma någon, vid mindre stränga
former bunden , enskild bank-inrättning, kan jag ej undgå förorda,- att Rikets Ständers
Bank må få öka sina äldre rörelse-grenar med cn /tillständig t och vät ordnad dep os itions-rörelse.
Angående den detalj-föreskrift i Utskottets förslag om upp- och afskrifnings-rörelsens
ordnande, att ränta icke skulle fä beräknas på medel, som mindre än en månad
varit i Banken inneslående, nödgas jag anmärka, att ett sådant stadgande, efter min
tanke, skulle göra nära nog omöjlig hela den nya rörelse som Utskottet, genom sitt förslag,
velat i Banken införa.
3:o. Innan jag slutligen framställer de anmärkningar som jag har att göra i afseende
till åtskilliga fel och brister, som, enligt min åsigt, vidlåda Utskottets förslag, angående
Filial-bankernes organisation, önskar jag förutskicka den förklaring, att jag fullkomligt
gillar Utskottets förfarande, alt under nuvarande förhållanden hvarken utdöma
Privat-banker eller Filial-banker, utan hellre vilja, under försök att förbättra begge systemerna,
fortfarande bibehålla dem bredvid hvarandra. Jag erkänner visserligen för
min del, att Riks-Banken eger förmåga att, genom låne- eller kreditiy-försträckningar
till väl organiserade F ilial-banker, suppleera Privat-bankerne; men med fullständig nöjaktighet
kan detta icke ske utan en högst betydlig ny sedel-ulgifning ifrån Riks-Banken,
sorn, om den skulle vidtagas, både måste utföras med yttersta försigtighet och under en
gynnande tidpunkt, och ovilkorligen fordrar starka garantier alt den blir definitif, så
att godtyckliga sedel-utgifningar, utan fullt motsvarande metallisk valuta, sedermera icke
af någondera af de båda statsmakterna må kunna anordnas eller tillåtas. Och om än
jag sålunda vill medgifva, att Filial-bankerne med afseende å tillräckligheten af de rörelsemedel,
sorn ät dem genom Riks-Bankens mellankomst möjligen kunna anvisas, skulle
förmå suppleera Privat-bankerne, fruktar jag dock, att, efter sistnämnda, af Riks-Banken
oberoende, bankers tillintetgörande, den absoluta makt, sorn sedan skulle blifva rådande
öfver hela vårt bank-väsende, med den organisation som maktinnehafvarne, Rikets Ständer
och deras delegationer, Banko-Utskott och Banko-styrelse nu ega, lätt skulle kunna
missbrukas derhän, att, under tillfälligt inträffande opinions-kastningar, all enskild
bank-rörelse i vårt land antingen helt och hållet förqväfdes, eller stelnade i samma hårda
formalism, hvarmed den gamla Riks-Banken sjelf nu är behäftad. Och denna fruktan,
stt Privat-bankerne skulle komma att suppleeras, icke af andra banker med fri och sjelfständig
verksamhet, utan af trångt begränsade och godtyckligt handterade dylika inrättningar,
det finner jag redan till någon del bekräftadt af Utskottets förevarande förslag
angående de för Privat-bankernes suppleerande tillämnade Filial-bankernes organisation.
Ty då Utskottet föreslår, att de försträckningar, som dessa Filial-banker från RiksBanken
skulle erhålla, borde lemnäs med två tredjedelar såsom lån och med en tredjedel
såsom kreditiv, är detta visserligen en förbättring jemförelsevis med det stadgande
uti förra Banko-reglemenlel, att blott en femtedel skulle såsom kreditiv erhållas, hvars
m
Banko-Utskottets Betänkande, N:o Si.
tillämpning säkerligen hade haft till påföljd, att Filial-bankerne småningom hufvudsakligen
hade kommit att bedrifva en diskont-rörelse eller utlåning på namn emot borgen,
alldeles likartadt med den, som inom Riks-Bankéns Diskont-verk nu med ringa förmån
för allmänna rörelsen skötes. Men om man vill skapa fullt ändamålsenliga hank-inrättningar
är den föreskriften ännu för mycket bindande, alt tvä tredjedelar af RiksBankens
försträckning ovilkorligen skola uttagas såsom stående lån, och blott en tredjedel
erhållas såsom kreditiv. De rörelsegrenar, som väl inrättade banker hufvudsakligen
böra bedrifva, äro diskontering och utgifning af vexlar samt kreditiv- och depositionsrörelse.
Men för att kunna i större skala drifva sådan nyttig bank-rörelse, behöfva
bankerne obestridligen antingen rättigheten att sjelfve utgifva sedlar, eller ock en vidsträckt
assignations-rätt på ett kreditiv hos en annan sedelutgifvande bank. Och jag
tror derföre, att Utskottets förslag hade haft en nyttigare syftning, om dess innehåll varit
sådant, att af Riks-bankens försträckning skulle högst två tredjedelar få uttagas såsom
lån, men hela beloppet kunna få begagnas såsom kreditiv. Genom en dylik föreskrift,
som, enligt min tanke, hade gifvil en helt annan karakter åt det föreslagna Filialbank
s-sys temet, hade ock den dubbla fördelen vunnits, både att de knappa fonder, som
till Privat-bankernes suppleerande blifvit sammanskrapade, hade kunnat visa sig mera
tillräckliga för sitt ändamål, och att de nya bankerne genom alt anvisas att lita hufvudsakligen
på sig sjelfva och på det understöd af allmänhetens förtroende, som de kunna
tillvinna sig, skulle blifvit försatta i en mera sjelfständig ställning, än om de måste
vara tvungne att göra sig till förvaltare af Riks-bankens medel. Den förmån af en
mycket låg ränta å Riks-bankens låne-försträckning, som Utskottet velat bereda Filialbankerne,
skulle deremot verka såsom ett premium lill namn-diskonteringens bedrifvande
inom de nya bankerne, och skulle dessutom skyldra såsom en så stor eftergift å Riksbankens
sida att den snart åter skulle förloras, när den väl gjort sin troligen åsyftade
verkan, att uppmuntra till Filial-bankernes uppkomst; så mycket heldre vill jag derföre
bestrida nyttan af den föreslagna eftergiften, som jag äfven mäste anse skadligt det
tvång, som man, såsom vilkor för ränte-nedsattningen, velat pålägga Filial-bankerne,
att icke få taga högsta lagliga ränta, ens för någon del af sina utlåningar, i hvad form
än desamma ullemnas. — Då bankerne hinna vexa till i omfång och verksamhet, samt
förvärfva sig allmänhetens förtroende, blir det i deras eget intresse, att icke bestämma räntan
på sina utlåningar för hög — men enda utvägen alt inleda en mängd smärre kapilaler
till användning inom bankerne, än den dock af bankernes egen utlånings-ränta
betingade möjligheten för dem, att kunna lemna betydlig ränta å de gjorda insatserne,
åtminstone intilldess allmänheten hunnit vänja sig vid den för densamma förut ovana
rörelsen. Och då den föreslagna inskränkningen derjemte ur många andra synpunkter
inverkar skadligt på bankernes frihet, vore det önskligt att den icke måtte genomföras.
—• Den orimligheten har ock råkat inkomma i Utskottets förslag, att redan inrättade
Filial-banker icke skulle få åtnjuta samma förmåner, sorn lemnäs till framdeles uppkommande
dylika hanker, hvilket skulle hafva till naturlig påföljd, alt de förra tillintetgjordes
af de sednare, om de kommc att finnas och utöfva sin verksamhet i hvarandras
grannskap. Ändtligen måste jag ock anmärka det besynnerliga deri, att, då ett af de
mest giltiga ändamålen, hvarför man önskar, att med Filial-banker suppleera Privatbankerne,
utan tvifvel är det, att skaffa landet fördelen af ett enda slags sedelmynt,
så finnes dock intet stadgande, som föreskrifver, hvarken om någon slags likformighet
för de särskilda Filial-bankernes assignationer, eller om dessa assignationer, då flere
millioner derutaf innan kort kunna komma ut i allmänna rörelsen, skola anses såsom
fullgiltiga betalningsmedel, som både i krono-uppbörden och öfriga lagliga liqvider böra
emottagas; — hvarförutan ju icke stor vinst genom förändringen skulle beredas.»
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
95
Uti 2:a punkten af denna reservation har Herr Friherre Tersmeden, fF. F.,
instämt.
af Herr Professor Agardh: »Utskottet har, såsom hufvudmotiv för afslag å min
motion, anfört att, genom öfverflyttningen af Bankens fastighets-Iånefond på Hypotheksföreningarne,
de mindre jordägarne, hvilka ej hafva belånings-rätt i föreningarne,
äfven skulle gå miste om den låne-rätt, de nu ega i Banken. Af den vidlogade tablåen
visar det sig, att antalet låntagare, hvilka genom den af mig föreslagna öfverflyttningen
skulle gå miste om sin belånings-rätt, eller de som hafva lån emellan 200 och 500B:dr,
visserligen uppgår till 2,577 stycken, men att hela deras belånings-sunnna endast uppgår
lill 661,3(54 B:dr. De öfrige låntagarne uppgå deremot till ett antal af 4,396 stycken
med en belånings-summa af 4,725,239 B:dr. Om man nu äfven ville undantaga
1 million B:dr för dessa smärre läntagare, så kan dock, enligt mitt förmenande, med de
återstående 4,650,000 B:dr, använda på sätt jag föreslagit, något väsendtligare både
till jordbrukarens och landets förkofran uträttas, än hvad som 1111 är fallet. Jag medger
likväl å andra sidan gerna', att frågan både är för ny och för omfattande för att
å den något allvarligare afseende första gången skulle kunna fästas.
Utskottets, endast med en rösts öfvervigt, afslag på de motioner, hvilka blott
åsyfta inskränktare kreditiv-rätt för Hypotheks-föreningarne, har jag ej kunnat biträda.
Det synes mig både orättvist och oklokt att vägra föreningar, hvilka hafva jordbrukarens,
idkarens af landets hufvudnäring, understödjande lill sitt hufvudsakliga syftemål, kreditiv
i Banken. Orättvist, då man mot 3 procent beviljar ett kreditiv af 600,000 B:dr åt
Jern-kontoret, ett dylikt af 1,800,000 B:dr till manufakturernas och fabrikernas understöd
; oklokt, då ett kreditiv på Banken endast kän sätta dessa föreningar i tillfälle att
sätta ett större antal af sina obligationer i omlopp inom landet, än som nu är fallet.
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kansli- och Finans-afdelningen föreslagit,
anser jag nuvarande och blifvande hypolheks-föreningar böra mot 4 procent ränta erhålla
ett kreditiv af 1.000,000 B:dr, att dem emellan fördelas i mån af den lånerörelse
de genom utlemnade amorterings-lån mot inteckning i landtfastigheter bedrifva.
Såsom tillgång för detta kreditiv, anser jag beloppet på de till nästa riksdag inflytande
vinstmedel böra anvisas.
1 denna reservation, så vidt den angar Utskottets afstyrkande af föreslagen kreditiv-rätt
åt Hypotheks-föreningarne, hafva instämt: Herr Friherre Tersmeden, JF.
F., Herr af Geijerstam, Carl, Herr Domprosten Ahlstrand och Herr Borgmästaren
Ekenman.
Fid 28 punkten:
af Herr Grosshandlaren (Fallenberg: »Emot Utskottets tillstyrkan att uti 28
punkten bibehålla det gamla maximum af 6,000 B:dr uti fastighels-lånelonden, får jag
mig reservera. Jag hade ansett, då hela denna fond endast uppgår till 6,500,000 R:dr,
ifrågavarande maximum böra nedsättas lill 2,000 B:dr, på det att desto flere faslighetsinnehafvare
skulle kunna komma i åtnjutande af den fördel, hvilken enligt ordalydelsen
lilli)judes »hvar och en i Sverige bosatt medborgare,» som kan åstadkomma så beskaffad
säkerhet, som reglementet bestämmer. Ett ytterligare skäl för en slik nedsättning
förefinnes deruti, att Hypotheks-föreningarne jordegare emellan i allmänhet bestämt
2,000 B:dr till minimum för delaktighet i sådan förening, hvarigenom en mängd fastighels-egare
icke kunna vinna tillträde uti dessa föreningar, hvadan man, för alt
tillförse den mindre jord-egaren någon fördel, bort nedsätta Riks-bankens maximum
96
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
af 6,000 R:dr, hvilket endast är tillgängligt för innehafvarne af till 12,000 R:dr taxerad
fastighet på landet.»
Häruti har Riksdags-fullmäkligen Ola Svensson instämt.
Vid 32 punkten:
af Herr Grosshandlaren Kock: »Med Höglofl. Ranko-Ulskottet är jag af skiljaktig
tanke i tillstyrkandet alt Skiftes- och Odlings-lån, artikel 6 afdelningen 2 §. 180 i
nu gällande Banko-reglemente, skola till Riksgälds-kontoret öfverdytlas med öfverlåtelse
af cirkulations-summan 80,000 R:dr. Af förändringen inser jag icke något gagn, då
Banken ändock hedrifver hvarjehanda annan, med dess verksamhet, oförenlig lånerörelse,
och beloppets frånskiljande utan vederlag innefattar en anlicipation på blifvande
banko-vinst, hvaröfver det torde tillhöra endast nästkommande Rikets Ständer att
förfoga. Ej heller lärer genom öfverllyttningen föranledd minskning i göromål lätta
Bankens aflöningsstat, medan åtminstone icke osannolikt är, att motsvarande anspråk
uppstå der arbetet ökas.»
Häruti har Herr Kontrakts-prosten Malmstedt och Herr Kommerse-rådet fVijk
instämt.
Vid 34- punkten:
af Herr Björnstjerna, O. M.: »Utskottet har föreslagit, att utgifvandet af skiftesooh
odlings-lån från Banken måtte upphöra, samt att denna låne-rörelse jemte den dertill
anslagna fond af 80,000 R:dr ma till Riksgälds-kontoret öfverflyttas. En motsvarande
summa skulle i stället af blifvande vinstmedel reserveras, på det Bankens fonder
måtte oförminskade bibehållas.
f 34 punkten anser Utskottet likväl, att de sålunda inflytande medlen hvarken
böra användas eller ens såsom tillgång beräknas. Då jag ej kunnat inse fördelen af
att större eller mindre del af Bankens fonder blifva på sådant sätt liggande, anser jag,
så framt ersättning skall lemnäs för ifrågavarande till Riksgälds-kontoret öfverflyttade
summa, att densamma äfven måtte såsom tillgång beräknas.»
Herr Biskop Genberg och Herr Kontrakts-prosten Malmstedt hafva med Herr
Björnstjerna sig förenat.
Vid 43 punkten:
af Herr Fabrikör Almgren.
Vid 44 punkten:
af Herr Grosshandlaren Kock: »På den, Fahlu Bergslag och Sparbankerne i Riket,
uti 184 och nästföljande §§. medgifna kreditiv-eller låne-rättighet i Banken, för en
summa af tillhopa 300,000 R:dr, har blifvit föreslagen nedsättning med en tredjedel,
eller till 200,000 R:dr. Begagnar Bergslagen denna rättighet lill hela dess belopp,
3.000 skeppund råkoppar, som, oberoende af hvad sednare åren egt rum, väl kan hända,
återstår för Sparbankerne intet, ehuru 50,000 R:dr äro utlofvade för Stockholms,
20.000 R:dr för Götheborgs och 10,000 R:dr för en hvar af öfrige Sparbanker; och
efter beslut att nedsätta den gemensamma kreditiv-summan, varder för dem föga att
bygg»
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
97
bygga på det hittills beräknade mindre anlitandet af belåning på koppar. Sparbankerne,
utgrenade i alla delar af landet,'äro dock så gagneliga och välgörande inrättningar,
att de på allt sätt böra omhuldas, i stället för att, som ofvan, inskränka eller borttaga
för dem en säker hjelpkälla att möta tillfälliga större uppsägningar; hvadan jag hemställer
antingen att iorrberörde stadganden må blifva oförändrade, eller, om nedsättning
i beloppet anses behöflig, att Fahlu Bergslag må helt och hållet eller till någon
del afföras från nämnde kreditiv- eller låne-rättighet, hvilken Bergslagen ännu mindre
lärer taga i anspråk efter Bikets Ständers nyligen visade stora frikostighet genom ytterligare
beviljad förmedling af koppar-räntan.»
Med Herr Kock hafva Herr Friherre Tersmeden, W. F., Herr von Printzencreutz,
B. W., Herr Biskop Genberg, Herr Kongl. Hof-predikanten Hasselroth, Herr
Professor sigurdh och Herr Kontrakts-prosten Malmstedt sig förenat.
Vid 45 punkten: (se ofvan vid 5 punkten.)
af Herr Doktor Thomander: »Emot beslutet om upp- och afskrifnings-räknings
öppnande i Biks-banken och dess låne-kontor får jag mig reservera. Denna gagneliga
rörelses bedrifvande tillkommer enskilda Banker, som ej utgifva egna sedlar. Biksbanken
skall antingen erbjuda föga antagliga vilkor eller också drifva rörelsen med förlust;
intetdera är nödigt för enskild Bank. Allraminst bör Riks-banken uppträda nu
med detta slags verksamhet, i skadlig tällan med de Filial-banker, hvilkas bildande man
föreslagit. För öfrigt åberopar jag Professor Agardhs reservation i denna punkt.»
af Herr Grosshandlaren Kock: »Det för tillstyrkta upp- och afskrifnings-räkningen
i Rikets Ständers Bank och dess Låne-kontor föreslagna minimum vid insättning,
100 R:dr, anser jag för lågt, enär den, hvars vilkor och handtering lämpa sig för sådan
penninge-rörelse, måste, efter mitt förmenande, sällan, om någonsin, ställa i fråga
att nedsätta ett så ringa belopp. Mig synes alltså att 500 R:dr eller minst 300 R:dr
bordt fastställas som minimum för insättning, desto heldre som ingen folii-afgift är föreslagen,
och hvarigenom kan uppkomma det missbruk att penninge-verken, i stället för
att i låne-väg vara en afsedd förmedlingslänk mellan enskilde, endast blifva förvaringsrum
för deras kontanta medel. Också fruktar jag att afsigten med denna Bank-rörelse
varder omintetgjord genom bestämmelsen att ränta icke skall insättare beräknas förr
än medlen innestått en månad.»
Uti Herr Kocks reservation har Herr Kontrakts-prosten Malmstedt instämt.
Vid 59 punkten:
af Herr Grosshandlaren Wallenberg: »Emot Utskottets tillstyrkan att Bankens
Diskont-fonder fortfarande skola fördelas efter person/ighets-principen, i stället för efter
utlåning s-sätten, får jag mig reservera, under åberopande af min inom Utskottet i
detta ämne väckta motion, så lydande:
Uti Rikets Ständers, Bank och dess Låne-kontor i orterna äro de så kallade
Diskont-fonderna klassificerade med hänsyn lill låntagarnes personella förhållanden, hvarigenom
de till utlåning genom Diskontverket anslagna medel blifvit först och främst
fördelade uti 2:ne särskilda fonder: Handels-diskont-fonden och Allmänna Diskonten.
Vidare finnas, utan hänsyn till låntagarnes personlighet, 2:ne för hvem som helst tillgänglige,
under samma styrelse ställda fonder: Kredtliv-fonden och Fonden för belåBih.
lill B. St. Prot. 1853 & i854. 6 Sami. t Afd. 12 Häft. 13
98 Banko-Ulskoltets Betänkande, N:o 34.
ning af publika papper. Då emedlertid Rikets Ständers Bank idkar sin lånerörelse
på 4 ställen, så måste också på hvardera af dessa ställen finnas någon del af hvardera
af de fyra särskilda lånefonderna. Undanlag härifrån eger endast rum för Wisby
Låne-kontor, som icke belånar publika papper. Det till utlåning afsedda kapital är således
fördeladt uti 4 hufvudfonder och 15 underafdelningar. Olägenheterna af ett sådant
fördelningssält äro (lerfaldiga. Först och främst kan inom samma Låne-kontor
uppkomma brist uti en af fonderna, ulan att de öfriga fonderna blifvit lill fullo anlitade,
och då, i stället för att anlita de medel, som linnas under direktionens vård, måste
skrifvelse afgå lill annan ort för att erfara om ej det kan finnas något af samma
fonder disponibelt. Men skulle deremot ett öfverskott linnas å någon fond, så skall
detsamma, enligt 87 §. Banko-reglementet, utan dröjsmål »efter hvarje utlåningsdag» till
Banken insändas, lör att måhända redan påföljande ullåningsdagen genom försäljning
af assignationer åter lill Låne-konloret indragas.
Det har blifvit visadl hvilka omgångar, som uppkomma för att fylla bristen uti
en fond på ett ställe, under förutsättning att tillgång finnes å samma fond på andra
ställen; men skulle deremot en och samma fond uti så väl Banken, som Låne-kontoren,
befinnas vara uttömd, men deremot god tillgång inom öfriga fonder vara för handen,
då erfordras ett särskildt beslut af Fullmäktige för alt för viss tid öfverflytta någon
del af en fond lill en annan.
Genom gällande föreskrifter har blifvit en naturlig följd, alt en betydlig del af
kreditiv-fonden hela året om legat obegagnad, men fastläst. Delta har afdelningen
sökt afhjelpa genom alt föreslå, för framtiden, att Diskont-direktionen skulle ega
bevilja i mera kreditiver än kreditiv-fondens hela belopp. Men derigenom har man
redan frånlrädt principen, att till hvarje särskildt ändamål afse en viss summa. Vidare
har blifvit föreslaget, att kreditiv skulle beviljas af hvad som ej i diskontväg
uti Hå udel sdiskon t-fon(len kunde användas. Bägge dessa förslag äro tillkomna i
den välmenande afsigt, att Rikets Ständers Bank skulle kunna bättre motsvara kreditiv-rörelsens
behof, som otvifvelaktig! har det mest välgörande inflytande på penninge-
och affärs-verksamheten i allmänhet. Men att på förhand erkänna möjligheten
af att en fond kan komma alt öfverskridas, är lika olämpligt, som att meddela
kreditiver af medel, afsedda till diskontering, då det, för att vara bankmässigt, tvertom
borde vara tillätet att diskontera korta papper med den del af kreditiv-fonden, som i
allmänhet lemnäs obegagnad.
I stället för att anse hvarje lånefond såsom ett helt, hvars delar man spridt till
Låne-kontoren på sätt redan blifvit visadt, anser jag lämpligare att betrakta Diskonten
i Riksbanken och hvarje låne-kontor såsom ett helt för sig.
Skälen härför äro först och främst, att en Bank hvarken kan eller bör ordna
sin verksamhet efter låntagarnes personella förhållanden, utan helt enkelt efter de olika
lånesätten. Det har under nu pågående Diskont-revision visat sig, att allmänna fonden
varit ganska mycket anlitad af de handlande klasserna, änskönt en särskild s. k. handels-fond
finnes, som i allmänhet haft god tillgång på medel. Vidare att den förenade
fonden skulle, likaväl som hittills alla de särskilda fonderna tillsammantagna, komma
alt motsvara alla behof och anspråk, samt derutöfver, utan att förnärma någon af
Bankens grundprinciper, medgifva en utvidgning af kreditiv-rörelsen. Slutligen att nuvarande
omgångar med särskilda beslut och remisser emellan Biks-banken och Lånekontoren
i och för de olika fondernas sättande i jemnvigt blefve betydligen förminskade,
i fall de icke alldeles upphörde.
För alt häfva all farhåga för minskning af låne-lillfälle för dem, som nu och
fortfarande anlita den nuvarande allmänna diskonten, vill jag på ett ställe sammanföra
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
99
de obegagnade andelarne af nuvarande låne-förlager, enligt uppgiften af den 31 December
1853.
Handels-Diskonten
R:dr
153,776:
Allmänna Diskonten
414,375:
Hvartill torde kunna läggas
25 procent af kreditiv-fonden „
475,000:
Summa R:dr 1
,043,151:
Då således af hvad jag ville kalla hela Diskont-fonden mer än En million lemnats
obegagnad, under hittills varande förhållanden, och sedan Utskottet beslutat i Banken
och Låne-kontoren emottaga penningar på upp- och afskrifnings-räkning mot ränta,
hvilka medel tillkomma Diskonl-direktionerne att göra fruktbärande, hvarigenom kan antagas
uppkomma en ny tillgång af en eller annan million, så torde all anledning till
förrberörde farhåga få anses undanröjd.
För alt åskådliggöra de nu angifna åsigter, sammanfattas de uti följande förslag,
hvilket, i händelse det tillvinner sig Utskottets bifall, torde å lämpligt ställe i Bankoreglementet
intagas:
§• i
Bankens
Diskont-fond bestämmes till 13,500,000 R:dr, sålunda fördelad:
Diskont-verket i Stockholm R:dr 7,950,000: — —-
Lånekontoret i Götheborg  „ 3,550,000:
Lånekontoret i Malmö „ 1,750,000: — —
Lånekontoret i Wisby „ 250,000:
§. 3.
Kassa-krediliv kunna beviljas uti Riks-banken och Låne-kontoren, till ett sammanräknadt
belopp, ej öfverstigande en tredjedel af hvad som blifvit anslaget för
hvardera lånestället.
§■ 2.
Utlåningssätten genom Diskont-verket och Låne-kontoren äro följande:
a. Kassa-kreditiv-rörelse.
b. Yexel-diskontering.
c. Lån å publika papper.
d. Lån mot revers och hypothek utan omsättning.
e. Lån mot revers och borgen med omsättningsrätt.
§• 4.
Hvad som icke användes i Kassa-kreditiv-rörelsen eller antagligen behöfver
innehållas för dess behof, må vid hvarje Diskont-direktionens session utlånas enligt de
öfriga fyra låne-sätten, med iakttagande att de olika låne-sätten sins emellan ega det
företräde, som ordningen här ofvan angifver.»
100
Banko-LJtskottets Betänkande, N:o 34.
Vid 7i punkten:
af Herr Konsul Palander: »Emot Utskottets beslut i nedanstående punkter får
jag reservera mig, nemligen:
l:o. Emot bestämmelsen i 71 punkten Mom. 2, att det belopp af 2,100,000
R:dr, hvilket blifvit indraget från åtskilliga låne-grenar, endast skulle fä användas till
Filial-banker, hvilka inrättas till ersättande af upphörda Privat-banker, enär jag anser
att denna summa borde få disponeras till Filial-banker, hvarhelst de kunna blifva etablerade,
för att lifva oell understödja handel och rörelse.
2:o. §. 211. Bankens reglemente af 1851 medgifver ej försträckning till någon
Filial-bank till högre belopp än Banko R:dr 500,000, hvilken föreskrift i Utskottets nu
föreslagna reglemente i 71 punkten 3 Mom. litt. b är borttaget. För min del anser
i’ag att, så länge ej någon större-summa, än den ifrågavarande, kan få disponeras från
liks-banken, till inrättandet af Filial-banker, bör understöd från Riks-banken ej lemnäs
någon Filial-bank utöfver R:dr 500,000, på det sådane Banker må kunna blifva inrättade
på flera ställen inom landet, hvilket ej kan blifva fallet, i händelse en större Filial-bank
möjligen etableras, hvilken kan uppsluka hela anslagssumman.
3:o. Enär de Filial-banker, hvilka hädanefter bilda sig, komma att erhålla fdelar
af försträckningen från Riks-Banken. i form af lån, och återstående 'del såsom kreditiv,
anser jag att räntans nedsättande, enligt 71 punkten 3 mom. litt. g., för penningar,
erhållne i egenskap af lån till 2 procent, ingalunda borde medgifvas, emedan
Riks-Banken derigenom skulle få tillgodonjuta en alltför liten ersättning för på detta
sätt gifvet låne-understöd — synnerligen då man äfven måste taga i öfvervägande den
omständighet, att den del af försträckningen, som lemnäs i egenskap af kreditiv, aldrig
är vorden bela krediliv-året för Riks-Banken räntebärande, och således lemnar ingen
fördel för Riks-Banken.
Häruti har Herr Kontrakts-prosten Malmstedt sig förenat, hvarjemte i 1 och
3 punkterna af denna reservation instämt Herr af Geijerstam, Carl, Herr Fabrikör Almgren
och Herr Borgmästaren Ekenman, samt uti l:a punkten Herr Biskop Genberg, och
uti 3:dje punkten Herr Björnstjerna O. M., och Herr Professor Agardh.
af Herr Grosshandlaren Koek: »Föreslagna räntan, 2 procent, för af Riks
Banken
till Filial-bank lemnad försträckning, torde vara för låg och en nog stor uppoffring
af det allmänna, i synnerhet sedan Höglofiige Utskottet tillstyrkt den förändring,
att af försträckning skall, från en femtedel, som nu är stadgadt, en tredjedel utgå i
form af kreditiv, derå ränta icke beräknas förr än Filial-banks anvisning med obegränsad
omloppstid till betalning i Banken ingår. Om, vid upphörandet af Privat-bank,
ytterligare uppmuntran för bildandet af Filial-bank anses böra af Rikets Ständer på detta
sätt meddelas, tror jag att 2£ procent ränta å försträckta medel dertill äro fullt' tillräckliga.
Uti Herr Kocks reservation hafva Herr Friherre Tersmeden, IV. F., och Herr
Kontrakts-prosten Malmstedt instämt.
af Herr Grosshandlaren Wallenberg:
»Emot Utskottets tillstyrkan alt afgifva ett undvikande svar på den vigtiga frågan
om penningerörelsens underlättande genom banker, får jag mig reservera. Så väl
Kongl. Maj:ts Nådiga remiss af kommitterades underdåniga Betänkande rörande kreditväsendets
ordnande, sorn de flerfaldiga i samma riktning väckta motioner, hade i min
tanka bordt föranleda Utskottet tillstyrka Rikets Ständer att antingen förklara bankrörelsen
-
Banko-Utskottets Betänkande. N:o 3i.
SOI
reisen fri, eller, med vidbiifvandet af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af år 1848,
örn upphörande af enskilda banker med sedelutgifnings-rätt, eiier ändlligen att ytterligare
främja s. k. Filial-bankers uppkomst. Intetdera af allt delta har Utskottet tillstyrkt,
men deremot angifvit ledtråden för att, utan förnärmande af de nu mäktiga intressena,
belt och hållet kringgå de billiga anspråken på en ordnad bank-rörelse, genom
att lill en kommande tid uppskjuta alla de åtgärder, som kunna anses ega inflytande
på eller sammanhang med berörde ämnen. I afseende på Prival-hankerne har Utskottet,
ulan att på ringaste sätt förorda dessas upphörande, antagit att de skulle af sig
sjelfva, vid nuvarande oktrojers lilländalöpande, upphöra, och under sådan förutsätt'
ning har Utskottet uppställt grunder för de i Privat-bankernes ställe möjligen uppkommande
Filial-banker. Emot dessa grunder kunde åtskillige anmärkningar med skäl framställas;
men då de säkerligen icke komma att tillämpas, enär ingen sannolikhet förefinDes
att de nuvarande Privat-bankerne skulle komma att upphöra, om Rikets Ständer,
på sätt Utskottet föreslagit, lemna sitt lysta bifall till dessas fortfarande, så blifva de
lemligen oskadliga. Såsom exempel på Banko-Utskottets åsigter i bank-frågor må endast
nämnas, att Utskottet ansett till de nu gällande bestämmelser för Filial-banker böra
fogas den af räntans fixerande till 5 procent. Man ledes härvid ofrivilligt på den tanken
att Utskottet ansett hvarje bank böra blifva likartad med den s. k. allmänna diskonten,
hvars hufvudgrunder kunna sägas vara borgensförbindelserna och omsätlningsrällen.
Del är otvifvelaktigt att förr än räntan på korta papper blir fri, kan icke någon
bankrörelse blifva fullständig eller rätt gagnande. Men om detta ännu icke blifvit
solklart för en hvar, så borde dock bank-associationer icke fränkännas den i allmänna
lagen enskilde tillerkända rätt, att inom beloppet af bogsta s. k. lagliga ränta sjelfva
bestämma den ränta hvaremot de utlemna penningar. Genomen lika obehöflig som otillbörlig
inskränkning härutinnan hindrar man dylika enskilda banker att bedrifva i vidsträcktare
skala deposit-rörelse, hvilken, en sparbanksrörelse i stort, visat sig i väsendlig män
uti andra länder främja det allmänna välståndets förkofran. Man synes hafva antagit, att
de blifvande bankernas rörelse borde inskränka sig lill att af Riks-Banken erhålla den vä
sendtligaste delen af sin fond till 2 å 3 procent och utminutera samma till allmänheten mot
5 proc. Erfarenheten har visat, att, med hittills lemnad frihet, de fleste banker sällan af
låntagare äskat mer än 5 procent, och den enda följden af den ifrågasatta inskränkningen
skulle säkerligen blifva att, när låne-tillgångarne vöre knappa, bankerne alltför mycket
afsågo sin egen säkerhet, hvadan allmänheten fick en ny olägenhet af den fördel
man synes velat bereda densamma. -
Emot hufvudresuHatet utaf Utskottets behandlingssätt af bank-frågan, får jag
mig reservera, emedan, om ifrågavarande Betänkande vinner Rikets Ständers bifall, ingenting
är afgjordt, huruvida banker med sedelutgifniijgs-rätt skola bibehållas, men väl
på ett indirekt sätt förhindrat ali uppkomst af ny enskild bank i de orter, hvilka hitintills,
till stor olägenhet för industri och näringar, helt och hållet sakna sådane inrättningar;
hvilket sätt alt tilivägagå jag icke kan anse underlätta penninge-rörelsen i allmänhet.
Ett uppskof på 3:ne år är visserligen ensamt en ofantlig olägenhet, men då
man dertill lägger, att, om Utskottets förslag i sin helhet gick i fullbordan, så skulle,
enär Riks-Bankens alla tillgångar uteslutande blifvit afsedda för ersättandet af de nuvarande
Privat-bankerne, och då Stats-verket likaväl nästa riksdag som nu torde taga
banko-vinsten i anspråk, all utsigt försvinna för erhållandet från Riks-Banken af ens
biträde i kreditiv-väg åt de vidsträckta orter, som allt hitintills i dessa afseenden varit
och äro alldeles lottlösa.»
Bih. lill B. St. Prot. 1853 & 185i. 6 Sami. i Afd. 12 Håft.
14
i
102 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 34.
Herr Friherre Tersmeden IV. F., och Herr af Geijerstam, Carl, hafva instämt
uti Herr Wallenbergs reservation i hvad den angår det af Utskottet gjorda tillstyrkande,
att Filial-bank ej må ega att beräkna högre ränta än 5 procent.
af Herr Doktor A. IS ordström: »Då Utskottet föreslagit lägre ränta och för
höjdt
kreditiv åt Filial-banker, som kunna uppkomma för alt ersätta upphörda Privatbanker,
anser jag rättvisan hafva fordrat, att enahanda förmåner hade blifvit tillerkända
de Filial-banker, som redan äro oktrojerade. Det torde ock komma attt visa sig, att
olika förmåners beviljande ål samma slags banker skall menligt inverka pä och undergräfva
nu existerande Filial-bankers bestånd, emedan dessa icke kunna uthärda täflan
med de mera gynnade och privilegierade, som uppstå i deras granskap.»
Med Herr Doktor Nordström hafva Herr af Geijerstam, Carl, Herr Biskop Gettberg
och Herr Professor Agardh sig förenat.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Tali. I:o 1.
t
Lån på guld Och silfver §,
d:o på jern, koppar in. m.
169 ‘ . .
i Stockholm
i Götheborg
silfver
d:o på Landtegendom §. 174 . .
d:o på Stadsegendom
d:o på fast egendom och återbetalning
d:o till skiften och odlingar §. ISO
Kreditiv till Fahlu Bergslag §. 186
d:o Sparbankerna
Lån till Filial-Banken i Gefle §. 211
d:o d:o i Christianstad
d:o d:o i Blekinge
d:o d:o i Skaraborgs Län
BS attlio- O i s f; ont- Verket.
Utlåning med omsättning §
Diskontering och utlåning
Kassa-Krediliv åt enskilde §. 209
Belåning af aktier och publika papper
Sjåne-tiontoret i t»Ulliebor g.
Utlåning med omsättning §. 201
Diskontering och utlåning för handel och näringar i
Kassa-Kreditiv åt enskilde §. 209
Belåning af aktier och publika papper §. 196 .
JLune-Iiosttorel i Malmö.
Utlåning med omsättning §. 201
Diskontering och utlåning för handel och näringar
Kassa-Krediliv åt enskilde §. 209
Belåning af aktier och publika papper §. 196
205
205
201
för handel och näringar §. 205
196
Transport
Den 31 December 1853.
Anvisadt
förlag.
Utestående.
Oanvåndt.
Den 29 April 1854.
Anvisadt
förlag.
T
Utestående.
3,500,000
6,500,000
80,000
300,000
400.000
240.000
144.000
240.000
4,900,000
1,767,900
1,000,000
200,000
2,000,000
800,000
500.000
250.000
1,000,000
382,100
350,000
50,000
24,604,000
318,037
1,013,428
227,670
5,459,910
847,194
182,055
66,814
37,823
20,000
400.000
235.000
144.000
130.000
4,787,740
1,762,084
189,117
131,600
1,990,511
737,911
182,350
104,988
999,282
380,800
215,620
5,000
20,568,940
34
24
11
45
7
6
25
9
30
27
24
40
39
36
11
1,940,864
10,839
13,185
242,176
5,000
110,000
112,259
5,815
810,882
68,400
9,488
62,0*8
317,650
145,011
717
1,300
134,380
45,000
13
14
41
41
22
39
18
21
23
11
4,035,059
11 1
3,500,000
6,500,000
80,000
300.000
400.000
324.000
144.000
252.000
4,900,000
1,767,900
1,000,00»
200,000
2,000,000
800,000
500.000
250.000
1,000,000
382,100
350,000
50,000
24,700,000
5
312,
328,
99,
,473,
841,
173,
76,
28,
20,
400,
324,
144,
240
502
837
090
747
766
555
399
082
000
000
000
000
000
4,725,100
1,734,248
544,783
160,060
1,999,646
796,375
281,470
108,438
999,986
344,200
217,160
5,000
14
1
30
2
13
8
45
4
6
7
1
2
31
22
30
2311
35 4
40
21,378,450 28
Oanvåndt.
1,759,570
10,930
3,600
251,917
12,000
174,899
33,651
455,216
39,940
353
3,624
218,530
141,561
13
37,900
132,840
45,000
33
6
41
46
16
26
18
24
12
25
3| 3,321,549 19
11
10
5
10
1
8
10
Hör till Banko-Utskottets Betänkande, 1854, N:o 34.
f
Sjune-iKontoret i II isby*
Transport
Utlåning med omsättning §. 201.
Diskontering och utlåning för handel och näringar §. 205
Kassa-Krediliv åt enskilde §. 209
Kreditiv till Riksgälds-Kontoret §. 181
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Kommerse-Kollegium §. 182
Jern-Kontoret §. 183 .
Filial-Banken i Gefle §. 211
d:o
d:o
d:o
Christianstad
Blekinge
Skaraborgs Lifn
Summa
Den 31 December 1853.
Anvisadt
förläs.
Utestående.
Oanvändt.
24,604,000
100,000
50.000
50.000
1,000,000
1,800,000
600,000
100,000
60.000
36.000
60.000
20,568,940
99,730
33,100
2,250
36
1,484,625
442,440
6,800
3,000
100
500
44
11
4,035,059
270
16.900
47,750
1,000,000
315,374
157,560
93,200
57,000
35.900
59,500
11
Den 29 April 1854.
Anvisadt
förlag.
Utestående.
Oanvändt.
24,700,000
100,000
50.000
50.000
1,000,000
1,800,000
600,000
100,000
81.000
36.000
63.000
21,378,450
99,460
49,242
37,300
28
24
1,457,153
516,130
500
23,200
11,300
Anm. •/.
28,460,000 | 22,641,486 |33| 6| 5,818,513 |l4| ö| 28,580,000
23,572,736
14
3,321,549
540
757
12.700
1,000,000
342,846
83,870
99,500
57,800
36,000
51.700
19
24
33
läj} 9l 5,007,263 |29| 3
Enligt 211 §. morn. litt. P. sednare punkten, ef'a Fullmäktige att till sådana Filial-Banker, som, utan ändamål att ersätta upphörd Privat-Bank, kunna bildas, använda ett belopp af 1,500,000: *
ktige meddelat följande försträckningar åt Filial-Banker, nemligen:
500.000
405.000
180.000
315.000
Af förestående tabell visar det sig, att Fullmä
Till Filial-Banken i Gefle . . .
d:o i Christianstad
d:o i Blekinge
d:o i Skaraborgs Län
STr 1ÄÖÖÖ
Sistnämnde Filial-Bank bar derjemte af Fullmäktige undfått rättighet, att utöfver omförmälda 315,000 R:dr, i mån som säkerhet
ställes, erhålla försträckning till belopp af  60,000
hvadan af hela anslaget återstå oanvände
Anm. 2.
Af fonden för diskontering och utlåning till h1
Tillhandahålles, likmätigt samma §.: Hufi
Anm. 3.
För belåning af aktier och publika papper ar
I afseende på dispositionen hvaraf, såsom all
.1,460,000:
andel och näringar, utgörande på det hela, enligt Reglementets 205 §
ud-Kontoret i Stockholm
Lånik-Kontoret i Götheborg
d:o i Malmö
d:o i Wisby .
*.
gande att kunna dessa proportioner jemka och förändra, är emedlertid, jemlikt ofvanstående tabell,
Till följd af det Fullmäktige lemnade bemyndi
fördelningen emellan de särskilda Dii fkont-Verken för närvarande sålunda lämpad:
Banko-Diskont-Verket i Stockholm
Låne-Kontoret i Götheborg
d:o i Malmö
d:o i Wisby ,
ivisar Reglementets 196 §. en fond af
män grund gäller, att vid pass |-:delar afses för Hufvud-Kontoret i Stockholm, eller
£:del för Låne-Kontoret i Götheborg, eller
samt TVdel för Låne-Kontoret i Malmö, eller
Men som Götheborgs Låne-Kontor ofta haft l iehof af en större andel utaf denna fond, än Banko-Diskont-Verket här i Stockholm, så är för närvarande
anvisadt: åt sistnämnde Verk
åt Låne-Kontorcd i Götheborg
d:o d:o ' V-oMalmö
1,850,000
800,000
300,000
50,000
3,000,000-
1,767,900
800,000
382,100
50,000
3,000,000-
333.000
125.000
42,000
500.000:
200,000
250,000
50,000
500,000:
Banko-Utskottets Utlåtande, lN:o 35.
1
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Maj 1854, kl. 1 c. m.
Utlåtande öfver vackt motion om särskilda bestämmelser
i afseende ä låns beviljande från Rikets Ständers
Bank emot pant af fastigheter inom Kinne, Kinnefjerdings
och Laske Härader.
Till Utskottets behandling har Bonde-ståndet remitterat en af Riksdags-fullmäktigen
E. M. Falk från Skaraborgs län vackt motion, att, som koncept-intecknings-protokolleu
vid 1850 års Höste-ling med Kinne, Kinnefjerdings och Laske Härader inom
nämnde län kort efter tingens afsluiande blifvit genom vådeld förstörda, innan renoverade
exemplar deraf hunnit att till vederbörande Ilof-rätt insändas, samt Domhafvanden, hvilken
det sedermera ej fullkomligt lyckats ait upprätta nya dylika protokoll, hvaruti 3 ä
6 §§. för hvartdera häradet ännu saknades, således vore urståndsatt att utfärda fullständiga
gravationsbevis, hvilket hade till följd att de uti berörde härader belägna fastigheter
icke kunde såsom pant för lån i Banken antagas, Rikets Ständer, till afbjelpande
af detta, för hela orten särdeles menliga förhållande, måtte besluta det tillägg vid gällande
Banko-reglemente för nu ifrågavarande härader, att lån mot pant af fastighet derstädes
ej må förhindras af den ofullständighet, som, i följd af hvad ofvan är nämndt,
kommer att i gravationsbevisen förefinnas, så vida den lånsökande
l:o afgifvér skriftlig försäkran på heder och tro att hans fastighet ej är besvärad
af annan gravation än gravations-beviset derom upptager; och
2:o ställer en, af tvänne vederhäftige personer, en för bägge och bägge för en,
ingången borgen såsom för egen skuld, för den kostnad och skada, som kan tillskyndas
Banken derigenom, att, i gravations-beviset ej omnämnes, under någon af de felanBih.
till B. St. Prot. 1853 & 1854. 6 Sami. 1 Ad. 13 Haft. 1
Banko-Utskottet» Utlåtande, 1\’:o 35.
de §§ i Intecknings-profokollet någon upptagen gravation häftande vid den fastighet,
sora för Banko-lån pantförskrifven är.
Uti häröfver afgifvet utlåtande hafva Banko-fullmäktige, efter konimissariernes i
Låne-Cansliet hörande, förmält sig instämma uti den af bemälde Kommissarier yttrade
mening, att, då säkerheten för Bankens fastighetslån hufvudsakligen hvilade derpå, att
inteckningar med bättre eller lika rätt, som Bankens, icke besvära egendomen, samt
den af motionären i lista punkten föreslagna skriftliga försäkran af låntagaren icke i
ringaste mån tryggade Bankens rätt, och den i 2:dra punkten omnämnde borgen, äfven
om densamma vore ingången ■ för sjelfva lånet och icke, såsom här blifvit föreslaget,
allenast för kostnad och skada, ingalunda motsvarade den säkerhet, som ett fullständigt
gravations-bevis gifvet-, hvartill leonline att, genom antagande af en dylik borgen för fastighets-lån,
denna lånerörelse, som nu är grundad på real-säkerhet, skulle undfå egenskapen
af utlåning på namn, så kunde fullmäktige icke å motionen tillstyrka bifall.
Ehuru giltigheten af de skäl, som sålunda blifvit mot förslaget anförda, icke
torde kunna underkännas, så synes likväl det här inträffade förhållande, i följd hvaraf
samtlige fastighetsegare i ofvanberörde Irenne härader under de tio år, som förflyta
intilldess fullständiga gravations-bevis kunna åter utfärdas, äro utan eget förvållande alldeles
utestängda från möjligheten att å sina egendomar lån i Banken upplaga, böra påkalla
åtgärder, hvarigenom ä ena sidan anmärkta olägenheter må, så vidt ske kan, un
danrödjas
och, å den andra, Banken i möjligaste måtto beredas den trygghet, som endast
af fullständiga gravations-bevis kan erhållas; Och då ändamålet, att fylla den brist,
som under förenämnde tid lärer komma att vidlåda gravalions-bevisen, efter Utskottets
tanka, bör genom antagande af här nedan föreslagna bestämmelser kunna, utan äfventyr
för Banken, vinnas, får Utskottet alltså tillstyrka,
att, för erhållande i Rikets Ständers Bank af lån mot pant af fast egendom,
belägen inom Kinne, Kinnefjerdiugs och Laske härader af Skaraborgs
län, den lånsökande, så länge icke fullständigt gravations-bevis kati
af honom företes eller under en tid af Tio- är, räknade från början af
år 1851, bör, jemte nu redan föreskriftta handlingar, till Banken ytterligare
aflemna:
l:o ett af sökanden utfärdadt, af Domhafvanden inför Härads-nämnd
och samlad menighet å lagtima ting uppläst, samt dervid utan anmärkning
lemnadt, skriftligt intyg, att den fastighet, hvarå lån' sökes, icke
blifvit med någon eller annan än i santina intyg uppgifven inteckning
besvärad vid det ting, för hvilket fullständigt intecknings-protokoll saknas.
2:o en af två eller flere yederhäftige personer, en för bägge och
bägge för en, eller en för alla och alla för en, såsom för egen skuld,
ingången borgen för den skada eller förlust, Banken kan få vidkännas
i följd deraf, att den pantförskrifna fastigheten finnes besvärad med annan
eller andra inteckningar än sorn af sökanden uppgifvits; samt
Banko-Utskottets Utlåtande, iY.-o 36.
3
3:o ea af Domare oell nämnd vid 1850 års höste-ling med ifrågavarande
härader undertecknad uppgift å de hemman och lägenheter.
sorn, efter hvad de kunna bestämdt erinra sig, blifvit vid nämnde ting
intecknade och hvarom handlades i de §§ af intecknings-prolokollet, sora
gått förlorade och sedermera icke kunnat tillrältaskaiTas.
Stockholm den 8 Maj 1854.
N:o 36.
Ant. till Exp.-Utsk. den 30 Maj 1854, kl. 1 e m.
Utlåtande 'öfver väckt motion att Diskont-verken måtte'öfvertaga
kommissions-befatlning med Diskont-län.
Uti en inom Donde-ståndet väckt och till Utskottets behandling hänvisad motion
har riksdags-fullmäktigen Sven Andersson från Skaraborgs län, till undanrudjande af
de olägenheter och förluster, som icke sällan skola träffa låntagare hos Diskont-verken
derigenom alt af dem begagnade kommissionärer stundom under längre tid försumma att
de beviljade och utfallna låne-beloppen öfversända, föreslagit, att lånsökande vid Diskontverken
måtte, i likhet med hvad som vid sistlidne riksdag beviljades för Bankens fastighets-låntagare',
tillåtas att, emot bestämdt skäligt arfvode, få med sina låne-ansökningar
äfvensom omsättningar vända sig direkte till vederbörande Diskout-kontor utan begagnande
af särskild kommissionär.
I anledning häraf får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att, jemlikt föreskriften
i 190 § af Banko-Reglementet, det åligger en hvar som lill ena eller andra Diskontverket
något låne-dokument iulemnar, att å detsamma teckna sin ansvarighet för dokumentets
riktighet. Denna föreskrift innebär en säkerhet, som Banken icke kan eftergifva
utan att äfventyra stora förluster, helst erfarenheten gifvit vid handen, att i Diskontverken
belånade förbindelser, hvilka sedermera befunnits vara falska eller af oriktig
beskaffenhet, i de flesta fall blifvit af vederbörande inlemnare infriade. Benoni bifall
till motionen skulle nämnde fördel för Banken gå förlorad, emedan de personer, som
4
Banko-Utskottets Memorial\-.o 37.
linge sig ålagdt att å tjenstens vägnar mottaga och ingifva låne-dokumenter till Diskontverken,
icke kunde tillförbindas alt för deras riktighet ikläda sig ansvar — en förbindelse,
som icke ifrågakommer vid inlemnande till Banken af handlingar för låns erhållande
mot pant af fast egendom, och som följaktligen ej heller behöfde afses, då Rikets
sednast församlade Ständer fattade sitt beslut om inrättande af en särskild anstalt i
Banken för besörjande af enskilda personers fastighets-låne-angelägenheter derstädes. Af
dessa skäl, och ehuru det vore önskvärdt om någon lättnad kunde beredas i de besvär
och kostnader, lånesökande i Diskont-verken, under närvarande förhållanden stundom
måste vidkännas, finner Utskottet sig föranlåtet
afstyrka bifall å ifrågavarande motion.
Stockholm den 8 Maj 1854.
N:o 37.
Ant. tilt Exp.-Ulsk. ci. 30 Maj 1854, kl. 1 • m.
Memorial med hemställan att den i Banken inrättade särskilda
anstalt för besörjande af fastighels-lånekommissioner
matte fortfarande varda bibehållen.
Med bifall till Banko-Utskottets, vid sednaste Riksdag, under N:o 60, afgifna
Memorial, täcktes Rikets Ständer besluta att sådan anstalt skulle inom Banken beredas
och till en början intill nästa (innevarande) Riksdag fortfara, hvarigenom, utan
någon kostnad för Banken, tillfälle lemnades dåvarande och blifvande låntagare mot pant
af fast egendom att, utan begagnande af särskildt ombud, kunna omedelbarligen till Banken,
under adress: “Rikets Ständers Bank,“ icke allenast insända medel till de årliga
ränte- och kapilal-afbefalningarnes verkställande, äfvensom till lånens slut-liqvid samt
handlingar för undfående af nytt lån eller omsäitniug af redan erhållet, utan äfven att
genom Bankens direkta försorg få sig tillställda qvittencerne öfver de gjorda års-inbetalningarne
och de till fullo liqviderade lånen jemte handlingarne för de sednare samt,
hvad
Banko-Utskottets MemorialAho 37.
hvad de sökta nya lånen och omsättningarne angår, erhålla underrättelse om de anmärkningar,
som vid ingifne handlingar uppstått och hvad till dessa anmärkningars uudanlödjande
är att iakttaga, äfvensom då lånen varda utanordnade, få under öppen rekommendation
och ..uppgifven adress, lånebeloppen sig tillsända, under åtskilliga dervid fästade
vilkor.
Som ifrågavarande särskilda anstalt, hvilken från och med 1852 års ingång
varit i verksamhet, efter hvad Banko-fullmäktige upplyst, blifvit allt mer och mer anlitad
af både låntagare och lånsökande samt sålunda synes uppfylla det med densammas
inrättande åsyftade ändamål att innehafvare af och sökande till lån i Banken mot
pant af fast egendom må beredas lättnad uti besväret med och lindring uti kostnaderna
för hvad de i berörde afseende hafva att bestyra med Banken; så anser Utskottet sig
böra hemställa
att nämnde anstalt må fortfarande och tills vidare på oförändrade vilkor
bibehållas.
' Stockholm den 26 Maj 1854.
Hih. lill R. St. Prot. J853 Sf 1854. 6 Samt. 1 Afd. 13 Höft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos J. fr. Lundber//, 1851.
Banko-Utskottets Memorial, M:o 38.
1
Ank. till Exp. Utsk. d. 2 Juni 1854, kl. 10 f. m,
M emörtal.
Det af Utskottet under N:o 14 till Rikets Ständer afgifna Utlåtande öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och inkomne. motioner angående decimal-systemets
tillämpning pä Rikets mynt, har, enligt till Utskottet ankomna Protokollsutdrag
af den 18 och 22 nästlidne Februari, blifvit af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Högvördige Preste-Ståndet samt Yällofl. Borgare-Ståndet behandladt och
i vissa delar till Utskottets förnyade handläggning återförvisad, hvaremot Utskottet
icke ännu fått emottaga någon underrättelse om det beslut hvaruti Hedervärda
Bonde-Ståndet i anledning af förstberörda Utlåtande må hafva stadnat; vid hvilket
förhållande Utskottet hitintills varit förhindrädt att ånyo handlägga ifrågavarande
ärende, hvarom Utskottet ansett sig böra hos Rikets Ständer göra anmälan.
Stockholm den 29 Maj 1854.
Bih. lill K. St. Prot. 1853 4 I85i. 6 Sami. i Afd. 1k Uäft.
t
I
Banko-UlskoUels Ullålande, iY.o 39
X:o 39,
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 2 Juni 1854, kl. 10 k m.
Utlåtande, i anledning af Aurora Ceder grens ansökning att fortfarande
få tillgodonjuta det arfvode af 66 R:dr 52 sk. B:ko,
lion hittills i egenskap af formbindare-elév å Tumba Bruks
stat uppburit.
Sedan Förvaltaren vid Tumba bruk, Docenten Samzelius, jemte anmälan,
att formbindare-eleven Aurora Cedergren i Stockholm, hvilken, enligt Bankofullmäktiges
beslut af den 22 Juli 1841, af Tumba bruks-kassa uppbär det af
Rikets Ständer beviljade anslag af G6 R:dr 32 sk. B:ko årligen, på 6 å 8 år
icke varit anlitad i arbete för bruket, hos Fullmäktige anhållit, att då en elevs
anställande vid bruket skulle medföra vida mera nytta, nämnde anslag må i stället
få anvisas åt någon yngre person, som vid bruket öfvade sig i formbindnings-arbete,
samt Fullmäktige, med anledning häraf, under den 23 sisth Mars
förordnat, att det vid 1840—1841 årens Riksdag för en elevs inöfvande i formbindning
af Rikets Ständer anvisade arfvode af 66 R:dr 32 sk. B:ko årligen,
må för innevarande års lista och 2:dra qvartaler från Tumba bruks-kassa till
Aurora Cedergren utbetalas, men derefter af Bruks-Styrelsen för det afsedda
ändamålet användas, har bemälda Aurora Cedergren, uti en till Utskottet ingilVen
skrift, anhållit, att då hon alltsedan år 1835 och således under sin bästa
tid egnat sig åt det ganska ansträngande och mödosamma arbetet att förfärdiga
pappersformar för Tumba bruk, och hon, enligt af Professoren Bagge meddeladt
intyg, u förfärdigad t dylika formar af alla sorter, så väl de, som erfordra större,
••som ringare konstfärdighet, och städse utfört arbetet med utmärkt noggrannhet
»och soliditet,» så att det med anslagets beviljande afsedda ändamål, eller en
elevs inöfning i formbindning' uppnåtts, samt det för henne skulle blifva alltför
Uanko-Ulskollels Ullålande, N:o 39.
3
kännbart att vid nu upphunnen ålder af 40 år, med aftagande kroppskrafter och
försvagad helsa, se sig på en gång beröfvad den inkomst, hon i så manga år
opåtaldt fått åtnjuta, henne måtte medgifvas att äfven hädanefter få uppbära
ifrågavarande anslag eller ock tilläggas en deremot svarande pension.
För bedömande af sökandens anspråk att varda bibehållen vid det henne
tillagda arfvode, anser Utskottet sig Röra meddela följande upplysningar, rörande
hennes anställning för Tumba bruks räkning.
Enligt det emellan Banko-fullmäktige och Aurora Cedergrens syster,
Fredrika Cedergren, den 8 Oktober 1835 upprättadt kontrakt, åläg det denna
sednare, att emot vissa i kontraktet bestämda vilkor, "fortfara med den henne
”förut anförtrodda befattning, att anbringa erforderliga figurer och emblemer å
”de pappersformar, som för Bankens nya sedelvalörer komma att begagnas;”
varande bland annat föreskrifvet uti 2:dra punkten: »att, före nästkommande
(1840—1841 årens) ”Riksdag, hafva i detta yrke så inöfvat en annan person,
att denna person kan, vid Demoiselle Cedergrens förr eller sednare derefter
skeende afgång, öfvertaga och nied full skicklighet på egen hand besörja omförmälda
befattningar och göromål.»
Sedan Fredrika Cedergren, som, till följd af nyssanförda punkt i kontraktet,
uti formbindning inöfvat sökanden, Aurora Cedergren, den 13 November
1839 allidit, antogo Fullmäktige den 6 December samma år Mamsell B. S.
Ekelund till första formbinderska med ett löne-arfvode af 100 R:dr B:ko, att
utgå från och med samma månads början, dock under förbehåll af Rikets Ständers
stadfästelse, och Aurora Cedergren till andra formbinderska vid Tumba,
med betalning för verkställande arbete enligt det med Fredrika Cedergren afslutade
kontrakt, och rättighet att vid Mamsell Ekelunds afgång erhålla det då
ledigblifvande löne-arfvode.
I öfverensstämmelse härmed hemställde Fullmäktige hos Banko-Utskottet
vid 1840—1841 årens Riksdag:
l:o att vid Tumba bruk alltid må få finnas tvänne formbinderskor, hvaraf,
utom betalning efter ackord, den äldsta förklaras berättigad att uppbära en årlig
lön af 100 R:dr B:ko, att utgå, äfven om bristande synförmåga skulle sätta
henne ur stånd att längre med formarbete fortfara; och
2:o att Bruks-styrelsen må ega tillse, att alltid någon skicklig elev inöfvas
i formbindning, samt för sådant ändamål af bruks-kassan använda högst 6ti
R:dr 32 sk. B:ko om året.
4
Banko-UIskallets Ullålande, N:o 39.
Efter det denna hemställan, söm af Utskottet uti Betänkandet N:o '26
förordades, blifvit af Rikets Ständer bifallen, medgåfvo Fullmäktige den 22 Juli
1841, att det af Rikets Ständer bestämda anslag för en elevs inöfvande i formbindning,
stort 66 R:dr 32 sk. B:ko årligen, skulle tilldelas Ulrika Cedergren,
en namnförvexling, som desto heldre måste anses hafva tillkommit genom missskrifning,
som sökanden, Aurora Cedergren, allt sedermera utan anmärkning
qvitterat detta arfvode.
Enär emellertid Fullmäktige, uti deras berättelse till Banko-Utskottet vid
1847—1848 årens Riksdag omförmält, att, — sedan Fullmäktige den 14 Maj
1846, uppå derom gjord, af läkarebetyg åtföljd ansökning, med stöd af Rikets
Ständers ofvan anförda beslut, entledigat första formbinderskan från sin befatt
ning
vid bruket, med rättighet för henne att i sin återstående lifstid såsom pension
bibehålla lönen 100 R:dr B:ko, — någon tillsättning icke skett af samma
befattning, hvilken, vid det förhållande att formbindningen dåmera besörjdes efter
beting vid bruket af arbetare, hvilka icke åtnjöto särskild lön, ansetts kunna
undvaras, samt att nämnda belopp sålunda kunnat för bruket besparas, har, genom
denna indragning, Aurora Cedergren redan gått i mistning af den rättighet,
Fullmäktige den 6 December 1839 tillerkännt henne, att vid Mamsell Ekelunds
afgång erhålla det då ledigblifna löne-arfvodet af 100 R:dr B:ko årligen.
Med afseende härå och då Aurora Cedergren, enligt Fullmäktiges beslut
af den 22 Juli 1841, utan något dervid fästadt förbehåll, tilldelats det arfvode
af 66 R:dr 32 sk. B:ko årligen, hvilket hon allt hittills uppburit, och den omständighet,
att hennes biträde ej blifvit för brukets räkning anlitadt icke skäligen
kunde räknas henne till last, helst hon visat sig ega skicklighet uti formbindning,
synes billigheten tala derför, att sökanden fortfarande måtte få arfvodet
åtnjuta; hvadan Utskottet hos Rikets Ständer hemställer,
att Aurora Cedergren må förunnas rättighet att fortfarande
uppbära det arfvode af 66 R:dr 32 sk. B:ko årligen, som
hitintills varit henne af Tumba bruks-kassa tilldeladt, äfven
om hon af sjuklighet skulle sättas ur stånd att längre med
formarbete fortfara.
Stockholm den 22 Maj 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens doktrtckeri, 1HS4.
Banko-Utskottets Utlåtande, N.-o 40.
1
Iso 40.
Ank. (ill Exp.-Utsk. den 13 Juni 1884, kl. 1 e. m.
Utlåtande öfver Tapet-Fabrikören Johan Sandbergs ansökan om ersättning
för en af honom å Banko-auktion, efter silfvervärde,
inropad, sedermera oriktig befunnen pant.
Hos Banko-fullmäktige har, uti ingifven skrift, Tapetfabrikören Johan Sandberg
anhållit dels om ersättning för en under N:o 14,275 upptagen pant, bestående af 12
stycken större matskedar om 69£ lods vigt, hvilken pant Sandberg förmält sig hafva,
efter silfvervärde, inropat vid en den 9 Juni 1852 i Banken anställd auktion å förfallne
guld- och silfver-panter, men som sedermera funnits bestå af någon oädel melallkomposilion;
dels ock om godtgörelse med 6 R:dr 32 sk. B:ko för de kostnader,
som, i följd af det sålunda inträffade förhållande, blifvit Sandberg tillskyndade.
Till stöd för denna anhållan har Sandberg företett ej mindre en från Banken
utfärdad, qvitterad räkning, utvisande, att han, vid uppgifna auklionstillfälle, för erlagde
82 R:dr 25 sk. 6 rst. B.ko, i Banken inropat en med N:o 14,275 tecknad pant, hvilken,
enligt nämnde räkning, innehållit 69£ lod silfver; än äfven ett utdrag af Stockholms
Rådstufvu-rätts protokoll den 22 December nästlidet år, hvaraf inhemtas, att
tvänne derstädes, uppå Sandbergs begäran, för dödsfalls skuld, på vittnesed hörde personer,
Diversehandlerskan Beata Arosin och pigan Gustafva Lilja, intygat, bland annat,
den förra: att hon i Juni månad 1852 af Sandberg, för att i kommission försälja,
emottagit nu ifrågavarande skedar, hvilka till vigten utgjort 69£ lod, och att å skedarne,
då de af Sandberg till henne öfverlemnades, ännu funnits qvar den nummer,
desamma halt sig å Bankens auktion åsatt, omknuten med segelgarn, derom hon egde
så mycket större visshet, som hon flerfaldiga gånger förut sett dylika å Bankens auktioner
inropade panter med påfästade numror; samt den sednare eller Lilja: att hon,
som tjenade hos Arosin, med fullkomlig säkerhet igenkände de skedar, hvarom fråga nu
är, såsom varande desamma, hennes matmoder i Juni månad 1852 af Sandberg emottagit,
äfvensom att Lilja åtföljt Sandberg till Banken och der alhem tat skedarne, hvilka då
varit lörsedde med en papperslapp, jemte åtecknad nummer; varande härförutan af
Sandberg till Banko-fullmäktige aflemnadt ett försegladt konvolut, enligt påskrift, innehållande
de skedar, hvarom vittnesförhöret inför Rådstufvu-rätten egt rum.
Bilt. till B. St. Prot. 1853 4t 1854. 6 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o iO.
Sedan berörde konvolut blifvit inför Bankens Underslyrelse, i Sandbergs närvaro,
öppnadt och funnits innehålla 12 stycken matskedar, hvilka alla, försedde med namnstämpeln
E. Linderoth samt riktiga kontrollstämplar, anbringade å inlödde silfverbitar,
bestå af någon oädel metall och väga 69,} lod; samt Sandberg inför Under-styrelsen
upplyst att skedarno, sedan desamma i förut uppgifna ändamål tillställts Diversehandlerska!]
Arosin, blifvit försålde till tredje person, hvilken i Maj eller Juni månad
1853 lemnat dem, för alt upputsas, lill en guldsmed, då skedarnes oriktiga beskaffenhet
upptäcktes, hvarefter Sandberg, härom underrättad, till köparen återstäiit de för skedarne
erhållna penningar, och Sandberg derjemte förklarat sig beredd att med ed styrka
sin uppgift, alt dessa skedar äro desamma, sorn af honom blifvit å Bankö-auktion
inköpta; så har, uti afgifvet utlåtande, Under-styrelsen, jemte anmälan att, enligt hvad
Bankens räkenskaper utvisa, en pant, bestående af 12 stycken matskedar, blifvit den
16 Januari 1847, under N:o 14,439 uti J. ' Wennerlunds namn hos Banken belånad,
hvilket lån derefter är vordet omsatt den 13 April 1848 under N:o 26,545, den 12
Juli 1849 under N:o 4,443 och den 12 Oktober 1850 under N:o 14,275, samt att
Sandberg å Banko-auktionen den 9 Juni 1852 samma pant inropat efter 1 R:dr 9 sk.
lodet för en summa af 82 Kalr 25 sk. 6 rst. B:ko, anfört, alt ehuru Sandberg, forst
en längre tid efter det skedarnes oriktiga beskaffenhet blifvit upptäckt, sökt godtgörelse
för desamma, och han icke kunde anses hafva lagligen styrkt, att den af honom Inropade
panten N:o 14,275 innehållit de skedar, för hvilka ersättning fordrats; likväl och
som utredt vore, att nyssnämnda pant innehållit 12 stycken matskedar, vägande 69}
lod, och jemväl förekomme, all de skedar, som nu äro ifråga, lika med andra i Banken
förut belånade och pä enahanda sätt oriktiga befunna skedar äro försedde med
namnstämpeln E. Linderoth och pantsatte i namnet J. Wennerlund, hvilka omständigheter
gåfve stöd derför, att den af Sandberg inropade panten är af samma tillverkning,
som de förra, funne Under-styrelsen, på grund tillika af de afgifna vittnesmålen,
det vara i hög grad sannolikt och att åtminstone half laga bevisning förekommit derom,
att de af Sandberg till Banko-fullmäktige allemnade 12 stycken matskedar blifvit
till honom å Banko-auktion den 9 Juni 1852 försålde; hvadan och då Sandberg vöre
en borgersman af oförvitlig frejd, och det, under ofvan om förmälda förhållanden, icke
vore Banken värdigt att i det yttersta anlita alla sig erbjudande rättegångs förmåner,
för att söka undandraga sig den äskade ersättningens utgifvande, Under-styrelsen ansåge
det icke skäligen böra Sandberg, fastän här att betraktas såsom kärande, förvägras
att, på siitt lian sig erbjudit, med sjul (sins ed fylla det bristande i bevisningen. Men
enär, i händelse Fullmäktige skulle anse ersättningstalan emot en eller annan af Bankens
tjenstemän böra anställas för hvad Banken Lomme att till Sandberg utbetala, edens anförtroende
åt honom kunde ega väsendtligt inflytande å utgången af en sådan, å Bankens
vägnar, anställd ersättningstalan och möjligen inverka pä tredje mans rätt, trodde
Under-styrelsen sig icke annorlunda än vilkorligen, eller för det- fall, att så beskaffad
ersättningstalan icke ifrågakomma, kunna tillstyrka bifall å Sandbergs ansökning, så att,
i thy fall, Sandberg, emot det alt han lill Bänken afstår merberörde pantgods af oädel
metall och från säger sig allt anspråk på godtgörelse för de kostnader, sorn skola hlifvil
honom tillskyndade, må ega ali af Banken återbekomma det belopp af 82 R:dr 25
sk. 6 rst. samma mynt, som han, enligt ingifna räkningen, visat sig hafva till Banken
erlagt, såvida Sandberg inför Inga Domstol med ed sin intygar: att den af honom
å Banko-auktion den 9 Juni 1852 inropade panten N:o 14,275 innehållit nu ifrågavarande,
vid vittnesförhör hos Stockholms Rådstufvu-rätt den 22 December näsllidet år
företedda och uti försegladt konvolut till Banken ingifna 12 stycken matskedar af 69}
lods vigt.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 40.
3
Med instämmande uti hvad Understyrelsen sålunda yttrat och hemställt, hafva
Fullmäktige tillkännagifvit, att, som nyssberörde 12 matskedar, hvilka bestå af någon
oädel metall-komposition, linnas vara försedda med riktiga kontroll-stämplar, anbringade
å inlödda silfverbitar, samt i afseende å dessa skedar således enahanda förhållande
eger rum, som beträffande dels de 12 stycken matskedar till vigt af 71f lod, för hvilkas
belåning i Banken Kommissarien L. G. Wiblingen, enligt Utskottets fattade och i
Utlåtandet N:o 9 hos Rikets Ständer anmälda beslut, befriats från all ersättnings-påföljd,
och dels de 33 stycken matskedar, 4 stycken gafflar och en ragout-sked af tillhopa
215^ lods vigt, för hvilka Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets åberopade Utlåtande
N:o 9, förklarat guld- och silfver-arbetaren P. G. Fernlund berättigad att, så vida
han med ed betygade sig hafva dessa pjeser å Banko-auktion inropat, njuta ersättning
af Banken, hvilken ersättning Fernlund, efter fullgjord edgång, numera jemväl utbekommit,
så ansågo Fullmäktige, för deras del, att, ifall Sandberg, efter erhållen tillåtelse,
med ed sin fyller bevisningen derom, att de af honom till Banken allemnade 12 stycken
skedar verkligen blifvit å Bankens auktion till honom försålda, ersättningstalan mot
en eiler annan af de Bankens tjenstemän, som med belåningen af samma skedar haft
befattning, icke borde anställas.
Delande denna Fuilmäktigps åsigt, har Utskottet funnit sig böra biträda hvad
Under-stvrelsen och Fullmäktige tillstyrkt, dock med den förändring, att, enär Sandberg,
för bestyrkande af sitt ersättningsanspråk, onekligen fått vidkännas kostnader genom
vittnens afhörande inför Rådstufvu-rätten, lösen af domstolens protokoll m. m., den af
Sandberg derför jemte egen tidspillan och besvär äskade godtgörelse, 6 R:dr 32 sk. B:ko,
synes icke skäligen böra honom förvägras; och Utskottet hemställer alltså,
att — så vida Tapet-Fabrikören Johan Sandberg inför laga domstol
med ed sin intygar, att den af honom å Banko-auktionen den
9 Juni 1852 inropade panten N:o 14,275 innehållit nu ifrågavarande,
vid vittnesförhör inför Stockholms Rådstufvu-rätt den 22
December 1853 företedda och uti försegladt konvolut till Banken
ingifna 12 stycken matskedar af 69| lods vigt — Sandberg, emot
det att han till Banken afstår berörde af oädel metall förfärdigade
skedar, må ega att af Banken återbekomma det belopp af 82
R:dr 25 sk. 6 rst. Banko, han för ofvannämnde pant till Banken
erlagt, äfvensom 6 R:dr 32 sk. samma mynt, såsom godtgörelse
för de i denna sak honom åbragta kostnader.
Stockholm den 13 Juni 1854.
STOCKHOLM, Irjckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Hankn-Utskottels 1’tlåtardc, iX.o 41.
1
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juni 185 4, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om bestämmande af viss tid, dels för emottagande
i Kronans uppbörd af Rikets Ständers Banks utelöpande
sedlar å '16, 12 och 8 sk. B:ko samt ä 14 och 10
skillingar kopparmynt och dels för inlösen i Ranken af ej
mindre nyssnämnde sedlar, än Bankens utelöpande Transport
sedlar
samt sedlar å 5 och 2 R:dr pä dubbla och enkla blad.
Borgare-Ståndet liar till Banko-Utskottets handläggning remitterat tvänne
af Herr ,/. G. Schwan i afseende å ofvan uppräknade sedlar väckta motioner,
hvaruti är vordet föreslaget:
l:o att då Rikets Ständers Banks sedlar af äldre sorter, dels så kallade
Transportsedlar å 5 R:dr och derutöfver samt dels sedlar å 3 R:dr och 2 R:dr
på håde dubbla och enkla blad, allt sedan slutet af år 1848 ej vidare blifvit
i Krono-uppbörden emottagne och alldeles försvunnit ur allmänna rörelsen, samt
tidpunkten således nu syntes vara inne att för deras giltighet bestämma en slutlig
preskription, hvilken så mycket heldre kunde utsättas ganska kort, som uppaifterne
om Bankens sedelstock under den sednare tiden för ofvannämnde äldie
sedelsorter utvisade ett nästan oförändradt förhållande, och sådant gåfve anledning
förmoda, att en stor del af de, såsom utelöpande upptagna äldre sedlar,
genom hvarjehanda tillfälligheter, gått förlorade, Rikets Ständer må för deras del
besluta, att de af Rikets Ständers Bank utgifna Transportsedlar å 5 R:dr och
deröfver, äfvensom dess äldre sedlar å 3 R:dr och 2 R:dr på dubbla och enkla
Itih. till r>. St. Pral. IS53 * 4SS4. G Sami. 4 Afd. 46 liäft. 1
s
Iianko-Utskotlets Utlåtande, N:o H.
blad skola upphöra att vidare vara gällande, så framt de icke till inlösen i
Banken företes inom slutet af är 1855 eller sednast 1856; och
2:o att, enär de tryckta uppgifterna om Rikets Ständers Banks ställning
ådagalade, att summan af utelöpande sedlar å 16, 12 och 8 sk. B:ko, under
tiden från den 31 December 1848, då, enligt Rikets Ständers beslut, tillverkning
och utgifning af sådana sedlar upphörde, till den 30 Juni 1853, nedgått
ifrån 2,183,202 R:dr till 644,843 R:dr B:ko, samt beloppet af utelöpande sedlar
å 14 och 10 skillingar, som den 31 December 1849 uppgick till 69,661
R:dr, den 30 Juni 1853 minskats till 13,952 R:dr B:ko, och behofvet af skiljemynt
för den dagliga rörelsen blifvit fylldt, genom 4, Vv och stycken silfver,
skillings-scdlarnes emottagande i Krono-uppbörden må upphöra den 31 December
1856 och deras giltighet till inlösen uti Rikets Ständers Bank.den 31 December
1858.
I motsatt syftning har Herr C. C. Hörnstein, uti en jemväl från BorgareStåndet
till Utskottet remitterad motion, tillstyrkt, att samtliga ifrågavarande sedlar
.alltjemt måtte inlösas och cmottagas, så länge någon af dem finnes qvar i rörelsen,
samt till stöd för denna åsigt anfört, att berörde sedlar af den stora mängden
äro ansedda såsom penningar, utgifna af Staten, eller ett af dess Verk,
Riks-Banken; att man derföre icke borde fråntaga dem egenskapen att hafva
kredit och vara gällande, samt att man i dylika fall nödgades vara ytterst nogräknad
och aldrig förringa sin egen kredit, eller bestämma preskription för eller
annullering af handlingar, som måste anses öfver dylika inskränkningar, enär
ett oeftergifligt stadgande funnes, att de vid uppvisandet skola, efter sin lydelse,
med silfver af Rikets Ständers Bank inlösas. För att icke desto mindre sätta
Banken i tillfälle att, i stället för de sedlar, sorn kunna.vara förkomne och således
icke ino,m bestämd tid till inlösen förevisas, utgifva nya sedlar till ett
motsvarande belopp, har Herr Hörnstein i samma motion föreslagit, att samtliga
ifrågavarande äldre sedlar, deraf den 30 Juni 1853 funnos oinlösta tillsammans
907,790 R:dr B:ko, må till det belopp, som den sista Juni eller sista December
1854 deraf finnes bokfördt såsom utelöpande, föras inom linien och icke
beräknas såsom utelöpande Sedlar, hvilket beräkningssätt motionären ock förmenade
vara till största delen med verkliga förhållandet öfverensstämmande, samt
att Rikets Ständers Bank måtte berättigas att med ett motsvarande belopp förstärka
sina fonder, der behofvet kräfde och mesta efterfrågan anvisade, men
Banken deremot vara skyldig att med vinstmedlen, eller, efter kort tids förlopp,
med räntan, som sagde förstärknings-fond komme att gifva, alljemt inlösa merberörde
sedlar, i den mån de kunna ingå, hvarvid likväl som ett oeftergifligt
vilkor borde föreskrifvas, att den fond, som utgåfves, gjordes räntebärande, och
lianko-Ltskoliets Utlåtande, N:o 44.
3
att, om sådant emot förmodan icke kunde ske, ingåendo sedlar borde af sjelfva
fonden inlösas, d. v. s. att fonden minskades med samma belopp, som af ifrågavarande
sedlar till inlösen företeddes, eller" ock att, till förebyggande det vinstmedlen
under de första åren må till någon större summa behöfva anlitas för inlösen
af slika sedlar, den utvägen vidtoges, att, derest, vid den tidpunkt man
valde för sedlarnes förande inom linien, sammanlagda beloppet af utelöpande
sedlar utaf ifrågavarande sorter uppginge till 700,000 R:dr, stadgas borde, att
fonderna icke finge förstärkas med mera än 500,000 eller 600,000 R:dr B:ko,
då man hade två eller ett hundra tusen R:dr till inlösen af de sedlar, som presenterades
i början, innan räntemedlen på fonden influtit.
I sammanhang härmed har äfvenledes blifvit till Utskottet öfverlemnadt
det af Herr Indebetou, vid sistnämnde motions förehafvande hos Borgare-Ståndet,
afgifna yttrande, hvaruti Herr Indebetou, då motionen innefattade 2:ne alternativer,
samt antagandet af det första af dessa skulle leda derhän, att den
utelöpande sedelmassan komme att öfverskrida det derför i Banko-reglementet
föreskrifna maximi-belopp, för sin del förordat det andra alternativet.
Bankens räkenskaper utvisa, att af ifrågavarande sedlar följande belopp
under nedan upptagne tidpunkter varit bokförde såsom utelöpande, nemligen:
den 31 Dec. 1852. den 31 Deo. 1853. den 20 Maj 1854.
Transportsedlar på 5
R:dr och derutöfver af
åren 1777—1836 . 81,084: 1. 6. 80,299: 1. 6. 80,299: 1. 6.
Sedlar på 3 och 2 R:dr
med dubbla blad af
åren 1777—1812 . 71,652:  71,352:  71,352:
Sedlar på 3 och 2 R:dr
med enkla blad af
åren 1813—1836 . 96,560:  96,060:  95,760:
Sedlar på 16, 12 och
8 skillingar af åren
1803—1849 . . . 681-,738: 32. — 623,634: 24. — 608,676: 8. —
Sedlar på 14 och 10
skillingar af åren 1803
och 1804 . . . . 15,473: 16. — 13,129: 28.'— 12,431:32.-.
tillsammans B:ko R:dr 946,508: 1. 6. 884,475: 5. 6. 868,518: 4J. 6
och hvad särskildt beträffar de utelöpande Transportsedlarne, så befinnas desamma
vara på nedanstående sätt balanserade:
4
lianko-Uttkotlcls Ullätanile, A:<> 4.1.
Sedlar af åren 1777—1802 från och med 5 R:dr till och med
300 R:dr
Sedlar af åren 1803—1815, räkningen N:o 1 fr. o. m. 5 R;dr
8.207: 43. 1.
t. o. m. 7^ R:dr . .
. . 1,517: 33. 4.
Sedlar af åren 1803—1836, räkningen N:o 2 fr. o. m. 10 R:dr
t. o. m. 74 R:dr
Sedlar af åren 1803—1836, räkningen N:o 3 fr. o. m. 100 R:dr
t. o. m. 700 R:dr
36,267: 21. 1.
34,306: —
tillhopa B:ko R:dr 80,299: 1. 6.
Då förestående räkenskaps-utdrag gifver vid handen, att sedlar af alla ofvan
upptagna valörer fortfarande till Banken ingå, samt Utskottet, vid sådant förhållande,
befarar, att bestämmandet af preskriptionstid för deras inlösande i Banken skulle
leda till förluster för mångå enskilde, anser Utskottet sig för närvarande
Att åter, på sätt Herr Hörnstein föreslagit, inom linien föra antingen hela
sammanlagda beloppet af Bankens ifrågavarande äldre sedlar, eller någon del deraf,
kan Utskottet så mycket mindre tillstyrka, som en dylik åtgärd skulle, vid Öfversigten
af Bankens ställning ofördelaktigt inverka, enär det icke kunde undgå att
fästa uppmärksamhet, att Riks-banken hade erkända skulder inom linien förda,
hvadan Utskottet jemväl
Deremot och då summan af Bankens utelöpande sedlar å 16, 12 och 8
skillingar samt 14 och 10 skillingar banko, sedan utgifningen deraf med år 1849
upphörde, betydligen nedgått, och sedlar af dessa valörer nu mera sällan i allmänna
rörelsen förekomma, har Utskottet, såsom ett medel att erhålla närmare
visshet om den utelöpande sedelstockens belopp, och såmedelst i en framtid bereda
Banken de fördelar motionärernc afsett, skolat föreslå Rikets Ständer att
nu besluta,
l:o
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer, att besluta utsättande
af någon viss preskriptionstid, med hvars utgång all inlösen
i Banken af omförmälde sedlar skulle upphöra.
2:o
afstyrker bifall till den af Herr Hörnstein väckta motion.
Ilunlco-Ulalioltils Utlåtande, A:o il.
5
3:o
det Bankens från och med år 1603 till och med 1649 års
slut utgifna å 16, 12 och 8 skillingar banko, samt å 14
och 10 skillingar kopparmynt lydande sedlar icke fä emottagas
i uppbörden af allmänna medel längre än till och med
utgången af är 1859.
I händelse detta Utskottets tillstyrkande bifailes, torde Rikets Ständer
4:o
böra uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes till allmän efterrättelse Nådig Kungörelse
i berörde hänseende utfärda och derjemte icke allenast
anbefalla vederbörande om densammas uppläsande från predikstolarne
minst två gånger hvarje år under' den bestämda preskriptionstiden,
än älven förständiga Kongl. Wetenskaps-Akademien
att låta till allmänhetens kännedom uti de små almanackorna
för åren 185S och 1859 ifrågavarande kungörelse
införa;
hvarförutan Banko-fullmäktige torde erhålla uppdrag, att, så ofta nödigt pröfvas,
låta införa meranämnde kungörelse uti Post- och Inrikes-Tidningar.
Stockholm den 8 Juni 1854.
Re serva tioner:
Emot i punkten:
af Ilerr Grosshandlaren Kock, som ansåg att Utskottet bordt hos Rikets Ständer
tillstyrka att för inlösen af Bankens utelöpande Transportsedlar samt sedlar å 3
och 2 R:dr på dubbla och enkla blad matte bestämmas en preskriptionstid till
och med 1859 års slut, efter hvilken tid deras inlösen må bero på särskild anmälan
hos Rikets Ständer.
Häruti hafva Herr Friherre Tersmeden, IV. Herr Hofmarskalken Ami*
6
Banko-Utskollcls Utlåtande, N:o 41.
noff J. F.: Herr Majoren af Geijerstam, C., oell Herr Konsul Palander instämt.
Emot 2 punkten:
af Herr Professor Agardh: »Då Utskottet ansett 72 g Regerings-Formen lägga
lunder i vägen för fastställande af en preskriptionstid, inom hvilken Banken inlöser
i allmänna uppjjörden redan allysta sedlar, anser jag, för min del, ingen
lämpligare utväg att åstadkomma en i möjligaste måtto tillförlitlig uppgift på
Bankens verkliga skulder förefinnas än den, Herr Rådman Hörnstein i sin motion
föreslagit. Det torde näppeligen kunna anses vara mera principvidrigt att
inom linien föra osäkra skulder, eller sådana, om hvilka jag icke känner, hvarken
huruvida skuldförbindelsen eller fordringsegaren verkligen finnes till, än att sä
förfara med osäkra fordringar. På grund häraf får jag, för min del, tillstyrka
Rikets Ständer att besluta,
att hela beloppet af Bankens vid 1856 års slut utelöpande
följande sedlär, nemligen:
transportsedlarne på 5 R:dr och derutöfver af åren 1777—1836;
sedlarne på 3 och 2 R:dr med dubbla blad, af åren 1777—
1812;
i
samt
sedlarne på 3 och 2 R:dr med enkla blad af åren 1813—-
1836, måtte såsom en Bankens vinst, uti 1856 års räkenskap
upptagas och en lika summa, såsom Bankens skuld,
inom linien föras;
samt
att de af ofvanberörde utelöpande sedlar, hvilka, från och
med 1857 års ingång, i Banken till inlösen företes, skola
af Bankens inflytande vinstmedel infrias; kommande den inom
linien förda skulden att uti hvarje års bokslut minskas med
ett, de inlösta sedlarne motsvarande, belopp.
Att, på sätt motionären jemväl föreslagit, vid denna Riksdag besluta om
lianlco-Utskollets Utlåtande, N:o 42. 7
de sä kallade skillingsedlarnes förande inom linien, torde måhända kunna anses
nog tidigt.
Herr Grosshandlaren Kock har instämt i denna reservation.
Emot 3 punkten.
af Herr Biskop Genberg.
\:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juni 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anskaffande af ny ända
målsenlig
byggnad för Rikets Ständers Bank.
Uti en hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion
liar Herr J. G. Schwan anfört, att till allmänhetens beqvämlighet Bankförvaltningens
förenkling, samt kontrollers skyndsammare och säkrare utöfning väsendtligen
skulle bidraga, att Rikets Ständers Banks kassa och depositions-rörelse
kunde offentligen bedrifvas, uti en gemensam, ljus och rymlig lokal på nedra
botten af en ändamålsenlig Bankbyggnad, samt att då en sådan lokal syntes med
hvad förändringar som helst icke kunna beredas i de nuvarande Bankhusen, hvilkas
beskaffenhet, bland andra olägenheter för Bankrörelsen, medförde nödvändigheten
att uti flera rum, belägna i särskilda våningar, bedrifva göromål, som med
hvarandra hafva samband, hvilket verkade långsamhet vid expeditionen, samt
hindren jemväl ökades derigenom, att flera af embetsrummen voro både trånga
och mörka, motionären finge, på grund af dessa förhållanden, föreslå:
l:o att Rikets Ständer måtte vid denna Riksdag fatta beslut om anskaffande
af en ny, ändamålsenlig byggnad för Rikets Ständers Bank;
8
Ilanko-Vtskottcts Utlåtande, N:o 4i.
2:o att, såsom bidrag till kostnaden härvid, måtte på särskild räkning i
Banken afsättas den opåräknade vinst, som för Banken kommer att uppstå vid
de äldre sedelsorternas slutliga aflysning, hvarom särskild motion blifvit väckt;
3:o att åt Banko-fullmäktige må uppdragas, att, så fort sig göra låter, gå
i författning om anskaffande af tjenlig lokal för en ny Bankbyggnad, eller att
åtminstone öfverlägga om och förslagsvis utse dertill passande tomt — hvarvid motionären
särskildt förordat Slottsbacken, såsom en bland de lämpligaste, jemväl i
afseende å grundens beskaffenhet — samt att uppgöra plan, ritningar och kostnadsförslag
till densamma, så att frågan kunde vid nästa Riksdag definitivt afgöras,
och hvaremellertid kostnaden för dessa förberedande åtgärder borde af
Bankens medel förskjutas;
förmenande motionären det vara sannolikt, att genom vinsten pä förkomna äldre
Bankosedlar och genom de nuvarande bankhusens användande för något lämpligt
ändamål, exempelvis nederlags-magasin för Stockholms stad, en sådan tillgång
för en ny bankbyggnad kunde erhållas, att föga tillskott af Bankens medel skulle
derutöfver för ändamålet erfordras.
Enär härvid föiekommcr, att Utskottet, af skäl, söm uti Utlåtandet N:o
41 finnas anförda, ansett sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att besluta
den föreslagna allysningen af Bankens äldre sedlar; så och då den vinst för
Banken, motionären ansett kunna vid aflysning af berörde sedlar blifva att tillgå,
icke, så vida nämnde Utlåtande af Rikets Ständer bifalles, är att för anskaffande
af en ny bankbyggnad påräkna, samt frågan i öfrigt äfven torde erfordra närmare
utredning, har Utskottet funnit sig icke kunna förevarande motion i vidsträcktare
mån till bifall understödja, än att Utskottet tillstyrker,
att åt Banko-fullmäktige må uppdragas, att, derest de, efter
föregången undersökning, anse nuvarande bankohusen vara
behäftade med sådana olägenheter, att allmänhetens billiga
anspråk på skyndsamhet och enkelhet uti expeditionssättet
icke kan, med de uti dessa hus befintliga lokaler, eller ombyggnad
och förändring af desamma, under bibehållande af
nödig säkerhet för Banken, motsvaras, för sådan händelse
förslagsvis utse någon till bankbyggnad lämplig tomt, samt
derjemte låta upprätta och till Banko-Utskottet vid början af
nästinstundande Riksdag aflemna ritningar och fullständigt
kostnadsförslag till uppförande af en ny och ändamålsenlig
bankbyggnad.
Stockholm den 8 Juni 1854.
N;o 4:l
Rankn Utskottets Utlåtande, .V.-o 4 3.
9
ÄT:» 43.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 13 Juni 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, ?' anledning af väckta förslag om ändringar ock tillägg
i föreskrifterna, angående Bankens metalliska kassa.
Vid granskning af förcskriftcrne i 112 och 121 §§ af Banko-Reglementet
den 21 Augusti 1851, angående Bankens metalliska kasssa samt de utvägar,
som till bibehållande och förstärkning af densamma må begagnas, har Utskottet
till pröfning föreliaft de förslag till ändringar och tillägg i berörde föreskrifter,
som innefattas dels uti väckta och till Utskottets behandling hänvisade motioner,
dels i det af Finans-kommittéen den 8 April 1853 afgifna underdåniga Betänkande,
i fråga om ordnande af kredit-väsendet och låne-anstalterne i Riket, hvilket
underdåniga Betänkande Kongl. Maj:t, jemte Nådig Skrifvelse den 16 November
samma år, till Rikets Ständer öfverlemnat; samt får nu i detta ämne
afgifva följande Utlåtande:
Inom Utskottet har fråga blifvit väckt derom att, sedan metalliska kassan
vunnit någon viss höjd, Banken skulle för derutöfver å utrikes ort egande behållning
uppköpa Svenska Ilypotheks-föreningars i utländskt mynt ställda, d<r
kurserandc obligationer; i hvilket afseende Finans-kommittéen anfört, bland annat,
att när Bankens behållning i Hamburg uppgått till En million R:dr Hamburger
B: k o, syntes öfverskottet af uppköpta vexlar böra användas till inköp af dylika
obligationer, de der, utan synnerlig betänklighet, torde kunna, åtminstone till
adelar af deras nominela belopp, intagas i beräkningen af Bankens metalliska
kassa.
Hill. lill II. St. Prol. ISS3 fi 1834. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2
10
Ilahku-Vltkiiltejf Utlåtande, I\':n 43.
Ifrågasatte åtgärd synes visserligen böra inedföra fördel både för Banken
och det allmänna; för den förra, som på detta sätt erhölle ränta å en valuta,
hvilken kunde till silfver förvandlas, och för det allmänna, som befriades från
ränte-utgift till utlänningen å det uppköpta obligations-bcloppct, under den tid
detsamma funnes inom landet; men emot förslaget framställa sig äfven åtskilliga
betänkligheter, hvilkas vigt Utskottet icke kunnat förbise.
Den behållning å utrikes ort, hvarför uppköp af obligationer skulle verkställas,
kan, till hufvudsakligaste delen åtminstone, icke hafva tillkommit annorledes,
än genom köp af vexlar, dragna ä utrikes ort. Dessa vexlar uppköpas,
likasom silfver och annan metallisk valuta, för sedlar, hvilkas utgifvande icke
rubbar det för sedelstocken fastställda maximum, enär detta maximum är bestämdt
för den del af sedelstocken, sorn saknar motsvarighet i metallisk valuta. I händelse
nu obligationer inköptes lör nämnde behållning, utan att desamma linge
såsom metallisk kassa anses och beräknas till det belopp, hvartill de blifvit
köpte, skulle antingen maximum för sedelstock i förhållande till inköpspriset
höjas, eller ock, om, till förekommande deraf, den föreskrift mpddelades, att hela
inköpssuininan, eller åtminstone skillnaden emellan det belopp, hvartill obligationerne
linge såsom metallisk kassa beräknas, och det, hvartill de blifvit köpte,
borde af Bankens vinst afskrifvas, en minskning 'af rörelse-kapitalet inträda om
och när Banken nödgades, vare sig inom eller utom landet, afyttra obligationerne,
ty rörelse-kapitalet skulle minskas när de inköpta obligationerne försåldes
inom landet för bankosedlar, hvilka sålunda indroges till Banken eller utom landet
för att derigenom bereda Banken tillgång till vexel-trassering, som jemväl
har sedelförminskning till följd. Då, på sätt Utskottet tillförene yttrat, fluktuationer
i rörelse-kapitalet böra, så vidt ske kan, undvikas, förefinnes således blott
den utväg, att till inköpsvärdet inberäkna obligationerne i metalliska kassan.
Emot lämpligheten af en sådan åtgärd talar emedlertid den omständighet, att
ifrågavarande papper äro underkastade hastiga och betydliga kursfall, hvarpå
<len sednast förflutna tiden lemnat bevis; Och Utskottet anser sig, i betraktande
häraf, böra
å förevarande förslag afstyrka bifall.
Uti Reglementets 113 § har Utskottet ansett sig böra tillstyrka den förändring,
att dels från mom. litt. «■, enligt, hvilket såsom metallisk kassa anses
och beräknas äfven »det silfver eller Hamburger Banko, hvilket är under transport
från utrikes ort till Banken», orden reller Hamburger Bankör uteslutas,
såsom innefattande ett oegentlig! uttryck, enär endast metallisk valuta kan komma
i fråga att till Banken indragas, och dels de i följande moment litt. h förekommande
orden: ».Bankens antagna Bankirr-husr utbytas mot: Bankens i näst
-
Uanko-Llskotlels Utlåtande, „Y:o i3.
II
föreslåcnktv »tom. omfUnnälda handels-hus; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
att denna § måtto i utfärdando Banko-reglemente erhålla följande lydelse:
Såsom Bankens metalliska kassa anses och beräknas:
a) gångbart Svenskt silfvermynt;
b) dukater, Svenska och Holländska;
c) aflyst Svenskt silfvermynt;
d) utländska silfvermynt-sorter;
e) omyntadt silfver och guld;
f) silfver- och guld-poster, dom Kongl. Myntverket af Ban
ken
eller andra, för Bankens räkning, enligt dit ingångna,
af Myntverket utgifna qvittenser och bevis emottagit
och under sin vård eger;
g) det Silfver eller Hamburger Banko, som genom vexelköp
blifvit hos något eller några kända och säkra handelshus
i Hamburg för Bankens räkning nedsatt, eller, det
silfver, hvilket är under transport från utrikes ort till
Banken; och
//) beloppet af de uppköpta vexlar, hvilka icke till liqvid
förfallit eller blifvit för inkassering till Bankens i nästföreståendo
moment omförmälda handelshus i Hamburg
afsända.
Uti 114 § stadgas, bland annat, att Bankens metalliska kassa ej må
bibehållas vid ett belopp, som understiger 2,500,000 lt:dr i silfver, oberäknadt
den silfver lillgångy som a utrikes ort finnes för Bankens räkning nedsatt.
Då, enligt föregående 113 g mom. litt. g och /?, icke allenast det silfver,
som är under transport från utrikes ort till Banken, utan äfven beloppet af
uppköpta oremitterade vexlar anses såsom metallisk kassa, skulle således den
här stadgade minimi-summan kunna utgöras äfven af dylika tillgångar; men enär
dessa med lika om ej stone skäl än Bankens hos handelshusen i Hamburg
innestående behållningar synas böra från inräknande i nämnde minimi-suinma
undantagas, torde förevarande 114 § böra erhålla följande, i denna del ändrada
lydelse:
Bankens metalliska kassa må ej bibehållas vid ett belopp,
sorn understiger 2,500,000 R:dr i silfver, oberäknadt den
del af nämnde kassa, som i (113) § mom. litt. g och k
12
lianko-Utskottel» Utlåtande, N:o 43.
omförmäles; börande Fullmäktige, när kurs eller andra förhållanden
gifva anledning att befara uttag af metallisk valuta,
i tid begagna de utvägar, som blifvit dem lemnade, för
att afböja metalliska kassans nedsjunkande till berörde minimum
af 2,500,000 E:dr i silfver.
Reglementets 115 § innehåller i
nMom. 4. För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kassa,
bemyndigas Fullmäktige att af välkända och solida trassenter eller endossenter,
efter en kurs af 128 sk. eller derunder, å Stockholms och Götheborgs börser
låta uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar eller kortare tid, å Hamburg eller
Altona, i Hamburg betalbara:» och
»Mom. 2. Fullmäktige bemyndigas likaledes att på tjenligaste vis disponera
den fond, som, genom föregånget vexelköp eller annat aftal, linnes hos Bankens
hus i Hamburg för Bankens räkning stående, antingen medelst afgifvande
af vexlar eller indragning af silfver in natura.»
»Vexlar afgifvas dock icke förr, än vexelbrist gifver sig tillkänna genom
kursens stigande så högt, att remittenter hafva mera fördel af uttagande och
användande af silfver för sina utländska liqvider, än af vexlar, och då sålunda
silfver-export kan, i följd af en sådan åtgärd, förekommas. Såväl beloppet af
vexlar, hvilka fä afgifvas, som kursen å desamma, bestämmes af Fullmäktige.»
»Silfver in natura indrages till Banken, när Fullmäktige så nödigt pröfva;
och skall alltid införskrifvet silfver mot sjöfara assureras.»
Varande Fullmäktige, genom 110 g, berättigade att för Bankens räkning
hafva i Hamburg stående ett belopp af 500,000 R:dr Ilamb. B:ko, hvilket belopp
under vintermånaderne får ökas till 1,000,000 R:dr samma mynt.
Förslag till ändring i dessa föreskrifter äro väckta genom motioner af
Herr A. JV. Björck, som anfort, att det visserligen icke kunde bestridas,
att genom Bankens inblandning i vexelhandeln kursen erhåller en stadga, som
den eljest mången gång skulle sakna och att importören derigenom lider en negativ
förlust; men, utom det att det vore billigt att exportören, som icke förmår
att öfver ett visst belopp uppdrifva kursen, också i sin ordning vinner säkerhet
derför, att kursen ej kan falla under ett visst belopp, torde det böra komma i
liunko-Ctskoltels Uilålantle, M:o i3,
13
betraktande, att liela den skillnad i kurs, sorn uppstår om Banken köper vexla r
eller icke dermed sig befattar, utgöres af de större kostnader, den enskilde vexelgifvaren
får vidkännas, om lian sjelf skall förvandla sin valuta i silfver, än om
sådant sker genom Banken, äfvensom att denna skillnad hufvudsakligen tillgodokommer
utlänningen, hvarförutan Bankens fördel och det allmänna bästa fordrar,
att den tillgång i silfver-valuta, som visar sig förhanden, tillvaratages för kommande
tider och icke lemnäs såsom anledning att framtvinga import för framtida spekulation;
att om det således icke borde råda något..tvifvel derom, att Banken
ovilkorligen skall köpa vexlar till kurs under 128 sk., så borde denna handel
icke heller vara inskränkt till visst belopp, utan till sitt omfång bestämmas endast
af de förhållanden, som vålla kursens fall, men att en sådan inskränkning
likväl, nästan nödvändigt, uppstode om Banken vore förhindrad att sälja sina
vexlar förr än remittenterne hade mera fördel att använda silfver för sina liqvider;
i betraktande hvaraf, och då derjemte förckomme, att Bankens vexelköp
hittills verkställts endast å Stockholms, men icke å Götheborgs börs. oaktadt
kursen derstädes i allmänhet vore lägre och under sednare hälften af nästlidet
är, längre tid hållit sig under 127 sk., hvarigenom trassenterne i Götheborg
nödgades att, för försäljning af sina vexlar till Banken, här k Stockholm betala
kommissions-arfvode, samt dessutom ginge i mistning af ränta från den dag vexeln
droges, intilldess penningar, efter försäljningen, kunde komma dem tillhanda, motionären
föreslagit, det Rikets Ständer måtte förklara, att Banken bör icke allenast
ä Stockholms, utan äfven å Götheborgs börs, efter en kurs under 128 sk.,
uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar eller kortare tid å Hamburg eller Altona,
1 Hamburg betalbara, utan annat vilkor, än att trassenterne och endossenterne
äro välkända och solida, samt att, i följd häraf, föreskrifterne i 115 § 2 mom.
2 afd. och i 116 § af Banko-reglementet måtte upphöra att vara gällande; samt
Herr L. A. Pettersson, hvilken, — under erinran, att då 128 sk. B:ko
skola gälla lika med 1 R:dr i silfver, så vore häremot stridande föreskriften i
115 § 1 mom. af Banko-reglementet, enligt hvilken Fullmäktige äro berättigade
att köpa vexlar på 90 dagar till 128 sk. kurs, emedan Fullmäktige kunde betala
lika mycket för en 90 dagars vexel, som för fint silfver, levereradt i Banken,
samt att stadgandet i 2 mom. af samma §, att Banken icke far sälja vexlar
förr än vexelbrist gifver sig tillkänna, med hvad mera i sammanhang dermed
är föreskrifvet, tillkommit helt och hållet i vexelsäljarnes intresse, enär Banken,
genom underlåtande att afgifva vexlar till dess kursen stiger upp till 129 å
130 sk., kunde förhjelpa trassenterne till en öfvejkurs af 1 å 2 sk. Banko pr
Riksdaler Hamb. Banko, — yttrat den åsigt, att Banken, då kursen håller sig
vid 128 sk. för å vista vexlar, borde köpa lika mycket Hamb. Banko, som den
säljer, men endast köpa. då kursen går derunder, och endast sälja, då kursen
14
lianko-Ulskuthls Ltlulantle, X.o 43.
går deröfver; hvarjemte motionären, på det ntt trassenter icke matto tillskyndas
förlust genom brist pä köpare af vexlar, ställda i andra valutor än Hamburger
banko, föreslagit, att Banken mätte uppköpa jemväl dylika vexlar, dä deras kurs
här är under rätta värdet, beräknadt efter sista noteringen i Hamburg.
I förevarande ämne har Finnns-kominittécn yttrat, att införsel och utförsel
af silfver voro förenade med betydlig kostnad, utgörande för hvarje lt:dr Specie
vid införsel, med beräkning af slagskatt, omkring 4 sk. och vid utförsel 2 sk. Svenskt
banko; att kursen på Hamburg således kunde omvexla, mellan 124 oell 130
sk., särdeles om under den tid af året, då sjöfarten är stängd, en ymnigare till
gång
på vexlar skulle inträffa och Bankens vexelköp redan hade uppnått det
för dem bestämda maximum; att då emellertid silfver lör inrikes ponninge-rörelsen
ej erfordrades, fram- och återsändningen af silfver medförde onödiga kostnader
och goda vexlar på Hamburg utgjorde det beqvämligaste och förmånligaste medlet
för liqvider på utrikes ort, Kommittéen, äfven till undanrödjande af en tillfällig
och för handeln menlig förbättring af bankoscdelns silfvervärde, ansågc det vara
af vigt, att förändrade föreskrifter om Bankens vexelhandel varda meddelade; i
hvilket afseende föreslagits:
att Banko-fullmäktige må bemyndigas att till obegränsad! belopp, efter en
kurs af 127 sk., köpa godkända, vexlar i Hamb. banko, dragna på 90 dagar
eller kortare tid och i Hamburg betalbara;
att Bankens i Hamburg stående fond må under alla tider af året kunna
uppgå till En million R:dr Hamb. banko;
att indragning af silfver till Banken endast må ega rum, då det erfordras
för myntning eller till fyllnad af det för Bankens silfverförråd nu bestämda minimum
af 2,500,000 K:dr Sp.;
att, vexlar å bankens i Hamburg stående fond må afgifvas på 90 dagar,
elter en kurs af 129 sk. eller på kortare tid, med godtgörelse af diskont der
utöfver
;
att, med diskontberäkning ■ vid alla tillfällen, vexlar på kort tid må af
Banken kunna säljas och deremot vexlar på 90 dagar af densamma köpas; samt
att när Bankens behållning i Hamburg uppgått till En million lialr Hamburger
banko; öfverskottet af uppköpta vexlar lämpligen kunde användas till inköp
Hunko-Ltskollels 1'llåtande, .V:n -1 ■!.
af Svenska Ilypotheks-fören ingars i nämnde myntslag ställda och i Hamburg kurserande
obligationer.
I anledning häraf och jemte det Utskottet i afseende pä sistberörda framställning,
äbcropar yttrandet i första punkten af detta Utlåtande, anser Utskottet
sig böra fästa uppmärksamhet derå, att lmfvudsyftemålet med Bankens vexelhandel
hvarken är eller kunnat vara annat, än att, ä ena sidan, vid uppkommen
större tillgång på vexlar, än som för rörelsens behof påkallas, Banken må, genom
inköp deraf, pä det minst kostsamma sätt bereda sig förstärkning af den metalliska
valutan, och, å den andra, vid tillfällen, dä vexelbrist uppstår, medelst
vexlars afgifvande å utrikes egande behållning, förebygga uttag af silfver frän
Banken. Den förra åtgärden förutsätter visserligen att Banken, som för indragning
af silfver får vidkännas en utgift af omkring 3 sk. banko för hvarje R:dr
silfver, deruti inberäknadt så väl slagskatt, som skillnaden emellan Hamburger
banko och li:dr Svenskt silfver, utgörande tillhopa cirka 2 sk., icke borde uppträda
såsom köpare af vexlar förr, än kursen nedgått till åtminstone 125 sk.;
men då af det indragna silfret i allmänhet blott en jemförelsevis ringa del utmyntas
och det öfriga försäljes i omyntad form efter Hamburger vigt, prof och
pris, hvarigenom myntningskostnaden samt skillnaden mellan Hamburger banko
och R:dr Svenskt silfver besparas, bör Banken, hvilken icke behöfver afse ränta
pä penningarno, under vanliga förhållanden kunna uppköpa längsigtiga vexlar till
127 sk., och kortsigtiga till högre kurs, utan att pä det hela göra någon uppoffring,
särdeles sorn en del af den genom vexelköp eller på annat sätt ä utrikes
ort bildade behållningen, hvarå Banken åtnjuter ränta, ofta tillgodogöres medelst
vexeldragning emot en kurs, öfverstigandc den, hvartill uppköpen skett. Den
sednare åtgärden, eller försäljning af vexlar för Bankens räkning, bör, enligt hvad
förut är antydt, icke lämpligen ifrågakomma för annat ändamål, än att, på sådant
sätt, motverka uttag frän Banken af myntadt eller omvntadt silf er, i och för
export, och kursens belopp måste dä alltid blifva beroende af årstid och andra
sig företeende omständigheter. I öfverensstämmelse med dessa åsigter äro ock
de stadganden. som innefatta bemyndigande för Fullmäktige att köpa och sälja
vexlar, uppställda. Dessa stadganden, hvilka måste åsyfta att i första rummet
befrämja Bankens fördel och säkerhet, kunna följaktligen icke på samma gång
och i lika mån gynna så väl export- som import-intresset, det förra naturligtvis
åsyftande att erhålla hög, det sednare deremot låg kurs. Genom sin mellankomst
vid köp och försäljning af vexlar är Banken emellertid, utan att uppträda såsom
styrare af kursen, i tillfälle att något förmedla dessa stridiga intressen, till gagn
för det allmänna och till fördel lor sig sjelf. Det torde ej eller kunna förnekas
att det sätt, hvarpå Bankens vexelrörelse hittills blifvit besörjd, medfört en stadga
och fasthet i kursen, soln sannolikt utöfvat ett välgörande inflytande å handels
-
16
llunko-Ulskoltets Utlåtande, A’:o i3.
förhållandena i allmänhet. Under sådana omständigheter synes det vara mindre
välbetänkt att uti hithörande stadganden, hvilka på ett tillfredsställande sätt motsvarat
ändamålet, vidtaga någon ändring, ledande dertill att det ena intresset
blefve gynnadt på det andras bekostnad, hvaraf följderne otvifvelaktigt komrne
att menligt inverka äfven på Banken.
Det väckta förslaget att Banken måtte uppköpa vexlar, ställda äfven ä
annat myntslag än Hamburger banko, anser Utskottet sig destomindre ega skäl
att biträda, som enahanda framställningar blifvit vid de sednast förflutne 3:no
Riksdagarno af Rikets Ständer ogillade.
Hvad särskildt beträffar frågan om uppköp af vexlar jemväl å Götheborgs
börs, så, enär Banko-reglementet redan innefattar bemyndigande för Fullmäktige
att låta derstädes köpa vexlar, torde något vidare stadgande härom icke lämpligen
kunna meddelas. Utskottet gör sig dock förvissadt, att, sedan uppmärksamheten
nu blifvit å detta förhållande fästad, Fullmäktige ej skola underlåta
att hädanefter vidtaga alla de åtgärder, hvilka må anses bäst förena Bankens
och de särskilda börsernes fördelar.
Finans-kommittcens åsigt att indragning af silfver till Banken borde ega
rum endast då det erfordrades för myntning eller fyllnad af det för Bankens
silfverförråd nu bestämda minimum af 2,500,000 R:dr Sp., kan Utskottet icke
biträda, ty. då Banken har till åliggande att med silfver infria sina sedlar och
följaktligen icke kan tvinga någon att, i stället för silfver, emottaga Bankens
vexel på Hamburg, skulle genom ett dylikt stadgande lätt insedda obehag och
förluster kunna för Banken uppstå. Med Bankens säkerhet synes ej eller vara
förenligt att, på sätt berörde framställning innebär och Herr Björck jemväl tillstyrkt,
föreskriften om ett maximum för den fond, Banken får hafva i Hamburg
stående, alldeles borttages; hvaremot och då något äfventyr för Banken ej bör
föranledas genom den stadgade maximi-summans förhöjande till dubbla beloppet
emot hvad den nu är, hvilket Rikets Ständer ock för sednast förflutna vinter,
uppå Utskottets hemställan i Memorialet N:o 4 medgifvit, Utskottet, ehuru en
lika gynnsam konjunktur möjligen icke så snart torde återkomma, trott sig böra
föreslå, att Bankens fond i Hamburg må få uppgå till En million R:dr Hamburger
Banko och under vintermå nåd erne kunna förhöjas till Två millioner R:dr
samma mynt.
På grund af hvad anfördt blifvit, hemställer Utskottet dels
att, med afslag å de gjorda framställningarna om ändring af
före
-
t
Banko-Ulskoltets Utlåtande, N:o 43.
17
föreskrifterne i 115 §, 1 och 2 morn., af nu gällande Bankoreglemente,
dessa föreskrifter måtte bibehållas oförändrade;
dels ock att den §, som i utfärdande Banko-reglemente kommer att motsvara
116 § i det nuvarande, må blifva af detta innehåll:
Fullmäktige må hos Bankens hus i Hamburg hafva, för Bankens
räkning, stående ett belopp af En million R:dr Hamburger
banko, med rättighet likväl för Fullmäktige att, under
vinterinånaderne, låta behållningen hos nämnde hus uppgå
till Två millioner R:dr samma mynt, under vilkor, att, när årstiden
såckint medgifver, Fullmäktige sjöledes till Banken indraga
den del af behållningen, som öfverstiger En million
R:dr Hamburger banko.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft ett af Herr
Pettersson i ofvanberörda motion jemväl väckt förslag, att, då Danska och Norrska
mynten, såväl sorn de Svenska, stå i ett fast förhållande till silfrets värde,
så att 9 i Sp. i de båda förra länderna gå på en Kölnisk mark fint silfver, som
i Rikets Ständers Bank gäller 24 R:dr 32 sk. banko, hvaraf .skulle följa att
Danska och Norrska Specier äro värde 128 sk. Svenskt banko per stycke, Rikets
Ständers Bank, till förebyggande af de olägenheter och förluster, som genom
kurs-iluktuationer nu stundom drabba den enskilde, samt jemväl till underlättande
af en lifligare handelsförbindelse mellan de Skandinaviska Rikena, mätte,
efter derom träffad öfverenskommelse, med Bankerne i Köpenhamn och Christiania
öppna räkningar, hvarå depositioner flage göras, samt att dessa räkningar skulle
toras i mark fint silfver, med iakttagande att det saldo, som uppkomme pä alla
transaktionerne, kunde antingen innestå mot ränta, eller liqvideras genom vexel
på Hamburg, eller genom leverans af silfver; hvarjemte motionären ansett det
vara af vigt, att Låne-kontoren i Götheborg och Malmö äfven öppnade kont!
med Bankerne i Köpenhamn och Christiania, men ändå vigtigare att Rikets
Ständers Bank började sådana operationer med sina Låne-kontor.
Till undvikande af penninge-försändningar med posterne emellan Stockholm
och de orter, hvarest Låne-kontor finnas inrättade, har Utskottet i Memorialet
N:o 32, redan föreslagit, att åt Banko-fullmäktige måtte uppdragas att vidtaga
sådana åtgärder, hvarigenom det må stå hvar och en öppet, att i Rikets Ständers
Bank samt Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby insätta penningar,
att lyftas å‘uppgifven ort; och som nämnde förslag blifvit af Rikets StänBih.
till R. St. Prot. 1833 $ 185i. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
18
Uanko-Ulskoltets Ullålande, N:o 43.
der bifallet, lärer, hvad motionären i denna del yttrat, icke påkalla vidare åtgärd.
Hvad åter angår frågan om en sådan depositions-rörelse, som afses genom
förslaget att öppna räkningar mellan Rikets Ständers Bank, jemte dess
Låne-kontor i Götheborg och Malmö samt Bankerna i Köpenhamn och Christiania,
så anser Utskottet sig böra erinra, att befrämjandet af det ändamål, som
här åsyftas, synes utgöra föremål mera för den enskilda omtanken, än för Rikets
Ständers Bank, med dess närvarande organisation. Emot förslaget förekommer
dessutom att, ehuru försäljning i Rikets Ständers Bank af omijntadt silfver
sker till ett pris af 24 R:dr 32 sk. banko per mark fin silfver Kölnisk vigt,
Svenska specien likväl, i motsats till hvad motionären uppgifvit, eger något högre
värde än Danska och Norrska Specier; hvaraf blefve en följd, att Rikets Ständers
Bank på den föreslagna depositions-rörelsen > komma att få vidkännas förluster,
hvilka kunde komma att ökas genom kurs-skillnad vid de tidpunkter, då
räkningarne bankerne emellan skulle uppgöras. I betraktande häraf öch då Utskottet
redan i det föregående uttalat sin åsigt att Banken icke bör uppträda
såsom regulator eller styrare af kursen, hvilket dock med det i motionen framställda
förslag synes egentligen vara afsedt, hemställer Utskottet,
att Herr Petterssons ifrågavarande förslag ej må till någon
åtgärd föranleda.
Genom 1 mom. i 120 § af Reglementet äro Fullmäktige berättigade att,
då Bankens säkerhet det kräfver, till förstärkande af metalliska kassan, å utrikes
ort upptaga lån till belopp, motsvarande högst Tre millioner R:dr silfver.
Finans-kommittéen har yttrat, att det vore betryggande och ändamålsenligt
om Banko-fullmäktige bemyndigades att, på de förmånligaste vilkor, som kunna
erhållas, betinga sig ett kreditiv på 2 å 3 millioner R:dr Hamb. banko, som
alltid skulle vara disponibelt genom afgifvande vexlar på 90 dagar, och sedermera
kunde, om Fullmäktige så nödigt funne, förvandlas till lån på vilkor, i
förväg öfverenskomna.
Då Utskottet delar Finans-kommittéens åsigt om lämpligheten deraf, att
Fullmäktige må ega förskaffa Banken kreditiv-rätt å utrikes ort till uppgifna belopp;
men sådant kreditiv, enligt Utskottets tanke, icke bör blifva af ständig
beskaffenhet, hvilket för Banken sannolikt komme att medföra jemförelsevis betydliga
kostnader, tillstyrker Utskottet, att 1 mom. af 120 § må erhålla följande
lydelse:
Fullmäktige berättigas att, då Bankens säkerhet det kräfver,
till förstärkande af metalliska kassan, å utrikes ort upptaga
Banko-Ulskoltets Utlåtande, N:o 43.
19
lån eller bereda Banken kreditiv-rätt till ett belopp, motsvarande
högst Tre millioner R:dr silfver.
Vid 121 §, innefattande åliggande för Fullmäktige att, när större uttag
af silfver från Banken ega rum eller Bankens ställning i öfrigt det / påkallar,
minska dess utlåningar och indraga beviljade kreditiver m. m. i den ordning,
samma § föreskrifver, har Utskottet ansett allenast det tillägg nödigt, att i mom.
c) införes föreskrift om uppsägning af försträckningar åt Filial-banker, i öfverensstämmelse
med hvad för närvarande uti Reglementets 211 § mom. litt. 1., 1
punkten är vordet stadgadt; i följd hvaraf 121 § skulle komma att lyda som
följer:
Oberoende af de åtgärder, Fullmäktige hafva att vidtaga till
förstärkning af Bankens metalliska kassa, åligger det Fullmäktige
att, när större uttag af silfver från Banken ega
rum, eller Bankens ställning i öfrigt det påkallar,
a) minska utlåningen, genom Handels- och Närings-diskon
terne,
afslå ansökningar om kassa-kreditiv samt uppsäga
till inbetalning inom tre månader redan beviljade dylika
kreditiv;
b) alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller
mindre del af utlåningen på namn och reverser, med
omsättningsrätt, genom Banko-diskonten och Låne-kontoren;
egande Fullmäktige samtidigt med de i mom.
a) eller b) omförmälda åtgärder, att antingen försälja
innehafvande obligationer eller upptaga lån mot lägsta
ränta, som kan betingas;
c) till inbetalning inom den i hvarje särskildt fall bestämda
tid uppsäga de åtskilliga verk, inrättningar och associationer
beviljade kreditiv, äfvensom Filial-banker medgifna
försträckningar; samt
11) genom vägran af nya lån, efter hand, minska öfriga grenar
af Bankens lånerörelse, den på fastigheter dock i sista
rummet;
börande dessa för metalliska kassans bibehållande, medelst
20
Banko-Ulskoltets Utlåtande, N:o 43.
förminskning af Bankens vid anfordran betalbara förbindelser,
anvisade utvägar begagnas i den ordning, de här ofvan äro
uppräknade.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att i öfriga, nu granskade föreskrifter,
sorn innefattas uti 112—121 '§§ af Banko-reglementet, fråga om förändring ej
blifvit väckt; hvadan Utskottet ansett dessa föreskrifter böra bibehållas oförändrade.
Stockholm den 8 Juni 1854.
Reservation:
Af Herr Friherre Tersmeden, fV. F.:
»Emot Utskottets beslut, att icke vilja medgifva Banko-fullmäktige rättighet,
att, på sätt af Finans-kommittéen, äfvensom af en motionär inom Utskottet,
blifvit föreslaget, då Bankens metalliska kassa uppgått till något betydligare belopp,
i stället för att ytterligare öka densamma, heldre inlösa Svenska Hypotheks-föreningars
i utländskt mynt ställda obligationer, får jag anmäla min reservation.
Genom ett dylikt obligationsköp synes mig nemligen en dubbel fördel, både
för landet i allmänhet och för Riks-banken särskildt kunna vinnas. Då under
en gynnande handels-konjunktur, landet, på sitt byte med utlandet, under en viss
tidsrymd förvärfvar ett öfverskott sig tillgodo, kan detsamma på trenne sätt användas,
antingen: a) att i kontant metallisk valuta till larttlet indragas, eller
b) att afbetala å den skuld landet till utlandet eger, eller c) att blifva i utlandet
qvarstående, såsom en landets der egande fordran. Af dessa trenne olika sätt,
hvarigenom landet kan tillgodogöra sig en uppkommen bytesvinst, anser jag visserligen,
att det förstnämnda, eller indragning af metallisk valuta, företrädesvis
bör begagnas, ända till dess Bankens metalliska kassa hunnit till den höjd, att
den icke skäligen kan antagas behöfva vara större — men när åter denna metalliska
kassa finnes vara tillräckligt stor för sitt ändamål, då tror jag en klok
hushållning fordra, att en afbetalning sker å landets utländska skuld — och att
först när denna sednare blifvit till fullo betald, det bör kunna komma i fråga
att bibehålla någon betydligare kapitaliserad stående fordran i utlandet. Häraf
följer att, vid en tidpunkt, då Banken eger en tillräckligt stor metallisk kassa,
det måste vara en fördel för landet, om Banken, som ensam är i tillfälle att
verkställa
Banko-Ulskottels Utlåtande, N:u 43.
21
verkställa en dylik operation i större skala, genom inköp af ofvannämnda slags
obligationer infriar någon större eller mindre del af landets utländska skuld.
Deri andra för Banken direkta fördelen af det föreslagna obligations-köpet består
deruti, att Banken stärker sin realisatiöns-förmåga, genom förminskande af de till
utlandet gående ärliga ränte-liqviderna, och genom bildande af en reserv-fond af
sådana papper, sorn, när behofvet kräfver, lätt kunna pä utländska penniilgemarknader
afyttras, samt derjemte bereder sig en inkomst,' som kan blifva för
densamma väl behöflig, till betäckande af den förlust, som Banken efter den af
Utskottet föreslagna upp- och afskrifnings-rörelsens införande, kan komma att göra
genom skyldigheten att betala ränta för medel, som hittills utan ränta i Banken
innestått. — Hvarförutan Banko-styrelsen, genom rättigheten att fä köpa obligationer
af förutnämnde beskaffenhet, skulle beredas tillfälle att någon gång utöfva
en behöflig tryckning på en alltför öfverflödig sedelstock, utan att för detta ändamål
nödgas hvarken förminska Bankens lånefonder, eller reservera dess inflytande
vinster. — De skäl, som anföras emot det. af mig förordade förslaget, hafva hufvudsakligen
afseende ä nu gällande bokförings- och beräknings-methoder i Rikets
Ständers Bank — men dessa - methoder böra väl lätt kunna jemkas, blott man
vill erkänna rigtigheten af den satsen: att när Bankens metalliska kassa till ett
visst bestämdt betydligare belopp har uppgått, bör rättighet vara Fullmäktige
lemnad, att använda genom fortfarande vexelköp uppkommande behållningar till
inlösen af Svenska Hypotheks-föreningars i utländskt mynt ställda obligationer.’;
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Aminoff. J.F.. Herr af Geijerstam,
C... Herr af Geijerstam, J. H., och Herr st delbarg, ./. 0.
lith. lill It. St. Uro t. 1853 & 1884. 6 Samt. / Afd. U Haft
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 0154.
BanliO-lHskoltels Memorial, N--o 44.
ft
i\:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk, den 18 Juli 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss af Memorialet JV:o 37.
Memorialet N:o 37, innefattande hemställan att den i Banken inrättade
särskilda anstalt för besörjande af fastighets-låne-kommissioner mätte fortfarande
' varena bibehållen, är, enligt Utskottet tillhandakomma Protokolls-utdrag af den 10
och 14 nästlidne Juni, bifallet af Ridderskapet och Adeln, Preste- och BorgareStånden;
men återremitteradt af Bonde-Ståndet.
Då, i frågor af denna beskaffenhet, tre Stånds sammanstämmande mening
utgör Rikets Ständers beslut, lärer Bonde-Ståndets återremiss icke föranleda tili
vidare åtgärd; hvarom Utskottet, med anledning af föreskriften i 49 § 4 mom.
Riksdags-Ordningen, skolat Bonde-Ståndet underrätta.
Stockholm den 17 Juli 1854.
Bilt. lill n. St. Prot. 1SS3 & 1SS4. 6 Sami. 1 Afd. 17 lläjl.
i
/
2
Danko-UtskcUtels Utlåtande, No SS.
K:o 45.
Ank. till Exp. Utsk. d. 18 Juli 1854, kl. i e. m.
Utlåtande,, i anledning af erhållen återremiss af Utskottets Betänkande,
A':o dt.
Utskottet har i ofvanberörde Betänkande:
l:o afstyrkt väckt fråga om utsättande af preskriptionstid, med Ilvars
utgång all inlösen i Banken af Transport-sedlarne samt sedlarne å 3 och 2 R:dr
på dels enkla, dels dubbla blad, skulle upphöra;
2:o likaledes afstyrkt en af Herr Hörnstein gjord motion derom, att
antingen hela sammanlagda beloppet af Bankens ifrågavarande äldre sedlar eller
någon del deraf måtte inom linien i Bankens räkenskaper upptagas;
3:o hemställt att Rikets Ständer måtte besluta, att Bankens från och
med år 1803 till och med 1849 års .slut utgifna, å IG, 12 och 8 skillingar
Banko, samt å 14 och 10 skillingar Kopparmynt, lydande sedlar icke få emottagas
i uppbörden af allmänna medel längre än till och med utgången af år
1859; samt
4:o tillstyrkt att, i händelse af bifall till punkten 3:o, Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det, Kongl. Maj:t täcktes till
allmän efterrättelse Nådig Kungörelse i berörde hänseende utfärda och derjemte
icke allenast anbefalla vederbörande om densammas uppläsapde från predik
-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o i5.
S
stolarne minst två gånger hvarje år under den bestämda preskriptionstiden, än
äfven förständiga Kongl. Wetenskaps-Akademien att låta till allmänhetens kännedom
uti de små almanackorna för åren 1858 och 1859 ifrågavarande kungörelse
införa.
Likmätigt till Utskottet ankomne Protokolls-utdrag af den 28 nästlidne
Juni och den 1 innevarande Juli hafva Riks-Stånden, vid föredragning af omförmälda
Betänkande, stadnat i följande beslut:
Ridderskapet och Adeln har bifallit samtlige punkter, med den förändring,
att uti tredje punkten, årtalet 1859 utbyttes emot årtalet 1865, saint
uti fjerde punkten, i stället för uren 1858 och 5859 införas: åren 5865
och 5865;
Prés te-Ståndet har bifallit första och andra punk terne, men af styrkt
tredje punkten, tili följd af hvilket sistnämnda Beslut Ståndet ansett fjerde
punkten hafva förfallit;
Borgare-Ståndet har återremitterat samtlige punkter, hvilka deremot af
Bonde-Ståndet blifvit bifallna.
Af denna utredning inhemtas, att tre Stånd bifallit Utskottets framställningar
i första och andra punkterna; hvadan Borgare-Ståndets återremiss i denna
del icke föranleder till vidare åtgärd från Utskottets sida.
Hvad åter angår Utskottets tillstyrkande i tredje och fjerde punkterna, af
två Riks-Stånd hufvudsakligen gilladt och af ett Stånd afslaget, så har, inom Borgareståndet,
i afseende på detsamma blifvit hufvudsakligen anmärkt: att de s. k.
småsedlarne efter den af Utskottet uppgifna tid icke vidare borde, såsom gällande
betalningsmedel anses;
att, i motsats härtill, det ännu vore alltför tidigt att bestämma någon
preskriptionstid för emottagande i Kronans uppbörd af skillings-sedlarne; samt
att den af Utskottet föreslagna preskriptionstid vore alltför kort.
Vid detta förhållande, och som aflägsnandet af tidpunkten för sedlarnet
slutliga emottagande i Kronans uppbörd närmast torde instämma med åsigterna
såväl inom det Riks-Stånd, hvilket afslagit Utskottets framställning, som inom
det, hvilket densamma återremitterat; får Utskottet härigenom till Rikets Stan
-
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 45.
ders förnyade bepröfvande hänskjuta förslaget i tredje och fjerde punkterna, jemkadt
i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, till följande lydelse:
att Bankens, från och med år 1803 till och med 1849 års
slut utgifna, å 16, 12 och 8 skillingar Banko samt å 14
och 10 skilling Kopparmynt lydande sedlar icke få emottagas
i uppbörden af allmänna medel längre än till och med
utgången af år 1864,
samt att, i händelse af bifall härtill, Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till allmän efterrättelse Nådig Kungörelse i berörde
hänseende utfärda och derjemte icke allenast anbefalla vederbörande
om densammas uppläsande från predikstolarne minst
två gånger hvarje år under den bestämda preskriptionstiden,
än äfven förständiga Kongl. Wetenskaps-Akademien att
låta till allmänhetens kännedom uti de små almanachorna
för åren 1863 och 1864 ifrågavarande Kungörelse införa.
Stockholm den 17 Juli 1854.
Banko-Vtskoltels Memorial, A'.-o 46.
5
Y:o 46*.
Aak. till Exp.-UtsS. den 18 Juli 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Standens Beslut öfver Utlåtandet
N:o 42.
Utlåtande N:o 42, i anledning af väckt fråga om anskaffande af ny ändamålsenlig
byggnad för Rikets Ständers Bank, har, enligt Protokolls-utdrag af
den 28 nästlidne Juni och den 1 dennes, blifvit gilladt af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet; men af slaget af de öfrige två Riks-Stånden; Och
som två Stånd stadnat emot två, lärer, med tillämpning af 75 § Riksdags-Ordningen,
denna fråga hafva förfallit.
Stockholm den 17 Juli 1854.
6
Banko-Utskottets Memorial, A:o 47.
X:o 47
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Rikets Ständers beslut öfver Utlåtandet
N:o 45.
Jemnlikt Protokolls-utdrag af den 1 och 8 1 denna månad, hafva Riksstånden,
i anledning af de i Utlåtandet N:o 43, angående väckta förslag otn
ändringar och tillägg i föreskrifterna rörande Bankens metalliska kassa, gjorda
framställningar, stannat i följande beslut, nemligen:
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden hafva gillat
ifrågavarande Utlåtande, med åtskilliga förändringar, enligt hvilka de föreskrifter,
som skulle komma att motsvara nedanstående §§ i Banko-regleinentet, erhålla
följande uppställning:
Såsom Bankens metalliska kassa anses och beräknas:
a) gångbart Svenskt silfverinynt;
b) dukater, Svenska och Holländska,
c) ailyst Svenskt silfvermynt;
d) utländska siljvermynt-sorter;
. 113.
Iianko-Litshottets Memorial, N:o 47.
7
e) omyntadt silfver och guld;
f) silfver- och guldposter, dem Kongl. Myntverket af Banken
eller andra för Bankens räkning, enligt dit ingångna, af
Myntverket utgifna qvittenser och bevis emottagit och
under sin vård eger;
g) det silfver eller Hamburger Banko, som genom vexelköp
blifvit hos något eller några kända och säkra handelshus
i Hamburg eller Altona för Bankens räkning nedsatt,
samt det silfver, hvilket är under transport från utrikes
ort till Banken; och
//) beloppet af de uppköpta vexlar, hvilka icke till liqvid
förfallit eller blifvit för inkassering till Bankens i nästförestående
moment omförmälda handelshus afsända.
§ H5.
Mom. 1. För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska
kassa, bemyndigas Fullmäktige, att af välkände och
solida trassenter eller endossenler, efter en kurs af 128 sk.,
eller derunder, å Stockholms och Götheborgs börser, låta
uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar eller kortare tid, å
Hamburg eller Altona. •
Mom. 2. Fullmäktige bemyndigas likaledes, att på tjenligaste
vis disponera den fond, som genom föregånget vexelköp
eller annat aftal finnes hos Bankens hus i Hamburg eller
Altona för Bankens räkning stående, antingen medelst afgifvande
af vexlar eller indragning af silfver in natura. Vexlar
afgifvas dock icke förr, än vexelbrist gifver sig tillkänna,
genom kursens stigande så högt, att remittenter hafva mera
fördel af uttagande och användande af silfver för sina utländska
liqvider, än af vexlar, och då sålunda silfverexport
kan, i följd af en sådan åtgärd, förekommas. Så väl beloppet
af de vexlar, hvilka få afgifvas, som kursen å desamma,
bestämmes af Fullmäktige.
Silfver in natura indrages till Banken när Fullmäktige så
nödigt pröfva; och skall alltid inlorskrifvet silfver mot sjöfara
assureras.
Sanko-Vtskoltels Memorial, iV-0 47.
Morn. 3. För att vinna de förbindelser i Hamburg eller
Altona, som, i och för ifrågavarande affärers bedrifvande,
blifva nödiga, vidtaga Fullmäktige lämpliga åtgärder; egande
Fullmäktige derjemte att bestämma lios hvilket eller hvilka
handelshus i berörde städer depositioner för Bankens räkning
få ega rum.
Mom. 4. Fullmäktige hafva att, i afseende på bokföringen
och redovisningen meddela de föreskrifter, hvarigenom reda
och enkelhet i räkenskapen, i förening med säker kontroll,
bäst må kunna vinnas.
Mom. 5. För utöfningen af de med vexelköp och försäljning
förenade göromål och bestyr, utse Fullmäktige inom sig
två, såsom Deputerade.
Mom. 6. Deputerade, hvilka sig emellan fördela de dem
tillhörande göromål, såsom dem lämpligast synes, skola vid
hvarje tillfälle, då Fullmäktige sammanträda, för sina åtgärder
under den från föregående sammankomst förflutna tiden redogöra.
På Deputerade ankommer att antaga och entlediga nödigt
biträde i göromålen, men på Fullmäktige att bestämma beloppet
af det arfvode, som för sådant biträde kan påkallas;
egande Fullmäktige i öfrigt att anvisa de arfvodcn, som i
och för vexelhandel kunna erfordras.
Mom. 7. Val till Deputerade anställes vid hvarje qvartals
utgång, då de afgångne kunna åter inväljas. Sådant val
verkställes genom slutna sedlar, och i händelse af lika röster
sker lottning. Då Deputerade blifvit utsedde och sedermera,
när någon förändring inom Deputerade inträffar, underrättas
Bankens korrespondenter i Hamburg och Altona derom, med
afseende å den signatur på vexlar och bref, som deraf blifver
en följd.
Mom. 8. Såväl Fullmäktige som Deputerade äro, i och för
deras utöfning af ifrågavarande vexelhandel, ansvarige enligt
allmän lag och särskildt gällande författningar.
Banko-Utslcoltets Memorial, N:o 47.
9
Mom. 9. De protokoller, som i afseende på denna rörelse
lorås hos Fullmäktige, hållas hemliga och få icke utan särskildt
af Banko-Utskottet eller Fullmäktige lemnadt tillstånd
offentliggöras.
Mom. 10. At Fullmäktige öfverlemnas, att, med afseende å
omfånget af de göromål, som tillkomma Deputerade, bestämma
det arfvode för bemälde Deputerade, hvaraf de anses hafva
gjort sig förtjente.
Mom. 11. De kostnader, som vid uppköp och försäljning
af vexlar, samt indragning af silfver in natura ifrågakomma,
drabba vinst- och förlust-räkningen.
§ 116.
Fullmäktige må hos Bankens hus i Hamburg eller Altona
hafva, för Bankens räkning, stående ett belopp af En million
R:dr Hamburger banko, med rättighet likväl för Fullmäktige
att, under vintermänaderne, låta behållningen hos
• nämnde hus uppgå till Två millioner R:dr samma mynt, under
vilkor, att, när årstiden sådant medgifver, Fullmäktige sjöledes
till Banken indraga den del af behållningen, som öfverstiger
En million R:dr Hamburger Banko.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva derjemte beslutat att
uti § 120 mom. 1 i stället för slutorden ;;R:dr silfver;;, må införas ;;specie
Riksdaler;;, hvaremot Bonde-Ståndet med bifall i öfrigt till Utskottets Utlåtande,
återremitterat de delar af 113, 115 och 11-6 §§ uti Banko-reglementet i afseende
hvarå de tre andra Riks-Stånden fattat bestämda beslut.
Enär, efter hvad Utskottet sålunda meddelat, tre Riksstånd sammanstämmande
förordnat angående den uppställning, som bör gifvas åt omförmälde föreskrifter,
lärer Bonde-Ståndets återremiss icke påkalla vidare åtgärd
från Utskottets sida.
Och då 120 §, sådan den lyder i Utlåtandet N:o 43, blifvit gillad af
Bih. till R. St. Brot. 1853 å 1S54. 6 Sami. 1 Afd. 17 Haft %
10
Banko-Utskottels Memorial, N:o i7.
Preste- och Bonde-Stånden, samt följaktligen två Stånd stannat mot två, i
fråga angående slutorden i samma §; anser sig Utskottet, med fästadt afseende
å den förklaring af orden »Riksdaler specie», hvilka förekomma uti 1 § af lagen
angående myntbestämningen under den 1 Mars 1830, böra hemställa att ifrågavarande
af
två Stånd fattade särskilda beslut måtte få förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1054.
Banko-Ut sko Hets Ullålande, M 48.
1
JW 48.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 8 Aug. 18S4, kl. 1 e. m.
Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid åtskilliga framställningar
i Betänkandet J\° 34, med förslag till reglering
af Bankens Låne- och Kreditiv-rörelse.
Genom Protokolls-utdrag' af den 17, 19 och 21 nästlidne Juni, har Utskottet
erhållit underrättelse om de af Riks-Stånden fattade beslut, i anledning af Utskottets,
under JV1 34, till Rikets Ständer aflåtna betänkande med förslag till reglering
af Bankens Låne- och Kreditiv-rörelse.
Sedan Utskottet derjemte icke allenast undfått del af Riks-Slåndens ölverläggningar,
rörande de frågor, hvilka blifvit till Utskottets förnyade handläggning återförvisade,
än äfven emottagit Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens protokolls-utdrag af
den 1 dennes, innefattande underrättelse derom, att de för närvarande icke kunde
antaga den af Ridderskapet och Adeln till dem ställda inbjudning att instämma i de
af sistbemälde Biks-Stånd, vid pröfningen af omförmälda betänkande, lättade beslut,
som afvika från Utskottets förslag; så har Utskottet ånyo förehaft detta ärende samt
får nu redogöra för Riks-Ståndens beslut och afgifva yttrande öfver de frågor, som
blifvit till Utskottet återremitterade.
Uti ingressen till betänkandet hade Utskottet, uppå anförda skäl, afstyrkt bifall
å det af flere motionärer framställda förslag att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att oktrojer för Privatbanker icke vidare må af Kongl.
Majit i nåder meddelas.
Denna Utskottets hemställan, bifallen af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet,
men afslagen af Bonde-Ståndet, som, för sin del, i stället beslutat att Rikets
Ständer skulle hos Kongl, Majit underdånigst anhålla, att de inom landet, på
egen sedelutgifning oktrojerade Privatbanker vid oktrojtidens slut måtte upphöra,
samt således ej ytterligare medgifvas rättighet att utgifva egna, tryckta eller grave
rade
kreditsedlar; har af Preste-Ståndel blifvit återremitterad på grund af anmärkningar,
hufvudsakligen åsyftande dels uppskof med behandlingen af förevarande fråga
intilldess Banko- och Lag-Utskotten kommit i tillfälle öfverväga väckta förslag, angående
förändrad lagstiftning för enskilda, sedelutgifvande Banker, dels ock att Utskottet
måtte uttala ett bestämdt omdöme, huruvida Rikets Ständers Bank må vara
i tillfälle att ersätta berörde Banker, då den för dem nu bestämda oktrojtid går
till ända.
Bih. till R. St. Prot. 18S3 & 1854. 6 Samt. 1 Afd. 18 Haft. I
2
Banko-Utskottets Utlåtande, M 48.
Som, efter hvad sålunda är vordet förmäldt, två Riks—Stånd bifallit Utskottets
ofvanberörde framställning,
lärer, ehvad beslut Preste-Ståndet än må fatta, såväl frågan om en
underdånig skrifvelse i detta ämne, som de derom väckta motioner,
få anses hafva förfallit.
De uti 4:a, 2:a, 5:e och 4:e punkterna upptagna förslag till föreskrifter, motsvarande
146 med 149 §§ i Banko-reglementet öro af samtlige Riks-Stånden
godkände.
Genom 5:e punkten, hade Utskottet tillstyrkt förändrad uppställning af ISO §
i Reglementet; hvilket tillstyrkande blifvit gilladt af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet, men återremitterade af de öfriga två Riks-Stånden, med anmärkning,
att genom den åt föreskriften gifna utsträckning, sedelstocken kunde komma
att ökas högst betydligt; att sedan fonden för belåning af jern, koppar m. fl. vågförda
effekter blifvit förminskad, borde obegagnade andelar i andra lånefonder i
främsta rummet afses till förstärkning af förstnämnde fond; samt att, då upp- och
afskrifningsräkning skall inrättas såväl vid Lånekonloren, som i Rikets Ständers
Bank; så borde ock åt Lånekontorcns direktioner inrymmas den rätt, som blifvit
Fullmäktige uteslutande förunnad, eller att hänvisa medel ifrån en till annan lånerörelse.
Till en början bör Utskottet, i anledning af dessa anmärkningar, fästa uppmärksamhet
derå, att Fullmäktige blifvit berättigade, men icke ålagde alt öfverflytta
medel från en lill annan lånerörelsegren. Af rättigheten följer icke att Fullmäktige
skola så ordna låne- och kreditiv-rörelsen, att hela det dertill anvisade förlag städse
skall vara upptaget, utan fasthällre alt Fullmäktige tillfälligt må kunna förstärka
sådane fonder, som den till belåning af jern, koppar m. m. samt den till utlåning
mot pant af aktier och publika papper, hvilka fonder, åtminstone i .allmänhet, böra
lemna nödig tillgång för tillfredsställande af anspråken på låneunderstöd. Det är
följaktligen icke att befara någon större tillökning af sedelstocken, genom den förändrade
uppställning nu varande 150 § skulle erhålla.
Någon annan rättighet till öfverflyltning af medel från en till annan lånegren,
än 59 punkten innefattar, torde väl icke lämpligen kunna ål Lånekontorens direktioner
inrymmas. Banko-fullmäktige allena ega den allmänna öfversigten af samt-,
lige låne- och kreditiv-fonders ställning, samt böra ock derföre ensamme hafva rätt
att ordna låne- och kreditiv-rörelsen på det hela, såsom med Bankens och det allmännas
fördel närmast öfverensstämmer. I händelse Lånekontors-direktionerne jemväl
voro berättigade att förändra lånefonderna, skulle kollisioner kunna uppstå, som
eljest icke äro att emotse.
Utskottet förnyar sålunda det af två Riks-Stånd godkände och i 5:te punkten
intagne förslag till föreskrift, så lydande:
Banko-Utskottets Utlåtande, M 48,
3
För hvarje gren af den lane- och kreditiv-rörelse, som bedrifves
genom Banken och Diskonterna, bestämmes en viss fond. Befinnes
någon del af dessa fonder obegagnad, ega Fullmäktige alt under en
tid af högst sex månader öfverlemna de icke använda medlen till
den eller de lånerörelsegrenar, som deraf kunna vara i behof, med
förbindelse för Fullmäktige att, i händelse berörda mede! före
nämnde tid varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga, desamma
efter band ocb så fort ske kan återtaga. Dock må icke i
något fall öfveiflyttning af medel ske till fonderna för faslighets
belåning
eiler för utlåning med omsältningsrätt.
Följande punkter, nemligen: 6:e, 7:e och 8:e, angående föreskrifterna i 151,
152 och 155 §§ i Reglementet, 9:e, 10:e och ll:e om indragning af lånerörelsen
mot pant af guld och silfver, samt 12:e och 15:e punkterna, i fråga om föreskrifterna
i 160 och 161 §§ i Beglemenlet äro af samtlige Riks-Stånden godkände.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat 14:e punkten, motsvarande 162 §
i Reglementet, för att vinna ändring i betalningstiden för lån på jern m. fl. vågförde
effekter, men som denna punkt är vorden gillad, af de tre Öfriga Riksstånden,
samt sålunda utgör ett Rikets Ständers beslut, kan Utskottet icke vidtaga någon
vidare åtgärd i anledning af den erhållna remissen.
Punkterna 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 25, 24, 25 och 26, medförslag
till föreskrifter, motsvarande 165 med 175 §§ i Reglementet äro bifallna af
samtlige Riks-Stånden.
Med föranledande af 27:e punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall å väckta
motioner angående dels fastigbets-lånerörelsens öfverflytt ning till hypotheks-föreningar,
och dels kreditivrätt för bemälde föreningar, har Ridderskapet och Adeln beslutat
att 1,000,000 R:dr Banko må å Bikets Sländers Bank anslås till kreditiv åt de i
Riket inrättade, och med behörigen sanktionerade reglementen försedda, hypotheksföreningar,
under följande vilkor:
l:o att 200,000 R:dr må vara det maximibelopp, sorn skall kunna någon förening
såsom kreditiv beviljas;
2:o att för lyftningen af beviljadt kreditiv, by_potheks-förening skall ställa Banken
fullgod, af Banko-fullmäktige godkänd, säkerhet för hela kreditivel;
5:o att utassignering och insättning å kreditiv icke må ske lill lägre belopp
än 1,000 R:dr Banko, och derutöfver endast å jemna l,000:detal;
4:o att till assignering begagnas handskrifna assignationer;
5:o att för alla de å kreditiv dragna summor Banken beräknar 4 % ränta ;
6:o att Banko-fullmäktige må ega att kreditiven till större eller mindre del
uppsäga, derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra; börande i dylikt fall det till
inbetalning uppsagda beloppet vara Banken godtgjordt sednast inom 6 månader derefter;
samt
4
Banko-Utskottets Utlåtande, M 48.
7:o alt för hypolheks-förening, som utlemnar andra lån på namn, än tillfälliga
förskott till delegare i föreningen, som inlemnat handlingar för erhållande af lån
mot inteckning, kreditivet genast varder uppsagdt.
Preste-Slåndet har återremitterat denna punkt, som deremot blifvit af Borgareoch
Bonde-Stånden bifallen.
Som två Riks-Stånd biträdt Utskottets afstyrkande, samt det, att döma af öfverläggningarne
inom Preste-Slåndet, vill synas, sorn- skulle meningarne derstädes
vara delade, huruvida kreditiv må från Rikets Ständers Bank lemnäs hypotheks-föreningarne;
anser , _
Utskottet sig böra berörde afstyrkande vidblifva.
De angående belåningen i Banken af fast egendom i städerna och på landet
uti punkterna 28, 29, 30 och 51 afgifna förslag äro af samtliga Riks-Stånden bifallna;
hvaremot 32:a punkten om öfverflyllning från Banken till Riksgälds-kontoret
af skiftes- och odlings-lånerörelsen blifvit af alla Riks-Stånden afslagen; i följd
hvaraf framställningarna i 33:e och 34:e punkterna förfallit.
Med anledning af Rikets Ständers sålunda fattade beslut, i anledning af berörde
32:a punkt, hemställer Utskottet,
alt föreskrifterna i 180 § af Banko-reglementet, innefattande bestämmelserna
om skiftes- och odlings-lån mot antingen borgens
förbindelser
eller intecknings-siikerhet, måtte få uti blifvande Reglemente
oförändrade införas.
Punkten 35, deruti Utskottet afstyrkt väckt fråga om indragning af Riksgäldskontorets
kreditiv å Banken, samt punkterna 36, 37 och 38, angående stadgarne i
181 nied 183 §§ af Banko-reglementet liro af alla Riks-Stånden gillade.
Punkten 39 är af Ridderskapel och Adeln bifallen, med den förändring, ali det
i nu gällande Banko-reglementes 184 § upptagna belopp af högst 3,000 Skeppund
råkoppar blifvit nedsatt till högst 1,000 Skeppund råkoppar; men som öfriga tre
Riks-Stånd, ulan förändring, godkänt nämnde punkt, föranleder Ridderskapet och
Adelns beslut icke till vidare åtgärd.
Punkterna 40, i fråga om förhöjd t kreditiv till Christianstads sparbank; 41,
angående kreditiv till f.linds sparbank; 42, rörande föreskriften i 185 § af Bankoreglementet;
43, om kreditiv till Stockholms Allmänna Barnhus samt Stockholms
stads Jusliliae-kollegium, och 44, angående 186 § i Reglementet, äro bifallna af
samtliga Riks-Stånden.
Det uti 45:e punkten afgifna tillstyrkande, att upp- och afskrifnings-räkning
måtte få öppnas såväl i Rikets Ständers Bank, som derunder lydande Lånekontor i
Götheborg, Malmö och Wisby, är af Ridderskapet och Adeln bifallet, med den förändring
i l:a momentet, att, jemte det punkten litt. g (»Ränta godtgöres icke å
medel, som kortare lid än tretio dagar å räkning innestått») blifvit afslagen, såsom
ytterligare vilkor tillagts, dels »att Fullmäktige erhålla rättighet att höja räntan till
Banko-Utskottets Ullålande, M 48.
5
3 procent för medel, som insättas på viss tid eller att lyftas viss tid efter uppsägning»,
dels ock »att då räntan af Fullmäktige riedsättes, sådant må kunna ske
särskildt i Stockholm, eller något eller några af Lånekonloren»; och har Ridderskapet
och Adeln uppdragit åt Utskottet, att föreslå den förändrade redaktion af
punkterna litt. d. och f., som till följd af dessa tillägg erfordrades.
Preste-Slåndet har återremitterat denna punkt, hvilken deremot blifvit i sin
helhet gillad af Borgare- och Bonde-Stånden.
Som det förslag 45:e punkten i hufvudsaken innefattar är vordet bifallet af
tre Riks-Stånd, så
torde Preste-Ståndets återreiniss, i hvad densamma må anses åsyfta
afslag å frågan derom, huruvida upp- och afskrifnings-räkning skall
i Banken och Låne-kontoren öppnas, icke böra till någon åtgärd
föranleda. -
Beträffande åter de af Ridderskapel och Adeln gjorda förändringar, förordade
jemväl af åtskillige ledamöter inom Presle-Ståndet; så och enär hvad först angår
ändringen af morn. litt. f., Ridderskapet och Adelns uppställning deraf icke synes
stå i någon strid med de af öfriga Riks-Stånd härutinnan fattade beslut; får Utskottet
härigenom tillstyrka, att nämnde moment må erhålla följande lydelse:
För insättningar beräknas högst två procent ränta, med rättighet för
Fullmäktige, att, efter sig företeende omständigheter, räntan vid
samtliga, eller någon eller några af de särskilda låneinrättningarne
nedsätta, dock icke under en procent; och skall allmänheten, genom
kungörelse i allmänna tidningarne, om räntefotens förändring underrättas.
Som hvad dernäst vidkommer den af Ridderskapet och Adejn beslutade förändring,
»alt Fullmäktige erhålla rättighet att höja räntan till tre procent för medel,
som insättas på viss lid, eller att lyftas viss tid efter uppsägning», densamma i
sjelfva verket innefattar en ny fråga, hvarom motion icke blifvit inom Riks-Stånden
väckt, samt Utskottet dessutom anser det vara olämpligt att, innan någon erfarenhet
vunnits huruvida och i hvad mån upp- och afskrifnings-räkningen må af allmänheten
begagnas, samt huruvida Banken och 'Lånekonloren må kunna göra ingående
medel fruktbärande, gifva ytterligare utsträckning åt denna rörelse, genom att lemna
allmänheten tillfälle att på depositräkning mot ränta insätta penningar; får Utskottet
afstyrka bifall till denna af
Ridderskapet och Adeln beslutade förändring.
Under åberopande af hvad Utskottet i betänkandet J\s 34, sid. 42, anfört till
stöd för den åsigt, att ränta icke bör å insatte medel godtgöras, såvida ej dessa
medel 30 dagar i Banken innestått; har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att föreskriften i moment, litt. g., af två Riks-Stånd gillad, måtte
få oförändrad bibehållas.
6
Banko-Utshollcls Utlåtande, M 48.
Punkterna 46, angående Sparbankernas rätt att mot tre procent ränta insätta
penningar i Banken och Lånekontoren; 47, om nedsättning i räntan för lån från
allmänna diskonten; 48, rörande ändring af 194 §, mom. 1, i Reglementet, samt
49, angående maximum för lån mot pant af aktier och publika papper hafva vunnit
godkännande af samtlige Riks-Slånden.
Det uti 50:de punkten afgifna förslag, till förminskning af fonden för utlåning
med omsätlningsrätt, är gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men
återremittadt af de öfriga två Riks-Stånden med anmärkningar, hvarigenom åsyftats
dels afslag å nämnde punkt och bibehållande af nuvarande utlåningsfond oförändrad,
och dels att samtlige för diskont-rörelse afsedda fonder mätte sammanslås, i öfverensstämmelse
med hvad uti den vid betänkandet JM 34, sid.,99, fogade reservation
är vordet tillstyrkt.
Utom det att, såsom Utskottet redan tillkännagifvil, Iva Riks-Slånd bifallit förslaget
i 50:de punkten, förekommer mot ändring deraf, alt Utskottet numera, på
grund af de inom Riks-Stånden framställda anmärkningar, beslutat tillstyrka, att de
medel, hvarmed fonden för utlåning med omsättningsrält skulle komma att förminskas,
må användas såsom förlag till sådane Filial-banker, som icke hafva till föremål
alt ersätta upphörd Privat-bank, hvarigenom dessa medel komme allmänna rörelsen
till godo.
Utskottet får sålunda förnya den i 50:de punkten gjorda framställning,
alt af fonden för utlåning med omsättningsrätt Fullmäktige skola årligen,
från och med 1853 uti tre på hvarandra följande år, innehålla
ett belopp af 200,000 R:dr, hvilken innehållning verkslälles
på sätt och i den ordning Fullmäktige lämpligast anse, dock under
förbehåll att någon minskning icke sker af den andel utaf fonden,
som, med 100,000 R:dr Banko, är för Wisby Lånekontor
afsalt.
Punkterna 31, cun utsträckning af liden för omsättning af lån i Allmänna
Diskonten, och 33, angående högsta tillåtna skuldsättnings-beloppet i Handels- och
Närings-diskonterna äro bifallna af tre Riks—Stånd;
hvadan Bonde-Ståndets återremiss i dessa delar icke lärer påkalla
vidare åtgärd.
Punkterna 52, angående 207 § i Reglementet, och 54 med afstyrkande af
väckt fråga om ett nytt stadgande i Reglementet äro godkände af samtlige RiksStånden.
Utskottet hade i 55 punkten tillstyrkt:
a) att fonden till diskontering och utlåning för handel och näringar, samt till
kassa-kreditiv bestämmes till 5,000,000 R:dr B.ko;
