# ID: svediakorp-gov2270
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,448
# sentences: 4,039
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
BimfrlU&BlDBBS
PROTOKOLL
VID
Ettgtima Mkstlafsen i stockholm
Åren 1853 oell 1854.
FEMTE SAMIiEVCrEH.
lsJL Afdelningen:
Bevillnings-Utskottets Memorial, Utlåtanden oth Betänkanden.
Intill '
■
. .
J)evillnings-UlsliT>lleU Memorial, JV.o i
-
HI:o 1.
Anfc. till Exp. Utsk. d. 12 Jan. 1854, kl. 12 m.
Rikets Högloft. Ständers Bevillnings-Utskotts Memorial, om antagande
af tvä Kanslister utöfver den i Riksdags-Ordningens Sä
§ bestämda kansli-personal.
Bevillnings-Utskottet, som, med stöd af 24 § Riksdags-Ordningen, antagit
.3 Kanslister, hvilka, i egenskap af Notarier, iiro på Utskottets 3 afdelningar till
tjenstgöring anställde, har, för göromålens behöriga och skyndsamma gång, funnit
ytterligare biträde af 2 Kanslister vara af behofvet påkalladt; med anmälan
hvaraf Utskottet får hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt anhålla,
att det må tillåtas Utskottet, att utöfver den, jemlikt Riksdags-Ordningen,
redan tillsatta kansli-betjening, antaga 2
Kanslister, med åtnjutande af arfvode från och med denna
dag, då deras tjenstgöring börjar.
Stockholm den 12 Januari 1854.
På Höglofl. Ridderskapets och På Högvördige Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
A. G. Gyldenstolpe. Isr. Bergman.
På Vällofl. Borgare-Ståndets På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
./. G. Schvan. T. Lind.
A. G:son Bennich.
Bih. till n. St. Pral. 1833 & 1834. 3 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
Bevillnings-UlskoUels Memorial, N:o f.
HT:o 2.
Ank. till Exp. Utsi. d. 24 Jan. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, angående återlemnande af en utaf Riksdagsfullmäg tigen
Nils Larsson vackt motion, om nedsättning eller upphäfvande
af en till städernas drätselverk anslagen s. k. tullstämpel
afgift.
Genom protokolls-utdrag af den 31 December nästlidne år, hvilket den 17
innevarande månad till Bevillnings-Utskottet ankommit, har Hedervärda BondeStåndet
till Utskottet remitterat en af Riksdagsfullmägtigen Nils Larsson från
Jemtlands län väckt motion, hvari, under förmälan, hurusom för utrikes ifrån
inkommande, tullstämpling underkastade varor, till städernas drätsel-verk utginge
cn tullstämplings-afgift med en procent af varornas tullvärde, hvilken allmänheten
betungande afgift, både med hänseende till de antagna tullvärdenas öfver
drifna
belopp och i förhållande till sjelfva stämplingskostnaden, vore för hög,
motionären på vidare anförda skäl föreslagit, att nämnde afgift måtte antingen, i
likhet med Hallstämplings-kostnaden, nedsättas till ^:dels procent af varuvärdet,
eller ock helt och hållet försvinna.
Utskottet har väl inhemtat, att en sådan afgift, som i motionen omförmäles,
under namn af »stämpelpenningar» från längre tid tillbaka, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj.-ts särskilda beslut, utgår till Stockholms drätselverk; men då
denna endast för viss kommun stadgade afgift icke kan anses hänförlig till bevillning,
samt motionen följaktligen icke afser något af de ämnen, som, enligt
60 och 70 §§ Regerings-Formen samt 31 § Riksdags-Ordningen, tillhöra Bevillnings-Utskottets
handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna till hufvudsaklig pröfning
upptaga ifrågavarande motion, hvilket härigenom vördsamt
anmäles, för den åtgärd, som 44 § 3 mom. Riksdagsordningen
föreskrifver.
Stockholm den 24 Januari 1854.
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1854.
Bevillnings-Vtskotlets Betänkande, A’:o 3.
1
3.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 20 Mars 18S.4, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående Tullbevillningen.
Jemlikt föreskrifterna i 70 §. Regerings-formen och 31 §. Riksdags-ordningen
åligger det Öevillnings-Ulskollet, bland annat, alt afgifva förslag, angående grunderna
och sättet för tullbevillningens utgörande. Delta åliggande går Utskottet att härmed
fullgöra och alt i sammanhang dermed jemväl afgifva utlåtande i anledning af så väl
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse den 23 December näsllidne år, angående åtskilliga förändringar
i tulltaxan, som flera i detta ämne väckta motioner, tillika med deraf inom
Riks-ständen föranledda yttranden.
Med afseende å nödvändigheten att lämpa de grundsatser, hvarpå tull-lagstiftningen
bör hvila, efter så väl de inom Riket redan för handen varande förhållanden,
som efter de handelsförbindelser, hvilka förefinnas med andra länder, och efter den
utveckling industrien i allmänhet vunnit, i bredd med tidens fortgående nya uppfinningar
och upptäckter, har Kongl. Majit föranledts tili de i högstberörde Nådiga skrifvelse
föreslagna förändringar uti gällande tulltaxa; hvarvid Kongl. Majit, i fråga om införsels-tullen,
egentligast afsett lättnad för de näringsgrenar, som deraf företrädesvis voro i
behof, samt stadgande af sådane tullheslämmelser, som förebygde de flesta anledningar
lill beviljande af undanlag från författningarnes allmänna föreskrifter; äfvensom Kongl.
Majit, jemte häntydan på industriens behof af trygghet mot hastiga omvexlingar uti
tull-lagstiftningen och pä den särskilda Nådiga Proposition, som för beredande af en
sådan trygghet, hvilken vore desto angelägnare alt ernå, om öfvergång iian hittills
följda, mera prohibiliva grundsatser till större handelsfrihet skulle bära deraf förväntade
frukter, i öfrigt inskränkt Sig till framställning endast af vissa frågor, rörande sådane
förändringar uti tullstadgandena, som af andra åtgärder voro mera oberoende; likväl
med öfverlemnande till Rikets Ständer, att äfven lör sådana varor, som äro lill införsel
förbudna, uppgifva de eventuela tullsatser, hvilka ansågos lämpliga, i händelse Kongl.
Majit genom inträffande omständigheter funne Sig föranlåten att, för beredande af väsendliiga
fördelar för landet i det hela eller för någon särskild näringsgren, antingen
såsom följd af handelstraktat med främmande makt, eller eljest borttaga en eller annan
förbuds-beslämmelse.
Bih. Ull B. St. Brot. 1833 & ISSA. 5 Sami. 4 Afd. 2 Haft.
1
2
Bevillnings-Vtskotlels Betänkande, N:o 3.
Dessa äro de allmänna grundsatser, som för den af Kongl. Maj:t nu föreslagna
tull-lagstiftning blifvit anförda — skälen för de föreslagna speciela tullsatserna vill Utskottet
vid hvarje ifrågakommande artikel särskildt upplaga — och under de diskussioner,
som inom Högiofl. Ridderskapet och Adeln, Välloil. Borgare-ståndet och Hedervärda
Bonde-ståndet föregått remissen af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, hafva vidt skiljaktiga
meningar angående dessa grundsatser och deras tillämpning blifvit uttalade. Å ena
sidan har man tacksamt erkänt den varsamhet vid tulltaxe-regleringen, som utmärkte
det Kongl, förslaget, hvari likväl några förmenat sig linna jordbrukets behof af skydd,
likasom Stals-verkels af tullinkomst, vara vid vissa loreslagne lulinedsättningar nog mycket
åsidosatt. Å andra sidan åter har man beklagat det, emot förväntan, ringa afseende
Kongl. Maj: t nu fästat å de flera gånger tillförene både af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer uttalade, af allmänna meningen mer och mer hyllade friare handelsgrundsatser,
om hvilkas tillämpning flera, icke blott handels-korporalioner, ulan äfven Jähriksoch
handtverks-idkare, under sednare tiden hos Kongl. Maj:t gjort förnyade underdåniga
framställningar.
Så hafva ock de motsatta tull-lagstiftnings-grundsalserna blifvit förfäktade uti särskilda
till Utskottet remitterade motioner. Herr Printzensköld, C. och Johan Petter
Andreasson från. Elfsborgs län hafva nemligen föreslagit, alt nu gällande tulltaxa målle
intill nästkommande riksdag oförändrad bibehållas, med undanlag, enligt sistbemälde
motionärs yrkande, för de fall, der Kongl. Maj:t funne behof och omständigheter fordra
förändringar. Till stöd för dessa förslag är vordet anfördi: af Herr Printzensköld, att
den tid af 2 år, som efter tulltaxans utfärdande förflutit, icke kunnat lemna tillförlitlig
erfarenhet om denna författnings inflytande på Sveriges handel, och att författningens
oförändrade bibehållande dessutom skulle medföra den särdeles gagneliga följd, att riksdagen
förkortades med flera veckor, om icke månader, och riksdagskoslnaderna i samma
mån förminskades; och af Riksdags-fullmäkligen Andreasson, alt han, vid betraktande
af de många vigtiga ekonomiska frågor, hvilka vid denna riksdag voro Ständerna
till lösning förelagda, och under öfvertvgelsen, att ingenting så menligt inverkade på
industriens utveckling och framgång, som en vacklande och föränderlig lagstiftning, hoppades
alt den så ofta anfallna tulltaxan nu skulle, med de undantag Kongl. Maj:l funne
nödiga, lemnäs oantastad.
Andra motionärer hafva deremot yrkat genomgripande förändringar i denna lagstiftning.
I sådant hänseende har Herr Lagerhjelm, P., bland annat, anfört, hurusom
under närvarande lid, då industrien med jetlesteg utvecklade sig, ett rationelt tullsystem
hade till uppgift ej blott alt befordra den näringsidkares välstånd, som njuter fördel
af boga skyddstullar, utan ock alt lemna utrymme åt intelligensens sjelfverksamhet,
hvari frihet och täflan inginge såsom mäktiga häfstänger, och hvarförutan, huru än de
olika intressena, näringarne emellan, afvägdes, tullfrågorne icke kunde på ett för riket
i del hela tillfredsställande sätt lösas, men förbuden upphäfde frihetens täflan och sälte
konstlade priser på varorne, utan att på dessas sålunda uppdrifna värden och underhaltiga
beskaffenhet gåfves annan kontroll, än lurendrejeriet. Dertill komme alt, såsom
ett från annat land åberopadt exempel ådagalade, det föråldrade prohibitiv-syslemet i
konslitutionela stater och inom rådslående församlingar tillskapade partikular-intressen,
hvilka åter väckte partier och inverkade förvillande på öfverläggningarnes resultat.
'kid valet af den handels-pohtik, som nu bäst lämpar sig för Sverige, borde visserligen
enskilda intressen noga vårdas, så vidt de slodo tillsammans med rikets i det hela;
men vid jemförelsen emellan någon viss fabrikation, idkad i en eller annan stad, med
en folknäring, utbredd öfver hela orter af detta vidsträckta Iand, framställde sig frågan,
hvilkendera af dessa lemnade de flesta och mest härdade armar till Rikets för
-
iBevilinings-Vlskollels Betänkande, N:o 3.
3
svar, hvilkendera mest tyngde fattigvården och sjukvården. Staten kunde icke vara likgiltig
vid svaret på denna fråga. Del anförda exemplet visade, att man icke på ett
för riket i det hela tillfredsställande sätt utarbetade tulltaxan, om man blott och bart
utginge från afvägandet af tillverkningarnes olika anspråk på skydd, så att hvar och
en fabrikant frodades i sitt yrke. Staten måste äfven fästa afseende på de näringar,
hvilka idkats af ålder, ty de hade merändels sin goda grund i landets klimat och beskaffenhet,
äfvensom i folkets händighet och arbetslynne. Redan åren 1637-—1640 hade
Sverige exporterat öfver 100,000 tunnor säd ärligen, jemte mycken boskap, smör,
ost, talg m. m. Denna export' borde uppmuntras och kunde blifva mera lönande, än
hittills, om de nationer, hvilka hafva tullsatser på sin import af dylika varor, antoge en
mera upplyst handels-politik; så ock exporten af våra metaller, hvilka nu mötas al' höga
afgifler inom Tyska Tullföreningen, Frankrike och Nordamerikanska Fristaterna. Det
tillkomme Rikets Ständer att, genom antagandet af ett liberalt system, sätta Kongl. Majit
i tillstånd alt göra framställningar i denna riktning; hvilket vore omöjligt, så länge
Sverige isolerade sig, medelst förbud, från beröring med andra folk. Ett af motionären
uppgifvet färskt exempel vid negociation med Frankrike om nedsättning i dess importtull
på. svenskt jern visade det inflytande Sveriges handels-politik utöfvade på andra nationers
handlingssätt emot Sverige; man förundrade sig öfver en begäran, så föga öfverensstämmande
med svenska tulltaxans furbud å utländskt jern. Vår konungamakt
hade genom flera, af motionären omlormälde åtgärder från och med 1840 & 1841 årens
till och med sistförllutna riksdag, i handling ådagalagt omisskännelig riktning till en fri
handels-politiks införande i tull-lagstiftningen. Nu vore liden inne alt taga steget fullt
ut, och Herr Lagerhjelm föreslog derföre, att, med undantag af införsels-förbudet å bränvin,
äfvensom utförsels-förbuden å malm och tackjern, af hvilka det förra ur moraliska
och de sednare ur så beskaffade ekonomiska skäl, att någon främmande nation deremot
icke kunde hafva något ali invända, borde bibehållas, alla förbud mätte emot lämpliga
till/satser utbytas. Då det jemväl vore af nöden, att de tullafgifter, som sattes i förbudens
ställe, icke tillintetgjorde all täflan 'emellan den inhemska och utländska fabrikationen,
hvarigenom hela reformens resultat folie in i del löjliga utbytet af tullförsnillning,
i stället för lurendrejeri, hemställde motionären vidare, att Utskottet- måtte föreslå
sä billiga tullsatser i förbudens ställe, att läfan liefve möjlig; äfvensom motionären,
med anmärkning derom, att de till grund för lullsatserne i gällande taxa ä vissa
varor antagna värden, såsom uppgifna exempel angående särskilda slags homullsväfnader
ådagalade, icke voro satina., ulan 3-, 4- och 5-dubblade, hvarigenom de nu till
20 och 25 procent af åsatte tullvärdena stadgade införsels-afgifter i stället uppgingo från
60 till 100 procent af varornas verkliga värden, föreslagit, att Utskottet watte granska
tulltaxan i detta hänseende, på del att Rikets Ständers mening mätte blifva en verklighet;
och har Herr Lagerhjelm derjemte, lill uppmuntran af skeppsbyggeri och fraktfart,
såsom bland Sveriges naturligaste näringar, yrkat tullfri införsel Jör de inventarier,
som ovilkorligen erfordras vid utredning af skepp.
Lika med Herr Lagerhjelm, har ock Herr J. G. Schwan framställt friheten såsom grundvilkor
lör industriens sj el ('ständiga och välsignelserika utveckling. Han har ock sökt visa, huru
det hittills följda prohibiliva systemet, att med förbud, inskränkningar och höga pålagor
skydda det ena intresset emot det andra, motverkat all industries uppgift, att åstadkomma
möjligen största och bäsla produkt till möjligen lägsta pris; huru detta system, i grunden
lälskl, väl för någon tid kunnat skenbart uppdrifva dermed omhuldade industri-grenar, och
rikta några korporationer, men hos de skyddade handteringarne alstrat inre och yttre svaghet
på samma gäng, som systemet orättvist nedtryckt den stora mängden af samhällets medlemmar.
Han har såsom samhällets lörsta pligt och hvarje statsekonomis!; theories ytter
-
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
sta mål yrkat rättvisa emot alia — en rättvisa, sorn icke kunde uppnås genom probibitioner
och dessas följeslagare, licenser. Under erinran, huru den prohibitiva tull—lagstiftningen
kring landets vidsträckta kuster framkallat talrika band af lurendrejare och
tullförsnillare, hvilka, med lagbrott till hufvudnäring, förr eller sednare hemfölio under
lagens arm, såsom offer åt en onaturlig lagstiftning; huru den .ärlige köpmannen icke
kunde uthärda täflan med sin granne, utan att förse sig äfven med sådane varor, som
icke kunde lofligen införas; huru de årliga, högst betydliga konfiskationerna samt anförde
exempel, angående höga tullsatsers inflytande på förtullningen, ådagalade oförmågan
hos den likväl med omkring 1,000,000 R:dr lianko årligen underhållna tullstaten
att utestänga införseln af förbudna varor; samt slutligen iTuru de näringar, som beröfvats
skyddet af förbud och öfverdrifna tullsatser, såsom exempelvis bomulls-spinnerierna
och sockerbruken, först derefter uppnått en förut knappt anad höjd i tillverkningens
myckenhet och godhet, i förening med högst betydligt nedsalta priser, under
det åter andra, med förbud och orimliga tullsatser fortfarande skyddade, näringar icke
kunde gifvas ett sådant vitsord — under erinran om allt detta, länge erkändt af både
regeringen och representationen, samt numera insedt äfven af fabriks-intresset, har Herr
Schwan förordat en af alla samhällsklasser allvarligt påkallad, genomgripande reform af
vår gällande, på falska principer byggda tull-lagstiftning, en reform, för hvars genomförande
tidpunkten nu vore i alla afseenden inne; och har motionären såsom allmänna
grunddrag vid denna reform framställt: i främsta rummet fullkomlig tullfri hut, eller,
der sådan ej ansåges kunna på en gång medgifvas, betydlig och successiv tullnedsiittning
för alla till de nödvändiga lefnadsbehofven hänförliga artiklar, enär tillfälle till
billig Iefnadskostnad utgjorde ett bland hufvudvilkoren för de inhemska förädlings-näringarnes
bestånd och utveckling vid den konkurrens, som ett liberalt tullsystem öppnade med
utlandet samt urprodukts-näringarne, i hvad de förlorade uti det för dem genom höga tullsatser
hittills afsedda skydd ä deras voluminösa och genom Sveriges afskiljda läge redan i
transport- och magasinerings-kostnader m. m. oftast tillräckligt skyddade produkter, bereddes
en motsvarig nedsättning i priset på de förnödenheter, sorn från andra näringar skola
hemtas; hvartill ock komme särskilda från ett billigt och rättvist afseende å arbetsklassens
ställning hemtade, af motionären vidare utvecklade skäl för denna del af tullreformen ; dernäst
tullfrihet eller lindring i-införsels-afgiftema å de för inhemska förädling s-näring arne
erforderliga rudimaterier; vidare icke allenast upphäfvande af alla i gällande taxa förekommande
in- och utförsels-förbud, utan ock, i stället för samma förbud äfvensom för
de till förbud gränsande öfverdrifna tullsatser, hvaraf taxan nu vore uppfylld, stadgande
af sådane med billighet och rättvisa afoiigda tulla/gifter, att de i verkligheten klefve
möjliga; samt slutligen upphäfvande af all utförsels-tull, utom för tackjern, hvarå,
såsom öfvergångs-åtgärd från det absoluta förbudet, motionären föreslagit en sådan afgift.
1 öfverensstämmelse med de grundsatser, efter hvilka Herr Schwan sålunda ansett
tullreformen böra genomföras, hafva jemväl Herr Hjerta, L. J., Herr vice Talmannen Brinck
och Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus län påyrkat förbuds-systemels
afskaffande och tullsatsernas förändring i flere uppgifne hänseenden, hvarvid Herr
Brinck åberopat innehållet af särskilda utaf Stockholms och Götheborgs manufakturhandlande,
tobaksläbrikanler och importörer samt Almedahls linneväfveri- och linspinneri-bolag
till Kongl. Majit ingifna petitioner, och tillika föreslagit, att Utskottet måtte
jemka införsels-tullarne till närmaste likhet med Norriges, för alt dymedelst förekomma
smuggling och underlätta handelsförbindelserna emellan brödrafolken.
Såsom förberedande åtgärd till vinnande afen länge önskad, i ekonomiskt och politiskt
hänseende lika vigtig tullförening med Norrige har ock Riksdags-fullmäktigen Niis Larsson
från Jemtlands län, med hvilken flera af Bonde-ståndets ledamöter sig förenat, tillstyrkt alt,
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, N:o 3.
jemte-förbudens upphäfvande, införsels-afgiflerna i det tulltaxe-förslag, som Utskottet bade
alt utarbeta, mätte bestammas i möjligaste likhet med Norrska tulltaxans, särdeles i
afseende å de artiklar, som voro föremål för oloflig införsel öfver riksgränsen och nu
framkallade en demoraliserande trafik samt tillskyndade Norrska Stats-kassan stor vinst
på Svenska Stats-verkels bekostnad; varande jemväl i motioner af Riksdags-fullmäkligen
Anders Jansson från Westerås län, med hvilken äfven flera ledamöter af Bonde-ståndet
instämt, och G. Hullman från Orebro län, ehuru hufvudsakligen angående endast upphäfvande
af in- och utförsels-förhuden å tackjern samt utförsels-förbudet å malm, ett
fullständigt frånträdande af det hittills följda prohibitiv-systemet yrkadt, såsom enda
medlet att bereda en rättvis och billig fred emellan alla interessen.
Mind re omfattande, men i tull-lagstiftningens principer dock ingripande motioner
hafva dessutom blifvit väckte: af Herr Friherre Raab, A., om upphäfvande afall utförselstull;
af Herr E. U. Grape, om tullfrihet för de till fartygs utrustning erforderliga artiklar
samt nedsättning i införsels-tullen och, i vissa fall, tullfrihet för fartyg; af Herr
A. F. Boman, om borttagande eller åtminstone nedsättning till det yttersta af tullafgifterna
ä alla sådane matvaror och lefnadsförnödenheter, hvilka icke kunna till lyx
eller öfverflöd hänföras, äfvensom å alla slags råämnen för industriens behof; samt af
Biksdags-fullmäkligerne Bengt Gudmundsson från Hallands län, J. P. Danielsson från
Kalmar län och Jöns Persson från Blekinge län, angående beredande af möjligen billigaste
pris på lifsförnödenheter i allmänhet och synnerligen tullfrihet eller nedsättning i
införsels-algiflen å vissa anförde artiklar.
Alla dessa framställningar, med hvad i anledning deraf blifvit inom Riks-Stånden
vidare an förd t, äfvensom de i flere andra motioner, som här nedan skola närmare omförmälas,
gjorda förslag till förändringar i särskilda tullbestämmelser, har Utskottet, i
sammanhang med verkställd granskning af tulltaxan, egnat sorgfällig uppmärksamhet.
Utan att i något fall hafva lemnat å sido behofvet af stadga i förevarande, likasom i
all annan lagstiftning, — ett behof, hvilket Rikets Ständer visserligen icke heller hittills
underkänt — har Utskottet emellertid, emot sin allvarliga öfvertygelse om det i
tull-lagstiftningen ännu rådande prohibitiva systemets förkastlighet, icke kunnat underlåta
att beträda en annan väg för ordnandet af denna lagstiftning.
Icke blott andra länders erfarenhet, hvilken, efter hvad med eller utan fog ofta
invändes, bär skulle sakna tillämplighet, utan äfven erfarenheten inom vårt eget land
har redan under en läng tidrymd ovedersägligen ådagalagt, att de till skydd för vissa
näringar stadgade införsels-förbud eller deremot svarande öfverdriliia tullafgifter saknat
den deraf förväntade kraften att lifva och befrämja industrien, och att fasthellre just de
näringar, som aldrig egt eller ock beröfvats dessa konstlade skydd, under fri och öppen
täflan med utlandet vunnit stark utveckling till (illverkningarnes myckenhet och godhet,
i förening med billigare pris. Till det exempel härpå, som af Bevillnings-Ulskoltet vid
sistlidne riksdag hemtades från resultatet af det enda riksdagen derförut afskedade förbuds-skyddet,
nemligen för sockerbruken, kan nu ock läggas den synbara tillvext i porslinsbrukens
verksamhet och förbättringen af dess alster, som omedelbart följt på det vid
sista riksdagen fattade beslut om upphörande af införsels-förbudet å tryckt och måladt
oäkta porslin. Då båda dessa näringar, mindre än de flesta andra, bade att under förbuds-skyddets
tillvaro tälla med den olofliga införsel, som eljest utgör förbudens följeslagare,
men det oaktadt behöfde väckelsen af ett nytt system för att utvecklas, så kan
man icke betvifla, att del prohibitiva systemet till näringarnes befrämjande i sig innefattar
något, som väsendtligt motverkar dess uppgift. Det förlamar den verksamhet
och omtanke, som industrien krälver. Men i de aldra flesta fall framkallar det derjemte
den djupt demoraliserande smuggling, som, efter hvad kändt är, här i landet vunnit
6
Bevillnings-Utskoltcts Betänkande, N:o 3.
högst beklaglig utsträckning; och det ligger måhända ingen öfverdrift i den beräkning,
som en af representanterna för Malmö, Herr Kock, tili Borgare-Ståndets protokoll omförmält,
att -Jdelar af vissa utländska varor, som i riket försäljas, inkomma på oloflig
väg. I Herr Schwans ofvanberörde motion är exempelvis anmärkt, huru den loiliga
införseln af smör frän Finland år 1845, i följd af en då förhöjd öfverdrifven tullsats,
nedgick på en gång från 57,000 Lii., det ena, till 900 Lil., det andra året, under det
den ololliga införseln i samma mån tilltog. Icke mindre betecknande har Utskottet funnit
den kännedom, som under tulltaxe-arbetet vunnits, genom jemförelse emellan infordrade
officiela uppgifter å importen och konfiskationen af varor under år 1852. Följande
exempel må derur anföras.
Af den till skydd för inhemska tillverkningen, med öfverdrifven införselstull nu
belagda varuklass: »spik under 2 tums längd samt allt annat i taxan ej specificeradt
manufaktur-, och handlverks-smide», hvarunder innefattas en oändlig mängd olika jernarbeten,
införtuliades nyssnämnde år i hela riket 10,170 il., under det att samma år
af den till nämnde varuklass hänförliga, jemförelsevis obetydliga artikeln skrifvar icke
mindre än 4,236 il. blefvo konfiskerade. Så hafva ock af bomulisväfnaderne Kambrick,
Kalliko, Shirting och Kattun, af hvilka kalliko helt och hållet samt de öfriga under en
viss finhet äro till införsel förbjudna, blifvit konfiskerade 1,732 it. och 87,883 alnar,
eller tillsammans mera än 100,000 alnar.
När man härvid tager i betraktande, huru obetydlig del af det ololligen införda
godset kan hafva blifvit af tullbevakningen anhållet, så måste raan af dessa omständigheter
finna ådagalagdt, att de proh i lii liva tullbestämmelserna äro, icke blott gagnlösa,
utan rent af förderfliga både för Slals-kassan och för näringarne, fabriks- och husslöjden
samt den ärliga handeln derunder inbegripna, under det samma tullbestämmelser,
såsom Kongl. Majit i tull-propositionen vid 1847—1848 årens, riksdag yttrade,
»leda till brottsliga företag af dem, hvilkas sedliga känsla icke är nog stark att kunna
motstå den retelse, som vinsten af lagbudets kringgående innebär.»
Konsumenten — det är flertalet af nationen — har också rätt alt befrias från godtycklig
taxation af näringsidkaren; men jemväl i detta hänseende gifver förbudsskyddet
anledning till billig klagan. Det kända förhållandet emellan prisen på socker före
och efter upphäfvandet af förbudet å denna artikel, bevisar nogsamt befogenheten af
konsumentens anspråk på prohibitiv-systemets afskaffande.
Då Utskottet, pä dessa och de i öfrigt af flera motionärer anförda skal, funnit
sig böra, endast med det undantag i afseende ä utförseln af Malm, som här framdeles
vidare omförmäles, såsom allmän grundsats vid tull-lagstiftningen antaga, icke blott
att alla in- och utförsels-förbud, utan ock att de tullsatser, hvilka till sina verkningar
motsvara förbud, böra utbytas emot: sådana tull-a fy i fler, som i verkligheten göra
loflig handel med alla varor möjlig; så bar Utskottet dervid så mycket mindre lemnat
de inhemska näringarnes af tull-lagstiftningen beroende intresse å sido, som della intresse,
rätt förstådt, fordrar, icke lunder emot fri täflan, utan undanrödjande af de hinder,
som vid en sådan täflan försvåra de Svenska näringarnes ställning.
Dessa hinder, så vidt de bero af tull-lagstiftningen, äro förnämligast de på näringsidkarens
lefnadskostnad och på materialierne för hans handtering lagda höga afgifter.
Alt i möjligaste mån lindra dessa afyifter har utgjort en annan, lika vigtig
grundsats, som Ltskotlel vid uppgörandet äf tulllaxe-förslaget omfattat; och denna genomgår
jemväl Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga skrifvelse.
Utskottet är öfvertygadt, att ju mera dessa grundsatser, icke ensidigt, utan bredvid
hvarandra, inrymmas tillämpning, ju säkrare skall Stats-verkets påräknade tull-inkomst
inflyta och ju mera skola äfven konsumenters och producenters, endast genom
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
/
en felaktig lagstiftning söndrade, intressen förenas samt tulltaxan vinna den stadga, sorn
i hennes närvarande skick hvarken är önskvärd eller ens kan anses möjlig; —men utan
billiga eftergifter från ena och andra sidan af de fördelar, som särskilda näringar förmena
sig ega i gällande tulltaxe-bestämmelser, låter reformen icke genomföra sig.
Alt Utskottet, vid öfvergången till ett friare tullsystem, icke hängifvit sig åt någon
abslrakt theori, ulan med omsorg alvägt hvarje konkret fall, derom torde de föreslagne
förändringarne vittna; och Utskottet, som anser
vidare yttrande öfver Herr Prinlzenskölds och Johan P. Andreassons
ofvan omförmälda motioner icke erfordras,
öfvergår härmed till redogörelsen för de ifrågakomne förändringarne i gällande lullbeslämmelscr.
Härvid bör Utskottet först anmäla, att enär de, hufvudsakligen i 1845 års tull- Tullvärtaxa,
upptagna tullvärden, efter hvilka tolag m. fl. afgifler nu beräknas, befunnits i
flera fall oriktiga och stundom mera än dubbelt öfverstigande varornes verkliga värden
samt sålunda för trafiken medföra vida högre afgifter, än lagstiftningen afsett, Utskottet,
dertill jemväl af motionärer uppmanadt, granskat dessa tullvärden och i en sär
skild
kolumn afbilagde taxe-förslag upptagit desamma till de belopp, som ansetts närmast
motsvara varornes verkliga värden, så vidt dessa för hela varuklasser kunna utrönas
och bestämmas. Varande de dels af förenämnde anledning, dels ock af ändringar
i rubriker och förtullningssält påkallade, förändrade eller nva tullvärden med en
stjerna * utmärkte; äfvensom Utskottet, lill lättad jemförelse af skiljaktighelerne
emellan nu föreslagna och hittills stadgade tullvärden, uti särskild bilaga upptagit de
sednare, för så vidt de blifvit af Utskottet ändrade; och
torde de sålunda föreslagna tullvärden af Rikets Ständer godkännas.
Vidare och då Utskottet ansett sig böra, sä vidt möjligt, utbyta den i gällande Värde-fdr
f.
axa fiir flera artiklar bibehållna värdc-pirtullning emot annat fortullningssätt, torde tul/n’n»-  det tillåtas Utskottet alt här andraga de allmänna grunderna för en sådan förändring.
Förlullningen efter anslagsvärden uppfyller icke det vilkor för handelns trefnad, som
innefattas i tullbehandlingens verkställande med skyndsamhet, säkerhet och likstämmighet
på rikets alla tullplatser; och icke heller förmår samma förtullningssält att bereda
Kongl. Maj:t och Kronan den inkomst eller de inhemska närfngarne det skydd, som
med den stadgade tuilafgiften varit alsedt; hvaremot tull-tjenstemannens anseende för
oväld och varu-egarens rätt alt vid tullbehandlingen få sitt gods oskadadt genom värdeförtullningen
äfventyras. På dessa med flere skäl antog ock Bevillnings-Utskottet vid
sistlidne riksdag den här anförda grundsats, angående värde-förtullningens afskaflånde.
För Antimonium, Spiesglans och Regulus, har Kongl. Majit, med afseende å nä- Antimoringarnes
behof, föreslagit nedsättning af införsels-afgiften från 1 sk. till 6 rst. skälp., hvar- '"«*»-  emot Herr Hjerta i sin ofvanberörde motion, med erinran om den ringa tullinkomst af
endast något öfver 200 R:dr B:ko, sorn denna artikel inbragle, yrkat tullfrihet derå.
8
Bevillnings-Utskoltels Betänkande, A’:o 3.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Majlis förslag, hemställer Utskottet,
att införsels-afgiften å Antimonium må nedsättas från 1 sk. lill 6 rst. pr skålp.
Apelsiner, Under erinran, hurusom handeln med åtskilliga frukter vore betungade med allt
fl-
för dryga afgifter, hvilka, utan motsvarande nytta för stals-kassan, försvårad införseln,
samt hurusom tull-afgifter på konsumtions-artiklar för det dagliga behofvet i sig
sjelfva icke borde betraktas annorlunda än såsom ett nödvändigt ondt, hvilket folket
måste vidkännas så långt det vore för det allmännas skull behöfligt, har Herr Hjerta,
på i öfrigt, angående de särskilda artiklarne, anförde skäl, föreslagit nedsättning i införsels-afgifterne
å Apelsiner, Citroner och Pomeranser från 1 sk. 6 rst. till 9 rst., å
Kastanjer från 1 sk. 6 rst. till 1 sk., ä Korinlher från 2 sk. 8 rst. till 1 sk., å Plommon
och Sviskon från 1 sk. 6 rst. till 1 sk. pr skålp., och å Oliver från 12 till 4 sk. pr
kanna; förmenande Herr Hjerta, att dessa tull-nedsättningar skulle föranleda så betydligt
ökad införsel, alt staten icke förlorade något i inkomst.
Herr Grefve H. E. Taube har åter i väckt motion föreslagit, all alla frukter och
bär måtte beläggas med samma tull-afgifter, och således de i taxan specificerade särskilda
slag deraf inbegripas under hufvud-rubriken: Frukter och Bär.
Dä ifrågavarande artiklar hufvudsakligen förbrukas af de förmögnare samhällsklasserne
och derföre bland konsumtions-artiklar företrädesvis kunna draga högre afgifter,
samt Utskottet, ehuru godkännande de grunder i allmänhet, som al Herr Hjerta blifvit
anförda, likväl icke vägar antaga,’ att nedsättning i införsels-afgiften skulle, genom en
deremot svarande tillökning i införseln, hålla stats-kassan skadeslös, så och enär, genom
den af Herr Grefve Taube föreslagna förändring, någon egentlig förenkling af
taxan icke vunnes, emedan de i texten nu specificerade artiklarne i sådant fall borde
i stället uti noten under taxan upptagas, hvarförutan olikheten af de kärl, hvari sär
skilda
slags frukter i handeln förekomma, skulle förorsaka svårighet vid tullbehandlingen
efter den för ej specificerade frukter och bär antagna grund för tull-beräkningen,
har Utskottet funnit sig
böra lemna Herr Hjertås och Grefve Taubes omförmälda förslag
utan vidare afseende.
Aska: rå Då så väl »rå Aska af träd eller andra vegetabilier», som »vällad eller oraffine
af
träd etc. råd Pottaska,» å hvilka artiklar gällande taxa bestämmer en införselslull af 1 sk. lisPottj:
pundet, utgöra råämnen, hvilkas införsel hvarken ur synpunkten af sky dd för någon
oraffinerad. inhemsk handtering eller med hänseende till den obetydliga statsinkomst, som deraf influtit,
torde böra vidare med tullafgift betungas — tullinkomsten år 1852 uppgick till
endast 20 R:dr 34 sk. — hemställer Utskottet,
alt tull-frihet vid införsel af nämnde artiklar måtte beviljas.
Aska, Pott- Emot nu stadgade införselstullen 16 sk. iisp:det för Pottaska, raffinerad och kal
vaffinerud
cinerad, hvilken tull med öfrige afgifter uppginge till 25 % af värdet, har Herr Hjerta
och cal- anmärkt, att då Pottaskan utgjorde ett behöfligt råämne för många tekniska fabrikations•
grenar ocf, derföre icke borde draga en afgift af mera än 5 eller högst 10 % utaf värdet,
samt alt den inhemska tillverkningen deraf destomindre vore i behof af en hög
skyddstull, som Pottaskan de fleste år utgjorde föremål för export, och import följaktligen
icke ifrågakomme i annat fall, än att tillgång saknades inom landet. På grund
häraf, och ehuru Soda (kolsyradi Natron) är belagdl med en afgift af endast 8 rst.
lisp:det, samt Pottaskan (kolsyradt Kali) vore ett lika angeläget kemiskt material, samt
följdrigtigast borde åsättas lika tull, har Herr Hjerta likväl, för att bibehålla fortfarande
uppmuntran och skydd åt den inhemska pottaske-fabrikalionen, endast föreslagit nedsättning
af införsels-tullen å kalcinerad Pottaska till 6 sk. lisp:det.
På
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
g
På de skäl Utskoltet här ofvan, i fråga om lämpligasté sättet att uppmuntra inhemska
industrien, anfört, oell med afseende å de särskilda omständigheter, som i Herr
Hjertås motion blifvit anmärkte, har Utskottet, som af Kommers-kollegii underdåniga
berättelser om Sveriges utrikes handel och sjöfart jemväl inhémtat, att Pottaska flere
år till icke obetydliga qvanliteter exporterats, vid hvilket förhållande den inhemska tillverkningen
deraf icke kan vara i behof af nu stadgade öfverdrifna skyddstull, funnit
betydlig nedsättning i denna tull kunna och böra ega rum, och föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å raffinerad eller kalsinerad Pottaska må bestämmas
till 8 sk. lispidet.
Till undvikande af den, för artikeln: Askar och Dosor, nu till 25^ stadgade alskar och
värde-förtullning, förnyar Utskoltet det af Beviilnings-Utskottet vid sistlidne riksdag Dosor.
gjorda förslag,
att »Askar och Dosor af sammansatta, eller, såsom arbetade, ej
specificerade ämnen» må åsättas införsels-afgift af 8 sk. skålp:det;
och att för ifrågavarande artikel i öfrigt må antagas den förändrade
redaktion, som bilagde taxe-förslag innehåller.
Under yrkande, att alla apotheks-varor måtte befrias från införsels-afgift, har Assa foeHerr
Grefve Taube i ofvannämnde motion föreslagit tull-frihet för Assa foetida, Bal- m- fl
sam,
Campher, China, Chinabark, Cubeber m. fl. i motionen dock icke specificerade
artiklar. Något vidare skäl för delta förslag är icke anfördt, och då åtminstone vissa
af de uppräknade artiklarne icke uteslutande utgöra apotheks-varor, har Utskoltet,
i saknad af vidare utredning angående nyttan och beholvet af föreslagna förändringarne,
funnit sig
böra, i anmärkte hänseende, lemna tulltaxan oförändrad.
Den å halfsiden-band till 2 R:dr 24 sk. per skålp. stadgade införsels-tull öfver- Band.
ensstämmer med nu gällande tull-satsen å halfsiden-väfnader, alngods; men som Utskottet,
af skäl, hvilka här framdeles komma att omförmälas, funnit sig böra föreslå nedsättning
af sistnämnde tullsats till 2 R:dr, hemställer ock Utskottet,
att införsel-tullen å halfsiden-band må, i öfverensstämmelse dermed,
bestämmas till 2 R:dr skålp:det.
Vid sistförflutne 2:ne riksdagar blef föreslaget, att rubriken: Bomulls-, Linneoch
Ylle-band, åsatt 1 R:dr införsels-tull pr skålp., skulle förändras till: Band, andra
slag, hvarå införsels-tullen vid 1847—48 årens riksdag upptogs till 24 sk. och vid nästlidne
riksdag till 40 sk. skålp:det. Den sålunda föreslagna förändrade rubriken bör
otvifvelaktigt, såsom mera omfattande, gifvas företräde framför deni gällande taxa upptagna;
men då numera äfven i handeln förekomma flera slag Band med inväfd Gultapercha
eller Cautschuk, hvilka, om ock någon del deraf utgöres af Silke, likväl icke
ega högre värde, än de under rubriken andra slag inbegripne, har ock Utskottet funnit
alla så beskaffade Band böra till samma rubrik hänföras.
Som Utskottet tillika inhemtat, att både den nu gällande införsels-tullen, 1 R:dr,
och den vid sista riksdag till 40 sk. föreslagna, betydligt öfverstiga 25 % af varans verkliga
värde, hvilket icke uppgår till mera än 2 R:dr 32 sk. skålp:det, i förhållande hvartill
den vid 1847 och 1848 årens riksdag ifrågasatte nedsättning på en gång från 1
R:dr till 24 sk. dock måhända vore alltför betydlig, samt den i Norrska taxan stadgade
införsels-tullen, 32 sk. skålp:det, deremot innefattar en lämplig medelväg vid tullsatsens
bestämmande, hemställer Utskottet,
att rubriken: »Bomulls-, Ylle- och Linne-band» förändras till:
Bih. till R. St. Prot. i853 & 48S4. S Sami. i Afd. 2 Häft. 2
10
Bevillnings-Utskotlels Betänkande, N:o 3.
Barome
trar.
Beck.
Bevillnings-Utskottet
Ben,
Eljen-.
Bildhvg
geri
arbeten.
Blecksla
gare
arbeten.
Blommor,
delar af
artificiella
blommor.
Band, andra slag, derunder inbegripne sådane, hvari Guttapercha,
Cautschuk, eller likartade ämnen ingå; och att införsels-tullen
härå hestämmes till 32 sk. skålp:det.
Till förekommande af tvetydighet vid taxans tillämpning, har Utskottet, lika med
vid sistlidne riksdag, vid rubriken Barometrar
tillagt: »med eller utan födr alm
k Beck, såsom varande export-artikel, och som endast tillfälligtvis kunde blifva
föremål för införsel från andra länder, har Herr Hjerta föreslagit nedsättning till hälften
af nuvarande införsels-tull, 10 sk. lisprdet.
Då artikeln Beck utgör föremål för ganska betydlig inhemsk tillverkning och något
behof att införskrifva denna artikel icke påkallar den föreslagna nedsättningen, har
Utskottet
ej funnit skäl understödja Herr Hjertås berörde förslag.
Herr Hjerta har vidare föreslagit, att, underrubriken: arbetadt Elfenben, nu åsatt
1 R:dr 24 sk. tull pr skålp., mätte upptagas en serskild afdelning för »Kammar,» med
tull al 24 sk., emedan denna artikel, af hvilken behofvet ej kunde fyllas af tillverkningen
inom landet, vore föremål för en rätt betydlig handel, och, i anseende lill den
höga tullen, nu smugglades.
Både med afseende å värdet af ifrågavarande artikel och den jemförelsevis obetydliga
import, som af arbetadt Elfenben, alla slag, eger rum, samt enär den enkelhet
i tulltaxe-rubrikerne, hvilken i allmänhet är önskvärd, icke bör, utan vid verkligt behof,
som här ej kan anses vara för handen, åsidosättas, hemställer Utskottet,
att Herr Hjertås omförmälda förslag må lemnäs utan afseende.
Värde-förtullningen för Bildbuggeri-arbeten af träd och architektoniska arbeten
torde här, såsom i Danmark och Norge, böra utbytas mot vigt-förtullning; och föreslår
Utskottet i sådant hänseende,
att nämnde artikel må, i stället för 15 % af värdet, åsättas en
införsels-afgift af 8 sk. pr skålp:det.
Under hufvudrubriken: Bleckslagare-arheten, ej specificerade, nu indelade i olackerade,
med 12 sk. och lackerade, med L<3 sk. införsels-tull pr skålp., har Herr Hjerta
föreslagit införande af en särskild afdelning: Lackerade Korgar och Brickor, med en
tullsats af 8 sk. skålp:det, emedan behofvet deraf icke kunde fyllas af den inhemska
tillverkningen, utan föranledde en betydlig smuggling, hvarjemte Herr Hjerta anmärkt,
alt enahanda förhållande egde ruin med en mängd andra, till samma varuklass hörande
artiklar.
Då, efter hvad Utskottet inhemtat, och hvilket äfven vitsordas af Kongl. Maj:ts
vid 1847—;48 årens riksdag afgifna tull-proposition samt dåvarande Bevillnings-Utskotts
yttrande i ämnet, de för Bleckslagare-arheten nu stadgade införsels-afgifter i allmänhet
uppgå lill mera än 25 % af verkliga varu-värdet, har Utskottet, i stället att antaga Herr Hjertås
förslag, om införande af en ny underafdelning under lackerade Bleckslagare-arheten,
funnit sig böra tillstyrka,
att inlorselsafgifterna nedsättas å olackerade till 8 sk. och å lackerade
till 12 sk. skålp:det.
A delar af artificiella Blommor, hvilka för den inhemska tillverkningen vore erforderlige,
har Herr Hjerta föreslagit nedsättning af införsels-tullen från 6 R:dr 12 sk.
till 2 R:dr skålp:det, med anmärkning tillika, att då endast 53 skålp. af denna artikel
under år 1852 blifvit införtullade, införsels-afgiften kunde utan all slags skada för Staten
helt och hållet borttagas.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 3.
11
Ehuru Utskottet delar Herr Hjertås åsigt om behofvet af tullnedsättning på
ifrågavarande artikel till uppmuntran af den inhemska fleuristhandteringen, anser Utskottet
sig likväl, både med afseende å artikelns värde och dess hänförlighet till öfverflödsvaror,
icke kunna understödja en så betydlig nedsättning, som herr Hjerta tillstyrkt,
och än mindre fullkomlig tullfrihet, utan hemställer,
att å delar af artificiella blommor införsels-tullen må nedsättas
till 5 lt:dr pr H.
Uti den af Herr Grape väckta motion, angående införsels-tullen för fartyg, är ibland Bly.
annat vrkadt, att Bly, oarbetadt, i rullar, mätte, såsom erforderlig rudimaterie för fartygs
utrustning, från införsels-tull befrias.
Utskottet, som icke ansett lämpligt, att för oarbetadt Bly, i dess olika form af
tackor och rullar, föreslå skiljaktiga lullbestämmelser, men som funnit begge dessa
slag, såsom rå-vara för inhemska förädlings-näringarne, skäligen böra beredas lindring
uti nu stadgade införselstull, 1 R:dr 6 sk. Skeppfdet, föreslår i sådant hänseende,
att införsels-tullen å oarbetadt Bly må nedsättas till 24 sk. per
Skepp:d.
Då den å artikeln Blyerts stadgade införsels-tull, 20 sk. Lispundet, öfverstiger 50 Blyerts.
% af varans verkliga värde, men en sådan tullsatts hvarken i och för sig, eller med
hänseende till artikelns beskaffenhet, lärer finnas lämplig, hemställer Utskottet,
att införsels-tullen å Blyerts må till 8 sk. Lispundet nedsättas,
För Blyertspennor, andra slag (än timmermans), har Herr Hjerta, då den år 1852 Blyertspeninförtullade
qvantitelen 2,351 ii. alls icke motsvarade konsumtionen af denna vara, nor\
utan fast häldre ådagalade, att en stor del deraf insmugglades, föreslagit, att införselstullen
derå mätte nedsättas ifrån 30 sk. till 12 sk. ii., hvarigenom mera vinst för
Staten skulle uppkomma, då förtullningen blefve ordentligare. Någon fabrik för
tillverkning af finare blyertspennor funnes ej i landet.
Med godkännande af de skäl Herr Hjerta anfört emot den nu gällande tullsatsen,
anser Utskottet sig likväl, med afseende å artikelns värde, icke böra tillstyrka större
nedsättning än som af Bevillnings-Utskotten vid de tvänne sistförflutna riksdagarne föreslogs;
i öfverensstämmelse hvarmed Utskottet hemställer,
att införsels-tullen å Blyertspennor, alla andra slag, (än timmermans-)
må nedsättas till 24 sk. ii.:det.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, tillstyrker Utskottet, alt inför- Blysocker.
sels-tullen å den för näringarne behödiga artikeln Blysocker
må nedsättas ifrån 1 sk. 6 rst. till 8 rsl. pr ii.
Rikdagsfullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus län har uti sin här ofvan jBlär.
omförmälda motion föreslagit att införsels-tullen å Blår, som nu utgör å Hamp- 2 R:dr
24 sk. och å Lin- 5 R:dr skepp:det, måtte nedsättas med 50 %.
Då Utskottet, på sätt framdeles förmäles, funnit sig böra föreslå väsendtlig nedsättning
i tullen ä Lin, samt Linblår utgör ett behöfligt råämne för hus-slöjden och den
mindre bemedlade folk-klassens beklädnad, och tillgången derå af sådan anledning jemväl
bör underlättas, men några skäl för ytterligare nedsättning af tullen å Hampblår
icke förekommit, får Utskottet, i likhet med hvad vid sistförOutne riksdagar blifvit föreslaget,
tillstyrka,
att införsels-tullen å Linblår må nedsättas lill 2R:dr24sk. skepp:-  det, samt Hamp- och Lin-blår i en rubrik sammanföras.
I stället för den nu till 24 sk. ii:.det Bokbindare-cloth åsätta införsels-tull, har BokbindaHerr
Hjerta föreslagit, att, då det vore för bokbindare angeläget att erhålla nämnde re-clotk.
artikel till billigt pris, samt densamma, såsom ett starkt klistradt och i fasoner prés
-
12
Bevillnings-Utskollets Betänkande, N:o 3.
Borax.
Broderade
arbeten,
andra slag.
Bränvin
och
Sprit.
Böcker.
sadt tyg, af mycken tyngd i förhållande till alntalet, lätt kunde serskiljas från andra
väfnader, införselstullen derå mätte bestämmas till 8 sk. #.:det.
Utskottet har sig emellertid bekant, att den ifrågavarande taxe-rubriken, blifvit
vid serskilda tullkammare olika förstådd, och desto sannolikare gifvit anledning till
förtullning efter den derå stadgade afgift af helt andra väfnader än som rätteligen
bordt till bokbindare-cloth hänföras, då af Kommers-kollegii berättelse öfver Sveriges
utrikes handel och sjöfart inhemlas, att införseln af Bokbindare-cloth, som under decennium
1843;—1852 i allmänhet hållit sig omkring 2000, år 1851 uppgått till icke
mindre än 20,000 €t. Vid sådant förhållande har Utskottet funnit betänkligt alt för
Bokbindare-cloth medgifva lägre tullafgift än för väfnader i allmänhet varder bestämd,
hvarföre ock Utskottet, under förutsättning att dess förslag angående artikeln Väfnader
vinner bifall, tillstyrker,
att rubriken Bokbindare-cloth uteslutes ur texten och i en not
hänvisas till Väfnader.
Såsom Kongl. Maj:ts förslag innehåller, torde
införsels-tullen å Borax böra nedsättas från 2 sk. till 1 sk. skålp.
Å Broderade arbeten, andra slag (än Guld- och Silfver-), stadgar nu gällande
tull-taxa en tull af 33^- % af värdet. Genom särskilda exempel, anförda i det förslag
till tull-taxa för inkommande varor, som Herr Tull-distrikts-chefen W. Karström år
1850 af trycket utgifvit, är ådagalagdt, huruledes, vid tillämpningen af ifrågavarande
tullbestämmelse, endast omkring 10 % af verkliga Varu-värdet, ytterst lågt beräknadt,
blifvit i tullafgift erlagdt.
Till förekommande af sådane missbruk, förnyar Utskottet det af Bevillnings-Utskottet
vid sista riksdagen framställda förslag,
att Broderade Arbeten, andra slag, (än Guld- och Silfver-) må
åsättas lika tull med tyget, hvarå broderiet är anbragdl, med tillägg
af 20 % för broderadt alngods, och af 50 % för fullfärdiga
broderade persedlar eller delar deraf; och torde den i bilagde taxeförslag
för ifrågavarande artikel intagne redaktion godkännas.
Angående tull-lagstiftningen för artikeln: Bränvin och Sprit, hafva särskilda motioner
blifvit till Utskottet öfverlemnade, men då denna lagstiftning måste i väsendtlig
mån blifva beroende af de beslut, Bikets Ständer komma alt fatta angående den inhemska
bränvinslillverkningen och skatten derå, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att pröfningen af tulibestämmelserne angående ifrågavarande artiklar
må uppskjutas intill dess Rikets Ständer i nyssberörde hänseende
beslutat.
Då det ännu icke lärer lyckats att, emellan Sverige och dess grannländer, bereda
den reciproka tillfrihet för Böcker, på Svenska tryckta, om hvars utverkande Rikets
Ständer redan vid 1847—1848 årens riksdag till Kongl. Majit afläto underdånig skrifvelse,
och i afvaktan hvarå så väl vid nämnde riksdag som vid den sistförflutna å dylika
böcker bibehölls en tullafgift af 20 % å värdet, anser Utskottet sig icke heller nu
ega skäl att för dessa Böcker, i vidsträcktare mån än som redan eger rum, tillstyrka
tullfrihet; men som värdeförtullning äfven i afseende å Böcker lätt kan föranleda underslef,
hvarpå exempel icke heller lärer saknas, samt värdet å Böcker, såsom handelsvara,
i allmänhet är beroende af arktalet, och således i förtullnings-hänseende, likaväl
som papperet, hvaraf de bestå, låter bestämma sig i visst förhållande till vigten,
hvarvid likväl, till skydd för inhemska Bokbindare-yrket, skillnad bör göras emellan oinbundne
eller häftade samt inbundne, så hemställer Utskottet,
att införsels-tullen må bestämmas för Böcker, på Svenska tryckte,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
13
oinbundne eller häftade lill 4 sk. och inbundne till 6 sk. per
skålpund.
Bland födoämnen, hvilka, såsom oumbärliga lifsförnödenheter för en hvar, borde Kaffe.
af flera anförda skäl beredas väsendtlig nedsättning i de derå nu stadgade alltför tunga
införsels-afgifter, har Herr Hjerta uti sin motion, näst vissa af jordbrukets och boskapsskötselns
produkter, upptagit artikeln Kaffe, såsom den der syntes förtjena att komma
i betraktande. Införseln deraf hade år 1852 uppgått till omkring 10 millioner skål- •
pund; och ehuru införsels-afgiften derå, 2 sk. 8 rst. skålprdet, i förhållande till många
andra artiklar icke vore öfverdrifven, bar emellertid Herr Hjerta föreslagit en nedsättning
med 4 rst. eller till 2 sk. 4 rst. skålp:det, hufvudsakligen emedan giltiga anledningar
förefunnos till den förmodan att, med den närvarande tullsatsen, icke obetydliga partier
Kaffe insmugglades vid de södra kusterna. Den föreslagna tullnedsättningen utgjorde
visserligen omkring 104,000 R:dr Banko, men det vore sannolikt, att detta belopp
skulle ersättas, dels genom förtullning af hvad som nu smugglas, dels ock genom
en ökad import, så väl af Kaffe, som, i förhållande till konsumtionens tillväxt, äfven af
artikeln Socker.
Med näsllidne års början, då de förut medgifna Transatlantiska tull-lindringarne
upphörde, nedgick införsels-tullen å Kaffe från 3 sk. 4 rst. pr skålp:det till dess nuvarande
belopp. Någon tillförlitlig erfarenhet, att Kaffe efter nämnde tid utgjort föremål
för smuggling i någon, jemförelsevis med den lolliga importen, märkbar mån, torde icke
hafva vunnits, och ur den synpunkten anser Utskottet sig således sakna anledning att
understödja Herr Hjertås förslag. Den jemnt stigande konsumtionen af denna artikel,
under sista decennium af icke mindre än 50 %, visar sig icke vara i behof af uppmuntran,
och icke heller, så länge andra angelägnare förnödenhets-artiklar måste för statsinkomsternas
skull beläggas med ganska betydliga afgifter, företrädesvis böra beredas
ytterligare lindring.
Utskottet anser således
Herr Hjertås ifrågavarande förslag icke kunna bifallas.
För artikeln Ciment, belagd med 16 sk. införsels-tull per tunna, har Herr Hjerta Ciment.
föreslagit tullfrihet. Han har i afseende derå erinrat, att denna artikel icke ifrågakomme
annat än för speciella behof vid mera grannlaga byggna'ds-företag och merändels
för produktiva ändamål, såsom kanaler och fabriker, och att tull-inkomsten för år 1852
deraf utgjorde endast 170 R:dr, en alltför obetydlig uppoffring i jemförelse med vinsten
att till möjligast billiga pris erhålla det förträffliga sammanbindnings-ämne, sorn funnos
i de bästa utländska cimenter. Tillgången derpå och en allmännare erfarenhet om fördelen
af deras begagnande skulle snart väcka ökad håg att inom landet eftersöka materialier
lill dylika murbruk och fullkomna de beredningssätt deraf, som nu funnos.
Tullfrihet å ciment stöde ock i konseqvens med den åsigt, som bestämt en dylik frihet
för de dermed beslägtade artiklarne, eldfast sten, eldfast lera m. fl.
Det är bekant, att under sednare tiden särskilda inrättningar för beredande af
ciment blifvit inom landet anlagde, och från de till jemförelse åberopade artiklarne,
eldfast sten och lera, företer sig i afseende å ciment den väsendtliga skiljaktighet, alt
då ciment utgör ett fabrikat, de öfriga artiklarne åter äro natur-produkter, som åtminstone
endast undantagsvis finnas inom landet.
Vid desse förhållanden anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att, utan afseende å Herr Hjertås förslag, införsels-tullen å Ciment
må oförändrad bibehållas.
Då Cobolt-malm och Cobolt-metall utgjorde exportarliklar, hvaraf endast för n&-Cobolt-malm.
got tillfälligt behof införsel ifrågakomme, har Hr Hjerta föreslagit tullfrihet vid införsel d:o metall.
14
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
för nämnde artiklar. Men då det icke synes vara skäl att endast för undantagsfall förändra
de bestående, visserligen icke öfverdrifna, tullsatserne, bar Utskottet
ansett sig icke böra fästa afseende å Herr Hjertås ifrågavarande
förslag.
D ekorn tio- För Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom för Ornamenter, ej specifice
ner,
Platåer rade, hvilka nu förtullas efter 33|- procent af värdet, föreslår Utskottet, i öfverensstäm
m.
m. melse med Bevillnings-Utskottets tillstyrkande vid sisllidne riksdag, och till undvikande
af värdeförlullningen,
att nämnde artiklar må underkastas lika tullbehandling med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Etuis. Af nyss anförde skäl föreslog Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag, att Etuis,
med eller utan tillbehör, af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade ämnen,
måtte, med tillägg vid denna rubrik af artikeln penningebörsar, förtullas efter vigt med
32 sk. skålpundet.
Utskottet, som af en i hufvudstaden boende etuis-tillverkare inhemtat närmare
upplysningar angående lämpligaste tullbestämmelser å ifrågavarande artikel, har deraf
vunnit ytterligare anledning alt återupptaga förenämnde förslag och tillstyrker alltså
att Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller såsom
arbetade ej specificerade ämnen, äfvensom penningebörser, må
åsättas 32 sk. införsels-afgift per skålpund.
Furtyg och Sedan, genom Kongl. Kungörelsen af den 11 Juni nästlidne år, utländska, af
Båtar, svensk man inköpte seglande fartyg af träd om 50 lästers drägtighet och deröfver, med
tillbehör, blifvit intill slutet af innevarande år till införsel i riket tillåtna, mot en från
25.till 10 procent af inköpssumman nedsatt införselslull, så har Kongl. Maj:t, uti sin,
till Bikets Ständer allåtna, Nådiga Skrifvelse, angående förändringar i tulltaxan, anfört,
hurusom beslutet af den 11 Juni afselt en öfvergång till ytterligare minskning i de afgifter,
hvilka utgjort hinder för inköp af utländska fartyg, och hvilken minskning desto
mindre kunde för våra skeppsvarf blifva menlig, som erfarenheten visat, att till och med
nästlidne år 46 stycken Svenska fartyg af sammanlaggdt 3,926 lästers drägtighet blifvit
till utländningen försålde. Närvarande förhållanden uti andra länder och andra verldsdelar
hade uppdrifvit frakterne lill en förut osedd höjd, hvarigenom utförseln af våra
tyngre och i förhållande dertill mindre värdefulla varor vore försvårad, så att en betydlig
del deraf qvarlåge uti våra hamnar öfver vintern. Våra skeppsvarf medhunne
ej att bygga fartyg nog skyndsamt eller i tillräcklig mängd för att fylla bristen. Jemte
det Kongl Maj:t fästade uppmärksamheten på detta angelägna ämne, har Kongl. Majit,
som ej ansett nedsättningen uti afgifler böra utsträckas till Jernfartyg eller Ångfartyg,
föreslagit, att tullafgifterne, vid införseln af seglande fartyg af träd, utaf 50 lästers
drägtighet eller derutöfver, med tillbehör, från utländning af svensk man inköpte, måtte
nedsättas till 5 procent af bevisliga försäljningspriset, styrkt genom auktions-protokoll
eller vederbörligt embetsbetyg, äfvensom att fartyg under 50 läster måtte på enahanda
vilkor få införas mot afgift af 10 procent; men deremot alla andra fartyg och båtar
bibehållas vid nuvarande afgift af 25 procent; — och skulle derjemte stadgas, att de
emot nedsatta afgifter införda fartygs-tillbehören icke finge öfverstiga behofvel efter fartygens
byggnad, men, sålänge de förblefve uti samma fartygs bruk, vore från vidare
tullbehandling befriade.
Under motionstiden, och således innan Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer ankommit, hafva följande förslag inom Riks-Stånden blifvit väckte,
nemligen:
Bevillnings-Utskollets Betänkande, N:o 3.
15
af Herr Grape, att införsels-tullen å fartyg, utländska, med tillbehör, om 50 lästers
drägtighet och deröfver, som af svensk man inköpas, malte bestämmas till 5 procent
af inköpssumman, behörigen styrkt, äfvensom att, i likhet med hvad i Norge
skett, fullkomlig tullfrihet måtte medgifvas för dylika fartyg, då de inköpas frän sådant
land, der svenska fartyg vid försäljning åtnjuta enahanda frihet;
af Herr Schwan, som, med åberopande af Hr Grapes nyssnämnde motion, men
utan inskränkning till visst lästetal, tillstyrkt fullkomlig tullfrihet för seglande fartyg af
träd eller jern, från de länder, hvilka utan tull emottaga i Sverige byggda, och en införsels-tull
till 5 procent af den bevisligen erlagda köpesumman för dylika fartyg från
alla andra länder; hvarvid Hr Schwan likväl anmärkt, att denna skillnad i sig sjelf
vore ganska oriktig, då det alltid blefve nationalvinst, om man kunde från utlandet förskaffa
sig väl byggda och passande fartyg lill billigt pris; samt att, då Sverige egde och
producerade alla rudimaterie!- för skeppsbyggnad af utmärkt god qvalitet och till outtömlig
qvantitet, man ej behöfde frukta någon utländsk täflan, hvilken fast helldre vore
önskvärd till väckelse för det inhemska, i mera än ett afseende försummade, skeppsbyggeriet
och för erhållande af modeller å fartyg, byggda enligt nyare tiders konstruktion
och fordringar. Vidare har Hr Schwan föreslagit, att, ehuru ångfartyg, alla slag,
försedda med större eller mindre machiner, isynnerhet vid vår största mekaniska verkstad
konstruerades af så god och utmärkt vacker beskaffenhet, att de i alla afseenden
kunde bestå täflan med de aldra bästa, sorn utrikes producerades, införsel af utrikes
byggda ångfartyg likväl mätte tillåtas emot en tull af 5 procent af bevisligen erlagda
köpesumman, på det att vära, af beställningar öfverlupna, verkstäder derigenom skulle
förmås till punktligare och skyndsammare verkställande af åtagna fartygs-byggnader, än
som nu egde rum. Slutligen har Hr Schwan jemväl anfört, hurusom billighet och rättvisa
syntes kräfva medgifvande af tullfri införsel både för seglande fartyg och ångfartyg.
I följd af våra, med så många främmande makter afslutade, reciprocitets-traktater,
voro nemligen de flesta främmande flaggor tillförsäkrade rättighet att' lossa och lasta i
våra hamnar, utan erläggande af andra afgifter, än dem, som drabba vår egen flagga.
Då för våra fartyg dessutom årligen till Kongl. Maj:t och Kronan erlades afgifter, hvilka
utländske fartyg allsicke vidkännes, så vore det cj billigt, klokt eller rättvist, att på
utländska fartyg, som af svensk man inköpas, ytterligare lägga en lullafgift, som för
ångfartyg samt seglande fartyg af jern, efter nuvarande tullbestämmelser, med alla tilllägg,
uppginge ända lill 30 procent af värdet; samt
af Kiksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus län, att tullen å utrikes
byggda fartyg, äfvensom å alia skeppsiuventarier mätte nedsättas lill hälften af
hvad den för närvarande utgör.
Under den diskussion, som inom Borgare-ståndet föregått remissen af Hr Schwans
motion, har Hr Almgren till protokollet aflemnat en af flere här bosatte machintillverkare
undertecknad skrift, afseende den af Hr Schwan föreslagna tullafgift å utländska ångbåtar.
I denna skrift är medgifvet, att en tull af 5 procent å fartygens värde gerna
motsåges, allenast rudimaterier och materialier, för förfärdigandet af sädane fartyg, finge
emot samma tull-procent från utlandet införas, hvilket ock vore lämpligaste sättet att
bereda svenska machin-fabrikanten tillfälle att ådagalägga, det machiner här kunde åstadkommas
billigare än kanske på något annat ställe; men då priset på här tillverkade
materialier och rudimaterier härigenom skulle på ett högst betänkligt sätt nedtryckas,
föreslogs, såsom en lämplig medelväg, att vissa uppgifna, för ångfartygs-tillverkningen
behöfliga jerneffekter, hvilka här nu stodo 60, 80 och ända till 100 procent högre än i
England, mätte medgifvas till införsel mot uppgifne, till 25 procent af varornas värde i
allmänhet uppgående, tullafgifter, i hvilket fall svenska machin-fabrikationen skulle kun
-
16
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, N:o 3.
na uthärda täflan med den utländska, om tullen å färdiggjorda arbeten, såsom ångbåtar
eiler machiner, sattes till 15 procent af bevisliga inköpspriset, och således 10 procent
lägre än tullen å materialierne; hvarförutan erinrades, att det öfverklagade dröjsmålet,
vid fullgörandet af ångbåts-beställningar, härrörde af omöjligheten för flertalet af
verkstäder,' att ens på några vilkor, med nu gällande tullförfattningar, kunna erhålla
behöfliga rudimaterier och malerialier, hvilka för det närvarande icke inom landet tillverkades
i sådan mängd, sorn behofvet fordrade.
Innan Utskottet öfvergår till undersökning af den eller de olika tullsatser, hvarmed
utländska fartyg må beläggas, anser Utskottet sig böra förutskicka några allmänna anmärkningar
i ämnet. Likasom, bland idkarne af någon inhemsk handtering, den, hvilken
till lägsta pris kan åstadkomma samma produkt, i allmänhet blifver rådande, så förhåller
det sig ock med skeppsrederi-rörelsen; men denna rörelse är icke, nu mindre än
någonsin, inskränkt till täflan inom landet. De af nästan alia sjöfarts-idkande nationer
mer och mer lossade banden pä fraktfarten hafva lemnal denna till öppen täflan i sina
hamnar. Första vilkoret att kunna beslå i en sådan täflan ligger otvifvelaktig! i tillgången
på fartyg och denna tillgång äter beror af priset. Det är väl bekant huru andra
länder och deribland sådane, som i stort bedrifva skeppsbyggeri och dertill hemta
rudimaterierne äfven från andra verldsdelar, detta oaktadt, funnit klokheten bjuda medgifvande!
till och med af tullfri naturalisation af främmande fartyg. Tillvexten af deras
handels-flotlor bar ock med förvånande hastighet stigit. Såsom Hr Grape i sin motion
anmärkt, inhemtas af Kommers-Kollegii berättelser för åren 1841—185i, att svenska,
i vår utrikes sjöfart använda fartyg, under denna tid stigit med endast 27 procent,
medan tillvexten af andra länders i samma sjöfart begagnade fartyg utgjort: Norges
100 procent, Finlands 43 och öfrige nationers icke mindre än 172 procent. Icke blott
behofvet att förskaffa fartyg för export af våra inhemska produkter, hvilket under sednaste
tiden låtit tryckande förnimma sig, utan till och med faran att i hela vår utrikes
sjöfart småningom undanträngas, manar således att med alla till buds stående medel
verksamt underlätta svenska skeppsrederiet. Att dessa medel, så vidt tull-lagstiftningen
angår, i främsta rummet bestå uti lindring af de afgifter, hvarmed införseln af de fullfärdiga
fartygen äfvensom af rudimaterierne för skepps-byggeriet är betungad, lärer väl
utan vidare bevis antagas, ehuru dervid icke heller bör förbises det helsosamma inflytande
äfven på sjöfarten, som en i allmänhet friare tull-lagstiftning måste utöfva.
Vid den uppmuntran man således vill skänka Skeppsrederierna kan det icke vara
rättvist och vore icke heller ekonomiskt klokt, att gifva en eller annan klass af fartyg
större eller andra förmåner, än de öfriga. Den så kallade landtmanna-seglationen,
hvilken i allmänhet bedrifves med fartyg under 50 läster, förtjenar visserligen icke ringa
uppmärksamhet. Både till fartygens antal och lästetal uppgingo, år 1852, sjö- och
uppstädernas samt köpingarnes och landtmanna-fartygen till mera än hälften af stapelstädernes
samt deltogo icke oväsendtligt i den utrikes sjöfarten. Genom undanrödjande
af de hinder, som lagstiftningen uppställt emot ett friare användande af de mindre
fartygen, skulle dessa, hvilka, oaktadt sådane hinder, under sednare tiden företrädesvis
gått framåt, otvifvelaktigt vinna hastig, och för landet i det hela välgörande,
utveckling. Norge lemnar i detta fall talande exempel, och Englands kanske snart
nog lör främmande Nationer öppnade kustfart erbjuder fördelar, på hvilka man i förevarande
fråga icke kan fästa nog uppmärksamhet.
Inhemska skeppsbyggeriethar hittills, oaktadt det hämmande inflytande, som förbud
och öfverdrifna tullsatser å behöfliga rudimaterier utöfvat, icke sällan utfört beställningar
för utländsk räkning och således ådagalagt sig kunna under hittills rådande
ogynnsamma
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 3.
17
ogynsamma förhållanden uthärda täflan med andra länders tillverkningar. Skeppsvarf
vens
behof af hög skyddstull är ock molsagdt af flere varfsegare uti en af dem nästlid
ne
är till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning angående, bland annat, nedsättning
af införsels-tullen å fartyg öfver 100 lästers dräglighet ända till 4 R:dr och å mindre
fartyg till 10 R:dr per läst, hvilken sistnämnde afgift, vid betraktande af de mindre fartygens
högre värde i förhållande till lästetalet, icke öfverstiger 5 procent af samma
värde, beräknadt för nytt fartyg.
Då Utskottet nu derjemte funnit sig kunna föreslå betydligt lindrigare tullafgifter å
flera för fartygs byggande och utrustande erforderliga materialier, bar Utskottet icke
heller tvekat att tillstyrka Rikets Ständer,
att, med det undantag, som här nedan omförmäles, för alla utländska
seglande fartyg och båtar af trä eller jern, med tillbehör,
sorn af Svensk man inköpas, bestämma tullafgiften till 5 procent
af värdet, bestyrkt genom auktionS-prolokoll eller annan åtkomsthandling,
hvars riktighet blifvit bekräftad antingen af offentlig
myndighet eller, der sådan bekräftelse ej kunnat erhållas, af
köparen medelst inför domstol aflagd ed.
Edgång, i nyssberörde undantagsfall, har Utskottet så mycket mindre funnit betänkligt
att såsom bevisningsmedel, angående inköpt fartygs värde, föreskrifva, som
skeppsredare nu, enligt författningarne, är förpligtad att med ed styrka sin eganderätt
till fartyg och således äfven torde kunna utan fara anförtros att på samma sätt bekräf
ta
de vilkor, hvarunder egande-rätten är förvärfvad.
Från den införsels-tull å utländska seglande fartyg, som Utskottet här ofvan föreslagit,
anser Utskottet sig, i öfverensstämmelse med herrar Grapes och Schwans motioner,
samt på de skäl i öfrigt, som Utskottet anfört, angående vilkoren för skeppsrederiernas
bestånd vid täflan med andra sjöfartsidkande nationer, böra tillstyrka det undantag,
att utländska fartyg och båtar, seglande, med tillbehör, som inköpas
från och äro byggde i sådane länder, der Svenska fartyg få tullfritt
naturaliseras, äfven härstädes må njuta tullfrihet,
Det mer och mer stigande användandet af ångmachiner, äfven såsom auxiliär
drifkraft å seglande fartyg, berättigar likaledes till det afseende, vid fråga om uppmuntran
af Svensk sjöfart, att möjliga tillfällen att till billigt pris förstärka Svenska ångbåtslloltan
genom inköp från andra länder icke af tull-lagstiftningen motverkas.
Uikasom skeppsvarfven hafva ock machin-verkstäderna hittills varit af utländska
beställningar anlitade och i tillverkningen gått så framåt, att ångmachiner, ehuru belagda
med endast 10 procent införsels-tull, under det flera materialier för tillverkningen
deraf varit förbudna, likväl utgjort föremål för nästan årlig export, då deremot import
af ångmachiner icke annat än tillfälligtvis och då endast lill obetydligt värde egt rum.
Då Utskottet, med afseende å dessa jemte andra vid artiklarne Redskap och Machinerier
samt Ångmachiner och Ångpannor anförda skäl, funnit sig föranlåtet tillstyrka
bestämmandet af 5 procent införsels-tull å alla dessa artiklar, men en något högre
tullsats å det genom sammansättningen af de flera deri ingående fabrikater fullfärdiga
ångfartyget ansetts åtminstone såsom en öfvergångs-åtgärd vara behöflig, föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Ångfartyg må bestämmas till 10 procent af
inköps-summan, bestyrkt på sätt här ofvan angående seglande fartyg
är föreslaget.
Bih. lill R. St. Prat. 1853 & 1854. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
Fernissa.
Fisk.
Fjädrar, t
specificerade.
Den särskilda föreskrift, som Kongl. Maj:t föreslagit, att tillbehör till förtulladt
fartyg icke skulle, så länge de förblefvo uti samma fartygs bruk, underkastas vidare
tullbehandling, anser Utskottet icke vara behöflig och måhända icke heller rätt lämplig,
enär den, svår att kontrollera, å ena sidan kunde gifva anledning lill tvister, och
å den andra föranleda den orättvisa, att'en gång förlullade varor, sedan fartyget, hvartill
de hört, blifvit obrukbart, underkastades ny förtullning; och hemställer Utskottet,
att en sådan föreskrift derföre icke må i taxan inflyta.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, hemställer Utskottet, att å Fernissa,
såsom behöfligt material för näringarne,
införsels-tullen må nedsättas från 6 lill 3 sk. skålp.
Å Fisk, alla slag, har Herr Hjerta föreslagit nedsättning till hälften af nu stadgade
införsels-afgifter. Enahanda förslag är ock framställdt af Riksdags-fullmäktigen Johannes
Nilsson från Malmöhus län, som tillika yrkat, att nämnde tull, efter 5 års förlopp,
måtte nedsättas till en fjerdedel och efter ytterligare 5 år alldeles försvinna.
Utom för Anjovis, Sardelleroch Thunfisk, hafva Hr Schwan och Riksdags-fullmäktigen Bengt
Gudmundsson från Hallandslän jemväl föreslagittullnedsättningtill hälften, Bengt Gudmundsson
likväl med den ytterligare skiljaktighet, att han för saltad eller inlagd Sill upptagit
endast en rekognilions-afgift af 4 sk. per tunna. Riksdags-fullmäktigen Johan Peter Danielsson
från Kalmar län har yrkat tullfri införsel för Norrsk Sill samt alla slag torr
lisk; och har Riksdags-fullmäktigen Jöns Persson från .Blekinge län framställt enahanda
yrkande i afseende å sill.
Då det icke tillkommer Bevillnings-Utskottet att utlåta sig eller Rikets Ständer
att besluta, angående tullsatserna för längre tid, än intill slutet af det år, under hvars
lopp den nya bevillningen varder vid nästkommande riksdag fastställd, finner Utskottet
Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilssons förslag, angående tullbestämmelser
för en aflägsnare tid, icke påkalla vidare yttrande.
Hvad åter angår de tullsatser å ifrågavarande artikel, som nu böra bestämmas,
så och enär anjovis, sardeller och thonfisk utgöra sådana dyrbara fiskslag, hvilka endast
af förmögnare samhällsklasserna förbrukas, anser Utskottet
någon nedsättning i införsels-tullen derå icke böra medgifvas.
Och ehuru ett motsatt förhållande eger rum i afseende å öfrige, uti tulltaxan
specificerade, fisksorter och deribland synnerligast sill samt vissa slag torr fisk, samt
det af sådan anledning vore önskligt, att dessa kunde från all tullafgift befrias, vågar
Utskottet likväl icke, med fästad uppmärksamhet å den betydliga statsinkomst, som i
sådant fall ginge förlorad, tillstyrka vidtagandet på en gång af en sådan åtgärd, och icke
heller att för sill föreslå den af Riksdags-fullmäktigen Bengt Gudmundsson förordade betydliga
nedsättning. Då emedlertid de fisksorter, som från Norrige inkomma, draga endast
hälften af den i taxan utförda afgift, samt en nedsättning deri, på sätt flera motionärer
yrkat, till halfva beloppet således minskade införsels-tullen t. ex. å Norrsk sill
till omkring 8 sk. tunnan, torde genom en sådan åtgärd behörigt afseende å arbetsklassens
behof af ifrågavarande artiklar finnas iakttaget; och hemställer Utskottet alltså,
att införsels-tullen å alla i tulltaxan under hufvud-rubriken Fisk upptagne
slag, med undantag af anjovis, sardeller och thonfisk, må
nedsättas ungefärligen till hälften af nu stadgade belopp, eller till
de afgifter, som i bilagde taxe-förslag finnas upptagne.
Fjädrar, ej specificerade, äro nu åsatte införsels-tull till 33f proc. af värdet. För
undvikande af värde-förtullningen, hemställer Utskottet, i likhet med hvad jemväl vid
sistlidne riksdag af Bevillnings-Utskottet föreslogs,
att Fjädrar må förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
\
Bevillnings-Utskottets Betänkande, A’:o 3.
19
Likaledes hemställer Utskottet,
att den med värde-förtullning nu upptagna artikeln Flaskfoder må
underkastas tullbehandling, lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
I öfverensstämmelse med derom af Herrar Hjerta, Brinck och Schwan samt
Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson väckta förslag, tillstyrker Utskottet,
att införseis-tullen å Fläsk må nedsättas från 36 till 18 sk. lisp.
Herr Hjerta har föreslagit, att slagtade Foglar, som nu äro åsatte 6 sk. införsels-tull
per stycke, måtte förtullas efter vigt; och då det icke är lämpligt att stadga
samma afgift för större och mindre foglar, till värdet sinsemellan högst olika, samt
icke heller, såsom gällande taxa vidare innehåller, hafva en rubrik för foglar och en
annan för gäss, förnyar Utskottet det af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag gjorda
förslag,
att artikeln Foglar, slagtade må indelas i två rubriker: råa, med
1 sk. 6 rst., och insyltade eller rökta, med 3 sk. införsels-tull pr
äfvensom att den, under särskild rubrik i taxan upptagne
artikeln ’’Gäss’’, derifrån uteslutes och i noten hänvisas till Foglar,
slagtade.
I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, har Utskottet för Folier, tenn- eller Stanniol,
såsom för vissa näringar behöfligt material, ansett
införsels-tullen böra nedsättas från 8 till 4 sk. skålp.
Till undvikande af den för Tryck- och Pappersformar i nu gällande taxa stadgade
värde-förtullningen, föreslår Utskottet,
att å denna artikel må stadgas en införsels-tull af 1 sk. skjilp.
Af nyssnämnde skäl förnyar ock Utskottet det vid sistlidne riksdag gjorda för- Fyrverkerislag,
arbeten.
att värde-förtullningen å Fyrverkeri-arbeten må utbytas mot vigtförlullning,
och införsels-tullen bestämmas till 6 sk. skålp.
Jemte det förslag till nedsättning af nu stadgade införsels-afgifter å Färger och Färger och
Färgnings-ämnen, som innefattas i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, har Utskottet ta- Färgningsgit
i öfvervägande Herr Sckwans yrkande af tullfrihet för de flesta Färger och Färg- amnen
ning
s-ämnen; Herr Gr ages förslag om dylik frihet för Blyhvitt och Spanskgröna, såsom
behöfliga vid fartygs utrustning, samt Herr Hjertås om nedsättning uti nu stadgade
införsels-afgifter å Blyhvitt till 1 sk. 6 rst. och å Cochenille till 8 sk. pr skålp.
Hvad dervid först angår artikeln Blyhvitt samt dermed likartade artiklarna Zinkhvitt
och Kremserhvitt, så har Utskottet, väl vitsordande behofvet af nedsättning i den
nu till 2 sk. skålpundet derå stadgade tull, likväl inhemtat, att vid den nu mera ganska
betydliga inhemska tillverkningen af nämnde artikel bränvin till väsendtlig del ingår
bland berednings-ämnena och att man icke utan fara för blyhvitts-fabrikationens
bestånd skulle kunna, samtidigt med ifrågasatte fördyrandet af nvssberörde berednings-ämne,
^nedsätta införsels-tullen å blyhvitt till det af Kongl. Majit föreslagna belopp,
1 sk. 4 rst. skålp:det; hvarföre Utskottet, såsom lämplig medelväg, hemställer,
att införsels-tullen å Blyhvitt, Zinkhvitt och Kremserhvitt må bestämmas
till 1 sk. 8 rst. skålp.
I fråga åter om öfriga färger och färgnings-ämnen; så och då flera af de i taxan
specificerade färger utgöra föremål för inhemsk tillverkning, samt af sådan anledning
icke kunna skäligen medgifvas tullfri införsel, men Utskottet deremot anser de af Kongl.
Maj:t föreslagne jemnkningar af de särskilda tullbestämmelserna bereda tillräckligt skydd
för den inhemska färg-tillverkningen och behöflig lättnad för de flera näringsgrenar,
Flaskfoder.
Fläsk.
Foglar.
Folier.
Formar.
20
BeviUnings-Vlskottets Betänkande, N:o 3.
Färg träd.
Galläpplen.
Gdrn,
Bomulls
-
som af färger och färgnings-ämnen äro i behof, har Utskottet, i det härvid fogade tulltaxe-förslag,
upptagit de förändrade bestämmelser, som Kongl. Maj:ts skrifvelse, utom
i afseende å blyhvitt, innehåller; och hemställer Utskottet,
att tulltaxe-förslaget i denna del måtte af Rikets Ständer bifallas.
Då Färgträd, helt eller oraspadt, alia slag, samt andra lill färgning användbara,
oberedda vexter och vextdelar, i taxan ej specificerade, hvilka nu äro belagda med en
procent införsels-tull, utgöra råvaror för färgberedning, anser Utskottet sig, i öfverensstämmelse
med Herr Schwarts motion, böra
för denna artikel tillstyrka tullfrihet.
Såsom Kongl. Maj:ts förslag innehåller,
torde införsels-tullen å den för vissa näringar behöfliga artikeln
Galläpplen nedsättas från 1 sk. G rst. till 8 rst. skålp.
Då ofärgadt Bomullsgarn utgjorde ett half-fabrikat för väfnads-slöjden, har Herr
Hjerta, under åberopande af sitt vid en föregående riksdag gjordå förslag, tillstyrkt
nedsättning af införsels-tullen för nämnde artikel till 3 sk. skålp., dervid utgående
tillika från den synpunkten, att det för inhemska bomulls-spinnerierne vore ändamåls
enligare
att nöja sig med en mindre förtjenst, än att genom en högre skyddstull locka
till anläggning af flere spinnerier inom landet och en konkurrens dem emellan, sorn
snart skulle komma att medföra förlust; i sammanhang hvarmed Herr Hjerta ock föreslagit,
att införsels-tullen å färgadi bomullsgarn måtte bestämmas lill lika tull af 8 sk.
för alla färger.
Herr vice Talmannen Brinck har å ofärgadt garn föreslagit 2 sk. 8 rst., samt
å färgadt, rödt, 6 sk. och allt annat 8 sk. införsels-tull pr skålp.
Riksdags-fullmäktigen Nils Larsson från Jemtlands län har, under förutsättning
att införsels-förbuden,komma att upphöra och tull-afgifterne å bomulls-väfnaderne nedsättas,
samt, på det inhemska väfnads-industrien genom lindrigare tull å sin egentliga
rudimaterie, garnet, måtte lättare kunna uthärda konkurrens med den utländska tillverkningen,
föreslagit, alt införsels-tullen å oblekt bomullsgarn måtte nedsättas till 2
sk. 6 rst. — en lull-afgift, som, vid jemförelse med den inom Tyska Tullföreningen
stadgade af 2 sk. lf rst., efter Svenskt mynt och vigt, borde för Svenska bomuflsspinnerierne
blifva fullt tillräcklig, då till tull-afgiften komme handels- och sjöfarts- m.
11. afgifter. Varande slutligen af Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson yrkadt, alt
införsels-tullen å ofärgadt bomullsgarn mätte nedsättas från 4 till 2 sk. skålp.
Så väl vid 1847—48 årens, som vid sistlidne riksdag, blef införsels-tullen å hvitt
bomullsgarn nedsatt, nemligen, vid den förra, å garn öfver N:o 26 från 6 till 5 sk. och
vid den sednare å alla slag från 5 till 4 sk. pr skålp.; och med den stora tillvext
bomulls-spinnerierne inom landet under sednare tider vunnit har, oaktadt dessa tuilnedsättningar,
införseln af de garnsorter, nemligen under N:o 26, som här hufvudsakligen
tillverkas, under sista decennium nedgått från 500,000 till omkring 100,000 skålp. årligen.
Numera utgöra de finare garn-numren hufvudsakliga föremålet för importen.
År 1852 införtullades något mera än en million skålpund af N:o 26 och deröfver. I
förhållande till dessa finare garnsorters värde kan nu gällande införsels-tull icke skäligen
anses för konsumenten betungande, åtminstone icke vid jemförelse med den tull,
som drabbar öfrige i samma mån bearbetade fabriks-varor. Derförutan torde ock böra
tagas i betraktande, att vissa inhemska spinnerier ännu anses behöfva och åtnjuta förlagslån
till uppmuntran af den finare garn-tillverkningen; och det är i synnerhet för
dennas skull Utskottet befarar, att en ytterligare nedsättning i den så nyligen lindrade
tullsatsen ej vore välbetänkt. På dessa skäl och med afseende tillika å den ganska väsendtliga
stats-inkomst nu gällande införsels-tull inbringar, hemställer Utskottet,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
21
alt införsels-tullen å Bomullsgarn, såväl ofärgadt sorn färgadt, må
vid innevarande riksdag lemnäs oförändrad.
Angående införsels-tullen å Ullgarn, nu indeladt i tre hufvudrubriker, Kamulls-, Garn, KamKardulls-
och Streich-gärn, med olika underafdelningar och tullsatser, hafva flera olika ulls-, Kardförslag
till Utskottet inkommit. Så har Herr Grefve Taube antagit, alt, då tullen på fi- streich
nare ull vore 6 sk. pr skålp. och vid spinningen beräknades ett affall af 30 till 40 procent,
ullgarn, alla slag, ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt, borde beläggas med en
införsels-tull af 10 sk. pr skålp., såvida icke utländska lullförfattningarne gynnade exporten
af ullen eller ullgarnet på ett sätt, som förändrade jemförelsen deni emellan, och borde
tullen på ullgarn, färgadt, tviunadt eller dubbleradt, lämpas i förhållande till den
pä det olärgade.
Herr Grefve Lewenhaupt, Sten, har, jemte förslag om förändrad tullsats på ull,
tillstyrkt, att kamullsgarn måtte tullfritt eller åtminstone mot en tullafgift af 2 sk.
skålp. få införas. Han har, tili stöd för detta förslag, anfört, att något kamulls-spinneri
icke funnes, och af flere skäl icke komme att uppslå i Sverige. Hel- och halfyile-väfnader
af detta slags garn förbrukades emellertid i ganska stora qvantiteter inom landet,
och väfnader deraf borde här, likaväl som annorstädes, kunna åstadkommas, om
industrien, genom nedsättning i tullen på rudimaterien, uppmuntrades.
Hufvudsakligen på samma skäl, som Herr Grefve Lewenhaupt anfört, har Herr
Hjerta tillstyrkt nedsättning i införsels-tullen å kamullsgarn, ofärgadt, otvinnadt eller odubbleradt,
från 6 till 4 sk. skålp.; äfvensom han, under förutsättning att ull blefve tullfri,
föreslagit antagandet af 5 sk. införsels-tull på kardullsgarn, och för den händelse
åter, all införsels-tull bibehölles på artikeln ull, ansett en förhöjning utöfver denna tull
böra medgifvas garnet med högst 5 sk. skålp.; anmärkande Herr Hjerta, att, då af kamullsgarn
år 1852 införts endast 101|- skålp., detta utvisade, att den närvarande tullen, 18 sk.
skålp., utgjort detsamma som förbud, hvilket desto hellre borde afskaffas, som kardullsgarn
behöfde användas för hemväfnader, och ingenstädes i handel nu funnes några ständiga,
än mindre sorterade lager af ullgarn, då man icke dit räknade sephirgarn eller andra
af sådant slag, som nyttjades till broderi- och tapisseri-arbeten, under det deremot bomullsgarn
utgjorde en af de större handelsartiklarne.
Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson har ansett införsels-tullen å garn, alla slag,
böra nedsättas med 50 procent.
Ehuru Utskottet, på de skäl, som Herr Grefve Lewenhaupt och Hr Hjerta anfört,
skulle anse önskligt, att kamulls- eller redgarn, som här i landet icke tillverkas,
kunde medgifvas lindring i de derå nu stadgade införsels-afgifter, vågar Utskoftet icke
föreslå en sådan åtgärd, enär, såsom i Kongl. Maj:ts vid 1847—1848 årens riksdag
afgifne tulltaxe-försiag jemväl upplyses, Utskottet inhemtat, att kamulls- eller redgarn
vid förtullning svårligen kan ifrån kardullsgarn särskiljas. General-sammandragen öfver
införda varor under 1852 utvisa också alt, under det omkring 24,000 <U. kamullsgarn
blifvit införtullade, endast 102 £1. kardullsgarn inkommit. Yid sådant förhållande torde
icke utan skäl kunna befaras, att kardullsgarn till betydlig del ingått emot den för kamullsgarnet
stadgade lägre tullen; och angelägenheten att åt tulltaxan gifva den förenkling,
hvarigenom dylikt missförstånd må för framtiden undvikas, är, efter Utskottets
tanke, af den vigt, att alla slags ullgarn böra under en rubrik i taxan sammanföras.
Då Utskottet af skäl, som bär nedan komma att anföras, ansett sig icke böra
i nu gällande införsels-lull' för ull föreslå annan förändring än att alla slag af samma
artikel må åsättas den för grof ull nu stadgade införsels-afgift, 2 sk. skålp., har Utskottet
icke heller ansett sig böra för den gemensamma rubriken ullgarn antaga lägre tullsat
-
22
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
ser än de till förmån för hel- och halfylle-väfnads-fabrikerne nu å streichgarn stadgade,
af 8 och 10 sk. skålp.; och hemställer Utskottet, i öfverensstämmelse härmed,
att Ullgarn, alla slag, må i en rubrik sammanföras och indelas
i: ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt, med 8 sk. samt färgadt
tvinnadt eller dubbleradt med 10 sk. införsels-tull per skålp.
Garn, Jemte det Kongl. Maj:t, lill lättnad för såväl segelduks-tillverkningen som rae
Linne-
kaniska linspinnerierne, föreslagit, såsom en undantags-förmån, betydligt nedsatta införsels-afgifter
å lin, har Kongl. Maj:t tillika, och då för den finare linneväfnads-industrien
tillgången af dervid behöfligt, på tillfyllestgörande sätt blekt, Linnegarn icke mot,
svarade behofvet, ansett, att linnegarn, blekt och ofärgadt, otvinnadt, machin-spunnet,
af N:o 50 och derutöfver borde få införas mot en tullafgift af 12 sk. per skålp.
Herr Hjerta, som ansett all tull å lin kunna upphöra, och yrkat, att den åtminstone
icke måtte bestämmas till mera än 16 sk. per lisp., har, i afseende å ofärgadt
linnegarn, anfört, hurusom behofvet af nedsättning i den nuvarande orimliga tullafgiften
derå vore ännu mera, än i fråga om öfriga garnsorter, i ögonen fallande; hvarföre
han ock tillstyrkt nedsättning deraf till hälften, eller 12 sk. skålp. Denna nedsättning
kunde icke i väsendtlig mån inverka till skada för den inhemska spånads-industrien,
men skulle deremot lemna tillfälle att genom handeln förse sig med mera sorterade
qvantiteter linnegarn, än nu står att erhålla; och vore man vid denna riksdag sinnad
att göra någon förändring i tullsystemet i afseende på linneväfnader, så blefve det så
mycket mera nödvändigt tillse, att icke en förbuds-afgift å garnet bibehölles. Införseln,
som 1852 utgjort 1,414 skålp., skulle genom tullafgiftens nedsättning till hälften åt
minstone
sex-dubblas och i sådant fall lemna Staten mer än dubbel inkomst mot den
närvarande. Å färgadt linnegarn föreslogs nedsättning likaledes till hälften af nu gällande
tullsats, eller till 18 sk. skålp.
Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilssons förslag upptager införsels-tullen å lin och
ofärgadt linnegarn till hälften af nuvarande belopp.
Utskottet, som, på sätt vid artikeln Lin kommer att närmare omförmälas, ansett
sig böra föreslå en allmän införsels-tull derå af 12 sk. för ohäckladt och 24 sk. för
häckladt per lisp., har af förhandlingarne vid 1847—48 årens riksdag inhemtat, att
Kongl. Maj:t, i sitt då afgifne tulltaxe-förslag, under antagande af nyssnämnde tullsatser
för lin, upptagit införsels-afgifterne å linnegarn till endast 8 sk. för det ofärgade och
12 sk. för det färgade. Och ehuru Utskottet anser redan dessa tullsatser, i förhållande
till den nedsatta råvaru-tullen, innebära tillräckligt skydd för den inhemska lin-spånads-industrien,
hvilken i 1835 års och äldre tulltaxor icke var med högre afgiiter
skyddad, oaktadt lintullen då utgjorde 1 R:dr 8 sk. lisp., samt det vore önskligt, att'
linneväfnadstillverkningen, såväl den fabriksmessiga som hus-slöjden, åter kunde beredas
tillgång på, linnegarn emot nyssnämnda tullafgifter, har dock Utskottet, för att icke
framkalla, om ock ogrundade, farhågor för beståndet af den husslöjd, som med linspånad
sysselsättes, och då åtminstone för visst kan antagas, att den af Kongl. Maj:t för
oblekt linnegarn, af större finhet, föreslagna tullsats, hvilken ännu i 1841 års tulltaxa,
oaktadt den då stadgade högre tullen å lin, var antagen för allt ofärgadt linnegarn,
jemväl nu skall innebära fullt betryggande skydd för den gröfre garntillverkningen, funnit
sig böra tillstyrka,
att, på sätt Herr Hjerta och Johannes Nilsson föreslagit, införselstullen
å Linnegarn må bestämmas för ofärgadt till 12 sk. och
för färgadt till 18 sk. per skålp.
Garn, Segel- Då Segel- och Rindgarn utgör, bland annat, för fartygs utrustning erforderligt
ock Bmd- material, föreslår Utskottet,
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, N:o 3.
23
att införsels-tullen å Segel- och Bindgarn nedsättes ifrån 8 till 6
sk. pr skålp.
Gevär, alla slag, eller delar deraf, som nu äro åsalte tullafgift till 33.y procent Gevär.
af värdet, men, i följd af detta förtullningssätt, icke på långt när lemnat den tull-in
komst,
som skäligen bordt utgöras, torde, på sätt Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag
ock föreslog,
böra i taxan specificeras och åsättas införsels-tull, sålunda:
Dubbelbössor, 1 st. 4 B:dr.
Enkla Bössor, 1 st. 2 B:dr.
Pistoler, Piiffertar och Terseroller, 1 par, 1 B:dr.
Delar af Gevär förlullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
De nu i noten till Gevär hänvisade artiklarne ”Sablar” och ”Värjor”
torde i stället böra till ”Stålarbeten” hänvisas.
1 stället för den värdetull af 25 proc., som är åsatt Gipsarbeten, ej specificerade, Gipsarbeten.
föreslår Utskottet,
att nämnde artikel belägges med 8 sk. tull per skålp.
I gällande taxa äro Buteljer, Burkar, Bunkar och Flaskor åtskiljde i tre klasser, Glas,
nemligen: af ”till och med \ kannas rymd” med 32 sk.; ”deröfver till och med kanna” med Buteljer,
2 B:dr 10 sk.; och af ”större rymd’’ med 4 B:dr 32 sk. införsels-tull per 100 st. Herr m' m'
Hjerta har härvid anmärkt, att den första afdelningen ined 32 sk. tull för 100 stycken
borde beräknas till -^:dels, i stället för en fjerdedels kanna, på det att ej tvetydighet
vid tullberäkning för vanliga buteljer måtte uppstå, samt att för buteljer öfver kanna
vore nog att hafva en afdelning med 1 B:dr 32 sk. tull, emedan transport-kostnad och
faran för kassering blefve i proportion större för större volymer och dessutom sådana
glaskärl sällan införskrefvos, annat än för speciela, på förhand gifna behof, då tillgång
derå ej funnes vid de Svenska glasbruken. Varande dessutom af Hr Hjerta anmärkt,
,att tullafgifterna i nu gällande taxa å andra klassen buteljer uppginge till nära 40 och
å den tredje klassen till nära 50 procent af värdet.
Vid sistlidne riksdag blef jemväl af Bevillnings-Utskottet, på de af Herr Hjerta
antydda skäl, första klassen af ifrågavarande artikel utsträckt till buteljer af £ kannas
rymd, men med derå till 40 sk. förhöjd införsels-afgift, samt tullen å andra klassen nedsatt
till 1 B:dr 32 sk. och å den tredje till 3 B:dr 16 sk. per 100 st. Med förnyande
af Bevillnings-Utskottets sålunda gjorda förslag, angående klassindelning, och någon, i
förhållande till de utrönta varuvärdena; lämpad rättelse af de särskilda tullsatser.ne, tillstyrker
Utskottet,
att Buteljer, Burkar, Bunkar och Flaskor:
lill och med j- kanna, må åsättas 32 sk.
deröfver till och med \ kanna . 1 R:dr 36 sk. samt
af större rymd 3 R:dr 24 sk.
införsels-tull för 100 stycken.
Erinrande att den nu till 40 sk. lisp. å Fönsterglas, alla slag, stadgade inför- Glas,
sels-tull, med tillägg af öfriga afgifter, utgjorde omkring 40 procent af tulltaxe-värdena, Fönsteroch
att, då behofvet af fönsterglas till billigt pris vöre allmänt för rikets alla innebyggare,
glasfabrikationen, redan skyddad af varans svårighet att transportera och omöjlighet
att smuggla, borde moderera sina anspråk till en skyddstull af 20 sk. per lisp.,
har Herr Hjerta yrkat en sådan förändring.
Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag vitsordade, att den nu gällande tullsatsen
stundom uppginge ända till 75 procent af verkliga varuvärdet, och att behofvet af
24
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 3.
Glas,
Patent.
Glas,
Spegel
-
Gummi,
alla slag.
Hampa.
rättelse derutinnan var i ögonen fallande. I öfverensstämmelse med hvad då tillstyrktes,
föreslår äfven nu Utskottet,
att, med nedsättning af införsels-tullen från 40 till 30 sk., oell antagande
af skålpundet såsom lämpligaste förtullnings-qvantitelen,
tullen å Fönsterglas, alla slag, må bestämmas till 1 sk. 6 rst.
per skålpund.
Då i handeln artiklarne Patentglas och Glas-takpannor ofta förekomma, men ej
kunde bära den höga tull, som för rubriken glas, andra slag, var bestämd, så och ehuru
1 sk. införsels-tull pr skålp. å dessa slags glas stöde i riktigt förhållande till varuvärdet,
ansåg Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag sig likväl, tiil förekommande al
det missbruk vid förtullningen, hvartill skiljaktiga tullsatser å fönsterglas samt patentglas
och takpannor kunde föranleda, böra i taxan införa en ny rubrik: patentglas och
takpannor, med åsättande af samma införsels-tull, som för fönsterglas stadgades.
Utskottet förnyar detta förslag och hemställer alltså,
att under hufvudrubrikén Glas, Patentglas och Takpannor upptagas
i,särskild rubrik, med 1 sk. 6 rst. införsels-tull pr skålp.
1 stället för den värdetull af 15, 20 och 25 procent, som nu är bestämd för Spegelglas,
i mån af den bearbetning de undergått, och då vigtförtullning äfven för denna
artikel bör antagas, förnyar Utskottet jemväl det af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne
riksdag gjorda förslag,
att införsels-tullen må bestämmas å: ’’rå och oslipade” Spegelglas
lill 1 sk. 6 rst.; å ’’slipade o folier ade” lill 2 sk. 6 rst. samt å
r/olierade” Spegelglas till 6 sk. per skålp.
Å Gummi, alla slag, ej specificerade, nu åsatte 3 sk. införsels-tull pr skålp., har
Kongl. Maj:t, med afseende å näringarnes behof, föreslagit nedsättning till 8 rst. skålp.
I Herr Hjertås motion åter föreslås, ätt under artikeln Gummi måtte upptagas
en särskild rubrik: Gummi Arabicum, Gummi Senegal eller andra dermed likartade Kådor,
med tullafgift af 1 sk. pr skålp., enär dessa artiklar vore af stor nödvändighet
och ätginge i betydlig mängd för appretering af tyger, af hvilka, med flera anförda
skäl, Herr Hjerta dock alternativt hemställt, att införsels-tullen å nämnde artiklar kunde
helt och hållet borttagas. Varande i sammanhang härmed af Herr Hjerta ånmärkt, att
de i noten, med hänvisning till Gummi, upptagne artiklarne, Copal, Lacca, Mastix och
Sandarac, såsom utgörande hartser, borde till denna rubrik hänföras.
Utskottet, som funnit sig böra instämma i Kongl. Majrts förslag och således för
gummi, alla slag, antaga en lägre tullsats, än Herr Hjerta för vissa arter gummi alternativt
tillstyrkt, vid hvilket förhållande, om ock någon vetenskaplig oegenllighet förefinnes
i den för artiklarne Copal, Lacca, Mastix och Sandarac uti gällande taxa befintliga
hänvisning, sistnämnde artiklar likväl hädanefter skulle komma alt i följd af denna
hänvisning åtnjuta ali den lindring i införsels-tullen, som kan vara af behofvet påkallad,
hemställer alltså,
att, med bibehållande af nu gällande tulltaxa i öfrige bär omförmälde
hänseenden, införsels-tullen å Gummi, alla slag, ej specificerade,
må nedsättas till 8 rst. skålp.
Herr Grape har föreslagit, att häcklad Hampa, nu åsatt 24 sk. införsels-tull per
skeppund, måtte, såsom behöflig rudimaterie för fartygs utrustning, göras tullfri; och är
af Johannes Nilsson nedsättning af tullen med 50 procent yrkad.
Då i handeln vanligen förekommer endast ohäcklad hampa, hvaraf den årliga,
från all tull befriade, införseln uppgår till omkring 10,000 skeppund, under det af häcklad
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
lad hampa år 1852 endast inkommit två skeppund, anser Utskottet något verkligt behof
icke påkalla nedsättning eller upphäfvande af den för häcklad hampa na stadgade
införsels-tull; och sorn den arbetsförtjenst, hvilken genom hampans häckling uppkommer,
skäligen bör stanna inom landet, hemställer Utskottet,
att Herr Grapes och Johannes Nilssons omförmälde förslag mätte
lemnäs utan afseende.
Då den i noten med hänvisning till Hartz upptagne artikeln Harpoes vora ett behöflig!
material vid fartygs utrustning, har Herr Grape för samma artikel yrkat
tullfrihet.
Vid betraktande deraf att harpoes utgör ett af hartz beredt ämne, har Utskottet
väl funnit harpoes icke kunna medgifvas lägre tull, än råämnet; men sorn den å hartz
nu tili 16 sk. lispundet stadgade tull betydligt öfverstiger 25 procent af varans verkliga
värde, och hartz utgör ett för flera handteringar behöfligt råämne, hemställer
Utskottet,
att införsels-tullen å Hartz må nedsättas till 8 sk. lispundet, och
Harpoes vid hänvisningen till Hartz bibehållas.
Då Hattar af läder, fiskben, papper, träd eller rötter m. in. egentligen begagnas
af sjöfolk och andra obemedlade folk-klasser, samt följaktligen icke böra bibehållas vid
den til! förbud gränsande höga tullsats af 1 I»:dr stycket, som i nu gällande taxa är
bestämd, så förnyar Utskottet det vid sistförflutne tvenne riksdagar af dåvarande Bevillnings-Utskott
gjorda förslag,
alt införsels-tullen å ifrågavarande artikel må nedsättas till 24 sk.
per stycke.
Som den för Ilattflätor af halm eller strå stadgade införsels-tull af 1 R:dr 16 sk.
skåip. vore alltför hög, men ändock icke förmått framkalla någon industri för fina hattflätors
förfärdigande inom landet, har Herr Hjerta till lättnad för deni, som skola förtjena
sitt uppehälle med hattars förfärdigande, föreslagit nedsättning af införsels-tullen å
haltllälor till 16 sk. per skålpund. •
Lika med Herr Hjerta anser äfven Utskottet någon lindring i nu stadgade höga
införsels-tull å ifrågavarande artikel böra medgifvas; men då 1,787 skålpund hattflätor
år 1852 införtuilats, och en så betydlig nedsättning på en gång, som Herr Hjerta föreslagit,
sannolikt icke skulle kunna framkalla en till den grad stegrad import, att statskassans
förlust derigenom Liefve godlgjord, hemställer Utskottet,
att införsels-tullen k Halt flätor af halm eller sira nu måtte nedsättas
lill 1 lt:dr skålpundet.
Yid upphörandet af de transatlantiska tull-lindringarne med nästlidne års början,
nedsattes den förut å oberedda, till pelsverk ej hänförliga, torra Hudar och Skinn stadgade
införsels-tull från 2 sk. till 1 sk. 10 rst. skålpundet, hvaremot införsels-afgiften å
andra slag, oberedda hudar, 1 sk. per skålpundet, bibehölls oförändrad.
Nu har Kongl. Majit föreslagit, att införsels-tullen ä våtsallade hudar, i anseende
till dessas större vigt, n»en i öfrigt goda beskaffenhet, mätte nedsättas till 8 rst.
skålpundet.
Herr Hjerta har. i afseende på artikeln oberedda Hudar och Skinn, anmärkt, att,
ehuru densamma utgjorde en bland de oundgängligaste fprnödenheterne, särdeles i ett
kallt klimat, samt derföre rigtigast borde från ali införsels-tull befrias, tullafgiften likväl
för några riksdagar tillbaka, utan allt annat rimligt skäi, än beredandet af en ökad
stats-inkomst, blifvit nära förduhbiad. för att häri tillvägabringa en, af billigheten j
hög grad påkallad, rättelse, borde tullafgiften nedsättas å torra hudar till 1 sk., fteh å
Bih. till R. St. Prat. 4SSS & 4SS4. S Sami. 4 Afd. 2 Htift. 4
Harts,
Itarpoes.
Hattar.
Hattjlätor.
Hudar och
Skinn,
oberedda.
26
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
Hudar och
Skinn, beredda
eller
Läder.
andra slag till 8 rst. skålpundet, hvarigenom, under förutsättning af lika stor import
som hittills, visserligen uppkomme en minskning i stats-inkomsten af omkring 45,000
R:dr, hvilken dock de betydligt förökade tullinkomsterne syntes kunna medgifva.
Herr Schwan har yrkat tullafgifternas nedsättning till hälften, eller 11 rst. å
torra och 6 rst. å andra oberedda hudar.
Uti särskildt, med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse och under åberopande
af 56 §. Riksdags-ordningen, lill Borgare-ståndet ingifvet skriftligt anförande,
som blifvit till Utskottet remitteradt, har Herr P. H. Hesselgren anmärkt, hurusom,
vid omförmälde tull-lindringars upphörande, införsels-tullen, som förut utgått med 25 proc.
lindring för hudar, som infördes från Södra Amerika, i sjelfva verket blifvit förhöjd å
torra hudar med 4 och å andra slag med 3 rst. pr skålp.; vid hvilket förhållande och
då såsom princip för en liberalare lull-lagstiftning borde i första rummet tillses, att råämnen,
som skola förarbetas inom landet, och der icke kunna, utom i obetydlig mån,
erhållas, från införsels-tull befriades, men Herr Hesselgren dock icke för närvarande
trodde sig böra påyrka en sådan utsträckning, så hemställde han, att, med indelning
af oberedda, till pelsverk ej bänförliga, hudar och skinn, i torra, lorrsaltade och
våtsallade, införsels-tullen måtte bestämmas å de förstnämnde till 1 sk., å torrsaltade
till 8 rst. och å våtsaltade till 6 rst. pr skålp.
Af Bevillnings-Utskottets vid sisllidne riksdag i denna fråga afgifna betänkande
inhemtas emellertid, att, efter verkställda, noggranna uträkningar angående de åren
1847, 1848 och 1849, med och utan tull-lindringar, införda qvantiteter oberedda hudar
och skinn, det verkligen erlagda tullbeloppet uppgått, för torra hudar till 1 sk. 10
rst., och för andra slag till nära 11 rst. skålp., och någon förhöjning af förut utgjord
tull träffade följaktligen endast sistnämnde varuslag, dock icke med mera än något öfver
1 rst. skålp. Tull-Iindringarnes afskaffande kan följaktligen icke anses innebära A
giltig anledning till förändring i nu stadgade tullsatser; och om äfven icke må förnekas,
att ifrågavarande artikels egenskap af ett ytterst behöfligt råämne skulle principenligt
påkalla en allmän nedsättning i de derå stadgade tullafgifter, får dock icke förbises,
att Statens närvarande behof kräfver uppoffringar, hvilka måhända icke skulle
på annat sätt kunna mindre kännbart utgöras; hvarföre Utskottet, med afseende å
den betydliga statsinkomst, som tullafgifterna å ifrågavarande artikel inbringa, anser
sig icke böra i nämnde tullsatser föreslå annan förändring än Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse innehåller; i öfverensstämmelse hvarmed Utskottet alltså tillstyrker,
att för oberedda (till Pelsverk ej hänförliga) Hudar och Skinn
må antagas följande indelning och tullsatser:
torra: osaltade .... 1 skålp. . . 1 sk. 10 rst.
„ saltade .... 1 „ . . 1 sk. —
våtsaltade och andra slag 1 „ . . — 8 rst.
Vidare har Herr Hesselgren i ofvannämnde anförande, för den händelse, att Rikets
Ständer bifölle hans förslag om tull-bestämmelserna för oberedda Hudar och Skinn,'
förmält sig böra medgifva nedsättning i införsels-tullen å följande slag beredda Hudar
eller Läder, nemligen å Karduans- samt färgade eller tryckta Skinn, från 1 R:dr 24 sk.
till 1 R:dr pr skålp. ; å Sulläder från 12 till 10 sk. och å andra slag, ej specificerade
Hudar och Skinn, från 24 till 20 sk. pr skålp.
Då emellertid Utskottet funnit Herr Hesselgrens först omförmälda förslag icko
kunna bifallas, har Utskottet icke heller ansett sig böra ifrågasätta någon nedsättning
å införsels-afgifterne å rubrikerne »Sulläder» och »andra slag»; men som deremotKarduans-
samt färgade eller tryckta Skinn, äfvensom den under egen rubrik i taxan upp
-
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
27
tagna artikeln Pergaments-skinn, nu åsatt 1 R.dr införsels-tull pr skålp., utgöra för flera
inhemska näringar behöfliga rnaterialier, hvilka hvarken till erforderlig mängd eller godhet
inom landet tillverkas, samt de å dessa varuslag nu stadgade tull-afgifter uppgå till
nära 40 procent af verkliga varu-värdet, hemställer Utskottet, hufvudsakligen i likhet
med hvad redan vid 1847—48 årens riksdag af Kongl. Maj:t föreslogs,
att Karduans-, Pergaments-, samt furgade, pressade eller tryckta
Skinn, sammanförda i en rubrik, må åsältas 36 sk. införsels-tull
pr skålp.
Under rubriken oberedda Pelsverk upptager gällande taxa fleya i handeln sällan Hudar och
förekommande slag, genom hvilken specifikation både onödig vidlyftighet och fara för vS]iinnl
missförstånd vid tull-hehandlingen förorsakas. Med förnyande af Bevillnings-Utskottets e iVcr ■
vid sistlidne riksdag gjorda förslag, hemställer derföre Utskottet,
att den förenkling af rubrikerne och förändring i tull-satserne,
som hilagde taxe-förslag för oberedda pelsverk innehåller, måtte
godkännas.
Den å Humle nu stadgade införsels-afgift, 1 R:dr 24 sk. pr lisp., uppgår till nära Huml».
33^- procent af rätta varu-värdet; och då denna artikel, som icke till erforderlig mängd
inom landet produceras, utgör ett vigtigt råämne för beredning af sådane helsosamma
drycker, hvarpå, såsom ett kraftigt medel att minska bränvins-konsumtionen, tillgång
till billigare pris bör arbetsklassen beredas, så föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Humle må nedsättas till 1 R:dr pr lisp.
Nu gällande införsels-tull å Häcktor, Hakar och Hvskjor, 1 R:dr pr skålp., ut- Häcktor,
gör 50 pröcent af denna lätt smuggelbara varas värde, och verkningarne deraf visa sig Hyskjor.
i ringheten af den lolliga införseln. Hakar
Lika med Bevilinings-Utskottet vid sistlidne riksdag tillstyrker Utskottet,
att införsels-tullen å Häcktor, Hakar och Hyskjor må nedsättas
till 24 sk. pr skålp.
Uti gällande tull-taxa äro Fältskärs- samt Mathemaliska, Optiska, Fysiska och lnstrumenNavigations-instrumenter
underkastade värde-förlullning med införsels-afgifter från 5 till
25 procent för olika slag deraf. Detta förtullningssätt Iemnar i afseende å flera bland mathematinämnde
artiklar, hvilka icke utgöra föremål för någon utbildad handels-rörelse, ännu ska,m.Jl.
större utrymme för missbruk, genom origtiga angifnings-värden, än sorn i afseende å
allmänna handelsvaror torde ega rum. Då både tulltjenslemännen och de trafikerande
kunna bedöma handelsvarornas rätta värde, saknas deremot ofta en sådan kunskap i
afseende å förevarande artiklar. Vigt-förtullning torde alltså här, likasom i Danska tulltaxan,
kunna och böra införas.
I fråga om de särskilda tull-satser, hvilka härvid må bestämmas, har Utskottet
ansett sig böra, så vidt möjligt, bibehålla den i gällande taxa antagna proportionen
emellan afgifterne för olika slag instrumenter, och vid sådant förhållande icke funnit
behöfligt att, på sätt Herr Grape i sin motion hemställt, fritaga Kompasser och ej specificerade
Navigations-instrumenter från den billiga afgift, som för dem skulle ifrågakomma.
Med vidare fästadt afseende å den införsels-tull, som nu är i allmänhet bestämd
för de ämnen, arbetade, hvaraf instrumenterne hufvudsakligen bestå, tillstyrker
Utskottet alltså,
att hufvudrubriken Instrumenter: Fältskärs-, Mathemaliska, Optiska,
Fysiska och Navigations-, med eller utan fodral, må indelas i:
Cirklar, Passare och Cirkelbestick, Glasögon och Lorgnetler,
med 24 sk.; samt
28
Bcvillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
al/a andra slag monterade optiska Glas samt Instrumenter,
ej specificerade, med 10 sk. införselstull pr skålp.
Inventarier, Sjelfva taxan upptager nu endast »Skeppsinventarier, brukade å förolyckade eller
Skepps-, sjöskadade utländske fartyg;» och bestämmer införsels-tullen derå till 10 procent af anktions-inrops-summan;
ölen i 13 §. af underrättelserna tilt tull-taxan är vidare föreskrift
Vet, dels att slöjde-varor eller fabriks-, handtverkeri- och manufaktur-varor, i taxan ej
specificerade, hörande, såsom inventarier, till fartygs byggnad, tackling och utrustning,
men ej hänförliga till husgeråds-saker eller beklädnads-persedlar, i allmänhet finge införas
mot 10 procent tull, dels ock att Kommers-kollegium, för vissa läll, kunde medgifva
införsel af sådané inventarier, mot en tull af fem procent å värdet
Herr
Grape har yrkat tullfrihet för ej specificerade skeppsinventarier.
Då de flesta och väsendtligaste artiklar, sorn till skeppsinventarier äro hänförliga,
finnas i tull-taxan specificerade, hvarföre ock den Kommers-kollegium förbehållna
vätt att medgifva licenser i detta hänseende högst sällan, om någonsin, blifvit anlitad,
synes det hvarken behöiligt eller ens lämpligt att, såsom Herr Grape begärt, stadga en
tull-frihet, söm, medgifven, möjligen kunde missbrukas; hvaremot Utskottet, i öfverensstämmelse
med föreslagna införsels-tullen å fartyg, med tillbehör, tillstyrker,
att så väl å ailä Skeppsinventarier, brukade ä förolyckade' eller
sjöskadade utländska fartyg, som å de i 13 §. af tull-taxe-ittt
derrättelserna
nu omförmälda ej specificerade Skeppsinventarier,
hvilka icke kunna lil! husgerådssaker eller beklädnadspersedlar
hänföras, införsels-tullen må bestämmas till 5 procent af värdet,
och föreskrifterna härom, med uteslutande af stadgandet i taxeunderrättelserna,
intagas i sjelfva tull-taxan, på sätt bifägde förslag
innehåller. ^
Jern: Det oskiljaktiga sammanhang, hvari frågorna om uppbäfvändé af nu stadgade
gjutet. jn_ och utförsels-förhud å Tack- och Rarlast-jern samt dermed jemförliga artiklar stå
till hvarandra, och äfven hittills blifvit behandlade, föranleder ock Utskottet att nu
iakttaga ett lika behandlingssätt.
Uti Kongl. Slajrts vid 1847—48 årens riksdag afgifne tuiltaxe-förslag anfördes
emot dessa förbuds upphäfvande den hos idkarne af jern hand teringen då allmänt rådande
mening, alt tillstånd till täckjerns utförande skulle för deras rörelse vära i högsta
måtto förderflig Och olycksbringande; med afseende hvarå, äfvensom å den större
frihet i jernhandferingen, hvilken då nyligen trädt i verksamhet och ännu icke kunnat
visa sina följder för dess äldre idkare, Kongl. Maj:t fann förbuden mot utförsel af
tackjern Och dermed likartade artiklar böra bibehållas, och i följd deraf, samt enär
bergsmanna-handleringen fortfarande blefve inskränkt tili dispositionen af sina produkter,
och således behöfde skydd mot utländsk medtäflan, äfven ansåg förbudet mot införsel
af tackjern böra qvarstå. Kongl. Maj:ts nu till Rikets Ständer aflåtna Nådiga
skrifvelse, angående tUll-taXan, innefattar endast det undantag från nyssnämnde förbud,
att Kongl. Kommers-kollegium skulle ega att, efter pröfning af behofvet, då giltiga skäl
förefunnos, på derom i hvarje särskildt fall af vederbörande gjord ansökning, lemna
tillåtelse till införsel, mot 32 sk. ps skeppund, utaf den qvantitet tackjern, sorn vid finare
mekaniskt Verkstadsgjuteri kunde pröfvas vara nödig för tillverkningarnes fullkomnande;
hvarom föreskrift borde i 13 §. af lulltaxe-underrättelserna inflyta.
Herr Hjerta har i ett sammanhang behandlat frågan om upphäfvande af införsels-förbuden
å såväl gjutet söm smidt eller Valsadt jent, samt, ehuru det efter hans
åsigt vöre önskligt, att dessa artiklar kunde få tullfritt införas, likväl då en sådan förändring
på en gäng möjligen skulle mötas äf allt för stora betänkligheter hos dem, som
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
29
i allmänhet fru k la genomgripande åtgärder, inskränkt sig till det förslag, hvad tackjern
angår, ätt införsels-tullen derå mätte bestämmas til! 24 sk. pr skeppund tackjernsvigt;
äfvensom Herr Hjerta förordat utförsels-förbudets borttagande å sistnämnde artikel, med
öfverlemnande tili Utskottets pröfning att bestämma den utförsels-tull, sorn borde sättas
i förbudets ställe. Till stöd för förändringen af införsels-bestämmelserna har Herr
Hjerta bland annat anfört, att den, med en stigande industri och civilisation i bVarje
land, tillvexande förbrukningen äf jern, i följd af Svenska jernets högre värde, här föga
utvecklats, men att denna förbrukning icke desto mindre tillskyndat hela riket, eller
alla konsumenterne tillsammans, en förlust af minst en half million Riksdaler banko
årligen, enär detta utgjorde skillnaden i pris å det Svenska jern, sorn blifvit användt,
och å det billigare utländska, som till flere behof kunnat begagnas; oberäknad! det
hinder för en hastigare utveckling af gjuterier, byggnads-företag och tillverkning af
åkerbruks-redskap m. m., sorn införsels-förbudet förorsakat. Med åberopande af Englands
exempel, der all lull på jern blifvit afskaffad, men den inhemska jerntillverkningön
det oaktadt så gått framåt och förbättrats, att vissa slag Engelskt stångjern under
loppet af sistlidne år icke blott stått lika högt, utan till och med högre i pris än dét
Svenska, och med erinran derjemte om de lättade tillfällen till afsättning för Svenskt
stångjern, som genom Frankrikes redan beslutade, och Förenta Staternas ofördröjligen
förväntade tull-nedsättningar vöre att för Svenska stångjernet påräkna, har Herr Hjerta
sökt gendrifva de farhågor för Svenska stångjernets afsättning och upprätthållande af
dess pris, hvilka vanligen anfördes emot fri införsel af utländskt jern; likasom han bemött
den jemväl yttrade fruktan att, vid fri införsel af, med stenkol tillverkad!, tackjern,
Svenska stångjerns-tillverkare skulle komma att vid sin handtering begagna det
utländska tackjernet och derigenom sätta Svenska jernet i misskredit, med den erinran,
att ingen lag lör närvarande hindrade masugnsegare att blåsa tackjern af usla malmer
eller bruksegare att smida stångjern af dåligt tackjern, men ätt korrektivet enrot en
sådan hushållning läge både i tillverkarens egen fördel att skaffa sin vara kredit och i
köpmannens uppmärksamhet å beskaffenheten af den vara, han sig tillhandlar; hvarförutan
det nogsamt vore bekant, att Engelskt stångjern i temligen stor skala förseddcs
med falska stämplar af våra bästa tillverkningar och under namn af Svenskt jern
fördes till atlägsnare platser, utan att denna skamliga industri förmått hindra afsättning
af verkligt Svenskt jern med bibehållande af dess pris.
Från den större frihet i jernhandteringen, af hvars, vid 1847—48 årens riksdag,
ännu ej pröfvade följder Kongl. Majit, bland annat, hemtade skälen för det då i
afseende å jern bibehållna förbuds-syStem, har Herr Schwan i sin motion räknat Svenska
jernhandteringens bättre dagar; likasom han ansett en friare tällan, genom införsel
af utländskt jern, skola framkalla förbättring af vår egen tillverkning; och då England,
sorn vore vår svåraste medtäflare i jern-industrien, för närvarande funné lätt afsättning
för allt sitt jern, samt tidpunkten, för frångående af den prohibitiva tull-lagstiftningen
för Svenskt jern, följaktligen nu vore särdeles lämplig, föreslog Herr Schwan, på vidare
antydda skäl, alt både vid in- och utförsel täck- och barfåst-jern måtte beläggas
med en tull af 1 R:dr pr skeppund stapelstads-vigt.
Under anförande, hurusom det hittills följd# prohibitiv-systemet isynnerhet hårdt
tryckt tackjerns-tiliverkarne eller bergsmans-ståndet, genom det nu stadgade utförsels^
förbudet å tackjern, samt huru dé låga prisen å Sköttskt, Engelskt och Belgiskt tackjern,
äfven om det Svenska finge, såsom i Norrige, alldeles tullfritt utföras, fullkomligt
betryggade de Svenske stångjerns-tillvefkarne emot all våda deraf, då allenast obetydliga
qvantileter Svenskt tackjern skulle kunna på utländska marknaden i vissa länder,
såsom Finland och det égefftiiga Preussen, afsäitås, har Riksdags-fullmäktigen Anders
30
Bevillnings-Utskothts Betänkande, N:o 3.
Jansson från Westerås län föreslagit, att, i stället för förbud, måtte bestämmas em ulförsels-afgift
å tackjern och dermed jemförlige artiklar af 1 R:dr 16 sk. pr skeppund,
att årligen minskas med 8 skillingar, eller 1856 till 1 R:dr 8 sk. och 1857 till 1 R:dr
pr skeppund; i sammanhang hvarmed Anders Jansson ock yrkat, att införsels-förbudet å
tackjern skulle upphäfvas, och en måttlig införsels-tull i stället stadgas; — varande
denna motion af flere bland Ronde-Ständets ledamöter understödd och deribland af G.
Hullman från Orebro län, sorn begärt, alt Utskottet skulle, till undanrödjande af alla farhågor
å bruksegarnes sida, vid dess utlåtande foga en, så vidt möjligt, till siffran noggrann
kalkyl öfver frakt-, speditions- och handels-omkostnader vid ifrågakommande
tackjcrns-export.
Med all den uppmärksamhet som vigten af denna fråga kräfver, har Utskottet
tagit i öfvervägande icke blott de omständigheter, som till stöd för förbudens afskaffande
och de i stället föreslagne skiljaktige tull-satser blifvit anförda, utan ock de skäl,
som, mera förr än nu, åberopats lör förbudens bibehållande ; och ehuru Utskottet funnit,
alt farhågor ännu af flere jern-handteringens idkare hysas emot ifrågasatta förändringen,
har Utskottet likväl derjemte erfarit, att dessa farhågor hvarken äro så allmänna
eller så bestämda, som tillförene. En af Herr C. F. Wcern j:r vid innevarande
riksdag väckt motion om tionde-lackjernels och hammarskattens afskaffande m. m.
lemnar flera, äfven för ifrågavarande ämne vigtiga upplysningar, och deribland, att intet
Europeiskt land, ehuru flera bland dem sjelfva producera jern för export, stängt
sina hamnar mot införsel af Engelskt jern. Äfven här utgör det Engelska och Skottska
tackjernet en nödvändig råvara för vissa industri-grenar, och 1852 års import-tabeller
upptaga icke mindre än 3,244 skeppund tackjern. För denna införsel har erfordrats
i hvarje särskildt fall sökt tillstånd; men undantagsförmåner tillfredsställa hvarken
rättvisan eller industriens behof alt utan uppehåll kunna förskaffa sig och disponera
erforderliga råvaror.
På de skäl, som i öfrigt finnas uti Herr Hjertås in. fl. motioner omförmälda,
anser således Utskottet införseln af tackjern böra emot en allmän tullsats medgifvas.
Men då ett sådant medgifvande, såsom Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga proposition
vid 1847—48 årens riksdag äfven innehåller, icke skulle kunna, utan förnärmande af
bergsmanna-handteringens rätt, lemnäs, så länge denna handtering blefve genom utförsels-förbud
inskränkt i dispositionen af sina produkter, kräfver ock rättvisan att dessa
utförsels-förbud afskaffas. Detta åter kan deslomindre inverka menligt på Sveriges
slångjerns-beredning, som det Svenska tackjernet redan inne i landet eger ett högre
värde, än de flesta utländska, och ännu mera med tillägg af de dryga transport- och
frakl-kostnaderne m. m., hvilka öfverhufvud kunna antagas uppgå åtminstone till 1 R:dr
16 sk. Banko pr skeppund, blefve på den utländska marknaden så dyrbart, att någon väsendtlig
afsättning deraf icke kan vara all motse. Härom lemnar Norrige ett bevisande
exempel. Detta lands tackjern, ehuru lika godt som det Svenska, och sedan år 1843
befriadt från all utförsels-tull, samt för exporten till England underkastadt vida lägre
fraktkostnader än härifrån skulle ega rum, bar, detta allt oaktadt, utgjort föremål för
endast obetydlig export. Denna uppgick nemligen år 1851 till icke mera än 582 skeppund,
och har i det hela snarare al-,än tilltagit, under det deremot stångjerns-exporten från
Norrige tillvext.
Beträffande beloppet af den tull, som bör sättas i förbudens ställe, så, ehuru
Utskottet, å ena sidan, lika med hvad åtskillige bland motionärerne anmärkt, anser
stadgandet af så höga tullsatser, att desamma, likasom förbud, omintetgjorde all handel
med ifrågavarande artiklar, hvarken vara behöfligt eller lämpligt, samt, å den andra
åter, icke befarar, att äfven den ifrågakomna lägsta tullsatsen af 24 sk. pr skeppund
Bevillnings-VtskoUels Betänkande, N:o 3.
31
tackjerns-vigt skulle för Svenska jernhandteringen medföra någon verklig våda, tror
dock Utskottet, att både sistnämnda tullsats och den af Kongl. Maj:t undantagsvis föreslagna
af 32 sk. pr skeppund, vid öfvergången från förbud, skulle framkalla farhågor, hinderliga
för reformens genomförande; hvarföre Utskottet, såsom en lämplig medelväg,
hvilken skäligen bör tillfredsställa alla intressen, ansett sig böra gifva företrädet åt den
af Herr Schwan till 1 R:dr pr skeppund st. v., så väl vid in- som utförseln förordade
tullsats; och hemställer Utskottet alltså,
att nu stadgade in- och utförsels-förbud å »Tack- och Barlastjern,
» äfvensom utförsels-förbuden å de likartade artiklarne, nKanoner,
Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade,
» samt å »Hällar öfver 11 tums tjocklek, samt Lod och
Lödjor lifver 1 skepp.-s vigt stycket» må upphäfvas, och en tullsats
af 1 R:dr pr skeppund st. v. i förbudens ställe antagas.
Uti införsels-tariffen äro under hulvudrubriken gjutet Jern, näst Tack- och Rar
last-,
upptagna rubrikerna, »Bomber och Kulor, champlounerade till visst mått och renfilade
etc.,» med 8 R:drs, »Kanoner, Stycken, Nickhakar, Mörsare, ostämplade och oborrade,
» med 4 R:drs, »Grytor, Pannor, Kittlar etc.» med 6 R:drs, »Hällar, Lod och Röd
jor,
» med 4 R:drs samt »kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulör,» med 2 R:drs
införsels-tull pr skeppund st. v., å hvilka samtliga artiklar Herr Schwan yrkat lika tullsats,
2 R:dr pr skeppund; hvaremot Herr Hjerta, under förutsättning att den af honom
föreslagna införsels-tullen å tackjern blefve antagen, ansett de under rubriken »Grytor,
Pannor etc.» upptagna artiklar böra, i stället för den nu stadgade införsels-afgiften
af 6 R:dr, åsättas 3 R:dr 16 sk. införsels-tull pr skeppund.
Med fästadt afseende ä ifrågavarande artiklars ganska väsendtligt skiljaktiga värden,
har Utskottet väl funnit, att någon för dem alla gemensam eller lika tullsats icke
lämpligen kan bestämmas; hvaremot och då de nu å nämnde artiklar stadgade införsels-afgifter,
både i förhållande till varu-värdena och i synnerhet sedan råvaran, tackjernet,
efter Utskottets förslag, kan blifva föremål för import, äro allt för höga, Utskottet
ansett sig höra hemställa,
att införsels-afgiften må nedsättas; för »Bomber, Kulor, champlounerade
etc.» från 8 till 6 R:dr; lor »Kanoner, Stycken, Nickhakar
och Mörsare, ostump lade och oborrade,» frän 4 till 3
R:dr; för »Grytor, Pannor etc.» från 6 till 4 R:dr; för »Hällar,
Lod och Lödjor» från 4 till 2 R:dr, samt för kasserade Kanoner,
Bomber, Mörsare och Kulör,» hvilka knappast cga tackjerns-vär
de,
från 2 till 1 R:dr pr skeppund st. v.
Slutligen förekommer ock i införsels-tariffen, under gjutet jern, rubriken: allt
annat gjutet arbete, ej specificeradt, åsatt 25 procents värdetull.
Herr Hjerta har häri föreslagit den förändring, att det måtte stadgas 5 R:dr
införSels-tull pr skeppund för pjeser af till och med 10 lisp. vigt stycket i ett helgjutet
eller af flera, delar sammansatt stycke, samt för pjeser af högre vigt 3 R:dr 16 sk. pr
skeppund; hvaremot Herr Schwan yrkat antagande ungefärligen af samma redaktion och
tullsatser, som af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag föreslogs, nemligen indelning
af gjutgods i vissa klasser, såsom gröfre, med 1 sk. 4 rst., finare, med 12 sk.,
Bijouteri-arbeten, med 36 sk. och Knappar, med 3 sk. införsels-tull pr skålp., samt
slutligen allt annat, med 25 procent värdetull.
Då värde-förtullningens förkastlighet utgör motivet för den af motionärerne
ifrågasatta förändringen och Utskottet, äfven ur detta skäl, ansett sig böra hufvudsakligen
återupptaga del af Herr Schwan förordade förslag, har Utskottet likväl derifrån
32
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
uteslutit den med värdeförtullning sist upptagna rubriken »allt annat», såsom hvarken
behöflig ejler, ur synpunkten för den i öfrigt föreslagna förändringen, lämplig; och
hemställer Utskottet,
att bilagde, i öfverensstämmelse härmed upprättade, taxeförslag
angående Gjutgods mätte bifallas.
Jern, smidt Under hufvudrubriken Smidt eller Valsadt Jern upptager gällande tulltaxa, bland
*lleAnkare* ru^r*^er: »Ankare», med 5 Ridr, »Ketlingar med länkjernets diameter af tum
Ket lin”-ar 0<‘l* derunder», med 5 Ridr, »Keltingar med länkjernets diameter öfver tum till och
Draggar med lf turn,» med 3. Ridr, samt »Draggar, Armbultar, Hammare, Roderjern, Skeppsfl-,
knän och Smedjestäd», med 15 R:dr införsels-tull pr skeppund st. v., »Stång- och Plattjern
etc.,» med införsels-förbud, »Smältstycken,» med 3 R:dr 24 sk. införsels-tull pr skeppund
st, v., samt »Band- och Plattjern under | turn tjockt etc.,» Saltpanneplåtar i denna
rubrik jemväl upptagne, med förbud mot införsel.
I afseende å dessa tullbestämmelser innefattar Kongl. Majits Nådiga skrifvelse,
jemte yttrande angående tillåtelse till införsel af nu med förbud belagd jernplåt, hvarom
Utskottet vill särskildt sig utlåta, förslag till åtskilliga förändringar. Kongl. Majit
har nemligen, då bland skeppsiuvenlarier ketlingar nu mera utgjorde en af de vigligare
delarne, och tillverkningen deraf inom landet ej vore för bela vår handelsflotta
tillräcklig, hvarföre fartygen till stor del dermed försågos på utrikes platser, ansett
nedsättning af tullafgifterna å alla dimensioner under Ig tum böra ske till 2 Ridr pr
skeppund, dervid någon förlustså mycket mindre kunde befaras för den inhemska industrien,
som denna redan tillverkade keltingar af större tjocklek, ehuru tullen derå ej utgör
mera än 1 R:dr 24 sk. pr skeppund. Vidare och enär den höga införsels-afgiflen på
skeppsknän, 15 R:dr pr skeppund, föranledt ansökning om undantag från författningarne
i detta afseende, äfvensom i afseende på införseln af så kalladt rundt jern till skeppsbyggna
ds behof, men dylika undantag borde, så vidt ske kunde, undvikas, samt tullsatsen
syntes vara långt högre, än nödigt vore för bibehållande af erforderligt skydd åt våra
näringsidkare, helst införsels-afgiften på det inom riket likaledes tillverkade och med
fördel bedrifna smidet af ankare ej öfverstege en tredjedel af det nyssnämndas belopp,
har Kongl. Majit ansett införsels-afgiften på de för skeppsbyggnadens behof erforderliga
draggar, roderjern, skeppsknän samt spant- och rund-jern lämpligen kunna bestämmas
till enahanda belopp sorn för ankare, eller till 5 Rich- pr skeppund, och att
dessa rubriker borde i tulltaxan sammanföras.
Uti Herr Schwarts motion är föreslaget, att å alja ofvan uppräknade artiklar,
smidt eller valsadt jern, stadga en införsels-tull af 1 Ridr 24 sk. pr skeppund; hvaremot Hr
Hjerta, hvars förslag angår endast stångjern, tillstyrkt, alt införselstullen måtte bestämmas
till 1 Ridr för stångjern ot/i \ tunis tjocklek och deröfver och minst tumsbredd,
samt för i-tums fyrkant eller 1 j tums rundjern och deröfver; och till 2 Ridr
per skeppund för finare dimensioner.
Herr Grape har yrkat tullfrihet för ankare, keltingar, gröfre och finare, draggar,
armbultar, roderjern och skeppsknän; och är slutligen af Riksdags-fullmäktigen
G. Hultman från Örebro län föreslaget, att, med upphäfvande af införsels?förbuden å
stångjern, måttliga tullafgifter mätte sättas i förbudens ställe, samt alt de alltför höga,
skeppsfarten betungande, tullafgifterne å ankare #gh kettingar matte nedsättas med 50
procent och å draggar, armbultar, hammare, roderjern och skeppsknän med minst 75
procent.
Utskottet har af det nära sammanhang, hvari tullbestämmelserna för de här ofvan
uppräknade särskilda slagen smidt eller valsadt jern stå till hvarandra, och äfven
blifvit
Bevillnings-Ulskotlels Betänkande, N:o 3.
33
blifvit både i Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse och i de väckta motionerne behandlade,
funnit sig nödsakadt att frågorna derom i ett sammanhang upptaga.
Samma fullkomligt giltiga skäl, som Kongl. Maj:t anfört för förslaget att för de
olika dimensionerne af finare keltingar nedsätta nu till 5 och 3 R:dr stadgade införselsafgiller
till 2 R:dr pr skeppund, eiler alt tillverkningen inom landet icke motsvarar vår
handelsflottas behof, eger ock sin fulla tillämpning å artikeln Ankare. Den årliga tillverkningen
deraf inom landet uppgår nemligen till ungefärligen samma qvantitet som
årligen införtullas, och det är ingen hemlighet, alt Svenska fartyg på utrikes platser
förse sig med möjligen ännu större qvantiteter ankare, för hvilka sedermera ingen tull
erlägges. Emellan värdet per skeppund å ankare och de finare dimensionerne kettingar
är icke heller någon väsendtlig skiljaktighet. Kan således — och Utskottet betviflar det
icke — inhemska tillverkningen af keltingar uthärda täflan under en till 2 R:dr nedsatt
införsels-tu 1, så måste ock det inhemska ankarsmidet kunna bestå med en tullsats af
åtminstone 3 R:dr 16 sk. skepp., och Utskottet är öfvertygadt, att denna, för sjöfarten
ytterst behöfliga, nedsättning icke skall lända Statsverket till minskad inkomst.
Af samma skäl, som med afseende å ankare nu äro anförda, kan ock, på sätt
Kongl. Majit jemväl till en del föreslagit, införsels-tullen å draggar, armbultar, hammare,
raderjern, skeppsknän och smedjestäd, utan all fara för den inhemska industrien,
nedsättas från den nu stadgade orimliga tullsats, 15 R:dr, till 5 R:dr pr skeppund; men
att, såsom Kongl. Majit vidare föreslagit, äfven med sistnämnde tull belägga de nu förbjudna,
men för skeppsbyggeriet behöfliga artiklarne spant- och rundjern, vöre, efter
Utskottets tanke, alldeles detsamma, som att bibehålla förbudet.
Obehöfligheteri af en sådan åtgärd, äfvensom af förbudens bibehållande för öfriga
slag slång- och plattjern, kan svårligen tydligare bevisas, än genom det af Kongl.
Majit anförda och af Utskottet antagna förhållandet, att den inhemska tillverkningen
af finare kettingar skall kunna bestå i täflan med utlandets fabrikation, utan högre
skydd än 2 R:dr införsels-tull pr skeppund. Det lärer nemligen vara uppenbart, att, då
den af del dyrare Svenska jernet' förädlade varan med nämnde tullsats är skyddad,
den inhemska råvaru-tillverkningen också skall kunna umbära skyddet både af förbud
och högre (uil-afgifter.
Då de flesta andra näringar hufvudsakligen afse den inhemska förbrukningen,
eger ett alldeles motsatt förhållande rum med stångjerns-tillverkningen, hvilken år 1852
uppgick till 773,788 skepp., deraf mera än f-:delar exporterades. Det exporterade njuter
i andra länder icke något skydd, men uthärdar ändock täflan, fastän till det dyra
tillverknings-priset måste läggas alla med transporten förenade kostnader, som det främmande
landets jern der icke vidkännes. Ännu lättare måste då det Svenska jernet här
kunna utstå täflan med det utländska, genom hil-transporten fördyrade. Utskottet kan
således omöjligen inse någon fara för inhemska stångjerns-tdiverkningen af förbuds-skyddets
borttagande.
Pä de flera grundade skäl, som i synnerhet Herr Hjerta i sin motion anfört,
är Utskottet deremot öfvertygadt, att införsel af det billigare utländska slångjernet för
de flera ändamål, hvartill detta jern är fullt tjenligt, skulle medföra betydlig nationalvinst,
i samma mån större, som införseln underlättades. Sjelfva jernhandteringen skulle
deraf draga nytta, likasom nu de ädlare Dannemoraverken finna uträkning i att förbruka
annat billigare Svenskt jern och exportera sin egen tillverkning, som har högre
värde. Ehuru Utskottet, med afseende å alla dessa förhållanden, skulle önska, att,
vid förbudens upphäfvande, införsels-tullen å stångjern kunde på en gång nedsättas till
de af Herr Hjerta, för gröfre dimensioner, till 1 R:dr och af Herr Schwan för alla slag
Bih. till /i. St. Brot. 1853 & 1854. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 5
34
Bevillnings-Ulskotiets Betänkande, N;o 3.
till 1 Ridr 24 sk. pr skeppund föreslagna belopp, har Utskottet likväl af samma skäl, som
här förut angående tullsatsens bestämmande för tackjern blifvit anfördl, nu funnit sig,
såsom en öfvergångsåtgärd, böra stanna vid en införsels-afgift af 2 Ridr 24 sk. per
skeppund för alla slag stång- och bandjern.
Dåden, under rubriken ”Band- och Plattjern”, nu upptagna artikeln ”Saltpanneplåtar”
lämpligen torde böra med hufvudrubriken ”Plåtar” sammanföras, har Utskottet
ur förstnämnde rubrik uteslutit nämnde artikel.
Efter denna redogörelse för de åsigter, Utskottet ansett sig böra tillämpa, hvarmed
det icke låtit förena sig att, såsom Herr Grape föreslagit, medgifva tullfrihet för
ankare, kettingar och andra till fartygs utrustning erforderliga jerneffekter, eller att, i
enlighet med Herr Schwarts förslag, åsätta alla omförmälda till värdet betydligt skiljaktiga
artiklar lika tull-afgilt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, med upphäfvande af nu stadgade införsels-förbud
å alla slag Stångjern, mätte för nedannämnde artiklar antaga
följande förändrade tullsatser, nemligen för:
Ankare, 1 skepp. st. v
. 3 R:dr 18 sk
Ketting
ar med länkjernets diameter af 1 g turn
och derunder, dito 2 R:dr —
Draggar, Armbullar, Hammare, Raderjern,
Skeppskran och Smefjestad, dito .... 5 R:dr —
Slänga, Platt-, f tum tjockt och deröfver, un- -  der 42 tums bredd och öfver -•> tums fyrkant
dito dito 2 R:dr 24 sk.
Smältstycken
1 R:dr 24 sk.
Band- och Platt-, under § tums tjocklek, Pultock
Galler- samt Sänksmide, rundt eller kantigt,
knip- och fyrkant- af | turn och derunder,
Skär- och Klippjern, dito .... 2 R:dr 24 sk.
Jern, smidt Jemte ofvan omförmälde Sallpanne-plålar innehåller nu gällande tulltaxa, under
tllervatsadt. rubriken ”oförtente Plåtar, under -g:dels tum tjocka” tvenne afdelningar, nemligen: ”af
IHaiar, fj|j Qgjj me(j g ]jSp vjgt stycket”, med införsels-förbud, och ”öfver 6 lisp. vigt stycket”
med en införsels-tull af 8 Ridr 24 sk. pr skeppund st. v.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse härom innehåller, att, då Kongl. Majit vid flere
tillfällen funnit sig böra lemna särskild tillåtelse till införsel af sådan jernplåt, som
nu är förbjuden, och det vid dessa tillfällen visat sig, att inhemska tillverkningen af
jernplåt ej motsvarar behofvet, men dylika undantag från författningarne hvarken tillfredsställde
den ena eller andra industri-idkaren, så ansåge Kongl. Majit införseln böra
allmänt tillåtas mot en sådan tull, att de, hvilka uti den inhemska tillverkningen nedlagt
betydliga förlager, icke funne skäl till klagan öfver förbiseende af deras fördelar;
och föreslog Kongl. Majit införsels-tullen å all oförtent jernplåt till 6 Ridr 32 sk. per
skeppund.
Herr Hjerta har ansett oförtente plåtar ”af till och med 3 lisp. vigt stycket”
böra få införas mot en lull af 5 Ridr och ”af högre vigt” mot 3 Ridr införsels-tull -pr
skeppund, hvilka nedsättningar voro af behofvet så mycket mera påkallade, som vid den
allt mera tilltagande tillverkningen af ångpannor, jernfartyg och andra större arbeten
af jernplåtar, erforderlig tillgång derpå icke funnes inom landet och icke vid de få
verkstäder, hvarest plåt förfärdigas, kunde levereras förrän efter 6 å 8 månader, — ett
förhållande, som i högsta målto menligt inverkade på nämnde numera vigtiga industrigrenar.
Bevillnmgs-Vtskollets Betänkande, A':o 3.
35
Å all oföytent jernplåt har Herr Schwan föreslagit en gemensam införsels-tull
af 3 R:dr skeppundet; äfvensom Riksdags-fullmäkligen G. Hultman yrkat nedsättning
med minst 75 proc. i den nu stadgade tull.
Alla slag oförtenle plåtar hafva hittills utgjort föremål för export, synnerligast
de slag deraf, som nu äro med införsels-förbud belagde. Den täflan, de kunnat uthär
da
pä den utländska marknaden, bevisar nogsamt, att förbudsskvddet mot införsel varit
och är obehöflig!; och elt billigt afseende å de inhemska machin-verkstädernes behof
af ifrågavarande artikel, såsom en bland nämnde verkstäders vigtigare råvaror, rättfärdigar
icke heller antagandet af en så hög tullsats som Kongl. Maj:t föreslagit. De
så kallade ”Saltpanneplålarne”, eller sådane som äro £ tum tjocka och deröfver, hafva
i gällande taxa.blifvit hänförde till samma kategori som band- och plattjern, och
behöfva visserligen icke en högre skyddstull än Utskottet för nämnde jernsorter föreslagit;
men då det icke vore lämpligt eller är af behofvet påkalladt, att särskildt upptaga
nyssnämnde slag och vidare uppställa flera, på plåtarnes tjocklek eller tyngd grundade,
klassifikationer, helst den väseudtliga skillnad, sorn bör iakttagas, torde kunna inskränkas
till de för machin-verkstäderna företrädesvis behöfliga, inom landet icke till
erforderlig mängd tillverkare, plåtar af £ tums tjocklek och deröfver, å ena, samt den
ännu tunnare eller takplåten, å andra sidan; så och efter sorgfälligt öfvervägande af
de tullsatser, hvarmed så väl inhemska plåt-tillverkningen som machin-verkstäderne och
andra konsumenter böra finna sig tillfredsställde, föreslår Utskottet,
att nu befintliga förbud mot införsel af oförtenle jernplåtar måtte
upphäfvas, och dessa plåtar indelas i:
£ tum tjocka och deröfver med 3 R:dr 10 sk.
och under £ turn tjocka med 4 R:dr —
införsels-tull per skeppund st. v.
Förtente Jernplåtar, nu åsatte 5 R:dr införsels-tull pr skeppund, tillverkas icke !?.l“tart'
inom landet, men utgöra ett oundgängligt material för vissa inhemska näringar. På en Jul en *'
så beskaffad råvara inverkar den nu stadgade tullsatsen alltför betungande; och ehuru
Utskottet, som här ofvan föreslagit nedsättning i införsels-afgiftcrne å bleckslagare-arbeten
och äfven derföre, lika med hvad Herr Schwan i sin motion hemställt, funnit
väsendtlig tullnedsättning för materialet till dylika arbeten höra ega rum, tvekar likväl
Utskottet att på en gång medgifva den af Herr Schwan till 2 R:dr föreslagna nedsättning,
utan hemställer,
att införsels-tullen å ”förtente Jernplåtar” nu må bestämmas till
3 R:dr skeppundet st. v.
Å Spik af 2 tums längd och deröfver, hvarå nedsättning i införsels-tullen från Spik, af 3
7 R:dr 24 sk. till 4 R:dr skeppundet blifvit af Herr Schwan föreslagen, får Utskottet, tun“ lal>gd.,
med afseende å artikelns varuvärde och i förhållande till de för andra artiklar af smidt
eller valsadt jern här ofvan tillstyrkta tullsatser, föreslå
nedsättning af införsels-tullen till 5 R:dr skeppundet st. v.
”Ali annan Spik samt allt annat Manufaklur-smide, ej speciiiceradt’’, är i nu gäl- Alt annan
lande tulltaxa belagdt med 30 sk. införsels-tull pr skålp. sPlk< m• m
Herr
Hjerta har, i stället för nämnde rubrik och tullsats, föreslagit följande redaktion
och tuilbeslämmelser: ”All annan spik samt allt annat manufaktur- eller så
kalladt svartsmide, sorn tj ur helt och hullet eller till någon del finslipadt eller fo
ler
aits
För hela eller af flere delar sammansatte stycken af till och med 2 skålpunds
vigt, per skålpund 12 sk.
Frun 2 till och med 20 skålpund, per skålp 8 sk.
36
Bevillnings-lftskoltels Betänkande, N:o 3.
Jemskrol.
gordor och
Bardläder.
K ider.
Öfver 7 lispund till och med 1 skeppund st. v., per lisp. v. v 2 B.:dr.
Öfver 'I skeppund st. v., per skeppund 12 R:dr.
Flör smidda, ej färdiga pje.ser, ämnade att vidare bearbetas och förädlas inom
riket, per skeppund  5 R:dr.
För artiklar af ofvannämnda slag, som är o helt och hållet eller lill en del
finslipade eller polerade, skall af giften fördubblas.»
1 Herr Schwans motion är det af Bevillnings-Utskottet redan vid 1847—48
årens riksdag gjorda förslag för ifrågavarande artikel återupptaget, nemligen, att indela
rubriken »Ali annan Spik samt allt Manufaktur- och Handtverks-smide, ej specificeradt»
i opoleradt med 12 sk. och poleradt med 18 sk. införselstull per skålp.
Deremot har Herr Oscar Schenström uti väckt motion anfört, hurusom nuva
rande
tulltaxas bestämmelser inom Eskiitunas samhälle ansågos såsom ett bland grundvillkoren
för smides-manufakturens bestånd och fortkomst.
Redan i början af detta Betänkande har Utskottet, genom anfördt exempel, visat,
huru den å nu ifrågavarande artikel stadgade, från 50 till 75, proc. af verkliga varuvärdet
uppgående, införsels-tull framkallat, genom konfiskationer ådagalagd, smuggling
till en så oerhörd grad, att intet tvifvel är öfrigt, det ju icke mångdubbelt större qvanliteler,
än de förtullade, blifvit på oloflig väg införde. Med sådane exempel för ögonen
låter den nu gällande tullsatsen, hvarken ur de inhemska näringarnes eller ur statens
sanna intresse, försvara sig. En så mångfaldig indelning af de till ifrågavarande
varuklass liänförlige artiklar, som Herr Hjerta föreslagit, anser Utskottet hvarken behöflig
eller med anspråket på enkelhet i taxe-rubrikerne och lättheten vid förtullningar
förenlig, hvaremot Utskottet, hufvudsakligen biträdande Herr Schwans motion, hemställer,
att rubriken »all annan Spik samt allt annat Manufaktur-och Handtverkssmide,
ej specificeradt», måtte indelas i : opoleradt med 12
sk. och pöleradt eller lackerådt med 18 sk. införsels-tull pr skålp.
Herr Schwan har vidare föreslagit, att införsels-tullen å Jemskrol, gjutet, smidt
eller valsadt, måtte nedsättas Ifrån 2 R:dr till 1 R:dr pr skeppund; men i öfverensstämmelse
med de af Utskottet följda grunder, enligt hvilka något högre tullsatser i allmänhet å
smidt eller valsadt jern blifvit antagne, än bemälde Motionär tillstyrkt, hemställer Utskottet,
att införsels-tullen å ifrågavarande artikel må, i förhållande til!
artikelns värde, endast nedsättas til! 1 R:dr 16 sk. pr skeppund st. v.
Å Kardor och Kardläder, såsom för vissa näringar behöflige, torde, på sätt Kongl.
Maj:l föreslagit,
införsels-tullen böra nedsättas från 6 till 3 sk. pr skålp.
Angående artikeln »Gång-, Linne- och Sängkläder, ej specificerade», hvaraf, med
undantag af nya fruntimmerskläder af till införsel lofgifnä tyger, hvilka förtullas efter
värde med 33j- proc., nu äro till införsel förbjudna, yttrade Bevillnings-Utskottet, vid
sistlidne riksdag: »Alt detta förbud hittills varit föga verksamt är allmänt bekant.
»Den rättighet förteckningen öfver, vid införsel tullfria, varor medgifver sjöfarande och
»resande att tullfritt införa dem tillhöriga kläder, när de äro synbart brukade eller, af
»egarne sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof — hvilken räl»tighet
icke torde kunna inskränkas — lemnar ett ganska vidsträckt fält för förbudets
»kringgående; ty pröfningen af en resandes behof utaf medförda kläder kan icke, utan
»att göra tuiltjenstemännens befattning både för deni sjelfva och för de resande förhat»lig,
bandhafvas med en sådan stränghet, att icke förbudsstadgandet ofta öfvérträdes.
»Då dessutom alla tyger, efter Utskottets tanka, hädanefter böra till införsel tillåtas,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
37
»är det med gällande taxas syftning öfverensstämmande, att jemväl tillåta införsel af
»färdiggjorda kläder, genom hvilken tillåtelse, förenad med lämpliga tullafgifter, inhem»ska
handtverkerierna så mycket mindre kunna befara menligt inflytande, som tillverk»ningen
åtminstone af gångkläder i allmänhet betingar personlig beröring emellan handt»verkaren
och konsumenten»; — och föreslog Utskottet, på vidare anförde skäl, att,
med upphäfvande af då gällande införsels-förhud för artikeln Kläder, desse mätte särskilj
as i l:o gång- och 2:o sängkläder: att de förra, för så vidt de utgjorde pelsverk,
skulle upptagas under rubriken »Hudar och Skinn, Pelsverk, beredda», med följande bestämmelse,
»fallfärdiga persedlar, med pelsverk till öfvertyg, såsom, sliinnpelsar, muffar,
krag ar, boas m. m. lullbehandlus lika med beredda pelsverket hvaraf de bestå,
med tillägg af 50 proc.»; och för öfrigt under rubriken »Kläder» med en så lydande
redaktion: kläder, gång-, ej specificerade, införtullas med 50 procents förhöjning i den
lull, sorn är bestämd för tygel hvaraf persedeln hufvudsakligen består, samt med
100 proc. förhöjning i samma tull, om persedeln är försedd med spetsar, blonder,
galoner eller broderier — jemte anmärkning af denna lydelse: uppstår svårighet att
bestämma hufvudbeståndsde/en, tages till beräkningsgrund det .material, som drager
högsta lullafgiflen; samt att åter för sängkläder borde i taxan intagas en ny rubrik
och stadgas lika tullafgift, som är bestämdför den väfnad, hvaraf öfvertyg et beslår.
Rikets Ständer, som bibehöllo flera införselsförbud å väfnader, ansägo sig derföre
ej kunna bell och hållet bifalla Bevillnings-Utskottets omförmälda förslag, men
stadgade dock, att alla kläder af till införsel lofgifna tyger skulle, med införsels-förbudets
upphäfvande, åsätlas 33|- procent tull.
Detta beslut blef dock icke af Kongl. Maj:t gilladt, hvarföre nu gällande tulltaxa
i alla dessa hänseenden är lika med den, som vid sista riksdagen utgjorde föremål
för granskning.
Af samma skäl, som då föranledde Bevillnings-Utskottets här ofvan omförmälda
förslag, och i öfverensstämmelse med hvad nu genom flera motioner blifvit, angående
införselsförbudens upphäfvande, yrkadt, förnyar Utskottet nyssberörde förslag, och hemställer,
,
att, med upphäfvande af gällande införsels-förbud för artikeln
Kläder, de för denna artikel, under rubrikerna »Hudar och Skinn,
Pel sverk, beredda», »Kläder- gång-» samt »Sängkläder», uti bilagde
taxe-förslag intagne bestämmelser måtte af Rikets Ständer godkännas.
Den till 33^- procent af verkliga värdet stadgade införselstull af 32 sk. skålp. Knappar.
för Knappar af sammansatta, elier, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, har framkallat
ganska betydlig oloflig införsel af denna lätt smuggiingsbara artikel — år 1851
konfiskerades 2,010 och år 1852 1,184 dussin, — hvarföre Utskottet föreslår
nedsättning af införsels-tullen derå till 16 sk. skålp.
De nu gällande pfverdrifna tullsatsernas förderfliga inflytande på förtullningen af de Iinifvar.
under rubriken Knifvar upptagne artiklarne Rak-och Pennknifvar äfvensom andra slag,
samt Gafflar, ej specificerade, visar sig ännu bjertare vid jemförelse emellan import- och
konfiskations-tabellerne. Ir 1851 införtullades 763, och år 1852, 866 stycken rakknifvar;
men under samma år blefvo konfiskerade, det förra 2,546 och det sednare
2,022 stycken, lnförtullningen af pennknifvar utgjorde 890 det ena och 1,175 stycken
det andra året; de konfiskerades antal var 355 och 408. Emellan förtullningen och
konfiskationen af »andra slag» blefve jemförelsen svårare, emedan införsels-tabellerna
upptaga skålp. och konfiskations-tabellerna dussin; men det bör dock anmärkas, alt sistnämnde
tabeller redovisa det ena året 625 och det andra 430 dussin.
38
Bevillnings-TJtskoltets Betänkande, N:o 3.
Koppar.
Koppar
nickel.
Kopparskrot.
Herr Hjerta har ock i sin motion yrkat nedsättning af införselstullen å rakknifTar
från 16 till 6 sk. och ä pennknifvar från 8 till 4 sk. stycket, samt, under förutsättning
att hans förslag angående klassifikation och tullsatser å manufaktur- och handtverksgmide
bifölies, ansett andra slag knifvar samt gafflar, ej specificerade, icke behöfva
serskildt i taxan upptagas.
Då vigtförtullning i allmänhet är både rättvisare och enklare, än fdrtullning efter
stycketal, och derföre torde äfven i afseende å rak- och pennknifvar böra införas,
samt Utskottet icke kunnat bifalla Herr Hjertås förslag angående tullbestämmelserna för
manufaktursmide!, så och med hänseende till de ifrågavarande arliklarnes, efter deras
olika beskaffenhet, skiljaktiga värden, hemställer Utskottet,
att för rubriken Knifvar må antagas följande redaktions- och tullbestämmelser:
Rak-
och Penn-, med eller titan fodral, 1 skalp. 1 R:dr —
Tälj-, Sjömans eller gröfre Arbets- 1 skålp. 12 sk.
Bords- och andra slag, ej specificerade, samt Gafflar-.
med träd- eller hornskaft ... 1 skålp. 16 sk.
med skaft af annat ämne .... 1 skålp. 32 sk.
Då Koppar utgjorde en af Sveriges hufvudsakliga export-artiklar, och med fördel
uthölle täflan på verldsmarknaden, samt ingenting deraf infördes utan för tillfälligt
behof, så har Herr Hjerta föreslagit, att så väl rå- som gårad koppar, den förra nu
åsatt 5 och den sednare 20 R:dr införsels-tull pr skeppund st. v., kunde blifva tullfri.
Herr Grape åter har för skeppsbyggeriets behof yrkat tullfrihet å kopparbleck och
spik till fartygs förhydning. '
Införsels-tullen å sistnämde artikel, bleck och spik, blef vid sisllidne riksdag
nedsatt från 8 r:dr 16 sk. till 1 r:dr 32 sk. pr skeppund st. v., och denna tullsatts är
redan, i förhållande till varuvärdet, så ytterst billig, alt Utskottet
icke funnit skäligt att nu föreslå upphäfvande deraf;
men som öfrige, å så väl oarbetad, som arbetad koppar, stadgade höga tullsatser icke
äro för den inhemska kopparberedningens skydd behöflige, föreslår Utskottet, som likväl
icke, på sätt Herr Hjerta yrkat, funnit lämpligt att nu medgifva fullkomlig tullfrihet
för oarbetad koppar,
att införsels-tullen må nedsättas å »rå» Koppar från 5 lill 1 r:dr,
å »gårad» från 20 till 4 r:dr, å »smidd, valsad eller gjuten: plåtar
och andra ämnen för ytterligare bearbetning» från 33 r:dr 16 sk.
till 6 r:dr 32 sk., allt pr skepp. st. v., äfvensom att införsels-tullen
å rubriken »andra helfärdiga arbeten» af koppar, nu bestämd
till 3 r:dr 6 sk. pr lisp., måtte, med antagande af skålp. såsom
qvantitet för tullberäkningen, sättas till 6 sk. pr skålp.
På nyss anförde skäl har Herr Hjerta äfven yrkat tull-frihet för Kopparnickel,
och får Utskottet tillstyrka,
att införsels-tullen å Kopparnickel nedsättes från 1 R:dr till 24
sk. pr skålpund.
I öfverensstämmelse med Utskottets förslag angående tullen å koppar, hemställer
jemväl Utskottet,
att införsels-tullen å hopparskrot eller gammal och brukad koppar
samt kopparaska, nedsättes från 16 R:dr 32 sk. till 3 R:dr
16 sk. pr skeppund st. v.
Beviltnings-Vlskottets Betänkande, N:o 3.
39
Vid sistlidne riksdag föreslog Bevillnings-Ulskottet, att, då inhemska sten- och Kopparstick,
kopparstickstryckare nödgades, för alla sina rudimaterie!-, såsom papper, färger in. m. Estamper
erlägga tull-afgifter, Kopparstick, Estamper och Lilhografiska arbeten, af hvilka en stor Li
del, såsom vexel-blankelter m. fl,, afsåge koinmerciella behof, och de till konstsaker sha arbeten.
hänförlige egde ett så ojemförligt högre värde, alt någon ringa, i förhållande till pappers-tullen
bestämd, efter vigt utgående tull-afgift för dylika arbeten biefve utan betydenhet,
måtte, i stället för den tullfrihet, som var nämnde arbeten medgifven, åsättas
en införsels-tull af 5 sk. pr sk alp., och att derifrån borde undantagas endast sådane
plancher m. m., som tillhörde tryckta och, såsom sådane, vid införseln tullfria arbeten.
Delta förslag blef ock af Rikets Ständer bifallet, men vann icke Kongl. Maj:ts
godkännande, \id utfärdande af nu gällande tull-taxa. Utskottet har sig icke bekant de
skal, som föranledde Kongl. Majlis beslut, hvadan Utskottet, då den af Rikets Ständer
beslutade tull-satsen synes hafva ail billighet för sig, hemställer,
att Rikets Ständer måtte ånyo besluta en införsels-tull af 5 sk.
pr skålp. för Kopparstick, Estamper och Li.thografiska arbeten,
som icke tillhöra tryckta, från inlörsels-tull befriade, arbeten.
Till undvikande af värde-förtullningen å rubrikerne: »Korgar af sammansatta Borgar och
elier, såsom arbetade, ej specificerade ämnen» samt »Korgmakare-arbeten, ej specificera- Korgmäkade,
» nu åsatte 33j:deis procents tull, förnyar Utskottet det vid sisllidne riksdag gjor- re-a?-tef«n.
da /örslag,
att Korgar och Korgmakare-arbeten må sammanföras i en rubrik,
samt klassificeras och åsältas tull efter vigt, på sätt bilagde taxeförslag
innehåller.
Den inhemska Spelkort-tillverkningen har visserligen intet behof af det nu stad- Kort, SpeB.
gade förbuds-skyddet, hvilket deremot, såsom förbud i allmänhet, framkallat smuggling.
År 1851 konfiskerades 120 dussin. Utskottet förnyar således det vid 2:ne sistförflutne
riksdagarne af dåvarande Beviilnings-Utskott gjorda förslag,
att, med förbudets upphäfvande, införsels-tullen å Spelkort må bestämmas
till 12 R:dr 24 sk. grossen, och tillika meddelas den i
bilagde taxe-förslag intagne föreskrift om kortens förseende med
hevillnings-stämpel.
Herr Hjerta har föreslagit, att den för Kreatur nu stadgade införsels-tull måtte allde- Kreatur.
les upphäfvas, såsom bestämdt stridande mot landtbrukets intresse, helst införseln i de aldra
flesta fall icke egde rum för annat ändamål, än att fylla behofvet af dragare och till
ladugårdarnes förökning. Denna införsels-frihet biefve så mycket angelägnare, i händelse
att den redan påbegynta utförseln af kreatur till England utvecklade sig till en
fortgående spekulation, emedan det vore att förutse, att i sådant fall brist på kreatur
för ladugårdarne inom landet tillfälligtvis kunde uppstå.
lie af Herr Hjerta sålunda anförda skäl, hvilkas giltighet Utskottet i allmänhet
erkänner, hafva dock icke tillämpning på hästar, hvaraf införseln, då den icke sker för
rasens förbättrande, i hvilket fall Kommers-kollegium eger att medgifva nedsättning till
fjerdedelen af den i taxan utsatta tull 10 R:dr stycket, väl kan draga denna tull-afgift.
— Dä Utskottet emellertid icke ansett sig böra, för andra lika nödvändiga artiklar, på
so gäng tillstyrka fullkomlig tull-frihet, inskränker sig Utskottet nu till dol förslag,
alt införsels-afgifterna för alla Kreatur, utom Hästar, må nedsättas
till omkring fjerdedelen af deras nuvarande belopp, nemligen:
för Oxar frän 8 lill 2 R:dr, för Kor och Ungboskap från 4 till
1 R:dr, för Kalfva/' från 2 R:dr 12 sk. till 24 sk., för Svin, utom
40
Bevillnings-Dtskottets Betänkande, N:o 3.
Brokar,
till ,fiske.
Brill.
Bott.
Lampor.
Lim.
fargaltar, som redan äro tullfria, från 2 R:dr till 24 sk. och för
andra fyrfotade Kreatur från 1 R:dr 24 sk. lill 16 sk. stycket,
hvaremot den Kommers-kollegium medgifna rättighet att tillåta införsel af kreatur till
racers förbättrande, mot fjerdedelcn af den i taxan stadgade lull, efter en sådan allmän
nedsättning
torde, utom i afseende å stokreatur, böra upphöra.
Då Krokar till fiske utgöra ett behöfligt redskap, och den derå nu stadgade införsels-tulien
af 24 sk. pr skålp. äfven är, i förhållande lill värdet, allt för hög, samt
föranledt icke obetydlig oloflig införsel, så föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Krokar till fiske nedsätles till 12 sk. pr
skålp.
1 stället, för införsels-förbudet å Krut, hvilket hvarken är behöfligt för den inhemska
tillverkningen eller kunnat behörigen handbafvas, då, såsom bekant är, vissa
utländska krutslag förekomma i handeln, och jemväl, ehuru i mindre poster, blifvit
konfiskerade, förnyar Utskottet det af Bevillnings-Utskotlet vid sistlidne riksdag gjorda
förslag,
att, med införsels-förbudets upphäfvande, tullen å Krut må bestämmas
till 4 sk. pr skålp.;
äfvensom ock, då nu gällande särskilda föreskrifter, för rättigheten att hafva upplag och
idka försäljning af krut i städerna, icke blifva fullt tillämpliga i afseende å utländskt
krut, som kan komma att införas, Utskottet föreslår,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hem
ställa,
det nödiga försigtighetsmått i förevarande hänseende måtte
varda i Nåder föreskrifna.
Gällande taxa bestämmer införsels-tullen å Kött, färskt, till 20 sk. pr lispund,
saltadt, till 4 R:dr tunnan, och lorkadl eller rökt, till 32 sk. pr lisp.
Kongl. Majit har häri föreslagit den förändring, att saltadt kött skulle åsättas
8 sk. och alla andra slag 20 sk. införsels-tull pr lisp.
Af Herrar Hjerta och Schwan samt Johannes Nilsson är nedsättning till hälften
af nu stadgade inlorsels-afgifter yrkad.
Utskottet instämmer i Kongl. Majits förslag och hemställer således,
att artikeln Kött indelas i saltadt med 8 sk. och alla andra slag
med 20 sk. införsels-tull pr lisp.
Lampor af sammansatta, eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen äro nu
åsätta en tull al 33j-:dels procent af värdet. Råde till undvikande af värde-förtullnin
gen
och till fullständigande af rubriken, förnyar Utskottet det af Reviilnings-Utskoltet
vid sistlidne riksdag gjorda förslag,
att Lampor och Lyktor må förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf dc hufvudsakligen bestå, med den föreskrift tillika, att
medföljande glaskupor förtullas särskildt, efter hvad för glas, andra
slag, är bestämdt.
Å den under hufvudrubriken Lim med 16 sk:s införsels-tull pr skålp. upptagna
artikeln Husbiås, hvilken icke egde högre värde än omkring 3 R:dr och icke tillverkades
inom landet, men för flere handteringar vore behöflig, har Herr Hjerta föreslagit
nedsättning af införsels-tullen till 8 sk. pr skålp. .
Då
Bevillning»-Utskottets Betänkande, N:o 3.
41
Då den ifrågavarande artikeln emellertid icke drager högre tull, än omkring 6J
procent af värdet, hemställer Utskottet,
att tuilsatsen derå mätte blifva oförändrad.
Å Lin utgör den allmänna tullsatsen i gällande taxa, för ohäckladt 1 R:dr 8
sk. och för hiicldadl 2 R:dr lispundet, hvarifrån taxan dock medgifver del undantag,
att för tillverkning af segelduk, efter af Kommers-kollegium erhållet tillstånd, det ohäcklade
linet skulle draga 12 och det häcklade 24 sk. införsels-tull pr lisp. Sistnämnde
2:ne tullsatser blefvo, genom Kongl. Kungörelsen den 11 Juni nästlidne år, nedsatte
till 8 och 16 sk.
Nu har Kongl. Maj:t föreslagit, att den sålunda segelduks-tillverkningen medgifna
lättnad äfven måtte förunnas mekaniska linspinnerierne, likväl med det dervid fästade
vilkor, att spinneri-egaren, inom ett år efter införseln, hos Kommers-kollegium
företedde bevis, att en motsvarande tillverkning egt rum.
Tullfrihet för lin hafva Herrar Brinck och Grape föreslagit.
En sådan tullfrihet vore ock, eldigt Herr Hjertås förslag,- önskvärd, helst linneväfnads-lillverkningen
vore en husslöjd, hvilken allvarsamt hotades af konkurrensen med
tillverkningen af bomullsvaror, och således för sitt bestånd väl behöfde erhålla råämnet
så billigt som möjligt. Det funnes icke heller någon anledning, hvarföre Sverige skulle
behöfva något artificiell skydd för linproduktionen, helst endast bristen på en förbättrad
linberedning försvårade täflan med andra länder i varans godhet, icke i dess pris.
Herr Hjerta föreslog emellertid, att tullen på lin åtminstone icke måtte bestämmas högre
än till 16 sk. lispundet.
Herr Schwaiis förslag upptager införsels-tullen å lin, ohäckladt, till 8 sk. och
häckladt till 16 sk. lispundet.
Af Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson är nedsättning till hälften i nu stadgade
belopp yrkad.
Den otvifvelaktig! riktiga grundsats, som, bland annat, föranledt Kongl. Majds
Nådiga skrifvelse, angående ändringar i nu gällande tull-taxa, och äfven blifvit i vissa
fall tillämpad, att man borde stadga sådana tull-bestämmelser, som kunde förebygga anledningar
till beviljande af undantag från författningarnes allmänna föreskrifter, har icke
i fråga om denna artikel inrymts tillämpning, då den ene lin-konsumenten skulle få
emot 8 sk. tull införa, hvad en annan och flertalet af nationen skulle betala med 1
R:dr 8 sk. Behofvel af en sådan exception i detta fall kan Utskottet icke inse. Det
är nemligen utredt uti en af Almedahls linneväfveri- och spinneri-bolag till Kongl.
Majd ingifven underdånig petition, hvad ock Herr Friherre Palmstjerna, under diskussionen
angående högstberörde Nådiga skrifvelse hos Ridderskapet och Adeln, vitsordat,
att priset å det Svenska linet är långt billigare, än å det utländska. Vid detta förhållande
synes det uppenbart, att införsel af utländskt lin icke kan ifrågakomma i andra
fall, än då antingen brist inom landel uppstår eller ock det inhemska billigare linet är
för afsedda ändamål mindre användbart; och i intet af dessa fall torde det vara rättvist
eller för den inhemska linberedningen till någon nytta, att å det utländska linet för
olika konsumenter stadga skiljaktiga eller i allmänhet höga tull-afgifter.
Då emellertid den af Kongl. Majit, till vissa fabrikers förmån, föreslagna tullsats
af 8 och 16 skillingar måhända vore, såsom allmän, nog låg, i förhållande lill varuvärdet
och den tull, hvarmed andra rudimaterier för näringarne äro belagde, samt tullfrihet
ännu mindre, såsom åtskiliige motionärer yrkat, nu kan medgifvas, hemställer
Utskottet,
att införsels-tullen å Lin må bestämmas till 12 sk. för ohäckladt
Bih. till B. St. Brot. 1SS3 & 1SS4. S Sami. 1 Afd. 2 Haft. 6
Lin.
42
Beviltnings-Ulskoltets Betänkande, N:o 3.
Ljus.
Ljuskronor.
Läderarbeten,
ej specificerade.
Majs.
och 24 sk. pr lisp. för häcklad/■•, och att någon införsel tili lägre
tull, för särskilda näringars behof, icke vidare må af Kommers
kollegium
medgifvas.
Under förutsättning, att tullen å talg, på sätt Herr Hjerta föreslagit, klefve
nedsatt till hälften af nuvarande belopp, har han vidare tillstyrkt nedsättning af införsels-tullen
å Stearinljus till |:delar af dess nuvarande belopp, äfvensom å hvita Vaxljus
och Spermaceti-ljus till 12 sk. och å andra slag lill 9 sk. skålp., i sammanhang
hvarmed Herr Hjerta, under nämnde förutsättning, ansett införsels-tullen å stearin kunna
från & till 4 sk. pr skålp. nedsättas.
Deremot har Riksdags-fullmäktigen Jahannes Nilsson, då införsels-tullen å talg
utgjorde icke mera än 1 sk. 14:dels rst. och den å -svafvelsyra 4 rst. pr skålp., men
den för införsel af stearinljus nu stadgade tull af 9 sk. skålp., med tillägg af tolag
och andra afgifter, uppginge till 16 sk. riksgälds pr skålp., samt innefattade ett absolut
införsels-förbud, ehuru uttryckt i siffror, föreslagit att tullen å stearinljus måtte bestämmas
till 3 sk. och å stearin till 2 sk. pr skålp.
Då Utskottet af skäl, som vid artiklarne Stearin och Talg finnes anfördt, funnit
sig föranlåtet att bibehålla de derå nu stadgade tullsatser, har Utskottet icke heller an
sett
någon nedsättning å stearinljus och öfriga omlormälda ljusslag böra ifrågakomma,
hvarföre ock Utskottet hemställer,
att nu gällande tull-taxa i dessa hänseenden må förblifva oförändrad
;
men som deremot den å talgljus nu stadgade införsels-tull, 2 R:dr 24 sk. lisp., utgör
omkring 50 proc. af varuvärdet, och en sådan tullsats, i allmänhet alltför öfverdrifven,
ännu mindre kan vara behöflig till skydd för en handtering af den enkla beskaffenhet,
som talgljus-tillverkningen, föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Talgljus må nedsättas till lR:dr32sk. pr lisp.
eller, med antagande af skålp. såsom lämpligare qvantitet för
tullberäkningen, till 4 sk. pr skålp.
Då Ljuskronor nu äro åsatte tull till 33 j- proc. af värdet, men delar af ljuskronor
förtullas efter det ämne, arbetadt, hvaraf de beslå, samt sistnämnde förtullningsgrund
synes lämpligen böra, på sätt Revillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag föreslog,
för hela denna artikel antagas, förnyar Utskottet detta förslag och hemställer,
att det i enlighet härmed förändrade stadgande, som bilagde taxeförslag
innehåller, måtte godkännas.
Genom det vid rubriken »Läderarbeten, ej specificerade» i gällande taxa tilllagda
ordet »lackerade» är tullbeslämmelsen inskränkt till endast så beskaffade läderarbeten,
ulan alt någon annan speciel tullbestämmelse för andra slag deraf i taxan
förekommer. För att åt denna taxe-rubrik gifva större allmännelighet, har Utskottet
ansett
ordet »lackerade» böra ur rubriken utgå.
ö
Herr Hjerta har fästat uppmärksamheten på artikeln Majs, såsom ett till kreaturs
föda förträffligt sädesslag, hvilket kunde blifva föremål för återfrakter från Amerika,
om tullen derå, på sätt han föreslagit, nedsatles til! 12 sk. tunnan, hvarigenom
ingen våda för den inhemska spanmålens afsättning eller inverkan på dess pris kunde
åtminstone intill nästa riksdag uppstå, då majs vore en ännu så litel begagnad vara,
och under tiden icke kunde blifva föremål för någon vidsträckt spekulation.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 3.
43
Utskottet delar fullkomligt motionärens mening och hemställer alltså,
att införsels-tullen å Majs må nedsättas från 1 R:dr till 12 sk.
tunnan.
Mattor af strå eller rötter förtullas nu efter värde med 25 proc. Herr Hjerta Mattor, af
har anmärkt, alt denna artikel mycket nyttjades i andra länder och äfven skulle framkalla str$feller
någon industri för dylika mattors förfärdigande, om sådane, genom införsel mot låg rn 67'
tull, kunde komma i bruk. Han har derföre föreslagit, alt golfmattor af strå måtte
åsättas 6 R:dr införsels-tull pr skepp, eller ^:del högre än hvad nu är för gräsmattor
bestämdt.
Denna af Herr Hjerta föreslagna tullsats vore dock, efter Utskottets tanke, alltför
lag, i förhållande lill varuvärdet. Med utbyte af värde-förtuilningen, föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Mattor af strå eller rotter må bestämmas
till 6 sk. pr skålp.
För Marin-metall, som na är åsatt 1. R:dr 16 sk. införselstull pr skepp., har Metaller,
Herr Grape yrkat tullfrihet. samman
Den
gällande tuilsatsen, som vid sistlidne riksdag tillkom, utgör dock endast en salta'
procent af varuvärdet, och Utskottet hemställer derföre,
alt nämnde tullsats må oförändrad bibehållas.
Deremot förekommer, under hufvudrubriken »Metaller, sammansatta» och underafdelningen
»alla andra slag», rubriken »arbetad», med införsels-tull af l R:dr pr skålp.,
i afseende hvarå Utskottet anser ändring vara af behofvet påkallad. Likasom arbetad
messing, hafva äfven de till ifrågavarande rubrik hänförlige artiklar, allt efter som do
äro förgylda eller icke, ganska skiljaktiga värden, och i likhet med hvad för arbetad
messing är stadgadt, samt Revillnings-Utskoltet äfven vid sistlidne riksdag föreslog, hemställer
derföre Utskottet,
att rubriken »Metaller, sammansatta: alla andra slag, arbetade,»
må, i stället för den gemensamma tullsatsen 1 R:dr skålp. indelas i:
färgyIda med 36 sk. och
andra slag med 24 sk. införsels-tull pr skålp.
Den till 8 sk. pr skålp. för Metvurst nu stadgade införsels-tull uppgår till omkring Metvurst.
SOfprocent af denna varas medelvärde och står i ett allt för stort missförhållande till
införsels-afgifterna ä andra närbeslägtade matvaror, såsom rökt fläsk och kött. Derjemte
har inom Utskottet blifvit tillförlitligen upplyst, hvad konfiskations-tabellerne också i
någon5! mån antyda, att ifrågavarande artikel utgör föremål för en ganska betydlig
smuggling.
Af d essa förhållanden föranledes Utskottet hemställa,
att införscls-afgiften å Metvurst må nedsättas till 4 sk. pr skålp.,
hvilken tull i allt fall är fyra gånger högre, än den å rökt kött
och fläsk här ofvan föreslagna.
Under förmenande, att den lillö sk. pr skålp. stadgade införsels-tull å Mjöl, ej Mjöl, af
specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till vegetabilier.
medicinalier, vore i förhållande till verkliga varuvärdet alltför hög, har Herr Hjerta
vrkal, att denna tull måtte nedsättas till 2 sk. pr skålp. Men då, oaktadt de fleste
mjölsorter, på sätt Herr Hjerta vidare anmärkt, äro hänförlige till andra varu-rubriker,
införseln af ifrågavarande slag mjöl år 1852 uppgått till 489 skålp. ifrån en införsel
året derförut af endast 66 skålp., torde detta utvisa, att den nuvarande tullsatsen icke
jä"i»er hinder i vägen för loflig införsel, helst icke något mjöl af ifrågavarande beskaffenhet,
så vidt af konfiskations-tabellerne kan inhemtas, blifvit smuggladt; och hemställer
JJtskottet,
44
Bevillnings-Vtskotlels Belänkande, K:o 3.
att Herr Hjertås ifrågavarande förslag måtte lemnäs ulan afseende.
Nålar. ■ Under hufvudrubriken »Nålar» äro »Krås- och Bröstnålar af oäkta metall» upp
tagne
till värde-förtullning med 25 procent, hvari Herr Grefve Taube föreslagit den förändring,
att dessa nålar skulle åsättas 1 fi:dr införsels-tull pr skålp.
Både till undvikande af värde-förlullningen och för beredande af sådan lindring
af tullafgifterne å de llere under artikeln Nålar upptagne slag, ätt desse lätt smugglingsbara
varor må i verkligheten undergå förtullning, får Utskottet, med hufvudsakligt
förnyande af det förslag Bevillnings-Ulskollet vid sistlidne riksdag afgaf, hemställa,
att för artikeln Nålar må antagas den redaktion och de tullsatser,
bilagde förslag till tull-taxa innehåller.
Nät. Äfvenledes, och till undvikande af den nu för »Nät af alla namn och slag» till
33|-:dels procent stadgade värde-förtullning, förnyas härmed Bevillnings-Ulskottets vid
sistlidne riksdag gjorda förslag,
att Nät må förtullas lika med det garn, hvaraf de äro gjorda,
med tillägg af 50 procent.
Oljor, feta. Under rubriken »Oljor, feta» är »Hamp- och Palm-olja» upptagen till 6 rst.
samt »andra till apotheksvaror ej hänförlige eller eljest ej specificerade slag» till 1 sk.
4 rst. införsels-tull pr skålp.
Uti dessa tullafgifter har Herr Schwan föreslagit nedsättning till hälften.
En sådan allmän och betydlig nedsättning har Utskottet väl funnit sig icke kunna
tillstyrka; men då Bom- och Spermaceti-oljorne utgöra för flere inhemska mekaniska
inrättningar oumbärliga och högst betydliga förnödenhels-artiklar, hvilka icke inom
landet produceras, samt af dessa anledningar icke skäligen böra åsättas högre införselstull,
än som nu är för hamp- och palm-olja bestämd, samt de i öfrigt under rubriken
»andra slag» hänförlige oljor, ehuru til! en del föremål för inhemsk tillverkning, icke
till erforderlig myckenhet inom landet åstadkommas för de flera industriela behof,
hvartill de äro nödvändiga, föreslår Utskottet,
att Bom-, Hamp-, Palm- och Spenn aceli-oljor sammanföras under
en rubrik med 6 rst. införsels-tull, och att införsels-tullen å
andra till apotheksvaror ej hänförlige eller eljest ej specificerade
slag Jeta oljor må nedsättas från 1 sk. 4 rst. tili 1 sk', nr
skålp.
Ost. Införsels-tullen å Ost, alla slag, hvilken i 1848 års tulltaxa var bestämd till 1
R;dr lisp., och vid sistlidne riksdag af 3 stånd bibehölls vid denna tullsats, men genom
votering i Förstärkt Stats-Utskott höjdes till 1 R:dr 24 sk., blef af Kongl. Maj:t, vid
utfärdandet af nu gällande tull-taxa, från sistnämnde belopp nedsatt till 1 R:dr 12
sk. pr lisp.
Nu har Kongl. Maj:t föreslagit ytterligare nedsättning lill förstnämnde belopp,
eller 1 R:dr pr lisp.
Uti Herrar Hjertås och Schwans samt Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilssons
motioner är nedsättning till hälften af nuvarande tullbeloppet eller tili 30 sk. pr lisp. yrkad.
Vid diskussionen hos Ridderskapet och Adeln, angående Kongl. Maj:ts omförmälda förslag,
har Herr von Hartmansdorff yttrat sig emot och Herr Friherre Raab för den föreslagna
nedsättningen, hufvudsakligen på samma skäl, som i enahanda fråga af bemälde
herrar vid sistlidne riksdag blifvit anförde och linnas i dåvarande Bevi!lnings-Utskotts
Betänkande N:o 5 vid artikeln Ost omförmäide.
Af de flere ladugårdens produkter, om hvilkas införsel mot nedsatta tull-afgifter
fråga nu blifvit väckt, utgör ost Ben artikel, hvilken de fleste bland jordbrukets idkare
företrädesvis anse vara i behof af den, i förhållande till varuvärdet, högre tullsats,
Bevillnings-Ulskoltets Bet&nliande, N:o 3.
45
Kongl. Maj:t derå nu föreslagit. Det är isynnerhet Danska och Holländska staternes
högt uppdrifna tillverkning af ost till serdeles hilliga priser, med hvilken de Svenska
jordbrukarne ännu icke anse sig kunna uthålla täflan.
Med fästad uppmärksamhet på dessa förhållanden, och ehuru den af Kongl.
Maj:t (öreslagna tullsats uppgår tili omkring 33j:dels procent af värdet å den ost, iÖr
hvilken skydd företrädesvis äskas, har Utskottet likväl, då andra i handeln förekommande
utländska ostsorter ega eli vida högre värde, samt nämnde tullsats i förhållande
dertill icke torde uppgå till mera än omkring 16 å 20 procent, funnit sig för närvarande
icke böra tillstyrka
större nedsättning af införsels-tullen å Ost, alla slag, än Kongl.
Maj:ts förslag upptager, eller till 1 R:dr pr lisp.
Uti nu gällande tull-taxa äro Paraplyer och Parasoller indelade i: »Siden» med Paraplyer
2 R:dr och »andra slag» med 1 R:dr införsels-tull pr stycke, hvaremot delar af para- ., och
plycr, såsom ställningar, öfvertyg, tiilskurne eller sydde, m. fl., hvilka ej i taxan nu 1 arasolleräro1
specificerade, förfallas såsom slöjdvaror efter värde. Då nu de å färdiga paraplyer
och parasolier stadgade införsels-afgifter uppgå till omkring 40 proc. af varuvärdet,
men det deremot visat sig, att nämnde artiklar, söndertagne och i delar förtullade,
kunna införas emot åttondedelen och sjettedelen af de för fullfärdiga arbetena stadgade
tullsatser, synes häraf tydligen behofvet alt i denna del åt tulltaxan gifva förändrade
bestämmelser.
1 detta hänseende har ock Utskottet, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med
Bevillnings-Utskottéts förslag vid nästlidne riksdag, funnit sig böra föreslå
den förändring i redaktion och lullsalser för Paraplyer och Parasol/er
samt delar deraf, som bilagde taxe-förslag innehåller.
1 afseende på oäkta Porslin har Herr Hjerta, under förutsättning alt icke blott Porslin.
förhuden mot varors införande i allmänhet skola borttagas, utan äfven de hittills befintliga,
förbud motsvarande, afgiflerne utbytas mot måttliga tullsatser, samt enär de tullafgdter,
hvilka nu äro åsatle oäkta hvitt och måladt porslin, genom oriktigt antagne
tuilvärden, uppginge frän 60 ända till 100 procent af verkliga varuvärdet, hemställt, att
Utskottet måtte, efter närmare undersökning af förhållandet, antaga tullsatser å Porslin
icke under 15 och ej öfver 20 procent af värdet; hvarvid Herr Hjerta tillika anmärkt,
att porslins-tillverkningen destomindre behöfde ett högre skydd, som varans voluminösa
och bräckliga beskaffenhet, samt höga transport-kostnader och svårigheter att den smuggla,
innebure hinder emot införsel långt mera, än förhållandet vore med dé flesta andra
varor.
Då emellertid den inhemska porslins-tillverkningen först med nästlidne års början
beröfvats det förbuds-skvdd i afseende å måladt eller tryckt, oäkta porslin, sorn den
förut åtnjutit samt den sedermera förflutna korta liden, ehuru porslins-tillverkningen
derunder gjort ganska betydliga framsteg, icke kan hafva varit tillräcklig för alt lemna
tillförlitlig vägledning för bedömandet huruvida och till hvad belopp nedsättning i nu
stadgade införsels-afgifter må kunna ega rum, så hemställer Utskottet,
all Rikets Ständer måtte vid innevarande riksdag lemna samma
tullsatser oförändrade.
Arliklarne »Portföljer, Taskböcker, Ridikvler och Nattsäckar» äro i gällande tull- Portföljer
taxa upptagne under en rubrik med värde-förtullning till 25 procent. m. m.
Härvid har Herr Grefve Taube i sin motiön anmärkt, alt nattsäckar borde åtskiljas
från de öfrige arliklarne och åsättas 16 sk. införsels-tull pr skålp., samt portföljer,
taskböcker och ridikyler åter indelas i »hel- eller halfsiden» med 2 R.dr och
»andra slag» med 24 sk. införsels-tull pr skålp.
46
Bevillnings-Ulshotlets Betänkande, N:o 3.
Då taskböcker, likasom den nu i taxan ej förekommande artikeln »Portemonnaier»,
både till beskaffenhet och värde äro närmast hän förliga till den här förut omförmälde
rubriken ”Etuis med eller utan tillbehör äfvensom Penningebörser”,
torde Taskböcker och Portemonnaier i noten upplagas med hänvisning
till Etuis.
Lika med hvad Herr Grefve Taube, i enlighet med Beviilnings-Utskoltets förslag
vid nästlidne riksdag, förordat, torde ock Nattsäckar, som till värde och beskaffenhet
väsendtligen skilja sig från portföljer och ridikyler, men, i förhållande till värdet, icke
skäligen kunna åsättas högre införsels-tull än 12 sk. per skålp.,
böra under egen rubrik och med nämnde tullsats i taxan upptagas.
För de återstående artiklarne Portföljer, Ridikyler samt den nu i taxan icke
specificerade artikeln ”Resväskor”, föreslår Utskottet,
att de må under rubriken ”Portföljer, Resväskor och Ridikyler”
erhålla följande indelning och tullsatser:
af Hider, 1 skålp  24 sk.
af hel- eller halfsiden 1 skålp 1 R:dr 24 sk.
och andra slag 1 skålp —•—■ 16 sk.
Afachinerier Redskap oell Mach inerier eller delar deraf, ej specificerade, äro nu upptagne,
eller delar * sjelfva taxan med 25 procent införsels-tull, dels ock i 13 § af tulllaxe-underrätderaf,
ej telserne. Denna § föreskrifver i första momentet, att för nya fabriks-anläggningar erforspecifieerade.
derliga machinerier må tullfritt införas i de fall, då sådane alldeles icke eller ej till
full godhet vid inhemska machinfabriker tillverkas eller ock från dem icke kunna inom
lämplig tid erhållas, samt i 2:a morn., att redskap, machinerier och verktyg, som i öfrigt
för inhemska näringar erfordras, må af vederbörande slöjdidkare införas mot 5
procent tull; beroende dock dessa undantags-förmåner på Kommers-kollegii pröfning i
hvarje särskildt fall.
I afseende å alla dessa bestämmelser innehåller Kongl. Maj:ls Nådiga skrifvelse,
att nu varande allmänna införsels-afgiften för redskap och machinerier, 25 procent af
värdet, vore hinderlig för industri-idkarne och skäligen kunde betydligt nedsättas, utan
olägenhet för machin-verkstäderna, så vida ej dessa, genom ofta förekommande undantag
från allmänt gällande föreskrifter, sattes ur stånd alt beräkna behofvet af arbetare
och förlag m. m. Härvid förekomme emellertid, att, då materialierna för jernindustrien
här i riket vore dyrare än t. ex. uti Stora Britannien, men daglönerna deremot
mindre höga, så borde de macbiner, hvilka voro gröfre och tyngre och till hvilkas
förfärdigande erfordrades mera af materialierne, men mindre handarbete, beläggas
med högre tull i förhållande till verkliga värdet, än de finare och lättare, så vidt de
inom Riket tillverkades. Till följd häraf borde så väl andra tullbestämmelser för redskap
och machinerier stadgas, som ny redaktion af 13 § af tulllaxe-underrättelserne
uppställas. 1 förra afseendet- innefattar Kongl. Maj:ts förslag, att för redskap och machinerier,
finare och mera sammansatta, såsom spinn- och kard-machiner, mekaniska
väfstolar, appreterings-machiner och dylika af ännu finare beskaffenhet för fabriks- och
närings-idkares behof, i tulltaxan ej särskildt upptagne, mätte bestämmas en införselstull
af 10 procent utaf värdet; samt att för grö/re, andra slag, i taxan ej nämnde, införsels-tullen
måtte bestämmas till 15 proc. af värdet. 1 fråga om stadgandena uti
13 § af tulltaxe-underrättelserna föreslås åter, att Kommers-kollegium skulle ega, att,,
efter pröfning för hvarje fall, tillåta: a) tullfri införsel af machin, machineri eller red-.
Bevillnings-Ulslcotlets Betänkande, N:o 3.
47
skap, hvaraf förut intet jemförlig! slag uti riket funnes, vore i bruk eller här tillverkades
; samt b) införsel Jnot 5 'procent af värdet af redskap, machinerier eller verktyg,
som erfordrades för ordnandet af en ny fabriks-anläggnings behöriga gång, och som
alldeles icke eller ej till full godhet inom riket tillverkades, eller icke inom lämplig tid
här kunde erhållas, likväl med vilkor, att fabriksegaren inom ett års förlopp sig af tillståndet
begagnade; äfvensom, under enahanda förhållanden och vilkor, af gröfre, smidda
machin-delar, såsom axlar, vefvar m. fl. utaf mera än 1 skeppunds vigt pr stycke.
Herr lije rla har uti sin motion, under förutsättning, att de af honom föreslagna
förändrade bestämmelser angående manufaktur-smidet blefvo godkända, ansett artikeln
Redskap och Machinerier, ej specificerade, kunna ur taxan utgå; hvaremot Herr IV.
M. Ekelund föreslagit, att 13 § i tulltaxe-underrättelserne malte helt och hållet upphäfvas
och tullsatserna å de i samma § omförmälda föremål nedsättas till de belopp,
som pröfvas lämpliga.
Alia dessa förslag hafva det gemensamma syftemål alt, genom stadgande af en
lämpligen nedsatt införsels-tull å redskap och machinerier, bereda den inhemska machin-tillverkningen
den trygghet, som med de i nu gällande 13 § af tulltaxe-underrättelserna
stadgade vidsträckta undantags-bestämmelser icke vore förenlig; och då jemväl
Utskottet linner detta syftemål önskvärdt, samt både böra och kunna uppnås äfven utan
de undantag, som, enligt Kongl. Maj:ts förslag, skulle för vissa lall fortfarande bibehållas,
har Utskottet hufvudsakligen endast att utreda, till hvilket belopp den allmänna
införsels-tullen å redskap och machinerier må bestämmas, för att, å ena sidan, bereda
den inhemska machin-tillverkningen tillbörligt skydd, utan att, å den andra, beröfva de
flera öfriga inhemska fabriks- och närings-grenar ett bland de vigtigaste medlen till
dess bestånd och utveckling, nemligen tillgång på machinerier, redskap m. m. till billigt
pris.
Härvid bör Utskottet till en början erinra om följande af import-tabellerne för
år 1851 och 1852 upplysta förhållanden. Förstnämnde år infördes, emot den allmänna
i taxan bestämda tull af 25 procent, redskap och machinerier till ett värde af 10,793
R:dr, men den med Kominers-kollegii tillstånd verkställda införsel, emot 5 procent,
uppgick till 79,567 R:dr och, med tullfrihet, till 362,252 R:dr, i sistnämnde belopp
dock inbegripne så väl redskap och machinerier för nya fabriks-anläggningar som prof
och modeller. År 1852 uppgick införseln, mot 25 procent, till 1-4,752 Riksdaler, mot
5 procent till 73,568 Riksdaler och utan tull till 200,555 Riksdaler. Vidare gifva lullspecialerne
vid handen, hurusom den i taxan särskildt specificerade och med 10 procent
införsels-tull belagda artikeln ”Ångmachiner” under nämnde 2 år alldeles icke
utgjort föremål för import, men deremot exporterats, år 1851 till ett värde af 111,000
R:dr och år 1852 till 50,000 R:drs värde. Det är dessutom allmänt bekant, alt under
nuvarande tull-lagstiftning de inhemska machin-verkstäderne under sednare åren mer
och mer tilltagit både i antal och produktion. Vid dessa förhållanden och då, såsom
ofvan förmäles, den ojemförligt största importen af redskap och machinerier hittills egt
rum alldeles tullfritt och dernäst emot 5 procent tull, utan att detta utöfvat någon sådan
hämmande inverkan på machin-tillverkningen härstädes, att denna icke framgått
fullt ut lika mycket, som de flesta andra industrigrenar, och icke allenast inom landet
bestått tällan med utlandets tillverkningar, utan ock förmått frambringa ganska betydliga
qvantiteter för export, så lärer häraf uppenbart följa, att en allmän tullsats af 5
procent ännu mera hädanefter, då, såsom Utskottet här förut tillstyrkt, införseln af de
för machin-verkstäderne i synnerhet behöfliga råämnen, tackjern och jernplätar m. m.,
komme alt befrias frän hittills stadgade förbud och öfverdrifna tullsatser, skall för deu
inhemska machin-tillverkningen innebära ett fullkomligt betryggande skydd; likasom det
48
Bevillnings-Ulskottéls Betänkande, Avo 3.
Bur.
Sadelmakare-arbeten,
ej specifice
rade.
Salmiak.
Salpeter.
å andra sidan icke torde behöfva bevisas, att stadgandet at en högre tullsats skulle icke
blott hämma utvecklingen af redan i landet anlagda fabriker, som af utländska machinerier
kunna vara eller blifva i behof, utan ännu mera försvåra uppkomsten af nja
fabriks-anläggningar, de der, vid sidan af de äldre med tullfrihet å sina machinerier och
derigenom minskad an!äggningsJkostnad gynnade fabrikerne, redan komma att med en
tull af 5 procent jemförelsevis i ganska väsendtlig mån betungas.
Hvad särskildt angår det i Kongl. Maj:ts skrifvelse omförmälda behofvet förden
gröfre machin-tillverkningen af en högre, ända till 15 procent af värdet uppgående,
skyddstull, så torde det anförda förhållandet med exporten af ångmachiner tillräckligt
vederlägga ett sådant behof.
På dessa skäl och under förbehåll, att angående tull-frihet för modeller och varuprof
få i sammanhang med behandlingen af öfrige bestämmelserne i 13 § tuiilaxeunderrättelserne
sig utlåta, hemställer Utskottet,
alt å Redskap och Machinerier eller delar deraf, ej specificerade,
må i taxan bestämmas en allmän införsels-tull till 5 procent af
värdet; och
att något undantag härifrån, utom hvad modeller angår, icke vidare
må medgifvas.
Den under hufvud-rubriken »Rör» förekommande oegentliga rubriken »till Käppar»
torde lämpligen böra utbytas mot lydelsen Bambu- och Spanska.
Till undvikande af värde-förtullningen, enligt hvilken »Sadelmakare-arbeten, ej
specificerade,» nu äro åsätta 33j:dels procent införsels-tull, föreslår Utskottet,
att Sadelmakare-arbeten, ej specificerade, må indelas i rubrikerna:
med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade beslag och
andra slag-, samt att för dessa rubriker införsels-tullen må bestämmas
å den förra till 28 sk. och å den sednare till 24 sk.
pr skålp.
I enlighet med Kongl. Maj:ls förslag, och med afseende å vissa näringars behof,
tillstyrker Utskottet,
att införsels-tullen å Salmiak må nedsättas från 2 sk. lill 8 rst.
pr skålp.
Oraffinerad och raffinerad Salpeter är nu belagd med införsels-förbud.
Herr Hjerta har deremot erinrat, huru det vore önskligt, att denna vara kunde
få införas antingen tullfritt eller mot en mycket låg afgift, då handeln skulle kunna
tillhandahålla salpeter för hälften af det lösningspris, staten nu betalar, och således den
andra hälften af lösnings-priset nu bortkastas för det välmenta syftemålet, a,lt med årlig
uppoffring bibehålla tillverkningen inom iandet, under det enskilde landtman, sorn
samla och upplägga sin ammoniak-haltiga jord för salpeter-beredning, skulle hafva större
slutlig behållning genom att använda jorden till gödnings-ämne.
Vid sistlidne riksdag, då Bevillnings-Utskottet föreslog borttagande af ifrågavarande,
likasom alla andra införsels-förbud, besvarade Utskottet den invändning emot salpeter-förbudets
afskaffande, som vanligen anföres, nemligen att landets sjelfständighet, i händelse
af krig, berodde af inhemska salpeter-beredningen, hvilken åter, derest införselsförbudet
upphäfdes, förmenades komma alt helt och hållet gå under. Utskottet erinrade
nemligen, hurusom det visat sig, att salpeter-beredningen inom landet, oaktadt
staten till ett pris, vida öfverstigande hvad för utländsk lika beskaffad vara betaides, inlöste
hela den inhemska salpeter-produkten, samt all den uppmuntran, som möjligen
kunde en näring beredas, således ej allenast genom förbuds-skyddet emot utländsk medtäflan,
Bevillnings-Utskoltels Betänkande, N:o 3.
49
tädan, utan ännu mera genom den af staten tillförsäkrade förmånliga och ovilkorliga afsättningen,
komme salpeter-beredningen till godo, hurusom, della allt oaktadt, denna
handtering icke ens vunnit den förkofran, att statens närvarande behof för kruttillverkningen
kunde med inhemsk salpeter fyllas. När brist sålunda uppstått under en lid,
då krig icke hemsökt landet och krut-konsumtionen följaktligen varit jemförelsevis ringa,
ansåg Utskottet det icke vara ens sannolikt, än mindre antagligt, att under krig och
den vanmakt, hvari alla näringar derigenom försättas, inhemska salpeter-tillverkningen
skulle kunna fylla behofvet. Den enda säkra utvägen syntes deremot vinnas genom
varans inlåtande i den allmänna handeln, hvars intresse nogsamt skulle veta och förmå
att i det aldra yttersta gå konsumtionen tillhanda. Då staten förmodades icke komma
ali underlåta alt, framdeles som hittills, efter faslställdt lösningspris inköpa den inhemska
salpetern, och beredningen deraf, oaktadt införsels-förbudets upphäfvande, följaktligen
komme att fortfarande tillgodonjuta tillbörlig uppmuntran, trodde Utskottet ofvauberörde
invändning emot upphäfvande af ifrågavarande införsels-förbud icke förtjena
något afseende.
Hvad sålunda anfördes vid sistlidne riksdag eger ännu sin fulla tillämpning.
År 1852 måste icke mindre än 6,000 lisp. införas; och man har nyligen erfarit, hurusom
Kongl. Maj:t, i följd af den inhemska salpeter-tillverkningens låga ståndpunkt, i jemförelse
till krutbrukens årliga behof, funnit skäligt ytterligare höja det redan, i förhållande
till salpeterns värde på verldsmarknaden, höga inlösningspriset på inhemsk salpeter.
Vid 1847—48 årens riksdag föreslog Kongl. Maj: t 36 sk. och Bevillnings-Utskoltet
1 lUdr införsels-tull pr lisp.; och, instämmande i sistnämnde förslag, hemställer
Utskottet,
att, med upphäfvande af införsels-förbudet ä oraffinerad samt raffinerad
Salpeter, införsels-tullen derå måtte bestämmas till 1 R:dr
pr lisp.
Då Chilisk Salpeter, som för skedvattens- och andra fabrikers behof nu får, ef- Salpeter,
ter pröfning af Kommers-kollegium, införas mot en tull af 6 sk. pr lisp., vore ett i an- Chilisk.
dra länder mer och mer begagnadt, förträffligt gödnings-ämne, hvaraf införseln för jord
bruket
kunde blifva af serdeles nytta, har Herr Hjerta föreslagit, att, utan någon föregående
pröfning af Kommers-kollegium, införsel af chilisk salpeter måtte lemnäs tullfri
eller åtminstone mot en till 3 sk. pr lisp. nedsatt tull.
Då Utskottet emellertid inhemta!, ali chilisk salpeter till utseendet föga skiljer
sig ifrån den vanliga, och en sådan oinskränkt införsels-tillåtelse, som Herr Hjerta yrkat,
följaktligen skulle lätt kunna föranleda missbruk vid förtullningen, anser Utskottet
Herr Hjertås omlÖrmälda förslag böra lemnäs utan afseende.
Genom Kongl. Kungörelsen den 13 December nästlidne år har den i taxan å Salt, kok-.
Koksalt stadgade tull af 36 sk. tunnan blifvit till innevarande års slut nedsatt lill 18
sk.; och i Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse föreslås jemväl, att införsels-tullen ej må öfverstiga
nämnde belopp, hvartill den ock i Herr Schwarts motion är upptagen.
Riksdags-fullmäktige Bengt Gudmundsson, Johan Petter Danielsson och Juns
Pehrsson hafva i sina här ofvan omförmälda motioner yrkat, Bengt Gudmundsson, införsels-tullens
nedsättning till 4 sk. tunnan, samt de öfrige fullkomlig tull-lrihet för ifrågavarande
artikel.
Deremot har Herr von Hartmansdorff', August, uti ett hos Ridderskapet och
Adeln afgifvet yttrande, angående de, genom högslberörde Kongl. Kungörelse medgifna,
lull-nedsättningar så väl för salt som ved, anfört, hurusom dessa nedsättningar,
som med omkring 100,000 R:dr minskade statens inkomster, ingalunda skulle medföra
lith. lill B. St. Brot. 1833 & 1854. 5 Sami. t A[d. 2 Häft. 7
50
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
Saltsyra.
Saxar.
Segel.
den åsyftade verkan af minskadt pris å ifrågavarande artiklar, men deremot beröfvade
staten en tillgång, hvarmed flere uppgifna behof skulle kunna fyllas.
Den åsigten, att nedsatta tull-afgifter skulle sakna inflytande på försäljnings-priset,
kan Utskottet icke dela. Då handeln icke är inskränkt till några få personer, sorn
kunna godtyckligt sätta priset, utan deremot utgör föremål för en stor, till hela riket
spridd, verksamhet, hvars framgång, likasom andra industrigrenars, betingas af möjligen
lägsta priser, i förhållande till varornas godhet, så vore det att förneka handelns natur,
att betvifla täflan om hufvudvilkoret för dess utveckling — billigt pris; och som
det derjemte låter väl bevisa sig, att en tull-afgift, icke blott med sitt nominella belopp,
ulan ock ganska betydligt derutöfver, mäste fördyra varu-priset, i samma män
mera, som varan före utminuteringen genomgått flera händer, så följer ock häraf, att
hvarje nedsättning i en tull-afgift måste bereda konsumenten en lindring, större än
sjelfva tull-nedsättningen. Den inverkan på varu-prisens stegring eller fall, som otaliga
andra orsaker utöfva, såsom exempelvis hvad artikeln salt angår, fraktkostnaden m.
m., kan af tull-lagstiftningen icke regleras; men derföre må väl icke denna lagstiftning
kunna eller böra undandraga sig att, der skäl i öfrigt sådant påkallar, lindra den tunga,
som tull-afgiften innebär.
Frågan är således om salt är en sådan artikel, att den med afseende ej mindre
å varans värde och beskaffenhet, än å deras ställning, som företrädesvis deraf äro konsumenter,
förtjenar att beredas billigare pris; och på denna fråga behöfves visserligen
icke något svar.
Ehuru Utskottet skulle önska att kunna å koksalt tillstyrka tullfrihet, anser Utskottet
statens närvarande behof icke medgifva en så betydlig förändring; hvarföre Utskottet
hemställer,
att införsels-tullen å Koksalt må bestämmas till 18 sk. tunnan;
hvaremot den hittills för soda-beredningen medgifna tull-frihet å koksalt, hvilken åtminstone
någongång tillförene lärer blifvit missbrukad och numera, med den i allmänhet
nedsatta salt-tullen, kan anses mindre behöflig,
torde böra upphöra.
Då Saltsyra, hvarå taxan nu stadgar 1 sk. införsels-tull pr skålp., vöre en artikel,
som i ymnighet erhölles såsom biprodukt vid soda-tillverkningen, samt värdet
derå ej utgjorde mera än 2 sk. pr skålp., har Herr Hjerta föreslagit, att införsels-tullen
mätte nedsättas till likhet med den å svafvelsyra, eller 4 rst. pr skålp.
Hufvudsakligen instämmande med Herr Hjerta, rtien med afseende derå, alt råvaran
för svafvelsyre-beredningen åtnjuter tull-frihet, då deremot råämnet för saltsyran,
efter Utskottets förslag, skulle komma att draga tull, hemställer Utskottet,
att införsels-tullen å Saltsyra må nedsättas till 6 rst. pr skålp.
Den å Saxar, andra slag, (än öfverskärare-) nu stadgade införsels-tull, 1 R:dr 24
sk. pr skålp., är, både i allmänhet och särdeles med afseende å vissa derunder hänförliga
slag, alltför hög, samt har derföre ock framkallat en ganska betydlig oloflig införsel;
och har Utskottet, för beredande af rättvis och verklig tull-behandling af denna
artikel, funnit sig böra föreslå
den i bilagde taxe-förslag för artikeln Saxar intagna förändrade
klassifikation, med derå utförda tull-bestämmelser.
Till sjöfartens befrämjande bar Herr Grape föreslagit, alt Segel, som nu draga
lika lull nied väfnaden, hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent, måtte från all tull
befrias.
Genom nedsättning af införsels-tullen å segelduk och tältduk har Utskottet sökt
bereda all den med Herr Grapes förslag afsedda uppmuntran, som för närvarande skä
-
Beviltnings-Vtskotlets Betänkande, S:o 3.
51’
ligen kail ifrågakomma, oell hemställer derföre,
att införsels—tullen å Segel må förblifva oförändrad.
Lika med Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag, och tili undvikande af vär- Siktar.
de-förtullning, som nu är stadgad för Siktur, föreslår Utskottet,
att inlörsels-lullen å Siktar och Såll må bestämmas till 12 sk.
pr skålp.
Då Färg ad t Silke utgör ett bal f-fabrikat, behöfligt för llere näringar äfvensom Silke,
för husslöjden, samt ofärgadt silke nu njuter tull-frihet, vid hvilka förhållanden den, Jörgadi.
äfven med hänseende till varu-värdet, öfverdrifna tull-satsen 2 R:dr pr skålp., för färgadt
silke håde torde höra och, ulan fara för inhemska färgerierne, kunna betydligt
nedsättas, så föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Färgadi Silke må bestämmas till 1 R:dr 16
sk. pr skålp.
Angående å Sirap yrkad tull-nedsättning vill Utskottet i sammanhang med arli- Sirap.
keln Socker här nedan sig yttra.
Då verkliga värdet å Skomakare-arheten, hvilka nu förtullas, dels efter par och Skomakaredels
efter värde, närmast bestämmes af rudimateriernes art, i förhållande lill det fär- ar^>eten
diga
arbetets vigt, har Utskottet, i öfverensstämmelse med de vid 1847—48 årens, samt
sistlidne riksdag af Bevillnings-Utskottet gjorda förslag, älven nu funnit sig höra indela
skomakare-arbetcu i klasser efter ämnet, hvaraf de bestå, med åsatt vigl-förtullning.
Från denna allmänna regel måste dock de äfven i nu gällande tax^ särskildt upptagne
»Becksöms och s. k. Sjöstöflor» undantagas. Dessa skodon tillverkas i Finland till billigt
pris och af så god beskaffenhet, att något dermed jemförligt icke inom landet åstadkommes;
och den med fiskeri sig närande skärgårdsallmogen kan icke undvara dessa
sjöstöflor, men tvingas, genom den, nu lill 1 R:dr paret stadgade, höga tull-sats, att på
oloflig väg fylla sitt behof. Endast ett par blef nemligen år 1852 införtulladt. ,
Herr Hjerta har ock i sin motion tillstyrkt, att införsels-tullen måtte å sistnämnde
artikel nedsättas lill 24 sk. paret.
Med godkännande af detta förslag och i öfrigt förnyande hvad Bevillnings-Utskottet
vid sistlidne riksdag angående artikeln skomakare-arheten tillstyrkte, hemställer
Utskottet,
alt Rikets Ständer mätte godkänna den redaktion och de tullsatser
bilagde taxe-förslag för artikeln Skomakare-arbeten innehåller.
I stället för den nu å »Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- samt Manufak-S/ö/dcraror.
tur-varor, i taxan ej nämnde» till 33j- procent stadgade värde-tull, hemställer Utskottet,
att
Slöjdevaror må förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de
hufvudsakligen bestå; samt
att endast i de fall, der detta ej kan bestämdt urskiljas, värde-förtullning
må varda bibehållen, dock med nedsättning af införselstullen
till 25 procent.
Kongl. Maj:l har föreslagit nedsättning i införsels-tullen å Smör från 1 R:dr 16 sk. Smör.
till 1 R:dr pr lisp.; hvaremot Herrar Hjerta och Schwan samt Riksdags-fullmäktigpn
J. Nilsson yrkat tullens nedsättning, Herr Hjerta till 24 sk. och de öfrige lill 32 sk.
pr lisp.
Det är bekant, att, intill år 1845, då den Finska handelstraktaten, hvarigenom
»mör tilläts till införsel mot 32 sk. pr lisp., upphörde, högst betydliga qvantiteter utgjorde
föremål för loflig införsel från Finland, och gåfvo statsverket en årlig inkomst
52
Bevillnings-Vlskotlets Betänkande, N:o 3.
Socker.
af emellan 30 och 40,000 R:dr; hurusom derefter, då tullen bestämdes till 2 R:dr 24
sk. lispundet, förtullningen nedgick till och med under 200 lispund, samt hurusom med
år 1849, då tullsatsen åter bestämdes till 1 R:dr 16 sk. lispundet, eller den nu gällande,
införtullningarna ånyo tilltogo, så att de sistnämnde år utgjorde nära 9,000 lisp.
Men för de följande åren utvisa import-tabellerne en ständigt aflagande förlullning.
Denna uppgick år 1852 till icke mera än 1,253 lisp., och under diskussionen hos Ridderskapet
och Adeln har Herr Friherre Palmstjerna anfört, bland annat, att qvantiteten
af det nu insmuglade smöret förmodas motsvara den före år 1845 förtullade; hvarförutan
Herr Friherren förmält, alt den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsatsen beräknats
ungefärligen motsvara smuglingskoslnaden, samt på intet vis kunde menligt inverka på
land tmanna-in tresset.
Med afseende å dessa förhållanden låter behofvet af ytterligare nedsättning uti
införsels-tullen å smör icke förneka sig, så vida man vill bereda Statsverket den ganska
betydliga inkomst, som nu genom den ololliga införseln går förlorad. Att den före
år 1845 stadgade lullsatsen af 32 sk. betryggade Statsverkets rätt bevisa de då verkställda
förtullningarne; och den prisstegring, som sedermera inträdt, torde kunna medföra
samma resultat, äfven med den af Kongl. Maj:t nu föreslagna högre tull. Under
en sådan förutsättning och vid betraktande af det menliga inflytande, som större tullnedsätlning
på en gång möjligen skulle på landtbruket utöfva, instämmer Utskottet i
Kongl. Maj:ts förslag,
att införsels-tullen å Smör må bestämmas till 1 R:dr pr lispund.
Herr Grefve Taube har föreslagit, att rubriken »Socker» mätte förenklas och
de derunder förekommande tull-bestämmelserna upptagas på följande sätt:
raffineradt, eller med ra/fineradt lika, topp-, kandi- och Ieak- eller kros
sadt
1 skålpund . , 5 sk.
orajjmeradt 1 skålpund 2 sk. 3 rst.
Herr vice Talmannen Brinck åter har yrkat, att införsels-tullen måtte nedsättas
å topp-, kandi- och kaksocker från 5 till 4 sk., å krossadt lump- samt havanna terrestill
3 sk. 6 rst., och å sirap till 1 [sk. 6 rst. skålp.; •—äfvensom Riksdags-fullmäktigen Johannes
Nilsson hemställt, att då den nuvarande tullen af 5 sk. skålpundet å nyssnämnde
sockerslag visat sig innefatta ett indirekt förbud, hvarigenom, utan ringaste vinst lör
Statsverket, allmänheten på ett högst kännbart sätt beskattades af sockerbruks-idkarne,
denna tullafglft mätte nedsättas lill 3 sk. pr skålp.
Då den af Herr Grefve Taube föreslagna förändring i rubrikernes uppställning
genom de i afseende å vissa sockerslag obestämda begreppen »raffineradt» och »oraffineradt»
möjligen skulle föranleda missförstånd vid taxans tillämpning, samt de nu gällande
tullsatserne 5 sk. per skålp. å topp-, kandi- och kaksocker med liera sockerslag
destomiudre kunna anses innefatta förbud, som under år 1852 icke mindre än
852,309 skålpund af dessa sockerslag blifvit förtullade, oberäknadt 199,802 skålpund
diverse slag socker, som såsom strandadt förtullats, hvarmed jemväl ett likartadt förhållande
eger rum i afseende å socker-sirap, då deraf under nämnde år blifvit emot
nu stadgad tull införde 256,730 skålp.; så, och med afseende både å den korta tidrymd
som förflutit, sedan inhemska sockertillverkningen, emot nu stadgade tullsatser, berölvades
förbudsskyddet, och å den införsel som ifrån Norrige kan verkställas, emot endast
hälften af den i taxan stadgade tull, finner Utskottet sig böra hemställa,
att nu gällande tulltaxas bestämmelser i afseende å Socker och
Sirap må oförändrade bibehållas.
Beviltnings-Vlskottets Betänkande, N:o 3.
53
Herrar Hjerta och Schvan samt Riksdags-fullmäkligen Johannes Nilsson hafva Spanmäl.
föreslagit, att införsels-tullen å Spanmäl alla s/a" skulle till hälften af nuvarande belopp
nedsättas, hvarifrån Herr Schwan dock undantagit tullen ä hvete.
Ehuru Utskottet fullkomligt delar den åsigt, som framkallat nämnde förslag, har
Utskottet likväl, vid betraktande af den stora förändring i jordbruks-näringens förhållanden,
sorn' genom den, vid innevarande riksdag ifrågasatta, bränvins-lagstiftning torde
komma alt inträda, ansett försigtigheten bjuda, alt icke samtidigt uti tull-lagstiftningen
för jordbrukets förnämsta produkt, spanmålen, vidtaga en förändring, som, om ock utan
giltiga skäl, jordbruks-idkarne föreställa sig vara för dem äfventyrlig; och hemställer
Utskottet derföre,
att tullen å Spanmäl må vid innevarande riksdag bibehållas
oförändrad.
Lika med Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag, anser ock Utskottet, Speglar och
Speglar och Lampetter böra i stället för värde-förtullning, såsom Lampetter.
nu är stadgadt, åsätlas 8 sk. införsels-tull pr skålp.
Såsom här ofvan vid artikeln Ljus är omförmäldt, har Herr Hjerta, under för- Stearin.
utsättning att tullen å talg blefve nedsatt till hälften af nu stadgade belopp, föreslagit
nedsättning å Stearin från 5 lill 4 sk. skålp.; hvaremot Riksdags-fullmäkligen Johannes
Nilsson vrkat, att, äfven med bibehållande af tullen å talg, stearin måtte åsättas
2 sk. tull.
Utskottet, som ansett tull-nedsättning å råvaran icke höra bifallas, föreslår,
att Stearin må vid nu stadgad tull bibehållas.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att Slipstenar, såsom för näringarne behöflige, måtte Sten.
från nuvarande tullsats, 15 procent af värdet, upptagas till lika tull med Bryn- och
Olje-stenar eller 24 sk. pr 100 stycken.
Af Herr Schenström åter är yrkadt, att slipstenar af sådant gryt, som i riket
cj finnes, måtte, såsom för manufakturerne i Eskilstuna oumbärlige, medgifva? tullfrihet.
Då både bryn-, olje- och Slipstenar äro så beskaffade materialier för flere näringar,
att de skäligen böra från all tullsats befrias, samt den inkomst som, serdeles
om slipstenar skulle komma att behandlas lika med bryn- och olje-stenar, kunde Statsverket
beredas, blefve så obetydlig, att den icke uppginge till mer än några få riksdaler,
föreslår Utskottet,
att Bryn-, Olje- och Slip-stenar må lemnäs fullkomlig tull-frihet.
Lika med hvad i Norska och Danska tull-taxorne är för arbetad sten stadgadt,
anser ock Utskottet den för rubriken »al! annan Sten, ej specificerad, arbetad», nu stadgade
värde-förtullning böra, emot förtullning efter vigt, utbytas, och föreslår,
alt, med rubrikens förändring lill Sten, arbetad, ej specificerad.,
derå må bestämmas en införsels-tull af 6 rst. pr skålp.
För beredande af en enklare och i förhållande till de olika slagens värden rik- strumpor.
tigare indelning och förtullning af de under hufvud-rubrikcn »Strumpor» upptagne artiklar,
förnyar Utskottet det af BevillningsUtskottet vid sistlidne riksdag gjorda förslag,
att »Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade
arbeten» må indelaé i: .
helsiden med 3 R:dr
halfsiden med 2' „ och
andra slag med
1 „
införsels-tull pr skålp.
Å Strumpstickor har Herr Hjerta föreslagit nedsättning i införselsAullen^från> Strumpa ti*-  30 sk. till 16 sk. pr skålp. kor•
Strängar,
Stål.
Slå/arbeten.
Sågblad.
54 Bevillnings-tJlskotlets Betänkande, A’.o 3.
Både i Kongl. Maj:ts vid 1847—48 årens riksdag afgifna lulltaxe-förslag och i
Bevillnings-Utskottets vid de hegge sistförflutna riksdagarne a (gillia belänkanden anmärktes
orimligheten af den nu stadgade tuilsatsen, då värdet å strumpslickor endast
utgjorde 32 sk. eller högst 1 R:dr pr skålp. och varan vöre lätt smugglingsbar. Vid
förstnämnde riksdag föreslogs 8 sk. och vid den sistnämnde 12 sk. införsels-tull pr
skålp., men den höga tull-satsen bibehölls dock af Rikets Ständer. Verkan deraf är
ögonskenlig, då, år 1852, 599 skålp. blifvit införlullade, men 899 konfiskerats.
Utskottet förnyar förslaget,
alt införsels-tullen å Strumpslickor må bestämmas till 12 sk.
pr skålp.
Då Strängar, andra slag, (än af metall) icke tillverkas inom landet och äro
lätt smuggelbara, samt förbrukningen deraf icke är af beskaffenhet att böra genom hög
beskattning inskränkas, föreslår Utskottet,
alt införsels-tullen å Strängar, andra slag, må nedsättas till 24
sk. pr skålp.
Gällande taxa indelar artikeln »Stål» i »gjut-» med 1 R:dr 16 sk., »garf-» med
5 R:dr och »andra slag» med 3 R:dr införsels-tull pr 100 skålp. st. v.
Af dessa slag utgör gjutstål icke föremål får någon egentlig tillverkning inom
landet, men är deremot ett oundgängligt råämne för den inhemska finare smidesfabrikalionen.
För alt sätta denna fabrikation i stånd att uthålla tällan med utlandets tillverkningar,
hvilket, såsom ofvan är visadt, icke kan åstadkommas genom höga, af den
olofliga importen gäckade tullsatser å fabrikaten, måste afgifter, som fördyra råämnena,
lindras eller alldeles afskaffas. Sistnämnde åtgärd kan i förenämnde fall utan all fara
vidtagas, då någon inhemsk handtering derigenom icke förnärmas och Statskassans förlust
af tullafgiften, enligt 1852 års import, icke utgör mera än omkring 700 R:dr; och
Utskottet tillstyrker derföre,
att införsels-tullen å Gjutstål må helt och hållet upphäfvas.
De öfrige slagen stål utgöra deremot föremål för ganska betydlig export och
ifrågakomma således till införsel endast i de fall, der Svenska stålberedningen lemnar
mindre godt material för den inhemska smidesmanufakluren. Med afseende härå och i
konseqvens med Utskottets, angående artikeln Jern, här förut gjorda förslag, hemställer
alltså Utskottet,
att införselstullen å Garfstål och andra slag, sammanförde i en
rubrik, må bestämmas till det å »andra slag» nu stadgade belopp,
3 R:dr pr 100 skålp. st. v.
Likasom smidesmanufakturen i allmänhet äro också »Slålarbeten, ej specificerade»,
i nu gällande taxa upptagne till en i förhållande till varuvärdet alltför hög och
den lofliga införseln derigenom hämmande tullsats, nemligen 1 R:dr pr skålp.
Kongl. Maj:ts förslag vid 1847—1848 årens riksdag upptog denna tullsatts till
endast 24 sk. pr skålp., som då äfven af Bevillnings-Ulskottet föreslogs, men vid sisth
riksdag åter upptogs till 32 sk.
Såsom en, med hänseende lill varuvärdet lämplig, medelväg emellan nu gällande
och de sålunda föreslagna tullsalserne, hemställer Utskottet,
alt införsels-tullen å Stå/arbeten, ej specificerade, må nedsättas
till 36 sk. pr. skålp.
Då Sågblad utgöra ett nödvändigt redskap, hvaraf tillverkningen inom landet
icke fyller behofvet, föreslår Utskottet,
att införsels-tullen å Sågblad må nedsättas från 9 till 6 sk. pr
skålp.
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N:o 3.
55
Dea nu å Såpa stadgade införsels-tullen, 36 sk. pr lisp., har hittills gjort all införsel
deraf omöjlig, hvarföre Utskottet, som å pottaska och olja, hvilka utgöra material
för såp-tillverkningen, föreslagit väsendtliga tull-nedsättningar, och då Såpa utgör
en allmänt behöflig konsumtionsartikel samt tillika såsom väsendtligt beredningsämne
ingår i flera fabrikationer, finner sig, i nära öfverensstämmelse med Herr Hjertås derom
vilkorligt gjorda framställning, höra tillstyrka,
att införsels-tullen å Såpa må nedsättas till 24 sk. pr lisp.
Herrar Hjerta och Schwan hafva föreslagit nedsättning af införsels-tullen å Talg
från 24 till 12 sk. pr lisp.; och ehuru Utskottet, med afseende å denna varas egenskap
af ett ytterst behöfligt råämne, hvarpå erforderlig tillgång inom landet icke finnes, skulle
önskat att nedsättning i införsels-tullen derå kunde beredas, har Utskottet likväl, med
afseende ä den ganska betydliga statsinkomst, som nu gällande införselstullen inbringar,
och då denna i förhållande till varuvärdet icke är högre, än Utskottet sett sig nödsakadt
att föreslå för andra likartade artiklar af boskapskötselns produkter, funnit sig
för närvarande böra afstyrka förändring i den å Talg stadgade
införsels-tull,
lill förekommande af tvetydighet vid tullbehandling, har Utskottet,
vid artiklarne »Tenn, arbetadt, nytt:» »olackeradt» och »lackeradt»,
tillagt beslämmelserne omåladt vid den förra och målaclt vidden
sednare.
i samma ändamål är ock
vid rubriken »Thermometrar» tillagdt: med eller utan fodral.
Då terpentin-olja eller terpentin-spiritus icke äro belagde med högre inlorselsafgift
än 1 sk. 6 rst. pr skålp., torde det vara olämpligt att, såsom nu gällande taxa
innehåller, för råämnet, hvaraf nämnde artiklar beredas, eller Terpentin, stadga en
högre tullsats, hvarföre ock Utskottet hemställer,
all införsels-tullen å Terpentin må nedsättas från 2 sk. till 1 sk.
6 rst. pr skålp.
Under åberopande af åtskillige tobaksfabrikanters och importörers till Kongl.
Maj: t ingifna underdåniga petition om nedsättning af införsels-tullen å »Tobaksblad och
Stjelk», så att denna tull, med tillägg af handels- och sjöfarts- med flera afgifter, icke
uppginge till högre belopp för blad än 4 sk. 6 rst. eller hvad i Norrige är stadgadt,
och för stjelk 2 sk. 8 rst. pr skålp., har Herr Brinck föreslagit en så beskaffad förändring
i nu gällande tullbestämmelse för nämnde artiklar; äfvensom Herr Schwan uti
sin motion erinrat om angelägenheten både för stals-inkomstens betryggande och för en
vigtig inhemsk (örädlings-närings fortfarande bestånd och utveckling, att egna allvarlig
uppmärksamhet åt innehållet af nämnde underdåniga petition.
Då samma petition af trycket utkommit och äfven blifvit lill Rikets Ständer utdelad,
anser Utskottet obehöfligt att här ingå i närmare redogörelse för dess innehåll.
Deraf visar sig emellertid, bland annat, hurusom de, i Sverige och Norge betydligt
skiljaktige, tullsatserne å tobaksblad skola hafva framkallat en, för Svenska stats-kassan
likasom för våra tobaks-fabrikanter, högst betänklig smuggling öfver riksgränsen. Genom
nedsättning å den här på tobaksblad stadgade, högre införsels-afgiflen, till likhet
med Norges, vill det väl synas, som berörde förhållande skulle kunna afböjas; men en
sådan nedsättning åter från 7 sk. till närmare 4 sk. pr skålp. å en artikel, hvaraf införseln
uppgår till omkring 2j millioner skålp., skulle medföra en stalsförlust, hvarföre
det torde vara problematiskt att Statsverket genom den omförmälda smugglingens upphörande
kunde vinna godtgörelse. Men härvid förekommer tillika, alt Kongl. Majit
möjligen genom underhandling med Regeringen i de stater, hvarifrån införseln af tobak
Såpa.
Talg.
Tenn.
Thermome
trar.
Terpentin.
Tobak.
56
Bevillnings-Utskottets Betänkande. N:o 3.
Tryffel.
Tråd, jernoch
stål-.
hoppar- och
Messings-,
Bomulls-.
Linne-.
till största delen eger runi, skulle kunna, emot nedsättning af var nu stadgade boga
tullsats å tobak, bereda motsvarande förmåner för våra exportartiklar. Vid betraktande
af dessa förhållanden, bär Utskottet funnit sig böra föreslå,
att Rikets Ständer, lemnande tullsatserne å Tobaksblad och Stjelk
oförändrade, lill Kongl. Majit ingå med underdånig hemställan,
alt Kongl. Majit täcktes i afseende å tullbestämmelserna för nämnde
artiklar vidtaga de förfoganden, hvartill, å ena sidan, Norska
tull-lagstiftningen, och å den andra, diplomatiska underhandlingar
1 ornförmälda hänseende må kunna föranleda.
Jemte en allmän rubrik för ätbara svampar upptager gällande taxa under särskild
rubrik, men med lika tullsalts, ett specielt slag af sådane svampar, nemligen
Tryffel. För beredande af rättelse i denna origtiga redaktion, förnyar Utskottet det vid
de 2me sistförfluten riksdagarne gjorda förslaget,
att »Tryffel» må uteslutas ur texten och i noten hänvisas till Svampar,
ätbara.
Likaledes förnyande Beviilnings-Utskottens, vid 2:ne riksdagar gjorda, förslag,
hemställer Utskottet,
att den till 6 sk. pr skålp. för Jern- och Stål-tråd nu stadgade
tull må nedsättas lill 25 proc. af verkliga värdet, eller 4 sk. 6
rst. pr skålp.
Äfvensom Utskottet, till undvikande af den nu å utländsk »ståltråd», som med
Kbromers-kpllegii tillstånd får, för vissa tillverkningar, införas, stadgade värdeförtullning
af 10 proc., och med godkännande ,af Riksdags-fullmäktigen G. Hullmans i särskild
motion gjorda förslag, att icke blott »stål-» utah äfven jern-lråd måtte i detta undantägs-stadgande
upptagas, hemställer,
att inlorsels-tullen å Jern- och Stål-tråd, sorn för nämnde särskilda
behof, med Kommers-kollegii tillstånd, intages, må bestämmas till
2 sk. pr skålp.
Tid rubriken »Koppar- och Messirigs-tråd, försilfrad», har Utskottet ansett äfven
förgylld böra upptagas
och rubrikens lydelse blifva: förgylld eller försilfrad.
Förnyande Beviilnings-Utskottens vid de 2:ne sistförllutna riksdagarne gjorda
förslag, hemställer Utskottet,
att den i gällande taxa gjorda skillnad emellan Bomullstråd, »nystad»,
med 21 sk. och »i härfvor» med 16 sk. införsels-tull pr
skålp., må upphöra, och bomullstråd, alla slag, åsättas sistnämnde
tullafgift.
För »Linnetråd», nu indelad r »oblekt» med 24 sk., »blekt, hvit», med 1 R:dr, och
»färgad», med 32 sk. införsels-tull pr skålp., har Herr Hjerta föreslagit, att, då dessa
tullsatser voro alltför höga och försvårade tillgången på denna förnödenhetsvara, införsels-tullen
å linnetråd måtte bestämmas till 10 proc. utöfver den tull, som blefve
för garnet fastställd.
En så beskaffad tullbestämmelse anser Utskottet väl icke lämplig; hvaremot, med
afseende å de lör linnegarn här ofvan föreslagna tullsatser, och trådens värde i förhållande
till garnet, Utskottet, som, lika med hvad Kongl. Maj:ts förslag vid 1847—48
årens riksdag innehöll, funnit linnetråd, alla slag, böra upptagas under en rubrik och
tullsats, ehuru denna icke torde böra på en gång nedsättas så betydligt, som då föreslogs,
eller till 16 sk. pr skålp., hemställer,
alt
Bevilinings-Utskoltels Betänkande, N:o 3.
57
att införsels-tullen å Linnetråd, alla slag, må bestämmas till 24
sk. pr skalp.
Herr Hjerta har i sin motion föreslagil, att alla de råämnen oell halffabrikaler, Trädvaror.
som förekomma under rubriken »Trädvaror», från och med första artikeln »Virke» till
och med artikeln »Tunnband», måtte medgifvas tullfri införsel. Den för alla dessa artiklar
influtna tullafgiften hade icke uppgått till mera än omkring 3,604 R:dr, hvilken
iinga tull-uppbörd alls icke motsvarade allt det besvär och den kostnad, som dessa artiklars
särskilda uppmätande och bokförande förorsakat Tullverket, oberäknadt den
långt större förlusten, som af lulibehandlingen härrörande hinder och dröjsmål vid lastningen
åstadkoinmo. För lillverkarne af finare trädvaruarliklar likasom för skeppsbyggeriet
vore det en lindring att erhålla tullfrihet; och om äfven mahogny och andra utländska
trädslag, som begagnades-till lyxarbeten, kunde från tullfriheten undantagas,
vunne dock Staten indirekta mera genom den lättnad, sorn tullfriheten beredde slöjdidkarne,
än att man borde se pä den inkomst af endast 1,160 R:dr, som dessa trädslag
gifvit.
Tullfrihet är vidare yrkad: af Herr Grape för master, bogspröt och spiror, lill fartygs
utrustning, samt af Herrar Brinck och Schwan för ved, alla slag, i hvilket hänseende
Herr Schwan anfört, hurusom den allmänt uttalade faran för våra hvar dag
dyrbarare skogars framtid i främsta .rummet kräfde iakttagande af den stats-ekonomiska
klokheten, att, så mycket som möjligt, underlätta införseln af den ojemförligt mest
skogsödande artikeln ved, hvilken, utom den derå stadgade tull-satsen och ganska betydliga
fvrbåks- och lots-pénningar m. m. för fartygen, hvari införseln sker, tillika droge
i handels- och sjöfarts-afgifler och tolag en ganska betydlig tunga, uppgående, tillsammans
med de nu nedsatta tullafgifterna, till icke mindre än omkring 30 sk. pr famn.
Kongl. Maj:ts förslag innefattar, att införsels-tullen på ved ej borde utgöra mera,
än för ek- och bok- *8 sk., för björk- 12 sk. samt för andra slag 8 sk. pr famn,
eller de genom Kongl. Kungörelsen den 13 December nästlidet år, till hälften af hvad
tull-taxan innehåller, nedsatta belopp.
Utskottet instämmer belt och hållet i de skäl, som, på sätt här ofvan förmäles,
blifvit anförde för beviljande af tull-frihet vid införsel af alla nu i taxan från och med
»Virke» till och med »Al träd» upptagne trävaru-artiklar, med undanlag af »Fanérskifvor»,
i afseende å hvilka Utskottet bär nedan vill särskildt sig yttra. Dessa artiklar, litet
eller intet bearbetade, ifrågakomma icke till införsel annat än såsom dels behöfliga råämnen
lör vissa näringar, dels så beskaffade nödvändighets-varor, att de icke böra utgöra
föremål lör beskattning; och vill man genom tull-lagstiftningen åstadkomma besparing
af landets egna skogar, så erbjuder sig dertill icke något lämpligare och mindre
störande medel, än den tullfria införseln. Utskottet hemställer alltså,
alt tullfrihet må beviljas för följande uti införsels-tariffen under
hufvudrubriken »Trädvaror» upptagna artiklar, nemligen:
Virke, oarbeladt, sågadt eller tillhugget.
Bandstakar.
Bjelkar och sparrar af furu och gran.
Bräder oell plankor, sågade.
Enträd och Enstafrar.
Gevärstocksämnen.
Handspakar.
Handspaksämnen.
Lister, Läkter.
Master, Bogspröt och Spiror.
Bih. till B. St. rrol. 1833 ISSI. S Sami. I Afd. 2 Hafi. 8
58
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
'ugvirke.
lill.
Pumpträd.
Ribbor.
Stäfver, lagg- och botten-.
Tunnband.
Yed, och
Årträd.
Fanérskifvor åter äro så mjcket bearbetade varor, att de både kunna och, då
större anläggningar inom landet för fanérsågning linnas, äfven böra åsättas införselstull.
Denna, nu bestämd lill 20 proc. af värdet, torde dock böra utbytas emot viglförtullning;
och hemställer Utskottet, som ansett sistnämnde lörtullnings-grund böra antagas
för här nedan vidare omförmälde snickare-arbeten,
att Fanérskifvor må draga hälften af den tull, som varder bestämd
för snickare-arbeten af samma trädslag.
Den å svarfvare-arbeten, ej specificerade, till 33?r proc. af varuvärdet stadgade
införsels-tull, 1 R:dr pr skalp.,
torde böra nedsättas till 30 sk. pr skålp.
Rubriken »alla andra mer eller mindre arbetade Trädvaror, ej specificerade, derunder
inbegripne nedslagne tunnor samt ej specificerade snickare-arbeten, med eller
utan betsning, målning eller lackering», hvarå tullen nu utgör 33 j proc. af värdet, sammanfattar
den oändliga mängd i taxan ej specificerade artiklar, hvari snickare-arbeten
ensamme eller i förening med flera andra yrkens produkter ingå; och värde-förtullningen,
i allmänhet förkastlig, blir det ännu mera, der dess tillämpning träffar en så betydlig
varuklass, som denna, hvars rätta uppskattning måste vara ytterst svår att
kontrollera.
Både Norrska och Danska tull-taxorna innehålla vigt-förtullning för denna artikel;
och i likhet dermed samt på här anförda skäl tillstyrkte Bevillnings-Utskotlet vid
sistlidne riksdag, hvad Utskottet ock nu förnyar,
att förenämnde rubrik »alla andra mer eller mindre arbetade
Trädvaror etc.», må erhålla de förändrade redaktions- och tullbeslämmelser,
som i bilagde taxe-förslag finnas intagne.
För Tågvirke, nytt, hvarå den i taxan till 24 sk. pr lisp. stadgade införsels-tull,
genom Kongl. Kungörelsen den 11 Juni näsllidne år, blifvit intill innevarande års slut
nedsatt till 16 sk., har Herr Grape yrkat tull-frihet; och ehuru Utskottet, lika med bemälde
motionär, anser sjöfarten och skeppsbvggeriet böra i möjligaste mån beredas
lindring uti hittills stadgade tull-satser, får dock icke, å andra sidan, förbises rättvisan
emot andra näringar. Råämnet, hvaraf tågvirket tillverkas, är visserligen härstädes
tullfritt, men deremot i produktions-orten belagdt med en utförsels-tull, som trycker
härvarande förbrukare, och möjligen skulle sätta honom ur stånd att, utan någon tull
å det utländska tågvirket, bestå i täflan dermed.
Utskottet hemställer pä dessa skäl, alt,
den ai' Kongl. Maj:t till 16 sk. pr lisp. nedsatta införsels-tull å
Tågvirke må i den blifvande tull-taxan intagas.
Gällande taxa indelar artikeln »Ull» i »grof, jutsk och isländsk eller annan härmed
jemförlig», med'2 sk. och »all annan» med 6 sk. införsels-tull pr skålp., samt inskränker
införseln af grof ull till vissa uppräknade städer.
Herrar Hjerta och Brinck samt Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson hafva
yrkat tullfrihet å all ull. Herr Grefve Lewenhaupt, som äfven företrädesvis föreslagit
tullfrihet, har alternatift, lika med Herr Schwan, hemställt, att ull, alla slag, måtte till
lika. tullsatts, 2 sk. pr skålp. upptagas; hvarförutan Herr Grefve Lewenhaupt äfvensom
Bevillnings-Utskollets Belänkande, N:o 3.
59
Herr J. F. Ehenman ansett införseln af grof ull böra tillåtas alla stapelstäder, eller åtminstone,
enligt Herr Ekenmans förslag, staden Carlshamn.
Herr Hjerta bar företrädesvis utvecklat skälen för den föreslagna tullfriheten.
I vårt nordiska klimat vore framför allt annat af vigt, att kunna tillverka eller erhålla
yllefabrikater så billigt som möjligt, och att underlätta tillfället för husfliten att omfatta
en sådan tillverkning. Då ändamålsenligheten af den tullfrihet, som är bomull och silke
medgifven, vore allmänt insedd, funnes icke mera än ett skäl för tillämpningen af en
motsatt grundsats i afseende på det tredje råämnet ull; och detta skäl vore inhemska
furskötselns uppmuntran. Erfarenheten om fårskötselns långsamma och obetydliga framåtskridande,
oaktadt både tullskyddet och ganska betydliga direkta uppoffringar från
statens sida, gåfve emellertid vid banden, att resultatet icke motsvarat uppoffringarne,
och att framgången af ullproduktionen beror af andra omständigheter än tullpremier.
Det vore kändt, att Svensk ull kunnat i utlandet på förmånligare vilkor afsättas, än på
den Svenska marknaden, och att Svenska ullproducentens ofördelaktiga ställning härrörde
ifrån brister i sjelfva handelsbruket, som genom tull-afgifter icke kunde motvägas.
För flertalet af landtman, som sjelfve förbruka sin ull, vore tullsatsen såsom skydd likgiltig,
hvaremot äfven deras intresse fordrade, att de lill billigt pris erhölie de nödige
yllebeklädnader, hvilka do ej sjelfva tillverka. Den minskning i stats-inkomsterne med
omkring 100,000 R:dr, som tullfriheten å ull skulle förorsaka, motvägdes fullkomligt af
fördelarne af lättad tillgång till ifrågavarande nödvändighels-vara; men då kläde och
andra yllefabrikater samtidigt åsattes så måttlig tull, alt densamma icke uppmuntrade
till tull-försnillning, så kunde det icke betviflas, att den i ull-tullen förlorade inkomst
skulle mer än tillräckligt betäckas genom införsels-afgifterne å sådane ylleväfnader, som
nu till riket insmugglas.
Utskottet instämmer i dessa Herr Hjertås åsigter i afseende både på tullsatsens
overksamhet, såsom uppmuntran för den inhemska fårskötseln, och på sannolikheten,
att måttliga tullsalser å ylleväfnader skola fullt inbringa den inkomst, som tullen å ull
nu medför; likasom Utskottet är förvissadl, att fullkomlig tullfrihet å ull skulle långt
mera, än det hittills, till skydd för ylleväfnads-industrien, följda prohibitiv-systemet,
främja denna industris utveckling; men dä följderne af alltför hastiga omkastningar i
tull-lagstiftningen icke torde kunna med säkerhet på förhand beräknas, och den lättade
införseln af ylleväfnader, som Utskottet nu funnit sig kunna föreslå, kommer att för
den friare täflan förnämligast utsätta den del af inhemska ylleväfnads-industrien, som
sysselsätter sig med tillverkning af finare, i förhållande till vigten dyrbarare alster, samt
denna industri åter egentligen förbrukar den med högre tullsatsen belagda finare ullen,
hvarpå tillgång till nedsatt pris alltså företrädesvis bör beredas, så hemställer Utskottet,
såsom lämplig öfvergångsåtgärd,
alt införsels-tullen å Ull, alla slag, må bestämmas till 2 sk. pr
skålp.
Vid hvilket förhållande all fråga om inskränkning i rättigheten att införa grof ull
torde böra förfalla.
Den under sednare tider medelst stats-anslag uppmuntrade och numera till en
af vetenskapsmän väl vitsordad fullkomlighet uppdrifna inhemska tillverkningen af
skeppskronometer-ur saknar för närvarande allt skydd af tull-lagstiftningen emot täflan
med ullandels, af flera fördelar och synnerligen en starkare afsättning, gynnade fabrikation.
Sedan slats-anslagen numera upphört och kronometer-fabrikationen följaktligen
blifvit lemnad utan allt stöd af det allmänna, måste tiden vara inne för tull-lagstiftningen
att egna nämnde fabrikation samma uppmärksamhet, som öfrige inhemska näringar;
men då en lill 25 procent af varuvärdet antagen tullsats skulle, mod afseende
60
Bevillnings-Utskotlels Betänkande, N:o 3.
å artikelns stora värde i förhållande till varans ringa volym, motverka tullsatsens ändamål,
föreslår Utskottet,
att under hufvudrubriken »Ur» må intagas en ny rubrik »Skeppskronomeirar»
och derå bestämmas 15 R:dr införsels-tull pr stycke
eller 5 procent af varuvärdet.
Urband och ' Till undvikande af värde-förtullningen, som nu är stadgad för Urband och UrUrkedjor.
kedjor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, förnyar Utskottet
det vid sistlidne riksdag gjorda förslag,
alt nämnde ärliklar må tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller, der detta ej kan med säkerhet
urskiljas, efter del i dem ingående ämne, som drager högsta
tull-afgift.
Verktyg. På de vid artiklarne Redskap och Machinerier här ofvan anförda skäl, hemstäl
ler
Utskottet,
att införselstullen å Verktyg för slöjderne och handlverkerierne,
ej kpecificerade, må nedsättas från 15 lill 5 procent af värdet.
Vin. Bland andra åtgärder till nykterhetens befrämjande har Herr L. II. Henschen
föreslagit, att införsels-tullen å de Vinslag, hvilka icke, såsom portvin och madeira, voro
synnerligt sprilhaltiga, måtte nedsättas till j:del eller J::del af tullens nu varande
belopp, 24 sk. pr kanna »pä fastager» och 1 R:dr kannan »på buteljer», hvaremot Riksdags-fullmäktige
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands och Olof Persson från
Blekinge län uti särskilta motioner yrkat, att, då nykterheten icke endast genom bränvinets,
utan, lika mycket, genom andra rusgifvande dryckers fördyrande borde främjas
och en minskad konsumtion af vin och andra utländska drycker skulle på tillgången v
af landets klingande mynt utöfva, ett gynnsamt inflytande, införselstullen ä vin måtte
höjas, enligt L. M. Knutssons förslag, i män af den beskattning, som blefve åsatt bränvinstillverkningen,
och, enligt Olof Perssons mening, till åtminstone 3 R:dr kannan; i
sammanhang hvarmed sistbemälde motionär tillika föreslagit betydligt skärpta straffbestämmelser
af icke mindre än 5 års fästning m. m. för den, sorn beträddes med
smuggling af ifrågavarande artiklar.
Sistnämnde förslag tillkommer det icke Bevillniugs-Ulskottet att i sammanhang
med lulltaxe-regleringen upptaga till behandling.
Hvad åter angår motionärernes skiljaktiga åsigler om en allmännare vinförbruknings
inflytande på nykterheten, så lärer väl Herr Henschens mening otvifvelaktig! ega
företrädet, för sä vidt den allmänt öfverklagade bränvins-konsumlionen är det onda,
hvaraf nykterheten mest och svårast lider; men, såsom Utskottet här ofvan vid artikeln
Humle antydt, torde ett lämpligare surrogat, än vin, böra sökas. Det visserligen
billiga pris, hvartill åtskilliga vinsorter kunna å produktionsorten erhållas, skulle redan
genom transport- och handels-omkostnader, oberäknadt tullafgiften, så väsendtligt fördyras,
att vinkonsumtionen endast undantagsvis tillgodokomrne den samhällsklass, som
nu i synnerhet utgör bränvinets förbrukare. Efter Utskottets tanka blefve ändamålet
med den af Herr Henschen för vissa vinsorter föreslagna tullnedsättning hufvudsakligen
förfeladt, likasom det torde kunna förutses, all skiljaktiga tullsatser å olika vinslag
skulle föranleda betänkliga misstag vid tullbehandlingen» Utgående från den
åsigt, att vin fortfarande måste bär betraktas såsom öfverflödsvara och med hänsigt
tillika till den betydliga tull-inkomst, som Statsverket deraf åtnjuter, hemställer Utskottet
således,
' att införselstullen å Vin må bibehållas oförändrad.
Bevillnings-UlskoUets Betänkande, N:o 3.
Gl
Deremot liar, vid de hänne sist förflutna riksdagarne, uppstått fråga om antagande
af ett annat förtullningssätt så väl för bränvin och sprit, som för vin, än det
nu brukliga. Det har nemligen blifvit upplyst, ali förlullningen per kanna, både i afseende
på spirituosa på buteljer och ännu mera på fat, gåfve anledning till ganska väsendtliga
misstag vid bestämmande af varans verkliga qvantitet. Den föreskrifna rojningen
af vin och spirituosa på fästager lemnade, i de flesta fall, ett för afgiftsberäkningen
högst ofördelaktigt resultat. Utom den osäkerhet, som vore en oundviklig följd af
kärlens ständigt vexlande, oregelbundna form, underlättade rojningsmethoden bedrägerier
af mångfaldig beskaffenhet. Denna method hade funnits så osäker, att den på ett
enda vinfat utvisat från 20 ända lill ()0 kannors innehåll under det verkliga, vid uppmätning
utrönta; och emellertid vöre det omöjligt att å tullkammare, der större partier
till förtullning på en gäng förekomma, utöfva den kontroll medelst fatens uppmätning,
som nu gällände förtullningssätt gjorde behöflig, oberäknadt den kostnad och tidsutdrägt
samt menliga inverkan pä sjelfva varan, som genom fatens störtning och uppmätning
förorsakades. Af dessa skäl ifrågasattes, att, pä sätt ock. i andra länder vore antaget.
vigtförtulluing af spirituosa, såsom medförande stor vinst för både tull-kontrollen
och de trafikerande, äfven här måtte införas. Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag
länn väl frågan icke varå i så utredt skick, att Utskottet kunde till antagande föreslå viglförtullning,
men ansåg likväl densamma förtjena särdeles uppmärksamhet, och tillstyrkte
derföre Rik. St., tilt i underdånig skrifvelse anhålla, det Ii. M. läcktes närmare lula
utreda förhål landel och, derest, vigtförlullning af ifrågavarande artiklar skulle finnas
medföra öfvervägande fördelar, infora hestumme/serne derom i den blifvande tulltaxan,
med möjligen ramsta rubbning i, de tulla/gifter, Rikets Ständer efter gällande
för lull ning s-grund un loge.
t Delta förslag biel' väl af Rikets Ständer godkänd t, men förbisågs vid expeditio
nen
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående tulltaxan, och korn således
icke under Kongl. Majlis nådiga pröfning.
Vid detta förhållande och då frågan om förändradt förtullningssätt för vin och
spirituosa eger synnerlig vigt, tillstyrker Utskottet ånyo,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit aflåta underdånig skrif
velse
af det här ofvan anförda innehåll.
Med afseende å näringarnes behof och i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Finsten.
förslag, hemställer Utskottet,
att införsels-tullen å / lusten, rå eller renad, må nedsättas från 1
sk. 6 rst. till 8 rst. pr skålp.
Då V ismut utgjorde ett material för vidare tillverkning, och införsels-tullen derå Vismut.
icke gåfve Staten någon egentlig inkomst, har Herr Hjerta föreslagit tullfrihet för nämnde
artikel.
Den obetydliga införseln år 1852 — endast 49 skålp. — synes emellertid bevisa,
hvad ock Utskottet i öfrigt erfarit, att något skäl i varans behöflighet för inhemska nä
ringarne
ej påkallar den ifrågasatta förändringen, hvarföre Utskottet hemställer,
att Herr Hjertås förslag uti nämnde hänseende mätte lemnäs utan
afseende.
I afseende å artikeln »Väfnader» innefatta de lill Utskottet remitterade motioner väfnader.
hufvudsakligen följande framställningar.
Under antagande, att Rikets Ständer vid denna riksdag stannade vid den öfverlygelsen.
att de införsels-förhud, som ännu gälla för en del väfnader, böra upphöra,
och all införsels-afgilterne böra bestämmas hvarken sä höga, att de blifva helt och hålt
let illusoriska, eller så låga, att de inhemska fabrikanterne på en gång sättas ur stånd
62
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 3.
Helsiden-.
alt uthärda täflan med det företräde i arbetsskicklighet, kapital, tekniska uppfinningars
fullkomnande och arbetsfördelning, sorn man mäste tillerkänna de utländska fabrikerne,
bär Herr Hjerin, utan att uppgifva några bestämda lullsatser, framställt den grundsats,
att införsels-tullen å väfnader borde bestämmas icke lägre än 15 och icke högre än 25
procent af medelvärdet, uträknadt efter vigt och efter utrönande af de verkliga priserne
på rudimaterie!-, jemte ränta på förlaget och arbetskostnaden, samt att, vid det närmare
bestämmandet för de särskilda slagen af väfnader, inom detta utrymme mätte tagas
i betraktande, i hvad mån teknisk färdighet, arbetsskicklighet och stort anläggningskapital
mer eller mindre ingå i tillverkningen. Så skulle exempelvis för sådana
släta varor, som, utan behof af någon större konst eller vana hos arbetaren, kunna produceras
antingen på mekaniska väfstolar eller på en vanlig handväfslol, såsom släta bomullstyger
och gröfre kläden öfver en viss vigt för hvarje stycke om ett gifvet alntal
och bredd. icke åsättas öfver 15 procent, finare kläden och släta sidentyger mellan 15
och 20 procent, samt tryckta och faponerade tyger 25 procent af värdet, efter skålpundtal.
Herr Brinck åter har, jemte tillstyrkande i allmänhet af de förändringar, som
upptagas i en af Stockholms och Götheborgs manufakturhandlande till Kongl. Maj:t
ingifven underdånig petition, särskildt föreslagit upphäfvande af införsels-förbudet å heloch
halfylle-väfnader, samt stadgande af införsels-tull å de förra, såsom kläde, drapp
m. fl- till 1 R:dr eller 1 R:dr 16 sk. pr skålp., samt å halfylle-väfnaderne till 36 sk.
skålpundet.
Jemte yrkande om införsels-förbudens upphäfvande i allmänhet samt särskildt
för sidenväfnader, har Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson föreslagit, att införselstullen
å flor. gaze, tyll och helsiden må nedsättas till 3 R:dr, samt att nu stadgade tullsatser
å halfsiden-väfnader, äfvensom å hvita bomulls-väfnader, samt shawlar och shavvletter
af ull eller ull och bomull tillsammans, måtte till hälften förminskas.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande i sammanhang med pröfningen
af hvarje särskild i taxan upptagen artikel, för hvilken pröfning Utskottet nu går att
redogöra.
De under hufvud-rubriken »Helsiden-väfnader» upptagna artiklarna »Flor, Gaze,
Tyll, alla slag,» med 6 R:dr, »Guld- och Silfver-tyg, äkta,» med 20 R:dr, och »oäkta»
med 6 R:dr 24 sk., samt »Sammet» med 4 R:dr införsels-tull pr skålp. utgöra icke föremål
för inhemsk tillverkning. Vid bestämmande af lull-afgifterna derå behöfver således
icke afses skydd för inhemska fabrikationen. I förhållande till värdet å dessa olika artiklar
kunna de nu stadgade tull-satserna icke heller anses öfverdrifna. Ur dessa syn
Eunkler
skulle följaktligen nämnde tull-satser kunna lemnäs oförändrade, utan att hvaren
inhemska producenter eller konsumenter derigenom förnärmades. Men den obetydliga
förtullningen, i förhållande till förbrukningen, gifver nogsamt vid handen, hvad
ock i öfrigt är bekant, alt de, om ock icke lill sjelfva varu-värdet öfverdrifna, likväl
till den af varornas ringa volym beroende lättheten att dem smuggla, alltför höga tullsatserna
lockat till oloflig införsel och sålunda, i stället att bereda, beröfvat staten den
afgift som bort inflyta. Det är för att förekomma en sådan förlust, som Utskottet
härmed föreslår:
att införsels-tullen å följande Helsiden-väfnader må nedsättas:
å Flor, Gaze, Tyll, alla slag till R:dr 5: —
„ Guld- och Silfver-tyg: äkta
16: —
oäkta „ „ 5: 16.
och å Sammet „ „ 3: —
pr skålp. i
Bevillnings-lltskotlets Betänkande, N:o 3.
63
Enligt gällande taxa äro alla släta sidentyger, såsom »taft, satin, levantin» in.
fl., förbudne lill införsel, och å »andra slag» eller de fasonera de sidentygen stadgar
taxan en tull af 6 R:dr pr skälp.
I afseende å nämnde införsels-förbud, upplyste Bevillnings-Utskottel vid sistlidne
riksdag, att gränsen emellan de förbudna och till införsel tillåtna sidentygen vid taxans
tillämpning visat sig i flera fall vara så ytterst svår att bestämma, alt de beslut härom,
hvilka, efter sorgfällig undersökning samt inhemtande af både praktiskt och theoretiskt
sakkunnige personers ofta skiljaktiga yttranden, från vederbörande auktoriteter utgått,
jemförde med sjelfva tygen, ingalunda kunnat vid förekommande liknande fall tjena till
vägledning, utan oundgängligen måst försätta tullkamrarne i den största förlägenhet, lika
äfventyrlig för dem sjelfva som för de trafikerande. Och anförde Utskottet vidare, att
redan denna olägenhet, hvilken svårligen kunde genom någon redaktions-förändring undanrödjas,
syntes i och för sig göra bibehållandet af införsels-förbudet för en del sidentyger
oförenligt med en riktig tull-lagstiftning, likasom deraf antyddes vanskligheten
af den grund, hvarpå' nämnde förbud hvilar. När man derjemte toge i betraktande,
att detta förbud träffade just de enkla och flärdlösa sidentygen, eller sådana, som för
den större konsumerande allmänheten, åtminstone vid jemförelse med öfriga siden-väfnader,
utgjorde en nödvändighetsvara, och att förbuds-skyddet för tillverkningen af
denna vara och den under detta skydd, förutsatt att det kunde handhafvas, i fabrikantens
hand lagda makt att, oberoende af täflan roed utländska varu-priser, beskatta
konsumenten, således företrädesvis tryckte, icke den rike, som tillfredsställde sitt lyxbegär,
utan den mindre bemedlade, sä och då dertill komme, att inhemska tillverkningen
af släta sidentyger, oaktadt det sekelsgamla förbuds-skyddet, eller måhända rättare
i följd deraf, ingalunda framgått i jemnbredd med tillverkningen inom landet af till
införsel lofgifna sidenvaror, ansåg Utskottet någon tvekan om olämpligheten särskildt
af ifrågavarande förbud icke längre kunna ega rum.
Utskottet vitsordar de upplysningar och instämmer i de åsigter, som således vid
sistlidne riksdag framställdes; på grund hvaraf Utskottet jemväl anser nödvändigt alt,
såsom då föreslogs, både de hittills förbudna släta och de tillåtna faconerade sidentygen
åsättas lika tull-afgift; men i fråga om beloppet af denna afgift är Utskottet deremot
förvissadt, att inhemska tillverkningen hvarken behöfver ett högre skydd än 5 R:dr
pr skålp. eller skulle komma i åtnjutande af ett verkligt skydd, om afgiften bestämdes
utöfver nämnde belopp. För den betydliga del af sidentygens värde, som innefattas i
sjelfva råämnet, bör, då delta är tullfritt, någon skydds-tull icke ifrågakomma; och af
det genom arbetet tillkomna högre värde utgör 5 R:dr tull fullt 25 procent. Den hittills
ganska betydligt bedrifna smugglingen af artikeln Flor, Gaze och Tyll, ehuru denna
vara är både dyrbarare och voluminösare, samt tull-satsen derå utgjort endast 6 R:dr,
bevisar nödvändigheten, både för industriens och Stats-verkets säkerhet, af en lägre
tull-sats; och Utskottet hemställer fördenskull, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
vid 1847—48 årens riksdag afgifna tulllaxe-försiag,
alt släta och faconerade Helsiden-väfhader under rubriken andru
slag upptagas, med 5 R:dr införsels-tull pr skålp.
Af helsiden sliawlar, shawletter och andra dukar äro de »af gaze eller annan
gles väfnad, af så kalladt Boune de Soie samt genom tryckning eller pressning faconerade»
till införsel tillåtna mot en tull af 7 R:dr pr skålp.; men alla andra slag deremot
belagde med införsels-förbud.
Med afseende å det högre värde, i förhållande till här näst förut omnämnde
helsiden-väfnader, som den ifrågavarande artikeln*. »Shawlar, Shawletter och Dukar» i ali
-
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
Halfsiden-,
Bomulls-.
mänhet eger, och i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts och Bevillnings-Utskotlets vid
1847—1848 årens riksdag afgifna förslag, tillstyrker Utskottet,
alt ifrågavarande artiklar, under rubrik »Shawlar, Shaw letter och
andra Dukar, äfvensom genom fasonering till Förkläden utmärkte
tyger» åsättas C R:dr införsels-tull pr skalp.
A »Halfsiden-väfnader, alngods, andra slag», (än felb och peluche) är tull-satsen
nu bestämd till 2 R:dr 24 sk. pr skalp.
De under nämnde rubrik hänförliga artiklar utgöra endast i inskränktare mpn
föremål för den inhemska fabriks-induslrien, men hafva så mycket mera varit föremål
lör smuggling. År 1852 konfiskerades icke mindre än 2,301 alnar och 160 skålp. af
alla slag halfsiden-väfnader, alngods.
Utskottet föreslår derföre,
att införsels-tullen å ifrågavarande rubrik nedsättes till 2 R:dr
pr skålp.
»Shawlar, shawletter och andra dukar af halfsiden, under 10 R:dr värde stycket,
» äro nu belagde med införsels-förbud; men af högre värde .deremot underkastade
värde-förtulining, efter 20 procent.
Äfven här träffar förbudet de varuslag, sorn förbrukas af den större allmänheten,
och mera kunna räknas till nödvändighets- än lyx-artiklar. 541 dussin konfiskerades
år 1852. Vid upphäfvande af det för en del stadgade införsels-förbudet, torde den
nu efter värdet uppgjorda klassifikationen böra upphöra, och värde-förtullningen emot
förtullning efter vigt utbytas; hemställande Utskottet,
att för Halfsiden väfnader: Shawlar, Shawletter och andra Dukar,
äfvensom genom fasonering till Förkläden utmärkte tyger,
må bestämmas en införsels-tull af 2 R:dr 24 sk. skålp.
Redan i början af detta betänkande har Utskottet, med upplysningar ur 1852
års konfiskations-tabeller, visat resultaten af de å vissa slag af bomulls-väfnader stadgade
förbud och öfverdrifna tull-satser. Utskottet må nu vidare erinra, att här, likasom
vid sidenväfnaderne-, förbuden träffa just de varuslag, hvilka allmännast förbrukas
af de mindre bemedlade, och att, oaktadt den starka utveckling bomullsväfnads-induslrien
vunnit samt det i samma mån betydligt nedsalta priset å dess produkter, de stadgade
tull-satserna från längre tid tillbaka bibehållits oförändrade och i följd deraf mer
och mer kommit i sådant missförhållande till varu-värdet, alt den ololliga handeln derigenom
mäste hafva funnit stor uppmuntran.
Vid den af berörde förhållanden påkallade förändring af nu gällande tullbeslämmelser
för bomulls-väfnader, som Utskottet funnit sig uppmanadt alt föreslå, har
Utskottet, i afseende både å klassifikationen af ifrågavarande artiklar och å de lullsatser,
som böra stadgas, hufvudsakligen följt det förslag, som Kongl. Maj:t vid 1847—
1848 årens riksdag afiät. Förändringen i tull-afgiflerna skall måhända för den, som
icke tagit närmare kännedom om verkliga förhållandena, förefalla alltför genomgripande;
men af de sakkunniga befarar Utskottet deremot ett motsatt omdöme, enär de
föreslagna tull-satserna, i förhållande lill allmännast förekommande varu-slagens värde,
snarare öfver- än understiga det belopp, hvarmed den Jofliga handeln högst kail bestå
i täflan med den olofliga, och hvarutöfver den inhemska industrien i tull-satsen icke
eger något verkligt skydd. Hemställande Utskottet,
att bilagde taxe-förslag, så till redaktion som tull-bestämmelser,
för artikeln Bomulls-väfnader måtte godkännas.
Uti '
Bevillnings-Vlskollets Betänkande, N:o 3.
65
Uti gällande tull-bestämmelser angående artikeln »Bomulls-väfnader med bland- Bomtil/sning
till större eller mindre del af lin eller hampa,» bar Utskottet icke funnit behof- med bla,nd~
vet påkalla annan förändring än att, då den till nämnde varuklass hänförliga artikeln ^u"r hain
»Bolstervar» till värdet så väsendtligen skiljer sig från bomulls-väfnader »andra slag,»
hvarå tull-afgiften, enligt Utskottets förslag, skulle blifva 24, 28 och 32 sk. pr skålp.,
ali bolstervar icke kan draga en så hög tull-sats, destomindre, som denna väfnad, der
den utgöres endast af linne, redan är i nu gällande tull-taxa med lägre afgift belagd,
bolstervar af bomull med blandning af lin eller hampa upptages under särskild rubrik
med 16 sk. införsels-tull pr skålp.; och tillstyrker Utskottet derföre,
att den, i öfverensstämmelse härmed, under hufvud-rubriken
»Bomulls-väfnader med blandning till större eller mindre del af
lin eller hampa,» intagna rubriken »Bolstervar,» med åsatt 16 sk.
införsels-tull pr skålp. mätte godkännas.
De med införsels-förbud i gällande tull-taxa belagda Yile-väfnader, nemligen: Ylle-.
»boy,» »helylle-flanell af kamulls-ränning och kardulis-inslag, färgad eiler af större bredd
än 6J- qvarter;» »Kläde, Drapp, Halfkläde, Vadmal, Batin och Korderoy,» äfvensom »Kasimir
af vissa färger, eller af större bredd än 6 qvarter;» »Halfylle-flanell,» samt »Shawlar,
Shawletter och andra dukar under 6 B:dr 32 sk. stycket» utgöra nödvändighetsvaror,
hvarpå, med hänsigt isynnerhet lill landets klimatiska förhållanden, den stora förbrukande
allmänheten synes företrädesvis hafva rätt att fordra åtminstone så vida
obegränsad tillgång, att varorne, der behofvet sådant kräfver, må kunna lofligen införas;
och denna rätt låter visserligen val förena sig med inhemska fabrikationens bestånd.
Man torde nemligen icke kunna uppgifva någon antaglig grund, hvarför inhemsk
tillverkning af t. ex. flanell af kamulls-ränning och kardulis-inslag, färgad eller
af större bredd än 6i qvarter, icke lika väl skulle kunna uthärda täflan med utlandets
produktion, som tillverkningen af all annan helylle-flanell, eller hvarföre inhemska tillverkningen
af kläde icke skulle kunna bestå, utan förbuds-skyddel, då det visat sig,
att fabrikationen af den närslägtade artikeln doffel, oaktadt tull-satsen derå utgör endast
32 sk. pr skålp., på sednare tiden ögonskenligen gått betydligt framåt; viljande
Utskottet i öfrigt, hvad förbud s-bestämmelsen för årtikeln Flanell särskildt angår, erinra
om det härofvan vid artikeln Ullgarn omförmälda förhållande, att kamulls- och kardulls-garn
endast med stor svårighet kunna särskiljas, och att tillämpningen af en från
garnsorterna hemtad skiljaktig tull-bestämmelse å sjelfva väfnaden måste blifva ännu
vanskligare. »
I*å dessa, jemväl af Bevillnings-Ulskoltet vid sisllidne riksdag anförde, särskilda
skäl emot förbuds-bestämmelserna å ylle-väfnader, har Utskottet funnit sig ytterligare
föranlåtet alt utesluta nämnde förbud; likasom Utskottet helt och hållet antagit den
vid sisllidne riksdag föreslagna klassifikation af ylle-väfnader. Från de då föreslagna
tull-satserna har Utskottet afvikit i afseende på artiklarne »Filtar och Mattor,» de under rubriken
»andra slag alngods» upptagne »valkade, två- och fler-skaftade» väfnader samt
»Shawlar, Shawletter och andra dukar.» Utskottet har nemligen för filtar och mattor
nedsatt tullen från 24 till 16 sk., för valkade väfnader från 2 B:dr till 1 R:dr 24 sk.,
samt för shawlar från 1 B:dr 16 sk. till 1 R:dr pr skålp.; hvarvid Utskottet, i fråga
om den första och sista af nämnde artiklar, löljt Kongl. Maj:ts vid 1847—1848 årens
riksdag afgifna förslag, och tillika tagit i betraktande, dels alt en tull-sats af 16 sk. å
filtar och mattor icke allenast öfverensslämmer med Norska och Danska lull-laxorne,
utan ock, hvad hittills icke varit händelsen, kunde lemna tillfälle alt införskrifva sådana,
väl mindre dyrbara, men varaktigare artiklar, hvaraf, då tillverkningen inom landet
Bilt. till B. St. Brot. 1353 & US i. S Sami. t Afd. 2 Häft. 9
06
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, A':o 3.
ar obétydlig, den allmännare konsumtionen är i verkligt behof, dels ock att en införselstull
afl ll:dr å; shawlar, shawletler och andra dukar ungefärligen motsvarar den
tullprocent, som gällande taxa bestämmer.
Hvad åtei' angår den för valkade ylleväfnader af Utskottet lill 1 R:dr 24 sk.
skalp, upptagne införsels-afgift, så anser Utskottet sig böra erinra, att, af de nu lill införsel
tillåtna valkade ylleväfnader, de dyrbara slagen »kasimir» icke äro åsatte högre
tull och att den valkade artikeln doffel drager mindre än hälften af samma tullafgiftj
hvartill ock kommer, att Utskottet genom föreslagna lull-nedsättningen å fin ull sökt bereda
den inhemska tillverkningen af finare kläden ett långt mera betryggande medel
vid konkurrensen med utländska klädestillverkningen, än som skulle kunna vinnas genom
den för de flesta slagen kläde öfverdrifna och derföre till oloflig handel lockande
lullsatsen af 2 R:dr pr skålp.
Utskottet hemställer,
att det, i öfverensstämmelse härmed, för ylleväfnader upprättade
taxe-förslagel måtte af Rikets Ständer bifallas.
Linne- och Det vid 1840—1841 årens riksdag å ”Lärft, hvaraf 1 qvadrataln väger till och
Hamp-. mecJ 3 lod”, stadgade införsels-förhud har, lika litet som de äldre förbuden å andra
artiklar, burit välgörande frukter. Det fina och för sin hvithet utmärkta Irlands-lärftet
pch andra likartade utländska väfnader hafva icke kunnat utestängas, men Staten har
gått miste om den icke obetydliga tull-inkomst, som en, mot måttlig afgift tilläten, handel
skolat inbringa. År 1851 konfiskerades 656 och år 1852 833 alnar, under det att
förtullningen af till införsel tillåtet lärft endast uppgick det förra året till 291 och det
sednare till 1,129 skålpund.
Jemte det Utskottet således anser nämnde införsels-förbud böra upphöra, finner
ock Utskottet de i allmänhet å Linne- och Hamp-väfnader stadgade införseis-afgifter, redan
nu alltför höga, desto heldre böra nedsättas, som Utskottet å råvaran, lin, här
förut tillstyrkt betydlig nedsättning.
Den obetydliga skiljaktighet så lill beskaffenhet som värde, hvilken eger rum emellan
de i gällande taxa under olika rubriker upptagne artiklarne »Blaggarn och Kanfas»
med 12 sk. och »Buldan» med 9 sk. 4 rst. införsels-tull pr skålp., föranleder Utskottet
att, i likhet med hvad vid de tvänne sist förflutne riksdagarne föreslogs, tillstyrka,
att »Blaggarn, Buldan och Kanfas» må i en rubrik sammanföras
, och åsättas en inlorsels-tull af 8 sk. pr skålp.
Uti den å »Bolstervar» till 21 sk. 4 rst. skålp. nu stadgade införsels-tull tillstyrkes
jemväl, i likhet med förslaget vid sistlidne riksdag,
nedsättning till 16 sk. skålp.
Kongl. Maj:ls och Bevillnings-Utskoltets förslag vid 1847—1848 årens riksdag
nedsatte införsels-tullen å Kammarduk och Batist från 3 R:dr 32 sk. till 2 R:dr skålp.
Instämmande i detta förslag, men med tillägg i rubriken af den i taxan nu ej specificerade
artikeln Flor, hemställer Utskottet,
att å Kammarduk, Batist och Flor må bestämmas en införsels-tull
af 2 R:dr per skålp.
Då en högre tullsats å de hittills till införsel förbjudna slagen lärft, än den för
kammarduk sålunda föreslagna, eller 2 R:dr skålp., sannolikt skulle, liksom hittills förbudet,
endast föranleda oloflig införsel, samt nämnde tullsats ungefärligen motsvarar
den afgift, 10 sk. pr aln, som i 1835 års och äldre tulltaxor fauns stadgad och då utgjorde
tillräckligt skydd för den inhemska linner äfnads-industrien, har Utskottet så mycket
mindre funnit betänkligt att nedsätta skydds-tulieu till nämnde belopp, som Kongl.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
67
Maj-.ts förslag vid 1847—1848 årens riksdag för lärft upptog en tull af endast 1 R:dr
skålp., och tillstyrker Utskottet alltså,
att införsels-tullen å »Lärft, hvaraf en qvadrataln väger till och
med 3 lod,» må bestämmas lill 2 R:dr per skålp.
För de i taxan nu under olika rubriker upptagne artiklarne »Lärft, andra slag»
med 1 R:dr 32 sk., »Damast» med 2 R:dr och »Linön» med l R:dr 40 slc. införselstull
pr skålp., föreslår Utskottet, i likhet med Revillnings-Utskotlets vid 1847—1848
årens riksdag förslag,
att gemensam införsels-tull af 1 R:dr 16 skålp. måtte stadgas.
Den å Segelduk och Tältduk i gällande taxa upptagna införsels-tull al 4 sk.,
har Kongl. Maj:t, genom kungörelse af den 11 Juni nästlidne är, nedsatt till 2 sk. 8
rst. skålp. Uti Herr Grapes motion är tullfrihet å segelduk och tältduk yrkad.
L 1830 års tulltaxa var segelduk och tältduk ännu till införsel förbuden. Sedermera
har införsels-tullen, först bestämd till 8 sk. alnen, som ungefär motsvarar 1
skålp., småningom blifvit nedsatt till 6, 4 och nu slutligen 2 sk. 8 rst. pr skålp.; och segelduks-tillverkningen
inom landet bar icke destomindre uthållit täflan och gått framåt.
Om ock detta å ena sidan ytterligare bekräftar, alt skyddet af förbud och höga tullsatser
är för den inhemska industrien obehöfligt, så bör likväl, ä andra sidan, icke förbises,
att den nu till 2 sk. 8 rst. stadgade införsels-tullen endast utgör omkring 10 procent
af varuvärdet, samt således redan betydligt understiger den skydds-tull, som hvarje
annan inhemsk väfnads-industri åtnjuter. Huru önskligt det än vore att för sjöfartens
befrämjande kunna ytterligare underlätta tillgången på ifrågavarande artikel, skulle
det dock, efter Utskottets tanke, innebära orättvisa, alt ensidigt beröfva segelduks-tillverkningen
det ännu återstående skyddet; och Utskottet hemställer alltså,
att, utan afseende å Herr Grapes omförmälda förslag, den å »Segelduk
och Tältduk» af Kongl. Maj:l nyligen (dl 2 sk. 8 rst. skålpundet
nedsatta införsels-tull må bibehållas oförändrad.
Vid de 2 sistförflutna riksdagarne tillstyrkte Revillnings-Utskoltet att »Dräll», nu
åsatt 36 sk. och »andra slag» linne- och hamp-väfnader, med 1 R:dr införsels-tull per
skålp., skulle sammanföras under en rubrik med förstnämnde tullsats. Hufvudsakligen
instämmande häri, men med någon jemkning uti införsels-tullen, i mån af den å råvaran
nu föreslagna tull-nedsältning, hemställer Utskottet,
att för rubriken andra slag, Drällsväfnader derunder jemväl inbegripne,
må stadgas en införsels-tull af 32 sk. pr skålp.
De å vaxade och lackerade väfnader: »Mattor» till 6 sk. och »andra slag» till 10
sk. skålp., stadgade införsels-afgifter äro jemväl i förhållande lill varuvärdet alltför höga;
hvarföre Utskottet föreslår
nedsättning af nämnde införsels-afgifter: för Mattor till 4 sk. och
för andra slag vaxade och lackerade väfnader lill 8 sk. skålp.
Herr Grapes förslag om tullfrihet för Zink »i plåtar», hvarå införsels-afgiften nu
utgör 2 rst. skålp., har Utskottet, af de vid artikeln Bly här ofvan anförda skäl, funnit
sig
icke kunna understödja.
I stället för de nu å »Ångmachiner» till 10 procent och å »Ångpannor» till 20
procent af värdet stadgade införsels-afgifter, föreslår Utskottet, på de skäl, som vid artikeln
»Redskap och Machinerier» redan blifvit anförde, samt enär ångpannor med afseende
å den dryga transport-kostnaden svårligen kunna, äfven om tullfrihet medgåfves,
blifva föremål för import.
iZink.
Ångma
skiner.
[Ångpannor,
68
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 3.
1 Ättika.
Faror,
ej specificerade.
att införsels-tullen å Ångmachiner och Ångpannor må bestämmas
till 5 proc. af värdet.
Då Ättika, alla slag, hvarå införsels-afgiften nu är bestämd lill G sk. kannan,
vore hän förlig lill sådane förnödenheter, som ingå uti de för en hvar dagliga behofven,
har Kongl. Maj:t föreslagit nedsättning af nämnde afgift till 2 sk. 8 rst.; och har Herr
Friherre Palmstjerna, under diskussionen hos Ridderskapet och Adeln, anfört, att den
inom landet tillverkade ättikan vore särdeles eländig, till och med ohelsosam, och alt
just della föranledt den föreslagna tullnedsältningen, hvartill ock komme, att den bättre
sorten ättika vore nödig för vissa behof inom riket.
Utskottet är väl icke i tillfälle att bedöma den svenska eller utländska ättikans
relativa företräde i sanitärt hänseende; men då nu gällande tullsatsen i förhållande lill
den utländska bättre ättikans värde utgör endast omkring 20 proc. och medgifvit icke
ringa införsel år 1852 af 11,851 kannor, samt det är bekant, att den Svenska ättikan beredes
af bränvin och dettas pris följaktligen väsendtligt inverkar på den inhemska ättike-tillverkningens
bestånd, har det synts Utskottet, som skulle den föreslagna tullnedsätlningen,
samtidigt med ifrågasatte åtgärder till fördyrande af råvaran, alltför mycket
blottställa den inhemska produktionen, på samma gång som den låga tullsatsen medgåfve
införsel af utländsk bränvins-ältika och således förfelade det med nedsätlningen
åsyftade ändamål; hvarföre Utskottet hemställer,
att införsels-tullen å Ättika må bibehållas oförändrad.
Införsels-tariffens sista rubrik, »Varor, som icke kunna hänföras under någon at
de i samma tariff upptagne bestämmelser, mer eller mindre bearbetade», är åsatt 33j
procent införsels-tull.
Lika med hvad Utskottet för ej specificerade slöjdevaror hemställt, föreslårock Utskottet,
alt ifrågavarande införsels-tull måtte nedsättas till 25 proc. af värdet. >-
1 sammanhang med den sålunda afgifna redogörelsen för Utskottets förslag angående,
bland annat, de ännu stadgade införsels-förbudens upphäfvande, anser Utskottet
sig böra behandla frågan om de särskilda kontroll-föreskrifter, hvilka vid nämnde
förändring må finnas af behofvet påkallade.
Med godkännande af Bevillnings-Utskoltets förslag vid de 2:ne sistförflutne riksdagarne,
beslöto Rikets Ständer endast den öfvergångs-åtgärd, att de artiklar, för hvilka
dittills stadgade införsels-förbud ansågos böra upphöra, icke finge uppläggas på kreditupplag
och icke heller på nederlag annorlunda än till ålerutförsel i städerna Stockholm,
Götheborg, Carlshamn, Landskrona och Söderköping, äfvensom Rikets Ständer
vid nästlidne riksdag biföllo Utskottets afstyrkande yttrande öfver då väckt motion om
upphörande af den vid 1847—3848 årens riksdag stadgade omförmälda inskränkning uti
upplagsrätten för artiklarne Socker-sirop samt Topp-, Kandi- och Kak-socker.
Nu har Herr J. IF. Ekenman återupptagit det vid sista riksdagen af Bevillningsutskottet
afstyrkta nyssberörda förslaget och hemställt, att, då nu mera 3 års vunnen
erfarenhet gifvit vid handen, att de förespeglade vådorna af införsels-frihet, emot stadgade
tullafgifter, för socker och sirop ick-e inträffat, den olämpliga och obilliga inskränkningen
måtte upphöra samt nämnde artiklar förunnas enahanda nederlags- och kreditupplagsrält,
som andra varor tillgodonjuta.
Hvad angår ifrågavarande inskränkning i allmänhet, så yttrade derom Bevillnings-Utskollet
vid sisllidne Riksdag, alt invändningarne emot förbudens upphäfvande i
väsendtlig mån grundades på farhågan för utlandets öfverlägsna industri, som förmenades
skola begagna alla utvägar att undergräfva våra inhemska näringar och i sådant
Bevillnings-Ctskottels Betänkande, A::o 3.
69
hänseende, bland annai, förse Sverige med ständiga lager af de, annorstädes icke afsältliga,
hopade industri-alstren; samt att denna farhåga, om ock framkallad af oriktiga
föreställningar angående industriens väsende i allmänhet och dess då varande tillstånd
uti andra länder isynnerhet, likväl syntes vara berättigad till det afseende, alt särskilda
(ill handelns underlättande medgifna upplags-förmåner åtminstone icke genast vid förbudens
upphälVande konnno de fruktade utländska industri-alstren till godo.
Utskottet delar fullkomligt dessa åsigter; och förnyar således den af Bevillningsutskottet
vid sistlidne riksdag föreslagna öfvergångs-åtgärd,
att de hittills förbjudna varor, som till införsel lofgifvas, icke må
på kredit-upplag uppläggas och ej heller på nederlag annorlunda,
än till åter-utförsél i de städer, der samma varor, oaktadt införsels-förbuden,
nu ega dylik nederlags-rätt, eller städerna Stockholm,
Götheborg, Carlshamn, Landskrona och Söderköping.
På sätt Herr Ekenman i sin motion anmärkt, har erfarenheten visat, att den
stadgade införsels-rätten för sirop och socker icke medfört någon våda; och ehuru Utskottet,
såsom här ofvan blifvit anfördt, nu funnit betänkligt alt rubba de tullsatser,
som vid förbudens borttagande stadgades, delar Utskottet likväl fullkomligt motionärens
mening om olämplighelen af att längre bibehålla den endast såsom öfvergångs-åtgärd
antagna upplags-inskränkningen. Denna inskränkning urståndsätter handeln att under
den tid af äret, dä sjöfarten är hämmad, uppehålla tällan med den inhemska fabrikationen;
och då denna tällan under öfriga lider af året visat sitt helsosamma inflytande
på inhemska varuprisen, utan att Svenska socker-fabrikationens bestånd dervid äfventyrats,
lärer det icke kunna förnekas, att nämnde fabrikation äfven under vintermåna
deroe
både kan och bör uthålla täflan med de utländska fabrikater, som till förtullning
i män af konsumtionens behof blifvit på kredit-npplag eller nederlag samlade. Utskottet
tillstyrker alltså,
alt den, vid upphäfvandet af införsels-förbuden å Socker-sirop
samt Topp-, Kandi- och lvak-socker, stadgade inskränkning i upplags-rätlen
för nämnde artiklar mätte upphöra.
Andra öfvergångs-åtgärder vid införsels-lorbudens upphäfvande hafva väl tillförene
ifrägakommit, men blifvit af Bevillnings-Utäkottet vid de 2 sisla riksdagarne afstyrkte
och af Bikels Ständer förkastade, såsom hvarken nödiga eller nyttiga; och Utskottet
är äfven nu af lika tanke.
Bland andra, i fråga om grunderna för tull-lagstiftningen, väckta förslag, som redan Vtfursels
i
början af della Betänkande finnas i ett sammanhang upptagne, förekommer ock det tariJen
yrkandet,
alt, då ullorsels-tull icke vore annat än en indirekt beskattning, lagd på den
inhemska producenten, samma lull hurde helt och hållet upphöra.
Utskottet har här förut, vid artikeln Jern, utlåtit sig öfver de nu stadgade utförsels-förhuden
å »Tack- och Barlasl-jern» samt dermed jemförlige artiklarne »ostämplade
och oborrade Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare» samt »Hällar öfver 1J
tums tjocklek samt Lod och Lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket», och för dessa
artiklar föreslagit de tullsatser, som borde i förbudens ställe bestämmas, dervid Utskottet
icke ens ifrågasatt, hvad motionärerne icke heller kunna antagas hafva afsell, att förbuden
skulle på en gång ulbvtas emot fullkomlig tullfrihet.
70
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
Att en sådan frihet vid utförsel i allmänhet bör ega rum, är deremot hufvudsakligen
redan i gällande tull-lagstiftning erkändt, då jemförelsevis endast få artiklar
med utförsels-tull beläggas; men ehuru det icke låter förneka sig, att utförseln af vissa
för landet i det hela eller för särskilda näringar nödvändiga natur-produkter bör, ur
stats-ekonomisk synpunkt, underkastas den restriktion, som utförsels-tullen innebär,
samt Utskottet derföre anser sig böra
afstyrka obetingad tillämpning af grundsatsen om tull-frihet vid
utförsel;
bär Utskottet likväl vid granskning af ulförsels-tarifen funnit den restriktiva åtgärden
tillämpad på flera artiklar, mot hvilkas utförsel det dels icke torde vara lagstiftarens
mening, dels icke vore med klokhet och rättvisa öfverensstämmande, att uppställa hinder
genom den, inhemska arbetet betungande, utförsels-afgiften; och såsom Stats-inkomst
eger denna afgift nu mera så ringa betydelse, att afseendet derå lärer hufvudsakligen
kunna lemnäs åsido.
Bark, ek-. Såsom behöfligt råämne för garfverierna, är Ekbark nu belagd med en utförsels
tull
af 16 sk. tunnan, eller omkring 33j- proc. af värdet. Genom äldre författningar
voro landtmän tillika vid vite förpligtade att afskala och samla ekbark samt föryttra
den endast till garfveri-idkare. Inskränkningen i försäljnings-rätten upphäfdes år 1820, och
förpligtelsen att samla ekbarken blef, på Rikets Ständers begäran, genom Kongl. Kungörelsen
den 22 September 1848 jemväl upphäfd. Det ådagalades nemligen, att varuvärdet,
som lagstiftningen ville reglera till förmån för en inhemsk näringsgren, derigenom
nedsjunkit så, att det blef ett onus att tillvarataga det nyttiga råämnet. Samma
verkan på försäljningspriset utöfvar ännu den stadgade utförsels-tullen, som försvårar
afsättningen af Svenska ekbarken på utrikes ort, under det utländsk ekbark deremot,
gynnad med tull-frihet, härstädes finner afsättning. Utförseln, som till och med 1849
årligen uppgick till omkring 1.0,000 tunnor, har under 1850—52 nedgått med omkring
2,000 tunnor hvarje år och utgjordé det sistnämnda endast 4,317 tunnor. Den
nationalvinst, sorn, till skydd för garfverierna, uppoffras medelst hindret mot utförseln,
är således icke obetydlig; men ännu betänkligare är förlusten af den arbetsförtjenst,
som genom samlandet af ekbarken skulle kunna beredas, derest detta arbete icke hämmades
genom den indirekta beskattning, som utförsels-tullen innebär.
Utskottet tillstyrker derföre,
att utförsels-tullen å »Ekbark» må upphäfvas.
Ben, I jordbrukets intresse stadgar gällande tull-taxa en utförsels-tull å artikeln »Ben,
oarbetade. oarbetade, krossade samt förmalde elier s. k. benmjöl» af 3 sk. lisp.; och nyttan af
detta förträffliga gödningsämnes bibehållande inom landet är obestridlig. Medlet att
vinna denna fördel får dock icke sökas i en beskattning, orättvis i samma mån, som
den träffar just den allra fattigaste och minst arbetsföra samhällsklass, hvilken med ben
uppsamlingen
lörtjenar ett knappt lifsuppehälle; och då redan de höga magasineringsoch
frakt-kostnaderna för en vara af så voluminös och svårhandterlig beskaffenhet, som
den ifrågavarande, betydligt fördyra exporten, samt inhemska jordbruket derigenom eger
företrädet af långt billigare pris, än den utländske förbrukaren, anser Utskottet sig äfven
böra föreslå
tull-frihet vid utförsel för artikeln »Ben.»
Bly, Oaktadt bly-produktionen inom landet under sednare åren betydligt tilltagit, och
oarbetadt. jen nu ^ oarbetad!, i tackor eller rullar» stadgade utförsels-tull af 20 sk. skep
pundet,
utgjort endast omkring ^:del af införsels-tullen å samma artikel, har utförseln
år 1852 uppgått till endast 78 skeppund, men införseln deremot till omkring 1,000
skeppund, hvaraf det visat sig, att utförsels-tullen icke är behöflig såsom medel att till
Bevillnings-Ulskollels Betänkande, N:o 3.
71
vidare förädling qvarhålla det inhemska bl vet inom landet. Då utförsels-tull deremot,
såsom ytterligare beskattning å landets produktion, icke är lämplig, hemställer således
Utskottet,
att »Bly, oarbetadt, i tackor eller rullar» må medgifvas tullfri
utförsel.
Någon utförsel af Dref och Drefmat, emot nu stadgade äfgifter af 1 R:dr skep- Dref.
pundet, har under år 1852 icke egt rum ; och införseln af dessa artiklar, hvarvid dref Drefmat.
drager lika afgilt, men drefmat är tullfri, har varit ganska obetydlig. Dessa artiklar
äro således icke föremål för egentlig handel, men genom tullfrihet vid utförseln, skulle
möjligen kunna beredas någon afsättning, och större uppmärksamhet på tillvaratagandet
af gammalt tågvirke sålunda framkallas; hvarför Utskottet föreslår
borttagandet af utförsels-tullen å »Dref» och »Drefmat.»
Alla boskapskötselns alster, med undantag af »oberedda Hudar och Skinn», ål- Hudar ueh
njuta tullfrihet vid utförsel. Något giltigt skäl till nämnde undantag anser Utskottet
icke förefinnas, utan hemställer,
alt utförsels-tullen å »oberedda Hudar och Skinn», 2 sk. skålpundet
för »torra» och 1 sk. för »andra slag», måtte upphäfvas.
Den lill 4 sk. tjoget å »Hummer» stadgade utförsels-tull innefattar en beskatt- Hummer.
ning å den fattiga arbetsklass, som med hummerfisket sysselsältes, och en förmån af
något billigare pris för den förmögna samhällsklass, som inom landet förbrukar denna
dyrbara artikel. Men då en dylik beskattnings-grund, genom hvars tillämpning utförseln
i allt läll icke kan hämmas, saknar all billighet,
torde »Hummer» böra från utförsels-tull befrias.
Då »Bomber och Kulör, champlunerade till visst mått och renfilade, Kanoner, Jern,
Stycken, Nickhakar och Mörsare/ stämplade och borrade, samt finare och gröfre Lavetter» SJutetäro
fullfärdiga arbeten och alla andra äfven mindre bearbetade fabriks-och manufaktur- ev etc'
varor vid utförsel åtnjuta tull-frihet, anser Utskottet rättvisan fordra,
att den å rubriken »Bomber och Kulör etc.» till 4 sk. skeppundet
stadgade utförsels-tull upphäfves.
1 öfverensstämmelse med Utskottets här förut vid frågan om utförsels-förbudets Hällar, ete.
upphäfvande för tack- och barlast-jern samt dermed likartade artiklar, gjorda förslag,
att, i stället för förbudet, stadga 1 R:dr utförsels-tull pr skeppund, och då de nu till
utförsel mot 2 R:dr tull skeppundet tillåtna artiklarne »Hällar af 1|- törns tjocklek och
derunder till och med 1 tum, Lod och Lödjor till vigter af 1 skeppunds vigt och derunder
till j; skeppund» i derå nedlagdt arbete och i värde föga skilja sig från de med
tackjern lika ansedde artiklar samt derföre skäligen böra åsättas samma tull, tillstyrker
Utskottet,
att den nu för omförmälde Hällar, Lod och Lödjor stadgade utförsels-tull
af 2 R:dr må till 1 R:dr skeppundet nedsättas.
Af de i Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse anförda skäl och i öfverensstämmelse Kasserade
med Kongl. Maj:ts förslag, hemställer Utskottet, Kanoner ete.
att utförsels-tullen å »Kasserade Kanoner och Mörsare, söndersågade,
samt Bomber och Kulor» må nedsättas från 2 R:dr till
24 sk. pr skeppund.
Utom de här ofvan omförmälde motioner, hvari yrkats afskaffandet af all utför- Jern, smidt
sels-tull, har Herr C. F. Wcern j-.or i särskild motion framställt enahanda yrkande, iollcrvalsadt.
fråga om de nu a Stångjern och Smältstycken stadgade utförsels-afgifter. Han har anmärkt,
hurusom ingen handtering vore så tryckt af skatter och afgifter, som jernhandteringen,
och huru denna ur sitt närvarande betryck icke kunde upphjelpas utan me
-
72
B evillnings-Vtskoltels Betänkande, N:o 3.
Jernskrot.
Kal, träd
Koppar, rå.
deisi upphäfvande af de skaller, som belastade densamma utöfver livad andra näringar
betala. Dessa förhållanden voro närmare utredda i en annan af Herr Wrem väckt
motion, angående grundskatternas upphäfvande, till hvilken han hänvisade, jemte åberopande
af Bergs-kollegii den 15 Juli nästlidne år afgifna utlåtande, deri officielt förklarades,
att jern-handleringen vore i behof af all den lättnad, som kunde densamma
beredas. Motionären har vidare sökt vederlägga den stundom uttalade åsigten, ali export-tullen
skulle drabba, icke den Svenska producenten, utan den utländska köparen,
samt slutligen erinrat, att, om man ock antoge ett motsatt förhållande, det icke kunde
vara klokt att med en afgift pliktfälla den, som köpte Svenskt jern, och sålunda bereda
företräde ät utländskt, helst man icke kunde vara likgiltig om vår export, med
hvilken importen och vår alltjemt stigande skuldsättning mäste betalas, vore större
eller mindre.
Efter Utskottets tanke kunna meningarne icke vara delade derom, att ju all
export-tull är beskattning på producenten, och att Svenska jern-handteringens bestånd
och utveckling är för landet i det hela af så stor betydelse, att den stats-inkomst, som
export-tullen derå inbringar, långt heldre borde uppoffras, än någon verklig fara för
nämnde handtering genom Slats-inkomstens bibehållande äfventyras; men då en sådan
fara för närvarande icke lärer vara för handen, helst vår jern-export under sednare
åren ganska betydligt tillvext, samt export-tullen under sisla 15 åren blifvit småningom
nedsatt ifrån 32 sk. till nu gällande tullsats af 4 sk. pr skeppund stångjern, så anser
Utskottet en ytterligare eftergift af Stats-inkomsten för export af stångjern och smältstycken
nu icke vara af behofvet påkallad; hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Wrerns omförmälda motion måtte lemnäs utan afseende.
Gjutet, smidt eller valsadt Jern-skrot är nu belagdt med 2 R:dr utförsels-tull
pr skeppund. Kongl. Maj:t liar häri föreslagit den förändring, att smidt eller valsadt
jern-skrot, äfvensom afhuggna stångjerns-åndar, under iakttagande alt de försändas i
packlår med påteckning skrotjern, finge utföras mot en till 24 sk. pr skeppund nedsatt
tull; äfvensom Herr Wrem uti sin nyssnämnde motion anmärkt, alt utförsels-tullen å
jernskrot vore olämplig, då under denna rubrik förekommo mångå jern-sorter, som det
vore i hög grad önskligt alt kunna afsätta, och, ju större mångfald af produkter man
kunde lemna, exporten och afsätlningen af dem alla desto mera underlättades.
Då afhuggna stångjerns-ändar, utan särskild föreskrift, fortfarande måste såsom
smidt eller valsadt jernskrot betraktas, samt bestämmelse om sättet, hvarpå godset
skall inpackas och märkas, icke torde böra i tull-taxan inflyta, har Utskottet, vid betraktande
tillika, alt skiljaktiga tull-satser å gjutet samt smidt eller valsadt jernskrot
svårligen skulle kunna vid förtullningen handhafvas och icke heller äro af verkligt behof
påkallade, funnit sig böra tillstyrka,
alt, med oförändradt bibehållande af rubriken »Jernskrot, gjutet,
smidt eller valsadt,» ullorsels-tullen derå må, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts för en del deraf gjorda förslag, nedsättas till
24 sk. pr skeppund.
Då den i förhållande till värdet särdeles voluminösa artikeln Trädkol endast undantagsvis
kan blifva föremål lör export, men vid sådana fall skäl icke är för handen,
att genom export-tull beskatta producenten, föreslår Utskottet,
att export-tullen å Trädkol, 40 sk. pr läst, må upphäfvas.
Utskottet, som bär förut tillstyrkt nedsättning af införsels-tullen å rå Koppar
från 5 till 1 R:dr pr skeppund, och här nedan för Kopparskrot, i enlighet med Kongl.
Maj:ts
Bevillnings-Ulskottets Belänkande, N:o 3.
73
Maj.ts förslag, funnit en ännu betydligare nedsättning af utförsels-tullen böra ega runi.
hemställer ock,
alt den nu till 18 R:dr 36 sk. pr skeppund stadgade, mot förbud
svarande, utförsels-tull å »rå koppar» må nedsättas till 10 R:dr
pr skeppund.
På sätt Kongl. Maj:t föreslagit, tillstyrker Utskottet, Roppar
alt
utförsels-tullen å »Kopparskrot eller gammal och brukad köp- !"l!rotpar
samt koppar-aska» må nedsättas från 16 R:dr 32 sk. till 1
R:dr 32 sk. pr skeppund.
Af enahanda skäl, som här ofvan för tull-frihet vid utförsel af ben, oarbetade, Lumpor.
blifvit anförde, linner Utskottet sig jemväl böra föreslå,
att Lumpor må befrias från nu stadgad utförsels-tull 12 sk.
pr lispund.
»Malm, rå och osmält, i införsels-tariffen eller dervid fogade särskilda varu- Malm.
förteckning ej specificerad,» är nu med utförsels-förbud belagd.
Uti sin här förut omförmälda motion har Riksdags-fullmäktigen Anders Jansson
från Westerås län föreslagit, att utförsels-förbudet måtte upphäfvas och i stället bestämmas
en utförsels-tull af 24 sk. pr skeppund, att med 4 sk. hvarje af de 2 nästföljande
åren nedgå så, alt den 1857 komme alt utgöra 16 sk.
Ehuru Utskottet, lika med Eevillnings-Utskottet vid de 2 sistförflutna riksdagarne,
hyser den öfvertygelse, att malm, lill följd af den dryga transportkostnaden, svårligen
kunde under nuvarande förhållanden blifva föremål för betydligare export, äfven
om denna mot låg tull frigåfves, bar Utskottet likväl funnit betänkligt att i detta läll
tillämpa den friare grundsats, som Utskottet eljest omfattat. Grundlösheten af de farhågor,
som hittills motverkat frihet i handeln med de mer och mindre förädlade jerneffekter,
hvilkas in- eller utförsel nu är med förbud belagd, har Utskottet i det föregående,
bland annat, med exempel ur Norriges tull-lagstiftning, sökt ådagalägga; men
ehuru nämnde lagstiftning icke heller innefattar någon restriktion emot utförsel af ifrågavarande
malmsorter, samt härvarande förhållanden för det närvarande måhända icke ■
skulle medgifva någon äfventyrlig tillämpning af utförsels-frihet, torde dock, om förhållandena
förändrades och exempelvis våra rika nordligaste jernmalms-streck komme i
annans ego och gjordes till föremål för vidsträckt bearbetning, spekulations-andan framkalla
en malm-export, som satte rikare länders jern-industri i tillfälle alt på verlds
marknaden
uttränga härstädes beredt jern. Endast möjligheten af en sådan händelse
anser Utskottet böra föranleda utförsels-förbudets bibehållande, desto heldre, som malmexporten
under vanliga förhållanden förbjuder sig sjelf och således ett uttryckligt lörbuds-stadgande
icke skäligen kan anses förnärma någon inhemsk industri-gren. Då
Kongl. Maj:t emellertid äskat bestämmande af eventuela tull-afgifter å nu förbudna
artiklar, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, med bibehållande för sin del af utförsels-förbudet
å Malm, rå och osmält, ej specificerad, derå såsom
eventuel utförsels-tull antaga 1 R:dr 16 sk. pr skeppund st. vigt.
I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag tillstyrkes, Metaller,
att utförsels-tullen å »Metall-skrot samt gammal och brukad Me- sammantall,
sammansatt, alla slag» må nedsättas från 16 R:dr 32 sk. till*0 a’s 10
1 R:dr 32 sk. pr skeppund.
Ii,h. till B. Sl. Brot. 1853 & 185i. 5 Sami. i Afd. 3 Haft. 10
74
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
Spillning, På här förut vid artiklarne »Ben, oarbetade» samt »Dref» och »Drefmat» anförde
affall' och föreslår Utskottet,
>!> att den till 10 procent af värdet för »Spillning, Affall och Spån-,
ej specificerade,» stadgade utförsels-tull inålte helt och hållet
upphöra.
Tjärbärma Å Tjärbärma eller Vraktjära är nu satt en utförsels-tull af 44 sk. tunnan, under
ellef. det tjära är tullfri vid utförsel. Genom särskild författning är derjemte stadgadt, att
ra jura. ^ |)va|.j tjärbärma utföres, skola förses med tecken, utmärkande innehållets, från
tjära skiljaktiga och sämre, beskaffenhet. Då man genom sistnämnda föreskrift sörjt
både för köparens rätt och för bevarandet af denr fullgoda tjärans kredit, torde det vara
mindre billigt och klokt att genom en hög tull-sats beröfva tjäru-tillverkaren den
ringa vinst, som han genom föryttrandet af den i allt fall mindre begärliga, men för
vissa ändamål användbara, tjärbärman skulle kunna erhålla.
Utskottet tillstyrker således,
att afven Tjärbärma eller Vraktjära må medgifvas tullfri utförsel.
Träduaror. Uti Kongl. Majits Nådiga skrifvelse är anfördt, hurusom det af Konungens Be
fallningshafvande
i Westerbottens, och Hushållnings-sällskapet i Wester-Norrlands län,
äfvensom af enskilde personer i de norra länen, hos Kongl. Maj:t underdånigst anmälda
förhållandet, att den yngre, ännu ej fullmogna skogen till en förvånande mängd fälldes
för utskeppning, och att det vore att befara, att det nordliga kustlandet, uti en icke aflägsen
framtid, skulle blifva blottadt på skog, som likväl utgjorde innevånarnes enda
tillgång under sådane ej sällan återkommande år, då felslagen skörd inträffade, enligt
Kongl. Maj:ts åsigt, borde föranleda till en förändring i ullörsels-tullen pä sparrar af
mindre dimensioner, en åtgärd, hvilken i det längsta bordt undvikas, men som blefve
nödig, då den enskilda omtankan icke förmådde att åt framtiden bevara de tillgångar,
hvilka för kommande slägten voro oundgängliga. Såväl de höga prisen på trävaror,
som den omständigheten att eganderätlen till stora skogbevuxna landsträckor utijiorra
orterna ännu, innan skiftesverket hunnit fullbordas, vore oviss, bidroge för närvarande
till den öfverklagade, ölverdrifna skogsafverkningen, hvars betydenhet jemväl bevisades
deraf, att under åren 1851 och 1852 från de norra hamnarne utskeppats 251,697 st.
sparrar under 8 tums tjocklek. Efter all sannolikhet öfverstege det nästlidne år till
utskeppning fällda antal af dylika träd mycket hvarje af de föregående årens, enär vid
September månads utgång 139,986 st. sådana redan voro utskeppade, och kändt vore,
att en ganska betydlig del ännu qvarlåge af brist på fartyg. Så vida närvarande förhållande
finge fortfara, vore all anledning, att utskeppningen skulle oförminskad fortgå,
så länge tillgänglig skog funnes qvar. Emellertid borttages derigenom på förhand de
träd, hvilka, såsom mogna, skulle lemna riket långt större vinst, och, hvad ännu betänkligare
vore, landet blottades på ett för dess bebyggares välstånd och trefnad nödvändigt
naturalster, som, en gång borta, ej på sekel återväxte. Förbud emot all utförsel
af ifrågavarande slag, såsom uppgifna korporationer samt enskilde bruks- och sågverksegare
yrkat, fann Kongl. Majit olämpligt; men icke heller syntes några få skillingars
tillökning i utförsels-tullen för de mindre dimensionerna tillfyllestgörande. En betydlig
förhöjning i ulförsels-afgiften vore, i Kongl. Majits tanka, nödig; och, jemte det Rikets
Ständers uppmärksamhet fästades på angelägenheten att i berörde hänseende vidtaga
nödiga mått och steg, har Kongl. Majit i sådan afsigt föreslagit följande förändringar
uti nuvarande bestämmelser, rörande utförsels-tullen på trädvaror, nemligeni
»l:o. Såsom limmer anses blott de stockar, hvilka hafva minst 10 tums diameter
i lilländan;
2:o. Rubriken tillhugget timmer, ej specificeradt, utgår ur tull-taxan; och
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 3.
75
3:o. Sparrar af 7 tums tjocklek midtpå och derunder beläggas med en utförsels-a
fgift af 32 sk. pr stycke; samt af öfver 7 tums, men mindre än 8 tums tjocklek
midtpå, med 16 sk. utförsels-tull stycket. Skolande alla tillhuggna eller sågade trävaror,
som hafva mera än 3’- tums tjocklek, anses såsom sparrar och bjelkar, de må för
öfrigt ega hvad bredd som helst, samt bredden och tjockleken, der de äro olika, sammanräknas
och hälften deraf utgöra det mått, hvartill tjockleken i och för tull-behandling
anlages, äfvensom rundstockar samt sådana, hvilkas sidor mot hvarandra icke bilda
räta vinklar, mätas efter omkretsen midtpå och |:delar deraf beräknas såsom det mått,
hvartill tjockleken antages i och för tull-behandling.»
Af samma skäl, som Kongl. Majit sålunda anfört, hafva ock särskilde motionärer,
nemligen Herr N. Fr. Normon samt Riksdags-fullmäktige Joli. Jac. Rutberg
och iL. G. Sandberg, med hvilken sednare O/oj Persson och Olof Lindström sig förenat,
tillstyrkt restriktiva åtgärder emot utförseln af sparrar, samt i sådant hänseende
föreslagit: Herr Norman, alt bjelkar, spiror och sparrar, som ej hålla öfver 9 tum i
fyrkant uti lilländan, måtte beläggas med en utförsels-tull af minst 32 sk. stycket; Rutberg,
att utförsels-tullen måtte bestämmas för sparrar af mindre än 7 tums diameter
till 1 R:dr 24 sk. och af 7 eller 8 tums till l R:dr 12 sk. stycket; samt Sandberg,
alt utförsels-tullen måtte stadgas antingen till 1 R:dr för hvarje träd, som, fyrskuret
eller tillhugget, håller 10 tum och derunder lill och med 7 tums diameter i lilländan,
och till 24 sk. för mindre träd, eller ock till 12 sk. pr kubikfot.
Under de diskussioner, som föregått remissen dels af Kongl. Majlis Nådiga
skrifvelse, dels ock af Herr Normans motion, bafva väl flera yttrat sig för de ifrågasatta
inskränkningarna, men andra åter afstyrkt desamma, såsom mera skadande än
gagnande en god skogshushållning. I detta hänseende har man, bland annat, erinrat,
att skogen vårdades i samma mån, som egaren vunne insigt om värdet deraf, men att
detta värde genom förhöjda export-tullar nedtrycktes, hvarigenom dessutom skogsegaren,
som påräknat en viss årlig afkastning, nödgades att hugga och föryttra så mycket
mera skog till fyllande af sitt behof. Olika mark gåfve mer och mindre växtlig skog,
och mångenstädes uppnådde skogen aldrig större, än sparrens vidd. På annan mark
visade sig åter större ekonomisk vinst af spånhuggning 2 gånger, än af fullmoget sågtimmer
afverkning en gång under samma tid. Efter nu antagna rationella skogshushållnings-principer
vore trakthuggning företrädesvis riktig, men denna method äfvensom
ilen jemväl i vissa fall nödvändiga utgallringen motverkades, om alsättningcn af
sparrskogen klefve försvårad. Försöket att genom lagstiftningen ingripa i den enskilda
hushållningen hade i alla tider misslyckats. Hvad som vore misshushållning på ett
ställe, vore klok hushållning på ett annat, och lagstiftningen kunde icke, utan orättvisa,
ingripa i dylika (Vågor. Ilen nu så mycket öfverklagade exporten af sparrar medloge
dessutom en ojemförligt ringa del af den skog, till hvars förödelse, utan verklig nytta
för landet, vissa af våra ekonomiska lagar föranledde. I följd af nu stadgad stängselskyldighet
mäste, endast till fullgörande deraf, årligen nedhuggas unga träd Lill ett, på
grund af officiella uppgifter, beräknadt antal af icke mindre än 100 millioner. Skiftesstadgans
föreskrift om afverkning inom 10 år af all skog, som vid laga skifte icke
kan utbytas, skulle, om den föreslagna restriktionen mot utförsel af sparrar godkändes,
nödga skogsegaren att till ved sönderhugga eller alldeles låta bortruttna den afverkade
skogen. Statens mellankomst till skogens skyddande hade långt vidsträcktare och lämpligare
fält för sin verksamhet både genom alskaflande af lagar, som nödga till skogsafverkning,
och genom befrämjande af åtgärder till skogens vård och återväxt; och
den nu ifrågasatta orättvisa inskränkningen vore den sista utväg, som borde anlitas.
76
Bevillnings-Utskottets Betänkande. N:o 3.
Dessa och de flera skäl, som emot föreslagna förhöjningar i utförsels-tulien å
sparrar blifvit anförda, hafva fullkomligt öfvertygat Utskottet, att, huru angeläget det
än är, att en förbättrad skogshushållning införes, hvaraf både innebyggarnes trefnad och
rikets sannskyldiga nytta för framtiden i väsendtlig mån äro beroende, det likväl
hvarken skulle leda till ett sådant mål eller stå tillsammans med rättvisa emot flera delar
af riket, alt vidtaga den nu ifrågasatta åtgärden. Exporten af sparrar under 8
tums tjocklek utgjorde år 1852 från hela riket 243,759 stycken, hvaraf från länen norr
om Stockholm 148,506 stycken och från de sydligare länen 95,253. Beloppet kan väl
synas betydligt, men i förhållande till landets öfriga trädvaru-export och ännu mera i
förhållande till den skogsförödelse, som af inhemsk, åtminstone pä Hera orter, slösaktig
förbrukning framkallas, utgöra de hittills exporterade sparrarne en så ringa del, att skogarnes
bestånd derigenom visserligen icke äfventyras. Denna export inbringar emellertid
både i och för sig och ännu mera såsom fyllnad i sorterade och derigenom lättare
afsättliga trädvaru-skeppningar ganska betydliga kapitaler, hvilka man, derest den förhöjda
export-tullen skulle uppfylla det åsyftade ändamålet, afsade sig, under det deremot
den inhemska misshushållningen med skogseflekter snarare uppmuntrades, än hämmades,
genom det nedtryckta priset. Der, såsom icke sällan inträffar, sparrar tagas af
den smalare delen utaf till sågtimmer nedhuggna träd, vore det både orättvist och ändamålslöst
att förhindra tillgodogörandet af sparrarne. Emot Kongl. Maj:ts förslag
förekommer derjemte å ena sidan, att tillhugget timmer, som nu, utan hänseende till
dimensionerna, är belagdt med 10 proc. utförsels-tull, skulle, utöfver en viss tjocklek,
medgifvas tullfrihet, men å den andra åter, att sågade plankor öfver 3| tums tjocklek,
äfven om de voro af fullmogen skog, eller af sådane träd, hvilka såsom timmer skulle
åtnjuta tullfrihet, hlefvo belagde med den till förbud gränsande tullsats, sorn för sparrar
blifvit ifrågasatt, en med den hittills följda grundsatsen, att företrädesvis belägga en
mindre bearbetad vara med utförsels-tull, oförenlig lagstiftning.
Utskottet linner sig således böra
afstyrka de ifrågasatta förändringarne uti nu gällande uiförselsafgifter
för Timmer och Sparrar.
Då deremot arliklarne »Bandstakar» med 1 sk. utförsels-tull pr 100 stycken,
»Bräder och Plankor, sågade af ek och ask», med 10 procents tull, »Enträd och Enstafrar»
med 12 sk. utförsels-afgift pr 100 stycken, »Gevärsstocks-ämnen» med 12 sk. »Handspaksämnen»
med 4 sk., »Läckter, huggne och täljde», med 10 sk. och »sågade» med
2 sk. utförsels-tull pr dussin eller tolft, samt »Stäfver, lagg- och bolten-», med olika
tullsatser för ek- samt bok-, furu- eller gran- efter särskilda längdmått, alla utgöra sådane
bearbetade trädvaror, genom hvilkas tullfrihet vid utförsel både större arbets-förtjenst
skulle kunna den inom skogstrakter i allmänhet fattigare arbetsklassen beredas
och icke obetydliga kapitaler i landet indragas, utan alt den omogna skog, hvars vårdande
man isynnerhet afser, derigenom blottställdes för förödelse; så och med hänseende
jemväl till det tidsödande arbete, som fullbehandlingen af ifrågavarande artiklar måste
förorsaka de af angelägnare bestyr uppptagne Tulltjenstemännen, samt det hinder
vid lastningen, som från en dylik tullbehandling, om den skall noggrannt verkställas, är
oskiljaktigt, hvilka olägenheter icke på långt när motsvaras af den ringa slals-inkomst,
som genom om förmälde afgifter inflyter, finner Utskottet sig böra hemställa,
att tullfrihet vid utförsel måtte medgifvas för artiklarne »Bandstakar»,
»Bräder och Plankor, sågade, af ek och ask», »Enträd och
Enstafrar», »Gevärsstocks-ämnen», »Handspaksämnen», »Läckter,
huggne eller täljde» och »sågade» samt »Lagg- och botlen-stäfver.»
Bevillnings-Vlskoltets Betänkande, N:o 3.
77
Uli tariffen för kredit-upplaget och transito-afgiften har Utskottet, i öfverensstäm- Tariffen för
melse med sina här förut gjorda förslag dels om tull-frihet för vällad eller oraffinerad
pottaska och för den under rubriken Trädvaror upptagne artikeln Mahogny, oarbetadt, Transitosågadt
eller tillhugget, dels om gemensam införsels-tull för ull, alla slag, samt dels om upp- afgiften.
hörande af den hittills stadgade inskränkning i kredit-upplags-rätten för socker-sirap samt
lopp-, kandi- och kak-socker, funnit sig böra föreslå följande förändringar, nemligen:
a) att artiklarne »vällad eller oraffinerad Pottaska» samt Mahogny
måtte ur kreditupplags-tariffen alldeles utgå;
li) att de nu under särskilda rubriker upptagna olika slagen ull,
»grof Jutsk och Isländsk eller annan härmed jemförlig» med 2
rst., samt »all annan» med 4 rst. transito-afgift pr skålp.,
måtte sammanföras under en rubrik: Ull, alla slag, med
förstnämnde afgift; samt
c) att artiklarne »Sirap, socker-» samt »Topp-, Kandi- och Kaksocker»
upptagas i tariffen, den förre med 1,800 skålpis minimi-qvantitet
och \ rst. transito-afgift samt »topp-, kandi- och
kaksocker» med lika minimi-qvantitet och transito-afgift, som
för krossadt lumpsocker nu äro stadgade.
Endast vid följande §§ af tull-taxe-underrättélserna hafva ändringar ifrågakommit: Tulltaxe
Ehuru
Utskottet för de flesta artiklar, hvarå gällande taxa stadgar värde-förtuil- underrättel
•
• serna
liing, funnit sig kunna förorda antagande af annan mera betryggande förtullningsgrund, 5 ’
har likväl värde-förtullning mast bibehållas för några ganska betydliga import-artiklar,
såsom slöjdevaror, redskap och machinerier m. fl.; hvarföre ock Utskottet ansett nödigt
att, så vidt möjligt, bereda någon ytterligare kontroll å riktigheten af de angifnings
värden.
på grund hvaraf, enligt 5 §. lulltaxe-underrättelserna, värde-förtullningen skall
verkställas.
För det fall, alt angifnings-värdet icke är bestyrkt med faktura, hänvisar lista
mom. i nyssnämnde §. till föreskriften i 31 §. Seglations-ordningen, hvari åter stadgas,
att godsegaren skall med edsförpligtelse underskrifva angifnings-inlagan. Utom det att
dylika edsförpligtelse!' endast böra i yttersta nödfall Ifrågakomma, förutsätter det gällande
stadgandet hos godsegaren en kännedom, som han i saknad af faktura möjligen icke
eger. Af dessa skäl hemställer Utskottet,
att, i stället för nämnde hänvisning, uti 1 mom. af 5 §. intages
den föreskrift orri godsets värdering och uti 2 mom. den i öfver
ensstämmelse
härmed något ändrade redaktion, som bilagde förslag
innehåller.
Enligt Utskottets, vid rubrikerna »Redskap och Machinerier» samt» Verktyg» gjor- §• fida
förslag, kommer den Kommers-kollegium hittills, genom 13 §. i tulltaxe-underrättelserna,
medgifna rättighet att för vissa fall tillåta införsel af nämnde artiklar, emot
nedsatt tull, att hädanefter upphöra, hvarföre ock det i 6 §. af tulltaxe-underrättelserna
fiir sålunda införda redskap, machinerier och verktyg nu stadgade undantag från den i 2
mom. af 5 §. föreskrifna tullbehandlings-method blifvit ur 6 §. uteslutet och
redaktionen af 6 §. ansetts böra blifva sådan, som bilagde förslag
innehåller.
Då den hittills till vissa städer inskränkta rättigheten att införa grof ull, enligt §. 7.
Utskottets förslag, kommer att upphöra, samt ull, alla slag, draga lika införsels-afgift,
har sista mom. i 7 §., som afser kontrollen öfver förtullningen af
grof ull, blifvit ur bilagde förslag uteslutet.
78
Bevillnings-Vtakottets Betänkande, A::o 3.
§. 9.
§. 12.
De uti 9 §. förekommande bestämmelser, angående särskilda iakttagelser i afseende
å förbudet gods, äro, i öfverensstämmelse med Utskottets förslag om upphäfvande
af alla införsels-förbud, ur nämnde §. uteslutne; och torde
den häraf påkallade förändrade redaktion, sorn innefattas i bilagde
förslag, varda godkänd.
Vid 12 §., som bestämmer vilkoren för kredit-upplagsrätlen och de städer, hvilka
åtnjuta denna rätt, anser Utskottet sig böra, till behandling i ett sammanhang, upp
laga
följande motioner, nemligen af
l:o. Herr N. Fr. Norman, som anfört, att handelns uppgift vore att föra varor
från producenten till konsumenten, och alt, ju mera direkt sådant kunde ske,
desto billigare blefve en vara för konsumenten; hvarföre det ock tillkomme lagstiftningen
att i så måtto underlätta handelns naturliga gång, att den ej genom konstlade bestämmelser
tvingades på afvägar. Delta vore emedlertid icke iakttaget af vår gällande lagstiftning,
sorn endast medgåfve import af främmande varor lill ett mindre antal stapelstäder.
Väl icke genom bestämdt förbud, men genom kredit-upplagsrättens beviljande
endast för somliga städer, nödgades de andra att afstå från täflan; ty del vöre gifvet,
att, om i en stad frihet lemnades att vid import endast i mån af skeende försäljning
förtulla ett mindre parti om sender, men i en annan stad tullafgiften måste på en gång
för hela lasten erläggas, så verkade delta alldeles på samma sätt, som om det ej vore
tillåtet att lill andra än de städer, som redan erhållit kredit-upplagsrätt, importera främmande
varor. Den riktning och betydliga utvidgning vår export af trädvaror på sednare
tider tagit hade gjort det särdeles känbart att ej kunna begagna de många lägenheter,
man egt att från verldens största marknader fylla de mindre städernes och omkringliggande
landets behof af främmande varor. Emot beviljandet af kredit-upplagsrätt
åt de mindre städerne gjordes vanligen den invändning, att tull-journalerne ej företedde
en tillräckligt stor import för att berättiga till en dylik förmån; men invändningens
felaktighet vore påtaglig, då man besinnade, att importen ej kunde blifva af någon
betydenhet förr, än rättigheten att successivt förtulla en införd last erhölies; och
har Herr Norman på dessa skäl föreslagit, att kredit-upplagsrätt mätte förunnas alla
Svenska stapelstäder, sorn dertill sig anmäla;
2:o. Herr P. Ber‘g, med hvilken flera af Borgare-Ståndets ledamöter instämt,
har, under anförande, hurusom det vore öfverensstämmande med behörig omtanka alt
söka befordra och underlätta bandel och industri samt i sådant hänseende äfven undvika
undantags-lagar, hvarigenom vissa handelsplatser lemnades förmåner, som förvägrades
andra, föreslagit, att Rikets Ständer mätte uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att, i likhet med hvad redan blifvit vissa stapelstäder beviljadt, transitorätt
jemväl mätte förunnas de öfrige sålunda, att tullbara varor, hvilka äro adresserade
lill en stapelstad från utrikes ort, men inkomma med skeppslägenhet till annan stad i
riket, må, under iakttagande al' nödiga kontroller, kunna, utan föregående tullbebandling
å inloppsorten, derifrån med annat fartyg afsändas lill den stad, dit de äro destinerade
och derstädes tullbehandlas; och
3:o. Herr C. fF. Palander, som, åberopande erfarenhetens vitsord, att nederlags-
eller kredit-upplagsrättighet för alla till införsel tillåtna varor i de städer, som
hittills åtnjutit denna rättighet, baft välgörande inflytelse pä dessa orters handel och
dermed förenade rörelse, och då det vore förenligt ej mindre med en klok omvårdnad
för industriens utveckling i allmänhet, än äfven med rättvisa och billighet, alt samma
förmån utsträcktes till alla rikets stapelstäder, der tullbevakningen antingen redan vore
eller framdeles kunde blifva ordnad så, att nödig kontroll mot missbruk erhölies, samt
under vilkor, att hvarje stad, som ville begagna sig af en dylik förmän, tillförbundefs
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
79
alt på egen bekostnad anskaffa och underhålla tjenligt magasin för nederlags-godsets
behöriga förvarande, föreslagit en sådan förändring i tull-lagstiftningen, samt för den
händelse att förslaget i sin helhet icke heller vid denna riksdag af Rikets Ständer förordades,
åtminstone yrkat att Carlskrona, såsom varande en af landets större städer,
med ypperlig hamn och inneslutande ett lika utmärkt som dyrbart marin-etablissement,
mätte, på förenämnde vilkor, till handelns och rörelsens upphjelpande, berättigas att åtnjuta
nederlags-rätt för alla till införsel lofgifna varor, i likhet med de fördelar städerne
Malmö, Norrköping och Carlshamn redan erhållit.
Så väl de i Hrr Normans och Palanders motioner omförmälda kredit-upplag
och nederlag, som den af Herr Berg, under benämningen transitorätt, yrkade förmon,
hvilken icke får förblandas med det transit-upplag, om hvars inrättande Rikets Ständer
vid sistlidne riksdag på Bevillnings-Utskottets förslag i Betänkandet N:o 12, afläto underdånig
skrifvelse lill Kongl. Majit, utgöra till handelns underlättande medgifna undantag
från allmänt stadgade grunder för varors tullbehandling. 1 anseende till den
fullständigare organisation af tullbevakningen, som medgifvandet af dessa undantag betingar,
så vida behörig kontroll mot missbruk deraf skall kunna handhafvas, tillåta
visserligen icke Statens tillgångar utsträckning al nämnde förmåner till äfven de obetydligaste
Sjö- och Stapelstäderne; och dessa skulle icke heller af sådane förmåner
kunna annat än undantagsvis hemta verkligt gagn. Men då, såsom i synnerhet Herr
Norman, hvad kredit-upplagsrätlen angår, närmare utvecklat, de ifrågavarande förmånerna
äro för handeln af stor betydelse såsom uppmuntran i de städer, hvilka åtnjuta
samma förmåner, samt afseende! både på öfriga Slädernek rättvisa anspråk, att, i mon
af deras rörelse och Statens, förmåga, förunnas lika rättigheter, och på det för handelns
naturliga utveckling betydelsefulla vilkoret af jemlik täflan, är förtjent af synnerlig
-v uppmärksamhet, har Utskottet, som saknar närmare utredning angående så väl den
ena eller andra stadens relativa företräde alt af ifrågavarande förmåner komma i åtnjutande,
som de flera omständigheter, hvilka vid medgifvandet deraf måste tagas i betraktande,
funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
att Kongl. Majit täcktes, i mon af de särskilda stapelstädernas
rörelse och behof, samt så långt sådant, utan fara för
missbruk, låter sig göra, förunna dessa städer ifrågavarande förmåner.
I öfverensstämmelse med Utskottets vid införsels-tariffens rubriker »Inventarier,
skepps-» samt »Redskap, Machinerier och Verktyg» här förut afgifna förslag äro lista och
2:a mom. samt första punkterne i 3 mom. af 13 §. uteslutne.
Sednare delen af sistnämnde moment medgifver egare af fartyg om minst 40
lästers drägtighet, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, rättighet att tillgodonjuta 50
procents restitution å belöpande tullumgälder för de skeppsförnödenheter, som bevisligen
blifvit till fartygets tackling och utredning använda och för sådant ändamål införtullats.
Fjerde momentet åter beviljar fullkomlig restitution af erlagda införsels-afgifter,
med afdrag endast af ett nederlags-rekognitionen motsvarande belopp, för skeppsförnödenheter
till fartyg, som för utländsk räkning å Svenskt skeppsvarf byggas eller, såsom nya,
till utlänning försäljas.
Denna, utlänningar förunnade, större lindring ansågs af Bevillnings-Utskottet vid
de två sista riksdagarne innebära orättvisa emot inhemska skeppsrederierne och icke vara
behöflig för våra skeppsvarf, hvilka egde full sysselsättning. Utskottet är icke heller
nu af annan mening, helst Utskottet redan vid artikeln Fartyg här ofvan visat, huru
-
§• 13.
80
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
som inhemska skcpps-rederierne, mera nu än någonsin, äro i behof af lika billiga vilkor,
som de utländska. Deremot anser Utskottet den ytterligare lättnad höra beredas
både inhemska skeppsbyggeriet och skeppsrederiet, att restitution af erlagda införselsafgifter
för ifrågavarande skeppsförnödenheter bestämmes till f:delar, och att samma
bestämmelse bör tillämpas äfven då lärtyg här byggas för utländsk räkning.
I öfverensstämmelse härmed tillstyrkes,
att i stället för 3:e mom. sednare del och 4:e mom. af nu varande
13 § må antagas den redaktion, som l:a mom. af samma
§ i bilagde förslag innehåller.
Nu varande 5 mom. är det 2:a i Utskottets förslag.
I stället för nu varande 6 mom. har Utskottet, med antagande al Kongl. Majrts
förslag till inskränkning i gällande föreskrifter angående tullfrihet för varuprof och
modeller, ansett sig böra tillstyrka
den redaktion 3 mom. af 13 § i bilagde förslag utvisar.
§. 15. Då den i 15 § för snus medgifna tull-restitution vid utförsel, 5 sk. skålp., öfver
stiger
den tull, som för råämnet tobaksstjelk vid införseln erlägges, men råämnet vid
snusberedningen icke förlorar, utan snarare vinner i vigt, torde, oberoende af frågan
om nedsättning i inlörsels-tullen å tobaksstjelk,
tullrestitution vid utförsel af Snus böra nedsättas lill 4 sk. per
skålpund.
Under förutsättning att den af Utskottet föreslagna betydliga nedsättning af införsels-tullen
å lin varder godkänd, hemställer Utskottet,
att den till 24 sk. för ett stycke packväf af lin, om minst 50 alnars
längd nu medgifna restitution vid utförsel må upphöra och
det angående nämnde restitution uti 1 mom. af 15 § befintliga
stadgande utgå.
Uti det vid artikeln Hudar och Skinn omförmälda yttrande af Herr Hesselgren
är ifrågasatt, att tullrestitution måtte medgifvas för garfveriernas af utländskt råämne
tillverkade varor; i hvilket afseende Herr Hesselgren meddelat, att torra hudar vid beredningen
bibehölle sin vigt, men de torrsaltade förlorade 20 proc. och de våtsaltade
50 procent.
Efter de af Utskottet å råämnet föreslagna tullsatser skulle således tull—restitution
uppgå till 1 sk. 10 rst, 1 sk. 4 rst. och 1 sk. 6 rst. skålp., allt efter de olika
råämnen, som blifvit beredda.
Svårigheten att kontrollera om svenskt eller utländskt råämne, samt hvilketdera
af de utländska blifvit användt, likasom isynnerhet det förhållandet, alt af de många
inhemska förädlingsnäringar,- hvilka begagna utländska, med införsels-tull belagda råämnen,
endast några få nu åtnjuta tull-restitution vid export af den förädlade varan,
föranleder Utskottet att
å Herr Hesselgrens omförmälde framställning afstyrka bifall.
t7. De med afseende å nu gällande införsels-förbud uti 17 §. 5 mom. förekomman
de
uttryck
äro ur samma mom. af Utskottets förslag uteslutna.
§. 22. Såsom grund för tolags-beräkningen hänvisar 22 §. 1 mom. till de tullvärden,
som dels i 1845 års tull-taxa, dels ock i bilagd särskild förteckning finnas upptagne. I
öfverensstämmelse med Utskottets förslag till tull-taxa,
hänvisas för tolags-beräkningen till de i taxan upptagna tullvärden.
Uti
Bevillnings-Vlskolleh Betänkande, N:o 3.
81
Uti sista momentet.af 22 §. stadgas, att för jern och koppar samt deraf tillverkade
effekter tolag, vid export, cj må beräknas till högre belopp än utförsels-tullen.
Behofvet att, så länge tolagen utgår efter nu stadgade grunder, gifva nyssnämnde föreskrift
en både in- och utförda varor omfattande allmän tillämpning visar sig i afseende
å en mängd artiklar, särdeles sådana, hvilka, såsqm rå- och beredningsamnen
för näringarne, nu, äfven enligt Kongl. Maj:ts förslag, skulle få lindring i hittills stadgade
tullafgifler. Ett färgslag t. ex., som eger 1 R:dr värde och kommer att draga
2 rst. tull, skulle nemligen i olika städer beläggas med 1 sk. tolag eller mera. Härigenom
motverkas tullnedsättningens ändamål, oaktadt statskassans uppoffring af sin
inkomst; och då tolag icke utgår för tullfria varan, är dess beroende af tullafgiften
också i principen redan nu erkänd. Utskottet föreslår således,
att, i stället för 22 §. 5 mom. i nu gällande taxe-underrätlelser,
må antagas det under 2:dra mom. af samma §. i Utskottets förslag
intagne allmänna stadgande, äfvensom den i öfverensstämmelse
dermed något förändrade redaktion, förslaget i öfrigt innehåller.
1 sammanhang härmed och på derom i Herr Schwarts motion gjord framställning,
ser Utskottet sig af det missförhållande, hvari tolagen nu står till grunderna för
sjelfva lull-lagsliftningen, föranlåtet hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att det af Kongl. Majit vid 1847—48 årens riksdag afgifne
och af Rikets Ständer jemväl då antagna förslag om tola'
gens utgående till viss procent af tullsatserna, j stället för tull
värdet,
samt om reglering af Städernas tolags-inkomster i öfrigt,
mätte varda till verkställighet befordradt.
Enär de s. k. transatlantiska tull-lindringarne, om hvilka 24 §. af gällande tulltaxe-underrältelser
endast handlar, med näsllidne års början upphört,
är ock nämnde §. från Utskottets förslag utesluten samt nästföljande
§:ns nummerordning derefter rättad.
Då i Utskottets taxe-förslag särskild kolumn för tull-värdet är upplagen, har
Utskottet
ur taxe-underrättelserna jemväl uteslutit den nu varande, icke vidare
lämpliga 26 §.
Stockholm den 20 Mars 1854.
Reservationer.
l:o af Herr Grefve Gyldenstolpe, A. G. »Emot Utskottets beslut i nedanstående
punkter får jag mig reservera, nemligen:
l:o) Borttagande af för hudet mot utförsel af Tack- och Ballast-jern, Kanoner
m. m. oborrade samt Hällar.
Häremot reserverar jag mig på följande grunder:
a) Emedan det alltid måste blifva en nationalförlust att i form af råvara utföra
en produkt, som i förädladt skick är begärlig utomlands och hvars förädling lemnar
betydlig arbetsförtjenst qvar i landet.
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1834. 5 Sami. 1 Afd, 3 Haft. 11
§• 24.
§. 26.
82
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
b) Emedan frambringandet af tackjern är en begränsad tillverkning, som icke
kan i mån af en möjligen ökad afsättning uppdrifvas bögre, än den för närvarande är,
om man ej vill blottställa bergslagerne och andra malmgifvande trakter inom riket för
ett utödande af skogarne, hvilket i längden skulle tillintetgöra tackjerns-blåsningen i de
orter, der den nu med bästa fördel bedrifves,
c) Emedan tackjerns-tillverkningen icke är i behof af tillåtelsen till utförsel för
att vinna afsättning, enär den nätt och jemnt motsvarar det nuvarande behofvet vid
de med hvarje år utvidgade gjuterierne samt för stångjernssmidet, och enär för närvarande
tackjernet uttager snarare högre, men ingalunda lägre, procent af stångjernets värde,
än under förflutna tider egt rum.
d) Emedan, då de Svenska inalmerne hafva särskilda, dem framför andra utmärkande,
egenskaper, som göra det deraf beredda jern tjenligt för mera grannlaga
behof och en mångartad förädling, det är att förutse, att de utländska tull-lagstiftningarne
skola modifieras för att underlätta införseln af Svenskt tackjern och dymedelst
tillförsäkra de särskilda länder, som hittills varit afnämare af Svenskt stångjern, vinsten
af denna förädling. Detta kan ske på det sätt, att införsels-tullen på Svenskt tackjern
minskas i samma män, som densamma förhöjes på det Svenska stångjernet. Derigenom
skulle dessa länder ytterligare från sina marknader utestänga det Svenska stångjernet,
hvars tillverkning, sålunda tryckt af ökade priser på tackjernet inom landet och
af minskad afsättning utom landet, i följd häraf skulle gå sin undergång till mötes och
i sitt fall draga med sig de mångtusende jernverks-egare och arbetare, som af denna
för Sverige så hufvudsakliga näringsgren hemta sin bergning.
e) Emedan tackjerns-tillverkaren, sedan han möjligen under några år hemtat
en ökad vinst af utförseln, hvarigenom åter stångjerns-tillverkaren blifvit nödgad att
nedlägga sin rörelse, skulle sedermera icke inom landet ega någon säker afsättning för
sin produkt, utan blifva beroende af de priser, som utländningen behagade bestämma,
och hvilka denne, såsom dåvarande ende afnämaren, säkerligen icke skulle underlåta
alt ej allenast skäligen, utan äfven oskäligen jemka; och slutligen
/) Emedan alltså i längden såväl tackjerns- som stångjerns-tillverkaren skulle
blifva lidande på den nu föreslagna utförsels-friheten.
2:o. Borttagande af förbudet mot införsel af Tackjern.
Då främmande tackjern för närvarande icke är till införsel lofgifvet, så inser
hvar och en, att det för sin godhet utmärkta Svenska stångjernet tillverkas endast af
Svenska malmer. Får deremot tackjern införas, så hlefve sådant troligen endast det
sämre Engelska, och då skulle det måhända icke blifva svårt att diskreditera det Svenska
stångjernet, genom påståendet, att dertill användes Engelskt tackjern till större
eller mindre belopp, och att alltså det Svenska jernet icke längre kunde häfda sitt hittills
egande företräde framför det Engelska. Skulle våra gjuterier vara för sin förkofran
i behof af utländskt tackjern, kan ju införsel deraf till inskränkt belopp under vederbörlig
kontroll tillåtas, på sätt Kongl. Maj: t i Nåder föreslagit, utan att derföre behöfva
medgifva allmän införsels-frihet, hvilken åter icke kan biliigtvis meddelas utan
motsvarande utförsels-frihet för det Svenska tackjernet, men af hvilken frihet jag här
ofvan sökt skildra de vådliga följderna.
3:o. Borttagandet af förbudet mot införsel af jern, slång-, band- och
platt. En tillåten införsel skulle säkerligen minska förbrukningen af det dyrare Svenska
jernet inom landet, hvarigenom, dä den utländska marknaden icke kan medtaga
mer än ett visst belopp, afsättningen på utrikes ort af vårt jern komme att ytterligare
försvåras, tillverkningen deraf alltså blifva allt mindre, och mindre lönande samt handteringen
råka i ökadt lägervall, hvilket af denna handterings idkare påstås redan vara
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
83
så stort, att näringen är på väg alt gå en fullkomlig undergång till mötes, derest densamma
icke genom halfva hammarskattens borttagande lättas ifrån en börda, så hårdt
tryckande, att hon icke fullt uppgår lill 3^ skillingar banko för hvarje tillverkadt skeppund
stapelstadsvigt.
4:o. Da föreslagna tull-satserne för artikeln Jern. Jag anser nemligen åtskiilige
af dessa, särdeles de, för den händelse att förbuden upphöra, föreslagna, vara för
lågt bestämda och får derföre vördsamt föreslå, att Rikets Ständer må bestämma
införsels-tullen å jern
Tack- och Barlast- till TLdr 2: — för 1 Sk«f/. stapelst.-vigt.
KasseradeKanoner, Bomber, Mörsare och Kulör till „ 2: — „ „
Ankare lill  5: — „ „
Stång- Platt- -§• tum tjockt och deröfver, under
12 tums bredd och öfver -jj tums fyrkant till „ 3: 16. „ „
Smältstycken till „ 2: 24. „ „
Band- och Platt-, under f tums tjocklek, Bultoch
Galler- samt Sänksmide, rundt eller kantigt,
knip- och fyrkant af | tum och derunder,
Skär- och Klippjern till
3: 16. „ „
Plåtar, oförtente, tum tjocka och deröfver till „ 5: — „ „
D:o d:o under -J- tum tjocka till . . . „ 6: — „ „
samt utförsels-tullen å jern
Tack- och Barlast lill „ 3: — „ „
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, o
stämplade
och oborrade till 3: — „ „
Hällar öfver 1} tums tjocklek samt Lod och
Lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket till „ 3: — „ „
Hällar af l£ tums tjocklek och derunder till och
med L tum, Lod och Lödjor lill vigter af 1
skeppunds vigt och derunder till ....,, 2: — „ - „
2:o af Herr Grefve af Ugglas, Ludvig. »Emot Utskottets beslut, att såsom
tullsats vid export af tackjern bestämma 1 R:dr Banko pr skeppund stapelstadsvigt,
nedlägger jag min reservation. Redan under flera riksdagar har fråga blifvit väckt att
borttaga del förbud, som nu hvilar öfver denna export; men denna fråga har städse
fallit för den Ulliga oro den väckt hos de jernverks-egare, hvilka med köpt tackjern
drifva sina tillverkningar. Denna oro må vara öfverdrifven. Nekas kan dock ej, att
en, om ock snart öfvergående, förlägenhet kan uppstå derigenom, att en eller annan
tackjerns-lillverkare skulle försöka att genom export betinga sig högre priser. De som
ifra för förbudets borttagande anföra: l:o, att den allmänna principen af förbuds borttagande
konseqvent mäste genomföras. 2:o, att denna tillåtelse till export endast
blefve illusorisk, enär ingen export skulle inträffa; samt 3:o, att då import af tackjern
för våra gjuteriers utveckling är behöflig och nödvändig, en reciprocitets-billighet fordrar
export-förbudets borttagande. Emot det första af dessa argumenter vill jag anmärka,
det jag tror ingen slats-ekonomisk princip stå så fast, att den ej behöfver en
praktisk fingervisning. Det andra skälet är af rent negativ natur, och talar åtminstone
icke för nyttan och nödvändigheten af åtgärdens vidtagande. Det tredje skälet är det
enda vid hvilket vigt kan fästas. Dock är den billighet, det framhåller, mera skenbar,
än verklig. Genom en import af tackjern — hvars behof framstår uti de licenser,
hvilka vid våra gjuteriers nuvarande ståndpunkt till och med måste beviljas, — komma
84
Bevillniflgs-Utskoltels Betänkande, N:o 3.
våra inhemska tackjerns-tillverkare icke att lida något intrång, då det behof, hvilket
detta tackjern (med undantag utaf den ringa qvantitet, som ur våra sjö- och myr-malmer
blåses och hvilken på närbelägna orter har försäkrad afsättning) afser att fylla,
nemligen jern-lillverkningen, icke är detsamma som det, för hvilket det utländska tackjernet
komme att införas. Då sålunda intet förfång för den inhemska tackjerns-tillverkningen
uppstår genom tillåten import, ligger icke uti denna tillåtelse något fullt
bindande skäl för en åt den gifven ersättning uti export-förbudets borttagande. Då
likväl, ehuru skenbart, delta skäl torde komma att på Irågan om importen väsendtligen
inflyta, vill jag ej påyrka export-förbudets bibehållande. Jag anser dock, att den
föreslagna export-tullen borde höjas med 50 procent, på det alt de farhågor måtte lugnas,
hvilka säkerligen eljest, äfven denna gång, skola förhindra så väl export- som import-förbudens
borttagande.
Emot ett annat beslut, hvilket af Utskottet uti en knapp vändning fattades, måste
jag äfven reservera mig. På grund af den rigtiga åsigt, hvilken inom den afdelning,
som uti första rummet behandlade tullfrågorna, gjort sig gällande, den nemligen,
att då, i och för andra näringars behof af fabrikat till lägre pris, afdelningen ansett
de till skydd för någon näring förut satta tull-satser böra sänkas, afdelningen äfven å
andra sidan så sökt ordna, att ersättning på ett eller annat kätt åt näringen lemnades,
hade denna afdelning, då den tillstyrkt högst betydliga nedsällningar uti tull-satserna
på jern-fabrikater, (att icke tala om förbudens borttagande) föreslagit, alt den förut
till 4 sk. bestämda export-tullen med 2 sk. skulle nedsättas. För detta förslag talade
äfven Kongl. Maj: Is Nådiga Proposition, uti hvilken Riksens Ständer uppmanas att ivid
bevillningens ordnande tillse jernverkens behof utaf lindring uti dem tryckande bördor.
— Den första delen af afdelningens förslag, den om import-tullarnes sänkande, antogs
af Utskottet med obetydlig förändring; den andra förkastades. Skälet härtill är nära
ofattligt, åtminstone svårt och obehagligt att uttala, dä det som af den enda talare,
hvilken uti frågan yttrade sig, framlades, och hvilket af ingen bemöttes, enär man ansåg
sakens rättvisa tala för sig sjelf, nemligen statens, genom tuii-salsens bibehållande,
äfven bibehållna inkomst af 23,000 R:dr B:ko, föga torde väga emot statens behof af
alt skydda en näring, hvilken på dess handelsvåg så mycket tynger och hvilken för närvarande
så hård t är tryckt, alt, derest jern-tillverkaren till deras gängse värde skulle
uppföra de varor och prestationer, hvilka utaf de af honom egande hemman utgå, —
(och så måste en vinst- och förlust-räkning föras) — månget jernverk skulle på dess
tillverkning framvisa en ren förlust. Jag anhåller, alt nu omförmälde, af Utskottet begångna
orättvisa, utaf Riksens Ständer mätte rättas, och tull-frihet vid export af stångjern,
eller åtminstone tull-nedsättning, i enlighet med afdelningens förslag, beviljas.»
3:o af Herr Grefve Björnstjerna, C. M.: »Ehuru sjelf , hyllande fria handelsåsigter,
anser jag Utskottet likväl nog mycket hafva förbisett tuli-satsernas 2:ne hufvudändamål:
de inhemska näringarnes betryggande och en lätt ingående stats-inkomst.
På dessa skäl nödgas jag reservera mig mot följande af Utskottet lättade beslut:
l:o. Party", seglande, af jern, kunna, enligt Utskottets förslag, hit införas mot
en värde-förtullning af 5 procent. Lika nyttig och behöflig som denna låga tull-sats
är för trädfartvg, lika obillig anser jag den vara för dylika af jern. Utskottet förklarar
i och med detsamma, alt inga jern fartyg vidare härskola byggas. Hufvudbeståndsdelen,
plåten, gäller nemligen i Sverige minst 30 R:dr Banko, då den bästa Engelska,
äfven med de der nu så högt uppjagade jernprisen, icke noteras högre, än 20 R:dr B.ko
pr skeppund. Delta uppväges visserligen mer än väl af den Svenska varans öfverlägsna
beskaffenhet; men små tillgångar nödga oss vanligen att uteslutande se på inköpspriset,
och lemna varaktigheten åsido. Under sådana förhållanden har jag trott,
Bevillnings-Utskotlels Belänkande, N:o 3.
85
det jernfartyg, seglande, bordt hänföras till samma rubrik, sorn ångfartyg, alla slag,
och således erlägga en införsels-a (gift af 10 procent.
2:o. Angmachincr och Angponnor.
Enligt Utskottets förslag få äfven dessa mot 5 proc. af värdet införas. Då det
Engelska tackjernet noteras lägre än det Svenska, och man härtill lägger nyss angifna
stora olikhet i priserna å plätar, torde samma anmärkning, som gjorts mot tullen å
jernfartyg, äfven få gälla mot det alltför låga skydd, Utskottet tilldelat våra lofvande
machin-verkstäder. Då Utskottet bestämt en införsels-tull af 10 proc. för ångfartyg, anser
jag att det äfven följdriktigt bordt hafva stadnal vid samma tullsats för ångmachiuer
och ångpannor.
3:o. Bland förteckning å varor, som vid införsel äro tullfria, upptager Utskottet
»fartyg, seglande, med tillbehör, byggda i och inköpta från länder, hvarest införsels-tull
ä Svenska fartyg ej erlägges.»
Detta märkliga tillägg bar icke af mig kunnat godkännas. Blott ett land finnes,
Norrige oberäknadi, der våra fartyg kostnadsfritt få naturaliseras ; men delta land är
Kliglund, just det, med hvars högt uppdrifna industri jag betviflar, alt Sverige ännu
kan tälla. Utskottet har sjelf delat denna farhåga, då det stadgat en införsels-tull af
10 proc. på ångfartyg. Detta välbetänkta beslut upphäfves dock, enligt mitt förmenande,
genom ofvannämnde tillägg. Följande förfaringssätt är nemligen allt för'enkelt att icke
genast vidtagas. Ett fartyg af jern, seglande, men apleradt till skruf, bygges i England,
hitsändes och inkommer tullfritt. Såsom frakt medför det en lös ångmachin med panna.
Denna inkommer mot 5 proc. lull; den inpassas nu i samma fartyg, och dermed
förvandlas detta till en vacker ångbåt, den der, i stället för de stadgade 10 procent införsels-tull,
knappast erlagt 2.
4:o. Fisk, sallad eller inlagd, utom Anjovis och Sarde/ler.
Härå har Utskottet föreslagit en tull-nedsättning af 50 proc., i den förutsättning,
att den fattige härigenom skulle erhålla sill till billigare pris. Ingen ömmar mer
än jag för arbetarens väl,, men då jag icke fattar, alt en nedsättning af 7 sk. pr turina
Norrsk sill, eller sk. lisp., bidrager till lefnadskoslnadens förminskande, elier ens i
ringaste män kommer konsumenten till godo, vill jag icke för en dylik drömbild minska
Statens inkomster med nära 30,000 R:dr Banko årligen; utan föreslår vördsamt, att
tullen på all fisk måtte oförändrad bibehållas.
Ett politiskt skäl talar äfven härför. Hvar och en erkänner behofvet af en
tull-förening med Norrige. Huru kunna vi smickra oss att någonsin uppnå detta mål,
om vi, på sätt Utskottet bär föreslår, i förskott bevilja alla de förmåner, en dylik förening
för Norrige skulle medföra, och sålunda vid en blifvande underhandling hafva ingenting
att bjuda i utbyte.mot de högre tullar å fabriksvaror, hvilka Norrmännen då, i
och för vår industri, mäste underkasta sig.
5:o. Jern.
För plåtar, oförtente, af ^ tums tjocklek och derutöfver, bar Utskottet föreslagit
en införsels-tull af 3 Kalr 16 sk. Banko, samt för dylika under ^ tum af 4 ll:dr Banko
skeppundet. Den stora prisskillnaden mellan Svensk och Engelsk plåt framkallas ej endast
af det nuvarande förbudet, utan måste stå i direkt förhållande till det olika priset
mellan Svenskt och Engelskt tackjern. Våra plåtfabriker tillverka en utmärkt vara och
gå med stora steg framåt; det synes då obilligt alt icke medgifva dessa ett skydd, jemförligt
med det, Utskottet trott sig böra tillstyrka för öfriga näringar.
Jag anser således, att tullsatsen borde för den gröfre sorten höjas lill 4 R:dr
Banko och för den tunnare till 4 B:dr 24 sk. pr skeppund, hvilket ungefärligen motsvarar
15 proc. af varans värde.
86
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
6:0. Tackjern.
Utförsels-tullen härå är af Utskottet bestämd till 1 R:dr Banko pr skeppund.
Den borde, enligt mitt förmenande, höjas till 1 R:dr2isk. pr skeppund, såsom ett högst
behöQigt skydd mot den för hela -vår jerntillverkning så ytterst farliga förfalskningen af
Svenska stångjerns-stämplarne.
7:o. Malm.
Utskottet, som ganska välbetänkt öfverallt föreslagit förbudens borttagande, har
i denna punkt frånträdt sin grundsats, och export-förbudet å malm qvarstår ensamt i
tull-taxan, troligen som en påminnelse om den lyckliga tid,! då det der räknade hundradetals
medbroder. Otroligt är väl, att Utskottet, med en föreslagen utförsels-tull af
1 R:dr 16 sk. Banko pr skeppund, kunnat förmoda en så betydlig malm-export, att
Svenska jernbandteringen derutaf skulle hotas. Om än Gellivara-verken i en framtid af
Engelsmän inköptes, och i stort drefvos, samt denna ödemark sålunda förvandlades till
en rik och välmående trakt, ser jag deri ingen riksolycka, och vågar tro, det våra bruksegare
kunna lugna sig, äfven om Gellivara-malm till England utfördes med en transportkostnad
af minst 6 å 7 R:dr Banko pr skeppund.
Trädvaror.
8:o. Bräder och Plank af furu och gran.
För dessa har Utskottet fortfarande föreslagit tullfrihet. Ingen lärer beskylla
Norrska tull-lagstiftningen för bristande liberalitet; likväl stadgas deri en utförsels-tull
å bräder och plank af 2 R:dr Riksg. för hvarje kommersläst; denna afgift utgör en för
köpmannen lika litet kännbar beskattning, som en för Statsverket högst betydlig inkomst.
Då Norrige'ständigt framhålles såsom föredöme för oss, hade jag trott, att Utskottet bordt,
med fästadt afseende å förhållandet hos brödrafolket, föreslå en utförsels-tull af 2 sk.
B:ko pr tolft å bräder och plank af tums tjocklek och derunder, samt af 6 sk. B:ko
för alla slag derutöfver. Enligt Kommers-kollegii uppgift steg utförseln år 1852 af bräder
och plank till 950,000 tolfter. Stats-intraden härå skulle således, enligt mitt förslag,
belöpa sig till 85,000 R:dr B:ko årligen, ehuru afgiften icke, utgjorde mer än 1 proc.
af varans värde. Utförsels-tullar äro visserligen såsom grundsats oriktiga, då de alltid
i viss mån verka återhållande på industrien; men under närvarande brydsamma politiska
ställning, då ökade utgifter fordra anlitandet af alla hjelpkällor, och då Utskottet i följd
häraf trott sig böra bibehålla utförsels-tullen å stångjern, som hårdt drabbar en för hela
landet sä vigtig och redan förut så tungt beskattad tillverkning, finner jag endast billigt
att en blomstrande handtering, om nyttan af hvars ohejdade utveckling tankarne torde
vara delade, äfven i sin mån bidrager till det allmänna bästa.
9:o. Sporrar.
Med afstyrkande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, har Utskottet förordat
bibehållandet af den nuvarande obetydliga utförsels-tullen å sparrar. Den sorgliga och
högst betänkliga misshushållning, som bedrifves med skogarne, och som nu, genom de
halfvuxna trädens fällande till sparrar, hotar dessa med fullkomlig undergång, borde,
enligt mitt förmenande, hafva förmått Utskottet att skänka mera uppmärksamhet åt
nyssnämnde, af talrika petitioner från de norra länen framkallade, Nådiga Proposition.
Då likväl tullsatsens höjande på en gång, från 6 sk. till 32 sk. B:ko, torde vara ett
alltför häftigt språng, har jag ansett att Utskottet bordt hafva slädnät vid en utförselstull
af 16 sk. B:ko pr stycke å sparrar af furu och gran af mindre tjocklek fin 8 tum
midtpå. Man invänder, att de plank af ovanliga dimensioner (3£ tums tjocklek), hvilka
nu i betydlig mängd sågas, möjligen då komme att förtullas såsom sparrar. Detta
Bevillnings-Ulsköltels Betänkande, N:o 3.
87
missförhållande förekoimnes likväl lätteligen genom efterföljande anmärknings införande
i tull-taxan:
»Alla tillhuggna eller sågade trävaror, som hafva mer än 3f tums tjocklek midt»på,
men endast 7 tum eller derunder i bredd, anses såsom sparrar».
Uti l:a, 2:a, 3:e, 4:de och 9:de punkterne af ofvanstående reservation instämde
Herr af Schmidt, Georg'.
4:o af Herr Friherre Leijonhujvud, yl. G. »Utgående från den åsigten, att handeln
är ett medel för en nations materiela välstånd, men ingalunda dess ändamål, har
jag ej kunnat biträda majoriteten uti flera af dess beslut, hvilka synas mig tillkomna
genom att handels-intresset blifvit satt i första rummet, Statsinkomsten i det andra samt
slutligen utvecklingen af våra egna krafter genom bergs- och jordbruk, industri och
konstflit i det tredje och sista rummet; det är emot denna ordning och deraf härflytande
resultat jag reserverar mig. Dessa igenfinnas i de föreslagna tullsatserna på:
Fartyg af jern, ångmachiner och ångpannor, som blifvit åsätta endast 5 procent,
hvilken tullsats väl icke kan anses trygga vår egen tillverkning, då Engelska jernet
står vida lägre i pris än vårt och machin-verkstäderna i England hunnit en så oerhörd
utveckling.
Den äf Utskottet föreslagna konkurrensen med utländskt Jern, alltid utgörande
ett vådligt försök, synes mig bestämdt menligt, om till införsel så låga tullar bestämmas,
som blifvit föreslagna på tack- och barlast-, stång-, platt- ■§• tum tjockt och deröfver,
under 12 tums bredd och öfver tums fyrkant, samt band- och platt- under |
tums tjocklek och till utförsel: tack- och barlast-, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, ostämplade och oborrade, samt hällar öfver tums tjocklek, lod och lödfor
öfver 1 skeppunds vigt stycket.
Då förbud skola ersättas genom tullsatser, synes mig dessa ej böra tagas till det
lägsta möjliga, utan heldre kunna småningom nedsättas efter vunnen erfarenhet; jag
anser att de ifrågavarande, under rubriken jern, bordt bestämmas till en början 50 procent
högre än nu skett.
Vid artikeln Trädvaror reserverar jag mig emot bibehållandet af den hittills gällande
låga utförsels-tullen å sparrar, under yrkande, att »allt tillhugget eller sågadt
virke, som midtpå har öfver 3| tums tjocklek, men mindre än 7 tums bredd, må anses
såsom sparre», och draga en tuli af 16 sk. pr stycke.
Den högst betydliga minskning i tullintrader, som måste uppstå genom nedsättning
i tullén å salt, sill m. fl. lifsförnödenheter, bör billigtvis ersättas på annat båll,
och anser jag önskvärdt vore, om Riksens Ständer funne lämpligt ålägga utförseln af
bräder och plank en låg tull, hvilken inom Utskottet föreslogs till 2 sk. pr tolft för
de förra af tili och med l£ tums tjocklek, samt 6 sk. pr tolft för de sednare af öfver
li tums tjocklek.
Denna tull bör vara af de lättare att utgå med afseende på' varans värde, sorn
drager- densamma, och dess prisstegring på den utländska marknaden; den kan ej heller
anses obilligare, än att utförsels-tullen på stångjern qvarstår, helst sedan förbudet
på införsel deraf blifvit borttaget.
Slutligen måste jag ogilla borttagandet af utförsels-tullen pä lumpor, ben oarbetade
och spillning, artiklar, som föga rikta handeln och borde vara densamma mindre
begärlige, men äro af högsta behof inom landet och icke ulan dess stora skada kunna
detsamma afhändas».
5:o af Herr Friherre von Knorring, IF. »Emot Utskottets beslut i nedanstående
punkter får jag reservera mig, nemligen:
Bevitlnings-Ulskotlets Betänkande, N:o 3.
1:0. Borttagande af förbudet mot utförsel af tackjern. Genom de förändrade
förhållanden, som gjort sig gällande uti andra länders tull-lagstiftning och på grund af
den deraf hemtade erfarenhet, anser äfven jag att Sverige bör följa ett friare handelssystem
än hittills, men kan dock icke finna att man dermed bör gå alltför brådstörtande
tillväga. Jag är numera visserligen af den tanke, att äfven detta förbud icke är
att hålla på i framtiden, men anser detsamma böra qvarstå intill dess att våra kommunikationer
vinna en större fullkomlighet, genom det tilltänkta jern vägs-systemets genomförande.
Efter dettas verkliggörande blifva utom Bergslag boende bruksegare, som
hafva skogstillgångar, i tillfälle att kunna för en hillig frakt få malmen till sig från de
skogfattiga bergslagerna, hvarest ymnig tillgång finnes på goda jernmalmer, och kunna
då uppföra masugnar vid sina bruk och sjelfva tillverka sitt tackjern. Den tillåtna utförseln
af tackjern, särdeles med så låg tullsats, som nu åsatt är, skall, efter all förmodan,
inom kort tid medföra mångfaldiga, om icke alla utom Bergslag belägna bruks totala
undergång, då redan nu, genom det på sednare åren ökade smidet, ingen proportion
finnes emellan qvantiteten af tillverkadt tackjern och stångjern inom riket, hvarigenom
det förra hålles uti ett onaturligt högt pris emot det sednare och gör för närvarande
den slångjerns-tillverkning, som är grundad på köpe-tackjern, nära nog omöjlig
utan förlust. Skulle ett med Utskottets majoritet likstämmigt beslut fattas af Rikets
Ständer, så anser jag det vore att befara den största våda och bekymmer för vår jernhandtering
och den stora arbetspersonal, som för närvarande derutaf har sitt uppehälle.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå, att detta förbud åtminstone må få qvarstå till
nästa riksdag, synnerligast som Utskottets majoritet vid förbudens borttagande antagit
att undantag bör göras vid artikeln Malm och således icke helt och hållet uteslutit
detta numera uti tull-taxan förhatliga ord. Jag kan ej underlåta att nämna, det jag
anser förbudets bibehållande för malms utförsel af en vida mindre vigt för jernhandteringens
bestånd än förbudet för tackjern; ty råvarans dyra transportkostnad till halskusten
och sedermera till utrikes ort från de malmfält, der den ännu kan erhållas till
billigt pris, göra nära nog någon fördelaktig utförsel omöjlig med den lägsta tull; jag
afser dock ingalunda med denna jemförelse emellan utförsels-förbudens bibehållande för
malm och tackjern någon reservation emot malmförbudets bibehållande tills vidare, utan
anser denna försigtighet såsom ganska välbetänkt. På ofvananförda grunder och de
mångfaldiga andra skäl, som vore att anföra, hoppas jag alt inom Riksstånden försvarare
för förbudets bibehållande tillsvidare skola uppträda med mera sakkännedom och
erfarenhet, än jag kan ådagalägga.
2:o. Införsels-tullen å stångjern, hvilken jag föreslår till 3 R:dr pr skeppund,
emedan, om det Engelska stångjernet skulle åter nedgå till sitt för ett par år sedan
egande låga värde, skulle en alltför betydlig införsel deraf komma att ega rum och troligen
betydligt minska svenska jernproducenlcrnas afsättning af de 150,000 skeppund,
som årligen blifvit konsumerade inom riket.
3:o. Införsels-tullens bestämmande till 2 R:dr 24 sk. för band-, skär- och klippjern
m. fl. sorter manufakturjern, hvilket jag anser för inkonseqvent, då dessa stå uti
ett vida högre värde på marknaden. Jag föreslår derföre en tullsats af 4 R:dr pr
skeppund.
4:o. Utförsels-tullens bibehållande å stångjern. Då svenska jernhandteringen
befinnes uti en så nedtryckt och bekymmersam ställning genom de höga beskattningar,
som träffa densamma, kan jag icke inse, hvarföre denna export bör mera vidkännas tull,
än exporten af bräder och plank, som är alldeles tullfri, under det densamma i flere
år varit och ännu är gvnnad af en förmånlig konjunktur på verldsmarknaden och produktionen
-
Bevillnings-Utskotlets Belänkande, N:o 3.
89
ihiktionen deraf dessutom fri från någon jemnförlig beskattning med den, hvaraf jernfabrjkalionen
är betungad.»
G:o af Herr Friherre af Schmidt, Geor". »Då jag nu-får reservera mig emot
beslutet, all upphäfva utförsels-tullen på »Ben, oarbetade, krossade samt förmalde eller
s. k. benmjöl», sker det ingalunda till följd af en allmän prohibitiv grundsats, utan derföre
alt jag, i strid emot deni, som anse hvarje tullsats å utgående varor för en orättvis
beskattning af producentens industri, tror utförsels-tull böra bibehållas eller ånyo
bestämmas för dels sådane varor, som äro nödvändiga för landets eget behof, som genom
alt användas lill landets egen nytta gifva en större allmän vinst, än priset i utlandet
lemnar och hvilkas utförsel derför bör hämmas, dels sådane varor, som framför
andra lemna producenten den största vinst och derföre böra draga en tull, hvarigenom
skattebördorna i någon mån lindras för dem, som producera mindre vinstgifvande varor,
och dem, som hufvudsakligen genom inlellektuelt arbete bidraga till slatsfördragels
upprätthållande.
Till det förenämnde slaget af varor vill jag hänföra ben, hvilkas nytta, såsom
gödningsämne, för jordbruket under nästförflutna decennium allt mer och mer blifvit
vitsordad. Under samma tid hafva i medeltal årligen blifvit utförda 90,000 lisp.
deraf, hvilkas förbrukning inom landel, då dermed öfver tusen tunnland jord årligen
kunnat gödslas, ulan tvifvel skulle hafva frambragt vida större vinst för det allmänna.
Flerestädes bar benpriset i sednare lider stigit, och i de landsorter, der användandet af
benmjöl för jordbruket mest tilltagit, har brist på varor uppstått. Frågas då, om skäl
är för handen alt genom tullsatsens borttagande befordra exporten, beröfva oss sjelfva
fördelen af varans, användande och ytterligare öka denna brist. Nej, må vi heldre lemna
de 6,000 R:dr B:ko, tullen nu utgör, lill premier för varans spridande inom landet, och
jag hoppas att premierne inom få år skola försvinna.
Intresserad som jag är för utvecklingen' af landets modernäring, har jag, för att
inskränka den stora och skadliga utförseln af ben, vördsamt föreslagit, alt Rikets Ständer
mätte anslå 20,000 R:dr B:ko lill lån för den som i hufvudsladen eller dess grannskap
anlägger en mot behofvet svarande benmjöls-qvarn eller benslamp. Ännu oviss
om framgången af denna min motion, och äfven om den vinner framgång, skulle jag
anse mig handla inkonseqvent om jag icke reserverade mig emot Utskottets ifrågavarande
beslut och utbad mig vördsamt lå fästa Rikets Stiinders uppmärksamhet pä nyttan
och nödvändigheten att bibehålla ifrågavarande tullsats.
Måhända båtar den föga till ändamålet, såsom flere mina motståndare i frågan
påstått, förr än varans värde för jordbruket allmännare kommit alt inses; men lålom
oss ej blifva saker till alt, genom tullsatsens borllagande, liksom uttrycka, alt denna vara
icke är behöflig för vår egen jord eller att jordbruket i vårt Iand icke behöfver
skydd, under det alt köparne och förbrukarne i utlandet bele v.åra stats-ekonomiska
åsigter härutinnan.»
Uti ofvanstående reservation instämde: Ludvig af Ugglas. Isr. Bethman. J.
S. Kullman. H. Gyllenram. C. M. Björnstjerna. IV. v. Knorring. IV. M. Ekelund.
Häkan Petterssån från Blekinge län.
7:o af Herr Gyllenram, 11. »Då jag icke kunnat biträda alla beslut, hvari Utskottet
stadnat vid bestämmandet af det förslag till ny tulltaxa, som nu öfverlemnas
till Rikets Ständers skärskådande och pröfning; så får jag anföra min reservation hufvudsakligen
i nedan upptagne punkter. Men innan jag öfvergår till de särskilda
artiklarne, vill jag hafva uttalat några mina tankar om tullens natur och deraf följande
tullsatser, med fästadt hufvudsakligt afseende på fäderneslandet
Bih.
till R. St. Prot. 1353 & 1854. 5 Sam!, i Afd. 2 Haft. 12
90
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
Ett land af den beskaffenhet, sorn det hvarföre här nu är i kommercielt hänseende
lagstiftådt, med en gryende industri, framtvingad — om jag så må säga — af
ett ädelt behjertande för och en högsinnad föreställning om sitt nya fosterlands framtid
och anseende; ett land, kring hvars kuster naturen utstrött en oräknelighet af öar
och skär, hvilka lemna smugglaren allt det skydd, som han i sin olofiiga handtering
kan önska sig; — ett land så nära begränsadt af andra nationer, hvilkas lagstiftning i
kommercielt och industrielt hänseende i så väsentlig mån skiljer sig ifrån vår, och då
hvarje våra hitintills gjorda försök, att i denna syftning närma sig det ena eller det
andra af dessa folk, icke hafva föranledt till något annat än ett kringgående af våra
bestående förhållanden — ett sådant land har ett svårlöst problem uti sin tull-Iagsliftning.
Å den ena sidan har man således att bevara ej allenast den industri, hvari företagsamme
män nedlagt — i jemförelse med vår rörelse — stora kapilaler för förädling
af så väl in- som utländska råvaror, utan ock den husslöjd, som snart sagdt inom hela
landel utgör en hufvudbinäring, erforderlig för befolkningens uppehälle uti de trakter
isynnerhet, der jordmån och klimatiska förhållanden samverka att lemna ett ofta nog
knappt bröd.
Å den andra har man att tillse, att Staten och icke smugglaren bekommer den
konsumlions-afgift, hvari jag anser att tullen egentligen består.
Beträffande det förstnämnda, eller skyddet för inhemsk — mer eller mindre naturlig
— industri, står detta, efter milt förmenande, endast att återfinna i den tullsatts,
som förekommer landets öfversvämning af sådane produkter, hvilka kunna åstadkommas
inom detsamma, från de länder, der sådan industri är mera naturlig, i följd
deraf, att råvaran icke dragit andra omkostnader än densammas insamlande eller
skördande.
Hvad återigen den andra, eller stats-inkomsten, vidkommer, står den endast att
finna i den tullsats för smuggelbara varor, söm icke mera lemnar någon förtjenst åt
den mindre samvetsgranne spekulanten. Men med en befolkning, redan, ty värr! så
invand vid varors olofiiga införsel och delta sätt till ett olagligt förvärf, fruktar jag att
man icke får brådstörta med ett nedgående i förutvarande tullsatser, helst någon visshet
icke lärer stå att vinna om beloppet af den s. k. lurendrejare-premicn.
Siffran är här den säkraste ledaren för omdömet. Genom ett varsamt sänkande
af tullsatsen skall man slutligen finna den, sorn icke mera lemnar någon retelse till
smuggling, och som på samma gång gifver Staten, hvad den med rätta tillkommer.
Dessa hafva varit ledtrådarne för mina tillgöranden inom det Höglofl. Bevillningsutskottet,
då tull-lagstiftningen der varit under öfverläggning. Jag hyser aktning för
andras åsigterjmen då jag icke, utan uppoffring af min öfvertygelse, kunnat dela majoritetens
inom Utskottet, är det, som jag i efterföljande får mig reservera.
l:o. Fartyg nedi Båtar.
Med hofvudsåkiigt föranledande af en tillfällig, efter min öfvertygelse öfvergående,
brist å fartyg har Utskottet bestämt en tullsats för seglande fartyg af träd eller
jern lill 5 proc. och för ångfartyg till 10 proc. af värdet, detta bestyrkt på sätt Betänkandet
gifver vid handen, hvarjemte de seglande fartyg, som tillhört nationer, der ingen
införsels-tull å sådane erlägges, skulle åtnjuta samma förmån hör i landet.
Den mest skeppsbyggande nation inom Europa är obestridligt den Engelska. Det
är sålédes hufvudsakligen derifrån man har att förvänta inköp. I England erlägges ingen
tull för fartyg, inköpte från främmande nationer — häraf sku,Ile således följa, att
Sverige lemnade tullfri införsel för seglande fartyg derifrån inköpte. Delta vore naturligtvis
för tillfället en stor fördel för landets skeppsredare. Men mig vill det synas,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
91
som vore ett sådant medgifvande mindre välbetänkt. Ty om man icke låtit förblända
sig af den s. k. frihandelns irrsken, bör man tydligt se de yttersta konseqvenserna häraf.
Dessa blifva nemligen att, sedan landet en gång gjort denna stora eftergift till rederiernas
fördel och sedan den öfverklagade bristen å fartyg blifvit afhjelpt, dels genom
förändrade förhållanden inom handelsverlden, dels genom de inhemska skeppsvarfvet
utvidgning; så torde just ifrån detta samma England svårigheter komma att framhållas
vid en blifvande lagstiftning, som omöjliggöra återtagandet af denna eftergift.
Tager man härjemte i betraktande, att, då landet eger tillgång på råvarorne till
sjelfva fartygsbyggnaden, så uppstår ju en national-förlust derigenom att råvarans för
ädling
icke kommer landet till godo.
Då, enligt 60 §. Regerings-Formen, Kongl. Majit är oförhindrad att, efter sig företeende
omständigheter, nedsätta tullen — såsom ock nu skett med afseende på fartyg,
så tror jag Utskottet hafva handlat i mera öfverensstämmelse med landets fördel, om
tullen å fartyg och båtar »alla slag» blifvit bestämd till 10 proc., än, som nu skett, uteslutande
offrat åt rederiernas intresse, med förbiseende af de industriella företag i denna
syftning, som sedan längre tillbaka finnas inom landet eller der uppkomma, i följd
af den starkare efterfrågan på deras tillverkningar.
Utur dessa skäl anser jag mig böra vördsamt föreslå:
att införsels-tullen å Fartyg och Båtar, alla slag, må bestämmas
till 10 proc, af värdet, detta bestyrkt på sätt föreslaget är, samt
alt fri naturalisation af fartyg, inköpte från de länder, der ingen
tull å sådane erlägges, icke måtte medgifvas.
2:o. Fisk.
I Betraktande ej mindre af den betydliga stats-inkomst, som tullen vid införsel
af denna vara lemnar, än ock deraf, att de från Norrige inkommande fisksorter endast
draga half tull, och i innerlig öfvertygelse derom, att den af Utskottet föreslagna tullnedsättningen
icke kommer alt fällande inverka på varans minuteringspris, och då jag
derjemte tror att införseln och priset af denna vara mera beror utaf tillgången på aflastnings-orlen,
än af den redan låga tullsatsens ytterligare sänkning; så får jag vördsamt
föreslå:
alt tullen å Fisk, sallad eller inlagd , torr eller rökt, må vid nu
gällande bestämmelser bibehållas.
3:o. Jern, gjutet; smidt eller valsadt.
De uti nu gällande tull-taxa befintliga förbud å åtskillige artiklar under denna
hufvudrubrik hafva blifvit i förslaget till ny taxa borttagne och, med föranledande af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående åtskilliga förändringar
i tull-taxan, äro, så väl härå, som för de öfrige artiklar, derå förbud hitintills varit
stadgadt, eventuela tullsatser angifne.
Men, efter mitt förmenande, har Utskottet icke härvid handlat i full öfverensstämmelse
med billighet, än mindre med den försigtighet, som landets sanna fördel
kräfver och den enskilde haft välgrundade anledningar att förvänta.
De öfver hela handelsverlden erkända goda egenskaperna hos del Svenska jernet
hafva varit dc resp. producenlerne en säker borgen, att denna deras vara alltid kunnat
försäljas, om ock någon gång med mindre fördel. — Man har sig bekant alt, just af
dessa vårt jerns egenskaper, förfalskning af de Svenska stämplarne å stångjern framkallats
i utlandet, och att detta haft, såsom den naturligaste fröjd, ett menligt inflytande
på de aleta stämplarnes försäljningspris. Skulle nu tackjern, från t. ex. England, få inkomma
för den låga tullsats, sorn föreslagen är, och detta, beredt för stenkol, sedermera
bearbetas för trädkol till stångjern eller dylikt; så tror jag att de Svenska stämplar,
92
Bevillnings-Vtskotlets Betänkande, N:o 3.
sorn åsattes denna produkt, med allt skäl skulle komma i misskredit på den utländska
marknaden.
Man har trott sig handla i åkerbrukets intresse, då man härigenom velat förskaffa
detta ett jern, i och för delsammas behof, till lägre pris än det goda Svenska.
Jag delar icke denna åsigt. Ty jag kan icke lära mig att inse fördelen deraf, att för
ett lågt pris inköpa en sämre vara, då jag kan erhålla en vida bättre för ett, i förhållande
till hållbarheten, icke oproportionerligt, högre pris.
Beträffande den åsätta tullsatsen förekommer, alt, då Utskottet, vid de öfriga
föreslagna evenluela tullsatserne, ansett 20 å 25 proc. af varans värde i Svensk hamn
höra vara den tullsats, som lemnar behörigt skydd åt den inhemska industrien under
öfvergångsperioden till en friare handel; så, med förbigående af hvad Kongl. Maj:t uti
sin ofvanåberopade Nådiga skrifvelse för denna artikels tullsats föreslagit, hafva de under
rubriken Jern upptagne arliklarne icke fått åtnjuta detta skydd.
Tack- och barlast]'em, med ett föreslaget lågt tull-värde af 6 R:dr skeppundet
st. v., har erhållit endast 16| proc. tull. Om den härofvan antydda tullsats af 20 å 25
proc. vid öfvergåendet från ett mera prohibitivt tullsystem eger någon grund för sig
— och hvarföre skulle den icke det, såsom hitintills alltid tillämpad — så får jag vördsamt
föreslå
att införsels-tullen å lack- och barlast-fem må bestämmas till
1 R:dr 24 sk. pr skeppund st. v.
Utur samma skäl får jag ock vördsamt föreslå,
att införsels-tullen på kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och
Kulor, allt annat gjutet arbete ej speclficeradt må bestämmas
till 1 R:dr 24 sk. pr skeppund st. v.
Vid förbudets borttagande å »band- platt, (stångjern) under § tums tjocklek,
bult- och galler- samt sänksmide, rundt eller kantigt, knip- och fyrkant af tum och
derunder, skär- och klippjern» har en eventuel tullsats blifvit föreslagen till 2 R:dr 24
sk. pr skeppund st. v. med ett tullvärde af 20 R:dr eller 121- proc, då deremot »stång
jern
öfver tums tjocklek, under 12 tums bredd och öfver g tum fyrkant» med ett
tullvärde af 16 R:dr pr skeppund st. v. fått en föreslagen tullsats af 2 R:dr 24 sk.,
eller 15 f proc.
Den förstnämnde af dessa tvenne sorter smidt jern är likväl föremål för inhemsk
bearbetning, och tillverkningen deraf motsvarar vida mera än landets behof. Det vill
då synas mig som vore den ock berättigad lill samma skydd, vid öfvergången från förbudet,
som den sednare; hvarföre jag ock föreslår vördsamligen:
att tullen å »Band-, platt-, under f tums tjocklek, Bult-och Galler
samt Sänksmide, rundt eller kantigt, knip och fyrkant af | tum
och derunder, Skär- och Klippjern» sättes till 3 R:dr per skep
pund
st. v.
Åt en af jernhandteringens vigtigare grenar hafva för landets industriella utveckling
nitälskande män riktat ej mindre sin uppmärksamhet och omtanke, utan ock
härför nedlaggt icke obetydliga kapitaler. Sedan behofvet af ett ökadt antal kommunikationsmedel
allt mera låtit sig erfara, och man samtidigt härmed insett lämpligheten
af dessas byggande utaf jern — såsom både hållbarare och derjemte lemnande arbetet
fortast färdigt — så hafva verkstäder uppstått i och för förädling af vårt jern, till vinnande
af det härföre erforderliga fabrikatet.
Denna förädling, börjad under det skydd, som lemnades i förbudet utaf införsel
af densammas produkter, jernplåt, har sedan dess alltmera utvecklat sig och torde
snart nog ernå den utvidgning, att den kan fylla landets behof deraf och medgifva
Bevillmngs-Utskotlets Betänkande, N:o 3.
93
ett öfverskott till utskeppning.—•Igenom de stora kapitaler, som uti dessa valsverk äro
nedlaggde, de förlager af tackjern och kol, som för desammas behöriga drift erfordras,
blifva dessa verk ibland de kostsammare, fäderneslandet har att uppvisa. Tager
man derjemte i betraktande alt råvarans, tackjern, förädling stadnar inom landet och
att denna förädling icke sker på bekostnad af landets skogar, utan hufvudsakligast bedrilves
med Engelska stenkol; så är det, efter mitt förmenande, en industri, som på
kallar
allt det skydd, den hitintills njutit.
Ingalunda är det min afsigt att härmed hafva menat förbudets bibehållande.
Men vid öfvergången derifrån, har språnget nedåt genom Utskottets beslut blifvit sådant,
att denna industri nu mera saknar allt skydd. Pä sätt taxe-förslaget gifver vid handen
är jernplåt ofortennt öfver tum med ett tullvärde af 30 R:dr pr skeppund st. v.
åsatt en tull af endast 3 R:dr 16 sk., och den under ^ tum med ett tullvärde af 25
R:dr per skepp. st. v. 4 R:dr — eller för den förra omkring 11 proc. och för den
senare 16 proc.
Huru stjufmoderligt denna industri af Utskottet blifvit behandlad, visar sig om
man f. ex. jemförer desse tullsatser med den, som blifvit åsatt stussportar — en ganska
enkel produkt från någon masugn. De sednare draga nemligen en tull af 4 R:dr
pr skeppund st. v. med ett tull värde af 20 R:dr, eller 20 proc.
Med de nu ovanligt höga priser på allt jern i England står plåt likväl till icke
mera äu 20 R:dr pr skeppund svensk stapelstadsvigt. Under sådane förhållanden och
med den tullsats, som blifvit föreslagen, kan den inhemska valsverks-tillverkningen icke
konkurrera, utan den måste otvifvelaktig! duka under för den öfversvämning af dess
labrikater, hvilka komma ifrån ett land, der t. ex. stenkolen endast kosta Judel af deras
pris vid de svenska verkstäderne. Än betänkligare blir förhållandet, då ett prisfall
inträffar i England och jernet der återgår till de priser, hvilka gällde för några få
år tillbaka.
Men har städse framhållit detta England såsom ett mönster att i alla hänseenden
efterfölja. Jag medgifver och erkänner detta lands goda föredömen; men fordrar
tillhaka att man i alla hänseenden iaktlager dem. Hvad har framkallat denna Englands
storhet i industri? Ingenting annat än den konseqvens, hvarmed det tillvägagått i sin
tull-lagstiftning. Ifrån ett prohibitift system har det varsamt nedgått i sina tullsatser.
Under denna varsamma hand har industrien utvecklat sig och nått den höjd, att den
befarar intet af det fria tullsystem, man nu antagit. Dock finnas ännu några höga tull
satser
qvar, som, i jemförelse med den öfriga friheten, närma sig egenskapen af förbud.
lien icke fullt rotlästade industrien tarfvar della skydd, och hugskott eller biafsigter
i tull-lagstiftningen mäkla icke att der göra sig gällande. Stalsmakterne, inseende
vigten af inhemsk konstflit och företagsamhet, veta att bevara dessa ett lands ädelstenar.
Nu har man här handlat i rak strid deremot. Och icke allenast deremot, utan
jemväl emot den princip, sorn man vid de flesta andra artiklar, derå förbud qvarstått,
sökt att iakttaga, nemligen alt åsätta en öfvergångs-tull af 20 ä 25 prooent utaf varans
värde.
Men enär jag icke anser denna nu omförmälda industri i behof af ett så högt
skydd, så får jag vördsamt föreslå:
att Jernplåt, oförlennt, af i, tum och deröfver må åsättas en tull
af 5 R:dr pr skeppund st. v. med ett tullvärde af 30 R:dr, samt
under turn 4 R:dr 12 sk. pr skeppund st. v. med ett tullvärde
af 25 R:dr, eller omkring 16 procent.
94
Bevillnings-Utskotlets Betänkande,1 N:o 3.
4:o. Krut och, i sammanhang dermed, Salpeter.
Af dessa artiklar har den förstnämnde blifvit åsatt en eventuel tull af 4 sk. per
skålp., med 20 sk. tullvärde; den sednare, oraffinerad och raffinerad, 1 R:dr tull och
3 R:dr 16 sk. tullvärde per lispund, i stället för förutvarande förbud.
Att smuggling bedrifves med den förra är mig nogsamt bekant utaf de tabeller
öfver verkställda konfiskationer, hvilka Kongl. Kommers-kollegium delgifvit Utskottet.
Men denna smuggling inskränker sig likväl till endast de finaste sorter, s. k. böss- eller
poleradt krut; ingriper således icke så mäktigt i helgden af de förbindelser, hvilka
Staten sig iklädt till de respektive egarne af krutbruken i riket, som borttagandet
af förbudet emot införsel af krut skulle göra det.
Krutbruken äro nemligen tillförsäkrade derom, att Staten tillöser sig deras tillverkning
efter ett för hvarje år bestämdt pris. Skulle den tullsats, här ofvan blifvit
uppgifven, komma att göra sig gällande, så blifver ju deraf den sannolikaste följden,
att, i tider af politiskt lugn, landet påbördades en sådan mängd af krut ifrån de länder,
der salpetern står i lågt pris, att den inländska tillverkningen icke kunde inom
landet afyttras, hvaremot, i tider af politisk oro, landet skulle se sig blottställdt för total
brist, sedan krutbruken i saknad af arbete och förtjenst blifvit nedlaggda. — Medgifvas
måste, att i och för grufdriften det kan synas som en tunga till Staten att icke
frihet skall vara medgifven att få förskaffa sig sprängningsmedlet derifrån det till bästa
pris kan erhållas. Men detta offer måste bergshandteringen göra på det allmännas
altare. Landet kan icke ställa sig i denna handelsgren beroende af utlandet; tillverkningen
måste vara inhemsk ur så väl politisk, som teknisk synpunkt.
Uti Statens inkomster äro påräknade, för hvarje år, af dessa tvenne artiklar,
omkring 100,000 R:dr, hvilka med den föreslagna tullsatsen sannolikt skulle upphöra.
Till förekommande häraf, och om man vill undvika att hafva en tull-taxa så prohibitif,
att ett eller annat förbud deri qvarstår, men likväl vill skydda fäderneslandet från
den bedröfliga ställningen atti farans stund stå blottställdt på denna krigsnödvändighetsvara,
så får jag vördsamt föreslå:
att tullen å Krut, i händelse förbudet borttages, måtte sättas till
16 sk. pr skålpund.
Till befrämjande af den inhemska tillverkningen af Salpeter äro å statens sida
betydliga uppoffringar gjorda, dels genom utlemnade räntefria lån till anläggning af
lador och inköp af sjuderi-redskap. dels genom det höga lösningspris, jemfördl med varans
pris i utlandet, som är å produktionen utsatt. Dessa statens uppoffringar skulle
på samma gång, som den enskildes, gå förlorade, om den föreslagna tull-satsen blifver
antagen. Man kan icke säga att denna är låg; den utgör 30 procent af tull-värdet 3
R:dr 16 sk. pr lispund. Men utur de skäl, som jag här ofvan vid artikeln Krut anfört,
tror jag det vara med statens fördel mera förenligt,
att å Salpeter sättes en tull af 2 R:dr 24 sk. pr lispund.
5:o. Salt.
Utur hufvudsakligen samma skäl, som dem jag vid artikeln Fisk tillåtit mig anföra,
får jag vördsamt föreslå:
att tullen åoSaIt må oförändrad bibehållas.
6:o. Angmachiner och Ångpannor hafva blifvit åsätta en tull af endast 5 procent
utaf värdet:
Inom fäderneslandet finnas redan flere anläggningar, hvilka medtagit stora kapitaler,
hvarifrån dessa artiklar stå att erhålla. Dessa anläggningar äro dels i sednare
tider uppkomna, dels äldre; således mer eller mindre i behof af det skydd, som en
högre införsels-tull lemnat.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
95
Om den nu föreslagna tullen skulle komma att göra sig gällande, så tror jag
icke alt dessa verkstäder kunna ega bestånd. Deri nedlagde kapitaler blifva då improduktiva,
arbetsförtjensten för tusentals personer upphör, och den härvid tillvande arbetaren
såg sig och familjen blottställd för nöd och elände, såsom händelsen alltid blifvit,
dä hastiga prisfall bragt fabriks-egarne lill liggarstafven. Flere lärorika exempel
häraf stå att hemta från utlandet.
Den hittills gällande tull-satsen har betryggat machin-verkstäderncs utveckling;
likväl torde den på ångpannor vara nog hög, såvida varan angifves till förtuilning efter
sitt rätta värde, hvarföre jag vördsamt föreslår,
att Ångmachiner och Ångpannor må åsättas en tull af 10 procent.
Utförsels-tullen:
7:o Jern: »tack- och barlast-; kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade
och oborrade; hällar öfver 1^ tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 1 skeppunds
vigt stycket» hafva fått sig åsatte en eventuel tull af 1 R:dr pr skeppund st.
v., i stället för förbudet till utförsel, samt ett tull-värde af 6 R:dr pr skeppund st. v.
Huru lifvad man än må vara af frihandelns förmenta fördelar, torde man likväl
få medgifva, att denna tull-sats icke betryggar de bruks-anläggningar från total undergång,
hvilka äro grundade på köp-tackjern, d. v. S. icke hafva egna grufvor och
masugnar. Än mindre betryggar den landet ifrån den stats-ekonomiska förlust, som
uppkommer af råvarans utförsel. Derjemte måste ihågkommas, att större delen af vårt
tackjern är serdeles tjenligt för ulsmidning till det numera så begärliga stål-jernet, och
att säkerligen icke England, lika litet som hvarje annat jernförädlande land, skulle låta
obegagnadt gå sig ur händerna tillfället att förskaffa sig utaf våra goda tackjerns-stämplar,
för att tillgodogöra sig den vinst, som af denna råvaras bearbetning uppkommer.
Den närmaste följden häraf blifver tvifvelsutan, alt priset på vårt stångjern så
ncdtryckes på den utländska marknaden, alt det icke mera lemnade producenten nå
gon
måttlig förtjenst; bruksdriften afstannad inom landet och dettas förnämsta exportartikel
blifver icke längre det så begärliga, förädlade, Svenska stångjärnet, utan blott
råvaran dertill.
Kan det således stå tillsammans med landets sanna fördel, att frigifva en vara
lill utförsel, som, bearbetad inom landet, så hufvudsakligt inverkar på handelsbalansens
vågskålar? Jag tror det icke; skulle derföre helst se att förbuden öfverflyttades i den
blifvande nya tull-taxan. Men då jag för vinnandet häraf icke eger någon sannolikhet,
så inskränker jag mig till alt vördsamt föreslå:
att tullen på de här ofvan uppräknade under-afdelningarne af artikeln
Jern må, vid utförsel deraf, bestämmas till 2 R.dr 24 sk.
pr skeppund st. v.
Kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulor samt Jernskrot, gjutet, hafva
blifvit föreslagna lill en nedsättning uti förutvarande utförsels-tull med 1 IV.dr 24 sk.,
eller till 24 sk. pr skeppund st. v.
96 Bevillnings-Vtskotlets Betänkande, N:o 3.
Då denna, emot tack- och barlast-jern lägre tullsats skulle kunna föranleda
dertill alt, om tack- och barlast-jern blifver medgifvet lill utförsel, emot nu föreslagna
högre tull-sats, tackjernet vid hyttorne nedgjöts till form af t. ex. kulor, eller de s. k.
lackjerns-gösarne krossades, för alt åstadkomma jernskrot, gjutet, och man såmedelst
lyckades att få utföra dessa sorter emot en lindrigare lull; så får jag, till förekommande
af detta författningens kringgående, vördsamt föreslå,
att de här ofvan uppräknade artiklarne må blifva vid sina nu
gällande tull-satser bibehållna, eller 2 R:dr pr skeppund st. vigt.
8:o. Lumpor hafva blifvit ifrån utförsels-tull befriade.
Vid jemförelsen emellan de qvanliteter häraf, som under året 1852 blifvit inoch
utförde, yisar sig att införseln öfverskjuter med 1,715 lispund. Häraf återigen den
slutsats, alt varan icke står att erhålla i tillräcklig mängd inom landet för de i gång
varande pappersbruken. Utaf Kongl. Kommers-kollegii underdåniga berättelse om Sveriges
utrikes handel och sjöfart för nyssnämnde år inhemtas, alt af artikeln Papper,
alla slag, blifvit utfördt ej mindre än 351,690 skålp., eller 17,584 lisp. Då den in
hemska
tillverkningen, hvartill lumpor utgöra råvaran, är i tillfälle att konkurrera med
den utländska; så vill det synas mig såsom den ock vore berättigad att erhålla sin råvara
inom landet, i stället för att se den, utan afgift till staten, gå till utlandet.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
att den utförsels-tull, som hitintills varit pålagd Lumpor, fortfarande
må bibehållas.
9:o. Trädvaror.
De flesta, under denna hufvudrubrik förekommande artiklar, alltför många all
i en reservation särskildt omförmälas och motiveras, hafva blifvit föreslagna till tullfri
utförsel.
Det är vsiserligen en sanning, att den lågt bestämda utförsels-lull-afgiften icke
är någon hufvudsaklig inkomstkälla för staten, och att exportören således skulle kunna
befrias ifrån denna utgift. Men en sanning torde det ock få förblifva, att ingen handel
med Svenska produkter, jemförd med andra råvarors förädling, är så lönande för
tillverkare och exportörer, som just den med trädvaror. Derföre synes det mig med
billighet förenadt, att utförsels-tullen till sitt nuvarande belopp qvarstår; hvilket jag ock
får vördsamt föreslå. Delande deras åsigt, som tro, alt den utaf tullen beräknade statsinkomsten
icke utfaller så fördelaktigt som andra, olika tänkande, föreställa sig; och
till förekommande af den allmänna Bevillningens förhöjande — ty någorstädes ifrån
måste slatsbristen fyllas — har jag förgäfves sökt att inom Utskottet göra denna min
mening gällande, att Bräder och Plank borde vid utförsel erlägga någon måttlig
tull-a fgift.
Man har invändt häremot, att handeln icke skall påläggas några band, den skall
vara fri och oförhindrad, som fogel i skog; alt ett ökadt antal tull-tjenstemän vore af
behofvet påkalladt i och för utförandet af detta milt förslag, samt slutligen att den afgift,
jag föreslog, skulle menligt inverka på handels-förbindelsen med utlandet.
I Norrige finnes denna afgift med omkring 2 R:dr pr kommersläst. Den der
således icke fria handeln med trädvaror tror jag, detta oaktadt, hafva sin jemna, ostörda
gång. Då utförsels-tabellerne upplaga det antal tolfter bräder och plank, som årligen
utskeppas från våra hamnar, så bevisar ju detta att desamma afräknas innan de aflastas.
Om således tulltjenstemannen derjemte tillser tjockleken i endast tvänne klassifikalioner,
hvilka jag äfven inom Utskottet angifvit, kan jag omöjligen inse behofvet af ökad tullpersonal
-
Bevillning s-i!Iskottets Betänkande, N:o 3.
97
personal i och för denna Törtullning. Det laga belopp, hvilket jag föreslog till tull—-  afgift, innebär i sig sjelf vederläggning på sista inkastet emot densamma.
Om nu bräder under lj tums tjocklek skulle erlägga en ulförsels-afgift af 2 sk.
pr tolft och plank af till och med 11- tums tjocklek och deröfver G sk. pr tolft, och
man tager till grund för beräkningen utförseln af dessa varor år 1852, då skulle en
stats-inkomst tillskyndas af B.ko 85,038 R:dr 42 sk.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå:
alt Rikets Ständer för sin del ville antaga en tullafgift vid utförsel
af bräder under 1| tums tjocklek å 2 sk. pr tolft med ett tullvärde
af 3 11.dr, samt för plank af lill och med 1.J tums tjocklek
och deröfver ä 6 sk. pr tolft med ett tullvärde af 5 R:dr.
Ett synnerligt afseende mäste fästas vid artikeln Sporrar. Men dä jag härom
till alla delar instämmer i de åsigter, hvilka Herr Landshöfdingen m. in. Prytz uttalat;
så anser jag icke behöfligt alt i detta ämne anföra min särskilda reservation.»
8:o af Herr Pryls, L. A. »Erkännande de i Betänkandets inledning framställda
allmänna grundsatser för tull-lagstiftningen, reserverar jag mig emot nedanskrifne delaljbeslätnmelser.
A) i afseende pä införsels-tullen:
l:o. Partyg och Båtar. Då Utskottet icke antagit den i Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse af den 23 sisllidne December, angående åtskilliga förändringar i tull-taxan,
föreslagna klassifikation af fartyg öfver eller under 50 lästers drägtighet, utan sammanfört
fartyg och båtar af alla slag, såväl af träd som af jern, under en klass med 2:ne
underafdelningar, hvaraf den ena fått den oegentliga rubriken seglande, med 5 proc.,
den andra försedda med, ångmachin, med 10 proc. inlÖrsels-tull, hvaremot i slutet af
taxan ångmachiner och ångpannor åsatts endast 5 proc. inlorsels-tull, sä blefve följden
häraf, ali för ett fartyg ulan ångmachin och för en dertill hörande, men med annan
lägenhet inkommande ångmachin, skulle erläggas endast 5 proc., men för samma fartyg
med insatt ångmachin 10 proc. i inlÖrsels-tull. Till rättelse af detta, efter min tanke,
misstag, föreslår jag denna förändrade redaktion:
Fartyg och Bålar:
af träd, ulan ångmachin 5 proc.
» med ångmachin 10 »
af jern, med eller ulan ångmachin 10 »
och, i sammanhang dermed, alt införsels-tullen å ångmaehiner och ångpannor bestämmes
lill 10 proc.
2:o. 1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse har Utskottet
upptagit, under Färger och Färgningsiimncn, Jordfärger och dermed jemforlige ej
specificerade, till den nedsalta tullsalsen af 2 r:st. pr skålpund, men andra slag, ej
specificerade, lill 2 sk. pr skålpund. Vid tillämpningen skall det blifva omöjligt för
Tullkamrarne att afgöra, hvilka ej specificerade färger äro jordfärger och hvilka som
skola hänföras till andra slag. Jag anser derföre de ej specificerade jordfärgerne måste
sammanslås, såsom hittills, med andra slag, ej specificerade, under en gemensam
tullsats af 2 sk. pr skålpund.
3:o. lnstrumenler. Mathematiska, Optiska etc.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick böra ej, vid vigt-fört ull ning, ställas tillsammans
med Glasögon och Lorgnetler, hvarigenom de förra, såsom vida tyngre, belastas
Bih. till B. St. Prot. 1S53‘& 18S4. S Sami. 4 Afd. 2 llaft. 13
98
Bevillnings-Utskottets Betänkande, Aho 3.
med en jemförelsevis alltför hög tull, hvars bestämmande till 12 sk. pr skålpund bör
vara nog, om för de sednare antages 24 sk. pr skålpund.
Anmärkningen nederst under denna rubrik torde böra, till förekommande af
missbruk och tullförsnillning, ändras sålunda: särskildt inkommande delar eller tillbehör
fortullas efter del ämne, hvaraf de bestå.
4:o. Salt: det såkallade Liineburger-saltet, som användes till saltning af smör,
kött m. m., bar undergått en enkel raffinering, utan alt dock kunna anses annorlunda
än såsom koksalt eller annorlunda böra tulibebandlas. Då härom likväl frågor och
tvister nu ofta förekomma, behöfves en förklaring öfver hvad med raffineradt förstås,
och att dertill endast bör hänföras det hvitaste och finare beredda saltet, kan uttryckas
med raffineradt eller bord-.
5:o. Väfnader:
Btmulh-Shawlar, Shawletler och andra Dukar, de släta af färgadf garn samt
de tryckta under 7-qvarters fyrkant, hafva hittills varit förbudne, tili förmenadt skydd
för den egentliga husslöjden, särdeles i de s. k. Sju Härader. Den nu föreslagna tullsatsen,
af 36 sk. pr skålpund, tror jag vara, vid förbudets upphäfvande, för låg och att
varsamheten fordrar att bestämma den till 1 R:dr pr skålpund.
B) i afseende på utförsels-tullen.
1:0. Dess borttagande å artikeln Ben reserverar jag mig emot, på de skäl, som
finnas anförde i Friherre af Schmidts reservation.
2:o. Jern: smidt eller valsadt: med införsels-förbudets upphäfvande för stångjern
står i ovilkorligt samband att utförseln deraf bör vara tullfri.
3:o. Trävaror.
Den grundade klagan öfver skogarnes i de norra länen oförsynta plundring och
förödelse fordrar onekligen någon åtgärd till det ondas hämmande och förekommande.
Ehuru svårt, måhända omöjligt, det är att genom tull-lagstiftning ernå detta resultat,
då hvad sorn kunde vara lämpligt för de norra provinserne, der ännu stora allmänningar
finnas och rationel skogshushållning alldeles saknas, är alldeles olämpligt för de
sydligare, der en ordnad skogshushållning redan är börjad och allt mera fortgår, lärer
tvifvelsutan dock något böra försökas, för att genom utförsels-tull, åtminstone i någon
mån, hindra ungskogens förstöring, utan att beröfva den omtänksamme skogshushållaren
möjligheten att tillgodogöra sig densamma. Den yngre skogen förstöres nu icke så
mycket genom utförseln af sparr ar af furu och gran af mindre tjocklek än 8 tum
midtpå, som icke mera genom dessa sparrars sågande i 2:ne delar, för alt ulloras i
form af plankor, eller genom de yngre trädens sågning till bräder, och i begge lallen
tullfria utförsel. Till förekommande af detta kringgående af föreskriften om utförselstull
å sparrar, har jag, lika med flere andra ledamöter af Utskottet, ansett nödigt alt
bräder och plankor, till vissa dimensioner, beläggas med utförsels-tull, och att en anmärkning
under artikeln Sparrar, i stället för den nu der befintlige, på ett enklare sätt
förklarar hvad såsom sparrar må anses. 1 sådant hänseende skulle tullbestämmelserne
af mig föreslås att blifva:
Bräder och plankor af furu och gran-.
under 1*- tums tjocklek och under 8 tums bredd 2 sk. pr tolft;
af 1| till och med 3,’- tums tjocklek, men under 8 tums bredd,
6 sk. pr tolft.
Sparrar af furu och gran oj mindre tjocklek än 8 turn rnidtpå,
16 sk. stycket.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 3.
99
Anm. Alla tillhuggna eller sågade trädvaror, sorn midlpå hafva mer
än 3% tums tjocklek, men mindre än 8 tams bredd, anses såsom
sparr ar.
C) Underrättelserna vid Tulltaxan.
§• 15.
Den borttagna restitutionen af Tullmedlen med 24- sk. Jör ett stycke packväf
af lin, till winst 50 alnars längd, kan jag icke godkänna, emedan linneväfnads-slöjden snarare
borde uppmuntras än undertryckas i en tid, då den har att täfla med (ien tilltagande
bomulls-väfnads-fabrikationen.
Vid förbudets upphäfvande å nu lill införsel förbudna ylleväfnader fordrar rättvisan,
att äfven dessa, vid utförsel, få tillgodonjuta restitution af tullmedlen, hvilken
torde kunna bestämmas till 4 sk. pr skålp., såsom ett medeltal af tullsatserna för ull
och ullgarn».
Uti 3:dje punkten, i afseende på utförsels-tullen å trädvaror, instämde Herr
Retlig, Carl Ant.
9:o af Herr Grefve Sparre, Alexis. »Emot de af Utskottet fattade beslut får
jag instämma i följande reservationer, och på de skäl, som af dem ideras aflemnade reservationer
anförts, nemligen med:
Grefve Björnstjerna: emot den föreslagna import-tullen å seglande fartyg af
jern, ångmachiner, ångpannor, fisk, saltad, utom anjovis och sardeller, samt emot den
föreslagna tullfrihet för seglande fartyg med tillbehör, äfvensom att icke blef af Utskottet
godkänd den inom Utskottet föreslagna export-tull för bräder och plank af gran
och furu.
Friherre af Schmidt: emot borttagande af nuvarande export-tull å hen, oarbetade,
krossade samt förmalne eller så kalladt benmjöl.
Herr Gyllenram: emot den å redskap och machinerier eller delar deraf åsatte
import-tull, äfvensom å import-tullen å koksalt.
Hvad särskildt nedsättningen af import-tullen å koksalt från 36 sk. till 18 sk.
angår, får jag blott tillägga, att, ehuru delta är en af de första förnödenhetsvaror och
jag, med afseende derå, gerna såg, att den så billigt som möjligt kunde af den fattige
få inköpas, jag dock fruktar för, alt den nu föreslagna nedsättningen, som ej gör mera
än 6| runst. för kappen, ej kommer den fattige, som endast kappevis inköper sitt behof
deraf, tillgodo. Stats-verket skulle, på denna nedsättning, beräknad efter 1852 års
import och nu gällande tull-taxa, årligen, endast på denna artikel, göra en förlust af
98,500 R:dr, hvilken då genom annan Bevillning mäste fyllas; och då jag ej anser, att
man bör, aldraminst nu, minska Stats-verkets inkomster, efter min åsigt, endast till
fördel för dem, som handla med denna vara, eller för förmögnare personer, som deraf
inköpa flera tunnor, får jag härmed instämma i Herr Gyllenrams reservation.»
10:o af Herr Komminister Beckman-. »Emedan jag anser Sverige hafva egendomlighelcr
såväl i religiöst, som politiskt och ekonomiskt afseende, så kan min ringa
röst icke låna sig till redskap för abstrakta theorier, som hos andra folk i dessa afseenden
kunna befinnas användbara, hvarföre jag ock med hänseende till tull-lagstiftningen,
så vidt jag förmått uppfatta ärendet, har velat ställa mig på sanningens område,
utan alt hänföras hvarken af den öfverförståndiga probibitismen eller den lättsinniga
frihandeln. Den förras tid bör i det närmaste vara förbi; den har ock knappast egt någon
obetingad förespråkare inom det Högloft. Utskottet; men det oaktadt kan icke den
sednare omedelbart få efterträda den förra. Det är emellan begge ytterligheterna en,
100
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 3.
mängd trappsteg, nedifrån uppåt, eller tvärtom, allt såsom man behagar. Reservantenhar
sökt hålla sig läst på nägotdera af dem. För att närmare uttala de grundsatser,
hvarefter han har velat bedöma ärenderne, så hafva de varit Svenska konsumentens
och producentens ömsesidiga, ej endast ögonblickliga och skenbara, utan verkliga fördelar,
Slats-verkets behof af lulibevillning, och så mycken lättnad för handeln, som med
desse större intressen har synts förenlig. För alt icke blifva vidlyftig, hvilket ock reservantens
för många andra angelägna göromål påkallade lid icke tillåter, vill han inskränka
sig (ill anförande af ett och annat ämne, vid hvars bedömande, han har varit af
olika tanke med den pluralitet inom del Högled. Utskottet, som föreskrifvit beslutet.
Tullsatserne i stället för de förra förbuden för infördt stång- och platt-jern samt
band- och platt-jcrn skulle reservanten hafva önskat föreslagne lill minst 3 R:dr lör
det förra, samt till 3 R:dr 24 sk. för det sednare, istället för 2 R:dr 24 sk. för beggedera,
helst med anledning af tullvärdet 16 och 20 R.dr. Af samma skäl draga deremot
spelt,ort nog hög lull, 12 R:dr 24 sk., vid införsel, och malm en orimligt hög
eventuel tull, 1 R:dr 16 sk. vid en i Nåder möjligtvis beviljad utförsel. Sådane tullsatser
äro förbud i siffror, i stället för bokstäfver. All uppmuntra utförseln af rå koppar
och kasserade kanoner m. rn. genom nära 50 procent nedsättning af tullen pä
den förra och 75 procent på den sednare artikeln, kan icke vara välbetänkt, ehuru den
sednare nedsältningen stödjer sig på Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, och än mindre
att lemna tullfri utförsel af ekbark, oarbclade, krossade samt förmälde beti och af
lumpor, för att icke nämna spi/lnintj m. m., då dessa ämnen äro af högsta vigt lör
den inhemska näringen, garfverier, jordbruk och pappersbruk. Ehuru inlörsels-tullen
hvarken på maskovad, terres- och teles- samt pudersocker för Slats-verkets behof al
tull-inkomster, ej heller på topp- kandi- och kaksocker för den Norrska handels-förbindelsens
inflytande på de Svenska socker-rafflnaderierne har kunnat tåla nedsättning,
hade dock en sådan ifrån 5 lill 4 sk. utan minsta lära för Staten och utan synnerlig
skada för sockerbruken, men till betydlig båtnad för den stora allmänheten, bordt kunna
ega rum. För redskap och machinericr synes man till mera skydd för den inhemska
lillvexande arbels-skickligheten hafva bordt antaga de af Kongl. Alaj:t i Nåder föreslagna
10 och 18 proc. eller åtminstone 10 istället för 5 procent af värdet. Minst 10
proc. tull synas af flere skäl ångmaehiner och ångpannor äfven hafva bordt draga.
Vid utförseln anser ock reservanten, all man icke bordt bibehålla sparrar af furu och
gran på den låga, ehuru vid sednaste riksdag bestämda, tullsalsen, utan ytterligare
förhöja densamma, om ock icke fullt lill det af Kongl. Majit i Nåder föreslagna belopp.
Tullnedsältningen för arliklarne sill och sall synes visserligen kunna försvaras genom
jernförelsen med den förändrade lullsatsen på nästan alla förnöderihets-varor och utländska
råämnen, hvartill kommer Kongl. Majlis Nådiga förslag i afseende på salt-tullen;
men då någon nedsättning i priset icke af tull-nedsättningen är att vänta för deni, som
köpa dessa varor till minsta qvantiteler, nemligen till slycke- eller markvis och salt
mark- eller kapplals, en prisnedsättning, som blott kunde lemnäs uti runstyckes- och
skilliugs-bråk, och då således den stora medellösa klassen icke får ringaste båtnad af
lindringen uti tullen, så synes Stats-verket göra en alltför stor uppoffring till förmån
för imporlörerne och köpmännen samt det antal konsumenter, som kunna göra uppköp
uti parti, nemligen omkring 130,000 R:dr, helst när tull-nedsättningen, 18 sk. pä en
tunna salt, i betraktande af varans beskaffenhet är alltför obetydlig, för att vid lyckliga
frakt-konjunkturer föranleda införseln af en enda skeppslast; önskligt och mest ändamålsenligt
hade varit, alt Statens tillgångar medgifvit fullkomlig tullfrihet för denna förnödenhelsvara.
Bevillnings-Utskottcls Belänkande, N:o 3.
101
Så vidt beräknas kan, synes genom Utskottets förslag tull-inkomsterna kunna
komma att minskas med 5 ä 600,000 R:dr B:ko årligen. Antaga Rikets Höglofl. Ständer
nu omsider vigt- i stället för varde-förtuilning, der den förra kan ega rum, så att
man framdeles blott kan finna t. ex. en ångpanna införtullad efter 50 R:drs värde;
och afskaffas ett och annat olämpligt in- eller utförsels-förbud, samt minskad tullsats
godkännes för artiklar, som mest fresta till tullförsnillning, och derest mera än som nu
eger rum redlig förtullning i stället för smuggling oell lurendrejeii således kommer att
ske, och om för öfrigt blott särdeles erforderliga ändringar uti t u 111 ax e- fö rs I a ge t vidtagas,
i anledning hvaraf reservanten vördsammast har anvisat en och annan; så torde, efter
hans förmenande, den verkliga slats-förluslen komma alt betydligt understiga den skenbara,
och synes honom derjemte en i någon mån förbättrad moralisk hällning så väl
hos en del handlande och sjöfarande, sorn hos en myckenhet af kust- och gräns-befolkningen,
äfvensom någon lindring uti priset på de allmännaste lefnads-behofven, väl vara
värd faran af en uppoffring af 2 eller 300,000 R:dr å Statens sida».
ll:o af Herr Konlrakts-Prosten J. Wåhlander: »Hufvudföremålet för all tull-lagstiftning
är tvifvelsutan, alt å ena sidan bereda Slals-verket nödiga inkomster och å deri
andra lemna erforderligt skydd ål inhemska näringar, lian ela slöj der och konstflit. Men
såvida della mål i möjligaste måtto skall kunna ernås, fordras äfven, alt. icke genom
allt för höga lullbestiimmelser tvinga till gällande tull-lagars öfverträdelse eller motverka
den inhemska handelns fria utveckling. Alt derföre finna de lullsatser, hvilka i allo
uppfylla dessa fordringar, och hvarigenom hvarken det allmännas eller de enskildas rättigheter
i någon mån kränkas, torde derföre fa anses såsom luli lagstiftarens högsta uppgift.
Eller milt förmenande, har nu varande Bevillnings-Utskott, sorn haft sig den
Svenska'tull-lagstiftningen anförtrodd, icke på eli tillfredsställande sätt löst denna uppgift.
Utskottets pluralitet har nemligen ulgält. från alltför ensidig synpunkt: den har förnämligast
afselt biföremålen: den bär framförallt åsyftat, alt genom förbudens borttagande
ur tulltaxan och tullsatsernas nedsättning bereda fördelar ål frihandeln och söka förekomma
det allt iner och mer tilltagande lurendrojeriel. Man har visserligen förespegla!,
alt genom denna åtgärd skulle icke allenast Statsinkomsterna förökas, utan iilVcii
en allmän lycka uppblomstra inom landet. Hvad nu det lörsta yrkandet beträffar, eller
Statsinkomsternas förökande genom lullsalsernas nedsättning; så kan della omöjligen
ske utan en förökad import, hvilken, på sådant säll gynnad och uppmuntrad, sorn nu
föreslås, icke kan uppvägas af en i samma förhållande stigande export: hvarföre denna
inkomst-förökning måste förutsätta ett förökadt utförande af landels ka pil a ler. Och huru
en allmän lycka skall befordras genom utförandet af inhemska penningar och införandet
al utländska alster och lyxartiklar, torde icke så lätt låta bevisa sig inför det sunda
förnuftets domstol. Hvad sorn häraf otvifvelaktig! blifver en följd är den inhemska industriens
afl\ ilande och slutliga undergång. Delta liar icke heller nöjaktigt kunnat motsägas
af deni, som hylla dessa friare åsigt er, hvarföre man helt enkelt förklarat den landels
näring för onaturlig, som icke kan uthärda täflan med den utländska fabrikationen.
Men skefheten af della påstående ligger för öppen dag. Det finnes näppeligen något
land, sorn mera lämpar sig för anläggandet af fabriker och manufakturverk, än Sverige.
Hvad som i andra länder måste utföras genom ångkraft, hvarigenom labrikalcrna i betydlig
mån fördyras, kan här bedrilvas genom vattenkraft, hvartill landet Iemnar rika
och förmånliga tillfällen. Också har Svenska industrien under de scdnasle årtiondena,
oaktadt den förmenade skadligheten af den prohibiliva omvårdnad, den åtnjutit, stigit i icke
ringa grad. Tusendelals.arbetare hafva från landets särskilda industrigrenar hemtat icke
allenast sitt uppehälle, utan äfven sitt välstånd; och hvarje sann fosterlandsvän, sorn åt
Sveuska fabriksväsendet velat egna en närmare uppmärksamhet, har icke kunnat undgå
102
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, A’:o 3.
att deröfver känna en innerlig glädje och deråt önska fortfarande framgång. Att nu
betaga dessa arbetare en sådan utkomst, som utgör deras ära och lycka, alt hänvisa
dem åt andra håll, hvilka icke sä lätt torde stå att finna, att vilja utrota den industriens
planta, som frodas inom våra landamäre!), om äfven icke så yppigt, som i andra rikare
länder, det vore att bära vapen mot eget fädernesland. Må derföre frihandelns förfäktare
framhålla sina prunkande löften om en ljusare framtid för landet, så vida deras theorier
sättas i verkställighet ! Jag kan till dem icke sätta någon tillit. Jag önskar blott,
att Sverige för ovissheten af de ullofvade fördelarna icke,mätte äfventyra den visshet,
det nu eger, att Svenska industrien lemnar arbete och bröd åt en betydlig del af landets
befolkning.
På grund af denna öfvertygelse måste jag derföre i allmänhet reservera mig mot
Utskottets uttalade grundsats, alt ur tulltaxan borttaga förbuden. All lag innefattar i
sig lika yäl begreppet förbud, som bud. Hvarföre skulle då tull-lagen vara den enda, der
det. förra begreppet bör extermineras? Lokala omständigheter kunna finnas i ett land,
der inga tullbestämmelser, huru de ock må åsättas, utan endast förbud, äro tillräckliga,
alt skydda den inhemska industrien. Det har också visat sig, alt, med undanlag af
några få länder, alla andra, äfven de, hvilka i industrielt hänseende stå främst inom
vår verldsdel, bibehållit förbud i sin tulltaxa. Månne det icke vore skäl för Sverige,
att folia dessa de stora nationernas exempel, till dess de anse tiden inne för antagandet
af ett friare tullsystem?
Jag reserverar mig vidare mot den alltför stora nedsättning- i tullsalser, som
inom Utskottet blifvit föreslagen. De flesta hafva icke varit af behofvet påkallade. De
medföra inga eller ringa fördelar åt den förbrukande fattiga befolkningen inom landet,
hvilkens talan man så ädelmodigt förer, men hvilkens sanna väl man i sjelfva verket
icke så mycket torde fråga efter, alldenstund den lilla pris-minskning, som skulle belöpa
sig på den ringa qvantitet, hvilken den fattige vanligen köper af minutören, svårligen
kan tagas i beräkning. De skulle bereda en säker undergång åt de betydliga näringsgrenar,
hvilka nu frodas inom riket, och gifva förädlingens vinst åt talrika näringsidkare
och arbetets förtjenst åt mångtusende arbetare. De äro uppgjorda af personer, af hvilka
de flesta icke ega den sakkännedom, som erfordras för uppgörandet af ett sannt liberalt
tullförslag eller för öfvergången dertill. Det säkra och hvad som hvar och en lätteligen
kan beräkna är, att, om dessa låga tullsatser skulle i sin heiliet godkännas, Statskassan
kommer att lida en minskning i inkomster af omkring 350,000 R:dr B:ko, hvilka
icke så lätt torde ersättas från annat håll.
Slutligen anhåller jag, att särskildt få reservera mig mot tullncdsältningen på
följande varuartiklar:
Aska. Utskottet har föreslagit fri införsel af rå och oraffinerad, samt 8 sk. tull, i
stället för 16 sk., för raffinerad. Denna vara produceras till icke ringa del inom lan
det
och lemnar arbetaren en icke obetydlig förtjenst, hvilken genom denna nedsättning
till stor del skulle gå förlorad.
Böcker, pä Svenska tryckta. I stället för den hittills gällande tullsatsen af 20
procent af varans värde, har blifvit föreslaget 4 sk. pr. skålp. för oinbundna och 6 sk.
för inbundna. Efter gjord vägning har befunnits, att cn inbunden bok om 25 tryckta
ark på ordinärt papper väger I\ skålp. En sådan bok, sorn kostar ungefärligen 2 R:dr
24 sk. och som i följd häraf dragit en tull af 24 sk., skulle nu kunna införas mot 7 sk.
6 rst. Denna låga tullsats skulle medföra allt för ringa skydd åt den inhemske författaren,
förläggaren och boktryckaren, hvarför jag yrkar en förhöjning till 8 sk. skålp.
för oinbundna och 10 sk. lör inbundna, från utlandet införda, på svenska tryckta,
böcker.
Bevillnings-Utskollets Betänkande, A!:o 3.
103
Fisk. På denna artikel är tullen, med undantag af anjovis, sardeller oell thonfisk,
nedsatt till ungefär hälften. Något giltigt skäl härfor har jag icke kunnat finna.
Den utgör icke föremål för någon egentlig smuggling, hvarföre nedsättning tor dess
hämmande icke är behöflig. Den lindring i priser, som påstås häraf skulle blifva en
följd och som skulle belöpa sig till omkring 3 sk. på 1 lisp. kabiljo, 4 sk. på 1 lisp.
lax, o. s. v., är af föga betydenhet för de konsumenter, hvilka hafva råd att köpa dessa
fisksorter. Hvad åter artikeln Sill beträffar, som hulvudsakligen förbrukas af den fattigare
befolkningen, så utgör lulinedsättningen pä en lunna af denna vara 14 sk., d. v.
s. 1 sk. b:ko på hvarje lisp. eller, med tillagd tolag och andra umgälder, högst 1. sk. 4
rst. pr lisp., det är 4 rst. på hvarje mark. Då man nu besinnar, att den mesta sill,
som inkommer till riket, importeras från Norrige mot half tull; så skulle den, genom
denna Utskottets åtgärd föranledda, prisminskning på 1 skålp. sill blifva ungefärligen | rst.
Och då allmänt kändt är, att den fattige sällan mäktar köpa mer än marktals af denna
förnödenhetsvara oell ofta derunder; sä torde det ligga för öppen dag, att någon fördel
af denna tullnedsättning icke kan honom tillkomma. Skulle likväl den löreslagna tullnedsällningen
å artikeln Fisk vinna stadfästelse af Rikets Ständer, så kommer Statskassan att
lida en förminskning af närmare 60,000 R:dr B:ko — en i sanning icke ringa summa
till förmån för landets importörer och minulörer.
Fläsk. Utskottet har nedsatt den hittills gällande tullsatsen till hälften, eller från
36 sk. till 18 sk. pr lisp., det är omkring 1 sk. pr skålp., hvilken åtgärd skulle leda
till stor skada för landtbrukaren, men föga fromma för den obemedlade konsumenten.
Glas. Tullen på fönsterglas har af Utskottet blifvit föreslagen till 1 sk. 6 rst.,
i stället för 2 sk. per skålp. Härigenom förlorar glasverksegaren icke obetydligt i det
förut egande ringa skyddet för denna industrigren, utan att hvarken Slaten eller den
enskilde förbrukaren har någon egentlig vinst. Något behof för denna nedsättning finnes
icke heller till förekommande af ett olofligt insmugglande af denna vara, helst den,
i anseende lill sin volum och skörhet, icke gerna kan blifva föremål härför. 1 Norrige,
der tull-lagstiftningen skall vara särdeles liberal, enligt flera Utskolts-ledamöters påstående,
utgör tullen å fönsterglas icke mindre, än 4 sk. Norrskt per Norrskt skålp. Skulle nu
Utskottets förslag godkännas, så skulle missförhållandet mellan Svenskt och Norrskt fönsterglas
blifva ännu större och den Svenska tillverkarens billiga anspråk i ännu högre
grad tillbakasätta.
Hudar. Enligt Utskottets förslag skulle torra hudar rubriceras på följande sätt:
torra osaltade och torra saltade, af hvilka de förra skulle draga en tull af 1 sk. 10
rst. och de sednare af endast l sk. Detta förhållande synes icke vara riktigt. Torrsaltningen
sker egentligen för hudarnes konserverande under hemforslingen från utlandet.
Och då denna åtgärd icke gerna kan bidraga lill varans förtyngande, men väl till dess
förökade värde, så anser jag dessa rubriker böra sammanslås, såsom förhållandet är i
nu gällande tulltaxa, och lika tullsats åsältas på de saltade, som de osaltade, eller 1 sk.
10 rst. per skålp. I annat läll, då de liesta till riket importerade torra hudar sannolikt
äro saltade, skulle lätteligen, genom ett dylikt förfarande, Statskassan förlora en inkomst
af mellan 3o och 40,000 R:dr B:ko årligen.
Kreatur. Alla sådana, som införas för den inhemska racens förädling, äro tull
fria.
För de andra har tullen blifvit nedsatt till en fjerdedel mot hvad den förut varit,
eller för en oxe från 8 till 2 R:dr, för en ko från 4 till 1 ll:dr, för en kalf från 2 R:dr
lill 24 sk. o. s. v. Då dessa lullbestämmelser ej äro stort högre, än drickespenningen
till den, som nedlörer kreaturet till lastningsplatsen, då de lemna föga Statsinkomst,
ulan mera framstå som en löjlighet i tulltaxan; så synes mig, att de antingen höra
104
Bevillnings-Utskotlcts Betänkande, N:o 3.
derifrån helt oell hållet utgå, eller helst bibehållas den gamla tullen, som ändock icke
utgör mer, än 7 å 8 procent af kreaturets värde.
Salpeter, som hittills varit till införsel förbjuden, har nu blifvit åsatt en tull af
1 R:dr. Enligt kännares utsago, lärer denna vara utrikes gälla omkring 3 R:dr B:ko,
hvadan priset å densamma härstädes står importören till något mer än 4 R:dr B:ko. Då
nu lösningsprisct för inhemsk salpeter är af Kongl. Majit i nåder bestämd lill 6 Ridr
B:ko, så skulle denna icke obetydliga prisskillnad lätteligen kunna föranleda lill bedrägligt
förhållande a -deri inhemska producentens sida. Enligt min öfvertygelse borde derföre
tullen bestämmas till 2 R:dr B:ko.
Salt. Med tullbestämmelsen på denna vara förhåller det sig enahanda, som med
tullbesliimmelsen på artikeln Sill. Den nedsättning från 36 sk. lill 18 sk. per tunna,
som af Utskottet blifvit föreslagen, skulle förorsaka Statskassan en årlig förlust af nära
106.000 Ridr B:ko, utan alt derför bereda den fattige, som häraf köper kapptals och
som vanligen förbrukar 4 ä 6 kappar om äret i ett hushåll af 4 personer, större lindring,
än omkring 8 rst. per kappe. Det sannolikaste är dock, att krämaren icke läster något
afseende på dessa runstycken vid en sådan utminulering.
Väfnader. Vid Luftbehandlingen af dessa artiklar, har nu varande Bevillningsutskott
i allmänhet nedsatt lullsatserna mot hvad föregående riksdags Bevillnings-Utskott
gjort, hvadan det vill synas, som vöre meningen den, att efterhand sänka de i förbudens
ställe insalta lullsifTror och dymedelst införa den verkliga frihandelns idéer. Så har t.
ex. tullen på släta helsidentyger, sorn af förstnämnde Utskott föreslogs lill 6 Ridr per
skalp., nu blifvit nedsatt till 5 Ridr, på htdsiden-dukar från 7 Ridr lill 6 Ridr, på halfsiden-ty
(jer från 2 Ridr 24 sk. till 2 Ridr, pä halfsiden shawlar och dukar från 3 Ridr
till 2 Ridr 24 sk., på bomullstyger, ej specificerade, från 36 sk. lill 28 sk., på bomullstyger,
tryckta och pressade, Irån 42 sk. till 32 sk., på bomulls-shwalar och dukar,
från 1 Ridr lill 36 sk., pä lin/ie-lärft, andra slag, från 3 Ridr lill 2 Ridr, på ylleväfnader,
val/tade, från 2 Ridr lill 1 Ridr 24 sk., på yllc-shawlar och dukar, frän 1
Ridr 16 sk. till 1 Ridr. En sådan åtgärd, följdriktigt utförd, skall omsider undergräfva
alla dessa industrigrenar, som hittills lemnat och ännu lemna uppehälle åt. mer äu
100.000 personer af landets befolkning. Men landets vinst härpå kan omöjligen blifva
annat, än tilltagande pauperism och lörökadt elände. För min del vill jag icke dela det
ansvar, sorn loir eller sednare drabbar den medborgare, hvilken medverkat till sådana
beslut. Vid förbuds borttagande bar man vanligen följt den grundsats, att å den förut
förbudna varan sälla en skyddstull af 25 procent af varans värde. Huru litet Utskottet
iakttagit denna grundsats, vid tullbehandlingen af artikeln sidenväfnader, synes af
det följande. Enligt af sakkunnige och ojäfvige män anställd profviigning på inhemska
sidenläbrikaler, har visat sig, att de nu stadgade lullsatserna å helsidenvaror skydda
tillverkningen med knappa 15 procent, men de å halfsiden med blott 9, 10 å 11 procent.
Om också, med afseende på lättheten att insmugla dessa varuarliklar i riket, denna tullbestämmelse
skulle kunna anses någorlunda skyddande lör helsiden-vara; så är detta
icke förhållandet, hvad halfsiden beträffar. Jag kan derföre icke annat än påyrka, att
tullsatsen å denna artikel må blifva: för halfsiden, släta tyger 2 R:dr 24 sk., löv halfsiden,
shawlar och dukar 3 R:dr 24 sk. per skålp.
Angmachiner och Ångpannor äro nu åsätta en införsels-tull af 5 procent. En
ligt
Utskottets förslag kunna äfven fartyg få införas för 5 procent. Men tullen på ångfarlvg
är bestämd lill 10 procent. Huru Utskottet vill försvara konseqvensen i denna
tullbehandling, kan jag icke inse. Den sannolika följden häraf, om denna åtgärd skulle
gillas, blilver, alt missbruk vid ångfartygs inlörtullande icke lärer kunna undvikas, utom
det
Bevillnings-UtskotteU Betänkande, N:o 3.
105
det att sådana laga tullsatser skulle lända de inhemska machinverkstäderna lill stort
förfång. Jag anser derföre, alt tullen för ångmachiner och ångpannor må blifva lika
med den för ångfartyg, eller 10 procent af varuvärdet.
Jag hade visserligen åtskilligt att tillägga i delta afseende, men då liden för reservationers
inlemnande icke sådant medgifver, har jag inskränkt mig till hvad ofvan är
anfördt. Jag slutar denna min reservation med vördsam anhållan, att Rikets Högh Ständer,
till hvilkas beprölvande närvarande lulltaxe-förslag nu öfverlemnas, måtte taga denna
vigtiga angelägenhet under noggrann!, öfvervägande, så alt allas rätt må blifva bevakad
och vissa korporationers intressen icke gvnnas på de andras bekostnad.
12:o al H err Kontraktsprosten Lag orgren, A. Under förklarande, det jag ej
gillar den starka tullnedsätlning, som Utskottet i allmänhet vid tulltaxans upprättande
föreslagit, anser jag mig likväl nödsakad att särskildt anmäla min reservation med afseende
på:
a) Fartyg (seglande) rif jern. Utskottet här här föreslagit tullsatsen till 5
procent, men vid införandet af utländskt ångfartyg höjt den till 10. 2: ne jern fartyg
kunna sålunda draga en så olika tull, alt det ena helalar hälften mot det andra. Vid
arliklarne ångmachiner och ångpannor har Utskottet åter nedsatt tullafgiften till 5 procent.
I följd häraf erlägga håde fartyg och machin, hvardera särskildt, blott 5 pro
cent
i tull, men då de införas tillsammans jemt dubbelt. Det synes ej vara konseqvens
häruti. Jag föreslår derföre, det så väl seglande fartyg af jern, som ångmachiner
och ångpannor, må draga den tull, hvilken Utskottet för ångfartyg föreslagit eller 10
procent, helst denna tullsats i alla läll understiger den i 1852 års tulltaxa befintliga och
sålunda visserligen ej kan kallas för hög.
b) Fisk. Utskottet har här föreslagit en nedsättning till ungefär hälften af förra
tullsatsen, med undantag för anjovis, sardiner och (bondsk. Hvad kabiijo, långor, torsk
och lax beträffar, är denna nedsättning fullkomligt oriktig, då dessa fiskslag ej köpas af
den fattigare delen af befolkningen, och tullen äfven vid sin nuvarande siffra ingalunda
med afseende å varans värde kan anses hög. Olika förhållande eger blott till skeqel
rum med sill. Här säger man väl sig föra den fattiges talan. Men svårt är icke att
arithmeliskt bevisa, det den lattiges vinst af tullnedsältningen vid inköp, som af honom
ofta under markens vigt verkställas, reduceras till det rena noll, under det att Statskassans
förlust genom nämnde åtgärd visar en ovedersäglig siffra af närmare 50,000
R:dr Rgs. Likaså är förhållandet med följderne af den utaf Utskottet föreslagna nedsättningen
af artikeln salt. Den fattige vinner noll, Staten förlorar deremot nära 100,000
R:dr R:ko. En sådan tull-nedsätlning är efter min åsigt ändamålslös. Sker den, som
man säger, blott för principens skull, så bevisar det här antydda faktiska förhållandet
bäst, att principen är falsk. 1 följe häraf föreslås för all slags fisk och sall
bibehållandet af den gamla tullen.
Mot Utskottets förslag att borttaga export-förbudet af, tackjern reserverar jag
mig hufvudsakligen på de grunder, som af Grefve Gyldenstolpe vid sednaste riksdags
Tullbevilinings-betänkande (N:o 5 pag. 77, 78) äro anförde, hvartill jag af denna anledning
hänvisar.
Vid artikeln triidvaror hade jag äfven önskat en lindrig export-tull på nu tullfria
bräder och plank, öfvertvgad att ät Stats-kassan derigenom blifvit beredd en betydlig
inkomst utan något, sågverksegares, betungande. Man kan derom lätt öfvertyga
sig vid jemförandet af de Norrska förhållandena, der bräder och plank draga en vida
högre export-tull än här både behöfts och bort fastställas.
Utskottet har likaledes ej velat höja export-tullen på sparrar. Billigt hade dock
varit att gå deras önskningar till mötes, som vilja vårda skogarne och i export-tullens
Bih. till B. St. Prat. 1833 & 18Si. 3 Samt. 1 Afd. 2 Häft. 14
106
Bevillnihgs-Utskotlels Betänkande, N:o 3.
böjande se ett medel att tillvägabringa en sådan vård. Jag trodde derföre, det de mindre
sparrarne bort bära en export-tull af 16 sk. bko per slycke oell de större 8 sk.
Erfarenbeten bade sedan kunnat gifva vittnesbörd, huruvida det äskade medlet förmår
frambringa åsyftad verkan. Striden bade sedan icke förts ensamt på theoriens fäll».
13:o af Herr J. G. Brodin. »Emot det af Utskottet afgilna förslag, »det Rikets
Ständer måtte, genom underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, att det af Kongl.
Maj:t Aid 1847 och 1848 årens riksdag afgifna och af Rikets Ständer jemväl då antagna
förslag om tolagens utgående till viss procent af tullsatserne i stället för tullvärdet
samt om reglering af Städernes tolagsinkomster i öfrigt, måtte varda till verkställighet
befordradt», — föranlåles jag mig reservera.
Då, under den längre följd af år, som förflutit sedan Sländerne vid omnämnde
riksdag afgaf underdånig skrifvelse i ämnet, icke någon åtgärd, mig veterligen, försports
för att verkställa detta så kallade förslag, torde deraf vara tydligt, att för en sådan
verkställighet svårigheter möll, hvilka vid dess afgifvande icke varit beräknade och icke
lätt albulpne.
Hvad nu sjelfva förslaget angår, så inskränker det sig egentligen dertill, att
l:o de hvarje Stapelstad af tolagen tillflytande årliga inkomster skulle utgå med vis»
procent å tullsatserne i stället för tullvärdet; och
2:o desse inkomster begränsas till ett belopp, som ungefärligen motsvarade medeltalet
af de sisla fem årens, med det vilkor, alt någon minskning i lolagsinkomsterne icke
finge, genom lullafgifternes framtida nedsättning, städerne tillskyndas, samt att, intill
dess denna förändring kunde komma tillstånd, tolagsberäkningen fortfarande skulle
grundas på de i gällande taxa utsatta tullvärden.
Emot första punkten i detta förslag torde kanske icke något synnerligt vara att
erinra, förutsatt likväl, att procenten på ändamålsenligt sätt bestämmes, men deremot
är så mycket mera att påminna vid sednare delen. Det är nemligen gifvet, att i samina
mån, som handel och rörelse i en stad tilltager, i samma mån erfordras större omkostnader
i och för uppförande och underhåll af de allmänna byggnader och andra
behof, som af toiagsmedlen skola betäckas; äftager åter handelsrörelsen i en stapelstad,
minskas dessa omkostnader. Enligt förslaget, sä vidt jag kan fatta detsamma,
skulle åter ersättningen för lolagsinkomsterne, en gång för alla, till visst belopp för
hvarje stad bestämmas och utgå, utan afseende på om denna afgift verkligen komme
att utgöras med högre summa, än sorn staden tillkomme och staden egde behof af denna
högre summa i anledning af den ökade handelsrörelsen. Ett sådant förhållande är
efter min åsigt ingalunda ensidigt.
Ännu en annan betänklighet har hos mig uppstått. Om någon ny' stapelstad
uppstår efter verkställande af förslaget, skall då denna stad icke ega att påräkna de
intrader af tolag, som tillkommer de öfriga stapelstäderne, och på hvad sätt skola behofven
fyllas?
Då, i allt fidi, en komité för reglering af städernes inkomster nu är nedsatt och
man af dess en gång fullbordade arbeten torde kunna erhålla närmare upplysningar i
ämnet, hyser jag den öfvertygelse, att man för det närvarande bör låta, vid det bestående
förhållandet med tolagen och dess uppbärande, bero och ej förorda ett förslag,
som för dess antaglighet lärer behöfva att betydligt utarbetas och förändras».
I ofvanstående reservation instämma Herrar Peterson, L. A., Tjernberg, G.
och Hagman, S.
14:o af Herr J. G. Schwan. »Om jag ock med glädje må erkänna det deltagande
Bevillnings-Utskoltet i allmänhet egnat den länge och mer och mer oemotståndligt
påyrkade reformen af vår för landet i det hela, för producenten likasom för kon
-
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o S.
107
sumenten, men mest och grymmast för den stora arbetsklassen förderfliga tull-lagstiftning,
måste jag dock djupt beklaga, att detta deltagande, som ett allvarligt och oegennyttigt
aktgifvande på fäderneslandets sanna väl kraft, i flera hänseenden fått stå tillbaka
för en längesedan bearbetad falsk opinion om ett skyddsbehof, som icke finnes,
men sorn med föregifvande af den fattige arbetarens väl vetat att äfven nu förleda
den godtrogna välmeningen till ett, om ock för några visst icke obemedlade intressen,
efter deras förmenande, fördelaktigt, likväl för hela samhället och isynnerhet den stora
arbetsklassen förderfligt fasthållande vid de prohibitiva föreskrifterna.
1 den motion, hvarmed jag vid riksdagens början antydde nödvändigheten af en
tullreform i friare riktning, fästade jag uppmärksamheten på behofvet i främsta rummet
af tullfrihet eller åtminstone successiv tull-nedsättning för alla till de nödvändiga
lefnadsbeliofven hänförliga artiklar. Jag tog mig friheten erinra, att billig lefnadskostnad
utgör ett bland hufvudvilkoren för de inhemska förädlingsnäringarnes bestånd och
utveckling; alt våra urprodukts-näringar, i hvad de förlorade uti det för dem genom
höga tull-satser hittills afsedda skydd ä deras voluminösa, och genom Sveriges alskilda
läge redan i transport- och magasinerings-kostnader m. m. oftast tillräckligt skyddade,
produkter, bereddes en motsvarig nedsättning i priset på de förnödenheter, som från
andra näringar skola hemtas; och att framför allt ett billigt och rättvist afseende å arbets-kiassens
ställning kräfde den äskade reformen. 1 sistnämnde hänseende anmärkte
jag, bland annat, den villfarelse, som begreppet om tullbevillningens rättvisa, såsom
skatt, innebar, isynnerhet då denna bevillning träffar de oumbärligaste lifsförnödenheterne,
hvilka elen fattige arbetaren, den nied knappa lejhadsvi/kor kämpande handtverkaren
måste förskaffa sig och sin, ofta talrika omgifning. Om ock dessa personers
ekonomiska ställning vore sådan, att hvarken staten eller kommunen kunde uttaga någon
den ringaste direkta afgift, hade dock arbetaren eller handtverkaren i konsumtionsskalt,
på sitt med svett och bekymmer förvärfvade bröd, till Staten betalt en ganska
dryg och lika stor bevillning, som den rike grannen för sina lifsförnödenheter erlagt.
Den fattige visste dock icke att, eller huru han beskattades; ty afgiflen låg i det fördyrade
brödet, och derföre har man icke fruktat att bibehålla skatten, derföre har man
prisat beskattnings-melhoden. Staten hade emellertid så småningom genom en smygande
och orättvis beskattning utsugit arbetarens krafter; och då slutligen armodets
oerhörda tillväxt samt lefnadsmodets och trefnadens försvinnande bland de arbetande
klasserna i utmärglade, hotande gestalter uppväcker samhällets förskräckelse, då ser
man farans orsak endast i bränvinets förderfliga inflytelse, under det man förbiser, att
denna inflytelse var oemotståndligast för den utarmade och betryckte, och att fylleriets
offer endast undantagsvis träffas hos välmågan och den trefna belåtenheten. Jag anmärkte
vidare den stora hopsamlade spanmåls-tullen, 700,000 R:dr Banko, de derutöfver vid
införseln uppburna allmänna afgifter och huru dessa ofantliga summor samt ännu mera
det å flera millioner tunnor inhemsk spanmål, efter tull- och öfriga afgifter, uppdrifna
pris, träffat massan af nationen, dess arbetare, under missvext-år, då prisen i allt fall
voro stegrade; och slutligen erinrade jag om misshushållningen, att genom införselsafgifterna
fördyra hela vår spanmåls-konsumtion, för att med we/£o-behällningen af infarsels-tullen
understödja inköpet af den med tullens Ä/oz/to-belopp och andra afgifter
fördyrade spanmålen.
Inom Utskottet har jag icke kunnat förnimma något försök att vederlägga dessa
af mig anförda skäl för successiv nedsättning af tull-afgiften å spanmål, alla slag, utom
hvete, nu till hälften af stadgade belopp; men, likasom den hittills rådande bränvinsfloden
får bära skulden för allt elände hos arbetsklassen, vill man nu i försöken att
hämma denna flod finna hinder för undanrödjandet af den djupaste och betydelsefullaste
108
Beviltnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
orsaken lill eländet, arbetarens härda beskattning! Man påstår, alt landets modernäring,
jordbruket, skulle löpa fara, om arbetaren, som odlar jorden, sorn bryter bergen,
som. med ett ord, utgör nervus rerum gerendarum i all var industri, kunde hafva sitt
bröd för bättre pris. Det probibiliva lÖrdyrings-systemet, slutligen af statsmannanäringarne
förnekadt, synes nu vilja rotfästa sig pä landel, der det lyckligtvis var obekant
i fordna dagar, då Sverige stod högt i jordbruk och boskapsskötsel; och litanian
emot hunger och dyr tid skall man måhända snart vilja gifva mollsatt lydelse lill
skydd för modernäringen, sorn vill svälta sina barn. På det den fördyrade supen icke
må utträngas af brödet, bör jemväl detta hållas uppe i pris. Rättvisan emot arbetaren
är ju omisskännelig.
Kunde del vara slats-klokt, som icke är rättvist, vore i allt fall vidhlifvandet af
den höga spanmåls-tullen oklokt; ty jordbruket, likasom all annan produktion, behöfver,
för jemn och säker utveckling, en stadgad handel, som utöfver stundens behof uppsamlar
produkterne. Den höga spanmåls-tullen tillåter dock icke en sådan stadgad handel,
emedan, såsom just nu är och ofta tillförene varit fallet, tullens öfverdrift vid
missväxter och andra tillfälligheter faller i ögonen och väcker den eljest slumrande
känslan af medömkan med den fattige. Starkt regn upplöser, stark torka eller starka
vårfroster förbränna denna tull-sals, sorn delar all öfverdrifts vansklighet; och ändå
vill man derpå grunda jordbrukets bestånd.
Fåfängligheten af alla bemödanden att genom konstlade medel reglera prisen å
handels-yaror hoppades jag längesedan vara allmänt insedd; men det gifves, tyvärr! ingen
insigt, svårare att lätta, än den af våra dårskaper.
En blick på sista decenniets import- och export-tabeller vägleder till den kännedom,
att bafra, alla åren, utgjort föremål för ganska betydlig utförsel, i medeltal omkring
“200,000 tunnor årligen, men för nästan ingen import; samt att, med undantag
af de 3 sisla åren, exporten äfven af öfriga spanmåls-slag i allmänhet öfverstigit importen.
Priset å den exporterade spanmålen har naturligtvis bestämts af verldsmarknaden;
och i samma mån en minskad bränvinsbränning gör en större och jemnare
spanmåls-export möjlig, måste ock verldsmarknadens pris här utöfva sitt oemotståndliga
inflytande. Men. säger jordbrukaren, det kan inträffa missväxtår, då vår inhemska
spanmål icke förslår för landets behof, utan detta mäste fyllas från utlandet; och just
dä kommer den höga införsels-tullen jordbruket till godo — tullen lägger sten på bördan,
det är sannt — men alt sådant kan anses lyckligt eller ens menskligt, del må i
sanning väcka bekymmer; och så villa man med landets jordbrukare vill förstå, icke
blott den ena tusendelen, som eger stora jordagods, utan ock de t^Vit'del arne, som
sjelfva arbeta hvar sin lilla hemmansdel, så skall man finna, att under missväxtåren flertalet
af dessa 999:delarne oftare måste köpa, än hafva att sälja någon spanmål. Den
nakna sanningen måste utsägas: det ur de stora jordagodsens intresse, sorn druger
fördelen af den hägn spanmåls-tullen, om denna i sjelfva verket för någon må vara
fördelaktig. Jag betviflar dock fördelen ens för de stora. Hvad de å ena sidan vinna
genom befolkningens utarmande, del förlora de å andra sidan mångdubbelt. Armodet
tärer i fattigskatt, i skatt lid statsbehof för fängelser och arbetshus m. m. vida högre
belopp, än den blods-penning arbetarens bringande till armod skänkte spanmäls-producenten,
och ett ularmadt folk blir en dålig afnämare lill framtida skördar. Efter
mångå strider har Englands tull å spanmål nu nedgått till omkring 16 sk. tunnan för
alla slag. Englands jordbruk har med tull-nedsättningarne gäll framåt likasom konsumentens,
arbetarens, välstånd. Jag tror mig hafva bevisat, alt detta öfverallt måste
blifva följden af likartade åtgärder; och jag öfverlemnar till
Rikets Ständers behjertande mitt förslag om nedsättning af inför
-
Revillnings-Utskotlels Belänkande, N:o 3.
10S)
sels-luilen å spanmål, alla slag, utom hvete, lill hälften af nu
stadgade belopp; pä del äfven vi en gäng må kunna erhålla en
stadgad och oföränderlig tull-afgift och en derpå beroende stadgad
spanmålshandel, sorn i sin ordning kan förebygga de, tyvärr
nu alltför olla i fråga k o nini a tule, för producenten och handeln lika
förderflig» kastningarne emellan olika införsels-afgifler oell export-förbud.
Den af mig och flere motionärer yrkade tull-nedsätlning å smör från 1 R:dr JO
sk. till livad den under Finska traktaten högst utgjorde, 32 sk. pr lisp., antogs af
Bevillnings-Ulskollels lull-afdelning, men föll, med en röst, i Utskottets plenum för den
af Kongl. Majit lill 1 R:dr föreslagna tull-satsen. — Icke blott konsumentens, utan äf
ven
producentens och Statsverkets fördel tala likväl här för återgång till den gamla lullbeslämmelsen
; ty denna medgaf en jemn och loflig införsel, sorn lemnade Slats-verket en
sedermera förlorad inkomst af omkring 40,(100 R:dr årligen. Nu, sedan man, genom
öfverdrifven tull, ledi införseln fia en afväg och gjort lurendrejeriet af smör lill vana.
nu anser man sig kunna tillvägabringa återgång i detta förhållande, äfven med antagande
af en högre tull-sats. än den enda. som falt tiskt visat ett lyckligt resultat. 1
motiven till den af Kongl. Majit föreslagna tull-nedsällningen lramslälles angelägenheten
af ali lindra skatten å smör såsom en oumbärlig lifsförnödenhet. En annan afsigt
har vår Finans-minister tillkännagifvit hos Ridderskapet och Adelil,-—-afsigtenatt lägga
den högsta möjliga skatt å della födoämne. Under det jag högeligen helviflar åtgärdens
klokhet ur finaneieil synpunkt, mäste jag ännu mer beklaga hjertlösheten för samhällets
högre pligter emot dess medlemmar. I det föregående har jag visat, att hög
skatt på lilsförnödenheter är grym orättvisa ; och såsom skydd för inhemska smörproduk
tionen
är dessutom skatten obehöflig, då produktionen, om, hvad nu icke är händelsen,
densamma öfverstege landels behof, alltid eger utvägen af säker afsättning lili ganska
höga priser på marknaden i Europas vestra stater.
Då den af Utskottet antagna tuil-afgiften såsom skatt är orättvis och oklok och
såsom skydd obehöflig, vidhåller jag yrkandet,
att införsels-tullen å smör nu nedsälles till 32 sk. pr lisp.; hvil
ken
lull i allt läll med mera än 25 procent öfversliger den i
England stadgade.
Nästan alla Europeiska länder, äfven sådana, der stals-inkomslernas stegring utgör
regeringarnes förnämsta ögonmärke och der klimatiska förhållanden, mindre än hos
oss, betinga ymnig tillgång på materialet för invånarnes fotbeklädnad, hafva erkänt billigheten
af tullfri införsel af oberedda hudar och skinn.
Vår tull-lagstiftning åter har just under sednare tider, i del dubbla ändamålet
alt öka slals-inkomslen och uppmuntra boskapsskötseln, stegrat införsels-tullen å detta
råämne; och den nya villfarelsen synes fruktansvärd! trotsa hvarje förnuftig vederläggning.
Ju mera en artikel utgör oafvislig* hellof för alla samhällsklasser, ju beqvämare
lämpar den sig för beskattning, ju ihärdigare försvaras beskattningen; och sanni är,
alt denna skatt kan med säkerhet påräknas, finge blott frågan om rättvisan, om billigheten
deraf lemnäs å sido. De otaliga tillfällen alt öka vår tull-inkomst, som erbjuda
sig i afvinnandet frän lurendrejaren af hans skamliga frosseri pä prohibilismen,
dessa tillfällen skola, om Utskottets tulllaxe-förslag i allmänhet vinner bifall, mångfaldigt
ersätta den nu orättvist utpressade skatten å förnödenhetsvaror, och jag beklagar,
om Rikets Ständer, förbiseende denna nya och rättvisa stats-inkomst, skulle fortfarande
anse sig nödsakade att bibehålla den obilliga och orättvisa, som upphemtas af folkets
oumbärligaste förnödenheter.
110
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 3.
Härförutan bör jag icke lemna oanmärkt den uppenbara inkonseqvens, hvartill
IJevillnings-Utskotlet gjort sig skyldigt, då för »torra hudar» bibehållits nu gällande införsels-tull
1 sk. 10 rst., under det att tullen å de jemnt dubbelt tyngre »våtsaltade» hudarne
nedsatts till 8 rst. pr skålp., i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag. Med behörig uppmärksamhet
å vigtförhållandet, hade förstnämnde tull-sats åtminstone icke rimligen bort
blifva högre än 1 sk. 4 rst. pr skålp., eller dubbelt den å våtsaltade hudar föreslagna.
Jemte det jag förnyar den i min motion gjorda framställning,
alt införsels-tullen å oberedda hudar och skinn må nedsättas till
hälften af nu stadgade belopp, eller, i likhet med 1841 års och
äldre tull-taxor, bestämmas för torra hudar till 1 sk. och för andra
slag till 6 r:st. pr skålp.
hemställer jag, att, om icke detta förslag bifalles, åtminstone, för konseqvensens skull,
tullen å torra, osaltade hudar må antagas till 1 sk. 4 r:st. pr
skålp.
Inom Utskottets tull-afdelning antogs lika tullsats, 5 proc. af värdet, å seglande
och ångfartyg, samt reciprok tull-frihet för hegge dessa slag vid införsel från vissa länder.
En stor och vacker inhemsk industris missförstådda intresse tillkämpade sig inom
Utskottets plenum den högre tullsatsen af 10 proc. å ångfartyg, utan någon tullfri reciprocitet.
Jag skulle mycket misskänna trovärdigheten af de upplysningar som blifvit,
mig af särdeles sakkunnige personer meddelade, om jag betviflade obehöfligheten af den
inkonseqvens, hvilken Utskottets förslag nu innefattar; och jag kan icke misstaga mig i
den åsigt, som jag i min motion utvecklat, att Svenska skeppsrederierna icke böra, för
fartyg, som från utlandet inköpas för alt gå under Svensk flagg, betungas med högre
afgifter, än som drabba samma fartyg, då de, på grund af afslutade traktater, under
främmande flaggor täfla med oss i våra hamnar. En sådan betungande och orättvis
afgift innefattar dock Utskottets förslag, angående ångfartygs förtullning. Obilligheten
deraf gör mig förvissad,
att Rikets Ständer för ångfartyg antaga samma införsels-tull och, i
vissa fall, tull-frihet, som Utskottet föreslagit i afseendeå seglande
fartyg.
Ehuru jag med Utskottet delat åsigten att vid förbuds-systemets frånträdande
heldre antaga för höga, än för låga tullsatser, har jag dock icke kunnat gå så långt i
försigtighet, att jag lemnat min röst till antagandet af s. k. förbuds-afgifter, de der
lofva en frihet, som de i tillämpningen förneka, och sålunda innefatta detsamma, som
förbud. En sådan förbuds-afgift utgör den af Utskottet för »helsidenväfnader, alngods:
andra slag» föreslagna införsels-tull af 5 R:dr pr skålp. Denna tullsats, med tillägg af
handels- och sjöfarts-afgift, samt tolag- och stämpel-penningar, uppgår till icke mindre
än ti R:dr 16 sk. skålp. Medelvärdet å dessa sidenväfnader är med rätta antaget lill
25 R.dr, hvari det tullfria råämnet dock ingår med 15 R:dr, å hvilken del af fabrikatet,
på sätt Utskottet ock antagit, någon skyddstull icke bör beräknas. Återstår således den
förlags- och arbetskostnad, som skall skyddas, till belopp af 10 R.dr pr skålp.; och
på detta belopp utgör inlörsels-afgiften 63 proc. Äfven den betänksammaste måste erkänna
att ett sådant skydd ölverskrider alla rimlighetens gränser; likasom en hvar
måste inse, att faran för Statsverkets säkerhet emot den hittills i stort bedrifna olofliga
införseln icke heller hädanefter undvikes, om den lofliga införseln skall betungas med en
så öfverdrifven afgift på den lätt smuggelbara artikeln. Danska och Norrska tull-taxorna
stadga 3 R:dr 16 sk. och 3 R:dr 24 sk. införsels-tull. Äfven utan alla våra additionella
afgifter innebure visserligen dessa belopp mera än tillräckligt skydd, men jag bar ändock
inskränkt mig lill det yrkande, som jag härmed underställer Rikets Ständers pröfning,
Bevillnings-Utskollets Betänkande, N:o 3.
lii
alt införsels-tullen å omförmälde sidenväfnader må bestämmas till
4 R:dr skålp.
Under det Utskottet med rätta förkastat större delen af de ännu qvarståen de utförscls-afgi(terna
och deribland den för »bomber och kulor, champlounerade lill visst
mätt och renlilade etc.» till 4 sk. pr skeppund stadgade, liar Utskottet deremot, lemnande
Herr Waerns med Heres motioner ulan afseende, tillstyrkt bibehållande af utförsels-tull
å de med nyssnämnde artikel, såsom fullfärdiga export-varor, likartade artiklarne
stångjern samt smältstycken. Jag beklagar denna inkonseqvens, för hvilken något
nöjaktigt skäl icke kunnat anföras. Utskottet liar nemligen medgifvit, att all utförsels-tull
utgör indirekt skatt på den Svenska producenten, och man har icke kunnat
förneka, att vårt lands jernhandtering, jemförelsevis med andra näringar, är särdeles
hårdt tryckt af skatter. Misskännande det fördelaktiga inflytande på tullinkomsten,
som Utskottets eget taxe-förslag, gilladt, skulle utöfva, har Utskottet för slats-inkomstens
skull här åter bibehållit en afgift, som är både principvidrig och orättvis. Jag
gör mig förvissad,
att Rikets Ständer borttaga utförsels-tullen å stångjern och smältstycken.
Slutligen har ock Utskottet, under inflytandet af en framkastad farhåga, att Gellivara
jernmalms-fält, derest det komme i Engelsmäns ego, skulle kunna med fördel bearbetas
för en jernmalms-export, som vore för den Svenska jernhandleringens bestånd
olycksbringande, låtit hänföra sig till bibehållande af det i vår tulltaxa qvarstående förbud,
hvars aTskaffande man vid lugn besinning måste finna mindre, än något annat, äfventyrlig!—
förbudet mot utförsel af malm, rå och osmält, ej specificerad. Emot panisk
förskräckelse blifva alla förnufts-skäl kraftlösa. Den uppjagade inbillningen ser den eljest
rätt tunga och svår-transportabla jernmahnen luftig sväfva hän öfver berg och dalar,
öfver vidsträckta haf lill det undergörande Albion, der, utan allt besvär och med
en uppsjö af värdelösa kapitaler, ur bergen vid Nordpolen nedsmältes ett jern, som öfversvämmar
det fordom jernbeprisade Svithiod. Lyckligt i sanning om vi här i landet
fått erfara en så lätt malmtransport endast några mils väg! Men ty värr! sanningen
likmätigt är denna transport ganska dyrbar, ja! så dyr, att den befarade Engelska
spekulationen på export af Gellivara jernmalm, äfven om tull-frihet medgäfves, visserligen
mäste ännu i århundraden förblifva, hvad den nu är — ett hjernspöke. Norrige»
tullfria jernmalm har ännu icke hittat den korta vägen öfver Nordsjön. Det är icke
endast för principens skull, som jag anser äfven ifrågavarande förbud böra upphöra.
Jag har mig nemligen bekant, hvad en hvar lätt kan inhemta, att., med Kongl. Maj:ts
särskilda Nådiga tillstånd, omkring 18,000 skeppund jernmalm årligen exporteras från
Utö grufvor lill Finland, emot en tull af en skilling fyra runstycken (säger 1 sk. 4 r:st.)
pr skeppund; och det är anledningen till dylika licenser, som jag, genom en för alla
gällande, utförsels-tillåtelse, anser böra undanrödjas. Att detta utan lära kan ske, genom
antagande af den eventuela utförsels-tull Utskottet föreslagit, lärer väl icke betvifla*.
Jag hemställer således,
att utförsels-förbudet å malm nu må mot en tull af 1 R:dr 10
sk. skeppundet utbytas.
De i andra hänseenden från mina åsigter skiljaktiga beslut, som vid tull-taxans
behandling af Utskottet blifvit fattade, anser jag mig bär kunna förbigå; åberopande
jag dock derutinnan hvad min, angående tull-taxans reglering afgifna, motion innehåller.»
Uti förestående reservation, i hvad den rörer införsels-tullen å spanmål och smör
samt utförsels-tullen å stångjern samt smältstycken, instämde Herr Cart Ant. Retlig.
112
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
Vidare hafva Herrar L. A. Petersson och E. Tjernberg lill alla delar, samt
Herrar Brodin, Åsbrink och Hagman, utom i fråga om utförsels-tullen å stångjern och
smältstycken, instämt i denna reservation, Herrar Åsbrink och Hagman, under förordande
af tull-afdelningens förslag om nedsättning till hälften i utförsels-tullen å nyssnämnde
artiklar.
15:o af Herr IV. M. Ekelund. »Vid uppgörandet af förevarande tulltaxe-förslag
har Bevillnings-Ulskottet fullföljt samma princip, som vid sistförflutna riksdag inom Utskottet
gjorde sig gällande, nemligen, att förändra förtullnings-sättet efter värde till
tullbehandling efter vigt, samt att, framför allt, borttaga de i gällande taxa ännu befintliga
förbuden.
Riktigheten och ändamålsenligheten af den första förändringen bestrider jag ingalunda;
öfvertygad som jag är om det otillförlitliga och till stora missbruk ledande
värdeförtullnings-sättet, befarande jag deremot icke af den föreslagna förändringen lil!
förtuilning efter vigt sådane missbruk som värde-förtullningen gör möjliga, och är derjemte
förvissad att denria förändring skall inbringa till Staten en både säkrare och
större inkomst än del gamla förtullnings-sättet. 1 afseende åter på förbudens borttagande,
delar jag icke majoritetens inom Utskottet mening om behötlighelen och nyttan
af alla förbuds borttagande. Att borttaga dem har varit följden af en princip, man
velat genonidrifva under åberopande af öfvertygelsen om det i tull-lagstiftningen ännu
rådande prohibiliva systemets förkastlighet och med, ifrån det så mycket bedrifna lurendrejeriet,
hemtad anledning. Till deltas förekommande,, åtminstone i väsendtlig
grad, tror jag likväl ali medlet icke ensamt eller ens hufvudsakligen bör sökas i förbudens
borttagande celi tullsatsernas nedsättning, utan att sådana jemväl på en annan
väg får sökas och bör beredas.
Man har alltså i införsels-tariffen funnit för godt, och lyckats alt utstryka alla
förbud. Har man ej i andra fall varit konseqvent, så har man åtminstone varit det i detta.
Skiljaktig ifrån majoritetens mening, reserverar jag mig' sålunda mot förbudets
borttagande vid införsel af jern: tack- och barlast-.
Den föreslagna tullen af 1 R:dr pr skeppund st. v., eller motsvarande 1 födr
20 sk.] pr skeppund tackj. v., och med tillägg af afgiften till handels- och sjöfarts-fönden
samt tolag belöpande till 1 R:dr 32 sk. pr skeppund tackj. v., är visserligen för
närvarande, då jernet i England står jemt dubbelt högre i pris än för 3 år sedan och
till lika pris med jernet i Sverige, tillräckligt betryggande mot införsel; men förhållandet
kan lätt ändra sig. För prisets fall till hälften ser jag ingen omöjlighet, och mot
tullsatsens sänkning vid nästa och följande riksdagar, sedan förbudet väl är borta, linnes
ingen garanti. Tvertom, det ingår just alltid i beräkningen vid ett förbuds borttagande
att, sednare, nedsätta den först antagna tullsatsen. Dä vi ej lia behof af utländskt
tackjern och det, efter mitt förmenande, ej skulle leda till annat än att, om det kunde
med fördel importeras, misskreditera den Svenska jerntillverkningen, så linner jag allt
skäl vara för förbudets qvarstående i taxan, lika gerna som att der står en tullsats,
hvilken, för närvarande, tyckes motsvara förbud.
Sorn likväl det bör beredas tillfälle för gjuterier och mekaniska verkstäder alt
förse sig ined engelskt tackjern, hvilket tili deras behof är isynnerhet användbart, så,
och då de hittills kunnat mot 5 procent af värdet detsamma med Kommcrs-kollegii tillstånd
införa, men den åsätta tullen af 1 R:dr pr skeppund st. v. för dem icke bör
blifva tillämplig, anser jag att under rubriken tack- och barlast-jern bör införas:
»Tackjern för mekaniska verksladsgjuteriers behof må, efter vederbörandes för
tillfället hos Kommers-kollegium gjorda ansökningar och med bemälde kollegii tillåtelse,
eller
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
113
efter pröfning af behofvet, införas emot lull, beräknad till 16 sk. b:ko pr skeppund
tackjernsvigt om 26 lispund bergsvigt.»
Mot pirbudets borttagande å kläder, gång-, andra slag.
Tillåtelse till införsel af färdiggjorda kläder skulle säkert föranleda etablerandet
af stora försäljnings-magasiner för denna artikel, hvarest också beställningar efter taget
mått kunde göras oell sedermera effektueras med nästa ångbåtslägenhet. Förtjensten
af kläders förfärdigande inom landet skulle alltså undandragas många, som nu deraf
hafva sin utkomst och ej kunna bestå i täflan med utlänningen, som ifrån sina upplag
skulle hitsända stora qvanliteter, särdeles af sådane som i utlandet, men icke ännu här,
kommit utur modet. Derföre att förbudet å klädet eller ylleväfnaden blifvit borttaget,
finner jag ej det deraf behöfva konseqvent följa, att äfven färdiggjorda kläder, till men
för mångå arbetare, också skola till införsel befrämjas.
Mot förbudens borttagande å kori, spel-, och krut.
Spelkort äro i flere länder, deribland Norrige, belagde med förbud mot införsel,
i andra med särdeles hög lull, såsom i England, der tullen å 1 gross är Pund 4 Sterling,
eller 46 å 48 R:dr banko. Då vårt eget lands tillverkning af spelkort erkännes vara
i godhet fullt jemförlig med andra länders, men export deraf, just till följd af i utlandet
existerande höga tull eller förbud, ej kan ega rum, så kan jag ej inse hvarföre
här, mera än annorstädes, importen af denna artikel skall underlättas genom förbudets
borttagande.
Likaså med krut; vådan af dess transporterande, förvarande och handterande är
nogsamt känd, utan alt här behöfva nämnas, för att påkalla möjligaste största inskränkning.
Om import-rättighet deraf medgifves, måste, i alla händelser, enligt Utskottets
förslag, nödiga försigtighetsmått af Kongl. Majit föreskrifvas för rättigheten att deraf
hafva upplag och hålla försäljning. Förbudets borttagande kunde således ändå icke
medföra den afsedda friheten, men möjligen lättare åstadkomma farliga följder.
Mot förbudets borttagande vid utförsel af jern: tack- och barlast-.
Detta förhud finner jag på ännu mera gällande skäl än de, som kunna åberopas
för förbudets bibehållande å tackjern vid införsel, och som både förr och äfven nu af flere
reservanter blifvit angifne, och i hvilkas mening jag mig förenar, böra qvarstå. Skulle
förbudet mot införsel bortgå, kan det väl synas billigt att äfven del för utförsel försvinner,
— men, i så läll, bör den vid förlidne riksdag till 3 R:dr 16 sk. pr skeppund
tackjernsvigt och nu till blott 1 R:dr pr skeppund st. v. (eller lika med l R:dr 20 sk.
pr skeppund tackjernsvigt) föreslagna tull bestämmas lill åtminstone 1 R:dr 24 sk. pr
skeppund st. v.
Tull-satser böra i allmänhet så bestämmas, att, på samma gång de göra loflig
handel möjlig, och derföre ej sättas så höga att de locka till och befordra tullförsnillning,
de likväl blifva så afpassade, att de ät den industri, som uppkommit på grund af
förut gällande tull-satser, och hvars bedrifvande här i landet varit och fortfarande, till
följd af flere samverkande orsaker, betungas och försvåras af hög ränta, af nödvändigheten
i de fleste fall att på en gäng förse sig med 8 å 9 månaders förlag, af mindre
arbetsskicklighet och saknadt tillfälle att här, som i utlandet, när som helst afskeda,
och för dag, vecka eller månad antaga arbetare, — lemna och tillförsäkra ett behöfligt
och tillräckligt skydd. Om med de nu föreslagna tull-satser dessa båda afsevärda änBih.
till R. St. Prot. 4SS3 & 4834. S Sami. 4 Afd. 3 Haft. 15
114
fievillnings-Utskotlets Helänkandc, N:o 3.
damålen i Verkligheten ernås, torde å ena sidan vara lika svårt att med fidi visshet
påstå, som att å andra sidan förneka. Betänklighet i detta afseende hyser jag, för att
hålla mig hlott till några få artiklar, vid de nu föreslagna tull-nedsältningarne:
å Strumpor, bomulls- »och andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade
arbeten», hvarå tullen nu nedsatts från 1 R:dr 16 sk. till 1 R:dr pr skålpund, men hvarvid
jag ansett man böra stadna vid 1 R:dr 8 sk. pr skålpund och sålunda bibehålla de
nuvarande rubrikerne, hvarigenom också ingen förhöjning korn att ske i den för strumpor
och arbeten af redgarn gällande tull af 40 sk. pr skålpund. Importen af bomullsslrumpor,
likasom smugglingen deraf, har, i bredd med en ansenligt ökad inhemsk tillverkning
af denna vara, betydligt minskats, och konfiskationen deraf 1852 utgjort 202
dussin, då deremot år 1819 i beslag togos 1,249 skålpund, motsvarande omkring 750
dussin. Tullnedsältningen har nu, efter milt förmenande, föreslagits lika mycket, om ej
mera, för rubrikens förenkling, än i följd af öfvertygelsen att dermed ingen skada
skulle tillfogas lillverkarne;
å Väfnader, halfsiden-, alngods: andra slag, hvarå en tull-nedsättning från 2 R:dr
24 sk. till 2 R:dr pr skålpund blifvit föreslagen, samt å skandar, shawletler och dukar
och »lill förkläden utmärkte tyger,» hvilka, under 10 R:drs värde pr stycke, hittills
varit förbudne, och, då de haft 10 R:drs värde och deröfver, dragit 20 procent tull,
å hvilka sednare artiklar en tull af 2 R:dr 24 sk. pr skålpund blifvit föreslagen. Efter
de upplysningar jag erhållit, lära desse tull-satser vara för låga, och en tull af 3 R:dr
24 sk. pr skålpund för de sednare behöflig, samt tullens bibehållande vid 2 R:dr 24 sk.
för de förra erforderligt;
å Väfnader, bomulls-, alngods: andrasiag, ej specificerade: förut dels förbudne,’
dels dragande en tull af 1 R:dr, 1 R:dr 4 sk. ä 1 R:dr 12 sk. pr skålpund, å hvilka,
vid förbudens borttagande, nu föreslagits en tull
för ofärgade pr skålpund 24 sk.
» färgade » » 28 »
» tryckta eller pressade . . . . » » 32 »
» shawlar, shawlelter etc. ...» » 36 »
hvilka tullbestämmelser äro å de ofärgade 12 sk., å de färgade 8 sk , å de tryckta och
prässade 10 sk., å shawlar, shawletter etc. 12 sk. pr skålpund lägre än Utskottet vid
sistlidne riksdag föreslog, och då de derjemte äro, utom å de färgade, 4 sk. pr skålpund
lägre än hvad Herr Murén i sin reservation då jemväl föreslog, så har jag ansett att
de skäligen böra med åtminstone 4 sk. pr skålp,, utöfver Utskottets förslag, förhöjas.
Tull-satsen bör äfven då ej vara hinderlig för den lolliga handeln. För den som gjort
smuggleriet till yrke vore troligen äfven en till hälften minskad tull ej nog för att afstå
från yrkets bedrifvande; men för de nu nyligen i större skala anlagda mekaniska
bomullsväfnads-fabrikerne, tror jag den nu af mig föreslagna förhöjningen vara behöflig,
på det att de med någorlunda trygghet skola kunna arbeta.
Vid förbudets borttagande å Ylleväfnader har Utskottet föreslagit en tull-sats å
valkade väfnader, hvartill isynnerhet kläde, halfkläde, dråp, satin och korderoy höra,
af 1 R:dr 24 sk. pr skålpund, i stället för 2 R:dr, som Utskottet vid förra riksdagen
föreslog. Jag klandrar hvarken förbudets borttagande eller tull-satsen, men jag reserverar
mig mot den å lill satta tull af 2 sk. pr skålpund och mot det principvidriga uti
alt belasta detta råämne med ens någon tull. Denna tull blir således lika med hvad
Bevillnings-1'tskotlets Betänkande, N:o 3.
liir
ilen nu är för »grof, Jutsk och Isländsk eller annan dermed jemförlig.» — Alla motionärer,
bland hvilka äfven några visat det oriktiga i principen och obehöfiigheten såsom
skydd för schäferi-egarne af denna tulls bibehållande, likasom gagnlösheten deraf lill
uppmuntran af en utvidgad fårskötsel, alldenstund denna under en lång följd af år
ändå icke utvidgats, utan fastmera betydligt aflagit, hafva yrkat tullfrihet å ull; och
andra, om sådant ej medgåfves, att tull-satsen skulle bli lika för grof och lin ull. Med
det sednare yrkandet har egentligen afselts att kunna få, hvad som nu af välgrundad^
skäl ej är medgifvel, lill hvarje stapelstad införa grof ull. —' Vid import af ull från
Tyskland fördyras varan af utförsels-tull, äfvensom genom andra oundvikliga afgifter,
provisioner, spedilioner, land- och sjöväga-transport, assurans, kostnader för vexelköp
m. m., allt sammantaget med circa 14 ä 15 procent af värdet, och till och med för
Jutsk och Isländsk ull, inköpt i Köpenhamn, belöpa sig dessa kostnader till 10 procent.
Detta tillägg till inköpspriset lärer väl å en sådan vara, som vexer på fåret utan någon
menniskans åtgärd, i sig sjelf! innebära ett tillräckligt skydd för de inhemska schäferierne,
utan alt till detsammas ökande, och lill förhöjning af kostnaden vid ullens förarbetning,
det kan vara, i förra fallet, behöflig t, och, i det sednare, ändamålsenligt alt
ytterligare öka kostnaden med en lull å den grofva ullen, motsvarande 5 å 0 procent,
och å de.n lina, efter nu föreslagna tull-sats, med 3 ä 5 procent, i förhållande till ullens
finhet och deraf beroende värde. Alt stats-inkomslen af ull-tullen, beräknad för en
qvantitet af 1,800,000 skålp., som den ungefärligen utgjorde år 1852, och efter 2 sk.
pr skålp. belöpande till 75,000 R:dr, skulle kunna gälla säborn skäl för dess bibehållande,
kan endast anföras om man glömmer, eller ej vill tro, att ett dubbelt, kanske flerdubbelt
större belopp skall tillkomma Statsverket genom inflytande tull å sådane ylleväfnader,
som hittills ej gifvit tuli, emedan de varit till införsel förbudne, men som härefter
komma att göra det. Häruti bar Stats-verket en fullt påräknelig ersättning, som
deremot ej kan antagas blifva händelsen genom de föreslagna lullnedsättningarne å sill
och salt, hvarå nedsättningarne uppgå till mera än 126,000 R:dr banko, utan alt man
torde kunna antaga för säkert, alt priset å 1 lispund sill skall nedsättas för den fattige
med 7 ä 8 rst., och för den, som har råd alt köpa en fjerding, med 2 sk., eller alt
den, sorn köper en hel eller half kappe sall, skall derå tillgodonjuta en prisnedsättning
af 8 eller 4 rst.
Har man så lagstiftat, att näringarne kunna bestå och utveckla sig, så skall arbetaren
icke sakna tillfälle lill arbetsförtjenst, och han skall då äfven lätt och utan
klagan kunna, i sin mån, bidraga till de statsbehof, som genom på sill och salt lagd
tull mäste fvllas. Tullfrihet ä ull skulle sätta fabrikanten i tillfälle att tillverka sin vara
billigare och alt äfven kunna sälja den för bättre pris. Konkurrensen icke blott med
utlänningen, sedan varan blifvit till införsel tillåten, utan äfven mellan fabrikanterne
sjelfva, tillförsäkrar i sanning förbrukaren alt också få köpa till det möjligast lägsta
pris, och således äfven honom, och just honom mest, alt hafva fördel af tullens borttagande
på ull. Och, i det afseendet, lärer väl en genom tullfriheten osvikligt föranledd
sänkning i priset af 6 å 8 sk. rgs å en aln kläde, hvaraf flere alnar åtgå för hvarje
person, vara en iängt mera säkert beräknelig besparing, än hvad händelsen är med tuilnedsättningen
å sill och salt.
Importen 1852. utgjorde 1,494,557 skålp. grof Jutsk och Isländsk eller dermed
jemförlig, samt 323,167 skålp. finare ull. Den grofva ullen, hvartill motsvarande icke
produceras inom landet, och således ej för schäferi-egarnes räkning behöfver belastas
med tull, användes i myckenhet till förfärdigande af vadmal, tröjor, strumpor, vantar,
hvaraf tillverkningen i några län utgör en hos allmogen mycket utvecklad industri.
För lill verkarne, äfvensom lör den mindre förmögne och för den fattige förbrukaren,
116
Bevillnings-Vlskotlets Betänkande, N:o 3.
blifva dessa varor genom tullen på ull fördyrade; och vill man lindra lefnadskoslnaden
för den fattige, så är det lika angeläget och principenligt att minska hans utgifter för
nödig beklädnad, som att genom nedsatt tull å lifsmedel minska hans utgifter för lifvets
uppehälle.
Den, i förening med de vid inköp af ull i utlandet oundvikliga höga omkostnader
å råvaran, äfvensom å andra för fabrikationen behöfliga rudimaterier, åsätta tull,
hindrar fabrikanten i täflan med den utländska varan, och föranleder, vid jemförelsen
mellan det inhemska och utländska fabrikatets pris, en skillnad, som man finner hög,
derföre att det i allmänhet förgätes, att man genom tull å råämnet och rudimaterierne
nödgat honom att tillverka dyrt, och i lika mån föranleder honom att taga, som man
tycker, för mycket betaldt. Som mig synes tala alla skäl för det rättvisa, kloka och
ingens rätt förnärmande deruti, att ull blifver tullfri, likasom silke, bomull och hampa
äro det, och icke kan det ensamt utgöra ett giltigt skäl för dessa artiklars tullfrihet, att
de två förstnämnde alldeles icke produceras inom landet, och den sista till ytterst obetydlig
qvantitet. Också blifver, utan medgifvande! af tullfrihet å ull, hvilken tullsats
som helst å ylleväfnader icke tillfredsställande för fabrikanten eller gagnelig i den mån
som påräknats. Fabrikanten blifver bunden i sin tällan med utländningen i afseende å
de gröfre och medelsorts-väfnader, för hvilka den föreslagna tullsatsen kan anses fullt
tillräcklig, och ännu mera hindrad i denna täflan med hänsigt till de finare slagen, för
hvilka, såsom vida dyrare och mindre förbrukade, tullsatsen är otillräcklig.
Mot bibehållande af nu gällande tull å sparrar får jag slutligen äfven reservera
mig. På det att landet också i framliden må hafva gröfre skog, hvaraf bjelkar,
Elankor och bräder må kunna erhållas såväl för landets eget behof som till export,
vartill den nu ohejdadt pågående och allmänt öfverklagade skogs-sköflingen lemnar föga
förhoppning, så har jag inom Utskottet varit af den meningen, att åtminstone ett förbud
uttryckt i siffror med 32 sk. pr stycket skulle sättas å sparrar af mindre ijocklek
än 7 tum midtpå. Då ett träd, som gifvet- 7 tums fyrkant, håller 10 tum i diameter,
och ett sådant otvifvelaktig! kan anses moget, så bör egaren vara oförhindrad använda
det på det sätt han finner för sig mest fördelaktigt, antingen han vill såga det till hattens
(7 tums 2|- tums bräder) eller deraf göra en sparre, i hvilket sednare fäll utförsel
deraf ock bör vara tullfri af samma grund, som bräder af nämnde dimensioner få tullfritt
utföras.
J tft
Slutligen reserverar jag mig emot Utskottets förslag alt tillstyrka upphäfvand®
af nu gällande stadgande, hvarigenom artiklarne topp-, kandi- och kaksocker samt sockersirap
ej få på kredit-upplag och ej heller på nederlag, annat än för återutförsel,
uppläggas. Upphäfvandet af delta stadgande anser jag, minst under nuvarande förhållanden,
icke lämpligt eller tillrådligt, och befarar alt dess medgifvande skulle för da
inhemska sockerbruks-idkarne lätt medföra vådliga följder.»
16:o af Herr F. L. Nygren. l:o. »1 öfverensstämmelse med Ulskotts-pluralitetens
beslut kunna ångfartyg införtullas på 3:ne särskilda sätt. Då ångfartyg i fullständigt
skick inkomma, skall tullen derför utgöras med 10 procent af värdet, men införes
Bcvillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
117
skråfvet till sådant fartyg särskildt och machinen likaledes, draga de hvardera fem procent
tull och det hela följaktligen endast 5 procent. Inkommer sjelfva fartyget åter
från ett land, med hvilket reciprocitets-beslämmelser äro genom traktater ingångne,
t. ex. frän England, så är sjelfva fartyget tullfritt till införsel och endast å den särskildt
införskrifna machinen utgöres 5 procent tullafgift. Om således ett fartyg intages tullfritt
från England och machinen särskildt förtullas å 5 procent, blifver, då machinen
och fartyget hafva hvardera ungefär ett lika värde af t. ex. 50,000 R:dr, tullen å det
hela endast 2£ procent eller 2,500 R.dr, i stället för 10,000 R:dr, som Utskottet åsyftat.
Då maehinens insättning i fartyget kan i Sverige ske för billigare pris än i England,
betäcker den inbesparda tullafgilten, 7,500 R:dr, flerdubbelt den särskilda transportkostnaden
för machinen. Till undvikande af författningens kringgående i delta
hänseende, anser jag, att tullen å seglande fartyg samt ångfartyg af jern eller träd,
äfvensom å machiner, bör bestämmas till lika belopp med 5 procent af varans värde.
2:o För jer ny!atar af under -J- tums tjocklek är tullen föreslagen till 4 R:dr pr
skeppund. Enär jernplåt af det ytterst tunna slag, som till en del finare bleckslagarearbeten
begagnas, icke inom landet tillverkas, torde de nyligen anlagda verkstäder
i större skala lör dylika arbetens förfärdigande ej böra med lör hög tull ä materialierna
omintetgöras; hvarföre jag finner skäl derför, att jernplåtnr af nämnde dimensioner
ej böra draga högre tull än 3 R:dr pr skeppund stapelstadsvigt, för hvilken åsigt det
lägre tullvärdet på den tunnare sorten äfven talar.
3:o Tullen å raff ina d-socker är föreslagen att oförändrad qvarstå lill 5 sk., och
sirap till 3 sk. per skålpund. Dessa höga tullsatser äro liktydiga med f'öi'bud till några
få socker-raffinadörers förmån.
Vid jemförelse emellan tullsatserne å råsocker och toppsocker uti 10 af Europas
stater, visar sig detsamma vara minst gynnande för raffinadörerna i England, der
förhållandet emellan tullen å rått och topp-socker är såsom 1 : 1 eller nära 1 : 1^,
men i Sverige, med de varande och nu föreslagna tull-satserna, är detta förhållande
för raffinadörerna förmånligast, enär det visar sig vara såsom 1 : 2,j, hvaremot tyska
tull-föreningens satser hålla en medelväg och visa förhållandet såsom 1 : 2. Jag medgifver
visserligen, att den inhemska tillverkningen bör skyddas, men ingalunda i den
grad, som nu är föreslaget, och anser derföre, alt tullen å Topp-, Candi- och Kaksocker
bör bestämmas till 4 sk. pr skålp., hvarigenom förhållandet i tullen emellan råsockret
och nämnde trenne slag förädlad vara blifver såsom 1 : lj-fijf, eller nära lika
tyska tull-föreningen, såsom 1 : 2.
Sorn tull-afgiften 3 sk. pr skalp, sirap i det närmaste motsvarar varans värde i
utlandet, bar densamma ej kunnat hit inkomma; och jag anser derför, att 2 sk. tull
på skålp. innefattar tillräckligt skydd för våra soqkerbruks-idkare. Genom denna nedsättning
i tull, antager jag, att en af det allmänna tänkesättet länge fordrad nedsättning
i priset å dessa lornödenhets-artiklar bör uppkomma, äfvensom att det hitintills
lönande lurendrejeriet från Norrige skall förebyggas.
4:o. Utskottets förslag till den höga tull-satsen af 5 R:dr pr skålp. å sidcnväfnadvr
gör denna vara uteslutande till föremål för konkurrens emellan några få fabrikanter
i landet och en mängd lurendrejare, hvilka sednares trafik, i följd af den
lätta transporten, är i högsta målto lönande, såsom lemnande öfver 2000 R:dr Ranko
vinst i försnillade umgälder å l skeppunds vigt.
Att Staten eflergifver icke allenast tullen å öfver 40,000 skålp. rätt silke årligen,
utan äfven skyddar siden-fabrikationen med en så oskäligt hög tull, att en loflig
införsel af siden-väfnader blir omöjlig, anser jag vara i högsta grad orätt; likasom att
Staten skall berölvas en skälig tull-inkomst af en artikel, som uteslutande förbrukas af
118
BeviUnings-Vtskottets Betänkande, N:o 3.
de förmögnare klasserna i landet. I följd häraf anser jag, att tullen å förenämnde siden-väfnader
bör nedsättas till 4 Riksdaler pr skålp., eller att, derest den nu yrkade
uedsätlningen ej vinner afseende, rått silke må åsältas en införsels-tull af minst 24 sk.
pr skålpund.
5:o. 1 afseende å den föreslagna införsels-tullen af kläde, 1 R:dr 24 sk. pr
skålp., synes skäl till den erinran, att för den gröfre varan denna tull-sats är alldeles
för hög och detsamma som förbud.. Ty en ain gröfre kläde, med varde af Tvä
riksdaler sexton skillingar, väger nära J skålp. och kan således ej införas. Jag anser
derföre att en särskild lägre tull-sats derå bordt i Tull-taxan införas; så alt gröfre och
tyngre kläde bordt draga lika tull med Doffel, Frisad och Kalmuck, eller högst 32 sk.
pr skålp.
6:o. I motsats till det skydd Utskottet, genom höga tull-satser, lemnat andra
näringar, hvikas idkare en längre följd af år njutit stora fördelar, har glas-tilluerknintjen,
som är en för landet tjenlig och välgörande näring, hvartill hufvudsakliga råämnet
ej behöfver inkomma från utlandet, ej lyckas vinna lika skydd, enär den förut
lämpliga tullen k fönsterglas blifvit nedsatt med 25 procent från 2 sk. till sk. pr
skålp. Den förutvarande tullen å fönsterglas har ingalunda hindrat varans införsel, då
under åren 1849—52 i medeltal införtullats 293,340 skålp., eller omkring j:del af tillverkningen
i landet, och nedsältningen är derföre opåkallad.
I grannriket Norrige är tullen å fönsterglas nära dubbelt så hög, som den bär
hitintills varande, och varan kan efter förslaget derifrån införas hit mot 9 runstycken
tull, men för vår utförsel till Norrige är tullen nära 2 sk. i Svensk vigt och mynt.
Genom nedsättningen bortkastas, utan behof, en stats-inkomst, som bordt qvarstå, dä så
många nedsättningar i öfrigt måst af nödvändighet ega rum. Slutligen lemnar glastillverkningen
en vidsträckt arbets-förtjenst åt ett stort antal arbetare, utom glasbruken,
genom beredandet af rudimaterien ni. m.; — och som denna fabrikation således icke
är konstlad, eller för landet onaturlig, utan af sådan beskaffenhet, att den, äfven al
stats-ekonomiska skäl, bör njuta skäligt skydd, yrkar jag bibehållande af tull-satsen 2
sk. pr skålpund.u
Uti 3:dje, 4:de och 5:le punkterna häraf instämde Nils Larsson.
17:o af Riksdags-fulimäktigen Lars Gustaf Sandberg från Westerbottens län.
»Den lifsfråga för de norra länen, sorn både Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse och
flere motionärer underställt Rikets Ständers pröfning, frågan om sparrhuggningens hämmande
genom en förhöjd utförsels-tull, har beklagligen inom Utskottet blifvit bedömd
ur den frihandels-princip, som vill förneka samhällets rätt, att lägga några band på den
enskilda friheten, äfven då denna brukas, till det helas förderf. Äfven jag skattar högt
individens frihet, såsom vilkor för fosterlandets andliga och malerieia framåtskridande;
men obegränsad frihet föder sjelfsvåld, och detta upplöser samhället. Så är, efter nain
tanke, förhållandet med friheten att utöda landets skogar, .— denna egendom, hvartill
naturen skänkt generationerna endast nyttjande-rätten.
Icke vill jag förneka, att i mellersta och södra Sverige, likasom tillfälligtvis äfven
inom det norra, inskränkning af sparrars utförsel någon gång, må vara ganska ofta,
skulle störande och utan verkligt gagn för Staten ingripa i den förståndiga skogshushållarens
dispositionsrätt; men det känner jag och det kan icke förnekas, att inom de
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 3.
119
norra länen, der den gröfre sparrskogen behöfver från 160 tili 200 år för sin älervext,
der en hård natur erbjuder endast sparsamma utvägar för innebyggarnes bergning,
der de stora skogstrakterne, oskiftade emellan hemmanen, icke kunna bevakas,
att, säger jag, inom dessa län sparrhuggningen bedrifves med ett raseri, som, för ögonblickets
ofta brottsliga, alltid obetydliga vinst, lemnar kommande slägten för århundraden
i lära att sakna det endast med en klok skogshushållning möjliga vilkoret för
sin bergning. En hejdlös skogseld kunde icke mera förstöra landet, än de ofta försvarslösa
hopar af sparrhuggare, som der drifva sin landsförderfliga industri. Trädde
nu, om ock sent, lagstiftningen emellan och genom en hög utförsels-tull tillintetgjorde
denna industri, skulle den till full mognad sparade skogen för alla tider lemna innebyggarne
materialier för bjelk-exporl, sågverksrörelse, handsågning af plankor och skeppsbyggeri,
samt den stäfjade misshushållningen efterträdas af en för nalional-rikedomen,
likasom för den enskilde, betryggande och nyttig verksamhet, som, hvad nu icke är
händelsen, äfven egnade sig åt jordens odling, innan, genom skogens utödande, klimatet
blifvit så förderfvadt, att det fordom lönande jordbruket också i följd deraf klefve
omöjligt. Med innerlig öfvertygelse om de norra länens derpå beroende framtida väl,
bön faller jag bos Rikets Ständer, att åtminstone de af Kongl. Maj:t föreslagna tullbestämmelser
för utförsel af sparrar måtte varda godkände.»
18:o af Riksdags-fuilmäkligen A. J. Sandsted! från Jönköpings län. »Den ytterliga
ensidighet, hvarmed Utskottet vidtagit de liesta förändringar, hvilka nu i tulltaxan
blifvit föreslagna, nödgar mig att deremot anmäla en allvarlig reservation. Förändringarne
gälla icke en eller annan mindre vigtig fabriksgren; neji de gälla alla näringar
och i synnerlig grad landlmanna-näringen.
Vid innevarande riksdag arbetas i liera riktningar att förbyta jordbrukets ställning.
Hurudan bränvins-lagstiftningen blilver, är ännu obekant; men sannolikt synes
att derigenom stora brytningar beredas, hvilka våldsamt kunna ingripa uti beslående
förhållanden. Jag bade derföre både önskat och förväntat, att Utskottet heldre underlättat
än ökat landlmannens bekymmer i denna dessutom nog vådliga tid. Men det
bar gjort motsatsen; det har föreslagit lägre tullsatser på de flesta af jordbrukets alster,
på ost, smör, kreatur, kött m.m., i den öppet uttalade afsigt, att för konsumenten bereda
bättre pris på dessa lefnadsbehof. Men på hvilkens bekostnad skall detta lägre
pris åstadkommas, om icke på landtmannens, som då mäste nöja sig med ringare ersättning
för sina produkter? Det ser nästan ut som hade Utskottet endast haft till
ögonmärke, att skaffa lifsmedel för godt köp åt städernes arbetare, för att bespara dessas
husbönder pligten att gifva skälig arbetslön. Men bar dä landtmannen ingen rätt
lill lön för sina mödor, till möjlighet att bära sina skatter? Hvem är det dock, som
med sitt arbete ur jorden framlockar de grödor, deraf alla skola födas; hvem drager
tyngsta bördan för Statens bestånd, för fosterlandets försvar? Månne detta är stadsboen
med dess ringa skatter och bevillning? Nej, det är jordbrukaren; han, som under årets
och dagens alla tider mäste ifrigt arbeta för att plöja, så och skörda, för alt förse städerna
med föda, för att löna Statens tjenstemän; det är lian som underhåller landets
krigsmakt och ur hvars krets utgår det vida öfvervägande antalet af dess yngre försvarare.
Har då denna så talrika, så idoga, så fosterländskt sinnade samhällsklass ingen
rätt att se sina intressen beaktade? Eller bör dess välfärd och bestånd sättas åsido för
obilliga anspråk af städernas innevånare, hvilka företrädesvis simma i öfverflöd och veklighet?
Jag mäste fördenskull vidhålla mina i Utskottet yttrade åsigter, att samtlige
landtmanna-produkter må bibehållas vid nu gällande tullsatser.
Äfven jordbrukets binäringar hafva rönt samma omilda behandling. I stället för
hittills gällande förbud har å salpeter blifvit föreslagen en tullsats, hvilken, långt ifrån
120
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3.
att skydda den inhemska tillverkningen, tverlom synes egnad att den förstöra. Mången
torde ännu minnas de underslef, hvilka för omkring 40 år sedan med denna vara
bedrefvos. När denna artikel kan utifrån förskrifvas för omkring 3 R:dr B:ko pr
lisp. och tullen derå endast sättes till 1 R:dr, ligger deruti en stor frestelse att dermed
söka åtkomma det förhöjda lösningspris af 6 R:dr, hvilket Kongl. Maj:t nyligen, af omsorg
för de fattigare orterna, stadgat för i Sverige tillverkad salpeter. Utskottet tyckes
bär hafva förglömt den eljest ständigt åberopade grundsatsen, att motarbeta smuggferiet.
Äfven den väfnads-industri, som utgör hufvudsakliga näringsmedlet inom en talrik
befolkning i Westergöthlands magraste trakter, har blifvit lika hårdt och orättvist
behandlad.
Det synes mig fara värdt, att dessa mångtusende familjer, hvilka hittills genom
denna handaslöjd förvärfvat ett sparsamt uppehälle, skola genom nu föreslagna förändringar
beröfvas utvägen att sig försörja och sålunda nedsjunka i ett djup af oförvålladt
elände. Om de en gång dit nedstörtat, torde de sedermera icke lätt kunna räddas, och
jag för min del har åtminstone icke velat medverka till deras undergång.
Men äfven ur en annan synpunkt har Utskottet, efter mitt förmenande, högst
ovisligen förfarit. Statens inkomster bero till en ganska väsendtlig del af tull-uppbörden.
Men den nedsättning i tull-satserna, som Utskottet föreslagit, åstadkommer en
förminskning i denna uppbörd af omkring 400,000 R:dr, hvilken då från andra håll
måste fyllas. Yäl säger man, att genom lullnedsättningen dels lurendrejeriet skall hämmas,
dels en ökad import lemna riklig ersättning. Jag kan dock, hvad del förra angår,
knappast hoppas att den, som gjort lurendrejeri lill sitt yrke, skall derifrån afstå,
så länge någon vinst der står alt hemta, d. v. s. så länge någon tullafgift förefinnes;
och hvad den sednare förespeglade ersättningen vidkommer, förefaller det mig tydligt,
att en ökad införsel af utländska varor skall småningom undergräfva landets välstånd
och allt mera skuldsätta oss hos utländningen. Han öfversvämmar redan nu långt mer
än önskligt och nyttigt är vårt fosterland med glittrande fast odugliga lyxartiklar, som
förvekliga sinnena och utsuga Sveriges märg. Någon tillvext i detta onda vill icke jag
befrämja. Och när så är, synes mig också bättre, att nuvarande tullsatser, hvilka af
de förmögnare klasserna hufvudsakligen erläggas, få, till Statens gagn qvarstå, än att
genom deras nedsättning framtvinga en ökad bevillning, hvilken den egentliga rikedomen
nog vet alt sig undandraga, för att dermed belasta isynnerhet jordbruket. Jag önskar
alltså, alt nuvarande bestämmelser i tull-taxan i allmänhet måtte få qvarstå.»
Uti förestående reservation förenade sig E. F. Rydberg från Kalmar län, L.
G. Sandberg från Westerbotten, And. Pehrsson från Östergöthland, J. P. Danielsson
från Kalmar län, Anders Andersson från Östergöthland, Håkan Pettersson från Blekinge
län.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Förslag till TuMM- Tarna.
I. Turif för Införsels-tullen,
åtföljd af en särskild förteckning å varor, som äro vid införsel tullfria.
Qvantitet
Införsels-
Tullvärde.
för Tull-
Tull.
beräkningen.
Banko.
Il:dr
sk.
r.
Agal, arbetad:
R:dr
sk.
r.
8
16
—
oinfattad
1 skålp.
40
infattad, väges med infattningen och förtullas
såsom den.
1
16
*
Alabaster, arbetad, ej specificerad
1 skålp.
—
16
—
25
*
Alun, alla slag
17 lisp.
5
—
—
—
8
—
Anis
1 skålp.
—
2
—
20
*
Antimonium, spiesglans och regulus ....
1 skålp.
—
—
6
—
7
6
Apelsiner
1 skålp.
—
1
6
—
10
—
Arsenik, till införsel af Apothekare, och, efter
erhållet särskildt tillstånd af Kommers-kolle-
gium, för Fabriks-inrättningar
1 skålp.
—
—
6
1
32
—
Aska, pott-, raffinerad eller calcinerad . . .
1 lisp.
.—
8
Askar och Dosor tullbehandlas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå.
1
*
af sammansatta eller, såsom arbetade, ej spe-
cificerade ämnen
1 skålp.
—
8
—
40
—
Assa Foetida
1 skålp.
—
3
Aloe hänföres under Apotheksvaror.
Anchovis; se Fisk.
Argentan eller Nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 3.
Aska, Tenn- och Illy; se Tennaska.
Aska, Koppar-; se Kopparskrot.
Auripigment; se Färger, andra slag, ej specificerade.
1
o
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf.
Bil
Tull.
uko.
lt:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
å
—
*
Balsam, Kopaive-, Peruviansk och annan nalif
(Flaskornas vigt inbegripen)
1 skålp.
0
—
Band:
15
—
—
Sammets-
1 skålp.
2
24
—
30
—
—
Siden-
.
1 skålp.
5
—
15
—
—
Halfsiden
1 skålp.
2
—
Anm. Ingen skillnad i tullafgiften göres om
uti halfsidenband silket utgör blott en
ringa beståndsdel.
2
32
*
andra slag, derunder inbegripna sådana, hvari
Gutta percha, Cautschuk eller likartade
ämnen ingå
1 skålp.
32
—
10
—
—
Barometrar, med eller utan fodral .....
1 stycke
2
—
1
12
—
Bastmattor
1 lisp.
6
—
40
—
Beck  '
1 lisp.
10
—
20
—
Beckolja
1 lisp.
5
—
Ben, arbetade:
0
—
*
Elfen-
1 skålp.
1
24
—
1
16
—
Hvalfisk-
1 skålp.
—
12
—
36
—
andra slag
1 skålp.
—
9
—
40
—
Bensvart, Benkol eller Bister
1 lisp.
—
8
—
Bernsten, arbetad:
oinfattad
8
16
—
1 skålp.
—
40
—
infattad , väges med infattningen och förtullas
såsom den.
1
—
*
Bildhuggeri-arbeten af träd och Architektoniska
arbeten
1 skålp.
—
8
—
B/ecks/agare-arbetén, ej specificerade:
—
32
*
olackerade
1 skålp.
—
8
—
1
—
*
lackerade
1 skålp.-
—
12
—
Blommor :
50
—
—
arlificiela
1 skålp.
15
—
—
20
—
*
delar af arlificiela blommor
1 skålp.
5
—
Bly:
45
—
—
oarbetadt, i tackor elier rullar
1 skepp:d
—
24
arbetadt, ej specificeradt:
i
|
—
6
*
omåladt och olackeradt
1 skålp.
—
1
r>
—
24
—
måladt eller lackeradt
1 skålp.
1 lisp.
6-
—
32
*
Bh/erls
>—
8|-
Balsam, Riga-; se Uigabalsam.
Batist; se Väfnader.
Benspån, hänföres under spillning.
Bilder, andra slag än konstnärsarbeten; se
Slöjdvaror, ej specificerade.
Biscuit; se Porslin,
Bister; se Bensvart.
Blauholtz; se Färgträd.
Blomster, torkade, hänföras under Apotheksvaror.
Blonder; se Spetsar.
Förslag lill Tull-Taxa.
1 ’ 1 ~ '
■
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tutlberäkn.
Banko.
R:dr
sk.
r.
Blyertspennor:
R:dr
sk.
r.
20
—
Timmermans
1 skålp.
-
4
2
20
*
alla andra slag
1 skålp.
24
—
—
—
Blysocker
1 skålp.
8
30
—
*
Blår: Hamp- och Lin-
1 skepp:d
2
24
—
—
—
Block, Skri!-
1 kanna
16
—
—
30
—
Btuckpu!feer eller Substans
1 skålp.
6
—
. —
30
—
Bokstafsslätnplar samt Boktryck eller Stilar
1 skålp.
3
—
—
24
—
Bok- och Kopparsticks-svärta
1 skålp.
3
—
—
24
—
Borax
1 skålp.
1
—
2
—
—
Borstar
1 skålp.
24
2
—
—
Bouillon de poc.he
1 skålp.
20
—
Broderade arbeten:
1
32
Guld- eller Silfver-
andra slag, draga tull lika med det tyg,
hvarå broderiet är anbragt, med tillägg
af 20 procent för broderadt alngods,
1 lod
24
såsom Gardin tyger, Kläd nings tyger, m. m.,
samt 50 procent för fullfärdiga broderade
persedlar eller délar deraf, såsom Kra-
gar, Slöjor, Mancheller, färdiggjorda
eller i väder tillklippta klädningar, m. m.
Broder duk, Marle och Stramalj:
120
—
—
af Silke
1 skålp.
4
•—
10
—
—
af Silke med tillsats af annat material
1 skålp.
2
0
—
—
’ af LII
1 skålp.
1
—
20
—
af Papper
1 skålp.
—-
5
3
16
—
andra slag, enkla eller blandade ....
1 skålp.
—
32
Anm. Påbörjade eller halffärdiga Tapisseri-
arbeten förtullas lika med Duken, hvarå
de äro anbragte, med tillägg af 20 procent.
20
—
Brodérmönster
1 skålp.
—
5
—
Bröd:
8
*
af hvete
1 skålp.
—
2
—
4
*
andra slag
1 skålp.
—
1
—
Blyglete; se Glete.
Bokbindare-cloth, hänföres lill Väfnader.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokspån, hänföres under Spillning.
Bombasetl och Bombasin; se Väfnader, Ylle-.
Bomullslärft; se Väfnader, Bomulls-.
Borst; se Hår.
Buteljer; se Glas.
Bred- och Plattfisk; se Fisk, torr.
Bresilja; se Färger.
Brons; se iMetaller, sammansatte.
Bruneller; se Plommon.
Brynslenar; se Sten.
Buldan; se Väfnader, linne- och hamp-.
Bäfvergäll, hänföres under Apotheksvaror.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
4
Förslag till Tull-Taxa.
Q va
Tu
ntitet fiir
Inf.
Tull.
Tullvärde.
Iberäkn.
Banko.
R:dr
sk.
r.
Böcker:
R:dr
sk.
r
på Svenska tryckta:
skalp.
4
‘>0
*
oinbundne eller häftade
1
—
—
30
*
inbundna . .
1
skålp.
—
b
—
med inbundet, rent eller linieradt papper
draga lika tull som papperet, med tillägg
af 50 procent.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tull-  fria varor.)
Bönor:
1
skålp.
10
.
—
2
Åkerbönor af alla slag lika med Arter.
skålp.
3
90
1
—
8
19.
Caffe
■
1
skålp.
—
2
18
brändt och alla till caffe-surrogat användbara
skålp.
brända växter
1
—
4
—
3?
*
Campher:
1
skålp.
—
6
—
1
*
1
skålp.
—
12
—
32
Canel, Canelknopp och Cassia Lignea .
1
1
skålp.
—
8
—
40
Capris
skålp.
■—
0
—
4
Carcasser och Carcass-band
1
skålp.
1
—
—
1
39
.
Cardcmummor
1
skålp.
—
8
—
8
1
skålp.
—
1
b
1
32
1
skålp.
—
16
—
Caulsch.uk:
skålp.
12
2
_
arbeten deraf, i Taxan ej specificerade .
1
—
—
Chinabark:
1
skålp.
2
—
3
—
3
malen, till införsel af Apothekare . . . .
1
skålp.
—
24
8
7
1
skålp.
—
—
10
Chlorkalk
i
skålp.
1
—
l 1
,
Chocolad
1
skålp.
—
16
—
4
—
1
skålp.
-
—
8
Calmus, hänföres under Apotheksvaror.
Cambrick; se Väfnader, bomulls-.
Camelhår; se Hår.
Camelott; se Väfnader, ylle-. ,
Cantarider, hänföres under Apotheksvaror.
Cantiller; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Carmin; se Fiirger, andra slag, ej specificerade.
Caroll; se Tobak.
Casimir; se Väfnader.
Cassia Fistula, hänföres under Apotheksvaror.
Caltun; se Väfnader, bomulls-.
Chagrinskinn; se Hudar och Skinn.
Champignoner; se Svampar, ätbara.
Cheniljer; se Gulddragare- och Snörmakarearbelen.
Chlorsyradt Kali; se Salt, medicinskt.
Chrystall-arbelen; se Glas, ej specificerade.
Cbrystalli Tartari; se Vinsten.
Förslag till Tull-Taxa.
5
J
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
R:dr
sk
r.
R:dr
sk
r.
Cider, tullbehandlas lika med Vin.
3
16
i' ,
Ciment
1 tunna
16
—
7
6
Citroner
1 skålp.
1
6
—
40
Citronsaft
1 kanna
4
1
32
—
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra .
1 skålp.
—
8
—
7
6
Citronskal, torra
1 skålp.
—
1
6
3
-—
Cobolt-ma\m
1 skålp.
1
—
16
—
—
-metall
1 skålp.
4
—
6
32
—
Co effur er
1 stycke
1
32
,
1
—
*
Confilurer
1 skålp.
•—
12
1
—-
—
Conserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl
förvarade ätbara varor
1 skålp.
—
12
Coral/er, äkta, arbetade:
8
16
—
oin fattade
1 skålp.
—-
40
infattade, vägas med infattningen och för-
tullas såsom den.
—
10
—
Coriander
1 skålp.
—
2
—
13
4
Corinler
1 skålp.
—
2
8
—
32
*
Cubeber
1 skålp.
—
8
—
20
Dadlar
1 skålp.
—
4
Dekorationer, Plalder med tillbehör, äfvensom
Ornamenter, ej specificerade, tullbehandlas
lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de huf-
vudsakligen bestå.
—
10
Deglar
1 lisp.
—
3
25
Dref . ,
1 skepp.
1
Dricka •-
1
Porter
1 kanna
12,
24
01 och andra slag
1 kanna
—
6
2
Enbär  ]
1 tunna
20
Cinders, hänförcs under Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; se Inslrumenter,
Mathematiske &c.
Cocheriille; se Färger.
Cokes, hänföres under Stenkol.
Compasser; se Inslrumenler, Mathematiske &c.
Copal, tullbehandlas lika med Gummi.
Corderoy och Cordet; se Väfnader.
Cremortartari; se Vinsten.
Damast; se Väfnader.
Desman; se Muskus.
Dimity; se Väfnader.
Doffel; se Väfnader, ylle-.
Dosor; se Askar.
Drakblod; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Dräll; se Väfnader.
Dyfvelsträck; se Assa Foetida.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos, hänföres under Apotheksvaror.
Enbärsolja; se Oljor.
Essencer; se Oljor.
Eslamper, hänföras under Kopparstick.
6
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
R:dr
2
sk.
32
10-
32
8-
-40
16
32
15
40
8
10
20-
1
6
16
16-
12
32-
16
32
Eillis, med eller utan tillbehör, af sammansatta
eller såsom arbetade ej specificerade ämnen,
äfvensom Penningebörser *
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör:
seglande
ångfartyg . . . . ... . . .
Anm. lnköpssumman skall styrkas med auktionsprotokoll
eller annan åtkomsthandling,
hvilkas riktighet blifvit bekräftad
af offentlig myndighet, eller, der sådant
ej kan ske, af köparen medelst inför
domstol aflagd ed.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
Fenkål
. .
Fernissa
Fikon
Fi/ar och Raspar
Fingerborgar och Springar af andra ämnen än
guld eller silfver
Fisk:
saltad eller inlagd:
Anchovis, Sardeller och Thonfisk . .
Kabiljo, Långor och Torsk
Lax
. . .
Sill
Strömming
all annan
torr eiler rökt:
Gråsidor eller Seij
Lax och Ål
Långor och Torsk, med derunder inbegripne
Rotscher samt Klipp-, Stockoch
Platt- eller Bredfisk ....
andra slag
Fiskskinn, beredda
Fjäder, spritad
Qvantitet för
Tui I berak n.
Inf. Tull.
Banko.
1 skalp.
för hvarje )
100 R:dr af
köpesuinm. j
för hvarje j
100 11:dr a,f
köpesumm. ]
1 sltålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp.
tunna
tunna
tunna
tunna
tunna
1 lisp
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
1 skålp.
1 lisp.
R :dr
sk.
32-
10
2-
3-
2-
4!-
I
16-
8-
6-
16-
16-
16-
6
-30-
8-
12
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Faijence; se Porslin.
Felb; se Väfnader.
Filtar; se Väfnader.
Fillrcrslenar; se Sten.
Fiskben; se Ben.
Förslag till Tull-Taxa.
7
Tullvarde.
Qvantitet för
Tullberakn.
Inf. Tull.
Banko.
R;dr
sk.
r.
Fjädrar, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Flaskfoder förtullas lika med det ämne,' arbetadt,
hvaraf de beslå.
Anm. Flaskorne med deras innehåll förtullas sär-  skildt.
R:dr
sk.
r.
12
Flint or, huggna, utom Agat
Flyttsaker, bestående af gamla och brukade hus-  geråds- eller andra lösöre-persedlar (hvilkas
införsel, äfven såsom nya, ej genom denna
Taxa är i allmänhet medgifven tullfritt eller
emot tull af högst 10 procent af värdet), när
de vid införseln, på särskild anmälan hos
General-Tull-Stjrelsen, pröfvas icke öfverstiga
egarens behof
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
1 skålp.
100 R:dr v.
10
1
3
—
—
Fläsk
1 lisp.
—
18
—
—
24
—
Fnöske, beredt
. . • ■ . .
Foglar, slagtade:
1 skålp.
•—
6
—
12
u *
1 skålp.
-—
1
6
—
24
*
insvllade eller rökta
. . .
1 skålp.
—
3
—
i
—
Folier, Tenn- eller Stanniol
1 skålp.
—
4
—
1
Formar, Krukor och Potten för sockerbruken .
1 skålp.
—
—
2
.—
10
*
Tryck- och Pappers-
1 skålp.
—
1
—
2
—
*
Fosfor
Frukter och Bär, ej specificerade:
1 skålp.
8
4
—
friska
1 tunna
—
36
36
—
inlagda i bränvin eller ätlicka
1 skålp.
—
9
3
16
torra . '
1 lisp.
—
32
5
—
1 skålp.
—
1
—
24
—
Fyrverkeri-arbeten
Färg er och Färgningsänmen;
1 skålp.
—
6
10
Blyhvitt, Zinkhvitt och Cremserhvitt . . .
1 skålp.
—
1
8
—
3
—
Bresilja, raspad eller malen
1 skålp.
—
—
6
Fjedrar, ur-; se delar af Ur, ej specificerade.
Flaggduk; se Väfnader, ylle-.
Flanell; se Väfnader, ylle-.
Flor; se Väfnader.
Flolthollz; se Korkbark.
Flugor, Spanska, hänföras under Apolheksvaror.
Flädersaft, hänföres under Apolheksvaror.
Flätor lill hattar; se Hallflätor.
Fogellim; se Lim.
Foglar, preparerade lill naluralie-samlingar,
hänföras till Naturalier.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakarearbcten.
Fris; se Väfnader, ylle-.
Frukter, insyltade; se Confiturer.
Får; se Kreatur.
Fällar; se Hudar och Skinn, Pelsverk.
8
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf
Ba
Tull.
nko.
Ridr
sk.
4
r.
Färger och Fårgningsämnen:
Catechu eller Terra Japonicä
1 skålp.
Kuli
sk
r.
2
3
16
*
Cochenille
1 skålp.
b
16
—
Fernbock, raspad eller malen
1 skålp.
6
2
10
Gul- och Ljusocker eller Kyllerfärg samt Oc-
kergelb och Brunocker
Gurkmeja eller Curcuina
1 skålp.
1 skålp.
2
4
3
—
—
Indigo
1 skålp.
2
12
—
Krapp, Rothe eller Lithzari
1 skålp.
4
8
—
Mönja * •
1 skålp.
—
8
5
—
Quercitron
1 skålp.
—
2
5
—
—
Rödfärg
1 tunna
1
—
1
—
Safflor ....
1 skålp.
1
b
5
—
Sandel, malen
1 skålp.
—
6
—
10
—
Sappan, malen
Schiittgelb j .
1 skålp.
—
6
—
7
—
1 skålp.
—
8
—
28
—
Spansk gröna
1 skälp.
2
—
—
4
—
Stocklack
1 skälp.
—
2
4
—
Sumack
1 skålp.
—
4
5
—
Umbra
1 skålp.
—
4
.
5
—
Vau eller Gaude
1 skälp.
—
—
2
—
5
—
Wejde
1 skålp.
—
—■
2
—
3
*
Ängskära
1 skålp.
—
—
2
i
—
—
Jordfärger, ej specificerade ......
1 skålp.
—
—
2
i
—
—
Andra slag, ej specificerade
1 skålp.
—
2
—
i
32
3
—
Anm. Färger, med olja eller annorledes beredda,
må införas mot den för råämna^ stadgade tull.
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfven-  som färger i Musslor, Glas o. s. v. . . .
Anm. Något afdrag i vigten göres ej för lådan,
glaset, musslan eller annat tillbehör.
Gallmeija
1 skålp.
1 skålp.
—
8
2
—
24
—
Galläpplen
1 skålp.
—
—
8
40
32
*
Gardiner, Rull-, af bomulls-, linne- eller hamp-
väfnad, målade eller tryckte
Garn :
Bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:
ofärgadt
1 skålp.
1 skålp.
10
4
i
32
*
färgadt: Turkiskt rödt
1 skålp.
8-
i
24
*
allt annat
1 skålp.
12
Anm. I händelse hos vederbörande Tulltjensteman
villrådighet uppstår, huruvida icke en under
Galangarot, hänföres under Apotheksvaror. | Galoner; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Förslag till Tull-Taxa.
9
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
1
sk.
32
r.
Garn:
benämning af dubbleradt bomullsgarn angif-  ven vara rätteligen bör till bomullstråd hän-  föras, åligger godsegaren, såsom vilkor för
lillgodonjutande af de för dubbleradt bomulls-  garn stadgade lägre lullumgälder, med sak-  kunnige personers, efter besigtning å godset,
afgifna betyg styrka, alt varan utgör garn
af sistnämnde beskaffenhet.
Cam el-:
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt
1 skålp.
R:dr
sk.
4
r.
2
24
—
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt . .
1 skålp.
—
10
—
1
16
—
Gorder- eller Sejler
1 skålp.
—
12
—
2
_
*
Ull-, alla slag:
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt
1 skålp.
8
—
2
24
—
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt . .
1 skålp.
—
10
—
1
16
*
Linne-:
ofärgadt . . . .
1 skålp.
12
—
2
—
*
färgadt
1 skålp.
—
18
•—
—
32
—
Segel- och Bind- . . . . ,
1 skålp.
—
6
—
20
*
Anm. För garn, sammantvinnadt eller dubbleradt
af till färg och råämne olika garnsorter,
hvilka hvar för sig i tvinnadt eller dubble-  radt skick draga olika lull, beräknas inför-  sels-tullen, så vida varan till minst hälften
utgöres af den garnsort, hvarför den lägre
, tuilafgiften är bestämd , efter medelbeloppet
af hvad i Taxan tinnes utsatt för hvardera
garnsorten särskildt, då den i tvinnadt eller
dubbleradt skick inkommer.
Gevär:
Dubbelbössor
1 stycke
4
10
-
*
Énkla bössor
1 stycke
2
—
5
—
*
Pistoler, Puffertar och Terzeroler ....
1 par
1
—
1
*
Delar af gevär förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de bestå.
Gipsarbeten, ej specificerade
1 skålp.
8
Glas:
Buteljer, Bunkar, Burkar och Flaskor, (Ka-  rafiner och pressade eller slipade Flaskor
härunder ej inbegripna):
32
1
32]—*
till och med £ kanna . . . . .
100 stycken
—
—
Gaze; se Väfnader. Gjulstenar; se Sten.
Gentianarot, hänföres under Apotheksvaror.
Bil. till Bev.-Vtsk. Bet. N:o 3..
2
10
Förslag till Tull-Taxa.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
TuUvarde.
Tullberiikn.
Banko
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Glas:
Buteljer, Bunkar, Burkar och Flaskor, (Kara-
finer och pressade eller slipade Flaskor
,
härunder ej inbegripna):
7
—
*
deröfver till och med \ kanna
100 stycken
1
36
14
—
af större rymd
100 stycken
3
24
—
—
5
*
Fönster-, alla slag .
1 skalp.
l
6
—
24
—
Ljuskron-
.
1 sk alp.
—
4
2
32
Optiska, lösa och oinfattade
1 skålp.
—
20
—
—
5
*
Patent- och Glastakpannor
1 skålp.
—
1
G
Spegel-:
—
8
*
rå och oslipade, eller s. k. glasämnen .
1 skålp.
' —
1
G
■—
12
*
slipade, ofolicrade
1 skålp.
—
2
G
,—
24
*
folieradc
i skålp.
—
G
2
—
Ur-
1 skålp.
—
12
—
1
—
—
andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade
1 skålp.
—
8
—
Glas finsser:
'
1
24
oslipade
1 skålp.
—
18
3
—
slipade, oinfattade .
1 skålp.
—
24
—
infattade, vägas med infattningen och
förtullas såsom den.
1
—
Glasvaror, försedda med flätning, sorn icke ut-
gör varu-emballage . . .
1 skålp.
—
8
—
—
7
Glete eller Glitt, alla slag
1 skålp.
—
—
8
—
G
Grijf/ar, af sten
1 skålp.
—
1
—
G
Gryn, alla slag, utom af spanmål
1 skålp.
—
1
G
40
—
—
Gräsmattor och Gräsrep
1 skepp:d
4
—
—
Guld:
20
—
arbetadt
1 lod
1
—
—
1
—
hok-, äkta
1 lod
—
8
—
—
4
—r-
oäkta
1 lod
—
—
8
Anm. Vigten för pappersbladen, emellan
hvilka guldet ligger,, inberäknas.
1
12
*
musiv-, puder eller unsen- . . . . . .
1 lod
—
10
—
Glasögon, Lorgnetlcr och andra monlerade
Optiska glas; se Instrumenter, Mathcmaliska,
Optiska etc.
■Glaubersalt; se Salt.
Grains d’Avignon; se Färger, andra slag, ej
specificerade.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Granat-äpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Gryn af Spanmål; se Spanmål.
Guilarrer; se Instrumenter, Musikaliska.
Guld, Spinn-; se Tråd.
Guldtyg; se Väfnader, siden-.
Förslag till Tull-Taxa.
11
Tullvärile.
Qvantitet för
Tullberakn,
Inf. Tull.
Banko.
Itnlr
sk.
r.
Gu/ddragare-ar helen af guld eller silfver:
Cantiller och Pailletler:
lt:dr
sk.
r.
—
40
—
tikla eller halfäkta
1 lod
—
4
—
25
oäkta
Fransar, Galoner, Gramaner, Aiguilletter,
Snören och andra ej specificerade:
1 lod
•2
6
1
32
—
äkta eller halfäkta
1 lod
■—
16
1
—
—
oäkta
1 lod
—
10
—
—
30
*
Gummi, alla slag, ej specificerade . . . . .
Gutta percha:
1 skålp.
—
—
8
2
—
—
arbeten deraf, i Taxan ej specificerade . .
1 skålp.
—
12
' —
9
—
Harjet, alla slag
1 skålp.
—
3
—
2
32
—
Halsduksvalkar
1 skålp.
—
32
—
50
—
—
Hampa, häcklad
1 skepp:d
—
24
12
—
Handskar, alla slag
1 skålp.
2
—
1
—
*
Harts
Hallar :
1 lisp.
—
8
—
4
10
—
*
af siden eller annan väfnad, samt i allmän-  het monterade fruntimmershattar . .
1 slycke
1 stycke
1
2
24
G
—
af ull, hår eller silke
1 stycke
2
—
—
2
—
:*
af läder, fiskben, papper, träd eller rötter m. m.
1 stycke
—
24
—
10
*
Hattjlälor af halm eller strå
Haltformar och Hallstommar af filt, med eller
utan styfning, tullbebandlas lika med den
filtväfnad, hvaraf de bestå.
1 skålp.
1
—
8
—
Honung
Horn, arbetadl:
1 skålp.
1
—
—
12
—
platter
1 skålp.
1
—
2
—
—
knappar
1 skålp.
1
12
1—
4
andra slag
Hudar och Skinn:
ej hänförliga lill pelsverk:
1 skålp.
—
16
—
oberedda: torra, osaltade . . . .
1 skålp.
—
1
10
10
*
saltade ......
1 skålp.
—
1
. —
8
—
våtsajtade och andra slag . .
beredda eller läder:
1 skålp.
8
1
4
—
*
hvita samt sämskade Hudar och Skinn
Karduans-, Pergaments-, samt färgade,
pressade eller tryckta Skinn
1 skålp.
1 skålp.
12
36
—
Gummi Elasticum; se Cautschuk.
Gummi Gutta; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Gäss, hänföres under Foglar.
Ilandlverkeri-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harpoes; se Hartz.
12
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
R:di
sk
r.
Hudar och Skinn:
ej hän förliga till Pelsverk:
beredda eller läder:
1 skålp.
1
32
—
lackerade Hudar och Skinn
2(
) —
3
16
—
finare Skinn, för tillverkning af handskär
samt portfölj- och etui-arbeten, efter
pröfning af behofvet och med särskildt
1 skålp.
tillstånd af Kommers-kollegium . . .
Sulläder '. '
16
1
—
—
1 skålp.
12
2
—
—
andra slag, ej specificerade Hudar och
1 skålp.
Skinn
24
Pelsverk:
oberedda:
1 skålp.
—
16
*
Get- och Skälskinn
—
3
__
Får- och Lammskinn:
1 skålp.
2
32
.*
grå Krimska samt svarta
—
16
—
—
24
*
andra slag
1 skålp.
—
4
—
2
16
*
Jerf- eller Filfras-, Lo-, Ren-, Räf-, Sjupp-
1 skålp.
och Vargskinn
.—
12
—
5
*
andra slag
beredda, mer eller mindre, eller betade
och till s. k. säckar hopsydde, införtullas
med 25 procents förhöjning uti den för
oberedda här ofvan utsatta tull.
Fullfärdiga persedlar, med pelsverk till öf-  vertyg, såsom Skinnpelsar, Muffar, Roas,
m. m., tullbehandlas lika med beredda
pelsverket, hvaraf de beslå, med tillägg
af 50 procent.
1 skålp.
32
5
—
Humle
1 lisp.
i
—
—
—
18
Hår: häst- eller tagel . . . .
1 skålp.
—
2
—
—
40
nöt-
1 lisp.
—
6
13
16
Hår- och Tagel-arbeten, med eller utan infatt-
ning och lås
1 skålp.
2
32
2
*
Häcktor, Hakar och Hyskor
Hängslen och delar deraf:
1 skålp.
24
6
af siden eller halfsiden
1 skålp.
11
>4-
2
andra slag
1 skålp.
14-
Anm. För spännen och ringar medgifves icke
något afdrag i vigten.
Husblås; se Lim. I Hästar; se Kreatur.
Hållrot; hänföres under Apotheksvaror. | Höns; se Foglar.
Pörslag till Tull-Taxa.
13
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Ingefära :
1 skålp.
10
—
9
—
torr ; .
—
1
1
16
—
insyltad
Inslrumenter:
1 skålp.
16
Fältskärs-, Mathematiska, Optiska, Fysiska
och Navigations-, med eller utan fodral:
-
3
Ht
Cirklar, Passare och Cirkelbestick, Glas-
ögon och Lorgnetter
1 skålp.
—
24
—
3
*
alla andra slag monterade optiska glas,
1 skålp.
samt instrumenter, ej specificerade .
—
10
—
Musikaliska:
1 stycke
10
Fleuter, Oboer och Klarinetter ....
1
10
—
10
Guitarrer och Lutor .
1 stycke
2
—
—
4
,.
:
Violer
1 stycke
1
—
—
16
32
Violonceller och Contrabaser
1 stycke
3
16
—
20
—-
Waldhorn och Trompetter
1 stycke
4
—
—
25
Trummor och Pukor . . '
1 par
5
—
—
50
Klaver och Positiv
1 stycke
16
32
—
75
• .
Harpor
•
1 stycke
15
—
—
250
—
Fortepiano, tafel-
1 stycke
50
—
—
500
flygel-
1 stycke
100
—
—
6
32
Speldosor ^ •
Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller
sköldpadd, tullbehandlas hela dosan såsom
arbeten af nämnde slag.
Ej specificerade, förtullas lika med sådane
bland ofvanuppräknade, hvarmed de
närmast kunna jemföras.
Anm. Särskildt inkommande tillbehör förtullas
.efter ts procent af värdet.
Inventarier, Skepps-:
1 stycke
1
16
nya, ej specificerade, icke hänförliga till hus-  gerådssaker eller beklädnadspersedlar .
100 R:dr v.
b
—
—
brukade å förolyckade eller sjöskadade ut-
1 100 R:dr af 1
ländska fartyg
} auktions- \
b
—
—
I inrops- i
\ summan /
—
9
—
Ister, Svin- eller Gås-
1 skålp.
—
2
—
Indigo; sc Färger.
Insekter, tullfria såsom Naturalier.
Instrumenter, handtverks-; se Verktyg.
Ipecacuanha, hänföres under Apotheksvaror.
Jalapparot, hänföres under Apotheksvaror.
Jean; se Väfnader, bomulls-.
Jern, Gjutgods till Machinerier och delar deraf;
sc Redskap och Machinerier.
14
Förslag till Tull-Taxa.
■
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf.
Tull.
lill ivard e.
Banko.
R:dr
sk.
r.
Jern:
gjutet:
-
R:dr
sk.
r.
G
*
Tack- och Barlast- ........
1 skepp. stäp. v.
1
—
32
Bomber och Kulor, champlunerade till visst
mått och renfilade, Kanoner, Stycken,
Nickhakar och Mörsare, stämplade'
och borrade, samt finare och gröfre
Lavetter
1 skepp. stäp. v.
G
—
—
9
—
—
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
ostämplade och oborrade ....
1 skepp. stäp. v.
3
1
20
—
i*
Grytor, Pannor, Kittlar, Kakelugnar, Gal-  lerverk samt aptérade Stolpar och
Ledstänger dertill, och Slussportar
1 skepp.stäp.v.
4
—
9
*
Hällar, Lod och Lödjor
1 skepp. stäp. v.
2
—
6
*
Kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och
Kulör
Gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
1 skepp.stäp. v.
1
—
-
—
6
*
gröfre; såsom Mortlar, Strykjern, Press-
'
jern, Axlar och Tappar, Balancer, m. m.
1 skålp.
—
1
4
1
*
finare; såsom Basreliefs, Blomstervaser,
Byster, Fruktskålar, Lampor, Ljus-  stakar, Medailloner, Pappershållare,
Presenterbrickor, Korgar, Rökelsekar,
Urställningar, m. m., med eller utan
målning eller lackering
1 skålp.
12
—
3
J *
Bijouteri-arbeten; såsom Bröstnålar,Kors,
Ringar, Sigiller, Spännen, Ur- och Hals-
kedjor, Urhakar m. m
1 skålp.
3G
—
12
*
Knappar, olackeiade eller lackerade .
smidt eller valsadt:
1 skålp.
3
40
—
*
Ankare .
1 skepp. stäp.v.
3
16
—
35
—
*
Kettingar med länkjernets diameter af 1®
28
tum och derunder
1 skepp. stäp. v.
2
—
—
*
öfver 1| tum
1 skepp. stäp. v.
1
24
—
50
—
*
Draggar, Ärmbultar, Hammare, Roderjern,
IG
Skeppsknän och Smedjestäd . . .
1 skepp.stäp. v.
5
—
—
—
—
Stång-, Platt-, jj- tum tjockt och deröfver,
under 12 tums bredd och öfver | tums
fyrkant
L skepp. stäp. v.
2
24
14
—
—
Smältstycken .
1 skepp, stap.v.
i!
24|
Jern, pläteradt; se Metaller, sammansatta. [ Jerntråd; se Tråd.
Förslag till Tull-Taxa.
15
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
It: dr
sk.
r.
Jern:
smidt eller valsadt:
R:dr
sk.
1*.
20
■
Band- och Platt-, under -§ tums tjocklek,
Bult- och Galler- samt Sänksmide,
rundt eiler kantigt, knip- och fyrkant-  af | tum och derunder, Skär- och
Klippjern
1 skepp.stäp.v.
2
24
—
Plåtar:
oförtente:
30
—
*
£ tuni tjocka och deröfver ....
1 skepp. stäp. v.
3
10
25
—
*
under * tum tjocka
I skepp. stäp. v.
4
—
80
—
*
förten te
1 skepp. stäp. v.
3
—
33
10
*
Spik af två tums längd och deröfver . .
1 skepp. stäp. v.
5
—
all annan Spik samt allt annat Manufaktur-
och Handtverkssmide, ej specificeradt:
1
—
*
opoleradl
1 skålp.
—
12
1
24
*
poleradt eller lackeradt
1 skålp.
—
18
8
—
—
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt ....
1 skepp.stäp. v.
1
10
—
10
—
Jäst, comprimerad
1 skålp.
—
1
—
4
—
Kakel, alla slag
1 skålp.
—
1
hålk:
—
32
—
osläckt . . .
1 tunna
.—
8
3
10
—
släckt
.
1 läst
.—
40
—
.—
24
_*
Kardor och Kardlädei1
1 skålp.
—
3
—
Kemiskt teckniska prceparater, i Taxan ej spe-
cificerade:
till införsel för fabrikernas behof, efter
särskild anmälan hos Kommers-kollegium
1
och af detsamma lemnadt tillstånd . .
100 R:dr v.
5
—
för Medicinska behof; se Apotheksvaror,
ej specificerade.
1 skålp.
10
—
Kimrök
—
2
24
*
Kli, af andra ämnen än spanmål
1 lisp.
—
5
Kläder, gång-, ej specificerade, införtullas med
1
50 procents förhöjning i den tull, som är
|
bestämd för tyget, hvaraf persedeln hufvud-
Jordfrukter; se Frukter.
Jufler; se Hudar och Skinn.
Kalkoner; se Foglar.
Kammarduk; se Väfnader.
Kanoner; se Jern.
Karduan; se Hudar och Skinn.
Kedjor till innanverk i fickur; se Ur-delar, ej
specificerade.
Kirsbär; se Frukter och Bär.
Kli af Spanmål; se Spanmål, malen, mjöl.
Klinker; se Tegel.
Klippfisk; se Fisk, torr.
Kläden; se Väfnader, ylle-.
Klöfvar, hänföras under Horn, oarbetadt.
16
Förslag till Tull-Taxa.
TullvUrde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tu
Ba n ko
li.
K: dr
1
sk.
32
r.
*
sakligen består, samt med 100 procents för-  höjning i samma tull, om persedeln är för-  sedd med Spetsar, Blonder, Galoner eller
Broderier.
Anm. Uppstår svårighet alt bestämma hufvud-  beståndsdelen, tages till beräkningsgrund det
material, som drager högsta lullafgiften.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
Knallhattar
1 skalp.
It:dr
sk.
20
r.
1
24
*
Knapergall och Ekollon, malen eller omalen
1 lisp.
—
3
—
2
6
*
*
Knappar at sammansatta eller såsom arbetade
ej specificerade ämnen
Knif var:
Bak- och Penn-, med eller utan fodral . .
1 skålp.
1 skålp.
1
16
—
1
—
*
Tälj-, Sjömans- eller gröfre arbets- .
1 skålp.
—
12
_
1
16
Bords- och andra slag, ej specificerade, samt
Gafflar:
med trä- eller hornskaft
1 skålp.
16
0
32
*
med skaft af annat-ämne .....
1 skålp.
—
32
75
,
Koppar:
rå
1 skepp. stäp. v.
1
125
166
166
32
32
—
gårad
smidd, valsad eller gjuten:
Plåtar och andra ämnen för ytterligare
bearbetning
Bleck och Spik till fartygs förhydning .
1 skepp.stäp. v.
1 skepp.stäp. v.
1 skepp. stäp. v.
4
6
1
32
32
—
30
*
Andra helfärdiga arbeten
1 skålp.
—
6
3
—
—
Kopparnickel
1 skålp.
—
24
100
20
*
Kopparskrot eller gammal och brukad Koppar
samt Kopparaska
Kopparstick, Estamper och Lithografiska arbeten:
oinfattade
1 skepp. stäp. v.
1 skålp.
3
16
5
10
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
Korgar och Korgrnakare-arbeten:
af oskalade q vistar och spån
1 skålp.
2
—
40
—*
af skalade, men oklufne qvistar . .' .
1 skålp.
—
8
3
*
af klufvet vide eller strå, rör och andra
finare slag
1 skålp.
-
36
Knappnålar; se Nålar.
Knytningar; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Kolsyrad Natron eller renad Soda; se Soda.
Kopparrök; se Vitriol.
Kopparsticks-svärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Korf; se Metwurst.
Förslag till Tull-Taxa.
17
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tutlberäkn.
Banko
U:dr
sk.
r.'
R:dr
sk.
r.
1
—
Korkar, skurne
1 skålp.
6
40
—
—
Kort: spel-
1 gross
12
24
Anm. Korten böra, efter skedd lullbehandling,
af Packhus-Inspektion eller Tullkammare af-
lemnas till vederbörande myndighet, som
åligger att ombesörja Bevillnings-afstämplin-
gen, innan korten till egaren utlemnas.
Kreatur:
133
16
—
Hästar, utom Hingstar
1 stycke
10
—
50
—
—
Oxar
1 stycke
2
—
30
—
—
Kor och Ungboskap
1 stycke
1
—
—
15
—
—
Kalfvar
1 stycke
24
—
15
—
—
Svin, utom Fargallar
1 stycke
—
24
—
3
16
*
Andra fvrfotade
1 stycke
—
16
—
Anm. För Slokreatur, som, med Kommers-kollegii
särskilda tillstånd, införas till racers förbätt-
rande, erlägges fjerdedelen af den i Taxan
utsatta tull.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor.)
Krita :
Hvit och Kritsten:
2
—
—
omalen
1 tunna
—
5
—
5
—
malen
1 tunna
—
24
—
4
—
Röd och Svart
1 skålp.
—
—
6
4
—
*
Krokar till fiske
1 skålp.
—
12
—
12
—
Krukmakare-arbeten, ej specificerade ....
1 skålp.
—
3
—
—
20
*
Krut
1 skålp.
—
4
—
12
—
—
Kummin
1 tunna
2
—
—
2
—
—
Käppar, alla slag
1 skålp.
—
32
—
Kött:
1
24
saltadt
.
1 lisp.
—
8
—
2
32
*
alla andra slag
1 lisp.
—
20
—
1
—
—
Lack
1 skålp.
—
12
—
3
—
—
Lackerade arbeten, ej specificerade ....
1 skålp.
1
—
—
Kransögon, hänföres under Apotheksvaror.
Kypert; se Väfnader.
Käpptoffsar och Snoddar; se Snörmakare-arbeten.
Lacca, Gummi; se Gummi.
Lackerade arbeten:
af Bleck; se Bleckslagare-arbcten.
af Bly; se Bly, arbetadt, måladt eller
lackeradt.
Lackerade arbeten;
af Läder; se Läderarbelen.
af Papp; se Papparbeten,
af Tenn; se Tenn, arbetadt, lackeradt.
af Träd; se Trädvaror, arbetade, ej spe
cificerade.
af Zink; se Zink, arbetad, målad eller
lackerad.
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 3.
3
18
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
8
r.
*
Lackmus
1 skålp.
R:dr
sk.
1
r.
2
—
6
—
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
—
1
—
—
16
—
Lakrits
1 skålp.
—
2
—
7
—
Lakritsrot eller Glycyrrhiza
1 skålp.
—
—
8
3
5
—
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämna,
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen hestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskildt
efter hvad för glas, andra slag, är bestämdt.
Leksaker eller Nitra b er g er k ram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller
utan betsning, målning eller lackering .
andra slag förtullas lika med det ämne, ar-  betadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Likör er
1 skålp.
1 kanna
1
2
24
—
5
Lim :
Husblås
1 skålp.
16
12
*
andra slag
1 skålp.
—
3
4
_
Lin:
ohäckladt . . .
1 lisp.
12
8
—■
häckladt .
1 lisp.
—
24
12
,
Ljus:
Talg-
1 skålp.
4
—
32
*
Stearin- och Margarin-
1 skålp.
—
y
—
40
—
Vax-, gula
1 skålp.
—
16
1
12
—
hvita och Spermaceti-
1 skålp.
—
20
1
12
—■
alla andra slag
1 skålp.
—
20
1
Ljuskronor, eller delar deraf, ej specificerade,
förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, och utan afdrag i
vigten för påsatta glas.
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen)
1 skålp.
12
—
8
—•
Lunta
1 skålp.
—
2
-
2
—
—
Läderarbeten, ej specificerade
1 skålp.
—
24
1
—
—•
Lök, alla slag, ej specificerade
1 lisp.
—
10
10
—
—
Mais
1 tunna
—
12
■idllll j UcrUld ] 8(3 iUCldlJ
■ampvekar; se Vekar.
■alun eller Trådband; se Metaller,sammansatta,
■evanlin; se Väfnader.
■imoner, friska; se Cilroner.
salta; se Frukter, inlagda.
■imonsaft; se Citronsaft.
■inon; se Väfnader.
Linser; se Spanmäl.
Läder; se Hudar och Skinn.
Lärft; se Väfnader.
Machinerier, ej specificerade; se Redskap.
Magnesia, hänföres under Apolheksvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Malm, Cobolt-; se Cobolt-malm.
Manchester; se Väfnader, bomulls-.
Förtlag till Tull-Taxa.
19
Tu 1 Ivard e.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
K: dr
sk.
15
r.
Mandel
1 skålp.
R:dr
sk.
3
r;
-—
16
—
Masker
1 stycke
—
4
—
24
*
Mattor af strå eller rotter
1 skålp.
—
6
133
166
16
32
—
Metaller, sammansatta:
Marin-metall, eller annan komposition, i form
af bleck eller spik, till förhydning af
fartyg
Messing:
oarbetad, Latun och Trådband inbegripne
1 skepp.stäp. v.
1 skepp. stäp. v.
1
33
16
16
1
arbetad, alla slag, gjuten, smidd eller
pressad, oäkta Lahn derunder inbe-  gripen :
utan beläggning med annan metall .
1 skålp.
16
3
—
—
förgyld
1 skålp.
—
36
2
—
—
andra slag .........
1 skålp.
—
24
200
Anm. Gördelmakare-arbeten, deri Tenn eller
Zink ingå, förtullas såsom Messing,
arbetad.
Alla andra slag:
oarbetad
1 skepp.stäp. v.
33
16
3
*
arbetad:
förgyld
1 skålp.
36
2
*
andra slag
1 skålp.
—
24
100
16
*
Skrot, samt gammal och brukad metall, sam-  mansatt, alla slag
Metwurst
•
1 skepp. stäp. v.
1 skålp.
16
32
4
—
1
Mjöd
1 kanna
1?
18
•
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej
kunna inbegripas under Spanmål eller hän-  föras till Medlcinalier
1 skålp.
_
6
Manna, hänföres under Apolheksvaror.
Manufaktur-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marin-metall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; so Wismut.
Marle; se Brodérduk.
Marmor; se Sten, ej specificerad, arbetad.
Mastix, tullbehandlas lika med Gummi.
Mattor, bast-; se Bastmattor.
golf-, af ull; se Väfnader, ylle-.
af andra ämnen, lackerade eller
fernissade; se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Merinos; se Väfnader, ylle-.
Messing; se Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Mikroskop; se Instrumenter, Optiska.
Mineralier för Naluraliesamlingar; tullfria, såsom
Malmstuffer.
Mjöl af Spanmål; se Spanmål.
Modeller; se Tulltaxe-underrättelserna §. 13.
Moll; se Väfnader, bomulls-.
Morinos; se Väfnader, ylle-.
Mos, Enbärs- och Fläder- samt Mullbärssaft,
hänföres under Apotheksvaror.
20
Förslag lill Tull-Taxa.
Tull
värde.
Qvantitet för
Tuttberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
li:dr
1
sk.
24
r.
Munlack
1 skålp.
R:dr
sk.
18
r.
1
32
—
Muskött, torr
1 skålp.
—
8
—
2
—
*
Muskottblomma
1 skålp.
—
12
i
—
—
Musslor, insyltade eller saltade
1 kanna
—
12
—
1
—
*
Nattsäckar
1 skålp.
—
12
24
*
Nejlikor .
1 skålp.
—
5
—
4
*
Nålar:
Bröstnålar af sammansatta eller, såsom arbe-  tade, ej specificerade ämnen:
förgylde eller försilfrade ....
1 skålp.
36
3
—
*
andra slag
1 skålp.
—
24
—
2
32
*
Knapp-, Sy- och andra slag
1 skålp.
—
12
—
6
Nät, alla slag, förtullas filta med det garn, hvar-  af de äro gjorda, med tillägg af 50 procent.
Nötter:
Kokos-
1 stycke
1
—
12
—
Hassel-, Val- och andra slag
1 kanna
—
2
1
32
—.
Oliver
1 kanna
—
12
—
G
*
Oljor:
Feta:
Born-, Hamp-, Palm- och Spermaceti- .
1 skålp.
6
1
3
G
16
*
*
andra till Apotheksvaror ej hänförlige,
eller eljest icke specificerade slag .
Flygliga eller Essencer, ej specificerade (11a-
skornas vigt inbegripen)
Ost, alla slag
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1
1
5
—
6
—■
Papp
1 skålp.
—
—
6
Mosaik-arbelen; se Slen, ej specificerad, arbetad.
Muddar; se Vantar.
Muffar; se Hudar och Skinn.
Murklor; se Svampar, ätbara.
Mursten; se Tegel.
Musikaliska Inslrumcnter; se Instrumenlcr.
Muskot, insyltad; se Confilurer.
Musslin; se Väfnader, bomulls-.
Myntkoppar; se Koppar.
Myrrha, hänföres under Apotheksvaror.
Nankin; se Väfnader, bomulls-.
Natron, kolsyrad!; se Soda.
Negcrhead; se Tobak.
Nellelduk; se Väfnader, bomulls-.
Nickel; se Kopparnickel.
Nicht eller Tulia, hänföres under Apotheksvaror.
Nopkin; se Väfnader.
Nys- eller Prust-rot, hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Olja, Terpentin-; se Terpentin-olja.
Vitriol; se Svafvelsyra.
Oljestenar; se Slen.
Ollon, Ek-; se Knapergall.
Ornamenler, arkitektoniska; se Bildhuggeri-arbeten.
andra slag; se Dekorationer.
Ostron; se Musslor.
Oxlungor; se Kött,
Packing; se Väfnader, ylle-.
Pailletler; se Gulddragare-arbelen.
Förslag till Tull-Taxa.
21
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
Papparbeten, alla slag:
K: dr
sk.
r.
1
—
—
olackerade
1 sk alp.
i—
12
1
24
—
lackerade
Papper:
1 skalp.
■—
18
—
b
—
Kardus-, färgadt Omslags- och Tobaks- . .
1 skalp.
.—
1
8
—
4
8
15
*
*
Grått Makulatur- och Förhydnings- . •. .
Tryck-, limmadt och olimmadt, Koncept- och
Tapet-
imperial-, Regal-, Median-, Olifant-, Skrif-  och alla andra slags hvitt, ej speciliceradt
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
—
1
2
3
3
6
—
20
20
Post-, alla slag
Färgadt, pressadt, tryckt, figurerad!, för-  silfradt eller lorgyldt
1 skålp.
1 skålp.
4
5
—
10
Press-
1 skålp.
—
—
2
1
5
10
*
Papperstapeter och Barder
Parup /per och Parasoller :
af siden eller halfsiden, utan afseende i sed-  nare fället på silkets större eller mindre
qvantitet
1 skålp.
1 slycke
i
10
o
24
*
andra slag
Delar deraf:
1 stycke
—
24
—
52
*
Ställningar
Öfvertyg, lillskurne eller sydde, förtullas
lika med det väfnadsslag, hvaraf de
äro gjorda, med tillägg af 10 pro-  cent
Fodraler:
1 skålp.
8
1
1
10
*
af läder, lösa eller påsatte . . .
af tyger, lösa, förtullas lika med
väfnaden, hvaraf de äro gjorda,
med tillägg af 10 procent.
Pennor, skrif-, alla slag, utom af stål eller andra
metaller
1 skålp.
1 skålp.
10
8
—
80
Penslar
1 dussin
—
9
—
10
*
Peppar, alla slag
. . . .
Perlemor, arbetad:
1 skålp..
—
3
8
10
oinfaltad
infattad, väges med infattningen och förtullas
såsom den.
1 skålp.
■
40
Paradiskorn, hänföres under Apotheksvaror.
Pastell-Kritor; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Pennor, Blyerts-; se Blyertspennor.
Pcrcal; se Väfnader , bomulls-.
Pergamentskinn; se Hudar och Skinn.
Perlgryn; se Gryn.
22
Förslag lill Tull-Taxa.
Tullvärde,
Qvantitet fur
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
1
sk.
16
r.
Per lor :
oäkta: Glas-
1 skålp.
R:dr
sk.
10
r.
—
16
—
andra slag
1 lod
—
2
—
IG
32
—
Perukmakare-arbeten
1 skålp.
3
16
—
3
16
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
24
1
—
—
andra slag
1 skålp.
—
12
—
—
6
*
Plommon, Brundier och Sviskon
1 skålp.
—
1
G
66
32
*
Plymer:
Struts- och andra slag
1 skålp.
15
2
16
—
Pomada
1 skålp.
—
28
—
—
7
6
Pomeranser
1 skålp.
—
1
6
. —
7
6
Pomeransknopp ar och Skal
1 skålp.
—
2
—
6
*
Porslin :
oäkta, Sten eller Fayence:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
Tallrickar
1 skålp.
9
—
16
—
andra piecer
1 skålp.
—
5
—
16
måladt eller tryckt:
Tallrickar
1 skålp.
6
—
32
—
andra piecer
1 skålp.
—
8
-—
—
40
—
äkta, hvitt eller enfärgadt
1 skålp.
—
8
1
2
16
*
förgyldt eller måladt i figurer eller med
blommor
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för
farmaceutiska eller vetenskapliga behof må,
sedan beskaffenheten och qvanliteten blif-  vit hos Sundhets-kollegiura, Vetenskaps-  akademien eller vederbörande Universitets-  fakultet uppgifna och godkända, af Apo-  thekare och Vetenskapsmän tullfritt införas.
Portföljer, Resväskor och Ridikyler:
af läder
1 skålp.
1 skålp.
12
24
6
—
*
af hel- eller halfsiden
1 skålp.
1
24
1
16
*
andra slag
1 skålp.
—
16
1
16
Potates
1 tunna
16
—
1
24
Potatesmjöl
1 lisp.
24
—
Persikokärnor, hänföras under Apotheksvaror.
Pinsback; se Metaller, sammansatta.
Pipor, tobaks-; se Piphufvuden.
Piqué; se Väfnader, bomulls-.
Pistacier; se Frukter och Bär, cj specificerade,
torra.
Pistoler; se Gevär.
Platåer; se Dekorationer.
Pläter; se Metaller, sammansatta.
Porfyr; se Sten, ej specificerad.
Portmonnaier, hänföras lill Etuis.
Pottaska; se Aska.
Förslag till Tull-Taxa.
23
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
It: dr
sk.
12
r.
Puder
1 skålp.
R:dr
sk.
4
r.
1
24
—
Qvicksilfver
1 skålp.
—
4
—
3
16
Redskap och Machinerier, eller delar deraf, ej
specificerade
Rigabalsam
100 R:dr v.
1 kanna
5
1
—
10
—
*
Ris, oskalad, eller Paddy
1 tunna
1
12
—
7
6
Russin
1 skålp.
—
1
6
G
32
Rör:
Bambu- och Spanska
1 lisp.
32
1
32
Rottingar, Yass- och andra slag . . .
Rätter, ätbara, alla slag, ej specificerade . .
1 lisp.
—
4
2
—
1 tunna
—
24
2
2
16
Sadelmakar e-arbclen, ej specificerade:
med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade
beslag
andra slag
1 skålp.
1 skålp.
—
28
24
—
15
—
*
Sajfran .............
1 skålp.
1
—
—
—
16
*
Salmiak
1 skålp.
—
—
8
4
*
Salpeter:
oraffinerad och raffinerad
1 lisp.
1
2
16
14
*
*
Chilisk salpeter eller salpetersyrad! natron,
för skedvattens- och andra fabrikers be-  hof, efter pröfning och tillstånd af Kom-  mers-kollegium
Salpetersyra och Skedvatten
1 lisp.
1 skålp.
—
6
1
6
1
16
_
Salt:
berg-
1 tunna
12
1
16
—•
glauber-, vattenfritt
1 lisp.
—
—
8
3
—
—
kok-
1 tunna
—
18
—
10
—
medicinskt
1 skålp.
.—
1
—
2
*
■raffineradt
1 skålp.
—
—
8
—
l
*
Saltsyra
1 skålp.
—
—
6
Pressduk; se Väfnader, ylle-.
Qvams!enar; se Sten.
Qvercitron; se Färger.
Rakknifvar; se Knifvar,
Rask; se Väfnader, ylle-.
Ratin; se Väfnader, ylle-.
Ravenduk; se Väfnader, Linne- och Hamp-.
Rentungor, Renstek och Renkött; se Kött.
Rhabarber, hänföres under Apotheksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Risgryn; se Gryn.
Rosmarin, hänföres under Apotheksvaror.
Rotschcr; se Fisk, torr.
Rumm; se Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor, hänföras under
Apotheksvaror.
Rödfärg; se Färger.
Rothe; se Färger.
Rötter för Apothekares behof, ej specificerade,
hänföras under Apotheksvaror.
Sablar, hänföres till Stålarbeten.
Saccarum Saturni; se Blysocker.
Saffian; se Hudar och Skinn.
Sagogryn; se Gryn.
24
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
ll:dr
5
1
sk.
r.
*
Saxar:
Öfverskärare-, samt saxar till klippning af
plåtar och bleck
Skräddare-, Trädgårds- och Ull- ....
1 lisp.
1 skålp.
H:dr
sk.
12
12
r.
2
*
andra slag:
opolerade
1 skålp.
24
4
—
*
polerade
1 skålp.
1
—
6
Segel:
Införsels-tullen bestämmes efter den å väfnaden,
hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.
Senap :
omalen
1 skålp.
1
—
24
—
malen och preparerad
1 skålp.
—
0
3
10
—
Serpentimten, arbetad
1 lisp.
—
10
—
1
—
*
Siktar och Såll
1 skålp.
—
12
—
1
12
Siktduk, af metall, tullbehandlas såsom det ämne,
arbetadt, hvaraf duken är förfärdigad.
Silfver :
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt ....
1 lod
0
—
15
—
Bok-, äkta
1 lod
—
2
8
—
1
e
oäkta
1 lod
—
—
3
1
12
Anm. Viglen för pappersbladen, emellan hvilka
silfret ligger, inberäknas.
Musiv-, Målare-, Puder- eller Unsen- . . .
1 lod
10
15
—
*
Silke, färgadt
1 skålp.
1
10
—
—
8
—
Sirop, alla slag
1 skålp.
—
3
—
12
_
*
Skomakare-arbeten :
af siden
1 skålp.
3
_
8
4
*
af andra tyger, samt af Karduans-, färgade
eller tryckta skinn
Becksöms- och s. k. Sjöstöflar
1 skålp.
1 par
2
24
5
10
*
andra slag
1 skålp.
1
10
—
Sammet; se Väfnader.
Sammetsband; se Band.
Sandarak; se Gummi.
Sandel; se Färger.
Sassafras, hänföres under Apotheksvaror.
Satin; se Väfnader.
Schellack; se Gummi.
Segel, bergade från främmande förolyckade
fartyg; se Inventarier.
Segelduk; se Väfnader, Linne- och Hamp-.
Sejdergarn; se Garn, Segel- och Bind-.
Senetsblad, hänföres under Apotheksvaror.
Shavvlar och Shawletter; se Väfnader.
Siktduk, af annat än metall; se Väfnader.
Silfverglitt; se Glete.
Sill; se Fisk.
Sjökort; se Kartor.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar.
Fisk-; se Fiskskinn.
Förslag till Tull-Taxa.
25
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn,
Banko.
R:dr
sk.
r.
Skrifiaflor :
R:dr
sk.
r.
—
8
—
af sten
1 skålp.
—
1
—
40
—
andra slag .
1 skålp.
—
5
—
Skrubb lort
2
8
—
öfver
1 stycke
—
20
—
3 G
—
andra slag
1 stycke
—
9
—
40
—
—
Sköldpadd, arbetad . . , . . . . . . .
1 skålp.
G
—
—
Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och
Manufakturvaror, i taxan ej nämnde, för-  tullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, eller, om detta ej
kan bestämdt urskiljas
100 R:dr v.
25
—
—
0
—
—
Smink och Sminkflor
1 skålp.
—
24
b
—
—
Smör
1 lisp.
1
—
Snörmakare-arbeten, såsom Fransar, Galoner,
Gramaner, Aiguilletter, Snoddar, Snören m. fl.
ej specificerade:
1 skålp.
20
—
—
af hel- och halfsiden
b
—
—
4
—
—
andra slag
Socker:
1 skålp.
1
IG
—
7
*
Mascovad-, eller brunt och gult, ordinärt
Terres- och Tetes- samt hvitt Puder-
socker
1 skålp.
—
2
3
—
10
*
Krossadt Lump-, Havanna-, Terres- samt an-  dra till sockerhalten lika slag ....
1 skålp.
—
5
—
—
12
*
Topp-, Candi- och Kak-
1 skålp.
—
5
—
1
10
—
Soda
■
1 lisp.
—
—
8
3
—
—
Soja och Såser
1 kanna
—
3G
20
Solfjädrar
. .
Spanmål;
omalen:
1 skålp.
3
5
—
—
Bohvete
1 tunna
—
3G
—
3
16
—
Hafra
1 lunna
—
24
—
10
—
Hvete
1 tunna
1
24
5
—
Korn och Malt
1 tunna
—
3G
10
—
—
Linser
1 tunna
1
24
—
6
32
—
Råg
1 tunna
1
—
—
5
40
—
Vicker
1 tunna
42
—
G
32
—
Ärter . . . . . . . . • . •
1 tunna
1
—
Skälspäck; se Tran.
Slipstenar; se Sten.
Snickare-arbeten; se Trädvaror, ej specificerade,
arbetade.
Snus; se Tobak.
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 3.
Snören; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Snören , Tarm-; se Strängar.
Solfjäders-papper; se Papper.
Spanska Flugor hänföras under Apolheksvaror.
4
26
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf.
Bar
Tull.
ko.
R:dr
sk.
32
r.
Spänmål:
malen: Gryn och Mjöl:
införtullas efter den afgift, som vid in-  förseln är gällande för det sädesslag,
hvaraf Grynet eller Mjölet är tillverkadt,
med tillägg af 10 procent, och så, att
af Hvete 9 lisp., af Råg och Ärter 12
lisp., af Korn 10 lisp. och af Hafre 8 lisp.
Mjöl anses svara mot en tunna säd, samt
att 4 lisp. Gryn af Hafre och 6 lisp. af
andra sädesslag svara mot en tunna säd
af samma slag.
Speglar och Larnpeiter
1 skålp.
R:dr
sk.
8
r.
30
Spetsar, Uddar och Blonder:
Silkes- och Linne-
1 skålp.
6
5
—
—
Andra slag
1 skålp.
1
—
—
12
Spännhalsdukar:
af hel- och halfsiden
1 skålp.
3
_
5
16
—
af andra tyger
1 skålp.
1
16
—
2
—
—
af läder
1 skålp.
—
24
—
24
*
Stearin
1 skålp.
—
5
—
—
3
*
Slen, arbetad, ej specificerad
1 skålp.
—
—
6
8
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
Stenkolstjära
1 tunna
32
25
*
Strumpor och andra på strumpstol eller genom
stickning tillverkade arbeten:
Silkes-
1 skålp.
3
16
32
*
Halfsiden-. ».
1 skålp.
2
—
—
5
16
*
andra slag
1 skålp.
1
—
—
1
—
*
S Prumps t ickor
t skålp.
—
12
—
1
Strängar:
af metall
•
1 skålp.
_
8
——
10
—
:—
andra slag
1 skålp.
—
24
12
—
*
Stal, alla slag, utom gjutstål
100 ti. stäp. v.
3
—
Speldosor; se Jnstrumenter, Musikaliska.
Spelkort; sc Kort.
Spermaceti-olja; se Oljor.
Spiauter; se Zink.
Spiesglans; se Antimonium.
Spik och Nubb; se Jern.
Spiritus, Vitriol-; se Svafvelsyra.
Späck; se Tran.
Sticktyg; se Väfnader, Bomulls-.
Stilar; se Boktryck.
Stockfisk ; se Fisk.
Storax hänföres under Apotheksvaror.
Stramalj; se Brodérduk.
Strutsfjädrar; se Plymer.
Strömming; se Fisk.
Förslag till Tull-Taxa.
27
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tulllieräkn.
Banko.
K: dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
3
—
—
Stålarbeten, ej specificerade
1 skålp.
36
—
3
—
—
Stärkelse, hvit
1 lisp.
1
1
16
—
Svafvel
1 lisp.
—
12
—
Sicilianskt eller annat så kalladt naturligt svafvel
till begagnande för fabrikstillverkning af svaf-
velsyra, efter särskild anmälan hos Kommers-
kollegium och af detsamma lemnadt tillstånd
F
ri
tl
—
10
Svafvelblomma
1 skålp.
—
—
6
—
3
*
Svafvelsyra
1 skålp.
—
—
4
Svampar:
1
—
*
ätbara af alla slag
1 skålp.
—
12
2
24
—
sug-
1 skålp.
•—
12
—
—
30
—
andra slag, ej specificerade
1 lisp.
—
5
—
—
32
*
Sågblad.
1 skålp.
—
6
—
2
—
—
Såpa
1 lisp.
•—
24
—
—
24
—
Säckar, nya, tomma
1 skålp.
—
6
—
Sängkläder beläggas med den tullafgift, som är
bestämd för väfnaden, hvaraf öfvertyget be-
står.
(Se vidare förteckningen öfver vid införsel tull-
fria varor.)
Tafvelramar förtullas lika med det ämne, hvaraf
de bestå, utan afdrag i vigten för taflan,
.
derå anbnagt glas m. m.
4
32
—
Talg
1 lisp.
—
24
—
—
6
*
Tarnarinder .
1 skålp.
—
1
—
Tegel :
24
—
Eldfast
1000 stycken
6
—
—
20
.—
Klinker
1000 stycken
4
—
—
15
Mursten
1000 stycken
5
—
—
26
32
—
Taksten
1000 stycken
10
—
—
—
36
—
Tenlikar . , '
1 skålp.
—
12
Tenn:
10
*
oarbetadt, samt arbetadt, gammalt och sön-
derbrutet
1 lisp.
—
20
—
Ståltråd; se Tråd.
Stärkelse, blå; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Substans; se Bläckpulfver.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, Bok- och Kopparsticks-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Tackjern; se Jern.
Taft; se Väfnader.
Tagel; se Hår.
Talgljus; se Ljus.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Tapetborder; se Papperstapeter.
Taskböcker hänföras till Etuis.
28
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
36
r.
Tenn:
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt ......
1 skålp.
Il:dr
sk.
12
r.
1
—
—
lackeradt eller måladt
1 skålp.
—
16
—
—
7
—
Tenn- och Blyaska
1 skålp.
—
1
4
—
10
*
Terpentin
1 skålp.
—
1
6
—
12
—
Terpentin-olja eller Terpentin-Spiritus . .
1 skålp.
—
1
(i
2
—
—
The
1 skålp.
—
12
—
2
16
*
Thermometrar, med eller utan fodral ....
1 stycke
—
28
5
16
—
Tjära 1
1 tunna
1
16
—
3
—
*
Tjärbäi'rna eller Vrak t jära
1 tunna
—
44
—
13
*
Tobak:
Blad
.
1 skålp.
7
_
3
—
—
Cigarrer
1 skålp.
1
6
—
_
36
Karfvad:
Karduser eller lös i fastager ....
1 skålp.
14
1
24
*
Knaster
1 skålp.
—
36
—
36
—
Malen eller Snus
1 skålp.
—
16
—
16
—
Spunnen eller Negerhead
1 skålp.
—
10
—
1
—
—
Stänger och Karotter
1 skålp.
—
18
—
—
4
*
Stjelkar
.
1 skålp.
' —
4
—
2
—
—
Tran och Späck, alla slag
1 lisp.
—
6
2
4
Tråd:
Guld- och Silfver-:
Äkta och halfäkla
1 lod
8
1
20
—
Oäkta
1 lod
—
5
—
—
18
—
Jern- och Stål-, ej specificerad
1 skålp. stäp. v.
—
4
6
3
18
För tillverkning af sådana arbeten, hvar-  till utländsk Jern- eller Ståltråd er-  fordras, efter pröfning af hehofvet
och med särskildt tillstånd af Kom-  mers-kollegium . . ... . i
Koppar- och Messings-:
förgvld eller försilfrad
1 skålp. stäp. v.
1 skålp.
—
2
36
—-
—
32
*
andra släg
1 skålp.
—
8
1
16
*
Bomulls-, alla slag
1 skålp.
—
16
—
2
—
. *
Linne-, alla slag
1 skålp.
—
24
—
Theriak hänföres under Apolheksvaror
Tobakspipor af Lera; se Piphufvuden.
Tomback; se Metaller, sammansatta.
Torsk; se Fisk.
Trapp, tullfri såsom Lera.
Tricot; se Strumpor.
Trumpeter och Trummor; se Instrumenter, Musikaliska.
Tryffel hänföres till Svampar, ätbara.
Tråd, jern- och stål- till Instrumentsträngar;
se Strängar.
Trädfrukter; se Frukter.
Förslag till Tull-Taxa.
29
Tullvärde.
11: d r
sk.
8-
16-
28-
9
24
Trävaror:
Fanérskifvor draga hälften af den tull, som
är bestämd för Snickare-arbeten af samma
träslag.
Svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller
utan betsning, målning eller lackering .
Alla mer eller mindre arbetade trävaror, ej
specificerade, derunder inbegripne Snickare-
och Stolmakare-arbeten:
af Furu och Gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering . .
af Alm, Ask, Björk, Bok, Ek och andra
inhemska träslag, med eller utan
betsning, målning eller lackering,
eller med fanering af nämnde träslag
af Mahogenj, Jacaranda och andra utländska
träslag, massiva eller dermed
fanerade, eller arbeten, försedde
med äkta eller oäkta förgyllning
Anm. Ar arbetet sammansatt af flera träslag,
sker förtullningen efter det slag deribland,
sorn drager högsta tullafgift.
Möbler, försedde med stoppning, men
utan öfvertyg, förtullas efter ofvanstående
bestämmelser, utan förhöjning.
försedde med stoppning och öfvertyg,
förtullas efter nämnda bestämmelser
med 50 procents förhöjning.
(Se vidare förteckningen öfver vid införsel tullfria
varor.)
Tvål:
parfymerad och Savonetter
sämre slag
Tågvirke, nytt
Ull, alla slag
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
Hulr
sk.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 skålp.
36-
16
3-
16-
Tusch; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Tutanego; se Zink.
Tutia hänföres under Apotheksvaror.
Tyll, spets-; se Spetsar.
Tyll, bomulls-; se Väfnader, bomulls-.
Tågvirke af förolyckade främmande fartyg; se
Inventarier.
Tälgstcn; se Sten, ej specificerad.
30
Förslag till Tull-Taxa.
Till Iva »vli»
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
lLdr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Ur:
Fick-:
40
—
—
med guldboett
1 stycke
2
—
—
6
32
*
andra slag
1 stycke
■—
32
—
300
-
*
Skeppschronomelrar
1 stycke
15
—
—
Vägg- och Studsare:
af brons, tullbehandlas som metaller,
sammansatta, ej specificerade, ar-
betade.
4
—
*
andra slag
1 skålp.
1
—
—
40
—
—
Delar af Ur, ej specificerade
1 skålp.
2
—
—
Urband och Urkedjor af sammansatta eller, så-
som arbetade; ej specificerade ämnen, tull-
behandlas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, eller, derest detta
icke kan med säkerhet urskiljas, efter det i
dem ingående ämne, som drager högsta tull-
afgift.
30
—
—
Vanilj
1 skålp.
3
—
—
2
—
—
Visilkort
1 skålp.
•—
32
—
Vitriol:
12
—
—
grön
17 lisp.
3
—
—
—
8
*
andra slag
1 skålp.
—
1
Wadd:
—
24
—
Bomulls-
1 skålp.
—
8
—
4
—
—
Silkes-
1 skålp.
1
—
—
Wannar och Åkdon:
200
—
—
Tvåhjuliga, samt Trillor, Droskor och Slädar
1 stycke
25
—
500
■—
—
öfriga slag
1 stycke
66
32
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
fVanlar tullbehandlas lika med Strumpor.
—
40
/Vatten, mineral- eller hälso-, krusen och bu-
teljerna inberäknade
1 kanna
—
4
—
fVax:
—
32
*
oblekt
1 skålp.
—
3
—
1
—
*
blekt eller färgadt
1 skålp.
—
8
—
Urglas; se Glas.
Viol-rot hänföres under Apotheksvaror.
Viol-sirap; se Sirap.
Vitriol-olja; se Svafvelsyra.
Wagnmakare-arbeten, ej specificerade; se Slöjdvaror,
ej specificerade.
Walnötler; se Nötter.
Waltén, lukt-; se Luktvatten.
Wau; se Färger.
Waxduk; se Wäfnader.
Waxljus; se Ljus.
Wed; se Trädvaror.
Förslag till Tull-Taxa.
31
Tu 11 vä piTft-
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
i
32
*
Wikar, lamp- och ljus-
1 skålp.
20
Werklijg för slöjderne och handlverkerierne, ej
specificerade
100 R:dr v.
5
—
Win, alla slag:
i
24
—
på fastager
1 kanna
—
24
4
—
—
på buteljer . .
1 kanna
1
—
1
32
—
Windruf, torr
1 lisp.
—
6
—
24
*
Windi'ufvor
1 skålp.
—
6
—
12
*
Winsten, rå eller renad
1 skålp.
—
—
8
—
36
—
Winstenssalt
1 skålp.
—
3
6
—
32
—
Wismut
1 skålp.
_
4
WäJhader :
Helsiden:
12
*
Alngods:
Felb och Peluche
1 skålp.
1
24
25
—
*
Flor, Gaze, Tyll, alla slag
1 skålp.
5
—
Guld- och Silfvertyg:
80
*
äkta
1 skålp.
16
—
26
32
*
oäkta
1 skålp.
'5
16
24
—
*
Sammet
1 skålp.
3
—
Anm. Då hela ytan utgöres at silke, bör
väfnaden, ehuru frånsidan utvisar bom-
ull, lullbehandlas såsom helsiden.
25
—
*
andra slag
1 skålp.
5
—
—
30
—
*
Shawlar, Shawletter och andra Dukar, äf-
vensom genom fasonering till förkläden
utmärkta tyger
1 skålp.
6
—
—
Halfsiden-, eller af silke till större eller
mindre del blandadt med bomull, lin, ull
eller andra ämnen:
Alngods:
10
—
—
Felb och Peluche
1 skålp.
1
24
—
10
—
—
andra slag
1 skålp.
2
—
12
24
*
Shawlar, Shawletter och andra Dukar, äf-
vensom genom fasonering till förkläden
utmärkta tyger
1 skålp.
2
24
—
Bomulls-:
Alngods:
2
*
Corderoy, Jean, Manchester, Parkum,
Sammet och Satin .......
1 skålp.
—
24
1
8
—
Felb och Peluche
1 skålp.
—
8
1
16
—
Filtar
1 skålp.
—
16
Wicker; se Spanmål.
32
Förslag till Tull-Taxa.
Tullvärde.
Qvantitet Teir
Tultberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
3
sk.
r.
*
[Väfnader.-
Bomulls-:
Alngods:
Gaze, Halflinon, Musslin, Nettelduk,
Dimity, Batist, Sticktyg eller Piqué
samt alla genom väfnadssättet facone-  radc, ej specificerade
1 skålp.
R:dr
sk.
36
r.
6
—
*
Tyll
Andra slag, ej specificerade:
1 skålp.
1
24
2
—
*
ofärgade
1 skålp.
—
24
—
2
16
*
färgade
1 skålp.
—
2^
2
3
32
*
*
tryckte eller pressade
Shawlar, Shawletter och andra Dukar, äf-  vensom genom fasonering till förkläden
utmärkta tyger
Bomulls-, med blandning till större eller
mindre del af lin eller hampa:
1 skålp.
1 skålp.
—
32
36
—
1
16
Bolstervar
1 skålp.
—
16
—
3
—
*
Damast
1 skålp.
—
36
2
Dräll
/^.ndra slag tullbehandlas såsom lika be-  skaffade tyger af bomull allena.
Ylle-, af ull allena eller blandade till större
eller mindre del med bomull, lin eller
andra ämnen, utom silke:
1 skålp.
24
2
32
*
Doffel, Fris, Frisad och Kalmuck .
1 skålp.
—
32
1
16
*
Filtar och Mattor
1 skålp.
—
16
—
36
—
Pressduk
1 skålp.
—
3
—
3
16
*
Siktduk
Andra slag:
Alngods:
1 skålp.
24
3
■—-
*
ovalkade
1 skålp.
—
36
6
5
'
*
*
valkade, två- och flerskaflade . . .
Shawlar, Shawletter och andra Dukar,
äfvensom genom fasonering till lör-
kläden utmärkta tvger
Linne- och Hamp-:
Alngods:
1 skålp.
1 skålp.
1
1
24
—
31
*
Blaggarn, Buldan och Kanfas . . .
1 skålp.
—
S
—
1
1(>
—
Bolstervar
1 skålp.
—
16
—
30
10
—
*
*
Kammarduk, Batist och Flor ....
Lärft, hvaraf en qvadrataln väger till
1 skålp.
2
och med 3 lod
1 skålp.
2
1
-1
Förslag tili Tull-Taxa.
33
Tull värde.
Il:dr
sk.
16
-24-  2 32-
4
2
4l
-36-
40-
-
36-
4-
12-
24
8-
-24-
IVäfnader:
Linne- och Hamp-:
Alngods:
Lärft, andra slag, samt Damast och
Linön
Mattväfnad af hampa, eller af hampa i
förening med annat i Taxan ej speci
ficeradt
ämne
Segelduk och Tältduk
Andra slag, Drällsväfnader derunder in
begripne
Dukar
Hår- och Tagel-
Yaxade eller lackerade:
Mattor
' andra slag
Vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta
genom upplösning af cautschuk . .
Ympvax
Zink, Tutaneg o och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
arbetad:
omålad och olackerad ' . .
målad eller lackerad
Angmachincr
Ångpannor
.
Ägg
Attika, alla slag
IVaror, som icke kunna hänföras under någon
af de i Införsels-Tarifen upptagne bestämmelser:
råämnen
mer eller mindre arbetade
Qvantitet för
Tullberäkn.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
100 R:dr v.
100 R:dr v.
1 skålp.
1 kanna
100 R:dr v.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr sk. r,
16
12
2
32
20
4-
8-
F
25
Wärjor oell Wärjklingor, hänföras till Stålarbeten.
Zaffer; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Zittror; se Instrumenter, Musikaliska.
Zitverrot, hänföres under Apotheksvaror.
Ader- och Koppjern; se Instrumenler, Fältskärs-.
Ål; se Fisk.
Ängsskära; se Färger,
Äpplen; se Frukter.
01; se Dricka.
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 3.
34
Förslag till Tull-Taxa.
Särskild Förteckning
å Varor, som äro vid införsel tullfria.
Agat, oarbetad.
Alabaster, oarbetad.
Ambra. ' N '
Angelica.
Apotheksvaror, alla i Införsels-tarifen ej specificerade, enkla eller sammansatta, till
införsel af Apothekare eller dem, som erhållit Sundhets-Kollegii tillstånd att med
sådana varor idka handel, eller, efter Sundhets-Kollegii, Vetenskaps-Akademiens eller
vederbörande Universitets-Fakultets hörande, af vetenskapsmän till begagnande för
vetenskapliga inrättningar.
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier.
pott-: vällad eller oraflinerad.
Bark, alla i Införsels-tarifen ey specificerade slag.
Bast och Bastrep.
Bastmattor, inkommande såsom garnering eller emballage.
Beti: Elfen-, oarbetadt.
Hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt.
andra slag, rå och oarbetade samt förmalda eller s. k. Benmjöl.
Berberisrötter.
Bernsten, rå och oarbetad.
Bilder, alla slag, som utgöra kouslnärs-arbeten.
Bin, lefvande i kupor.
Blod, Kreaturs-, alla slag.
B/odiglar.
Blomsterlökar.
Bokstafs-stiimplar, Boktryck- eller Stilar, förslitna och obrukbara eller Stilskrot.
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata.
Bomull.
Brunsten.
Buskar.
Böcker :
på främmande språk, samt Not- och Rilböcker.
på Svenska tryckta Biblar, gifna till Svenska Bibelsällskapet.
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta, då de reklameras af författaren
eller förläggaren, eller då två Besigtningsman, af hvilka minst en bör vara
boktryckare, intyga att böckerne äro i Sverige tryckta.
Cautschuk, oarbetad.
Coraller, äkta, oarbetade.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars längd sönderhugget tågvirke.
Dun, alla slag.
Förslag till Tull-Taxa.
35
Emalj, i massa.
Fartyg, utländska med tillbehör:
seglande, byggde i och inköpta från länder, hvarest införsels-tull å Svenska fartyg
ej erlägges.
tagna under krig af Svenskt Örlogs- eller Kaparc-Fartyg och lagligen prisdömdc.
Fisk, färsk.
Fiskskinn, oberedda.
Fjäder, ospritad.
Fjäll, Hvalfisk- eller Ossa Sepia:.
Flintsten.
Flyttsaker:
såsom reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de af vederbörande Tullkammare
finnas ej öfverstiga hans behof under resan; samt om de inkomma för
sådane Svenska undersåtares räkning, som^varit äiitrikes ort bosatte och der
betjenat sig af desamma, så framt de vid införseln, på särskild anmälan af
General-Tull-Styrelsen, pröfvas ej öfverstiga egarens behof.
Fog/ar, lefvande.
Frö, alla slag, utom Kanarie-.
Färgmossa, alla, slag.
Färgträd, helt eller oraspadt, alla slag, samt andra till färgning användbara, oberedda
vextcr och vextdelar, i Taxan ej specificerade.
Gips. . • ,
Gipssten.
Glas:
Buteljer, Burkar och Flaskor, på hvilka varor inkomma, och som icke, enligt särskildt
stadgande i Införsels-tarifen, inbegripas uti vigten för tullberäkningen.
Glas: Kemiska.
Glasgalla.
Glasskärf eller Krasglas.
Glober.
Granatuppleskal.
Gräs, ej specificeradt.
Gräsmattor och Gräsrep till garnering och emballage.
Guld, oarbctadt.
Guita percha, oarbetad.
Halm.
Hampa, ohäcklad.
Horn, oarbetad! eller raspadt.
Hummer.
Hvalraf eller Spermaceti.
Håi', alla andra, ej specificerade, slag, än Häst- eller Tagel, samt Nöthår.
Hö.
Jord, polér
Juveler,
oinfattade eller infattade.
Kalksten.
Kardborrar eller Stråkardor.
Kartor.
Kläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro synbart brukade, eller, af egarne
sjelfva medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof.
36
Förslag till Tull-Taxa.
Kol, Träd
Ropparstick,
Estamper och Lithografiska arbeten, sorn tillhöra tryckta verk.
Korkbark.
Kreatur:
Får och Baggar från alfa Tyska Stater samt intill Vesterhafvet gränsande orter.
Hingstar, Tjurar och Fargaltar.
Lera.
Lumpor.
Läster, till Skoarbeten.
Magnetsten, oinfattad.
Malm, rå och osmält, i Införsels-tarifen ej specificerad.
Malmstuffer, till Naturalie-samlingar.
Marienglas.
Marmor, oarbetad eller i block.
Medaljer, alla slag.
Musikalier.
Muskus eller Desman.
Musslor, friska.
Mynt, Guld-, Silfver- och Koppar-.
Målningar och Ritningar, oinfattade.
Naturalier, till vetenskapliga samlingar.
Nä fe er.
Oljekakor.
Perlemor, oarbetad.
Perlor, äkta, oinfattade eller infattade.
Pimps ten.
Plantor.
Platina, oarbetad eller arbetad.
Pozzolana.
Russinstjelkar.
Sand.
Serpentinsten, oarbetad.
Silfver, oarbetadt.
Silke, rått, ofärgadt.
Skafgräs.
Sköldpadd, oarbetad.
Smergel.
Spillning, Affall, och Spån, ej specificerade.
Sten: Cornwalls-.
Eldfast.
Gjutstenar, samt Mergel och Skiffersten till Stentryck.
Qvarnstenar.
Bryn-, Olje- och Slipstenar.
All annan i Införsels-tarifen ej specificerad, oarbetad eller i block.
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders, samt Coakes eller afsvaflade stenkol.
Stal: gjut-.
Säckar, med varor fyllde, såsom emballage.
Tester eller Kratz.
Tonkabönor,
Förslag till Tull-Taxa.
37
Trippel.
Träd, friska, alla slag.
Trävaror:
Virke, oarbetadt, alla slag.
Bandstakar.
Bjelkar och Sparrar, alla slag.
Bräder och Plankor, sågade, alla slag.
Enträd och Enstafrar.
Gevärsslocks-ämnen.
Handspakar och Handspaks-ämnen.
Lister och Läkter, alla slag.
Master, Bogspröt, Spiror och Pumpträd, alla slag.
Ribbor, alla slag.
Stäfver, Lagg- och Botten-, alla slag.
Tunnband.
Wed, alla slag.
Årträd. o
Vagnar och Åkdon, resandes, synbart brukade, af dem sjelfve begagnade, eller som
blifvit ur Riket bevisligen utförda.
1
38
Förslag till Tull-Taxa.
II. Tarif för Utförsels-tullen.
-
Qvantitet
Utförsels-
Tullvärde.
flir Tull-
Tull.
beräkningen.
Banko.
R:dr.
«
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
10
—
—
Blodiglar
Jern:
1 skålp.
4
—
—
6
gjutet:
—
*
Tack- och Barlast-
1 skepp. stäp. v.
1
—
8
—
*
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
ostämplade och oborrade
1 skepp. stäp. v.
1
—
—
' 8
—
*
Hällar öfver 1| tums tjocklek samt Lod och
8
Lödjör öfver 1 Skeppunds vigt stycket .
1 skepp. stäp. v.
1
—
—
*
Hällar af 1|- tums tjocklek och derunder
till och med 1 tum, Lod och Lödjor till
vigter af 1 skeppunds vigt och derunder
6
till £ skeppund
1 skepp. stäp. v.
1
—
—
—
*
Söndersågade Kanoner och Mörsare, samt
kasserade Kulör och Bomber ....
1 skepp.stäp. v.
—
24
—
smidt eller valsadt:
IG
—"
Stång-, platt-, | tum tjockt och deröfver,
under 12 tums bredd och öfver | tums ,
14
fyrkant
1 skepp.stäp. v.
—
4
—
—
—
Smältstycken: omvällde
1 skepp. stäp. v.
—
6
—
13
—
*
andra slag
1 skeppa stäp. v.
—
12
—
8
—
—
Jernskrol, gjutet, smidt eller valsadt . .
1 skepp. stäp. v.
—
24
—
75
Koppar:
—
rå
t skepp.stäp. v.
10
—
—
125
—
—
gårad , ... .
1 skepp, stäp, v.
—
32
—
100
—
Kopparskrot, eller gammal och brukad Koppar,
samt Kopparaska
1 skepp. stäp. v.
1
32
—
4
*
Malm, rå och osmält, i Införsels-tarifen eller den
dervid fogade särskilda Varuförteckning, ej
specificerad
Metaller, sammansatta:
F
ör
b.
166
32
—
oarbetade, alla slag
I skepp. stäp. v.
—
32
100
—
Skrot samt gammal och brukad metall, sam-  mansatt, alla slag
1
32
Förslag till Tull-Taxa.
39
Tallvärde.
ll:dr
sk.
20
4
1
3
32
32
7
10
5
24
30
Trädvaror:
Virke, oarbeladt, sågadt eller tillhugget:
Alm, Ask, Bok, Björk, Ek och andra ej
specificerade sådane trädslag, s som vexa
inom landet . . . 1' .
Furu- och Grantimmer:
otillhugget eller sågblockar
tillhugget, ej specificeradt
Master, Bögspröt och Spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver, 10 fot
från slorändan
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från
storändan
derunder
.
Pumpträd, oborrade; se Master och Spiror.
Ribbor, längre eller kortare
Anni. Vid export af Ribbor bör behörigen styrkas,
ätt de äro fyrkantige och förfärdigade genom
söndersågning af större timmer, i hvilket afseende
betyg öfver nämnde förhållande skola vid
Tull-Journalerne bifogas.
Sparrar af Furu och Gran af mindre tjocklek
än 8 tum midtpå
Anm. Sparrar af furu och gran kunna ulföras både
liksidiga och platta. Dimensionen af deras tjocklek
bestämmes efter fjerdedelen af deras totalomfång
midtpå, så att t. ex. en sparre, sorn på
två motsatta sidor innehåller lo tums tjocklek
och på de öfriga endast 6 tums, kommer att
vid tullklareringen behandlas lika med en, hvars
alla fyra sidor tvärtöfver innehålla hvardera 8
tum.
Ved:
Björk-
Bok- och Ek- .
alla andra slag .........
Anm. Famnen beräknas till i alnars längd,
3 alnars höjd och G qvartcrs bredd.
Årträd eller ämnen till åror
Qvantitet för
Tullberakn.
100 R:dr v.
100 R:dr v.
100 R:dr v.
1 stycke
1 stycke
1 stycke
1 tolft
1 stycke
1. famn
1 famn
1 famn
1 par
Utf. Tull.
Banko.
R:dr sk. r
15
25
10
Alla andra varor, än de i denna Tarif upptagne, äro yid utförsel tullfria.
40
Förslag till Tull-Taxa.
III. Tarif för Kredit-upplaget och
Transito-af giften.
Minimi-qvanti-
Qvantitet för
Transito-
tet för Kredit-  upplaget.
Transita-afgif-  tens beräkning.
afgifU
Banko.
1500 skålp.
\
Anis
1 skålp.
R:dr
sk.
r.
t
•i
200 lisp.
Aska, Pott-:
raffinerad och kalcinerad
1 lisp.
8
10 skepp:d
Bly, oarbetadt
1 skepp :d
—
20
150 kannor
Bränvin:
Geniever
1 kanna
10
150 kannor
Conjac
1 kanna
—
10
150 kannor
Rumm
1 kanna
—
10
150 kannor
Arra c
1 kanna
—
—
10
700 skålp.
Cacao
1 skålp.
—
—
2
1000 skålp.
Caffe
1 skålp.
—
—
H
400 skålp.
Canel och Cassia Lignea
1 skålp.
—
—
3
1000 skålp.
Corinter
1 skålp.
—
—
1
1400 skålp.
Fenkol
1 skålp.
—
-—
1
40 tunnor
Fisk:
saltad, Sill
1 tunna
4
300 lisp.
torr, Gråsidor eller Sey
1 lisp.
—
—
6
1400 skålp.
Färger:
lllvhvitt
1 skålp.
1
50 skålp.
Cochenille
1 skålp.
0
4
100 skålp.
Indigo
1 skålp.
\ _
1
4
400 skålp.
Garn, bomulls-:
o färga dt
1 skålp.
3
150 skålp.
färgadt, Turkiskt rödt
1 skålp.
—
1
—
2000 skålp.
Gryn, utom af Spanmål
1 skålp.
—
i
•i
10 skepp:d
Hampa, häcklad
1 skepprd
10
100 lisp.
Humle
1 lisp.
—
2
4
1500 skålp.
Ingefära, torr
1 skålp.
—
—
1
Förslag till Tull-Taxa.
41
Minimi-qvanti-
Qvantitet för
Transito-
tet för kredit-
Transito-afgif-
afgift.
upplaget.
tens beräkning.
Banko.
R:dr
sk.
r.
20 lunnor
Kummin
1 tunna
8
100 lisp.
Lin, ohäcklad! ?
1 lisp.
1
6
100 lisp.
häckladt
1 lisp.
—
3
6
50 lisp.
Ljus: talg-
1 lisp.
—
2
4
300 skålp.
vax-, gula
1 skålp.
—
r
4
300 skålp.
hvita och spermaceti ....
1 skålp.
—
6
900 skålp.
Mandel
1 skålp.
—-
—
1
1000 skålp.
Olja, Bom- eller af Oliver
1 skålp.
—
—
1
2000 skålp.
Hamp-
1 skålp.
—
—
i
800 skålp.
Peppar, alla slag
1 skålp.
—
—
1
2000 skålp.
Plommon, Cathrin- och Sviskon
1 skålp.
—
—
1
Y
2000 skålp.
Pomerans-knoppar och Skal
1 skålp.
—
—
i
2000 skålp.
Russin
1 skålp.
—
—
X
2
100 tunnor
Salt, Kok-
1 tunna
—
1
4
1800 skålp.
Sirap, Socker-
1 skålp.
—
—
i
Socker:
1800 skålp.
Mascovad, eller brunt och gult, ordinärt
Terres- och Tetes samt hvitt pudersocker
1 skålp.
—
—
x
1200 skålp.
Krossadt Lump- och Havanna-Terres . .
1 skålp.
—
—
1
1200 skålp.
Topp-, Candi- och Kak-
1 skålp.
—
—
1
Spanmål, omalen.:
100 tunnor
Korn
1 tunna
—
2
4
150 skålp.
The , . . . .
1 skålp.
—
—
8
100 tunnor
Tjära
.
1 tunna
—
2
6
Tobak:
1200 skålp.
Blad*
1 skålp.
—
—
i
2400 skålp.
Stjelkar '
1 skålp.
—
—
4
200 skålp.
Knaster
1 skålp.
—
—
8
500 skålp.
Ull:
1 skålp.
—
—
2
200 kannor
Vin: på fastager
1 kanna
—
8
100 kannor
på buteljer
1 kanna
—
1
8
Bil. lill Bev.-Vtsk. Bet. N:o 3.
6
Fårslag till Tull-Taxa.
Un iler rät t elser
i
om hvad vid Taxans verkställighet iakttagas bör.
§• i
Hvad
vid tullklarering af brutet skillingtal ej hinner till half skilling uteslutes,
och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver
en half. ,
§. 2.
Med de i Taxan förekommande vigtbeslämmelser förstås viktualievigt, der annaa
vigt icke särskildt är utsatt.
§• 3.
För alla varar, som inkomma med främmande fartyg, förhöjes den belöpande lul- 1
len med fyratio procent, och för alla varor, som med dylika fartyg utföras, med femtio
procent, utom i de fall, då genom särskilda afhandlingar med främmande makter undantag
härutinnan blifvit öfverenskomna.
Till allmänhetens underrättelse utfärdar Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium
Kungörelse om dessa afhandlingar vid början af hvart år.
Fartyg bär i Riket byggda, som för utländsk räkning köpas och Utföras, njuta i
allmänhet lika rätt, sorn inhemska, i hänseende till tullens beräknande för de varor, som
med dem första gången utskeppas.
§. 4.
Lastpenningar till Kongl. Majit och Kronan utgöras af Svenska fartyg med tolf
och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med trettiosex skillingar
Ranko för hvarje läst, beräknad efter Svenskt Mätarebref, samt betalas hvarje gång
både vid inkommande och utgående; dock om ett inhemskt, eller med inhemska lika berättigadt,
främmande fartyg, under loppet af ett kalender-år, gör flera resor mellan Sverige
och utrikes ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet allenast lörsta resan och
vid förmjadl inkommande, endast när fartyget innehar last, samt större eller mindre
del deraf lossar; och må i detta hänseende jemväl såsom barlastade anses: Fartyg af
8 lästers drägtighet och derunder, som innehafver gods icke uppgående till mer än "hälften
af dess drägtighet; Fartyg öfver 8 till och med 50 lästers dräglighet, som innehafver
gods icke öfver 4 läster; Fartyg af öfver 50 till och med 100 lästers drägtighet, som
innehafver gods icke öfver 6 läster, sanjt fartyg åf öfver 100 lästers drägtighet,, sorn
innehafver gods icke öfver 8 läster; hvaremot, då fartyg innehafver gods till större lästetal
i förhållande (ill drägtigheten, än hvad sålunda nu bestämdt är, detsamma bör anses
såsom lastadt, samt hel afgift erlägga.
I
Förslag till Tull-Taxa.
43
§• 5.
l:o. Å inkommande varor, som, enligt Taxan, lortullas etter vissa procent af
värde!, eller för hvilka olika tull efter olika värde eger rum, bör godsegaren uppgifva
inköpspriset, med tillägg af assurans, frakt och all annan derå använd kostnad, intill
dess de till lossnings-orten anländt, och å utgående varor deras partipris i lastningsorten.
Godsegarens angifnings-inlaga å inkommande sådana varor bör styrkas af Faktura
och Konnoissement, äfvensom Assurans-räkning, då försäkring tagen är. Kan varuvärdet
icke på sådant sätt styrkas, skatt det, om Tullkammare eller Packhus-Inspektions
föreståndare pröfvar det af godsegaren uppgifna vurdet vara för lågt,, bestämmas aj
trerme på samma sätt, som för beslagsgods värderande, utsedde Besigtnings- och Kärderings-rnän;
och bör, då plakatstämpel å sådana varor begagnas, å denna stämpel antecknas,
efter hvilket värde varan blifvit förtullad.
2:o. När en vara blifvit sålunda till förlullning angifven eller viird.crad, skall,
genast efter besigtningen, anslag å Packhusdörren ovilkorligen ske, då hvar, som inom
tre söcknedagar, anslagsdagen inberäknad, är högstbjudande, ege att varan inlösa, så vidt
anbudet uppgår tili minst det angifna värdebeloppet, med tillägg af tio procent, samt
under vilkor, att summan ofördröjligen i Tull-kassan kontant nedsältes. Anbud af sådan
person, hvars vederhäftighet ej är tillförlitligen känd, skall, på vederbörande Tulltjenstemans
anfordran, beledsagas at antaglig borgen för anbudets behöriga uppfyllande. Ilar
inom anslagstiden, som räknas att fortfara intill slutet af den för Packhus-förvaltningen
bestämda arbetstid å tredje söcknedagen från och med det anslaget skedde, någon till
varans inlösande, på sätt föreskrifvet är, sig icke anmält, må vid tullberäkningen efter
angifningen komma alt bero, och varan, efter skedd klarering, af egaren disponeras;
men eger inlösning på förenämnde sätt rum, skola tullafgillerna efter det derigenom uppkomna
högre varuvärdet beräknas; och skall af inlösnings-summan, hvilken den, som
sladnar för högsta anbudet, åligger att, sist innan kl. Tolf nästföljande söeknedag efter
anslagstidens förlopp, i Tull-kassan nedsätta, varu-angifvaren genast derefter utbekomma
angifnings-beloppet, tillökadt med 10 procent, mén öfverskottet, om sådant eger rum, tillfalla
Kronan, och hälften ingå till det särskilda anslaget för Manufakturernas befrämjande,
under iakttagande af hvad i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning till förekommande af
oloflig införsel och utförsel af varor i sådant hänseende stadgas.
§. 6.
Föreskrifterna i sednare momentet af nästföregående §. tillämpas icke å brukade
flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handclsgods, och hvarmed förfares
enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§. 7.
På vederbörande Fabriks- och Handtverks-föreningar ankommer att utse en eller
flera personer i hvarje Stapelstad, som ega att tillse, det de till hvarje förenings yrke
hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar förtullade, och öfvervara alla
slämpiingar i packhusen; dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra tullbebandlingens
företagande och fortgång.
§. 8.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna till utrikes
ort tullfritt åter utföras.
44
Förslag till Tull-Taxa.
§. 9.
Vid uppkommande tvist om en varas rätta art och benämning, må General-Tullstyrelsen,
dess instruktion likmätigt, ega att, sedan, der så erfordras, sakkunniga handlande
eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra frågan; kunnande besvär öfver General-TullStyrelsens
i dylika frågor fattade beslut hos Kongl. Maj:t i underdånighet anföras endast
af godsegaren.
§. 10.
Alla, både inkommande och utgående, varor, ehvad de förtullas efter bestämd afgift
eller efter vissa procent af värdet, eller äro tullfria, skola angifvas till namn, art
och beskaffenhet, antal, Svenskt mått, mål eller vigt, och, då godset efter värde förtullas
eller är tullfritt, äfven värdet, samt på lika sätt i Tull-journalerna och Persedelsextrakteu
upptagas. Om hvad i öfrigt vid varors angifning och förtullning iakttagas bör,
tjenar Seglations-Orduingen till efterrättelse.
§. 11.
De varor, som ej om skeppsbord kunna genom Svenskt mått, mål eller vigt till
qvantiteten bestämmas, föras, efter deras beskaffenhet och värde, till Tull-Packhuset eller
Stadens vågar, för att der vägas eller mätas. Uppå ingifven inlaga till Tullkammaren,
erhåller godsegaren räkning å den för varorna belöpande tull, efter 'hvars erläggande
han eger desamma fritt använda, på sätt och med vilkor i öfrigt, som Seglatious-Ordningen
och Nederlags-Förordningen bestämma.
§. 12.
Till handelns underlättande kommer så kalladt Kredit-Upplag eller anstånd med
tullafgifternas betalning för alla i Tarifen i sådant afseende utmärkta varor, till der bestämda
minimi-qvantiteter, att tills vidare ega runi uti Städerna: Stockholm, Götheborg,
Norrköping, Gefle, Carlskrona, Malmö, Calmar, Wisby, Westervik, Uddevalla, Landskrona,
Christianstad, Carlshamn, Ystad, Halmstad och Helsingborg, under iakttagande af
följande vilkor :
att varorna uppläggas under Tullkammarens, jemte egarens, lås och vård;
att egare af dessa varor få, emot utgörande af hela tullen, om de inom landet
försäljas, men endast mot transito-tull, då de bevisligen åter utföras, från Kredit-upplaget
uttaga större eller mindre partier, dock icke under hälften af det minsta, sorn får uppläggas
att
Kredit-upplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset till uppläggande
angifvits; börande detsamma inom nämnde tid antingen åter utföras, eller tillfullo
förtullas efter den tullberäkning, som var gällande, då upplaget skedde, vid påföljd
att godset i annat fall för egarens räkning å auktion försäljes, då belöpande införsels-tull
och omkostnader å auktions-summan först afdragas och återstoden tillställes godsegaren;
att gods må kunna transporteras från en Stads kredit-upplag till en annans, dock
med kredit-tidens beräkning ifrån den dag, godset först till uppläggning angafs;
att varor må kunna afgiftsfritl öfverflyttas till kredit-upplag från nederlag, med
beräkning af kredit-tiden från angifniugen till kredit-upplaget;
att varor må, efter anmälan hos General-Tull-Styrelsen, öfverflyttas från kreditupplaget
på nederlag, emot erläggande af så väl transito-afgift, som inkommande rekognition;
samt
Förslag till Tull-Taxa.
45
att genom kredit-upplaget någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet, som
Kongl. Majit redan i Nåder förunnat vissa Städer eller framdeles i Nåder förunnar andra.
§. 13.
Egare af fartyg om minst 40 lästers drägtighet, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas,
äro berättigade att, sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför
General-Tull-Styrelsen styrkt blifvit, få, uppå tillika der skeende anmälan, tillgodonjuta
restitution med två tredjedelar af er lag de införsels-a/gifter för de skepps-förnödenheter,
dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets tackling och utredning
använda och lör sådant ändamål från utrikes ort införda.
De skepps-förnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande fartyg
under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i samma
fartygs bruk.
Kommerse-Kollegium eger att, efter pröfning af behofvel och på derom i
hvarje särskildt fall af vederbörande gjord ansökning, lemna tillåtelse till tullfri införsel
af varuprof i så ringa qvantitet, att det ej kan lill verklig förbrukning användas,
samt af modell, införskrifven af inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer likartad
tillverkning, dock ej för honom mera än en af hvarje slag, klädespersedlar, gnldnipper
och silfverprydnader dock undantagne.
§• 14.
Allt hvitt socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke är angifvet
såsom Topp-, Candi- och Kaksocker, krossadt Lump- eller Havanna-Terres eller annat
under samma tullbestämning hänförligt slag, skall underkastas besigtning af sakkunnige
och ojäfvige personer, i Tullkammare- eller Packhus-Inspections-Föreståndares närvaro.
Yppas dervid olika meningar om varans rätta beskaffenhet, hänskjutes frågan till
General-Tull-Styrelsen, då prof å sockret jemväl bör insändas.
§. 15.
Vid utförsel sjöledes från Stapelstad af följande utaf utländskt råämne inrikes tillverkade
varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund Topp-, Candi- och Kaksocker 3 sk.
— 1 skålpund krossadt Lumpsocker , . . . 2 » 6 rst.
— 1 skålpund Kardus eller karfvad Tobak, äfvensom pressad och rullad
Tobak 4 »
— 1 skålpund Snus 4 •»
— 1 skålpund Bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32, eller deröfver,
efter Engelsk beräkning 4 »
— 1 skålpund af Paddy tillverkade risgryn 6 »
hvarvid iakttages:
l:o alt hvad Socker- och Tobaks-fabrikaler samt Bomullsväfnader, äfvensom Risgryn,
angår, minst 100 skålpund af samma vara skola till export angifvas och på en
gång a (sänd as;
2:o att vid angifnings-inlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är Svensk tillverkning
och af utländskt råämne, äfvensom om Bomullsväfnad, att den är tillverkad af utrikes
spunnet garn i finhet af N:o 32 eller deröfver, efter Engelsk beräkning; kommande detta
bevis att biläggas Tullkammare-Journalen å den tullplats, hvarifrån varan utföres;
46
Förslag lill Tull-Taxa.
3:o alt varan, då den är stämpling underkastad, bör vara med behörig tillverkniugs-stämpel
försedd; och
4:o att utförseln verificeras, antingen genom intyg af Svensk Konsul eller vice
Konsul å lossnings-orten, eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan vederbörande
Embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad, eller ock, genom attest af
vederbörande Tull-bevaknings-tjensteman, om godsets bevakning till öppen sjö i den mening,
som 30 §. af gällande Nederlags-Förordning föreskrifver.
§• 16.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller, lill inhemtande
af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjötullkammare linnes,
må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga förfriskningar och anställa nödiga
reparationer, samt jemväl, under iakttagande af hvad Seglations-Ordningen föreskrifver
och efter behörig märkrullas afgifvande, lossa större eller mindre del af sin last och intaga
fyllnad deri, utan att erlägga tull eller annan afgift för mera, än som lossas eller
lastas; men för fartyget belöpande skepps-umgälder skola, med iakttagande af hvad ofvanstående
4 §. föreskrifver, betalas, då lossning eller lastning eger rum. Dock må,
under fart från en till annan utländsk ort, Svenskt eller dermed lika berättigadt främmande
fartyg, utan sådana umgälders erläggande, kunna lossa så stor del af innehafvande
laddning, som icke öfverstiger Ijerdedelen af fartygets lastdrägtighet, för utrönande hvaraf
fartygets skeppshandlingar må tjena till grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af sin laddning,
må i annan Svensk hamn, der, enligt Seglations-Ordningen, lastning får ega rum,
inlaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges tull för hvad lastadt blifvit.
Då lossning eller lastning på flere ställen egt rum, erläggas dock, i öfverensstämmelse
med nyssåberopade 4 §, skeppsumgälder endast å första lossnings- eller lastningsstället,
derom bevis på passet meddelas.
§. 17.
Skeppare vare skyldig att, på sätt Seglations-Ordningen stadgar, å märk-rullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet, vid den påföljd för
uraktlåtenhet deraf, som berörda Födordning bestämmer; och må det förråd, som för besättningens
behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt, befrias från tull och andra
afgifter i utlastningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvantiteter
Vin, Bränvin, Caffe och Risgryn, nemligen:
För fartyg, kommande frän Östersjön, eller till någon hamn i Halland samt
Götheborgs och Bohus Lån från Nordsjö-orter samt Holland, England och Franska
Wester sjö-hamnar: 3 kannor Vin, 2 kannor Bränvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund
Risgryn, räknadt på hvarje person af besättningens och passagerares antal; samt
För fartyg, kommande Jrån orter utom. Östersjön, med undantag af nyssnämnd»
fart lill Halland och Bohus Län: 5 kannor Vin, 4 kannor Bränvin, 4 skålpund Caffe
och 6 skålpund Risgryn, på enahanda sätt beräknadt.
Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot hvartannat utbytes;
så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist njuta ersättning i den
andra varan, äfvensom att hvad af dessa och öfrige nämnde proviant-artiklar öfverstiger
en Skeppares ofvanföre bestämda förråd i utlastningsorten, skall ovilkorligen förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående Tullpasset, med fartyget bevisligen
atförda provisions-varor öfverblifvit, må vid återkomsten tullfritt disponeras.
Förslag lill Tull-Taxa.
47
Hvad af det öfriga medgifna provisions-förrådel ieke under vistandet i Svensk
hamn om bord användes, må, derest det ej till qvarblifvande förtullas, med fartyget åter
utföras.
§• 18-
Nödigt förråd af lifsmedel för skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper i Svensk
hamn, eller lifsmedlen derifrån med skeppsbåt hemtas, befrias från utlörsels-tull och andra
dermed förenade afgifler.
Svenska fartyg få äfven till skeppsbehof tullfritt intaga öfriga förnödenheter, som
till skeppets behof, i mån af dess storlek, kunna anses oundgängliga, hvartill äfven må
räknas 1 famn Ved, 1 tunna Tjära, £ tunna Beck, 2 st. år- och 4 st. spak-ämnen för
hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och derunder.
Främmande fartyg må deremot, ej heller till skeppsbehof, intaga sådana förnödenheter,
ulan erläggande af derför belöpande tull-afgifter.
§. 19.
På det Skeppare och besättningar å Svenska krafvel-fartyg, större eller mindre,
må komma till säkert åtnjutande af den töring, som uti Kongl. Maj:ls år 1748 utfärdade
Reglemente, dem, lill uppmuntran; blifvit tillagd, skola Skeppare och besättning vid den
Tullkammare, der lossning sker, af den tull, som för fartygets mcdbragta last indyter,
mot behörigt qvitto, erhålla dess töring, utgörande vid lärt från Östersjön för en Skeppare
1 Riksdaler 16 sk., för en Styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen, så
väl som gossar, hvardera 21 sk.; från de vid Nordsjön, Kanalen och Atlantiska hafvet
belägna Europeiska orter, för en Skeppare 7 Riksdaler 9 sk., för en Styrman 3
Riksdaler 28 sk., och för det öfriga skeppsfolket, hvarje person 2 Riksdaler 42 sk.; samt
från Medelhafvet, Levanten och andra aflägsnare orter, Skepparen 9 Riksdaler, Styrmannen
4 Riksdaler 24 sk., och för hvardera af den öfriga besättningen 3 Riksdaler 28
sk., allt Svenskt banko; men då tullbeloppet för medförda varor icke uppgår till minst
50 Riksdaler banko, beslås Skeppare och besättning ej någon loring, från hvilken förmån
äfven inhemska på klink byggda samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Westersjöhamnar,
njule töring, såsom från Medelhafvet, när tullen för de derifrån i Svenskt
fartyg medbragta varor stiger till en ijerdedel af tullbeloppet för de varor, som annorstädes
blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast den mindre föringen.
§. 20.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någou
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser
godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i Införsels-tarifen utsatta
tull, må han äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af Magistrats-person, med
biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas, i närvaro af vederbörande Tullkammare-föreståndare,
som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande af
Kronans räll, besigtnings-åtgärden kontrollera. Relinnes godset hafva under transporten
undergått förskämning, skola Besigtningsmännen ej allenast härom utfärda intyg, utan
jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda vara i
oskadadt skick. Derest fog till anmärkning emot förrättningen icke förekommer, antecknar
Tullkammare-Föreståqdaren sitt godkännande å besigtnings-instrumentel, som ej edsvurne
besigtningsman äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa. Tullkammaren låter
sedermera, efter föregången kungörelse, på öppen auktion, i behörig ordning, försälja
48
Förslag till Tull-Taxa.
hvad förskämdt är, hvarvid, under iakttagande, att godset, såsom å nederlag befintligt
eller oförtulladt, försäljes, införsels-tullen för det som, enligt Tarilen, förlullas efter värde,
beräknas efter fastställd tull-procent å auktions-prisét, samt för annat gods emot larifbestämmelsen
minskas i samma mån, som auktionspriset understiger det vid besigtningen
för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande behållna auktions-summan att, sedan
belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet
af bevisningen om varans förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid,
hvarinom angifniitgs-inlagan, jemlikt 30 §. af gällande Seglationsordning, bör vara
till Tullkammaren aflemnad, ansvare för tull-afgifternas fulla erläggande, derest han icke
genom skriftlig anmälan hos tullkammaren, inom samma tid, afstår sin rätt lill den skadade
varan, som då, medelst offentligt utrop, för kronans räkning, genom Tullkammarens
försorg, försäljes.
Beträffande förtulluingen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån komna,
fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, alt varorna icke kunna,
för befordrande till destinalions-orten, åter intagas, eller om dessa till större eller
mindre del finnas så sjöskadade, att de till vidare försäljning icke, utan äfventyr, kunna
användas, godsegare eller dess ombud må ega att godset i den stapelstad, dit det beqvämligast
må kunna förås, eller, om dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport, å landet
i strandnings-orten, efter föregången kungörelse, genom offentlig auktion, i vederbörlig
ordning låta försälja;
2:o alt för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör anställas,
då strandängen skett inom stads område, af Magistratsperson, och i annat fall af
Kronofogden i orten eller annan behörig krono-beljenl, med biträde af två sakkunnige
och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande Tullkammare-Föreståndare, sorn eger
att, under tjcnstemanna-ansvarighet, för bevakande af Kronans rätt, besigtnings-ålgärden
kontrollera och, om fog till anmärkning icke förekommer, å besigtnings-instrumenlet, som
ej edsvurne besigtningsman äro pligtige att, der så äskås, 'med ed fasta, anteckna sitt
godkännande;
3:o alt minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter derom
af Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet utfärdad kungörelse; dock om någon vara
befinnes så skadad, att, utan äfventyr af dess förderfvande, något längre uppskof med
försäljningen icke kan ega rum, må'denna, så snart kungörelse derom i straudnings-ortens
och närmaste stads kyrkor blifvit uppläst, verkställas; börande i besigtnings-instrumentet,
vid slik händelse, meddelas intyg så väl om behofvet af en skyndsammare försäljning,
som om verkställbarheten af godsets försändande, i försäljnings-ändamål, lill
stad;
4:o att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning eller
som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola, såsom fullgoda varor, enligt Tulltaxan
förtullas, hvaremot med tullberäkningen för de öfriga må förhållas såsom i 1 mom. af
denna §. stadgas;
5:o att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen öppet
lemnadt, att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera eller inom stadgad
preskriptions-tid reexportera, det skall ankomma på säljaren att, medelst en gemensam
inlaga, som inom fjorton dagar efter auktions-förrättningen bör, med bifogande af auktions^-protokollet,
ingifvas och särskildt upptaga hvad till återutförsel ämnadt är, å Tullkammaren
angifva hela det varuparti, sorn försåldt blifvit, och att belöpande afgifter för
detsamma inom den i Seglations-Ordningen föreskrifna tid inbetala, vid påföljd, som i
sagde Författning jemväl stadgas.
§. 21.
Förslag till Tull-Taxa.
49
§• 21.
Den särskilda afgift, som utgår under benämning Afgift till Handels- och Sjöfarls-Fonden,
uppbäres, jemte införsels-tullen, på sätt Kongl. Kungörelsen af den 19
Juni 1835 derom stadgar, eller Kongl. Maj:t finner skäl att framdeles i Nåder förordna.
§• 22.
Städernes tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter Uppbäras genom
deras egen försorg oell skola, intill dess förändrade grunder för deras utgörande varda
stadgade, erläggas efter de för hvarje stad gällande föreskrifter och fastställd procent,
beräknad å det i denna Taxa på de flesta inkommande och utgående varor bestämda
värde, eller det enligt 5 §. å de öfriga utrönta värde.
Varor, som i allmänhet äro fria från införsels- eller utförsels-tull, befrias jemväl
från tolag vid inkommande eller utgående; och må i intet fall tolag beräknas till högre
belopp än tullafgiften.
Ull är från tolag fri, äfven vid införsel.
För nedannämnde varor, när de till Riket införas, skall tolagen, med iakttagande
deraf att den ej må öfverstiga tulla/giften, beräknas, på sätt som följer, nemligen:
För Hampa till en fjerdedel, för Ankare och Kettingar till hälften för Bleck
och Spik af koppar eller annan metall till fartygs förhydning till en tredjedel, samt för
Segelduk till tre fjerdedelar af i allmänhet stadgadt belopp.
§• 23.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder till efterrättelse
Kongl. Maj:ts den 24 Maj 1825 utfärdade Nådiga Förordning, med de förändringar
och tillägg, som sedermera blifvit i Nåder beslutade och kungjorda.
§. 24.
De serskilda Traktater och Afhandlingar, som med främmande Makter blifvit, angående
handelsförhållanden, afslutade, tjena till behörig efterlefnad vid afgifters beräknande
för fartyg och varor, under den tid, samma traktater och afhandlingar äro gällande.
Bil., till Bev.-Vtsk. Bet. N:o 3.
7
50
Förslag till Tull-Taxa.
Förteckning å de enligt 1845 och 1851 årens Tull-Taxor gällande tu 11 värden,
hvilka i Bevillnings-lJtskottets förslag till ny Tull-Taxa undergått
förändring.
Införsels- T ur i fen.
Alabaster, arbetad, 1 skålp. 1 R:dr 24 sk.
Alun, Romersk, 17 lisp. 48 R:dr.
andra slag, 17 lisp. 16 R:dr 32 sk.
Antimonium, Spiesglans, 1 skålp. 10 sk.
Regulus, 1 skålp. 30 sk.
Askar och Dosor, af sammansatta, eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, elter
angifning.
Balsam, Kopaive, 1 skålp. 1 R:dr 12 sk.
Mekka, 1 skålp. 12 R:dr.
Peruviansk och Tolu, 3 R:dr 8 sk.
Band, Romulls-, Ylle- och Linne-, 1 skålp. 4 R:dr.
Ben, arbetade:
Elfen-, 1 skålp. 8 R:dr 16 sk.
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade:
olackerade, 1 skålp. 1 R:dr.
lackerade, 1 skålp. 1 R:dr 12 sk.
Blommor :
delar af artificiella blommor, 1 skålp. 33 R:dr 16 sk.
Bly, arbetadt, ej specificeradt:
omåladt och olackeradt, 1 skepp. 60 R:dr.
Blyerts, 1 lisp. 2 R:dr 32 sk.
Blyertspennor:
alla andra slag (än Timmermans), 1 skålp. 3 R:dr.
Blår: Hamp-, 1 skepp. 25 R:dr.
Lin-, 1 skepp. 40 R:dr.
B okbindare-cloth, 1 skålp. 3 R:dr.
Broderade arbeten:
andra slag (än guld eller silfver), efter angifning.
Bröd:
af hvete, 1 skålp. 4 sk.
andra slag, 1 skålp. 2 sk.
Böcker: på Svenska tryckta, efter angifning.
Camp h er
oraffinerad, 1 skålp. 1 R:dr 12 sk.
raffinerad, 1 skålp. 1 R:dr 32 sk.
Förslag till Tull-Taxa.
51
Con/ilurcr:
Muskot, insyltad, 1 skålp. 2 R:dr 16 sk.
Cubeber, 1 skålp. 1 R:dr.
Dekorationer, platåer med tillbehör, äfvensom ornamenter, ej specificerade, efter angifning.
Etuis, med tillbehör, af sammansatta eller ej specificerade ämnen, efter angifning.
Fernissa, 1 skålp. 1 R:dr 16 sk.
Filar och Raspar, 1 skålp. 1 R:dr 12 sk.
Fisk, saltad eller inlagd:
Lax, 1 tunna 30 R:dr.
Fjädrar, ej specificerade, efter angifning.
Flaskfoder, efter angifning.
Foglar, slagtade, l stycke 30 sk.
Formar, tryck- och pappers-, efter angifning.
Fosfor, 1 skålp. 4 R:dr 24 sk.
Färger och Färgningsämnen :
Cochenille, 1 skålp. 5 R:dr.
Ängskära, 1 lisp. 1 R:dr.
Orleana, 1 skålp. 30 sk.
Schmaltz, 1 skålp. 18 sk.
Garn :
Bomulls, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobiner:
ofårgadt:
N:o 26 och deröfver, 1 skålp. 1 R:dr.
färgadt: Turkiskt rödt, 1 skålp. 2 R:dr 12 sk.
allt annat, 1 skålp. 2 R:dr.
Kamulls- och redgarn:
ofärgadty otvinnadt eller odubbleradt, 1 skålp. 1 R:dr 12 sk.
Linne- ofärgadt, 1 skålp. 1 R:dr 24 sk.
färgadt, 1 skålp. 2 R:dr 32 sk.
Gevär, alla slag, eller delar deraf, efter angifning.
Gipsarbeten ej specificerade, efter angifning.
Glas:
Buteljer, Burkar, Bunkar och flaskor (karafiner och slipade flaskor härunder ej iibe
gripne).
till och med £ kanna, 100 st. 2 R:dr.
deröfver lill och med \ kanna, 100 st. 7 R:dr.
Fönster-, alla slag: ,
grönt, 1 lisp. 2 R:dr 24 sk.
hvilt, 1 lisp. 2 R:dr 32 sk.
Spegel-, efter angifning.
Guld: '
musiv-, puder- eller unsen-, 1 lod 2 R:dr.
Gummi:
Copal, 1 skålp. 1 R:dr
Lacca, 1 skålp. 40 sk.
Mastix, 1 skålp. 2 R:dr.
Sandarac, 1 skålp. 32 sk.
52 Förslag lill Tull-Taxa.
Gass:
insyltade, -^6 tunna 2 R:dr 24 sk.
rökte, 1 st. 36 sk.
Handska?', alla slag, 1 skålp. 18 R:dr.
Harts, 1 Iisp. 1 R:dr 12 sk.
Hattar:
strå-, Italienska, 1 st. 10 R:dr.
andra slag, 1 st. 3 R:dr.
af läder, fiskben, papper, trä eller rötter m. m., 1 st. 3 R:dr.
Hattflätor, af halm eller strå, 1 skålp. 13 R:dr 16 sk.
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
oberedda, torra, alla slag, 1 skålp. 16 sk.
beredda: karduans- samt färgade eller tryckta skinn, 1 skålp. 6 R:dr.
pelsverk: oberedda:
Bäfverskinn, 1 skålp. 8 R:dr 16 sk.
Chinchillaskinn, 1 skålp. 20 R:dr.
Får- och Lammskinn:
grå krimska och äkta svarta kalmuck, 1 skålp. 6 R:dr 12 sk.
svarta, öfriga slag, 1 skålp. 2 R:dr 4 sk.
Hermelin- eller Lekattskinn, 1 skålp. 4 R:dr.
Hillerskinn, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Loskinn, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Mårdskinn och Mårdsvansar, 1 skålp. 12 R:dr.
Renskinn, 1 skålp. 1 R:dr 16 sk.
Räfskinn, 1 skålp. 4 R:dr.
Sjuppskinn. 1 skålp. 3 R:dr.
Skälskinn, 1 skålp. 24 sk.
Sobelskinn och Sobelsvansar, 1 skålp. 60 R:dr.
Wicktor, Hakar och Hyskjor, 1 skålp. 3 R.dr.
Instrumenter:
Fältskärs-, Malhematiska, Optiska, Fysiska och Navigations-, efter angifning.
J ern:
gjutet:
Tack- och barlast-, 1 skepp. stäp. v. 9 R:dr.
Grytor, Pannor, Kittlar, Kakelugnar, Gallerverk samt apterade Stolpar och Ledstänger
dertill och Slussportar, 1 skepp. st. v. 24 R:dr.
Hällar af | tums tjocklek och derunder till och med 1 turn, Lod och Lödjor, till
vigter af 1 skepp, vigt och derunder till och med skepp., 1 skepp. st. v. 10 R.dr.
Kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och kulor, 1 skepp. st. v. 8 R.dr.
allt annat gjutet arbete, ej specificeradt, efter angifning,
smidt eller valsadt:
Ankare, 1 skepp. st. v. 50 R.dr.
Kettingar med länkjernets diameter af jj tum och derunder, 1 skepp. st. v. 45 R.dr.
Kättingar med länkjernets diameter öfver | tum, 1 skepp. st. v. 30 R:dr.
Draggar, Armbultar, Hammare, Roderjern, Skeppsknän och Smedjestäd, 1 skepp. st. v.
60 R:dr.
plåtar: Sallpanneplåtar, f turn tjocka och deröfver, samt af 12 tums bredd och deröfver,
1 skepp. st. v. 20 R.dr.
Fööslag lill Tulltaxa.
53
Jern:
smidt eller valsadt:
plåtar :
oförtenta, under -f tum tjocka:
af t. o. m. 6 lisp. vigt stycket, 1 skepp. st. v. 33 R:dr 16 sk.
öfver 6 lisp. vigt stycket, 1 skepp. st. v. 36 R:dr.
förtente: 1 skepp. st. v. 100 R:dr.
Spik af 2 tums längd och deröfver, 1 skepp. st. v. 40 R:dr.
all annan spik samt allt annat Manufaktur- och Handtverks-smide, ej specificeradt, 1
skalp. 3 R:dr.
Kardor och Kardläder:
öfver fjj, 1 skalp. 32 sk.
Kli, af andra ämnen än Spanmål, 1 lisp. 25 sk.
Kläder: Gång, Linne- och Säng-, ej specificerade:
nya, Fruntimmers-, af lill införsel lofgifna tyger, efter angifning.
Knallhattar, 1 skålp. 3 R:dr.
Knapergall och Ekollon, malen eller omalen, 1 lisp. 2 R:dr 24 sk.
Knappar, af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade ämnen> 1 skålp. 2 R:dr 32 sk.
1 Knifvar
Rak-, 1 stycke 1 R:dr 16 sk.
Penn-, 1 st. 32 sk.
andra slag samt Gafflar, ej specificerade, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Koppar: smidd, valsad eller gjuten:
andra helfärdiga arbeten, 1 lisp. 12 R:dr 24 sk.
Kopparstick, Estamper och Lilhografier, oinfattade, efter angifning.
Korpar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade, ämnen, efter angifning.
Korgmakare-arbeten, ej specificerade, efter angifning.
Kreatur :
andra fyrfolade, 1 st. 10 R:dr.
Krokar, till fiske, 1 skålp. 10 R:dr.
Krut, 1 Centner, 40 R:dr.
Kött:
färskt, 1 lisp. 2 R:dr.
saltadt, 1 tunna 20 ll:dr.
torkadt eller rökl, 1 lisp. 3 R:dr 16 sk.
Lackmus, 1 skålp. 12 sk.
Lampor af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, efter angifning.
Lim:
andra slag:
fogel-, 1 skålp. 1 R:dr.
Ljus:
Stearin och Margarin, 1 skålp. 40 sk.
Ljuskronor af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, efter angifning.
Mattor af strå eller rötter, efter angifning.
Metaller, sammansatta:
alla andra slag, arbetad, 1 skålp. 4 R:dr.
Metwurst, 1 skålp. 24 sk.
54
Förslag till Tull-Taxa.
Muskottblomma 1 skålp. 2 R:dr 24 sk.
Negtikor, 1 skålp. 35 sk.
Nålar :
sy- och tambur-, 1 skålp. 8 R:dr 16 sk.
knapp- och hår-, 1 skålp. 2 R:dr 4 sk.
krås- och bröstnålar af oäkta metall, efter angifning.
alla andra slag, ej specificerade, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Nät, af alla namn och slag, efter angifning.
Oljor, feta:
Bom- i fat, 1 skålp. 12 sk.
i flaskor, buteljer eller krukor, 1 skålp. 20 sk.
andra till apotheksvaror ej hänförliga eller eljest icke specificerade slag, 1 skålp.
8 sk.
Ost, alla slag, 1 lisp. 5 R:dr.
Papper:
grått, makulatur- och förhydnings-, 1 skålp. 3 sk. 9 rst.
Tryck-, liminadt och olimmadt, Concept- och Tapet, 1 skålp. 7 sk. 6 rst.
Paraplyer och Parasoller:
siden-, 1 st. 6 R:dr.
andra slag, 1 st. 3 R:dr.
Peppar, alla slag, 1 skålp. 15 sk.
Pergamentsskinn, 1 skålp. 10 R:dr.
Plommon:
Bruneller, 1 skålp. 20 sk.
Plymer:
Struts-, 1 skålp. 100 R:dr.
andra slag, 1 skålp. 50 R:dr.
Porslin: oäkta:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
Tallrickar, 1 skålp. 8 sk.
Portföljer, Taskböcker, Ridikyler och Nattsuckar, efter angifning.
Ris, oskalad eller paddy, 1 tunna, 12 R:dr.
Saffran, 1 skålp. 13 R:dr 16 sk.
Salmiak, 1 skålp. 20 sk.
Salpeter: oraffinerad, 1 lisp. 5 R:dr.
raffinerad, 1 lisp. 6 R:dr 24 sk.
Chilisk Salpeter eller Salpetersyradt Natron, 1 lisp. 3 R:dr.
Salpetersyra och Skedvatten, 1 skålp. 18 sk.
Salt:
raffineradt, 1 skålp. 2 sk. 8 rst.
Saltsyra, 1 skålp. 4 sk.
Saxar :
andra slag (än öfverskärare-), 1 skålp. 10 R:dr.
Siktar, efter angifning.
Silke, fargadt, 1 skålp. 20 R:dr.
Sirap:
Capilär, 1 skålp. 26 sk.
Mullbärs,- Rosen- och Viol-, 1 skålp. 40 sk.
Förtlag tillf Tull-Taxa.
55
Skomakare-arbeten
af blankläder, färgadt skinn eller tyger:
Skor, Kängor, Tofflor och Galoscher, 1 par. 3 R:dr.
Stöflor, 1 par 9 R:dr.
andra slag, efter angifning.
Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufakturvaror, i taxan ej nämnda (NB. äfven
om ämnet, hvaraf de hufvudsakligen bestå, kan bestämdt urskiljas), efter angifning.
Socker:
Mascovad, eller brunt och gult, ordinärt Terres och Tetes samt hvitt Pudersocker,
1 skålp. 8 sk.
Krossadt Lump-, Havana Terres samt andra till socker-halten lika slag, 1 skålpund,
12 sk.
Topp- Kandi- och kak-, i skålp. 16 sk.
Stearin, 1 skålp. 30 sk.
Slen, arbetad, ej specificerad, efter angifning.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten:
Silkes-, 1 skålp. 33 R:drl6sk.
Bomulls-, 1 skålp. 6 R:dr 32 sk.
Redgarns-, 1 skålp. 4 R:dr.
andra slag, 1 skålp. 6 R:dr 32 sk.
Slrump stick or, 1 skålp. 6 R:dr 12 sk.
Stål:
garf- 100 skålp. stäp. v. 15 R:dr.
andra slag, 100 skålp. stäp. v. 6 R:dr.
Svafvelsyra, 1 skålp. 6 sk.
Svampar, ätbara:
Murklor, 1 skålp. 25 sk.
Tryffel, 1 skålp. 3 R:dr.
Sågblad, 1 skålp. 1 R:dr.
Tamarinder, 1 skålp. 10 sk.
Tenn :
oarbeladt, samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet, 1 lisp. 8 R:dr 16 sk.
Terpentin: 1
Venedisk, 1 skålp. 15 sk.
all annan, 1 skålp. 8 sk.
Thermometrar, 1 st. 3 R:dr.
Tjärbärma eller Vraktjära, 1 tunna. 3 R:dr 36 sk.
Tobak:
Blad, Marylands, 1 skålp. 18 sk.
andra slag, 1 skålp. 8 sk.
karfvad:
Knaster, 1 skålp. 2 R:dr.
Stjelkar, 1 skålp. 6 sk.
Tråd: ,
Koppar- och messings-, fin, oförsilfrad, 1 skalp. 3 R:dr.
all annan, 1 skålp. stäp. v. 20 sk<
Bomulls-, hvit eller färgadi
nystad, 1 skålp. 2 Rsdr.
56
Förslag till Tull-Taxa.
Tråd:
Linne:
oblekt, 1 skålp. 1 R:dr 32 sk.
blekt, hvit, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Trävaror
Fanérskifvor, efter angifning:
alla andra, mer eller mindre arbetade, ej specificerade, derunder inbegripne nedslagne
tunnor samt ej specificerade snickare-arbeten, med eller utan betsuing, målning
eller lackering, efter angifning.
Tvål:
sämre slag, 1 skålp. 11 sk.
Ull, okammad eller kammad:
grof Jutsk och Isländsk, eller annan härmed jemförlig, 1 skålp. 20 sk.
all annan, 1 skålp. 1 R:dr.
Ur:
Fick
andra
slag (än med guldboett), 1 st. 10 R:dr.
Vägg- och studsare:
andra slag (än af bronz), 1 skålp. 5 R:dr.
Urband och Urkedjor, af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, efter
angifning.
Vitriol:
blå, 1 skålp. 10 sk.
hvit, 1 skålp. 7 sk.
ClvC '
oblekt, 1 skålp. 36 sk.
färgadt, 1 skålp. 1 R:dr 8 sk.
Wekar, lamp-, 1 skålp. 2 R:dr 20 sk.
ljus-, 1 skålp. 1 R:dr 28 sk.
Windrufvor, 1 skålp. 25 sk.
Winsten, renad, 1 skålp. 20 sk.
Wåfnader:
Helsiden.
alngods:
Felb och Peluche, 1 skålp. 13 R:dr 16 sk.
Flor, Gaz, Tyll, alla slag, 1 skålp. 30 R:dr.
Guld- och Silfvertyg:
äkta, 1 skålp. 96 R:dr.
oäkta, 1 skålp. 32 R:dr.
Sammet, 1 skålp. 28 R:dr.
alla andra slag, 1 skålp. 32 R:dr.
Shawlar, Shawletter och andra Dukar:
af Gaz eller annan gles väfnad, af så kalladt Rourre de Soie samt genom tryckning
eller pressning fasonerade, hvartill ej äro hänförliga de Shawlar, Shawletter och
Dukar, som endast med en tryckt blomma i hvardera hörnet äro försedda, ej
heller Lång-Shawlar, derå endast vid sidorna befinnas tryckta ränder, 1 skålp.
33 R:dr 16 sk.
alla andra slag, ej mindre släta och enfärgade, än genom väfnadssättet eller olika
färgadt silke fasonerade, 1 skålp. 32 R:dr.
Wåfnader:
Förslag till Tull-Taxa.
57
/Väfnader :
Halfsiden:
Shawlar, Shawletter och andra dukar:
under 10 Il:dr värde stycket, efter värdering,
af 10 R:dr värde och deröfver stycket, efter angifning.
Bomullsalngods:
Hvila:
Cambrik,
blekt och glättadt, samt alla andra lika beskaffade bomullstyger, i finhet
öfver 76 trådar på tummen i ränningen och af minst 6 qvarlers bredd. 1
skalp. 4 R.-dr.
Corderoy och Cordet, Sammet och Manchester, samt Satin, Jaen och Parkum,
1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Dimity, Percale och Batist, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
Gaze, Halflinon, Musslin eller Nettelduk och Moll, 1 skålp. 5 R:dr.
Sticktyg eller Piqué och Tricot, 1 skålp. 6 R:dr.
Tyll, 1 skålp. 10 R:dr.
alla ej specificerade:
genom sjelfva väfnadssältet fasonerade, 1 skålp. 5 R:dr.
genom väfnadssättet släta, såsom Calico, Bomullslärft m. fl., 1 skålp. 3 R:dr
16 sk.
Färgade:
Corderoy, Cordet, Dimity, Gaze, Halflinon, Musslin eller Nettelduk och Moll,.
Percale, Batist, Sammet, Manchester, Satin, Jaen, Parkum, Sticktyg eller
Piqué, Tricot och Tyll, samt alla genom väfnadssättet fasonerade, samma tullvärde
för skålp., som för hvarje slag hvitt.
alla genom väfnadssättet släta:
enfärgade, 1 skålp. 3 R:dr 16 sk.
väfda af olika färgadt garn, 1 skålp. 5 R:dr.
Tryckta eller pressade.
alla slag (utom Filtar), 1 skålp. 5 R:dr 16 sk.
Shawlar, Shawletter och andra dukar, 1 skålp. 4 R:dr 16 sk.
Bomulls- med blandning till större eller mindre del af Lin eller Hampa:
Damast, 1 skålp. 4 R:dr.
Ylle
alngods:
Filtar
och Mattor, 1 skålp. 2 R:dr.
Fris, Frisad, Doffel och Kalmuck, 1 skålp. 2 R:dr 24 sk.
Flaggduk och Quinette 1 skålp. 5 R:dr.
alla andra slag, 1 skålp. 2 R:dr 24 sk.
Halfylle eller af (JU med blandning till minst hälften af Bomull, Lin eller Hampa:
alla andra slag (än Flanell),
af mindre än 7 qvarters bredd, 1 skålp. 2 R:dr 24 sk.
af 7 qvarters bredd och deröfver, 1 skålp. 4 R:dr.
Shawlar, Shawletter och andra dukar af Cll eller Ull och Bomull tillsammans:
under 6 R:dr 32 sk. värde stycket, efter värdering,
af 6 R:dr 32 sk. värde och deröfver stycket, efter angifning.
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 3.
8
58
Fönlag till Tull-Taxa.
fVäfnader:
Linne- och Hampalngods:
Blaggarn
och Canfas, 1 skålp. 36 sk.
Buldan, 1 skålp. 28 sk.
Damast, 1 skålp. 8 R.dr.
Dräll, 1 skålp. 3 R:dr.
Kammarduk och Batist, 1 skålp. 36 R:dr.
Linön, 1 skålp. 18 R:dr.
Lärft, hvaraf 1 qvadrataln väger t. o. m. 3 lod, 1 skålp. 15 R:dr.
alla andra slag, 1 skålp. 5 R:dr.
Segelduk och Tältduk, 1 skålp. 30 sk.
andra slag, 1 skålp. 4 R:dr.
Zink, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar, 1 skålp. 3 sk.
Utförsels- T ar i fen.
Jern :
gjutet:
Tack- och Barlast-, 1 skepp. stäp. v. 9 R:dr.
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade, 1 skepp. stäp.
v. 9 R:dr.
Hällar öfver l£ tums tjocklek samt Lod och Lödjor öfver 1 skepp:s vigt stycket,
1 skepp. stäp. v. 9 R:dr.
Hällar af l£ tums tjocklek och derunder till och med 1 tum, Lod och Lödjor till
viglen af 1 skepp:s vigt, och derunder till skepp., 1 skepp. stäp. v. 10 R:dr.
kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulor, 1 skepp. stäp. v. 8 R:dr.
Malm, rå och osmält, efter angifning.
*
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Bevillnings-Utskollets Betänkande, N:o i.
1
!¥:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 April 1834, kl. 4 e. m.
Betänkande, angående grunderna för den blifvande Allmänna Bevillningen,
föreskrifterna för deras tillämpning.
Bevillnings-Utskottet får nu, efter fulländad granskning af Bevillnings-förordningen,
dervid Utskottet oek förehaft till pröfning de frän Riks-Stånden remitterade motioner
i ämnet, jemte de, med föranledande af några bland dem, afgifna särskilda yttranden,
jemlikt föreskrifterna i 70 §. Regerings-Formen oell 31 §. Riksdags-Ordningen, till
Rikets Ständer afgifva förslag till grunder för den blifvande Bevillningens fördelning,
deruti ock, i likhet med hvad vid föregående riksmöten egt rum, intagits de reglementariska
stadganden, som för tillämpningen af dessa grunder erfordras; hvarvid Utskottet
dock torde böra erinra, att de uti förslaget förekommande sifferbelopp och procentbestämmelser,
hvilka först sedan statsbrist-summan blifvit känd, kunna definitivt stadgas,
blifvit uppställda endast förslagsvis och för att uttrycka det förhållande, i hvilket
Utskottet ansett bevillningen böra fördelas mellan de särskilda medborgare-klasserna.
Vid framställningen af de skäl, på hvilka 'Utskottet», å ena sidan, vidtagit åtskilliga
förändringar i Bevilinings-Förordningen, men å den andra anselt sig icke kunna
understödja en stor del af de uti ofvanberörda motioner gjorda förslag, har Utskottet
funnit lämpligast, att först upptaga till besvarande de motioner, som hafva en större
omfattning eller djupare ingripa uti bevillnings-grunderna, samt derefter, så vidt det låtit
sig göra, ulan att rubba förbindelsen mellan sammanhängande ämnen, behandla de mera
speciela frågorna i den ordning, hvartill uppställningen af nu gällande Bevillnings-stadga
föranleder; och äro, för en lättare öfversigt, de vidtagna förändringarne uti förfättningsförslaget
tryckta med kursiv stil. ,
Inom Vällofliga Borgare-Ståndet hafva, vid derstädes uppkommen diskussion angående
Allmänna Bevillningen, röster höjt sig för hela denna bevillnings borttagande,
enär de betydliga öfverskott på stats-inkomsterna, som under de sednare åren uppstått,
skulle visa, att någon statsbrist icke är att befara; hvarjemte inom samma Riks-Stånd
Bih. till B. St. Brot. 1853 dl 1854. 3 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 1
2
Bevillnings-Vtskotlets Betänkande, N:o i.
Herr Henschen, uti väckt motion, påyrkat, bland annat, borttagandet af bevillningen
efter ej blott l:sla, utan äfven 2:dra Artikeln, eller, hvilket är detsamma, i det närmaste
hela den Allmänna Bevillningen. — Som likväl frågan om nämnde bevillnings
upphörande hvilar på den helt och hållet ovissa förutsättningen, att någon statsbrist,
som genom allmän bevillning behöfde fyllas, icke skulle uppstå vid delta riksmöte,
torde vidare yttrande häröfver för närvarande vara obehöfligt.
Hos Högvördiga Preste-Ståndet har Herr Komminister Beckman, under anförande,
hurusom Kongl. Maj:Is lill Rikets nu församlade Ständer afgifna Nådiga Proposition,
angående Stats-verkets tillstånd och behof, utvisade en statsbrist af endast 1,172,000
R:dr, hvarifrån dessutom borde afdragas det öfverskott af 268,000 R:dr, som uppkommer,
sedan af Riksgälds-Kontorets öfverskott och besparingar, bankovinsten m. m., utgått
de för en gång eller pä vissa år erforderliga anslag, hemställt, att, intill nästkommande
stats-reglering, årliga bevillningen måtte nedsättas med en tredjedel af desi nuvarande
belopp, då, efter motionärens förmenande, de återstående två tredjedelarne,
eller ungefärligen 1,300,000 R:dr, komme att icke blott fylla den nu beräknade statsbristen,
utan äfven lemna ett årligt öfverskott af 400,000 R:dr, som, jemte andra vid
innevarande års slut befintliga tillgångar, skulle svara emot de anslag, Kongl. Maj:t
kunde i Nåder behaga än ytterligare vid denna riksdag af Rikets Ständer äska, eller
hvilka, enligt enskilda motioner, för särskilda ändamål torde påkallas; och bar motionären,
som till en början från berörde bevillnings-nedsättning undantagit stångjerns-smidet,
derå beskattningen under de sednaste tretio åren skulle blifvit minskad med ej mindre
än 50 procent, sedermera inom Utskottet frånträdt denna undantags-beslämmelse
och förklarat sig önska den föreslagna nedsättningen tillämpad på alla enligt bevillnings-»
förordningen skattskyldige utan undantag.
Då emellertid, såsom redan blifvit antydt, frågan om allmänna bevillningens belopp
ej kan komma i betraktande, förrän den slutliga statsbrist-summa, som dermed
skall fyllas, blifvit känd, finner Utskottet
något vidare utlåtande icke heller öfver Herr Komminister Beckmans
motion nu erfordras.
Från samtliga Riks-Stånden hafva framställningar inkommit om upphöfvande af
den i Irsta Art. Beviilnings-förordningen stadgade Personliga Sky dds-afgiften, hvarvid
det blifvit föreslaget, dels att berörde afgift må helt och hållet försvinna, dels att den
måtte upphöra endast såsom stats-inkorast och i stället öfverlemnas till kommunerna,
för att ai’ dem användas, enligt fleras mening, lill folkskolorna och, enligt andras, till
fattigvården. De motioner, som i detta afseende blifvit väckta, äro följande:
hos Ridderskapet och Adeln, af Herr Stuart, C. G., som påyrkat ifrågavarande
afgifts borttagande helt och hållet, och till stöd derför anfört, att densamma till största
delen måste utgöras af den obemedlade delen af Svenska folket; att hvarje skattskrifven
person i allt fall utgjorde en särskild kapitalions-afgifl under namn af mantalspenningar;
att det vore olämpligt att betrakta och antaga den personliga tillvaron såsom
en bevillningsgrund; att det förefölle nog eget och anmärkningsvärdt, att en extra
ordinarie stals- elier bevillnings-inkomst skall utgå efter samma beräkningsgrund och
lill samina belopp, som en gammal ordinarie skatt; att det ej borde förbises, hurusom
uppbörden och redovisningen afen särskild, utaf 1,740,000 skattskyldige utgående, afgift
nödvändigt måste medföra högst betydliga besvär, och hurusom en ej ringa del af
denna afgift, efter tidsödande och mödosamma undersökningar och skriftvexlingar, måste
årligen afskrifvas; samt ändtligen att Stats-verkets nuvarande tillstånd och den allmänt
förväntade tillökningen i Statens inkomst af bränvins-produktionen ingåfve den
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o i.
3
förmodan, att någon lindring eller nedsättning i hittills utgående skattebidrag kunde
inedgifvas;
inom Preste-Ståndet, af Herr Kontrakts-prosten Almqvist, hvilken föreslagit den
så kallade personela bevillningens upphörande, emedan den dels kunde undvaras, då
Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående Stals-verkets tillstånd och behof, icke utvisade
större statsbrist-summa än 1,172,000 R:dr, samt dessutom till de extra ordinarie utgifterna
hos Riksgälds-Kontoret innestode extra-ordinära tillgångar ätt för statsbehofven
användas, dels ock vore rättsvidrig och obillig, enär den utgår lika af millionären och
backstugusittaren, samt således tyngst hvilar på den fattigare befolkningen, hvadan den
också länge blifvit öfverklägad och, i motionärens tanke, längesedan bordt försvinna;
och af Herr Doktor Björkman, som hemställt, att den personliga skydds-afgiften, hvilken,
om den än hittills möjligtvis varit för Stats-verket behöflig, likväl hädanefter lätteligen
kunde undvaras, måtte helt och hållet försvinna såsom stats-inkomst, men i stället
till samma belopp, som förr, debiteras och uppbäras såsom fattigvårds-afgift, samt
aflemnas till församlingarnes fattigvårds-styrelser, i hvilkas hand den skulle utgöra ett
behöfligt bidrag lill uppfyllande af en välordnad fattigvårds pligter, hvaribland motionären
framför andra framhållit skyldigheten att bekosta fattiga, vanvårdade barns skolgång
och uppfostran till goda och nyttiga samhällsmedlemmar; varande öfver detta förslag,
deruti Prostarne Nordlander och Melén samt Doktor Sandberg instämt, yttranden
afgifna utaf flera bland Ståndets ledamöter;
uti Rorgare-Ståndet af Herr Henschen, som yrkat, att bevillningen efter lista
Art. måtte alldeles upphöra, eller, om det icke kunde ske, anslås till folkskolorna och
således öfverflyttas till kommunerna, såsom förut skett med en del deraf; och har motionären
i sådant hänseende utförligt sökt ådagalägga ifrågavarande bevillnings-titels
olämplighet, samt gendrifva de för dess bibehållande vanligen åberopade skäl, dervid
han bland annat anfört: att en beskattning, om den skall vara rättvis, icke får vara
endast personel, eller sådan att den måste erläggas af hvarje till viss ålder kommen
person, blott såsom medborgare, utan afseende å den omständighet, huruvida han eger
eller kan förtjena något; att, beträdande det från benämningen skydds-afgilt hemtade
skäl för ifrågavarande afgifts utgörande, eller alt hvar och en åtnjuter skydd af staten
i afseende på sin person, det vore klart, att statens skydd oftast och hufvudsakligen
erfordras för egandcrätien och hvad dermed har sammanhang, äfvensom för vissa af
staten sjelf utdelade personliga företrädes-rättigheter; att man omöjligen kunde, såsom
likväl ofta blifvit försökt,, ursäkta denna, afgift, hvilken tyngde ganska hårdt på den
obemedlade familjefadern, med dess obetydlighet, som skulle göra densamma okänbar
för den betalande, ty det vore ej tillåtet att göra orätt, derföre att det går lätt
för sig, och i allt fall vore ingenting obetydligt för den, som icke eger något; att den
obemedlade tillräckligt genom skole-, kurhus- och fattigvårds-afgifterna samt naturaprestationer
påminnes om, att han lefver i ett samhälle, som krälVer uppoffringar; och
slutligen att staten, ulan tillitande af ifrågakomna afgift, från andra håll hade att påräkna
mer än tillräckliga inkomster för sitt behof; — samt
uti Bonde-Ståndet af Pehr Mallsson från Wester-Norrlands län, med hvilken
största delen af Ståndets ledamöter instämt, äfvensom Anders Andersson och Johan
Johansson från Östergöthlands län, hvilka väckt fråga om personliga skyddsafgiftens
öfverlemnande till kommunerna, för att användas, enligt den förstnämndes förslag, för
folkskolorna, till bestridande af såväl skollärarnes fullständiga aflönande, som fattiga
barns underhåll och vård under den tid, de af skolan sig begagna, och enligt de begge
sednares mening till fatlig-försörjuingen.
i
Bevillnings-UtskoUets Betänkande, N:o 4.
Härförutan har ett parlielt borttagande af mera omförmälda afgift förordats af
Herr von Koch, N. S., som hos Ridderskapet och Adela föreslagit, att den till Statsverket
ingående personliga skydds-afgiften må från och med år 1855 upphöra att utgå,
dock att de, hvilka af tjenst eller rörelse ega mer än 200 R:dr årlig inkomst, samt de,
som efter 2:dra Art. utgöra bevillning för fast egendom af öfver 5,000 R:dr värde, böra
fortfarande för sig sjelfva och alla hos dem mantalsskrifna personer erlägga denna
afgift, för hvars borttagande i afseende å öfrige samhällsmedlemmar åberopats, alt den
drabbar tungt dels den mindre bemedlade jordbrukaren eller handtverkaren, som måste
erlägga den för sin familj och sitt tjenstefolk, dels den obemedlade arbetaren, när han sjelf
skall erlägga sin skatt, samt alt de öfriga personela utskylderna till staten och kommunerna,
nemligen mantalspenningarne, afgifterna till kurhus, folkskolor, fattigförsörjning
m. m., i allt fall vore för dessa klasser betydliga.
Som den personliga afgift, hvilken såsom bevillning till Stats-verkel ingår, efter
de nedsättningar, hvilka i densamma egt rum, numera ej kan vara särdeles kännbar,
har Utskottet ansett samma afgift böra fortfarande utgöras; men då den i flera af ofvannämnda
motioner väckta frågan om denna afgifts användande för kommunala behof
funnits, såsom icke stående i oskiljaktigt sammanhang med allmänna bevillningen,
böra blifva föremål för särskild behandling, hvadan ock särskildt Utlåtande deröfver
kommer alt afgifvas, har Utskottet emellertid, på det pröfningen af förslaget tili Bevillnings-förordning
ej måtte i afbidan derpå uppehållas, ansett sig böra föreslå,
att de angående personliga skydds-afgiften nu befintliga stadganden
må tills vidare lemnäs oförändrade; med Rikets Ständer förbehållen
rätt att i samma stadganden vidtaga de förändringar,
som kunna påkallas af Rikets Ständers blifvande beslut i anledning
af nyssberörde särskilda Utlåtande.
Under förklaring alt hans hufvudsyfte vöre, att åstadkomma rättvisa och att befordra
den allmänna moraliteten genom undanrödjande af de snart sagdt oemotståndliga
frestelser lill osanna taxerings uppgifter, hvaruti flertalet skattskyldige inleddes genom
en orimligt hög beskattning, har Herr von Koch, uti sin ofvannämnde motion,
föreslagit, att bevillningen enligt 2:dra Art. mätte i allmänhet bestämmas till en procent
af alla derstädes förekommande bevillnings-titlar och således för fast egendom till fyra
R:dr för hvarje tiotusen af det uppskattade värdet; och har motionären, i sammanhang
härmed, dels föreslagit, bland annat, alt all uppgift å inkomst lill taxering skulle
göras under uttrycklig förklaring att den sker »på ära och tro», hvarigenom, dä skatten
ej sattes för hög, och afgiften kontrollerades af taxeringsmännens rätt att definitivt bestämma
beloppen, osannfärdiga afgifter i de fleste fall skulle förekommas, dels ock uppgjort
en summarisk beräkning öfver det sannolika siffer-resultatet utaf hans förslag, utvisande
en minskning i bevillningen enligt 2:dra Art. af 576,950 R:dr, hvilken minskning
motionären ansett Slats-verkets närvarande tillstånd olvifvelakligt medgifva.
Om det å ena sidan icke kan förnekas, att ett bevillnings-system, grundadt på
en lika afgifts-procent för alla skattskyldiga, ej blott erbjuder de vid första påseendet
rättvisaste grunder för beskattningen, utan äfven skulle medgifva en synnerligen enkel
uppställning af bevillnings-förordningen och dymedelst föranleda en lättare tillämpning
af densamma, så får dock å andra sidan icke lemnäs ur sigle, att ett sådant system
nödvändigt förutsätter tillräckligt verksamma kontroller emot osannfärdiga taxeringsuppgifter,
lör alt förebygga den ojemnhet i beskattningen, som, med antagandet af en
öfverallt lika bevilinings-procent, naturligen skulle uppstå deraf, att vissa medborgareklasser
kunna, i anseende till sjelfva naturen af deras inkomster, lättare än andra, hålla
taxeringsmännen i okunnighet om dessa inkomsters verkliga belopp, hvilka kontroller,
Bcvillnings-Utskollels Betänkande, N:o i.
5
Utskottets tanke, på intet vis skulle vinnas genom den föreslagna föreskriften att all
uppgift till taxering bör uttryckligen ske »pä ära och tro», enär hvarje offentligen och
med anspråk på trovärdighet lemnad uppgift måste anses så ske, äfven om en uttrycklig
försäkran derom ej eger rum. Utskottet har' icke heller å sin sida tilltrott sig att
utfinna kontroller, som kunde blifva betryggande i berörde hänseende; och då dessutom
antagandet af den utaf Herr von Koch föreslagna bevillrrings-procent otvifvelaktig! skulle
föranleda en högst kännbar minskning i stäts-intraderna, hvilket Statens närvarande behof
icke lärer medgifva, får Utskottet hemställa,
att Herr von Köchs ifrågavarande förslag ej må till någon Rii
kels Ständers åtgärd föranleda.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Rosenblad, B., föreslagit, alt, i händelse
omständigheterna skulle tillåta nedsättning af den i sednaste Bevillnings f örordning påräknade
inkomst, efter 2:dra Artikeln, nedsättningen mätte ungefär i samma förhållande
tillgodokomma alla efter denna Artikel skattdragande; äfvensom Herr Henschen, uti
sin förenämnde motion, hemställt, att, om bevillningen efter 2:dra Artikeln icke alldeles
upphörde, den åtminstone matte nedsättas till en tredjedel af dess nuvarande belopp,
såvidl bevillningen ej tillkommit såsom ett mede! mot lyx och öfverflöd.
I afseende härå får Utskottet hänvisa till det härförut med anledning af Herr
Komminister Beckmans motion afgifna yttrande, såsom tillämpligt äfven på förevarande
framställningar, hvilka alltså
ej torde erfordra något vidare utlåtande.
Beträdande den af Embels- och Tjenstemäns samt Betjentes löner m. m. utgående
bevillning, har, uti framställda motioner, blifvit yrkadi:
hos Ridderskapet och Adeln af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm, Carl
Axel, att Embets- och Tjenstemäns arfvoden, löner och pensioner måtte befrias från
bevillning; af Herr Rosenblad, att bevillningen å Embetsmäns löner m. m. efter 1851
års Bevillnings-Förordning må nedsättas till hälften af deri stadgade belopp eller procent;
till stöd hvarför motionären anfört, att 1812 års Bevillnings-Förordning, hvars grundsatser
med ringa undantag ännu äro gällande, afsett en lindring för deni allmänhet illa
lönade Tjenstemannen, då den pålade hans lön högst tre procent bevillning, medan annan
inkomst belädes med 5 procent, men att resultatet häraf blifvit högst olika mot det
påräknade, enär Embetsmännen, hvilkas löneinkomster, med undantag för de fä, som
hafva Sportler, kunna beräknas på runstycket, i verkligheten erlägga en mångdubbel
bevillnings-procent emot den store Borgaren, hvilken obillighet ytterligare ökades der,
såsom i Stockholm, de flesta kommunal-afgifler fördelas efter 2:dra Artikeln af Bevillningen;
— äfvensom af Herr Hjerta, L. J., alt bevillningen af löne-inkomster för Embets-
och Tjenstemän med mindre än 1,000 R:drs inkomst måtte nedsättas till 2 procent
af dessa inkomster; samt
uti Borgare-Ståndet af Herr Schwan: 1) att bevillningen, enligt 2:dra Art. 2 §.
af nu gällande Bevillnings-Förordning, af Embels- och Tjenstemäns löner må minskas
till en tredjedel af hvad uti den i nämnda §. uppställda larifen stadgas för löner intill
1,200 R:dr, samt för löner derutöfver nedsättas från 3 lill 1 procent; 2) att all bevillning
på pensioner från Stats-verket må upphöra; för hvilka förslager motionären anfört
såsom skäl, att bevillningen å Embels- oell Tjenstemäns löner ocb pensioner vore
både obillig ocb principvidrig, emedan den innefattade ett återgäldande till slaten af de
medel, staten sjelf anslagit till Embets- och Tjenstemäns aflöning och pensionering, hvilken
återbetalning tillika vore förenad med en utgift å statens sida lör uppbörden och
kontrollen derå, som minskade statens inkomst, utan att gagna tjenstemännen, då det
för dem vore lika, om ej mera fördelaktigt, derest staten direkte gjorde detta afdrag
6
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 4.
genom förminskning af lönerne, hvilka dock ingalunda vore för höga, så att de påkallade
en sådan förminskning, isynnerhet om de alltjemt stegrade lefnadskostnaderne foges
i betraktande; att den utaf Embets- och Tjenstemäns löner utgående bevillningen,
hvilken för år 1851 utgjorde 211,712 R:dr 21 sk. 6 rst., i anseende lill summan icke
kunde för stats-regleringen vara af någon vigt, när man betraktade de så högst betydliga
öfverskott, som beräkningen af statens inkomster år efter år lemnar; alten Emhetseller
Tjensteman måste på sina föräldrars eller egen bekostnad göra en vida kostsammare
uppfostran än andra medborgare, så att hans tillgångar oftast vöre uttömda, då
han hunnit kompetensen att inträda i statens tjenst, hvarefter han, särdeles på den civila
banan, ej sällan nödgades i decennier gå såsom extra ordinarie, och derunder vanligen
skuldsätta sig för att lefva; samt ändtligen att Embets- och Tjenstemännen hade
temligen ansenliga kommunalskatter och andra ej obetydliga bidrag till pensioner
m. m. att utgifva, så att de i allt fall visserligen icke vore skattfria; hvarjemte motionären
förklarat, att, fastän han, på grund af de utaf honom anförda motiver, borde
föreslå borttagandet af all stats-beviilning å Embets- och Tjenstemän, han dock, för att
ej synas gå brådstörtad! tillväga, inskränkte sig lill ofvan framställda förslag.
Med anledning af Herr Sch wans nu omförmälda motion, uti hvilken flera af
Borgare-Ståndets ledamöter, och deribland Herr Wallenberg, sig förenat, här denne
likväl derjemte yrkat, att till ett blifvande beslut om nedsättningen måtte fogas det
stadgande, att, om landet råkar i krig, den hittills gällande bevillningen skall åter utgå
från och med början af det år, derunder krigstillståndet inträder; hvaremot Herrar
Kock, Ekholm, Spängberg, Hesselgren, Ohrström och Tjernberg ansett all bevillning
å Embets- och Tjenstemäns löner nu böra på en gång borttagas.
Ehuru Utskottet, i likhet med motionärerne, önskat, att bevillningen å Embetsoch
Tjenstemäns samt Betjentes löner m. m. skulle kunnat, såsom rättvisa och billighet
det kräfva, vid detta riksmöte åtminstone nedsättas till en procent, har Utskottet
dock funnit betänkligt, att, under nuvarande förhållanden, göra någon ändring uti den
för nämnde medborgare-klass från lång tid tillhaka stadgade andel i de offentliga bördorna;
på grund hvaraf Utskottet
icke vågar tillstyrka bifall till ofvan omförmälda motioner.
Utskottet har fått emottaga flera motioner, angående nedsättning i bevillningen
af handel och näringar i allmänhet, äfvensom af fast egendom, nemligen:
af Herr Hjerta, som föreslagit att bevillningen enligt 2:dra Art. för handel, näring
och borgerlig rörelse måtte nedsättas från 5 till 3 procent af det förflutna årets
inkomst, hvilken nedsättning, enligt motionärens tanke, skulle leda till mera riktiga och
fullständiga uppgifter af de skattskyldige, än nu är fallet; hvadan staten skulle föga
eller intet derpå förlora;
af Herr Henschen, som, för den händelse att bevillningen efter 2:dra artikeln
för embetsman, borgare och andra näringsidkare skulle fortfara, ansett den böra för
dem alla utgå efter samma tarif, hvadan, då den nu i 1 mom. 2 g. Bevillnings-förordningen
intagne tarif säkerligen icke komme att ändras till embetsmännens betungande,
den äfven borde blifva gällande för borgare och andra näringsidkare, hvilkas
bevillning således aldrig skulle öfverstiga 3 procent af deras behållna årsinkomst; och
har Herr Henschen, för den händelse åter att, såsom en annan ledamot af Ståndet
föreslagit, tarifen för embetsmännens bevillning skulle komma att nedsättas, samma
lindring ock borde tillgodokomma borgare och andra näringsidkare; varande för det
framställda förslaget hufvudsakligen följande skäl anförda: att det vöre högst obilligt
att bevillningen utgår efter högre procent för näringsidkare^, än för emhetsmannen;
att det skulle för fattigare borgare och andra näringsidkare blifva ruinerande, om den nu
Beviltnings-Ulskottets Betänkande, N:o 4.
1
gällande föreskriften, att bevillningen erlägges med 5 proc. af behållningen, strängt följdes;
att ingen beskattning borde vara sådan, att, om den riktigt och samvetsgrann!
ällyddes, den just då och derigenom blir orättvis; att det måste antagas, att ibland
näringsidkare,- lika såväl som bland embetsman, finnas många samvetsgranne, sorn noggrannt
och fullständigt uppgifva sina inkomster och hvilka ej böra lida derför, att den
mindre laglydige underlåter sin skyldighet i detta afseende; samt alt det dessutom alltid
berodde på taxeringsmännen, att, efter kända förhållanden, antaga en högre inkomst
än den som uppgifvits;
af Herr Spångberg, hvilken föreslagit, att den nuvarande bevillningen af rörelse
och inkomst, som till större delen drabbar städernas industri-idkande befolkning, måtte,
om den ej kunde helt och hållet borttagas, åtminstone nedsättas från 5 tili 3 procent,
helst ekonomiska ställningen bland borgerskapet, till följe af de sednast utfärdade handels-
och näringsfrihets-förlättningarne, samt dagligen stegrade priser på alla lifsförnödenheler
och andra orsaker, på de sednare åren högst väsendtligt försämrats, och billigheten
kräfde att, i ersättning för borgerskapets alltmer kringskurna små förmåner, någon
lättnad i de nu bardt betungande skattebördorna bereddes; — uti syftningen af
hvilken sistnämnde motion flera af Borgare-Ståndets ledamöter sig förenat, ehuru de
Heste af dem förklarat sig utgå från andra moliver än motionären, dervid några uttalat
den åsigt, att den förhöjda bränvinsskalt, som Rikets Ständer troligen korome att
besluta, ej blott skulle medgifva, utan äfven påkallade en nedsättning uti andra skatter,
hvadan de velat hafva den af Herr Spångberg förordade nedsättning utsträckt till äfven
andra medborgare-klasser, än städernas handlande och näringsidkare, eller tili alla dem,
som erlägga bevillning enligt 2:dra artikeln, medan andra talare, som närmare hållit sig
till motionärens förslag, hufvudsakligen förenat sig uti de motiver derför, hvilka blifvit
af Herr Ekenman framställde, nemligen : att det vore i moraliskt hänseende af synnerlig
vigt, alt bevillningen nedsalles till hvad motionären föreslagit, enär, då grunden
af 5 procent afgift måst följas, de fleste Taxerings-Kommiltéer, för att kunna nedsätta
bevillningen till hvad de ansett med fog böra uttaxeras, vidtagit den utväg alt förbise,
det afgifna uppgifter innehållit vida mindre inkomstsummor, än de verkliga; hvadande
skattskyldige af sin oförmåga att betala eller föreställning om beskattningens obillighet,
samt de taxerande af en oafvislig, ehuru här icke tillåtlig, rättskänsla låtit förleda sig
att afgifva och emottaga uppgifter, hvilkas sanningsenlighet, lindrigast sagdt, varit tvifvel
underkastad; samt
af Riksdags-fullmäkligen Lars Larsson från Elfsborgs län, hvilken, under påkallande
af Rikets Ständers uppmärksamhet å den höga beskattning, som skall drabba
Svenska jordbruket i jemförelse med alla andra näringar i riket, om nemligen i beräkning
(ages, att, förutom Allmänna Bevillningen, samt de dryga, af skattejorden utgående
jordeboks- och grundräntor, derifrån jemväl skall utgöras Ecklesiastik-statens aflöning,
rustning och rotering, sommar- och vintervägars samt allmänna byggnaders bekostnad
och underhåll, fattigvård m. m., föreslagit, att Bevillningen å all fast egendom
måtte nedsättas med hälften eller från två lill en per mille, till hvilken nedsättning
motionären ansett denna Riksdag erbjuda ett särdeles lämpligt tillfälle, ilhy att Riksgälds-kontoret
egde ej obetydliga öfverskott, samt dessutom den blifvande bränvinsbeskallningen
otvifvelaktig! måste komma att inbringa en flerdubbel summa mot hvad
för Stals-verket förut varit beräknadt.
Utskottet vågar icke dela motionärernes förhoppning, alt den förordade nedsättningen
i bevillmngs-procenten från 5 till 3 skulle i någon betydlig mån medföra större
sanningsenlighet i de skattskyldiges taxerings-uppgifter eller en strängare pröfning från
taxeringsmännens sida af de taxerades verkliga tillgångar, ulan fruktar Utskottet tvert
-
8
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 4.
om, alt denna procent-nedsättning möjligen skulle förorsaka en minskning i stats-iulraderna
uti en nära nog lika proportion. På grund häraf, och då dessutom, vid de förändrade
förhållanden, som efter motionernas afgifvande inträdl, det torde skäligen kunna
antagas, att Stats-verket nu icke skall kunna medgifva en sådan minskning i bevillningen
för rörelse och näring samt fast egendom, som den föreslagna, får Utskottet,
under erinran att, om det, sedan statsbrist-summan blifvit känd, skulle, emot förmodan,
visa sig, att någon nedsättning i allmänna beviilningen kan ega rum, denna då naturligen
kommer äfven borgerliga rörelsen och fastigheterna'till godo, hemställa,
att motionärernes yrkanden om nedsättning i beviilningen för rörelse
och näring ifrån 5 till 3 procent, samt för fast egendom från
2 till 1 på hvarje tusen icke måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Motioner hafva blifvit väckta, hvilka tillsammans gå derpå ut, att, med borttagande
af Bevillnings-förordningens föreskrifter om minsta afgifter, som måste för inkomst
och rörelse erläggas, det måtte stadgas, att för inkomst eller egendomsvärde, sorn ej öfverstiger
vissa bestämda minimi-summor, bevillning icke hehöfver utgöras. De framställningar,
som i afseende härå blifvit gjorda, äro:
hos Ridderskapet och Adeln af Herr Rosenblad, hvilken uttalat den åsigt, alt
såväl den ringa faslighets-egaren, sorn den mindre borgaren och handtverkaren, hvilka
behöfva all ansträngning för eget och deras familjs underhåll, icke borde underkastas
annan bevillning än personliga skydds-a(giften, samt fördenskull hemställt, dels att den
fastighets-egare, som ej har fastighet af större värde än 500 R:dr_B:ko, måtte befrias
från Bevillnings erläggande derför, dels att inkomst af borgerlig rörelse, sorn icke öfvérstiger
200 R:dr B:ko, må frän Bevillning fritagas, och att således den såkallade minimiafgiften
för denna rörelse mätte upphöra; i stället, hvarför Herr Rosenblad föreslagit,
alt medelbeloppet af årliga Beviilningen för all slags borgerlig rörelse inom hvarje stad
under de sista tio åren, för hvilka Juslitie-Stats-ininisterns uppgifter äro tryckta, måtte,
med tillägg för Stockholm af 30 procent, för Götheborg af 25 procent, för Norrköping,
Malmö, Gelle, Ystad, Landskrona, Helsingborg, Carlshamn och Sundsvall af 10 proc.,
bestämmas till ett ininimi-belopp, som denna bevillning inom hvarje stad ej finge understiga
;
af Herr von Koch, att inkomst, under 200 R:dr måtte befrias från bevillning,
enär det vore en allmänt godkänd sals, att man ej hör taga skatt af den som icke eger
mera än hvad sorn1 oundgängligen larfvas till fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven;
samt
af Herr Hjerta, att alla uti ■ Bevillnings-förordningen befintliga bestämmelser
om den så kallade minimi-afgiften, eller om minsta beloppet, som bär betalas i ulsky/der
efter andra artikeln af individerna inom hvarje slag af näring eller yrke,
må försvinna, emedan en sådan minimi-bestämmelse för en persons afgift, utan afseende
derpå, om samma person verkligen eger en motsvarande behållning å den utaf honom
idkade näring, ofta förorsakar en beskattning på det aldra nödvändigaste för individens
uppehälle, hvilket dock bör vara från all afgäld fritaget; varande fastställandet
af minimi-afgiflen, som borde vara onödigt, då Taxerings-kommiltéerna finnas till just i
ändamål att uppskatta hvars och ens inkomst, i proportion hvarefter beviilningen sedan
skall uträknas, efter motionärens förmenande, icke annat än ett slags högre och på
särskilda yrken eller klasser grundad kapitalions-afgift, som man velat aftvinga alla, al
fruktan att en del bland dem eljest, vid den af Taxerings-kommittéerna skeende uppskattning,
skulle befinnas ej hafva så stor inkomst, att nämnde afgift kunde utgå;
inom
Bevillnivgs-Utskottets Betänkande, N:o 4.
9
inom Preste-slåndet af Herr Konlrakts-prosten Kullman, att den bevillning efter
2:dra artikeln, för borgerlig rörelse i städerne och af en del personer pä landet, som
enligt 1851 års Bevillnings-förordning utgår med 5 proc. af inkomsten, mätte, likasom
löntagares i 2:dra §. bestämda bevillning, blifva progressiv, så alt t. ex. afgift icke må
påföras dem, som hafva inkomst under 200 R:dr, men sedermera påföras mod 1 proc.
för det andra hundratalet R:dr, höjas med | proc. för hvarje ytterligare hundratal,
samt utgå med 5 proc. af behållen 'inkomst om t,000 R.dr och derutöfver, allt efter
en af Motionären uppgjord tariff; äfvensom
hos Borgare-ståndet af Herr Spångberg, att den nu i Bevillnings-förordningen
lill grund för taxeringarne stadgade beräkning af minimi-inkomst mätte upphäfvas.
Som likväl de uti Bevillnings-förordningen intagna bestämmelser om vissa minimi-afgifter
för rörelse och inkomst väl torde vara af behofvet påkallade, för att förekomma
en alltför långt drifven sänkning af afgifts-beloppen, samt någon*olägenhet deraf
ej bör kunna befaras, då taxeringsmännen hafva sig rättighet tillerkänd, att, när
verkliga skäl förekomma, sätta afgifterne lägre än berörde minimi-beslämmelser; alltså
och då ett stadgande i öfverensstämmelse med hvad som blifvit föreslaget om befrielse
frän bevillning för hvar och en, som icke har inkomst öfver en viss stimma eller
fast egendom öfver ett visst värde, utan tvifvel skulle, genom hoppet alt möjligen komma
inom de afgiflsfrias kategori, gifva en uttryckligare fart åt mångens redan förut alltför
stora benägenhet alt söka undandraga sig äfven en rättmätig beskattning, anser
sig Utskottet
böra afstyrka bifall till ofvan omförmälda förslag, angående ej mindre
upphäfvandet af ifrågakomne minimi-afgifts bestämmelser, än
äfven införandet uti Bevillnings-förordningen af sladganden derom
att inkomster, som ej öfverstiga 200 R:dr, eiler last egendom,
hvars värde ej öfvergår 500 R:dr, skulle vara frie från bevillning.
Då vidare ett frånträdande, på sätt Herr Konlrakts-prosten Kullman föreslagit,
från den nuvarande jemnare beskattningen å borgerlig rörelse, efter en för alla gemensam
afgiftsprocent, icke svnes vara af något behof påkalladl, men deremot säkerligen
skulle medföra en kännbar minskning i Statens inkomster, får Utskottet hemställa,
att Herr Konlrakts-prosten Kullmans förslag om en progressiv beskattning
å borgerlig rörelse under 1,000 R:dr inkomst ej måtte
vinna afseende.
Och sorn, beträffande Herr Rosenblads framställning om fastställandet för hvarje
stad af ett minimi-belopp af bevillningen för all slags borgerlig rörelse, hvarken förenkling
i taxeringen eller ändamålet af en jemnare fördelning utaf bevillningen synes dermed
kunna vinnas, samt förslaget tvifvelsutan skulle, med hänsigt till föränderligheten i
slädernes förmögenhet, såsom till hufvudsakligaste delen af mera rörlig beskaffenhet,
blifva förenadt med svårigheter och orättvisa i tillämpningen, så anser sig Utskottet,
på dessa redan vid 1847 års riksdag emot Herr Rosenblads då väckta enahanda förslag
anförda skäl, böra hemställa,
att nämnde förslag äfven nu må lemnäs utan afseende.
Uti sin förut omnämnda motion har Herr Henschen föreslagit, att vid beräkningen
af den skaltskyldiges årsinkomster först derifrån mätte afdragas 100 R:dr B:ko för
hvarje person, han är skyldig underhålla, nemligen för honom sjelf, hans hustru, barn,
samt gamla orkeslösa och utfattiga slägtingar, äfvensom späda, medellösa fosterbarn,
såvidl han dem fullt försörjer, samt alt, då dessa grunder ej kunde fullt tillämpas på
fastighels-bevillningen, utan att lätt föranleda försnillning genom fastigheternas klyfning
Bill. lill II. Sl. Brot. 1853 & 1834. 3 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande, No 4.
och fördelning på flere namn, denna måtte i stället nedsättas till tredjedelen af dess
nuvarande belopp.
Då likväl den i Bevillnings-Förordningen uttalade grundsats att afdrag från inkomst
för lefnadskostnader ej må ega rum, i Utskottets tanka, är af behofvet påkallad
för bevillningens behöriga utgörande, anser Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Herr Henschens ifrågavarande förslag.
Frågan om direkt beskattning å utlånade kapitaler, hvilken varit å bane vid
nästan alla riksmöten sedan år 1812, då den nuvarande indirekta beskattningen derå
genom det så kallade bevillnings-afdraget infördes, bar äfven vid denna riksdag blifvit
ånyo väckt genom, hos Ridderskapet och Adeln framställda, motioner af Herrar fVesterstrand.
, P., Reutersvärd, P. A. och von Koch. Af dessa motionärer har Herr Westerstrand
anfört: att, ehuru noga man, vid bestämmandet afbevillningen, sökt pålägga
hvar och en någon afgift efter 2:dra artikeln, likväl kapitalister och kassor, som halva
penningar ullånta, blifvit förskonade från sådan afgift å deras ränteinkomst, då den
med 5 procent och derunder af låntagare erlägges; att motionären icke åsyftade någon
förändring uti den, enligt 33 §. i nu gällande Bevillnings-Förordning, låntagare medgifna
rättighet att, då räntan går öfver 5 procent årligen, vid ränteliqvid genom afdrag
gödtgöra sig 5 procent på ränte-afgiften, emot det att han, utan afdrag för lån, erlägger
full bevillning för fastighet eller rörelse, hvarigenom det allmänna, ehuru indirekt,
erhåller bevillningsafgift för al! ränteinkomst, som utöfver 5 procent årligen beräknas;
men att motionären ansåg, att den ränte-inkomst, som lill 5 procent och derunder årligen
af kapital vinnes, ej bör vara från bevillning fri, då den går öfver 200 R:dr B:ko
för året, helst ingen inkomst med mindre besvär och bekymmer åtnjötes, än denna,
ty, om än kapitalister och kassor, sedan räntefoten nedgått, fått förminskade inkomster,
syntes det dock, då inkomst-förminskning äfven kan drabba innehafvare af fastighet och
rörelse, utan att de från bevillning befrias, lika rättvist att långifvare, i förhållande till
hvad de mer eller mindre i ränta åtnjuta, afgifva sina stats-bidrag. Det vore nemligen
ej för motionären fattligt, hvarföre den, som eger ett kapital af 100,000 R:dr och deraf
genom utlåning, temmeligen sysslolöst, har en inkomst af 5,000 R:dr årligen, skall från
afgift till Staten härför vara fri, då han, i händelse han för detta kapital köper en
landtegendom och derigenom ådrager sig mycket sysslande och kanske minskning i inkomst,
måste i bevillning betala 200 R:dr -årligen.
I följd häraf har Herr Westerstrand föreslagit, att kapitalist eller kassa-inrättning,
som har penningar utlånta till 5 procents ränta eller derunder årligen, och som
ej är specielt från bevillning befriad, bör till årlig taxering uppgifva sin inkomst genom
sådan utlåning, och att taxerings-kommittée, enligt uppgiften, när dén anses för riktig,
eller, i annat fall, efter opinion och samvete, bör taxera denna inkomst, då den öfversegel1
200 R:dr B:ko, till 5 procents bevillning; — hvarjemte motionären, för den händelse
att detta förslag ej skulle antagas, alternativt hemställt, att, vid ränteliqvid, låntagare
må få räkna sig till godo 5 procents afdrag, äfven då räntan är beräknad till
5 procent och derunder; hvilket, i motionärens tanke, skulle utgöra en rättvis tunga
för den rike och skälig lindring för den skuldsatte.
Herr Reutersvärd har föreslagit, att personer, som ega en årlig ränteinkomst af
utlånade kapitaler, eller undantag af hemman, bestigande sig till 3Ö0 R:dr B:ko och
derutöfver, skola till Staten betala vissa, t. ex. 3 procent häraf; dervid motionären ansett
det nödigt att, såsom korrektiv emot undandolda kapital-tillgångar, bestämma, att
de fordringsegare, som med ett sådant undandöljande beträdas, böra vara kapitalen förlustiga
till fördel för gäldenärerna; Och har slutligen Herr von Koch ansett bevillning
af kapitaler böra utgöras på det sätt, att 1 procent betalas af den inkomst, enskild
BeviUnings-Utskottels Betänkande, N:o 4.
11
person, aklie-bolag eller hy pothek s-inrättning, under det sednast förflutna året haft såsom
ränta å utlånadt kapital, med afdrag af den ränta, hvilken erlagts för upplånadt
kapital, samt till stöd för detta förslag andragit, dels alt kapitalister numera, sedan
räntan i allmänhet nedgått till 5 procent, sällan betala någon bevillning, hvilket dock
ej varit lagstiftarens mening, och vöre så mycket mera orätt, som beskattning väl snarare
borde erläggas af de redan samlade och kapitaliserade inkomsterna, än af de årliga,
som ofta endast räcka till alt bestrida lefnads-kostnaderne; dels ock alt föreskriften
om kapitalernas direkta beskattning utan svårighet kunde tillämpas, enär det vore vida
lättare att uppgifva och kontrollera inkomst af penninge-utlåning, än af handel eller rörelse
i allmänhet.
För Utskottet, som väl funnit direkt beskattning å utlånade kapilaler vara både
rättvis och billig, samt derför önskvärd, har åter verkställigheten af densamma synts
mötas af allt för stora svårigheter, hvilka temligen fullständigt blifvit framställda redan
vid 1844 års riksdag af dåvarande Bevillnings-Utskott, som i förevarande ämne yttrade:
»att det i allmänhet synles nära nog omöjligt alt bestämma, när beskattning för
räntevinst af penninge-förmögenhet borde ega rum, emedan all sådan ledning för bedömandet
af lånerörelsen saknades, sorn i afseende å den priviligierade, borgerliga rörelsen
vore att hemta af denna rörelses beskaffenhet och resultat; att med undantag af
vissa större städer, der lånerörelse i vidsträcktare omfattning bedrifves, inom landet finnas
få kapitalister, som icke nedlägga sina kapital antingen uti fastigheter eller industriella
företag; att uti den ständiga penninge-omflyttningen äfven lage mycken svårighet
att kunna utröna i hvilkas händer räntegifvande kapital verkligen finnas; att utlånte
penningar understundom tillhörde personer, hvilka antingen ega fastigheter, graverade
med vida större skuldbelopp, än utlåningssumman, eller ock på annat sätt äro skuldsatte,
samt ali, i händelse kapital på nu föreslaget sätt skulle komma att beskattas,
annan utväg borde beredas låntagare, till godtgörelse eller befrielse för bevillningen å
skuldbelopp, som gravera fast egendom, emedan eljest egare af intecknade fastigheter
finge vidkännas en högst orättvis beskattning; och att härtill komme, att för införandet
af ifrågavarande, på en mera godtycklig pröfning beroende, beskattning erfordrades
kontroller, vid hvilkas tdlämpning det svårligen kunde undvikas, ali göra enskilda transaktioner
till föremål för offentligheten, hvilket åter menligt inverkade på den allmänna
krediten.»
Dessa skäl hafva ock föranledt Utskottet, att
afstyrka bifall till ofvannämnde motioner, så vidt de afse en direkt
beskattning å kapitaler i vidsträcktare mån, än som redan
eger rum;
Och vidkommande Herr Westerstrands alternativt framställda förslag, alt bevillnings-afdrag
skulle ske äfven å ränta, som blifvit förskrifven till blott 5 procent eller
derunder, så kan Utskottet ej föreställa sig annat, än att ett stadgande härom nästan
alltid skulle eluderas på det sätt, att gäldenären finge föreskrifva så mycket högre ränta,
än den eljest tilltänkta, som erfordrades för att göra Iångifvaren betäckt för bevillnings-afdraget,
enär, äfven med antagande att tillbud och efterfrågan af penningar någorlunda
motsvara hvarandra, den lånbehöfvande, vid uppstådd kollision, merändels är
den som nödgas gifva efter.
På grund häraf får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande alternativa förslag må lemnäs utan afseende.
Hos Högv. Preste-Ståndet har Herr Kontrakts-prosten Almqvist, uti väckt motion,
lastat Utskottets uppmärksamhet på vigten och lämpligheten att äfven i vårt Iand
införa beskattning på sådane artiklar, som måste anses utgöra lyx och öfverflöd, isyn
-
12
Bevillnings-Utshollets Betänkande, N:o i.
nerhet som en sådan beskattning sedan längre tid funnes införd och ännu vore gällande
i flere andra länder, samt icke heller vore någon obekant skattetitel i Sverige, hvarest
bevillning förr utgått för begagnande af tobak, siden m. m., hvadan motionären förklarat
sig vilja, såväl för framgången af den utaf honom väckta, bär förut omförmälda,
motion angående personella bevillningens upphörande, som för sakens egen skull, föreslå,
att, för dén händelse Utskottet skulle träffa svårigheter alt fylla den blifvande
statsbrist-surnman, i öfvervägande måtte tagas huruvida icke, till ersättning för den personella
beviiln,ingen, vissa öfverflöds- och lyx-artiklar kunde med lämplig bevillning beläggas.
Den föreslagna bevillriingen å lyx- och öfverflöds-artiklar, hvilken, såsom motionären
anmärkt, tillförene varit bär i landet införd, har likväl längesedan blifvit afskaffad
på grund at erfarenhetens vittnesbörd derom, dels att den icke i någon mån inbragt
hvad man deraf väntat, dels att betänkliga olägenheter uppstått för kontrollerna emot
missbruk och underslef i de uppgifter, hvarefter bevillningen skulle tillämpas; och då, i
fall berörde artiklar äro af Svenskt ursprung, en beskattning å dem skulle verka förlamande
på inhemska näringsfliten, samt om de äro utländska, de redan drabbats af
skatt genom tull-afgiften, finner Utskottet, enär motionären dessutom icke ens uppgifvit
hvilka artiklar han velat hafva med afgift belagde, sig böra
afstyrka allt afseende å Herr Kontrakts-prosten Almqvists ifrågavarande
motion.
§■ 2.
Till förekommande af en sådan tolkning utaf 3 mom. i denna §., att löntagare,
som, i anseende dertill alt han under loppet af ett skatteår lemnar sin tjenst, får uppbära
blott en del af lönen för samma år, icke påföres den bevillning, tariffen i Usta
mom. bestämmer för det uppburna beloppet, utan nödgas betala en proportionerlig andel
af bevillningen för bela årets lön, hvilken tolkning förmenats vara af Kongl. Kammar-rätten
vedertagen, har Herr Friherre af Schmidt, Georg, hos Ridderskapet och
Adeln föreslagit följande tillägg till förstnämnde moment: mlan afseende derpå atl
det uppburna beloppet motsvarar mindre tidrymd än helt år.
Då Utskottet likväl förmodar, att den förändrade redaktion af slutmeningen uti
ifrågavarande moment, som vid sisllidne riksdag antogs, icke skall lemna rum för nå
gon
ovisshet om författningens mening, anser Utskottet
det ej vara skäl att, i anledning af Herr Friherre af Schmidts
motion, nu vidtaga någon ytterligare förändring af samma moment.
§. 10.
Då en så beskaffad klassifikation, som i denna §. är uppställd för handtverkare
m. fl., icke synes vara mera af behofvet påkallad, än för handlande och andra i 8 §.
uppräknade personer, för hvilka en sådan ej är iakttagen, har Utskottet ansett berörde
klassifikation, hvilken dessutom lärer föga kunna motsvara det dermed afsedda ändamål,
eller att tjena till ledning för taxerings-kommittéerna, böra helt och hållet borttagas;
och får Utskottet derföre hemställa,
Bevillnings-Vtskotlels Betänkande, N:o i.
13
att nuvarande 10 §. må ur Bevillnings-Förordningen utgå, samt
att i stället mätte, på sätt Utskottet i sitt förslag iakttagit, dels
uti 8 §. uppräknas, jemte handlande m. fl., äfven de uti förstnämnde
§. omförmälde personer, dels uti 9 §. såsom minimi-afgilter
införas de i 10 §. för Slockholm och Götheborg samt städernas
fem klasser angifna lägsta belopp.
§§. 11, 12, 13 och 14.
Utskottet, som ansett den i 11 §. taxerings-männen tillagda rättighet att påföra
bevillning ej blott öfver den högsta och mellan tvenne klasser, utan äfven under de
bestämda minimi-afgifterna, följdriktigt böra utsträckas äfven till 14 §., har för sådant
ändamål dels framflyttat sistnämnde §. framför den 11, dels åt denna gifvil en något
förändrad redaktion, dervid Utskottet, då fiskare äro särskildt anförde i förslagets 10 §.,
funnit sig kunna utesluta orden: »så väl» samt »som för fiskare i städerna, de der äro
borgare»; och har Utskottet jemväl begagnat detta tillfälle att, för paragrafernas bibehållande
längre fram i författningen under deras hittills innehafda nummer, sönderdela
11 §. till tvenne, eller förslagets §§. 11 och 12, hvarigenom åter nuvarande §§. 12 och
13 i förslaget erhållit numren 13 och 14; hemställande Utskottet,
att de sålunda vidtagne förändringarne mätte af Rikets Ständer
godkännas.
§• 14.
Enär, efter den nuvarande bestämmelsen om, huru andre Jklörer, Aktriser,
Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare m. fl., än de som tillhöra de Kongl
Spektaklernes stat, skola taxeras, sådane personer icke kunna påföras bevillning, med
mindre än att de tillhöra någon spektakeltrupp, har Utskottet sökt att i detta afseende
uti förslaget uppställa ett mera fullständigt och bestämdt stadgande, hvilket
torde af Rikets Ständer godkännas.
Efter hvad till Utskottets kunskap kommit, har den å sidorna 15, 3:dje raden
nerifrån, samt 17 2:dra raden efter ordet Commissionärer förekommande inskränkande
bestämmelsen »som icke äro borgare» föraniedt dertill, alt borgare, som haft betydliga
inkomster såsom kommissionärer, undgått ali bevillning i denna egenskap. Till förekommande
häraf för framtiden, har Utskottet ansett
nämnde, på de angifna ställena förekommande, orden, »som icke
äro borgare», böra utbytas emot: »ehvad de äro borgare eller ej.»
Och som äfven ordet »Conmissionshandel» i slutet af sid. 17 skulle kunna gifva
anledning till en, mot bevillnings-stadgans mening stridande, tolkning,
har Utskottet på nämnde ställe utbytt uttrycket »handel» emot
»rörelse.»
Under förmälan hurusom uppkomsten af så kallade nykterhefs-värdshus, der
spritdrycker icke tillhandahållas, betydligen motverkas deraf, att en dylik inrättning, i
huru liten skala den än må vara anlagd, så snart den icke njuter understöd af kommunen
och på sådan grund är från bevillning befriad, får vidkännas den för värdshus
i allmänhet stadgade bevillning, hvilken i förening med deraf beroende utlagor till staden,
fattigvården m. m., genom sitt höga belopp afskräcker mången, som eljest vore
dertill hugad, att anlägga sådana, för den arbetande klassen högst välgörande och nödvändiga,
inrättningar, har Herr Rinman, inom Borgare-Ståndet, föreslagit följande förän
-
14
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, No i.
drade lydelse af den punkt, som handlar om bevillning af ifrågakomne spisinrättningar,
nemligen:
»Spisqvarlers-, Värdshus- och dylika näringshållare, se Krögare.
För sådan rörelse, som idkas under uppsigt af kommunen, mot förbindelse, alt
spritdrycker dervid icke förekomma, erlägges:
i Stockholm och Götheborg minst .... B:ko Rdr 2: — —
i öfriga städerna minst- ....... 1: —.—
Anm. Njuter dylik rörelse understöd af kommunen, eger bevillning efter
denna artikel ej rum»; — och har vidare
inom samma Riks-stånd Herr Henschen påyrkat, att så kallade Nykterhetsvärdshus,
hvarest mat, öl, kokt kaffe, thé och chokolad, samt möjligtvis vin och andra icke destillerade
drycker säljas, må från all bevillning fritagas.
Med afseende å dels de goda verkningar lill befrämjande af nykterhet och ordning,
som genom de så kallade nykterhets-värdshusen böra kunna åstadkommas, dels
ock det kända förhållande att sådana värdshus, åtminstone i början, innan de vunnit
stadgadt förtroende, endast med mycken svårighet bära sig, har Utskottet ansett, alt
desamma böra i allmänhet från bevillning befrias. Men alldenstund dessa värdshus,
om för dem vill lillgodonjutas en sådan befrielse, skäligen böra, ehvad de erhålla understöd
af kommunen eller ej, stå under dess uppsigt, så att någon säkerhet må finnas
för ett ovilkorligt uppfyllande af förbindelsen att derstädes icke tillhandahålla starka
drycker, har Utskottet trott den utsträckta befrielsen kunna i Bevillnings-Förordningen
lämpligast uttryckas derigenom, att uti den under rubriken »Spisqvarters-, Värdshusoch
dylika Näringshållare» förekommande anmärkningen orden »med understöd» utbytas
mot: under uppsigt; och får Utskottet alltså hemställa,
att denna förändring må uti Bevillnings-Förordningen göras.
Härförutan har Utskottet, då äfven vin, såsom oftast innehållande en betydlig
mängd sprit och i allt fall rusgifvande, synes böra, likaväl som spritdrycker, vara vid
nykterhets-värdshusen förbjudet, funnit lämpligt,
att uti förenämnde anmärkning tillägges ordet vin.
Upphäfvandet af den i förevarande §. bestämda bevillning för Gesäller har blifvit
yrkad hos Ridderskapet och Adeln af Herr Rosenblad, som utsträckt detta yrkande
äfven till Handarbetare inom samma kategori som gesäller, och Herr Hjerta, hvilken
såsom skäl för den ifrågasatta befrielsen anfört, att, då gesäller icke äro annat än arbetare,
af hvilkas arbete de, som använda dem, skola räkna handelsförtjensten, och betala
skatt för denna, en inkomstskatt å gesäller icke är annat än en tillökning i bevillningen
å näring eller rörelse, hvilken blir obillig, om den icke kan försvaras med ett
nödtvång å statens sida, att för möjligheten af Stats-verkets orubbade gång uttaga det
mesta möjliga, der det kan åtkommas; hvarjemte äfven inom Borgare-Ståndet Herr
Hesselgren velat hafva all bevillning å gesäller upphäfven.
Jemte det Utskottet, till vederläggande af nyss anförda skäl för gesällers befriande
från bevillning, vill erinra, att, då handlande och näringsidkare m. 11., enligt hvad
i 8 §. stadgas, få från den inkomst, hvarför bevillning skall utgöras, afdraga, jemte
annan arbetskostnad, äfven aflöningen åt arbetarne, gesällers inkomster ingalunda äro
beskattade genom den af deras principaler för rörelsen erlagda bevillning, får Utskottet,
som, i likhet med Bevillnings-Utskotten vid flera föregående riksdagar, hyser den
öfvertygelse, att den för gesäller stadgade bevillning icke är så hög, att den kan kännas
tryckande,
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o i.
15
alstyrkå bifall till ifrågakomne motioner om upphäfvande af bevillningen
å gesäller jemte handarbetare inom samma kategori
som dessa.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Hjei'la uti sin oftanämnde motion föreslagit,
att det i sednaste Bevillnings-Förordning införda stadgande, att medarbetare i
tidninijar äro underkastade bevillning, må försvinna, och förläggare för hvarje tidning
ensam beskattas för behållna inkomsten deraf, enär det icke allenast måste vara en tidningsförläggares
ensak att tillse, på hvad sätt han må finna biträden för tidningens utgifvande
samt på hvilka vilkor och på huru lång tid han använder dem, utan det också
syntes mindre behörigt, att taxerings-kommiltéerna inlåta sig uti efterforskningar öfver
den inre förvaltningen af ett sådant företag.
Då emellertid förläggaren af en tidning icke lärer mera än andre näringsidkare
underlåta, att från sin årliga inkomst, innan den uppgifves till taxering, afdraga sina i
och för rörelsen hafde kostnader, hvaribland honorarierne till redaktörerne och deras
biträden naturligen äfven ingå, synes det Utskottet, som desse sednare icke böra
undgå alt särskildt taxeras, hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Hjertås ifrågavarande förslag ej må vinna bifall.
§§. 14, 24, 25, 27 och 29.
Herr Kontrakts-prosten Kullman har, uti sin förut omnämnde motion, anmärkt,
att den nuvarande uppställningen af dessa §§., hvarigenom Bevillnings-Förordningen innehåller
ej mindre än tvänne särskilda alfabetiska förteckningar på taxering underkastade
verk och inrättningar å landet, fyra alfabetiska förteckningar å personers på landet
bevillning och fem förteckningar å personers bevillning i städerna, gör berörde förordning
svår och tidsödande för hvar och en, som icke gjort sig desto förtroligare med
densamma, samt med anledning deraf föreslagit, att den blifvande Bevillnings-Förordningen
måtte upptaga för städerna endast en alfabetisk personförteckning, samt för landet
en alfabetisk förteckning å verks och inrättningars, jemte en dylik å personers,
bevillning efter 2:dra artikeln.
Hvad angår person-förteckningarne i 14, 27 och 29 §§., så var den af motionären
förordade uppställning i desamma iakttagen ända till sistlidne riksdag, då Rikets
Ständer, uppå Bevillnings-Utskottets förslag, beslöto, att hvardera åf nämnde 3 paragrafer
skulle sönderdelas i de der nu befintliga momenter, af hvilka det lista omfattar
de personer, hvilka, ifall den till 5 procent af inkomsten beräknade bevillningen icke
uppgår lill högre belopp, betala efter de i §:n utsatte afgifts-klasser eller minimi-bestämmeiser,
det 2:dra dem, för hvilka afgiften är till bestämdt belopp utförd, samt det 3:dje
de personer, hvilka ej kunnat till någondera af nyssnämnde kategorier hänföras. Denna
fördelning har synts äfven Utskottet ändamålsenlig; och får derföre Utskottet, med
åberopande af dc för dess införande vid sistlidne riksdag af då varande Bevillningsutskott
anförda motiver, hemställa,
att den nuvarande indelningen af 14, 27 och 29 §§. uti särskilda
momenten må bibehållas, samt Herr Kontrakts-prosten Kullmans
förslag om berörde momenlers sammanslående således lemnäs
utan afseende.
Beträffande åter §§. 24 och 25, så angifver författningen tydligt, att dessa väsendtligen
skilja sig från hvarandra derigenom, alt den förra innefattar de verk och inrättningar,
för hvilka afgiften beräknas, likasom för fastigheter, efter deras uppskattade
värde, men den sednare deremot sådane för hvilka afgifterne antingen äro utsatte till
bestämda belopp i vissa klasser, eller ock beräknas till vissa procent af den behållna in
-
16
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 4.
kornsten; Och som särskilda alfabetiska förteckningar öfver dessa, i berörde afseende
olika, slag af verk och inrättningar utan tvifvel både äro af rnvcken nytta, för att förekomma
misstydningar af författningens mening, och tillika medföra en större reda i
uppställningen af sladganderna, torde
någon förändring icke heller härutinnan ifrågakomma.
§§. 24 och 25.
Uti nyss omförmälda motion har Herr Konlrakts-prosten Kullman, enär den omständigheten,
att rubriken kalkstensbrott icke finnes upplagen i Bevilinings-Förordningen,
någon gång förorsakat villrådighet vid taxeringarne, velat hafva ett så lydande
stadgande infördt i 25 §.:
Kalkstensbrott, der kalksten brytes till afsalu, böra, likasom grufvor och grufvelotter,
taxeras till fyra procent af behållna inkomsten — eller ock följande i 2-4 §.:
Kalkstensbrott, der kalksten, brytes lill afsalu, taxeras efter enahanda grunder,
som kalkugnar och marmorbrott.
Men alldenstund Bevilinings-Förordningen omförmäler sådana verk, med hvilka
kalkstensbrott utan svårighet kunna jemföras, finner Utskottet
det icke vara behöfligt, att i nämnde förordning härför införa någon
särskild rubrik.
§§. 27, 28 och 29.
Med hemtad anledning af bestämmelsen i 14 §. derom, att de personer i städerna,
som, ulan att ega burskap, idka bandtverk såsom försörjningsmedel, skola i bevillning
erlägga 2 R:dr, har Herr Kontrakts-prosten Kullman i sin motion erinrat, att
något bevillnings-belopp, t. ex. 1 R:dr, äfven borde utsättas för dylika personer på
landet. Men då det föreslagna stadgandet lätteligen skulle leda derhän, att fattige personer
på landet, hvilka, jemte annan hufvudsaklig sysselsättning, på lediga stunder idka
ett handtverk såsom binäring, skulle komma att särskildt beskattas såsom handtverkare,
kan Utskottet
icke tillstyrka införandet uti Bevilinings-Förordningen af ett sådant
stadgande, som det ifrågasatta.
Det af Herr Kontrakts-prosten Kullman vidare föreslagna stadgande, att spelmän
på landet, som hafva en årlig inkomst af minst 700 Hulr, betala derför, utan
afseende derpå, alt de för annat yrke kunna vara särskildt taxerade, 2 R:dr, har
Utskottet af enahanda skäl, som det nyss här ofvan anförda, eller att en oviss och ofta
tillfällig bi förtjenst, som en fattig person lyckades förvärfva sig, skulle kunna komma
att drabbas af en jemförelsevis bård beskattning, ansett
icke heller böra uti Bevilinings-Förordningen intagas.
Äfven vid nuvarande 28 §. har Herr Kontrakts-prosten Kullman föreslagit den
förändring, att orden »och, genom utdrag af taxerings-längderne, Pröfnings-kommittéen
underställas», såsom ledande till alldeles onödigt besvär, dä Taxerings-komniitléens protokoll
ändock vid Pröfnings-kommittéen föredrages, måtte uteslutas.
Då likväl, genom föreskriften om insändandet tiil Pröfnings-kommittéen af särskildt
utdrag öfver Taxerings-kommittées i §:n omnämnde åtgärd, den dubbla fördel
vinnes, dels att Pröfnings-kommitéens uppmärksamhet blir med mera säkerhet fästad å
sådane åtgärder, dels att samma kommittée besparas det tidsödande besväret att utur
samtlige
Bevillnings-Ulsltottels Betänkande, N:o 4.
17
samtlige taxerings-längderna utleta livad i berörde afseende der kan förekomma, anser
Utskottet
Herr Konlrakts-proslen Kullmans omförmälda förslag icke böra
bifallas.
Herrar Hård, Adam och Bråkenhjelm, P., hafva, uti hos Ridderskapet och
Adeln vackla motioner, föreslagit, att, dä de i början af §. 27 förekommande orden
»så vida den lill 5 procent af inkomsten beräknade bevillningen icke uppgår till högre
belopp», föranledt tvistigheter och olikformig tillämpning, nämnde ord måtte borttagas;
hvarjemte Herr Kontrakls-prosten Kullman påyrkat, alt om hans redan förut omförmälda
förslag om progressiv afgift för inkomst af rörelse och näring under 1000 R:dr
icke skulle godkännas, den uti §§. 27 och 29 befintliga föreskriften om 5 procents afgift
af personer på landet, hvilken föreskrift, enligt Herr Kontrakts-prostens förmenande,
ej blott vid tillämpningen föranledt mvcken tvist och oreda, utan äfven vore oskäligt
betungande för personer, sorn hafva mindre inkomster, mätte ur den blifvande
Bevillnings-Förordningen uteslutas.
Ilrågakomne stadgande om afgifternas beräkning äfven efter den allmänneligen
bestämda bevillnings-procenten, hvilket vid sistlidne riksdag infördes uti olVannämnde§§. för
deras bringande lill öfverensstämmelse med hvad i §. 1-1 redan var föreskrifvet i afseende
å städerna, kan, om deråt egnas tillbörlig uppmärksamhet, i Utskottets lanke, icke lemna
rum för stridiga meningar angående tillämpningen; och då dessutom den efter berörde
bevillnings-procent bestämda afgift, såsom träffande hvar och en i lika förhållande
till hans inkomst, ej gerna kan blifva mera betungande för personer å landet, än
för dem i städerna, hemställer Utskottet,
att motionärernes förslag om borttagandet af ifrågavavande föreskrift
måtte lemnäs ulan afseende.
Den åt taxeringsmännen i städerna tillerkända rätt, att påföra bevillning såväl
öfver den högsta och mellan tvänne bestämda klasser, som äfven under de stadgade
minimi-afgifterne, har Utskottet ansett böra utsträckas äfven lill taxeringsmännen å landet
för hvarje fall, der sådane klasser och minimi-afgifler finnas i författningen utsatta;
och då föreskriften härom naturligen bör inflyta i nuvarande §. 28, har det blifvit
nödigt, dels alt förflytta nämnde §. efter den 29:de, dels att åt densamma gifva en
förändrad redaktion; hemställande Utskottet,
att hvad sålunda blifvit åtgjordt måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Då det uti nuvarande 28 §. införda stadgande, att landtmän, hvilka afyttra husslöjds-alster,
samt egne eiler sina grannars landlmanna-produkter, ej behöfva derföre
skatta såsom handlande, lärer på det sätt missbrukas, att på landet bosatte personer,
som med nämnde slags produkter drifva en verklig handelsrörelse, till följd af nämnde
stadgande, undandraga sig, att för en sådan rörelse erlägga bevillning, har Utskottet funnit
nödigt,
att i Bevillnings-Förordningen göres det tillägg, förslaget i slutet
af 29 §. 1 mom. innehåller.
Enär de uti 2 mom. af 29 §. omnämnde Grufve-disponenter närmast kunna
jemföras med Inspektörer vid bergverken, samt derigenom, att de förre öro upptagne
bland dem, för hvilka algifter till bestämda belopp äro stadgade, medan Inspektörer,
faktorer, kassörer, bokhållare och skrifvare förekomma i 1 mom. bland dem, hvilkas
bevillning äfven kan bestämmas till viss procent af inkomsten, det egna fall lärer inträffat,
att en grufve-disponent, ehuru egande vida större inkomster än hans bokhållare,
blifvit taxerad lill lägre belopp än denne, har Utskottet funnit lämpligt,
att rubriken Disponenter, Gru/ve-, uppflyttas i 1 mom. af §:n.
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1854. S Sami. 1 Åfd. 3 Häft. 3
18
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 4.
§. 35.
Till förekommande af ali ovisshet om hvad slags Banker uti 35 §. 1 mom. afses,
har Utskottet
i samma mom. efter orden »Enskilda Banker» infört orden: som
ega sedelulgifning s-rutt.
Under förmenande, att det icke varit Rikets Ständers afsigt att belasta aktiebolag
m. fl. uti 2:dra mom. af denna §. omnämnda inrättningar med bevillning, då utdelningen
icke uppgår till mera än 5 procent, har Herr Wijk, inom Borgare-ståndet, föreslagit,
att vid slutet af nämnde mom. måtte tilläggas orden »så vida den öfverstiger
5 procent»; till stöd för hvilket förslag Herr Wijk vidare anfört, alt i ett på större
kapitaler hos enskilda så fattigt land, som Sverige, hvarest dock mångå naturförmåner
finnas, som för deras användande till allmän och enskild båtnad erfordra större samlade
fonder, lagstiftningen, i stället lör att motverka sådane föreningars bildande och
fortkomst, som de ofvanantydde snarare borde uppmuntra och lätta desamma; och har,
med anledning af Herr Wijks motion, Herr Wallenberg, med hvilken Herr Rinman
instämt, förmält sig vilja utsträcka motionärens förslag ännu längre, så att 5 procent
af utdelningen i hvad fall som helst, och således äfven om utdelningen öfverstiger delta
procent-belopp, fritagas från bevillning, hvarföre han önskat, att slutmeningen af ifrågavarande
mom. måtte få denna lydelse: »fem procent af så slör del af utdelningen,
som öfverskjuter 5 procent af grundkapitalet, hvilka må anses såsom bevillningsfri
ränta.»
Utskottet, som anser nu gällande Bevillnings-Förordning vara tydlig derutinnan,
att aktie-bolag och andre uti ifrågakomne moment angifna inrättningar skola erlägga
den stadgade bevillningen af deras utdelning, ehvad denna är större eller mindre, kan
icke finna något giltigt skäl, hvarföre, medan enskilda personer nödgas erlägga skatt äfven
för helt ringa inkomster, nämnde inrättningar skulle medgifvas en så betydlig förmån,
som ofvan omförmälda förslag åsyfta; hvadan Utskottet hemställer,
att dessa förslag ej måtte vinna afseende.
Deremot har Utskottet funnit nödigt, att, då kronan, till följd af författningens
nuvarande lydelse, kan komma att lida en ej obetydlig minskning i sin tillständiga rätt
derigenom, alt aktie-bolag ocb öfrige föreningar eller inrättningar, hvarom uti 2 mom.
är fråga, till delegarne utlemna blott en del af årliga behållningen, medan återstoden
innehålles för gemensam räkning,
sista ordet i sagde mom. »utdelningen» utbytes mot orden årliga
behållningen.
Herr Friherre Tersmeden, W. F., har hos Ridderskapet och Adeln väckt motion
om upphäfvande af den uti 4 mom. för Jern-kontoret stadgade bevillning, hvars obillighet
motionären sökt ådagalägga genom en framställning af Kontorets ändamål och verksamhet.
Motionären har i detta afseende anfört, att, sedan rikets bruksegare för mera
an ett sekel tillbaka funno angeläget att, för befordrande af jernhandteringens utveckling,
sig emellan bilda en förening, benämnd Jern-kontoret, hvars verksamhet skulle
bestå i att dels med lån understödja dess i behof af förlags-kapitaler varande delegare,
dels ock befordra handteringens utveckling i tekniskt hänseende, denna, utan alla bidrag
från Statens sida, för befrämjande af ett bland dess vigligaste intressen, stiftade
förening, sedermera genom årliga tillskott af dess delegare blifvit bragt till den utsträckning,
att den, enligt bokslutet för näsllidne år, egde en behållning af mera än 2,300,000
R:dr; att hvad häraf är disponibelt utlånas till bruksegarne, hvadan den derå inflytande
räntan skulle utgöra Jern-kontorets årliga inkomst; att denna inkomst, hvilken
Bevillnings-Vtskoltets Bet&nkande, N:o i.
19
icke utgör mera än omkring 3 proc. å kapitalet, dock ej utdelas mellan delegarne ; att
kontorets räkenskappr för de sednast lörllutne 3 åren utvisade, att behållningen, sedan
alla utgifter, deribland den årliga bevillningen 3,000 R:dr, blifvit bestridde, utgjort
år 1850  B:ko R:dr 10,308: 6. 9.
>» 1851  „ „ 12,403: 20. 3.
» 1852
„ „ 11,411: 24. 4.
således för alla 3 åren B:ko R:dr 34,123: 3. 4.
alt, om nu tages i beräkning, att under samma tid blifvit till afskrifning
beslutade. .
B:ko R:dr 38,409: 11. 1,
förhållandet Olifver, att Jern-kontoret skulle under åren 1850—1852 hafva med 4,286
R:dr 7 sk. 9 rst. B:ko minskat sin förmögenhet, derest ej kontorets medlemmar, genom
årliga inbetalningar af öfver 30,000 R:dr nämnde mynt, fortfarande dragit försorg
om dess upprätthållande; att beträffande kontorets utgifter, till hvilkas bestridande de
influtne räntemedlen icke förslagit, Jern-kontoret aflönar flere tjenstemanna-stater, af
hvilka den talrikaste och högst aflönade är öfvermasmästeri-staten, hvars chefer, eller
de så kallade öfvermasmästarne, egentligen icke äro Bruks-Societetens, utan det allmännas
tjenstemän, hvilket syntes bäst deraf, att, ehuru de från Jern-kontoret aflönas, de likväl
ej tillsättas af Bruks-Societeten eller dess fullmäktige, utan utnämnas af Kongl.
Bergs-kollegium, varande deras åliggande, att med råd och upplysningar tillhandagå,
icke bruksegarne, af hvilka Jernkontoret är sliftadt och underhålles, utan de kontoret
icke tillhörande tackjerns-tillverkarne; att tjenstemännen å Jcrn-kontorets öfriga stater
väl företrädesvis äro pligtige att betjena kontorets delegare, men att icke heller dem
är förmenadt, att biträda andra näringsidkare; att Jern-kontoret till hufvudsakligaste
delen eller med ej mindre än 6,500 R:dr B:ko årligen bidrager lill Bergsskolan i Fahlun,
samt ensam bekostar en Bergselementar-skola, äfvensom ett skogsinstitut, och detta
utan anspråk på att de, som vid dessa läroanstalter erhålla sin bildning, skola med sina
der förvärfvade insigter vara Bruks-Societetens ledamöter företrädesvis till gagn och
biträde; att kontorets räkenskaper dessutom gifva ett bevis på rättmätigheten af det
vid många tillfällen lemnade erkännande å det allmännas sida, att de fäderneslandets
utmärktaste vetenskapsmän, hvilka egnat sig åt sådane kunskapsämnen, som stå i något
sammanhang med bergshand teringen, kunnat ifrån Jern-kontoret påräkna en välvillig
uppmuntran, vare sig med årliga pensioner eller anslag till utgifvande af förtjenstfulla
skrifter; att den verksamhet, som sålunda blifvit för Jern-kontoret af dess principaler
utstakad, lätteligen förklarar anledningen dertill, att kontorets betydliga kapitaler
icke bereda någon tillvext i dess förmögenhet; samt ändtligen att, då Bruks-Societeten
sålunda hvarje år med glädje gör uppoffringar för ändamål, hvilkas uppnående i
andra för Statens välbefinnande mindre vigtiga näringar, Staten sjelf nödgas med betydliga
utgifter ensam bekosta, det verkligen icke syntes anstå Staten, att på det sätt
erkänna och vedergälla, att den af kontoret årligen uttager en skatt, till hvars betäckande
det ringa öfverskottet af inkomsterne icke förslår, helst bevillning numera i öfrigt
ej existerar för andra bolag, associationer, societeten verk, hypotheks- och andra
allmänna inrättningar än sådane, hvilka äro afsedda att gifva delegarne en materiel
vinst, och hvarifrån utdelning till dem verkställes.
I öfverensstämmelse med hvad uti motionen finnes derom anfördt, har Utskottet
inhemtat, alt bevillning för första gången ålades Jern-kontoret vid riksdagen år 1762,
då utomordentliga skatter erfordrades för betalning af en iråkad betydlig krigsskuld
och till en så kallad fredshjelp; att denna bevillning, under olika belopp, fortfor, till
dess den vid 1809 års riksdag upphäfdes; samt att Jern-kontoret vid 1812 års riks
-
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
dag återigen påfördes en bevillning af 3,000 R:dr, hvilken sedermera alltjemt fortfarit.
Or de vid motionen bilagde tryckte utdrag utur Jern-kontorets räkenskaper för
åren 1850, 1851 och 1852, hvaraf motionärens härofvan omförmälda uppgifter angående
kontorets inkomster och utgifter bestyrkas, anser Utskottet sig höra anmärka följande
utgiftsposter för sistnämnde år, med hvilka de tvänne föregående årens i det närmaste
öfverensstämma, dervid, för korthetens skull, skillingar och runstycken uteslutas,
nemligen:
Ofvermasmästeri-, elev- och verkmästare-staten . . . B:ko R:dr 8,556: — —
Anslag R:dr 5,000 årligen för extra stipendiater m. fl. . „ 4,229: — —
Bergskolan i Fahlun „ „ 6,500: — —
Bergs-Elementarskolan i Philipstad „ „ 1,500: — —
Skogs-institutet vid Westsura „ „ 2,644:
Jern-kontorets elever vid Motala och hos direktören
Munktell „ „ 1,099: — —
Jern-kontorets annaler, ny serie „ „ 2,448: — —
Som nu, af hvad ofvan blifvit anfördt, uppenbart är, att Bruks-societeten eller
delegarne i Jern-kontoret, långt ifrån att af nämnde kontor erhålla någon utdelning,
fastheldre årligen dit sammanskjuta betydliga summor, hvilka, jemte kontorets räntemedel,
till en ganska ansenlig del användas till upprätthållandet af flere vigtiga läro-anstalter
och för andra allmännyttiga ändamål, för hvilka Staten i annat fall skulle nödgas
tillskjuta kostnaderne, finner Utskottet sig böra tillstyrka Rikets Ständer
alt, med bifall till Herr Friherre Tersmedens motion, helt och
hållet befria Jern-kontoret från den för detsamma hittills stadgade
bevillning.
Men alldenstund denna befrielse icke bör komma nämnde kontor till godo, utan
för så vidt kontoret, såsom hittills, använder sina vinstmedel till allmännyttiga ändamål,
torde ett stadgande härom böra, i öfverensstämmelse med Utskottets
förslag, uti 145 §. införas.
§. 39.
Enär stadgandet i denna §., att mantals- och skattskrifning skall förrättas inom
hvarje Pastorat eller socken, lärer föranledt dertill, alt sådane förrättningar numera sällan
hållas med mindre kretsar, än pastoraler, hvarigenom menigheter på landet ofta onödigtvis
betungas med långa resor, hvilka kunde undvikas, om mantals-skrifningarne utsattes
att hållas socknevis, har Utskottet ansett det höra bestämmas, alt mantals- och
skattskrifningar å landet skola förrättas inom hvarje socken, dock med rättighet Jemnad
åt flera socknar, att förena sig om gemensam mantals- och skattskrifning; och får Utskottet,
som i öfverensstämmelse härmed uppgjort en något förändrad redaktion af 39
§. hemställa,
alt denna ändring måtte vinna Rikets Ständers bifall.
§. 42.
Då de personer, hvilka föra fartyg, ofta lära undgå att påföras bevillning, derigenom
att taxerings-komittéerne sakna kännedom om de å hvarje fartyg anställda befälhafvare,
har
Bevillnings-Ulskollels Belänkande, N:o i.
21
ett stadgande om skyldighet för egare af fartyg att vid mantalsoch
skatlskrifniugen uppgifva den person, sorn är antagen att föra
detsamma, blifvit uti förslaget infördt.
§. 44.
Sedan den universiteterna tillkommande domsrätt numera, genom Kongl. Förordningen
den 2 April 1852, upphört, har Utskottet, i öfverensstämmelse med derom af
Herr Professor Agardh hos Preste-Sländet gjord framställning, i denna §.
utbytt orden »Akademiska Jurisdiktionen» emot Akademiens
privilegier.
§. 62.
Såsom kontroll derå, alt fastighetsvärde må rätt. elier åtminstone icke alltför
lågt uppgifvas, har Herr Henschen, uti sin oftanämnde motion, väckt fråga om stadgandet
af en lösningsrätt, ungefär motsvarande den, som gäller i afseende å gods, hvilket angifves
till lörtullning, så att den, som ville lill sig lösa fastighet, hvilken som helst, hvarför
bevillning utgår, för sådant ändamål skulle nedsätta hos rätten fastighetens af egaren
bos taxerings-komiltéen sist uppgifna värde, samt hälften derutöfver, hvarefter det skulle
åligga egaren, att antingen mot den sålunda nedsatta summan afträda egendomen, eller
ock dels Lill den som nedsatt utgifva en tiondedel af hvad det nedsalta beloppet öfverstiger
det uppgifna värdet, jemte ränta å hela detta belopp och godtgörelse för rättegångskostnaderne,
dels ock ersätta kronan den bevillning, sorn borde erläggas för det
tillökta fastighetsvärdet.
Som likväl både billighet och rättvisa bjuda, att strängheten af en straffbestämmelse
bör stå i rimligt förhållande till den förseelse, som skall bestraffas, samt införandet
i lagstiftningen af ett sådant stadgande, som det af motionären förordade, i allt fall
tyckes svårligen kunna förenas med bibehållandet af egande-rättens helgd, förmodar
Utskottet,
att Rikets Ständer icke lära fästa något afseende å Herr Henschens
ifrågavarande förslag.
§. 65.
Herr Doktor Nordlander har uti Preste-Ståndet väckt motion derom, att, då de
utaf publika verk till taxerings-komittéerne, på begäran, lemnade uppgifter vanligen vore
af den beskaffenhet, att deraf ingen upplysning kunde hemtas, första punkten i förevarande
§. skulle erhålla denna lydelse:
»Taxeringsmännen åligge att, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva något sammanhang
med publike verks befattning, derifrån infordra nödige upplysningar, hvilka,
behörigen utredde, böra oväger lig en dem genast tillhandahållas.»
Utskottet har dock funnit betänkligt, att, genom pntagandet af motionärens
förslag, ålägga embels-myndigheter, alt, med uppoffrande af mycken tid och tilläfventyrs
med de öfrige tjenstegöromålens åsidosättande, på förhand för taxerings-komittéernas
räkning anställa efterforskningar och uppgöra kalkyler, som sedermera måhända
högst sällan skulle blifva för nämnde kommittéer erforderlige eller ens af dem åstundas;
och hemställer alltså Utskottet,
22
Bevillnings-Vtskotlets Betänkande, N:o 4.
att Herr Doktor Nordlanders ifrågavarande förslag icke må vinna
afseende.
§. 68.
Vidkommande grunden för bestämmandet af taxeringsvärdet å fast egendom på
landet, har Herr von Koch, uti sin motion, föreslagit, att taxeringsvärdet för fastighet
må bestämmas till dét belopp, till hvilket den sednast blifvit försåld, om försäljning egt
rum under de sisla tio åren, och att de egendomar, som icke inom denna tid gått till
salu, måtte hvarje 5:te år uppskattas till ett med de i orten sednast försålda egendomarne
jemförligt värde; hvarjemte, inom Bonde-Ståndet, Ola Månsson från Skäne,
med hvilken Johannes Nilsson från Malmöhus län sig förenat, för vinnande af ej blott
en rättvis fördelning af den bevillning, som efter 19 och 20 §§. i Bevillnings-Förordningen
utgår till Stats-verket, utan äfven en riktig måttstock för de utgifter, som inom
kommunerne erfordras, gjort framställning derom, att alla egendomar, med afseende å
deras natur och godhet, måtte taxeras till sitt rätta värde, samt att, för sådant ändamål,
samtlige länen i Riket måtte hvar för sig nedsätta en, utaf länets jordbrukare inom
alla stånd och klasser vald, kommitté, hvars åliggande skulle vara, att taxera all inom
länet befintlig jord till det värde, den i verkligheten eger, hvarefter 75 procent af
det sålunda funna värdet borde blifva det. bestämda taxeringsvärde, hvarefter såväl allmän
bevillning, som kommunal-afgifler skulle utgå.
Dessutom har, med anledning af Ola Månssons motion, en vidlyftig diskussion
inom Bonde-Ståndet egt rum, dervid några ledamöter instämt med motionären, hufvudsakligen
beträffande motionens uppgifna syfte, eller åstadkommandet af en jemnare fördelning
af skattebördorne; hvaremot de fleste, som sig yttrat, motsatt sig motionen, af
farhåga, att, genom det framställda förslagets antagande, en förhöjning i jordbrukets
beskattning skulle åstadkommas.
Då de uti förevarande §. redan uppställda grunder för uppskattning af fast egendom,
om de följas, kunna vida 'säkrare leda till det afsedda målet, eller utfinnandet af
fastigheternas rätta värden, än egendomarnes, på konjunkturer och andra tillfälliga omständigheter
beroende försäljningspriser, hvilka sistnämndas antagande såsom ovilkorliga
taxeringsvärden dessutom mången gång skulle leda till en jemförelsevis för hög beskattning,
kan Utskottet
icke tillstyrka bifall till Herr von Köchs ofvannämnde förslag, att
taxeringsvärdet för fastighet må bestämmas till det belopp, hvartill
den sednast blifvit försåld;
och alldenstund de hvarje år sammanträdande taxerings- och pröfnings-kommittéerne
hafva, jemte andra föremål för sin verksamhet, alldeles enahanda bestämmelse, som skulle
tillkomma de, utaf Ola Månsson föreslagna, länsvis sammansatta kommittéer, finner Utskottet
dessa sednare icke vara af behofvet påkallade, hvadan Utskottet hemställer,
att Ola Månssons motion i nu omförmälda del ej må föranleda
till någon åtgärd.
§. 71.
Då de uti den sednare delen af denna §. omförmälda hus i allt äro jemförlige
med hus och åbyggnader i städerne, har Utskottet funnit sig böra föreslå,
att ett liknande stadgande med det uti 108 §. 1 mom. förekommande,
eller att brandförsäkringsvärdet skall blifva det minimum,
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o i.
23
hvartill förstnämnde hus skola vid taxering i värde upptagas, uti
förevarande §. införes.
§§. 88, 89, 92 och 119.
1 afseende å sammansättningen af taxerings-kommittéerne i städerna har Utskottet
emotlagit två motioner af motsatt syftning, nemligen: den ena frän Ridderskapet
och Adeln af Herr Flach, 'sorn påyrkat den förändring uti 88 och 89 §§. af nu gällande
Bevillnings-Förordning, att antalet af ledamöter uti städernas taxerings-kommittéer
måtte för framtiden bestämmas till lika antal af hvarje i nämnde §§. uppräknadt Riksstånd,
äfvensom af ofrälse ståndspersoner eller embets- och tjenstemän; samt den andra
från Borgare-Ståndet af Herr Hagman, som föreslagit, att, då Borgerskapet, hvad
antalet beträffar, inom städerne ensamt öfvervägde alla de andra samhällsklasser, hvaraf
taxerings- och pröfnings-kommittéerne utgöras, samt det dessutom ej finge antagas,
att borgare mindre samvetsgrann! än andre fullgöra sina taxerings-åligganden, hvartill
ytterligare komme, att individernas antal inom de öfrige klasserna i flere om ej de fleste
städer vore så inskränkt, att deraf ej kunde utväljas, än mindre till oförhindradt
och verksamt deltagande i taxerings-arbetet påräknas en tillräcklig mängd taxeringsman,
— ej mindre taxerings-kommittéerna för städerne och akademierne, än äfven pröfnings-kommittéen
i Stockholm måtte, med uteslutande af det vid sistlidne riksdag tillökta
antalet al' ståndspersoner eller embets- och tjenstemän, hädanefter, i afseende på personernes
antal i det hela och inom hvarje klass, erhålla samma sammansättning, som
1848 års Bevillnings-Förordning och dess 88, 89, 92 och 119 §§. föreskrifva, och att
samma §§. i nu gällande Bevillnings-Förordning måtte, i enlighet dermed, ändras.
Då Borgerskapet ostridigt inom städerna omfattar ett vida större antal, än medlemmarne
inom hvardera af de öfrige, uti 88 och 89 §§. omförmälde stånd och medborgare-klasser,
samt Borgerskapet följaktligen bör inom taxerings-kommittéen talrikare
representeras, än någon af dessa, torde
å Herr Flachs motion något afseende ej fästas.
Hvad åter angår Herr Hagmans förslag; så enär det icke visat sig, att den vid
sistlidne riksmöte gjorda förändring i sammansättningen af städernas och akademiernas
taxerings-kommittéer, samt pröfnings-kommittéen för Stockholm, medfört någon olägenhet,
får Utskottet hemställa,
att den i nu gällande Bevillnings-Förordning föreskrifna sammansättning
af nämnde kommittéer måtte bibehållas oförändrad.
Utskottets uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, att, genom den uti 88 §. efter
orden »embets- och tjenstemän» förekommande bestämmelsen »som icke lill något
Riks-Stånd höra», hvilken bestämmelse antagits såsom gällande äfven för 89 §. angående
de öfrige städerne i riket, städernas magistrats-personer, hvilka, såsom ej drifvande
borgerlig rörelse, enligt 90 §. icke kunnat i egenskap af borgare inväljas i taxeringseller
pröfnings-kommitté, ej heller ansetts valbara till ledamöter i nämnde kommittéer i
egenskap af embets- och tjenstemän, hvaraf blifvit en följd, att dessa kommittéer gått i
mistning af den större insigt angående till taxeringen hörande frågor, samt den närmare
kännedom om de skattskyldiges vilkor, som genom magistrats-personers inväljande
kunnat vinnas.
För att åstadkomma en rättelse härutinnan, och på samma gång bringa 88 och
89 §§. till öfverensstämmelse sig emellan, får Utskottet föreslå,
att uti 88 §. de på andra raden förekommande orden »af Borgare-Slåndet»
utbytas mot ordet Borgare, och att de förutnämnde
24 Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N:o 4.
orden: »som icke lill något liks-stånd höra» utgå; att i 89 §. 4
morn. i stället för »Borgare-Ståndets ledamöter» sättes: de Bor
gerliga
Ledamöterne; samt ändlligen att åt 90 §. måtte gifvas
den förändrade lydelse, förslaget utvisar.
§. 104.
Under förmälan, hurusom handtverkare, hvilka, utan mästerskaps eller burskaps
förvärfvande, erhållit tillstånd att såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverkeriarbeten,
genom underlåtenhet att till taxerings-kommiltéen uppgifva sin inkomst, nästan
alltid undginge högre bevillning, än den uti 14 §. bestämda minimi-afgiften, har Herr
Lundh hos Borgare-Ståndet yrkat, alt bemälde handtverkare, måtte åläggas, att till
taxerings-kommitté i den stad, der ofvannämnde tillstånd vunnits, afgifva en dylik upp
gift,
som för andre näringsidkare i 02 §. stadgas.
Utskottet har inhemtat, att iliågakomne handtverkare, hvilka mången gång af
sin handtering hafva ej obetydliga inkomster, som borde komma till taxerings-kommittéens
kännedom, på den grund alt de, såsom ensamme arbetare, ej egentligen innefattas
under benämningen husbönder, icke ansetts kunna tillförbindas, alt lemna de i 62 §.
omförmälda uppgifter. Till förekommande af all ovisshet härutinnan, får Utskottet
föreslå ett sådant [stadgande, som uti 104 §. 1 mom. i förslaget
blifvit intaget.
§. 109.
Till förekommande af misstydningar utaf denna §., hvilka, till följd af dess nuvarande
uppställning, skola egt rum, har Utskottet
åt samma §. gifvit den förenklade lydelse förslaget innehåller.
§. 112.
Beträffande den uti denna §. omtalade och Bevillnings-förordningen bifogade s. k.
minimi-tarif öfver värdet å hemman, som innehafvas under egande-rätt, samt de i 2
Art. 20 §. af nämnde förordning omförmälda hemman, har hos Ridderskapet och Adeln
föreslagits af Herr von Koch, att nämnde tarif ej vidare måtte åberopas i eller bifogas
Bevillnings-Förordningen, samt af Herr Rosenblad, att tarifen måtte på det sätt ändras,
att sammanräknade beloppet af den köpeskilling, hvarför fast egendom på landet under
de sista tio åren blifvit försåld, fördelas med antalet af de försålda mantalen, hvarefter
fem åttondedelar af det belopp, som uppkommer genom multiplikation af det på nyss.-  nämnde sätt bestämda medelpriset med antalet mantal inom länet, skulle blifva den
minimi-summa, som samma läns taxeringsvärde för fastigheter på landet ej finge understiga;
hvarförutan inom Bonde-Ståndet O/a Månsson från Skåne, i sin förut omtalade
motion, framställt det förslag, att, i stället för minimi-tarifen, ett maximum mätte
stadgas för hvad hvarje län i riket skall såsom bevillning af jordbruket efter 19 och
20 §§. utgöra; delta maximi-belopp bestämdt i enlighet med den bevillning, som af jordbruket
för sednaste skalteåret från hvarje län ingått till staten.
Hvad
Bcvillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
25
Hvad först angår det af Herr von Koch föreslagna borttagandet af den vid Bevillnings-Förordningen
fogade minimi-tarif; så finner Utskottet, då betänkliga nedsätt
ningar
i fastighets taxerings-värdena möjligen kunde häraf blifva en följd,
sig icke kunna understödja berörda förslag.
Beträffande sedan den af Herr Rosenblad väckta frågan om upprättande af en
ny minimi-tarif, grundad på de tio sista årens medelförsäljnings-priser; så enär, om
äfven genom denna åtgärd sammanlagda taxerings-värdena för de särskilda länen skulle
kunna bringas i ett något riktigare förhållande till hvarandra, än som nu är fallet, hufvudsyftemålet
för en förbättrad fastighets-taxering, eller utrönande af hvarje fastighets
rätta värde, så väl i och för sig, sorn i förhållande till de öfrige fastigheterne inom riket,
i allt fall icke skulle derigenom ernås, kan Utskottet
icke eller tillstyrka bifall lill Herr Rosenblads förslag om en förändrad
minimi-tarif.
Och hvad ändtligen vidkommer Ola Månssons hemställan om upprättande af en
på [sista skatteårets taxerings-värden grundad maximi-tarif; så utgör den omständigheten,
ali en sådan tarif skulle göra hvarje framtida .försök till en jemn och med verkliga
värdena öfverensstämmande fastighets-taxering om intet, tillräckligt skäl för Utskottet
att
afstyrka allt afseende å hvad Ola Månsson sålunda föreslagit.
§§. 116 och 125.
Med erinran hurusom erfarenheten allt mer och mer ådagalagt otillräckligheten af
de uti nu gällande Bevillnings-Förordning befintliga stadganden, hvilka åsyfta noggrann
och tillförlitlig kontroll å taxerings-uppgiflernas sanningsenlighet, hvaraf blifvit en följd, att
den allmänna bevillningen blifvit särdeles betungande lorden laglydige och samvetsgranne
medborgaren, i samma män det lyckats den mindre nogräknade, att genom osannfärdiga
uppgifter undandraga sig en tillbörlig delaktighet i de offentliga bördorna, har Herr Flach
hos Ridderskapet och Adeln föreslagit, alt Bevillnings-Utskotlet måtte anmodas förelägga
Rikets Ständer lämpliga förslag lill stadganden, hvilka i nämnde hänseende kunna vara betryggande
eller åtminstone gå allmänhetens anspråk mera till mötes, än nu sker; och har
motionären, i sammanhang dermed, till Utskottets bepröfvande hemställt, huruvida icke, såsom
korrektiv mot osannfärdiga och ofullständiga taxerings-uppgifter, lämpligen borde stadgas,
bland annat, i fråga om taxering å sådan näring eller rörelse, hvars idkare enligt lag
är förbunden att deröfver föra bok och räkning, att den som öfver Taxerings-kommitlés
uppskattnipg vill hos Pröfnings-kotnmillé klaga, för alt i denna uppskattning
vinna nedsättning, skall vara pligtig hos sistnämnde kommitté förete de öfver klagan-,
dens näring eller rörelse de sednast föregångne åren förde böcker, samt med dessa,
hvilkas riktighet honom skulle åligga alt edeligen fästa, behörigen styrka, alt medium
af behållna inkomsten för dessa år, sådan denna inkomst, enligt nu gällande föreskrifter,
skall beräknas, ej uppgått till det belopp, hvarför klaganden blifvit af Taxeringskomrnittéen
påförd bevillning; i hvilket fall, men icke eljest, klaganden borde en derefter
lämpad nedsättning i taxeringen tillgodonjuta.
1 afseende å den vigtiga frågan om tillfyilestgörande kontroller emot osannfärdiga
taxerings-uppgifter, hvilken utgjort föremål för Utskottets synnerliga uppmärksamhet,
har Utskottet slädnät i den öfvertygelse, att sådane kontroller, om de någonsin skola
vinnas, nästan uteslutande äro alt söka uti Taxerings- och Pröfnings-kommittéernas nit,
samvetsgrannhet och kännedom om de verkliga förhållandena; hvadan Utskottet icke tillBih.
till B. St. Prot. 4833 & 4834. 3 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 4
26
Bevillnings-TJtskottets Betänkande, No 4.
trott sig att genom förändrade lagbestämmelser kunna tillvägabringa någon förbättring
i omförmälde afseende;
Och hvad särskildt angår det af motionären förordade åläggande för idkare af
näring eller rörelse, sorn vill hos Pröfnings-kommittéen söka nedsättning uti honom af
Taxerings-kommittéen påförd bevillning, att, för vinnande af sådan nedsättning, förete
och beediga de af honom förda böcker; så, utom det betänkliga deruti, att på sådant
sätt tvinga den enskilde alt blotta sina kreditförhållanden, har det synts Utskottet med
rättvisa oförenligt, att föreskrifva ett visst bevisningsmedel, såsom det enda bindande,
enär det skäligen bör få bero på klagandens fria val, att, för vinnande af rättelse i Taxerings-kommittéens
beslut, förete den bevisning, han finner för ändamålet lämpligast,
Pröfnings-kommittéen sedan obetaget, att derå fästa det afseende, den kan förtjena.
Utskottet hemställer alltså,
att Herr Flachs ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
§. 122.
Herr Kontrakts-proslen hullman har uti sin motion velat fästa uppmärksamheten
derpå, att, enligt nu gällande formulär för taxeringsmans ed, en person kan för hvarje
Bevillnings-Förordning få aflägga ed Irenne gånger, nemligen såsom ledamot i Taxeringskommitté,
såsom ordförande derstädes, och såsom ledamot i Pröfnings-kommitté, men
att blott en edgång under samma period behöfdes, om de första raderna i formuläret
finge denna lydelse:
»Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag, såsom
Taxeringsman, skall o. s. v.»;
äfvensom att, om derjemte framför ordet »Beviilnings-Stadgan» sattes orden den för
hvarje tillfälle gällande, eller några motsvarande ord, taxeringsman kunde undvika,
att mera an en gång i sin lefnad aflägga ifrågavarande ed.
Utskottet, som ej kan finna annat än att, genom det vid sistlidne riksdag uti
formuläret för taxeringsmäns ed gjorda utbyte af orden »nu gällande Bevillnings-stadga»
mot blotta ordet »Bevillnings-sladgan» vunnits hvad dermed alsågs, eller att förekomma
upprepad edgång, så ofta ny Bevillnings-Förordning skall tillämpas, af den, som
förut i Taxerings- eller Pröfnings-kommitté deltagit, har, i afseende å den ytterligare
olägenhet med upprepad edgång, som motionären påpekat,
å andra raden i §:n förändrat uttrycket »sådan befattning» till
någondera af dessa befattningar.
Dessutom har Utskottet vidtagit den förändring i edsformuläret,’ som i förslaget
förefinnes; och torde
denna förändring af Bikets Ständer godkännas.
§§. 125 och 126.
Under förmälan hurusom, genom de i 1 mom. af dessa §§. gifne stadganden,
folkets sjelfbeskattnings-rätt syntes, i strid emot Grundlagen, vara tillintetgjord, har Herr
Kontrakts-prosten Kullman föreslagit, att, om ej Pröfnings-kommittéen hör i taxeringsfrågor
vara sista instansen, så att dess beslut icke må kunna öfverklagas, likasom detta
stadgande nu i 126 §. 2 mom. för ett visst fall vore gällande, den Kongl. Kammarrätten
tillkommande gränskningsrätt öfver Pröfnings-kommittéernas åtgärder måtte öfverflyttas
på Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgäids-kontoret.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o i.
27
Förslag oin upphörande af Kongl. Kammar-Rättens domsrätt i bevillningsmål
hafva vid flere riksdagar blifvit väckta, men icke vunnit Rikets Ständers godkännande;
och då ett dylikt förslag vid 1840 års riksdag af Rikets Ständers Revilinings-Utskott
förordades, biel' dock detsamma af 3 Riks-slånd förkastadt. Ehuru, vid sådant förhållande,
någon närmare utredning af denna så ofia behandlade fråga måhända icke vore
behöflig, anser Utskottet sig likväl höra erinra: att Svenska folkets sjelfbeskattnings-rätt
synes uti ifrågavarande afseende vara tillräckligen bevarad derigenom, att Rikets Ständer
ej blott sjelfve bestämma beloppet af den bevillning, som skall utgå, utan äfven
uppgöra den förordning, efter hvilken bevillningen skall fördelas och utgöras, samt uppdraga
närmaste och hufvudsakligaste tillämpningen af denna förordning åt af folket valde
taxeringsman; alt en för hela riket gemensam domstol uti bevillningsfrågor är nödvändig,
dels emedan, då en olika tolkning af Revillnings-sladgan kan göra sig gällande
inom olika län, en rättelse härutinnan, till vinnande af enhet, i annat fall icke skulle
kunna ernås, dels ock af det skäl, at,t, om en sådan högre instans saknades, en Pröfnings-kommitté
skulle vara alldeles oförhindrad att nedsätta bevillningen för sitt län,
under hvad Rikets Ständer afsett eller uttryckligen stadgat; samt ändlligen, hvad beträffar
det föreslagna öfverflyttandet af den Kongl. Kammar-Rätten tillkommande gransknings-rätt
öfver Pröfnings-kommiltéernas åtgärder på Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-kontoret,
att af desse Fullmäktige, som till en stor del hvart 3:dje år ombytas,
och hos hvilka dessutom ej rimligen får förutsättas den speciela sakkunskap i alla till
bevillningsfrågan hörande eller dermed sammanhängande ämnen, som är af nöden och
med fullt skäl kan fordras af ständige domare, omöjligen kan väntas den säkerhet i
frågornas bedömande och den enhet i besluten, som måste finnas lill, såvida ej myndighetens
anseende skall spillas och ändamålet för dess tillvaro förfelas.
På grund häraf hemställer Utskottet,
alt Herr Kontrakls-prosten Kullmans omförmälda förslag om upphäfvande
af Kongl. Kammar-Rättens pröfnings-rätt i bevillningsfrågor
och öfverflyttande deraf till Rikets Ständers Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret måtte lemnäs utan afseende.
§§. 130 och 131.
Vid dessa §§. anser Utskottet lämpligast, att lill besvarande upptaga en från
Hedervärda Ronde-ståndet till Utskottet remitterad motion af Petter Gabrielsson från
Kronobergs län, deruti motionären öfverklagat, hurusom, till följd af den å foVmuläret
till debet-sedel förekommande anmärkningen, att »alla särskilda afgifter, som kunna
hemman påföras, äfven böra i debet-sedeln utsättas», Häradsskrifvare!! i hans hemort,
eller Sunnerbo härad, på debet-sedeln uppfört den s. k. hästvakans-afgiften, hvaraf
inträflat, att de skattskyldige fått vidkännas förhöjd debetsedels-lösen, äfvensom, i
händelse af uraktlåten betalning vid uppbördsstämman, förhöjda stämmoböter; till undanrödjande
af hvilka olägenheter motionären föreslagit, att ofvan omförmälda anmärkning
måtte antingen helt och hållet borttagas, då 131 §. i allt fall innefattade tillräcklig
föreskrift mot flera debet-sedlars utfärdande, eller ock förtydligas genom följande eller
något deremot svarande tillägg: »dock med undantag för snöplognings-penningar och
sådane utskylder, som få uppsägas, alt in natura levereras, eller derför särskild ersättning
för uppbörden eger rum.»
Utskottet anser det dock vara med ifrågakomne anmärknings både ordalydelse
och syftning öfverensstämmande, att äfven de utskylder, sorn få uppsägas att in natura
levereras, då en sådan uppsägning ej skett, upptagas å debet-sedeln; och då en god
28'
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 4.
ordning kräfver, att berörde utskylder till Kronan inbetalas på samma gång och vid
samma äfventyr, som öfrige allmänna afgifter, finner Utskottet,
att Petter Gabrielssons förslag ej bör vinna afseende.
§. 131.
Förändrade bestämmelser angående lösen af debet-sedlar hafva blifvit föreslagne,
uti Borgare-ståndet af Herr AVellerberg, hvilken, under förmälan, att debetsedels-lösen
står i ojemnt förhållande till krono-utskvlderne, samt att den minskning i debiterings- och
uppbörds-provision, sorn kronans uppbördsmän fått vidkännas genom skydds-aigiftens
nedsättning vid 1840 och 1844 årens riksdagar, kan för framtiden godtgöras genom en
rättvis beräkning af berörde lösen, uppställt följande tarif derför:
under 3 R:dr 1 sk.
från 3 till och med 5 R:dr . . 2 „
„ 5
„ 15
„ 2o
„ 50
15
25
50
100
, 3
4
6
8
8
och derutöfver för hvarje fulla 50 „ . .
samt uti Bonde-Ståndet af Tobias Lind från Götheborgs- och Bohus län, hvilken, för
att bereda Häradsskrifvarne någon förhöjning i löneinkomster, och på samma gång
ställa debetsedels-lösen i en mera rättvis proportion till den debiterade summans storlek,
än som nu eger rum, framställt följande förslag lill tarif för berörde lösen, nemligen:
debet-summa under
5 R:dr . . .
1
sk.
33 55
10
„ ...
2
55
55 55
20
55 *
3
35
55 55
30
55 ...
4
53
55 53
40
55 ...
5
53
53 55
50
55 ...
6
53
55 55
60
55 ...
8
33
55 55
70
55 ...
10
33
55 55
80
55 ...
12
33
55 35
90
55 ...
14
55
55 55
100
55 ...
16
33
För fulla
100
53 ...
24
33
samt
derefter 1 sk. för hvarje fulla 10 R:dr.
I likhet med Bevillnings-Utskotten vid de två nästföregående riksdagarne, anser
Utskottet frågan om löneförbättring för Häradsskrifvare och Uppbördsmän lämpligast
böra förekomma i sammanhang med den ännu pågående omregiering af Landtstatens
löner; hvadan, och då någon klagan icke försports öfver det anmärkta missförhållandet
mellan den stadgade debetsedels-lösen och debet-summornas storlek, Utskottet får
afstyrka bifall till molionärernes förslag om förändrad tarif för
lösen af debet-sedlarne.
§. 136.
Hos Borgare-Ståndet har Herr Brodin, uti väckt motion, anfört: att den uti slutet
af l:a momentet i denna §. förekommande bestämmelsen, att Sjömanshusets Skeppsombudsman
i Stockholm och Sjömanshusens föreståndare i de öfriga städerna skola för
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 4.
29
den dem genom samma §. uppdragna debiterings- och redovisnings-skyldighet af sjöfolks
bevillning och andra personela krono-utskylder erhålla »samma förmåner, som
blifvit andra debileringsmän förunnade och af dem åtnjutas,» icke, åtminstone hvad
Stockholm beträffar, medfört någon fördel för skepps-omhudsmannen, enär vederbörande
ansett orden »samma förmåner» icke bestämdt uttrycka hvad dermed skall förstås; med
anledning hvaraf, och då det vore gifvet, att debiteringen, uppbörden och redovisningen
af sjöfolks krono-utskylder äro förenade med vida mera besvär och påpasslighet än
i vanliga fall är förhållandet, samt skepps-ombudsmannen och sjömanshusens föreståndare
för detta uppdrag ej ätnjöte bestämd lön, motionären föreslagit, det mätte i bevillnings-förordningen
intagas bestämdt stadgande om de förmåner, nämnde personer i
och för ifrågakomne uppdrag må tillgodonjuta, hvilken ersättning motionären hemställt
böra utgå med 6 procent af den redovisade uppbörden, utom andel i den uti 121 §:n
omförmälda debiterings-procent.
Då obestämdheten af nuvarande stadgande om den ersättning, som för fullgjord
debitering, uppbörd och redovisning bör af skepps-ombudsmannen i Slockholm och sjömanshusens
föreståndare i de öfriga städerna tillgodonjutas, enligt hvad motionären
upplyst, föranledt dertill, att dessa tjenstemän för sagde besvär icke erhållit någon ersättning,
ehuru otvifvelaktig! är, att detta besvär, i förhållande till uppbördssummans
bela belopp, för dem varit vida större, än för andra uppbördsman, får Utskottet föreslå,
att Herr Brodins framställda förslag så till vida må bifallas, att
Skepps-ombudsmannen i Stockholm och Sjömanshusens föreståndare
i de öfriga städerne, genom ett sådant bestämdt stadgande,
som Utskottet i sitt förslag intagit, tilläggas en ersättning, för
fullgjord debitering och uppbörd af tre procent utaf det af dem
redovisade belopp.
I det förmenande, att Kofferdi-sjöfarande kunde komma att beskattas två gånger,
derigenom alt bevillnings-förordningen i afseende å dem afviker från den i allmänhet
uppställda regeln, att hvarje person skall beskattas och erlägga sin bevillning i den ort,
der han är mantalsskrifven, har Johannes Bengtsson från Christianstads län föreslagit,
att i bevillnings-stadgan måtte klart och tydligt bestämmas, att bevillning efter 2:dra
Art. måtte påföras sjöfarande endast i den stad, hvarifrån de idka sjöfart, samt alt i
intet fall utdebitering måtte ifrågakomma mera än på ett ställe.
Då emellertid Bevillnings-förordningen uttryckligen stadgar, dels i 46 §., att kofferdiskeppare,
sjökapilener och befälhafvare å ångfartyg skola taxeras för den inkomst,
de i denna egenskap åtnjuta, endast i den stad eller å den ort, dit fartyget hörer,
dels uti 136 §. 2 morn., att sjömän skola erlägga bevillningen enligt 2 Art. till det sjömanshus,
der de anmält sig till sjöfart; sä synes nämnde förordning icke gifva anledning
till den af motionären befarade olägenhet; hvadan Utskottet hemställer,
att Johannea Bengtssons motion må förfalla. ,
§. 137.
Herr Hesselgren har uti sin förut omförmälda motion om upphäfvande af all
bevillning för gesäller, för den händelse att detta yrkande ej kunde bifallas, alternativt
föreslagit, att, med upphäfvande af 137 §.n uti nu gäilande bevillnings-förordning, i
hvad densamma rörer mästares skyldighet alt ansvara för de bos dem vid skattskrifningsliden
sysselsatte gesällers eller andre arbetares, jemte deras hustrurs och barns,
utskylder, åter måtte upplifvas hvad i detta ämne stadgats i 137 §:n af 1845 års bevillnings-förordning,
hvilken inskränkte skyldigheten att ansvara endast för dem, som
30
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, N:o i.
verkligen äro »hos honom mantalsskrifne;« till hvilken förändring motionären andragit
såsom skäl, att, då i följd af nu gällande författningar bemälde personer ärp oförhindrade
att sig sjelfva skattskrifva, det syntes ligga en stor obillighet uti, alt Borgerskapet
skall ansvara för deras utskylder, oaktadt de under skatteåret icke dragit någon
fördel af deras arbetskrafter; varande exempelvis anfördt, att, om en gesäll, som sjelf
mantalsskrifver sig för år 1854, aflemnar sin mantals-förteckning om hösten 1853, taxeras
under loppet af förstnämnde år och skall betala sina utskylder i Februari månad
1855, straxt efter mantalsskrifningen lemnar det af honom då innehafda arbete, han
svårligen lärer underkasta sig afdrag å sin arbetsförtjenst för utskylder, som han säger
sig sjelf vilja, men, enligt gifna föreskrifter, icke är mera än andre medborgare-klasser
skyldig att betala förr än ett och ett halft år derefter.
Då det vid sistlidno riksdag för införandet af ifrågavarande, utaf motionären öfverklagade,
bestämmelse, anförda skäl, eller att det är med Bevillnings-förordningens
föreskrifter i allmänhet öfverensstämmande, att husbönder och andre, som hafva personer
i arbete hos sig anställda, skola vara Staten ansvarige för arbetarens utskylder,
synes Utskottet väl grundadt, samt desse husbönder m. fl. hafva en ovilkorlig rättighet
sig tillerkänd, att genom afdrag ä arbetsförtjensten derför göra sig betalde, finner Utskottet
ej skäl att föreslå någon förändring uti ifrågakomne afseende, utan hemställer,
att Herr Hesselgrens förslag ej må lill någon åtgärd föranleda.
§. 144.
Vid 4:de mom. af denna §. har Herr Henschen, i afsigt att bereda lindring åt
de fattige, äskat, att ordet »nödtorftigt» måtte utbytas mot ordet tillräckligt, i sammanhang
hvarmed Herr Henschen ock föreslagit, att, som lägre Exekutions-betjente, hvilka
uttaga skatterna, efter hvad motionären erfarit, ofta ej känna innehållet af berörde moment,
samt Kongl. Kungörelsen den 5 December 1792, hvarigenom stadgats, att hos
dem, som »råkat i uppenbar vanmakt och kändt armod, måga, vid utmätningar af innestående
kronoutskylder, de persedlar af deras lösa egendom, hvilka till nödigt lifsuppehälle,
kläder och annan, efter hvarje persons stånd och vilkor noga inskränkta beqvämlighet
oumgängligast fordras, ifrån slik utmätning undantagas och till deras bergning
qvarlemnas,» — i bevillnings-förordningen må intagas föreskrift, att å debetsedlarne
aftryckes ornförmälda 4:de moment samt nyss citerade ord ur 1792 'års Kungörelse,
äfvensom en förklaring, att den ej får anses vara ändrad genom Kongl. Brefvet
den 20 Februari 1794, utan att detta afser egentligen kontrollerna vid dylik afkortning
för fattigdom.
Som likväl den af motionären föreslagna förändring af 4 momentet uti förevarande
§. skulle, genom den från olika anspråk och lefnadsvanor härflytande obestämdheten
af hvad som kan anses tillräckligt för lifvets uppehälle, lemna ett alldeles obegränsadt
fält för befrielse från bevillning i anseende till fattigdom och bristande arbetsförmåga,
samt den af motionären förutsatta okunnigheten hos lägre exekutions-betjente
om hvad som rörer deras tjenst, i fall den förefinnes, lärer böra på annat sätt afhjelpas,
än genom allmänna författningars aftryckande på debet-sedlarne, — en åtgärd, hvilken
i förevarande fall dessutom lätteligen kunde af den skattskyldige tolkas såsom en
uppmaning till honom att, äfven utan synnerliga skäl ejler utsigt om framgång, öfverklaga
en honom öfvergången utmätning, om än utmätningsmannen dervid endast fullgjort
sin skyldighet, får Utskottet hemställa,
att hvad Herr Henschen, enligt hvad här ofvan blifvit omförmäldt,
föreslagit, icke måtte vinna Bikets Ständers bifall.
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o i.
31
Enär till Särna socken i Dalarne hörer en kapell-församling Idre, hvilken, lika
väl som hufvudförsamlingen, bör från bevillning ultryckeligen fritagas, har Utskottet
uti 5 mom. infört orden, »med Idre kapell.»
§. 145.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Björnstjerna, O. M., föreslagit, att uti
1 mom. af denna 5 §. måtte såsom från bevillning befriade införas: »Officerares hästoch
Iburage-medeh); till stöd hvarför motionären anfört: att subaltern-officer vid kavalleriet
i medeltal uppbär 232 R:dr R:ko i häst- och fourage-medel, för hvilka han är
skyldig inköpa och underhålla tvenne tjenslehästar med sadelmunderingar samt aflöna
en dräng; att inom de högré graderna nära nog ett dylikt förhållande eger rum; att
berörde summas otillräcklighet för det afsedda ändamålet är för myckel i ögonen fallande,
att icke af hvar och en inses; att, då Bevillnings-Förordningens 4 §. angifver, att
med ön förslås »den inkomst, som löntagare påräkna, att under loppet af året förvärfva»,
häst- och fourage-medlen, hvilka officeraren uppbär endast att förvalta till ett
gifvet ändamål och i kronans tjenst, utan hopp om egen vinning, men med desto säkrare
utsigt till förlust, omöjligen kan anses såsom lön eller »en inkomst, som löntagaren
förvärfva!-», då den i sjelfva verket oftast är motsatsen till inkomst, och således
icke torde böra såsom sådan beskattas; att en officerares tjenslehästar, enligt hvad
nu blifvit anfördt, i sjelfva verket icke vore hans, utan kronans, och underhållas, icke
för haris beqvämlighet eller nöje, utan i och för statens tjenst, samt äro lika mycket en
del af krigsmaterielen, som kanoner, gevär m. m.; att häst- och fourage-medlen aldrig
borde kunna anses annat än för passevoians-medel, för hvilka bevillning erlägges endast
å den behållning, hvilken föregående år uppstått; samt ändtligen, exempelvis, att
artilleristen har sin häst inköpt och fodrad af kronan, utan kostnad för sig, och erlägger
derför ingen bevillning, medan kavalleristen, som oftast måste sätta till af egna me
del,
för alt föda sin häst, derjemte får draga ökad bevillning.
Enär, enligt de upplysningar, motionären sålunda lemnat, det visar sig, att officerarnes
häst- och fourage-medel icke utgöra någon löne-inkomst, utan fasthellre äro att
anse såsom en af kronan åt officeraren årligen lemnad godlgörelse för dennes kostnader
i och för tjenstehästarnes underhåll, hvilket i annat fall omedelbart skolat af Kronan
ombesörjas, finner Utskottet sig böra föreslå,
att officerares häst- och fourage-medel må fritagas från bevillning,
och fördenskull införas uti 1 momentet af 145 §. Bevillnings
Förordningen.
Inom Borgare-Ståndet har Herr Lundh, uti väckt motion, anfört, att de vid
machin-verkstäder, mekaniska fabriker, gjuterier m. 11. dylika inrättningar begagnade
arbetare, såsom filare, gjutare, svarfvare, snickare o. s. v., hvilka arbetare ursprungligen
till en del äro handlverksgesäller, genom utbytande af benämningen gesäll mot den
af arbetare, undgå den gesäller och mästersvenner ålagda bevillning, och i stället hänföras
lill de i 145 §. 2 mom. från afgift befriade arbetsfolk, som arbeta för dagspenning
eller beting, hvilken, i motionärens tanke oriktiga, tolkning han ansett bäst kunna
förekommas derigenom, att utur nyssomförmälda moment orden »utan arbeta för dagspenning
eller efter särskild öfverenskommelse och beting» uteslötos.
Såväl lill förekommande af det utaf motionären omförmälda missbruk, som äfven
för att i allt fall bestämdare uttrycka hvad i 2 mom. förstås med arbetsfolk, har
Utskottet ansett,
32
Bevillnings-Vtskoltets Betänkande, No 4.
att orden: »uian arbeta för dagspenning eller efter särskild öfverenskommelse
och beting» böra utgå, och att i stället framför ordet
arbetslön må införas orden: ulan endast tillfällig.
§. 147.
Som det lärer inträffat, att uppbördsmän, vid redogörelsen för krono-uppbörden,
afdragit hela den på deras distrikt belöpande summa af de i denna §. medgifna afkortningar
för minderåriga barn, änskönt en sådan afkortning för månget hushåll endast
till en mindre del kommit i fråga, i anseende dertill, att hushållets sammanlagda
bevillning icke uppgått till det belopp, som skolat afkortas, har Utskottet, för att gifva
en bestämd anvisning om författningens mening i detta afseende,
på 7 raden efter ordet »Bevillningen» tillagt: så långt dess belopp
medgifver; hvilket tillägg torde af Rikets Ständer godkännas.
§. 148.
Sedan Rikets Ständer, genom bifall till Höglo 11. Slats-Utsk’ottets Utlåtande N:o 64
Litt B., i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående, bland annat, upphörande
af allmogens inom vissa trakter af Kopparbergs län skyldighet att till Stora
Kopparbergs Bergslag in natura leverera hemmansränte- och mantals- eller qvarnlullskolen,
tillika beslutat, att den lindring i allmänna bevillningen, som uti 148 §. af nu
gällande Bevillnings-Förordning finnes medgifven för dem af allmogen i berörde län, som
betala mantalspenningar med kol till Stora Kopparbergs Bergslag, må upphöra, i den
mån nyssnämnde sätt för mantalspenningarnes erläggande afskaffas, har Utskottet
uti bemälde §. infört ett efter Rikets Ständers beslut lämpadt
stadgande.
Då Utskottet icke förrän Rikets Ständer fastställt grunderne för allmänna bevillningen
samt bränvins-brännings-rättighetens utöfvande, blir i tillfälle att tillse i hvad
mån de vid bevillnings-stadgan fogade formulärer erfordra förändring, eller derom afgifva
utlåtande, har Utskottet
nu endast velat detta för Rikets Ständer anmäla.
Slutligen och då uti den föreslagna Bevillnings-stadgan förekomma såväl bötesbeslämmelser
som åtskilliga föreskrifter i afseende på verkställigheten, hvilka äro af
den beskaffenhet, att de grundlagsenlig! erfordra Kongl. Maj:ts Nådiga godkännande,
har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad vid föregående riksmöten blifvit af Bevillnings-Utskottet
föreslaget och af Rikets Ständer beslutadt, ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t, vid öfverlemnande!
af Bevillnings-Stadgan, i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t, efter öfvervägande af hvad i afseende på så väl bölesbe
stämmelser,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
33
stämmelser, som öfriga föreskrifter, hvilka äro af den beskaffenhet,
att de grundlagsenlig! erfordra Kongl. Maj:ts Nådiga god,
kännande, må täckas låta allmän författning i ämnet utfärda.
Stockholm den 10 April 1854.
Reservationer:
l:o af Herr Grefve af Ugglas, Ludvig: »Uti strid med det allmänna stadgande
uti Bevillnings-förordningen, att 5 procent af all inkomst uti bevillning skall erläggas, ett
stadgande ifrån hvilket, på giltiga grunder, några få lindrande undantag finnas, bestämmer
35 §. 1 mom. att 15 procent skall erläggas utaf enskilda sedelulgifvande banker
för den behållning utöfver G procent deras rörelse lemnar. Detta moment är den största
(läck Bevillnings-förordningen^ eger, tj uti den häfver godtycket intagit rättens ställe,
maktspråket rättvisans. Afund öfver den större behållning bankerna åt sina aktieegare
lemnat bär förvridit rätten och förblindat oindömet. Jag vill ej bär till pröfning upptaga,
huruvida den vinst, bankerna tillskyndat sina delegare, varit större än den, hvilken genom
deras verksamhet åt industrien, ja åL bela landet, blifvit beredd. Kommers-Kollegii
berättelser torde häruppå lemna svar. Jag vill ej undersöka, huruvida Rikets Ständers
Bank kunnat lemna åt Jordbruket, åt Bergverken, åt Industrien, det rörelse-kapital
de erfordrat, och hvilka utaf Bankerna förskjutits, och huruvida ej vid de tidpunkter,
då ofördelaktiga handelskonjunkturer sammankrympt Riksbankens rörelse-kapital, en räddning
för landet ur svårt betryck legat uti dessa enskilda bankers kredit och verksamhet.
Jag förbigår den fråga, huruvida lätthet att erhålla penningar undergräfver eller
höjer välmågan. Dock torde emot den beskyllning för ruin genom penningelillgång,
hvilken ofta framkastas, med fog kunna anmärkas, all den, minst sagdt, borde vara
oväntad ifrån Riksens Ständers sida, då de med deras egen hanks verksamhet förenat en
Diskontrörelse, sådan som den hvilken utaf denna Bank bedrifves. Jag lemnar allt detta
åsido, dels emedan upptagande utaf alla dessa frågor skulle kräfva en vida större afhandling,
än den som med en reservation är förenlig, dels emedan besvarandet utaf den, på
hufvudfrågan, Revillningens utgörande, icke bär kunna utöfva inflytande. Hvad som vid
denna bevillning^, liksom vid hvarje lags stadgande, är hufvudsak, är rätten. Våld föres
denna, rubbas dess välde, ligger den ej heligt bevarad uti samhällets hjerta, då vacklar
sjelfva samhällsgrunden, och våld och godtycke sväfva öfver en och hvar, allt efter
som opinionens vindar blåsa för dagen. Må man ej invända, att ett undantagsfall bär
möter, och att ett sådant kräfver en undantagslag. Den högre procent utöfver G, Enskilda
Banker lemna sina delegare, är ej ett sådant undantagsförhållande. Huru många
aktie-bolag lemna icke enahanda större vinst? Huru många Jordbrukare, huru mången
Industri-idkare, huru mången Handlande, hvilka med omtanka och drift tillgodogöra sig
de uti deras egendom eller rörelse nedlagde kapitaler, skörda icke en vinst måhända ej
obetydligt större än den Bankerna lemna, och dessa Jordbrukare, Industri-idkare och
Handlande utgifva, — till följd af kontrollernas svårighet, — icke ens till Staten den procent
de skulle erlägga, då deremot den tredubbelt högre på siffran uttaxeras af Banker,
hvilkas räkenskaper ligga öppna för enhvar. En dubbel orättvisa ligger sålunda uti detta
moments stadgande, och jag protesterar emot densamma, såsom oklok utur Stats-ekonoBih.
till B. S. Prot. ISS3 & 1834. 3 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 5
34
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
misk synpunkt, såsom vådlig för de kastningar undantagslagar kunna medföra, och först
och sist såsom rubbande den rätt och rättvisa, hvilka äro stöden för företagsamheten,
och de enda grunderna för hvar och ens säkerhet och bestånd.
Åberopande den reservation jag vid föregående Riksdag emot bevillning på karaktersfullmakter
nedlade, förnyar jag densamma. Då, enligt Grundlagens bud, Konungen
eger, att för medborgerlig förtjenst belöna, anser jag det försök som uti denna Bevillnings
fastställande ligger att kringskära Konungens rätt, stridande, om ej emot Grundlagens
bokstaf, dock emot Grundlagens anda. Konseqvent tillämpad borde enahanda bevillning
drabba den medalj som för medborgerlig förtjenst gifves, det riddarekors eller
annat utmärkelsetecken som > för trogen och nitisk tjenst tilldelas, och då för bevillningens
belopp ingen gräns finnes, kunde genom sådan bevillning Konungens ofvan omnämnda
rätt, — en rätt hvilken den enklaste statsklokhet uti olika länders författningar inskrifvit
— upphäfvas, eller ock, hvad än värre vore, utmärkelsetecken blifva blott rikedomens
monopol. Alt med dessa utmärkelsetecken kan slösas är sannt, men emot detta
skadliga missbruk ligger ett snart korrektiv i det vanvärde, uti hvilket tecknet genom sådant
slöseri faller, och hvarje klok styrelse skall hejda sig, innan den sjelf bryter den
mäktiga häfkraft den eger uti sin hand. För missbruket får dessutom ej bruket fördömas,
och må man aldrig förgäta, att uti menskliga institutioner så väl belöning som
straff måste ega sina rum.»
I denna reservation jiafva Herr Tornerhjelm, /?., helt och hållet, samt Herr
Fr. Leopold Nygren, rörande bevillningen å enskilde banker, instämt.
2:o af Herr Prytz, L. A:
»Jag reserverar mig:
l:o. Emot den i 4 §. stadgade bevillning å hushyror och värdet af fria husrum i
släderne samt inqvarteringspenningar, emedan dessa förmåner, med samma skäl
som fria husrum på landet, der sådana finnas och rättvisligen nu icke äro påförda
bevillning, böra derifrån befrias.
2:o. Likaledes emot del afslagna tillägget al Auktionister i 27 §. 1 morn., i öfverensstämmelse
med Herr Prosten Gahnes reservation.
3:o. Emot utbytet i 35 och 146 §§. af 5 procent af behållningen, i stället för af
utdelningen.
4:o. Emot bibehållandet af tredje art., rörande afgift för Karaktersfullmakter i nu
gällande Bevillnings-stadga, på de al Grefve af Ugglas, i dess reservation, anförde
skäl.
5:o. Mot förändringen i 39 §., enligt hvilken det hädanefter skulle komma att bero
af socknarne sjelfva att sig förena om gemensam Mantals- och Skattskrifning,
med förut icke egande rättighet dertill lör hvarje socken särskildt för sig,
så liten och närbelägen en annan den än må vara.«
3:o af Herr Komminister Beckman: »Sedan, genom Högi. Slats-Utskottels Utlåtande,
N:o 74, stats-fy llnads-summan i afseende på ordinarie statsreglering en blifvit uppgifven
till 1,017,390 R:dr, och derifrån dragits det öfverskott af 268,000 R:dr, som,
4853 års bankovinst oberäknad, uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof antagits böra uppkomma efter utgående af anslagen för en gång
eller på vissa år, och då således den nu yppade statsbristen endast utgör 749,390 R:dr,
anser sig reservanten hafva än mera giltig anledning att vördsammast fästa Rikets Högloflige
Ständers uppmärksamhet på det af honom, uti motion inom Högv. Preste-ståndet,
framställda förslag, att den allmänna bevillningen måtte intill nästkommande statsreglering
nedsättas med en tredjedel (j) emot dess nu varande belopp. Ehuru den verkliga
statsbristen icke visar sig förr än uti Riksdagens sista stunder, förmenar dock reservanten,
att den skall fullt kunna betäckas genom något öfver 1,300,000, som, efter den fö
-
Bevillnings-UtskoUels Betänkande, N:o 4.
35
reslagna nedsättningen, komma att i bevillning utgöras. Om denna'skattenedsältning är
af ringa betydelse för dem, som med vidsträckt handel, fabriks- och handtverksrörelse,
samt med betvdlig jordegendom af förmånligare natur hafva godt tillfälle alt undandraga
sig behörig andel uti den allmänna bevillningen, såsom allmänt kändt och erkändt är,
så är den desto mera önskvärd för det vida större antalet mindre väl lottade medborgare,
som proportionsvis skatta allt för mycket, t. ex. Embets- och Tjenstemän i synnerhet
med penningelön, Handlande och Handtverkare med ringa rörelse, egare af små jordlotter
m. II.
Beträffande sjelfva grunderna för den allmänna bevillningens utgörande så väl för
fastighet på land och i stad som för lön, handel och rörelse, hvilka af Utskotls-afdelningen
vid detta Riksmöte likasom vid del förra hafva ansetts hvarken vara säkra eller
rättvisa, och som vid tillämpningen lemna ett vidsträckt spelrum för egennytta, mannamån
och godtycke, så hade äfven nu Afdelningen föreslagit, att Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj:t framställa en underdånig anhållan i samma syftning som den, hvilken författarens
vördsamma reservation sid. 7—11, uti Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4
vid Riksdagen 1851 uppgifver, nemligen att genom nedsatt kommitté eller på sätt eljest
kan finnas lämpligt det måtte utarbetas och vid nästkommande Riksdag Rikets Ständer
föreläggas ett, efter närvarande förhållanden lämpadt, förslag till bevillning af all
slags inkomst — med de föreskrifter i afseende på verkställigheten, som kunna funäs
för ändamålet tjenliga. Sedan Utskottets plenum nekat bifall till Afdelningens förslag,
hvilket blott till uttrycken, äfvensom i afseende på en mera stark, ehuru icke derföre
mindre sann, färgläggning uti motiverna skiljde sig ifrån det nyss anförda, återstår
för reservanten, som i denna vigtiga punkt icke har delat pluralitetens åsigt, att inför
Rikets Högloflige Ständer vördsammast anmäla förhållandet, under framställande af sin
enskilda olörgripliga öfvertygelse, att ett arbete af ifrågavarande beskaffenhet borde oell
kunde i nåder anbefallas de Herrar Kommitterade, som hafva uppdraget att utreda städernas
beskattning, hvilken ock icke rätt kan bedömas utan ett närmare aktgifvande
på landets.
Vid Utskottets förslag i öfrigt till grunder för den allmänna bevillningen, som i
allmänhe hafva bibehållits lika med de af närmast föregående Riksmöten antagne, men
hvilka reservanten för sin del icke i alla afseenden har kunnat gilla, får han vördsammast
dels åberopa hvad han hufvudsakligen uti sin ofvan omförmälda reservation, sid. 11
och följande, under förliden Riksdag redan har anfört, såsom:
i afseende på Bevillnings-Stadgans 68 och 108 §§., att vid bedömande af fastighetsvärdet
inköpspriset borde tjena till ledning,
i afseende på §§. 50, 72 och 112 rörande den så kallade minimiiariffen för Länen,
i afseende på §. 2 rörande den graderadeta riffen för Embets- och Tjenstemäns
m. f. löner,
i afseende på §§. 37 och 38 rörande afgift för kar akters-fullmak ter, och
i afseende på §. 102 rörande arfvode af 2 R.dr R:co till ledamot i Taxerings-
och Pröjnings-Kommitté för hvarje arbetsdag utöfver de 3:ne första, hvilket, af nu
varande Bevillnings-Utskolts 2:a afdelning förordadt såsom ett ringa dagtraktamente för en
delegation af Rikets Ständer, afslogs af Utskottets plenum, oaktadt ansvaret för hvarje
försummad sessionsdag, 3 R:dr 16 sk. böter, bibehölls;
dels tillåta sig vördsammast anmäla följande punkter uli det framlagda förslaget
till Bevillnings-Stadga, hvilka han förmenar borde inom de Höglofliga Stånden påkalla
rättelser, som icke vunnits inom Utskottet:
36
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
§. 6. Att boställen af hvad natur som helst skola uppskattas lika med andra
hemman, sorn innehafvas under eganderätt, eller till fyra procent inkomst, synes obilligt,
och föranleder sannolikt lill nuvarande låga värdering af sådan fastighet. Då Boställs-innehafvaren
med rätta är i saknad af flera förmaner och friheter, såsom rättighet
till utarrenderande af hela bostället eller delar deraf på huru lång bestämd tid som helst,
till fritt afyttrande af skog och foder m. m., hvilka enskild person eger i afseende på
sin fastighet, så synes skillnad i procent-beräkningen också böra iakttagas, t. ex. blott
3 procent inkomst för boslällsjorden, när 4 procent bibehållas för euskild egendom.
§. 35. l:o. Ehuru reservanten gerna skulle önskat, alt den höga bevillning af 15
procent, hvilken Enskilda Banker med sedeln t g ijniny sr ätt nu böra erlägga af den årliga
behållning, som öfverstiger sex för hundradet, hade uti Utskottets förslag blifvit
nedsatt, icke till 5 procent, såsom man yrkade, utan t. ex. till tio (10) procent, så anser
han sig till det afseende, de kunna finnas förtjena, vördsammast böra anmäla de flerehanda
sätt, på hvilka, efter hvad tillförlitligen blifvit uppgifvet, desse Banker nu kunnat
till någon del eller fullkomligt undandraga sig den högre procepten, hvilken dock,
så länge den är lag, synes böra utgå.
A.) Uttrycket sex för hundradet, som rättast borde heta sex procent ränta,
begagnas till desse Bankers fördel och minskar det belopp, som borde bära den högre
beskattningen, emedan det förra uttrycket tillåter, utan afseende på tiden, en räuteberäkning
under 12 månader på medel, som endast hafva varit insatte 6, 8 eller 9, men
det sednare uttrycker bestämdt ränteberäkning med afseende på den tid, hvarunder kapitalet
har varit användt.
B.) Samma Banker afdraga i allmänhet bevillningen ifrån sin behållning, såsom
ock Kongl. Kammar-Rätten tillämpat författningen, och vilja endast skatta för det efter
afdraget uppkommande netto, ehuru sådant afdrag dock icke får ega runi för lön, rörelse
m. m., såsom äldre Bevillnings-Utskott hafva besvarat framställningar i samma syfte.
Uträkningen att finna den obekanta storheten, detta x så val för netto som för bevillningen,
erfordrar högre kunskaper än Bevillnings-Stadgan förutsätter, som ej heller har
uppgifvit formeln för ertappande af detta x. Reservanten anser för sin del, att efter
ordet allt borde inflyta följande: utan afdraget beviltningsbelopp.
C.) Orden kontant tillskjutet begagnas vanligtvis till skattenedsältning för dessa
Banker sålunda, att, då, utöfver 25, 30 eller 40 procent, som till grundfonden blifvit
kontant erlagde, för 75, 70 eller 60 procent skulle lemnäs antagliga säkerhetshandlingar,
men i saknad af sådane motsvarande belopp kontant insattes, hvilket, genom Bankstvrelsens
försorg, lemnande deponenten särskild ränta, icke får med grundfonden sammanblandas,
man räknar Banken till godo sex för hundradet, äfven för dessa medel likasom
för grundfonden, hvarigenom den behållning, som skulle draga förhöjd bevillning,
nedsättes eller alldeles räknas bort. Reservanten har derföre ansett, att slutet af 35 §.
1 mom. borde erhålla följande lydelse: »allt, utan afdraget b Drillning s-belopp, beräknadt
efter hvad af teckningssumman eller grundfonden, enligt oktroj erne, blifvit såsom
rörelse-kapital kontant tillskjutet.»
4:o. Reservanten har icke biträdt förslaget att helt och hållet befria Jern-Kontoret
ifrån bevillning, hvilken, nu utgörande 3,000 R:dr, han för sin del dock gerna
skulle se nedsatt lil! 1,000 R:dr, ehuru Kontoret njuter fördelen af ett stort kreditiv i
Rikets Ständers Bank emot låg ränta och har en årlig behållning af 30,000 R:dr och
derutöfver, utan alt beräkna delegarnes egna bidrag. Skulle reservantens vördsamma
för lag vinna bifall, bör det moment utgå, hvilket Bevillnings-Stadgans 145 §. i detta
afseende nu bär intagit.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
37
§. 44. Den starka konservatism, som stundtals’ beherrskat det Högloflig» Utskottet,
bar icke efter ordet Akademi-Bokhållaren medgifvit tillägget : eller motsvarande
Akademisk Tjensteman, ehuru det vid öfverläggningen bestyrktes, att vid det ena af
Universiteterne Akademi-Bokliållare icke finnes, och att vid det andra dess tjeirst, såsom
nu mera öfverflödig, vid lörsta läglighet indrages. De Högloflige Stånden täcktes
öfverväga, om icke tillägget bör ega rum, hvilket reservanten förmenar.
§. 81. Med erinran att så väl äldre Bevillnings-Förordniugar, som det Förslag
till Bevillnings-Stadga, hvilket Utskottet i sitt Betänkande N:o 4 vid sistlidne Riksdag
afgaf, innehålla, att, om vid votering inom Taxerings-kommitté rösterna äro lika, den
mening skall gälla, sorn länder till Kronans förmån, anmäler reservanten, att han för
sin del och, såsom han förmenar, på öfvervägande skäl, fortfarande gillar den äldre, i
sednare tider förändrade, lagbestämmelsen.
§§. 88, 89 och 90. Sedan, till svar på Herr Hagmans motion, som yrkade förändring
utijden sammansättning af städernas Taxerings- och Pröfnings-Kommilléer, hvilken
vid sednaste Riksdag föreskrefs, det Högloflig» Utskottet yttrat, att, enär af denna sammansättning
inga olägenheter hafva försports, så borde motionen lemnäs utan afseende,
var det beslut, som dock sedermera till följe af eli, inom. Utskottets Plenum väckt, förslag,
fattades rörande åtskilliga väsendtliga lärändringar uti de §§., sorn bestämma desse
Taxerings-Kommitéers sammansättning, icke endast ett upprifvande af ett redan afgjordt
mål, ulan äfven en högst tänkvärd förstärkning af de borgerliga elementerna, då genom
antagande af samma förslag Ståndspersoner skulle ur Kommittéerna kunna utträngas af
Magistralspersoner, och således äfven af sådane Magistratspersoner, som idka borgerlig
rörelse. Emot desse förändringar anmäles härmedelst vördsam reservation.
§. 108 mom. 2. Då, enligt 149 §., lästetalsafgift icke utgår för det fartyg, som
bevisligen legat i hamn obegagnudt, synes det reservanten vara en obillig motsägelse,
att, enligt §. 108 mom. 2, tomtens värde skall uppskattas, i fall hela huset har uppbrunnit.
Sjelfva hustomten lärer väl icke lemna egaren afkastning, derest icke dertill
hörer annan odlad jord.
§. 137. Ehuru Utskottet med skäl icke har medgifvit en uti motion yrkad befrielse
för Husbonde, Handlande, Mästare m. 11. ifrån skyldigheten att ansvara för Tjenstehjons,
Betjentes, Gesällers eller andra arbetares utskylder, så har dock reservanten ansett
rättvisan fördra, att en utväg anvisades, hvarigenom den för utskylderne ansvarige
ofelbart skulle erhålla godtgörelse af den skattskyldige i hvad händelse som helst, äfven
om vid afflyltningen ingen behållning på arbetsförljensten vore innestående, eller utskyldernes
belopp icke kunde på förhand bestämmas. Denna rättvisa förmenar reservanten
hafva af Utskottet bort, på första raden s. 87 uti nu gällande Bevillnings-Stadga, medgifvas
genom följande tillägg elter ordet innehållen: eller att vid saknad af innestående
arbetslön samt vid ovisshet om ulskyldernes blifvande belopp en af den ansvarsskyldige
godkänd borgen för dem hos honom blifvit ställd.»
4:o af Herr Prosten Gahne; »Det allmänt bekanta förhållandet, alt personer,
som sysselsätta sig med auklions-förrätlningar på landet, deraf vanligen hafva ganska
betydlig inkomst, utan att för densamma erlägga någon bevillning, framkallade inom Utskottet
det endast med ringa pluralitet förkastade förslaget, att bland de i 27 §. 1 mom.
uppräknade beskatlningslitlar upptaga »Auktionistcr.» Man kunde icke motsäga billigheten
och rättvisan af Auktionisternes beskattning, men man förmenade, att särskildt stadgande
derom icke erfordrades, ehuru det med offentliga handlingar styrktes, att, sedan en
Pröfnings-kommitté och Kammar-rätten påfört Auklionister bevillning enligt 2 artikeln,
Kongl. Majit derifrån meddelat befrielse, på den grund »att i Bevillnings-Stadgan icke
38
Bevillnings-Vtskotlels Betänkande, N:o 4.
funnes något stadgande, enligt hvilket bevillning för å landet bosatte personers inkomst
af auktions-förrättningar borde erläggas.»
Jag har visserligen sedermera erfarit, att Kongl. Majit helt nyligen, genom ett
motsatt beslut, tolkat Bevillnings-förordningens stadgande i 27 §. om bevillning af »kommissionärer»
derhän, alt äfven Auktionister på landet vore bevillning underkastade, och
farhågan, att det förra prejudikatet vidare skulle i de högre instanserna tillämpas, är väl
derigenom undanröjd; men saknaden af ett uttryckligt stadgande kommer otvifvelaktig!
att hädanefter, såsom hittills, föranleda olika tillämpning vid olika Taxerings- och Pröfnings-kommittéer,
hvarigenom, der beviliningsfrihet Auktionister medgifves, både Statens
rätt förnärmas och den likhet i beskattning, som i alla delar af riket bör ega ruin, åsiidosättes.
. Det kan icke vara Rikets Ständers afsigt eller med deras pligt förenligt, alt
låta en af erfarenheten vitsordad tvetydighet i lagstiftningen fortfara och sålunda öfverlemna
åt slumpen, om en känd, ofta ganska betydlig inkomst beskattas eller icke; och
jag vågar derföre hemställa, att, till uridanrödjande af nu anmärkta tvetydighet, i 27 §.
1 mom. af Bevillnings-stadgan må införas: Auktionister, se Kommissionärer.»
Häruti instämde Herr Prytz, L. A., Herr Biskop Bergman, Herr Kontraktsprosten
Wåhlander samt Herrar Brodin och Trägårdh.
5:o af Herr J. G. Brodin: »Ledamot af den Utskotts-afdelning, som först före
haft
ifrågavarande Betänkande, har jag, i afseende på hufvudgrunderne för allmänna Bevillningens
utgörande, förordat och tillstyrkt det förslag, som blef afdelningens, men sedermera
uti Utskottets plenum förkastades, eller att bevilluingsafgiften af Embets- och
Tjenstemän samt Betjente m. fl., borde nedsättas till 1 procent af alla löner, som öfverstego
200 R:dr; af alla borgare och näringsidkare lill 3 procent af den inkomst de under
nästföregående året njutit; och af fastigheter i städerne och på landet i enahanda
förhållande eller till 3 R:dr för hvarje 2,500 R:dr, eller 12 R:dr för hvarje 10,000 af
taxeringsvärdet. De skäl, som tala för denna nedsättning, äro, hvad Embets- och Tjcn
stemännen
angår, i ingifne motioner tillräckligt utvecklade och behöfva ej här återupprepas,
och i afseende å de öfriga af afdelningen föreslagna nedsättningarne torde det
vara tillräckligt, att taga i öfvervägande, att statens beräkneliga intrader numera icke
torde erfordra så hög bevillning som tillförene utgålt; att det, vid sådant förhållande,
icke finnes något, efter mitt förmenande, billigt och giltigt skäl att icke vilja medgifva
nedsättning uti en i allt fall tillfällig beskattning; samt att man af de nuvarande politiska
förhållandena inom vår verldsdel eger så mycket mindre anledning att bibehålla bevillnings-procenten,
som, om dessa förvecklingar skulle erfordra ytterligare anslag af allmänna
medlen, dessa anslag icke torde kunna utan statslån eller särskild uttaxering å
statens medlemmar fyllas. Det bör icke heller lemnäs oanmärkt, ätt all lagstiftning bör,
efter min åsigt, undvika sådana stadganden, hvilkas orimlighet föranleder till försök att
eludera samma lag, och att det är både rimligt och troligt, att en lägre bevillningsprocent
skulle föranleda sanningsenligare taxerings-uppgifter i allmänhet och jordegendomars
uppskattande till deras ungefärliga värde.
Att vid sådant förhållande uppgöra en tillförlitlig kalkyl öfver den minskning i
allmänna bevillningens belopp, som af den ifrågakomma nedsältningen kunde blifva en
följd, låter sig naturligtvis icke verkställa; men med ledning af den summa, hvartill
nämnde afgift hittills uppgått, och med afseende å redan inkomne utlåtanden angående
ordinarie statsregleringen och de tillgångar, som genom banko-vinsten och bränvinsbeskattningen
komma att det allmänna tillfalla, lider det intet tvifvel att ju, äfven om en
sådan nedsättning bifälles, statens intrader blifva fullt tillräckliga för dess behof.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
39
I andra hänseenden har jag frän Utskottets majoritet äfven varit af skiljaktig
mening och får i största korthet antyda en del af dem.
§. 28.
Det [tillägg, Utskottet beslutat vid denna §., i afseende å landtmän som afyttra
husslöjdsalster samt egne och sine grannars landtmannaprodukler, har jag ansett Öfverflödigt
derföre att den landtmannahandel, Utskottet dermed afselt sig vilja beskatta, efter
min åsigt redan är, genom i §. inlaget stadgande, beskattad, och vådligt derför att
det föreslagna tillägget möjligtvis kan föranleda dertill, alt en landtman blifver betungad
med bevillning endast derför att han, för att lindra grannars besvär, i kommission ernottager
deras landtmannaprodukler till afsalu.
§. 35, mom. 2.
Utskottets beslut, att i detta mom. införa orden »årliga behållningen», i stället för
ordet »utdelning», kan jag ingalunda gilla. Om Utskottet ock, med föranledande af föregående
Ständers beslut, ansett sig icke kunna fästa afseende å Herr Wijks, efter mitt
omdöme, väl grundade och i full öfverensstämmelse med gällande beskattningslagar väckta
motion, att någon beskattning å de i mom. omförmälda bolag icke borde ega rum
förr än utdelningen öfversteg 5 procent af det tillskjutna kapitalet, så hade Utskottet
likväl saknat all anledning alt införa ett stadgande, som måste afse en förhöjd beskattning
å bildande af föreningar, som väl någon gång genom sina resultater kunna bereda
delegarne betydlig vinst, men i ett land med smärre kapitaltillgångar i mer än ett hänseende
synnerligen gagna det allmänna och snarare borde befrämjas än till sin uppkomst
försvåras. Det är nemligen tydligt, att Bolags egendom, synnerligast om den består af
Ångfartyg, Machiner m. m., som kunna vara utsatte för ulslilning och förnötning, måste
af cn klok förvaltning söka ersättas, genom bildande af en reservfond, på det alt ej till
slut delegarnes tillskjutna kapital mätte helt och hållet förintas. Af återstoden å vinsten
sker utdelningen, men anlages nu den förändrade redaktionen af morn., blifver följden
ovilkorligen den, alt bevillning äfven måste utgöras å denna reservfond, som icke utdelas,
hvarigenom högre beskattning skulle drabba aktie-bolagen, än enskilde personer, som
endast skatta eller böra skatta för sin inkomst.
50 §. 2 mom. och 112 §.
Då den minimi-lariff för hemmansvärdet i hvarje län,' hvilken år 1823 fastställdes,
numera eller efter 30 års förlopp icke kan tjena till någon ledning för uppskattning af jord
å landet, har jag hyst den åsigten, att samma tariff bör utur Bevillnings-förordningen
helt och hållet utgå. Det torde nogsamt vara kändt, att fastighetsvärdet å landet elter
tariffens uppgörande betydligt stigit, men icke i samma mån taxeringsvärdena, och orsaken
dertill förefinnes tydligen deruti, att man, utan afseende å jordens rätta värde, icke
vill synnerligen öfverstiga minimi-summan, och att vederbörande krono-ombud, så snart
densamma icke undersliges, i flera delar af riket icke synes lemna häråt den uppmärksamhet,
saken verkligen förtjenar. Sålunda inhemtar man t. ex. att i Södermanlands
län minimi-beloppet är satt lill 11,394,000 R:dr, och taxeringsvärdet 1851 till 11,973,000
R:dr, i Westmanlands län det förra till 10,588,230 R:dr och det sednare till 10,791,000
R:dr o. s. v. För städerne finnes icke eller någon sådan minimi-tariff, hvarigenom också
hus och tomt der ofta uppskattas utöfver deras verkliga värden, och för landet tycke? den
40
Bevillnings-Utskottets Éetänlcande, N:o 4.
ock vara öfverflödig, dä Taxerings-komittéerna, om de sådant vilja, i 68 §. af nuvarande
Bevillnings-stadga ega tillräcklig ledning för uppskattning åfjord å landet.
§.65.
Då, enligt 4 §. under lön förstås all den inkomst, som löntagare påräknar att under
året genom tjensten förvärfva, och min uppmärksamhet blifvit fästad derå, att dea
kontroll, som af Kongl. Kammar-rätten bör utöfvas å beskattningsväsendet, hvad Presterskapet
angår, betydligt försvåras derigenom att i taxerings-längderne ej utsättes, huruvida
pastoralie-konvenlioner inom socknarne äro träffade eller ej, och Presterskapets
taxering derå grundad, har jag hos Utskottet yrkat, att till denna §. borde bifogas ett
tillägg, med föreskrift, att i de socknar, der pastoralie-konventioner finna5, desamma
borde läggas till grund för Presterskapets taxering och antecknas i protokollet, det sednare
derföre, att vederbörande Ofver-revisions-departement i Kongl. Kammar-rätten
derigenom blefve i tillfälle att, genom uppletande och jemnförande med konventionerne,
hvaraf afskrifter finnas i härvarande embetsverk, kontrollera uppgifterna, likasom nu sker
med Rikets öfrige kontant aflönade embets- och tjenstemän. Mitt förslag förkastades, och
jag afgifver deremot min reservation, till det afseende den må förtjena; men för att visa,
att detsamma icke varit obefogadt, tager jag mig friheten bifoga följande tabell, upptagande
i första kolumnen Biskoparnes inkomster, sådane de år 1842 minst utgjort, enligt
eu vid Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 83, vid
1844—1845 årens riksdag, fogad officiell uppgift, samt i andra kolumnen det belopp,
hvarefter bevillning af Biskopen i Skara år 1850 och af öfrige Biskoparne år 1851
utgjorts:
1842 års inkomst. Taxerings^beloppet
Erke-Biskopen i Upsala  12,550: 31. 9. 6,989: 3. 7.
Biskopen i Linköping  8,178: 15. 11. 8,378: 21. 8.
Biskopen i Skara  6,409: 4. 7. 5,941: 23. 6.*)
Biskopen i Strengnäs  7,864: 25. 1. 7,172: 47. —
Biskopen i Westerås  9,349: 39. 9. 5,952: 8. 6.
Biskopen i Wexiö  5,247: 16. 3. 3,254: 45. 6.
Biskopen i Götheborg  8,139: 30. 4. 7,075: 22. —
Biskopen i Lund  10,727: — 7. 9,783: 18. —
Biskopen i Calmar  10,168: 31. 6. 9,240: 38. 6.
Biskopen i Carlstad  6,819: 31. 10. 7,341: 28. —
Biskopen i Hernösand
. . , 6,320: 25. 2. 5,376: 46. —
Biskopen i Wisby  5,848: 16. 4. 5,787: 29. —
Då denna tablå utvisar, att för en del af Biskops-embetenas innehafvare inkomsterne
stigit, men för andra åter, såsom t. ex. Erke-Biskopen och Biskoparne i Wexiö
och Westerås, betydligt fallit, utan att någon uppsåtlig origtighet i taxerings-uppgifterne
ens kan ifrågasättas; samt skillnaden troligen härrör af någon konvention; o(ch då det
lärer finnas kyrkoherdar å landet, hvilka utgöra bevillning efter en inkomst af endast
5 till 600 R:dr, utan att detta allt kan af den granskande myndigheten kontrolleras, har jag
genom nu föreslagna tillägg sökt afhjelpa den mest öfverklagade bristen, i afseende på en
slik kontroll, hvarförutan revisions-arbelet i denna del blifver ändamålslöst och statens
rätt kan äfventyras.
*) Obs. år 1850.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
41
§. 108.
Dä det synes mig mindre riktigt, att minimum af taxeringsvärdet för hus i städerne
bör vara det, hvartill hus och byggnad blifvit uti allmänna inhemska Brandstodsbolag
till försäkring antagne, enär mänga egendomar hafva högre värde än brandförsäkrings-summan,
helst då denna är äldre, samt, i allt fall, andra beskattningsgrunder finnas,
har jag trott, att detta minimi-belopp borde utur §. utgå och densamma således omredigeras.
§. 136.
Den för Skepps-ombudsmannen i Stockholm dch sjömans-husens föreståndare i de
öfriga städerna tillagde uppbörds-procent torde skäligen kunna till af mig i motionen
äskadt belopp förhöjas.
§§. 88, 89, 92, 119 och 137.
I afseende å dessa paragrafer åberopar jag de af mig vid sisllidne Riksdags Bevillnings-Utskotts
Betänkande N:o 4 fogade reservationer.»
6:o af Herr J. G. Schwan. »Den af mig väckta motion om nedsättning i bevillningen
å Embets- och Tjenstemäns löner härinom Utskottet rönt den tvetydiga.välviljan
att erkännas vara »rättvis och billig», men ändock underkännas, emedan det närvarande
icke tilläte utöfvande af rättvisa och billighet.
Erkännandet i förra hänseendet gör det för mig öfverflödigt alt vidare utveckla
min motion. Ender kännandet i det sednare borde icke heller göra någon synnerlig vederläggning
behöflig; ty /af/stiftaren får aldrig kränka rättvisan. Emellertid vill jag i
afseende å »närvarande förhållanden», som förmenas vara så utomordentliga, att rättvisa
och billighet i beskattning derföre mäste uppoffras, fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att förhållandena aldrig varit gynnsammare än just nu. Vi hafva millioner besparade
i Riksgälds-konloret; vi hafva bankovinsten; vi hafva å bane en ny bränvinslagstiftning,
hvars tendens att mångdubbla bränvins-bevillningen icke kan annat än vinna
framgång; vi hafva slutligen på Rikets Ständers bord ett förslag till tulltaxa, som, antaget,
skall frånvinna lurendrejeriet åtminstone bundradetusenlals Riksdaler årligen, samt,
utom allt tvifvel, på den enda artikeln bomullsväfnader inbringa en tillökning, fullt motsvarande
den summa, hvilken nu orättvist uttaxeras af vår svagt lönla och ändå, jag säger
det med uppriktigaste öfvertygelse, utmärkt redliga och aktningsvärda embetsmannakorps.
Utan fara för öfverdrift vågar jag påstå, alt intet land för närvarande befinner
sig i lyckligare financielt tillstånd, än vårt; och ändå vill man anse sig förhindrad alt utöfva
rättvisa mot en stor och af landets tacksamhet förtjent medborgareklass, emedan
rättvisan skulle kosta omkring 140,000 R:dr.
Skulle åter de politiska förhållandena i Europa äfven hos oss påkalla utomordentliga
uppoffringar (de hittills för neutralitetens upprätthållande anslagna medel kräfva det
icke), så är det ju påtagligt, att så väl embetsmanna-korpsen, som alla andra medborgare,
måste vidkännas en proportionerlig tillökning i bördor, och sannerligen är embetsmanna-korpsen
så patriotisk, att den visst icke skall stå tillbaka i uppoffringar för fäderneslandets
väl.
Jag vågar således vara förvissad, att
Rikets Ständer icke blott i principen erkänna, utan ock i tillämpningen
utöfva den rättvisa och billighet vid beskattning af cmbets
och
tjenstemäns löner, som jag i min motion föreslagit.»
Bih. lill B. St. Prot. 1833 & 1834. 3 Sami. 1 Afd. 3 Baft. 6
42
Bevillnings-Utskottels Betänkande, iV.-o 4.
7:o af Herr S. Hagman: »Min motion om förändring i 88, 89, 92 & 119 §§.
af nu gällande Bevillnings-stadga, så att Taxerings-kommiltéernes i städerna sammansättning
m. m. måtte blifva lika med hvad den var före sista riksdag, har af Utskottet blifvit
afslagen. Såsom anledning till detta afslag har Utskottet uppgifvit, att någon olägenhet
ej försports af den nuvarande sammansättningen, men ej till besvarande upptagit mina
i motionen anförda skäl för förändringen, eller yttrat sig öfver den samma motion åtföljde
bilaga, hvaraf synes, ali borgerskapet i städerna utgjorde ett ungefärligen lika antal
med Öfrige samhällsklasser; ett förhållande, som Utskottet dessutom sjelf vitsordat vid
afslaget af Herr Flachs motion. När nu så är, torde billigheten tala för den af mig föreslagna
förändringen, och jag får således reservera mig mot Utskottets beslut att afslå
förenämnde min motion.»
Tryckfel.
Sid. 4, rad. 14, nedifr. står: afgifter — läs: uppgifter.
» » » 15, » » afgiflen » uppgiften.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
jFörslag Ull K v #* i lii t ht gs-Sia tig a.
Art. I.
Personlig Skyddsafgift.
§. l.
Iso. Personlig Skyddsafgift erlägges af alla i mantalslängd skattskrifne personer,
inom nedannämnde åldrar, utan afseende på stånd eller förmögenhet, nemligen:
Af hvarje mansperson, från och med fyllda 18 till och med fyllda
60 är
— 12 sk. B:co.
Af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till och med fyllda
60 år — 6 sk. „
2:o. Denna afgift fortfar att årligen utgå, äfven efter fyllda 60 år, af alla
dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting vid afhandlingar om
öfverlåtelse af egendom, ega 100 Riksdalers årlig inkomst, äfvensom af dem, hvilka
efter 2:dra Art. utgöra Bevillning för fast egendom af öfver 20.0 R:drs värde.
Art. 11.
Afgift af Lön, Egendom och Rörelse, m, m.
A) Bevillning af Embets- och Tjenstemän samt Betjente m. fl.
§• 2.
Iso. Alle Embets- och Tjenstemän samt Betjente af Hof-, Civil-, Minister-, Militär-
och Ecclesiastik-Staterne, äfvensom vid öfrige allmänna Verk, privilegierade Bolag
och Inrättningar, af hvad beskaffenhet de vara må, i städerne och på landet, skola för
Bil. till Bev.-Vtslc. Bet. år i8Si, N:o i. 1
2
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
55
300
55
400
5)
400
55
500
55
500
55
600
55
600
55
700
55
700
' 55
800
55
800
55
900
55
900
55
1,000
55
1,000
55
1.100
55
1,100
55
1,200
den sammanräknade ion, de af en eller flere tjenster åtnjuta, antingen i penningar,
utan afseende derpå att den fond, hvaraf anslaget skett, kunde vara med Eevillningsafgift
belagd, Kronotionde, Spanmål från Kronans magaziner, indelda hemmansräntor,
anslagen åker och äng, eller andra sådana lägenheter, erlägga:
af alla löner, sorn öfverstiga 200 till och med 300 R:dr B:co, en afgift af2R:drB:co.
» ^ „
5
7
10
» 1 '1 »
17 „
21
26
32
55 55
samt af alla löner derutöfver Tre för hundrade; kommande den lön, som är indeld ekler
utgår i spanmål eller andra persedlar, att förvandlas i penningar, efter den för orten,
der lönen utgår, näst före taxeringen satta markegång, enligt hvilken lönen åtnjutes.
2:o. Den, som på flere ställen eller olika orter åtnjuter löne-inkomster, skall,
för deras sammanlagda bélöpp, på ett ställe taxeras.
3:o. Vid beräkning af Bevillning för löntagares bestämda inkomst, må inga andra
afdrag ega rum, än de, som finnas upptagna i 145 §. af denna Stadga, äfvensom
en Embets- och Tjenstemans hela påräknade inkomst för året skall till Bevillning taxeras;
men om nämnde inkomst sedermera icke till hela beloppet utfaller, må rättelse uti
debiteringen eller restitution, derest afgiftcn blifvit erlagd, i laga ordning ega rum; börande
dervid Bevillningen för det uppburna beloppet beräknas efter som i 1 mom. af
denna §. i allmänhet stadgadt är.
4:o. Ofvanstående Bevillnings-grunder gälla således äfven:
a) för Ecclesiastik-staten och dertill hörande betjente, organister och klockare
på landet och i städerne, i anseende lill tionde och öfrige rättigheter af Församlingarne,
löner och lönings-tillökningar i penningar eller hemmans-räntor, vederlag, lorläningar
och andra inkomster, sorn i och för tjensten verkligen åtnjutas, hvarunder äfven begripes
för Ordinarie Capelianer den inkomst, de, efter slutad och behörigen fastställd
öfverenskommelse, njuta af Kvrkoherdarne, hvilka sistnämnde derföre ega att berörde
utgift från sina egna inkomster afdraga;
li) för Academie-, Gymnasii- och Skol-staterne, Domkyrko-svsslomän, Kvrkoinspektorer
m. fl.
c
j) för Städernas Magistrater samt öfrige Tjenstemän och Betjente;
cl) för dem, som åtnjuta pensioner, gratialer och benådningar, hvilka utgå efter
Stat, eller af allmänna medel;
e) för qvinna, som njuter lön eller annan inkomst, så ock pension, gratial elier
nådegåfva af allmänna medel; med de undantag för dessa sista tvenne punkter, sorn
145 §. intagne äro.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
3
§. 3.
Till förekommannde af misstag och på det Statens inkomst må med säkerhet
kunna påräknas, skall hvarje Ordinarie Embets- och Tjensteman, utan afseende å hvad
dess medhjelpare1 eller vicarie må åtnjuta, oafkortadt erlägga Bevillning för alla tjensten
åtföljande löneförmåner; hvaremot medhjelparens eller vicariens löne-inkomst befrias från
Bevillning.
§■ 4.
l:o. Under lön förstås all den inkomst, som Löntagare påräknar att under loppet
af året genom tjensten förvärfva. Beloppet deraf skall på det sätt uppgifvas, att
hvad efter Stat utgår, derifrån icke undantagne löner, pensioner och arfvoden å Minister-Staten
eller af Convoy-kassan, ehvad dithörande Embetsmän vistas in- eller utrikes,
äfvensom Tingsgästningspenningar eller ersättning derför, uppföres såsom ordinarie inkomst,
men hushyror och värdet af fria husrum i städerne, inqvarterings-penningar,
honorarier för Fullmäktige i Banken och Biksgälds-Conloret samt Directeurerne uti Discont-Låne-Contoren,
med flere, extra arfvoden, tractamenten för tillfälliga tjensteförrättningar
(pä vanliga tjenstgöringsorter), compagnie-revenuer, procenter, remisslage,
expeditions-lösen, permitterings-ersättning och andra sportler, hvilka under särskilda rubriker
summariskt uppgifvas, sammanföras under titel »Extra ordinarie inkomst», hvilken
sednare beräknas efter det belopp, hvartill den året förut uppgått.
2:o. För all den inkomst, som uppbäres af Tjenstemän, i följd af enskilda uppdrag,
utan att omedelbart vara föranledd af Stat, Expeditions-laxa eller särskild bestämmelse,
eller i ovilkorlig följd af innehafvande tjenstebefattning, utgöres enahanda
Bevillning, som andre personer, enligt i denna stadga föreskrifna grunder, för dylik
inkomst böra erlägga.
§. 5.
För alla Ecclesiastike Embets- och Tjenstemän beräknas taxerings-året från den
1 Maj det år, taxeringen sker, till samma tid påföljande år.
§• 6.
l:o. Boställen och på lön anslagne Annex-, Mensal- och Stom-hemrnan, samt
de under Ecclesiastik-, Civil- och Militär-boställen lydande hemman och lägenheter skola,
lika med andra hemman, lill deras värden uppskattas, och den deraf till fyra procent
beräknade inkomst tilläggas innehafvarens öfriga löningsförmoner, och Bevillning
efter redan stadgad grund påföras, med iakttagande, att, då Bevillningen utgått af boställsvärdet,
den indelda boställsräntan från löneberäkningen försvinner.
2:o. För Militiae-boställon, hvilkas afkomst ingår lill gemensam löningsfond, utgår
Bevillning, på sätt uti 84 §. stadgas.
§. 7.
Patroni Ecclesiarum i Skåne, Halland och Bohus Län, som njuta spanmål af
Krono- eller Kvrko-tionde, betala fem procent af spanmålens värde, uträknadt efter
4
Förslag till Bevillnings-Stadga.
den för orten, der spanmålen utgår, näst före taxeringen satta markegång. Lika afgift
erlägges ock af den kyrkorne i dessa orter tillhörande tionde, som ej är på lön eller
till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen, och uträknas värdet på nyssnämnda sätt;
äfvensom af Domkyrkorne i Riket, för deras inkomster i spanmål eller hemmansräntor,
sedan derifrån blifvit afräknade endast sådane, efter särskild Stat utgående, löner,
för hvilka innehafvarne, efter denna artikels ofvanstående §§., till det belopp förut stadgadt
är, Bevillning erlägga.
B) Bevillning af Städer ne.
§• 8.
Handlande, Skepps-redare samt egare af Skeppsvarf och Fabriker, öfve,tisom Handtverkare,
med dem jemförlige Manufacturister och andre Borgare, taxeras och utgöra
Bevillning, i förhållande till deras vilkor och rörelse, med Fem för hundrade af den inkomst
de under nästföregående året njutit. Endast aflöning för verkliga arbetare och
arbetskostnad samt bevisliga förluster i och för sjelfva rörelsen eller handteringen, men
icke näringsidkares lefnadskostnad eller andra dylika utgifter, få derå afräknas.
§. 9.
Efter denna artikel må, utom i de fall 12 §. omförmäler, Bevillning icke under
nedanstående belopp påföras följande personer, nemligen:
I Slockholm och Götheborg.
Grosshandlare, Mäklare, Skepps-klarerare och Apothekare . . B:co R:dr 30
Andre Handlande
„ 20
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier  „ 15: —•
Handtverkare, med dem jemförlige Manufacturister och andre,
här icke särskildt uppräknade, Borgare  „ 10: —
Skeppsredare, för hvarje egande läst
„ — 8.
1 Första Classe/is Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-klarerare och Apothekare . . . B:co R:dr 20: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier  „ 15: —
Handtverkare, med dem jemförlige Manufacturister och andre,
här icke särskildt uppi'äknade, Borgare  „ 10: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst  . „ — 7.
I Andra Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-klarerare och Apothekare
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier . .
. . B:qo R:dr 16: 32.
rr ,
„ 13: 16.
Handtverkare, med dem jemförlige ManuJaclurister och andre,
här icke särskildt uppräknade, Borgare  „ 8: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst ' „ — 6.
Förslag till Bevillnings-Sladga.
I Tredje Glassens Släder.
Handlande, Mäklare, Skepps-klarerare och Apothekare . . . B:ko R:dr 15: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufaklurier ..... „ 12: —■
Handtverkare, vied dem jemforlige Manufacturisler och andre,
här icke särskildt uppräknade, Borgare  „ 7: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst  ,,
— 6.
/ Fjerde Glassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-klarerare och Apothekare . . . B:co R:dr 13: 16. —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier  „ 10: —• —
Handtverkare, med dem jemforlige Manufacturisler och andre,
här icke särskildt uppräknade, Borgare  „ 4: —- —
Skepps-redare, för hvarje egande läst
„ — 5. —
1 Femte Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-klarerare och Apothekare . . . B:co R:dr 10: — —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier  „ 8: —- —
Handtverkare, med dem jemforlige Manufacturisler och andre,
här icke särskildt uppräknade, Borgare  „ 4: — —•
Skepps-redare, för hvarje egande läst
,, — 5. —•
Och alla andra Fartyg, däckade eller odäckade, af Fem svåra
lästers drägtighet och derutöfver, tillhörige köpingar, la- '
stageplatser, fiskare, som idka fraktfart, eller landtmän, för
hvarje läst
» — 4.
Då Skepps-redare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst utaf sitt
Skepps-rederi, utöfver hvad den här intagna läste-afgiften utgör, erlägge han ej den
särskildt stadgade läste-afgiften.
Ega flere del uti skepp, påföres hela Bevillnings-afgiften Hufvud- eller Correspondent-redaren.
Intilldess uppmätning af Fartyg hunnit verkställas, böra sådane, som äro ouppmätte,
af Taxeringsmännen anses lill den drägtighet, i lästetal beräknad, som, efter
egarens uppgift, jemförd med de upplysningar, hvilka derjemte kunna erhållas, kan
bestämmas.
Om uppgift öfver egande Fartyg, se §. 64.
§. 10.
l:o. För följande, lill städerne hörande, personer skall afgiften, såvida den till
Fem procent af inkomsten beräknade Bevillningen icke uppgår till högre belopp, bestämmas
sålunda:
Advokater och Sakförare, i Sex Classer:
Första Classen B:co R:dr 100
Andra d:o
,, 75
Tredje d:o
„ 50
6 Förslag till Bevillnings-Stadga.
«
Fjerde Classen B:co R:dr 30:
Femte d:o
„ 20:
Sjette d.o
„ 10:
Actörer och Actricer, Musikanter, Sångare., Sångerskor, Dansmästare m. fl., som
tillhöra de Kongl. Spectaclernes Stat, taxeras, då de njuta inkomst af information,
i Fyra Glassér:
Första Classen
B:co R:dr 25:
Andra d:o
„ 15:
Tredje d:o
„ 8:
Fjerde d.o
„ 5:
och för löneförmånerne särskildt, efter förut stadgad grund.
Actor er och Actricer, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare m. fl., andra
än de här förut omförrnälde, taxeras, ehvad de tillhöra Spectakel-trupper, eller
eljest genom utöfvande af sin konst åtnjuta inkomst, i Fyra Classer:
Första Classen B:co R:dr 25
Andra d:o
„ 15
Tredje d:o
Fjerde d:o
Artister, i Sju Classe
Första Classen
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
d.o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
B:co R:dr
50
35
25
15
10
5
2
och för löne-förmånerne särskildt, efter förut stadgad grund.
Biljard-egare, för hvarje Biljard, der så kallade parti-penningar betalas, i Tre Classer:
/ Stockholm och Götheborg:
Första Classen B:co R:dr 150:
Andra d:o
„ 100
Tredje d.o
„ 66: 32. —
I öfriga Städerna:
Första Classen B:co R:dr 100:
Andra d.o
„ 75:
Tredje d:o
„ 50:
Biljarder .på inrättade Sällskap och Klubbar, samt vid Helsobrunnar, se
mom. 2.
Bokhållare, vid Bruk, Manufacturier och Boktryckerier, se Handels-expediter.
Byggmästare, Skepps-, i Fem Classer:
Första Classen B:co R.dr 40:
Andra d:o
„ 30:
Tredje d:o
„ 20:
Förslag till Bevillnings-Stadga.
7
Fjerde Classen . . . . . . . . .... . .
Femte d:o
„
Öfrige Byggmästare, lika med Handtverkare, §. 9.
Cassörer, vid Bruk, Manufacturier oell Boktryckerier, sé Ilandels-expediter
B:co R:dr 15: — —
10:
C kirurger,
med praktik, samt Badare och de, som hålla Rakstugor, i Fem Glassér:
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
B:co R:dr 30
20
10
5
3
se Handels-Expediter.
Spectacler, er
-
B:co R:dr 25:
Commissions-Contors Föreståndare och
Commissionär er, ehvad de öro Borgare eller ej
Directörer, Theater-, vid andra än Konungens
lägga årligen minst
Entreprenörer, Renhållnings- och Lykttändnings-, i Fyra Glassér:
Första Classen B:co R:dr 20
Andra d:o
„ 10
Tredje d:o
„ 5
Fjerde d:o
„ 2
Faclorer, vid Städernes Bruk, Manufacturier och Boktryckerier, se Handels-Expediter.
Fiskare, ehvad de äro Borgare eller ej, i Nio Classer:
Första Classen B:co R:dr 20: — —
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttonde
Nionde
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
15
12
10
8
5
2
24.
12.
32.
Försälj erskor, så kallade Brödjungfrur, samt alla öfriga personer af qvinnokönet, som
nina
i hodar eller på
näringsställen
för andras räkning, i Fyra
förestå
Classer:
Första Classen . . •  B:co R:dr 10
Andra d:o
„ 8
Tredje d:o
„ 5
Fjerde d:o
„ 2
Gästgifvare, lika som på landet, §. 27.
Handels-Expediter, Föreståndare för Commissions-Contor och Commissionärer, ehvad
de äro Borgare eller ej, Cassörer, Bokhållare och Betjente samt Inspectorer och
Factorer, med flere, vid Bruk, Manufacturier och Boktryckerier, jemte Provisorer
i Stockholm och Götheborg samt Börsta C/asscns Städer, i Åtta Classer:
Första Classen
B:co R:dr 50: — —
Andra d:o
„ 25: — —
Tredje d:o
„ 16: 32. —
8
Förslag till Bevillnings-Stadga.
Fjerde Classen  B:co R:dr 12
Femte d:o
„ 8
Sjette d:o
„ 6
Sjunde d:o  %  „ 4
Åttonde d:o
„ 3:
I de öfriga Städerne, i Sex Classcr:
Första Classen  B:co R:dr 15:
Andra d:o
„ 10: — —
Tredje d:o
„ 7:
Fjerde d:o
„ 5: —• —
Femte d.o
„ 3:
Sjette d:o
„ 2: — -—
Och skall den, som antingen efter Taxerings-Committéens kännedom sig med
Commissions-röVe/se befattar, eller ock sjelf uppgifver sig vilja blifva för så beskaffad
rörelse beskattad, ovilkorligen taxeras såsom Commissionär, utan att Taxerings-Committéen
må ega ingå i pröfning, om den skattskyldige är till Commissions-rörelses
idkande berättigad.
Handtverkare, vid Hofvet och de Kongl. Spectaklerne, så ock Kronans vid Amiralitetet,
Artilleriet och Fortificationen m. fl. Stater, betala efter deras lönevilkor, dock
ej under • . B:co R:dr 2:
Och skola de bland desse Handtverkare, hvilka drifva särskild rörelse, dessutom
taxeras lika med Borgare, se §. 9.
Handtverkare, hvilka, ulan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, erhållit tillstånd
att såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverkeri-arbeten,
erlägga minst B:co R:dr 2:
Inspectorer, vid Bruk, Manufacturier och Boktryckerier, lika med Handels-expediter.
Kaffeskänkar och Kaffehusidkerslcor, se Krögare.
Klädmäklare och Klädmäklersltor, som hålla bodar, i Sex Classer:
Första Classen B:co R:dr 50:
Andra d:o  „ 40: —• —
Tredje d:o  „ 30:
Fjerde d:o  „ 20: —• —
Femte d:o  „ 10:
Sjette d:o
„ 5: — —
Krögare, Krögerskor, samt de, som hålla Kaffehus, Likörkammare, Spisqvarter,
Värdshus och Restauration eller Näring å Ångfartyg, äfvensom Tractörer och
Källarmästare, som icke äro Borgare, oberäknad Bevillning för bränvinsminutering,
då den tillätes,
i Stockholm och Götheborg minst B:co R:dr 15:
i öfriga Städer minst  „ 10:
Som detta är en afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det den, som meddelar
tillståndsbref, att genom antagande af borgen försäkra Kronan om afgiftens
utgörande. En sådan säkerhet bör årligen förnyas, vid påföljd af tillståndets förlust.
Förslag till Bevillnings-Sladga.
9
lust. Be redan antagne Näringshållare af denna Glass, vare sig Borgare eller andre,
åligger enahanda skyldighet i afseende på borgens ställande och dess årliga
förnyande, så vida de vilja rättigheten bibehålla.
Alla Krögare och Krögerskor, Spisqvarters- och Värdshusbållare samt Tractörer
och Källarmästare, som icke äro Borgare, hvilka hafva en bättre och förmånligare
rörelse, än de minst taxerade Krögare, skola taxeras till Fern för hundrade
af den inkomst, de anses hafva af hela rörelsen. Denna afgift erlägges äfven af
hvar och en annan, som, med behörigt tillstånd, i minut försäljer bränvin; och
taxeras sådane personer särskildt, oansedt de utgöra Bevillning för Borgerlig rörelse.
Kypare, i Fem Classer:
Första Glassen
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
d:o
d:0
d:0
d:o
B:co R:dr 12
8
l 3
9
Källarmästare, se Krögare.
Lotsar och Lolsdrumjar, i Fem Classer:
Första Classen B;no R:dr 4
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
d:o
d:o
d:0
d:0
Mämflerskor, af alla slag, i 'Nio Glassér:
d:o
d:o
d:o
d:0
d:o
d:0
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttonde d:o -  -
Nionde d:o
Mästare, vid Sockerbruk, Manufacturier och Fabriker, i Fem Classer:
Första Classen B;co
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
d:o
d:o
d:o
d:0
99
2: —
99
1: —
99
— 32.
99
— 24.
Bdr
50: —
40: —
99
30: —
20: —
99
12: —
99
8: —
99
6: —
99
4: —
99
2:
Bdr
25: —
15: —
99
10: —
99
6: —
99
-fc —
Mästersvänner och Gesäller vid Dito, i Ivå Classer:
Första Classen
B:co R:dr
Andra d:o
35
Parmmätare, i Sex Classer:
Första Classen
• ®:<;o “;dr
Andra d:o
».
Tredje *d:o
»
Bil. till Bev,-Utsk. Bet. år IS Si, 5V.-0 i.
4: —
2: —
10
Förslag lill Bevillnings-Sladga.
Fjerde Glassen . .
Femte d:o
Sjette d:o
Provisorer, se Handels-expediter.
Skäppare, Skut- och Båt-, som icke äro Borgare, i Fem Classen
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Ega flere del
Skutan eller Båten.
B:co R:dr 12
6
3
B: co R.dr 20:
12:
Skuta eller Båt, påföres förenämnde afgift den,
8;
5:
2: 24.—
som förer
4:
2:
Coopvmr (lie-Skeppare, m. fl. Se mom. 3.
Spisqvarlers-, Värdshus-, och dylika Närings-hållare, se Krögare.
Anm. För den Spisqvarlers- eller Värdshus-rörelse, som idkas under uppsigt
af Communen, mot förbindelse, att hvarken vin- eller sprit-drycker
dervid tillhandahållas, eger Bevillning efter denna artikel ej rum.
Språkmästare, oberäknad lön på Stat, taxeras med afseende på deras inkomst af information,
dock ej under B:co R:dr 2: — —
Styrmän, i Två Classen
Första Classen
„
Andra d:o
„
Öfrige Sjömän. Se inom. 2.
Tobaksp lanter are, lika med Trädgårdsmästare.
Traktörer, se Krögare.
Trädgårdsmästare, som ej äro Borgare, i Fem Classer:
Första Classen ............... B:co R.dr 15
Andra d:o  „ 10
Tredje d:o  „ 5
Fjerde d:o
„ 3
Femte d:o
,, 1: 24.
Akare, som ej äro Borgare:
I Slockholm och Götheborg, i Fern Classer
Första
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Classen
d:o
d:o
d:0
d:o
B:co R:dr 20
15
10
5
3
Första Classen
Andra d:o
I öfrige Städerne, i Fyra Classer'.
B;co R.dr 10: —
6: 32.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
11
Tredje
Fjerde
d:o
d:o
B:co R:dr
4:
2:
2:o. Nedannämndc personer i Städerne erlägga afgift till följande bestämda
belopp, nemligen:
Betjenter, Hofmästare. Jägare, Kammartjenare, Kuskar, Lakejer oell Tajjelliickare i
lagstadd tjenst, samt alle andre manspersoner, som till uppassning nyttjas, med
undantag af minderårige gossar:
För en eller två, hvardera . . .
„ den tredje
„ den fjerde
den femte
B:co R:dr
2
4
6
8
16
„ den sjette, och hvar och en derutöfver
All sådan betjening i ett hushåll skall sammanräknas, så att för hustru eller
minderåriga barn någon särskild betjening ej må uppgifvas och den förhöjda afgiflen
derigenom minskas.
Hofmästare och Kammar!je7iare betala dessutom den här nedanföre stadgade
afgift.
Biljard-egare:
För Biljarder på inrättade Sällskap och Klubbar:
i Stockholm och Götheborg B:co'R:dr 50: — —
i de öfrige Städerne  „ 33: 16. —
För Biljarder vid helsobrunnar och som endast begagnas
under brunns-terminerne  „ 25: — —
Men då inkomsten deraf tillfaller Brunns-Cassan eller de fattige, betalas icke
någon Bevillning.
Andre Biljarder, se mom. 1.
Boktryckeri-Konstförvandter
B:co R:dr 2: — —
Brädvräkare  „ 2: — —
Concerlgifvare, in- eller utländske, erlägga förskottsvis för hvarje Concert:
i Stockholm  B:co R:dr 3:
„ 1
„ 2
samt i alla öfriga Städer och orter
16.—
Gesäller  »
Gouvernanter och Informations-fruntimmer i privata hus ... „ 1: 24.—
Fruntimmer, som hemma hos sig hålla Pensions-inrättningar eller Skolor,
betala, i sådan egenskap, ingen afgift efter denna artikel.
Hampvräkare B:co R:dr 2: — —
Hofmästare hos private
Hushållerskor , . .
1 . .
Huspredikanter som i vederbörlig ordning dertill blifvit kallade
Hyrlakejer
Hårfrisörer, som icke äro borgare
10
1
33
4
2
24.—
16: —
12
Förslag, till Bevillnings-Stadga.
Hästhandlare, eller sådane, hvilka, såsom yrke, sälja och byta
hästar, erlägga, utan åtskillnad på hufvudman eller följeslagare
på resor, hvarje person, som sig med sådan handtering
befattar B:co R:dr 25: — —
Och skall, med vederbörande Uppbördsmans qvittence, styrkas, att Bevillningsafgiften
för löpande året blifvit riktigt erlagd eller säkerhet derför ställd, innan
Konungens Befallningshafvande eller vederbörande Magistrat meddelar dem pass,
hvilket pass bör uttiyckeligen innehålla, att de till en sådan bandel äro berättigade.
Jernbärare, vid Stång- och Tackjerns-vågar B:co R:dr 1: — —
Kammarjungfrur, lika med Betjenter.
Kammartjenare
„ 5: — —
Kockar hos private  „ 10:
Skeppskockar, se Sjömän.
Konstberidare, Lindansare, eller andre kringresande in- eller utländske personer, som,
med serskildt tillstånd, gifva representationer al’ inechaniska konster ni. tn., eller
sådane, som kringföra och visa främmande djur o. s. v., erlägga för hvarje representationsdag:
i
Stockholm . B:co B:dr 4: — —
samt i alla öfrige Städer och orter  „ 2:
åliggande det alla förenämnde, att, innan de från Staden eller orten afresa
eller pass deni meddelas, med bevis af Kronans Uppbördsman styrka, att representalions-afgiften
blifvit erlagd; Och skall qvitto derå, jemte betyg, att Bevillningen
för löpande året blifvit gulden eller säkerhet derför ställd, ovilkorligen företes
ä den ort, dit de sig begifva, innan någon representation der får uppföras.
Afreser sådan person från orten, utan att hafva denna Bevillning för hvarje
representations-dag erlagt, ansvarar derför den, sorn pass till resan meddelat eller
för resans fortsättande detsamma åleeknat.
Linvrukm-c
B:co R:dr 2:
Mätare i .... i 1 ....... . „ 2: — —
Puckurc och Packhuskarlar
„ 2: — —
Sjömän:
Understyrmän och Constaplar samt Matroser och Timmermän
m. (1.
' 1: 24. —
Kockar och Jungman
.. 1: — —
Stj/rmim, se Mom. 1.
Syjungfru/', hos Nipperhandlare, Hattstofferare, Bundtmakare, Skräddare och andre
Handtverkare, erlägga hälften mot Gesäller, eller .... B:co R:dr 1:
Timmer- och Mur-Gesäller, lika med Gesäller.
Tjärui'1'äkare . . ■ .. 2:
Utländning ar, (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska produkter) sorn resa omkring
i landet och, för egen räkning eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta
handel om utländska varor, skola vid ankomsten, med uppgifvande af tiden, huru
länge de viljaJ i Riket sig uppehålla, till vederbörande uppbördsman för Krono
-
Förslag lill Bevillnings-Sladga.
13
bevillningen i gränsorten erlägga 75 R:dr B:co för tiden till och med tre månader,
samt för hvarje månad derutöfver ytterligare 25 R:dr. Förr än hvad sålunda är
föreskrifvet, blifvit fullgjordt, derom bevis bör af Uppbördsmannen å medhafvande
passet meddelas, må pass för resans fortsättande inom landet eller för återresa ur
Riket icke kunna utfärdas; skolande sådan utländning, innan han eger i någon
Stad inom Riket utbjuda eller sluta handel om utländska varor, jemväl åligga, »tt
i Stockholm, hos Handels-Coliegium, och i öfrige Städerne hos Magistraterne styrka
sig hafva den stadgade afgiften betalt, och tillika uppgifva den tid, han vill i Staden
sig uppehålla. Den utländning, som, utan att hafva sådant fullgjort, eller den
stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes med att utbjuda eller sluta handel
otn utländska varor, skall, jemte afgiftenS erläggande, höta 300 R:dr B:co, hvaraf
hälften tillfaller åklagaren och hälften fattigcassan i den Stad eller Socken, der förseelsen
egt rum. Föröfrigt iakttages hvad allmänna lagen i 5 och 7 Cap. Handelsbalkcn
och serskilda Författningar, i afseende på dylik handel, stadga.
Utländning ar, som i Städerne drifva handel och rörelse, se Mom. 3.
Vindragare • B:co R:dr 2: — —
Färjkarlar
„ 2:
3:o. För följande ■personer i Städerne utgår afgiften åter efter nedanstående
särskilda grunder, nemligen:
Auctionsbeljente, lika med Städernes betjente, §. 2.
Bokhandlare, lika med Handlande, §. 9.
Boktryckare, lika med Manufacturister, §. 9.
Doctorer, Medicinit-, eller Läkare, för inkomst af practik utom tjensten, fyra procent,
dock ej under
B:co R:dr 10: — —
Fruntimmer, som idka Klädsöm, med en eller flera medhjelperskor, erlägga hälften
emot Handtverkare, §. 9, och deras medhjelperskor hälften emot Gesäller, enligt
nästföregående Mom.
Hyrkuskar, lika med Handtverkare, §. 9.
Informatorer hos enskilde, lika med Tjenstemän, §. 2.
Inköpare för de Kongl. .Hofven jern förås med Handlande, §. 9.
Licentiater, Medicina, med practik utom tjensten, se Doctorer.
Läkare, se Doctorer.
Mj älnare, se Qvarnar, Sj. 30.
Modekrämare och Modekriimérskor af alla slag, lika med Handlande, §. 9.
Nipperhandlare och Nipperhandlerskor, lika med Handlande, §.9. „
Skeppare, Coopoaerdie, äfvensom Sjökaptener med burskap, och Befälhafvare ä Ångfartyg,
med tillämpning af föreskriften uti 46 §. 3 inom., lika med Handtverkare
i den Stad, dit Fartyget hörer, §. 9.
Skut- och Båtskeppare, se Mom. 1.
Skol-lärare, söm antingen hafva egna Skolor eller biträda vid sådane inrättningar, lika
med Tjenstemän, §.2.
Spanmålshandlande, som icke äro borgare, taxeras efter deras rörelse, lika med Städernas
öfrige Handlande, §. 9.
Stadstjenare eller Po lis heljente, se Städernes betjente, §. 2.
Tidnintjsskrifvarc, hvarunder farstås, sä väl förläggare, sorn redacleurér och deras
biträden, taxeras till Bevillning efter fem procent af den inkomst, de njuta.
Timmer- och Brädhandlande, se Handlande, §. 9.
14
Förslag Ull Bevillnings-Stadga.
Utländning ar, som i Städerne drifva handel och rörelse, anses i män deraf till alldeles
lika afgift med Handlande i samma Städer.
Veterinair-läkare, för inkomst af practik utom tjensten, fyra procent,
dock ej under B:co R:dr 2: — —
11.
T ax ering smännen eg a rättighet att, efter den i 8 §. uppgifna grund, påföra
bevillning, såväl öfver de uti 9 och 40 §§. bestämda minimi-afgifter, som ock både
öfver den högsta och mellan tvunne af de uti sistnämnde §. stadgade Classerne för
den person, hvilken de pröfva icke skäligen böra åläggas afgift efter någon af
samma Classer.
§. 12.
Taxeringsmännen ega äfven alt påföra bevillning tinder minimi-afgifterne för
alla i 9 och 40 §§. nämnde personer, då de, utan att vara alldeles utfattige och på
sådan grund från afgift frie, likväl ej magta den fastställda minsta afgiften erlägga. Detsamma
iakttages i afseende å dem, som, ehuru egande enskild förmögenhet, likväl
drifva så obetydlig rörelse, att den icke anses motsvara minimi-afgiften. Dessa förhållanden
skola dock, med bevis af vederbörlig Handels-, Fabriks- eller Handtverks-Förening,
eller Fiskeri-Societet, eller ock, der någon Fiskeri-Societet icke finnes, i dess
ställe af Statens Magistrat bestyrkte, i protocollet antecknas och Taxeriugs-männens
åtgärd härvid, genom utdrag af taxerings-längderne, Pröfnings-Commitléen underställas.
§. 13.
l:o. Den, som i samma Stad drifver särskilda handteringar och rörelser, erlägge
Bevillning af deras sammanräknade inkomst, hvilken dock för hvarje handtering särskildt
upptages.
2:o. Den åter, som å särskilda orter drifver handtering eller rörelse, påföres å
hvartdera stället Bevillning för den inkomst, han der anses hafva.
3:o. För Gårdfari-handel skall den, som sådan handel idkar, taxeras till Bevillning
i den ort, der han är mantalsskrifven, och efter den grund, som här nedan
för Gårdfari-handlande på landet stadgas.
4:o. De af Ridderskapet och Adeln, samt Magistrats- och andre personer, som
i någon Stad hafva sådan handtering och rörelse, att de, i anseende dertill, kunna räknas
bland Gross- eller andre Handlande och idkare af Borgerlig näring, ehuru de burskap
icke antagit, skola, ehvad de äro löntagare eller ej, särskildt taxeras, i förhållande
till deras rörelse, lika med Borgare.
§. 14.
l:o. Borgare eller Borgare-enka, som ej i laga ordning och inom Sex månader
före uppbörds-årets ingång uppsagt burskap, erlägge emedlertid afgift i egenskap af
Borgare, fastän näring eller handtverk icke idkas.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
15
2:o. Likaledes åligger hvar och en, man eller qvinna, som eljest författningsenligt
idkar handel, fabrik eller handtverk, samt icke inom Sex månader före uppbördsårets
ingång dermed upphört och sådant behörigen anmält, att under samma år för
rörelsen utgöra Bevillning.
§. 15.
Städernes öfrige innevånare, hvilka uti 8, 9 och 10 §§. icke blifvit nämnde, taxeras
efter den i hvarje särskildt fall föreskrifne grund för afgiftens beräknande, eller i
likhet med andre personer, med hvilka de kunna jemföras.
§. 16.
För ångfartyg, som ej eges af Actie-bolag, betalas Bevillning efter Fem för hundradet
af behållna inkomsten, inberäknad lästetals-afgiften.
§. 17.
För fastigheter i Städerne, Hus, Gårdar, Fabriksbyggnader, Verk och Inrättningar,
Tomter, Jord, Skog och Mark, erlägges Bevillning efter värdet, med Två af hvarje
Tusende och i enahanda förhållande med mindre summa.
§. 18.
För öfrigt utgöres den af Rikets Städer utgående Salu-accis efter den vid denna
Stadga fogade Tariff och på sätt särskild, af Kongl. Maj:t utfärdad, Nådig Kungörelse
derom föreskrifver.
C) Bevillning af Jordbruket.
§. 19.
Af fast egendom, hemman och lägenheter å landet, som med egande-rätt inneha
fvås, erlägges, utan afseende på deras natur, Bevillning med Två R:dr för hvarje
Tusende af det uppskattade värdet, och i samma förhållande för värde derunder.
Torp och lägenheter, som på längre eller kortare lid äro afsöndrade från sin
rälta Bolstad, och sådane, som från äldre tider blifvit upptagne å allmänningar, äfvensom
till enskildes nöje och beqvämlighet uppförde åbyggnader å upplåtne platser, värderas
och utgöra Bevillning lika med annan jord på landet samt fastigheter i Städerne.
Alla öfrige torp och lägenheter inbegripas under hemmanens värde, och komma
således icke att särskildt taxeras.
Utjordar och urfjällar, som ej äro i hemmansvärdet inbegripne, anses, efter deras
beskaffenhet, lika med annan jord.
§. 20.
För Kronohemman samt alla andra hemman och lägenheter, hvilka innehafves
med åbo-rätt, böra åboerne erlägga enahanda Bevillning, som vore de sjelfve egare.
16 Förslag till BevHlnings-Stadga.
Aboer, som besitta hemman med lifstids-städja, erlägga Bevillning såsom egare.
§• 21.
Frälse-räntor beräknas, efter föregående årets markegång, till Capital, efter fem
procent, och erlägges för det sålunda uppkommande belopp af Ränte-egaren afgift liksom
för fastighet.
§. 22.
Utom denna Bevillning efter egendoms-värdet, komma nedannämnde förut erlagde
utskylder, såsom af grundskatts natur, att för ränte-egaren fortfara, nemligen:
För Frli/se-egendomar :
Tio skillingar för hvarje rustljenst-mark, efter ingifven och riktig* befunnen rusttjenst-längd
och jordebok i det Län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsattes, och eger icke rum
för Sätes- och Ladu-gårdar samt de till Danviks Hospital hörande Frälsehemman.
De Frälse-hemman, som icke utgöra ränta i rusttjenst-persedlar, eller icke äro i
rusttjenst-längden uppförde, anses vid Bevillningens beräknande lika med andra närmast
belägna Frälse-hemman, med hvilka de kunna jemföras; men för utsockne Frälsehemman
Betalas: i Skåne Tre R:dr Tjugusex Skillingar, i Blekinge Tre Riksdaler Sexton
Skillingar samt i Halland och Röhus Län Tre Riksdaler Elfva Skillingar Banco, allt efter
helt mantal, och i lika förhållande för mindre hemmansdelar.
För Rå- och Rörs- samt lnsoekne-hemman erlägges hälften emot det, som för
Utsockne stadgadt är; hörande, i händelse af rustningens uppsättande, oj mindre för
Rå- och Rörs-, än lnsoekne-hemman, samma afdrag ega rum, som för Frälse-hemman
är fastställdt; och iakttages för öfrigt, att förestående afgifter efter förmedladt hemmantal
beräknas.
För särskildt skattlagde Qvarnar och Lägenheter af Frälse-natur, ulan hemmantal,
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län, eriägges Sjutton Skillingar Banco för
hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta.
§. 23.
För de Post- och Lots-hemman, som äro frikallade från Rotering och Kronoskjuts,
betalas särskildt, efter hemmantalet, Två R.dr Banco för hvarje helt mantal och
i lika förhållande för de mindre; men för dem, hvilka endast njuta frihet för Kronoskjuts,
försvinner afgiften.
D) Bevillning af Bergverken, så ock af särskilde Manufacturier,
Fabriker, Verk och Inrättningar samt yrken på Landet.
§. 24.
Af alla nedan anförda samt andra med dem jémförliga, men här icke upptagne,
Verk, hvilka uppskattas, enligt föreskriften i 4:de Art. af denna Stadga, erlägges Bevillning
-
Förslag lill Bevillnings-Slaclga.
17
ning efter enahanda grund, som för annan egendom, med Två Riksdaler för Tusende
af värdet, och i samma förhållande för ett mindre, nemligen:
Alunbruk,
Ankarsmiden,
Beckbruk,
Bert] s in a // .v h arn rar,
Bertin er blå 11- Fa briier,
Bleck- och Plåthamrar,
Bh/karls- och
Blyhvitt- j Fabr,ker'
Buldans- och Segelduks-Fabrikcr,
Calluns-Tryckarier, ,
Co b olls-Perk,
Degel-Fabriker,
Garfverier,-  Gevärs-Factor ier,
Glasbruk,
Kalkugnar,
Knip- och Spikhammar-stockar,
Koppar-Hamrar,
Kopp ar-Verk,
Koppar-Va Isverk,
Korl-Fabriker, af hvilka dessutom betalas stämpel-afgift,
Krut-Bruk; af dessa utgå dessutom Sex Skillingar för hvarje tillverkad centner krut',
enligt attest frän Kongl. Krigs-Gollegium.
Linne-, Bomulls- och Ylle-Fabriker,
i Spermaceti- \
Stearin- eller > Fabriker, ,
(Vax- )
Marmorbrott,
Masugnar, och andelar deruti, hvilkas tillverkning försäljes; så vida de nemligen icke
ingått i värdet af den egendom, hvarunder de höra.
Mechaniskn Verkstäder,
M essi ags- Bruk,
Oljeslagcrier,
Pappers-Bni k,
Porcellaines-Bruk,
Puder- och Stärkelse-Bruk,
Repslagerisr,
Rödfärgs-, Svafvel- och Vitriol-Bruk;
Dessutom erlägges af Dylta Bruk:
, För hvart Skeppund Svafvel
®:co — 36 sk.
D:o d.o Vitriol ,
För hvarje tunna Rödfärg
Salt-Raffinerings-Bruk,
SiUsalterier och 'Frankokerier, i hvilka någon rörelse dril
Bil. lill Beo.-Utsk. Bet. är IS34, A\-o 4.
... * - 3
fves,
Förslag lill Bevitlnings-Sladga.
Skedvattens-Fabriker,
Socker-Bruk,
Stenkols-Verk,
Stal- Ugnar,
Slång)erns-Bruk,
Såp-Bruk,
Tackjerns-, Gjuteri- och Reverber-Ugnar,
Tegelbruk,
Tobaks-Fabriker och Snus-Qvarnar,
Tobaks-Pip-Bruk,
Vitrio l- Olje-Fabriker,
Valsverk och
Atticke-Fabriker.
§. 25.
Öfriga Verk och Inrättningar, sorn till beskaffenhet, rörelse och inkomst äro skiljaktige
från de förra, utgöra Bevillning efter följande grunder:
Ask-Calciner-Bruk, i Tre Glassér:
Första Classen . B:co R:dr 20:
Andra „ .  3 12:
Tredje „
„ 5:
De, som endast förrätta raffinering, äro från Bevillning fria.
Fahlu Grufvor: Fjerdeparts-delegare deri betala fem procent af förra årets behållning,
hvilken afgift innehålles vid årliga utdelningar och af Bergslagen godtgöres, hvaremot
de Yerk, af hvilka denna inkomst utgår, icke skola med särskild afgift efter
denna Artikel beläggas, eller till värde upptagas.
Grufvor och Grufve-lotter, utur hvilka malm, af hvad art som helst, till afsalu brytes,
taxeras till Fyra procent af den behållna inkomst, de anses gifva.
Kimröks-Bruk, i Två Glassér:
Första Classen B:co R:dr 8: — —
Andra d:o
„ 4: — —
Klinge- och Bajonetts-Smiden, i Två Classer:
Första Classen B:co R:dr 25: — —
Andra d:o  '  „ 16: — —
Silfververk erlägga Bevillning med Fem procent af förra årets behållning, hvilken afgift
af Verkets Disponent, vid årliga utdelningen, innehålles och lill vederbörande
Uppbördsman aflemnas, på lika sätt och med lika vilkor, som förut om Fahlu
Grufvor stadgadt finnes.
Skeppsbyggeri-Inrätlningar, i Sex Classer:
Första Classen B:co R:dr 100: — —
Andra d:o
. „ 66: 32. —
Tredje d:o  „ 50: — —
Fjerde d:o  „ 33: 16. —
Femte d.-o
„ 16: 32. —
Sjette d:o  „ 10: — —
Skeppsbyggerier, som icke ega 200 R:drs inkomst, äro frie från Bevillning.
Förslag till Bevillnings-Sladga. 19
Sten- samt Lerkärils-Fabriker, i Tre Glassér:
Första Glassen B:co R.dr 10: —
Andra d:o
„ 5: — —
Tredje d.o
3: —
Dä något Verk, Inrättning eller rörelse, för hvilka per-mille-afgift icke är stadgad,
befinnes afkasta större jnkomst, än sorn' motsvarar här ofvan stadgade högsta Classer,
bör afgiften för hela inkomsten bestämmas till Fem för hundradet.
§. 26.
l:o. För rättigheten till skogsfång på Kronans, emot recognition, till Bruk, Hyttor
eller Grufvor upplåtna, allmänningar erlägges för hvarje stafrum eller motsvarande
18 tunnor Kol
B:co — 6. —
2:o. Afgiften beräknas efter det belopp ved eller kol, för hvilket recognitionsafgiften,
enligt Privilegier eller Taxerings-resolutioner, utgår, antingen skogsfånget årligen
begagnas eller icke.
3:o. För kolningsfriheten på Härads- eller Socken-allmänningar, när till Häradet
eller Socknen icke erlägges en betalning, svarande emot den, som för Recognilionsskogars
eller Krono-allmänningars begagnande, efter Rikets Ständers Författning år
1752, jemte Bevillningen, utgöres, skall afgiften så böjas, att beloppet blifver enahanda
med hvad för nyttjande-rätt af Krono-skogarne erlägges.
§. 27.
l:o. För följande på landet boende personer skall afgiften, så vida den till fem
procent af inkomsten beräknade Bevillningen icke uppgår till högre belopp, bestämmas
sålunda:
AHistT °Ch Sak,SrttTe]s lika med dem i städerne, § 10.
Byggmästare, Läns- eller Härads-, i Fem Glassér:
Första Glassen
B:co R:dr 20:
Andra d:o
„ 15
Tredje d:o . .
„ 10
Fjerde d:o
„ 8
Femte d:o
„ 5
Socken-byggmästare, se Gerningsmän, Mom. 2.
Commissionairer, lika med dem i städerne, §. 10.
Färgemän, som hafva egna båtar, lika med Skut- ocb Båtskeppare, §. 10.
Glas- och Por cellaines-Fiir sälj are, i Två Glassér:
Första Classen
B:co R:dr 10:
Andra d:o
„ 5:
Gårdfari-handlande, äfvensom sådane Borgare ifrån Städerne Borås och Ulricehamn,
som idka gårdfarihandel, i Sex Classer:
Första Classen , . , . . B:co R:dr 30:
Andra d:o  „ 25:
20
Förslag lill Bevillnings-Stadgä.
Tredje Classen B:co R:dr 20: — —
Fjerde d:o
„ 15:
Femte d:o
„ 10: — —
Sjette d:o
. „ 5:
Hvarförutan de, som ega att sjelfve eller genom ombud idka berörde bandel,
skola, vid resor till utrikes ort, (med undantag af Norrige) för hvarje person erlägga
en bestämd afgift af 30 R:dr B:co. Denna afgift skall uppbäras af LandsSecreteraren,
då pass meddelas, och i behörig ordning redovisas, enligt den controll,
som af vederbörande Embetsverk kommer alt bestämmas.
Gästgifvare)' på landet utgöra Bevillning efter värdet, lika med öfrige hemman och
lägenheter, men taxeras för näring och rörelse efter belägenheten, utom bränvins
minuterings-afgift,
i Åtta Classer:
Första Classen B:co R:dr 30: — —
Andra d:o
„ 20: — —
Tredje ' d:o
,, 15: — —
Fjerde d:o
,, 10: -— —
Femte d:o
„ 5: — —
Sjette d:o
,, 3: — —
Sjunde d:o
,> 2: — —
Åttonde d:o
,> 1: 16. —
På de ställen, der gästgifveriet emellan flere är fördelad t, delas äfven ofvanstående
afgifter emellan dem alla, efter den andel, de i gästgifveriet ega. De gästgifvaregårdar,
som icke hafva någon förtjenst af sin gästgifveri-rörelse, och hvarest
bränvin icke i minut försaljes, ega Taxeringsmännen, om de så finna skäligt,
alt befria från all afgift för näring och rörelse.
Handelsbetjenter, lika med dem i andra Städer, än Stockholm och Götheborg samt dem
af första Classen, se §.10.
Inspecloi'er, Frälse- och Gårds- samt Casseurer, Bokhallare, Fogdar, Faclorer och
Skrifvare i privat tjenst på landet, taxeras efter betydenheten af den egendom, de
föreslå, eller af den befattning och lön, de hafva, i Åtta Classer:
Första Classen H;co R:dr 40:
Andra d:o
» 30: — —
Tredje d:o
» 20: — —
Fjerde d:o
» 1°: —
Femte d:o
» H; — —
Sjette d.o
» 6: — —
Sjunde d:o
... . „ 3: — —
Åttonde d:o
» 2: — —
Den, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsynen eller styrelsen
sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring, utan
hinder af annorledes skedd uppgift, såsom Rättare, då egendomen beslår af två
till fyra mantal, och derutöfver såsom Fogde eller Inspector.
All annan betjening af man- eller qvinnokön hos enskilde anses efter beskaffenheten
och deras göromål, utan hinder af den benämning, som de i uppgiften
erhållit.
Skulle likväl någon af Statens Embets- och Tjenstemän tillika hafva inkomst
för befattning med enskild mans egendom, bör denna inkomst, vid Bevillningens
Förslag lill Bevillnings-Sladga.
21
beräknande, icke sammanslås med den ordinarie eller extra ordinarie lön, han af
Staten erhåller, utan skall han då för sin privata tjenst efter här uppgifna grund
särskildt taxeras.
Kamerarare och Secreterare, Frälse, i Fyra Glassér:
Första Glassen
B:co R:dr 40: —• —
Andra d:o
. „ 30
Tredje d:o
,, 20
Fjerde d:o
„ 15
Krögare och Iiriigerskor, m. t!., se Krögare m. fl. i Städerne, §. 10.
Lotsar och Loisdrängar, lika med dem i Städerne, §. 10.
Lumpsamlare, i Tre Glassér:
Första Classen B:co R:dr 3
Andra d:o
„ 2
Tredje d:o
„ 1
Skut- och Båtskeppare, lika med dem i Städerne, § 10.
Skärkarlar, Strandsittare eller Fiskare, utan jordbruk, i Fern Glassér:
Första Glassen
. B:co R:dr 5
Andra d:o
„ 3
Tredje d:o
. „ 1
Fjerde d:o . .
„ — 24. —
Femte d:o  *  „ — 8. —
Smidesförsäljare, bosatte och stadigt vistande på viss ort, i Två Glassér:
Första Glassen
B:co R:dr 10: — —
Andra d:o
„ 5: — —
Andre, af Bruksegare till handelsresor med jernsmiden antagne och vederbörligen
förpassade personer, i Två Glassér:
Första Glassen B:co R:dr 20: — —
Andra d:o
„ 10:
Desse sistnämnde skola derjemte, till säkerhet för afgiftcns erläggande, iakttaga
hvad rörande Hästhandlare är föreskrifvet.
Trädgårdsmästare, lika med dem i Städerne, §. 10.
2:o. Nedannämnde personer på landet erlägga afgift till följande bestämda belopp,
nemligen:
Beljcnter, Jägare, Kuskar, Lakejer och Taffeltäckare m. fl., lika med dem i Städerne,
§. 10.
Bijard-egare, för Biljarder vid helsobrunnar, se §. 10.
Gerningsmän eller Sockenhandtverkare af hvad handtverk som helst, samt Handsågare,
Stampare och Socken-byggmästare:
med öfver tre mantalsskrifne arbetare B:co R:dr 5:
med tre „
» 3:
med två „ „ *  „ 2: — —
med en eller ingen „
„ 1: — •—
22 Förslag till Bevillnings-Stadga.
Hvarje Gerningsman eller Sockenhandtverkare skall dessutom, i stället för
de fordna gerningsörena, i Bevillning erlägga .... B:co R:dr
16.
Gowernanter (> ,ika med dem ' Städerne, §. 10.
G år ds handtverk are
j};co R;(]r
24.
Hofmästare,
Hushållerskor,
Hu spredikan ter,
Hästhandlare, \... . . . _ ,
Kammar jung fr ur och j 1 a rne em 1 baderne, §. 10.
Kamm artjen are,
Kockar,
Linvräkare,
Rättare och Ladufogdar vid Landlcgendomar B:co R:dr 1: 24.
Se anmärkningen för Inspectorer, Frälse, Mom. 1.
Salpetersjudare:
Kronans, frie från afgift efter denna artikel,
Private
B:co R:dr 2: —
Sjömän, lika med dem i Städerne, §. 10.
Spelmän, Härads- och Sockne-  2:
Utländningar, se §. 10, Mom. 2.
3:o. För följande personer på landet utgår afgiften åter ejtel1 nedanstående
särskilda grunder, nemligen:
Informatorer hos enskilde, lika med tjenstemän, §. 2.
Läkare, lika med dem i Städerne, §. 10.
Skeppsredare och Fartygsegare, å hvad ort och ställe som helst, taxeras lika med dem
i Städerne, §. 9, samt för alla däckade eller odäckade fartyg af minst fern svåra
lästers drägt och deröfver å 4 sk. B:co pr läst.
Skollärare, som antingen hafva egna Skolor eller biträda vid sådane inrättningar, lika
med tjenstemän, se §. 2.
Spanmålshandlande samt ) „ . . , „
Timmer- och Brädhandlande }taxeras efler deras rorelse’ llka med Städernes handlande.
Veterinair-Läkare, lika med dem i Städerne, §. 10.
§• 28.
l:o. För följande, vid Rruk, Bergverk och öfriga inrättningar antagne, personer
skall afgiften, så vida den till fem procent af inkomsten beräknade Bevillningen icke
uppgår till högre belopp, bestämmas sålunda:
Byggmästare, Skepps-, lika med dem i Städerne.
Bälgmakare och Garmakare, i Två Classer:
Första Classen B:co R:dr 10:
Andra d:o
„ 5:
Chirurger, i Två Classer:
Första Classen B:co R:dr 6: — —
Andra d:o
„ 3: — —
Förslag till Bevillnings-Stadga.
23
Disponenter, Grufva-, som af Grufve-egare äro antagne och för deras räkning drifva
Grufve-arbetet:
Med 50 arbetare och deröfver
„ 30 till och med 49 . .
„ 20 „ 29 . .
„ 10 „ 19 . .
„ mindre än 10 . . . .
B:co R:dr 20
12
8
Fogdar, Grufva-, i Tre Classer:
Vid större Grufvor-.
Första Classen . . . B:i
Andra d:o
55
55
55
55
R:dr
Tredje d:o
20
15
10
Vid mindre Grufvor:
B:co R:dr
B:co R:dr
Första Classen . .
Andra d:o . .
Tredje d:o
Glasblåsare, i Fem Classer:
Första Classeii
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Inspectorer, Factorer, Casseurer, Bokhållare och Skrifvare, lika med dem i 27 §.
Masmästare, Byggmästare och Hammarsmedsmästare, med flere andra arbetsföreståndare
vid Bruk och Bergverk, i Tre Classer:
Första Classen
Andra d:o  „
Tredje d:o
Mjölnare, se Qvarnar.
Mästare vid Fabriker och öfriga Inrättningar, i Fem Classer:
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
i Två Classer:
B:co R:dr
B:co R:dr
55
55
59
55
Predikanter, Bruks-,
Första Classen . . .
Andra d:o . . .
Uppsyningsman, vid Grufvor, i
Första Classen . . .
Andra d:o ...
Tredje d:o : ...
Tre Classer:
B:co R:dr
B:co R:dr
2:
3:
2:
1:
24
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
2:o. Nedanstående erlägga afgift till beslumda belopp, nemligen:
Gesäller vid Fabriker och öfrige inrättningar, iika med Gesäller i Städerna, §. 10.
Mäslcrsvenncr
B:co R:dr 1: 16. — —
§.29.
Alla på landet vistande personer, som idka handel, handtverk, sjöfart elier annan
borgerlig näring, erlägga enahanda afgift, som personer i städerne, med hvilka de
kunna jern förås; dock ej under minimi-afgiften uti 5:le Glassens släder. Likväl befrias
från sådan afgift landtmän, hvilka afyttra husslöjdsalster (hvarmed förslås sådana tillverkningar,
som icke af dertill särskildt antagne arbetare åstadkommas) samt egne eller
sina grannars landtmanna-produeter; såvida icke derigenom drifves verklig handelsrörelse,
hvarom här förut stadgas.
Alla öfriga personer ä landet af begge könen, hvilka till något visst stånd icke
höra och här ej äro nämnda, taxeras för rörelse, näring och yrke, i likhet med personer
af enahanda vilkor och inkomst, så vida det ej sljrkes, att de å annan ort taxering
undergått.
I likhet med hvad uti 11 och 12 §§ för Städerna är stadgadt, egil äfven Taxering
smännen på landel att, der minimiafgifter elter a/gifter efter vissa Classer äro
bestämda, ej blott ålägga bevillning ofver förstnämnde af gifter, samt mellan tvänne
af berörde Classer, utan äfven påföra bevillning under minimiafgifterna för dem,
som, utan alt vara alldeles utfattige och på sådan grund från afgift frie, det oaktadt
ej mägta den fastställda minsta afgiften erlägga, äfvensom för dem, hvilka, ehuru egande
enskild förmögenhet, likväl drifva så obetydlig rörelse, att den icke anses motsvara
minimiafgiften; hvilken åtgärd i prolocollet antecknas och, genom utdrag af taxeringslängden,
Pröfnings-Committéen underställes.
E) Bevillning af Qvarnar och flera Inrättningar.
§. 30.
l:o. Efter den i allmänhet fastställda grund, Två R:dr af Tusende, och i lika
förhållande af ett mindre värde, utgöres Bevillning af alla skattlagda Mjölqvarnar i Städerna
oell på landet, af Sågar, äfvensom, alla Valk-, Stamp- och andra Qvarnar, som
icke äro Mjölqvarnar, ehvad de begagnas för tull eller till afsalu. Tull-m jölqvarnar i
Städerna samt Lego- och Salu-Sågar, Valk- och Stamp-Verk i Städerna och pä landet,
som antingen hädanefter inrättas, ulan alt grundränta för dem bestämmes, eller, ehuru
redan anlagde, ännu icke blifvit skattlagde, skola lill Bevillning anses till Fem för hundrade
af den behållna inkomst, de under nästföregående året åtnjutit.
2:o. Från denna afgift frikallas likväl de Mjölqvarnar, som innehafvas af tjenstemän
eller andra, i hvilkas inkomst af lönen eller handteringen qvarnens afkastning
blifvit upptagen och lili Bevillning räknad: de Mjölqvarnar och Sågar i Städerna och
på Landet, som nyttjas endast till husbehof och ej för tulltägt, vedergällning af främmande
och grannar eller till afsalu; de för egna Manufacturiers och Fabrikers behof
anlagde Stampar och Vals-Verk, samt slutligen de Qvarnar och Verk, som, under gårdens
skattläggning begripne, i dess värde blifvit upptagne och lill Beyillniugs-algift
beräknade.
§. 31. -
Förslag till Bevillnings-Stadga.
25
§• 31.
Personer, som med Qvarnar och Sågar ega handtering eller sysselsättning,
erlägga:
l:o. Vid skattlagda Mjölqyarnar af tre par stenar och derutöfver, betalas, för
Mjölnare, lika afgift med Frälse-lnspectorer i den Glass, Taxeringsmännen bestämma,
och vid sådana Qvarnar af ett eller två par stenar, lika med Rättare, såvida ifrågavarande
Qvarnar gå minst fyra månader af året. Enahanda förhållande ege rum vid
Sågar, som efter denna Författning till särskild Bevillning uppskattas samt gå minst
fyra månader om året; och bör vid Sågar, der flere ramar nyttjas, en Såg med en
eller två ramar jemföras med en Qvarn af ett eller två, par skattlagda stenar, samt Sågar
med 3 ramar eller deröfver jemföras med Qvarnar af 3 par stenar och deröfver;
börande sålunda Qvarnarnes och Sågarnes beskaffenhet i taxerings-uppgiften intagas.
2:o. Om Qvarn och Såg af berörde beskaffenhet äro så belägne, att de skötas
af ,en och samma person, bör denne taxeras till afgift, beräknad efter stenarnes och
ramarnes sammanlagda antal.
3:o. Uraktlåter egare af förenämnde skattlagde Sågar och Qvarnar att uppgifva
någon såsom Mjölnare och Sågare, påföres likväl afgift efter 2:dra Art., såsom
vore en Mjölnare eller Sågare uppgifven; dock alt egare af Mjölqvarnar med ett par
stenar och Sågqvarn med ett blad, som sjelfve sköta Qvarnen och således icke hafva
hos sig anställde Mjölnare eller Sågare, skola ifrån denna, för Mjölnare'och Sågare
stadgade, Bevillning vara befriade.
F) Bevillning af Fiskerier.
§. 32.
l:o. Sådane Fiskerier, som utgöra särskilde, i Jordeboken upptagna, lägenheter,
utan all vara i hemmanens skattläggning inbegripne eller hafva i deras uppskattningsvärde
ingått, taxeras lika med annan egendom, efter deras värde, hvilket bestämmes
sålunda, att behållna afkastningen uträknas till capital efter Fem procent.
2:o. Krono-fiskeriers, samt flera dylika lägenheters innehafvare, hvilka endast
erlägga räntan efter Jordeboken, betala Bevillning efter enahanda grund.
3:o. Höra dessa lägenheter under hemmanets skattläggning och hafva således
ingått i dess värde, äro de från denna afgift befriade.
G) Bevillning af Capitaler, Actie-Bolag, Associationer, Societeter,
Cassör, Verk, Hy poth eks- och andra allmänna
Inrättningar.
§. 33.
l:o. Då af fastigheter, efter deras värde, samt af handel, näring och rörelse,
efter inkomsten, Bevillning utgår, utan allt afdrag för gäld, så komma icke de inteckBil.
till Bev.-Utsk. Bet. år 4854, N:o 4. 4
26
Förslag till Bevillnings-Stadga.
hade och i rörelsen instuckne capitalen, såsom, enligt ofvanberörde grund, redan till
Bevillning beskattade, att i sådant afseende särskildt upptagas.
2:o. Som likväl låntagaren endast förskottsvis crlägger den Bevillning, hvilken
för utlånte medel belöper, vare det hans ovilkorliga rätt, att detta förskott af långifvaren
återfå, med Fem procent af räntan för alla utlånta capital, utan afseende derpå,
om de äro intecknade eller icke, så framt nemligen räntan är till mer än Fem procent
bestämd. Låntagaren åtnjute detta afdrag vid hvarje räntebetalning, och gifve han
derå qvitto. Gitter ej långifvaren med sådant qvitto eller annat laga bevis styrka, att
Bevillnings-afdrag vid hvarje ränte-liqvid låntagaren verkligen tiilgodokommit, ege då
den sednare, vid slutliga liqviden för lånet, föra honom det till last, för alla de år,
inom den för fordringars utsökande i Lag stadgade lid, det icke förut fått åtnjutas;
vare ock låntagaren i detta fall berättigad till laga ränta för beloppet af hvarje års afdrag
ifrån den tid, då det rätteligen bordt honom tillgodoberäknas. Domare och Exsecutorer
åligge att, då rättegång eller lagsökning uppstår, ställa sig stadgandet härom
till noga efterrättelse; och skall i Dom eller Utslag, som utfärdas, föreskrift om iakttagande
af föregående stadgande meddelas.
3:o. Utsökes åter fordran i Concurs, åligge det borgenärer att behörigen styrka,
det Bevillnings-afdragen af gäldenären fulleligen lått åtnjutas.
/
4:o. Vägrar långifvare detta afdrag eller blifver beträdd med sådane underslef
eller tillställningar, som åsyfta gäldenärens betungande i detta afseende, varde han då,
enligt IX Gap. 6 §. Handels-Balken, ansedd lika med den, som tager högre ränta, än
Lag bjuder.
§. 34.
Ofvanberörde stadgande gäller ock för alla Cassör, hvilka njuta mer än Fem
för hundrade af deras utlånte medel, så att enahanda afdrag af räntan, i anseende till
dem, ofelbart skall ega rum; dock undantagas härifrån Spar-Banker, Folkskole- och
Fattig-Cassor samt Statens och Riks-Bankens Diskont-inrättningar.
§. 35.
l:o. Bevillning utgöres vidare af Enskilde Banker, som ega. sedeiutgifnincjs-rull,
med Fem procent af den årliga behållning, sorn icke öfverstiger Sex för hundradet,
men med Femton procent af det belopp, hvartill behållningen för året derutöfver uppgår,
allt beräknadt efter hvad af tecknings-summan eller grundfonden blifvit contant
tillskjutet.
2:o. Af alla öfriga Actie-Bolag, Associationer, Societeter, Verk, Hypolheks- och
andra allmänna Inrättningar med Fem procent af årliga behållningen.
3:o. Af insatte capital i Trollhätte gamla Slussverks-byggnad, för hvilka Tolf
procent af Kongl. Majit och Kronan årligen betalas, en fjerdedel af samma ränta.
4:o. Skolande all sådan Bevillning påföras och uppbäras i den ort, der afkast
ningen
och vinsten utdelas, samt derefter i vanlig ordning redovisas; men hvad be
träffar
Stockholm, insättes denna directe i Riksgälds-Contoret, hvarest beräkningens rik- '
tighet granskas.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
27
H) Bevillning af Testamenten, Gåfvor, Fi dei - Co mmi ss e r,
Arf och Fynd.
§. 36.
l:o. För Testamente, Gåfva och Fidei-Commiss af lös och fast egendom, capital
och fordringar, skall, då det gifna uppgår i värde till Trehundrade R-.dr B:co och
deröfver, Bevillning erlägges med Sex för hundradet; från hvilken afgift likväl befrias
maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon och deras afkomlingar
samt Allmänna Undervisnings- och Skol-lnrättningar, Kyrkor, Stipendii-fonder, PensionsInrättningar,
Arbetshus, Hospital och Fattig-försörjnings-anstalter och i allmänhet fromma
Stiftelser, äfvensom konst- och vetenskapliga samlingar.
2:o. Arfvingar i fjermare led, än ofvan sagdt är, betala lika Bevillning af det
Testanjents- eller Gåfvo-värde, som öfverstiger deras egen arfsdel, så vida det öfverstigande
beloppet uppgår till Trehundrade Riksdaler Banco.
3:o. För Testamente eller Gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan egande-rätt
till sjelfva egendomen, vare Bevillning Två procent af capital-summan, utan afseende
på, till hvilken capitalet anslaget är, med undantag, som 1 Mom. af denna §. omförmäler,
samt för arfvingars laga arfslotter, äfvensom för en hvar, då alkomslen icke
svarar emot Fem procent ränta af Trehundrade Riksdaler Banco capital.
4:o. Af arfsmedel i lös eller fast egendom, capital och fordringar, som tillfalla
andra arfvingar, än i rätt upp- och nedstigande led, samt syskon och deras afkomlingar,
Tre procent, så vida arfsbeloppet uppgår lill Trehundrade Riksdaler Banco; efterlefvande
makas rätt i boet likväl från afgift undantagen.
5:o. Af Fidei-commiss i fast eller lös egendom, som hädanefter stiftas till arfvinge,
skyld eller oskyld person, erlägges af lörsta emottagarcn af Fidei-Commisset
Tio procent; och må Domstolarne, efter stiftarens död, Fidei-Commiss-brefvet till bevakande
i protocollet icke intaga förr, än styrkt blifvit, alt afgiften är gulden eller säkerhet
för densamma hos Upphördsmannen ställd, från hvilken afgift likväl befrias konstoch
vetenskapliga Samlingar.
6:o. Hvad i öfrigt, i anseende till controllen öfver ofvannämnde Bevillning af
Testamente, Gåfvor och Arf, skall iakttagas, derom länder till efterrättelse Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 11 December 1811, eller hvad i detta ämne ytterligare
stadgas.
7:o. Bevillningen af fast egendom utgår efter det derå sist satta taxeringsvärde,
samt för lösören, efter boupptecknings-värdet.
8:o. Af Fynd erlägges Bevillning med Fem för Hundradet af värdet; härifrån
likväl undantagne fynd af anliqvariskt och historiskt värde, hvilka från all Bevillning fritagas.
Al t. III.
Afgift för Caracters-Fullmakter.
§. 37.
l:o. För Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, hvilka från och med år
1842 meddelats eller hädanefter meddelas på caracter eller namn, heder och värdig
-
28
Förslag till Bevillnings-Stadga.
het af embete eller tjenst, eller å sådan beställning, med hvars innehafvande ej åtföljer
lön på stat eller arfvode eller tjenstgöringsskvldighet, skall i Bevillning årligen erläggas
Tio procent af beloppet utaf allt det stämplade papper, hvarmed dylika Fullmakter,
öppna Bref eller Resolutioner, efter den i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse,
angående stämplade pappers-afgiften, stadgade grund, blifva belagde. Dock må denna
afgift ej understiga Tre R:dr Banco.
2:o. För Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, af hvilka, enligt Bevillnings-Stadgan
den 14 Maj 1835, i årlig Bevillning erlägges Sex procent af beloppet
af det stämplade papper, hvarmed desamma äro belagde, skall enahanda afgift fortfarande
utgöras.
3:o. Den, som erhållit högre Caracter, än som åtföljer innehafvande tjenstegrad,
och, efter behörigt förordnande, minst en månad förrättar den tjenst, som motsvarar
den högre caracteren, samt sådant vederbörligen styrker, erlägger icke under
löpande året någon Caracters-bevillning.
4:o. Den, som under påstående krig eller i och för krigsförtjenst erhåller en
högre caracter utan åtföljande lön på Stat, erlägger för Fullmakten derå ingen Bevillning.
5:o. Undfår någon Afsked utan högre caracter än, som åtföljt förut innehafd
tjenst, påföres honom icke Caracters-Bevillning.
§. 38.
Vid den Mantals- och Skattskrifning eller Taxerings-Committé, som först injräffar
efter det Caraclers-fullmakt erhållits, eller, i händelse en sådan person, för hvilken
Caracters-bevillning kan komma i fråga, skulle till annor ort afflytta, än den, hvarpå
han förut varit skattskrifven, bör den caracteriserade personen, vid ansvar, såsom för
felande uppgift i öfrigt finnes stadgadt, förete Caracters-fullmakten, antingen i original
eller vederbörligen styrkt afskrift, som tillika utvisar beloppet af allt det stämplade
papper, hvarmed Fullmakten är belagd.
Art. IV.
Föreskrifter, angående livad vid Mantals- och Skattskrifning ar,
Taxerings- samt Pröfnings-Committéer bör iakttagas, om
ändrings sökande i Debiterings- och Taxeringsmål,
samt om Besvär öfver ådömde böter.
Om Mantals- och Skattskrifning.
§. 39.
1 hela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i medlet af November
månad, då alla, som inom den 31 December samma år fylla 17 år, i mantal skatt
-
Förslag lill Bevillnings-Slailga.
29
skrifvas, och de, som vid lika tid fyllt 18 år, antecknas till personlig skydds-afgifts erläggande.
Mantals- och Skattskrifning förrättas inom hvarje Stad eller Socken; med rättighet
likväl för flere Socknar att förena sig om gemensam Mantals- och Skattskrifning,
derom Häradsskrifvare!) då bör i god tid underrättas.
Mantals- och Skallskrifningen skall försiggå i närvaro af antingen Konungens
Befallningshafvande eller ett sådant dess ombud, som med nödiga kunskaper förenar
anseende i orten. Bland Presterskapet må till dylikt ombud endast kunna förordnas
ordinarie eller tjenstförrättande Pastorer, hvilka dessutom alltid sjelfve böra dervid vara
tillstädes, eller ock i sitt ställe hafva utsett någon af Församlingens Prester; men är
Pastor ensam Prest i Församlingen och laga förfall hindrar honom ifrån inställelse, må
han löga den anstalt, all annan person tillslädeskommer, som, med Pastors ansvar, ur
den medförda husförhörsboken meddelar all den upplysning, som lagligen kan äskas.
§. 40.
Med Mantals- och Skatlskrifningen i Stockholm och Götheborg förhålles efter
hvad särskildt derom stadgas.
§. 41.
Konungens Befallningshafvande skall om Mantals- och Skattskrifningarne tidigt
utfärda sådane Kungörelser, som för landet utsätta, uti hvilken ordning desamma hvarje
dag på för- eller eftermiddagen förrättas, samt att den, som, inom tredje timman från
den tid, då förrättningen, enligt Kungörelsen, är bestämd att börjas, sig icke inställer,
är till böter förfallen; hvarförutan Kungörelsen bör innehålla tydliga föreskrifter för de
skattskyldige om de uppgifter till Mantals- och Skattskrifning, som, enligt Förfatlningarne
och denna Bevilinings-Stadga, af dem skola aflemnas.
§. 42.
l:o. Alla Husbönder, så i Städerne som på landet, skola, å den dag, sorn till
Mantals- och Skattskrifning utsättes, sjelfve eller genom ombud sig infinna och till
Skattskrifvaren aflemna de uppgifter, som i Konungens Befallningshafvandes derom utfärdade
Kungörelse föreskrifvas.
2:o. Dessa uppgifter, som tväfaldt författas, skola noga upptaga alla de personer,
hvilka till hvars och ens hushåll höra, med utsättande af namn, ålder, mer eller
mindre arbetsförmåga, bräcklighet o. s. v.; äfven skall bestämdt uttryckas personens
Embete, Tjenst eller befattning, den rörelse, näring, eller handtering, han idkar, hans
Fastigheter, Verk och Inrättningar, äfvensom Fartyg om fem svåra lästers drägtighet
och derutöfver, samt ändtligen de hos hvar och en boende hyresman, eller andra,
hvilka dessutom, för sig och sitt folk, äro pligtige alt enahanda förteckningar och uppgifter
aflemna. Dessutom åligger det Handlande, Handtverkare, Fabriks- och andre Närings-idkare
all uppföra namnen på de i och för deras näringsrörelse anställde, utom
hus boende, personer, jemte deras bostad; så ock egare af fartyg alt uppgifva den
person, sorn är antagen att föra detsamma.
3:o. Samma skyldighet åligger ock Förmyndare, i afseende på sina myndlingar
och dessas egendom, samt Styresmän af Bolag, Verk och Inrättningar, outredt Sterb
-
30 Förslag lill Bevillnings-Stadga.
hus eller under Concurs varande bo, för den egendom, en hvar af dem förvarar
och vårdar.
4:o. Allmogen och mindre skrifkunnige innevånare i Städerna ega att muntligen
meddela dessa uppgifter.
§. 43.
l:o. Underlåter någon, uhjn anmäldt laga förfall, alt personligen, skriftligen
eller genom Ombud, vid Mantals- och Skattskrifningen sig inställa samt alla nödiga
uppgifter meddela, bote En Riksdaler Banco, hvaraf två tredjedelar tillfalla socknens
fattiga och en tredjedel åklagaren; och vare samma bot för den, som underlåter att
anmäla de på egorna inhyses boende personer, skulle de än från afgift böra befrias;
hvaremot den, som antingen sjelf beträdes med oriktig uppgift, eller bidrager dertill,
att någon utan skäl från skatt uleslutes, skall betala den skattskyldiges afgift och böta
dess dubbla belopp; skolande dessa böter tillfalla Fattig-cassan i den Stad eller Socken,
hvartill den pliktfällde hörer, med iakttagande likväl, att nämnde böter icke utgå
förr, än Konungens Befallningshafvande derom förordnat.
2:o. Före Mantals- och Skattskrifnlngens slut upprättas å hvarje ställe en förteckning
öfver dessa böter, hvilken, till riktigheten styrkt af Pastor eller den i hans
ställe närvarande och tvänne Socknemän, till Konungens Befallningshafvande öfversändes,
som hos den försumlige låter uttaga böterne, så vida giltiga skäl till haris befrielse
ej företes.
3:o. Mantals- och Skattskrifvaren åligger, att bevisligen underrätta den, som för
uteblifvande är till böter fälld, så väl om deras belopp, som att honom åligger, inom
fjorton dagar, vid fördubblad bot och förlust af vidare talan, å ort, som utsättes, de
bristande uppgifterne aflemna. Uteblifva de ändock, anmäle han förhållandet hos Konungens
Befallningshafvande, i afseende på böterne, och varde Mantals- och Skattskrifningen
verkställd enligt de upplysningar, som kunna erhållas.
' / 1
§. 44.
Vid Universiteten förrättas Mantals- och Skattskrifningen af Academi-Bokhållaren
för Academi-Staten och dem, som under Academiens privilegier lyda, i förening
med och vid samma tillfälle, som Mantals- och Skattskrifningen verkställes för den öfriga
Församlingen i den Stad, der Universitetet är förlagdt, i närvaro af Academiens
Rector eller ett af honom utsedt Ombud.
§. 45.
l:o. De vid Mantals- och Skattskrifningen meddelade uppgifter om personers
namn och ålder skola med Husförhörsboken på stället noga jemföras, så att ingen skattskyldig
förbigås eller uteslutes från Mantals-längden; och när större eller mindre del
af en Sockens innevånare är i annat District mantals- och skattskrifven, bör ett af vederbörande
Pastor, så vida icke han eller den person, som hans ställe företräder, är
vid förrättnings tillfället närvarande, undertecknadt utdrag af Husförhörsboken till nödig
upplysning vid Mantals- och Skattskrifningen företes, hvilket äfven gäller, då någon
från annan Församling till Mantals- och Skattskrifning sig anmäler.
Förslag till Bevillnings-Siadga.
31
2:o. Skönskrifvare skall om de personer, som af honom böra antecknas, der
jemte
söka alla nödiga upplysningar, för hvilkas säkrare och skyndsammare meddelande
Sladsfiscaler i Städerne, Länsmän, Fjerdingsman och Sexman eller Rotemästare, de
tvänne sistnämnde vid lika ansvar, som i 43 §. angående uteblifvande från Mantalsoch
Skattskrifningen stadgadt är, skola vid förrättningen vara tillstädes.
§• 46.
l:o. Hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras, der han bosatt
är, till nästa fardag Ilyltar, eller största delen af året sig uppehåller, med de undan
lag,
som nedan i denna §. stadgas. Tvistas om skattskrifnings-ort, förblifve den skattskyldige
under tiden mantalsskrifven der, hvarest han föregående året varit i mantal
uppförd.
2:o. Embets- och Tjenstemän skattskrifvas och taxeras för sina egne personer
och löner, der de hafva tjenst.
3:o. Rätter Borgare skall för sin person mantals- och skattskrifvas i den Stad,
der han är Borgare, och jemväl der taxeras till Bevillning för den borgerliga näring,
han der idkar; men för näring och rörelse, som af honom å annan ort drifves, skall
Bevillning derstädes påföras och utgöras; och föra följaktligen Coopvaerdie-Skeppare,
Sjö-Capitainer och Befälhafvare å Ångfartyg för den inkomst, de, i denna egenskap,
åtnjuta, taxeras endast uti den Stad .eller å den ort, dit fartyget hörer.
4:o. Hvar och en, som utan burskap författningsenligt idkar handel eller annan
näring, uppföres likaledes i mantal och erlägger skatt för sin person i den ort, der han
eger sitt hemvist eller är bosatt, samt taxeras för handtering och rörelse, der han densamma
idkar.
5:o. Gårdfarihandlande mantalsskrifves och taxeras, både för sin person och
gårdfarihandels röyelsen, der han är boende.
6:o. Då fråga uppstår om den ort, der någon skall skattskrifvas, pröfvas den
af Konungens Befallningshafvande, med besvärs-hänvisning till ort och ställe som vederbör.
§. 47.
/
Alla uppgifter, skriftliga eller muntliga, skola i Mantalslängden noga intagas, de
skriftliga numereras och numren anmärkas i Mantalslängden, hvilken de bifogas.
§• 48.
r
Den
sålunda upprättade Mantalslängden skall, minst tre veckor före TaxeringsCommittéens
sammanträde, Skattskrifvaren aflemna till vederbörande Pastors-embete,
som nästpåföljande Söndag utlyser allmän sockenstämma till dess granskning och i
samma pålysning tillkännagifver det ställe, hvarest den, före sockenstämman, blilver för
socknemännen till genomseende alt tillgå. Vid sockenstämman företes, eller, om så
begäres, uppläses Mantalslängden, hvarefter och sedan genom vederbörande Pastors
och tvenne socknemäns underskrifter, utan eller med anmärkningar, hvilka å särskild
förteckning upptagas, dess enlighet med verkliga förhållandet blifvit styrkt, densamma
af Pastor till Taxerings-Committéen för ytterligare granskning öfverlemnas.
32
Förslag till Bevillnings-Stadga.
Om Taxerings-Coinmitté på landet.
§• 49.
Häradsskrifvare!! åligger alt författa och till Konungens Befallningshafvande, under
loppet af Januari månad, insända förslag till terminer för Taxerings-Committéernes
inom Fögderiet sammanträden, hvilka så bestämmas, att Häradsskrifvaren dervid kan
vara tillstädes och att förrättningarne inom medlet af Juni månad må kunna fullbordas.
§. 50.
l:o. Konungens Befallningshafvande bestämmer, så fort sig göra låter, terminerne
för Taxerings-Committéernes sammanträden, så att de, inom förr nämnde tid,
må vara slutade. De Kungörelser härom, som öfver hela Länet böra utfärdas och uppläsas,
skola innehålla bestämda föreskrifter, så väl i afseende på de uppgifter tili Taxerings-Committéen,
hvilka det åligger den skattskyldige att aflemna, som ock hvad af
Committéen sjelf iakttagas bör.
2:o. Då denna Bevillnings-stadga första gången skall lända till efterrättelse,
bör af Konungens Befallningshafvande i Kungörelsen tillkännagifvas, alt den minimitarif
för hemmansvärdet i hvarje Län, Rikets Ständer år 1823 fastställde, nu å nyo
stadfästad och vid Bevillnings-stadgan fogad, skall lända till efterrättelse och i intet fall
får understigas.
§• 51.
Å nästa Söndag derefter skola allmänna sockenstämmor utlysas, till val af ledamöter
uti Taxerings-Committéen.
§• 52.
l:o. Till Ledamot deruti är Pastor alltid sjelfskrifven, och väijes dessutom, å
utlyst sockenstämma, bland besutne personer inom Pastoratet, högst Tolf ledamöter,
nemligen Sex af Ridderskapet och Adeln eller Ståndspersoner samt Sex af Bonde-Ståndet;
dock kan Taxerings-Committé, om så åstundas, bestå af ett mindre antal Ledamöter,
likväl, Pastor oberäknad, ej under Åtta, hvaraf Fyra af Ridderskapet och Adeln
eller Ståndspersoner, samt Fyra Bönder, med det undantag, som 57 §. omförmäler.
2:o. Skulle Pastor af ålder, sjuklighet, eller annat laga förfall, vara hindrad
att i Taxerings-Committéen deltaga, skall han utse någon bland Församlingens Presterskap,
som han finnér mest tjenlig att sitt ställe företräda, dock emot dem emellan öfverenskommen
ersättning för resekostnaden.
§. 53.
Finnas ej i ett Pastorat besutne män af Adel, Ståndspersoner och Bönder, till
det antal och förhållande, som erfordras, må bristen ersättas med personer, som äro
eller
Förslag till Bevillnings-Stadga.
33
eller varit i Kongl. Maj.ts och Kronans tjenst, eller, i saknad deraf, med personer inom
den class, hvarå tillgång är.
§• 54.
Vilja flere Pastorat förena sig om en Taxerings-Committé, vare sådant tillåtet *
dock bör tidig underrättelse härom meddelas Häradsskrifvaren, och må en sådan Committé,
vederbörande Pastorer oberäknade, ej bestå af flere än Sexton och ej mindre än
Tolf Ledamöter. Endast i det fall, som här upptages, må Taxerings-Committé kunna
utom Pastoratet sammanträda.
§. 55.
Skulle Församlingen utan omröstning ej kunna förena sig om Ledamöter, an
ställes
af de närvarande ordentligt val, hvarvid rösterne beräknas efter samma grund,
som vid sockenstämma i allmänhet är föreskrifven, och jordegaren sjelf röstar, om han
ej genom serskild öfverenskommelse sin rätt till åboen upplåtit.
§. 56.
Hvarje Taxerings-Committé välje inom sig Ordförande. I händelse af skiljaktighet,
anställes omröstning, och emellan dem, som erhållit lika röstetal, lottning. Är
Landshöfding närvarande, vare han sjelfskrifven Ordförande, med rätt att i öfverläggningarne,
ej i besluten, deltaga.
§• 57.
Utan laga förfall samt anmälan derom, må den, som till ledamot i TaxeringsCommiltéen
blifvit vald, detta förtroende sig icke afsäga eller från Committéen uteblifva.
Sker det likväl, vare den uteblifvande förfallen till ett vite af Tre Riksdaler 16
sk. B:co till Socknens fattige, och tillkalle Committéen genast annan Ledamot af samma
dass som den uteblifne, hvilken ersätter den tillkallades resekostnad och tractamente,
detta sednare beräknadt till Två Il:dr B:co om dagen. Taxerings-Committéen fortfare
likväl med sina göromål, så vida, Ordföranden inberäknad, Sju ledamöter äro tillstädes.
§. 58.
l:o. Häradsskrifvaren skall, om han ej är lagligen hindrad, i Taxerings-Comittéen
vara tillstädes, men i händelse af laga förfall, som hos Konungens Befallningshafvande
tidigt anmälas bör, eger Konungens Befallningshafvande, efter Häradsskrifvarens
förslag, en skicklig man i jians ställe förordna. Underlåter Häradsskrifvaren att i rätter
tid förfall anmäla, eller uteblifver han, utan laga förfall, längre än två timmar utöfver
den lid, som till förrättningen utsatt är, vare förfallen till Tjugu Riksdalers Banco
böter, hvilka skola tillfalla de fattige inom Taxerings-districtet, och, då detta utgöres
af flere socknar, dem emellan lika fördelas, egande Committéens Ledamöter i sådan
händelse att åtskiljas.
Bil. till Bev.-litsle. Bet. år 1884, Ä:o 4. 5
34
Förslag till Bevillnings-Sladga.
2:o. Kronofogden skall äfven vara tillstädes, vid enahanda bot för förfallolöst
uteblifvande, sorn ofvan stadgad är.
§. 59.
l:o. Kronofogden, som tillhandagå!' med nödiga upplysningar, före, under tjenstemanna-ansvar,
protocollet samt Häradsskrifvare!! Längderne öfver hvad TaxeringsCommittéens
befattning tillhörer, utan anspråk på något arfvode.
2:o. Så väl Häradsskrifvare!), som Kronofogden åligger, vid påföljd, som för
andre fel i tjensten, att, när antingen vid värdering af hemman och lägenheter, eller
annars, Kronans rätt varder förnärmad, sådant i protocollet anmärka; skolande Taxerings-Committée.
n vara förbunden, att de gjorda anmärkningarne granska och utlåtande
deröfver i protocollet meddela.
§. 60.
Taxerings-Committé må icke sammanträda utom Taxerings-districtet.
§. 61.
Taxerings-Committé må hålla sine sammanträden inom slutna dörrar, dock så,
att skattskyldig lemnäs företräde, då han vill något särskilt andraga. Taxerings-ledamot
afträde, då han sjelf skall taxeras.
§• 62,
Till Taxerings-Committéen behöfver ej husbonde afgifva förteckning å de personer,
för hvilkas Bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovilkorlig! åligger att anmäla
och, på sätt om Mantals- och Skattskrifning stadgadt är, uppgifva sitt embete och tjenst,
den lön och inkomst, han deraf njuter, den rörelse och näring, han idkar, jemte de
skepp och farkoster af Fem svåra lästers drägtighet och derutöfver, samt de fastigheter
och lägenheter, han under egande- eller nyttjande-rätt innehafver, äfvensom å desse
sistnämnde det värde, hvartill han anser dem böra uppskattas.
§. 63.
Den, som på en ort idkat näring eller rörelse, men under löpande året flyttat
den till annor ort, vare pligtig att från Taxerings-Committéen i förstnämnde ort förete
bevis, huru han der det förlidna året varit taxerad.
§• 64.
l:o. Den, som, efter hvad förut stadgadt är, bör skriftlig uppgift till TaxeringsCommittéen
aflemna, men förfallolöst uteblifver och ej sjelf eller genom Ombud denna
skyldighet fullgör, bote Två Riksdaler Banco till socknens fattige; skolande TaxeringsCommittéen,
utan hinder af uteblifvande eller försummad uppgift efter egande kännedom,
den skattskyldiges Bevillning föreslå.
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
35
2:0. Egare af fartyg, i Stad eller på landet, hvilken icke kan i bevis leda, att
han för hvarje år hos vederbörande Committé uppgifvit sig till Bevillnings erläggande
för egande fartyg eller andel deruti, med uppgift å lästetal, bote för slik försummelse
tredubbla beloppet af den derigenom försnillade Bevillningen, och tillfälle ena hälften
af böterne angifvaren, samt den andra socknens fattige; hvarförutan Bevillningsafgiften
skall erläggas. Om detta stadgande skall erinran införas i Konungens Befallningshafvandes
allmänna Kungörelse, angående Mantals- och Skattskrifning.
3:o. Med böternas uttagande förhålles, på sätt om böter för försummelse vid
Mantals- och Skattskrifning redan stadgadt är.
§. 65.
Taxeringsmännen ega att, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva något sammanhang
med publike Verks befattning, ovägerligen af desse undfå de upplysningar,
som kunna erfordras. Skulle, efter inhemtandet deraf, någon anledning vara till tvifvelsmål
om riktigheten, antingen af sjelfva uppgiften eller af de gjorda afdragen, ege
Taxeringsmännen alt specifika uppgifter i begge delarne den skattskyldige affordra.
§. 66.
I enlighet med de sålunda inhemtade upplysningar och utrönte förhållanden,
skall Taxerings-Committéen, efter aflagd ed, på sätt 122 §. föreskrifver, stadga de
grunder, efter hvilka hvarje skattskyldig hör taxeras, och i följd deraf pröfva uppgifterne,
samt, efter egande kännedom, på ära och samvete, dess beslut meddela, och
ändtligen, med afseende å de här gifna föreskrifter, egendomars och lägenheters värden
föreslå.
§. 67.
Ehuru egare af en fastighet, på sätt 62 §. föreskrifver, uppgifvit det värde,
hvartill han förmenar den böra anses, vare Committéen likväl både berättigad och skyldig,
att, utan afseende på uppgiften, efter förefallande skäl och nu stadgade grunder,
bestämma det värde, hvarefter Bevillning bör utgå; dock hör anledningen till denna
förändring i protocollel antecknas.
|§. 68.
Af de handlingar och upplysningar, Committéen samlat och den locala kännedom
Committéen hör ega, åligge den att utröna egendomarnes beskaffenhet, till utrymme,
jordmån, åbyggnad, belägenhet, afsättningstillfälle, förmåner och onera, för att,
på grund af en sålunda verkställd undersökning om förhållandet, kunna tillvägabringa
en rättvis taxering, hvarvid äfven bör afses, huruvida den ifrågavarande egendomen
genom eldsvåda, vattuflöde eller andra olyckshändelser blifvit försämrad.
§. 69.
Öfverlåtes Frälseränta till jordegaren, kommer hemmanets uppskattningsvärde
att ökas i förhållande till den förut erlagda räntan.
36
Förslag till Bevillnings-Sladga.
§■ 70.
Vid taxering af skaltlagda Mjölqvarnar, så i Städerna, sorn på landet, bör deras
värde utrönas i förhållande lill den afkomst, de gifva sina egare, med fästadt afseende
å Qvarnarnes belägenhet i mer eller mindre sädesrika orter, vid större eller
mindre betydliga Städer samt Qvarnstenarnes antal och gång, antingen för bela året
eller större eller mindre del deraf; kunnande inga andra Qvarnar under egendomsvärdet
innefattas, än de, som under gårdens skattläggning äro uttryckligen inbegripne eller
i sednare tider såsom husbehofs-inrättningar tillkomne.
§. 71.
Åbyggnader å landet, som blifvit eller blifva brandförsäkrade, böra icke särskildt
efter brandförsäkrings-summans belopp till Bevillning anses; hvaremot de hus,
hvilka på lust-ställen eller andre, dermed jemjärlige, mindre lägenheter blifvit uppförde
och deraf utgöra egentliga värdet, skola, om de äro brandförsäkrade, uppskattas
minst till det värde, hvartill de blifvit uti allmänna inhemska Brandstods-Bo/ag
till försäkring antagna.
§• 72.
Vid den uppskattning af fastigheter, som, efter nu stadgade grunder, först anställes,
åligger det Taxerings-Committéerne, att lika noggrannt som allvarligt utreda och
i protocollet anteckna de orsaker, hvilka kunnat åstadkomma förändring i fastighetsvärdet,
och med omsorg tillse, att alltid värdet må så bestämmas, att alia medborgare
i samhället, i förhållande till deras egendom, lika beskattas.
§. 73.
l:o. Vid Bruks- och Bergverks värdering bestämmes först och serskildt värdet
å alla derunder lydande Hemman, Qvarnar, Sågar, Fiskerier och andra lägenheter, som
till landtegendom räknas.
2:o. För Bruk, anlagde före den 1 November 1847, och hvilka icke, på sätt
och i den ordning, Kongl. Förordningen af den 27 April 1846, angående Slångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen, medgifver, öfvergått till oinskränkt smides-rätt,
skall derefter till serskild värdering upptagas beloppet af så väl den för hvarje Bruk
tillåtna tillverkning, beräknad efter Brukets privilegierade smide, som äfven vid de
Bruk, der recognitions-smide är tillåtet, den tillverkning, sorn i följd af sådan tillåtelse
för det föregående året, utöfver det privilegierade smidet, blifvit å våg levererad. För
de Bruk åter, vid hvilka, på grund af l:a och 2:a §§. af nyssberörde Kongl. Förordning,
obegränsad smidesrätt kommer alt begagnas, uppskattas värdet af nästförutgångna
smides-årets tillverknings-belopp, hvilket Taxerings-Committéerne bestämma enligt Kongl.
Kungörelsen af den 27 April 1846, angående Hammarskattens utgörande, med iakttagande
dervid serskildt af afdrag för rest-smide, der sådant eger rum. Vid sådan värdering
af tillverkningen, för hvilken hvarje orts hammarskatls-jernpris skall tjena Committéerne
till grund, bör, för att utröna egarens verkliga behållning, afdragas tillverkningskostnadens
belopp, beroende icke allenast på det högre eller lägre pris, som alla
rudimaterier af Malm, Tackjern och Kol kunna anses ega, antingen de äro köpte eller
Förslag till Bevillnings-Stadga.
37
erhållits från Bruksegarens egna Grufvor, Masugn eller Hemmansskogar, helst, så väl
hvad egna skogstillgångar som recognitionsskogar beträffar, de förra jemte Hemmanen,
och de sednare serskildt, äro lill Bevillnings-afgifl uppskattade, utan äfven af Brukens
onera, längre eller kortare transporter och alla öfriga oundvikliga omkostnader. Sedan
tillverkningskostnaden sålunda uträknad blifvit, afdrages den frän värdet af det privilegierade
samt recognitions-smidet eller af det föregångna årets tillverknings-belopp, då
återstoden antages såsom sjelfva Verkets behållna inkomst, hvilken uträknas till capital
efter Fem procent. Af den capital-summa, som för hvarje Bruk härigenom uppkommer,
skall erläggas lika afgift för hvarje Tusende, som för Landtegendom stadgadt är.
Likväl, och på del Slaten på ena sidan må vara försäkrad om en viss minimi-bevillning,
lika sä väl af Bruk som Landtegendom, samt Bruksegare å andra sidan icke må
taxeras öfver hvad billighet fordrar, stadgas härmed, alt i intet fall mindre än en tolftedel
eller mera än en tredjedel må anses såsom egarens behållna vinst af hvarje
Skeppund så väl frälse- och hammarskatts-smide, som äfven för året vågfördt recognitions-smide,
efter hammarskalts-jernpriset; åliggande det Committerade ovilkorligen,
att, i enlighet med de uppgifne värderingsgrunder, emellan sistnämnde tvänne grader
bestämma egarens behållna vinst af hvarje Skeppund smide, med rättighet, atti de fall,
der det privilegierade smidet anses gifva större behållning än recognitions-smidet, till
afgift värdera hvart för sig, dock med förbehåll, att det stadgade minimi-värdet icke
vid något fall får understigas. Vinsten uträknas alltid, på sätt förut är sagdt, till capital
efter Fem procent, och af detta capital erlägges lika Bevillning, som af Landtegendomars
värdesumma.
§. 74.
Vid de Bruk, der smidet till manufaclur förädlas, värderas den del af slångjernstillverkningen,
som ej undergår förädling, på sätt nästföregående §. stadgar. Efter
samma grund uppskattas äfven det stång- eller ämnes-jern, som till manufactur förädlas,
dock så, att för hvarje Skeppund deraf, egarens behållna vinst af sammanlagda
stångjerns-tillverkningen och manufactur-förädlingen anses från högst hälften till minst
en sjettedel af brukets slångjernspris, hvilken behållning på lika sätt, som för stångjernssmide
är stadgadt, efter Fem procent beräknas till capital, för hvilket Bevillning,
på sätt förut bestämdt är, erlägges. Der åter Manufacturverk äro anlagde, med rättighet
till förädling af köpt ämnesjern, eller utan eget stångjernssmide, värderas förädlingsrätten
till Manufactur sålunda, att egarens behållna vinst af hvarje Skeppund smide
anses från högst en fjerdedel till minst en tolftedel af hammarskatts-prisel uti den landsort,
der Bruket är beläget. I begge dessa händelser iakttages, alt egarens vinst alltid
beräknas utan afseende pä den serskildt till Bevillning uppskattade landtegendom, som
med Bruket är förenad.
§• 75.
Innehafvare af Bruk eller Manufactur-verk böra till Taxerings-Committé uppgifva
det qvantum jern, som lill Manufactur förädlas.
§. 76.
Hvad angår Alunbruk, Ankarsmiden, Bergsmanshamrar, Bleck- och Plåthamrar,
Valsverk, Beckbruk, Masugnar, med andra redan i 2:dra Art. uppräknade Verk, Fa
-
38
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
briker, Manufaclurier, och med elem jemförliga inrättningar, Sågverk, samt Valk-,
Stamp-, Olje- och andra än Mjölqvarnar, så skola de, då Bevillning såsom för faslighet
för dem eger rum, med tillämpning af grunder, som för värdering af Hemman,
Bruk och Bergverk äro föreskri (ne, uppskattas efter den afkomst, de kunna och böra
gifva åt sina egare; skolande Bevillningsafgiften alltid påföras Verket och utgå i den
ort, der det är beläget, ehvad en eller flera deruti hafva del. Dock skola sådane Masugnar,
hvilkas tillverkning bevisligen förädlas af egaren vid jemväl honom tillhörigt
Stångjernsbruk, taxeras gemensamt med Bruket på det ställe, der detsamma är beläget.
Alla andra Masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och til! värde beskattas, der de
äro belägne.
§. 77.
Vid dessa Verks värdering länder till efterrättelse hvad i 08 §. blifvit stadgadt,
med iakttagande, att sådane inrättningar, som ingen del af året blifvit begagnade, endast
till värdet af hus och byggnader uppskattas; hvaremot alla öfriga äfven för sina
privilegier, förlag, rörelsefond och den i jemförelse dermed calculerade afkastning, skola
afses, så alt de Verk, hvilkas åbyggnader ega ett ringa värde, likväl för den rörelse,
som drifves, och den inkomst, som deraf bernias, varda taxerade, emedan här, likasom
vid handel och annan rörelse, det är årliga afkomsten, som bör uppskattas.
§• 78.
Skulle, efter föregången "noga granskning af Manlalslängderne samt de, så väl
vid Mantalsskrifningen, som vid längdens uppläsande eller företeende å sockenstämma,
gjorda anmärkningar derå, anledning förekomma, att någon, utan laga skäl, blifvit från
skatt utesluten, böra utskylderne honom ovilkorligen påföras. Har åter, af hvad orsak
som helst, en person blifvit skattskrifves hvilken, oförmögen att draga de ålagde
utskylderne, för sin nödställda och utblottade belägenhet hade bordt frikallas, ege då
Taxerings-Committéen att rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl, som dertill föranleda
i protocollet intages.
§• 79.
All taxering skall verkställas i öfverensstämmelse med uppgifterne lill mantalsskrifningen.
En hvar taxeras således, enligt Mantalsskrifningen, för sin person, der
han embete, tjenst eller hulvudnäring idkar; för egendom och lägenhet, der den är
belägen, samt för rörelsen, der den med laglig rätt eller enligt privilegier drifves; tjenstehjon
alltid vid den egendom, der de äro skattskrifne och tjena.
(
§. 80.
l:o. Allt hvad, enligt denna Bevillnings-Stadga, är bestämdt utfördt för person
eller egendom och således ej beror på Taxeringsmännens pröfning, utan blott på debitering
ankommer, skall Häradsskrifvaren, vid det i Uppbördsförfatlningarne för honom
stadgade ansvar, i Taxerings-längden utföra; kunnande likväl Taxerings-Committéen anmärka
missräkningar och rättelse meddela.
2:o. Kronofogden åligger att tillse, det hvarje skattskyldig, enligt Taxeringsmännens
beslut, behörigen debiteras.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
39
§• 81.
Uppsta emellan Taxeringsman olika meningar, så att omröstning blifver nödig,
hvilken alltid bör vara öppen, anställes den efter ledamöternes antal; skolande, när rösterna
äro lika, den mening gälla, som länder till den skatlskyldiges förmån.
§. 82.
En hvar, som det åstundar, vare berättigad att på stället erhålla underrättelse
om beloppet af den Bevillning, honom blifvit påförd.
§. 83.
Efter fulländade Taxeringar, åligger det Häradsskrifvaren, dels alt genast eller
sist inom tre veckor meddela utdrag öfver alla vidtagne ändringar till hvarje socken,
för hvilken, sedan föregående året, ändring egt rum, för att å predikstolen behörigen
kungöras, dels ock att till Konungens Befallningshafvande uppgifva de värden, som
blifvit hvarje lill bostad afsedt boställe vid de inom Länet föriagde Begementer och
Corpser åsalte; skolande dessa sistnämnde uppgifter derefter af Konungens Befallningshafvande
öfversändas till vederbörande Cheis-Embetcn, att tillställas Regementsskrifvareu
eller Uppbördsmannen vid Regementet, sorn derefter skall påföra hvarje högre och
lägre tjensteman vid Regementet den Bevillning, som, i och för bostället, samt alla andra
löneinkomster, bör erläggas; skolande, för behörig efterrättelse, alla ofvannämnde
tjenstemän vid Regementet alltid aflemna fullständiga uppgifter öfver sina löne-inkomster.
Regementsskrifvaren eller Uppbördsmannen, som bör af löne-inkomsterne innehålla
de deraf utgående Bevillningsmedel, skall utan uppehåll leverera desamma i
Landt-Ränteriet och verificerad räkning deröfver till Lands-Contoret afgifva; men annan
Bevillning, så väl som andra Krono-utskylder, hvilka af militaire Embets- och
Tjenstemän böra utgöras, debiteras och uppbäras af vederbörande Uppbördsman å den
ort, der personen är mantals- och skaltskrifven.
§. 84.
För de af Regerhenternes löntagare, som njuta afkomst af indragne boställen,
kronotionde, hemmansräntor m. m., beräknas lönen, med iakttagande af förvandling efter
markegång, såsom vore densamma till hela sitt belopp contant utgående.
§. 85.
Innan Taxerings-Commitlé åtskiljes, skall den bland sina medlemmar välja och
föreslå en af hvarje Stånd och Glass lill Ledamöter i Pröfnings-Committéen, hvilket val
i protocollet antecknas.
§. 8G.
l:o. De hos Taxerings-Committéen förda Protocoll och Längder, sedan de blifvit
behörigen justerade samt af Ordföranden och tvänne Ledamöter åtecknade, skola,
jemte Mantalslängden och dess bilagor, af Häradsskrifvaren emottagas.
40
Förslag till Bevillnings-Stadga.
2:o. Sednast inom trenne veckor efter det Taxerings-Commiltéerne slutat sina
förrättningar, skola Häradsskrifvarne till Konungens Befallningshafvande insända Committéernes
Protocoll, Handlingar och Längder, vid bot af En R:dr Banco till Pastoratets
fattige för hvarje dag, dermed längre dröjes.
Om Taxerings-Committé i Städcrne.
§. 87.
Dessa taxeringar, hvarvid de för landet gällande föreskrifter skola i tillämpliga
delar iakttagas, förrättas i Stockholm inför Öfver-Ståthållaren eller den, han dertill i
sitt ställe förordnar, och i de öfrige Släderne inför Konungens Befallningshafvande eller
deras ombud, med rättighet för dem att, utan deltagande i omröstningarne, vara
Committéernes Ordförande. Ej må Öfver-Ståthållare eller Konungens Befallningshafvande
till Taxeringsman väljas, ej eller den, som serskildt varder till Ordförande utsedd.
§. 88.
Taxeringsmän för Stockholm skola vara Åtta af Ridderskap och Adel, Åtta af
Presteståndet och Tjugufyra Borgare; af hvilka sistnämnde Sex skola höra till Grosshandels-,
Sex till Minuthandels-, Fyra till Fabriks- och Åtta till Handtverks-Classerne,
samt Tio Ståndspersoner eller Embets- och Tjenstemän, hvaraf Två från de förvaltande
Verken, tillsammans Femtio personer, hvilka kunna arbeta på fördelningar, som
hvardera inom sig ega utse en af deras Ledamöter att å de bland dessa afdelningar,
der Öfver-Ståthållaren eller den, han i sitt ställe till Ordförande i Taxerings-Committéen
förordnat, icke är närvarande, föra ordet; börande likväl det belopp, som hvarje
skattskyldig blifvit i Afdelningen påfördt, i Committéens pleno pröfvas och bestämmas.
§. 89.
l:o. 1 Götheborg och första Classens Städer utgöres Taxerings-Committé af
Fyra personer bland Ridderskap och Adel, Fyra af Preste-Ståndet, Fem Ståndspersoner
eller Embets- och Tjenstemän, samt Tolf Borgare, hvaraf ett jemförligt antal ur hvarje
Class.
2:o. 1 andra och tredje Classens Städer skall Taxerings-Committé beslå af Tre
Ledamöter af Ridderskap och Adel, Tre af Preste-Ståndet, Fyra Ståndspersoner eller
Embets- och Tjenstemän, samt Nio Borgare af de serskilda inom Släderne varande
Classer; men i Upsala och Lund, der Academier äro, af Två Ledamöter bland Ridderskap
och Adel, Två af Preste-Ståndet, Tvä af Academi-Staten, Tre Ståndspersoner
eller Embets- och Tjenstemän, och Åtta Borgare.
3:o. I alla öfriga Städer skall antalet af Taxeringsmän vara Två af Ridderskap
och Adel, Två af Preste-Ståndet, Tre Ståndspersoner eller Embets- och Tjenstemän och
Sex Borgare, med iakttagande, i anseende till desse sistnämnde, att, såvida Classer inom
Staden finnas, ett efter styrkan af hvarje Class afpassadt antal utur en hvar väljes.
4:o. I Fahlun och Sala skola Taxeringsmännen utgöra lika antal, som för andra
och tredje Glassens Städer stadgadt är, hvarvid de Borgerlige Ledamöterne utgöras
-
Förslag tilt Bevillnings-Stadga.
41
göras till hälften af Borgare och Bergsmän; dock så, att i Fahlun det ena året Fem
Borgare och Fyra Bergsmän, och det andra Fern Bergsmän och Fyra Borgare blifva Stadens
Taxeringsmän.
§. 90.
Till Taxeringsman må icke, såsom Ståndsperson eller Embets- och Tjensteman,
väljas någon, som tillhör Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet, ej heller såsom
Borgare annan än den, som idkar verklig borgerlig rörelse.
§• 91.
I de Städer, der gymnasium finnes, skall ibland Preste-Ståndet en Lector väljas
till Taxeringsman.
§• '92.
Academiska Taxeringar förrättas under Bectors Ordförande af Två Ledamöter
af Ridderskap och Adel, Två af Preste-Ståndet, Två Borgare och Tre Ståndspersoner
eller Embets- och Tjenstemän, samt Åtta af Academi-Staten, helst sådane, som ega fastighet
i Staden; och skola Taxeringslängderne för Academien aflemnas till Rector, för
att Pröfnings-Commiltéen vidare tillställas.
§. 93.
De tvenne Ledamöter af Academi-Staterne i Upsala och Lund, som väljas alt
deltaga i dessa Städers Taxerings-Commiltéer, och de tvänne Borgare, hvilka i samma
Städer utses att deltaga i Academiska taxeringarne, böra såsom Ledamöter öfvervara
båda dessa taxeringar, för att på båda dessa ställen kunna meddela nödiga
upplysningar.
§• 94.
För Städerne gäller att, då fullt antal Taxeringsmän af någon Class saknas,
bristen må ifrån annan ersättas, hvarvid iakttages, att, om bristen uppkommer inom
Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet, den. ersättes genom Ståndspersoners inväljande.
§. 95.
Vid samma tillfälle, som Ledamöter utses'lill Städernes Taxerings-Committéer,
skola Suppleanter utväljas till minst en tredjedel af hvarje TaxeringsmannaClass.
§. 96.
1 Städerne ombytas årligen Taxeringsmännen, på det sätt, att en tredjedel hvarje
år utgår, der sådant med antalet öfverensstämmer, men eljest hälften, under iaktBil.
lill Bev.-Vtsk. Bet. år i8Si, N:o i. 6
42
Förslag till Bevillnings-Stadga.
tagande deraf, att i Fahlun och Sala Borgare och Bergsmän nied hvarannan alternera;
de väljande likväl obetaget att äler inkalla de afgående; hvarvid dock det afgående
antalet skall vara i förhållande till personalen inom hvarje Clåss, samt dp Taxeringsman
skola afgå, åt hvilka en sådan befattning längsta tiden varit uppdragen. De, hvilka
erhållit Heste rösterne, skola, genom Magistratens försorg, sä tidigt derom underrättas,
att, i händelse några afsägelser inträffa, Suppleanterne må kunna tillkallas.
§• 97.
Ofver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande skola, på anmälan af
Handels-Collegium i Stockholm samt Magistralerne i de öfrige Städerne, att skaltskrifningarne
jemte allt öfrigt, som bör tjena till grund för Taxerings-Committéernes åtgärd,
äro verkställde, i vederbörlig ordning bestämma tiden för deras sammanträden.
§• 98.
Ledamöter dertill Väljas på allmän Rådstuga, så väl af Borgerskapet, som öfrige
inom Staden skattskrifne innevånare af de Stånd och Classer, som, enligt hvad förut
stadgadt är, ega i taxeringen deltaga, och hvilka, der så tillgång är, höra i Staden
ega hus och tomt.
§. 99.
Detta val förrättas antingen på det sätt, att de väljande, genom allmän omröstning,
utse samtlige taxeringsmännen, eller att de valberättigade inom hvarje Class utse
det antal af Ledamöter, som af densamma hör utgöras; kunnande äfven denna rättighet
uppdragas åt Electorer, som antingen af de väljande gemensamt eller af hvarje
Class serskildt utses; dock skall, i detta sistnämnda fall, Electorernes antal inom hvarje
Class utgöras i förhållande lill antalet af dess taxeringsman.
§. 100.
Kunna ej de väljande sig om valsättet förena, varde denna fråga genom allmän
omröstning afgjord, hvarvid, likasom vid val af Electorer, rösterne efter antalet af de
närvarande beräknas; hvilket röstningssätt äfven vid alla tillfällen inom Taxerings-Committéen
skall ega rum. Då personer skola utnämnas, varde, då rösterne för flere lika
utfalla, en utlottad; och höra dessa omröstningar alltid verkställas med slutna sedlar.
§. 101.
I Stockholm väljer Borgerskapet Taxeringsman efter vanligheten. Öfver-Slåthållaren
anmodar Riddarhus-Directionen och Stockholms Stads Consistorium att, hvar
på sitt ställe, kalla de inom Staden boende, Ledamöter af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet, att å viss dag sammanträda och Taxeringsmannaval förrätta; skolande
af dessa valförrättningar tidig del lemnäs Öfver-Ståthållaren, för att vid Taxerings-Committéens
första sammanträde, då de utsedde Ledamöterne böra ovilkorligen tillstädes—
komma, kunna Committéen meddelas.
Förslag till Bevillnings-Sladga.
43
§. 102.
Den, som blifvit till Ledamot i Taxerings-Committé vald, må icke detta uppdrag
sig afsäga, utan laga förfall, som pröfvas af den Aticloritet, inför hvilken valet
förrättas. Taxeringsman, som, på grund af sådant förfall, från Taxerings-förrättning
uleblifver, vare pligtig att derom i så god tid hos Gommittéen göra anmälan, att Sup
Eleant
må kunna i stället tillkallas. Uteblir Taxeringsman utan att laga förfall anmäla,
öte för hvarje gång Tre Riksdaler 16 sk. Banco till Stadens fattige; och vare Taxerings-Committéen
likväl oförhindrad att påbörja och fortsätta sina göromål, så vida,
oberäknadt Ordföranden, minst hälften af Ledamöterne äro tillstädes.
§. 103.
Öfver-Slåthållaren och Landshöfdingarne åligger, dels att till protocollsförande
antaga den, de dertill anse skicklig, dels ock att för hvarje Taxerings-Committé förordna
en eller flere lämplige personer, att Kronans rätt dervid iakttaga och bevaka;
kommande arfvodet för dem att af allmänna medel utgå, efter hvad i 121 §. stadgas.
Taxeringslängden inom hvarje Stad föres af den person, som det antingen tillhörer,
eller Magistraten dertill utser.
§. 104.
De för Städernes taxering nödiga upplysningar böra i synnerhet hemtas af föregångna
skattskrifningar samt de uppgifter, som hvarje skallskyldig åligga; blifvande
i detta afseende, och så vidt det kan tillämpas, hvad för Landet är stadgadt, äfven för
Städerne gällande; dervid iakttages, nit, i likhet med hvad uti 62 §. för husbonde
är stadgadt, det afven åligger Handtverkare, som, utan mästerskaps eller burskaps
förvärfvande, erhållit tillstånd att såsom försörjningsrnedel åstadkomma handtverkeriarbeten,
att lill Tåxerings-Commiltéen i den stad, der delta, tillstånd vunnits, uppgifva
sin handtering och den inkomst, han deraf njuter.
Till följd häraf böra Konungens Befallningshafvande på enahanda sätt, som
angående taxering på landel är föreskrifvet, genom allmänna kungörelser underrätta de
skattskyldige, hvad dem, i afseende på uppgifter, så vid skattskrifning som vid taxering,
åligger iakttaga; kommande, på enahanda grund, den för underlåten eller oriktig
uppgift å landet stadgade bot och påföljd äfven för Städerne att gälla; och skola böterne
på lika sätt fastställas, uttagas och användas.
§. 105.
På taxeringsmännen aliena beror pröfningen af de skattskyldiges uppgifter, hvilka
skola med strängaste rättvisa granskas. Alla nödiga upplysningar skola för detta
ändamål noggrannt sökas, utskeppningen, importen, skeppsfarten, alstämplingen, handelsrörelsen
m. m. tagas i betraktande, äfvensom, jemte allt delta, en synbart yppigare
lefnadskostnad, vid bedömandet af inkomsternes belopp, skall tjena taxeringsmännen
till vägledning.
44
Förslag lill Bevillnings-Sladga.
§. 106.
I de Städer, der Hof-Rätter, Collegier, Publike Verk, Academier och Gymnasier
finnas, skola, till upplysning för Taxerings Committéerne, från sådane Publike Verk,
förteckningar öfver Embets- och Tjensteniäns lönevilkor lill Öfver-Stålhållaren och Konungens
Befallningshafvande tidigt insändas; kommande desse Verk att för förteckningarnes
både riktighet och tidiga meddelande ansvara.
§. 107.
Taxeriugs-Committé bör vid bestämmandet af den synbara förmögenhet, som
uppkommer af handel, rörelse, näring och handtering, söka all möjlig upplysning om
hvarje skattskyldigs belägenhet och inkomst, för att, jemlikt ailagd ed, på sätt i 122
§. föreskrifves, utan väld, mannamon eller ensidig afsigt, samvelsgrannt påföra hvarje
skattskyldig hvad, efter de i denna Stadga antagne grunder, af honom bör erläggas;
hvarvid den allmänna föreskrift gäller, att afdrag för skuld eller ränta derå icke inå
ega rum.
§. 108.
l:o. Hus, åbyggnader och tomter i Städerne samt hus å lägenheter och lustställen
på Städernas grund skola uppskattas i förhållande till deras beskaffenhet, läge,
förmåner och onera, hvarvid de hyresbelopp, som egendomar möjligtvis lemna i afkastning,
må tjena Taxeringsmännen till ledning och jemförelse; skolande, i afseende på
brandförsäkrade byggnader, minimum af värdet biifva det, hvartill hus eller ^byggnad
blifvit uti allmänna inhemska Brandstods-Bolag till försäkring antagne, utan att likväl
Committéen deraf hindras att, med anledning af verkliga skäl och tillkomna förbättringar,
höja egendomens eller husets värde öfver försäkringssumman.
2:o. Enär, vid stadgande af husets värde i allmänna Brandstods-Bolag, tomten
ej blifvit beräknad, bör, vid Bevillnings-Taxering, värdet deraf serskildt tilläggas det
brandförsäkrade husets; hvilket förhållande äfven iakttages i afseende på den jord, som
i vissa Städer är med tomterne förenad; hvaremot, då i Stockholms Stads Brandförsäkrings-inrättning
tomt och åbyggnad fått ett sammanlagdt värde, någon serskild uppskattning
af den förra för Bevillningen ej erfordras. Om eldsvåda inträffar, afräknas
vid taxeringen den del af huset, som är uppbränd, och, i fall bela huset brunnit, uppskattas
endast tomtens värde, ända tilldess huset åter blifvit uppbyggdt. För verkställigheten
häraf åligger det ej mindre allmänna Brandstods- och Brandförsäkrings-lnrättningars
Directioner, än, i afseende å Stockholms Stads Brandförsäkring, Ofver-Ståthållaren,
att låta upprätta och infordra förteckningar, så vidt förstnämnde Verk angår,
Länsvis författade öfver de, under loppet af hvarje år, antingen beviljade nya Brandförsäkringar,
eller, i de förut varande, gjorda förändringar, jemte de å husen antagne
värden; skolande dessa förteckningar, inom Januari månads utgång hvarje år, af vederbörande
'Directioner öfversändas till Öfver-Stålhållaren och Konungens Befallningshafvande
i Länen, för att i rätter tid kunna Taxerings-Commitléerne tillställas.
§. 109.
Den till Städerna hörande jord, med derå varande byggnader, värderas efter
enahanda grund, som för landtegendomar är stadgad, med afseende likväl å den större
afkastning, som stadsjord vanligen gifver.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
45
§. 110.
Efter slutad taxering, åligge Taxerings-Committéen alt, jemte en ur hvardera af
dc tre öfriga Classerna, föreslå Fyra Borgare till Ledamöter i Pröfnings-Committéen,
hvilket i Protocollet antecknas.
§. lil.
Sednast inom tre veckor, efter det Taxerings-Commitléerne i Städerne slutat sina
förrättningar, skola Protocoll, Handlingar och Längder af de personer, som, enligt 103
§., blifvit förordnade att dem föra, vid bot af En R:dr B:co till Stadens fattigförsörjning,
för hvarje dag dermed längre dröjes, ingifvas till Magistraten, hvilken, vid enahanda
bot, åligger, att samma handlingar till Konungens Befallningshafvande inom åtta
dagar derefter insända.
Om en allmän Pröfnings-Committé i hvarje Län.
§. 112.
För att granska taxeringarne å näring, rörelse och löne-inkomst och att bestämma
egendomars värden i ett rättvist förhållande både till Statens kraf och medborgares
anspråk på jemnlik beskattning, skall i hvarje Län en Pröfnings-Committé hållas, att,
med anledning af de anmärkningar, som vid Taxerings-Committéernas beslut göras eller
Commiltéen i öfrigt, utan föranledande af skatlskyldigs anförde besvär, linner skäliga,
vidtaga alla nödiga rättelser och, efter inhemtad noga kännedom, tillse, att fastighetsvärdet
å landet, äfven med afseende på de skiljaktigheter, som emellan Taxerings-Districten
sig förete, alltid sättes till dess rättmätiga belopp, men aldrig under den summa,
som för hela Länet blifvit påräknad och i bifogade mimmi-tariff är upptagen.
§. 113.
Denna Committé skall bestå af Landshöfdingen, som med rösträttighet förer orde't,
samt Tjugu Ledamöter, hvilka Landshöfdingen utser bland de af Taxerings-Commtttéerne
föreslagne medlemmar, med Fyra af hvarje stånd och dass; hvarvid iakttages,
att icke flere från en Committé kallas, än Committéernes antal det medgifver, så
att en circulerande ordning Committéerne emellan, så vidt sig göra låter, följes.
§. 114.
Lands-Kamereraren skall, såsom allmänt ombud, och för att meddela upplysningar,
vara tillstädes, utan rösträttighet, men med skyldighet att anmärka, huruvida
Kronans rätt vid Taxeringarne blifvit iakttagen.
§. 115.
Pröfnings-Committéen, som eger alt hålla sina öfverläggningar inom slutna dörrar,
sammanträde å tid och ort, som af Konungens Befallningshafvande utsättas, med
46
Förslag lil! Bevillnings-Sladga.
iakttagande af två månaders rådrum ifrån det taxeringarne blifvit fulländade, på det
besvär öfver Taxerings-Committéernes åtgärder må kunna hos Pröfnings-Committéen
anföras inom den tid, som häc framdeles föreskrifves. Är Landshöfdingen af förfall
hindrad alt i Committéens göromål deltaga, anmäle det i underdånighet hos Konungen,
som, så vida del anmälda förfallet godkännes, lärer täckas en annan Ordförande i Nåder
förordna; men skulle förfallet inträffa så nära den tiden för Pröfnings-Gommittées
sammanträde, att etl slikt förordnande icke hinner att ankomma, sammanträde Gominittéen
och väije inom sig Ordförande.
§. 116.'
Sedan Taxerings-Protocoll, Handlingar och Längder inkommit, utförde Konungens
Befallningshafvande allmän Kungörelse, som innehåller dagen för Pröfnings-Committéens
sammanträde, namnen å de utsedde Ledamöterne, samt föreskrift för den,
som af Pröfnings-Connnittéen äskar någon rättelse, alt antingen förut hos Konungens
Befallningshafvande, eller sednast klockan Tolf å den dag, Commiltéen sammanträder,
skriftligen ingifva sina anmärkningar vid den öfverklagade åtgärden, skälen till den rättelse,
som sökes, jemte hvad till upplysning och bestyrkande af förhållandet tjena kan.
§. 117.
l:o. Konungens Befallningshafvande utnämne, att föra Profocoll och Längder,
en person, som icke i annan egenskap vid Committéen skall vara närvarande, och som
af allmänna medel njuter arfvode, på sätt derom stadgas.
2:o, De från serskilde District i Länen tillkallade Ledamöter njute från och till
deras hemvist skjutslega för Två hästar, samt traclamente En R:dr Banco för hvarje
resedag, hvartill de, enligt gällande Resereglemente, kunna anses vara berättigade, äfvensom
enahanda tractamente för hvarje förrättningsdag, räknadt ifrån Gommittéens
sammanträde, tilldess göromålen blifvit fullbordade.
§. 118.
De förändringar i Taxeringen, sorn af Pröfnings-Committéen göras och i Protokollet
intagas, skola, genom utdrag deraf, meddelas Lands-Kamereraren och af honom
utföras i serskild Längd, som för hvarje skattskyldig, hvilkens taxering blifvit förändrad,
visar, håde hvad vid taxeringen blifvit påfördt och hvad Pröfnings-Committéen
stadgat; kommande desse Längder att, till Uppbördsmannens efterrättelse, taxeringslängden
bifogas.
§. 119.
l:o. 1 Stockholm vare serskild Pröfnings-Committé, hvilken, under Ordförande
af Öfver-Slåthållaren, i dess frånvaro af Under-Ståthållaren, eller den Konungen i deras
ställe i Nåder förordnar, med laglig rösträttighet, skall bestå af Tre af Ridderskapet
och Adeln, Tre Prester, Två af Stockholms Magistrat, dem Öfver-Ståthållaren utser,
Tolf rörelse-idkande Borgare, nemligen Tre af Grosshandels-, Tre af Minuthandels-,
Två af Fabriks- och Fyra af Ilandlverks-Classerne, samt Sex Ståndspersoner eller Embets-
och Tjenstemän, hvaraf Två från de förvaltande Verken, tillsammans Tjugusex
personer.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
47
2:o. Med valet af desse sednare, så väl sorn Riks-Ståndens Ledamöter, förhålles
på det sätt, att Taxerings-Committéen, i dess plenum, bland sine Ledamöter utser
Sex personer, nemligen En af Ridderskapet och Adeln, En Prest, Tre Borgare och En
Ståndsperson; hvarvid iakttages, att en af desse helst utses ifrån hvarje af TaxeringsCommiltéens
afdelningar, och afgifve Taxerings-Committéen om detta utnämnande serskilde
Protocollsutdrag till hvarldera af de väljande Stånden, samt lill Magistraten för
Ståndspersonerne, hvarefter med valet af öfrige Ledamöter i Pröfnings-Committéen förhålles,
på sätt om val af Ledamöter till Taxerings-Committé i Stockholm redan stadgadt
är; dock må till Ledamöter i Pröfnings-Committéen icke flere, än här ofvan-nämndt
är, inväljas af dem, som i årets taxerings-förrätlning deltagit.
§. 120. ' .
Till Protocolls-förande nämne Öfver-Ståthållaren den, han tjenlig finner, dock
ingen, som i någon annan egenskap skall vid Pröfnings-Committéen vara närvarande.
Kamererare!) vid Ofver-Slåthållare-Émbetet i Krono-uppbördsärenden skall, utan rösträttighet,
på sätt och i ändamål, 114 §. angående Lands-Karnereraren stadgar, vid
Pröfnings-Committéen vara tillstädes; äfvensom Krono-uppbörds-Commissarierne, till
nödiga upplysningars meddelande och Längdernas förande, böra tillstädeskomma. Ofver-Ståtliällaren
utsätter tiden till PröfningsCommiltéens sammanträde, och gäfle allt,
som tillämpas kan, hvad om Pröfnings-Committé i landsorterne blifvit förordnadt.
§. 121.
l:o. Till kostnaders bestridande vid de hållna taxeringarne, såsom för tryckte
formulärer, Härads- och Läns-sammandrag öfver Bevillningen, skjuts- och tractamentspenningar
för Ledamöter i Pröfnings-Committéen, arfvode för protocolls-föranden derstädes,
äfvensom till uppmuntran för Städernes Uppbördsman, Protocollsförande och
Krono-ombud vid Taxerings-Committéerne derstädes, Häradsskrifvare och öfrige tjenstemän,
hvilka vid mantalsskrifning och taxering genom flit och noggrannhet gjort sig
deraf förtjente, anslås En och två tredjedels procent af hela Länets Bevillnings-summa,
hvilken ai Pröfnings-Committéen, innan den åtskiljes, fördelas. Jemte denna procent
får, till dessa kostnaders bestridande, af inflytande Bevillningsmedel serskildt användas
Femhundra Fyratio Riksdaler Banco inom Norrbottens Län, Tvåhundra Riksdaler Banco
inom Westerbottens och Jemtlands Län, samt Ett Hundra Femtio Riksdaler Banco jnom
Wester-Norrlands Län ; skolande protocollsutdrag, som innefattar fördelningen, af Konungens
Befallningshafvande emottagas, hvarefter summan af Riksgälds-Contorets i Räntcriet
först inflytande medel utbetalas på en gång, i Ränteri-förslaget afföres samt i Landsholmen,
med tilläggande af berörde protocollsutdrag, redovisas; ingen efterräkning afBevillningsprocenlen
för föregående år eger vid beräkning eller utbetalning rum, utan skall Pröfnings-Committéen
blott fördela den procent, som å Taxeringsårets Bevillning sig belöper.
2:o. Så väl för Mantals-Commissariernes och de vid Taxerings- och PröfningsCommittéerne
i Stockholms Stad biträdande personers tjenstgöring, som ock till kostnaders
bestridande vid taxeringar, beslås En och en tredjedels procent af Hufvudstadens
hela laxerade Bevillnings-summa, hvilken procent af Prölnings-Committéen fördelas;
derom Protocolls-utdrag, som innefattar fördelningen, aflemnas till Fullmägtige i Riksgähls-Conloret,
hvilka genast låta utbetala summan, som i Contorets Hufvudbok redovisas,
hvaremot all den Bevillning, som till Uppbördsverket i Stockholms Stad inflyter,
skall, utan afdrag, till Riksgälds-Contoret levereras.
48
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
Om Edgång vid Taxeringar.
§. 122.
Ordförande, med rösträttighet, och Ledamöter, så i Taxerings- som PröfningsCommitté,
skola, då de första gången träda i utöfning af någondera af dessa befattningar,
aflägga följande Ed:
»Jag N. N. lofvar och svär yid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag såsom
Ordförande (Ledamot) i Taxerings- (Pröfnings-)Committé, skall, efter bästa förstånd,
och med tillämpning af föreskrifterna i Bevillnings-Stadgan, påföra hvarje förekommande
skattskyldig person den beskattning, han bör vidkännas, så att hvarken
Kronan eller de skattskyldige förnärmas i deras tillständiga rätt. Denna förbindelse
skall jag på heder och samvete, utan ensidig afsigt och mannamån, redeligen uppfylla;
så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.»
Om skydd för Taxeringsman.
§. 123.
Ledamöter af Taxerings- samt Pröfnings-Committé njuta, i och för utöfningen
af deras kall, enahanda skydd och säkerhet, som uti lil §. Regerings- Formen och
77 §. Riksdags-Ordningen är åt Riksdagsmän försäkrad.
Om ändrings sökande i Debiterings- och Taxerings-mål,
samt om besvär öfver ådömde böter.
§. 124.
l:o. Vill skattskyldig söka ändring i den Bevillning, som af debitering beror
och, i den ordning 80 §. föreskrifver, blifvit påförd, anmäle och fullfölje sin talan hos
Konungens Befallningshafvande inom Två månader från den dag, debet-sedeln fått afhemtas,
och vidfoge besvärs skriften vederbörligt betyg derå. Är den klagande missnöjd
med Konungens Befallningshafvandes Utslag, eger han deröfver anföra besvär i Kongl.
Kammar-Rätten inom Trettio dagar från deraf erhållen del.
2:o. Besvär öfver Konungens Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Rättens
beslut i frågor, rörande debitering, uppehälle ej uppbörden af hvad påfördt blifvit, hvilket
ovägerligen bör gäldas, med rätttighet likväl för den skattskyldige att, efter vunnen
lindring, kostnadsfritt hos vederbörande, mot qvittens, återfå hvad för mycket blifvit
erlagdt.
3:o. Med debitering förstås påföring af så väl personliga skyddsafgiften, som
allt hvad i öfrigt, enligt denna Stadga, är bestämdt utsatt för person eller egendom
och således ej på Taxeringsmännens pröfning beror.
§. 125.
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
49
§. 125.
l:o. Nöjes den skattskyldige ej åt Taxerings-Committées beslut, rörande egendoms
och lägenhets, verks och inrättningars värden, den inkomst, Committéen ansett
honom ega, eller den Class, uti hvilken han till Bevillning efter 2:dra Art. i denna
Stadga blifvit taxerad, vare han då berättigad, att hos Pröfnings-Commiltéen i Länet
sökp ändring och rättelse, på sätt 116 §. här ofvan föreskrifter. Öfver PröfningsCommittéens
beslut må så väl af Kronans Ombud, som den skattskyldige, anföras besvär,
hvilka, ställde till Kongl. Kammar-Rätten, skola, inom Tre månader från af be
slutet
erhållen del, ingifvas, i Stockholm till Öfver-Ståtbållaren och i orterne till Konungens
Befallningshafvande, som dem, med hvad de dervid hafva att erinra, ofördröjligen
till Kammar-Rätten insända, att i laga ordning behandlas. Dock må besvären
icke uppehålla uppbörden af hvad påfördt blifvit, utan gånge dermed, sorn uti 124
§. stadgas.
2:o. Har skattskyldig icke klagat öfver Taxerings-Committées åtgärd, men
Lands-Kamererare, Kronofogde, Häradsskrifvare eller annat Krono-Ombud dervid anmärkning
gjort, och linner Prölnings-Committéen skäligt, att, antingen med anledning
deraf eller i öfrigt, utan föranledande af några anmärkningar, Taxeringsmäns åtgärder
rätta, skall Protocolls-Utdrag, som upplager allt hvad för besvärens anförande bör iakttagas,
utfärdas och de skaltskyldige behörigen delgifvas.
3:o. Alla Expeditioner, i följd af Pröfnings-Committéens beslut, utgifvas kostnadsfritt,
§. 126.
l:o. Kongl. Kammar-Rätten, som är Öfver-Domstol i frågor, hvilka angå tillämpningen
af denna Författning, då någon vill öfverklaga Konungens Befallningshafvandes
beslut, skall dessutom tillkomma, att endast upplaga, och afgöra anmärkningar,
som, vid revision af Räkenskaperne, kunna förekomma mot debitering, uppbörd och
redovisning af Bevillningsmedleu. Besvär öfver Kammar-Rättens beslut må hos Kongl.
Maj:t i underdånighet fullföljas, enligt den hänvisning, som utslaget eller resolutionen
bör innehålla.
2:o. När, genom Pröfnings-Committées beslut, någon blifvit från Bevillning alldeles
befriad, må anmärkning dervid icke kunna hos Kammar-Rätten göras eller till
pröfning upptagas.
3:o. Konungens Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Rättens Utslag eller
Resolutioner, rörande debitering, skola kostnadsfritt meddelas den klagande.
4:o. Ej må, af hvad anledning som helst, till Taxerings- eller Pröfnings-Committées
handläggning återförvisas mål, som af dessa Committéer redan blifvit pröfvade;
eller Pröfnings-Committé besväras med förklarings afgifvande, utan kunna, öfver
besvär och anmärkningar i Taxerings-frågor, yttranden och förklaringar, efter omständigheterne,
infordras af Kronans Ombud vid Pröfnings-Commitléen och af den enskilde,
hvars rätt är i fråga.
§. 127.
Den, som ej nöjes åt Konungens Befallningshafvandes Utslag, hvarigenom han
till böter blifvit fälld i något af de fall, som finnas uppräknade ej mindre i denna BeBil.
lili Bev. Ulsk. Bet. år 1834, N:o 4. 7
50
Förslag till Bevillnings-Stadga.
villnings-stadga, än uti de om mantals- oeh skattskrifning gällande särskilde Nådiga
Författningar, må ega att besvära sig i Kongl. Kammar-Rätten, inom eller sist å Fyrationdefemte
dagen efter af Konungens Befallningshafvandes Utslag erhållen del, communicationsdagen
oräknad, med iakttagande i öfrigt af hvad, angående höters nedsättning
vid ändrings sökande, i allmänhet är föreskrifvet.
Art. V.
Om Uppbörd, Afkortning, Undantag och Lindring
samt Redogörelse.
Om Uppbörd.
§• 128.
Sedan Taxerings- samt Pröfnings-Committéerne fulländat sina förrättningar, skola
ordentliga Uppbördsböcker, med deröfver författade sammandrag, af Häradsskritvären
på landet samt Uppbördsmän i Släderne och vid Regemcnterne genast upprättas, och
i Stockholm till Uppbörds-Contoret, i orterne till Lands-Gonloren, inlemnas inom den 15
nästpåföljande Januari, för att, efter undergången granskning, påtecknas ordres till uppbörden,
contrasignerade, i Stockholm af Kamereraren vid Ofver-Ståthåliare-Embetet för
Krono-Uppbörds-Verket, samt i orterne af Lands-Kamereraren.
§. 129.
Häradsskrifvare!! åligger vid ansvar, såsom för tjenstefel, att, enligt Uppbördsboken,
öfver all den Bevillning, som blifvit påförd, författa debet-sedlar så skyndsamt,
att de, Fyra veckor förr än uppbördstiden infaller, kunna afhemtas hos någon inom
socknen boende, hvilken om utdelning besörjer, och hvarom kungörelse skall till vederbörandes
underrättelse utfärdas. Länsmän, Fjerdings- och Sex-män, som inom socknen
bo, vare ovilkorligen pligtige att, på Häradsskrifvarens begäran, dessa sedlar emottaga
och till en hvar, som sig anmäler, utdela. Regementsskrifvare eller Uppbördsman
vid Regementet bör äfven inom nämnde tid till Chefs-Embetet, i och för behörigt delgifvande,
aflemna debet-sedlar öfver Bevillningen af Embets- och Tjenstemännens löner,
och i krigstid skola de tillställas den hemmavarande Chefs-Expeditionen så tidigt, att
vederbörandes ombud må, efter deras erhållande, få tillgodonjuta laga besvärstid.
§. 130.
Debetsedlarne skola specifikt, enligt hvarje artikel, upptaga, hvad den skattskyldige
för sig, hustru, barn ocn öfrige skattskrifne personer samt tjenstehjon, bör erlägga,
jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering, rörelse och tjenst blifvit påfördt,
i likhet med härvid bifogadt formulaire,
§. 131.
Skattskrifvaren må, till ersättning för debetsedlarne, njuta för hvar och en, som
ej öfverstiger Fem R:dr B:co, en skilling; deröfver till och med Femtio R:dr B:co, två
Förslag till Bevillnings-Stadga.
51
skillingar, samt för debetsedel af ännu högre summa, åtta skillingar B:co; hvilken lösen
i debetsedeln intages. Likväl må, vid ansvar såsom för tjenstefel, icke mera än en
debetsedel utfärdas för de utskylder, som inom samma taxerings-district den skattskyldige
påföras; äfvensom serskilda debetsedlar icke få utfärdas för sådane tjenstehjon,
som å husbondens förteckning blifvit upptagne.
§. 132.
Hvad i anseende till debetsedlars författande för landet stadgadt är, kommer äfven
för Slädernes Uppbördsmän att gälla; skolande Magistraterne på eget ansvar tillse,
att debetsedlarne, af de skaltskyldige, i rätter tid kunna uttagas. I Stockholm och
Götheborg kommer att härmed sä förhållas, som serskildt förordnadt är, eller framdeles
kan varda stadgadt.
§. 133.
Efter erhållnc upphördsordres och minst fjorton dagar före den till Kronouppbörds-stämmans
företagande inom hvarje Län bestämda tid, skola Kronofogdarne till
Konungens Befallningshafvande insända uppgift å dagarne lill uppbördens förrättande;
börande Iläradsskrifvaren vid uppbördsslämman vara närvarande, för att meddela behörig
annotation å de skattskyldiges debetsedlar, enär derförutan uppbördsmannens qvittencc,
enligt uppbördsförfaltningarne, icke är gällande.
§. 134.
I Släderne skola uppbördsterminerne, efter förutgången anmälan hos ÖfverSlålhåilaren
eller Konungens Befallningshafvande, vederbörligen kungöras, och uppbörden
på vissa dagar, efter qvarter och nummer eller hvad annan ordning inom hvarje
Stad kan vara vidtagen, af uppbördsmannen, i närvaro af en Magistratsperson, förrättas;
kommande i Stockholm alt dermed förfaras som vanligt och redan fastsläldt är.
§. 135.
Sedan uppbördsstämman är hållen, kommer, med restantiers indrifvande och hvad
dertill hörer, att förfaras såsom Författningarne bjuda, eller vidare kan vara stadgadt,
så alt alla utskylderne inom slutet af uppbördsåret, eller den 1 Maj, må vara å vederbörlig
ort redoviste och i Ränteriet nedsatte.
§. 136.
l:o. Skepps-Ombudsmannen i Stockholm samt Sjömanshusens Föreståndare i
de öfriga Städerna åligger, att, för det vid Sjömanshuset skattskrifne eller i deras rullor
intagne sjöfolk debitera och uppbära hela Bevillningen efter denna Stadga, äfvensom
öfriga personella krono-utskylaer, till följd hvaraf de, både vid Sjömäns utmönstring
skola sådane Mgifter dem för löpande året påföra och affordra, samt, vid afmönstringen,
för de förflulne åren af förtjentä hyror innehålla den så beskaffade Bevillning,
jemte öfriga personella utskylder, desse personer under deras frånvaro erlägga bordt,
så vida ej genom vederbörlige qvittencer styrkes, att utskylderne å annor ort inom Riket
guldne blifvit, antingen af Sjöfolket sjelfve eller deras redare; och skola Sjömans
-
52
Förslag till Bevillnings-Stadga.
husens Föreståndare, i likhet med andre uppbördsman, inom den 1 Maj och 31 Augusti
hvarje år, genom stadens Magistrat de uppburne medlen hos Konungens Befallningshafvande
i Länet redovisa och leverera samt debiteringen verificera med bifogade specifika
sjömansrullor, som upptaga, jemte Sjömännens namn, deras hemvist och redare,
och till Sjömännens in- och utmönstring bestyrkas, af hvilka milor bestyrkte utdrag
för hvarje Län, hvartill Sjömännen höra, redogörelsen jemväl åtfölja, att ingå till Konungens
Befallningshafvande, som samma utdrag, jemte underrättelse derom, att medlen
blifvit behörigen redoviste, derefter med första tillsänder vederbörande öfrige Konungens
Befallningshafvande; kommande Sjömanshusets Skepps-Ombudsman i Stockholm
och Sjömanshusens Föreståndare i de öfrige Städerne, att för deras sålunda fullgjorda
redovisning ålnjuta tre procent af det redovisade beloppet.
2:o. Sjömän, hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne på landet för det
år, under hvilket de sedermera anmäla sig hos Sjömanshusen till sjöfart, skola påföras
personella afgifterne der de äro mantals- och skattskrifne, samt Sjömanshusen af
dem för samma år ega att uppbära Bevillning endast efter 2:dra Art., med skyldighet
likväl att, vid redogörelsen för sistnämnde Bevillning, bifoga bevisen, att de personella
afgifterne blifvit annorstädes påförde; kommande de, hvilka låtit hos sig skattskrifva
sådane Sjömän, att ansvara för personella utskyldernas erläggande till vederbörande
uppbördsman.
3:o. Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att låta in- och utmönstra sig
å Sjömanshus, förbjudas, vid enahanda ansvar som för underlåten uppgift lill Taxerings-Committé
är stadgadt, att begifva sig från orten på sjöresa förr, än de derom
anmält sig till anteckning hos Församlingens Pastor, som meddelar denna uppgift till
vederbörande Häradsskrifvare, hvilken det åligger vaka deröfver, att Sjömans-Bevillningen
varder sådane personer, för de år, sjöfart af dem idkas, behörigen påförd, för att
uttagas vid deras återkomst till orten.
§. 137.
Husbonde häfte för tjenstehjons, och Handlande, Mästare, Fabriks- och annan
närings-idkare ansvare för de i och för bans rörelse hos honom vid skattskrifningstiden
sysselsatte Beljentes, Gesällers eller andre arbetares, jemte deras hustrurs och barns
utskylder, med rättighet att, genom afdrag å arbetsförtjensten, derför göra sig betald.
Enahanda förhållande ege rum i afseende å Handelsbetjent, Gesäll eller andre arbetare,
som 3:ne veckor före mantalsskrifning från Handlande, Mästare, Fabriks- eller annan
närings-idkare afflyttat, utan att sedermera låta sig skattskrifves, då i slikt läll
betalningsskyldigheten drabbar den, hos hvilken han sednast under skatteåret varit anställd
eller arbetat. Till Handelsbetjent, Gesäll eller arbetare, som efter mantalsskrifning
afflyttat, lemne Handlande, Mästare m. fl. bevis, att utskvlderne blifvit innehållne;
och bör detta bevis af Handelsbetjent, Gesäll eller arbetare företes, då Iian bos vederbörande
Auctoritet om pass anhåller, för att sig till annor ort begifva. Åliggande
det den Handlande, Mästare m. 11., hos hvilken han derefter först blifver antagen eller
arbete erhåller, att honom beviset affordra, eller ock, i saknad deraf, för utskylderne
ansvara, med samma vilkor, som redan nämnde äro; men innehar Handelsbetjent,
Gesäll, Tjenstehjon eller arbetare egendom, handtering eller rörelse, som är beskattning
underkastad, ansvare sjelf för den deraf utgående Bevillning.
Förslag lill BeviUiiings-Sladga.
o3
§. 138.
Husbonde häfle jemväl för dess landtbönders, torpares och å egorne bosatte arbetares
krono-utskylder, vid bristande tillgång; dock att för de sistnämnde denna ansvarighet
icke eger rum, så framt med intyg genom sockenstämmo-protocoll kan styrkas,
att de äro fattige samt cga så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna förvärfva nödtorftigt
uppehälle för sig och de sina.
§. 139.
Flytta tjenstehjon, landtbönder, torpare och arbetsfolk, eller byta de bostad sedan
skaltskrilningen verkställd är, vidkännes likväl förre husbonden det förut stadgade
ansvar för deras Krono-utskylder, med rättighet att för desamma njuta ersättning af
den, som dem sedermera under året antagit.
§. 140.
Ilar skattskyldig efter mantalsskrifningen uppgifvit sin egendom till Borgenärer,
eller dör han efter uppbördsårets början, skall, efter skedd bevakning, Bevillning gäldas
af Concursmassan eller sterbhuset, utan att utredning eller slut behöfver afvaktas.
Om Afkorlningar.
§. 141.
Afkortning å Bevillning må ega rum endast: l:o för dem, som aflidit före den
1 Maji, då uppbördsåret börjas, i hvilket fall den aflidnes Bevillning, efter 1 Art. i
denna Stadga, kommer att försvinna; men dör tjensteman under årets lopp, eller erhåller
han afsked, erlägges Bevillning endast till den dag, då lönen honom eller dess
sterbhus frångår; 2:o för Gesäller och arbetare, som före nppbördsårets början aflidit,
då, jemte Bevillningen efter l:sta Art., den Bevillning, hvartill den aflidne, enligt 2:dra
Art., varit taxerad, försvinner; och 3:o för dem, som icke mäkta påförde utskylder
erlägga. Afkortning eger aldrig rum för den Bevillning, som af jord eller egendom utgå
bör.
§. 142.
l:o. Afkortningslängd underteckne, med ansvar för riktigheten, vid Regementen
och Corpser, Chefen, i Stad Uppbördsman, samt å landet Kronofogde och Häradsskrifvare.
2:o. I stad skall denna Längd dessutom af Magistraten och minst tvänne al
Taxeringsmännen granskas, verificeras och underskrifvas. Å landet skola Längderne å
utlyste allmänna sockenstämmor uppläsas, då Pastor och 2:ne socknemän skola intyga,
om något vid dem varit att erinra, saint huruvida sådane förhållanden i afseende på
arbetsfolk förekommit, som, enligt 138 §., befria jordegare ifrån ansvarighet för utskylderne.
54
Förslag till Bevillnings-Stadga.
3:o. Afkortnings-Längderne skola derefter i Stockholm till Öfver-Stäthållaren,
i Länen till Konungens Befallningshafvande, aflemnas lill ytterligare pröfning, och om
något dervid icke varder påmindt, till alföring i räkenskaperne beordras.
Om Undanlag och Lindring i B evil In ingen;
§. 143.
Från afgift efter Usta Art. befrias: l:o ynglingar, som vid Academier, Gymnasier,
Carolinska Institutet och allmänna Skolor idka studier, samt elever vid Technologiska
Undervisningsanstalter; 2:o Manufacturister och Fabriksidkare i Eskilstuna fristad,
så för egne personer, som för deras hustrur och barn, samt de i och för deras slöjder
begagnade arbetare.
§. 144.
Befrielse från afgift enligt l:sta och 2:dra Art. åtnjuta:
l:o. Polis-Konstaplar i Stockholm, äfvensom Polis- och Nattbevakning i öfriga
städerne;
2:o. I tjenst varande, så väl som med rätt till pension afskedade, gemenskapen
af indeldta och värfvade Arméen till lands och sjös, jemte båtsmanshållet;
3:o. Gemenskapen af extra roterade Krigsfolket och Beväringsmanskapet för
det krigsår, då de gjort någon garnizons- eller fälttjenst; och skall, till bestyrkande af
verklig tjenstgöring, när afkortning eller restitution sökes, behörigen upprättad och underskrifven
förteckning å manskapet lill Konungens Befallningshafvande i orten af Chefeh
aflemnas.
Dock sträcke sig de, uti dessa trenne punkter stadgade, undantag endast till
Polis- och Nattbevakningens samt Krigsfolkets egne personer;
4:o. Upptagne fattige barn till den genom Kongl. Legostadgan af den 23 November
1833 föreskrifne ålder, fattighjon, sådane personer, som njuta understöd af
Barmhertighetsverk och allmänna Inrättningar, svagsinte, bräcklige och andre, som äro
fattige och ega så ringa arbetsförmåga, alt de icke kunna förvärfva nödtorftigt uppehälle
för sig och de sina, äfvensom medellöse fåDgar;
5:o. Innevånarne i Särna Socken med Idre Kapell af Öster-Dalarne;
6:o. Krono-nybyggare i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westerbottens, WesterNorrlands,
Norrbottens och Jemtlands Län, under de första Femton frihetsåren, för sig
sjelfva, hustrur och hemmavarande barn, men icke för tjenstefolk; torftige krono-nybyggare
måga under frihetsår tillgodonjuta denna befrielse, äfven sedan de första Femton
åren tilländalupit, efter den pröfning af deras belägenhet, som Taxerings-Committéerne
skall åligga.
§. 145. ,
Befrielse efter 2 Art. åtnjuta:
l:o. Innehafvare af en eller flere tjenster, antingen utan lön eller inkomst, eller
Förslag till Bevillnings-Stadga.
55
hvars sammanräknade belopp ej öfverstiger Tvåhundrade R:dr Banco, med iakttagande
af hvad 3:dje §. föreskrifter; Auscultanter och Extra ordinarie Tjenstemän af alla
Stater, hvilkas inkomster genom arvoden eller sportler icke öfverstiga sistnämnda summa;
de personer, hvilka af Staten eller allmänna Verk åtnjuta pensioner, som icke öfverstiga
Tvåhundrade R:dr Banco; afskedade eller blott caracteriserade personer utan
tjenst och löne-inkomst, jemte Studerande, hvilka för enskild undervisning icke hafva
mer än Tvåhundrade R:dr Banco lön; äfvensom i beräkning af lönebelopp eller extra
inkomster icke upptagas å Stat bestådde expenser och skrifvarehjelp; tractamente under
commenderingar utom station; fält-aflöning i krig på längre eller kortare tid; pensioner
till delegare af Arméens Amiralitets- eller Civil-statens Pensions-inrättningar samt
alla andra Pensions-inrättningar, till hvilka delegarne sjelfve bidragit eller hvilka från
enskilda donationer härröra; embels- och tjenstemäns resepenningar och traclamenten i
kronans ärenden, äfvensom å Stat uppförd häst- och båt-lega samt beklädnads- och
bevärings-anslag för tjenstemän och betjente vid Tullverket; beslagare-andelar i så väl
varuvärde, som böter för förbrutet dömdt, i Riket olofligen infördt, gods; Förmyndarearvoden;
Häradsskrifvares debetsedels-Iösen ; Casseurers missräknings-penningar; LandtRäntmästares
remisslage; Presterskapets Proste-tunnor jemte den så kallade Gärden och
Taxen; Rese-underhåll och arvoden i och för Riksdagar, samt revisioner af Stats-,
Banco- och Riksgälds-verken; arfvoden, som utgå enligt 121 §. af denna Förordning;
det afdrag, som, då Embets- och Tjensteman tillträder lön, innehålles under namn af
begrafningshjelp; de af Officerares och Landshöfdingars löner utgående accords-, ränteoch
amorterings-afdrag; den ersättning, som, under namn af inqvarterings-penningar,
utgår till indeldta Arméens Befäl för bristande Caractershus å deras boställen; samt
officerares häst- och fourage-medel.
2:o. Arbetsfolk, så å landet som i städerna, hvilka icke äro lagstadde och ej
eller njuta ständig, utati endast tillfällig, arbetslön; lagstadde drängar på landet och
i städerne, torpare, lärlingar i handel, handtverk, manufacturier och fabriker samt allmogens
hemmavarande söner och mågar, så vida de ej drifva sådan handtering, rörelse
eller näring, för hvilken Bevillning eger rum;
3:o. Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar, för den belöning, som i sådant
afseende åtnjutes;
4:o. Jern-Conior et, så länge dess vinstmedel användas till allmdn-nijltiga
ändamål.
5:o. Kronans och Statens, jemte andra, till allmänt behof anslagna, byggnader,
verk och inrättningar, hvarunder likväl icke må inbegripas sådane, hvarigenom hyresmedel
eller annan inkomst till enskilde personers eller corporationers verkliga förmån
inflyta; Barmhertighets-inrättningars egendom; den del af Städernes jord, som är upplåten
eller hvaraf afkastningen användes till aflöning åt sådane Städernes tjenstemän,
hvilka till Bevillning för deras löneinkomst sjelfve taxeras; district- och socken-magazin,
äfvensom boställshus, antingen boställs-innehafvaren desamma bebor eller icke;
6:o. Skole-inrättningar, för den afkomst, som de, i följd af gåfva eller testamente,
åtnjuta från jordegendomar på landet, så länge den för dessa egendomars fulla
värde belöpande Bevillning af desammas egare betalas; dock att de Tjenstemän, hvilka
af sådan afkomst njuta lön, böra för densamma erlägga Bevillning, då den öfverstiger
Tvåhundrade R;dr Banco, efter stadgad förvandlingsgrund;
7:o. Spar-Banker; hvarjemte
56
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
'8:0. Posthemman, hvilka skjutsa mer än 6 mil i veckan eller 312 mil om året
för helt mantal, befrias från den i 23 §. stadgade serskilda Bevillning.
§. 146.
Sedan i 35 §. Allmänna Bolag Bevillning blifvit ålagd genom föreskrifven afgift
å årliga behållningen, följer deraf, att vidare Bevillning ej kan påföras de synbara
tillhörigheterne under desse Bolag, såsom redan beskattade. i
Af sådan anledning skall Bevillning jemväl afkortas, när, till vinnande af säkerhet
och reda för Statens inkomster, Bevillning måst påföras eller erläggas af hemman,
verk och lägenheter, som Bikels Acadcmier tillhöra, i den mån det behörigen styrkes,
att inkomsten deraf antingen är anslagen till lön för vederbörande Embets- och Tjenstemän
och således, enligt 2 §. af denna Stadga, redan beskattad, eller, till betäckande
af andra genom Academiens Stat och vedei hörandes förordnande fastställde behof, blifvit
beräknad och använd.
§. 147.
De af allmogen, som ega eller bruka hemman, hvilkas värde icke öfverstiger Ett
Tusende B:dr Banco, torpare, gerningsmän, inhyseshjon, bruks- och fabriks-arbetare å
landet, drängar och arbetskarlar, så ä Landet som i Städerne, fiskare på landet, fiskare
och sådane torftige personer i Städerne, som ej äro Borgare, så väl som förenämnde
personers enkor, samt gemenskapens hustrur och enkor skola, när de hafva fyra barn
och derutöfver, af ett eller flere giften, under Femton år, i den ålagda Bevillningen
sä långt dess belopp medgijver, njuta ett afdrag af Fyra skillingar Banco för hvarje
barn, hvarjemte föräldrarne från mantals-penningar äro frikallade, likmätigt Kongl. Förordningen
den 8 Mars 1770. Häradsskrifvaren upptage sådane minderårige barn i mantalslängd
till namn, födelseår och äfven födelsedag för det äldsta af de minderårige,
samt utföre i de tvänne tillökta columner främst deras antal, som få eftergift på
nämnde grund från mantals-penningar, och dernäst de barns antal, för hvilka Bevillnings-afdraget
åtnjutes, då mantalslängden kommer att ligga till grund för afkortningen,
som i Dehet-sedeln, då den utlcmnas, hör den skattskyldige crediteras.
§. 148.
Allmogen i Herjeådalen samt Öster- och Wesler-Dalarne, nemligen Ofvan- och
Nedan-Siljans samt Westerdalds Fögderi och Gagnefs Socken af Säthers Fögderi lili
Stora Kopparbergs Län, äfvensom i Elfsdahls och Frykdahls Finnskog uti Carlstads
Län, befrias lill hälften ifrån Bevillning efter lista och 2:dra Art.; de åter af Allmogen
i Kopparbergs Län, som afbörda sig mantalspenningarne med kol till Stora Kopparbergs
Bergslag, njuta befrielse till hälften af Bevillningen endast efter lista Art.;
dock att denna lindring upphör i den mån, nyssnämnda sätt för viani alsp enning arnes
erläggande afskaffa#; hvarjemte de, som icke deltagit i extra Grufve-hjelpen, men äro
ålagde att utgöra den så kallade Kungsgårds-hjelpen, förskonas, så länge detta onus
fortfar, från en fjerdedel af Bevillningen efter lista och 2:dra Art., med mindre än att
de på ofvananförda grund njutit lindring till hälften från personella afgiften, då den icke
vidare dem efter lista Art. kan tillgodokomma. Befrielse till hälften af Bevillningen
efter lista Art. njuta, intill nästa Riksdag, Fiskare i Bohus Län, som icke ega jord,
idka näring eller hafva annat yrke, samt de af allmogen i Westerbottens, Norrbottens
och Jemtlands Län, äfvensom Fjelltrakterne 4 Wesler-Norrlands Län, hvilka, enligt
Taxeringsmännens pröfning, anses deraf vara i behof. De i Östersunds stad bosatte
Borgare,
Förslag till Bevillnings-Sladga.
57
Borgare, hvilka der idka rörelse och näring, njuta, likaledes intill nästa Riksdag, efter
enahanda pröfning af Taxeringsmännen, eftergift till en tredjedel af hvad Femte Classens
städer, efter 2:dra Art. af denna Stadga, utgöra.
§. 149.
Från Bevillning, beräknad efter lästetalet, fritages Skeppsredare för det år, fartyget
bevisligen legat i hamn obegagnadt.
Om Redogörelsen.
§. 150.
De instruetioner och förordnanden rörande räkenskaperne öfver Kongl. Maj:ls
och Kronans till Stats-Verket anslagna räntor samt uppbörden och redovisningen, som
nu äro gällande eller framdeles kunna utfärdas, skola jemväl i allt, som angår Bevillningen,
lända Uppbördsman och de flere vederbörande till ofelbar efterlefnad. Dock
må, i Landsböcker och räkningar, Bevillningen och öfrige Riksgälds-Conloret tillslagne
fonder icke sammanblandas med Slals-Contorets och andre Verks medel.
§. 151.
l:o. Öfver hela Bevillningen efter denna Stadga skall för Stockholms Stad af
Krono-Uppbörds-Kamereraren och för Länen af Lands-Contoren, vid ansvar, upprättas
Sammandrag, i nogaste öfverensstämmelse med de härvid bilagde Formulairer, hvarvid
största uppmärksamhet bör användas, att alla uppgifter blifva med verkliga förhållandet
enliga, hvilka Sammandrag af Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande
till Riksgälds-Conloret insändas inom Januari månads slut under uppbördsåret.
2:o. Desse Sammandrag skola i Riksgälds-Contoret på del nogaste till summorna
granskas, och om, vid jemförelse af föregående årens Sammandrag, olikheter
skulle finnas i antal af hemman, lägenheter och räntor eller andra uppgifter, som till
rättelse tjena, skola vederbörandes förklaringar deröfver infordras, hvilka vid Sammandragen
biläggas, samt derefter, jemte Sammandragen, öfverlemnas till Kammar-Rätten,
för att pröfva felens beskaffenhet och hvad ansvar derå följa bör. Sedan förrberörde
handlingar blifvit till Riksgälds-Contoret återställde, upprättas derstädes ett Generalsammandrag
öfver Bevillningen, hvilket genom trycket utgifves.
§. 152.
På det hvarken Uppbördsmännen må ådraga sig balance, eller den skattskyldige
åsamka sig flere års rester, skall det åligga det Embetsverk, hvilket, jemlikt Instruction
och Författningar, inseendet öfver Uppbördsverket i hela dess vidd är uppdraget,
att, enär af de årligen inkommande berättelser inhemtas eller af Fullmäktige i Riksgälds-Conloret
anmäles, att restantierne på något ställe, utan uppgifven serdeles giltig
orsak, stigit lill mera än vanlig höjd, genast låta genom Konungens Befallningshafvande
i orten eller annan vederbörligen förordnad person, behöriga rest-ransakningar anställa,
samt, derest vårdslöshet, fel eller försummelse hos någon Uppbördsman förmärkes,
utan allt uppehåll låta den felaktige tilltala och till lagligt ansvar befordra; äfvensom
Embelsverket åligger vidtaga sådane anstalter, att de befunne restantierne med möjligaste
skyndsamhet indrifvas.
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. år 1851, N:o i.
8
58 Förslag till Bevillnings-Sladga.
Tariff öfver värdet å Hemman, sorn innehafvas under egande-rält, samt de i 2
Art. 20 §. af Bevillnings-Stadgan omförmälda Hemman, hvilket värde hvarje
år, intill nästa Riksdag, icke får, -för något Län, uppskattas lägre, un
här utsältes.
Upsala Län .
Stockholms dito
Södermanlands dito
Östergöthlands dito
Gottlands dito .
Calmar dito
Ölands dito
Blekinge dito .
Jönköpings dito
Kronobergs dito
Christianstads dito
Malmöhus dito . . .
Hallands dito . . .
Götheborgs dito
Elfsborgs dito .
Skaraborgs dito . .
Nerikes dito
Wermlands dito
Westmanlands dito
Kopparbergs dito .
Gefleborgs dito . .
Wesler-Norrlands dito
Westerbottens dito
Jemtlands dito .
Norrbottens dito . .
Minsta värde.
sk.
R:dr
11,328,525
16,398,360
11,394,000
20,898,090
2,844,180
11.832,300
2,112,120
7,431,435
9,164,385
7,819,290
11,340,675
19,215,855
6,723,450
9,190,215
12,901,725
17,924,535
8,223,570
14,155,560
10,588,230
6,759,855
4,744,035
6,125,805
1,469,790
1,294,830
1,219,185
Summa | 233,100,000
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Becillnings-V/akotfels Betänkande, N:e 5.
i
Nso 5*
Ank. till Exp.-Utsk. den *20 April l8o4, kl. 1 i. ns.
Betänkande, i tonledning af väckt motion, angående särskild bevillning
lill grundläggandet af en Allmän Pensions-anstalt för
ålderstigna behöfvande.
På det att hvarje person inom samhället matte på förhänd se sig betryggad
emot nöd och brist på ålderdomen, samt befriad från förödmjukelsen
att på gamla dagar behöfva anlita kommunen eller välgörenheten om understöd,
har hr G. 0. Sundblad, inom vällofl. Borgane-ståndet, väckt förslag om
bildandet af en fond, ur hvilken hvarje välfrejdad man eller qvinna, sorn fyllt
sjutio år, skulle ega ovilkorlig rättighet att i årlig »pensions erhålla femtio
riksdaler banko, såvida de, efter Taxerings-kommittéehs i orten bepröfvände,
befinnas
a) icke ega egen förmögenhet eller sådan inkomst, att de kunna sig
sjelfva nödtorftigt försörja;
b) icke ega anhöriga, hvilka antingen i följd af känd förmögenhet eller
inkomst anses kunna, på sätt lag bjuder^ försörjningen åläggas, eller
frivilligt åtaga sig densamma^ eller
c) icke åtnjuta pensioner, i- särskilda pehsiöns-inrätthingar, till förenämnde
belopp eller derutöfver*
Med antagande att de pensionsdberättigäde på sih höjd kömme att utgöra:
Af
de uti Tabell-kommissionens år 1845 utgifna berättelse upptagna 31,000
Behöfvande Hushåll ......... 600
Af Backstugu- och Jnhyses-klasscrna ...... 3,000
och af i landet befintlige omkring 100.000 Fattighjon . * . 2,400
eller tillhopa 6,000 personer,
Bih. till B. St. Prat. 1853 §f 1854. 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
2
Beeillmngs-Utskottets Betänkande, N:o 5.
har motionären, för anskaffandet af det till 6,000 pensioner, å 50 r:dr banko
hvardera, erforderliga belopp 300,000 r:dr, äfvensom de till förvaltnings-kostnadernas
bestridande möjligen behöflige 30,000 r:dr, eller tillsammans 330,000
r:dr banko årligen, föreslagit, att en särskild bevillning derför måtte påbjudas
att utgå efter samma grunder, som Allmänna Bevillningen enligt Irsta och 2:dra
Artiklarne, dock att befrielse, enligt förstnämnde artikel, ej skul'e medgifvas andra
än fattighjon.
Beträffande de afgifts-belopp, som sålunda skulle komma att erfordras,
har hr Sundblad i den remitterade motionen föreslagit, att de borde .utgöras
med 12 sk. banko personlig afgift enligt Irsta Artikeln, och 6 sk. nämnde mynt
på hvarje riksdaler af bevillningen enligt 2:dra Artikeln; hvaremot hail, uti ett
till Utskottet affemnadt, något förändradt exemplar af samina motion, beräknat
de för det afsedda ändamålet erforderliga årliga afgift ema endast behöfva utgå
med 8 sk. för man och 4 sk. för qvinna enligt Irsta Artikeln, samt 3 sk., allt
banko, på hvarje rrdr af bevillningen enligt 2:dra Artikeln.
Då. enligt motionärens förslag, ifrågakomne pensions-fond skulle bildas
genom bevillning af alla skattskyldiga medborgare, men de till pension eller understöd
berättigade äter, utom i sällsynta undantagsfall, otvifvelaktig! komme att
utgöras af sådane personer, hvilka till pensions-fonden tillskjutit alls intet eller
åtminstone högst obetydligt, blefve den föreslagna pensioneringen icke annat än
en af staten frän kommunerna öfvertagen fattigvård. Det framställda förslaget,
sorn synes redan af detta skäl böra ogillas, blifver dessutom förkastligt just
genom den omständighet, hvarpå motionären velat lägga synnerlig vigt, nemligen
att pensioneringen icke skulle anses för hvad den dock egentligen vore —
ett verk af välgörenheten, utan att delaktigheten af pension skulle grundas pä
en ovilkorlig rättighet dertill. Det lider nemligen intet tvifvel, att på sådant sätt
antalet af dem, som gjorde anspråk på pension, skulle obegränsadt tillvexa, samt
att den hos de obemedlade klasserna redan förut nog framstående bristen på
omtänksamhet för en sorgfri ålderdom skulle i en fruktansvärd grad stegras.
När härtill lägges, att motionärens kalkyler grunda sig på ett nästan godtyckligt
siffertal 6,000, hvartill antalet pensions-bérättigade, efter hans förmenande,
högst skulle uppgå, så finnér Utskottet sig böra hemställa,
att å hr Sundblads motion icke må fästas afseende.
Stockholm den 10 April 1854.
Bevilluings- L Iskollels Betänkande, N:o 6.
3
N:o 6*
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 April 1854, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring i nu gällande
föreskrifter, angående de s. k. stämmoböternas fördelning.
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet väckt motion, hvilken först blifvit
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, men sedermera derifrån
återlemnad, är vorden af tre Riks-stånd, nemligen Ridder,skåpet och Adeln,
samt Borgare- och Bonde-stånden remitterad till Bevillnings-Utskottet,
har Petter Martensson från Jönköpings län, med hvilken Petter Claesson
från Elfsborgs län sig förenat, föreslagit, att den kronofogdarne nu tillkommande
andel i stämmoböterna hädanefter måtte tillfalla länsmän och fjerdingsman,
att dem emellan lika fördelas; till stöd för hvilket förslag blifvit anfördt, att
länsmän och fjerdingsman alltid fä vidkännas det tunga besväret med uppbörden
och redovisningen af de utgifter, för hvilkas utebiifna betalning pä utsatt
dag stämmoböterna åläggas, utan att den ringa,ste ersättning för nämnde uppbördsbesvär
dem tillkomme, samt att fjerdingsmännen dessutom mäste lönlöst
åtlyda alla kronofogdens befallningar; — och liar vidare, inom samma Riksstånd,
E. Christensson frän Götheborgs och Bohus län, uti en till BevillningsUtskottet
remitterad motion, hemställt, att länsmännen, hvilka, såsom motionären
förmenat, å de flesta orter indrifva de så kallade nestantie-kronouppbördsmedlen,
måtte erhålla den andel af stämmoböterna, som hittills varit kronofogdarne
anslagen.
Som uppbörden af resterande krono-utskylder, om den än skulle, såsom
det blifvit uppgifvet, i allmänhet förrättas af länsmännen och fjerdingsmännen,
likväl alltid sker på kronofogdarnes ansvar, hvilket icke kan på förutnämnde
personer öfverilyttas, anser Utskottet kronofogdarne ock böra bibehållas vid
den hittills dem tillerkända andel i stämmoböterna; hvadan Utskottet hemställer,
att förevarande två motioner måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 10 April 1854.
4
Bevilliiings-Utskottets Betänkande, N:o T.
N: o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 April 1'854, kl. 1 e. m*
Betänkande, i anledning af vackt, motion om skyldighet för personer,
som ega en årlig bestämd räntc-inkomst af utlånade kapitaler
eller undantag af hemman y att med en viss procent
deraf bidraga till Fattigförsörjningen i den församling,. inom
hvilken de bo.
Inom högloflige Ridderskapet och Adelil har hr Reutersvärd, P. A. r
uti en derstädes väckt och till Bevillnings-Utskottet remitterad motion, i sammanhang
med framställd! förslag om skyldighet för dem, som ega en årlig bestämdi
ränte-inkomst af utlånade kapitaler och undantag af sina hemman,, att
till staten i bevillning erlägga en viss procent deraf,, väckt fråga derom,, att
samma personer, då de ega en årlig ränta af 133 r:dr 16 sk., banko och deröfver,
måtte åläggas betala tre procent af denna ränta tilt fattigförsörjningen i.
den församling, inom hvilken de bo, emedan det vore billigt, att dessa, i ekonomiskt
afseende lyckligt lottade, samhällsmedlemmar i någon mån lemnade bidrag
till fattigvårdens underhåll, som nu nästan uteslutande drabbade fastighetsegarne,
men hvilka bidrag hittills icke kunnat de förstnämnde åläggas, ii
brist af någon lag eller författning, som tillförbinder dem dertill.
Utskottet har uti sitt betänkande, angående Allmänna Bevillniiigen förklarat
sig icke kunna tillstyrka bifall’ till motionen, så vidt den, afser. bevillning*
utgörande till staten, i anseende till de^ svårigheter, som för en sådan bevillnings
bestämmande möta; och som samma svårigheter naturligen, förekomma
äfven i den händelse, att afgifterna skulle utgöras till kommunerna,, lärer, om
Utskottets åsigt i förstnämnde fall af Rikets Ständer godkännes,
nu förevar andie förslag om afgifter till fattigvården’ af kapitalister
och undantags-innehafvare med en viss. procent, af deras inkomst,,
böra lemnäs utan afseende*
Stockholm den 10 April 1854.
BetiUmngs- Utskottets Betänkande, 2Vzo 8.
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1854, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utgörande af särskil
da
af gifter för upprättande och underhållande af uppfostringsanstalter
för vanartiga barn*
Uti en hos högloflige Ridderskapet och Adeln väckt, samt till BeviJlnings-Utskottet
remitterad motion, har hr grefve Liljencrants, G. F., hemställt
till Rikets Ständer att besluta,, att,, för inköp eller uppbyggande och anordnande
af de för inrättningar till vanartiga barns uppfostran erforderliga hus och inventarier
m. m.., samt för dessa inrättningars underhåll, må årligen af hvarje
mantalsskrifven person erläggas en afgift af minst 2 och högst 4 skillingar banko;
tili hvilken hemställan hr grefven förmält sig vara föranlåten dels af sin
erfarenhet om nära nog omöjligheten för vederbörande kommuner att sjelfva bereda
ändamålsenlig vård åt sina vanartiga barn, i anseende till svårigheten att
finna personer, sorn vore på en gäng rätt lämpliga och tillika villige att öfvertaga
det maktpåliggande uppdraget att återföra bemälde barn på dygdens väg,
sä att det syntes,, sorn om, för hvarje län., en särskild inrättning för vanartiga
barns uppfostran vore alldeles oundgänglig, om ändamålet på ett tillfredsställande
sätt skulle ernås; dels ock af den omständigheten, att sockenstämma, enligt
den derom gällande Kongl., förordningen den 29 Augusti 1843, icke eger att
ålägga avgifter för fromma ändamål,, annat än på det vilkor, att desamma utgöras
endast af dem, sorn i sockenstämma ega rösträtt, hvilken beskattningsgrund
motionären ansett i förevarande fall dock vara hvarken rättvis eller billig.
Såsom väsendtliga bestämmelser i afseende å förslagets verkställande har
motionären vidare; bland annat, uppställt: att beloppet af den afgift, som för
hvarje mantalsskrifven person borde årligen utgå inom de af Rikets Ständer
stadgade gränser, skulle hvarje tredje år bestämmas af inom länet utsedde deputerade;
att de sålunda fastställda afgifterna skulle uppbäras med ,k.rono-ut
-
6
Beviltnings- Utsi;0/tets Betänkande. N:o 8.
sky Idenia och redovisas med dessa af vederbörande uppbördsman; att för hvarje
barn, som i anstalterne vunne inträde, skulle årligen erläggas såsom underhållskostnad
en summa, svarande emot det belopp, med 25 procent förhöjning,
som för ej vanartige, till vård utlemnade barn af ungefärligen samma ålder vanligen
inom socknen betalas; samt att för uppfostrings-anstalternes styrelse och
förvaltningen af deras medel skulle länsvis utses en direktion, sammansatt och
förordnad på enahanda sätt, som länens lasaretts-direktioner: hvarförutan motionären,
angående ifrågavarande uppfostrings-anstalters inrättning, uttalat den
åsigt, att barnen icke borde få kaserneras, utan indelas i familjer, hvardera,
utom husfadren och husmodren, bestående af högst tolf barn; att anstalterne
borde anläggas i skiljda delar af länen, och, sä vidt ske kunde, i småstäder,
der tillfälle lemnades att lära icke allenast handtverk, utan jemväl, om någoh
stadsjord inköptes, jordbruk och trädgårdsskötsel, hvarigenom den stora fördel
tillika vunnes, att man, utan synnerlig kostnad, kunde påräkna presterlig och
läkarevård, samt möjligen äfven nitiska personer att öfver anstalten hafva
tillsyn.
I anledning af nu omförmälda motion, hvilken, på motionärens begäran,
blifvit de öfrige Riks-ståndcn meddelad, har inom vällollige Borgare-ståndet hr
Ekenman, under förmälan, att han hufvudsakligen delade de i motionen uttalade
åsigter, upptagit densamma såsom sin egen, hvarefter flere ledamöter yttrat sig
i öfverensstämmelse med hr Ekenman; men hr Björck åter, med hvilken äfven
flere ledamöter instämt, förmält, att han, utan att i någon män misskänna motionens
goda syftning, dock icke kunde underlåta att fästa uppmärk amhet derpå,
att/ sedan Rikets Ständer sökt och till en del lyckats att lyfta flera bördor
från de fattiges skuldror, ett bifall till motionärens förslag skulle, i anseende
till det sätt, hvarpå medlen, enligt detsamma, borde utgå, medföra en återgång
härutinnan, genom att lägga en ny skatt på medellösa arbetare.
Utskottet erkänner visserligen det goda och menniskoälskande i motionens
syftning; men då omsorgen om vanartiga barns uppfostran otvifvelaktig!
åligger kommunerna och kan anses utgöra en del af fattigvården, synes det
Utskottet, att de för en sådan uppfostran erforderliga medel, der de ej vinnas
genom den enskilda frikostigheten, ock böra tillskjutas efter samma grunder,
som för fattigvårdsafgifter nu äro stadgade, och ej, såsom motionären föreslagit,
bestämmas att utgå genom en för alla lika afgift, hvarigenom kommunalskatterna
skulle till en del öfverflyttas på de mindre bemedlade inom kommunen
från dem, som i nu gällande författningar och af grundade skäl äro ålagde
att bära desamma; hvarförutan den föreslagna allmänna beskattningen skulle
orättvist drabba sådane kommuner, som. efter hvad inom Utskottet blifvit upplyst,
redan, mod uppoffring af andra tillgångar, inom sig vidtagit åtgärder för
. det ändamål, motionären åsyftat.
Bevillniiigs-Utskottets Betänkande, S:o 9.
Pil grund häraf finner Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till hr grefve Liljencrants' ifrågavaranr
de motion.
Stockholm den 15 April 1854.
Herr kontrakts-prosten Hullman reserverade sig emot detta Betänkande.
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 April 1854, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om särskild skatt på egande
t af hundkreatur, dels för Stockholm, till understöd ät Prins
Carls uppfostrings-inrättning för fattige och vanvårdade harn,
dels för Rikets öfrige städer, lill inrättande och upprat ihållande
af dylika uppfostring s-inrättningar i Länen.
Hos högloflige Ridderskapet och Adeln har hr friherre Alströmer, C.
Jonas, uti Yäekt motion, framställt förslag derom: att för hvarje hundkreatur,
som eges af i Stockholm mantalsskrifven person, måtte erläggas en årlig skatt
af 2- r:dr banko eller något annat, tilläfventyrs lämpligare, belopp, att från och
med år 1855 af egaren utgöras; att den deraf, efter godtgörelse af kostnader
och besvär för uppbörd och kontroll, hvilken sednare lämpligen borde åligga
polisstyrelsen, blifvande behållna inkomsten måtte anslås såsom understöd till
Prins Carls uppfostrings-inrättning flir fattiga och vanvårdade barn; samt att
Rikets Ständer, i händelse af bifall härtill, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Nådigt anbefallande af de verkställighcts-åtgärder, sorn bunde
finnas erforderKge-; — och har motionären, då hvad sålunda för Stockholm föreslagits,
följdriktigt borde utsträckas till alla öfriga stätter i riket, i sådant af
-
8
Betalnings- Utskottets Belänkande, N:o 9.
seende tillika hemställt om tillämpning äfven pä dem af ofvanstående förslag,
med den förändring likväl, att den behållna skatte-inkomsten borde länsvis an*
vändas såsom bidrag till inrättande och upprätthållande af en för hvarje läns
städer gemensam uppfostrings-inrättning för fattiga och vanvårdade barn, och,
der sådan anstalt icke kunde genast åstadkommas, till grundläggande af en
fond, för tillvägabringande deraf framdeles,
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet yttrat uti nästföregående betänkande,
i anledning af väckt motion om afgifter till uppfostrings-anstalter för
vanartiga barn, linner Utskottet att dylika inrättningar för fattiga och vanvårdade
barn i allmänhet, der de anses af behofvet påkallade och icke kunna åstadkommas
genom frivilliga gåfvor, böra tillvägabringas och underhållas på
samma sätt, som andra lättig-inrättningar, utan någon särskild, af staten derför
ålagd, beskattning; och då härtill kommer, att Utskottet, som uti sitt förut till
Rikets Ständer afgifna betänkande, angående allmänna bevillningen, af der anförda
skäl, afstyrkt införandet af bevillning å lyx och öfverflöd i allmänhet, sålunda
icke heller kan tillråda särskild beskattning å en enstaka yttring deraf
eller egandet af hundkreatur, får Utskottet hemställa,
att hr friherre Alströmers förslag, så väl i afseende å Stockholm,
som angående rikets öfriga städer, icke må vinna Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 15 April 1854,
STOCKHOLM, l. d. Scholts Boktryckeri 1854.
Bevillnings
1
rad. 11
8 —10
40 ' — 10
43 — 5
52 — 0
80 — 15
99 — 5
100 — 21
r-r — 19
— — 10
101 — 1
RÄTTELSER,
i
Utskottets Betänkande N:o 3, äng. Tullbevillningéti:
nedir, st.: som lör läs
— att då pottaskan —
upplr, — ock, då
— ■— äfven skulle
nedfr. — blifvit förtullade. -—
— — 4 r:st —
— — G r:st —
—• sanningens —
— — ega rum. —
— — 18
_ — till
uppfr. — synes
• sorn afgifvits för
att pottaskan
och då
äfven här skulle
blifvit, om ock hufvudsakligen
från Norge, förtullade,
2| r:st
4 r:st
sansningens
ega rum för krossadt lump-.
Havanna-, Terres-, samt
andra till sockerhalten lika
slag.
15
sill
synas
Bih. till R. Sl. Prof. 1853 # 1854 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Ilevillmngs-Utskottels Betänkande, N.o 10.
i
*:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April 1854, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående stämplade papper saf giften*
Då det, jemlikt föreskrifterne i 70 §. Regerings-Formen oell 31 §. Riksdagsordningen,
åligger Bevillnings-Utskoltet alt, bland annat, afven afgifva förslag i afseende
på grunderne för utgörande af stämplade pappers-afgiften, får Utskottet, sorn för
sådant ändamål granskat sednast utfärdade karta-sigillata-förordning, och i sammanhang
dermed till pröfning förehaft de hos Riks-Stånden i ämnet väckte motioner, tillika
med deraf föranledda särskilda yttranden, hvilka blifvit till Utskottet remitterade, nu,
till fullgörande af ofvanberörde föreskriil, framlägga de åsigter, som vid Utskottets öfverläggningar
i denna fråga gjort sig gällande.
Vid besvarande af de väckta motionerna, äfvensom vid framställningen af de,
oberoende af samma motioner, inom Utskottet beslutade förslag lill förändring i vissa
delar af nu gällande karta-sigillata-förordning, har Utskottet ansett lämpligast att
följa den ordning, hvartill nuvarande uppställningen af nämnde författning föranleder,
äfvensom att, till undvikande af onödig vidlyftighet, endast i de delar, hvari ändring
funnits böra ega rum, bifoga förslag till förnyad författning; och äro de föreslagna förändringarne,
— hvaribland några mindre redaktions-jemkningar, hvilka Utskottet ej funnit
nödigt att i Betänkandet särskildt omnämna, — uti berörde författnings transsumt
med kursiv stil utmärkte.
Innan Utskottet öfvergår till nämnde detalj-behandling af ämnet, anser Utskottet
sig likväl först böra upptaga ett inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Hans Excelleng
Herr Grefve Löwenhjelm, C. yl., framstäldt förslag, hvarigenom, under åberopande
af andra, uti beskatlnings-theorier mera bevandrade länders erfarenhet, motionären åsyftat
att, medelst en allmännare utsträckning af karterings-skyldigheten i förening med
afgiftcrnes nedsättande och bestämmande lill visst, oförändradt belopp för hvarje karlering
underkastad handling, utan den enskildes betungande, bereda Staten vida betydligare
inkomster af stämplade pappersafgiften än denna hittills inbringat; i hvilket afseende
motionären för karteringen uppställt nedannämnde fem kategorier:
l:o. Juridisk karta, hvartill, med vissa uppgifna undantag, skulle hänföras alla
handlingar, som till domstol ingifvas eller derifrån utlösas.
Bih. till B. Sl. Prot. 1853 & 1S54. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 1
2
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 10.
2:o. Permutations-Karla, med hvilken benämning motionären velat beteckna
en karta för alla handlingar, som vid ombyte af egendom upprättas, såsom arfskiften
och bouppteckningar, köpe-, bytes- och gåfvobref, testamenten, intecknings-handlingar
m. m.
3:o. Handels-Karta, för vexlar, skuldsedlar öfver 50 R:dr, fraklslut, certepartier,
assurans-dokumenter, bolags- och bodmeri-akter, konnossementer, tullangifningar,
sjödeklarationer, protester mot vexlar, hyres-kontrakter samt räkningar öfverstigande 50
R:dr årskonto af handelshus, m. m.
4:o. Administrativ Karla, omfattande alla handlingar, som till. embetsverk och
offentliga myndigheter ingifvas och derifrån utlösas; samt
5:o. Kyrklig Karta, för dop-, lysnings- och vigsel- samt begrafnings-attester,
äfvensom flyttnings-bevis.
Med antagande såsom allmän regel, att hvarje handling borde vara skrifven på
stäinpladt papper, så vida samma handling icke erfordrade (lere ark, i hvilket fall karta
blott för det första arket skulle ifrågakomma, har motionären i afseende å karteringsbeloppen
föreslagit följande tarif:
för juridisk karta . . . . 8 sk.
» permutalions- d:o . . ., 8 »
» administrativ d:o . . . . 6 »
» handels- d:o 6 »
» kyrklig d:o 3 »;
hvarjemte befrielse från stämpladt papper ansetts böra ega rum: för alla med lagligt
intyg om medellöshet; för fromma stiftelser, kyrko- och skole-handlingar; för fullmakter,
resolutioner och förordnanden å tjenst med eller utan ion; för pensionsbref och
resolutioner å beviljadt afsked eller tjenstledighet; för adels-och ordens-bref samt titlar,
utdelade af Konungens Nåd; för underdåniga ansökningar hos Kongl. Maj:t; för alla
handlingar i brottmål samt alla från Kongl. Maj:t utgående handlingar.
Härförutan har motionären föreslagit, dels att tillverkningen af stämpladt papper
skulle ske medelst ett machineri, hvilket, i likhet med det, som vid tryckningen af lliksBankens
sedlar begagnas, angåfve nummertalet af tillverkade kartor för dagen, dels ock
att försäljningen deraf skulle lemnäs helt och hållet fri, så att hvem som helst skulle
ega att, emot åtnjutande af skälig rabatt, sig tillhandla stämpladt papper, för att allmänheten
med försäljning deraf tillhandagå; hvarigenom, om berörde rabatt antoges till
5 proc. för betäckande af säljarens ränteförlust intill karlornes realiserande och 2 proc.
såsom provision, enligt motionärens förmenande, hvarken nödigt antal försäljningsman
skulle komma alt saknas, eller, då utlemnadt stämpladt papper genast och kontant måste
betalas, vidare kontroll vid försäljningen från Statens sida erfordras.
Då stämplade pappers-afgiften nu är och sedan lång tid tillbaka hufvudsakligen
varit beräknad att utgå såsom en indirekt förmögenhets-skatt, skulle deremot, efter
motionärens förslag, samma afgift hädanefter, utan åtskillnad för olika förmögenhets-vilkor,
träffa de aldra flesta yttringar af samhällelig och industriel verksamhet, samt sålunda
närma sig egenskapen af indirekt personel bevillning. Om ock, hvad motionären
antydt, men icke i någon mån utredt, en sådan förändring i systemet för ifrågavarande
afgifts utgörande komme att medföra ökad statsinkomst, synes det likväl icke stå väl
tillsammans med rättvisa beskattniilgs-grunder, att från arbetets produkt, kapitalet och
förmögenheten, öfverflytta bördan af statsbidragen på det mindre bemedlade flertalet arbetande
individer. Den alldeles motsatta riktning, i hvilken den direkta personliga bevillningen
blifvit under sednaste riksdagar mer och mer nedsatt, har alltför tydligt blifvit
af Rikets Ständer omfattad för att den vid regleringen af förevarande beskattnings
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 40.
3
titel skulle kunna af Utskottet förbises. Härtill kommer att, om äfven, såsom motionären
vidare ifrågasatt, handeln med stämpladt papper kunde, utan fara för underslef och
missbruk, frigifvas, den åsyftade utsträckningen af karterings-skvldigheten till de flesta,
enskilde emellan förekommande affärshandlingar otvifvelaktig! skulle hämmande inverka
på rörelsen i allmänhet och synnerligast inom den glest bebodda landsbygden förorsaka
svårigheter och utgifter, ofta öfverstigande den afgift som komme Statsverket
till godo.
Vid betraktande af dessa förhållanden anser Utskottet, som, i fråga om den yrkade
befrielsen från afgift för fullmakter, ordensbref och dylika handlingar, vill afgifva
yttrande i sammanhang med redogörelsen för ifrågasatte speciella förändringar af nu
gällande förordning, sig böra vördsamt hemställa,
att det i ofvannämnde motion framställda förslag till förändradt
system för stämplade pappersafgiftens utgörande, och i sammanhang
dermed förändrade bestämmelser, angående stämplade papperets
tillverkning och försäljning, måtte lemnäs utan afseende.
§§■ 1—4.
Inom Borgare-ståndet har, uti väckt motion, Herr L. JV. Henschen, bland annat,
yrkat att lysningssedlar till äktenskap mätte alldeles befrias från stämpladt papper,
äfvensom enahanda befrielse medgifvas för handlingar, som till domstolarne ingifvas, eller,
om sådant icke kunde beviljas, afgifterne nedsättas, isynnerhet vid underdomstolar och
magistrater; att likaledes nedsättning i stämplade pappers-afgiften för borgarebref måtte
ega rum, samt gesäll- och mäsler-bref, äfvensom nolariatsbref och pass lill inrikes orter
icke vara dylik afgift underkastade, samt slutligen att äklenskaps-förord, hvilka ofta
slutades emellan fattiga kontrahenter och således om egendom af ringa värde, måtte
åsättas en afgift till hälften eller fjerdedelen af dess nuvarande belopp.
Utskottet, som, i öfverensstämmelse med nu gällande grunder för stämplade pappers-afgiflens
utgörande, anser hvarje offentlig handling, hvilken för den enslulde innefattar
en förmån, böra träffas af ifrågavarande beskattning, samt icke i motionen funnit
giltiga skäl anförde, hvarföre deri om förmälde, med jemförelsevis obetydliga belopp
belagde, handlingar skulle företrädesvis medgifvas befrielse eller lindring i nu utgående
afgifter,
kan följaktligen ej till motionärens yrkande i ofvanberörde hänseenden
tillstyrka bifall.
Då bland de uti 3 §. punkten 3:o uppräknade handlingar, till hvilka skola begagnas
beläggnings-kartor af den särskilda beskaffenhet Kongl. Kungörelsen den 15 Maj
1846 föreskrifver, äfven torde böra införas iiktensknps-förord, enär de samma i fråga
om kartering redovisas på enahanda sätt som de uti domstolarnes intecknings-protokoller
intagne handlingar, hemställer Utskottet,
alt ett sådant tillägg måtte varda godkändt, samt ifrågavarande
punkt i öfrigt erhålla den förändrade redaktion bilagde förfa ttnings-förslag
innehåller.
I flera fall utgår stämplade pappers-afgiften nu mera med viss procent af förekommande
skiljaktiga belopp, hvarför Utskottet funnit nödigt, att det i 9 §. 1 mom.
af nu gällande förordning, med afseende å lysnings-sedlars kartering, intagne speciela
stadgande, angående utgörande af stämpelpappers-afgiften, då denna vid uträkning slutar
med runstycken eller med visst skillingtal under 1 R;dr, öfverflyttas till de i 3 §.
intagna allmänna föreskrifter; hemställande Utskottet,
4
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, A':o 40.
alt det i sådant hänseende uti 3 §. 9 morn. af bilagde förslag
intagna stadgande måtte godkännas.
Ehuru vid jemförelse af de i nyssnämnde §. 1 och 2 mom. förekommande stadganden
någon tvekan icke bör kunna uppstå derom, alt alla sådane rättegångs- samt
andra skrifter och handlingar, som i 4 §. 1 mom. afses och hvilka böra antingen skrifvas
på eller beläggas med stämpladt papper, skola karteras efter arktalet, helst den
alternativa rättigheten att nyttja beläggnings-kartor icke kan anses vara medgifven såsom
en utväg att undgå någon del af den afgift, som vid skrifkartors begagnande skulle
blifva oundviklig, har Utskottet likväl erfarit, att saknaden af bestämd föreskrift angåen
de
karteringen efter arktal vållat olika tillämpning af författningen. Till förekommande
häraf, får Utskottet föreslå, .. _
att i rubriken öfver den uti 4 §. 1 mom. intagna taril mä tilläg
gas
bestämdt stadgande att de i tarifen utförda afgifter skola för
hvarje ark beräknas.
Det under rubriken Pass lill inrikes orter eller Norrige i 2:dra punkten af 4
§. förekommande stadgande rörande dylika pass för korporaler af infanteriet, har Utskottet
ansett lämpligen böra omfatta dessas vederlikar, eller korporaler i allmänhet,
hvadan Utskottet hemställer,
alt den förändrade redaktion, bifogade förslag i denna punkt innehåller,
måtte af Rikets Ständer godkännas.
1 fråga om kartering af fastebref, innehåller nu gällande författning, att desamma
skola förses med stämpladt papper till en fjerdedel emot hvad för köpe- och bytesbref
är stadgadt. Som det likväl icke sällan inträffar, att lagfart meddelas å annan
fast egendom än som genom köp, skifte eller gåfva förvärfvals, såsom t. ex. a sadan,
som medelst arf eller testamente erhållits, så hafva vid tillämpningen af ofvanberörde
stadgande uti dylika fall, enligt hvad Utskottet inhemtat, olika åsigter om författningens
mening, så väl vid under-domstolarne sorn inom Hofrätterne gjort sig gällande; och då,
lill undanrödjande af villrådighet i detta hänseende, ett förtydligande synes vara af nöden,
samt Utskottet ansett, att fastebref, då det, efter ansökan, meddelas å ärfd jord,
icke bör vara underkastadt enahanda stämplade pappers-afgift, sorn för dylik, pä grund
af köp eller bvte utfärdad handling finnes föreskrifven, enär i fråga om arf Statens rätt
genom boupptecknings-kartering synes vara behörigen iakttagen, har Utskottet, i öfverensstämmelse
härmed, trott sig böra föreslå,
att rubriken fastebref, 1 mom. måtte erhålla den förändrade lydelse,
bilagde förslag innehåller.
Vidare stadgas uti 2 mom. under ofvannämnde rubrik, alt, i händelse fastebref
anmäles vara förkommet, då det inför domaren skall uppvisas, del bevis eller protokolls-utdrag,
som i stället företes, bör, om det skall gälla, vara med stämpladt papper
försedt till lika belopp, som det, hvarmed det förkomna fastebrefvet bordt vara belagdt.
Då en sådan dubbel karterings-skyldighct icke synes vara med billighet öfverensstämmande,
samt tvifvel derom att ett förkommet fastebref varit på föreskrifvet sätt
karteradt numera icke torde kunna uppstå, enär det åligger domare alt, vid insändande
till Hofrätt af under-domslolarnes renoverade laglärts-prolokoller, behörigen redovisa
det för dithörande handlingar och deribland fastebref använda stämplade papper, har
Utskottet funnit sig böra föreslå,
att berörde moment må ur författningen uteslutas.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 40.
5
§§. 5 och 6.
Uti särskild väckt motion, hvilken blifvit till Utskottet remitterad, har Hans
Excellens Herr Grefve Löwenhjelm, i sammanhang med framstäldt förslag om upphörande
af bevillning å embets- och tjenstemäns löner, yrkat, att honorifika bevis af
Kongl. Maj:ts nåd måtte från stämpladt pappers afgift varda befriade.
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som vid föregående riksdagar
i denna fråga gjort sig gällande, har Utskottet ansett, att den, som, om ock på grund
af större förtjensler, hugnats med utmärkelse framför öfrige medborgare, derigenom erhållit
förpligtelse att, i förhållande till den honom vederfarna hedersbevisning, lemna bidrag
till den stat, i hvars tjenst och under hvars skydd han egt tillfälle utveckla och
ådagalägga sina öfverlägsna egenskaper, och som gjort rättvisa åt hans gagnande verksamhet;
och hemställer Utskottet alltså,
att den väckta motionen må lemnäs utan afseende.
Under anförande, hurusom de för fullmakter och konstitutorialer å verkliga tjehster
stadgade afgifter med skäl kunde hänföras till de oegentligaste och mest betungande
bevillnings-titlar, enär dessa afgifter, hvilka utgå på en tid, då tillträdet af en tjenst
ofta fordrar flerahanda andra utgifter, såsom förflyttning, bosättning, ekipering, m. m.,
äro bestämda till det dryga beloppet af 12| procent å de tjensterne åtföljande inkomster,
förutom afgifter till Wadstena krigsmanshus och sigill-penningar rn. m., samt vid
beräkningen deraf skall tagas till grund icke blott beloppet af den högre inkomst, som
vid befordran från en tjenst till en annan erhålles, utan jemväl beloppet af den förut
innehalda lönen, har, uti till Utskottet remitterad motion, Herr Grefve Taube, H. E.,
yrkat, att stämpladt papper och kansli-gebuhr icke måtte beräknas för fullmakter på
verklig tjenst til! högre belopp, än som i allmänhet är loreskrifvet för i’esolulioner af
den myndighet, som tjensten tillsätter, eller ock att, derest sådant icke kunde bifallas,
det mätte stadgas, att vid befordran från en tjenst till en annan, eller bland militären
vid befordran till högre grad i Regemente eller korps, högre karta-sigillata och kansligebuhr
för fullmakten icke må beräknas, än som motsvarar skillnaden emellan lönen
vid den förut innehafda tjenstegraden och lönen vid den, till hvilken befordran skett,
så vida afgiften efter denna beräkning icke understege den för resolutionen från den
myndighet, som tjensten lillsätter, i hvilket fall lösen och karta-sigillata borde utgå med
lika belopp som för annan resolution.
Härförutan har, på sätt ofvan är nämndt, Hans Excellens Herr Grefve Löivenhjelrn
yrkat, att fullmakter, konstitutorial och förordnanden å tjenst samt öppna bref
på afsked och pension mätte från stämpladt papper befrias, äfvensom Herr Henschen,
uti sin förut omförmälda motion, framställt enahanda yrkande med afseende på de i 6
§. af gällande förordning förekommande fullmakter, förordnanden samt antagnings-bevis,
äfvensom doktors- och magister-bref.
Utskottet, som, med afseende å embets- och tjenste-mäns i allmänhet knappa
lönevilkor, ansett det vara af billighet påkalladt att bereda någon lindring i de dryga
afgifter, hvarmed dessa löner för närvarande äro betungade, har likväl icke funnit skäl
biträda vrkandet om nedsättning af fullmakts-lösen till likhet med hvad för resolutioner
i allmänhet stadgadt är, än mindre att till de af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm
och Herr Henschen framställda förslag tillstyrka bifall; men deremot, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med grefve Taubes alternativt gjorda framställning, trott sig
böra, med bibehållande af nu bestämda procent-belopp för beräkningen, föreslå,
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 10.
att vid befordran i samma tjensteväg från en tjenst till en annan
stämplade pappers-algiften för fullmakter och konstilulorialer må,
i likhet med hvad vid förflyttning från lägre till högre lön inom
samma grad nu är stadgadt, utgå endast efter det belopp, som
motsvarar skillnaden emellan de löne-inkomster, som tillträdas, och
dem, som förut innehafts, med iakttagande likväl, alt, då någon utnämnes
till beställning af den beskaffenhet, att lön på stat dervid
ej åtföljer eller först framdeles kommer att åtnjutas, stämpladt
papper, enligt ofvannämnde grunder, beräknas efter skillnaden
emellan den innehafda lönen och den lön, som åtföljer sådane
beställningar, som med den tillavancerade äro jemnförlige,
hvarvid den, som sålunda löst fullmakt, bör, dä, till följd af erhållen
lön eller ytterligare befordran, ny kartering för honom
ifrågakommer, anses, som om han verkligen innehaft ett lönebelopp,
motsvarande det, hvarför han redan erlagl lösen; börande
dock såsom allmän regel gälla, att beloppet af stämpladt papper
för fullmakt eller konstitutorial eller resolution å lön icke må
i något fall understiga hvad som för resolutioner i allmänhet stadgadt
är;
hemställande Utskottet att, i händelse Rikets Ständer bifalla hvad sålunda blifvit
föreslaget,
stadgarne i 5 §. under rubrikerne Fullmakter samt Transporter
och byten, äfvensom motsvarande stadganden i 6 §., må erhålla
den, i öfverensstämmelse härmed, förändrade lydelse, bilagde förslag
utvisar.
§. 7.
Inom Vallofliga Borgare-Ståndet har Herr P. H. Hesselgren förnyat en, vid sednaste
riksdag väckt, till Utskottet nu jemväl remitterad motion, innefattande hemställan,
att, enär de obetydliga medel, som enligt 48 §. 2 mom. i Kongl. Fabriks- och Handtverks-ordningen
samt 35 §. 2 mom. i Kongl. Handels-ordningen tillfalla Fabriks- och
Handtverks- samt Handels-föreningar, skola, efter afdrag af nödige utgifter, användas
till understöd för ålderstigne, i knappa vilkor stadde fabriks- och handtvefks-idkare samt
handlande m. fl. uppräknade personer, dessa föreningar mätte, i likhet med andra välgörenhets-anstalter,
medgifvas befrielse från stämpladt papper vid rättegångar; men då
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdag härom yttrades, ansett
ifrågavarande föreningar egentligen icke vara att hänföra till fattigvårds-inrättningar,
finner Utskottet icke heller nu skäl att till förevarande motion tillstyrka
bifall.
I fråga om kartering af protokoll, utlåtanden, värderingar m. fl. handlingar, som
af landtmätare upprättas, bar, enligt hvad Utskottet inhemtat, villrådighet vid författningens
tillämpning uppstått med anledning deraf, att beskrifning ar öfver geometriska
kartor äro, enligt 7 §. af gällande förordning, från stämpladt papper befriade. Som
likväl de skäl, hvilka föranledt befrielse för dylika beskrifningar, nemligen uppmuntrandet
och befrämjandet af ego-uppmätningar och laga skiften, jemväl synas böra gälla för
andra likartade, af landtmätare och provins-landtmäteri-kontoren upprättade handlingar,
hemställer Utskottet,
Bevillnings-Vtskotlets Betänkande, N:o iO.
7
att det tillägg, som författnings-förslaget under rubriken Beskrifningar
öfver geometriska kartor innehåller, måtte af Rikets Ständer
godkännas.
Vid rubriken Permissions-sedlar har Utskottet funnit
enahanda rättelse, som i 4 §. under rubriken Pass till inrikes or
ter
blifvit vidtagen, jemväl böra ega rum.
§. 8.
Uti öfverskriften tiil denna §. har Utskottet ansett orden »emellan enskilde personer»
lämpligen böra utgå, enär i sista mom. punkten 1 stadgas huru förhållas bör,
när någon med kronan, dess officerare eller allmänna inrättningar kontraherar; hvadan
Utskottet hemställer,
att denna redaktions-förändring måtte godkännas.
Då uti l:a punkten af ofvanskrifne §. stadgas, att kontrakt skall med ny karta
beläggas, när det på ny arrendator eller hyresman transporteras, så har Utskottet ansett
meningen dermed vara, att en sådan förnyad kartering icke skulle ega rum i annat
fall, än då kontrakt efter arrendetidens början transporteras; men som berörde
stadgande blifvit vid domstolarno på olika sätt tillämpadt, synes
ofvannämnde förklaring vara af omständigheterne påkallad,
hvarjemte, för att ställas i sammanhang med berörde stadgande,
8:de punkten af 3 §. torde böra erhålla den förändrade lydelse,
förslaget utvisar.
Under anförande, hurusom stadgandet rörande kartering af sådane kontrakter,
som å landet emellan jordegare och torpare upprättas om några tunnland jord, dervid
städja erlägges, genom< sin otydlighet giivit anledning till olika tillämpning vid domstolarne
i så måtto, att en del belagt dyiika kontrakt med så stor karta, som motsvarar 5
procent af den köpeskilling eller städja, hvarför torpet förvärfvats, några ansett 5
procent af köpeskillingen böra betraktas såsom ett årligt arrende af torpet och kontraktet
i enlighet dermed karteras, samt andra åter beräknat kartan efter en arrendesumma,
motsvarande hela köpeskillingen, har inom Hedervärda Bonde-Ståndet Nils Svensson
från Blekinge, uti väckt motion, bland annat yrkat, att sådane uttryck uti den blifvande
karta-sigillata-förordningen måtte väljas, alt tvetydighet uti berörda hänseende hädanefter
icke blefve att befara; och får Utskottet, i betraktande af hvad motionären sålunda
anfört, härmed föreslå,
att ifrågavarande stadgande måtte erhålla den förändrade redaktion,
bilagde förslag utvisar.
Då den för kartering af fördels- och undantags-kontrakter erforderliga uträkning,
med hänseende till det ringare och ofta efter markegåqgs-taxan obestämbara värde af
de persedlar, hvarom i dessa kontrakter i allmänhet betingas, synes vara särdeles besvärlig
och tidsödande, har Utskottet ansett dessa kontrakter lämpligen böra åsättas
stämpladt papper till visst belopp, och hemställer alltså,
att detta belopp må bestämmas till 24 sk.
Uti sin nyssnämnda motion har Nils Svensson från Blekinge äfvensom, uti
särskildt väckt motion, Anders Persson från Orebro län anfört, hurusom det, till följd
af Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut, i 8 §. 4 punkten af gällande
förordning angående stämplade pappers-afgiflen införda stadgande, att köpe- bytes- och
gåfvobref, som förr än uppbud eller inteckning skett å annor man transporteras eller
öfverlåtes, skall med särskild karta för hvarje transport eller öfverlåtelse beläggas, för
-
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 10,
anledt särdeles obilliga och den mindre bemedlade hardt betungande utgifter, i synnerhet
som vid köpeafhandlingar om egendom af kronoskatte-rustbålls-natur, afgifter till
Wadstena krigsmanshus- och amiralitets-krigsmans-kassorna, hvilka afgifter numera utgå i
stämpladt papper, blifvit för dylika öfverlåtelse!' jemväl beräknade; ooh då, enligt motionärernes
förmenande, grunden för en så beskaffad beskattning måste sökas i den
vinst, som genom afhandlingen förmodas uppkomma för kontrahenterne, men sådant
icke kunde anses inträffa i de fall, då köpeskillingen och vilkoren i öfrigt vid transporterne
förblifva oförändrade samt tillträde icke egt rum, hafva motionärerne yrkat, alt
ifrågavarande stadgande mätte antingen helt och hållet utgå eller ock erhålla den förändrade
lydelse, att förnyad karlering borde ifrågakomma endast i det fall, då en köpeafhandling
efter den deri bestämda tillträdesdag blifvit på annor man transporterad.
Då lagstiftningen uti förevarande fall afsett ej blott att beskatta den vinst, som
vid öfverlåtelser af köp ansetts för kontrahenterne uppkomma, ulan jemväl att söka i
någon mån förebygga de menliga följder, som för jordbruket uppstå genom dylika ofta
under en längre tid fortsatta öfverlåtelser, har Utskottet icke funnit skäl tillstyrka borttagandet
af ifrågavarande föreskrift; men som, utan att sistberörda ändamål motverkas,
en af billighet påkallad lindring i karterings-skyldigheten uti förenämnde hänseende
synes kunna medgifvas, får Utskottet hemställa,
att förnyad kartering icke må ega rum i det fall, då köpebref inom
den för lagfart bestämda lid, räknad från lörsta köpet, varder
på annan man öfverlåtet, samt att stadgandet härom således
må erhålla 1 den förändrade lydelse, som förslaget innehåller.
Då det icke sällan inträffar, att sådane afhandlingar, hvarigenom skog från hemman
på viss tid föryttras, lill laga åtgärd vid domstolarne företes, men dylika afhandlingar
icke finnas i gällande karta-sigillata-förordning omförmälde, bar Utskottet, som
ansett desamma böra förses med stämpladt papper efter enahanda grund, som för andra
köpebref är stadgad, skolat hemställa,
att de tillägg rörande ifrågavarande handlingars kartering, som uti
3:dje och 4:de mom. under rubriken Köpebref linnas i författningsförslaget
införde, måtte varda af Rikets Ständer godkände,
inom hedervärda Bonde-Ståndet hafva uti särskilda motioner, hvilka, enligt Rikets
Ständers beslut, blifvit från Stats-Utskottet till Bevillnings-Utskottets handläggning
öfverlemnade, Riksdagsfullmäktige Ola Svensson från Malmöhus län, Gustaf Bjerkander
från Skaraborgs län samt Håkan Pettersson, O. L. Pehrsson och Jöns Pehrsson
från Blekinge, äfvensom Gustaf Nilsson från Calmar län, yrkat, att de dryga afgifter af
1 procent å köpe- eller transport-summan, hvilka vid åbo-ombyten å kronoskatte- och
krono-ruslhåli, i stället för den fordna »afträdesafgiften» till Wadstena krigsmanshusoch
Amiralitets krigsmans-kassorna, numera utgå i stämpladt papper, måtte nedsättas
till likhet med hvad vid försäljning af andra hemman är stadgadt, eller till en per mille,
såsom skäl hvarför blifvit anfördt, alt genom de i sednare tider högt uppstegrade hemmanspriserna
omförmälde kassors tillgångar blifvit så förstärkte, att den yrkade nedsättningen
icke kunde för dem medföra någon risk, helst de inkomster dessa kassor haft
att af ruslhålls-afgifterne påräkna blifvit, jemlikt Rikets Ständers vid sednaste riksdag
fattade beslut, mot kontanta statsanslag utbytte.
Utskottet anser sig härvid böra erinra, att vid flera föregående riksdagar motioner
af enahanda syftning utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning, men städse blifvit
lemnade utan afseende. Rikets Ständer hafva nemligen funnit någon skattelindring
icke böra företrädesvis tillkomma rusthållshemmanen, enär vid indelningsverkens upprättande
-
